-—— P
e %

"A.
k d

e
EURE m
> SM re E "
a” 2 "3 t E P
> "CE Be
ays > 6
24 E ww *
d Fk v
* - "i8 " ,
„8:2 333 4
- >’ ("3 ¢ id
, ne
ve a 3 u -
- Li ^ "4 -
.r 3 Te - pu »
L “2 = sa 4
FEN SA
E A Ww ES
3 "e? 3 T. be
t. ts 07 I 2 ^
= anti ^ -
: * ta 2798 -
25 ta PD “J
® "LT. = Va
2.4. và (ET p
near NN
" E é et ,
RT E:
ett. As
2.2.33 à
D as ^. LIES - | ^
- S. to” .. Ld
i" ?$ 9. 8 LEL-
i a os. >,
IE +s
3 oh ei P
yo'- AR
EI d "
r 12. § 35 - a é
MIW ERE?
* DECRE AE
4€ X 2-4 $s
A e $ "is. '
*.* de 2 3
51. M EM
ss 2 P. L
LAU FE
#5 "Sa 03" ~~ 49 7 -
"à > ~ - : * d
WE M PCT
u. 2" 9 H à .
Wer 39 5175 .
e Qa, 2 =;
WR ur é ,
= : a CZ? Sz
.c Ne 31
MEM .> Shit C
E -1 ‘a Pe L .
E MI £T fet Fe
1 » 4.2 521
- ng T fug! :
TA & 7
LT ao DT ”
Paz an
de A A
^ ^
LI Hs . s
"o ere yt
aa ae M -
$ v94c "T -
LA

, '
E ^d
EC CE ee
2 ]
4 «

3 4, "SN
X SM =

am
ad Vra
4 nd

AUS ;
nn 1 ZINN: Eee
ZEN ml.

SE LIBRARY OF 268 N |;

x >

i P y1^ 2 ; >
EJ > 4) 5
: EI 2 | : ;
4 z |) j T <= » vj. "A " [pe d
m WR w:GibsOn-lavr* U,

. SS eee €
7 ;

a rrr ne

ww. s

va a r 1 " Py af.
Ak ee re mo n Jo -

ARKIV

ESO "Tl A N da kK

UTGIFVET AF

K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN I STOCKHOLM

FA ND $2

MED 14 AFHANDLINGAR OCH 7

LIPRARY
NEW YORE
BOTANICAL

UAKDEN,

TAFLOR

UPPSALA & STOCKHOLM
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.

BERLIN LONDON
E. FRIEDLÄNDER & SOHN WILLIAM WESSLEY & SON
11 CARLSTRASSE 28 ESSEX STREET. STRAND

2 1913

PARIS

LIBRAIRIE C. KLINCKSIECK
11 RUE DE LILLE

Zi

Häfte 1—2 innehållande N:o 1—8 utkom den
» 8—4 > » 9—14 >

STORE ME ee ye E
A, A-1937 AR TT] i ud x n jä E \
X KOM TAN E 21 zx te
d Aq V Ate
N oe. aun a ex^ HG

RU à
À Suri x seus. järn

Ar

TOLFTE BANDETS INNEHÄLL.

ALVTHIN, N., Bidrag till kännedomen om Skånes lafflora. 2.
Söderäsens lafflora "a QN E TET

DAHLSTEDT, H., <n ER ACT OS

MATTSSON, L. P. R., & LUNDELIUS, H., Studien in Närkes Rho-
dologie . : : Prae e cet uet rd

MÖLLER, Hj., SMR hee I i Sverige. 2.

FarcE, K., Bidrag till kännedomen om N: parasit-
Enklora à : ,

NATHORST, A. G., Die RER von Wilkainsania, Mit
1 Tafel . Ing E UM M ZEN C er

EKMAN, ELISAB., due nclaturó of some North. -European Dolo!
With 1 Plate.

LUNDEGÄRDH, H., Die io dm Ed ed E a
vorgänge bei Föharen Organismen. Mit 2 Tafeln . . 3
WINGE, O. p Studies in the ECCO duy: W ith

3 plates - : ;
KYLIN, H., Über einige ee d Krise in Bohuslán
HEINTZE, A., Växttopografiska FE MC ad i Äsele Lapp-
marks fjällteakter. E à ‘ RR
STERNER, E., Pollenbiologische Studien im nardtishaton Skan-
dinavien . . CONO c ANE ^E
MÖLLER, H., erh RENS i Ed UT Thui-
HEB. cl :
CHARLIER, C. V. L., A ESCENA deep of en: eu-
ropxa

Uppsala 1913. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B.

Bid.
1— 22
1—122
1— 10
1— 86
LH
1— 10
1— 17
1— 41
1— 39
LES
1—196
1— 25
1— 80
1— 28

Ser

ETENS

Y

AND 12

re
las

ARKIV FOR BOTANIK.

BAND 12. N:o 1.

Bidrag till kännedom om Skanes laffiora.

II. Söderäsens lafflora.

Af

NILS ALVTHIN.

Meddelad den 10 april 1912 af V. Wirrrock och J. ERIKSSON.

Soderásen, den till stor del skogklàdda hójdstrückningen

1 nordvästra Skä

ne, är 2,5 mil lång och höjer sig till bortåt

200 m. ö. h. Området tillhör 9 socknar, från hvilka följande
lokaler anförts af författaren:

Björnekulla sn:
N. Vrams sn:

Kvidinge sn:
Sönnarslöfs sn:
Stenestads sn:

Kägeröds sn:

Arkiv för botanik.

Björnekulla klint;
N. Vram, Vrams Gunnarstorp, Åbromölla,
Åfvarp;
Kärreberga skogar, Magleby;
Mårtenstorp, Körslätt, Farsgård;
Klöfvahallar, Stenestad, Smedjebacken, Lilla
Smedjebacken, Lökagården, Ellahall, Stub-
baröd, Oregården, Gålarp;
Oröd, Finstorp, Jönstorp, Kågeröd, Kåge-
runds lund, Fågelsångsskogen (nära Kåge-
röd), Västergård, Källstorp, Olstorps skog,
Simmelsberga skog, Skaftarp, Skaftarps skog,
Böketofta, Bonde Knutstorp, Bensige fä-
lad, Grytsgård, Smörmölla, Ugglebo, Bolby,
Abullabo, Byröd, Pålstorp, Pontrahus (nära
Pålstorp), Hallahus, Teglaröd, Ylmesåkra
mosse, Blekeskära vattenkvarn, Bögerup,
Tranås, Björkö, Uppsala smedja, Knutstorps
slott;

Band 12. N:o 1. : 1

E CG
IVER. ¥¥ (4 2
BOTANICAI
GARDEN.

2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o l.

Konga sn: Ebbarpshult, Hunseród, Kláfveród, Snufve-
halla Konga, Konga lund, Kongaó: säteri,
Kvärk, Gillastig fälad, Skäralid;

Riseberga sn: Slättåkra, Tostarp, Råröd;

Röstånga sn: Uggleröd, Röstånga, Dufveskog.

Föreliggande meddelande utgör en sammanställning af
de anteckningar, som gjorts af den år 1905 aflidne licheno-
logen NILS ALVTHIN i Tågarp. Det var hans afsikt att såsom
ett andra »Bidrag till kännedom om Skånes lafflora» utgifva
»Söderåsens lafflora», för hvars utarbetning han företagit om-
fattande undersökningar (1893, 1894, 1900, 1902, 1903, 1904),
hvilka han dock måhända tänkt att komplettera, innan han
publicerade någonting.

Undertecknad, som erhöll ALVTHIN’s vetenskapliga kvar-
låtenskap, har ansett det för sin plikt att offentliggöra sam-
larens resultat från ett namnkunnigt område. Någon gransk-
ning af det hopbragta lafmaterialet, som jämte ALVTHIN’s
samlingar i öfrigt härom året öfverlämnades till Lunds Bo-
taniska Institution, har inte gjorts, dels därför att det ej
ansetts behöfligt, dels därför att tiden ej medgifvit det.

För att underlätta jämförelsen med författarens fram-
ställning af »Laffloran i Kvistofta-dalen» (Arkiv f. botanik,
Bd 2, 1904) har undertecknad ordnat följande öfversikt, som
upptager 145 arter, efter samma principer.

Landskrona i april 1912.

BIRGER KAJANUS.

ALVTHIN, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SKÄNES LAFFLORA. 3

I. HETEROLICHENES.
A. Heterocarpi.

FAM. 1. USNEEI

1. Usnea (Dirr.) Pers.

1. U. barbata (L.) Fr. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 15.
a florida (L.) FR.
På björk: Kärreberga skogar, Kågeröds lund, Skaftarps
skog.
B hirta (L.) FR.
På lignum: Slättåkra.

2. Bryopogon (LINK) Mass.

1. B. jubatus (L.) Ach. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 24.
a prolixus (AcH.) TH. FR.
På björk: Kägeröds lund, Skaftarps skog.
= chalybeiformis (L.) TH. FR.
På flyttblock: Smörmölla, Ebbarpshult.

3. Cornicularia (AcH.) KÖRB.

1. €. aculeata (SCHREB.) AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 101
(sub Cetraria).

På jord, mossa och sten: Björnekulla klint, Skaftarp,

Bensige fälad, Smörmölla, Ebbarpshult, Kläfveröd, Skäralid.

FAM. 2. RAMALINEI.

4. Ramalina ACE.

1. R. calicaris (L.) FR. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 34.
«€ fraxinea (L.) FR.
På loftrád: Simmelsberga skog på ek, Knutstorps slott
à ask.
Dp fastigiata (PERS.) FR.
På ek: Källstorp, Abullabo.

4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o I.

2. R. farinacea (L.) FR. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 35.
På ek: Kägeröds lund, Olstorps skog, Simmelsberga skog.

5. Evernia Acu.

1. E. prunastri (L.) Aco. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 30.
På löfträd allmän.
2. E. furfuracea (L.) FR. — TH. FR. Lich. Scand. p. 116 (sub
Parmelia).

Pä björk: Kärreberga skogar, Skaftarps skog, Hunseröd.

6. Cetraria Ach.

1. C. islandica (L.) Acum. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 98.
f. erispa ACH.
Pà jord: Snufvehallar.
2. (€. juniperina (L.) AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 104.
B8 pinastri (Scop.) Acn.
Pà bark och lignum: Olstorps skog pà ekstubbar, Skaf-
tarps skog i mängd på björk, Smörmölla på döda enar, Halla-
hus på björk och gran.

3. C. glauca (L.) ACH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 105.

På träd och sten: Kärreberga skogar på björk och en,
Stubbaröd på mossiga stenar, Kågeröds lund på björk, Skaf-
tarps skog på björk, Pålstorp på äldre björk, Ebbarpshult på
flyttblock, Klåfveröd på mossiga stenar i gärden, Gillastig
fälad på stengärden.

4. C. sepincola (EHRH.) AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 106.
a nuda SCHER.
Pà dóende enbuskar: Bensige fälad (fertil), Snufvehallar.

B8 chlorophylla (HuMe.) SCHER.
Pà bjórk: Kágeróds lund, Skaftarps skog, Pálstorp.

FAM. 3. PELTIGEREL

7. Peltigera Horrw.

l. P. aphthosa (L.). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 43.
Pä sten: Teglaröd.

ALVTHIN, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SKÄNES LAFFLORA. 5

2. P. malacea (AcH.). — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 44.

På mossiga stenar: Stubbaröd, Skäralid.
3. P. canina (L.). — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 44.

Pà mossiga stenar, jord och stubbar: Klófvahallar, Stub-
baród, Skaftarps skog.

FAM. 4 PARMELIEL

8. Sticta SCHREB.

l. $. pulmonaria (L.). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 49.

På löfträd: Klöfvahallar på bok, Stubbaröd på bok, Ore-
gården på bok, Oröd på ek, Smörmölla på bok, Konga lund
på bok, Skäralid på bok.

9. Parmelia (AcH.) DE Nor.

1. P. saxatilis (L.) Fr. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 114.
a retiruga (DC.) Tu. Fr.

På sten och träd allmänt. Fertil endast i Kärreberga
skogar.

p suleata (TAYL.) NYL.

På löfträd: Vrams Gunnarstorps skog på bok och ek,
Vrams Gunnarstorps slott på kastanj, Klöfvahallar på al,
Simmelsberga skog på ek och björk, Skaftarps skog på björk,
Klåfveröd på ek.

y omphalodes (L.) FR.
Pä sten (solöppna platser): Snufvehallar.
2. P. physodes (L.) Aco. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 117.
Pä löfträd allmänt.
3. P. olivacea (L.) Aco. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 121.
a corticola SCHER.
På löfträd allmänt.

. * aspidota ACH.

Pà träd och buskar: Kägeröds lund pä unga grenar af
ek, Simmelsberga skog pà grenar af ek, bok och bjórk, Skaf-
tarps skog på ek och björk, Bensige fälad på en och slän,
Pálstorp pà ek och björk, Skäralid.

6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o Ll.

p prolixa ACH.
Pà sten: Stubbaröd, Bensige fälad, Grytsgärd, Kläfveröd,
Skäralid.
* fuliginosa (FR.) NYL.
Pä sten: Stubbaröd, Smörmölla, Björkö, Kläfveröd, Skä-
ralid.
4. P. conspersa (EHRH.) AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 127.
Pä stengärden: Kägeröd, Böketofta, Grytsgärd.
5. P. ambigua (WuLF.) — Tu. FR. Lich. Scand. p. 131 (P.
diffusa).
Pà lignum: Tranäs, Kläfveröd, Snufvehallar, Kongaö sä-
teri, Skaralid.

10. Physeia (FR.) Tu. Fr.

1. Ph. ciliaris (L.) DC. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 132.
På löfträd: Vrams Gunnarstorps slott på kastanj och
poppel, Knutstorps slott på ask, Kongaö säteri på ask.

2. Ph. pulverulenta (SCHREB.) Nyx. — TH. Fr. Lich. Scand.
p. 136.
c allochroa (EHRH.) TH. FR.
På löfträd: Kongaö säteri pa alm, Röstånga på ask.
3. Ph. stellaris (L.) Nvr. — Tu Fr. Lich. Scand. p. 138.
P adscendens (FR.) TH. FR.
På löfträd: Kågeröd på ask, Ugglebo på gammal pil,
Röstånga på ask.
4. Ph. cesia (Horrm.) Nyx. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 140.
På sten och lignum: Kågeröd, Klåfveröd.
5. Ph. obscura (EHRH.) Nvr. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 141.
Pà alm: Kongaö sáteri.

11. Xanthoria (FR.) STIZENE.

l. X. parietina (L.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 145.

Pà sten, löfträd och lignum allmänt.

2. X. lychnea (AcH.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 146.
a pygmea (Borr.) TH. FR.

Mest pa sten, sparsammare pa lignum och löfträd: Vrams
Gunnarstorps slott pa kastanj och poppel, Kägeröd, Bensige
falad, Grytsgard, Kläfveröd pa sten och lignum, Gillastig
falad.

ee

ALVTHIN, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SKÄNES LAFFLORA. 7

B polycarpa (EHkn.). TH. FR.
På lignum och slån: Västergård, Bonde Knutstorp, Bensige
fälad, Klåfveröd, Kongaö säteri, Slättåkra.
3. X. concolor (DicKS.) — TH. FR. Lich. Scand. p. 147.
På löfträd: Oröd på gammal ek (steril), Knutstorps slott
på ask.

FAM. 5. LECANOREL

Subfam. 1. Pannariei.

12. Amphiloma Nyt.

1. A. lanuginosum (AcH.) Nyr. Lich. Scand. p. 129; Panna-
ria Ta. Fr. Lich. Arct. p. 79.
På beskuggade bergväggar och större flyttblock: Stubba-
röd, Snufvehallar, Skäralid.

Subfam. 2. Placodiei.

13. Placodium (Hitz) Tu. FR.

1. Pl. saxicola (PoLL.) Kors. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 226.
Pa stengärden: Kägeröd, Grytsgard.

14. Acarospora Mass.

1. A. fuscata (SCHRAD.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 215.
D rufescens (TURN.) TH. FR.
På stengärden: Kågeröd, Grytsgärd, Björkö, Klåfveröd.

Subfam. 3. Rinodinei.

15. Hematomma (Mass.) Köre.

1. H. coccineum (Dicks.) KörB. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 297.

Pä löfträd och stengárden: Vrams Gunnarstorps skog pä
sten, Lilla Smedjebacken pä sten, Oród pä ek och bok, Kä-
geróds lund och Olstorps skog pä ek, Simmelsberga skog pä
ek (steril), Smörmölla pà sten.

8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o lI.

16. Lecania (Mass.) TH. FR.

1. L. eyrtella (AcH.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 294.
Pà löfträd: Vrams Gunnarstorps slott pà poppel, Olstorps
skog pà asp.

17. Leeanora Acmu.

1. L. tartarea (L.) Ach. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 233.

På löfträd och stenblock: Stubbaröd på sten, Olstorps
skog på ek, Simmelsberga skog på ek (steril), Pälstorp på
björk, Ebbarpshult pä sten.

2. L. pallescens (L.) ScHzR. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 235.
P parella (L.) SCHER.
Pà sten: Kägeröds prästgärd pà en klipphäll.

3. L. atra (Hups.) AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 237.
Mest pá sten: Vrams Gunnarstorps slott pà kastanj, Lilla
Smedjebacken, Lökagärden, Stubbaröd.

4. L. subfusca (L.) AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 238.
a allophana ACH.
På löfträd allmän. — F. campestris SCHER.: Knutstorps
slott på stenmurar.

y glabrata ACH.
Pa bok: Kongalund, Skaralid.

5. L. pallida (SCHREB.). — L. subfusca * albella Tn. FR.
Lich. Scand: p. 243.
a sordidescens (PERS.) ACH.
Pa löfträd: Kläfveröd pa sälg och ek.

PB einerella FLK.

På löfträd och lignum: Källstorp på unga ekgrenar, Ols-
torps skog på ask och ek, Kläfveröd på lignum, Slättåkra
pa lignum, Röstånga på ask.

y angulosa (SCHREB.) NYL.

På löfträd: Källstorp på unga ekgrenar, Kongaö säteri
på asp. |
6. L. sordida (PERs.) Ta. Fr. Lich. Scand. p. 246.
a glaucoma (HorrM.) TH. FR.
Pä sten tàmligen allmänt.

ALVTHIN, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SKÄNES LAFFLORA. 9

7%. sambuci (PEBs.) Nvr. — TH: Fr. Lich. Scand. p. 247.
Pä poppel: Vrams Gunnarstorp.

8. L. Hageni (AcH.) KörB. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 250.
Pä lignum: Kläfveröd.

9. I. albescens (HorrMw.). TH. Fr. Lich. Scand. p. 252.
a galactina (AcH.). TH. FR.
På murar: N. Vrams kyrkogárdsmur, Abullabo på tegel-
väggar, Kiäfveröd pa murbruk och stenmurar, Konga kyrka
på tegelsten, Kongaö säteri på tegel- och stenmurar.

10. L. sulphurea (HOFFM.) AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 258.
På stengärden: Vrams Gunnarstorp, Lilla Smedjebacken,
Oród, Skaftarp, Bensige fälad, Grytsgard.

11. L. varia (EHRH.) Nyt. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 259.
Pá lignum: Vrams Gunnarstorp, Stenestad, Oród, Ben-
sige fälad, Smórmolla, Kláfveród, Kongaö säteri, Slättåkra.

+ L. symmicta AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 262.
På lignum: Kongaö säteri, Slättåkra.

12. I. polytropa (EHRH.) Nyx. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 259.
På stengärden: Stenestad, Kågeröd, Grytsgärd, Röstånga.
+ intricata (SCHRAD.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 260.
På stengärden: Stenestad, Kågeröd, Grytsgård, Röstånga.
13. L. badia (Pers.) ACH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 266.

På stengärden: Kågeröd, Olstorps skog, Böketofta, Smör-
mölla, Hunseröd, Gillastig fälad, Uggleröd.

18. Rinodina Mass.

1. R. exigua (ACH.) Arn. — MALME: De sydsv. form. af R.
sophodes och R. exigua, p. 28; TH. Fr. Lich. Scand.

p- 201 pr. ‘max. p.

Pa lignum: Kläfveröd.

2. R. confragosa (AcH.) KörB. — MALME: De sydsv. form.
af R. sophodes och R. exigua, p. 31; TH. Fr. Lich.
Scand. p. 201. |

På sten- och tegelmurar: N. Vrams kyrkogård, Abullabo,
Knutstorps slott, Kläfveröd, Kongaö säteri.

10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 22. w:o L.

19. Caloplaca Tu. Fr.

1. €. murorum (Horrw.). TR. Fr. Lich. Scand. p. 170.

På murar: N. Vrams kyrkogärdsmur, Abullabo på tegel-
väggar, Knutstorps slott på stenmurar, Kläfveröd på sten-
murar och murbruk, Konga kyrka på tegelsten, Kongaö sä-
teri på tegelsten och stermurar.

2. C. cerina (EunH.). TH. Fr. Lich. Scand. p. 173.
ow Ehrharti (ScHzEgR.) TH. FR.
Pà löfträd: Vrams Gunnarstorps slott pa kastanj, Kongaö
säteri pà asp.
3. C. eitrina (Horrm.). Tu. Fn. Lich. Seand. p. 176.
Pà murar: Knutstorps slott pà stenmurar och murbruk,
Kongaö säteri pa murbruk.

4. €. pyracea (AcH.). TH. Fr. Lich. Scand. p. 178.

På löfträd och stenmurar: Vrams Gunnarstorps slott på
kastanj dch poppel, Knutstorps slott på stenmurar, Hunse-
röd på asp, Kongaö säteri på stenmurar.

5. €. ferruginea (Hups.). TH. Fr. Lich. Scand. p. 182.
På stengärden: Vrams Gunnarstorp sparsamt, Uppsala
smedja.
20. Gyalolechia (Mass.) ANzI.

1. 6. vitellina (EHRH.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 188.
Allmän pä sten, löfträd och lignum.

2. 6. luteoalba (TURN.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 190.
På lönn: Knutstorps slott sparsamt.

Subfam. 4. Urceolariei.

21. Aspicilia (Mass.) Tu. Fr.

1. A. gibbosa (ACH.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 276.
På sten: Björnekulla klint, Stubbaröd, Kågeröd, Bensige
fälad, Grytsgård, Klåfveröd, Kongaö säteri, Skäralid.

2. A. cinerea (L.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 280.
Pä sten: Björnekulla klint.

ALVTHIN, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SKÄNES LAFFLORA. 11

3. A. lacustris (WITH.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 287.
Pa tidtals 6fversvimmade stenar: Äbromölla, Farsgärd,
Klöfvahallar, Ellahall.

29. Gyalecta (AcH.) HELLB.

1. 6. rubra (Horrm.). — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 137.
På ask: Knutstorps slott ymnigt.

23. Urceolaria (AcH.) Fw.

1. U. seruposa (L.) Aco. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 302.

Pà sten: Bjórnekulla klint, Vrams Gunnarstorps skog,
Lila Smedjebacken i mängd, Lökagärden, Grytsgärd i
mängd.

Subfam. 5. Pertusariei.

24. Pertusaria DC.

l. P. communis DC. — Tu. FR. Lich. Scand. p. 317.
Pà löfträd allmànt.

2. P. corallina (L.) ARN. — TH. FR. Lich. Scand. p. 319.

Pä sten, särskildt i gárden: Vrams Gunnarstorps skog,
Klöfvahallar, Lilla Smedjebacken, Bögerup, Tostarp, Rö-
stänga.
3. P. Wulfenii (DC.) FR. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 312.

c fallax (AcH.) TH. FR.

På löfträd: Stubbaród på bok, Olstorps skog på äldre bok,

Skaftarps skog på ek och bok.

B lutescens (HoFFM.) TH. FR.

På löfträd: Vrams Gunnarstorps skog på bok och ek,
Vrams Gunnarstorps slott på kastanj, Farsgård på ek, Oröd
på ek och bok, Kågeröds lund på ek, Fågelsångsskogen på
ek, Olstorps skog på ek, Simmelsberga skog på ek, Skaftarps
skog på ek och bok.

25. Phlyetis WALLR.

1. Phl. agelea (AcH.) KörBß. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 323.
Pä löfträd: Fägelsängsskogen pà ek, Olstorps skog pä ek,
Simmelsberga skog på bok, Skaftarps skog på ek.

12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Ll

B. Homoearpi.

FAM. 6. CLADONIEI.

26. Stereocaulon SCHREB.

1. St. paschale (L.) Fr. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 46.

Pa sten, särskildt i garden: Vrams Gunnarstorp, Kärre-
berga skogar, Märtenstorp, Lökagärden, Jonstorp, Kägeröd,
Kläfveröd, Skäralid.

2. St. condensatum Horrm. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 52.
Pà jord: Hallahus, Gillastig fälad.

27. Cladonia (Hirr) Horrw.

1. Cl. aleicornis (LEIGHT.) Frk. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 93.
a damecornis (AcH.) TH. FR.
På jord: Björnekulla klint, Smörmölla, Röstånga.

2. Cl. decorticata (FLK.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 91.
c macrophylla (SCHAR.) TH. FR.

På mossiga stenar: Kärreberga skogar, Stubbaröd, Oröd,
Skäralid.

3. Ol. gracilis (L.) — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 81.
a chordalis FLK.
Pä jord: Stubbaröd, Smórmolla, Kläfveröd, Snufvehallar,
Skäralid.
p hybrida (HorrM.) SCHER.
På jord: Stubbaröd, Kågeröd, Skaftarp, Klafverod, Skara-
lid, Slättäkra.

4. CL coccifera (L.) Schzr. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 70.
Pä jord: Stubbaröd, Skaftarp, Kläfveröd.

5. (Cl. Flórkeana Fr. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 65.
På murkna stubbar: Kláfveród på bokstubbar.

6. Cl. digitata (L.) Horrm. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 67.
På mossiga stenar och murkna stubbar: Kläfveröd på
ekstubbar, Snufvehallar och Skäralid på mossiga stenar.

ALVTHIN, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SKÄNES LAFFLORA. 13

7. Cl. macilenta (EHRH.) Horrm. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 68.

På mossiga eller jordbetäckta stenar och murkna stub-
bar: Stubbaród på mossiga stenar, Olstorps skog på ekstub-
bar, Simmelsberga skog och Smörmölla på stubbar efter löf-
träd, Snufvehallar och Skäralid på mossiga stenar, Tostarp
på jord i stengärden.
8. Cl. fureata (Hups.) Fr. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 78.

Dp subulata (L.) FLE.
Pà mossiga stenar: Snufvehallar, Skäralid.

9. Cl. rangiformis Horrm. — Cl. furcata 0 pungens TH.
Iu. Lich. Scand. p. 79.
På jord: Stubbaröd, Smörmölla, Kläfveröd.

10. Cl. squamosa HorrM. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 75.
På mossiga stenar: Farsgärd, Stubbaröd, Skaftarps skog.
ll. Cl. rangiferina (L.) HorrM. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 60.

a vulgaris SCHAR.
På jord: Skaftarps skog allmänt, Snufvehallar, Skäralid.

P silvatica (L.) Horrw.
Tillsammans med «: Snufvehallar, Skäralid.

12. Cl. uncialis (L.) Fr. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 62.
På jord: Stubbaröd, Smörmölla.

FAM. 7. UMBILICARIEI.

28. Umbilicaria (Horrw.) Fw.

l. U. pustulata (L.) Horrm. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 149.
Pà sten: Björnekulla klint, Äfvarp, Lökagärden (fertil).

29. Gyrophora ACH.

1. 6. polyphylla (L.) Fw. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 163.
a glabra (WEsTR.) Fw.
På sten: Mártenstorp, Stubbaród, Grytsgärd, Kläfveröd,
Gillastig fälad.
p deusta (L.) Fw.
På våta stenar: Kläfveröd, Gillastig fälad.

14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 1.

FAM. 8. LECIDEINEI.

Subfam. 1. Psorei.

30. Psora Aut:

1. Ps. fuliginosa (TAYL.) — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 421.
På sten: Skäralid (funnen af Brant enligt Tu. FRiES ©
l. c.. Ej anträffad af forf.

Subfam. 2. Beomycei.

31. Baomyces (PERs.) FR.

1. B. roseus Pers. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 329.
Pà jord: Ebbarpshult, Kläfveröd, Gillastig fálad, Skära-
lid, Röstånga.

32. Sphyridium Fw.

1. Sph. byssoides (L.) — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 328.
Pa jord: Martenstorp, Smedjebacken, Gillastig fälad,
Skaralid.

Subfam. 3. Biatorei.

33. Bacidia (DE Nor.) TH. Fr.

1. B. rosella (PERS.) DE Nor. — Tu. FR. Lich. Scand. p. 343.
På löfträd: Vrams Gunnarstorps skog på bok, Skaftarps
skog på bok, Dufveskog på ek.

2. B. inundata (FR.) Kors. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 350.
Pa tidtals ófversvàmmade stenar: Klófvahallar, Byröd,
Skäralid.

3. B. Beckhausii (KÖRB.) ARN. — TH. FR. Lich. Scand. p. 359.
Pà björk: Olstorps skog.

4. B. umbrina (AcH.) Br. & Rostr. — Tu. Fr. Lich. Scand.
p. 365.
a psotina (FR.) TH. FR.
Pä stengärden: Kläfveröd, Slättäkra.

ALVTHIN, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SKÁNES LAFFLORA. 15

35. Biatorina Mass.

1. B. Ehrhartiana (AcH.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 570.
På lignum: Pontrahus nära Pälstorp, Kläfveröd.

2. B. tricolor (WiTH.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 574.
På gammal ek: Fagelsangsskogen sparsamt.

36. Biatora (FR.) Ta. FR.

l. B. rupestris (AcH.). — Ta. Fr. Lich. Scand. p. 423.
Pä sten: Bjórnekulla klint.

2. B. quernea (Dicks.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 425.
På ek: Kägeröds lund, Fagelsangsskogen (steril), Olstorps
skog, Simmelsberga skog (steril).

J. B. lucida (AcH.). — TH. FR. Lich. Scand. p. 432.

På sten, särskildt i gárden: Vrams Gunnarstorp, Kärre-
berga skogar, Mårtenstorp, Klöfvahallar, Lökagården, Stub-
baröd, Skäralid, Röstånga. Enligt A. Bere, Lich. Ant. (Bot.
Not. 1890) p. 169: Tostarp.

4. B. coarctata (SM.). — Ta. Fr. Lich. Scand. p. 447.
Pä sten: Björnekulla klint.

5. B. rivulosa (AcH.). — Tu. FR. Lich. Scand. p. 450.
På klippor och flyttblock: Klöfvahallar, Ellahall, Stubba-
ród, Smörmölla, Snufvehallar, Skäralid.

6. B. uliginosa (SCHRAD.). — TH. Fn. Lich. Scand. p. 455.
Pä jord och stubbar: Björnekulla klint pä jord, Mártens-
torp på jord, Olstorps skog på gamla stubbar efter löfträd,
Simmelsberga skog på gamla ekstubbar.
37. Biatorella DE Nor.

1. B. moriformis (AcH.). TH. Fr. Lich. Scand. p. 401.
På lignum: Körslätt, Stenestad, Gålarp.

Subfam. 4. Buelliei.

38. Arthrorhaphis Tu. Fr.

l. A. flavovirescens (DICKS.). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 203.
Pä sten: Stubbaröd.

16 |. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o l.

39. Lecidea ACHE.

1. L. pantherina (AcH.) Tr. Fr. Lich. Scand. p. 491.
Pà klippor och flyttblock: Farsgärd, Stubbaród, Smör-
molla, Skäralid.

2. L. macrocarpa (DC.) To. Fr. Lich. Scand. p. 505.
a platycarpa (AcH.) TH. FR.
Pa sten: Afvarp, Klöfvahallar, Lilla Smedjebacken, Stub-
baröd, Smörmölla, Kvärk.

* L. convexa (FR.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 507.
Pä sten: Klöfvahallar, Lilla Smedjebacken, Stubbaröd,
Smörmölla, Skäralid.

++ L. crustulata (AcH.) KörB. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 511.
Pä smästenar: Märtenstorp, Smedjebacken.

3. L. neglecta NYL. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 524.
Pà mossiga stenar: Farsgärd (steril), Stubbaröd, Smör-
mölla, Kläfveröd (steril).

4. L. fuscoatra (L.) Tu. Fr. Lich. Scand. p. 525.
Pä sten allmän.

5. L. fuscoeinerea NYL. — TH. FR. Lich. Scand. p. 527.
På fritt liggande stenar: Bensige fälad (i sällskap med
L. tenebrosa).

6. L. furvella Nyt. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 530.
På sten: Stubbaröd, Jönstorp, Bensige fälad, Byröd, Påls-
torp, Hallahus, Kvärk, Gillastig fälad.

7. L. tenebrosa Fw. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 540.
På sten: Stubbaröd, Bensige fälad, Gillastig fälad.

8. L. eleochroma (AcH.) — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 542.
y pulverulenta TH. FR.
Pà sten: Bjórnekulla klint pà ett gàrde.

Ó achrista SMRFLT.
På lóftrád: Farsgard pa bok, ek och al. Förmodligen
tämligen allmänt, fastän inte närmare beaktad.

é pungens (KÖRB.) TH. FR.
Pä sten: Stenestads kyrkogärdsmur.

ALVTHIN, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SKÄNES LAFFLORA. 17

40. Buellia (DE Nor.).

1. B. myriocarpa (DC.) Mupp. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 595.
a punctiformis (HOFFM.) MUDD.
På löfträd: Vrams Gunnarstorps slott på kastanj, Jöns-
torp på ek, Pälstorp på ek. — F. stigmatea AcH.: Björne-
kulla klint.

2. B. verruculosa (Borr.). TH. Fr. Lich. Scand. p. 600.

Pà stengürden: Bjórnekulla klint, Äfvarp, Klöfvahallar,
Björkö, Räröd.
3. B. wthalea (AcH.). TH. Fr. Lich. Scand. p. 604.

På stengärden: Björnekulla klint, Kågeröd, Grytsgärd,
Ugglebo, Björkö, Räröd.

41. Diplotomma (Fw.) Kors.

l. D. alboatrum (HorrM.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 607.
«a vulgatum TH. FR.
På gammal bok: Fägelsängsskogen, Skaftarps skog.

42. Catocarpon (KÖRB.) ARN.

l. €. badioatrum (FLK.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 613.
På fritt liggande stenar: Jönstorp, Bensige fälad.

43. Rhizocarpon (Ram.) Tu. FR.

l. Rh. geographicum (L.) DC. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 622.
Pä sten: Björnekulla klint, Klöfvahallar, Stubbaröd, Oröd,
Kägeröd, Bensige fälad, Grytsgärd, Smörmölla, Snufvehallar.

2. Rh. distinctum TH. Fr. Lich. Scand. p. 625.
På sten: Björnekulla klint, Stubbaröd.

3. Rh. obscuratum (AcH.) KöRB. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 628.
På sten: Björnekulla klint, Mártenstorp. — F. levata
(FR.): Skäralid i bäcken.

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 1. 2

18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 1.

FAM. 9. GRAPHIDEI

Subfam. 1. Opegraphei.

44. Lecanactis Escuw.

1. L. abietina (AcH.). — ÅLMQU. Opegr. p. 13.
På ek: Oród, Olstorps skog (steril), Simmelsberga skog
(fertil).

45. Opegrapha Humes.

2. 0. varia (PERS.) — ALMQU. Opegr. p. 15.
Pà lóftrád: Fágelsángsskogen pà ek, Olstorps skog pà ek,
Knutstorps slott pà ask, Tostarp pà bok.

3. ©. herpetica ACH. — ALMQU. Opegr. p. 20.

På löfträd: Vrams Gunnarstorps skog på bok, Farstorp
på ask, Skäralid på bok.
4. 0. vulgata AcH. — ALMQU. Opegr. p. 20.

På bok: Skäralid.

5. 0. atra PERS. — ALMQU. Opegr. p. 23.
På löfträd: Farstorp på ask, Klöfvahallar på hassel och al.

46. Graphis (Apans.) NORM.

1. Gr. scripta (L.). — KÖRrB. Syst. p. 287.

Pä löfträd: Klöfvahallar pà hassel och al, Stubbaród pä
bok, Kläfveröd på hassel, Konga lund på bok, Skäralid på
ek och bok.

Subfam. 2. Arthoniei.

47. Arthonia Ach.

l. A. lurida (AcH.) ScH@R. — ArMqv. Arthon. p. 15.
y vulgaris (FR.) ALMQU.
På lóftrád: Farsgärd på ek, Oród på ek, Fägelsängssko-
gen pä ek, Olstorps skog pà ek, Skaftarps skog pà bok.

ALVTHIN, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SKÄNES LAFFLORA. 19

2. A. radiata (PERs.) TH. Fr. — ALMQU. Arthon. p. 35.

Pà lóftrád: Farsgárd pà al och ek, Kláfveród pà hassel,
Röstänga pä bok.

3. A. punctiformis ACH. — ALMQU. Arthon. p. 42.

Pa lóftrád: Smedjebacken pa hassel, Fagelsangsskogen
på lind, Källstorp på unga ekgrenar, Simmelsberga skog på
björk och ek, Skaftarps skog på björkgrenar, Klåfveröd på
hassel och ek, Snufvehallar på björk, Tostarp på björk och ek.

48. Mycoporum Fw.

l. M. miserrimum (NYL.). — BR. & Rostr. Lich. Dan. p. 122.
På unga ekgrenar: Kläfveröd, Dufveskog.

C. Coniocarpi.
FAM. 10. SPHAROPHOREI.

49. Spherophorus Pers.

1. Sph. coralloides Pers. — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 244.

Pa mossiga stenar: Kärreberga skogar, Martenstorp, Stub-
baröd, Oröd, Finstorp, Skaftarps skog, Kläfveröd, Snufve-
hallar, Skäralid.

FAM. 11. CALICIEI.

50. Cyphelium (Acu.) Tu. Fr.

l. C. tympanellum (AcH.). — Kóns. Syst. p. 303 (sub Acolio).

På lignum och lóftrád: Vrams Gunnarstorps slott på kas-
tanj, Bógerup på lignum, Tranås på lignum, Knutstorps
slott på björk, Kläfveröd på lignum af ek, Gillastig fälad på
lignum.

51. Calicium (PERrRs.) DE Nor.

l. €. hyperellum AcH. — KÖRB. Syst. p. 311.
Pä löfträd och lignum: Vrams Gunnarstorps skog pä bok
och ek, Märtenstorp pä bjórk, Farsgárd pä ek, Kägeröds

20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 1.

lund på ek, Fågelsångsskogen på björk och ek, Olstorps skog
på ek, Simmelsberga skog på ek, Smörmölla på lignum, Pon-
trahus nära Pålstorp på lignum.

2. ©. trachelinum (AcH.). — KÖRB. Syst. p. 311.
På lignum: Smörmölla.

3. €. roscidum (AcH.). — C. adspersum Köre. Syst. p. 312.
Pà gammal ek: Kägeröds lund.

4. C. lenticulare Horrm. — KÖRB. Syst. p. 310.
Pà ek: Olstorps skog.

5. €. nigrum SCHER. — Kors. Syst. p. 308.
Pà bokstubbar: Kláfveród.

52. Coniocybe Acu.

1. C. furfuracea (L.). — KörB. Syst. p. 318.
Enligt A. Bere, Lich. Ant. (Bot. Not. 1890), p. 171:
Skaralid, Rostanga.

D. Pyrenocarpi.
FAM. 12 ENDOCARPEI.

53. Dermatocarpon Escuw.

1. D. fluviatile (WEB.). TH. Fr. Lich. Arct. p. 254.
Pa tidtals 6fversvammade stenar: Klófvahallar, Skäralid.

FAM. 13. VERRUCARIEI.

54. Segestria (Fr.) TH. Fr.
1. S. Myriee (Nyr.). — Warn. Adjum. II p. 186 (sub Verru-

caria).
Pà pors: Ylmesákra. mosse, Konga mosse.

55. Pyrenula Ach.
l. P. nitida (SCHRAD.). — KÖRB. Syst. p. 359.

ALVTHIN, BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM SKÄNES LAFFLORA. 21

På löfträd: Vrams Gunnarstorps skog pa bok, Klöfva-
hallar på bok, Västergård på annbok, Konga lund på bok
ymnigt, Skäralid på bok.

56. Acrocordia Mass.

1. A. gemmata (AcH.) — KÖRB. Syst. p. 356.
På bok: Vrams Gunnarstorps skog, Konga lund, Skäralid.

57. Verrucaria (Pers.) Mass.

l. Y. nigrescens PERS. — TH. Fr. Lich. Arct. p. 267.
På sten: Björnekulla klint, N. Vrams kyrkogárdsmur,
Kägeröd.

2. y. margacea WNBG. — TH. FR. Lich. Arct. p. 269.
På tidtals öfversvämmade stenar: Klofvahallar (i sällskap
med Aspicilia lacustris).

3. V. hydrela AcH. — TH. Fr. Lich. Arct. p. 270.

Pa tidtals 6fversvimmade stenar: Vrams Gunnarstorps
skog, Magleby, Farsgärd, Fágelsángsskogen, Byröd, Bleke-
skära vattenkvarn, Skäralid.

58. Thrombium (Warrn.) Mass.

1. Th. epigeum (PERs.). — KÖRB. Syst. p. 350 (sub Verru-
caria).
Pä jord: Märtenstorp, Hallahus.

59. Arthopyrenia Mass.

1. A. analepta (ACH.) Kóns. — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 272.
På björk: Vrams Gunnarstorp, Kärreberga skogar, Fars-
. gard, Oród, Skaftarps skog, Bolby, Bögerup.

2. A. fallax Nyr. in Bot. Not. 1852. — Nyt. Lich. Scand.
IL. 281.

På löfträd: Klöfvahallar på rönn, Klåfveröd på hassel
och ek.

3. A. grisea (SCHLEICH.) KörB. — TH. Fr. Lich. Arct. p. 272.

Pä löfträd: Farsgärd pä hassel och ek, Smedjebacken pä
hassel, Källstorp på unga ekgrenar, Bögerup på björk, Kläf-
veröd på ek, Kongaö säteri på ung ek.

qo ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 1.

60. Tomasellia Mass.

1. T. Leigthonii Mass. — KÖRB. Par. p. 396.
Pà hassel: Klófvahallar.

61. Leptorhaphis KÖRB.

l. L. oxyspora NyL. — KÖRB. Syst. p. 371.
Pà bjórk: Vrams Gunnarstorp, Kärreberga skogar, Skaf-
tarps skog, Bógerup, Tranäs, Kongaö säteri, Sláttákra.

IL HOMOLICHENES.

FAM. 14. COLLEMACEI.

Subfam. 1. Collemei.

62. Collema Horrw.

l. €. flaccidum AcH. — KÖRB. Syst. p. 413 (sub Synecho-
blasto).
På fuktiga stenar: Klöfvahallar, Skäralid.

Tryckt den 22 juli 1912.

Uppsala 1912. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B.

|
|
|
|

AASE nr c:

ARKIV FÖR BOTANIK.

BAND 12. N:o 2.

Nordsvenska Taraxaca.

Af

HUGO DAHLSTEDT.

Meddelad den 10 april 1912 af A. G. NATHORST och G. LAGERHEIM.

Norra Sverige äger, om man undantar Norrlands kustland,
en Taraxacum-flora, som väsentligt afviker från den sydsvenska.
I Fennoscandias fjällomräde eller rättare de delar af detsamma,
som ligga ofvan den högsta marina gränsen, består Taraxacum-
floran till större delen af arter, tillhörande gruppen Spectabi-
lia, at hvilken endast några fa och helt andra arter förekom-
ma i södra Sverige. Af hithörande former äro vissa inskränkta
till fjäll- eller björkregionen eller till båda, andra äro äfven
spridda utefter älfvar och bäckar till lägre regioner och gå
ej sällan här och där ända ned i kustområdet. Åtskilliga af
dessa arter äro äfven utbredda utom Fennoscandias flor-
område dels till norra England och Skottland samt till när-
liggande ögrupper såsom Shetlandsöarna, Färöarna m. fl.
(T. spectabile och nevosum) eller till Island och Grönland
(T. croceum och besläktade arter), dels österut utefter Hvita
hafvets kuster, hvarest några få croceum-artade former anträf-
fats. Längre österut synas de alldeles saknas. Redan vid
Ob-floden möter en annan Taraxacum-flora. I södra Norge
äro former af denna grupp anträffade ända ned i Telemar-
ken. I Sverige hafva de inom nyss nämnda område en sam-
manhängande utbredning till Västerdalarne och möjligen äf-
ven till norra Värmland. I Norrlands södra kustområde
äro, såvidt hittills är bekant, inga arter af denna grupp an-
träffade. I västra Sverige uppträder emellertid en hithörande

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 2. l

2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

art, T. spectabile, i Dalsland, tämligen långt söder om sitt
egentliga utbredningsomrade. en ar har antraffad pa fyra
skilda fyndorter, alla af den beskaffenhet, att den slutsat-
sen ligger nara till hands, att den har ar en verklig relikt.

En annan for norra Fennoscandia karaktäristisk grupp
af arter har sin hufvudsakliga utbredning i omrädena nedan-
för den högsta marina gränsen. Dessa former, som äro sprid-
da öfver Norrlands mellersta och norra kustomräde, nord-
liga och nordvästra delarna af Norge, finska kustomrädet
mot Bottniska viken, nordliga Finland och Kola-halfön,
samt utefter Hvita hafvets kuster, gå öfverallt längs efter
floddalarna, äfven mer eller mindre långt in i inlandet samt
stiga 1 åtskilliga former ej sällan upp i björkregionen. I Sve-
rige äger denna grupp inga eller sparsamma representanter
söder om Medelpad och västra Dalarne. I Norge gå former
af denna grupp ända ned till Hardanger.

Dessa sist nämnda former tillhöra alla utan tvifvel Vul-
garia, men utgöra inom denna artgrupp en särskild form-
krets med ringa affinitet till de syndsvenska formerna af
samma grupp. |

I Alperna och Europas öfriga fjäll äro, såvidt man hittills
känner, inga med nyssnämnda artgrupp eller med Spectabilia
närmare besläktade arter anträffade. På grund af dessa
arters ofvan relaterade utbredning är jag benägen att upp-
fatta dem såsom för Fennoscandia särskildt karaktäristiska
arter (eller artgrupper) af otvifvelaktigt hög ålder, som redan
i preglacial tid funnits på sitt nuvarande område, där san-
nolikt under skilda tider nya former ytterligare differentierats
och utbildats, och som under senaste istid lefvat i periferien
af området, dit de sedermera åter invandrat. Att en nybild-
ning af former inom denna artgrupp vare sig i preglacial
eller senare tid ägt rum inom området, därför synes det sak-
förhållandet tala, att inom skilda områden t. ex. Skandina-
viens fjäll och Skottland förekomma utom fullt identiska
äfven inom hvartdera området skilda, men mycket närstående
arter.

Till den första af dessa formgrupper höra, såsom förut
anmärkts, de flesta till Spectabilia hörande arterna jämte
T. rhodolepis och grammolepis, hvilka möjligen böra räk-
nas till Vulgaria. Den andra gruppen omfattar följande
arter. T. cochleatum, galeatum, latipes, macrocentrum, opa-

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 3

cum, pholidocarpum, scotodes, squarrosum, subopacum, vest-
robottnicum samt chrysostylum och hirtellum, möjligen äfven
Sundbergii. Denna grupp är sannolikt af östligt ursprung.

I nordligaste delen af Fennoscandias florområde före-
kommer ytterligare en tredje grupp af former, alla tillhörande
artgruppen Ceratophora. Inom Sverige är den representerad
af 3 arter., hvartill komma ytterligare 3 utbredda i Norge
och Finland. I Norge förekommer en af dessa former så långt
söderut som på Dovre. I Sverige äro hithörande arter an-
träffade i Torne och Lule lappmarker. Dessa former till-
höra det rent arktiska florelement, hvaraf vi 1 norra Skandi-
navien för öfrigt äga ett ej ringa antal representanter, och
af hvilka åtskilliga äro spridda ända ned till Dovre och t.
o. m. till Valders t. ex. Papaver radicatum. Den grupp, till
hvilken dessa Taraxacum-arter höra, är arktisk circumpolar
med ett ej ringa antal i hela arktiska området hvarandra
aflösande arter. Endast i östra Asien äger den representan-
ter 1 fjällen.!

En egendomlig särställning intar 7. crocodes. Den äger
i Sverige ett väl begränsadt område, som omfattar Jämtland
och Härjedalen, Medelpad och Ångermanland, samt södra
delen af Ume lappmark och stränderna af Aursunden i Norge.
Den är dessutom anträffad i Finland på en lokal, nämligen
vid Suomussalmi (Ostrob. Kajanensis). Jag har ansett
denna form endemisk för skandinaviska halfön, men på grund
af det senast gjorda fyndet i Finland är den, såsom H. Linp-
BERG anmärker,” att uppfatta som en för hela det skandina-
viska floromradet endemisk art. Enligt H. LINDBERG har i
Ryssland från Hvita hafvet till Ural ingen liknande form ob-
serverats. Jag instämmer fullkomligt med honom däri, att
den är en gammal baltisk form, hvilken, såsom jag förut utta-
lat, är af samma ursprung som den sydliga 7. palustre (EHRH.)
Danursr. Det är sannolikt, såsom det finska fyndet synes
antyda, att den till Fennoscandia invandrat före granen,
och att den inom det baltiska området tidigare haft en större
utbredning än nu. Dess utveckling ur T. palustre-gruppen
måste då förläggas längre tillbaka i tiden, än jag antagit.

* En annan arktisk och i östra Asien alpin form förekommer äfven
inom Fennoscandias florområde, nämligen 7. glabrum DC. på Kolahalfön.

? H. LINDBERG: Taraxacum crocodes funnen i Finland, Meddel. af Soc.
pro fauna et flora fennica, h. 35, 1909.

4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Den är sålunda här äfven att betrakta som endemisk på sam-
ma gång som en reliktform.

Hvad öfriga arter beträffar, som äro spridda i Norrlands
kustområde, så tillhöra de flera skilda kategorier.

Ett ganska stort antal utgöres af former, som att döma
af deras förekomster måste anses vara under olika tider införda
till Norrland genom odlingen och samfärdseln. De förekom-
ma nämligen nästan uteslutande på lokaler, som på ett eller
annat sätt berörts af samfärdseln och kulturen, såsom på
gärdsplaner och ruderatplatser, vid vägar, dikeskanter och på
konstgjorda vallar och liknande ståndorter samt äro hufvud-
sakligen spridda efter de större färdvägarna och järnvägs-
linjerna, där de anträffas vid stationerna eller i deras närmaste
grannskap. Endast sällan anträffas de på naturlig mark i
närheten. En del af dem äro säkerligen sedan lång tid till-
baka införda såsom 7’. Dahlstedtii och duplidens och före-
komma nu vid de större järnvägsstationerna t. ex. ända
till Östersund i Jämtland. Andra åter hafva en mer eller
mindre sporadisk förekomst och många af dessa äro utan
tvifvel i mycket sen tid införda. Hit räknar jag följande
arter: T. alatum, amblycentrum, angustisquameum, biforme,
canaliculatum, caudatulum, expallidiforme, fasciatum, hama-
tum, interruptum, Kyellmani, leticolor, longisquameum, mi-
muliforme, obliquilobum, piceatum, preradians, polyodon och
privum samt trilobatum. En annan grupp sammansattes
af former, som i södra Sverige hafva en vidsträckt utbred-
ning och äfven äro spridda i södra Norge och Finland. Till
denna grupp raknar jag en del i Norrlands kustland sparsamt
eller mera allmänt förekommande former, som pa grund af
sina ständorters beskaffenhet utan tvifvel mäste anses hafva
spontant erhållit sin nuvarande utbredning. En del af dem
äga en mera sporadisk förekomst och äro troligen att anse
som relikter. Dessa tillhöra nämligen en formgrupp, som i
Europa företrädesvis äger en sydöstlig eller sydlig utbred-
ning och äfven på skandinaviska halfön afgjordt äga syd-
östlig och sydlig utbredning. De äro utan tvifvel till oss
invandrade under en varmare period, sannolikt samtidigt
med ekfloran. Hit höra T. fulvum, letum *obscurans, mar-
ginatum, proximum och möjligen äfven tenuilobum. Andra
till denna kategori hörande arter äro T. intricatum och re-
troflexum och sannolikt äfven tenebricans, som dock inåt Jämt-

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. s

land och Hárjedalen samt längst norrut torde vara införd,
samt T. prestans. Denna form har tydligen i Norrland 2
invandringsvägar, en sydlig och en västlig. I sódra Sverige
är den anträffad ända fràn Skäne och gär i väster till Värm-
land och Dalarne, pa ostkusten långt upp i Norrlands kust-
bygd, likaså utefter finska kusten. I Norge är den spridd
efter kusten åtminstone upp till Trondhjems amt och gar
härifrån in i västra Härjedalen, där den t. o. m. stiger upp i
björkregionen.

En tredje grupp består af former, som i Norrlands kust-
område för närvarande synas ha sitt centrum eller åtmin-
stone där vara mera allmänt utbedda. Ett par af dessa före-
komma ej söder om Dalälfven, nämligen T. brachycephalum
och spilophyllum. Den förra artens utbredning är likväl
ännu föga känd. Den förekommer emellertid rikligt på de
lokaler i Ångermanland, där den hittills anträffats, och möj-
ligt är, att den utefter dalgångarna liksom följande är spridd
inåt fjällen. Den senare förekommer i Medelpad och är där-
ifrån allmänt spridd inåt Jämtland och Härjedalen, där den
i västra delen t. o. m. uppträder i björkregionen. Den är ut-
bredd i de centrala delarna af Norge, där den äfven går upp
på fjällen, och torde möjligen vara en gammal art inom om-
rådet. Andra till denna grupp hörande former äro ej blott
spridda utefter älfdalarna m. el. m. långt inåt landet utan
äro äfven ubredda söder om Dalälfven. Ett par såsom
T. remotijugum och septentrionale äro spridda västerut till
Värmland, den senare äfven till Dalsland. Andra såsom
T. albicollum och mucronatum äro utbredda både till östra
och västra Sverige, under det flera nämligen: T. pectinatiforme,
obtusulum, subpenicilliforme, triangulare och concolor endast
hafva spridt sig till de östra delarna af södra Sverige. Alla
utom T. spilophyllum och brachycephalum, som dock äro
nära besläktade med de flesta af de nyss nämnda, förekomma
äfven i Finland. Sannolikt äro dessa arter därifrån invan-
drade.

Slutligen äger Norrlands kustområde en art T. semiglo-
bosum, äfven förekommande i Finland. Den är sannolikt i
senare tid införd.

I samband härmed torde en allmän öfverblick af södra
Sveriges Taraxacumflora hafva sitt intresse.

Inom detta område kunna urskiljas hufvudsakligen

6 ARKIV; FOR BOTANIK: BAND 12. w:o 2.

två i växtgeografiskt afseende skilda grupper. Den ena
af dem utgöres utan tvifvel af arter som företrädesvis invand-
rat under skilda tider af ekperioden. Hit höra de flesta arter
af de sydsvenska Vulgaria, samt flertalet Erythrosperma
och sannolikt äfven Palustria. Hvad den senare gruppen
beträffar, representeras den af fyra former, hvilka med all
sannolikhet äro invandrade från sydost, samt en: T. balticum,
som utan tvifvel är invandrad från sydväst. Af Vulgaria
äro en stor procent allmänt utbredda öfver hela södra Sverige
och en del af dem liksom vissa Erythrosperma ha spridt sig
m. el. m. långt mot norr i Norrlands kustlandskap. Dessa
tillhöra utan tvifvel de tidigaste invandrarna. Af öfriga
till denna grupp hörande arter äga vissa former sin hufvud-
sakliga utbredning i västra Sverige. Åtskilliga af dessa äga
ett särskildt intresse, alldenstund de åter uppträda i södra
Finland, men utom i sydvästra och sydligaste delen af Sve-
rige föröfrigt saknas i det sydsvenska området. Utan tvifvel
skola kommande undersökningar visa, att de äga en samman-
hängande utbredning söder och öster om Östersjön. Ej så
få af dem äro redan bekanta från Östersjöprovinserna, lik-
som flera östsvenska. De äro säkerligen ganska sent invand-
rade till vårt land. Andra former ha sitt centrum eller
uppträda hufvudsakligast i östra Sverige och äro af allt att
döma invandrade från sydost.

Flera af de sydsvenska Vulgaria äga en så egendomlig
sprängd förekomst, att det är mer än troligt, att de (och
beträffande några åtminstone inom en del af utbrednings-
området) äro införda genom odlingen. Åtskilliga af dem
äro företrädesvis anträffade vid våra större sjöstäder och hamn-
platser. I södra Sverige möter det naturligtvis betydligt
större svårigheter att särskilja de införda formerna från de
spontana eller att afgöra, i hvilken del af sitt utbrednings-
område de äro att räkna till den ena eller andra kategorien,
än i norra Sverige. Ofta ha de på vissa områden vunnit stor
spridning äfven på af odlingen oberörd mark. För afgörande
af denna fråga, försåvidt den i hvarje enskildt fall någonsin
kan afgöras, äro naturligtvis så talrika ståndortsuppgifter
som möjligt jämte noggranna uppgifter om lokalens beskaf-
fenhet af nöden.

Beträffande Hrythrosperma hafva de flesta en sydostlig ut-
bredning och äro helt säkert invandrade från sydost. Många

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 7

förekomma uteslutande i östra Sverige, andra äro här individ-
rikare och jämnare spridda samt aftaga i individrikedom,
liksom beträffande lokalernas täthet västerut. Flertalet
af dem når icke södra Norge. Några däremot hafva en
afgjordt sydvästlig förekomst och äro otvifvelaktigt invand-
rade öfver Danmark.

Den andra formgruppen utgöres af arter, hvilkas nu-
varande utbredning i Skandinavien sammanfaller med bo-
kens och hvilka utan tvifvel invandrat samtidigt med den-
na. Hit höra alla Obliqua samt några Erythrosperma, må-
hända äfven en del Vulgaria. Hit räknade arter gå i väst-
ra Sverige längre norrut än i östra. I Norge uppträda de
rikligt i södra och sydvästra delen. I Finland saknas de
alldeles. Ett par af dem känner man från Östersjöprovinserna.
Deras utbredning för öfrigt är ännu föga känd.

I södra Sverige förekomma äfven några former, som till-
höra Spectabilia, men som ej med undantag af T. prestans,
hvarom förut talats, förekomma i fjällen. En af dem, T.
Larssoni, är endast funnen i västra Sverige, en annan T. po-
lium blott på Gottland och en tredje T. maculigerum 1 södra
Sverige till Värmland och Uppland samt på Åland, äfvensom
i södra och västra Norge till Hardanger. Det är egendomligt,
att dessa ej, liksom öfriga Spectabilia, förekomma inom fjäll-
området. De stå emellertid, åtminstone den första och den
sistnämnda, så nära nordsvenska former af gruppen, att man
måste antaga, att de utbildats ur någon af dessa i jämförel-
sevis sen tid.

Ytterligare en art: T. Nordstedtii, som jag på grund af sto-
ra likheter med arter af Spectabilia räknat dit, är intressant
för sin vidsträckta utbredning utom Skandinavien. På vissa
ställen i Västergötland, där den hos oss ännu endast liksom
äfven vid Jönköping anträffats, är den en verklig karaktärsväxt.
Utom Skandinavien är den funnen i Böhmen, norra Tysk-
land samt vid Rhone. Skulle denna form verkligen tillhöra
Spectabilia, är den den sydligaste hittills kända arten af den-
ee

I narvarande uppsats har jag afven upptagit nagra norska
former, hvilka ej aro anträffade i Sverige. Jag har gjort
detta for att fa gruppen Spectabilia, till hvilken dessa former
hora, sa fullständigt behandlad som möjligt. Det material,
som legat till grund för denna bearbetning, tillhör dels Natur-

8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

historiska Riksmuseets i Stockholm Botaniska Afdelning,
dels har jag haft förmånen att till bearbetning få använda
rikhaltiga samlingar tillhörande Kristiania och Bergens mu-
seer, till hvilkas intendenter Professor Dr. N. J. WILLE och
Dr. J. HOoLMBOE jag härmed får framföra mitt varma tack.

I. Ceratophora.

T. Hjeltii DAHLST.

H. DAHLSTEDT: Arktiska och alpina arter inom form-
gruppen Taraxacum ceratophorum (LeD.) DC.; Arkiv for bo-
tanik, utg. af K. Sveaska Vetenskapsakademien i Stockholm.
B. 5: N:o 9. 1906.— Exsice.: Herbarium normale editum
ab I. DöRFLER, N:o 5129. T. Hjeltii DaAnrsT.; Plante fin-
landieze exsiccate a Museo bot. Universitatis Helsingforsensis
distribute. N:o 395. 7. Hjelt Danrsr.

Torne lappm.: Karesuando, Keinovuopio (TH. C. E.
Fries), F. 6. enligt muntligt meddelande (till Th. C. E. Fries)
af J. Montell tagen vid Muonionalusta samt Muoniovaara.

Finland: Lappon. enontekiensis: Enontekis in prato ad
»Hetta» (J. MowTELL). — Lapponia inarensis: Utsjoki, àngs-
mark vid Aigelusnjarga (HOLGER Backman), Bumani (F.
W. KLINGSTEDT).

Jämför dessutom H. DAHLSTEDT 1. c. p. 7!

T. melanostylum TH. FR. FIL.

THorE C. E. Fries: Två nya Taraxacum-arter af cera-
tophorum-gruppen: Svensk botanisk tidskrift Bd. 2. H. 2.
1908.

Torne lappm.: Vassitjokko, 1000 m. 6. h. (TH. C. E.
Fries, E. EKMAN), Nuolja (M. SONDEN). — Lule lappm.:
Kvickjokk, fjället Vuoka (O. WESTERLUND).

Finland: Lapponia inarensis, Waidoguba (F. W. KLING-
STEDT).

Delvis identisk med denna art torde T. simulum BRENNER
vara (M. BRENNER, Några lapska Taraxacum-former i
Medel. af Soc. pro fauna et flora fennica h. 33, 1907).

Till grund för Brenners art ligger en samling, hopbragt

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 9

af J. Montell från följande lokaler: Lapp. kem.: Enontekis,
Hetta by och Polajouensuu by; Lapp. enotekiens. i äng vid
sjön Suonttajärvi och vid Wähöniva. Denna samling har
jag haft tillfälle att granska. Efter noggrann undersökning
kan jag ej finna annat än att den består af flera skilda for-
mer. Exemplaren från Suontajärvi och en del af dem från
Hetta by äga mera gråvioletta band på kantblommornas
utsida samt mycket mörka stift. Dessa likna mest T. me-
lanostylum Tu. FR. fil. och äro utan tvifvel identiska med
densamma. Några af dem äga dock utveckladt pollen. Äf-
ven exemplaren från Polajuoensuu, äfvensom de från Wä-
höniva, af hvilka senare en del äger pollen, tillhöra samma
form. De flesta exemplaren från Hetta by däremot afvika
från de nyss nämnda, därigenom att kantligule's undersida är
mycket lifligt och rödviolett färgad samt genom smärre kor-
gar och gula eller svagt livescenta märken. Dessa visa någon
öfverensstämmelse med 7T. tornense TH. FR. FIL., men torde ej
tillhöra denna utan en skild art. Ett exemplar saknar nästan
alldeles färgad strimma på kantligule’s utsida och liknar i hog
grad T. tornense Tu. Fr. r.

Då sålunda materialet, som legat till grund för Brenners be-
skrifning af T. simulum, ej är likformigt, kan artnamnet endast
ex parte upprätthållas. Visa sig de ofvannämnda, T. me-
lanostylum liknande exemplaren vid framtida undersökning
verkligen tillhöra denna art, bör T. simulum BRENNER ex
parte föras som synonym till densamma. Den ofvan nämnda
formen från Hetta med undertill lifligt och bredt rödvioletta
kantligule (hos Brenner:»...ligulis subtus late brunneo-
violaceo notatis», hvilket ej kan hänföras sig till 7’. melano-
stylum) torde då kunna behålla namnet T. simulum BRENNER.

T. tornense TH. FR. FIL.

THorE C. E. Fries: Två nya Taraxacum-arter af cera-
tophorum-gruppen; Svensk bot. tidskrift, B. 2, H. 2, 1908.

Torne lappm.: Vassitjokko omkring 1000 m. 6. h. (TH.
C. E. Fries, G. A. RINGSELLE), Nuolja vid Abisko, Björk-
liden (M. SONDEN). — Lule lappm.: Kvickjock, sluttningarna
af Vallivare (TH. Worr).

10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

II. Erythrosperma.

T. laetum DAHLST. *obscurans DAHLST.

H. DaursrEDT: Nya Skandinaviska Taraxacum-arter.
Bot. Notiser, 1909.

Ängermanland, Häggdänger, flerstädes (E. COLLINDER). —
Medelpad: Indal; Micksäter; Hässjö, Sunnansjö, Böle (E.

COLLINDER). — Härjedalen: Sveg (M. ÖSTMAN). — Séder-
manland: Birka pa Björkön (G. A. RINGSELLE). — Bohuslän:
Marstrand, Koón nära Arvidsvik (G. LInDsTRÖM). — Öland:

Borgby på torr hård gräsbevuxen alfvarsmark (S. MEDELIUS).
Jämför H. DAHLSTEDT: Västsvenska Taraxaca, p. 17.

Underarten är utan tvifvel spontant utbredd, atminstone
till Medelpad. Säkerligen är den däremot införd till Härje-
dalen och antagligen äfven till Ångermanland.

T. tenuilobum DaAHLsT.

H. DAHLSTEDT: Om skandinaviska Taraxacum-former.
Bot. Notiser, 1905.

Inom Norrland är denna art hittills blott anträffad pä
en lokal i Medelpad. Artens utbredning är ännu högst ofull-
ständigt känd. Då den emellertid är insamlad i mellersta
Värmland och södra Dalarne, torde den i analogi med andra
arter, som äga samma utbredning, vara spontant utbredd
äfven till Medelpad. |
Jämför för öfrigt: H. DAHLSTEDT, Västsvenska Taraxaca,
p. 23!

T. proximum DaHLst.

H. DAHLSTEDT: Om skandinaviska Taraxacumformer;
Bot. Notiser 1905. — Exsicc.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca
scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 11, T. proximum
DAHLST.

Arten är i Norrland anträffad i Medelpad och Västerbot-
ten. Sannolikt är den i det förra landskapet spontan, i det
senare införd. |

Jämför för öfrigt: H. DAHLSTEDT, Västsvenska Taraxaca,
p. 12!

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 11

T. marginatum DaAHLST.

H. DAHLSTEDT: Om skandinaviska Taraxacumformer;

Bot. Notiser 1905. — Exsice.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca
scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 9, 10, T. mar-
ginatum Danursr. — Plante finlandice exsiccate a Museo

bot. Universitatis Helsingforsensis distribute, N:o 396. T.
marginatum DAHLST. |
Inom Norrland är denna art hittills anträffad i Anger-
manland och Medelpad, dit den troligen är spontant utbredd.
Jämför ang. utbredningen: H. DAHLSTEDT, Västsvenska Ta-
raxaca, p. 11! Nya lokaler: Öland: Borgholms alfvar (F. R.
AULIN). — Uppland: Bladåker, Bennebol (G. A. RINGSELLE).

T. fulvum LINDB. FIL.
C. RAUNKIER: Dansk Exkursions-flora, 2. Udg. 1906.

Västerbotten: Umeå, gårdsplan (K. STEENHOFF). — Ånger-
manland: Sollefteå, Risöbukten (J. E. STAWE). — Värmland:
Kils s:n, Kil nedre (K. STEENHOFF). — Dalsland: Svankila s:n,
Ögärden (Dr). — Uppland: Bladåkers s:n, Bennebol; Väll-
nora (G. A. RINGSELLE). — Småland: Oskarshamn (O. KÖHLER).

Norge: Hadeland, Brandbu (Fr. LANGE). Arten är utan
tvifvel spontant utbredd åtminstone till Ångermanland. Jäm-
för för öfrigt: H. DAHLSTEDT, Västsvenska Taraxaca, p. 14.

III. Palustria.

T. crocodes DAHLST.

H. DAHLSTEDT: Taraxacum palustre (Ehrh.) und ver-
wandte Arten in Skandinavien: Arkiv för botanik etc., B. 7,
N:o 6, 1907.

Jämtland: Ragunda (Fn. LÖNNKVIST); Näs s:n, Mansta (0.
Epstrom). — Medelpad: Hafverö s:n, Vallen (E. CoLLINDER);
Borgsjö s:n, Lombäcken, Ensillre, Näset, Byn (E. COLLINDER);
Torps s:n, Fränsta (E. COLLINDER), Vallsta (J. G. GUNNARS-
SON), södra sidan af Torpsjön (K. A. ANDERSSON); Stöde s:n,
Karfsta (E. COLLINDER).

Jämför för öfrigt med afseende på utbredningen: H.
DAHLSTEDT 1. c. samt H. LINDBERG: Taraxacum crocodes

12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

funnen i Finland (Meddel. af Soc. pro fauna et flora fen-
nica, h. 35, 1909)!

IV. Spectabilia.

T. ceratolobum n. sp.

Folia late viridia, longa—longissima, angusta, mul-
tiloba (usque ad 9—10-loba), subtus parce, supra sparsim
araneosa, sepe in angulis loborum et interdum passim secus
nervum medianum + fusco-purpurea, petiolis latiusculis +
alatis, pallidis v. medio ssepe striate roseolis, nervo mediano
pallido v. inferne, rarius usque ad medium roseolo, extima
linearia, late et breve lobata, lobis deltoideis retroversis, in-
ferioribus in margine superiore denticulatis, superioribus
integris, lobo terminali sagittato—triangulari, parvo, acuto,
integro, exteriora et intermedia linearia—anguste lineari-
lanceolata, multiloba, nune fol. extimis similia, nune lobis
latis—latissimis, humilibus, margine superiore, + convexo—sub-
recto, apicibus brevibus—mediocribus, acutis, + retroversis,
v. mediocribus—sat longis, magis patentibus, acutis—acutissi-
mis, margine superiore in lob. infer. minus, in lob. super. magis
convexo, parce—creberrime et longe subulato—dentato v. in
superiore parte folii + integro, lobo terminali sagittato—has-
tato, mediocri latiore—sat evoluto angustiore, integro, lobu-
lis lateralibus retroversis—sat patentibus, intima florendi tem-
pore ut plurimum non evoluta, + obovato-lanceolata, lobis
longioribus, crebre dentatis, lobo terminali + longo, latiusculo,
plerumque sagittato, rarius hastato, inferne + crebre dentato,
superne integro.

Scapi quam folia breviores, rarius iis longiores, + vinose
colorati, subglabri v. parce araneosi, superne sepe magis
araneosi. .

Involucrum breve, crassum, sat lete viride, basi + la-
te ovata.

Squamae exteriores laxe—arcte adpresse, margine sat
late—latissime et (prsesertim inferne) pallide marginate, dorso
sat obscuro et superne ssepe + purpurascente, + ovate, su-
periores + ovato-lanceolate (—lanceolate), obtuse acumi-
nate, apice sepius et superne secus margines sspe + dilute
—sat obscure purpures; interiores late virides, + lineares,
in apicem sat angustum, purpureum sensim attenuate.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 13

Calathium obscure luteum, plenum, vix v. interdum
magis radians, 40—45 mm. latum.

Ligule marginales late, plane, subtus stria intense et
sat dilute rubro-purpurea notatz, ligularum dentibus brevi-
bus, + purpureis.

Anthere polline carentes.

Stylus sordide luteus, stigmatibus virescentibus longis.

Acheniwm olivaceo-stramineum, superne late et acute
spinulosum, ceterum usque ad basin tuberculatum, 4—4,5
mm. longum, 1 mm. latum, superne in pyramiden inferne
sepe brevissime spinulosum, vix 1 mm. longum, conicum
abiens, rostro 7—8 mm. longo.

Torne lappm.: Riksgränsen (M. FropERUs, M. SonDEN),

Njutunfjället, Päinoviken—Sördalen, Maivatjokko och Lak-
tajokk (H. Dr). — Lule lappm. Gällivare (H. HESSELMAN);
Kvickjock (T. VESTERLUND). — Jämtland: Åre (C. BRANDEL),
Snasahögarna (C. F. SUNDBERG); Storträvallen (C. F. SunD-
BERG); Ovikens s:n, Prästläkaredalen (C. F. SUNDBERG). —
Härjedalen: Tännäs s:n, Midtaklappen ofvan snódrifvan ös-
ter om toppen och i bjórkregionen (M. Ostman), Midtädalen,
Kojebäcken i bjórkreg. (M. ÖSTMAN), Axhögarnas södra slutt-
ning mot Midtádalen, Axhögsvallen (H. DAHLSTEDT), Ösjö-
välen vid snödrifvor (H. Dr), mellan Ösjövälen och Ramans-
berget i skog (M. Osrman), mellan Ormarnet och Ösjö-
välen (M. Ostman), Beritskläppen (M. ÖSTMAN), Ramans-
berget (M. Ósrwaw), Klasválen (M. Ostman), Hamrafjället
(M. Ostman), Funäsdalsberget (H. Dr), Stora Skarffjället
(M. Ostman), Lilla Skarfjället (H. Dr); Storsjö s:n, mellan
Kläppen och Nordsäter (H. Dr), Ljungdalen i nedre Kesä-
dalen och pä Kesävallarna (H. Dr), Helagsfjällets östra slutt-
ningar (H. Dr); Hede s:n Sonfjället (R. FRIESTEDT).
' — Norge: Dovre, Foktsuen (M. SONDEN, S. J. ENANDER),
Korgsvold vid stranden af Sprenbäcken (A. ARRHENIUS),
Knutshó (ELISABETH EKMAN); Trondhjems a., Róros, Aur-
sunden på Tamneset (M. ÖSTMAN). — Gausdal: äng norr om
sanatoriet, 800 m. 6. h. (H. BvcH). — Hardangervidden,
Kvessenutens sydsluttning och Sandhaug (S. K. SELLAND),
Stavsnuten (S. K. SELLAND). Ryssland: Lapponia ponojenses,
Ponoj (TORCKELL). |

Särdeles utmärkande för denna art äro de ljust gröna,
långa och smala, nästan jämnbreda, mångflikade bladen

14 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 2.

med breda och låga, på ófre kanten oftast tätt och långt syl-
tandade lober, korta och tämligen tjocka, ljusa holkar med
vanligen tilltryckta, bredt och ljust hinnkantade, m. el. m.
äggrunda, oftast purpurspetsade och i kanterna m. el. m.
purpurfärgade ytterholkfjäll, tämligen täta korgar med bre-
da, platta kantligule, hvilkas undersida är färgad af ett
bredt, ljust purpurviolett band, samt saknad af pollen.

Hos yngre exemplar äro flikarna fåtaligare, breda och
låga samt nedåtriktade med mera rak, till större delen otan-
dad öfre kant. Från dylika blad finnas alla öfvergångar
till särdeles rikligt flikade blad (ofta med ända till 10 flikar),
hvilkas lober på öfversidan äro glesare till yterst tätt och långt
syltandade. Hos dylika exemplar bli loberna ofta m. el.
m. konvexa till puckliga och lobspetsarna oftast långa och
hvassa samt m. el. m. utstående, ej sällan i själfva spetsen
uppätböjda. De starkast flikade och tandade bladen träf-
fas i rosettens inre på öfvergången till de innersta bladen.
De yttre bladen äga i allmänhet på flikarnas öfversida 1—2
par långa tänder. Hos dessa bli äfven loberna ofta puckliga
med tvär öfvergång i den uppåtriktade eller utstående lob-
spetsen. Ej sällan få lobspetsarna på samma lobpar olika
riktningar.

Ändfliken är hos de yttre bladen liten och pillik till spjut-
likt-triangulär med tämligen raka sidor. Hos de inre blir den
större och bredare, oftare spjutlik än pillik, och är ofta på
midten eller straxt ofvan de ej sällan uppåtriktade sidoloberna
inknipt.

De innersta bladen tilltaga mot spetsen i bredd, äro rik-
ligare tandade med smalare och mera utstående flikar samt
hafva m. el. m. breda, nedtill på hvardera sidan med en till
några få tänder försedda ändflikar. De äro mera sällan ut-
bildade vid blomningen.

Arten står nära den form, jag uppfattar såsom hufvud-
formen af T. croceum, men skiljes genom sina långa, smala,
mera rikligt flikade och tandade blad, bredare och mera
hinnkantade, som det synes alltid m. el. m. tilltryckta eller
uppåtriktade ytterfjäll, lifligare röd strimma på kantligule
samt smalare mindre tandade och ljusare frukter.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 15

T. eroceum DAHLST.

T. croceum p. max. p. H. DAHLSTEDT in GUNNAR ÅN-
DERSSON och HENRIK HESSELMAN: Bidr. til känned. om
Spetsbergens och Beeren Eilands kärlväxtflora; Bihang till K.
Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Band 25. Afd. III. N:o 1.
1900. — T. croceum Danusr. f. typicum DAursr.: Om skandi-
naviska Taraxacum-former. Bot. Notiser, 1905.

Folia sat lete gramine-oviridia, tenuia + lingulata—anguste
lanceolata, pauci-(3—6-)loba, glabra—subglabra v. in nervo
mediano parce araneosa, petiolis, pallidis sat angustis—latius-
culis, + alatis, nervo mediano pallido v. medio presertim
+ roseolo, extima (interdum plurima) sspe subintegra parce
denticulata, dentibus apicem versus magis evolutis, exteri-
ora et intermedia lobis latis—latissimis, + humilibus, sur-
sum sspe in interlobia brevia—sat longa angustata, margine
superiore + convexo—Tecto, in lob. inferioribus parce dentato,
in superioribus integro, rarius in omnibus sparsim subulato-
dentatis, apicibus retroversis—patentibus, sspe apice ipso
hamatis, lobo terminali sagittato—hastato, lobulis lateralibus
retroversis—patentibus, brevi—sat longo, latiusculo—lato, acuto
v. sepe elongato, acutissimo, interiora lobo terminali ssepe
in utroque latere dente singulo, curvato, angusto instructa
et lobulis lateralibus sepe hamatis, intima latiora, lobis cre-
brioribus, magis dentatis, lobo terminali majore, inferne
magis dentato, marginibus magis convexis, minus acuto.

Scapi folia equantes v. iis longiores, colorati, glabri—
subglabri, superne leviter araneosi.

Involucrum | mediocre—sat magnum, crassiusculum, ple-
rumque sat obscure viride, basi + ovata.

Squame exteriores + ovato-lanceolat&, acuminate, paten-
tes—erecto-patentes v. laxe adpresse, paullum—sat conspicue
marginate, supra sat dilute virides, subtus obscure virides—
fere atro-virides, apice ssepe et interdum etiam secus margi-
nes + purpurascentes; interiores sat obscure virides, + line-
ari]anceolate, in apicem + purpureum, angustum atte-
nuate.

Calathium 35—50 mm. latum, sat plenum v. leviter
radians, + croceum.

Ligule marginales latiuscule, extus stria rubro-violacea
notate.

16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Anthere polline carentes (v. rarius polliniferz).

Stylus + luteus, stigmatibus + virescentibus.

Achenium fusco-olivaceum v. olivaceo-umbrinum, superne
et sepe fere ad basin + crebre et acute spinulosum, cete-
rum late spinuloso-tuberculatum v. tuberculatum, 3,5—4,5
mm. longum, 1 mm. latum v. paullo latius, pyramide 0,5
—0,7 mm. longo, + conico, rostro 7—9 mm. longo.

Denna art àr, sásom förut antydts, nära besläktad med
T. ceratolobum DAHLST., från hvilken den hufvudsakligen
är skild genom de uppåt bredare, m. el. m. tunglika bladen
med få, vanligen blott 3—6, helbräddade eller pa sin öfre kant
med en eller ett par långa, ofta krökta syltänder försedda
flikar, jämförelsevis väl utvecklade pil- eller spjutlika änd-
flikar, som ofta, isynnerhet på de inre bladen, äga ett par
motsatta syllika, krökta tänder ofvan de utstånde eller något
nedåtriktade, ej sällan i spetsen klolikt krökta sidoloberna,
samt löst tilltryckta, vanligen m. el. m. utstående ytterholk-
fjäll och rikligare (ofta ända till basen) taggiga eller nedtill
m. el. m. groft knöliga, bredare och mörkare färgade achenier. :
Innerbladen äro på lobernas öfre rand rikligare tandade lik-
som ändlobens nedre kant. Hos en del indvid kunna äfven
ytter- och mellanbladen få tätare syltänder på alla, isynnerhet
de nedre loberna. Kantblommornas utsida är m. el. m.
rödviolett färgad, oftast mindre rent än hos T. ceratolobum.

I min första beskrifning af arten, i ofvan anförda arbete
af GUNNAR ANDERSSON och H. HESSELMAN, ingick äfven
den senare utbrutna T. repletum. I Botaniska Notiser skilde
jag båda formerna, och samma material (från Jämtland och
Härjedalen), som på anf. st. låg till grund för beskrifningen
af T. croceum, utgör äfven materialet för närvarande beskrif-
ning. Några oriktigheter med afseende på frukten ha här
blifvit rättade. I G. ANDERSSONS och H. HESSELMANS ofvan
anf. uppsats har jag äfven upptagit lokaler från Spetsbergen.
Dessa hora dock till en helt annan art, nämligen T. brachy-
ceras DaAnrsr. Isländska och grönländska exemplar tillhöra
ej T. croceum i den mening jag här tagit den, ehuru de till
en stor del äro mycket närstående.

Den formgrupp, till hvilken T. croceum hör, är ytterst
mångformig och består dels af ett stort antal sinsemellan
och till T. eroceum ytterst närstående former, hvilka till synes
endast afvika från hvarandra genom smärre skillnader med

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 17

afseende på fruktens färg och storlek, i bladens och blad-
flikarnas utbildning, holkfjällens bredd samt färgen på kant-
blommornas utsida, men som i sina allmänna drag äga ytterst
stora likheter, dels utgöres den af en stor del såväl i karak-
tärer som habitus bättre skilda former. Många af dessa synas
ha en tämligen inskränkt lokal utbredning, andra äro bundna
till vissa fjäll eller fjällkomplexer. Det är möjligt, att flera
af dessa blott äro att uppfatta som lokala raser eller måhända
blott som ståndortsmodifikationer, under det andra ha en
mera fristående ställning. För att afgöra denna fråga är lik-
väl det för närvarande tillgängliga materialet för knappt,
och de olika formernas värde torde för öfrigt ej kunna fast-
ställas utan noggrant studium i naturen i förening med
odlingsförsök. De omkring T. croceum grupperade formerna
utgöra i våra fjälltrakter hufvudmassan af Taraxacum-floran.
De förekomma ofta i stor individrikedom på fjällen på fuk-
tiga eller m. el. m. bevattnade lokaler, såsom vid randen af
snödrifvorna, i snölägen, i fuktiga afsatser och i bäckbranter,
på myrtartade lokaler etc.; efter fjällbäckarna gå de ned i
såväl björk- som barrträdsregionen och äro äfven spridda
här och hvar nedanför högsta marina gränsen i Norrlands
kustprovinser så långt söderut som till Medelpad, men gå här
ej ut till själfva hafvet. I västra Sverige gå de ned till n.
Dalarne och i Norge ned till Hardanger och de inre fjällda-
larna.

T. repletum Danursr.

T. croceum DAHLsT. subsp. repletum Daursr.: Om skan-
dinaviska Taraxacumformer; Bot. Notiser, 1905.

Folia subobscure viridia, leviter prasina, parce—spar-
sim araneosa—subglabra, petiolis plerumque sat latis, + alatis,
pallidis, nervo mediano pallido v. medio leviter roseolo; om-
nia + obovato-lanceolata—lanceolata; exteriora v. plurima lo-
bulis v. dentibus paucis parvis, dentibus minutis intermixtis,
inferioribus in margine superiore parce denticulatis, superi-
oribus integris, exteriora et intermedia lobis longioribus,
+ deltoideis—subtriangularibus, summis sepe exceptis, mar-
gine superiore + convexo parce dentatis, dentibus ssepe +
curvatis, apicibus + patentibus—retroversis, vulgo hamatis,
interiora longius lobata, lobis sepius margine superiore
Arkiv für botanik. Band 12. N:o 2. 2

18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

+ convexo anguste dentato, dentibus + curvatis, apicibus
longis, angustis, sepe valde hamatis, patentibus—retroversis,
lobo terminali integro, ssepe sat longo, acuto plerumque +
hastato—subtriangulari, lobulis lateralibus brevibus— sat lon-
gis, patentibus, interdum subporrectis, angustis, hamatis—
triangularibus, intima magis dentata, dentibus lobisque +
retroversis, lobo terminali inferne sepe + denticulato, breviore
—longiore, acuto.

Scapi fola + superantes, sordide vinosi, subglabri v.
prasertim apicem versus + araneosi.

Involucrum | erassiuseulum, obscure olivaceo-viride—fere
atroviride, basi + lata, ovata.

Squamae exteriores + adpresse, plerumque ovatz—ovato-
lanceolate, acuminate v. in apicem obtusum—obtusiusculum,
sepe obscure purpurascentem attenuate, obscure, vulgo haud
conspicue marginate, marginibus virescentibus, superne sepe +
fuscopurpurascentibus; interiores e basi latiore lineari-lanceo-
late, in apicem obtusiusculum—sat obtusum, + coloratum
angustata.

Calathium croceum, 40—50 mm. latum, leviter radians.

Ligule marginales latiuscule, plane, extus stria oliva-
ceo-violacea, superne sspe secus nervos solum evoluta no-
tate, dentibus + obscuris.

Antherae polliniferz.

Stylus luteus, stigmatibus sat virescentibus. :

Achenium pallide ferrugineum, apice + spinulosum, c#-
terum breve spinulosum et tuberculatum, basi tubercula-
tum—fere leve, 4 mm. longum, 1 mm. latum, pyramide
fere 1 mm. longo, rostro 6—7,5 mm. longo.

Torne lappm: Läktajokk (H. Dr). — Jämtland: Stor-
lien i Frostviken (K. O. E. STENSTRÖM); Ovikens s:n, Oviken
(Fr. ALFVENGREN). — Härjedalen Tännäs s:n, Midtaklappen
(M. Ostman), Klasvalen (M. Ostman), Ösjövälen (H. Dr.),
Hamrafjallet (H. Dr.), Axhögarnas östra sida (H. Dr.),
Helagsfjället (H. Dr.); Ljusnedal, flerstädes (M. ÖSTMAN);
Storsjö s:n, Ljungdalen, Kesädalen (H. Dr.).

Denna art är mycket nära besläktad med T. croceum
DAHLST. och är ofta i hög grad habituellt lik denna art samt
svår att skilja från densamma utan tillgång till mogna fruk-
ter. Från nyssnämnda form skiljer den sig framförallt genom
mörkare holkar, gråviolett band på kantligule's utsida, rik-

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 19

ligt pollen och blekt roströda frukter. Till bladen är den myc-
ket lik T. croceum, men dessa hafva en mera i gragront stötande
färg, mera utpräglad tandning och mera utprägladt klolika
lobspetsar samt mera spjutlika ändlober, som äga skarpare
afsatta sidolober. Dessa kunna variera klolika till triangu-
lära och bli i senare fallet ej sällan något uppåtriktade.
Från en annan, ej tillräckligt utredd, med T. croceum
nära besläktad form, som har kantblommornas utsida smut-
sigt gråviolett, är den ännu svårare att urskilja i blomnings-
stadiet. Denna form har dock m. el. m. orent halmgula fruk-

ed

ter och saknar i de flesta fall pollen. ' =!

T. scotolepis n. sp.

Folia sat obscure gramineo-viridia, glabra v. supra parce
araneosa, petiolis angustis v. anguste alatis, pallidis v. leviter
roseolis, nervo mediano inferne, rarius supra medium, roseolo
—vinoso, c&terum pallido v. fusco, exteriora anguste—
late lanceolata, lobis deltoideis, + distantibus, infimis latis,
brevibus, in margine superiore parce denticulatis, apicibus
+ patentibus, acutis, superioribus minus latis, margine su-
periore vulgo valde convexo, integro—subintegro, in api-
cem patentem—porrigentem + abrupte abeunte, lobo ter-
minali hastato—subrhomboideo, mediocri, lobulis laterali-
bus patentibus—porrigentibus, supra lobulos inciso, integro,
marginibus leviter convexis—subrectis, breve acuto, in-
termedia + anguste obovato-lanceolata, lobis inferioribus +
latis, magis denticulatis, dentibus sepe longis, margine supe-
riore recto vel inferne sepe + concavo, apicibus longis, pa-
tentibus, acutis, superioribus brevioribus, margine supe-
riore magis convexo et + integro, in apicem acutum, paten-
tem abeunte, lobo terminali mediocri—magno, sagittato
v. vulgo hastato, integro, acuto, margine +convexo—sat
recto, interiora superne + dilatata, lobis vulgo angustiori-
bus v. ut in fol. intermediis, magis crebre et sepe grosse den-
tatis, lobo terminali latiore, inferne v. p. maj. parte sspe
grossius dentato.

Scapi vulgo plurimi, folia plerumque valde superantes,
inferne + pallidi, ceterum obscure, rarius magis lucide vinosi,
glabri v. superne + araneosi.

20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Involucrum sat magnum, crassum, obscure viride—at-
roviride, basi sat lata, ovato-truncata.

Squame exteriores adpresse, + atrovirides, ovato-lan-
ceolatze v. superiores + lanceolate, breve acuminate v. in
apicem brevem, sspe valde obtusum v. obtusiusculum, ob-
scure purpureum v. haud coloratum attenuate, anguste et
sat conspicue marginat&; interiores dilutiores, lineares, in
apicem + purpurascentem, obtusum attenuate.

Calathium suberoceum, 55—60 mm. latum, sat radians.

Ligule marginales sat anguste, subcanaliculatz, extus
stria obscura, inferne rubro- superne fusco-purpurea notate.

Anthere pollinitere.

Stylus luteus—leviter livescens, stigmatibus longis, vi-
rescentibus.

Achenium ete olivaceo-umbrinum, apice ipso breve
et acute spinulosum, ceterum leve, 4 mm. longum, 1 mm.
latum superne in pyramidem conicum, vix 0,5 mm. longum
sensim abiens, rostro 9—10 mm. longo.

Jämtland: Storlien, Enaforsholm i mängd, Ann (C. F.
SUNDBERG).

Denna art igenkännes lätt på sina breda mörkgröna
holkar med tilltryckta, mörka, äggrundt lancettlika, smalt
hinnkantade och kort tillspetsade, trubbiga ytterholkfjäll,
stora mörkgula korgar med mörkt gråvioletta band på kant-
blommornas utsida samt mörkt och rent gröna blad med tal-
rika och i allmänhet starkt puckliga lober, som oftast plöts-
ligt öfvergå i de tämligen långa utstående eller t. o. m.
uppåtriktade lobspetsarna. Hos de yttre och mellersta, vid
blomningen vanligen förhärskande bladen, uppträder nyss-
nämnda lobform bäst utpräglad. Hos dessa blir ändloben
särdeles karaktäristisk, därigenom att sidoloberna oftast
bli rätt utstående eller uppåtriktade och skilda genom en in-
skärning från den nedtill eller på midten utvidgade och med
svagare eller starkare buktiga sidor försedda midtloben. Hos
andra exemplar kunna de inre bladen få mindre konvexa
lober med mindre väl afsatta lobspetsar. Hos dessa är äfven
lobens öfre kant mera tandad, och ändloben här ofta större,
föga eller icke afsatt från sidoloberna samt pillik med mera
konvexa eller spjutlik med rakare kanter. De inre bladen
hafva rikligare och gröfre tandade flikar, som ofta bli mycket
tättsittande och smala med långa spetsar. Deras ändlober

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 21

bli stora och breda och nedtill, stundom till midten glesare
eller tätare groftandade.

Frukten är mycket karaktäristisk. Den är upptill endast
obetydligt taggig, men är för öfrigt alldeles slät. Uppåt
öfvergår den omärkligt i det särdeles korta, bredt koniska
näbbet. Hari erinrar den mycket om frukten hos 7’. spec-
tabile och ännu mera om frukten hos T'. medioximum.

T. radiosum n. sp.

Folia sat laete viridia, supra sspe passim presertim
in angulis loborum et secus nervum + fuscoviolascentes,
subtus parce araneosa, supra pilis sparisis—crebrioribus,
brevibus, articulatis obsita, nervo mediano pallide—sat
lucide roseolo, extima linearia—lingulata, breve lobata,
lobis retroversis, in margine superiore parce denticulatis,
apicibus retroversis, sepius + hamatis, exteriora lineari-lan-
ceolata—anguste lanceolata, 4—5-lobata, lobis nunc latis,
brevibus nune minus latis, longioribus, margine superiore
+ recto—sat convexo, parce—sat crebre denticulato, api-
cibus retroversis—sat patentibus, apice ipso ssepe hamato,
acutis, lobo terminali hastato v. subtriangulari—subsa-
gittato, integro, acuto, parvo—mediocri, lobis lateralibus
+ patentibus—retroversis, sspe + hamatis, omnia in infe-
riore parte + et ssepe valde dilatata, in petiolum late ala-
tum decurrentia, intermedia et interiora exterioribus simi-
lia, in margine superiore loborum plerumque magis dentata,
petiolis minus alatis, interiora + obovato-lanceolata, angus-
tius et longius lobata, lobis angustioribus, in margine supe-
riore grossius dentatis, + deltoideis, apicibus + patentibus
—sat retroversis, lobo terminali majore, sat magno et lato,
+ sagittato, lobulis lateralibus + retroversis et ssepe hama-
tis, in inferiore parte parce et late dentato, caterum integro,
marginibus + convexis acuto.

Scapi folia superantes v. + equantes, + vinose colo-
rati, glabri—subglabri, superne + araneosi.

Involucrum mediocre, plerumque sat elongatum, sat
obscure viride, basi ovata.

Squame exteriores + adpresse—erecto-patentes, angus-
te, inferiores et superiores e basi latiore + lineares sensim
in apicem longum acutum—obtusiusculum angustate, in-

29 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12: w:o 2.

termedie e basi latiores + lineari-lanceolatz in apicem ob-
tusiuseulum—sat acutum sensim attenuate, omnes dorso
obscuro et superne sspe purpurascente, anguste sed conspi-
cue marginate, apice + obscure purpuree, omnes v. plu-
rime + longe supra medium interiorum adtingentes; inte-
riores e basi latiore lineari-lanceolatze, in apicem obscure
purpureum angustate.

Calathiwm + et sepe valde radians, sat obscure luteum,
40—50(—55) mm. latum.

Ligule marginales anguste, sspe valde canaliculate,
extus stria fusco-violacea, superne ssepe solum ad nervos
limitata notate.

Anthere pollinifere.

Stylus subluteus, stigmatibus virescentibus, longis, val-
de excedentibus.

Acheniwm | fusco-stramineum, superne acute spinulosum,
ceterum + tuberculatum v. basi fere leve, 4 mm. longum,
1 mm. latum, superne in pyramiden 0,8—0,9 mm. longum,
conicum, inferne bispinulosum abiens, rostro 7—8 mm. longo.

Hürjedalen: Tännäs s:n, Ösjövälen (H. Dr), Annäfjällen
(H. Dr), Axhögarnas östra sluttning vid en snödrifva och vid
snöbäckar (H. Dr), Midtäkläppen ofvan snödrifvan öster
om toppen (M. Ostman); Storsjö sm, Ljungdalen, Nedre
Kesäliderna i Kesädalen (H. Dr).

Denna form utmärker sig särskildt genom de jämnbreda
med låga, tandade lober försedda ytterbladen med bredt
midtparti och tämligen grunda inskärningar mellan loberna
samt bred och ofta starkt utvidgad bladbas, som omärkligt
eller smäningom nedlöper i det bredt vingade skaftet, samt
genom vida, oftast starkt radierande, glesa korgar med
utskjutande, långa märken och genom smala, oftast långt
utdragna uppåtriktade eller m. el. m. tilltryckta ytterholk-
fjäll. De yttre bladen hafva tämligen trubbade spetsar
med konvexa kanter eller korta, nästan triangulära och kort-
spetsade. De mellersta och inre bladen få mera utdragna,
något bredare ändlober med nedåt riktade sidolober och
hafva ofta en liten tand på hvardera sidan ofvan dessa.
Innerbladen hafva alltid smalare, mera utstående flikar med
m. el. m. hvälfd, syltandad öfre rand och nedåtriktade eller
utstående, skarpa spetsar. Ändloben är hos dessa blad

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 23

oftast stor och bred och nedtill sparsammare eller rikligare
groftandad.

De starkt radierande korgarna äga oftast utprägladt
rännformiga ligule och hafva en betydligt ljusare färg än
någon annan till denna formgrupp hörande art.

T. obtusatum n. sp.

Folia tenuia, lete subcesio-viridia, plerumque pauci-
lobata, subglabra v. supra sparsim, subtus parce araneosa,
petiolis angustis v. leviter alatis, pallidis, nervo mediano
+ pallido v. medio, rarius fere ad apicem leviter colorato
v. roseolo, plurima oblonga—obovato-oblonga, exteriora parva,
inferne sparse subulato-dentata, superne lobis angustis sub-
linearibus—anguste deltoideis, acutis, mediocriter longis,
patentibus, integris—leviter dentatis, interlobiis integris
—rare denticulatis sejunctis, lobo terminali hastato, brevi,
lobulis lateralibus patentibus, lobulo mediano integro, mar-
ginibus convexis, obtuso—obtusiusculo, intermedia lobis
plerumque magis approximatis v. sat distantibus, brevibus
—sat longis, inferioribus angustioribus, magis acutis, supe-
rioribus latioribus, deltoideis, minus acutis, patentibus, ra-
rius retroversis, inferioribus in margine superiore + sub-
ulato-dentatis, superioribus magis integris, interlobiis latis,
sat denticulatis, lobo terminali mediocri—sat magno et
lato, hastato lobulis lateralibus vulgo patentibus, margine
+ convexo, integro v. inferne in utroque latere dente uno
alterove instructo, obtuso—breve acuto v. triangulari, ma-
gis acuto integro, interiora pauca, crebrius et magis ineequa-
liter lobata, lobis angustioribus, magis denticulatis, intima
v. florendi tempore interdum omnia obovato-oblonga, sat
lata, dentibus acutis, patentibus—apice curvatis, longi-
oribus et brevioribus, subulatis inzequaliter mixtis instructa,
apice brevi, integro, acuto—acuminato.

Scapi quam folia longiores, pallidi v. leviter colorati,
glabri v. superne leviter araneosi.

Involucrum breve, obscure viride—atroviride, basi +
truncata.

Squame exteriores patentes v. erecto-patentes—sub-
adpresse, supra dilute virides, subtus atrovirides, + nitentes,
inferiores paucz e basi latiore lineari-lanceolate, anguste,

24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 22. w:o 2.

cito in apicem longum, obtusum contracte, superiores +
ovato-lanceolate, in apicem obtusum—obtusiusculum sen-
sim contracte, emarginate v. inconspicue marginate; interi-
ores + lineari-lanceolate.

Calathium saturate croceum, radians, 45—50 mm. la-
tum.

Ligule marginales anguste, canaliculate, extus stria
obscure purpureo-violacea notatz, interiores dentibus brevi-
bus atropurpureis.

Anthere polliniferz.

Stylus virescens.

Achenium dilute ferrugineum apice acute spinulosum et
tuberculatum, esterum leviter tuberculatum—leve, 4 mm.
longum v. paullo longius, 1 mm. latum, pyramide c. 1 mm.
longo, inferne sepe bispinuloso, conico—cylindrico, rostro 7—8
mm. longo.

Jümtland: Enaforsholm; Ristavallen (C. F. SUNDBERG). —
Härjedalen: Tännäs s:n, Midtäkläppen (M. ÖSTMAN), Klasválen
(M. Osrman), Hamrafjällets björkregion, Hamravallarna i
slättervall (H. Dr), Malmagen (H. Dr), Tänndalen (H. Dr),
Funäsdalen (M. Ostman); Ljusnedal, Vallarne (M. ÖSTMAN);
Hede s:n, Tässäsen på täkter och gärdsplaner (H. Dr); Långå
(M. ÖSTMAN).

Norge: Trondhjems a., Röros på gräsbackar (H. Dr),
Br&kken (M. ÖSTMAN).

T. obtusatum utmärker sig genom tunna, ljusgröna, något
i blågrönt skiftande blad med vanligen smala, deltoidiska lo-
ber och oftast utstående afsatta lobspetsar, breda interlobier,
korta och breda, aftrubbade eller kortspetsade, spjutlika—
triangulära, helbräddade eller på hvardera sidan nära basen
med 1 tand försedda ändlober, breda och oregelbundet skarp-
tandade innerblad med kort hel spets, mörka något glänsande
holkar med oftast rätt utstående, undertill svartgröna, ofvan
ljusgröna, svagt eller icke hinnkantade ytterfjäll, radierande
korgor af saffransgul färg och med rännformiga ligule samt
rostgula, långa achenier. Bladen hafva fa, omkring 3 lobpar,
de nedersta ofta nästan jämnbreda eller i alla fall smala, de
öfre bredare deltoidiska med afsatta och utstäende lobspetsar
eller någon gång med nedätriktade. Särdeles karaktäristisk
är den otandade tämligen breda och nästan trubbade ändloben,
hvars sidor oftast äro konvexa och m. el. m. tydligt afsatta mot

-

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 25

de tamligen smala, utstaende sidoloberna. Innerbladen afvika
mycket fran de yttre. De äro hela, af m. el. m. bredt omvandt
äggrundt lancettlik form med glesa, stora och spetsiga tander,
blandade med smärre syllika, alla m. el. m. klolikt krokta utom
de öfversta, som vanligen äro utät- eller t. o. m. uppåtriktade.
Själfva bladspetsen är helbräddad af triangulär form. Inner-
bladen äro vanligen ej utbildade vid blomningen, men i högre
gräs och på skuggiga lokaler samt ej sällan i fjällregionen försig-
går blomningen någon gång först sedan dessa blad utvecklats.
I denna utbildning är arten ej lätt att skilja från motsvarande
stadium af T'. purpuridens DAHLST. utan tillgång till mogen frukt.
Hos den senare äga dock bladen i regel bleka nerver och kant-
blommornas bräm är mera plant. Hos T. obtusatum DAHLST.
äro kantligule m. el. m. starkt rännformiga. Hos båda äro
brämets tänder äfven på insidan mörkt purpurfärgade. Båda
arterna karaktäriseras dessutom genom de yttre mycket smala,
ofta med undantag af den korta breda basen nästan linjesmala
ytterfjällen.

T. purpuridens n. sp.

Folia firmula, saturate viridia, nitentia, multilobata, sub-
glabra v. subtus parce, supra sparsim araneosa, petiolis sat
angustis, pallidis, nervo mediano ut plurimum pallido, exti-
ma parva, lobis deltoideis, latis, apicibus + acutis, patentibus,
margine superiore convexo integro, lobo terminali brevi tri-
angulari—rhomboideo, exteriora lobis latis deltoideis, dorso
+ et ssepe valde convexo, inferioribus in margine superiore
sparsim subulato-dentatis, apicibus mediocribus—longis, acutis,
patentibus, sepe hamatis, superioribus, in margine superiore
integris, apicibus patentibus—subporrectis, brevioribus, lobo
terminali vulgo parvo, brevi, triangulari usque rhomboideo,
acuto—acuminato, intermedia pauca ssepe haud evoluta, lobis
latis valde convexis, apice brevi, patente v. retroverso, szepe ha-
mato, inferioribus denticulatis, superioribus integris, lobo termi-
nali majore, + ovato—triangulari, acuto, marginibus szepe valde
convexis, integro v. basi denticulato, lobulis lateralibus szepius
retroversis, interiora parcius lobata, interiora lobis latissimis,
deltoideis in margine superiore + convexo crebrius dentatis,
acutis, + retroversis, lobo terminali magno, ovato, inferne +
inequaliter denticulato, intima florendi tempore haud raro
solum evoluta, lobulis sparsis dentibusque crebrioribus mino-

26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 2.

ribus intermixtis, angustis, + curvatis instructa,apice brevi—sat
magno integro, acuto.

Scapi inferne palhdi, superne + colorati, glabri v. apice
leviter araneosi.

Involucrum parvum—mediocre, obscure viride—atroviride,
subnitens, basi + ovata.

Squame exteriores, inferiores pauce laxe, lineares—line-
ari-lanceolots, ssepe sat pallide, superiores late—anguste
ovato-lanceolate, sspe leviter falcato-curvate, acuminate,
apice obtuso—obtusiusculo, parum colorate, + adpresse, supra
sat dilute, subtus obscure virides v. atro-virides; interiores
lineari-lanceolate, apice + obscure purpurese—picee.

Calathium obscure croceum, 45—50 mm. latum, radians.

Ligule marginales plane—subplane, extus stria obscure
sed lucide purpurea notat&, omnes dentibus + obscure atro-
purpureis.

Anthere pollinifere (v. polline fere carentes).

Stylus virescens, stigmatibus virescentibus.

Achenium dilute olivaceum vy. olivaceo-stramineum, in
superiore parte acute spinulosum et tuberculatum, ceterum
parce tuberculatum—leve, 4 mm. longum, 1 mm. latum v.
latius, pyramide 0,75—1 mm. longo, conico-cylindrico, sspe
basi bispinulusoso, rostro 7,5—8 mm. longo.

Torne lpm.: Njutunfjället (H. Dr), Vassitjakko (T.
WESTERGREN), Riksgränsen (M. FLoDErvs), Torne träsk (0.
VESTERLUND). — Lule lpm.: Kvickjock, sluttningen af Vallivare
(TH. Worr); Kama (T. VESTERLUND). — Jämtland: Storlien
(Fr. LÖNNKEVIST); Ann (C. F. SUNDBERG); Ovikens s:n, Glen
(H. Dr). — Härjedalen: "Tännäs s:n, Midtåkläppen ofvan snö-
drifvorna rikligt (M. ÖsTMAN); Ösjövälen (H. Dr); Tändäns
strand (M. Ostman), Tänndalen (H. Dr); Funäsdalen (M.
ÖSTMAN); Ljusnedal flerstädes, Vallarne (M. ÖSTMAN); Hede s:n,
Tassasen i björkregionen på sluttningen af Tassasfjallet (H. Dr).

Norge: Tromsö a., Maalselven, Hattavarre (A. LANDMARK);
Dovre, Knutshö(M. SoNDEN); Drivstuen på stranden af Spren-
bäcken, Kongsvold (A. ARRHENIUS). — Ryfylke, Suldal (0.
DAHL); Gudbrandsdalen, Hedalen, Hovde och Ridderspranget
(C. STORMER).

T. purpuridens DAHLST. är mycket nära besläktad med 7’.
obtusatum DAHLsT. och är, dà den endast har inner- och mellan-
blad utvecklade vid blomningen, ytterst svår att skilja från den

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 27

samma. Med afseende pa sina ytterblad är den dock lättare
skild. Bladflikarna äro betydligt bredare än hos 7’. obtusatum
med högt hvälfd rygg, som än småningom, än med svagt afbrott
öfvergår i den nedåt- eller utåtriktade spetsen (hvarigenom
flikarna ofta bli bredt klolika) eller, isynnerhet hos de yttre,
med mera tvärt afbrott är skild från den tämligen långa, ut-
stående, eller till och med uppåtböjda spetsen. Hos en del blad
öfvergår denna lobform i en nästan triangulär med kort spets.
Ändloben är spjutlik eller oftare triangulär, ofta t. o. m. rhom-
boidisk med skarpa och korta basallober och spetsig eller till-
spetsad. Hos motsvarande exemplar af T. obtusatum har änd-
loben kort trubbad eller t. o. m. något rundad spets med mera
utstående, bättre afskilda och mindre spetsiga sidolober. De
öfriga loberna äro kortare än hos T'. purpuridens med mindre
hvälfd, ofta till och med något insvängd rygg samt mindre
spetsiga. Loberna äro dessutom i genomsnitt färre. Inbukt-
ningen mellan tvenne lober blir hos T'. obtusatum äfven bredare
med rundad botten, då däremot hos T'. purpuridens loberna bilda
en trubbig eller spetsig sällan vid själfva basen afrundad vinkel
med hvarandra. Båda arterna äro äfven hvarandra mycket
lika med afseende på de inre bladen, men hos T. obtusatum
äro hos dessa blad de större tänderna glesare, mera utstående
eller på bladets öfre del till och med något uppåtriktade, hvar-
emot de hos T. purpuridens sitta tätare och äro mera nedåtrik-
tade samt mera tydligt klolika. Hos den förra är den hela spet-
sen bredare med mera konvexa sidor, hos den senare är den
längre med rakare sidor.

På frukterna skiljas dock de båda arterna alltid väl från
hvarandra. T. obtusatum har ljust tegelröda eller rostgula fruk-
ter, T. purpuridens däremot mer eller mindre smutsigt halm-
gula med något olivgrön anstrykning.

Hos T. obtusatum har korgen en mörkt saffransgul färg,
och är glesare, kanske mest till följd af de oftast starkt rännfor-
miga blommorna och hos dessa är det färgade bandet purpur-
violett, stötande i gräviolett, hos 7. purpuridens är korgen af
något ljusare färg och ser mera tät ut genom de mera platta
kantblommorna, hvilkas strimma isynnerhet upptill är mera
lysande purpurfärgad.

Hos T. obtusidens hafva bladen ofta, åtminstone delvis,
tydligt ehuru ljust röda medelnerver, hos T. purpuridens äro
dessa bleka eller brungula. Den senare är utan tvifvel äfven

28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

nära besläktad med T. medioximum Dautst., hvilken den myc-
ket liknar i anseende till holken och de mörkt purpurspetsade
ligule, men från hvilken den är väl skild genom sina bleka ner-
ver, det sammanhängande färgade bandet på ligules utsida
samt genom sina upptill bredare och mera taggiga, mot det läng-
re näbbet mera tvärt afsatta frukter.

T. medioximum n. sp.

Folia sat obscure viridia, vulgo sat longa, subglabra v.
subtus parce, supra sparsim v. interiora praesertim secus ner-
vum crebrius araneoso-pilosa, sepe presertim interiora passim
secus nervum dorsalem, haud raro secus nervos laterales et
passim in pagina superiore maculis parvis—sat magnis irre-
gulariter purpureo- v. atropurpureo-tincta, petiolis sat anguste
alatis, medio sordide violaceis, margine pallidis, nervo mediano
inferne v. pro max. parte lucide purpureo, extima et exteriora
sat angusta, elongate lanceolata v. elongate ovato-lanceolata,
lobis paucis (3—4) latis—latissimis, brevibus, deltoideis,
apicibus leviter patentibus—retroversis, acutis, ut plurimum
integris, lobo terminali mediocri—sat elongato, hastato—
sagittato, lobulis lateralibus sat brevibus, retroversis—
patentibus, acutis, lobulo mediano integro, marginibus leviter
convexis—sat rectis, acuto—acuminato, intermedia magis
obovato-lanceolata, paucilobata, inferne sparsim subulato-
dentata, superne lobis latis, inferioribus in margine superiore +
dentieulatis, superioribus ssepius integris, apicibus retroversis
—patentibus, lobo terminali, brevi, lato, + hastato, lobulis
lateralibus parvis, ssepe patentibus, latis, lobulo terminali
integro, marginibus convexis—sat rectis, acuto—acuminato,
intima v. fere omnia + late obovato-lanceolata, dentibus longi-
oribus, sparsis, curvatis, minoribus irregulariter intermixtis
sepius praedita, apiec brevi, lato, integro, marginibus + con-
vexis.

Scapi elongati, inferne pallidi—sordide vinosi, superne
magis lucide vinosi—purpurei, glabri—subglabri.

Involucrum mediocre, humile, latum, + atroviride, basi
ovato-truncata—truncata.

Squamae exteriores, infime pauce lineares—lineari-lanceo-
lata, sepe pallide, in apicem angustum sensim protracte, laxe,
superiores erectee—adpresse, anguste—latiuscule ovato-lanceo-

|

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 29

late, angustissime marginate, sepe denticulate, superne
pr&sertim in margine et ad apicem obtusiusculum—obtusum
+ purpurascentes, supra sat dilute virides, subtus + atro-
virides; interiores plerumque latiuscule lineares, in apice obtuso
ssepe lacerato vulgo obscure purpuree, interiores pauce acutiores,
omnes + atrovirides, leviter pruinose.

Calathium magnum, 50—60 mm. latum, valde radians,
suberoceum.

Ligule marginales extus stria, vulgo obsoleta, olivaceo-
purpurea, medio vulgo + evanescente et in nervis solum con-
spicua, prope apicem magis lucide purpurea et conspicua no-
tate, dentibus ligular. interiorum + aurantiacis v. fulvis, ligu-
lar. marginalium magis purpureis, sepe atropurpureis.

Anthere + pollinifere.

Stylus virescens, sat excedens, siccus obscurus.

Acheniwm + stramineo-olivaceum, apice ipso breve et
parce spinuloso, angustum, apice sensim in pyramiden brevem,
conicum abiens, c. 4,5 mm. longum, vix 1 mm. latum, pyramide
0,5 longo, rostro 7—8 mm. longo.

Härjedalen: Tännäs s:n, Midtäkläppen (M. ÖSTMAN).

Norge: Röros prstg., Glommens kraftstation (M. ÖSTMAN).

Denna art intar en egendomlig mellanställning mellan
T. spectabile Dautst. och T. purpuridens Daursr. Om den
förra erinrar den i hög grad i anseende till bladfárgen, de lysande
röda bladskaften och medelnerverna, de inre bladens form och
tandning samt den mórka blomfárgen, men den àr vàl skild
genom de oftast rikligt uppträdande purpurbruna fläckarna
på bladens öfversida, de fåtaliga breda loberna med föga hvälfd
eller nästan rak med medelnerven nästan parallell rygg och
oftast utstående, vanligen korta spetsar, mörkare, något prui-
nösa holkar med mycket smala, nedre ytterfjäll, större mera
radierande korgar med svagt utpräglad, på midten nästan för-
svinnande eller endast på nerverna framträdande färgad strim-
ma på kantblommornas utsida, samt utbildadt pollen. Fruk-
ten afviker genom endast upptill sparsamt utbildade taggar
och därigenom att dess spets långsamt öfvergår i det mycket
korta, koniska näbbet. Hos T. speetabile är frukten upptill
bredare och gröfre taggig samt öfvergår mera hastigt i det korta
men tydligare näbbet.

Om T. purpuridens DAHLST. erinrar den mera i sina hel-
bladigare former och i anseende till de yttre, mycket smala,

30 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

samt ofta bleka holkfjällen samt de mörka utskjutande stiften
med sina långa märken och de m. el. m. starkt purpurfärgade
brämtänderna.

Med T. eximium DAuLst. är närvarande art kanske när-
mare besläktad än med T. spectabile Danrsr. Den påminner
särskildt om den förstnämnda i anseende till de få och långa
loberna med utstående spetsar äfvensom till ändlobernas form,
men är väl skilld till holken med sin tvära bas och de nedre myc-
ket smala ytterfjällen samt genom de på undersidan svagt fär-
gade ligule och förekomst af pollen. T. eximium har jämförelse-
vis smal äggrund bas, breda ofta bredt hvitkantade, vackert
äggrunda till äggrundt lancettlika ytterfjäll, pa undersidan starkt
färgade kantligule, mörkare blomfärg och saknar oftast pollen.

T. eximium n. sp.

Folia obscure viridia, nitentia, glabra v. subtus parce, supra
sparsim v. in nervo mediano et in fol. interioribus in tota pagina
paullo crebrius articulato-pilosa, in pagina superiore prsesertim
in fol. interioribus sparsim et vulgo sat inconspicue maculata,
petiolis sat angustis et inferiore v. maxima parte nervi mediani
+ lucide purpureis, exteriora v. omnia + obovato-lingulata parce
et brevedentata, dentibus retroversis—sat patentibus, lobo termi-
nali apice integro, marginibus convexis, obtusiusculo, exteriora
et intermedia + late—anguste ovato-oblonga—ovato-lanceo-
lata, parce lobata, lobis 2—5, latis—latissimis, brevibus, infe-
rioribus brevissimis, marginibus superioribus integris—subin-
tegris, v. lobis inf. parce denticulatis nunc + convexis, apicibus
brevioribus, leviter retroversis—sat patentibus, nune margini-
bus magis rectis, cum nervo fere paralellis, apicibus + paten-
tibus, omnibus dorso integro, lobo terminali mediocri—sat
magno nune magis acuto, hastato, marginibis magis rectis,
lobis lateralibus patentibus v. interdum subporrectis, nunc ma-
gis sagittato, lobis retroversis, marginibus magis convexis,
breve acuto; interiora lobo terminali majore, lobis magis denti-
culatis et margine superiore magis convexo, intima + obovato-
oblonga sat crebre lobulata, margine superiore convexo, den-
tato—longe dentato dentibus minoribus intermixtis, inferi-
oribus + retroversis, superioribus magis patentibus, apice
brevi integro, sat acuto, marginibus + rectis—convexis.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 31

Scapi folia + superantes, + lucide—obscure purpurei, glabri
v. apice sparsim—densiuscule araneosi.

Involucrum mediocre, + atroviride, nitens, basi angusta
—Jatiuscula, eximie ovata.

Squamae exteriores laxe adpresse, + ovatae—ovato-lance-
olatze, acuminate, acumine obtuso—obtusiusculo, purpu-
rascente, vulgo late et conspicue fere ad apicem albide v. pal-
lide marginatse, sepe denticulate et in marginibus superiori-
bus haud raro + purpurascentes et ciliolat&; interiores minus
obscure atrovirides, apice + obtuso + purpurascentes.

Calathium magnum, 55—60 mm. latum, sepe valde radi-
ans, suberoceum. E

Ligule marginales c. 3 mm. late, extus stria lata, inter-
dum passim solum ad nervos limitata, lucide et intense purpu-
rea notate, dentibus ligul. exteriorum atropurpureis, interio-
rum aurantiacis.

Anthere polline carentes v. pollinifere.

Stylus luteus, superne livescens, stigmatibus sat obscuris,
magnis.

Achenium superne spinulosum, ceterum + tuberculatum
v. inferne leviter tuberculatum, nondum maturum c. 3,5 mm.
longum, 1 mm. latum, pyramide 0,5 mm. longo conico, rostro
c. 7 mm. longo.

Jämtland: Enaforsholm (C. F. SUNDBERG).

Norge: Ostfinmarken, Bun&s (Tu. M. FrıEs), Varanger,
Aldjok (Tu. M. FRIES), Algaschvarre i Tanen (FR. AULIN). —
Kaafjord (AASEN). — Porsangerfjord (O. DAHL). — Nordland:
Bodö (SCHLEGEL & ARNELL); Lurö prstg., N. Svolver (O. DAHL);
Helgeland, Donna, Dönnes (O. DAHL), Solver (O. DAHL). —
Trondhjems a.: Tromsö prstg. Röros, Glommens kraftsta-
tion och Brekken (M. ÖSTMAN). —N. Bergenhuus a.: Kinn (A.
LANDMARK); Y. Holmedal, Lister (A. LANDMARK), Engebo-
haugen (A. LANDMARK), Florö (A. LANDMARK). — Jotun-
fjeldene, Gjendehalsen (C. STÖRMER). — Lom, Sula (N.
Mor). — Ryfylke: Suldal, Bleskestadsmoen och Havernaas-
nibba nära Bleskestad (O. DAHL). — Valders supra terminum
Betule (M. N. Brvrr). — Gudbrandsdalen, Skjzna i Seil (M.
N. Biytr).—Seterdalen, Bykle (A. BIRKELAND). — Hardanger:
Strandebarm, Ljonss-vaag m. fl. st. (T. LitLerosse); Dys-
vik i skog (S. K. SELLAND); Granvin, Gjermundstredet,
Seim vid Granvinsvarid, Eide och Kjerland pa våta lokaler

32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

(S. K. SELLAND), Eideshagane (S. K. SELLAND); Lavik, Ver-
holmen (J. HoLMBOE); Varaldsö s:n, Varafjeldet 450 m. s.
m. (S. K. SELLAND); Fosse, Nordvik (J. HoLMBoE); Klybe,
Os (J. HoLMBoE); Odda nära Blaavatn, 1000 m. s. m. (S.
K. SELLAND).

Ehuru mycket nära besläktad med T. spectabile DAHLST.
och mången gång i habitus rätt lik denna är T. eximium
DAHLST. dock i naturen och äfven i herbarier ganska lätt
skild. I motsats mot T. spectabile har den mera glänsande,
ljusare gröna blad med färre mycket breda men låga lober,
som hos smalbladiga former få utstående, hos bredbladiga
former mera nedätriktade mycket korta lobspetsar. De
nedersta loberna äro vanligtvis mycket låga och lobspetsarna
reduceras hos dessa ofta till smala spetsiga tänder. De öfre
loberna äro på sin rygg alldeles otandade, de nedre svagt
tandade, alla med svagt konvexa eller med medelnerven näs-
tan jämnlöpande kanter. Ändfliken varierar från spjutlik
och kortare med rakare kanter och skarpare spets till pillik
och ofta ganska lång (ofta nästan jämnbred) med konvexa
kanter och kortspetsad eller trubbad med nedåtriktade kor-
tare lobspetsar. Hos yngre exemplar eller hos individ från
våt lokal blir den senare bladformen öfvervägande och bla-
den bli på dylika lokaler till och med ofta alldeles hela med
mycket glest ställda små tänder. På öppen lokal äro sällan
egentliga innerblad utvecklade vid blomningen, men på skug-
gigare lokal, i högre gräs och liknande platser inträder blom-
ningen ofta först sedan dessa utvecklats och enbart äro för-
handen. Dessa blad likna mycket motsvarande blad hos
T. spectabile, och i denna gestalt äro båda arterna mycket
svårskilda. Till holken är emellertid skillnaden rätt tyd-
lig. T. eximium har i regel mörkgröna, ej sällan svartgröna
(ytterst sällan ljust gröna) holkar med vanligen smalt äggrund
bas och få breda, äggrunda till äggrundt lancettlika, löst
tilltryckta ytterfjäll med jämnt konvex kant. Dessa äro
upptill hastigt hopdragna i en tydligt afsatt smalare eller
bredare trubbad spets samt äro oftast bredt, alltid tydligt
hinnkantade och upptill ofta starkt cilierade. Fjällspetsen
är vanligen m. el. m. mörkt purpurfärgad och denna färg
sträcker sig ibland ett stycke ned utefter fjällets rygg och si-
dor, aldrig ned till basen.

Hos T. spectabile är holken kortare och bredare, oftast

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 33

mycket ljust grön till olivgrön med bredare, mera tvär eller
bredt äggrund bas. De nedersta ytterfjällen äro ofta täm-
ligen smala, de öfre bredt till smalt äggrundt lancettlika,
något köttiga, något kupiga och mera fast tryckta till de
inre fjällen samt icke hinnkantade eller äga endast vid basen
en svag hinnkant. De äro sällan tillspetsade utan afsmalna
småningom i den tämligen breda och trubbade spetsen. Den-
na är alltid ljust purpurfärgad, och färgen utbreder sig ned-
åt utefter fjällets kanter ett längre eller kortare stycke, ej
sällan ända ned till basen.

Hos T. eximium är korgen gles med långa kantblommor,
hos T. spectabile tätare eller svagt radierande.

T. spectabile har normalt talrikare, ända till 6 bladlober,
som äro mindre breda men högre med djupare inskärning
mellan sig och med oftast högt kullrig rygg och nedåtriktade
spetsar, hvarigenom de bli m. el. m. klolika. Tandningen
är också öfverallt rikare, dock äro de allra öfversta loberna
oftast helbräddade. Ändfliken är kortare, mera utprägladt
pillik utom på en del af de yttre bladen, där den blir m. el.
m. spjutlikt-triangulär.

Anm. Då jag i mina tidigare anteckningar ej skiljde
T. eximium och T. spectabile från hvarandra, kan jag ej afgöra,
till hvilken af arterna följande lokaler höra. Jag anför dem
emellertid, då exemplar förvaras i de skandinaviska universitets-
herbarierna, men för närvarande ej äro mig tillgängliga.

Finland: Lapp. kem., Kolari (Hs. HJELrT & R. Hutt).

Norge: Dovre (ELISABETH EKMAN), Drivstuen ofvan björk-
reg. (A. F.); Standalsheim (M. N. BrvrT); Aalesund (TH.
M. Fries); Suldal, lierna ofvanfór Nordmark (O. Danr).

T. spectabile DAHLST.

H. DAHLSTEDT: Om skandinaviska Taraxacum-former;
Bot. Notis. 1905. — Exsicc.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca scan-
dinavica exsiccata, Fasc. I (1911); N:o 15. T. spectabile
Danrsr.

Folia obscure gramineo-viridia, nitentia, 4—7 lobata,
subtus sparsim araneosa, supra prsesertim interiora sparsim
— sat crebre pilis crassis articulatis obsita, petiolis angustis
et nervo mediano obscure sed lucide purpureis, emaculata

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 2. 3

34 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

v. interdum maculis minutis—parvis, raris adspersa, in an-
gulis loborum ssepe atropurpureo-colorata, extima pauca,
sub anthesi vulgo emarcida, + lingulata, parce dentata v.
lobulato-dentata, obtusiuscula, exteriora lobis 4—5 latis,
deltoideis, inferioribus in margine superiore subrecto sat
crebre denticulatis, apicibus retroversis—subpatentibus, su-
perioribus margine superiore integro, magis convexo, api-
cibus retroversis—patentibus, acutis, lobo terminali medi-
ocri, + hastato v. interdum subrhomboideo, lobulis laterali-
bus + patentibus v. etiam subporrectis, acutis, integro v.
subintegro, acuto, marginibus sat rectis, intermedia anguste
—latiuscule lanceolata, sat longa, 5—7-lobata lobis appro-
ximatis, latis—latiusculis, deltoideis et ob marginem superi-
orem + et sspe valde convexum + hamatis, apicibus re-
troversis, acutis, inferioribus in margine superiore sepe crebre
et breve—longiuscule dentatis—subulato-dentatis, superiori-
bus margine vulgo magis convexo, integro, lobo terminali
mediocri—sat magno, sagittato, integro, marginibus ssepe
valde convexis, + acuto—acutiusculo, interiora magis integra,
anguste—late obovato-oblonga, lobis brevibus, valde con-
vexis, in marigne superiore dentatis, hamatis, lobo terminali
majore integro v. basi denticulato, cordato-sagittato, v. in-
tima fere integra dentibus longioribus, minoribus intermix-
tis, curvatis predita, apice brevi—sat longo, vulgo integro,
acuto—obtusiusculo.

Scapi folia equantes v. + superantes, + vinose colorati
v. apice basique sordide purpurei, glabri v. superne leviter
araneosı.

Involucrum mediocre—sat magnum, sat latum, dilutius
—obscurius olivaceo-viride, basi late ovata—ovato-truncata.

Squame exteriores, inferiores pauce sat angusta, reli-
que ovate—anguste ovato-lanceolate, sensim in apicem
latum—angustum, obtusum attenuate, rarius inconspicue
acuminate, apice et in marginibus sepe usque ad basin et
interdum tots + dilute et ssepe lucide purpuree, adpresse;
interiores magis laete virides, lineari-lanceolatze, apice pur-
purez.

Calathium | 40—55(—60) mm. latum, sat plenum—le-
viter radians, subcroceum.

Ligule marginales late, subtus stria lata, lucide rubro-
purpurea notat®, dentibus dilute purpereis v. fulvis.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 35

Anthere polline carentes, rarius pollinifere.

Stylus luteus v. livescens, stigmatibus virentibus, longis.

Achenium + fusco-olivaceum, apice + breve spinulosum,
ceterum leviter tuberculatum, inferne + leve, 4—4,5 longum,
1 mm. latum, pyramide 0,5—0,7 mm. longo, late conico,
rostro 7—8 mm. longo.

Torne Lpm., bibäck till Abiskojoki (K. P. HÄGERSTRÖM).
— Ångermanland: Täsjö sn, Lófviken (R. F. FRIESTEDT
& C. P. Lxstavıus). — Jämtland: Åreskutan, Mörviks-
hummeln (TH. C. E. Fries; K. A. Tu. SETH); Renfjället
(H. Dr.); Bergs s:n, Hofverberg på stranden af Storsjön
(J. LAGERKRANZ); Klöfsjö s:n, Klöfsjö by, våt äng vid Kvarn-
bäcken (H. Dr.); Ovikens s:n, Bydalen (C. F. SUNDBERG).
— Medelpad: Stöde s:n, Kärfsta, Ulfsjön och Böle (C. A.
NORDLANDER); Attmar s:n, Torringen (E. COLLINDER). —
Härjedalen: Storsjö s:n, Ljungdalens by och Ängesvallen vid
Torkelstöten, på sank slättervall (H. Dr.); Nordhögen, väg-
kant (H. Dr.); Helagsfjället, Östra Helagsskaftet på blottad
mark efter snödrifva (H. Dr.); Annäfjällen s. sluttningar
(H. Dr.); Axhögarna, Myrvallen, fuktig äng, östra sidan vid
bäckar straxt under snödrifvorna i fjällreg. (H. Dr.); Midtå-
kläppen vid snödrifvan öster om toppen (M. ÖSTMAN), Busk-
vallen (H. Dr.); Tännäs s:n, Ösjövälen, i bäckar från snö-
drifvor (H. Dr.); Hamrafjället, Hamravallarna, fuktiga sän-
kor i öfre björkreg. (H. Dr.); Tännäs by (M. ÖSTMAN) och
Tänndalen (H. Dr.); Funäsdalen, Grindesvallen vid Orma-
ruet, mellan Ormaruet och Häckleberget, i skog på sumpi-
ga stigar, Lillåsvallen vid Häckleberget (H. Dr.); Funäsda-
lens by i slättervall (H. Dr.); Funäsdalsberget, våt lokal i
granregionen (H. Dr.), Röstberget (M. ÖSTMAN); Ljusnedal,
flerstädes på våta ängar i mängd (M. ÖSTMAN), Ljusnedals
östra källa (M. ÖSTMAN), norr om kyrkan (M. ÖSTMAN),
Vallarne flerstädes (M. Ostman); Linsells s:n Böleberget,
våta skogsstigar (H. Dr.). — Dalsland: Gunnarsnäs s:n, Hjuls-
ängen fuktig ängsmark (P. J. ÖRTENGREN); Dalskogs s:n,
Famshed och Bäcke s:n, Torpane vid kanten af en liten å
(P. A. Larsson).

Norge: Trondjems a., Röros prstg., Brekken (M. ÖsT-
MAN), Trondhjem, Graakallen (O. DAHL); Dovre (ELISABETH
EKMAN), Kongsvold vid stranden af Sprenbäcken (A.
ARRHENIUS); Lille Elvedal och på Trondfjeld (Fr. LANGE),

36 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 2.

— Seterdalen, Urdvasheia i Hyllestad i björkreg. (A. Rös-
KELAND), Bykle, Ivarsnut (A. ROSKELAND), Froinesster i
Heistad (A. RÖSKELAND). — Ryfylke, Suldal, Bleskestads-
seteren (O. DaHL & B. LywcGE). — Hardanger: Strandebarm,
Ljones-vaag (T. LILLEFOSSE).— Lister och Mandals a., Vennesla,
Vigeland (A. RÖSKELAND). — Brattbergs a., Telemarken, Rau-
land, i fjällreg. (S. K. SELLAND); Masfjordens pstg., Sand-
nes sin, G. Audvik (T. LirLEFOSSE).

England: Derbyshire, Shilley (in herb. W. LINTON).

Formen med pollen är anträffad på följande ställen:
Norge: Dovre (ELISABETH EKMAN); Ryfylke, Suldal, Bles-
kestadss&teren (O. Daun & B. LvwcE). — Hardanger, Gran-
vin, Nyastól, 590 m. s. m. (S. K. SELLAND), Strandebarm,
Risa, Kolhaugen och Ljones-vaag (T. LiLLEFOSSE).

Frän den mycket nära besläktade T'. eximium DAHLST.
ar T. spectabile, oaktadt sina många likheter, väl begränsad.
Med afseende på bladen framträda de karaktäristiska skill-
naderna främst hos mellanbladen. Dessa äga liksom de öf-
riga bladen ett större antal lober än hos T'. eximium, som äro
mindre breda men längre och skilda af djupare inskärningar
samt hafva högt hvälfd öfverkant, som småningom öfvergår
i den skarpa nedåt- eller t. o. m. inböjda spetsen. Härige-
nom erhålla de en utprägladt klolik form. Flikarnas öfre
rand är dessutom med undantag af de öfverstas betydligt
rikare tandad än hos T. eximium Danursr. Ändfliken är näs-
tan alltid utprägladt pillik, vanligen af medelstorlek och har
oftast starkt konvexa sidor. Innerbladen äro sällan så hela
som hos T. eximium, utan de äga vanligen korta på sin öfre
högt konvexa rand tandade och krökta lober, som äro mycket
tätt sittande. De yttre bladen hafva ändlober, som mycket
erinra om dem hos vissa smalbladiga former af T. eximium.
De äro nämligen spjutlika eller hafva något uppåtriktade
flikar, alla med m. e. m. vigglik bas, hvarigenom de bli mera
rhomboidiska. De öfriga loberna äro däremot mera deltoidiska,
mera utstående och smalare än hos T'. eximium. Dessa blad
uppträda, ehuru sällan, hos en del individer i öfvervägande
antal. Holken är alltid bredare och kortare med bredare
bas samt af ljusare grön färg än hos T. eximium. Sardeles
karaktäristiska äro de ljusa, i spetsen och ett stycke ned ef-
ter kanterna ljust och lifligt purpurfärgade ytterfjällen, hvil-
kas sidor småningom sammanlöpa i en smalare eller bredare

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 37

trubbad spets och endast undantagsvis äro tydligt tillspet-
sade.

Korgen är äfven i genomsnitt mindre och tätare än hos
T. eximium med ljusare och lifligt färgade band på kant-
ligule’s yttersida.

Bredbladiga former erinra rätt mycket om den sanno-
likt närbesläktade T. stictophyllum men skiljas genom mor-
kare, i regel ofläckade blad med mera krökta lober och mör-
kare blomfärg m. m., och smalbladiga exemplar äga ej sällan
lika utprägladt klolika lober som hos T. unguilobum, från hvil-
ken de dock lätt skiljas genom helt olika holkar, större korgar,
mörka stift och olivgula frukter.

Former med utveckladt pollen äga i regel alltid, om än
sparsamma fläckar pa bladens öfversida, hvaremot dylika
hos öfriga individ äro ytterst sällsynta.

Förekomsten af denna art i Dalsland är af särdeles stort
intresse. De angifna fyndorterna utgöra artens sydligaste
inom utbredningsområdet. Lokalerna äro m. el. m. myr-
artad mark vid kallbäckar i skog. I Sverige ligga de när-
maste lokalerna i Härjedalen, i Norge i Telemarken. Sa-
väl lokalernas beskaffenhet som deras sydliga läge antyda
ovedersägligen, att vi här ha att göra med reliktlokaler,
som beteckna, att arten haft en forntida större och mera
sammanhängande utbredning. Hela gruppens utbredning
är för öfrigt rent nordisk. Vissa former af densamma, såsom
T. spectabile och T. nevosum, croceum-gruppens former etc.
forekomma äfven i de skottska och nordengelska fjällen,
på Shetlandsöarna, Hebriderna och Färöarna, såsom de bä-
da förra, samt på Island och Grönland såsom croceum-former
m. fl., äro allmänt representerade i hela Fennoskandias fjäll-
område, men upphöra snart öster om Hvita hafvet. Då
dessutom, efter hvad man hittills känner, inga till denna
grupp hörande former eller nära besläktade äro kända från
Alperna eller Europas fjälltrakter i öfrigt, är det antagligt,
att vi här ha att räkna med ett för det skandinaviska fjäll-
området säreget element och sannolikt af preglacialt ursprung,
som efter istiden stannat längst kvar med sydliga relikter
i västra Sverige och sydliga Norge. Det är möjligt, att vi
äga flera andra växtarter med samma historia. Däremot
är jag benägen antaga, att vi på vår västkust och i södra
Norge äga flera arter, hvilka äro af rent alpint ursprung,

38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

exempelvis Viscaria alpina och Alchemilla alpina, Hieracium
macrolepideum m. fl. Hit höra sannolikt äfven flera Tarax-
acum-arter.

T. stictophyllum n. sp.

Folia sat lete canescenti-viridia, subtus subcesia, lata
v. latiuscula, in pagina superiore plerumque + maculata,
subtus pilis tenuibus, sparsis, in nervo mediano crebrioribus,
supra pilis sparsis—densiusculis, articulatis, crassioribus, in
fol. interioribus sat crebris obsita, petiolis angustis v. latio-
ribus, subalatis, pallidis v. vinosis, ut plurimum secus latera
nervi coloratis, nervo mediano in inferiore v. pro maxima
parte sordide, rarius magis lucide purpureo v. vinoso, haud
raro solum ad latera purpureo v. vinoso, exteriora florendi
tempore vulgo emarcida + ovalia, integra, obtusa, denti-
bus latis, brevibus, sparsis, retroversis pr&dita, sspe lata,
interdum maximam partem rosule formantia, exteriora +
lata ovalia—elongate obovato-lanceolata, lobis valde appro-
ximatis, inferioribus angustissimis, parvis, acutis, subulato-
dentatis, superioribus latis—latissimis, brevibus—sat lon-
gis, vulgo valde retroversis, margine superiore + convexo,
denticulato—fere integro, lobo terminali deorsum sat in-
determinato, sat longo et lato, obtuso—breve acuto, prope
apicem in utroque latere dente singulo, triangulari prsedito,
ceterum integro, interiora, florendi tempore s&pe prevalen-
tia, lobis latis, acutis, brevibus v. longis, crebris, 4- retro-
versis(—sat patentibus), margine superiore + convexo, ple-
rumque (lobis summis exceptis) subulato-dentato, lobo ter-
minali mediocri—longo, sepe magno, sagittato, integro v. basi
sparsim dentato, sepe ad medium in utroque latere dente
singulo instructo, intima + obovata—obovato-oblonga, in-
ferne lobulata, lobis crebre dentatis, sepe valde retroversis,
superne lobulis v. dentibus longioribus, minoribus parvis
intermixtis, retroversis predita v. in toto margine dentibus
longioribus et minoribus retroversis irregulariter alternantibus
obsita, apice + longo, vulgo inferne + irregulariter dentato,
superne et pro majore parte integro, acuto—obtusiusculo.

Scapi folia squantes v. ut plurimum superantes, inferne
+ pallidi, superne + sordide vinosi, glabri v. apice araneosi.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 39

Involucrum sat dilute et + olivaceo-viride, mediocre—
sat magnunm, breve, crassiusculum basi + late ovata.

Squame exteriores sat obscure, adpresse—erecto-pa-
tentes, late—latiuscule, ovate—ovato-lanceolatze, breve—lon-
giuscule acuminate, acumine angusto—sat lato, obtusius-
culo—obtuso, + purpurascente, marginibus plerumque con-
spicue pallide—albide marginate, superne ssepe usque ad
medium + lucide purpurascentes et ciliolate, subtus sat
obscure virides, supra late virides; interiores lineari-lanceo-
late, dilute virides, apice + atro-purpuree.

Calathium magnum, 50—60(—65) mm. latum, sat ra-
dians, sat obscure luteum.

Ligule marginales late, extus stria rubropurpurea, lata
notate, lig. dentibus purpurascentibus—tulvis.

Anthere polline replete.

Stylus + virescens, siccus valde obscurus, stigm. lon-
gis.

Achenium | olivaceo-stramineum, superne + acute spi-
nulosum, ceterum tubereulatum, inferne leviter tubercu-
latum—leve, 3,1 mm. longum, 1,25—1,3 mm. latum, pyra-
mide 0,75—1 mm. longo, conico, rostro 10—11 mm. longo.

Norge: Hardanger: Granvin, Granvinsvandet, Eide i
en trädgärd, Nedre Spilde, torr backe, Övre Spilde i äng,
(KJERLAND); Vikor: Norheim och Keldestad, pa vägkant;
Jondal: Skutevik och Berge i Törviksbygden (S. K. SELLAND);
Strandebarm, Linga (S. K. SELLAND); Tangeraas-os och
Ljones-vaag, Lillefosse, Otternes och Röen, Röslien (T. Lir-
LEFOSSE). — Os, Haljem och Klybe (J. HorwBoE). — Ryfylke,
Suldal, Bleskestadsmoen (O. DAHL och B. LynGE). — Sönd-
hordland: Stordöen, Seminarhaven (O. NESTAAS).

T. stictophyllum utmärker sig genom sina ljust grågröna,
på öfversidan vanligen rikligt fläckiga, oftast mycket breda
blad med breda, starkt nedåtriktade flikar, ljusa holkar
med vanligen tilltryckta eller snedt uppåtriktade, breda
tillspetsade och hinnkantade ytterholkfjäll samt stora, ej
särdeles mörka korgar med mörka långa märken och rikligt
utveckladt ljusgult pollen. Bladen variera mycket till bredd
och inskärningarnas djup. Hos en del yngre eller på våt lo-
kal växande individ äro bladen särdeles breda. De yttre
äga oval form med glesa nedåtriktade tänder och trubbig
spets samt öfvergå småningom eller oftare omedelbart i de

40 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

mellersta, m. el. m. omvändt äggrunda till bredt ovala bla-
den, som äro af ett mycket karaktäristiskt utseende genom
de på nedre tredjedelen befintliga små spetsiga och riktligt
tandade loberna, ofvan hvilka bladet hastigt eller plötsligt
tilltar i bredd. Den öfre delen af bladet äger tätt sittande,
breda och starkt nedåtriktade lober, af hvilka de nedersta
oftast äro större än de öfriga, hvarigenom ett utprägladt
afbrott mot bladets nedre del uppkommer. Den öfre delen
får härigenom utseende af en ofantligt stor tandad och flikad
ändlob. Innerbladen äro hos former med dylik bladform
vanligen ojämnt tandade af längre och kortare, starkt bakåt-
riktade tänder.

Exemplar från friskare lokaler sakna vanligen de nyss-
nämnda ovala ytterbladen. Deras innerblad äro mera ut-
dragna, rikt flikade af breda m. el. m. långa och oftast starkt
bakåtriktade lober. Gärna bli äfven hos dessa blad något
af de nedom midten sittande lobparen starkare utveckladt
än de nedanför befintliga, oftast smalare loberna. Loberna
äro hos dessa blad genom djupare och bredare inskärningar
tydligare afskiljda från hvarandra, utan att några egentliga
interlobier härigenom uppstå. Lobens öfre rand varierar
från m. el. m. hvälfd till nästan rak eller på de mellersta lo-
berna till och med något insvängda och är utom på bladets
öfversta parti alltid tämligen rikligt tandad af kortare eller
längre, m. el. m. syllika tänder. Andloberna äro stora och
breda samt ofta långa och utprägladt pillika, helbräddade
eller ofta ofvan midten med ett par motsatta tänder. Inner-
bladen äro hos dessa former vanligen ej så hela som hos de
bredbladiga, utan äga låga, tandade, nedatriktade lober.
Stundom anträffas exemplar med smalt lancettlika blad
och kortare samt glesare lober.

De smalbladiga formerna med mera kullriga lober erinra
rätt mycket habituellt om T. spectabile, men skilja sig genom
bladfärgen, fläckigheten och de bredare, ej klolika loberna
samt genom de tydligt tillspetsade ytterfjällen, hvilka ge-
nom sin form och sin oftast mycket tydliga hinnkant i hög
grad erinra om fjällen hos T. eximium.

T. hypocheris n. sp.

Folia lete prasino-viridia, sat conformia, subtus pilis
tenuibus, ‚sparsis, supra pilis articulatis, sparsis—crebrioribus,

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 41

in nervo dorsali (pr&sertim in fol. interioribus) sat crebris
obtecta, petiolis sat pallidis, sepe secus latera nervi vinosis v.
pallide vinosis, + alatis, nervo mediano pallido v. inferne pallide
vinoso, exteriora parva + lingulata, sparsim—sat crebre den-
tibus brevibus, patentibus, inzquilongis, anguste triangulari-
bus, + curvatis praedita, exteriora et intermedia + obovato-
lanceolata, ad basin + dilatata, dentibus sat longis (inferne
longioribus), patentibus, sparsis, anguste deltoideis, acutis,
minoribus intermixtis, summis magis triangularibus predita,
apice sat longo et sat lato, integro, ad medium in utroque
latere dente brevi, triangulari instructo, ceterum integro,
marginibus leviter convexis, interiora et intima dentibus sat
longis, crebris, inferioribus angustis, patentibus, acutis, superio-
ribus latioribus, magis curvatis, minoribus crebris intermixtis,
obsita, apice ut in precedentibus, sepius autem latiore.

Scapi folia + superantes, + vinose colorati, glabri v.
subglabri, superne + araneosi.

Involucrum dilute olivaceo-viride, + pruinosum, breve,
crassiusculum, basi + ovata.

Squamae exteriores longe, reflexio-patentes— sat reflexe,
pauce erecto-patentes, + ovato-lanceolate—lanceolate, levi-
ter acuminata, acumine sordide purpurascente v. vix colorato,
+ obtuso, + marginata et superne ciliolat&, subtus + olivaceo-
virides, supra glaucovirides; interiores e basi sat lata cito in
apicem longum, acumine ipso + obscure purpureo, attenuate.

Calathium 45—55 mm. latum, sat radians, sat obscure
luteum.

Ligule marginales sat late, extus stria olivaceo-purpurea,
sepe in nervis solum evoluta notata.

Anthere polline replete.

Stylus virescens, siccus obscurus, stigm. longis.

Achenium olivaceo-stramineum, apice crebre et acute
spinulosum et leviter tuberculatum, ceterum leviter tubercu-
latum v. leve, 3,5 mm. longum, 1 mm. latum v. paullo latius,
pyramide 1 mm. longo, cylindrico, rostro 9—11 mm. longo.

Norge: Hardanger, Granvin vid Eide, pà stenig älfbrant,
Skielven i ur (S. K. SELLAND).

Denna art har ett synnerligen karaktäristiskt utseende
genom sina sárdeles likformiga tunglika till omvändt äggrundt-
lancettlika blad, som äro hela, m. el. m. trubbiga eller kortspet-
sade med kort helbräddad, nedtill af ett par korta triangulära

42 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

tänder begränsad spets, men för öfrigt äro tandade af längre
och smala, deltoidiska till svagt klolika, m. el. m. rätt utstående
tänder med smärre tänder emellan sig, samt genom ljusa hol-
kar med utprägladt blågrön anstrykning och långa, vanligen
snedt nedåtriktade ytterfjäll. '

Till bladrosetten pàminner den i hög grad om Hypocheeris
radicata.

Bladbasen är vanligen bred och ofta starkt utvidgad
ofvan det vanligen korta bladskaftet. Medelnerven och blad-
skaften äro föga eller icke fárgade eller mer eller mindre vinróda.

Arten har flera beröringspunkter såväl med 7’. stietophyllum
som med T. nevosum. Om den förra erinrar den till holkens
och korgens färg samt till frukten, om den senare till de langa
fjällen samt om dess helbladiga former till bladen. Frukten
är nästan alldeles lik den hos T. stietophyllum såväl till färg som
storlek och bredd samt beväpning, men den afviker genom något
längre, smalt cylindriskt, ej bredt koniskt näbb och något
kortare spröt.

T. firmum n. sp.

Folia obscure et sordide prasino-viridia, carnosula, fir-
ma, sicca + cartilaginea, rare— sparsim et molliter araneosa,
plerumque + lingulata—obovato-lanceolata, petiolis + alatis,
in nervo mediano sordide—sat lucide vinosis, nervo
mediano inferne, rarius usque ad medium fusce— sordide
vinoso, rarius magis lucide sed obscure rubro-violaceo, cx-
terum pallido, extima v. interdum fere omnia + lingula-
ta—spathulata, subintegra, rare dentata v. lobis brevibus,
deltoideis—triangularibus, integris, v. inferioribus minute
denticulatis, apice v. lobo terminali integro + obtuso—acu-
tiusculo, marginibus + convexis, exteriora et intermedia la-
tiora, lobis + latis, inferioribus sspe latissimis, humili-
bus, in margine superiore, subrecto v. + convexo + crebre
et minute denticulatis, apicibus + patentibus—retroversis,
+ hamatis, acutis, superioribus minus latis et longioribus,
in margine superiore, magis convexo minus dentatis—sub-
integris, apicibus + patentibus, ssepe hamatis, interdum +
porrectis, acutis—acutiusculis, lobo terminali triangulari—
subrhomboideo, brevi—sat magno et lato, sepe sat elongato,

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 43

hastato—sagittato, integro v. supra lobulos laterales, bre-
ves, + patentes, deltoideos—triangulares, acutos in utroque
latere dente singulo, angusto predito, marginibus sub-
rectis—convexis, + acuto, interiora fol. praeced. simillima, vul-
go autem magis dentata, intima sat lata, + obovato-lance-
olata, dentibus longis, curvatis, minutis, crebris intermixtis
v. lobulis sat angustis mediocriter longis + hamatis, in mar-
gine superiore grossius dentatis, apice brevi integro v. lobo
terminali breviore—longiore, latiusculo—sat lato, inferne +
dentieulato, superne integro marginibus + convexis, acuto.

Scapi folia + superantes, inferne pallide vinosi—sat lu-
cide violascentes, cseterum + vinosi, subglabri—sparsim v.
superne crebrius araneosi.

Involucrum breve, crassum, mediocre—sat magnum, +
pruinosum, basi late ovata—truncata.

Squam« exteriores erecto-patentes v. + patentes, haud
raro + adpresse, extima paucez fere lineares, fere subula-
te, cetere + ovato-lanceolate, sat longe acuminate, apice
+ obtuso—obtusiusculo, obscure purpureo, caeterum superne
in marginibus, sepe etiam in superiore parte + obscure pur-
puree, anguste sed sat conspicue marginate, dorso + ob-
scure olivaceo-virides, supra leviter glauco-virides, sspe
etiam fusco-violascentes; interiores latiuscule, e basi latio-
re in apicem obscurum, atro-purpureum, + laceratum atte-
nuate, inferne v. tote + corspicue pruinose.

Calathium magnum, 45—55 mm. latum, plenum, inter-
dum leviter radians, obscure luteum.

Ligule marginales sat late, plans, extus stria lucide
rubro-purpurea notate, ligularum dentibus + purpurascen-
tibus—tulvis.

Anthere pollinifere v. pollne carentes.

Stylus luteus, stigmatibus + livescentibus.

Achenium obscure olivaceo-stramineum, apice breve spi-
nulosum et squamulato-tuberculatum, czeterum leviter tu-
bereulatum v. lz ve, 4 mm. longum, 1 mm. latum v. latius,
apice abrupte in pyramiden conicum, 0,75 mm. longum
abiens, rostro 8—10 mm. longo.

Jämtland: Storlien och Enafors (C. F. SUNDBERG), järn-
vägslinjen i närheten af Enafors (C. F. SUNDBERG). — Här-
jedalen: Axhögarnas södra sluttningar mot Midtadalen, i
bjórkregionen (H. Dr.); Midtäkläppen (M. ÖSTMAN), Busk-

44 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

vallen (H. Dr.), Ösjövälen (H. Dr.); Ormaruet, på Lilläs-
vallen och Grindesvallen (H. Dr.); Hamrafjället, fuktiga
till väta ängar i öfre och nedre björkregionen allm. (H. Dr.);
Tänndalen i gräsvallar och på gärdsplaner (H. Dr.); Funäs-
dalen (M. ÖSTMAN), Funäsdalsberget (H. Dr.), Röstberget
(M. Ostman), Ljusnedal, Sórmon m. fl. st. (M. ÖSTMAN),
Vallarne rikl. (M. ÖSTMAN); Hede s:n, Tässäsen (H. Dr.).
Norge: Trondhjems a., Rösos prstg., Glommens elek-
tricitetsverk nära Aursunden, Tamnäset i Aursunden samt
Brekken, Borga bro (M. ÖSTMAN), Aursunden (C. OLSSEN).
Utan tvifvel àr denna art mycket nära besläktad med
T. nevosum DaHrsT., hvilken den stundom rätt mycket
liknar genom bladens och bladflikarnas form och de stora
pruinösa holkarna. Från densamma skiljes den sig i allmän-
het utan svårighet utom genom bladformen genom de fasta
och något köttiga, efter torkning styfva och ofta nästan brosk-
artade bladen, som hafva en m. el. m. orent grågrön färg
och alltid sakna fläckar, samt genom bredare och kortare
holkar med utstående eller nästan lika ofta m. el. m. upp-
rätta till tilltryckta ytterholkfjäll, äfvensom genom tätare
korgar af mörkare gul färg och mera lifligt rödfärgade band
på kautligule’s utsida. Bladen variera rätt mycket till bred-
den och inskärningarnas djup. De yttre bladen eller hos
individ växande på våta lokaler de flesta äro m. el. m. hela
med ytterst glest tandade sidor eller med föga framträdande
lober samt i allmänhet smala. I allmänhet äro dock loberna
väl utvecklade, deltoidiska och mer eller mindre breda, på
bladets nedre del bredare och lägre än på dess öfre. De nedre
loberna äro vanligen rikt tandade, de öfre mindre tätt tanda-
de till otandade. På de inre bladen äro ej sällan alla loberna
m. el. m. rikligt och ofta långt tandade. Lobernas öfre ränder
äro m. el. m. raka till konvexa (det senare hufvudsakligast
på de öfre loberna) och lobspetsarna äro på de nedre loberna
mera nedåtriktade, på de öfre mera utstående och afsatta
från lobryggen samt ej sällan (åtminstone ändlobens sido-
lober) t. o. m. uppåtriktade, isynnerhet hos blad med kort
ändlob. Hos individ från friskare lokaler eller odlad mark
äro lobspetsarna och tänderna mera utdragna och vanligen
m. el. m. klolikt krökta. De inre mera hela eller med korta,
krökta lober försedda bladen äga alltid dylika väl utpräglade
lobspetsar och tänder. Hos en del tidigt på öppen mark

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 45

blommande individ bli flikarna smalare, mera utstående
och få konvexa öfversidor samt utät- eller uppåtriktade
lobspetsar samt erhålla därigenom en särdeles stor likhet
med motsvarande individ af T. nevosum. Andloben är hos
bredbladigare eller helbladigare former oftare pillik än spjut-
lik och tämligen bred med konvexa sidor samt har ofta ett
par små tänder ofvan sidoloberna. Hos individ med djupare
flikade blad äro de yttre bladens ändlober ej sällan små,
triangulära eller t. o. m. rhomboidiska och de inre bladens
hafva ofta ofvan sidoloberna flera klolika tänder på hvar-
dera sidan.

Holken utmärker sig genom sin bredd och genom sin
m. el. m. tvära bas samt därigenom, att den är mycket tyd-
ligt pruinös, isynnerhet på innerfjällens nedre partier. På
friska lokaler bli ytterfjällen m. el. m. utstående, på våta
lokaler bli de löst till ganska fast tilltryckta till de inre samt
m. el. m. brunaktigt eller rödviolett anlupna. Dylika in-
divid erinra rätt mycket om T. spectabile, från hvilken de lik-
väl äro lätt skilda genom ljusare blomfärg, mera grågrön
bladfärg, mindre röda medelnerver samt i allmänhet äfven
genom närvaro af pollen.

T. nevosum DAHLST.

H. DAHLSTEDT in C. H. OSTENFELD: Additions et correc-
tions to the list of the Phanerogame and Pteridophyta of
the Faröes. Botany of the F.eröes, vol. III, 1908 (Separate
copies issued Nov. l:st, 1907).

Folia sat lete prasino-viridia, subtus subcesia, vulgo sat
angusta, elongata, multilobata, subtus parce—sparsim araneosa,
supra sparsim araneosa v. fol. interiora pilis crassis, articulatis
crebrius obtecta, petiolis + latiuscule alatis et nervo mediano
pro max. parte + lucide purpureis, in tota pagina plerumque
valde maculata, extima parva, lingulata, lobis latiusculis,
brevibus, deltoideis—subtriangularibus, dorso + convexo in-
tegro—parce denticulato, lobo terminali brevi, obtusius-
culo—rotundato, integro v. basi dentato, exeteriora et inter-
media anguste lanceolata—oblongo-lanceolata, rarius obo-
vato-lanceolata, lobis crebris, inferioribus v. plurimis latius-
culis, brevibus, deltoideis, apicibus retroversis, superioribus

46 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

v. omnibus subtriangularibus, dorso + convexo, apicibus pa-
tentibus usque porrectis, inf. + dentatis, summis integris,
v. lobis omnibus + elongatis, inferioribus in margine supe-
riore, sepe valde convexo + longe dentatis, dentibus cum
apice lobi vulgo paralellis, summis magis integris, apicibus
loborum nune leviter retroversis nunc + patentibus usque
+ porrectis, brevibus—sat longis, lobo terminali brevi, +
lato, sagittato—hastato triangulari usque rhomboideo, me-
diocri—parvo, integro, interiora magis obovato-lanceolata,
interdum sat lata, lobis brevioribus et latioribus, in margi-
ne superiore magis dentatis, lobo terminali majore et latiore,
marginibus magis convexis, inferne sspe + dentato, intima
subintegra—integra, lobulis brevissimis v. dentibus majori-
bus dentibus minoribus crebris intermixtis, patentibus, apice
curvatis predita, apice brevi, triangulari integro.

Scapt fola squantes v. + superantes, basi apiceque
+ dilute—obscure vinosi, glabri v. superne + araneosi.

Involucrum magnum, plerumque longum, gracile, + ob-
scure olivaceo-viride et ssepe + pruinosum, basi + ovata—
subtruncata. |

Squame exteriores erecto-patentes— patentes, + sigmoi-
deo-curvati, paucae v. plurime interdum + erecte, sub-
adpresse, laxe spiraliter disposite, latiuscule—anguste lan-
ceolate, acuminate, supra medium squ. interiorum adtin-
gentes, anguste et inconspicue marginate, apice + obscure
purpurea, supra dilute virides et sspe + vinose, subtus
obscure virides, nonulle sub apice breve callose; interiores
late—anguste lineari-lanceolate, in apicem angustum, ob-
tusum, + obscure purpureum attenuate.

Calathium magnum, 50—60 mm. latum, radians, ob-
scure luteum.

Ligule marginales longe, latiuscule, extus stria lata
rubro-purpurea notate.

Anthere pollinifere.

Stylus luteus, stigmatibus virescentibus, longis.

Acheniwm fusco-stramineum, superne crebre spinulo-
sum, ceterum + tuberculalatum—fere leve, 3,5—4 mm. lon-
gum, 1 mm. latum, pyramide 0,75—1 mm. longo, anguste
conico-cylindrico, basi sspe bispinuloso, rostro (8—)9—10
mm. longo.

Torne lpm.: Abisko station vid järnvägsbanken (M.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 47

SONDEN). — Västerbotten: Bygdeå (H. FAHLANDER). — Änger-
manland: Sollefteå, på naturlig vall, Borgnipan, Västanbäck
och Billsta (C. PLEISEL); Nordingrå, Edsätter (E. COLLIN-
DER); Härnösand; Häggdänger; Rogsta. — Jämtland: Ena-
fors; mellan Enafors och Ånn; Ann—Gefsjén 6. om Träng-
böle bro (C. F. SUNDBERG); Dufed (C. F. SUNDBERG);
Äresjöon nedom Åre station (C. BRANDEL); Klocka (C. F.
SUNDBERG); Östersund (H. FAHLANDER); m. Östersund och
Odensala, pa järnvägsdoseringen (C. F. SUNDBERG); Ovi-
kens s:n, Glen (H. Dr.); Klöfsjö, flerstädes (H. Dr.); Ham-
merdal (OÖ. OHLIN). — Medelpad: Indals s:n, Ön, Kärfsta
(E. CoLLINDER). — Härjedalen: Tännäs s:n, Midtäkläppen,
Midtävallen (M. ÖSTMAN), Buskvallen (H. Dr.), Ösjövälen,
i bäckdal i björkreg. invid en snödrifva (H. Dr.), Hamra-
fjället kring Hamravallen, talrikt (H. Dr.), Tännäs, Tänn-
dalen, på dikeskanter och i fodervallar (H. Dr.), Tännäs
by (M. ÖSTMAN), Funäsdalen på Röstberget samt på äker-
renar och vägkanter m. fl. st. (M. ÖSTMAN); Ljusnedals s:n
i skog, flerstädes, Vallarna (M. ÖSTMAN); Linsells s:n, Glöte,
Flutäkten vid Noläsen på våt äng (H. Dr.); Hede s:n, Täss-
åsen, vid en bäck i björkreg. på sluttningen af Tässäsfjället
(H. Dr.); Lillherrdal, flerstädes (M. Östman) — Dalarne:
Älfdalen, Klitten och Gäsvarf (G. SAMUELSSON).

Norge: Finmarken, Alten, Bosekop (A. LANDMARK);
Junkerdalen (M. SonpEN). — Tromsö a.: Tromsö, på tang
vid hafsstranden (G. PETERS), Maalsnes, Maalselven (A.
LANDMARK), Lenvik, Finsnes (A. LANDMARK). — Nordland:
Alster, Sandnessjóen (O. Dani, H. JouwsEN), Hindö, Lö-
dingen (H. JOHNSEN), Östvaagö, Kabelvaag—Svolver (H.
JOHNSEN), Bodö (SCHLEGEL & ARNELL), Brönnöy prstg. Brön-
nósund, Kvalöen, Torgö, Torghatten och Mossöen (0.
DAHL); S. Helgeland; Dönna, Skagalandet (0. DAHL). —
Trondhjems a.: Röros prstg., Brekken (M. Ostman). — Har-
danger: Strandebarms s:n, G. Röen, Röslien (T. LiLLEFossE);
Granvin: Eide, Övre Spilde, pa lera, Nedre Vatsenden
på berg (S. K. SELLAND); Lösefjeld, Lillefosse (T. LILLE-
FOSSE); N. Bergenhuus a.: Florö (A. LANDMARK). — Lind-
aas prstg. Austreims s:n, Rangver (T. LILLEFOSSE); Byskje,
Voss och Helgum, Os (J. HoLmBoE). — Österdalen, Koppang
(FR. LANGE).

48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Färöarna: Syderö nära Kvanhauge (J. Harrz och C. H.
OSTENFELD).

For öfrigt har jag sett exemplar af denna fran ett par
lokaler i norra Skottland.

Fran den mycket närbesläktade T. nevosiforme DAHLST.
utmärker sig T. nevosum DAHLST. genom ljusare gröna, mera i
blagront dragande blad med talrikare, kortare lober, hvilkas
lagre eller högre hvalfda, öfre kant med ett mer eller mindre
skarpt afbrott öfvergär i den utatriktade, ej sällan uppatriktade
kortare eller längre lobspetsen, samt genom den mindre, tam-
ligen breda, vanligen spjutlika till triangulära eller till och med
rhomboidiska (sällan pillika) ändloben med utat eller uppat-
riktade sidoflikar. Hos blad med m. el. m. uppatriktade
flikar få dessa ej sällan en ganska utpräglad triangular form.
Bladen äro i allmänhet långa och smala samt äro pa frisk gras-
mark slakt nedliggande. Yngre exemplar och individ fran
mera Oppen mark fa ofta kortare och tatare lober, som pa
bladets nedre del hafva mera rak eller svagt hvalfd, smatan-
dad rygg och nedätriktade spetsar, pa den ófre delen däremot
mera hvalfd, helbraddad rygg och utstaende spetsar, samt mera
trubbad ändlob med konvexa sidor. I gras eller pa frisk mark
bli loberna smalare och ofta langre och de nedre fa pa sin Ofre
kant 2—3 par langa smala, med den utat- eller uppat-riktade
spetsen parallella tander. De öfre bli m. el. m. helbraddade
och ändloben blir ofta ofvan midten insvängd och utlöpande
i en kort trubbad spets.

I skugga och pa vata lokaler bli bladen upptill bredare
samt fa bredare och kortare flikar och stora, mera trubbade
andlober med konvexa kanter.

Pa näringsrik mark, ruderatplatser och liknande lokaler
erhäller den ofta särdeles länga lobspetsar och tänder, hvari-
genom den gör ett helt främmande intryck.

Vanligen är bladens öfversida rikligt purpurfläckad. I
skugga och bland högt gräs försvinna ej sällan fläckarna till
större delen eller framträda endast otydligt.

Holken är särdeles karaktäristisk, lang och tämligen smal,
upptill ljus och m. el. m. tydligt pruinös. De yttre fjällen sitta
i en lös spiral såsom hos T. prestans LINDB. FIL., äro snedt
uppåtriktade eller m. el. m. utstående och ungefär från midten
bägformigt böjda med uppätriktad spets. Nägot eller nägra af
fjällen, på våta lokaler större delen, kunna ej sällan vara uppät-

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 49

riktade och löst tilltryckta. Korgen är ovanligt stor med glesa,
långa starkt radierande yttre ligule. Frukten är något mindre
än hos T. nevosiforme och öfvergår mindre tvärt i det smalare
koniska näbbet.

T. nevosiforme n. sp.

Folia sat obscura, prasinoviridia, in tota pagina valde
maculata, subtus sparsim araneosa, supra, pres. interiora cre-
brius pilis crassiusculis articulatis pilosa, petiolis + angustis,
alatis, medio vinosis v. purpureis, nervo mediano p. max. p.
+ lucide purpureo, exteriora pauca (v. in spec. juvenilibus
plurima) + lingulata, lobis latis, brevibus, paucis convexis,
integris—subintegris v. inferioribus + denticulatis, lobo termi-
nali sat longo—mediocri, ovato, integro, marginibus convexis,
obtusiusculo, intermedia + late—anguste obovato-lanceolata,
lobis latis—latissimis, brevibus—sat longis, deltoideis et hama-
tis, dorso valde convexo, in lob. inf. crebre et + longe subulato-
dentato, in lob. superioribus parcius dentato—integro, apicibus
brevibus—sat longis, retroversis, acutis, lobo terminali + sagit-
tato, magno, marginibus + convexis, integro v. basi interdum
parce denticulato, acuto—acuminato, interlobiis nullis v.
brevibus, parce denticulatis, interiora in omnibus lobis magis
denticulatis, loborum apicibus brevibus—sat longis, lobo termi-
nali majore, sepe magis dentato, intima florendi tempore vulgo
haud evoluta, v. in aliis speciminibus interdum omnia, + obo-
vato-oblonga, subintegra—integra, lobulis brevissimis dentibusve
longioribus, dentibus minoribus retroversis, acutis, crebris
intermixtis praedita, apice + brevi, integro, acuto—acuminato.

Scapi crassi folia + equantes—longe superantes, basi sat
pallidi, csterum + sordide purpureo-vinosi, glabri v. apice
+ araneosi.

Involucrum magnum, crassum—crassiusculum, sat lon-
gum, basi plerumque + lata, truncata, + olivaceo-viride, prui-
nosum.

Squame exteriores + patentes—reflexo-patentes, interdum
erecto-patentes, anguste—late ovato-lanceolate—lanceolate,
sepe sat conspicue marginate, supra plerumque glaucovire-
scentes et sape + vinose, subtus obscure 'olivaceo-virides,
sursum im marginibus et in apice lucide—sat obscure purpurez,
plerumque breve corniculatz v. callosz; interiores latiuscule,

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 2. H

50 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

dilutius olivaceo-virides, pruinosez, apice + lato, obtuso,
sepius valde lacerato eximie purpure&, nonnulle sub apice
corniculo brevi, obscuro instructa.

Calathium magnum, + radians, 50—55 mm. latum, sat
obscure luteum.

Ligule marginales late, extus stria, inferne olivaceo-

purpurea, superne rubro-purpurea notate, dentibus ligul. —

exteriorum + purpureis, lig. interiorum + fulvis.

Stylus luteus v. lutescens, stigmatibus leviter livescentibus. |

Anthere + polliniferz.
Achenium olivaceo-stramineum, superne valde spinulosum,

caeterum crebre tuberculatum v. basi subleve, c. 4 mm. longum, °

1,3 mm. latum, pyramide 1 mm. longo, conico-cylindrico,
rostro 9—10 mm. longo. |

Norge: Finmarken, Vardö (H. LinpBEre); Nordland:
Brönnöy prstg., Brönnösund och Kvalöen (O. DAHL); Brudalen,
under Strömfjeld ofvanför Barstad (O. DAHL); Velfjorden vid
Strengevand och Granaasen 1 Storbörja (O. DAHL).

Denna art är utan tvifvel mycket nära besläktad med T.
nevosum DAHLST., om hvilken den habituellt mycket erinrar,
och hvilken den i hög grad liknar till holken. Fran den senare
är den dock vàl skild genom bladens sárdeles karaktäristiska
och alldeles afvikande flikighet. De utmärka sig nämligen
genom stora, breda, 1 sin ófre kant starkt konvexa, genom den
nedätriktade, skarpa spetsen starkt klolika flikar och stor pillik
helbráddad, spetsig ändflik med m. el. m. men oftast starkt
konvexa sidor och hvassa nedátriktade lobflikar. Loberna áro
därjämte färre än hos T. nevosum, hos hvilken de i allmänhet
äro kortare och smalare med hvälfd rygg och afsatt utestående
spets, och hos hvilken de ofta antaga en mera triangulär form.
Samma skillnad förekommer hos ändloben, som hos T. nevosum

a ee ee SEN OO IEEE u Eu ESS ann 2 ame mn

är betydligt kortare. Bladen äro hos T. nevosiforme i genom- —

snitt bredare och, som det af pressade exemplar synes framgå,

af mera grågrön färg. De äro alltid rikligt fläckiga. Holken .

är något gröfre med i allmänhet bredare ytterfjäll, som i regel
äro mera utstående. Eljest är den, liksom korgen, förvillande
lik den hos T. nevosum.

Helbladiga exemplar erinra något om T. hypocheris
DAHLST., men äro lätt skilda genom de nedåtriktade, vid basen
breda, ej utstående och jämnbreda tänderna, samt genom de
lifligt röda bladnerverna.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 5l

T. prestans LINDE.

H. LINDBERG: Taraxacum-former från södra och mellersta
Finland; Acta soc. pro fauna et flora fennica, 29. N:r 9. 1907.
— Exsice.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca scandinavica exsiccata,
Fasc. I (1911), N:r 18, T. prestans LINDB. Fir.

Ångermanland: Sollefteå dalgång (L. J. SrawE). — Jämt-
land: Hammerdal (O. OHLIN). — Medelpad: Hässjö s:n, Sunnansjö
(E. CoLLINDER). — Uppland: Vällnora, Bladákers s:n, Bennebol,
Grönvik (G. A. RINGSELLE). — Stockholm: Källvägen (K. STEEN-
HOFF). — Värmland: Eds s:n, Segmon (K. STEENHOFF). —
Västergötland: Härrljunga (K. STEENHOFF). — Bohuslän: Mar-
strand, Koön nära Backudden (G. LINDSTRÖM).

Norge: Nordland, Söndre Helgeland, Stamnes (O. DAHL);
Söndhordland, Storóden, Aandlandsvand (O. NESTAAS).

Jämför H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca, p. 69 och
Västsvenska Taraxaca, p. 35.

T. rhodoneuron n. sp.

Folia saturate viridia, longa, plerumque lata, multilobata,
supra sparsim, subtus przsertim in nervo mediano v. (fol. int.)
in tota pagina crebrius araneoso-pilosa, petiolis sat latis, +
alatis, medio lucide purpureis, nervo mediano p. max. parte
v. fere ad apicem + lucide purpureo, extima breve deltoideo-
lobata, lobis + acutis, sat latis, dorso parce subulato-dentato,
lobo terminali sat lato, sagittato-triangulari, marginibus con-
vexis, inferne supra lobulos laterales breve et latiuscule dentatis,
apice triangulari, brevi—mediocri, latiusculo, basi in utroque
latere dentibus brevibus limitato, exteriora elongate lanceolata,
lobis + longis, latis, deltoideis, apicibus + patentibus v. recur-
vis, dorso + convexo, in fol. inf. + subulato-dentato, in fol.
sup. subintegro—integro, sepius interlobiis + latis, brevibus,
subulato-dentatis sejunctis, lobo terminali ut in fol. extimis
sed inferne vulgo subintegro v. supra medium utrinque 2—3-
dentato, apice brevi, triangulari, integro acuto v. utrinque
late 2—3-dentato—lobulato, acutiore—acuminato, interiora v.
plurima magis oblonga et lata, lobis latioribus, magis ap-
proximatis et in margine superiore magis denticulatis, magis

52 ARKIV FOR BOTANIK. BAND ]2. w:o 2.

recurvis, lobo terminali latiore et majore, parum limitato, p.
max. p. integro—sat dentato, apice brevi triangulari ut in fol.
reliquis, intima florendi tempore pauca evoluta, late oblonga,
breve lobulata—crebre et insqualiter dentata, lobo terminali
vix v. parum limitato, majore, crebre subulato-dentato v.
superne et p. maj. parte integro.

Scapi crassi, quam folia breviores v. ea equantes, rarius
superantes, + colorati, leviter sigmoideo-curvati, glabri, superne
sparsim—densiuscule araneosi.

Involucrum magnum, crassum, obscure viride, basi trun-
cato-ovatum.

Squamae exteriores + reflexe, late, + lanceolate, apice
obtuso purpurascentes, sat conspicue marginatz, supra eru-
gineo-virescentes, subtus obscure virides—atro-virides, inte-
riores latiuscule, lineari-lanceolat&, sat obscuras, apice + pur-
purascentes.

Calathium magnum, saturate luteum, subcroceum, sat
radians, 55—65 mm. latum.

Ligule marginales plans, extus stria sat lucide rubro-
purpurea notata.

Anthere pollinifere.

Stylus livescens.

Achenium fusco-stramineum, apice acute et breve spinu-
losum et tuberculatum, ceterum leviter tuberculatum—leve
3,5 mm. longum, 1 mm. latum, pyramide vix 0,5 mm. longo late
conico, rostro 15—16 mm. longo.

Jämtland: Hammerdals s:n, Hammerdal och Mo (O. OHLIN);
Äsen vid Hammerdalssjón (A. HEINER); Östersund (H. FAHLAN-
DBR, K. SrÉENHOFF), järnvägsdoseringen mellan Östersund
och Odensala samt vid Änge (C. F. SUNDBERG). — Härjedalen:
Ljusnedals s:n, Sórmon (M. ÖSTMAN).

Denna art är utan tvifvel nàra besláktad med T. prestans
LINDB. FIL. från hvilken den är väl skild genom sin betydligt
gröfre växt, sina breda, fasta, mörkgröna, blad med längre och
spetsigare flikar, sina stora, mörka holkar med bågformigt
nedböjda, breda ytterfjäll, betydligt större korgar samt fruk-
ternas långa spröt. Särdeles karaktäristiska äro ändloberna,
hvilka afslutas med en kort triangulär genom ett par korta
tänder från den öfriga delen af loben afgränsad spets. Vanligen
är ändloben nedanför denna spets ett kortare eller längre stycke
helbräddad och först ned mot sin bas oregelbundet tandad eller

———————.--—-

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA, 53

smäloberad. Hos de inre bladen stiger tandningen dock längre
upp mot lobspetsen. Hos T. rhodoneuron är denna spets utbil-
dad hos de flesta bladen, ehuru den blir tydligast hos de meller-
sta och inre. Själfva ändloben är sällan väl begränsad från
bladets öfriga del och består egentligen af flera tättsittande
lobpar, hvilkas flikar i hög grad reducerats.

Korgen är mycket i ögonenfallande genom sin högst betyd-
liga storlek. Den kan bli ända till 65, någon gång ända till 70
mm. i genomskärning. Till färgen är den något mörkare än
hos T. prestans LiNDB. FIL., och äger mera intensivt färgade
band på kantblommornas undersida. Sprötet är längre än hos
någon annan art af samma formgrupp.

T. adpressum n. sp.

Folia gramineo-viridia, + elongata, plerumque solo ad-
pressa, petiolis + alatis, marginibus pallidis, medio + ro-
seis—purpureis, nervo mediano fere ad apicem v. saltim
pro majore parte + lucide purpureo, subtus parce, supra
sparsim v. intima crebrius araneoso-pilosa, extima parva,
lingulata, lobis brevibus, latis, retroversis, in margine supe-
riore subulato-dentatis, lobo terminali + elongato, + subu-
lato-dentato, obtusiusculo, exteriora anguste lanceolata, lo-
bis paucis, brevibus, deltoideis, latis, integris v. infimis in
margine superiore subulato-dentatis, intermedia et interi-
ora lobis brevibus v. mediocriter longis latis retroversis, api-
cibus retroversis, sepe hamatis—sat patentibus acutis, dor-
so elongato, integro v. plerumque (praesertim in lob. inferio-
ribus) longe—longissime et sat crebre subulato-dentato, in-
terlobiis nullis—brevibus, dentatis—integris cum dorso con-
fluentibus, lobo terminali sagittato—hastato, sat elongato,
integro, + acuto, interiora presertim in lobis inferioribus
magis denticulata, lobo terminali majore et longiore, minus
acuto, marginibus magis convexis, integris v. basi 1—2-den-
tatis, intima latiora, lobis magis confluentibus et magis lon-
giusque dentatis, superne in lobum terminalem dentato-lo-
bulatum, magnum abeuntibus v. omnia subintegra, irregu-
lariter et + longe subulato-dentata.

Scapi plurimi, quam folia multo breviores v. ea fere
equantes, vulgo + sigmoideo-curvati, + vinose colorati, gla-
bri v. superne sparsim araneosi.

54 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o 2.

Involucra sat elongata—crassiuscula, basi + ovata, + di-
lute—obscure viridia.

Squame in spiram laxam disposite, exteriores + ad-
presse, interdum leviter erecto-patentes, sspe sigmoidee,
extime paues, saspe anguste, fere lineari-lanceolate, reli-
que + ovato-lanceolate—lanceolate, + acuminate, obtusius-
cule, apice sspe + purpurascentes, anguste sed conspicue
marginate, supra glauco-virescentes, subtus + obscure viri-
des, superiores supra medium involucri adtingentes; interiores
latiuscule, lineari-lanceolatze, apice + obscure purpurascentes.

Calathium (40—)45—55 mm. latum, radians, sublete
luteum.

Ligule marginales plane, 2,5 mm. late, subtus stria
+ obscure fusco-violacea notats, lig. dentibus angustis, sat
longis.

Anthere pollinifere.

Stylus livescens, siccus sat obscurus.

Achenium + olivaceum, superne + spinulosum, medio tu-
berculato-squamulosum, squamulis apice denticulatis, infer-
ne tuberculatum, 4 mm. longum, 1 mm. latum v. ultra, py-
ramide 0,6—0,75 mm. longo, late conico, rostro 11 mm. longo.

Jämtland: Enafors (C. F. SUNDBERG); Storlien i ängen
mellan järnvägen och gamla Storlien (C. F. SUNDBERG);
Åreskutan: 400 m. s. m., Mórvikshummeln (K. A. Tu. SETH);
Ovikens s:n, Bydalen (C. F. SUNDBERG). — Hürjedalen:
Tännäs s:n, Tänndalen (H. Dr), Hamrafjàllet (H. Dr),
Funäsdalen (M. Ostman), Klasvälen (M. Ostman); Ljusne-
dals bruk flerstädes, Vallarna (M. ÖSTMAN).

Norge: Trondhjems a.: Röros, Aursunden pa Tamneset
(M. Ostman); Varangerhalvöen, Syttefjord (Hanna Res-
VOLL-HOLMSEN ).

Denna art är utan tvifvel nära besläktad med T. prestans
LINDB. FIL. och närstående. Om den förra erinrar den rätt
mycket till holkens form och de vida, radierande korgarna
samt de oftast korta bladskaften och de långt upp lifligt
röda bladnerverna, äfvensom genom de i gles spiral ställda
ytterfjällen, men den är lätt skild genom sina låga, oftast
rikt tandade och starkt nedåt riktade lober med oftast längre
och smalare, skarpa spetsar samt genom sina spjutlika eller
ibland pillika, oftast långt utdragna och vanligen helbräd-
dade ändlober. För öfrigt har den med afseende på bladen

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 55

åtskilliga likheter med flikade former af T. spectabile DAHLST.,
hvilken den äfven nägot liknar till unga holkarna, äfvensom
med T. Larssonii DAHLST. Om alla dessa erinrar den äfven
genom sina lysande röda medelnerver. Den är äfven mycket
nära besläktad med följande art, med hvilken den ofta har
en förvillande likhet till bladen, men från hvilken den är
väl skild, bland annat genom sina olivgröna (ej rödgula)
frukter, radierande samt ljusare gula korgar med mera grå-
violett strimma på kantblommornas undersida samt genom
något smalare holk med äggrund bas och smalare ytterfjäll,
som stiga upp på holken i en lös spiral, nästan som hos T.
prestans, LINDB. FIL.

T. rubiginosum n. sp.

Folia obscure gramineo-viridia, vulgo solo adpressa et
sepe valde elongata, petiolis angustis—sat alatis, pallidis
v. margine pallidis, medio + purpureis, nervo mediano fere
usque ad apicem v. pro majore parte + lucide purpureo,
sparsim v. interiora et in specim. loco aperto crescentibus
omnia crebrius articulate araneoso-pilosa, tenuia, exteriora
lingulata, parce lobata lobis latis brevibus + denticulatis,
lobo terminali elongato + denticulato, exteriora v. omnia
anguste—sat late lanceolata, lobis latis, brevibus, deltoi-
deis, retroversis, apicibus retroversis—sat patentibus, bre-
vibus—sat longis, margine superiore integro usque longe
et crebre subulato-dentato, nune sat recto nune medio +
convexo, lobis nune approximatis nunc sat distantibus, lobo
terminali sagittato—hastato, mediocriter lato—sat elongato
et angustiore, breve acuto, integro, intima florendi tempore
ssepe haud evoluta v. interdum plurima, ssepe omnia subin-
tegra, latiora, acute et anguste, + irregulariter lobulato-
dentata, lobulis dentibusque ssepius retroversis, + curvatis,
apice mediocri, integro—bidentato, marginibus + convexis.

Scapi plures, quam folia breviores v. ea equilongi v. etiam
longiores, + sigmoideo-curvati, p. max. p. + obscure vinosi,
basi pallidiores, glabri v. apicem versus sparsim araneosi.

Involucra brevia, crassa, basi rotundata—subtruncata,
Obseure viridia.

Squame exteriores adpresse, + late ovatz—ovato-lan-

56 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

ceolate, in apicem sat obtusum, + purpurascentem sensim
attenuate—acuminate, + conspicue, rarius parum conspi-
cue marginate, supra dilutius, subtus obscure virides vix
medium involucri superantes; interiores latiuscule, subpru-
inose, apice ipso + atropurpureo.

Calathium 45—50 mm. latum, sat plenum, parum ra-
dians, sat obscure luteum.

Ligule marginalis c. 2,5 mm. late, subtus stria + rubro-
purpurea notate, lig. dentibus sat brevibus.

Anthere polline carentes v. parce, rarius locupletius pol-
linifere.

Stylus virescens, siccus obscurus.

Achenium dilute rubiginosum, superne late et acute
spinulosum, deinde + tuberculatum, ceterum leve v. le-
viter tuberculatum, 4,5 mm. longum, 1 mm. latum v. paullo
latius, pyramide 0,5 mm. longo, rostro 8,5—9 mm. longo.

Jämtland: Enafors, fuktig äng vid pensionatet (C. F.
SUNDBERG). — Härjedalen: Ljusnedals s:n, Ljusnedals bruk
och Vallarne (M. ÖSTMAN); Tännäs s:n, Tänndalen (H. Dr),
Funäsdalen (M. Ostman), Midtáklàppen (M. ÖSTMAN).

Norge: Hardanger, Róldal nedanfór Hegerland i lands-
vàgsdike (S. H. SELLAND); Trondhjems a., Róros, Glommens
kraftstation vid Aursunden (M. ÖSTMAN).

Från föregående art är denna hufvudsakligast skild
genom kortare holkar med mera rundad eller tvär bas, breda
tilltryckta, hinnkantade, öfvervägande äggrunda ytterfjäll,
något mindre samt tätare, mindre radierande korgar samt
rostgula och längre, mindre rikligt taggiga frukter med kor-
tare näbb och kortare spröt. Bladens färg är mörkare grön
än hos föregående. Med afseende på bladformen är skillna-
den svår att angifva. Hos bådas flikade former hafva loberna
samma långt uppstigande ryggar. Hos T. rubiginosum äro
hos dylika individ lobspetsarna oftare mera afsatta från den
öfriga delen af fliken samt mera utstående eller ej sällan med
något uppåtböjda spetsar. Bladen äro äfven i allmänhet
hos denna art bredare och bli oftare helbladiga med omväx-
lande smala, korta lober och syltänder. Bäst skiljas emeller-
tid de båda arterna på fruktens färg, korgens täthet, holkar-
nas form och fjällens form och längd. Medelnerverna äga
hos T. rubiginosum samma lysande röda färg som hos de
flesta öfriga med T. spectabile DAHLST. besläktade former.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 57

T. unguilobum n. sp.

Folia longa, prasinoviridia, subtus leviter, supra spar-
sim—densiuscule araneosa, petiolis angustis, basi alatis, me-
dio + coloratis, nervo mediano obscure—lucide purpureo,
exteriora brevia lingulata—spathulata, lobis paucis, bre-
vibus, latis, acutis, retroversis, in margine superiore valde
convexo subulato-dentatis, lobo terminali ovato-sagittato,
sat lato, marginibus convexis parce et late dentatis, in-
termedia et interiora anguste lanceolata—anguste obovato-
lanceolata, multiloba, lobis latis, brevibus, valde retrover-
sis et ssepius eximie hamatis, + acutis—acutissimis, inferio-
ribus brevioribus et angustioribus, in margine superiore
+ subulato-dentatis, superioribus latioribus et longioribus,
subintegris—integris, lobo terminali mediocri, sagittato—
ovato-sagittato, marginibus convexis, integris, acuto—ob-
tusiusculo, interlobiis nullis—brevibus, + subulato-dentatis, in-
tima, rarius plurima + elongate obovata, lobis latioribus,
valde approximatis, hamatis, margine superiore valde con-
vexo, + subulato-dentato, lobo terminali sat magno, + ova-
to-sagittato, integro, lobulis lateralibus vulgo valde hama-
tis.

Scapi folia squantes v. iis longiores, erecti v. ssepius
curvati, toti v. apice basique + obscure colorati, subglabri
v. prasertim apicem versus + araneosi.

Involucrum breve, crassiusculum, + esesiovirescens, sub-
pruinosum, basi ovata.

Squamae exteriores adpresss, inferiores perpauce e basi
latiore + lineari-anceolatze, superiores late—anguste ovate
—ovato-lanceolate, acuminate, apice obtuso—obtusiusculo
+ purpurascentes, sat late et conspicue marginate et in
margine sepe + araneose, supra + virescentes, subtus + ob-
scure virides; interiores lineari-lanceolate, in apicem obtusum
v. obtusiusculum, + coloratum sensim attenuate.

Calathiwm parvum, 25—30 mm. latum, plenum, obscure
luteum.

Ligule marginales + canaliculate, extus stria obscure
purpurea notate.

Anthere polline carentes.

Stylus luteus.

58 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Achenium + obscure ferrugineum, apice acute spinu-
losum, ceterum spinuloso-tuberculatum et a medio leviter
tuberculatum—subleve, 3 mm. longum, vix 1 mm. latum,
pyramide 0,5 mm. longo, conico—cylindrico, rostro 7 mm.
longo.

Norge: Hardanger, Varaldsö vid vägen till Volaheien,
150 m. s. m. (S. K. SELLAND), Strandebarm, Tangernes-os
och Ljones-vaag (TORKEL LILLEFOSSE); Mangers prstg., Bo
s:n, Bo (T. LILLEFOSSE); Lindaas prstg., Austreims s:n, Bang-
var, Eikholen (T. LILLEFOSSE); Bergen, Sandviken (JENS
HOoLMBOE); Os, Klybe och Haljem (J. HoLMBOE).

Denna synnerligen egendomliga och karaktäristiska art
igenkánnes med lätthet genom sina breda, oftast mycket
starkt klolikt böjda lober med hög konvex öfre rand, som
utan tydligt afbrott nedlöper i den hvassa spetsen, genom
sina korta och små holkar af något i blågrönt stötande färg
med tätt tilltryckta, öfvervägande bredt äggrunda och bredt
hinnkantade samt trubbigt tillspetsade ytterfjäll, genom
sina små och täta korgar med gula stift, och frånvaron af pol-
len samt små roströda achenier.

Till bladflikarnas form och riktning erinrar den myc-
ket om T. retroversum DAHLST. bland Erythrosperma, om hvil-
ken den äfven påminner genom de rödaktiga frukterna,
men dessa äga 1 motsats till förhållandet hos Erythrosperma
mycket kort (endast 0,5 mm.), något koniskt näbb och erinra
för öfrigt i så hög grad om frukterna hos Spectabilia, att jag
anser mig böra föra arten dit. Flera andra tydligen till
samma formgrupp hörande arter äga äfven m. el. m. röd-
aktigt färgade frukter t. ex. T. rubiginosum och T. obtus-
atum m. fl.

Bladen äro mycket likformiga och variera nästan en-
dast till graden af lobernas krökning samt till ändlobens
bredd och lobkantens större eller mindre konvexitet. Af
T. spectabile förekomma på magrare lokaler ofta exemplar
med förvillande lik bladform, en antydan om släktskapen
mellan de båda arterna. Liksom flertalet arter af Spec-
tabilia har T. unguilobum särdeles lifligt färgade bladner-
ver.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 59

V. Vulgaria.
T. galeatum n. sp.

Folia + saturate et amoene gramineo-viridia, subtus spar-
sim—densiuscule, supra (presertim intima) pilis articulatis, +
mollibus sparsim—dentiuscule v. etiam dense vestita, petiolis
augustis—sat alatis et nervo mediano pro max. parte + lucide
purpureo-violaceis, exteriora florendi tempore vulgo emarcida
parva, + lingulata, exteriora et intermedia, interdum fere
omnia, + anguste—late obovato—lanceolata basi + angusta,
+ irregulariter et longe subulato-dentata, ceterum sepius +
profunde incisa, lobis + approximatis v. vulgo + distantibus,
inferioribus angustis, sublinearibus, acutis, interlobiis valde
subulato-dentatis, v. latioribus, humilibus, in margine superiore
subulato-dentatis, apicibus longis acutis, vulgo patentibus,
superioribus latioribus, in margine superiore + convexo + et
sepe valde subulato-dentatis, apicibus angustis, longis—longis-
simis, acutis, patentibus v. + retroversis, summis sat latis,
margine superiore sepe valde convexo integro—subintegro,
apicibus longis—longissimis, acutis, patentibus et sepe re-
supinatis v. + retroversis, omnibus interlobiis subnullis v.
brevibus, augustis—sat latis sejunctis, lobo terminali vulgo
magno—maximo, + lato, interdum longiore magis angusto,
hastato (galeato), rarius subsagittato, lobulis lateralibus longis.
angustis, vulgo valde patentibus, apicibus sspe resupinatis
v. rarius + retroversis, marginibus nunc valde convexis, apice
ipso cito contracto breve acuminato v. magis rectis, apice longius
acuto, vulgo integro v. interdum ad medium v. prope apicem
in uno alterove latere dente majore przdito, interiora lobis
etiam summis magis dentatis, lobo terminali longiore, inferne
inequaliter, anguste et longe dentato-lobulato et intima, inter-
dum folia plurima, + late obovato—lanceolata, nunc inferne
longe dentato-lobulata, superne dentibus longioribus et brevi-
oribus + inequaliter dentata, nunc usque a basin + inequa-
liter dentata, dentibus et lobulis + retroversis, curvatis (inter-
dum minoribus et latioribus + patentibus), apice mediocri—
brevi, + triangulari, marginibus leviter convexis—rectis, +
acuto.

Scapi folia + superantes, sordide vinosi—sat lucide pur-

60 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

purei, inferne sparsim—densiuscule, superne densiuscule—sat
dense araneosi.

Involucrum mediocre—sat magnum, breve, + dilute viride,
basi + ovato-truncata.

Squame exteriores + oblique reflexee—sat reflexe, latius-
cule—sat late, + lanceolate, supra pallide v. glaucescenti-
virides et saepe + dilute violascentes, subtus preesertim apicem,
+ dilute purpureum versus magis obscure virides—atrovirides,
infra apicem + callose v. breve cornute, interiores subobscure
—dilute virides, latiuscule, e basi latiore lineari-lanceolate,
sensim in apicem + atroviridem, sepe valde obscurum et +
purpureum attenuate, infra apicem callose v breve cornute.

Calathium magnum, radians, + convexum, sat obscure
et amoene luteo-vitellinum, 50—60 mm. latum.

Ligule marginales sat auguste, plane v. apicem versus
subcanaliculate, plurimae extus concolores v. pauce inferne
vitta pallide olivaceo-violacea notatae, superne solum secus
nervos et ssepius sat inconspicue colorate.

Anthere pollinifere.

Stylus luteus, stigmatibus luteis v. leviter livescentibus.

Achenium + olivaceum v. subumbrino-olivaceum, apice
crebre et late spinulosum et tuberculatum, czterum + tuber-
culatum v. basi + leve, 3,5—4 mm. longum, supra medium
1 mm. latum, superne in pyramiden c. 0,5 mm. longum, inferne
sepe + spinulosum, anguste cylindricum abiens, rostro 10—11
mm. longo.

Ångermanland: Sabra s:n, Finsvik (G. PETERS), Forsvik
och Gjóvik, i äker (F. PETERS); Häggdänger, Rogsta (E.
COLLINDER); Nordingrå vid kyrkan, Gälnäs (E. COLLINDER);
Sollefteä, Österäsen, vid uppfartsvägen till sanatoriet, Hägesta
och Helgum (C. PLEIJEL), Västanbäck (C. PLEIJEL, J. E. STAWE)
Tjärnmyren (J. E. SrAwE). — Jämtland: Dufeds skans (C. F.
SUNDBERG), Enaforsholm och mellan Enafors och Ånn (C. F.
SUNDBERG); Äre, i kyrkängen (C. BRANDEL); Undersäkers s:n,
Nyland och Ristafallet (C. F. SUNDBERG); Klocka utmed vägen
förbi västra Tjärn (C. F. SUNDBERG); Östersund (H. FAHLAN-
DER), mellan Östersund och Odensala, på järnvägsdoseringen,
Ange (C. F. SUNDBERG), Hammerdal (O. OHLIN); Norderö (FR.
Benn); Klöfsjö, Gamla gästgifvaregården (H. Dr). — Medelpad:
Indal, här den allmännaste arten, såsom på kyrkvallen, dikes-
renar etc., Säter, vägkant, Micksäter (E. COLLINDER); Stöde

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 61

sin, Kärfsta och Nygård, m. fl. st. (C. A. NORDLANDER, E.
COLLINDER); Borgsjö s:n, Magdbybodarna, gräsbacke samt
Lönnän och Näset (E. CoLLINDER); Torps s:n, V. Näset (E.
COLLINDER); Hässjö s:n, Gryttjärn, Böle och Sunnansjö (E.
COLLINDER); Sundsvall (E. CoLLINDER). — Härjedalen: Tännäs
sn, Lilläsvallen vid Ormaruet (H. Dr), Funäsdalsberget (H.
Dr), Funäsdalen, Röstberget (M. ÖSTMAN), Åsen (H. Dr),
Hamrafjället vid Hamravallarne (H. Dr); Ljusnedals bruk och
Vallarna (M. ÖSTMAN); Linsells s:n, Noläsen (H. Dr).

Norge: Junkerdalen (M. SonDEn); Stórens järnvägs-
station i Guldalen (A. LANDMARK); Gausdal, äng norr om sana-
toriet (H. Buch); Hadeland, Gutadalen pa Randsfjords väst-
sida, Brandbu (Fr. LANGE).

Är en bland nordliga Skandinaviens vackraste och mest
utpräglade arter. Genom sina vackert gräsgröna och isyn-
nerhet inät i rosetten af fina, ledade här karaktäristiskt mjuk-
håriga, vanligen djupt inskurna blad med långa och langspetsade
på öfverkanten m. el. m. rikt tandade flikar, som ofta äro skilda
af korta smala tandade interlobier, samt oftast med stora spjut-
lika helbräddade ändflikar med utstående smala sidoflikar,
genom sina lysande purpurröda bladskaft och bladnerver,
tämligen ljusgröna holkar med nedåtriktade bleka ytterholks-
fjäll samt genom rent och vackert mörkgula, nästan äggula
korgar med enfärgade eller med svagt markerad nästan otyd-
lig strimma försedda kantblommor erhåller denna art ett
särdeles utprägladt och i ögonenfallande utseende. De normalt
vid blomningen utvecklade bladen hafva m. el. m. utdraget
omvändt äggrundt-lancettlik form och äro vanligen mycket
djupt inskurna med bredare eller smalare, ofta af smala tan-
dade interlobier skilda, från basen mot spetsen i längd till-
tagande flikar med m. el. m. hvälfd, ofta rikligt tandad öfre
rand (utom hos de öfversta, som vanligen äro helbräddade)
och med långa samt smala, oftast uppåtböjda spetsar. Mot
bladens i allmänhet mycket smala bas öfvergå flikarna i m. el. m.
långa syllika tänder. Ändfliken är i allmänhet stor och samti-
digt ofta bred. Den varierar från bredare, triangulär med rakare
sidor och mycket långa sidoflikar till mera långsträckt, spjutlik
eller något pillik med m. el. m. konvexa sidor och utstående eller
något nedåtriktade, i spetsen ej sällan starkt uppåtböjda sido-
flikar. Midtfliken blir stundom nedom midten starkt insnörd.
Dess sidor variera för öfrigt från tämligen starkt konvexa till

62 ARKIV. FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

mera raka och sammanlöpa hastigt eller långsamt i en smal,
tydligt afsatt udd.

Vid blomningen äro vanligen hos individ med denna blad-
form inga bredare innerblad utbildade. De senare äro betyd-
ligt bredare än de öfriga, antingen nedtill försedda med kortare,
klolika, tandade lober och äro upptill oregelbundet tandade af
längre eller kortare tänder eller hafva på sin öfre rand tandade,
mycket små lober, eller äro de ända från basen inskurna på
sistnämnda sätt. De sluta upptill i en längre helbräddad spets
med m. el. m. konvexa kanter eller i en kortare mera triangulär
med rakare kanter.

Mellan dessa helare blad och de djupast flikade förekomma
emellertid såväl hos samma individ som hos olika individer
många mellanformer.

De helare bladen utbildas normalt vanligen först efter
blomningen men på skuggiga eller näringsrika lokaler äro de ej
sällan tidigast utvecklade och oftast ensamt förhanden.

Blomfärgen är mörkare och renare gul än hos de närmaste
släktingarna och denna färg framträder ännu renare genom den
vanligen nästan totala frånvaron af färgad strimma på kant-
blommornas utsida.

T. opacum Danursr.

H. DAHLSTEDT: Om skandinaviska Taraxacumformer; Bo-
tan. Notiser, 1905.

Folia sat lete—obscure canescenti-viridia, exteriora spar-
sim, in nervo dorsali + dense araneosa, interiora pilis mollibus
articulatis + crebre vestita, petiolis sat angustis, pallidis v.
leviter roseolis, nervo mediano p. max. p. pallido v. inferne
sepe passim pallide—magis lucide roseolo, extima florendi
tempore vulgo emarcida, parva, + lingulata, lobis inferioribus
triangularibus, superioribus deltoideo-hamatis, brevibus, +
integris, lobo terminali brevi, fere triangulari, exteriora + lan-
ceolata, angusta—latiuscula, lobis + latis, approximatis, + del-
toideis—hamatis, margine superiore leviter—valde convexo,
inferioribus v. plurimis, interdum omnibus, in margine superiore
(sepe etiam in inferiore) + crebre subulato-dentatis, superiori-
bus vulgo integris, breve acutis, apicem versus magnitudine
decrescentibus, lobo terminali parvo— mediocri, triangulari—
hastato-sagittato, marginibus integris, + convexis, superne in

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 63

apicem brevem, + angustum contracto, intermedia et interiora
lata, sepe latissima, magis obovato-lanceolata, inferne + ha-
mato-lobata lobis + dentatis, lobo terminali + magno, sagit-
tato, param ab inferiore parte folii limitato, inferne parce-crebre
+ grosse dentato, apice integro, acuto, intima + obovato-
lanceolata—fere obovata, ssepe latissima, dentibus longis v.
lobulis brevibus, denticulatis, curvatis, dentibus minoribus +
crebris intermixtis praedita v. interdum basi longius lobata,
apice lato integro vulgo sat brevi, obtusiusculo—breve acuto,
omnia nervis lateralibus crebris, arcuatis, in pagina inferi-
ore conspicue prominentibus instructa, sepe infra medium +
contracta et inferne denuo + dilatata, in petiolum abrupte v.
sensim decurrentia.

Involucrum breve crassum, dilute—subobscure olivaceo-
viride, basi + ovato-truncata.

Squamae exteriores paucas, sat long&, ovato-lanceolatze
—late lanceolate, inferiores fere lingulate, irregulariter paten-
tes, subsigmoidez, + torte, superiores pauc&, interdum plu-
rime + erecto-patentes, apice + canaliculate et + resupinate,
+ rugulose et quasi emarcide, sepe maculate velut fungis
infectz, supra + glaucescenti-virides et sspe passim dilute,.
rarius magis obscure violascentes, subtus olivaceo-virides et
apicem versus vulgo + sordide violascentes; interiores late,
lmeari-lanceolate, magis dilute virides, apice + obscure pur-
purascentes, infra apicem callose v. breve corniculate.

Calathium obscure ochraceo-luteum, sat radians, 50— 60
mm. latum.

Ligule marginales latiuscule, apice + canaliculate, extus
stria olivaceo-violacea, superne vulgo modo in nervis evoluta et
sepe fere evanescente notatz, ligularum dentibus brevibus,
vulgo concoloribus v. apice ipso + obscuris.

Anthere polliniferz.

Stylus luteus, stigmatibus luteis v. subluteis.

Achenium pallide olivaceo-umbrinum, superne sat longe
et acute spinulosum et tuberculatum, ceterum + tuberculatum,
basi + leve. 3,5—4 mm. longum, 1 mm. latum v. latius,
pyramide 1 mm. longo, conico—cylindrico, rostro 11—12 mm.
longo.

Jümtland: Dufed vid vägen uppät Mullfjället (O. Har-
STRÖM), Are (C. BRANDEL). — Härjedalen: Ljusnedals bruk,
allm. (M. ÖSTMAN).

64 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Norge: Lille Elvedal och Österdalen, Hannestads järnvägs- |
station (FR. LANGE); Dovre (ELISABETH EKMAN), Kongsvold, |
på torra backar (A. ARRHENIUS), samt gräsbackar (C. LIND- |
MAN); Junkerdalen, flerstädes allm. (G. PETERS, M. SoNDÉN);
Tromsö a., Maalselven (A. LANDMARK); Nordlanden, Bodö
(HARTVIG JOHNSEN).

Särdeles utmärkande for denna art äro de af rikliga ledade |
spindelhär oftast starkt grågröna, fasta bladen, de egendomliga
fasta till utseendet liksom vissnade eller svampangripna fåta-
liga och breda oftast oregelbundet utåtriktade yttre holkfjällen
samt de tämligen mörkt gula blommorna med ochragul anstryk-
ning och gråviolett, uppåt svagt framträdande band på kant-
blommornas utsida.

De yttre bladen, som hos exemplar från Härjedalen och
Lille Elvedal samt Österdalen i Norge oftast äro de enda vid
blomningen utvecklade, hafva en m. el. m. lancettlik form med
tämligen breda kortspetsade klolika och kullriga eller deltoidiska
och svagare konvexa lober, som äro tättsittande och hastigt
aftaga mot den vanligen föga utvecklade triangulära eller spjut-
likt-pillika med konvexa kanter försedda och vid eller ofvan
midten hastigt och kort tillspetsade ändloben.

Hos exemplar med fullständigt utbildad bladföljd öfvergå
dessa blad inátirosetten oftast mycket hastigt genom mellan-
blad, som nedtill äga klolika flikar men något ofvan midten
ofta bilda en stor nedtill tandad ändflik, i de inre nedtill antingen
med korta tandade lober försedda och upptill oregelbundet
klolikt tandade eller också ända till basen med omväxlande
längre och talrikare kortare klolika tänder försedda bladen.
Dessa innerblad kunna ofta bli mycket breda, m. el. m. omvändt
äggrundt-lancettlika till nästan omvändt äggrunda och kort-
spetsade eller trubbade. De äro ofta, isynnerhet då de äro
mycket breda, nedom sin midt något insnörda och därpå åter
m. el. m. utvidgade. För öfrigt äga de ett mycket karaktäris-
tiskt utseende genom sin rikliga och täta hårighet af mjuka
ledade hår och genom sina tätt sittande bågböjda, isynnerhet
på bladets undersida starkt framträdande sidonerver.

Exemplar med denna bladform förhärskande eller ensamt
för handen förekomma ej i Härjedalen och sällan på nyssnämnda
lokaler i Norge. Någon gång utbildas vid blomningen ett
mindre antal af dessa blad. Däremot äga alla exemplar jag sett
från Junkerdalen äfvensom de flesta Dovre-exemplaren enbart

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 65

denna bladform vid blomningen. I Bot. Notiser har jag upp-
gjort beskrifningen efter dylika exemplar. Jag kände dä icke
den flikade Harjedalsformen. När jag sedan antraffade den,
ville jag i början ej gärna, oaktadt den stora 6fverensstammelsen
i blomfärg och i holkens utbildning, sammanföra de båda for-
merna. Jag fick sedermera emellertid tillfälle att odla Junker-
dalsformen genom frukter, hemförda af prof. M. SONDEN. De
uppkomna plantorna visade till min öfverraskning alldeles
samma utseende och bladform vid blomningen som de härje-
dalska. Först vid blomningens slut började hos en del ett eller
några få bredare och helare innerblad utvecklas. Efter af-
blomstringen stodo emellertid alla individen, sedan de flikade
bladen afvissnat, med den för Junkerdalsformen typiska blad-
formen, ehuru bladen voro något bredare och kraftigare utbil-
dade.

Det visade sig sålunda här att en och samma art på skilda
punkter af sitt utbredningsområde normalt inträder i blom-
ningsstadiet med vidt skilda bladformer, som visserligen alla till-
höra arten och i regel komma till utveckling hos de flesta indi-
viderna, ehuru under olika perioder af deras lif. Samma för-
hållande om ej alltid så utprägladt äger rum hos hvarje Taraxa-
cum-art. Inom samma område kan samma företeelse äga rum,
men här står den skiljaktiga bladutvecklingen under blomnin-
gen i nära samband med olikheter i lokalens beskaffenhet.
Det är utan tvifvel i ena fallet rent klimatiska faktorer, i andra
fallet lokala faktorer af likartad natur, som åstadkomma
samma verkningar.

T. squarrosum n. sp.

Folia lete subcesio-viridia, multi- (5—10-) loba, pe-
tiolis latiusculis—latis, + alatis, palidis v. in nervo + co-
loratis, nervo mediano pallido v. passim leviter et sordide,
rarius magis lucide vinoso, exteriora florendi tempore vulgo
emarcida, longa et angusta, + linearia—lineari-lanceolata, lo-
bis + angustis brevibus—sat longis, deltoideis, patentibus
apice leviter hamatis, margine superiore leviter convexo,
parce dentato, + distantibus, lobo terminali parvo sagitta-
to—hastato, supra lobulus laterales breves subito in apicem
+ angustum attenuato, intermedia + elongate lanceolata, lo-
bis brevibus—sat longis v. longis, latiusculis, + retrover-
Arkiv für botanik. Band 12. No 2. 5

66 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

sis—angustioribus, + patentibus v. vulgo hamatis acutis,
inferioribus in margine superiore minus convexo crebre et
sat longe, superioribus in margine superiore magis convexo
minus crebre dentatis, rarius subintegris, lobo terminali sat
magno et sat lato—sat longo, angustiore, integro v. inferne
dentieulato, + acuto—acuminato, sagittato, interiora v. in-
terdum plurima + obovato-lanceolata, latiora—angustiora,
sat elongata, lobis brevioribus, + angustis—latiusculis v. la-
tis, hamatis, in margine superiore, + convexo crebrius denti-
culatis, acutis, lobo terminali ssepe + longo angusto, sagit-
tato, supra lobulos laterales retroversos usque ad medium
parce—sat crebre et irregulariter dentato, in superiore par-
te in utroque latere dente singulo, + triangulari pradito,
apice ipso breviore—longiore + triangulari, integro, intima
latiora, obovato-lanceolata, dentibus longis, hamatis, mi-
noribus crebris intermixtis, v. lobulis brevibus + retroversis
hamatis, + dentatis instructa, superiore parte nunc in pagi-
na inferiore sensim abeunte nunc lobum terminalem elon-
gatum, latum, inzqualiter hamato-dentatum formante, apice
ipso integro triangulari, + acuto.

Scapi crassi, folia + superantes, + sordide vinosi, sub-
glabri v. presertim superne + araneosi.

Involucrum magnum, sat breve et crassum, sat obscure
—dilute viride, basi + truncata.

Squame exteriores longs, lineari-lanceolata—anguste
lanceolate, 2—4 mm. late, oblique reflexe, subsigmoidee,
apice ipso + roseo-purpureo canaliculato et resupinato, sup-
ra + glauco-virides et vulgo passim leviter et pallide, rarius
magis obscure fusco-violacee, subtus + obscure virides et
sepius magis obscure fusco-violacee; interiores + dilute vi-
rides, latiuscule, lineari-lanceolate, in apicem + latum, la-
ceratum, + obscure et sordide violaceum angustate, sub api-
ce + callose v. breve corniculate.

Calathium sat obscure luteum, plenum, + convexum,
45—55 mm. latum.

Ligule marginales plane, latiuscule, extus stria, superne
vulgo parum conspicua, fusco-violacea notate.

Anthere pollinifere.

Stylus luteus, stigmatibus luteis v. sordide luteis.

Achenium olivaceo-umbrinum, in superiore parte v.
fere ad basin crebre, + breve et acute spinulosum, caeterum

Se ee ee

ie, Aa

le te M

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 67

+ tuberculatum, 3 mm. longum, vix 1 mm. latum, pyra-
mide 0,25—0,3 mm. longo conico, rostro 14—15 mm. longo.

Åsele lappm.: Åsele (TH. Worr) — Ångermanland:
Sollefteå (G. JOHANSSON), Bruket, Risöbukten, Djupön,
Badhusparken (J. E. StaweE), Djupóvàgen, Västanbäck,
Hägesta (C. PLEIJSEL). — Medelpad: Stöde s:n, Kärfsta (C.
A. NORDLANDER); Borgsjö s:n, Näset och Lönnän (E. Cor-
LINDER); Indal, kyrkovallen, Harfvom söder, gärdsplan, Mick-
säter, gårdsplan (E. COLLINDER); Hässjö s:n nära Backäs (K. B.
NORDSTRÖM). — Jämtland: Ånn, väster om stationen (C. F.
SUNDBERG); Undersåker, Ristafallet (C. F. SUNDBERG); Klocka,
äng ofvan Klocka mellangård samt vid Öfre Tjärn (C. F.
SUNDBERG); Östersund, ängen midt för nya sågen, järnvägs-
linjen mellan Östersund och Odensala samt vid Ånge (C. F.
SUNDBERG); Norderö (Fr. BEHw).; Hammerdals s:n, Fager-
dal (O. OHLIN); Bergs s:n, Bórtnan (H. Dr). — Härjedalen:
Tännäs s:n, Hamrafjället (H. Dr), Funäsdalen flerstädes,
Åsen och Röstberget (H. Dt, M. ÖSTMAN); Ljusnedal (M.
ÖSTMAN), Lillhärdal (M. ÖSTMAN). — Dalarne: Älfdalen,
Kätilla (G. SAMUELSSON).

Norge: Lille Elvedal och Löckens järnvägsstation (FR.
LANGE); Salten—Junkerdalen, flerstädes (M. SoNDEN).

Denna art är lätt igenkänd från öfriga till samma grupp
som T. opacum Dautst., hörande arter genom sina särdeles
ljust gröna, mångflikade blad med klolikt krökta och skarp-
spetsade, på öfre randen vanligen (isynnerhet nedåt) mycket
fint och tätt syltandade, tättsittande flikar samt ljusa hol-
kar med snedt nedåtriktade, på öfre sidan glaucescenta
och svagt rödviolett anlupna ytterfjäll med m. el. m. ränn-
formiga eller kupiga, m. el. m. uppåtböjda spetsar. Bladen
variera rätt mycket i anseende till flikarnas längd och inskär-
ingarnas djup. En del individ, isynnerhet tidigt blommande
kunna hafva nästan enbart smala, djupflikade blad och kor-
tare eller längre, klolika eller hos individ, växande på frisk
gräsmark, mera utstående och deltoidiska, längre tandade
flikar samt små till medelstora, triangulara—pillika ändflikar.
Hos andra individ tillkomma färre till talrikare, uppåt of-
tast bredare innerblad med bredare, mera tandade flikar
och längre pillika, ofta nedtill tandade ändflikar med en kor-
tare nästan triangulär, nedtill af ett par breda små tänder
från den öfriga delen afskild helbräddad spets. Innanför

68 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

dessa blad uppträda, isynnerhet hos senblommande individ
nedtill kortflikade, uppåt med en lång och ofta bred och pil-
lik, med undantag af den korta triangulära spetsen, rikligt
och ojämnt tandad ändflik försedda blad och innerst nästan
hela breda blad med riklig tandning af sparsammare och längre
samt talrikare och kortare krökta tänder. Hos den del indi-
vid bli de inre och innersta bladen talrikare än de yttre, och
mycket ofta anträffas individ, som alldeles sakna de yttre
smalare och mera djupflikade bladen. För öfrigt variera
bladen betydligt till bredden.

Mycket ofta äga, isynnerhet de inre bladen, särdeles
hos individ från mera våta lokaler upptill mot kanterna och
i spetsen en mycket karaktäristisk brunaktig anstrykning,
nästan som hos T. Kjellmannii DAHLST., med hvilken förhan-
denvarande art för öfrigt rätt ofta har en stor likhet, men
från hvilken den utan vidare är lätt skild genom bladflikar-
nas form och bladfärgen, de bredare holkarna med bredare
ytterfjäll samt mörkare blomfärg. Hos de djupare flikade
vårformerna äro ofta vinklarna mellan loberna och ej sällan
hela bladskifvan mellan dem m. el. m. mörkfärgad. Dylika
individ erhålla härigenom en rätt stor likhet med motsva-
rande former af T'. macrocentrum Dauust. Fran dessa kunna
de dock lätt skiljas genom den ljusare bladfärgen och de
mera tätt sittande, klolika loberna med smala ej så bredt
afrundade inskärningar samt kortare ändlober.

T. subopacum n. sp.

Folia firma, + late lutescenti-viridia, subtus sparsim,
in nervo dorsali paullo densius araneosa, supra (prsesertim
intima etiam in pagina inferiore) pilis articulatis densius-
cule—dense vestita, petiolis latis, alatis, pallidis, nervo me-
diano inferne pollido v. fusco, superne pallido—roseolo, sspe
in angulis loborum et in pagina inter lobos + atroviolaceo-
maculata, exteriora + lanceolata, 5—6-loba, lobis + et s#-
pe valde approximatis, latis, mediocriter longis—sat longis,
deltoideis—hamatis, margine superiore + equaliter convexo |
inferioribus in margine superiore minutissime et + crebre |
subulato-dentatis, superioribus in margine superiore subinte- |
gris—integris, apicibus brevibus, acutis—acutissimis, vulgo

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 69

retroversis, rarius sat patentibus, lobo terminali sagittato,
brevi—sat magno, nunc supra medium + contracto et de-
inde + dilatato nunc margine magis recto—zqualiter con-
vexo, + acuto—breve acuminato, integro v. ssepe in uno
alterove latere inferne dentibus 1—2 instructo, interiora
lobis omnibus magis dentatis loboque terminali magis elon-
gato, ceterum ut in fol. precedent., intima + obovato-lan-
ceolata, apicem versus sspe valde dilatata, inferne lobis
brevibus, paucis, valde dentatis, superne lobo magno—max-
imo, inferne grosse dentato v. usque ad medium interdum
fere ad apicem dentibus majoribus et minoribus magis crebris
+ curvatis predito, ceterum integro, in apicem + acutum
cito contracto.

Scapi folia equantes v. superantes, + sordide vinosi, spar-
sim v. presertim apicem versus densiuscule—dense araneosi.

Involucrum sat magnum, breve, crassum, obscure—dilute
viride, basi + truncata.

Squamae exteriores + reflexe, longs et late (usque ad
4.5 mm.), ovato-lanceolate—lanceolatez, + conspicue et se-
pe late marginate, supra glaucescenti-virides et +, sspe stri-
atim et dilute violascentes, apice + lucide purpurez, sub-
tus magis obscure virides et s&pius + violascentes; interio-
res + lineari-lanceolate, obscure—sat dilute virides, apice
+ obscure—dilute violaces, infra apicem + callose.

Calathium magnum, 50—60 mm. latum, sat obscure
luteum, + radians.

Ligule marginales plane, latiuscule, extus stria lata
obscura, rubro-violacea notatze, interiores subinvolute.

Antherce pollinifere.

Stylus luteus—subluteus, stigmatibus subluteis—sordide
luteis.

Achenium dilute olivaceo-umbrinum, apice acute spinu-
losum, ceterum + tuberculatum v. basi fere leve, 3 mm.
longum v. paullo longius, 1 mm. latum pyramide 0,75 mm.
longo, conico—cylindrico, rostro 12—13 mm. longo.

Jämtland: Handöl—Kvarnen vid järnvägslinjen (C. F.
SUNDBERG). — Medelpad: Borgsjö s:n, Hermanboda (E. Cor-
LINDER); Ljustorps s:n, Mellbergsbäcken vid Borrbergets
n. v. sluttning (K. B. NORDSTRÖM); Indals s:n, Harfvom
söder, gårdsplan, Micksäter, hövall (E. CorrrNDER), Liden
(C. A. NORDLANDER); Sköns s:n, Flobergsudden (F. RInGIUS):;

70 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Sundsvall, Edstabücken (E. COLLINDER), Skidbacken i sko- |
gen, högt gräs i skugga, Alnön (K. LUNDBERG); Attmar, Lind- -
sjö (E. CoLLINDER); Stöde s:n, Karfsta (C. A. NORDLANDER). -

Norge: Dovre (ELISABETH EKMAN); Hadeland, Brandbu,
Brandbukampen och Rauhagen (FR. LANGE).

Denna art är lätt igenkänd genom sina ljust gulgróna
blad, af hvilka de yttre äro särdeles karaktäristiska genom
sina breda, pà bladets nedre del mera triangulära eller del-
toidiska och fintandade, pà bladets ófre del mera klolika
flikar med vanligen helbráddad likformigt konvex ófre rand
och korta hvassa spetsar samt skarpvinkliga inskärningar
mellan flikarna. Ändloberna äro m. el. m. pillika, m. el. m. .
stora med nästan raka till konvexa kanter och àro ej sállan
på midten m. el. m. insnórda samt äro helbräddade eller äga
nedtill pà hvardera sidan 1—2 smä tänder. Uppät sluta de
i en skarp spets eller äro hastigt och smalt tillspetsade. De
inre bladen utmärka sig genom tätt sittande, kortare, pà
öfre kanten rikligt syltandade flikar pa nedre delen af bladet
och en làng, ofta mycket bred spets eller àndflik, som ned-
till är m. el. m. groft och ojàmnt tandad eller stundom längt
öfver midten finare och tätare tandad af làngre krökta tàn-
der omväxlande med talrikare och kortare samt upptill hel-
bräddad och hastigt hopdragen till en làngre eller kortare
skarp spets.

Hos tidiga exemplar àro ej sállan lobvinklarna och äfven
bladskifvan mellan tvenne lobpar m. el. m. svartviolett fär-
gade. Hos de inre bladen àr ej sállan ófversidan mot spetsen
m. el. m. brunaktigt anlupen liksom hos T. squarrosum eller
T. macrocentrum. Korgen är vackert mörkgul, stor och vid
samt radierande med ej sárdeles breda pà undersidan med ett
mórkt rödviolett band försedda kantblommor och m. el. m.
inrullade inre blommor. Ytterholkfjállen äro mycket breda,
bredare än hos T. squarrosum och ljusa, bågformigt nedvikta.
På öfversidan bli de ofta m. el. m. ljust violettröda, på under-
sidan mörkare. Korgen erinrar mycket om den hos T. squar-
rosum, men är något mörkare gul med bandet på kantblom-
mornas undersida lifligare färgadt samt tydligt ända ut i
tändernas spetsar. Om T. opacum erinrar denna art ej säl-
lan i anseende till de yttre bladen, men loberna sitta tätare,
äro bredare och mindre tydligt klolika samt äro i regel skilda
af skarpa inskärningar.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 71

T. vestrobottnicum n. sp.

Folia lete gramineo-viridia, subtus sparsim, in nervo
dorsali densiuscule araneosa, supra densiuscule—dense (in-
tima etiam in pagina inferiore) pilis articulatis vestita, pe-
tiolis + late alatis, pallidis, nervo mediano pallido v. ima
basi rarius usque ad medium v. fere ad apicem pallide rose-
olo, omnia supra basin + dilatata et in petiolum sensim
descendentia, extima parva, lineari-lanceolata, florendi tem-
pore saspius emarcida, lobis paucis (3—4), + latis, deltoi-
deis, in marigine superiore + convexo crebre, late—anguste
dentatis, apicibus brevibus—longis, acutis, patentibus, lo-
bo terminali parvo triangulari—triangulari-hastato, supra
lobulos laterales acutos, patentes + dentato, apice brevi,
integro, acuto—sat acuminato, exteriora 4—5-lobata, + late
lanceolata, lobis + latis, deltoideis—fere triangularibus, lon-
gis, superne in interlobium breve + dentatum abeuntibus,
margine superiore subrecto—sat convexo, dentibus longis,
angustis, acutis, patentibus v. + resupinatis instructo, api-
cibus longis—longissimis, angustis, acutis, patentibus—sat
resupinatis, rarius + retroversis, lobo terminali sat parvo,
+ triangulari—hastato, supra lobulos laterales, + patentes
—resupinatos, breviores + grosse 2—3-dentato v. in uno
alterove latere rotundato-inciso, marginibus + convexis, su-
perne subito in apicem brevem—sat longum, angustum,
ssepe fere subulatum contractis, intermedia lobis inferiori-
bus latis, magis humilibus, crebre subulato-dentatis, api-
cibus + angustis, patentibus, lobis superioribus + triangu-
lari-deltoideis, margine superiore leviter convexo—subrecto,
+ crebre subulato-dentato, apicibus longis, patentibus, sum-
mis deltoideis, margine superiore sepe valde convexo, integro
v. inferne in uno alterove latere dente singulo, longo instructo,
apicibus abrupte patentibus, lobo terminali mediocri, sat
lato, + hastato-triangulari, marginibus sspe valde convexis,
vulgo integris abrupte in apicem brevem—sat longum, an-
gustum, + acutum contractis, intima + obovato-lanceolata,
inferne lobis + angustis, sepe + curvatis, in margine superiore
crebre subulato-dentatis, superne lobo magno, dentibus +
curvatis, longis v. lobulis brevissimis, dentatis, dentibus minori-
bus intermixtis predito, apice integro, marginibus convexis
subito in apicem + longum contractis.

72 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

d

Scapi folia squantes v. superantes, + obscure—dilute

vinosi, sparsim, superne densius araneosi.

Involucrum magnum, latum, dilute olivaceo-viride, basi
+ lata, truncata.

Squame exteriores reflexa, longe et late, lineari-lan-
ceolate, levissime marginate, apice cochleato + resupino, sup-
ra glauco-virides, apicem versus dilute violascentes, subtus
obscure virides v. vulgo atrovirides, sub apice sspe + di-
lute purpureo cornu obtuso, obscuro preditze; interiores
dilute olivaceo-virides, e basi latiore linearei—lanceolate,
apice + longo, dilatato dilute purpuree, infra apicem +
callose v. breve et obtuse cornute.

Calathiwm sat obscure luteum, + radians, magnum, 55
—65 mm. latum.

Ligule marginales sat late, plane, subtus stria oliva-
ceo-violacea, plerumque pallida et superne sspe solum in ner-
vis conspicua, notate.

Anthere pollinifere.

Stylus luteus—subluteus, stigmatibus sordide luteis v.
leviter livescentibus. |

Achenium + sordide olivaceo-stramineum, apice + acu-
te squamuloso-spinulosum, ceterum + tuberculatum v. basi
fere leve, 3 mm. longum, 1 mm. latum, pyramide 0,7—0,75
mm. longo, subcylindrico, rostro 12—13 mm. longo.

Västerbotten: Skellefteà, utanför kyrkan m. fl. st. (K.
STEENHOFF); Bygdeà (H. FAHLANDER).

Denna art utmärker sig genom sina ljust gröna blad,
af hvilka de flesta äga få, breda och långa flikar med långa,
vanligen utåtriktade eller t. o. m. uppåtböjda spetsar och med
mer eller mindre rak till svagt konvex öfre rand, som är tä-
tare till glesare tandad af långa, smala, oregelbundet rik-
tade, utstående med lobspetsen parallella eller uppåtriktade
tänder, liten eller medelstor triangulärt-spjutlikt ändflik,
som på de yttre bladen ofvan sidoloberna är m. el. m. tandad,
på de inre vanligen alldeles helbräddad, hos alla med m. el.
m. konvexa sidor, som upptill hastigt bli hopdragna till en
kortare eller längre, mycket smal spets, samt stora ljusa
holkar med nedåtriktade, breda ytterfjäll och små hornut-
skott eller knölar under spetsen af såväl dessa som innerfjäl-
len samt mycket stora radierande korgar med blekt gråviolett,

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 13

upptill oftast blott på nerverna framträdande strimma på
kantblommornas utsida.

Då bladen äro mycket flikade, äro alla eller de flesta
flikarnas öfre kanter rikt och långt tandade. På mellan-
bladen bruka dock de öfversta flikarna vara helbräddade
och afbryta skarpt från de öfriga genom sin högt hvälfda,
öfre kant, som genom ett tvärare afbrott öfvergår i lobspetsen.
Äfven ändfliken är hos dessa blad helbräddad med starkt
konvexa sidor. Den har rätt ofta en något pillik, vanligen
dock spjutlik form.

Vid Bygdeå förekommer bland den typiska formen en
annan med ytterbladens flikar mycket korta och på sin öfre
kant mera bredt och kort tandade samt med större mera
tandad ändflik med konvexa kanter och kort spets. Inner-
bladen äro hos denna form betydligt helare, ofta ojämnt
tandade ända till basen. Sannolikt utgöra dessa individ
endast ungdomsformer af närvarande art. Holkar och korgar
äro nämligen i allt öfverensstämmande med typiska, ofvan
beskrifna exemplar. Arten är, sannolikt besläktad såväl
med T. squarrosum som ännu närmare med T. subopacum.

T. cochleatum Daursr. & H. LINDBERG n. sp.

Folia + obscure prasino-viridia, subtus sparsim—den-
siuscule araneosa, supra (prsesertim intima) pilis articulatis
densis—sat crebris vestita, ssepius + cochleata (eymbiformia),
petiolis brevibus + alatis, pallidis, nervo mediano pallido v.
inferne roseolo, rarius ad medium v. fere ad apicem + roseolo,
nunc magis integra, extima + lingulata, parva, parce dentata,
exteriora et intermedia + lata, linearia—lingulata, dentibus
majoribus et minoribus curvatis, + crebris v. superne lobulis
brevissimus curvatis dentatis predita, apice + lato integro,
marginibus convexis, breve acuto, interiora sspius superne
magis conspicue lobulata, apice longiore breve acuto, intima
+ obovato-lanceolata dentibus majoribus et minoribus, cur-
vatis, magis retroversis, crebris obsita, apice longiore—breviore
integro, marginibus minus convexis, magis acuto, omnia pre-
sertim exteriora infra medium sspe + constricta et basin
versus szepe valde dilatata, in petiolum brevem subito v. sensim
descendentia, nunc et rarius magis lobata, extima + lingulata,

A

Jl

sub anthesi vulgo emarcida, inferne + integra, superne 2—3-
lobata, lobis deltoideis, brevibus, acutis, + denticulatis—in- |
tegris, lobo terminali + triangulari, integro v. inferne dentato,
obtusiusculo, exteriora + anguste lanceolata basi sat longa”
integra, superne 3—4-lobata, lobis deltoideis in margine supe-
riore subrecto—sat convexo + et ssepe grosse dentatis, apicibus |
patentibus, acutis, lobo terminali parvo—mediocri, subsagittato
v. hastato, inferne in uno alterove latere dente singulo, sspe.
sat magro predito, sat conspicue acuminato, intermedia et
interiora + lanceolata v. ang. obovato-lanceolata, lobis 4—5
deltoideis, + retroversis v. vulgo + patentibus, inferioribus v.
plurimis in margine leviter—sat convexo 4- crebre subulato-den-
tatis, summis in margine superiore magis convexo minus dentatis |
—subintegris, apicibus + retroversis—patentibus, acutis, lobo
terminali + hastato, + lato, lobulis lateralibus vulgo breviori-
bus, acutis, fere ad medium in uno alterove latere dente singulo |
triangulari ssepius predito, marginibus subrectis v. leviter.
convexis, + acuto, intima + obovato-lanceolata, inferne lobis
+ retroversis, in margine superiore crebre subulato-dentatis,
superne apice v. lobo magno dentibus majoribus et minori-
bus crebris v. lobulis brevissimis, + dentatis, + curvatis in-
structa, apice ipso breviore—longiore, marginibus subrectis.
magis acuto.

Scapi folia equantes v. + superantes, pallide—sat obscure
vinosi, sparsim—densiuscule, apicem versus + dense araneosi.

Involucrum sat magnum, breve, crassum, obscure viride—
atroviride, basi + ovato-truncata.

Squame exteriores + patentes—oblique reflexe, sat longse
et late, + auguste ovato-lanceolate—lanceolate, supra + late
erugineo-virescentes, sepe etiam + pallide violascentes, apice
dilute purpuree, subtus + atrovirides et apicem versus +
obscure violascentes, paucee—plurime infra apicem + callose
v. breve et obtuse cornut&, anguste sed conspicue marginate;
interiores e basi latiore + lineari-lanceolatz, sensim in apicem
obscurum, interdum obscure purpurascentem attenuate.

Calathium sat obscure luteum, + radians, 50—55 mm.
latum.

Ligue marginales latiuscule, plane, extus stria olivaceo-
violacea, + pallida, superne ssepe solum in nervis prominente
notats, interiores + involuta.

Anthere pollinifere (v. polline carentes).

74 ARKIV FOR BOTANIK. BAND ]2. w:o 9. |

ef

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 75

Achenium dilute olivaceo-umbrinum, apice acute squamu-
loso-spinulosum, caeterum tuberculatum v. fere leve, 3 mm.
longum, 1 mm. latum v. latius, pyramide 0,75 mm. longo,
eylindrico, inferne breve bispinuloso, rostro 9——11 mm. longo.

Lule lappm.: Jockmock, kyrkplatsen (O. VESTERLUND),
Ludvigsudde rikligt (N. K. BERLIN); Kvickjock (O. VESTER-
LUND).

Norge: 8. Trondhjems a., Malvik, Hommelviken (A. LAND-
MARK ).

Finland: Kuusamo, Ala-Kitka, Turkkila (V. KROHN).

Utmärker sig genom sina m. el. m. kupiga, mörkt grägröna,
upptill pa báda sidorna eller pà öfre sidan ofta brunaktigt anlup-
na blad, som vanligen äro mycket hela, från tunglika (de yttre)
till omvändt äggrundt-lancettlika (de inre) och ojämnt nedåt-
riktadt tandade af längre och kortare, krökta tänder eller med
mycket korta tandade krökta lober och bredt midtparti, samt
oftast isynnerhet de yttre mot basen karaktäristiskt utvidgade
med m. el. m. hastigt i det korta bladskaftet nedlöpande bas.
Mera sällan bli de flesta bladen djupare flikade med utstående
eller något nedåtriktade, oftast på öfre kanten m. el. m. tan-
dade och spetsade flikar samt med triangulärt-spjutlika änd-
flikar, som på de yttre bladen äro små och tillspetsade, på
de inre bredare och spetsade, samt vid sin midt på hvardera
sidan nästan alltid äro försedda med en kort triangulär, mera
sällan längre och smalare tand. Hos helbladiga individ äro
spetsarna på alla bladen m. el. m. långt ned helbräddade, på
de yttre trubbade med mera konvexa kanter, på de inre m. el.
m. spetsade med rakare kanter.

Holken är mycket mörkt grön med utstående till bågfor-
migt nedåtriktade, breda, på insidan m. el. m. ljust ärggröna
ytterfjäll. Stundom kunna några af de inre ytterfjällen, någon
gång de flesta bli uppåtriktade. De äro alltid m. el. m. hinn-
kantade, stundom särdeles tydligt.

Korgen är mörkt gul, radierande med platta kantblommor,
hvilkas bräm på undersidan är blekt färgadt af ett nedtill bredt
band, som uppåt blir mindre tydligt och ofta är inskränkt till
nerverna.

Vid odling får den vanligen öfvervägande flikade blad.

Arten är nästan samtidigt urskild af mig och Dr. H. LInD-

BERG i Helsingfors, hvarföre vi öfverenskommit, att gemensamt
beskrifva den.

76 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

T. latipes n. sp.

Folia sat dilute prasino-viridia, exteriora glabra—sub-
glabra v. in nervo mediano + araneosa, interiora sparsim
v. in nervo mediano densius pilis mollibus articulatis vestita, |
petiolis brevibus, + alatis, pallidis v. interdum levissime
roseolis, nervo mediano + pallido v. leviter—sat lucide, in- |
terdum fere ad apicem roseolo, exteriora angusta, linearia— |
lingulata, in inferiore tertia v. quarta parte ssepe valde di- |
latata et integra v. + subulato-dentata, basi vulgo subito —
in petiolum contracta, superne lobis 2—3 latis, humilibus,
deltoideis, retroversis, vulgo integris v. infimis parce denti-
culatis, apicibus brevibus, breve acutis, retroversis—sat pa-
tentibus, lobo terminali hastato-triangulari, nunc parvo,
vulgo magis triangulari, acuto—acuminato, nune mediocri,
margine magis convexo, breve acuto—obtusiusculo. lobis -
lateralibus brevibus, breve acutis, intima + lanceolata—ob-
ovato-lanceolata, lobis ssepe valde humilibus, summis excep- -
tis, in margine superiore + dentatis, apicibus patentibus
—retroversis, lobo terminali sat parvo— majore, marginibus
+ convexis—subrectis, + acuto, sepe anguste acuminato, in- |
tima v. ssepe plurima anguste v. latiuscule obovato-lance- .
olata, lobulis latis—latissimis, sepe valde humilibus, in mar- |
gine superiore leviter v. rarius magis convexo + crebre den-
ticulatis, apicibus retroversis, curvatis, rarius patentibus,
+ acutis, apice brevi—sat longo, + lato, integro, margini-
bus + convexis, acuto—acutissimo.

Scapi folia + superantes, subglabri v. superne sparsim
—densiuscule v. dense araneosi, pallide—sat lucide colorati.

Involucrum magnum, crassum, latiusculum, sat dilute
olivaceo-viride, basi + ovato-truncata.

Squame exteriores + patentes—reflexo-patentes, + ar-
cuati, sat late, longs, lineari-lanceolatze, + marginate, supra
+ srugineo-virides et sspe + violascentes, apicem versus
et in ipso apice + purpuree, subtus obscure virides, apicem
versus atrovirides et + purpurascentes, infra apicem sspe —
callose v. breve et obtuse cornut&; interiores e basi latiore
lineari-lanceolatze, + dilute olivaceo-virides, sensim in api-
cem + dilatatum, purpureum abeuntes, infra apicem obscu- :
rum + callose v. breve cornute.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. T1

Calathium sat obscure luteum, 50—60 mm. latum, ra-
dians. |

Ligule marginales sat late, subplans, extus stria lata,
conspicua, rubro-violacea ornate.

Anthere polline carentes (v. pollinifere).

Stylus luteus, stigmatibus subluteis v. + livescentibus,
longis.

Achenium olivaceo-straminum, apice acute et longe spi-
nulosum et tubereulatum, ceterum leve, 3,5—4 mm. lon-
gum, vix 1 mm. latum, apice in pyramiden 0,75—1 mm.
longum, anguste conicum, inferne breve spinulosum sensim
attenuato, rostro 11—12 mm. longo.

Torne lappm.: Kiruna (M. SowpÉN). — Lule lappm.:
Jockmock, Ludvigsudde m. fl. st. (N. K. BERLIN).

Utmärkande för denna art äro de oftast langa och smala
bladen med breda och korta till stórre delen helbräddade
lober med nedatriktade eller utstående korta spetsar och of-
tast långt, ej sällan mycket bredt smätandadt eller helbräd-
dadt basalparti, samt med kort triangulär eller spjutlik, kort-
spetsad eller kort tillspetsad till trubbad àndflik, stora mork-
gula korgar med pà undersidan lifligt fárgade kantblommor
samt utat-nedatriktade breda ytterfjall.

De inre bladen saknas vanligen vid blomningen, mera
sálan äro de enbart utvecklade. De äga tàtare sittande
och mindre breda, mera tandade och spetsigare flikar med
oftast mycket grunda inskärningar mellan flikarna samt slu-
ta i en karaktäristisk helbräddad spets, som oftast är syllikt
tillspetsad.

Arten torde vara något besläktad med T. cochleatum.

T. scotodes n. Sp.

Folia lata—latissima, obscure prasino-viridia, subtus szepe
+ hepatico-violacea, supra precipue apicem versus haud
rare + sordide hepatica, exteriora subglabra—sparsim ara-
neosa, intima paullo densius presertim in nervo dorsali pilis
articulatis vestita, petiolis angustis et sspe brevibus palli-
dis—sat lucide rubro-violaceis, nervo mediano p. max. p.
v. saltim inferne pallide v. + lucide purpureo, extima angus-
te ovalia, subintegra, + denticulata v. lingulata, magis con-

78 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

spicue dentata—brevissime lobata, obtusiuscula—breve acu-
ta, exteriora et intermedia + late lanceolata, rarius magis
profunde incisa, lobis 4—5 approximatis, latis et longis, breve
acutis, deltoideis, margine superiore magis recto v. hamatis
margine superiore magis convexo, plerumque integris, basi
+ et ssepe valde dilatata, integra—subintegra, lobo terminali
brevi et sat parvo, triangulari, marginibus + convexis, +
acuminato, v. nune brevissime lobulata, lobis + recurvis,
nune parce et breve dentata, sepe ad medium latissima, sub-
rhomboidea, apice + longo lato, integro, marginibus + con-
vexis—subrectis, acuta, intima magis obovate lanceolata v.
elongate obovata, dentibus curvatis, longis, brevioribus sat
crebris intermixtis, v. lobulis brevissimis denticulatis pre-
dita, apice breviore—longiore integro, marginibus convexis
—subrectis, + acutato.

Scapi folia + superantes v. equantes, sparsim—sat den-
se, superne densiuscule—dense araneosi, pallide vinosi—sat
obscure purpureo-violacei.

Involucrum latum, breve, crassum, + obscure viride—
fere atroviride, basi + truncata.

Squame exteriores late et longe, + lineari-lanceolate,
sepe supra medium latiores, arcuatim reflexe—sat reflexe,
apicibus + resupinatis, cochleatis, supra pallide srugineo-
virescentes et sspe + violascentes, apice ipso sspe latiore
purpuree, subtus olivaceo-virides—atro-virides et apicem
versus ssepe + obscure atroviolascentes; interiores + obscure
lineari-lanceolatz, in apicem angustum, haud coloratum
v. pallide purpureum sensim attenuate, infra apicem haud
v. parum conspicue callose.

Calathium obscure luteum (aureum) magnum, 50—60
mm. latum.

Ligule marginales latiuscule, plane, extus stria pallida
—sat obscura, inferne olivaceo- superne magis rubro-violacea
sepe apicem versus solum in nervis conspicua notate.

Anthere polliniferz.

Stylus luteus, stigmatibus subluteis v. + livescentibus.

Achenium pallide olivaceo-umbrinum, apice spinuloso-
squamulosum et tuberculatum, ceterum + tuberculatum vä
leve, 3 mm. longum, 1 mm. latum v. paullo latius, apice
leviter attenuatum, in pyramiden, 0,75 latum, sspe 2-spinu-
losum, conicum abiens, rostro 9—9,5 mm. longo.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 79

Jämtland: Östersund (H. FAHLANDER), Ånge, (C. F.
SUNDBERG); Hammerdal (OÖ. OHLIN). — Härjedalen: Ljusne-
dal, allm. (M. ÖSTMAN); Tännäs s:n, Hamrafjället, Hamra-
vallarna (H. Dr); Hede s:n, Serfvas ängar (M. ÖSTMAN).

Norge: Tronfjeld (Hs. MÖLLER); Lille Elvedal, vid järn-
vägsstationen (FR. Lance); Österdalen, Hannestads järn-
vägsstation (FR. LANGE).

Särdeles utmärkande för denna art äro de mycket breda
och mörka, i lökgrönt dragande bladen, som mycket ofta
på sin undersida, stundom äfven på öfversidan, äro m. el.
m. starkt violettfärgade. I allmänhet äro bladen särdeles
hela eller hafva åtminstone mycket grunda inskärningar. Än
äga de glesa bakåtriktade, längre och kortare tänder, som ned-
åt ofta öfvergå i låga m. el. m. tandade lober, än äga de öfver-
allt mycket låga lober med glest tandad eller helbräddad
öfre kant. Några mellanblad kunna äga något längre och då
ofta mera kullriga flikar. Alla bladen sluta i en m. el. m.
lång och bred helbräddad spets, som hos de yttre bladen
får mera konvexa sidor och mera trubbad spets, hos de inre
däremot blir mera skarpspetsad, stundom m. el. m. smalt
tillspetsad. De flesta äro m. el. m., ofta mycket starkt ut-
vidgade mot basen och öfvergå småningom eller hastigt i
det oftast mycket korta skaftet. Därigenom att tänderna
eller flikarna på deras mellersta parti bli längre än de öfriga,
erhåller bladet mycket ofta ett särdeles karaktäristiskt, rhom-
boidiskt utseende. De inre bladen bli mera utdragna lancett-
lika eller omvändt lancettlika, men hos solformer inträder
ofta motsatsen i det bladen bli nästan omvändt äggrunda.
De hafva vanligen tätare sittande, större eller mindre, nedåt-
riktade tänder eller låga skarpspetsade nedåtriktade lober
samt kortare eller längre hel, oftast skarp spets.

Hos en del individ förekomma ytterblad med tätt ställ-
da breda, oftast nedåtriktade lober med m. el. m. likformigt
hvàlfd, stundom pucklig ófre kant, som pà de nedre loberna
är fintandad, pä de ófre helbräddad, och med korta men täm-
ligen skarpa spetsar. Ändfliken àr hos dessa blad liten och
bred, triangulär samt spetsig eller làngt tillspetsad. En dy-
lik spets finnes ej sällan äfven hos några af de mellersta och
inre bladen. Mellan dessa djupare flikade blad och de vanligen

fórekommande helare och bredare finnas emellertid mänga
mellanformer.

i
1
À

Korgen har en vackert mörkgul, glänsande färg, samt är
m. el. m. radierande med smala mörkt rödvioletta band på
kantblommornas undersida. /

Ytterfjällen äro breda och lànga, vanligen bäglikt nedät-
bójda, mera sállan starkare nedätriktade. |

Frukten har en särdeles karaktäristisk form och liknar
den hos T. pholidocarpum. Den är kort, ovanligt bred, till
sin nedre del nästan jämnbred och svagt tuberkulerad eller
slät. Uppåt ar den betydligt smalare och klädd af täta fjäll-
liknande kortspetsade taggutskott, som fortsätta m. el. m.
långt upp på näbbet, i hvilket frukten småningom öfvergår. —

80 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

T. pholidocarpum n. sp. i

Folia + laete viridia, subtus parce— sparsim, supra spar-
sim v. intima densius araneoso-pilosa v. pilis articulatis ves-
tita, petiolis sat angustis, + anguste alatis, pallidis, nervo
mediano pallido v. inferne rarius pro max. parte + roseolo,
exteriora angusta, + lineari-lanceolata, lobis sat angustis,
+ longis, retroversis—sat patentibus, inferioribus in mar-.
gine superiore magis recto + denticulatis, apicibus + retro-
versis, acutis, superioribus in marg. superiore, sepius + con-
vexo integris v. uno alterove dento longiore instructis, api- |
cibus + patentibus v. retroversis, breve acutis, omnibus,
sursum longitudine decrescentibus, lobo terminali parvo.
+ triangulari—hastato, lobulis lateralibus sspe patentibus,
sat acuto—acuminato, exteriora et intermedia magis lance-
olata, lobis crebrioribus, magis angustis, sepe longis—sat
elongatis, magis acutis et magis patentibus, margine supe-
riore + integro v. denticulato—longius dentato, lobo ter-
minali vulgo majore et sepe latiore, sagittato—hastato, vulgo
integro, acuto, interiora (sepe plurima v. omnia) + obova-
to-lanceolata, inferne minus profunde incisa, lobis crebre.
dentatis, + retroversis, acutis, lobo terminali (v. apice) denti-
bus crebris longis et brevibus v. inferne lobulis parvis + den-
tatis, curvatis praedita, apice brevi, acuto, integro, margi-
nibus + convexis, intima superne vulgo magis dilatata, mi-
nus acuta, ceterum ut in precedentibus. 1

Scapi folia + superantes v. equantes, + pallide et sor-
dide vinosi, sparsim v. superne densiuscule—dense araneosi.

?

|

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 81

Involucrum magnum, crassum, + dilute viride et + prui-
nosum, basi + lata, ovato-truncata.

Squame exteriores + arcuate, reflexo-patentes—sat pa-
tentes, sat long&, + late lanceolate, supra sat obscure—dilute
olivaceo-virides, apicem versus v. toto sspe pallide viola-
scentes, apice ipso + dilute purpureo, subtus + obscure vi-
rides, apicem versus fere altrovirides; interiores + lineari-
lanceolate, subobscure—dilute virides, + pruinose, in api-
cem angustum, + obscurum, vulgo haud coloratum atte-
nuate.

Calathium sat lete luteum, + radians, sat plenum, 50
—60(—70) mm. latum. |

Ligule marginales latiuscule—late, plane, extus stria
pallide—obscure rubro-purpurea + intense colorata.

Anthere polline carentes v. parce pollinifere, polline
vulgo incluso.

Stylus paulum excedens, luteus, stigmatibus sordide
luteis v. + livescentibus.

Achenium pallide v. sat obscure umbrinum, 3 mm. lon-
gum v. paullo longius, c. 1 mm. latum, superne + crebre
et late squamuloso-spinulosum ceterum breve squamulosum
et tuberculatum v. fere leve, apice + angustato + sensim
in pyramiden, inferne + spinulosum, 0,6—0,75 mm. longum
abeunte, rostro 10—11 mm. longo.

Jämtland: Klöfsjö, Gamla gästgifvaregärden (H. Dr);
Bergs s:n, Börtnan (H. Dr). — Härjedalen: Storsjö s:n, Stor-
sjö by, Nordhögen och Gästgifvaregärden (H. Dr); Tännäs
s:n, Tänndalen (H. Dr), Funäsdalen, gärdsplaner och dikes-
kanter (H. Dr), Hamrafjället, väta ängar i öfre björkregi-
onen (H. Dr); Ljusnedal och Vallarne, allm. (M. ÖSTMAN);
Hede s:n, Hede, Långå, och Servas ängar (M. ÖSTMAN); Svegs
s:n, Sveg (M. Ostman), Glissjóberg (H. Dr); Lillhärdals s:n,
prästgården m. fl. st. (S. J. ENANDER, M. ÖSTMAN).

Norge: Trondhjems a., Röros prstg., Röros, på torra
ängsbackar (H. Dr), Brekken (M. Ostman); Lille Elvedal
och Trondvangen (Fr. LANGE); Dovre Drivstuen (A. ARR-
HENIUS).

Denna art är utan tvifvel nära besläktad med T'. scotodes,
med hvilken den öfverensstämmer i anseende till den korta
och tjocka till nedre delen oftast nästan jämnbreda fruk-
ten, som mot den af breda fjällika, i sin spets tandade eller

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 2. 6

82 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 2.

i
tillspetsade taggutskott klädda öfre fjärdedelen oftast be- |
tydligt afsmalnar och småningom ófvergàr i det nedtill m. el. -
m. tandade näbbet, men från hvilken den är lätt skild genom
sina ljust gröna, nästan aldrig lefver- eller violettfärgade
blad, smalare och helare lober på de yttre bladen och mindre |
hela, nedtill oftast kortflikade och i den bredare spetsens nedre :
del ojämnt tandade innerblad, ljusare holkar, som oftast äro |
m. el. m. pruinösa, samt ljust gula korgar. |

Värexemplar äga öfvervägande flikade blad och sakna
eller hafva endast få breda innerblad. Flikarnas öfre rand,
som vanligen är helbräddad, är tämligen högt hvälfd och
nedlöper småningom i en skarp nedåtriktad spets eller är
isynnerhet på de öfre loberna skarpare afsatt mot den m. el. —
m. utätriktade, ofta trubbade spetsen. Hos värexemplar |
äro flikarna mera korta och breda än hos de mycket liknande |
sena höstexemplaren, hos hvilka de ofta bli långt utdragna i
med utät- eller nedätriktade spetsar. I anseende till dessa ;
blad påminner arten något om T. vestrobottnicum. De inre -
bladen, med hvilka bladen hos senblommande former och
skuggformer eller hos rikligare närda exemplar öfverens-
stämma, äro oftast mycket breda, vanligen bredt omvandt
äggrundt-lancettlika, äga vanligen nedtill få korta, tandade
lober och sluta i en bred, m. el. m. oregelbundet tandad eller
nedtill småloberad, upptill m. el. m. långt ned helbräddad,
hastigt hopdragen spets. Mellan vårbladen eller de yttre
smalare och flikade bladen finnas alla öfvergångar till de inre
bredare och mera hela bladen, såväl inom samma rosett som
mellan olika individer.

Korgarna äro ofta mycket stora, vanligen väl fyllda
och ej sällan starkt radierande. De äro till färgen ljusare
än sina samsläktingars.

Su ee =

Oetker =

rt

T. macrocentrum n. sp.

Folia elongata, plerumque angusta, + obscure oliva-
ceo-viridia, sspius presertim interiora in pagina inferiore
+ dilute rubro- v. hepatico-violascentia, in pagina superi-
ore ad marginem apicemque versus + sordide hepatica, fo-
liaque omnia v. plurima presertim in spec. laciniatis in angu-
lis loborum et ssepius in pagina inter lobos + atroviolaceo-

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 83

maculata, petiolis plerumque latiusculis, anguste—sat late
alatis pallidis v. leviter, rarius magis lucide coloratis, nervo
mediano inferne + violascente v. fere toto magis lucide vio-
laceo, exteriora + lingulata—obovato-lingulata, + dentata v.
lobis paucis, latis, humilibus, inferioribus in margine su-
periore + longe et anguste subulato-dentatis, superioribus
subintegris, apicibus + patentibus—leviter retroversis, acu-
tis, interlobiis brevibus, sat angustis, dentatis sspe sejunc-
tis, lobo terminali parvo—sat magno hastato angustiore
v. vulgo latiore, supra lobulos laterales in utroque latere se-
pius 1—2-dentato, ceterum integro, margine + convexo, acu-
to, exteriora et intermedia anguste v. elongate lanceolata,
lobis 5—6, in fol. latioribus magis latis, interlobiis nullis,
in fol. angustioribus magis angustis, interlobiis + conspi-
euis, inferioribus in margine superiore + recto—sat convexo
erebre et + longe subulato-dentatis, + retroversis—sat pa-
tentibus, superioribus margine superiore + recto—fere con-
cavo et summis in marg. sup. + convexo minus crebre den-
tatis—integris, apicibus + longis, ssepe valde acutis, angus-
tis, vulgo + patentibus, lobo terminal longo—longissimo,
sepius + angusto, hastato, lobulis lateralibus acutis, pa-
tentibus, inferne in utroque latere 2—3-dentato, apice longo
integro v. usque ad medium crebrius dentato, ceterum in-
tegro, marginibus vulgo leviter convexis, apice cito acutato,
interiora anguste obovato-lanceolata, inferne parce lobata,
lobis valde dentatis, superne dentibus longis et brevibus,
erebrioribus, curvatis inequaliter dentata v. integra, in mar-
gine toto inzqualiter et crebre curvato-dentata, apice brevi-
ore—longiore, integro acuta; in aliis speciminibus folia om-
nia v. plurima integra + crebre et inzqualiter dentata apice
longo—longissimo, integro, acuto v. in aliis autem folia
omnia lobis + patentibus, + angustis + dentatis, + distan-
tibus, interlobiis sspe sat angustis, + dentatis sejunctis,
lobo terminali breviore triangulari v. longiore angustiore,
hastato, magis dentato et acuto przdita.

Scapi quam folia breviores—ea + superantes, sparsim—
densiuscule, superne sepe dense—densissime araneosi, + sor-
dide vinosi.

Involucrum magnum, sat longum et crassiusculum v.
crassum, + obscure viride—fere atroviride, basi, + truncata.

Squamae exteriores + retroflexe v. interdum + patentes,

84 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

longe et late (usque 3,5—4,5 mm.), ovato lanceolate—late
lineari-lanceolatz, supra + lete virides et sepius + dilute— —
obscure violascentes subtus magis obscure virides et + obscure ©
violacez, apice + purpurez; interiores magis obscure virides
v. saltim superne atrovirides, apice 4- longo lacerato, purpureo-
violaceo.

Calathium magnum, sat plenum, leviter radians, sat
obscure luteum, 50—60 mm. latum.

Ligule marginales subcanaliculate, angustiuscule, ex-
tus stria obscure rubro-purpurea notate, interiores + in- ©
volute, dentibus + fulvis.

Anthere pollinifere.
Stylus luteus, stigmatibus livescentibus.

Achenium pallide—obscure olivaceo-umbrinum, apice spi- |
nulis squamiformibus, + latis, acutis praeditum et + tuber-
culatum, ceterum leviter tuberculatum—leve, 3 mm. lon-
gum, 1 mm. latum v. paullo latius, interiores pyramide 1
mm. longo, subconico—cylindrico, inferne minute spinuloso, ex- |
teriores pyr. magis conico, paullo breviore, rostro c. 12 mm.
longo.

Åsele lappm.: Åsele (Tm. Worr) — Ångermanland:
Sollefteå (C. PLEIJEL, J. E. STAWE), Trängnipan, Bruket,
Borgen, Hägesta och Helgum (C. PLEIJEL), Västanbäck,
Risóbukten, Billsta n. om järnvägen (J. E. Straws); Öster-
åsen nipa mellan stationen och Faxeälfven (C. PLEIJEL). —
Jämtland: Ånn vid järnvägen (C. F. SUNDBERG), Klocka,
ängen ofvan Klocka mellangård (C. F. SUNDBERG); Östersund
(H. FAHLANDER), gräsplan vid järnvägsstationen (C. F. SUND-
BERG), mellan Östersund och Odensala samt vid Ånge (C. F.
SUNDBERG); Hammerdal (O. OHLIN). — Medelpad: Indal,
Ön, gräsmark (E. COLLINDER); Timrå s:n, Merlo solig ängs-
backe (F. Rryerus), nära kyrkan (K. B. NORDSTRÖM), Sunds-
vall, stadsberget (K. STEENHOFF, K. B. NORDSTRÖM). —
Härjedalen: Tännäs s:n, Tännäs, Hamrafjället på Hamra-
vallarne samt Funäsdalsberget (H. Dr), Röstberget (M.
ÖSTMAN); Ljusnedal (M. Osrman); Hede s:n, Långå (M.
Ostman); Lillhärdal (M. ÖSTMAN). — Dalarne: Alfdalen,
Öster-Myckeläng (G. SAMUELSSON). :

Norge: Hadeland, Brandbu, Rauhaugen m. fl. st. (FR.
LANGE).

he HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 85

Genom sina oftast smala och langa, mörkt olivgröna,
upptill pa båda sidor violettanlupna eller på öfre sidan svagt
lefverfärgade samt i lobvinklarna och på skifvan mellan lo-
berna oftast svartviolett fläckade, fåflikade till nästan hela
blad samt genom de helare bladens långt utdragna, helbräd-
dade spetsar och hos de flikade individerna de inre bladens
mycket långa till större delen helbräddade ändflikar erhål-
ler denna art ett mycket karaktäristiskt och lätt igenkänn-
ligt utseende.

De olika individen variera rätt mycket i anseende till
bladens flikighet och inskärningarnas djup. Oftast äro de
flesta bladen fåflikade af smalare eller bredare lober med
vanligen långa utstående, sällan mera nedätriktade smala
och skarpa spetsar. Hos de yttre bladen äro de nedre lober-
na låga och på öfre randen fint syltandade, de öfre nästan
eller alldeles helbräddade samt mera konvexa. Andfliken
är spjutlik med mer eller mindre konvexa sidor samt är ned-
till försedd med en eller ett par smala tänder på hvardera
sidan. På de inre bladen är tandningen på lobernas öfre
kant oftast längre och äfven de öfre loberna bli mer eller
mindre tandade. Ändfliken är hos dessa blad särdeles ka-
raktäristisk. Den är till formen spjutlik med svagt kon-
vexa sidor, oftast smal och långt utdragen, så att den ej säl-
lan upptar en fjärdedel till en tredjedel af bladets hela längd.
Den varierar från alldeles helbräddad eller oftare med ett
till några få par smala, sällan gröfre något ojämnt fördelade
tänder på sin nedre del till (ehuru mera sällan) öfver midten
fintandad, isynnerhet hos grofvuxna individ eller på de när-
mast de innersta sittande bladen, men är för öfrigt helbräd-
dad. De innersta bladen äro m. el. m. hela af utdraget om-
vändt äggrundt-lancettlik form samt tandade af glesa långa
och talrikare korta tänder och äga medelmåttigt till långt
utdragen helbräddad spets. Hos mycket djupt flikade exem-
plar få de innersta bladen på sin nedre hälft m. el. m. väl
utvecklade lober, hvaremot öfre hälften, som nedtill begrän-
sas af ett par större tänder till större eller mindre delen af
sin längd blir oregelbundet tandad af längre och kortare
tänder. Mera sällan förekomma individ med förkortade änd-
lober, därigenom att de eljest på denna befintliga tänderna
förstorats till likhet med lober, så att öfverst blott en liten
triangulär ändlob blir öfrig. Hos dylika individ bli inter-

86 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

lobierna längre och smalare än vanligt. På en del lokaler,
isynnerhet våta, förekomma individ med nästan hela, oftast
mycket smalt utdragna blad med ojämn tandning, därigenom
att lobspetsarna reducerats till längre tänder, eller äga de
mycket låga tandade lober med föga djupa inskärningar
mellan sig. Hos dylika individ äro alla bladspetsarna mycket
långt ned helbräddade. Dessa individ äga ingen mörk färg
i bladkanten, men äro på undersidan oftast m. el. m. violett-
färgade och på öfversidan mot spetsen m. el. m. orent lefver-
färgade. Hos flikade exemplar äro dessutom nästan alltid
de flesta lobvinklar och mellanstyckena mellan loberna ka-
raktäristiskt svartviolett färgade.

Med afseende på korgen karaktäriseras denna art genom
de ej synnerligen breda något rännformiga yttre och de in-
rullade inre ligule.

Frukten äger ovanligt làngt näbb, nàstan '/, af fruktens
làngd. I anseende till de breda taggutskotten erinrar den om
frukten hos T'. pholidocarpum Danrsr. eller 7’. scotodes DAHLST.,
med hvilka T. macrocentrum sannolikt àr nägot besläktad.

T. chrysostylum n. sp.

Folia lete viridia, in angulis loborum et inter lobos haud
raro atropurpureo-colorata, in pagina superiore interdum
passim hepatico-violacea, petiolis angustis—latiusculis + ala-
tis, ima basi pallidis, ceterum + violascentibus, nervo me-
diano inferne v. usque ad medium, rarius ultra medium
pallide violaceo, exteriora + lanceolata, 3—5-loba, lobis ap-
proximatis, deltoideis—deltoideo-hamatis, + retroversis, api-
cibus retroversis—sat patentibus, acutis, in margine supe-
riore, summis magis hamatis interdum exceptis, + crebre
—sparsim subulato-dentatis, dentibus in lob. superioribus
sepe + resupinatis, lobo terminali brevi + triangulari v. ut
plurimum 4- elongato, sagittato, inferne in utroque latere
1—3 dentato, dentibus sspe latis, ceterum integro v. in
superiore parte in utroque latere dente singulo predito, bre-
ve—longe acuto—acuminato, intermedia et interiora lati- |
ora, magis lobata, lobis vulgo latioribus, magis et sepe grosse |
dentatis, lobo terminali in inferiore parte sepius magis denta-
to, + acuto, intima + obovato-lanceolata lobis brevioribus

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 87

magis dentatis lobo terminali majore, crebrius lobulato-
dentato, apice brevi integro v. subintegro, dentibus longis
et brevibus, crebrioribus acutis, inequaliter dentata.

Scapi folia + superantes, + obscure—dilute vinosi, in-
ferne parce, superne sparsim—densiuscule araneosi.

Involucrum sat magnum, crassiusculum—crassum, + la-
tum, + obscure olivaceo-viride—atroviride, basi + truncata.

Squame exteriores longs, sepius valde reflexe, late —
latiuscule, lineari-lanceolatze, longe attenuate, supra glauco-
v. subsrugineo-virides, sspe + fusco-violascentes, subtus
+ obscure—dilute olivaceo-virides, apice ipso + purpureo-
violaces; interiores dilute—obscure olivaceo-virides, apicem
versus atrovirides, lineari-lanceolate, e basi latiore sensim
in apicem obscurum v. atropurpureum attenuate, infra api-
cem conspicue cornute.

Calathium obscure luteum, suberoceum, + convexum, levi-
ter radians, 45—50 mm. latum.

Ligule marginales latiuscule, + canaliculate, extus stria
rubro-purpurea, superne vulgo in nervis solum evoluta et
parum conspicua colorate.

Anthere polline carentes.

Stylus luteus, stigmatibus mere luteis, revolutis.

Achenium + pallide olivaceo-umbrinum, apice longe et
acute et crebre squamuloso-spinulosum et tuberculatum,
ceterum leviter tuberculatum v. leve, 4 mm. longum, 1 mm.
latum v. latius, pyramide anguste cylindrico, fere 1 mm.
longo, rostro 11—12 mm. longo.

Torne lappmark: Abisko (M. FropERvS) — Väster-
botten: Skellefteå (K. SrEENHorr) — Åsele lappm.: Åsele
(TH. Worr). — Ångermanland: Sollefteå, Djupön (J. E. Stawe).
— ‚Jämtland: Storlien; Änn straxt öster om stationen (C. F.
SUNDBERG); Hammerdal, våt sand på Ojans strand (O. OHLIN
och A. HEINER); Ovikens s:n, Glen (H. Dr). — Medelpad:
Borgsjö s:n, Ön, flerstädes, Storón (E. CoLLINDER), på grän-
sen mellan Hermanboda och Ensillre (C. A. NORDLANDER,
E. CoLLINDER); Stöde s:n, vid Edstabäcken (E. CoLLINDER,
C. A. NoRDLANDER), Kärfsta, flerstädes (C. A. NORDLANDER),
Usland (E. COLLINDER); Indal, Harfvom, nipdal, säter (E.
COLLINDER); Attmar s:n, Lyngstertjärn (E. CoLLINDER). —
Härjedalen: Tännäs s:n, Hamrafjället, Hamravallarna i björk-
regionen, flerstädes (H. Dr); Ljusnedals bruk, allm. (M.

88 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

ÖSTMAN); Hede s:n, Hede by, Servasängarna, Långå skans
(M. ÖSTMAN), Tåssåsen (H. Dr); Lillhärdals s:n, Prästskogen
(S. J. ENANDER); Storsjö sin, Ljungdalen, Ängesvallen (H. Dr).
— Dalarne: Älfdalen, Skärklitt (G. SAMUELSSON ).

Norge: Nordlands a., Vefsen, Ravatnet n. Fokstad (0.
Daur) Dovre (ELISABETH EKMAN); Hadeland Brandbu,

Brandbukampen och Rauhaugen (Fr. LANGE); Lille Elvedal :

(Fr. LANGE); Österdalen, Stai järnvägsstation (FR. LANGE).

Denna art är utan tvifvel nära besläktad med 7. peni- -

cilliforme LinpB. FIL., men är bland annat väl skild genom

följande karaktärer: blekare gröna blad, rikligre tandade,
mindre långspetsade bladflikar (öfven de öfre äro mera tandade),
längre, ofta täml. långt utdragna, nedtill i regel tandade ànd- -

flikar, längre och mera jämnbreda, i allmänhet mera nedhän-
gande, i en längre smal spets utdragna ytterholkfjäll, något
mörkare gula korgar med i allmänhet kantblommornas utsida
ej så bredt och lifligt färgad utan vanligen med färgen inskränkt

till nerverna samt större och grófre upptill mot det smalt cy- -

lindriska näbbet tvärt afsatta frukter med gröfre och bredare
samt längre taggar.

Ändfliken är oftast långt utdragen och nedtill på hvardera
sidan försedd med 2—3 par tänder, som hos de inre bladen
bli talrikare och oftast gröfre. Stundom förstoras sidotänderna,
så att ändloben t. o. m. uppdelas i flera par tättsittande smålober
och slutar i en kort triangulär spets. Exemplar med dylik
bladform träffas mestadels på gräsmark, fodervallar och lik-
nande lokaler. På våta lokaler förlänges ändloben och förkor-
tas sidoloberna betydligt samt bli mera nedåtriktade och på
dylika lokaler träffas ofta exemplar med nästan hela blad genom
stark reducering af loberna.

Innerbladen äro grundare flikade med rikligare tandade
flikar och stor, oregelbundet tandad och småloberad spets eller

äro de ojämnt tandade af längre eller kortare, hvassa tänder.

Dylika blad bli stundom ensamt utvecklade, isynnerhet hos
skugg- eller ruderatexemplar eller sent blommande individ.
På sank mark bli bladen styfva och fasta och ytterfjällen bli

uppát- eller utåtriktade samt märkena något orena. Med .

T. macrocentrum har T. chrysostylum genom den allmänna lik-
heten i bladformen ofta en mycket stor habituell likhet, isyn-
nerhet former med stora och långa ändlober. T. chrysostylum
skiljes dock lätt genom sina ljusa bladfärg, bredare blad med

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA, 89

rikligare tandade, bredare och längre flikar, mindre smala och
mindre utdragna ändflikar, mörkare gula korgar med otydligare
färgad strimma på kantblommornas utsida och rent gula stift
och märken samt saknad af pollen.

T. hirtellum n. sp.

Folia late viridia, tenuia, subtus sparsim, supra sparsim—
densiuscule araneosa, petiolis pallidis auguste—latiuscule alatis,
nervo mediano pallido v. interdum pallide roseolo, extima +
spathulata, 2—3 lobata, lobis latis, humilibus, hamatis, breve
acutis, lobo terminali + sagittato, obtusiusculo, integro—
dentato, exteriora et intermedia, ssepe fere omnia + auguste
lanceolata —anguste obovato-lanceolata, basin versus angustata
et deinde sepe + dilatata, sparsim subulato-dentata, czeterum
3—5-loba lobis inferioribus v. omnibus nunc et rarius latissimis,
humilibus, + deltoideis, nunc latis, brevibus, dorso valde con-
vexo, hamatis, breve acutis, inferioribus in margine superiore +
erebre subulato-dentatis, superioribus v. interdum omnibus +
deltoideis—hamatis, in margine superiore s&epe valde convexo,
integris—sparsim denticulatis, apicibus retroversis v. patentibus,
brevibus—sat longis, lobo terminali brevi, triangulari—sagit-
tato (v. subhastato), sepe sat magno, marginibus + convexis
—subrectis, lobulis lateralibus vulgo brevibus, breve acutis, +
acuminato v. longe—breve acuto, integro, interiora et intima,
interdum fere omnia, latiora + obovato-lanceolata, inferne
lobis vulgo latis, + humilibus et + denticulatis, hamatis pre-
dita, lobo terminali magno, sagittato—hastato, inferne + inse-
qualiter dentato, ceterum integro, acuto—acuminato v. integra,
parce et breve denticulata—subintegra, dentibus longis et
brevibus subulatis, curvatis predita, apice + longo, integro,
acuto.

Scapi folia sequantes v. + superantes, + sordide vinosi,
inferne sparsim, superne sparsim—densiuscule v. dense araneosi
et pilis brevibus, patentibus, sparsis—densiusculis szepe hirtelli.

Involucrum breve, crassum, olivaceo-viride—fere atroviride,
nitens, basi ovata—ovato-truncata.

Squamae exteriores + adpresse v. erecto-patentes, post
anthesin patentes, ad medium v. paullo supra medium invo-
lucri adtingentes, infime pauce lineari-lanceolate, reliquae

90 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12: w:o 2.

ovate—ovato-lanceolat&, acuminate, + obtuse—obtusiuscule
haud v. superne inconspicue marginatse, supra + olivaceo-
virides, subtus obscure virides—atrovirides, apicem versus
picee et interdum + atropurpures, c. 2—2,5 mm. late; in-
teriores e basi latiore lineari-lanceolat®, + dilute—obscure |
olivaceo-virides, apicem vulgo haud coloratum v. obscure |
purpurascentem versus + picee.

Calathium croceum v. fere croceum, sat plenum, con-
vexulum, leviter radians, 45—50 mm. latum. |

Ligule marginales, latiuscule, sepius + canaliculate, ex- |
tus stria rubro-violacea, superne ssepe solum in nervis con-
spicua + intense colorate, ligularum dentibus sspe + ob-
scure rubro-violaceis v. rubro-purpureis.

Anthere polline carentes.

Stylus sordide luteus, stigmatibus + virescentibus, lon-
gis.

Achenium + olivaceo-stramineum, superne + crebre et
acute spinuloso-squamulosum, czeterum tuberculatum, inferne
leve, 35 mm. longum, 1 mm. latum, apice in pyramiden
0,6—0,75 mm. longum, inferne seepe 2-spinulosum, subconicum
contractum, rostro 9—10(—11) mm. longo.

Torne lappm.: Björkliden (M. SoxpEN, H. Dr). — Lu-
le lappm.: Kvickjocks kyrkplats (O. WESTERLUND). — An-
germanland, Sollefteå, Bruket (J. E. Stawe), vid landsvä-
gen till Róstad (C. PLEiJEL). — Medelpad: Indal, Harfvom
och Harfvom söder, pa gräsplaner (E. CoLLINDER); Borg-
sjö, Lónnàn (E. CoLLINDER). — Jämtland: Enafors utefter
järnvägen (C. F. SUNDBERG); Åreskutan, Tottbacken (C.
BRANDEL), mellan Herrän och Kvarnen (C. F. SUNDBERG);
Änn, flerstädes, Klocka flerstädes (C. F. SUNDBERG); Unders-
åker, Ristafallet och Ristavallen (C. F. SUNDBERG, C. BRAN-
DEL); Hammerdal (0. Orrw); Stafsjövik (H. Dr); Oviken;
ängarna vid Bydalen, flerstädes (C. F. SUNDBERG); Klöfsjö
by, dikeskant (H. Dr). — Härjedalen: Storsjö s:n, Högrens-
vallen, Nordhógen (H. Dr); Tännäs s:n, 'Tänndalen, foder-
vall (H. Dr); Ösjövälen i björkregionen vid en snödrifva
(H. Dr); Hamrafjället, Hamravallarna (H. Dr), Funäsdalen,
Röstberget (M. ÖSTMAN); Ljusnedals bruk allm., Vallarne
(M. ÖSTMAN); Linsells s:n, Glöte, Noläsen, Flutäkten, våt
äng (H. Dr); Ängersjö s:n, Ängersjö, gärdsplan (H. Dr). —
Dalarne: Älfdalen, Skärklitt (G. SAMUELSSON). X

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 91

Norge: Vardö (H. LixpBERG, F. W. KLINGSTEDT); Jun-
kerdalen (G. PETERS); Nordlands a., Lurö och Alsten (O.
DAHL), Bodö och Ranen, Hemnesberget (HARTVIG JOHNS-
SEN); Lille Elvedal, Trondvangen (FR. LANGE), Österdalen,
Hannestads järnvägsstation och Rena järnvägsstation (FR.
LANGE); Gausdal, äng n. om sanatoriet, 790 m. ö. h. (H.
BvcH); Hardanger Odda, Granvin, Haugse och Nyastöl
i äng, 590 m. ö. h. (S. K. SELLAND), mellan Bardalsvand
och Odda 1100 m. 6. h. (H. BucH).

En särdeles karaktäristisk form, som i mängt och myc-
ket erinrar om Spectabilia. Dess närmaste släktingar torde
af allt att döma dock vara T. chrysostylum DAHLST. och
T. penicilliforme LINDB. FIL.

Den utmärker sig särskildt genom sina ljusgröna, något
i grågrönt dragande blad, som normalt äga få korta och bre-
da, högt hvälfda, karakteristiskt klolika lober med mycket
kort spets samt pillika, tämligen långa, spetsade eller tillspet-
sade, helbräddade ändlober med tämligen konvexa kanter,
genom breda och korta, ej särdeles stora, vanligen mörkt
olivgröna eller svartgröna, glänsande holkar med breda of-
tast m. el. m. äggrunda, tillspetsade och trubbade, m. el. m.
tilltryckta eller uppfrätta, efter blomningen i en tät krans
utstående ytterholkfjäll samt mycket mörka, nästan saffrans-
gula, något kullriga, täta korgar med oftast m. el. m. ränn-
formiga kantligule. Den färgade strimman på de senares
undersida är alltid mycket intensivt färgad och bildar än ett
bredt ända ut i tänderna utlöpande band än starkt färgade,
endast till nerverna inskränkta strimmor.

Normalt utmärker sig arten, som förut är sagdt, genom
den ofvan beskrifna bladformen. De nedre loberna äro van-
ligen rikt tandade, hvaremot de öfre mera kullriga loberna
vanligen äro helbräddade. Inät i rosetten öfvergå dessa blad
hos en del exemplar genom mellanformer med mera tandade
lober i bredare och helare blad med oregelbunden tandning
af längre och kortare hvassa tänder. Hos exemplar, som växa
på våta eller fuktiga lokaler, bli ytterbladens lober oftast
mycket låga och breda, och de nyss omtalade innerbladen
äro vanligen förhärskande. På särdeles våta lokaler bli bla-
den mycket glest, kort och skarpt tandade.

Hos ruderatformer eller exemplar, växande på odlad
mark, äro ytterbladens flikar längre och isynnerhet de nedre

92 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

mera deltoidiska, på öfre randen mera groft tandade samt
få mera utdragna och mera utåtriktade spetsar. Ändfliken
blir oftast mot basen bredare med rakare kanter, ofta af mera
triangulär form. Innerbladen, som ibland hos dessa former
kunna bli förhärskande, få en tätare och längre, mera oregel-
bunden tandning af hvassa och krökta tänder.

Ståndarröret är ofta m. el. m. mörkfärgadt. Pollen
saknas alltid. Äfven stiften äro orent gula och märkena äro
mörka samt särdeles långa.

Holkskaftens hårighet är särdeles karaktäristisk och be-
står utom af de vanliga långa, mjuka spindelväfshåren äfven
af styfvare rätt utstående, m. el. m. tydligt ledade hår.

T. hirtellum torde vara besläktad med T. chrysostylum.

T. rhodolepis n. sp.

Folia gramineo-viridia, nitentia, subglabra v. subtus
parce, supra sparsim araneoso-pilosa, petiolis angustis—
latis, + alatis, pallidis v. roseolis, nervo mediano pallido
v. inferne rarius ultra medium + roseolo, exteriora florendi
tempore vulgo emarcida, parva, + linearia, lobis latis, par-
vis, + triangularibus—deltoideis, acutis, lobo terminali par-
vo, + acuto—acuminato, exteriora + elongata lanceolata, 3
—b5-loba, inferne sspe dilatata et subulato-dentata, lobis
deltoideis—triangularibus, in margine superiore + convexo
+ subulato-dentatis, apicibus + retroversis, hamatis, acutis,
lobo terminali parvo, triangulari v. hastato, inferne ssepius
+ denticulato, + acuto, lobis lateralibus + hamatis, interme-
dia sparsim et late lobulata et dentata, dentibus apicibusque |
loborum acutis, curvatis, dentibus minoribus intermixtis et
intima v. haud raro fere omnia + anguste obovata, lobu-
lis latis, humilibus, denticulatis, apicibus acutis + longis,
hamatis, superne in apicem magnum inevaliter lobulato-
dentatum abeuntes, lobulis et dentibus hamatis, 4- longis,
apice breviore—longiore integro, marginibus + rectis, acuto
v. etiam usque a basin dentibus longis—longissimis, breviori-
bus crebris intermixtis, acutis—subulatis, hamatis predita,
apice breviore—longiore, acuto—acutissimo, integro.

Scapi folia + superantes sordide, dilute—obscure vinosi
inferne parce—sparsim, superne sparsim—densiuscule (inter-
dum dense) araneosi.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 93

Involuerum mediocre—sat magnunm, crassiusculum—cras-
sum, mediocriter longum, + dilute—obscure viride, basi +
truncata.

Squamae exteriores arcuato-reflexe, infime anguste li-
neares, in apicem tenuissimum attenuate, reliquas lineares
—anguste lineari-lanceolate in apicem acutum, purpure-
um + longum attenuate, supra + glaucescentes et ssepius
tote v. saltim ad margines + dilute et lucide purpurascentes,
subtus dilute et sspe pallide virides; interiores + dilute—sat
obscure virides, latiuscule, lineari-lanceolatse, sensim in api-
cem purpureum attenuate.

Calathium sat obscure luteum, + radians, 45—60 mm.
latum.

Ligule marginales sat anguste, extus stria olivaceo-
violacea, apice ad margines ssepius rubro-violacea colorate,
ligularum dentibus longis, apice ipso dilute—obscure pur-
purascentibus.

Anthere (haud raro parce) pollinifere.

Stylus sordide luteus, fusco-hispidulus, stigmatibus vi-
rescentibus, longis.

Achenium olivaceo-stramineum, apice breve et parce
squamuloso-spinulosum et leviter tuberculatum, ceterum
leve, 4 mm. longum, 1 mm. latum, apice in pyramiden 1
mm. longum v. paullo longiorem, late conicum cito abiens,
rostro 10—12 mm. longo.

Lule lappm.: Kama (T. VESTERLUND). — Jämtland:
Enaforsholm, äng öster om boningshuset, flerstädes (C. F.
SUNDBERG); Ånn, Fjällsanatoriet (C. F. SUNDBERG); Bergs
s:n, Börtnan (H. Dr). — Härjedalen: Storsjö s:n, Ljungdalen,
Ängesvallen och Storsjö by, Nordhögen (H. Dr); Tännäs
s:n, Klasvålen i öfre björkregionen (M. ÖSTMAN), Axhö-
garna, Axhögsvallen (H. Dr); Midtåkläppen, vid snödrifvan
öster om toppen (M. Ostman), Buskvallen (H. Dr), Ham-
rafjället (G. ANDERSSON och SELIM BIRGER), Hamravallarna,
våta ängar och bäckstränder i björkregionen (H. Dr); Skarf-
fjället (G. ANDERSSON och SELIM BIRGER), Tänndalen, gårds-
planer och slättervallar (H. Dr); Funäsdalen (M. ÖSTMAN),
Lilläsvallen vid Ormaruet (H. Dr); Ljusneda's bruk och
Vallarna (M. ÖSTMAN); Linsells s:n, Glöte, Nolåsen, Flutäkten,
våt äng (H. Dr); Hede s:n, Tåssåsen (H. Dr); Lillhärdal
(M. ÖSTMAN).

94 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Norge: Nordlands a., Ranen, Mo (HARTVIG JOHNSSEN),
Dovre Knutshö (S. J. ENANDER); Lille Elvedal Trondfjeld
(Fr. LANGE); Setersdalen: Byklum (A. ROskELAND); Röros
prsgj. Tamneset i Aursunden (M. ÖSTMAN, A. LANDMARK).

T. rhodolepis àr mycket närbesläktad och habituellt lik
följande art, men är skild genom skarpare spetsade, mera tan-
dade flikar med klolikt krökta spetsar, klolikt krökta långa
ofta mycket långt utdragna och hvassa samt smala tänder, i
allmänhet mindre holkar med båglikt nedböjda mycket smala,
i en lång smal spets utdragna, ofta karaktäristiskt öfver hela
ytan eller i kanterna ljust och lifligt purpurfärgade ytterfjäll,
som icke eller helt otydligt äro hinnkantade, mera gråviolett
strimma på kantblommornas utsida och upptill ytterst kort och
bredt taggiga frukter med långt koniskt näbb. Arten före-
kommer helst på fuktiga eller våta lokaler och har i samband
därmed i regel mycket hela blad, som antingen äga mycket breda
och låga tandade lober och lång bred, endast i själfva spetsen
helbräddad, för öfrigt oregelbundet tandad ändflik eller äro
ända från basen tandade af omväxlande långa och korta tän-
der. Tändernas och flikarnas spetsar, som äro smala och hvassa,
äro alltid m. el. m. karaktäristiskt klolika och ofta långt ut-
dragna. På torrare mark gårdsplaner, fodervallar och dylika
lokaler, bli de yttre bladen djupare flikade af deltoidiska eller
triangulära, på öfre randen syltandade flikar, alltid med karak-
täristiskt klolika, ofta långa och smala spetsar. Ändfliken eller
den helbräddade bladspetsen hos helare blad är i allmänhet
liten, triangulär eller medelstor, pillik med korta sidolober och
skarpt tillspetsad eller spetsig. Hos flikade blad får den ofta
några syltänder nedtill.

Helbladiga former hafva ofta mycket bred bas, som hastigt
öfvergår i det korta m. el. m. vingade skaftet. Hos flikade blad
blir basen smalare eller någon gång starkt utvidgad och själfva
bladskaftet tydligare och längre.

Frukterna äro ovanligt stora, endast upptill obetydligt
tandade af korta spetsiga taggar med bred bas. De äro nästan
jämnbreda och afsmalna något mot det långa koniska, vid basen
breda näbbet.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 95

T. grammölepis n. sp.

Folia lete gramineo-viridia, nitentia, glabra v. subtus
parce, supra sparsim araneosa, petiolis angustis—sat latis, +
alatis, pallidis, nervo mediano pallido, extima, florendi tempore
rarius persistentia, ad basin sspe + dilatata, lobis paucis,
latis, humilibus, triangularibus—hamatis, in margine superiore
+ eonvexo + crebre denticulatis—integris, breve acutis, lobo
terminali sat elongato triangulari—sagittato, integro, margi-
nibus + rectis, v. inferne breve et late dentato, dentibus +
triangularibus, + acuto, exteriora et intermedia inferne +
subulato-dentata, superne lobis paucis, deltoideis—hamatis,
in margine superiore sepe valde convexo (summis exceptis)
minute denticulatis, apicibus latiusculis, brevibus, patentibus
—retroversis, breve acutis, lobo terminali lato—latiusculo, sat
magno, lobulis lateralibus brevibus, latis, inferne + grosse den-
tato, ceterum v. p. max. p. integro, marginibus rectis—magis
convexis acuto-obtusiusculo et interiora, ssepe fere omnia, +
obovato-lanceolata nune usque a basi lobis humilibus + grosse
et late dentatis nunc dentibus longis et brevibus, crebrioribus,
latis, retroversis, interdum hamatis v. + patentibus, trian-
gularibus predita, apice breviore—longiore, triangulari, +
acuto, integro.

Scapi folia superantes, inferne dilute, superne magis obscure
et sordide vinosi, parce, superne sparsim, sub involucro haud
raro densiuscule araneosi.

Involucrum magnum—maximum, latum, crassum, sat
dilute—obscure viride, basi + truncata.

_ Squam exteriores plurime, subadpressz —erecto-patentes,

longs, anguste, lineari-lanceolats (infime linearies), in api-
cem longum angustum attenuate, + late—anguste marginata,
supra sat pallide virides, in margine et apicem versus ssepius
+ dilute purpure&, subtus magis obscure virides; interiores
sat dilute—obscure virides, e basi latiore lineari-lanceolate,
in apicem angustum, obscurum attenuate, infra apicem lon-
gum + conspicue cornut&.

Calathium subobscure luteum, magnum—maximum, + con-
vexulum, radians, (50-) 60—70 mm. latum.

Ligule marginales longs, latiuscule, plane, extres stria

96 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

rubro-violacea, apice ipso rubro-purpurea notate, ligularum
dentibus brevibus; apice ipso fulvo v. rubescente.

Anthere pollinifere v. vulgo polline (fere) carentes.

Stylus sordide luteus v. livescens, fusco-hispidulus, stig-
matibus + virescentibus, longis.

Achenium + olivaceum v. fusco-olivaceum, longe, acute
et anguste spinulosum, spinulis sat patentibus, et squa-
mulosum, c&terum + tuberculatum v. inferne, rarius a me-
dio leve, 3,75—4 mm. longum, 1 mm. latum v. paullo latius,
pyramide 1 mm. longo, sspe 2-spinuloso, cylindrico, rostro
9—10 mm. longo.

Härjedalen: Tännäs s:n, Hamrafjallet, Hamravallarna,
vata ängar (H. Dr); Ljusnedals bruk, flerstädes och Val-
larne (M. ÖsTMAN); Hede s:n, Tässäsen på gärdsplaner och
slättervallar (H. Dr); Lillhärdal, prästgården (M. ÖSTMAN).

Norge: Dovre, Kongsvold, i björkreg. 900 m.ö.h. (H. Buch).

T. grammolepis är utan tvifvel mycket nära besläktad
med föregående och blir den habituellt genom sin liknande
bladform ofta förvillande lik, men den är utan svårighet
skild genom i allmänhet mera ljust grön bladfärg, bredare
triangulära eller oftare klolika, kortspetsade flikar, bredare
och mindre krökta ofta nästan triangulära eller deltoidiska,
mindre hvassa bladtänder, stora breda holkar med talrikare
(ofta lika smala som hos föreg.) vid blomningen vanligen till-
tryckta eller snedt uppåtriktade ytterfjäll, som oftast äro
tydligt och blekt eller rosenrödt hinnkantade, mycket stora
vida korgar af något ljusare gul färg med mera rödviolett
strimma på kantblommornas utsida och kortare tänder samt
i sin spets med m. el. m. utstående, långa och hvassa taggar
försedda frukter, som uppåt äro mera hastigt afsatta från det
långa cylindriska näbbet.

Särskildt karaktäristiska äro de vida korgarna och de
uppåtriktade talrika, hinnkantade, smala ytterfjällen.

T. tenebricans Damursr.

H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca; Arkiv för bota-
nik, B. 9. N:o 10, 1910. — T. officinale (W EB.) subsp. tene-
bricans DAursr. Om skand. Taraxacum-former, Bot. No-
tiser 1905. — Exsicc.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca scandinavica
exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 20. TJ. tenibricans DAHLST.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 97

Ångermanland: Sollefteå, Djupövägen; Helgum (C. PLer-
JEL). — Jämtland: Hammerdal (O. OHLIN). — Värmland; Säffle
(K. STEENHOFF). — Uppland: Vällnora (G. A. RINGSELLE),
Ulriksdal (FR. LÖNNKVIST). — Södermanland: Saltsjöbaden
(FR. LÖNNKVIST); Bockholms Sätra (G. A. RINGSELLE). —
Närke: Sköllersta s:n, Pålsboda (K. STEENHOFF). — Öland:
Borgholms alfvar (F. R. AULIN). — Bohuslän: Marstrand,
Koön, Björnängen och Backudden (G. LINDSTRÖM).

Norge: Vardö (H. LINDBERG); Nordlands a., Hindö, Ladin-
gen, strandäng, Bodö (HARTVIG JOHNSSEN); Österdalen, Kop-
pangs järnvägsstation (FR. LANGE); Tyvolds järnvägsstation
(M. ÖSTMAN); Akerhus a., Asker, Hval (HARTVIG JOHNSSEN );
Moss, Dillinsjó i Vandsjö (Fr. LANGE).

Jämför för öfrigt H. DAHLSTEDT l. c. p. 5 och Västsvenska
Taraxaca p. 36!

T. leticolor Daursr.

H. DanrsrEDT: Einige wildwachsende Taraxaca aus
dem botan. Garten zu Uppsala. Bot. stud. tillägnade F.
R. Kjellman. Upps. 1906. — Exsicc.: H. DAHLSTEDT: Ta-
raxaca scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911). N:o 21. 7.
leticolor DAHLST.

Ängermanland: Sollefteà, Borgen (C. PLEISEL). — Jämt-
land: Östersund, Nya ságens brädgärd (C. F. SUNDBERG).
— Uppland: Vällnora (G. A. RINGSELLE). — Stockholm:

Djurgardsbrunnskanalen (H. Dr); Bladäkers s:n, Bennebol
(G. A. RriNGSELLE); Danderyds s:n, Ösby (K. STEENHOFF).

— Södermanland: Saltsjöbaden (Fr. LÖNNKVIST). — Väs-
tergötland: Herrljunga (K. STEENHOoFF); Äsarps s:n, Limma-
red (O. NonpsrEDT). — Dalsland: Mo s:n, Stommen, rikligt

(H. Dr); — Göteborg: Änggården (A. F. LiLsEHoOLM). — Bohus-
län: Marstrand, Koön nära Backudden; Klófverón (G. Lrwp-
STRÖM). — Skåne: Malmö, ö. hamnområdet (G. JOHANSSON).

Jämför för öfrigt H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca,
p. 7 och Västsvenska Taraxaca, p. 37!

T. amblycentrum DaAHuLSsT.

H. DAHLSTEDT: Västsvenska Taraxaca; Arkiv för bo-
tanik. PB. 10, N:o 11, 1911. — Exsice.: H. DAHLSTEDT: Ta-
Arkiv für botanik. Band 12. N:o 2. 7

98 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

raxaca scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 27. T.
amblycentrum DAHLST.

Ångermanland: Sollefteå, Hägesta (C. PLEIJEL). — Närke:
Pålsboda, Sköllersta (K. STEENHOFF). — Dalsland: Åmål,
Örneskogen (H. Dr). — Göteborg: Änggården, Gullbergs vass m. fl.
st. (A. F. LILJEHOLM). — Bohuslän: Marstrand, Marstrandsön
vid hafvet; Koön, Björnängen (G. LINDSTRÖM). — Stockholm:
Djurgårdsfrescati, Djurgärdsbrunn vid Kanalen (H. Dr).

Finland: Birkkala, Nokia, Haavista by (BR. FLODSTRÖM).
— Gamla Karleby (G. MARKLUND).

Norge: Akersh. a., Hovedöen (HARTVIG JOHNSSEN).

T. privum DAHLST.

H. DAHLSTEDT: Nya Östsvenska Taraxaca; Arkiv för
botanik. B. 10, N:o 6. 1911. — Exsice.: H. DAHLSTEDT:
Taraxaca scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 26, T.
privum DAHLST.

Medelpad: Sundsvall, Tivoli (C. A. NORDLANDER). —
Uppland: Solna s:n, Råsunda (K. STEENHoFF); Sundbyberg
(FR. Lönnkvist). — Närke: Pålsboda s:n, Sköllersta (K.
STEENHOFF). — Värmland: Säffle vid kanalen (K. STEENHOFF).

Norge: Kristiania, Etterstad (Fr. LANGE); Akersh. a.,
Hovedöen; Asker, Hval och Hvalstad (HArTVIG JOHNSSEN).

Jämför för öfrigt: H. DAHLSTEDT: Västsvenska Taraxaca,
p. 46!

T. piceatum Danursr.

H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca; Arkiv för bota-
nik. B. 9, N:o 10, 1910. — Exsice.: H. DAHLSTEDT: Taraxa-
ca scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 28, T. pice- -
atum DAHLST.

Jämtland: Östersund, Nya Sägens brädgärd (C. F. SUND-
BERG). — Stockholm: Djurgärdsbrunn vid Djurgárdsbrunns-
kanalen, talrikt (H. Dr).

T. alatum LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Taraxacum-former från södra och mellersta -

Finland; Acta Soc. pro fauna et flora fennica, 29. N:o 9,1907. -

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 99

Medelpad: Sundsvall i hóvall (E. CoLLINDER). — Stock-
holm: Haga (C. F. SUNDBERG). — Skåne: Malmö (G. JOHANS-
SON).

Norge: Kristiania, Bot. Have (Fr. LANGE); Etterstad
(FR. LANGE); Aker, Malmökolven och Gr&sholmen (HART-
VIG JOHNSSEN); Malmön och Ormön (FR. JEHE).

Finland: Birkala, Nokia gräslinda vid stationen och pä
ängsmark (Br. FLORSTRÖM).

Jämför för öfrigt: H. DAHLSTEDT, Östsvenska Taraxaca,

p. 7!
T. expallidiforme DAHLST.

H. DaursTEDT: Östsvenska Taraxaca; Arkiv för bota-
mik. B. 9, N:o 10, 1910.

Medelpad: Sundsvall, Gamla lasarettet (E. CoLLINDER).
— Öland: Persnäs, Lofta myr (H. GRANVIK). — Bohuslän:
Foss s:n, Munkedal (K. STEENHOFF).

T. hamatum RAuNK.

C. RAUNKIER: Dansk Exkursionsflora, 2. Udg. 1908.

Medelpad: Sundsvall (E. CoLLINDER). — Småland: Fli-
seryds s:n, fuktig ängsmark nära Eman (0. KÖHLER). —
Skåne: Öfvedskloster på naturlig äng i riklig mängd (E. L.
EKMAN).

Norge: S. Bergenh. a., Hardanger, Klubbevik (T. Lir-
LEFOSSE); Söndhordland, Stordöen, Seminariehaven (O. Nrsr-
AAS).

Finland: Sat., Tammerfors vid Nottbecks fabrikskyrka
(Br. FronsTROw ).

Jämför H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca, p. 24!

Om denna art har läroverksadjunkten dr. E. CoLLINDER
i Sundsvall lämnat följande meddelande:

T. hamatum Rausk., som 1906 anträffades i måttlig
individfreqvens på en ákerren utanför sydöstra sidan af Ti-
voliparken, iakttogs 1910 och 1911 talrikt på norra hamn-
plan och dess närmaste omgifningar nämligen Norrmalms-
gatans östligaste del, Lasarettsparken samt en löfbacke öster
om Tivoli. Hamnplanen tycks ha varit utgängspunkten.

100 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 2.

T. Sundbergii n. sp.

Folia vulgo magna, obscure prasino-viridia, sublutes-
centia, subtus parce—sparsim, supra sparsim—densiuscule
pils longis, articulatis, mollibus vestita, petiolis latiusculis,
+ alatis, pallidis—roseolis v. fuscoviolaceis, nervo mediano
sat pallido v. inferne, rarius usque ad medium v. ultra me-
dium + roseolo—fusco-violaceo, ceterum pallido, extima par-
va, + spathulata, 1—2-loba, inferne + denticulata, lobis la-
tis, humilibus, + retroversis, denticulatis—integris, lobo ter-
minali sagittato—hastato, + obtuso, integro v. superne in
utroque latere 1—2-dentato, mariginibus + convexis, ex-
teriora et intermedia, florendi tempore vulgo solum evoluta,
+ late lanceolata—elongate obovato-lanceolata, 3—4-loba,
basi angusta + inqeualiter subulato-dentata, lobis inferi-
oribus latis, magis humilibus, deltoideis, in margine supe-
riore + convexo sspe crebre subulato-dentatis, apicibus acu-
tis patentibus et ssepe + resupinatis, lobis superioribus mi-
nus latis, + retroversis—patentibus, in margine superiore
valde convexo minus crebre dentatis, apicibus + resupina-
tis, minus acutis, summis margine superiore sepe valde con-
vexo, integro—subintegro, ssepius valde hamatis, apicibus
latis obtusiusculis—obtusis, retroversis v. sspe leviter re-
supinatis, lobis omnibus nune sat approximatis nune +
distantibus, interlobiis sspe angustis, + dentatis et haud
rare obscure coloratis, lobo terminali + triangulari, sat lato
magis acuto—hastato v. vulgo sagittato, mediocri—magno,
magis elongato, lobulis lateralibus latioribus, magis obtusis,
apice + resupinatis—magis hamatis et acutioribus (lobulo
uno alterove interdum apice rotundato), marginibus + con-
vexis, integris v. ad medium interdum rotundato-ineisis,
sepe + plicatis, obtusiusculo—obtuso v. breve acuto, inti-
ma lobis omnibus magis dentatis, superne sspe + confluen-
tibus, lobo terminali majore, inferne magis dentato et inciso
et plicato, magno, marginibus ssepe valde convexis.

Scapi folia + et sepe longe superantes, inferne magis
dilute, superne magis obscure vinosi, sparsim v. apicem ver-
sus densiuscule, sub involucro sspe dense araneosi.

Involucrum magnum, crassum et latum, obscure viride
—atroviride, basi lata, + truncata.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 101

Squame exteriores + oblique patentes—leviter reflexe,
apice + resupinate, cochleatz, sat longs et late, ovato-lan-
ceolate—lanceolat&, supra obscure erugineo-virides et vul-
go + intense purpureo-violacee, anguste marginate, mar-
ginibus ssepe purpurascentibus, subtus obscure atrovirides
et presertim apicem versus + atro-purpurascentes, apicibus
sepius lucide purpureis; interiores latiuscule, lineari-lanceo-
late e basi latiore sensim in apicem + dilatatum, dilute—
obscure purpurascentem attenuate, + atro-virides, infra api-
cem + callose v. corniculate.

Calathiwm obscure luteum, sat plenum, + radians, 50
55 (—60) mm. latum.

ligule marginales latiuscule, sepe + canaliculate, ex-
tus stria lata, intense rubro-purpurea notate, ligularum
dentibus croceis—aurantiacis.

Anthere pollinitere.

Stylus luteus, stigmatibus livescentibus, longis.

Achenium + fusco-stramineum, obliquum, apice ipso bre-
ve et acute spinulosum et tuberculatum, ceterum leve, 3,5
mm. longum, ab apice 1 mm. lato sensim in basin angusta-
tum, apice in pyramiden 0,75 mm. latum sensim abiens, ros-
tro 9—10 mm. longo.

Jämtland: Östersund, Nya sägens brädgärd, straxt väs-
ter om vägöfvergängen till vattenuppfordringsverket samt
utefter järnvägslinjen mellan Östersund och Odensala (C.
F. SUNDBERG).

Norge: Dovre, Kongsvold (M. SONDEN); Hardanger,
Strandebarm, Tangernes-os (T. LILLEFOSSE).

Finland: Gamla Karleby, Hällhagen m. fl. st. (G.
MARKLUND); Satakunta, Lappvesi, Melkiä (H. Buch).

En mycket karaktäristisk art, utmärkt genom stora,
mörkt grågröna uppåt i bredd tilltagande blad med få breda
och långa lober, af hvilka de nedre äro bredast, rikt tandade
och skarpt spetsade, de öfre smalare mera helbräddade, klo-
lika med högt hvälfd rygg och nedåtriktade eller utåtböjda,
ofta breda och mera trubbade spetsar, stora breda, spjut-
eller oftare pillika, helbräddade eller med en och annan run-
dad inskärning försedda, oftast m. el. m. veckade, trubbade
eller kortspetsade ändflikar, breda mörkgröna till grön-
svarta, ofta purpuranlupna holkar med breda och m. el. m.
utåtriktade, i spetsen uppböjda ytterfjäll samt stora mörk-

102 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

gula korgar med oftast något rännformiga, radierande kant-
ligule, som på undersidan äga ett intensivt och mörkt röd-
violett färgband.

Särdeles karaktäristisk är motsatsen mellan de breda
rikligt tandade deltoidiska, smalspetsade nedre och de smala-
re m. el. m. klolika, oftast otandade och bredspetsade, ofta
nästan trubbade öfre loberna. Dessa äro oftast skilda af
smala tandade interlobier. Ej sällan öfvergå de nedre fli-
karna uppåt långsamt i interlobierna och stundom utbildas
hos djupare flikade exemplar mellan de större loberna smärre
dylika, därigenom att tänderna på flikarnas öfre del förstoras
och genom djupare inskärningar afskiljas från den nedre
delen. |

Mycket karaktäristiskt för arten är vidare ändlobens
benägenhet att erhälla djupt veckade kanter, hvilka stun-
dom därjämte äfven erhälla rundade inskärningar eller pä ena
eller andra sidan en större bred spetsad eller afrundad tand.

Arten synes hos oss ej äga nägra närmare släktingar.
På Norges västkust synas likväl några närstående former
förekomma. Af öfriga förut kända skandinaviska former
torde T. lucidum DaAuLst, och T. involucratum DAHLST. stå
den närmast.

T. preradians DaAntsrt.

H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca; Arkiv för botanik
etc. B 9. N:o 10. 1910. — Exsice.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca
scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 31, T. preradians
DAHLST.

Medelpad: Sundsvall innanför gränsen till Nya lasarettet
och v. om Gamla lasarettet samt på en gard (E. COLLINDER). — -
Uppland: Bromma s:n, Norrby (Fr. LÖNNKVIST); Lidingö,
Skärsättra, Kottla och Finedal (H. Dr); Solna s:n, Solna skogen
(H. Dt); Ulriksdal (FR. RÖNNKVIST). — Stockholm: St. Skug-
gan (D. LJUNGDAHL). — Södermanland: Nacka (D. LJUNGDAHL).

T. fasciatum DAHLST.

H. DAHLSTEDT: Einige wildwachsende Taraxaca aus dem
botan. Garten zu Upsala. Bot. stud. tillägnade F. R. KJELLMAN |

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 103

Ups. 1906. — Exsicc.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca scandinavica
exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 30. T. fasciatum DAHLST.

Medelpad: Sundsvall, Nya lasarettet (E. COLLINDER). —
Uppland: Solna s:n, Råsunda (K. STEENHOFF); Ulriksdal
(Fr. LÖNNKVIST); Danderyds s:n, Ösby (K. STEENHOFF). —
Södermanland: Strängnäs, Svingrind och järnvägsstationen
(V. & G. SAMUELSSON); Värdinge s:n, fuktig skogsäng (J. G.
LAURELL); Saltsjöbaden (Fr. LONNKvistT); Bockholms Sätra
(G. A. RINGSELLE).

Jämlör för öfrigt H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca,
p- 36 och H. LINDBERG: N ytt bidrag till kànnedomen om Tara-
xacum-formerna i Finland etc. p. 17!

T. interruptum Danursr.

H. DAHLSTEDT: Einige wildwachsende Taraxaca aus dem
botan. Garten zu Upsala. Bot. stud. tillägnade F. R. KJELL-
MAN. Ups. 1906. — Exsice.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca scandi-
navica exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 33, T. interruptum
DAHLST.

Ängermanland: Sollefteä, Västanbäck (J. E. STAwE). —
Södermanland: Bockholms Sätra (G. A. RINGSELLE).

Jämför för öfrigt H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca,
p. 35!

Enligt meddelande af apotekare C. PLEIJEL växer den vid
Västanbäck på mark, som en gång varit odlad, och är med
all sannolikhet införd.

För öfrigt är denna art hittills icke anträffad utom Mälar-
området, där den rundt Mälaren är en verklig karaktärsväxt,
förekommande på såväl odlad som naturlig mark.

T. longisquameum LINDB.

H. LINDBERG: Taraxacum-former från södra och mellersta
Finland: Acta Soc. pro fauna et flora fennica, 29, N:o 9. 1907.
— Exsice.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca scandinavica exsiccata,
Fasc. I (1911), N:o 34, 35. T. longisquameum LINDB. F.

Medelpad: Indal, Micksäter, hövall (E. CoLLINDER). —
Uppland: Solna s:n, Råsunda (K. STEENHOFF). — Väster-

104 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

götland: Tangeneds s:n, Grästorp (K. STEENHOFF). — Bohuslän:

Marstrand, Klafverån (G. LINDSTRÖM). — Göteborg: Gammel-
staden (A. F. LitLsEHoLM). — Dalsland: Åmål, Örneskogen
(H. Dr). — Skåne: Malmö, ö. hamnområdet (G. JOHANSSON).

Norge: Akersh. a, Asker, Hval och Hvalstad och Leangen
(HARTVIG JOHNSEN).

Jämför H. LINDBERG l. c. p. 21 och H. DAHLSTEDT: Öst-
svenska Taraxaca, p. 36 samt Västsvenska Taraxaca p. 48!

T. caudatulum DAHLST.

H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca; Arkiv för botanik

ete. B. 9. N:o 10. 1910. — Exsice.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca °

scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 36, T. caudatulum
DAHLST.

Medelpad: Sundsvall, Grundsund, Bryggeriet, Nya lasa-
settet m. fl. st. (E. COLLINDER); Selangers prástg. (E. CoLLIN-
DER). — Uppland: Flottsund (M. FropERvs); Solna s:n, Solna-
skogen (H. Dr); Lidingö, Kottla (H. Dr). — Stockholm: Norr-
tulls station (H. Dr), Djurgardsbrunnskanalen (H. Dr), Dan-
viks krokar (M. SONDEN). — Skåne: Malmö, östra hamnområdet
(G. JOHANSSON). |

Finland: Tammerfors, ängssluttning kring Sidesjärvi (Br.
FLODSTRÖM).

Jämför H. Danrsr. |. c. p. 67 och Västsvenska Taraxaca,
p. 63!

T. retroflexum LiInDB. FIL.

H. LINDBERG: Nytt bidrag till kännedomen om Taraxaca-
formerna i Finland I; särtryck ur »Meddel. af Soc. pro fauna et
flora fennica», h. 35. 1908. — Exsicc.: H. DAHLSTEDT: Tara-
xaca scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911), N:o 37, T. retro-
flexum LINDB. F.

Ängermanland: Sollefteà, Trängnipan och Västanbäck
(C. PLEIJEL), Borgen och Djupövägen (J. E. STAwE). — Upp-
land: Sundbyberg (Fr. Lönnkvist). — Stockholm: Djurgärds-
brunn vid kanalen, rikligt (H. Dr).

Norge: Kristiania, Botanisk Have (FR. LANGE), Akersh. a., -
Aker, Gresholmen (HArTVIG JOHNSEN). Jämför H. LINDBERG |.
l. c. p. 18 och H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca, p. 66!

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 105

T. semiglobosum LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Taraxacum-former från södra och mellersta
Finland: Acta soc. pro fauna et flora fennica, 29. N:o 9. 1907.

Medelpad: Sundsvall, ö. om Broströms hövall (E. COLLIN-
DER), Fredriksberg (Epw. JOHANSSON).

Jämför H. LINDBERG 1. c. p. 33.

Dessa äro de enda svenska lokaler, från hvilka T. semi-
globosum hittills är känd. De båda i östsvenska Taraxaca upp-
tagna lokalerna tillhöra andra arter. |

Exemplaren frän Östergötland, St. Lars s:n, Ekkällan ha
vid närmare granskning visat sig tillhöra T'. mucronatum LINDB.
FIL. och representera en från typiska former af denna för öfrigt
habituellt mycket varierande art något afvikande frodig åker-
form, hvilken i lobernas form visserligen äger en påfallande
likhet med T. semiglobosum men likväl i öfriga karaktärer är
afsevärdt skild.

Formen från Gottland, Visby, tillhör, såsom jag förut på-
pekat, T. latissimum PALMGR., hvilken, dà jag nedskref »Öst-
svenska Taraxaca», ej var mig bekant.

T. mucronatum LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Taraxacum-former från södra och mellersta
Finland. Acta soc. pro fauna et flora fennica, 29, N:o 9, 1907.
— Exsice.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca scandinavica exsiccata,
Fasc. I (1911), N:o 40, T. mucronatum LINDB. F.

Västerbotten: Skellefteå (K. STEENHOFF).— Åsele Ipm.:
Åsele (TH. Worr). — Ångermanland: Sollefteå flerstädes allmän
såsom Sortedalen, Österåsen nipa mellan stationen och Fax-
älfven, nedanför sanatoriet, Billsta, Trängnipan, Hågsta, Risö-
nipan, Svinryggen, Helgum (C. PLEIsEL), Risöbukten, Bru-
ket, Borgen, Västanbäck, Torgplanteringen och vid järnvägen
(J. E. Stawe). — Jämtland: Östersund, Nya Sägens brädgård
(C. F. SUNDBERG). — Medelpad: Indal, Micksäter gräsmark
(E. COLLINDER). — Uppland: Bladåkers s:n, Bennebol, Vällnora
(G. A. RINGSELLER). — Stockholm: Källvägen (K. STEENHOFF),
Norrtull (G. A. RrNGsELLE). — Dalsland: Mo s:n, Stommen;
Lilla Berga (H. Dt). — Bohuslän: Marstrand (G. LINDSTRÖM).

106 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 2.

Finland: Räfsö, gårdsplan (BR. FLODSTRÖM).

Jämför för öfrigt: H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca,

p. 53 och Västsvenska Taraxaca, p. 62!

T. obliquilobum DAHLST.

H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca: Arkiv för botanik

etc. B. 9. N:o 10. 1910.

Medelpad: Indal, Hare kvarn, gärdsplats (E. COLLINDER). —
— Jämtland: Östersund, Nya sägens brädgärd (C. F. SUNDBERG). |
— Uppland: Lidingö, Islinge (H. Dr). — Närke: Pålsboda,

Sköllersta (K. STEENHOFF). — Öland: Borgholm (O. KÖHLER).

— Bohuslän: Marstrand (G. LINDSTRÖM). — Göteborg: Gull- -

bergs vass (A. F. LILJEHOLM).

Jämför H. DAHLSTEDT: 1. c. p. 46 och Västsvenska Taxaraca, -

p. 54!

T. Dahlstedtii LINDB. FIL.
H. LINDBERG: Taraxacum-former från södra och mellersta
Finland; Acta soc. pro fauna et flora fennica, 29. N:o 9. 1907.

Ångermanland: Sollefteå, Borgen, Trängnipan och Sorte-
dalen (E. PLEIJEL). — Uppland: Bladäker, Bennebol; Vällnora

(G. RINGSELLE). — Värmland: Eds s:n, Segmon (K. STEEN-

HOFF); Sunne s:n, Ämberg (H. Dr). — Västergötland: Hjo; Herr-
ljunga (K. STEENHOFF). — Södermanland: Bockholms Sätra
(G. RINGSELLE). — Bohuslän: Marstrand, Koön, Långedal
(G. LINDSTRÖM). — Öland: Borgholms alfvar (F. R. AULIN).

Norge: Akersh. a., Malmökalven (HARTVIG JOHNSEN);

Österdalen, Koppang järnbanestation (Fr. LANGE); Hadeland,

Brandbu (FR. LANGE).

Ryssland: Kurland, Kreis Grobin, »Illjonscher Wald»;
»Abhänge am Bach bei Preckuln» (P. LACKSCHEWITZ).

Jämför H. LINDBERG |. c. p. 27, H. DAHLSTEDT: Östsvenska
Taraxaca, p. 44 och Västsvenska Taraxaca, p. 54!

T. polyodon DaAHLST.

~

H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca; Arkiv för botanik

ete., B. 9. N:o 10; 1910. — Exsice.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 107

scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911). N:o 47. T. polyodon
DAHLST.

Medelpad: Sundsvall, Nya lasarettet (E. CoLLINDER). —
Öland: Persnäs, Lofta myr (H. GRANVIK). — Skåne: Malmö, ö.
hamnområdet (G. JOHANSSON).

Finland: Gamla Karleby (G. MARKLUND).

Ryssland: Kurland, Kreis Grobin, »Wiese»; Nieder Bartau,
»Uferabhänge beim Pastorat» (P. LACKSCHEWITZ).

Jämför för öfrigt: H. DAHLSTEDT: l. c. p. 56!

T. Kjellmani Danrsr.

H. DAHLSTEDT: Einige wildwachsende Taraxaca aus dem
botan. Garten zu Upsala; Bot. stud. tillägnade F. R. KJELL-
MAN. Ups. 1906.

Ängermanland: Sollefteä, Bruket, Risönipan och Djupö-
vägen (C. PLEIJEL). — Västanbäck (J. E. STAwE). — Jämtland:
Östersund (K. STEENHoFF). — Medelpad: Sundsvall, järnvägen
(E. COLLINDER). — Uppland: Vällnora (G. RINGSELLE). —
Småland: Oskarshamn (O. KÖHLER).

Finland: Räfsö vid torget (BR. FLODSTRÖM).

Jämför för öfrigt H. DAHLSTEDT 1. c. p. 178, Östsvenska
Taraxaca, p. 45 samt H. LInDBERG: Taraxacum-former fran
södra och mellersta Finland, p. 28!

T. mimuliforme DAHLST.

H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca; Arkiv för botanik
etc. B. 9. N:o 10. 1910.

| Medelpad: Selånger, Grundsund (E. CoLLINDER). — Upp-
land: Ulriksdal (Fr. Lönnkvist). — Södermanland: Saltsjö-
baden (Fr. LÖNNKVIST).

Jämför för öfrigt: H. DAHLSTEDT 1. c. p. 61!

T. biforme Danursr.

H. DAHLSTEDT: Östsvenska Taraxaca; Arkiv för botanik.
B.9. N:o 10. 1910. — Exsicc.: H. DAHLSTEDT: Taraxaca scandi-
navica exsiccata, Fasc. I (1911) N:o 45, T.biforme DAHLST.

108 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Ångermanland: Sollefteå, Borgen (C. PLEIJEL). — Uppland:
Bladåker, Bennebol; Vällnora (G. RINGSELLE), Lidingö, Hersby
(H. Dr); Flottsund (M. FLoODERUS).

Norge: Akersh. a., Aker nära Hvalstad (HARTVIG JOHNSEN).

Finland: Sat., Tammerfors (B. FLODSTRÖM).

Jämför för öfrigt H. DAHLSTEDT l. c. p. 63!

T. pectinatiforme LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Taraxacum-former från södra och mellersta
Finland; Acta soc. pro fauna et flora fennica, 29. N:o 9. 1907.

Ångermanland: Sollefteå fl. st.; Hagesta och Berg (C.
PLEIJEL), Billsta norr om järnvägen, Västanbäck, Risöbukten,
norra stranden (J. E. STAWE).

Jämför för öfrigt: H. LINDBERG l. c. p. 30!

T. trilobatum PALMER.

A. PALMGREN: Bidrag till kännedomen om Ålands vege-
tation och flora II. Taraxacum-former, Acta soc. pro fauna et
flora fennica, 34. N:o 4. 1910.

Medelpad: Sundsvall (E. COLLINDER).
Jämför med afs. på utbr.: A. PALMGREN 1. c.!

T. intricatum LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Finska Taraxacum-former; Meddel. af Soc.
pro fauna et flora fennica, h. 36, 1910. — Exsicc.: H. DAHL-
STEDT: Taraxaca scandinavica exsiccata, Fasc I (1911). N:o
43. T. intricatum LINDB. FIL.

Ångermanland: Sollefteå, Bruket (C. PLEISEL). — Uppland:
Vällnora (G. RINGSELLE); Solna s:n, Råsunda (K. STEENHOFF);
Sundbyberg (FR. LÖNNKVIST). — Värmland: Säffle vid kana-
len (K. STEENHOFF); Ny s:n, Ottebol (K. STÉENHOFF). — Väs-
tergötland: Herrljunga (K. STEENHOFF).

Jämför äfven: H. DAHLSTEDT, Västsvenska Taraxaca, p. 65!

T. angustisquameum DAHLST.

H. DAHLSTEDT apud H. LINDBERG: Taraxacum-former |
frän södra och mellersta Finland; Acta Soc. pro fauna et flora
fennica. N:o 9. 1907.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 109

Medelpad: Sundsvall öster om Tivoli (E. COLLINDER). —
Öland: Pernäs, Lofta myr (H. GRANVIK). — Skåne: Malmö
hamnområde, rikl. (G. JOHANSSON).

Norge: Akersh. a., Aker, Gresholmen; Malmókolven (HART-
via JOHNSEN); Ormöen (FR. JEBE).

Jämför för öfrigt H. LINDBERG]. c. p. 23 och H. DAHLSTEDT:
Östsvenska Taraxaca, p. 53!

T. albicollum Daursr.

H. DAHLSTEDT: Västsvenska Taraxaca; Arkiv för Botanik.
Bd 10. N:o 11. 1911. — T. biformatum H. LINDBERG: Finska
Taraxacum-former in Meddelanden af Soc. pro fauna et flora
fennica, 36 h. p. 5. 1909—1910 (c. descr. brevi in lingua suecica ).

Ångermanland: Sollefteà, Trängnipan (C. PLEIJEL). —
Medelpad: Sundsvall, Skolhusparken, Gamla lasarettet, Bryg-
geriet (E. COLLINDER); Indal, Harfvom, gårdsplan; Micksäter,
hóvall och dikesrenar (E. COLLINDER). — Jämtland: Östersund,
Nya sàgens brádgàrd (C. F. SUNDBERG); Hammerdal (O. OHLIN).
— Småland: Hallingeby s:n, Eneby, Móckelkullen (C. PLEIJEL).

Norge: Hadeland, Brandbu (Fr. LANGE).

T. duplidens LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Taraxacum-former från södra och mellersta
Finland; Acta Soc. pro fauna et flora fennica, 29. N:o 9. 1907.
— Exsicccata: H. DAHLSTEDT: Taraxaca scandinavica exsic-
cata Fasc. I (1911). N:o 49. T. duplidens LinDB. FIL.

Ångermanland: Sollefteå, Torgplanteringen, Djupövägen
Sortedalen och Hägesta (C. PLEIJEL), Billsta norr om järnvägen,
Borgen (J. E. StaweE). — Medelpad: Indal, Kärfsta (E. Cor-
LINDER). — Uppland: Vällnora (G. A. RINGSELLE); Lidingö,
Finedal och Kottla (H. Dt). — Närke: Pålsboda, Sköllersta (K.
STEENHOFF). — Södermanland: Saltsjöbaden (FR. LÖNNKVIST).
.— Öland: Borgholm (Fr. AULIN). — Skåne: Malmö (G. JOHANS-
SON). — Dalsland: Svankila s:n, Ögården (H. Dr).

Ryssland: Kurland, Kreis Grobin, »Illjonseher Wald (P.
LACKSCHEWITZ ).

Jämför dessutom: H. LINDBERG |. c., A. PALMGREN: Bidrag

110 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

till Ålands veg. och flora I. Taraxaca p. 39 samt H. DAHLSTEDT:
Östsvenska Taraxaca p. 71 och Västsvenska Taraxaca p. 65!

T. parvuliceps LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Finska Taraxacum-former, Meddel. af Soc.
pro fauna et flora fennica 1910.1 — Exsicc.: H. DAHLSTEDT
Taraxaea scandinavica exsiccata, Fasc. I (1911). N:o 50. T.
parvuliceps LINDB. FIL.

I Norrland hittills endast anträffad i Västerbotten vid
Bygdeå (H. FAHLANDER).

Finland: Säkylä kyrkogård och Määpää by (Br. FLOR-
STRÖM).

Jämför dessutom H. DAHLSTEDT: Västsvenska Taraxaca
p. 66!

T. canaliculatum LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Taraxacum-former från södra och mel-
lersta Finland; Acta soc. pro fauna et flora fennica, 29, N:o
9, 1907. TEN

Ångermanland: Sollefteå, Helgum (C. PLEIJEL). — Me-
delpad: Selängers prästg. (E. COLLINDER); Indal, Häre kvarn,
gårdsplan (E. CoLLINDER). — Värmland: Säffle vid kanalen;
Ny s:n, Ottebol (K. STEENHOFF).

Norge: Hadeland, Brandbu (Fm. LANGE).

Jämför för öfrigt H. LINDBERG 1. c. och H. DAHLSTEDT,
Nya östsvenska Taraxaca p. 35 och Västsvenska Taraxaca
Dp. TM |

T. obtusulum LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Nytt bidrag till kännedomen om Taraxa-
cum-formerna i södra och mellersta Finland; Meddel. af Soc.
pro fauna et flora fennica, h. 35, 1908.

Angermanland: Sübrà s:n, Lungón (FR. LóxxKvisT)! .
— Stockholm: Källvägen, skogsbacke (K. STEENHOFF).
Jämför dessutom: H. DAHLSTEDT, Västsvenska Taraxaca, —
p. 72!

! Härmed rättas uppgiften i Västsvenska Taraxaca p. 66.

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 111

T. subpenicilliforme LINDB. FIL. mscr.

T. penicilliforme DaAnrsT. p. p. i Östsvenska Taraxaca:
Arkiv för Botanik B. 9. N:o 10. 1910. — T. penicilliforme
A. PALMGREN p. m. p. i Ålands veg. och hist. I Taraxaca:
Acta Soc. pro fauna et flora fennica, 34, N:o 1, 1910.

Åsele lpm.: Åsele (TH. Worr). — Ångermanland: Sol-
lefteä, Djupövägen, Hágesta, Billsta, Trängnipan, Borgnipan,
Borgen och Helgum (C. PLEIJEL), Västanbäck och Risö-
bukten (J. E. STAwE). — Jämtland: Hammerdal (O. OHLIN);
Östersund pä gräsplan vid järnvägsstationen, Nya sägens
brädgärd (C. F. SUNDBERG). — Medelpad: Indal, Harfvum
söder (E. CoLLINDER). — Härjedalen, Svegs s:n, Öfverberg
(8. J. ENANDER).

Norge: Hadeland, Brandbu (Fr. LANGE).

Till T. penicilliforme LiwpB. FIL., ha såväl jag som A.
PPALMGREN (loc. citatis) fört en mycket närstående art, som
nyligen af Dr. H. LINDBERG urskilts under ofvanstäende
namn och af honom inom kort kommer att beskrifvas.

Den ifrågavarande arten är, som sagdt, särdeles lik T.
pencilliforme och har af LINDBERG själf, ehuru med någon
tvekan förts som form till denna art, tills han påträffade
båda arterna växande på samma lokal och därigenom säkert
kunde fastslå skillnaden.

T. subpenicilliforme LisDB. FIL. skiljer sig genom följande,
mera i ögonen fallande karaktärer fran T. penicilliforme LINDB.
FIL.: Bladen äro af en mera utprägladt grågrön färg, korgarna
äro mera radierande och af ljusare gul och mindre ren färg
samt äga en väl utpräglad färgad strimma på kantligule’s ut-
sida, hvarjämte holkfjällen äro smalare och mera nedåtböjda.

Till T. subpenicilliforme höra alla i »Östsvenska Taraxaca »

(p. 72) upptagna lokaler från Sverige samt flertalet af de
åländska.

T. spilophyllum n. sp.

4 T. spilophyllum Danrsm. et T. pallidulum LisDB. FIL. in
E. COLLINDER: Medelpads flora i Norrländskt handbibliotek
IL Upps. 1909. — T. campylum Dautst. in sched.

1 * Till grund för beskrifningen af T. penicilliforme Lınne. F. ingår dock
icke material, tillhörande den nya arten.

112 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Folia sat obscure prasino-viridia, subtus sparsim, supra

sparsim—densiuscule, v. interiora dense—sat dense araneosa,
in pagina superiore sepe maculis sparsis—crebris, obscure
atropurpureis adspersa et sspe in angulis loborum et secus
margines + atropurpurea, petiolis angustis—latiusculis, sor-
dide et pallide violascentibus, nervi mediano inferne, rarius
pro majore parte + pallide et sspe sordide violaceo, exteri-
ora parva, lingulata, lobis deltoideis, + subulato-dentatis,
apicibus angustis, acutis, lobo terminali parvo, lato; + tri-
angulari, lobis lateralibus anguste acutis, exteriora et inter-
media, sepe fere omnia, + lanceolata—obovato-lanceolata, 5°
—6-loba, lobis inferioribus latis, brevioribus, in margine
superiore + subulato-dentatis, apicibus subulatis, + retrover-
sis, angustis—angustissimis, superioribus minus latis, longi- |
oribus, in marigine superiore leviter—sat convexo + subu-
lato-dentatis v. integris—fere integris, apicibus longis, acutis,
angustis—angustissimis, retroversis, sepe hamatis, lobo ter-
minali lato, triangulari, + integro, acuto v. magno sspe
sat elongato, sagittato, lobulis lateralibus longis, angustis,
cutis—acutissimis, sspe hamatis, supra lobulos laterales
in utroque latere dentibus 1—2 subulatis, sepe curvatis pre-
dita, interiora ut in fol. przced. lobata, lobo terminali sepe
magis elongato et majore, inferne in utroque latere denti-
bus angustis, 2—3 ssepius predita, intima v. sepe plurima,
florendi tempore rarius evoluta, + obovato-lanceolata, in-
ferne dentibus longis, subulatis predita, superne lobulis
parvis, subulato-dentatis, apicibus angustis, sepe hamatis,
v. superne + crebre dentata, dentibus angustis curvatis, apice |
breviore—longiore integro, breve acuto, marginibus + con-
vexis; folia plurima in specim. loco humido v. udo v. um-
broso crescentibus magis spathulata lobis brevioribus, minus
dentatis, lobo terminali marginibus magis convexis, obtu-
siusculo—minus acuto.

Scapi folia longiores v. ea superantes, inferne sparsim,
superne sparsim—densiuscule, sub involucro sspe sat dense
araneosi, + sordide vinosi.

Involucrum breve, crassiusculum—crassum, rarius gra-
cile, + obscure viride, basi vulgo + lata, ovato-truncata.

Squamae exteriores latiuscule—sat late, ovato-lanceo-
late—lanceolatz, in apicem brevem, angustum, purpureum
attenuate, + arcuato reflexe—subpatentes v. interdum +

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 113

erect&, supra obscure virides, subtus fere atrovirides et seepe
obscure purpurascentes; interiores sat obscure virides, line-
ari-lanceolatz, in apicem latum, + purpureum attenuate.

Calathium subobscure luteum, plenum, convexum, in-
terdum + radians, 35—45 mm. latum.

ligule marginales latiuscule, apicem versus sepe leviter
canaliculate, extus stria intense rubro-violacea colorate,
ligularum dentibus + fulvis—rubescentibus.

Anthere polline carentes.

Stylus luteus, stigmatibus + virescentibus, longis.

Achenium + obscure fusco-olivaceum, apice breve spinu-
losum et tuberculatum, ceterum + leve, 3 mm. longum.
vix 1 mm. latum, pyramide 1 mm. longo, late conico, rostro
9—9,5 mm. longo.

Åsele lappm.: Åsele (TH. Worr). — Ångermanland: Sol-
leftea, Heloum (C. PLEWEL). — Jämtland: Enafors; Ann,
flerstades, Klocka nara pensionatet och ofvan Klocka mellan-
gard; Undersåkers s:n, Ristafallet (C. F. SUNDBERG); Öster-
sund flerstädes (H. FAHLANDER, C. F. SUNDBERG), Ange och
mellan Östersund och Odensala (C. F. SUNDBERG), mel-
lan Herran och Kvarnan (C. F. SUNDBERG); Norderö (Fr.
Brum). — Medelpad: Ljustorps s:n, Härehögäsens sydvästra
sida, skogsstig (K. B. NORDSTRÖM); Timrå s:n, Frölands-
bodarna på stranden af Indalsälfven (F. Rıncıvs); Sköns
s:n, Hammarskulle (K. B. NORDSTRÖM); Ortviken (E. Cor-
LINDER); Sundsvall, flerstädes sasom vid järnvägen, Tivoli,
Folkskoleparken m. fl. st. (E. COLLINDER, C. A. NORDLANDER),
Balders hage och vid vägen till utsikten (K. LUNDBERG);
Selängers s:n, Näfsta (E. CoLLINDER). Tuna prästgård (E.
COLLINDER); Stöde s:n, Kärfsta (E. CoLLINDER); Borgsjö s:n,
Ånge, Lombäcken (E. CoLLINDER). — Härjedalen: Storsjö
sm, Ljungdalen på Ängesvallen och Kesävallen nära Torkel-
stöten (H. Dr), vall på norra sidan af Högrensvälen (H. Dr);
Öfre Ljusnedalen vid Flonsätrarna (M. ÖSTMAN); Tännäs
s:n, Tänndalen i fodervall (H. Dr), Funäsdalen flerstädes,
Funäsdalsberget i äkrar, Röstberget (M. ÖSTMAN); Grindes-
vallen vid Ormaruet (H. Dr); Ljusnedals bruk och Vallarne
(M. ÖSTMAN); Hede s:n, Långå, flerstädes, Långå skans (M.
ÖSTMAN), Tåssåsen, gårdsplan (H. Dr); Lillhärdal på präst-
gårdstomten (S. J. ENANDER). — Gästrikland: Hedesunda
sn, Sevalbo (J. KÄLLSTRÖM).

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 2. 8

114 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

Norge: Röros prstg. Brekken (M. ÖSTMAN); Dovre
(ELISABETH EKMAN), Kongsvold (C. LINDMAN); Lille Elvedal,
flerstädes såsom vid Trondvangen, Trondfjeld (FR. LANGE);
Gudbrandsdalen, Hedalen, Gramsseter vid Hovde (C. STÖR-
MER).

I »Östsvenska Taraxaca» p. 73 har jag fört denna art
under 7’. pallidulum Linpps., FIL. Alla i ofvan anförda afhand-
ling upptagna lokaler fran Jämtland, Medelpad och Härje-
dalen tillhöra narvarande art, hvaremot alla fran Stockholms-
trakten, Södermanland och Gottland tillhöra T. pallidulum
Linps. FIL. Exemplaren fran Östergötland, Småland och
Uppland tillhöra T. concolor LinDB. Fit. (Finska Taraxa-
cum-former i Meddel. af Soc. pro fauna et flora fennica,
1910). Västgötaexemplaren aro osäkra och behöfva ytter-
ligare granskas.

T. spilophyllum har ett ganska karaktärsistiskt utseende
genom sina m. el. m. mörkgröna, något i lökgrönt dragande
blad, som ofta på sin öfre sida äro rikligt småfläckiga, genom
deltoidiska långt och smalt spetsade, i själfva spetsen ofta
klolikt krökta, på öfre randen oftast fint syltandade lober,
tämligen stora, m. el. m. bredt triangulära, helbräddade el-
ler m. el. m. långsträckta pillika, nedtill med 1—2 par syl-
lika, ofta krökta tänder försedda, spetsade ändlober, täta,
tämligen små till medelstora m. el. m. kullriga korgar med
undertill lifligt och mörkt rödviolett färgade kantligule samt
vanligen korta, tämligen mörkt gröna holkar med bågformigt
nedböjda till nästan utstående, understundom uppåtriktade,
tämligen breda ytterholkfjäll.

Innerbladen, som dock sällan äro utvecklade vid blom-
ningen, äro m. el. m. omvändt äggrundt-lancettlika, nedtill
fint syltandade, uppåt med korta syltandade lober samt slu-
ta i en tämligen bred och stor, af krökta korta och långa tän-
der oregelbundet tandad, upptill helbräddad ändflik. Den-
na bladform är ej sällan förhärskande hos en del, isynnerhet
yngre individ.

På våta eller skuggiga lokaler bli bladen grundare inskurna
med låga, kortspetsade och på öfre randen sparsammare
syltandade sidoflikar samt få kortspetsad eller nästan trub-
big ändflik med mera konvexa kanter. Dylika exemplar
likna mycket T. pallidulum LiNDB. FIL. som dock har ännu
mera tydligt lökgröna blad med mera kortspetsade sidolober

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 115

samt ljusare korgar med mera gräviolett strimma på kant-
ligule’s undersida.

Medelpadska exemplar äro oftast på bladens öfversida
rikligt fläckiga. De härjedalska sakna vanligen liksom en del
af de jämtländska exemplaren fläckar. Ändfliken är hos
exemplar från Jämtland och Härjedalen ofta kortare och bre-
dare samt mera utprägladt triangulär, hos exemplar från
Medelpad oftare mera utdragen och pillik, men alla mellan-
former förekomma inom de nämnda landskapen mellan dessa
former, äfvensom till de habituellt mycket afvikande, på våta
lokaler växande individen. Vid inflyttning af dylika individ
på normalt bevattnad mark förändras bladen och erhålla
långspetsade lober samt ändlober af normalt utseende.

Arten torde vara mycket nära besläktad med 7T. palli-
dulum LINDB. FIL.

T. septentrionale n. sp.

Folia + lete viridia, subtus sparsim araneosa, supra
ob pilos molles, articulatos, sparsos—densiusculos + canescen-
tia, petiolis angustis, subulatis, + pallide violaceis, nervo
mediano inferne v. pro majore parte + pallide—sepe sat lu-
cide violaceo, extima et exteriora, interdum fere omnia, +
profunde incisa, elongata, lineari-lanceolata—lanceolata, 5
—9-loba, lobis + approximatis—sat distantibus (interlobiis an-
gustis, + subulato-dentatis), latiusculis, + deltoideis et + re-
troversis—hamatis, in margine superiore, summis paucis
interdum exceptis, + crebre et anguste subulato-dentatis v.
superioribus interdum dentibus longis 1—3 solum preditis,
apicibus brevibus—sat longis, angustis, acutis—acutissimis,
lobo terminali plerumque parvo, triangulari, integro, acuto,
interiora et interdum plurima + elongate lanceolata—angus-
te obovato-lanceolata, lobis ut in precedentibus, vulgo pau-
cioribus, lobo terminali hastato—sagittato, latiore—angusti-
ore, sepe valde elongato, supra lobulos laterales vulgo con-
tracto et supra medium denuo + dilatato, basi nunc inferne
V. pro majore parte + subulato-dentato nune late et irre-
gulariter dentato, dentibus superioribus sspe longioribus,
apice brevi—sat longo, interdum sat elongato, integro, acuto,
marginibus leviter—sat convexis, intima v. haud raro omnia
v. plurima + late—anguste obovato-lanceolata, usque a basi

116 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

angusto dentibus longioribus, minoribus crebris interrmixtis,
omnibus + curvatis, angustis, acutis praedita, apice mediocri
—longo, integro, marginibus + convexis, breve acuto—ob-
tusiusculo; in speciminibus foliis magis integris exteriora
etiam ssepius integra—integerrima, + acute denticulata.

Scapi folia equantes v. + superantes, haud raro + de-
cumbentes, + sordide et pallide—obscure vinosi, inferne spar-
sim, superne sparsim—densiuscule, sub involucro sspe sat
dense araneosi.

Involucrum ssepius dilute viride, mediocriter longum,
latiuseulum, post anthesim sat elongatum, basi + ovata, sat
contracta.

Squame exteriores + reflexe, basi latiuscule, lineari-
lanceolate, in apicem longum, + coloratum, sspe dilute
rubro-purpureum attenuate, infra apicem + callose v. breve
corniculate, supra dilute virides, subtus magis obscure viri-
des; interiores lineari-lanceolatze, e basi latiore in apicem
angustum obscure—dilute purpureum attenuate, plerum-
que dilute virides, infra apicem + collose v. breve cornute,
plereque apicibus ipsis sepe adherentes.

Calathiwm subobscure luteum, + convexum, sat parvum,
(30—)35—45 mm. latum.

Ligule marginales latiuscule, extus stria inferne oliva-
ceo-purpurea, apice magis rubro-purpurea colorata, denti-
bus lig. apice ssepe + croceis—rubro-purpureis.

Anthere polline carentes.

Stylus luteus—sordide luteus, stigmatibus sordidis—le-
viter livescentibus.

Achenium + fusco-olivaceum, apice ssepius leviter atte-
nuato breve et acute spinulosum et tuberculatum, cate-
rum leviter tuberculatum v. leve, 2,75—3 mm. longum,
1 mm. latum, pyramide 0,5—0,75 mm. longo + conico-Cy- |
lindrico, rostro 11—12 mm. longo. |

Torne lappm.: Abisko (E. L. EKMAN). — Ume lappm.: —
Kyrkberget vid Storuman (GUNNAR ANDERSSON). — Åsele |
lappm.: Åsele (TH. Worr). — Ångermanland: Sabra, Fins- |
vik (G. PETERS); Sollefteå, Trängnipan, Djupövägen, Hà- |
gesta, Helgum, Österäsen, nipa vid Faxälfven (C. PLEIJEL),
Risóbukten (C. PLEIJEL, J. E. Stawe). — Jämtland: Ånn, —
strax väster om stationen (C. F. SUNDBERG). — Medelpad: |
Liden (C. A. NORDLANDER); Stöde s:n, Ön, Kärfsta, ängskant

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 117

vid en myr (C. A. NORDLANDER); Sundsvall (C. A. Norp-
LANDER, E. COLLINDER); Indal, Harfvom söder (E. CoLLIx-
DER). — Dalsland: Mo s:n, Öjersbyn, vägkant (P. A. LARSSON).

Norge: Lille Elvedal och Trondfjeld; Lóckens järnvägs-
station (FR. LANGE).

Finland: Ostrob. media: Lappijärvi prastgardsing (A.
L. Backman). — Savonia bor.: Jorois s:n, Järvikylä (H. Liwp-
BERG). — Lapp. kemens: Kittilä kyrkby (H. LINDBERG).

Denna art är ganska karaktäristisk och lätt igenkänd,
bland annat genom sina ljust gröna, ofta af fint spindelväfs-
ludd, isynnerhet inåt i rosetten m. el. m. grågröna blad, ej
särdeles breda efter blomningen tämligen långa, mycket
ljust gröna holkar med smal bas och starkt nedåtrikade, vid
basen tämligen breda i en lång smal spets utdragna ytter-
holkfjäll samt små eller medelstora tämligen mörka täta
och kullriga korgar med mot spetsen något rännformiga
kantligulz.

De yttre eller stundom de flesta bladen äro i allmänhet
mycket smala, långt utdraget lancettlika samt äga talrika
deltoidiska, nedåtriktade eller mot bladets spets mera klo-
lika, oftast rikt syltandade flikar med skarpa, kortare eller
längre spetsar och små, oftast m. el. m. triangulära helbräd-
dade och skarpspetsade ändlober. Ofta sitta flikarna hos dy-
lika blad glest, skilda af smala syltandade interlobier. De
därpå följande mellanbladen äro likaledes oftast långt ut-
dragna, äro nedtill försedda med deltoidiska, syltandade
lober och sluta i en vanligen lång och smal, pillik eller ibland
spjutlik ändflik med korta sidolober. Ändliken är nedtill
än fint och ojämnt syltandad, ofta uppåt med några längre
tänder, än tandad af större och bredare tättsittande, något
olikstora, uppåt oftast längre tänder och slutar i en helbräd-
dad kortare eller längre ofta särdeles lång och skarp spets
med rakare kanter eller kortare spets med mera konvexa
kanter. Hvad som särdeles ger karaktär åt denna ändflik
är att den nedre tandade delen är nästan jämnbred och sma-
lare än den öfre helbräddade delen, från hvilken den i allmän-
het begränsas af ett par större tänder. De inre bladen äro
m. el. m. hela, mera äggrundt lancettlika med smal bas och
antingen nedtill kortflikade och upptill tätt tandade af långa
och korta, skarpa och bakåtkrökta tänder eller ända från
basen på dylikt sätt tandade samt hafva längre eller kortare

118 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 2.

helbräddade mindre skarpa spetsar, begränsade af konvexa
kanter. Oftast äga en del blad på sin öfversida isynnerhet
innerbladen, enstaka till sparsamma, sällan talrikare, små
purpursvarta fläckar.

Särdeles karaktäristiskt för arten är äfven, att inner-
fjällen ofta långt efter afblomstringen till ett antal af 2—3
sammanhänga med sina spetsar.

T. septentrionale är tydligen rätt nära besläktad med
T. brachycephalum, från hvilken den är väl skild genom sina
ljusgröna blad, ljust gröna, längre holkar med långa och
långt smalspetsade, ej hinnkantade ytterfjäll samt ljusare
korgar. Äfven med T. triangulare äger den vissa likheter,
men är från denna skild genom sina smala, ljusare gröna
blad med rikligare tandade lober, mellanbladens karaktäris-
tiska ändlober samt något mörkare korgar med smalare, ej
platta kantligule.

Från T. concolor, hvilken den äfven liknar rätt mycket,
är den skild genom sina ljusgröna blad med kortare, mera
rikligt tandade lober, mellanbladens ändflikar, mera orena
stift och märken samt mindre lifligt färgade kantligule.

T. brachycephalum n. sp.

Folia + elongata, obscure prasino-viridia, maculis ob-
scure atropurpureis, parvis, sparsis—crebrioribus sspius ad-
spersa, in angulis loborum et inter lobos ssepe obscure atro-
purpureo-colorata, subtus sparsim, supra sparsim—densius-
cule pilis sat longis araneoso-pilosa, petiolis + latis, alatis,
rubro-violaceis, nervo mediano + obscure—lucide rubro-vio-
laceo, exteriora parva, + lingulata, inferne + denticulata,
3—4-loba, lobis brevibus sat latis, + hamatis, breve acutis,
margine convexo, + denticulato, lobo terminali brevi trian-
gulari v. sagittato, + denticulato, marginibus convexis, obtu-
siusculo, exteriora et intermedia + elongate lanceolata, +
profunde incisa, 5—8-loba, lobis approximatis, inferioribus
angustioribus, in margine superiore + crebre subulato-den-
tatis, + deltoideis, apicibus retroversis—sat patentibus, s&-
pe longis, angustis, + acutis, superioribus latioribus deltoi-
deis, + retroversis—hamatis, in margine superiore subrecto |
— sat convexo (summis paucis sepe exceptis) + crebre sub- |

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 119

ulato-dentatis v. summis dentibus 1—2 sat longis instruc-
tis, lobo terminali brevi, triangulari—majore, + sagittato,
integro v. inferne + subulato-dentato, dente uno alterove
majore, + acuto—acuminato, interiora florendi tempore ra-
rius evoluta, magna et sat lata, basi sepe + dilatata, subu-
lato-dentata, lobis paucioribus, latis, + hamatis, denticu-
latis, lobo terminal magno, sagittato, lobulis lateralibus
atis, acutis, marginibus + convexis, integro v. inferne sub-
ulato-dentato, dente uno alterove majore intermixto, breve
acuto, v. pauca fere subintegra, inferne lobulis parvis, denti-
eulatis, caeterum superne dentibus majoribus et minoribus
retroversis predita, apice + longo, integro, marginibus +
convexis, breve acuto.

Scapi folia equantes v. paullo superantes, + sordide
violacei, inferne sparsim—densiuscule, superne densiuscule
—dense, sub involucro sepe crebre araneosi.

Involucrum parvum, humile, crassum sat dilute—obscure
viride, basi + truncata.

Squame exteriores latiuscule, ovato-lanceolatee—lanceo-
late, breve acuminate, obtusiuscule—obtuse, paullo supra
medium sq. interiorum adtingentes, + patentes et + mar-
ginatze, supra sat obscure virides et sspe toto v. superne +
obscure purpureo-violacex, apice + purpurese, subtus ob-
secure virides; interiores sat dilute—obscure fere serugineo-
virides, late e basi latiore + lanceolate, in apicem latius-
culum, + purpurascentem attenuate, infra apicem sepe +
conspicue callose v. cornute.

Calathium parvum, plenum, obscure luteum (suberoceum),
35—45 mm. latum.

Ligule marginales latiuscule, extus in medio stria ob-
seure rubro-purpurea, in marginibus colore + croceo notate.

Anthere polline carentes.

Stylus sordide luteus, stigmatibus + virescentibus, re-
volutis.

Acheniwm (immaturum) fusco-stramineum, apice acute
et sat longe spinulosum et tuberculatum, ceterum leve,
c. 2,5 mm. longum 0,7 mm. latum, apice in pyramiden c.
0,6 mm. longum, conicum, attenuatum, rostro c. 10 mm. longo.

Åsele lappm., Åsele (Tm. Worr) — Ångermanland:
Sollefteå Borgen, Svinryggen, Risónipan och Västanbäck
(C. PLEISEL), Trängnipan (C. Pressen, J. E. SrAwE), Sollef-

120 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. wN:o 2.

teä på gata vid järnvägen, Bruket, Risóbukten, Djupón,
Billsta öster om järnvägen (J. E. STAwE). — Medelpad, Sunds- -
vall (C. A. NORDLANDER). |

Denna mycket karaktäristiska art utmärker sig framfór-
allt genom sina mörkt lökgröna, tämligen rikt spindelväfs-
håriga, vanligen småfläckiga och i lobvinklarna samt på
skifvan mellan loberna ofta mörkt purpurvioletta, utdraget
lancettlika blad med talrika på sin nedre del smalare och del-
toidiska, på öfre delen bredare, m. el. m. klolika, i allmänhet
utom de allra öfversta på öfre randen m. el. m. rikt syltandade
flikar, m. el. m. spindelväfshäriga korta korgskaft, små la-
ga och breda, vanligen mörkgröna holkar med tämligen bre-
da, utstående och m. el. m. tydligt hinnkantade, yttre holk-
fjäll, små täta, mörkt gula korgar med kantligule’s strimma
mörkviolett och utåt begränsad af en saffransgul färg samt
mörka märken och saknad af pollen. |

Arten torde vara besläktad med 7. spilophyllum, men
är lätt skild genom sina mörkare korgar, utstäende hinn-
kantade ytterfjäll och långsträckta m. el. m. lancettlika med
talrika, mindre utstående och mindre smalspetsade lober
försedda blad samt med liten pillik eller triangulär, helbräd-
dad eller nedtill med flera tänder försedd ändflik med kor-
tare sidolober.

Hos typiskt utbildade exemplar äro flikarna talrika och
tättsittande samt riktligt syltandade utom de allra öfversta,
som äro helbräddade eller äga 1—2 par smala och långa syl-
tänder. Innerbladen bli ofta mycket stora med bred utvidgad
bas och stor, af konvexa kanter begränsad, helbräddad eller
nedtill syltandad till groftandad ändflik med en eller annan
inblandad större tand.

Kantblommorna äro särdeles karaktäristiska genom sin
på undersidan i kanterna saffransgula färg och sin mörkt röd-
violetta strimma i midten. Kantblommorna äro äfven på in-
sidan mörkare färgade och mörkare än de inre.

T. concolor LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Finska Taraxacum-former; Meddel. af Soc.
pro fauna et flora fennica 1910. :
Ångermanland: Sollefteå, Djupövägen (C. PLEIJEL). Me-
delpad: Borgsjóede (E. COLLINDER). — Helsingland: Bollnäs,

HUGO DAHLSTEDT, NORDSVENSKA TARAXACA. 423

Varpnäs (K. SrEENHOFF); Söderhamn (K. STEENHOFF). —
Uppland: Uppsala (M. FLopERvS); Ljusterö s:n, Lagnö 6 (E.
LiNDEGREN). — Östergötland: Linköping, Stolplyckan (H. Dr).
— Smäland: Västervik (C. PLEIJEL).

T. triangulare LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Bidrag till kännedomen om Taraxacum-
formerna i Finland I. Särtryck ur »Meddelanden af Soc. pro
fauna et flora fennica», h. 35. 1908.

Ängermanland: Sollefteà, flerstádes, Västanbäck, Hägesta
(E. CoLLINDER). — Uppland: Vällnora (G. RINGSELLE). —
Stockholm: Norrtull (G. A. RINGSELLE).

Norge: Hadeland, Brandbu (Fr. LANGE).

Jämför för öfrigt: H. DAHLSTEDT, Västsvenska Taraxaca,
p. 68!

T. remotijugum LINDB. FIL.

H. LINDBERG: Bidrag till kännedomen om Taraxacum-
formerna i Finland I. Särtryck ur »Meddel. af Soc. pro fauna
et flora fennica», h. 35. 1908.

Åsele lpm.: Åsele (TH. Worr). — Ångermanland: Sollefteå,
Helgum och Billsta (C. PLEISEL). — Medelpad: Indal, Karfsta
handelsbod, Ön, gräsmark, och Harfvom (E. CoLLINDER);
Selångers prästg. (E. COLLINDER). — Jämtland: Hammerdal
(0. OHLIN); Östersund, Nya ságens brädgärd (C. F. SUNDBERG).
Härjedalen: Tännäs s:n, Funäsdalen; Ljusnedal, Vallarne (M.
ÖSTMAN). .

Finland: Lappon. kemens.; Kittilä (G. LANG); Ostrob.
kajanens.: Suomensalmi (OÖ. KYvKkKYNEN); Ostrob. austral.:
Vasa, gräslinda vid järnvägsstationen (A. Linprors); Karel.
boreal.: Viborgs s:n, mellan Musta och Rättijärvi vid landsvägen
till Imatra (H. Buch); Savon. boreal.: Kuopio, flerstädes
.(E. J. BUDDEN, ÅINO STÄLBERG); Tavast., austr., Evois (A.
RENVALL).

Jämför dessutom H. DAHLSTEDT: Västsvenska Taraxaca,

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 2. 8*

Artförteckning.

. adpressum DAHLST. n. sp.

alatum LINDB. F.
albicollum DanrsT. .
amblycentrum DAHLST.

angustiquameum DAHLST. .

biformatum LINDB. F. .
biforme DAHLST.

brachycephalum Eam i n. Sp.

canaliculatum LINDB. F.
campylum DAHLST.
caudatulum DAHLsT.
ceratolobum DAHLST. n. sp.

chrysostylum DAHLST. n. sp. .
cochleatum DAHLsTt. & LINDB.

F. n. sp. THE
concolor LINDB. F.
croceum DAHLST. .
crocodes DAHLST. .
Dahlstedtii LINDB. F.
duplidens LINDB. F.
eximium DAHLST. n. sp. .
expallidiforme Danrsr.
fasciatum DAHLST.
firmum DAHLST. n. sp.
fulvum RAUNKE. .

galeatum DAHLST. n. sp.. .

grammolepis DAHLST. n. sp.
hamatum RAUNK.

hirtellum Danrsm. n. sp.. .

» Hjeltii DAHLST.

Vv vv Vv ww wv Vv Vv

hypocheris DAHLST.n.sp. .

interruptum DAHLST.
intricatum LiNDe. F.
Kjellmani Dautst. .
leticolor DAnrsm. .
letum . DAHLST.

DAHLST. . €
latipes DAHLST. n. sp.

longisquameum TAM F.

macrocentrum DAHLST. n. sp. .

marginatum DanrsT. .

medioximum DAHLST. n. sp. .

melanostylum TH. FR. r.
mimuliforme DanrsT. .

Tryckt den 20 november 1912.

Uppsala 1912. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B.

* obscurans

Sid.

53 | T. mucronatum LINDB. F.

. 98 | » nevosiforme DAHLST. n. sp. .

. 109 | » nevosum DAHLST.

97 | » obliquilobum DanrsTm. .

. 108 » obscurans DAHLST.

. 109 » obtusatum DanrsT.n.sp.. .

. 107 » obtusulum LINDB. r.

118 | » opacum DAHLsT.

. 110 | » pallidulum LINDB. F.

. 111 | » parvuliceps LINDE. F. .

. 104 | » pectinatiforme LINDB. F.. .
12 » pholidocarpum DAHLST. n. sp.
S6 | » piceatum DanrsT...

| » preradians DAHLST. .

73 | » prestans LINDE. F.
120 » polyodon DAHLST.. .

15 » privum DAHBHLST.

11 » proximum DAHLST. . :
106 » purpuridens DAHLST. n. sp.
109 » radiosum DAHLST. n. sp..

30 » remotijugum LINDB. F.

99 » repletum DAHLST. . .

102 » retroflexum LINDB. F. . .

42 » rhodolepis DAHLST. n. sp.

11 » rhodoneuron DAHLST. n. Sp.

59 » rubiginosum DAHLST. n. sp.. .
95 | » scotodes DAHLST. n. sp. .

99 | » scotolepis DAHLST. n. Sp. ..
89 | » semiglobosum LINDE. F. .

8 | » septentrionale DAHLST. n. sp. .
40 » spectabile Danrsr.

103 » spilophyllum DAHLST. n. sp.
108 » squarrosum DAHLST. n. Sp..
107 » stictophyllum DanrsT. n. sp..
97 » subopacum DAHLST. n. sp...
» subpenicilliforme LINDB.F.n.sp.

10 » Sundbergii DAHLST. n. Sp. .
76 » tenebricans DAHLST.. .

103 » tenuilobum DAHLST..

82 » tornense TH. FR. F.

11 » triangulare LINDB. F.

28 » trilobatum PALMGR. .

8 » unguilobum DAHLST. n. sp.
107 » vestrobottnicum DAHLST.n.sp. 71

oO ene

ARKIV FÖR BOTANIK.
BAND 12. N:o 3.

Studien in Närkes Rhodologie.
Von

L. P. R. MATSSON und HILDING LUNDELIUS.

Mitgeteilt am 10. April 1912 durch V. WrrrRocK und G. LAGERHEIM.

Die Flora Nàrkes ist arm, wenn man nur an die Anzahl
der Arten denkt, aber beim Studium der Pflanzengeogra-
phie Schwedens ist sie von grossem Interesse. Schon die La-
ge mitten im Lande zwischen anderen Provinzen eingedrückt
bewirkt nämlich, dass diese Spezialflora einen bedeutenden
Einfluss beim Bestimmen der Grenzen zwischen verschie-
denen Arten und Formen, vor allem zwischen den ost- und west-
schwedischen, aber auch gewissermassen zwischen den nord- und
südschwedischen ausüben muss. Hauptsächlich daran den-
kend, und da wir wussten, dass früher keine Studien von
irgend einer Umfassung in Närkes Rhodologie betrieben
worden sind, unternahm einer von uns im Spätsommer und
Herbste 1909 eine Serie Übersichtsuntersuchungen in ver-
schiedenen Teilen der Provinz mit der Stadt Örebro als Aus-
gangspunkt. Infolge dazwischen gekommener Hindernisse
hat diese Zusammenfassung von den Resultaten unserer
Bearbeitung von dem auf diese Weise eingesammelten Ma-
terial erst nun veröffentlicht werden können.

- | In der Gegend von Örebro sind Untersuchungen in den
Kirchspielen Hofsta, Almby und Längbro unternommen
worden. Ferner im nördlichen Närke:! Dylta und Er-

' Betreffs der pflanzengeographischen Einteilung der Provinz usw. wird
auf LUNDELIUS: Växtgeografiska anteckningar beträffande Närkes fanerogam-
vegetation, Botaniska Notiser 1910, Seite 17 u. f., hingewiesen.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 3. 1

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 3.

valla im Kirchspiele Axberg. Im westlichen Närke: im
Kirchspiele Tysslinge: Latorp; im Kirchspiele Gräfve: Lind-
backa und Gräfveby.

d
j
|

OAM VL HN >; -

Da das Material, mit dem wir uns zu bewegen gehabt |

haben, nicht umfassend gewesen ist, hat es keine positiven

Aussprüche in der einen oder anderen Richtung veranlassen |

können; diese Zeilen wollen auch nichts anderes als ein ge-

ringer Anfang zu einer Untersuchung von der Rosa-Vege-

tation der Provinz sein.

* *

I. Rosa eanina L.

*glaucescens (Dzsv.) Scuz. subf.: Am Wege Orebro— 1

östl. Teil des Waldes »Retratt».
*rubelliflora (Rip.) var.: im Kirchspiele Tysslinge
(sub-f.).

II. R. glauca ViLr.

*argutula Marss. n. subsp.

Aculei frequentes—sparsi, ab alta basi ovata—oblonga
+ insigniter imminuti, subito compressi, media parte brevi
aliquantulum obliquati, apice longo, acuto declinati—uncinati;

petioli aculeolati, aculeolis in glandulas interdum transgredien- |

tibus; foliola tenuia, satis tamen duriuscula, infra + albescenti- |
cesia, nervis prostantibus, supra griseo-glauco-viridia, in |

flavescentem vergentia, fol. inferiorum cuneato-ovalia— obo-
vata, fol. superiorum a basi anguste rotundata vel aliquan-
tulum decurrenti—rotundata, marginibus zqualiter in api-

cem progredientibus, ovalia (parte apicali interdum tamen .

subabbreviata), acumine nullo vel brevi, crebre et submi-
nute serrata; dentes fol. super. anguste triangulares, mar-

ginibus rectis, equaliter et recte in apicem extracti; pseu-

docarpia elliptica—rotundata, basi plerumque breviter decur-

renti interdum breviter pyriformia; sepalorum pinna + di-.
latatze, iterum subpinnatifide. — Foliola simpliciter vel inter- -

dum irregulariter serrata; pedunculi leves; sepala nec dorso

nec margine glandulifera.
Am Wege zwischen Orebro n. w. »Reträtt»; im Kirch-
spiele Gräfve, Gräfveby.

v

ne ii re

MATSSON U. LUNDELIUS, STUDIEN IN NÄRKES RHODOLOGIE. 3

— subargutula: Foliola sepius irregulariter glandulose
serrata; petioli + glanduliferi; pedunculi + glanduloso-setosi;
sepala dorso glandulifera. — Im Kirchspiele Tysslinge: La-
torp; im Kirchspiele Längbro: Karlslund.

— perargutula: Foliola glandulose et composite biser-
rata; petioli + glanduliferi; pedunculi leves; sepala et dorso
et marginibus sine glandulis; — Am Wege Orebro—westl.
Wald »Retràátt ».

— superargutula: Foliola et petioli ut in forma pre-
cedenti; pedunculi et sepala ut in forma subargutula. —
Im Kirchspiele Làngbro: Karlslund.

*consternata Marss. n. subsp.

Aculei frequentes—sparsi, ab alta basi anguste ovata—
oblonga + insigniter imminuti, sensim attenuati, media parte
sat bene conformata horizontales, apice brevi uncinati; petioli
aculeolati, aculeolis in glandulas transgredientibus; foliola
duriuscula, dilute glauco-viridia, in flavescentem vergentia,
infra pallidiora, fol. inferiorum a cuneata basi obovata—sub-
rotundata, fol. superiorum a basi breviter cuneata—subrotun-
da, ssepe aliquantulum decurrenti, marginibus zqualibus,
obovata (vel rhombea)—rotundata vel subovalia parte api-
cali magis decurtata, acumine nullo vel brevi, abrupte pro-
minenti, crebre et subminute serrata; dentes fol. super. angus-
ti, sublongiusculi, acuti, dorso curvato, latere antico incur-
vato in apicem accumbentem, interdum prolongatum zqua-
liter prominentes; pseudocarpium terminale breviter pyri-
forme, cetera breviter elliptica—rotundata; sepalorum pinne
magne, + dilatate, iterum subpinnatifide. (R. *euneatula Av.
var. Marss, in sched.) — Im Kirchspiele Axberg: Dylta.

*cuneatula Ar.: am Wege zwischen der Kirche von
Almby u. Ormesta (Grund- u. per-ff.; manche Sträuche). —
Am Wege Ormesta—Hjàlmarsberg im Kirchspiele Almby
(pre-f.). — Uppl.—Srml.; Hall, Boh., S. u. w. Norwegen
bis an Godö im Stifte des nördl. Bergen, nach Ar.

*decurtata Marss. v. Ervallensis Marss. n. var.
Foliola magna, grosse serrata; dentes acumine nullo vel bre-
vissimo non accumbentes.

In der Gegend vom Bahnhofe Ervalla.

— Haupt-f.: Srml.! Ög., Gotl., Sm., Hall, Norwegen.

*Dyringii Marss. n. subsp.

Aculei frequentes—sparsi, a basi alta et oblonga parum

4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 3.

Es

imminuti, sensim attenuati, media parte bene conformata
aliquantulum obliquati, apice declinati—uncinati; cortex, sti-
pule, petioli, bractee plerumque valde rubescentes; petiol?
sepe aculeolati, interdum + glanduliferi; foliola firmula,
infra albescenti-cesia, valde pruinosa, supra glauco-viridia,
in flavescentem vergentia, fol. inferiorum cuneata—cuneato-
ovalia, dentibus sat magnis, fol. superiorum a basi attenuata
vel anguste rotundata cuneato-ovalia—ovalia vel anguste ovalia
— (fol. suprem.) ovali-lanceolata, plerumque tamen parte api-
cali + insigniter decurtata, acumine nullo vel brevi angus-
toque; dentes fol. super. sat angusti, dorso curvato, longius- -
culo, latere antico incurvato, breviusculo, in apicem accum- |
bentem, interdum prolongatum sensim prominentes; pseu-
docarpia breviter pyriformia—rotundata; sepala extracte tri-
angularia, pinnis sat parvis, linearibus, iterum vix vel parum
pinnatifidis. i

Am Wege Orebro—w. »Reträtt» (super-f.). — Norwegen:
Holmestrand (Grund-, sub- u. per-f. — J. DYRING). |

*farinulosa Marss. n. subsp.

Aculei frequentes—sparsi, sat magni, a basi alta et ob-
longa perspicue imminuti, sensim tamen attenuati, media '
parte + obliquati, apice declinati—uncinati; petioli aculeo- |
lati, aculeolis in glandulas sspe transgredientibus; foliola |
tenuia, sed firma, nervis tenuibus, minime surgentibus, infra
farinoso-glaucescentia, supra opace glauco-viridia, fol. in-
feriorum cuneato-ovalia—obovata, fol. superiorum a basi cu-
neata—rotundata (parte basali bene conformata) cuneato- |
ovalia—ovalia— (foliol. impar. fol. suprem.) ovata, parte api-
cali (fol. inf. et med.) + abrupte imminuta—(fol. suprem.)
bene evoluta, acumine nullo vel brevissimo, obliquo; serra-
ture valde dispares, majores in folis supremis quam in infi- |
mis, obtusiuscule—triangulares, marginibus vulgo rectis vel.
dorso subrecto, + acuminate, in apicem rectum vel sub-
accumbentem prominentes; pseudocarpia breviter pyrifor-
mia—obovata; sepalorum pinne sspe sublineares, parvee, in- -
terdum tamen dilatatze, majores. i

Am Wege Orebro—w. »Reträtt» (per-f.). — Uppl., Srml.

*fricans Marss.: am Wege zwischen Örebro u. w. Teil
des Waldes »Reträtt»; im Kirchspiele Längbro: Karlslund
(per-f.). — Vrml., Dls, Srml: Vardinge (Ar.); S. u. w.
Norwegen.

vod ait a xD o oe

|
|
,

MATSSON U. LUNDELIUS, STUDIEN IN NÄRKES RHODOLOGIE. 5

*inserta Marss.: im Kirchspiele (= K:e) Axberg: Dylta;
im K:e Tysslinge: Latorp; am Wege zwischen Ormesta
und Hjälmarsberg im K:e Almby, und am Wege zwischen
der Kirche von Almby n. Ormesta. — Uppl.—Sk., S. u.
w. Norwegen.

*inserta Marss. var. amplificata Marss. n. var.

Serrature amplificatze, sed breves, marginibus rectis,
acumine brevi—brevissimo, recte prominentes, glanduloso-
composite.

Am Wege zwischen der Kirche von Almby und Ormesta.

*opaciformis (=subcristata): im K:e Gräfve: Gräfveby
(per-f.). — »Abgemacht westlicher Typus, der aber auch im
Binnenlande vorkommt; reichlich die westliche Küste ent-
lang (sowohl die schwedische als die norwegische) und ebenso
reichlich in den Provinzen des Vättersees Vrml. u. Vg. und
an den Ufern des Vättersees (Hjo und Motala: WıssLow;
Sm.: Ölmstad: C. RENDAHL); Die östlichsten Fundörter,
die mir bekannt sind, sind Ög.: Linköping (S. ALMQUIST)
und Risinge (F. O. VESTERBERG); Blek.: Asarum (F. Svar-
LUND).» ALMQUIST: Skandinaviska Former af Rosa glauca,
Arkiv för Botanik X:3 (1910), s. 108.

*prolatula A. & M. v. decurtatula Marss. n. var.

Aculei breves; foliola fol. super. non minus valde ab-
breviata.

Im Kirchspiele Längbro: Karlslund; am Wege Örebro
—östl. Teil des Waldes »Reträtt» (zwei Sträuche) (per-f.).
Haupt-f.: Uppl.—Sk.

*Wahlenbergii Marss.: im K:e Tysslinge: Latorp
(Grund- u. sub-ff.). — Uppl.—Sk., Norwegen, Finland.

**vieinalis Marss. v. discrescens Marss. n. var.

.. Foliola fol. inf. et med. elatiora, marginibus rectioribus;
serrature eorundem angustiores et rectiores, in apicem longi-
orem extract.

Im Kirchspiele Tysslinge: Latorp (Grund-f.); am Wege
Orebro—w. Teil des Waldes »Retratt» (Grund- u. sub-f.):
am Wege Örebro—östl. Teil des Waldes »Reträtt» (sub-f.).

Haupt-f. ‚Vrml.—Sk., Norwegen.

6 ARKIV: FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 3.

IIT. R. coriifolia FR.

1. glauciformis Ar.

*engymnophylla Marss. n. subsp. |

Aculei frequentes—sparsi, sat parvi, a basi humili vel
parum edita, ovata—oblonga abrupte attenuati, compressi, —
media parte brevi horizontales, apice elongato declinati—
interdum uncinati; petioli pubescentes—pilosuli, aculeolati, —
+ glanduliferi; foliola tenuia, duriuscula, infra pallide cesia— —
cesio-glaucescentia, aliquantulum flavescentula, in nervis
pilosula, cetera glabra vel parce piligera, supra c&sio-glauco-
viridia, glabra, fol. inferiorum cuneata—obovata, fol. medio-
rum et superiorum a basi + cuneata, parte basali longiore
quam decurtata apicali, in hane abrupte imminuta, regu-
lariter rhombea, acumine brevi—sublongo, profunde serrata;
dentes tamen sat parvi, crebri, fol. superior. anguste triangu-
lares, marginibus rectis sensim in apicem rectum, elonga-
tum et subulatum egredientes; pedunculi breves; pseudo-
carpia elliptica—rotundata vel breviter pyriformia; sepalo-
rum pinne lineares. — Forma puberula R. *dilatantis AT.
videtur. — (R. extensula A. & M. p. p.) —

Im Kirchspiele Tysslinge: Latorp (per-f.) — Gotl.
Im Kirchspiele Ardre: Petsarfve (C. G. WITTBERG).

*turbatula Marss. n. subsp.

Aculei tenues, frequentes—sparsi, a basi humili vel pa-
rum edita, abrupte imminuti, media parte brevi horizon-
tales, apice longo declinati—incurvati; petiol? pubescentes,
regulariter non aculeolati; foliola sat tenuia, supra pilosula,
cesio-glauco-viridia, in flavescentem vergentia, infra pubes-
centia—pilosula, czesio-glaucescentia, pilis non fortiter qui-
dem adpressis, fol. inferiorum obovata—cuneata, fol. medi-
orum et superiorum a basi attenuata—subrotundata, ssepe
aliquantulum decurrenti, parte basali bene evoluta, abrupte
in partem apicalem abbreviatam transgredientia, rhombeo-
obovata—ovalia vel rhombeo-ovalia, acumine brevissimo vel
nullo; serratwre fol. infer. majores, fol. super. parve, mar-
gine exteriore curvato, interiore incurvato, sensim in api-
cem brevem + accumbentem egredientes; pedunculi breves;
pseudocarpia sat parva, breviter pyriformia; sepala parva,

i
;

Hi

MATSSON U. LUNDELIUS, STUDIEN IN NÄRKES RHODOLOGIE. 7

pinne lineares vel a basi equaliter acuminate. (R. pallens
AT. p. p.)

Im Kirchspiele Hofsta; in der Gegend vom Bahnhofe
Ervalla, nordl. Teil der Provinz. (Grund- u. per-f.). Srml.
Im Kirchspiele Várdinge (f. serraturis apice aliquantulum
longioribus, foliolis magis acuminatis) (Marssow ).

In Uplandia crescit subspecies vicina:

*debilitata Marss. n. subsp.

Differt a pracedenti aculeis longioribus, a basi angus-
tioribus; foliolis fol. mediorum et superiorum parte apicali
melius evoluta obovatis vel navigiiformibus—ovatis vel ova-
libus; serraturis horum foliolorum subobtusis—triangularibus,
abrupte—zequaliter in apicem longum, rectum—subaccumben-
tem egredientibus; sepalorum pinnis angustioribus, sepe
iterum pinnatifidis. (BR. *paliens Ar. p. p.) Uppl. Uppsala:
Norbylund (Grund -f.) (J. E. ZETTERSTEDT); Knifsta (Grund-
u. super-f.) (A. LÖFGREN) etc.

2. virentiformis ÅT.

*nummularia Ar.: am Wege Örebro—östl. »Reträtt»;
am Wege zwischen der Kirche von Almby—Ormesta; am
Wege Orebrc—westl. »Reträtt». (super-f.). Uppl.—Sm., Dls.
| *vanescens Marss. var. benevanescens Marss. n.

var.

Acule; sat longi, ab alta basi ovato- vel ovali-oblonga
—oblonga sensim attenuati, apice longo, uncinati; petioli acu-
leolati, aculeolis imparibus, glandulis non visis; foliola cras-
sa, supra obscure, infra pallide cinereo-viridia, colore viridi
vanescenti, utrinque pubescentia, pilis non adpressis, fol.
inferiorum rotundata—ovata vel obovata, fol. mediorum et
Superiorum breviter ovata—ovata, non acuminata; serrature
fol. super. breves, obtuse, dorso curvato, longiusculo, latere
antico curvato—recto, brevi, abrupte in apicem brevissimum
patentem—rectum imminutie; pedunculi sat longi (0,6—2
.em.); pseudocarpia pyriformia—elliptica.

Im Kirchspiele Tysslinge: Latorp.

| Forma vicina: aculeis ab alta basi abrupte imminutis;
petiolis regulariter sine aculeolis; foliolis aliquantulum viri-
dioribus, supra solum pilosis; serraturis in apicem longio-

8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 3.

rem progredientibus. — Dals. Ånimskog: Lilla Bräcke, Mur-
gröneberget (Grund-f.) (P. A. Larsson); Edsleskog: Bräcke
(per-f.) (P. A. LARSSON).

Haupt-f.: Uppl.—Sk., Norwegen.

$
d

IV. R. mollis Sm.

Var. typica Scuz. f.: am Wege Örebro—ö. »Reträtt».'

*empylota Marss. n. subsp. j

Aculei regulariter longi, recti—aliquantulum incurvati,
a basi sensim attenuati; foliola carnose crassiuscula, supra
griseo-glauca, in flavescentem vergentia, infra cinereo- glau-
cescentia, per totam paginam glandulis ferrugineis + cre- |
brescentibus vestita, utrinque dense puberula, fol. inferio-
rum ovata—obovata vel cuneato-ovalia, fol. mediorum et
superiorum ovata—ovalia vel (interdum) cuneato-ovalia, mar-
ginibus zqualiter curvatis usque ad apicem vix acumina-.
tum; serrature breves, subobtus@—triangulares, cito et equa-
.liter in apicem + extractum; rectum—subaccumbentem pro-
gredientes, dentibus secund. ord. brevibus, equilongis; pseu-
docarpia pyriformia vel breviter pyriformia—rotundata; pin-
ne sepalorum laterales lineares, pinna terminalis longa + di-
latata.

Am Wege Ormesta—Hjàlmarsnás im Kirchspiele Alm-
by; am Wege zwischen der Kirche von Almby u. Ormesta; in
der Gegend vom Bahnhofe Ervalla, nórdl. Teil der Prov
(forma ).

*empylotoides Marss. n. subsp.

Differt a precedenti aculeis tenuioribus, + incurvatis; |
foliolis ovatis—rotundatis; serraturis obtusis, abrupte in bre-
vem apicem accumbentem progredientibus; glandulis in pa-
gina foliolorum inferiore, receptaculis etc. frequentioribus.

Am Wege zwischen Ormesta u. Hjälmarsnäs im Kirch-
spiele Almby. i

*nigrans MATSS. in SERNANDER: Stipa pennata i Vaster-
götl. — Sv. bot. Tidskr. 1908 p. 53 (nomen solum). 4

Aculei regulariter longi et recti, a basi repente compressi

! Vielleicht eine Hybridität zwischen mollis und coriifolia im Kirch-
spiele Längbro: Karlslund. Unser Material ist zu gering um entscheid
zu können und klar zu machen ; vielleicht etwa ganz neues.

MATSSON U. LUNDELIUS, STUDIEN IN NÄRKES RHODOLOGIE. 9

foliola sat plana, tenuiora, supra obscure glauco-viridia—
ezxsia, infra obscure cesia, per totam paginam glandulis ple-
rumque crebris, brunneo-nigrescentibus—nigris vestita, ut-
rinque villosa, fol. inferiorum obovata—rotundata, fol. medi-
orum et superiorum a parte media elongata ad apicem xqua-
liter attenuata, ovata vel ovalia—extracte ovalia, acumine
brevi vel nullo; serrature parve—mediocres, fol. super. trian-
gulares, marginibus plerumque rectis, zqualiter in apicem
acutum et rectum progredientes; pseudocarpia immatura
obscure cessio-viridia, basi + decurrenti, rotundata— pyrifor-
mia; sepalorum pinne plerumque longe, lineares.

Vg. Kinnekulle: Brattfors (S. BrLowqvuisT); Vartofta—
Åsaka (J. R. SERNANDER); Sättra (P. F. Lunpevist); Boh.
Norum: Stenung, Hjälmared (A. F. LiLJEHoOLM). — Norwe-
gen: Holmestrand (J. DYRING).

Var.: aculei breves, aliquantulum incurvati; serrature
breviores, subobtuse—triangulares, in apicem brevem repente
—sensim progredientes.

Im Kirchspiele Hofsta.

*pseudopomifera LONNR. var. refragata Marss.
n. var.

Aculei breves, aliquantulum obliquati, a basi repente
compressi; foliola insigniter plana, tenuiora, non magna, in-
fra albescenti-cinerea—cinereo-cesia, per totam paginam glan-
dulis nune raris, nunc crebrescentibus, stramineo-ferrugi-
neis vestita, supra cinereo-cesia, in flavescentem vergentia,
utrinque villosa, fol. inferiorum obovata—rotundata, fol. me-
diorum et superiorum marginibus abrupte in partem api-
calem transgredientibus, cuneato-ovalia vel rhombea—ova-
lia—(interdum) ovata, acumine brevi, acuto; serrature par-
.vie—mediocres, remotiuscul&, fol. super. subobtuse—triangu-
lares, in apicem acutum—subulatum repente—sensim progre-
dientes, patentes—rect:ze; pseudocar pia levia—glanduloso-setosa,
basi plerumque breviter decurrenti, regulariter rotundata;
pinne sepalorum laterales plerumque parve et pauce, + di-
latate, pinna terminalis elongata parumque dilatata.

Am Wege Orebro—w. »Retrütt»; im Walde »Retritt»,
s. 6. von Örebro; am Wege Ormesta—Hjälmarsnäs im Kirch-
spiele Almby; am Wege zwischen Almby und Ormesta.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 3. i?

10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 3.

Haupt-f. ist über das ganze skandinavische Verbrei-
tungsgebiet mollis’ verbreitet. |

V. R. einnamomea L.

var. typica LEFFL.: am Wege zwischen Örebro u. w.
»Reträtt» (zwei Sträuche).

Tryckt den 2 augusti 1912.

Uppsala 1912. Almgvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B.

ARKIV FÖR BOTANIK.

BAND 12. N:o 4.

Löfmossornas utbredning i Sverige.
II.
Cryphwacee och Neckeracee.
Af
HJALMAR MOLLER.

Meddelad den 24 april 1912 af A. G. NATHORST och G. LAGERHEIM:

Med 7 figurer.

Materialet till ifrågavarande arbete har utgjort 3,500
exemplar, hvaraf de 1,200 exemplaren komma på Cryphza-
ceerna och de 2,300 på Neckeraceerna. Hufvudsakligen har
jag erhållit materialet från våra offentliga institutioner näm-
ligen Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm (betecknas i
uppsatsen S.), Uppsala botaniska institution (betecknas U.),
Lunds botaniska institution (betecknas L.) och Göteborgs mu-
seum (betecknas G.); dessutom har jag haft till låns samlin-
garna från Botaniska museerna i Köpenhamn, Kristiania, Ber-
gen och Helsingfors. Från följande allmänna läroverk nämli-
gen Linköping, Visby, Västerås och Örebro har jag likaledes
haft samlingar till påseende.

Nedanstående personer ha välvilligt låtit mig låna deras
samlingar:

Lektor E. ADLErz, Örebro.

Lektor H. W. ARNELL, Uppsala.

Stationsinspektor A. ARvEN, Grenna.

Landtmätare F. Benn, Östersund.

Làroverksadjunkt E. CoLLINDER, Sundsvall.
Apotekare A. GrAPE, Hofverberg.

Arkiv für botanik. Band 12. No 4. l

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Fil. Doktor G. HELLSING, Uppsala.

Konservator O. R. HoLMBERG, Lund.

Direktör A. HürPHERs, Skara.

Folkskollàrare P. A. IssÉN, Furingstad.
Làroverksadjunkt K. JOHANSSON, Visby.

Lektor E. JÄDERHOLM, Västervik.

Folkskoleinspektör K. KJELLMARK, Malmö.

Folkskollärare J. A. LEWIN, Jonsberg.

Amanuens H LINDBERG, Helsingfors.

Apotekare K. LÖFVANDER, Höganäs.

Fil. Doktor M. O. MALTE, Kanada.

Fil. Kandidat S. MEDELIUS, Nybro.

Fil. Kandidat V. NORLIND, Lund.

Direktör J. E. PALMÉR, Sundsandvik.

Apotekare J. PERSSON, Tranås.

Laroverksadjunkt R. A. RINGSELLE, Stockholm.
Apotekare C. O. STENSTRÖM, Ragunda.

Apotekare H. THEDENIUS, Partilled.

Folkskollärare F. O. WESTERBERG, Vistinge. |
Jägmästare O. VESTERLUND, Älfdalen. |
Redaktör E. P. Vrane, Falköping. i
Läroverksadjunkt E. VETTERHALL, Hälsingborg. ;

Till ofvanstående institutioners föreståndare och tjänste-
män samt ofvannämnda herrar bryologer vill jag hembära
min tacksamhet. Särskildt vill jag nämna Professor A. G.
NATHORST, som varit lifligt intresserad af mitt arbete och
på allt sätt understódt detsamma, samt Lektor H. W. Ar
NELL, som äfvenledes denna gång ställt till mitt förfogande
icke blott sina rika samlingar utan också sina under många
år förda anteckningar angående mossornas förekomst. Utan
Lektor ARNELLS undersökningar skulle kännedomen om moss-
floran i Norrlands södra provinser ha varit synnerligen brist-
fällig. Äfven till Doktor I. HAGEN står jag i tacksamhets-
skuld för granskningen af några kritiska former. ;

Angående planen för arbetet vill jag hänvisa till första

delen. a

7

Antitrichia curtipendula (L.) Brip.

1718. Hypnum arboreum repens, capitulis reflexis, brevibus pediculis
infidentibus ; DILLENIUS, Catalog. plantar. sponte circa. Gissam
nascentium. Sid. 220.

1741. Hypnum dentatum curtipendulum, viticulis rigidis; DILLENIUS,
Historia muscorum. Sid. 33, tafl. 43, fig. 69.

1745. Hypnum ramis vagis teretibus, foliis ovatis, acutis patulis, capsulis
pendulis; LiNNzEUS, Flora suecica. Sid. 320.

1753. Hypnum curtipendulum ; LINNZUS, Species plantarum. Sid. 1128.

1786. Neckera hamulosa,; VILLARS, Catalogue method. des plantes du
jardin de Strasbourg. Sid. 42.

1788. Neckera curtipendula; Timm, Flore megapolitane Prodromus.
Sid. 221.

1818. Anomodon curtipendulus; HooKER and TAYLOR, Muscologia bri-
tannica. Sid. 79.

1819. Antitrichia curtipendula; BRIDEL, Mantissa muscorum. Sid. 136.

1832. Neckera curtipendula H. 5. brachycarpa; Hartman, Handbok i
Skandinaviens flora. 2 Uppl., sid. 338.

1849. Cyrtopus curtipendulus; Spruce, The Musci and Hepatice of
the Pyrenees. N:r 113 i Annal. and Magaz. of nat. hist. 1849,
sid. 151.

Antitrichia curtipendula är en af de fä mossarter, som
redan anföras i OLoF CEısıus’! afhandling Plantarum circa
Upsaliam sponte nascentium Catalogus för år 1732 och som
med säkerhet kunnat identifieras. Den upptages här under
DILLENIUS namn »Hypnum arboreum, repens, capitulis reflexis,
brevibus pediculis infidentibus» och uppgifves växande kring
Uppsala. Vára äldsta, ännu bevarade svenska exemplar ligga
i Riksmuseets samlingar och hafva tillhört MONTINS (med pä-
skrift »specimen a me lectum in Hallandia»), OssEcks och
ALSTROMERS (exemplaret samladt af P. OsBECK) herbarier.
Som oftast fallet är med exemplar från denna tid, äro de ej
daterade. I Uppsala museums samlingar finnes ett exemplar,
samladt af F. EHRHART vid Uppsala. Da denne vistades
1 Uppsala ären 1772—1776, máste exemplaret vara samladt

_ ' Cexstus, sid. 26. Afhandlingen utgafs anonymt, men LINNÉ upp-
gifver i Flora suecica, Ed. II, sid. XI som författare Oror CELSIUS.

7

4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

något af dessa åren. Det äldsta med säkerhet daterade exem- -
plar (jag undantager da ett med päskriften »Scania 1807»)
är samladt af GÖRAN WAHLENBERG vid Uppsala ar 1822. :
Blomningstiden! tyckes utsträckt på flera månader men
äger hufvudsakligen rum i slutet af juni och juli. Exemplaren -
fran Vätö sn i Uppland, samlade den ??/6 1910, visade så-
lunda antheridier, som dels voro slutna och dels börjat öppna
sig; exemplar från Halleberg den ?9/7 1899 hade en blomma
med de flesta arkegonierna oöppnade, flera öppnade hvita,
samt endast ett óppnadt brunt. Å andra sidan har jag fun- |
nit exemplar från Lännäs i Närke, samlade så sent som den
7/19 1873, hvilka haft antheridierna dels oóppnade och dels
halftömda. Mössan afkastas mycket tidigt redan i februari
och mars månader. Jag har sett exemplar från Liarum i
Skåne, samlade den !/ı 1897, där endast en mössa var kvar
samt från Linköping den ?/, 1885, dar de flesta ännu sutto |
på. Locket fälles i allmänhet i april och maj månader;
exemplar, samlade den ?*/ 1858 vid Gottsunda i Uppland, -
hade alla locken kvar, under det att exemplar från samma
trakt den !'/4 1840 endast hade ett och annat kvar. Samma-
lunda är förhållandet med exemplar från Stafnäs vid Stock-
holm, samlade den ®/ı 1902. A exemplar fran Jonsberg den ;
27/, 1897 äro alla lock bortfallna. Fruktexemplar äro vid
ostkusten kända fran sa nordlig provins som Medelpad, under —
det att inuti landet fruktbärande exemplar ej ga nordliga ;
än Värmland. |
Arten varierar i Sverige rätt mycket. Ibland blir stam-
men krypande och grenarna korta, då den får en viss likhet
med former af Leucodon sciuroides (L.) Schwaer. och i her-
barier har jag flera gånger sett, att man förväxlat den med
denna. Stundom utvecklas talrika flageller, hvilka gifva åt
växten ett egendomligt utseende. Från flere lokaler i Skåne
samt från Burseryd i Småland har jag sett exemplar, som
varit antingen alldeles svarta eller ock svarta nertill och i
topparna gröna. I andra upplagan af HARTMANS flora? upp-
tages en forma brachycarpa, utmärkt genom »fröh. korta n.
äggrunda». Originalexemplaren till denna form finnas i Upp-

Q— M om ow

! ARNELL I, sid. 94: (Löfsprickningen) Blomstertiden (högsommaren);
fruktmognaden i såningstiden. +
? 1832, sid. 338.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 5

salaherbariet men äro omöjliga att skilja fran hufvudformen.
Formen är ocksä struken i florans 7 upplaga.

I Götaland och Svealand kan Antitrichia curtipendula räk-
nas till de vanligare arterna och anträffas ofta rikt fruktifi-
cerande på något beskuggade klippor och lösa block. Isyd-
ligaste Sverige uppträder den nog helst pä nedersta delen af
trädstammar, hufvudsakligen ek och bok men äfven andra
löfträd. Säsom en mera egendomlig växtplats kan nämnas
flygsandsfälten vid Simrishamn. Växande tillsammans med
arten finner man Leucodon sciuroides (L.) SCHWEGR., Stereo-
don cupressiformis (L.) BRID., Neckera complanata (L.) HöBEN.,
Dicranum scoparium (L.) HEDW. m. fl.

Arten har sin förnämsta utbredning 1 södra och mellersta
Sverige. Från Värmland och Dalarna är den känd endast
från ett par lokaler från hvardera provinsen. I Norrland
håller den sig helst till kustprovinserna och går knappast in
i de högländta delarna. Sålunda är den i Härjedalen känd
från endast en lokal, som är belägen nära Hälsinglands gräns.
Den högsta punkt, hvarifrån jag sett exemplaren är Åre-
skutan, där den anträffats i skogsbältet, troligen i barrskogs-
regionen enligt uppgift af lektor E. ADLERZ. Jag har aldrig
sett någon uppgift om, att arten går öfver skogsgränsen.
Från Västerbotten och Norrbotten är den ej ännu känd och
ännu mindre från Lappmarkerna, om jag undantager ett
exemplar, som enligt uppgift skulle vara samladt på Sarek-
fjället i Lule lappmark. Möjligt är emellertid, att en för-
växling af lokaler här föreligger och ARNELL och JENSEN om-
nämna ej arten i det stora arbetet öfver Sarekområdets
mossflora. I så fall skulle, såvidt man känner, artens nord-
gräns i Sverige vara 63? n. br. (Nordingrå i Ångermanland).

Antitrichia curtipendula har en mycket vidsträckt ut-
bredning och förekommer i alla världsdelarna utom Austra-
lien. I Asien är den känd från Kaukasien, i Afrika går den
ända ner till Goda-hopps-udden; i Norra Amerika har den
stor utbredning ända upp till Grönland; i Syd-Amerika är
den anträffad i Patagonien.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat:
EHRHART, Pl. cr. exsiccate N:r 69, Uppland.
HARTMAN, Bryacee Scandinavie N:r 132, Gästrikland.

LINDGREN, THEDENIUS, SILLÉN, Musci Suecie exsiccati,
N:r 9.

7

6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

SILLÉN, Musei frondosi Scandinavie exsiccati N:r 94,

Västmanland.

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. sSöfvestad, Krageholm 1885 A. L. GRÖNVALL. Sim- |
rishamn 1897 G. HELLSING. S. Åsum 1892 Hs. MÖLLER. Öved,
Frualid 1892 Hs. MÖLLER. S. Sandby 1911 V. Nortınn. Eslöf
1892 H. G. SIMMONS. Herslöf, Askatorp 1902 C. Kurck (8.). Torr-
lösa, Trolleholm 1824 N. O. AHNFELT. Bosarp 1823 N. O. AHun-

FELT. Billinge 19118. MEDELivs. Hammarlunda, Löberöd, 1869

A. TULLBERG (L.). Gudmundtorp 1894 C. ÖSTENFELD. Lyby, Sex-

p

torp 1871 A. TurLBERG. Hör 1891 Hs. MÖLLER m. fl Asp--

hult, Liarum 1897 K. L. LÖFVANDER. Ottarp, Videröra 1899 N.
ALvTHIN (S. L.). Halmstad, Dufeke 1894 N. ALVTHIN (L.).
Kropp 1874 B. JÖNSSON (L.). Brunnby, Kullaberg enl. N.C.
GYLLENSTJERNA.! Oderljunga, Ulfs, 1848 J. E. ZETTERSTEDT
(U. L.). Riseberga, Skärali 1873 N. J. ScHEUTZ (L.) m. fl.
Torekov, Hallands Väderö 1896 H. G. SIMMONS (S.). Tjórnarp
1893 Hs. MÖLLER (U. L.) Ö. Broby 1862 C. O. HAMNSTRÓM
(S.); Gustafsberg C. O. HawxwsrRÓM (U.); Linnaryd C. 0.
HaMwsTRÓM (L.). Hästveda 1873 J. ERIKSSON (U.).
Blekinge. Ronneby, Djupadal 1860 A. P. WiNsrow (L.).

?
[
'
+

4

j

;
£
"
4

“
a
^

A
}
1
.

|

Förkärla, Tromtö enl. W. ARNELL. Nättraby enl. W. ARNELL. -

Hjortsberga enl. R. Hurt.” Fridlefstad enl. W. ARNELL.
Tving enl. W. ARNELL. Karlskrona, Vàmmó 1857 J. ANKAR-
CRONA (G.) 1870 P. F. Lunpevist (U.). Augerum, Verkö

1875 K. Fr. THEDENIUS (S.). Rödeby, Rödebyholm enl. R.

Hurr?; Spjutsbygd 1875 F. SVANLUND.

Halland. L. J. MONTIN (S.) och P. OsBecx (S.).^ Hal-.

landsás 1872 Hs. HOLMGREN. Onsala 1868 E. TRANA (U.).

Småland. Hinneryd, Fagerdala 1898 Hs. MÖLLER (S. L.).

Skatelöf, Huseby 1868 P. T. CreveE (U.) Grenna 1859 M.

Huss. Växjö 1863 N. J. ScHEUTzZ (L.); Kronoberg 1901 B.

NILSSON (L.) Madesjö 1909 S. MEDELIUS (S.); Österäng 1909

S. MEDELIUS. Kalmar 1870 P. F. Lunpevist (U.); Stensö

1906 Hs. MÖLLER (S.). Ryssby, Käremo 1908 Hs. MÖLLER (S),
Rockneby 1908 G. LörstEDT (S.) Alem, Räsnäs 1907 HJ.

1 GYLLENSTJERNA, sid. 8l.

? Hutt, sid. 204.
® Hutt, sid. 203, 204, 215.
* BEXELL, sid. 402.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 7

MÖLLER (S.) Hälleberga, Orrefors 1907 Hs. MÖLLER (S.).
Femsjö E. Fries (U),* 1859 O. G. BlomBerg (U. L.); Hagnen
1851 Tu. M. Fries (U.). Burseryd, Mölneberg 1875 K. A. Tu.
Ser# (G.); Åsberg 1876 K. A. Tu. SETH (U.) Almesäkra,
Klintaberg 1865 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.); Storkvarn 1865
J. E. ZETTERSTEDT (U.)? S. Vi 1889 P. DusÉn (U.). Inga-
torp, Bergsäng 1888 R. Torr (U.); Heljarp 1906 K. L. Lór-
VANDER (S.) Höreda, Broarp 1871 E. VETTERHALL (S.). Ek-
sjö N. J. ScHEUTZ (L.), 1871 E. VETTERHALL; Soäsen N. J.
ScHEUTZz (L.) Barkeryd, Boarp 1884 W. ARNELL. Oggestorp,
Torp 1887 K. JoHANSSON. Månsarp, Taberg enl. J. E. Zer-
TERSTEDT.? Jönköping 1899 A. ArvEN; Dunkehallar 1863 J.
E. ZETTERSTEDT (U.). 1868, 1874 G. A. FRÓMaN (S. L.); Vat-
tenledningen 1884 W. ARNELL. Huskvarna 1863 J. E. ZET-
TERSTEDT (U.) 1889 A. ArvEn; Rosendala 1874 C. A. AN-
DERSSON (L.). Visingsö 1877 J. E. ZETTERSTEDT.*

Öland. Ås, Ottenby enl. J. E. ZErrERsTEDT.? Torslunda,
Färjestaden 1867 J. E. ZETTERSTEDT (U.);? Tveta 1867 dod
ZETTERSTEDT (S. U.)? Algutsrum, Möllstorp enl. J. E. ZET-
TERSTEDT.? Runsten 1867 J. E. ZETTERSTEDT (L.).? Lot, Ka-
reholm 1865 S. ©. LINDBERG (S.) Högsrum, St. Rör enl. J.
E. ZETTERSTEDT,? 1908 S. Magni (S.). Borgholm enl. J. E.
ZETTERSTEDT,? 1908 Hs. MÖLLER, 1910 G. E. Du Rıerz (S.).
Böda 1865 S. O. LINDBERG (S.); enl. J. E. ZETTERSTEDT.*

Gottland. Kräklingbro, Torsburgen 1874 F. ELMQVIST (S.).
Bro 1893 T. VESTERGREN. Lärbro, Norrvangabergen 1858
C. HARTMAN (U.).5

Östergötland. N. Vi, Viskarnsbergen 1882 W. ARNELL.
Sund, Ydre 1866, 1874 K. F. DusÉN (L.). Omberg 1863 H3.
HorxgREN (S.), 1886 G. Marme (L.); Borgs udde 1853 J. E.
ZETTERSTEDT (U.), 1889 C. A. TÄRNLUND. Vist, Säby 1872
E. ADLERZ. Linköping 1885 E. ApLerz (S.); Skolmästare-
hagen 1884 J. G. GUNNARSSON. Björsäter, Ekhult 1869 N.
C. KINDBERG (S.) Skällvik, Stegeborg 1897 A. GRAPE. Ske-
"inge, Ekhumpen 1836 C. O. HAMNSTRÖM (L.) V. Ny H».
HOLMGREN (S..' Motala enl. Hs. HOLMGREN;' Marieberg

FRIES 1, s. 26.

? ZETTERSTEDT 2, sid. 20.

3 ZETTERSTEDT 2, sid. 7.

* ZETTERSTEDT 8, sid. 68.

° ZETTERSTEDT 3, sid. 27.

^ ZETTERSTEDT 5, sid. 26.
‘ HJ. HOLMGREN, sid. 61.

8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

1871 C. O. HAMNSTRÖM (L.), Lemunda 1869 E. V. EKSTRAND.
Risinge, Finspång 1873 P. Orssow (U.); Häradstorp 1899.

F. O. WESTERBERG. Furingstad 1907 P. A. IssÉN. Norrkö-
ping 1891 A. GRAPE; Ekbacken 1857 P. Orssow (U.) Jons-
berg 1874 F. ELMQVIST; Gränsö 1874 F. ELMQVIST; Sahlsbäck

1897 J. A. LEWIN (S.. Ö. Husby, Skenäs 1886 G. MALME..

Västergötland. Hillared 1889 P. T. Creve (U.). Bolle-
bygd, Hedeberget 1858 N. C. KINDBERG (U.). Sandhem, Grims-

torp enl. W. ARNELL. Borås 1873 P. T. Creve (U.). Slöta,”
Älleberg 1880 S. O. LINDBERG. Hemsjö 1881 A. CALLMÉ (L.).

Alingsås 1897 C. SrENHOLM, 1911 Hs. MÖLLER (S.). Skallsjö,
Floda 1911 Hs. MÖLLER (S.) V. Tunhem, Nygard 1886 E.

ADLERZ. Halleberg! 1849 J. Lance (U.), m. fl. Erska 1911 -

Hs. MÖLLER (S.) Lagmansered, Koberg 1911 Hs. MÖLLER
(S.). Floby 1899 C. STENHOLM. Mösseberg 1869 J. E. ZET-
TERSTEDT (S. U.). V. Gerum 1908 E. ApLerz. Skärf enl.
W. ARNELL. Öglunda enl. W. ARNELL. Sköfde 1875 J. E.
ZETTERSTEDT (S. U. L.). Billingen ofvan Sköfde 1873 W.
ARNELL. Kinnekulle 1853, 1875 J. E. ZETTERSTEDT (S. U. L.).
Björsäter, Sjöberg 1873 W. Arnell. Fässberg, Gunnebo enl.
P. F. WAHLBeErg;? Lagklarebäck enl. P. F. WAHLBERG.? Nya ©
Varfvet 1858 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Göteborg 1856 H. G.

i
|
|
|

2

Liseck (U.); Slottsskogen 1839 J. E. ARESCHoUG (S.) Ör- ;

gryte, Änggården 1898 C. HJÄRNE (S8.).
Bohuslän. Lycke, Älgön 1869 O. G. BLoMBERG (U. L.).
Skaftö, Lunnevik 1911 HJ. MÖLLER (S.). Stala, Rossö enl.

W. ARNELL; Rörvik enl. W. ARNELL. Uddevalla, Gustafs- 7

berg 1879 N. J. SCHEUTZ (S. L.). Lysekil 1864 G. RETzZIUS
(S.). Tanum, Pegängen 1878 H. THEDENIUS (U. L.); Ulfve-
sked 1878 H. T (S. L.).

Dalsland.? Or. Gullesbyn. Gunnarsnds 1858 N.C. Kınp-

BERG (U. L.). Lene, Heden 1887 A. Fryxeur (S. U. L.).
Valbo-Ryr, Vägsäter 1895 J. HULTING. Fröskog herb. Dü-
BEN (L.).

Närke. Hammar, Mäsätersberget 1873 C. HARTMAN (U.);*
Rå 1874 C. HARTMAN (U.). Bodarna, Skrämman 1874 C. HART-
MAN (U.). Viby, Sumphallen 1846 J. E. ZETTERSTEDT (S. U.);

1 ZETTERSTEDT 6, sid. 21.

? WAHLBERG, sid. 101.

3 MYRIN 1, sid. 220 samt HARDIN sid. 13.
4 ADLERZ, sid. 29.

i
;
|
,

|
^
,
;
|

j
i

b» or

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 9

Tystingsberget 1846 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.). Lerbäck, Grop-
dalen C. HARTMAN enl. ADLERZ.' Hallsberg, Skäleklint 1869 C.
HARTMAN (S. U.).! Seennevad, Skeppshulta 1870 C. HARTMAN
(U.);! Skogaholm 1906 E. AprEnRz;! Skurberget C. HARTMAN enl.
E. ADLERZ.! Asker, Husvallaberget enl. E. ADLERZ.! Lännäs, Màs-
singsberget 1873 C. HARTMAN (U.).! Nysund, Olsboda 1873 C.
HARTMAN (U.).! Kvistbro enl. E. AprERZ.! Hidinge, Lekhytte-
klint 1874 C. HARTMAN (U.);! Svensboda C. HARTMAN (U.). Vin-
trosa, Svinbron 1874 C. HARTMAN (U.).* Örebro 1858 P. J. HELL-
BOM (S.); Lugnet 1861 C. HARTMAN (U.). Axberg, Dylta 1861 C.
HARTMAN (U.). Kil, Ullaviklint! 1886 K. KJELLMARK, 1902 E.
ADLERZ; Lockhyttan enl. E. ApLERz.! Ringkarleby, Myrö! 1860
C. HARTMAN (U.) m. fl.; Kolja 1888 G. A. RINGSELLE; Para-
diset 1888 E. VRANG (S. L.). Glanshammar, Skala 1874 C. HART-
MAN (U.).! Lillkyrka, Djupdalen 1873 C. HARTMAN (U.).!

Södermanland. S:t Nikolai, Ärilabergen 1864, 1865 C.
INDEBETOU (S.) Kila, Stafsjo 1868 Hs. MosÉN (G.). Bä-
linge, Långö 1900 F. O. WESTERBERG. Runtuna, Axmon 1891
E. JÄDERHOLM. Vagnshárad. Stensund enl. W. ARNELL.
Hölö, Ledarón 1911 S. ARNELL; Äbonäs enl. W. ARNELL.
Mörkö, enl. C. U. EksTrROÓM.? Ösmo, Bedarö 1884 H. Fors-
SELL (S. L.); Ängsö 1878 H. FORSSELL (S.) Österhaninge,
Sandemar Hs. HOLMGREN. Dalarö 1870 Hs. HOLMGREN.
Tyresö, Trintorp 1878 H. ForRsseLL (U.) Huddinge 1899 A.
ARVÉN. Brännkyrka, Alfsj6 1908 Hs. MÖLLER (S.. Nacka
1852 S. O. LINDBERG; Svindersvik 1866 H. THEDENTUS (S.);
Neglinge 1901 Hs. MÖLLER (S.) Västertälje, Kiholm 1870
L. C. LINDBLOM (S.) Julita, Äs 1878 O. G. BLOMBERG (L.).
Öja 1883 O. G. BLOMBERG (S.); St. Sundby 1882 O. G. BLoM-
BERG (L.). Eskilstuna, Jätteberget 1829 C. J. HARTMAN (U.).
Stockholm 1856 S. O. LINDBERG m. fl.

Uppland. Järfälla, Gäsberget 1880 S. O. LINDBERG.
Bromma, Tranebergsbro 1853 S. O. LINDBERG (S.) Solna,
Haga 1855 P. T. CLeve (U.) m. fl: Älkistan A. F. CARLSON.
Lidingön 1833 J. G. AGARDH (S). Djurö, Stafsnäs 1902 Hy.
MÖLLER (S.) Värmdö 1859, 1868 P. T. Creve (S.); Lädnaön
1888 K. L. LINDGREN (S.), G. A. RINGSELLE. Knifsta 1874
W. ARNELL. Bondkyrka, Gottsunda 1839 C. F. Nyman (S.)
m. fl.; Flottsund 1870 E. V. EKSTRAND (U.); Lurbo 1857 C.

! ADLERZ, sid. 29.
9 oo . -
“ EKSTRÖM, sid. 135.

1 ;
V

A,

10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

P. Lastapius m. fl. Uppsala enl. O. Crustus,! 1822 G.
WAHLENBERG m. fl. Vaksala, Jälla 1859 J. E. ZETTERSTEDT |
(U.). Danmark, Hammarby 1875 W. ARNELL m. fl. Vaio,
Björkö 1910 W. ARNELL. Almunge, Länna 1878 E. VETTER-
HALL (U.). ?
Västmanland. Västerås 1835 O. L. SILLÉN (U.); Jakobs- -
berg 1867 C. H. JOHANSSON. Arboga, Vinbäcken 1872 O. L. |
SILLÉN (S.); Vinbücksparken 1889 C. A. Tärnlund. Kungs-
Barkarö 1840 O. L. SILLÉN (U.). Ramsberg, Ramshyttan 1860
J. E. ZETTERSTEDT (U.). Sala 1833 O. L. SILLen (L.).
Värmland.’ Stafsnäs, Fjällsnipan 1876 M. SANDBERG (L.).
Sunnemo 1895 H. FRÖDING.
Dalarna. Ludvika 1909 Hs. MÖLLER (S.). Rättvik, vus
berg 1886 W. ARNELL. Boda, Styggforsen 1911 Hs. MÖLLER. |
Gästrikland. Gäfle 1834 m. fl. K. Fr. THEDENIUS (S.
U. L.) m. fl.; Pálsberget 1852 C. HARTMAN (G.) m. fl.; Tvár- |
dalsberget R. OLDBERG. Hille, Oslättfors 1842 E. A. STRÖM-
BÄCK (S.) m. fl.; Edskón 1871 R. HARTMAN (U.); Iggón 1895 -
W. ARNELL. E
Hälsingland. Skog, Hemstanäs 1871 R. HARTMAN (U.).
Alfta, Vikeberget R. OLDBERG enl. E. COLLINDER. Bollnäs,
Bolleberget enl. E. CoLLINDER. Mo, Kasberget 1843 C. HART-
MAN (U.). Arbra, Prostberget enl. E. COLLINDER. Järfsö,
Öjeberget enl. E. CoLLINDER.
Medelpad. Njurunda, Norbyknöl 1898 M. BeyHan.? Sunds-
vall, N. Stadsberget enl. E. CorrrNDER. Torp, Getberget enl.
W. ARNELL. Borgsjö 1877 K. A. Tu. SETH (U.).
Härjedalen. Älfros, Kolsätt enl. K. FR. THEDENIUS.* |
Jämtland. Berg, Hofverberg 1908 A. GRAPE. ZHellesjó, .
Storäsen 1869 F. Benm. Ragunda, Prästberget 1890 C. O.
SrRÓMHOLM. Frösön, Östberget 1899 F. BEHM: Öneberget
1910 Hs. MÖLLER (S.) Åre, Åreskutan enl. C. J. HARTMAN?
och G. L. SJÖGREN," 1882 E. ADLERZ.
Ángermanland. Härnösand, Ösjöberget P. ENGMAN enl.
We ANDER Nora, Stormoberget 1874 W. ARNELL; Vårdsjö-

3
1

1

; Con E sid. 26.

? MYRIN 1, sid. 220.
? BRYHN, sid, 67. 4
* THEDENIUS, sid. 68. b
* C. J. HARTMAN 1, sid. 102.
5 G. L. SIÖGREN, sid. 40.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 11

hufvud 1868 W. ARNELL; Rödäsen enl. W. ARNELL. Nordin-
grå flerestädes enl. W. ARNELL.

Lule lappmark. Kvickjock, Katoktjokko 1900 T. Wes-
TERGREN.

Leucodon sciuroides (L.) SCHW.EGR.

1741. Hypnum arboreum sciuroides; DILLENIUS, Historia muscorum.
Sid. 319, tafl. 41, fig. 54.

1753. Hypnum sciuroides; LINNEZUS, Species plantarum. Sid. 1130.

1782. Fissidens sciuroides; Hepwıs, Fundament. historie natural.
muscor. frondos. Vol, II, sid. 91, tafl. 8

1789. Fuscina sciuroides; SCHRANK, Baiersche Flora. Del II, sid. 452.

1794. Dicranum sciuroides; SIBTHORP, Flora Oxoniensis. Sid. 280.

1804. Pterogonium sciuroides; TURNER Muscologie hibernicz spici-
legium. Sid. 32.

1805. Cecalyphum sciuroides; PALISOT DE BEAuvoıs, Prodrome des cin-
quiéme et sixieme familles de l'Aethéogamie. Sid. 51.

1806. Pterigynandrum sciuroides; BRIDEL, Species muscorum. Vol. I,
sid. 134.

1807. Trichostomum sciuroides; WEBER & Monum, Botanisches Taschen-
buch auf das Jahr 1807. Sid. 132.

1816. Leucodon sciuroides; SCHWEGRICHEN, Species muscorum fron-
dosorum. Supplem. I, vol. II, sid. 1.

1850. Neckera (Euleucodon) sciuroides; C. MÜLLER, Synopsis muscorum
frondosorum. Vol. II, sid. 107.

I Musci scandinavici har S. O. LINDBERG! upptagit
HEDWIGS gamla namn Fissidens sciuroides (L.) Hepw. Da
emellertid ett annat mossläkte Fissidens äfvenledes existerar
och allmänt användes, har jag af opportunitetsskäl bibehäl-
lit det numera vanligt gänse släktnamnet Leucodon.

Egendomligt nog var denna vanliga art såsom svensk
ej känd af Lınn£, då han 1745 utgaf sin Flora Suecica. Ej
heller anföres den i andra upplagan af samma arbete tio år
senare, oaktadt han upptager densamma i Species planta-
rum? år 1753 för Europa. Sävidt jag kunnat finna, är det
LiwwÉs lärjunge L. J. MONTIN, som först uppgifvit den som
svensk. Han anför nämligen år 1766 i en uppsats,” att P.
OssECK anträffat arten i Halland under Hallandsås. Att
Leucodon sciuroides förelegat är väl tämligen troligt, ehuru
något exemplar i MONTINS herbarium ej bevarats till våra

! LINDBERG 3, sid. 40.
? Linnzus 4, s. 1130.
3 MONTIN, sid. 247.

12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

dagar. Egendomligt förefaller det emellertid, att uti Riks-

museets samlingar 1 ALSTROMERS herbarium ligger en typisk

Leucodon sciuroides med påskrift: »Hypnum viticulosum Linn.

D:r OsBECK». Jag tror att anledningen till, att Leucodon |
sciuroides blifvit så sent iakttagen i Sverige, varit den, att

man förväxlat densamma med Antitrichia curtipendula. Här-
för, anser jag, talar också anteckningen på det äldsta date-

rade svenska exemplaret af Leucodon sciuroides, samladt af

GÖRAN WAHLENBERG: »Dicranum sciuroides teste WEB. et

MoHR, in montibus Godtsundensibus 1803». WAHLENBERG har

synbarligen visat exemplaret for WEBER och MoHR under

deras besök i Uppsala, för att dessa skulle bekráfta riktig-

heten af bestämningen. Det dröjde mycket länge, innan

man fann fruktexemplar af arten i Sverige. De enligt min

mening äldsta fruktexemplaren finnas i Uppsalaherbariet, sam-

lade af Erras Fries vid Femsjó i Småland. Egendomligt |
nog angifves ej i FRIES: »Stirpium agri femsionensis index»!

och ej heller annorstädes detta sällsynta fynd. Först i an-

dra upplagan (1832) af HARTMANS flora? meddelas, att fruk-

ter till Leucodon sciuroides funnits i Sverige nämligen i Ble-

kinge af G. C. ASPEGREN.

Oaktadt Leucodon sciuroides tillhör våra vanligaste mos-
sor och jag granskat ett par hundra exemplar, har jag dock
ej påträffat mer än 5 à 6 hanexemplar? Hos exemplar sam-
lade vid Uddevalla den !/ıs 1895 voro alla antheridierna
slutna; likaså var förhållandet med exemplar, samlade i ja-
nuari 1851 vid Esperöd i Skåne. Däremot hade exemplar,
samlade i juni 1876 på Kinnekulle och den 1%/s 1910 vid
Skedvi i Östergötland, antheridierna tömda och bruna. Sa-
ledes kan man af hanexemplaren ej draga vidare slutsatser
angående blomningstiden. Honexemplar äro talrikare men
dock rätt sällsynta. Endast några af dem äro mera upp-
lysande. A honexemplar, samlade den 14/; 1839 vid Grafva
i Värmland, voro alla arkegonierna öppnade; ett var ännu
hvitt och resten gula, således voro de nyligen utblommade;
exemplar samlade i Uppsala den ?!/, 1839 hade dels oöpp-
nade och dels öppnade rödgula arkegonier. Ett annat hon-
exemplar från Endre på Gottland den !5/; 1887 hade ett hvitt, -

1 FRIES 1, sid. 26.

? HARTMANS flora, 2 uppl. (1832), sid. 320.

” ARNELL 1, sid. 93; blomningstiden i högsommaren, fruktmognaden
i saningstiden.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 13

oöppnadt arkegonium, ett nyss Oppnadt samt några som
redan voro bruna på buken och andra som voro bruna helt
igenom. Således får man väl förlägga blomningstiden i Sve-
rige till slutet af maj och juni månader.

Frukt är känd från endast 7 lokaler i Sverige. Exem-
plaren från Blekinge och från Femsjö (samlade af Erias
Frizs) sakna uppgift om insamlingstiden. A exemplar från
Esperöd i Skåne, samlade i december 1851, skjuter mössan
på somliga frukter endast föga öfver perigynialbladen under
det att å andra individ frukten är nästan färdigbildad. Kaps-
larna å exemplar från samma lokal och samlade i januari
1852 ha alla locken kvar. Exemplaren från Uddevalla, sam-
lade den !7/;> 1895 ha delvis mössan kvar och kapslarna äro
ej färdigbildade. Det värmländska exemplaret från Grafva
(34/5 1839) har en mössa kvar och själfva kapseln är ej fär-
digbildad. Ej heller exemplaren från Skedvi i Östergötland
(17/8 1910) ha kapslarna fullt färdiga. Mössan afkastas säker-
ligen i allmänhet mycket tidigt på året, ty å exemplaren
från Esperöd, samlade i januari 1852, äro mössorna borta
och kapslarna rätt väl utbildade. Afkastandet af locken
tyckes äga rum före juni månad, ty å exemplar, samlade i
juni 1876 å Kinnekulle, äro de borta.

Arten varierar synnerligen mycket i Sverige. Den mest
utpräglade formen var. morensis kommer att afhandlas sär-
skildt. Som jag redan förut nämnt, kan Leucodon sciuroides
antaga utseendet af Antitrichia curtipendula, med hvilken den
också förväxlats. Från flera lokaler såsom t. ex. från Skedvi
i Östergötland och från Linnés Hammarby har jag sett en
form, som haft alla bladen riktade åt en sida (f. falcata).
På Liljekonvaljsholmen vid Uppsala har E. V. EKSTRAND år
1875 samlat en frodig form med ända till 10 centimeter långa
i spetsen starkt bägböjda grenar (f. circinata). Formen är
svår att begränsa. Den kan emellertid ej räknas till var.
morensis, ty grenarna äro ej synnerligen tjocka och bladen
sluta ej så tätt till som hos denna. Stundom utvecklas en
mängd groddknoppar, som utväxa och gifva åt växten
ett egendomligt utseende (f. pulverulenta och f. gemmifera).
Synnerligen vackra sådana har jag sett från flera ställen
i Skåne samt från Byforsen vid Torp i Medelpad.

Leucodon sciuroides är en af våra vanligaste mossarter
och anträffas i södra Sverige hufvudsakligen på stammarna

14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 22. w:o 4.

af vära löftröd, som den stundom alldeles kan bekläda. Dock
har jag aldrig sett den på björk. Ju längre mot norr man
kommer, desto mera tyckes den föredraga klippor och AR- —
NELL uppgifver, att arten i Ångermanland uteslutande växer
på klippväggar, helst åt sydsidan. Arten förekommer ej
blott på granit och gneiss utan är äfven funnen på diorit
(Hamråge i Gästrikland) och lerskiffer (Mörsil i Jämtland).
Ej heller kalksten (såsom flerestädes i Närke) föraktar den
och jag har sett den växa på bara jorden, dock i närheten
af träd. I södra Sverige träffar man den mestadels i säll-
skap med Nekera complanata (L.) HöBEN, Antitrichia curti-
pendula (L.) BriD., Stereodon cupressiformis (L.) Brin. och
Orthotrichum-arter, under det att den i norra Sverige ofta
ätföljes af Hedwigia albicans (WEB.) LINDB., Dicranum longi- |
folium EHRH., m. fl.

Såsom redan nämnts, är Leucodon sciuroides en af våra
vanligaste mossarter i södra och mellersta Sverige. Redan
i Värmland och Dalarna blir den sällsynt men är dock känd
från alla provisinserna upp till Ångermanland. Däremot
saknas den, eller kanske rättare har ännu ej anträffats i
Västerbotten, Norrbotten och Torne lappmark. Tämligen sä-
kert bör den kunna finnas äfven i dessa provinser, då den
är känd från såväl Kemi lappmark i Finland! som från Nord-
landen, Tromsö och Finmarken i Norge? Den nordligaste
trakt i Sverige, hvarifrån arten är känd är Sarekomrädet,
något litet norr om 67” n. br. Hur högt upp på fjällen
arten går i Sverige, har man ingen kännedom om, såvida
man undantager Sarekfjällen, hvarest den går upp.i videregio-
nen.? Antagligen går den väl knappast någonstädes öfver
trädgränsen. |

Liksom Antitrichia curtipendula har Leucodon sciuroides
stor utbredning i Europa. Utanför denna världsdel ar den —
endast känd från norra Afrika, Canariöarna och Madera.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exiccat.

HARTMAN, Bryacee Scandinavie N:o 322. Uppland.

SILLÉN, Musci frondosi Scandinavie exsiccati N:o 92.
Västmanland och Uppland.

! BOMANSSON & BROTHERUS, sid. 77.
? HAGEN 3, sid. 35.
® ARNELL och JENSEN 3, sid. 219.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 15

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. Haäslöf 1896 A. GÖRANSSON (S.). V. Alstad 1911
V. NoRLIND. Malmö, Möllevången 1870 A. TULLBERG (S. L.).
Söfvestad fr. enl. A. L. GRÓNVALL;* Krageholm 9? 1886 E.
NEANDER (U. L.) S. Mellby, Esperöd d, fr. 1851, 1852 F.
W. C. AnzscHovG (S. U. L.)).! Öfved, Öfvedskloster 1891 Hz.
MÖLLER. Knästorp 1849 J. E. ZETTERSTEDT (U.) Dalby 1883
Hs. MÖLLER. Hardeberga, Arendala 1893 HJ. MÖLLER (S. L.).
S. Sandby 1911 V. NorLINnD; Reften 1891 Hs. MÖLLER. Lund
Hs. HOLMGREN (S.), J. E. ARESCHoUG (S.). Sireköping 1892
N. ALvrHin (S. L.). Reslöf, Marieholm 1910 Hs. MÖLLER.
Stehag 1891 A. RorH. Hammarlunda, Löberöd 1887 A. VINGE
(U.). Lyby, Sextorp 1883 H. THEDENIUS (S.). Farhult, Mjö-
hult 1907 K. L. LórvaNDER. Brunnby, Krapperup 1907 K.
A. LórvANDER; Kullaberg enl. N. C. GvrLLENSTJERNA.? Ó.
Broby 1862 C. O. Hamnström (L.). Ifö 1905 Hs. MÖLLER.

Blekinge. G. C. AspEGREN fr. (U.).” Ronneby, Djupadal
A. P. Winslow (L.). Förkärla, Tromtö 9 1888 W. ARNELL.
Nättraby enl. W. ARNELL. Fridlefstad enl. W. ARNELL. Tving
enl. W. ARNELL. Karlskrona 1858 J. ANKARCRONA (G.). Ram-
dala, Berntorp 1860 H. G. LöBECK (G.). Augerum enl. W.
ARNELL. Rödeby 9 1879 R. Hutt (S.).

Halland. Hallandsås P. OsBECK (S.) enl. L. J. Montin®
och S. P. BExELL.5 Onsala 1868 E. Trana (G.).

Småland. Växjö 1862 N. J. SCHEUTZ (L.). Madesjö 1908
S. MEDELIUS. Zkeberga, Kosta 1870 N. J. Scueutz (L.).
Femsjó fr. E. FRIES,” 9 1859 O. G. BLomBERrRG (U. L.); Hägnen -
1825 N. O. AuwrELT. Burseryd, Leda 1889 K. A. Tu. SETH
(U.). Villstad N. J. SCHEUTZ (L.). Hässleby, Funghult 1908
K. L. LórvaNpER (S.). Ingatorp 1888 R. Torr (U.). Ógges-
torp, Romelsjó 1887 K. Jonawssow (U.). Ljungarum, Ryhof
1863 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.). Jönköping 1890 A. ARVEN.
Huskvarna 1863 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Gränna, Brahehus
1897 A. ARVEN (L.); Bjórket 1912 A. Arvkn. Visingsö, Haga
1877 J. E. ZETTERSTEDT® (U ).

* HARTMANS flora, 8 uppl. (1861) sid. 352.
?* GYLLENSTJERNA, sid. 81. '

3 HARTMANS flora, 2 uppl. (1832) sid. 320.

* GRÖNVALL, sid. 15.

5 MONTIN, sid. 247.

P BEXELL, sid. 402.

* Fries 1, sid. 26.

5 ZETTERSTEDT $, sid. 68.

16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND IY. w:o 4.

Öland.! Kastlösa alfvar 1907 Hs. MÖLLER. Torslunda,
Färjestaden 1906 Hs. MÖLLER (L.); Tveta 1867 J. E. ZETTER-
STEDT (U. L.). Borgholm 1906 Hs. MÖLLER (S.) Böda 1865
S. O. LINDBERG (S.), 1867 J. E. ZETTERSTEDT (U.).

Gotland. Sundre, Djuves 1872 J. E. ZETTERSTEDT.? Burs
P. C. ArzELIUS. Levede, Boxarfve P. C. ArzELIUs. Etelhem
1860, 1872 J. E. ZETTERSTEDT (U.),? 1894 A. GRAPE. Ala,
Bjerges 1897 K. JomawssoN. Endre 9 1887 K. JOHANSSON
(U.) Borge enl. J. E. ZETTERSTEDT.? Lärbro 1858 C. HART-
MAN (U.). Rute, Risinge enl. J. E. ZETTERSTEDT.?

Östergötland. Sund, Ydre 1870 K. F. Dus£x (U. L.).
Omberg fr. HAGLUND?, 1882 H. FonssELL (S.). Linköping,
Biskopstöten 1894 E. NYMAN. Vreta, Odensfors 1881 N. C.
KiwpaERG (S). V. Ny Hs. HOLMGREN. Motala 1868 E. VET-
TERHALL m. fl; Rässnäs 1876 C. O. HAMNSTRÖM (L.). Ri-
singe 1894 F. O. WESTERBERG. Skedvi, Magnehult d, fr. 1910
F. O. WESTERBERG. Krokek, Marmorbruket 1890 A. GRAPE.
Norrköping fr. C. F. NYMAN enl. S. O. LixpRERG;* Ekbac-
ken 9 1873 P. Otsson (U.) Kvillinge, Torsklint 1873 enl.
Hs. MoRÉN.*

Västergötland. Sandhem, Grimstorp enl. W. ARNELL.
Alingsås, Mjörn 1911 Hs. MÖLLER (S.). Skallsjö, Floda 1911
Hs. MÖLLER; Näs 1911 Hs. MÖLLER (S.) Hunneberg 1877
enl. J. E. ZETTERSTEDT.° Halleberg 1859 S. O. LINDBERG.
Erska, Gräfsnäs 1911 Hs. MÖLLER (S.). Lagmansered, Koberg
-1911 Hs. MÖLLER (S.) Floby 1897 C. STENHOLM (S.). Varn-
hem 1872 A. ARNELL. JSkárf enl. W. ARNELL, Aglunda enl.
W. ARNELL. Sköfde Hs. HOLMGREN (S.) Kinnekulle d, fr.
1876 K. B. J. ForssELL (U.) enl. J. E. ZETTERSTEDT.'

Bohuslän. Stala, Svanvik enl. W. ARNELL. Uddevalla,
Emaus d, fr. 1895 P. LARSSON; Gustafsberg 1879 N. J.
ScHEUTZz (L., 1911 Hs. MÖLLER. Kville, St. Vrem 1878 H.
THEDENIUS.

1 ZETTERSTEDT 3, sid. 27.

? ZETTERSTEDT 5, sid. 26.

3 HARTMANS flora, 8 uppl. (1861), sid. 352.
4 LINDBERG |, sid, 157.

5 Mos&n, sid. 11.

€ ZETTERSTEDT 6, sid. 21.

7 ZETTERSTEDT ], sid. 27.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 17

Dalsland. Enl. C. G. MYRIN."? Gunnarsnäs enl. N. C. KiNp-
BERG.’ Dalskog enl. N. C. KINDBERG.? Hd enl. N. C. KINDBEDG.

Närke. Hammar, Bastedalen 1873 C. HARTMAN (U.);
Mörsäter 1874 C. HARTMAN (U.). Viby, Höghult 1873 C. HART-
MAN (U.). Svennevad, Skogaholm 1906 E. AprERz och E. Jä-
DERHOLM. Sköllersta, Ullavi 1905 E. ApLERz. Asker, Flinge
boda 9 1873 C. HARTMAN (U.). Lännäs, Ákerslund 1873 C.
Hartman (U.). St. Mellösa, Göksholm Q 1874 C. HARTMAN
(S. U.). Hardemo 1846 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Hidinge,
Svenskhyttan 1884 F. ErLmovist. Tysslinge, Hökerkulla 1905
E. ApLERz. Örebro, Kruthuset 1861 C. HARTMAN (U.) fl. st.
Almby 1860 P. J. HELLBOM m. fl.; Höjden 1874 F. ELMQVIST.
Ringkarleby, Myrö 1888 E. P. VRANG, G. A. RINGSELLE. Glans-
hammar, Glansberg 1874 C. HARTMAN; Nyttinge 9 1874 C. HART-
MAN (U.). Lillkyrka, Ekeby 1907 E. AprERz. Götlunda, Ham-
rarna 1868 O. G. BLOMBERG (L.).

Södermanland. Nyköping 1864 C. INbpEBETOU (S.). Kila,
Stafsjö enl. Hs. MosÉN. Vagnshdrad fl. st. enl. W. ARNELL.
Hölö enl. W. ARNELL. Ösmo, Nynäs 1887 H. FonssELL (S.).
Dalarö 1870 Hs. HOLMGREN. Brännkyrka, Årsta 1883 H.
FORSSELL (S.); Skrubba C. J. HARTMAN (U.). Nacka, Ryss-
"viken S. O. LINDBERG (G.); Storängen 1864 C. A. FREDRIKS-
son; Skuru 1850 F. BJÖRNSTRÖM (U.); Neglinge 9 1901 Hy».
MÖLLER (S.). Västermo, Viboön 1883 O. G. BLOMBERG (S.).
Stockholm C. F. NYMAN (S.) m. fl.

Uppland. Bromma, Nockeby 1901 Hs. MÖLLER. Solna,
Karlberg P. W. WAHLBERG? (U.) m. fL; Haga 1850 K. Fr.
"THEDENIUS m. fl. Lofö, Drottningholm 1901 Hs. MÖLLER (S.).
Djurö, Stafsnäs 1902 Hs. MÖLLER. Värmdö 1875 A. MAGNUS-
son. Bondkyrka, Gottsunda F. EHRHART,‘ WEBER & Mone,’
‚1803 G. WAHLENBERG (U.)* m. fl.; Flogsta 1876 E. V. EKSTRAND
(U.). Uppsala 1823 G. WAHLENBERG (U.) m. fl. Danmark,
Hammarby 1891 E. JÄDERHOLM. Vätö, Skabbholmen 1901

“ HARTMANS flora, 7 uppl. (1858), sid. 339.
KINDBERG 5, sid. 1004.

4 Mosen, sid. 11.

> Enligt uppgift i Harrmans flora, 2 uppl. (1832), sid. 320, skulle
WAHLBERG ha funnit frukter här; notisen strykes i nästa upplaga. De
exemplar, jag sett af WAHLBERG härifrån, saknade frukter.

" EHRHART V, sid. 33.

' WEBER et Monr, sid. 179.

* WAHLENBERG 3, sid. 381.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 4.

1 MYRIN 1, sid. 220.
= ,
3

bo

1

18 ARKIV FÓR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

H. HrssELMAN (S.). Valö 1835 K. Fr. THEDENIUS (S.).
Löfsta 1870 C. LÉNsTROM. Vendel, Komötet 1864 C. A. FRED-
RIKSSON (L.). Alfkarleby 1841 C. HARTMAN (U.). |

Västmanland. Västerås 1862 J. E. ZETTERSTEDT (U.)
m. fl; Barkarö 1889 C. H. JOHANSSON. Arboga 1887 C. A.
TARNLUND. Sala 1833 L. SILLEn (L.). |

Värmland. Enl C. G. Myrin.' Grafva, Tolerud 9 fr. 1839
C. ANDERSSON (U.).

Dalarna. Boda, Osmundberget enl. W. ARNELL, 1911
HJ. MÖLLER. |

Gästrikland. Valbo, Fleräng 1874 O. L. SıLLex (U.).
Gáfle fl. st. 1835 K. Fr. THEDENIUS (S.) m. fl. Hille, Oslätt-
fors 1842 A. E. STRÖMBÄCK (S.) m. fl.; Iggö enl. W. ARNELL;
Edsköröjning enl. W. ARNELL. Hamrange enl. W. ARNELL.

Hälsingland. Alfta, Nabbeberget 1869 R. OLDBERG;
Gunnebo R. OLDBERG enl. E. COLLINDER; Vikaberget R. Orp-
BERG enl. E. COLLINDER; Galfsbo enl. E. CoLLINDER. Arbra,
Prostberget enl. E. CoLLINDER. Järfsö, Öjeberget 1874 E.
CoLLINDER; Tegängeshällorna enl. E. COLLINDER.

Medelpad. Njurunda, Norbyknöl 1898 N. BryHn.? Sunds-
vall 1874 W. ARNELL. Skön, Korsta 1880 W. ARNELL. Alnön,
Släda enl. E. COLLINDER. Timrå, Åkerbyberget enl. E. Cor-
LINDER. Torp, Byforsen 1886 W. ARNELL; Getberget m. fl.
enl. W. ARNELL. Hafverö, Ringasön 1910 K. B. NORDSTRÖM.

Härjedalen. Ytterhogdal, Ulfberget 1842 K. Fm. THE-
pENIUS (U.). Hede 1898 A. GraPE. Tännäs, Hamrafjállet |
1842 K. Fr. THEDENIUS (S.).; Funnäsdalsberget K. Fr. THE-
DENIUS enl. Hartmans flora? — Storsjó, Ljungdalen 1842 K. Fr.
THEDENIUS (S.);° Ljungdalsberget enl. K. Fr. THEDENIUS.'

Jämtland. Berg 1898 A. Grape; Hofverberg 1902 A.
Grape. Hellesjö, Storäsen 1869 F. Brum. Frösön, Öberget
Hs. HOLMGREN. Mörsil, Ocke enl. W. ARNELL. )

Angermanland. Sdbra,Grofelsberget 1869, 1874 W. ARNELL.
Högsjö enl. W. ARNELL. Nora, Rödäsen 1874 W. ARNELL:
Nordingrå, Omneberget 1875 W. ARNELL; Körningsberget
1875 W. ARNELL. :

! C. G. Myrin, sid. 220.

* HarrMans flora, 2 uppl. (1832), sid. 320.
3 BRYHN, sid. 67.

* ARNELL 2, sid. 11.

> HARTMANS flora, 7 uppl. (1858), sid. 339.
$€ THEDENIUS, sid. 37.

7 THEDENIUS, sid. 65.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 19

Lycksele lappmark. Tärna, Laxfjället J. ÅNGSTRÖM (S.).1

Pite lappmark. Tjeggelvass 1893 E. NYMAN.

Lule lappmark. Kvickjock, Saggatjaur 1864 C. A. FRED-
RIKSSON (G.); Paktosuoloi 1864 C. A. FREDRIKSSON; Njam-
mats 1869 Hs. HOLMGREN (S.)? 1891 E. NYMAN (S.); Valle
1875 A. Grape; Kaddepakti 1893 E. NYMAN (S.); Kerkevare
1893 E. Nyman; Sarek vid Svirjabäcken 1902 C. JENSEN,
Parekkarsa enl. ARNELL och JENSEN.

Leucodon seiuroides (L.) SCHWEGR. var. morensis (SCHWEGR.)
DE Nor.

1816. Leucodon morensis; SCHWEGRICHEN, Species muscorum frondo-

sorum. Supplem. I, vol. II, sid. 2.

1838. Leucodon sciuroides ? morensis; DE Noraris, Syllabus muscorum

/ in Italia ete. Sid. 79.
| 1850. Neckera sciuroides B cylindricarpa; C. MÜLLER, Synopsis musco-
h rum frondosorum. Vol. II, sid. 108.

Kraftigare och stórre. Grenarna ända til 10 cm länga.

Blad stórre 3,6 mm lànga och 2 mm breda, i torrt tillstànd till-
yckta, starkare strimmiga. Kapseln cylindrisk, 3,5 mm làng,
torrt tillstånd mestadels något krökt. Yttre peristomet

stötande i i hvitt, tätt försedt med långa papiller. Inre peristonet

0,035 mm högt, blekt och bräckligt.“

| I svenska litteraturen omnämnes formen först 1870 i
artmans flora (10 uppl.). Den hade funnits 1863 pa kalk-
ipporna vid Utö i Stockholms skärgård. Exemplar finnas i

både Riksmuseets och Uppsala museums samlingar.

Flere gånger har jag i samlingar sett former bestämda till
var. morensis, men jämförda med typiska exemplar från Schweiz
och Italien ha de dock ej hållit måttet. Tydligt är, att en del
öfvergångsformer mellan hufvudformen och varieteten finnas.

Endast från tvenne lokaler i Sverige, en på västkusten
och en på ostkusten har jag sett ifrågavarande varietet. Dessa
exemplar ha vuxit på strandklippor. Från Norge? uppgifves
E Axasrnou 2, sid. 102.

* HARTMANS flora, 10 uppl. O80, del II, sid. 31.
* ARNELL och JENSEN 2, sid.
* Limpricart, del. II, sid. 686.

5 HARTMANS flora, 10 uppl. (1870), del II, sid. 31.
* HAGEN 3, sid. 34.

20

ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

formen förekomma hufvudsakligen på gamla träd, liksom för-
hållandet merendels är i Italien.

Leucodon sciuroides var. morensis har ej på långt när så
stor utbredning som hufvudformen. Den är känd från Åland i
Finland,' från södra Norges kusttrakter (har fruktificerande),
Skotland, England, Schweiz, södra Europa och norra Afrika.

Formen ar känd fran följande svenska lokaler:

Bohuslän. Lysekil 1864 G. Rerzıus (S.).
Södermanland. Utö 1863 S. O. LINDBERG (S.U.).

Hedwigia albicans (WeB.) LINDB.

. Sphagnum et ramosum, sazatile, hirsutum, incanum, capitulis

virentibus ; DILLENIUS, Catalog. plantar. sponte circa Gissam nas-
centium. Sid. 229.

. Sphagnum nodosum, hirsutum et incanum; DILLENIUS, Historia

muscorum. Sid. 246, tafl. 32, fig. 5.

Sphagnum caulibus ramosis, foliis undique imbricatis capsulas ob-
tegentibus. 3 Sphagnum nodosum hirsutum et incanum; LINNZEUS,
Flora suecica. Sid. 314.

Bryum apocarpum D; LINNAZUS, Species plantarum. Sid. 1115.

. Fontinalis albicans; WEBER, Spicilegium flor® Goettingensis etc.

Sid. 38.

Bryum apocarpum aureum; KETziUs, Flore Scandinavisze Prodro-
mus. Sid. 212.

Bryum apocarpum incanum; EHRHART, Hannóverisches Magazin
1780. Sid. 236.

Hedwigia anodon; EHRHART, Hannóverisches Magazin 1781. Sid.
1095.

Hedwigia apocarpa; LEYSSER, Flora Halensis. N:o 1049.
Hedwigia ciliata, EHRH. mser.; HEpwic, Descriptio et adumbra- -
tio microsc.-anat. muscor. frondos. ete. Vol. 1, sid. 107, tafl. 40.
Bryum. sphagnoides; JACQUIN, Collectanea ad botanicam, etc.
Vol. II, sid. 222.

Bryum ciliatum; GMELIN, Syst. nat. Vol. II, sid. 1331.
Gymnostomum Hedwigia ; SCHRANK, Primitie Flore Salisburgensis
etc. N:o 818.

Gymnostomum ciliatum ; SWARTZ, Dispositio system. muscor. fron-
dos. Svecisx. Sid. 19.

Anictangium ciliatum; HEDWIG, Species muscor. frondos. Sid. 40.

. Hedwigia diaphana; PALISOoT DE BEAuvoıs, Prodrome des cin-

quiéme et sixiéme familles de l'Aethéogamié. Sid. 60.
Hedwigia integrifolia; PALISHT DE BEAvvors, Därsammastädes.
Sid. 60.

Anoectangium ciliatum ; BRIDEL, Species muscorum. Vol. I, sid. 22.

. Schistidium ciliatum; BRIDEL, Mantissa muscorum. Sid, 21.

! BoMANSSON och BROTHERUS, sid. 77.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 21

1849. Hedwigidium ciliatum; HARTMAN, Skandinaviens flora, 5 uppl.
sid. 374.

1851. Pilotrichum ciliatum ; C. MÜLLER, Species muscorum frondosorum.
Vol. II, sid. 164.

1879. Hedwigia albicans ; LINDBERG, Musci scandinavici. Sid. 40.

Hedwigia albicans omnämnes som svensk så tidigt som
1745 i LixNÉs Flora Suecica. Egendomligt nog finnes intet
exemplar bevaradt i Linnélärjungarna OsBECKS och MONTINS
herbarier. Det àldsta svenska exemplaret finnes 1i Riksmuseets
samlingar och härstammar från SWARTZ. Anteckningen på
detsamma »Gymnostomum ciliatum Sw. D. SWARTZ» är gjord
med en för mig okänd handstil (ej SWARTZ'). I ALSTRÖMERS
herbarium (Riksmuseet) ligger ett exemplar med påskrift
»Fontinalis secunda. D:r SWARTZ»., skrifvet med den vanliga
för ALSTRÖMERS herbarium utmärkande stilen. I den tron, att
exemplaret var riktigt bestämdt, har J. E. WIKSTRÖM sedermera
tillfogat »Cryphea heteromalla Brip.» En förväxling måste
här på något sätt ha skett, ty exemplaret är intet m án en
typisk form af Hedwigia albicans. = he

Blomningen,” ager rum i juli manad. A Aat frán
Nättraby i Blekinge, samlade den */, 1888 äro flere antheri-
dier óppnade och flere hóllo pà att óppna sig. Antheridier à
exemplar fran Borgsjó i Medelpad stodo just i begrepp att
öppna sig den ?/, 1870 samt från Orust i Bohuslän den */,
1892. A andra sidan voro antheridierna tömda den */, 1871
à exemplar frán Sund i Östergötland. Exemplar frán Jön-
köping den */, 1863 hade visserligen tömda antheridier, men
de voro ànnu hvita eller ljust gula, visande, att de nyligen
tömt sig. Mössan tyckes afkastas i mars och april mänader.
Så ha exemplar, samlade vid Visby den !/, 1887 och vid Öre-
bro den ?/, 1861 de flesta mössorna kvar. Kapseln är ofta ej
fullfärdig förr än i maj månad; sålunda ha exemplar från
Sirekóping i Skåne, samlade den */, 1899, de flesta locken
kvar, liksom exemplar, samlade den */, 1909 vid Vika i Da-
larna.

Naturligtvis varierar en sa vanlig art som Hedwigia al-
bicans synnerligen mycket och är en hel del former af densamma
uppställda. I det följande komma endast de tre viktigaste att
behandlas. Tydligt är, att mellan dessa former och hufvud-

! Linnzus 3, sid. 314.
* ARNELL |, sid. 115; blomning på gränsen mellan blomstertiden och
högsommarn ; fruktmognaden i såningstiden.

99 ARKI FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

formen Ofvergangar finnas och man är ofta tveksam om, hvart- .
hán man skall fóra somliga individ.

Hedwigia albicans àr en af Sveriges vanligaste arter och
anträffas på stenar och klippor så godt som öfverallt sa väl på
slättland som i bergsbygden, såväl på öppna platser som i sko-
gar. Såvidt jag vet, är arten i Sverige funnen endast på urber-
gets kiselsyrehaltiga bergarter men aldrig på kalk, om jag undan-
tager Stenåsen på Kinnekulle.! ZETTERSTEDT? uppgifver arten
från en hel del lokaler från Gottland men säger aldrig, att han
funnit den å kalk utan »ad saxa erratica granitoidea». Själf har
jag flere gånger sett arten på Öland, men äfven där var det
alltid på erratiska, hårda urbergsblock. I sällskap med arten
uppträda Leucodon sciuroides (L.) SCHWEGR., Grimmia hetero-
sticha (HEDW.) C. MÜLL., Dicranum longifolium EHRH. 0. s. v.

Som redan nämnts, är arten en af vårt lands vanligaste
mossor och finnes öfver hela landet. Från Halland har jag
ej sett den uppgifven; ej heller har jag ännu sett exemplar
därifrån. Det lider dock intet tvifvel, att ej arten där är lika
vanlig som t. ex. i Skåne. Att döma af herbariematerialet är
arten dock ej så vanlig i Sveriges fjälltrakter. Oaktadt THE-
DENIUS uppgifver,? att arten skulle vara allmän i Härjedalen,
har hvarken han elier någon annan samlat exemplar, som
styrka denna uppgift. I västra delen af Härjedalen måste den
vara sällsynt, ty jag kan ej erinra mig, att jag under min vistelse
där sett en enda tufva af densamma. Ej heller från Åsele,
Lycksele eller Pite lappmarker är arten känd. Från Lule
lappmark har jag sett endast tre exemplar. ARNELL och JENSEN!
uppgifva också, att de i Sarekfjällen funnit arten endast på ett
ställe. Från nordliga Norrbotten och Torne lappmark har jag
ej sett exemplar, men WAHLENBERG uppgitver i sin Flora Lappo-
nica,” att han funnit arten vid Naimakka i Karesuando på
68,740 n. br. Om artens vertikala utbredning känner man
knappast någonting. ARNELL och JENSEN uppgifva, att de
af dem funna exemplaren växte på en stor sten i björk-
regionen.

Hedwigia albicans är en af mossvärldens största kosmopoli-
ter, i det att den anträffats i alla världsdelarna.

1 ZETTERSTEDT |, sid. 55.

* ZETTERSTEDT 5, sid. 19.

> THEDENIUS, sid. 50.

4 ARNELL och JENSEN 2, sid. 219.
^ WAHLENBERG 2, sid. 304.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING ISVERIGE. 23

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat.

HARTMAN, Bryacee Scandinavie N:o 41. Gästrikland.

SILLEN, Musci frondosi Scandinavie exsiccati N:o 214.
Västmanland.

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. Gladsax 1862 A. FALK (L.) Lund 1836 J. E.
AnEscHOUG (S.) Hsléf 1823 N. O. AHNFELT. Asmundtorp,
Alfastorp 1891 N. ALVTHIN (L.). Sireköpinge, Kläsinge 1899
N. ALVTHIN; Spargodt 1903 N. ALVTHIN (L.). Trollenäs, Stabb-
arp 1829 N. O. AHNFELT (U.). Bosarp 1836 N. O. AHNFELT (U.).
Stehag 1870 J. ERIKSSON (L.). Röstånga, Odensjón 1891
Hs. MÖLLER (U.). Lyby, Sextorp 1893 L. F. ROSENGREN (L.).
Hörby 1871 A. TULLBERG (L.), 1896 K. L. LÖFVANDER. Hör
1889 A. FRIBERG. Ottarp, Rönnarp 1903 N. ALVTHIN (L.). Brunn-
by, Kullaberg enl. N. C. GYLLENSTJERNA,! 1905 HJ. MOLLER (S.).
Riseberga, Skäralid 1911 V. NorLısp. Ö. Broby, Lunnom C. O.
HAMNSTRÖM (L.).

Blekinge. Enl. G. C. ASPEGREN.? Nättraby, Skärfva 1888
W. ARNELL. Fridlefstad enl. W. ARNELL. Tving enl. W. ARNELL.
Karlskrona 1857 H. G. LÜBECK (U.) m. fl.; Vämmö 1870 P.
LUNDQVIST (U.). Augerum, Bastarp enl. R. Hutt.’ Sıllhöfda,
Bakareboda enl. R. Hurr.: Lösen, Lyckeby 1875 K. Fr. THE-
DENIUS (S.). Rödeby, Rödebyholm enl. R. Hurr;? Göksjöholm
enl. R. Hurr.?

Småland. Växjö 1863 N. J. ScHULTZ (L.). Madesjö
1908 S. MEDELIUS. Nybro, Branehult 1907 Hs. MÖLLER. Kalmar
1907 Hs. MÖLLER. Stensö 1907 HJ. MÖLLER. Ryssby, Rockneby
1908 Hs. MÖLLER (S.) Ålem, Räsnäs 1907 Hs. MÖLLER (S.).
Oskarshamn 1908 HJ. MÖLLER. Ekeberga, Kosta 1907 Hs. MÖLLER.
Femsjö® 1859 O. G. BLOMBERG; Yaberg 1851 T. M. Fries (U.).
Västervik 1844 J. LANGE. Hvena, Hultsfred 1907 Hs. MÖLLER.
Ingatorp 1890 R. Torr (U.). Öggestorp 1887 K. JOHANSSON.
Jönköping 1863 J. E. ZETTERSTEDT m. fl. Visingsö enl. J. E.
ZETTERSTEDT.'

1 GYLLENSTJERNA, sid. 81.

? ASPEGREN, sid. 74.

* R. Hutt, sid. 188.

* R. Hutz, sid. 247.

5 R. Rurr, sid. 204, 232.

6 Fries 1, sid. 28.

' J. E. ZETTERSTEDT 8, sid. 68.

24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Öland. Resmo 1867 J. E. ZETTERSTEDT.! Vickleby, Kar-
levi 1865 S. O. LINDBERG. Torslunda, Färjestaden 1907 HJ.
MÖLLER; Tveta 1867 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.). Borgholm 1906
Hs. MÖLLER (S.).

Gottland. Enl. G. WAHLENBERG. Sundre 1865 S. O.
LINDBERG (S.U.). Vamlingbo, Kittelviken 1865 S. O. LinD-
BERG. Öja vid Boxarfve enl.J. E. ZETTERSTEDT.? Sproge 1872
J. E. ZETTERSTEDT (S. U.)? Etelhem 1860 J. E. ZETTERSTEDT.?
Visby, Skolbetningen 1887 K. JOHANSSON (S.). Bro 1889 T.
VESTERGREN. Othem 1895 M. ÖSTMAN. Lärbro vid Storugns
enl. J. E. ZETTERSTEDT.? Fleringe vid Hessle enl. J. E. ZETTER-
STEDT2 Fårö vid Marpes enl. J. E. ZETTERSTEDT.

Östergötland. Sund 1871 E. VETTERHALL; Ang 1870 K. F.
DusÉN. Omberg 1859 S. O. LINDBERG. Vist, Säby 1872 E.
ADLERZ. Linköping 1890 E. NYMAN; Skolmästarehagen 1884
J. G. GUNNARSSON. Rüngarwm, Gusum WAHLBERG (U.). V.-
Husby, Hylinge 1881 H. STRÖMFELT (S.). Skeninge 1835 C. O.
HawNsTROM (L.). V. Ny, Belleberg 1863 S. O. LINDBERG.
Vinnerstad 1871 Hs. HOLMGREN. Motala, Lemunda 1861 He.
HOLMGREN. Risinge, Háradstorp 1904 F. O. WESTERBERG. Fu-
ringstad 1909 P. A. IssÉN; St. Söd 1903 P. A. IssÉN. Krokek,
Marmorbruket 1895 A. GRAPE; Sandviken 1890 A. GRAPE.
Norrköping 1890 A. GRAPE. Kvarsebo 1894 A. GRAPE. Kvil-
linge, Grafversfors 1891 A. GRAPE.

Västergötland. Sandhem enl. W. ARNELL. Skallsjö, Floda
1911 Hs. MÖLLER (S.) Halle- och Hunneberg enl. J. E.
ZETTERSTEDT.* Lagmansered, Koberg 1911 HJ. MÖLLER (S.).
Kallands-Asaka, Källandsberget 1830 (S.) Skärf enl. W.
ARNELL. Öglunda enl. W. ARNELL. Sköfde 1872 A. ARNELL. Bil-
lingen enl. W. ARNELL. Kinnekulle” Högkullen 1859 S. O. LinD-
BERG. Örgryte, Änggården J. E. PALMER. Göteborg enl. P. F.
WAHLBERG.*

Bohuslän. Skaftö, Lunnevik 1911 HJ. MÖLLER (S.). Stala,
Rossö 1902 W. ARNELL. Uddevalla 1911 HJ. MÖLLER (S.). Lyse-
kil 1870 A. ARNELL. Tanum 1878 H. THEDENIUS.

! J. E. ZETTERSTEDT 3, sid. 4, 18.
* WAHLENBERG 1, sid. 132.

* J. E. ZETTERSTEDT 5, sid. 19.

^ ZETTERSTEDT 6, sid. 13.

5 ZETTERSTEDT 7, sid. 78.

© WAHLBERG, sid. 111.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 25

Dalsland. Fröskog, L. Strand 1832 S. Harpım.!

Närke. Hardemo 1853 O. G. BLomBErs (L.). Örebro 1861
C. HARTMAN (U.) m. fl. Almby, Höjden 1873 F. ELMQVIST.
Kil, Ullaviklint 1886 K. KJELLMARK. Hjälmaröarna enl. Y. GRE-
VILLIUS.?

Södermanland. S:t Nikolai, Danviken 1861 S. O. LINnD-
BERG. Nyköping 1863 C. INDEBETOU (S.). Vagnshärad enl.
W. ARNELL. Hölö enl. W. ARNELL. Mörkö enl. C. U. EKSTRÖM.’
Österhaninge, Årsta 1883 H. FORSSELL (S.). Huddinge 1898
A. ARVÉN. Nacka, Svärdsö 1901 Hs. MÖLLER (S.). Näshulta,
Hedensö 1832 C. J. HARTMAN (U.). Strängnäs 1846 J. E.
ZETTERSTEDT. Stockholm 1852 S. O. LINDBERG (S.) m. fl.

Uppland. V. Löfsta 1869 C. LÉxsrROM. Bromma, Bäll-
sta 1878 H. FORSSELL (S.). Solna, Haga Hasshagen m. fl.
Djurö, Stafsnäs 1902 Hs. MÖLLER (S.). Läby, Kvarnbo 1858
J. E. ZETTERSTEDT (U.). Bondkyrka 1846 C. HARTMAN (U.).
Uppsala 1823 G. WAHLENBERG (U.): m. fl. Vänge 1891 G.
Heırısıng. Vätö, Björkö enl. W. ARNELL. Valö 1835 K. Fr.
THEDENIUS (S.).

Västmanland. Björksta, Abylund 1873 O. L. SILLEN (S.).
Västerås, Djäkneberget 1862 J. E. ZETTERSTEDT (U.) m. fl.
Grythyttan, Loka 1853 C. O. HAMNSTRÖM (L.). Kopparberg
1881 A. CALLMÉ (L.); Löfstanäs 1912 Hs. MÖLLER. [EY
| Värmland. Karlskoga, Ödefalla 1908 Hs. MÖLLER (S.).

Karlstad, Svinbäcken 1854 P. OLsson (U.). Stafnäs, Bässebol
1875 M. SANDBERG. Brunskog 1910 Hs. MÖLLER (S.). Arvika
1910 Hs. MÖLLER. N. Ráda 1893 H. FRÖDING (L.).

Dalarna. Grangärde 1910 Hs. MÖLLER. St. Tuna, Ofvan-
dal 1911 Hs. MÖLLER; Kvarnsveden 1910 Hs. MÖLLER (S.).
Torsang, Norsbo 1908 Hs. MÖLLER (St.). St. Skedevi, Kvista
1909 Hs. MÖLLER. Vika 1909 Hs. MÖLLER (S.) St. Koppar-
berg, Grycksbo 1911 HJ. MÖLLER (S.). Sundborn 1908 Hs. MÖL-
LER. Bjursås 1909 Hs. MÖLLER. Leksand enl. W. ARNELL.
Rättvik enl. W. ARNELL. Boda, Styggforsen 1911 Hs. MÖLLER.
Ore, Dalfors 1910 Hs. MÖLLER. Mora enl. J. PERSSON. Orsa.
Helvetesfallet 1910 Hs. MÖLLER (S.).

Gästrikland. Högbo 1847 C. J. HARTMAN (U.). Valbo.

HARDIN, sid. 38.
GREVILLIUS, sid. 91.
EKSTRÖM, sid. 135.
WAHLENBERG 3, sid. 390.

= w NN nm

26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Furuvik 1908 HJ. MÖLLER (S.). Gäfle 1834 K. Fr. THEDENIUS
(S. U. L.). Hille, Bönan 1895 G. HELLSING. Hamränge enl.
W. ARNELL.

Hälsingland. Arbrå 1837 E. COLLINDER.

Medelpad. Njurunda, Norbyknöl 1898 N. BRYHN.! Sunds-
vall 1864 Tu. M. Fries (S.) m. fl. Timrå 1879 K. A. Th. SETH
(U.). Torp, flerstädes enl. W. ARNELL. Borgsjö, Randklöf-
ven 1870 C. LÉNSTRÖM; Ånge enl. W. ARNELL. Hafverö 1910
K. B. NORDSTRÖM (S.); Bursforsen K. B. NORDSTRÖM (S.).
Tynderö, Ästö enl. W. ARNELL.

Härjedalen. Allmän [?] enl. K. Fr. THEDENIUS.?

Jämtland. Rätan, Gallvattensan 1910 K. B. NORDSTRÖM.
Oviken enl. W. ARNELL. Myssjö enl. W. ARNELL. Hällesjö,
Ljungà enl. W. ARNELL. Frösön, Öneberget 1910 Hs. MÖLLER
(S.). Mörsil, Ocke enl. W. ARNELL.

Ängermanland. Häggdånger enl. W. ARNELL. Härnö-
sand,” Härnön enl. W. ARNELL. Sdbra, Gadeaberget 1874 W.
ARNELL (U.). Hemsö enl. W. ARNELL. Högsjö enl. W. ARNELL.
Nora enl. W. ARNELL. Nordingrå enl. W. ARNELL. Sollefteå
enl. W. ARNELL. Långsele enl. W ARNELL. Örnsköldsvik enl..
W. ARNELL. Resele enl. W. ARNELL. Hellgum enl. W. ARNELL,
Tåsjö enl. W. ARNELL.*

Västerbotten. Umeå, Råbäck 1874 C. P. LESTADIUS ($.).
Skellefteå C. O. STRÖMHOLM.

Norrbotten. Piteå 1892 E. NYMAN.

Lule lappmark. Jockmock 1893 E. NYMAN (S.) Kvick-
jock 1891 E. NYMAN (S.); Sarek, Säkokjock 1902 ARNELL och
JENSEN (U.).°

Torne lappmark. Karesuando, Naimakka enl. G. Wam-
LENBERG.®

1 BRYHN, sid. 64.

” THEDENIUS, sid. 50, 63.

3 ARNELL 3, sid. 21.

* ARNELL och JENSEN 1, sid. 63.
> ARNELL och JENSEN 2, sid. 219.
^ WAHLENBERG 2, sid. 304.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 27

Hedwigia albicans (WEB.) LInDB. var. secunda
(Bryol. eur.) Limpr.
1846. Hedwigia ciliata var. secunda; SCHIMPER, Bryologia europ:ea.
Fasc. 29/30, sid. 5, tafl. II, fig. 7 1.
1851. Pilotrichum ciliatum var. secundum; C. MÜLLER, Species musco-
rum frondosorum. Vol. lI, sid. 164.

1890. Hedwigia albicans var. B secunda; LIMPRIRHT, Die Laubmoose
Deutschlands, Oesterreichs und der Schweiz. Sid. 822.

Stjälken nedliggande, utdragen och spenslig. Bladen
aflägsnade från hvarandra, vända åt en sida.

Savidt jag kunnat finna, är formen ej omnämnd förut i
svensk litteratur.
| I Sverige är nog formen ej så synnerligen sällsynt. Den
är att söka på skuggiga ställen, helst något fuktga, i skogs-
bygden. Riktigt typiska exemplar af formen kännas lätt igen
dels genom den spensliga växten dels genom bladens ställning.

Troligt är, att formen finnes spridd öfver hela Sverige.
Utomlands förekommer den tillsammans med hufvudformen.

Formens utbredning i Sverige.

Småland. Linneryd 1862 C. O. HAMNSTRÖM (L.). Ljunga-
rum, Torpa 1884 W. ARNELL. Gränna 1909 A. ARVÉN.

Västergötland. Sköfde 1872 A. ARNELL.

Närke. Fellingsbro, Skogaholm 1869 C. HARTMAN (U.).

Södermanland. Gåsinge 1908 Hs. MÖLLER (S.).

Uppland. V. Löfsta, Storfors 1870C. LÉNSTRÖM. Värmdö 1902
F. RIDDERSTOLPE (S.). Uppsala, Polacksbacken 1892 E. NYMAN.

Västmanland. Sala 1871 O. L. SILL£n (U.).

Dalarna. Husby, Born 1911 Hs. MÖLLER (S.).

Angermanland. Säbra, Framnäs 1874 W. ARNELL;
Gädeäberget 1874 W. ARNELL.

Hedwigia albicans (WEB.) LiNDB. var. viridis(Bryol.eur.) LIMPR.

1846. Hedwigia ciliata var. viridis ; SCHIMPER, Bryologia europzxa. Fasc.
29/30, sid. 5, tafl. IL, fig. 0 1.

1890. Hedwigia albicans var. 0 viridis; LiwPRICHT, Die Laubmoose
Deutschlands, Oesterreichs und der Schweiz. Sid. 822.

Växten späd. Bladen gröna eller i spetsen knappast
affärgade.

28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Såsom synonym till var. viridis borde kanske upptagas
den i 2 upplagan (1832) af Hartmans flora!- omnämnda »Anic-
tangium ciliatum B subimberbe: toppbladen med ringa härudd ».
I 4 upplagan (1843)? ändrar författaren namnet och diagnosen
till »Schistidium ciliatum 8 imberbe: fruktbladens spets endast
sågad». I 10 upplagan (1870)? anser författaren den vara syno-
nym med var. viridis. Skillnaden är mycket liten och har jag
hänfört till var. viridis ZETTERSTEDT’s exemplar, af honom
bestämda till var. subimberbis.

Denna form är nog ej heller så sällsynt i Sverige. Den har
sitt tillhåll på beskuggade men ej fuktiga klippor och block.

Äfven denna form har utom Sverige ungefär samma ut-
bredning som hufvudformen.

Formens utbredning i Sverige.

Skåne. Söfde, Ellestasjön A. L. GnóNvArr. S. Mellby,
Kiviks-Esperöd 1896 Hs. MÖLLER (S.). Ö. Broby, Prästvången
1863 C. O. HAMNSTRÖM.

Småland. Hälleberga, Orrefors 1907 HJ. MÖLLER.

Östergötland. Linköping 1889 E. NYMAN.

_ Västergötland. Göteborg 1854 M. T. Lance. Örgryte,
Anggärden 1903 C. A. TÄRNLUND.

Bohuslän. Stala, Rörvik 1892 W. ARNELL.

Närke. Hardemo 1858 O. G. BLOMBERG (U.).

Södermanland. Gäsinge 1908 Hs. MÖLLER (S.).

Uppland. Djurö, Stafnäs 1902 Hs. MÖLLER (S.). Bond-
kyrka, Gottsunda 1855 J. E. ZETTERSTEDT. Uppsala 1855
J. E. ZETTERSTEDT; Örlösen 1855 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Börje
Hesselby 1855 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.).

Dalarna. Vika, Ryggen 1910 Hs. MÖLLER. Sundborn,
Logärden 1909 HJ. MÖLLER.

Jämtland. Frösön 1870 HJ. HOLMGREN (L.).

’ HARTMANS flora, 2 uppl. (1832), sid. 300.
” HARTMANS flora, 4 uppl. (1843), sid. 362.
> HARTMANS flora, 10 uppl. (1870), II, sid. 80.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 29

Hedwigia albicans (WEB.) LINDB. var. incana (SWARTZ).

1829. Anictangium ciliatum B incanum; Swartz, Adnotationes bota-
nice. Sid. 77.

1846. Hedwigia ciliata var. leucophea; ScHIMPER, Bryologia europea.
Fasc. 29/30, sid. 4, tafl. II, fig. 6 I.

1890. Hedwigia albicans var. leucophea; Limpricut, Die Laubmoose
Deutschlands, Oesterreichs und der Schweiz. Sid. 822.

Växten tjockare. Bladen sitta tátare och sakna klorofyll
i ända till öfre tredjedelen.

I Swartz” ofvan anförda arbete lyder diagnosen: »foliis
apice longiore latiori diaphano». Således karakteriseras formen
tydligt och bör SWARTZ” namn ha prioritetsrätt framför SCHIM-
PERS.

Denna form, som ej förut anförts från Sverige,' uppträder
på torra, soliga klippor och har väl ungefär lika stor utbred-
ning som föregående former.

Formens utbredning i Sverige.

Skåne. Lund, Kungsmarken 1849. J. E. ZETTERSTEDT
(U.). Sireköping, Spargodt 1903 N. ALVTHIN.

Småland. Femsjö 1859 O. G. BLOMBERG (S. U. L.).

Öland. Köping 1908 Hs. MÖLLER.

Gottland. Bro 1891 T. VESTERGREN.

Östergötland. V. Tollstad, Alvastra 1855 J. E. ZETTER-
STEDT (U.). Omberg 1855 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Linköping
1889 E. NYMAN. Risinge, Häradstorp 1905 F. O. WESTERBERG.
Furingstad 1909 P. A. IssÉw.

Bohuslän. Skaftö, Lunnevik 1911 Hs. MÖLLER.

Uppland. Uppsala J. D. GELLERSTEDT (L.). Ed, Runsa-
bergen 1853 S. O. LINDBERG.

Gästrikland. Gäfle, Vallbacken 1870 R. HARTMAN.

Medelpad. Hafverö, Tärningen 1910 K. B. NORDSTRÖM (8.).

Västerbotten. Vännäs 1874 C. P. L xsrAnivs (S.).

Lule lappmark. Kvickjock 1891 E. NYMAN.

* Swartz’ exemplar härstamma från Spanien.

30 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Homalia trichomanoides (SCHREB.) Br. eur.

1718. Hypnum repens filicifolium ramosum, ramulis surrectis et minus
complanatis; DILLENIUS, Catalog. plantar. sponte circa Gissam
nascentium. Sid. 220.

1741. Hypnum pennatum, trichomanoides, splendens, ramosum ; DILLE-
NIUS, Historia muscorum. Sid. 269, tafl. 34, fig. 8.

1762. Hypnum complanatum var. 3.; HUDSON, Flora Anglica. Sid. 419.

1771. Hypnum trichomanoides; SCHREBER, Spicilegium Flore Lipsice.
Sid. 88. N:o 1053.

1780. Hypnum complanatum 3 obtusum; EHRHART, Hannöverisches
Magazin 1780. Sid. 237.

1783. Leskia trichomanoides ; LEYSSER, Flora Halensis. Sid. 267.

1789. Fuscina trichomanoides; SCHRANK, Baiersche Flora. Del. II,
sid. 451.

1827. Leskia Omalia trichomanoides; BRIDEL, Bryologia universa etc.

"Del. II, sid. 329.

1849. Neckera trichomanoides; HARTMAN, Skandinaviens flora. 5 Uppl.,
sid. 338.

1850. Homalia trichomanoides ; BRUCH & SCHIMPER, Bryologia europea.
Fasc. 44/45, sid. 3, tafl. 1.

Såsom svensk omtalas Homalia trichomanoides redan 1732
i det äldsta svenska arbete, i hvilket mossor afhandlas, nämligen
OrLor CELSIUS” »Plantarum circa Upsaliam sponte nascentium
Catalogus». .Desto egendomligare förefaller det, att LINNÉ
ej upptagit arten hvarken i sin Flora suecia eller i Species plan-
tarum. Det drójde ocksà mer än 50 àr, innan arten äter blef
synlig i svensk litteratur. Det är O. SWARTZ,” som ar 1784 om-
nämner, att den funnits af P. OsBECK i Halland. I Riksmuseets
samlingar finnas kvar de exemplar, på hvilka SWARTZ antagligen
syftar. Sålunda finnas tvenne exemplar från OsBECKS och ett
från MONTINS herbarium, det senare med påskrift: »Hypnum
(Trichomanoides). Specimina lecta a D:no Doct: Petro Osbeck
in paroecia Haslöf, a: 1782». Såsom ett exempel på felbestäm-
ning i synnerhet i äldre herbarier kan nämnas, att i MONTINS
herbarium ligger ett exemplar, som utgöres af en gren af Ho-
malia trichomanoides och där ofvanför är klistrad en kapsel
af en lefvermossa. Exemplaret har följande påskrift: »Junger-
mannia (polyanthos). Specimina ex Upsala misit Preeclar.
Mag: et Adjunctus D:nus Afzelius 1781.»

Blomningen? äger rum hufvudsakligen i juni månad.
Exemplar fran Skäralid, samlade den **/, 1868 visa alla anthe-

1 CELSIUS, sid. 218.

? SWARTZ 2, sid. 242.

” ARNELL l, sid. 94, blomningen i sáningstiden och löfsprickningen;
fruktmognaden i san‘ngstiden och lófsprickningen.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 31

ridierna mogna men dock ej öppnade; sammalunada är för-
hällandet med antheridier a exemplar från Billingen samlade
den '/, 1873. Hanblommor à exemplar från Kinnekulle den
6/, 1873 ha ett par antheridier öppnade men de flesta oöppnade.
Exemplar från Garpenberg i Närke, samlade den */, 1874, ha
oöppnade antheridier och mycket unga frukter i samma tufva.
Däremot ha exemplar från Örebro, samlade den */,, 1860,
antheridierna visserligen tómda men dock ljust gula, visande,
att de nyss tömts; arkegonierna à samma exemplar äro ljusbruna,
således nyss mogna. Hvad honblommorna beträffar, har jag
à exemplar från Ekeby i Närke samlade den */, 1860 funnit
i en honbiomma endast ett par arkegonier öppnade och brun-
röda i spetsen, under det att de öfriga voro hvita och oöppnade.
Sammalunda var ungefär förhållandet å exemplar samlade
den */, 1875 à Hunneberg; de flesta arkegonierna voro ej
óppnade. Dock bór det kanske tilläggas, att vid de senare
fallen var det frágan om de ófversta blommorna. I allmänhet
falles mössan i Skåne i november månad, men kan understun-
dom sitta kvar ända in i april och maj. Så var förhållandet
med exemplar samlade den '?/, 1861 vid Hjàlmarsberg 1 Närke
och den */, 1911 vid Gränna. Först i december tyckas kaps-
larna mogna och fälla locket. Af det ofvan sagda framgår, att
man kan anträffa lock kvarsittande så långt fram som in i
april och maj t. ex. à exemplar samlade den ?*/, 1840 vid Stock-
holm och den */, 1893 i Dalby hästhage i Skane.

Homalia trichomanoides varierar föga icke blott i Sverige
utan äfven utom dess gränser. I Norge har Doktor HAGEN!
anträffat den förut endast från Norra Amerika kända var.
Jamesii (SCHIMP.) HoLz., utmärkt genom sin i allt spädare växt,
upprätta kapsel, kortare lock och peristom. Arten anträffas
i Södra Sverige helst på nedre delen af stammarna utaf våra
löfträd eller på rötter och till och med på jorden. Isynnerhet
är den allmän i Skånes bokskogar, där den kan få den skugga,
den tyckes fordra. Uppåt landet särskildt i Norrland uppgifves
ofta, att den växer på klippor. En omtyckt växtplats för den
är den myllrika af rötter genomväfda jorden vid bäckstränder
samt på stenar i bäckar, hvarest den likaledes erhåller skugga.
Det ser ut som om den föredroge urbergets hårda bergarter.
På kalk tyckes den vara sällsynt; dock känner man den från
flere ställen växande på kalkklippor såsom t. ex. vid Glans-

! HAGEN 1, sid. 38.

32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

hammar i Närke. I sällskap med ZHomalia trichomanoides
anträffar man i Skåne Neckera complanata (L.) HÜBEN (ofta
inväfda i hvarandra), crispa (L.) Hepw., och fontinaloides
(Lam.) LINDB., Porella platyphylla (L.) LINDB., Anomodon-
arterna, Isothecium viviparum (NECK.) LINDE. och dà den växer
på marken Plagiochila asplenoides (L.) Dum. och Thudium-
arter. I Dalarna har jag sett den i sällskap med Astrophyllum-
och Bryum-arter.

I södra Sverige är Homalia trichomanoides tämligen allmän
och fruktificerar också på de flesta ställen. På exemplar, som
samlats norr om Medelpad, har jag aldrig sett frukter. Arten
saknas helt och hållet på Gottland och är på Öland känd från
endast ett par lokaler. Troligen sammanhänger detta med dess
förkärlek för kalkfria lokaler. Norr om Närke, Södermanland
och Uppland är arten rätt sällsynt, så att den är känd från
endast några få lokaler från hvart och ett af de nordligaste
provinserna i Svealand samt från de sydligaste i Norrland.
Arten går ej upp 1 de västliga landskapen i Norrland. Sålunda
saknas den alldeles i Härjedalen, och från Jämtland är den känd
från endast tvenne lokaler. Från kustprovinserna är den ej
känd högre upp än i Ångermanland och saknas sålunda i Väster-
botten och Norrbotten. I Finland är arten känd så högt upp
som i Österbotten och Kemi lappmark, hvarför det är mycket
antagligt, att den bör finnas äfven hos oss åtminstone ett godt
stycke upp i Norrbotten. I Lappland är arten visserligen an-
träffad men endast från en lokal i sydligaste delen af Åsele lapp-
mark. Artens nordgräns i Sverige ligger sålunda, såvidt man
nu känner den, något norr om 64” n. br. Någon uppgift om
artens vertikala utbredning i Sverige har jag ej sett. Arten
är en låglandsväxt och som af utbredningen i Sverige framgår,
stiger den aldrig upp till fjällen och väl knappast heller upp på
de högre bergen. I Tyskland är arten näppeligen funnen på
en höjd af 1000 meter öfver hafvet.

Utom i Sverige är arten tämligen vanlig i såväl Norge som
Finland och isynnerhet i Danmark. För öfrigt är den rätt all-
män i hela Europa och är dessutom känd från flere ställen i
såväl norra som västra och östra Asien.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat:

EHRHART, Pl. cr. exsiccate N:o 234. Uppland.
HARTMAN, Bryacex Scandinavie N:o 232. Västergötland.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 33

SILLÉN, Musei frondosi Seandinavise exsiccati N:o 100.
Västmanland och Stockholmstrakten.

Skåne. Gärdslöf, Näsbyholm 1892 H. Nırssox-EHLr.
Skurup 1900 A. HEINTZE (S.). Söfvestad, Krageholm 1884
A. L. GRÖNVALL (L.). S. Mällby, Esperöd 1852 F. W. C. Arr-
scHovG (U. L.). Ófved, Frualid 1891 Hs. MÖLLER (U.). Lomma,
Alnarp 1861 A. P. Wınstow (G.) m. fl. Dalby 1883 Hs. MÖLLER.
Hardeberga 1824 N. O. AnuwrELT m. fl. S. Sandby 1911 V.
NORLIND; Reften 1849 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Härslöf,
Askatorp 1902 Hs. MÖLLER (S.). Stehag 1891 Hs. MÖLLER
(S. U.); Räröd 1880 C. O. Hamnstrom (L.). Lyby, Sextorp
1885 H. THEDENIUS. Fulltofta 1896 K. L. LÖFVANDER. Hör
1845 J. Lance. V. Vram, Sätaröd 1905 K. L. LÖFVANDER (S.).
Ottarp, Bälteberga 1892 N. ALVTHIN (L.). Höganäs, Esperöd
1907 K. L. LÖFVANDER (S.). Brunnby, Kullaberg! 1897
G. HELLSING. Stenesta, Klöfvahallar 1825 N. O. AHNFELT.
Riseberga, Skärali 1860 S. O. LINDBERG m. fl. Båstad 1903
K. L. LÖFVANDER. Tjörnarp 1880 C. O. HAMNSTRÖM (L.).
Ó. Broby, Tydinge 1864 C. O. HAMNSTRÖM (L.); Nóbbelóf
1867 C. O. HAMNSTROM (L.).

Blekinge. Ronneby 1888 W. ARNELL. Rödeby, Elineberg
enl. W. ARNALL; Göksjöholm enl. R. HuLrT:

Halland. Hasslöf 1782 P. OsBEcK (S.)?^! Ö. Karup
N. J. ScHEUTZ (L.). Släp N. J. ScHEUTZ (L.).

Småland. S. Ljunga 1867 P. W. STRANDMARK (L.).
Växjö, Solberget 1867 N. J. SCcHEUTZ (S. U.)’ Algutsboda,
Ubbemäla N. J. ScuEUTZ (L.). Femsjö E. Fries (U.). Bur-
seryd 1873 K. A. Tu. SETH; Mölneberg 1874 K. A. Tu. SETH
(S. L.). Ökna N. J. ScHEUtz. Hässleby 1885 N. J. ScHEUTZ
(S. L.); Vada 1885 R. Tour’ (U.). Ingatorp 1888 R. Torr (U.).
Hult, Hesslas 1889 E. Nyman. Månsarp, Taberg 1865 J. E.
ZETTERSTEDT (U. L.)® Ljungarum, Rosenlund J. E. ZETTER-
STEDT (U.) m. fl; Ryhof 1891 A. ARvÉN. Jönköping 1863

! GYLLENSTJERNA, sid. 81.

? Hutt, sid. 232.

3 Swanrz 2, sid. 242.

* BEXELL, sid. 402.

> SCHEUTZ 1, sid. 87.

5 Fries 1, sid. 26.

* Torr 2, sid. 96.

5 ZETTERSTEDT 2, sid. 7, 19.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 4. 3

34 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

J. E. ZETTERSTEDT (U.) m. fl. Huskvarna 1863 J. E. ZETTER-
STEDT (S. U.). Gränna 1911 A. ArvEn. Visingsö 1877 J. E.
ZETTERSTEDT (S. U.).! Säby, Sommen 1887 E. JÄDERHOLM.

Öland. Vickleby 1871 E. V. EKSTRAND (U.). Kastlösa,
St. Dalby 1910 S. MEDELIUS (S.).

Östergötland. Sund, Ydre 1870 K. Fr. Dustin. Omberg
enl. A. G. KELLGREN;? Borgs udde 1889 P. DusÉn;? Anudden -
1855 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Linköping, Sandbäcken 1875
E. ADLERZ. Vreta, Odensfors 1883 N. C. KinpBErG. V. Ny
Hs. HOLMGREN (S.): Vinnerstad, Hs. HOLMGREN. Motala,
Dufvedal Hs. HOLMGREN (8.)? Godegard, Sinsberg 1881
E. V. EKSTRAND (S. U.). Risinge, Hulta 1910 F. O. WESTER-
BERG; Häradstorp 1902 F. O. WESTERBERG (S.). Skedvi,
Magnehult 1898 F. O. WESTERBERG (S.). Vånga, Göstad 1892
A. GnAPE. Norrköping, Hult 1873 P. Orsson (U.). Kvillinge,
Grafversfors 1892 A. GRAPE.

Västergötland. Sandhem, Dintestorp enl. W. ARNELL.
Angered, Làrje 1839 J. E. AREscHouvG (S.). Skallsjö, Floda
1911 Hs. MÖLLER. V. Tunhem, Nygård 1859 S. O. LINDBERG
(S. L.) m. fl.; Hjárpetorp m. fl. st. 1875 J. E,. ZETTERSTEDT.?
Halleberg,’ Lindäsen S. J. LINDGREN (S. U.). Vilske-Klefva
1869 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Mösseberg 1869 J. E. ZETTER-
STEDT (S. U.). V.@erum 1908 E. ADLERzZ. Lidköping S. LIND-
GREN. Skeby, Trufve S. LINDGREN (S. U.). Öglunda enl. W.
ARNELL. Vamb 1875 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.). . Skofde 1873
W. ARNELL. Billingen 1875 J. E. ZETTERSTEDT (S.) m. fl.
Ryd, Ränna 1875 J. E. ZETTERSTEDT (S. U.) Kinnekulle
flerest. 1875 J. E. ZETTERSTEDT® m. fl. Medelplana, 'Trolmen
1875 J. E. ZEgTTERSTEDT (U.). Undenäs, Igelbäcken Hs. .
HOLMGREN. Fässberg, Gunnebo P. F. WAHLBERG.? Göteborg
M. W. v. Düsen m. fl. Örgryte, Änggården 1898 C. Hu ARNE(S.).

Bohuslän. Stala, Rörvik 1892 W. ARNELL. Tanum,
Kragenäs 1880 H. THEDENIUS.

1 ZETTERSTEDT 8, sid. 68.

* KELLGREN, sid. 126.

3 P. Dusen, sid. 51.

^ Hs. HoLMGREN, sid. 60.

5 HJ. HOLMGREN, sid. 57.

5 MosÉN, sid. 12, uppgifver arten från Marmorbruket à Krokek: enl.
exemplar i Riksmuseet är det Neckera complanata.

7 J. E. ZETTERSTEDT 6, sid. 21.

8 J. E. ZETTERSTEDT 7, sid. 65.

? WAHLBERG, sid. 101.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 35

Dalsland. Enl. C. G. MYRIN.! Gunnarsnäs, Rostock enl.
N. C. Kınpgrre.’” Fröskog, Hafsås 1833 S. HARDIN.

Närke. Askersund, Boda 1874 C. HARTMAN (S. U.)
Viby 1860 J. E. ZETTERSTEDT (S.); Höghult 1873 C. HARTMAN
(S. U. L.)? Hallsberg, Skädedalen 1869 C. HARTMAN (U.).
Ekeby, Nynäs 1860 C. HARTMAN (U.). Norrbyås 1888 E. P.
VRANG.? Asker, Brefven 1868 C. HARTMAN (U.)’ m. fl.; Skira-
bäcken enl. E. ApLERZ? Nysund, Olsboda 1872 C. HARTMAN
(U.)3 Kvistbro, Svartå 1885 K. KJELLMARK. Hidinge Lek-
hytteklint 1874 C. HARTMAN (U.);? Svensboda 1874 C. Harr-
MAN. Tysslinge, Garphyttan 1874 W. BERNDES (U.). Örebro
1860 P. J. HELLBOMm (S.); Lugnet 1860 C. HARTMAN (U.).
Almby Hjälmarsberg? 1873 W. ARNELL m. fl.; Mark? 1870 J. J.
JOHANSSON (S.). Längbro, Ulriksberg 1888 G. A. RINGSELLE.
Axberg 1885 G. A. RINGSELLE; Arrud 1885 K. KJELLMARK
Berga 1872 W. ARNELL. Kil, Klockhammar? 1874 C. HARTMAN
(U.); Ullaviklint K. KJELLMARK m. fl. Glanshammar, Skala
1874 C. HARTMAN (S. U.)? Gótlunda, Hamrarna 1862 C. Harr-
MAN (U.) m. fl. |

Södermanland. S:t Nikolai, Arila” 1863 C. INDEBETOU
(S. L. G.). Kila, Stafsjö enl. HJ. Mos£n.‘ Botkyrka 1857
P. T. CrevE (U.); Tumba 1898 A. Arven. Brännkyrka enl.
N. J. SILLEN;? Hagersten 1857 P. T. Cleve (G.). Nacka C. IN-
DEBETOU (S.); Svindersvik 1850 R. FRISTEDT (U.); Sicklaön
1851 F. BJÖRNSTRÖM. St. Malm 1886 G. MALME. Stockholm
1848 K. Fr. THEDENIUS (S8. L.).

Uppland. Näs, Vreta 1875 E. V. EKSTRAND (S.). Solna,
Haga 1868 K. Fr. THEDENIUS (S. U.) m. fl.; Karlberg 1840
C. F. NYMAN (S.) m. fl. Läby, Kvarnbylund 1852 R. FRISTEDT
(U.). Bondkyrka, Gottsunda G. WAHLENBERG? (U.) m. fl.
Uppsala enl. OLoF CELsrUs' och F. EHRHART? m. fl.; Nosten
1825 G. WAHLENBERG (U.). Östuna, Eggebyholm J. ÅNGSTRÖM
(L.). Vätö, Marum, Björkö 1910 W. ARNELL. Väddö, Grissle-
hamn 1870 R. OLDBERG (U.). Almunge 1874 E. V. EKSTRAND

1 Myrın 1, sid. 220.

? KINDBERG 5, sid. 1004.

3 ADLERZ, sid. 31.

* MosEn, sid. 12.

5 N. J. SILLEN, sid. 5.

€ WAHLENBERG 3, sid. 360.
" CELSIUS, sid. 26.

5 EHRHART, VII, sid. 102.

36 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

(S. U.). Funbo, Hallekved 1874 E. V. EKSTRAND (U.). Zdsbo
1867 Hs. MosEn.

Västmanland. Arboga 1889 fl. st. C. A. TÄRNLUND (S.).
Malma, Gisslarbo 1835 O. L. SILLÉN. Grythyttan, Loka 1854
C. O. HAMNSTRÖM (L.). Sala 1834 O. L. SILLÉN (L.).

Värmland. Enl. C. G. MYRIN.! Kristinehamn C. ANDERS-
son (L.) Värmskog, Gärdsjö enl. N. C. KInDBERG.: Ofre
Ullerud, Torsberget 1894 H. A. FRÖDING. Färnebo, Pershöjd
1852 L. M. Larsson.

Dalarna. St. Tuna, Kvarnsveden 1910 Hs. MÖLLER
(S.). Avesta, Lerbäcken 1879 C. INDEBETOU (S.). Boda, Stygg-
forsen S. BORGSTRÖM (S.) m. fl.

Gästrikland. Valbo, Kubbo 1858 S. O. LINDBERG. Gäfle
fl. st. 1831 K. Fr. THEDENIUS (S. U.) m. fl. Hille, Oslattfors
1845 C. J. STRÖMBÄCK (U.); Edskórójning 1899 W. ARNELL.
Hamránge enl. W. ARNELL.

Hälsingland. Skog, Hemstanäs 1871 R. HARTMAN (U.).
Bollnäs, Fargsundsbron 1835 (U.). Arbrå 1874 E. COLLINDER
(U. L.); Dropphäll 1872 E. CoLLINDER; Mälarne 1873 E. Cor-
LINDER. | :

Medelpad. Njurunda, Norbyknöl 1898 N. Bryun.? Stöde,
Viskan 1894 W. ARNELL. Borgsjö, Randklöfven 1877 K. A.
Tu. SETH (U. L.).

Jämtland. Hällesjö, Storäsen 1869 F. Brum. Unders-
åker, Rista 1907 W. ARNELL.

Angermanland. Säbrå, Framnäs 1874 W. ARNELL. Nora,
Rödäsen 1874 W. ARNELL. Skog, Sand 1872 W. ARNELL (U.).
Nordingrå, Räfsö 1875 W. ARNELL; Bergnäsberget 1875 W.
ARNELL; Mäland enl. W. ARNELL.

Asele lappmark. Dorotea, mellan Bergvattnet och Mård-
sjö 1883 P. F. LUNDQVIST.

Neckera Besseri (LoBARZ.) JUR.

1847. Omalia Besseri; LOBARZEWSKI, Haidingers naturw. Abhandl. 1,
sid. 48.

1850. Neckera leiophylla; GÖMBEL i MÖLLERS Synopsis muscorum fron-
dosorum. Del II, sid. 44.

1 MYRIN 1, sid. 220.
? KINDBERG 5, sid. 1004.
3 Bryan, sid. 67.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNIRG I SVERIGE. 37

1850. Neckera Sendtneriana; BRUCH & SCHIMPER, Bryologia europa.
Fasc. 44/45, sid. 10, tafl. 6, fig. 1.

1856. Omalia Sendtneriana; SCHIMPER, Corollarium bryologiz europee.
Sid. 101.

1860. Neckera Besseri; JURATZKA, Verhandl. d. K. K. Zoologisch-Bo-
tanischen Gesellschaft in Wien. 1860, sid. 368.

1861. Neckera complanata var. foliis obtusis; RABENHORST, Bryotheca
europea N:o 379.

1870. Neckera complanata var. obtusa; LINDBERG, The Journal of the
Linnean Society. XI, sid. 467.

1870. Homalia Pourretiana; ROUMEGUERE, Bulletin de la Société Bo-
tanique de France. Del. XVI, sid. 444.

Hufvudformen anfóres för fórsta gàngen i Sverige af R.
Torr! i en liten uppsats »Nagra småländska mosslokaler » såsom
funnen vid Hunneklef i Kuarpsbergen i Pelarnes socken.
Exemplaren äro samlade därstädes åren 1884 och 1885. Vid
granskning af Riksmuseets material af Neckera complanata
(L.) HÖBEN. fann jag ett fullt typiskt exemplar af Neckera
Besseri med etiketten »Neckera complanata HöB. Sala 1880
C. INDEBETOU ».

Blomningstiden för arten i Sverige är svár att bestämma
på grund af, att materialet är sa knappt och exemplaren van-
ligen fullkomligt sterila. Exemplaret från Häradstorp i Risinge
socken i Östergötland, samladt den */, 1897, är ett hanexem-
plar. Antheridierna å detta exemplar äro slutna men mogna
och stå just i begrepp att öppna sig. Således skulle väl blom-
ningen äga rum i juni månad. Äfven gamla, bruna, öppnade
antheridier finnas å detta exemplar. Det ofvan omtalade
Indebetouska exemplaret från Sala är honexemplar med så
unga arkegonier, att buken knappast är vidgad. Tiden för
insamlingen är emellertid ej angifven, så att någon slutsats
angående blomningen ej kan dragas af detta exemplar. Frukt
är äfven utomlands ytterst sällsynt och endast funnen på
tvenne ställen.

De få exemplar af Neckera Besseri, som funnits i Sverige,
äro hvarandra rätt olika. Det mest typiska exemplaret är det
af INDEBETOU vid Sala insamlade. De trådformiga grenarna
äro här ej så talrika, som hos de andra svenska exemplaren.
Exemplaret från Häradstorp i Risinge socken har däremot syn-
nerligen rikligt med dylika trådformiga förgreningar och står
på öfvergång till var. rotundifolia, men kan ej räknas dit, enär
den har äfven ordentligt utvecklade grenar med stora blad.

Torr uppgifver, att arten i Småland funnits på Henneklefs

1 Tour 1, sid 51.

38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

branta, omväxlande torra och fuktiga klippor. A. ARvÉN har
år 1902 åter funnit arten vid Sala på ett stort block i en hage.
I tufvorna från Henneklef var Hypnum sericeum invuxen. I
utlandet växer arten på beskuggade, kalkrika ställen men
sällan på trädstammar och i så fall på bok.

Såsom af förteckningen öfver lokalerna synes, är Neckera
Besseri i Sverige endast funnen i tre provinser, nämligen Små-
land, Östergötland och Västmanland. Mycket antagligt är,
att arten dock ej är så sällsynt. Man har förväxlat den med
Neckera complanata, från hvilken den dock äfven habituellt kan
skiljas genom sin svagare glans, sin blekgröna—blekgula färg
samt sin spädare växt. Under loup kan man dessutom se bladens
trubbiga afrundade spets.

I Norge är Neckera Besseri ej så sällsynt och går där ända
upp till 63° 28 n. br. Från Finland är den känd 1 sydligaste
delarna af landet. Vidare förekommer arten i södra Tyskland
och Italien samt i Kaukasus och Persien.

Artens utbredning i Sverige.

Småland. Pelarne, Kuarpsbergen vid Henneklef 1884,
1885 R. Torr (S. L.).

Östergötland. Risinge, Häradstorp d 1897 F. O. WESTER-
BERG; Hulta 1910 F. O.. WESTERBERG.

Västmanland. Sala 9 1880 C. INDEBETOU (S.), 1902
A. ARVÉN.

Neckera Besseri (LOBARTZ.) JUR. var. rotundifolia
(HanTM.) Mor.

1849. Neckera rotundifolia; HARTMAN, Handbok i Skandinaviens flora.
9 uppl., sid. 338.

1856. Omalia rotundifolia; SCHIMPER, Corollarium bryologie europzs.
Sid. 101.

1862. Neckera Besseri var. rotundifolia; MoLENDO in schedulis.

1863. Neckera Besseri forma tenella; LINDBERG, Bidrag till mossornas
synonymi. Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl. 1862, N:o 2,
sid. 22.

1864. Neckera Sendtneriana tenella; MOLENDO i Lorentz, Moosstudien.
Sid. 102.

Denna form har på sin tid vållat de svenska bryologerna
stort hufvudbry. På grund af exemplar i Riksmuseets och

1 HAGEN 1, sid. 39.
2 Torr 1, sid. 51.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 39

Uppsala Universitets herbarium kan man följa dess historia
ända från början. Formen fanns år 1835 vid Sala af O. L.
SILLÉN, som sände exemplar af densamma till K. Fr. THEDE-
NIUS med påskrift: »Den fina mossan är väl en Jungermannia
pa en sten i hagen vid Blyhvittfabriken 18 7/,, 1835 SILLÉN.»
THEDENIUS skickade en bit af tufvan till C. J. HARTMAN under
namn »Leskea complanata HEDW.». HARTMAN har skrifvit på
exemplaret »var. Jungermannioides». Detta finnes i Uppsala
Universitets herbarium liksom ett bättre utveckladt exemplar,
som likaledes af THEDENIUS sändts till C. J. HARTMAN med
anteckning: »De i spetsen rundade bladen göra mig osäker —
eljest skulle det väl vara complanata». På detta exemplar har
C. J. HARTMAN skrifvit »complanata var. obtusa», således ett
namn, som 5S. O. LINDBERG ar 1870 gifvit Neckera Besseri.
À detta exemplar är sedermera skrifvet »Neck. rotundifolia
an nova spec.» Af exemplar i Uppsala Universitets herbarium
synes, att LINDBERG redan tidigt (af pikturen att dóma säker-
ligen tidigare än MoLENDO) uppfattat formen riktigt som en
varietet af Neckera Besseri, ty på etiketten står »Neckera
Besseri (LoB.) JUR. var. rotundifolia LiNDB. N. rotundifolia
Hartm!» Man tyckes ha behóft grundlig tid för att beskrifva
formen, ty detta göres först 1849 i 5 upplagan af HARTMANS
flora under namn af Neckera rotundifolia.'

Neckera Besseri var. rotundifolia påminner mycket om
Stereodon confervoides Brip. Tufvorna aro opaka och bestå
till största delen af langa tradformiga skott. Hufvudskottens
blad aro rundadt ovala samt helbraddade. Formen kan
betraktas som en parallellform till Neckera complanata var.
tenella.

Efter SrLLÉNs tid har formen ej återfunnits i Sverige.
I Norge ar den anträffad vid Onsö i Smälenene af RYAN och
HAGEN? och i Finland uti Östra Tavastland af WaArNIO.?

Arten är 1 Sverige anträffad i

Västmanland. Sala nära Blyhvittfabriken 1835, 1836.
O. L. Stren (S. U.).

! HARTMANS flora, 5 uppl. (1849), sid. 338.
? Ryan och HAGEN, sid. 123.
3 WarNIO, sid. 80.

40 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Neckera eomplanata (L.) HöBEN.

1718. Hypnum repens filicifolium ramosum, ramulis appressis et magis
complanatis; DILLENIUS, Catalog. plantar. sponte circa Gissam
nascentium. Sid. 218.

1741. Hypnum pennatum, compressum et splendens, capsulis ovatis;
DILLENIUS, Historia muscorum. Sid. 268, tafl. 34, fig. 7.

1753. Hypnum complanatum; LINNZUS, Species plantarum. Sid. 1123.

1760. Hypnum onithopodioides; Scororr, Flora carniolica. Sid. 150.

1782. Leskea complanata; Hepwic, Fundament. historie? natural. mu-

scor. frondos. Del. II, sid. 93. tafl. 10, fig. 62—65.

1827. Leskea Omalia complanata; BRIDEL, Bryologia universa. Del.
II, sid, 327.

1833. Neckera complanata,; HUEBENER, Muscologia germanica. Sid. 576.

1869. Homalia complanata; DE NOoTARIS, Epilogo della Briologia ita-
liana. Sid. 199.

1900. Eleutera ornithopodioides; STUNTZ, Bulletin of the Torrey Bota-
nical Club. Arg. 27, sid. 209.

Äfven denna art anföres ar 1732 i O. Cesıus’ förut omta-
lade arbete! öfver de växter, som förekomma kring Uppsala.
Något exemplar från CELsıus’ tid är ej bevaradt, så att det är
omöjligt att afgöra, om verkligen Neckera complanata förelegat.
Ett par år därefter (1835) upptages arten i Linn&s Flora lappo-
nica; Denna uppgift är säkerligen beroende pa en felbestäm-
ning, hvilket LINNÉ själf insett, ty han upptager ej växten
såsom svensk i sin första upplaga af Flora suecica (1745).
Däremot anföres den i 2 upplagan (1755), fast ej någon växt-
plats för densamma här angifves. Detta sker först (1756) i
Amoenitates academice tredje del,‘ hvarest »Silva regia» vid
Uppsala angifves som växtplats. WAHLENBERG säger i sin
Flora upsalienses (1820) »vix nisi in montibus Godtsundensibus
lecta». Märkvärdigt nog förekommer arten ej i ALSTROMERS
herbarium. ^OsBECK tyckes ej heller ha känt växten, ty han
har bestämt exemplar af densamma till Hypnum cuspidatum
(skrifvet af OsBECK själf) och ett annat exemplar har han làm-
nat obestämdt. Det äldsta af mig kända svenska exemplaret
af Neckera complanata är af F. Enruarr® samladt vid Uppsala,
säledes nägon gäng mellan ären 1772—1776. För öfrigt finnas
exemplar bevarade af SWARTZ (L.), FORSSTRÖM (S.) och WAH-
LENBERG (U.). Det Swartzska exemplaret har kapslar och

! CELSIUS, sid. 26.

? Linnzvs ], sid. 19.

3 LINNZEUS 5, sid. 395.

* Linnazus 6, sid. 432.

WAHLENBERG 3, sid. 362.
EHRHART, VII, sid. 102.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 4l

är det äldsta svenska — sävidt det är svenskt — fruktexemplar,
som jag päträffat. Sedermera drójde det ända till 1825, innan
arten ånyo (vid Stehag i Skåne af N. O. AHNFELT) fanns frukt-
bárande.

Oaktadt jag granskat öfver 500 exemplar af Neckera com-
planata, har jag dock funnit endast få hanindivid. Af dessa
tyckes framgå, att blomningen! äger rum i juni och juli mä-
nader. Exemplar från Torsborgen på Gottland, samlade den
*7/, 1887, hade alla antheridierna slutna men gula. Exem-
plar samlade mellan den 24 och 27 juli 1874 pa Omberg ha de
flesta antheridierna öppnade samt flera i begrepp att öppna sig.
Vid Arboga den 4 augusti 1896 samlade exemplar hade alla
antheridierna öppnade. Honexemplaren äro vanligare. Arke-
gonierna blifva ganska snart bruna utan att dock öppna sig.
Sa är t. ex. förhållandet med exemplar, samlade den "/, 1888
vid Linde på Gottland; de hafva halsen ljus och buken brunaktig.
Honexemplar från Nättraby i Blekinge, samlade den “/, 1888
visa äfvenledes buken rödbrun och halsen alldeles gul. Från
Borgholm på Öland har jag anträffat exemplar, samlade den
^/, 1867, som likaledes ha gula slutna arkegonier men där-
jämte flere öppnade. Exemplar från Nora i Ångermanland
den **/, 1874 ha alla arkegonierna öppnade. Således visa hon-
exemplaren, att blomningen skulle börja i slutet af juni och fort-
sättas under juli månad. Utanför Skåne, hvarifrån den är känd
från ett dussin lokaler, är Neckera complanata ytterst sällan
fruktificerande och jag känner endast tvenne lokaler i Småland
och tre lokaler omkring 58” 5 n. br. nämligen Uddevalla, Hun-
neberg och Omberg. Exemplaren från de nordliga provinserna
äro alltid sterila. Mössan tyckes i allmänhet fällas i april månad.
Exemplar från Skäralid den ?/, 1891 hade några mössor kvar.
Stundom kunna de också kvarsitta in i juni månad, såsom exem-
plar samlade 1865 vid Kronoberg i Småland visa. Kapseln
blir i Sverige i allmänhet ej mogen förr än in i juni och juli
månader. Sålunda ha de flesta kapslarna locken kvar à exem-
plar samlade den 7/; 1899 vid Skäralid i Skane och den 7/,
1825 vid Stehag likaledes i Skåne. Å exemplar, samlade i juni
1875 vid Broby i Skåne finns ett och annat lock kvar.

Neckera complanata är säkerligen den af Neckera-arterna,
som varierar mest. I det följande kommer att redogöras för de

* ARNELL l, sid. 94; blomningen i blomstertiden; fruktmognaden i
saningstiden.

42 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

trenne mest extrema och karakteristiska formerna. Stundom
äro stjälkarna korta, oförgrenade och upprätta, stundom läng-
sträckta, hängande och rikt förgrenade. Ibland utvecklas
långa flageller, försedda med outvecklade blad.

I södra och mellersta Sverige är Neckera complanata täm-
ligen allmän och träffas på stammar och grenar af träd och
buskar samt på klippor, som dock böra vara beskuggade. I
Skåne uppträder arten på trädstammar, särskildt bok, och har
jag aldrig sett den på klippor. I södra Sverige förekommer
arten i sällskap med /sothecium viviparum (NECK.) LINDB.,
Hypnum sericeum L., Homalia trichomanoides (SCHREB.) BRID.,
Anomodon-arter, Porella platyphylla (L.) Linps., Stereodon
cupressiformis (L.) Brip. m. fl. I landets norra delar tyckes
den förekomma uteslutande pa klippor. Flerestades ar den
funnen pa kalk såsom vid Varnhem i Västergötland och Arboga.
På diorit är den anträffad vid Hamrånge i Gästrikland och på
lerskiffer vid Ocke i Jämtland.

Neckera complanata är tämligen vanlig i södra Sverige
ända upp till Mälaren, Hjälmaren och Vänern. Norr om dessa
sjöar är den rätt sällsynt. I Norrland förekommer arten i kust-
provinserna ända upp i Ångermanland. Visserligen är den
känd från både Härjedalen och Jämtland, från den förra pro-
vinsen dock endast från en lokal. I hvarje fall går den icke
uppide högländtare delarna af landet, utan håller sig hufvud-
sakligast till låglandet. En isolerad lokal är Niavve i Kvick-
jocks socken i Lule lappmark och en annan Kelattijärvi i
Karesuando socken i Torne lappmark. Sålunda går arten
ända upp till nordligaste Sverige. I Norge! är den känd så
nordligt som från Tromsö amt och i Finland från Kemi lapp-
mark.

Utom Sverige är arten känd från hela Europa, från Asien
i Kaukasus och Persien, från Afrika i Alger och Kanarieöarna
samt från de nordliga delarna af Norra Amerika.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat.

EHRHART, Pl. cr. exsiccate N:o 224. Uppland.
HARTMAN, Bryacez Scandinavie N:o 231. Västergötland.
RABENHORST, Bryotheca Europea N:o 609. Skane.

! HAGEN |, sid. 41.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 43

SILLÉN, Musci frondosi Scandinavie exsiccati N:o 99.
Skäne och Gästrikland.

Artens utbredning i Sverige.

Skane. Böserup A. L. GRÖNVALL. Gärdslöf, Näsbyholm
1892 H. NıLsson-EHLE. Skurup fr. 1900 A. HEINZE. Sofve-
stad, Krageholm! 1886 E. NEANDER (U.). Raflunda, Skepparp
1862 A. Faux (L.) Söfde, Nafröd A. L. GRONVALL (8.).
Lomma, Alnarp! 1890 Hs. MÖLLER m. fl. Dalby 1883 Hs. Mór-
LER. S. Sandby 1911 V. NoRLIND; Reften 1824 N. O. AHNFELT.
Stehag fr. 1825 N. O. AHNFELT; Räröd fr. 1880 C. O. HAMN-
STRÖM (S. U. L.). Billinge 1911 S. MEDELIUS. Lyby, Sextorp
1871 (U. L.). Hör, Kvesarum 1887 P. DusÉN (S. U.); Làngs-
torp fr. 1863 S. BERGGREN (S. U. G.). Ottarp, Belteberga fr.
1837 Herb. Düben (L.) m. fl. Stenestad, Klöfvahallar fr.
1825 N. O. ANHFELT m. fl. Riseberga, Skäralid fr. 1860 S. BERG-
GREN” m. fl. Hjärnarp, Margretetorp N. J. SCHEUTZ. Tjornarp
© 1886 A. L. GRÖNVALL, fr. 1893 Hs. MÖLLER (S.). Ignaberga
fr. 1882 C. O. Hamnstrom (S. U. L.). Broby fr. 1864, 1866
C. O. Hamnstrom (S. U.); Uddarp fr. C. O. HAMNSTROM
(U. L.); Glimminge fr. C. O. HawNsTROM (L.). Hästveda,
Hallasnárje fr. C. O. HAMNSTROM (L.); Stánkeslycke? fr. C. O.
HAMNSTROM (S.).

Blekinge. Karlshamn d 1886 E. Nyman (L.). Ronneby
enl. W. ARNELL. Förkärla, Tromtó enl. W. ARNELL. Nättraby,
Borákra 9 1858 J. ANKARCRONA (G.) m. fl.; Skallahult 9 1888
W. ARNELL. Hjortsberga enl. R. Hurt." Fridlefstad, Björkeryd
enl. W. ARNELL. Tving, Alnaryd enl. W. ARNELL. Lösen,
Lyckeby (L.). Rödeby, Bubbetorp N. J. SCHEUTZ; Göksjö-
holm enl. R. Hurt.” Kristianopel 1875 F. SvANLUND (8. L.);
Fågelmara 1875 K. Fr. THEDENIUS (S. L.).

Halland. Hallandsås 1872 Hs. HOLMGREN (S.). Varberg
1867 N. J. SCHEUTZ

Småland. Växjö, Kronoberg fr. 1865 N. J. SCHEUTZ
(U. L.)* Gårdsby, Notteryd 1878 N. J. ScHEUTZ (L.). Femsjö
E. Fries (U.)’ m. fl.Längaryd, Jonsberg 1894 A. AnvÉN. Bur-

! GRÖNVALL |, sid. 15.

> HARTMANS flora, 8 uppl. (1861), sid. 360.
3 GRÖNVALL 1, sid. 15.

* HULT, sid 209

5 Hutt, sid, 232.

6 ScHEUTzZ 1, sid. 87.

* FnrES 1, sid. 26.

44 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

seryd 1873 K. A. Tu. SETH (U.); Kátabo 1889 K. A. TH. SETH
(L.). Fröryd, Ärset N. J. ScHEUTz (L.). Almesákra, Klinta-
berg 1865 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.)! Eksjö, Söasen N. J.
ScHEvTz (L.). Barkeryd, Boarp 1884 W. ARNELL. Oggestorp,
Torp 1887 K. JoHANSSON (U.). Månsarp, Taberg? N. J. SCHEUTZ
(L.). Ljungarum, Rosenlund 1891 A. ArvEN. Jönköping
fl. st. 1863 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.). Huskvarna 1863 J. E.
ZETTERSTEDT (S. U.). Gränna, Ängsholm fr. 1910 A. ARVÉN.
Loftahammar, Källvik E. ADLERZ.

Öland. Kastlösa, St. Dalby 1910 S. MEDELIUS (S.). Tors-
lunda, Tveta 1867 J. E. ZETTERSTEDT (S. U.? m. fl. Högserum,
Ekerum enl. J. E. ZETTERSTEDT.? Borgholm 9 1867 J. E. ZET-
TERSTEDT (U.) m. fl. Köping 1867 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.)
MU

Gottland. Linde klint 9 1888 K. Jonansson. Eksta, St.
Karlsö 1864 P. T. CLeve (U.) m. fl. Eielhem, Teglingemyr 9
1872 J. E. ZETTERSTEDT? (S. U.). Västerhejde, Vible* 1898
E. JÄDERHOLM. Ardre, Torsborgen* 1829 C. G. MYRIN (8. L.)
m. fl. Óstergarn enl. J. E. ZETTERsTEDT.! Visby flerest. 1860
J. E. ZETTERSTEDT (U.) Othem enl. J. E. ZETTERSTEDT.'
Lärbro, Norrvangsbergen 1858 C. HARTMAN (U.).

Östergötland. V. Tollstad, Alvastra d', fr. 1874 E. VETTER-
HALL. Omberg 1832 C. G. Myrin m. fl., 9 1886 P. DusÉN;?
Borgs udde enl. A. F. HOLMGREN." Landeryd, Ekholmen 1884
E. NYMAN (L.). V. Ny Hs. HOLMGREN (S.) Motala; Lemunda
1862 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Godegard, Sintesberg 1881 E. V.
EKSTRAND (S. U.). Risinge, Häradstorp 1897 F. O. WESTER-
BERG (L.), Hulta 1902 F. O. WESTERBERG; Finspång 1897
A. GRAPE. Krokek, Marmorbruket 1871 Hs. MosÉw (S. G.);?
Sandviken 1890 A. GRAPE. Norrköping C. INDEBETOU. Dags-
berg, Djurön 1904 P. A. IssÉN. Jonsberg, Gränsö 1874 F. ELM-
QVIST (L.).

Västergötland. Sandhem, Tunarp 1887 W. ARNELL.
V. Tunhem 1859 N. C. KInDBERG (S. U.); Nygård fr. 8. O.

! ZETTERSTEDT 2, sid. 2
? ZETTERSTEDT 2, sid. 7
? ZETTERSTEDT 3, sid. 2
4 ZETTERSTEDT 5, sid. 2
5 DusÉN, sid. 45.

* A. F. HOLMGREN, sid. 195.
' Hs. HOLMGREN, sid. 60.

2 Mos£n, sid. 12.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 45

LINDBERG (S. U.). Hunneberg: fr. S. BERGGREN (L.), N. C.
KINDBERG (S.) Gökhem, Skår 1869 J. E. ZETTERSTEDT (U.).
Mösseberg 1869 J. E. ZETTERSTEDT (S.). Väla, Välaberget
(S.). Varnhem ofvan Ulunda enl. W. ARNELL. Vamb 1875
J. E. ZETTERSTEDT (S. U.). Billingen 1875 J. E. ZETTERSTEDT
m. fl. Ryd, Rånna 1875 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Kinnekulle?
1870 G. JOHANSSON; Mörkeklef 1875 J. E. ZETTERSTEDT (S. U.
L.)3 Medelplana, Hjälmsäter 1850 J. E. ZETTERSTEDT (U.).?
Undenäs, Igelbäcken 1869 Hs. HOLMGREN (S.). Bäck, Ymes-
borg (S.). Fässberg, Gunnebo enl. P. F. WAHLBERG)! 1839
J. E. AnEscHOovG (S.). Goteborg 1868 HJ. HOLMGREN (S.) m. fl.;
Lärje enl. P. F. WAHLBERG.*

Bohuslän. Stala, Svanvik 1892 W. ARNELL. Hjertum,
Uxàs 9 1892 S. E. ALMQVIST. Uddevalla 1881 A. L. GRÖNVALL;
Emaus 1879 N. J. SCHEUTZ (S. L.), fr. 1893 G. MALMGREN (S.).
Kville 1883 H. THEDENIUS; St. Vrem 1883 H. THEDENIUS.
Nafverstad, Bullaren 1881 A. L. GRÖNVALL. Tanum fl. st. 1878
H. THEDENIUS (S. U. L.); Lindo 1869 G. THÉEL.

Dalsland. Enl. C. G. MYRIN. Gunmarsnás enl. N. C.
KINDBERG.” Fröskog, Hofsas 1833 S. HARDIN.

Närke. Hammar, Rå 1904 E. ApLERZz;? Vandviken 1873
C. HARTMAN (U.)? Askersund, Boda 1874 C. HARTMAN (U.).5
Viby, Sumphallen 1846 J. E. ZETTERSTEDT (S. U.); Höghult
enl. E. ApLERZ. Lerbäck, Gropdalen C. HARTMAN enl. E. Ap-
LERZ, 1885 K. KJELLMARK. Hallsberg, Skallerudsdalen 9 1868
C. HARTMAN (U.). Svennevad, Skepphulta 1869 C. HARTMAN
(U.);§ Skogaholm 1906 E. ApLERz. Ekeby5 Nynäs 1860 C.
HARTMAN (U.)5 Asker, Brefven? 1868 C. HARTMAN (U.). St.
Mellösa 1860 P. J. HELLBOM (S.) Nysund, Ölsboda 1872 C.
HARTMAN (S. U.)* Tysslinge, Garphyttan enl. E. ADLERZ.
Örebro 1873 F. ELMQVIST. Almby, Hjälmarsberg 1861 C. Harr-
MAN (U.)? Axberg, Dylta® 1861 C. HARTMAN (U.) m. fl.; Kvin-
nerstatorp 1909 E. ApLERz; Berga 1898 K. KJELLMARK. Kil,
Ullaviklint d 1868 C. HARTMAN (U.) m. fl. Ringkarleby, Myrö®
1860 C. HARTMAN (U.) m. fl. Glanshammar, Skala 1874 C. HART-
MAN? m. fl.

! HanTMANS fl, 8 uppl. (1861), sid. 350.

> ZETTERSTEDT 1, sid. 25.

ZETTERSTEDT 4, sid. 79.
* WAHLBERG, sid. 101.

? GRÖNVALL 2, sid. 15.

® MYRIN, sid. 220.

7” KQiNDBERG 5, sid. 1004.
8 ADLERZ, sid. 30.

3

46 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

Södermanland. Tunaberg 1865 C. IwpEBETOU (L. G.)
Ytterbo 1865 C. INDEBETOU (S.). Kila, Stafsjö 1871 Hs. Mose
(S.)! Helgona, Stenbro 1867 C. INDEBETOU (S. U. G.); Rosen-
källa 1861 C. INDEBETOU (S.). Runtuna, Axmon 1891 E. JÄDER-
HOLM. Vagnhärad, Stensund enl. W. ARNELL. Ösmo, Bedarö
1884 H. FonssELL (8.); Ängnö H. FOorsseELL (S.). Österha-
ninge, Sandemar Hs. HOLMGREN. Dalarö Hs. HOLMGREN (L.).
Brännkyrka, Skarpnäck 1854 C. O. HAMNSTRÖM (L.) m. fl.
Rejmersholm 1850 F. BJÖRNSTRÖM (U. G.). Nacka 1858 P. T,
CLEVE (S.) m. fl.; Altasjón 1857 S. O. LINDBERG (S.). Stockholm
1840 C. F: NYMAN (S.) m. fl.

Uppland. Solna, Haga 1870 E. V. EKSTRAND (U.) m. fl.;
Karlberg 1840 C. F. Nyman. Bondkyrka, Gottsunda G. WAH-
LENBERG (U.) m. fl; Flottsund 1874 E. V. EKSTRAND (U.).
Uppsala enl. O. CELSIUS,® F. EHRHART! m. fl. Vaksala, Vitulls-
berg 1895 G. HELLSING (S.). Óstuna, Eggebyholm J. ÅNGSTRÖM
(S.). Söderfors 1835 C. J. HARTMAN (U.).

Västmanland. S:t Ilian 1867 C. H. JOHANSSON. Arboga
d 1896 G. HELLSING (L.); Källängen 1890 C. A. TÄRNLUND
(S. U.); Garpstróm 1896 G. HELLSING. Sala 1835 O. L. SILLÉN
(U.); Nyberg 1834 O. L. SILLEN (L.).

Värmland. Enl. C. G. MvmiN? Karlstad, Svinbäcken
1855 P. OLSSON (U.) m. fl. Grafva, Tollerud 1839 C. ANDERSSON
Ófre Ullerud, Torsberget 1894 H. A. FRÖDING. Sunnemo 1895
H. A. FRÖDING.

Dalarna. Ludvika 1909 Hs. MÖLLER (S.) Boda, Stygg-
forsen 1911 Hs. MÖLLER. (S.).

Gästrikland. Valbo, Kubbo 1850 O. L. SıLLe£n (S. U.).
Gäfle, Hemlingsberget 1834 K. Fr. 'THEDENIUS (S. U.) m. fl.;
Pälsberget 1870 R. HARTMAN (U.); Gräberget 1872 R. HART-
MAN (U.); Drakberget R. OLDBERG enl. E. COLLINDER. Hille,
Edsköröjning enl. W. ARNELL. Hamränge enl. W. ARNELL.

Hälsingland. Mo 1877 E. COLLINDER (S. U. G.). Arbrå
1874 E. COLLINDER; Koldemo 1873 E. COLLINDER. Bjuråker,
Hedvigsfors enl. W. ARNELL.

1 MOSEN, sid. 12.

? WAHLENBERG 3, sid. 362.
* CELSIUS, sid. 26.

* EHRHART VII, sid. 224.

5 Myrın |, sid. 220.

® ARNELL 4, sid. 4.

HJALMAR MOLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 47

Medelpad. Njurunda, Norbyknól enl. N. BryHn.' Sunds-
vall 1870 Hs. HOLMGREN (S.) m. fl. Torp, Galgberget 1882
M. Huss; Getberget 1886 W. ARNELL; Byforsen 1886 W. ARNELL.

Härjedalen. Storsjö, Ljungdalen enl. K. Fr. THEDENIUS

Jämtland. Berg, Hofverberget 1898 A. GrAPE. Hellsjö,
Storäsen 1869 F. Beum. Frösön 1911 A. Arvin; Önberget
1868 Hy. HOLMGREN (S.) Mörsil, Ocke 1905 W. ARNELL.

Angermanland. Härnösand, Härnön P. ENGMAN (S.);
Speckstabergeti enl. W. ARNELL. Sabra, Grofelsberget 1870.
W. ARNELL. Nora, Ródàsen 9 1874 W. ARNELL (U.); Stormo-
berget enl. W. ARNELL. Täsjö, Hoting 1894 W. ARNELL.

Lule lappmark. Kvickjock, Niavve 1859 E. ÄHRLING (U.).

Torne lappmark. Karesuando, Kelattijärvi 1867 P.
NORRLIN.

Neckera complanata (L. Hügen var. longifolia SCHIMP.

1856. Neckera complanata var. longifolia; SCHIMPER, Corollarium bryo-
logie europe. Sid. 100.

Mindre förgrenad med förlängda, hángande grenar med
làngre, tunglika nästan tillspetsade blad.

Ett exemplar frán Frösön, som jag sánde till Doktor HAGEN
för bestämning, ansägs af honom bóra hänföras till ofvanstáende
form, som är mycket svår att skilja från hufvudformen. Enligt
Doktor Hagens meddelande är det bladspetsens form, som
utgör det hufvudsakligaste kännetecknet.

Ofvanstäende form antrüffade jag den ?/, 1910 på One-
berget på Frösön något nedanför dess kam, växande dels på
klippan dels på jorden i klippspringorna i sällskap med Neckera
oligocarpa BrucH. Troligt är, att formen finnes flerestädes.
Formen är äfvenledes samlad af A. ARVEN på Frösön den "/,
samma år, möjligen på samma lokal. Formen är af SCHIMPER
beskrifven från sydliga Norge.

Formens utbredning i Sverige.

Jämtland. Frösön 1910 A. ARvÉN; Öneberget 1910 Hr.
MÖLLER.
1 Bryan, sid. 67.

? THEDENIUS, sid. 69.
3 ARNELL och JENSEN 1, sid. 363.

48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Neckera complanata (L.) HiBEN var. tenella SCHIMP.

1856. Neckera complanata var. tenella; SCHIMPER, Corollarium bryolo-
gie europe.

1882. Neckera tenella; KINDBERG, Novitier för Sveriges och Norges
mossflora. Bcetan. Notiser 1882. Sid. 146.

Späd och krypande; blad dubbelt mindre, omvändt ägg-
rundt lancettlika, kortspetsade och nervlösa; alla bladcellerna
vidgade och rombiska. |

I vär litteratur omnämnes varieteten först i HARTMANS
flora! år 1858. HARTMAN upptager emellertid ej den för varie-
teten viktigaste karaktären, att alla bladcellerna skola vara
vidgade och rombiska. Pä grund häraf har man bestämt alla
småväxta former till var. tenella.

Tydligt är, att formen är svår att begränsa. Extrema
former finnas men på samma gång så många mellanformer,
att det, som I. HAGEN? framhåller, angående somliga former
beror på hvars och ens uppfattning, om de föras till hufvudfor-
men eller varieteten. På grund häraf är det knappast hållbart,
att såsom N. C. KINDBERG gjort , bilda en egen art af ifråga-
varande form.

Med den begränsning, som jag anser formen böra ha, d. v. s.
alla bladcellerna vidgade och rombiska, kan hvarken ZETTER-
STEDTS exemplar från Köping på Öland? ej heller de i 10 upp-
lagan af HARTMANS flora‘ upptagna Ährlingska exemplaren
från Niavve i Lule lappmark föras hit. Hvad åter beträffar
exemplaren samlade af R. HARTMAN vid Hunstanäs i Hälsing-
land,” kan jag ej yttra mig om dem, ty de finnas egendomligt
nog ej i den Hartmanska samlingen i Uppsala Universitets
herbarium. N. C. KINDBERG uppgifver? formen fran Rostock
i Dalsland; jag har emellertid ej varit i tillfälle att granska
exemplaren.

Formen, som uppgifves förekomma på väggar i hålor o. d.,
är säkerligen tämligen sällsynt i Sverige. I hvarje fall är den
ej på långt när så allmän som den tyckes vara i Norge. Från
Finland är den, såvidt jag kunnat finna, endast uppgifven från

! HARTMANS flora, 7 uppl. (1858), sid. 337.

? HAGEN 1, sid. 42.

* ZETTERSTEDT 3, sid. 27.

* HARTMANS flora, 10 uppl. (1871), del II, sid. 33.
5 HARTMANS flora, 7 uppl. (1858), sid. 337.

5 KINDBERG 5, sid. 1004.

HJALMAR MÖLLER, LOFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 49

Aland. Äfven från Tyskland och England är var. tenella
känd.

De enda säkra exemplar, som jag sett frän Sverige äro:

Östergötland. Risinge, Häradstorp 1897 F. ©. WESTER-
BERG.
Medelpad. Torp, Randklöfven 1882 M. Huss.:

Neckera complanata (L.) HöBEN. var. secunda GRAvET. 1884.

1885. Neckera complanata var. falcata; WARNSTORF, Hedwigia 1885.

Bladen konkava, mer eller mindre krökta samt vända ät
ena sidan.

Neckera complanata var. secunda, som ej förut anmärkts
från Sverige, är i sin typiska utbildning lätt att redan makro-
skopiskt skilja från hufvudformen. Denna form är en parallell-
form till Neckera crispa var. falcata. Formen är att söka pa
torra, solbelysta klippor, helst bestående af kalk. Säkerligen
är formen ej så synnerligen sällsynt i vårt land.

Artens utbredning i Sverige.

Öland. Torslunda, Tveta 1867 J. E. ZETTERSTEDT. Borg-
holm 1892 E. Nyman. Köping 1867 J. E. ZETTERSTEDT (U.).

Gotland. Ostergarn, Grogarnshufvud 1872 J. E. ZETTER-
STEDT (U.). Visby 1891 K. JOHANSSON. Torsborgen 1865 Hs.
HOLMGREN (S.) m. fl.

Ostergotland. JV. Tollstad, Alvastra 1874 E. VETTERHALL.
V. Ny Hs. HOLMGREN (S.) Krokek, Marmorbruket 1897
A. GRAPE.

Närke. Axberg 1885 G. A. RINGSELLE.

Södermanland. Tunaberg 1863 C. IwpEBETOU. Osmo,
Bedarö 1884 H. FORSSELL (S.). Brännkyrka, Skarpneck 1854
C. O. HAMNSTROM.

Västmanland. Västerås, Jakobsberg 1867 C. H. JOHANS-
SON. S:t Ilian 1867 C. H. JOHANSSON.

! BOMANSSON, sid. 101.
? KINDBERG, 1, sid. 146.

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 4. 4

50 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Hälsingland. Arbrå, Nordsjö 1873 E. COLLINDER.

Medelpad. Njurunda, Norbyknöl 1898 N. Bryun. Torp,
Getberget 1886 W. ARNELL.

Jämtland. Berg, Hofverberg 1902 A. GRAPE. Frösön
1899 A. Grape; Oneberget 1871 HJ. HOLMGREN (S.).

Neckera erispa (L.) Hepw.

1718 Hypnum repens crispum ramulis compressis, filicinorum more
dispositis; DILLENIUS, Catalog. plantar. sponte circa Gissam
nascentium. Sid. 217.

1741. Hypnum pennatum undulatum crispum, setis et capsulis brevibus;
DILLENIUS, Historia muscorum. Sid. 273, tafl. 36, fig. 12 A. B.

1753. Hypnum crispum; Linnzus, Species plantarum. Sid. 1124.

1782. Neckera crispa; HEDWiG, Fundament. historie natural. muscor.
frondos. Del II, sid. 93, tafl. 12, fig. 47, 48.

1792. Leskea crispa; SCHRANK, Primitie florz Salisburgensis. Sid. 835.

1827. Neckera Distichia crispa; BRIDEL, Bryologia universa ete. Del
II, sid. 246.

Visserligen upptages Neckera crispa i LINNES Species plan-
tarum! men uppgifves ej såsom svensk. Att LINNÉ för öfrigt
ej kände denna art från Sverige före 1755 synes däraf, att den
ej är upptagen i hans andra upplaga af Flora Suecica, som ut-
kom ofvannämnda år. Man kan dock ej tvifla på, att arten
såsom svensk strax därefter blifvit för LINNÉ bekant, ty i Linné-
lärjungen MONTINS ännu bevarade herbarium finnes ett exem-
plar med påskrift: »Specimen in Uplandia lectum a me ipso.»
Säkerligen har MowTIN under sin studietid i Uppsala samlat
exemplaret. De mig till buds stäende biografiska uppgifterna
angående MoNTIN äro knapphändiga, hvarför jag ej kan säga,
nar han lämnade Uppsala. L. J. MONTIN? föddes på Hisingen
den 9/ 1723, disputerade under Linn&s presidium 1750 och
dog som provinsialläkare i Halmstad den ?/, 1785. I hvarje
fall mäste exemplaret vara taget före 1766, ty detta är publi-
cerar han en uppsats »Förteckning på de i Halland vildt väx-
ande örter o. s. v.» Savidt jag kunnat finna uppgifves arten
med säkerhet såsom svensk först år 1795 i SWARTZ »Systematisk
uppställning af Svenska Löfmossorna».* Utom ofvannämnda

1 Linnzus 4, sid. 1124.

: WIKSTRÖM 1, sid. 199.

Acta Holm. XXVII (1766), sid. 234—247.
* Swartz 3, sid. 266.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 51

MONTINS exemplar finnes arten i Riksmuseets samlingar äfven
i OsBEcKS (troligen från Halland)! och ALSTRÖMERS herbarier;
i det senare går den under namnet Hypnum wndulatum. Äfven
fran O. Swartz finnas exemplar såväl i Uppsala som Lunds
Universitets herbarier. Daterade exemplar med angifvande af
fyndorten träffar man emellertid först så sent som 1824, sam-
lade i Skäralid i Skåne af N. O. AHNFELT. Detta exemplar är
också det äldsta fruktbärande exemplar från Sverige, som jag sett.

Blomningen? försiggår under flere månader, ty då de
äldsta blommorna äro utblommade, äro de yngsta ännu out-
bildade. Sävidt jag kan se, äger blomningen rum under senare
delen af juni och juli men sträcker sig äfven in i augusti. Anthe-
ridierna äro ljusbruna men oöppnade å exemplar, samlade den
4/, 1860 vid Visby; äfvenledes exemplar fran Hult i Småland,
samlade den "/, 1889, hafva antheridierna oöppnade. Exem-
plar samlade den $/, 1850 på Kinnekulle visa såväl tomma
som oöppnade antheridier; sammalunda är förhållandet med
exemplar fran Tjellmo i Östergötland, samlade den X/, 1881.
Sa sent som den "/, 1884 vid Barkeryd i Småland har jag
anträffat ej öppnade antheridier i de yngsta blommorna.
Exemplar från Omberg den */, 1872 ha alla antheridierna
tömda. Arkegonierna har jag funnit gulbruna och öppnade
redan den ?/. 1888 i Skåne; äfven äro alla arkegonierna fran
den !%, 1871 à exemplar fran Skäralid i Skåne öppnade. Mös-
san fälles mycket tidigt på våren eller till och med på hösten.
Locket afkastas i april och maj månader. Å exemplar samlade
vid Skáleklint i Närke den ”/, 1862 hafva en del kapslar fällt
locket, under det att en del ha det kvar.

Neckera crispa varierar i Sverige synnerligen mycket. Den
mest utmärkta formen, var. falcata Bovr., upptages särskildt.
Från en tätt tufvad form (f. compacta) kan man få se alla öfver-
gångar ända till en synnerligen långsträckt form med spar-
samma, långt nedhängande grenar (f. pendula). Den senare
formen har jag sett synnerligen typiskt utvecklad vid Älg-
knösen i V. Ny socken i Östergötland samt från Omberg. Stun-
dom utvecklas också rikligt med flageller (f. sarmentosa).

I Skåne anträffas hufvudformen vanligen växande på
beskuggade trädstammar isynnerhet af bok och ek. Uppåt

! BEXELL, sid. 402.

? ARNELL, sid. 94; blomningen i blomstertiden och fruktmognaden i
säningstiden.

52 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

landet tyckes den däremot föredraga klippor och lösa block
och har jag aldrig sett uppgift om, att den norr om Småland
förekommit på trädstammar. Den uppträder på alla bergarter
men tyckes särskildt föredraga kalk, på hvilken den stundom
bildar en riktig massvegetation -och kan bilda mattor öfver
hela klippväggar, isynnerhet om de äro beskuggade. WAHLEN-
BERG! säger om arten: »precedentibus [N. pennata, pumila]
multo major et pulchrior, immo pulcherrimus muscorum hyp-
noideorum». I artens sällskap uppträder Neckera complanata
(L.) HÖBEN., Anomodon-arter särskildt viticulosus (L.) Hook.
& Tayu., Porella platyphylla (L.) LiNDB. m. fl.

Neckera crispa förekommer ej så sällsynt i södra Sverige,
särskildt i de provinser, som hafva kalkberg såsom Skåne,
Småland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Närke och
Södermanland. Från Öland är arten ej känd, troligen därför
att lämpliga lokaler för densamma här fattas. Norr om Vänern,
Hjälmaren och Mälaren är den tämligen sällsynt. Sålunda är
den ej känd från Hälsingland och i Dalarna från endast en lokal.
Arten följer kustprovinserna ända upp i Ångermanland. Den
längst i norr belägna lokalen (Nora i Ångermanland) ligger
något söder om 63” n. br. Troligen är detta dock ej artens
nordgräns i Sverige, ty i Norge och Finland har den anträffats
långt nordligare, i det senare landet ända upp till 66° n. br.
I södra delarna af landet särskildt i Skåne anträffas ofta fruktifi-
cerande exemplar. I Norrland däremot uppträder arten alltid
steril, och de nordligaste fyndorterna för fruktificerande exemplar
äro sydligaste Värmland samt Uppsalatrakten i Uppland.
Arten kan i Sverige sägas vara en låglandsart. Visserligen har
den anträffats på ett ställe i Härjedalen och ett i Jämtland,
men båda dessa lokaler i provinsernas lågländtare delar. I
hvarje fall är arten i Sverige ej funnen på en höjd öfverstigande
600 meter öfver hafvet.

Arten är ej sällsynt hvarken i Norge eller Finland och
tämligen allmän i Danmark. Dessutom förekommer den öfver
hela Europa, i Asien på Kaukasus och i Afrika på Kanarie-
öarna och Madera.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat.

HARTMAN, Bryacex Scandinavie N:o 230. Västergötland.
LINDGREN, THEDENIUS och SILLÉN, Musci Svecie exsiccati
N:o 164. Gästrikland.

! WAHLENBERG 4, sid. 716.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 53

SILLÉN, Musci frondosi Scandinavie exsiccati N:o 98.
Bohuslän och Västergötland.

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. Böserup 1886 A. L. GRÖNVALL. Öfved, Frualid
1881 A. L. GRÖNVALL (S. L.) m. fl.; fr. 1891 Hs. MÖLLER.
Stenestad, Klöfvehallar fr. 1825 N. O. AHNFELT m. fl. Rést-
ånga, Odensjón 1886 C. GRÖNLUND. Riseberga, Skärali! fr.
1824 N. O. AHNFELT m. fl. Tjörnarp, Karlarp 1886 A. L. GRÖN-
VALL (S.). Brönnestad, Spragleröd fr. 1882 J. PERSSON (L.).
Ö. Broby, Uddarp 1866 C. O. HAMNSTRÖM (L.). Hästveda,
Stänkeslyckeberget C. O. HAMNSTRÖM (L.); Hallasnärje C. O.
HaAMNSTROM (L.).

Blekinge. Enl. G. C. AsrEGREN Ronneby, Djupadal
1860 A. P. Wrystow (U. L.) Nättraby 1877 J. F. E. Svan-
LUND (L.).

Halland. L.G. MONTIN och P. ÖSBECK enl. S. P. BEXELL:
Fjärås, Algarda enl. J. SrgunRIN.:

Småland. Växjö, Solberget 1867 N. J. ScHEurTz’ (U.).
Oskar, Anebo 1875 E. V. EKSTRAND (U.)5 Gårdsby, Notteryd
1868 N. J. ScHEUTZ (S. L.)? Femsjö, Valshult fr. E. FRIES
(U.) m. fl. Färgaryd, Ulfhult 1859 J. E. ZETTERSTEDT (S.).
Burseryd, Mölneberg 1876 K. A. Tu. SETH (S. U.)5 Vilstad,
Sännäs OsÉEN enl. N. J. SCHEUTZ? Fröryd, Ärset N. J. SCHEUTZ
(L.)? Vrigstad, Brudberget enl. R. ToLr.‘ Lemnhult, Helvetes-
håla enl. N. J. Scuzutz® Ökna enl. N. J. ScuEvTZ? Törnes-
falla, Blekhem 1864 E. WAHLEN (G.). Odensvi, Odensviholm
1848 C. J. StrompBick (U.). Hässleby, Vada enl. R. Torr?
Ingatorp, Skrälehie 1885 N. J. ScHEUTz.” Hult, Skurugata N. J.
SCHEUTZ (L.) m. fl; Hässläs fr. 1885 R. Torr? (L.) m. fl.
Eksjö, Bjássarp 1874 E. VETTERHALL (U.). Barkeryd, Karl-
torpsjón enl. R. Torr; Boarp 1884 W. ARNELL. Forserum,
Kröckesboberget 1885 W. ARNELL. Månsarp, Taberg enl.
J. E. ZETTERSTEDT” m. fl. Ljungarum, Tokarp 1874 H. GADE-

! WAHLENBERG 4, sid. 715.
? ASPEGREN, sid. 76.

3 BEXELL, sid. 402.

* SIEURIN, sid. 86.

5 ScHEUTzZ 1, sid. 87.

5 EKSTRAND, sid. 3.

’ Fries 1, sid. 26.

$ Torr 2, sid. 96.

? Torr 1, sid. 53.

10 ZETTERSTEDT 2, sid. 7.

54 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

MAR (S.) m. fl. Jönköping, Vattenledningen 1863 J. E. ZETTER-
stedt! (U.). Huskvarna? 1863 J. E. ZETTERSTEDT (S. U. L.)
m. fl. Ölmestad 1911 A. Arvin. Gränna, Ölandsbergen 1911
A. ARVÉN (S.).

Gotland. Vamlingbo, Kettilviken 1865 S. O. LINDBERG.
Hejde 1885 F. E. AHLFVENGREN. Ardre enl. J. E. ZETTERSTEDT.?
Östergarn 1865 S. O. LINDBERG; Ganneberget enl. J. E. ZETTER-
STEDT? Kräcklingbo, 'Torsborgen* fr. G. WAHLENBERG (U.)
m. fl. Visby, Kopparvik 1872 J. E. ZETTERSTEDT (U.)? m. fl.;
Galgberget 1889 E. JÄDERHOLM. Hangvar, IHRE enl. J. E.
ZETTERSTEDT.?

Östergötland. Omberg enl. G. WAHLENBERG; 1853 J. E.
ZETTERSTEDT (S. U.); Borgs udde enl. J. BOHMAN,® fr. 1844
L. M. LARSEN (U.) m. fl.; Oxbäset 1885 G. A. MaALME; Elvarums
udde enl. P. DUSÉN.? Kisa, Starberg enl. H. NORDENSTRÖM och
E. Nyman.’ Rogslösa 1886 P. DusÉN (L.). Landeryd, Ufberget
enl. H. NORDENSTRÖM och E. NYMAN.? V. Ny, Gopö Hs. HOLM-
GREN (L.); Älgknösen Hs. HOLMGREN; Hálberget enl. Hy.
HorwGREN;? Grepträdet Hs. HOLMGREN (S.). Motala enl. Ha.
HorwGREN. Godegard, Sinsberg 1881 E. V. EKSTRAND (8. U.
L.). Tjellmo 1881 E. V. EKSTRAND (S. L.). Risinge, Hárads-
torp 1898 F. O. WESTERBERG. Krokek, Marmorbruket 1868
Hs. MosÉN (G.)? m. fl. Kvillinge, Hult 1866 P. Orssow (U.).

Västergötland. Härja, Grimmestorp Darwaw (L.). V.
Tunhem fr. 1899 C. STENHOLM (S.); Nygård fr. 1871 O. L. SILLÉN
(S.) m. fl.; Járpetorp 1875 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.). Zalle-
berg fr. 1840 REGNELL (U.) m. fl. Hunneberg" fr. 1859 8. O.
LINDBERG (S. U. L.) m. fl. Óglunda 1892 A. Arvin. N. Kyrke-
torp, Hene 1875 J. E. ZETTERSTEDT (S. U. L.). Billingen 1866
C. HARTMAN (U.) m. fl. Kinnekulle 1833 O. WERNBERG m. fl.;
Högkullen 1853 J. E. ZETTERSTEDT (S. U.).? Medelplana, Ra-
bäck 1850 J. E. ZETTERSTEDT (U.)? m. fl. Götlunda, Källtorp

Tor 2, sid. 96.

2 SCHEUTZ |, sid. 87.

3 J. E. ZETTERSTEDT 5, sid. 26.

^ HARTMANS fl, 4 uppl. (1843), sid. 415.
5 WAHLENBERG 4, sid. 715.

€ Bonman |, sid. 45.

' P. Dusen, sid. 52.

* NORDENSTRÖM och NYMAN, sid. 18.
? HJ. HOLMGREN, sid. 61.

1? Mosen, sid. 11.

M ZETTERSTEDT 6, sid. 3, 5, 20. -

1? ZETTERSTEDT 7, sid. 79.

13 WAHLBERG, sid. 101.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 55

1850 J. E. ZETTERSTEDT (S.). Fässberg, Gunnebo enl. P. F.
WAHLBERG.! Göteborg, Slottsskogen 1900 C. E. HJÄRNE (8. L.).
Partille, Bokedalen enl. P. F. WAHLBERG.!

Bohuslän. Lycke, Algón 1869 O. G. BLOMBERG (U. L.).
Kungälf 1900 C. E. HJÄRNE (S.). Däfve, Sigeshult 1905 J. E.
PALMER (S.) Uddevalla 1879 N. J. SCHEUTZ (S.);> Gustafsberg?
fr. 1876 K. Fr. THEDENIUS m. fl.; Kristinedalt fr. 1864 K. Fr.
THEDENIUS (S. L.) m. fl. Fors, Kvistrum enl. N. J. SCHEUTZ
Näfverstad, Bullaren 1881 A. GRÖNVALL (8.)? Tanum, Haf-
stenssund 1879 N. J. SCHEUTZ (S.);” Hede 1878 H. THEDENIUS
(S.); Skärbo 1878 H. THEDENIUS.

Dalsland. Ör, Längebräcka 1897 A. FRYXELL. Gunnars-
nis, Rostock 1876 N. C. KINDBEre (S. U.)’ m. fl.; Hallan 1871
N. €. Kiypsere (U.)? Hjulsàngen enl. N. C. KiwDBERG.
Animskog, Hinriksholm enl. S. HARDIN. Fröskog, Hofsäs fr.
1831 C. G. MxniN;? (U.) m. fl.; Lilla Strand 1876 N. C. Kinp-
BERG. Bräcke enl. C. G. MYRrRin.! Dals-Ed 1898 H. LINDBERG;
Löfverudshöjden enl. C. G. Mvniw;? Kroppefjäll m. fl. st. enl.
C. G. MyvniN.'?

Närke. Hammar, Rå 1874 C. Hartman (S. U.)! m. fl.;
Rödingstorp C. HARTMAN enl. E. ADLERZ.' Askersund, Boda
1874 C. HARTMAN (S. U.).* Viby 1853 J. E. ZETTERSTEDT (S.);
Käringbäcken 1873 C. HARTMAN; Tystingsberget!! 1846 J. E.
ZETTERSTEDT (S.) m. fl.; Sumphallen 1853 J. E. ZETTERSTEDT
m. fl. Lerbäck, Gropdalen" 1869 C. HARTMAN (U. L.) m. fl.
Hallsberg, Skallerudsdalen" 1869 C. HARTMAN (U.); Skäleklint
fr. 1862 C. HARTMAN (8. U. L.). Svennevad, Skogaholm C.
HARTMAN enl. E. ApLERZ.! Nysund, Olsboda 1873 C. Hanr-
MAN (U.). Kvistbro, Sirsjón 1873 C. HARTMAN (U.).* Tyss-
linge, Garphyttan 1868 C. HARTMAN (U.).* Örebro åt Kringlan
C. HARTMAN enl. E. ADLERZ.!! Axberg, Dylta 1885 G. A. Rınc-
SELLE. Kil, Ullaviklint 1868 C. HARTMAN (U.)" m. fl.; Lock-
hyttan enl. E. ADLERZ." Ringkarleby, Myró" 1860 P. J. Hgrr-

1 ZETTERSTEDT 1, sid. 25.
? SCHEUTZ 3, sid. 46.

* SCHEUTZ 3, sid. 47.

* HARTMANS flora, 10 uppl. (1871), del II, sid. 32.
5 ScHEUTZ 3, sid. 50.

6 GRÖNVALL 2, sid. 15.

7” ScHEUTZz 3, sid. 55.

8 KINDBERG 5, sid. 1004.
? HARDIN, sid. 14.

10 Myrın 1, sid. 252.

11 ADLERZ, sid. 30.

56 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

BOM (S.); Ulriksberg 1860 C. HARTMAN (U.). Glanshammar,
Skala! 1862 C. Hartman (S.).

Södermanland. Björkvik, Järnbol 1886 G. MALME. Bränn-
kyrka enl. N. J. SILLÉN; Skarpnäck 1839 C. F. NYMAN (8.).
Nacka 1833 J. G. AGARDH m. fl.; Svindersvik 1866 H. THEDE-
NIUS (S.); Ryssviken 1878 K. Fr. THEDENIUS. St. Malm 1886
G. MarwE (S.) Tumba 1898 A. AnvÉN (S. L.). Stockholm
1839 C. F. Nyman (S.) m. fl.

Uppland. Solna, Karlberg 1840 C. F. NYMAN. Djurö,
Runmarö 1894 A. CLEevE. Uppsala 1828 P. L xsTADIUS,
fr. OÖ. WERNBERG m. fl.; Nosten E. V. EKSTRAND (U.). Norr-
tälje 1845 HIERTA (U.). Harg, Fagerón 1838 K. Fr. THEDENIUS.

Västmanland. Arboga 1889 C. A. TARNLUND (U.) m. fl.;
Jäder 1889 C. A. TARNLUND; Källängen 1889 C. A. TARNLUND.
Odensvi, Barksta C. DyBEeck (U.). Nora Hammarby 1870
O. L. SıLL&n (U.). Sala 1833 O. L. SILLEN, (S.) m. fl.; Käll-
holmen 1835 O. L. SILLEN (U.); Nyberg 1836 O. L. SILLÉN
(5. LI. I, ).

Värmland. Karlskoga, Svaltjärn 1897 K. KJELLMARK;
Linnebäck 1897 K. KJELLMARK. Öfre Ullerud, Hällekilssätern
1894 H. FRÖDING (L.). Tärnebo, Persberg enl. G. WAHLENBERG,?
fr. 1840 C. ANDERSSON (U.). Ó. Emtervik, Kroppa och Äsberget
enl. C. G. MyRın.“

Dalarna. Boda, Östbjörka enl. W. ARNELL.

Gástrikland. Ofvansjö, Kungsberget 1858 O. L. SILLEN
(U.). Valbo, Kyrkberget 1837 O. L. SILLEN (U.) m. fl.; Kubbo
1851 R. HARTMAN (U.). Güfle flerestádes 1836 K. Fr. THEDE-
NIUS (U.) m. fl. Hille, Edskón 1868 R. OLDBERG (G.) m. fl.;
Sätra O. L. SILLEN.

Medelpad. Njurunda, Norbyknöl 1898 N. BRyuN? Sunds-
vall, St. Stadsberget 1879 E. COLLINDER. Selånger, Sidsjö enl.
E. CoLLINDER. Hässjö, Avike P. ENGMAN enl. W. ARNELL.

Härjedalen. Ytterhogdal, Viken enl. K. Fr. THEDENIUS.®

Jämtland. Berg, Hofverberget 1898 A. GRAPE.

1 ADLERZ, sid. 30.

? N. J. SILLEn, sid. 5.

3 WAHLENBERG 4, sid. 715.
4 MYRIN 1, sid. 193.

5 BRYHN, sid. 67.

5 THEDENIUS, sid. 68,

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 57

Ängermanland. Härnösand, Härnön P. ENGMAN enl.
J. ÅNGSTRÖM (S.).! Säbrå, Framnäs 1874 W. ARNELL; Gådeå-
berget enl. W. ARNELL. Nora, Stormoberget 1872 W. ARNELL;
Rödäsen enl. W. ARNELL.

Neckera crispa (L.) Hepw. var. falcata Bout.

1884. Neckera crispa var. falcata; BouwLay, Muscinés de la France.
Del. II, sid. 181.

Grenar kortare, i spetsen hakformigt inböjda; bladen ur-
hälkade, skärformigt böjda åt ena sidan, föga vågiga ända till
fullständigt släta.

Ofvanstående form, som förut ej uppgifvits för Sverige,
anträffas på torra, solbelysta klippor inom samma område, i
hvilket hufvudformen uppträder. Stammen är krypande,
vanligen utefter hela sin längd fäst vid substratet. Grenarna
äro mycket korta, ofta hopfiltade, gulbruna till mörkgröna,
glänsande. Bladen äro ofta kortare och bredare än hos hufvud-
formen och sakna stundom alldeles tvärvågorna, så att det
ibland kan vara svårt nog att i formen igenkänna en Neckera
crispa.

I Sverige är formen funnen upp till Västmanland men den
går säkert lika högt upp som hufvudformen. Alla de svenska
exemplaren äro sterila.

Formens utbredning i Sverige.

Skåne. Bösarp 1886 A. L. GRÖNVALL.

Småland. Ökna N. J. Scueutz. Hult, Hässläs 1889
E. NYMAN.

Gotland. Linde klint 1888 K. JoHANSSON. Kräcklinge,
Torsborgen 1874 F. ELMQVIST, 1889 E. JÄDERHOLM.

Östergötland. Omberg 1842 HJ. HOLMGREN.

Västergötland. Billingen 1859 L. J. WAHLSTEDT.

Bohuslän. Bäfve, Sigeshem 1905 J. E. PALMER. Udde-
valla, Gustafsberg 1876 K. FR. THEDENIUS.

Södermanland. Nacka 1887 H. ForsseLL; Ryssviken
1878 K. Fr. THEDENIUS.

Västmanland. Arboga 1896 G. HELLSING.

1 ÅNGSTRÖM 2, sid. 102.

58 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

Neckera fontinaloides (Lam.) LiNDB.

1741. Hypnum pennatum undulatum crispum, setis et capsulis brevibus
var. minor; DILLENIUS, Historia muscorum. Sid. 273, tafl. 36,
fig. 12 b.

1762. Fontinalis pennata (non L.); HUDSON, Flora Anglica. Sid. 398.

1785. Hypnum pennatum; DICKSON, Fasciculi plant. crypt. Britannis.
Fasc. I, tafl. 1, fig. 8.

1789. Hypnum fontinaloides; LAMARCK, Encyclopédie methodique.
Botanique. Vol. III, sid. 164.

1791. Hypnum pumilum; GMELIN, Systema nature. Sid. 1341.

1791. Hypnum Dicksoni; GMELIN, Systema nature. Sid. 1342.

1792. Neckera pumila; Hepwıc, Descriptio et adumbr. etc. Del III,
sid. 49, tafl. 20.

1805. Pilotrichum pumilum; PALISOT DE BEAUVOIS, Prodrome des
cinquiéme et sixiéme familles de l'Aethéogamie. Sid. 83.

1827. Neckera Distichia pumila; BRIDEL, Bryologia universa. Del II,
sid. 244.

1879. Neckera fontinaloides (LAw.); LINDBERG, Musci scandin. Sid. 40.

Med afseende pa Neckera fontinaloides har i Sverige namn-
förbistring varit rådande. Denna har förorsakats af, att
WAHLENBERG i sin Flora lapponica! upptager Neckera pumila
Hepw. och nämner som dess synonym Hypnum pennatum
Dicks. Enligt exemplar som ännu äro bevarade, afser WAH-
LENBERG den dà okända Neckera oligocarpa BRvcH. Den af
HEpwiG afsedda Neckera pumila (= fontinaloides) nämnes i
svensk litteratur af J. ÅNGSTRÖM i hans 1842 utkomna arbete
Dispositio Muscorum in Scandinavia hucusque cognitorum.?
ÄNGSTRÖM ür ej sáker pà artens fórekomst i Sverige, ty han
sátter ett frágetecken efter namnet. I Hartmans flora? (4 upp-
lagan) för år 1843 säges också: »Den Hedwigska Neckera pumi-
la, med spetsade och häruddiga blad, är knappt ännu funnen i
Skand.» Samma meddelande erhälles i de närmaste uppla-
gorna till år 1858* (7 uppl.), där arten med säkerhet förklaras
för svensk:» »Smäl. Femsjö: AHNFELT, enl. ster. ex. i Prof.
ÄKERMANS herb., granskade af LINDBERG.» Isäväl Riksmuseet
som Uppsala herbarium ligga exemplar med etiketter, skrifna
af S. O. LINDBERG, med uppgift, att de år 1818 skulle af N. O.
ÄHNFELT vara samlade i Femsjö. Ett misstag föreligger här
säkerligen, och exemplaren äro med all sannolikhet samlade af
ELias Fries, som sändt dem til AHNFELT, hvilken återigen
lämnat exemplaren till professor ÄKERMAN och i dennes herba-

1 WAHLENBERG 2, sid. 367.

? ÅNGSTRÖM 1, sid. 1.

> HARTMANS flora, 4 uppl. (1843), sid. 416.
* HARTMANS flora, 7 uppl. (1858), sid. 336.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 59

rium har S. O. LINDBERG anträffat dem. Sävidt man vet har
N.O. AHNFELT ej besökt Femsjö, men hjälpte (eller kanske gjorde
han det ensam) ErrAs FRIES med bearbetandet af mossorna
i Stirpes agri femsionensis. Jag har haft tillgång till N. O.
AHNFELTS mossherbarium, som samlats hufvudsakligen ären
1823, 1824, 1825 samt senare, men i detta finnes ej nágot exem-
plar af Neckera fontinaloides från Femsjó. Däremot finnas
exemplar från Skárali i Skåne, samlade den °/, 1824 samt från
Stehag, likaledes i Skåne, samlade den */, 1825. Det förra
exemplaret är först bestämdt till Neckera pennata H., men
sedermera är skrifvet under Neckera pumila Hgpw. A det
senare exemplaret är antecknadt först Leskea pilifera Sw? sedan
Neckera pennata L. och till slut Neckera pumila H. Häraf får
man väl draga den slutsatsen, att AHNFELT uppfattat arten
riktigt, d. v. s. såsom Neckera pumila Hepw. Detta framgår
också däraf, att i hans herbarium ligger ett exemplar af verklig
Neckera pennata från Stockholm, men å detta exemplar har
han ej tillfogat Neckera pumila. Att AHNFELT emellertid vid
tiden för utgifvandet af Stirpes agri femsionensis kunnat skilja
mellan Neckera pennata och Neckera pumila synes däraf, att
båda arterna förekomma i arbetet. Ett exemplar af arten,
dock utan namn och utan lokal, finnes i OsBECKS herbarium
i Riksmuseets samlingar. Detta exemplar härstammar säker-
ligen från Halland, från hvilken provins arten sedermera blifvit
känd genom S. O. LINDBERG.

Blomningstiden? i Sverige är för denna art svår att afgöra,
enär exemplaren i allmänhet äro fullkomligt sterila. Oaktadt
jag undersökt omkring 150 exemplar, har jag dock ej anträffat
något hanindivid. Honexemplaren äro däremot ej så sällsynta.
Det exemplar, som tyckes lämna den bästa upplysningen an-
gående blomningstiden, är samladt vid Stehag i Skåne i au-
gusti månad 1880; här har jag påträffat en honblomma med
de fyra arkegonierna ljusa och oöppnade samt de andra fyra
öppnade, ljusgula och med svag antydan till buk. Å andra sidan
ha exemplar från Burseryd i Småland, samlade i juli 1873,
alla arkegonierna öppnade. Sammalunda är förhållandet med
exemplar fran Tjörnarp, äfvenledes i Skåne, samlade den ?/,
1893. Vid Tjörnarp fann jag den :%/, 1893 en liten tufva, som

1 Fries 1, sid. 26.
” ARNELL 1, sid. 94; blomningen i lófsprickningen, fruktmognaden i sä-
ningstiden.

60 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

hade ett tiotal kapslar, hvilka alla voro tömda. Dessutom
fanns i samma tufva en blomma, som innehöll ett arkegonium,
hvilket var befruktadt och hade hunnit så långt, att mössan
höjde sig öfver perigynialbladen. Detta exemplar skulle således
visa, att frukterna i Sverige utveckla sig tämligen tidigt. Sa-
vidt det kommit till min kännedom, är denna den enda frukt-
bärande tufva, som blifvit funnen i Sverige. j

Arten varierar rätt mycket här i Sverige. Stundom är
den lågväxt; stundom är stjälken långt utdragen och grenarna
tämligen långa, så att den kan få en habituell likhet med Neckera
complanata, hvars glans den dock alltid saknar. Sa ar förhål-
landet med exemplar från Broby och Nordanå i Skåne samt från
flere lokaler i Norrland. I det Hartmanska herbariet i Uppsala
ligga också flera exemplar af Neckera fontinaloides, som på grund
af den habituella likheten med Neckera complanata bestämts
till denna art. Mycket ofta är den i bladvecken försedd med
bulbillartade skott, som stundom utväxa till lätt affallande
smågrenar, besatta med små blad.

C. HARTMAN! anser det anmärkningsvärdt, att arten före-
kommer på klippor allestädes i Hälsingland, under det att
den i södra Sverige förekommer på trädstammar. Detta för-
hållande är ju, såsom förut nämnts, rätt vanligt bland Necke-
raceerna, fastän det faller kanske mera i ögonen vid denna
art, enär man mellan de tvenne områden, hvarifrån den i
Sverige hufvudsakligen är känd, ej har så många förbindelseled,
och på HARTMANS tid var intet kändt. I södra Sverige anträffas
arten hufvudsakligen i bokskogarna på stammar af bok till-
sammans med Neckera complanata (L.) HÜBEN., Radula compla-
nata (L.) Dum., Metzgeria furcata (L.) RADDI, Leucodon sciuroi-
des (L.) SCHWAEGR. Anomodon-arter o. s. v. Vid Bubbetorp i
Blekinge växte arten på sten och i samma tufva var Anti-
trichia curtipendula inblandad. Som HARTMAN redan fram-
hållit, växer arten i Norrland alltid på klippor eller lösa block,
helst pa torra och beskuggade ställen. Savidt jag vet, är den
ej funnen på kalk. Från Tyskland? uppgifves den växande på
stammarna af barrträd.

I Skåne, Blekinge, södra Småland och södra Halland, d. v. s.
ungefär inom bokskogsområdet är arten ej sällsynt och har nog

1 HARTMANS flora, 10 uppl. (1871), del II, sid. 32.
? Limpricat, del II, sid. 707.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 61

ofta forbisetts. I mellersta Sverige är den känd endast från
tvenne provinser nämligen Västergötland och Dalarna med
respektive en à två lokaler från hvarje provins. EKSTRAND!
uppgifver arten från Nosten vid Uppsala; enligt exemplar i
Uppsala universitets herbarium föreligger här Neckera crispa.
Inom Norrland tyckes den ha sin hufvudsakliga utbredning i
Hälsingland, fast den äfven är känd från tvenne lokaler i Härje-
dalen. Den nordligaste lokal, på hvilken arten anträffats, är
Ytterhogdal i Härjedalen, som ligger något norr om 62? n. br.
I Norge går den ända upp till 68° 8' n. br. Äfven denna art
håller sig till lågländtare delar af landet. Endast på ett ställe,
nämligen vid Idre i norra Dalarna, går arten ofvanför 600 meter
öfver hafvet.

Neckera fontinaloides är, såvidt jag vet, ej funnen i Finland;
i Norge är den däremot tämligen vanlig (äfven anträffad med
frukt). Vidare är arten känd från mellersta och södra Europa,
dock ingenstädes vanlig och öfverallt sällsynt med frukt.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat.

HARTMAN, Bryacee Scandinavie N:o 229. Skane och
Halland.
RABENHORST, Bryotheca Europsa N:o 1239. Småland.

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. Söfvestad, Krageholm 1862 A. L. GRÖNVALL
(S. L.)? Hyby, Klàgerup 1894 Hs. MÖLLER (S. L.). Genarp,
Margretetorp N. J. SCHEUTZ (S. U. L.). Veberöd 1894 Hz.
MÖLLER (L.). Stehag 1825 N. O. AHNFELT m. fl.; Ràród 9 1880
C. O. Hamnström (S. L.). Röstånga 1874 N. WULFSBERG.
Lyby, Sextorp 1871 A. TuULLBERG. Hör 1860 S. BERGGREN
(S. U. L. G.); Äkersberg 1863 S. BERGGREN (U.); Ekastiga
1863 S. BERGGREN (U.). S. Rörum, Kvesarum 9 1871 S. A.
TULLBERG (S. L.). Fjelkestad, Balsberg 1884 J. PERSSON.
Riseberga, Skärali 1824 N. OÖ. AHNFELT,? 1860 S. O. LINDBERG
(S. U. L.) m. fl. Tossjö, Djurholm 1881 A. L. GRÖNVALL.
Tjörnarp fr. 1893 Hs. MÖLLER. N. Mellby, Maglö 1886 J. PEns-
SON, Ignaberga 1886 J. PERSSON. Finja, Tyringe 1897 J. PERs-

! EKSTRAND, sid. 3.
? GRÖNVALL 1, sid. 15.
® HARTMANS fl., 8 uppl. (1861), sid. 349.

62 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

SON. Hässleholm, Hästbacken J. PERSSON. Emitslöf, Säfflacka
1863 C. O. HAMNSTRÖM (S. U. L.). Ö. Broby 1875 C. O. HAMN-
STRÖM (S. U. G.); Nordanå 1862 C. O. HAMNSTRÖM (S. L.);
Uddarp C. O. Hamnstrom (L.).

Blekinge. Nättraby, Skallahult 1888 W. ARNELL. Rödeby,
Bubbetorp 1871 N. J. ScHEurz (U. L.).!

Halland. Karup 1866 F. ELMQVIST. Getinge, Fröllinge
1860 S. O. LINDBERG.” Varberg 1867 N. J. SCHEUTZ (U. L.).

Småland. Stenbrohult, Elmhult 1868 N. J. SCHEUTZ (L.).?
Slätthög, Bäckarslöf 1885 N. J. SCHEUTZ. Växjö, Bokhultet
1880 N. J. ScugvTZ (L.)! Algutsboda 1865 N. J. SCHEUTZ
(U.). Femsjö 1818 N. O. AHNFELT [?] (S. U.)* m. fl. Långaryd,
Jansberg 1894 A. ARVÉN. Sandvik, Hörebo 1875 K. A. Tu.
SETH (S. U.)5 Burseryd, Kätabo 1877, 1889 K. A. TH. SETH
(S. U. L.)# Mölneberg 9 1873 K. A. Tu. Serum. Vilstad, Käl-
äkerskog W. OsÉEN enl. N. J. SCHEUTZ.? N. Ljunga J. E. STRAND-
MARK enl. N. J. SCHEUTZ.?

Västergötland. Friggäker, Mösseberg 2 1872 Hs. Horw-
GREN (S.).

Dalarna. Boda, Västberg 1896 H. ARNELL och A. ARVEN.
Idre, Frónberget 1859 P. Otsson (U.).

Hälsingland. Segersta, Landa 1869 R. OLDBERG (U.).‘
Alfta, Vikeberget 1869 R. OLDBERG (U. G.).5 Mo 1840 C. HART-
MAN; Ranboberget 9 1843 C. HARTMAN (U.); Kastberget 1843
C. HARTMAN (G.), 9 1877 E. CoLLINDER (S. U.). Arbrå, Prost-
berget 1873 E. CoLLINDER (U.); Koldemo R. OLDBERG enl.
Hartmans flora; Hösätter R. OLDBERG enl. E. COLLINDER.

Härjedalen. Sveg, Ulfhälla 1890, 1911 J. PERSSON.
Ytterhogdal, Ängersjö 1902 M. ÖSTMAN.

Neckera fontinaloides (Lam.) LrxpB. var. Philippeana
(Br. eur.) LINpDB.

1850. Neckera Philippeana; BRUCH & SCHIMPER, Bryologia europea.
Fasc. 44/45, sid. 11, tafl. 6.

! SCHEUTZ 2, sid. 74.

? HARTMANS flora, 8 uppl. (1861), sid. 349.
3 SCHEUTZ 1, sid. 77.

* HARTMANS flora, 7 uppl. (1861), sid. 336.
5 Tour 2, sid. 96.

5 HARTMANS flora, 10 uppl. (1871), sid. 32.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 63

1864. Neckera pumila var. pilifera; JURATZKA, Rabenhorst, Bryotheca
Europaea. N:o 749.

1869. Neckera pumila var. Philippeana; MILDE, Bryologia silesiaca.
Sid. 282.

1879. Neckera pumila var. B Philippei (Br. eur); LINDBERG, Musci
Scandin. Sid. 40.

Bladen utdragna i en lång, smal, slingrande och sågad spets.

Ifrågavarande form kan i Sverige näppeligen hållas skild
från hufvudformen. Nästan i hvarje tufva anträffar man en
del blad, som enligt ofvanstående beskrifning skulle tillhöra
varieteten Philippeana. I Sverige har formen ej heller varit
vidare uppmärksammad och nämnes endast af R. Torr! från
Burseryd i Småland (1891).

Då jag här nedan nämner några lokaler för varieteten, vill
jag ej därmed hafva sagt, att formen ej uppträder på så godt
som hufvudformens alla lokaler tillsammans med denna, utan
att jag på dessa lokaler funnit den mera typisk än på andra.

Skane. Stehag 1872 HJ. HOLMGREN (S.) Hör 1860 S.
BERGGREN (L.) S. Rörum, Kvesarum 1871 A. TULLBERG
(S. L.). Röstånga, Skärali 1860 S. O. LINDBERG (U.). 7gna-
berga 1886 J. PERssoN. Ö. Broby 1875 C. O. HAMNSTRÖM (U.).

Halland. Getinge, Fröllinge 1860 S. ©. LINDBERG (U.).

Småland. Femsjö 1863 N. J. Scunurz (U. L.). Burseryd,
Kätabo 1880 K. A. Tu. SETH.

Hälsingland. Mo 1877 E. COLLINDER (S. U.).

Neckera pennata (L.) Hepw.

1741. Sphagnum pennatum undulatum, vagina squamosa; DILLENIUS,
Historia muscorum. Sid. 250, tafl. 32, fig. 9.

1753. Fontinalis pennatum; Linnzxus, Species plantarum. Sid. 1108.

1768. Hypnum pennatum; HALLER, Historia stirpium indigenarum Hel-
vetie inchoata. N:o 1297, tafl. 45, fig. 2.

1789. Weisia pennata; SCHRANK, Baiersche Flora. Del II, sid. 445.

1792. Neckera pennata; HEDWiG, Descriptio et adumbratio microse.-
anat. muscor. frondos. etc. Del III, sid. 17, tafl. 19.

1805. Pulotrichum pennatum; PALISOT DE BEAUVOIS, Prodrome des
cinquiéme et sixiéme familles de l'Aethéogamie. Sid. 83.

181°. Cryptopodia pennata; ROEHLING, Deutschlands Flora. Del III,
sid. 82.

1825. Daltonia pennata; WALKER & ARNOTT, Disposition méthodique
des espéces de Mousses. Sid. 54.

1 Tour 2, sid. 96.

64 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

1827. Neckera Distichia pennata; BRIDEL, Bryologia universa etc.
Del II, sid. 238.

1900. Eleutera pennata; STUNTZ, Bulletin of the Torrey Botanical
Club. Arg. 27, sid. 205.

Neckera pennata nämnes i svensk litteratur först i LINNÉS
Species plantarum! men med uppgiften: »habitat in Helvetiz
arboribus». Sedermera finnes den upptagen i A. J. RETzIUS”
1769 utgifna »Anmärkningar vid Skånes Ort-Historie»? såsom
växande »pà Bokträden i Göinge härad. Herr v. ENGESTRÖM ».
Såsom redan uppgifvits finnes knappast något tvifvel om, att
härmed afses Neckera fontinaloides och ej Neckera pennata, som
ännu ej anträffats i Skåne. Den första säkra uppgiften om
Neckera pennata såsom svensk lämnas år 1770 af F. EHRHART
i hans Beiträge zur Naturkunde etc. V.? Han fann den vid.
Uppsala och lämnar också exemplar därifrån i sitt exsiccat.
Växtplatsen tyckes man i Uppsala ha varit i okunnighet om,
ty först så långt fram som 1840 samlas arten ånyo vid Uppsala
nämligen i Gottsundabergen af C. F. NYMAN. I ALSTRÖMERS
herbarium i Riksmuseets samlingar samt i Lunds Universitets
herbarium finnes arten samlad af O. SWARTZ.

I Sverige försiggår blomningen! i slutet af juni, juli och
början af augusti månader. Sålunda ha exemplar, samlade
den '%/, 1907 vid Björkvik i Södermanland hanblommor med
antheridierna oöppnade; sammalunda är förhållandet med
exemplar samlade den */, 1886 vid Ankarsrum i Småland.
Exemplar från Götlunda i Närke, samlade den '/, 1862, hade
blommor med såväl slutna som öppnade antheridier. Exemplar
från samma lokal, samlade den ®/, 1880 hade alla antheridierna
tömda och bruna. Hos exemplar från Stockholm den */,,
1833 voro antheridierna visserligen tömda men tycktes det ha
skett alldeles nyligen. Hvad honblommorna beträffar lämnar
ett exemplar från Gótlunda, samladt den */, 1880, rätt god
upplysning; hälften af arkegonierna voro öppnade och något
litet bruna under det andra hälften voro oöppnade. Ett exem-
plar från samma lokal, samladt den ?5/, 1880, hade däremot
arkegonierna oöppnade under det att ett annat, samladt i Öls-
boda likaledes i Närke den "/, 1872, hade alla arkegonierna
öppnade och bruna. Neckera pennata uppträder nästan alltid

1 Linnzus 4, sid. 1108.

? RETZIUS 1, sid. 248.

® EHRHART, del V, sid. 31.

* ARNELL 1, sid. 94; blomningen i slutet af blomstertiden, fruktmog-
naden i säningstiden.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 65

fruktificerande. Ä exemplar frän Skedvi i Östergötland sam-
lade den 9?/, 1897 fanns locket kvar pa en del kapslar, under
det att en del ännu ej voro färdigbildade. Först under ärets
sista månader tyckes frukten bli mogen. Ä exemplar samlade
i januari 1863 i Uppsala funnos kapslar, som hade locken kvar
och sådana som kastat dem. Fram på våren äro kapslarna
ofta tömda. |

Arten varierar ej så synnerligen mycket i Sverige. Sa-
som steril kan den stundom vara svår att skilja från Neckera
fontinaloides. Från Valbo i Gästrikland har jag sett exemplar,
som nått en längd af 20 cm. Arten anträffas i fuktiga, skugg-
rika skogar på stammarna af flere olika trädslag vanligen asp,
alm och ask men har äfven funnits på bok, ek, rönn och till och
med björk. Mera sällsynt tyckes vara, att arten växer på klipp-
block, såsom förhållandet är i Olsboda i Närke. De flesta
exemplaren i herbarierna äro samlade vid Hamrarna i Götlunda
socken i Närke, hvarest den tyckes uppträda i mängd.

I Sverige är Neckera pennata sällsynt, oaktadt den anträf-
fats i de flesta landskap från Blekinge ända upp till Medelpad.
Arten är ej känd ännu från Skåne. Dessutom saknas den från
följande provinser i södra och mellersta Sverige, nämligen
Halland, Öland, Gotland, Västergötland, Bohuslän, Västman-
land och Värmland. Rikligast tyckes arten uppträda i Små-
land, Östergötland, Närke och Uppland. I Norrland finnes den
endast i kustprovinserna Gästrikland, Hälsingland och Medel-
pad och går ej heller i dessa så långt in i landet utan håller sig
till kusttrakterna. Den nordligast belägna lokalen är Alnö vid
Sundsvall på ungefär 62” 25 n. br. I Finland går arten upp
till 64? n. br.

Neckera pennata är funnen i såväl Norge som Finland men
är sällsynt i bägge länderna. I Danmark har den ännu ej an-
träffats. För öfrigt är arten synnerligen kosmopolitisk. Den
uppträder här och där i hela Europa; i Asien är den funnen i de
högre bergstrakterna; från Afrika är den känd från Kanarie-
öarna och Godahoppsudden; dessutom är den bekant från de
nordliga delarna af Norra Amerika samt i Australien från
Nya Seeland.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat.
EHRHART, Pl. cr. exsiccate N:o 132. Uppland.
HARTMAN, Bryacex Scandinavie N:o 131. Gästrikland.
Arkiv för botanik. Band 12. N:o 4. B

66 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

LINDGREN, THEDENIUS & SILLÉN, Musci Svecie exsiccati
N:o 36.

SILLÉN, Musci frondosi Scandinavie exsiccati N:o 9.
Gästrikland och Stockholmstrakten.

Artens utbredning i Sverige.

Blekinge. Enl. G. C. ASPEGREN.! Karlskrona 1858 H. G.
LÜBECK (G.) Augerum Hästö 1860 H. G. LÜBECK (G.).

Småland. Femsjö fr. E. Fries (U.)? Burseryd fr. 1889
K. A. Tu. Sera (S. U.)? Hallingsberg, Ankarsrum fr. 1886
R. Tour (S. :L.).

Östergötland. Motala 1879 E. ApLERz; Fälhagen 1878
C. O. HAMNSTRÖM (U.). Skedvi, Magnehult fr. 1897 F. O. Wzs-
TERBERG (S. U.); Erstorp fr. 1846 v. Post (S.).

Dalsland. Valbo-Ryr, Vägsäter 1895 J. HULTING.!

Närke. Nysund, Ölsboda’ fr. 1872 C. HARTMAN (S. U.).
Kvisbro, SirsjÓ? fr. 1870 C. Hartman (S. U. L.). Gótlunda,
Hamrarna fr. 1862 C. HARTMAN (S. U.) m. fl.

Södermanland. Björkvik, Järnbolfr. 1886 G. MALME
(S U.).

Uppland. Solna, Karlberg fr. O. Swanrz (L.), 1826 P. F
WAHLBERG (U.);° Haga 1853 K. Fr. THEDENIUS (S.). Läby
fr. 1894 E. NYMAN och K. KJELLMARK (S.). Kvarnbo S. LInD-
GREN. Bondkyrka, Gottsunda 1840 C. F. NYMAN (S.). Uppsala
F. EHRHART;” Botaniska Trädgården fr. 1863 S. E. HENSCHEN®
(U.) m. fl. Danmark, Hammarby fr. 1891 E. JÄDERHOLM (U.).

Dalarna. Säter fr. 1889 C. INDEBETOU (S.). Avesta, Ströms-
näs fr. 1880 C. INDEBETOU (S8. L.).

Gästrikland. Valbo fr. 1838 O. L. SILLEN (S.); Kubbo
fr. 1847 R. HARTMAN (S. U. L. G.) m. fl. Gáfle fr. 1838 K. FR.
THEDENIUS.?

Hälsingland. Skog, Hemstanäs fr. 1848 C. HARTMAN (U.);"
Tönshammar R. HARTMAN enl. E. COLLINDER. Enänger, Lind-
fallet fr. 1873, 1874 E. CoLLINDER (S. U. L.).
^ 1 ASPEGREN, sid. 23.

? Fries ], sid. 26.

3 Tour 2, sid. 96.

4 KINDBERG 5, sid. 1004.

5 ADLERZ, sid. 29.

6 Myrım 2, sid. 55.

” EHRHART, V, sid. 31.

5 FRISTEDT 2, sid. 85.

? HARTMANS flora, 2 uppl. (1832), sid. 337.
1° HARTMANS flora, 5 uppl. (1849), sid. 338.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 67

Medelpad. Sundsvall, Sidsjö enl. E. CoLLINDER. Alnö,
Slädas skog enl. E. COLLINDER.

Neckera oligocarpa. BRUCH.

1812. Neckera pumila; WAHLENBERG, Flora lapponica. Sid. 367. Dess-
utom äldre svenska författare till 1842.

1839. Neckera intermedia; THEDENIUS, Botaniska Notiser. Sid. 70.

1849. Neckera oligocarpa; BRucH i HARTMAN, Handbok i Skandinaviens
flora. 5 uppl., sid. 338.

1850. Neckera oligocarpa; BRUCH & SCHIMPER, Bryologia europea.
Fasc. **/45, sid. 7, taf]. 2.

1851. Neckera pennata B tenera; C. MÜLLER, Synopsis muscorum fron-
dosorum. Del. II, sid. 50.

1900. Eleutera pennata var. oligocarpa; STUNTZ, Bulletin of the Torrey
Botanical Club. Årg. 27, sid. 206.

1905. Rhystophyllum oligocarpum; BRITTON, The Bryologist. Årg. 8,
sid. 6.

Såsom af synonymförteckningen framgår och såsom redan
nämnts vid behandlingen af Neckera fontinaloides afsag WAH-
LENBERG med sin Neckera pumila ej den art, som HEDWIG
menat, utan just Neckera oligocarpa. Den som först upptäckte
misstaget var K. Fr. THEDENIUS, hvilken uti exsiccatet, ut-
gifvet af LINDGREN, THEDENIUS och SILLÉN, år 1838 utlämnade
under namn af Neckera intermedia n. sp. exemplar af arten
jämte diagnos. Ett referat! af detta exsiccat förekommer i
Botaniska Notiser följande år och här återgifves också diagnosen.
Emellertid måste THEDENIUS namn intermedia strykas, enär
BRIDEL redan 1819 i Mantissa Muscorum? användt namnet för
en helt annan art från Kanarieöarna och Madera. WAHLENBERG
är sålunda den förste, som iakttagit arten och exemplar sam-
lade af honom finnas dels i Uppsala Universitets herbarium
dels i Riksmuseets samlingar. Å det förra har WAHLENBERG
själf skrifvit: »Neckera pumila HEDW. Lapponia Enontekensis.
In lateribus cryptarum siccis umbrosissimis montis Mustavara
d. 28 Julii 1800.» Det andra exemplaret, sändt till SWARTZ,
har följande anteckning, likaledes skrifven af WAHLENBERG
själf: »Neckera pumila. Gillesnäuli d. 23 Juli 1810.» Exem-
plaren i ofvannämnda exsiccat äro samlade vid Hille i Gästrik-
land och THEDENIUS tillägger på etiketten »ubi Cand. Pharm.

1 LINDBLOM, sid. 70.
? BRIDEL, sid. 137.

68 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

QO. L. Sillén primum invenit». I såväl Riksmuseet som i Upp-
sala Universitets herbarium ligga exemplar, som visa, att arten
af SILLÉN funnits 1837. Egendomligt synes det därför, att
THEDENIUS i sin uppsats öfver Härjedalens vegetation ej nàm-
ner, att han själf redan är 1836 vid Viken 1 Härjedalen funnit
arten, enligt hvad exemplar i Riksmuseets herbarium visa.
I såväl Riksmuseets som Uppsala Universitets herbarium ligga
exemplar, samlade redan år 1835 vid Bollnäs af P. A.
Ruvs.

Blomningstiden! för Neckera oligocarpa i Sverige utsträckt
till flere månader. Troligtvis börjar den redan i juni och tyckes
sluta först i augusti månad. Exemplar från Turtola i Norr-
botten, samlade den ?»/, 1877 hade alla antheridierna slutna
men hade antagit en ljust gul färg, visande, att de stodo i be-
grepp att öppna sig. Exemplar från ungefär samma tid (den
?9/ 1854) från Funäsdalen i Härjedalen hade flera antheridier
öppnade. A exemplar, samlade den '/, 1886 i Nordingrå i
Ångermanland, voro alla de nedre hanblommornas antheridier
tömda, under det att i de öfversta blommorna antheridierna
ännu ej öppnat sig. Sammalunda är förhållandet med exem-
plar samlade på Randklefven i Medelpad den */, 1879 samt i
Nora i Ångermanland den "/, 1874. Från Frösön i i Jämtland
hade exemplaren, samlade den ?/, 1868, de flesta arkegonierna
bruna, men ett och annat var ofärgadt och hade ännu ej öppnat
sig. Å exemplaret från Turtola i Västerbotten (den ?/, 1877)
hade ungefär hälften af arkegonierna öppnat sig, ett pår af de
öppnade voro nertill gula men ett par alldeles ofärgade. Sa
sent som i september 1838 ha i exemplar från Gäfle blommor
anträffats, som hafva slutna arkegonier i de öfversta blommor-
na. Hos Neckera oligocarpa anträffas nästan alltid blommor
och HAGEN? framhåller, att dessa saknas endast då den växer så
långt inne på undersidan af ett block, att fuktigheten ej kan
komma dit. Fruktificerande exemplar äro äfven vanliga, dock
ej fullt så vanliga som hos Neckera pennata. Locken tyckas
afkastas först i maj och juni månader och jag har sett exemplar
t. ex. från Frösön i Jämtland, samlade i juli 1870, som har en
del kapslar med locket kvar, under det att en del fällt dem.?

1 ARNELL |, sid. 94; blomningen hufvudsakligen i löfsprickningen och
blomstertiden, fruktmognaden i såningstiden.

? HAGEN 1, sid. 44.

3 Lockens kvarsittande så länge kan enligt meddelande från ARNELL
bero på patologiska orsaker.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING ISVERIGE. 69

Exemplar från Arbrå i Hälsingland, samlade den ?'/, 1878,
ha alla locken afkastade utom ett. I allmänhet äro kapslarna
tömda i augusti månad.

Neckera oligocarpa, som varierar rätt mycket, står ganska
nära Neckera pennata, af hvilken den stundom uppfattas som
varietet. I Sverige förefaller det mig, som om det ej vore någon
svårighet att hålla de bägge arterna åtskilda. Enligt THEDE-
NIUS skulle arten stå emellan pennata, pumila och erispa och
härpå skulle hans namn intermedia syfta. Stundom uppträder
arten med korta, enkla, tätt tufvade grenar med bladen redu-
cerade och påminner då om vissa former af Neckera com-
planata.

I nordliga Sverige är arten ej någon sällsynthet. Den
uppträder på torra ställen, hvarest den kan få skugga såsom i
klippspringor och på väggarna i hålor men äfven på lösa block.
På Frösön växte den i den rika myllan i en bergsskrefva till-
sammans med Neckera complanata.

Neckera oligocarpa tillhör så godt som uteslutande Norr-
land och kan ej sägas vara så sällsynt här, synnerligen i kust-
provinserna. Sydligaste lokalen Östanå i Sverige är belägen i
Stockholms skärgård på ungefär 59° 30° n. br. Sitt centrum
tyckes arten ha i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland
och följer sedan kusten och går ända upp i Norrbotten och
Torne lappmark, från hvilken provins den dock endast är känd
från en lokal. Oaktadt den sålunda hufvudsakligen håller sig
till de lågländtare kustprovinserna, går den dock äfven in i lan-
det och har anträffats på ett par ställen i Härjedalen och ett par
i Jämtland. Arten är äfvenledes känd från våra lappmarker
och tyckes vara vanlig i Lule lappmark kring Jockmock och
Kvickjock. Dock går den ej upp i våra högre belägna fjäll-
massiv. Salunda saknas den i Sarekområdet och jag har ej
heller samlat den i fjällen vid Torne träsk.

I södra och mellersta Norge àr Neckera oligocarpa funnen
pà en hel del ställen liksom i Finland, där den gàr upp till landets
nordligaste delar. I Europa är den künd frän endast nàgra fà
ställen i Alperna. Dessutom har den anträffats i Sibirien och
i de nordliga delarna af Norra Amerika.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat:

HARTMAN, Bryacee Scandinavie N:o 21. Hälsingland.
Husnot, Musci Gallie N:o 777. Medelpad.

70 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

LINDGREN, THEDENIUS & SILLEN, Musci Sveciz exsiccati.
N:o 110. Gästrikland.

SILLÉN, Musci frondosi Scandinavie exsiccati N:o 96.
Gästrikland.

Artens utbredning i Sverige.

Uppland. Roslags-Kulla, nära Östanå 1890 P. HJ. OLSSON.

Gästrikland. Ofvansjö, Kungsberget 1853 O. L. SILLEN
(S. U.).: Gáfle fr. 1838 K. Fr. THEDENIUS (S.). Hille 1838
O. L. Sizzéw (S. U. L.);? Märdäng fr. 1837, 1838 K. Fr. THE-
DENIUS (S. U. L.).

Hälsingland. Skog, Hemstanäs fr. 1850 m. fl. R. Harr-
MAN (U. L. G.); Längboskogen fr. 1842 m. fl. R. HARTMAN
(S. U.)“ Alfta, Nabbeberget fr. 1869 R. OLDBERG (G.); Gunbo
1869 il OLDBERG; Hoberget enl. E. COLLINDER. Ofvanaker,
Vinberg fr. 1869 R. OLDBERG (U.). Bollnäs? Bolleberget enl. :
E. COLLINDER; Käggesta 1835 P. A. Rvvs (S. U. L.);5 Tjär-
berget fr. 1846 C. HARTMAN (S. U.). Arbrå, Dropphäll m. fl.
st. E. CoLLInDErR (S. U. L.). Järfsö, Tegängeshällorna enl.
E. COLLINDER. Los, Tensberget m. fl. st. enl. E. COLLINDER.
Ramsjö, Sundsvallen enl. E. CoLLINDER. Hassela, Hangberg
enl. E. COLLINDER. -

Medelpad. Njurunda, Norbyknöl 1898 N. Brynn (U.).*
Sundsvall 1877 K. A. TH. SETH (U.) m. fl.; mellan Karlsborg
och Sidsjö enl. E. CoLLINDER. Alnön, Rödön enl. E. COLLINDER.
Sättna, Solomsberget J. ÅNGSTRÖM (U.)? Stöde, Viskan enl.
W. AnNELL. Torp, Byforsen fr. 1886 W. ARNELL (L.); Getber-
get 1881 W. ARNELL. Borgsjö, Randklefven 1877 K. A. TH.
SETH (S. U. L.) m. fl. Indal, Rösäsberget 1879 K. A. TH.
SETH (S. U. L.).

Härjedalen. Ytterhogdal, Viken vid Ulfberget 1836 K. FR.
THEDENIUS (S.) R. OrpsEnG. Tännäs, Funnäsdalsberget
1854 J. E. ZETTERSTEDT (U.), R. OLDBERG.’

Jämtland. Berg, Hofverberget fr. 1904 A. GRAPE. Frösön
fr. 1868 Hs. HOLMGREN (S.);7 Öneberget fr. 1870 C. LENSTRÖM

! HARTMANS flora, 7 uppl. (1858), sid. 336.
? LINDBLOM, sid. 70.
? HARTMANS flora, 4 uppl. (1843), sid. 415.
* HARTMANS flora, 5 uppl. (1849), sid. 338.
5 HARTMANS flora, 3 uppl. (1838), sid. 301.
° Bryan, sid. 67.
7 HARTMANS flora, 10 uppl. (1871), del II, sid. 32.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 71

(S. U. L.G.) m. fl. Frostviken A. HassLer enl. N. C. Kınp-
BERG.!

Ångermanland. Härnösand, Speckstaberget enl. W. Ar-
NELL. Nora, Rödäsen 1874 W. ARNELL (S. U.). Nordingrå,
Bergsäkerberget fr. 1886 W. ARNELL (U.); Körningsberget
1875 W. ARNELL; Räfsö 1875 W. ARNELL. Vidbyggesa, Vala-
berget 1857 R. FRISTEDT & K. SCHÖNMAYR (U.);’ Skuluberget
enl. C. Hartman.’ Sollefteå fr. 1866 Hs. HOLMGREN (S. L.).:
Långsele Hamreberget 1894 W. ARNELL. Hellgum, Västby
fr. C. JENSEN enl. W. ARNELL. Täsjö, Hoting fr. 1894 W.
ARNELL.? à

Västerbotten. Umeå, Östberget O. L. SILLÉN enl. C.
HARTMAN.? Vännäs, Tallforsen fr. 1874 C. P. L zstapıvs (S.).
Burträsk, Kvarnberget 1874 C. P. L zsTAvıvus (S.).

Norrbotten. Luleå 1867 Hs. HOLMGREN (S.): Öfver-
Luleå fr. 1876 A. Grape; Räbäcken fr. 1867 Hs. HOLMGREN
(S.). Ófver-Torneá, Hiirivaara fr. 1899 G. HELLSING (L.);
Turtola 1877 H. HJELT.

Lycksele lappmark. Lycksele J. ÅNGSTRÖM (U.). Sorsele,
Gillesnuole fr. 1810 G. WAHLENBERG (S. U.)5 Tärna, Lax-
fjället fr. 1858 J. ÅNGSTRÖM (U.).

Pite lappmark. Arjeplog 1864 C. O. STRÖMHOLM; Pelje-
kaise fr. 1856 S. O. LinpBeEre (S. U.); Kaxa fr. 1856 S. O.
LINDBERG (S. U.).?

Lule.lappmark. Jockmock fr. 1867 Hs. HOLMGREN (S.);
Niavve 1859 E. ÄHRLING (L.); Kaitumfallen 1893 E. NYMAN
(S.). Kvickjock! 1864 C. A. FREDRIKSSON (U. L. G.); Njammats
fr. 1837 J. ÅNGSTRÖM (S. U.)' m. fl.; Kaddepakti fr. 1867 Hs.
HOLMGREN (S.) m. fl.; Koskats 1867 HJ. HOLMGREN (S.); Vuoka
fr. 1867 Hs. HOLMGREN (S.); Valliskogen 1867 Hy. HOLMGREN
(S.); Sarkavara fr. Hs. HOLMGREN (S.).

Torne lappmark. Karesuando, Mustavaara fr. G. WAH-
LENBERG.!

lod

1 KINDBERG 7, sid. 69.

® FRISTEDT 1, sid. 118.

3 C. HARTMAN, sid. 182.

* HARTMANS flora, 10 uppl. (1871), del II, sid. 32.
5 ARNELL och JENSEN 1, sid. 63.

6 WAHLENBERG 2, sid. 367.

7 ÅNGSTRÖM 2, sid. 102.

* HARTMANS flora, 7 uppl. (1858), sid. 336.
° HARTMANS flora, 8 uppl. (1861), sid. 349.
1° HARTMANS flora, 4 uppl. (1843), sid. 415.
1 HARTMANS flora, 2 uppl. (1832), sid. 337.

72 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Öfversikt öfver arterna och formerna.

Antitrichia curtipendula Leucodon sciuroides (L.) Leucodon sciuroides (L.)
(L.) Brip. SCHWEGR. SCHWEGR. var. morensis
(SCHWEGR.) DE Nor.

Hedwigia albicans Hedwigia albicans Hedwigia albicans
(WEB.) LINDB. (WEB.) LinDB. var. se- (WER.) LINDE. var. viri-
cunda (Br. eur.) Lımpr. dis (Br. eur.) LIMPR.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 73

Hedwigia albicans Homalia trichomanoides Neckera Besseri
(Wes.) Lins. var. (SCHRER.) LinpB. (LOBARZ.) JUR.
incana (Sw.)

Neckera Besseri Neckera complanata Neckera complanata
(LoBanz.) JUR. var. ro- (L.) HöBEN. (L.) HöBEN var. longi-
tundifolia (HARTM.) Mor. folia SCHIMP.

74 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

ases
UNE

8
LIE]

NEE
TRIP

Neckera complanata — Neckera complanata (L.) Neckera crispa (L.)
(L. HöBEN var. tenella HÜBEN. var. secunda HEDW.
SCHIMP. GRAVET.

Neckera crispa (L.) Neckera fontinaloides Neckera fontinaloides
HEDw. var. falcata (Lam.) LINDB. (Lam.) LINDB. var. Phi-
Bovr.

lippeana (Br. eur.) LINDE.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE.

Neckera pennata (L.) Neckera oligocarpa
HEDw. BRUCH.

Tecknens betydelse.!

. ofvanför landskapsnamnet = Mpd. = Medelpad.
frukt. Nb. = Norrbotten.
. under landskapsnamnet = myc- När. = Närke.
ket sällsynt. P. 1. = Pite lappmark.
= spridd. Srml. = Södermanland.
ek = tämligen allmàn—allmáàn. Sk. = Skäne.
Bh. = Bohuslän. Sm. = Småland.
Bl. = Blekinge. T. 1. = Torne lappmark.
Did. = Dalsland. U. 1. = Ume lappmark.
Dir. = Dalarna. Upl. = Uppland.
Gstr. = Gästrikland. Vb. = Västerbotten.
Gtl. = Gotland. Vg. = Västergötland.
Hil. = Halland. Vrml. = Värmland.
His. = Hälsingland. Västm.= Västmanland.
Hrjd. = Härjedalen. Ång. = Ångermanland.
Jmt. = Jämtland. Ög. = Östergötland.
L. 1. = Lule lappmark. : Öl. = Öland.

1 ARNELL 5.

76

Qt

Se)

ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Litteraturförteckning.

ADLERZ, E., Bladmossflora för Sveriges lågland med särskilt av-
seende pä arternas utbredning inom Närke. Örebro 1907.
ARNELL, H. W., De skandinaviska löfmossornas kalendarium. Up-

sala 1875.

——, Spridda växtgeografiska bidrag. Botaniska Notiser 1876,
pid. 8-15:

—— , A proposal of phanological observations on mosses. Revue
bryologique 1878, sid. 17— 22.

——, Tre dagar i Bjuråker. En bryologisk exkursion. Botaniska
Notiser 1911, sid. 1—9.

Referat af HJALMAR MÖLLER, Löfmossornas utbredning i Sverige.
I Splachnacex. Svensk Botanisk Tidskrift. Band 5, sid. 387.'
Stockholm 1911.

ARNELL H. W., och JENSEN C., Ein bryologischer Ausflug nach
Tàsjó. Bihang tll K. Vet. Akad. Handl; Band 21, afd. 3,
N:o 10. Stockholm 1896.

——, Die Moose des Sarekgebietes. Naturwissenschaftliche Un-
tersuchungen des Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland. Band
III. Botanik. Lief. 3, sid. 133—268. Stockholm 1910.

ASPEGREN, G. C., Fórsók till en Blekingsk Flora. Carlskrona 1823.

Bexett, S. P., Hallands Historia och Beskrifning. Del I. Göthe-
borg 1817—1818.

Bouman, J., Omberg och dess omgifningar. Linköping 1829.

——, Wettern och dess kuster. Andra Resan. Örebro 1840.

Bomansson, J. O., Ålands mossor. Acta Societatis pro fauna et flora
fennica. Vol. 18. N:o 4. Helsingfors 1900.

Bomansson, J. D., & BrotHErRus V. F. Herbarium musei fennici.
Editio secunda. II Musci. Helsingforsie 1894.

BriDEL, S. E., Mantissa muscorum. Gotha 1819.

BRANDER, F. R., Kort Begrep Af Natural-Historien, Hwaruti efter
Herr Arch. och Riddaren CARL von LINNÉS Samt Herr Profess.
och Riddaren Jom. GoTscH. WALLERU Lärogrunder, De Hufvud-
sakligaste kännemärken uptagas, til Naturaliernas stadgade ät-
skilnad i allmänhet. Wästeräs 1785.

Bryun, N., Mosliste fra Norbyknöl. Et lidet Bidrag til Kundskab
om Medelpads Flora. Botaniska Notiser 1899, sid. 57—69.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 77

[Cersıvs, O.], Plantarum circa Upsaliam sponte nascentium Cata-
logus. Acta literaria et scientiarum svecie. Vol. III anni 1732.
Sid. 9—44.

Dusty, P., Bryologiska Notiser från Östergötland. Botaniska No-
tiser 1895, sid. 43—56.

EnnHanT, F., Beiträge zur Naturkunde, und den damit verwandten
Wissenschaften, besonders der Botanik, Chemie, Haus- und
Landwirthschaft, Arzneigelahrtheit und Apothekerkunst. Band
I—VII. Hannover und Osnabrück 1787— 1792.

ExsrRAND, E. V., Spridda växtgeografiska bidrag till Skandinaviens
mossilora. Botaniska Notiser 1880, sid. 1— 7.

Exström, C. U., Beskrifning öfver Mörkö Socken i Södermanland.
Stockholm 1828.

1. Fries, E., Stirpium agri femsionensis index. Lunde 1825— 1826.

2. —— Summa vegetabilium Scandinavie seu enumeratio systema-
tica et critica plantarum quum cotyledonearum, tum nemearum
inter mare occidentale et album, inter Eidoram et Nordkap,
hactenus lectarum, indicata simul distributione geographica.
Upsalie 1846.

1. Fristept, R. F., Spridda Vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens
Flora. Botaniska Notiser 1858. Sid. 118—119.

2. —— Spridda växtgeografiska bidrag till Sveriges Flora. Botaniska
Notiser 1863. Sid. 82—85.

GREVILLIUS, A. Y., Om vegetationens utveckling på de nybildade

Hjelmar-öarne. Bihang till K. Vet.-Akad. Handl. Band 18,
afd. III, N:o 6. Stockholm 1893.

1. GRÖNVALL, A. L., Några Observationer till belysning af Skanes
Bryologi. Malmö 1864.

2. ——, Berättelse om en bryologisk resa i Bohuslän, med understöd
från K. Vetenskaps-Akademien utförd under sommaren 1881.
Öfversigt af K. Sv. Vet.-Akad. Förhandlingar 1882. N:o 1.
Bul. 13—20:.

GYLLENSTJERNA, N. C., Förteckning på de Phanerogama växter,
Ormbunkar och Mossor, hvilka blifvit iakttagne på och omkring
Kullaberg i nordvestra Skåne. Botaniska Notiser 1851. Sid.
70—84.

1. Hacen, L, Forarbejder til en norsk Lovmosflora. II Meeseacesz,
III Georgiacee, IV Disceliacez, V Neckeracex, VI Pseudoles-
keacee, VII Thuidiacez, VIII Leskeacex. Det Kongl. Norske
Videnskabers Selskabs Skrifter 1908. N:o 9. Trondhjem 1909.

2. ——, D:o. IX Grimmiacee, X Timmiaces, XI Schistostegaceex,
XII Hedwigiacee. Det Kongl. Norske Videnskabers Selskabs
Skrifter 1909, N:o 5. Trondhjem 1909.

9. ——, D:o. XIII Splachnacee. XIV Oedipodiacee. XV Leuco-
dontacee. XVI Ceratodontacee. XVII Encalyptacex. XVII
Seligeracee. Det Kongl. Norske Videnskabers Selskabs Skrifter
1910. N:o 1. Trondhjem 1910.

Harpy, S., Formatio Schisti chloritici in Dalia. Lunde 1838.

78

ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

HARTMAN, C., Nya vextställen för några sällsyntare Svenska och
Norska mossarter. Botaniska Notiser 1852. Sid. 180—188.

Hartman, C. J., Beskrifning pa Äreskutfjället i Jämtland. K. Sv.
Vet.-Akad. Handl. 1814. Sid. 57—115.

——, Handbok i Skandinaviens flora, innefattande Sveriges och
Norriges Växter, till och med Mossorna. Stockholm 1820.

——, D:o. Andra upplagan. Stockholm 1832.

——, D:o. Tredje upplagan. Stockholm 1838.

——, D:o. Fjärde upplagan. Stockholm 1843.

——, D:o. Femte upplagan. Stockholm 1849.

——, D:o. Sjunde upplagan, utgifven med rättelser och tillägg
af CARL HARTMAN. Stockholm 1858.

——, D:o. Åttonde upplagan. Stockholm 1861.

——, D:o. Tionde upplagan. Senare delen. Stockholm 1871.

HARTMAN, Rh. W., Helsinglands cotyledonee och heteronemez.
Gefle 1854.

——, Bryaces Scandinavie Exsiccate. Botaniska Notiser 1856.
Sid. 94, 95, 211, 212.

HorrBERG, C. F., Anvisning till Wäxt-Rikets Kännedom. Andra
upplagan. Stockholm [1784].

HOLMGREN, A. F., Ombergs Phanerogamer och Ormbunkar. Bota-
niska Notiser 1851. Sid. 167—187, 193—211, 225—250.
HorwcREN, H»., Tillägg till en i augustihäftet for år 1841 införd
afhandling om vegetationen i Motalatrakten. Botaniska Notiser

1843. Sid. 54—64.

Hurt, R., Blekinges Vegetation. Ett bidrag till växtformationernas
utvecklingshistoria. Meddelanden af Seciotas pro Fauna et Flora
fennica. Häfte 12, sid. 161—252. Helsingfors 1885.

KELLGREN, A. G., Studier öfver Ombergsflorans papilionaceer. Bo-
taniska Notiser 1890. Sid. 121—132.

KiwpBERG, N. C., Novitier för Sveriges och Norges mossflora. Bo-
taniska Notiser 1882. Sid. 143—147.

——, Die Arten der Laubmoose (Bryinez) Schwedens und Nor-
wegens. Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 7. N:o 9.
Stockholm 1883. |

——, Bidrag till Skandinaviens bryogeografi. Botaniska Notiser
1895. Sid. 25—28.

——, Om några skandinaviska mossarter. Botaniska Notiser 1896.
Sid. 129—134, 189—197. jJ

———, Nya bidrag till Vermlands och Dals geografi. Ofversigt af
K. Sv. Vet.-Akad. Fórhandl. 1899. N:o 10, sid. 1003— 1011.
Stockholm 1900.

——., Skandinavisk bladmossflora i kort öfversigt. Stockholm
1903.

——, Bryogeografiska uppgifter. Botaniska Notiser 1908. Sid.
69, 70.

LILJEBLAD, S., Utkast til en svensk flora, eller afhandling om
svenska växternas väsendteliga kännetekn och nytta. Upsala
1792.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 79

2. LiLJEBLAD, S., Andra Upplagan. Upsala 1798.
3. ——, Tredje Uplagan, med Norrska växter tillökt; efter Förfat-
tarens död utgifven. Upsala 1816.
LmpricHt, K. G., Die Laubmoose Deutschlands, Oesterreichs und
der Schweiz. 1 Abth. Leipzig 1890. 2 Abth. Leipzig 1895.
3 Abth. Leipzig 1904.
1. LINDBERG, S. O. Spridda växtgeografiska bidrag till Skandinaviens

Flora. Botaniska Notiser 1857. Sid. 156—160.

2. — —-, Bidrag till mossornas synonymik. Öfversigt af K. Sv. Vet.-
Akad. Fórhandl. 1862. N:o 2.

3. ——, Musei scandinavici in systemate novo naturali dispositi.

Upsalie 1879.

LisoeLom, A. E., Ref. af Musci Sveci® exsiccati, quos colligerunt
ac ediderunt Canut. Fm. THEDENIUS et Or. LEOP. SILLÉN. Bota-
niska Notiser 1839. Sid. 68—71.

1. Lmszus, C., Florula lapponica que continet Brevem Catalogum
Plantarum, quas per provincias Westrobotnienses, Umensem
puta, Pithóensem, Lulensem & Tornensem observavit in itinere
Lapponico. Acta Literaria et Scientiarum Suecie. Vol. IV.
Anno 1735. Sid. 12—23.

2. ——, Flora lapponica Exhibentes plantas Per Lapponiam Crescen-
tes, secundum Systema Sexuale. Amsteledami 1737.
3. ——, Flora Suecica Exhibens Plantas Per Regnum Suecie Cres-

centes, Systematice Cum Differentiis Specierum Synonymis Auc-
torum Nominibus Incolarum Solo Locorum Usu Pharmacope-
orum. Stockholmie 1745.

4. ——, Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas, ad ge-
nera relatas, cum differentiis specificis, nominibus trivialibus,
synonymis selectis, locis naturalibus, secundum systema sexuale
digestas. Holmize 1753.

——, Flora Suecica. Editio secunda aucta et emendata. Stock-
holmiz 1755.

6. ——, Amoenitates academics seu dissertationes varie physice,
medic®, botaniee, antehac seorsim edite, nunc collecte et
aucte cum tabulis aeneis. Volumen tertium. Holmie 1756.

7. ——, Species plantarum. Editio secunda. "Tomus II. Holmize
1763.

Montin, L., Förteckning på de i Halland vildt växande Örter,
som äro sällsynte i Sverige, eller ock där ej tilförene blifvit
fundne. K. Vet.-Akad. Handl. 1766. Vol. 25, sid. 234—247.

MosÉN, Hs., Moss-studier på Kolmoren. Stockholm 1873.

1. Mxmm, C. G, Anmärkningar om Wermlands och Dalslands Vege-
tation. K. Vet.-Akad. Handl. för år 1831. Sid. 171—269.
Stockholm 1832.

Qt

2. ——, Corollarium flore upsaliensis. Upsalie 1834.
Mörrer, Hs., Förteckning öfver Skandinaviens växter. 2. Mossor.
Lund 1907.

NILSSON, Arr., Nagra drag ur de svenska växtsamhällenas utveck-
lingshistoria. Botaniska Notiser 1899. Sid. 89—101, 123—135.

80

-

ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

NORDENSTRÖM, H., och NYMAN, E., Växtgeografiska bidrag till Öster-
gótlands mossflora. Botaniska Notiser 1889. Sid. 16—20.
Paris, E. G., Index bryologicus sive enumeratio muscorum ad diem
ultimam anni 1900 cognitorum adjunctis Synonymia distribu-
tioneque geographica locupletissimis. Editio secunda. Paris

1904—1906.

Rerzıus, A. J., Anmärkningar vid Skånes Ort-Historie. K. Vet.-
Akad. Handl. Vol. 30, sid. 243—255. Stockholm 1769.
——, Flore Scandinavie Prodromus; enumerans: Plantas Svecie,
Lapponie, Finlandie, Pomeranie, Danis, Norvegie, Holsatiz,

Islandie & Groenlandie. Holmise 1877.

Ryan, E., och Hasen, L, Iagttagelser over Mosernes utbredelse i
den sydvestlige del af Smälenenes amt. Det Kongl. norske
Vidensk.-Selskabs Skrifter 1896. N:o 1.

ScuEUTZ, N. J., Iakttagelser rörande Smålands Mossflora. Öfver-
sigt af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1870. N:o 2. Sid. 75—103.

———, Bidrag till Gottlands, Smålands och Blekinges flora. Bo-
taniska Notiser 1872. Sid. 72-—74.

——, Berättelse om en botanisk resa i Bohuslän 1879. Öfver-
sigt af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1880. N:o 2. Sid. 45—68.

SCHIMPER, W. P., Synopsis muscorum europ&orum pr&missa intro-
ductione de elementis bryologicis tractante. Stuttgartie 1860.

——, Editio secunda valde aucta et emendata. Stuttgartie 1876.

SCHWEGRISCHEN, F., Ioannis Hedwig species muscorum frondosorum
descriptae et tabulis seneis coloratis illustrate opus posthumum.
Supplementum primum. Lipsie 1816.

SIEURIN, J., Berättelse ófver en botanisk resa i Norra Halland,
företagen 1843 af J. Sırurın. Botaniska Notiser 1844. Sid.
B1c-9B;: 108-105. ,

SILLÉN, N. J., Flora paroecie Bränkyrka. Upsalie 1827.

SJÖGREN, G. L., Anteckningar under en Botanisk Resa i Jemtland
och Norrige sommaren àr 1846. Bihang till de botaniska àrs-
berättelserna för àren 1843 och 1844. Sid. 29—55. Stock-
holm 1849.

SJOSTRAND, M. G., Om Herjedalens Naturbeskaffenhet och Vege-
tation. K. Vet.-Akad. Handl. 1883. Sid. 93—125. Stock-
holm 1834.

Swartz, O., Methodus muscorum illustrata. Upsaliz 1781.

———, Musci in Suecia nunc primum reperti ac descripti. Acta
societatis regie scientiarum upsaliensis. Vol. IV, sid. 239—
251. Upsalie 1784.

——, Systematisk uppställning af Svenska Löfmossornas (Musci)
K. Vet.-Akad. Nya Handl. 1795. Tom XVI, sid. 223—273.

———, Dispositio systematica muscorum frondosorum Svecie. Ad-
iectis descriptionibus et iconibus novarum specierum. Erlang
ID.

——, Summa Vegetabilium Scandinavie Systematice Coordinatorum.
Holmiz 1814.

——, Adnotationes botanieze, qvas reliquit OrLavus Swartz. Post

HJALMAR MÖLLER. LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 81

mortem Auctoris collectzte, examinate, in ordinem systematicum
redacte atque notis et prefatione instructe a JoHANNE Ex.
WikxsTROM, Holmie 1829.

THEDENIUs, K. F., Anmärkningar om Herjedalens vegetation. K.
Vet.-Akad. Handl. 1838. Sid. 24—76. Stockholm 1839.

1. Torr, R., Några småländska mosslokaler. Botaniska Notiser 1886.
Sid. 50— 59.

1. —-—, Ofversigt af Smålands Mossflora. Bihang till K. Sv. Vet.-
Akad. Handl. Band 16. Afd. III. N:o 9. Stockholm 1891.

WAHLBERG, P. F., Flora gothoburgensis. Upsalie 1820— 1824.

1. WAHLENBERG, G., Utkast till Gottlands Flora. Kongl. Vet.-Acad.
Nya Handl. Tom. XXVI (1805). Sid. 49—66, 110—134.
Stockholm 1806.

2. ——, Flora lapponica exhibens plantas geographice et botanice
consideratas, in Lapponiis suecicis scilicet umensi, pitensi, lu-
lensi, tornensi et kemensi nec non Lapponiis norvegicis scilicet
Nordlandia et Finmarkia utraque indigenas, et itineribus anno-
rum 1800, 1802, 1807 et 1810 denuo investigata. Berolini 1812.

3. ——, Flora upsaliensis enumerans plantas circa Upsaliam sponte
crescentes. Enchiridion excursionibus studiosorum upsaliensium
accommodatum. Upsaliz 1820.

4. ——, Flora suecica enumerans plantas Suecie indigenas cum sy-
nopsi classium ordinumque, characteribus generum, differentiis
specierum, synonymis citationibusque selectis, locis regionibusque
natalibus, descriptionibus habitualibus nomina incolarum et qua-
litates plantarum illustrantibus post Linneum edita. Upsali&
1824—1826.

——, Flora suecica. Auctior et emendatior denuo impressa.
Upsalie 1831—1833.

Wainio, E., Florula Tavastie orientalis. Meddelanden af Societas
pro fauna et flora fennica. Tredje häftet. Sid. 1—21. Hel-
singfors 1878.

WEBER, F., und Monr, D. M. H., Naturhistorische Reise durch
einen Theil Schwedens. Göttingen 1804.

1. Wirström, J. E., Conspectus litterature botanic® in Suecia ab
antiquissimis temporibus usque ad finem anni 1831, notis biblio-
graphicis et biographiis auctorum adjectis. Holmize 1831.

——., Referat af Apothekaren K. F. THEDENIUS resa till Herjeda-
lens och Jemtlands Fjäll-Trakter. Årsberättelse om botaniska
arbeten och upptäckter frän ären 1839, 1840, 1841 och 1842,
Stockholm 1844.

1. ZETTERSTEDT, J. E., Dispositio muscorum frondosorum in monte

Kinnekulle nascentium. Upsaliz 1854.

a

bo

2. ——, Om vegetationen i de högländtaste trakterna af Smäland.
K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 6. N:o 2. Stockholm 1865.

3. ——, Musci et hepatice Oelandie. Aftryck ur Reg. societ. scien-
tiarum Upsaliensi. Upsalie 1869.

4. —-—, Om växtligheten på Västergötlands siluriska berg med sär-

skild hänsyn till mossvegetationen. Öfversigt af K. Vet.-Akad.
Förhandlingar 1876. N:o 1. Sid. 43—71.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 4. 6

82

ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 4.

ZETTERSTEDT, J. E., Musci et hepatice Gotlandie. K. Sv. Vet.
Akad. Handl. Band 13, N:o 14. Stockholm 1876.

——, Florula bryologica montium Hunneberg et Halleberg. K.
Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 15, N:o 1. Stockholm 1877.

— —, Supplementum ad Dispositionem Muscorum frondosorum in
monte Kinnekulle nascentium. Öfversigt af K. Vet.-Akad. För-
handlingar 1877. N:o 2. Sid. 57—80. Stockholm 1877.

——, Vegetationen pà Visingsö. Bihang till K. Sv. Vet.-Akad.
Handl. Band 5. N:o 7. Stockholm 1878.

ÅNGSTRÖM, J., Dispositio Muscorum in Scandinavia hucusque cogni-
torum. Upsala 1842.

—-—, Anmärkningar och tillägg till andra delen af Skandinavisk
flora af C. J. HARTMAN. Botaniska Notiser 1866. Sid. 100—107.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE.

Reeister.

(De med mager kursiv stil äro synonymer.)

Anictangium ciliatum HEDwIG. . . . .
» » P incanum SWARTZ. :
» » p subimberbe HARTMAN. .

Anoectangium > BRIDEL .
Anomodon curtipendulus HookER and TAYLOR
Antitrichia curtipendula (L.) Brin.
Bryum apocarpum Pp LINNZUS.

> > aureum RETZIUS.

> incanum EHRHART. .

> ciliatum GMELIN.

> sphagnoides JACQUIN.
Cecalyphum sciuroides PALisoT DE BEAUYOIS.
Cryptopodia pennata RoEHLING. .
Cyrtopus curtipendulus SPRUCE. .
Daltonia pennata WALKER & ARNOTT.
Dicranum sciwroides SIBTHORP.
Eleutera ornithopodioides STUNTz. .

> pennata STUNTZ. é

» > var. oligocarpa STUNTZ.
Fissidens sciuroides HEDWIG. .
Fontinalis albicans WEBER. :

» pennata (non L.) Hupson.

» pennatum LINN US.
Fuscina sciuroides SCHRANK.

> trichomanoides SCHRANK.
Gymnostomum ciliatum Swartz.

> Hedwigia SCHRANK.
ge albicans (W EB.) LINDB.
> var. incana (Swartz). .
> > var. leucophea LIMPR. : :
» » var. secunda (Bryol. eur.) Liwrm.
» » var. viridis » » »
» anodon EHRHART. .
» apocarpa LEYSSER.
> ciliata EHRHART
> > var. leucophea SCHIMPER.

» » > Secunda SCHIMPER.

83

Bid.

. 63

. 90

. 29

84

OMM EE

ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Sid.

Hedwigia ciliata var. viridis SCHIMPER. . . . . . .. .....97

>

diaphana PALISOT.DE BEAUVOIS. s/s ... . « 201, m

> integrifolia > » ? o W^. € 2v ERE
Hedwigidium ciliatum HAREMAN. . . 2 0 flere o1 see
Homalia complanata Dg NOTARIS . . —..... « ara - Gays SERRE
» Pourretiana BOUMEGUERE. . . = . . sd, + hmm 2 eee
» trichomanoides (ScHREB.) Br. eur. . . . . .. ... « 30:
Hypnum arboreum repens, capitulis reflexis, brevibus pediculis infi-
dentibus DIEERNIUS. . ... a Kö loger n hej NE
» arboreum. sevurotaes ‘Dinumntus: . 27.572. 5 . EM
» complanatum LINNEUS. . . 2s me tay > i
> » var. p. Hupsoy. —À—
» » B oblusum EHBHART. &. . . = . «2 D
» crispum LANNAWE,....»7 = fen teen fö ao ÉÁ)w
> curtipendulum LINNEUS . . . MEME
» dentatum curtipendulum, viticulis rigidis DILLENIUs. . . 3
> Dickson GMEHIN . - . > pitt fr Pr ai tensa RR
> fontinalordes LAMAROK. . . ..-...* a ee
onithopodioides BSO0POLL .....G-.- mun 0m TSE
» pennatum DICKSON = eee yas! sim 7 7 à ORBE
» pennatum HALLER. . . . ———-.-
» pennatum, compressum et splendens, capsulis ovatis DIL-
DEMENS. ov ten eia s EUN
» pennatum, trichomanoides, splendens, ramosum Dre 30
> > undulatum crispum, setis et capsulis brevibus
DiGmsıs.-’. . RER sten
> pennatum undulabum. er ispum, setis et capsulis brevibus
var. minor DILLENIUS. vred anteich en eit SAN
» pumilum GMELIN. . . ee nén RM SR
ramis vagis teretibus, foliis ovatis, acutis patulis, capsulis
pendulis LINNEUS. . . . FAS sn AS re
> repens crispum ramulis compressis, fi lieinor um more dis-
positis DILLENIUS. . . (03 vo) ee DOR
» repens filicifolium ramosum, ramulis appressis et magis
complanatis DILLENIUS. . ...... sor ee
» repens filieifolium ramosum, ramulis surrectis et minus
complanatis DILLENIUS. .. ..e oo» mt
> sciuroides LINNAUS. = » = frun de nerna bett = ODER
> trichomanoides SCHREBER. ...../ < «9. ond ARE
Leskea complanata HEDWIG. dies eet) ene nme #0 s
> _crispa SCHRANK. . . . "OMNEM
> Omalia complanata BRIDEL. -*hans&z anus 9 = OBERE
Leskia Omalia trichomanoides BRIDEL. . . . . . . . + « « . « BO.
» irichomanoides LEYSSER. ... = . . euren cem REED
Leucodon morensis SCHWER. co. > cus es € rune PORE
» seiuroides (L.) SCHWHGR. . . . ar» per ssim ERR
» » EUIS a me

>

> L fale, uou han en a ee

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE.

Leucodon sciuroides f. gemmifera.
f. pulverulenta.

>

>

>

>

var. morensis (Schw EGR.) Dr Nor.

Neckera Besseri (Loparz.) JUR.
forma tenella LIiNDB.

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

>

var. rotundifolia (HarTy.) Mor.

complanata (L.) HöBES.
var. falcata WARNSTORF.

»
>

>

crispa

>

>

>

>

var. foliis obtusis RABENHORST.

var. longifolia Schmp. .

var. obtusa LINDB.

var. secunda GRAVET. .
var. tenella SCHIMP.
(L.) Hepw.

f. compac

ta.

f. pendula.
f. sarmentosa.

var. falca

ta Bovr.

curtipendula Tımm.

>

B brachycarpa HARTMAN .

Distichia crispa BRIDEL.
pennata BRIDEL.

>

>

pumila

BRIDEL.

(Euleucodon) sciuroides C. MULUER.
fontinaloides (Law.) LinDB.

>

var. Philippeana (Br. eur.) Lisoe.

hamulosa VILLARS.

intermedia THEDENIUS.
leiophylla GÖMBEL.
oligocarpa Bruch.
pennata = HEDw.

>

j tenera

C. MÜLLER.

Bouitweana BnvcH & SCHIMPER.
pumila HEDWIG.
WAHLENBERG.
var. Philippeana MirpE.

>

>

>

var. pilifera JURATZKA.

rotundifolia HARTMAN.

sciuroides B cylindrocarpa C. MÜLLER.

2

Sendtneriana BRUCH & SCHIMPER.

>

tenella MoLENDO.

tenella KINDBERG. :
trichomanoides HARTMAN.
Omalia Besseri LoBARZEWSRI. .
rotundifolia ScHIMPER. . .
Sendtneriana SCHIMPER. .
Pilotrichum ciliatum C. MÜLLER . .

>

var,

secundum C.

MÜLLER.

GU En

Or Www Or Op Oo DD Im

Se Ot = Ot

oo co

"^-^
ov C

86 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 4.

Bid.
Pilotrichum pennatum PALISOT. DE BEAUVOIS. ..... .. . . 638
Pilotrichum pumilum PALISOT DE BEAUVOIS. . ... 2 2 .. .. . 58
Plerigynandrum ‘sciuroides* BRIDEL.© 2.2... ee ns SM
Pierogonium sciuroides. TURNER... . 2). ihn 2952288 DCRR
Rhystophyllum oligocarpum. Britton. . » 2 2 2 2 222200 . 67
Schistidium ciliatum BRIDEL. . . . autor .9n€ „ AZ

> > p imberbe HARTMAN. ahh Ji uma. . eB
Sphagnum caulibus ramosis, foliis undique imbr icatis capsulas ob-

tegentibus. B Sphagnum nodosum hirsutum et inca-
num LINNEUS . . . . 20

» et ramosum, saxatile, hirsutum, i incanum, capitulis | vi-

rentibus. DILLENIUS . . . 77. c. RR

» nodosum,, hirsutum et incanum | DILLENIUS. AP.

» pennatum undulatum, vagina squamosa DILLENIUS. . . 63
Trichostomum sciwroides WEBER &.MoHR. . . 2 .. .... .1l
Weisia pennala BCHBANKEQUS oe oc Fd ORG. > Al M

Ba ngar LS

Tryckt den 24 juli 1912.

Uppsala 1912. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B.

ARKIV FÖR BOTANIK.

BAND 12. N:o 5.

Bidrag till kännedomen om Härjedalens parasit-
svampfiora.

Af

KURT FALCK.

Med 4 textfigurer.

Meddelad den 24 april 1912 af J. ERIKSSON och G. LAGERHEIM.

Sommaren 1884 företog nuv. lektor E. HENNING i myko-
logiskt syfte en resa i Härjedalen och lämnade i Bihang till
Kungl. Vetenskapsakademiens Handlingar Bd. 13 en redo-
görelse för hymenomyceternas förekomst inom olika växt-
formationer. De lägre svamparna öfverlämnade han till C.
J. JOHANSON. I dennes uppsats i Botaniska Notiser 1886,
»Peronosporeerna, Ustilagineerna och Uredineerna i Jemtlands
och Herjedalens fjälltrakter» äro uppgifterna om Härjedalens
svampar grundade på HENNINGS samlingar. JOHANSONS efter-
lämnade svampherbarium genomgicks sedermera af ELIASSON,
som i Botaniska Notiser 1896 utgaf en förteckning öfver en
mängd af dess svampar, däribland äfven några, som HENNING
funnit. Utom dessa uppsatser är det endast några spridda
uppgifter — i synnerhet i LAGERHEIM: Parasitsvampar från
Skandinaviens fjälltrakter, Bot. Not. 1884, och i VESTERGRENS
exsiccatverk Micromycetes rariores selecti — som ge upplys-
ningar om Härjedalens svampflora. För att lämna ett bidrag
till kännedomen om detta landskaps parasitsvampar meddelas
härmed några iakttagelser, som jag gjort, hufvudsakligast
under föregående sommar.

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 5. 1

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 5.

För att få förteckningen att omfatta alla hittills i Härje-
dalen funna svampar har jag i densamma medtagit samtliga,
af mig kända, förut publicerade lokaluppgifter. JOHANSON
har i sin uppsats icke angifvit fyndorterna för de olika svam-
parna. Jag har emellertid varit i tillfälle att genomse den
del af JOHANSONS svampsamling, som ar inordnad i Uppsala
universitets herbarium, för att ta reda på hvilka arter, som
äro funna i Härjedalen.

Professor LAGERHEIM, som sommaren 1897 vistades i
Fjällnäs, har lämnat mig många intressanta uppgifter, hvar-
igenom förteckningen ökats betydligt. Dessutom är jag honom
tack skyldig för allehanda värdefulla upplysningar, som han
gifvit mig vid utarbetandet af denna uppsats. — Amanuensen
I. HOLMGREN har varit mig behjälplig vid bestämmandet af
ascomyceterna. — Af Kungl. Vetenskapsakademien åtnjöt jag
under föregående sommar ett reseunderstöd för studier i land-
skapets västra delar.

JOHANSON visade, att en mycket stor procent af uredi-
néerna i Jämtland och Härjedalen äro lepto- och mikroformer.
Af Puccinia-arterna ansåg han nära 60 % höra hit (denna
siffra torde dock vara något för hög), under det att i sydligare
trakter procenten är afsevärdt mycket mindre. Liknande
förhållanden ha sedan påvisats i Schweiz, och under senaste
tid ha IWANOFF och MORGENTHALER där försökt experimen-
tellt visa alpklimatets inverkan på teleutosporbildningen (Cen-
tralbl. f. Bakt. Bd 18, 1907 och Bd 27, 1910). Det är egent-
ligen endast mikroformerna, som äro karaktäristiska för fjäll-
och arktiska trakter. Leptoformerna anses (af LAGERHEIM,
DIETEL m. fl.) som företrädesvis tillpassade till fuktigt klimat.
— Af de i nedanstående förteckning upptagna 29 Puccinia-
arterna äro ungefär 45 % mikroformer. Lepto- och mikro-
former tillsammans utgöra nära 50 %.

Socknarna, där svamparna äro funna, äro betecknade
med följande förkortningar:

Lns. = Linsälls sn Tän. = Tännäs sn
Lh. = Lillhärdals » Vem. = Vemdalens »
Sv. = Svegs » Yh. = Ytterhogdals »
Sto. = Storsjö > Alfr. = Alfros »

Andra förkortningar, som användts, äro: LGH. = LAGER-
HEIM, HNG. = HENNING. Vid de af mig funna svamparna
är icke insamlarens namn utsatt.

s
FALCK, BIDR. T. KÄNNED. OM HÄRJEDAL. PARASITSVAMPFLORA. 3

Chytridiineae.

Olpidium Trifolii SCHROETER Trifolium repens Tan. Fjäll-
näs 1897 (LGH. i VESTERGREN: Microm. rar. sel. N:o 706).
Synchytrium aureum SCHROETER Spiraea ulmaria Tän. Fjäll-

näs 1897 (LeH.)

Fig. 1. Tvärsnitt genom ett af Synchytrium Ulmariae

angripet blad af Spiraea ulmaria. (Querschnitt durch

ein von Synchytrium Ulmariae befallenes Blatt von
Spiraea ulmaria.)

Fig. 2. Utvidgade epidermisceller med Fig. 3. Tvärsnitt genom
hvilsporangier af Synchytrium Ulmariae. ettblad, visande en när-
(Erweiterte Epidermiszellen mit Dauer- cell medhvilsporangium.
| sporangien von Synchytrium Ulmariae.) (Querschnitt durch ein
| Blatt, eine Nührzelle mit.
dem Dauersporangium

zeigend.)

4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 3.

Synchytrium Ulmariae K. FALCK et LAGERH. n. sp. Spiraea
ulmaria Tan. Fjällnäs 1897 (LGH.).

På denna nya svamp, som af LAGERHEIM insamlats på
fyra olika lokaler i Sverige, lämnas härmed följande beskrif-
ning:

Warzen sehr klein, einfach, allein von der zur Nährzelle
erweiterten Epidermiszelle gebildet; die Nährzelle wölbt sich
kaum über die Oberfläche hervor, erweitert sich aber ein
wenig nach dem Innern, 60—100 » Durchmesser. Dauerspo-
rangien einzeln, selten 2—3 in einer Nährzelle, kugelig oder
kugelig-elliptisch, 40—60 u. Durchmesser. Exospor glatt, gelb.
Inhalt farblos.

Der Pilz scheint auf der Ober- und Unterseite des Blattes
gleich viel vorzukommen, vorzugsweise greift er aber die Ner-
ven der Unterseite an.

An den Blättern von Spiraea ulmaria L. Ein angegrif-
fenes Individuum gleicht auffallend der Form denudata PRESL.

Ausser bei der oben erwähnten Lokalität ist der Pilz von
G. LAGERHEIM bei Älfkarleö und Runmarö in Uppland und
bei Stora Rör auf Öland gefunden worden.

Wahrscheinlich ganz allgemein vorkommend, seiner Klein-
heit wegen aber leicht zu übersehen.

Peronosporineae.

Peronospora Alsinearum Casp. Stellaria media Tan. Funäs-
dalen 7. 1884 (Hwna.).

P. alta FUCKEL Plantago major Lh. Äkersberg 7. 1907.

P. effusa (GREV.) RABH. Chenopodium album Tan. Funäs-
dalsberget 8. 1884 (HNG.).

P. Potentillae DE Bary Alchemilla vulgaris Tan. Fjällnäs
1897 (LeH.), där den uteslutande förekom på individ, angripna
af Uromyces Alchemillae.

P. Rumicis Corpa Rumex acetosa Tin. Hamrafjäll 7. 1884
(HNG.). |

P. Violae ng Bary Viola biflora Tin. Hamrafjäll 7. 1884
(Hwa.). V. tricolor Lh. Äkersberg 6. 1911.

Plasmopara alpina (JoHANS.) BLyTT Thalictrum alpinum
Tan. Fjällnäs 1897 (Lew. i VESTERGREN |. c. N:o 201).

FALCK, BIDR. T. KÄNNED. OM HÄRJEDAL. PARASITSVAMPFLORA. 5

Pl. pusilla (DE BARY) SCHROETER Geranium silvaticum Tan.
Fjällnäs (1897 Len., 1884 Hxc.), Hamrafjäll, Mittaklapp 1884
(HNG.) |

Rhysotheca Halstedii (FARL.) WILSON Saussurea alpina och
Solidago virgaurea Tain. Fjällnäs 1897 (Ler.).

Professor LAGERHEIM har angäende denna svamp gjort
en del anteckningar, som han godhetsfullt ställt till mitt för-
fogande:

Vid Kvikkjokk i Lule lappmark fann LAGERHEIM 1883
på Solidago virgaurea i stor mängd en Peronosporé, som han
då betecknade som Peronospora gangliformis BECK. f. (Algo-
logiska och mykologiska anteckningar från en botanisk resa
i Luleå Lappmark, pag. 106; Öfvers. af K. Vet. Ak. förh.
1884, N:o 1), men som han sedermera fann öfverensstämma
med Rhysotheca Halstedii. Detta fynd var särdeles intressant,
då denna art förut endast blifvit funnen i Amerika. Där är
den emellertid, åtminstone i Förenta Staterna, en af de all-
männaste arterna och förekommer på en stor mängd Compo-
siter. — Utom på ofvannämnda två lokaler, Fjällnäs och
Kvikkjokk, är den i Sverige samlad af Parw vid Abisko i
Torne lappmark. I Norge är den känd från Lyngseidet (Leu.
i Brvrr: Bidrag til kundskaben om Norges soparter IV,
Forh. i Vid. Selsk. 1896) och från Tromsö (SCHROETER enl.
BLYTT l c.). Att arten i Skandinavien tycks ha en arktisk-
alpin utbredning har af LAGERHEIM förut påpekats (Ver-
zeichnis von parasitischen Pilzen aus Södermanland und Bo-
huslän, pag. 23, Svensk Botanisk Tidskrift 1909).

De bägge nämnda värdväxterna angripas på olika sätt.
På Solidago tycks svampen vara perennerande och hela skott
kunna deformeras. Hos Saussurea däremot bildas endast
mindre fläckar.

Ustilagineae.

Cintractia arctica LAGERH. Carex canescens Tän. Fjällnäs
7. 1897 (LGH.). Denna svamp är känd i Sverige från Lapp-
land (VESTERGREN: 1. c. N:o 448) och i Norge från Tromsö
(BLyTtl. c.).

C. Caricis (PERS.) Maanus Carex alpina Tan. Skarffjäll
1884 (Hxc. i ELIASSON: Svampar ur C. J. Johansons herba-

6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 5.

rium. Bot. Not. 1896), Svansjökläpp 1884 (HnNG.); C. Bux-
baumi Sveg 7. 1879 (STRÖMFELT 1 LAGERHEIM: Parasitsvampar
från Skandinaviens fjälltrakter. Bot. Not. 1884); C. capilla-
ris Tän. Fjällnäs 7. 1897 (Lau.); C. dioica Yh. Stensjön 8.
1907; C. globularis Lh. Äkersberg 9. 1907; C. goodenoughi Lh.
Äkersberg 8. 1909; C. laxa Sveg 7. 1866 (ALMQUIST och SODER-
LUND i LAGERHEIM |. c.); C. limosa Yh. Risberget 8. 1907,
Lh. Äkersberg 9. 1907; C. livida Lh. Kyrkbyn 7. 1907; C. pa-
nicea Tan. Skarffjäll 1884 (HNa. i ELIASSON 1. c.); C. rigida
Tan. Svansjökläpp 1884 (Hne.); samma värdväxt och f infer-
alpina Härj. (THEDENIUS i LAGERHEIM l. c.); C. ustulata Tan.
Hamrafjäll 8. 1879 (STRÖMFELT i LAGERHEIM |. c.); C. vagi-
nata Sv. Kyrkbyn 8. 1907; C. vitilis Sv. Kyrkbyn 8. 1907.

Entyloma Calendulae (OUDEM.) DE BARY Erigeron neglectus
(ALMQUIST i LAGERHEIM |]. c.); Hieracium nigrescens Tan.
Mittäkläpp 8. 1867 (HULTING i LAGERHEIM l. c.); Leontodon
autumnalis Tain. Fjällnäs 1897 (Len.).

E. Ranunculi (BoN.)SCHROETER Ranunculus acer Tan. Fjäll-
näs 1897 (Lau.); R. auricomus Tan. Fjällnäs 1897 (Ler.), Lh.
Äkersberg 1907—11; R. repens Tän. Funäsdalsberget 1884
(Hxa.).

Sphacelotheca Polygoni-vivipari SCHELLENBERG Polygonum
viviparum, allmän. Lh. Akersberg, Brättesvallen, Kvarnvasslan,
Loddbrunn, Klubbnäs, Sv. Kyrkbyn, Tän. Fjällnäs, Skenörs-
fjäll 1884 (Hna.), Stö. Helagsfjäll, Kesädalen, Ängesvallen,
Ljungdalen 1911.

Tilletia flectens LAGERH. Aira flexuosa Tan. Fjällnäs 1897
(LGH. i VESTERGREN l. c. N:o 186).

Urocystis Anemones (PERS.) WINTER Ranunculus auricomus
Lh. allmän; Aconitum septentrionale Tan. Fjällnäs 1897 (Len.
i VESTERGREN |. c. N:o 188), Funäsdalsberget 1884 (HNG.),
Stö. Ljungdalsberget 7. 1911.

JuEL (Mykologische Beiträge II, Öfvers. af K. Sv. Vet.
Ak. förh. 1894) anser, att formen på Aconitum väl förtjänar
sitt varietetsnamn var. irregularis, som WINTER gifvit den,
men sedan ätertagit. Han päpekar att hufvudsporerna van-
ligen äro flera än hos formen på Ranunculus. Jag har på
mitt material funnit detsamma: ofta 5 hufvudsporer och där-
öfver i sporhoparna. Dessutom äro sporhoparna i allmänhet
större (upp till 40 v»).

FALCK, BIDR. T. KÄNNED. OM HÄRJEDAL. PARASITSVAMPFLORA. 7

U. sorosporioides KoERNICKE Thalictrum alpinum Stö. He-
lagsfjäll 7. 1911. I Sverige är denna svamp förut funnen i
Jämtland af C. J. JOHANSON: på Th. alpinum vid Ånn och
på Renfjället och på Th. simplex vid Åre (Uppsala univ. herb.).

Ustilago Avenae (PERS.) JENSEN Åvena sativa Lh. Åkersberg.

U. Goeppertiana SCHROETER Rumexzx arifolius Tin. Svansjön
(LGH.) I Sverige är den förut iakttagen vid Frostviken i
Jämtland af R. E. FRIES (VESTERGREN l. c. N:o 191). I Norge
är den funnen vid Nordkap 1885 (BLYTT l. c.).

U. Kühneana WoLFF Rumex acetosa Sto. Ljungdalsberget
7. 1911. På en äng vid foten af berget växte tusentals Rumex-
exemplar, och nästan alla voro angripna af svampen. Jo-
HANSON (l. c.) anger, att svampen är funnen i Härjedalen,
men jag har icke funnit den i hans herbarium. Någon annan
lokal från Sverige känner jag ej. I Norge är den funnen på
några ställen (BLYTT 1. c.)

U. nuda (JENS.) KELLERM. & SWINGLE Hordeum Lh. 7.
1907.

U. pustulata (DC.) LaaERH. Polygonum viviparum Lh.
Äkersberg, Blädjan, Loddbrunn 1911, Stö. Kesädalen 7. 1911.

U. vinosa (BERK.) TULASNE Oxyria digyna Sto. Helagsfjäll
och Kesädalen 7. 1911. Öfriga fyndorter i Sverige äro: L.
Ipm. Kvikkjokk (Lan. i Algologiska och mykologiska an-
teckningar från en botanisk resa i Luleå Lappmark. Öfvers.
af K. Vet. Ak. förh. 1884) och Tarradalen (TH. LINDFORS
enl. muntl. meddel.), Jämtl. på 5 ställen (JOHANSON i Uppsala
univ. herb.)

U. violacea (PERS.) FUCKEL Melandrium rubrum Tän. Fjäll-
näs 7. 1897 (LaH.)

U. Vuijkii OUDEM. & BEYER Luzula pilosa Tan. Fjällnäs
7. 1897 (Lau. i VESTERGREN |. c. N:o 94).

Uredineae.

Caeoma confluens Karst. På blad och bär af Ribes rubrum.
Lh. Äkersberg 1909—11.

C. Saxifragae (STRAUSS) WINTER Saxifraga aizoides Tan.
Fjällnäs 7. 1897 (LcH.), Mittäkläpp 1884 (Hxc.), Std. Kesä-
dalen 7. 1911.

4

8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 5.

SCHNEIDER-ÖRELLI (Centralbl. f. Bakt. Bd. 25, 1909) har
visat, att detta Caeoma på S. aizoides i Schweiz hör samman
med en Melampsora pa Salix reticulata. Enl. JUEL (Svensk
Bot. Tidskr. 1911 p. 232) hör svampen möjligen tillsammans
med en Melampsora på Salix glauca.

C. Violae LINDFORS Viola epipsila Lh. vid Blädjan 6. 1911.
Under en Salix Lapponum-buske.

Chrysomyxa Empetri (PERS.) SCHROETER II. Empetrum
nigrum Stö. Helagsfjäll 7. 1911, Kesädalen 7. 1911.

FISCHER (Die Uredineen der Schweiz, p. XXXVI) upp-
tar denna art som nordisk-alpin. Det torde den dock knap-
past kunna kallas, då den i Europa, utom i Skandinavien och
Schweiz, förekommer i Finland, Ryssland, Danmark, Tyskland,
Österrike och Frankrike. I Sverige är den funnen i de flesta
landskap. Däremot tyckas teleutosporer utbildas endast i
arktiska länder. Sadana äro funna af Rostrup (Conspectus
Flore Grönl. 1888) i Grönland och af LAGERHEIM (Ueber Ure-
dineen mit variablem Pleomorphismus. Tromsö Mus. Aarsh.
XVI, 1893) vid Tromsö i Norge. Denne senare skrifver om
denna svamp: »Vielleicht ist Chr. Empetri ursprünglich eine
arktisch-alpine Art, welche sich später auch in nicht ark-
tischen oder alpinen Gegenden verbreitet hat, dort aber nur
Uredo entwickelt».

Gymnosporangium juniperinum (L.) FRIES I: Sorbus aucu-
paria Lh. Brättesvallen 1909—11, Västanå 1907, Lns. Ransjö
7. 1908, Glöte 7. 1908. III: Juniperus communis, på barr.
Lh. Brättesvallen 6. 1911.

Teleutosporformen på stamdelar af Juniperus communis
är icke iakttagen, däremot voro vid Brättesvallen teleuto-
sporer på barr vanliga. Denna form har fått artnamnet
Gymnosporangium foliicolum BERK. — Jag anser det mycket
troligt, att vi här ha att göra med en särskild art, men endast
kulturförsök kunna afgöra, om så är fallet. Att de bägge
formerna äro olika i morfologiskt afseende, är sedan länge
kändt. Teleutosporhoparna på barren äro mycket mindre och
sporernas skaft många gånger kortare än hos den andra for-
men. SCHROETER (Die Pilze Schlesiens) anger, att sporerna
på barren skulle ha tunnare membran, men både hos de af
Ligo (Uredinee Fennice) undersökta och mina exemplar ha
dessa sporer tjockare och mörkare membran än sporerna på

FALCK, BIDR. T. KÄNNED. OM HARJEDAL, PARASITSVAMPFLORA. 9

-stamdelar. De senare äro något större (42—57 X 20—27 v)
än G. foliicolums (32—42 x 20—23 v), som dessutom ha mera
romboidisk form och skarpare framträdande groddporer.
Ep. FiscHER (Studien zur Biologie von Gymnosporangium
juniperinum, Zeitschr. f. Bot. 1909) har visat, att en Gymno-
sporangium, som i Schweiz uppträder pà Juniperus-barr, har
sina aecidier pà Sorbus aucuparia, dà däremot den där före-
kommande formen pä stamdelar synes icke kunna infektera
denna växt utan endast Amelanchier. Han skiljer därför pä
G. Amelanchieris och G. juniperinum. Den förra har sina

Fig. 4. a) Teleutosporer af Gymnosporangium juniperinum (L.) Fries. Det

undersókta exemplaret taget vid Uppsala pà en Juniperus communis-gren.

b) Teleutosporer af G. foliicolum BERK. Ex. taget i Lillhärdal, Härjedalen,
pà Juniperus-barr.

aecidier pà Amelanchier och sina teleutosporer pà stamdelar af
Juniperus communis, den senare sina aecidier på Sorbus aucu-
paria, och sina teleutosporer pà barr af J. communis. FISCHER
anser det dock möjligt, att hos denna senare svamp myceliet
i barren senare ófvergár i stammen och bildar teleutosporer
äfven där. (I en senare afhandling [Zeitschr. f. Bot. 1910]
urskiljer han ännu en art med teleutosporer på Juniperus
communis-barr, G. Torminali-juniperinum, med aecidier pà
Sorbus torminalis. — Att hos oss formen på en-grenar hör
tillsammans med aecidier pà rönn, är otvifvelaktigt. Denna
kombination har genom försök bevisats redan 1866 af OERSTED.

G. foliicolum BERK tycks hos oss vara sällsynt eller för-

-

10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 5.

bisedd. I Uppsala univ. herb. finns ett exemplar taget af E.-
HENNING vid Leufsta bruk i Uppland 1885. Buyrr (l. c.)
uppger den från en lokal i Norge, Lino (l. c.) från ett par
stállen i Finland.

Melampsora alpina JuEL I Saxifraga oppositifolia Sto.
Helagsfjäll 7. 1911. III Salix herbacea Tän. Skarffjället 1884.
(Hxc. i ELIASSON I. c.).

M. betulina (PERS.) DESMAZIERES Betula odorata Lh. Akers-
berg 1908—11, Tan. Fjällnäs 1897 (Len.).

M. farinosa (PERS.) SCHROETER Salix caprea Tän. Röst-
berget 1884 (Hc. i ELIASSON |. c.).

M. salicina DESMAZIERES Salix arbuscula Tán. Hamrafjäll
8. 1907; S. caprea Lh. Brättesvallen 1908; S. lapponum Tan.
Hamrafjäll 8. 1907, Stö. Ljungdalen 7. 1911; S. nigricans X
phylicifolia Lns. Kyrkbyn 8. 1907. 8. sp. Lh. Remsvallen
1909.

Peridermium Pini Karst. Pinus silvestris Lh. Akersberg
6. 1911, Loddbrunn 7. 1911. Lino har visat denna svamps
samhorighet med Cronartium Pedicularis pa Pedicularis pa-
lustris och Sceptrum carolinum.

Phragmidium Potentillae (PERS.) Karst. I Potentilla argen-
tea Lh. Äkersberg 7. 1908.

Phr. Rubi-Idaei (PERS.) Karst. Rubus idaeus Tan. Funäs-
dalsberget 1884 (Hna.) I och III, Sto. Ljungdalsberget 7. 1911
I, Lh. Brättesvallen 1908—11 III. Uredosporer äro ej iakt-
tagna. Enligt LAGERHEIM finns af denna art en arktisk va-
rietet, som saknar sädana.

Phr. subcorticium (SCHRANK) WINTER Rosa cinnamomea
Älfr. Kolsätt 7. 1879 (STRÖMFELT i LAGERHEIM |. c.).

Puccinia alpina FUCKEL Viola biflora Stö. Kesädalen 7.
1911, Ljungdalsberget 7. 1911, Tän. Hamrafjäll 8. 1907, Skenörs-
fjäll 1884 (Hxc.), Malmagen 1884 (Hxc.).

P. Arenariae (SCHUM.) WINTER Melandrium rubrum Lh.
Brättesvallen 1907—09.

P. borealis JuEL Thalictrum alpinum Y Tan. Fjällnäs 1897.
(LGH. i VESTERGREN |. c. N:o 159), Mittäkläpp 1884 (HNG.),
Stö. Ängesvallen och Kesädalen 7. 1911; Anthoxanthum odo-
ratum Tan. Fjällnäs 1897 II (Lee. i VESTERGREN |. c. N:o

FALCK, BIDR. T. KÄNNED. OM HÄRJEDAL. PARASITSVAMPFLORA. 11

160), Stö. Kesädalen 7. 1911 II och III; Agrostis borealis Tän.
Fjällnäs 1897 (Lanm.).

P. Caricis (SCHUM.) REBENTISCH I Urtica dioica Tan.
Funäsdalen 1884 (HNG.).

P. Chaerophylli Purton Anthriscus silvestris Tan. Fjällnäs
1897 (Lanu.)

P. Cirsii LascH. Cirsium heterophyllum Tan. Fjällnäs 1897
(Lau.), Vem. Kyrkbyn 8. 1907, Lh. Äkersberg 8. 1908.

P. Dioicae Magnus I Cirsium heterophyllum Tan. Fjällnäs
1897 (Lcn.), Hamrafjäll 1884 (Hne.), Stö. Angesvallen 7. 1911;
II och III Carex dioica Tan. Fjällnäs 1897 (Leu.).

P. Drabae RUDOLPHI Draba alpina? Tan. Hamrafjäll 1884
(HNe.).

P. Epilobii DE CANDOLLE Epilobium Hornemanni Tan. Fu-
näsdalsberget 1884 (HNa.); E. palustre Sto. Ljungdalen 7. 1911.

P. Fergussoni BERKELEY & BROoME Viola epipsila Lh. pa
mänga ställen 1908—11. Stö. Ljungdalen 7. 1911; V. palustris
Tan. Fjällnäs 1897 (Lan.)

P. Geranii Livy. Geranium silvaticum Lh. på flera ställen
1907—11, Lns. Glóte och Hoverken 7. 1908, Stó. Ljungdals-
berget och Kesädalen 7. 1911, Tan. Fjällnäs 1897 (Lam.),
Hamrafjäll 1884 (H Na.)

Sypow (Monographia Uredinarum) päpekar, att denna
svamp enligt prioritetsprincipen numera icke bór kallas P.
| Geranii-sylvatici Karst. utan P. Geranii Liv. (P. Geranii
Corpa är enligt hans åsikt identisk med P. Absinthii DC.!)
Han päpekar äfven artens intressanta utbredning. Utom dess
nordisk-alpina utbredning i Europa finns den pà andra Geranium-
arter i Chilenska Anderna och i Simla i Ostindien. LAGER-
HEIM (Verzeichnis von parasitischen Pilzen aus Sódermanland
und Bohuslän, Svensk Bot. Tidskr. 1909) visar, att den möj-
ligen har en alpin-maritim utbredning, dä den i Sverige, utom
i fjälltrakter, àr funnen vid Stockholm. Af de i Härjedalen
förekommande uredinéerna ha äfven Pucc. Virgaureae och
Uromyces Solidaginis sadan utbredning.

P. gigantea KARSTEN Epilobium angustifolium Lh. Brättes-
vallen 1908—11. Tan. Funäsdalsberget 1884 (HNG.).
Öfriga fyndorter i Sverige för denna svamp äro: L. ]pm.:

12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. n:o 3.

Homojokk, 5 mil från Gällivare (HAMNER i Lan. herb.), Njam-
mats 1856 (WICHURA i SCHROETER: Beiträge zur Kenntniss
der nordischen Pilze, Jahresb. d. schles. Ges. f. vat. Kult.
1880), Tarrakaise 1909 (LINDFORS enl. muntl. medd.); Vb.:
Skellefteå 1897 (VLEUGEL: Bidrag till kännedomen om Umeä-
traktens svampflora. Svensk Bot. Tidskr. 1908); Dlr.: Lek-
sand 1901 (LeH.).

P. Hieracii Martius Hieracium-arter Lh. och Stö. 1908
—11 Älfr. Kolsätt 1866 (ALMQUIST & SÖDERLUND i LAGER-
HEIM |. c.), Tan. Funäsdalsberget 1854 (ZETTERSTEDT, ibid.)

PRossT (Centralbl. f. Bakt. Bd. 22. 1909) har nyligen
genom undersökningar i Schweiz visat, att denna svamp mäste
sönderdelas i två arter P. Hieraci s. str. (på Euhieracier)
och P. Piloselloidarum Progst (pa Piloselloider), som skiljas
åt genom groddporernas olika läge hos uredosporerna. Men
dessa bäda sönderfalla i en mängd biologiska arter, som hvar
och en endast förmär angripa en enda eller ett inskränkt
antal Hieracium-arter. Ur ett jämförelsevis litet försöksma-
terial kunde PRrRoBST urskilja 13 biologiska arter, 8 hörande
till P. Piloselloidarum och 5 till P. Hieracii. Det vore in-
tressant att undersöka, om detta förhållande hade sin mot-
svarighet hos oss.

P. major DIETEL Crepis paludosa Lh. Åkersberg 7. 1907,
Tan. Fjällnäs 1897 (LGcu.).

P. Morthieri KoERNICKE Geranium silvaticum Lh. Äkers-
berg 8. 1909, Lns. Glöte 7. 1908, Tän. Hamrafjäll 8. 1907, Fjäll-
näs 1897 (LGH.), Skenörsfjäll 1884 (Hne.).

Denna svamp har en större utbredning i Sverige än P.
Gerani LÉv., men tycks i fjälltrakterna vara mycket säll-
syntare än denna.

P. Mulgedii Sypow Mulgedium alpinum Tan. Fjällnäs 7.
1897 (LenH.).

P. Pedicularis THÜMEN Pedicularis Oederi Stö. Helagsfjäll
7. 1911. Förut funnen i Sverige i Jämtland vid Storlien och
Brunflo 1885 af C. J. JOHANSON (Uppsala univ. herb.). Från
Norge upptar Bryrr 3 fyndorter, och beskrifver de norska
exemplaren som en ny art Pucc. Oederi. THÖMENS exemplar
äro tagna i Sibirien »in alpinis montis Borus» (Beiträge zur
Pilzflora Sibiriens II. Moskva 1878). Den Blyttska arten
skulle skilja sig från THÖMENS endast genom de amphigena

FALCK, BIDR. T. KÄNNED. OM HÄRJEDAL. PARASITSVAMPFLORA. 13

sporhoparna (P. Pedicularis’: epiphylla) och genom de mindre
(20—25X 10 v) sporerna. (P. Pedicularis’: 30—33 x 14—106 p).
Pä mitt material äro sporhoparna amphigena och sporerna
25—37x10—17 u, och jag anser det vara mycket möjligt, att
de båda arterna äro identiska. SYDow (Monogr. Ured.) tycks
också ha denna åsikt.

P. Polygoni-vivipari KARSTEN Polygonum viviparum Lh. på
flera ställen 1907—11, Sv. Kyrkbyn 7. 1911, Vem. Kyrkbyn
8. 1907, Stö. Helagsfjäll, Ängesvallen, Kesädalen och Ljung-
dalen 7. 1911. Tan. Mittäkläpp 1884 (Hne.), Fjällnäs 1897
(Lan.).

Denna art skall ha sina aecidier pa Angelica silvestris.
Det àr dock troligt, att här liksom i Finland sádana i all-
mänhet ej produceras (Liro: Uredineae Fennicae p. 237). På
de flesta fyndorterna fanns ej vardkombinationen, och där
den fanns, hittade jag inga aecidier.

P. Porteri PECK Veronica alpina Stö. Helagsfjäll och Kesä-
dalen 7. 1911, Tan. Rutfjäll 1884 (HxG.).

P. rhytismoides JOHANSON Thalictrum alpinum Tan. Fjäll-
näs 1897 (LGH. i VESTERGREN |. c. N:o 168), Skenörsfjäll och
Mittäkläpp 1884 (Hne.).

P. Ribis DE CANDOLLE Ribes rubrum Lh. Äkersberg 8. 1911
LAGERHEIM (Hedwigia 1889) visar, att denna art fórekommer
i tvà olika former med olika geografisk utbredning: «, hvar-
till de europeiska exemplaren höra, och 9 papillifera, dit exem-
plar från Canada hänföras. Mitt material öfverensstämmer
med beskrifningen af formen a.

P.rubefaciens JOHANSON Galium boreale Lns. Glöte 7. 1908.
Denna svamp är fórut funnen i Sverige i Jämtland vid Äre
af JOHANSON (l. c.) och vid Brunflo af J. ERIKSSON (Uppsala
univ. herb.) samt i Dalarne vid Arfvet af LAGERHEIM.

P. silvatica SCHROETER I Taraxacum officinale Tan. Fjäll-
näs 1897 (Leu.), Malmagen 1884 (Hwa.); II och III Carex
capillaris Tin. Fjällnäs 1897 (Len.).

P. Sommerfeltii (JOHANS.) Liro I: Thalictrum alpinum Lh.
Äkersberg 1909— 11, Tan. på flera ställen 1884 (Hxo.), Hamra-
fjäll 8. 1907, Stó. Kesädalen och Ängesvallen 7. 1911; III:
Polygonum viviparum Lh. Äkersberg 9. 1907, Tan. Fjällnäs
1897 (LGH. i VESTERGREN |. c. N:o 170), Hamrafjäll 8. 1907.

14 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 5.

P. subalpina LAGERH. I Aconitum septentrionale Tän. Fjäll-

näs (LGH.).

P. Taraxaci (REB.) PLOWRIGHT Taraxacum officinale Lh.
på flera ställen II och III, Tan. Mittaklapp 8. 1884 (HNG.)
Stö. Helagsfjäll 7. 1911, II, Kesådalen och Ljungdalen 7. 1911
II och III. — I fjälltrakterna tycks svampen angripa värd-
växten mycket intensivare, och bladen bli ofta starkt defor-
merade. Det är möjligt, att denna svamp liksom P. Hieraci
är uppdelad i flera biologiska arter.

P. uliginosa Juel I Parnassia palustris Lh. Morvallsbäcken
7. 1909, Kvarnvasslan 7. 1908.

P. vaginatae JUEL I: Saussurea alpina Lh. Morvallsbäcken
7. 1909, II: Carex panicea? Tän. Fjällnäs 1897 (LGH. i VESTER-
GREN l. c. N:o 174).

P. Virgaureae (DC.) LIBERT Solidago virgaurea Yh. Ris-
berget 8. 1907.

Pucciniastrum Pirolae (GMEL.) SCHROETER II Pyrola minor
Tan. Fjällnäs 1897 (Lanm.), Stö. Kesadalen och Helagsfjäll 7.
1911.

P. Vacciniorum (LINK) LAGERH. Myrtillus nigra Lh. Äkers-
berg 8. 1907, Tän. Hamrafjäll 8. 1907, Stö. Ljungdalsberget
7. 1911; Vaccinium vitis idea Tan. Fjällnäs 1897 (LGH.).

Triphragmium Ulmariae (SCHUM.) LINK Spiraea ulmaria
Lh. Morvallsbäcken 7. 1909.

Uredinopsis Polypodii-Dryopteridis (MoUG. & NESTT.) LIRO
Phegopteris dryopteris Tan. Fjállnàs 7. 1897 (Leu.), Sto. Ljung-
dalen 7. 1911.

Uromyces Aconiti-lycoctont (DC.) WINTER I Aconitum sep-
tentrionale Tan. Funäsdalsberget och Hamrafjäll 1884 (Hxc.).

U. Alchemillae (PERs.) LEVEILLE Alchemilla vulgaris Tan.
Malmagen, Skenörsfjäll och Mittäkläpp 1884 (Hxc.), Fjällnäs
1897 (Len.), Hamrafjäll 8. 1907, Stö. Helagsfjall, Kesädalen
och Ljungdalen 7. 1911.

U. Phacae-frigidae (WAHLENB.) HARIOT III Phaca iridida
Sto. Mittäkläpp (Hne. i ELIASSON |. o.)

U. pratensis JuEL I Ranunculus auricomus Lh. Äkers-
berg 6. 1911.

U. Solidaginis (SOMMERF.) NIESSL. Solidago virgaurea Lh.
pà flera stülen 1907—11, Sv. Kyrkbyn 1907 och 1911, Lns.

FALCK, BIDR. T. KANNED. OM HÄRJEDAL. PARASITSVAMPFLORA. 15

Glöte och Hoverken 7. 1908, Tän. Fjällnäs 1897 (LGH. i Svensk
Bot. Tidskr. 1909, Hxa@.), Sto. Ljungdalsberget 7. 1911.

U. Trifolii-repentis (CASTAGNE) Lino Trifolium repens Tan.
Fjällnäs 1897 (Len.).

Exobasidiineae.

Exobasidium Vaccinii (Fuck.) Woron. Vaccinium vitis
idaea Lh. Brättesvallen 8. 1909, Hallarsjön 8. 1911; Myrtillus
nigra Stö. Ljungdalen 7. 1911.

E. Vaccinii uliginosi BouD. Vaccinium vitis idaea Tan.
Hamrafjäll 8. 1907, Lns. Hoverken 7. 1908.

E. Warmingii RosrRuP Saxifraga oppositifolia Tan.
Hamrafjall 1897 (LeH.).

Protomycetineae,

Protomyces Kreutensis Ktun Crepis paludosa Tan. Fjäll-
näs 1897 (LeH.); Leontodon autumnalis Tan. Fjällnäs 1897
(Lan.).

Protodiseineae.

De Taphrina-arter, jag samlat, ha öfverlämnats till fil.
lie. B. Parm till bestämning och komma att publiceras vid
ett senare tillfälle. I denna förteckning kunna därför endast
följande medtagas:

Taphrina betulina Rostr. Betula odorata Lh. Akersberg,
enstaka haxkvastar.

T. carnea JOHANS. Betula nana. Tan. Hamrafjäll (HNe. i
ELIASSON l. c.); B. odorata Tan. Malmagen (Hne., ibid.), Fjäll-
näs (LGH. i VESTERGREN |. c. N:o 111), Funäsdalen och Hamra-
fjäll (Hxc. i JOHANSON: Studier öfver svampslägtet Taphrina,
Bih. t. K. Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. 13 1888).

T. nana JOHANS. Betula nana Tän. Glänsjön (LGH. i
VESTERGREN |. c. N:o 209).

T. Pruni Tur. Prunus padus Lh. på åtskilliga ställen.

16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 5.

Pezizineae.

Fabraea Rousseauana Sacc. & BoMmMm. Caltha palustris Tan.
Hamrafjäll 8. 1907.

Lachnellula chrysophthalma (PERS.) Karst. Picea excelsa
Stö. Ljungdalen 7. 1911.

Tympanis alnea (PERS.) FR. Alnus incana Lh. Haberget
7.1811.

Phaeidiineae.

Rhytisma Andromedae (PERS.) FR. Andromeda polifolia Lh.
Hallarsjön. 1909—11.

Rh. salicinum (Purs.) Fr. Salix aurita Yh. Risberget 1907;
S. glauca x nigricans Tan. Hamrafjäll 1907; SS. hastata Tan.
Hamrafjäll 1907; SS. phylicifolia Vem. Kyrkbyn 1907; S. reti-
culata Tan. Mittäkläpp 1884 (Hne. i ELIASSON |. c.).

Hysteriineae.
Lophodermium juniperinum (FR.) DE Nor. Juniperus com-
munis, på barr och »kikbär». Lh. Brättesvallen 6. 1911.
L. maculare (FR.) DE Not. Myrtillus uliginosa, på torra blad.
Lh. Haberget 7. 1911. Stö. Helagsfjäll, Kesädalen och Ljung-
dalen 7. 1911.

L. tumidum (FR.) REHM Sorbus aucuparia, på torra, ned-
fallna blad. Lh. Brättesvallen 6. 1911.

Pyrenomycetineae.

Claviceps purpurea (Fr.) Tur. Secale cereale Lillhärdal
1907. |

Dothidella betulina (FR.) Sacc. Betula nana Lns. Sömlings-
hägna 7. 1908, Tan. Hamrafjäll 8. 1907, Skarffjäll 1884 (HNG.
i ELIASSON |. c.).

Eutypella Sorbi (Scuw.) Saco. Sorbus aucuparia Lh. Akers-
berg 3. 1911.

Hypoxylon multiforme FR. Betula odorata Yh. Risberget.
8. 1907.

FALCK, BIDR. T. KÄNNED. OM HÄRJEDAL. PARASITSVAMPFLORA 17

Nectria cinnabarina (Tope) Fr. Prunus padus Lh. Ákers-
berg 1908—11.

Physalospora alpestris NIESSL. Carex rigida Sto. Helagsfjäll
x. 1911.

Pleospora setigera NiESSL. Torra frukter af Silene acaulis.
Sto. Helagsfjäll 7. 1911.

Polystigma ochraceum (WHLBG) Sacc. Prunus padus Lh.
Äsen 7. 1907, Lns. Ransjö 7. 1908.

Valsa nivea (PERs.) FR. Döda grenar af Populus tremula.
Lh. Äkersberg 6. 1911.

Venturia Dickiei (B. et BR.) CEs. et DE Nor. Linnaea
borealis Tan. Röstberget (HNa. i ELIASSON |. c.).

Fungi imperfecti.

Gelatinosporum Epilobii LAGERH. Epilobium alpinum Tan.
Fjällnäs 8. 1897 (LGH. i VESTERGREN |. c. N:o 120).

Marssonina Violae (Pass. Maen. Viola biflora Tan.
Hamrafjäll 8. 1907, Sto. Helagsfjall, Kesädalen, Ljungdalen
7. 1911; V. montana Tan. Hamrafjall 8. 1907.

Phoma herbarum WEST. f. thulensis Karst. Pedicularis Oe-
deri Stö. Helagsfjäll 7. 1911.

Polythrincium Trifolii Kunze Tifolium repens Tan. Funäs-
dalsberget 1884 (HNc. i ELIASSON 1. c.).

Ramularia Violae Train. Viola canina Lh. Äkersberg 1907.

Septoria Virgaureae Desm. Solidago virgaurea Tan. Hamra-
fjäll 8. 1907.

Tryckt den 7 september 1912.

ho

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 5.

> . | xii

d f [J rf “>. "y. ere
5 R i] RSA EU PM —
» a> nn a] M

" . " 1 ti. ] a * A
Br | i ;" ied Vero nU ee
x OF, LAs0OJMPECA TOW Sana IRAN Ut XE TRO RER. SP SK
rail Ai BRÄNNA ANS ASSL X AV d ot Bk yopd fee ees m
| | ) ‚Et E

1 pit ' . i T
: Er.

fans Sant m). (V4 erin Yo. meagan

j ? / “sy

21500-54011 le tabem so „eat susp ne vos
TIMMETP
i , v d Bg
Ai Qi ing meer dos n ZELUM 0
4 i 1 H ws i . J OST. 5

| i » M P ,1 "T: u
„ui qe. see o Tn JUL CANNE) a

+ »

e
a
p

nun ét er di pi à J . is - J WAL

'
. , en I’ d P ; 7 | u
\ e 4 ea
tex be T Trot
sid a Wel ne n 1
"4! } LI
M13. Wns 4 i r ;
i Laban N + 1r
LU h
i
»c

r. - PL 4
es quin?

dí ad r * j (y E i F A - i A 4 DIET 1 indo

yir por vy 3 OM

113 ya onm
vå

ARKIV FÖR BOTANIK.
BAND 12. N:o 6.

Die Mikrosporophylle von Williamsonia.
Von
A. G. NATHORST.

Mit 1 Tafel und 11 Textfiguren.

Vorgelegt am 8. Mai 1912.

Als ich die von Dr. TH. HALLE an der Yorkshireküste 1910
zusammengebrachten Williamsonien seinerzeit beschrieb (1),
wusste ich nicht, dass er auch am Marske Quarry einen sehr
instruktiven Rest einer männlichen Blüte von Williamsonia
spectabilis NATH. gefunden hatte. Erst bei der Durchmuste-
rung der ganzen hiesigen Sammlung von Marske, die von
Mr HAMSHAW THOMAS aus Cambridge während seines Aufent-
haltes in Stockholm 1911 zusammen mit Dr. HALLE ausgeführt
wurde, wurde meine Aufmerksamkeit auf den betreffenden
Rest hingelenkt. Da derselbe, mit Rücksicht auf seine Auf-
schlüsse über den Bau der Mikrosporophylle, die beiden von
mir früher beschriebenen Exemplare in 'sehr befriedigender
Weise ergänzt, habe ich es für zweckmässig gehalten, denselben
hier zu besprechen.

Bei meiner Beschreibung der ersten, 1909 bei Whitby
gefundenen männlichen Blüte derselben Art (2), sprach ich
die Vermutung aus, »dass die an der Innenseite der Sporophylle
haftenden, sporangientragenden Segmente etwas geteilt waren ».
Aus einer erneuten Untersuchung des betreffenden Exemplares
ging jedoch später hervor (1), dass diese Annahme nicht stich-
haltig war; die langen Segmente oder Fiedern im oberen Teil

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 6. 1

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12: w:o 6.

der Sporophylle zeigten sich vielmehr als ganzrandige, lineale
Gebilde, an welchen zuweilen eine Längsfurche beobachtet
werden konnte. Obschon Mikrosporen innerhalb dieser Ge-
bilde überall in grosser Menge nachgewiesen werden konnten,
waren keine bestimmten Umrisse von Synangien zu erkennen.
Ich wurde daher zu der Annahme geführt, dass die fertilen
Fiedern noch mehr als bei Cycadeoidea transformiert und die
einzelnen Synangien mit einander verschmolzen waren.

An einer anderen von Dr. HALLE 1910 mitgebrachten Blüte
derselben Art kamen aber die Synangien deutlich zu sehen,
und hier konnte auch konstatiert werden, dass dieselben nicht
nur mit Rücksicht auf ihre äussere Form sondern auch auf
ihren inneren Bau mit den Synangien von Cycadeoidea völlig
übereinstimmen. Uber die Anheftungsweise der Synangien
konnte ich aber zu keiner Klarheit kommen, denn sie lagen
dicht über einander gepresst, und es waren keine sekundären
Spindeln oder Reste derselben zu sehen.

Die Verschiedenheit zwischen den beiden betreffenden
Exemplaren suchte ich in der Weise zu erklären, dass die linea-
len Segmente des Exemplares von 1909 »einem unvollständigen
Entwickelungsstadium der Synangiensammlungen entsprechen ».
Ich erinnerte an die fertilen Blätter von Matteuccia struthiopteris,
»deren entwickelte Fiedern ja seicht gelappt, die jugendlichen
dagegen schmäler und ganzrandig sind. Ich halte also ... das
erste von mir beschriebene Exemplar von Williamsonia specta-
bilis für aus einem jüngeren Stadium als das jetzt vorliegende
stammend, daher die Verschiedenheit». Und es wurde ferner
angenommen, »dass die unteren Synangien [des Sporophylis]
einfachen, die oberen Synangiensammlungen dagegen gelappten
Fiedern eines gefiederten Blattes entsprechen ».

Das Exemplar von Marske, das allerdings fragmentarisch
ist und nur aus zwei unvollständigen Mikrosporophyllen besteht,
muss einem noch weiter vorgeschrittenen Entwickelungssta-
dium als die beiden eben besprochenen Blüten angehört haben,
denn die synangientragenden Fiedern sind hier vollständig
entfaltet und erstrecken sich bis ausserhalb des Randes der
Sporophylle. Ein Blick auf dasselbe (vergl. die Tafel) genügt
um zu sehen, dass die Fiedern in ähnlicher Weise wie bei Cyca-
deoidea gebaut sind, und der Umstand, dass keine Spindeln
der Fiedern am Whitbyexemplar von 1910 zu sehen sind, rührt
wohl also lediglich daher, dass die Synangien im Winkel des

NATHORST, DIE MIKROSPOROPHYLLE VON WILLIAMSONIA. 3

eingebogenen Sporophylls so dicht an einander gepresst sind,
dass sie die Spindeln verdecken.

Fig. 1 der Tafel stellt das Exemplar von Marske in na-
türlicher, Fig. 2 dasselbe in doppelter Grösse, und zwar nach
Photographien ohne irgendwelche Retouche, dar. Wie aus
den Abbildungen erhellt, ist das linke Sporophyll am vollstän-
digsten. Mehrere Synangien und Fragmente von solchen
kommen deutlich zu sehen, und hie und da sieht man auch
Reste von den dieselben tragenden sekundären Spindeln. Die
Länge der grössten Synangien beträgt 5—6 mm., und die radia-
len Streifen, die den Wänden der Loculi derselben entsprechen,
können an mehreren Stellen beobachtet werden. Es ist also
klar, dass die Sporophylle, wie schon erwähnt, in ähnlicher
Weise wie bei Cycadeoidea gebaut waren. Aus dem linken
Sporophyll geht ferner deutlich hervor, dass die synangientra-
genden Fiedern nicht am Rande des Sporophylls, sondern in
der Nähe der Mittelrippe desselben haften.

Der Abdruck dieses Sporophylls zeigt nämlich unten links
eine nahezu ebene Fläche, die sich nach oben allmählich ver-
schmälert, und zwar weil die Mittelrippe sich mehr und mehr
dem linken Sporophyllrande nähert, bis dieser endlich erreicht
wird — eine natürliche Folge von der Biegung und Drehung
des Sporophylls, dessen oberer Teil eine Profillage erhalten hat.
Wenn die Fiedern am Rande des Sporophylls gehaftet hätten,
müssten dieselben natürlich auch am linken Sporophyllrand
unten entspringen, während dieser ja im Gegenteil vollkommen
ganzrandig ist. Auch an der rechten Seite desselben Sporo-
phylls sieht man den Sporophyllrand zwischen den basalen
Teilen der aus der Nàhe der Mittelrippe heraustretenden Fie-
dern. Es ist daher offenbar, dass dieselben, wie ich wiederholt
betont habe (3, 4), an der Oberseite des Sporophylls, und
zwar zwischen der Mittelrippe und dem Sporophyllrand, inse-
riert waren.

Es ist ja eine längst bekannte Tatsache, dass auch die
Fiedern der rezenten Cycadales an der Oberseite der Blattspindel
haften. Dies wird z. B. von EICHLER in ENGLER und PRANTL,
»Die natürl. Pflanzenfamilien» (Teil 2: 1, S. 8) hervorgehoben.
»Letztere (die Fiedern) entspringen rechts und links an der
Oberseite (der Rachis), gewóhnlich in 2 Furchen, die durch
eine meist breite Mittelrippe gesondert sind, nach abwärts in

4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 6.

den Blattstiel sich verlieren, nach der Spitze des Blattes zu
mitunter in eine zusammenlaufen. »

Nebenstehende Textfiguren (Fig. 1—3) von Cycas revoluta,
Dioon edule und Ceratozamia mexicana nach getrockneten (nicht
gepressten) Blättern sollen als Beispiele für die eben erwähnte
Anheftungsweise der Blattfiedern dienen. Die Figuren sind
sprechend und bedürfen keiner Erläuterung, man wolle aber
in Sonderheit beachten, dass die Fiedern von Ceratozamia
mexicana eigentlich fast senkrecht aus der Oberseite der Spindel
hervortreten, obschon sie sich sehr bald derart nach auswärts
biegen, dass ihre Oberfläche eine mit der Oberseite der Spindel
parallelle Ebene behauptet. Nur der basale Teil der Fiedern
behält die ursprüngliche mehr weniger senkrechte Stellung bei.

Fig. 1-3. Partien von der Blattspindel mit Fiedern, resp. dem basalen
Teil derselben, von oben gesehen und im Querschnitt: 1, von Cycas revo-
luta; 2, von Dioon edule; 3, von Ceratozamia mexicana.

?/3 der natürl. Grösse. Nach der Natur.

Denkt man sich nun, dass ein solches Blatt in ein Mikro-
sporophyll umgewandelt wurde, so müssen natürlich die fer-
tilen Fiedern desselben an der Oberseite der Spindel entspringen,
was ja bei den Mikrosporophyllen von Williamsonia, Weltrichia
und Cycadocephalus tatsächlich der Fall ist. Der Bau derselben
ist also ganz normal und nicht anders als man ihn schon nach
dem Bau der Blätter der rezenten Cycadales zum voraus er-
warten musste. Nun kommt ferner, wie ich wiederholt hervor-
gehoben habe (3, 4), der Umstand hinzu, dass die fossilen Cyca-
dophytenblätter, die wahrscheinlich denselben Pflanzen ange-
hören wie die oben erwähnten Blüten, nämlich Zamites, Oto-
zamites, Ptilophyllum, eben dadurch gekennzeichnet sind, dass
die Fiedern noch mehr an der Oberseite der Spindel hinauf-

NATHORST, DIE MIKROSPOROPHYLLE VON WILLIAMSONIA. 5

gerückt sind, so dass sie dieselbe fast vollständig verdecken
(Fig. 4). Hier muss man also noch bestimmter erwarten, dass
die Fiedern der Mikrosporophylle an der Oberseite der Spindel
entspringen, was ja auch tatsächlich der Fall ist.

Die fertilen Fiedern der jungen nicht vollständig entfalteten
Mikrosporophylle von Williamsonia spectabilis nehmen eine fast
senkrechte Stellung zur Oberseite der Spindel ein und sind also
auf die gedachte Zentralachse der Blüte zu gerichtet. Das gleiche
ist bei Weltrichia (3), Cycadocephalus (4) und wohl auch bei Cy-
cadeoidea — vergl. insbesondere WIELAND’s (5) Textfigur 74 b —
der Fall. Diese Stellung (Fig. 7, 8)
kann mit der Stellung der Fiedern
in der Knospenlage rezenter Cyca-
dales verglichen werden, wie dies
die beiden von WIELAND kopier-
ten Textfiguren 5 und 6 von Dioon
edule und Zamia floridana zeigen.
Wahrscheinlich biegen sich die
Fiedern der Mikrosporop hylle spa- Fig. 4. Partie eines Blattes von
ter, ähnlich den Blattfiedern re- Ptilophyllum pectinoides in etwa
zenter Cycadales, beiderseits nach ER gen ide Bier
auswärts. Dies scheint nämlich seite der Spindel inseriert sind,
bei Williamsonia spectabilis der ULM naher tn onen
Fall gewesen zu sein, und ein Teil der Abbildung, wo die Fie-
gleiches gilt nach WIELAND's re- (em a er Eu Soe
staurierten Abbildungen (Fig. 54
und Taf. 4 A) auch für Cycadeoidea. Man darf daher vielleicht
schliessen, dass Cycadocephalus Sewardi eine junge Blüte ist,
deren Sporophyllfiedern die Knospenlage noch beibehalten
haben.

Ich habe in meinem letzten Aufsatz über C'ycadocephalus (4)
einige schematische Querschnitte der Mikrosporophylle dieser
Gattung sowie von Weltrichia und Williamsonia whitbiensis
wiedergegeben, da aber die Primärspindel der Sporophylle
wahrscheinlich zu dünn gezeichnet war, lasse ich anbei (Fig.
7—9) einige etwas veränderte neue Zeichnungen folgen.

Fig. 10 ist eine schematische Zeichnung der Oberseite
eines Mikrosporophylls, das mit demjenigen von Williamsonia
spectabilis im grossen und ganzen übereinstimmen dürfte.
Dieselbe ist auch darum gezeichnet worden um zu zeigen,
wie eine Blüte wie Williamsonia whitbiensis (Textfigur 11)

a

6 : ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 6.

auch durch Reduktion der fertilen Fiedern hat entstehen
können, wenngleich damit nicht behauptet werden soll, dass
dies wirklich geschehen ist (siehe unten). Die untersten Fiedern
der Mikrosporophylle von sowohl W. spectabilis wie Cycadeoidea

SY
Q

m

I
4
2. NS
>
Ih

At "T

Em
2
c&

Me sann
NN 7/3 a S e
NL. HIN

QM | / bg
RUND, EP ZAR
S VS "WA A, NES ae dole
5 6
Fig. 5 und 6. Knospenlage der Blätter von rezenten Cycadales nach WIE-
LAND. 5, Fünf junge Blätter von Dioon edule in Seitenansicht (a) und
Querschnitt (b) nat. Grösse (die älteren Blätter sind weggeschnitten); 6,
Drei Stammspitzen mit jungen Blättern von Zamia floridana.

?/3 nat. Grösse (die älteren Blätter sind verwelkt.)

sind nämlich auf ein einzelnes Synangium reduziert. Diese
Reduktion geht bei W. whitbiensis noch weiter, denn hier (Fig.
11) sind die untersten Fiedern steril und rudimentär und nur
der obere Teil der Sporophylle trägt fertile Fiedern, die sich
aber auf ein einzelnes fast stielloses Synangium beschränken.!

! Bei dieser Art trägt das Sporophyll mehrere entwickelte Synangien,
während es möglich ist, dass die Sporophylle von WirrrAMSON'S »carpel-
lary disk» (1) deren nur zwei getragen haben, eine Frage, die leider infolge

des schlechten Erhaltungszustandes des Originalexemplares einstweilen un-
entschieden bleiben muss.

NATHORST, DIE MIKROSPOROPHYLLE VON WILLIAMSONIA. 7

Fig. 7—9. Schematische Querschnitte durch die

Sporophylle mit Synangien von Cycadocephalus

(7, Weltrichia (8) und Williamsonia whitbiensis

(9) in etwa doppelter Grösse. Sporophylle

schwarz, Synangien (resp. »Synangienfiedern»)
schraffiert.

Es ist natürlich, dass man bei einem
solchen Bau der Mikrosporophylle von
Williamsonia spectabilis und Cycadeoi-
dea dieselben gern auf Blätter mit fieder-
nervigen Blattfiedern oder auf doppelt-
gefiederte Blätter zurückführen will.
Da aber sowohl die Blätter von Cy-
cadeoidea wie diejenigen, die aller Wahr-
scheinlichkeit nach zu den Williamso-
niaceen gehören — als Zamites, Otoza-
mites, Ptilophyllum —, einfach gefiedert
sind, so scheint hier eine Schwierigkeit
vorzuliegen. Nun sind allerdings diese
Blätter nicht vollständig parallelnervig,
was insbesondere von einigen Otoza-
mites-Arten gilt, aber doch im grossen
und ganzen längsnervig oder radial
längsnervig. Die Sache lässt sich viel-
leicht in der Weise erklären, dass die
Blätter der älteren Bennettitales fieder-
nervige Blattfiedern hatten oder doppelt
gefiedert waren, man denke z. B. an
Stangerites und Ctenozamites. Der Bau

TS

NN
^

‘

WS

/3

S

VM
EN

N

ETIN NMNGMM
Ge

Fig. 10. Schematisches
Bild von der Oberseite

(Innenseite) des oberen

freien Teiles eines Mikro-

sporophylls etwa wie bei

Willéamsonia spectabilis
gebaut.

Fig. 11. Schematisches

Bild von der Oberseite

(Innenseite) eines Mikro-

sporophylls von William-

sonia whitbiensis mit den

Synangien und Rudimen-
ten derselben.

8 | ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o 6.

der betreffenden Mikrosporophylle ist also vielleicht als vererbt
anzusehen. Dagegen ist es sowohl möglich wie wahrscheinlich,
dass die Mikrosporophylle von Williamsonia whitbiensis und
pecten durch unmittelbare Umwandelung solcher Blätter wie
Ptilophyllum pectinoides und pecten entstanden sind, so dass
hier jedes Synangium einer ganzen Fieder entspricht.

Sonstige Schwierigkeiten, die uns bei der Deutung der
männlichen Williamsonia-Blüten noch entgegentreten, z. B.
die Frage von der Anheftungsweise derselben an den Stamm,
vom Aussehen und Bau dieser Stämme, vom scheinbaren
Fehlen der Hüllblätter u. s. w., können erst durch weiteres
Material ihre Erklärung erhalten.

bo

NATHORST, DIE MIKROSPOROPHYLLE VON WILLIAMSONIA. 9

>

Literatur-Liste.

. G. NarHorst, Paläobotanische Mitteilungen. 9. Neue Beiträge
zur Kenntnis der Williamsonia-Blüten. Stockholm, Vet.-Ak.
Handl., 46: 4. 1911.

. G. Naruorst, Paläobotanische Mitteilungen. 8. Uber William-
sonia, Wielandiella, Cycadocephalus und Weltrichia. Ibidem,
45:4. 1909.

. G. Natuorst, Bemerkungen über Weltrichia Fr. Braun. Stock-
iu. Arte fi. Bot, . 314.7, mE918.

. G. NartHorst, Paläobotanische Mitteilungen. 11. Zur Kenntnis
der Cycadocephalus-Blüte. Stockholm, Vet.-Ak. Handl., 48: 2.
2912.

. R. WIELAND, American fossil cycads. Washington 1906. 4:o.
Published by the Carnegie Institute.

. R. WigLAND, On the Williamsonian tribe. New Haven, Amer.
journ. science. 32. 1911.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 6. P

10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 6.

Erklärung der Tafel.

Fig. 1. Fragmente von zwei Sporophyllen von Williamsonia
spectabilis Naru. von Marske Quarry in Yorkshire, England, nat.
Grösse. Unten links ein Blattfragment von Ptilophyllum pectinoides.

Fig. 2. Dasselbe Exemplar in doppelter Grösse. Man sieht hier
sehr deutlich mehrere an den Fiederspindeln haftende nierenförmige
Synangien.

Beide Figuren sind Photographien vom Original ohne irgend-
welche Retouche. Das Exemplar findet sich in der paläobotanischen
Abteilung des Naturhistorischen Reichsmuseums zu Stockholm.

Tryckt den 12 juni 1912.

Uppsala 1912. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B.

h

Taf.

N:o 6,

ARKIV FÖR BOTANIK. Band 12.

Cederquists Graf, A.-B., Sthlm,

Th. Ekblom fot.

ARKIV FÖR BOTANIK.

BAND 12. N:o 7.

Nomenclature of some North-European Drabe.
By
ELISABETH EKMAN.
With 1 Plate.

Communicated June 5th 1912 by V. WrrrROCK and G. LAGERHEIM.

Since the days of Linnzus the name of »Draba hirta L.»
has been given to almost every Northern form of Leucodrabae
that could not bereferred to Draba nivalis LILJEBL., or Draba
androsacee WILLD. (= Draba Wahlenbergii Hartm., Draba flad-
nizensis WULF.). It is true, that the monographer of the
Scandinavian Drabe, A. E. LINDBLOM, did establish two new
species, Draba scandinavica and Draba laxa (Linnea 1839 p.
322 and p. 326), which forms he afterwards combined under
the name of Draba rupestris R. Br. (Botaniska Notiser 1841
p. 220) but D. rupestris was meanwhile reduced only to a
subspecies of JD. hirta (in Handbok i Skandinaviens Flora
ed. 5 1849 p. 111) by C. J. HARTMAN. This was also the
case with Draba incano-hirta Hartm. (= D. hirta LINDBL.
Linnea p. 329, D. hirta dovrensis FRIES, in Summa Vegeta-
bilium Seandinaviez 1846 p. 150, D. hirta f. elatior BLYTT in
Norges Flora t. 3 (1876) p. 986), of which HARTMAN him-
self had made a species in the 2nd edition of the same work
1832 p. 178. It must, howewer, be noted, that both Draba
dovrensis, Draba laxa and Draba scandinavica occur as spe-

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 7. I

2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 7%.

cies in the Herbarium Normale of E. FRIES, (fasc. 8, n:o 24,
n:o 22 and n:o 23).

Many years later, in revising the Arctic Crucifere of
the Botanical Museum of Copenhagen O. GELERT discovered
that the Norwegian JD. incano-hirta HARTM. was identical
with the Greenlandie Draba arctica J. WAHL. (Flora Danica
1840 fasc. 39 tab. 2294), O. GELERT: Notes on Arctic Plants,
Botanisk Tidskrift, 21 bind., 3 h., Kjóbenhavn 1898, p. 307).

Following GELERT Messrs NEUMAN and AHLFVENGREN
adopted this name in their Sveriges Flora 1901 p. 474,
with Draba incano-hirta (p. p.) as a synonym; and Draba
rupestris was given as an independant species with the
diagnosis in closer correspondence to that of R. BROWN in
Hortus Kewensis ed. 2 t. IV (1812) p. 91.

1. Draba magellanica Law.

The characteristics by which Draba arctica is distin-
guished from Northern Leucodrabe, especially D. rupestris
are as follows: The growth is taller than that of D. ru-
pestris, the leaves of the sterile rosella of the first year ex-
clusively entire, the stem of higher individuals has 2—6
leaves, the pedicels are often patulate, the flowers large —
the petals 4—6 mm. — the sepals light-coloured and hairy
and, last but not least, the covering of the rosulate leaves con-
sists almost only of stellulate hairs more or less branched. Ac-
cording to the diagnosis of J. WAHL, only specimens with a
very dense pubescence have been designated D. arctica,
whereas more glabrous ones but with the same sort of co-
vering and other characters have been referred to D. incano-
hirta or to the comprehensive term of »Draba hirta». It is
probably on account of this fact that some botanical authors
have formed the opinion that there is no strict line of de-
marcation between JD. arctica and »D. hirta». Accordingly
they have classed D. arctica only as a subspecies to »D.
hirta». (WATSON in GRAY, Synoptical Flora of North America
. vol. 1 part. 1 p. 111 (1887), LINDBERG Fir. according to HJELT
Conspectus Flore Fennice in Acta pro Fauna et Flora b. 30
p. 337 and SIMMONS in Flora of Ellesmereland (1906) p. 94.

EKMAN, NOMENCLATURE OF SOME NORTH-EUROPEAN DRABZE. 3

I cannot but consider this splittning up of the species
as both unnatural and irrational. As the kind of covering, and
not the density of it, is the most constant characteristic in the
genus of Draba, (as prooved by culture) it is on the former that
the determination of the species must be mainly based.

In Dovre in Norway where I have had the opportunity
of studying the species JD. arctica from nature for several
successive years, both the specimens with very dense cover-
ing and more glabrous ones are found, the former on rocks
exposed to hard wind, the latter in shady or moist localities.
In dark valleys the plant often becomes taller, with its
style somewhat longer, on poor soil it becomes slender with
scanty flowers, f. pauciflora LANGE. (Conspectus Flor& Groen-
landie p. 44 in Meddelelser om Groenland III 1880).

D. arctica is à capital name, but has the fault of beeing
too young. I have not seen the type of Draba dasycarpa
C. A. Mey. (Flora Altaica 1821 p. 79) but from the excellent
illustration of it in Icones Plantarum Flor. Rossic. tab. 264
one may conclude with certainty that it is identical with
D. arctica. Draba subamplexicaule C. A. Mey. 1. l|. c. c. p.
77 and tab. 265, is a very glabrous form of it, probably from
a watery locality.

I do not venture to say that Draba cineria ADAMS (in
Memoire des naturalistes de Moscou t. V (1817) p. 103) is
the same plant, though there are many reasons for. believ-
ing so. There is in British Museum, Natural History, a
typical D. arctica with the designation: »D. cineria ADAMS!»
Nor does the description of D. cineria 1. c. run counter
to this.

However, neither the name of D. dasycarpa nor that of
D. cineria is the oldest one for our plant. Strange to say,
the name which rightly belongs to D. arctica was first assign-
ed to an Antarctic plant viz. Draba magellanica Lam. In
the collection at Kew I have seen a specimen of D. magel-
lanica from the herbarium of the late J. D. Hooker, the
author of Flora Antarctica. In this work part 2 p. 233, where
Hooker refers D. magellanica Lam. to Draba incana L.
under which name he also includes »Draba confusa ERH.»,
he mentions that he has only seen one specimen of this
plant, which was derived from the herbarium of »Mr Govan»
(probably A. Govan, professor in Montpellier, born 1733,

4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o 7.

died 1821), and was marked by him as received from Com-
MERSON. Now we must bear in mind that LaMARCK also found-
ed his diagnosis (in Encyclopedie Méthodique, Botanique t.
2, p. 328, 1786) upon a specimen from the herbarium of
CoMMERSON. This plant at Kew is thus as good as a type
specimen. It consists, as HookER also remarks, of a single
stem »probably one of several». Perhaps one of the others
was just the one described by LAMARcK?

This Draba magellanica at Kew is a typical Draba
arctica with very dense covering. Identical with it are
also other specimens of the same species at Kew, the Natural
History Museum in London and in the collections of Upsala
University that I have seen. (Those in the Stockholm Mu-
seum do not all appear to me to be so typical.) Not all of
them have such a dense covering. However, I have not seen
the most glabrous form, (D. hirta f. leiocarpa LINDBL. |. c.
p. 330) represented from the South hemisphere. If I had to
pich upon a distinguishing cbaracteristic for the Antarctic
form; it would be the entire or very slightly serrated leaves
even in specimens of a certain heigth e. g. 25 cm.

It is true that specimens from Greenland often have
very slighty serrated or entire leaves, but then the plant is not
as a rule so high. Plants with more serrated leaves are
mostly found at a somewhat lower latitude of the Nothern
hemisphere, e. g. North Scandinavia and Dovre. The
Antarctic specimens are as often branched as those from
Scandinavia, Sibiria or North America, where the plant often
is called Draba arabisans Micu., Draba glabella PusH., Draba
Henneana SCHLECHT., Draba yellestoniana AVE NELSON. I have
only seen high, branched Greenlandie specimens from Disco,
collected by Professor Tu. M. FRIES.

I have not broached the question whether the high D.
magellanica, with stellulate pubescence and several leaves
on the stem might be the Draba hirta of LiNwNZEUS, as it
seems to be impossible from his very diagnosis in Systema
Nature ed. X (1759) p. 1127 and his description in Species
plantarum ed. II t. 2 (1763) p. 897. A specimen of D. magel-
lanica LAM. was however collected by Lıinnzus himself during
his tour in Lappony in 1732, and, together with other plants,
given to Burman. This herbarium of BURMAN, which is now
in Paris, has been described by Professor Tu. M. FRIES (in

EKMAN, NOMENCLATURE OF SOME NORTH-EUROPEAN DRABE. 5

Öfversikt af Vetenskapsakademiens förhandlingar 1861 N:o 6
p. 255). Professor C. LINDMAN, who has seen it, had had the
kindness to give me a sketch and a description of this Lin-
nean Draba. The specimen is incomplete but the long pe-
dicels and the covering of only stellulate hairs of the leaves
are sufficiently marked characteristics. Linnzvs called it:
»Draba caule ramoso folioso, foliis dentatis,» and referred it
thus to Draba incana L.

2. Draba hirta L.

As D. magellanica is thus not the Draba hirta of Lrw-
NZUS, one might be tempted to conclude it to be some gla-
brous form of Draba rupestris R. BR. — LINDBLOM, (ll. c. c.).
But this plant is not his D. hirta either. The type specimen,
which I have had the opportunity of seeing in the herbarium
of LINNZUS in the Linnean Society in London, corresponds
completely with the diagnosis and description 1. 1. c. c., the
word »hirta» being interpreted to mean: »hairy with simple
hairs». As far as I could see, the hairs were only cilia of
about one mm. in length. The rather robust stem had
only one leaf under the lowest pedicel. The pods are about
12 mm. long on shorter somewhat patulous pedicels.
Under the plant or ratber the two plants — for at the right
of D. hiría there is another plant which is no Draba but
a Braya alpina STERNB. et Hoppe — LixN vs has written in
his own hand »Airta» and the locality »Lapp.» On the other
side of the sheet of paper he has afterwards noted: »Carda-
mine foliis obtusis sessilibus ad radicem in rosulam dispositis,
siliquis brevibus Gmel.» The quotation is from the Flora
Sibirica of GwEL. tom. III 1763 p. 272, where the plant also
is represented fig. 66 n:o 3. The plant of GMELIN is no
doubt a Draba and resembles the D. hirta but it is not the
same plant. This is probably the meaning of the word »vix»
which SMITH has written in pencil under Linnxvs’ quotation.

I have in vain sought amongst Scandinavian Drabe in
the collections for a plant corresponding with the Linnzan
D. hirta. Neither have I found one in nature. Among non-
Scandinavian Drabe it corresponds pretty closely with the

6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 7.

Draba gelida Turcz., of which I have seen specimens at Kew,
presented by TURCZANINOW himself and with his description
of this plant in Flora Baicalense-Dahurica in Bulletin des
Naturalistes de Moscou t. XV (1842) (p. 249—250?).

But how are we to explain the origin of this Draba?

As we know D. C. SOLANDER made an exploratory tour
in the year 1756 in the Swedish Lapp-territory of Pite and
its adjacent parts of Norway. During this journey D. hirta
was discovered according to a note in Fauna Svecica ed. 2
(1761) appendix p. 557. As we also know, Braya alpina
STERNB. et HoPPE, occurs in the Norvegian Nordlanden.
There are some specimens in the Museum of Stockholm,
collected from Junkerdalen, which in habit also quite agreee
with the Linnean Braya to the right on the sheet. It is
possible that it was via Junkerdalen that SOLANDER, starting
from the Lapp-territory of Pite, entered Norway, when he
visited Rórstad on South Folden-Fjord. Perhaps it was
SOLANDER that gave LINNZUS this Braya alpina, collected in
Junkerdalen, whereas LINNZUS received tbe true D. hirta
from GMELIN, and, considering the two plants to be identical,
had mounted them on the same sheet but had founded his
description of the species only upon tho Draba-specimen. For
both the diagnosis of Linnavus himself 1. |. c. c. and that
which he has quoted from GMELIN can only be referred to
the true D. hirta.

Another alternative might be that SoLANDER really gath-
ered D. hirta in Scandinavia f. i. near Folden-Fjord as an
ephemeral immigrant from the shores of the Arctic Ocean
where forms affined to it occur.

Or, is the plant to be rediscovered somewhere in the
Swedish Lappony e. g. near the Lake of Virijauhre, where
it is possible SOLANDER passed on his way back from Norway ?
Draba hirta seems to have been collected later in the year
— in August or September — than Braya alpina, which
probably was gathered in June or July.

3. Draba rupestris R. Br.

The name of JD. rupestris was first given by ROBERT
Brown (l. c.) to a plant which in 1789 was discovered by

EKMAN, NOMENCLATURE OF SOME NORTH-EUROPEAN DRABE. 7
J. DICKSON on Ben Lawers and under the name of Draba
stellata mentioned by him in Transaction of Linnean Soc. t.
II p. 288 (1793). In Flora Britannica p. 677 (1800) it is
called D. hirta by J. E. SurrH, which name he also used in
English Botany 1804 where the plant is represented
vol. 19 tab. 1338. In August 1793 R. Brown collected this
plant himself and under his type specimens in the Nat. Hist.
Mus. in London he has noted locality, date and the name:
»D. stellata JAcQ.?» As to habit this Scottish D. rupestris
does not seem to vary very much, but on the contrary as
to the pubescence of the leaves. One of the specimens, in
the Nat. Hist. Museum, of which I made a sketch through
the microscope has a pubescence of both stellulate, forked
and simple hairs, the latter kind, however, in the majority.
With such a heterotrichous pubescence, though varying in
its combination, J. W. Hooxer has described D. rupestris
in Flora Boreali-Americana I p. 53 (1840) which plant he
had gathered for many successive years on Ben Lawers.
With a heterotrichous pubescence it is also represented by
L. REICHENBACH (in Icones Flore Germanice tab. 4245),
though the stellulate hairs there seem to be dominant.

I have, however, seen specimens from the same locality
(colleeted in September 1911 by Professor C. LINDMAN) on
which the stellulate hairs are quite missing and only bifurc-
ous and simple hairs occur. Upon such a specimen the
diagnosis of J. E. SMITH 1. 1. c. c. was founded. As mention-
ed, SMITH also has called the plant D. hirta. The fruit of
D. rupestris also varies. Generally it is pubescent but some-
times also glabrous. The description of R. Brown includes
both the forms. He describes the fruit as hairy. such as it
is in most specimens. The characteristics of both forms
are: the lower growth — the tallest specimens 11—12 cm.
— the entire or slightly serrated leaves of the rosella, the
hairy stalk, which is leafless or only has a single leaf, the
pubescence of simple or bifurcous hairs in the rosulate leaves,
the upright or slightly patulate pedicels, which are shorter
than the ovate, lanceolate pods, the sbort style, the small,
white flowers and the hairy sepals.

For the form which has stellulate hairs on the leaves.
I should like to propose the name of D. rupestris R. BROWN,

8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 74.

forma 2 stellata Dicksow, for the other one that of D. ru-
pestris R. BROWN, forma ß hirta SMITH.

The question is now: Is the real D. rupestris to be found
in Scandinavia?

From Mount Kvernskaret near Roraas in Norway I
have gathered a form which as to every essential character
agrees with the Scottish forma « with a heterotrichous pu-
bescence of stellulate hairs. In collections I have also seen
specimens with the genuine character of D. rupestris: a pu-
bescence of mainly simple hairs from Härjedalen, Jämtland
and the Lapp-territories of Lule and Torne in Sweden.

In forms from Dovre in Norway the stellulate pubescence
of the leaves is generally dominant. However, it seems to me
as if this latter form, as well as all Northern Leucodrabe
with a heterotrichous covering of the leaves, pure white flo-
wers, even when dried, and pods, somewhat longer than the
pedicels for the present might be referred to D. rupestris.
In practice this would be all that has been called D. hirta,
after having excluded from it D. magellanica LAM. and its
subspecies. Our Scandinavian tribe of D. rupestris will cer-
tainly have sooner or later to be divided into several species.
There are sufficiently different combinations of characters
to justify us in so doing. I have had the opportunity of
seeing how several of these forms are constant in culture.
Others again have prooved to be only local forms. Thus
the Draba scandinavica LINDBL., |. c. (= Draba rupestris 8
stricta LINDBL. Bot. Not. 1841 p. 221) has proved to be only
a local form of Draba laxa LINDBL. (= Draba rupestris) 1. 1.
c. c., which, cultivated in a shady place, passes over into
the latter.

4. Draba fladnizensis Wurr. 5 Draba lapponica We.

The name of Draba fladnizensis WULF. was introduced
in Scandinavia for the first time in the Flora of Sweden by
Messrs NEUMAN and AHLFVENGREN (1901), probably after
GELERT. (l. c. p. 303; Sveriges Flora by L. M. NEUMAN and
FR. AHLFVENGREN p. 475). It is true, WAHLENBERG had
already 1812 used it as a synonym for Draba androsacee

EKMAN, NOMENCLATURE OF SOME NORTH-EUROPEAN DRABE. 9

Winrp. (in Flora Lapponica ed. 1 p. 174) under which name
the latter had included both D. fladnizensis WULF. and
Draba ciliaris Host (= D. ciliata ScoroLi) non L. Sp. plant.
ed. IV WILLDENow t. 3 (1800) p. 428; cfr. Hoppe, Botanische
Zeitung 6 (1823) p. 445. In Flora Svecica ed. 1 (1824) p.
400 WAHLENBERG gives another name to the same plant
viz. Draba lapponica and extends at the same time
the term so as also to include a form with stellulate hairs
on the surface of the leaves. C. J. HARTMAN gives it the
name of Draba Wahlenbergii Hn. in the first ed. (1820) of
Skandinaviens Flora p. 249, and the species is subsequently
divided by LINDBLOM into the forms homotricha and hetero-
tricha (in Linnea 1839 p. 324) which names are adopted by
HARTMAN 1849 in the 5th ed. of the same work.

The former form only corresponds with Draba fladni-
zensis WULF, the latter with D. lapponica We. I shall now
endeavour briefly to prove my case. — I was for a long
time doubtful whether the JD. fladnizensis of v. WULFEN
was identical with D. Wahlenbergii HN. f. homotricha LINDBL.
on account of the character of 2 or 3 leaves on the stem which
he assigns to the plant (in Plante rariores Carinthiace in
Jacquins Miscellanea Austriaca p. 147—148 Tab. 17 f. 1) asthe
Northern Draba Wahlenbergii has generally only one leaf on
the stem, sometines none. But having seen some specimens
af Draba fladnizensis in the collection of E. J. SwrrH in
the Linnean Society (gatherad in 1816 by D. SrEBER, from
the classical locality near Fladnitz in Steiermark) which
quite agreed with our above mentioned form, my doubts were
dispelled. Nor have I in collections found any other form
of Draba which would better fit in with the description (I. c.)
than this plant. — It seems evident to me that the pubes-
cence of D. Wahlenbergii Hw. f. heterotricha LrwpBL. does
not correspond with that of D. fladnizensis both from the
description and the reproduction 1. 1. c. c. where no stellu-
late hairs occur. One might, however, consider it to be a
Northern form of D. fladmizensis morphologically so nearly
allied to it, that it must be referred to this species. I con-
sider it more correct to call it an intermediate form between
D. fladnizensis and D. rupestris. For most specimens, which
have been called D. fladnizensis f. lapponica, or D. Wahlen-
bergii f. heterotricha, display such an irregularity, especially

10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o %.

as to the pubescence, which, as far as I know, is only found
in hybrids or intermediate forms. It is not only a different
covering on the leaves of the outer and the inner ranges of
the rosella — thisis nothing atypical in some species of the
genus Draba — but one leaf is unlike the other nearest it,
and the cilia, which should constitute a characteristic, are
often entirely missing or only found imperfect on the inner
leaves. This form is mostly found in the North of Seandi-
navia as the Norvegian Nordlanden and Finnmarken and
the Swedish Lapp-territories of Pite and Lule, where, on the
other hand, the true D. fladnizensis is rare. The opinion
which LANGE pronounces l. c. p. 40 and 41 shows that
this heterotrichous form in Greenland is very common.

In consequence of the above considerations, it seems to
me the name of this form should be Draba lapponica Wa.,
not Draba fladnizensis f. lapponica; — if it is not to be
designated: Draba fladnizensis — rupestis.

There are again in Scandinavia two forms of D. Wahlen-
bergii f. homotricha. The one, which we might call f. genuina,
has only cilia or simple hairs in the margin of the leaves.
By this character it corresponds also with the above men-
tioned specimens from the neighbourhood of Fladnitz and
with the illustration of v. WULFEN 1. c. The other form has
both simple hairs in the margins and on the surface of the
leaves, Draba lactea ADAMS? (Memoires des Nat. de Moscou
V (1817) p. 104—105 and Icones Plant. Flor. Ross. tab. 200).
On the separate representation of the leaves some hairs are
found on the surface, and in ADAMS” description the leaves
are said to be: »supra fere glabre subtus et ad marginem pilis
simplicibus hispida». Ought also this form to be called D.
fladnizensis WULF. or is it to be regarded as an intermediate
form between this species and another one, or Draba alpina
L? It is true that such forms sometimes occur. I have
seen a great number of them, particularly from the shores
of tbe Arctic Ocean (collected in 1911 by the Rev. S. J.
ENANDER) where also J. M. F. Apams has gathered his D.
lactea. Buth these specimens of Mr EwANDER have all some
branched hairs, mixed with the more abundant simple ones,
and the style is somewhat longer. I am therefore inclined
to consider JD. lactea and its corresponding Scandinavian
form of D. Wahlenbergii as a Northern subalpine form of

EKMAN, NOMENCLATURE OF SOME NORTH-EUROPEAN DRABE. 11

D. fladnizensis. If this be right the name of the form
should be: D. fladnizensis WULF. f. lactea ADAMS.

Besides D. lapponica Wa. there are often found in the
Scandinavian collections forms of D. rupestris under the name
of D. fladnizensis. 'These are specimens with serrated leaves
or pubescence on the stem, a stouter stem and larger, even
when dried, pure white flowers. The true D. fladnizensis
has always very small flowers; the petals about two mm.
A form of D. rupestris or an intermediate one with a few
hairs on the stem has wrongly been called JD. fladnizensis
f. altaica. Draba altaica BuNGE is a form of D. rupestris
distinguished by its pods which at least in immaturate state
are gathered in a capitate corymb. This species was also
referred to D. rupestris in Flora Altaica tom. III p. 72. The
illustration of itin Icones Plant. Flor. Ross. tab. 260 agrees
completely with specimens, communicated by Bunce him-
self, which I have seen in the Nat. Hist. Mus. in London. —
From localities in Central Europe there are often found in-
termediate forms, probably hybrids, between D. fladmizensis
and Draba carinthiaca Hoppe. Bot. Zeit. 6 (1823) p. 437. They
are distinguished by some stellulate hairs on the surface or
in the margins of the leaves, sometimes also on the stem,
higher growth and longer pedicels. The style is always al-
most insensible, as with both the parents, especially D. ca-
rinthiaca. I point this out by way of contrast to what is often
the case in intermediate forms in the North, where D. alpına
probably is the one parent.

In the Flora Italiana by PARLATORE and CARUEL vol. 9
p. 770 D. carinthiaca is given as a synonym to D. flad-
nizensis !

The reason why this species has been so confused with
other affined forms is perhaps in a certain degree to be ascrib-
ed to the actual wording of the diagnosis. When v.
WULFEN says that the stems are »nudi», this word to be
rightly understood must be amplified with another attribute
he gives it, viz. 2 or 3 leaves. As has been shown, these 2
or 3 leaves are not always found in nature, and therefore
some authors has omitted this character, whereby the word
»nudi» has obtained another signification and the diagnosis
has become misleading. Another reason is probably the
mere existence of many intermediate forms between D. flad-

12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND IY. w:o 7.

nizensis and its affined species, in Arctic or Northern lo-
calities: Draba rupestris and D. alpina, in Central Europe: D.
carinthiaca.

6. Draba nivalis LirJEBr.

With the exception of D. crassifolia GRAHAM, D. flad-
nizensis is the most glabrous of all Northern species. The
one with the thickest covering is D. nivalis. Both are »ho-
motrichous», the one with simple hairs, the other with the
most stellulate ones. Owing to their different pubescence
the two species seem to be morphologically the least affined
ones. The fruit in the hybrid between them (Draba nivalis
3 brachycarpa LINDBL., in Bot. Not. 1839 p.19, Draba brachy-
carpa ZETTERST. in Bot. Not. 1854 p. 151, non NUTTAL, Draba
curtisiliqua ZETTERST. in Plantes vasculaires des Pyrenées
principales 1857 p. XLVIII) is also almost sterile, which is
not always the case between hybrids of this genus, even
when the pollen is not very good.

Draba nivalis is first mentioned in Vetenskapsakademiens
handlingar 1793 p. 208 as found in the Lapp-territory of
Torne 1788. The plant was introduced in »Utkast till en
Svensk Flora» ed. 2 1798 p. 269, by S. LILJEBLAD and is illu-
strated in the same work fig. 35. The following year it was
more completely described (in Nova Acta Societatis Scienti-
arum Upsaliensis b. 6 p. 47 1799) with a good illustration
tab. 2 f. 2. By WALLMAN, who published a 3:d edition of the
Flora of LiLJEBLAD (1816), it was called Draba Liljebladii
Warrw. (p. 350). By WAHLENBERG in Flora Lapponica 1 ed.
1812 p. 174 it had been called Draba muricella We. It
was not till 1839 that it was once more given its first name
by LINDBLOM (Linnea 1839 p. 326) and after him also by
HARTMAN in the 5th ed. of Skand. Flora 1849 p. 112.

Under the name of D. nivalis WILLDENOW has combined
(in Species plantarum ed. IV WILLDENOW p. 427) both the
true D. nivalis LrLJEBL. and a plant which was discoverd
by D. VırLars on Mount Cenis and described by him under
the name of: »D. hirta C.» in Histoire des plantes du Dau-
phiné t. 3 (1789) p. 283. After WILLDENOW J. P. DE CANDOLLE
adopts the name of D. nivalis and describes the plant from

EKMAN, NOMENCLATURE OF SOME NORTH-EUROPEAN DRAB. 13

Central Europa (Flore Francaise ed. 3 (1815) t. IV p. 699),
which plant, as far as I can judge, must be D. carinthiaca
Hoppe or a form very closely allied to it.

7. Draba crassifolia GRAHAM.

This species established by GRAHAM (in Edinburgh New
Philosophical Journal 7 1829 p. 182) is said to have been
found for the first time in Norway in 1837 by L. L. Lz-
sTADIUS on Mount Tsatsa near Lyngen-Fjord (HARTMAN l. c.
ed. 11 p. 208). Further it has been collected by J. M. NORMAN
on the Flöifjeld near Tromsö (J. M. NORMAN: »Index Supp-
lementarius» in Det Norske Videnskabers Selskabs Skrifter,
5 bind., 1 heft. 1865 p. 5). In Sweden the plant has never
been gathered.

Both GraHamM and J. W. Hooker (I. c. p. 54) distin-
guished two forms of it, viz. one with yellow and another
with white flowers. With yellow flowers, of the same colour
as D. alpina, it is represented in Flora Danica tab. 2419.
The Norwegian individuals I have seen in collections had
creamy white or pale sulphurous-coloured flowers, as in
dried specimens of D. fladnizensis or D. magellanica. (Ac-
cording to BLYTT I. c. p. 981 they are also of a pale yellow
when in a fresh state.) The character derived from the less
prominent midrib on the under side of the leaves will not
always serve as a criterium in distinguishing the two species
from each other, as this prominent midrib is also missing in
specimens of JD. fladnizensis f. i. from localities where the
snow is just melting. A character which, as far as I have
seen, is alway constant in D. crassifolia is the longer, oblong
pods. On the illustration in Flora Danica l. c. there are
some granulate ridges in the seed. These are, however, miss-
ing in the seeds of an individual with white flowers (ga-
thered by Mr A. LANDMARK on the Flöjfjeld) which is in the
Museum at Stockholm. The seeds of this specimen are quite
smooth like those of D. fladnizensis. If the form with white
flowers also belongs to this species, D. crassifolia would
constitute a link between the Sections Leucodrabe and Chryso-
draba.

~

14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 7.

8. Draba alpina L.

D. alpina has always been a distinct species in Scandi-
navia, differing as it is from all other species by its pure
yellow colour. Linnzus had himself discovered this species
during his tour in Lappony 1732. In the Flora Lapponica
(1737) p. 211 he calls it Draba scapo nudo simplici, foliis lan-
ceolatis integerrimis. That D. alpina which is mentioned in
that passage as cultivated in the Botanical garden of Leyden
is not, however, our Northern plant but, according to J. E.
SMITH (RicHTER: Caroli Linn&i Systema p. 625), Draba ciliaris
L. As D. ciliaris is described by Linnazus (Mantissa ed. 1
1767 p. 91) as having white flowers, it seems to me as if it
must rather be Draba azoides L.

Our form of D. alpina is not found in the Alps, but
only a form affined to it: Draba Sauteri HorPpe (I. c. p. 425)
KocnH: Synopsis Flore Germanice ed. 3 (1857) p. 54; ReI-
CHENBACH: Icones Flore Germanice n:o 4252.

CELSIUS had given the name of D. alpina hirsuta to D.
incana L. (Flora Lapponica p. 211) and LINNZUS himself calls
this plant D. alpina in his »Västgöta Resa» 1747 p. 74.

D. alpina L. hybridiges in the North, both with D.
fladnizensis and D. magellanica.

In Arctic stations stil more intermediate forms are
found, which renders the limitation of the species there more
difficult.

The covering of the leaves of D. alpina consists gene-
rally of long cilia (of the lenght of about 1 mm.) and on
the surface of stellulate hairs. Thus it is represented in
Svensk Botanik tom. 11 f. 771, and in L. REICHENBACH’s
Plante Critiee tab. 772 n:o 1036—38. In the hybrid between
D. fladnizensis and D. alpina the pubescence also on the
surface of the leaf generally consists mainly of simple hairs
and the flowers are of a pale yellow colour. Sometimes, how-
ever, simple hairs are also found on the surface of the
leaves of specimens with typical bright yellow flowers. With
such a covering of simple hairs on the surface the plant is
"dieti by WAHLENBERG in Flora Lapponica tab. XI.
ig. 4.

For the present I do not venture decide whether this
latter form is a hybridous one or not.

EKMAN, NOMENCLATURE OF SOME NORTH-EUROPEAN DRAB. 15

9. Draba incana L.

At length we now come to the only Scandinavian species
that has been referred to the Section Holarges of DE CANDOLLE.
(As D. magellanica has been called D. incano-hirta, it has
been ranged amongst the Leucodrabe.)

As we know LINDBLOM united the Sections Chrysodrabe,
Leucodrabe and Holarges in a new one under the name of
Drabe. It seems to me he had good scientific reasons for so
doing. Among our Northern species JD. crassifolia belongs
perhaps by its two forms of colour both to Chrysodrabe and
Leucodrabe and D. magellanica by its perennation to Leuco-
drabe, by its sometimes branched stems to Holarges; and
finally D. incana is not biennal, at any rate not most forms
of it; some individuals seems to be triennial others perennial.
The species seems to be still in evolution from biennal to
perennial.

In the North it has as a rule not proved difficult to
distinguish D. incana from other species, though intermediate
forms — probably mostly hybridous —- are found, on the
one hand to D. magellanica on the other to D. rupestris.

A constant characteristic is the dense pubescence of the
short pedicels.

The division of EHRHART of this species into Draba con-
fusa and Draba contorta (Beiträge 7 1792, p. 155) has caused
some confusion. I have had the opportunity of seenig how
HaRTMAN'S objection to it (1. c. ed. 11 p. 106) is perfectly
just. Viz. the characters which ERHART assigns to the re-
spective Nothern forms are not always thus combined in
nature. The name of D. confusa was applied by A. P. DE
CANDOLLE in Systema Regni Vegetabilis tom. 2 (1821) p.
348 to a plant from Central Europa, differing from D. incana
by its longer style, its smaller flowers and its pubescence of
soft stellulate hairs. In the same sense it is used by L.
REICHENBACH, who gives an illustration of the plant in
Plante Critice tab. 770 n:o 1033. In 1818 J. Gay has
already given it the name of Draba stylaris Gay (in E.
THOMAS Cat., a work which has not been accessible to me,
but which perhaps contains a catalogue of the plants in the
herbarium of Gaupin. As a synonym to JD. confusa DC.

16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o 7.

l. c. is given: »D. stylaris GAY ined. in herbarium GAUDIN»).
Under the name of D. stylaris J. D. Kocu has described the
same plant in Syn. Fl. Germ. ed. 2 1843 p. 70. In the 3d
ed. of this work (1857) p. 57, he gives it the name of Draba
Thomasii KocH, in honour of the above mentioned E.
THOMAS, who had been the first to discover it in Switzerland.

In Seandinavia the name of D. confusa occurs in the 3d
ed. of Harrman’s Skand. Flora 1838 p. 153 as a designation
for the plant which HARTMAN in the 2nd edition 1832 p. 178
has called D. incano-hirta (= D. magellanica), which name
appears again in his 4th edition 1843 p. 210. Moreover, the
name of D. confusa often occurs in collections for D. magel-
lanıca.

The Draba confusa of Central Europe — or to call the
plant by its right name — D. styralis (GAY) KocH — is affi-
ned both to D. magellanica and D. incana, though well distin-
guished from both.

In collections I have also seen it from the Altai district;
but it does not occur in the North.

I have endeavoured here to pass briefly in review the
various nomenclatures for the commonest alpine varieties of
the genus Draba. Provided time and strength be vouchsafed
me, it will be a great pleasure to me to return once more
to this genus, in order to subject to a fuller treatment the
many varieties of the D. rupestris group, as well as a few
sub-species of Draba magellanica.

Ere I lay down my pen, it is my pleasant duty to ex-
press my most cordial thanks to those who in various ways
have assisted me in this interesting study of the genus Draba;
first and foremost to Professor C. LINDMAN of Stockholm;
next to Dr. B. D. Jackson, General-Secretary of the
Linnean Society in London, Dr A. R. RENDLE, Mr BAKER,
and Mr 8. L. M. Moore at the Natural History Museum,
Dr O. Starr and Mr S. A. SkAN at Kew, Dr C. DE CANDOLLE
and Dr J. I. BRiQvET of Geneva, Professor N. WILLE of
Christiania, Dr C. H. OsrENrFELD of Copenhagen, Professor

E. EKMAN, NOMENCLATURE OF SOME NORTH-EUROPEAN DRABJE. 17

O. Jur, Dr. J. T. ÖHEN and Dr K. J. SKOTTSBERG of Upsala,
Dr H. DAHLSTEDT and Mr E. L. EKMAN of Stockholm and
others.

For information with regard to botanical litterature I
am deeply indebted, besides to Professor LINDMAN, to Pro-
fessor TH. M. Fries of Upsala and Dr T. O. B. N. Knok of
Stockholm, and for fresh and dried specimens to Professor
M. SowpÉN and Dr Tu. Hvass of Stockholm, the Reverend
J. A. Horm of Timrå, the Reverend S. J. ENANDER of Lill-
herrdal, Rector A. NorÓ of Levanger, the Reverend G. Ankar
of Stockholm and Mr O. HEIiLBORN of Djursholm.

Errata.

Page 3, line 20: subamplexicaule, read subamplexicaulis.
» 6, line 3: Baicalense, read Baicalensi.
» 15, lines 27: Erhart, read Ehrhart.
» 15, line 30: Systema Regni Vegetabilis, read Regni Vegetabilis
Systema naturale.

Tryckt den 22 november 1912.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 7. 2

PI.

ARKIV FÖR BOTANIK. Band 12. N:o 7.

The type specimens of D. hirta in Linnean Society, London.

1 a. 2 in natural size.

harm

ARKIV FÖR BOTANIK.
BAND 12. N:o 8.

Die Morphologie des Kerns und der Teilungsvor-
gänge bei höheren Organismen.

Von

HENRIK LUNDEGÄRDH.

Mit 2 Tafeln und 2 Textfiguren.
Mitgeteilt am 11. September 1912 durch J. ERIKSSON und G. LAGERHEIM.

Kap. I. Typischer Ruhezustand und Interphase.
$1. Klassifikation der Kernsubstanzen.

Die für die Klassifikation der Kernsubstanzen massgeben-
den Gesichtspunkte — insofern es sich um das morpholo-
gische Studium der : Kernteilungsvorgänge handelt —
sind von mir früher entwickelt worden (vgl. bes. 1912 b,
S. 264 ff.) . Wir unterscheiden zwischen Kerngrundflüssig-
keit, Karyotin und Nukleolarsubstanz: Diese drei in che-
mischer Hinsicht wahrscheinlich sehr kompliziert zusam-
mengesetzten Substanzen oder Substanzarten verhalten sich
nämlich in morphologischer und morphogenetischer
Hinsicht wie einheitliche Körper. Sie machen wäh-

rend der Karyokinese morphologische Veränderungen — die
betreffs des Karyotins sogar einen kontinuierlichen Zyklus
bilden — durch, ohne dass in denselben morphologisch be-

merkbare Entmischungen stattfinden. Andere morpholo-
gisch wichtige Substanzen gibt es im Kern nicht. Wir wol-
len jetzt einige charakteristische Eigenschaften dieser drei
Substanzen erwähnen, wobei selbstverständlich nur mor-
Arkiv för botanik. Band 12. No 8. l

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

phologische oder physikalische Merkmale in Frage kommen
können.

1. Die Kerngrundflüssigkeit. Im lebenden Zu-
stand in der Regel zähflüssig (Belege: Die langsamen Kon-
turveränderungen, das Hindurchwandern der Kerne durch
enge Löcher usw.); nur in gewissen Ruhe- und Speicherungs-
organen (z. B. in Samen, Rhizomen) sind die Kerne wie das
übrige Protoplasma fast fest. Die Kerngrundflüssigkeit scheint
im allgemeinen keine besondere innere Gestaltungsfähigkeit
zu besitzen; sie verhält sich in der Regel wie eine beliebige
zähe Flüssigkeit. Die Gestalt des Kerns wird wahrscheinlich
vorwiegend von der Kerngrundflüssigkeit bestimmt. Diese
kann in vielen Fällen fällbare, gerinnbare Körper enthalten,
so dass in fixierten Präparaten der von denselben vorher
erfüllte Raum häufig ein feines Gerinnsel (das körnig, fä-
dig oder schaumartig sein kann) enthält. In anderen Fällen
dürfte der Gehalt an fällbaren Körpern so gering sein, dass
in fixierten Präparaten von dem Kernsaft nichts übrig ge-
blieben ist. Die relativen Lichtbrechungsverhältnisse der Kern-
grundflüssigkeit können wechseln. Unter Umständen sind die
Kerne im Leben ganz unsichtbar (Beispiel: Ältere Wurzel-
zellen von Vicia faba). Ferner kann die Kerngrundflüssig-
keit im Verhältnis zum Karyotin hell oder dunkel erscheinen.
Oder sie können beide auch dasselbe Brechungsverhältnis
zeigen (in älteren Kernen von Vicia oder in jüngeren Kernen
von Cucurbita sind daher die Karyotinstrukturen im Leben
unsichtbar; zu bemerken ist jedoch, dass Beleuchtungsver-
hältnisse bei dem Hervortreten oder Nichthervortreten von
Strukturen von grossem Einfluss sein können).

2. Das Karyotin. Im lebenden Zustand dürfte
das Karyotin immer sehr zähflüssig oder unter Umständen
sogar von gelatinöser Konsistenz sein. Direkte Beobach-
tungen und Messungen liegen zwar hier nicht vor, jedoch
lassen sich für diese Konsistenz des Karyotins eine Reihe
von indirekten Beobachtungen anführen, z. B. folgende:
Das Karyotin ist in der Interphase fein verteilt und fliesst
erst allmáhlich (in den betreffenden Kerntypen) zu Karyo-
somen zusammen; die Karyosomen kónnen sehr nahe anein-
ander liegen, ohne zu verschmelzen; eben dieselben Kórper
sind selten ganz rund, sondern in der Regel etwas unregel-
mässig; unter abnormen Bedingungen können Karyosomen

LUNDEGARDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGANGE. 3

usw. vakuolig aufgebläht werden; das Kerngerüst besitzt
häufig keine regelmässige Wabenstruktur. Mehrere dieser
Eigenschaften hängen damit zusammen, dass das Karyotin
im Gegensatz zu der Kerngrundflüssigkeit und der Nukle-
olarsubstanz eine ausgesprochene Gestaltungsfähigkeit
besitzt: Es ist m. a. W. in eminentem Grade »plasmatisch ».
Diese Gestaltungsfähigkeit kommt zwar erst in den Stadien
der Karyokinese zu voller Entfaltung, aber die obigen Tat-
sachen und andere Beobachtungen weisen darauf hin, dass
sie in der »Ruhe» nicht ganz erloschen oder latent ist. In der
Interphase ist sie schon ausgeprägter, denn hier kommen
Doppelfäden und dergleichen vor (vgl. unten).

Das Karyotin gerinnt, bei guter Fixierung und wenn
es in Klumpen (Karyosomen) vorkommt, kompakt, ohne
sich stark zusammenzuziehen (was wohl mit der relativen
Wasserarmut zusammenhängt), und wird dann stark farbeab-
sorbierend. |

Das Karyotin ist ohne Zweifel die wichtigste Substanz
des Kernes und auch die einzige, die in individuellen Kon-
figurationen auftritt. Wir wissen, dass die Konfiguration
desselben in verschiedenen Kernarten recht wechselnd sein
kann und dass man dabei verschiedene Typen zu unterschei-
den pflegt (siehe $ 2). Im Hinblick auf seine Rolle bei der Kern-
teilung und physikalisch betrachtet scheint das Karyotin
sich wie eine einheitliche Substanz zu verhalten. Rein mor-
phologisch pflegt man der Bequemlichkeit halber zwischen
Gerüst und Karyosomen zu unterscheiden und dies
haben wir so zu verstehen, dass das Karyotin sowohl fein
und emulsionsartig in der Kerngrundflüssigkeit vorkommt
wie unter Umständen auch in Klumpen auftritt. Es ist so-
gar nicht ausgeschlossen, dass Gerüst und Karyosomen che-
misch verschiedenartig wären, obwohl sie beide an der Chro-
mosomenbildung beteiligt sind.

3. Die Nukleolarsubstanz. In dem lebenden
Zustande scheint die Nukleolarsubstanz nicht besonders
zähflüssig zu sein. Sie tritt nämlich wenigstens bei höheren
Pflanzen immer in Tropfen oder physikalisch leicht verständ-
lichen Zustandsformen auf und zieht sich bei der Fixierung
recht stark zusammen. Im Innern der Nukleolen kommen
häufig kleine Vakuolen vor, und die Nukleolarsubstanz
wird — wie das Karyotin — bei der Fixierung stark farbeab-
sorbierend.

4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

$ 2. Speziellere Angaben über das Verhalten der Kern-
substanzen, besonders des Karyotins.

Wie schon genannt ist die Konfiguration des in der Kern-
grundflüssigkeit verteilten Karyotins wechselnd. In den
einzelnen Arten und bestimmten Entwicklungszustánden
pflegt aber die Konfiguration in der Hauptsache recht
konstant zu sein. Daher ist es möglich geworden, ge-
wisse Typen der Karyotinkonfiguration zu unterscheiden.
Da die Detailstruktur des Karyotins unendlich wechselnd
ist, so dass es wohl niemals zwei morphologisch ganz iden-
tische Kerngerüste gibt, so kann die Typenunterschei-
dung nur auf Hauptmerkmale fussen. Diese Hauptmerk-
male beziehen sich auf die allgemeine morphologische Zu-
standform des gesamten Karyotins. Man gibt darauf acht,
ob es nur in Gerüst oder zugleich in Karyosomen vorkommt,
ob das Gerüst aus groben oder feinen Elementen besteht,
ob die Zahl der Karyosomen konstant ist oder nicht, usw.
Wie gesagt gelten aber diese Merkmale oder Typen für Ker-
ne in gewissen Entwicklungszuständen oder besser ausge-
drückt: Der Typus tritt nur in bestimmten Entwicklungs-
zuständen des Kerns klar hervor. Im allgemeinen wählt
man daher zum Vergleich die »typischen», aber nicht
alternden Ruhekerne, denn die kürzeren Interphasen
sind einander häufig bedeutend ähnlicher.'

Verschiedene Typen der Ruhekerne Wir beab-
sichtigen hier nicht einen vollständigen Katalog zu geben.
Es sei nur auf einige theoretisch interessante Fälle hinge-
wiesen.

l. Kerne mit feinmaschigem Gerüstwerk ohne
Karyosomen. Dieser Typus scheint ziemlich verbrei-
tet zu sein. Unter den niedrigen Organismen findet man

! Und beim Altern treten besondere Prozesse ein, die auch die Mor-
phologie des Kerns beeinflussen. Eine nähere Präzisierung des Begriffs »ty-
pischer Ruhekern» ist allerdings schwierig zu machen. In besonderen Fällen
kann die Struktur recht lange in der typischen Form erhalten werden, in
andern Fällen geht sie schneller verloren. Wenn man sich aber immer an
wachsende Organe hält (z. B. Wurzelenden, jüngere Stengelteilen, junge
Antheren oder Samenknospen), so findet man typische Ruhekerne überall
da, wo die Teilung aber nicht das Wachstum der Zellen aufgehórt hat.

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 5

ihn nicht selten (Beispiel: Diatomeen, LAUTERBORN 1896).
Unter den höheren Organismen scheint er besonders häufig
bei den Pflanzen vorzukommen. Beispiele: Allium (1912 c,d),
Fritillaria (ROSENBERG 1904), Trollius (1909) und andere
Ranunculaceen, Lilium usw. Wir wollen den Typus im fol-
genden Alliwm-Typus nennen. Im Leben sehen die Kerne
des Allium-Typus bei schwächerer Vergrösserung gleich-
mässig körnig aus, bei starker Vergrösserung löst sich die
Körnigkeit in ein feines Faden-, Netz-, Maschen- oder Wa-
benwerk auf. Welches von diesen vier Epitheten am zutref-
fendsten ist, kann nicht gesagt werden. Die Hauptsache ist,
dass es sich hier um sehr kleine und miteinander anasto-
mosierende Karyotinelemente handelt (vgl. die Ausführun-
gen 1912 ec, S. 238, 255). Im fixierten Zustande kann man
nach Färbung der Struktur dieselbe genauer analysieren,
und man findet dabei, dass sie im einzelnen etwas wechselnd
sein kann. Es ist jedoch schwierig zu sagen, ob die Klein-
struktur nicht bei der Fixierung immer recht viel alteriert
wird (vgl. 1912 b, d). In fixierten Práparaten von Allium
beobachtet man in vielen Ruhekernen auch kleinere Klum-
pen im Gerüstwerk. Insofern nun diese Klumpen wirklich
präformiert sind (ich habe sie nicht im Leben gesehen), zeigt
dies, dass der Typus hier nicht immer rein auftritt.

2. Kerne mit gróber gebautem Gerüst. Unter
den! Tieren besitzen wir ein gutes Beispiel auf diesen Typus
in den Salamandra-Kernen (FLEMMING 1882, Rast 1885).
FLEMMING redet hier von einem Balkenwerk im Kern.
Selbstverstandlich kann man bei einem solchen grob gebauten
Gerüst unter Umständen auch von Klumpen reden, und da-
her bilden diese Kerne einen Übergang zu denjenigen, die
nur Karyosomen enthalten (Typus 5).

3. Kerne mit wechselnder oder “gemischter
Struktur. Ein klassisches Beispiel dieser Kernart sind
die Kerne der Spinndrüsen der Raupen (KORSCHELT
1890). Sie sind gelappt und jeder Lappen hat häufig eine
besondere Struktur. Ein anderes Beispiel bieten gewisse
Diatomeenkerne dar (LAUTERBORN 1896, S. 49). Eine beweg-
liche Struktur scheint bei gewissen Tierkernen vorzukom-
men (SCHLEICHER 1879). Selbstverständlich können Kerne
dieses Typus z. T. an den Allium-Typus gerechnet werden,

6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o S.

wenn nämlich die inneren Unterschiede nur klein sind (vgl.
oben).

4. Kerne mit Gerüst und einer wechselnden An-
zahl Karyosomen. Hierher dürften eine grosse An-
zahl Arten zählen. Wir sahen ja oben, dass schon der
Allium-Typus eine Tendenz zeigt, auch Karyosomen aus-
zubilden. Es leuchtet auch ein, dass es Anknüpfungen an den
dritten Typus gibt. Als ein typisches Beispiel der Kerne
mit sowohl Gerüst wie Karyosomen nennen wir Vicia (1912
c, d). Die Vieia-Kerne sind auch deshalb besonders interes-
sant, weil in ihnen die Zahl der Karyosomen zwar wechselt,
aber sich dennoch um eine gewisse Mittelzahl hält. Diese
Mittelzahl ist die Chromosomenzahl. Daher bilden die Vicia-
Kerne einen Übergang zwischen dem Allium-Typus und dem
Cucurbita-Typus (6). Im lebenden Zustande sieht das Ge-
rüst der Vicia-Kerne etwa so aus wie das Gerüst der Alli-
wm-Kerne. Die Karyosomen bei Vicia sind im Gerüst
eingebettet und unterscheiden sich von den Elementen des-
selben nur durch Grósse und Gestalt, nicht durch besonderes
Brechungsvermögen.

5. Kerne ohne Gerüst, nur mit Karyosomen-
Beispiele auf diesen Typus sind die von TELLYESNICZKY (1905)
untersuchten Triton-Darmepithelkerne. Die Zahl der Ka-
ryosomen ist hier wechselnd. Unter den Pflanzen könnte
man Cucurbita zu diesem Typus zählen, jedoch wird dieselbe
am besten als besonderen Fall betrachtet.

6. Kerne mit einer konstanten Karyosomen
zahl, die mit der Chromosomenzahl übereinstimmt.
Während wir bei den vorhergehenden Typen nur rein
morphologische Merkmale benutzt haben, kommt hier etwas
neues hinzu (vgl. auch Vieia), nämlich Zahlenverhältnisse.
Daher machen wir aus diesen Kernen einen besonderen
Typus, obwohl darin sowohl Kerne ohne Gerüst wie dem
Typus 4 ähnelnden vorkommen dürften. Es scheint jedoch
ein durchgehendes Merkmal der Kerne mit einer konstanten
Karyosomenzahl zu sein, dass ihr Gerüst jedenfalls recht
substanzarm ist. Typisch ist hier Cucurbita (1912 c, d).
Mehrere Fälle von derselben Art sind namentlich von Ro-
SENBERG (1904, 1909), dem Entdecker dieses Typus, erwähnt
worden (Capsella-Typus nach ROSENBERG).

7. Kerne mit ganz spezieller Struktur. Hier-

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGANGE. 7

her gehören die Kerne der Chironomus-Larve (BALBIANI 1881)
und der Ptychoptera-Larve (VAN GEHUCHTEN), wo das Karyotin
in Form eines Spiremfadens auftritt. Auch wären wohl
hier die Kerne gewisser besonders tátiger Zellen, wie in tie-
rischen Drüsen, in der Netzhaut, in gereizten Drosera-Tentakeln
usw. zu erwähnen. In diesem siebenten Typus kommt die
spezifische Gestaltungsfähigkeit des Karyotins mehr als
sonst in den Ruhekernen zum Ausdruck. Der Typus scheint
jedoch nicht sehr hàufig und nur in speziell ausgebildeten
Zelen vorzukommen.

Durch die sieben aufgezählten und kurz beschriebenen
Typen der Ruhekerne haben wir einen gewissen Blick auf
die Mannigfaltigkeit der Kernstruktur, d. h., vornehmlich
der Konfiguration des Karyotins, bekommen. Selbstver-
ständlich ist die obige Aufzählung keineswegs erschópfend
und berührt nur die Hauptsachen. Es leuchtet auch ein,
und wir haben es oben angedeutet, dass die verschiedenen
Typen keine scharf begrenzten sind, sondern dass sie durch
zahlreiche Übergänge verbunden werden.

Nachdem wir uns jetzt mit dem Aussehen der typischen
Ruhekerne beschàftigt haben, wollen wir einige Aufmerk-
samkeit auf die alternden Kerne und namentlich auf dieje-
nigen in Interphase richten.

A. Über die alternden Kerne kónnen wir uns kurz
fassen. Selbstverständlich muss die beim Altern einer Zelle,
eines Kerns, stetig in gewisser Richtung gelenkte Konstella-
tion der inneren Bedingungen auf die Morphologie der Kern-
substanzen rückwirken. Das Karyotin scheint allmählich
zu verschwinden, während die Nukleolen an Masse zunehmen.
Aber schon in der Kategorie der »typischen Ruhekerne»,
die in noch nicht besonders spezialisierten Zellen liegen, kann
man gewisse Veränderungen gewahren. Am besten halten
wir uns hier an die speziellen Beispiele, denn die Verände-
"rungen sind nicht überall gleich. Bei Alliwm und vielleicht
auch bei anderen Kernen dieses Typus pflegen, wie wir es schon
erwähnt haben, die älteren Ruhekerne (z. B. in der Wurzel-
haube) auch Klumpen zu enthalten. In Vicia, wo Karyo-
somen immer vorfindlich sind, werden diese mit der Zeit
häufig auffallend gross, während gleichzeitig das Gerüst-
werk mehr fädig und gerinnselig wird. In Fig. 6, Taf. I sehen
wir einen typischen Ruhekern aus dem Kalyptrogen von Vicia.

8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

Fig. 5 stellt einen älteren Ruhekern aus einem wachsenden
Stengel vor. Wir sehen hier etwa 12 Karyosomen, die z. T.
sehr gross sind. Auch in anderen Fällen hat man beim
Altern der Kerne eine Zusammenziehung des Karyotins
und ein Deutlicherwerden der Karyosomen auf Kosten des
Gerüsts beobachtet. Wir können das Verhalten so aus-
drücken, dass in dem ruhenden Kern eine Tendenz zum Lo-
kalisieren des Karyotins bemerkbar ist. Die alternden Kerne
stehen hier in deutlichem Gegensatz zu den Kernen in Inter-
phase.

B. Als Interphase habe ich (1912 d) den Zwischen-
zustand zwischen zwei aufeinanderfolgenden Teilungen be-
zeichnet. Sie leuchtet ein, dass es kein scharfer Unterschied
zwischen Interphase und typischem Ruhezustand gibt. Der
typische Ruhezustand ist eben ein Grenzfall und bedeutet
eine unendlich lange Interphase. Dessenungeachtet sind
die morphologischen Verschiedenheiten der Kerne in kurzer
Interphase und typischem Ruhezustand sehr bedeutend.
Sie gleichen sich mit der Verlängerung der Interphase aus,
und man bekommt daher in einer wachsenden Wurzel- oder
Sprosspitze alle Übergänge und mehrere zeitlich verschie-
dene Interphasezustände zu sehen.

Die Interphase ist, wie schon aus der Abfassung des
Begriffs hervorgeht, kein Endzustand, sondern ein Übergangs-
zustand. Sie gehört daher eher zur Karyokinese selbst als
zu den eigentlichen Ruhestadien. Die Konfiguration des
Karyotins — denn das Karyotin ist ja eben die charakteris-
tische Kernsubstanz — verräht Beziehungen zu den Teilungs-
stadien. Wir wollen jetzt nacheinander das Aussehen der
kurzen und der längeren Interphasezustände untersuchen
und halten uns dabei an unsere spezielle Objekte, Al-
lium, Vicia, Cucurbita, die, wie wir oben gesehen haben, als
Repräsentanten drei verschiedener (und der wichtigsten)
Kerntypen betrachtet werden kónnen.

a. Kurze Interphasen. Theoretisch liessen sich wohl
Interphasen von so unbedeutender Dauer denken, dass die
Chromosomen der Telophase direkt in die Prophase über-
gingen. In normalen Fällen ist aber etwas derartiges noch
nicht beobachtet worden. Es scheint, als ob die Zelle und der
neugebildete Tochterkern immer eine Wachstumsperiode durch-
machen müssten, und dies ist ja auch ganz natürlich, denn in

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER EEILUNGSVORGÄNGE. 9

der Regel muss zwischen zwei Metaphasen sowohl Plasma wie
Karyotin ihre Mengen verdoppeln. Nur in ganz speziellen
Fällen, wo es nicht notwendig ist, dass diese Regel eingehal-
ten wird, kann man Interphasen von einer solchen kurzen
Dauer zu sehen bekommen, dass die Chromosomen noch
zu unterscheiden sind.‘ Bei den Pflanzen liegt ein solcher
Fall zwischen den beiden Reifungsteilungen vor (GREGOIRE’S
Interkinese). In den vegetativen Meristemen und speziell in
den von uns vorwiegend untersuchten Wurzelspitzen müssen
aber die kürzesten Interphasen eine solche Länge haben,
dass mittlerweile der Rekonstruktionsvorgang recht weit
fortschreiten kann. Weil die Morphologie der kurzen In-
terphasezustände durch zahlreiche Übergänge mit derje-
nigen der typischen Ruhekerne verknüpft ist, sind auch nicht
alle Interphasen von demselben Typus, obwohl die Unter-
schiede weniger ausgesprochen als bei den typischen Ruhe-
kernen sind. Das allgemeine Merkmal der Interphase im
Gegensatz zum typischen Ruhekern steht damit im Zusam-
menhang, dass — wie oben erwähnt — der erstgenannte
Zustand wie ein Stadium des Teilungsvorgangs selbst betrach-
tet werden kann: Telophase und Prophase stossen ja hier
aufeinander und man findet daher die Merkmale beider wie-
der. In der Telophase findet ein Auflösen der Chromosomen,
ein Zerstreuen des in denselben angehäuften Karyotins statt;
in der Prophase macht sich im Gegenteil eine Tendenz zur
Lokalisation desselben bemerkbar. In den Interphaseker-
nen findet man in Übereinstimmung hiermit sowohl eine
recht weitgehende Zerstreuung und Zerkleinerung des Kary-
otins wie eine Anordnung desselben in Fäden und länglichen
Bildungen (vgl. die Merkmale der Prophase und Telophase,
Kap. 2 und 4). Man findet keine grossen Klumpen, kein
ganz feines Gerüstwerk aber Spuren einer Lokalisation
des Karyotins, die aber ganz das Gepräge der prophasi-
schen Lokalisation, nicht dasjenige der Lokalisation in altern-
den Kernen trägt. Denn die Karyotinanhäufungen sind
länglich oder fadenartig (vgl. Fig. 8, 9, 13, Taf. I, 28, Taf. II).

* Die Interphase ist wie die Telophase und Prophase kein scharf um-
schriebener Zustand. Es ist wohl überflüssig zu bemerken, dass wenn wir
von der typischen Morphologie des interphasischen Zustands sprechen, wir
immer den Zeitpunkt ins Auge fassen, bei welchem der telophasische Zu-
stand eben in den prophasischen übergeht.

10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

In anderen Arbeiten habe ich diesen Punkt ausführlich behan-
delt (1912 c, d). Im Zusammenhang mit den geschilderten
allgemeinen Verhältnissen bei der Karyotinverteilung in den
Interphasekernen steht auch die Tatsache, dass in den Kern-
arten, deren Ruhekerne zum Typus 6 (siehe oben) zählen,
die Zahl der beobachteten Karyosomen in der Interphase
grösser als die Chromosomenzahl ist. Diese Verhältnisse
wurden bei Cucurbita näher verfolgt (vgl. Fig. 28, die einen
Interphasekern vorstellt, mit dem in Fig. 27 abgebildeten
Ruhekern; die beiden Kerne sind ganz). |

6. Làngere Interphasen. Diese nehmen selbstver-
ständlich eine Mittelstellung zwischen den kurzen Interpha-
sen und den typischen Ruhekernen ein. Man findet sie in
den sieh etwas langsamer teilenden Zellen der Wurzelspit-
zen. Weil in den làngeren Interphasen schon die für den
typischen Ruhezustand charakteristischen Tendenzen (vgl.
oben unter A) zu wirken begonnen haben, findet man hier
bei den betreffenden Kernarten einen recht deutlichen Ge-
gensatz zwischen Karyosomen und Gerüst. Das Gerüst ist
freilich etwas lockerer und fädiger und die Karyosomen sind
schmächtiger als in typischer Ruhe. Wichtig ist es, dass
die Karyosomen zumeist länglich ausgezogen sind (vgl. Fig.
12, 17, Taf. I). Ihre Zahl stimmt in den längeren Interpha-
sen auch besser mit der Chromosomenzahl überein (d. h.
in dem Vicia- und bes. dem Cucurbita-Typus); eine so hohe
Konstanz wie in den typischen Ruhekernen wird aber sogar
nicht bei Cucurbita auch nur annähernd erreicht. Bei Allium, wo
Karyosomen in typischer Ausbildung fehlen (vgl. oben), wird
natürlich der morphologische Unterschied zwischen Ker-
nen in Interphase und typischer Ruhe nicht so ausgeprägt.
Auch hier gilt aber die Regel, dass in den Interphasen die
Karyotinelemente z. T. in länglichen, bezw. fädigen Bildun-
gen oder Zügen angeordnet sind (vgl. Fig. 1, Taf. I). Man kann
bei Allium auch längliche Klumpen in der Interphase antref-
fen; das Gerüst ist ja nicht so fein wie in typischer Ruhe.

Bei stetiger Verlängerung der Interphase gehen die
Kerne in den typischen Ruhezustand über, dessen Merkmale
wir oben geschildert haben.

Allgemeines und Zusammenfassendes. Aus un-
serer obigen kurzen Besprechung der Interphasen und be-

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 11

sonders der typischen Ruhezustände des Kernes erhellt, wie
verschiedenartig die Konfiguration des Karyotins sein kann.
Ja, es herrschen Verschiedenheiten nicht nur betreffs des
qualitativen morphologischen Charakters sondern auch be-
treffs quantitativer, nämlich Zahlenverhältnisse. Es scheint
mir geeignet zu sein, diese zwei Dinge auseinanderzuhalten.
Alle Variationen der Konfiguration des Karyotins beruhen
selbstverständlich auf entsprechend verschiedenen Konstella-
tionen der inneren (namentlich der intranuklearen) phy-
sikalischen und chemischen Bedingungen. Aber bei Variatio-
nen, wie z. B. in den Kernen vom Typus 1—3 (s. oben), kann
es sich nur um so einfache Verhältnisse wie Verschiedenhei-
ten der Karyotinmenge, der Grenzflächenspannung zwischen
Karyotin und Kernsaft, der Konsistenz des ersteren usw.
handeln, während bei Variationen, die auch Zahlenverhält-
nisse berühren, wahrscheinlich etwas tiefer liegende Verhält-
nisse mit hineinspielen. Wenn es auch keine Verschieden-
heit der Bedingungen der Art nach bedeutet, so dürften wir
es hier jedoch mit Verschiedenheiten dem Grade nach, d. h.
mit oberflächlicher und tiefer liegenden Verschiedenheiten
zu tun haben.

Als sehr wichtiger Umstand ist zu betonen, dass alle
diese z. T. recht beträchtlichen Verschiedenheiten in der Mor-
phologie des Kernes gar keine Bedeutung für den Verlauf
der Kernteilung haben. Wir haben ja gesehen, dass in der-
selben Art die kürzeren und die längeren Interphasen und
Ruhezustände recht verschiedenartig aussehen können. Und
dies nicht nur betreffs der allgemeinen Konfiguration, sondern
auch betreffs der Zahlenverhältnisse der Karyosomen. Also
können wir folgern, dass die Zahlenverhältnisse der Karyo-
somen gar keine prinzipielle Bedeutung für den Verlauf der
Chromosomenbildung haben (vgl. Kap. II). Dies geht
schon aus der Tatsache hervor, dass, nach dem was ich an
Vicia und Cucurbita gefunden habe, die »chromosomenzähli-
gen Karyosomen» eben erst in dem typischen Ruhezustand
auftreten, während ihre Zahl in den kürzeren Interphasen
wechselnd ist. Wir können die Kerne mit chromosomenzähli-
gen Karyosomen wie einen Grenzfall auffassen, der erst in
den typischen Ruhekernen unter allen Umständen realisiert
werden kann; aber auch in diesen Kernen wird der Fall, wie
wir wissen, nur in gewissen Arten realisiert. Es handelt

12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 8.

sich hier offenbar eher um eine Ausnahmeerscheinung als
um einen regelmässig auftretenden Fall. Für gewisse the-
oretische Fragen ist aber eben dieser Grenzfall besonders
interessant.

$ 3. Wichtige Einzelheiten der Kernstruktur.

Wie wir vorher genannt haben, kann man unter den
Ruhekernen und auch unter den Interphasen nicht nur meh-
rere Typen unterscheiden, sondern die Struktur ist aus-
serdem, was die Einzelheiten anbetrifft, zufälligen Variatio-
nen ausgesetzt. Da nun sogar die grossen Variationen, die
uns zu der Aufstellung von mehreren Typen und Unterschei-
dung mehrerer Phasen veranlasst haben, anscheinend ohne
wesentlichen Einfluss auf die Mechanik der Kernteilung
sind (vgl. Kap. 2), muss dasselbe natürlich auch für die klei-
nen Variationen gelten. Wir wollen uns daher mit den letz-
teren nicht näher beschäftigen und können um so mehr auf
ein Eingehen auf dieselben verzichten, als sie recht schwie-
rig zu fixieren und genau zu beobachten sind (siehe $ 4). In
dem folgenden wollen wir nur zwei Punkte erwähnen, die,
obwohl sie zu den Einzelheiten der Kernstruktur zählen, denn-
noch von Wichtigkeit sind. |

I. Der Unterschied zwischen Karyosomen und
Nukleolen besteht darin, dass die letzteren fast immer
rund, ellipsoidisch oder bisquitförmig sind, d. h. sich wie
beliebige Tropfen verhalten, und ein recht starkes Bre-
chungsvermögen besitzen, während die Karyosomen dasselbe
Brechungsvermögen wie das Gerüst haben (s. $ 1) und in
der Regel unregelmässig sind. Unter den höheren Pflanzen
und besonders in den von uns untersuchten kommt fast
nimmer der Fall vor, dass man Nukleolen und Karyosomen
verwechselt. Sie unterscheiden sich hier auch zumeist an
Grösse, und die Nukleolen ziehen sich bei der Fixierung in
der Regel zusammen (s. $ 4), so dass sie mit dem Gerüst nicht
so intim wie die Karyosomen verbunden zu sein scheinen.
Es herrscht also ein morphologischer Unterschied zwischen
diesen beiden Arten von Bildungen. Dagegen scheint es, als ob
der Nukleolus unter Umständen mit den Fäden des ihm dicht
umgebenden Gerüsts z. T. verklebt wäre. Diese eventuelle

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 13

morphologische Verbindung hat aber nichts mit einer gene-
tischen Beziehung zu tun — wie es die karyokinetischen Sta-
dien lehren.

I. Dualistische Erscheinungen. Diese müssen
wir als sehr wichtig betrachten. Es handelt sich um fol-
gendes. In den typischen Ruhekernen beobachtet
man nicht selten, dass in den Typen, die mit Karyosomen ver-
sehen sind, diese längsgespaltet erscheinen (vgl. Fig. 7, 17,
27). In den Interphasen findet man sehr häufig und sogar
in der Regel entweder längsgespaltene Karyosomen, bezw.
längliche Karyotinansammlungen (vgl. Fig. 12, 30) oder Dop-
pelfäden (vgl. Fig. 1, 8, 9, 13). Das Karyotin zeigt m. a. W.
eine ausgesprochene Tendenz, sich dualistisch anzuordnen.
Diese dualistische Anordnung soll aber zunächst nicht mit
den bei den heterotypischen Prophasen beobachteten »Paa-
rungen» verwechselt werden. Durch Zählungen kann man
sich davon überzeugen, dass die längsgespaltenen Karyoso-
men nicht aus echten Paarungsvorgängen freier Klumpen
hervorgegangen sind, und dasselbe erfährt man bei verglei-
chender Untersuchung der Fälle mit »Doppelfäden». Diese
Tendenz des Karyotins, sich in den einzelnen Ansammlungen
doppelt oder dualistisch anzuordnen, ist anscheinend eine
durchgehende Erscheinung, die, wie es sich gezeigt hat, im
Zusammenhang mit den in der Karyokinese beobachteten
Chromosomenspaltungen steht, aber auch unabhängig von
der Karyokinese, in den typischen Ruhekernen, auftreten
kann.

Die morphologische Analyse hat uns also jetzt mit zwei
Erscheinungen bekannt gemacht, die sehr tief in der Organi-
sation des Kerns zu stecken scheinen: Die Zahlenverhältnisse
der Karyosomen und die dualistische Verteilung des Kary-
otins. Von diesen waren die chromosomenzähligen Kary-
osomen in karyokinetischer Hinsicht gleichsam nur wie eine
»Luxuserscheinung» anzusehen; auch die dualistische Ver-
teilung kann eine Luxuserscheinung sein, nämlich in den
typischen und alternden Ruhekernen; in den Interphasen
steht sie aber in engstem Zusammenhang mit den Chromo-
somenteilungen und gewinnt hier eine grosse Bedeutung.
Wie alle Strukturerscheinungen im Kern, so ist auch die
dualistische Verteilung des Karyotins Variationen unter-
worfen. Sie kann stärker oder schwächer hervortreten. Aber

14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o 8.

die Fähigkeit ist immer da, und setzt in der Prophase ohne
Ausnahme bei allen Chromosomenanlagen ein. Mit dem
Altern des Kerns scheint die dualistische Verteilung schwä-
cher zu werden (man beobachtet in den typischen Ruheker-
nen keine so ausgesprochenen »Doppelkaryosomen» wie in
den Interphasen), obwohl sie sich zumeist fortwährend kennt-
lich macht.

Über die erste Entstehung der dualistischen Ver-
teilung (der Doppelkaryosomen und -Fäden also) werden
wir in Kap. II eingehendere Angaben machen. Wir werden
sehen, dass, was die Interphasen anbetrifft, die erwähn-
ten Verteilungserscheinungen des Karyotins zum grossen
Teil durch einen Spaltungsvorgang der Tochterchromoso-
men geschaffen werden. Diese interessanten Entdeckungen
können aber nicht die Möglichkeit ausschliessen, dass auch
dualistische Anordnungen, z. B. in der Prophase, spontan
entstehen könnten, dass sich die Karyotinteilchen des Ge-
rüsts m. a. W. gespalten oder gepaart würden. Wenn es
somit nicht ausgeschlossen ist, dass die dualistische Vertei-
lung, morphologisch betrachtet, in mehr als einer Weise ent-
stehen könnte, so kann dies jedoch nicht überraschen. Denn
die energetischen und stofflichen Verhältnisse, die die duali-
stischen Erscheinungen hervorbringen, stellen, wie gesagt,
eine sehr wichtige und bedeutende Eigenschaft des Kerns
bezw. des Karyotins vor, und morphologisch etwas unähn-
lich aussehende Erscheinungen können sehr wohl in physio-
logischer Hinsicht gleichbedeutend sein.

$ 4. Bemerkungen über die Fixierung.

Über die Fixierungsverhältnisse habe ich ausführlich
in einer theoretischen Arbeit (1912 b), sowie in den Arbeiten
1912 d und e berichtet. Zusammenfassend sei hier bemerkt,
dass, besonders was die ruhenden Kerne und Interphasen
anbetrifft, man niemals eine völlig naturgetreue Fixierung
erzielen kann. Sogar durch die Flüssigkeit, die sich im all-
gemeinen am besten bewährt hat, nämlich die FLEMMING’sche,
werden Alterationen des fein strukturierten Gerüstwerks
hervorgerufen. In anderen Flüssigkeiten können die Altera-
tionen sehr bedeutend werden, so dass die Kerne für das nä-

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 15

here Studium nicht benutzt werden können. Man beachte
z. B. die Fig. 10, Taf. I, die einen in Carnoy’scher Flüssig-
keit fixierten typischen Ruhekern von Vieia faba darstellt.
Zu den Flüssigkeiten, die ausser FLEMMING die Strukturen
leidlich gut erhalten (wir stützen uns hier auf Vergleichungen
mit lebendem Material; siehe 1912 b), zählen MERKEL, HER-
MANN und ZENKER. In Fig. 7 und 12 sind zwei MERKEL-
fixierte, in Fig. 13 ein HERMANN-fixierter Kern wiedergegeben.

Da die Wirkungsweise der gebräuchlichen Fixierungs-
mittel sicherlich sehr kompliziert ist (siehe 1912 b I), kann
bei anderen Objekten die Reihenfolge derselben eine andere
sein. Ein Beispiel haben wir in Cucurbita, wo die KArsER'sche
Flüssigkeit, die Alliwm und Vicia recht schlecht fixiert, die
Struktur der Kerne gut erhält (siehe Fig. 27, 28, Taf. II).

Wie die Struktur der Kerne bei der Fixierung im Ein-
zelnen alteriert wird, ist hier nicht der Ort auseinanderzu-
setzen. Allgemein betrachtet bestehen die Alterationen in
Volumen- und Gestaltsveránderungen der Elemente des Ge-
rüsts, Spalthälften werden verklebt, das Karyotin kann zu-
sammenfliessen und abnorme Klumpen oder auch vakuo-
lige Scheiben bilden (vgl. Fig. 14, Taf. I, 18, Taf. II) usw.
Selbstverstándlich sind bei einem vielzelligen Gewebe, wie
es z. B. die Wurzelspitze vorstellt, die peripherischen und die
zentralen Partien bei der Fixierung verschiedenen Altera-
tionen ausgesetzt. In die zentralen Partien kann ja das Fixie-
rungsmittel nicht so schnell eindringen und sofort tötend
wirken. Hier findet man dementsprechend artifizielle Struk-
turen, die durch ein lokales Zusammenfliessen und eine Va-
kuolisation des Karyotins entstanden sind (vgl. die am Ve-
getationspunkt, bezw. im Plerom belegenen Kerne in Fig.
8/79/15; 16).

Eine vergleichende Analyse hat nun in jedem Fall zu
entscheiden, wie viel man sich auf die fixierte und gefürbte
Struktur eines Kerns verlassen kann — häufig kann der
Grad der Naturgetreuheit, namentlich betreffs der Einzel-
heiten, nur ungefáhr angegeben werden. Es ist jedoch wich-
tig zu bemerken, dass unsere besten Fixierungsmittel —
wie ein Vergleich mit dem lebenden Zustande lehrt — unter
sonst günstigen Verhältnissen die Hauptmerkmale der Kern-
struktur verhältnismässig gut erhalten. Karyosomen dürf-
ten bei guter Fixierung nicht künstlich entstehen, die dua-

16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

listische Verteilung des Karyotins (vgl. $ 3) und der Haupt-
charakter des Gerüsts werden leidlich gut erhalten. Die
oben erwähnten Typen und Zustände der Kerne (s. $ 2) kön-
nen m. a. W. auch an fixierten Kernen studiert werden. Was
die dualistische Verteilung des Karyotins in Ruhezuständen
und Interphasen anbetrifft, so haben wir dieselbe nur an
fixierten Kernen studieren können. Ich bin aber überzeugt,
dass eine dualistische Verteilung nicht bei der Fixierung
entstehen kann, während es andererseits sehr wahrscheinlich
ist, dass sie z. T. durch die Fixierung zerstört wird.

Kap. II. Die Karyokinese.
$ 1. Die Bildung der Chromosomen.

Diese Erscheinungen wurden ausführlich in meiner Ar-
beit 1912 d geschildert. Hier wollen wir sie nur zusammen-
fassend erwähnen (vgl. auch 1912 c).

Allgemeiner Charakter des Chromosomenbil-
dungsvorgangs. Die Chromosomen, welche zumeist in
relativ konstanter Zahl und Gestalt auftreten, sind iso-
lierte Karyotinbildungen, welche in der Regel aus einem recht
gleichmässigen Gerüst hervorgegangen sind. Es handelt
sich also bei der Chromosomenbildung um eine ausgesproche-
ne und in bestimmter Weise stattfindende Lokalisation des
Karyotins, indem sich dasselbe an einer Anzahl Orten im
Kern ansammelt. Es leuchtet ein, dass die Anfangsstadien
dieses Vorgangs in morphologischer Hinsicht einen je nach den
verschiedenen Typen des Karyotingerüsts etwas verschiede-
nen Charakter annehmen müssen. Wir wollen im folgenden
eine kurze Beschreibung der jungen Prophasen, wie sie in
den von mir untersuchten Allium, Vicia und Cucurbita ver-
laufen, machen. Wie vorhin erwähnt, entsprechen die Kerne
dieser drei Pflanzen einigen der wichtigsten Ruhekern- und
Interphasetypen.

1. Allium cepa. Die Ruhekerne und längeren Interpha-
sen enthalten (s. Kap. I, $ 2) ein recht feines, gleichförmiges
Gerüst ohne Karyosomen. In der Prophase beobachtet man,
wie die Gleichförmigkeit des Gerüsts allmählich aufgehoben
wird, indem längere Züge auftreten, die noch wie das Ge-

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 17

rüst beschaffen sind, aber untereinander nur durch wenige
Anastomosen verbunden werden (siehe Fig. 1, Taf. I). Es
geschieht also eine Art Konzentration oder Lokalisation
des Karyotins, indem an gewissen Stellen die Anastomosen
verschwinden, bezw. die Maschen oder Waben sich zusam-
menziehen. In den kürzeren Interphasen bei Allium war
schon eine gewisse Lokalisation vorhanden, indem das Ka-
ryotin längliche Ansammlungen bildete und überhaupt we-
niger fein verteilt war. In der Prophase wird diese »Prä-
lokalisation» bei der Chromosomenbildung benutzt, indem
die neuen Spiremfäden an die schon vorhandenen und aus
der Telophase stammenden Chromosomenüberbleibsel an-
setzen und überhaupt eine Fortsetzung und weitere Ausbil-
dung der nur fragmentarisch vorhandenen Lokalisation statt-
findet. |

2. Vicia faba. Die Variationen der jungen Prophase-
stadien werden hier in Ubereinstimmung mit der grösseren
Mannigfaltigkeit der Gerüstkonfiguration recht bedeutend.
In den typischen Ruhekernen und längeren Interphasen
war ein Gerüst und eine wechselnde Anzahl Karyosomen
(im Mittel etwa 12) vorhanden. In der Prophase wird
das Gerüst in ähnlicher Weise wie bei Allium verän-
dert, ausserdem werden die Karyosomen, nachdem sie sich
verlängert haben, in die Spiremfäden aufgenommen (Fig.
12, Taf. I, 18, Taf. II). Dieses Verhalten der Karyosomen
ist besonders interessant, kann aber hier nicht im einzelnen
geschildert werden. Schon das Vorhandensein von einer be-
grenzten Anzahl Karyosomen bedeutet eine Art von Prälokalisa-
tion des Karyotins. Es ist moglich, dass die Spiremfaden-
bildung eben an den Karyosomen (durch ihre Verlängerung)
beginnt, da diese Kórper aber keine konstante Zahl besitzen,
können sie nicht wie »Zentren für die Chromosomenbildung »
aufgefasst werden. Ausserdem lehrt namentlich das nühere
Studium der Interphasen, dass die Chromosomenbildung
bei unvollstándiger Ausbildung der Karyosomen gleich gut
vor sich geht. Es herrscht also keine prinzipielle Verschieden-
heit zwischen der Chromosomenbildung aus einem Gerüst
oder bei Vorhandensein von Karyosomen. Die Mechanik
des Vorgangs bekümmert sich wenig um die spezielle Morpho-
logie des Kerngerüsts. Die Ursachen der Chromosomen-

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 8. 2

18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 8.

bildung sind bedeutend tiefer als in bloss morphologischen
Verhältnissen verlegt.

In den kurzen Interphasen findet man wie bei Allium
Doppelfäden und längliche Ansammlungen aus Karyotin.
Diese werden hier wie dort bei der Chromosomenbildung
benutzt. Sie stellen eine Art unvollständiger Verbindungs-
glieder zwischen Telophasechromosomen und Prophasechro-
mosomen vor (vgl. Fig. 8, 9, 13, Taf. II).

3. Cucurbita pepo. Hier ist in den typischen Ruheker-
nen und langen Interphasen eine fast konstante Anzahl
Karyosomen (= Chromosomenzahl) vorhanden. In diesem
Grenzfall ist also eine besonders weitgehende Pralokalisa-
tion des Karyotins vorhanden. In der Prophase verlän-
gern sich die Karyosomen und bilden kurze Spiremfaden oder
eher -Stabchen, und da auch die Chromosomen sehr klein
sind, so stellt die Chromosomenbildung bei Cucurbita einen
morphologisch sehr einfachen Vorgang vor. Zu bemerken
ist aber, dass ganz die namlichen Stadien wie bei den ande-
ren Pflanzen durchgelaufen werden. Die Mechanik ist in
allen Fallen in den Hauptsachen dieselbe.

Man könnte nach dem Gesagten geneigt sein, die Kary-
osomen bei Cucurbita und ähnlichen Pflanzen wie wahre
»Chromosomenzentren» aufzufassen. Nach meiner Meinung
wäre aber eine solche Auffassung und Benennung recht un-
geeignet. Denn es handelt sich hier nur um einen sicher
nicht häufig auftretenden Grenzfall (vgl. S. 11). In kürze-
ren Interphasen bei Cucurbita ist die Zahl der Karyoso-
men im allgemeinen nicht unerheblich grösser als die Chro-
mosomenzahl: Hier kann also von »Chromosomenzentren»
keine Rede sein, und daher ist es am besten, wie wir es oben
getan haben, die Fälle mit chromosomenzàhligen Karyo-
somen wie Grenzfàlle zu betrachten, wo die Ursachen, die
für das Entstehen einer bestimmten Anzahl Chromosomen
verantwortlich sind, schon in dem Ruhezustand eine vollkom-
mene Lokalisation des Karyotins hervorgebracht haben.
Es gibt m. a. W. keine körperlichen Chromosomenzentren,
es gibt nur eine inhärente Tendenz zu bestimmter Lokali-
sation des Karyotins. '

Wenn somit die früheren Prophasestadien, infolge der
verschiedenen Prälokalisation des Karyotins, einen morpholo-

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 19

lisch wechselnden obwohl essentiell gleichbedeutenden und
mechanisch übereinstimmenden Charakter besitzen, gilt da-
gegen von den späteren Stadien der Prophase, dass hier die
chromosomenbildenden Tendenzen alle die aus der Prälokali-
sation entspringenden Besonderheiten überwunden haben:
Die Chromosomen bilden gleichdicke und regelmässig verteil-
te Schlingen, die sich allmählich verkürzen und verdicken.

Die prophasische Längsspalte in den Chromo-
somen. Der Doppelbau der Chromosomen steht im gene-
tischen Zusammenhang mit der in Kap. I $ 3 besprochenen
dualistischen Verteilung des Karyotins. Da, wie wir erwähnt
haben, diese Verteilung, diese Doppelerscheinungen in den
Ruhezuständen und besonders in den Interphasen regelmäs-
sig auftreten, kann man ohne Bedenken sagen, dass in den
meisten Fällen die Doppelheit der Spiremschlingen schon
in der Interphase angelegt war. Diese Tatsache, von der-
selben man sich durch genaue und vergleichende Untersu-
chung der frühesten Entwicklungsstadien des Spirems über-
zeugen kann, besagt aber nicht, dass die Längsspalte der Chro-
mosomen in allen Fällen und ausnahmsweise schon vor der
Prophase angelegt würde. Erstens kann die »Anlage» nur
einen Teil der Chromosomen betreffen (vgl. oben), denn auch
nach kürzeren Interphasen werden diese zum grossen Teil
aus einem Gerüst herausdifferenziert und bauen sich nur
zum Teil von den präformierten Doppelbildungen auf; daher
muss auch in der Prophase eine Anordnung in doppelte
Ansammlungen (Fäden) stattfinden; die in der Interphase
nur fragmentarisch vorhandene dualistische Anordnung wird
gleichzeitig mit der immer ausgeprägteren Lokalisation
des Karyotins vervollkomnet. Aber ausserdem dürfte in
vielen Fällen, wo gar keine Prälokalisation des Karyotins
vorfindlich ist oder doch nur einige Chromosomen betrifft,
so dass mehrere derselben aus einem gleichförmigen Gerüst
ganz und gar »neu» entstehen, eine wirkliche spontane dua-
listische Anhäufung bezw. Längsspaltung des Karyotins
jedes Chromosoms stattfinden. Und die Erfahrung lehrt,
dass die Längsspaltung, bezw. Doppelanordnung schon sehr
früh, eben in den ersten Stadien der Ausbildung der Chromo-
somen vor sich gehen muss. Ebendaher ist es schwierig zu
entscheiden, ob wir es mit einer Längsspaltung oder ei-
ner Paarung der Kleinteile, die sich bei der Chromoso-

20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

menbildung aneinander lagern, zu tun haben. Daher habe
ich die neutrale Benennung dualistische Anhäufung des
Karyotins für diese sehr durchgehende Erscheinung benutzt,
obwohl sie vielleicht in morphologisch verschiedener Weise
erzielt werden kann; wie ich S.14 bemerkt habe, stellt aber eine
ev. variierende morphologische Genese kein Argument gegen
die Einheitlichkeit eines Vorgangs dar. Wir wollen hier
nicht weiter in diesen interessanten und wichtigen, aber schwie-
rigen und komplizierten Fragen vordringen, die ich ausführ-
licher anderorts (1912 d) besprochen habe (vgl. Kap. IV).

Wie schon in dem Vorhergehenden angedeutet wurde,
ist es schwierig, die ersten Anfänge der Spirembildung und
der dualistischen Anordnung des Chromosomenmaterials zu
verfolgen. Man stösst hier namentlich auf methodische
Schwierigkeiten (vgl. Kap. I $ 4), die sich wohl niemals
ganz beseitigen lassen. Auch am lebenden Material ist
das genaue Detailstudium der jüngsten Prophasestadien
fast unmöglich. Eins ist aber sicher, dass nämlich die Dop-
pelheit der Chromosomen immer schon bei der Anlage dersel-
ben in den meisten Fällen vorhanden ist. Jedenfalls geschieht
die Längsspaltung sehr früh. Der Vorgang hat folglich wenig
Ähnlichkeit mit den angeblichen »Chromomerenspaltungen »,
die mehrere Forscher beschrieben haben. In meinen Objek-
ten waren die fertigen Chromosomen und Spiremfáden ganz
glatt, eine künstliche Aufteilung derselben in »Chromomeren »
konnte ich aber nach gewisser Fixierung und Färbung be-
obachten (vgl. 1912 b, d). Aus dem oben gesagten erhellt,
dass die Spaltungsvorgänge der Chromosomen oder die dua-
listische Anháufung des Karyotins Erscheinungen sind, denen
man heute eine wesentlich andere Bedeutung als früher zu-
schreiben muss; und die Mechanik derselben muss recht tief
begründet sein. Eine Spaltung vorgebildeter »Chromatin-
scheiben» wäre ja ein mechanisch ziemlich einfacher Vor-
gang; allein wenn wir sehen, dass die Doppelanordnung
schon in den frühesten Stadien beginnt, wo das Karyotin
durchgehends fein verteilt ist und von einer Spaltung von
»Chromomeren» keine Rede sein kann, verstehen wir, dass
»Spaltung» hier ein zu enger und oberflächlicher Begriff
ist, und dass es sich um eine allgemeine, durch die Eigenschaf-
ten des Karyotins bedingte Anordnung derselben in
doppelte Fäden, bezw. Klumpen handeln muss. Der Vor-

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 21

gang hat also wenig mit der speziellen Kernmorphologie
zu tun. Er ist von vorwiegend physiologischem Charakter.

Die Längsspalte der Spiremfäden erhält sich während
der ganzen Prophase. Es findet keine Wiederverschmelzung
der Hälften statt. Höchstens tritt in dem Stadium des »dich-

Textfig. 1. Zelle von Vicia faba mit Chromosomenknäuel kurz nach der

Membranauflósung. Die Chromosomenschlingen sind deutlich gespalten.

Der Knäuel liegt in der durch einen Fadenmantel begrenzten Spindelsub-
Stanz. FLEMMING-Fixierung. Fuchsinfärbung (altes Präparat).

ten Knäuels», d. h. bei der Membranauflösung eine Annä-
herung der Hälften aneinander, eine Verengung der Spalte
ein.

Allgemeiner Charakter des Spirems. Die spe-
zielle Morphologie des Spirems, die durch Gestalt und
Zahl der einzelnen Fäden bestimmt wird, kann bekanntlich
sehr wechselnd sein. Wir wollen uns hier nicht mit dieser

22 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND J2. w:o 8.

an und fär sich interessanten Tatsache beschäftigen, nur
beiläufig erwähnen, dass auch in solchen Fällen wie bei Cu-
curbita, wo die Chromosomen sehr klein und isodiametrisch
sind, ein ebenso charakteristisches Spiremstadium wie bei
Kernen mit langen Chromosomen durchlaufen wird. Dies
lehrt, dass die Verlängerung der Karyotinelemente in der
Prophase ein anscheinend tief begründeter und unerlässlicher
Vorgang ist.

Vor allem wichtig ist die Tatsache, dass das Spirem
diskontinuierlich ist und aus ebenso vielen Elementen besteht,
wie es Chromosomen in der Metaphase gibt. Ich habe dies
bei Allium, Vicia und Cucurbita durch Zählen der freien
Schlingen im intakten Kern feststellen kónnen.

Die Lageveränderungen der Chromosomen nach
der Membranauflósung und in der Metakinese übergehen
wir hier (vgl. Textfig. 1 und 2); diese Stadien werden in
der Arbeit 1912 e ausführlich geschildert.

Die Chromosomenzahl in dem Aquatorialplatten-
stadium wurde durch zahlreiche Záhlungen an Allium
und Vicia festgestellt. Es zeigte sich, dass die Zahl der
Chromosomen bei Allium konstant 16 ist. Bei Vicia ist aber
die Chromosomenzahl nicht vollständig konstant: In den
meisten Fällen fand ich 12 Chromosomen, in anderen Fäl-
len war aber die Zahl etwas grösser oder kleiner. Zum Teil
dürfte die schwankende Zahl bei Vicia mit der hier ausge-
sprochenen Endverklebungstendenz der langen Chromoso-
men zusammenhängen. Ein anderer hier zu berücksichti-
gender Umstand ist die Quersegmentierung der Chromo-
somen (s. unten). Aber auch wenn man diese Verhältnisse
mit in Rechnung nimmt, so steht es fest, dass die Chromo-
somenzahl bei Vicia nicht ganz konstant ist.

* Auch in anderen Fällen sind nicht völlig konstante Chro-
mosomenzahlen aufgefunden worden, und man hat wohl
anzunehmen, dass die Bedingungen, die das Entstehen einer
Anzahl Chromosomen in jeder Prophase bestimmen, nicht
ganz einfach und durchaus »erblich fixiert» sind. Der
auffallend sehr hohe Konstanz der Zahl bei Allium, sowie
der wichtige Umstand, dass auch in den typischen Ruhe-
kernen das Karyotin in gewissen Kerntypen in ebensoviele
Klumpen gesammelt wird wie es Chromosomen in der Prophase
entstehen, deutet aber entschieden darauf hin, dass wir es

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 23

hier mit einer fundamentalen Eigenschaft des Kerns, bezw.
des Karyotins zu tun haben. Und diese Eigenschaft äussert
sich in einer Tendenz des Karyotins, sich in einer bestimmten
Anzahl Chromosomen zu sammeln; wie wir wissen, kann bei
gewissen Kerntypen diese Tendenz auch in dem Ruhezustand
tätig sein. Offenbar wirken nun unter Umständen, wie bei

Textfig. 2. a und b. Chromosomenschlingen aus dem Spirem von Vicia

faba. c. Ein Tochterchromosom in Anaphase von Vicia faba. Es ist

deutlich gespalten und die Spalthälften sind umeinander gedreht. d. Kern

in Spiremstadium von Ranunculus sceleratus. Das Gerüst hat eine gewisse

Ähnlichkeit mit dem heterotypischen Prophasegerüst. Alle Figuren nach

FrnEMWMING-Prüperaten. a, b, d nach Hämatoxylinfärbung, c nach Fuchsin-
färbung (altes Präparat).

Vicia, andere variable Verhältnisse in irgend einer Weise
beeinträchtigend auf diese Tendenz, so dass auch die Chro-
mosomenzahl mehr oder weniger variabel wird. Man könn-
te sogar diese Fälle mit den Kerntypen, die eine schwankende
Karyosomenzahl besitzen, vergleichen, obwohl das Schwan-
ken der Chromosomenzahl wohl niemals besonders
gross wird (vgl. 1912 e); die karyotinlokalisierenden Be-

24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

dingungen, bezw. Tendenzen sind m. a. W. in der Prophase
durchgehends konstanter als in dem Ruhezustand; sie erreichen
dort ihren Höhepunkt; und offenbar dienen sie in der Pro-
phase, bezw. der Karyokinese erst ihren eigentlichen Zweck,
nämlich durch Konstanz und Beschränkung der Zahl die
Mechanik der Teilung recht unfehlbar zu machen.

Oben haben wir einen Umstand erwähnt, der wohl das
Zählen der freien Chromosomen erschweren kann, nämlich
die Quersegmentierung derselben. Es handelt sich
hier anscheinend um eine recht variable Erscheinung. Bei
Allium werden die Chromosomen häufig etwa in der Mitte
durchschnürt, bei Allium sind die Querspalten unregelmässi-
ger plaziert. Auch können die Spaltungen mehr oder weni-
ger tiefgreifend sein. Manchmal treten sie nur wie Ringfur-
chen hervor, und nur in seltneren Fällen findet ein völliges
Entfernen der Teile voneinander statt.

Die Tatsachen der Querspalten und der schwankenden
Chromosomenzahl müssen selbstverständlich unsere Auffas-
sung der Individualität der Chromosomen verändern. Na-
mentlich machen sie es unmöglich, die Chromosomen wie
»elementare Organismen» aufzufassen, die eine mit den Pla-
stiden oder anderen autonomen Bildungen vergleichbare In-
dividualität hätten. Man könnte höchstens von einer Art
Kontinuität, und zwar einer stofflichen Kontinuität sprechen,
in der Meinung, dass die Chromosomen verschiedenartig
wären und dass das Karyotin durch seine innere Beschaffen-
heit die Tendenz hätte, sich immer oder vorzugsweise in ei-
ner gewissen Kombination der Qualitäten anzuordnen. Die-
se »Tendenz» waren wir schon oben veranlasst anzunehmen.
Wir wollen uns hier mit diesen Andeutungen über das Pro-
blem der Chromosomenindividualität begnügen (vgl. Kap.
IV).

Was die Quersegmentierung anbetrifft, so gehört sie
offenbar den oben erwähnten variablen inneren Bedingungen
zu, bezw. wird durch diese hervorgerufen. Lehrreich ist,
dass die Querspalten verschieden häufig in Prophase, Me-
taphase und Anaphase aufzutreten scheinen: Die Umgebung
der Chromosomen ist eben in diesen drei Stadien verschieden-
artig beschaffen. Ferner habe ich in einer bei relativ hoher
(36?,5) Temperatur gewachsenen Wurzel sehr viele und weit-
gehende Quersegmentierungen beobachtet. Hier besitzt man

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 25

anscheinend einen Angriffspunkt für die experimentelle For-
schung.

$ 2. Die Auflösung und Zerstreuung des Karyotins in der
Telophase.

Allgemeines. Das Entstehen der Karyosomen.
Während das Hauptmerkmal der prophasischen Vorgänge
eine Lokalisation des Karyotins ist, findet in der Telophase
umgekehrt eine gleichmässige Verteilung des Chromosomen-
materials statt. Dies geschieht sowohl durch die Entstehung
von Anastomosen zwischen den einzelnen Chromosomen, wie
durch eine innere Auflösung und Vakuolisation derselben. Es
leuchtet ein, dass wenn diese zerkleinernden und verteilenden
Tendenzen ungestört wirken, so entsteht am Ende ein Gerüst-
werk, in dem man keine besonderen Karyotinanhäufungen er-
blickt, sondern wo alles einen gleichmässigen Eindruck macht.
Die langen Interphasen und Ruhezustände des Alkum-Typus
verhalten sich in der Tat in dieser Weise. Werden aber die
erwähnten Tendenzen abgebrochen, sistiert, d. h. liegt der
Kern in einer Teilungszone, wo nur kurze Interphasen exi-
stieren können, so ist das Gerüst noch etwas grobmaschig und
auch nicht ganz gleichförmig, indem Teile der Chromoso-
men noch nicht zerkleinert sind, sondern in Gestalt von Fä-
den, Klumpen oder nur lockeren Zügen aus Karyotin hervor-
treten. So sehen die kurzen Interphasen bei Allium aus.
Aber auch andere Umstände können die Entstehung eines
ganz uniformen Gerüsts verhindern. Ich beabsichtigte die-
jenigen Fälle, wo auch im Ruhezustand ein Lokalisations-
bestreben des Karyotins vorfindlich ist. Am reinsten kommt
dies beim Cucurbita-Typus zum Vorschein. Hier wird über-
haupt niemals ein gleichförmiges Gerüst gebildet, denn
das Karyotin ist im Ruhezustand in Karyosomen vollständig
lokalisiert. Weniger ausgeprägt, aber immerhin sehr deut-
lich sind die Lokalisationsbestrebungen des Karyotins im
Vicia-Typus. Hier wird z. B. ein Gerüst gebildet, aber immer
zieht sich ein anderer Teil des Karyotins zu Karyosomen
zusammen.

Wohl zu bemerken ist es, dass die Karyosomen des Ru-
hezustands nicht als einfache Überbleibsel der Chromoso-

26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

men, die sich dem allgemeinen Abbau in der Telophase ent-
zogen haben, zu betrachten sind. Denn, wie schon in Kap.
I $ 2 genannt wurde, kommen die Karyosomen in der Regel
erst in dem langen Ruhezustand, infolge einer allmählichen
Lokalisation des Karyotins, zum Vorschein. In den Inter-
phasen kann der Kern zwar eine meistens sehr grosse An-
zahl von Klumpen enthalten, diese stellen aber einfach Zer-
kleinerungsprodukte der Chromosomen vor und werden dann
noch mehr zerkleinert, bezw. gehen zu echten »Ruhekary-
osomen» zusammen, und sind überhaupt als Elemente
des charakteristischen groben Interphasegerüsts zu betrachten.
Typische Karyosomen kommen in den kürzeren Interphasen
nicht vor. Hier findet man nur längliche Fäden oder Züge
von Karyotin (s. oben), die entweder Überbleibsel der Telo-
lophasechromosomen oder Anfangsstadien der Prophasechro-
mosomen vorstellen. Erst in etwas längeren Interphasen
ei Veeia, die für das Studium der besprochenen Erschei-
nungen besonders geeignet ist, treten besonders lokalisierte,
karyosomenartige Bildungen auf, die aber noch länglich sind,
und sich nicht von dem Gerüst so scharf wie die »Ruhekary-
osomen» abheben. Sogar bei Cucurbita, wo jedoch das
Lokalisationsbestreben des Karyotins in der Ruhe sehr aus-
geprägt und beinahe ebenso stark wie in der Karyokinese
ist, überwiegen in den kurzen Interphasen die allgemeinen
auflösenden und verteilenden Tendenzen, indem hier die
Anzahl der länglichen Klumpen grösser als die Chromoso-
men-, bezw. Ruhekaryosomenzahl ist (vgl. Fig. 27, 28, Taf.
II).

Speziellere Strukturerscheinungen. Wir haben
erwähnt, dass die Auflösung der Chromosomen (die einen
sowohl chemischen wie physikalischen Vorgang ist) an der
Oberfläche derselben erfolgt, aber auch in ihrem Innern,
indem sich hier Vakuolen bilden, die zu einem Aufblähen
des Chromosomenkörpers führen unp die gleichmässige Ver-
teilung des Karyotins folglich erleichtern. Diese inneren
Veränderungen der Chromosomen beginnen sehr früh. Als
erstes Zeichen tritt in der Achse der zumeist zylindrischen :
Chromosomen einen scharf begrenzten, etwas unregelmässi-
gen Kanal auf, der im Leben dunkel ist, in fixierten Präpara-
ten aber wie eine Längslichtung hervortritt. Diese achsiale
Veränderung der Chromosomen, die wohl in der Realität

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 27

eine Aushöhlung bedeutet, kann man fast regelmässig in
der Anaphase aber unter Umständen schon in der Metaphase
beobachten. In der Telophase entwickelt sich die achsiale
Veränderung rasch, und es entsteht daraus zunächst eine
Reihe von Vakuolen, die verschmelzen usw., so dass am
Ende die Chromosomen recht unregelmässig aufgebläht wer-
den können.

Diese Veränderungen an den Töchterchromosomen sind
aber nicht die einzigen, auf die wir unsere Aufmerksamkeit
zu richten haben. Bei einem genauen, vergleichenden Stu-
dium von lebendem und in verschiedener Weise fixiertem
Material wird es immer deutlicher, dass die Substanz der
Tóchterchromosomen eine wahre Längsspaltung erfährt, bezw.
dualistisch verteilt wird (vgl. Fig. 3, 4, Taf. I, 22—26, Taf.
II, Textfig. 2 c). Ich brauche hier nicht näher auf die Be-
lege für diese telophasische Längsspaltung der Chromoso-
men einzugehen, sondern verweise nur auf die ausführliche
Darstellung 1912 c und d sowie auf die erwähnten Figuren
(vgl. Figurenerklärung). Man sieht, dass die Längsspalte
in den Töchterchromosomen ebenso deutlich ist wie diejenige
in den Mutterchromosomen (vgl. Fig. 2, 15—17, Taf. I, 19,
21, Taf. II, Textfig. 1, 2 a, b, d).

Durch den Nachweis der telophasischen Längsspaltung
hat unsere Auffassung der Spaltungs-, bezw. dualistischen
Erscheinungen im Karyotin nach meiner Meinung bedeutend
an Einheitlichkeit gewonnen. Es zeigt sich nämlich jetzt
mit voller Klarheit, dass — wie wir es schon S. 14 erwähnt
haben — die Verdoppelung bezw. der dualistische Bau der
für die Karyokinese (und z. T. auch den Ruhezustand) cha-
rakteristischen Ansammlungen des Karyotins eine ganz allge-
meine Eigenschaft dieser Substanz ist, die z. T. auch ohne
bezug auf die Ausnutzung für die karyokinetische Halbie-
rung der Kernsubstanz zu Tage tritt. Wollten wir zugleich
auf die Theorie der Kernteilungsmechanik eingehen, so würden
wir noch viel mehr über diese seltsame Eigenschaft der Chro-
mosomensubstanz sagen können, es würde uns aber zu weit
"von unserem ursprünglichen Tema führen.

Das weitere Schicksal des telophasischen Doppelbaus
der Chromosomen hàngt selbstverstándlich von dem Schick-
sal der Chromosomen selbst ab. Im allgemeinen wird der
dualistische Bau um so deutlicher, je mehr die Auflösung

28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

fortschreitet (vgl. die Fig.), aber selbstverständlich muss er
in einem völlig gleichförmigen Gerüst verschwinden. In
Interphasen, wo Fragmente oder ein Gerippe der Chromo-
somen überdauern, hat dieses Überbleibsel immer einen
dualistischen Bau und in diesem Fall besteht also eine gene-
tische Beziehung zwischen Telophasespaltung und Prophase-
spalte. Eine ähnliche direkte Überlieferung der Doppel-
anordnung des Chromosomenmaterials auch in denjenigen
Fällen anzunehmen, woin der Interphase keine vermittelnden
Chromosomenüberbleibsel beobachtet werden können, halte
ich für überflüssig. Wir haben mehrmals betont, dass die
dualistische Anordnung im Zusammenhang mit der Lokali-
sation eine allgemeine Eigenschaft des Karyotins ist, die
von keinen morphologischen Besonderheiten gebunden wird.
Ein fortgesetztes Studium dieser interessanten Erscheinungen
soll wohl vornehmlich physiologisch betrieben werden.

$ 3. Bemerkungen über die Fixierung.

Im Prinzip gilt hier dasselbe wie für die Ruhekerne
(siehe Kap. I $ 4). Die frühen Prophasen, die noch durch
ein fein verteiltes Karyotin gekennzeichnet sind, lassen sich
ebensowenig wie die Ruhekerne und Interphasen völlig na-
turgetreu erhalten. Bei Allium und Vicia wird allerdings
auch hier die beste Fixierung durch die FLEMMING’sche und
die ZENKER'sche Flüssigkeit erzielt. Auch MERKEL hat sich
recht gut bewährt. Für Cucurbita ist ausserdem KAISER
ein günstiges Konservierungsmittel. Bei Vicia (und Alli-
um) wird jedoch das junge Spirem durch diese Flüssigkeit
sehr alteriert. In Fig. 11, Taf. I, ist ein in Kaiser fixierter
junger Prophasekern wiedergegeben. Man könnte ihn ohne
weiteres für einen Ruhekern halten. Tatsächlich bringt die
erwähnte Flüssigkeit ein Zusammenfliessen des Karyotins
hervor, die feineren Strukturen scheinen ausserdem z. T.
aufgelöst zu werden oder bekommen ein schlechtes Färbungs-
vermögen. In Kaıser-Präparaten glaubt man daher irrtüm-
licherweise viele Ruhestadien aber wenige Interphasen und
junge Prophasen vor sich zu haben. Interessant ist die
Wirkungsweise der HERMANN’schen Flüssigkeit. Die Struk-
turen werden nach Behandlung mit derselben sehr stark

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 29

farbabsorbierend, ausserdem treten künstliche Verschmel-
zungen und Vakuolisierungen ein, so dass u. a. die Längsspal-
ten häufig verdeckt werden (vgl. Fig. 17, Taf. I). Dieses
Verhalten ist besonders interessant, weil die negativen Be-
funde GRÉGOIRE's über die telophasische Längsspaltung dadurch
ihre natürliche Erklärung bekommen. GREGOIRE hat näm-
lich (1906) ausschliesslich mit der Hermann’schen Flüssig-
keit gearbeitet. Jedoch werden die Längsspalten nicht durch-
gehends zerstört. Auch in der Telophase kann man die Spalte
unter Umständen gut beobachten (Fig. 26, Taf. II). In den
Fig. 22—26 sind Telophasen nach vier verschiedenen Behand-
lungsweisen dargestellt (vgl. Figurenerklàrung). In Kaiser
und CARNOY werden die telophasischen Struktureigentüm-
lichkeiten der Chromosomen ebenso wie die prophasischen
fast ganz zerstört.

Hinsichtlich der fertigen Chromosomen und des Spirems
ist zu beachten, dass — wie wir S. 20 erwähnt haben — die-
se, die im Leben glatt sind, bei der Fixierung häufig eine
rauhe oder wellige Oberfläche bekommen. Bei der Färbung
und Differenzierung können dadurch leicht »Chromomeren »
vorgetäuscht werden (vgl. 1912 b). Bemerkenswert ist auch,
dass eine nicht ganz geeignete Fixierung und Färbung die
Längsspaltung im Knäuelstadium verwischen kann (siehe
1912 b, d, e).

$4. Die Nukleolen.

Genetische Beziehungen zwischen Chromosomen und
Nukleolen sind in den von mir untersuchten Objekten nicht
vorhanden. Dagegen werden sie leicht unter dem Einfluss
der Fixierungsmittel verklebt.

In der Prophase zeigen die Nukleolen sehr eigentümliche
und bemerkenswerte Gestaltsveränderungen, die aber nur
an lebendem Material beobachtet werden können (vgl. 1912
c). In dem Ruhezustand sind sie rund oder ellipsoidisch
(bezw. bisquitförmig), in der Prophase zeigen sie aber amö-
boide Gestaltsveránderungen, die allmáhlich bedeutender wer-
den und mit einem Auflósen oder Zerfall der Nukleolen im
Zusammenhang zu stehen scheinen. Tatsüchlich verschwin-
den sie z. T. schon im Laufe der Prophase, in anderen Fällen

30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

wandern sie aber bei der Membranauflösung ins Plasma aus
und bilden sog. extranukleare Nukleolen. Diese verschwin-
den dann allmählich, und in den neuen Kernen tauchen die
Nukleolen spontan wieder auf.

Hinsichtlich der extranuklearen Nukleolen sei bemerkt,
dass sie in den meisten Fixierungsmitteln aufgelöst zu wer-
den scheinen. In MERKEL (und vielleicht auch in KAISER)
werden sie aber gut erhalten. Die prophasischen charakteri-
stischen Gestaltsveränderungen derselben können nicht fixiert
werden. Offenbar ist die Nukleolarsubstanz zu leichtflüssig.
Daher treten auch leicht Deformationen und Verklebungen
mit den Chromosomen bei der Fixierung ein. '

Kap. III. Die Veränderungen im Plasma bei der
Karyokinese.

Die hierher gehörigen Erscheinungen sind sehr mannig-
faltig und dit ausgedehnte Literatur bisher nicht kritisch
behandelt worden, so dass wir nur das Hauptsächliche er-
wähnen können. Eine zusammenhängende, kritische Behand-
lung des Gegenstands findet man in der Arbeit 1912 e.

Polplasmen. Den höheren Pflanzen gehen Zentro-
somen ab; statt dessen werden in der Prophase Polplasmen
ausgebildet. Diese können manchmal morphologisch recht
unscheinbar sein, besonders da sie nicht scharf begrenzt sind,
sondern nur dichtere Ansammlungen des gewöhnlichen Plas-
mas vorstellen. Dass jedoch in der Prophase immer eine
Art von Polarität im Plasma ausgebildet wird, geht aus den
einsetzenden Strömungen und Verlagerungen hervor, die be-
sonders deutlich werden, wenn Einschlusskörper vorfindlich
sind. Diese sammeln sich in der Prophase an den künfti-
gen Polen der Kernteilungsfigur an (vgl. auch 1910 b, S. 362).
In Zellen mit Saftraum strömt das Plasma in der Prophase
z. T. an den Kern, dort eine sphärische Ansammlung bildend,
die aber bald an den Polen mächtiger wird. Wie ich ander-
orts (1912 e) ausgeführt habe, besitzen diese Erscheinungen
wahrscheinlich eine grosse Bedeutung für die Kernteilungs-
mechanik. _

Polkappen. Bei Allium und Vicia habe ich Pol-
kappen beobachtet. Es ist aber fraglich, ob diese unerläss-

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 31

liche Vorkomnisse sind. Wahrscheinlich verläuft die Kerntei-
lung ebenso gut, wenn Polkappen nicht ausgebildet wurden.
Bei Cucurbita habe ich dergleichen Bildungen nicht beobach-
tet, und bei den Reifungsteilungen kommen sie bekannt-
lich niemals vor. Wenn sie aber ausgebildet werden, erschei-
nen sie wie hyaline, kalottenartige Vakuolen an den »Pol-
seiten» des Kerns, d. h. wo die Polplasmen liegen. Sie schei-
nen den Zweck zu haben, das Körnerplasma aus der nächsten
Umgebung des Kerns zu entfernen, damit in der Metaphase
die Chromosomen in ein indifferentes Medium zu liegen kom-
men (vgl. unten). Zur Zeit der Membranauflösung pflegen
sie (in fixierten Präparaten) meistens in der Längsrichtung
verlaufende Fäden zu enthalten.

Spindelsubstanz. Als Spindelsubstanz bezeichne
ich diejenige Substanz, in welcher die Chromosomen nach
der Auflösung der Kernmembran liegen. Die Totalgestalt
dieser Substanz kann sehr verschiedenartig sein. Manch-
mal tritt sie nur wie eine unregelmässige, diffus begrenzte
helle Aushöhlung des Körnerplasmas hervor, in anderen Fällen
nimmt sie ellipsoidische Gestalt an oder bildet eine typische
»Kernspindel». Die Spindelsubstanz ist wesentlich anders
beschaffen wie das umgebende Körnerplasma. Sie scheint
im grossen ganzen recht arm an fällbaren Körpern zu sein,
und man vermisst die dem übrigen Plasma charakteristischen
»Mikrosomen ». |

Die Abstammung der Spindelsubstanz scheint keine einheit-
liche zu sein. Wenn Polkappen ausgebildet waren, stammt
ein vorwiegender Teil der Spindelsubstanz von ihnen, in
entgegengesetztem Falle geht sie wohl grösstenteils aus der
Kerngrundflüssigkeit hervor, die immer nach der Membran-
auflösung als Bestandteil des Spindelraums eingeht. Bei
der Reduktionsteilung entsteht die Spindel bekanntlich z.
T. aus einer sich verändernden, an den Kern grenzenden
Schicht des Körnerplasmas. Die verschiedenartige Herkunft der
Spindelsubstanz, sowie ihre verschiedenen Gestaltungen wei-
sen, wie es mir scheint, darauf hin, dass ihre Bedeutung kei-
ne spezielle, sondern eine ganz allgemeine ist, nämlich ein
für die metaphasischen und anaphasischen Manipulationen
der Chromosomen geeignetes Medium darzustellen. Und bei
allen verschiedenen Entstehungsweisen scheint die Spindel-

32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 8.

substanz die allgemeine Eigenschaft zu bekommen, relativ
substanzarm und körnchenfrei zu sein.

Spindelfäden. Schon in den angewachsenen Pol-
kappen findet man — wie oben erwähnt — Fäden. In der
Spindelsubstanz kommen solche auch häufig vor, obwohl
sie unter Umständen fehlen können. Diese Beobachtungen
beziehen sich auf fixierte Präparate. Im Leben sind Spindel-
fäden nicht beobachtet worden (s. 1912 c). Es ist daher schwie-
rig zu sagen, ob oder in welcher Ausstreckung die in fixierten
Präparaten beobachteten Spindelfäden präformiert sind. Wahr-
scheinlich werden sie in vielen Fällen artifiziell erzeugt. Im
Leben können sie durch passive Ausziehung (vgl. 1912 c,
S. 252), durch Aneinanderreihen von Körnchen oder in fol-
gender Weise entstehen. Die Spindelsubstanz liegt zwischen
den Polplasmen und wird zwischen diesen zumeist in die
Länge gezogen: In dieser Weise entstehen die ellipsoidischen
und spindelförmigen Gestalten derselben. Die morpholo-
gischen Verhältnisse deuten darauf hin, dass zwischen Pol-
plasmen und Spindelsubstanz, bezw. nur zwischen den Pol-
plasmen Wechselbeziehungen unbekannter Art herrschen.
Durch diese Wechselbeziehungen könnten Strömungen ver-
ursacht sein, die nach der Fixierung wie Streifen oder Fäden
hervortreten. In der Metaphase und Anaphase herrschen
sicher auch Wechselbeziehungen zwischen den Chromoso-
men und den Polplasmen (vgl. 1912 e), die in ähnlicher
Weise Fäden hervorgehen lassen könnten.

Es gibt also verschiedene Möglichkeiten zur Erklärung
der Spindelfäden und einige von denselben sind recht wahr-
scheinlich (vgl. 1912 c und e). Jedenfalls haben die Spindel-
fäden nichts mit der aktiven Beförderung der Chromosomen
nach den Polen zu tun. Die Mechanik der Karyokinese ar-
beitet nicht mit ziehenden Fäden und festem Plasmagerüst.
Die Spindelfäden sind daher in ihrer Bedeutung meistens
sehr überschätzt worden. Sie spiegeln nur das Wechselspiel
der bei der Karyokinese wirksamen Kräfte ab, ohne in direk-
ten Dienst der Mechanik selbst zu treten.

Das hier Gesagte gilt im Prinzip von allen als Spindel-
fäden bezeichneten Bildungen, also denen in der Metaphase
und in der Telophase sowie den Polkappenfäden. Es leuch-
tet ein, dass eine nähere Klassifikation der Fäden nur in
Übereinstimmung mit den oben angeführten Gründen ge-

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 33

schehen soll. Da aber unsere realen Kenntnisse ziemlich man-
gelhaft sind und den Fäden ausserdem nur eine sekundäre
Bedeutung zukommt, verzichten wir einstweilen auf jeden
Klassifizierungsversuch.

Was die Fixierung der bei der Karyokinese zu
beobachtenden Veränderungen in dem Plasma und der
Spindelsubstanz anbetrifft, so haben wir schon bemerkt,
dass Spindelfasern unter Umständen artifiziell hervorgeru-
fen werden können. Lehrreich ist es in dieser Hinsicht, dass
nach schlechten Fixierungsmitteln, wie CARNoY, auffallend
viel Fasern zu beobachten sind, während sie in FLEMMING-
Präparaten häufig fast gänzlich fehlen. Andererseits werden
diejenigen spärlichen Fäden, die sicher mit lebenden Bildun-
gen identifiziert werden können, nur in FLEMMING erhalten.
Überhaupt hat es als allgemeine Regel gegolten, dass das
Plasma schwieriger als der Kern zu fixieren ist. Die Pol-
plasmen werden in vielen Fällen nicht unerheblich deformiert,
ebenso die Spindelsubstanz, obwohl sie wegen ihrer mut-
masslich zähen Konsistenz widerstandsfähiger zu sein scheint
(vgl. 1912 b, c und e).

Kap. IV. Kurze Bemerkungen zur Theorie der
Teilungsvorgänge.

Die Hauptmomente der typischen Teilung. Die
Teilungsvorgänge im Kern und im Plasma sind zwar koor-
diniert, aber beruhen nicht gänzlich voneinander. Sie stel-
len relativ selbständige Entwicklungszyklen vor, die erst
in der Metaphase ineinandergreifen. Ohne die Ausbildung
einer Polarität, die sich in dem Hervortreten von Polplas-
men zumeist kenntlich macht, dürfte keine regelmässige
Teilung des Chromosomenhaufens (der Äquatorialplatte) vor
sich gehen können. Man ersieht dies schon daraus, dass
wenn mehr als zwei Polplasmen, d. h. wenn eine Multipola-
rität in der Metaphase vorfindlich ist, so wird die Chromo-
somendistribution entsprechend gestört.

Die Ausbildung von längsgespaltenen Chromosomen im
Kern ist ein von den Vorgängen im Plasma zunächst unab-
hängiger Vorgang; erst in der Metaphase kann aber der be-
absichtigte Zweck und zwar unter Beteiligung des Plasmas

Arkiv für botanik. Band 12, N:o 8. 3

34 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 8.

erreicht werden. Die Karyokinese ist ein sehr hoch entwickel-
tes Geschehen, denn obwohl die Vorgänge der Ausbildung
von Chromosomen und von einer Bipolarität im Plasma erst
in einem gegebenen Moment ineinandergreifen, so ist die
Mechanik beinahe unfehlbar.

Die in der Metaphase einsetzenden Beziehungen (Wech-
selbeziehungen) zwischen den Polplasmen und den Chromo-
somen sind wahrscheinlich stofflicher (chemotaktischer) Art.
Rein mechanische Bewegungsmomente (Massenströmungen
oder kontraktile Fasern) kommen wahrscheinlich nicht vor.

Für den durchgehend dualistischen Bau der Karyotin-
ansammlungen in Ruhe und Teilung dürften entsprechende
dualistische Kräfte oder Beziehungen verantwortlich sein.
Es ist nicht unwahrscheinlich, dass es sich hier um elektrische
Verhältnisse handelt. Ausserdem müssen aber andere Mo-
mente in Betracht kommen, denn die morphologisch-dua-
listischen Erscheinungen im Karyotin sind jedenfalls sehr
kompliziert. Man beachte, dass die Spalthälften der Chro-
mosomen usw. weder verschmelzen noch (in dem intakten
Kern) auseinandergehen.

In der Metaphase geschieht aber eine radikale Umstim-
mung in dem Verhalten der Spalthälften: Sie werden aus-
einandergetrieben. Dies ist die einzige Phase, wo etwas
ähnliches stattfindet. Man hat wohl dies in Zusammenhang
damit zu bringen, dass die Chromosomen jetzt in ein neues
Milieu gekommen sind; sie liegen nackt in der Spindelsubstanz
und sind den Beeinflussungen des Plasmas direkt ausgesetzt.
Die Auflösung der Kernmembran könnte daher vielleicht
wie ein fundamentales Moment in der Karyokinese (bei höhe-
ren Pflanzen) betrachtet werden. Solange der Kern geschlos-
sen ist, sind offenbar die Bedingungen, denen die Karyotin-
bildungen ausgesetzt sind, recht konstant und ausgesprochen
intranuklear. Nach der Membranauflösung kommt etwas
Neues hinzu, nämlich der Einfluss der Polplasmen oder des
Plasmas überhaupt.

In der Metakinese und Anaphase muss man sowohl eine
Repulsion zwischen den Spalthälften jedes Chromosoms wie
eine Attraktion allgemeiner Art zwischen dem Karyotin
und dem Plasma (dem Polplasma) annehmen. Denn es wä-
re sonst nicht zu verstehen, wie die Spalthälften immer an
verschiedene Pole kommen.

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 35

Die Individualität der Chromosomen. Wie wir
schon] S. 24 bemerkt haben, besitzen die Chromosomen
keine mit derjenigen autonomer Zellorgane oder Organismen
vergleichbaren Individualität. Denn ihre Zahl ist nicht
immer konstant, und sie werden häufig in die Quere segmen-
tiert. RABr-BovERrs »Zahlengesetz» ist daher nicht streng
gültig.

Zwei allgemeine Tatsachen — die wir schon erwähnt
haben, nämlich 1. die durchgehends wenig schwankende
und in gewissen Fällen absolut konstante Zahl der Chromo-
somen und 2. das Vorkommen chromosomenzähliger Karyo-
somen in gewissen Kerntypen — deuten aber darauf hin,
dass an den Chromosomen jedoch etwas Individuelles vor-
liegt, das etwa in folgender Weise ausgedrückt werden kann
Das Karyotin ist nicht durchaus homogen; die Chromosomen
dürften daher qualitativ verschieden sein (tatsächlich kom-
men konstante Grössen- und Gestaltsunterschiede vor, obwohl
dies nicht unbedingt kvalitative Unterschiede bedeuten
müsste). Am Karyotin beobachten wir eine erbliche Tendenz,
sich in bestimmter Weise (in einer bestimmten Anzahl
Klumpen, bezw. Chromosomen) anzusammeln. Diese Ten-
denz ist eine ausgesprochene Eigenschaft des Karyotins an
sich, denn sie wird in der Regel auch in anormalen Fällen
(bei gestörter Karyokinese, Kreuzungen usw.) realisiert.
Wir können mit anderen Worten sagen: Die Chromosomen
besitzen eine stoffliche Kontinuität, denn in ihnen kommen
gewisse Stoffkombinationen zum Ausdruck. Allerdings wir-
ken, wie wir wissen, andere variable Verhältnisse z. T.
gegen diese erbliche Tendenz oder Stoffkombination, so
dass sie unter Umständen weniger rein zum Ausdruck
kommt.

Unterschiede und Ubereinstimmungen zwischen
typischer und heterotypischer Teilung. Die Re-
duktionsteilung wurde von mir (1909) an einer Anzahl
Pflanzen untersucht. Später habe ich namentlich die
Ranunculaceen erneuerten Untersuchungen unterzogen. Ich
konnte dabei meine 1909 erhaltenen Ergebnisse bestätigen.
Es stellte sich heraus, dass die für die Reduktion
massgebenden Vorgänge schon in der frühen Prophase
stattfinden. Bekanntlich beobachtet man in denjenigen

36 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

Kerntypen, die mit chromosomenzähligen Karyosomen ver-
sehen sind (vgl. z. B. die Compositen, meine Arbeit 1909),
dass diese sich in der heterotypischen Prophase aneinander-
legen: Sie werden gepaart. In Kernen vom Allium-Typus
(vgl. Trollius, meine Arbeit 1909) beobachtet man in dem
nämlichen Stadium nur Doppelfäden, diese besitzen aber
eine halb so grosse Zahl wie in der typischen Teilung. Nach
dem was oben über die Individualität der Chromosomen
gesagt wurde, hat man auch in diesem Fall von einer Paarung
ganzer Chromosomen (bezw. Chromosomensubstanzen) zu
sprechen.

Meine vergleichenden Untersuchungen haben nun gezeigt,
dass der morphologische Unterschied zwischen den
»Doppelchromosomen» in der heterotypischen Teilung und
den dualistisch gebauten »vegetativen» Chromosomen recht
klein ist. Die auffallendste Verschiedenheit bieten die
Zahlenverhältnisse dar. Diese (sowie die Tatsache der
Paarung vorgebildeter Karyosomen bei dem entsprechenden
Typus) weisen daraufhin, dass zwischen den typischen und
heterotypischen Doppelschlingen eine radikale Verschieden-
heit betreffs des Stoffinhalts herrscht: In dem ersten Fall
sind die beiden Hälften einer Schlinge identisch, im zweiten
Fall sind sie qualitativ verschieden.

Wie ich in einer anderen Arbeit ausführlicher dargelegt
habe (1912 d), sind diese Verhältnisse in mechanischer Hin-
sicht in der Weise aufzufassen, dass die bei der Bildung der
Doppelschlingen und überhaupt bei der ganzen Karyokinese
massgebenden mechanischen Momente (vgl. oben) in den beiden
Teilungsmodalitäten sehr oder ganz übereinstimmend sind,
obwohl bei den frühesten Stadien der heterotypischen Tei-
lung etwas Neues hinzukommt, das es veranlasst, dass statt
identischer Karyotinteile jetzt (d. h. bei dem Ausdifferenzie-
rungsvorgang der Chromosomen; vgl. S. 19) verschiedene Ka-
ryotinteile sich aneinanderlegen. Obwohl die Mechanik weit-
gehend dieselbe ist, dürfte eine Art »Umschaltungseinrichtung »
für einen anderen Stoffinhalt der charakteristischen Dop-
pelschlingen sorgen. Wir müssen uns hier mit diesen Andeu-
tungen der sehr interessanten Verhältnisse begnügen. Die
Sache wurde aber erwähnt, weil man mir von gewissen Sei-
ten vorenthalten hat, die Unterschiede zwischen typischer
und heterotypischer Teilung verwischen zu wollen.

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 37

Die Beziehungen zwischen der Mechanik der
Teilungsvorgänge und der speziellen Morphologie
der dabei auftretenden Strukturen. Zum Schluss
wollen wir noch einige kurze Bemerkungen über diese für
die Zellentheorie so bedeutungsvolle Frage hinzufügen. In
unserer vorhergehenden Darstellung haben wir wiederholt auf
die Tatsache hingewiesen, dass die spezielle Konfiguration
des Karyotins sehr wechselnd ist, namentlich in den Ruhe-
stadien, Interphasen und frühen Prophasen, obwohl die
Mechanik der Karyokinese immer dieselbe bleibt. Wir
haben auch gezeigt, dass die Spindelsubstanz in sehr
verschiedenen Gestalten auftreten kann, dass Spindelfasern
vorhanden sein oder fehlen können usw., obwohl die für die
Mechanik der Chromosomenmanipulationen massgebenden Be-
ziehungen zwischen Plasma, Spindelsubstanz und Chromo-
somen immer dieselben bleiben.

Man soll wohl diese Verhältnisse in der Weise auffassen,
dass es sich bei der Teilung um in dem allgemeinen physio-
logischen Zustand der Zelle liegende Eigenschaften han-
delt, die, wenn sie hervortreten, eine bestimmte Anordnung
des immer mehr oder weniger flüssigen Materials (vgl. Kap.
I) veranlassen. Es handelt sich jedenfalls nicht um eine
bestimmte Gruppierung autonomer Kleinteile (Pan-
gene). Die seltsamen Anordnungen des Materials springen
m. a. W. aus der spezifischen Organisation der Zelle hervor,
die vererbt wird und den spezifischen Hauptcharakter der
Erscheinungen bestimmt, während die Detailverhältnisse in
gewohnter Weise variabel sind.

38 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 8.

Verzeichnis der Arbeiten des Verfassers, auf
welche im Text hingewiesen wird.

1909. Uber Reduktionsteilung in den Pollenmutterzellen einiger
dikolyter Pflanzen. Svensk botan. Tidskrift. Bd. 3. .

1910 a. Über Kernteilung in den Wurzelspitzen von Allium cepa und
Vieia faba. Svensk botan. Tidskrift. Bd. 4.

1910 b. Ein Beitrag zur Kritik zweier Vererbungshypothesen. Über
Protoplasmastrukturen in den Wurzelmeristemzellen von
Vieia faba. Jahrb. f. wiss. Bot. Bd. 48.

1912a. Om Protoplasmastrukturer. Svensk bot. Tidskrift. Bd. 6.

1912b. Fixierung, Färbung und Nomenklatur der Kernstrukturen.
Ein Beitrag zur Theorie der zytologischen Methodik. Ar-
chiv f. mikr. Anatomie. Bd. 80 Abt. I, f. vergl. und experim.
Histologie und Entwicklungsgeschichte.

1912 e. Über die Kernteilung bei hóheren Organismen nach Unter-
suchungen an lebendem Material. Jahrb. f. wiss. Bot. Bd.
51.

1912d. Das Karyotin im Ruhekern und sein Verhalten bei der Bil-
dung und Auflösung der Chromosomen. Archiv f. Zellfor-
schung. Leipzig. Bd. 9.

1912e. Chromosomen, Nukleolen und die Veränderungen im Plasma
bei der Karyokinese. CouN's Beiträge zur Biologie der Pflan-
zen.

In diesen Arbeiten ist die Literatur ausführlich besprochen und
in Verzeichnissen mitgeteilt, so dass ich hier keine besondere Litera-
turverzeichnis folgen lasse.

Erklärung der Tafelabbildungen.

Alle Figuren sind mit der Camera lucida unter Benutzung einer
hom. Immersion 1/16 von Leitz und Kompensationsokulare 8—18.
Bei der Reproduktion wurden sie auf */s verkleinert. Übrigens sind
sie nicht alle von exakt derselben Vergrösserung.

Tafel I.

Fig. 1—4 von Alliwm cepa. Fig. 5—17 von Vicia faba.

Fig. 1. Frühe Prophase. FrEMwiNG-Fixierung. Eisenhämatoxylin-
färbung. Man sieht, wie das Gerüst in Zügen zusammen-
gezogen ist, und dass stellenweise dualistische Anordnungen
des Karyotins hervortreten. Die kurzen Interphasen be-

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 39

Fig. 2
Fig. 3.
Fig. 4
Fig. 5
Fig. 6.
Fig, 7
Fig. 8
Fig. 9.
Fig. 10.
Fig. 11.

sitzen ein ähnliches, obwohl vielleicht nicht so weit lokal
zusammengezogenes Gerüst. Die Einzelstruktur ist wahr-
scheinlich recht sehr alteriert. Im Leben dürfte das Sta-
dium viel zierlicher und regelmässiger aussehen.
Vorgeschrittenere Prophase. Einige Schlingen sind recht
deutlich und wohl ausgebildet, die anderen undeutlicher,
was wahrscheinlich auf ungünstiger Fixierung beruht.
FLEMMING-Fixierung. Eisenhämatoxylin. Der Doppelbau tritt
namentlich an den beiden Schlingen links gut hervor. Zu
bemerken ist aber, dass auch Verbindungen zwischen den
Fadenhälften vorkommen und dass überhaupt die dualis-
tische Verteilung des Karyotins kaum so deutlich ist wie
in den Kernen in Telophase, Fig. 3 und 4!

Telophase. Die Chromosomen sind z. T. recht gut erhal-
ten und man beobachtet die Längsspaltung sehr deutlich.
FLEMMING-Fixierung. Hämatoxylin.

Vorgeschrittenere Telophase. Die Spalthälften der recht
erheblich aufgelösten Chromosomen sind voneinander weit
entfernt und nicht durch Fäden verbunden. Eine so aus-
gesprochene »Längsspaltung» bekommt man fast nie in
der Prophase zu sehen.

Typischer Ruhekern aus dem Blattstiel. Man beobachtet
etwa 12 Karyosomen sehr verschiedener Grösse. Bemer-
kenswert ist das nukleolenähnliche Aussehen der grössten
Klumpen. Das Gerüst ist fein und dünnfädig und enthält
anscheinend wenig Karyotin. FLEMMING-Fixierung. Häma-
toxylin.

Lange Interphase, fast typischer Ruhezustand oberhalb
des Vegetationspunktes. Etwa 12—14 Karyosomen.

Typischer Ruhezustand (lange Interphase?) aus dem Ka-
lyptrogen. Viele Karyosomen. FLEMMING-Fixierung. Hä-
matoxylinfärbung.

Interphase aus einem hämatoxylingefärbten FLEMMING-
Präparat. Wahrscheinlich nicht besonders gut erhalten.
Man beobachtet links zwei parallelle Fäden. Grobes Ge-
rüst und Klumpen von verschiedenem Charakter.
Interphase am Vegetationspunkt. Das Gerüst ist grob
und häufig doppelfádig. FLEMMING-Fixierung. Eisenhä-
matoxylin.

Ruhekern aus dem Periblem nach Carnoy-Fixierung und
Hámatoxylinfárbung. Die Umrisse der Nukleolen und die
Karyosomen sind verschwommen, und überhaupt sind alle
Details verwischt.

Frühe Prophase (Interphase?) aus einem in KarsER'scher
Flüssigkeit fixierten, in Hämatoxylin gefärbten Präparat.
Die schwarzen Klumpen stellen wahrscheinlich erhaltene
und künstlich zusammengeflossene Teile der durch die Fixie-
rung alterierten (aufgelösten?) zarten Spiremfäden vor. Der

40

Fig. 14.

ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 8.

in dieser Weise alterierte Kern wird offenbar leicht mit
einem typischen Ruhekern verwechselt.

Längere Interphase aus dem Periblem. MERKEL-Fixierung.
Eisenhämatoxylin. Die Karyosomen sind z. T. gespalten
und ausgezogen. Ihre Zahl übersteigt nicht unerheblig die
Chromosomenzahl (12). Der Kern ist ganz.

Frühe Prophase (Interphase?) nach HERMANN-Fixierung und
Hämatoxylinfärbung. Die Strukturen sind durchgehends
stark gefärbt, was ein Merkmal der HERMANN-Fixierung ist.
Man sieht längere Fäden im Gerüst, die z. T. parallell ver-
laufen. Wahrscheinlich ist jedoch die Struktur nicht ganz
naturgetreu. Ein ungefähr entsprechendes Stadium aus
einem FLEMMING-Präparat istin Fig. 9 abgebildet.
Pleromzelle. FLeMMING-Fixierung. Hämatoxylinfärbung.
Kern in Prophase. Man beobachtet massige, gespaltene,
längliche Klumpen. Ausserdem wahrscheinlich artifizielle
Karyotinansammlungen.

Früher Prophasekern aus dem Plerom. Man beobachtet
langsgespaltene Schlingen. Ausserdem enthält wohl der
Kern Kunstprodukte und das Gerüst ist wahrscheinlich
überhaupt recht sehr alteriert. FLEmMMING-Fixierung. Häma-
toxylin.

Ein gleicher Kern. Man sieht in der Mitte eine längliche
Doppelbildung. Sonst enthält dieser Kern wahrscheinlich
recht viel artifizielle oder alterierte Strukturen. Überhaupt
sind die Kerne bei Vieia bedeutend schwieriger zu fixie-
ren als bei Allium, namentlich wenn sie, wie in Fig. 15, 16
im Plerom liegen. Die frühe Prophase ist ja wie die Inter-
phase auch ein sehr empfindliches Stadium. Es verdient
daher bemerkt zu werden, dass man mit unseren gebräuch-
lichen Mitteln kaum eine bessere Fixierung der erwähnten
Stadien bei Vicia erzielen kann, als was wir in diesen Figu-
ren (vgl. auch 1912 d) sehen.

Ein etwas spáteres Spiremstadium nach HERMANN-Fixie-
rung und Hämatoxylinfärbung. Bemerkenswert ist die
starke Farbeabsorption der Strukturen (vgl Fig. 13) und
dass nur wenige Spuren eines dualistischen Baus der Schlin-
gen zu beobachten sind (vgl. Fig. 19, 21).

Tafel II.

Fig. 18—26 von Vicia faba. Fig. 27, 28 von Cucurbita pepo.

Fig. 18.

Zelle aus den gebogenen Periblemreihen. Im Kern beob-
achtet man gespaltene und z. T. prophasisch (interpha-
sisch) verlängerte Karyosomen. Ausserdem kommen als
Artefakte vakuolige Scheiben vor. FLEMMING-Fixierung. Hä-
matoxylinfärbung.

LUNDEGÄRDH, DIE MORPHOLOGIE DER TEILUNGSVORGÄNGE. 41

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

19.

21.

22.

25.

26.

27.

28.

Prophasekern aus einem in MERKEL fixierten Präparat.
Man beobachtet sehr deutlich dualistische Chromosomen-
schlingen: Sie bilden wahre »parallelle Fäden». Das Sta-
dium ist etwas später wie dasjenige in Fig. 16, Taf. I.
Ein Kern im Spiremstadium. | FrEwwiING-Fixierung und
Hámatoxylinfárbung.

Ein Kern in Telophase. MERKEL-Fixierung. §.-G.-0. Die
Chromosomenschlingen sind deutlich gespalten.

Aus einem Kern bei gleicher Práparation und in etwa dem-
selben Stadium wie 22. Der Doppelbau und die Anasto-
mosierung der Tochterchromosomen ist deutlich zu beobach-
ten.

Stück eines Gerüsts aus einem Telophasekern, aus einer
in derselben Weise wie diejenigen in der Arbeit 1910 b, S.
331, behandelten Wurzel.

Zwei Tochterkerne in Telophase. FrEMwiNG-Fixierung. Hä-
matoxylinfürbung. Man sieht einen deutlichen Doppel-
bau der Chromosomenschlingen. Ausserdem kommen wohl
Artefakte vor.

Eine telophasische Chromosomenschlinge aus einem in
Hämatoxylin gefärbten HERMANN-Práparat. Sie ist deut-
lich dualistisch gebaut, und sogar in der rechten Spalthälfte
beobachtet man eine Längslichtung, die möglicherweise
etwas mit einer Spaltung zu tun hat.

Ein typischer Ruhekern aus der Wurzelhaube mit chromo-
somenzähligen Karyosomen (24), die z. T. gespalten sind.
KarsEenR-Fixierung. Eisenhämatoxylin. Ein Gerüst kommt
kaum vor.

Kern in Interphase aus einem in ähnlicher Weise behan-
delten Präparat. Die Klumpen (Karyosomen) sind z. T.
gespalten und länglich ausgezogen, aber ihre Zahl übersteigt
nicht unerheblich die Chromosomenzahl. Das spärliche
Gerüst ist ausgesprochen fädig.

Tryckt den 8 oktober 1912.

Arkiv für botanik. Band 12. No 8. 3*

Seite 10 Zeile 18 von unten statt Fig. 17 lies Fig. 18.

»

»

»

»

Berichtigung einiger stórender Druchfehler.

13

8
11
1
8
12

»

oben

»

e^ ri
» 30
» i
"Tar Tl
Allium

Uppsala 1912. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B.

H
ibe Sie ae

rest e+

ARKIV FÖR BOTANIK. Band. 12. N:o 8.

H. Lundegärdh.

Cederquists Graf. A.-B., Sthim.

ARKIV FÖR BOTANIK. Band 12. N:o 8. Taf. 2.

H. Lundegärdh.

ra RER

kö Avram, N. Bidrag till Miqusdómen om Skånes laiflora. 2.
BE 62 e oos ooo SES
D Dasmersos, H., Nordsvenska Taraxaca : xs ei 5 i

EIS. od BH s

E M Lc. H»., Lófmossornas | eun i Sverige. 2 e

5 FALCE, Kö; Bidrag till känn | edomen om DEA. prasit-
svampflora . . . . -

D

ON ATHORST, A. G., phe > Mikrosporophylle v voli alan Mit

With 1 Plate . . - s BE .

DR "LuxpEGARDH, H., Die ‘Morales des Kerns nd: der Te n |
> vorgänge bei höheren Organismen. 23

r3 -

K A PS A

| 4

ENSKA

ee 3 Die beiden ke letzten Bände er» Ska Veten SÅ
RE ee Handlingar» ‚enthalten folgende Abhandlungen, ee
1... +) Gebiete dieses Archivs ie ions | n

Handlingar» contain the following ‘papers on a belongings b to the. j
special matter of this Archiv: = Je putat

Les deux derniers volumes des »K. Svenska Votenskapa AER | HS
miens Handlingar» contiennent les memoires suivants rentrant dans le.
cadre scientifique des nouvelles Archives: |

UTI
K. VETENSK APS-AKADEMIENS HANDLINGAR |
(stor 4:0)
äro följande afhandlingar i
Botanik

publicerade sedan år 1908:

ERIKSSON, J., Der Malvenrost (Puceinia malvaceorum Mont.) seine Verbreitung,
Natur und Entwieklungsgeschichte. — Band 47 n:o 2. 1912. 127 pg. 6 Taf. -
Fries, R. E, Studien in der amerikanischen Columniferenflora. — Band 42 n:o
12. 1908. 67 pg. 7 Taf |
— -—, Entwurf einer Monographie der Gattungen Wissadula und Pseudabutilon.
— Band 43 n:o 4. 1908. 114 pg. 10 Taf. |
GOTHAN, W., Die fossilen Hölzer von König Karls land. — Band 42 n:o 10.
1908. 44 pg. 1 Taf. |
HALLE, Te., Zur Kenntnis der mesozoischen Egvisetales Schwedens, — Band 43
n:0 1. .1908.. 56 pg. 9 Taf.

= Aor LAGERBERG, T., Studien über. die Entwicklungsgeschichte und systematische -
Stellung von Adoxa moschatellina. — Band 44 n:o 4. 1909. 86 pg: .
3 Taf.

BOS LUNDEGÅRDH, H., Über die Permeabilität der Wurzelspitzen von Vicia faba unter -
N RER, äusseren Bedingungen. — Band 47 n:o 3. 1912. 254 PE
. 1 Tabelle.

NarHORsT, A. G., Über die Gattung Nilssonia Bronan. — Band 43 n:o 12, 1909.

40 pg. 8 Taf. er
—~ - +, DPe.eobotanische Mitteilungen, 1—11. — Band 42 n:o 5. 1907. ep DE m

3 Taf; — Band 43 n:o 2. 1908. 14 pg. 2 Taf; — Band 48 no 6. .
DACH 1908. 32 pg. 4 Taf; — Band 43 n:o 8, 1908. 20 pg. 3 Taf. — Band ~~
T 45 n:o 4, 1909, 88 pg. 8 Taf. — Band 46 n:o 4, 1911. 83 pg. 6 Taf .

Ar — Band 46 n:o 8. 1911. 11 pg. 1 Taf. — Band 48 n:o 2. 1912. 14 pg. 2 Taf,
"f HEUS ROSENBERG, O., Cytologische und morphologische Studien an Drosera longifolia —
25 V AD X rotundifolia. — Band 48 n:o 11. 1909. 65 pg. 4 Taf. et)
ARNE RomuPLETZ, A., Über Algen und Hydrozoen im Silur von Gotland und Ösel. — ct

Band 43 n:0 5, 1908. 25 pg. 6 Taf. MEE
EM SKOTISBERG, C., Botanische Ergebnisse der schwedischen Expedition nach Palas x
gonien Rm dem Feuerlande 1907— 1909. 1. Uebersicht über die wich-
tigsten Pflanzenformationen Südamerikas, s. von 41°, ihre as
Verbreitung und Beziehungen zum Klima. — Band 46 n:o 3. 1911. 28 Pe
= 1 Karte, Ao
SVEDELIUS, N. Über die Bau und die Eotwicklnng der en Marta
Jo) sta, — Band 43 n:0 7. 1908. 101 pg. 4 Taf.

ARKIV FÖR BOTANIK.
BAND 12. N:o 9.

Cytological Studies in the Plasmodiophoracex.

By LIBRA‘
NEW Yu
O. WINGE.

BOTANIC
(With 3 plates.) GAKDE

Communicated June 5th 1912 by J. ERIKSSON and G. LAGERHEIM.

During a stay in Stockholm in the months of October—
November 1910 I had occasion to undertake some cytological
investigations into the Plasmodiophoraceae, of which this
memoir is the result.

This paper in the first instance owes its existence to
Professor G. LAGERHEIM, who kindly supplied me with a well-
preserved material, collected by himself some years previously
in different localities in Norway and Sweden. Besides the
material itself some stained sections, cut on the microtome,
were likewise placed at my disposal as also the figures of
the macroscopical habit of the Plasmodiophoraceae, found in
this paper. Disregarding the necessity of producing a few
micro-preparations and of staining anew some of the slides
already present, all I had to do was »to look». — In the
year 1901 LAGERHEIM had initiated a revision of the material
and had put down nearly everything known about this family
up till the said year. He had likewise given a thorough
description of the occurrence of Sorosphaera V eronicae SCHROET.
and its attacks on the different species of Veronica. — This
unfinished manuscript Professor LAGERHEIM kindly handed
over to me in order that I might employ it at pleasure. I
here seize the opportunity of rendering my best thanks to
him for this as well as for many other acts of friendliness

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 9. 1

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

on his part toward me. I am also indebted to my friend,
the cytologist Professor O. ROSENBERG for much good advice
and for personal kindness during my sojourn at the Univer-
sity of Stockholm. A journey in foreign countries robbed
me of the best part of the year 1911, so that only now I
have had leisure to collect my results into this paper.

If not an excellent treatise by RENÉ Marre and ADRIAN
Tısox: La Cytologie des Plasmodiophoracées et la classe des
Phytomyxinae (Annales Myc. 1909) and several other papers
on the Plasmodiophoraceae hy the same authors, by Brow-
FIELD and SCHWARTZ a. o. had been published in the mean-
time, the records of LAGERHEIM would have been of greater
moment. In order to avoid repetitions we shall now only
report his investigations on the teratology of the species of
Veronica, when they are infected by Sorosphaera Veronicae,
and we are also going to publish a new genus of the family
of the Plasmodiophoraceae together with some critical remarks
on other forms.

Plasmodiophora Brassicae Wor.

After the monography by Woronın® on this fungus se-
veral other authors have undertaken investigations of it
(among which EYCLESHYMER,! WAKKER,? NAWASCHIN,? PRO-
WAZEK,! MAIRE and Tıson?).

NawascHIN gave the impulse to the study of the cyto-
logy of Plasmodiophora, and his results, which are put down
in his above-named excellent paper, give almost exactly the
true figure of the cytology of all fungi, belonging to the
Plasmodiophoraceae. NAWASCHIN points out that plurinuc-
leated amoebae with peculiar nuclear divisions are found in
the host-plant; these divide into smaller ones, and by divisions
of the host-plant the amoebae are spread in the tissues.
After further divisions of the nuclei and the amoebae
(the two kinds of division, however, take place independ-
ently of each other) these latter ones change their nature
shortly before the spore-formation in that their nucleoli,
which were hitherto very conspicuous, entirely disappear.
Still new nucleoli will be formed and a common mitosis is
going on; finally the amoebae are divided into as many parts,

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 3

as they have nuclei, and every portion by and by is rounding
off representing a young spore.

NAWASCHIN's only essential mistake, as it has later on
been pointed out by PRowazEK (I. c.) is that in reality two
mitotieal divisions take place instead of a single one. After
the description of PRowAZEK, however, also a caryogamy is
found in the myxamoebae before the completed formation of
spores — as is the case with the myxomycetes — and further
he is of opinion that one of the two fusing-nuclei even before
this final fusion in the young spore undertakes a division
connected with chromosome-reduction, while the other one
persists undivided. His figures of these phenomena carry but
little conviction. In connection with this presumed fusion
he explains also two types of nuclei in the late vegetative
(amoeba-)phase of Plasmodiophora, the first type having the
chromatin split into small bits, which are conglomerated in
eight chromatin bodies, the other retaining for a while a
nucleolus and having the chromatin distributed into strings
and garlands, which by and by are moved out to the peri-
phery of the nucleus, whereupon the nucleolus disappears.
The number of chains he states to be eight, at least some
times. PROWAZER explains that »Die beiden Typen von
Kernveränderungen dürften auf geschlechtliche Differenzie-
rungen zurückzuführen sein». — We may add, that these types
— especially the garland-type — may also often be seen in
other Plasmodiophoraceae, they being but two of manyfold
variations of distribution of the chromatin at this stage.

Another observation of PRowAzER that a subsequent
radiation of chromatin into the protoplasma thereupon takes
place, an observation, which he compares with the conditions
as they are described for the Mycoplasma-nuclei (ERIKSSON
a. 0.) and according to which the nuclei are finally entirely
resolved, whereupon new »Geschlechtskerne» are formed, is
judging from my own observations on other Plasmodiophora-
ceae not correct. It is true that the chromatin grew less
conspieuous and a partial radiation to the plasma cannot be
absolutely denied, but the vegetative nuclei never disappear
entirely; at all events the cavity of the nucleus can always
be discerned (hereon later).

In 1909 the above named treatise by Marre and TrsoN
was published, in which they shortly treat the cytology of

4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 9.

Plasmodiophora Brassicae. They are in full accordance with
the view of NAWASCHIN except that, in agreement with PRo-
WAZEK, they observed two mitotical divisions at the sporo-
gonical stage instead of one.

Up till now Plasmodiophora Brassicae has been found on
several genera of the Crucifera-family, namely Alyssum,?
Arabis,!? Brassica, Camelina,? Capsella,? Cheiranthus,' Eruca,'
Erysimum, ^ Hesperis, Iberis,® Lepidium,? Matthiola,® Na-
sturtium,^? Raphanus,? ^ 919 Sinapis'>!! and Thlaspi.?

Last year MARCHANDP reported having found the species
also on the following host-plants outside the Crucifera-family:
Melon, Celery and Sorrel — that is on a Cucurbitacea, an Um-
bellifera and a Polygonacea. This was, as it was to be ex-
pected, due to a misunderstanding as later on shown by
GRIFFON and MavBraANC.*

Sorosphaera Veronicae SCHROET.

The occurrence and the history of this fungus are shortly
treated in the above named paper by MarnE and Tison. —
We shall here more exactly estimate its attack on different
Veronica-species, among which some represent hitherto un-
known host-plants for the Sorospkaera, and likewise we may
add some new localities in order also to determine its geo-
graphical distribution. — For that purpose we are going to
cite the results of investigations made by LAGERHEIM up till
the year 1901 as they are put down by this mycologist in
his manuscript, as mentioned in the introduction. — It will
be seen that LAGERHEIM already in 1901 knew the correct
systematical position of Sorosphaera.

»Es wurde dieser Organismus zuerst von SCHROTER! in
den Stengeln von Veronica hederifolia in Süd-Deutschland
entdeckt, für eine Ustilaginee einstweilen gehalten und unter
dem Namen Tuburcinia Veronice beschrieben. WINTER! stellt
ihn zu Sorosporium und giebt als neue Wirtspflanze Veronica
triphyllos an. Schon in seiner ersten Mitteilung hebt SCHRÖTER
hervor, dass die Stellung des Pilzes sehr unsicher ist, später!"
ist er aber zu der Überzeugung gekommen, dass er vorläufig
zu den Schleimpilzen zu stellen ist, weil er in manchen Punkten
mit Plasmodiophora Aehnlichkeit zeigt; in dem citierten Werke

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 5

wird er als Repräsentant einer neuen Gattung Sorosphera
beschrieben, und Standortsangaben aus Schlesien werden
mitgeteilt. In seiner Bearbeitung der Phytomyxine (I. c.)
führt ScHROTER auch Veronica Chamedrys als Nährpflanze
des Schmarotzers auf. Ausser in Baden und Schlesien ist der
Parasit (auf Veronica hederifolia) in Schleswig-Holstein von
HENNINGS! und in Dänemark von Rostrup!? angetroffen
worden. Rostrup, der die ersten Abbildungen der Sporen-
ballen und Sporen liefert, fand zwischen den ersteren immer
ein farbloses, septirtes und verzweigtes Mycel und nimmt an,
dass diese Hyphen in genetischer Verbindung mit den Spo-
renballen stehen, weshalb er den Pilz wieder zu den Ustila-
gineen stellt. In den citierten Abhandlungen teilt er ferner
einige Beobachtungen über die vom Pilz verursachten Hyper-
trophien der Wirtspflanze sowie eine ausführliche Beschreibung
der Sporen mit.

Ob der Pilz auch für andere Länder angegeben wird, ist
mir nicht bekannt. Vermutlich ist er weit verbreitet. So
kommt er z. B. (auf V. hederifolia) bei Godby (Åland, Fin-
ström) in Finnland vor, wo er von W. GRANBERG im Juni
1884 gesammelt wurde (nach Exemplaren in Herb. J. I. LIND-
ROTH). Auch auf der skandinavischen Halbinsel dürfte der
Veronica-Schmarotzer mancherorts zu finden sein. Die erste
Bekanntschaft mit ihm machte ich im August 1893, als Herr
Apotheker P. SvENDSEN mir ein vom Pilz befallenes Exem-
plar der Veronica sazatilis gab, das er auf dem Svendborgtind
in Málselven (Tromsó, arkt. Norwegen) in der alpinen Region
gesammelt hatte. Als ich im Jahre 1896 die Sammlungen
des Stockholmer botanischen Institutes durchging, traf ich
einige Exemplare von Veronica officinalis an, die die charak-
teristischen Sorosphera-Beulen trugen. Leider waren die
Exemplare ohne Zettel; vermutlich waren sie in der Umge-
bung von Stockholm gesammelt. Erst im Sommer 1900 hatte
ich aber Gelegenheit den interessanten Pilz selbst zu sammeln.
Sowohl SCHRÖTER als ROSTRUP geben an, dass sie die vom
Pilz angegriffenen Veronica-Exemplare an feuchten Localitäten
antrafen, und an eben solchen (und zugleich schattigen) be-
gegnete mir der Pilz bei Borgholm (Öland) im Juni 1900.
Es wurde mir bald klar, dass es sich niemals lohnte, den Pilz
an trockenen Localitäten zu suchen, und ferner zeigte es sich,
dass niemals diejenigen Veronica-Arten, die feuchte Standorte

6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

lieben, wie z. B. V. scutellata, V. Beccabunga, V. Anagallis,
V. aquatica und V. serpyllifolia, vom Pilz angegriffen wurden;
es scheinen demnach diese gegen den Angriff des Schmarotzers
immun zu sein. Bei Borgholm hatten nur V. Chamedrys,
V. hederifolia und V. arvensis unter dem Angriff des Pilzes
zu leiden. Der Einfluss der Feuchtigkeit des Standortes auf
die Verbreitung des Pilzes war besonders deutlich zu beob-
achten im Stadtpark, östlich von der Stadt. Auf den Rasen
wachsen hier zahlreiche Exemplare von V. Chamedrys, V.
arvensis und V. hederifolia; an sonnigen Rasen konnte kein
Exemplar von Sorospheera-tragender Veronica aufgetrieben
werden, diese wurden vielmehr gefunden entweder nur an
etwas eingesenkten Stellen im tiefen Schatten oder genau am
Rande der Rasen, wo zwischen dem Rasen und dem Fussweg
wie gewöhnlich eine rinnsteinartige Vertiefung läuft, in welcher
die Feuchtigkeit sich am längsten hält. V. serpyllifolia, die
oft zusammen mit in hohem Grade befallener V. hederifolia
etc. hier vorkam, zeigte sich immer vollständig intakt. Am
meisten wurde V. hederifolia angegriffen, an welcher Wirts-
pflanze der Pilz am háufigsten aufzutreten scheint. Im Juli
1901 fand ich den Schmarotzer auf Veronica Chamedrys in
einem feuchten Strassengraben bei Edeby auf Váddó im nórd-
lichen Upland.

Schon diese Beobachtungen über das Auftreten des Pilzes
im Freien zielen darauf hin, dass der Pilz dureh Schwärm-
zellen verbreitet wird und also keine Ustilaginee sein kann.
Allerdings kónnte es sich um eine zur Gruppe der Doassan-
sieen gehórige Art handeln, da diese Ustilagineen wie bekannt
nur an feuchten Localiteten zu finden sind und da die Spo-
renballen der Sorosphera viel Aehnliches mit jenen gewisser
Doassansieen darbieten. Dass jedoch von einer Verwandt-
schaft mit diesen oder anderen Ustilagineen nicht die Rede
sein kann, wird aus dem Folgenden genugsam hervorgehen.

Der Schmarotzer verursacht immer eine bedeutende Hy-
pertrophie der erkrankten Teile der Wirtspflanze. Je nach-
dem eine mehrjährige oder eine einjährige Veronica-Art ange- -
griffen wird, sind die aus dem Angriff resultierenden Gallen
oft etwas verschieden. Da ich nicht in der Lage gewesen
bin, Infektionsversuche anzustellen oder die Entwickelung
sehr junger Gallen zu folgen — dazu war die Jahreszeit schon
zu weit vorgeschritten — kann ich nicht mit absoluter Sicher-

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACE.E. 7

keit angeben, wo die Infektion gewöhnlich stattfindet. Allein
aus der Lage und Form der zur Sporenbildung schreitenden
Gallen lässt sich schliessen, dass die Wirtspflanze in einem
noch jungen Stadium, ehe sich die Internodien gestreckt haben,
inficiert wird, und dass dies fast ausnahmslos an den Nodi
geschieht. Als Resultat der Infektion zeigt sich an dem aus-
gewachsenen Internodium eine Anschwellung, die gewöhnlich
einseitig ist, aber auch allseitig oder zwei- bis mehrseitig
sein kann, wenn der Angriff an einem sehr jungen Interno-
dium oder an zwei oder mehreren Punkten geschah (vergl.
Taf. I, Fig. 1). Ist die Anschwellung einseitig, erscheint das
sie tragende Internodium mehr oder weniger gekrümmt (Taf.
I, Fig. 2). Der durch den Sehmarotzer verursachte Wulst
kann die ganze Länge des Internodiums oder nur einen Teil
desselben einnehmen. Die Dicke der wulstigen Verdickung
ist ziemlich wechselnd; fast immer ist sie am Nodus am
dicksten — sie kann hier bis 8 mm im Diameter messen —
und wird nach unten schmäler. Die Infektion kann auch
eine Knospe oder ein Blatt treffen. Im ersten Fall wird die
Knospe zu einem konischen Gebilde, das am Scheitel nur ein
Paar rudimentäre oder auch kleine aber normal entwickelte
Blätter (Taf. I, Fig. 1) trägt. An den Blättern werden nur
die Stiele und die gröberen Nerven befallen (Taf. I, Fig. 1),
die ähnliche Anschwellungen wie die Internodien zeigen. An
langstengeligen Exemplaren der Nährpflanze sitzen die Gallen
gewöhnlich nur oder hauptsächlich an den unteren Teilen
derselben, an kleineren Exemplaren oder an den unteren, kür-
zeren Zweigen werden auch die oberen Teile, ja sogar die
Spitze (Taf. I, Fig. 1, 2) von der Gallenbildung betroffen.

Die obigen Angaben beziehen sich auf die oberirdischen
Teile von Veronica Chamedrys. Es wird aber-auch das Rhi-
zom nicht nur dieser Art sondern auch anderer mehrjähriger
Arten wie V. saxatılis und V. officinalis von dem Parasiten
befallen. Hier sind es gewöhnlich nur die Knospen, die ver-
unstaltet werden in derselben Weise wie die oberirdischen.
Zuweilen trifft der Angriff auch die Internodien, die dann
eine kugelige Galle zu tragen kommen, die die Grösse einer
grossen Erbse erreichen kann (Taf. I, Fig. 3). Die Wurzel
scheinen von dem Angriff des Parasiten verschont zu werden,
wenigstens gelang es mir nicht Gallen an diesem Teil der
Pflanze zu finden.

8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

Bei den hapaxanthischen Veronica-Arten (V. hederifolia
und V. arvensis), an welchen ich Sorosphera-Gallen beobachtet
habe, finden sich letztere fast ausschliesslich am hypokotylen
Stengelteilund an dem untersten Internodium der Hauptachse,
sowie an den unteren Teilen der von den Kotyledonen ge-
stützten Nebenachsen! (Taf. I, Fig. 5—7). Was speciell V.
hederifolia betrifft, von welcher sehr zahlreiche gallentragende
Individuen mir vorliegen, ist der Unterschied von V. Chame-
drys bezüglich die Lage der Gallen sehr in die Augen fallend.
Wird die Pflanze in einem so jungen Stadium, dass sie keine
weitere Blätter als die Kotyledonen trägt, vom Pilz infektiert,
erscheint am oberen Teil der Hypokotyle eine dicke An-
schwellung, die sich in die Stiele der Kotyledonen fortsetzen
und die Stammknospe gänzlich unterdrücken kann, sodass die
Nährpflanze ohne sich weiter zu entwickeln abstirbt (Taf. I,
Fig. 5). Eine Menge Keimpflanzen kann auf diese Weise zu
Grunde gerichtet werden. Viele Exemplare werden jedoch
nicht so schnell getödtet, sondern entwickeln sich weiter und
können sogar zum Blühen und Fruchtreifen kommen. An
diesen, die wahrscheinlich erst in einem mehr vorgeschrittenen
Entwicklungsstadium angegriffen worden sind, sind die Ko-
tyledonen unversehrt, das erste Internodium des jungen
Stengels zeigt sich aber angeschwollen, was auch öfters mit
dem obersten Teil des Hypokotyls der Fall ist (Taf. I, Fig. 6).
An sehr vielen Exemplaren der Wirtspflanze beschränkt sich
die Hypertrophie auf diesem Internodium, der übrige Teil der
Hauptachse entwickelt sich anscheinend normal weiter ohne
die geringste Verdickung zu zeigen (Taf. I, Fig. 6). Allein
nicht selten erstreckt sich die pathologische Veränderung des
ersten Internodiums auch auf die folgenden, die dann ver-
kürzt bleiben (RABENHORST-WINTER, Fung. eur. no. 2607).
Die ersten Seitensprosse entstehen bei Veronica hederifolia in
den Achseln der Kotyledone. Durch den Schmarotzer kann
zwar das Erscheinen dieser Sprosse verhindert werden, sodass
der erste Axillarspross in dem Winkel des ersten Laubblattes
entsteht (Taf. I, Fig. 6), aber nicht selten gelangen die Ne-
benachsen zur anscheinend normaler Entwickelung auch wenn

! Exemplare, die bei Fortunen (Dänemark) von O. RosTRUP gesammelt
waren, zeigten dieselbe Lage der Gallen. Dagegen sind and den Exem-
plaren, die in RABENHORST-WINTER, Fungi europ:si, no. 2607 (Schlesien,
Liegnitz, Juni 1879, leg. GERHARD) verteilt sind, wie es scheint sämtliche
Indernodien befallen.

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 9

die Hauptachse sehr unter dem Angriff des Parasiten leidet.
Noch häufiger kommt jedoch der Fall vor, dass auch der
eine Achselspross oder alle beide ebenfalls vom Parasiten be-
fallen werden, wie es Fig. 7 auf Taf. I veranschaulichen
sollen. Schliesslich kommt der seltene Fall vor, dass nur die
Nebensprosse nicht aber der Hauptspross deformiert werden.
Sehr selten ist ferner, dass die Deformierung erst am
zweiten Internodium oder noch höher auftritt. Nur sehr
vereinzelt wurden vom Pilz angegriffene Blätter gefunden.
Ebensowenig wie bei V. Chamadrys wurden bei V. hederifolia
wurzelstándige Gallen beobachtet; wenn die Gallenbildung
unterhalb der Keimblätter sich zeigt, ist es ohne jegliche
Ausnahme nur der oberste Teil des hypokotylen Stengelglieds,
der angegriffen wird, während der weitaus grösste Teil des-
selben nebst der Wurzel vollkommen gesund bleibt. Bei V.
hederifolia greift die Gallenbildung den Stengel mehr allseitig
als bei V. Chamedrys an; bei ersterer kommen zwar auch
oft gekrümmte Gallen vor, die aber nur teilweise auf ein-
seitige Ausbreitung des Schmarotzers zurückzuführen sind,
sondern vielleicht in den meisten Fällen auf geotropische
Krümmung beruhen. Die V. hederifolia-Gallen können einen
Durchmesser von 7 mm erreichen.

In Bezug auf die Form und Lage der Gallen scheint V.
arvensis eine Mittelstellung zwischen V. Chamedrys und V.
hederifolia einzunehmen. An dieser Species kommen an den
6 von mir aufgefundenen angegriffenen Individuen die Gallen
zwar am untersten Teil des Stengels vor, nicht aber am ersten
sondern erst am zweiten oder vierten Internodium und zeigten
sich als starke einseitige Anschwellung oder aber als eine
Umwandlung der Knospen zu konischen Gebilden mit rudi-
mentären Blättern an der Spitze (Taf. I, Fig. 8). Wie die
Gallen der V. triphyllos aussehen, kann ich nicht angeben,
da ich solche nicht gesehen habe, vermuthe aber, dass sie
jenen von V. hederifolia sich &hnlich verhalten.

Die jungen Sorosphera-Gallen haben an den oberirdischen
Teilen der Nährpflanze eine hellgrüne, an den unterirdischen
eine weisse Farbe, die beim Reifen der Sporen in eine braune
umschlägt. Die Konsistenz der jungen Gallen ist als eine
feste, fleischige zu bezeichnen. Beim Reifen der Sporen ver-
liert die Galle ihre Turgescenz, gerieht in Fáulniss und wird
zu einer dunkelbraunen, schmierigen Masse umgewandelt.

10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

Die noch turgescenten aber zum grossen Teil reifen Sporen

enthaltenden Gallen der V. Chamedrys werden nicht selten
von Schnecken angefressen, die zur Verbreitung der Sporen
nicht unwesentlich beitragen dürften.

Es ist einleuchtend, dass die Anwesenheit einer parasi-
tären Geschwulst im unteren Teil des Stengels auf die nor-
male Entwicklung des oberen Teils stórend einwirken muss.
Im Allgemeinen steht die Lànge der Achsen in einem umge-
kehrten Verhàltnisse zur Grósse der an ihrer Basis sitzenden
Geschwulst. Sehr viele Individuen von V. hederifolia werden
vom Schmarotzer getódtet, ehe sie zur Blütenbildung gelangen,
an anderen Exémplaren, die weniger stark angegriffen sind,
ist die Blüten- und Fruchtbildung mehr oder weniger herab-
gesetzt. Die Samen, die zur Entwickelung kommen, sind aber
völlig normal. Die gallentragenden Exemplare von V. Cha-
medrys waren steril oder meistens nur mit anscheinend ver-
krüppelten Blüten versehen. Sicherlich hatte der Schmarotzer
Teil daran, es kónnte aber auch der sehr schattige und feuchte
Standort die Sterilität teilweise verursachen. |

Ehe wir auf die Anatomie der pathologisch veränderten
Internodien eingehen, dürfte eine kurzgefasste Darstellung
der normalen Stengelanatomie am Platze sein.?%»?! Der Stengel
von V. Chamedrys ist mit zwei Haarrändern versehen. Die
einschichtige Epidermis besteht aus langgestreckten Zellen
mit warziger Aussenwand und ist mit ziemlich spärlichen
Spaltöffnungen versehen. Die Haare sind zweierlei Art: lange,
bogig gekrümmte einreihige Fadenhaare mit warziger Ober-
fläche und Kopfhaare mit einem kleinen einzelligen Fuss und
zweizelligem Kopf. Unter der Epidermis folgt eine ziemlich
dicke Rinde mit grossen Intercelluraren, deren im Querschnitt
rundliche Zellen dünnwandig sind mit Ausnahme jener der
äussersten Schicht, die etwas kollenchymatiseh sind. Nach
innen ist die Rinde durch eine gut ausgebildete, grosszellige
Endodermis begrenzt. Das Phloem bildet einen kontinuier-
lichen Ring, der nur aus Weichbast besteht, ebenso das Xy-
lem, in welchem ebensowenig wie im Bast die einzelnen Ge-
fässbündel unterschieden werden können; Markstrahlen fehlen.
Das grosszellige Mark ist homogen, zartwandig und ungetüp-
felt. Krystalle und Stärke fehlen sowohl dem Mark als der
Rinde und Endodermis. Oxalsauren Kalk fand ich nur in
der Epidermis in Form von spärlichen kleinen Einzelkrystallen.

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE. PLASMODIOPHORACEE. 11

Durch den Schmarotzer wird der anatomische Bau des
Stengels bedeutend verändert. Betrachten wir einen Quer-
schnitt eines Indernodiums, das einseitig angeschwollen ist,
finden wir folgenden Bau desselben vor. Beim Betrachten
des Schnittes fällt sofort die fast vollständige Unterdrückung
des Gefässbündelringes in dem vom Parasiten eingenommenen
Teil des Querschnittes in die Augen. Die übrigen Gewebe
gelangen zur Ausbildung, werden aber mehr oder weniger
verändert. In Flächenansicht betrachtet zeigen sich die Epi-
dermiszellen, die im normalen Stengel lang und schmal sind,
in tangentialer Richtung stark gedehnt, entsprechend dem
grösseren Durchmesser des pilzhaltigen Stengels, sodass sie
oft beinahe isodiametrisch sind. Auch die Spaltöffnungszellen
sind vergróssert und nicht immer wie im normalen Stengel
der Längsachse letzteres annähernd parallel orientiert, sondern
öfter schief oder quer gegen dieselbe liegend; die Spalten
sind ausserdem weiter als jene der normalen Epidermis. Die
Kutikula-Warzen sind dagegen durchgehend kleiner geworden.
Die Epidermiszellwandungen der Galle haben in Alkohol-
Präparaten eine bräunliche Farbe angenommen, mit Aus-
nahme jedoch der Schliesszellwände, die ihre Farblosigkeit
bewahren. Die Kristalle, die in der normalen Epidermis nur
sehr spärlich vorkommen, scheinen in den pathologisch ver-
änderten Oberhautzellen reichlicher vorzukommen. Ein Quer-
schnitt zeigt die Zellen viel länger in der erkrankten Epi-
dermis als in der normalen. Einen Unterschied zwischen den
Haaren der Gallen und jenen des normalen Stengels konnte
ich nicht finden.

Gehen wir jetzt zur Rinde über und richten unsere Auf-
merksamkeit zunächst auf die äusserste Schicht, so finden
wir, dass dieselbe in der angeschwollenen Partie des Stengels
zwar ihre kollenchymatische Natur beibehalten hat, dass aber
ihre Zellen wie jene der Epidermis in tangentialer Richtung
stark gedehnt erscheinen. Die Zellen der inneren Rinden-
schichte sind zum grossen Teil sehr vergróssert und ebenfalls
tangential gedehnt. Die Intercellularräume der Rinde sind
kleiner als in der normalen Rinde und oft kaum zu bemerken.
Eine deutliche Endodermis lässt sich nicht unterscheiden.
Das vom Schmarotzer verursachte Hypertrophieren der Ge-
webe hat eine Durchbrechung des normal geschlossenen Ge-
fässbündelringes zu Folge. Im Nährgewebe des Schmarotzers

12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

verlaufen Reste des zersprungenen Gefässbündelringes in
Form kleiner Cribrovasalbündel. Sie haben einen geschlän-
gelten Verlauf, sind oft sehr verzerrt und bestehen haupt-
sächlich aus oft unvollständig und unregelmässig ausgebildeten
Spiralgefässen; Porengefässe, die im normalen Gefässbündel-
ring das Succedanholz bilden, sind spärlich oder fehlen
sänzlich.»

As regards the infection of Sorosphaera Veronicae BLOM-
FIELD and SCHWARTZ”? report that it takes place near the
»growingpoint», and later Marre and TisoN? arrive at the
same result (»au voisinage du point vegetatif») .It is, however,
not allowable to speak of a »growingpoint» as regards a
phanerogamie plant; hence it it impossible to know, whether
the authors mean the most pronounced growing-zones or the
point of the stem. BLOMFIELD and SCHWARTZ (l. c.) made
a simple trial, which succeeded. Some seeds of Veronica were
sown in a pot and were spurt with water containing spores
from dry tumours of Sorosphaera. The roots were never
attacked by the fungus. Unfortunately we don't know any-
thing about the germination of the spores and the infection
itself, which would be of great value for the knowledge of
the biology of the fungus. But all the phases from the time
shortly after the infection until the maturity of the spores
are fully elucidated by Marre and Tison and likewise by
BLOMFIELD and Scuwartz. The last named authors pu-
blished their paper six months after MAIRE and Tison, and
independently they came to exactly the same result; the
French authors are but more explicit. We shall not dwell
on the interesting results, found by these authors; besides
on a large scale they correspond with the results of Nawa-
SCHIN (l. c.) on Plasmodiophora, except as regards the mistake
corrected as above mentioned by PROWAZER (l. c.).

As regards my own studies in the cytology of this fungus
I may nearly in extenso confirm their results. Only two
points in the life-cyclus may be commented upon. In the
vegetative phase when the nuclei are in the prophase the
chromatin is divided into trophochromatin and idiochromatin,
the latter surrounding the former (fig. 65). According to
Marre and Tison the idiochromatin has the form of a ring.
By focusing up and down and by regarding the prophase
from different sides it becomes evident that the idiochromatin

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 13

has the form of a plate — as was also later stated by Brow-
FIELD and SCHWARTZ — though the most chromophilous parts
are lying in the periphery of the plate as rather conspicuous
grains. The number of these is probably constant, but very
difficult to determine on account of their smallness and the
surrounding chromophilous substance. In several cases I have
observed that their number is not very great.

During the first part of the sporogonie phase the nucle-
olus disappears totally (fig. 66 and 67), which according to
the description and illustration by Marre and Tison occurs
owing to the nucleolus (the caryosome) growing smaller and
smaller, and at last becoming pulverised into granula, when
a new nucleolus appears afterwards, which immediately by
the first of the two mitotical divisions again disappears.
This new nucleolus I never saw nor any stage, at which the
nuclei are perfectly devoid of chromatical contents. When
Marre and Tison says that for some time the nuclei are
seen only as weak lightnings in the plasma, I suppose that
it is average-cuts through a myx-amoeba — cuts, in which
only a part of the cavity of the nuclei is shown, not the
chromatical parts — which have given it such an appearence.
Several times I myself have got preparations of apparently
empty cavities of nuclei, but as far as I can make out it is
always, as mentioned above, a gleam-cut through a great
number of nuclei, — and that such cuts are possible may be
explained in this way that the nuclei very often are situated
on one level along the cell-wall of the host.

Strange to say BLOMFIELD and SCHWARTZ (l. c.) have
noticed the same total disappearance of the nuclei and the
same lightnings in the plasma and declare (p. 30) that »it
seems to us to be incertain whether the vacuoles seen at
this stage are the remains of the vegetative nuclei or whether
they are freshly produced in the plasma.»! — On the con-
trary they do not mention the appearance of any nucleolus
after the disappearance of the first one at the transitional
stage between the vegetative and sporogone phases, but are
of opinion that the nucleolus before disappearing becomes
»more irregular in shape and smaller in size», and that the

"In a later memoir: The Life-history and Cytology of Sorosphaera
Graminis (Annals of Botany, vol. XXV, 1911) Schwartz remarks about
the same vacuoles: »In these vacuoles apparently fresh nuclei are formed.»

14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

chromatin presumably travels to the periphery through radi-
ating linin-filaments. 'This is in perfect accordance with my
investigations.

It is presumably due to the description by NAWASCHIN
and PRowazEK of the total disappearance of the nuclei that
the concept is still in existence that the nuciei are resolved,
and that eventually fresh ones are formed. — As regards
Spongospora a similar solution of the nuclei has lately been
described (OsBoRN*).

As regards the form of the mature spores it must be
remarked that they are furnished with a collar-formed swel-
ling of the apex (see fig. —). This has not been mentioned
by the named authors.

Ligniera Junci (SCHWARTZ) Maire et Tisox.

In the year 1910 ScHwArTz” found a Plasmodiophoracea
on roots of Juncus bufonius, J. articulatus and J. lampro-
carpus, and he shortly treats its biology, which is interesting
in this respect that in several ways it differs from Sorosphaera
Veronicae. He points out that the infection of the host-plant
takes place in this way that an amoeba penetrates into a
root-hair and from there travels to the root itself, dividing
on the road. He does not, however, treat this travelling in
greater detail. From his description and illustrations we,
however, come to the conclusion that the amoebae are really
able to penetrate through the cell-walls which they meet on
their way. Another characteristic is, that the fungus does
not produce hypertrophy or formation of gigantic cells like
Sorosphaera Veronicae and Plasmodiophora Brassicae. On the
contrary we do not observe any unusual features in macro-
scopical respect in the infected plants. The infected cells
keep their normal seize and normal nucleus. The spore-
aggregations of this species are often not at all spherical,
and SCHWARTZ is of opinion that the reason hereof is, that
the cells do not become hypertrophied; in the small cortical
cells of the root there is no room for the large hollow spheres,
hence the spores are forced to arrange themselves in indif-
ferent congregations. — It may, however, be questionable
whether the space-conditions are indeed the real »cause». —
On account of this species not producing hypertrophy MAIRE

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 15

and TisowN?' have transferred the fungus from Sorosphaera,
where SCHWARTZ had placed it, to their new genus Lignitera.

Ligniera Graminis (SCHWARTZ) WINGE comb. nov.

This Plasmodiophoracea, described by SCHWARTzZ”$ in 1911,
must like Sorosphaera Junci be transferred to the genus
Ligniera, as according to the author it does not produce
hypertrophy. The fungus was found in roots of Poa annua
and other grasses and most often in tumours on roots at-
tacked by eel-worm, the swellings were never due to the
fungus. Also in this species the author has found amoebae
in root-hairs and he states: »doubtless it is the usual method
by which the members of the Plasmodiophoraceae enter their
host-plant». — SCHWARTZ did not succeed in infecting sound
Poa annua plants.

sx

Sorodiscus Callitrichis LAGERH. et WINGE gen. nov. et
sp. nov.

We shall now proceed to describe a new Plasmodio-
phoracea which has already been mentioned a couple of times
in the literature and of which even illustrations have ap-
peared.
KARELTSCHIKOFF and Rosaworr? (1870) give a detailed
description of the fungus and figure on a plate what they
see. They mention destruction of the host-plant, Callitriche
autumnalis, and state, that the fibro-vasal strings which
normally occupy the centre of the stalk-axis in the infected
organs move out into the cortical tissue. In the tubers the
cells become elongated in a radial direction and between
them are seen large spaces which are strongly developed
intercellulars. As regards the fungus itself they mention
that in the cells are seen peculiar, flat, plate-formed bodies
of constant thickness, but of very varying outline, as they
adapt themselves to the shape of the host-cells. The plates
consist of very small polygonal cells, arranged in two layers
and forming a parenchymatie tissue. These formations con-
tain in the cell-wall a considerable amount of silica. KAREL-
TSCHIKOFF looked upon these spore-aggregations as cystoliths

16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

and compared them to those of the Urticaceae, but RosA-
NOFF is of opinion that they are the remains of a parasitic
mycelium. These were all the results arrived at by the two
authors.

The next time we find this fungus mentioned in the
literature is in 1907 in »Botanisk Tidskrift». On an excur-
sion the fungus was found (on Sept. 15) by Dr. C. H. Os-
TENFELD on Callitriche autumnalis in the small stream near
Rónnekro and in the lake Ringsjó, both places in the
neighbourhood of Sjöholm station (Skäne, Sweden) and was
set down (l. c.) as a new myxomycet, Sorodiscus Callitrichis
which LAGERHEIM proposed to describe later on under this
designation. — LAGERHEIM was namely perfectly well ac-
quainted with this fungus long before 1907 as in the year 1893
he had already found it on Callitriche vernalis growing on
most soil near Bjerkeng in Mälselvdalen (the valley of
the Mäls-river) in the county of Tromsó, Norway, and 7
years later (1900) he had collected material of it in the same
place. He only found a few infected plants, but material
from these were fixed with »Merkel» and LAGERHEIM got so
far in his investigations of the fungus that he took a number
of cuts on the microtome which convinced him, that Soro-
discus was a new endophytic mycetozo.

Finally the fungus is mentioned in a third place, as
Marre and Tison in their latest published work?? cite the
above mentioned memoir by KARELTCHIKOFF and RosANOFF.
They write: »... KARELTCHIKOFF et ROSANOFF (1870) ont
décrit des tumeurs produites sur Callitriche autumnalis L.
par un organisme qui, d'aprés leur description, pourrait bien
étre une Plasmodiophoracée.» — This assumption was pre-
sumably essentially confirmed during a visit which these
authors paid to Professor LAGERHEIM in Stockholm a few
years ago.

The result of my observations on the fungus for the
most part agree with the conditions in Sorosphaera Veronicae,
yet with the modifications stated above. After LAGERHEIM
had cut up the material into cuts of 2—7 yw it was stained
with Safranin-Gentianviolet-Orange, Fuchsin-Toluidinblue and
Tronalun-Hematoxylin, of which methods the first named
proved most successful.

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 17

As regards the habit of the infection it must be men-
tioned that tubers are formed on the host-plant of up to
7x3 mm. in diameter (as a rule, however, smaller). These
tubers are most often globular and occur as well on the
primary axis as more especially, on the secondary ones, which
are often by the fungus converted into globular formations
attaining the size of a couple of mm. (fig. 9 and 10). The
spores are formed in cakes consisting of two layers (fig. 63)
inside the stalks, only epidermis and the outermost cortical
tissue are not infected. The normally centrally placed vas-
cular bundles are displaced and lie scattered about in the
deformed stalk — or they are totally destroyed. In case
the inner cortical cells contain the fungus they grow to an
abnormal size — up to 150 v. in diam. and then — as a rule
— at the maturity of the fungus they contain more than
10 spore-aggregations. In a single host-cell may at the same
time be fouud young myxamoebae and fully mature spore-
aggregations. The spore-places vary greatly in size, they may
contain over 200 spores consequently 100 in each layer and
in such case they attain a size of up to 65 X 45 v. The
nucleus of an infected cell of Callitriche is often very like a
young amoeba of Sorodiscus (fig. 64).

The similarity between Sorodiscus and Sorosphaera is as
formerly mentioned great, so great in fact, that it would
seem most reasonable to unite them into one genus. As,
however, the position of the spores at the maturity are con-
sidered of great importance for the definition of the genera
of this family we shall adopt LAGERHEIM’s »nomen nudum»
Sorodiscus, since the spores, as mentioned above, arrange
themselves in spore-cakes two layers thick, or one might
say — perfectly flattened hollow spheres or hollow ellipsoids.
Only occasionally a small lumen may be seen between the
two layers of spores, and but rarely the spore-aggregations
assume the form of a hollow sphere.

The Cytology of Sorodiscus.

_As regards this species we are unfortunately unable to
state — as is also the case with Sorosphaera Veronicae —
how the host-plant becomes infected and we are likewise

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 9. 2

18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 9.

unable to state with certainty whether amoebae which have
only a single nucleus are primary amoebae or have come into
existence as meronts by devision of schizonts. Statements
and figures in MAIRE and Tıson® of uninucleate and bi-
nucleate amoebae in Sorosphaera are presumably correct,
but such amoebae with apparently few nuclei are often
got by cutting off parts of a multinucleate amoeba. As,
however, the authors named state, that they have observed
a great quantity of uninucleate amoebae situated one or a
few together in each cell, we are led to the conclusion that
this is really the case, and that the amoebae are either able
to penetrate the cell-walls, so that the infection may have
spread in this way, or that the host-plant is infected while
still very young, and that the infection-amoeba at first un-
dergoes very frequent divisions, possibly divisions simultaneous
with the nuclear divisions, and that the parasite is distri-
buted solely by cell-divisions of the host-plant, and thus only
to daughter-cells originating from an originally infected cell.
It must be left to the future to decide which is the correct
assumption, but à priori it seems to me probable that the
young amoebae are able to penetrate cell-walis as well as
many, more animal-like, protozoa. What moreover leads us
to this conclusion, nay, what even seems a sufficient proof,
is, that often in tubers of Sorosphaera or Sorodiscus which
must be considered as originating from one infection, one
may find cells which are so distantly related, that the infec-
tion of a cell in the seedling would not be sufficient to ex-
plain the distribution. Both in Veronica and Callitriche it
is mainly the inner cortex and parts of the central cylinder
which contain spores, so that not even an infection of the
germ might result in so extensive an infestation if the fungus
did not spread actively. Ligniera Junci likewise seems to
imply the wall-penetrating power of the myxamoebae, and
statements about the capability of the Ligniera graminis-
amoebae of sending pseudopodia right through the cell-walls
(SCHWARTZ”) as also the conditions in Pyrrhosorus marinus
JUEL*! (see later on!) seem to confirm this assumption.

The youngest stages of Sorodiscus which I have succeeded
in investigating are the amoeba-stage at a more advanced
stage, as I have only examined infections which have spread
a good deal, but never primarily infected cells. By such

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 19

merontic myxo-amoebae (fig. 11) is seen a granulous plasma
of somewhat rounded shape containing nuclei which in the
resting-stage are globular, provided with a membrane internal
to which is seen a nuclear cavity filled with hyaloplasma,
traversed by radial, slightly chromophilous filaments. In
the centre of the nucleus is seen a large nucleolus or a
caryosome which with the exception of some slightly con-
spicuous darker grains (fig. 11, 13, 14) (the idiochromatin?)
are formed by a homogeneous substance which appears red
when stained with FLEMMING's Three-Colour Process when
Safranin is employed prior to Gentianviolet. — In the fol-
lowing will be used the designations idiochromatin and tro-
phochromatin as they are used in Marre and Tison’s memoir.®
— When the myxo-amoeba nucleus is resting, the chromatin
proper, the idiochromatin, which later in the existence of
the fungus forms the chromosomes and which, as previously
mentioned, is sometimes visible in the carvosome, must be
assumed to be partly resolved in the trophochromatin, which
latter forms the chromophilous filaments radiating from the
caryosome. —

When the nuclei of an amoeba — always simultaneously
and most often with all axes situated in parallel planes — are
preparing for division they assume the form of ellipsoids or
spindles (fig. 13, 14) and exhibit slight radiation-phenomena
at the poles of the spindle. I cannot say for certain that I
have ever seen true centrosomes. Then the nucleus again
becomes almost round and the caryosome changes its appear-
ance (fig. 19, 20). The substance of the caryosome aggregates
in the equator of the nucleus while at the same time the
polar radiations become more pronounced. At this stage the
chromatin often aggregates in 3—4 bodies in the equator-
plane and may be very similar in appearance to chromosomes.
By degrees the polar radiation again decreases in strength,
the nucleus once more assumes a short spindle-formed sbape
almost like a square placed edgewise (fig. 21, 15, 22) and the
two kinds of chromatin separate, the vegetative chromatin
or trophochromatin placing itself in the centre and the ge-
nerative chromatin or idiochromatin lying like a thin equa-
torial plate round it. The former appears red when stained
with FLEMMING's Three-Colour Process like the chief mass of
the caryosome during the resting-stage, the latter appears,

20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

under high magnifying powers, as a lot of dark grains which
are especially conspicuous in the periphery of the plate. In
a few cases the edge of the plate appeared as a distinct
zigzag design (fig. 22) which intimates, that the distribution
of the chromatin to the daughter-nuclei takes place with
considerable regularity.

Later on the nucleus becomes more oblong (fig. 16) and
thereby also the trophochromatin-body, which by degrees
assumes the shape of a hand-weight while at the same time
the idiochromatie plate is split in two, the fate of which I
am not able to account for owing to the remarkably few
instances of this stage. But the two plates no doubt travel
each towards its own pole, and the trophachromatin goes
out right to the apices of the spindle. Shortly afterwards,
while the daughter-nuclei are still coherent (fig. 23, 24), two
distinct daughter-caryosomes become visible and in these
some darker bodies which are no doubt the idiochromatin.
The two nuclei then divide and slowly become rouuded. The
radiating chromatin-filaments are very conspicuous at this
stage. A remarkable feature which NawascHın® already
mentions with regard to Plasmodiophora is, that at the close
of the anaphase one often sees something like a common
membrane which still connects the two daughter-nuclei so
that one gets the impression, that they are free cells not
nuclei (fig. 17, 18, 25). What this membrane is, is hard to
say, possibly it is a chemical precipitation-product on the
boundary between the nucleus and the surrounding cyto-
plasma. A few times I have seen a distinct centrodesmose
still connecting the caryosomes after the daughter-nuclei had
divided (fig. 30). Similar cases have been observed in many
other organisms of lower order e. g. in Gymnodinium fuco-
rum? KÜSTER, in Trypanosoma?? and others.

This method of nuclear division is now repeated several
times (fig. 26—29), the amoebae becoming schizonts with up
to 16 nuclei. By ordinary division the schizonts form bi- or
few-nucleate meronts which grow large and after lively nu-
clear divisions form secondary schizonts a. s. o. It is seen
that the amoebae-nuclei grow larger and larger in time, in
the first amoebae-generations they were quite small (fig. 11, 12).

Then follows a transitional stage during which the nuclei
are subject to some cbanges before they enter into the final

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACE.X. 21

sporogonie stage. It commences in this way that the resting
globular schizont-nucleus becomes very slightly spindleformed
and exhibits radiation-phenomena from the poles (fig. 31)
where possibly two centrosomes are situated. At the same
time the caryosome enters into plainer connection with the
periphery of the nucleus, as the hitherto thin chromatin-
filaments which have radiated from the caryosome become
more solid, the nuclear membrane disappears and the chro-
matin travels along the filaments, preferably towards the
poles where two chromatic bodies are often formed (fig. 32—35).
Another modification which has frequently been observed
has been mentioned previously in Plasmodiophora by Pro-
WAZEK (l. c.), namely a stage at which the chromatin is seen.
arranged in garlands which, at any rate in Sorodiscus, are
most often attached to both poles (fig. 36, 37).

We now enter into the final sporogonie phase which is
characterized by two succeeding divisions, a mitosis and a
meiosis. The caryosome is now perfectly resolved, only the
chromatin-filaments are left and they arrange themselves so
that they chiefly travel from pole to pole and deposit the
chromatin in equator (fig. 38, 39) where a plate is thus formed,
namely the metakinetie chromatin plate essential to the next
nuclear division. Meantime the nucleus changes form and
becomes spindleformed, and the plasma of the amoeba (the
schizont converted into a sporont) commences slowly to sepa-
rate into small uninucleate spore-mother cells which simulta-
neously pass through the following caryokinetic phases (fig. 40).
The polar radiation is still going on, but is now above maxi-
mum. The nuclear spindle, formed by the hyaloplasmatic
strings, is intranuclear (fig. 40, 43). The chromatin arranges
itself in 16 chromosomes (fig. 41), presumably arisen by the
splitting up of 8 chromosomes, for most often two and two lie
nearer each other, and 8 chromosomes travel to both poles.
The two sets of chromosomes, however, for a time keep up
the connection with each other by the aid of chromatic and
hyaloplasmatie strings (fig. 44, 45, 42). The daughter-nuclei
separate from each other as represented in fig. 42 and 46.
When the nuclei part, slight polar radiations are still seen.
Immediately afterwards the binucleate amoebae divide, so
that they again become uninucleate, but they do not grow
so much that they attain the size of the former ones. Then

22 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

the second and last nuclear division is entered upon. This
is a mitotic reduction-division which shows smaller nuclear
division figures than the former and only 4 double chromo-
somes of which 4 halves travel to each pole (fig. 47—52).
Thus binucleate amoebae again arise (fig. 51) in whose nuclei
the chromatin lies next to the nuclear membrane which has
now again become faintly visible. As regards Plasmodiophora
these amoebae have led PRoOWwAzEK (l. c.) to the erroneous
conclusion that a nuclear fusion act takes place in this fungus.
The binucleate amoebae now divide into two (fig. 53), which
after having grown larger aggregate, most frequently more
than 30 at a time, and form a loose ball of uninucleate, still
walless spores (fig. 54). These spores are characteristic in
that their nucleus grows larger before the wall is formed
(fig. 55, 56) and by having, sometimes even after the forma-
tion of the wall, a distinct polar radiation from the side of
the nucleus directed towards the apex or to the basis of the
spore (fig. 58, 59). The nucleus now by degrees grows smaller
(fig. 57, 61, 60), at last it becomes quite tiny, and at the
formation of the wall the spores arranged themselves in
double cakes and assumed a characteristic form (see fig. 60,
62, 63) most frequently like a rounded six-cornered closed
urn which at the apex is provided with a ring-formed collar
— as it is also seen, though less plainly, in Sorosphaera Ve-
ronicae (fig. 70). At the full maturity of the spore-aggregation
the spore-wall divides into two layers of which the outer
one merges into that of the neighbouring spores, so that it
gives one the impression of the spores being deposited
in a common substance (fig. 60). This is what SCHWARTZ??
means when after the setting up of his new Sorosphaera
Junci (now he proposes the genus-diagnosis altered into:
»Sporont, giving rise to wedgeshaped spores either loosely
aggregated or collected into spherical or ellipsoidal hollow
balls and usually enclosed by à common membrane.»

It must be assumed, that the spore aggregations are set
free by the decomposition or the drying up of the host plant.
It is, however, not absolutely necessary for the aggregations
of spores to become decomposed at the germination, as each
single spore in a double cake is in touch with its surroundings.
On the whole in the various spore-arrangements of these endo-
phytical mycetozoa the principle always repeats itself that

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACE.E. 23

each spore of the aggregation, notwithstanding the size of
the aggregation, is able freely to send out its contents at the
germination. As mentioned below this is in Spongospora
practised in the most beautiful manner by air-channels in
the spore-cysts. In Plasmodiophora the spores are collected
into massive aggregations, but are not so solidly connected
here as in the other genera.

Sorodiscus LAGERH. et WINGE gen. nov.

Genus Plasmodiophoracearum. Sporae earum generis
Sorosphaera similes sunt. Sporosori autem coacervatione spo-
rarum diversi, placentas, que ex duobus stratis constant,
cireuitu irregulari formantes.

Sorodiseus Callitrichis LAGERH. et WINGE sp. nov.

I. Statu vegatativo myxamoebae plurinucleatae ple-
rumque plures in singulis cellulis hospitis per fungum maxime
auctis jacent. Divisionibus earum mitosibusque propriis nuc-
leorum generationes plures genitae sunt.

II. Statu fructifero myxamoebae in amoebulas uni-
nucleatas partiuntur. Nucleis amoebularum se bis mitotice
dividentibus — divisione secunda numero chromosomarum
dimidiato — amoebulis quoque bis se dimidiantibus, amoe-
bulae uninucleatae, se prostremo in sporosoros coacervantes,
formatae sunt. Sporae aseptatae, fere hyalinae, crasse tuni-
catae, urnuliformes, apice vallo orbieulato coronatae; multae
axis parallelis in placentam duplicem, i. e. placentam duobus
stratis formatam, circuitu irregulari plerumque oblongam con-
veniunt. Sori circiter 20—30 v lat., sporae 6—7 u x 4—5 u..

In caulibus Callitrichis vernalis tumores globosos plerum-
que 2—4 mm. diam. efficiens. Ad Maalselvdalen, Tromsoe
Norvegiae (collegit G. LacERHEIM). Adhuc praeterea in
C. autumnali in Suecia et Russia inventus. |

Spongospora subterranea (WALLROTH) JOHNSON.

In 1886 BruncHorst® described as Spongospora Solani
an organism which causes the disease in potato tubers, known

24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

in Norway under the name of »seurf». In the outmost
cell-layer of the tuber it appears at its earliest stage as
formless mucous masses, and later on it looks like a coarsely
pored sponge. Finally the mucous masses become converted
into spore balls, perforated all over so that the whole interior
of the spore-ball is like intersected by a trellis-work or net-
like system of spores which like a lattice-work supports the
spores situated in the periphery. This fungus has later been
found in different localities. Its habitat must be assumed
to be South America as LAGERHEIM® found it at Quito.
It was here in such close connection with the filaments of
a fungus that LAGERHEIM was led to the conclusion that
these belonged to the organism itself — an assumption in which
he was confirmed by oral and written communications from
fellow-scientists. After a closer study of Sorosphaera a. o.
LAGERHEIM, however, changed his view of the matter to this,
that the filaments must all the same have been without
genetic connection with the spore-balls and only in a delusive
way they had grown through the Spongospora tumours. 'Phe
spore-bals have probably (LAGERHEIM l. c.) already at an
earlier date been observed by WarLRorH, Martius and
BERKELEY, and Rostrup* likewise states, that BRUNCHHORST's
organism is identical with T'uburcinia Scabies BERK.

It is really evident already from BRUNCHHORST’s investi-
gation (l. c.) that his Spongospora Solani is no doubt an en-
dophytic mycetozo "which is closely related to the Plasmo-
diophoraceae mentioned, although our knowledge of the whole
development of the fungus is yet very imperfect. Sub-
sequently JoHNson*® is of opinion that he has seen self-
moving amoebae in the cells underneath a patch of scurf.
He likewise mentions (l. c.) that by staining with cotton-
blue and lactic acid 3 darker points are seen in the spores,
hence he is of opinion that the spores are plurinucleate. In
mature spores he finds the wall perforated and the contents
consisting of 2—3 self-moving bodies, presumably swarming-
spores. In a subsequent paper JouwNsoN???? confirmed that
the movable bodies in the spore are swarming-spores. He
states that at the germination of the spore 8 zoospores are as
a rule formed. In the nuclear conditions of the spore as
represented by JoHNSON, points of resemblance are found in
the characteristic Ceratiomyxa, whose cytology has been studied

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 25

by Jaun® 1907. Here Jann found 4 nuclei in the mature
spore and these divide at the germination into 8 nuclei,
whereupon 8 swarming-spores are formed. JOHNSSON’s ob-
servations are, however, contradicted by later observations
(see below!). — In connection with this fungus must be men-
tioned a memoir by Horne.*! The author has on Pteris found
an organism in the cellular tissue of the rhizome-apices. Ac-
cording to his description and bad illustrations we have
reason to believe that all his »bodies» are oil-globules, pre-
cipitation-, degeneration- and other phenomena in the tissue
of the host-plant. Recently both Osporn*** and HORNE?
have given their opinions on Spongospora. We here cite some
of OsBorn’s results: The amoebae are only distributed pas-
sively in the host-plant (by the cell-divisions of the host-
plant) — not actively as MasseE* assumes. Polar radiations
from the nuclear spindles do not occur in Spongospora nor
centrosomes at the vegetative stage. The uninucleate nuclei
of the small amoebae divide amitotically, the amoebae also
divide, hence only small amoebae are found. At the close
of the vegetative phase they fuse and form a plasmodium in
which the nuclei disappear, so that only vacuoles remain
(»akaryote stage»); the chromatin moves out into the plasma.
Totally new nuclei are formed and these fuse two and two.
The fusion-nucleus divides mitotically twice. The spores are
uninucleate. — OSBORN never succeeded in bringing the spores
to germination, but according to MassEE (I. c.) the contents
of the spore is at the liberation of a regular roundish form
with a few projecting pseudopodia. The movement is slow
and only lasts a short time. — OsBorwn (J. c.) declares that
a caryogamy certainly will be found also in other Plasmo-
diophoraceae(!) — From OsBonw's detailed figures and de-
scriptions it seems as if a caryogamy really takes place in
Spongospora — and in this case the fungus must be removed
from the Plasmodiophoraceae. A revision of OsBoRN's results
would be of great interest.
PaAvILLARD?? also supposed, that a caryogamy would be
found in all the Plasmodiophoraceae. But we do not agree
with this author when he writes about this question in his
last notice?**: ... cette absence (of the caryogamy) est loin
d'étre démontrée...» If à caryogamy at this stage is

26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

really found in Spongospora, we should rather conclude,
that this organism is not a Plasmodiophoracea.

Tetramyxa parasitica GOEBEL.”

About this fungus we shall only state that we have
studied the cytology cf it and that we have seen the most
part of the figures characteristic for the other Plasmodio-
phoraceae (fig. 71—78). In 1910 Maire and Tison* have
shown, that Tetramyxa parasitica was really a Plasmodio-
phoracea.

An other species of Tetramyxa, T. Triglochinis MoLL.?®
is according to MAIRE and TisoN? devoid of spores, and for
this reason they have classed it as a new genus: Molliardia.
It must be left to the future to decide, whether T. Triglo-
chinis is really devoid of spores.

The relationship of the Plasmodiophoraceae with the
holocarpic Chytridiaceae is beyond doubt. Several species
have by degrees been pointed out which occupy an inter-

mediary position — even though most of them are still in-
sufficiently examined — especially from a cytological point
of view.

Such are evidently:

Chrysophlyctis endobiotica SCHILBERSZKY, de-
scribed in 1896 from Hungary? as found on potatoes. In
1909 JacoB ERIKSSON! mentioned this fungus. It has been
found in several countries, Hungary, Engiand (many
places), Seotland, Rhenish Prussia, near Arnsberg in
Westphalia and in Ireland. ERIKSSON states that the
fungus is devoid of mycelium, but that it propagates by
large, tawny zoosporangia (1—3 in each cell) in which are
found a very great number of zoospores. Moreover the
fungus has polygonal resting-spores, one in each cell. Cysts
are unknown. — It thus seems to be more closely-related to
Chytridiaceae.

Asterocystis radicis DE WILDEMAN®’ resembles the
last species in that it has large zoosporangia and resting-
spores, but no cysts.

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 27

Rhizomyxa hypogaea Bonzr.9 In this species which
is somewhat closer related to the Plasmodiophoraceae, the
naked plasma situated in the host-cell changes directly into
a sporosorus, as the rather large spores at the maturity set
free 1—2, rarely a greater number of uniciliate zoospores.

By a direct transformation of the whole plasma resting-
cysts are, however, sometimes formed consisting of numerous,
close lying small resting-spores which at the germination are
converted into as many small zoosporangia. The possibility
is moreover not precluded that this species, like the two
first named, may form large ephemeral zoosporangia.

Woronina polycystis Cornu* is evidently-closely
related to Rhizomyxa, as the naked plasma in this species is
likewise converted either into a sporosorus in which the
spores at maturity send out several swarming-spores or into
almost globular, brownish resting-cysts formed by many small,
close lying spores which at the germination send out swarming-
spores of the same appearance as those which originate from
the above named larger spores. The zoospores are biciliate
as they have one lateral and one apical cilia.

Pyrrhosorus marinus Juzr.?

This fungus is plainly very closely related to the Plas-
modiaphoraceae. JUEL found it growing on dead branches
of Cystoclonium purpurascens which he had cultivated in
his laboratorium. He examined the fungus as well in live
condition as after he had fixed it and cut it on the micro-
tome. He gives (l.c.) a detailed and excellent description
of the developmental cycle of the fungus which is of
special interest, as it seems to throw some light on the
Plasmadiophoraceae. First shall be mentioned that JUEL
considers himself justified in stating that the fungus is not
a parasite, but a saprophyte, for he only found it an dead
branches and sometimes placed on the surface(?) of the alga.
There is, however, scarcely any doubt that Pyrrhosorus like
its nearest relations is parasitic — at least during part of
its life. It also seems to me that JuErv's figures of the inter-
cellular growth of the fungus point in this direction. — He
finds the life-cycle of the fungus to be as follows. Small

28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

myxoplasms with one small nucleus are seen in the cells of
the alga which must be assumed to have been formed by
swarming-spores which forced their way in recently. Several
such small plasms may be found together in one cell, and
JUEL considers it possible that later on they fuse into a
fusion-plasmodium. Moreover he finds both small myxo-
plasms with one larger nucleus and larger myxoplasms with
several nuclei. The former he accounts for in this way that
the nuclei in the above mentioned uninucleate cells have
grown in size. (Probably they are meronts!) The latter have
either arisen by fusion of the uninucleated ones or by nuclear
divisions having taken place and the nuclei having grown in
size. This last hypothesis is, judging from the hitherto known
Plasmodiophoraceae, the correct one.

JuEL has likewise examined myxoplasms with many small
nuclei and he is of opinion, that possibly they arise in this
way that the large nuclei in the plurinucleate amoebae suc-
cessively divide into smaller ones. — In case these are not
just young ones, plurinucleate amoebae representing the first
schizont-generations, which, however, the want of caryosome
in the nucleus in the illustration seems to deny, then JUEL’s
view is correct. The nuclei of this stage are, however, ac-
cording to his figures, remarkably small. —

About the next stage be remarks that: »Das Plasmodium
ist in eine grosse Anzahl von amöben-ähnlichen Körpern mit
je einem Zellkern aufgeteilt. Die Umrisse dieser Zellkórper
sind im Präparate recht undeutlich»... These »plasmodia»
evidently represent the last phase of the »chromatical stage»
of the true Plasmodiophoraceae. — The myxoplasms surround
themselves with a wall, and inside this are either formed
closely placed spindle-formed uninucleate small cells which
quickly become rounded spore-mother cells — or scattered
spindle-formed cells which probably also later on — in some
cases certainly — are converted into spore-mother cells. These
walled plasms with scattered nuclei frequently stretch in a
net-like way through a greater number of the cells of the
host-plant, so that the plasma before it became walled must
have penetrated a great number of the cell-walls.

The closely placed, uninucleate and walless spore-mother
cells are often intermingled with a few sterile cells which go
to ruin. The nuclei and the spore-mother cells now divide

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 29

three times in succession. Chromosomes (2—5) are present
and distinet karyokinetical spindles. Thus arise first 2, then
4 and finally 8 walless spores which are zoospores. JUEL ob-
served these zoospores swarming while alive. They were
pyriformed and provided with 2 lateral cilia.

Sorolpidium Betae NEmec.

NEMEC has given a preliminary ? and subsequently a
more detailed description?! of a new type found by him and
designated Sorolpidium Betae n. gen. et n. sp. NEMEC is
evidently unacquainted with JUEL’s above mentioned Pyrrho-
sorus as in that case he would undoubtedly have pointed out
the great similarity between the two. In reality the two
forms are exactly alike as regards development except in
this, that NEMEC states that the »Sorosporangien» in his
Sorolpidium divide into 2—4 parts at the formation of the
zoospores while Pyrrhosorus forms 8 zoospores with one lateral
cilia. During the vegetative amoeba-stage he has seen the
peculiar Plasmodiophoracea-nuclei divide in the well-known
characteristic way. — NEMEC, however, propounds some prob-
ably untenable theories about the homology between the
organs of the Plasmodiophoraceae and those of his Sorol-
pidium.

He expresses himself in this way:

»Wurde man nur die nackten vegetativen Körper sowie
die Sorosporangien von Sorolpidium kennen, so könnte man
den Organismus ohne weiteres zu den Plasmodiophorazeen
zählen.» I find this assertion somewhat daring; it must
namely be remembered, that none of the »plasmodia» in the
species, which up till now have been classed under Plasmo-

diophoraceae are enclosed by a membrane. — »Aber der Um-
stand, dass in jedem Sorosporangium — ähnlich wie bei
Rhizomyxa — mehrere Schwärmsporen entstehen können,

spricht gegen die Auffassung, dass hier einfache Sporen vor-
liegen. Da schon bei Rhizomyxa und wahrscheinlich auch bei
Sorolpidium zuweilen nur ein Schwärmer in dem Sorosporan-
gium entsteht, könnte man annehmen, dass dies bei Plasmo-
diaphora Regel geworden ist, so dass die Sorosporangien
monospor geworden sind und daher scheinbar einfache Sporen
vorstellen.»

30 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

To say the least of it, this is to turn facts upside down.
NEMEC seems totally to forget that »the sorosporangia» (the
spores) in the Plasmodiophoraceae are not formed until after
the two sporogonic divisions have taken place, while in So-
rolpidium and Pyrrhosorus they are formed prior to these
divisions. In Sorolpidium the sporogonic divisions do not
take place until after this cell-amassment which NEMEC affects
calling »Sorosporangienháufen». — It is thus not justifiable
to homologize these stages. It will be seen from the follow-
ing classification that the »cysts» occurring in the Plasmo-
diophoraceae are aggregations of spores, while in Pyrrhosorus
and Sorolpidium they are aggregations of walled spore-mother
cells.

From NEMEC's more detailed, but somewhat slovenly paper
(l. c.) it is evident, that his Sorolpidium is closely related to
Pyrrhosorus and the Plasmodiophoraceae. It is remarkable
that NEwEC without any reservation terms the vegetative
divisions of this fungus »karyokinetische». It can not be
justifiable to term nuclear divisions which are characteristic
by the want of visible chromosomes and by the amitose-like
bipartition of the nucleolus (the caryosome) mitotical. NEMEC
says: »Es lässt sich nichts ausfindig machen, was dartun
könnte, das der Nucleolus Material zur Bildung von Chro-
mosomen abgäbe.» There is, however, hardly any doubt that,
by closer investigations, Sorolpidium in this as in every other
respect will be found to resemble the Plasmodiophoracae.
Alone the circumstance that chromosomes and caryosomes
never oceur simultaneously points in this direction. — Another
of NÉMEC's observations is unintelligible to us: »Plasmodio-
phora bildet keine Membran um ihren vegetativen Körper,
wenn sie sich zur Fortpflanzung anschickt. Die mit Plasmo-
diophora sicher verwandte Sorosphaera bildet jedoch eine
Membran.» Sorosphoera Veronicae, at any rate, does not
form any membrane but on the spores, and it must be due
to a misunderstanding when NEMEC is of opinion that other
species do so. It deserves notice that Sorolpidium Betae does
not produce hypertrophy in the host-plant, radiative pheno-
mena from the poles of the nuclei are not observed, but in
the apices of the nuclear spindle are seen distinct centrioles
which NEMEC explains as swellings of the »Cellemembran».

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 31

The designations employed by the various authors for
the organs of the Plasmodiophoraceae and their relations are
often varying. Especially disagreeing are the opinions as to
whether it is allowable to say, that a »spore» at the germina-
tion may be converted into a »sporangium» since the contents
of the »spore» forms several zoospores. It is likewise evident
how difficult it is to keep apart the definitions »spore-mother
cell» and »sporangium». The aggregations of spore-mother
cells in one form are plainly perfectly homologous with the
sorosporangia in another. — As regards this matter it must
be remarked, that as the definition »spore» is very elastic,
we can scarcely be wrong in using the denotation »spores»
in the Plasmodiophoraceae even though these at the germi-
nation prove themselves capable of further divisions, thus
reminding us of yet indifferentiated sporangia. When we
compare the conditions in the Plasmodiophoraceae with Sor-
olpidiwm and Pyrrhosorus it becomes moreover quite evident
that the myxamoebae in the former, form spore-mother cells,
where in the latter they form »sorosporangia» — (since the
spore-mother cells are here formed within a wall) The cir-
cumstance that the spore-mother cells within the wall of the
»sporangium» are outdifferentiated seems to favour the
belief that a reductive division takes place at the spore-
formation like in the Plasmophoraceae and all the higher
plants where spore-mother cells are formed in the sporangia
(micro- and macro-sporangia). It is thus the entire amoeba
which after having become walled may be termed sporan-
gium — not the spore-mother cells as NEMEC has it. A re-
ductive division in Sorolpidium cannot be expected to be
found prior to the aggregational stage, but at the formation
of the zoospores. In case NÉMEC's strange theory should be
carried out that the spores of the true Plasmodiophoraceae
are unispored sporangia, the curious fact would arise that
sporangia are formed in these as a result of the reductive
division at the formation of tetrades. We can, therefore, not
agree with his declaration that his theories are »Möglich-
keiten ..... , die psychologisch wohl zu erklären sind».

The conditions in Sorolpidium and Pyrrhosorus may on
the whole be paralleled with the microsporangia of the phane-
rogams in which spore-mother cells are formed which again
form spores. If a reductive division also proves to appear

32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 9.

in Sorolpidium and Pyrrhosorus at the formation of the zoo-
spores, tbe resemblance with the Plasmodiophoraceae becomes
still more conspicuous. — The contents of the sporangia (the
walled amoebae) in one form and a collection of spore-mother
cells in another must surely be considered homologous;
whether a surrounding wall is formed or not must be con-
sidered of minor importance — and whether it by the divi-
sions enters the daughter-cells.

Plasmodiophoraceae. Pyrrhosorus. Sorolpidium.
Zoospore. Zoospore. Zoospore.
Myxoplasma Myxoplasma Myxoplasma
No membrane Formation of an Formation of an
enclosing membrane enclosing membrane
Spore-mothercells Spore-mothercells Spore-mothercells
| |
Aggregations of Aggregations of
spore-mothercells spore-mothercells
|
Formation of Formation of Formation of
(4) spores enclosed (8) zoospores (2—4) zoospores

by a membran
Aggregations of spores Swarming Swarming

Swarming of the zoo-
spores (sometimes pro-
bably after further
divisions)

Closer cytological investigations of Crysophlyctis, Astero-
cystis, Rhizomyxa and Woronina will probably prove that
these forms have much in common with Pyrrhosorus. How
much, we are not yet able to determine.

As regards the Plasmodiophoraceae it would be of great
interest to ascertain how the germination of the spore takes
place. We are of opinion that it must be assumed that
swarming-spores are formed which copulate and produce a
small myxoplasma which actively penetrates the epidermal
cells of the host-plant — both as regards the parasitic species

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACER. 33

in roots or such which attack the above-ground parts. At
the copulation the nuclei become 2x chromosomes and keep
this number during the vegetative phase and until the second
sporogonic division when the reduction takes place. The in-
fection-plasms penetrate the cell-walls (comp. also Pyrrhosorus)
and travel, at any rate as regards a number of Plasmodio-
phoraceae, actively towards the central tissues and are likewise
distributed by the cell-divisions of the host-plant, so much
the more as the infection frequently takes place in zones
with lively growth and the organs are forced into especially
frequent divisions. — After the formation of the spores follows
a resting period until the host-plant is dead and the spores
are set free by its decomposition. The germination of these
spores takes place again the following spring.

It is, however, not impossible that it will be found that
in the Plasmodiophoraceae further karyokinetic divisions may
take place at the germination of the spore.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 9. 3

34

Qt

ARKIV FOR BOTANIK. BAND |Z. w:o 9.

Bibliography.

EYCLESHYMER, A. C.: Club-root in the United States (Journ. of
Mycol, Vol. VII, Nr. 2, 1892).

Wakker, J. H.: Untersuchungen über den Einfluss parasitischer
Pilze auf ihre Nährpflanzen (Pringsh. Jahrb. f. wiss. Bot., Bd.
XXIV, 1893).

NAWASHIN, S.: Beobachtungen über den feineren Bau und die
Umwandlungen von Plasmodiophora Brassicae Woron. im Laufe
ihres intracellularen Lebens (Flora, Bd. 86, 1899).

PnRowazEK, S.: Uber den Erreger der Kohlhernie, Plasmodiophora
Brassicae Woronin (Arbeiten aus dem kaiserl. Gesundheitsamte,
Vol. XXII, p. 396).

Marre, R., and Tison, A.: La cytologie des Plasmodiophoracées
et la classe des Phytomyxinae (Ann. Myc. 1909).

Worontn, M.: Pjasmodiophora Brassicae (Pringsh. Jahrb. f. wiss.
Bot., Bd. XI, 1878). i

SITENSKY Fr.: Phytopathologicke, Poznåmky (after a report in
Zeitschr. f. Pflanzenkrankh., Bd. VIII, 1898).

Maenus, P.: Mycologische Ergebnisse eines kurzen Ausfluges bei
Meissen (Isis, Abh. 8, Dresden 1893).

HENNINGS, P. in Verh. d. Botan. Ver. d. Prov. Brandenburg,
Jahrg. 37, 1895, p. LVIII (Berlin 1896).

Rostrup, E.: Oversigt over Landbrugsplanternes Sygdomme i 1893
(Tidsskr. f. Landbrugets Planteavl, Kóbenhavn 1894).

RosrRuP, E.: Oversigt over de i 1890 indlóbne Forespórgsler
angaaende Sygdomme hos Kulturplanter (Tidsskr. f. Landókonomi,
Kóbenhavn 1891).

Haustep, B. D.: Report of the Botanical Department of the New
Yersey Agricultural College Experiment Station. (Trenton 1897.)
MARCHAND, E.: Le Plasmodiophora Brassicae Woron. parasite du
Melon, du Céleri et de l'Orseille épinard (C. R. Ac. Sc. Paris,
Tome CL, p. 1348, 1910).

GRIFFON and MAupLanc: Notes de Pathologie végétale et animale
(Bull. d. 1. Soc. Myc. de France, 26, pag. 469, 1912).
SCHROETER, J.: Bemerkungen und Beobachtungen über einige
Ustilagineen (Cohn's Beiträge z. Biol. d. Pflanz., Bd. 2, 1877).

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEZE. 35

16.
E.

18.

19.

36.

37.

WINTER, G.: Die Pilze Deutschlands, Oesterreichs und der Schweiz,
Abth. 1. (Leipzig 1884.)

SCHROETER, J.: Pilze, 1 Hälfte, p. 135 (F. Cohn: Kryptogamen-
flora von Schlesien, Band 3,1, Breslau 1889).

HrxwisGs, P.: Beiträge zur Pilzflora von Schleswig-Holstein,
p. 235 (Schrift. d. naturwiss. Vereins f. Schleswig-Holstein, Band
IX, Heft II).

Rostrup, E.: Mykologiske Meddelelser (V) (Botan. Tidsskr.,
Bind 19, Kjöbenhavn 1895); — — Mykologiske Meddelelser (VII)
(1. ce. Bind 21, Kjóbenhavn 1897).

Born, A.: Vergleichend-systematische Anatomie des Stengels der
Labiaten und Scrophulariaceen. Inaug.-Diss. (Berlin 1886.)
Juer, H. O.:: Om byggnaden och utvecklingen af stammens kärl-
strängsväfnad hos Veronica longifolia L. (Acta Hort. Bergian.,
Bd. 2, 1892).

BLoMFIELD and SCHWARTZ: Observations on the Tumours on Ve-
ronica Chamaedrys caused by Sorosphaera Veronicae (Ann. of
Bot. XXIV, 1910).

Marre, R., and Tison, A.: Sur quelques Plasmodiophoracées (C.
R. Ac. Sc. Paris, CL, p. 1768, 1910).

OsBoRN, T. G. B.: Spongospora subterranea (Wallroth) Johnson
(Ann. of Bot., Vol. XXV, 98, p. 327, 1911).

ScmwanTz, E. J.: Parasitic Root Diseases of the Juncaceae (Ann.
of Bot., Vol. XXIV, 1910).

Scuwartz, E. J.: The Life-history and Cytology of Sorosphaera
Graminis (Ann. of Bot., Vol. XXV, p. 791, 1911).

Marre, R., and Tison, A.: Sur quelques Plasmodiophoracées non
hypertrophiantes (C. R. Ac. Sc. Paris, CLI, p. 206, 1911).
KARELTSCHIKOFF et RosaNorF: Note sur les tubercules du Calli-
triche autumnalis (Memoires d. 1. Soc. des Sciences nat. de
Cherbourg, 29 Série, t. v. 1870, p. 124).

ANoNYMus: Bot. Tidskr. 1907, Vol. 28, p. XXVII.

MAIRE, R., and Tison, A.: Nouvelles recherches sur les Plasmo-
diophoracées (Ann. Myc., IX, p. 226, 1911).

JuEL. H. O.: Pyrrhosorus, eine neue marine Pilzgattung (Bihang
t. K. Svenska Vet. Akad. Handl, Band 26, Afd. III, Nr. 14,
1901). |

JoLLes, V.: Dinoflagellatenstudien (Archiv f. Protist., Band 19,
1910). |

RosENBUsCH: Trypanosomenstudien (Archiv f. Protist., Band 15,
1909).

. Masnus, P.: Bemerkung zu E. J. Schwartz: Parasitic Root Disease

of the Juncaceae (Hedwigia, Bd. 50, p. 249, 1911).
BRUNCHORST, J.: Ueber eine sehr verbreitete Krankheit der Kar-
toffelknollen (Bergens Museums Aarsberetning 1886).

LAGERHEIM, G.: Remarks on the fungus of a Potato Scab (Journ.
of Mycol., Vol. VII, Nr. 2. 1892).

Rostrup, E.: Ustilagineae Daniae (Bot. For. Festskrift, Kjoben-
havn 1890, p. 151).

ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 9.

Jounson, T.: Der Kartoffelschorf Spongospora Solani Brunch.
(Jahresbericht d. Verein. der Vetreter der angewandten Bot., 1906).
Jounson, T.: Spongospora Solani (Brunch.) (Economic Proc. Roy.
Dublin Soc., Vol. I, p. 453, 1908).

Jaun. E: Myxomycetenstudien. 7. Ceratiomyxa (Ber. d. Deutsch.
Bot. Gesellsch., Bd. XXVI a, 1908).

Horne, A. S.: On the Spongy Bodies, Spheres and Globular Bodies
present in the cells of Bracken (Pteris) and Potato (Centralblatt
f. Bakt., Parasitenk. und Infekt.; Bd. 28, 1910).

OsBORN, T. G. B.: A preliminary note on the life-history and
cytology of Spongospora subterranea Wallroth (Ann. of Bot. XXV,
93; p.281: 1914):

Horne, A. S.: Preliminary note on Spongospora Solani Brunch.
(Ann. of Bota. XXV, 97, p. 272, 1911).

MassEE, G.: Some Potato Diseases (Journ. Roy. Hort. Soc., Vol.
XXIX, 1904).

SCHILBERSZKY, K.: Ein neuer Schorfparasit der Kartoffelknollen
(Ber. d. Deutsch. Bot. Gesellsch., Bd. XIV, 1896, p. 36).
ERIKSSON, J.: Hvitróta och Kräfta à potatis (Centralanst. för
Jordbruksförsök, Flygblad Nr. 8, Febr. 1909, Stockholm).

DE WiLDEMAN: Notes mycologiques (Ann. Soc. Belge de Microsc.
[Mémoir], XVH, p. 21, 1893).

Bonzi: Rhizomyxa, nouvo Ficomicete (Messina, 1884).

Cornu, M.: Monographie des Saprolegniées (Ann. Sc. nat., 5 sér.,
XVp.:5, ;18723).

Nemec, B.: Ueber eine Chytridiazee der Zuckerrübe (Ber. d.
Deutsch. Bot. Ges., Bd. XXIX, 2, p. 48, 1911).

Nemec, B.: Zur. Kenntnis der niederen Pilze (Bull. internat. d.
l'Acad. des Sc. de Bohéme, 1911).

JOHNSON, T.: Further Observations on Powdery Potato Scab,
Spongospora subterranea (Sci. Proc. Roy. Dublin Soc., Vol. XII,
N. S., p. 165, 1909).

PavILLARD, J.: État actuel de la Protistologie végétale (Progressus
Rei Bot., Vol. III, p. 474, 1910).

PaviLLARD, J.: À propos de la phylogénie des Plasmodiphoracées
(Ann. Myc., X, p. 218, 1912).
GoEBEL, K.: Tetramyxa parasitica (Flora, LXVII, 1884, p. 517).
MorunRp, M.: Une nouvelle Plasmodiophoraceé parasite du Tri-
glochin palustre (Bull. Soc. Bot. France, T. 56, 1909).

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACEE. 37

Explanation of the plates (1—3).

The microscopical figures are all made by aid of » Abbé's Zeichen-
apparat».

Where no particulars are given as to the enlargement the figures
are drawn with Leitz’ hom. Immers. !/ıs and the comp. ocular 18
from Zeiss.

Plate 1.

Teratological features of Veronica-species, infected by Sorosphaera
Veronicae Scuroet., and of Callitriche vernalis, infected by Sorodiscus
Callitrichis LAcERH. et WiwcE. Fig. 1—9 natural size, fig. 10 mag-
nified.

Fig. 1—4. Veronica Chamaedrys.
» 5—7. V. hederifolia.

» 8. V. arvensis.

» 9—10. Callitriche vernalis.

Plate 2.
Sorodiscus Callitrichis LAGERH. et WINGE.

Fig. 11—39 vegetative and chromatical phase, fig. 40—42 spo-
rogonic phase of the life-eyclus.

Fig. 11—30. Vegetative phase.
» 11. A young amoeba with four nuclei.

12—13. Nuclei from very small amoebae.

14—15. Formation of the idio- and trophochromatin.

16. Anaphase. Only the idiochromatin is visible in this case.

17—18. The daughter-nuclei are formed. In fig. 18 is seen the
peculiar membrane, sometimes connecting for a time the
daughter-nuclei.

» 19—20. Older nuclei (with polar radiations) going to divide

again.

v6 V wv wv

ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 9.

. 21. Big nucleus from a later amoeba-generation. apparentl
2 z g >» app y

showing chromosomes. (See also fig. 19.)

22—29. A series of nuclei at different stages of division. In
25 the connecting membrane (as in fig. 18) can be seen.
30. Two daughter-nuclei (from a later division) showing a sort

of centrodesmose.

31— 39. Chromatical phase of the fungus’ life-cyclus.

31—35. The chromatin leaving the caryosome going to the
periphery.

36—37. The chromatin probably going partly out in the sur-
rounding protoplasm. »Garlands» are seen at the two poles.
These are connected with strings.

38—39. The chromatin going to form a central plate for the
following division.

40—41. Spore-mother-cells. Side- and vertical view of the
metakinetic plate from the first sporogonic division.

42 and 44 (plate TID. Later stage of the same division.

Plate 3.

ig. 43—63. Sorodiscus Callitrichis, sporogonic phase of the life-cyclus.

64. Callitriche autumnalis.
65—70. Sorosphaera Veronic® ScHROET.
71—78. Tetramyxa parasitica GoEB.

. 43. A nucleus showing the metakinetic chromatin-plate in the

intranuclear spindle.

45. An anaphase from the first division.

46. Reconstruction of the nuclei.

47. Nucleus from the second division, metakinese.

48. All the nuclei dividing simultaneously; second division.

50. Later stage. — Zeiss hom. Imm. 2 mm., Komp.-oc. 18.

51. Plasms with two nuclei, resulting from the last division. —
Zeiss hom. Imm. 2 mm.. Komp.-oc. 18.

52. Stage between 50 and 51. Reconstruction of the daughter-

nuclei. — Zeiss hom. Imm. 2 mm., Komp.-oc. 18.
53. Uni-nucleate small plasms (young spores), the binucleate
plasms (in fig. 51) having been divided into two. — Zeiss

hom. Imm. 2 mm., Komp.-oc. 18.

54. The young spores and their nuclei are increased and are
forming a spore-cake.

55—56. More advanced stages. The nuclei are very large.

57. Formation of a wall around the spores. The nuclei getting
smaller.

58—59. Young spores. The polar radiation may be seen.

60. A spore at the maturity. The wall has been differentiated
into two layers, the outer one merges into that of the neigh-
bouring spores.

WINGE, CYTOLOG. STUDIES IN THE PLASMODIOPHORACES. 39

Fig. 61. Rather young spores.

» 62. A spore-cake seen from above.

» 63. A little spore-cake (side-view). — Reichert Obj. 5, Oc. 3.

» 64. A nucleus of Callitriche autumnalis from an infected cell.
More nuclei are seen.

» 65. A nucleus from the vegetative phase (dividing).

» 66—67. Chromatical stage. The chromatin going from the ca-
ryosome to the periphery of the nucleus.

» 68. The first sporogonic division.

» 69. The second sporogonic division.

» 70. A spore at the maturity.

» 71—73. Nuclei at the chromatical stage. The chromatin going
from the caryosome to the periphery. In fig. 73 are seen
»garlands» at the two poles.

» 74. The first sporogonic division. Metaphase.

> 75—77. Spore-tetrades at maturity. Reichert Obj. 5, Oc. 3.

» 78. A single spore.

Tryckt den 31 december 1912.

Uppsala 1912. Almqvist & Wiksells Boktrvckeri-A.-B.

FÄRG RR € *
j T, 4 ET (ue |
ain | Wa)

eee br
Em \ Tes

^

v aM $ s BET.

"4 Lec ear 4
* "
* Á

NUM

L4
-—

E.
:

H. Bundsen del., G. Lagerheim dir.

pun gr le nr ee v UR OMNI "P REN Mon "eic Er id a Er. Y

E
6 ' P" . zZ
HEN — a
of Q H
» — ©
E ed 1
Be — <
1 E a
N
va 8
5 (0)
J :
" 2
hs 3
| P
b. E
^.
E Ó

ee
dh (C on 7
"c? £e
-
*
.
N:

Band 12.

fe

097

Arkiv fór Botanik.

Pr" -
IEEE ET Ne

> Rt 1 ke iut ted } ler n
re a are Oa ates BR eee ae SP ge SN EA

9

del.

inge

W

o

k / å
^ #
Kr | ALPE e oH

LA E Ass

"3

i
:
5
:

a 36% rer CV IE Bs
nid AES * Sd Ml d eo E

ej
m

Arkiv fór Botanik. Band hn N:o gi & ue I te

2 A C uis. Winge del.

Ld

L

Cederquists Graf. A.-B., Sthlm.

ARKIV FÖR BOTANIK.
BAND 12. N:o 10.

Uber einige Meeresalgen bei Kristineberg
in Bohuslän.

Von
HARALD KYLIN.

Mitgeteilt am 11. September 1912 durch V. Wirrrock und G. LAGERHEIM.

Während der letzteren Jahre habe ich mehrmals zum
Zwecke biochemischer Studien über Meeresalgen die zoolo-
gische Station Kristineberg besucht, und dabei immer auch
meine Aufmerksamkeit auf die Algenwegetation gerichtet,
um móglicherweise einige für die Gegend von Kristineberg
noch nicht erwähnte Meeresalgen zu finden. Seit der Ver-
öffentlichung meiner »Studien über die Algenflora der schwe-
dischen Westküste» (Akadem. Abhandl., Upsala 1907) habe
ich in Arkiv för Botanik Bd. 7 N:o 10 zwei für die schwe-
dische Westküste neue Meeresalgen erwähnt, nämlich Stre-
blonema stilophore CROUAN f. cespitosa RosENv. und Mikro-
syphar polysiphonie KUCKUCK, und ausserdem ist von SvE-
DELIUS in Sv. Bot. Tidskrift Bd. 5, 1911, S. 217 über das
Vorkommen von Erythrocladia irregularis RosEnv. in der
Gegend von Kristineberg berichtet worden. In diesen Auf-
satz werden noch zwei für. die schwedische Westküste neue
Meeresalgen aufgenommen nämlich Zrythrocladia subintegra
RosENv. und Chantransia reducta RosgNv. Daneben werden
fünf Arten, die früher an anderen Orten der schwedischen
Westküste gefunden worden sind, jetzt zum ersten Mal für
die Gegend von Kristineberg erwähnt, nämlich Codiolum
petrocelides KUCKUCK, Acrosiphonia spinescens (Kürz.) KJELLM.,

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 10. I

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 10.

Chantransia hallandica Kyun, Ch. pectinata KYLIN und Callo-
phyllis laciniata (Hups.) Kürz.

In diesen Aufsats werden nur solche Arten aufgenommen,
uber welche in irgend einer Hinsicht neue Angaben, uber
das hinaus, was in fäheren Arbeiten berichtet worden ist, zu
machen sind.

Chlorophycee.
Chlorocystis Cohnii (WRIGHT) REINH.
An mehreren Orten endozoisch in Campanularia flexuosa.
Fertil im August.
Codiolum petrocelides Kuckuck.

Endophytisch in Petrocelis innerhalb der Sublitoralregion.
Nur einmal beobachtet; die Exemplare waren steril (August).

Blastophysa polymorpha KJIELLM.

In der Litoralregion epiphytisch auf verschiedenen Algen
zusammen mit einer Reihe Diatomaceen und Cyanophyceen.
Selten. Fertil im August.

Entoderma flustre (RKE.) WILLE.

Epizoisch auf Flustra und Campanularia in der Litoral-
und Sublitoralregion. Gemein. Fertil im Juni—August.

Acrochete repens PRINGSH.
In verwesenden Teilen von Chorda filum. Selten. Fertil
im Januar.
Acrosiphonia spinescens (Kürz.) KJELLM.

An offenen oder etwas geschützten Stellen in ungefähr
1/, m Tiefe. Ziemlich selten. Fertil im Juni.

Fucoidee.

Hecatonema diffusum Kyi.

Epiphytisch auf Laminaria digitata. Mit Gametangien
im Juni—August.

H. KYLIN, ÜBER EINIGE MEERESALGEN. 3

Chilionema reptans (CROUAN) SAUVAG.

Epiphytisch auf Fucus serratus. Mit Gametangien im
Januar.

Ralfsia elavata (Carm.) FARL.

Auf Schalen und Steinen in der Litoralregion. Mit Spo-
rangien im Januar.

Mikrosyphar polysiphonie Kuckuck.

Endophytisch in Polysiphonia urceolata. Selten. Fertil
im Juni— August.

Eetocarpus desmarestiw GRAN.

Gemein als Endophyt in Desmarestia viridis. Mit Spo-
rangien im Juli— August.

Eetocarpus ovatus KJELLM.

In der Sublitoralregion auf verschiedenen Algen oder
auf Flustra wachsend. Selten. Mit Gametangien im Juli—
August.

Punetaria hiemalis KYLIN.

Während des Winters (im Dezember und Januar) nicht
selten als Epiphyt auf Zostera. Mit Gametangien.

Cutleria multifida (SMITH) GREV.

Das Aglaozonia-Stadium dieser Art trifft man nicht
selten an, ich habe sie aber niemals fertil beobachtet. Ge-
‚schlechtliche Individuen habe ich nur einmal angetroffen; die
im Juli gefundenen Exemplare waren steril.

Bangiales.

Porphyra hiemalis Kvraw.

Im Januar 1911 kam diese Art in der Gegend von Kri-
stineberg sehr reichlich vor, weniger reichlich dagegen im
Januar 1912. Die eingesammelten Individuen stimmten sehr
gut mit der von mir früher (Algenflora, S. 112) gegebenen

4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 10.

Beschreibung überein. — ROSENVINGE! vereinigt diese Art
mit P. linearis Grev., und betrachtet sie als Jugendformen
von P. umbilicalis (L.) J. G. AG.

Erythrotrichia carnea (Dirrw.) J. G. AG.

Nicht selten als Epiphyt auf verschiedenen Algen. Fertil
im Juni— August.

Porphyropsis coccinea ( J. G. Ac.) RosENv.

Sehr selten in dem unteren Teil der Sublitoralregion,
epiphytisch auf verschiedenen Algen. Nicht fertil beobachtet.

Erythrocladia irregularis RosENv.

Einigemal auf Delesseria sanguinea und Flustra gefunden.
Fertil im August.

Erythrocladia subintegra RosENv.

Diese Art beobachtet man oft zusammen mit der vor-
hergehenden, aber nur in vereinzelten Individuen, und nicht
in so grossem Individuenreichtum wie jene. Fertil im August.

Goniotrichum elegans (CHAUV.) LE Jor.

Ziemlich selten in der Litoralregion, epiphytisch auf
verschiedenen Algen. Mit Monosporen im August.

Asterocytis ramosa (THwAIT.) GOBI.

Selten in der Litoralregion, epiphytisch auf verschiedenen
Algen. Mit Akineten im August.

Florideae.

Chantransia hallandica KYLIN.

Epiphytisch auf Cystoclonium. Mit Monosporangien im
August. — Dieser neue Fund von Ch. hallandica, der sehr

! RosENviNGE, L. K., The marine Algw of Denmark. I. — D. Kgl.
Danske Vidensk. Selsk. Skrifter. 7. Rekke. Naturv. og Mathem. Afd. 7.
Kobenhavn 1909.

H. KYLIN, ÜBER EINIGE MEERESALGEN. 5

gut mit meiner früheren Beschreibung dieser Art überein-
stimmt, hat mich in meiner Meinung bestärkt, dass Ch. hal-
landica und Ch. parvula sich nicht zu einer Art vereinigen
lassen, wie ROSENVINGE (a. a. O., S. 93) behauptet (vgl.
KYLIN, Zur Kenntnis der Algenflora der norwegischen West-
küste, S. 26. — Arkiv för Botanik. Bd. 10. 1910.)

Chantransia Thuretii (Born.) KYLIN.

Ziemlich gemein als Epiphyt auf verschiedenen Algen.
Mit geschlechtlichen und ungeschlechtlichen Vermehrungs-
organen im Juli— August.

Chantransia redueta RosENv.

Epiphytisch auf Polysiphonia nigrescens in der Litoral-
region. Mit Monosporangien im August.

Chantransia efflorescens (J. G. AG.) KJELLM.

Selten als Epiphyt auf verschiedenen Algen. Mit Goni-
moblasten im Juli— August.

Chantransia pectinata KyLın.

Einmal epizoisch auf Flustra beobachtet. Mit Monospo-
rangien im Juni.

Aetinococeus subeutaneus (LYNGB.) ROSENV.

Gemein als Parasit auf Phyllophora Brodiei. Mit Tetra-
sporangien im Januar.

Callophyllis laciniata (Hups.) Kürz.
Nur einmal wurden einige, kleine Individuen gefunden.
Steril (im Juli).
Choreocolax eystoclonii KYLIN.

Parasitisch auf Cystoclonium. Diese Art findet man an
jedem Fundorte oft sehr reichlich, die Fundorte sind jedoch
ganz spärlich. Niemals fertil beobachtet.

6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 10.

Sterrocolax decipiens SCHMITZ.

Parasitisch auf Ahnfeltia plicata. Spärlich. Mit Mono-
sporangien im Januar.

Lomentaria rosea (Harv.) THUR.

Im unteren Teil der Sublitoralregion teils epiphytisch,
teils auf Schalen wachsend. Selten. Mit Cystokarpien im
August.

Pterosiphonia parasitica (Hups.) FALKENB.

Im unteren Teil der Sublitoralregion auf Steinen oder
Schalen oder epiphytisch auf Laminaria Cloustonii. Ziemlich
selten. Mit Tetrasporangien in Juli— August.

Callithamnion Hookeri (DILLw.) ARESCH.

Epiphytisch auf verschiedenen sublitoralen Algen. Ziem-
lich spärlich. Mit Parasporen im Juni—Juli.

Callithamnion frutieulosum J. G. AG.

Epiphytisch auf sublitoralen Algen. Selten. Mit Spo-
rangien im August.

Callithamnion hiemale KJELLM.

Im Dezember— Januar nicht selten. Epiphytisch auf
Zostera oder litoralen Algen. Sie ist nur mit Tetrasporangien :
beobachtet. — Stellt vielleicht die Winter- oder Jugendform .
einer anderen Callithamnion-Art dar (C. furcellarie?)

Seirospora Griffithsiana Hary.
Sehr selten, epiphytisch auf sublitoralen Algen. Mit
Parasporenbüscheln im August.

Ceramium tenuissimum (Lynes.) J. G. AG.

Epiphytisch auf verschiedenen Algen hauptsächlich in
der Sublitoralregion. Ziemlich spärlich. Mit Tetrasporangien
im Juni— August.

H KYLIN, ÜBER EINIGE MEERESALGEN. 7

Ceramium diaphanum Harv. et AG.

Nach der Arten- und Formenbegrenzung von EILER
PETERSEN! gehört diejenige Form, die man von dieser Art
in der Nähe von Kristineberg am meisten beobachtet, der
f. strictoides an. Die f. typica findet man nur sehr selten
und ebenso f. modificata. Ceramium siricium, nach PETER-
SENS Artbegrenzung, habe ich in der Nähe von Kristineberg
nicht beobachtet (vgl. Kvriw in Sv. Bot. Tidskrift, Bd. 3,
1909, S, 335).

Ceramium fruticulosum Kurz.

Diese Art habe ich früher C. penicillatum ARESCH. ge-
nannt. Neuerdings ist aber von PETERSEN! nachgewiesen
worden, dass sie schon im Jahre 1841 von KüTziNG unter
dem Namen Ceramium (Hormoceras) fruticulosum beschrie-
ben worden ist, während ihr der Name C. penicillatum erst
im Jahre 1849 gegeben wurde. Sie muss also der Priorität
nach C. fruticulosum heissen. So weit gebe ich PETERSEN
vollkommen recht.

Die von mir (Algenflora, S. 179) beschriebenen C. peni-
cillatum f. fasciculata habe ich schon früher? mit C. fruticu-
losum f. penicillata (AREscH. et Küvz.) PETERSEN identifiziert.

Die von mir beschriebene Art C. rescissum wurde von
PETERSEN als nur eine Form von C. fruticulosum betrachtet,
in seiner neuen Arbeit »Ceramium-Studies» führt er sie
aber wieder als selbständige Art auf, und gibt seiner
früheren Form C. fruticulosum f. rescissa einen neuen Namen,
C. fruticulosum f. dichotoma. Dies finde ich vollkommen
berechtigt. Da er aber aus meiner C. penicillatum f. typica
eine neue, selbstándige Art machen will, kann ich ihm nicht
länger folgen. Diese Form ist meiner Meinung nach die-
‚selbe, die PETERSEN unter dem Namen C. fruticulosum |.
dichotoma erwähnt, und diese meine Meinung stütze ich auf
Originalexemplare von C. fruticulosum f. dichotoma, die ich
zur Untersuchung erhalten habe.

" PETERSEN, H. E., Danske Arter af Slegten Ceramium (RorH) Lvxa-
BYE. — D. Kgl. Danske Videnskab. Selsk. Skrifter. 7 Rekke, Naturvidensk.
og Mathem. Afd. V. Kobenhavn 1908.

? PETERSEN, H. E., Ceramium-Studies. — Bot. Tidsskrift. Bd. 31.
Kobenhavn 1911.

? Kyrın, H., Zur Kenntnis der Algenflora der norwegischen Westküste.
— Arkiv fór Botanik. Bd. 10. Upsala och Stockholm 1910.

a

A tel AKA, RNA

HA do. veal

X trs Dio Ta fau

Lani I MD utt

JAAA

ITA
mb

0 rss

— vip.

ood n dal in Eis Y
dea nun mage tob?

f * i
4302411 I Ost OO SSC quA
oT N :
RT Si t 7 (14) ae tier / Ahr
B € 1 ^ ¢ « | "
FA dibolebtE- sale
MT A fie
| | I,
a Lc dieu MS MENS
| Veta t tv
lag near Tri
1 i
| à JEU t.
+ i " 1 i [t ! I
M
x 4
{ T1341 a |
(to 1 a ; 4
Lb Nf
I
it ] L |
1
cit 1 |
I le i |
ih (i Li if i S12 40 L. M { t
41 In M y. b. | i103 ft (1951
ino dor ehrt
"T dia PR EB 1 3 I -
fOr Sih. ‚Sue | wagen:

öd Bil

P OM T (Abo; sini) alc «38 A la 793
alam veu to % VL PLUIE

01 93! 13

"m

Iu sutE aeu Wt

I0 1 15 5

TY o LOE, I

LUE ee de ài
eda MOET) arn deze. re e per

RE o drive y

EET. i

Laatir tid ro antt)

«(1:914
M nt
(te E
Y 7
"2 : *
13141
f ! *
i”
in

dai - acest spiel

SII
anb
Em.
Ur
LEE 2d 58
"| i | § itl
"t MIT GA ELT.
NV ' |
Bat iP! Ae

ushlsılıs

bh sexecgotfl vL HAN

slem bi? axegatt:.

ARKIV FÖR BOTANIK.
BAND 12. N:o ll. _

Växttopografiska undersökningar i Åsele
Lappmarks fjälltrakter.
Af

AUG. HEINTZE.

Meddelad den 27 november 1912 af C. T. O. NORDSTEDT och S. MURBECK.

I.

A. Inledning och historik.

Under ett flertal somrar! har fórf. genomrest stora delar
af Nord-Skandinavien fór studier af dess vegetation och flora.
För dessa färder har jag erhållit bidrag från Kungl. Vetenskaps-
akademien (1911 och 1912) och Lunds Botaniska Förening
(1907 och 1909).

Ursprungligen var det min afsikt att behandla de växt-
geografiska förhållandena i Öfre Norrland, som i första hand
varit föremål för mina undersökningar, i ett sammanhängande,
större arbete, hvilket skulle utreda kärlväxternas utbredning,
höjdstigning, förekomstsätt och förhållande till kulturen samt
i viss mån bilda en motsvarighet till Norman’s bekanta »Norges
arktiske flora». Då det understöd, som kunnat beredas mig,
endast täcker en del af med resorna förenade kostnader, ser
jag mig emellertid af ekonomiska skäl nödsakad att frångå
denna min plan och afbryta undersökningarna. Det hittills
insamlade materialet kommer därför att bearbetas och utgifvas
efter hand. Början göres med växttopografien i Åsele Lapp-
marks fjälltrakter, som kommer att behandlas i tvenne afhand-
lingar, af hvilka föreliggande arbete utgör den speciella delen.

: * * *

! Somrarna 1904, 1907, 1908, 1909, 1911 och 1912.
Arkiv för botanik. Band 12. N:o 11. 1

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Den förste, som lämnat underrättelser om floran i Åsele
Lappmarks fjälltrakter är J. W. ZETTERSTEDT (19), som år
1832 passerade Dikanäs på återväg från fjällen i Lycksele
Lpm. Under rodd utför Gajtokån (Skansnäsån) observerade
han »Salix cinera» (S. Lapponum?) och Menyanthes trifoliata,
och vid östra ändan af Dikasjön fann han gräal, röda vinbärs- _
buskar, smörblomster, kattfötter, bullerblomster, blåklockor
»m. fl. ».

I juli mänad 1880 kom MELANDER till Dikanäs. Härifrän
for han efter Vojman ända upp till dess kállsjóar vid foten af
Västra Vardofjüllet. Ätervände därefter till Borka för att
öfver fjällen fortsátta till Fatmomakk. Frän kapellet togs
vägen öfver Saxnäs och Bängnäs till ófre ändan af Malgomaj.
Hans iakttagelser äro publicerade i form af dagboksanteck-
ningar i Botaniska Notiser för är 1881. Spridda lokaluppgifter
återfinnas i samma tidskrift för ar 1883.

Den bekanta almförekomsten vid Bängnäs (Klitberget)
besöktes sommaren 1892 af dävarande pastor L. DAHLSTEDT
i Vilhelmina, som härom lämnat ett meddelande till ÖRTEN-
BLAD (20).

Ären 1899 och 1901 utkommo de af generalstabens kartor,
som beröra dessa trakter, och därmed var grunden lagd till
kännedomen om björk- och barrskogarnas allmänna utbredning
inom omrädet.

Sommaren 1906 idkade F. AMINOFF (3) skogsbiologiska
studier inom en stor del af omrädet, och gjorde därvid förtjänst-
. fulla undersökningar öfver björkens, granens och tallens ut-
bredning och höjdgränser. Hans uppgifter om en del växtar-
ters förekomst i olika skogstyper äro däremot ej fullt till-
förlitliga och ha därför endast delvis kunnat användas i före-
liggande afhandling. Ammorr’s Saxifraga oppositifolia fran
brandfältet söder om byn Kittelfjäll är exempelvis ej denna
art utan — Silene acaulis; Plagiochila asplenioides i mossrik
björkskog på Kittelfjället är — Jungermannia lycopodioides
DW.

Samma sommar for E. ALMQUIST från Raukajaure öfver
fjällen på Jämtlandsgränsen till byn Klimpen och tog sedan
vägen öfver Saxnäs och Bångnäs till Stalonviken. En iakt-
tagelse från denna färd anföres af S. ALMQUIST i Sv. Bot. Tid-
skrift 1908. Andra lokaluppgifter, som professor E. ALMQUIST haft
vänligheten ställa till mitt förfogande, upptagas i detta arbete.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 3

Ett par är senare (1908) besökte SELIM BIRGER Dikanäs,
gjorde härifrån en utflykt till byn Kittelfjäll och fortsatte
sedan norrut till Lycksele Lpm. En del växtlokaler äro publi-
cerade i Sv. Bot. Tidskrift 1909.

Mina undersökningar äro utförda somrarna 1909 och 1911.
Från Skalmodal invid norska gränsen for jag öfver Ö. Vardo-
fjället, Fättjaure och Kittelfjäll till Dikanäs. Återvägen
till Norge togs öfver Borkafjället, Marsfjällen, Fatmomakk,
Klimpen och Tjåkkola. År 1911 kom jag efter Malgomaj till
Stalon och vandrade sedan öfver Bångnäs, Gittsfjället, Afva-
sjö och Raukasele till byn Ankarvattnet i norra Jämtland.

Såsom redan anförts, erhöll jag reseunderstöd från Kungl.
Vetenskapsakademien sommaren 1911. För första färden till-
delades jag ett extra anslag från Lunds Bot. Förening på
förslag af dess ordförande, professor Sv. MURBECK, hvilken
jag äfven har att tacka för värdefulla råd och upplysningar
under utarbetandet af denna afhandling. y,

Undersökningarna hade till mäl att utreda kärlväxternas
lifsbetingelser, i den màn en sädan kunskap kan vinnas genom
direkta observationer ute i naturen. Det gällde att få en
första allmän ófverblick af de olika arternas värmebehof (ver-
tikal utbredning och exposition), anspråk på jordmån och mark-
fuktighet, förmäga att uthärda sidotryck och öfverskuggning,
relativa frekvensen i olika vegetationer o. s. v.

För att föra dessa omfattande och invecklade frägor när-
mare sin lösning kräfves ett vidlyftigt och efter enhetlig plan
insamladt material, som kan ökas och kontrolleras genom fort-
satta detaljundersökningar. Alla angifvanden af allmän na-
tur öfver en växtarts synekologi eller höjdstigning äro enligt
min mening skäligen värdelösa, sa framt man ej samtidigt
framlägger det observationsmaterial, hvarpå slutsatserna äro
fotade.

Hvad som hittills skrifvits om Lapplands växttopografi
sedan WAHLENBERG's dagar, utgöres till största delen af nakna
artlistor, och äfven NoRMAN's storartade »flora» lämnar oss
ofta i sticket, när vi söka utreda arternas förekomstsätt, som
för öfrigt ej sällan företer rätt väsentliga olikheter på ömse
sidor om Kölen. Granska vi hans »Specielle plantetopografi»
närmare, finna vi snart, att flertalet primäruppgifter ej lämna
någon upplysning om ståndortens vegetation. I den all-
männa delen af hans flora (IT) är därför den viktiga frågan om

4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

kärlväxternas »forhold til omgivelserne» mycket ojämnt be-
handlad. För många af dem är NORMAN's framställning rätt
uttömmande, andra behandlas mera i förbigående, för en del
saknas all utredning. I de flesta fall uppräknas endast ett antal
ståndorter, utan uppgift på hvilken eller hvilka af dessa arten
i regel uppträder.

NORMAN har nedlagt ett ofantligt arbete på att bestämma
kärlväxternas höjdgränser inom olika delar af Nord-Norge.
Värdet af hans många höjdsiffror förringas dock allt för ofta
genom saknaden af uppgifter om förekomstsätt och frekvens
på de högst och lägst belägna växplatserna. Hans flora
lämnar därför ingen klar och öfverskådlig bild af de olika ar-
ternas vertikala utbredning, d. v. s. visar ej, inom hvilka höjd-
bälten en art »normalt» och mer konstant förekommer, och på
hvilka nivåer dess uppträdande är sporadiskt och knutet till
alldeles säregna och i något afseende gynnade ståndorter,
utanför hvilka man förgäfves söker den.

Det af mig undersökta området har begränsats på så sätt,
att det omfattar fjälltrakterna mellan riksgränsen och linjer.
dragna från Skansnässjön öfver östra ändan af Dikasjön, Fors-
bergsberget (Malgomaj) och Gubbsjön till nedre ändan af
Borgasjön, där Jämtlandsgränsen vidtager. Dessutom har
medtagits ett smalt parti af Lycksele Lappmark, beläget efter
Vapstälfven och i öster sträckande sig bort till Vapst-Bleriken.
Äfven en mindre del af Jämtland behandlas i detta samman-
hang: dalgången mellan Storjoln och Raukajaure äfvensom
högslätten mellan sistnämnda sjö och barrskogsgränsen strax
väster om Gellinjakkjaure. Öfverallt är granen det förhär-
skande barrträdet. Tallens utbredning är inskränkt till smärre
områden (jfr AwrNorr's karta!); i största mängd träffas den
kring Stalonviken. i

B. Kärlväxternas exposition.

Frågan om kärlväxternas exposition är rätt ingående
behandlad i Norges arktiske flora. NORMAN har därvid an-
vändt en rent »matematisk» metod, d. v. s. han har. hop-
räknat antalet antecknade stándorter pà fjällens nord-, syd-,
ost-, nordost- o. s. v. sluttningar utan att i allmänhet fästa
nägon vidare uppmärksamhet vid växplatsens höjd öfver

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 5

hafvet. Han har ej heller sökt utforska den sannolika orsa-
ken, hvarför vissa växter helst uppträda i en bestämd ex-
position.

Genom omständigheternas makt har jag kommit att nägot
oftare besöka syd- än nordsluttningar nere i björk- och barr-
skogszonen. Ofvan trädgränsen har däremot ett motsatt för-
hållande ägt rum. På grund häraf kan i denna utredning en-
dast medtagas sådana växter, som visa mer utpräglad förkärlek
för sydlig resp. nordlig exposition. Så är fallet med följande
arter, som för vinnande af bättre öfversikt sammanföras i när-
stående tabell.

I regel i| Oftast iT regel i Oftast i
sydl. ex-|sydl. ex-|nordl.ex- |nordl.ex-
position | position | position | position

|
Erigeron elongatus..+.......| + | — | = |e =
» CLALIT oT) ee ir ee ete E
*Cirsium palustre +
BOUM deorum . 2.5... o M MEL —
T |

*Galium boreale
| TT iriflorum
Echinospermum deflexum .
*Stachys silvatica
*Galeopsis v. bifida. .
*Veronica officinalis
» saxatilis .
| Pedicularis lapponica .
Pinguicula alpina
*Cerefolium silvestre
Ranunculus glacialis
» pygmaus
» nivalis .
* Anemone nemorosa
EM IMMO L..:...v—x-. «|
*Corydalis fabacea
Erysimum hieraciifolium
* Arabis hirsuta .
» alpina .
* » thaliana
Eurer gira. ultus.
Draba alpina
*Oxalis acetosella . .
* Viola umbrosa
SE » mirabilis
* » canina "montana

I+++t+++|
|
|
|

|
|

|
us

|
|

|
|

|} + | + | + |
|

bet |] ttt t+
|
|
|

+++ |
|
|
|

ARKIV FÖR BOTANIK.

|
|
|
|

*Silene rupestris .
Viscaria alpina

* Stellaria longifolia. .
M: graminea .

* Arenaria serpyllifolia

| *Ribes rubrum . .

Sazifraga cernua .

» ioulanis:: NN. .
» adscendens . .

*Sedum acre .

* p annuum .

Epilobium angustifolium

- » montanum .

* » collinum
» lactiflorum .

*Circea alpina .
* Rosa cinnamomea .
* Rubus ideus
* Fragaria vesca
* Potentilla argentea .
Sibbaldia procumbens .
* Prunus Padus
* Anthyllis Vulneraria
Andromeda hypnoides .
*Calluna vulgaris
* Daphne Mezereum .
*Urtica v. glabra .
*Ulmus montana. .
*Populus tremula
Salix herbacea

» polaris .

* Alnus incana . » se.» a be

*Orchis maculata .
*Listera ovata

*Convallaria verticillata .

* Majanthemum bifolium
Luzula Wahlenbergii
*Carex pallescens .

* » ornithopoda .

» lagopina ...
*Triticum caninum. .
Poa alpina f. vivipara
+» memoralis

» ceesia

BAND 12. N:o Il.

I regel i|Oftast i I regel i Oftast i
sydl. ex- sydl. ex-|nordl.ex- nordl.ex-
position position | position |position

[ |

| +

| et howl e
| ar = —
| Poe Sell. mmm N
| ors e — — 2E
= m UP. 1* 7 E
oo a. "ISP +
oo — IE
+.) => ) = AME
+ | — | — ,I
+ | =) RN
MED.
P & pi
| Se
—,..| . + Wlan
2. |. — d MEME
| 4 | — diss MER
EMEND
4Bo]o— MM
ER — | = | =
— \»= Re
+ | 7 ps
+ | — dvi
— | — | — | +
— 1.’ abun eee
— |. Ha o==— ieee
+ | ola a
— | . =) Slam
— (07 ^ —m—-i n E
— | ee (Gr
— | + solar aM
M. tes 7
+. |. = et E
+ | - | - 1 -
— | + | ver
— | — | ES
— T ob [joue
+ [| — |= Des
— |, + « Missan
— | -—— = | sachen MEM
2003 U^ Mn
[NIGER EEE cR

~I

HEINTZE, VAXTTOPOGRAFISKA UNDERSOKNINGAR.

I regel i Oftast i 1 regel i |Oftast l|

sydl. ex- sydl. ex- nordl. ex- nordl. ex-|

|position | position |position ‚position.

Boss algida -..-..-...-

Balingen ee.

PEN M MMané i. RM —
*Agrostis vulgaris .-....-.-

eMslum effusum - -.- - - + -,« - —
* Baldingera arundinacea d are), bae
*Juniperus communis - ...-..| —
* Polypodium vulgare . . . » . + RE I >
Aspidium Lonchitis . ....... ae
*Polystichum Filix mas ..... - coh!
Woodsia v. hyperborea ....... —
* Athyrium Filix femina ..... . —
Asplenium * viride. .. - - - - - ; —
*Onoclea Struthiopteris . . . . . .. —

am
IF d
lad
[are

t+ + Ft) ++ +++
|
|

En blick på tabellen visar, att ej mindre än ett 90-tal
arter — ungefär fjärdedelen af alla antecknade spontana kärl-
växter — föredraga en bestämd exposition.

Af de 69 arter, som oftast växa på fjällens sydsluttningar,
torde de 57, hvilka i tabellen utmärkas genom en asterisk,
uppsöka solsidan för att erhålla så varma ståndorter som
möjligt. De representera florans mest ömtåliga och värme-
kräfvande element. I samklang därmed står, att de i vanliga
fall ej öfverskrida trädgränsen; många af dem äro endast an-
träffade nere i barrskogszonen. I öfrigt förete de rätt stora
olikheter i valet af växplatser. En del af dem, såsom:

Crepis tectorum, Sedum annuum,
Arabis hirsuta, Epilobium collinum,

» thaliana, Potentilla argentea,
Turritis glabra, Anthyllis Vulneraria,
Silene rupestris, Carex ornithopoda,
Arenaria serpyllifolia, Polypodium vulgare,
Sedum acre,

växa oftast i torrare klipp- och urvegetationer. De äro typiska
koloniväxter, som äro mycket känsliga för sidotryck af äfven
lägväxtare kommensaler och ej alls uthärda öfverskuggning
af högväxta örter eller träd.

En annan grupp med helt andra existensbetingelser bilda
exempelvis:

8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Stachys silvatica, Prunus Padus,
Galeopsis v. bifida, Listera ovata,
Cerefolium silvestre, Convallaria | verticillata,
Actea spicata, Triticum canınum,
Corydalis fabacea, Melica nutans,

Oxalis acetosella, Milium effusum,

Viola mirabilis, Polystichum Filix mas,
Epilobium montanum, Athyrium Filix femina,
Circea alpina, Onoclea Struthiopteris.

Rubus ideus,

Hithörande arter aro »lundväxter», som föredraga medel-
fuktiga och vanligen mättligt beskuggade växplatser, t. ex.
örtmattor, lunddálder och yppiga örtrika björkskogar på bun-
den ur.

Några få äro slutligen hydrofyter: Cirsium palustre,
Baldingera arundinacea och — mindre utprägladt — Galium
boreale. De växa vanligen på horisontal mark, men uppsöka
varma sydsluttningar, så snart de öfvergifva sina egentliga
hem i strändernas eller myrarnas vegetationer. Nära intill
dem sluter sig Rosa cinnamomea.

De anförda 57 arterna kräfva naturligtvis ej alla lika hög
värmegrad eller lika stor värmesumma under vegetations-
perioden. Man jämföre exempelvis Ulmus och Milium. Många
mindre köldömma växter torde också söka sig bort till syd-
sluttningarna närmast för att erhålla nödigt skydd mot kalla
nordliga vindar.

Men sluttningar åt söder äro ej blott varma tillflyktsorter
för sina växtarter, de kunna äfven skänka dessa en något längre
vegetationsperiod än andra ställen i närheten. Alla fjällbor,
som tillfrågats om denna sak, förklara enstämmigt, att »syd-
lutorna» äro de första platser, där snön smälter undan och
»gräset spirar» på våren. Branta sydsluttningar i skyddadt
läge erbjuda således sina skyddslingar inom växtvärlden den
största värmesumma och längsta vegetationsperiod, som öfver
hufvud taget kan ernås i trakten.

På sina högst belägna ståndorter uppträda för öfrigt fler-
talet växter af lätt insedda skäl gärna på solsidan. Af i ta-
bellen upptagna arter gäller detta i särskild grad om Juniperus
communis.

Äfven bland mer »subalpina» växtarter finnes en liten

or Cr en

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 9

grupp, som visar afgjord benägenhet för sydlig exposition.
Hit höra:

Erigeron elongatus, Saxifraga adscendens,
Echinospermum deflexum, Poa cesia,

Veronica saxatilis, Woodsia v. hyperborea,
Erysimum hieraciifolium, Asplenium * viride.

Orsaken torde ej närmast vara att söka i nagot större
behof af värme eller vindskydd. De förete nämligen samma
egendomlighet, på hvilka nivåer de än uppträda. De växa
nästan utan undantag i torrare klipp- eller urvegetationer,
ofta direkt på vittringsjorden. Pa nordbranter, där fuktigheten
bättre bibehålles, inmängas deras typiska växplatser lätt med
mossor, hvilka snart följas i spåren af sociala och konkurrens-
kraftiga arter, som snart uttränga de tidigare kolonisterna.

De anförda 8 koloniväxterna synas af allt att döma upp-
söka sydbranter, emedan de här finna lämpliga, torrare väx-
platser, som i längre tid kunna bevara sin ursprungliga beskaf-
fenhet. — Äfven Viscaria alpina och Epilobium angustifolium
torde vara allmännast i sydlig exposition, emedan de helst
växa på torrare mark.

Fjällens nordsidor föredragas af tillhopa 19 örter, gräs och
dvärgris, af hvilka det stora flertalet (17) äro underkastade
rätt likartade lifsbetingelser:

Erigeron uniflorus, Sibbaldia procumbens,
Pinguicula alpina, Andromeda hypnoides,
Ranunculus glacialis, Salix polaris,

» pygmaus, Luzula Wahlenbergii,

» nivalis, Carex lagopina,
Arabis alpina, Poa alpina f. vivipara,
Draba alpina, Catabrosa algida,
Saxifraga cernua, Aira alpina.

» rivularis,

Vi ha har att göra med en del af florans mest hardiga och
högalpina element. De äro alla koloniväxter, som trifvas pa
fuktiga ställen: snölägen, efter smältvattensbäckar, källdrag,
öfversilade klippvegetationer o. s. v. Tager man i betraktande
fjällens relativt ringa hójd och snöfattigdom, fórstár man lätt
deras benägenhet för nordlig exposition, som här är långt mera
utpräglad än längre norrut.

Hos Pedicularis lapponica och Salix herbacea framträder

10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

denna egendomlighet tydligast nedom trädgränsen. Dvärg-
videt växer här på snölägen och andra fuktiga ställen. Pedi-
cularis återigen träffas oftast i mossrika björkskogar och på
bäckstränder. Dylika björkskogar, som för öfrigt äga ringa
utbredning inom området, ses i regel på nordsluttningar, där
fuktigheten är tillräcklig för att tillåta skogsmossorna att
vandra in i björkhedarna och omvandla dessa i mossrika björk-
skogar.

En sak, som ej får förbises vid insamlande och bearbetande
af material för utredning af kärlväxternas exposition och
andra lifsbetingelser, är den grundväsentliga skillnaden mellan
hvad jag skulle vilja kalla typiska och tillfälliga växplatser.
Typiska ståndorter äro sådana, där en art mer regelbundet
och konstant uppträder. Den är här fullt konkurrenskraftig
och uppnår vanligen den för densamma utmärkande frekvens-
graden.

Nedanför en brant bergvägg med tillhörande blockur
finner man — för att nämna ett konkret exempel — alltid en
del växtarter, som egentligen höra hemma uppe i stupets
springor och afsatser eller nere på själfva blockuren. De växa
på de mest olikartade ställen och i mycket växlande individ-
antal, t. ex. på bäckstränder, glesare fläckar i skogsvegeta-
tioner, på jordtäckta stenar och block, på gångstigar och af-
verkade ställen o. s. v. I enstaka, ofta sterila exemplar kunna
stundom blockurens (örtmattornas) örter och gräs träffas inne
i täta, slutna björk-, bland- eller granskogar o. s. v. Alla dessa
ståndorter få betraktas som tillfälliga, då de åsyftade arterna
här endast kunna existera därigenom, att de tidvis nyrekryteras
från »stammen» på den typiska växplatsen. Samma förhål-
lande äger rum, när exempelvis strändernas utmärkande arter
återfinnas i närliggande partier af myrar och skogsvegetationer.
En närmare utredning af dessa intressanta och föga beak-
tade förhållanden följer i del II.

C. Terminologi och förkortningar.

För vegetationer nedom trädgränsen användes samma
terminologi som i mina föregående arbeten (8 och 9). Några
få nya beteckningar tillkomma dock. Med gräsenrika björk-
skogar (resp. björkgran- och granbjörkskogar) afses sålunda
glesa björkskogar med rikl. (-ymn. eller dom.) Juniperus com-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 11

munis och Aira flexuosa. De ha uppkommit dels pà hyggen,
dels, och fóretrádesvis, som en fóljd af intensiv betning af nót-
boskap eller ren. Risrika granbjórkskogar — »mossrika gran-
björkskogar utan eller med sparsamma mossor», d. v. s. ris-
skiktet är vàl utbildadt, under det att mossorna träda tillbaka
eller helt saknas. Inundatstränder — längsluttande stränder
(af hufvudsakligen stórre sjóar och vattendrag), hvilka pà vär
och fórsommar stä under vatten. Vegetationen är i regel kolo-
niartad, karaktärsväxten Ranunculus flammula v. reptans.
Endast i mer skyddade vikar utbildas stundom slutna vege-
tationer (formationer) af exempelvis Carices och Equisetum v.
limosum.

Rätt få försök ha gjorts att få till stånd en enhetlig och
uttömmande terminologi för alpina zonens vegetationer. De
värdefullaste bidragen torde ha lämnats af HULT (12), CLEVE
(6) och VESTERGREN (18). |

Den terminologi, som här föreslås, har så att säga spon-
tant vuxit fram under arbetena uppe i fjällen och söker så nära
som möjligt ansluta sig till förhållandena i björk- och barr-
skogszonen.

.

Vegetationer i alpina zonen.

I. Härskande vegetationer.*

a. Hedvegetationer: laf-, lafmoss-, mosslaf- och mossrika
rishedar — lafmoss- och mosslafrika gräshedar — laf-,
lafmoss-, mosslaf- och mosshedar.

b. Myrvegetationer: starr- och rismyrar.

c. Lakustrina vegetationer.

II. Lokala vegetationer.
a. Klipp- och urvegetationer.
b. Vegetationer pa snölägen.
c. Vegetationer pa flytjord.

III. Strandvegetationer: öppna strandvegetationer (t. ex. klipp-
stränder och öfversilade grusstränder), örtstränder samt
örtrika och örtfattiga videsnär. Hit föras äfven källdrags-
vegetationer.

! Beteckningen »vegetation» användes öfverallt som ett gemensamt

namn på formation, kolonivegetation och alla mellan- och blandformer af
dessa båda typer för associationer af växtarter ute i naturen.

12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o MH.

I lafmossrika ris- och gräshedar äro lafvarna talrikare än
mossorna, i mosslafrika hedar är förhållandet omvändt. Dryas-
hedarna, som vanligen äro koloniartade, föras till rishedsserien.
Som dylika betraktas emellertid endast hedvegetationer med ,
ymn. — dom. Dryas. Uppnår fjällsippan endast lägre frekvens-
grad, är det mera upplysande att tala om t. ex. mossrik rished
med spars. Dryas o.s. v. Någon gång träffas verkliga bland-
former af gräs- och rishedar, exempelvis lafmossrika risgräs-
hedar. Är rismattan afbruten af smärre, öppnade fläckar med
afvikande vegetation, tillägges ett koloniartad, t. ex. koloni-
artad, lafrik rished på vindexponerad grusås eller koloniartad
mossrik rished på fuktig sluttning. Aga dessa fläckar större
utsträckning såsom ofta på toppen af starkt vindöppna kullar
och åsar, böra de uppfattas som särskilda vegetationer, exem-
pelvis gles kolonivegetation med Diapensia. Finnas (ej pro-
strata) buskar (S. glauca, lanata, B. nana) i en rished, kan
detta antydas på följande sätt: mossrik rished med spridda
viden o. s. v.

Verkliga rismyrar med väl utbildad Rubus Chamemorus
ses endast pa ringa höjd öfver trädgränsen. Snarlika vegeta-
tioner utan eller med sparsam och förkrympt R. Chamemorus
betecknas som mossrika rishedar på torfbotten.

Af snölägen kunna en hel rad + skarpt karakteriserade
typer urskiljas, exempelvis:

A. Mosstäcke + slutet; kärlväxter saknas helt eller äro
mycket sparsamma (ofta Ranunculus glacialis).

Moss-snöläge.

B. Slutet mosstäcke med spridda örter: Ranunculus
glacialis, R. pygmaus, Saxifraga rivularis o. s. v. Salix herbacea
saknas eller ár underordnad.

Moss-snöläge med spridda örter.

C. Slutet mosstäcke med rikl.—ymn. 8S. herbacea och

spridda örter, t. ex. mycket ofta Gnaphalium supinum.
Salix herbacea-snöläge.

D. Mossor underordnade eller saknas. Dvärgvidemattan

är sprängd af rikl.—ymn. och relativt högväxta örter och gräs.
Tidigt snöläge.

Typerna A—C i denna sammanträngda och starkt schema-
tiserade framställning kunna vid växttopografiska undersök-
ningar lämpligen sammanföras under namn af sena (= sent
snöfria) snölägen eller enbart snölägen. Tidiga (= tidigt snö-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. is.

fria) snölägen upptaga ofta ansenliga ytor pa brantare fjäll-
sluttningar eller bilda gläntor i de öfversta bjorkskogarna.
De äro omtyckta betesmarker för renen och kunna genom lang-
varigt betande ombildas i verkliga alpina ängar eller renängar.

Vid studiet af snölägenas i hog grad intressanta vegetation
far man fasta nödig uppmarksamhet vid det forhallandet, att
snötäckets mäktighet 4r mycket olika under olika ar. Snö-
drifvans eller snöfältets »medel»-maktighet bestammer vege-
tationens allmänna karaktär och artsammansattning, de en-
skilda arternas vegetativa och fruktifikativa utbildning kan
däremot vara mycket växlande under olika somrar. Under
varma somrar, som följa på snöfattiga vintrar, kan t. ex.
Equisetum arvense v. alpestre pa snölägen fruktificera i allra
största mängd, och de då ända till dm-höga individen med i
spetsen bågformigt uppåtböjda grenar bilda en slående kon-
trast till den »typiska», sterila och prostrata formen under
»normala» år.

I grunda sänkor eller på brantare sluttningar i skyddadt
läge finner man ej sällan verkliga alpina örtmattor' af rätt vàx-
lande sammansättning. Ständorten utgöres ofta af ett tidigt
snöläge, men markfuktigheten ökas och göres mera konstant
genom riklig tillgång på grundvatten. — Mindre ofta förekomma
källdragsvegetationer, som samtidigt äro snölägen. — Bran-
tare bäckstränder äro stundom fläckvis utbildade som snö-
lägen.

Videsnåren äro närmast att anse som strandvegetationer.
De kläda dock ofta källrika—öfversilade sluttningar, där
vattnet endast här och hvar samlar sig till bäckar och rännilar.

Kulturvegetationer äro naturligtvis af mycket ringa be-
tydelse uppe i alpina zonen. I Åsele Lappmark har jag under-
sökt vegetationer på gång- och kreatursstigar samt alpina
betesmarker = betade tidiga snölägen och fuktiga rishedar.
Renängar och renstigarnas vegetation få väl snarast räknas
som naturvegetationer.

Följande höjdbälten urskiljas: barrskögs- eller subsilvina
zonen, björkskogs- eller subalpina zonen samt alpina zonen.
Denna senare delas i rishedszonen och lafmosszonen. Barr-
skogs-zonen omfattar öfversta delen af barrskogs-regionen och
utmärkes i första hand därigenom, att dess skogar i regel äro

! Af helt annan natur, fastän ibland snarlika, äro örtmattor på block-
och skifferur.

b IM ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

blandbestànd af gran (resp. tall) och bjórk, ofta med »subalpina »
arter i sin undervegetation. Mera három i del II.

Förkortningar: allm. = allmän; Alp. = alpina zonen;
Ba. = barrskogszonen; Bagr. = barrskogsgränsen; barrsk. —
barrskog; barrblsk. = barrblandskog; Bj. = björkskogszonen;
Bjgr. = björkskogsgränsen = »trädgränsen»; bjhed = björk-
hed; bjgrsk. = björkgranskog d. v. s. blandskog med öfver-
vägande björk; bjsk. = björkskog; björkbl. = björkblandad;
blockr. = blockrik; blocksaml. = blocksamling; blåsenem.
och blåsenemyrk. = blåsenemyr resp. -myrkant (myr med
dom. Molinia coerulea); bäckstr. genom exempelvis mossr.
grbjsk. = stranden af en bäck som rinner igenom mossrik
granbjörkskog; diam. = diameter vid brösthöjd (med bark);
dimens. = dimensioner (t. ex. dimens. 4 m. X 4 dm = höjd
4 m. diam. vid brösthöjd 4 dm); dvärgv. = dvärgvuxen; el.
= eller; enr. — enrik; enst. = enstaka; expl. = exemplar;
flerst. = flerstädes; fukt. = fuktig; förs. = försumpad; g. =
ganska; grbjsk. = granbjörkskog d. v. s. blandskog med öfver-
vägande gran; gråalbl. = gråalblandad; gräsenr. = gräsenrik;
gräsr. = gräsrik; hårdv. = hårdvall; hängm. = hängmyr;
jordt. = jordtäckt; koloniveg. = kolonivegetation; källr. =
källrik; kärrfräkenm. = kärrfräkenmyr; lafr. = lafrik; laf-
mossr. — lafmossrik; lundd. = lunddäld; lundd. bjsk. = lund-
däldartad björkskog; lågv. = lågväxt; m. = mycket; mossr.
= mossrik; mosslafr. = mosslafrik; mångenst. = mängenstä-
des; N., NO. och NV. = sluttning åt norr resp. nordost och
nordväst; n. Ba. och n. Bj. = nedersta delen af barr- resp.
björkskogszonen; rism. = rismyr; rismyrk. = rismyrkant;
risr. = risrik; S., SO. och SV. = sluttning åt söder resp. sydost
och sydväst; snipm. och snipmyrk. = snipmyr och -kant
(myr med dom. Scirpus cespitosus); sluttn. = sluttning; spr.
= spridd; starrm. — starrmyr; starrmyrk. = starrmyrkant;
str. — stränder (blockstr., bäckstr., torfstr., grusstr., klippstr.,
sandstr., sjöstr., inundatstr.); V. = sluttning åt väster; veg.
= vegetation; videbl. = videblandad; vidsn. = videsnår;
vindexp. = vindexponerad; vindskydd. = vindskyddad;
väx. = växande; Ö. = sluttning åt öster; ö. Ba. och ö. Bj. =
öfversta delen af barr- resp. bjórkskogszonen; öfversil. =
öfversilad; örtr. — örtrik.

Frekvensgrader: dom. = dominerande; ymn. = ymnig;
rikl. = riklig; spars. = sparsam; enst. = enstaka.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 15

Höjdbälten i alpina zonen.

I. = från skogsgränsen till ej fullt 900 m ö. h.

II. = » 90 mö.h. » » » 1000 »
IH. = » 1000 » 8225.09 95. 1100 »
IV. = » 1100 » M ris 43.1200 »
E 5. 241200 > Kart - X 1200 »

I fórteckningen átskiljas de olika lokalerna (— de geogra-
fiska orterna) genom ett semikolon; de växttopografiska en-
heterna, växplatserna eller ständorterna inom hvarje lokal,
hállas i sár genom ett komma. Alla uppgifter representera
utdrag ur stándortsanteckningar; frekvensuppgiften afser sa-
lunda en bestámd profyta. Beteckningen rikl.—enst. eller
enst.—rikl. angifver, att artens ymnighetsgrad växlar på när-
liggande ständorter; i första fallet har den oftare antecknats
som rikl. än som spars. eller enst., i senare fallet har mot-
satsen àgt rum.

Hieracia och Taraxaca behandlas i största allmänhet,
hvilket torde vara fullt berättigadt, då det här endast gäller att
uppdraga de första, grofva dragen till kännedomen om arternas
synekologi och vertikala utbredning i svårtillgängliga fjäll-
trakter. Det får sedan blifva specialistens sak att se efter, hur
hans former och småarter gruppera sig ute i naturen.

D. Det undersökta områdets växttopografi.

Chrysanthemum Leucanthemum L.: Dikanäs Ba. hårdv.
spars.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst. expl; Bängnäs
S. Ba. hárdv. enst., ss. rest från timotejv.; Klimpen 8. n. Bj.
timotejv. rikl.; Bátas S. Ba. hardv. enst. expl.

Matricaria inodora L.: Dikanäs Ba. härdv.; Kittelfjäll
och Henriksfjäll Ba. allm. i kulturveg.; Fättjaure S. n. Bj.
timotejv. enst.; Stalon S. Ba. kornäker enst., kanten af en
rägäker enst.; Stalonviken Ba. koloniveg. på en gammal
tjärdal enst.; Bängnäs S. Ba. kring husen; Klimpen S&S. n.
Bj. ängskaflev. ett par expl., timotejv. flerst., allm. kring
husen; Tjakkola Bj. på hästgödsel ett expl.; Bätas Ba. kring
husen. — Lks. Lpm. Skalmodal Ba. kring husen enst.

16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Anthemis tinctoria L.: Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst.;
Solberg S. Ba. timotejv. enst. expl.

Achillea ptarmica L.: Klimpen S. n. Bj. timotejv. spars.

A. millefolium L.: Dikanäs Ba. härdv. ymn.; Stennäs
Ba. härdv.; Henriksfjäll Ba. härdv.; Kittelfjäll S. Ba. härdv.
spars.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst.; Bängnäs S. Ba.
härdv.; Grundfors Ba. härdv., vid bätplatsen; Fatmomakk
Ba. härdv.; Klimpen 8. n. Bj. timotejv., rikl.—spars., allm.
i torrare härdv.; Bätas S. Ba. fläckv. i härdv.

Gnaphalium silvaticum L.: Klimpen S.n. Bj. timotejv. enst.

G. norvegicum GuNN.: Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk. enst.,
gräsenr. bjgrsk. enst.; Kittelfjället S. ö. Bj. örtr. bjsk. rikl.;
Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk. enst., Ortr.
grbjsk., rännil genom örtr. bjgrsk. enst.; Vojman vid Kittel-
fjäll Ba. str. spars.; Borkafjället NO. Ba. mossr. grbjsk. enst.,
N. Ba. bäckstr. genom mossr. grbjsk. spars., N. Bj. örtr. vidsn.
pà bäckstr.; Rissjón S. Bjgr. örtr. bäckstr.; Svallgonäs N.
Bj. mossr. bjsk. enst.; Fättjokks str. Bagr. enst.; Fättjaure
S. n. Bj. gräsenr. bjsk. (mest i enruggarna) spars., örtr. bjsk.
enst.; Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk. flerst. enst.; Guortajokk
Bj. órtr. bjsk.; Stalon Ba. fukt. mossr. grsk. enst., uthuggn.
i barrsk.; St. Stalonberget S. Ba. klippveg. pà en bred afsats
spars., uthuggn. i örtr. grbjsk. spars.; Bängnäs S. Ba. flerst.
i glesare órtr. grbjsk.; Sagbackens utlopp n. Bj. glesa vidsn.
på sjöstr., báckens grus- och blockstr. spars.; Klimpen S.
betad enr. bjgrsk. spars., S. Bj. svagt örtr. bjsk. spars.; Klimp-
berget S. Bj. yppig örtr. bjsk. enst., svagt örtr. bjsk. spars.,
ett par lundd. pa källr. bunden ur enst.; Rapstentjakko
N. Bjgr. tidigt snöläge ymn., N. ö. Bj. snöläge; Ransarán
vid Tjakkola Bj. torra strandbranter; Stenbäck Ba. gles
gräsr. grsk. spars.; Bätas S. Ba. gräsenr. grbjsk. spars.; Afva-
sjö N. Ba. svagt mossr. grbjsk. enst.; Korpån vid Afvasjö
Ba. stenig och blockr. strandremsa enst.

Henriksfjäll Ba. härdv. rikl.; Kittelfjäll Ba. härdv. enst.;
Borka—Ned. Fättjaure' Ba. gängstig; Fättjaure S. n. Bj.
härdv. flerst. och enst.; Stalonsjön Ba. kring resterna efter
en stockeld spars.; Bängnäs S. Ba. härdv. enst.; Bängnäs
—Klitberget Ba. kreatursstigar spars.; Grundfors Ba. härdv.;
Klimpen 8. n. Bj. hárdv. enst., n. Bj. kreatursstig enst.; Nieri-

! Ett streck, som sammanbinder tvenne ortnamn, antyder, att fynd-
orten ligger mellan dessa báda orter.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 17

tjakko N. 6. Bj. rengárde enst.; Borga S. Ba. härdv. rikl.;
Slipsikàn Ba. bäckäng.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. pa bunden ur enst., S. II
órtmatta i uttorkad bäckränna spars, betesmark enst., brant
ur mellan blocken spars., S. III brant bunden ur spars.,
S. I—II allm. i vidsn.; Vallintjuolta SO. I tidigt snöläge pà
sluttn.; Daunatjakko N. I—II bäckstr., vidsn. och fuktigare
fläckar i rishedar flerst.; Risfjället S. II örtr. bäckstr. enst.;
Saletjàlt V. I örtr. bäckstr.; Nieritjàkko N. I och Dories-
bako N. I vidsn. spars.—enst.; Preunttjakko N. I—II bäckstr.,
N. I vidsn., tidiga snölägen pà leriga sluttn.; V. Fjällfjället
Ö. I fukt. mossr. rished pä sluttn.; Fasovardo N. I—II tidiga
snölägen allm.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pa sydlid
enst.; Amervardo Ba. lundd. bjsk. pa sydlid; Ned Vapst-
sjön Bj. báückstr.—Jmt. Rapstajaure Bj. örtr. bjsk. flerst.,
snöläge enst.

På torra, solöppna växplatser, såsom på afverkade ställen
i barrskogar, i klippveg. och stundom i härdvallar och på
kreatursstigar, uppträder G. norvegicum ofta under former,
som starkt erinra om silvaticum. Möjligen är det en dylik
form i Stornäs, som MELANDER betecknat som @. silvaticum.
G. supinum L.: Klimpberget N. Bj. snöläge rikl., Rapstentjåk-
ko N. ö. Bj. snöläge spars., Bjgr. snöläge rikl.; Fremsjokks
steniga str. Bjgr.; Gubbsjöbäckens kanjon Ba. gles koloniveg.
enst. expl.; Korpån vid Afvasjö Ba. klippstr. enst.

Kittelfjället S. 6. Bj. fukt. ställen på en kreatursstig
spars.; Fatmomakk Ba. gångstigar i mängd; Klimpen n. Bj.
torrare gångstigar rikl.; Nieritjakko N. Bj. flerst. på renstigar,
N. 6. Bj. rengärde enst.; V. Fjällfjället, Fasovardo och Luk-
tjomtjuolta ö. Bj. mängenstädes pä renstigar; Afvasjö Ba.
ett par kolonier på en kreatursstig.

Kittelfjället S. I på fukt. mossklädda block, S. II brant
ur mellan blocken enst., betesmark enst., S. III fukt. springor
och afsatser spars., klippspringor allm.; Ö. Vardofjället N.
I snöläge tills. med S. herbacea; Gittsfjället N. II snöläge
tills. med JS. herbacea rikl.; Rissjon—Ned. Marsbleriken I
flackv. pa en gangstig; Marsfjallet N. I—III flerst. på sma,
öppna flackar i rishedar,. N. I—V snölägen, bäckstr. och ef-
ter rännilar mängenstädes; Risfjället N. och S. I—V förekomst
som på föreg. fjäll; låga skifferbranter på Doriesjokks str.

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 11. 2

18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

SO. I rikl.; Nieritjàkko, Doriesbako och Preunttjakko N.
I flerst. på renstigar, ytterst allm. och ofta i stora massor
på brant, glest bevuxen mark, dels på bäckstr. dels på öppna
fläckar i rishedar, vanl. tills. med S. herbacea; Preunttjakko
N. I—II snölägen på vanl. leriga sluttn., N. II brant skifferur
nedanför större snöfläckar spars.; V. Fjällfjället I mången-
städes pa renstigar, I—II flerst. pa snölägen tills. med S.
herbacea, Ö. I örtr. bäckstr. spars.; Dorrompiken N. III öf-
versil. grusiga str. af smärre bäckar spars.; Fasovardo, Luk-
tjomtjuolta och Valdanvardo N. I flerst. på snölägen och ren-
stigar, Fasovardo N. I—III snölägen.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj.—
Jmt. Storjoln—Sannaren - Ba. kreatursstigar; Rapstajaure
Bj. snöläge tills. med S. herbacea spars.; Gellinjakkjaure
Bj. snöläge bland S. herbacea.

Antennaria dioica (L.) GERTN.: Vojman vid Kittelfjäll
Ba. str. rikl., blockr. forsstr.; Fättjokk Bagr. spars. och fläckv.
på öppna torra ställen af str.; Fättjaures grus- och blockstr.
S. Bj.; Silisvardo S. Bj. torr gräsenr. bjsk. enst.; Svartsjö-
bäcken nära utloppet Ba. torr grund rism., på en myrstack;
Ransarån vid Tjåkkola Bj. torra strandbranter rikl., allm.
på torra grusiga ställen kring fjällstugan, ö. Bj. bjhedar på
torra grusåsar; Fremsjokks steniga str. Bjgr.; Fasovardo
Ö. ö. Bj. bjhedar på torra grusåsar spars.; Korpån vid Afvasjö
Ba. blockstr. spars.

Dikanäs Ba. hårdv. rikl.; Henriksfjäll Ba. hårdv. rikl.
jämte f. corymbosa HN.; Fättjaure S. n. Bj. hårdv. fläckv.
och spars.; Bångnäs S. Ba. hårdv. fläckv. och enst.; Löfberg
S. Bagr. härdv. spars.; Båtas S. Ba. hårdv. spars.; Korpàn
vid Afvasjö Ba. liten bäckäng med ymn. Nardus enst.; Borga
Ba. liten sjöäng.

Kittelfjället S. I fläckv. och spars. i lafr. rished, S. II
flerst. i rishedar ofta alternerande med beständ af Ant. al-
pina, S. III spars. i klippspringor tills. med Ant. alpina; Ö.
Vardofjallet N. I bäckstr. (klippstr.) rikl. tills. med Ant. al-
pina; Borkafjället S. I torr rished fläckv. och enst.; Dories-
bako I spars. och fläckv. i lafmossr. rished; Fasovardo N.
I—II lafr. och lafmossr. rishedar.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. smä kolonier pà torra
svagt bevuxna ställen i härdv.; Amerjokks klippstr. S. Bj.
spars.; Ned-Vapstsjöns str. S. Bj.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 19

Antennaria alpina (L.) R. Br. 2: Korpän vid Afvasjö
N. Ba. klippstr. spars.

Kittelfjället S. II mosslafr. rished enst., flerst. i ris-
hedar; S. III klippspringor spars.; Borkafjället Ó. I liten
klippveg. omgifven af rished spars.; Daunatjakko N. I—II
öppna grusiga fläckar i ris- och Dryas-hedar, N. V skifferur
i fukt. mosstäcke spars.; O. Vardofjället N. I bäckstr. (klippstr.)
rikl; V. Vardofjället S. Alp. klippveg. (M.); Risfjället N.
IV tidigt snöläge spars. och ster., S. I—III flerst. i rishedar
helst på öppnare ställen, S. II klippspringor spars.—enst., -
S. och N. V vindóppna grusmarker med svagt tücke af laf-
var och mossor.; Marsfjället N. I—V förekomst ungefär som
på föreg. fjäll, rätt allm. i såväl torrare som fukt. rishedar;
låga skifferbranter på Doriesjokks str. SO. I spars.; V. Fjäll-
fjället I—III allm. i något fukt. rishedar; Dorrompiken N.
II öppnare ställen i mossr. rished på brant sluttn., spars.;
Fasovardo N. I—II flerst. på öppnare ställen i rishedar, stun-
dom i klippveg., N. III klippstr. spars.

Lks. Lpm. Skalmodai S. Ba. små kolonier på torra,
svagt bevuxna ställen i hårdv.

Erigeron acris L.: St. Stalonberget S. Ba. klippveg. på
en afsats spars., uthuggn. i örtr. grbjsk. på bunden ur i mängd;
Klitberget S. Ba. uthuggn. i örtr. grsk. på bunden ur.

Stalon S. Ba. torra hårdv. spars.; Stalonsjön Ba. kring
resterna efter en stockeld enst.; Bångnäs Ba. torr betesmark
på sydsluttn. rikl.; Bångnäs—Klitberget S. Ba. kreatursstigar
enst.; Båtas S. Ba. hårdv. enst. expl.

Erigeron elongatus LED.: Fattjokks kanjon Bagr. enst.;
Silisvardo S. Bj. jordt. block i gles örtr. bjsk. rikl.; Guor-
tajokk S. Bj. öppna ställen i örtr. bjsk. enst.; Forsbergsberget
S. Ba. blockur spars.; L. Stalonberget S. Ba. brant glest be-
vuxen blockur enst.; Harforsen (Storån) kallkälla i moss-
täcke spars.; Klitberget S. Ba. springor och afsatser enst.;
Klimpberget S, Bj. afsatser flerst. spars.—enst.

Dikanäs Ba. härdv. spars.; Fättjaure S. n. Bj. hårdv.
enst.; glesare ställen i härdv. flerst.; Stalon S. Ba. härdv.
enst.; Grundfors Ba. härdv. enst.; Klimpen n. Bj. kreatursstig
spars.; Klimpberget S. Bj. gàngstig genom örtr. bjsk. 4 expl.

Erigeron neglectus KERN.: Vojmän vid Kittelfjället Ba.
str. spars., blockr. forsstr.; Borkajaures str. Ba. enst.; Fätt-
jokks str. Bagr. fläckv. och enst.; Fättjaures blockstr. S.

20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Bj. spars.; Fatmomakk SO. Ba. jordt. block. på sjöstr., enst.;
Sågbäcken n. Bj. klippstr. spars., blockstr. enst.; Ransarån
vid Tjakkola Bj. branta klippstr. (forsstr.), grusstr.

På backarna vid Dikanäs (M.); Borka Ba. hårdv. rikl.;
enst. expl. på och invid vintervägen på str. af Vojmån väster
om Borka Ba. högväxt och 2—3 grenig; Fättjaure S. n. Bj.
hårdv. flerst.

Kittelfjället S. I källdrag på glest bevuxen torf och grus,
enst.; låga skifferbranter på Doriesjokks str. SO. I enst.;
Fasovardo N. I tidiga snölägen sälls. och enst.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. låga skifferbranter spars.,
på vintervägen enst. expl; Ned. Vapstsjöns str. S. Bj.

Erigeron uniflorus L.: Ransaràn vid Tjákkola Bj. branta
klippstr. (forsstr.), enst.; Fremsjokks steniga str. Bjgr. enst.

Borkafjallet Ó. I liten klippveg. omgifven af rished spars.;
Daunatjakko N. IL—V, spridd t. ex. III örtmatta i rätt bred
sänka glesare fläckar enst., V skifferbranter med talr. ras
enst., V skifferur i fukt. mosstäcke spars.; O. Vardofjället
N. I bäckstr. (klippstr.) rikl.; Óf. Marsblerikens str. I på
jordtäckta block, spars.; Risfjället S. II klippspringor tills.
med Ant. alpina enst.; S. V vindöppna grusmarker med
svagt täcke af lafvar och mossor tills. med Ant. alpina spars.;
Marsfjället N. II öppna fukt. fläckar i mosslafr. rished enst.,
N. III tidiga snölägen på 3 à 4 ställen spars.—enst.; Dor-
rompiken N. II öppnare fläckar i fukt. mossr. rished pä brant
sluttn.; Fasovardo N. I—II sälls. på tidiga snölägen, N. III
klippstr. tills. med Ant. alpina enst.

Solidago Virgaurea L.: Dikasjón Ba. örtr. bjsk.; Rag-
holmen i Dikasjón Ba. alsnår spars.; Stennàs —Bergsjón
Ba. mossr. bjgrsk. enst.; Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk rikl.,
gräsenr. bjgrsk. spars., m. gles tallhed enst.; Kittelfjället
S. 6. Bj. örtr. bjsk.; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. str. spars.,
blockr. forsstr., örtr. vidsn. på en sandbank enst.; Saxen-
vardo N. Ba. mossr. grbjsk. enst.; Borkafjället NO. Ba. mossr.
grbjsk. spars., N. Ba. mosskládda block i starrmyrk. enst.,
starrm. med Sphagna, N. Ba. bückstr. genom mossr. grbjsk.,
N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Rissjón S. Bjgr. örtr. bäckstr.;
Lebbinjesnuonje S. Ba. rännil genom örtr. bjgrsk. enst.;
Borka ö. Ba. ristufvor i starrmyrk.; Fättjokks str. Bagr. spars.;
Fättjaure n. Bj. gräsenr. bjsk. rikl., örtr. bjsk. (ungskog
på bränna) rikl., »bjhed» på större jordt. block, Bagr. tufvor

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 21

i kärrfräkenmyr (hängm.) spars.; Svallgonäs N. Bj. mossr.
bjsk. spars., n. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge spars., dynstr.
enst.; Daunatjakko N. Bjgr. m. gles bjhed, N. Bj. örtr. vidsn.
på bäckstr.; Silisvardo S. Bj. gles örtr. bjsk. (ungskog på
bränna) rikl., örtr. bjsk.; invid Fättjaure S. n. Bj. brant skif-
ferur rikl.; Forsbergsberget S. Ba. blockur flerst. men enst.,
aspdungar pä ur spars.; Stalon Ba. grankäl spars., fukt. mossr.
grsk., mossr. barrblsk. rikl., förs. grbjsk. spars., dikad
starrmyrk.; Stalonviken Ba. mossr. tallsk. enst., mossr. barr-
blsk. spars.; Stalonbäckens blockstr. Ba.; St. Stalonberget
Ba. på en myrstack, S. Ba. klippveg. enst., uthuggn. i örtr.
grbjsk. på bunden ur spars.; L. Stalonberget S. Ba. springor
och afsatser flerst., brant blockur spars.; Klitberget S. Ba.
örtr. grbjsk., springor och afsatser enst.; Gittsfjället N. Ba.
glesa risr. grbj—bjgrsk. spars.; Svartsjöbäckens utlopp Ba.
på 4 myrstackar; Sägbäcken n. Bj. gräsenr. bjsk., bäckens
klippstr. enst., blockstr. enst.; Klimpen S. betad enr. bjgrsk.
spars., n. Bj. svagt örtr. bjsk. rikl, n. Bj. bäckstr. genom
gräsenr. bjsk.; Klimpberget S. Bj. yppig örtr. bjsk. spars.,
svagt örtr. bjsk. spars., flerst. i lundd. på brant bunden
ur spars.—enst., afsatser flerst. och enst., glesare ortmattor
på brant ur flerst. och spars.—enst.; örtr. vidsn. på Saxåns
str. Bj.; Tjäkkola Bj. vidsn., på Ransaräns grusstr., branta
klippstr. (forsstr.); Fasovardo Ö. ö. Bj. bjhedar pä torra grus-
åsar spars.; Bátas S. Ba. gräsenr. grbjsk. spars., Ba. örtr.
björkbl. vidsn.; Afvasjö Ba. svagt mossr. grbjsk. enst.; Korpan
vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa spars.; Borga
S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. på sjöstr.

Dikanäs Ba. härdv.; Kittelfjäll Ba. härdv. spars.; Fätt-
jaure S. n. Bj. flerst. och enst. i härdv.; Stalonsjön Ba. tram-
pad gräsvall vid bätplatsen enst.; Stalon Ba. kring stenhögar
i fukt. härdvallsk. flerst.; Bängnäs S. Ba. härdv.; Löfberg
S. Bagr. hárdv.; Klimpen S. n. Bj. härdv. spars.; Saxåns
utlopp n. Bj. bäckäng spars.; Nieritjäkko N. ö. Bj. rengärde
enst.; Tjàkkola Bj. på hästgödsel kring stallarna rikl.; Bätas
S. Ba. härdv.; Korpån vid Afvasjö Ba. liten bäckäng spars.

Kittelfjället S. I rism. enst., örtr. vidsn. spars., S. II
mosslafr. rished pä starkt vindexp. mark enst., svagt mossr.
rished enst., mosslafr. rished enst. expl, betesmark spars.,
glesa örtr. vidsn. enst., brant ur mellan blocken enst., $.
III rishedar, torr bunden ur, fukt. springor och afsatser enst.,

22 ARKIV FÖR BOTANIK BAND 12. N:o ll.

typisk beståndsdel i rishedar och allm. i vidsn. på hela fjället
S. I—III; Borkafjället I lågt »björksnår» pa brant ostsluttn.;
Daunatjåkko N. I—V t. ex. III örtmatta i rätt bred sänka
enst., V skifferbranter med talr. ras enst.; Ö. Vardofjället
N. I örtr. bäckstr. spars., flerst. i vidsn.; Marsbleriken I
mosslafr. rished; Risfjället N. I vidsn., S II mossr. rished
enst., örtr. bäckstr. spars., S. II—IV utan angifvet växt-
sätt, Marsfjället N. I—III vidt spridd i mossr. och mosslafr.
rishedar enst.—enst. expl., N. I—IV flerst. på tidiga snölägen,
bäckstr. o. s. v., N. IV koloniveg. på flytjord spars.,; Gittsfjället
N. II mosslafr. rished enst.; Nieritjàkko och Doriesbako N.
I spars. 1 vidsn.; Preunttjàkko N. I vidsn. spars., tidiga snö-
lägen på leriga sluttn.; V. Fjällfjället SO. I örtr. vidsn., I mossr.
rished; Fasovardo N. I—II flerst. och enst. i fukt. rishedar.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. på sydlid;
vintervägen nedanför Amervardo Bj.—Jmt. Raukasele Ba.
örtr. bjsk., rikl. i gräsenr. bjsk.; Rapstajaure Bj. snöläge
tills. med S. herbacea spars.

Petasites frigida (L.) Fr.: Dikanäs Ba. starrmyrk.;
Borkafjället N. Bj. örtr. vidsn. pa bäckstr.; Rissjön S. Bjgr.
örtr. bäckstr., Daunatjákko N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.
flerst. och rikl.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. vidsn. på sjöstr.;
Grundfors Ba. bäckstr. flerst., liten källbäck i mosstäcke
spars., vidsn. på bäckstr. flerst.; Nieritjàkko N. Bj. och Bjgr.
vidsn.; Rapstenjokk Bj. källdrag i hängmyrk.; Rapstentjakko
N. Bjgr. snöläge spars. (rotbl.); Gittsfjället SV. ö. Bj. vidsn.
spars.; Bätas Ba. björkbl. örtr. vidsn. spars.; Afvasjö—Borga
Ba. vidsn. rikl.

Kittelfjallet S. I—II spridd i fuktigare vidsn., flerst. ,
rikl. efter rännilar, S. II örtr. bäckstr. (klippstr.), på moss-
klädda block i en rännil; Daunatjäkko N. III örtmatta i
rätt bred sänka enst.; Ö. Vardofjället N. I flerst. och ofta
i stor mängd i vidsn.; Of. Gailanjaure S. II glest vidsn. rikl.;
Marsfjället N. II källdrag spars.; Gittsfjället SV. I vanl. spars.
i vidsn.; Nieritjäkko, Doriesbako och Preunttjakko N. I
vidsn. och bäckstr. flerst. och vanl. rikl.; V. Fjällfjället SO.
I örtr. vidsn. rikl., I örtr. bäckstr. flerst.; Fasovardo N. I
—III vidsn. och bäckstr. flerst., spars. på tidiga snölägen.

Jmt. Raukajaure N. Bj. glesa vidsn. pa bäckstr.

Tussilago farfara L.: Vojman vid Kittelfjäll Ba. inun-
datstr. spars.; Kittelfjället S. Bagr. bäckstr. i mängd; Borka

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 23

Ba. bäckstr., källdrag i starrm.; Fättjokks inundatstr. Bagr.
fläckv. och spars.; Fättjaure n. Bj. bäckstr. och vidsn. på
bäckstr.; Daunatjäkko N. Bj. bäckstr. rikl.; Grundfors Ba.
bäckstr. och källdrag; Sägbäckens grus- och blockstr. n.
Bj. rikl.; Klimpberget S. Bj. rännilar genom blasenem. (hangm. )
spars., lundd. på källr. bunden ur fläckv. i mängd, rännil
genom blockur i mängd; i mängd efter en bibäck till Frems-
jokk ö. Bj.; Afvasjö N. Ba. gles örtr. grbjsk. enst., rännil ge-
nom ss. skog enst.; Korpän vid Afvasjö Ba. stenig och blockr.
strandremsa spars., allm. på sten- och grusstr.

Invid vintervägen på Vojmäns str. v. om Borka Ba.;
Fättjaure S. n. Bj. timotejv. fläckv. och spars., öppnare stäl-
len i en härdv.; Klimpen S. n. Bj. flerst. i hårdv., ofta i mängd
efter nygräfda diken.

Daunatjåkko N. I bäckstr. flerst. och rikl.; Preunttjákko
N. I—II rikl. på leriga bäckstr.; Fasovardo N. I—II flerst. pa
bäckstr., N. I källdrag (i mängd) och kanten af omgifv. vidsn.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. bäckstr. genom örtr. grbjsk.;
Ned. Vapstsjön Bj. källdrag och bäckstr. flerst.; vidsn. pä
Vapst-Blerikens str. Bj.—Jmt. Storjoln Ba. bäckstr.

Saussurea alpina (L.) DC.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.;
Rägholmen i Dikasjön S. Ba. alsnär spars.; Kittelfjäll Ba.
örtr. bjgrsk. enst., S. Ba. bäckstr. genom bjgrsk.; Vojmän
vid Kittelfjäll Ba. str. rikl., blockr. forsstr., örtr. vidsn. på en
sandbank spars.; Saxenvardo N. Ba. örtr. grbjsk.; Borka-
fjället N. Ba. bäckstr. genom mossr. grbjsk. spars.; örtr. vidsn.
på Borkajaures str. Ba.; Borka ö. Ba. ristufvor i starrmyrk.;
Klinten Ba. bäckstr. genom bjgrsk., glesa örtr. vidsn. på
bäckstr.; Füttjokks str. Bagr. rikl.; Fättjaure n. Bj. ortr.
bjsk. enst., gles örtr. bjsk., Bagr. tufvor i starrmyrk. rikl.,
mindre starrm. enst., bläsenem. (hängm.) spars., Bj. på sjöns
blockstr., n. Bj. liten källbäck med torfbotten enst., läga
branter invid gärden, S. n. Bj. afsatser enst., brant skifferur
spars.; Silisvardo S. Bj. órtr. bjsk., örtmatta på källr. blockur.
spars.; Daunatjákko N. Bj. flerst. i örtr. vidsn.; Rissjons str.
S. Bjgr.; Stalon Ba. förs. grbjsk. spars., grankäl; Stalon-
bäckens blockstr. Ba.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. torr grund
rism.; nedre Storån Ba. videbl. alsnär på forsstr.; Sägbäckens
utlopp n. Bj. glesa vidsn. på sjöstr., bäckens klippstr. spars.,
grus- och blockstr. rikl.; Klimpen n. Bj. starrmyrk., hängm.
med dom. C. filiformis; Klimpberget S. Bj. örtr. bjsk. flerst.

24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 1l.

och spars., bläsenem. (hängm.).spars., flerst. i lundd. på
bunden ur spars.—rikl., afsatser flerst. och spars.; örtr. vidsn.
pà Saxàns str. Bj. flerst.; Rapstenjokk Bj. hángmyrk.; Rap-
stentjàkko Bjgr. glesa vidsn. pa bäckstr.; Ransaran vid
Tjakkola Bj. grusstr., branta klippstr. (forsstr.); Valdanjaure
ö. Bj. starrmyrk. spars.; Gittsfjället SV. o. Bj. vidsn. spars.;
Afvasjó N. Ba. gles örtr. grbjsk. enst., rännil genom ss. bestånd;
Korpán vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. standremsa spars.,
låg grusbank med spr. viden enst.; Borga Ba. örtr. graalbl.
vidsn. på sjöstr.

Vintervägen v. om Borka Ba.; Fattjaure S. n. Bj. hárdv.
spars.—enst.; Grundfors Ba. härdv.; Löfberg S. Bagr. härdv.;
Klimpen S. n. Bj. àngskaflev. enst.; Saxåns utlopp n. Bj.
bäckäng spars.; Korpän vid Afvasjö Ba. liten bäckäng spars.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bunden ur spars., fukt.
glesa vidsn. på tufvig mark, S. II glesa örtr. vidsn., S. III
klippspringor spars., allm. i vidsn.; Daunatjäkko N. I—V
allm. t. ex. I—II vidsn. på bäckstr. flerst., III örtmatta i .
rätt bred sänka ymn., V skifferbranter med talr. ras spars.,
V skifferur i fukt. mosstäcke enst.; Ó. Vardofjället N. I örtr.
bäckstr. spars., vidsn.; Risfjället N. och S. I—V, t. ex. 8.
V och N. III tidiga snölägen spars., N. I—II fukt. mossr.
rishedar flerst. och spars.—enst., S. I—III örtr. bäckstr.
flerst., S. V vindóppna grusmarker med svagt laf- och moss-
täcke dvärgv. och enst.; Marsfjállet N. I—III tidiga snölä-
gen spars., N. I—II stundom i fukt. mossrikare rishedar,
N. IV koloniveg. pà flytjord spars.; Gittsfjället SV. I vanl.
spars. i vidsn.; Nieritjàkko, Doriesbako och Preunttjakko
N. I spars. i vidsn.; V. Fjällfjället SO. I örtr. vidsn., N. II
glesa örtr. vidsn.; Fasovardo N. I—III flerst. pà tidiga snó-
lägen, N. I starrmyrk. enst., örtr. bäckstr. spars.; Valdan-
vardo N. I vidsn. och bäckstr.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj.—
Jmt. Raukaselets str. S. Ba.; Rapstajaure Bj. bäckstr. ge-
nom grund snipm. spars.; Gellinjakkjaure Bj. örtr. vidsn.
rikl.

Cirsium palustre (L.) Scor.: Kittelfjäll S. Ba. dikad
starrm. i mängd, ända til manshög; Borkafjället N. Ba.
starrm. ej spars.; Saletjalt—Svartsjöbäcken 6. Ba. starrmyrk.
spars. (ster.); Grundfors Ba. liten starrm. enst. expl.; Kult-
sjón—Malgomaj i gungfly (M.).

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 25

Kittelfjäll S. Ba. myrdike spars. (rotbl.). — Jmt. Stor-
joln Ba. härdv. på fukt. sydlid enst.

Cirsium heterophyllum (L.) Arr.: Kittelfjället S. Ba.
lundd. på bäckstr. spars., S. 6. Bj. örtr. bjsk.; Vojman vid
Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn. på en sandbank enst.;
Saxenvardo N. Ba. örtr. grbjsk.; Borkafjället N. Bj. örtr.
vidsn. på bäckstr.; Rissjön S. Bjgr. risig videbl. bjsk.; Leb-
binjesnjuonje S. Ba. örtr. grbjsk.; örtr. vidsn. på Borkajaures
str. Ba.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn.; Fättjaure n. Bj. örtr.
bjsk. enst.; Daunatjákko N. Bj. örtr. bjsk.; Stalon Ba. dikad
starrmyrk. fläckv. i mängd, ster.; Stalonbáckens blockstr.
Ba.; L. Stalonberget S. Ba. örtr. grbjsk. enst.; Sagbackens
utlopp n. Bj. glesa vidsn. pà sjóstr., báckens grus- och block-
str. rikl.; Klimpen S. Bj. örtr. bjsk. flerst. och enst.—spars. ;
Klimpberget S. Bj. yppig örtr. bjsk. spars., flerst. i lundd.
på brant bunden ur spars.—rikl.; örtr. vidsn. på Saxåns str.
Bj.; Rapstenjokk Bj. hängmyrk., ster., Rapstentjákko Bjgr.
glesa vidsn. på báckstr.; Tjakkola Bj. örtr. vidsn.; Korpän
vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa spars.; Borga
S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. pa sjóstr.; Suotme S. Ba. kanten
af Ortr. vidsn. pà sjöstr.

Stennäs Ba. hárdv.; Kittelfjàll Ba. härdv. enst.; Fätt-
jaure S. n. Bj. hàrdv. enst.; Bàngnàs S. Ba. härdv. fläckv.
pà mindre päverkade ställen, oftast ster.; Grundfors Ba.
härdv.; Löfberg S. Bagr. hárdv.; Bátas S. Ba. fläckv. i hárdv.;
Korpán vid Afvasjö Ba. liten bäckäng spars.; Slipsikan Ba.
bäckäng.

Kittelfjallet S. I glesa vidsn. på blockur, örtr. vidsn.
på bunden ur spars., S. II glesa örtr. vidsn. enst.; Dauna-
tjakko N. I örtr. vidsn.; Nieritjakko N. I sällan i örtr. vidsn.;
Rapstentjakko N. I örtr. vidsn. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pa sydlid;
Amervardo S. Ba. lundd. bjsk.—Jmt. Raukasele S. Ba. str.
och yppiga órtr. vidsn.; Gellinjakkjaure Bj. örtr. vidsn. rikl.

Mulgedium alpinum (L.) Less.: Kittelfjàllet S. Ba.
bäckstr., S. 6. Bj. örtr. bjsk. rikl., S. Ba. lundd. på bäckstr.
rikl.; Borkafjället N. Ba. mossr. grbjsk. pà fukt. sluttn. enst.,
N. Ba. bäckstr. genom grbjsk.; Rissjón S. Bjgr. örtr. vidsn.,
örtr. bäckstr.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk.
spars., örtr. grbjsk., bäckstr. genom bjgrsk. rikl.; Fättjaure
n. Bj. i enruggar i gräsenr. bjsk. spars., örtr. bjsk. på fukt.

26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

sluttn.; Silisvardo S. Bj. ofta i örtr. bjsk.; Svallgonäs Bj.
mossr. bjsk. enst.; Daunatjakko N. Bj. örtr. bjsk., örtr. vidsn.
pä bäckstr. spars.; Guortajokk Bj. örtr. bjsk.; Ö. Vardofjället
NV. Bj. örtr. bjsk.; Stalon Ba. grankäl enst., ster.; L. Sta-
lonberget S. Ba. örtr. grbjsk. spars. och flerst.; Klitberget
S. Ba. örtr. grsk. på bunden ur; Klimpen S. betad enr. bjgrsk.
enst., S. n. Bj. svagt örtr. bjsk. spars.; Klimpberget S. Bj.
allm. i örtr. bjsk., svagt örtr. bjsk. enst. ster. och 1—4 dm
hög; örtmatta på brant ur rikl., lundd. på bunden ur flerst.
och spars.—rikl.; Ailesvare Bj. fukt. bjsk. pa sluttn. enst.,
lägv. och ster.; Afvasjö N. Ba. gles örtr. grbjsk. enst. och ster.
— Bängnäs S. Ba. härdv. fläckv. på skarp fukt. sluttn.
Kittelfjàllet S. I örtr. vidsn. på bunden ur enst., S. III
brant bunden ur spars.; Borkafjället S. I örtr. vidsn. på bäckstr.
spars.; Daunatjákko N. I bäckstr. tills. med Pheg. alpestris.
Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. på sydlid
i mängd, gles örtr. bjsk. med enst. granar spars.; Amervardo
S. Ba. lundd. bjsk., S. Bj. örtr. bjsk. — Jmt. Raukasele Ba.
grüsenr. bjsk. enst. ster. och endast 1—2 dm hög; Rapsta-
jaure Bj. spridd men oftast ster. i örtr. bjsk. på sluttn.
Crepis paludosa (L.) MorncH.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.
enst.; Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk. enst., S. Ba. örtr. bäckstr.,
S. 6. Bj. órtr. bjsk., Ba. mindre kallkälla, S. Ba. lundd. spars.;
Vojmän vid Kittelfjäll Ba. örtr. vidsn. på en sandbank enst.;
Borkafjället N. Ba. starrmyrk. bland Sphagna, bäckstr. ge-
nom grbjsk. flerst., N. Bj. örtr. vidsn. pa bäckstr.; Lebbin-
jesnjuonje S. Ba. órtr. grbjsk.; Klinten S. ö. Ba. starrmyrk.,
glesa vidsn. i starrmyrk.; Fättjaure Bagr. tufvor i kärrfräkenm.
(hängm.) enst., kanten af bläsenem. (hängm.) enst., S. Bj.
på sjöstr.; Borka Ba. källdrag i torr bläsenemyrk. spars.;
Silisvardo S. Bj. yppig örtr. bjsk. spars., graalbl. örtr. bjsk.;
Daunatjäkko N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Stalon Ba. gran-
käl enst.; L. Stalonberget S. Ba. örtr. grbjsk. enst.; Kultsjöns
grusstr. invid Sägbäckens utlopp n. Bj.; Klimpen n. Bj. örtr.
bjsk., starrmyrk., hängmyrk., bäckstr. genom gräsenr. bjsk.;
Klimpberget S. Bj. yppig örtr. bjsk. spars., blasenem. (hängm.)
enst., flerst. i Jundd. på bunden ur spars.—rikl.; Rapsten-
jokk Bj. liten hängm. spars.; Afvasjö Ba. rännil genom grbjsk.,
N. Ba. gles örtr. grbjsk.
Henriksfjäll Ba. härdv. enst.; Kittelfjäll Ba. härdv.
flàckv. och enst.; Grundfors Ba. härdv.; Löfberg S. Bagr.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 27

fukt. härdv.; Korpän vid Afvasjö Ba. liten bäckäng lägv.
och enst.

Kittelfjàlet S. bäckstr. strax ofvan Bjgr. enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. gles örtr. bjsk. spars.; Amer-
vardo S. Ba. källdrag i yppig örtr. bjsk. — Jmt. Rauka-
jaure—Gellinjakkjaure Bj. flerst. i vidsn., efter källbäckar
och i örtr. bjsk. pa skarpare sluttn.

Crepis tectorum L.: Klitberget S. Ba. brant glest bevuxen
ur mellan blocken enst. expl. Arten är här liksom pä nägra
få andra, långt åtskilda lokaler i Nordskandinavien fullt spon-
tan.

Hieracium alpinum (L.) BackH.: Vojman vid Kittel-
fjäll Ba. str. spars.; Fättjokks str. Bagr. enst.; Rissjons grusstr.
S. Bjgr.; Sägbäckens klippstr. n. Bj. enst.; Rapstentjákko
N. ö. Bj. snóláge enst.; Ransaran vid Tjakkola Bj. torra
strandbranter, flerst. i mycket glesa bjhedar alltid 1 enst.
expl. och pà óppnare, enbart lafkládda flückar i risskiktet;
Fasovardo Ö. ö. Bj. glesa bjhedar pà torra grusäsar enst.
expl; Korpán vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strand-
remsa enst., str. enst. expl. — Gängstig genom grund rism.
nara Svartsjöbäckens utlopp Ba. enst.; Fatmomakk Ba.
härdv.; Borka Ba. torrare hårdv. rikl.

Kittelfjället S. I lafr. rished enst., rism. enst., S. II moss-
lafr. rished enst., mosslafr. rished på starkt vindexp. grus-
rygg enst., svagt mossr. rished spars., S. III klippspringor
spars., fukt. springor och afsatser enst., torr bunden ur, lafr.
rished spars.; Borkafjället N. I mosslafr. rished enst.; Dauna-
tjàkko N. I—III spr. men enst. i rishedar, N. III örtmatta
i rätt breda sänka glesare fläckar enst.; Marsbleriken I
mosslafr. rished enst., ett par expl. på sjöstr., grusig bäckstr.
enst. expl.; Risfjället S. II jordfyllda klippspringor spars.,
S. III mossr. rished enst. expl., S. IV mosslafr. rished enst.,
N. och S. I—III mängenst. i rishedar; Marsfjället N. I—
III allm. och vanl. enst. i både mossrikare och lafrikare
rishedar, N. I starkt lafr. och vindexp. rished enst. expl.
N. I längsluttande steniga str. af en liten pöl spars.; Gitts-
fjället N. II snöläge enst., lafmossr. rished spars., mosslafr.
rished spars.; Preunttjàkko N. III spars. i något fukt.
rishedar; V. Fjällfjället I r. på torra öppna fläckar i mossr.
rishedar; Fasovardo N. I rismyrar tills. med Phyllodoce, N.
I—II snölägen vanl. enst., N. III klippstr. enst.

28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 1l.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. bland kortv. gräs i torr
hårdv. enst.; vintervägen nedanför Amervardo Bj.; Amer-
jokks klippstr. Bj. spars.; Ned. Vapstsjöns str. S. Bj.

Hieracium sp. 1 (af silvaticum-typ): Kittelfjäll S. Ba.
örtr. bjgrsk. enst.; Vojmån vid Kittelfjäll Ba. str. spars.;
Borkafjället NO. Ba. mossr. grbjsk. spars.; N. Ba. bäckstr.
genom grbjsk.; Fättjokks str. Bagr. spars., Fättjaure S. n.
Bj. gräsenr. bjsk. spars., örtr. bjsk. enst., brant skifferur
enst.; Silisvardo S. Bj. gles örtr. bjsk. enst.; Svallgonäs N.
Bj. mossr. bjsk. enst., n. Bj. gräsenr. bjsk. enst.; Daunatjakko
N. Bj. mossr. bjsk., N. Bjgr. m. gles bjhed enst.; Stalon Ba.
fukt. mossr. grsk., enst. i grankäl; St. Stalonberget S. Ba.
uthuggn. i örtr. grbjsk. på bunden ur enst.; nedre Storån
Ba. alsnär med viden pä forsstr.; Klitberget S. Ba. springor
och afsatser enst.; Sägbäckens utlopp n. Bj. glesa vidsn. på
sjöstr., gräsenr. bjsk.; Klimpen S. betad enr. bjgrsk. enst.;
S. Bj. svagt örtr. bjsk. enst.; Klimpberget S. Bj. gräsenr.
bjsk. enst., lundd. på bunden ur, täml. gles örtmatta på brant
ur spars.; Ransaran vid Tjakkola Bj. grusstr., branta klippstr.
(forsstr.), vidsn.; Korpän vid Afvasjö N. Ba. stenig och blockr.
strandremsa spars.

Dikanäs Ba. härdv.; Fättjaure S. n. Bj. härdv. enst.,
glesare fläckar i härdv.; Stalonsjon Ba. trampad gräsvall
vid bätplatsen enst.; Bätas S. Ba. härdv. spars.; Borga S.
Ba. liten sjöäng enst.

Kittelfjället S. I rism. enst., S. Il mosslafr. rished enst.;
Ö. Vardofjället N. I órtr. bäckstr. spars.; Marsfjället N. I
fläckv. och enst. i nägot fukt. rishedar, N. II öppna fukt.
ställen i mossr. rished på sluttn. enst expl; Daunatjakko
N. I vidsn. enst.; låga skifferbranter på Doriesjokks str. SO.
I rikl.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. gles örtr. bjsk.

Hieracium sp. 2 (af dubium-typ): Klitberget S. Ba.
springor och afsatser enst. Identiska eller snarlika former
anträffades äfven nere i skogslandet.

Hieracium sp. 3 (af prenanthoides-typ): Ragholmen
i Dikasjón S. Ba. alsnär spars.; Kittelfjäll S. Ba. fukt. nybru-
ten härdv. framgängen ur órtr. grbjsk., rikl. kring basen af
kvarlàmnade bjórkar; Klimpberget S. Bj. svagt örtr. bjsk.
tills. med H. silvaticum enst.

Taraxacum officinale (WEB.) WicG.: Dikasjon Ba. Örtr.

HEINTZE, VAXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 29

bjsk.; Rágholmen i Dikasjón S. Ba. alsnär enst.; Kittelfjäll
Ba. örtr. bjgrsk. enst.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars.,
örtr. vidsn. på en sandbank enst.; Borkafjället N. Ba. bäckstr.
genom mossr. grbjsk. spars., N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.;
Borka 6. Ba. ristufvor i starrmyrk.; Lebbinjesnjuonje 8.
Ba. rännil genom örtr. bjgrsk. enst.; Fättjokks str. Bagr.
spars.; Fättjaure S. n. Bj. örtr. bjsk. enst., pà sjöns blockstr.
Bj.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn. i starrmyrk.; Silisvardo
S. Bj. órtr. bjsk.; Fättjaure Bagr. tufvor i kärrfräkenm. (hàng-
m.) enst.; Daunatjàkko N. Bj. órtr. vidsn. på bäckstr.; L.
Stalonberget S. Ba. springor och afsatser enst. expl; Klit-
berget S. Ba. brant blockur enst.; Löfberg S. Bagr. vidsn.
pà sjóstr.; Kultsjóns grusstr. invid Sägbäckens utlopp 5.
n. Bj.; Klimpen S. n. Bj. báckstr. genom gräsenr. bjsk., n.
Bj. täta vidsn. på sjöstr. enst., örtr. vidsn.; Klimpberget
S. Bj. flerst. i lundd. pà bunden ur vanl. enst.; Rapstentjakko
N. Bjgr. snöläge spars., tidigt snöläge spars.; Afvasjö N. Ba.
gles örtr. grbjsk. enst., rännil genom grbjsk. enst.; Korpan
vid Afvasjö Ba. stenig och blockrik strandremsa spars.; Borga
S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. på sjöstr.

Dikanäs Ba. härdv., timotejv. spars.; Kittelfjäll Ba.
härdv. enst.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst.—spars., flerst.
i hárdv. enst.—rikl.; Stalon S. Ba. rágáker enst.; Stalonvi-
ken Ba. koloniveg. pa en gammal tjárdal enst.; Grundfors
Ba. härdv.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng rikl.; Klim-
pen S. n. Bj. timotejv. flerst. och enst.—spars., ängskaflev.
enst., hárdv. flerst. och spars.—enst.; Saxäns utlopp n.
Bj. bäckäng spars.; Nieritjàkko N. ö. Bj. rengàrde spars.;
Tjäkkola Bj. pä hästgödsel kring stallarna enst.; Bätas $.
Ba. härdv.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bunden ur enst., allm.
i vidsn., S. II Nardus-snipm. (hängm.) enst., glesa örtr. vidsn.
enst., brant ur mellan blocken spars., mossklädda block i en
rännil, örtmatta i uttorkad bäckränna spars., S. III klipp-
springor spars., fukt. springor och afsatser enst., brant bunden
ur spars.; Daunatjákko N. I örtr. vidsn. pa bäckstr. enst.,
N. III örtmatta i rätt bred sänka rikl., N. IV snöläge spars.;
Ö. Vardofjället N. I örtr. bäckstr. spars., vidsn. spars.; Ris-
fjället N. I bäckstr. rikl., S. II—IV utan angifvet växtsätt,
S. V snöläge spars.; Marsfjället N. I—V bäckstr., rännilar
och snölägen allm.; Nieritjakko och Doriesbako N. I vidsn.

30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o Hl.

och bäckstr.; Preunttjàkko N. I vidsn., N. I—II på snölä-
gen och efter smältvattensbäckar, N. II brant skifferur ne-
danför större snöfläckar spars.—enst.; V. Fyallfjallet SO.
I liten öfversil. snipm. (hängm.) enst., örtr. vidsn., Ö. I örtr.
bäckstr. spars., N. II glesa örtr vidsn.; Dorrompiken N. III
öfversil. grusiga och längslutt. str. af smäbäckar och ränni-
lar rikl.; Fasovardo N. I—III och Luktjomtjuolta N. I snö-
lägen och bäckstr. allm.

Jmt. Raukasele Ba. örtr. vidsn. enst.

Leontodon autumnalis L.: Vojmàn vid Kittelfjäll Ba.
str. spars., örtr. vidsn. på en sandbank enst. var.; Gotajaures
str. Bj. var. (M.); Vuollelites klippstr. Ba.; Häbbersbäckens
str. Ba. var.; Löfberg Bagr. vidsn. pa sjöstr.; Sagbackens
utlopp n. Bj. grusiga inundatstr. enst., glesa vidsn. pä sjöstr.;
Klimpen n. Bj. hängmyrk.; Klimpberget S. Bj. bläsenem.
(hängm.) rikl.; örtr. vidsn. pa Saxäns str. Bj.; Rapstenjokk
Bj. källdrag i hängmyrk., källbäck rikl. var.; Rapstentjäkko
N. Bjgr. snöläge spars. var.; Fremsjokks steniga str. Bjgr.
var.; Gubbsjöbäckens kanjon Ba. enst. expl; Korpàn vid
Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa spars. var.; klippstr.
spars. var., lag grusbank med spr. vidsn. spars. var.; Borga
S. Ba. på sjöns blockstr. var., örtr. vidsn. pa sjöstr.; Rissjön
S. Bjgr. m. gles videbl., risig bjsk. spars.

Dikanäs Ba. timotejv. spars., i mängd i bäde torra och
fukt. härdv.; Kittelfjäll Ba. härdv. i mängd; Borka—Ned.
Fättjaure Ba. på en gängstig; Fättjaure S. n. Bj. härdv. enst.;
Stalon S. Ba. kanten af en rägäker enst., fukt. ställen i härdv.;
Bängnäs S. Ba. härdv., torra betesmarker på sydsluttn.,
Ba. kreatursstig spars.; Stalonviken Ba. koloniveg. på en
gammal tjärdal spars.; Stalonsjüon Ba. trampad gräsvall
vid bätplatsen rikl.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng
rikl. var.; Grundfors Ba. härdv.; Fatmomakk Ba. hardv.;
Klimpen S. n. Bj. timotejv. rikl, hardv. vanl. enst. sällan
i mängd; Saxäns utlopp n. Bj. bäckäng spars.; Bátas S. Ba.
allm. i hárdv.; Korpàn vid Afvasjö Ba. liten .bäckäng spars.;
Borga S. Ba. härdv. rikl.

Kittelfjället S. I stundom i källdrag tills. med J. triglumis
var., Nardus-snipm. (hängm.) enst. var.; Borkafjallet S. I örtr.
vidsn. spars.,; Öf. Marsblerikens str. I var.; Marsfjället N. II
snöläge spars. var., rännil i mosstäcke enst. var.; Nieritjäkko
och Doriesbako N. I vidsn. spars.; V. Fjällfjället I—II vidsn.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 31

och bäckstr. var., SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.) enst.;
Fasovardo N. I—III tidiga snölägen flerst. var.

Lks. Lpm. Amerjokks klippstr. Bj. spars. — Jmt. Rapsta-
jaure Bj. bäckstr. genom grund snipm. enst. var.

Var. afser v. asperior (WG.). Denna form har dock större
utbredn., àn topografien angifver, dà jag ofta ej antecknat,
hvilken form som anträffats.

. Valeriana officinalis L. v. sambucifolia (Mix. d. y.): Dika-
sjón Ba. örtr. bjsk.; Rágholmen i Dikasjón S. Ba. alsnär enst.;
Kittelfjället S. ö. Bj. örtr. bjsk., S. Ba. lundd. pà bäckstr.
spars.; Vojmàn vid Kittelfjàll Ba. örtr. vidsn. pa en sandbank
enst.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. rànnil genom örtr. bjgrsk. enst.;
Borkafjället N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Klinten Ba. glesa
örtr. vidsn. på bäckstr.; Fättjokks str. bland Aconitum Bagr.;
Daunatjäkko N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Silisvardo S. Bj.
flerst. i örtr. bjsk. ofta spars., örtmatta på källr. blockur spars.;
Stalon Ba. grankäl spars.; Forsbergsberget S. Ba. fukt. blockur
bland Onoclea, bred jordt. afsats med gran och björk; St. Sta-
lonberget S. Ba. nägot fukt. afsatser spars.; Stalonbäckens
blockstr. Ba.; Klitberget S. Ba. brant blockur spars., rikl. på
en afsats; Sägbäckens grus- och blockstr. n. Bj. spars.; Klimp-
berget S. Bj. flerst. i örtr. bjsk. vanl. spars., flerst. och spars.
ilundd. pa bunden ur, glesare örtmattor på brant ur enst.; örtr.
vidsn. på Saxåns str. n. Bj.; Afvasjö N. Ba. gles örtr. grbjsk.
enst., rännil genom samma beständ.

Stalon Ba. kring stenhögar i fukt. härdvallsk. enst. expl.;
Löfberg S. Bagr. fukt. härdv.; Klimpen S. n. Bj. ofta rikl. i
fukt. härdv.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pa sydlid;
Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. — Jmt Raukasele S. Ba. str.
„och spars. i yppiga örtr. vidsn.

Galium boreale L.: Dikasjön vid Dikanäs S. Ba. grusstr.
och glesa vidsn. spars.; Rágholmen i Dikasjön S. Ba. alsnàr
ymn., mindre rikl. pa norra str. af holmen; Ned. Fättjaure—
Borka S. Ba. uthuggn. i bjsk. bland enbuskar rikl.; Forsbergs-

berget S. Ba. ett ställe pa naken blockur rätt högt öfver Mal-
gomaj, sjöstr. nedanför berget S. Ba. blockstr. och vidsn. i
mängd; Grundfors S. Ba. pä sjöstr. fläckv. g. rikl. i kanten af
glesare mossr. grbjsk.; Kultsjöns str. invid Fatmomakk flerst.;
Borga S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. på sjöstr. rikl. — Borka— Ned.

32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Fättjaure S. Ba. liten koloni efter en gångstig; Fatmomakk
Ba. hårdv. fläckv. i mängd.
Jmt. Raukasele ö. Ba. glesa vidsn. spars. och ster.

G. triflorum Micux.: Forsbergsberget S. Ba. fukt. blockur
i mängd helst bland Onoclea.

G. palustre L.: Dikanäs Ba. bäckstr., spars. på sjöns inun-
datstr.; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. inundatstr. enst. expl.;
Borkafjállet N. Ba. starrmyrk. enst.; nedanför Forsbergsberget
S. Ba. på Malgomajs inundatstr. spars.; Stalon Ba. dikad
liten starrm. spars.; Stalonvikens steniga inundatstr. i kanten
af vidsn. Ba. enst., grusig inundatstr. enst.; Stalonsjöns str.
Ba. spars.; Grundfors Ba. liten starrm. spars.; Sågbäckens
utlopp n. Bj. i vidsn:s kanter ut mot sjön rikl.; Löfberg Bagr.
smärre källdrag på sjöstr. spars.; Klimpen n. Bj. täta vidsn.
på sjöstr. spars.; örtr. vidsn. på Saxåns str. n. Bj.; Suotme på

sjöstr. Ba. — Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng spars.;
Löfberg S. Bagr. fukt. hårdv. enst.; Saxåns utlopp n. Bj. bäck-
äng enst.

Jmt. Raukaselets str. S. Ba. flerst., ngn. gång äfven väx-
ande på tufvor af C. v. juncella.

G. uliginosum L.: Stalon Ba. grusig bäckstr. spars.

G. aparine L.: Stalon S. Ba. rågåker enst.

Linnea borealis L.: Stennäs—Bergsjön Ba. mossr. bjgrsk.
rikl.; Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk. spars.; Saxenvardo N. Ba.
mossr. grbjsk. spars.; Borkafjället NO. Ba. mossr. grbjsk.
spars.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk.; Fättjokks
str. Bagr. rikl.; Fättjaure n. Bj. större jordt. block i örtr. bjsk.;
Silisvardo S. Bj. jordt. block i gles örtr. bjsk. rikl.; Svallgonäs
N. Bj. mossr. bjsk. spars., n. Bj. gräsenr. bjsk. på hygge spars.;
Stalon Ba. grankäl (mest på tufvor och ruttnande granstammar),
fukt. mossr. grsk. rikl., mossr. barrblandsk. enst., förs. grbjsk.
spars.; Forsbergsberget S. Ba. blockur rikl. och flerst.; St.
Stalonberget S. Ba. framskjutande klipp-partier i matta af
A. wva ursi spars., uthuggn. i örtr. grbjsk. på bunden ur; L.
Stalonberget Ba. källr. glänta i örtr. grsk. spars.; S. Ba. moss-
täckta block vid urens bas enst.; Klitberget S. Ba. örtr. grbjsk.;
Grundfors Ba. mossr. grbjsk.; Sågbäckens klippstr. n. Bj. enst.,
gräsenr. bjsk.; Klimpen S. betad enr. bjgrsk. spars., n. Bj.
svagt örtr. bjsk. spars.; Klimpberget S. Bj. flerst. i gräsenr.
bjsk. på hyggen, brant glesare bevuxen blockur spars.; Båtas

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 33

S. Ba. gräsenr. grbjsk. enst.; Afvasjö Ba. svagt mossr. grbjsk.
spars.

Kittelfjället S. I fläckv. och enst. i mosslafr. rished, S.
III klippspringor i lågt mosstäcke sälls. och enst.; Daunatjakko
N. I—II flerst. i rishedar tills. med Empetrum och Vaccinium;
Marsbleriken I mosslafr. rished fläckv. och enst.; Risfjället
S. II glest videsnär pa stenig sluttn. spars.; Saletjält V. I rished
bland Empetrum rikl.

Campanula rotundifolia L.: Ràgholmen i Dikasjön S. Ba.
alsnar enst., inundatstr. (grusstr.) spars.; Vojman vid Kittel-
fjäll Ba. str. spars., blockr. forsstr., grusbrant pà str. enst.;
Gotajaures str. Bj. (M.); Malgomaj nedanfór Forsbergsberget
S. Ba. inundatstr. enst.; Nedre delen af Storån spars. på forsstr. ;
Vuollelites klippstr. Ba.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. pà sjöstr.
spars.; Kultsjön invid Grundfors Ba. låga strandklippor;
Kultsjöns grusstr. invid Sagbackens utlopp n. Bj. rikl.; glesa
vidsn. på sjöstr. rikl.; Klimpen pa sjöstr. n. Bj. spars.; Klimp-
berget S. Bj. afsatser allm. och vanl. spars., glesare örtmattor
på bunden ur flerst. och enst.; Ransaran vid Tjákkola Bj.
torra strandbranter, branta klippstr. (forsstr.).

Dikanäs Ba. härdv. rikl.; Dikasjón Ba. sandiga gångstigar
flerst. och talr.; Stennäs Ba. härdv. rikl.; Kittelfjäll Ba. hàrdv.
i mängd; Bängnäs S. Ba. härdv. spars.; Löfberg S. Bagr.
härdv. allm.; Klimpen S. n. Bj. torrare härdv.

Kittelfjället S. I spars. och fläckv. i mossr. rished; Borka-
fjället Ö. I liten klippveg. omgifven af rished enst.; Fasovardo
N. I—II spars. på tidiga snölägen, N. I grusig bäckstr. enst.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. härdv. enst.; vintervägen
nedanför Amervardo Bj.; Ned. Vapstsjöns str. S. Bj.

Myosotis silvatica Horrw.: Kittelfjället S. 6. Bj. örtr.
bjsk.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. örtr. grbjsk. spars.; Fättjokks
str. Bagr. spars.; Fättjaure S. n. Bj. örtr. bjsk. flerst. och enst.,
större kallkälla på torfbotten enst., brant skifferur enst.;
Silisvardo S. Bj. flerst. och enst. i örtr. bjsk., örtmatta pa
bunden blockur i làgskikt under högv. kommensaler spars.;
Daunatjäkko N. Bj. vidsn. på bäckstr.; L. Stalonberget S. Ba.
öppnare ställen i örtr. grsk., flerst. i örtr. grbjsk., källr. glänta
i örtr. grsk. enst.; Klitberget S. Ba. örtr. grsk. på bunden ur
enst., brant blockur enst.; Klimpberget S. Bj. allm. och enst.
i örtr. bjsk., allm. och enst.—spars. i lundd. på bunden ur,
bredare jordt. afsatser enst., örtmatta pä brant ur spars.; Rap-

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 11. 3

34 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

stentjäkko Bj. örtr. vidsn. enst. — Tjäkkola Bj. på hästgödsel
kring stallarna enst.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bunden ur enst., glesa
vidsn. pa blockur, S. II glesa örtr. vidsn. spars., ortmatta i
uttorkad bäckränna spars.; Daunatjakko N. I vidsn. pa bäckstr.
enst., N. III örtmatta i rätt bred sänka spars.; Risfjallet S. II
glest vidsn. på stenig sluttn. spars.; Nieritjäkko N. I órtr. vidsn.
pa bäckstr. enst.; V. Fjallfjallet N. II glesa örtr. vidsn. enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pä sydlid.

M. arvensis (L.) ALL.: Fáttjaure S. n. Bj. timotejv. enst.;
hàrdv. enst.; Stalon S. Ba. ràgàker enst., timotejv. enst.;
Bängnäs Ba. kornäker enst.

M. czspitosa C. F. ScHuLTtz: Bängnäs S. Ba. liten grund
hängm. enst. Ett rätt oväntadt förekomstsätt för en art, som
eljest inom Lappland är inskränkt till langslutt. inundatstr.

Echinospermum deflexum (We.) LeHm.: Forsbergsberget
S. Ba. afsatser och allm. pa torr blockur; L. Stalonberget 8.
Ba. blockurens öfre del flerst. och rikl.; Klitberget S. Ba.
afsatser spars., flerst. och rikl. på öfre delen af blockuren;
Klimpberget S. Bj. afsats bland Cerast. alpinum två resp. 1
och 1,2 dm höga expl.

Mentha arvensis L.* lapponica (Wg.): Stalonviken Ba.
steniga inundatstr. mellan tufvor af C. v. juncella spars. ster.
5 cm hóg, grusig inundatstr. enst. lägv. och ster.

Prunella vulgaris L.: Ragholmen i Dikasjón S. Ba. grusiga
inundatstr. rikl., enst. på norra str. af ss. holme; Malgomajs
str. nedanfór Forsbergsberget S. Ba. inundatstr. (blockstr.)
och vidsn.; Vuollelites blockstr. N. Ba.; Löfberg pà sjöstr.
(grusstr.) Bagr. rikl. 2 cm. hög, kanten af vidsn. på sjöstr.
spars.; Kultsjöns str. vid Sägbäckens utlopp S. n. Bj. glesa
vidsn. enst., kanten af vidsn. spars.; Klimpen n. Bj. pä sjöstr.,
öppnare fläckar i kanten af vidsn. på sjöstr. ett 100-tal expl.
intill 5 cm. hög; Suotme S. Ba. grusig sjöstr. rikl., näst. torr
rännil på sjöstr. spars.

Stalon S. Ba. timotejv. enst.

Stachys silvatica L.: Silisvardo S. Bj. örtmatta på brant
källr. blockur fläckv. rikl. tills. med Spirea och Triticum;
L. Stalonberget S. Ba. brant blockur spars.; Klitberget S. Ba.
örtmatta på brant blockur spars.; Klimpberget S. Bj. fukt.
jordt. afsatser enst., örtmattor på brant ur flerst. och rikl.,
lundd. på bunden ur flerst. och vanl. i mängd.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 35

Galeopsis tetrahit L.: Stennäs S. Ba. kornaker; Kittelfjäll
S. Ba. hafreaker spars.; Fättjaure S. Bj. timotejv. spars.—enst.;
Stalon S. Ba. potatisakr. spars., kornaker spars., ragaker enst.,
timotejv. rikl.; Bängnäs 5. SR kornåker spars.; Grundfors
Ba. kring aes Klimpen S. n. Bj. potatis- och hafreaker.,
timotejv. spars.; Tjakkola Bj. Ps par expl. kring fjällstugan.
Hufvudarten, som helst fórek. i potatis- och hafreäkrar samt
kring husen, synes vara mindre utbredd àn v. bifida. Denna
senare är funnen i äkrar, timotejv. och kring husen.

G. tetrahit L. v. bifida (BoENN.) spont.: Silisvardo S. Bj.
örtmatta på källr. blockur i lagskikt under högv. kommensaler
enst., likn. ur strax invid spars.; Forsbergsberget S. Ba. blockur
och TEM block pà ur flerst. men vanl. enst. el. spars., Malgo-
majs inundatstr. nedanfór berget ett expl.; St. Stalonberget
S. Ba. på något fukt. afsatser flerst. och vanl. rikl., rikl. och -
ända till 6 dm hóg bland Aconitum vid foten af bergväggen,
uthuggn. i örtr. grbjsk. på bunden ur spars.; L. Stalonberget
S. Ba. órtmattor pà brant blockur spars.; Klitberget S. Ba.
springor och afsatser spars., blockur flerst,. och spars., uthuggn.
i örtr. grsk. på bunden ur spars.; Klimpberget S. Bj. bredare
jordt. afsatser enst., örtmattor pá brant ur enst., yppig Ortr.
bjsk. pa bunden ur spars., flerst. och spars. i lundd. pa bunden
ur. MELANDER's G. tetrahit från norra, skogsklàdda sluttn. af
Bergsjötjället ar tydl. äfven spont. v. bifida.

G. versicolor Curt.: Dikanäs S. Ba. kornaker.; Stennäs
S. Ba. kornaker; Kittelfjäll S. Ba. hafreaker spars.; Fáttjaurc
S. n. Bj. timotejv. enst.—spars.; Stalon S. Ba. kornaker enst.;
Grundfors Ba. kring husen; Klimpen $8. n. Bj. potatis- och
hafreaker., timotejv. spars.

Lamium purpureum L.: Svallgonäs n. Bj. i en åker (M.).

Diapensia lapponica L.: Daunatjakko N. Bjgr. m. plea
vindöppen bjhed.

Kittelfjället S. strax ofvan Bjgr. smärre kolonier pa nakna
grusfläckar, för öfrigt spars. på detta fjäll (S. I—III), före-
komst ungefär ss. J. trifidus; Borkafjället N. I kolonier på ett
och annat jordt. block i mosslafr. rished; Daunatjakko N.
I—IV liksom J. trifidus spars. pa detta fjäll, där torrare lafr.
rishedar äga ringa utbredn.; Marsbleriken I öppnare lafrikare
fläckar i mosslafr. rished; Båefjället S. IT lafr. rished på vindexp.
grusås spars., S. IV öppna grusfläckar i mosslafr. rished, 8S.
V vindexp. grusmarker med svagt täcke af lafvar och mossor

36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o II.

spars., flerst. på fjällets nordsida; Marsfjället N. I—IV glesare
starkt vindexp. rishedar och torra grusmarker spr. men vanl.
i ringa mängd, N. I tidigt snöläge enst.; Saletjålt V. I starkt
lafr. rished spars.; Doriestjokk I torra strandbranter och på
torra öppna ställen i närligg. rishedar; V. Fjällfjället N. I
grusiga rullstensäsar spars.; Fasovardo N. I—III ej allm. på
torra vindexp. grusfläckar.

Gentiana nivalis L.: Borkajaures blockstr. S. Ba. fà expl.;
Bängnäs S. Ba. glest vidsn. pa bäckstr. enst. expl.; Grundfors
Ba. på sjöstr. enst.; Löfberg på Kultsjöns grusstr. enst.; Klim-
pen n. Bj. pä sjöstr. sälls. och enst.; Klimpberget S. Bj. öppen
plats i lundd. pa bunden ur 2 expl., gräsenr. bjsk. enst. expl.,
jordfyllda klippspringor enst.; Rapstenjokk Bj. källdrag i hàng-
myrk. enst.; Rapstentjakko N. Bjgr. snöläge enst.; Ransaran
vid Tjákkola Bj. branta klippstr. (forsstr.) rikl., grusstr.;
Korpàn vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa enst.

Dikanäs Ba. flerst. i härdv.; Henriksfjäll Ba. härdv.
allm.; Kittelfjäll S. Ba. härdv. enst.; Fättjaure S. n. Bj. flerst.
och enst. i härdv.; Stalon S. Ba. härdv. enst. expl.; Bängnäs
S. Ba. fläckv. i torrare härdv. bland kortv. gräs ej spars.;
Grundfors Ba. härdv. rikl.; Fatmomakk Ba. härdv.; Löfberg
S. Bagr. härdv.; Klimpen S. n. Bj. flerst. i härdv.; Afvasjö
S. Ba. härdv. enst. — Jmt Raukasele S. Ba. härdv. enst.

Kittelfjället S. I efter en rännil enst., S. III klippspringor
enst. expl.; Marsfjället N. I grusig bäckstr. och kanten af glesa
vidsn. enst.; Nieritjakko N. I sälls. på bäckstr.; Preunttjakko
N. I tidigt snöläge på lerig sluttn. enst.; Fasovardo N. I tidigt
snöläge enst.

Menyanthes trifoliata L.: Dikasjón Ba. starrm. vanl.
spars.; Stennäs Ba. liten vät starrm. ej spars.; Borkafjället
N. Ba. flerst. och vanl. spars. i starrm.; i tjärnar vid Bäfver-
sjön Bj. (M.); Fättjaure Bagr. starrm.; V. Vardofjället NV.
Bj. starrm.; Gaisarjokk (M.); Stalon Ba. fläckv. i starrm.;
Klimpen—Tjakkola—Valdanjaure Bj. och 6. Bj. flerst. och
vanl. spars. i starrm.; Bätas Ba. starrm.; Afvasjö Ba. kring str.
af en myrgöl spars., flerst. och vanl. spars. i starrm.

Borkafjället N. omedelbart ofvan Bjgr. bland C. ampul-
lacea kring en liten sjö spars.; Doriesbako N. I liten vät starrm.
spars. lägv. och ster.; V. Fjällfjället, Fasovardo och Luktjom-
tjuolta I mer spars. i starrm., lágv. och ster.

Lks. Lpm.: Amervardo S. Bj. starrm. — Jmt. Raukasele

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 37

Ba. starrm.; Raukajaure—Gellinjakkjaure Bj. pa manga
ställen i starrm. men lägv. och ster.; Gellinjakkjaure Bj. sällan
i glesa vidsn. i starrmyrk., fert. i liten myrgöl.

Veronica officinalis L.: Klimpberget S. Bj. täml. gles
örtmatta på nästan tvärbrant ur fläckv. rikl., ster.

V. scutellata L.: Dikasjön vid Dikanäs S. Ba. inundatstr.
ymn. lågv.; Stalonviken Ba. steniga inundatstr. mellan tuf-
vor af C. v. juncella enst. (2—4 cm. hög), grusiga inundatstr.
flerst. och enst.; Löfberg Bagr. på sjöstr. spars.—enst.; Kult-
sjöns grusiga inundatstr. invid Sagbackens utlopp n. Bj.
enst.; Klimpen n. Bj. på Kultsjöns grusiga inundatstr. rikl.
(vanl. 3—5 cm hög); grund myrgöl pa en rullstensás nedom
Luktjomtjuolta Bjgr. rikl.—Saxäns utlopp n. Bj. bäckäng
enst. expl.

V. saxatilis Scor.: Borkafjállet S. I klippspringor tills.
med Sax. oppositifolia enst.—Lks. Lpm. Amervardo S. Bj.
làga skifferbranter enst.

V. alpina L.: Vojmän vid Kittelfjàl Ba. vidsn. enst.;
Fättjaures grus- och sandstr. flerst. S. n. Bj.; Daunatjákko
N. Bj. mossr. bjsk. spars.; Kultsjón invid Grundfors Ba.
låga strandklippor; Löfberg Bagr. vidsn. pa sjostr.; Sagbackens
utlopp n. Bj. enst., Kultsjóns grusiga inundatstr. strax invid
ett par expl; Klimpen n. Bj. órtr. vidsn. pà sjöstr. enst.;
Klimpberget N. Bj. snöläge enst.; Rapstenjokk Bj. källbäck
enst., flerst. i kallkällor och efter källbäckar; Rapstentjakko
NV. Bjgr. glesa vidsn. pa bäckstr. enst., N. Bjgr. snölägen
spars.—enst.; Korpan vid Afvasjö Ba. stenig och blockr.
strandremsa enst., klippstr. enst., låg grusbank med spr.
viden ett expl.; Suotme S. Ba. pà sjöstr. Valdanjaure ö. Bj.
backstr.—Grundfors Ba. hardy. enst. expl.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. pa bunden ur enst., spars.
i vidsn., S. II betesmark enst., brant ur mellan blocken spars.,
órtmatta i uttorkad bäckränna spars., örtr. bäckstr. (klippstr.),
S. III brant bunden ur spars., klippspringor spars.—rikl.,
fukt. springor och afsatser enst.,; Daunatjákko N. I—II
bäckstr. och vidsn.. allm., N. III bàckstr. flerst., tidigt snö-
läge enst., N. IV snöläge enst., rännil spars.; O. Vardofjället
N. I vidsn. spars., bäckstr. flerst.; Of. Marsblerikens str.
I; Risfjället N. I—IV flerst. pa bäckstr. ete., S. I—V mängen-
städes på bäckstr. spars.—enst., S. IV klippspringor tills.
med Thalictrum alpinum enst., S. V snöläge spars., S. III

38 ARKIV. FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 1l.

fukt. flackar i rished enst.; Marsfjället N. I—V spr. pa bäckstr.
och (oftast tidiga) snölägen spars.—enst., N. I vidsn. pa
backstr. spars., N. IV koloniveg. pa flytjord enst.; Saletjalt

V. I örtr. bäckstr.; låga skifferbranter pa Doriesjokks str. -

SO. I spars.; Preunttjàkko N. I—II allm. i vidsn. och pa
backstr., stundom i rishedar pa fukt. sluttn., N. II brant
skifferur nedanför större snöfläckar spars.—enst., lågt klipp-
parti (skiffer) nedom en snöfläck enst.; V. Fjällfjället SO.
I liten öfversil. snipm. (hängm.) enst., Ö. I örtr. bäckstr.
spars.; Dorrompiken N. III öfversil., grusiga och langslutt.
str. af smäbäckar och rännilar rikl.; Fasovardo N. I—III
tidiga snölägen allm.; Luktjomtjuolta N. I tidiga snölägen
och bäckstr.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjöns str. Bj.; Vapst-Blerikens
str. i vidsn. Bj.—Jmt. Raukaselets str. S. Ba. flerst., någon
gång växande på tufvor af C. v. juncella, yppiga örtr. vidsn.
på str.; Gellinjakkjaure Bj. bäckstr. enst.

V. serpyllifolia L.: St. Stalonberget S. Ba. bred af-
sats vid foten af bergväggen làgv. och enst., uthuggn. i örtr.
grbjsk. pa bunden ur enst.; Grundfors Ba. större kallkälla
i mosstäcke tills. med Poa annua spars.; Klimpen n. Bj. kall-
källa på upptrampad torf tills. med Juncus bufonius, Poa
annua m. fl. enst.; Suotme S. Ba. på sjöstr. vid båtplatsen.

Dikasjöns västra ända Ba. spars. vid bätplatsen; Kittel-
fjäll Ba. fukt. ställen på en gàngstig rikl.; Stalon Ba. timotejv.
rikl, hàrdv., smal gängstig inne i byn spars.; Bängnäs*
Klitberget Ba. rikl. pà kreatursstigar; Fatmomakk Ba. rikl.
i hardv. och på gångstigar; Sagbäcken n. Bj. rud. kring sagen;
Klimpen n. Bj. leriga gängstigar inne i byn flerst., stundom
pà kreatursstigar; Afvasjö—Borga Ba. flerst. pa gängstigar;
Borga Ba. gångstigar. — Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. fukt.
ställen på vintervägen flerst.; vintervägen nedanför Amer-
vardo Bj. |

V. serpyllifolia L. v. borealis Lastr.: Fatmomakk Ba.
vidsn. pa Kultsjöns grusstr. spars.; Löfberg Bagr. på sjöstr.
fläckv. och spars.—enst.; Klimpen n. Bj. på sjöstr. spars.,
källbäckar enst.; Klimpberget S. Bj. källdrag enst. — Klim-
pen n. Bj. kreatursstig enst.; Rapstenjokk ö. Bj. (ungefär
!/, mil från Klimpen) kreatursstigar tills. med Poa annua
enst. expl. — Doriesbako N. I grusig bäckstr. och kanten af

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 39

angränsande vidsn. enst. (bäcken öfvertväras af talr. ren-
stigar).

Utom fullt typisk v. borealis finnas (särskildt vid Fatmo-
makk och Klimpen) former med blekare, mindre blommor
(5—6 mm i diam.) och med sparsammare eller sparsamma
glandler. I åtminstone många fall torde de böra uppfattas
som hybrider med hufvudarten.

Bartschia alpina L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.; Rågholmen
i Dikasjön S. Ba. alsnår enst.; Vojmån vid Kittelfjäll Ba.
str. rikl., blockr. forsstr., örtr. vidsn. på en sandbank rikl.;
Borkafjället N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Borka ö. ristufvor
i starrmyrk., Ba. källdrag i torr blåsenemyrk. spars.; Klin-
ten Ba. glesa örtr. vidsn. på bäckstr.; Fättjokks inundatstr.
Bagr. enst.; Fättjaure Bagr. tufvor i starrmyrk. rikl., tufvor
i kärrfräkenmyr (hängm.) spars., bläsenem. (hängm.) enst.,
n. Bj. gles örtr. bjsk., S. Bj. flerst. på sjöns grus- och blockstr.;
Rissjön S. Bjgr. risig videbl. bjsk.; Stalonbäckens blockstr.
Ba.; nedre loppet af Svartsjöbäcken Ba. torr grund rism.;
Sägbäckens klippstr. enst., grus- och blockstr. rikl. n. Bj.;
Klimpen n. Bj. hangmyrk.; Klimpberget S. Bj. blasenem.
(hàngm.) enst., jordfyllda springor pà torr brant spars., nà-
got fukt. jordt. afsatser flerst. och spars.—enst.; Rapsten-
jokk Bj. liten hàngm. spars.; Rapstentjakko NV. Bjgr. glesa
vidsn. på bäckstr.; Ransaran vid Tjakkola Bj. grusstr., brant
klippstr. (forsstr.); Valdanjaure 6. Bj. starrmyrk. spars.;
Korpan vid Afvasjó Ba. stenig och blockr. strandremsa rikl.,
klippstr. lag ster. och enst.; Borga Ba. örtr. gräalbl. vidsn.
på sjóstr.; Suotme Ba. på sjóstr.

Klimpen S. n. Bj. härdv. spars.; Batas Ba. diken; Korp-
an vid Afvasjö Ba. liten bäckäng spars.

Kittelfjallet S. I örtr. vidsn. pa bunden ur enst., låga
glesa vidsn. pa tuivig mark, S. I—II alim. i vidsn., S. II Nar-
dus-snipm. (hàngm.) enst., svagt mossr. rished spars., S.
III klippspringor spars., torr bunden ur; Borkafjället N. I
mosslafr. rished enst.; Daunatjakko N. I—II bäckstr. och vidsn.
flerst., N. III örtmatta i rätt bred sänka enst., N. V skifferur
i fukt. mosstäcke spars.; Ö. Vardofjàllet: N. I örtr. bäckstr.
spars., flerst. i vidsn.; Öf. Marsblerikens str. I; Risfjället S.
II örtr. bäckstr. spars., S. III fläckv. i fukt. rished enst.;
Marsfjället N. I—III bäckstr. flerst. och spars.—enst., N.
II tidigt snöläge spars., N. IV koloniveg. på flytjord spars.;

40 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Saletjalt V. I örtr. bäckstr.; Gittsfjallet N. I fukt. ställen
i mossr. rished på sluttn.; Nieritjäkko N. I, Doriesbako
N. I och Preunttjäkko N. I—II bäckstr. och vidsn. vanl.
spars.; V. Fjällfjället SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.)
enst.; Dorrompiken N. II branta vindskydd. bäckstr. spars.;
Fasovardo N. I—III flerst. på tidiga snölägen, stundom
på bäckstr.

Jmt. Raukasele S. Ba. str. och yppiga örtr. vidsn.; Rau-
kajaure N. Bj. snipm. (hängm.) flàckv. och spars.; Rapsta-
jaure Bj. snipm.

Euphrasia latifolia PursH.: Ragholmen i Dikasjön $.
Ba. alsnär enst.; Kittelfjället Ba. gräsenr. bjgrsk. spars.,
S. ö. Bj. órtr. bjsk.; Vojmän vid Kittelljàl Ba. str. rikl.;
Borkafjàllet NO. Ba. mossr. grbjsk. enst.; Rissjon 8. Bjgr.
risig videbl. bjsk.; Borkajaures str. Ba.; Klinten S. Ba. flerst.
i mossr.—svagt örtr. bjgrsk., S. 6. Ba. starrmyrk.; Fattjokks
str. Bagr. enst.; Fättjaure n. Bj. örtr. bjsk., Bagr. tufvor 1
kärrfräkenm. (hängm.) spars., S. Bj. på sjöns blockstr., n.
Bj. liten källbäck pà torfbotten rikl., S. n. Bj. brant skifferur
spars.; Silisvardo 8. Bj. flerst. och enst. i örtr. bjsk., órtmatta
pà källr. blockur i lágskikt under hógv. arter enst.; Dauna-
tjàkko N. Bjgr. m. gles bjhed, N. Bj. örtr. vidsn. pa backstr.;
Stalonviken Ba. grusiga inundatstr. enst.; Stalonbäckens
blockstr. Ba. spars.; Forsbergsberget S. Ba. klippveg. spars.;
St. Stalonberget S. Ba. afsatser rikl.—enst., uthuggn. i Ortr.
grbjsk. pa bunden ur rikl.; Sagbackens utlopp S. n. Bj. vidsn.
och på Kultsjöns grusstr., gräsenr. bjsk. enst.; Klimpen 8.
betad enr. bjgrsk. rikl, S. Bj. svagt örtr. bjsk. spars., häng-
myrk.; Klimpberget S. Bj. yppig örtr. bjsk. enst., svagt Ortr.
bjsk. spars., blásenem. (hängm.) enst., flerst. i lundd. på
bunden ur enst.—rikl, bred afsats spars., glesare órtmatta
på brant ur spars., N. Bjgr. snöläge spars.; Rapstenjokk
Bj. hängmyrk.; Rapstenjákko NV. Bjgr. glesa vidsn. på
bäckstr., N. Bjgr. tidigt snöläge spars.; Ransaran vid Tják-
kola Bj. grusstr., branta klippstr. (forsstr.); Gittsfjället—
Stenbäck Bj. och 6. Ba. ofta rikl. i bjsk.; Gittsfjället—Bätas
Bj. och Ba. allm. på bäckstr.; Vallienbäcken Ba. ofta rikl.
i grbjsk.; Bätas S. Ba. gräsenr. grbjsk. rikl.; Afvasjö Ba.
svagt mossr. grbjsk. enst.; Suotme på sjöstr. Ba.

Dikanäs Ba. härdv.; Kittelfjäll Ba. härdv. spars.; Fätt-
jaure S. n. Bj. härdv. enst., allm. i hardv.; Stalon S. Ba. härdv.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 41

rikl.; Stalonsjón Ba. trampad gräsvall vid batplatsen spars.:
Bängnäs torra betesmarker på sydsluttn. rikl.; Bängnäs
—Klitberget Ba. kreatursstigar rikl.; Svartsjöbäckens ut-
lopp Ba. bäckäng spars.; Grundfors Ba. härdv. rikl.; Löf-
berg Bagr. härdv. rikl.; Klimpen S. n. Bj. härdv. enst.; Nieri-
tjakko N. 6. Bj. rengärde enst.; Batas S. Ba. allm. i härdv.;
Afvasjö Ba. kreatursstig enst.; Borga S. Ba. härdv.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. pa bunden ur enst., flerst.
i mosslafr. rishedar, S. II svagt mossr. rished spars., moss-
lafr. rished enst., betesmarker enst.—spars., brant ur pà
jordt. block, S. III smal jordt. afsats spars.; Borkafjället Ö.
I liten klippveg. omgifven af rished spars.; Risfjället S. II
örtr. bückstr.; Marsfjället N. I glest vidsn. pa bäckstr. enst.,
ett par ställen i fukt. rishedar; Saletjält I ofta i mossr. rishedar;
Gittsfjället N. och NV. I bäckstr. flerst.; Preunttjakko N.
I vidsn., allm. i fukt. mossrikare rishedar; V. Fjälltjället
SO. I liten öfversil snipm. (hängm.) enst., I uttorkad bäck-
ränna genom mossr. rished; Fasovardo N. I—II flerst. på ti-
diga snölägen; Luktjomtjuolta N. I tidigt snöläge enst., bäckstr.
och vidsn. på flera ställen.

. Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. på sydlid
rikl.; Amervardo S. Ba. lundd. bjsk., Bj. starrmyrk. och pä
vintervägen. — Jmt. Storjoln S. Ba. härdv. rikl.; Raukasele
S. Ba. str. och kanten af angränsande bjsk., yppiga örtr.
bjsk. enst.; Raukajaure—Gellinjakkjaure Bj. allm. i gräsr.
och gräsenr. bjsk., dessutom ofta i örtr. bjsk. på sluttn.

E. tenuis (BRENN.) Wertst.: Kittelfjäll S. Ba. stun-
dom på uthuggn. i bjgrsk. på torrare sydsluttn.; Klitberget
S. Ba. uthuggn. i örtr. grsk. pa bunden ur spars.; Klimpberget
S. Bj. afsatser spars., glesare órtmatta pa brant ur i mängd,
gles torrare bjsk. spars., lundd. pà bunden ur enst. — Kittel-
fjäll S. Ba. hardv.; Stalon S. Ba. hardy. spars.; Bängnäs
S. Ba. torr betesmark spars.; Klimpen S. n. Bj. torrare härdv.

Kittelfjället S. I glest dvärgbjörksbl. vidsn. spars.

Jmt. Stoljoln S. Ba. härdv. rikl.; Sannaren S. Ba. sjó-
ängar rikl; Sannaren—Raukasele S. Ba. uthuggn. i örtr.
grbjsk. flerst. och rikl.; Raukasele S. Ba. hardy. rikl., kanten
af Ortr. bjsk. rikl, selets str. enst.; Raukajaure—Rapsta-
jaure Bj. N. och S. glesa örtr. bjsk. flerst. och vanl. spars.

E. salisburgensis FUNCK: Korpan vid Afvasjö Ba. stenig
och blockr. strandremsa spars.; Afvasjó Ba. snipm. (hàngm.)

42 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

spars.; Borga S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. (med spars. Scirp.
cespitosus) spars. — Afvasjö N. Ba. fukt. betesmark pä sluttn.;
Borga Ba. liten sjöäng enst.

Jmt. Raukajaure N. Ba. snipm. (hängm.) enst.; Rauka-
jaure—Gellinjakkjaure S. och N. Bj. i flertalet snipm. enst.—
rikl.; Rapstajaure S. Bj. bäckstr. genom snipm. enst.

Rhinanthus groenlandicus CHAB.: Dikasjón Ba. örtr. bjsk.;
Vojmän vid Kittelfjäll Ba. str. spars.; Klinten Ba. kallkälla
spars., glesa örtr. vidsn. i starrmyrk.; Fättjokks str. Bagr.
enst.; Fättjaure S. Bj. på sjöstr. spars., S. n. brant skifferur
enst.; Silisvardo S. Bj. gles örtr. bjsk. enst.; örtmatta pà källr.
blockur enst.; Grundfors Ba. liten källbäck i mosstäcke spars.,
större kallkälla i mosstäcke spars.; Sägbäckens utlopp n. Bj.
glesa vidsn. på sjöstr. rikl.; Klimpen n. Bj. på sjöstr.; Klimp-
berget S. Bj. yppig örtr. bjsk. enst., rännilar genom bläsenem.
(hängm.) enst., flerst. och i regel enst. på afsatser och i ört-
mattor på brant ur, i ett par lundd. på bunden ur enst.; örtr.
vidsn. på Saxåns str. Bj.; Rapstenjokk Bj. hängmyrk.; Rap-
stentjäkko NV. Bjgr. glesa vidsn. på bäckstr.; Ransarån vid
Tjåkkola Bj. torra strandbranter, grusstr.; Korpån vid Afvasjö
Ba. stenig och blockr. strandremsa enst.; Borga S. Ba. örtr.
gråalbl. vidsn. på sjöstr.

Kittelfjäll Ba. hårdv. spars.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv.
enst.; Stalon S. Ba. gångstig inne i byn spars.; Bångnäs S. Ba.
flerst. i hårdv.; Grundfors Ba. hårdv.; Fatmomakk Ba. bäck-
äng; Klimpen S. n. Bj. ängskaflev. enst.; hårdv. spars., allm.
i hårdv., diken genom starrm.; Saxåns utlopp n. Bj. bäckäng
spars.; Båtas S. Ba. hårdv., flerst. på gångstigar; Korpån vid
Afvasjö Ba. liten bäckäng spars.; Afvasjö Ba. fukt. betesm.
på sluttn.

Nieritjåkko och Doriesbako N. I sälls. i vidsn.; Faso-
vardo N. I flerst. på tidiga snölägen spars.—enst.; Luktjom-
tjuolta N. I bäckstr. och tidigt snöläge.

Lks. Lpm. Skaimodal S. Ba. härdv. spars.; ödegård vid
Ned. Vapstsjön Bj. hardv. — Sannaren Ba. sjöängar; Rapsta-
jaure Bj. órtr. bjsk. pà fukt. sluttn. enst.

Sceptrum Carolinum (L.) Hw.: Dikasjons str. Ba. flerst.
och spars., stundom bland C. v. juncella; Vojmàn vid Kittel-
fjäll Ba. grusiga inundatstr. spars., örtr. vidsn. pà en sand-
bank spars.; Borkafjället N. Ba. starrmyrk. bland Sphagna
spars., N. 6. Ba. órtr. vidsn. i starrmyrk. ej spars.; Borkajaures

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 43

str. Ba.; Borka 6. Ba. starrmyrk. rikl., torr blasenem. enst.;
Klinten Ba. glesa örtr. vidsn. i starrmyrk. spars.; Stalonviken
Ba. steniga inundatstr. i kanten af vidsn. enst.; grusiga inun-
datstr. enst.; Häbbersbäckens str. Ba.; Kultsjöns inundatstr.
nedanför L. Nassjo Ba. i mängd; Löfberg Bagr. på grusiga
inundatstr. ymn., vidsn. på sjöstr. i mängd; Sagbäckens utlopp
n. Bj. på sjöns grusstr. rikl., glesa vidsn. på sjöstr. rikl., bäckens
grus- och blockstr. enst.; Klimpen n. Bj. täta vidsn. på sjöstr.
enst., örtr. vidsn. på sjöstr.; Saxàn Bj. på str. och stundom
i mängd i örtr. vidsn.; Rapstenjokk Bj. liten hängm. spars.;
Suotme Ba. på sjöstr. — Henriksfjall Ba. bäckäng spars.;
Borka. Ba. sjöäng; Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng spars.;
Saxäns utlopp n. Bj. bäckäng spars.; Borga Ba. liten sjöäng
enst.

V. Fjàllfjàllet Ö. I vidsn. i myrk. spars.; Fasovardo N.
glest vidsn. strax ofvan Bjgr. spars.

Jmt. Raukasele S. Ba. str. och enst. 1 yppiga örtr. vidsn.

Pedicularis palustris L.: Dikasjóns str. bland C. v. jun-
cella Ba. spars., på en holmes grusstr. i mängd; Henrikstjäll
Ba. allm. i starrm.; Kittelfjäll Ba. starrm., spars. i myrk. bland
B. nana; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. str. spars.; Borka 6. Ba.
starrm.; Klinten S. 6. Ba. starrm.; Fättjaure S. Bj. på sjöstr.
spars., Bagr. starrmyrk., snipm. (hängm.) spars., flerst. i
starrm.; Ö. Vardofjället NV. Bj. flerst. i starrm.; Stalon Ba.
dikad starrmyrk. spars., krusdunm. fläckv. rikl. tills. med
C. ampullacea, enst. i kanten af ss. myr; Stalonsjóns str. Ba.
enst. expl. på tufvor af C. v. juncella; Löfberg Bagr. på sjöns
grusstr. och i vidsn. pa sjóstr.; Afvasjö N. Ba. större snipm.
(hängm.) spars.; — Suotme S. Ba. sjöäng enst.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. mindre starrm.— Jmt. Rau-
kaselets str. i kanten af vidsn. S. Ba. enst.; Raukajaure N.
Bj. snipm. (hängm.) enst., snipm. fläckv. och spars.

P. lapponica L.: Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk.
spars.; Borkafjället N. invid Bjgr. kanterna af mossr. bjsk.;
“ Svallgonäs N. Bj. mossr. bjsk. enst.; Daunatjakko N. Bj.
mossr. bjsk. rikl., bäckstr. i mängd; Guortaliden N. Bj.
mossr. bjsk. enst.; Klimpen—Tjakkola Bj. flerst. i bjsk. på
fukt. sluttn. vanl. spars.;~Ransaran vid Tjakkola Bj. branta
klippstr. (forsstr.); Fasovardo och Luktjomtjuolta N. Bj.
bäckstr. och vidsn.; Valdanvardo Bj. myrk.; Korpàn vid
Afvasjö N. Ba. klippstr. enst.

44 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o II.

Kittelfjället S. I—II mossrikare rishedar, S. II mosslafr.
rished spars., svagt mossr. rished spars., betesmark enst.;
Daunatjäkko N. I—III flerst. i mossrikare rishedar; Ö. Vardo-
fjället N. I vidsn. spars., allm. i fukt. mossrikare rishedar;
Marsbleriken I mosslafr. och lafmossr. rishedar enst.; Ris-
fjället S. II mossr. rished spars., S. IV mosslafr. rished spars.;
Marsfjället N. I—III allm. i rishedar på fukt. sluttn.; Saletjält
V. I örtr. bäckstr., ofta i mossr. rishedar; Preunttjakko N.
I—II spars. i rishedar på fukt. sluttn.; V. Fjällfjället I fukt.
rishedar, rikl. på ej fullt öfverväxt brant blockur; Dorrompiken
N. I—II örtr. vidsn., N. II öppnare fläckar i fukt. risked på
sluttn., N. II branta vindskydd. bäckstr. spars., N. III öfversil.
afsatser på en brant bergvägg spars.; Fasovardo N. I—III
och Luktjomtjuolta N. I spars. i rishedar på fukt. sluttn.;
Valdanvardo N. I mossr. och mosslafr. rishedar spars.

Lks. Lpm. Amerjokk S. Bj. órtr. bjsk. och rikl. pa bäckens
klippstr.

Melampyrum pratense L.: Stennäs—Bergsjön Ba. mossr.
bjgrsk. spars.; Kittelfjället Ba. gräsenr. bjgrsk. spars., S. 6.
Bj. örtr. bjsk.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars.; Saxen-
vardo N. Ba. mossr. grbjsk. enst.; Borkafjället NO. Ba. mossr.
grbjsk. spars.; Rissjön S. Bjgr. risig videbl. bjsk.; Lebbinjes-
njuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk.; Fättjokks str. Bagr. rikl.; Fátt-
jaure Bagr. starrmyrk.; n. Bj. gräsenr. bjsk. spars., örtr. bjsk.
rikl., »bjhed» pà stórre jordt. block spars.; Svallgonäs N. Bj.
mossr. bjsk. spars., n. Bj. gräsenr. bjsk. pà hygge spars.; Dauna-
tjàkko N. Bj. mossr. bjsk.; Silisvardo S. Bj. torr gräsenr. bjsk.,
rikl. i gles órtr. bjsk.; Guortaliden N. Bj. mossr. bjsk. spars.,
rismyrk. enst.; Stalon Ba. mossr. barrblandsk. enst., kanten
af en krusdunm. enst.; Stalonviken Ba. i ett par mossr. tallsk.
enst., tallhed enst. expl., mossr. barrblsk. spars.; Gittsfjället
N. Ba. glesa risr. grbj.-bjgrsk. spars.; Grundfors Ba. mossr.
grbjsk.; Ságbücken n. Bj. gräsenr. bjsk. spars.; Klimpen S.
betad enr. bjgrsk. spars., S. Bj. svagt örtr. bjsk.; Klimpberget
S. Bj. gräsenr. bjsk. pà hygge spars., svagt örtr. bjsk. spars.;
Tjákkola, Fasovardo och Valdanjaure Bj. och ö. Bj. nägot
fukt. fläckar i bjhedar flerst. och vanl. enst.; Ailesvare Bjgr.
grüsenr. bjsk. spars. f. aureum Norm., låga tufvor i rismyrk.;
Bàtas S. Ba. grüsenr. grbjrsk. spars.

» ©. Vardofjället N. I vidsn. spars.; Gittsfjállet SV. I mossr.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 45

rishedar sälls. och enst.; Fasovardo N. I fukt. mossr. rished
fläckv. och enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. svagt örtr. bjsk. i mängd; Amer-
vardo S. Ba. stundom dom. i torrare svagt örtr. bjsk. — Jmt
Ba. Raukasele Ba. gräsenr. bjsk. spars., örtr. bjsk

M. silvaticum L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.; Rägholmen i
Dikasjön S. Ba. alsnär enst.; Kittelfjället S. ö. Bj. örtr. bjsk.,
örtr. bjgrsk. spars., gräsenr. bjgrsk. spars.; Saxenvardo N. Ba.
mossr. grbjsk.; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. str. spars.; Borka-
fjället NO. Ba. mossr. grbjsk. spars.; Rissjon S. Bjgr. risig
videbl. bjsk.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt Ortr. bjgrsk.;
Fättjokks str. Bagr. spars.; Fáttjaure n. Bj. gräsenr. bjsk.
rikl, brant skifferur spars.; Silisvardo S. Bj. gles örtr. bjsk.
ymn.; Svallgonäs N. Bj. mossr. bjsk. spars., n. Bj. gräsenr.
bjsk. på hygge enst.; Daunatjakko N. Bj. örtr. vidsn. på báckstr.;
Stalon Ba. mossr. barrblsk. spars., fukt. mossr. grsk., grankäl
spars., fórs. grbjsk. spars.; Forsbergsberget S. Ba. afsatser;
St. Stalonberget S. Ba. uthuggn. i órtr. grbjsk. pà bunden ur
spars.; Grundfors Ba. mossr. grbjsk.; Sagbäckens utlopp n. Bj.
glesa vidsn. på sjöstr., gräsenr. bjsk. rikl.; Klimpen S. betad
enr. bjgrsk. rikl., S. n. Bj. svagt örtr. bjsk. rikl.; Klimpberget
S. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge rikl., svagt örtr. bjsk. spars.,
i ett par lundd. på bunden ur enst., bredare afsats spars., gle-
sare Ortmatta på brant ur spars.; Ransaran vid Tjakkola Bj.
brant klippstr. (forsstr.); Fremsjokks str. Bjgr.; Batas S. Ba.
grüsenr. grbjsk. rikl.; Korpàn vid. Afvasjö Ba. stenig och blockr.
strandremsa enst:; Borga S. Ba. örtr. graalbl. vidsn. på sjöstr.
spars. — Kittelfjäll Ba. härdv. enst.; Afvasjö N. Ba. fukt.
betesmark pà sluttn. spars.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. pà bunden ur enst.; Borka-
fjället S. órtr. vidsn. strax ofvan Bjgr.; Preunttjákko N. I örtr.
vidsn. spars.; Luktjomtjuolta N. I vidsn. pà báckstr. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. på sydlid;
Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. — Jmt. Raukasele Ba. grasenr.
bjsk. spars., örtr. bjsk.

Utricularia minor L.: Afvasjö N. Ba. en m djup myrgöl
pa str. af Korpan rikl. och ster. — Jmt. Gellinjakkjaure 8$. n.
Bj. liten myrgöl tills. med Pot. natans spars. och ster.

Pinguicula vulgaris L.: Vojman vid Kittelfjäll Ba. grusig
inundatstr. spars., blockr. forsstr., örtr. vidsn. pa en sandbank
enst.; örtr. vidsn. pa Borkajaures str. Ba.; Klinten Ba. glesa

46 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

örtr. vidsn. pa bäckstr.; Fättjokks inundatstr. Bagr. spars.;
Fättjaure Bagr. starrmyrk., bläsenem. (hängm.) enst.; Silis-
vardo S. Bj. kallkälla på sjöstr.; Daunatjàkko N. Bj. bäckstr.;
Stalonbäckens blockstr. Ba.; L. Stalonberget S. Ba. fukt. klipp-
springor spars.; Sägbäckens utlopp n. Bj. på Kultsjóns grusstr.
spars., glesa vidsn. på sjöstr. spars., bäckens klippstr. spars.;
Klimpen n. Bj. liten källbäck på torfbotten enst.; Klimp-
berget S. Bj. bläsenem. (hängm.) enst., rännilar genom ss.
myr spars., öfversil. afsats fläckv. och spars.; Rapstenjokk
Bj. källbäck spars.; Ransaran vid Tjäkkola Bj. grusstr.;
Korpän vid Afvasjó Ba. stenig och blockr. strandremsa spars.,
inundatstr. vanl. bland läga mossor spars., läg grusbank med
spr. viden enst., klippstr. enst.; Afvasjö Ba. källbäck genom
hängm.; Borga Ba. örtr. gräalbl. vidsn. på sjöstr. spars. —
Borga Ba. liten sjöäng enst.

Kittelfjället S. I—II flerst. i glesa vidsn., S. II Nardus-
snipm. (hàngm.) enst., S. III fukt. mossklädd afsats enst.;
Daunatjàkko N. I—II bäckstr. och glesa vidsn. på många
ställen, albinosform pä leriga branter (M.); Ö. Vardofjallet
N. I örtr. bäckstr. spars., vidsn. spars.; Marsbleriken I vidsn.;
Risfjället N. I bäckstr. rikl., S. I—II på bäckstr.; Nieritjakko
N. I, Doriesbako N. I och Preunttjakko N. I—II allm. på
bäckstr.; Doriesjokks str. SO. I laga skifferbranter spars.;
V. Fjällfjället SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.) enst., käll-
drag enst., I—II spr. på örtr. bückstr.; Fasovardo N. I—II
bäckstr. och tidiga snölägen, N. I kring ett källdrag spars.;
Luktjomtjuolta N. I rännil i mosstäcke spars.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjön Bj. bäckstr. spars. — Jmt.
Raukasele Ba. glest vidsn.; Gellinjakkjaure Bj. lågt mosstäcke
i uttorkad rännil enst.

P. alpina L.: Daunatjákko N. I—III, anträffades endast
på några få ställen: kring små källdrag, på bäckstr. och på en
liten starrmyrfläck, af MELANDER funnen på »leriga branter»;
Ö. Vardofjället N. I, på 3—4 ställen: bäckstr. och tidiga snö-
lägen.

P. villosa L.: Stennis Ba. tufvor i rism. enst.; Rissjön 8.
Bjgr. låga Sphagnum-tufvor i liten våt rism. enst. expl.; Klinten
Ba. ristufva i hängmyr ett enda expl.; Vallienbäcken Ba. rism.
enst.

Trientalis europea L.: Rágholmen i Dikasjön S. Ba. al-
snär spars.; Stennüs— Bergsjón Ba. mossr. bjgrsk. enst.;

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 47

Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk. rikl.; gräsenr. bjgrsk. rikl.; Saxen-
vardo N. Ba. mossr. grbjsk. spars.; Borkafjället NO. Ba. mossr.
grbjsk. enst., N. Bjgr. risr. bjsk. rikl., N. Ba. bäckstr. genom
grbjsk.; Rissjón S. Bjgr. örtr. bäckstr.; Lebbinjesnjuonje $.
Ba. rännil genom örtr. bjgrsk. spars.; Fattjokks str. Bagr.
rikl; Fättjaure n. Bj. gräsenr. bjsk. rikl.; örtr. bjsk. spars.;
Svallgonäs N. Bj. mossr. bjsk. spars., n. Bj. gräsenr. bjsk. på
hygge spars.; Silisvardo S. Bj. flerst. i glesa örtr. bjsk. stundom
rikl.; Guortajokk Bj. örtr. bjsk.; Stalon Ba. fukt. mossr. grsk.
rikl., grankäl spars., förs. grbjsk. spars.; Stalonviken Ba. mossr.
barrblsk. enst.; Stalonbäckens blockstr. Ba. spars.; St. Stalon-
berget S. Ba. uthuggn. i örtr. grbjsk. pa bunden ur spars.;
Forsbergsberget S. Ba. pä afsatser, flerst. och rikl. pa blockur;
L. Stalonberget S. Ba. brant blockur spars, källr. glänta i örtr.
grsk. spars.; Klitberget S. Ba. örtr. grsk. spars., örtr. grbjsk.;
Svartsjöbäcken Ba. pa en myrstack; Grundfors Ba. mossr.
grbjsk.; Sagbäcken n. Bj. gräsenr. bjsk., örtr. vidsn. pa sjöstr.;
Klimpen S. betad enr. bjgrsk. rikl., n. Bj. svagt örtr. bjsk.
rikl.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk. på hygge spars., yppig
örtr. bjsk. spars., svagt örtr. bjsk. spars., flerst. i lundd. på
bunden ur enst. —ymn.; Bätas S. Ba. gräsenr. grbjsk. spars.;
Afvasjö Ba. svagt mossr. grbjsk. spars., gles örtr. grbjsk.

Fättjaure S. n. Bj. hardv. enst.; Löfberg S. Bagr. hárdv.
Nieritjàkko N. ö. Bj. rengärde fläckv. rikl.; Borga S. Ba.
härdv. enst.

Kittelfjället S. I fläckv. och enst. i lafmossr. rished, rism.
enst., örtr. vidsn. på bunden ur enst., S. II fukt. mossr. ris-
hed, svagt mossr. rished spars., mosslafr. rished enst., glesa
örtr. vidsn. enst., S. III fukt. mossr. rished rikl.; Borkafjäl-
let N. strax ofvan Bjgr. starrmyrk. spars.; Marsbleriken
I fuktigare fläckar i mosslafr. rished; Risfjället N. och S.
I—II flerst. i mossrikare rishedar vanl. spars.—enst.; Mars-
fjället N. I fläckv. och enst. i svagt mossr. rished; Saletjält
V. I ofta i mossr. rishedar; Gittsfjället N. I—II mossr. ris-
hedar spars., ofta blom.; Nieritjàkko och Doriesbako N.
I spars. i fuktigare rishedar; Preunttjakko N. I—II flerst.
i fukt. mossrikare rishedar; V. Fjällfjället I—II spr. i mossr.
rishedar; Fasovardo N. I tidigt snólüge enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pä sydlid;
Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. — Jmt. Rapstajaure Bj.
snöläge med S. herbacea spars.

48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Primula stricta Horn.: Ràgholmen i Dikasjön Ba. in-
undatstr. S. rikl., N. ymn.; Vojmån vid Kittelfjäll inundatstr.
spars.; Borkajaures grusiga och blockr. inundatstr. Ba. spars.;
Fättjaures långslutt. sandstr. rikl., S. Bj., smal grusstr. spars.;
Klimpberget S. Bj. kvartsitbrant på öfversilade afsatser
fläckv. och spars.

Plantago major L.: St. Stalonberget S. Ba. bred afsats
vid foten af bergväggen rikl.; Klimpberget S. Bj. lätt till-
gänglig afsats vid foten af en bergvägg grupp om ett dussin
expl.

Dikanäs Ba. gärdsplan spars.; Fättjaure S. Bj. timotejv.
enst.—spars.; Stalon Ba. smal gängstig spars.; Bangnäs—Klit-
berget S. Ba. kreatursstigar rikl.; rikl. pà kreatursstigar inne
i Bängnäs S. Ba.; Stornäs Ba. gängstigar i màngd, i mängd
kring husen; Sàgbücken n. Bj. gángstigar och kring ságen;
Klimpen n. Bj. i mängd kring husen, gàngstigar i mängd,
kreatursstig strax utom byn ymn. — Lks. Lpm. Skalmodal
Ba. kreatursstig.

Cornus suecica L.: Kittelfjàll Ba. örtr. bjgrsk. ymn.,
gräsenr. bjgrsk. rikl., svagt förs. grbjsk. ofta pà jordt. block.;
Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk. spars.; Borkafjället NO.
Ba. mossr. grbjsk. rikl, N. Ba. bäckstr. genom grbjsk.; Ris-
sjón S. Bj. risig videbl. bjsk.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt
örtr. bjgrsk.; Fättjaure n. Bj. enruggar i gräsenr. bjsk. rikl.,
örtr. bjsk. enst.; Silisvardo S. Bj. órtr. bjsk.; Svallgonäs N.
Bj. mossr. bjsk. rikl., n. Bj. gräsenr. bjsk. på hygge spars.;
Stalonviken Ba. förs. bjsk. rikl, särsk. kring björkarnas
bas; L. Stalonberget S. Ba. örtr. grbjsk. spars.; Gittsfjället
N. Ba. glesa risr. grbj.—bjgrsk. spars.; Stalonbäckens blockstr.
Ba. pä tufvor; Sägbäcken n. Bj. grásenr. bjsk., glesa vidsn.
på sjóstr.; Klimpen n. Bj. svagt örtr. bjsk. spars., bäckstr.
genom gräsenr. bjsk.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk. pa
hygge ymn.; Fremsjokks str. Bjgr.; Bätas Ba. fukt. gräsenr.
grbjsk. spars.; Afvasjó Ba. svagt mossr. grbjsk. spars., rán-
nil genom órtr. grbjsk.; Borga Ba. uthuggn. i grbjsk.; Suotme
Ba. gräsr. bjsk. rikl. — Dikasjön—Stennäs—Kittelfjäll Ba.
gångstigar flerst.; Kittelfjäll Ba. mer: ursprungl. partier af
en härdv.

Kittelfjàllet S. I fläckv. och spars. i mossr. rished, rism.
tills. med R. Chamemorus fláckv. och spars., »rished» pa
jordt. block rikl., vidsn. enst., S. II glest vidsn. spars.; Bor-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 49

kafjället N. omedelbart ofvan Bjgr. starrmyrk.; pa Dauna-
tjàkko gick arten blott ett litet stycke ofvan Bjgr.; Saletjält
V. på ett par ställen i fukt. mossr. rishedar strax ofvan Bjgr.;
Preunttjåkko N. I spars. i vidsn. och fukt. mossr. rishedar;
V. Fjällfjället Ö. I fläckv. i rished på fukt. sluttn. spars.;
Dorrompiken N. II bland glesa viden på storblockig ur
spars.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj. —
Jmt. Raukasele Ba. örtr. bjsk.

"Cerefolium silvestre (L.) BEss.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.
spars.; L. Stalonberget S. Ba. örtmattor på brant blockur
rikl.; Klitberget S. Ba. rikl. pa brant blockur och på en bred
jordt. afsats; Grundfors S. Ba. àng pà uthuggn. i örtr. grbjsk..
rikl, rännil genom ss. grbjsk. spars.; Klimpberget S. Bj. bre-
dare jordt. afsatser enst., órtmattor på brant ur spars.—
enst., flerst. och vanl. spars. i lundd. pà bunden ur, t. allm.
i örtr. bjsk. 1 regel spars.—enst.

Fatmomakk Ba. härdv. spars.; Löfberg S. Bagr. härdv.
spars.; Klimpen S. n. Bj. vanl. spars. i härdv.

Angelica silvestris L.: Kittelfjäll Ba. dikad starrm. rikl.,
mindre kallkällor, S. Ba. lundd. pa bäckstr. spars.; Borka-
fjället N. Ba. starrmyrk. bland Sphagna, starrm. med Sphagna,
bäckstr. genom mossr. grbjsk., N. ö. Ba. örtr. vidsn. i starr-
myrk.; Lebbinjesnjuonje 8. Ba. rännil genom örtr. bjgrsk. enst.;
Borka ö. Ba. ristufvor i starrmyrk.; Klinten Ba. glesa örtr.
vidsn. på bäckstr. och i starrmyrk.; Fättjaure n. Bj. örtr.
bjsk., Bagr. mindre starrm. enst., kärrfräkenm. (hängm.)
enst., tufvor i ss. myr spars., blasenem. (hängm.) enst.; Silis-
vardo S. Bj. gles órtr. bjsk. enst.; Daunatjäkko N. Bj. bäckstr.;
Guortaliden Bj. ofta talr. i starrmyrk.; Ö. Vardofjället—
Guortajaure Bj. bäckstr. flerst.; Stalonbäckens blockstr.
Ba. enst.; Stalon Ba. vidsn. i myrk. enst. expl.; Saletjält
—Svartsjöbäcken 6. Ba. starrmyrk. flerst.; Grundfors Ba.
myrk. rikl.; Sagbackens grus- och blockstr. n. Bj. rikl.; Klim-
pen n. Bj. starrmyrk., hängm. med dom. C. filiformis spars.;
Klimpberget S. Bj. yppig örtr. bjsk. enst., blasenem. (hängm.)
enst., lundd. pa bunden ur enst., kvartsitbrant pa 6fversil.
afsatser spars., blockur enst.; Rapstenjokk Bj. liten hangm.
spars.; Fremsjokks str. Bjgr.; örtr. vidsn. pa Saxans str. Bj.;
Vaidanjaure 6. Bj. smärre starrm. eller kanterna af större dyli-
ka; Solberg Ba. starrmyrk. spars.; Solberg—Afvasjö Ba. flerst.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 11. 4

50 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

i mindre starrm. enst. (ofta i starrm. med dom. C. v. juncella);
Borga S. Ba. örtr. gràalbl. vidsn. pa sjöstr. enst.

Fattjaure S. n. Bj. hardv. spars.; Stalon Ba. flerst. kring
stenhógar i fukt. hardvallsk.; Svartsjobackens utlopp Ba.
bäckäng spars.; Löfberg. S. Bagr. fukt. hardv.; Klimpen S.
n. Bj. angskaflev. spars.; Borga S. Ba. liten sjöäng enst.

Kittelfjallet S. vidsn. i och strax ofvan Bjgr.; Valdan-
vardo N. I liten hangm. enst.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. örtr. bjsk.; Ned. Vapst-
sjön Bj. bäckstr. — Jmt. Raukajaure N. Bj. snipm. (hängm.)
flerst. och enst.—enst. expl.; Gellinjakkjaure Bj. starrmyrk.
enst.

A. officinalis (HorrM.) v. norvegica (Rupr.): Kittel-
fjället S. Bj. och ö. Ba. bäckstr. spars.; Borkajaures blockstr.
Ba.; Borka 6. Ba. ristufvor i starrmyrk.; Daunatjakko N.
Bj. bäckstr. och örtr. vidsn.; Fättjokks inundatstr. Bagr.
spars.; Fáttjaure n. Bj. och Bagr. flerst. och ofta rikl. efter
bäckar och rännilar, külldrag enst.; Ö. Vardofjället NV. Bj.
bäckstr. och vidsn. flerst.

Fättjaure S. n. Bj. härdv. enst. expl. Enl. medd. af
E. ALMQUIST odlas arten vid Stornäs och Saxnäs. Uppgafs
af bonden i Grundfors vara utsàdd vid gården, »fröna» här-
stammade från Vojman.

Kittelfjället S. bäckstr. strax ofvan Bjgr.; Daunatjåkko
N. I vidsn. på bäckstr. spars.; Ö. Vardofjället N. I örtr. bäckstr.
spars., mer spars. i vidsn.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. bäckstr. spars.; Ned.
Vapstsjön S. Bj. bäckstr. och i ett källdrag.

Carum Carvi L.: Dikanäs Ba. härdv.; Stennäs Ba. härdv.
spars. (närmast husen); Kittelfjäll S. Ba. pa en gärdsplan;
Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst., hàrdv. enst.; Bängnäs
S. Ba. talr. kring husen, antagl. delvis odlad ss. kryddvaxt;
Klimpen S. n. Bj. kanten af en härdv., mängenst. kring husen;
Solberg S. Ba. kring husen spars.

Ranunculus glacialis L.: Fasovardo N. III snöläge spars.,
smältvattensbäck i lägt mosstäcke spars.

R. flammula L. v. reptans (L.): Dikasjön vid Dikanäs
Ba. inundatstr. ymn.; Bergsjöns torfstr. (inundatstr.) Ba.
ymn.; Vojmäns str. vid Henriksfjäll Ba. i största mängd;
Vojmän vid Kittelfjäll Ba. i gles dyfräkenveg. på inundatstr.
ymn.; Stalonsjöns str. Ba. flerst. rikl. helst bland dyfräken;

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 51

Stalonviken Ba. slambotten på 1—2 m:s djup, mycket vidstr.
mattor, mer spars. på stenig botten närmare land, rikl. på gru-
siga och steniga inundatstr., kanten af vidsn. på sjöstr.
enst.; Vuollelites str. Ba. rikl.; Kultsjöns inundatstr. Ba.
(làngslutt. sandstr.) invid Svartsjöbäckens utlopp (ymn.),
Grundfors och Fatmomakk; Stornäs Ba. på sjöstr. Ba.; Rö-
berg—Löfberg Ba. och Bagr. pa Kultsjóns steniga inundatstr.
ofta i största mängd; Sägbäckens utlopp n. Bj., grusiga in-
undatstr. (sjöstr.) ymn.; Klimpen n. Bj. grusiga sjöstr. ymn.,
submers på 1 dm:s djup spars.; Löfberg Bagr. vidsn. på sjöstr.;
Borgasjön vid Suotme Ba. sandiga och grusiga inundatstr.
rikl.-ymn. — Saxäns utlopp n. Bj. bäckäng enst. expl.

Marsfjallet N. I liten, lätt uttorkande pöl med lerbotten
ymn. och ster.

Jmt. Raukaselets inundatstr. (fukt. slamstr.) Ba. ymn.;
Rapstajaure Bj. grund myrgöl i mängd.

R. lapponicus L.: Afvasjö N. Ba. rännil genom örtr.
grbjsk. enst. bland Sphagna.

R. pygmeeus Wa.: Kittelfjället S. Ti mängd på fukt. moss-
klädda block, S. II brant ur mellan blocken enst., S. III öfversil.
springor och afsatser i mängd; Daunatjàkko N. III—IV
efter smäbäckar och rännilar spars., N. IV snöläge spars.,
N. V. skifferbranter i fukt. mosstäcke spars.; Risfjallet S. och
N. I—V snölägen och bäckstr. pa många ställen rikl.—enst.,
talrikast på fjällets nordsida, V blocksaml. på fukt. mark mellan
blocken rikl.; Marsfjället N. I—V spr. men ofta spars.—enst.
efter bäckar och rännilar, talrikare på snölägen, N. I liten
lätt uttorkande pöl med lerbotten enst., N. II källdrag tills.
med Sax. rivularis spars.; Preunttjakko N. I—II allm. efter
smältbäckar, N. II brant skifferur nedanför större snöfläckar
rikl., lågt klipparti nedom en snöfläck spars.; V. Fjällfjället
N. I snöläge tills. med Sax. rivularis spr. expl.; Dorrompiken
N. III öfversil., grusiga och längslutt. str. af smäbäckar och
rännilar rikl.; Fasovardo N. II—III snölägen och bäckstr.
flerst., N. I lerig bäckstr. spars., källdrag i mosstäcke enst.

R. nivalis L.: Daunatjakko N. II—IV flerst. och ofta
rikl. på snölägen, N. I snöläge tills. med Sax. rivularıs i mängd,
N. III órtmatta i rätt bred sänka enst., N. V skifferbranter
med talr. ras enst., skifferbranter i fukt. mosstäcke rikl.;
Ó. Vardofjället N. I mangenst. pa snölägen; Risfjället S.,
N. och Marsfjallet N. II—V samt mer undantagsvis I spr.

52 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

och vanl. rikl. pa snölägen, mer sällan på bäckstr.; Risfjället
V blocksaml. på fukt. mossklädd mark mellan blocken spars.;
Preunttjäkko N. II snölägen och efter smältbäckar spars.,
brant skifferur nedanför större snoflackar rikl., lågt klipparti
(skiffer) nedom en snöfläck rikl.; Dorrompiken N. III öfver-
sil. afsatser pa en brant bergvägg spars., Ofversil grusiga
och längslutt. str. af smabackar och rännilar rikl.; Fasovardo
N. II —III rätt allm. på snölägen.

R. auricomus L.: Rågholmen i Dikasjön S. Ba. inundatstr.
enst.; Vojmån vid Kittelfjäll Ba. örtr. vidsn. på en sandbank
enst.; Fättjaures blockstr. S. Bj. spars.; Stornäs S. Ba. spars.
på sjöstr.; Löfberg S. Bagr. på Kultsjöns grusstr. (tills. med
rikl. R. acris) spars., ofta på inundatstr., vidsn. på sjöstr.
täml. rikl.; Sågbäckens utlopp n. Bj. på sjöns grusstr. spr. men
enst. närmast vattenlinjen, högre upp på str. spars.; Klimpen n.
Bj. täta vidsn. på sjöstr. spars., flerst. i örtr. vidsn. eller dessas
kanter på sjöstr.; Klimpberget S. Bj. blockur enst. expl. tills.
med Viola mirabilis; Afvasjö Ba. rännil enst. expl.; Suotme
S. Ba. enst. expl. på sjöstr. — Löfberg S. Bagr. fukt. härdv.
spars.

Kittelfjället S. II efter en rännil 2 expl; Daunatjäkko
N. I glest vidsn. på bäckstr. enst., N. I—II flerst. på bäckstr.
oftast enst., N. III örtmatta i rätt bred sänka rikl.

Jmt. Raukaselets grusiga str. S. Ba. spars.

R. acris L.: Rägholmen i Dikasjön S. Ba. alsnär enst.;
Dikasjön Ba. örtr. bjsk.; Kittelfjället S. ö. Bj. örtr. bjsk., Ba.
örtr. bjgrsk. spars.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars., ortr.
vidsn. på en sandbank spars., Saxenvardo N. Ba. örtr. grbjsk.;
Borkafjället N. Ba. bäckstr., N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.,
N. Ba. starrm. med Sphagna; Rissjón S. Bjgr. örtr. vidsn.,
örtr. báckstr.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. rännil genom örtr. bjgrsk.
rikl.; Fättjokks str. Bagr. spars.; Fättjaure n. Bj. örtr. bjsk.
enst., större kallkälla på torfbotten enst.; Silisvardo S. Bj. ortr.
bjsk. flerst. och vanl. enst.; Daunatjakko N. Bj. örtr. vidsn. på
bäckstr.; Svallgonäs n. Bj dynstr. enst.; Stalon Ba. grankäl
enst.; Fatmomakk Ba. på sjöstr.; Löfberg Bagr. på Kultsjöns
grusstr. rikl.; Sägbäckens utlopp n. Bj. på sjöns grusstr., glesa
vidsn. på sjöstr.; Klimpen S. betad enr. bjgrsk. enst., n. Bj.
starrmyrk., örtr. vidsn. på sjöstr.; Klimpberget S. Bj. yppig
örtr. bjsk. rikl., svagt örtr. bjsk. enst., lundd. på bunden ur
flerst. och spars.—enst., glesare örtmatta på brant ur spars.;

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 53

flerst. i örtr. vidsn. på Saxåns str. Bj.; Rapstentjákko N. Bjgr.
tidigt snöläge ymn., Bjgr. snöläge spars.; Ransarän vid Tjakkola
Bj. branta klippstr. (forsstr.); Korpån vid Afvasjö Ba. stenig
och blockr. strandremsa spars., läg grusbank med spr. viden
enst. ,

Dikanäs Ba. härdv.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst.,
allm. i härdv. oftast spars. sällan ymn.; Bängnäs S. Ba. härdv.;
Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng rikl.; Grundfors Ba.
härdv.; Löfberg S. Bagr. härdv.; Klimpen S. n. Bj. härdv.
enst.—spars.; Saxåns utlopp n. Bj. bäckäng spars.; Nieri-
tjàkko N. 6. Bj. rengärde enst.; Tjakkola Bj. på hästgödsel
kring stallarna rikl.; Bätas S. Ba. härdv.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. pa bunden ur rikl, S. II
betesmark spars.—enst., glesa örtr. vidsn. spars., brant ur
mellan blocken spars., órtmatta i uttorkad bäckränna spars.,
Nardus-snipm. (hängm.) enst., S. III fukt. springor och af-
satser enst., brant bunden ur rikl.; Daunatjakko N. I vidsn.
på bäckstr., N. III örtmatta i rätt bred sänka ymn., S. IV
rännil spars.; Ö. Vardofjället N. I flerst. i vidsn.; Risfjället N.
I—IV, S. I-V och Marsfjället N. I-V mängenst. på bäckstr. och
(vanl. tidiga) snölägen rikl.—enst. (höjd 3—35 cm); Marsfjället
N. I allm. i örtr. vidsn., N. II källdrag rikl., N. IV koloniveg.
pa flytjord spars; Saletjàlt V. I örtr. bäckstr.; Gittsfjället N. I
flerst. på bäckstr.; Preunttjakko N. I tidiga snölägen på fukt.
sluttn., N. II brant skifferur nedanför större snöfläckar spars.,
längre ned på samma ur rikl.; V. Fjällfjället SO. I liten ofver-
sil. snipm. (hängm.) enst., örtr. vidsn.; Dorrompiken N. II
branta vindskydd. bäckstr. spars., öfversil. grusiga och läng-
slutt. str. af smäbäckar och rännilar (tills. med rikl. R. nivalis)
rikl; Fasovardo N. I—III flerst. och vanl. spars. på tidiga
snölägen, N. II örtr. bäckstr. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pa sydlid enst.
— Jmt. Raukaselets grusiga str. S. Ba.; Rapstajaure Bj. snö-
lage tills. med S. herbacea spars., vidsn. rikl. -

R. repens L.: Dikanäs Ba. bäckstr.; Kittelfjäll Ba. blottad
torf i liten starrm. spars., S. strax nedom Bjgr. bäckstr. bland
högv. arter och där den öfvertväras af en kreatursstig, Ba.
mindre källdrag i mängd; Lebbinjesnjuonje S. Ba. näst. torr
rännil särsk. där den öfvertväras af en gängstig, bäckstr. genom
örtr. bjgrsk. rikl., liten kallkälla i örtr. grbjsk.; Daunatjakko
N. Bj. gles örtr. bjsk. på källr. mark i mängd tills. med Spirea,

54 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Aconitum m. fl., rikl. på bäckstr. strax invid, glest örtr. vidsn.
på källr. mark.; Ö. Vardofjället NV. Bj. fläckv. rikl. i högv.
och sumpigt vidsn.; Malgomajs str. nedanför Forsbergsberget
S. Ba. grusiga inundatstr. rikl.; Stalonviken Ba. steniga inun-
datstr. i kanten af vidsn. enst., grusiga inundatstr. enst.; L.
Stalonberget S. Ba. källr. gläntor i örtr. grbjsk. ymn.; Stalon-
sjön Ba. liten källbäck genom förs. grbjsk. invid en gångstig;
St. Stalonberget S. Ba. vid foten af bergväggen, uthuggn. i
örtr. grbjsk. på bunden ur; Vuollelites inundatstr. Ba.; Svart-
sjöbäckens utlopp Ba. vidsn. på sjöstr.; Kultsjöns inundatstr.
invid Grundfors (sandstr.), Fatmomakk och Stornäs (grusstr.)
Ba.; Löfberg Bagr. på sjöns grusstr.; Sågbäckens utlopp n.
Bj. på Kultsjöns grusiga inundatstr. spars.—enst., kanten af
vidsn. rikl., glesa vidsn. på sjöstr. spars.; Klimpen n. Bj. bäckstr.,
källdrag på upptrampad torf spars., flerst. i kallkällor och efter
källbäckar., täta vidsn. på sjöstr. spars., örtr. vidsn. på sjöstr.
i stor mängd och stundom nående nedom högvattenslinjen ut
på grusstr.; Saxan intill '/, mil från utloppet Bj. i största mängd
på str. och i vidsn.; Klimpberget S. Bj. genom afverkn. glesnad
lundd. på bunden ur fläckv. och spars. på starkt källr. mark;
grund myrgöl på en rullstensás nedom Luktjomtjuolta Bjgr.
spars.; no. om L. Stensjón Bj. i mängd pà str. af en lätt ut-
torkande gól med stenig botten, rikl.—ymnig i frodiga vidsn.
strax invid; Batas S. Ba. örtr. björkbl. vidsn. rikl,; Suotme S.
Ba. pà sjöstr. rikl.

Dikanäs Ba. äkr. flerst., timotejv. rikl., hardv. på torf-
botten, fukt. gàngstig, i diken; Henriksfjäll S. Ba. härdv.;
Kittelfjäll S. Ba. kornáker rikl, fukt. gángstig rikl.; Kittel-
fjäll—Borkajaure Ba. pà gängstigen; Borka Ba. kring husen;
Fättjaure S. n. Bj. timotejv. spars.—rikl., ymn. i en hárdv.;
Stalon S. Ba. rägäker spars., timotejv. rikl. (ofta ster.); Bängnäs
S. Ba. fláckv. i härdv., torra betesmarker, kring husen; Bäng-
näs—Klitberget Ba. kreatursstigar spars.; Svartsjöbäckens
utlopp Ba. bäckäng rikl.; Grundfors Ba. härdv., kreatursstigar,
kring husen; Klimpen S. n. Bj. åkrar, timotejv. flerst. och
enst.—rikl., hárdv. enst.—spars., allm. i fukt. härdv., vid bät-
platsen spars.; Saxåns utlopp n. Bj. bäckängar spars.—enst.;
Tjakkola Bj. kring fjällstugan, på hästgödsel kring stallarna
rikl., håller på att sprida sig efter Ransaräns str.; Bätas S. Ba.
härdv. och ymn. i igenvuxna diken.; Borga S. Ba. hàrdv. —
Kittelfjället S. strax ofvan Bjgr. kreatursstig spars.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 55

Lks. Lpm. Amervardo S. Ba. källdrag i yppig örtr. bjsk. i
mängd, Bj. på vintervagen; Ned. Vapstsjón Bj. flerst. pa vin-
tervägen särsk. (och stundom i stor mängd) på torfbotten;
Vapst-Bleriken Bj. kring husen. — Jmt. Sannaren S. Ba. sjó-
ängar uppkomna ur örtr. vidsn. fläckv. rikl.; Sannaren—Rau-
kasele S. Ba. flerst. på bäckstr. och i högv. vidsn.; Raukasele
Ba. allm. i hårdv.; Raukajaure N. Bj. spars. i gles fukt. videbl.
bjsk. |
Batrachium paucistamineum (TAUSCH) GELERT *eradi-
catum Last.: Svartsjöbäcken 6. Ba. näst. uttorkad göl med
torfbotten, i mängd; Saxåns delta n. Bj. sandbotten på intill
6 dm:s djup ymn.; äfven funnen i ö. Bj. strax väster om Val-
danjaure på norskt område. — Jmt. Rapstajaure Bj. grund
myrgöl i största mängd.

B. peltatum (SCHRANK) *suecicum GELERT: Dikasjön Ba.
grusbotten flerst. och ofta submers; Stalonviken Ba. glesa veg.
på grundt vatten kring ett litet »skär», slambotten på 1—2
m:s djup flerst. men vanl. spars. och submers; Stalonsjön Ba.
dy- och grusbotten spars.; Vuollelite Ba. grusbotten spars.;
Stornäs Ba. driftexpl. på Kultsjöns str.; Borgasjön vid Suotme
Ba. talr. driftexpl. på str. — Jmt. Raukaselet Ba. grus- och
slambotten rikl.

Thalictrum alpinum L.: Rågholmen i Dikasjön S. Ba. al-
snär enst., grusiga inundatstr. spars.; västra ändan af Dika-
sjön Ba. vidsn.; Vojmån vid Kittelfjäll Ba. str. spars., blockr.
forsstr., örtr. vidsn. pa en sandbank spars.; Borkajaures str.
Ba.; Borka 6. Ba. torr bläsenem. (hängm.), kallkälla i kanten
af ss. myr spars., källdrag i starrm. spars.; Klinten Ba. bäckstr.
genom bjsk., glesa örtr. vidsn. på bäckstr.; Fättjokks inundat-
str. Bagr. spars.; Fättjaure Bagr. vät snipm. enst., liten hängm.
enst., läga tufvor i kärrfräkenm. rikl., n. Bj. gles fukt. örtr.
bjsk., S. Bj. på sjöns blockstr.; Silisvardo S. Bj. kallkälla på
sjöstr.; Daunatjákko N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Nedre
Storån Ba. alsnàr med viden på forsstr.; Svartsjöbäcken nära
utloppet Ba. torr grund rism.; Sägbäckens utlopp n. Bj. enst.
på sjöns grusiga inundatstr., glesa vidsn. på sjöstr., på bäckens
grus- och blockstr. spars., klippstr. rikl.,; Klimpen n. Bj. häng-
myrk., täta vidsn. pa sjöstr. enst., flerst. i órtr. vidsn. på sjóstr.;
Klimpberget S. Bj. bläsenem. (hängm.) spars.; kvartsitbrant
på Ofversil. afsatser rikl., rännil genom blockur rikl.; Nieri-
tjäkko N. Bj. flerst. på bäckstr.; Klimpen—Tjakkola—Valdan-

56 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

jaure Bj. och ö. Bj. stundom i hängmyrk., Rapstenjokk Bj.
källbäck spars., källdrag i hängmyrk.; Ransarån vid Tjåkkola
Bj. brant klippstr. (forsstr.); Fisktjärnbäcken N. ö. Ba. och
n. Bj. str. spars.; Korpån vid Afvasjö Ba. stenig och blockr.
strandremsa spars., allm. på str.; Afvasjö Ba. liten hängm.
spars.; Borga S. Ba. örtr. gråalbl. vidsn. rikl. (mest i kanterna
ut mot sjön), i mosstäcke på sjöns inundatstr. (blockstr.);
Suotme S. Ba. på sjöns inundatstr. — Löfberg S. Bagr. fläckv.
och enst. i fukt. hårdv.

Kittelfjàllet S. I källdrag på naket grus enst. expl., S.
II Nardus-snipm. (hängm.) enst.; Daunatjakko N. I—V allm.
t. ex. I—III backstr., III örtmatta i rätt bred sänka rikl., V
skifferbranter med talr. ras rikl., skifferur i fukt. mosstäcke
rikl.; Ö. Vardofjället N. I örtr. bäckstr. spars., allm. i vidsn.;
Risfjället N. II glesa vidsn. på bäckstr. spars., V blocksaml.
pa fukt. mark mellan blocken spars., S. I—V rätt spr. pä str.
af bäckar och rännilar, S. IV fukt. klippspringor tills. med
Veronica alpina spars.; Marsfjället N. I glesare vidsn., bäckstr.,
öppnare fläckar i gles fukt. rished spars., N. III tidigt snöläge,
bäckstr., N. IV koloniveg. på flytjord spars.; Nieritjåkko N. I,
Doriesbako N. I och Preunttjàkko N. I—II mängenst. på
bäckstr.; V. Fjällfjället SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.)
enst., hängmyrk., O. I örtr. bäckstr. rikl.,; Fasovardo N. I—III
bäckstr. och tidiga snölägen flerst., N. I snipmyrk., N. II
fuktigare fläckar i mossr. rished på sluttn. spars.; Luktjom-
tjuolta och Valdanvardo N. I bäckstr. och snipmyrk.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj. — Jmt.
Raukaselets str. S. Ba.; Raukajaure N. Bj. snipm. (hängm.)
enst.; Rapstajaure Bj. bäckstr. genom grund snipm. rikl.;
Gellinjakkjaure Bj. lågt mosstäcke i uttorkad rännil enst., flerst.
pa bäckstr. spars.—enst.

Anemone nemorosa L.: Lks. Lpm. Skalmodal yppig örtr.
bjsk. på sydlid enst. Strax väster om gränsen växer den i en
bäckäng. Tidigare funnen af Lastapius (enl. WAHLENB.
flora lapp.) på sydsidan af fjället »Geota» (Gäutavardo?)
nära Tärna kapell.

Dess förekomst i Lks. Lpms fjälltrakter beror utan tvifvel
på invandring från norsk sida, såsom redan WAHLENBERG an-
tyder i sin flora, och växplatsen vid Skalmodal utgör en direkt
fortsättning af dess vidsträckta utbredningsfält i Vefsen.

I nordligaste Jämtland har jag påträffat hvitsippan invid

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 57

Leipikäns utlopp i Ankarvattnet, föga mer än ett par mil från
lappmarksgränsen.

Caltha palustris L.: Dikasjön Ba. ofta iC. ampullacea-veg.;
Dikanäs Ba. bäckstr.; Kittelfjäll Ba. blottad torf i liten starrm.;
dikad starrm., i källdrag; Vojman vid Kittelfjäll Ba. inundatstr.
spars., örtr. vidsn. på en sandbank enst.; Borkafjället N. Ba.
våt starrm., bäckstr., N. ö. Ba. örtr. vidsn. i starrmyrk.; Ris-
sjön S. Bjgr. örtr. bäckstr.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. källdrag
i örtr. grbjsk.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn. pa bäckstr. och i
starrmyrk.; Daunatjåkko N. Bj. örtr. bjsk. på källr. mark,
starrm., flerst. i örtr. vidsn. på bäckstr.; Fättjaure Bagr.
mindre starrm. spars.; Ö. Vardofjället NV. Bj. starrm.; Stalon
Ba. källbäck genom grankäl få expl.; Stalonviken Ba. steniga
inundatstr. mellan tufvor af C. v. juncella och i kanten af vidsn.
pà sjóstr. enst., grusiga inundatstr. enst.; Grundfors Ba. liten
källbäck i mosstäcke spars., större kallkälla spars.; Klimpen
n. Bj. starrmyrk., hängmyrk., liten källbäck pa torfbotten
enst., källdrag pa upptrampad dy enst., täta vidsn. på sjöstr.
spars., flerst. i örtr. vidsn. på sjöstr.; Rapstenjokk Bj. häng-
myrk.; Rapstentjakko N. Bjgr. glesa vidsn. pa backstr.; Frems-
jokk ö. Bj. starrm.; grund myrgól på en rullstensás nedom
Luktjomtjuolta Bjgr.; Afvasjö Ba. rännil genom örtr. grbjsk.;
Borga Ba. efter små källbäckar, örtr. gräalbl. vidsn. på sjöstr.
enst.; Suotme Ba. pa sjöns sandiga inundatstr. tills. med R. v.
reptans spars., nästan torr rännil.

Bängnäs S. Ba. fukt. fläckar i härdv.; Saxäns utlopp n.
Bj. bäckängar spars.—enst.; Bátas S. Ba. igenvuxna diken
genom härdv. ymn.

Kittelfjallet S. I källdrag spars., S. II örtr. bäckstr. (klipp-
str.) spars., pa mossklädda block i en rännil; Risfjället S. II
örtr. bäckstr. fläckv. och spars., S. III rännil på naket grus
ej spars., Nieritjakko och Doriesbako N. I—II flerst. i starrm.
och vidsn. oftast spars.; V. Fjällfjället SO. I örtr. vidsn.,
I—II flerst. på örtr. bäckstr.; Fasovardo N. I tidigt snöläge
på lerig sluttn. fläckv. och spars., liten starrm. spars., glest
vidsn. enst.; Luktjomtjuolta N. I liten starrm. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. starrm.; Amervardo S. Ba.
bäckstr. genom örtr. bjsk. — Jmt. Raukaselets str. S. Ba.

Trollius europeus L.: Ràgholmen i Dikasjón S. Ba. alsnàr
enst.; Kittelfjallet S. 6. Bj. órtr. bjsk. spars.; Vojmän vid Kit-
telfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn. pà en sandbank rikl.; Bor-

58 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 1.

kafjället N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Rissjön S. Bjgr. örtr.
vidsn.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. rännil genom örtr. bjgrsk.
enst.; Borkajaures blockstr. Ba., örtr. vidsn. på sjöstr.; Klinten
Ba. glesa örtr. vidsn. pa báckstr.; Fättjokks str. Bagr. spars.;
Fättjaures str. S. Bj. flerst.; Bagr. blasenem. (hängm.) spars.;
Silisvardo S. Bj. órtr. bjsk.; Ö. Vardofjället NV. Bj. högv. vidsn.;
Stalonviken Ba. stenig báckstr.; Sagbackens grus- och blockstr.
rikl., klippstr. enst. n. Bj., glesa vidsn. på sjöstr.; Klimpen n.
Bj. órtr. vidsn. på sjóstr.; Klimpberget S. Bj. flerst. och vanl.
spars. i örtr. bjsk., lundd. på bunden ur flerst. och spars.—enst.;
örtr. vidsn. pa Saxåns str. Bj.; Rapstentjakko NV. Bjgr. glesa
vidsn. pa bäckstr., N. Bjgr. tidigt snöläge spars.; Tjakkola
Bj. vidsn., Ransaràns branta klippstr. (forsstr.); Korpan vid
Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa spars.; Borga
S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. på sjöstr.; Suotme S. Ba. på sjöstr.

Dikanäs Ba. härdv.; Henriksfjäll S. Ba. härdv. spars.;
Kittelfjäll S. Ba. härdv. rikl; Fättjaure S. n. Bj. hardv.
rikl.—enst., sällan ymn.; Bängnäs S. Ba. hardv.; Grundfors
Ba. härdv.; Löfberg S. Bagr. fukt. härdv.; Saxäns utlopp n.
Bj. bäckäng spars.; Klimpen S. n. Bj. härdv. spars.; Bätas
S. Ba. härdv.; Korpàn vid. Afvasjö Ba. liten bäckäng enst.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bunden ur spars., S. II
örtr. bäckstr. (klippstr.) spars., glesa örtr. vidsn. spars.,
brant ur mellan blocken spars., S. III brant bunden ur spars.;
Daunatjäkko N. I—II vidsn. på bäckstr., N. III örtmatta i
rätt bred sänka ymn.; Ö. Vardofjället N. I örtr. bäckstr. spars.,
flerst. i vidsn.; Risfjället N. I örtr. vidsn. på bäckstr., S. I—II
örtr. vidsn. och bäckstr.; Marsfjället N. I flerst. i örtr. vidsn.,
N. I snöläge spars.; Saletjalt V. I örtr. bäckstr.; V. Fjällfjället
SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.) enst., örtr. vidsn., O.
I örtr. bäckstr. rikl.; Fasovardo N. I—III mängenst. på tidiga
snölägen, N. I vidsn. på bäckstr. spars.; Luktjomtjuolta N. I
örtr. vidsn. spars., tidigt snöläge enst.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk. — Jmt.
Rapstajaure Bj. snöläge med S. herbacea spars.; Gellinjakkjaure
Bj. örtr. vidsn. enst.

Aconitum septentrionale KoELLE: Dikasjön Ba. örtr.
bjsk., örtr. vidsn. pä sjöstr. spars.; Kittelfjället S. ö. Bj. örtr.
bjsk., Ba. kring ett litet källdrag, S. Ba. lundd. på bäckstr.
rikl.; Borkafjallet N. Ba. bäckstr. genom mossr. bjgrsk., N.
Bj. örtr. vidsn. på bäckstr. spars.; Lebbinjesnjuonje S. Ba.

| HEINTZE, VAXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 59

örtr. grbjsk., rännil genom örtr. bjgrsk. ymn.; örtr. vidsn. på
Borkajaures str. Ba.; Borka Ba. örtr. bjsk.; Fättjokks str. Bagr.
rikl., dom. pä källr. partier; Fättjaure n. Bj. flerst. i örtr. bjsk.
ofta rikl., brant skifferur rikl.; Silisvardo S. Bj. gles örtr. bjsk.
på bränna enst., allm. i yppiga örtr. bjsk., örtmatta på källr.
blockur dom.; Daunatjakko N. Bj. gles örtr. bjsk. pa källr.
mark rikl., örtr. vidsn. på bäckstr. spars.—ymn.; Svallgonäs
n. Bj. bland björk- och häggbuskar på läsidan af en stranddyn:
Guortajokk Bj. örtr. bjsk.; Forsbergsberget S. Ba. rikl. pä
blockur; Stalon Ba. grankäl spars.; St. Stalonberget S. Ba. i
mängd pä ur vid foten af bergväggen; Stalonviken Ba. fläckv.
i svagt förs. grbjsk., stenig bäckstr.; nedre Storän Ba. alsnär
med viden pa forsstr.; L. Stalonberget S. Ba. ortmattor pa
brant blockur rikl., källr. glänta i örtr. grsk. spars., i gläntans
kant tät matta af Aconitum; Stalonbäckens blockstr. Ba.;
Klitberget S. Ba. örtr. grsk. på bunden ur spars. och ster.,
rikl. på brant blockur; Grundfors S. Ba. äng på uthuggn. 1 órtr.
grbjsk.; Sagbackens utlopp n. Bj. fukt. ställen i gräsenr. bjsk.
enst., glesa vidsn. pà sjöstr.; Klimpberget S. Bj. flerst. och
spars. i yppiga örtr. bjsk., enst. och ster. i svagt Ortr. bjsk.,
allm. och dom.—rikl. i lundd. pa bunden ur, jordt. afsatser
spars., örtmattor på brant ur flerst. och ymn.—spars.; órtr.
vidsn. pa Saxäns str. Bj. och n. Bj. flerst. och stundom i mängd;
Tjakkola Bj. vidsn., pa Ransaräns branta klippstr. (forsstr.);
Bätas S. Ba. örtr. björkbl. vidsn.; Afvasjö Ba. uthuggn. i örtr.
grbsjk. i màngd.

Kittelfjäll S. Ba. kring stenhógar i härdv., bäckstr. genom
härdv.; Fättjaure S. n. Bj. härdv. enst.—enst. expl.; Stalon
S. Ba. flerst. kring stenhógar i kanten af fukt. hàrdv.; Bäng-
näs S. Ba. fláckv. i härdv. pa mer opåverkade partier, t. ex.
kring stenhógar; Löfberg S. Bagr. fukt. hàrdv. spars.; Bátas
S. Ba. fláckv. i hàrdv.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. pa bunden ur enst., glesa
vidsn. på blockur rikl. S. II vidsn. flerst., brant ur mellan bloc-
ken rikl., örtr. bäckstr. tàml. rikl.—i mängd och vanl. pà mer
vindskydd. stállen mellan strandblocken, S. III brant bunden
ur enst.; Borkafjället S. örtr. vidsn. strax ofvan Bjgr.; Dauna-
tjakko N. I órtr. vidsn. på bäckstr. fláckv. och spars., N. III
örtmatta i rätt bred sänka rikl.; Ö. Vardofjället N. I vidsn.
spars.—enst., blocksaml. tills. med Pheg. alpestris i mängd:
Marsfjället N. I smärre örtr. vidsn. vanl. enst. och ster.; Nieri-

60 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o Il.

tjakko, Doriesbako och Preunttjakko N. I spars. i vidsn.;
V. Fjällfjället II pä str. af en större bäck, Ö. II fläckv. i glesa
örtr. vidsn., N. II glesa örtr. vidsn. enst. och ster.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pa sydlid ymn.,
gles örtr. bjsk.; Amervardo S. Ba. lundd. bjsk., S. Bj. örtr.
bjsk. — Jmt. Storjoln Ba. gles örtr. grbjsk. på sydlid; Raukasele
Ba. örtr. bjsk., yppiga örtr. vidsn.; Gellinjakkjaure Bj. vidsn.
enst.

Actza spicata L.: Silisvardo Bj. örtr. bjsk. på brant
sydsluttn. enst.; St. Stalonberget S. Ba. en liten grupp vid
foten af bergväggen; L. Stalonberget S. Ba. brant blockur
enst.; Klitberget S. Ba. ett dussin expl. tills. med Aconitum
vid foten af bergväggen (bär svarta), örtr. grsk. pà bunden
ur enst. ster. expl; Klimpberget S. Bj. lundd. på! brant
bunden ur fláckv. och enst.

Corydalis fabacea (RETZ.) PERS.: Klimpberget S. Bj. lundd.
pà näst. tvärbrant, källr. och bunden ur vissna rester af nàgra
fa expl. Växer troligen flerst. i närligg. lundd., men vid mitt
besök nedvissnad och dold af den frodiga örtmattan.

Brassica campestris L.: Kittelfjäli S. Ba. kornáker enst.
expl.; Fáttjaure S. n. Bj. timotejv. ymn.; Stalon S. Ba. korn-
åker enst.; Bangnas S. Ba. kornáker enst.; Grundfors S. Ba.
hafreáker enst.

Sinapis arvensis L.: Dikanäs Ba. hafreäker spars.; Kittel-
fjàl S. Ba. kornáker spars.; Grundfors S. Ba. hafreáker enst.;
Klimpen S. n. Bj. hafreáker rikl.

Erysimum cheiranthoides L.: Klimpen 8$. n. Bj. timotejv.
enst.

E. hieraciifolium L.: Silisvardo 8. Bj. órtmatta på brant
källr. blockur rikl. och ánda till 1 m hög; Forsbergsberget S.
Ba. afsatser och rikl. pà blockur; L. Stalonberget S. Ba. ófre
delarna af blockuren flerst. och spars.; Klitberget S. Ba. af-
satser, springor och ófre partierna af blockuren spars.; Klimp-
berget S. Bj. afsatser spars.—enst.

Cardamine pratensis L.: Dikanäs Ba. bäckstr., pà sjóns
inundatstr. spars.; Bergsjóns inundatstr. (torfstr.) Ba. spars.;
Vojman vid Kittelfjäll Ba. inundatstr. spars.; örtr. vidsn. pa.
en sandbank enst.; Borka ö. Ba. starrm. spars.; Fáttjaure Bj.
spars. pá sjöstr., glest bevuxen torf kring ett källdrag enst.;
Svartsjöbäckens utlopp Ba. pá Kultsjöns längslutt. sandstr.
enst.; Fatmomakk Ba. bäckstr.; Stornäs Ba. pà sjóstr. spars.;

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 61

Löfberg Bagr. på grusig sjöstr. spars.; Kultsjöns grusiga inun-
datstr. vid Sägbäckens utlopp (n. Bj. enst.) och vid Klimpen
(n. Bj. enst.); Klimpen n. Bj. täta vidsn. pä sjöstr. enst.; grund
myrgöl nedom Luktjomtjuolta Bjgr. enst.; Korpan vid Afvasjö
Ba. stenig och blockr. strandremsa enst., lag grusbank med
spr. viden enst.; Suotme Ba. på den sandiga sjöstr. (làngslutt.
inundatstr.) enst. — Saxäns utlopp n. Bj. bäckäng enst. expl.

Kittelfjället S. bäckstr. strax ofvan Bjgr. enst.; Nieritjakko
N. I vidsn. pa bäckstr. enst. expl.

Jmt. Raukaselets grusiga inundatstr. Ba.; Rapstajaure
Bj. grund myrgöl enst.

C. bellidifolia L.: Kittelfjället S. II små jordfyllda klipp-
springor spars., S. III brant ur mellan stenar och block flerst.;
Daunatjàkko N. III—IV sällan efter sma rännilar spars., S.
V fukt. springor spars.—enst.; Risfjället S. II och IV något
fukt. klippspringor spars.—enst., S. V snöläge tills. med S. her-
bacea och Androm. hypnoides enst., V blocksaml. pa lågt moss-
täcke mellan blocken spars.; Marsfjället N. III—V klippsprin-
gor flerst. och oftast spars., N. I öppna grusfläckar på föga
fukt. sluttn. spars.; Saletjält Ö. I—II smärre branter och jord-
fyllda klippspringor rikl.—spars.; Fasovardo N. III klippstr.
spars., snöläge enst.

Arabis hirsuta L.: Klimpberget S. Bj. tàml. gles örtmatta
pà näst. tvärbrant ur, enst. 1,5—2 dm hóga expl.

A. alpina L.: Vojmäns str. v. om Borka Ba. enst.; Faso-
vardo och Luktjomtjuolta ö. Bj. flerst. och ofta rikl. på str. af
större bäckar; Valdanjaure N. Bj. grusig báckstr. enst. — Vid
vintervàgen invid Borka Ba. fà expl.

Daunatjakko N. III—V allm., I—II mer spars. t. ex. N.
I glest vidsn. enst. expl., N. I—V efter bäckar och rännilar,
N. III örtmatta i rätt bred sänka glesare fläckar enst., N. V
skifferbranter med talr. ras rikl., skifferbranter i fukt. moss-
täcke ymn., skifferur i fukt. mosstäcke spars.; Risfjället N. III
(el. IV) bäckstr.; Marsfjället N. IV koloniveg. på flytjord spars. ;
Doriesbako N. I spars. pa backstr.; Preunttjakko N. I—II
rikl. efter smältbäckar, N. II brant skifferur nedanför större
snöfläckar ymn., lägt klipparti (skiffer) nedom en snöfläck
ymn.; Fasovardo N. I—III mängenst. och rikl. på bäckstr.,
mindre ofta på snölägen, N. II fläckv. och enst. i gles rished
på fukt. sluttn.; Luktjomtjuolta N. I flerst. på bäckstr. rikl.—
spars.

62 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Turritis glabra L.: Klitberget S. Ba. blockurens öfre del
enst. expl.

Barbarea stricta ANDmnz.: Dikasjons grusiga inundatstr.
Ba. enst.; Vojmäns str. v. om Borka Ba. enst.; Fättjaure n.
Bj. på sjöstr. enst., kallkälla på torfbotten rikl., liten källbäck
på torfbotten rikl.; Silisvardo Bj. kallkälla pa sjostr.; Dauna-
tjäkko N. Bj. källdrag pä torfbotten enst. expl.; Malgomajs
str. nedanför Forsbergsberget Ba. inundatstr. enst.; Fatmo-
makk Ba. pà sjóns inundatstr. spars.; Stornàs Ba. b^ sjöstr.;
Löfberg Bagr. på sjöns grusiga inundatstr. i mängd; Klimpen
n. Bj. bäckstr. och str. af Kultsjön, flerst. efter källbäckar;
Saxåns str. n. Bj. sälls. och enst.; Bátas Ba.; källdrag enst.;
Suotme på sjöstr. Ba. enst.

Invid vintervägen v. om Borka Ba. ett se Stalon S.
Ba. härdv. enst.; Klimpen n. Bj. vid bätplatsen spars., diken
med källvatten flerst.; Tjäkkola Bj. på hästgödsel kring stal-
larna spars., ett expl. pa vedbacken.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj. rikl.;
Ned. Vapstsjön Bj. källdrag spars.

Bunias orientalis L.: Fättjaure S. n. Bj. i ett par timotejv.
enst.

Capsella bursa pastoris (L.) MED.: Dikanäs Ba. timotejv.
ymn., kring husen; Kittelfjäll S. Ba. flerst. i kulturveg.; gäng-
stig invid Borka Ba.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv. flerst.
och spars.—ymn.; Stalon S. Ba. timotejv. spars.; flerst. och
vanl. rikl.—enst. i och kring Bängnäs Ba., t. ex. på kreaturs-
stigar och kring husen; Grundfors Ba. kring husen; Klimpen
n. Bj. kreatursstig ymn., flerst. kring husen; Tjäkkola Bj.
på fjällstugans torftak; Bätas S. Ba. fläckv. kring husen och
i närligg. partier af härdv.; Afvasjö Ba. i mängd kring ett
getstall. |

Lks. Lkm. Skalmodal Ba. på gårdsplanen.

Thlaspi arvense L.: Dikanäs Ba. kornäker; Stennäs 8.
Ba. kornäker enst.; Stalon S. Ba. timotejv. rikl. (rest. frän
rägäker), rägäker enst., kornäker enst., enst. i potatisäker;
Klimpen S. n. Bj. timotejv. spars.

Subularia aquatica L.: Dikasjöns inundatstr. S. Ba.
ymn.; Stalonviken Ba. stenig botten pà intill 5 dms djup
enst., flàckv. och spars. på steniga inundatstr., rikl. pa grusiga
inundatstr.; Kultsjóns längslutt. sandstr. invid Svartsjö-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 63

bäckens utlopp Ba. ymn.; Klimpen pä Kultsjöns grusiga
inundatstr. n. Bj. enst., dessutom submers.

Camelina silvestris WALLR.: Fättjaure S. n. Bj. timotejv.
enst.

Farsetia incana (L.) R. Br.: Fättjaure S. n. Bj. enst. i en
timotejv.

Draba hirta L.: Fättjokks kanjon Bagr. spars.; lága branter
invid Fättjaure S. n. Bj. springor och afsatser spars., brant.
skifferur fläckv. på glesare ställen; Klitberget S. Ba. springor
och afsatser enst.; Klimpberget S. Bj. spridd men oftast enst.
i springor och på afsatser.

Daunatjakko N. II nakna grusfläckar i rished enst. expl.,
N. V skifferbranter med talr. ras enst.; Ö. Vardofjället N. I
fläckv. och enst. på öppna ställen i Fisted Risfjället S. II
klippspringor spars.

Lks. Lpm. Amervardo 8. Bj. klippblock med tunnt jord-
täcke enst.

D. alpina L.: Daunatjakko N. I—V spr. öfver hela fjal-
let t. ex. V skifferur i fukt. mosstäcke spars., III fläckv. på
öppna ställen i Dryas-hed enst., III, glesare ställen i örtmatta
i rätt bred sänka enst., a. flerst. efter smäbäckar
och rännilar.

Geranium silvaticum L.: Dikasjón Ba. örtr. bjsk.; Räg-
holmen S. Ba. alsnär spars.; Kittelfjället Ba. örtr. bjgrsk.
rikl., grásenr. bjgrsk. spars., 8. 6. Bj. örtr. bjsk., S. Ba. lundd.
pa bäckstr. rikl.; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr.
vidsn. pa en sandbank enst.; Saxenvardo N. Ba. örtr. grbjsk.;
Borkafjàllet NO. Ba. mossr. grbjsk. spr. men enst., örtr. grbjsk.,
flerst. på bäckstr., örtr. vidsn. pa bäckstr.; Lebbinjesnjuonje
S. Ba. svagt örtr. bjgrsk. spars., rännil genom örtr. bjgrsk.
ymn.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn. på bäckstr. och i starr-
myrk.; Fättjokks str. Bagr. rikl.; Fättjaure n. Bj. gräsenr.
bjsk. rikl., örtr. bjsk. ymn., Bagr. mindre starrm. enst., blä-
senem. (hängm.) enst., S. n. Bj. brant skifferur rikl.; Silis-
vardo S. Bj. flerst. och rikl. i örtr. bjsk.; Svallgonäs n. Bj.
. gräsenr. bjsk. spars., N. Bj. mossr. bjsk. spars.; Daunatjakko
N. Bj. gles örtr. bjsk., örtr. vidsn. pà bäckstr.; Guortajokk
Bj. órtr. bjsk.; Ó. Vardofjället NV. Bj. hógv. vidsn.; Sta-
lon Ba. fórs. grbjsk. rikl., grankäl rikl., fukt. mossr. grsk.,
dikad starrmyrk. rikl.; Stalonbäckens blockstr. Ba.; St. Sta-
lonberget S. Ba. uthuggn. i örtr. grbjsk. på bunden ur; Sta-

64 ARKIV FOR BOTANIK. BAND IZ. w:o ll.

lonviken Ba. svagt förs. grbjsk.; L. Stalonberget S. Ba. källr.
glänta i Ortr. grsk. spars.; Klitberget S. Ba. brant blockur
spars., örtr. grbjsk., uthuggn. i örtr. grsk.; Grundfors S. Ba.
äng pà uthuggn. i örtr. grbjsk.; Lófberg S. Bagr. vidsn. pà
sjóstr.; Sagbäckens utlopp n. Bj. glesa vidsn. pà sjöstr., fukt.
ställen i gräsenr. bjsk. enst., backens grus- och blockstr. rikl.;
Klimpen S. betad enr. bjgrsk. rikl, n. Bj. svagt örtr. bjsk.
rikl, hängmyrk., bäckstr. genom gräsenr. bjsk., örtr. vidsn.
på sjöstr.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge spars.,
yppig örtr. bjsk. ymn., svagt örtr. bjsk. dom., allm. i örtr.
bjsk., allm. och oftast ymn. i lundd. på bunden ur, bredare
jordt. afsatser och örtmattor pä brant ur allm. och rikl.; flerst.
i örtr. vidsn. pa Saxåns str. Bj. och n. Bj.; Rapstenjokk
Bj. hängmyrk. ster.; Rapstentjäkko N. Bjgr. tidigt snöläge
spars. och ster.; Tjakkola Bj. vidsn., Ransaràns branta klipp-
str. (forsstr.); Bätas S. Ba. gräsenr. grbjsk. rikl., örtr. björkbl.
vidsn.; Korpan vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strand-
remsa rikl.; Afvasjö Ba. gles örtr. grbjsk., liten hängm. enst.
och mest ster., rännil genom grbjsk.; Borga S. Ba. örtr. gräalbl.
vidsn. på sjöstr.; Suotme Ba. kanten af vidsn. på sjöstr.

Kittelfjäll Ba. härdv. spars.; Fättjaure S. n. Bj. allm.
och spars.—enst. i hàrdv.; Stalon Ba. kring stenhögar i fukt.
hàrdvallsk.; Bängnäs S. Ba. härdv.; Grundfors Ba. härdv.;
Klimpen S. n. Bj. ängskafley. enst., härdv. enst.; Bätas S.
Ba. härdv. enst.; Afvasjö N. Ba. fukt. betesmark på sluttn.;
Korpàn vid Afvasjó N. Ba. liten bäckäng spars.

Kittelfjället S. I rism. enst., örtr. vidsn. pa bunden ur
ymn., S. II glesa örtr. vidsn. ymn., brant ur mellan blocken
rikl., S. III klippspringor spars., brant bunden ur rikl.; Borka-
fjället S. I örtr. vidsn.; Daunatjàkko N. I vidsn. på bäckstr.,
N. III órtmatta i rätt bred sänka spars.; Ö. Vardofjället
N. I örtr. bäckstr. spars., flerst. i vidsn.; Risfjället S. II örtr.
bäckstr. spars.; Marsfjället N. I flerst. i örtr. vidsn.; Nieri-
tjàkko, Doriesbako och Preunttjàkko N. I spars. i órtr. vidsn.;
V. Fjällfjället SO. I örtr. vidsn.; Dorrompiken N. I—II örtr.
vidsn.; Fasovardo N. I—II örtr. vidsn. pa bäckstr., N. I
hängmyrk. enst. lägv. ster. expl.; Luktjomtjuolta och Val-
danvardo N. I flerst. i vidsn.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk. ymn.;
Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. — Jmt. Sannaren S. Ba. sjö-
ängar; Raukasele Ba. str., yppiga örtr. vidsn. pä sjöstr.,

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 65

enst. i gräsenr. bjsk., örtr. bjsk.; Rapstajaure Bj. vidsn. spars.,
grund snipm. enst. och ster.; Gellinjakkjaure Bj. örtr. vidsn.
rikl.

Oxalis acetosella L.: Kittelfjàll S. Ba. órtr. grbjsk.; Si-
lisvardo S. Bj. flerst. i yppiga örtr. bjsk.; Forsbergsberget
S. Ba. blockur flerst. àn enst. àn flàckv. rikl.—ymn.; Stalon
Ba. grankäl rikl., fukt. mossr. grsk. enst.; L. Stalonberget
S. Ba. brant blockur enst., allm. i örtr. grbjsk., källr. glänta
i örtr. grsk. spars.; St. Stalonberget S. Ba. örtr. grbjsk. pà
bunden ur; Turistnäset—Harrsele S. Ba. örtr. grbjsk. enst.;
Klitberget S. Ba. örtr. grbjsk. rikl., örtr. grsk. pa bunden
ur rikl; Klimpberget S. Bj. flerst. i lundd. på bunden ur
spars.—enst.; Afvasjö N. Ba. gles örtr. grbjsk.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pa sydlid
rikl., gles órtr. bjsk. ej spars.

Viola umbrosa (Wa.) Fr.: Forsbergsberget S. Ba. blockur
flerst. och enst.

V. epipsila LEDEB.: Ragholmen i Dikasjön S. Ba. grusiga
inundatstr. rikl.; Kittelfjäll Ba. dikad starrm.; Vojman vid
Kittelfjäll Ba. örtr. vidsn. pa en sandbank enst.; Borkafjàl-
let N. Ba. starrm. i största mängd, våt starrm. i mängd; Borka
Ba. kalldrag i starrm. spars.; Klinten 6. Ba. starrm., glesa
örtr. vidsn. pa backstr.; Fättjaure Bagr. allm. i starrmyrk.
och grundare starrm.; Daunatjakko N. Bj. örtr. vidsn. på
backstr.; Stalon Ba. grankäl spars.; Stalonviken Ba. steniga
inundatstr. i kanten af vidsn. enst.; Löfberg Bagr. vidsn.
på sjóstr. rikl.; Sägbäckens utlopp n. Bj. på sjöns grusstr.,
glesa vidsn. på sjóstr.; Klimpen n. Bj. hängm. i mosstäcke
rikl., flerst. i källdrag och våta hängm., täta vidsn. på sjöstr.
enst.; flerst. i örtr. vidsn. på Saxåns str. Bj. och n. Bj. stun-
dom i mängd; Valdanjaure 6. Bj. flerst. i vidsn., på backstr.,
i starrmyrk. och smärre starrm.; Korpàn vid Afvasjö Ba.
låg grusbank med spars. viden enst., klippstr. enst. lágv. och
ster.; Afvasjö N. Ba. gles örtr. grbjsk., rännil genom grbjsk.;
Borga S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. pà sjöstr.

Kittelfjäll Ba. härdv. enst.; Svartsjóbückens utlopp Ba.
bäckäng spars.; Klimpen n. Bj. ängskaflev. pà torfbotten enst.,
fukt. hárdv. enst.

Marsfjället N. I str. af en mindre vattensaml. enst. expl.;
V. Fjällfjället SO. I källdrag tills. med V. biflora spars.; Fa-
sovardo N. I vidsn. spars., tidigt snöläge enst.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 11. 5

66 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Lks. Lpm. Amervardo Ba. myrk. i mängd. — Jmt.
Raukaselets str. Ba. flerst., någon gång växande på tufvor
af C. v. juncella; Rapstajaure Bj. snöläge med S. herbacea
enst.; Gellinjakkjaure Bj. bäckstr. och spars. i örtr. vidsn.

V. mirabilis L.: Silisvardo S. Bj. órtmatta på brant
källr. blockur rikl.; Klimpberget S. Bj. örtr. bjsk. pa brant
bunden ur enst., bredare jordt. afsatser vid foten af berg-
väggen i mängd, närligg. glest bevuxen grofblockig ur spars.

V. canina (L. p. p.) RcHp. *montana L.: Forsbergs-
berget S. Ba. blockur tills. med V. umbrosa enst., Malgomajs
inundatstr. nedanför berget ngr. fa expl; L. Stalonberget
S. Ba. brant blockur. enst.; Klitberget S. Ba. afsatser och
brant blockur enst.; Klimpberget 8. Bj. afsatser och —
örtmattor pa pun ur flerst. och spars. —enst.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjóns grusiga inundatstr. S. Bj.

V. biflora L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk. rikl.; Rägholmen
S. Ba. alsnár spars.; Kittelfjàllet S. o. Bj. ortr. Tem Ba. örtr.
bjgrsk. rikl.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn.
pà en sandbank spars., blockstr. (forsstr.); Borkafjället NO. Ba.
mossr. grbjsk. rikl., örtr. grbjsk., bäckstr. genom grbjsk.
fläckv. ymn., N. Bj. órtr. vidsn. pa bäckstr.; Lebbinjesnju-
onje S. Ba. allm. i örtr. grbjsk., svagt örtr. bjgrsk., rännil
genom bjgrsk. rikl.; Fättjokks str. Bagr. rikl.; Fättjaure
S. Bj. allm. pà sjöstr., n. Bj. enruggar i gräsenr. bjsk. rikl.,
örtr. bjsk. spars.; Silisvardo S. Bj. allm. och stundom rikl.
i örtr. bjsk.; Daunatjakko N. Bj. flerst. i örtr. vidsn. på bäckstr.;
Stalon Ba. grankäl rikl., fukt. mossr. grsk. enst.; Stalonbackens
blockstr. Ba.; Stalonviken Ba. stenig bàckstr.; Bängnäs
Ba. bäckstr.; Klitberget S. Ba. örtr. grsk. pà bunden ur enst.;
Vuollelites Kliunit: Ba.; Gittsfjället N. Bj. flerst. i örtr. bjsk.,
N. Ba. glesare grbj dione flerst.; Sagbackens utlopp n.
Bj. gräsenr. bjsk. spars., enst. pa dime grusiga inundatstr.,
bückens klippstr. spars., grus- och blockstr. rikl.; Klimpen
S. betad enr. bjgrsk. ymn., n. Bj. svagt örtr. bjsk. rikl., báckstr.
genom grüsenr. bjsk., örtr. vidsn. på sjöstr.; Klimpberget
S. Bj. yppig órtr. bjsk. rikl, svagt Ortr. bjsk. rikl., allm. i
örtr. bjsk., allm. och rikl.—ymn. i lundd. pà bunden ur, jordt.
afsatser flerst. och spars.—enst.; örtr. vidsn. på Saxåns str.
Bj. flerst.; Rapstentjakko N. Bjgr. tidigt snöläge spars.;
Fremsjokks str. Bjgr.; Korpän vid Afvasjö Ba. stenig och
blockr. strandremsa Ba. spars., låg grusbank med spr. viden

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 67

enst., klippstr. enst.; Afvasjö Ba. gles örtr. grbjsk. rikl., rännil
genom grbjsk.; Borga S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. på sjöstr.,
på sjöns inundatstr. (blockstr.); Suotme S. Ba. på sjöstr.

Fättjaure S. n. Bj. hárdv. spars.—enst.; Grundfors Ba.
härdv.; Löfberg S. Bagr. härdv.; Bátas S. Ba. hardv. enst.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bunden ur rikl, S. II
betesmarker spars.—rikl, glesa örtr. vidsn. ymn., brant
ur mellan blocken rikl., örtr. bäckstr. (klippstr.) spars., ört-
matta i uttorkad bäckränna, S. III fukt. klippspringor och
efter små rännilar, fukt. springor och afsatser enst., brant
bunden ur rikl.; Daunatjakko N. I—V allm. t. ex. III ört-
matta i rätt bred sänka ymn. delv. i lágskikt under högv.
kommensaler, V skifferbranter med talr. ras enst., V skifferur
i fukt. mosstäcke spars.; Ö. Vardofjället N. I örtr. bäckstr.
spars., allm. i örtr. vidsn.; Risfjället S. och N. I—V allm.
t. ex. V blocksaml. på fukt. mosstäcke mellan blocken spars.,
V fläckv. pa vindexp. grusmarker med svagt mosslaftäcke
dvärgv. och enst., V läga grusiga bäckstr., V tidiga snö-
lägen rikl.—spars.; Marsfjället N. I—V allm. på bäckstr.
och snölägen, N. IV koloniveg. pa flytjord spars., N. I—
Il flerst. i vidsn., N. I—III fläckv. i mossr. rishedar på fukt.
sluttn.; Saletjalt V. I örtr. bäckstr.; Nieritjakko N I, Dories-
bako N. I och Preunttjäkko N. I—II allm. i vidsn., pa bäckstr.
och i fukt. mossr. rishedar; Preunttjäkko N. I—II flerst.
p& tidiga snölägen, N. II brant skifferur nedanför större snö-
fläckar spars.; V. Fjällfjället SO. I källdrag spars., I mossr.
rished pä fukt. sluttn., N. II flerst. i glesa örtr. vidsn.; Dor-
rompiken N. I—II örtr. vidsn., N. II bland glesa viden på
storblockig ur; Fasovardo N. I—III bäckstr. och tidiga snö-
lägen flerst., N. I örtr. vidsn. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk. ymn.;
Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. i mängd; Amerjokks klippstr.
Bj.; Vapst-Bleriken Bj. yppiga örtr. vidsn. pà sjöstr. — Jmt.
Raukasele S. Ba. str. och yppiga örtr. vidsn., allm. i örtr.
bjsk.; Raukajaure Bj. snipm. (hängm.) enst.; Rapstajaure
Bj. snöläge med S. herbacea spars., bäckstr. genom grund
snipm.; Gellinjakkjaure Bj. örtr. vidsn. rikl.

V. tricolor L.: Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst.; Klim-
pen S. n. Bj. timotejv. enst.—rikl.

V. arvensis Murr.: Klimpen S. n. Bj. timotejv. rikl.

Parnassia palustris L.: Dikanäs Ba. bäckstr.; Räghol-

68 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

men i Dikasjön S. Ba. alsnår enst., grusiga inundatstr. spars.;
Kittelfjäll Ba. dikad starrm.; Vojmån vid Kittelfjäll Ba.
str. spars., örtr. vidsn. på en sandbank enst.; Borkafjället
N. Ba. starrmyrk., våt starrm.; Borkajaures str. Ba.; Borka
ö. Ba. ristufvor i starrmyrk., Ba. källdrag i torr blåsenemyrk.
spars.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn. i starrmyrk.; Fättjokks
inundatstr. Bagr. enst.; Fättjaures str. S. Bj. spars.; Silis-
vardo S. Bj. örtr. bjsk. på fukt. sluttn. spars.; Daunatjåkko
N. Bj. bäckstr.; Stalonvikens steniga inundatstr. mellan
tufvor af C. v. juncella Ba. enst., stenig bäckstr.; Stalonbäc-
kens blockstr. Ba. rikl.; Forgbergsberget S. Ba. bred jordt.
afsats med gran och björk enst.; Bängnäs Ba. bäckstr.; Klit-
berget S. Ba. fukt. afsats enst.; Löfberg Bagr. vidsn. pà sjöstr.;
Sägbäckens utlopp n. Bj. glesa vidsn. på sjöstr., spars. på
bäckens klippstr.; Klimpen n. Bj. starrmyrk., hángmyrk.,
på Kultsjóns grusiga inundatstr., örtr. vidsn. på sjöstr.; örtr.
vidsn. pà Saxäns str. Bj.; Klimpberget S. Bj. flerst. och enst.
i örtr. bjsk. på fukt. sluttn., pa ett par fukt.—oófversil. branter
spars., allm. i lundd. pa källr. bunden ur vanl. enst. sällan
rikl; Rapstenjokk Bj. liten hängm. spars.; Rapstentjäkko
NV. Bjgr. glesa vidsn. pa backstr.; Ransaran vid Tjákkola
Bj. grusstr., branta klippstr. (forsstr.); Korpán vid Afvasjö
Ba. stenig och blockr. standremsa spars., klippstr. enst.;
Afvasjö N. Ba. gles örtr. grbjsk. enst., Ba. liten hängm. spars.;
Borga S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. pà sjóstr.; Suotme pà sjöstr.
Ba.

Dikanäs Ba. hardv.; Henriksfjäll Ba. hàrdv.; Fättjaure
S. n. Bj. flerst. och enst. i härdv.; Svartsjöbäckens utlopp
Ba. bäckäng spars.; Grundfors. Ba. härdv.; Klimpen S. n.
Bj. ängskaflev. på torfbotten enst., hàrdv. spars.; Batas S.
Ba. härdv. spars.; Saxäns utlopp n. Bj. bäckäng spars.; Korp-
an vid Afvasjö Ba. liten bäckäng spars.

Kittelfjället S. I—II mer sällan i källdrag; Daunatjakko
N. I—V rätt spr. t. ex. N. I—II bäckstr. och glesa örtr. vidsn.
enst.—spars., N. III örtmatta i rätt bred sänka enst., N.
V skifferur i fukt. mosstäcke spars.; Risfjället N. I glest vidsn.
på bäckstr.; Marsfjället N. IV koloniveg. på flytjord spars.;
V. Fjällfjället SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.) enst.;
Fasovardo N. I—II sällan III flerst. på tidiga snölägen, N.
I örtr. bäckstr. spars.

HEINTZE, VAXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 69

Jmt. Raukasele S. Ba. yppiga örtr. vidsn.; Raukajaure
N. Bj. snipm. (hängm.) enst.

Drosera rotundifolia L.: Stennäs Ba. läga vata tufvor
i rism. rikl.; Kittelfjäll Ba. liten starrm. i mängd bland Sphag-
na; Stalon Ba. ristufvor i starrmyrk. spars.; L. Stensjön Bj.
tufvor i rism. ej spars.

D. longifolia L.: Kittelfjäll Ba. glest bevuxen torf i en
starrm. ymn.; Borkafjället N. Ba. starrm. med inträngande
Sphagna i största mängd mellan glesa starrstrån på näst.
naken torf. — Jmt. Gellinjakkjaure n. Bj. starrm. med C.
limosa, chordorrhiza m. fl. fläckv. och spars.

Silene inflata (Sarıse.) J. E. Sm.: Dikanäs Ba. timotejv.
spars.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv. flerst. och enst.—spars.;
Stalon S. Ba. kornäker enst.; Bängnäs S. Ba. kornäker enst.;
Klimpen S. n. Bj. timotejv. enst., hardv. spars.

S. rupestris L.: St. Stalonberget S. Ba. spr. och stun-
dom rikl. på torra afsatser, ofta på smärre friska ras, uthuggn.
i örtr. grbjsk. på bunden ur spars.; L. Stalonberget S. Ba.
ur vid foten af bergväggen enst.; Klitberget S. Ba. afsatser
och springor spars.; Klimpberget S. Bj. afsatser flerst. och
spars.—enst.

S. acaulis L.: Kittelfjall Ba. m. gles vindöppen tallh.
enst., koloniveg. pa grusäsar ymn. (gamla tallbrännor), glest
bevuxna tufvor i liten starrm. enst. expl.; Vojmän vid Kittel-
fjäll Ba. fläckv. på öppna ställen af str. spars., grusbrant
på str. spars., blockr. forsstr. fläckv. på naket grus.

Kittelfjället S. strax ofvan Bjgr. smärre kolonier på nakna
vindexp. grusfläckar, S. III fukt. springor och afsatser enst.;
Borkafjället Ö. I liten klippveg. omgifven af rished spars.;
Daunatjåkko N. I—V allm. t. ex. I—III spr. i ris- och Dryas-
hedar, III glesare fläckar i örtmatta i rätt bred sänka spars.,
N. V skifferbranter med talr. ras rikl., N. V skifferur i fukt.
mosstücke rikl.;-O. Vardofjället N. I bäckstr. (klippstr.)
rikl., fläckv. och spars. i rishedar; Risfjället I—V spr. t. ex.
N. III snöläge spars., V vindöppna grusmarker med svagt
mosslaftäcke spars., V blocksaml. på fukt. mosstäcke mel-
lan blocken spars., S. IV mosslafr. rished enst., S. II och IV
klippspringor spars., S. II lafr. rished på starkt vindexp.
mark spars.; Marsfjället N. V lafmosshed spars., N. IV kolo-
niveg. pa flytjord spars., N. II snölägen, N. I—III flerst.
och fläckv. i vanl. fukt. rishedar; Saletjált II smärre branter

70 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

och jordfyllda klippspringor; låga skifferbranter på Dories-
jokks str. SO. I ymn.; Doriesbako N. I och Preunttjäkko
N. I—1H fläckv. i glesare rishedar på fukt. sluttn. spr. men
spars., stundom på bäckstr.; Preunttjakko N. II brant skif-
ferur nedanför större snöfläckar enst.; Dorrompiken N. II
öppnare fläckar i rishedar på brant sluttn.; Fasovardo N.
I—III spr. på bäckstr., mindre ofta pa snölägen, N. I—II
öppnare fläckar i mossrikare rishedar.

Lks. Lpm. Amerjokks klippstr. S. Bj. flerst. och rikl.;
kolonier på Ned. Vapstsjöns grusstr. S. Bj.

Melandrium silvestre (SCHKUHR) RoEHL.: Kittelfjället
S. 6. Bj. örtr. bjsk.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars.;
Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk. enst.; Fättjokks
str. Bagr. spars.; Fättjaure n. Bj. örtr. bjsk. enst., brant skiffer-
ur enst.; Silisvardo 8. Bj. flerst. och enst. i örtr. bjsk., órtmatta
pa källr. blockur rikl.; Klitberget S. Ba. örtmattor på brant
blockur spars., uthuggn. i örtr. grsk. pa bunden ur; L. Stalon-
berget S. Ba. brant blockur spars.; Klimpen S. betad enr.
bjgrsk. enst.; Klimpberget S. Bj. allm. och enst.—spars. i
lundd. pa bunden ur, bredare jordt. afsatser spars., örtmattor
pa brant ur flerst. och spars.—enst.; Tjakkola Bj. vidsn.;
V. Fjälltjället Ö. Bj. örtr. vidsn. enst.; Rissjön S. Bjgr. risig
videbl. bjsk.

Dikanàs Ba. hàrdv.; Kittelfjäll Ba. härdv. enst., myr-
dike med källvatten spars.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst.—
spars., härdv. flerst. och enst.; Bängnäs S. Ba. härdv. spars.;
Grundfors Ba. härdv. spars.; Fatmomakk Ba. härdv.; Klimpen
S. n. Bj. ängskaflev. pa torfbotten fläckv. och spars.; Tjákkola
Bj. på hästgödsel kring stallarna rikl.; Bätas S. Ba. hàrdv.

Kittelfjàlet S. I örtr. vidsn. pa bunden ur enst., S. II
brant ur mellan blocken spars., örtr. bäckstr. (klippstr.) spars.,
S. III fukt. springor och afsatser enst., brant bunden ur enst.;
Daunatjakko N. I örtr. vidsn., N. III órtmatta i rätt bred
sänka rikl., N. IV (utan uppg. om ständort); Risfjället N. II
örtr. vidsn. på bäckstr. spars.; Saletjält V. I örtr. bäckstr.
spars.; Preunttjakko N. I örtr. vidsn. spars.; V. Fjällfjället
Ö. I glesa örtr. vidsn. enst.; Dorrompiken N. I—II órtr. vidsn.,
N. II branta vindskydd. bäckstr. rikl.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. gles örtr. bjsk. spars.; Ned.
Vapstsjön Bj. bäckstr. — Jmt. Storjoln S. Ba. härdv. spars.;
Raukasele Ba. órtr. bjsk.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 71

M. pratense (RArN) RoEHL:. Fáttjaure S. n. Bj. timotejv.
enst.

Viscaria alpina (L.) G. Don.: Kittelfjäll Ba. m. gles vind-
exp. tallh. enst.; koloniveg. pà grusásar (gamla tallbrännor)
enst., glest bevuxna tufvor i liten starrm. enst. expl.; Vojmän
vid Kittelfjàl Ba. str. enst., blockr. forsstr. pa nakna grus-
fläckar, grusbrant pà str. enst.; Kittelfjället S. ö. Bj. torra
grusásar spars.; Saxnäs Dj. (enl. medd. af E. ALMQUIST);
Stornäs på sjöstr. S. Ba. enst. expl; Fremsjokks grusstr. ö.
Bj. enst.; Fasovardo N. ö. Bj. gles vindexp. bjhed enst. expl.

Kittelfjället S. torra grusásar strax ofvan Bjgr. spars.,
S. I lafr. rished fläckv. och enst., i mängd tills. med June. tri-
fidus på tufviga ställen i glesa vidsn. med B. nana, lågt moss-
tücke ute i en liten rännil pà torfbotten (tills. med ymn. Sax.
stellaris) i allra största mängd (de tusentals blom. Viscaria-
stånden utvisade redan på långt håll rännilens lopp), källdrag
på glest bevuxen torf och grus enst., S. I—III starkt vindexp.
och svagt bevuxna grusåsar eller grustäckta block ofta tills.
med Trisetum enst.—enst. expl., S. III lafr. rished, jordfyllda
klippspringor enst., fukt. springor och afsatser enst.; Ö. Var-
dofjället N. I spr. men enst. i vanl. lafrikare rishedar; Ris-
fjället S. II klippspringor enst., S. III öppna grusfläckar i
rished spars., lafr. rished pa starkt vindexp. grusås enst. expl.:
Marsfjället N. II grusig bäckstr. enst.; i enst. expl. flerst. i
lafmoss- och mosslafr. rishedar kring Saletjalt I; Gittsfjället
SV. I fläckv. och enst. i lafmossr. rished; Preunttjäkko N. I
spars. pa öppnare grusfläckar 1 rishedar; Fasovardo N. I—II
flerst. och någon gång rikl. på tidiga snölägen, sälls. i lafr. ris-
hedar; Luktjomtjuolta N. I nakna grusfläckar i rishedar enst.

Stellaria nemorum L.: Kittelfjallet S. 6. Bj. örtr. bjsk.,
Ba. liten kallkälla; Rissjön S. Bjgr. pà sjöstr.; Lebbinjesnju-
onje S. Ba. rännil genom örtr. bjgrsk. rikl., källdrag i örtr.
grbjsk.; Borka Ba. örtr. bjsk.; Klinten Ba. kallkälla spars.;
Fättjokksstr. Bagr. på källr. partier i lagskiktet under Aconitum;
Fättjaure n. Bj. större kallkälla pä torfbotten rikl., liten käll-
bäck med torfbotten rikl.; Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk. pä fukt.
sluttn., örtmattor pa källr. blockur rikl—dom. i lägskikt;
L. Stalonberget S. Ba. örtmattor på brant blockur rikl., ett
par källr. gläntor i örtr. grsk. rikl.; Bängnäs Ba. källdrag i
glänta i örtr. grsk.; Klitberget S. Ba. brant blockur fläckv.
och enst., uthuggn. i örtr. grsk. på bunden ur; Grundfors Ba.

72 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

källdrag i mosstäcke rikl., liten källbäck rikl.; Klimpen n. Bj.
källbäckar allm. och vanl. rikl., pa upptrampad dy kring ett
källdrag enst.; Klimpberget S. Bj. flerst. i örtr. bjsk. på fukt.—
källr. sluttn. ofta enst., bäckstr. genom örtr. bjsk., allm. och
vanl. rikl.—ymn. i lundd. på fukt.—källr. och bunden ur, órt-
matta på brant ur rikl.; Fasovardo och Luktjomtjuolta ö. Bj.
spars. på str. af större bäckar; Korpän vid Afvasjö Ba. stenig
. och blockr. strandremsa enst.; Afvasjö N. Ba. gles örtr.
grbjsk. på fukt. sluttn. — Kittelfjäll Ba. myrdike med käll-
vatten rikl.

Kittelfjället S. I örtr. bäckstr., S. II örtmatta i uttorkad
bäckränna, örtr. bäckstr. (klippstr.) spars., brant ur mellan
blocken rikl.; Daunatjakko N. III örtmatta i rätt bred sänka
spars. delvis i lagskikt; Risfjället N. I örtr. bäckstr. rikl.;
Preunttjàkko N. I flerst. pa bäckstr. stundom tills. med Pheg.
alpestris; Dorrompiken N. II branta vindskydd. bäckstr. rikl.;
Fasovardo N. I—II spars. på str. af större bäckar, mer sällan
i källdrag, N. I dvärgv. ster. och spars. på snöläge; Luktjom-
tjuolta N. I bäckstr. flerst. och spars.—rikl., källdrag i moss-
täcke rikl.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk., spars. i
gles örtr. bjsk.; Amervardo S. Ba. lundd. bjsk.; Ned. Vapstsjön
Bj. bäckstr. — Jmt. Storjoln S. Ba. gles örtr. grbjsk.

S. media (L.) Cyr.: Kittelfjäll Ba. blottad torf i liten starrm.
spars.; Klimpen n. Bj. kallkälla pa upptrampad dy enst.

Dikanäs Ba. timotejv. rikl., efter en gängstig; Kittelfjäll
S. Ba. kornäker rikl., hafreaker ymn.; vintervägen v. om Borka
Ba. spars.; Fáttjaure S. n. Bj. timotejv. flerst. och spars.—dom. ;
Stalon S. Ba. kornaker spars., ragaker enst.; Bängnäs S. Ba.
kornaker ymn.; Grundfors Ba. kring husen; Sägbäcken n. Bj.
rud. kring ságen; Klimpen S. n. Bj. potatis- och hafreäker,
timotejv. ymn., kring husen; Tjakkola Bj. pà hästgödsel kring
stallarna rikl.; Bätas S. Ba. flerst. kring husen.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. flerst. kring husen. — Jmt.
Storjoln Ba. och Raukasele Ba. kring husen.

S. graminea L.: Fättjaure S. n. Bj. flerst. och enst.—spars.
i Ortr. bjsk. (ungskogar pa brännor), brant skifferur rikl.;
Silisvardo S. Bj. gles órtr. bjsk. (ungsk. pà bránna) spars., torr
gräsenr. bjsk., jordt. block i gles órtr. bjsk. spars.; Forsbergs-
berget S. Ba. klippveg. och flerst. pà blockur enst. — spars.;
St. Stalonberget S. Ba. afsatser flerst. och rikl.; Klitberget S.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 73

Ba. afsatser och springor spars., flerst. och spars.—enst. på
öfre delen af blockuren; Klimpberget S. Bj. afsatser flerst. och
spars.—enst., glesare örtmatta på brant ur tills. med Fragaria
enst.

Dikanäs Ba. allm. i härdv.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv.
enst.; Stalon S. Ba. timotejv. enst.; Bängnäs S. Ba. härdv.
spars.; Bátas S. Ba. hardv. spars.

S. longifolia MUHLENB.: Kittelfjäll S. Ba. bäckstr. genom
örtr. grbjsk. enst.; Silisvardo 8. Bj. örtr. bjsk. enst.; Forsbergs-
berget S. Ba. blockur enst.; L. Stalonberget S. Ba. ur vid foten
af bergväggen spars., örtr. grbjsk. enst.

S. alpestris Hx. v. calycantha (LEDEB.): Dikanäs Ba. bäck-
str.; Borkafjället N. Ba. báckstr. genom mossr. grbjsk. enst.;
Kittelfjäll S. Ba. gles örtr. grbjsk. fläckv. och enst., vidsn. pà
bäckstr.; Rissjón S. Bjgr. risig videbl. bjsk.; Lebbinjesnjuonje
S. Ba. gles koloniveg. kring en liten kallkälla i örtr. grbjsk.;
Vojmäns str. invid Borka Ba.; Fättjaure Bj. vidsn. pà bäckstr.
spars.; Stalonbäcken Ba. torr grusstr. spars.; Turistnáset—
Dunforsen Ba. uttorkade bäckrännor genom grbjsk. flerst.;
L. Stalonberget S. Ba. svagt örtr. grbjsk. spars.; Grundfors
Ba. liten källbäck i mosstäcke spars.; Stalon Ba. dikad starr-
myrk. fläckv. och spars.; Sagbäckens blockstr. n. Bj. enst.;
Klimpen S. n. Bj. vidsn. på bäckstr.; örtr. vidsn. pa Saxåns
str. Bj.

Dikanäs Ba. efter en gängstig; Kittelfjäll Ba. myrdike
med källvatten spars.; invid vintervägen v. om Borka Ba.;
Borka-—Ned. Fättjaure Ba. gangstig rikl. på fukt. ställen;
Turistnäset—Dunforsen Ba. flerst. invid gangstigen; Löfberg
Bagr. härdv.; Klimpen S. n. Bj. ängskaflev. på torfbotten enst.,
ruderatplatser och dikeskanter inne i byn rikl.; Nieritjakko
N. 6. Bj. rengärde enst.; Tjákkola Bj. pa hästgödsel kring
stallarna rikl.

Kittelfjället S. I grusiga bäckstr. enst.; Dorrompiken N.
I spars. i örtr. vidsn.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. gles örtr. bjsk.; vintervägen
nedanför Amervardo Bj. — Jmt. Sannaren—Raukasele Ba.
bäckstr. och fukt. ställen efter gängstigen.

Cerastium trigynum VirrL.: Kultsjöns grusiga inundatstr.
invid Sägbäckens utlopp n. Bj. enst.; Rapstenjokk Bj. sälls.
i kallkällor; Rapstentjakko N. 6. Bj. snöläge enst., N. Bjegr.
på ett par snölägen spars.; Fasovardo och Luktjomtjuolta

74 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o II.

N. ö. Bj. källdrag och bäckstr. — Invid Klimpen Bj. fukt.
ställen på en kreatursstig enst.

Kittelfjället S. I källdrag tills. med Sax. stellaris flerst.
och stundom i mängd, S. II brant ur mellan blocken enst.,
mossklädda block i en rännil, örtr. bäckstr. (klippstr), ört-
matta i uttorkad bäckränna spars.; S. III flerst. i fukt. klipp-
springor och efter små rännilar, brant bunden ur enst.; Ris-
fjället N. I, IV och S. II—V flerst. pa bäckstr., snölägen och
pa mosstäcke i små rännilar, mer sällan 1 källdrag rikl.—enst.,
V blocksaml. på fukt. mosstäcke mellan blocken spars.; Mars-
fjället N. I—V bäckstr. och snölägen allm. och rikl.—enst.,
N. I liten uttorkad pöl med lerbotten rikl.; Daunatjäkko N.
III—IV rännilar spars.; Ö. Vardofjället N. I spr. på bäckstr.;
Nieritjakko och Doriesbako N. I bäckstr. flerst.; Preunttjakko
N. I—II snolagen och smältbäckar, N. II lågt klipparti (skiffer)
nedanför en snöfläck spars.; Dorrompiken N. II branta vind-
skydd. bäckstr. spars., N. Ill öfversil. grusiga och làngslutt. str.
af smäbäckar och rännilar rikl.; Fasovardo N. I—III allm. pä
snölägen och bäckstr. mindre ofta i källdrag; Luktjomtjuolta
N. I bäckstr. och källdrag flerst.

Jmt. Rapstajaure Bj. snöläge med 8S. herbacea fläckv.
och spars.

C. alpinum L.: Kittelfjäll Ba. m. gles vindexp. tallhed
enst., koloniveg. pa grusäsar (gamla tallbrännor) rikl., glest
bevuxna tufvor i liten starrm. enst. expl.; Vojmän vid Kittel-
fjäll Ba. blockr. forsstr. pa nakna grusfläckar, grusbrant på
str. rikl.; Fättjokks kanjon Bagr. spars.; Fättjaure S. n. Bj.
låga branter i springor och på afsatser spars., brant skifferur
fläckv. på glesare ställen; Silisvardo S. Bj. jordt. block i gles
örtr. bjsk. spars.; L. Stalonberget S. Ba. springor och afsatser
enst.; Klitberget S. Ba. springor och afsatser spars., fläckv.
på öfre delen af blockuren; Svartsjöbäcken Ba. på en myrstack;
Klimpberget S. Bj. afsatser och klippspringor allm. och enst.
—rikl. (oftast spars.); Ransarän vid Tjakkola Bj. brant klipp-
str. (forsstr.).

Kittelfjället S. I glesa vidsn. på blockur rikl., S. II block-
saml. i rished på svag sluttn., betesmark enst., brant ur mellan
blocken enst. S. III snöläge mellan större block spars.; Bor-
kafjället Ö. I liten klippveg. omgifven af rished enst.; Dauna-
tjäkko N. III örtmatta i rätt bred sänka spars., N. V skiffer-
branter med talr. ras spars., skifferbranter i fukt. mosstäcke

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 75

enst., skifferur i fukt. mosstäcke rikl.; Risfjället S. II och IV
klippspringor spars.; Marsfjället N. I öppna fläckar i rished
på stenig och blockr. sluttn. spars., N. IV koloniveg. på flyt-
jord spars.; Saletjält Ö. II smärre branter och jordfylida klipp-
springor; V. Fjällfjället I öppna grusfläckar i rishedar enst.;
Dorrompiken N. II bland glesa viden på storblockig ur; Faso-
vardo N. I tidigt snöläge enst., N. III klippstr. spars.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. klippblock med tunt jord-
täcke spars.

C. vulgare HN.: St. Stalonberget S. Ba. bred afsats vid
foten af bergväggen spars.

Dikanäs Ba. gärdsplaner och efter en gängstig; Borka
Ba. kring husen; Fättjaure S. n. Bj. spars. kring husen; Stalon
Ba. fläckv. i en härdv.; Stalonsjön Ba. kring resterna efter en
stockeld spars., trampad gräsvall vid bätplatsen enst.; Stalon-
viken Ba. koloniveg. pa en gammal tjärdal spars.; Bangnäs—
Klitberget Ba. spars. på kreatursstigar; Bätas S. Ba. fläckv.
och spars. i härdv.

C. vulgare *alpestre (LINDBL.) Hx.: Ragholmen i Dika-
sjön S. Ba. alsnàr enst.; Vojmån vid Kittelfjäll Ba. str. spars.,
örtr. vidsn. pa en sandbank enst.; Borka Ba. källdrag i torr
bläsenemyrk. spars.; Klinten Ba. kallkälla spars., glesa örtr.
vidsn. i starrmyrk.; Fättjokks str. Bagr. spars.; Fättjaure S.
n. Bj. flerst. och vanl. enst. i órtr. bjsk., S. Bj. pà sjöstr., stórre -
källdrag pà torfbotten enst., liten källbäck pä torfbotten rikl.;
Silisvardo S. Bj. glesare ställen i órtr. bjsk., källdrag pà sjöstr.
enst.; Häbbersbäckens str. Ba.; Grundfors Ba. làga strand-
klippor på sjöstr., liten källbäck i mosstücke enst.; Löfberg
Bagr. på sjöns grusstr.; Sägbäckens utlopp n. Bj. glesa vidsn.
på sjöstr.; Klimpen S. betad enr. bjgrsk. enst., n. Bj. liten käll-
bäck på torfbotten enst., örtr. vidsn. på sjöstr.; Klimpberget
S. Bj. flerst. och oftast enst. i örtr. bjsk., i ett par lundd. på
bunden ur enst., afsatser spars., glesare örtmatta på brant ur;
Rapstenjokk Bj. kallkällor och källbäckar flerst.; Ransarän
vid Tjákkola Bj. torra strandbranter, brant klippstr. (forsstr.);
Korpan vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa enst.;
Suotme pa sjöstr. Ba. MELANDER’S »C. vulgare» från str. af
Gotajaure Bj. hör utan tvifvel till *alpestre.

' Dikanäs Ba. härdv.; Kittelfjäll S. Ba. härdv. enst.; Fätt-
jaure S. n. Bj. timotejv. enst., härdv. flerst. och enst;. Borka—
Ned. Fättjaure Ba. gängstig; Svartsjöbäckens utlopp Ba.

76 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o II.

bäckäng spars.; Fatmomakk Ba. hardv.; gångstigar kring Sag-
bäcken n. Bj.; Klimpen S. n. Bj. ängskaflev. på torfbotten
enst., härdv. enst.—spars., myrdiken; Tjakkola Bj. på häst-
gödsel kring stallarna rikl.

Kittelfjallet S. I órtr. vidsn. pa bunden ur enst., S. II glesa
örtr. vidsn. spars., örtr. vidsn. pa bunden ur enst., glesa vidsn.
på bäckstr. rikl.; Ö. Vardofjället N. I vidsn. spars.; Preunt-
tjakko N. I—II bäckstr. flerst., tidigt snöläge på lerig sluttn.
enst.; V. Fjällfjället N. II glesa örtr. vidsn.; Fasovardo N. I
flerst. på bäckstr. och tidiga snölägen; Luktjomtjuolta N. I
källdrag i mosstäcke enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. gles örtr. bjsk. spars.; vinter-
vägen nedanför Amervardo Bj.; ödegärd vid Ned. Vapstsjön
S. Bj. härdv.

Alsine biflora (L.) Wa.: Kittelfjäll Ba. koloniveg. på
vindexp. grusásar (gamla tallbrännor) enst.; Vojmàn vid
Kittelfjäll Ba. blockr. forsstr. pa nakna grusfläckar, grusbrant
på str. rikl.; Korpàn vid Afvasjö N. Ba. i mattor af Philonotis
fontana på inundatstr. ett par expl, låg grusbank med spr.
viden en ungplanta.

Kittelfjället S. I källdrag tills. med June. triglumis enst.,
S. III klippspringor enst. expl; Daunatjakko N. V—I efter
rännilar, pà snölägen och mer sällan pa öppna fukt. ställen i
ris- och Dryas-hedar på sluttn. enst.—spars., N. V. skiffer-
branter med talr. ras enst.; Marsfjället N. III bäckstr. spars.,
N. IV koloniveg. pa flytjord enst.; Risfjället S. III rännil
i lågt mosstäcke ej spars.; Preunttjakko N. II smältvattens-
bäck enst., N. II brant skifferur nedanför större snöfläckar
flerst. och spars.—enst.; Fasovardo N. III—II snölägen flerst.
och spars.—enst., N. II glesare fläckar i fukt. rished på sluttn.
enst. expl.

A. stricta (Sw.) We.: Daunatjakko N. I—IV flerst. pa
fukt. ställen t. ex. efter rännilar enst.—spars., N. III öppna
grusfläckar i Dryas-hed enst., N. V skifferur i fukt. mosstäcke
spars.

Sagina Linnei Pmrsr.: Kittelfjäll Ba. källdrag enst.;
Kultsjóns sandiga inundatstr. i närh. af Grundfors Ba. enst.;
Löfberg Bagr. källdrag i mosstäcke enst.; Sägbäckens utlopp
n. Bj. grusiga inundatstr. enst.; Rapstentjakko N. 6. Bj. snö-
läge spars.; Fremsjokks str. ö. Bj. spars.; Korpàn vid Afvasjö

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 77

Ba. stenig och blockr. strandremsa enst.; Afvasjö Ba. uthuggn.
i mossr. grbjsk. enst.; Suotme Ba. pa sjostr. enst.

Borka Ba. leriga gangstigar flerst. och ofta rikl.; Kittel-
fjället S. 6. Bj. kreatursstig spars.; Klimpen n. Bj. kreaturs-
stig och lerig gangstig spars.; Nieritjakko N. 6. Bj. rengarde
tills. med Sag. procumbens spars.; Afvasjö Ba. kreatursstig
genom mossr. grbjsk. spars.

Kittelfjället S. strax ofvan Bjgr. kreatursstig tills. med
Agr. borealis spars.., S. I kalldrag pa naket grus enst.; Ris-
fjället S. IV klippspringor spars.; laga skifferbranter pa Dories-
jokks str. SO. I rikl.; Preunttjakko N. I renstig flackv. och
spars., N. II lågt klipparti (skiffer) nedanför en snoflack spars. ;
V. Fjällfjället SO. I källdrag spars., O. I grusig bäckstr. enst.
expl.; Fasovardo N. I rännil fläckv. och enst., N. II snöläge
enst., N. III snöläge fläckv. och spars.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. källdrag på naken torf spars.,
bäckstr. genom örtr. bjgrsk.; vintervägen nedanför Amer-
vardo Bj.

S. procumbens L.: Kittelfjäll Ba. blottad torf i liten starrm.
spars.; Grundfors Ba. källdrag tills. med Poa annua enst.

Dikanäs Ba. på en gårdsplan rikl.; Kittelfjäll Ba. flerst.
på gångstigar; Borka Ba. vanl. spars. på gångstigar och krea-
tursstigar; Stalon Ba. fläckv. i gles fukt. härdv., diken spars.,
smal gängstig inne i byn ymn.; Grundfors Ba. invid bätplatsen
spars.; Klimpen n. Bj. timotejv. enst., gàng- och kreaturs-
stigar flerst. och rikl.—spars.; rikl. pa gångstigar i och kring
Bängnäs Ba.; Nieritjakko N. 6. Bj. rengärde tills. med Poa
annua enst.; Afvasjö Ba. trampad mark kring husen rikl.;
Afvasjö—Borga Ba. flerst. på gångstigar tills. med Verom.
serpyllifolia; Borga Ba. öppna fukt. ställen i härdv. fläckv. i
mängd, flerst. pa gångstigar. — Kittelfjället S. strax ofvan
Bjgr. kreatursstig tills. med Poa annua rikl.

Spergula arvensis L.: Dikanäs Ba. timotejv. ymn.; Fätt-
jaure S. n. Bj. timotejv. ymn.; Stalon S. Ba. timotejv. spars.,
ragaker flàckv. och spars., kornäker rikl, potatisäkr. rikl.,
jàmte Chenop. album det sväraste ogräset i ett par andra po-
tatis- och kornákrar pà skarp sydsluttn.; Stalonviken Ba.
koloniveg. på en gammal tjárdal spars.; Bängnäs S. Ba. korn-
åker rikl.; Klimpen 8. n. Bj. timotejv. spars.

Ribes rubrum L.:' Dikasjön Ba. örtr. bjsk. enst.; Kittel-

+ Då ej annat uppgifves, afse uppgifterna f. glabellum (TRAUTV. o. Mey).

78 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

fjäll S. Ba. bäckstr. enst.; Daunatjakko N. Bj. kring källdrag
i gles örtr. bjsk. spars.; Fättjokks str. Bagr. enst.; Fättjaure
S. n. Bj. vidsn. pa bäckstr., en buske i örtr. vidsn. på sjóstr.,
brant skifferur en buske; Silisvardo S. Bj. brant källr. blockur
enst.; Forsbergsberget S. Ba. brant blockur flera manshöga
buskar f. pubescens; Stalonbäckens blockstr. Ba. få buskar;
L. Stalonberget S. Ba. brant blockur stora buskar rikl. f. pu-
bescens; Klitberget S. Ba. afsatser och brant blockur enst. både
f. glabellum och f. pubescens, tät bärd efter foten af bergväggen
f. glabellum; Klimpberget S. Bj. brant ur ‘och bredare jordt.
afsatser enst.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig órtr. bjsk. enst.;
Amervardo S. Bj. örtr. vidsn. pa bäckstr. ett par buskar.

Saxifraga stellaris L.: Kittelfjäll S. Ba. blottad torf i
liten starrm. rikl. tills. med June. triglumis; Daunatjakko
N. Bj. i mossmatta kring källdrag rikl.; Rissjón S. Bjgr. rikl.
efter en rännil; Lebbinjesnjuonje S. Ba. på naken torf eller
bland Hypna och Philonotis fontana i tre närligg. kallkällor
spars.; Ö. Vardofjället—Guortajaure N. Bj. bäckstr. spars.;
Ö. Vardofjället NV. ö. Bj. bäckstr. flerst.; Nieritjäkko N. Bj.
bäckstr. och källdrag flerst.; Rapstenjokk N. Bj. källbäckar;
Rapstentjakko N. 6 Bj. snöläge enst., N. Bjgr. snöläge spars.;
Fasovardo N. ö. Bj. bäckstr. spars.; Korpån vid Afvasjö
Ba. låg grusbank med spr. viden en grupp bladrosetter; Suotme
S. Ba. uttorkad rännil på sjöstr. Ba. enst. — Kittelfjäll Ba.
myrdike med källvatten på naken torf el. bland låga mossor
i mängd.

Kittelfjället S. I lågt mosstäcke ute i en liten rännil
på torfbotten ymn., flerst. i källdrag stundom i mängd, S.
I—II mängenst. rikl. efter rännilar; S. II i mängd på moss- |
täcke dels ute i dels i kanten af en rännil, mossklädda block
i en rännil, S. III klippspringor rikl., allm. i fukt. springor
och efter smä rännilar, fukt. springor och afsatser enst., brant
ur mellan blocken spars.; Vallintjuolta S. I bäckstr. tills.
med Oxyria i mängd; Borkafjället S. I näst. torr backranna
till. med S. herbacea, bäckstr. rikl.—spars.; Daunatjakko
N. III—IV fukt. klippveg. och efter rännilar spars.; Ö. Var-
dofjället N. I snölägen och bäckstr. vanl. spars.; Marsbleriken
I bäckstr. spars.; Risfjället I—IV och Marstjället N. I—III
allm. på bäckstr. och snölägen, mindre ofta i källdrag, på
sistnämnda fjäll dessutom N. I liten uttorkad pöl med ler-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 79

botten enst.; f. comosa är vidt spr. pa bäda fjällen men växer
i regel i enst. expl. och ofta på något torrare mark än hufvudf.,
t. ex. ej sällan på glesare fläckar i fukt. rished på sluttn.;
Gittsfjället N. I källdrag spars.; Nieritjåkko och Doriesbako
N. I allm. i källdrag och på bäckstr.; låga skifferbranter på
Doriesjokks str. SO. I spars.; Preunttjakko N. I bäckstr.,
källdrag och snölägen allm., N. II brant skifferur nedanför
större snöfläckar spars., lågt klipparti (skiffer) nedom en snö-
fläck spars.: V. Fjällfjället SO. I källdrag spars., Ö. I—II
flerst. och stundom rikl. pa bäckstr.; Dorrompiken N. II
branta vindskydd. bäckstr. spars., N. III öfversil. afsatser
hufvudf. och f. comosa rikl., öfversil. grusiga och längslutt.
str. af smäbäckar och rännilar rikl.; Fasovardo N. I—III
allm. på snölägen och bäckstr., N. I källdrag rikl.; Luktjom-
tjuolta och Valdanvardo N. I bäckstr. och snölägen flerst.

S. nivalis L.: Forsbergsberget S. Ba. fukt. mossklädda
springor i den tvärbranta bergväggen enst.; Sagbackens
klippstr. n. Bj. spars. f. tenuis; Klimpberget S. Bj. något
fukt. springor och afsatser flerst., vanl. enst. sällan rikl.,
både hufvudf. och f. tenuis.

Kittelfjället S. I nàgot fukt. svagt lafklädda stórre block,
S. II brant ur mellan blocken enst., S. III klippspringor spars.;
Borkafjället Ó. I liten klippveg. omgifven af rished enst.;
Daunatjákko N. II—V spr. men spars. t. ex. III glesare fläckar
i örtmatta i rätt bred sänka enst., V skifferbranter med talr.
ras enst., skifferbr. i fukt. mosstäcke enst., skifferur i fukt.
mosstäcke spars.; Risfjället S. II och IV klippspringor spars.
— enst., V blocksaml. i fukt. mosstácke mellan blocken enst.;
Marsfjället N. I jordfylida klippspringor enst.; låga skiffer-
branter pa Doriesjokks str. SO. I rikl.; Preunttjakko N. II
brant skifferur nedanför större snóflückar spars. vanl. som
f. tenwis, lågt klipparti (skiffer) nedom en snöfläck f. tenuis
rikl; Fasovardo N. II snöläge enst., N. III klippstr. spars.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. låga skifferbranter enst.,
vintervägen nedanför fjället enst. expl.

S. oppositifolia L.: Klitberget S. Ba. springor och af-
satser rikl.

Borkafjállet Ö. I liten klippveg. spars., S. I klippspringor
spars.; Daunatjakko N. I—V rätt allm. t. ex. III flàckv.
och enst. i gles Dryas-hed, III glesare fläckar i örtmatta i
rätt bred sänka enst., V skifferbranter med talr. ras rikl.,

80 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

V skifferur i fukt. mosstácke spars.; Risfjället N. II (el. III)
bäckstr., S. II och IV klippspringor rikl.—spars., S. V låga
grusiga bückstr. spars.; Marsfjället N. IV koloniveg. på flyt-
jord spars.; Doriesbako N. I bäckstr.; läga skifferbranter
pa Doriesjokks str. SO. I spars.; Preunttjakko N. I—II báckstr.
flerst., N. II brant skifferur nedanför stórre snöfläckar enst.,
lägt klipparti (skiffer) nedom en snöfläck spars.; Fasovar-
do N. I—III flerst. t. ex. öppnare ställen på str. af större
bäckar vanl. spars., klippstr. och nägon gàng pä glesare fläc-
kar i rishedar pà sluttn., N. II snöläge pä lerig sluttn. flàckv.
rikl.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo S&S. Bj.
enst.

S. aizoides L.: Bergsjóns str. Ba. enst., Vojmàn vid Kit-
telfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn. pa en sandbank (kanten
af vidsn.) enst., blockr. forsstr.; Daunatjakko N. Bj. bäckstr.;
Borkajaures str. Ba.; Borka Ba. kallkálla i torr blasenemyrk.
spars.; Fättjokks kanjon Bagr. rikl, bäckens inundatstr.
spars.; Fättjaure Bagr. bläsenem. (hängm.) enst., allm. på
sjöstr. Bj.; Ó. Vardofjället—Guortajaure N. Bj. bäckstr.
rikl.; Silisvardo S. Bj. källdrag på sjöstr.; Klitberget S. Ba.
springor och afsatser rikl., f. aurantia HN. spars.; Grundfors
Ba. flerst. i källdrag och pä bäckstr.; Sagbäckens utlopp n.
Bj. på Kultsjöns grusiga inundatstr. spars., bäckens klippstr.
spars., grus- och blockstr. rikl.; Klimpberget S. Bj. rännilar
genom bläsenem. (hängm.) ymn.; Rapstenjokk Bj. källbäckar
allm.; Fasovardo och Luktjomtjuolta N. ö. Bj. allm. på bäckstr.

Daunatjákko N. I—V allm. på bäckstr. o. s. v., dessutom
N. V skifferbranter med talr. ras rikl., skifferur i fukt. moss-
täcke rikl.; Ö. Vardofjället N. I allm. på bäckstr.; Nieritjäkko
och Doriesbako N. I bäckstr. allm.; Preunttjäkko N. I käll-
drag, N. I—II allm. på bäckstr.; V. Fjällfjället Ö. I liten
snipm. (hängm.) spars., örtr. bäckstr. rikl., II örtr. bäckstr.
hufvudf. och f. aurantia; Fasovardo N. I—III flerst. och ofta
i mängd pà bäckstr., N. I—II stundom i källdrag; Luktjom-
tjuolta N. I bäckstr. rikl.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. bäckstr. genom örtr. bjgrsk.;
Amerjokks klippstr. S. Bj. — Jmt. Raukajaure N. Bj. báckstr.
(torfstr.); Rapstajaure Bj. bäckstr. genom grund snipm.
spars., snipmyrk.; Gellinjakkjaure Bj. bäckstr. (skifferstr.)
rikl.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 81

S. cernua L.: Daunatjakko N. I—V spr. t. ex. efter bäckar
och rännilar, dessutom N. V skifferbranter med talr. ras enst.,
skifferbr. i fukt. mosstäcke ymn., skifferur i fukt. mosstäcke
spars., N. III örtmatta i rätt bred sänka glesare fläckar enst.;
Ö. Vardofjället N. I bäckstr. (klippstr.) spars.; Marsfjället
N. IV snöläge spars.; Preunttjäkko N. I—II allm. och ofta
rikl. efter smältbäckar och på snölägen, N. II brant skifferur
nedanför större snöfläckar rikl., lagt klipparti (skiffer) nedom
en snöfläck rikl., N. I källdrag spars.; V. Fjällfjället Ö. I örtr.
bäckstr. enst., N. I rikl. ute i en liten smältbäck; Dorrompiken
N. II branta vindskydd. bäckstr. spars., N. III öfversil. gru-
siga och längslutt. str. af smäbäckar och rännilar rikl.; Faso-
vardo N. I—III snölägen samt efter bäckar och rännilar flerst.,
mindre ofta i källdrag; Luktjomtjuolta N. I flerst. pa bàckstr.;
Valdanvardo N. I rännil rikl.

S. rivularis L.: Daunatjakko N. I—V rätt spr. t. ex. N.
I snöläge tills. med Ranune. nivalis i mängd, N. V skifferbranter
i fukt. mosstäcke fläckv. och spars.; Risfjället N. II (el. III)
snöläge och smältbäck spars., V blocksaml. på fukt. mosstäcke
mellan blocken enst., sågs äfv. sälls. pa fjällets sydsida men an-
tecknades ej; Marsfjállet N. II källdrag tills. med R. pygmeus
spars., N. IV snöläge tills. med S. cernua spars.; Preunttjakko
N. I snöläge pa brant bäckstr. enst., N. II brant skifferur ne-
danför större snöfläckar spars., lågt klipparti nedom en snö-
flack rikl.; V. Fjälltjället NV. I snöläge spr. expl. tills. med
R. pygmeus; Dorrompiken N. II branta vindskydd. bäckstr.
spars., N. III öfversil. grusiga och làngslutt. str. af smäbäckar
och rännilar rikl.; Fasovardo N. II snöläge på skarp sluttn.
enst., källdrag i lågt mosstäcke spars., N. III smältbäck i
lågt mosstäcke spars.

S. cespitosa L.: N. II—V flerst. vanl. på frisk el. svagt
fukt. mark t. ex. IV skifferur spars., öppen grusfläck spars.,
N. V skifferbranter med talr. ras spars.

S. adscendens L.: Klimpberget S. Bj. pä ett par nägot
fukt. afsatser enst. — Lks. Lpm. Invid vintervägen nedanför
Amervardo S. Ba. två expl.

Rhodiola rosea L.: Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars.,
blockr. forsstr., örtr. vidsn. pa en sandbank enst.; Borkajaures
blockstr. Ba. enst. expl.; invid Fatmomakk på sjöstr. Ba. enst.;
Klimpberget S. Bj. fukt.—öfversil. afsatser spars.—enst.;
Rapstentjàkko N. Bjgr. tidigt snöläge enst.; Ransarän vid

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 11. 6

82 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Tjákkola Bj. brant klippstr. (forsstr.); Nieritjàkko N. Bj. och
ö. Bj. spr. på bäckstr.; Korpän vid Afvasjö N. Ba. klippstr.
enst.; Borga S. Ba. på sjöns blockr. inundatstr., örtr. gräalbl.
vidsn. på sjöstr. rikl. mest i kanterna ut mot vattnet; Suotme
S. Ba. på sjöstr.—Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng enst.
(utmed bäckstr.).

Kittelfjället S. I glesa vidsn. pa blockur, bäckstr. rikl.,
S. II betesmark enst., glesa örtr. vidsn. enst., ofta i klippsprin-
gor, brant ur mellan blocken enst., örtr. bäckstr. (klippstr.),.
örtmatta i uttorkad bäckränna spars., Nardus-snipm. (hängm.)
enst., S. III klippspringor rikl., fukt. springor och afsatser ymn.;
Daunatjakko N. I—V t. ex. II kanten af glesa vidsn. enst.,
III örtmatta i rätt bred sänka enst., V skifferbranter med talr.
ras enst., dessutom flerst. pa bäckstr.; Borkafjället S. I grusig
bäckstr. enst.; Of. Marsblerikens str. I; Risfjället N. och S.
I—IV mängenst. på bäckstr. vanl. spars.—enst., N. I kanten
af vidsn. på bäckstr. enst., S. IV klippspringor spars.; Mars-
fjället N. I—V rätt spr. helst efter bäckar och rännilar, N. III
skarpkantig blockur spars., N. I och III tidiga snölägen enst.,
N. I smärre vidsn., N. I str. af en mindre vattensaml. enst.;
Nieritjakko, Doriesbako och Preunttjakko N. I spr. pa bäckstr.;
låga skifferbranter pa Doriesjokks str. SO. I enst.; V. Fjäll-
fjället Ö. I örtr. bäckstr. spars., N. II glesa örtr. vidsn.; Dor-
rompiken N. II branta vindskydd. bäckstr. spars., N. III öfver-
sil. grusiga och langslutt. str. af smabackar och rännilar spars.;
Fasovardo N. I—II bäckstr., N. III klippstr. spars.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj.; Amer-
jokks klippstr. Bj. rikl.; Ned. Vapstsjóns str. S. Bj. — Jmt.
Raukaselets grusstr. Ba. spars. men jàmnt spr., nàgon enst.
gång växande på tufvor af C. v. juncella. | |

Sedum acre L.: Klitberget S. Ba. springor och afsatser
rikl., fläckv. pà öfre delen af blockuren.

S. annuum L.: Forsbergsberget S. Ba. afsatser och blockur
allm. och ofta i stor mángd, jordt. block pà uren rikl.; St. Sta-
lonberget S. Ba. allm. och ofta rikl. pà afsatser, uthuggn. i
örtr. grbjsk. pa bunden ur spars.; L. Stalonberget S. Ba. torra
block pa brant ur spars.; Klitberget S. Ba. springor och af-
satser rikl., fläckv. pä öfre delen af uren; Klimpberget S. Bj.
afsatser ymn.—enst. — Bängnäs Ba. öppen grusfläck, i torr
betesmark på brant sydsluttn. få expl.

Epilobium angustifolium L.: Rågholmen i Dikasjön S. Ba.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 83

alsnar enst.; Stennás—Bergsjón Ba. mossr. bjgrsk. enst.;
Kittelfjàllet Ba. örtr. bjgrsk. spars., gräsenr. bjgrsk. enst.,
S. ö. Bj. örtr. bjsk.; Vojmàn vid. Kittelfjàll Ba. str. spars.;
Borkafjállet NO. Ba. örtr. grbjsk., N. Ba. bäckstr. genom mossr.
grbjsk.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk. spars.,
rännil genom bjgrsk. spars.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn.
pà bäckstr.; Fáttjokks str. Bagr. rikl.; Fättjaure S. n. Bj.
grüsenr. bjsk. rikl., örtr. bjsk. (ungskog på bränna) ymn.,
.afsatser rikl., brant skifferur rikl.; Silisvardo S. Bj. allm. och
ofta rikl. i örtr. bjsk., örtmatta på källr. blockur rikl., Svall-
gonäs n. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge spars., dynstr. enst.; Dau-
natjakko N. Bjgr. m. gles bjhed, N. Bj. flerst. i örtr. vidsn.
på bäckstr.; Guortajokk Bj. örtr. bjsk.; Ö. Vardofjället NV.
Bj. svagt örtr. bjsk., högv. vidsn.; Stalon Ba. mossr. barrblsk.
spars., fukt. mossr. grsk., grankäl enst., förs. grbjsk. enst.,
dikad starrmyrk. spars., vät rismyrk. enst. och ster.; Stalon-
viken Ba. tallhed och mossr. tallsk. enst.; Forsbergsberget S.
Ba. klippveg. och rikl.—ymn. på blockur, aspdungar på ur
ymn.; St. Stalonberget S. Ba. nägot fukt. afsatser rikl., fram-
skjutande klipparti i matta af A. uva ursi spars., uthuggn. i
örtr. grbjsk. pa bunden ur spars.; L. Stalonberget S. Ba. brant
blockur ymn., mosstäckta block vid urens bas enst., allm. i
örtr. grbjsk., källr. glänta i örtr. grsk. spars. och ster.; Klit-
berget S. Ba. afsatser spars., örtmattor på brant blockur ymn.,
uthuggn. i örtr. grsk.; Svartsjöbäcken Ba. på fem myrstackar;
Sagbackens utlopp n. Bj. gräsenr. bjsk., glesa vidsn. pa sjöstr.,
bäckens klippstr. spars., grus- och blockstr. enst.; Klimpen S.
betad enr. bjgrsk. rikl., n. Bj. svagt örtr. bjsk. spars.; Klimp-
berget S. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge enst., yppig örtr. bjsk. spars.,
svagt örtr. bjsk. spars., alim. i órtr. bjsk., lundd. pà bunden ur,
jordt. afsatser allm. och vanl. spars., órtmatta pà brant ur rikl.;
örtr. vidsn. pa Saxäns str. Bj.; Tjákkola Bj. vidsn., Ransaräns
branta klippstr. (forsstr.); Bátas S. Ba. gräsenr. grbjsk. rikl.,
örtr. björkbl. vidsn.; Afvasjö Ba. svagt mossr. grbjsk. enst.;
Borga S. Ba. órtr. gráalbl. vidsn. pà sjóstr.

Dikanäs Ba. härdv.; Fättjaure S. n. Bj. flerst. och enst. i
hárdv.; Stalon S. Ba. kornáker enst., kanten af en rágáker
enst., flerst. kring stenhögar i fukt. härdvallsk.; Stalonviken
Ba. koloniveg. pa en gammal tjärdal spars.; Bängnäs S. Ba.
härdv. rikl.; Grundfors Ba. härdv.; Löfberg S. Bagr. hardv.;
Klimpen 8. n. Bj. hardy. enst.; Nieritjàkko N. 6. Bj. rengárde

84 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

spars.; Tjåkkola Bj. på hästgödsel kring stallarna rikl.; Båtas
S. Ba. hårdv.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bunden ur enst., S. III
fläckv. och enst. i mossr. rished, mellan större block rikl.;
Borkafjället S. I örtr. vidsn.; Risfjället S. II glest vidsn. på
stenig sluttn. enst.

Lks. Lpm. Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. — Jmt. Rau-
kasele Ba. örtr. bjsk., enst. i gräsenr. bjsk.

E. montanum L.: Kittelfjället S. ö. Bj. yppig örtr. bjsk.
ej spars.; Silisvardo S. Bj. örtmattor pa källr. blockur enst.—
spars.; L. Stalonberget S. Ba. örtmattor på brant blockur enst.;
Klitberget S. Ba. brant blockur enst.; Klimpberget S. Bj. ört-
mattor pà brant ur enst., allm. och i regel rikl. i lundd. pà
bunden ur.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pà sydlid enst.;
Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. enst.

E. collinum GMEL.: Forsbergsberget S. Ba. klippveg.
flerst. och ofta i mängd, rikl. pa blockur; St. Stalonberget S.
Ba. allm. och i mängd pà afsatser; L. Stalonberget S. Ba.
springor och afsatser spars., vid foten af bergvüggen enst.;
Klitberget S. Ba. afsatser och springor spars., öfre delen af
blockuren enst.; Klimpberget S. Bj. afsatser flerst. och enst.—
spars., glesare örtmatta på brant ur, större jordt. block (i
glänta) i lundd. rikl.

E. palustre L.: Dikanäs Ba. bäckstr.; Kittelfjäll Ba.
blottad torf i liten starrm. rikl.; Borkafjállet N. Ba. starrm.
bland Sphagna; Lebbinjesnjuonje S. Ba. gles koloniveg. i en
liten kallkälla; Borka Ba. källdrag i torr blasenemyrk. spars.,
källdrag på torfbotten; Fättjaure n. Bj. större kallkälla på torf-
botten rikl.; Stalon Ba. liten dikad starrm. spars.; Stalonbäcken
blockstr. Ba.; Stalonsjón Ba. liten källbäck genom förs. grbjsk.;
Klitberget S. Ba. fukt. ställe à brant blockur få expl.; Grund-
fors Ba. liten källbäck i mosstäcke spars., källdrag och sma-
bäckar; Klimpen n. Bj. örtr. vidsn. på sjöstr. enst., liten käll-
back med torfbotten enst., flerst. i kallkällor; Klimpberget S.
Bj. rännilar genom bläsenem. (hängm.) spars.; Borga S. Ba.
kanten af örtr. vidsn. på sjöstr. — Kittelfjäll Ba. myrdike
med källvatten rikl.

E. davuricum Fiscu.: Fättjaure n. Bj. 1 utflödet af en liten
kallkälla spars.; Suotme S. Ba. lerig och stenig näst. torr rännil
pà sjöstr. enst. expl., óppna leriga ställen i en sjöäng enst.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 85

E. anagallidifolium Lam.: Rapstenjokk Bj. källbäck enst.

Kittelfjället S. I källdrag tills. med Sax. stellaris spars.,
S. I—II efter rännilar màngenst. och rikl., S. II mossklädda
block i en rännil, brant ur mellan blockur enst., S. III snöläge
mellan stórre block spars., brant bunden ur enst., allm. och
ofta rikl. i fukt. klippspringor och efter smä rännilar; Risfjället
N. III tidigt snöläge tills. med V. biflora enst., S. I låg grusig
bäckstr. enst.; Marsfjället N. I—III flerst. och vanl. spars.
pà snölägen, spr. men spars.—enst. efter smäbäckar och ränn-
ilar, N. III fukt. blockur mellan blocken rikl.; Preunttjakko
N. I—II bäckstr. vanl. spars., N. II brant skifferur nedanför
större snöfläckar enst.; Fasovardo N. I—III snölägen, bäckstr.
(ofta smältbäckar) och stundom källdrag rikl.—enst.; Luk-
tjomtjuolta N. I snöläge fläckv. och spars.

Lks. Lpm. Amervardo Ba. källdrag (i glänta) i örtr.
bjsk. rikl. — Jmt. Rapstajaure och Gellinjakkjaure Bj. snö-
lägen bland S. herbacea enst.

E. lactiflorum HavsskN.: Kittelfjället S. 6. Bj. yppig
örtr. bjsk. ganska rikl.; Borkafjället NO. Ba. mossr. grbjsk.
fläckv. och enst.; invid Borka Ba. rännil genom grbjsk.;
Grundfors Ba. källdrag och smäbäckar; Klimpberget S. Bj.
yppig örtr. bjsk. enst., lundd. pa källr. bunden ur enst.; Rap-
stenjokk ö. Bj. gles svagt örtr. bjsk. fläckv. och spars. pà källr.
mark; Borga Ba. bäckstr. enst.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. pa bunden ur enst., S. III
brant ur mellan stenar och block tills. med Saz. stellaris spars.—
enst.; V. Fjälltjället SO. I bäckstr. fläckv. och spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. gles órtr. bjsk., i mängd
pà öppna dyiga ställen kring en kallkälla i örtr. grbjsk.; vinter-
vägen nedanför Amervardo S. Ba. i mängd på leriga svagt
bevuxna vägkanter.

E. alsinifolium Virr.: Daunatjakko N. Bj. mossmatta
kring ett kalldrag tills. med Sax. stellaris rikl., glest vidsn. kring
ett källdrag tills. med E. Hornemanni; Lebbinjesnjuonje 8$.
Ba. gles koloniveg. kring ett litet kálldrag tills. med Saz. stellaris,
St. nemorum m. fl.; Borka Ba. källdrag på torfbotten tills. med
Montia och Ep. palustre; Klinten Ba. källdrag tills. med Geum
och St. nemorum ymn.; Fättjaure n. Bj. källbäck på torfbotten
rikl. tills. med Barbarea och St. nemorum, större kallkälla på
torfbotten rikl. tills. med Juncus triglumis, St. nemorum m. fl.;
Stalon Ba. förs. grbjsk. bland SpAagna enst.; L. Stalonberget

86 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 1l.

S. Ba. källr. glänta i örtr. grsk. spars. tills. med St. nemorum,
Ranunc. repens m. fl.; Bängnäs Ba. källdrag (i glänta) i örtr.
grsk. rikl. tills. med St. nemorum; Grundfors Ba. liten källbäck
i mosstäcke rikl. tills. med Ep. palustre, Montia och St. nemo-
rum; Klimpen Bj. liten källbäck tills. med Montia spars.,
starrmyrk. spars.; Klimpberget S. Bj. rännilar genom bläsenem.
enst.; Rapstenjokk Bj. källbäckar tills. med E. Hornemanni.
— Kittelfjäll Ba. myrdike med källvatten rikl. tills. med Ep.
palustre och St. nemorum; Klimpen n. Bj. diken genom starrm:

Kittelfjallet S. I källdrag tills. med Sax. stellaris och
Cerast. trigynum spars., Nieritjakko, Doriesbako och Preunt-
tjäkko N. I källdrag och bäckstr. flerst.; Fasovardo N. I käll-
drag tills. med St. nemorum rikl.

Lks. Lpm. Amervardo S. Ba. källdrag i yppig örtr. bjsk.

E. Hornemanni RcHep.: Kittelfjäll Ba. grusig bäckstr. och
kanten af angräns. vidsn. fläckv. och spars.; Borkafjället N.
Bj. örtr. vidsn. pa bäckstr. tills. med Geum och Petasites; Ris-
sjön S. Bjgr. örtr. bäckstr. i mosstäcke rikl.; Fättjaure Bj.
bäckstr. och källdrag flerst.; Daunatjakko N. Bj. glest vidsn.
kring ett källdrag; Ö. Vardofjället NV. Bj. bäckstr. genom
bjsk.;Stalon bäckstr. genom mossr. grbjsk. spars.; Grundfors Ba.
källdrag och smäbäckar; Klimpen Bj. flerst. i källdrag och på
bäckstr. men vanl. sparsammare än E. alsinifolium; Rapsten-
jokk Bj. källbäckar tills. med E. alsinifolium; Fremsjokks
grusstr. ö. Bj. spars.; Korpàn vid Afvasjö Ba. stenig och blockr.
strandremsa enst.; Afvasjö Ba. uthuggn. i mossr. grbjsk. fläckv.
rikl. och lagv.; Borga Ba. bäckstr. enst.; Suotme Ba. näst.
torr rännil enst. expl. — Kittelfjäll Ba. fukt. ställen pa en
gàngstig; Borga S. Ba. fuktigare fläckar i hardv. spars.

Kittelfjället S. II brant ur mellan blocken enst., moss-
klädda block i en rännil tills. med E. anagallidif., Sax. stellaris
m. fl; Risfjället N. I rännil enst.; Nieritjàkko, Doriesbako
och Preunttjäkko N. I bäckstr. flerst. stundom tills. med E.
alsinifolium; V. Fjällfjället Ö. I örtr. bäckstr. spars.; Faso-
vardo N. lerig bäckstr. strax ofvan Bjgr. spars.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjön Bj. vidsn. pa bäckstr. enst. — -
Jmt. Raukasele Ba. rännil fläckv. och rikl.

Circza alpina L.: L. Stalonberget S. Ba. en liten tat grupp
i nàgot beskuggad, fukt. springa vid foten af bergväggen.

Lks. Lpm. Amervardo Ba. lundd. bjsk. pa sydlid i mängd
på en liten fläck under hógv. ormbunkar.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 87

Myriophyllum spicatum L.: Stalonviken Ba. slambotten
på 1—2 m:s djup rikl.

M. alternidorum DC.: Stalonviken Ba. slambotten pa
1—2 m:s djup ymn.; Stornäs (Kultsjön) Ba. driftexpl. pà sjöstr.

Hippuris vulgaris L.: Dikasjon Ba. flerst. rikl.; Bergsjön
Ba. rikl.; Vojmàn vid Kittelfjàll Ba. enst. i ett sel, gles dyfrä-
kenveg. enst.; Stalonviken Ba. stenig botten enst.; Kultsjön
invid Fatmomakk Ba. rikl.; bildar vidstr. rena veg. pa mänga
stálen i västra delen af Kultsjón (sársk. kring Saxäns utlopp)
på vanl. 2—5 dm:s djup, i själfva an intill 6—8 dm.; Saxan
Bj. '/, mil från utloppet flerst. i mängd, bäckens delta pa inun-
datstr. enst.; Suotme Ba. driftexpl. pa sjöstr. Oftast f. flu-
viatilis HOFFM.

Jmt. Raukaselets inundatstr. (torfstr.) rikl.

Sorbus aucuparia L.: Dikanäs Ba.; Rágholmen i Dikasjön
S. Ba. alsnär rikl. intill dubbel mansh.; Stennas—Bergsjon
Ba. mossr. bjgrsk. enst. 5 dm.; Kittelfjället S. enst. små buskar
i Bjgr., Ba. örtr. bjgrsk. spars. 5—10 dm, gräsenr. bjgrsk. enst.
smäbuskar, S. Ba. lundd. pa bäckstr., inne i byn ss. rester efter
nedhuggn. grbjsk.; Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk. enst.
buskar; Borkafjallet NO. Ba. mossr. grbjsk. spars. buskar
sállan intill 3,5 m X 0,5 dm, N. Bjgr. bjsk. enst. 1 m, N. Ba.
bäckstr. genom grbjsk. enst. buskar; Rissjön S. Bjgr. rönn-
buskar gä lika högt som de öfversta björkbuskarna; Lebbinjes-
njuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk. buskar; Klinten S. Ba. örtr.
bjgrsk. buskar; Fättjaure n. Bj. örtr. bjsk. enst. buskar; Silis-
vardo S. Bj. örtr. bjsk. flerst. och enst.—spars. buskar, brant
källr. blockur enst. stora buskar; Svallgonäs N. Bj. mossr.
bjsk. spars. buskar, n. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge rikl. buskar;
Daunatjàkko N. Bj. gles örtr. bjsk. buskar; Stalon Ba. mossr.
barrblsk. enst. ett par dm, förs. grbjsk. enst. smabuskar; Sta-
lonviken Ba. mossr. tallsk. enst. buskar; Forsbergsberget S.
Ba. enst. smärre buskar på blockur och bredare afsatser, på
nästan tvärbrant storblockig ur låga starkt greniga och ut-
bredda buskar; St. Stalonberget S. Ba. uthuggn. i örtr. grbjsk.
på bunden ur buskar; L. Stalonberget S. Ba. brant blockur
enst. buskar; Klitberget S. Ba. afsatser och springor enst.
0,5—4 m höga buskar; Grundfors Ba. grbjsk. intill 3,5 m;
Löfberg S. Bagr. vidsn. pä sjöstr.; Sägbäcken n. Bj. gräsenr.
bjsk. små buskar, bäckens grus- och blockstr. buskar af intill
dubbel mansh.; Klimpen S. betad enr. bjgrsk. spars. buskar,

88 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

n. Bj. svagt örtr. bjsk. spars. 1 m; Klimpberget S. Bj. gräsenr.
bjsk. på hygge spars. 0,5—1,5 m, svagt örtr. bjsk. enst. 1—5
dm, allm. och enst.—spars. i lundd. på bunden ur buskar eller
smärre 3—4 m höga träd, en rönn var af dimens. 3,5 m X 4,5
dm; Båtas S. Ba. gräsenr. grbjsk. enst. buskar, örtr. björkbl.
vidsn. buskar; Afvasjö Ba. svagt mossr. grbjsk. enst. små
buskar; Borga S. Ba. örtr. gråalbl. vidsn. på sjöstr.

de 1 I små buskar i lågt »björksnär» på Hen
ostsluttn.; Preunttjàkko N. I glest órtr. vidsn. en enda buske,
ena från basen, största grenen 3,5 m X 0,6 dm; V.
Fjällfjället SO. örtr. vidsn. strax ofvan Bjgr. enst. 4—8 dm
hóga buskar.

Lks. Lpm. Amervardo 8. Ba. lundd. bjsk. buskar. |

Rosa cinnamomea L.: Rågholmen i Dikasjön S. Ba. alsnår
rikl. och ända till 1 m hög, på norra str. af holmen anträffades
en enda buske; Klitberget S. Ba. afsatser rikl., vid foten af
bergväggen, enst. på brant blockur.

Odlas vid Dikanäs, expl. sades härstamma från Räghol-
men; inplanterad i Stornäs från Ropentjákko, där den upp-
gifves växa på brant åt söder.

Alchemilla vulgaris L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.; Kittel-
fjället S. ö. Bj. örtr. bjsk.; Vojmån vid Kittelfjäll Ba. str.
spars., örtr. vidsn. på en sandbank rikl.; Borkafjället N. Ba.
bäckstr. genom mossr. grbjsk., efter en u N. ö. Ba. örtr.
vidsn. i starrmyrk., Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Lebbinjes-
njuonje S. Ba. gles koloniveg. kring en liten kallkälla; örtr.
vidsn. på Borkajaures str. Ba.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn.
på backstr.; Fättjokks str. Bagr. rikl.; Fattjaure S. n. Bj.
örtr. bjsk., S. Bj. màngenst. och i mängd på sjöstr.; Rissjön S.
bjgr. risig videbl. bjsk.; Daunatjakko N. Bj. örtr. bjsk., flerst.
i örtr. vidsn. på bäckstr. stundom rikl.; Stalon Ba. fukt. mossr.
grsk. enst., grankäl spars.; Fatmomakk Ba. bäckstr., vidsn.
på backstr.; Löfberg Bagr. på sjöns grusstr.; Sägbäckens
utlopp n. Bj. på sjöns grusstr., glesa vidsn. på sjöstr.; Klimpen
n. Bj. bäckstr. allm., örtr. vidsn. på sjöstr. och på bäckstr.
allm., starrmyrk.; Klimpberget S. Bj. allm. och ofta rikl. i
örtr. bjsk., flerst. i lundd. på bunden ur rikl.—spars., bredare
afsatser spars., glesare örtmattor på brant ur spars.; Rapsten-
jokk Bj. källbäck rikl.; Rapstentjàkko NV. Bjgr. glesa vidsn.
på bäckstr., N. Bjgr. tidigt snöläge rikl., Bjgr. snöläge spars.;
Tjakkola Bj. vidsn., fors i Ransarån branta klippstr.; Korpån

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 89

vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa spars.; Afvasjö
Ba. gles örtr. grbjsk. rikl., rännil genom grbjsk.; Borga S. Ba.
örtr. vidsn. på sjöstr.

Dikanäs Ba. härdv.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv. spars.—
enst., härdv. allm. och rikl.—enst.; Bängnäs S. Ba. hardv.;
Bängnäs—Klitberget Ba. kreatursstigar spars.; Grundfors
Ba. härdv.; Klimpen S. n. Bj. allm. och vanl. spars. i härdv.;
Bätas S. Ba. härdv.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bunden ur enst., flerst.
i vidsn. på bäckstr., S. II glesa örtr. vidsn. ymn., mossklädda
block i en rännil, örtmatta i uttorkad bäckränna spars., S. III
klippspringor spars., brant bunden ur spars.; Borkafjället S.
I örtr. vidsn.; Daunatjäkko N. I—II örtr. vidsn., N. I—III
bäckstr. flerst., N. III örtmatta i rätt bred sänka ymn.; Ö.
Vardofjället N. I örtr. bäckstr. spars.; allm. i örtr. vidsn.; Ris-
fjället S. II örtr. bäckstr. spars.; Marsfjället N. I smärre örtr.
vidsn., N. III tidigt snöläge pa stenig sluttn. spars.; Nieritjakko
och Doriesbako N. I örtr. vidsn. på bäckstr.; Preunttjakko
N. I—II snölägen och bäckstr., pa snölägen & leriga sluttn.
blir den stundom rikl., N. II brant skifferur nedanför större
snöfläckar spars.; V. Fjällfjällete SO. I örtr. vidsn., N. II
glesa örtr. vidsn.; Fasovardo N. I—III flerst. pa tidiga snö-
lagen; Fasovardo N. I—II och Luktjomtjuolta N. I örtr. vidsn.
och mer sällan pa något vindskyddade bäckstr.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk.; Amervardo
S. Ba. lundd. bjsk., källdrag i yppig örtr. bjsk. — Jmt. S. Ba.
sjöängar uppkomna ur yppiga örtr. vidsn.; Raukasele S. Ba.
str. rikl., yppiga örtr. vidsn.

Alla unders. expl. tillhörde A. *acutidens eller glomeru-
lans, hvilka båda gå upp i alpina zonen. A. *acutidens förek.
i örtr. bjsk., vidsn., kring källdrag o. s. v.; A. *glomerulans
är funnen på bäckstr., snölägen, i vidsn. o. s. v. Ofta växa
båda underarterna i ss. veg.

A. alpina L.: Borkafjället N. invid Bjgr. kanten af mossr.
bjsk. rikl., N. Ba. bäckstr. genom mossr. gbjsk. enst. expl.
på glesare ställen; Rissjön S. Bjgr. m. gles videbl. risig bjsk.
fläckv. rikl.; Fisktjärnbäckens str. N. ö. Ba. spars.; Gitts-
fjället N. Ba. m. gles svagt örtr. grbjsk. enst.; Rapstentjåkko
Bj. bäckstr. flerst., N. ö. Bj. nedanför ett snöläge, flerst.
på snölägen rikl.—spars.; På Fasovardo och Luktjomtjuolta

90 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o II.

gick arten ofta ned i björkbältet; Korpäns steniga str. invid
Afvasjö Ba. enst. expl.

Klimpen n. Bj. gångstigar flerst.; Klimpen—-Rapsten-
jokk Bj. flerst. efter kreatursstigar; Nieritjäkko N. ö. Bj.
rengärde spars.;

Kittelfjället S. I vidsn. rikl, örtr. vidsn. pa bunden
ur enst., S. II brant ur på jordt. block, betesmarker spars.
—Trikl, S. I—II flerst. pa jordt. block., stundom på tidiga
snölägen, vanl. fláckv. och ofta spars.—rikl. i rishedar, 8.
III klippspringor spars., fukt. springor och afsatser rikl.,
brant bunden ur spars.; Borkafjället I lågt »björksnär» på
brant ostsluttning, S. I örtr. vidsn. spars.; Vallintjuolta SO.
I tidigt snöläge i största mängd; Daunatjàkko N. IV snó-
läge tills. med S. herbacea spars.; Ö. Vardofjället N. I flerst.
på snölägen tills. med S. herbacea, stundom i mossr. och moss-
lafr. rishedar; Risfjället S. och N. I—III flerst. på bäckstr.,
tidiga snölägen och i mossr. eller mosslafr. rishedar vanl. spars.,
S. IV klippspringor spars., fläckv. och spars. i mosslafr. ris-
hed; Marsfjället N. I—III förekomst ungefär som på föreg.
fjäll; Saletjålt V. I örtr. bäckstr., täml. allm. i mossr. rishedar
på fukt. sluttn.; Gittsfjället N. I—II spr. i mossr. rishedar
på fuktigare sluttn., N. II snöläge tills. med S. herbacea dvärgv.
och spars.; Nieritjàkko N. I spars. i fukt. rishedar; Preunt-
tjakko N. I. mossr. rished på fukt. sluttn., N. I—II flerst.
pä tidiga snölägen och bäckstr., N. II brant skifferur nedan-
för större snöfläckar; V. Fjällfjället Ö. I uttorkad bäckränna
i mängd, II fläckv. i fuktigare rishedar; Dorrompiken N.
II öppnare ställen i mossr. rishedar på brant sluttn.; Faso-
vardo N. I—III och Luktjomtjuolta N. I allm. på bäckstr.,
snölägen och i fukt. rishedar.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo S. Bj.
enst. tufvor.

Rubus ideus L.: Kittelfjället S. 6. Ba. uthuggn. i ortr.
bjgrsk. i mängd, S. ö. Bj. örtr. bjsk.; Borka Ba. uthuggn.
i örtr. bjsk. i mängd; Fättjokks str. bland Aconitum Bagr.;
Fättjaure S. n. Bj. svagt örtr. bjsk., afsatser spars. Silis-
vardo S. Bj. yppig örtr. bjsk., örtmatta på källr. blockur
rikl.; Svallgonäs n. Bj. dynstr. enst. låg och ster.; Stalon
V. Ba. grankäl enst.; Stalonbäckens blockstr. Ba.; Forsbergs-
berget S. Ba. blockur och afsatser rikl.; St. Stalonberget S.
Ba. allm. och spars.—ymn. på bredare afsatser, fläckv. rikl.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 91

vid foten af bergväggen; L. Stalonberget S. Ba. springor
och afsatser spars., brant blockur rikl., mossklädda block
vid urens bas enst.; Klitberget S. Ba. örtr. grbjsk. spars.,
uthuggn. i örtr. grsk., afsatser och springor rikl, örtmattor
på brant blockur spars.; Klimpberget S. Bj. örtr. bjsk. på
bunden ur äfvensom i mängd pà uthuggn. i dyl. bjskogar,
lundd. pà brant bunden ur flerst. och vanl. ymn., bredare
afsats rikl., örtmattor pà brant ur flerst. och ofta ymn.; Klim-
pen S. betad enr. bjgrsk. enst.; Bátas S. Ba. uthuggn. i grbjsk.
spars.; Korpàn vid Afvasjó Ba. stenig och blockr. strand-
remsa enst.

Dikanäs Ba. pà och kring stenhógar i kanten af härdv.;
rikl. pà stenkistor (flottbyggn.) vid Stalonbàckens utlopp
ur Stalonsjön Ba.; Stalonviken Ba. koloniveg. pa en gam-
mal tjärdal spars. och ster.; Grundfors S. Ba. i mängd pa
stenhógar i kanten af härdv.; Stornäs S. Ba. inne i byn kring
husen; Klimpen S. n. Bj. kring stenhógar i hárdv. rikl. och
flerst.

Lks. Lpm. S. Ba. gles örtr. bjsk. i mängd på öppnare
ställen; Amervardo S. Ba. lundd. bjsk., bäckstr. genom örtr.
bjsk.

R. saxatilis L.: Dikasjón Ba. örtr.. bjsk.; Ragholmen
S. Ba. alsnär spars.; Kittelfjället Ba. örtr. bjgrsk. rikl., 8.
ö. Bj. örtr. bjsk.; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. blockr. forsstr.;
Borkafjället NO. Ba. mossr. grbjsk. pa skarp sluttn., örtr.
grbjsk., N. Ba. bäckstr. genom grbjsk. spars.; Lebbinjes-
njuonje S. Ba. rännil genom örtr. bjgrsk. spars.; örtr. vidsn.
på Borkajaures str. Ba.; Fättjokks str. rikl., äfven i lägskikt
under Aconitum Bagr.; Fättjaure n. Bj. örtr. bjsk. rikl., 8.
n. Bj. afsatser spars., brant skifferur rikl.; Silisvardo S. Bj.
flerst. och ofta rikl. i örtr. bjsk., örtmatta pa källr. blockur
enst. i lägskiktet; Svallgonäs n. Bj. dynstr. enst.; Dauna-
tjakko N. Bj. flerst. i örtr. vidsn. pa bäckstr.; Stalon Ba.
fukt. mossr. grsk. spars., grankäl rikl., förs. grbjsk. enst.;
Stalonbäckens blockstr. Ba.; Forsbergsberget S. Ba. blockur
och bredare afsats spars., aspdungar pa ur rikl.; St. Stalonberget
S. Ba. fläckv. rikl. bland Aconitum vid foten af bergväggen;
L. Stalonberget S. Ba. örtr. grbjsk. rikl., vid foten af berg-
väggen rikl.; Klitberget S. Ba. örtmattor på brant blockur
spars.; Sagbäckens utlopp n. Bj. glesa vidsn. pa sjöstr., bäc-
kens klippstr. enst., grus- och blockstr. rikl.; Klimpen S. be-

92 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

tad enr. bjgrsk. spars., S. n. Bj. báckstr. genom gräsenr. bjsk.;
Klimpberget S. Bj. yppig örtr. bjsk. rikl, svagt örtr. bjsk.
ymn., allm. i órtr. bjsk., allm. och rikl.—ymn. i lundd. pà
bunden ur, jordt. afsatser flerst. och vanl. spars., órtmattor
pà brant ur spars.—enst.; Ransarán vid Tjäkkola Bj. branta
klippstr. (forsstr.); Bátas S. Ba. örtr. björkbl. vidsn.; Afva-
sjö Ba. svagt mossr. grbjsk. enst., rännil genom örtr. grbjsk.

Fáttjaure S. n. Bj. härdv. enst.; Grundfors Ba. härdv.;
Löfberg S. Bagr. hàrdv. enst.

Kittelfjàllet S. I órtr. vidsn. spars.; V. Fjällfjället N.
I glesa vidsn. pa bäckstr. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk.; Amer-
vardo S. Ba. lundd. bjsk. — Jmt. Raukasele Ba. örtr. bjsk.,
enst. i gräsenr. bjsk., yppiga örtr. vidsn. spars.; Gellinjakk-
jaure Bj. örtr. bäckstr. enst.

R. arcticus L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.; Klimpen n. Bj.
dikad starrmyrk. fläckv. i mängd; Saxan Bj. och n. Bj. talr.
pa manga ställen å str. och i vidsn. från utloppet åtminstone
!/, mil uppför ån, tilltager starkt i frekvens, när vidsn. ned-
huggas och omvandlas i bäckängar; str. af en holme i Saxåns
delta n. Bj. enst.

Dikanäs Ba. timotejv. spars., i mängd inne i byn särsk.
kring stenar och block i hårdv. samt kring stenhögar; Dika-
sjöon—Stennäs Ba. på många ställen och i mängd efter gäng-
stigar (= vintervägen); Stennäs—Bergsjön Ba. rätt stora
kolonier på tvenne ställen på och invid gångstigen; flerst.
i bäckängar efter Saxån Bj. och n. Bj.; liten koloni på vinter-
vägen nedanför Fasovardo ö. Bj.; Borga S. Ba. liten sjöäng
enst.

R. Chamemorus L.: Stennäs Ba. rism. allm.; Kittelfjäll
Ba. svagt förs. grbjsk. spars. på jordt. block., tufvor i starrm.
spars.; Borkafjället N. Ba. starrm. med Sphagna enst., tufvor
i starrm., bäckstr. genom mossr. grbjsk.; Lebbinjesnjuonje
S. Ba. tufvor i liten starrm.; Borka 6. Ba. ristufvor i starr-
myrk.; Svallgonäs n. Bj. rism. ymn.; Stalon Ba. fórs. grbjsk.
spars., rism. rikl.; Turistnäset—Bängnäs Ba. flerst. i smärre
rism.; Klimpen—Tjakkola—Valdanjaure Bj. och 6. Bj. allm.
i rism.; Båtas och Afvasjö Ba. alim. i rism.

Kittelfjället S. I rism. rikl.; Borkafjället N. strax ofvan
Bjgr. finnas flerst. rism. med R. Chamemorus, hvars frukter
i någon mängd mogna under normala somr.; Ö. Vardofjället

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 93

N. I fláckv. i fukt. rishedar; Marsfjället N. I—II täml. allm.
på fuktigare ställen i mossr. rishedar, N. I tidigt snöläge
enst., N. I bäckstr. spars.; Gittsfjället SV. I—II dvärgv.
och ster. flerst. i fukt. mossr. rishedar; V. Fjällfjället Ö. I
liten rism. spars., glest vidsn. i myrk. spars., stundom i ris-
hedar. I rishedar äro exemplaren i regel dvärgvuxna och
ster. eller med snart bortvissnande el. bortfrysande d -blom-
mor.

Lks. Lom. Amervardo S. Bj. rism. — Jmt. Raukasele
Ba. rism. rikl.

Fragaria vesca L.: Fáttjaure S. n. Bj. låga branter på
afsatser spars.; Silisvardo S. Bj. gles örtr. bjsk. spars., talr.
pà glesare stállen i örtr. bjsk. (ofta i ungsk. pa brännor),
jordt. block i gles örtr. bjsk. spars., órtmatta på brant blockur
rikl. i làgskikt under hógv. kommensaler; Guortajokk Bj.
örtr. bjsk. särsk. på glesare ställen, spars.; Forsbergsberget
S. Ba. fláckv. i mängd pà brant ur, jordt. block à uren enst.;
St. Stalonberget S. Ba. allm. och spars.—ymn. pa afsatser,
uthuggn. i örtr. grbjsk. pa bunden ur flàckv. i mängd; Tu-
ristnäset—Harrsele Ba. glesare fläckar i örtr. grbjsk. enst.;
L. Stalonberget S. Ba. brant smäblockig ur fläckv. ymn.;
Klitberget S. Ba. afsatser rikl., fläckv. på öfre delen af uren,
uthuggn. i örtr. grsk. på bunden ur spars.; Klimpberget 8. Bj.
allm. och rikl. i yppiga örtr. bjsk. pa bunden ur, helst på gle-
sare ställen i lundd. på bunden ur allm. och ymn.—rikl., större
jordt. block i lundd. i mängd, afsatser allm. och vanl. rikl.
(ymn.—spars.), glesare órtmattor pa brant ur spars.

Borka Ba. invid en gängstig genom örtr. bjsk.; Fättjaure
S. n. Bj. enst.—spars. 1 ett par torrare härdv.; Turistnäset
—Harrsele Ba. gàngstig genom örtr. grbjsk. enst.; Bangnas Ba.
fläckv. i torr betesmark på sydsluttn. rikl.; Grundfors Ba.
torra glesare ställen i hàrdv. på sydsluttn. spars., kring sten-
rösen och björkbuskar i hårdvallsk. spars.

Comarum palustre L.: Dikanäs Ba. bäckstr. och starrm.;
Kittelfjäll Ba. dikad starrm.; Borkafjället N. Ba. starrm.
med Sphagna enst., våt starrm., enst. expl. bland Phragmites
i en liten sjö, bäckstr. (inundatstr.), N. ö. Ba. örtr. vidsn.
i starrmyrk.; Borka Ba. bäckstr.; Daunatjakko N. Bj. starrm.,
örtr. vidsn. på bäckstr.; Ö. Vardofjället NV. Bj. starrm.;
Stalon Ba. dikad liten starrm. ymn.; Stalonsjöns str. Ba. spars.,
liten källbäck genom förs. grbjsk.; Stalonvikens steniga in-

94 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 1l.

undatstr. i kanten af vidsn. Ba. spars.; Löfberg S. Bagr. vidsn.
på sjöstr.; Sågbäckens utlopp n. Bj. på sjöstr., glesa vidsn.
på Kultsjöns str.; Klimpen n. Bj. hängm. fläckv. och spars.,
täta vidsn. på sjöstr. rikl., örtr. vidsn. på sjöstr.; Klimpen
—Tjakkola—-Valdanjaure Bj. och 6. Bj. flerst. i vidsn. och
starrm.; Nieritjakko N. Bj. starrm. och vidsn.; Bátas Ba.
starrmyrk., örtr. vidsn.; Afvasjö Ba. liten hängm. spars.,
rännil genom örtr. grbjsk.; Afvasjö—Borga Ba. bäckstr.;
Borga S. Ba. örtr. graalbl. vidsn. på sjöstr. rikl.; Suotme
Ba. på sjöstr.

Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng spars.; Löfberg
S. Bagr. fukt. hardv.; Saxåns utlopp n. Bj. bäckäng enst.;
Suotme Ba. sjöäng spars.

Kittelfjallet S. II liten ófversil. starrm. rikl.; Marsble-
riken I starrm. med dom. C. *rotundata spars.; Risfjället
N. I starrm. spars.; Nieritjàkko N. I starrm och stundom
vidsn.; V. Fjällfjället Ö. I starrm. spars., örtr. vidsn. ej spars.;
Fasovardo och Luktjomtjuolta N. I flerst. i starrm., sällan
i vidsn.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. starrm. — Jmt. Rauka-
sele S. Ba. str. och spars. i yppiga örtr. vidsn.; Raukajaure
N. Bj. snipm. (hängm.) enst.

Potentilla argentea L.: Klitberget S. Ba. afsatser och
springor rikl., fläckv. pa öfre delen af blockuren. — Fätt-
jaure S. n. Bj. timotejv. enst.

P. verna L.: Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars., órtr.
vidsn. pa en sandbank enst.; Fättjokks inundatstr. spars.;
Fättjaures block- och grusstr. Bj. och n. Bj., skiffergrusstr.
Bagr.; Svallgonäs n. Bj. dynstr. enst.; Vuollelites klippstr.
Ba.; Ságbückens utlopp n. Bj. pa Kultsjóns grusiga inundat- —
str. enst., bäckens klippstr. rikl, grus- och blockstr. spars.;
Ransarán vid Tjàkkola Bj. grusstr., branta klippstr. (forsstr.)
rikl; Korpån vid Afvasjö Ba. i mosstücke på str., klippstr.
enst.; Suotme S. Ba. på sjöstr. spars.

Dikanäs Ba. ofta rikl. i torrare härdv.; Kittelfjäll S. Ba.
härdv. enst.; Bängnäs S. Ba. torr betesmark; Nieritjákko
N. ö. Bj. rengärde enst.

Kittelfjället S. II betesmark spars., S. III flerst. och vanl.
spars. i klippspringor, brant bunden ur enst.; Borkafjället
Ö. I liten klippveg. omgifv. af rished spars.; Daunatjákko
N. I—V spr. öfver hela fjállet t. ex. N. III órtmatta i rätt

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 95

bred sänka rikl., N. V skifferbranter med talr. ras enst., skif-
ferur i fukt. mosstäcke spars., dessutom flerst. på fjället i fukt.
rishedar; Ö. Vardofjället N. I klippstr. rikl., örtr. bäckstr.
spars.; Risfjället S. IV klippspringor spars., dessutom I—V
med förekomst ungefär som på följ. fjäll; Marsfjället N. I—
III bäckstr. och tidiga snölägen g. spr. och vanl. spars.—
enst., N. IV koloniveg. pa flytjord spars., dessutom flerst.
i glesa fukt. (mossrikare) rishedar; V. Fjällfjället I bäckstr.
genom starrm., N. II glesa örtr. vidsn.; Fasovardo N. I—
III mängenst. på bäckstr. och tidiga snölägen, N. II fukt.
mossr. rished på sluttn. spars.; Luktjomtjuolta N. I flerst.
på bäckstr.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. bland kort gräs i torra hardv.;
vintervägen nedanför Amervardo Bj.; Ned. Vapstsjöns str.
S. Bj.

P. norvegica L.: Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst.,
stora frodiga expl.

. P. erecta (L.) Datta Torre: Ragholmen i Dikasjón S.
Ba. alsnär spars.; Kittelfjàll Ba. örtr. bjgrsk. rikl., gräsenr.
bjgrsk. rikl.; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn.
pa en sandbank rikl.; Borkafjället N. Ba. mosskl. block i starr-
myrk. enst., starrmyrk., starrm. med Sphagna, N. Bj. örtr.
vidsn. pa bäckstr.; Borka ö. Ba. ristufvor i starrmyrk., liten
starrm.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn. i starrmyrk.; Fätt-
jaure n. Bj. gles fukt. örtr. bjsk., Bagr. starrmyrk. på och
mellan hvitmosstufvor rikl., kärrfräkenm. (hängm.) spars.,
rikl. på tufvor i ss. hängm., bläsenem. (hängm.) rikl., S. Bj.
flerst. pa sjöns blockstr., liten källbäck på torfbotten enst.;
Daunatjakko N. Bj. starrm., örtr vidsn. pa bäckstr.; Silis-
vardo S. Bj. örtr. bjsk. vanl. spars. mer sällan rikl.; Stalon-
bäckens blockstr. Ba.; Stalonviken Ba. stenig bäckstr.; Svart-
sjöbäcken nära utloppet Ba. torr grund rism.; Löfberg pä
Kultsjöns grusstr. Bagr.; Sägbäckens utlopp n. Bj. glesa
vidsn. på sjöstr.; Klimpen n. Bj. dikad starrmyrk., hangmyrk.,
hängm. med dom. C. filiform., pa sjöstr.; Klimpberget S.
Bj. bläsenem. (hängm.) spars.; Nieritjakko N. Bj. allm. i
myrk. och vidsn.; Rapstenjokk Bj. källbäck spars.; Tjakkola
ö. Bj. starrm. spars.; Valdanjaure 6. Bj. starrm.; Gittsfjället
SV. 6. Bj. myrk. flerst., N. Ba. och SV. 6. Bj. backstr. flerst.;
Korpän vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa spars.;
Afvasjö Ba. torr starrm. spars., liten hängm. spars.; Borga

96 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. pa sjóstr.; Suotme S. Ba. pa sjostr.,
kanten af vidsn. på sjöstr.

Klimpen n. Bj. igenväxt myrdike spars.; Nieritjákko
N. ö. Bj. rengárde enst.; Korpàn vid Afvasjó Ba. liten bäck-
àng spars.

Kittelfjället S. I fukt. låga glesa vidsn. på tufvig mark.,
näst. torr bäckränna ej spars., S. II sälls. efter smäbäckar,
Nardus-snipm. (hängm.) spars.; Borkafjället N. strax ofvan
Bjgr. starrmyrk. spars., S. I örtr. vidsn., I lågt »björksnär »
på brant ostsluttn.; Gittsfjället N. och SV. I rätt sälls. på
bäckstr.; Nieritjäkko N. smä starrm. strax ofvan Bjgr. enst.
expl.; V. Fjällfjället Ö. I fläckv. och spars. i mossr. rished
på brant fukt. sluttn., SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.)
enst.; Fasovardo N. I rikl. i grunda starrm. (ofta snipm.),
N. II örtr. vidsn. enst.; Luktjomtjuolta N. I starrmyrk., rän-
nil genom liten snipm. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S.-Ba. svagt örtr. grbjsk. spars.,
örtr. bjgrsk., gles örtr. bjsk.; Amervardo S. Bj. torrare rism.,
på vintervägen; Ned Vapstsjön Bj. allm. i starrmyrk. —
Jmt. Raukasele Ba. str., flerst. i starrmyrk., rismyrk. spars.,
örtr. bjsk.; Raukajaure Bj. snipm. (hängm.) fläckv. och spars.;
Rapstajaure Bj. snipm.; Gellinjakkjaure Bj. örtr. vidsn.
spars.

Sibbaldia procumbens L.: Risfjället V blockstr. på fukt.
mosstäcke mellan blocken ej spars., S. III snöläge tills. med
S. herbacea spars.; Fasovardo N. III snöläge och smältvattens-
bäck rätt spars.

Jmt. Rapstajaure Bj. snöläge bland S. herbacea enst.;
Gellinjakkjaure Bj. snöläge tills. med Gnaphalium supinum
och S. herbacea enst.

Geum rivale L.: Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk. enst., 8.
Ba. bäckstr. genom bjgrsk., Ba. dikad starrm., mindre käll-
drag, lundd. på bäckstr. spars.; Vojmän vid Kittelfjäll Ba.
str. enst., örtr. vidsn. på en sandbank enst.; Saxenvardo
N. Ba. örtr. grbjsk.; Borkafjället N. Ba. starrmyrk., bäckstr.
genom mossr. grbjsk. spars., N. Bj. örtr. vidsn.; Lebbinjes-
njuonje S. Ba. rännil genom örtr. bjgrsk. enst.; Klinten Ba.
glesa örtr. vidsn. i starrmyrk., kallkälla spars.; Fättjaure
n. Bj. örtr. bjsk., Bj. allm. på sjöns str., liten källbäck på
torfbotten enst.; Silisvardo S. Bj. örtmatta på källr. blockur.
enst.; Daunatjäkko N. Bj. örtr. bjsk., örtr. vidsn. pa bäckstr.;

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 97

Rissjón S. Bjgr. örtr. bäckstr.; Stalon Ba. grankal spars.,
förs. grbjsk. enst.; St. Stalonberget S. Ba. bland Aconitum
vid foten af bergvüggen enst.; L. Stalonberget S. Ba. källr.
glänta i örtr. grsk. spars.; Klimpen n. Bj. starrmyrk., bäckstr.
genom gräsenr. bjsk., täta vidsn. pà sjöstr. spars.; Klimpberget
S. Bj. báckstr. genom örtr. bjsk., flerst. och vanl. spars. i lundd.
på brant bunden ur; flerst. i örtr. vidsn. på Saxåns str. Bj.
och n. Bj.; Rapstentjàkko NV. Bjgr. glesa vidsn. pa bäckstr.,
N. Bjgr. snöläge enst.; Fremsjokks str. Bjgr.; Valdanjaure
ö. Bj. vidsn.; Solberg Ba. bäckstr. spars.; Korpàn vid Afvasjö
Ba. stenig och blockr. strandremsa enst.; Afvasjö—Borga
Ba. bäckstr.; Borga Ba. efter en källbäck; Suotme S. Ba.
kanten af vidsn. på sjöstr.

Fättjaure S. n. Bj. härdv. enst.; Stalon S. Ba. stundom
kring stenhögar i fukt. hardvallsk.; Bängnäs S. Ba. fukt.
härdv. enst.; Grundfors Ba. härdv.; Löfberg S. Bagr. fukt.
härdv.; Klimpen S. n. Bj. ängskaflev. på torfbotten spars.

Kittelfjàllet S. I—II flerst. i örtr. vidsn., S. II Nardus-
snipm. (hängm.) enst.; Daunatjakko N. I örtr. vidsn. pa bäck-
str., N. III örtmatta i rätt bred sänka spars.; Ö. Vardofjället
N. I örtr. vidsn. spars.; V. Fjällfjället SO. I källdrag spars.
och ster.; Fasovardo N. I glesa vidsn. pa bäckstr. enst., N. II
örtr. vindskydd. lerig bäckstr. enst.

Lks. Lpm. Skalmodal 8. Ba. yppig örtr. bjsk. enst.; Amer-
vardo S. Ba. lundd. bjsk., kálldrag 1 yppig örtr. bjsk.; Ned.
Vapstsjön Bj. báckstr. — Jmt. Raukasele Ba. str. yppiga
örtr. vidsn.; Gellinjakkjaure Bj. bäckstr. enst., Ortr. vidsn.
rikl.

Dryas octopetala L.: Daunatjakko N. allm. på hela fjället
i vanl. glesare rishedar el. bildande Dryas-hedar, - dessutom
N. V skifferbranter med talr. ras rikl., N. V skifferur i fukt.
mosstäcke rikl.; Ó. Vardofjället N. I spars. och fläckv. i rishedar
pa några få ställen. Lösa blad af Dryas äro funna i en större
snöfläck på nordsidan af Preunttjåkko.

Spirea Ulmaria L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.; Ragholmen
S. Ba. alsnår enst.; Kittelfjället Ba. örtr. bjgrsk. spars., S. ö.
Bj. örtr. bjsk., S. Ba. lundd. på bäckstr. rikl.; Borkafjället
N. Ba. starrm. med Sphagna ster., flerst. på bäckstr., spars.
efter en rännil genom mossr. grbjsk., N. ö. Ba. örtr. vidsn. i
starrmyrk.; Vojmån vid Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn.
på en sandbank rikl.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. rännil genom

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 11. 7

98 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

örtr. bjgrsk. enst.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn. i starrmyrk.;
Borka Ba. örtr. bjsk.; Fättjaure Bagr. mindre starrm. spars.,
bläsenem. (hängm.) enst., kärrfräkenm. (hängm.) enst., tufvor
i ss. myr enst., S. Bj. på sjöstr.; Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk.,
órtmatta pä källr. blockur rikl.; Rissjón S. Bjgr. risig videbl.
bjsk.; Daunatjákko N. Bj. órtr. bjsk., örtr. vidsn. på bäckstr.;
Stalon Ba. grankäl rikl.; Stalonbäckens blockstr. Ba.; Fors-
bergsberget S. Ba. fukt. blockur i kanten af Onoclea-matta
spars.; L. Stalonberget S. Ba. källr. glänta i örtr. grsk. rikl.;
Klitberget S. Ba. uthuggn. i órtr. grsk. pà bunden ur, órt-
mattor pà brant blockur spars.; Sägbäckens utlopp n. Bj.
glesa vidsn. på sjöstr., bäckens grus- och blockstr. rikl.; Klim-
pen n. Bj. starrmyrk., hängmyrk., hängm. med dom. C. fili-
formis spars. och ster., bäckstr. genom gräsenr. bjsk., täta
vidsn. på sjöstr. spars. och oftast ster., örtr. vidsn.; flerst. i
örtr. vidsn. på Saxåns str.; Klimpberget S. Bj. flerst. och vanl.
spars. i örtr. bjsk., bläsenem. (hàngm.) enst. och ster., flerst.
och vanl. ymn. i lundd. på bunden ur; Rapstenjokk Bj. häng-
myrk. ster.; Bätas S. Ba. örtr. björkbl. vidsn.; Afvasjö Ba.
gles örtr. grbjsk., liten hängm. enst. och ster., rännil genom
grbjsk; Suotme S. Ba. på sjöstr.

Kittelfjäll Ba. fläckv. och enst. i fukt. härdv.; Fättjaure
S. n. Bj. spars. i ett par härdv.; Stalon Ba. flerst. kring sten-
högar i fukt. härdvallsk.; Bängnäs S. Ba. fukt. härdv. spars.;
Grundfors Ba. hárdv.; Löfberg S. Bagr. fukt. hardv.; Klimpen
S. n. Bj. àngskaflev. pà torfbotten rikl., hárdv. enst. och ster.;
Bätas S. Ba. fläckv. i hàrdv.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bäckstr. enst.; Ö. Vardo-
fjället N. I órtr. vidsn. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk. ymn.;
Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. — Jmt. Sannaren S. Ba. sjö- .
ängar framgängna ur yppiga örtr. vidsn.; Raukasele Ba. str.,
yppiga örtr. vidsn.

Prunus Padus L.: Kittelfjäll S. Bagr. bäckstr. spars.,
Ba. inne i byn ss. rester efter afverkade skogar el. lundd.;
Svallgonäs n. Bj. läsidan af en stranddyn enst. läga buskar;
Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk. spars., brant källr. blockur en grupp
små träd; Forsbergsberget S. Ba. blockur enst. små buskar,
näst. tvärbrant storblockig ur spr. stora starkt greniga och ut-
bredda buskar; Stalonviken Ba. stenig bäckstr.; Stalonbäckens
blockstr. Ba. buskar; L. Stalonberget S. Ba. brant blockur

U

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 99

enst. stora och starkt greniga buskar; Klitberget S. Ba. enst.
starkt greniga buskar på brant blockur; nedanför branta berg-
väggar invid Stornäs och Röberg stundom med stam »tjock
som ett manslår» enl. uppg. af befolkn.; Sågbäckens grus- och
blockstr. S. n. Bj. spars. och endast c. 2 m hög; Klimpberget
S. Bj. t. allm. i órtr. bjsk. på brant källr. sluttn. och på bäckstr.,
enst. buskar på en bred afsats, brant blockur enst. eller gruppvis
förek. buskar, allm. och rikl.—ymn. i lundd. på brant bunden
ur vanl. 2—4 m höga och starkt greniga buskar el. små träd,
största uppmätta dimens. 4 m X 4 dm.

Jmt. Storjoln S. Ba. bäckstr. enst. buskar; Raukasele
S. Ba. örtr. bjsk. enst. buskar.

Pà Forsbergsberget. L. Stalonberget och Klitberget samt
kring Stalon anträffades hufvudf.; pà öfriga lokaler däremot
+ typ. v. borealis (SCHUB.).

Lathyrus pratensis L.: Klimpen S&S. n. Bj. timotejv. enst.

Vicia cracca L.: Dikanàs S. Ba. pä str. af Dikasjön spars.

Dikanàs Ba. flerst. i hárdv.; Stalon S. Ba. potatisákr. enst.;
Klimpen S. n. Bj. timotejv. flackv. och enst.—spars., liten
härdv. rikl.; Bátas S. Ba. hárdv. spars.

Astragalus alpinus L.: Rágholmen i Dikasjön S. Ba. alsnär
enst., inundatstr. spars.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. enst.,
grusbrant på str. enst., blockr. forsstr., kanten af örtr. vidsn.
pa en sandbank enst. expl; Borkajaures str. Ba.; Fattjokks
str. Bagr. fläckv. och spars.; Fáttjaure n. Bj. gles svagt örtr.
bjsk., Bj. pà sjóns block-, grus- och längsluttande sandstr.,
Bagr. skiffergrusstr.; Silisvardo S. Bj. fläckv. i mängd i gles
örtr. bjsk. ofta bland enbuskar; Daunatjäkko N. Bjgr. gles
vindexp. bjhed spars., m. gles svagt örtr. bjsk. i mängd; Svart-
sjó- och Habbersbackarnas str. Ba.; Kultsjón vid och i nàr-
heten af Sägbäckens utlopp n. Bj. grusstr. spars., längslutt.
grusiga inundatstr. enst., glesa vidsn. pa sjöstr. rikl.; Ransaran
vid Tjakkola Bj. grusstr.

Dikanäs Ba. härdv. enst.; Löfberg S. Bagr. härdv. spars.;
Slipsikan Ba. bäckäng enst.

Kittelfjället S. glest bevuxna jordt. stenar och block strax
ofvan Bjgr., S. I fukt. glesa låga vidsn. på tufvig mark; Dauna-
tjakko N. I—V spr. men vanl. sills. och enst., t. ex. pa bäckstr.,
flackv. i moss- och mosslafr. rishedar o. s. v., N. III glesare
ställen i órtmatta i rätt bred sänka spars.; Risfjället S. II grusig
bäckstr. ej spars.; Marsfjället N. IV koloniveg. på flytjord
enst. och vanl. ster.; Doriesbako N. I och Preunttjåkko N.

100 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

I—II sälls. pa bäckstr.; V. Fjällfjället SO. I glest vidsn. på
bäckstr. enst., enst. expl. i mossr. rished pä fukt. sluttn.; Faso-
vardo N. I—III tidiga snölägen oftast spars., N. I—II sällan
på bäckstr.

Lks. Lpm. Amerjokks klippstr. Bj.; Ned. Vapstsjöns
grusstr. flerst. S. Bj. — Jmt. Raukaselets grusstr. S. Ba.;
Rapstajaure Bj. bäckstr. genom grund snipm. spars.

Trifolium repens L.: Dikanäs Ba. härdv., ursprungl. in-
kommen med timotej; Henriksfjäll S. Ba. hårdv. i mängd;
Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst.; Bängnäs S. Ba. härdv.;
Stornäs S. Ba. flerst. i hardv.; Klimpen 8. n. Bj. timotejv.
ymn., flerst. i torrare hàrdv.; Batas S. Ba. härdv. spars.

T. pratense L.: Dikanäs Ba. härdv. enst., ursprungl. ink.
med timotej. I likhet med hvitklöfver säs den ingenstädes i
Äsele Lpms fjälltrakter.

Anthyllis Vulneraria L.: Klitberget S. Ba. smal afsats vid
foten af bergväggen enst. expl. tills. med Fragaria.

Oxycoccus palustris PERS. *microcarpus Turcz.: Stennäs
Ba. allm. i rism.; Kittelfjäll Ba. tufvor i starrm. spars.; Borka-
fjället N. Ba. starrm. med inträngande Sphagna; Lebbinjes-
njuonje S. Ba. tufvor i liten starrm.; Borka 6. Ba. ristufvor i
starrmyrk.; Svallgonäs n. Bj. rism. rikl.; Stalon Ba. förs.
grbjsk. spars., Sphagnum-täcke i kanten af krusdunm., vät
lös rism. rikl.; Klimpen n. Bj. hängm. fläckv. och spars. bland
Camptothecium nitens; Tjakkola Bj. liten rism. rikl.; Afvasjö
Ba. ristufvor i starrm.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. rism. — Jmt. Raukasele
Ba. rism. spars.

Myrtillus uliginosa (L.) Dres.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.;
Stennäs Ba. allm. i rism.; Stennäs—Bergsjön Ba. mossr. bjgrsk.
rikl.; Kittelfjäll Ba. svagt förs. grbjsk. pa jordt. block., m. gles
tallhed spars., grusásar (gamla tallbránnor) enst., tufvor i
starrm. rikl.; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn.
pa en sandbank enst.; Borkafjället NO. Ba. mossr. grbjsk.
spars., N. Ba. tufvor i starrm., mosskl. block i starrmyrk.;
Rissjön S. Bjgr. risig videbl. bjsk.; Lebbinjesnjuonje Ba.
tufvor i liten starrm.; Borka ö. Ba. ristufvor i starrmyrk.;
Fättjokks str. Bagr. rikl.; Fáttjaure n. Bj. örtr. bjsk. enst.,
Bagr. tufvor i starrmyrk. rikl., ristufvor i starrm.; Svallgonàs
n. Bj. rism. ymn.; Daunatjakko N. Bjgr. m. gles bjhed; Stalon
Ba. mossr. barrblsk. enst., fórs. grbjsk. spars., rism. rikl.;

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 101

Forsbergsberget S. Ba. brant blockur enst.; Svartsjöbäcken
Ba. på en myrstack; Grundfors Ba. mossr. grbjsk.; Klimpen n.
Bj. hängm. i mosstäcke fläckv. rikl.; Ransarán vid Tjäkkola
Bj. branta klippstr. (forsstr.); Tjakkola ö. Bj. flerst. i glesa
bjhedar pä torra grusäsar; Fasovardo ö. Bj. allm. i glesa bjhedar
på vindexp. torra grusäsar; Valdanjaure ö. Bj. rism.; Ailesvare
Bjgr. gräsenr. bjsk. rikl., 6. Bj. gles bjhed spars.; Korpàn vid
Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa spars., i mosstacke
närmast vattnet enst.—spars., låg grusbank med spr. viden
enst., klippstr. spars. och ster.; Borga S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn.
på sjöstr.

Kittelfjället S. I lafr. rished spars., rism. rikl., S. I—III
rikl.—ymn. i mossrikare rishedar, N. II svagt mossr. rished
rikl., Nardus-snipm. (hängm.) enst.; Borkatjället N. I mosslafr.
rished ymn., Ö. I mosslafr. rished; Daunatjäkko N. I--IV
allm. i fukt. rishedar; Marsbleriken I mosslafr. rished; Ris-
fjället S. III lafr. rished på starkt vindexp. grusås spars., S.
1V mosslafr. rished spars., S. V starkt mosslafr. rished spars.;
Marsfjället N. I—IV allm. och oftast spars. i mossr. och moss-
lafr. rishedar, N. I starkt lafr. och vindexp. rished enst. expi.,
N. I tidigt snöläge spars., N. IV koloniveg. pä flytjord enst.;
Saletjält V. I starkt lafr. rished spars.; Nieritjakko N. I allm.
i mossrikare rishedar; V. Fjällfjället N. I mossr. rished; Faso-
vardo N. I tidigt snöläge enst., N. I—III allm. i rishedar; Luk-
tjomtjuolta N. I allm. i rishedar.

Jmt. Raukasele Ba. rism. rikl.; Rapstajaure Bj. bäckstr.
genom grund snipm. spars., tufvor i starrmyrk.

M. nigra GILIB.: Stennäs—Bergsjön Ba. dom. i mossr.
bjgrsk.; Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk. rikl., gräsenr. bjgrsk. rikl.,
m. gles tallhed spars.; Borkafjället NO. Ba. dom. i mossr.
grbjsk., N. Ba. mosskl. block i starrmyrk.; Saxenvardo N. Ba.
mossr. grbjsk. rikl.; Rissjón S. Bjgr. gles risig videbl. bjsk.;
Fättjokks str. Bagr. rikl.; Fáttjaure n. Bj. örtr. bjsk. rikl.,
grüsenr. bjsk. ymn., »bjhed» pà stórre jordt. block rikl., brant
skifferur spars ; Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk.; Svallgonäs N.
Bj. dom. i mossr. bjsk., n. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge rikl.,
rism. rikl; Stalon Ba. fórs. grbjsk. spars., mossr. barrblsk.
dom., tufvor i grankäl enst.; Stalonviken Ba. dom. i mossr.
tallsk., mossr. barrblsk. rikl., mosskl. fläckar i tallhedar ymn.;
Stalonbückens blockstr. Ba.; Forsbergsberget S. Ba. större
jordt. afsats med gran och bjórk; St. Stalonberget S. Ba. ut-

102 ARKIV FOR BOTANIK. BAND ]2. w:o Il.

huggn. i örtr. grbjsk. pa bunden ur rikl.; Klitberget S. Ba.
örtr. grbjsk.; Gittstjallet N. Ba. glesa risr. grbj.—bjgrsk.
ymn.; Grundfors Ba. mossr. grbjsk.; Sagbäcken n. Bj. gräsenr.
bjsk.; Klimpen S. betad enr. bjgrsk. ymn., n. Bj. svagt Ortr.
bjsk. ymn.; Klimpberget 8. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge ymn.,
yppig örtr. bjsk. spars., svagt örtr. bjsk. ymn., glesare örtmatta
pa brant ur spars.; Ailesvare Bjgr. gräsenr. bjsk. spars., ö.
Bj. gles bjhed rikl.; Bätas S. Ba. gräsenr. grbjsk. rikl. äfven
på jordt. block, örtr. björkbl. vidsn.; Korpän vid Afvasjö Ba.
klippstr. enst. lágv. och ster.; Afvasjö Ba. dom. i svagt mossr.
grbjsk.

Kittelfjäll Ba. mer ursprungl. partier af en härdv.; Fätt-
jaure S. n. Bj. härdv. enst. (mager utsugen härdv., arten börjar
vandra in).

Kittelfjàllet S. I örtr. vidsn. pa bunden ur spars., rism.
rikl, S. II mossr. rishedar flerst. och. ymn.—dom., mosslafr.
rished ymn., svagt mossr. rished rikl, betesmark spars., S.
III mossr. rished, torr bunden ur; Borkafjállet N. I mosslafr.
rished ymn.; Daunatjäkko N. I—IV allm. i fukt. rishedar; Ó.
Vardofjaliet N. I allm. och ofta dom. i fukt. mossrikare ris-
hedar; Marsbleriken I mosslafr. rished; Risfjället allm. t. ex.
S. IV mosslafr. rished spars.; Marsfjället N. I—III flerst. i fukt.
rishedar; Saletjält I dom. i mossr. rished; Gittsfjället N. II
mossr. rished ymn., mosslafr. rished ymn., lafmossr. rished
spars. och oftast 1—3 cm; Nieritjàkko N. I allm. i fukt. ris-
hedar; V. Fjällfjället I mossr. rished; Dorrompiken N. II stor-
blockig ur på jordt. block; Fasovardo N. I—III mossrikare
rishedar, N. I tidigt snöläge fläckv. enst. och dvärgv.

Jmt. Raukasele Ba. gräsenr. bjsk. rikl., örtr. bjsk.; Rap-
stajaure Bj. tufvor i starrmyrk.

Vaccinium vitis idea L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.; Råg-
holmen S. Ba. alsnär enst.; Stennäs—Bergsjön Ba. mossr.
bjgrsk. rikl.; Kittelfjäll Ba. AR bjgrsk. rikl., gräsenr. bjgrsk.
rikl., m. eles tallhed spars.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str.
"t Borkafjället NO. Ba. mossr. grbjsk. spars., N. Ba.
mosskl. block i starrmyrk.; Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk.
spars.; Rissjón S. Bjgr. risig videbl. bjsk.; Fáttjokks str. Bagr.
rikl; Fättjaure n. Bj. örtr. bjsk. spars., gräsenr. bjsk. rikl.,
»bjhed » på större jordt. block rikl., Bagr. tufvor i kärrfräkenm.
(hàngm.)rikl., S. n. Bj. springor och afsatser rikl., brant skifferur
rikl.; Svallgonäs N. Bj. mossr. bjsk. rikl., n. Bj. gräsenr. bjsk.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 103

på hygge rikl., dynstr. spars.; Silisvardo S. Bj. gles örtr. bjsk.
(ungsk. pa bränna) ymn., flerst. i örtr. bjsk.; Stalon Ba. mossr.
barrblsk. spars., grankäl spars., förs. grbjsk. ymn.; Stalonviken
Ba. rikl. i tallhedar samt mossr. tall- och barrblsk.; Stalon-
bäckens blockstr. Ba.; Forsbergsberget S. Ba. större jordt.
afsats med gran och björk; St. Stalonberget S. Ba. ofta i mängd
på afsatser och blocksaml., rikl. pa uthuggn. i örtr. grbjsk. på
bunden ur, Ba. pà en myrstack; L. Stalonberget S. Ba. i mattor
pà jordt. block vid urens bas; Svartsjóbàcken Ba. pà ett par
myrstackar; Sägbäckens klippstr. n. Bj. enst.; Klimpen S.
betad enr. bjgrsk. ymn., n. Bj. svagt örtr. bjsk. rikl.; Klimp-
berget S. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge ymn., svagt örtr. bjsk.
ymn., afsatser spars.; Ransaran vid Tjakkola Bj. branta
klippstr. (forsstr.); Ailesvare ö. Bj. gles bjhed spars.; Batas
S. Ba. jordt. block i gräsenr. grbjsk.; Korpån vid Afvasjö
Ba. stenig och blockr. strandremsa spars.; Afvasjö Ba. svagt
mossr. grbjsk. spars.; Borga S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. pä
sjöstr. — Fättjaure S. n. Bj. härdv. spars. (mager utsugen
härdv., arten håller på att vandra in).

Kittelfjället S. I lafr. rished spars., S. III små blommande
tufvor i jordfyllda klippspringor; Borkafjället N. I mosslafr.
rished rikl.; Daunatjakko N. I—IV allm. i rishedar, N. V klipp-
springor enst.; Ö. Vardofjället N. I spr. i rishedar; Risfjället
S. II örtr. bäckstr. enst., S. IV mosslafr. rished spars., gräshed
med lafvar och mossor enst., klippspringor spars., S. V starkt
mosslafr. rished spars.; Marsfjället N. I—IV allm. i både moss-
och lafrikare rishedar rikl.—enst., N. IV koloniveg. på flytjord
enst.; Gittsfjället N. II mossr. rished spars., mosslafr. rished
spars., lafmossr. rished enst.; Nieritjàkko N. I allm. i fukt.
rishedar; V. Fjällfjället I mossr. rished; Fasovardo N. I—III
rishedar, N. I tidigt snöläge enst.

Jmt. Raukasele Ba. svagt örtr. bjsk.

Arctostaphylos uva ursi (L.) SPRENG.: Dikasj6n—Stennas
Ba. m. gles bjtallhed pà blockmark enst.; Forsbergsberget
5. Ba. stundom i stora mattor i smärre torra tallskogsbeständ
pà bunden ur; St. Stalonberget S. Ba. torra klippartier vid
foten af bergväggen kunna vara täckta af A. uva ursi med
rikl. inbl. Vaccinium; Ransaran vid Tjákkola Bj. branta klippstr.
(forsstr.) spars. tills. med Empetrum, Festuca ovina, renlaf
0. s. v.; Tjàkkola 6. Bj. glesa bjhedar på torra grusäsar spr.

104 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

och ofta rikl.; Fasovardo ö. Bj. glesa bjhedar på torra vindexp.
grusäsar spars.

Fasovardo N. I fläckv. och enst. i lafr. rished.

A. alpina (L.) SPRENG.: Kittelfjäll Ba. m. glesa vindöppna
tallhedar; Daunatjäkko N. Bjgr. m. gles vindexp. bjhed;
Tjakkola och Fasovardo ö. Bj. glesa bjhedar pä torra vindexp.
bjhedar vanl. spars.

Kittelfjallet S. I lafr. rished rikl., N. III jordt. block enst.
expl.; Borkafjället N. I mosslafr. rished rikl.; Ö. Vardofjället
N. I allm. i torrare rishedar; Marsbleriken I mosslafr. rished;
Risfjället S. III lafr. rished på starkt vindexp. grusås spars.,
S. IV nakna grusfläckar i rished spars.; Marsfjället N. I starkt
lafr. och vindexp. rished spars., N. II nakna grusfläckar i vind-
öppen rished; Saletjält V. I starkt lafr. rished rikl.; Gitts-
fjället S. II fläckv. och spars. i lafr. vindexp. rished; Nieri-
tjäkko och Doriesbako N. I m. spars. i rishedar; V. Fjällfjället
I—II fläckv. och spars. ilafmoss- och mosslafr. rishedar, O. I
liten torr grund rism. enst.; Fasovardo N. I—III fläckv. och
ej allm. i laf- och lafmossr. rishedar.

Lks. Lpm. Amervardo Bj. torrare rism. — Jmt. Rapsta-
jaure Bj. liten torr och grund rism. spars.

Andromeda polifolia L.: Dikasjön Ba. rism. rikl.; Stennäs
Ba. rism.; Kittelfjäll Ba. tufvor i starrm. rikl.; Borkafjället
N. Ba. starrm. med inträngande Sphagna; Borka 6. Ba. ris-
tufvor i starrmyrk.; Svallgonäs n. Bj. rism. rikl.; Stalon Ba.
våt lös rism. spars., öppnare ställen i förs. grbjsk. på Sphag-
num-täcke; invid Tjåkkola Bj. rism.; L. Stensjön Bj. rism.
spars.

Kittelfjället S. II Nardus-snipm. (hängm.) enst.; Borka-
fjället N. rism. strax ofvan Bjgr. enst.; Risfjället S. II bäckstr.
i Sphagnum-täcke spars.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjön Bj. tufvor i starrm. — Jmt.
Raukasele Ba. rism.

A. hypnoides L.: Fremsjokks str. ö. Bj. en liten koloni
mellan ett par större block; Korpån vid Afvasjö, N. Ba.
klippstr. enst.; Borgasjöns blockstr. (inundatstr.) vid Borga
S. Ba. enst. liten fläck bland låga Jungermannier.

Daunatjäkko N. III—V flerst. pa snölägen vanl. tills.
med S. herbacea, N. III liten rännil enst., N. V fukt. klipp-
springor spars.; Ö. Vardofjället N. I bäckstr. (klippstr.) rikl.,
fläckv. på öppna fukt. ställen i glesare rishedar; Kittelfjäl-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 105

let N. III brant ur på mosstäcke mellan blocken små kolo-
nier; Risfjället N. och S. I—V spr., t. ex. S. I—Ill spr. men
vanl. fläckv. och enst. på fukt. fläckar i glesa rishedar, $.
II—IV rännilar flerst., S. IV mosslafr. rished spars., S. IV
och II klippspringor spars.—enst., S. V snöläge tills. med
S. herbacea spars., V blocksaml. i fukt. mosstácke mellan
blocken tills. med S. herbacea spars., vindóppna grusmarker
med svagt mosslaftäcke spars.; Marsfjället N. I—V snölä-
gen och bäckstr. ofta tills. med S. herbacea vanl. spars.—enst.,
N. I—III öppnare fukt. ställen i rishedar äfven här ofta tills.
med S. herbacea, N. I och IV på mosstäcke i sma rännilar
spars.—enst.; Gittsfjället N. I—II snölägen och efter rännilar
flerst.; Dorrompiken N. II öppnare fläckar i mossr. rished
pa sluttn.; Fasovardo N. II—III flerst. på snölägen rikl.
—enst., N. III klippstr. rikl., smältvattensbäck i mosstäcke
spars.

Calluna vulgaris (S.) Sarısp.: Ragholmen i Dikasjon
S. Ba. alsnär enst.; Dikasjón—Stennás Ba. m. glesa bjtall
—tallbjhedar pa block- eller klippmark allm.; Stennäs Ba.
flerst. och ymn. i rism.; Kittelfjäll Ba. kanten af mossr. grbjsk.
(ut mot Vojmän) spars., svagt förs. grbjsk. äfven på jordt.
block, m. gles tallhed rikl., koloniveg. på vindöppna grus-
åsar (gamla tallbrännor) på fläckar med torftäcke, tufvor
i starrm. rikl.; Vojmän vid Kittelfjäll Ba. str. rikl., blockr.
forsstr. spars.; Rissjön S. Bjgr. m. gles videbl. och risig bjsk.
enst.; Stalon Ba. kanten af torrare barrsk. spars.; Stalonvi-
ken Ba. uthuggn. i och kanterna af tall- och barrblsk. ut
mot sjön; Forbergsberget S. Ba. blockur och afsatser enst.,
blockstr. och vidsn. på sjöstr. nedanför berget; Svartsjö-
bäckens utlopp Ba. tufvor i torr grund rism. rikl.; Grundfors
Ba. kanterna af och uthuggn. i mossr. grbjsk. flerst., stun-
dom pä tufvor i rism.; Kultsjöns str. nedanför L. Nassjo Ba.
i kanterna af grbjsk. rikl.; Klimpen på sjöstr. n. Bj. spars.
och växande i ruggar; Korpän vid Afvasjö N. Ba. stenig och
blockr. strandremsa enst., klippstr. enst. tufvor; Borga Ba.
rikl. på uthuggn. i och i kanterna af grbjsk. på torrare mark.,
myrk. spars., kanten af örtr. vidsn. på sjöstr. spars.; Suotme
på sjöstr. S. Ba. rikl. — Borga S. Ba. kanten af en hardv.,
fläckv. och enst. i liten sjöäng.

Kittelfjället S. I fukt. låga glesa vidsn. med B. nana
på tufvig mark rikl. och växande i mattor samt fläckv. be-

106 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o Il.

klädande blocken, S. I källdrag på glest bevuxen torf och grus
enst.; Borkafjället S. omedelbart ofvan Bjgr.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. torrare rism. — Jmt.
Rapstajaure Bj. ofta pä torra tufvor i starrmyrk., bäckstr.
genom grund snipm. enst.

Phyllodoce coerulea (L.) Bas.: Saxenvardo N. Ba. mossr.
grbjsk. fläckv. rikl. och helst väx. på mosskl. block; Kittel-
fjäll Ba. svagt förs. grbjsk. på jordt. block, m. glesa vind-
öppna tallhedar, ofta i myrk. tills. med Empetrum; Borka-
fjället N. Ba. mossklädda block i starrmyrk.; Fättjaure Bagr.
tufvor i starrmyrk. spars.; Daunatjákko N. Bjgr. m. gles
vindöppen bjhed; Fisktjärnbäckens str. N. ö. Ba. spars.;
Rapstenjokk Bj. ristufvor i starrm.; Rapstentjäkko Bj. stun-
dom i nägot förs. bjsk., myrk., ristufvor i smä starrm.; Korp-
an vid Afvasjö Ba.stenig och blockr. strandremsa enst., klippstr.
spars.

Kittelfjället S. I rism. rikl., S. I—II vanl. spars. i mossr.
rishedar, S. II mossr. rished rikl., mosslafr. rished pà starkt
vindexp. grusrygg, mosslafr. rished rikl.; Borkafjället N.
I mosslafr. rished rikl., Ó. I mossr. rished pä skarp sluttn.;
Daunatjäkko N. I—IV och spars. V spr. i rishedar, spars.
i Dryas-hedar o. s. v.; Ó. Vardofjället N. I allm. i rishedar;
Risfjället N. I—II och hógre upp rishedar och stundom torrare
bäckstr., S. I—IV mängenst. i vanl. mossrikare rishedar
rikl.—spars., S. IV gräshed med mossor och lafvar enst., S.
V starkt mosslafr. rished enst.; Marsfjället N. I—IV flerst.
men ej allm. i rishedar, N. I tidigt snöläge enst., N. IV koloni-
veg. pà flytjord enst.; Marsbleriken I mosslafr. rished rikl.;
Gittsfjället N. II mosslafr. rished rikl.; låga skifferbranter
pà Doriesjokks str. SO. I spars.; Preunttjäkko N. I—II allm.
i mossr. och mosslafr. rishedar; V. Fjällfjället I mossr. ris-
hed pà skarp sluttn. spars., II fláckv. och spars. i mossrikare
rishedar; Dorrompiken N. III öfversil. afsatser pà en brant
bergvägg rikl; Fasovardo N. I—III vanl. moss- och moss-
lafr. rishedar rikl.—spars., N. I rism. spars., N. III klippstr.
spars.; Luktjomtjuolta N. I flerst. i rishedar.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. bland Empetrum i gles svagt
örtr. grbjsk. med enst. tallar spars. — Jmt. Rapstajaure
Bj. myrk. spars.

Azalea procumbens L.: Dikasjöon—Stennäs Ba. m. glesa
bjtall- och tallbjhedar på blockmark fläckv. men flerst. på

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 107

fullt öppna ställen; Daunatjàkko N. Bjgr. m. gles vindóppen
bjhed; Nieritjäkko N. ö. Bj. torra grunda rismyrar och stun-
dom i glesa förs. bjsk. vanl. i sparsam mängd; Tjäkkola och
Fasovardo ö. Bj. fläckv. i glesa vindexp. bjhedar på torra
grusäsar flerst. och vanl. spars.

Kittelfjället S. II smätufvig rished spars. på toppen af
tufvorna, S. III jordt. block tills. med Arctostaph. alpina
enst. expl., S. strax ofvan Bjgr. smärre kolonier pa nakna
starkt vindexp. grusfläckar, S. I lafr. rished fläckv. och spars.;
Marsbleriken I fläckv. i mosslafr. rished; Risfjället N. II
(el. III) nakna grusfläckar tills. med June. trifidus, S. III
lafr. rished pä starkt vindexp. grusäs spars.; Marsfjället N.
I tidigt snöläge tills. med Phyllodoce enst., N. II fläckv. och
enst. i lafmossr. rished, nakna grusfläckar tills. med Arc-
tostaph. alpina; Nieritjakko N. I flàckv. i mossr. rished pa
torfbotten (näst. rism.); Preunttjakko N. I torr grund rism.
spars.; V. Fjàllfjàllet NO. I koloniveg. på torra rullstens-
äsar rikl.; Fasovardo N. II glesa kolonifläckar i laf- och laf-
mossr. rishedar pa grusiga vindexp. ställen vanl. spars.

Lks. Lpm. Amerjokks klippstr. S. Bj. flerst. och rikl.

Pyrola rotundifolia L.: Dikasjón Ba. örtr. bjsk.; Saxen-
vardo N. Ba. örtr. bjgrsk. enst.; Kittelfjället S. Bj. örtr. vidsn.
enst.; örtr. vidsn. på Borkajaures str. Ba.; Borka 6. Ba.
starrmyrk. enst.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn. i starrmyrk.,
bäckstr. genom bjgrsk.; Fättjaure n. Bj. örtr. bjsk. enst.,
Bagr. vidsn. enst., n. Bj. örtr. vidsn. spars.; Stalon V. Ba.
fukt. mossr. grsk., förs. grbjsk. spars.; Grundfors Ba. flerst.
i mossr. och örtr. grbjsk.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk.
pa hygge enst.; Rapstenjokk ö. Bj. örtr. bjsk. spars.; Korp-
an vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa enst.

Daunatjäkko N. spars. i vidsn. strax ofvan Bjgr.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. gles örtr. grbjsk. rikl.; Amer-
vardo S. Ba. källdrag i örtr. bjsk.

P. minor L.: Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk. enst.;
Kittelfjället Ba. örtr. bjgrsk. enst., gräsenr. bjgrsk. enst.,
S. 6. Bj. örtr. bjsk. enst.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars.;
Borkafjället N. Ba. bäckstr. genom mossr. grbjsk. enst., N.
Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt
örtr. bjgrsk. enst.; örtr. vidsn. pa Borkajaures str. Ba.; Borka
ö. Ba. ristufvor i starrmyrk.; Klinten Ba. örtr. bjgrsk. spars.;
Fättjaure n. Bj. örtr. bjsk. enst., gräsenr. bjsk. enst., Bagr.

108 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 1l.

-

tufvor i kärrfräkenm. (hängm.) enst.; Fättjokks str. Bagr.
enst.; Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk.; Svallgonäs N. Bj. mossr.
bjsk. spars.; Daunatjakko N. Bj. mossr. bjsk., örtr. vidsn.
på bäckstr.; Stalon Ba. grankäl enst., förs. grbjsk. enst.; L.
Stalonberget S. Ba. örtr. grbjsk. spars.; Sagbäckens grus-
och blockstr. n. Bj. enst.; Klimpen S. betad enr. bjgrsk. enst.,
n. Bj. svagt örtr. bjsk. enst., starrmyrk.; Klimpberget $.
Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge enst., yppig örtr. bjsk. enst., svagt
örtr. bjsk. spars., allm. men alltid i ringa individantal i órtr.
bjsk., lundd. pa bunden ur enst.; Rapstentjakko N. Bjgr.
snöläge enst. — Fättjaure S. n. Bj. härdv. enst.—spars.

Kittelfjället S. II svagt mossr. rished spars., betesmark
enst., glest örtr. vidsn, enst.; Ö. Vardofjället N. I snöläge
enst., örtr. vidsn. spars.; Risfjället S. II örtr. bäckstr. enst.;
V. Fjällfjället Ö. I fläckv. och enst. i mossr. rished på fukt.
sluttn., kanten af en liten snipm. (hängm.) enst.; Fasovardo
N. I tidigt snöläge 2 expl., örtr. vidsn. på bäckstr. enst., N.
II spars.—enst. pa ett par snölägen.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk. — Jmt.
Raukajaure N. Bj. örtr. vidsn. enst.

P. secunda L.: Stennäs Ba. mossr. grbjsk.; Saxenvardo
N. Ba. flerst. i mossr. grbjsk.; Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk.
enst., svagt förs. grbjsk. enst., m. gles tallhed enst.; Borka-
fjället N. Ba. bäckstr. genom mossr. grbjsk. spars., N. ö. Bj.
och Bjgr. svagt örtr. bjsk.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt
örtr. bjgrsk. enst., flerst. i örtr. grbjsk.; Stalon Ba. grankäl
spars., fukt. mossr. grsk., förs. grbjsk. enst.; St. Stalonberget
S. Ba. uthuggn. i órtr. grbjsk. på bunden ur enst.; L. Stalon-
berget S. Ba. órtr. grbjsk. spars.; Klimpberget S. Bj. svagt
örtr. bjsk. spars., flerst. i mindre yppiga örtr. bjsk.; Korpàn
vid Afvasjó N. Ba. stenig och blockr. strandremsa enst.;
Afvasjö Ba. örtr. grbjsk. spars.

Borkafjället N. enst. expl. i mossr. rished strax ofvan
Bjgr.

P. uniflora L.: Kittelfjäll Ba. órtr. bjgrsk. enst., svagt
förs. grbjsk. enst.; Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk. spars.;
Borkafjället NO. Ba. mossr. grbjsk. flàckv. rikl.; Lebbinjes-
njuonje S. Ba. risr. grbjsk. enst., mosstäcke kring en liten
kallkälla i örtr. grbjsk. enst.; Stalon Ba. grankäl enst., fukt.
mossr. grsk.; L. Stalonberget S. Ba. örtr. grbjsk. spars.; Klit-
berget S. Ba. örtr. grbjsk.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 109

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. gles örtr. grbjsk. rikl.

Empetrum nigrum L.: Stennäs—Bergsjön Ba. mossr.
bjgrsk. ymn.; Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk. ymn.; Kittel-
fjäll Ba. órtr. bjgrsk. spars., gräsenr. bjgrsk. rikl., svagt förs.
grbjsk. pà jordt. block, m. gles tallhed rikl., grusásar (gamla
tallbrännor) spars., myrk., tufvor i starrm. rikl.; Borkafjället
NO. Ba. mossr. grbjsk. rikl., N. Ba. mossklädda block 1 starr-
myrk.; Rissjón S. Bjgr. risig videbl. bjsk.; Lebbinjesnjuonje
S. Ba. tufvor 1 liten starrm.; Borka ö. Ba. ristufvor i starr-
myrk.; Fättjokks str. Bagr. rikl.; Fattjaure S. Bj. på sjöns
blockstr., n. Bj. gräsenr. bjsk. ymn., »bjhed» pà större jordt.
block, Bagr. tufvor i starrmyrk. rikl, ristufvor i starrm.;
Silisvardo S. Bj. órtr. bjsk.; Svallgonäs N. Bj. mossr. bjsk.
ymn., n. Bj. grásenr. bjsk. pà hygge rikl., rism. ymn., dynstr.
spars.; Daunatjakko N. Bjgr. m. gles vindexp. bjhed; Stalon
Ba. mossr. barrblsk. enst., fórs. grbjsk. spars.; Stalonviken
Ba. rikl. i tallhedar, mossr. tallsk. och mossr. barrblsk.; Sta-
lonbäckens blockstr. Ba. spars.; St. Stalonberget S. Ba. ut-
huggn. i örtr. grbjsk. pa bunden ur; L. Stalonberget S. Ba.
mattbildande pà jordt. block vid urens bas; Klitberget S.
Ba. afsatser och springor enst.; Grundfors Ba. mossr. grbjsk.;
Sagbacken n. Bj. gräsenr. bjsk.; Klimpen n. Bj. svagt örtr.
bjsk. rikl.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge rikl.,
svagt Ortr. bjsk. spars., afsatser spars.; Tjàkkola och Faso-
vardo 6. Bj. allm. i glesa bjhedar; Ransaran vid Tjákkola
Bj. branta klippstr. (forsstr.); Valdanjaure ö. Bj. rism.; Ailes-
vare ö. Bj. gles bjhed rikl.; Batas S. Ba. gräsenr. grbjsk. spars.
äfven pà jordt. block; Korpàn vid Afvasjö N. Ba. stenig
och blockr. strandremsa spars., klippstr. enst. — Kittelfjäll
Ba. mer ursprungl. partier af en härdv. enst.; Fattjaure S.
n. Bj. hàrdv. spars. (mager, utsugen härdv.; arten häller
på att vandra in).

Kittelfjället S. I mossr. rished, lafr. rished ymn., rism.
rikl., S. II svagt mossr. rished rikl., mosslafr. rished ymn.;
Borkafjället N. I mosslafr. rished ymn., torr grund rism.
rikL, Ö. I mossr. rished; Daunatjäkko N. I—IV och spars.
V ris- och Dryas-hedar; Ö. Vardofjället N. I klippstr. spars.,
allm. i rishedar; Risfjället N. och S. I—IV allm. i både moss-
och lafrikare rishedar ymn.—spars., S. IV gräshed med mossor
och lafvar enst., mosslafr. rished rikl., S. V starkt mosslafr.
rished spars.; Marsbleriken I rism. rikl., mosslafr. rished;

110 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Marsfjället N. I—IV allm. irishedar, N. I tidigt snöläge spars.,
N. IV koloniveg. pa flytjord. spars.; Saletjält V. I starkt
lafr. rished ymn.; Gittsfjället N. II snöläge dvärgv. och spars.,
mossr. rished spars., mosslafr. rished rikl., lafmossr. rished
rikl.; Nieritjakko N. I torr grund rism. spars., allm. i rishedar;
V. Fjällfjället I mossr. rished rikl.; Fasovardo N. I—III allm.
i lafr., lafmossr., mosslafr. och mossr. rishedar vanl. ymn.
—spars.

Jmt. Raukasele Ba. rism. spars.; Rapstajaure Bj. tufvor
i starrmyrk.

Montia fontana L. *lamprosperma (CHAmM.): Dikanäs Ba.
backstr. i mängd; Henriksfjall Ba. rikl. pa Vojmans inundatstr.,
pa naken torf i smärre kallkällor; Kittelfjäll Ba. blottad
torf i liten starrm. spars., i smärre källdrag och efter käll-
backar och sma rännilar flerst. i mängd; Lebbinjesnjuonje
S. Ba. gles koloniveg. i ett kalldrag; Borka Ba. kalldrag pa
torfbotten rikl.; Fattjaure n. Bj. kalldrag rikl.; Stalon Ba.
rikl. pa öppen torf i dikad starrmyrk.; Grundfors Ba. i Phi-
lonotis-tacke i större kallkalla rikl.,efter en mindre källbäck
ymn.; Klimpen n. Bj. liten källbäck med torfbotten spars.,
källdrag pa upptrampad dy enst., i utflödet af en kallkälla
rikl.; Afvasjö Ba. källdrag i mosstäcke.

Henriksfjall Ba. dyiga upptrampade ställen a gangstigar
flerst.; Borka—Ned. Fattjaure Ba. i mängd pa öppen upp-
trampad torf, dar ett kalldrag silar öfver gangstigen; Sta-
lon Ba. diken med källvatten spars.; Borga Ba. fukt. dyiga
ställen pa en gangstig rikl.

Marsfjallet N. I liten uttorkad pöl med lerbotten rikl.
och ster.

Jmt. Rapstajaure Bj. källdrag pa torfbotten i mängd.

Polygonum viviparum L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.; Rag-
holmen S. Ba. alsnar enst.; Vojman vid Kittelfjall Ba. str.
rikl., örtr. vidsn. pa en sandbank spars.; Borka 6. Ba. ris-
tufvor i starrmyrk.; Fattjokks str. Bagr. spars.; Klinten Ba.
örtr. vidsn. i starrmyrk.; Fattjaure n. Bj. gräsenr. bjsk. enst.,
Bagr. tufvor i starrmyrk. spars., liten hangm. spars., bläsenem.
(hängm.) spars., tufvor i kärrfräkenm. (hängm.) rikl., liten
källbäck med torfbotten enst., större kalldrag pa torfbotten
enst.; Silisvardo S. Bj. órtr. bjsk. enst.; Daunatjakko N. Bj.
bäckstr., örtr. vidsn. på bäckstr.; Stalon Ba. dikad starrmyrk.
spars.; Löfberg S. Bagr. vidsn. på sjöstr.; Sagbackens utlopp

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 111

n. Bj. glesa vidsn. på sjöstr., bäckens klippstr. spars., grus-
och blockstr. enst.; örtr. vidsn. på Saxåns str. Bj. och n. Bj.;
Klimpen n. Bj. svagt örtr. bjsk. enst., dikad starrmyrk.,
hängmyrk., fläckv. och spars. i hängm. med dom. C. filiformis;
Klimpberget S. Bj. yppig örtr. bjsk. enst., svagt örtr. bjsk.
enst., blásenem. (hängm.) spars., lundd. på källr. bunden
ur enst., jordfylida klippspringor enst., fukt.—öfversilade
afsatser spars.; Rapstenjokk Bj. källbäck spars.; Rapsten-
tjakko NV. Bjgr. glesa vidsn. pa bäckstr., N. Bjgr. flerst.
och spars.—enst. på sndlagen; Ransaran vid Tjäkkola Bj.
grusstr., branta klippstr. (forsstr.); Korpán vid Afvasjö N.
Ba. stenig och blockr. strandremsa rikl., låg grusbank med
spr. viden spars., klippstr. spars., ofta i mosstäcke närmast
vattnet; Afvasjö N. Ba. gles örtr. grbjsk. spars., liten
hängm. enst.; Borga S. Ba. på blockstr. (inundatstr.), örtr.
vidsn. pà sjöstr.

Dikanäs Ba. härdv.; Kittelfjäll S. Ba. härdv. rikl.; Fätt-
jaure S. n. Bj. härdv. flerst. och spars.—ymn.; Bängnäs S.
Ba. hárdv.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng rikl.; Grund-
fors Ba. härdv.; Klimpen 8. n. Bj. ängskaflev. på torfbotten
enst., hárdv. spars.—enst.; Saxáns utflopp n. Bj. bäckäng
spars.; Nieritjàkko N. ö. Bj. rengärde spars.; Bátas S. Ba.
hárdv.; Korpàn vid Afvasjö Ba. liten bäckäng spars.

Kittelfjàllet S. I rism. enst., örtr. vidsn. på bunden ur
enst., S. II mosslafr. rished spars., svagt mossr. rished spars.,
betesmarker spars.—rikl., glesa örtr. vidsn. spars., Nardus-
snipm. (hängm.) spars., S. III torr bunden ur, klippspringor
spars., springor och afsatser enst., S. I—III allm. i vidsn.;
Borkafjület Ö. I liten klippveg. omgifven af rished spars.:
Daunatjakko N. I—V allm. t. ex. III örtmatta i rätt bred
sänka ymn., V skifferbranter med talr. ras spars., V skifferur
i fukt. mosstäcke rikl; Ö. Vardofjället N. I órtr. bäckstr.
spars., flerst. i vidsn.; Risfjället N. och S. I—V allm., t. ex.
N. I—II órtr. vidsn. flerst., S. IV mosslafr. rished spars.,
S. IV—V gräshedar med mossor och lafvar vanl. enst., V
grusiga bückstr. spars.; Marsfjället N. I—V mängenst., t. ex.
I—IV allm. i fukt. mossr. och stundom mosslafr. rishedar
samt på bäckstr., ofta rikl. på tidiga snölägen, N. IV koloni-
veg. pa flytjord spars.; Gittsfjället N. I—II spr. i mossr. ris-
hedar på fukt. sluttn., ofta på bäckstr.; Nieritjäkko och Do-
riesbako N. I allm. i fukt. mossrikare rishedar, flerst. på báckstr.;

112 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Preunttjakko N. I—II allm. i mossr. rishedar, tidiga snölä-
gen pä leriga sluttn., N. II brant skifferur nedanför större
snöfläckar; V. Fjällfjället I mossr. rished, N. I örtr. bäckstr.,
SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.) enst., N. II glesa örtr.
vidsn.; Fasovardo N. I—III allm. på snölägen, N. I snipm.
(hängm.) spars., källdrag i myrk. enst., N. III klippstr. spars.;
Luktjomtjuolta N. I vidsn., mossr. rishedar och ofta pä
tidiga snölägen.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjön Bj. vidsn. — Jmt. Raukaselets
str. S. Ba.; Raukajaure Bj. snipm. spars.; Rapstajaure Bj.
snipm.; Gellinjakkjaure Bj. örtr. bäckstr., mindre starrm.
och kanten af större torrare starrm.

P. aviculare L.: Dikanäs Ba. timotejv. ymn., härdv.;
Fättjaure S. n. Bj. flerst, i timotejv. enst.—spars.; gangstig
invid Borka Ba.; Stalon S. Ba. timotejv. rikl.; Bångnäs Ba. på
gärdsplanen, kreatursstigar rikl.; Grundfors Ba. pà gärds-
planen; Stornàs S. Ba. kring husen; Klimpen 8. n. Bj. timotejv.
rikl., kreatursstig ymn., pa gàrdsplaner; Batas S. Ba. fläckv.
kring husen. — Lks. Lpm. Skalmodal Ba. kring husen.

P. Convolvulus L.: Stalon S. Ba. kornäker enst., potatis-
äkr. spars., ragaker enst., timotejv. rikl. ss. rest från ragaker;
Bängnäs S. Ba. kornäker enst.

Rumex domesticus Hn.: Dikanäs Ba. timotejv. spars.,
härdv.; Stennás Ba. härdv. närmast husen; Henriksfjäll Ba.
härdv.; Fáttjaure S. n. Bj. timotejv. enst.; Stalon S. Ba. äker-
renar och kring husen; Bàngnàs 8. Ba. kring husen; Klimpen
S. n. Bj. hafreåker enst., timotejv. spars., ängskalflev. på torf-
botten enst., hårdv. enst., kreatursstig enst.; Tjåkkola Bj. på
hästgödsel kring stallarna enst.; Båtas S. Ba. fläckv. kring
husen, hårdv. — Lks. Lpm. Skalmodal Ba. kring husen enst.

R. acetosa L.: Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk. enst., m. gles
tallhed enst., grusåsar (gamla tallbrännor) lågv. och enst.,
S. ö. Bj. örtr. bjsk. var., S. Ba. lundd. på bäckstr. spars. var.;
Vojmän vid Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn. på en sand-
bank enst.; Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk. enst.; Borka-
fjället NO. Ba. mossr. grbjsk. enst.; Lebbinjesnjuonje S. Ba.
rännil genom örtr. bjgrsk. enst. var.; Fättjokks str. Bagr.
spars.; Silisvardo S. Bj. gles örtr. bjsk. (ungsk. på bränna)
spars. var., yppiga Ortr. bjsk. pa fukt. sluttn. flerst. i regel
typ. var., örtmatta pa källr. blockur rikl. var.; Svallgonäs
N. Bj. mossr. bjsk. spars.; Daunatjäkko N. Bj. örtr. vidsn.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 113

på bäckstr.; Stalon Ba. förs. grbjsk. enst., örtr. grbjsk.; L.
Stalonberget S. Ba. ett par källr. gläntor i örtr. grsk. spars.—
rikl. var.; Klitberget S. Ba. órtmattor pa brant blockur spars.
var., örtr. grsk. pa bunden ur; Svartsjöbäcken Ba. pà en myr-
stack; Grundfors Ba. liten källbäck i mosstäcke enst.; Sag-
bäckens utlopp n. Bj. gräsenr. bjsk. enst., glesa vidsn. pä
sjöstr.; Klimpen S. betad enr. bjgrsk. spars., n. Bj. svagt örtr.
bjsk. enst., starrmyrk.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk. på
hygge enst., örtr. bjsk. pà fukt. sluttn. flerst. och vanl. typ.
var. enst.—spars., allm. i lundd. pà bunden ur var. vanl. spars.,
bredare afsats spars., örtmattor pa brant blockur rikl.—spars.
var.; Rapstentjakko N. 6. Bj. snöläge spars., N. Bjgr. på tre
snölägen spars.; Tjakkola Bj. vidsn.; Rissjón S. Bjgr. örtr.
bäckstr. bade var. och hufvudf.; Korpän vid Afvasjö Ba. läg
grusbank med spr. viden enst.; Afvasjö N. Ba. gles örtr. grbjsk.

Dikanäs Ba. hàrdv.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv. spars.—
enst., härdv. allm. och vanl. spars.; Bängnäs S. Ba. härdv.;
Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng spars.; Grundfors Ba.
härdv.; Klimpen S. n., Bj. ängskaflev. på torfbotten spars.,
härdv. flerst. och spars.—rikl.; Nieritjakko N. ö. Bj. rengärde
spars.; Tjakkola Bj. pa hästgödsel kring stallarna rikl.; Bätas
S. Ba. härdv.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bunden ur spars., rism.
enst., S. II glesa örtr. vidsn. spars., brant bunden ur mellan
blocken flerst. och spars., örtr. bäckstr. (klippstr.), örtmatta
i uttork. bäckränna spars., S. III fukt. springor och afsatser
enst. (1—1,5 dm hög), brant bunden ur ymn.; Daunatjakko
N. I—II flerst. i örtr. vidsn., örtmatta i rätt bred sänka spars.
var.; Ö. Vardofjället N. I. fuktigare fläckar i starkt mossr. ris-
hed enst.; Risfjället S. II örtr. bäckstr. spars., S. IV klipp-
springor enst. fingerhöga expl.; Marsfjället N. I tidigt snöläge
enst., N. I—II rätt spr. i örtr. vidsn. spars.—enst.; Sale-
tjàlt V. I örtr. backstr.; låga skifferbranter pa Doriesjokks
str. SO. I rikl.; Preunttjakko N. I snöläge på lerig sluttn. spars.,
allm. i örtr. vidsn., N. I—II örtr. bäckstr.; V. Fjällfjället I
mossr. rished pä fukt. sluttn. enst.; Dorrompiken N. III öfver-
sil. grusiga och làngslutt. str. af smábückar och rännilar spars.;
Fasovardo N. I—IIl flerst. på tidiga snölägen oftast spars.,
N. III klippstr. enst. dvärgv. expl.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pà sydlid

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 11. 8

114 ARKIV FOR BOTANIK. BAND PP. w:o ll.

var.; Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. var. — Jmt. Rapstajaure
Bj. snöläge med S. herbacea enst.

Efter hvad jag kunnat finna, äro R. arifolius’ kännetecken
(åtminstone i våra sydl. lappmarker och väster därom liggande
delar af Norge) allt för vacklande, för att den skulle kunna
betraktas som art. Såväl bladens storlek och bredd som fruk-
tens färg variera i oändlighet efter markens närings- och fuk-
tighetshalt samt ståndortens grad af beskuggning. Under
namn af v. arifolia (var.) upptagas här de mest bredbladiga
formerna med ljusare och mattare frukter. De uppträda oftast
i yppiga örtrika björkskogar, lunddälder och i örtmattor på
blockur.

R. acetosella L.: Låga sydbranter invid Fättjaure n. Bj.
springor och afsatser enst.; St. Stalonberget S. Ba. allm. och
rikl. på afsatser dels vid foten af dels högt uppe på den tvär-
branta bergväggen, uthuggn. i örtr. grbjsk. pa bunden ur spars.;
Sågbäckens utlopp i Kultsjön S. n. Bj. grusiga inundatstr.
talr. expl. på en mindre fläck, oftast typ. f. integrifolia WALLR.;

Dikanäs Ba. hårdv. och kring husen; Kittelfjäll S. Ba.
kring husen; Fättjaure S. n. Bj. timotejv. spars.—enst., hárdv.;
Borka—Ned.Fattjaure Ba. på en gängstig; Stalon S. Ba.
kornaker enst., ragaker enst.; Stalonsjón Ba. trampad gräsvall
kring bátplatsen flàckv. och spars., grustag spars.; Stalon-
viken Ba. koloniveg. pa en gammal tjärdal spars.; Bängnäs
Ba. torr betesmark pa sydsluttn.; Bángnàs— Klitberget Ba.
kreatursstigar spars.; Grundfors Ba. hàrdv. och kring husen;
Klimpen S. Bj. timotejv. enst.—ymn., ängskaflev. enst.;
Tjakkola Bj. pa hästgödsel kring stallarna rikl., därifrän spri-
dande sig till torra öppna grusmarker efter Ransaràn; Bätas
S. Ba. hardv. — Lks. Lpm. Skalmodal Ba. kring husen. —
Jmt Raukasele Ba. härdv.

Oxyria digyna (L.) Hirr.: Kittelfjäll Ba. blottad torf i
liten starrm. spars.; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. blockr. forsstr.
rikl.; Vojmàns str. invid Borka Ba. enst.; Fáttjokks inundatstr.
Bagr. spars.; flerst. pa Fättjaures blockstr. S. Bj.; Sagbäckens
utlopp n. Bj. på Kultsjöns grusiga inundatstr. enst., bäckens
grus- och blockstr. i själfva bäckkanten rikl.; Ransarán vid
Tjakkola Bj. grusstr., branta klippstr. (forsstr.); Korpän vid
Afvasjö N. Ba. stenig och blockr. strandremsa rikl., låg grus-
bank med spr. viden spars. — Invid vintervägen v. om Borka
Ba. enst. expl.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 115

Kittelfjället S. I på fukt. mosskl. block, S. II brant ur
mellan blocken enst., mossklädda block i en rännil, örtr. bäckstr.
(klippstr.), S. III klippspringor rikl., fukt. springor och af-
satser spars., brant bunden ur spars.; Vallintjuolta S. I bäckstr.
i mängd; Daunatjakko N. I—V, t. ex. I snöläge tills. med
R. nivalis spars., III örtmatta i rätt bred sänka rikl., V skiffer-
branter med talr. ras spars., skifferbr. i fukt. mosstäcke rikl.,
skifferur i fukt. mosstäcke rikl.; Ö. Vardofjället N. I örtr.
bäckstr. i stora ruggar närmast vattenlinjen; Risfjället S. och
N. I—V allm., t. ex. S. I—V allm. och ofta rikl. på bäckstr.,
vanl. spars.—rikl. pa snölägen, N. I—II (och högre upp) bäck-
str., S. IV fukt. klippspringor spars., V blocksaml. i fukt.
mosstäcke mellan blocken spars.; Marsfjället N. I—V allm.
på bäckstr. och snölägen; Gittsfjället N. I bäckstr. spars.; låga
skifferbranter pa Doriesjokks str. SO. I ymn.; Preunttjakko
N. I—II bäckstr. allm., N. II brant skifferur nedanför större
snöfläckar ymn., lagt klipparti (skiffer) nedom en snöfläck
ymn.; V. Fjällfjället N. II glesa örtr. vidsn., Ö. I órtr. bäckstr.
rikl.; Dorrompiken N. III öfversil. grusiga och langslutt. str.
af smäbäckar och rännilar rikl.; Fasovardo N. I—III allm.
och rikl.—spars. pa snölägen och bäckstr.; Luktjomtjuolta
N. I bäckstr. flerst.

Lks. Lpm. Amerjokks klippstr. Bj.; Ned. Vapstsjön Bj.
bäckstr. — Jmt. Rapstajaure Bj. bäckstr. genom grund snipm.
spars.; Gellinjakkjaure Bj. bäckstr. enst.

Daphne Mezereum L.: Dikasjón Ba. örtr. bjsk. enst.;
Kittelfjället S. 6. Bj. örtr. bjsk. enst.; Borkafjället NO. Ba.
örtr. grbjsk. en 6,5 dm hög buske; Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk.
på brant sluttn. enst. expl.; Guortajokk Bj. örtr. bjsk. enst.
intill 6—7 dm; Stalonbäckens blockstr. Ba. några fà 4—5 dm
höga buskar; Bängnäs S. Ba., Stornäs Ba. och Löfberg Bagr.
enl. uppg. af befolkn.; Grundfors S. Ba. örtr. grbjsk. enst.
1—2 dm; Sagbacken n. Bj. örtr. bjsk. en 13 dm hög buske
diam. (2 dm ofvan marken) 2,7 cm; Klimpberget S. Bj. spr.
i yppiga örtr. bjsk. men alltid i enst. expl., flerst. i lundd. på
bunden ur enst. och vanl. < 4 dm, bredare jordt. afsatser
enst. 2—3 dm, örtmattor pä brant ur enst. vanl. 2—3 dm mer
sällan 4 dm;

Lks. Lpm. Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. spars. intill
8 dm hög. — Jmt. Sannaren—Raukasele S. Ba. glest ställe i
örtr. grbjsk. 2 små buskar; Raukajaure S. Bj. örtr. bjsk. få
buskar.

116 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Urtica dioica L. v. glabra HN. : Silisvardo S. Bj. örtmattor
på brant källr. blockur rikl.; Forsbergsberget S. Ba. blockur
fläckv. ymn.; L. Stalonberget S. Ba. örtmattor på brant
blockur rikl.; Klitberget S. Ba. afsatser och brant blockur
spars., stundom inne i almlundarna; Klimpberget S. Bj. bland
häggbuskar på brant ur ej spars., flerst. i lundd. på brant ur
vanl. fläckv. och spars.;

Kittelfjäll S. Ba. kring stenhögar i kanten af härdv. inne
i byn spars.

Jmt. Sannaren—Raukasele Ba. bäckstr. genom örtr.
grbjsk. på sydlid.

Denna form äger en vidstr. utbredn. i Lapplands och Nord-
norges fjälltrakter. I »Norges arktiske flora» anföres den som
f. nemoralis NORM., och samma betecknande namn användes
äfven i OvE Daur's »Bot. undersok.i Helgeland». Att SIMMONS
(16) nybeskrifvit densamma (v. Sondenii) beror på bristande
litteraturkännedom.

Ulmus montana WitH.: L. Stalonberget S. Ba. två busk-
formigt grenade träd på brant blockur; Klitberget S. Ba. ett
50-tal oftast trädlika och flerstammiga almar pa brant blockur;
uppgafs af befolkn. växa på Forsbergsberget, men kunde trots
längvarigt sökande ej äterfinnas, hvarför den väl far anses
vara försvunnen frän denna lokal, som erbjuder liknande ständ-
orter som L. Stalon- och Klitberget; uppg. om dess förekomst
vid byn Kittelfjäll beror på ett misstag.

Chenopodium album L.: Dikanäs Ba. kornäker spars., på
en gårdsplan; Stalon S. Ba. rågåker enst., kornäker spars.,
potatisäker spars., jämte Spergula arvensis det besvärligaste
ogräset i ett par andra korn- och potatisákrar på brant syd-
sluttn., timotejv. rikl. (rest fran ragaker); Klimpen S&S. n. Bj.
timotejv. enst.

Populus tremula L.: Dikanäs Ba. intill I m höga buskar;
enl. uppg. af befolkn. finnas aspar af dimens. 6—7 m X 1,5
dm på södra sidan af Dikasjön Ba.; Stennäs Ba. fukt. mossr.
grbjsk. ett träd 14 m X 2,5 dm, mossr. grbjsk. på sydlid
flera aspträd de stórsta c. 10 m X nàra 2 dm., uthuggn. i mossr.
grbjsk. och bjgrsk. pà torra steniga sydsluttn. 1—2 m hóga
aspbuskar i mängd mer spars. träd intill 5—6 m X 0,7—
0,8 dm; Stennäs—Bergsjön Ba. vanl. endast 2—5 dm höga
aspbuskar efter gángstigar genom grbj- och bjgrsk., Kittel-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 117

fjället S. ö. Bj. örtr. bjsk. ej spars. 2—5 dm, genom afverkn.
glesnad örtr. bjsk. smábuskar (helst väx. i enruggar) g. rikl.;
läga sydbranter invid Fättjaure n. Bj. afsatser enst. 5 dm
höga buskar, brant skifferur spr. vanl 5 dm höga buskar,
en grupp nágot hógre buskar (intill 3 m x 2,5 em) voro till
största delen bortfrusna el. ägde endast nägra fà lefv. skott;
Silisvardo S. Bj. gräsenr. bjsk. enst. 2—3 dm höga buskar;
Forsbergsberget S. Ba. blockur vid foten af bergvággen grup-
per el. t. o. m. smá dungar af vanl. 6—8 m höga träd; Har-
forsen i Storån Ba. spr. större trädf. aspar i gles bjsk. pa brant
nordsluttn.; L. Stalonberget S. Ba. öfre kanten af bergväggen
i mängd; Grundfors Ba. örtr. grbjsk. enst. små buskar; Grund-
fors och Stornäs Ba. 1—1,5 m höga buskar; Tjuppsvardo
V. spr. buskar el. stundom träd intill c. 10—11 m X nära
2 dm, aspar af likn. dimens. strax v. om Stornäs (enl. betolkn.);
Löfberg S. Bagr. ett mindre träd inne i byn; saknas helt i
Klimpen n. Bj. och på sydsidan af Klimpberget; str. af nedre
Durrjenjokk n. Bj. 3—6 dm höga buskar; Tjåkkola Bj. gles
grüsenr. bjsk. på sandig sv.-sluttn. 0,5—1.5 dm; Ailesvare
6. Bj. bjhed på toppen af en kulle spr. 2 sällan 3—4 dm höga
buskar; Borga S. Ba. kanten af örtr. graalbl. vidsn. på sjöstr.
enst. c. 1 m hóga buskar.

Borkafjället I glesare ställen i låga »björksnär» på brant
ostsluttn., nedligg. endast 1—3 dm höga aspbuskar i stor
mängd, stam nedtill ända till 2 cm. i diam., blad vanl. 26X
30 mm, bredden alltså större än längden.

Jmt. Raukasele S. Ba. björkskogskanten ut mot selet
enst. I m höga buskar.

Salix pentandra L.: Stalon Ba. vidsn. i myrk. enst. ster.
buskar.

S. caprea L.: Dikanäs Ba.; Kittelfjället Ba. örtr. bjgrsk.
enst. buskar, S. n. Bj. örtr. bjsk. stora buskar el. små träd;
Borkafjället NO. Ba. stundom i mossr. grbjsk., N. Ba. bäckstr.
genom grbjsk.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk.;
Fättjokks str. Bagr. enst. expl. flerst.; Silisvardo S. Bj. yppig
örtr. bjsk.; Daunatjákko N. Bj. örtr. bjsk.; Forsbergsberget
S. Ba. blockur. enst. och ofta i trädform; Stalon Ba. grankäl
enst. 4—6 m höga träd, förs. grbjsk. enst. höga buskar el.
små träd 6—8 m; St. Stalonberget S. Ba. örtr. grbjsk. på bun-
den ur rikl. höga buskar el. träd; Stalonviken Ba. tallhed
på sluttn. enst. träd, mossr. tallsk. enst. buskar el. små träd;

118 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Harforsen i Storån Ba. gles bjsk. på nordsluttn. träd; L. Sta-
lonberget S. Ba. örtr. grbjsk. flerst. och enst.; Klitberget S.
Ba. en och annan hógv. S. caprea pà brant blockur; Grund-
fors Ba. flerst. i órtr. och mossr. grbjsk.; Sagbackens grus-
och blockstr. n. Bj. spars. buskar; Klimpberget S. Bj. brant
blockur träd, yppig örtr. bjsk. enst. trád och buskar, svagt
örtr. bjsk. enst. buskar, allm. i örtr. bjsk. i regel trädformig
och 4—10 m x ànda till 2—3 dm, i yppig örtr. bjsk. uppmättes
ett träd af dimens. 9 m X 3,3 dm, allm. och enst.—spars.
i lundd. pà bunden ur oftast träd intill 7—10 m x 1,5—2
dm.

Lks. Lpm. Amervardo Ba. lundd. bjsk. på sydlid. —
Jmt. Raukasele Ba. órtr. bjsk.

S. myrtilloides L.: Svallgonàs n. Bj. fuktigare partier
af en rism. hufvudsakl. pà ristufvorna rikl.

S. Lapponum L.: Dikanäs Ba.; Kittelfjäll Ba. fläckv.
i dikad starrm.; Borkafjället N. Ba. starrmyrk.; Klinten Ba.
örtr. vidsn. i starrmyrk. rikl.; allm. kring Fättjaure, Bagr.
ristufvor i starrm.; Rissjön S. Bjgr. vidsn. i myrk. i mängd,
gles risig videbl. bjsk.; Svallgonäs n. Bj. vidsn. med B. nana
i rismyrk. dom.; Daunatjakko N. Bj. kring källdrag i gles
örtr. bjsk., örtr. vidsn. pa backstr.; Stalon Ba. rism. rikl.;
Stalonviken Ba. vidsn., förs. bjsk. rikl., mossr. barrblsk. en och
annan buske; Harforsen (Storan) Ba. källdrag enst.; L. Stalon-
berget S. Ba. källdrag i glänta i örtr. grsk. enst.; Klitberget
S. Ba. afsatser och springor enst.; vidsn. på str. af Vuollelite
Ba.; Sågbäckens utlopp n. Bj. på Kultsjöns grusiga inundatstr.
enst. endast 1 dm höga buskar; Klimpen n. Bj. täta vidsn.
på sjöstr. dom., myrar och myrk., hängm. med dom. C. fili-
formis; Rapstentjakko NV. .Bjgr. glesa vidsn. på bäckstr.
rikl.; Gittsfjället SV. ö. Bj. ofta fläckv. och glest väx. i starrm.;
Batas S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn.; Korpan vid Afvasjö Ba.
läg grusbank med spr. viden enst., klippstr. enst. ster. 1 dm
höga buskar; Afvasjö "Ba. liten hängm., rännil genom örtr.
grbjsk.; Borga S. Ba. örtr. gråalbl. vidsn. på sjöstr. — Stalon
Ba. kring stenhögar i fukt. hårdvallsk. enst.; Afvasjö N. Ba.
gruppvis i fukt. betesmark på sluttn.

Kittelfjället S. I glesa vidsn. med B. nana dom., glesa
vidsn. tills. med S. glauca, rism. tills. med B. nana rikl., S. II
vidsn. i myrk.; på Daunatjåkko N. sågs arten ej ofvan Bjgr.;
Ö. Vardofjället N. går i regel ej ofvan Bjgr.; Gittsfjället SV.

-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 119

I vidsn. tills. med S. glauca; pa Nieritjakko, Doriesbako och
Preunttjàkko N. anträffades arten stundom strax ofvan Bjgr.;
V. Fjällfjället SO. örtr. vidsn. tills. med S. glauca strax ofvan
Bjgr., I ofta i mängd i myrk.

Jmt. Raukasele Ba. str., ymn.—rikl. i yppiga örtr. vidsn.
pà sjóstr., glesa vidsn. i rismyrk. ymn.; Rapstajaure Bj. dom.
i vidsn. nedanfór ett snöläge, ofta 1 starrm. med dom. C. v.
juncella; Gellinjakkjaure Bj. allm. och ofta ymn.—rikl. i vidsn.,
stundom 1 starrm.

S. lanata S.: Vojmäns str. nära utloppet i Dikasjön Ba.
flerst.; str. af Vojmàn mellan Bergsjön och Henriksfjäll Ba.
mängenst.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn.
pà en sandbank rikl.; Borkajaures blockstr. Ba.; Klinten Ba.
glesa örtr. vidsn. pa bäckstr. rikl.; Fáttjokks inundatstr. Bagr.
enst.; allm. kring Fättjaure Bj.; Daunatjakko N. Bj. örtr.
vidsn. på bäckstr.; Rissjön S. Bjgr. vidsn., m. gles risig bjsk.
spars.; Löfberg Bagr. pa Kultsjöns grusstr.; Sagbäckens grus-
och blockstr. n. Bj. spars.; Klimpen n. Bj. rikl. i vidsn.; Klimp-
berget N. Bj. i mängd i vidsn. på skarpare sluttn. kring käll-
drag och efter rännilar; Rapstenjokk Bj. källbäckar; Rapsten-
tjäkko NV. Bjgr. glesa vidsn. pa bäckstr. spars.; Valdanjaure
ö. Bj. flerst. i vidsn.; Korpån vid Afvasjö Ba. stenig och blockr.
strandremsa spars., låg grusbank rikl. (3—5 dm) och fläckv.
bildande små vidsn., klippstr. enst. ster. I dm höga buskar. —
Efter vintervägen v. om Borka Ba.; Afvasjö N. Ba. gruppvis
i fukt betesmark på sluttn.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bunden ur rikl. 4—5 dm,
S. II glesa örtr. vidsn. tills. med S. glauca ymn. 2—4 dm, 8.
III klippspringor ej spars. 1 dm, brant bunden ur 3—4 dm;
Borkafjället S. I vidsn. spars.; Daunatjäkko N. I—III bildar
hufvudmassan af vidsn., N. IV fuktigare fläckar i starkt mossr.
rished få knappt 1 dm höga buskar, N. V skifferur i fukt.
mosstäcke spr. krypande och c. 1 dm höga buskar; Ö. Vardo-
fjället N. I stundom inbl. i S. glauca-snären; Risfjället S. IV
klippspringor enst. c. 1 dm höga buskar, på lägre nivåer i vidsn.;
Marstjállet N. I—II vidsn. tills. med S. glauca, N. IV koloniveg.
pà flytjord enst. fingerhóga buskar; Gittsfjället N. I spars.
i vidsn.; Nieritjàkko N. I, Doriesbako N. I och Preunttjäkko
N. I—II stundom inbl. i S. glauca-snären; lága skifferbranter
på Doriesjokks str. SO. I spars. 2—3 dm; V. Fjällfjället I rikl.
1 vidsn., fläckv. och enst. i mossr. rished pà fukt. sluttn. vanl.

2

120 ARKIV FOR BOTANIK. BAND ]2. w:o Hl.

2 dm, N. II glesa örtr. vidsn. tills. med S. glauca, S. lanata
är liks. glauca allm. i vidsn. pa detta fjäll; Fasovardo N. I—II,
Luktjomtjuolta N. I och Valdanvardo N. I allm. i vidsn.

Jmt. Raukajaure—Gellinjakkjaure Bj. vidsn. spr. men
alltid spars. och underordnad; Rapstajaure Bj. glesa vidsn. i
myrk. enst.; Gellinjakkjaure Bj. vidsn. med ymn. S. Lappo-
num enst., glesa örtr. vidsn. pà bäckstr. enst.

S. hastata L.: Kittelfjàll Ba. bàckstr. enst.; Vojmän vid
Kittelfjäll Ba. str. enst., blockr. forsstr. spars., örtr. vidsn.
pà en sandbank spars.; Borka ö. Ba. torr bläsenemyrk. enst.;
Fättjaures str. Bj. spars.; Daunatjäkko N. Bjgr. m. gles vind-
exp. svagt Ortr. bjsk. g. rikl., N. Bj. bäckstr. enst.; Svartsjó-
och Häbbersbäckarnas str. Ba. pa mänga ställen; Grundfors
Ba. stundom i myrk., bäckstr.; Löfberg S. Bagr. på Kultsjöns
grusstr.; Sagbackens utlopp n. Bj. på sjöns grusstr. i mängd,
bäckens grus- och blockstr. spars. (intill 5 dm höga buskar),
glesa vidsn. på sjöstr. enst.; Klimpberget S. Bj. fukt. afsats
enst. låga buskar.; Tjakkola Bj. spr. men spars. på bäckstr.;
Valdanjaure ö. Bj. myrk. spars.; Korpan vid Afvasjö Ba. stenig
och blockr. strandremsa spars., str. täta låga buskar i mosstacke
närmast vattenlinjen, klippstr. enst. ster. I dm höga buskar;
Borga 8. Ba. kanten af örtr. vidsn. på sjöstr. spars. — Korpan
vid Afvasjö Ba. liten bäckäng enst. afhuggn. expl.

Kittelfjället S. I spr. och stundom rikl. i låga glesa vidsn.
med B. nana, fläckv. och täml. spars. i vidsn., källdrag på glest
bevuxen torf och grus enst. och lågv., S. II grusig bäckstr.
enst. låga buskar; Daunatjakko N. I—III rätt sälls. och spars.
—enst. pa bäckstr. och (vanl. kanterna af) glesare vidsn.;
låga skifferbranter på Doriesjokks str. SO. I spars. 1—2 dm;
Preunttjakko N. I bäckstr. spars.; V. Fjällfjället SO. I spars.
i ett par fukt. mossr. rishedar 0,5—1 dm höga buskar, rännil
genom grund hängm. spars.; Fasovardo N. I—II rätt spars.
på bäckstr., N. I liten torr snipm. (hängm.) tills. med S. myr-
sinites, arbuscula och reticulata spars.

Jmt. Rapstajaure Bj. báckstr. genom grund snipm. spars.;
Gellinjakkjaure Bj. bäckstr. enst.

S. nigricans SM.: Dikasjón Ba. vidsn.; Vojman vid Kittel-
fjäll Ba. örtr. vidsn. på en sandbank spars.; Borkafjället
NO. Ba. mossr. grbjsk. spars., N. Ba. bäckstr.genom grbjsk.;
Fättjaure och Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk. på fuktigare sluttn.
stundom i trädform intill 6—7 m och vanl. flerstammig;

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 121

Fattjaure n. Bj. vidsn., Bj. allm. på sjöstr.; Daunatjakko
N. Bj. gles örtr. bjsk. rikl. 6—7 m flergrenad från basen
diam. intill 0,8 dm; V. Vardofjället NV. Bj. vidsn. på bäckstr.;
Stalon Ba. förs. grbjsk. enst. manshöga buskar; Stalonviken
Ba. förs. bjsk. rikl.; Grundfors S. Ba. bäckstr. genom örtr.
grbjsk. spars.; Kultsjöns grusstr. invid Sägbäckens utlopp
S. n. Bj. buskar; Klimpberget S. Bj. helst på storblockig
glest bevuxen ur buskar, yppig örtr. bjsk. spars. buskar el.
små träd, spr. i östr. bjsk. på fukt. sluttn. vanl. buskar (in-
till: 4—5 m höga) sällan i trädform; Klimpen n. Bj. vidsn.
allm., myrk. (buskar); Afvasjö Ba. rännil genom örtr. grbjsk.
enst. — Kittelfjället S. glest vidsn. strax ofvan Bjgr. enst.
buskar. i

Lks. Lpm. Amervardo Bj. yppig örtr. bjsk. på sydsluttn.
— Jmt. Sannaren—Raukasele S. Ba. bäckstr.

S. phylicifolia L.: Dikanäs Ba. vidsn.; Dikasjön Ba. fukt.
örtr. bjsk. spars.; Vojmän vid Kittelfjäll Ba. str. spars., ortr.
vidsn. på en sandbank rikl.; Borkafjället N. Bj. örtr. vidsn. på
bäckstr.; Klinten Ba. glesa örtr. vidsn. i starrmyrk.; Fättjaure
Bj. vidsn. och pä sjöstr. allm.; Fättjokks str. Bagr. enst.;
Svallgonäs n. Bj. stranddyn enst. prostrata expl.; Dauna-
tjàkko N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Rissjón S. Bjgr. m. gles
risig bjsk. spars., vidsn. i myrk. spars.—rikl.; Stalon Ba. förs.
grbjsk. enst. buskar; Stalonbäckens blockstr. rikl.; Stalonviken
Ba. förs. bjsk. rikl., svagt förs. grbjsk. (buskar), mossr. barr-
blsk. en och annan buske, vidsn. allm.; Bängnäs Ba. källr.
glänta i örtr. grsk. enst.; Löfberg på sjöstr. Bagr.; Sagbackens
utlopp n. Bj. på sjöns grusiga inundatstr. enst. 1 dm höga
buskar; Klimpen n. Bj. allm. i vidsn.; Klimpberget S. Bj.
lundd. pä källr. bunden ur enst.; Bätas Ba. örtr. vidsn.; Afva-
sjö Ba. allm. i vidsn., låg grusbank ute i Korpan 3 låga buskar;
Borga Ba. örtr. gråalbl. vidsn. på sjöstr. — Stalon Ba. kring
stenhögar i fukt hårdvallsk. enst.; Afvasjö N. Ba. gruppvis
i betesmark på fukt. sluttn.

Kittelfjället S. I rätt sälls. i vidsn.; Borkafjället S. vidsn.
strax ofvan Bjgr. spars.; Daunatjåkko N. ibland efter bäckar
ett litet stycke ofvan Bjgr.; Ö. Vardofjället N. I m. underordn.
och mer sporadiskt förek. beståndsdel i S. glauca-snären;
Nieritjäkko, Doriesbako och Preunttjåkko sällan i vidsn. strax
ofvan Bjgr.; Doriesjokks str. N. I enst. buskar; V Fjällfjället
pa nv. delen går arten något ofvan Bjgr.

122 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Jmt. Raukaselets str. Ba.; Rapstajaure Bj. vidsn. nedan-
för ett snöläge spars.; Gellinjakkjaure ö. Bj. vidsn. på bäckstr.
vanl. enst.

S. arbuscula L.: Fättjaure Bagr. tufvor i snipmyrk.,
rännilar genom bläsenem. (hängm.) spars., allm. på norra str.
af sjön Bj., n. Bj. och Bagr. vanl. enst. buskar, ngn gång
dock bildande läga vidsn. af ringa utsträckn., sällan i glesa
vidsn. af högväxtare Salices; Guortajokks str. Bj. spars.;
Daunatjakko N. ö. Bj. torr rismyrk.; Valdanjaure 6. Bj. háng-
myrk. spars.

Daunatjakko N. I grund starrmyrk. enst., lågt vidsn., N.
II grusig bäckstr. spars.; V. Fjällfjället SO. I läg och enst. tills.
med S. hastata i ett par fukt. mossr. rishedar, Ö. I i rikl. mängd
på öfversil. bäckstr. nedligg. och endast 1 dm hög; Fasovardo
N. I liten torr snipm. (hängm.) tills. med SS. hastata, myrsinites
och reticulata spars.

S. glauca L.: Dikanäs Ba. vidsn. allm.; Dikasjón Ba. fukt.
örtr. bjsk. spars.; Rágholmen S. Ba. alsnàr rikl.; Vojman vid
Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn. pa en sandbank dom.;
Borkafjället N. Ba. starrmyrk. i Sphagnum-täcke, N. 6. Ba. -
örtr. vidsn. i starrmyrk. dom., N. Bj. örtr. vidsn. på báckstr.;
Rissjön S. Bjgr. m. gles risig bjsk. rikl., vidsn. i myrk.; Klinten
Ba. örtr. vidsn. pa bäckstr. och i starrmyrk., S. Ba. fukt.
bjgrsk.; Fättjaure Bagr. tufvor i snipmyrk. spars., Bj. vidsn.
och på sjöstr. allm.; Daunatjakko N. Bj. kring källdrag i gles
örtr. bjsk., örtr. vidsn. på bäckstr.; Ö. Vardofjället NV. Bj.
allm. i vidsn.; Stalon Ba. förs. grbjsk. rikl. vanl. 1—2 m, rism.
spars.; Stalonviken Ba. mossr. barrblsk. enst. låga buskar,
allm. i vidsn.; Stalonbäckens blockstr. Ba.; Stalonsjön Ba.
liten källbäck genom förs. grbjsk. enst.; Forsbergsberget S.
Ba. blockur en enda buske; Harforsen (Storän) källdrag i moss-
täcke enst.; Klitberget S. Ba. afsatser och springor enst. buskar;
Löfberg på sjöstr. Bagr.; Klimpen n. Bj. fukt. ställen i svagt
örtr. bjsk. spars., allm. i vidsn.; Klimberget S. Bj. yppig örtr.
bjsk. spars.; Rapstentjåkko NV. Bjgr. glesa vidsn. på bäckstr.
dom.; Båtas S. Ba. örtr. björkbl. vidsn. rikl.; Korpån vid Afva-
sjö grus- och blockstr. spars., låg grusbank ute i ån enst., klipp-
str. enst. ster. och 1 dm höga buskar; Afvasjö Ba. liten hängm.,
rännil genom örtr. grbjsk., allm. i vidsn.; Borga S. Ba. örtr.
gråalbl. vidsn. på sjöstr. — Afvasjö N. Ba. gruppvis i fukt.
betesmark på sluttn.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 123

Kittelfjallet S. I. mossr. rished spr. låga buskar, örtr.
vidsn. på bunden ur dom. 4—5 dm, rism. spars., S. II mosslafr.
rished spr. 1—2 dm höga buskar, glesa örtr. vidsn. ymn. 2—4
dm, S. III fukt. klippspringor enst. 1 dm; Borkafjället S. och N.
I vidsn., N. I mosslafr. rished en och annan 1—1,5 dm hög
buske; Daunatjàkko N. I—II mindre ofta III vanl. spars. in-
bland. i S. lanata-snàren, N. IV fuktigare fläckar i starkt
mossr. rished enst. c. 1 dm höga buskar; Ö. Vardofjället N I
vidsn. bildas hufvudsakl. af S. glauca stundom med inblandn.
af S. lanata, fukt. fläckar i mossr. rished enst. och dvärgv.;
Risfjället S. IV enst. 1—2 dm höga täta risiga och mattlikt
väx. buskar 1 blocksaml. på brant sydsluttn., längre nedåt i
vidsn., S. II fläckv. och enst. i fukt. mossr. rished på sluttn.
intill 2 dm; Marsfjället N. IV koloniveg. på flytjord enst. finger-
höga buskar, N. I—II vidsn. ofta tills. med S. lanata, N. III
vindskydd. bäckstr. låga buskar; Gittsfjället SV. I vidsn.,
stundom i enst. expl. i mossr. rishedar tills. med B. nana;
Nieritjàkko, Doriesbako och Preunttjakko N. I de vidstr.
vidsn. utgöras vanl. af ensamt S. glauca ibland dock med in-
blandn. af S. lanata; V. Fjällfjället SO. I örtr. vidsn., N. II
glesa örtr. vidsn. tills. med S. /anata, liksom denna art allm.
pä fjället; Fasovardo N. I—II, Luktjomtjuolta N. I och Val-
danvardo N. I vidsn. på bäckstr. och fukt. sluttn., stundom i
myrk.

Jmt. Raukaselets str. allm., glesa vidsn. med S. Lapponum
i rismyrk. enst.; Rapstajaure Bj. stundom i små starrm. med
dom. C. v. juncella, vidsn. med dom. S. Lapponum nedanför
ett snöläge spars.; Gellinjakkjaure Bj. vidsn. pa bäckstr. och
i starrmyrk.

S. myrsinites L.: Fättjaure S. Bagr. låga fukt. tufvor i
snipmyrk. spars., efter rännilar genom blasenem. (hängm.)
spars.; V. Fjällfjället—Tjakkola 6. Bj. starrmyrk., låga ris-
tufvor i grunda starrm. (vanl. snipm.), efter rännilar genom
grunda starrm., mycket allm.; Luktjomtjuolta och Valdanjaure
ö. Bj. starrmyrk. och efter små myrbäckar allm.

Daunatjakko N. I—III rätt allm., t. ex. i starkt fukt.
mossr. rishedar på torfbotten, stundom äfven i glesare vidsn.,
på lägre nivåer (I) i grunda starrm. (hängm.), spars.—rikl.;
Ö. Vardofjället N. I liten grund hängm. rikl., sällan i glesare
vidsn. fläckv. och spars.; Doriesbako N. I glest vidsn. i starr-
myrk. ej spars.; V. Fjällfjället I flerst. och vanl. spars. i små

124 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. x:o ll.

starrm. (oftast hängm.), bäckstr. spars.; Fasovardo N. I allm.
och spars.—rikl. i grunda hängm. (ofta snipm.) och efter sma
myrbäckar ofta tills. med S. reticulata; Luktjomtjuolta och
Valdanvardo N. I starrmyrk., små grunda hängm. (ofta snipm.)
och efter rännilar genom starrm. ofta i sällsk. med S. reticulata.

Lks. Lpm. Amerjokks klippstr. S. Bj. i mängd; Vapst-
Bleriken Bj. starrm.

S. reticulata L.: Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. blockr. forsstr.
spars.; Fáttjokks kanjon Bagr. rikl., spars. på bäckens inun-
datstr.; Fättjaure S. Bagr. efter rännilar genom bläsenem.
(hàngm.) enst.; Daunatjàkko N. Bagr. m. gles vindexp. och
svagt Ortr. bjsk. enst.; Ransarán vid Tjäkkola Bj. branta
klippstr. (forsstr.); V. Fjällijället—Tjakkola 6. Bj. låga ris-
tufvor i starrm., torra grunda starrm. (snipm. etc.) och stun-
dom bäckstr., allm.; Fremsjokk Bjgr. källdrag i mosstäcke .
spars.; Valdanjaure ö. Bj. hàngmyrk. och efter smà myr-
bàckar allm.

Borkafjallet S. I näst. torr bäckränna tills. med S. her-
bacea rikl.; Daunatjakko N. I—V allm., t. ex. stundom i fukt.
mossr. Dryas- och rishedar, N. V skifferbranter med talr.
ras rikl., skifferur i fukt. mosstäcke rikl.; O. Vardofjället N.
I mer spars., t. ex. bäckstr. (klippstr.) rikl.; Doriesbako N.
sälls. pa backstr.; Preunttjakko N. I mossr. rished tills. med
S. herbacea enst. expl., N. I—II báckstr. tills. med S. herbacea
spars.—enst.; V. Fjällfjället Ö. I—II örtr. bäckstr. ofta tills.
med S. herbacea spars.—enst., SO. I liten grund snipm. (hängm.)
spars., ristufvor i hängm.; Fasovardo N. I flerst. i hängm.
(ofta snipm.) och efter små myrbäckar stundom tills. med
S. myrsinites, N. I—III efter bäckar och rännilar, N. III
klippstr. spars., N. II fläckv. och enst. i fukt. mossr. rished;
Luktjomtjoulta och Valdanvardo N. I bäckstr. och hängm.
gärna på låga ristufvor.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. små kolonier på vintervägen
och i en hårdv. — Jmt. Raukajaure Bj. bäckstr. genom snipm.
enst.; Rapstajaure Bj. bäckstr. genom grund snipm. spars.

S. herbacea L.: Klimpberget N. Bj. snöläge ymn.; Rapsten-
tjakko N. 6. Bj. snöläge fläckv. ymn., N. Bjgr. ymn.—rikl.
på ett par snölägen; Ransaràn vid Tjákkola Bj. branta klippstr.
(forsstr.); Valdanjaure ö. Bj. hängmyrk. och efter smä myr-
bäckar; Korpån vid Afvasjö N. Ba. Mufa rikl., grusstr.
bland TEM mossor.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 125

Kittelfjállet S. I spars. på fukt. ställen i lafr. rished, lågt
mosstäcke i en liten rännil på torfbotten ymn., rism. enst.,
S. II mosslafr. rishedar flerst. och ofta rikl., svagt mossr.
rished spars., betesmark spars., brant ur mellan blocken enst.,
S. III torr bunden ur, mossr. rished rikl., snölägen ymn., brant
bunden ur enst., fukt. springor och afsatser ymn.; Vallintju-
olta SO. I tidigt snöläge pa sluttn.; Borkafjället S. I näst.
torr bäckränna tills. med S. reticulata; Daunatjakko N. I—
V ailm., t. ex. N. III glesare fläckar i örtmatta i rätt bred sänka
rikl., N. V skifferbranter med talr. ras rikl., skifferur i fukt.
mosstäcke rikl., finnes dessutom flerst. på snölägen och i
mossr. Dryas- och rishedar; Ö. Vardofjället N. I bäckstr.
(klippstr.) rikl., allm. och stundom i mängd på snölägen,
fläckv. i fukt. rishedar; Risfjället I—V allm., t. ex. N. I mossr.
, rished på fukt. sluttn. fläckv. och rikl., S. IV mosslafr. rished

fläckv. och spars., fläckv. i gräshed med mossor och lafvar
spars., S. V snöläge spars., V laga grusiga bäckstr., block-
saml. på fukt. mosstäcke mellan blocken rikl.; Marsfjället N.
I—V allm. på snölägen ymn.—spars., flerst. efter bäckar
och rännilar, N. I—IV fläckv. och rikl.—spars. i fukt. mossr.
el. mer sällan mosslafr. rishedar; Marsbleriken I flerst. pä
snölägen, smärre kolonier pa en gängstig; Gittsfjället N. II
snöläge tills. med Gnaph. supinum rikl.; Preunttjakko N.
I—II rikl. efter smältbäckar, ofta ymn. pa snölägen gärna
åtföljd af Gnaph. supinum, N. II brant skifferur nedanför
större snöfläckar spars.; V. Fjällfjället Ö. I örtr. bäckstr.
spars.—rikl., SO I rännil genom hàngm. spars., NO snöläge
tills. med Sax. rivularis spr. expl.; Dorrompiken N. II stor-
blockig ur på jordt. block, N. III öfversil. afsatser på en brant
bergvägg rikl., öfversil. grusiga och längslutt. str. af smäbäc-
kar och rännilar spars.; Fasovardo N. I—III allm. och ymn.
—spars. på snölägen, N. I bäckstr. genom snipm. (hängm.)
spars., N. II flackv. i mossr. rished, N. III klippstr. rikl., smält-
bäck i lågt mosstäcke spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. liten koloni på naket grus
invid ena gården. — Jmt. Rapstajaure Bj. snöläge ymn.,
bäckstr. genom grund snipm. enst.; Gellinjakkjaure Bj. snö-
läge tills. med Gnaph. supinum. |

S. polaris Wc.: Daunatjakko N. III—V vanl. på vittrad
skiffer, t. ex. N. IV snöläge spars., N. V skifferbranter med
talr. ras rikl., skifferbranter i fukt. mosstücke spars.; Preunt-

126 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

tjakko N. I—II flerst. i mängd på branta leriga str. af smält-
bäckar (ofta i snölägen pa bäckstr.), N. II brant skifferur
nedanför större snoflackar rikl, lågt klipparti (skiffer) ne-
dom en snoflack spars.; Fasovardo N. III snöläge tills. med
S. herbacea rikl, smältbäck i mosstücke fläckv. och spars.

Betula odorata BEcHsT.: Utom i skogar och på stränder
är glasbjörken anträffad på följ. ställen i myrar, klippveg.
och på blockur: Kittelfjäll Ba. gruppvis i dikad starrm.;
Fättjaure Bagr. låga tufvor i hängm. en och annan björk,
större tufvor i hängm. hysa stundom en el. ett par björkar,
n. Bj. låga sydbranter enst. småbjörkar; Forsbergsberget
S. Ba. breda jordt. afsatser, blockur spr. björkar och enst.
björkbuskar, aspdungar på ur enst.; L. Stalonberget S. Ba.
brant blockur enst. buskar; Klitberget S. Ba. brant blockur
spr. träd enst. buskar, afsatser och springor enst. (vanl. smärre
träd); Klimpberget S. Bj. på ett par jordt. afsatser enst.;
dessutom stundom i myrkanter.

Ofvan Bjgr. träffas flerst. enst. el. gruppv. förek. låga
björkar eller björkbuskar. Hos AMINOFF (2) finnas talr.
hójdbestámningar öfver dyl. björkförekomster. Högsta af
mig besökta fyndorten ligger 840 m ö. h.: låga skifferbranter
på Doriesjokks str. SO. en enda 5 dm hög buske. Undantags-
vis finnas verkl. björksnår, t. ex. Borkafjället 800 m ö. h.
lågt björksn. på brant ostsluttning, bildadt af talr. 0,5—1,5
m hóga buskar.

B. nana L.: Kittelfjàll Ba. myrk.; Borkafjället N. Ba.
tufvor i starrm., starrmyrk. i Sphagnum-tacke; Rissjön 8.
Bjgr. risig videbl. m. gles bjsk.; Lebbinjesnjuonje Ba. ristuf-
vor i liten starrm.; Borka ö. Ba. ristufvor i starrmyrk.; Fätt-
jaure Bagr. ristufvor i starrm., tufvor i starrmyrk.; Svall-
gonäs n. Bj. dom. i rism., vidsn. i rismyrk. bland 8. Lappo-
num; Daunatjakko N. Bjgr. m. gles vindexp. bjhed; Guorta-
liden Bj. allm. i starrmyrk.; Stalon Ba. rism. ymn., ofta in-
bland. i glesa vidsn. i myrk., infinner sig jämte Salices mycket
tidigt i slätterm.; Turistnäset—Bängnäs Ba. rikl. i smärre
rism.; Svartsjóbückens utlopp Ba. torr grund rism.; Faso-
vardo 6. Bj. spars. i glesa bjhedar pa vindexp. grusásar; Val-
danjaure ö. Bj. rism. allm.; Afvasjó Ba. liten hángm. som
användes för slätter.

Kittelfjället S. I—II mängenst. och stundom rikl. i glesa
vidsn., S. I fukt. låga glesa vidsn. på tufvig mark rikl., rism.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 127

tills. med S. Lapponum, fläckv. och rikl. i lafr. rished, S. III
fläckv. och spars. i svagt mossr. rished, i stort sedt täml.
spars. på Kittelfjället, växer stundom i fukt. rishedar, som
näst. lika gärna kunna kallas rismyrar; Borkafjället N. ris-
myrk. strax ofvan Bjgr., N. I mosslafr. rished spars.; Ö. Vardo-
fjället N. I mindre allm. i mossr. rishedar på torfbotten; Ris-
fjället N. II glest vidsn. spars., S. I—III flerst. och helst i
mossrikare rishedar oftast fullt el. nästan fullt prostrat fläckv.
och enst.—rikl., S. IV mosslafr. rished fläckv. och spars.;
Marsbleriken I mosslafr. rished i ruggar lågv. men ej fullt
prostrat; Marsfjället N. I—III mångenst. i mossr., mosslafr.,
lafmossr. och lafr. rishedar; Gittsfjället S. I växer stundom
i stora mattor i såväl mossr. som mer lafr. rishedar i regel
1—2 dm, på starkare sluttn. blir den mera upprättväx., S.
II mer sälls. i rishedar; Nieritjåkko N. I, Doriesbako N. I och
Preunttjäkko N. I—II vanl. i rishedar, stundom inbland. i
glesa vidsn.; V. Fjällfjället SO. I vidsn. enst., I hängmyrk.
spars., mossr. rished; Fasovardo N. I—III, Luktjomtjuolta
N. I och Valdanvardo N. I rátt spr. i bäde mossrikare och
lafrikare rishedar, dels fullt prostrat dels 1—2 el. sállan 3 dm,
bàst utbild. pà torfbotten.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjón Bj. allm. i rism. — Jmt.
Raukasele Ba. rism. rikl.; Rapstajaure Bj. ofta i smä starrm.
med dom. C. v. juncella.

Alnus incana (L.) Wırrn.: Ragholmen i Dikasjón $.
Ba. alsnar ymn. (intill dubbel manshöjd); Kittelfjället S.
ö. Bj. örtr. bjsk. buskar el. smärre träd, S. ö. Ba. gles örtr.
bjsk., S. Bagr. bäckstr. rikl., S. Ba. lundd. på bäckstr. rikl.;
Vojman vid Kittelfjäll S. Ba. str. spars.; Borkafjället N. Ba.
bäckstr. genom mossr. grbjsk. enst.; Fättjaure S. Bagr. ett
och annat expl. på låga tufvor i kärrfräkenm. (hängm.);
Silisvardo S. Bj. yppig örtr. bjsk. spars., brant källr. blockur
spars. (små träd); Malgomajs str. nedanför Forsbergsberget
S. Ba. enst.; Stalonviken Ba. stenig bäckstr.; Stalonbäckens
blockstr. Ba. spr. och ymn. intill tredubb. manshöjd (mest
i buskform); nedre Storån S. Ba. alsnår med inbland. viden
på forsstr.; L. Stalonberget S. Ba. örtr. grbjsk. pa källr.
sluttn. enst.; Grundfors Ba. stundom i starrmyrk. vanl. lägv.;
Sägbäckens) grus- och blockstr. n. Bj. g. rikl. ända till 8 m
x 1,2 dm; Klimpberget S. Bj. flerst. pa bäckstr. och i örtr.
bjsk. på skarp källr. sluttn., allm. i lundd. på källr. bunden

128 ARKIV FOR BOTANIK. BAND PP. w:o ll.

ur rikl. i trädform intill 4 m x 4 dm; Afvasjö Ba. rännil genom
örtr. grbjsk. enst.; Borga S. Ba. örtr. vidsn. pä sjöstr. fläckv.
och vanl. 3 m hog.

Lks. Lpm. Amervardo Ba. lundd. bjsk. pà sydlid.

Callitriche vernalis Kocu: Dikanäs Ba. torfstr. f. minima
Hoppe; Stalonviken Ba. grusiga inundatstr. fläckv. rikl. f.
min.; Kultsjöns làngslutt. sandstr. (inundatstr.) inivid Svart-
sjöbäckens utlopp Ba. rikl. f. min.; Saxäns delta n. Bj. 1—
2 dms djup sandbotten spars. hufvudf., dyfrákenveg. iskyddad
»vik» f. ad minimam, làngsluttr. sandstr. spars. f. min.; Klim-
pen n. Bj. källbäckar flerst. f. min., källdrag pà upptrampad
torf rikl. f. min.; grund myrgöl nedom Luktjomtjuolta Bjgr.
rikl. f. min.

Dikanäs Ba. upptramp. fukt. torf pà en vinterväg rikl.
f. min.; Stalonviken Ba. vid bàtplatsen; Klimpen n. Bj. le-
riga gängstigar inne i byn i mängd f. min.; Rapstensjokk
ö. Bj. upptramp. dyiga ställen à kreatursstigar f. min.

Jmt. Storjoln Ba. uttorkad bäckränna med torfbotten rikl.
f. min., naken torf på str. af en liten back rikl. f. min.; Rau-
kaselets inundatstr. Ba. hufvudf. och f. ad. minimam rikl. pà
torfstr., f. min. rikl. bland R. v. reptans på slamstr., ute i selet
pa grundt vatten hufvudf. rikl.

Orchis maculata L.: Kittelfjàll Ba. gräsenr. bjgrsk. ett
expl., liten kallkälla spars., S. Ba. lundd. på bäckstr. enst.;
Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk. enst.; Daunatjákko
N. Bj. starrmyrk. spars.; Klimpen n. Bj. starrmyrk. enst.
expl; Klimpberget S. Bj. örtr. bjsk. pa skarp sluttn. enst.
expl; Borga S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. på sjöstr. enst.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. backstr. genom órtr. bjgrsk.,
fuktigare ställen i svagt örtr. bjgrsk.; Amervardo S. Ba.
bäckstr. genom örtr. bjsk., Bj. liten grund starrm. — Jmt.
Rapstajaure Bj. fukt. stállen i gles órtr. bjsk. 4 expl.

Habenaria conopsea (L.) BENTH.: Vojman vid Kittel-
fjàll Ba. str. spars.; Borkafjället N. Bj. örtr. vidsn. pà bäckstr.;
Borka Ba. källdrag i blasenemyrk. spars.; Fättjokks str. Bagr.
spars.; Fättjaure Bagr. tufvor i starrmyrk. spars. tufvor i
kärrfräkenm. (hüngm.) enst., blasenem. (hängm.) enst.,
S. n. Bj. ofta rikl. i glesare órtr. bjsk. pà skarp sluttn., Bj.
pa sjóstr., n. Bj. källdrag i starrmyrk.; Silisvardo 8. Bj. kanten
af örtr. bjsk. pa sjöstr. ofta i mängd; Daunatjakko N. Bj.
starrmyrk. rikl; Grundfors Ba. starrmyrk. spars.; Klimp-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 129

berget S. Bj. blasenem. (hängm.) enst.; Rapstenjokk Bj.
hängmyrk., ristufvor i starrm. — Fättjaure S. n. Bj. kanten
af en härdv. spars.

Kittelfjället S. I fukt. glesa låga vidsn. med B. nana på
tufvig mark spars., flerst. talr. i glesa vidsn. kring källdrag
och på bäckstr., liten grund snipm. (hängm.) ett par expl.;
Daunatjakko N. I örtr. bückstr. och glest vidsn. enst.; O.
Vardofjället N. I glest vidsn. fà expl.; V. Fjällfjället SO. I liten
snipm. (hängm.) enst. expl.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. torr rismyrk.; Amerjokk
S. Bj. örtr. bjsk.; Ned. Vapstsjön S. Bj. mot kanten af glesa
mossr. —svagt örtr. bjsk. fläckv. i mängd. — Jmt. Rauka-
jaure N. Bj. gles örtr. bjsk. ett par expl.; Raukajaure—Rap-
stajaure—Gellinjakkjaure Bj. spr. men vanl. enst. i snipm.
(hàngm.).

H. albida (L.) R. Br.: Daunatjakko N. 6. Bj. torr ris-
myrk. enst. expl.

Kittelfjället S. I fukt. lága glesa vidsn. med B. nana pà
tufvig mark enst.—enst. expl.; Daunatjakko N. I glest vidsn.
tills. med H. conopsea fà expl.

H. viridis (L.) R. Br.: Vojman vid Kittelfjäll Ba. str.
enst.; Saxenvardo N. Ba. örtr. bjgrsk., mossr. grbjsk.; Borka-
fjàlet Ba. bäckstr. genom mossr. grbjsk. enst.; Rissjón S.
Bjgr. örtr. vidsn. enst. expl.; Klinten S. Ba. flerst. i mossr.—
svagt örtr. bjgrsk.; Fáttjaure S. n. Bj. örtr. bjsk. enst. expl.;
Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk. flerst. spr. expl.; Grundfors Ba.
vidsn. enst.; Klimpberget S. Bj. örtr. bjsk. fà expl.; Klimpen
—V. Fjällfjället Bj. flerst. i fukt. bjsk. enst. expl., ofta i vidsn.;
Tjakkola Bj. rismyrk. fa expl; Fremsjokk Bjgr. källdrag 2
expl; Tjakkola—Valdanjaure Bj. och 6. Bj. flerst. i vidsn.
ett enda el. ngr. fà expl. pa hvarje standort; Korpan vid Afva-
sjö Ba. stenig och blockr.. strandremsa 2 expl.; Afvasjö N.
Ba. gles örtr. grbjsk. 2 expl. — Grundfors Ba. kanten af en
härdv. fà expl.

Kittelfjàllet S. I flerst. i fukt. glesa vidsn. enst. expl.,
S. II órtr. vidsn. på bäckstr. enst. expl; Daunatjäkko N.
I—II vidsn. få expl.; Ó. Vardofjället N. I flerst. i glesa vidsn.;
Risfjället S. II örtr. bäckstr. 3 expl.; Nieritjakko och Dories-
bako N. I sálls. i glesa vidsn. enst. expl.; V. Fjällfjället I enst.
expl. i vidsn.; Fasovardo N. I vidsn. 2 expl., fläckv. i mossr.
rished på fukt. sluttn. fà expl.; Luktjomtjuolta och Valdan-

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 11. 9

130 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

vardo N. I flerst. i glesare vidsn. enst. el. endast ett par expl.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjön Bj. vidsn. pa bäckstr. ett
expl. — Jmt. Raukajaure—Gellinjakkjaure Bj. pa ratt fa
stallen i starrmyrk. (oftast snipmyrk.) och svagt örtr. bjsk.
alltid i enst. expl.

Chamorchis alpina (L.) Ricu.: Daunatjakko N. Il ett par
sma flackar om tills. ett 20-tal expl. i gles mossr. Dryas-hed.

Listera ovata (L.) R. Br.: Klimpberget S. Bj. uthuggn. 1
örtr. bjsk. pa brant bunden ur tills. med Fragaria, Alchemilla
vulg., Viola biflora, mirabilis m. fl. 9 expl.

L. cordata (L.) R. Br.: Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk.
spars.; Borkafjallet NO. Ba. spr. men vanl. enst. i mossr. grbjsk.,
N. Ba. i mosstacke pa bäckstr. genom grbjsk. spars.; Fättjaure
Bagr. källdrag i starrmyrk. ngr. fa ster. expl.; Svallgonäs N.
Bj. mossr. bjsk. enst.; Stalon Ba. förs. grbjsk. enst.; L. Stalon-
berget S. Ba. flerst. i mossr. och svagt fors. grbjsk.; Klimpen
n. Bj. svagt örtr. bjsk. enst.; Afvasjö Ba. rannil genom ortr.
grbjsk. bland Sphagna enst., glest vidsn. pa en ristufva i myrk.
enst.

Kittelfjället S. I glest vidsn. med B. nana på tufvig mark
sex blom. expl. väx. i Sphagnum-täcke.

Coralliorrhiza innata R. Br.: Stalon Ba. förs. grbjsk. 1
Sphagnum-täcke på källr. mark fläckv. och spars.; Afvasjö
Ba. starrmyrk. bland Sphagna enst.

Convallaria verticillata L.: Kittelfjället S. Bj. örtr. bjsk.
enst.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. örtr. grbjsk. enst.; Fättjaure
S. n. Bj. flerst. i órtr. bjsk. enst.; Silisvardo S. Bj. allm. och
enst. i helst yppiga örtr. bjsk., örtmatta pà brant källr. blockur
spars.; L. Stalonberget S. Ba. órtmattor pà brant blockur enst.;
Klitberget S. Ba. brant blockur spars.; Sagbäcken n. Bj. gräsenr.
bjsk. enst. lagv. och ster.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk.
pà hygge enst., svagt örtr. bjsk. spars. ster. och 1—3 dm hóg,
spr. i yppiga örtr. bjsk. på sluttn., lundd. på bunden ur enst.—
spars., glesare órtmatta pä brant ur enst. och ster., pà ett par
jordt. afsatser ster. och enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. pa sydlid,
órtr. bjgrsk.; Amervardo S. Ba. lundd. bjsk., S. Bj. órtr. bjsk.;
Ned. Vapstsjón S. Bj. mossr.—svagt örtr. bjsk. spars. — Jmt.
Sannaren S. Ba. sjöäng uppkommen ur yppiga örtr. vidsn.
enst.; Raukajaure N. Bj. svagt örtr. bjsk. ster. och vanl. 1—2
dm hóg.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 131

Majanthemum bifolium (L.) F. W. ScHMIDT: Dikasjön
Ba. örtr. bjsk.; Rágholmen S. Ba. alsnär spars.; Stennäs Ba.
flerst. i grbjsk.; Kittelfjället Ba. örtr. bjgrsk. rikl., S. i själfva
Bjgr. enst. expl.; Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk. enst.;
Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk. rikl.; Silisvardo
S. Bj. gles örtr. bjsk., órtmatta på källr. blockur enst. (i läg-
skikt); Forsbergsberget S. Ba. brant blockur spars. och ster.;
Stalon Ba. förs. grbjsk. enst., grankäl rikl., fukt. mossr. grsk.;
Stalonbäckens blockstr. Ba. spars.; L. Stalonberget S. Ba.
örtr. grbjsk: rikl.; Grundfors Ba. rikl. i mossr. och svagt örtr.
grbjsk.; Sagbacken S. n. Bj. gräsenr. bjsk. fläckv. rikl., backens
klippstr. enst., grus- och blockstr. rikl.; Klimpen S. betad enr.
bjgrsk. rikl., Bätas S. Ba. gräsenr. grbjsk. spars.; Afvasjö Ba.
svagt mossr. grbjsk. spars.

Kittelfjäll Ba. mer ursprungl. partier af en härdv.; Fätt-
jaure S. n. Bj. kanten af en härdv. enst.; Klimpen S. n. Bj.
nybruten hárdv. rikl.; Borga S. Ba. härdv. fläckv. rikl.

Lks. Lpm. Amervardo 8. n. Bj. örtr. bjsk. enst.

Paris quadrifolia L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk. enst.; Räg-
holmen S. Ba. alsnär enst.; Kittelfjället S. Ba. örtr. grbjsk.
flackv. och enst.; Borkafjallet N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.
enst.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. órtr. bjgrsk. enst.; Fáttjaure
8. n. Bj. órtr. bjsk. enst.; Silisvardo 8. Bj. flerst. och enst. i órtr.
bjsk., örtmatta pà källr. blockur enst. (ilàgskikt); Daunatjäkko
N. Bj. órtr. vidsn. pà báckstr.; Forsbergsberget S. Ba. fukt.
blockur bland Onoclea enst.; Stalon Ba. grankäl enst.; Klit-
berget S. Ba. örtr. grsk. pa bunden ur, vid foten af bergvággen
tills. med Actea fà expl.; Sägbäckens grus- och blockstr. n.
Bj. enst.; Klimpen n. Bj. órtr. bjsk. enst.; Klimpberget S. Bj.
flerst. i órtr. bjsk. enst.—spars., lundd. pà bunden ur flerst.
och vanl. spars., órtmatta pà brant ur enst.; Afvasjö N. Ba.
gles örtr. grbjsk. enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. på sydlid
enst. — Jmt. Raukasele S. Ba. yppiga örtr. vidsn. pà str. enst.,
örtr. bjsk. enst.

Scheuchzeria palustris L.: Borkafjället N. Ba. fuktigare
fläckar i en liten starrm. täml. spars.

Triglochin palustre L.: Lebbinjesnjuonje S. Ba. källdrag
på torfbotten spars.; Borka ö. Ba. starrm. spars., källdrag i
torr bläsenemyrk. spars., källdrag i starrm. ymn.; Fättjaure
Bagr. enst. i snipm. (hängm.), starrmyrk., n. Bj. liten källbäck

132 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 1.

med torfbotten rikl.; Silisvardo S. Bj. källdrag på sjöstr.; Stor-
näs Ba. källdrag; Klimpen n. Bj. hängmyrk., liten källbäck
på torfbotten ymn., kallkälla rikl., källdrag på upptramp.
dy rikl.; Klimpberget S. Bj. blåsenem. (hängm.) spars.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. kallkälla på naken torf spars.

Tofieldia palustris Hups.: Kittelfjäll Ba. liten starrm.
spars.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars., blockr. forsstr.;
Borka Ba. källdrag i torr blasenemyrk. spars.; Fättjaure Bagr.
làga tufvor i starrm. flerst., tufvor i snipmyrk. spars., bläsenem.
(hàngm.) enst.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. torr grund rism.;
Klimpberget S. Bj. rännilar genom blásenem. (hängm.) ymn.,
öfversil. afsatser enst.; Tjàkkola Bj. snipmyrk.; Valdanjaure
ö. Bj. snipm. (hängm.) spars.; Korpàn vid Afvasjö Ba. stenig
och blockr. strandremsa enst., klippstr. spars.; Borga S. Ba.
på sjöstr., kanten af örtr. vidsn. på sjöstr. enst.

Kittelfjallet S. 6. Bj. fukt. ställen pa en kreatursstig spars.;
Korpàn vid Afvasjö Ba. liten bäckäng med ymn. Nardus enst.;
Borga S. Ba. liten sjöäng flàckv. och spars.

Kittelfjället S. I fukt. glesa låga vidsn. med 5. mana på
tufvig mark, källdrag pà glest bevuxen torf och grus enst.,
S. III fukt. klippspringor enst.; Daunatjakko N. I—II flerst.
efter báckar och rännilar, sällan pà fuktigare flàckar 1 mossr.
rishedar; Ó. Vardofjället N. I örtr. bäckstr. spars.; Marsfjället
N. I—II sälls. pa bäckstr., N. I fuktigare partier af en gles
mossr. rished pa sluttn. spars.; Doriesbako och Preunttjakko
N. I spars. på bàckstr.; V. Fjällfjället SO. I liten öfversil.
snipm. (hängm.) enst.; Fasovardo N. I spr. i hängm. (oftast
snipm.), tidigt snöläge fläckv. enst. och dvärgv., N. III klippstr.
spars. |
Lks. Lpm. Amervardo Bj. starrm. — Jmt. Raukajaure
N. Bj. bäckstr. genom snipm. enst.; Rapstajaure Bj. bäckstr.
genom grund snipm. spars.

Juncus balticus WiLLp.: Fättjaure Bagr. snipmyrk. på
och mellan hvitmosstufvor i mängd.

J. arcticus WILLD.: Kittelfjäll S. Ba. flackv. rikl. efter en
liten bäck genom härdv. inne i byn.

Luktjomtjuolta N. I öppet grus kring ett källdrag spars.

J. filiformis L.: Dikanäs Ba. bäckstr.; Vojmàn vid Kittel-
fjäll Ba. grusiga inundatstr. spars.; Borkafjället N. Ba. starrm.
med inträngande Sphagna; Borka ö. Ba. starrmyrk.; Stalon-
sjöns str. Ba. spars.; Stalonviken Ba. på sjóstr.; Bängnäs S.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 133

.

Ba. flackv. i liten grund hangm.; Löfberg S. Bagr. smärre käll-
drag i mosstäcke spars.; Sägbäckens utopp n. Bj. på Kultsjöns
grusstr., glesa vidsn. pa sjöstr.; Klimpen n. Bj. källbäckar, pa
Kultsjóns grusiga inundatstr. spars,. Ortr. vidsn. på sjöstr.
spars.; Gittsfjället SV. ö. Bj. starrmyrk. spars., ö. Bj. och Bj.
spr. pa bäckstr.; Rapstenjokk Bj. liten hängm. spars.; Korpän
vid Afvasjö Ba. klippstr. enst.; Afvasjö Ba. flerst. i starrmyrk.,
rännil genom örtr. grbjsk.; Suotme S. Ba. på sjöns grusstr.;
Slipsikans str. Ba.

Dikanäs Ba. efter gängstigar inne i byn; Stalon Ba. fukt.
ställen pa en skogsstig spars.; Stalonviken Ba. upptramp.
mark vid bätplatsen; Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng
spars.; Klimpen S. n. Bj. hàrdv. enst.; Saxåns utlopp n. Bj.
bäckäng fläckv. och spars.

Kittelfjället S. II Nardus-snipm. (hängm.) enst.; Borka-
fjället N. strax ofvan Bjgr. starrmyrk. rikl.; Gittsfjället SV.
I spr. på bäckstr. ofta i Sphagnum-täcke; Doriesbako N. I
grusig bäckstr. spars., V. Fjällfjället N. I vidsn. och bäckstr.
vanl. spars.; Fasovardo och Luktjomtjuolta N. I báckstr. och
små Ofversil. hàngm.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. grund starrm. — Jmt Rau-
kasele S. Ba. grusstr., starrmyrk.

J. alpinus VırL.: Dikasjóns grusiga inundatstr. vid Dika-
näs S. Ba. spars.; Kittelfjäll Ba. källdrag; Vojman vid Kittel-
fjäll Ba. kanten af örtr. vidsn. pa en sandbank enst.; Stalon-
vikens steniga inundatstr. mellantufvor af C. v. juncella Ba.
spars.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. pà sjöstr. spars.; Löfberg
S. Bagr. pà sjóns grusiga inundatstr. enst.; Sagbäckens utlopp
S. n. Bj. flerst. och spars.—enst. pà Kultsjóns grusiga inundat-
str.; Klimpen n. Bj. pà sjóstr. spr. och spars.—enst.; Vuormo-
vardo S. Ba. uttorkad gól i myrk. spars., stundom på bäckstr.;
Suotme på Borgasjóns grusiga och steniga inundatstr. S. Ba.
spars.

Kittelfjäll Ba. fukt. ställen à gångstigar inne i byn; Saxåns
utlopp n. Bj. bäckäng fläckv. och enst. |

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. källdrag pa naken torf spars.

J. bufonius L.: Klimpen S. n. Bj. källdrag pa upptrampad
dy ymn.

Dikanäs Ba. på gångstigar; Kittelfjäll Ba. fukt. ställen
på gångstigar och gårdsplaner; Stalon Ba. smal gångstig inne

134 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

i byn ymn.; Klimpen 8. n. Bj. flerst. pa gangstigar, pa gards-
planer tills. med Poa annua och Polyg. aviculare.

Jmt. Storjoln S. Ba. fukt. gångstigar i mängd.

J. castaneus J. E. Sm.: Kittelfjäll Ba. blottad torf i liten
starrm. rikl. tills. med Sax. stellaris, stundom pa öppnare ställen
i starrmyrk., liten kallkälla rikl., flerst. i källdrag i och kring
byn; Borka Ba. kalldrag i blasenemyrk. spars.; Fattjaure S.
Bagr. kärrfräkenm. (hängm.) smärre fläckar enst.; rännilar
genom bläsenem. (hängm.) enst.; Klimpen n. Bj. ofta i största
mängd i smärre starrmyrfläckar (hängm.) kring utflödet af
kallkällor, liten källbäck med torfbotten fläckv. spars. fläckv.
ymn.; Rapstenjokk Bj. allm. i kallkällor och efter källbäckar;
Rapstentjakko NV. Bjgr. glesa vidsn.. efter en rännil. — Borka
—Ned Fättjaure Ba. enst. förkrympta expl. på en gängstig
tills. med C. Persoonit.

V. Fjällfjället N. I källdrag vid foten af en moränkulle
tills. med Juncus bi- och triglumis enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. källdrag pà naken torf spars.

J. triglumis L.: Kittelfjäll Ba. blottad torf i liten starrm.
tills. med Sax. stellaris rikl.; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. grusiga
inundatstr. enst., kanten af örtr. vidsn. pa en sandbank enst.;
Borka Ba. kálldrag i bläsenemyrk. spars.; Fättjaure n. Bj.
större källdrag pä torfbotten rikl., Bagr. kärrfräkenm. (hàngm.)
smärre fläckar spars., Bj., n. Bj. och Bagr. karaktärsväxt för
kallkällor och källbäckar kring Fättjaure; Silisvardo S. Bj.
källdrag på sjöstr.; Grundfors Ba. kallkällor; Klimpen n. Bj.
hängmyrk., rännilar (med källvatten) genom bläsenem.
(hängm.) ymn., liten källbäck med torfbotten rikl.; Rapsten-
jokk Bj. källdrag i hängmyrk., allm. i kallkällor och efter käll- .
bäckar; Valdanjaure ö. Bj. kallkälla.

Kittelfjället S. I källdrag på glest bevux. torf och grus
enst., flerst. i källdrag; Daunatjákko N. I—II spars. i källdrag;
Nieritjàkko N. strax ofvan Bjgr. bäckstr. sálls. och enst.;
V. Fjällfjället N. I källdrag vid foten af en moränkulle tills.
med J. biglumis spars.; Luktjomtjuolta N. I källdrag i häng-
myrk. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. flerst. i källdrag; Vapst-Bleriken
Bj. liten källbäck spars.

J. biglumis L.: Rapstentjakko N. Bjgr. litet kalldrag i
kanten af snölägemark rikl.; Suotme S. Ba. nästan torr rännil
(med lerig och stenig botten) på sjöstr. enst. expl.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 135

Kittelfjället S. I källdrag tills. med Sax. stellaris i mängd,
källdrag på glest bevux. torf och grus tills. med J. triglumis
enst., S. I—III bäckstr. och efter små rännilar flerst. och
stundom rikl., S. II mosstäcke i en rännil i mängd; Daunatjakko
N. I—V mangenst. i källdrag samt efter små bäckar och ränn-
ilar, N. V. skifferbranter med talr. ras enst.; Ö. Vardofjället
N.Isnölägen stundom i mängd; Risfjället I—V allm., förekomst
ungefär som på följ. fjäll, V blocksaml. i fukt. mosstäcke mellan
blocken spars.; Marsfjället N. I—V efter alla småbäckar och
rannilar äfvensom i källdrag och pa snölägen spars.-—ymn.;
Nieritjakko N. I, Doriesbako och Preunttjakko N. I—IT mycket
allm. i källdrag, efter bäckar och rännilar; V. Fjällfjället N. I
källdrag vid foten af en moränkulle rikl., Ö. I örtr. bäckstr.
spars , SO. I i ett källdrag, I—II flerst. pa bäckstr.; Fasovardo
N. I—III och Luktjomtjuolta N. I rännilar och snölägen allm.

Jmt. Gellinjakkjaure Bj. lagt mosstäcke i liten uttorkad
rännil spars. |

J. trifidus L.: Ragholmen i Dikasjón S. Ba. grusig inun-
datstr. enst.; Kittelfjäll Ba. m. glesa vindexp. tallhedar spars.;
Fättjaure S. Bagr. pa tufvor i en torr myr enst.; Daunatjakko
N. Bjgr. spr. tufvor i m. gles vindöppen bjhed; Klimpberget
S. Bj. jordfylida springor pa en brant bergvägg spars.; Ransar-
ån vid Tjakkola Bj. torra strandbranter, branta klippstr.
(forsstr.); Fasovardo ö. Bj. glesa bjhedar pa starkt vindexp.
grusäsar spars.; Korpàn vid Afvasjö Ba. en enda låg tufva
pa klippstr.

Klimpen S. n. Bj. torr gängstig inne i byn spars.; Nieri-
tjakko N. ö. Bj. rengärde enst.

Kittelfjállet S. I lafr. rished rikl., i mängd på tufviga ställen
i glesare vidsn. med B. nana, S. II mosslafr. rished på starkt
vindexp. torr rished, fläckv. och rikl. i mosslafr. rished, svagt
mossr. rished fläckv. och spars., S. III fläckv. i liten lafr. rished,
torr bunden ur ymn.; Borkafjället N. I mosslafr. rished enst.,
I näst. torr bäckränna fläckv. i mängd; Daunatjakko N. I—V
liksom Diapensia spars. på detta fjäll, där torrare (laf- och
lafmossr.) rishedar äga ringa utbredn.; Ö. Vardofjället N. I
bäckstr. (klippstr.) rikl.; Marsbleriken I fläckv. i mosslafr.
rished; Risfjället I—V, t. ex. S. III lafr. rished på starkt vind-
exp. grusås spars., S. IV nakna grusfläckar i rished, klipp-
springor enst., S. V. fläckv. i starkt mosslafr. rished, gräshed
med mossor och lafvar rikl., V spr. tufvor tills. med Silene

136 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

acaulis i lafmosshed; Marsfjället N. I—V mångenst. t. ex.
IV—V flerst. i lafmossr. och mosslafr. gräshedar, I—IV ofta
fläckv. i rishedar, I starkt lafr. och vindexp. rished spars.,
I och III tidiga snölägen spars.; Saletjålt II smärre branter
och jordfyllda klippspringor, V. I starkt lafr. rished spars.;
Gittsfjället N. II lafmossr rished rikl., mosslafr. rished rikl.,
snöläge dvärgv. och spars.; Preunttjàkko N. I—II flerst. i
rishedar; V. Fjällfjället I mossr. rished; Dorrompiken N. II
storblockig ur på jordt. block; Fasovardo N. I—III mangenst.
irishedar, N. II tidigt snöläge fläckv. och rikl., N. klippstr. spars.

Luzula pilosa (L.) WILLD.: Stennäs—Bergsjön Ba. mossr.
bjgrsk. spars.; Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk. spars., grásenr.
bjgrsk. spars.; Borkafjüllet NO. Ba. mossr. grbjsk. enst.;
Fattjokks str. Bagr. enst.; Füttjaure n. Bj. gräsenr. bjsk.
spars., örtr. bjsk. enst.; Silisvardo S. Bj. glesa örtr. bjsk. vanl.
enst.; Svallgonäs N. Bj. mossr. bjsk. enst., n. Bj. gräsenr.
bjsk. pà hygge spars.; Stalon Ba. fórs. grbjsk. enst., mossr.
barrblsk. enst., grankäl enst., dikad starrmyrk. få expl.; Sta-
lonviken Ba. mossr. tallsk. enst.; Svartsjóbücken Ba. pà 3
myrstackar; Sagbackens utlopp n. Bj. gräsenr. bjsk.; Klimpen
S. betad enr. bjgrsk. enst., svagt órtr. bjsk. spars.; Klimpberget
S. Bj. gräsenr. bjsk. pà hygge spars., svagt örtr. bjsk. spars.;
Afvasjö Ba. svagt mossr. grbjsk. enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig órtr. bjsk. pà sydlid
enst. — Jmt. Raukasele Ba. grásenr. bjsk. enst.

L. Wahlenbergii Rupr.: Risfjället N. II källdrag och liten
källbäck (el. rättare rännil) enst.; Marstjället N. II öfversil.
mark nedanför ett källdrag tills. med Aira alpina rikl., N. IV
snöläge enst.; Dorrompiken N. III öfversil. afsatser (i moss-
täcke) på en brant bergvägg spars.; Fasovardo N. I rännil
genom liten grund snipm. (hängm.) enst., N. III öfversil.
grusig bäckstr. spars.

L. multiflora Horrm.: Ragholmen i Dikasjön S. Ba. alsnär
enst.; Kittelfjäll Ba. liten kallkälla rikl.; Vojmàn vid Kittel-
fjäll Ba. str. spars., órtr. vidsn. på en sandbank enst.; Borka-
fjället N. Ba. starrm. med inträngande Sphagna; Klinten Ba.
örtr. vidsn. i starrmyrk.; Fättjaures str. S. Bj.; Rissjón S. Bjgr.
örtr. báckstr.; Stalon Ba. dikad starrmyrk. enst., kanten af en
krusdunm. spars.; Bängnäs S. Ba. liten grund hängm. spars.;
Grundfors Ba. starrm. enst., liten källbäck i Philonotis-täcke
enst.; Löfberg S. Bagr. vidsn. pà sjöstr.; Klimpen n. Bj. starr-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 137

myrk., örtr. vidsn. på sjöstr.; örtr. vidsn. på Saxåns str. Bj.;
Klimpberget S. Bj. yppig örtr. bjsk. enst.; Ransarán vid Tjäk-
kola Bj. torra strandbranter, branta klippstr. (forsstr.); Frems-
jokks steniga str. Bjgr.; Korpån vid Afvasjö Ba. stenig och
blockr. strandremsa spars.; Suotme pä sjöstr. S. Ba.

Dikanäs Ba. härdv.; Henriksfjäll S. Ba. flerst. i härdv.;
Kittelfjäll Ba. härdv. enst., *pallescens (WG.) STEUD.! härdv.
enst.; på vintervägen v. om Borka Ba.; Borka—Ned. Fättjaure
Ba. på en gángstig enst.; Fättjaure S. n. Bj. hárdv. allm. och vanl.
enst.; Stalonsjön Ba. trampad gräsvall kring bátplatsen enst.;
Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng spars.; Lófberg S. Bagr.
härdv.; Klimpen S. n. Bj. härdv. enst.; Saxàns utlopp n. Bj.
bäckäng spars.; Nieritjakko N. 6. Bj. rengärde enst.; Tjakkola
Bj. på gårdsplanen; Bätas S. Ba. härdv. spars.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. på bunden ur enst., 8. II
betesmark enst., glesa vidsn. spars.; Risfjället N. I vidsn. enst.,
S. II örtr. bäckstr. spars.; Marsfjället N. I vidsn. på bäckstr.
spars., N. I—II tidiga snölägen enst., N. IV koloniveg. pa flyt-
jord enst.; låga skifferbranter på Doriesjokks str. SO. I rikl.;
Preunttjäkko N. I bäckstr., tidiga snölägen pä leriga sluttn.
flerst.; V. Fjälltjället Ö. I hängmyrk. enst., N. II öppnare
fläckar i mossr. rished på brant sluttn.; Fasovardo N. I—Ill
tidiga snölägen flerst. och vanl. enst., N. II flàckv. och enst.
i mossr. rished pä fuktigare sluttn.; Luktjomtjuolta N. I bäck-
str. — MELANDER’s »L. campestris» från V. Vardofjallet Alp.
är utan tvifvel föreligg. art.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjön Bj. vidsn.; Vapst.-Bleriken
S. Bj. härdv. spars. — Jmt. Raukasele S. Ba. härdv.; Rap-
stajaure Bj. bäckstr. genom snipm.; Gellinjakkjaure Bj. örtr.
bäckstr. enst.

Särskildt på högre nivåer som + typ. v. nigricans (DESV.)
Koch.

L. areuata (Wa.) Sw.: Valdanvardo ö. Bj. större jordt.
block enst. expl.

Kittelfjället S. III lafr. rished enst.; Borkafjället N. I
mosslafr. rished enst.; Daunatjakko N. II—V rätt spars.,
t. ex. N. III óppna grusfläckar i rishedar, N. V skifferbranter
med talr. ras enst., skifferur i fukt. mosstäcke spars.; Risfjället
S. III lafr. rished pà starkt vindexp. grusás spars., S. IV nakna
grusfläckar i rished, klippspringor enst. expl., S. IV—V flàckv.

! Denna underart anträffades flerst. i Ba. och Bj. men antecknades ej.

138 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

i lafmossr. och mosslafr. gräshedar vanl. spars.-rikl., V låga
grusiga bäckstr., S. och N. V vindexp. grusmarker med svagt
täcke af lafvar och mossor flerst.; Marsfjället N. I—IV allm.
i lafr. rishedar, stundom (i regel enst.) i lafmossr. och mosslafr.
rishedar, N. III fläckv. och enst. i fukt. mossr. rished, N. V
spr. fläckar i lafmosshed; Saletjàlt V. I starkt lafr. rished spars.,
II smärre branter och jordfyllda klippspringor; Doriesjokk I
flerst. och rikl. pà torrare glest bevux. strandbranter; V. Fjäll-
fjället I—II allm. på öppna grusiga ställen i rishedar; Dorrom-
piken N. III ófversil. afsatser (i mosstácke) pà en brant berg-
vägg spars.; Fasovardo N. I—III allm. i torrare rishedar, N.
III smältbäck i mosstäcke enst.; Luktjomtjuolta och Valdan-
vardo N. I flerst. i torrare rishedar.

Både hufvudf. och + typ. v. confusa (LINDEB.) KJELLM.;
hufvudf. synes vara bäst utbildad på mer godartad jordmån,
t. ex. på kalkr. skiffrar.

L. spicata (L.) DC.: Vojmån vid Kittelfjäll Ba. str. spars.;
Daunatjåkko N. Bjgr. m. gles vindexp. bjhed enst. expl.;
Klitberget S. Ba. afsatser och springor enst.; Klimpberget 8.
Bj. springor och afsatser spars.—enst.; Ransarän vid Tjakkola
Bj. branta klippstr. (forsstr.).

Kittelfjället S. I lafr. rished fläckv. och spars., källdrag
på naken torf och grus enst., S. II mosslafr. rished enst., S. III
snöläge enst.; Daunatjakko N. I—V spr. men vanl. enst., t. ex.
II efter en liten rännil enst. tufvor, N. III örtmatta i rätt bred
sänka glesare ställen enst., N. V skifferur i fukt. mosstäcke
spars.; Risfjället S. II snöläge enst., mosslafr. rished enst., V
blocksaml. i fukt. mosstäcke mellan blocken enst.; Marsfjället
N. I—IV allm. men vanl. enst. i lafrikare rishedar, N. I starkt
lafr. och vindexp. rished enst. expl., N. IV koloniveg. på flyt-
jord spars.; Saletjält V. I starkt lafr. rished spars., II smärre
branter och jordfyllda klippspringor; Gittsfjället N. II lafmossr.
rished enst., snöläge enst.; Nieritjàkko N. I, Doriesbako och
Preunttjakko N. I—II sälls. och vanl. i enst. expl. på öppna
glest bevux. och torra ställen i både lafrikare och mossrikare
rishedar; Doriesjokk N. I torrare glest bevux. strandbranter;
Dorrompiken N. II óppnare ställen i fukt. mossr. rishedar pà
brant sluttn., N. III öfversil. afsatser på en brant bergvägg i
mosstäcke spars.; Fasovardo N. I tidigt snöläge fláckv. och
enst., N. III klippstr. enst., N. III smaltback i mosstäcke enst.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 139

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. små kolonier på torra svagt
bevux. ställen i en härdv.

Potamogeton natans L.: L. Stensjön Bj. liten myrtjärn ı
mängd ster. — Gellinjakkjaure S. n. Bj. liten myrgöl rikl.
och ofta fert.

P. alpina BALBIS: Dikasjón Ba. ofta i dyfräkenveg.; Berg-
sjön Ba. ofta i mängd; Vojman vid Kittelfjäll Ba. skyddad
vik rikl., sel strax invid i mängd; Guortajaure Bj. rikl.; Stalon-
viken Ba. slambotten pà 1—2 ms djup flerst. i mängd; Stalon-
sjón Ba. rikl.; Klimpen n. Bj. driftexpl. pà str. af Kultsjön;
Saxän Bj. flerst.; Borgasjón vid Suotme Ba. driftexpl. pà str.
— Lks. Lpm. Vapst-Bleriken Bj. rikl.

P. graminea L.: Dikasjón Ba. ofta i dyfrakenveg.; Bergsjön
Ba. i mängd; Stalonviken Ba. slambotten pa 1—2 ms djup
flerst. i mängd; Stalonsjón Ba. rikl.; Kultsjón invid Fatmo-
makk Ba. spars.; Stornäs Ba. driftexpl. pa sjóstr.; Saxån Bj.
spars.

P. perfoliata L.: Dikasjön och Bergsjön Ba. spr. men vanl.
enst.; Stalonsjön Ba. dybotten enst. expl.

P. prelonga Wurr.: Stalonsjön Ba. dybotten spars.

Sparganium submuticum Hsx.: Dikasjón Ba. ofta i dyfrä-
kenveg. pà sandstr.; Bergsjón Ba. rikl; sel i Vojman invid
Kittelfjàl Ba. i mángd; Guortajaure Bj. rikl.; invid Svartsjö-
bückens utlopp Ba. inundatstr. (làngslutt. sandstr.) spars.;
Kultsjón invid Fatmomakk Ba. spars.; Vuollelite Ba. spars.;
Klimpen n. Bj. driftexpl. pà str.; Borgasjón vid Suotme Ba.
driftexpl. pà str.

Alla (el. atmin. hufvudmassan af) har fórek. ster. Sparga-
nium-former torde tillhöra föreligg. art. Jfr äfven MELANDER
(14).

Scirpus czspitosus L.: Stennäs Ba. rism.; Kittelfjäll Ba.
liten starrm. dom.; Vojmän vid Kittelfjäll Ba. str. spars.,
kanten af örtr. vidsn. på en sandbank enst.; Borkafjället N.
Ba. starrmyrk. tills. med Molinia, starrm. tills. med Hrioph.
alpinum spars., starrmyrk. bland Sphagna, starrm. med in-
trängande Sphagna; Fättjaure S. Bagr. dom. i vät starrm.,
kärrfräkenm. (hängm.) enst., blasenem. (hàngm.) rikl.; Svart-
sjöbäckens nedre lopp Ba. starrm.; Klimpberget 8. Bj. blasenem.
(hängm.) ymn.; Klimpen—V. Fjälltjället—Tjakkola alim. i
starrm. (vanl. hängm.) stundom dom. Bj. och ö. Bj.; Tjakkola
—Valdanjaure 6. Bj. och Bj. t. allm. i starrm. (vanl. hangm.);

140 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 1l.

Gittsfjället SV Bj. flerst. och rätt spars. i starrm.; Afvasjö
Ba. ymn.-dom. i större hängm., liten hängm. fläckv. rikl.;
Borga S. Ba. örtr. gråalbl. vidsn. på sjöstr. fläckv. och spars.;
Suotme S. Ba. tills. med Molinia på sjöstr. spars.

Borga S. Ba. fläckv. i liten sjöäng tills. med Molinia och
Nardus; Suotme S. Ba. spr. i sjöängar.

Kittelfjället S. I glesa vidsn. med B. nana på tufvig mark
spars.—enst.; Nardus-snipm. (hängm.) ymn.; Nieritjåkko
och Doriesbako N. I allm. i hängm.; Preunttjakko N. I liten
grund hängm. ymn.; V. Fjällfjället I, Fasovardo N. I, Luktjom-
tjuolta N. I och Valdanvardo N. I allm. i hängm. vanl. dom. —
rikl.

Lks. Lpm. Amervardo Bj. ofta dom. i grunda starrm.
— Jmt. Fran Raukasele till Gellinjakkjaure Bj. dom. —ymn.
i flertalet hängm. vanl. pa rätt svag sluttn. åt norr eller söder.

Eriophorum angustifolium RoTH.: Dikanäs Ba. starrm.;
Borkafjället N. Ba. starrm. spars.; Rissjön S. Bjgr. starrm.;
Borka ö. Ba. starrm.; Klinten S. ö. Ba. starrm.; Fättjaure
Bagr. mindre starrm. dom., snipm. spars., kärrfräkenm.
(hängm.) spars., bläsenem. (hängm.) rikl.; Ö. Vardofjället
NV. Bj. starrm.; Stalon Ba. väta flarkartade partier i krus-
dunm. rikl.; Stalonsjón Ba. pa grundt vatten och torfbotten
spars.; Bangnäs S. Ba. små starrm. spars., liten grund hängm.
rikl.; Klimpen Bj. allm. i starrm.; Klimpberget S. Bj. bläsenem.
(hängm.) fláckv. och rikl.; Klimpen—Tjakkola—Valdanjaure
Bj. och ö. Bj. allm. i starrm.; Fremsjokks str. ö. Bj.; Rapsten-
jokk Bj. källdrag i hängmyrk.; L. Stensjön Bj. — Bátas Ba.
starrm. allm.; Solberg—Afvasjö Ba. flerst. i myrar; Afvasjö
Ba. större snipm. (hängm.) spars., liten hängm. spars. — Suot-
me S. Ba. sjöäng enst.

Kittelfjället S. II liten öfversil. starrm. dom., Nardus-
snipm. (hängm.) spars.; Borkafjällete N. omedelbart ofvan
Bjgr. bland C. ampullacea kring en liten sjö spars.; Ö. Vardo-
fjället N. I flerst. i starrm.; Marsfjället N. I starrm. spars.,
N. III bäckstr. grof lågv. och spars.; Gittsfjället N. I stundom
dom. i små starrm.; Nieritjakko, Doriesbako och Preunttjakko
N. I spars. i starrm.; V. Fjällfjället SO. I liten starrm. dom.,
I—II flerst. i starrm.; Fasovardo N. I—II, Luktjomtjouolta
N. I och Valdanvardo N. I allm. i starrm.

Lks. Lpm. Amervardo Bj. starrm. — Jmt. Raukajaure,
Rapstajaure och Gellinjakkjaure Bj. spr. men af underordn.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 141

betydelse (vanl. spars.) i starrm., t. ex. på vätare fläckar i
snipm. (hängm.).

E. latifolium HorPre: Fättjaure Bagr. hängm. enst. expl.,
bläsenem. (hängm.) enst.; Afvasjö N. Ba. större hängm. flerst.,
liten våt hängm. spars., liten torr hängm. på str. af Korpän
rikl.

Jmt. Raukajaure och Rapstajaure Bj. flerst. i snipm.
på vanl. rätt skarp sluttn. spars.—enst.

E. vaginatum L.: Dikanäs Ba. flerst. i myrarna; Stennäs
Ba. rism.; Lebbinjesnjuonje Ba. tufbildande i liten starrm.;
Borkafjallet N. Ba. rism.; Fättjaure S. Bagr. ristufvor i starrm.;
Svallgonäs n. Bj. enst. ster. expl. flerst. i en rism.; Ö. Vardo-
fjället NV. Bj. starrm.; Stalon Ba. myrk. spars.; Turistnaset—
Bängnäs Ba. smärre rism. flerst.; Klimpen—Tjakkola—Val-
danjaure Bj. och ö. Bj. allm. i myrarna; Gittsfjället SV. o.
Bj. starrm. el. ófvergàng till rism.

Kittelfjället S. I rism. spars.; Borkafjället N. starrmyrk.
strax ofvan Bjgr.; Gittsfjállet SV. starrm. eller ófvergáng till
rism. strax. ofvan Bjgr.; V. Fjälltjället I, Fasovardo N. I,
Luktjomtjuolta N. I och Valdanvardo N. I flerst. i grundare
starrm. el. ófvergàng till rism.

Lks. Lpm. Amervardo Bj. rism. — Jmt. Raukaseie Ba.
rism. rikl.; Rapstajaure Bj. mindre allm. och endast i de tor-
raste snipm., där den växer jämnt spr. i glesa, lösa och låga
tufvor, som ej höja sig öfver Scirpus cespitosus.

E. Scheuchzeri HoPPE: Dikanäs Ba. starrm. flerst.; Vojmàn
vid Kittelfjäll Ba. flerst. och spars. på grusiga inundatstr.;
Rissjön S. Bjgr. bäckstr.; Borka ö. Ba. starrm.; Fatmomakk
Ba. källdrag; Klimpen n. Bj. liten källbäck med torfbotten
enst., källbäckar flerst.; Rapstentjakko N. Bjgr. källdrag i
kanten af snölägemark rikl.: Tjakkola Bj. och ö. Bj. str. och
små grunda starrm. flerst.; Valdanvardo ö. Bj. fläckv. i grund
starrm.; Slipsikåns str. Ba. enst. — Henriksfjäll Ba. fukt.
ställen i hårdv. spars.; Fatmomakk Ba. fukt. ställen i hårdv.

Kittelfjället S. I starrm. i mängd, ymn. i liten grund starrm.,
S. II mossklädda block i en rännil spars., liten öfversil. starrm.
tills. med dom. E. angustifolium spars.; Daunatjakko N. I—II
bäckstr., mer sällan i små grunda starrm.; Risfjället N. I liten
grund starrm., S. III rätt talr. i mosstácke nedanför ett källdrag;
Marsfjället N. I grusig bäckstr. spars., N. II bäckstr. tills. med
Junc. biglumis enst. expl.; Gittsfjället N. I dom. i liten starr-

142 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

myrfläck; Doriesbako N. I liten grund starrm.; V. Fjällfjället
SO. I liten starrm. med dom. E. angustifolium spars., Ö. I
örtr. bäckstr. spars., NO I bäckstr. och smärre starrm.; Faso-
vardo N. I flerst. i små grunda starrm., N. I—II och sällan III
bäckstr. vanl. spars., N. II tidigt snöläge fläckv. och spars.;
Luktjomtjuolta N. I små grunda starrm., stundom på (vanl.
grusiga) bäckstr., rikl. kring ett källdrag.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. starrm. och bäckstr.

E. alpinum L.: Dikanäs Ba. flerst. i starrm.; Kittelfjäll
Ba. liten snipm. rikl.; Borkafjället N. Ba. snipm. spars., starrm.
med Sphagna; Borka 6. Ba. starrm., spars. i torr bläsenem.
(hängm.); Klinten S. ö. Ba. starrm. spars.; Fättjaure Bagr.
snipm. (hängm.) enst., kärrfräkenm. (hängm.) fläckv. och
spars., bläsenem. (hàngm.) rikl.; Ö. Vardofjallet NV. Bj. starrm.
spars.; Stalon Ba. dom. i vidstr. starrm.; Svartsjöbäckens
nedre lopp Ba. starrm. och liten grund och torr rism.; Klimpen
n. Bj. fláckv. och spars. i hängm. med dom. C. filiformis;
Klimpberget S. Bj. blasenem. (hàngm.) spars.; Solberg—
Afvasjö Ba. flerst. i starrm.; Afvasjö Ba. större snipm. (hängm.)
enst., liten torr hängm. pà str. af Korpàn rikl.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. starrm. spars. — Jmt.
Frän Raukasele till Gellinjakkjaure Bj. och stundom ö. Bj.
flerst. men fläckv. och spars.—enst. i snipm. (hängm.).

Carex vesicaria L.: Saletjält—Svartsjöbäcken 6. Ba. g.
rikl. längs str. af en grund myrgöl omgif. af grbjsk.; Stornás
S. Ba. källdrag spars.; Lófberg S. Bagr. spars. i ett källdrag;
Vallienbácken Ba. starrmyrk. spars., glest vidsn. i starrmyrk.
spars.; Afvasjö N. Ba. liten öfversil. hängm. enst. — Saxåns
utlopp n. Bj. fläckv. rikl. i en vidstr. bäckäng.

Jmt. Sannaren—Raukasele S. Ba. i ett par grunda ófver-
sil. starrm.; Raukasele Ba. bland glesa viden i rismyrk. enst.

Öfverallt typ. hufvudf.

C. *saxatilis L.: V. Fjällfjället SO. I kanten af en liten
starrm. med dom. E. angustifolium rikl.; Fasovardo N. I starrm.
bland C. * rotundata fläckv. och spars.; Valdanvardo 6. Bj.
fläckv. i en vät starrm.

Lks. Lpm. Amervardo Bj. starrm. spars.

C. ampullacea Goop.: Dikasjóns str. Ba. flerst. rikl., bland
dyfräken el. i rena veg. pà grundt vatten; Kittelfjäll Ba. längs
str. af en liten myrsjö; Borkafjállet N. Ba. dom. i vät starrm.;
Klinten S. ö. Ba. vát starrm.; Fättjaure Bagr. snipm. (hängm.)
rikl., allm. i starrm.; Daunatjákko N. Bj. starrm. rikl.; Guorta-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 143

liden Bj. flerst. i starrm.; Ö. Vardofjället NV. Bj. starrm. flerst.;
Stalon Ba. liten dikad starrm. rikl., krusdunm. fläckv. ymn.,
vät lös rism. och bäckrännor genom ss. rism. ymn.; Stalonbäc-
kens blockstr. Ba.; Klimpen n. Bj. hängm. rikl.; Saxåns delta
n. Bj. dyfräkenveg. i skyddad vik rikl.; Valdanjaure ö. Bj.
starrm., Gittsfjället—Stenbäck Bj. och ö. Ba. ofta dom. i väta
starrm., högv. och grof i öfversil. starrm. pa bäckstr.; Afvasjö
Ba. liten öfversil. hängm. ymn., längs str. af en grund myrgöl
rikl. samt mycket grof och bredbladig; Slipsikäns str. S. Ba.

Borkafjället N. omedelbart ofvan Bjgr. ungefär meter-
bred bård af högv. och vanl. ster. C. ampullacea längs str. af en
liten sjö; V. Fjällfjället NV. storväxt och ster. längs str. af
en liten sjö strax ofvan Bjgr.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. starrm.; Amervardo Bj. våt
starrm. — Jmt. Raukaselets inundatstr. (torfstr.) ster. grof
och högv. rikl.; Gellinjakkjaure Bj. liten myrgöl högv. och dels
fert. dels ster., spars. och ster i starrm.

C. *rotundata Wa.: Rissjön S. Bjgr. flerst. dom. i starrm.;
Daunatjåkko N. Bj. starrm.; Guortaliden Bj. flerst. i starrm.;
V. Fjällfjället—Tjakkola 6. Bj. och Bj. allm. i starrm.; Frems-
jokk—Valdanvardo 6. Bj. spr. i starrm.; Gittsfjället SV. ö.
Bj. allm. och vanl. dom. i starrm., ersáttes làngre ned mot
Bagr. af C. ampullacea.

Daunatjakko N. I flerst. i små starrm.; Ö. Vardofjället
N. I flerst. i starrm.; Marsbleriken I dom. i starrm.; Risfjället
S. I—II mängenst. i starrm.; Marsfjället N. I allm. i starrm.;
Gittsfjället N. I dom. i små starrm.; Nieritjàkko, Doriesbako
och Preunttjàkko N. I allm. i starrm.; V. Fjällfjället SO. I
liten öfversil. snipm. (hängm.) enst., rikl. i liten starrm. med
dom. Erioph. angustifolium, I allm. och rikl. i smä starrm.;
Fasovardo N. I och mer sällan II smärre starrm.; Luktjom-
tjuolta och Valdanvardo N. I flerst. i små starrm.

Lks. Lpm. Amervardo Bj. flerst. i starrm.; Ned. Vapst-
sjön Bj. starrm., utom typ * rotundata finnas äfven talr. öfver-
gangsformer till hufvudarten.

C. filiformis L.: Kittelfjäll Ba. efter str. af en myrsjö pà
grundt vatten; Borkafjället N. Ba. fläckv. bland Phragmites
i en liten sjö, starrm.; Rissjön S. Bjgr. flerst. i starrm.; Fättjaure
Bagr. snipmyrk., allm. i starrm., fläckv. och spars. i kärrfrä-
kenm. (hängm.); Daunatjakko N. Bj. starrm. i mängd; Guorta-
liden Bj. flerst. i starrm.; Ö. Vardofjället NV. Bj. starrm. ofta

144 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

dom. el. rikl.; Stalonsjön Ba. starrm.; Klimpen n. Bj. hängm.
dom.; Gittsfjället SV. ö. Bj. flerst. och ofta dom. i starrm.;
Vallienbäcken Ba. flerst. i starrm.; Afvasjö Ba. spr. i större
snipm. (hàngm.). — Suotme S. Ba. i mängd i sjöängar.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. starrm. rikl. — Jmt. Fran
Raukajaure till Gellinjakkjaure Bj. allm. och vanl. rikl. i
snipm. (hängm.).

C. pallescens L.: Kittelfjäll S. Ba. bäckstr. genom gles
bjgrsk. enst.; Silisvardo S. Bj. enst. expl. på fukt. ställen i örtr.
bjsk. på bunden ur; Stalonviken Ba. stenig bäckstr. enst.;
Bångnäs S. Ba. bäckstr.; Klitberget S. Ba. brant blockur få
expl; Klimpen Bj. hängmyrk. spars.; Klimpberget S. Bj.
örtr. bjsk. på bunden ur fläckv. och enst., yppig lundd. på källr.
bunden ur enst.; invid Stenbäck S. Ba. bäckstr. enst. — Kittel-
fjäll S. Ba. enst.—enst. expl. i ett par hàrdv.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjön Bj. starrmyrk. spars.

C. capillaris L.: Ragholmen i Dikasjón 8. Ba. grusiga inun-
datstr. enst.; Vojmàn i Kittelfjàll Ba. str. spars., blockr. forsstr.,
örtr. vidsn. pa en sandbank enst.; Borka Ba. källdrag i torr
blasenemyrk. spars.; Fáttjaure n. Bj. större kallkälla på torf-
botten enst., S. Bj. pa sjöns blockstr., mossklädda block pà
sjostr.; Fattjokks inundatstr. Bagr. enst.; Silisvardo 8. Bj.
källdrag pa sjöstr.; L. Stalonberget S. Ba. springor och afsatser
spars.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. torr grund rism.; Klimp-
berget S. Bj. ránnilar genom blásenem. (hàngm.) enst., kvart-
sitbrant på Ofversil. afsatser rikl.; Ransaràn vid Tjakkola Bj.
branta klippstr. (forsstr.); Fasovardo N. ö. Bj. bäckstr. spars.;
Korpàn vid Afvasjö Ba. grusig inundatstr. spars.; Afvasjö Ba.
liten våt hàngm. spars. — Klimpen S. n. Bj. i stor mängd på
kanterna af nyupptagna djupa diken (med källvatten); Suotme
S. Ba. sjöäng spars.

Kittelfjallet S. I källdrag på glest bevux. torf och grus
enst., S. I—II flerst. i källdrag, S. III klippspringor enst.;
Daunatjakko N. I bäckstr. spr. expl.; Doriesbako N. I och
Preunttjakko N. I—II sälls. pa bäckstr.; V. Fjällfjället SO.
I liten öfversil. snipm. (hängm.) spars., källdrag i mosstäcke
spars., I flerst. på örtr. bäckstr.; Fasovardo N. I—II flerst.
på tidiga snölägen, stundom pa backstr.; Luktjomtjuolta N.
I bäckstr. och tidiga snölägen vanl. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. bäckstr. genom örtr. bjgrsk.
— Jmt. Raukaselets str. S. Ba.; Raukajaure Bj. bäckstr. genom
snipm.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 145

C. laxa We.: Klimpen S. n. Bj. hängm. fläckv. rikl.

C. ustulata Wa.: Borka Ba. torr blasenemyrk. ej spars.,
källdrag i ss. myrk. spars.; Klimpberget S. Bj. rännilar genom
blásenem. (hàngm.) spars.; V. Fjàállfjàllet — Tjákkola 6. Bj.
mycket allm. i smärre hängm., efter rännilar pà torfbotten och
i utflödet af kallkällor; Rapstenjokk Bj. källdrag i hängmyrk.
i mängd, allm. i kallkällor och efter källbäckar; Fremsjokk,
Fasovardo och Valdanjaure Bj. och ö. Bj. kallkällor, källbäc-
kar, små hängmyrfläckar och efter rännilar genom hängm.
vanl. rikl.—spars.

Daunatjakko N. I—II màngenst. i källdrag och små hängm.
stundom på bäckstr.; Ö. Vardofjället N. I små hängm.; allm.
på Nieritjàkko N. I och Doriesbako N. I, spars. pa Preunt-
tjakko N. I—II, växer på str. af bäckar och rannilar, i källdrag
samt stundom i hängmyrk. och smärre hängm.; V. Fjällfjället
SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.) spars., SO I örtr. báckstr.
i mängd, mycket allm. (särsk. N. och NO.) i smärre hängm.,
efter rännilar pa torfbotten och i utflödet af kallkällor; Dorrom-
piken N. II i mosstäcke på Ofversil. afsats spars.; Fasovardo
N. I allm. i sma ófversil. hängm., N. I—II mängenst. i käll-
drag och efter rännilar; Luktjomtjuolta och Valdanvardo N.
I källdrag och hängm. flerst.

C.limosa L.: Kittelfjäll Ba. starrm. fläckv. och rikl., i
mängd i en starrm.; Borkafjället N. Ba. starrm.; invid Borka
Ba. starrm.; Fättjaure S. Bagr. starrm.; Guortaliden Bj. starrm.;
Stalonsjén Ba. fläckv. och rikl. i en starrm.; Tjakkola 6. Bj.
starrm. spars.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. starrm. i mängd. — Jmt.
Gellinjakkjaure n. Bj. fläckv. och g. rikl. i starrm.

C. irrigua (Wa.) J. E. Sm.: Stennäs Ba. starrm.; Henriks-
fjäll Ba. starrm. allm.; Borkafjället N. Ba. starrm.; Lebbin-
jesnjuonje S. Ba. liten starrm.; Borka ö. Ba. starrm.; Klinten
S. 6. Ba. starrm.; Fättjaure Bagr. starrm. enst., liten starrm.
rikl., fläckv. och enst. i kärrfräkenm. (hängm.); Guortaliden
Bj. flerst. i starrm.; Ó. Vardofjället NV. Bj. starrm.; Dauna-
tjàkko N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr. enst.; Stalon Ba. liten
dikad starrm. rikl., små bäckrännor genom våt lös rism. enst.;
Svartsjöbäcken nära utloppet Ba. starrm.; Grundfors Ba.
flerst. i starrm.; Rapstenjokk Bj. källdrag i hängmyrk. f. ad
laxam; Tjakkola ö. Bj. starrm. spars.; L. Stensjön Bj. — Bätas
Ba. i de flesta starrm.; Korpän vid Afvasjö Ba. klippstr. enst.;

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 11. 10

146 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Afvasjö Ba. större snipm. (hängm.) spars., liten våt hängm.
enst.; Borga S. Ba. örtr. gråalbl. vidsn. på sjöstr. spars.

Borkafjället N. strax ofvan Bjgr. starrmyrk. spars.; Ö.
Vardofjället N. I mindre starrm. rikl.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. starrm. rikl.; Amervardo Bj.
starrm. — Jmt. Rapstajaure Bj. starrmyrk. rikl.

C. rariflora (Wa.) J. E. Sm.: Tjakkola 6. Bj. starrm. fläckv.
och rikl. — Ö. Vardofjället N. I rikl. i ett par smá starrm.;
V. Fjällfjället NV. I starrm. ymn.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. starrm. spars.

C. flava L.: Ragholmen i Dikasjon S. Ba. alsnár enst.;
Kittelfjäll Ba. hàngmyrk. bland Nardus rikl.; Vojmàn vid
Kittelfjäll Ba. örtr. vidsn. pa en sandbank enst.; Borkajaures
str. Ba. spars.; Borka 6. Ba. starrmyrk., Ba. källdrag i torr
bläsenemyrk. spars., källdrag i starrm.; Fättjaure Bagr. små
hangm., efter rännilar genom hängm., S. Bj. och n. Bj. flerst.
och ofta rikl. på sjöstr.; Silisvardo S. Bj. källdrag på sjöstr.;
Daunatjàkko N. Bj. bäckstr.; Stalonbäckens blockstr. Ba.
spars.; Grundfors Ba. flerst. i hängm.; Löfberg S. Bagr. smärre
källdrag i mosstäcke spars.; Sagbäckens utlopp n. Bj. glesa
vidsn. pa sjöstr. enst.; Klimpberget S. Bj. blasenem. (hängm.)
rikl., rännilar genom ss. hängm. rikl.; Rapstenjokk Bj. liten
hängm. spars., källdrag i hängmyrk., flerst. i kallkällor och
efter källbäckar; Tjakkola 6. Bj. spr. i starrm.; Fremsjokk—
Valdanjaure Bj. och ö. Bj. flerst. i snipm. (hängm.); Afvasjö
Ba. liten torr hängm. spars., liten vät hängm. ymn.; Suotme
S. Ba. nästan torr rännil på sjöstr. — Suotme S. Ba. sjöäng spars.

Kittelfjället S. I kalldrag på torfbotten enst.; Daunatjakko
N. I kring ett källdrag spars.; V. Fjällfjället SO. I liten öfversil.
snipm. (hängm.) spars., I bäckstr. genom hängm.; Fasovardo
och Luktjomtjuolta N. I flerst. i snipm. (hängm.) vanl. spars.
—Tikl.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. fukt. hárdv., báckstr. genom
örtr. bjgrsk., flerst. 1i källdrag; Amervardo S. Bj. vät starrm.;
Ned. Vapstsjöns str. S. Bj. — Jmt. Raukaselets str. S. Bj.;
Rapstajaure Bj. fláckv. i snipm. (hángm.) flerst.; Gellinjakk-
jaure Bj. starrmyrk. spars.

MELANDER's »C. oederi» från Borkajaure, Daunatjakko
och Gikasjön är utan tvifvel föreligg. art.

C. vaginata TauscH: Ragholmen i Dikasjön S. Ba. alsnar
enst.; Vojmän vid Kittelfjäll str. spars., örtr. vidsn. på en

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 147

sandbank enst.; Borkafjället N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.;
Fättjaure S. n. Bj. gles fukt. örtr. bjsk., Bagr. starrmyrk.,
tufvor i hängm. enst., allm. pä sjöstr.; Silisvardo S. Bj. örtr.
bjsk.; Daunatjàkko N. Bjgr. m. gles svagt örtr. bjsk., N. Bj.
örtr. vidsn. pa bäckstr.; Stalon Ba. grankäl enst., förs. grbjsk.
enst.; Stalonbäckens blockstr. pä tufvor Ba.; Forsbergsberget
S. Ba. bred jordt. afsats med gran och björk enst.; Ságbücken
n. Bj. fukt. fläckar i gräsenr. bjsk. enst., bäckens grus- och
och blockstr. enst.; Klimpen n. Bj. liten källbäck på torfbotten
enst.; kanten af vidsn. på sjöstr.; Klimpberget S. Bj. fukt.—
öfversil. afsatser enst.; Valdanjaure ö. Bj. starrmyrk., bäckstr.
och vidsn. vanl. enst.; L. Stensjon—Batas Bj. och Ba. vidsn.
och starrmyrk. flerst. och vanl. spars. — Dikanäs Ba. härdv.;
Kittelfjäll Ba. fukt. hàrdv. enst.; Fättjaure S. n. Bj. fukt.
härdv. enst.

Kittelfjället S. I källdrag pä glest bevux. torf och grus
enst., S. II Nardus-snipm. (hängm.) enst.; Daunatjakko N.
I—II örtr. vidsn. oftast enst.; Ö. Vardofjället N. I mer spars.
i vidsn.; Risfjället N. I glest vidsn. på bäckstr.; V. Fjällfjället
I örtr. bäckstr. rikl.; Fasovardo N. I på ett par tidiga snölägen
enst. (d-expl.), sällan på bäckstr.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjön Bj. örtr. bäckstr.

C. panicea L.: Klinten S. ö. Ba. hängm. spars.; Fättjaure
S. Bagr. snipm. (hängm.) spars., bläsenem. (hängm.) rikl.;
Klimpberget S. Bj. bläsenem. (hängm.) enst.; Stenbäck—
Bätas Ba. torr starrm. spars. — Suotme S. Ba. sjöängar tills.
med Molinia spars.—enst.

Jmt. Storjoln 5S. Ba. bäckängar flerst.; Raukajaure S.
och N. Bj. flerst. och spars.—enst. i snipm. (hängm.); Rap-
stajaure Bj. snipm. enst.; Gellinjakkjaure Bj. bäckstr. tills.
med Nardus enst.

C. ornithopoda WiLLp.: Silisvardo S. Bj. jordt. block'i
gles órtr. bjsk. pa brant bunden ur enst.; Fättjaures blockstr.
nedanfór Silisvardo S. Bj. nágra fà expl.

. C. Buxbaumii We.: Dikasjón Ba. vidsn. på sjöstr. spars.;
Rägholmen S. Ba. alsnär enst.; Vojmäns str. v. om Dikasjön
Ba. spars.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. forsstr. spars., örtr.
vidsn. på en sandbank enst.; Borka Ba. starrmyrk. spars.;
Klinten 8. 6. Ba. starrm. i största mängd och flückv. dom.,
S. Ba. bäckstr. genom bjgrsk.; Fättjaure S. Bagr. starrm.
enst., talr. på vätare fläckar i snipm.; Stalonbäckens blockstr.

148 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Ba. enst.; Klimpen n. Bj. kanten af glesa vidsn. på sjöstr.
tills. med Molinia; V. Fjàállfjàllet —Tjàkkola 6. Bj. flerst. i
starrmyrk.; Valdanjaure N. ö. Bj. bäckstr. spars.; Suotme
S. Ba. flerst. och fläckv. rikl. pà sjöstr. mest tills. med Molinia,
nästan torr rännil på sjóstr. — Suotme 8. Ba. oftast enst. i
sjöängar.

V. Fjällfjället Ö. I örtr. bäckstr. tills. med C. ustulata,
vaginata m. fl. spars.; Valdanvardo N. strax ofvan Bjgr. örtr.
vidsn. på bäckstr. spars.

Jmt. Raukajaure N. Bj. bäckstr. och starrmyrk.; Gellin-
jakkjaure Bj. starrmyrk. spars.

C. atrata L.: Kittelfjäll S. Ba. bäckstr. enst.; Vojmàn
vid Kittelfjäll Ba. str. spars., blockr. forsstr.; Fättjaures
blockstr. bland gräs och örter S. Bj. spars.; Daunatjákko
N. Bjgr. m. gles svagt örtr. bjsk. enst.; Rapstentjakko NV.
Bjgr glesa vidsn. efter en rännil enst.; Ransaràn vid Tjakkola
Bj. branta klippstr. (forsstr.); Fasovardo N. ö. Bj. lerig báckstr.
enst.; Korpàn vid Afvasjö N. Ba. stenig och blockr. strand-
remsa enst.

Stennäs—Bergsjön Ba. enst. expl. pa gängstigen; Henriks-
fjäll S. Ba. härdv.; Kittelfjäll Ba. härdv.; Kittelfjäll —Bor-
kajaure Ba. enst. expl. invid gàngstigen; Borka Ba. härdv.
enst.; torra ställen på vintervágen v. om Borka Ba.; Grundfors
Ba. härdv. enst.; Fatmomakk Ba. härdv. enst.; Batas 8. Ba.
hàrdv. fläckv. sch enst.

Kittelfjället S. I flerst. i fukt. låga glesa vidsn. på tufvig
mark, källdrag pà glest bevux. torf och grus enst., S. III fukt.
blockur lagv. och enst.; Borkafjallet S. I örtr. backs flàckv.
och enst.; Daunatjäkko N. I—V vidt spr. på hela fjället, t. ex.
II—IV flerst. pà tidiga snölägen spars.—enst., V skifferur
i fukt. mosstäcke spars., dessutom flerst. pa bäckstr.; Preunt-
tjakko N. I—II allm. och ofta spars.—rikl. på tidiga -snölä-
gen pä leriga sluttn., flerst. pà bäckstr. och i glesa vidsn.;
sälls. på Nieritjakko N. I och spr. på Doriesbako N. I oftast
pà bäckstr., flerst. pà tidiga snölägen, sállan i glesa vidsn.;
V. Fjällfjället SO. I örtr. báckstr. enst.; Fasovardo N. I—III
mángenst. pà tidiga snölägen enst.—rikl. (oftast spars.), flerst.
på bäckstr., N. III klippstr. g. spars. och vanl. lagv.; Luk-
tjomtjuolta N. I snóláge spars.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. hárdv. enst.; Amervardo
S. Bj. órtr. bückstr. enst.; ödegärd vid Ned. Vapstsjón S. Bj.
härdv. enst.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 149

C. alpina (Sw.) Lirn;yEBL.: Vojman vid Kittelfjäll Ba.
str. spars., örtr. videsn. pa en sandbank enst.; Klinten Ba.
bäckstr. genom bjgrsk.; Fättjokks inundatstr. Bagr. enst.;
Fättjaure Bagr. kärrfräkenm. (hängm.) enst., tufvor i ss.
myr enst., n. Bj. större kallkälla på torfbotten enst., liten
källbäck på torfb. enst.; Silisvardo S. Bj. jordt. block i gles
örtr. bjsk. spars.; Stalon Ba. källbäck genom grankäl fà expl.;
Forsbergsberget S. Ba. bred jordt. afsats med gran och björk
enst.; St. Stalonberget S. Ba. enst. tufvor pa nägot fukt. af-
satser; L. Stalonberget S. Ba. vid foten af bergväggen enst.;
Grundfors Ba. starrmyrk., liten källbäck i mosstäcke enst.;
Svartsjöbäcken Ba. på ett par myrstackar; Sagbackens klippstr.
enst., grus- och blockstr. enst. n. Bj.; Klimpen n. Bj. hàng-
myrk. tills. med Hqu. palustre; Klimpberget S. Bj. lundd.
pa källr. bunden ur enst., ófversil. afsatser enst.; Rapsten-
tjakko NV. Bjgr. glesa vidsn. efter en rännil; Fremsjokk N.
6. Bj. liten kallkälla; Afvasjö Ba. rännil genom örtr. grbjsk.
enst.

Henriksfjäll Ba. härdv.; Kittelfjäll S. Ba. härdv.; Borka
Ba. allm. i härdv.; Fättjaure S. n. Bj. allm. och i regel enst.
i härdv.; Stalon Ba. gängstig genom förs. grbjsk. spars.; Tu-
ristnäset—Dunforsen Ba. gangstig genom örtr. grbjsk.;
Grundfors Ba. hardy. enst.; Fatmomakk Ba. härdv.; Svart-
sjöbäckens utlopp Ba. gángstig genom torr grund rism., bäck-
äng spars.; Löfberg S. Bagr. härdv.

Kittelfjället S. I fukt. fläckar i mossr. rished på sluttn.
enst., källdrag på glest bevux. torf och grus enst., S. II glest
vidsn. spars., örtr. bäckstr. spars., S. III fukt. afsats enst.
tufvor; Daunatjakko N. I örtr. bäckstr. och glest vidsn. enst.;
Risfjället S. II fukt. klippspringor lågv. enst. och oftast ster.;
Marsfjället N. I källdrag i mosstäcke enst. och oftast ster.;
Fasovardo N. I—II örtr. bäckstr., N. I tidiga snölägen flerst.
vanl. enst. ofta ster.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. härdv. enst.; Amervardo S.
Bj. källdrag i örtr, bjsk. enst., vintervägen nedanför fjället
Bj.; ödegärd vid Ned. Vapstsjön S. Bj. härdv. enst. — Jmt.
Rapstajaure Bj. glest vidsn. enst., gängstig invid sjön enst.

C. aquatilis We.: Dikasjöns str. Ba. spars.; Bängnäs S.
Ba. liten grund hängm. spars.; Fatmomakk Ba. flerst. på sjö-
str.; Löfberg S. Bagr. där källdrag och smäbäckar mynna
ut på sjöstr. i mängd; Klimpen n. Bj. vidsn. på sjöstr. rikl.;

y

150 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

örtr. vidsn. pa Saxåns str. Bj.; Saxåns delta n. Bj. dyfräken-
veg. i skyddad vik rikl., str. i mängd; V. Fjällfjället— Tjåk-
kola ö. Bj. spr. i starrm.

Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng rikl. (utmed bäckstr.);
Klimpen S. n. Bj. härdv. enst. och lågv.; Saxåns delta n. Bj.
dom. i vidstr. bäckängar.

Nedom Dorrompiken N. I efter sakta rinnande små-
bäckar rikl.; Fasovardo N. I öfversil. bäckstr. fläckv. och -
rikl.

C. rigida Goop.: Svartsjöbäcken Ba. på en myrstack;
Rapstentjàkko N. Bjgr. källdrag i kanten af snölägemark
spars., N. 6. Bj. snöläge enst., N. Bjgr. spars.—rikl. på ett
par snólágen; Fremsjokks grusstr. 6. Bj. spars.; Ransarans
str. invid Tjakkola Bj.

Klimpen S&S. n. Bj. gangstig inne i byn spars.; Nieritjakko
N. 6. Bj. rengárde spars.; Tjakkola Bj. på gårdsplanen.

Kittelfjallet S. I—III flerst. i rishedar, S. I källdrag flerst.,
rism. rikl., S. II mosslafr. rished enst., betesmarker rikl.—
enst., Nardus-snipm. (hángm.) enst., S. III torr bunden ur,
brant blockur enst., klippspringor spars.; Borkafjället N. I
mosslafr. rished spars.; Daunatjakko N. I—V spr. öfver hela
fjället, t. ex. I—IV mängenst. i rishedar, V skifferur i fukt.
mosstäcke spars.; Ö. Vardofjället N. I örtr. bäckstr. spars.,
flerst. i bäde lafrikare och mossrikare rishedar; Risfjället I
—V allm., t. ex. S. II grusig bäckstr., klippspringor spars.,
S. IV mosslafr. rished rikl., nakna grusfläckar i rished spars.,
S. IV—V gräshedar med mossor och lafvar rikl.—spars., 8.
V snöläge spars., starkt mosslafr. rished spars.; Marsfjället
N. I tidigt snóláge dom., starkt lafr. och vindexp. rished spars.,
N. I—IV allm. 1 báde laf- och mossrikare rishedar, N. IV snó-
làge enst., koloniveg. pà flytjord spars., N. V mosslafhed spr.
tufvor; Saletjalt V. I starkt lafr. rished enst.; Gittsfjället N.
II mossr. rished spars., mosslafr. rished spars., lafmossr. ris-
hed spars., snöläge tills. med S. herbacea dvärgv. och spars.;
Doriesbako N. I allm. i moss- och mosslafr. rishedar; V. Fjäll-
fjället I mossr. rished; Dorrompiken N. III öfversil. afsat-
ser pa en brant bergvägg spars.; Fasovardo N. I—III allm.
i mossrikare rishedar, flerst. på snölägen; Luktjomtjuolta
och Valdanvardo N. I allm. i rishedar.

C. Goodenoughi J. Gay: Vojman vid Kittelfjäll Ba. rätt
torr grusstr. spars.; Borka Ba. källdrag i starrm. spars., 6.

\

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 151

Ba. torr blåsenem. (hängm.) spars.; Sågbäckens utlopp S. n.
Bj. spars. på sjöns grusstr.; Klimpen n. Bj. hängm. fläckv.
rikl. j

Kittelfjället S. II Nardus-snipm. (hängm.) spars.

Jmt. Raukaselets str. Ba., utom hufvudf. äfven mellan-
former till v. juncella.

C. v. juncella Fr.: Dikanäs Ba. bäckstr.; allm. på och
efter str. af Dikasjön Ba.; Ragholmen S. Ba. grusiga inundatstr.
spars.; Vojmäns str. v. om Dikasjön Ba. rikl.; Vojman vid
Kittelfjäll Ba. inundatstr. rikl., örtr. vidsn. pa en sandbank
enst.; Kittelfjäll Ba. dom. i en liten starrm., bäckstr.; Borka-
fjället N. Ba. flerst. och stundom dom. i starrm., bäckstr.
genom mossr. grbjsk. spars.; Borka ö. Ba. flerst. i starrm.;
Klinten Ba. glesa örtr. vidsn. pa bäckstr.; Fättjokks inundatstr.
Bagr. enst.; Fáttjaure Bagr. vàt snipm. enst., Bj. allm. i starrm;
Daunatjäkko N. Bj. örtr. vidsn. pà bäckstr.; Stalon Ba. förs.
grbjsk. enst., våt lös rism. och små bäckrännor genom rism.
spars. och vanl. ster.; Malgomajs str. nedanför Forsbergs-
berget S. Ba. inundatstr. spars.; Stalonsjöns str. Ba. rikl.;
Stalonbäckens blockstr. Ba.; Stalonvikens steniga inundatstr.
i kanten af vidsn. spars.; Dàngnàs S. Ba. liten grund hängm.
enst. tufvor; Grundfors Ba. allm. i starrm.; Löfberg S. Bagr.
pà grusiga sjöstr.; Sagbäckens utlopp n. Bj. pa Kultsjóns grus-
str., glesa vidsn. på sjöstr.; Klimpen n. Bj. täta vidsn. på
sjöstr. i stora tufvor ymn.; Rapstenjokk Bj. dom. i liten hängm.;
grund myrgöl nedom Luktjomtjuolta Bjgr. váxer i glesa tufvor;
no. om L. Stensjön Bj. str. af en näst. uttorkad gol rikl.; Sol-
berg—Afvasj6 Ba. stundom dom. i mindre starrm.; Afvasjö
Ba. rikl. i ett par sma våta hangm., efter str. af en myrgöl
rikl, rännil genom örtr. grbjsk.; Korpàn vid Afvasjö Ba.
klippstr. lagv. och enst.; Borga S. Ba. örtr. graalbl. vidsn.
på sjöstr. rikl.; Suotme S. Ba. på sjöstr.

Kittelfjäll Ba. flackv. och enst. i hardv.; Bängnäs 8. Ba.
fukt. fláckar i hàrdv. spars.; Bátas S. Ba. fukt. hàrdv. pà
torfbotten flàckv. rikl.; Suotme S. Ba. sjóàng rikl.

Daunatjäkko N. I. báckstr. och glesare vidsn.; O. Vardo-
fjället N. I flerst. och stundom rikl. i starrm., mindre ofta i
glesa vidsn.; Nieritjàkko N. I liten starrm. rikl., glest vidsn.
i kanten af ss. myr spars.; V. Fjällfjället I órtr. bäckstr. spars.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjón Bj. starrm. och vidsn.; Vapst-
Blerikens str. Bj. — Jmt. Raukaselets grusstr Ba. allm.,

152 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

yppiga örtr. vidsn. pa str. vanl. rikl.; Fran Raukajaure till
Gellinjakkjaure Bj. allm. i starrm., stundom dom. i smä starrm.
mer sällan i sådana af större utsträckn.

C. ezespitosa: MELANDER's uppg. att han anträffat denna
art på V. Vardofjället, beror antagl. på förväxling med former
af C. v. juncella.

C. acuta L.: Efter Dikasjöns str. vanl. på grundt vatten
Ba. flerst. rikl. och ofta tills. med C. v. juncella; Bergsjön Ba.
flerst. i vidstr. veg.

C. stellulata Goop.: Vallienbäcken Ba. kanten af en starrm.
med C. chordorrhiza spars.; Bätas S. Ba. bäckstr. g. rikl.; Af-
vasjö N. Ba. rännil genom örtr. grbjsk., torr hängm. spars.,
efter källbäckar genom ss. myr, våt snipm. (hängm.) spars.,
liten öfversil. hängm. ymn. — Jmt. Sannaren—Raukasele
S. Ba. i ett par starrm. (hängm.).

C. canescens L.: Dikanäs Ba. backstr.; Stennàs Ba. starrm.;
Kittelfjäll Ba. starrm.; Lebbinjesnjuonje Ba. rikl. i liten starrm.;
Klinten S. ö. Ba. starrm., Ba. glesa örtr. vidsn. i starrmyrk.;
Fättjaure Bagr. mindre starrm. rikl, kärrfräkenm. (hängm.)
enst.; Silisvardo S. Bj. källdrag på sjöstr.; Daunatjäkko N.
Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Stalon Ba. förs. grbjsk. enst.,
dikad starrmyrk., spars. i liten starrm.; Svartsjöbäcken Ba.
starrm.; Grundfors Ba. starrm.; Sägbäckens utlopp n. Bj.
grusstr., glesa vidsn. tills. med C. Persoonii; Klimpen n. Bj.
igenväxt dike genom hängm. rikl., källbäckar flerst.; Afvasjö
Ba. liten ófversil. hängm. spars., str. af en myrgöl spars.

Dikanäs Ba. fukt. härdv.; Grundfors Ba. härdv. spars.;
Löfberg S. Bagr. spars. i fukt. hárdv.; Klimpen S. n. Bj. hardy.
enst.

Lks. Lpm. Ba. Skalmodal starrm.

C. Persoonii SIEB.: Kittelfjäll Ba. öfversil. grusig bäckstr.
spars.; Borkafjället N. Ba. ristufvor i starrm. fà expl.; Rissjön
S. Bjgr. bäckstr.; Fättjaure Bagr. hängmyrk. enst.; Stalon
Ba. källbäck genom grankäl fä expl.; Stalonsjön Ba. liten käll-
bäck genom förs. grbjsk.; torr grund rism. nära Svartsjöbäc-
kens utlopp Ba. enst.: Bängnäs S. Ba. liten grund hängm.
spars.; Sägbäckens utlopp n. Bj. glesa vidsn. tills. med C.
canescens; Klimpberget N. Bj. snöläge enst.; Rapstentjäkko
N. Bjgr. spars. på ett par snölägen; Tjàkkola Bj. och ö. Bj.
allm.; Ransarån vid Tjakkola Bj. torra strandbranter flerst.;
Fasovardo ö. Bj. fläckv. och enst.—enst. expl. i m. glesa vind-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 153

exp. bjhedar på grusäsar; Afvasjö Ba. rännil genom örtr.
grbjsk.; Borga Ba. örtr. vidsn. på sjöstr.

Dikanäs Ba. härdv.; Henriksfjäll S. Ba. härdv.; Rissjön
S. Bjgr. renstigar; Borka Ba. härdv.; Borka—Ned. Fättjaure
Ba. gängstig flerst.; Fáttjaure S. n. Bj. härdv. enst.; Stalon
Ba. gangstig genom förs. grbjsk. spars., flerst. på skogsstigar;
Stalonsjöon Ba. trampad gräsvall kring bätplatsen spars.;
Stalonviken Ba. koloniveg. på en gammal tjärdal enst.; Bàng-
näs S. Ba. hàrdv. spars.; Grundfors Ba. hàrdv.; Svartsjöbäckens
utlopp Ba. gangstig genom torr rism.; Löfberg S. Bagr. hàrdv.;
Klimpen S. n. Bj. flerst. i hardv. spars.—enst.; Nieritjakko
N. 6. Bj. rengärde rikl.; Tjakkola Bj. på gårdsplanen; Bätas S.
Ba. spr. i härdv.; Afvasjo Ba. kreatursstig enst.

Kittelfjallet S. II mosslafr. rished enst., jordt. block i
brant ur spars., betesmark enst.; Ó. Vardofjället N. I starr-
myrk. och flerst. i rishedar; Risfjället N. I glest vidsn. spars.,
S. I mosslafr. rished fläckv. och enst., S. III efter smä rännilar
genom rished spars.; Marsfjället N. I snöläge spars., glesa
vidsn. enst., N. I—II flerst. i fukt. mossr. rishedar; Gittsfjället
N. II mossr. rished spars.; Nieritjakko N. I, Doriesbako N. I
och Preunttjakko N. I—II sälls. och enst. i mossr. och mosslafr.
rishedar, stundom på renstigar; V. Fjällfjället I mossr. rished,
SO. I rännil genom snipm. enst.; Fasovardo N. I—II tidiga
snölägen spars.—enst., N. III smältbäck i mosstäcke spars.;
Luktjomtjuolta N. I renstig enst., flerst. i rishedar.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjön Bj. grusig bäckstr. — Jmt.
Raukasele Ba. gängstig spars.; Rapstajaure Bj. snipmyrk.
bland Nardus fläckv. och spars.

C. loliacea L.: Borkafjället N. Ba. bäckstr. genom mossr.
grbjsk. enst.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. liten rännil genom örtr.
bjgrsk. enst.; Stalon Ba. grankäl spars., förs. grbjsk. flerst.
men enst.; St. Stalonberget S. Ba. en liten grupp tills. med
Actea vid foten af bergväggen; Klimpberget S. Bj. lundd.
på källr. bunden ur fläckv. och enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. starrmyrk. enst., bäckstr.
genom grbjsk. enst. expl.

C. lagopina Wc.: Klimpberget N. Bj. snöläge enst.; Rap-
stenjokk N. Bj. sálls. i källdrag; Rapstentjákko N. ö. Bj. snö-
läge spars.; Fremsjokk Bjgr. liten kallkälla; Valdanvardo 6.
Bj. kring ett källdrag spars.; Korpän vid Afvasjö N. Ba.
klippstr. enst.

154 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Kittelfjället S. I källdrag i mosstäcke enst., S. IT mosslafr.
rished fläckv. och enst.; Daunatjåkko N. III snöläge spars.,
N. V skifferur i fukt. mosstäcke enst., dessutom enl. anteckn.
»spr. på hela fjället»; Ö. Vardofjället N. I rännil och kring
ett helt litet källdrag, flerst. pa snölägen; Risfjallet I—V
flerst., t. ex. N. III och S. V snölägen spars.—rikl., S. III fuk-
tigare fläckar 1 mossr. rished; Marsfjället N. I tidigt snöläge
enst., N. I. —IV flerst. men vanl. enst. och fläckv. i fukt. mossr.
rishedar, N. III fukt: blockur tills. med Ep. anagallidifolium,
N. IV koloniveg. pà flytjord spars., N. V mosstäcke i rännil
ej spars.; Saletjalt I spars. och fläckv. i fukt. mossr. rishedar
på sluttn.; Gittsfjället N. II mossr. rished spars.; Preunt-
tjakko N. I—II snölägen flerst. och spars.—enst., N. II lägt
klipparti (skiffer) nedanfór en snöfläck spars.; Doriesbako
N. I tidigt snöläge enst. expl.; V. Fjällfjället SO. I liten starrm.
storväxt och spars., I örtr. bäckstr., fukt. mossr. rished pà
sluttn. spars., N. I fukt. fläckar på renstigar; Dorrompiken
N. III ófversil. afsatser pa en brant bergvägg spars., ófversil.
grusiga och làngslutt. str. af smabackar och rännilar spars.;
Fasovardo N. I—III allm. pà snölägen, N. III smältbäck i
làgt mosstäcke spars., N. II lerig bäckstr. hógv. och spars.,
N. I källdrag i mosstäcke spr. expl.; Luktjomtjuolta och Faso-
vardo N. I flerst. pa snölägen.

Jmt. Rapstajaure Bj. snöläge tills. med S. herbacea spars.

C. chordorrhiza EHRH.: Dikasjön och Bergsjön Ba. allm.
i starrm.; Henriksfjäll Ba. starrm. allm.; Kittelfjäll Ba. liten
starrm. rikl.; Borkafjället N. Ba. rikl.—spars. i starrm.; Ö.
Vardofjället NV. Bj. starrm. i mängd; Stalon Ba. kanten af
en krusdunm. rikl.; Grundfors Ba. flerst. i starrm.; L. Sten-
sjön Bj.—Bätas Ba. mängenst. i starrm.; Afvasjö Ba. allm.
i starrm.

Jmt. Från Raukajaure till Gellinjakkjaure Bj. spr. och
stundom rikl. i starrm.

C. rupestris ArL.: Daunatjakko N. III fläckv. i gles
koloniartad Dryas-hed, N. V skifferur i fukt. mosstäcke spars.;
Preunttjakko N. II brant skifferur nedanför en snöfläck
enst.

C. pauciflora LiGHTF.: Stennäs Ba. starrmyrk.; Borka-
fjället N. Ba. starrm. i största mängd, starrm. i mängd på lösa
hvitmosstufvor; Lebbinjesnjuonje S. Ba. låga lösa tufvor i
liten starrm. rikl.; Klimpen S. n. Bj. hängm. fläckv. och spars.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 155

i täcke af Camptothecium nitens; Gittsfjallet SV. o. Bj. myrk.
spars.; Vallienbäcken Ba. starrmyrk. spars.

C. capitata SoLAND: Fättjaure Bagr. snipmyrk. pa och
mellan Sphagnum-tufvor spars.; V. Fjällfjället—Tjakkola ö.
Bj. torr snipmyrk. spars. |

V. Fjällfjället Ö. I liten snipm. (hängm.) tills med C.
dioica och Molinia spars.; Valdanvardo N. I rännilar genom
grund och torr snipm. rikl. 5

©. dioica L.: Dikasjöon—Stennäs Ba. starrmyrk. spars.;
Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars.; Borkafjallet N. Ba. låga
lösa tufvor i starrm.; Borka 6. Ba. ristufvor i starrmyrk.;
Klinten S. 6. Ba. laga mosstufvor (Sphagna och Climacium)
i starrm.; Fattjaure Bagr. starrmyrk., mindre starrm. enst.,
snipm. (hängm.) enst., blasenem. (hangm.) spars., n. Bj. käll-
drag pä sjöstr.; Ö. Vardofjället NV. Bj. starrm.; Stalon Ba.
våt lös rism. rikl.; Grundfors Ba. liten starrm.; Löfberg Bagr.
mosstäcke i smärre källdrag enst.; Klimpen n. Bj. starrmyrk.,
hängm. i mosstäcke fläckv. rikl.; Klimpberget S. Bj. bläsenem.
(hängm.) spars.; Tjakkola ö. Bj. snipmyrk.; Rapstenjokk N.
Bj. källdrag i hängmyrk ; L. Stensjön Bj. — Bätas Ba. myrk.
vanl. spars. — Svartsjöbäckens utlopp Ba. gängstig genom
grund rism.

V. Fjallfjallet Ó. I liten snipm. (hängm.) fläckv. och spars.
tills. med C. capitata; Fasovardo N. I mosstäcke nedanför ett
källdrag spars.

Jmt. Raukajaure N. Bj. större snipm. (hängm.) spars.

C. *paralella Last.: Daunatjákko N. I torr grund starrm.
ej spars.

Kobresia scirpina WiLLp. (Elyna Bellardi ALL.): Dauna-
tjàkko N. I—II fläckv. och enst. pà grusiga fläckar i Dryas-
och rishedar, anföres i mina anteckn. äfven för klippveg. »fä
låga tufvor» utan uppg. om h. 6. h. (trol. III).

Triticum repens L.: Fättjaure S. n. Bj. timotejv. enst.

T. caninum L.: Kittelfjäll S. Ba. lundd. pa bäckstr. spars.;
Fättjokk Bagr. källr. partier af str. bland dom. Aconitum;
Silisvardo S. Bj. órtmatta pä brant källr. blockur spars.; Fors-
bergsberget S. Ba. brant ur dels enst. dels fläckv. i mängd,
aspdungar pà ur rikl.; L. Stalonberget S. Ba. brant blockur vid
foten af bergväggen spars.; Klitberget S. Ba. afsatser och sprin-
gor rikl., örtmattor pä brant blockur spars.; Klimpberget S. Bj.
flerst. i yppiga örtr. bjsk. pà brant sluttn., allm. och ymn.—

-

156 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

enst. i lundd. på bunden ur, jordt. afsatser enst., örtmatta på
brant ur. — Klimpen S. n. Bj. kring stenhögar i härdvallsk.
spars.

Jmt. Rapstajaure Bj. örtr. bjsk. på sluttn. enst.

Festuca elatior L.: Klimpen 58. n. Bj. timotejv. enst., liten
timotejv. ymn.

F. rubra L.: Kittelfjäll Ba. blottad torf i liten starrm.
spars. f. nigrescens (Lam.), dikad starrm.; Vojman vid Kittel-
fjäll Ba. str. spars., blockr. forsstr., örtr. vidsn. pa en sandbank
enst.; Borka Ba. källdrag i torr bläsenemyrk. spars. f. nigr.;
Fättjaures str. Bj. spars.; Stalon Ba. dikad starrmyrk. spars.;
Stalonbäckens blockstr. Ba. rikl.; St. Stalonberget S. Ba. bred
jordt. afsats rikl., uthuggn. i örtr. grbjsk. pa bunden ur rikl.;
Bängnäs S. Ba. liten grund hàngm. spars. både hufvudf. och
f. nigr.; Sagbackens utlopp n. Bj. glesa vidsn. pa sjöstr. f. nigr.,
bäckens klippstr. enst. f. nigr.; Klimpen n. Bj. dikad starrmyrk.
f. nigr., hängmyrk. f. nigr., hàngm. med dom. C. filiformis
enst. men jämnt spr. f. nigr., igenväxt dike genom ss. myr
spars. f. nigr., liten källbäck pà myrbotten enst. f. nigr., vàt
öfversil. starrm. f. nigr.; Klimpberget S. Bj. blasenem. (hàngm.)
enst. f. nigr., pa ett par fukt.—ofversil. afsatser enst. f. nigr.;
örtr. vidsn. pa Saxäns str. Bj.; Rapstenjokk Bj. liten hängm.
spars. f. nigr.; Fremsjokk ö. Bj. liten kallkälla f. nigr.; Korpàn
vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa spars. mest
f. nigr. Jj

Dikanäs Ba. allm. i härdv.; Klimpen $8. n. Bj. timotejv.
fläckv. rikl., hárdv. flerst. och vanl. spars.; Stalon S. Ba. timo-
tejv.; Stalonsjón Ba. trampad gräsvall kring batplatsen spars.;
Stalonviken Ba. koloniveg. pa en gammal tjárdal enst.; Bäng-
näs S. Ba. härdv., torr betesmark; Grundfors Ba. hardv. flerst.;
Löfberg S. Bagr. härdv.; Klimpen S. n. Bj. ängskaflev. pa torf-
botten spars. báde hufvudf. och f. nigr., hàrdv. flerst. stundom
spars.; Tjákkola Bj. på hästgödsel kring stallarna spars., på
fjällstugans torftak; Bätas S. Ba. allm. i hàrdv.;.Afvasjó N.
Ba. fukt. betesmark, Ba. kreatursstig. enst.; Borga S. Ba.
liten sjöäng.

Kittelfjället' S. II stenig bäckstr. enst.; Daunatjákko!
N. I spr. expl. i starrm., kanten af örtr. vidsn., N. II bäckstr.;
Nieritjakko N. starrmyrk. bland glesa viden f. nigr.; Preunt-
tjakko N. I starrm. med glesa viden enst. expl. f. nigr.; V. Fjäll-

! Troligen f. nigrescens, hvilken form ej alltid urskilts i mina anteckn.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 157

fjället SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.) enst. hufvudf., I
glest vidsn. f. nigr.; Fasovardo N. I tidigt snöläge enst. och
oftast ster. f. nigr., källdrag i myrk. spars. f. nigr., N. II fukt.
fläckar i mossr. rished på sluttn. spars. f. nigr.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj. rikl.
— Jmt. Frän Raukajaure till Gellinjakkjaure Bj. flerst. och
spars.—enst. i starrmyrk., sällan pä enst. fläckar ute i större
starrm., öfverallt f. nigr.

F. ovina L.: Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk. enst., gräsenr.
bjgrsk. spars., m. gles tallhed spars.; Vojman vid Kittelfjäll
Ba. str. spars.; Rissjön S. Bjgr. på sjöstr.; Fättjokks kanjon
Bagr. rikl.; Fättjaure n. Bj. örtr. och svagt Ortr. bjsk. (ofta
ungsk. på brännor) vanl. spars., Bj. på sjöstr., afsatser och
springor rikl., brant skifferur tills. med A. flex. rikl.; Silisvardo
S. Bj. gles örtr. bjsk. (ungsk. pa bränna) ymn., glesare fläckar
i örtr. bjsk.; Svallgonäs n. Bj. dynstr. spars.; Daunatjakko
N. Bjgr. m. gles vindexp. bjsk.; Forsbergsberget på str. af
Malgomaj Ba. block pä str. enst., S. Ba. blockur och afsatser
flerst., stundom helt beklädande smala torra afsatser; Stalon-
bäckens blockstr. Ba. spars.; Harforsen i Storån Ba. strand-
klippor spars.; Klitberget S. Ba. afsatser och springor spars.
f. vivipara; Sägbäcken n. Bj. gräsenr. bjsk. spars., bäckens
klippstr. rikl., blockstr. på jordt. stenar och block spars., glesa
vidsn. på sjöstr.; Klimpen n. Bj. på sjöstr.; Klimpberget S.
Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge spars., afsatser rikl.; Tjakkola Bj.
gles bjhed tills. med A. flexuosa, äfven f. vivipara upptages i
mina anteckn. för Tjakkola men utan uppg. om stàndortens
beskaffenhet; Ransarån vid Tjakkola Bj. torra strandbranter
tills. med A. flex., branta klippstr. (forsstr.) tills. med A. uva
ursi; Fasovardo och Luktjomtjuolta ö. Bj. glesa bjhedar ofta
tills. med A. flex. vanl. spars.; Valdanvardo ö. Bj. liten grund
och torr rism. enst.; Korpàn vid Afvasjö N. Ba. stenig och
blockr. strandremsa enst., str. flerst. f. vivip.; Borga S. Ba.
kanten af örtr. vidsn. pa sjöstr. enst. f. vivip.; Suotme S. Ba.
på sjöstr. f. vivip.

Dikanàs Ba. härdv.; vintervägen v. om Borka Ba., Bor-
ka—Ned. Fättjaure Ba. på en gàngstig; Fättjaure S. n. Bj.
allm. och enst.—rikl. i hàrdv.; Svartsjóbückens utlopp Ba.
kanten af en bäckäng enst. f. vivip., bäckäng spars. hufvudt.;
Grundfors Ba. hàrdv.; Tjakkola Bj. på hästgödsel kring stallar-
na enst., fjällstugans torftak.

158 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Kittelfjället S. I lafr. rished rikl., S. I—III spr. i rishedar
(äfven mossrikare) ofta tills. med A. flex., S. II betesmark
spars., liksom A. flex. talr. i betade ofta fukt. rishedar, S. III
fukt. klippspringor enst. f. vivip.; Borkafjallet O. I liten klipp-
veg. omgifven af rished spars.; Daunatjákko N. I—V bäde
hufvudf. och f. vivip. äro spr. öfver hela fjället i rishedar,
Dryas-hedar o. s. v., N. V skifferbranter med talr. ras enst.
f. vivip., N. V skifferur i fukt. mosstäcke spars. f. vivip.; O. '
Vardofjället N. I backstr. (klippstr.) rikl.; Risfjallett I—V
t. allm., t. ex. S. II klippspr. enst. hufvudf., S. III bäckstr.
spars. f. vivip., S. IV mosslafr. rished rikl. hufvudf., S. IV—V
gräshedar med mossor och lafvar oftast rikl, S. V starkt
mossr. rished fläckv. och spars. (f. vivip.?), dessutom flerst. i
rishedar både N. och S.; Marsfjället! N. I—V allm., t. ex. I
starkt lafr. och vindexp. rished enst. hufvudf., IV koloniveg.
pà flytjord spars. hufvudf., V lafmossr. och mosslafr. gräs-
hedar rikl., dessutom spr. i lafr. och stundom torrare lafmossr.
och mosslafr. rishedar pà hela fjället N. hufvudf.; Saletjàlt
V. I starkt lafr. rished spars.; Doriesbako N. I allm. i rishedar
stundom tills. med A. flex.; låga skifferbranter på Dories-
jokks str. SO. I spars.; Preunttjàkko N. I—II spars. i moss-
rikare rishedar ofta tills. med A. flex. (antagl. hufvudf. el. både
hufvudf. och f. vivip.), N. I lerig bäckstr. enst. f. vivip., tidiga
snölägen pä leriga sluttn. ofta tills. med A. flex. (antagl. f.
vivip.); V. Fjällfjället SO. I—II bäckstr. spars. f. vivip., N.
II glesa örtr. vidsn. f. vivip.; Dorrompiken N. II grofblockig
ur på jordt. block hufvudf., N. III öfversil. afsatser pa en brant
bergvägg spars. f. vivip.; Fasovardo N. I—III rishedar bade
hufvudf. och f. vivip., N. II tidigt snöläge spars. f. vivip.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj. rikl.;
för öfrigt ej sedd under fárden gränsen—Vapst-Bleriken. —
Jmt. Anträffades ingenstádes Raukajaure—Gellinjakkjaure
Bj. utan »ersattes» här helt af A. flex.

Poa hybrida GauD. (P. remota FoRsELL): Kittelfjäll S.
Ba. lundd. på bäckstr. spars.; Silisvardo S. Bj. källr. mark i
gles örtr. bjsk. enst.; Daunatjákko N. Bj. gles örtr. bjsk. på
källr. mark enst. expl. tills. med Ranune. repens m. fl., backstr.
strax invid ett 10-tal expl.; L. Stalonberget S. Ba. källr. glänta
med ymn. Ranune. repens i örtr. grsk. spars.; 6. om Bängnäs

! Möjl. är f. vivipara på någon ständort anförd ss. hufvudf.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 159

S. Ba. enst. expl. i gles fukt. videbland. bjgrsk. med rikl. Aco-
nitum; Klimpberget S. Bj. lundd. pa brant källr. bunden ur
fläckv. och enst.

P. pratensis L.: Stennäs Ba. kanten af vidsn. enst.; Kittel-
fjäll S. Ba. lundd. på bäckstr. spars.; Vojmän vid Kittelfjäll
Ba. str. spars.; Fättjokks str. Bagr. spars.; Fättjaure S. n. Bj.
flerst. och enst. i örtr. och svagt örtr. bjsk., S. Bj. p& sjöstr.,
S. n. Bj. brant skifferur spars.; Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk.;
Svallgonäs n. Bj. dynstr. enst.; Rissjon 8. Bjgr. på sjöstr.,
órtr. bjsk.; St. Stalonberget S. Ba. afsatser enst., uthuggn. i
órtr. grbjsk. pà bunden ur spars.; Klitberget S. Ba. springor
och afsatser enst.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. pa en myrstack;
Fatmomakk Ba. på sjöstr.; Löfberg S. Bagr. vidsn. på sjöstr.;
Sagbäckens utlopp S. n. Bj. glesa vidsn. på sjöstr.; Klimpen 5$.
betad enr. bjgrsk. spars., n. Bj. hàngmyrk. och spars. i igenvàxt
dike genom hángm.; Klimpberget S. Bj. flerst. men alltid enst.
—enst. expl. i órtr. bjsk. pà brant sluttn., lundd. pà bunden ur
hógv. och enst., jordt. afsatser spars.; hapstenjokk Bj. käll-
bäckar; Ransaràn vid Tjákkola Bj. branta klippstr. (forsstr.);
Afvasjö Ba. starrmyrk. spars.

Dikanäs Ba. härdv.; Henriksfjäll Ba. hárdv., här som ófver-
allt i Äsele Lpms fjälltrakter det viktigaste fodergrüset; kring
»Nikolauskatan» vid Rissjón 8. Bjgr.; Borka Ba. härdv. pa
torfbotten dom.; vintervägen v. om Borka Ba.; Borka—Ned.
Fättjaure Ba. på en gängstig; Fättjaure S. n. Bj. timotejv.
fläckv. dom., allm. och spars.—ymn. i härdv.; Stalon S. Ba.
potatisákr. enst., ragaker enst., timotejv.; Stalonsjón Ba.
trampad gräsvall kring batplatsen spars.; Stalonviken Ba.
koloniveg. på en gammal tjärdal rikl.; Bängnäs S. Ba. torr
betesmark., hárdv.; Grundfors Ba. härdv.; Lófberg S. Bagr.
hárdv.; Klimpen S. n. Bj. timotejv. ymn., ängskaflev. pa
torfbotten ymn., hàrdv. pà torfbotten dom., det viktigaste
härdvallsgräset; Saxäns utlopp n. Bj. bäckäng spars.; Nieri-
tjakko N. 6. Bj. rengárde rikl.; Tjakkola Bj. på hästgödsel
kring stallarna dom., fjällstugans torftak; Bätas S. Ba. hàrdv.;
Borga S. Ba. allm. i härdv.

Kittelfjállet S. I fukt. làga glesa vidsn. med B. nana, käll-
drag pà naken torf och grus enst., S. I—II mossr. rishedar,
S. II betesmark spars., glesa örtr. vidsn. enst., örtmatta i ut-
torkad bäckränna spars.; Daunatjäkko N. I—V rätt allm.,
t. ex. III örtmatta i rätt bred sänka enst., fläckv. i fukt. mossr.

160 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 1l.

rished, V skifferbranter i fukt. mosstäcke enst., skifferur i
fukt. mosstäcke spars.; Ö. Vardofjället Ö. I bäckstr.; Risfjället
N. I vidsn. och stundom bäckstr., S. II klippspringor enst. och
vanl. lågv.; Marsfjället N. I ett par ställen i mossrikare rishedar,
N. III snöläge tills. med P. alpina f. vivip. lågv. enst. och
oftast ster., N. IV koloniveg. på flytjord spars.; Doriesbako
N. I flerst. på bäckstr. och i glesa vidsn., sällan i fukt. mossr.
rishedar; Preunttjakko N. I tidiga snölägen på leriga sluttn.
spars., N. I—II fukt. fläckar i mossr. rishedar, ofta på bäckstr.;
V. Fjällfjället NO. I mosslafr. rished spr. expl.; Fasovardo N.
I liten torr snipm. (hängm.) enst., kanten af örtr. vidsn. enst.,
N. I och III tidiga snölägen vanl. spars. sällan rikl.; Valdan-
vardo N. strax ofvan Bjgr. lafmossr. rished enst.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj. rikl. —
Jmt. Raukasele S. Ba. glesa vidsn. enst.; Gellinjakkjaure Bj.
bäckstr. och angränsande vidsn. enst.

P. annua L.: Lebbinjesnjuonje S. Ba. liten kallkälla (spr.
dit från närligg. gångstig); Grundfors S. Ba. större kallkälla i
Philonotis-täcke enst., liten källbäck enst.; Klimpen S. n. Bj.
källdrag på upptrampad torf spars., kallkälla i mosstäcke enst.

Dikanäs Ba. hårdv., flerst. på gångstigar; Kittelfjäll Ba.
fukt. ställen på en gångstig rikl.; Kittelfjall—Borkajaure $.
Ba. på gängstigen; gångstig invid Borka Ba.; Borka—Ned.
Fättjaure Ba. på en gångstig; Fättjaure S. n. Bj. timotejv.
flerst. och enst.—ymn.; Stalon S. Ba. timotejv. spars., Ba.
smal gängstig inne i byn spars., gångstig genom förs. grbjsk.
spars., fukt. ställen på skogsstigar flerst.; rikl. på fukt. ställen
å kreatursstigar i och kring Bångnäs S. Ba.; Stalonviken Ba.
vid båtplatsen; Grundfors Ba. kring husen; Stornäs Ba. kring
husen; Sågbäcken n. Bj. rud. kring sågen, flerst. på gångstigar;
Klimpen S. n. Bj. timotejv. spars.—ymn., ängskaflev. pa torf-
botten spars., Bj. leriga gängstigar inne i byn, kreatursstig in-
vid byn ymn., kreatursstig genom lundd., kring husen; Klimp-
berget S. Bj. kreatursstigar genom lundd. flerst.; Nieritjakko
N. ö. Bj. rengärde fläckv. rikl., lappstigar pà fjállets sluttn.
ned mot Saxän N. Bj. rikl. och flerst.; Rapstenjokk ö. Bj.
kreatursstigar enst. expl. (ungefär !/, mil från Klimpens by);
Tjakkola Bj. på hästgödsel kring stallarna enst.; Bätas S. Ba.
fläckv. kring husen.

Kittelfjallet S. strax ofvan Bjgr. kreatursstig rikl.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 161

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj. spars.
— Jmt. Storjoln och Raukasele Ba. allm. i kulturveg.

P. serotina EHRH.: Ràgholmen i Dikasjón S. Ba. alsnär
enst.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn. pa en
sandbank enst.; Borkafjället N. Bj. örtr. vidsn. pà bäckstr.;
Fättjokks str. Bagr. spars.; Forsbergsberget S. Ba. bred jordt.
afsats med gran och björk tills. med P. nemoralis enst.; Stalon-
bäckens blockstr. Ba. spars.; Stalonviken Ba. steniga inundatstr.
mellan tufvor af C. v. juncella enst.; Sagbackens utlopp n. Bj.
glesa vidsn. pà sjóstr.; Klimpen n. Bj. órtr. vidsn. pà sjóstr.
enst.; Korpàn vid Afvasjö Ba. stenig och blockr. strandremsa
spars.; Afvasjö Ba. gles örtr. grbjsk. pà fukt. nordsluttn. spars.
— Dikanäs Ba. fukt. härdv. spars.; Löfberg S. Bagr. fukt.
härdv. enst.

Jmt. Raukasele Ba. örtr. vidsn. enst.

P. nemoralis L.: Ràgholmen i Dikasjon S. Ba. alsnàr
enst.; Kittelfjället S. 6. Bj. örtr. bjsk. rikl., S. Ba. lundd. på
bäckstr. spars.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. örtr. grbjsk., rännil
genom örtr. bjgrsk. enst.; Fättjokk Bagr. str. bland dom.
Aconitum; Fättjaure 8. n. Bj. örtr. bjsk. enst., brant skifferur
spars.; Silisvardo S. Bj. gles örtr. bjsk. spars., órtmatta på
källr. blockur spars.; Forsbergsberget S. Ba. allm. och ofta
rikl. pa blockur och afsatser, aspdungar pa ur spars., som f.
glaucantha pà torra block à uren spars.; St. Stalonberget S. Ba.
allm. och rikl. pà afsatser ofta som f. glauc., uthuggn. 1 örtr.
grbjsk. pa bunden ur rikl.; Stalonbäckens blockstr. Ba. fläckv.
och spars.; L. Stalonberget S. Ba. órtmattor pà brant blockur
rikl.; Klitberget S. Ba. afsatser och springor rikl., brant blockur
spars., vid foten af bergväggen flerst.: Klimpen S. betad enr.
bjgrsk. enst.; Klimpberget S. Bj. allm. och vanl. enst. i órtr.
bjsk., lundd. pa bunden ur allm. och rikl.—spars., jordt. af-
satser allm. och vanl. spars. stundom som f. glauc.

Dikanäs Ba. kanten af en nyrójd hàrdv.; torra ställen pà
vintervägen v. om Borka Ba.; Fättjaure S. n. Bj. timotejv.
enst., i ett par hàrdv. spars.—enst.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk.; Amer-
vardo S. Ba. lundd. bjsk. — Raukajaure Bj. gles örtr. bjsk.
spars.

P. alpina L.: Vojmän vid Kittelfjäll Ba. str. rikl.; Fättjokks
str. Bagr. enst.; Fättjaure n. Bj. större kallkälla på torfbotten
enst., S. Bj. flerst. på sjóstr.; Svallgonäs n. Bj. dynstr. enst.;

Arkiv für botanik. Band 12. N.o 11. 11

162 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

Vuollelites klippstr. Ba.; Grundfors Ba. laga strandklippor
enst.; Löfberg S. Bagr. pa grusiga sjöstr.; Sagbackens utlopp
S. n. Bj. pa Kultsjóns grusiga inundatstr. enst.; Klimpberget
S. Bj. afsats enst.; Rapstenjokk Bj. källbäckar; Rapstentjákko
NV. Bjgr. glesa vidsn. efter en rännil, N. Bjgr. snöläge spars.;
Ransaràn vid Tjàkkola Bj. grusstr., branta klippstr. (forsstr.);
Fremsjokks steniga str. Bjgr.; Korpan vid Afvasjö Ba. stenig
och blockr. strandremsa spars., str. flerst., låg grusbank med
spr. viden enst., klippstr. enst.

Dikanäs Ba. hárdv.; vintervágen v. om Borka Ba.; Borka
— Ned. Fättjaure Ba. pa en gängstig; Fättjaure S. n. Bj. ti-
motejv. fläckv. och enst.—spars., hàrdv. mycket allm. och
oftast rikl. (spars.—ymn.); Bàngnàs S. Ba. hàrdv.; Bängnäs—
Klitberget S. Ba. kreatursstigar spars.; Grundfors Ba. härdv.;
Lófberg S. Bagr. härdv.; Klimpen S. n. Bj. ängskaflev. pà
torfbotten fläckv. och spars., allm. och vanl. rikl. i hárdv.,
diken genom starrm.; gängstigar kring Sägbäcken n. Bj.;
Nieritjàkko N. ö. Bj. rengärde spars.; Korpàn vid Afvasjö Ba.
liten bäckäng enst.; Afvasjö Ba. kreatursstig enst.

Kittelfjället S. strax ofvan Bjgr. kreatursstig rikl., S. I—II
betesmarker spars., S. II órtr. báckstr. (klippstr.), S. III klipp-
springor spars., brant bunden ur enst.; Daunatjàkko N. I—V
spr. (f. vivipara L. rátt spars.), t. ex. III órtmatta i rätt bred
sánka enst., V skifferbranter med talr. ras enst., skifferbranter
i fukt. mosstäcke enst., dessutom snölägen samt efter bäckar
och rännilar; Ö. Vardofjället N. I örtr. bäckstr. (klippstr.)
spars.; Risfjället I—V jämnt spr. men vanl. ej allm., t. ex. 8.
II grusig bäckstr. spars., S. IT och IV klippspringor enst.—spars.,
S. IV springor på ett större block enst. expl., S. V snöläge
enst. f. vivip., V låga grusiga bäckstr. f. vivip.; Marsfjället N.
I—IV klippspringor flerst. spars.—enst., N. II källdrag i
mosstäcke spars. f. vivip., N. I bäckstr. (torr grusstr.) enst.,
N. III snöläge tills. med Poa pratensis spars. f. vivip., fukt.
blockur tills. med Epilob. anagallidif. enst. både hufvudf. och
f. vivip.; låga skifferbranter pa Doriesjokks str. SO I spars.;
Preunttjakko N. I—II snölägen på leriga sluttn. f. vivip., efter
rännilar och smaltbackar ofta och rikl. som f. vivip., sällan på
fuktigare fläckar i mossr. rishedar vanl. hufvudf. mer sällan
f. vivip., N. II brant skifferur nedanför större snöfläckar spars.
och lägt klipparti (skiffer) nedom en snöfläck spars. bäde huf-
vudf. och f. vivip.; Dorrompiken N. II branta vindskydd.

|

HEINTZE, VAXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 163

bäckstr. spars. f. vivip., N. III öfversil. grusiga och längslutt.
str. af smäbäckar och rännilar rikl. f. vivip., helt litet källdrag
enst. f. vivip.; Fasovardo N. I—III allm. pa snölägen och bäck-
str. ofta som f. vivip., N. III klippstr. spars. hufvudf., smält-
bäck i lågt mosstäcke spars. f. vivip.; Luktjomtjuolta och Val-
danvardo N. I flerst., förekomst ungefär som pa föreg. fjäll.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo Bj.; Ned.
Vapstsjón Bj. bäckstr., hardv. vid en ódegárd. — Jmt. Rau-
kasele S. Ba. allm. i hardv.; Gellinjakkjaure Bj. backstr. enst.,
liten uttorkad rànnil enst.

P. cesia J. E. Sw.: Sydbranter invid Fattjaure S. n. Bj.
springor och afsatser spars.; Forsbergsberget S. Ba. brant torr
ur ofta på själfva blocken spars.; St. Stalonberget S. Ba. torra
afsatser spars.; L. Stalonberget S. Ba. springor, afsatser och
näst. tvärbrant blockur spars.—enst., block vid urens bas enst.
expl; Klitberget S. Ba. springor, afsatser och brant blockur
spars.; Klimpberget S. Bj. springor och afsatser flerst. och
enst.—rikl.; Fremsjokks steniga str. 6. Bj. enst.

Kittelfjället S. III klippspringor spars. liten lägv. form;
Borkafjallet S. I springor och små jordt. afsatser spars.; Dauna-
tjàkko N. jordfyllda springor enst. (utan uppg. om h. ö. h.);
Fasovardo N. I öppna grusiga stállen i lafmossr. rished spars.,
N. III klippstr. spr. men enst.

Catabrosa algida (SoLAND) FR.: Fasovardo N. III snöläge
tills. med Ranune. glacialis ej spars.

Molinia coerulea (L.) MoENncH.: Ragholmen i Dikasjon
S. Ba. alsnar spars.; Kittelfjäll Ba. liten snipm. (hängm.)
rikl; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. str. spars., blockr. forsstr.,
örtr. vidsn. pà en sandbank spars.; Borkafjället N. Ba. snipm.
(hàngm.), låga tufvor i snipm., snipmyrk. bland Sphagna;
Borka 6. Ba. dom. i torr hangm., flerst. i hangm.; Klinten Ba.
örtr. vidsn. på bäckstr.; Fáttjaure S. Bagr. snipm. (hängm.)
enst. mer talr. mot kanterna af ss. myr, allm. i hängm. stundom
dom., kärrfräkenm. (hängm.) spars. tufvor i ss. myr spars.;
Daunatjakko N. Bj. bäckstr. rikl.; Stalonbàckens blockstr.
Ba.; Svartsjöbäcken Ba. starrm.; Grundfors Ba. starrm.; Löf-
berg S. Bagr. vidsn. på sjöstr.; Klimpen n. Bj. på sjöstr.,
kanten af vidsn. pa sjöstr. tills. med Nardus; Klimpberget S.
Bj. dom. i grund och våt hängm.; Kliimpen—Tjakkola—Val-
danjaure Bj. och ö. Bj. spr. ster. och vanl. spars. i starrm.
(vanl. fläckv. i snipm.); Rapstenjokk Bj. källbäckar; Gitts-

164 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

fjället SV. 6. Bj. starrmyrk. spars.; Ailesvare Bjgr. fläckv. i
m. gles gräsenr. bjsk.; Korpån vid Afvasjö N. Ba. inundatstr.
tills. med Nardus; Borga S. Ba. blockr. inundatstr. tills. med
Nardus, örtr. graalbl. vidsn. pa sjostr.; Suotme S. Ba. grusig
sjöstr. och kanten af angräns. vidsn. tills. med Nardus.

Korpän vid Afvasjö N. Ba. liten bäckäng spars. (bland
ymn. Nardus); Borga S. Ba. liten sjöäng tills. med Nardus
spars.; Suotme S. Ba. flerst. i sjöängar tills. med Nardus.

Borkafjället N. I hängmyrk. tills. med Nardus spars.;
Ö. Vardofjället N. I mer sällan på bäckstr.; Gittsfjallet SV.
I rännil spars.; V. Fjällfjället I, Fasovardo, Luktjomtjuolta
och Valdanvardo N. I spars. men spr. i hängm. (hufvudsakl.
snipm.) alltid ster.; Fasovardo N. I äfven i örtr. vidsn. på
bäckstr. spars., N. I—II stundom på bäckstr. alltid ster.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. bäckstr. rikl.; Amervardo
Bj. snipm. (hängm.) i mängd, torrare rism.; Ned. Vapstsjön
Bj. mot kanterna af glesa mossr.—svagt örtr. bjsk. fläckv.
och enst. — Jmt. Raukajaure Bj. allm. och vanl. spars.—rikl.
i snipm.; Rapstajaure Bj. lága tufvor i hängmyrk., allm. i
snipm.; Gellinjakkjaure Bj. snipm., bäckstr. och spars. ortr.
vidsn.

Trisetum subspicatum (L.) PB.: Fättjokks inundatstr.
Bagr. enst.; Fremsjokks str. 6. Bj. enst.

Kittelfjàllet S. I—III svagt bevux. grustäckta block
ibland tills. med Viscaria, S. II flackv. i lafmossr. rished pa
starkt vindexp. grusäs, S. III lafr. rished fläckv. och enst.,
klippspringor spars., fukt. springor och afsatser enst., brant
bunden ur enst.; Daunatjakko N. I—V spr. men spars., t. ex.
III rännil enst., órtmatta i rätt bred sänka glesare ställen enst.,
V skifferbranter med talr. ras enst.; Ö. Vardofjället N. I bäck- -
str. (klippstr.) spars.; Risfjället I—V spr. på hela fjället, t. ex.
S. II klippspringor enst., örtr. bäckstr. spars., S. V snöläge
enst., V låga grusiga bäckstr., blocksaml. på fukt. mosstäcke
mellan blocken spars., vindexp. grusmark med svagt moss-
laftäcke enst., dessutom sällan och fläckv. i rishedar; Mars-
fjället N. I—V rätt allm., t. ex. I—II stundom i små klippveg.,
III blockur tills. med Epilob. anagallidif, IV koloniveg. på flyt-
"jord spars., flerst. och enst.—spars. på glesare fläckar i såväl
fukt. som torrare mossrikare rishedar, V mosslafr. gräshed
enst.; Saletjålt II smärre branter och jordfyllda klippspringor;
låga skifferbranter på Doriesjokks str. SO. I enst.; Preunt-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 165

tjàkko N. I bäckstr. enst., snöläge pa brant lerig bäckstr.,
N. II lägt klipparti (skiffer) nedanför en snöfläck enst.; V.
Fjällfjället I grusig bäckstr. enst., öppnare torra ställen i
mossrikare rishedar; Dorrompiken N. II branta vindskydd.
bäckstr. spars.; Fasovardo N. I—III spr. (men ej allm.) på
snölägen, mer sällan i rishedar, N. II grustäckta block med spars.
lafvar enst. expl., N. III klippstr. enst.

Aira alpina L.: Daunatjakko N. II—IV spr. efter smä-
bäckar och rännilar, N. V skifferur i fukt. mosstäcke spars.;
Ristjället V—II sällan I spr. öfver hela fjället på snölägen
och efter (eller stundom ute ı) rännilar och smältbäckar;
Marsfjället N. V—I flerst. pa snölägen och efter smältbäckar,
N. II—I stundom ute i små rännilar, N. II ófversil. mark ne-
danför en kallkälla spars., N. II—III stundom på af smärre
bäckdrag öfversil. sluttn., N. III blockur mellan blocken
spars.; Preunttjakko N. II—I ofta i stor mängd på bäckstr.
(vanl. smältbäckar) och snölägen (ofta snölägen pä branta
bäckstr.); V. Fjälltjället I—II sälls. pa bäckstr.; Dorrompiken
N. III öfversil. grusiga och langslutt. str. af smäbäckar
och rännilar spars.; Fasovardo N. II bäckstr. ej spars., N.
III snölägen och efter smältbäckar spars.—rikl.

A. cespitosa L.: Dikasjón Ba. örtr. bjsk.; Ragholmen
S. Ba. alsnar enst.; Kittelfjället Ba. örtr. bjgrsk. spars., S.
ö. Bj. örtr. bjsk., Ba. liten kallkälla, S. Ba. lundd. på bäckstr.
spars.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars., örtr. vidsn.
pa en sandbank ymn.; Borkafjället N. Ba. starrm., flerst.
på bäckstr. vanl. enst.; Rissjön S. Bjgr. örtr. bäckstr.; Leb-
binjesnjuonje S. Ba. liten kallkälla i örtr. grbjsk.; Borka 6.
Ba. ristufvor i starrmyrk.; Klinten Ba. örtr. vidsn. i starr-
myrk.; Fättjaure S. n. Bj. örtr. bjsk. enst., Bagr. mindre starrm.
enst., blasenem. (hängm.) spars., S. n. Bj. större kallkälla
pa torfbotten enst.; Silisvardo S. Bj. källdrag på sjöstr.;
Daunatjakko N. Bj. gles örtr. bjsk., bäckstr., örtr. vidsn.
på bàckstr.; Stalon Ba. grankäl spars., förs. grbjsk. rikl.,
dikad starrmyrk. spars.; Stalonbäckens blockstr. Ba. pà tuf-
vor; Bangnas S. Ba. liten grund hängm., källr. glänta i örtr.
grsk.; Klitberget S. Ba. fukt. stálle pà brant blockur fà expl.;
Grundfors Ba. större kallkälla i Philonotis-täcke spars.; Säg-
bäckens utlopp S. n. Bj. på Kultsjóns grusiga inundatstr.
enst., báckens grus- och blockstr. rikl.; Klimpen n. Bj. dikad
starrmyrk., täta vidsn. pà sjöstr. enst., örtr. vidsn.; Klimp-

166 ABKIV FOR BOTANIK. BAND ]|]2. w:o ll.

berget S. Bj. allm. och stundom rikl. i órtr. bjsk. pà brant
sluttn., blásenem. (hängm.) spars., lundd. på bunden ur flerst.
och enst.—rikl.; órtr. vidsn. pa Saxäns str. Bj. flerst.; Rap-
stentjakko N. 6. Bj. och Bjgr. flerst. pa snölägen vanl. spars.
sällan ymn.; Fremsjokk Bj. liten källbäck spars.; Valdanjaure
6. Bj. glesa vidsn. ofta rikl. f. pallida Koch; Gittsfjallet SV.
Bj. backstr.; Batas S. Ba. örtr. bjórkbl. vidsn.; Korpan vid
Afvasjö N. Ba. stenig och blockr. strandremsa rikl., lag grus-
bank med spr. vidsn. spars.; Afvasjö Ba. starrmyrk. flerst.,
liten hängm. enst., N. Ba. rännil genom örtr. grbjsk.; Borga
S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. på sjöstr.

Dikanäs Ba. härdv.; vintervägen v. om Borka Ba.; Kit-
telfjäll Ba. härdv. spars.; Fáttjaure S. n. Bj. allm. i hardy.
spars.—dom.; Stalon Ba. gängstig genom förs. grbjsk. rikl.,
flerst. pà skogsstigar, stenhögar i fukt. härdvallsk. flerst.;
Stalonsjön Ba. trampad gräsvall kring bätplatsen rikl.; Bàng-
näs S. Ba. härdv., torr betesmark; Svartsjöbäckens utlopp
Ba. bäckäng rikl.; Grundfors Ba. fukt. härdv.; Löfberg S.
Bagr. fukt. hardv.; Klimpen 8. n. Bj. àngskaflev. på torf-
botten rikl. jämte spars. f. pallida, allm. och vanl. rikl. i hardv.
jämte hufvudf. ofta enst.—spars. f. pallida; Saxåns utlopp
n. Bj. bäckäng spars.; Nieritjakko N. 6. Bj. rengárde ymn.
jämte spars. f. pallida; Tjakkola Bj. på hästgödsel kring stal-
larna rikl.; Bátas S. Ba. hàrdv.; Afvasjó N. Ba. fukt. betes-
mark.; Korpån vid Afvasjö N. Ba. liten bäckäng spars.

Kittelfjället S. I—II allm. i vidsn., S. II örtr. backstr.
(klippstr.), glesa örtr. vidsn. rikl., betesmark ymn., moss-
klädda block i en rännil, S. III klippspringor spars., brant
bunden ur enst.; Borkafjüllet N. I starrmyrk.; Daunatjakko
N. I—II flerst. i vidsn. och på bäckstr., N. III órtmatta i rätt
bred sänka spars.; Ö. Vardofjället N. I örtr. bäckstr. spars.,
flerst. i vidsn.; Risfjället N. II glesa vidsn. pa bäckstr. enst.,
S. II örtr. bäckstr. spars.; Marsfjället N. I—II flerst., t. ex.
I tidigt snöläge spars. och ster., lätt uttorkande pöl med ler- _
botten lag ster. och spars., I—II flerst. i vidsn. och pa bäckstr.;
Gittsfjället SV. I och sällan II öfversil. bäckstr.; Nieritjakko
och Doriesbako N. I vidsn. och bäckstr.; Preunttjakko N. I
tidiga snölägen på leriga sluttn., N. II brant skifferur ne-
danför större snöfläckar spars.—enst.; V. Fjällfjället SO. I
liten öfversil. snipm. (hängm.) enst., N. II glesa örtr. vidsn.;
Fasovardo N. I—II tidiga snölägen flerst., stundom i vidsn.,

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 167

sällan på bäckstr., N. I grund snipm. enst.; Luktjomtjuolta
och Valdanvardo N. I rätt ofta i vidsn.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. härdv.; Amervardo Bj. örtr.
vidsn., vintervägen nedanför fjället. — Jmt. Raukasele Ba.
str., yppiga örtr. vidsn., örtr. bjsk.; Rapstajaure Bj. snöläge
spars. och ster., flerst. i snipmyrk.; Gellinjakkjaure Bj. örtr.
vidsn. rikl.

A. flexuosa L.: Ragholmen i Dikasjon S. Ba. alsnar enst.;
Stennés—Bergsjon Ba. mossr. bjgrsk. ymn.; Kittelfjäll Ba.
örtr. bjgrsk. ymn., gräsenr. bjgrsk. dom., m. gles tallhed rikl.,
S. 6. Bj. örtr. bjsk. rikl.; Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. spars.;
Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk. rikl.; Borkafjället NV.
Ba. mossr. grbjsk. spars., N. Ba. mossklädda block i starrmyrk.;
Rissjon S. Bjgr. örtr. backstr.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt
örtr. bjgrsk., rännil genom bjgrsk. ymn.; Fättjokks str. Bagr.
spars.; Fättjaure S. n. Bj. gräsenr. bjsk. ymn., örtr. bjsk.
(ungsk. på bränna) ymn., flerst. i örtr. bjsk., »bjhed» på större
jordt. block spars., Bagr. tufvor i starrmyrk. spars., kärrfrä-
kenm. (hängm.) enst., S. n. Bj. brant skifferur rikl.; Silis-
vardo S. Bj. örtmatta pa källr. blockur hógv. och spars., gles
örtr. bjsk. (ungsk. pa brànna) ymn., flerst. i örtr. bjsk.;
Svallgonäs N. Bj. gräsenr. bjsk. ymn., mossr. bjsk. rikl., n.
Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge dom.; Stalon Ba. förs. grbjsk.
spars., mossr. barrblsk. rikl., dikad starrmyrk. rikl.; St. Sta-
lonberget Ba. pà en myrstack, S. Ba. klippveg. i matta af
A. uva ursi spars., uthuggn. i órtr. grbjsk. pa bunden ur rikl.;
L. Stalonberget S. Ba. mosskl. block vid urens bas enst.; Sta-
lonviken Ba. mossr. barrblsk. rikl., mossr. tallsk. spars., moss-
rikare fläckar i tallhed enst.; Klitberget S. Ba. uthuggn. i
örtr. grsk.; Svartsjöbäcken Ba. pa 5 myrstackar; Sagbackens
utlopp n. Bj. gräsenr. bjsk. ymn., glesa vidsn. på sjöstr.; Klim-
pen S. betad enr. bjgrsk. ymn., S. n. Bj. svagt örtr. bjsk.
ymn.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge ymn., yppig
örtr. bjsk. spars., svagt örtr. bjsk. rikl., bredare afsatser spars.,
lundd. på bunden ur flerst. vanl. enst. sällan rikl.; örtr. vidsn.
på Saxåns str. Bj.; Rapstentjakko N. Bjgr. tidigt snöläge
rikl., N. 6. Bj. snöläge; Tjakkola Bj. gles bjhed, gräsenr. bjsk.;
Ransaran vid Tjàkkola Bj. torra strandbranter tills. med F.
ovina; Fasovardo 6. Bj. glesa vindexp. bjhedar vanl. spars.;
Gittsfjället N. Ba. glesa risr. grbj.—bjgrsk. rikl.; Ailesvare
Bjgr. gräsenr. bjsk. ymn., ö. Bj. gles bjhed rikl.; Bätas S.

168 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Ba. gräsenr. grbjsk. ymn.—dom., örtr. björkbl. vindsn.; Afva-
sjö Ba. svagt mossr. grbjsk. rikl.

Dikanäs Ba. härdv.; Kittelfjäll Ba. härdv. spars.; vinter-
vägen v. om Borka; Fattjaure S. n. Bj. hardv. spars.—rikl.;
Stalonsjön Ba. trampad gräsvall kring bätplatsen rikl.; Stalon-
. viken Ba. koloniveg. pa en gammal tjärdal enst.; Bängnäs
S. Ba. hardv., torr betesmark.; Svartsjöbäckens utlopp Ba.
bäckäng spars.; Grundfors Ba. härdv.; Klimpen S. n. Bj.
hàrdv. enst.; Nieritjàkko N. ö. Bj. rengärde rikl.; Tjakkola
Bj. på hästgödsel kring stallarna rikl., på gårdsplanen; Korp-
an vid Afvasjö N. Ba. liten bäckäng spars.; Borga S. Ba. härdv.

Kittelfjället S. I rism. enst., örtr. vidsn. pa bunden ur
spars., S. I—II liksom F. ovina talr. i betade rishedar, allm.
i mossrikare rishedar, S. II svagt mossr. rished spars., moss-
lafr. rished rikl., betesmark rikl., mossr. rished, glesa örtr.
vidsn. spars., brant ur på jordt. block, S. III lafr. rished, torr
bunden ur, klippspringor spars., fukt. springor och afsatser
rikl; Borkafjallet N. I. mosslafr. rished enst., starrmyrk.;
Daunatjäkko N. I—III flerst. i mossrikare rishedar; Ö. Vardo-
fjället N. I allm. i mossrikare rishedar, sällan i vidsn., klippstr.
spars., jordt. block spars.; Risfjället N. I glest vidsn. spars.;
Marsbleriken I mosslafr. rished; Gittsfjället N. II mossr. ris-
hed rikl.; Doriesbako N. I allm. i mossrikare rishedar; Preunt-
tjakko N. I tidiga snölägen på leriga sluttn., N. I—II moss-
rikare rishedar allm.; V. Fjällfjället I—II vanl. spars. i mossr.
rishedar; Dorrompiken N. II grofblockig ur på jordt. block;
Fasovardo N. I—III rätt spr. pa tidiga snölägen spars.—enst.,
mängenst. i mossrikare rishedar; Luktjomtjuolta N. I. vidsn.
rikl., flerst. i rishedar; Valdanvardo N. I allm. i rishedar.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk.; Amer-
vardo S. Ba. lundd. bjsk., Bj. vintervägen nedanför fjället;
Ned. Vapstsjón Bj. mossr.—svagt örtr. bjsk. — Jmt. Rauka-
sele örtr. bjsk., gräsenr. bjsk. spars.; från Raukajaure till
Gellinjakkjaure Bj. mängenst. i glesa gräsenr bjsk.; Rapsta-
jaure Bj. snöläge rikl. och ster., tufvor i starrmyrk.

Vahlodea atropurpurea (Wa.) FR.: Fremsjokks steniga
str. Bjgr. enst. expl.; Valdanvardo ö. Bj. glest vidsn. i starr-
myrk. enst.; Gittsfjället SV. Bjgr. grund starrmyrk. spars.,
ö. Bj. uttorkad bäckfära rikl. väx. bland ymn. Nardus, glest
vidsn. enst. expl.; Korpàn vid Afvasjö N. Ba. klippstr. spars.,
inundatstr. vanl. tills. med Molinia och Nardus enst. expl.;
Slipsikäns sandstr. Ba. enst.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 169

Nieritjàkko N. ö. Bj. rengärde spars.; Tjákkola Bj. på
gårdsplanen enst. expl.; Gubbsjöbäckens kanjon Ba. gangstig
enst. (tills. med rikl. Nardus); kanten af en bäckäng à str.
af Slipsikan Ba.

Marsfjället N. III tidigt snöläge enst.; Doriesbako N. I
glesa vidsn. enst.; Preunttjakko ett vippfragment funnet i en
snöfläck, dit det förts med yrsnö; V. Fjällfjället NO. I ren-
stig genom vidsn. 3 expl. (söktes utan framgäng i nàrligg.
vidsn.); Dorrompiken N. II grofblockig ur pà jordt. block
enst. expl.; Fasovardo N. II kanten af ett snöläge mot om-
gifv. vidsn. spars.; Gittsfjället SV. I kanten af glesa vidsn.
pa bäckstr. g. rikl.

Jmt. Sannaren—Raukasele S. Ba. starrmyrk. enst., efter
ett dike genom starrm. spars.; Gellinjakkjaure Bj. ortr. bäckstr.
spr. men enst.

Melica nutans L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.; Kittelfjallet
S. 6. Bj. örtr. bjsk.; Saxensvardo N. Ba. örtr. bjgrsk.; Klinten
Ba. bäckstr. genom bjgrsk.; Fattjokk Bagr. källr. partier af
str. bland dom. Aconitum; Fättjaure S. n. Bj. örtr. bjsk.,
brant skifferur enst.; Silisvardo S. Bj. flerst. i örtr. bjsk. vanl.
enst., örtmatta pà källr. blockur spars.; Stalonviken Ba. ste-
nig örtr. bäckstr.; Stalonbäckens blockstr. Ba. spars.; L. Sta-
lonberget S. Ba. Bence pa brant blockur rikl.; Bàngnàs
S. Ba. örtr. bäckstr. spars.; Klitberget S. Ba. an och
springor enst., brant blockur spars.; Klimpberget S. Bj. örtr.
bjsk., allm. och enst.—rikl. i lundd. på bunden ur, bredare
afsatser spars.; Afvasjö N. Ba. gles fukt. örtr. grbjsk. pä sluttn.
spars.; Suotme S. Ba. kanten af örtr. vidsn. på sjöstr. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. gles örtr. bjsk.

Phragmites communis TRIN.: Invid Vojmän vid Kittel-
fjäll Ba. efter str. af en myrgöl g. rikl., liten myrsjö pà 1—2
dms djup rikl., myrgöl i största mängd äfvensom spars. i om-
gifv. snipm.; eris Ba. bildar 1—2,5 m breda vassbàn-
kar i en liten grund sjó; Stalonsjón Ba. glesa och fóga vidstr.
veg. flerst. Endast sedd ster.

Calamagrostis stricta (Tımm.) PB.: Dikanäs Ba. bäckstr.
i mängd, vidsn. pa str. af Dikasjón Ba.; Ragholmen S. Ba.
alsnàr enst.; Kittelfjäll Ba. dikad starrm. ymn., allm. i starr-
myrk., grusiga bäckstr. flerst.; Vojman vid Kittelfjäll Ba.
str. spars.; Borka 6. Ba. starrm. och starrmyrk., Ba. backstr.;
Klinten S. ö. Ba. starrmyrk. rikl.; Fáttjaure Bj. och Bagr.

170 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

starrmyrk., Bj. pà sjöstr. spars.; Stalon Ba. krusdunmyrk.
rikl.; Stalonbäckens blockstr. Ba.; Bängnäs S. Ba. liten grund
hängm. rikl.; Vuollelites klippstr. Ba.; Grundfors Ba. starrm.;
Sagbäckens utlopp n. Bj. mindre, glest beständ pà Kultsjöns
srusiga inundatstr.; Klimpen n. Bj. allm. i starrm. och starr-
myrk., str. flerst.; Klimpberget S. Bj. glesare örtr. bjsk. på
starkt fukt. sluttn. spars., slatterang på uthuggn. i lundd.
pa brant källr. bunden ur i mängd; Klimpen—Tjakkola—Val-
danjaure Bj. och ö. Bj. flerst. i starrm.; Korpàn vid Afvasjö
Ba. stenig och blockr. strandremsa enst., lag sandbank ute i
an spars., klippstr. enst.; Afvasjö Ba. rännil genom örtr. grbjsk.;
Borga 8. Ba. pa sjóstr.; Suotme S. Ba. på sjöns grusstr.

Henrikstjäll Ba. fukt. hårdv. i mängd; Svartsjöbäckens
utlopp Ba. bäckäng rikl.; Fatmomakk Ba. hårdv.; Löfberg
S. Bagr. hàrdv.; Klimpen S. n. Bj. hardv. enst.; Saxåns utlopp
n. Bj. fläckv. och spars.—rikl. i bäckängar.

Ö. Vardofjället N. I starrmyrk.; V. Fjállfjállet I stundom
i starrm., N. II glesa órtr. vidsn. spars.; Fasovardo N. I spr.
i starrm. och starrmyrk., grusig bäckstr. spars.; Luktjomtjuolta
N. I starrm. spars.

Jmt. Raukaselets str. S. Ba. flerst.; Gellinjakkjaure Bj.
flerst. i starrm. (mest mot kanterna af myrarna).

C. lapponica (Wa.) HN.: MELANDER's uppg. att denna
art är allm. i Åsele Lpm. är oriktig, dà hvarken ALMQUIST eller
förf. anträffat densamma uppe i fjälltrakterna.

C. phragmitoides HN.: Dikanäs Ba. vidsn. i myrk. spars.;
Kittelfjäll Ba. liten kallkálla; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. örtr.
vidsn. pa en sandbank enst.; Borkafjället N. Ba. bäckstr.,
N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Klinten S. ö. Ba. starrmyrk.,
glesa örtr. vidsn. på bäckstr.; Rissjön S. Bjgr. gles risig videbl.
bjsk.; Fättjaures str. S. Bj.; Svallgonäs n. Bj. dynstr. enst.;
Daunatjakko N. Bj. örtr. vidsn. pa bückstr.; Guortaliden Bj.
bäckstr. flerst.; Stalon Ba. dikad starrmyrk. spars. och oftast
ster., rismyrk. enst. och ster.; St. Stalonberget S. Ba. fläckv.
och vanl. ster. på något fukt. afsatser; Klitberget S. Ba. springor
och afsatser rikl, brant blockur spars.; Fisktjärnbäckens str.
N. Ba. och Bj. flerst.; Ságbückens utlopp n. Bj. glesa vidsn.
på sjöstr., báckens klippstr. enst.; Klimpen n. Bj. stundom i
starrmyrk., allm. i vidsn.; örtr. vidsn. på Saxåns str. Bj. flerst. -
och vanl. enst.; Klimpberget S. Bj. bredare afsatser spars. och |
ster.; Rapstenjokk N. ö. Bj. svagt örtr. bjsk. spars.; Ransaràn

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 171

vid Tjakkola Bj. branta klippstr. (forsstr.); Rapstenjakko
N. Bjgr. snöläge enst. lag och ster.; Valdanvardo ö. Bj. vidsn.
och starrmyrk. flerst.; från Gittsfjällets sv.-sluttn. strax ofvan
Bjgr. ner till Bätas i Ba. allm. i vidsn., på bäckstr. och i starr-
myrk.

Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng spars.; Grundfors Ba.
härdv.; Löfberg S. Bagr. hardv.; Klimpen 8. n. Bj. ängskaflev.
på torfbotten fläckv. och spars.; Saxåns utlopp n. Bj. bäckäng
spars.; Bätas S. Ba. härdv. spars. och oftast ster.; Slipsikàn
S. Ba. bäckäng.

Kittelfjället S. I glesa örtr. vidsn. spars.; Ö. Vardofjället
N. I órtr. vidsn. flerst.; Risfjället S. II örtr. bäckstr. spars. och
ster.; Marsfjället N. I vidsn. rikl., tidigt snöläge enst. ster.
och 1,5—2 dm; Gittsfjället SV. vidsn. och bäckstr. strax ofvan
Bjgr.; Doriesbako N. I örtr. vidsn., sällan i starrmyrk.;
Preunttjakko N. I tidigt snöläge pä lerig sluttn. ster., i ett par
vidsn. ster.; V. Fjällfjället N. II glesa örtr. vidsn. ster.; Dorrom-
piken N. II grofblockig ur på jordt. block. ster., branta vind-
skydd. bäckstr. spars. och ster.; Fasovardo N. I snipmyrk.
enst. och ster., N. I—II tidiga snölägen flerst. ster. och ofta
lägv., N. III smältbäck i mosstäcke enst. ster. knappt mer än
fingerhöga expl.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjön Bj. vidsn. och starrmyrk.
flerst. — Jmt. Storjoln Ba. bäckäng; Sannaren—Raukasele
Ba. starrmyrk. och spars. efter myrdiken; Raukaselets inun-
datstr. (torfstr.) bland höga C. v. juncella-tufvor S. Ba. spars.;
Raukajaure Bj. spr. pa bäckstr. och i vidsn.

C. chalybea (Lzst.) Fr.: Dikasjón Ba. örtr. bjsk. enst.;
Ragholmen S. Ba. alsnar enst.; Kittelfjäll S. Ba. lundd. på
bäckstr. rikl., órtr. bjgrsk. enst.; Borkafjället N. Ba. bäckstr.
genom mossr. grbjsk.:; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr.
bjgrsk.; Klinten Ba. örtr. bjgrsk.; Fättjaure n. Bj. flerst. och
ofta enst. i örtr. bjsk.; Silisvardo S. Bj. spr. i örtr. bjsk.; Dauna-
tjàkko N. Bj. gles örtr. bjsk. pa källr. mark rikl.; Forsbergs-
berget S. Ba. bred jordt. afsats med gran och björk ofta ster.,
fukt. blockur i kanten af Onoclea-matta, brant ur tills. med
Aconitum spars., str. af Malgomaj nedanför berget blockstr.
och vidsn.; Stalon Ba. förs. grbjsk. rikl., grankäl rikl., fukt.
mossr. grsk. enst. och mest ster., glesa vidsn. pä torrare mark
rikl. men ofta ster.; L. Stalonberget S. Ba. pä ofta nägot fukt.
ur vid foten af bergväggen i stor mängd tills. med Triticum,

172 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Ph. polypodoides m. fl., mosskl. block vid urens bas enst., örtr.
grbjsk. rikl., ett par källr. gläntor i örtr. grsk. rikl. stundom
fläckv. dom.; Stalonbäckens blockstr. Ba. allm.; Bängnäs S.
Ba. bäckstr. flerst. och ofta i mängd.; Klitberget S. Ba. uthuggn.
i örtr. grsk. pa bunden ur i mängd; Svartsjöbäcken Ba. på en
myrstack; Grundfors Ba. örtr. grbjsk. rikl., bäckstr. genom
ss. grbjsk. spars.; Stornäs och Saxnäs Ba. enl. medd. af E. Arw-
quist; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk. på hygge enst., allm.
i örtr. bjsk. stundom enst., allm. och vanl. spars.—enst. (sällan
ymn.) i lundd. pa bunden ur, fukt.—öfversil. afsatser tills.
med Aconitum, örtmattor pa brant ur spars. tills. med Aconitum,
P. filix mas m. fl., yppiga örtr. vidsn. på bäckstr. spars.; Bätas
S. Ba. örtr. björkbl. vidsn. spars.; Korpàn vid Afvasjö Ba.
stenig och blockr. strandremsa spars., grusstr. enst. expl.;
Borga S. Ba. örtr. gråalbl. vidsn. på sjöstr. rikl.

Kittelfjäll S. Ba. härdvallsk. fläckv. och spars.; Stalon
Ba. gangstig genom förs. grbjsk. enst., flerst. kring stenhógar
i fukt. härdvallsk. tills. med Aconitum m. fl.; Grundfors Ba.
slätteräng på uthuggn. i örtr. grbjsk. fläckv. rikl.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. flerst. i örtr. bj.-, bjgr.- och
grbjsk.; Amervardo Ba. lundd. bjsk. pà sydlid, källdrag i
yppig órtr. bjsk. — Jmt. Storjoln Ba. gles órtr. grbjsk. pà syd-
lid; Sannaren— Raukasele S. Ba. spars. på glesare ställen i órtr.
grbjsk. och i af dessa genom afverkn. uppkomna slátterángar;
Raukajaure N. Bj. gles órtr. bjsk. spars.

Apera spica venti (L.) PB.: Fättjaure S. n. Bj. timotejv.
enst.

Agrostis stolonifera L.: Vojman vid Kittelfjäll Ba. grusig
inundatstr. spars.; Stalonvikens grusiga inundatstr. spars.;
invid Klimpen n. Bj. pà Kultsjóns grusstr. spars., kanten af
glest vidsn. pa sjöstr.; Suotme S. Ba. pa Borgasjöns längslutt.
och sandiga inundatstr. tills. med R. v. reptans rikl.

A. vulgaris L.: Dikasjön Ba. örtr. vidsn. på sjöstr. spars.;
Ragholmen S. Ba. alsnär spars.; Vojman vid Kittelfjäll Ba.
torr grusstr. spars.; invid Klimpen n. Bj. glesa vidsn. spars.;
Klimpberget S. Bj. uthuggn. i örtr. bjsk., slätteräng pä afver-
kade partier af lundd. på bunden ur i mängd; Bätas S. Ba.
gräsenr. grbjsk. rikl.

Dikanäs Ba. härdv. i mängd; Henriksfjäll S. Ba. härdv.;
Kittelfjäll Ba. liten hardy. dom., allm. i hárdv.; Fättjaure S.
n. Bj. fläckv. i hárdv. täml. spars. och ursprungl. insádd; Sta-

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 173

lon S. Ba. allm. i härdv.; Stalonsjön Ba. trampad gräsvall
kring bátplatsen spars.; Stalonviken Ba. koloniveg. på en gam-
mal tjärdal enst.; Bangnäs S. Ba. allm. i hàrdv.; Grundfors Ba.
härdv., kreatursstig; Klimpen 5. n. Bj. allm. och stundom rikl.
i härdv.; Nieritjakko N. 6. Bj. rengärde fläckv. rikl.; Batas
och Borga S. Ba. i härdv.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. bäckäng spars.; vintervägen
nedanför Amervardo S. Bj. — Jmt. Sannaren S. Ba. sjöäng
uppkommen ur yppiga örtr. vidsn.; Raukasele S. Ba. allm.
i hàrdv.

A. canina L.: Stalon Ba. dikad starrmyrk. fläckv. rikl.,
förek. àfven i mer orórda partier af ss. myr, krusdunmyrk.
spars.; Bangnas S. Ba. liten grund hängm. spars.

A. borealis Hx.: Ragholmen i Dikasjón S. Ba. grusiga
inundatstr. enst.; Kittelfjäll Ba. grusäsar (gamla tallbrannor)
spars., blottad torf i liten starrm. tills. med Sax. stellaris rikl.;
Vojman vid Kittelfjäll Ba. str. rikl.; Rissjön S. Bjgr. myrk.;
Klinten Ba. örtr. vidsn. i starrmyrk.; Fattjaure S. n. Bj. större
kallkälla på torfbotten rikl., liten källbäck på torfbotten enst.;
Stalon Ba. krusdunmyrk. spars.; Stalonvikens steniga inundat-
str. mellan tufvor af C. v. juncella spars., grusig inundatstr.
enst., stenig backstr.; Stalonbäckens blockstr. Ba.; Forsbergs-
berget S. Ba. något fukt. afsats.; St. Stalonberget S. Ba. spars.
på en afsats; Bàngnàs S. Ba. hängmyrk. spars.; Grundfors Ba.
liten källbäck i Philonotis-täcke, låga strandklippor; Sägbäc-
kens utlopp S. n. Bj. grusiga inundatstr. spars.; Klimpen n.
Bj. starrmyrk.; Klimpberget N. Bj. snöläge rikl.; Rapstenjokk
Bj. källbäck rikl.; Rapstentjakko N. 6. Bj. snöläge spars.;
Tjakkola Bj. starrmyrk. spars.; Ransaran vid Tjäkkola Bj.
torra strandbranter; Fremsjokks steniga str. Bjgr.; Gubbsjö-
backens kanjon Ba. enst. expl. i gles koloniveg.; Korpan vid
. Afvasjo Ba. stenig och blockr. strandremsa spars., flerst. pa
. grusstr., lag grusbank ute i an spars., klippstr. spars.; Afvasjö
N. Ba. rännil genom gles órtr. grbjsk., starrmyrk. flerst., torr
hängm. spars.; Borga S. Ba. örtr. gráalbl. vidsn. pà sjöstr.;
Suotme S. Ba. pä sjöstr.

Dikanäs Ba. härdv.; Henriksfjäll S. Ba. härdv.; Kittel-
fjället S. ö. Bj. fukt. ställen på en kreatursstig rikl.; Rissjön
5. Bjgr. flerst. och spars. efter renstigar; vintervügen v. om
Borka Ba.; Borka—Ned. Fättjaure Ba. allm. på gängsti-
. gar; Fattjaure S. n. Bj. flerst. och vanl. enst. i hárdv.; Stalon

174 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

Ba. gångstig genom förs. grbjsk. rikl., flerst. på skogsstigar;
Stalonsjön Ba. grustag rikl.; Svartsjöbäckens utlopp Ba.
bäckäng spars., gångstig genom grund rism.; Grundfors Ba.
härdv.; Löfberg S. Bagr. hårdv.; Klimpen S. n. Bj. hårdv.
enst., n. Bj. diken genom starrm.; Saxåns utlopp n. Bj. bäck-
äng spars.; Nieritjåkko N. ö. Bj. rengärde rikl.; Afvasjö Ba.
kreatursstig enst.

Kittelfjäll S. strax ofvan Bjgr. kreatursstig rikl., S. I
källdrag på naken torf och grus enst., S. III klippspringor rikl.;
Risfjället S. II örtr. bäckstr. spars., S. IV springor på ett större
block tills. med Poa alpina enst. expl.; Marsfjället N. I tidigt
snöläge enst., öfversil. grusig bäckstr. enst. expl.; låga skiffer-
branter på Doriesjokks str. SO. I spars.; Doriesbako N. I flerst.
på grusiga bäckstr., kanten af ett vidsn.; Nieritjåkko N. I
starrmyrk. bland glesa viden spars., renstig enst.; Preunttjåkko
N. I tidiga snölägen på leriga sluttn. flerst., bäckstr. enst.;
Fasovardo N. I—III rätt spr. och vanl. spars. på tidiga snö-
lägen, N. II efter en rännil spars.

Lks. Lpm. Vintervägen nedanför Amervardo S. Bj.;
Ned. Vapstsjön Bj. källdrag spars. — Jmt. Gellinjakkjaure Bj.
örtr. bäckstr. spars.

Milium effusum L.: Kittelfjäll S. 6. Bj. örtr. bjsk., S. Ba.
lundd. på bäckstr.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. fläckv. i örtr.
grbjsk.; Fättjaure S. n. Bj. örtr. bjsk. enst., i enruggar i gräsenr.
bjsk. enst.; Silisvardo S. Bj. örtmatta pa källr. blockur rikl.,
örtr. bjsk. pa sluttn. spars.; L. Stalonberget S. Ba. örtmattor
på brant blockur spars., örtr. grbjsk. spars., källr. glänta i örtr.
grsk. enst.; Klitberget S. Ba. brant blockur enst.; Grundfors
S. Ba. örtr. grbjsk. fläckv. och enst.; Klimpen S. betad enr.
bjgrsk. spars.; Klimpberget S. Bj. flerst. i yppiga örtr. bjsk.
pà fukt. sluttn., svagt örtr. bjsk. enst. och ster., lundd. pä
bunden ur spars.; V. Fjällfjället—Tjäkkola 6. Bj. glest vidsn.
pä bückstr. enst. och ster.; Fremsjokks str. Bjgr. ster. — Bàng-
näs S. Ba. fläckv. och enst. i nyrójd härdv. på fukt. sluttn.

Kittelfjället S. I örtr. vidsn. pà bunden ur enst. och ster.;
V. Fjällfjället NO. I flerst. i glesa örtr. vidsn. ster. och vanl.
enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. yppig örtr. bjsk. på sydlid,
gles örtr. bjsk. med enst. granar; Amervardo S. Ba. lundd.
bjsk.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 175

Alopecurus pratensis L.: Tjakkola Bj. pa hästgödsel kring
stallarna en enda tufva. Odlas som vallgräs i Klimpen.

A. geniculatus L.: Stalon S. Ba. timotejv. spars., smal
gängstig inne i byn spars.; Solberg S. Ba. timotejv. enst.;
Afvasjö S. Ba. ett par expl. invid en stallbyggnad. De lokaler,
där jag anträffade arten 1909, äro redan publicerade i annat
sammanhang (HEINTZE 9): Kittelfjäll och Lks. Lpm. nedanför
Amervardo (= mellan Skalvattensbäcken och gränsen).

A. *fulvus J. E. Sm.: En del lokaler, som besöktas 1909,
äro redan publicerade (9): Dikanäs, Kittelfjäll och mängenst.
pa Kultsjöns inundatstr. Som. 1911 fann jag följ. nya växplat-
ser: Stalonviken Ba. flerst. pa både grusiga och starkt steniga
‘inundatstr. spars.—enst., stenig botten på intill 5 dms djup
‚spars.; Bàngnàs S. Ba. 3 stora tufvor invid en gångstig genom
fukt. hårdv.; flerst. på s. str. af Vuollelite och Kaskelite Ba.
Äfven funnen i ö. Bj. strax v. om Valdanjaure och gränsen (9).

Jmt. Rapstajaure Bj. grund myrgöl tills. med R. v. rep-
tans rikl.

Phleum alpinum L.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk. enst.; Kittel-
fjäll Ba. örtr. bjgrsk. enst., grásenr. bjgrsk. enst., S. ö. Bj. örtr.
bjsk. spars.; Vojmán vid Kittelfjäll Ba. str. enst.; Rissjón S.
Bjgr. örtr. vidsn. i myrk., örtr. bäckstr.; Lebbinjesnjuonje S.
Ba. rännil genom örtr. bjgrsk. enst.; Fättjokks str. Bagr. enst.;
Fattjaure 8. n. Bj. svagt ortr. bjsk. enst., n. Bj. större kallkälla
pà torfbotten enst., liten källbäck pà torfbotten enst.; Silis-
vardo S. Bj. órtr. bjsk.; Stalon Ba. fläckv. i dikad starrmyrk.;
Stalonsjón Ba. liten källbäck genom förs. grbjsk.; Bängnäs
S. Ba. liten grund hängm. enst.; Grundfors Ba. större kallkälla
i Philonotis-tacke spars.; Löfberg S. Bagr. på sjöns grusstr.;
Sagbackens utlopp n. Bj. glesa vidsn. på sjöstr., báckens grus-
och blockstr. spars.; Klimpen n. Bj. starrmyrk., örtr. vidsn. pä
. sjöstr.; Klimpberget S. Bj. yppig örtr. bjsk. spars., enst. i ett
par lundd. på bunden ur; Rapstentjäkko N. ö. Bj. snöläge
spars., N. Bjgr. ymn. på ett och spars. på tvenne snölägen,
NV. Bjgr. glesa vidsn. efter en rännil; Ransarán vid Tjakkola
Bj. branta klippstr. (forsstr.); Gittsfjället SV. bäckstr. i och
nedom Bjgr.; Borga S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. pä sjóstr. enst.

Dikanäs Ba. härdv.; Henriksfjàll S. Ba. hardy. rikl.;
Kittelfjàll Ba. härdv. enst., myrdike med källvatten spars.;
Borka—Ned. Fättjaure Ba. pà en gängstig; Fättjaure S. n.
Bj. härdv. allm. oftast enst. mer sállan spars.; Stalon Ba. gäng-

176 ARKIV FOR BOTANIK. BAND |Z. w:o ll.

stig genom förs. grbjsk. spars., skogsstig i närh. enst. expl.;
Stalonsjön Ba. trampad gräsvall kring bätplatsen Ba. spars.;
Bängnäs S. Ba. härdv.; Bangnas—Klitberget S. Ba. kreaturs-
stigar enst.; Svartsjöbäckens utlopp Ba. bäckäng spars.; Grund-
fors Ba. hàrdv.; Löfberg S. Bagr. hardv. flerst.; Klimpen S. n.
Bj. àngskaflev. pà torfbotten spars., härdv. allm. och oftast
spars.—ymn.; Nieritjàkko N. 6. Bj. rengärde rikl.; Tjakkola
Bj. på hästgödsel kring stallarna enst., på gårdsplanen; Bátas
5. Ba. hàrdv.; Afvasjö Ba. kreatursstig enst.

Kittelfjället S. I órtr. vidsn. pà bunden ur enst., S. II
brant ur mellan blocken spars., betesmarker spars.—rikl.,
glesa örtr. vidsn. enst., örtr. bäckstr. (klippstr.), S. III klipp-
springor spars.; Daunatjàkko N. I—III rätt spars., t. ex. I
örtr. vidsn. enst., III órtmatta i rätt bred sänka enst.; Ö. Var-
dofjället N. I örtr. bäckstr. spars., mer spars. i vidsn.; Ris-
fjället N. I glest vidsn. spars., S. I—IV flerst. på örtr. báckstr.
spars.—enst.; Marsfjället N. I—III fóga spr. och vanl. enst. pà
tidiga snölägen; Saletjält V. I örtr. bäckstr.; Gittsfjället SV.
I bäckstr. flerst. och stundom rikl. sällan i mängd; Nieritjakko
N. I örtr. bäckstr.; Preunttjàkko N. I—II tidiga snölägen på
leriga sluttn. mängenst., allm. på bäckstr., N. I vidsn. t. allm.,
flerst. pa starkt fukt. fläckar i mossr. rishedar på sluttn.; V.
Fjallfjallet SO. I örtr. bäckstr., Ö. I källdrag på torfbotten enst.;
Dorrompiken N. III öfversil. grusiga och längslutt. str. af
smäbäckar och rännilar rikl.; Fasovardo N. I—III allm. och
vanl. spars. pä tidiga snölägen och örtr. bäckstr., N. I fläckv.
i fukt. mossr. (sällan mosslafr.) rishedar; Luktjomtjuolta och
Valdanvardo N. I bäckstr. och tidiga snölägen allm., mer sällan
och vanl. enst. i örtr. vidsn.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk. enst.;
ödegärd vid Ned. Vapstsjón S. Bj. hárdv. rikl. — Jmt. Rap-
stajaure Bj. snöläge med S&S. herbacea; Gellinjakkjaure Bj.
bäckstr. enst.

Baldingera arundinacea (L.) Dum.: Fatmomakk Ba.
flackv. i mängd i en hardv. ster.

Jmt. Sannaren—-Raukasele S. Ba. ett par ställen pa
backstr. fert.; Raukaselets inundatstr. (torfstr.) ett par grup-
per af ster. expl. bland héga C. v. juncella-tufvor S. Ba.

Hierochloa borealis (ScHRAD.) RoEM o. Scu.: Vojman vid |
Kittelfjàl Ba. str. spars.; Borkafjället N. Bj. örtr. vidsn. pä
bäckstr. enst.; Silisvardo S. Bj. örtr. bjsk. flerst. och enst.—

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 177

enst. expl.; Guortaliden Bj. stundom rikl. i starrmyrk. bland
inträngande B. nana; Grundfors Ba. bäckstr.; Klimpen n. Bj.
bäckstr. spars.; Klimpberget 5. Bj. flerst. i glesare örtr. bjsk.;
örtr. vidsn. på Saxåns str. Bj.; Tjákkola Bj. vidsn. enst. expl.;
Fasovardo och Luktjomtjuolta ö. Bj. vidsn. pa bäckstr. flerst.
men vanl. endast nägra fa expl. pa hvarje ständort; Valdan-
vardo ö. Bj. enst. expl. i vidsn. och snipmyrk.; Korpän vid
Afvasjö Ba. str. enst. expl.

Kittelfjället S. I låga glesa vidsn. med B. nana få expl.;
Fasovardo N. I—II sälls. och enst. på tidiga snölägen; Luk-
tjomtjuolta N. I glesa vidsn. på bäckstr. enst. expl., kanten af
tidigt snöläge fläckv. och enst.

Jmt. Rapstajaure Bj. torr snipmyrk. enst. expl.

Anthoxanthum odoratum L.: Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk.
enst., gräsenr. bjgrsk. spars., S. ö. Bj. örtr. bjsk.; Borkafjället
NV. Ba. mossr. grbjsk., N. Ba. starrmyrk., N. Bj. örtr. vidsn.
på bäckstr.; Rissjön S. Bjgr. örtr. vidsn. i myrk., örtr. bäckstr.;
Vojmån vid Kittelfjäll Ba. str. spars.; Lebbinjesnjuonje S.
Ba. svagt örtr. bjgrsk.; Klinten Ba. bäckstr. genom bjgrsk.;
Fättjokks str. Bagr. spars.; Fättjaure S. n. Bj. gräsenr. bjsk.
rikl., örtr. bjsk. enst.; Silisvardo S. Bj. flerst. och ofta spars.
i örtr. bjsk.; Daunatjakko N. Bj. mossr. bjsk., örtr. vidsn. på
bäckstr.; Hällfors S. Ba. uthuggn. i gräsr. grbjsk. spars.; Sag-
bäckens utlopp n. Bj. gräsenr. bjsk., örtr. vidsn. på sjöstr.;
Klimpen S. betad enr. bjgrsk. spars., n. Bj. svagt örtr. bjsk.
rikl.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge rikl., yppig
örtr. bjsk. spars., svagt örtr. bjsk. rikl., i ett par lundd. på bun-
den ur enst., fukt. bredare afsatser rikl., glesare órtmatta pà
brant ur spars.; Rapstentjäkko N. Bjgr. spars. pà ett pàr snö-
lägen; Ransarán vid Tjakkola Bj. grusstr.; Fremsjokks str.
Bjgr.; Gittsfjället SV. 6. Bj. bäckstr. allm. och vanl. spars.;
Bátas S. Ba. gräsenr. grbjsk. spars.; Korpán vid Afvasjö N.
Ba. stenig och blockr. strandremsa spars.; Afvasjö Ba. svagt
mossr. grbjsk. enst.; Borga S. Ba. örtr. gräalbl. vidsn. pà sjöstr.
spars.

Dikanäs Ba. härdv.; Kittelfjäll Ba. härdv. enst.; Fättjaure
S. n. Bj. härdv. allm. och spars.—enst.; Bängnäs S. Ba. fukt.
hardy. allm. och stundom rikl.; Klimpen S. n. Bj. hardv. enst.;
Bátas S. Ba. hàrdv. spars.; Korpän vid Afvasjö N. Ba. liten
bäckäng enst.; Afvasjö N. Ba. fukt. betesmark.

Kittelfjallet S. I örtr. vidsn. på bunden ur enst., S. I—II

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 11. 12

178 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

stundom i fukt. mossr. rishedar, S. II mosslafr. rished enst.,
betesmarker rikl., glesa örtr. vidsn. spars., örtr. bäckstr.
(klippstr.), brant ur mellan blocken spars., S. III klippspringor
spars., fukt. springor och afsatser spars., brant bunden ur spars.;
Vallintjuolta SO. I tidigt snöläge; Daunatjakko N. I—IV spr.,
t. ex. I—II órtr. vidsn., III órtmatta i rätt bred sänka enst.,
dessutom flerst. på bäckstr.; Ö. Vardofjället N. I örtr. bäckstr.
spars., vidsn. spars.; Risfjället N. I örtr. bäckstr. rikl., N.
I—II flerst. i vidsn., N. II tidigt snöläge, S. II örtr. bäckstr.
spars., S. III starkt fukt. partier af en rished g. rikl.; Mars-
fjället N. I—III (sällan I—IV) spr. och vanl. spars. på tidiga
snölägen, N. II fukt. mosslafr. rished fläckv. och enst., N. I
stundom i vidsn., N. I—III ej sällan pa örtr. bäckstr., N. III
sluttn. öfversil. af smärre källdrag tills. med Azra alpina enst.;
Saletjält V. I örtr. bjsk.; Gittsfjället SV. och N. I bäckstr. allm.
och vanl. spars., N. I—II spr. i mossr. rishedar på fuktigare
sluttn.; Nieritjäkko N. I, Doriesbako och Preunttjakko N. I—II
mycket allm. i vidsn. (enst.—rikl.) och på bäckstr., ofta på
tidiga snölägen; Preunttjakko N. I fukt. mossrikare rishedar,
N. II brant skifferur nedanför större snöfläckar spars.; V. Fjäll-
fjället SO. I liten öfversil. snipm. (hàngm.) enst., liten uttorkad
bäckränna genom mossr. rished; Dorrompiken N. II bland
glesa viden pä storblockig ur, N. III öfversil. grusiga och läng-
slutt. str. af smäbäckar och rannilar spars.; Fasovardo N. I—III
allm. på tidiga snölägen och bäckstr., N. I—II stundom i örtr.
vidsn., flerst. och vanl. fläckv. i fukt. mossr. rishedar pä sluttn.;
Luktjomtjuolta och Valdanvardo N. I vidsn. (vanl. spars.)
och bäckstr., stundom pä tidiga snölägen.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk.; Ned.
Vapstsjön Bj. örtr. vidsn. — Jmt. Rapstajaure Bj. snöläge
spars., bäckstr. genom grund snipm. enst., starrmyrk.; Gellin-
jakkjaure Bj. örtr. bäckstr.

Nardus strieta L.: Kittelfjäll Ba. gräsenr. bjgrsk. spars.,
svagt förs. grbjsk., starrmyrk. ymn.; Vojmån vid Kittelfjäll
Ba. str. spars.; Borkafjället N. Ba. starrmyrk. bland Sphagna
(tills. med Molinia), örtr. vidsn. på bäckstr. enst.; Rissjön 8.
Bjgr. starrmyrk.; Svartsjöbäckens nedre lopp Ba. flerst. i
myrk.; Bängnäs S. Ba. bäckstr. enst.; Sagbackens utlopp n. Bj.
glesa vidsn. på sjöstr.; Klimpen n. Bj. kanten af vidsn. pa sjostr.
tills. med Molinia, på Kultsjóns grusstr.; Klimpen—Tjakkola—
Valdanjaure Bj. och ö. Bj. allm. i starrmyrk. (i regel snipmyrk.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 179

och ofta tills. med Molinia); Ransaran vid Tjakkola Bj. torra
strandbranter; Gittsfjallet SV. Nardus börjar blifva allm. redan
i 6. Bj., trifs i regel och blir ymn.—näst. täckande på ställen,
där smältvatten stannar kvar en tid pa våren för att sedan
helt torka ut, så att torf ej kan bildas — uppträder dessutom
mycket ofta på bottnen af tidigt på sommaren uttorkade bäck-
rännor med fingrusig botten; Ailesvare Bjgr. fläckv. i gräsenr.
bjsk.; Båtas S. Ba. gräsenr. grbjsk. fläckv. och enst.; Korpån
vid Afvasjö N. Ba. stenig och blockr. strandremsa spars., gru-
siga inundatstr. tills. med Molinia rikl.; Afvasjö Ba. svagt
mossr. grbjsk. enst., hängmyrk. enst.; Borga S. Ba. på sjöns
blockstr. (inundatstr.) tills. med Molinia; Suotme S. Ba. på
sjöns grusiga inundatstr. tills. med Molina.

Kittelfjäll Ba. hårdv.; Rissjön S. Bj. flerst. i mängd efter
renstigar; Stalon Ba. enst. tufvor på en gångstig; Stalonvi-
ken Ba. i mängd på trampad mark kring båtplatsen; Stalon-
sjön Ba. trampad gräsvall kring båtplatsen spars.; Bångnäs
Ba. härdv. enst.; Bangnäs—Klitberget S. Ba. kreatursstigar
enst.; gångstigar nära Svartsjöbäckens utlopp Ba.; Klimpen
S. n. Bj. hårdv. enst., n. Bj. i mängd efter gångstigar i och strax
utom byn; Nieritjåkko N. Bj. på renstigar, N. ö. Bj. rengärde
spars.; Tjakkola Bj. på gårdsplanen; Klimpen—Tjakkola—
Valdanjaure Bj. och ö. Bj. flerst. på gångstigar; Gubbsjö-
bäckens kanjon Ba. gångstig på sluttn. (»bäck» på våren!)
rikl.; Båtas S. Ba. flerst. på gångstigar; Korpån vid Afvasjö
N. Ba. liten bäckäng tills. med Molinia ymn.; Afvasjö Ba.
gångstigar och kreatursstigar spars.—enst., vanl. fläckv. och
utmärkande ställen som länge bibehälla sin fuktighet pä vären;
Borga S. Ba. liten sjöäng tills. med Molinia rikl.; Suotme S.
Ba. flerst. i sjöängar tills. med Molinia.

Kittelfjället S. I spr. i mossrikare rishedar oftast enst,—
spars., låga glesa vidsn. flerst. och vanl. spars.—enst., S. II
mossr. rished enst., spr. i torrare glesa vidsn., Nardus-snipm.
(hängm.) dom., S. III glesa låga vidsn. på bunden ur enst.
expl.; Borkafjället N. I starrmyrk. rikl.; Ö. Vardofjället N. I
bäckstr. (klippstr.) rikl., órtr. báckstr. spars., g. allm. på något
fukt. mark., ofta talr. i torrare (mosslafr.) rishedar; Risfjället
N. I báckstr. spars., glesa vidsn. vanl. fläckv., S. I—III stun-
dom fläckv. i mossrikare rishedar, S. II örtr. bäckstr. fläckv.
och ej spars.; Marsfjället N. I—II fláckv. och spars. i mossri-
kare rishedar, stundom och vanl. enst. på tidiga snölägen, N. I

180 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o II.

grusig backstr. enst., N. II källdrag enst.; Gittsfjället N. I
och spars. II tidiga snölägen och fram pa som. uttorkande
rännilar, SV.I flerst. och ofta rikl.; Nieritjakko, Doriesbako
och Preunttjakko N. I bäckstr., flerst. i starrmyrk. (ofta snip-
myrk.), mängenst. på renstigar; V. Fjällfjället SO. I liten öfver-
sil. snipm. (hängm.) enst., I flerst. på renstigar, Ö.och NV.
I örtr. báckstr. flerst.; Fasovardo N. I—II flerst. pa tidiga snö-
lägen, N. I mängenst. i snipmyrk. ofta tills. med Molinia,
N. I och stundom II fläckv. och spars. i mossrikare rishedar;,
Luktjomtjuolta N. I ss. på föreg. fjäll.

Lks. Lpm. Amervardo Ba. bäckstr. enst., Bj. pa låga
tufvor i snipm. rikl, gles tufvig mossr.—förs. bjsk.; Ned.
Vapstsjön Bj. stundom dom. i torrare hàngm., efter gångstigar
invid en ödegård. — Jmt. Raukasele Ba. str. och spars. kan-
ten af angräns. vidsn., fläckv. i hårdv.; från Raukajaure
till Gellinjakkjaure Bj. på många ställen i snipmyrk. eller
fläckv. på torrare ställen ute i snipm. gärna tills. med Molinia;
Gellinjakkjaure Bj. bäckstr.

Pinus silvestris L. v. lapponica Fr.: Utom i tall- och
barrblandskogar träffas tallen (i tallområdena) stundom i
enst. expl. i blandskogar (grbjsk. och bjgrsk.). Om dess före-
komst på myrarna och i försumpade skogar ha följ. anteckn.
gjorts: Stennäs Ba. här och hvar på myrarna (rism. el. tufvor
i starrm.); Stalon Ba. förs. grbjsk. spars.

Picea Abies (L.) TH. FR.: Om granens förek. pa myrarna
äger jag följ. anteckn.: Borkafjället N. omedelbart ofvan Bjgr.
en halfmeterhög granbuske i en rism.; Svallgonäs n. Bj. (562
m. 6. h.) rism. ett par granbuskar; vid norra foten af Dauna-
tjakko (c. 600 m. 6. h.) anträffades en »granlund» om ett 30-
tal gamla lafhöljda granar, hvilka växa på tufvor i en myrk.;
Stalon Ba. rism. enst. ungef. 1 m. höga smägranar.

Juniperus communis L.: Dikasjón Ba. örtr. bjsk.; Rag-
holmen S. Ba. alsnár enst.; Stennäs— Bergsjön Ba. mossr.
bjgrsk. enst.; Kittelfjäll Ba. örtr. bjgrsk. spars., gräsenr.
bjgrsk. rikl., m. gles tallhed rikl., grusásar (gamla tallbrännor),
myrk.; Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk. spars.; Borkafjäl-
let NO. Ba. mossr. grbjsk. spars., N. Bj. örtr. vidsn. pa bäckstr.;
Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk.; Rissjón S. Bjgr.
risig videbland. bjsk.; Borka S. Ba. ristufvor i starrmyrk.;
Fättjokks strandsluttn. Bagr. flàckv. ymn. ofta i täta ruggar;
Fáttjaure S. n. Bj. gräsenr. bjsk. dom., órtr. bjsk. (ungsk.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 181

på bränna) fläckv. rikl., n. Bj. och ö. Ba. »bjhedar» på större
jordtäckta block enst., S. Bagr. ristufvor i starrm. och starr-
myrk., flerst. i ruggar pà större tufvor i hängm.; Silisvardo
S. Bj. flerst. 1 órtr. bjsk. (vanl. ungsk. pa brännor) oftast enst.;
Svallgonás n. Bj. bland B. nana i rismyrk., N. Bj. gräsenr.
bjsk. ymn., mossr. bjsk. spars., n. Bj. gräsenr. bjsk. pa hygge
ymn.; Forsbergsberget S. Ba. tallsk. på bunden ur, bred jordt.
afsats med gran och björk, i stora ruggar pà blockur, asp-
dungar pà ur enst.; St. Stalonberget S. Ba. torra afsatser enst.;
Stalon Ba. mossr. barrblsk. spars., förs. grbjsk. rikl. vanl.
5 dm hóg; Stalonviken Ba. mossr. tallsk. enst., mossr. barrblsk.
enst., stundom i glesare vidsn.; Stalonbäckens blockstr. Ba.
rikl.; fors i nedre Storàn Ba. videbland. alsnàr; L. Stalonberget
S. Ba. springor, afsatser och brant blockur enst., mossklädda
block vid urens bas enst., nakna berghällar i örtr. grbjsk.
spars.; Klitberget S. Ba. springor och afsatser enst., enst.
mattlikt växande stora buskar på brant blockur; Svartsjö-
bäcken Ba. torr grund rism., rikl. och vidt spr. i bjsk, och bj-
grsk. ö. om bäcken; Sågbäckens utlopp S. n. Bj. gräsenr. bjsk.
rikl., glesa vidsn. på sjöstr.; Klimpen S. betad enr. bjgrsk.
rikl. och stadd i ökning, S. n. Bj. svagt örtr. bjsk. (ungsk.)
spars. och glesnande; örtr. vidsn. på Saxåns str. Bj.; Klimp-
berget S. Bj. afsatser och springor enst., gräsenr. bjsk. på
hygge rikl., yppig örtr. bjsk. enst., svagt örtr. bjsk. spars.; Tjåk-
kola Bj. gles bjhed på torr grusås, gräsenr. bjsk.; Ransarån
vid Tjakkola Bj. branta klippstr. (forsstr.) ymn.; Fasovardo ö.
Bj. glesa bjhedar på torra grusåsar ofta i ruggar spars.; Val-
danvardo ö. Bj. torr och grund rism.; Ailesvare Bjgr. gräsenr.
bjsk. vanl. rikl., ö. Bj. bjhed enst. men vanl. i stora ruggar;
Stenbäck Ba. sällan i glesa gräsr. grsk.; Båtas S. Ba. gräsenr.
grbjsk. g. rikl.; Afvasjö Ba. svagt mossr. och betad grbjsk.
spars.; Borga S. Ba. örtr. gråalbl. vidsn. på sjöns blockstr.
spars.

Kittelfjallet S. I—III låga mattlikt vax. enar flerst. i
mossrikare rishedar ofta vax. nedanför större block, S. I stun-
dom rikl. i glesa vidsn. med B. nana upprattvax. och af ss.
höjd som videna (4—5 dm), S. III i täta ruggar pa brant bun-
den ur; Daunatjákko N. I—III flerst. i rishedarna; Ö. Vardo-
fjället N. I rätt jämnt spr. i rishedarna, stundom i g. fukt.
vidsn.; Risfjället S. I—III flerst. och helst i mossrikare rishe-
dar, oftast näst. fullt prostrat, gärna på solsidan af stenblock,

182 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 1l.

S. IV mosslafr. rished fläckv. tills. med B. nana, blocksaml.
på brant sydsluttn. i täta ruggar, N. I glest vidsn.; Marsfjället
N. I—II och mer sällan III här och hvar i mossrikare rishedar,
i regel på sydsidan af stenar och block; Gittsfjället S. I växer
i täta mattor tills. med och fläckv. ersättande likhög B. nana
(1—2 dm) i såväl mossr. som mer lafr. rishedar på svag syd-
sluttn., på starkare sluttn. blir den vanl. en smula mer upp-
rättväx., S. II mindre blocksaml. enst. näst. fullt prostrat:
Nieritjäkko N. I, Doriesbako N. I och Preunttjakko N. I—II
ofta inbland. i glesare vidsn. på torrare mark vanl. på el. mel-
lan stenar och tufvor, stundom i rishedar; V. Fjällfjället SO.
I—II ofta flàckv. i mossrikare rishedar; Fasovardo N. I—II.
Luktjomtjuolta N. I och Valdanvardo N. I flerst. i rishedarna
gärna på blockr. mark.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk., gles örtr.
bjsk. spars. — Jmt. Raukasele Ba. gräsenr. bjsk. rikl., örtr.
bjsk. spars.

Polypodium vulgare L.: Forsbergsberget S. Ba. torra
strandklippor spars., block på sjöstr. enst.; St. Stalonberget
S. Ba. spr. och stundom rikl. i klippspringor; L. Stalonberget
klippspringor flerst. och spars., remnor i större block vid urens
bas enst., Klitberget S. Ba. springor i den tvärbranta berg-
väggen enst.

Phegopteris polypodioides FEE: Rägholmen i Dikasjön
S. Ba. alsnär enst.; Kittelfjället S. 6. Bj. örtr. bjsk. rikl.; Leb-
binjesnjuonje S. Ba. svagt. örtr. bjgrsk.; Borkafjället NO.
Ba. mossr. grbjsk. på blockr. sluttn.; Fättjokk Bagr. källr.
partier af str. i lagskikt under Aconitum; Fättjaure S. n. Bj.
örtr. bjsk. spars.; Silisvardo S. Bj. órtmatta pà källr. blockur
i lágskiktet enst., yppig örtr. bjsk.; Forsbergsberget S. Ba. bred
jordt. afsats med gran och björk, órtmatta på blockur;
Stalon Ba. fukt. mossr. grsk. enst., grankäl rikl.; Stalonbäckens
blockstr. Ba.; St. Stalonberget S. Ba. bildar en smal men tät
bard vid foten af bergväggen, ur bland Aconitum; L. Stalon-
berget S. Ba. vid foten af bergväggen ymn., örtr. grbjsk. spars.
och flerst.; Klitberget S. Ba. springor och afsatser spars.,
örtr. grsk. på bunden ur spars.; Klimpberget S. Bj. jordt.
afsatser spars., örtmatta pà brant ur, t. allm. i fuktigare örtr.
bjsk., allm. och spars.—ymn. i lundd. pà bunden ur; Korpàn
vid Afvasjó N. Ba. làga strandklippor enst. expl.; Afvasjö
N. Ba. gles órtr. grbjsk. pà fukt. sluttn., ránnil genom grbjsk.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 183

Kittelfjället S. III klippspringor spars.; Borkafjället I
lågt »bjórksnár» på brant ostsluttn.; Preunttjäkko N. I glest
örtr. vidsn.; Dorrompiken N. II bland glesa viden pä stor-
blockig ur spars.

Lks. Lpm. Skalmodal 8. Ba. örtr. bjgrsk., yppig Ortr.
bjsk. spars., gles örtr. bjsk. i mängd; Amervardo S. Ba. lundd.
bjsk.

P. Dryopteris (L.) FEE: Dikasjón Ba. örtr. bjsk.; Rag-
holmen S. Ba. alsnär enst.; Stennäs Ba. mossr. grbjsk.; Kittel-
fjàl Ba. örtr. bjgrsk. ymn., gräsenr. bjgrsk. rikl.; Borkafjäl-
let N. Ba. bäckstr. genom mossr. grbjsk., NO. Ba. mossr.
grbjsk. rikl.; Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk. spars.; Rissjön
S. Bjgr. gles risig videbl. bjsk.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt
örtr. bjgrsk., rännil genom bjgrsk. spars.; Fättjokk Bagr.
källr. partier af str. i lagskikt under Aconitum spars.; Fätt-
jaure S. n. Bj. enruggar i gräsenr. bjsk. rikl., örtr. bjsk. spars.,
»bjhed» på större jordt. block spars.; Silisvardo S. Bj. flerst.
och vanl. spars. i örtr. bjsk.; Svallgonäs N. Bj. mossr. bjsk.
spars., n. Bj. gräsenr. bjsk. på hygge spars., läsidan af en
stranddyn bland hägg- och björkbuskar; Forsbergsberget
S. Ba. fukt. blockur bland Onoclea; St. Stalonberget S. Ba.
uthuggn. i örtr. grbjsk. pa bunden ur; Stalon Ba. fukt. mossr.
grsk., grankäl rikl., förs, grbjsk. spars.; L. Stalonberget S.
Ba. órtr. grbjsk. rikl.; Klitberget S. Ba. spars. i örtr. grsk.
och órtr. grbjsk. pà bunden ur; Grundfors Ba. allm. i mossr.
och órtr. grbjsk.; Sagbäckens utlopp 8. n. Bj. gräsenr. bjsk.,
glesa vidsn. pa sjöstr.; Klimpen 58. betad enr. bjgrsk. rikl., n.
Bj. svagt örtr. bjsk. rikl.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk. pà
hygge ymn., yppig örtr. bjsk. spars., svagt Ortr. bjsk. ymn.,
allm. i órtr. bjsk., lundd. pà bunden ur spars.—rikl.; Rapsten-
jokk Bj. órtr. vidsn.; Batas S. Ba. grüsenr. grbjsk. spars.,
örtr. björkbl. vidsn.; Afvasjö N. Ba. gles örtr. grbjsk. på fukt.
sluttn.; Korpàn vid Afvasjö N. Ba. stenig och blockr. strand-
remsa enst.; Borga S. Ba. örtr. graalbl. vidsn. på sjöstr.

Borkafjället S. I glest vidsn. på bäckstr. spars.; Ö. Vardo-
fjället N. I glesa vidsn.; Dorrompiken N. II bland glesa viden
på storblockig ur tills. med Ph. polypodioides spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. örtr. bjgrsk., yppig örtr.
bjsk. — Jmt. Raukasele Ba. örtr. bjsk., spars. i gräsenr. bjsk.;
Gellinjakkjaure Bj. svagt örtr. bjsk.

P. alpestris (Hoppe) METT. (Athyrium alpestre (HOPPE)

184 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

Nvr.): Rissjön S. Bjgr. rikl. efter en rännil, sälls. i gles videbl.
risig bjsk.; Gittsfjället N. 6. Bj. backstr. rikl.; Rapstentjakko
N. 6. Bj. bland stenar och block på snölägen spr. och rikl.,
N. Bjgr. snöläge pä fläckar som länge bibehälla fuktigheten.

Kittelfjället S. I glesa vidsn. på blockur; S. I—II efter
bäckar och rännilar allm. och stundom i mängd, blockstr.
ofta i stor mängd men undantränges här lätt af Salix lanata
och glauca, S. II klippstr. (örtr. bäckstr.) i största mängd,
örtmatta i uttorkad bäckränna i största mängd, S. II—III
i allra största mängd på blockur; Borkafjället I stenig bäckstr.
rikl.; Daunatjakko N. I flerst. på bäckstr., N. I—II några få
ställen på fukt. mark mellan större block; Ö. Vardofjället
N. I allm. på fukt. ställen bland stenar och block, vanl. utan
inblandn. af andra arter, på ett ställe dock tills. med Aconitum,
mycket sällan i glesa vidsn.; Risfjället N. I—II (och trol. III),
S. I—III allm. på steniga bäckstr. ofta i stor mängd, vanl.
rikl.—i mängd på fukt. ställen bland stenar och block, N.
II tidigt snöläge; Marsfjället N. I—III allm. ss. på föreg.
fjäll, dessutom N. I str. af en mindre vattensaml. i mängd
bland block., N. III blockur fläckv. och rätt spars.; Saletjålt
V. I bland stenar och block på fukt. sluttn.; Gittsfjället N.
I stenig bäckstr. rikl.; Nieritjàkko N. I allm. och ymn. på
bäckstr.; Preunttjakko N. I—II i oerhörda massor efter bäc-
kar och på af källdrag rikt fukt. mark bland stenar, mer sällan
på tidiga snölägen; V. Fjällfjället SO., N. och NO. I—II i
största mängd efter bäckar och rännilar samt bland stenar.
och block, där källdrag mynna ut, N. II stundom i glesa vidsn.;
Dorrompiken N. III öfversil. grusiga och långslutt. str. af små-
bäckar och rännilar spars.; Fasovardo N. I—III och Luk-
tjomtjuolta N. I ss. föreg. fjäll, dessutom ibland på tidiga snö-
lägen.

Aspidium Lonchitis (L.) Sw.: Kittelfjället S. Bj. örtr.
bjsk. pa brant sluttn. enst. expl.; Saxenvardo N. Ba. block-
saml. i mossr. grbjsk. enst.; Silisvardo S. Bj. fläckv. och enst.
i örtr. bjsk. på sluttn.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. fläckv. och g. spars. i gles
örtr. bjsk. på sydsluttn.

Polystichum Filix mas (L.) RorH: L. Stalonberget S.
Ba. órtmattor pa brant blockur spars.; Klitberget S. Ba.
örtmattor pä brant blockur rikl.; Klimpberget S. Bj. örtmattor
på brant ur rikl.—ymn., yppig örtr. bjsk. på brant ur spr.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 185

expl, lundd. på källdr. bunden ur spars.; i Kittelfjäll erhöll
jag lösa blad, som insamlats i närh. af byn.

P. spinulosum (Rerz.) DC.: Kittelfjäll S. Ba. örtr. grbjsk.
spars. var., S. Bj. fläckv. i gles örtr. bjsk.; Saxenvardo N.
Ba. blocksaml. i mossr. grbjsk. enst.; Borkafjället NO. Ba.
mossr. grbjsk. pa blockr. sluttn. enst., N. Bjgr. risr. bjsk.
enst.; Rissjón S. Bjgr. örtr. backstr.; Daunatjakko N. 6.
Bj. örtr. bjsk. i mängd vanl. typ. hufvudf.; Stalonviken—
Bangnas Ba. flerst. i örtr. grbjsk. var.; Forsbergsberget S.
Ba. fukt. blockur bland Onoclea ymn. var.; L. Stalonberget
S. Ba. mellan klippblock vid urens bas spars. var.; Klitberget
S. Ba. flerst. vid urens bas och i kanten af angräns. örtr. grbjsk.
var., spars. i Ortr. grsk. och örtr. grbjsk. pa bunden ur var.;
Fisktjärnbäckens str. 6. Ba. och n. Bj. spars. var.; V. Fjäll-
fjället NO. ö. Bj. glest örtr. vidsn. spars.; Stenbäck Ba. gles
gräsr. grsk. rikl. var.

Vallintjuolta S. I órtr. bäckstr. rikl.; Ó. Vardofjàllet N.
I glest vidsn. pà fukt. sluttn. spars.; Marsbleriken I vidsn.
spars.; Risfjället S. I steniga bäckstr. spars.; Nieritjàkko N.
I i ett örtr. vidsn. rikl.; Preunttjakko N. I källr. mark bland
stenar och enst. vidsn. ej spars., i mängd i glest vidsn.; Dorrom-
piken N. II bland glesa vidsn. pà storblockig ur spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. örtr. bjgrsk. var.; Amer-
vardo S. Ba. lundd. bjsk. rikl. var., klippblock med tunt
jordtacke (i örtr. bjsk.) rikl. var. — Jmt. Sannaren—Raukasele
S. Ba. örtr. grbjsk. rikl. var.

Var. = v. dilatatum (HOFFM.) DC.; där ej annat uppgifves,
afses hufvudf.

Cystopteris fragilis (L.) Bernu.: Fättjokks kanjon Bagr.
fukt. springor spars., inundatstr. spars., källr. partier af str.
i lágskikt under Aconitum flàckv.; Fáttjaure S. n. Bj. klipp-
springor spars., brant skifferur flückv. på glesare ställen.;
Forsbergsberget S. Ba. springor, afsatser och pä blockur allm.
och enst.—ymn.; St. Stalonberget S. Ba. allm. i fukt. klipp-
springor; L. Stalonberget S. Ba. fukt. springor i den tvárbranta
bergväggen spars.; Klitberget S. Ba. klippspringor rikl., kan-
ten af en afsats i mängd; Klimpberget S. Bj. springor och af-
satser allm. och vanl. spars.; Sägbäckens klippstr. n. Bj. spars.

Borkafjället S. I fukt. klippspringor rikl.; nedom Dorrom-
piken N. I blockur spars.

C. montana (Lam.) BERNH.: Lebbinjesnjuonje S. Ba.

186 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o ll.

i mosstäcke kring ett källdrag i örtr. grbjsk. rikl.; Fättjokk
Bagr. källr. partier af str. i lågskikt under Aconitum; Fättjaure
S. n. Bj. örtr. bjsk. spars., fläckv. i örtr. bjsk. på fukt. sluttn.;
Silisvardo S. Bj. fukt. ställen i örtr. bjsk. spars.; Daunatjakko
N. Bj. bäckstr. genom örtr. bjsk. rikl., N. Bjgr. m. gles svagt
örtr. bjsk.; Klimpen S. n. Bj. bäckstr. genom gräsenr. bjsk.
i mängd., örtr. vidsn. fläckv. och spars.; Klimpberget S. Bj.
fläckv. rikl. i fuktigare örtr. bjsk., fukt —öfversil. afsatser
spars.—-enst.

Daunatjakko N. I—V rätt spr. i fukt. klippveg. och mellan
stenar och block, N. I—II stundom i örtr. vidsn., N. III ört-
matta i rätt bred sänka enst., N. V skifferur i fukt. mosstäcke
spars.; Preunttjakko N. I órtr. vidsn. på fukt. stenig sluttn.
rikl.; V. Fjällfjället N. II glesa örtr. vidsn. rikl., SO. I vidsn.
i fukt. mosstücke spars.; Luktjomtjuolta N. I kring ett käll-
drag rikl.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. fukt. örtr. bjgrsk. täml.
spars., bäckstr. genom örtr. bjgrsk. rikl.; Amervardo 8. Bj.
bäckstr. genom örtr. bjsk. rikl.

Woodsia ilvensis (L.) R. Br. v. hyperborea (LILJEBL.)
R. Br.: Forsbergsberget S. Ba. klippspringor spars., torr
brant smäblockig ur bland Sedum annuum spars.; St. Stalon-
berget S. Ba. klippspringor flerst. och vanl. spars.; L. Stalon-
berget S. Ba. springor i den tvärbranta bergväggen spars.,
på sidorna af större block vid urens bas enst.; Klitberget 8.
Ba. klippspringor spars.; Klimpberget S. Bj. springor enst.

Lks. Lpm. Amervardo S. Bj. låga skifferbranter spars.

MELANDER's W. ilvensis fran Bergsjöfjället är antagl.
v. hyperborea. |

Athyrium Filix femina (L.) RorH: Ragholmen i Dika-
sjön S. Ba. alsnàr spars.; Kittelfjället S. 6. Bj. örtr. bjsk.
rikl.; Borkafjället N. Ba. bäckstr. genom mossr. grbjsk.; Leb-
binjesnjuonje S. Ba. flerst. i örtr. grbjsk., rännil genom ortr.
bjgrsk. rikl.; Fättjaure S. n. Bj. örtr. bjsk. spars.; Silisvardo
S. Bj. flerst. i örtr. bjsk., örtmattor på källr. blockur rikl.—
näst. dom.; Stalonviken—Bängnäs S. Ba. vanl. enst. i Ortr.
grbjsk.; L. Stalonberget S. Ba. órtmattor pà brant blockur
spars.; Klitberget S. Ba. örtmattor pà brant blockur enst.,
uthuggn. i örtr. grsk. på bunden ur rikl.; Klimpberget S. Bj.
fläckv. rikl. i fuktigare örtr. bjsk., bäckränna genom Ortr.
bjsk., i ett par lundd. på bunden ur enst.; Stenbäck Ba. gles
gräsr. grsk. rikl.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 187

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk. ymn.;
Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. ymn. — Jmt. Storjoln Ba. gles
örtr. grbjsk. på sydlid; Sannaren—Raukasele S. Ba. örtr.
grbjsk. rikl.

Asplenium Trichomanes L. *viride Hvps.: Kittelfjäll Ba.
på smärre block i m. gles vindexp. tallhed enst., koloniveg.
på grusäsar (gamla tallbrännor) rikl.; Röberget enl. medd.
af ALMQUIST; Klimpberget S. Bj. något fukt. klippspringor
enst.

Onoclea Struthiopteris (L.) Roru: Kittelfjället S. 6. Bj.
örtr. bjsk. spars.; Silisvardo S. Bj. fukt. ställen i yppig örtr.
bjsk., örtmatta pä källr. blockur rikl.; Forsbergsberget S. Ba.
fläckv. dom. på fukt. blockur; Klimpberget S. Bj. flerst. och
ofta i mängd i lundd. på bunden ur.

; Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. yppig örtr. bjsk. spars.,
gles órtr. bjsk. spars.; Amervardo S. Ba. lundd. bjsk. — Jmt.
Storjoln gles örtr. grbjsk. pa sydlid.

Cryptogramma crispa (L.) R. Br.: Kittelfjallet S. II
brant ur i största mängd pa ställen, där litet mylla »fastnat »
mellan blocken, högre upp för ss. ur — flerst. — väx. mellan
el. stundom på själfva blocken (smärre block), i mängd på likn.
ur väx. på små myllfläckar mellan blocken, S. III öppnare
fläckar på brant bunden ur rikl., i mängd på blockur, stundom
i klippspringor.

Botrychium Lunaria (L.) Sw.: Dikasjön Ba. örtr. bjsk.
ett expl.; Vojmån vid Kittelfjäll Ba. grusstr. enst.; Svallgonäs
N. Bj. gräsenr. bjsk. fläckv. och enst.; Silisvardo S. Bj. gles
örtr. bjsk. enst. expl.; Klimpberget S. Bj. lundd. på källr.
bunden ur 2 expl.; Rapstenjokk N. Bj. bäckstr. i mosstäcke
enst.; Afvasjö Ba. uthuggn. i fukt. mossr. grbjsk. enst. expl.

Fättjaure S. n. Bj. härdv. enst., öppna glest bevuxna
fläckar i en mindre härdv. spars.; Grundfors Ba. fukt. hàrdv.
ett halft dussin expl.; Klimpen.S. n. Bj. ej spars. i en härdv.
ss. rest af den örtr. bjsk., hvarur vallen framgätt.

Equisetum arvense L.: Dikanäs Ba. bäckstr.; Kittelfjäll
Ba. blottad torf i liten starrm. tills. med Sax. stellaris spars.;
Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. str. spars.—enst.; Klinten S. Ba.
rännil genom starrm. spars., källdrag i starrmyrk. enst.; Fätt-
jaure S. Bagr. liten starrm. enst., n. Bj. större kallkälla pà
torfbotten enst., liten källbäck pà torfbotten rikl., pà sjöns
grusstr. Bagr., n. Bj. och Bj. flerst. och stundom rikl. (särsk.

188 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o ll.

på skiffergrus); Silisvardo S. Bj. rännil tills. med E. pratense
enst.; Bångnäs S. Ba. örtr. vidsn. på bäckstr. spars.; Grundfors
Ba. örtr. vidsn. på bäckstr.; Löfberg S. Bagr. på sjöstr.; Klim-
pen Bj. och n. Bj. bäckstr. och fukt. mindre täta vidsn. flerst.
och ofta tills. med E. pratense; Saxån Bj. kanten af fukt. örtr.
vidsn. enst.; Valdanjaure ö. Bj. bäckstr. (grusig inundatstr.)
tills. med E. *scirpoides spars. (f. ad alpestrem); Korpån vid
Afvasjö Ba. sten- och blockstr. spars., örtr. vidsn. enst.

Kittelfjäll S. Ba. hårdv. enst.; Fättjaure S. n. Bj. flerst.
i härdv. spars.—enst.; Stalon S. Ba. kornäker spars., rågåker
enst.; Bängnäs S. Ba. härdv. spars.; Löfberg S. Ba. fukt. hárdv.;
Bätas S. Ba. härdv.

Kittelfjället S. I källdrag i myrk. enst., S. II örtr. backstr.
(klippstr.) spars.; Daunatjákko N. I och stundom II örtr.
bäckstr. och vidsn. flerst., N. II—IV sällan och vanl. spars. -
pa snölägen var.; Risfjället S. III öppna grusfläckar i lafr.
rished på starkt vindexp. grusås få dvärgvuxna expl. (hufvudf);
Marsfjället N. I—III rätt spr. i koloniveg. (pa vanl. naket
grus) efter rännilar och smabackar samt på snölägen spars.
—enst. i regel typ. v. alpestre, N. I glesa vidsn. på bäckstr.
spars.; Preunttjàkko N. I—II sällan efter smältbäckar var.,
N. II brant skifferur nedanför större snöfläckar spars. var.;
V. Fjällfjället Ö. I örtr. bückstr. spars.; Fasovardo N. II—
III snölägen på 3 à 4 ställen var., N. III smältbäck i lågt moss-
täcke spars. var., N. I—II vidsn. vanl. enst.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. grusig bäckstr. spars.; Ned.
Vapstsjón S. Bj. örtr. vidsn. på sjöstr. tills. med E. pratense
enst. — Jmt. Storjoln S. Ba. härdv.; Rapstajaure Bj. snöläge
bland S. herbacea enst. var.

Var. = v. alpestre Wa.; dar ej annat angifves, afses huf-
vudf.

E. pratense EHrH.: Kittelfjàl S. Bj. örtr. bjsk. spars.;
Vojmán vid Kittelfjàll Ba. str. spars., örtr. vidsn. enst.; Bor-
kafjället N. Ba. bückstr. genom mossr. grbjsk.; Borka ö. Ba.
starrmyrk.; Fättjokks str. bland Aconitum Bagr.; Fattjaure
S. n. Bj. órtr. bjsk. (ungsk. på bränna) ymn., flerst. kring
smärre källdrag i órtr. bjsk. pà sluttn.; Silisvardo S. Bj. ört-
matta på källr. blockur spars., órtr. bjsk., rännil tills. med
E. arvense spars.; Daunatjákko N. Bj. örtr. vidsn. pa bäck-
str.; Rissjón S. Bjgr. videbl. och risig bjsk.; Stalon Ba. fórs.
grbjsk. rikl., grankäl rikl.; L. Stalonberget S. Ba. órtr. grbjsk.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 189

rikl, källr. glänta i örtr. grsk. rikl.; nedanför Klitberget $.
Ba. örtr. vidsn. pa bäckstr.; Sagbackens utlopp S. n. Bj. gräs-
enr. bjsk., örtr. vidsn. på sjöstr. spars.; Klimpen n. Bj. flerst.
i örtr. vidsn.; Klimpberget S. Bj. gräsenr. bjsk. på hygge enst.,
yppig örtr. bjsk. spars., allm. i örtr. bjsk. på fukt. sluttn.,
spr. och oftast spars. i lundd. på bunden ur; Korpàn vid Afva-
sjö Ba. stenig och blockr. strandremsa spars.

Fättjaure S. n. Bj. fukt. härdv. pä sluttn. spars.; Stalon
S. Ba. stenhögar i fukt. hardvallsk. tills. med Geran. silvaticum
enst.; Bängnäs S. Ba. fukt. fläckar i nybruten härdv. på
sluttn. spars.

Kittelfjället S. I—II flerst. i örtr. vidsn., S. II liten hängm.
enst.; Daunatjakko N. I órtr. vidsn. på bäckstr. flerst., N. III
örtmatta i rätt bred sänka rikl.; Marsbleriken I spars. i örtr.
vidsn.; Risfjället N. I örtr. vidsn. på bäckstr. spars.; Preunt-
tjakko N. I örtr. vidsn. tills. med E. silvaticum; V. Fjäll-
fjället Ö. I mosslafr. rished pä fukt. sluttn. spars.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. örtr. bjsk. och örtr. grbjsk.;
Amervardo S. Bj. órtr. bjsk. spars., kring ett källdrag i örtr.
bjsk. rikl.; Ned. Vapstsjon S. Bj. örtr. vidsn. på sjöstr.
tills. med EH. arvense spars. — Jmt. Sannaren—Raukasele
S. Ba. örtr. grbjsk. spars.

E. silvaticum L.: Dikanäs Ba. myrk., + förs. grbjsk.
flerst.; Dikasjón—Stennás Ba. vidsn. i starrmyrk.; Kittel-
fjàll Ba. örtr. bjgrsk. spars., blottad torf i liten starrm. tills.
med Sax. stellaris spars., S. Ba. lundd. pà bäckstr. spars.;
Saxenvardo N. Ba. örtr. grbjsk.; Borkafjället N. Ba. starrm.
med inträngande Sphagna, bäckstr. genom mossr. grbjsk.,
N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Rissjön S. Bjgr. örtr. bäckstr.
i mängd; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt örtr. bjgrsk.; Klinten
S. ö. Ba. starrmyrk. i mängd; Fättjaure S. Bj. örtr. bjsk.;
Svallgonäs n. Bj. fuktigare partier af en rism. rikl.; Dauna-
tjakko N. Bj. örtr. bjsk., örtr. vidsn. på bäckstr.; Stalon Ba.
fukt. mossr. grsk., grankäl rikl., förs. grbjsk. rikl.; L. Stalon-
berget S. Ba. örtr. grbjsk. rikl., källr. glänta i örtr. grsk. rikl.;
Klitberget S. Ba. örtr. grsk.; Klimpen S. n. Bj. svagt örtr.
bjsk. spars., n. Bj. starrmyrk.; Klimpberget S. Bj. yppig örtr.
bjsk. spars., flerst. i örtr. bjsk. pa fukt. sluttn.; örtr. vidsn.
på Saxåns str. Bj. flerst.; Rapstenjokk Bj. källbäck spars.;
Gittsfjället SV. 6. Bj. myrk.; Bätas Ba. rismyrk.; Afvasjö
Ba. rännil genom örtr. grbjsk.; Borga S. Ba. örtr. gräalbl.
vidsn. pä sjöstr.

190 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

Stalonviken Ba. koloniveg. pa en gammal tjardal spars.;
Bängnäs S. Ba. fukt. hadv. spars.; Klimpen S. n. Bj. härdv.
enst.; Bätas S. Ba. härdv.

Kittelfjället S. I rism. enst., flerst. i glesa örtr. vidsn.,
S. II glesa örtr. vidsn. rikl., Nardus-snipm. (hängm.) enst.;
Borkafjället N. I starrmyrk. spars.; Ö. Vardofjället N. I vidsn.
spars.; Risfjället N. II örtr. vidsn. på bäckstr. spars., S. I
örtr. bäckstr.; Gittsfjället SV. I myrk. spars., mossr. rished
på fukt. sluttn. spars.; Nieritjàkko N. I starrmyrk. bland
glesa viden; Preunttjàkko N. I örtr. vidsn. tills. med E. pra-
tense; V. Fjällfjället SO. I nedanför en kallkälla spars., flàckv.
i fukt. mossr. rished pà sluttn., N. II glesa örtr. vidsn., vind-
skydd. bäckstr. tills. med Aconitum rikl.; Fasovardo N. I torr
snipm. (hängm.) dvärgv. och enst., vindskydd. örtr. bäckstr.
ej spars. |

Lks. Lpm. Skalmodal 8. Ba. yppig örtr. bjsk. enst.;
Amervardo S. Ba. källdrag i yppig örtr. bjsk., S. Bj. fläckv.
i liten grund starrm. — Jmt. Raukasele Ba. órtr. bjsk.; Rap-
stajaure Bj. starrmyrk. spars., stundom i glesa svagt örtr.
bjsk.

E. palustre L.: Dikanàs Ba. rännilar flerst.; Borkafjället
N. Ba. starrmyrk. bland Sphagna; Rissjön S. Bjgr. hängm.;
Borka S. 6. Ba. starrmyrk., låga ristufvor i starrmyrk., Ba. käll-
drag i starrm.; Klinten Ba. källdrag i myrk. rikl., glesa örtr.
vidsn. i starrmyrk. rikl.; Fáttjaure S. Bagr. dom. i hängm.
(rik på källdrag), på tufvor i ss. hàngm. rikl., blásenem. (hangm. )
rikl; Daunatjäkko N. Bj. örtr. vidsn. på bäckstr.; Stalon
Ba. förs. grbjsk. ymn., dikad liten starrm. på källr. mark
spars., vät lös rism. rikl., glesa vidsn. i rismyrk.; Harforsen
(Storan) S. Ba. kallkälla i mosstäcke ymn.; Saletjält Bj. starrm.;
Saletjält—Kultsjön Ba. flerst. i starrm.; Löfberg Bagr. smärre
källdrag i mosstäcke spars.; Klimpen n. Bj. hängmyrk. bland
Camptothecium nitens och Sphagna ymn.; Klimpberget S. Bj.
rännilar genom blasenem. (hängm.) spars.; Fremsjokk 6.
Bj. liten kallkälla; Valdanjaure ö. Bj. källdrag i starrmyrk.
rikl.; Afvasjö Ba. starrmyrk., spars. och fläckv. i starrm.,
liten hängm. enst. — Stalon Ba. gángstig genom förs. grbjsk.
rikl.

Kittelfjället S. I källdrag i glest vidsn. med B. nana ej
spars., S. II liten öfversil. starrm. med dom. Erioph. angustif.
enst.; V. Fjällfjället SO. I liten öfversil. snipm. (hängm.) enst.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 191

Lks. Lpm. Vapst-Bleriken Bj. källdrag rikl.

E. fluviatile L. och v.limosum (L.): Dikasjón Ba. vidstr.
veg. pà làngslutt. sandstr., kring en holme i sjón i mängd;
Stennäs Ba. starrm. spars., bäckstr. var. och spars. hufvudf.
jämte mellanf.; Vojmán vid Kittelfjället Ba. skyddad vik
spars., rikl. pa langslutt. inundatstr., sel strax invid var.
rikl jämte former med fä korta kransgrenar; Borkafjället
N. Ba. sakta rinnande bäck var. och ófvergàngsf. till hufvud-
arten; Stalon Ba. dikad liten starrm. rikl., som »relikt» i vät
lós rism. enst. och däligt utvecklad, krusdunmyrk. rikl.; Sta-
lonsjón Ba. vanl. glesa veg. flerst. pà grundt vatten (var.
och spars. mellanf. till fluviatile), flerst. på dyiga inundatstr.;
Stalonbücken Ba. flerst. pa grundt vatten smá beständ af var.,
mellanf. och typ. fluviatile; Kultsjóns inundatstr. (lángslutt.
sandstr.) invid Svartsjöbäckens utlopp Ba. glesa men ofta
vidstr. veg.; skyddad vik i Saxáns delta n. Bj. föga vidstr.
veg.; L. Stensjön Bj.—Bätas Ba. flerst. i starrm.; Afvasjö
Ba. starrm. spars.

Da ej annat uppgifves, afse uppgifterna v. limosum.

E. hiemale L.: Kittelfjàllet S. Bj. örtr. bjsk. fláckv. och
enst.; Borka S. Ba. starrmyrk. fláckv. och enst.; Fättjokks
str. Bagr. enst.; Fättjaure S. Bagr. rännilar genom blásenem.
(hàngm.) enst., S. n. Bj. örtr. bjsk. enst.

Kittelfjället S. I—II flerst. och vanl. enst. i glesa vidsn.,
S. I källdrag på glest bevuxen torf och grus enst.

Jmt. Gellinjakkjaure Bj. flàckv. och enst. i gles gräsr.
bjsk., liten fläck i starrmyrk.

E. tenellum (LiLJEBL.) Krox: Fättjaure S. Bagr. tufvor
i kärrfräkenm. (hängm.) enst.; Grundfors Ba. utan angifvet
vàxsátt; Lofberg S. Bagr. mosstäcke i smärre källdrag tills.
med Zqu. palustre rikl.; Klimpen n. Bj. starrmyrk. tills. med
Equ. palustre spars.; Klimpberget S. Bj. bläsenem. (hàngm.)
enst., rännilar genom ss. myr enst.; Valdanjaure 6. Bj. se un-
der *scirp. :

E. *scirpoides Mricux.: Vojman vid Kittelfjäll Ba. str.
spars., kanten af örtr. vidsn. på en sandbank enst.; Grund-
fors Ba. utan angifvet växsätt; Klimpen n. Bj. spars. på sjöstr.;
Saxàn Bj. grusiga inundatstr. i lågt mosstäcke rikl.; Valdan-
jaure 0. Bj. báckstr. (grusiga inundatstr.) spars., dels typ. *scirp.
dels mellanf. till tenellum dels typ. hufvudf. (de sistnämnda
pà tjockt mosstäcke); Korpàn vid Afvasjö Ba. läg grusbank

192 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o Il.

med spr. viden ute i ån spars. väx. 1 lågt mosstäcke; Suotme
S. Ba. steniga och grusiga sjöstr. (inundatstr.) spars.

Dikanäs Ba. gångstig inne i byn; torra ställen på vinter-
vägen v. om Borka Ba.

Daunatjåkko N. III efter en rännil spars., fläckv. i gles
Dryas-hed, N. V skifferur i fukt. mosstäcke spars.; Preunt-
tjakko N. I—II spars. på fukt. bäckstr.; Fasovardo N. II
tidigt snöläge fläckv. på naket grus ej spars., fläckv. i lafmossr.
rished enst., N. III smältbäck i lågt mosstäcke spars.

Lks. Lpm. Ned. Vapstsjöns str. S. Bj. spars. — Jmt.
Raukasele—Rapstajaure Bj. rännil genom torr snipm. spars.

Isoötes lacustre L.: Stalonviken Ba. slambotten på 1,8
ms djup tät matta af ringa utsträckn.; Borgasjön vid Suotme
Ba. sporbärande blad uppkastade pa str.

Lycopodium Selago L.: Borkafjället N. Ba. rism. ej spars.;
Fättjaure S. Bagr. tufvor i starrmyrk. spars.; Klimpberget
S. Bj. bläsenem. (hängm.) enst.; Rapstenjokk N. ö. Bj. snö-
läge enst.; Valdanjaure ö. Bj. tufvor i starrm. enst.; Afvasjö
pa Korpäns str. N. Ba. enst. expl., klippstr. enst.; Suotme
S. Ba. på sjöstr. enst., näst. torr rännil på sjöstr.

Kittelfjàllet S. I—III spr. t. ex. I lågt mosstäcke i en
liten rännil pà torfbotten tills. med Viscaria och Sax. stellaris
rikl., II flerst. 1 glesa vidsn., Nardus-snipm. (hängm.) enst.,
betesmark enst.; Vallintjuolta SO. I tidigt snöläge enst.; Borka-
fjället N. och S. I flerst. i mosslafr. rishedar; Daunatjàkko
N. I—V enst. men jämnt spr. pà hela fjället, t. ex. efter báckar
och rännilar o. s. v., N. I IV mossr. och mosslafr. rishedar;
Ö. Vardofjället N. I jàmnt spr. fast alltid enst., vanl. i moss-
rikare rishedar; Risfjället N. och S. I—V spr. ófver hela fjället
i mossrikare rishedar, efter báckar och rännilar samt stundom
pa snölägen, alltid enst., V enst. expl. i moss- och mosslaf-
hedar; Marsfjället N. I—V förekomst som pà fóreg. fjäll; Gitts-
fjället N. II lafmossr. rished enst., mosslafr. rished enst, S. I
myrk. enst.; Doriesbako N. I och Preunttjäkko N. I—II
allm. i fukt. rishedar; V. Fjällfjället I—III enst.—enst. expl.
i mossr. och mosslafr. rishedar, efter smäbäckar och rännilar
ete.; Fasovardo N. I—III fukt. rishedar allm. och enst., flerst.
pà snölägen, N. III smältbäck i làgt mosstäcke enst. expl.;
Luktjomtjuolta N. I källdrag enst., dessutom i fukt. rishedar.

Lks. Lpm. Skalmodal Ba. öppnare ställen på bäckstr.
enst. expl. — Jmt. Rapstajaure Bj. snipmyrk. bland Molina,
bäckstr. genom grund snipm. enst.

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 193

L.annotinum L.: Stennäs—Bergsjön Ba. mossr. bjgrsk.
enst.; Kittelfjäll Ba. gräsenr. bjgrsk. enst, svagt förs. grbjsk.;
Saxenvardo N. Ba. mossr. grbjsk.; Borkafjället NO. Ba.
spr. men enst. i mossr. grbjsk.; Lebbinjesnjuonje S. Ba. svagt
örtr. bjgrsk.; Svallgonäs N. Bj. mossr. bjsk. enst.; Forsbergs-
berget S. Ba. blockur ymn. på en mindre fläck tills. med
Linnea och Trientalis; Stalon Ba. förs. grbjsk. enst., mossr.
tallsk., mossr. barrblsk. enst.; L. Stalonberget S. Ba. örtr.
grbjsk. spars.; Klitberget S. Ba. örtr. grbjsk.; Sägbäcken
n. Bj. gräsenr. bjsk. spars., bäckens klippstr. (i jordfyllda
springor och pa små afsatser) enst.; Klimpen S. betad enr.
bjgrsk. enst.; Klimpberget S. Bj. stundom rikl. på blockur,
gräsenr. bjsk. pa hygge spars., svagt örtr. bjsk. spars.; Afvasjö
N. Ba. gles örtr. grbjsk. enst., Ba. svagt mossr. (betad) grbjsk.
få expl., rännil genom grbjsk.

Daunatjåkko N. II fukt. rished enst. expl. f. alpestris
HN.; Marsfjället i närh. af Saletjålt I på 3 ställen i mossr. el.
mosslafr. rishedar enst.—enst. expl. f. alp.; V. Fjällfjället Ö.
I flackv. och spars. i mosslafr. rished f. alp.; Luktjomtjuolta
N. I fläckv. och enst. i fukt. mossr. rished pà svag sluttn.
f. alp.

Lks. Lpm. Skalmodal S. Ba. gles örtr. bjsk. — Jmt.

Rapstajaure Bj. svagt örtr. bjsk. fläckv. och enst.
L. clavatum L.: Stennäs—Bergsjön Ba. mossr. bjgrsk.
enst.; Stalon Ba. uthuggn. i torr mossr. grsk. enst.; Tjäkkola
Bj. gles bjhed enst. f. lagopus Last.; Fasovardo 6. Bj. gles
bjhed pa torr grusås enst. f. lag.; Gubbsjöbäckens kanjon
Ba. enst. flackar pa naken skiffer f. lag.

Borkafjallet N. I fläckv. och enst. i mosslafr. rished;
Doriesbako I rikl. pa mindre flack i mosslafr. rished fert.;
Valdanvardo N. strax ofvan Bjgr. sma flackar i torr rished.
Pa alla tre lokalerna f. lag.

L. complanatum L.: Stalon Ba. svagt örtr. barrblsk.
fläckv. rikl. bland Empetrum; Stalonviken Ba. ofta i stora
fläckar i torrare mossr. tallsk.

L. *Chamzecyparissus A. Br.: Dikanäs Ba. torrare grbjsk.;
Stennäs-—Bergsjön Ba. mossr. bjgrsk. enst.; Häbbersbäcken
Ba. gräsenr. bjsk. rikl. under en grupp granar; Grundfors
Ba. mossr. grbjsk.

L. alpinum L.: Kittelfjället S. 6. Bj. torra grusäsar:

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 11. 13

194 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12: N:o 1l.

Fasovardo och Luktjomtjuolta ö. Bj. fläckv. och pe i m.
glesa bjhedar på vindexp. grusäsar.

Kittelfjallet S. torra grusasar strax ofvan Bjgr., 8. 1m
allm. i vanl. torrare rishedar, t. ex. S. II lafmossr. rished på
vindexp. grusäs, mosslafr. rished spars., svagt mossr. rished
spars.; Borkafjället I fläckv. i mosslafr. rished; Ö. Vardofjället
N. I täml. spars. i rishedar; Risfjället N. I mosslafr. rished
spars., S. I—III allm. i rishedarna., t. ex. 5. III lafr. rished
pà starkt vindexp. grusäs spars.; Marsbleriken I mosslafr.
rished; Marsfjället N. I—III allm. i mossr., mosslafr. och
lafmossr. rishedar, N. I tidigt snöläge spars.; Gittsfjället N.
II snöläge enst., mossr. rished spars., lafmossr. rished enst.,
mosslafr. rished spars.; Doriesbako N. I och Preunttjäkko
N. I TI allm. i rishedar; V. Fjällfjället I mossr. rished; Faso-
vardo N. I—III allm. i vanl. torrare rishedar, N. I tidigt snö-
läge spars.; Luktjomtjuolta N. I fläckv. i mossr. rished.

Selaginella selaginoides (L.) Linx.: Kittelfjäll Ba. liten
starrm. spars.; Vojmàn vid Kittelfjäll Ba. str. spars., Ortr.
vidsn. pà en sandbank enst.; Borka ö. Ba. torr bläsenemyrk.
ej spars., külldrag i ss. myrk. spars.; Fáttjaure S. Bagr. tufvor
i starrmyrk. spars., tufvor i kärrfräkenm. (hängm.) spars.,
S. Bj. mossklüdda block pà sjöstr. enst.; Stalonviken Ba.
stenig bückstr. i mosstäcke närmast vattnet, vidsn. pà sjöstr.
i Bryum-täcke enst. expl; Klimpen n. Bj. hängm. spars. i
mosstäcke; Klimpberget S. Bj. bläsenem. (hängm.) spars.,
kvartsitbrant pa öfversil. afsatser enst.; Rapstenjokk Bj.
källdrag i hängmyrk.; Ransaran vid Tjakkola Bj. branta
klippstr. (forsstr.); Korpän vid Afvasjö Ba. stenig och blockr.
strandremsa enst., i mosstäcke pä grusig inundatstr., klippstr.
enst.; Afvasjö Ba. liten hängm. enst.; Borgasjön S. Ba. i lägt
mosstäcke på blockr. inundatstr., örtr. vidsn. på sjöstr. spars.

Kittelfjäll Ba. bland mossa i härdv. spars.; Fättjaure
S. n. Bj. torr härdv. spars., spars. i glesare härdv.; Löfberg
S. Bagr. fukt. härdv. rikl.; Korpån vid Afvasjö N. Ba. liten
bäckäng enst. i mosstäcke.

Kittelfjället S. I källdrag på glest bevuxen torf och grus
enst.; Borkafjället Ö. I liten klippveg. omgifven af rished
enst.; Daunatjàkko N. IV öfversil. mosstäcke nedanför ett
litet källdrag spars.; Risfjället S. II rännil i mosstäcke ej spars.,
N. I glest vidsn. fläckv. och enst.; Doriesbako N. I grusig

HEINTZE, VÄXTTOPOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR. 195

bäckstr. fläckv. och spars. i mosstäcke; V. Fjällfjället SO.
I liten öfversil. snipm. (hängm.) enst.

Lks. Lpm. Vapst—Bleriken Bj. vidsn. i mosstäcke. —
Jmt. Raukaselets str. S. Ba.; Raukajaure N. Bj.snipm. (hängm. )
enst.

E. Litteraturförteckning.

1. ALMQUIST, S.: Anmärkningar med anledn. af H. LINDBERG'S Växt-
synonym. medd. Sv. Bot. Tidskr. 1908.

2. AMINOFF, F.: Reliktförekomster af alm i Vilhelmina sn. Skogs-
váàrdsfóren. tidskr. 1905.

Skogsbiol studier inom Vilhelmina sockens fjälltrakter.
Ibid. 1907.

4. BIRGER, SELIM: Om Härjedalens veg. K. Vet. Akad. Ark. för Bot.

*" 1908.

5. —— Växtlokaler från Norrland och Dalarna. Sy. Bot. Tidskr.
Bd 3, 1909 (tryckt 1910).

6. CLEVE, AsTRID: Zum Pflanzenleben in nordschwedischen Hoch-
gebirgen. K. Vet. Akad. Bih. 1901.

7. DAHL, Ove: Bot. undersok. i Helgeland I. Kristiania 1912.

8. HEINTZE, AvcG.: Växtgeogr. anteckn. fran ett par färder genom
Skibottendalen i Tromsó amt. K. Vet. Akad. Ark. fór Bot. 1908.

9. —— Växtgeogr. undersókn. i Räne sn. af Norrbottens län. Ibid.
1909.
10. Om epizoisk fröspridning. Fauna och flora 1912.

11. HOLMGREN, AND.: Bidrag till kännedom om almens nordliga relikt-
förekomster. Skogsvärdsfören. tidskr. 1909.

12. Hurt, R.: Die alpinen Pflanzenformationen des nördlichsten Fin-
lands. Medd. frän Soc. pro fauna et flora fennica. 1887.

13. MELANDER, C.: I Åsele Lpm. sommaren 1880. Bot. Not. 1881.

Bidrag till Västerbottens och Lapplands flora. Bot. Not. 1883.

15. NORMAN, J. M.: Norges arktiske flora. Kristiania 1894—1901.

16. SIMMONS, H. G.: Floran och veg. i Kiruna. Lund 1910.

17. WAHLENBERG, G.: Flora lapponica. Berolini 1812.

18. VESTERGREN, TycHo: Om den olikformiga snöbetäckningens in-
flytande på veg. i Sarjekfjällen. Bot. Not. 1902.

19. ZETTERSTEDT, J. W.: Resa genom Ume Lappmarker i Västerbottens
län förrättad år 1832. Örebro 1833.

20. ÖRTENBLAD, TH.: Om skogarna och skogshushållningen i Norrland
och Dalarna. Bih. till domänstyrelsens berätt. rör. skogsväsen-
det för år 1893. Stockholm 1894.

196 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N;o ll.

Innehåll.

. Inledning och historik.
. Kärlväxternas exposition.
Terminologi och förkortningar.
. Det undersökta omrädets växttopografi.
. Litteraturförteckning.

Hoo»

Malmö nov. 1912.

Tillägg.

I. Klitberget invid Bångnäs besöktes sommaren 1897 af ALB.
NILSSON, som härom lämnat ett meddelande i Tidskr. för skogshus-
hålln. 1902.

2. I ANDERSSON och BIRGERS nyutkomna arbete: »Den norr-
Jändska florans geografiska fördelning och invandringshistoria» an-
föras en del växtlokaler från Åsele lappmarks fjälltrakter.

Tryckt den 25 juli 1913.

Uppsala 1913. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-5.

ARKIV FÖR BOTANIK.
BAND 12. N:o 12.

Pollenbiologische Studien im nördlichsten
Skandinavien.

Von

EWALD STERNER.

Mitgeteilt am 8. Januar 1913 durch J. ERIESSON und G. LAGERHEIM.

In einer von seinen pollenbiologischen Arbeiten (II, 1899)
hebt Liprorss hervor, dass in der schwedischen regio alpina,
wo der Sommer nach mitteleuropeischen Begriffen nur als ein
kurzer Frühling zu bezeichnen ist, der Pollen der entomo-
philen Pflanzenarten sich durch Stärkereichtum auszeichnet,
wozu er nebenbei bemerkt, dass nähere Untersuchungen
nicht vorliegen.

Wesentlich durch letzteren Umstand veranlasst, habe ich
an einigen Orten im nördlichsten Skandinavien im letztver-
flossenen Sommer (1912) den Pollen einiger spontanen und
anthropochoren Pflanzen mikrochemisch untersucht, wobei
ich gleichzeitig Beobachtungen über die Resistenz der Pollen-
körner gegen destilliertes Wasser etc. angestellt, welche ich
hier im Anschluss an die Stärkeuntersuchung publiziere.

Die Arbeit ist mit ökonomischer Unterstützung von
der Königl. schwedisch. Akad. der Wissenschaften und der
Botan. Gesellschaft zu Lund ausgeführt worden, wofür ich
an dieser Stelle meine Dankbarkeit ausspreche; auch der
Luossovaara-Kirunavaara Gesellschaft erstatte ich für das
Entgegenkommen, das mir während meines Aufenthaltes in
Kiruna erwiesen wurde, meinen verbindlichsten Dank.

Das Untersuchungsmaterial ist hauptsächlich an 6 ver-
schiedenen Orten zusammengebracht worden. Der südlichste
Arkiv för botanik. Band 12. N:o 12. 1

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 12.

. von diesen ist Kiruna (im Texte Kir. verkürzt). Zwischen
500—600 m. Meereshöhe und unter 67° 50' nördl. Br.-Nórd-
lich von Kiruna am Torneträsk: Abisko (Abisk.), 340 m.
bis zum Nordabhang des Nuolja, 1,000 m. M., 68? 20' nördl.
Br.; Ortojokk mit Ortovaara (Orto.), 340—850 m., 68° 25!
nördl. Br.; und Björkliden (Björkl.), 370 m. bis 1400 m. in
die umliegenden Berge hinauf, 68° 30' nördl. Br. Ferner
Katterjaure (Katterj.), 780 m., 68° 30', unweit Riksgränsen.
Alle diese sind in Torne Lappmark belegen, schliesslich sind
aber einige Pflanzen auf der Insel Andón (And.) (0 m. oder
ein wenig höher), 69° 20' im nördlichsten Ofoten, Tromsó
Amt, in Norwegen gesammelt worden.

Das grósste Interesse beansprucht der Pollen der ento-
mophilen Pflanzen, da ja Liprorss (I, 1896) zeigte, dass die
von ihm untersuchten anemophilen Pflanzen stets stárkehal-
tigen Pollen besitzen (mit ein Paar zweifelhaften Ausnahmen),
und dass die Stärke hier in solcher Menge vorhanden ist,
dass die Pollenzelle fast immer mit Stärkekörnern gefüllt ist.
— In Bezug auf die entomophilen Pflanzen ist zu bemerken,
dass es zwar in Süd-Schweden eine Anzahl entomophiler
Pflanzen mit stärkeführenden Pollenkörnern gibt; immerhin
wäre es vielleicht zu erwarten, dass (wie schon oben ange-
deutet wurde) im Norden die Menge der stärkeführenden
Entomophilen auf Kosten der sonst regelmässig stärkefreien
zunehme. Liprorss (II) hat nähmlich gezeigt, dass wir im
letzterwähnten Falle mit einem hervortretenden Moment in
der Oekonomie der Pflanzen zu tun haben, indem bei un-
günstigen äusseren Bedingungen (schlechte Assimilationsver-
hältnisse etc.) — oder bei Massenproduktion von Pollenkör-
nern ein gewisses Kvantum plastisches Material erspart wird,
also, dass hier die Stoffwandlung im Pollenkorn bei der
Stärke stehen bleibt und nicht zur Fettbildung fortschreitet. —
Meine nordskandinavischen Untersuchungslokalitäten sind
sicher für eine Entscheidung der oben angedeuteten Frage
geeignet, da die Vegetationsperiode dort aussergewóhnlich
kurz ist, und während dieser Zeit die äusseren Bedingungen
den Pflanzen besonders ungünstig sind. Um dies zu beleuch-
ten, will ich nur anführen, dass z. B. in Kiruna (500 m.
H., 67? 50') alle Monate des Jahres Schnee bringen können,
und dass hier die Mitteltemperatur des wärmsten Monats nur
+ 11? C. erreicht.

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. 3

Die jetzt andeutungsweise dargelegte »Liprorss’sche Re-
gel» besitzt, wie es sich gezeigt hat, pflanzengeographische
Bedeutung. Also wurde zuerst konstatiert, dass ein Paar von
NÄGELI in der Schweiz untersuchte Arten, Alnus glutinosa und
Plantago lanceolata, dort stärkefrei waren, dagegen stärkereich
in Schonen, wo ja die Assimilationsbedingungen viel schlechter
sind, und dass Juniperus communis in Österreich nur verein-
zelte Stärkekörner in der Pollenzelle besitzt, während der
Wachholder in skandinavischen Gebirgsgegenden bedeutend
starkereicher ist. TIscHLEr (III) hat ferner in einer Abhand-
lung (1910) gezeigt, dass eine Schlussfolgerung, die LipForss
hypotetisch gezogen hat — bei besonders günstigen áusseren
Bedingungen wie z. B. in den Tropen, die bei uns normal
im reifen, anemophilen Pollen vorkommende Stärke, nicht
das Schlussprodukt darstellt, sondern dass die Umwandlung
weiter zu Öl und Fett fortschreitet — in grosser Ausdeh-
nung dort Gültigkeit besitzt, z. B. bei Palmen, Cupuliferen,
Coniferen und Urticaceen. Dass dasin kälterem Klima ökologisch
wichtige Energieersparnis, das im Stehenbleiben bei Stärke
als Schlussprodukt liegt, bisweilen in den Tropen stattfinden
kann — bei Gramineen, Plantaginaceen und Euphorbiaceen
— ist, meint TISCHLER, unmöglich zu erklären. — Die Sache
verhält sich wahrscheinlich so, dass wir hier mit einem Fami-
liencharakter zu tun haben, wenigstens die Gramineen be-
treffend — also eine Parallele zu den wintergrünen Blättern
der Ericineen.

TiscHLER (III) meint aber, dass in Bezug auf die ento-
mophilen Pflanzen die Gesetzmässigkeit verschwindet. Er
zählt, nach NÄGELI, Mawai, ELFVING und MoriscnH nicht
weniger als dreissig Gattungen auf, hauptsächlich aus Fami-
lien wie die Malvaceen, Rosaceen, Ranunculaceen und Scro-
phulariaceen, in welchen wir Arten mit stärkeführendem Pollen
treffen. TIscHLER hebt ja zwar hervor, dass die Anemophilie,
wie Liprorss betont hat, nur das Sekundäre, die Massen-
produktion von Pollen das Primäre bedeutet, wendet aber
ein, dass z. B. Mirabilis Jalapa wenige und grosse Pollen-
körner und doch sehr viel Stärke im stäubenden Pollen be-
sitzt. Er zählt dann 15 tropische entomophile Pflanzen auf,
die er als stärkeführend konstatiert hat. Von diesen haben
doch die Drei ausserdem Fett und die Zwei bei der Reife nur
winzige Stärkemengen.

4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 12.

Um festzustellen, ob bei Pollen von Pflanzen, die in den
Tropen unter besonders ungünstigen Assimilationsbedingungen
leben, ein grösserer Stärkegehalt zu konstatieren ist — dass
heisst, ob hier nicht nur die Anemophilen, sondern auch die
Entomophilen sich nicht den Luxus der Stärkeumsetzung im
stäubenden Pollen gestatten können — sammelte TISCHLER
Pollen von 8 Arten auf einem Abhang eines 3,000 m. hohen
javanesischen Berges. Die 5 Spezies aus den Gattungen
Primula, Gentiana, Hypericum, Valeriana, Cerastium waren
stärkefrei, die Übrigen 3, aus den Gattungen Plantago, Ra-
nunculus, Polygonum dagegen stärkeführend. Wie es scheint,
aus diesen 8 Stichproben allein, zieht TıscHLer den Schluss,
dass eine Verschiebung der Arten mit Stärkepollen gegenüber
den untersuchten Repräsentanten des Tieflandes nicht zu
bemerken war. Nachdem TiIscHLER darauf auch ein halbes
Dutzend Spezies von Aden angeführt hat, die besonders
trockene Standorte bewohnten (Wüstenpflanzen etc.), und
diese sich bei Untersuchung stärkefrei zeigten, glaubt er
behaupten zu können, dass »auch bei den Pflanzen, die unter
relativ ungünstigen Assimilationsbedingungen leben, z. B. auf
Berggipfeln über 3,000 m. Höhe oder in Wüsten, zeigt sich
kein höherer Prozentsats an Spezies mit Stärkepollen als bei
den Pflanzen, welche unter den klimatischen Bedingungen
der Region des tropischen Regenwaldes gedeihen.»

Indem ich nachstehend Bericht über die von mir im
Nordskandinavien im Bezug auf den Stärkegehalt des reifen
Pollens untersuchten Arten abstatte, habe ich bei den Spezies
in gewissen Fällen die relative Grösse und relative Menge
der Pollenkörner bemerkt, ferner besondere exceptionelle
Verhältnisse (Keimung in der Anthere etc.) Hier habe ich
auch eine Angabe beigefügt, inwiefern das Pollenkorn nach
einem 3 bis 6-stündigen Aufenthalt in destilliertem Wasser
geplatzt oder nicht.

Lipronss (II) hat nähmlich gezeigt, dass es in der Regel ein
Parallelismus zwischen gegen Regen ungeschützten Antheren
und Wiederstandsfähigkeit des Pollens gegen Nässe existiert,
was am reinsten zum Ausdruck kommt bei denjenigen Arten,
welche Standorte mittlerer Feuchtigkeit bewohnen. In seiner
Abhandlung (IT) aber hebt er hervor, dass die alpinen Zri-
cineen einen gegen Nässe resistenten Pollen besitzen (Azalea
procumbens, Myrtillus nigra, Phyllodoce coerulea, Andromeda

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. o

hypnoides, A. polifolia, u. a.), gleichgültig ob ihre Sexual-
organe exponiert oder gegen Nässe geschützt sind. Dies
Verhältnis will Liprorss einem höheren Feuchtigkeitsgrade
der Atmosphäre in der regio alpina zuschreiben.

Diese Lipronss'schen Untersuchungen sind in Mittel-
skandinavien (Jämtland und Dovre) ausgeführt, und ein
Vergleich mit den Verhältnissen in Nordskandinavien mag
hier von Interesse sein.

Nähere Angaben über die Lokalitäten, wo meine Beob-
achtungen gemacht worden, sind im Anfange des Aufsatzes
gemacht. — Ich habe im Folgenden auch die ungefährliche
Meereshöhe mitgeteilt — und schliesslich ob die betreffende
Art der einheimischen Flora angehört — spontan — oder ob
sie irgendwie eingeschleppt ist, — anthropochor (näher hier-
über SIMMONS (VI) STERNER (VII)).

Pinacex LINDL.

Juniperus communis L. — Pollenkörner zum grössten
Teil, 75 % stärkefrei, der Rest stärkereich. — Platzen nicht.
— Björkl. 600 m. ü. M. — Spont.

Potamogetonacex Dum.; ENGL.

Potamogeton perfoliatus L. — Pollenkörner ausserordent-
lich stärkereich. Einige einzelne stärkefrei. — Platzen nicht.
(Wie es auch Liprorss (II) bei P. crispus und P. prelongus
gefunden hat.) — Kir. 500 m. ü. M. — Spont.

Graminez Juss.

Phalaris arundinacea L. — Sehr stárkereich, die Pollen-
zellen sind hier wie bei den meisten Repräsentanten dieser
Familie ganz von Stürkekórnern erfüllt. — Platzen nicht in
destilliertem Wasser. — Kir. 500 m. ü. M. — Anthr.

Milium effusum L. — Sehr stärkereich. — Pollenzellen
nicht platzend. — Kir. 550 m. ü. M. — Spont.

Phleum pratense L. — Sehr stärkereich. — Pollenkörner
platzen nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.

Phleum alpinum L. — Sehr stárkereich. — Pollenkórner

platzen nicht. — Kir. 550 m. ü. M.; Orto. 600 m. ü. M.—
Spont.

6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 12.

Alopecurus pratensis L. — Sehr stärkereich. — Pollen-
körner relativ klein. — Platzen nicht. — Kir. 550 m.ü.M. —
Anthr.

Calamagrostis neglecta (EHRH.) PB. — Sehr stärkereich. —

Pollenkörner platzen nicht. — Abisk. 400 m. ü. M. — Spont.

Calamagrostis purpurea Trin. — Sehr stärkereich. —
Nicht platzend. — Kir. 500 m. ü. M. — Spont.
Aira cespitosa L. — Sehr stärkereich. — Pollenkörner

platzen! (möglicherweise eine Zufälligkeit, eine grosse Anzahl
Individuen wurden jedoch untersucht). — Kir. 550 m. ü. M. —

Spont.

Poa pratensis L. — Pollenkörner sehr stärkereich. —
Platzt nicht. — Kir. 550 m. ü. M.; Abisk. Nuolja 850
m. ü. M. — Spont.
Poa alpina L. — Sehr stärkereich. — Pollenkörner platzen
nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Spont.
Poa annua L. — Sehr stárkereich. — (Oft mit fremden,
stárkefreien Pollenkórnern). — Platzen nicht. — Kir. 550
m. ü. M. — Anthr.
Festuca rubra L. — Sehr stärkereich, bisweilen einzelne
völlig stárkefreie Pollenkórner. — Platzen nicht. — Kir. 550
m. ü. M. — Anthr.
Festuca ovina L. — Sehr stärkereich. — Pollenkórner
platzen nicht. — Abisk. 400 m. ü. M. — Spont.
Bromus secalinus L. — Sehr stärkereich, einige einzelne
Pollenkörner stárkefrei. — Platzt nicht. — Kir. 550 m.
ü. M. — Anthr.
Triticum caninum L. — Sehr stärkereich. — Pollen platzt
nicht. — Abisk. Jebrenjokk. 400 m. ü. M. — Spont.

Triticum vulgare L. — Sehr stärkereich. — Nicht platzend.
— Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.

Cyperacex Juss.; Sr. Hir.

Eriophorum polystachyum L. — Sehr stárkereich. — Die
Exine ist ringsum sehr ungleichmässig ausgebildet und von
den in Tetraden liegenden Pollenkörnern keimt häufig schon

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. 7

in der Anthere eins aus. — Platzen nicht. — Katterj., 800

m. iM. — Spont.

Eriophorum Scheuchzeri HoPPE. — Stärkereich. — Exine
wie oben. — Nicht platzend. — Björkl., Ladnatjärro, 1,000
EDD M. — Spont.

Juncaeex€ VENT.; DUM.

Luzula Wahlenbergii Rupr. — Stärkereich. — Grosse,
unregelmässige Pollenkórner. — Platzen nicht. — Orto. 600
m. a, M. — Spont.

Orchidacex® Juss.; LINDL.

Coeloglossum viride (L.) Hn. — Einige Pollenkorner nur
wenig stärkeführend, andere sehr stärkereich. — Platzen nicht.
Abisk. Jebrenjokk. 400 m. ü. M. — Spont.

. Gymnadenia conopsea (L.) R. Br. — Die meisten Pollen-
kórnern stärkereich, einige einzelne stárkefrei. — Platzen nicht.
— Abisk. Jebrenjokk. 400 m. ü. M. — Spont.

Polygonace® Juss.; LINDL.

Rumex domesticus HN. — Die Pollenzellen immer voll-
ständig mit Stärkekörnern gefüllt. Liprorss (IT) hat Starke-
reichtum bei den meisten Repräsentanten dieser Familie ge-
funden. — Platzen nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.

Rumex arifolius Att. — Grosser Stärkereichtum. —
Pollenkörner platzen nicht. — Bjórkl. 450 m. ü. M. — Spont.

Rumex Acetosella L. — Sehr stärkereich. — Pollenkörner
platzen nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.

Oxyria digyna (L.) Hinr. — Stárkereichtum wie bei Rumex
domesticus. — Nicht platzend. — Abisk. Nuolja. 600 m.

ü. M. — Spont.
Polygonum viviparum L. — Stärkereich, einzelne sind
doch stärkefrei, andere stärkearm. — Platzen nicht. — Abisk.
Nuolja. 800 m. ü. M. — Spont.
Polygónum convolvulus L. Stärkereich. — Pollenkórner

platzen nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.

8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 12.

Chenopodiace:w Juss.; RCHB.

Chenopodium album L. — Alle Ubergänge zwischen stärke-
freien bis zu stärkereichen Pollenkörnern. — Platzen nicht.
Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.

Caryophyllacex Juss.; RCHB.

Stellaria nemorum L. — Stärkereiche und stärkefreie
Pollenkörner mit allen Zwichenstufen. Die Pollenkörner sind
ungewöhnlich gross. — Platzen nicht. — Abisk. Nuolja.
800 M. ü. M. — Spont.

Stellaria graminea L. — Stärkefrei. — Hexanguläre Pol-
lenkörner. — Platzen nicht — Kir. 550 m. ü. M. — Spont.

Cerastium alpinum L. — Ausserordentlich stärkereiche
Pollenkórner. — Platzen nicht. — Orto. 600 m. ü. M. —
Spont.

Agrostemma Githago L. — Stärkefrei oder minimalen
Stärkegehalt. — Platzen regelmässig. — Kir. 550 m.ü.M. —
Anthr.

Viscaria alpina (L.) G. Dow. — Ganz stärkefrei. Sehr
ungleichgrosse Pollenkórner. — Häufigst platzend. — Orto.
700 m. ü. M. — Spont.

Silene venosa (GILIB.) AscHERs. — Sehr stärkearm. —
Platzt immer. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.

Silene acaulis L. — Stärke fehlt vollständig. Pollenkórner
kugelig, ringsum mit einer Falte. Äusserst klein. — Platzen
nicht. — Abisk. Nuolja. 700 m. ü. M. — Spont.

Melandrium lapponicum (Srww.) — Stärkefrei. — Die
meisten Pollenkörner platzen. — Abisk. Nuolja. 700 m.
ü. M. — Spont.

Ranunculaces Juss.

Trollius europeus L. — Stärke fehlt bei den meisten
Pollenkörnern oder ist in winzigen Kvantitäten vorhanden.
Platzen nicht. — Abisk. Nuolja. 800 m ü. M. — Spont.

Aquilegia vulgaris L. — Stärkefrei, ein einzelnes Pollen-
korn hier und da schwach stärkeführend. — Platzt nicht.

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. 9

Auch Liprorss (II) hat dieses bei Trollius europeus, wie bei
A. vulgaris, Ranunculus und Thalictrum konstatiert. — Kir.
550 m. ü. M. — Anthr.

Ranunculus glacialis L. — Sehr grosse Stärkemengen in
den Pollenkórnern. — Diese sind von grossen Dimensionen
und in bei den Entomophilen ungewöhnlichen Kvantitäten
vorhanden. — Platzen nicht. — Björkl. Käppasäive. 1,400

mu. M. — Spont.
Ranunculus pygmeus We. — Sehr stárkereich. — Kugel-
formige oder ellipsoidische Pollenkórner. — Platzen nicht. —
Bjórkl. Kappasaive. 1,400 m. ü. M. — Spont.
Ranunculus nivalis L. — Sehr stärkereich. — Pollenkör-
ner sogar grösser als bei R. glacialis. Platzen nicht. —
Björkl. Käppasäive. 1,400 m. ü. M. — Spont.
Ranunculus acris L. — Sehr stärkereich. — Pollenkörner
platzen nicht. — Abisk. Nuolia. 800 m. ü. M. Katterj.
800 m ü. M. — Spont.
Ranunculus repens L. — C:a 70 % der Pollenkörner stärke-
reich, die anderen stärkefrei. — Platzen, oft explosionsartig.
— Kir. 550 m. ü. M. — . Anthr.

Thalictum alpinum L. — Die Mehrzahl der Pollenkórner
stárkefrei. — Platzen nicht. — Abisk. 400 m. ü. M. —
Spont.

Papaveracex B. Juss.

Papaver nudicaule L. — Die Pollenkörner nur wenig
stárkeführend. — Platzen nicht (so nach Lipromss (II) auch
bei anderen Papaverspezies.) — Kir. 550 m. ü. M. —

Anthr.

Papaver radicatum RorrB. — C:a 30% der Pollenkórner
sehr stärkereich, die anderen ärmer an Stärke. — Platzen
nicht. — Abisk. 340 m. ü. M. — Spont.

u
Crucifere B. Juss.

Cochlearia arctica SCHLECHT. — Pollenkórner stärkefrei.
— Platzt nicht. — And. 10 m. ü. M. — Spont.

Sinapis arvensis L. — Alle Stufen zwichen vollständig
stärkefreien Pollenkörnern bis zu sehr stärkereichen. — Pol-

10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 22.

lenkörner sehr ungleich gross. — Platzen nicht. — Kir. 550
m.’ü. M. — Anthr.
Cardamine pratensis L. — Stärkereiche Pollenkórner. —
Platzen nicht. — Orto. 700 m. u. M. — Spont.
Capsella bursa pastoris (L.) MEDIK. — Die meisten Pol-
lenkórner stärkereich, einige einzelne stärkefrei. — Platzen
nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.
Arabis alpina L. — Stárkehaltige Pollenkórner, einzelne
stärkefrei. — Platzen nicht. — Katterj. 800 m. u. M. —
Spont.
Saxifragacew (L.) Dc.

Sazxifraga stellaris L. — Fast stärkefrei. — Pollenkörner
meistens dreieckig. — Platzen nicht. — LipForss (II) hat
auch bei Saxifraga-spezies wiederstandfähigen Pollen gefunden.
— Orto. 700 m. ü. M. — Spont.

Saxifraga aizoides L. — Fast stärkefreie Pollenkórner. —
Platzen nicht. — Abisk. 500 m. tu. M. — Spont.

Saxifraga cernua L. — 30 % der Pollenkórner sehr stárke-
reich, die anderen stärkefrei. — Platzen nicht. — Abisk.
Nuolja. 700 m. ü. M. — Spont.

Saxifraga groenlandica L.; Simm. — Ein wenig stärkehal-
tig. — Platzen nicht. — Orto. 700 m. ü. M. — Spont.

Parnassia palustris L. — Stärkefrei. — 50% der Pollen-
körner platzen (vielleicht eine Zufälligkeit). — Abisk. Nuolja.
500 m. ü. M. — Spont.

Rosacex B. Juss.

Sorbus Aucuparia L. — Stärkefrei. — Platzt nicht.
(Schlechter Pollen). — Abisk. Jebrenjokk. — 400 m. ii. M. —
| Spont.

Rubus saxatilis L. — Stärkehaltige Pollenkörner verein-
zelt vorkommend. — Platzen teilweise. — Abisk. Jebrenjokk.
400 m. ü. M. — Spont.

Rubus arcticus L. — Sehr stárkearm. — Winzige Pollen-

kórner. — Platzen leicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Spont.

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. 11

Rubus chamemorus L. — Ausserordentlich stärkearm. —
Pollenkörner platzen nicht. — Abisk. 400 m. ü. M. —

Spont.

Fragaria vesca L. — Schwach stärkehaltig. — Platzen

nicht. — Kir. 550 m. ü M. — Anthr.

Potentilla norvegica L. — Stärkereich. — Pollenkörner

platzen leicht. — Liprorss (II) hat auch gefunden, dass die

Potentill-en mit exponierten Sexualorganen (hierher gehört P.
norvegica) ebenso wie Sorbus wiederstandsfähigen Pollen be-
sitzen. Sibbaldia procumbens sollte nach Liprorss (II) gegen
Nässe empfindliche Pollenkórner haben (hier doch auch
exponierte Sexualorgane). Siehe unten! — Kir. 550 m. ü.
Mi». Anthr.
Potentilla verna L. — Sehr stárkereiche Pollenkörner. —
Platzt nicht. — Bjórkl. Ladnatjárro 800 m. ü. M. —
Spont.
Sibbaldia procumbens L. — Sehr stärkereiche Pollenkórner,
Platzt nieht. — Katterj. 800 m. ü. M. — Spont.

Geum rivale L. — Das Mehrzahl der Pollenkörner stärke-
reich, keine stärkefreie Pollenkórner. — Platzen nicht. —
Abisk. Jebrenjokk. 400 m. ü. M. — Spont.

Dryas octopetala L. — Teils stärkereiche, teils stärkearme
oder stárkefreie Pollenkórner. — Platzen nicht. — Abisk. 400
m. ü. M. — | Spont.

Filipendula Ulmaria (L.) Maxım. — Vereinzelte Pollen-
körner ein wenig stärkeführend. — Platzen nicht. — Abisk.
Jebrenjokk. 400 m. ü. M. — Spont.

Alchemilla acutidens Bus. — Sehr geringer Stärkegehalt.
— Platzt nicht. — Orto. 600 m. ü. M. — Spont.

Alchemilla glomerulans Bus. — Grosser Stärkereichtum.
. — Platzt nicht. — Katterj. 800 m. ü. M. — Spont.

Leguminose Juss.

Trifolium repens L. — Die Mehrzahl der Pollenkörner
stärkefrei, einige stärkereiche. — Die Pollenkörner von sehr
verschiedener Grösse. — Platzen nicht. — Kir. 550 m.ü.M. —
Antbr.

12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 12.

Trifolium pratense L. — Stärkereiche Pollenkörner. —
Platzt nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.
Anthyllis Vulneraria L. — Von vollständig stärkefreien

bis zu mit Stärkekörnern ganz erfüllten Pollenkörner. —
Grosse Pollenkörner, die meisten von ihnen sind in der An-
there gekeimt. — Platzen nicht. — Orto. 800 m. ü. M. —

Anthr. (?)

Astragalus alpinus L. — Nur vereinzelte Pollenkörner
mit Stärke, sonst regelmässig stärkefrei. — Platzen nicht. —
Abisk. Nuolja, 600 m. ü. M. — Spont.
Astragalus frigidus (L.) BungEe. — Nur c:a 2% der Pol-
lenkörner mit Stärke, der Rest stärkefrei. — Platzen nicht.
— Abisk. Nuolja. 600 m. ü. M. — Spont.
Pisum sativum L. — Stärkefrei. — Spur von Starke. —
Grosse elipsoidische Pollenkörner. — Nicht oder nur aus-
nahmsweise platzend. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.

Geraniacee BENTH.

Geranium silvaticum L. — Ausserordentlich starkereich,
die Stärkekörner sind besonders gegen Mitte der Pollenkörner
gesammelt. — Platzen explodierend (dies hat auch Liprorss (1I)
gefunden). — Kir. 550 m. ü. M. — Spont.:

Violace: Dc.

Viola biflora L. — Stärkehaltig. Pollenkórner platzen
nicht (auch von Liprorss (II) konstatiert). — Björkl. 500.
m. ü. M. — Spont.

Onagracex Juss.; LINDL.

Epilobium alsinifolium Viti. — Sehr stárkereich. — Sehr
ungleichgrosse Pollenkörner. — Platzen nicht. — Orto. 750
m. ü. M.; Katterj. 800 m. ü. M. — Spont.

Chamenerium angustifolium (L.) Scop. — 30% der Pol-
lenkörner sind gross, mit Stärke voll gepfropft, die 70 % sind
kleiner und stärkefrei. — Eine kleine Anzahl platzt. — Lip-
FORSS (II) hat gefunden, dass Epilobium alsinifolium (mit ge-
schützten Sexualorganen) und Ch. angustifolium (mit expo-

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. 13

nierte) beide empfindliche Pollenkörner haben. = Kir. 650

m. ü. M. — Spont.
Umbellifere Juss.

Anthriscus silvestris (L.) Horrm. — Stärkefrei. — Pollen-

körner platzen nicht. — Abisk. Nuolja 600 m. ü. M. —

Spont.

Carum carvi L. — Stärkefrei. — Platzt nicht. — LIDFORSS
(II) hat sonst gefunden, dass die Umbelliferen eine bestimmte
Neigung zur Ausbildung eines empfindlichen Pollens zeigen.

— Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.
Anethum graveolens L. — Starkefrei. — Pollenkörner
platzen nieht. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.
Angelica Archangelica L. — Fast stärkefrei. — Platzt
nicht. — Abisk. Nuolja. 600 m. ü. M. — Spont.

Cornacex Doc.; Link.

Cornus suecica L. — 60 % der Pollenkörner stärkereich.
Die übrigen ganz stärkefrei. — Platzt nicht. — Abisk. 400
mu ü. M. — Spont.

Pyrolacex Dum.

Pyrola minor L. — 2—5 % der Pollenkórner stärkereich,
die übrigen stärkefrei. — Platzen nicht. — Abisk. Nuolja.
700 m. ü. M. — Spont.

Ericacexw Juss.; Dc.

' Loiseleuria procumbens (L.) Desv. — Etwa 1% der Pol-
lenkórner sehr stárkereich, die übrigen stärkeärmer. — Platzt
nicht. — Abisk. Nuolja. 800 m. ü. M. — Spont.

Bryanthus coeruleus (L.) DirreL. — Stärkeführend —
Platzt nicht. — Björkl. Ladnatjärro. 1,200 m. ü. M. —
Spont.

Cassiope tetragona (L.) Dow. — Stärkereich. — Platzt

nicht. — Bjórkl. Ladnatjärro. 1,200 m. ü. M. — Spont.

14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 12.

Diapensiace® LINDL.

Diapensia lapponica L. — 20 % der Pollenkörner sehr
stärkereich, die übrigen stärkeärmer. — Platzen nicht. —
Abisk. Nuolja. 900 m. ü. M. — Spont.

Gentianaceew (VENT.); DUM.

Gentiana detonsa Rotts. — Fast ganz stärkefrei. — Pol-
lenkörner platzen leicht. — And. 10 m. ü. M. — Spont.

Gentiana aurea L. — Ziemlich grosse, nur wenige stärke-
führende, ausserdem vereinzelte, kleinere, stärkefreie Pollen-
körner. — Platzen. — And. 5 m. ü. M. — Spont.

Gentiana tenella RovrB. — Die Mehrzahl der Pollenkör-
ner ist stärkefrei, die übrigen schwach stärkehaltig. — Die
Pollenkörner keimen gewöhnlich in der Anthere. — Platzt
nicht. — Nach Liprorss (II) ist der Pollen bei Gentiana-
Arten im Allgemeinen sehr wiederstandsfähig. (Vergleich
oben!) — Abisk. Jebrenjokk. 340 m. ü. M. — Spont.

Polemoniacex Juss.

Polemonium coeruleum L. — 40% der Pollenkörner aus-
serordentlich starkereich; die 60% dagegen ganz starkefrei.
— Die Pollenkörner sehr ungleichgross, einige sind 2—4 Mal

grösser als andere. — Platzt nicht. Liprorss (II) hat hier
sehr empfindlichen Pollen gefunden. — Kir. 550 m. ü. M. —
Anthr.

Borraginace® LINDL.

Lycopsis arvensis L. — Stärkeführend. — Die Mehrzahl
der Pollenkörner platzt. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.

Labiat® Juss.

Prunella vulgaris L. — Pollenkörner stärkeführend. —
Platzt nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.

Galeopsis Tetrahit L. — Ein wenig stärkeführend. — Einige
vereinzelte Pollenkörner platzen. — Kir. 550 m. ü. M. —
Anthr.

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. 15

Serophulariace® Juss.; LINDL.

Veronica fruticans Jacg. — Stärkefrei bis zu stärkereich.

— Pollenkörner platzen nicht. — Orto. 800 m. ü. M. —
Anthr.
Veronica alpina L. — 20 % der Pollenkórner stárkereich,
die übrigen stärkefrei. — Platzen nicht. — Abisk. Nuolja.
600 m. ü. M. — Spont.

Melampyrum | silvaticum L. — 12 % der Pollenkörner
stárkereich, die übrigen stärkeärmer. — Platzt nicht. —
Abisk. Jebrenjokk. 400 m. ü. M. — Spont.

Euphrasia latifolia PuRsH. — 60% der Pollenkórner sehr
stárkereich, die Übrigen stárkearm. — Ungewóhnlich grosse
Pollenkórner. — Platzen nicht. — Abisk. 340 m. ü. M. —

Spont.

Bartsia alpina L. — 20% der Pollenkörner mit Stärke,
die übrigen stärkefrei. — Platzt leicht. — Abisk. Nuolja.
600 m. ü. M. — Spont.

Rhinanthus groenlandicus CHAB. — 60 % der Pollenkórner
stárkereich, die übrigen beinahe stärkefrei. — Platzen nicht
oder nur ausnahmsweise. — Abisk. 400 m. ü. M. — Spont.

Lentibulariacez: LINDL.

Pinguicula alpina L. — Sehr stárkereich. — Die Pollen-

zelle keimt oft in der Anthere. — Platzt nicht. — Lıprorss

(II) hat gefunden, dass P. alpina sehr empfindlichen Pollen

besitz&. — Abisk. Jebrenjokk. 400 m. ü. M. — Spont.
Caprifoliacez VENT.

Linnea borealis L. — Stärkefrei. — Pollenkörner drei-
eckig. — Platzt nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Spont.
Campanulacee Juss.

Campanula rotundifolia L. — 50% der Pollenkórner sehr
stärkereich, die übrigen sind stärkefrei. — Nur vereinzelte
Körner platzen. — Lıprorss (II) hat gefunden, dass die

ungeschützten Campanula-Arten einen sehr wiederstandsfähigen
Pollen besitzen. — Abisk. Jebrenjokk. 400 m. ü. M. —
Spont.

16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 12.

Composite ADANS.

Solidago virgaurea L. — Ganz stärkefrei. — Pollenkörner
winzig und in sehr kleinen Kvantitäten. — Platzt nicht.
Nach Liprorss (II) besitzen von den Compositen, deren
Sexualorgane meistens exponiert oder schlecht geschützt sind,
die an feuchten, schattigen Orten wachsenden Arten einen
relativ resistenzfahigen Pollen. Bei den meisten Compositen
ist aber der Blüthenstaub ziemlich empfindlich gegen Nässe.
— Kir. 550 m. ü. M. — Spont.

Erigeron politus FR. — Nur vereinzelte Pollenkörner stärke-
reich. — Platzt nicht. — Abisk. Jebrenjokk 400 m. ü. M. —

Spont.

Gnaphalium norvegicum GuNN. — Stärkefrei. — Die Pol-
lenkörner winzig, nur in kleinen Kvantitäten. — Platzt nicht.
— Kir. 550 m. ü. M. — Spont.
Achillea Millefolium L. — Sehr stárkereich. — Pollen-
kórner wie bei Solidago virgaurea (aber stárkereich). — Platzt
nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.
Matricaria inodora L. — Stärkeführend. — Platzt nicht.

— Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.
Matricaria discoidea Dc. — Stárkeführend. — Platzt nicht.

— Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.
Chrysanthemum Leucanthemum L. — Stärkereich oder ein
wenig stärkeführend. — Nur vereinzelte Körner platzen. —
Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.
Saussurea alpina (L.) Dc. — Pollenkórner stärkefrei. —
Platzt nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Spont.
Cirsium heterophyllum (L.) Arr. — Ausserordentlich
starkereich. — 50 % der Pollenkörner platzen. — Kir. 550
m. ü. M. — Spont.
Centaurea Cyanus L. — Ein wenig stärkeführend. —
Grosse elipsoidische Pollenkórner. — Platzen nicht. — Kir.
550 m. ü. M. — Anthr.
Mulgedium alpinum (L.) Cass. — Pollenkórner nur ein

wenig stárkeführend. — Platzt nicht. — Kir. 550 m. i. M. —
Spont.

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. 17

Crepis tectorum L. — Pollenkörner ein wenig stärke-
führend. — Platzt nicht. — Kir. 550 m. ü. M. — Anthr.
— Hieracium aurantiacum L. — Pollenkörner stärkeführend.
— Vereinzelte Pollenkörner platzen. — Kir. 550 m.ü.M. —
Anthr.

Hieracium alpinum L.; BAckH. — Pollenkörner meistens
stärkereich. — Platzt gewöhnlich. — Kir. 550 m. ü. M. —
Spont.

Nimmt man nur Rücksicht auf die Familien im ganzen,
stellt sich die Verteilung der Arten in Bezug auf Stárke-
gehalt folgenderweise:

Pinaceew Starkefrei — stärkereich.
Potamogetonacex Stärkereich.

Gramine Stärkereich. — Einige zweifelhafteFälle
bei Poa annua, Festuca rubra und Bromus
secalinus ausgenommen.

Cyperacee Stärkereich.

Orchidacex Stärkereich. — Vereinzelte Pollenkör-
ner ausgenommen.

Polygonacex Stärkereich. — Vereinzelte Pollenkör-
ner bei Polygonum viviparum ausgenom-
men.

Chenopodiacex Stärkereich.

Caryophyllacee Stärkefrei. — Stellaria nemorum, ver-
einzelte Pollenkórner bei Agrostemma Gi-
thago und einen minimalen Stärkehalt bei
Silene venosa ausgenommen.

Ranuneulaeee Stärkereich.— Einige Pollenkórner bei
Trollius europeus, Aquilegia vulgaris, T ha-
lictrum alpinum (und Ranunculus repens)
ausgenommen.

Papaveracex Stärkereich.
Arkiv för botanik. Band 12. N:o 12. 2

18

Cruciferz

Saxifragacee

Rosacex

Leguminose
Geraniacez
Violacez

Onagracez

Umbelliferze
Cornacex
Pyrolace»
Ericace»

Diapensiacex
Gentianace:

Polemoniacex
Borraginacee.
Labiate
Serophulariacez

ARKIV FÓR BOTANIK.

BAND 12. w:o 12.

Stärkereich. — Doch Cochlearia arctica
(Norwegen) stärkefrei, so auch vereinzelte
Pollenkörner bei Sinapis arvensis und
Arabis alpina.

Stärkefrei. — Einige ein wenig stärke-
führende Pollenkörner bei Saxifraga stel-
laris und S. aizoides, einige stärkereiche
bei SS. cernua und die stärkeführenden
von S. groenlandica ausgenommen.

Stärkereich. — Sorbus aucuparia und
Filipendula Ulmaria stárkefrei, so auch
vereinzelte Körner bei Rubus chamemorus
und Dryas octopetala.

Stärkefrei — stärkereich.
Stärkereich.
Stärkereich.

Stärkereich. — Einige Pollenkörner bei
Chamenerium angustifolium stärkefrei.

Stärkefrei.
Stärkereich.
Stärkefrei — stärkereich.

Stärkereich. — Einige Pollenkörner bei
Loiseleuria procumbens ganz stärkefrei.

Stärkereich.

Stärkefrei. — Einige Pollenkörner bei
Gentiana aurea ein wenig stärkeführend,
so auch bei @. tenella.

Stärkefrei — stärkereich.
Stärkereich.
Stärkereich.

Stärkefrei — stärkereich. — Melam-
pyrum silvaticum und Euphrasia latifolia
besitzen kaum vollständig stärkefreie Pol-
lenkörner.

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. 19

Lentibulariace Stärkereich.
Caprifoliacex — Stürkefrei.
Campanulacex Stärkefrei und stärkereich.

Composite Stärkereich. — Solidago virgaurea, Gna-
| phalium norvegicum und Saussurea alpina

stárkefrei.
Aus der obigen Zusammenstellung geht hervor — wie
es ja zu erwarten war — dass die Arten aller anemophilen

Familien einen stárkereichen Pollen besitzen, Pinace:x, Pota-
mogetonacex, Gramine, Cyperacee, Juncacee, Polygonacex
und Chenopodiacew. — Desgleichen ist bei den entomophi-
len Familien in der Regel ein stärkereicher Pollen gefunden
worden. Ausnahmen hiervon bilden die Familien Charyo-
phyllacex, Saxifragacex, Umbellifere, Gentianacex und
Caprifoliacex. In den übrigen von mir untersuchten Fami-
lien trifft man hin und wieder eine einzelne Art mit stärke-
armen oder sogar stürkefreien Pollen — einzelne, hierher
gehörenden Spezies, z. B. Thalictrum alpinum sind anemophil,
aber auf die ganze Gruppierung dürfte dies kaum einwirken
— was aber für die nachstehende Übersicht bedeutungslos
ist. Untersucht sind also und gefunden:

Anemophilen — 7 Familien — 28 Spezies — Stärkeführend.

Entomophilen — 20 » — 72 > — »
» — 5 » — 21 » — Starkefrei.
32 121

Hieraus geht hervor, dass 4/5 von allen von mir unter-
suchten hochnordischen Pflanzenarten stärkeführend sind,
und nur !/ ist stärkefrei. Die stärkeführenden Ento-
mophilen sind drei und ein halb Mal so zablreich wie
die stärkefreien. Ein offenbarer Beweis für die Richtig-
keit der Liprorss’schen Regel.

Wie oben erwühnt kennt man vorher eine ganze Menge
mittel-uropäischer unzweifelhafter Entomophilen, welche
stärkeführenden Pollen besitzen, und TiscHLEr (TII) führt
(nach NÄGELI etc.) etwa 30 solche Gattungen an. Von diesen
habe ich in Nordskandinavien untersucht und stärkeführend

20 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 12.

gefunden: Aqwilegia, Azalea, Campanula, Geranium, Papaver,
Potentilla, Ranunculus, Rhinanthus, Rubus, Veronica, Viola,
(Spezies der 19 übrigen Gattungen habe ich nicht untersucht).

Wie früher gesagt, wurde von TiscHrER (III) eine Un-
tersuchung über einige Repräsentanten der Gebirgsflora eines
javanesischen Berges, Pangerango im Gedeh-Gebirge gemacht,
und er fand nur 3 stärkereiche Spezies, welche noch oben-
drein zu Familien gehóren, bei denen auch unter günstigeren
Verhàltnissen sich Stárke im stáubenden Pollen findet. Hier-
aus zieht er — nachdem er auch einige Wüstenpflanzen
untersucht hat — den Schluss, dass sich keine Analogie der
von Lipromss im kalttemperierten Klima konstatierten Ver-
schiebung im Stárkehalt unter den tropischen Pflanzen auf-
weisen lässt. — Ein Material von 8 Spezies, wovon nur die
5 von der Regel abweichen, scheint aber viel zu klein, um
überhaupt eine Schlussfolgerung zu erlauben. Übrigens hat
TiscHLER Verhältnisse zusammengestellt, die sich nicht ohne
weiteres vergleichen lassen. Ein 3,000 m. hoher Berg, unweit
des Äquators, bietet sicherlich der Vegetation in allen Hin-
sichten günstige äussere Bedingungen dar — dafür spricht
ja unter andern die meterhohe Primula imperialis, die beinahe
zum Gipfel des Berges hinaufsteigt. Schliesslich ist Pange-
rango ein Teil eines gewaltigen Gebirges, wo die Isotermen
weit in die Höhe verschoben sind — vielleicht würden sich
die Verhältnisse auf einem isolierten Hochgebirge anders
stellen.

Ein Umstand, der gewöhnlich wenig beachtet wird, ist,
dass die Insektenpollination in unseren nördlichsten Gebirgs-
gegenden von ausserordentlich geringer oder gar keiner Be-
deutung ist. Während der drei fast ganzen Vegetations-
perioden, die ich in Torne Lappmark mit botanischer Feld-
arbeit zugebracht, habe ich nur äusserst selten Pollenüber-
führung durch Hummeln, Bienen oder Schmetterlinge beob-
achtet. Auf den grossen Gebirgsheiden ist eine Hummel,
Biene oder dergleichen, eine grosse Seltenheit und nur auf
begrenzten, geschützten, warmen Plätzen (z. B. im Abisko-
Tal) können sie von einiger Bedeutung sein. Die Folge
wird, dass vegetative Vermehrung eine grosse Rolle spielt.
Ferner findet in grosser Ausdehnung Selbstbefruchtung bei
sonst entomophilen Pflanzen statt (wie z. B. bei Sax?fraga).
Da die stärkefreien, aber fettreichen Pollenkörner bekannt-

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. 21

lich normal auf die Überführung durch Insekten angewiesen
sind, so könnte man vielleicht meinen, dass das von mir
konstatierte Verhältnis, dass sich der Stärkegehalt des Pol-
lens der »Entomophilen» gegen Norden kvantitativ vergrös-
sert, mit der veränderten Befruchtungsweise im Zusammen-
hang stehe, dass also eine kausale Verknüpfung zwischen
Stärkereichtum des Pollens und Mangel an Insekten existiere;
so bestechend eine solche Annahme beim ersten Blick erscheint;
unterliegt es keinem Zweifel, dass es sich hier nur um zwei
durch dasselbe Moment bedingte Erscheinungen handelt, indem
das rauhe Klima des Nordens weder eine ausgiebige Assimila-
tion noch ein reiches Insektenleben zulässt.

Betrachten wir die Resistenz der Pollenkörner gegen
destilliertes Wasser bei den von mir untersuchten hochnor-
dischen Pflanzen, so zeigt sich das bemerkenswerte Verhält-
nis, dass vollständiges Zugrundegehen nur bei 12 von den
121 Spezies stattfindet, und dass bei 8 Pflanzen ein Teil des
Pollens geplatzt, nachdem er 3 bis 6 Stunden im destillierten
Wasser gelegen hat. — Der Pollen der übrigen 101 Arten
hat, allem Anschein nach, durch das Wasser keinen Schaden
erlitten (dass ein einzelnes Pollenkorn in gewissen Wasser-
kulturen geplatzt, ist sicher rein zufällig).

Der Pollen aller anemophilen Arten erweist sich voll-
ständig resistent (doch mit Ausnahme von Aira cespitosa, wo
vielleicht äussere Bedingungen Einfluss ausübten). Dies
stimmt vollkommen mit dem schon vorher bekannten Ver-
hältnis überein, dass ein Parallelismus zwischen ungeschütz-
ten Antheren und Resistenzfähigkeit des Pollens gegen Was-
ser vorhanden ist. Die 11 entomophilen Arten, deren Pollen
in destilliertem Wasser vollständig platzt, gehören den Fami-
lien Caryophyllace (4 Spezies), Ranunculacee (1), Rosacex (2),
Geraniacex (1), Gentianacesc (2), Serophulariace® (1); und
die 8, deren Pollen teilweise platzt, den Familien Saxifragacex
(1), Rosacex (1), Leguminose (1), Onagrariacee (1), Borra-
ginacee (1), Labiatz (1), Composite (2), an. Von diesen haben
die 4 Caryophyllaceen: Agrostemma Githago, Viscaria alpina,
Silene venosa und Melandrium lapponicum besonders wohl
geschützte Staubfäden, und ausserdem ist wenigstens Viscaria
alpina ausgeprägt xerophil. Dass der Pollen bei Ranunculus
repens leicht platzt, scheint etwas befremdend, Rubus arcticus
hat wiederum gegen Regenschauer ziemlich geschützte Staub-

22 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 12.

fäden, so auch Potentilla norvegica; von Geranium silvaticum
mit relativ gut geschützten Staubfäden kennt man auch
aus südlicheren Gegenden, dass der Pollen explosionsähnlich
platzt. Die Gentiana- Arten detonsa und aurea besitzen überaus
gut verschlossene Blüten, und der Pollen von Bartsia alpina
ist gut geschützt. Die letztgenannten Arten sind doch in
hohem Masse hygrophil. —

Der Pollen von Parnassia palustris ist ziemlich ungeschützt,
aber die Art ist ausgeprägt hydrophil und die Empfindlich-
keit des Pollens scheint schwer zu erklüren (vielleicht hier
eine Zufälligkeit). Von Rubus saxatilis, dessen Pollen in Über-
einstimmung mit den folgenden 7 Arten teilweise platzt, gilt
dasselbe wie bei Rubus arcticus. Pisum sativum hat beson-
ders wohl geschützte Antheren. Chamenerium angustifolium
kann oft als Xerophyt auftreten, und besitzt, wie bereits
erwühnt, teils Pollenkórner, die leicht platzen, teils resistent
sind, Pollenkórner ersterer Art sind gering-záhlig. Anchusa
arvensis und Galeopsis Tetrahit haben wohlgeschützte Anthe-
ren. Der Umstand, dass Cirsiwm heterophyllum — das haupt-
sächlich hydrophil ist und vollständig ungeschützte Antheren
hat — einen gegen Wasser empfindlichen Pollen besitzen
kann, dürfte sich daraus erklären lassen, dass fast alle Staub-
beutel sich gleichzeitig an einem sonnenhellen Tage óffnen,
wonach die Pollination wahrscheinlig gleich stattfindet, so
dass die Gefahr einer Zerstörung durch einen Regensschauer
deshalb gering wird. Hieracium alpinum schliesslich besitzt
schlecht geschützte Antheren und ist xerophil. Liprorss (ll)
hat hervorgehoben, dass bei mehreren Pflanzen mit exponier-
ten Sexualorganen, zwar bei den Compositeen und Dipsaceen,
Valerianaceen u. a., die aus der Empfindlichkeit des Pollens
gegen Nüsse erwachsenden Nachteile wahrscheinlich durch
die Verteilung der Samenanlagen auf viele Einzelblüthen com-
pensiert wird. — Eine bemerkenswerte Tatsache ist, dass die
hochnordischen Compositeen in so grosser Ausdehnung einen
stärkereichen und resistenten Pollen besitzen (während viel
eher der Gegensatz zu erwarten wäre), besonders überraschend
ist, hier Spezies wie Matricaria discoidea, M. inodora und
Centaurea Cyanus anzutreffen.

Wie es aus der Einleitung dieser Darstellung hervorging,
sind die untersuchten Arten, deren Pollen gegen destilliertes
Wasser resistent ist, 5 Mal so zahlreich wie die, deren Pollen

STERNER, POLLENBIOLOGISCHEN STUDIEN. 23

ganz oder teilweise zugrunde geht, und rechnet man damit,
dass im letzten Falle zufällige ungünstige Umstände haben
eingreifen können, und berücksichtigt man nur die Arten,
deren Pollen von destilliertem Wasser vollständig getötet
wird, so ergibt es sich, dass die Anzahl derjenigen Ar-
ten, die einen resistenten Pollen besitzen beinahe
10 Mal grösser ist als diejenigen, die der anderen
Kategorie angehören.

Es geht also aus meinen Beobachtungen hervor, dass das
von Liprorss (II) betreffs der alpinen Hricineen in Jämtland
gefundene Verhältnis, sich auch für die Pflanzen in nörd-
lichsten Skandinavien im allgemeinen gültig erwiesen hat.

Die Erklärung liegt, meint Lipronss, in dem hohen Feuch-
tigkeitsgrade der Atmosphäre in der regio alpina, wo, wie
KERNER hervorhebt, »die Gewächse, während sie blühen,
täglich auf einen Regen gefasst sein müssen. Zudem triefen
dort alle Pflanzen am Morgen von Thau, und auch im Laufe des
Tages hängen sich bei dem Vorüberziehen der Nebel Wasser-
trópfchen an Laub und Blüthen an.» — Spätere Forschungen
haben aber zu voller Evidenz gezeigt, dass ganz entgegen-
gesetzte Verhältnisse in der regio alpina Skandinaviens (und
wahrscheinlich in regio alpina überhaupt) herrschen. So
zeichnet sich also die Vegetation der regio alpina durch ihren
stark ausgeprägten xerophilen Charakter aus, und betreffs
der oben zitierten, von KERNER gefundenen atmosphärischen
Verhältnisse, so findet sich in der regio alpina Nordskandi-
naviens nur örtlich etwas entsprechendes, und dies zwar in
der Hauptsache nur an der Westseite des Gebirges. Ich
habe während dreier Sommer in Torne Lappmark kaum jemahls
etwas ähnliches beobachtet, wie es KERNER als Regel angibt.
Die relative Luftfeuchtigkeit ist besonders niedrig, und die
Durchschnittszahl für den unter 1,000 m. liegenden Teil der
Gebirgsregion kommt näher 35 als 40. Die relative Luftfeuch-
tigkeit um die Mitte der Vegetationsperiode ist, wührend des
grössten Teiles des Tages, hier ungefähr ein halb Mal so
gross wie im atlantischen Küstenlande auf derselben Breite
(hiervon näheres FRÖDIN (IV)).

Die Ursache der fast durchgängigen Resistensfähigkeit
des Pollens der nordskandinavischen Pflanzen ist sicherlich
schwer zu erklären. Liprorss (I) hat das Problem berührt,
insofern es südliche Arten betrifft und hat hervorgehoben,

24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 12.

dass die chemischen Inhaltsbestandteile der Pollenkörner
betreffend die Pollenkörner der Anemophilen fast immer
stärkehaltig sind (die Pollenzelle ist meistens mit Stärkekör-
nern erfüllt), und gleichzeitig sind sie meistens gegen Be-
netzung resistent. Da man weiss, dass die osmotische Wir-
kung der Stärke gleich Null ist, so ist es sehr naheliegend
die Widerstandsfähigkeit des anemophilen Pollens mit dem
constanten Stärkehalt in kausalen Zusammenhang zu bringen.
Indessen kennt man auch, dass bei den entomophilen Pollen
eine Widerstandsfähigkeit sehr gut zu Stande kommen kann,
ohne dass deshalb die Reservestoffe als Stärke aufgespeichert
werden müssen (das Entgegengesetzte sieht man z. B. bei
dem von mir untersuchten Geranium silvaticum, das grosse
Stärkemengen und doch explosiv platzende Pollenkörner be-
sitzt). Lrpronss (I) ist zu der Ansicht gekommen, dass sich
über die Ursachen der Widerstandsfühigkeit des ungeschütz-
ten Pollens zur Zeit nichts bestimmtes sagen lässt.

Da man aber bei den hochnordischen Pflanzen der gros-
sen Neigung zur Ausbildung eines gleichzeitig stärkereichen
und gegen Nässe resistenten Pollen begegnet, so liegt es nahe,
auch die letzterwähnte Erscheinung als in Verbindung mit
herabgesetzter Vitalität stehend zu erklären. Es ist sehr
wahrscheinlich, dass hier gewissermassen ein Zusammenhang
zwischen der Pollenresistenz und dem Mangel an osmotisch
wirkenden Substanzen existiert. — Betrachten wir den oben
abgestatteten Bericht über den Pollen der von mir untersuch-
ten nordskandinavischen Arten, so zeigt es sich, dass von
den etwa zehn Pflanzenarten, deren Pollen vollständig platzt,
die 4 Caryophyllaceen und die 2 Gentianaceen stärkefrei sind,
Bartsia alpina und Rubus arcticus arm an Stärkekörnern,
(offenbar abweichende Verhältnisse zeigt nur das oben er-
wähnte Geranium silvaticum, sowie Potentilla norvegica).

Ein Umstand schliesslich, der sicher bei der im vorherge
henden diskutierten Erscheinung eine Rolle spielen kann, ist
die relative Transpirationsgrösse der Blüten- und Laubblätter.
Nach Angabe von BURGERSTEIN (V) hat WIiESNER gefunden,
dass, zwar bei der Mehrzahl der Pflanzen, die Blüten viel
schwächer als das Laub transpirieren. Bei einem abgeschnit-
tenen Spross verwelken also in der Regel die Blüten verhält-
nissmässig später als die Blätter, weil die stärker transpi-
rierenden Blätter den Blüten Wasser entziehen; aber es gibt

STERNER, POLLENBIOLOGISCHE STUDIEN. 2b

auch Pflanzen, deren Blüten entweder relativ stark transpi-
rieren oder deren Blätter im Vergleich mit den Blüten eine
sehr geringe Wasserverdunstung haben — und dies wohl
bei den meisten Succulenten. —

Die Repräsentanten der alpinen Flora sind bekanntlich
infolge ihrer Xerophilie oft succulent ausgebildet — und bei
abgeschnittenen Sprossen verwelken hier gewöhnlich die Blüten
sehr schnell. Allem Anschein nach, befinden sich also die
Pollenkórner bei den alpinen Pflanzen stets in einer relativ
feuchten Atmosphäre, was seinerseits wieder Resistenzfähig-
keit hervorrufen muss. Höchst wahrscheinlich ist hierin ein
Umstand zu suchen, mit dem man rechnen muss, wenn es
sich darum handelt, die bei den hochnordischen Pflanzen
nachgewiesene durchgehende Resistenz der Pollenkörner gegen
Nässe biologisch zu verstehen.

Literatur.

(I) Liprorss, B., Zur Biologie des Pollens. — Jahrb. für wissen-
schaftl. Botanik. — Band XXIX, Heft. 1. (1896).

(II) Liprorss, B., Weitere Beiträge zur Biologie des Pollens. —
Jahrb. für wissenschaftl. Botanik. — Band XXXIII. Heft. 2.

(1899).
(III) TiscgrER, G., Untersuchungen über den Starkegehalt des Pollens
tropischer Gewächse. — Jahrb. für wissenschaftl. Botanik.

— Band XLVII., Heft. 2. (1910).

(IV) Fhnópm, J., Om fjällväxter nedanför skogsgränsen i Skandinavien.
— Arkiv fór Botanik. — Band 10, N:o 16. (1911).

(V) BuneERsTEIN, A., Die Transpiration der Pflanzen. Jena 1904.

(VI) Simmons, H., Floran och vegetationen i Kiruna. Stockholm
1910, und Die Flora und Vegetation von Kiruna. Engler's
Botan. Jahrb. — Band 48, Heft 1—2. (1912).

(VII) SrERNER, E., Jukkasjärviomrädets flora. — Arkiv för Botanik.
— Band 10. N:o 9. (1911).

Tryckt den 19 mars 1913.

Arkiv för botanik, Band 12. N:o 12. 2*

TER ME HS | parce RENT.
* tag PES joe FASO ror 43 3 «0 LL

ee uatufa. ellas e eae

Atqni) EN vIraTo Taba fies TG Mora‘ ‚dat a
Sita! qp Ep nat ie v Vitanet aren | 3h M
UN ii bii e vdd unnaednytédtose Ai P t

" =- .ifStaetimon? mg
aliai Hod brin eio anal: b" rema? sagit
Wd bd —- tabliousira Jae»: 119 siftddhts FR IT ie
Waren sth FSA Mr Bin io viv Tengo bi V
gileioata tlote leafy Fin (8d: " na En erm rs fy
ieirelot o "tà (t Hilts I ht eerieala! aen 19 B

244 ru í an " - a ,
git älvens DAS ehe "eund (CA veg d
| "n » | TER AN
noy daemirsa Ir nti digerit: n tr T: Cr i
+ Ad

pt, Af rt^ "af Be HL tS 11 Hy rite ix IT. sue ie D j

reac alts ee Erz IF Ar itabifgt T sp
i | TOT

"n angu ^ UM im [ "y n * ad: 44 "A IN E ub eee ;

"i

NM [a , : T n , i # ty
anti 230 65 4 i «tk Aue

í 1 För Tea a ? i i 7 |

M. 1 lid || ‘| v 3 : yvre , jT JT f I ] AA

Ms.
ME HM po 19d ertt e ngo bo suadente Pers 0 di
JAugaltott.. Ina ja TIER ars une caidas "reta
IH ECLA basti
read ^ I 4 ja wil X Hd un ii | a " *
PRED) Br OH Tat diner UE ON

SOUT «asol cei eds efe souasiuerc i nem STA

fout il T "PUPA N mid MENT srl ABI
Tag ALT ZEAE nobis Phry Lbs aed T add

ASIE] cel SAU Au baa dide Le

Alte Yar hi2 All atsbarmole iva dak wh

2 nijnnn" w SPER EY ON: A "apt bil M

E
a

" M
| ad wd j 1 f 7 i ' Ay |

dis dU UY bHEOTTRM spare ( Slut iur
Nach Ane TOR BURONRSTRFE DV, AM Vv LOUER
Su war bel der Mehisabi. occ Pilsen, umo

*

TM
ae > ANT iW p. ion iid. vh
a verwerten A ice an "EU

| pw) wis fist Bur. weil died &

xp EDS

ARKIV FÖR BOTANIK.

Band, 12:, Nie tee

Löfmossornas utbredning i Sverige.
III.

Thuidiacee.

Af
HJALMAR MOLLER.

Meddelad den 12 februari 1913 af A. G. NATHoRST och G. LAGERHEIM.

Da vid granskningen af vart herbariematerial utaf slaktet
Thuidium mycket ofta felbestamningar forekommit, har jag
trott det vara lämpligt att för arterna af gruppen Zuthwui-
dium lämna fullständiga beskrifningar jämte en kort ófver-
sikt öfver arterna. Detta senare anser jag vara desto mera
behofligt, som den i Limpricut’s »Die Laubmoore» etc. i
viss man är vilseledande. Eljest har jag följt samma plan
som vid utarbetandet af de tvenne föregäende delarna af
»Löfmossornas utbredning i Sverige» och vill jag angaende
densamma hänvisa till första delen.!

Materialet, något mer än 3,000 exemplar, har hufvud-
sakligen erhållits från våra offentliga institutioner:

Naturhistoriska riksmuseum i Stockholm (betecknas S.),

Uppsala botaniska institution (betecknas U.),

Lunds botaniska institution (betecknas L.) samt

Göteborgs museum (betecknas G.).

! MÖLLER 2.
Arkiv für botanik. Band 12. N:o 13. ]

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12: w:o 13.

Dessutom ha välvilligt ställts till mitt förfogande sam-
lingar från Köpenhamns, Kristianias och Helsingfors bota-
niska museer.

Från följande allmänna läroverk har jag haft samlingar
till låns:

Haparanda (Adjunkt R. JoHNSON),

Linköping (Lektor H. G. SCHÖTT),

Umeå (Lektor O. L. Hom),

Visby (Adjunkt K. JOHANSSON),

Västerås (Lektor O. M. FLODERUS),

Örebro (Lektor E. ADLERZ).

Följande enskilda personer ha välvilligt lånat mig sina
samlingar:

Lektor E. ADLERZ, Örebro.

Lektor H. W. ARNELL, Uppsala.

Stationsinspektor A. ARVÉN, Gränna.

Landtmätare F. BEHM, Östersund.

Godsägare S. BERGSTRÖM, Dalskog.

Läroverksadjunkt E. COLLINDER, Sundsvall.

Lektor K. F. Dvs£Éw, Kalmar.

Herr H. A. FRÖDING, Sunne.

Apotekare A. GRAPE, Hofverberg.

Fil. Doktor G. HELLSING, Trollhättan.

Konservator O. R. HoLMBERG, Lund.

Direktor A. HÜLPHERS, Sköfde.

Folkskollärare P. A. Isstn, Furingstad.

Läroverksadjunkt K. JoHANssoN, Visby.

Lektor E. JÄDERHOLM, Västervik.

Folkskoleinspektör K. KJELLMARK, Malmö.

Godsägare P. A. Larsson, Öjersbyn, Movik.

Fil. Doktor H. LINDBERG, Helsingfors.

Apotekare K. LÖFVANDER, Höganäs.

Fil. Doktor M. O. MALTE, Kanada.

Fil. Kandidat S. MEDELIUS, Nybro.

Apotekare A. Norpstr6m, Hudiksvall.

Fil. Kandidat V. NoRLIND, Lund.

Direktór J. E. PALMER, Sundsandvik.

Fil. studeranden H. PERSSON, Göteborg.

Apotekare J. PERSSON, Tranås.

Làroverksadjunkt G. A. RiNGSELLE, Stockholm.

Kapten C. STENHOLM, Rannum.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 3

Apotekare C. O. STENSTRÖM, Ragunda.

Farm. kandidat 8. Svenson, Falkenberg.
Apotekare H. THEDENIUS, Partilled.

Fil. doktor A. TULLGREN, Experimentalfältet.
Folkskollärare F. O. WESTERBERG, Vistinge.
Jägmästare O. VESTERLUND, Älfdalen.
Läroverksadjunkt E. VETTERHALL, Hälsingborg.
Redaktör E. P. Vrane, Falköping.
Provinsialläkare G. ÅBERG, Stugun.

Till ofvannämnda institutioners föreständare och tjänste-
män samt herrar bryologer vill jag framföra min tacksamhet.
I all synnerhet är min tacksamhetsskuld stor till intendenten
för Riksmuseets afdelning för fossila växter och arkegoniater
professor A. G. NATHORST och lektor H. W. ARNELL, som
på allt sätt understödt och underlättat mitt arbete. Den
senare har nu som förut ställt till mitt förfogande sina rik-
haltiga samlingar och anteckningar. Doktor I. HAGEN har
äfven denna gång haft vänligheten granska några bestäm-
ningar.

Förra sommaren hade jag tillfälle att besöka de nord-
ligaste delarna af Sverige för att studera mossfloran i dessa
trakter och bestämma nordgränsen i Sverige för en del moss-
arter. Härtill sattes jag i stånd genom anslag från LARS
HIERTA's minne, hvarför jag till dess styrelse och särskildt
professor G. Rerzius får uttala mitt tack.

Thuidium Br. eur.

Öfversikt öfver de svenska arterna.

A. Enkelt pargreniga.

1. Monoik.
"a. Sma skogsmossor. Hufvudstammen nedliggande.
Papiller tilltrubbade. gracilis.
b. Stora kärrmossor. Hufvudstammen upprät. Pa-
piller smä, ej tilltrubbade. lanatum.
2. Dioik. abietinum.

B. Tva—tre gånger pargreniga (Huthuidium).
1. Toppcellerna hos grenbladen spetsiga. Vanligen 3
gänger pargrenig. Periketialbladen cilierade.
tamariscifolium.
Toppcellerna hos grenbladen tvärhuggna, försedda
med 2—4 spetsar. Vanligen 2 ganger pargreniga.
a. Stamblad med plattade kanter. Nerven utlopande
i bladspetsen. recognitum.
b. Stamblad med tillbakavikna kanter. Nerven ej
naende ut i bladspetsen.
a. Stambladen utdragen i en lang spets. Peri-

bo

ketialbladen utan cilier. Philibertz.
6. Stambladen kort spetsade. Periketialbladen
med cilier. delicatulum.

Thuidium tamariseifolium (NECK.) Linps.

1718. Hypnum repens filicinum minus, luteo-virens; DILLENIUS, Cata-
log. plantar. sponte circa Gissam nascentium. Sid. 217.

1741. Hypnum filicinum, Tamarisci foliis minoribus, non splenden-
tibus; DILLENIUVS, Historia muscorum. Sid. 276, tafl. 35, fig. 14.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 5

1762. Hypnum proliferum (non LINNÉ); HUDSON, Flora Anglica. Sid.422.

1771. Hypnum tamariscifolium; NECKER, Methodus muscorum etc.
Sid. 158, n:o 9, excl. synon. nonnull. et var. p.

1801. Hypnum tamariscinum; HEDWIG, Species muscor. frondos. Sid.
261 (excl. synon. L. et Vaill.), tafl. 67, fig. 1—5.

1851. Hypnum delicatulum; C. MÜLLER, Species muscor. frondos.
Vol. II, sid. 484.

1852. Thuidium tamariscinum; BRUCH & SCHIMPER, Bryologia europea,
Fase. 49/51, sid. 7, tafl. 2 och 3.

1868. Thuyidium tamariscifolium; LINDBERG, Öfversikt af Finska Vet.-
Societ. fórhandl. Del X, sid. 8, tafl. 1, fig. 7.

Dioik. Tufvor lósa, utbredda, till fárgen vanligen litligt
gröna till mórkgróna, säsom gamla gulgröna till ródbruna ät-
minstone vid grenarnas bas. Hufvudstammen mycket läng
och kraftig, bägformigt böjd, här och där fäst med glatta,
purpurröda rhizoider samt försedd med talrika parafyllier;
tre gänger regelbundet pargrenig med de nedre grenarna
längst och småningom aftagande i längd mot spetsen, så att
hufvudskottet med grenar blir bredt triangulärt; skottets
spets stolonliknande, utan grenar samt rotslående; årsskotten
omkring 7 cm. långa och 4 cm. breda. Grenarna af första ord-
ningen utstående, de af 2 och 3 ordningen mera riktade i
spetsig vinkel mot deras hufvudaxel. Parafyllier mestadels
trådlika, rikligt förgrenade och bestående af rektangulära och
stundom kvadratiska celler samt slutande med en 1—3-spet-
sad toppcell; hos grenar af 3 ordningen saknas parafyllier.
Stambladen sitta spridda; från en nedlöpande bredt triangulär
till hjärtformig bas hastigt afsmalnande i en tillbakaböjd
lancettlik spets; konkava, med 3—4 längsgående veck; blad-
kanten något inböjd och på grund af papillerna något små-
tandad; bladspetsen oregelbundet sågad; bladytorna försedda
med långa, spetsiga, krökta papiller. Bladnerven plankonvex,
tämligen kraftig, längs ryggen ojämn, slutande i eller strax
bakom bladspetsen. Grenbladen af första ordningen ägg-
runda, tillspetsade, försedda med en spädare nerv och tvenne
fåror; kanten något omböjd. Grenbladen af 2 och 3 ord-
ningen mera äggrundt lancettlika, urhålkade, ej fårade, kan-
ten ej tillbakaböjd, blott på ryggen papillösa och alltid slu-
tande med en enspetsig toppcell. Periketiet försedt med
parafyllier och rhizoider. Periketialbladen blekgula, vid in-
sertionspunkten rödbruna; de inre 3—4 mm. länga, smalt
lancettlika, svagt veckade på längden och utdragna i en lång
vriden spets; i kanten försedda med långa enkla eller kort-
greniga, trådlika hår; nerven kraftig, inträdande i spetsen.

6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Kapseln, sittande på ett vridet, 3—5 cm. långt, purpurfär-
gadt kapselskaft, bågböjd, rödbrun, i torrt tillstånd något
litet insnörd under mynningen; urnan 3 mm. lång och 1,5 mm.
bred; locket 2 mm. långt från en konvex bas med snedt
snabellikt spröt. Peristomtänderna utgå från en röd tub och
sammansmälta vid basen med hvarandra, lancettlika—syl-
lika, glest papillösa, i de bleka spetsarna på innersidan för-
sedda med tätt ställda lameller. Inre peristomet orangegult,
fint papillöst, med genombrutna bihang. Sporer olivgröna
och nästan glatta.

Första gången, som namnet tamariscinum (till detta namn
hade HEDWiG 1801 förkortat NECKER's tamariscifolium) möter
i svensk litteratur, är år 1814 i Swartz’ Summa Vegetabilium
Scandinavie Systematice Coordinatorum.! Det är emellertid
ej möjligt att afgöra, hvad han med detta namn afsett. Ett
litet vackert fruktbärande exemplar af T. tamariscifolium
finnes i hans herbarium, som först kallats Hypnum proli-
ferum, men artnamnet har utstrukits och däröfver är skrifvet
delicatulum. Snart därefter nämnes Hypnum tamariscinum
af såväl C. J. Hartman? i Skandinaviens flora 1820 som af
G. WAHLENBERG? i Flora suecia 1826 men endast som syno-
nym til Hypnum delicatulum L. Det är först N. O. AnN-
FELT, som i Sverige med säkerhet iakttagit och urskilt Thui-
dium tamariscifolium från Thuidium delicatulum, under hvil-
ket namn på den tiden alla arter af gruppen Thuidia tama-
riscina sammanfattades. I sin Dispositio Muscorum Scanize
Hypnoideorum* år 1835 upptager han nämligen både »H.
tamariscinum» och »H. delicatulum» och säger om den förra:
»Ramificationem a simplicius pinnata sequentis speciei» [deli-
catulum] »diversam totumque habitum DILLENTUS (t. 35 f. 14)
optime expressit». AHNFELT anför arten från Trollehall och
Skürali i Skáne och i hans herbarium ligger ocksä ett riktigt
bestämdt exemplar från Trollehall, samladt den */; 1825. Till
att börja med hade han bestämt exemplaret till »Hypnum
delicatulum», men har senare strukit öfver detta namn och i
stállet skrifvit dit »tamar.».

1 Swartz 3, sid. 42.

” HarTMANS flora, 1 uppl. (1820), sid. 424.
3 WAHLENBERG 3, sid. 698.

* AHNFELT, sid. 17.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 7

Det dröjde làng tid, innan man här i Sverige fann kap-
selbärande exemplar. Visserligen säger C. J. HARTMAN i 3
upplagan! af sin flora (1838) »sälls. med fröredn.», hvilket
ju skulle kunna tolkas så, att kapslar funnits i Sverige. Jag
har dock ej träffat några fertila exemplar från denna tiden
hvarken j HARTMÄNNERNA’s herbarium eller annorstädes. Det
äldsta svenska kapselbärande exemplar, som jag sett, är sam-
ladt 1852 vid Älkistan utanför Stockholm af S. O. LINDBERG.
I Harrman’s floras 10 upplaga (1871) säger C. Harrman: ?
»Kaps. stor, mycket sälls.; utg. har endast funnit fr. i Ner.
vid Skaleklint». Vid granskning af det här åsyftade exem-
plaret, som bevaras i Uppsala botaniska museums samlingar,
visade det sig bestå af steril Thkuidium tamariscifolium och
fertil Th. delicatulum. I ett annat konvolut fanns verkligen
ett exemplar af fertil Thuidium tamariscifolium men exem-
plarets enda kapsel var ej utvecklad och ännu försedd med
mössa.

Blomningstiden förlägges af ARNELL? till slåttertiden
d. v. s. slutet af juli och första hälften af augusti månader.
Säkerligen infaller blomningstiden något tidigare och skulle
jag snarast vilja förlägga den till juli månad. Exemplar från
Uddevalla, samlade den */; 1896, visa ett par antheridier
öppnade men de flesta ännu slutna. Exemplar från Ifö i
Skåne, samlade i början af juli 1905, visa de flesta antheri-
dierna tömda; detta är ännu mera förhållandet med exemplar
från Nättraby i Blekinge, samlade den !!/g 1888. Exemplar
från Gropdalen i Närke, samlade den 4 augusti 1870, ha alla
antheridierna tömda. Honexemplar från Asker i Närke, sam-
lade den 18 juni 1874, visa arkegonierna färdiga att öppna
sig och exemplar från Nynäs i Södermanland, samlade i juli
1888, ha arkegonierna nyss öppnade. Å exemplar från Vreta
i Östergötland, samlade den 5/s 1885, ha alla arkegonierna
öppat sig. Mössan tyckes normalt affalla redan på hösten,
ofta innan frukten uppnått sin fulla storlek och form. Sa-
lunda äro kapslarna å exemplar från Lillkyrka i Närke, sam-
lade den ??/ 1873, ännu gröna men mössan är dock afkastad.
Å exemplar från Uddevalla, samlade den 11 november 1892,
finnas endast två kapslar med mössa, under det att de flesta

! HARTMAN's flora, 3 uppl. (1838), sid. 305.
? HanTMAN'S flora, 10 uppl. (1871), del II, sid. 35.
" ARNELL I, sid. 95.

8 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

kapslarna redan afkastat den. Exemplar från Kullaberg i
Skåne, samlade den 9 januari 1898, hafva alla sina kapslar
befriade från mössorna. Den normala tiden för lockens
fällande är nog mars och april månader, fastän det äfven
kan ske både tidigare och senare. Exemplar från Jönköping,
samlade den ?5/; 1893, ha de flesta locken kvar, under det
att exemplar, samlade på samma ställe i april 1894, hafva
kapslar utan lock. Sammalunda àr förhällandet med exem-
plar från Hästveda i Skåne, samlade i april 1880.

På olika lokaler varierar Thuidium tamariscifolium synner-
ligen mycket. På fuktiga lokaler blifva nyskotten synner-
ligen stora och breda samt påminna då om yppiga exemplar
af Hylocomium proliferum (L.) LINDB., med hvilken den också
förväxlats. Då arten uppträder på torrare ställen, blifva
skotten ej så väl utvecklade utan korta och tjocka samt
förgreningen mera oregelbunden, hvarför man i dylika former
stundom har svårt att igenkänna Thuidium tamariscifolium.
Stundom finner man stammar, som äro endast 2 gånger par-
greniga och få de då en stor habituell likhet med somliga
former af Thuidium Philiberti och delicatulum.

Bäst trifves Thuidium tamariscifolium på fuktiga, starkt
beskuggade ställen såsom t. ex. vid bäckar i bokskogar,
hvarest tufvor af arten kunna bekläda stora ytor. Eljest
anträffas den här och där på myllrik jord i fuktiga skogar
(äfven barrskogar), på stenar vid bäckar, i bergsskrefvor, på
ruttna stubbar, på trädrötter o. s. v. Stundom kan den :
också växa på rätt torra, dock beskuggade ställen, antingen
ensam på bar jord under buskar o. d. eller ock i gräsmattor.
Mera sällan anträffas den på obeskuggade ställen i kärr-
marker bland Sphagnum-tufvor. I artens sällskap uppträda
Climacium dendroides (L.) WEB. & Monm, Spherocephalus
palustris (L.) LINDB., Plagiochila asplenioides (L.) Dum., Astro-
phyllum silvaticum LINDB. och undulatum (L.) LINDB., Hylo-
comium proliferum (L.) LINDB. och squarrosum (L.) Br. eur.,
Acrocladium cuspidatum (L.) Linps., Trichocolea Tomentella
(EHRH.) NEES samt på torrare ställen Hypnum striatum
SCHREB., Hylocomium loreum (L.) Br. eur., Hypnum cupressi-
forme (L.) Brip. m. fl.

Thuidium tamariscinum är känd från alla provinser i södra
Sverige upp till Vänern, Hjälmaren och Mälaren. I de flesta
af dessa provinser är den ej sällsynt, särskildt ej i Skåne

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 9

och Smäland. Norr om de ofvannämnda vattendragen är den
ytterst sällsynt. Sålunda är den funnen på endast en lokal
i hvardera af provinserna Västmanland och Dalarna. I Upp-
land är den hufvudsakligen känd från Stockholmstrakten; i
Gästrikland är den funnen på några ställen i trakten af Gäfle.
Den nordligaste kända lokalen är Hemstanäs i Skog, som är
Hälsinglands sydligaste socken, belägen på ungefär 61? n. br.!
Som af utbredningen synes, är Thuidium tamariscifolium en
utpräglad läglandsart. Ingenstädes torde arten gå upp till
en höjd af 150 meter öfver hafvet. De högst belägna fynd-
orterna äro säkerligen Halle- och Hunneberg samt Kinne-
kulle. Om man undantager Skåne och Småland är arten
mycket sällsynt fruktificerande. Sålunda är den känd med
frukt från ett par lokaler i hvardera af provinserna Öster-
götland, Västergötland, Bohuslän och Närke samt såsom förut
nämnts från Ålkistan vid Stockholm.

I våra grannländer Norge och Danmark är Thuidium
tamariscifolium ej sällsynt, särskildt ej i Danmark; i Finland
är den däremot känd från endast ett par lokaler. Arten är
vidare utbredd öfver hela Europa, Azorerna, Madeira samt
norra Amerikas tempererade trakter.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat.

HARTMAN, Bryace&e Scandinavie N:r 89. Gästrikland,
Hälsingland.

SILLÉN, Musei frondosi Skandinavie exsiccati N:o 104.
Bohuslän. (N:o 347. Danmark.)

[LINDGREN, Musci Suecie exsiccati N:o 34 »Hypnum pro-
liferum Linn., — tamariscinum HEDW.» = Thuidium delica-
tulum (L.) Mrrr.]

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. Malmö 1870 S. A. TurrBERG (L.). Söfde, Söfde-
borg 1911 P. A. JOHANSSON (S.) S. Aswm 1891 Hs. MÖLLER.
Lomma, Alnarp J 1910 O. PALMGREN (S. L). Dalby 1883
Hz. MÖLLER (S. U.) Hardeberga, Fägelsäng ($ 1882 Ha.
MÖLLER. S. Sandby 1911 V. NoRLIND (S.). Degeberga, Fors-
akar J 1893 L. F. ROSENGREN (S.). Ifö 3 1905 Hs. MÖLLER

* Uppgiften i Hanrman’s flora, 10 uppl. (1871), del II, sid. 35, att
arten skulle fórekomma pä Frósón i Jämtland, beror pä en felaktig be-
stämning.

10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

(S.. Halmstad, Dufeke 1892 N. ALVTHIN (L.). Brunnby,
Kullaberg fr. 1889 K. LÖFVANDER (S.) m. fl. V. Sónnarslóf,
Klippan 1906 A. NORDSTRÖM. Riseberga, Skäralid ! 1868 N.
J. ScHEUTzZ (L.). m. fl. Tossjö, Trollehall 1825 N. O. AHN-
FELT.! Båstad 1872 N. J. Scueutz (L.). Ty2órnarp fr. 1893
Hs. MÖLLER (S. U. L. G.). Brönnestad, Spraglaröd 1882 J.
PERSSON. Hässleholm fr. 1882 J. PERSSON. Emislöf, Västraby
C. O. HAMNsTRÖM (S.). Ö. Broby, Linneryd fr. 1862 C. O.
HAMNSTRÖM (S. L.). Hästveda, Hallasnärje fr. 1880 C. O.
HAMNSTRÖM (L.).

Blekinge. Nättraby, Mjóvik 9 1888 W. ARNELL; Emma-
hult 1888 W. ARNELL; Skallahult 1888 W. ARNELL. Hoorts-
berga enl. R. Hurr.? Tving enl. W. ARNELL. Karlskrona,
Vämmö 1862 H. G. LüBECK (S.). Augerum, Bastasjö enl. R.
Hurr. Rödeby, Góksjóholm enl. R. Hurr;* Kestorp enl.
R. Hurr;? Spjutsbygd enl. W. ARNELL.

Halland. Vinbergs, Tröinge 1912 S. Svensson. Släp,
Särö 1910 H. PERSSON.

Småland. Växjö 1863 N. J. Scunurz (L.); Evedal 1878
N. J. ScuEvrz (L.). Oskar, Björnsjö 1875 E. V. EKSTRAND '
(S.. Madesjö 1909 S. MxpnErivs (S. L. G.); Hagnebo 1912
S. MzgpELrUs. Gårdsby, Notteryd J 1878 N. J. ScHEUTZ.
Femsjö® N. J. ScuEumZ (L.). Burseryd, Mölneberg 1875 K.
A. T. Seru® (S.. Almesákra, Storkvarn enl. J. E. ZETTER-
srTEDT. Lemnhult, Helveteshäla N. J. SchEurz® (L.). Ökna,
Pauliström enl. R. Torr.5 Törnefalla, Blekhem enl. R. Torr.*
Pelarna, Valklef enl. R. Torr.5 S. Vi, Ramsefallsdalen enl.
R. Torr.5 Hässleby, Vada fr. 1886 R. Tour? (S.). Ingatorp
fr. 1890 R. Torr.6 Hult, Stationen W. ARNELL. enl. R.
Tour‘; Skurorna enl. R. Torr.^ Barkeryd, Boarp 1886 W.
ARNELL. Barnarp, Skinnerstabäck (4 1889 W. ARNELL.
Ljungarum, Torpa 1863 J. E. ZETTERSTEDT (S.); Ryhof fr.

! AHNFELT, sid. 17.

? Hutt 1, sid. 209.

* Hurr 1, sid. 188.

* Hurt 1, sid. 232.

5 Hutt 1, sid. 214.

* Tour 2, sid. 78.
7 ZETTERSTEDT 2, sid. 20.
5 SCHEUTZ 1, sid. 83.

? ARNELL 4, sid. 75.

10 ARNELL 3, sid. 126.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 11

1894 A. AnvÉN.! Jönköping? fr. 1894 A. AnvÉN (8. U.L. G.).
Huskvarna 1863 J. E. ZETTERSTEDT (U.), fr. 1891 R. Torr
m. fl. Gränna! N. J. ScHueurz (L.); Hägna 1912 A. ARvEN;
Vretaholm fr. 1812 A. AnvÉN (S.). Visingsö 1874 J. E. ZET-
TERSTEDT? (S. U.); Ängsholm 4 1912 A. Arvin. Säby N.
J. ScHEuUTZ; Almas 1912 J. PERSSON. Loftahammar, Gräntzö
1909 E. JÄDERHOLM.

Öland. Torslunda 1870 P. LuxDQvisT (U.); Färjestaden
1912 S. MEDELIUS. Algutsrum, Möllstorp enl. J. E. ZETTER-
STEDT*; Saxnäs enl. J. E. ZETTERSTEDT.* Hógserum, St. Rór
enl. J. E. ZETTERSTEDT*t; Rälla 1867 J. E. ZETTERSTEDT*
(U. m. fl. Borgholm 1867 J. E. ZETTERSTEDT* (U.) m. fl.
Köping 1908 Hs. MÖLLER (S. L.). Böda, Bogoteskogen 4
1867 J. E. ZETTERSTEDT* (S. U. L.).

Gottland. Grötlingbo 1908 K. Jonawssow. Tofta, Fätting
© 1865 S. O. LINDBERG (S.). Kräcklingbo, Torsburgen ?* 1870
N. J. SCHEUTZ (S.) m. fl. Halla, Möllbas 1908 K. JOHANSSON.
Gothem enl. J. E. ZgTTERSTEDT. Endre 1887 K. JOHANSSON
(S.. Visby, Galgberget 1888 O. W. VENNERSTEN. Bro 1891
T. WESTERGREN.

Östergötland. Sund, Äng 9 1870 K. F. DusÉN m fl;
Granby 1872 K. F. DusÉn. Omberg 5 1855 J. E. ZETTERSTEDT
m. fl; Borgs udde enl. A. F. HOLMGREN.! A oglósa, Borg-
hamn 1855 J. E. ZETTERSTEDT (U.); Skamsgata 1882 W. An-
NELL. Kärna fr. 1888 E. Nyman.’ Vreta kloster, Berg 9
1885 E. NYMAN (LJ). V. Ny 1871 Hs. HOLMGREN” (S.);
Halberget Hs. HOLMGREN” (S. U. L.); Kalfsjo ¢ 1863 Ha.
HOLMGREN (S.) Motala 1879 E. AprERz (S. U.); Falhagen
1873 C. O. Hamystrém (S. LJ). Godegärd, Isefull 1912 A.
ARVÉN. Risinge, Häradstorp fr. 1896 F. O. WESTERBERG;
Hulta 1895 F. O. WESTERBERG. Furingstad 1912 P. A. IssÉN.
Kvillinge, Hult 1884 N. C. KinDBERG (L.).

1 Tour 2, sid. 78.

? SCHEUTZ 1, sid. 83.

3 ZETTERSTEDT 8, sid. 70.
^ ZETTERSTEDT 3, sid. 28.
5 ZETTERSTEDT 5, sid. 27.
^ DUSÉN, sid. 45.

" A. F. HOLMGREN; sid. 195.

5 NORDENSTRÖM och NYMAN , sid. 18.
? Hs. HOLMGREN, sid. 61. |

12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

Västergötland. Ulricehamn 1912 H. Persson. V. Tun-
hem, Hästevadet enl. J. E. ZETTERSTEDT!; Lilleskog 1876 J.
E. ZETTERSTEDT! (U.); Kasten fr. 1859 S. O. LINDBERG?
(S.. Halleberg S. BERGGREN (L.). Vänersnäs, Munkesten
enl. J. E. ZegTTERsTEDT. N. Härene, Skofteby 1846 S. J.
LINDGREN (S. U. L.). Ofva, Mariedal 9 1884 J. ERIKSSON
(U.) Eggby enl. W. AnNELL. Öglunda, Esbjörnsgärden 1891
W. ARNELL. Sköfde, Stallviken 1912 A. HorPHERS. Kinne-
kulle S. J. LINDGREN (S. L. G.) m. fl. Medelplana, Trollmen
enl. J. E. ZETTERSTEDT?; Hjälmsäter enl. J. E. ZETTERSTEDT.?
Österplana, Hönssäter enl. J. E. ZETTERSTEDT.? Göteborg 1902
G. R. FAGERLIND; Slottsskogen 1910 E. HJERTMAN (S. L.).
Örgryte 1901 A. RuBEnson; Änggården 1899 C. E. HJÀRNE
(D. L) m. 1L

Bohuslän. Tanum, Hede 1878 H. THEDENIUS (S.); Kra-
genäs 1878 H. THEDENIUS. Aóra, Henån 1879 N. J. SCHEUTZ
(U.). Skaftö, Gäsö 1911 Hs. MÖLLER. Fiskebäckskil 1911
Hs. MÖLLER. Stala, Jälmsö 1882 W. ARNELL; Rossön 1892
W. ARNELL. Uddevalla fr. 1876 O. L. SILLÉN Sf (S. U.);
Kristinedal 1871 O. L. SILLÉN (U. L.); Emaus fr. 1896 P. A.
LARSSON (S.); Kasskogen fr. 1893 E. L. Larsson (S.); Gustafs-
berg 1879 N. J. SCHEUTZ? (S.) m. fl. Lysekil 1911 Hs. Mór-
LER (S. L. G.). Lyse. Alsbäck 1911 Hs. MÖLLER (S. G.).
Kville, Rönnängen 1878 H. THEDENIUS (S.). Hogdal, Svine-
sund 1881 A. L. GRÖNVALL.”

Dalsland. Gunnarsnäs, Rostock enl. N. C. KINDBERG.'
Mo, Öjersbyn 1912 P. A. Larsson.

Närke. Hammar, Rå 1904 E. ADLERZ. Askersund, Stora
Aspön d 1874 C. HARTMAN? (S. U.). Viby, Tystingsbergen
1846 J. E. ZETTERSTEDT (U.); Kärrskog 1859 J. E. ZETTER-
STEDT (U.). Lerbäck, Gropdalen fr. 1884 R. SERNANDER
m. fl.® Hallsberg, Skäleklint fr. 1870 C. HARTMAN (U.)?;
Skallerudsdalen 1869 C. HARTMAN (U.).5 Svennevad, Skoga-
holm enl. E. ADLERrRz.? Sköllersta, Tarsta 1870 C. HARTMAN

! ZETTERSTEDT 6, sid. 21.

? ARNELL 4, sid. 75.

* ZETTERSTEDT 1, sid. 13.

* ARNELL 1, sid. 75.

^ SCHEUTZ 2, sid. 46.

6 GRÖNVALL 2, sid. 19.

" KINDBERG 3, sid. 1005.

® ADLERZ, sid. 39.

? HarTMAN’s flora, 10 uppl. (1870), del IT, sid. 34.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 13

(U.). Asker, Långsjön 9 1874 C. HARTMAN (U.); Breven enl.
E. ApLERZ. Nysund, Ölsboda C. HARTMAN enl. E. ADLERZ.!
Órebro, Lugnet 1860 C. HARTMAN (U.) m. fl. st. Almby 1860
P. J. HELLBOM (S); Hjälmarsberg 1861 C. Hartman? (U.).
Axberg 1886 K. KJELLMARK.! Lillkyrka, Djupdalen fr. 1873
C. Hartman ? (S. U.).

Södermanland. Kila, Stafsjö enl. Hs. MosÉN.? Vagn-
härad, Kolvik 1903 W. ARNELL. Ösmo, Bedarö 9 1888 H.
FORSSELL (S.); Ängsjö 1878 H. FORSSELL (S.). Österhaninge,
Sandemar Hs. HOLMGREN (S.). Tyresö, Trintorp 1878 H.
FomssELL (S. L.). Huddinge 1898 V. ARNELL. Brännkyrka,
Skarpnäck 1854 C. O. HAMNSTRÖM (S.) Nacka, Sicklaön
1853 F. BJÖRNSTRÖM (U.). Årdala 1854 R. Fristept (U.L.).
Eskilstuna, Vilsta 9 1833 C. J. HARTMAN (U.). Stockholm,
Flatsjon £ 1854 S. O. LINDBERG (S.); Sandsjökälla 1854 S. O.
LINDBERG m. fl. :

Uppland. Bromma, Johannelund 1910 G. E. DU RIETZ
(S.). Solna, Ålkistan fr. 1852 S. O. LINDBERG. Danderyd,
Sätra S. O. LinpBere (U.). Värmdö 1841 C. F. NYMAN (S.).
Vätö, Björkö 1910 W. ARNELL. Alfkarleby, Nysätra 1899
W. ARNELL.

Västmanland. @rythytte, Loka 1853 C. O. HAMNSTRÖM
(L.).

Dalarna. St. Tuna, Repbäcken 1911 Hs. MÖLLER.

Gästrikland. Valbo, Stenhammar 1855 C. HARTMAN (U.);
Längbromurarna 1870 R. HARTMAN (U.). Gäfle 1859 R. HART-
MAN; Storvreten 1873 R. HARTMAN; Holmsund 1870 R. HART-
MAN (S. U.).?

Hälsingland. Skog, Hemstanäs 1849 R. Hartman (S.
am

1 ADLERZ, sid. 39.

? ARNELL 4, sid. 75.

? MOSÉN sid. 12.

* Harrman’s flora, 5 uppl. (1849), sid. 322.

14 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Thuidium Philiberti Liver.

1893. Thuidium intermedium; PHILIBERT, Revue bryologique, 1893,
sid. 33.

1895. Thuidium pseudo-tamarisci; LIMPRICHT, Die Laubmoose Deutsch.,
Oessterr. und der Schweiz. Sid. 831.

1895. Thuidium Philiberti (PHILIB.); Limpricut, Därsammastädes.
Sid. 835.

1896. Thuidium Philiberti var. pseudo-tamarisci Limpr. in litt.; RYAN
og HAGEN, Jakttagelser over mosernes udbredelse etc. Sid. 127.

Dioik. Tufvor luckra, från ljusgröna till mörkgröna, som
äldre ofta rödbruna. Hufvudstammen uppstigande till ned-
liggande, stundom här och där rotsjàende samt försedd med
talrika parafyllier; 2—3 gånger oftast regelbundet pargrenig;
med stundom lika långa stundom de nedre grenarna längre,
så att skotten blifva lancettlika—triangulàra. Parafyllier
hårlika eller förgrenade, mycket långa och försedda med
taggar i kanterna samt med toppcellerna 2—3-spetsade; gre-
nar af sista ordningen sakna parafyllier. Stambladen utstående
från bredt triangulära—äggrunda och äggrundt lancettlika,
hastigt eller småningom sammandragna till en stundom till-
bakaböjd lång spets med hårfin udd, bestående af en enkel
rad ända till 10 förlängda celler; konkava med oftast 4 längs-
gående veck; bladkanterna mer eller mindre bredt invikta,
stundom ända upp mot spetsen otydligt tandade; båda blad-
ytorna försedda med svagt böjda papiller. Nerven 0,08 mm.
bred, stundom gulbrun, ofta nående upp mot midten af blad-
spetsen. Grenbladen äggrunda, tillspetsade, konkava, ofärade
med plana, otandade kanter; toppcellerna tvärhuggna med
2—3 spetser. Periketiet mer eller mindre rotslående. Peri-
ketialbladen utåtböjda från en bredare, äggrund bas, utdragna
i långa bandlika, ofta snodda spetsar, i kanten tandade men
utan cilier; nerven sträcker sig långt in i bladspetsen. Kap-
seln, sittande på ett 2—3 cm. långt, brunt, vridet kapsel-
skaft, är nästan upprät, cylindrisk, något böjd, blekt brun;
urnan omkring 2,5 mm. lång, sammandragen under mynnin-
gen; locket omkring 1 mm. långt, försedt med kort spröt.
Peristomtänderna utgående från en brun basaltub, brungula
och bredt kantade, papillösa. Inre peristomet blekgult, pa-
pillöst, med ej genombrutna bihang. Sporerna gula, glatta.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 15

Ar 1893 uppställde PHILIBERT arten Thuidium intermedium.
Detta namn hade emellertid redan förut användts af MITTEN!
för en art från Ecuador, hvarför LIMPRICHT år 1895 ändrade det
till Philiberti. På samma gång uppställer LIMPRICHT en annan
Thuidium-art, nämligen pseudotamarisci, som enligt hans me-
ning skulle stå närmare Thuidium tamariscifolium och skilja
sig från denna hufvudsakligen genom ej cilierade periketial-
blad, 2—3 spetsiga toppceller hos grenbladen; hos stambladen
tillbakaböjda spetsar, slutande med en rad enkla celler o. s. v.
Redan året därpå degraderades arten af LIMPRICHT själf till
varietet? af Philiberti, från hvilken den skulle skilja sig
hufvudsakligen därigenom, att den är 3 gånger pargrenig.
Detta är emellertid, såsom framhålles af flera författare, sär-
skildt HAGEN,? en karaktär af underordnad betydelse men
som LIMPRICHT anser så viktig, att han använder den som
indelningsgrund för gruppen Euthuidium.* Såsom jag redan
nämnt, har jag sett T'huidium tamariscifolium endast 2 gånger
pargrenig, under det att T'huidium delicatulum, som i vanliga
fall är två gånger pargrenig, kan uppträda som tre gånger
pargrenig, och jag har till och med funnit Thuidium abietinum
två gånger pargrenig. Då jag, hvad svenska exemplar be-
träffar, oftast ej varit 1 stånd att skilja pseudotamarisci från
Philiberti, har jag ansett mig nödsakad att sammanföra båda
dessa former. Enär namnet intermedium har prioritetsrätt
men af ofvan anförda skäl ej kan användas, har jag före-
dragit namnet Philiberti och uppfattat pseudotamarisci endast
som en form under denna.

Redan några år efter artens uppställande urskildes den
1898 äfven i Sverige af H. NILssoNnN-EHLE,” som uppgifver
den från flera ställen i Skane. Af EuHLE's exemplar har jag
sett dem från Näsbyholm, hvarest arten äfven anträffats med
frukt. I Swartz herbarium i Riksmuseets samlingar ligga
af arten synnerligen vackra fruktexemplar utan lokal under
namn af Hypnum recognitum.

Blomningstiden infaller hufvudsakligen i juli och början
af augusti månader. Sålunda visa exemplar från Götlunda

! MITTEN, Kew Journal of botany, III, sid. 353.
* Ryan og HAGEN, sid. 127.

3 HAGEN 2, sid. 88.

* LIMPRICHT II, sid. 821.

5 NILSSON-EHLE , sid. 75.

16 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

i Närke, samlade den ?9/; 1880, alla antheridierna slutna,
men exemplar från Gränna, samlade den !5/; 1912 ha ett par
antheridier öppnade. Exemplar från Jönköping den ?5/; 1890
ha öfver hälften af antheridierna öppnade. Å honplantor,
samlade den !/; 1911 vid Hölö i Södermanland, ha endast ett
par arkegonier öppnat sig, under det att å exemplar från
Bäcke i Dalsland, samlade den °®/; 1912 öfver hälften öppnat
sig samt å exemplar från Vagnhärad i Södermanland den
7/8 1903 endast ett par arkegonier ännu äro slutna. Mössan
affaller mycket tidigt redan samma höst. Sålunda voro alla
mössor fällda å exemplar, samlade den 4 oktober 1873 vid
Kumla i Närke. Kapselmognaden tyckes försiggå i mars
och april månader. Exemplar från Uppsala, samlade den
31 januari 1874, ha alla lock i behåll, under det att alla locken
äro afkastade å exemplar, samlade den 5 maj 1910 på Lofö
vid Stockholm samt å exemplar, samlade samma dag och
månad 1880 vid Uppsala.

Jag har i vara herbarier funnit Thuidium Philiberti be-
stämd till Thuidium tamariscifolium, delicatulum och recogni-
tum. Häraf kan man förstå, att arten måste vara synner-
ligen variabel. Stundom är förgreningen alldeles regelbunden
och arten liknar då delicatulum, stundom oregelbunden, i
hvilket fall den påminner om vissa former af recognitum. Då
Thuidium Philiberti är 3 gånger pargrening (f. pseudotama-
risci) erinrar den mycket om Thuidium tamariscifolium, men
hela växten är mera gracil än denna. Stambladens form
varierar också synnerligen mycket. Stundom äro bladen
bredt triangulära, stundom afrundadt hjärtlika; stundom är
invikningen af kanterna obetydlig, stundom bredare; än
sträcker den sig endast öfver nedre delen af bladet än långt
upp på spetsen; stundom är bladspetsens udd kort, stundom
utgöres den af en enkel rad af långsträckta celler, hvilkas
antal kan stiga till 10. Bladens veckning är mången gång
ganska obetydlig. En krypande längs stammens hela under-
sida rotslående form (f. radicans) har jag sett från Vittulsberg
nära Uppsala.

Thuidium Philiberti anträffas på flera olika lokaler. Helst
tyckes den föredraga fuktiga ställen såsom i diken, på ängar,
i skogsmark o. s. v. Den finnes emellertid äfven på torra
ställen såsom vid vägkanter, på trädstammar o. d. såväl på
skuggiga som på solbelysta ställen. Enligt uppgift af LrwP-

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 17

RICHT skulle den helst föredraga kalkhaltig jord, men detta
tyckes ej vara förhällandet i Sverige, ty här är den funnen
på all möjlig slags undergrund t. o. m. i grus. I dess säll-
skap har jag sett Acrocladium cuspidatum (L.) LiINDB., Hylo-
comium squarrosum (L.) Br. eur., Astrophyllum silvaticum
LINDB., Plagiochila asplenioides (L.) Dum., Homalia trichoma-
noides (SCHREB.) BriD., Porella platyphylla (L.) LINDB., Hyp-
num albicans NECK. och lutescens Huns. m. fl.

Näst Thuidium recognitum ar Philiberti den vanligaste af
våra Thuidium-arter af Huthuidium-gruppen. I Götaland och
Svealand päträffas den tämligen allmänt spridd i de flesta
provinser. I Norrland tyckes den däremot vara sällsynt och
är känd endast från Gästrikland, Hälsingland, Jämtland och
Västerbotten. Nordligaste kända fyndorten är Kusfors i
Nordsjö socken af Västerbotten på 65” 56' n. br. Den nord-
ligaste kända lokalen för fruktbärande exemplar är trakten
af Gäfle. Äfven denna art håller sig hufvudsakligen till
låglandet och går, såvidt hittills är kändt, ej in i Lapp-
markerna. Troligen stiger arten ej mer än ett par hundra
meter öfver hafvet.

I våra grannländer Norge, Finland och Danmark är arten
ej heller sällsynt. Dess utbredning är i öfrigt föga känd men
förekommer den troligen öfver en stor del af Europa.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat.

SILLÉN, Musci frondosi Scandinavie exsiccati N:o 105,
Gästrikland (under namn af Thyidium delicatulum Br. &
SCHIMP.).

Artens utbredning i Sverige.

Skane. Gärdslöf, Näsbyholm fr. 1897 H. NILSSON-EHLE
(L.).1 Börringe enl. H. NILSSON-EHLE.! Svaneholm enl. H.
NILSSON-EHLE.! Söfvestad, Krageholm 1882 A. L. GRÖNVALL.
Simrishamn enl. H. NirssoN-EurtE. Öfved, Ofvedskloster
1911 P. A. JOHANSSON. Hyby, Bökeberg enl. H. NILSSON-
EHLr.! Sankt Ibb, Bäckviken 1905 Hs. MÖLLER. Sireköpinge,
Kläsinge 1901 N. ALVTHIN (L.). Stehag, Räröd 1897 ©. R.
HOLMBERG. Riseberga, Skäralid 1892 Hs. MÖLLER.

Blekinge. Nättraby, Mjövik 1888 W. ARNELL? Karls-
krona, Bellevue 1857 J. ANKARCRONA (G.).

1 NILSSON-EHLE, sid. 75.

” ARNELL 4, sid. 77 (som delicatulum).

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 13.

D

18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Halland. Varberg, 1867 N. J. SCHEUTZ (S. G.)

Småland. Ljungby, Trekanten 1906 Hs. MÖLLER; Fred-
riksstróm 1906 Hs. MÖLLER. Madesjö 9 1910 S. MEDELIUS.
Ålem 1907 Hs. MÖLLER (S); Räsnäs 1907 Hs. MÖLLER (S.).
Halleberga, Orrefors 1907 Hs. MÖLLER (S.). Korsberga, Skäf-
tesfallshälan N. J. SCHEUTZ (L.). HAvena, Hultsfred 1907 Hz.
MÖLLER. Mellby 1912 A. ArvEn (S. L.). Ingatorp 9 1890
R. Torr (S.); Putteklef 9 1889 W. ARNELL.! Höreda, Broarp
1871 E. VETTERHALL. Barkeryd 9 N. J. ScHEutrz (L.) m. fl.
Ljungarum, Rosenlund 1890 W. ARNELL; Västerbrunn 1890
W. ARNELL. Jönköping $ 1890 W. ARNELL m. fl.; Henriksbo
1887 A. AnvÉN.! Gränna, Hägna 1912 A. ARvÉN; Gränna-
berget 1912 A. Arvin; Vretaholm 4 1912 A. AnvÉN; Kabb-
arp 1912 A. AnvÉN. Visingsö 1898 E. AnLerz; Haga 1877
J. E. ZETTERSTEDT! (U.).

Öland. Kastlösa 1907 Hs. MÖLLER (S.); Lunda 1907 Hz.
MÖLLER; St. Dalby 1912 S. MEDELIUS. Vickleby 9 1865 S.
O. LINDBERG. Torslunda, Färjestaden 1907 Hs. MÖLLER (8S. L.);
Tveta 1867 J. E. ZETTERSTEDT (U.)! m. fl.

Gottland. Hielhem 1860 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Stánga
1908 K. JOHANSSON. Visby 1887 K. JOHANSSON; Snäckgärdet
1908 K. JOHANSSON; Kopparsvik 1872 J. E. ZETTERSTEDT (U.).!

Östergötland. Sund, Ydre 1870 K. F. Doséw (S. L.)
Omberg 1873 Hs. Mostn (S. U. L. G.). Skeninge, Västra-
lund 1835 C. O. HAMNSTRÖM (L.) Motala, Lemunda 1882
H. FonssELL (S.) V. Ny, Åsen Hs. HOLMGREN (S). Ri-
singe, Häradstorp 1894 F. O. WESTERBERG; Kron 1897 F.
O. WESTERBERG. Skedevi, Magnehult 1895 F. O. WESTER-
BERG. Furingstad, Lilla Skärby fr. 1903 P. A. IssÉN; Stora
Grönhög fr. 1908 P. A. IssÉN (S.). Krokek, Marmorbruket
1871 Hs. MosÉwN (S. U. L.).” Norrköping 1891 A. GRAPE.
Kvillinge, Grafversfors 1895 A. GRAPE.

Västergötland. Örby, Kallang 1901 Hs. KÄLLMARK. Ul-
ricehamn 1912 H. Persson; Baldersnäs fr. 1895 H. FORSSELL
(S.). Sandhem, Ruder 1887 W. ARNELL.! V. Tunhem, Ny-
gard 1859 N. C. KınDBErg (U.) Erska, Gräfsnäs 1911 Hj.
MÖLLER (S. L. G.). Floby 1898 C. STENHOLM. Stenstorp
1912 A. HüLrHuers. Zggby, Oljegarden 1891 W. ARNELL.
Vamb 1912 A. HÜLPHERSs. Sköfde 1912 A. HULPHERS.

! ARNELL 4, sid. 77 (som delicatulum).
? Mossy, sid. 12 (som tamariscifolium).

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 19

Bohuslän. Stala, Rossö 1892 V. ARNELL. Uddevalla,
Emaus 1879 N. J. SCHEUTZ (U. L.).

Dalsland. Mo, Öjersbyn 1912 P. A. Larsson. Bäcke,
Torpane 1912 S. BERGSTRÖM.

Närke. Kumla, Yxhult fr. 1873 C. Harrman (U. L.);
N. Mossby fr. 1868 C. HARTMAN (U.). Svennevad, Skogaholm
d 1906 E. ADLERZ.! Ekeby, Nynäs 1889 G. A. RINGSELLE
(L.). Stora Mellösa 1860 C. HARTMAN (U.). Kräcklinge, Skofte-
sta 1846 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Órebro 9 1858 P. J. HELL-
BOM (S.)? m. fl; Lugnet fr. 1861 C. HARTMAN (U.); Hund-
holmen 1905 H. LÖWENHJELM. Längbro, Rynninge fr. 1870
C. HARTMAN (U.) Axberg, Åby 1888 K. KJELLMARK (U.);
Berga 1906 E. Aprerz.! Ringkarleby 1888 E. P. Vranc.
Lillkyrka 1881 A. CALLMÉ (U.); Ekeberg 1907 E. AprEnz.!
Götlunda, Hamrarna fr. 1880 C. IxpEBETOU (S.).

Södermanland. Nyköping 1863 C. IwpEBETOU (S.).
Kila, Stafsjö 1871 Hs. Mostn (G.). Runtuna, Axmora J
1891 E. JADERHOLM. Vagnhärad, Klubben 9 1903 W. ARNELL;
Källvik 1903 W. ARNELL. Hölö, Äbykvarn 1911 W. Ar-
NELL; Kjulstad 1911 W. & S. ARNELL (S. G.); Ledarön 1911
W. ARNELL; Skälby 1911 W. ARNELL. Österhaninge, Årsta
1883 H. FonssELL (S.) Brännkyrka, Sätraä fr. 1853 S. O.
LINDBERG (S. U. L).? Nacka, Stor Sickla 9 1850 F. Bzóns-
STRÖM (S. U.)?; Lund 9 1901 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Gásinge
1908 Hs. MÖLLER (S.). Öja, Stora Sundby 1882 O. G. BLom-
BERG. Lofó, Drottningholm 1901 Hs. MÖLLER. Stockholm
1862 C. O. STRÖMHOLM; Hammarsbo 1902 F. RIDDERSTOLPE;
Gäsberget 1858 G. RETzivs (S.).

Uppland. Solna, Haga fr. 1858 G. RErzivs (S.) m. fl.
Djurö, Stafsnás 1902 Hs. MÖLLER (S.. Värmdö 9 1902 F.
RIDDERSTOLPE (S.). Norrsunda, Rosersberg fr. 1853 S. O.
LINDBERG. Knifsta 1874 W. ARNELL.? Alsike, Flaskjan 1893
G. HELLSING (L.) Dalby, Vreta 1894 G. HrrrsisG. VV.
Löfsta 1870 C. LÉNsTRÓM. Läby, Kvarnbolund fr. 1829 C. G.
Myrın m. fl. Bondkyrka, Gottsundabergen 1850 J. E. ZET-
TERSTEDT (U.); fr. 1880 A. Wirtn. Uppsala P. ArzELıus
(S. L.) m. fl.; Botaniska Trädgården fr. 1874 W. ARNELL?;

1 ADLERZ, sid. 40.
? ARNELL 4, sid. 78 (som delicatulum).

20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Lugnet fr. 1874 W. ARNELL; Eriksdal 1906 W. ARNELL. Börje,
Hesselby fr. 1830 C. G. Myrın (U.). Vaksala, Vittulsberg
1891 K. A. T. SETH (U.) m. fl. Vätö, Björkö vid Marum
1910 W. ARNELL. Fundbo, Hallekved 9 1874 E. V. EKSTRAND
(U.); Marielund 1902 W. ARNELL. Vendel, Örbybus 1910 Ha.
MÖLLER (S.).

Västmanland. Sankt Ilian, Jakobsberg 1867 C. H. Jo-
HANSSON. Arboga 1880 E. ÄHRLING; Källängen 1891 C. A.
TARNLUND (S.) Odensvi fr. 1833 C. DyBeck (U.). Sala
1887 E. NYMAN. Norberg, Bjurfors 1912 A. Arven.

Värmland. Stafnäs, Bärsebol 1875 M. SANDBERG (L.).
Gunnarskog, Backa 1875 M. SANDBERG (L.). N. Rada 1894
H. FRÖDING (S.); Sjögränd 1894 H. FRÖDING.

Dalarna. Gagnef, Djurmo 1912 Hs. MÖLLER (S.) Stora
Tuna, Kvarnsveden 1910 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Repbäcken
1911 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Säter 1912 Hs. MÖLLER (S. L.);
Bispbergsby 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Avesta, Strömsnäs
1882 C. INpEBETOU (S.). Stora Kopparberg, Källslätten 1911
Hs. MÖLLER. Svärdsjö, Borggärdet 1893 G. HELLSING (U. L.).
Rättvik 1896 W. ARNELL m. fl. Boda, Osmundberget 1896
W. ARNELL m. fl.; Styggforsen 1911 Hs. MÖLLER (S. L. G.).

Gästrikland. Gäfle, Brynäs 1847 R. HARTMAN; Holm-
sund fr. 1870 R. HARTMAN; Stenhammar 1852 R. HARTMAN;
Tolfforsbäcken fr. 1835 K. F. THEDENIUS (S.)'; Rónmaren fr.
1838 O. L. SILLÉN (S.); Stenbäcken 1870 R. HARTMAN (L.).
Hille, Iggó 1895 W. ARNELL.

Hälsingland. Bjuråker, Hedvigsfors 1909 W. ARNELL.

Jämtland. Berg 1912 A. GRAPE. Östersund, Östberget
1870 W. ARNELL.! Norderö 1876 F. Brun.

Västerbotten. Norsjö, Kusfors 1912 Hs. MÖLLER.

Thuidium delicatulum (L.) Mrrr.

1741. Hypnum filicinum, tamarisci foliis minimis non splendentibus,
setis, capsulis et alis brevioribus; DILLENIUS, Historia musco-
rum. Appendix. Sid. 546, tafl. 83, fig. 6.
1753. Hypnum delicatulum; Lıinnzus, Species plantarum. Sid. 1125
(ex parte) et Herbarium.

1 ARNELL 4, sid. 78 (som delicatulum).

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 21

1803. Hypnum protensum; RICHARDSON i MicHaux, Flora boreali-
americana. Vol. II, sid. 317.

1897. Hypnum tamariscinum 5 delicatulum; BRIDEL, Bryologia uni-
versa. Vol. II, sid. 441.

1828. Hypnum proliferum; DRUMMOND, Musci americani exsiccati.
Ser. I, N:o 136.

1846. Hypnum tamariscinum; SULLIVANT, Musci Alleghanienses. N:o 3.

1869. Thuidium delicatulum; MITTEN, Journal of the Linn. Soc. Årg.
12, sid. 578.

1881. Thuidium recognitum var. delicatulum; WARNSTORF, Botanisches
Centralblatt. Ärg. 1881, N:o 6.

Dioik. Utseende som recognitum eller Philiberti. Tufvor
luckra, gulbruna—gulgróna eller rent gróna. Hufvudstammen
vanligen nedliggande, ofta här och där rotslaende samt för-
sedd med parafyllier; 2 (sállan 3) gànger, oftast regelbundet
pargrenig med grenar af fórsta ordningen korta, ungefär lika
länga, sà att stammen med grenar blir lancettlik (ej triangu-
lär). Parafyllier trädlika af korta rektangulära celler, gaffel-
formigt fórgrenade, papillósa; saknas hos grenar af 2 (och 3)
ordningen. Stambladen korta, breda med triangulär-hjärtlik
bas och kort lancettlik, tillbakaböjd, ofta trubbad spets samt
fórsedda med 4 längsgäende veck; bladkanterna ända upp
till spetsen bredt invikta, i spetsen ofta krenulerade. Bla-
dens celler starkt förtjockade och särskildt pa undersidan
(mera sparsamt på Ofversidan) försedda med framätböjda
papiller. Bladbasens celler orangefárgade—gulbruna. Nerven
kraftig, uppät endast föga afsmalnande och ej intrádande i
bladspetsen. Grenbladen af första ordningen äggrunda, till-
spetsade, med nerv slutande strax framför spetsen; nerven
hos grenbladen af 2 ordningen slutar i bladets midt. Topp-
cellerna hos alla blad ovala och tvärhuggna med 2—4 spet-
sar. Periketiet rotsläende; periketialbladen ända till 4 mm.
länga, upprätta, frän en pä längden veckad lancettlik bas
hastigt afsmalnande till en läng och tandad spets; kanterna
i periketialbladens undre del invikta och i öfre delen försedda
med mer eller mindre talrika, länga cilier, bestäende af en
enda rad celler; nerven slutande i spetsens midt. Kapseln,
sittande på ett 2—2,5 cm. långt, rödt, vridet kapselskaft,
upprätt, kröks, cylindrisk, gulród; urnan 3,5—4 mm. lång,
föga tjockväggig, något sammandragen under mynningen;
locket 1,6—2 mm. långt, från en konvex bas, försedt med
ett smalt och snedt spröt. Peristomtänderna 0,9 mm. långa,
i torrt tillstånd inböjda, utgående från en brun basaltub,
brungula, kantade; öfre delen gulhvit, försedd med grofva

22 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

en- och tvåspetsiga papiller. Inre peristomet guldgult, för-
sedt med fina papiller; bihanget med mycket trånga springor
eller icke alls genombrutet. Sporerna gulbruna, fint granu-
lerade.

»Hypnum delicatulum» beskrefs i LINSÉ's Species plan-
tarum 1753.! Diagnosen innefattar äfven den senare (1797)
af Hepwıc utbrutna Thuidium recognitum.? Emellertid har
Hepwie bibehållit namnet delicatulum för ifrågavarande art,
dà det visat sig, att LrNNÉ's herbarieexemplar äro verklig
delicatulum. Hvarifràn dessa exemplar härstamma vet man
ej. I Species plantarum står »Habitat in America, Europa
septentrionali> och på grund däraf får man väl draga den
slutsatsen, att de blifvit LINNÉ sända från Amerika eller att
han möjligen samlat dem under sin vistelse i Skåne, hvarest
arten anträffas här och där. Det synes emellertid vara en
ren tillfällighet, att LINNÉ'”s herbarieexemplar tillhöra delica-
tulum, ty af hans Flora suecicas andra upplaga (1755)? fram-
går tydligen, att han afser den vida vanligare recognitum.
Han säger nämligen »Habitat cum precedente [Hypnum pro-
liferum] in pratis siccis, frequens in rupibus, copiosius in
Lapponia». Äfven sedan Hepwıc ur Thuidium delicatulum
utbrutit recognitum, gjorde man i Sverige ej åtskillnad mellan
dessa arter utan kallade allt delicatulum. TI alla senare upp-
lagor af HARTMAN's flora upptages recognitum som synonym
till delicatulum. Förklaringen härtill är möjligen att söka
däri, författarna till Bryologia europa beskrifvit och af-
bildat Thuidium recognitum (HEDW.) såsom Thuidium delica-
tulum. N. O. AHNFELT tyckes ha känt bägge arterna, ty à
ett exemplar af recognitum, som han bestämt till delicatulum,
har han antecknat »Accedere videtur ad H. recognitum H.».
Flera äldre bryologer såsom P. F. WAHLBERG, C. G. MYRIN,
C. HARTMAN och J. E. ZETTERSTEDT hafva samlat verklig
delicatulum men ansett den vara recognitum. Apotekare J.
PERSSON insamlade nyårsdagen 1882 vid Hässleholm i Skåne
fertila exemplar af en Thuidium-art samt sände dem till S.
O. LINDBERG," som bestämde dem till verklig delicatulum,
hvilken art LINDBERG några år förut funnit på Hogland i
Finland.

^

1 Linnzus 3, sid. 1125.
* HEDWiG, sid. 87.

3 Linnzus 4, sid. 396.
* LINDBERG 8, sid. 139.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 23

Blomningsperioden tyckes vara utsträckt pä en läng tid.
Jag har funnit exemplar, samlade i april 1908 vid Öfveds-
kloster i Skåne, med antheridierna i begrepp att öppna sig;
å exemplar, samlade den 7 maj 1893 vid Tjörnarp, likaledes
i Skåne, ha ett par antheridier öppnat sig, men de flesta
äro slutna, under det att exemplar från Sund i Östergötland
den 10 augusti 1870 haft alla antheridierna slutna. Hon-
exemplar från Sextorp i Skåne, samlade den 23 juli 1871,
hafva arkegonierna nyss öppnade; sammalunda är förhållan-
det med exemplar från Barkeryd i Småland, samlade den 28
juli 1889. Exemplar från Svinhult i Östergötland, samlade i
september 1889, visa dels öppnade och dels slutna arkegonier;
likaledes är förhållandet med exemplar, samlade i september
1911 vid Åsum i Skåne. Blomningstiden får väl på grund
af dessa uppgifter förläggas till juli, augusti och september
månader. Mössan afstötes mycket tidigt och redan i oktober
anträffar man kapslar, som afkastat mössan. Fruktmognaden
för denna arten infaller enligt ARNELL! mycket tidigt, redan
i oktober—januari. Exemplar, samlade den 24 november
1897 vid Frualid i Skåne, ha kapslarna i allmänhet försedda
med lock och endast några ha afkastat detsamma. Å exemplar,
samlade den ??/ 1886 vid Hässleholm i Skåne, fanns endast
ett lock kvar.

Som redan nämnts har Thuidium delicatulum ofta för-
växlats med de andra arterna af gruppen Euthuidium och
det är omöjligt att med säkerhet pä habitus bestämma arten.
Den varierar också ganska betydligt. I allmänhet är den 2
gånger pargrenig men kan äfven anträffas 3 gånger par-
grenig, då den rätt mycket påminner om formen af Thuidium
tamariscifolium. E. RYAN? har af denna form gjort en var.
tamarisciformis (»caule tripinnato, decumbente, hic illic radi-
cante, ramis circuitu lanceolatis, paraphyllis ramulorum par-
cis»). Dà emellertid, som vi sett, alla arter af gruppen
Euthuidium kunna afvika med afseende pà fórgreningen och
man hos samma individ kan anträffa grenar, som äro 2
gänger pargreniga och sádana som äro 3 gänger pargreniga,
anser jag, att tamarisciformis knappast kan upptagas som
varietet men möjligen som form. Ifragavarande form har jag
sett från flera lokaler i Sverige, särskildt från Ingatorp i

! ARNELL 4, sid. 77.
? E. Ryan og I. HaGEN, sid. 127.

24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Småland. Äfven bladformen kan växla ganska betydligt.
Sålunda är bladets bredd stundom större än längden; blad-
spetsen är ofta något utdragen; dock finnes aldrig någon
udd såsom hos Thuidium Philiberti. Cilierna på periketial-
bladens kant äro vanligen väl utvecklade men kunna stun-
dom vara så små, att man får söka efter dem. Sävidt jag
kunnat finna, saknas de aldrig, äfven om de stundom äro
ganska små.

Thuidium delicatulum är den bland Euthuidierna, som
fordrar den största fuktigheten och den mesta skuggan. Den
anträffas sålunda i fuktiga skogar och vid bäckar, växande
antingen på själfva jorden, på ruttnande trädstammar och
grenar eller beklädande stenar. Dessutom uppträder arten
på fuktiga ängar, helst löfängar, på barken af gamla stam-
mar o. s. v. Växande tillsammans med arten har jag an-
tecknat Hylocomium proliferum (L.) LINDB. och squarrosum
(L.) Br. eur., Stereodon cupressiformis (L.) Brip., Trichocolea
tomentella (EHRH.) NEES, Acrocladium cuspidatum (L.) LinpB.,
Neckera complanata (L.) HöBEN., Homalia trichomanoides
(SCHREB.) BRID. m. fl.

Om man undantager Skäne och Smäland är Thuidium
delicatulum en sällsynthet i Sverige. Den är ej känd norr
om Vänern och Mälaren och tyckes ej gå upp i Söderman-
land, såvidt hittills kändt är. Vanligtvis söker man arten ej
förgäfves i Skånes bokskogar, där lämplig lokal finnes. Dess-
utom är den känd från flera lokaler i Östergötland och Väster-
götland samt Närke och från endast en lokal från hvardera
af provinserna ,Blekinge, Öland, Gottland och Bohuslän.
Däremot har jag ej sett exemplar från Halland och Dals-
land. Nordligaste lokalen är Götlunda i Närke något norr
om 59° n. br. I Finland! är den funnen betydligt nordligare
bortåt 63” n. br. och i Norge? på 62? 25' n. br. Arten är
en utpräglad låglandsväxt och torde ingenstädes gå upp till
en höjd af 200 meter öfver hafvet. Fruktbärande exemplar
anträffas öfver hela utbredningsområdet.

Thuidium delicatum har sin största utbredning i Nord-
amerika och fanns i Europa först af S. O. LINDBERG på Hog-
land i Finland. Sedermera har den anträffats på flera lo-
kaler i Finland. I södra Norge och Danmark är arten ingen

! BOMANSSON och BROTHERUS, sid. 61.
* HAGEN 2, sid. 85.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 25

sällsynthet. Dessutom är den anträffad pä en hel del ställen
i norra Europa.

Svenska exemplar af arten ingä i följande exsiccat.
SILLÉN, Musci frondosi Scandinavie N:o 348, Skåne.

Det i samma exsiccat liggande exemplaret N:o 105 frän
Gästrikland är Thuidium Philiberti.

HARTMAN, Bryacee Scandinavie N:o 90 från Gästrikland
är Thuidium recognitum.

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. S. Äsum! 1891 Hs. MÖLLER. Öfved, Öfveds-
kloster fr. 1903 A. HeıntzE m. fl.; Frualid! fr. 1893 Hy.
MÖLLER m. fl. Stehag, Räröd 1897 O. R. HOLMBERG. Lyby,
Sextorp 9 1871 S. A. TULLBERG (L.) Hör 1891 A. Roru.
Kristianstad enl. H. NıLsson-EHLeE.' Österslöf, Ekestad 1905
Hs. MÖLLER (S.). Ottarp, Vidöra 1903 N. Atvruin (S.).
Brunnby, Bärikull fr. 1892 R. O. I. WALLENGREN. Riseberga,
Skäralid! 1892 Hs. MÖLLER m. fl. Tjörnarp* fr. 1893 Hj.
MÖLLER (S. U. L. G.). Brönnestad, Hofdala fr. 1885 J. PERS-
SON. Hässleholm fr. 1882 J. Persson (S. U. L. G.)?. Ö. Broby,
Uddarp fr. 1882 C. O. Hamnström (S. L.).

Blekinge. Rödeby 9 1878 R. Hurr.

Småland. Madesjö 1912 S. MepeLıus. Femsjö 1859 O.
G. BLOMBERG; Almas fr. 1824 E. Fries (U.)? Burseryd,
Mölneberg 1878 K. A. Tu. SETH. Vrigstad, Biskopsbo, 1890
R. Torr. Korsberga, Skäftesfallshälan N. J. ScHEUTZz (L.).
Hesselby, Vada fr. 1886 R. Torr (L.).* Ingatorp fr. 1889 E.
NYMAN (S8.) m. fl.; Putteklef 9 1890 R. Torr. Hurr, Skuru-
gata 1863 N. J. SCHEUTZ (L.). Barkeryd, Boarp 9 1889 W.
ARNELL.? Jönköping fr. 1890 A. AnvÉN. Gränna, Uppgränna
1911 A. AnvÉN. Visingsö 1877 J. E. ZETTERSTEDT’ (U.).

Öland. Köpings branter 1908 Hs. MÖLLER (S. L. G.).
Gottland. Visby 1872 J. E. ZETTERSTEDT (S.)? m. fl.

1 NILSSON-EHLE, sid. 75.
? LINDBERG 8, sid. 139.
* Fries 1, sid. 25.

* Tour 2, sid. 78.

5 ARNELL 4, sid. 77.

26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Östergötland. Svinhult, Susehäl 9 1889 R. Torr.' Sund,
Äng d 1870 K. F. DusÉN m. fl. Vist, Sturefors 1892 N. C.
KIiNDBERG (L.). Linköping, Skolmästarhagen 1884 J. G.
GUNNARSSON.

Västergötland. Örby, Källäng 1901 Hs. KÄLLMARK.
Sandhem, Grimstorp 9 1887 W. ARNELL (L.).! Halleberg fr.
1831 C. G. Myrin. Vámb 9 1875 J. E. ZETTERSTEDT. Gófe-
borg fr. P. F. WAHLBERG m. fl. Órgryte, Änggärden 1898
C. HsArne (S. L.).

Bohuslän. Hjertum, Uxàs 1892 S. E. ALMQVIST.

Närke. Hallsberg, Skáleklint fr. 1868 C. HARTMAN (U.).?
Almby, Markkürret 1885 G. A. RinGsELLE. Götlunda, Ham-
rarne fr. 1883 O. G. BLOMBERG.

Thuidium recognitum (Hepw.) LINDB.

1753. Hypnum delicatulum; LINNZUS, Species plantarum. Sid. 1125
(ex parte).

1771. Hypnum tamariscifolium var. 3.; NECKER, Methodus muscorum.
Sid. 158 (excl. synon.).

1797. Hypnum recognitum; HEpwiG, Descriptio et adumbr. etc. Del
IV, sid. 92, tafl. 35.

1812. Hypnum tamariscinum 3 recognitum; BRIDEL, Muscologia re-
centiorum. Supplementum. Vol. II, sid. 139.

1851. Hypnum tamariscinum; C. MÜLLER, Species muscorum frondo-
sorum. Vol. II, sid. 483.

1852. Thuidium delicatulum; BRUCH & SCHIMPER, Bryologia europea.
Fasc. 49/51, sid. 8, n:o 3, tafl. 4.

1874. Thyidium recognitum; S. O. LINDBERG, Notiser ur Sällskapets
pro Fauna et Flora fennica fórhandl Band XIII, sid. 415,
tafl. 1, fig. 9.

Dioik. Tufvor täta, mörkgröna—gröna och rödbruna,
ätminstone de undre delarna. Hufvudstammen uppstigande
eller nedliggande, 2 gänger (sällan enkelt) pargrenig med
korta grenar, sä att skotten blifva lancettlika. Parafyllier
bestående mestadels af 2—flere cellrader (sällan trädlika),
lancettlika, förgrenade och i kanten försedda med taggar.
Stambladen från en kort och bred triangulär hjärtlik eller
njurformig bas, djupt veckade på längden, hastigt afsmal-
nande till en kort, lancettlik, sned, tillbakaböjd spets; blad-
kanterna åtminstone nertill plattade, tandade och stundom

1 ARNELL 4, sid. 77.
? Harrman’s flora, 10 uppl. (1871), del II, sid. 35 (som tamariscifolium).

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 27

vägiga; cellerna pä bladens undersida försedda med länga,
framåt och inåt bladet böjda papiller. Nerven mycket kraf-
tig, upptill föga afsmalnande och utfyllande bladspetsen.
Grenbladen från triangulär, veckad bas, hastigt långt och
skarpt tillspetsade med en svagare nerv, som slutar framför
bladspetsen. Toppcellerna hos alla bladen 2—4 spetsade.
Periketiet rikt rotslående, de yttre bladen utstående, de inre
täckande hvarandra, lancettlika med svagt veckad bas, små-
ningom afsmalnande i en lång bandformig spets, som blott
i själfva spetsen är tydligt sågad; nerven föga kraftig; cilier
och papiller saknas. Kapseln, sittande på ett 2,5 cm. långt,
brunrödt, vridet kapselskaft, cylindrisk, något böjd, i början
gulgrön sedan ljusbrun; urnan 3 mm. lång under mynningen
starkt sammandragen; locket omkring 1,2 mm. långt och
försedt med ett kort spröt. Peristomtänderna, utgående fran
en lång basaltub, lancettlika, papillösa. Inre peristomet med
lika långa och nästan lika breda tänder; bihangen ej genom-
brutna eller försedda blott med rispor. Sporerna gula—rost-
bruna, granulerade.

Det är under Thuidium delicatulum redan omtaladt, att
man här i Sverige förväxlat recognitum med denna och att
man först efter S. O. LINDBERG's undersökningar skiljde de
bägge arterna åt. De äldsta svenska exemplar, som jag sett
af arten, finnas i Riksmuseets samlingar, insamlade af O.
SWARTZ. Dessa exemplar sakna uppgift om såväl insamlings-
plats som insamlingsår. Ett af exemplaren innehåller både
recognitum och delicatulum. Det äldsta daterade, svenska
exemplaret finnes i Uppsala Botaniska Museums samlingar
och är insamladt 1822 vid Verviksängen i Östra Ryds socken
i Östergötland af PETRIN. Exemplaret är fertilt.

Blomningstiden infaller enligt ARNELL! under hógsom-
maren d. v. s. de tre första veckorna af juli. Hanexemplar,
relativt sällsynta i Sverige, samlade i juli 1890 vid Götlunda
i Närke, visade några ännu slutna och några öppnade an-
theridier. Att blomningen knappast kan förläggas till så
kort tid visa flera af mig undersökta exemplar. Hos exemplar
från Torp i Medelpad, samlade den 3 augusti 1886, hade
arkegonierna ännu ej öppnat sig. Sammalunda var förhällan-
det med exemplar från Vätö i Uppland, samlade den 17

! ARNELL I, sid. 95.

28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

september 1901. Angående tiden för artens fruktmognad i
Sverige är jag mycket tveksam. Lektor ARNELL, väl den
ende svenske bryolog, som grundligt studerat dessa förhållan-
den, säger (1890) i sin uppsats »Om de skandinaviska Thyidia
tamariscina»:! »Fruktmognaden infaller, såsom jag numera
haft tillfälle öfvertyga mig såväl i naturen som genom tal-
rika herbarieexemplar, i september och oktober månader, så-
ledes tidigare än de två föregående arterna [delicatulum och
tamariscifolium]. Härmed rättas den felaktiga uppgift, som
jag, vilseledd af helt säkert oriktiga uppgifter såväl på her-
barieexemplar som i bryologiska floror, lämnat 1875 (De
skandinaviska löfmossornas kalendarium, sid. 95), att arten
skulle fruktsätta under sommarsolståndstiden och högsom-
marn» (d. v. s. de sista veckorna af juni och de första af
juli). För att söka klarlägga frågan, anför jag här nedan en
del uppgifter öfver fruktbärande exemplar.

Maj 1854. Stockholm. Alla kapslar fullt utbildade med
lock.

» 1885. Almby i Närke. En del kapslar outbildade
med mössa, andra i begrepp att fälla locket
samt gamla tomma.

» 1894. Krokek i Östergötland. Kapslarna ej färdig-
bildade, alla med mössa.

1 Juni 1835. Gäfle i Gästrikland. Några kapslar med lock,
de flesta utan.

4 » 1833. Kinnekulle i Västergötland. Kapslar tomma.

6 » 1892. Krokek i Östergötland. Kapselskaften ännu
ej fullt utbildade.

12 » 1882. Kärna i Östergötland. Kapslarna ej fullt fár-
diga, somliga dock utan mössa.

28 » 1837. Valbo i Gästrikland. Alla kapslar med lock.

29 » 1885. Barkeryd i Småland. Kapslarna ej färdig-
bildade; alla med mössa.

2 Juli 1886. Tryserum i Småland. Ett par kapslar ej ut-
vecklade samt försedda med mössa; de flesta
med lock.

11 » 1831. Eskilstuna i Södermanland. En och annan
kapsel ännu försedd med mössa.

! ARNELL 4, sid. 79.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 29

12

10

11

Juli

1888.

1856.
1882.
1890.
1845.
1888.

1825.
. 1886.

1904.
1885.
1892.
1907.
1831.

1888.

1910.
1910.
1885.
1894.
1888.

1870.

Karna i Östergötland. Kapslar färdiga med
lock.

Stockholm. Ungefär hälften af kapslarna med
mössa och hälften med endast lock.
Hedemora i Dalarna. Hälften af kapslarna
med lock och andra hälften utan lock.
Götlunda i Närke. Kapslar ej fullt utbildade
utan mössor men med lock.

Vinnerstad i Östergötland. Somliga kapslar
med mössa andra utan.

Spjutsbygd i Blekinge. Kapslarna ej färdig-
bildade.

Ifvetofta i Skåne. Alla kapslar med lock.
Ingatorp i Smäland. De flesta kapslar ej
utvecklade med mössa, några med lock.
Skedevi i Östergötland. Kapslar ej utvecklade;
alla mössor kvar.

Barkeryd i Smäland. Kapslarna ej färdig-
bildade; en del med mössa.

Krokek i Östergötland. De flesta kapslar
med lock, en del utan.

Ingatorp i Småland. Ett par kapslar med
lock, de flesta utan.

Eskilstuna i Södermanland. Alla kapslar med
lock; somliga ej fullt utbildade.

Kärna i Östergötland. En och annan kapsel
ej fullt utbildad samt försedd med mössa;
ett par kapslar med lock, men de allra flesta
utan lock.

Skedevi i Östergötland. Ett par kapslar med
lock, andra tomma.

Vätö i Uppland. Alla kapslar med lock;
flera ej färdigbildade.

Barkeryd i Småland. Mössorna sticka endast
upp öfver periketialbladen.

Västland i Uppland. De unga kapslarna ej
utvecklade; de gamla tomma.

Kärna i Östergötland. En del kapslar med
lock, en del utan.

Halltorp i Småland. Några kapselskaft ej ut-
vecklade, ett par kapslar med lock.

ARKIV FÖ Zz AB 9. N: 1
30 FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13

Sept. 1895. Ljungarum i Smäland. Somliga kapselskaft
ej utvecklade, somliga kapslar med lock.

» 1910. Madesjó i Smäland. En del kapselskaft ej ut-

vecklade, en del kapslar med endast lock.

20 » 1891. Nacka i Sódermanland. De flesta kapslar
utan lock, några i begrepp att fälla det-
samma.

1 Okt. 1842. Bondkyrka i Uppland. Kapslar gröna, ej
fullt utvecklade, dock utan mössor.

6 » 1873. Asker i Närke. Alla kapslar utan lock.

6 » 1889. Jönköping i Småland. De flesta kapslar med
lock; flera utan lock.

» 1888. Ingatorp i Småland. Ett par kapslar med

lock; de flesta utan.

15 » 1839. Göteborg. Mössorna sticka knappast öfver
periketialbladen.

18 » 1885. Barkeryd i Småland. De flesta kapslar utan
lock; en och annan med lock.

Dec. 1908. Furingstad i Östergötland. En del kapslar

med mössa.

22 » 1897. Skedevi i Östergötland. Kapselskaften ej ut-
vecklade; gamla kapslar.

Af dessa uppgifter framgår, synes det mig, att stor oregel-
bundenhet angående tiden för fruktmognaden hos denna art
är rådande och att den kan inträffa på hvilken del af året
som helst, dock kanske mest under månaderna september
och oktober.

Thuidium recognitum varierar synnerligen mycket med
afseende på växtsätt, förgrening, färg, stambladens form
o. s. v. Då arten växer på torra ställen, blir den ofta ned-
liggande och erinrar då om vissa former af delicatulum;
växer den på ängar bland gräs, blir den upprätt och spenslig.
På sterila ställen kan man anträffa former, som äro endast
1 gang pargreniga. En dylik alfvarform har S. O. LINDBERG
kallat f. condensum, som äfvenledes karakteriseras af att
grenarna äro mera tättsittande samt korta. Stambladens
form kan variera från triangulära till njurlika. Stundom
händer också, att någon del af bladens kanter kan vara in-
viken, men i hvarje fall äro då alltid kanterna på bladets
bredare ställen plattade. Bladspetsen är i allmänhet böjd,
men kan stundom vara rak. Bladens basceller kunna någon

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 31

gang vara gula eller rödbruna. Oaktadt artens stora ut-
bredning är dock ingen varietet af densamma uppställd.

Ifrågavarande art växer helst på något fuktiga och något
beskuggade ställen såsom i skogar, på ängar bland gräs, på
trädrötter o. s. v. Dock anträffas den äfven på torrare ställen
såsom vid vägkanter, på klippor och stenar. Arten ingår i
alfvarvegetationen på Öland. Något afseende vid underlaget
tyckes den ej fästa och har jag sett den växa på grus, gamla
kolbottnar, kiselrika bergarter samt nästan direkt på kalk-
klippor såsom vid Osmundsberget i Dalarna. Såsom växande
i dess sällskap har jag antecknat Acrocladium cuspidatum
(L.). LINDB., Hylocomium sgarrosum (L.) Br. eur., Climacium
dendroides (L.) WEB. et MouHm, Amblystegium | uncinatum
(Hepw.) DE Nor., Stereodon cupressiformis (L.) Brip., Hylo-
comium proliferum (L.) LiNDB., Isothecium viviparum (NECK.)
LINDB., Dicranium scoparium (L.) Hepw., Hypnum striatum
SCHREB. m. fl.

Thuidium recognitum är visserligen vanlig i stora delar
af vårt land men har dock ej så stor utbredning som abieti-
num. I synnerhet i Svealand och Götaland är den allmän;
dock är den ännu ej anträffad i Bohuslän. Från Halland
och Dalsland känner man arten endast från en lokal i hvar-
dera provinsen. I Norrland håller den sig hufvudsakligast
till kustprovinserna och anträffas här och där, dock relativt
sällsynt, ända upp till Anttis vid Pajala på 66° 15' n. br.
Inom Lappland tyckes arten vara mycket sällsynt och är an-
gifven från endast en lokal i Lule lappmark samt från ett
par i Torne lappmark. Den nordligaste lokal i Sverige, och
så vidt jag vet i hela världen, är Riksgränsens station på
68° 24 n. br. I Norge! når arten ej längre än till 66? n. br.
I Götaland och Svealand uppträder arten rätt ofta fertil,
men i Norrland är den med undantag af Gästrikland nästan
alltid steril. Nordligaste fyndorten för fertila exemplar är
Stugun i Jämtland (på 370 m. höjd öfver hafvet) något norr
om 63° n. br. Som vi se af utbredningen håller sig äfven
denna art hufvudsakligast till låglandet. Såvidt man vet
går arten sällan upp i fjällen. Vid Riksgränsens station i
Torne lappmark fann jag arten på en höjd af omkring 500
meter Ofver hafvet ofvan trädgränsen och lokalen för den i
Sarekfjällen i Lule lappmark ligger i videregionen något öfver

! HAGEN 2, sid. 84.

32 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

780 meter öfver hafvet. I Schweiz kan den stiga upp ända
till 1,700 meter öfver hafvet.

Thuidium recognitum har äfven utanför Sveriges gränser
en vidsträckt utbredning. I Norge, Finland och Danmark
är den tämligen vanlig. Vidare är den känd frän hela meller-
sta Europa med de engelska öarna. I Asien har den an-
träffats i Sibirien, Japan, Persien och Kaukasus. Dessutom
är den tämligen spridd öfver hela norra delen af Nord-
Amerika ända upp i Grönland.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat.

HARTMAN, Bryacee Scandinavie N:o 90, Gästrikland .(un-
der namn af Thuidium delicatulum Bn. & SCH.)

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. S. Mellby, Stenshufvud fr. 1850 F. ARESCHOUG
(L.). Öfved, Öfvedskloster 1911 P. A. JOHANSSON. Harde-
berga, Kungsmarken 1837 Hers. DöBEN (L.). S. Sandby
1912 V. NORLIND (S.); Reften fr. 1825 N. O. AnNrELT ! m. fl.
Herslöf, Eskatorp 1902 C. Kurck (S. L. G.). Bosarp enl.
N. O. AuHNFELT.! Bosjökloster, Klinta fr. 1823 N. O. AHN-
FELT. Hör fr. 1891 Hs. MÖLLER. Jfvetofta, Leingaröd fr.
1825 J. ÅKERMAN! (S. U. L). Österlöf, Ekestad 1905 HJ.
MÖLLER. Oppmanna 1878 J. E. ZETTERSTEDT (S. U.). Igna-
berga fr. 1885 J. Persson. Ö. Broby, Uddarp fr. C. ©.
HAMNSTRÖM (L.). Hästveda 1863 HersLow (L.).

Blekinge. Tving, Alnaryd 1888 W. ARNELL. Rödeby,
Spjutsbygd fr. 1888 W. ARNELL.

Halland. Släp 1910 H. PERSSON.

Småland. Halltorp, Värnanäs fr. 1870 E. V. EKSTRAND
(U.). Madesjö 1910 S. MEDELIUS (S.); Riddaretorpskogen fr.
1910 S. MEDELIUS. Algutsboda, Ubbemäla N. J. SCHEUTZ?
(U.) Femsjö, Almas fr. E. Fries (U.). Almesäkra, Stor-
kvarn enligt J. E. ZETTERSTEDT.* Ingatorp fr. 1883 R. Torr
m. fl. Öggestorp 1887 K. JoHANSSON. Ljungarum, Torpa fr.
1863 J. E. ZETTERSTEDT (S.); Knäryd fr. 1890 A. Arvin (U.).

! AHNFELT, sid. 17.

* ScHEUTZ 1, sid. 84 (bestämd till Heterocladiwm squarrosum).
3 FRIES 1, sid. 25.

* ZETTERSTEDT 2, sid. 20.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 33

Barkeryd, Boarp fr. 1885 W. ARNELL (U.). Jönköping, Vatten-
ledningen fr. 1863 J. E. ZETTERSTEDT (U. L.); Skinnersta fr.
1889 W. ARNELL. Gränna, Skarpabacken 1912 A. ARvÉN; Vreta-
holm 1912 A. ARvÉN. Visingsö, Ängsholm 1912 A. ARVEN (S.).
Loftahammar, Gräntzö fr. 1909 E. JÄDERHOLM. Tryserum,
Skrikerum fr. 1886 R. Torr; Knappekulla fr. 1896 R. Torr (S.).

Öland. Ås, Ottenby enl. J. E. ZETTERSTEDT.! Kastlösa
1907 Hs. MÖLLER (S. L.); St. Dalby 1912 S. MEDELIUS. Tors-
lunda, Tveta. 1867 J. E. ZETTERSTEDT (U.) m. fl.; Eriksöre
1907 Hs. MÖLLER. Köping 1908 Hs. MÖLLER (S. L. G.).
Böda enl. J. E. ZETTERSTEDT.!

Gottland. Slite, Larmakhut enl. J. E. ZETTERSTEDT.*
Sproge enl. J. E. ZETTERSTEDT.? Fardhem enl. J. E. ZETTER-
STEDT.? Linde enl. J. E. ZETTERSTEDT.’ Eksta, St. Karlsö
1865 S. O. LINDBERG. Ztelhem enl. J. E. ZETTERSTEDT.?
Kräklingbo, Torsborgen enl. J. E. ZETTERSTEDT.? Gothem enl.
J. E. ZETTERSTEDT.! Visby 1865 S. O. LINDBERG. Fole vid
Helvig enl. J. E. ZETTERSTEDT.?

Östergötland. Sund 1870 K. F. DusÉN (L.) Omberg,
Blankebergen 1855 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Linköping 1881
E. ADLERZ. Kärna fr. 1888 E. NYMAN (S. L.) m. fl. 0. Ryd
fr. 1822 Herb. Petrin (U.). V. Ny Hs. HOLMGREN (NS).
Vinnerstad fr. 1842 Hs. HOLMGREN (S.). Risinge, Häradstorp
fr. 1894 F. O. WESTERBERG. Skedevi, Rejmyra 1863 H. v.
Post (S.); Magnehult fr. 1897 F. O. WESTERBERG (S. U. L. G.).
Krokek, Marmorbruket fr. 1888 P. DusÉN m. fl.: Kolmården
fr. 1894 P. Dus£w.

Västergötland. Skallsjö, Floda 191i Hs. MÖLLER. Billin-
gen 1875 J. E. ZETTERSTEDT. Kinnekulle 1843 S. LINDGREN
(S.). Österplana, Bräta fr. 1845 S. LINDGREN (S. U.). Fäss-
berg, Lagklarebäck fr. P. F. WAHLBERG? (U.). Göteborg,
Karralund fr. 1839 J. E. ARESCHOUG (S.).

Dalsland. Gunnarsnds, Rostock 1898 E. ADLERz.

Närke. Askersund, Boda fr. 1874 C. HARTMAN (S. U.).
Svennevad, Skepphulta fr. 1869 C. HARTMAN (U.). Asker,
Flingeboda fr. 1873 C. HARTMAN (U.). Hardemo, Stráberga

1 ZETTERSTEDT 3, sid. 28.
? ZETTERSTEDT 5, sid. 27.
3 WAHLBERG, sid. 96.

Arkiv für botanik. Band 12. N: 13. 3

34 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

fr. 1862 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Örebro 1868 J. J. JOHANS-
son (8.). Almby, Hjälmarsberg fr. 1885 K. KJELLMARK.
Gótlunda, Hamrarne fr. 1862 C. HARTMAN (U.).

Sódermanland. Vagnhärad, Källvik 1903 W. ARNELL.
Ösmo, Nynäs fr. 1879 H. ForsseLL (S. L.). Dalarö 1870 Hs.
HOLMGREN (S.. Huddinge 1898 W. ARNELL. Nacka, St.
Nyckelviken 1891 J. PERSSON (S.). Eskilstuna, Hvilsta 1831
C. J. HARTMAN (U.) Fogdö, Berghammar fr. C. J. HARTMAN
(U.) Lofó fr. 1910 H. Du Rietz. Stockholm fr. 1854 8. O.
LINDBERG (8. L.).

Uppland. Dalby fr. 1894 G. HELLSING. Näs, Vreta udde
fr. 1875 E. V. EKSTRAND (U. L.). Bondkyrka, Gottsunda-
bergen fr. 1842 C. HARTMAN (U.) m. fl.; Norbylund fr. 1848
C. HARTMAN (G.); Lassby i867 E. WAHLÉN (G.). Uppsala
1839 O. F. NYMAN (S.). Vätö, Skabbholmen 1901 H. HESSEL-
MAN; Björkö fr. 1910 W. ARNELL. Almunge, Mädra fr. 1874
E. V. EKSTRAND (S. U.). Valö fr. 1838 K. F. THEDENIUS
(S.). Västland, Näs fr. 1894 E. JÄDERHOLM.

Västmanland. Vasterás—Barkaró, Fullerö fr. 1867 C. H.
JOHANSSON. Arboga, Källängen fr. 1884 C. A. TARNLUND.
Norberg, Bjurfors 1912 A. ARVEN.

Värmland. N. Råda 1895 H. A. FRÖDING.

Dalarna. Floda, Vesenberget 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.).
Gagnef, Djurmo 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Mockfjärd 1912
HJ. MÖLLER (S. L. G.). St. Tuna, Repbäcken 1911 H».
MÖLLER (S. L. G.); Bullerforsen 1910 Hs. MÖLLER (S.).
Torsäng, Norsbo 1908 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Storsund 1855
G. V. SUNDÉN. Sdter 1909 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Bisp-
bergsby 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Hedemora fr. 1882 C.
INDEBETOU (S. U. L.). St. Skedvi, Bispbergsklack 1912 H3.
MÖLLER (S. L. G.). Vika, Sórbo 1910 Hs. MÖLLER (S. L. G.);
Karlslund 1910 Hs. MÖLLER (S.) St. Kopparberg, Grufriset
1908 Hs. MÖLLER (S.); Källslätten 1910 Hs. MÖLLER (S).
Aspeboda, Strätenbo 1909 Hs. MÖLLER (S. L. G.) Sundborn,
Logürden 1911 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Långnäs 1909 Hy.
MÖLLER. Leksand, Slättberg 1911 Hs. MÖLLER. Rättvik 1908
Hs. MÖLLER; Nitsjö 1896 W. ARNELL; Västgärde 1911 Hy.
MÖLLER (S. L. G.). Boda, Styggforsen 1911 Hs. MÖLLER (S.
G. L.). Ore, Arfvet 1912 E. Enrkssow. Alfdalen, Portyr-

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 35

verket 1908 Hs. MÖLLER (S. L.). Transtrand, Fulunäs 1909
Hs. MÖLLER.

Gästrikland. Torsåker, Korsan 1911 Hs. MÖLLER (S.
L. G.); Hofors 1912 Hs. MÖLLER (S. L.). Valbo, Kubbo fr.
1837 O. L. SILLÉN (U.)m. fl. Gäfle,' Ronmaren fr. 1878 H.
THEDENIUS; Rödmossen fr. 1838 O. L. SILLÉN (S. U.); Tolf-
forsbäcken fr. 1835 K. F. THEDENIUs (U.) m. fl. st. Hille,
Harkskär 1898 W. ARNELL; Iggö 1896 W. ARNELL.

Hälsingland. Njutånger, Iggesund 1907 A. NORDSTRÖM.
Idenor, Vi 1911 A. NORDSTRÖM. Hudiksvall, Tunaberget 1911
A. NoRDSTRÖM (S. L. G.).

Medelpad. Njurunda, Norbyknöl 1898 N. Bnvuw.? Sättna
fr. J. ÅNGSTRÖM (S. L. G.). Torp flerestädes 1890 W. ARNELL.

Härjedalen. Tännäs, Funnäsdalen K. F. THEDENIUS?
(S.). Storsjö, Ljungdalen K. F. THEDENIUS (S.).4

Jämtland. Berg 1900 A. GRAPE; Östberget 1911 A. GRAPE;
Bergsbyn 1873 C. CoLLINDER (U.). Mwyssjö, Svedje 1904 W.
ARNELL. Oviken, Joxasen 1904 W. ARNELL. Stugun, Stugu-
berget fr. 1912 G. ÅBERG. Hallen, Bydalen 1910 Hs. MÖLLER.
Mörsil, Ocke 1905 W. ARNELL. Undersåker, Vällista 1907
W. ARNELL. Are, Åreskutan enl. R. W. Hariman®; Snasa-
högen enl. R. W. HanRTMaAN.5

Ångermanland. Säbrä flerstädes 1870 W. ARNELL. Nora,
Härdsand 1874 W. ARNELL. Långsele, Stationen 1912 Hs. Mór-
LER. Resele, Vastera 1872 W. ARNELL. Tåsjö 1894 W. ARNELL.'

Västerbotten. Umeå 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Han-
fors 1874 C. P. LzstADIUS? (S.).

Norrbotten. Haparanda 1912 Hs. MÖLLER (S. L.). Karl
Gustaf, Kukula 1912 Hs. MÖLLER (S. L.). Ófver-Luleà 1875
A. GRAPE. Pajala 1912 Hs. MÖLLER; Anttis 1902 S. BIRGER.

! Harrman’s flora, 3 uppl. (1838), sid. 305.
? Bryan |, sid. 67.

* 'THEDENIUS 1, sid. 34.

* THEDENIUS |, sid. 37.

5 R. W. HARTMAN 1, sid. 11.

5 R. W. HARTMAN |, sid. 22.

" ARNELL och JENSEN 1, sid. 58.

5 ARNELL 4, sid. 80.

36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Lule Lappmark. Kvikkjokk, Sarjek vid Sakokjokk 1902
C. JENSEN och W. ARNELL.!

Torne Lappmark. Jukkasjärvi, Abiskojokk enl. H. N.
Dixon?; Riksgränsen 1902 Hs. MÓLLEB.

Thuidium gracile (BRucH & SCHIMP.) Br. eur.

1843. Hypnum gracile; Bruch & SCHIMPER i HooKER, London Jour-
nal of Botany. Vol. II, sid. 668.

1852. Thuidium gracile; Bruch & SCHIMPER, Bryologia europza.
Fasc. 49/51, sid. 5.

1864. Leskea gracilis; MITTEN, Journal of Botany (Linnean Society).
Ärg. 8, sid. 44.

1868. Hypnum pallens; LINDBERG, Notiser ur Sällskapets pro Fauna
et Flora fennica. IX, sid. 268.

1376. Thuidium pallens (LINDB. mst 1864); SCHIMPER, Synopsis Mu-
scorum europzorum. 2 uppl. Vol. II, sid. 611.

Monoik. Tufvor lösa, blekt gulbruna. Hufvudstammen
2—4 cm. lång, krypande, fast tryckt mot underlaget och
fäst med brunaktiga rhizoider, enkelt pargrenig med tätt-
ställda grenar of olika längd, dels korta och trubbiga, dels
långa och spetsiga. Parafyllier mycket talrika och gaffel-
grenade med långa enspetsiga ündceller. Stambladen utstående,
i hórnen föga nedlópande, triangulära—hjärtlika, hastigt smalt
lancettlika med syllik spets, konkava, otydligt eller alls icke
veckade. Bladkanterna otydligt krenulerade, svagt smätan-
dade, mot basen stundom nägot invikna. Nerven starkt
framträdande, upptill afsmalnande och slutande i spetsen.
Grenbladen tättsittande, i torrt tillständ täckande hvarandra
löst taktegellikt, äggrunda, tillspetsade, urholkade, ej vec-
kade, i kanten plattade och skarpt sägade; nerven tunn och
slutande före spetsen. Alla bladcellerna tjockväggiga; hvar
och en försedd med en utstäende, rak och tilltrubbad papill.
Periketiet rotsläende; periketialbladen upprätta, smalt lancett-
lika, utdragna i en spets, veckade pä längden, i kanterna
här och där invikta, helbräddade med nerv, som slutar mot
spetsen. Kapseln, sittande på ett 1,5—2 cm. långt kapsel-
skaft, böjd, långsträckt-cylindrisk, blekgul; urnan i torrt till-
stånd under mynningen starkt hopsnörd. Locket konvext—
kägelformigt, långt och skarpt tillspetsadt, orangefärgadt.

! ARNELL och JENSEN 2, sid. 195.
? Dixon, sid. 62.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 37

Peristomiänderna guldgula, sammanhängande vid basen och
försedda med en bred söm; spetsarna gulaktiga och fint
papillösa. Inre peristomet orangefärgadt, papillöst med bi-
hang något smalare än tänderna, ej genombrutna. Sporerna
rostbruna, fint granulerade.

Den 21 september 1864 fann S. O. LINDBERG vid Skarp-
neck i Brännkyrka socken vid Stockholm växande på af mylla
täckta rötter en mossa, som han ansåg vara en obeskrifven
art och benämde Hypnum pallens.| Nagra år efteråt anser
LINDBERG, att arten är synonym med den från Norra Amerika
beskrifna Thuidium gracile och denna åsikt bibehåller han i
Musei scandinavici.2 A LiwpBERG's originalexemplar, fór-
varadt Helsingfors botaniska museums samlingar stär: »Veri-
simile var. H. gracilis B. S.! [Synbarligen senare ditskrifvet.]
Hypnum (Thuidium) pallens LINDB. autoicum! Sthlm, in radice
arboris humo obtecto ad Skarpneck parcissime. 21. Sept.
1864 leg. S. O. LINDBERG.»

Exemplaret har en bel del kapslar, af hvilka somliga äro
tómda, andra áter ännu försedda med sporer. Dessutom ligger
vid exemplaret ett litet konvolut, innehällande affallna mössor
till de ännu ej utvecklade nya kapslarna. Fruktmognaden
uppgifves i SCHIMPER's Synopsis? äga rum under sommaren.

Thuidium gracile måtte ha förekommit mycket sparsamt,
eftersom LINDBERG på konvolutet understrukit parcissime.
Utom det LINDBERG'”ska exemplaret (ett litet exemplar finnes
också i HARALD LINDBERG’s samling) i Hälsingfors, som är
ganska litet och består endast af några stammar, finnas i
Riksmuseets och Uppsala botaniska museums samlingar ett
par stammar. Arten har sedermera flera gånger eftersökts
utan resultat, hvarför den får räknas till svenska mossflorans
allra största rariteter.

Arten beskrefs först från Nordamerika, i hvars norra och
mellersta delar den har en rätt stor utbredning. Sedermera
har den äfven anträffats på ett par ställen i Sibirien.*

Artens utbredning i Sverige.

Södermanland. Brännkyrka, Skarpneck fr. ?!/9 1864 S.
O. LINDBERG (S. U.).!

! LINDBERG 2, sid. 268.

? LINDBERG 7, sid. 31.

> SCHIMPER 2. sid. 611.

^ LINDBERG et ARNELL, del IT, sid. 108.

38 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

Thuidium abietinum (L.) Br. eur.

1718. Hypnum repens filicinum trichodes montanum, ramulis teretibus
lutescentibus, non divisus; DILLENIUS, Catalog. plantar. sponte
circa Gissam nascentium. Sid. 218.

1737. Hypnum ramulis pinnatis teretiusculis remotis incqualibus;
LiwNzEUS, Flora Lapponica. Sid. 319, N:o 408.

1741. Hypnum lutescens, alis subulatis tenuibus; DILLENIUS, Historia
muscorum. Sid. 280, taíl. 35, fig. 17.

1753. Hypnum abietinum; LiNnzus, Species plantarum. Sid. 1126.

1852. Thuidium abietinum; BRUCH & SCHIMPER, Bryologia europea.
Fasc. 49/51, sid. 9, tafl. 5.

Under namn af »Hypnum ramulis pinnatis teretiusculis
remotis incequalibus» nämnes Thuidium abietinum i svensk
litteratur redan sä tidigt som är 1737 nämligen i Flora
Lapponica,! LINNÉ's första floristiska arbete. Huruvida verk-
ligen Thuidium abietinum och ej Thuidium lanatum förelegat
är numera omöjligt att afgöra. I Lappmarkerna är den förra
sällsyntare än den senare. LINNÉ upptager Thuidium abieti-
num sedermera i Flora Suecia? år 1745 och i Species plan-
tarum? ar 1753. Ej heller Swarrz atskilde de båda arterna,
utan ansåg han troligen Thuidium lanatum som den fertila
formen af Thuidium abielinum. Detta framgår däraf, att i
hans herbarium på samma ark äro uppfästade fertil Thuidium
lanatum och steril abietinum. Egendomligt nog finnes också
i hans herbarium ett exemplar med påskrift Hypnum
Blandowii. Först efter utgifvandet af WAHLENBERG's Flora
Suecica* ar 1826, då »Hypnum abietinum ( paludosum» be-
skrifves, kan man vara säker pä, att lokaluppgifterna för
Thuidium abietinum verkligen afse denna. Den första i littera-
turen angifna växtplatsen för arten återfinnes i LINNÉ'S
Amoenitates? år 1756 och är »Silva regia» vid Uppsala. Det
första daterade och riktigt bestämda exemplaret af T'huidium
abietinum finnes i Uppsala botaniska museums samlingar och
ar samladt af GÖRAN WAHLENBERG den 12 maj 1822 vid
Gottsunda nära Uppsala. Detta tyckes också vara det äldsta
fruktificerande exemplar, som anträffats i Sverige, ty WAH-

1 LINNAUS ], sid. 319, N:o 408.
? Linnzus 2, sid. 319, N:o 874.
* Linnzus 3, sid. 1126.

* WAHLENBERG 3, sid. 698.

3 Linnzus 5, del III, sid. 434.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 39

LENLERG säger i sin Flora Upsaliensis! är 1820: »Vix apud
nos fructificat.»

I Lunds botaniska museums samlingar ligger ett på ett
halfark uppklistradt exemplar (det på 1700-talet vanliga
sättet att uppbevara mossor) med påskrift »874 Linn. Fl.
Svec.» »H. abietinum Linn. Flor. Svec. ed. 2. n:o 1023.»
»Ex herbario Lınn&ı1.» Siffran 874, som angifver numret på
arten i första upplagan af LINNEÉ's Flora Suecica, och H.
abietinum är skrifvet med en för mig okänd handstil (säker-
ligen ej LiNNÉ's), under det att allt det andra är skrifvet af
professor J. W. ZETTERSTEDT. Exemplaret har emellertid
intet med Thuidium abietinum att skaffa, utan är Hylocomium
proliferum (L.) Linps. Häraf synes, att man ej kan vara
försiktig nog vid användandet af lokaluppgifter, isynnerhet
från 1700-talet, om de ej styrkas af herbarieexemplar. I
Riksmuseet ligger äfvenledes ett exemplar från 1700-talet,
men insamlarens stil är obekant. I samma samling finnes
ett exemplar med frukt, samladt af EHRHART säkerligen vid
Uppsala omkring 1772—1776.

Hanplantor äro ej så vanliga som honplantor. Blom-
ningstiden infaller enligt ARNELL? i början af slåttertiden
d. v. s. i slutet af juli. I södra och mellersta Sverige in-
träder nog blomningstiden något tidigare. Jag har funnit
exemplar den ?*/; 1910 på Frösön i Jämtland, där antheri-
dierna voro fullt utbildade men ännu ej öppnat sig. Han-
exemplar från Särna i Dalarna, insamlade den */; 1909, visade
också antheridierna slutna men i begrepp att öppna sig. Å
en honplanta från Ore i Dalarna, insamlad den ??/; 1910 be-
fanns ett arkegonium ha öppnat sig. Ett exemplar från
Limedsforsen likaledes i Dalarna och insamladt den ?*/; 1909
visar hälften af arkegonierna öppnade och hälften slutna.

På grund af materialets otillräcklighet — a de äldre
fertila exemplaren i herbarierna finnes endast ärtal och ej
mänad utsatt — är det svärt att med bestämdhet angifva
tiden för kapselns mognad i Sverige. Normalt fälles nog
mössan i maj mänad. Men för öfrigt kunna mössbärande
kapslar anträffas nästan i hvilken mänad som helst. Exemplar,
samlade den 13/4 1868 vid Ropsten nära Stockholm, hade alla

! WAHLENBERG 2, sid. 356.
2 ARNELL I, sid. 95.

40 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

mössorna kvarsittande. Sammalunda är förhållandet med
exemplar fran Norby vid Uppsala, samlade den !°/; 1881 och
från Hamnaryd i Småland den ?!/; 1886. Exemplar från Drott-
ningholm vid Stockholm, insamlade i augusti 1858 hade en
mössa och ett lock kvar, under det att kapslarna å exemplar från
Västmanland, insamlade samma månad 1839, hade mestadels
mössa och ett par med lock samt några tomma. Sällan an-
träffas något så när fullt utbildade kapslar med kvarsittande ©
lock. Detta är förhållandet med exemplar, samlade på Upp-
sala slottsbacke den ?9/; 1886. Sammalunda är förhållandet
med exemplar samlade pa samma lokal så sent som den °°/g
samma år. I allmänhet uppgifves i litteraturen att lock-
fällningen försiggår på våren.

Thuidium abietinum varierar rätt mycket, dock ej så
mycket, att några varieteter kunnat uppställas. På fuktiga
ställen tyckes förgreningen vara mera riklig och man an-
träffar då individ, som äro 2 gånger pargrenade. På mycket
torra ställen såsom t. ex. på Ölands alfvar och stundom i
fjälltrakter blir arten mycket låg och grenarna synnerligen
tättsittande. En dylik form från Öland har af S. O. LIND-
BERG enligt exemplar i våra herbarier på etiketterna kallats
»Thuyidium abietinum forma hystricosum (MITT.) LiNDB.».
Det är emellertid endast en torftig alfvarform, som ej har
något att skaffa med Mirren’s Thuidium hystricosum.: Denna
i England hemmahörande art har en annan förgrening och
cellerna i bladspetsen långsträckta, under det att LINDBERE’S
exemplar ha rundade celler liksom Thuidium abietinum, I
vanliga fall är stammen upprätt, men ARNELL har på ett par
ställen funnit den nedliggande och rotslående (f. repens ARN.).
En rätt egendomlig form har jag sett från Ropsten vid Stock-
holm med knoppbildningar i grenarnas spetsar (f. bulbosa).

Thuidium abietinum är en af våra vanligaste mossor och
anträffas pä torra helst solbelysta ställen eller i skogar, dàr
skuggan ej är för djup, i skogsbackar, i torra gräsmattor,
vid vägkanter, på murar och gamla torftak, på barken och
rötterna af träd o. s. v. Helst föredrager den sandig och
kalkhaltig mark och anträffas stundom växande på själfva
kalkklippan. Mera sällan anträffas arten på fuktiga ställen.
I dess sällskap har jag antecknat Hylocomium proliferum (L.)
LiNDB., squarrosum (L.) Br. eur. och triquetrum (L.) Br. eur.,

1 BRAITHWAITE , Vol. IIT, sid. 7.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 41

dä arten växer på beskuggade ställen; på solbelysta lokaler
ätföljes den af Hypnum albicans NECK., Stereodon cupressi-
formis (L.) Brip., Amblystegium uncinatum (HEDW.) DE Nor.,
Tortula ruralis (L.) EHRH. samt på mycket torra ställen af
Hypnum lutescens Huns. m. fl.

Som redan nämnts är Thurdium abietinum en af vara
vanligaste mossor och är funnen från sydligaste Skåne upp
till Sveriges nordspets vid 69° n. br. Det vill emellertid
synas, som om arten ej älskade västkustprovinserna. Från
Halland har jag ej exemplar, utan stöder min förmodan, att
arten förekommer äfven i denna provins, endast på en upp-
gift af P. OsBEcK,! således från 1700-talet och ingalunda
tillförlitlig. Det enda exemplar, som jag sett från Bohuslän,
är samladt på en plats, som är belägen på gränsen mot
Västergötland. Sommaren 1911 exkurrerade jag i Bohuslän
och var ofta på lokaler, som i andra provinser skulle ha
varit utmärkta tillhåll för Thuidium abietinum, men afträffade
den ej. W. ARNELL har ej heller funnit denna art under en
sommarvistelse på Orust. Ej heller i litteraturen finnes nå-
gon uppgift om, att arten skulle varit funnen i denna pro-
vins. Af det ofvan anförda framgår, att arten i båda dessa
provinser synes vara sällsynt. Möjligt är, att arten såsom
varande en xerofil ej fördrager de fuktiga västliga vindarna.
Vid den skånska kusten är arten ej sällsynt och har jag sett
den både vid Barsebäck och Malmö. Arten anträffas såväl
på låglandet som höglandet. Dock är den rätt sällsynt i
fjällen. Sålunda kan jag ej erinra mig, att jag någonstädes
såg den i Härjedalens fjälltrakter. Ej heller är den ännu
känd från Åsele och Lycksele lappmarker. Från Pite lapp-
mark insamlades några torftiga tufvor af S. O. LINDBEG, som
också på etiketten tillfogat rarissima. Äfven ARNELL och
JENSEN? framhålla, att arten är en sällsynthet i Sarekområdet
(Lule lappmark), hvarest den uppträder i såväl björkregionen
som videregionen, sålunda på en höjd af bortåt 1,000 meter
öfver hafvet. I somras fann jag arten i Torne lappmark pa
Peldsa, Sveriges nordligaste högfjäll, men endast i ett par
små tufvor. Här förekom den ofvan videregionen i en liten
bergsklyfta på en höjd af ungefär 800 meter ö. h.

1 OsBECK, sid. 31.
? ARNELL och JENSEN 2, sid. 195.

42 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Oaktadt hanplantor och i all synnerhet honplantor före-
komma rätt mycket, äro dock kapselbärande exemplar säll-
synta, om man undantager Mälarprovinserna Södermanland,
Västmanland och framför allt Uppland, hvarifrån den är
känd fertil på många ställen. Fruktificerande är den dess-
utom känd från tvenne lokaler från hvardera af provinserna
Småland och Dalarna samt från en lokal från hvardera af
provinserna Östergötland, Närke, Värmland, Gästrikland och
Ångermanland. Nordligaste fyndorten för fertila exemplar
är Resele, beläget något norr om 63” n. br.

I våra grannländer är Thuidium abietinum likaledes vanlig
liksom i hela Europa. Dessutom är den känd från Spets-
bergen, från nordliga och mellersta Asien samt från nordliga
Amerika.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat:

HARTMAN, Bryaceze Scandinavie N:o 290. Uppland.

LINDGREN, THEDENIUS & SILLEN, Musci Svecize exsiccati
N:o 52. Västergötland.

SILLÉN, Musei frondosi Scandinavi&e exsiccati N:o 106.
Uppland och Västmanland.

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. Gärdslöf, Näsbyholm 1897 H. NILSSON-EHLE (S.
L. G.). Malmö enl. N. O. AÅHNFELT.! Baldringe, Fylan 1862
A. L. GRÖNVALL. S. Asum, Sjöbo 1901 A. HEINTZE. Lacka-
länga 1905 Hs. MÖLLER (S. L.). Barsebäck 1892 Hs. MÖLLER
(S.). Trollends, Näs enl. N. O. AHNFELT.! Ifö 1885 A. GRÖN-
VALL (S.) Brunnby, Kullaberg enl. N. C. GYLLENSTJERNA.*
Vinslóf, Lommarp 1891 N. ALVTHIN (S. L.). Vidtskofle, Drif-
van enl. J. ERIKSON.? Ó. Broby 1862 C. O. HAMNSTRÖM (S. L.).

Blekinge. Nättraby enl. W. ARNELL. Tving enl. W.
ARNELL. Augerum, Bastasjö enl. R. Hurr. Rödeby, Eline-
berg 1888 W. ARNELL.

Halland. Enl. P. Ospecx.®

AHNFELT, sid. 18.
GYLLENSTJERNA, sid. 81.
ERIKSON, sid. 8.

Hurr 1, sid. 187.

5 OSBECK, sid. 31.

1
2
3
1

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 43

Småland. Ryssby, Skägganäs 1907 Hs. MÖLLER. Madesjö
1910 S. Meverıvus (S. G.). Kalmar 1870 P. F. LUNDQVIST
(U.) m. fl. Algutsboda 1862 N. J. ScHEUTZ. AHadlleberga,
Orrefors 1907 Hz. MÖLLER. Femsjö fr. E. Fries?! (U.). Als-
heda N. J. ScHEuTtz (L). Ökna 2 1904 K. LÖFVANDER
(L.. Hvena, Hultsfred 1907 Hs. MórrER. S. Vi, Älhult
1886 P. DusÉw. Ingatorp 9 1888 P. DvsÉw (U.); Odhult
1906 K. LórvaNDER. Eksjö, Eksjöholm 1876 E. VETTERHALL.
N. Solberga, Hamnaryd N. J. SCHEUTZ (L.); fr. 1886 R. Tor.’
Rogberga, Tenhult 9 1891 A. ARVÉN; Torp 9 1891 A. ARVEN.
Månsarp, Taberg 1905 K. LÖFVANDER. Jönköping 1891 A.
ARVÉN (L.). Huskvarna 1872 K. JOHANSSON. Gränna 1859
M. Huss; Vretaholm 1912 A. ArvEN; Galgbacken 1910 A.
Arvin; Skarpabacken 9 1912 A. ArvEn. Visingsö. Nas
1877 J. E. ZETTERSTEDT (U.);? Kumlaberg 1877 J. E. ZETTER-
STEDT? (U.).

Öland. Ås, Ottenby enl. J. E. ZETTERSTEDT.* Kastlösa
190; Hs. MÖLLER (S. L.); Bredinge 1912 S. MEDELIUS; St.
Dalby 1910 S. MEDELIUS. Resmo 1867 J. E. ZETTERSTEDT
m. fl. Vickleby 18€5 S. O. LINDBERG (U.); Karlevi 1865 S.
O. LINDBERG. Torslunda 1906 Hs. MÖLLER; Tveta 1867 J.
E. ZETTERSTEDT (U. L.); Eriksöre 1911 S. MEDELIUS. Borg-
holm 1867 N. J. ScHEuTtz (L.) m. fl. Köping 9 1892 E.
NYMAN (G.) m. fl. Högby enl. J. E. ZETTERSTEDT.* Böda,
Melböda 1865 S. O. LINDBERG (S.).

Gottland. 1806 WaHLENBERG enl. J. E. ZETTERSTEDT.?
Vamlingbo enl. J. E. ZETTERsTEDT.? Slite enl. J. E. ZETTER-
STEDT.’ Stänga 1894 A. Grape. Eksta, St. Karlsö 1865 S.
O. LINDBERG (S. U.). Etelhem 9 1860 J. E. ZETTERSTEDT
(U.)5 Hejde 1892 F. AHLFVENGREN (L.) Kräklingbo, Tors-
borgen 1874 F. ELMQVIST. Visby? 1870 N. J. SCHEUTZ (L.)
m. fl’; Kopparsvik 1865 S. ©. LinDeEre (S. U.) m. fl.; Hög-
klint 1905 H. Wirtr. Boge enl. J. E. ZETTERSTEDT.? Lärbro,
Storugns enl. J. E. ZETTERsTEDT.? Fleringe, Hessle enl. J.
E. ZETTERSTEDT.' Fårö, Marpes enl. J. E. ZETTERSTEDT.*

! Fries 1, sid, 25.

? Torr 2, sid. 79.

> ZETTERSTEDT 8, sid. 7l.

* ZETTERSTEDT 3, sid. 28.

> ZETTERSTEDT 5, sid. 4. a

44 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Östergötland. Sund, Äng 1870 K. F. DusÉw. Torpa,
Ras 1872 K. F. DusÉs. Landeryd, Ufberget 1887 E. NY-
MAN. Linköping 1866 E. VETTERHALL (S.) Skeninge, Ek-
humpen 1835 C. O. Hamnström (L.). Motala 1870 C. ©.
HAMNSTRÖM (L.) m. fl. Skedevi, Rifmyra 1863 H. v. Post
(S.. Risinge 9 1896 F. O. WESTERBERG (S.); Häradstorp
1897 F. O. WESTERBERG (L.) Furingstad 1912 P. A. IssÉw.
Krokek, Marmorbruket fr. 1882 A. GRAPE; Sandviken 1890
A. GRAPE; Timmergata 1912 P. A. IssÉN. Tåby, Torp 1912
P. A. Issen.

Västergötland. Sandhem enl. W. ARNELL. Slöta, Älle-
berg enl. J. E. ZETTERSTEDT.” V. Tunhem, Lilleskog enl. J.
E. ZETTERSTEDT.? Floby 1893 C. SrENHOLM. Gökhem, Skår
1869 J. E. ZETTERSTEDT (U.).; Vilske-Klefva 1869 J. E. ZET-
TERSTEDT (S. U.). Lidköping S. J. LINDGREN (S. U. L. G.).5
N. Kyrketorp, Skultorp en. J. E. ZETTERSTEDT.* Vamb°.1912
A. HÜLPHERS. Kinnekulle 1870 G. JOHANSSON (L.). Kinne-
Klefva enl. J. E. ZETTERSTEDT.! Västerplana, Storäng enl.
J. E. ZETTERSTEDT.° Medelplana enl. J. E. ZETTERSTEDT.°
Österplana enl. J. E ZETTERSTEDT.® Göteborg, Kronan 1839
J. E. ARESCHoUG (S.).

Bohuslän. Ajertum, Ström 9 1892 S. E. ALMQVIST.

Dalsland. Skallerud, Snäcke 1912 P. A. Larsson. Mo,
Öjersbyn 1912 P. A. Larsson. Bäcke 1913 S. & C. BERGSTRÖM.

Närke. Hammar, Bastedalen 1873 C. HARTMAN (U.).?
Kumla,” Yxhult 1874 C. HARTMAN (S. U. L.); Mossby 1873
C. HARTMAN (U.). Svennevad, Skogaholm enl. E. ADLERZ.’
Asker enl. E. ApLERZ. Lännäs enl. E. ADLERZ.® Hardemo?
1853 O. G. BLoMBERG (L.) Nysund, Ölsboda C. HARTMAN
enl. E. ApLERZ. Zdsberg, Riseberga 9 1889 G. A. RING-
SELLE (S.). Knista, Villingsberg enl. E. ApnrERz.? Mosäs enl.
E. ApLERZ.? Tysslinge, Garphytteklint 1902 E. ADLERZ.?
Örebro? 1868 J. J. JOHANSSON (S.) m. fl. Almby, Hjälmars-

! MosÉN ., sid. 3l.

” ZETTERSTEDT 4, sid. 60.
3 ZETTERSTEDT 6, sid. 21.
* ZETTERSTEDT 4, sid. 5l.
> LINDBLOM 2, sid. 54.

^ ZETTERSTEDT 4, sid. 52.
' ZETTERSTEDT 4, sid. 63.
5 ZETTERSTEDT |, sid. 13.
? ADLERZ, sid. 40.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 45

berg enl. E. ADLERZ.! Långbro, Ryninge 1889. G. A. Rine-
SELLE. Eker C. HARTMAN enl. E. ADLERZ.! Axberg! 1888
K. KJELLMARK (S. G.); Kvinnerstorp fr. 1885 K. KJELLMARK
(S.); Dylta 9 1861 C. HARTMAN (U.) Ringkarleby, Kolja
1887 E. P. Vrang; Myró enl. E. ADLERz.!

Södermanland. Nyköping 1862 C. INDEBETOU (S.). Kila,
Stafsjö 1871 Hs. MosEn (G.). Stigtomta C. O. HAMNSTROÓM
(L.) Vagnhärad, Galo 1903 W. ARNELL; Källvik 1903 W.
ARNELL. Hölö enl. W. ARNELL. Mörkö enl. C. U. EKSTRÖM.
Ösmo, Ängsö 1878 H. ForsseLL (S.) Huddinge 1857 E.
AnRLING. Brännkyrka 1856 E. ÄHRLING. Nacka, Neglinge
9 1901 Hs. Mörrter (S. L. G.); Lund 1901 Hs. MÖLLER.
Västermo, Isholmen 1882 O. G. BLOMBERG (L.). Näshulta,
Hedensö C. J. HARTMAN (U.). Hysby-Rekarne, Ryninge 1879
H. FomssELL (S.). Lofö, Drottningholm fr. 1854 S. O. LIND-
BERG (S.) m. fl.

Uppland. Stockholm O. Swartz (U.) m. fl.; Lilla Rop-
sten fr. 1868 K. F. THEDENIUS (S. U.). Bromma fr. 1851
F. BJÖRNSTRÖM (U.). Järfälla C. O. HAMNSTRÖM (S.); Gäs-
berget fr. S. O. LINDBERG och G. Rerzıvs (S.). Solna fr.
1851 R. Fristept (U.); Karlberg O. WENNsTROM; Haga fr.
1855 P. T. Creve (U.). Djurö, Runmarö 1882 K. F. Tur-
DENIUS (S.). Vármdón 1902 F. RIDDERSTOLPE (S.) Uppsala-
Näs fr. enl. C. G. MyniN.? Läby, Kvarnbo 1892 G. HELL-
SING. Bondkyrka mängenstädes, Gottsunda fr. !?/; 1822 G.
WAHLENBERG (U.) m. fl? Uppsala mängenstädes (LINNÉ,!
EHRHART°); fr. Slottsbacken fr. 1850 R. Hartman® (U.)
m. fl. Vätö, Skabbholmen 1901 H. HEssELMAN; Marma enl.
W. ARNELL. Väddö, Ortala fr. 1874 O. L. SILLÉN (U.). Film,
Dannemora 9? 1893 G. HELLSING. Alfkarleby 1910 Hs. Mór-
LER (S. L.).

Västmanland. Badelunda, Björnön 1889 C. H. JOHANS-
SON. JVästerås-Barkarö, Fullerö 1867 C. H. JOHANSSON.
Västerås, Viksäng 1867 C. H. JOHANSSON. Arboga 1880 E.
ÄHRLING; Kälängen 1890 C. A. TÄRNLUND. Odensvi 1833 O.

! ADLERZ, sid. 40.

? EKSTRÖM, sid. 135.

3 MvniN 2, sid. 30.

* Linnzus 5, sid. 434.

> EHRHART, V, sid. 32.
$ C. HARTMAN, sid. 181.

46 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

WENNSTRÖM. Romfartuna, Munga 1842 O. L. SILLÉN. Sala
fr. 1839 O. L. SILLEN (S. U. L. G.); Nybygge fr. 1836 O. L.
SILLÉN (U.). Västervåla, Ängelsberg 1891 C. H. JOHANSSON.
Kopparberg, Banghammar 1912 Hs. MÖLLER (S.).

Värmland. Karlstad 1900 A. HÜLPHERS; Kaniknäset 1899
A. HórPHERs. Tveta, Mossvik 1906 H. A. FRÖDING. Stafnäs,
Barsebol 1875 M. SANDBERG (L.). Brunskog 1910 Hs. Mör-
LER. Sunne 1912 H. A. Frönıng. Norra Råda 1894 H. A.
FRÖDING.

Dalarna. Avesta, Nybyn 1912 A. Arvin. Ludvika 1909
Hs. MÖLLER. Grangärde 1910 Hs. MÖLLER (S. L.); Nyham-
mar 1910 Hs. MÖLLER. Floda, Vesenberget 1912 Hs. Mör-
LER. Gagnef, Djurmo 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Komtill-
måtta 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Stora Tuna, Kvarn-
sveden 1910 Hs. MÖLLER (S.) Torsäng, Kyna 1912 Hs.
MÖLLER (S. L. G.). Säter 1909 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Bisp-
bergsby 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Pungmakarbo 1912 Hs.
MÖLLER (S. L. U.). Stora Skedvi 1909 Hs. MÖLLER; Kvista
1909 Hs. MÖLLER; Bispbergsklack 1909 Hs. MÖLLER. Vika,
Längtjärn 1910 Hs. MÖLLER (S. L. G.) St. Kopparberg,
Grycksbo 2 1909 Hs. MÖLLER (S.) Sundborn 1908 Ha.
MÖLLER (S.) Bjursås 1909 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Lek-
sand, N. Lindberg 1911 Hs. MÖLLER (S.); S. Lindberg 1909
Hs. MÖLLER (S. L. G.). Rättvik 1908 Hs. MÖLLER (S. L. G.);
Västgärde 1911 Hy. MÖLLER (S. L.). Boda, Osmundberget
1911 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Styggforsen fr. 1911 Hs. Mór-
LER (S. L. G.). Ore 1910 Hs. MÖLLER; Dalfors 1910 Hy.
MÖLLER; Furudal 1912 E. ERIKSSON. Mora, Vattnäs fr. J.
PERSSON. Orsa 1910 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Kallmora fr.
1846 C. HARTMAN (U.). Alfdalen 1909 Hs. MÖLLER (S. L. G.).
Lima, Limedsforsen 1909 Hs. MÖLLER (S.) Transtrand,
Larsbo 1909 Hs. MÖLLER (S. L.). Särna d$ 1909 Hs. MÖLLER
(S. L.); Fjätälfven 1909 Hs. MÖLLER (S.).

Gästrikland. Torsåker, Hofors 1912 Hs. MÖLLER (S. L.
G.). Ofvansjö, Storvik 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Valbo,
Furuvik 1908 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Gäfle mängenstädes,
fr. K. F. THEDENIUS (U.). Hille, Bäckebro 1870 R. HART-
MAN (U.); Osláttfors 1844 C. J. STRÖMBÄCK (U.).

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 47

Háàlsingland.! Bollnäs 1910 Hs. MÖLLER. Hudiksvall,
Tunaberget 1911 A. Norpstrém. Hälsing-Tuna 9 1907 S.
BRUN (S.).

Medelpad. Njurunda, Norbyknöl 1898 N. BRyHn.? Sunds-
zu 1877 K. A. T. Sera. Skön, Tunadal 1879 K. A. T.
SETH (L.). Alnön 1874 W. ARNELL. Stöde enl. W. ARNELL.
Torp, Glappsjón 1886 W. ARNELL; Rosenhill 1886 W. Ar-
NELL. Borgsjö enl. W. ARNELL. Hafverö, Östavall enl. W.
ARNELL. T'ynderó enl. W. ARNELL. Hässjö, Gökbole 1910
K. B. Norpström. ZLjustorp 1910 K. B. NORDSTRÖM (S.).

Härjedalen.” Sveg, Dufberg 1890 J. PERSSON. Storsjö,
Getnaset enl. W. ARNELL.

Jämtland. Berg 1912 A. GRAPE. Myssjö enl. W. ARNELL.
Oviken enl. W. ARNELL. Bräcke 1911 H. PERSSON. Ragunda
1888 C. O. STRÖMHOLM. Stugun, Stuguberget 1912 G. ÅBERG.
Brunflo 1908 A. GRaAPE. Frösön, Öneberget J 1910 Hs. Mór-
LER. Mörsil enl. W. ARNELL. Undersåker, Halland enl. W.
ARNELL; Ristafallet enl. W. ARNELL; Edsäsen enl. W. Ar-
NELL. Åre, Åreskutan enl. R. W. HaRrMAN,* 1911 H. Prns-
SON; Snasahögen enl. R. W. HanTMaN;? Handöl enl. R.
SERNANDER.®

Ångermanland. Härnösand, Härnön enl. W. ARNELL.
Sdbra, Grofell 1870 Hs. HOLMGREN (S.). Hemsö enl. W.
ARNELL. Högsjö enl. W. ARNELL. Nora enl. W. ARNELL.
Nordingrå enl. W. ARNELL. Sollefteå enl. W. ARNELL. Läng-
sele enl. W. ARNELL. Ed, Östanbäck 1872 W. ARNELL.' Örn-
sköldsvik enl. W. ARNELL. Resele, Västerå fr. 1872 W. Ar-
NELL.? Helgum enl. W. ARNELL. Täsjö enl. ARNELL och
JENSEN.?

Västerbotten. Umeå 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Bur-
träsk 1874 C. P. Lzstavıvs (S.). Jörn 1912 Hs. MÖLLER
(S. L. G.). Norsjö, Långträsk 1856 S. O. LriNDBERG.!?

! R. W. HARTMAN 2, sid. 30.

? BRYHN |, sid. 67.

* SJOSTRAND, sid. 121.

* R. W. HARTMAN 1], sid. 11.

5 R. W. HARTMAN 1, sid. 22.

5 SERNANDER 1, sid. 200.

" ARNELL 2, sid. 93.

* ARNELL 2, sid. 96.

? ARNELL och JENSEN 1, sid. 58.

!0 HagTMAN's flora, 7 uppl. (1858), sid. 319.

48 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

Norrbotten. Alfsbyn 1912 Hs. MÖLLER (S.L. G.). Öfver-
luleå, Boden 1912 Hs. MÖLLER (S.). Haparanda 1912 H3.
MÖLLER (S. L. G.). Karl Gustaf, Ofre Kukula 1912 Hy.
MÖLLER (S. L.). Öfre Torneå, Svanstein 9 1912 Hs. MÖLLER
(S. L. G.); Pello 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Pajala 1912
Hs. MÖLLER (S. L. G.); Kengis 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.).

Pite lappmark. Arvidsjaur, Ischjak 1856 S. O. LIND-
BERG.!

Lule lappmark. Jokkmokk Hs. HOLMGREN enl. HART-
MAN’s flora.? Kvikkjokk 1891 E. NYMAN (S.); Kaddepakti 9
1891 E. NYMAN (S.); Kamajokk 1891 E. NYMAN (S.); Kerke-
vaara 1893 E. Nyman; Sarek flerstádes C. JENSEN och W.
ARNELL? (S.).

Torne lappmark. Jukkasjärvi, Snurijokk 1912 E. JADER-
HOLM; Jebrenjokk 1911 E. JÄDERHOLM. Karesuando, Peldsa
1912 Hs. MÖLLER.

Thuidium lanatum (STRÖM) HAGEN.

1791. Hypnum lanatum; STRÓM, Skrifter af Naturhist.-Selskabet.
Band 1, sid. 36, tafl. XI, n:o 6, fig. 1—5.

1806. Hypnum affine; CRoME, Sammlung deutscher Laubm. Zweite
Nachlieferung. N:o 20.

1809. Hypnum Blandowti; WEBER & Monum, Botanisches Taschen-
buch auf das Jahr 1807. Sid. 332.

1826. Hypnum abietinum 3 paludosum; WAHLENBERG, Flora suecica.
Del II, sid. 698.

1827. Hypnum filicinum var. lanatum; BRIDEL, Bryologia universa
etc. Del II, sid. 531.

1831. Hypnum laricinum; WILSON i Hooker and WALKER-ARNOTT,
The Botany of Captain Beechey’s Voyage. Sid. 120.

1852. Thuidium Blandowii; BRUCH & SCHIMPER, Bryologia europea.
Fase. 49/51, sid. 10, tafl. 6.

1897. Thuidium lanatum (Srów) HAGEN, Det kgl. norske Viden-
selskabets Skrifter. 1897. N:o 3, sid. 119.

1909. Helodium lanatum; BROTHERUS i ENGLER und PRANTL, Die
natürl. Pflanzenfamilien. Del 1, afd. 3, sid. 1018.

Oaktadt Thuidium lanatum hos oss ej àr nägon sällsynt-
het och rätt lätt äfven habituellt att skilja från Thuidium
abietinum (L.) Br. eur., dröjde det dock ända till är 1826,
innan arten nämnes i svensk litteratur. GÖRAN WAHLEN-

' HARTMAN 's flora, 8 uppl. (1861), sid. 330.
° HARTMAN's flora, 10 uppl. (1870), II, sid. 35.
? ARNELL och JENSEN 2, sid. 195.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 49

BERG beskrifver den dai Flora suecica ! under namn af Hyp-
num abietinum 3 paludosum men tillfogar med ett fräge-
tecken »H. Blandowii WEB. et MoHR» såsom synonym. My-
RIN? inser identiteten och kallar den Hypnum Blandowii.
Det äldsta ännu bevarade och riktigt bestämda exemplaret af
arten är samladt i Uppland i Vittulsbergskärret den 27 maj
1822 rikt fruktbärande af G. WAHLENBERG, som angifver
arten frän just denna lokal. Detta exemplar finnes i Upp-
sala botaniska museums samlingar. Här bevaras ocksä ett
af Swartz samladt exemplar, som består af en blandning af
steril Thuidium abietinum och fertil Thuidium lanatum. Som
redan framhållits under Thuidium abietinum, ser det nästan
ut, som om han ansett Thuidium lanatum som fertila exem-
plar af T'huidium abietinum, hvilken knappast var för honom
känd fruktbärande. I Riksmuseets samlingar ligger i AL-
STRÖMER’s herbarium ett synnerligen vackert fruktificerande
exemplar af Thuidium lanatum, som samlats af P. OsBEcK
och bestämts till »Hypnum abietinum». Sammalunda är för-
hàllandet med ett i OsBEcK’s herbarium liggande exemplar,
insamladt af FORSSTRÖM.

Blomningstiden förlägger ARNELL? till slutet af slåtter-
tiden och skördetiden, d. v. s. ungefär till augusti månad. I
södra och mellersta Sverige är blomningstiden tidigare och
jag har à exemplar, samlade i Kärna i Östergötland den 22/g
1884, funnit hanblommor, hvilkas antheridier just hålla på
att öppna sig. Sammalunda är förhållandet med exemplar
samlade den 6 juli 1869 vid Svennevad i Närke, under det
att & exemplar, samlade den ?/s 1873 vid Dagsberg i Öster-
götland, alla antheridierna hade tömt sig. I en honblomma
å ett exemplar från Vimmerby hade ett arkegonium öppnat
sig den $/; 1886, under det att alla de andra voro slutna. Ä
exemplar från Böda på Öland, samlade den **/; 1865, äro de
flesta mössorna afkastade; sammalunda är förhållandet med
exemplar, samlade i maj månad 1903 i Furingstad i Öster-
götland. Å andra sidan har jag å exemplar från Öster-
haninge i Södermanland i juli 1896 sett flera mössor kvar-
sittande. Lockfällningen försiggår i allmänhet i juni och
början af juli månader i södra delarna af landet. Så är

! WAHLENBERG 3, sid. 698.
? MYRIN 2, sid. 30.
3 ARNELL 1, sid. 96.

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 13. 4

50 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

t. ex. förhållandet med exemplar, samlade den 14 juni 1884
i Kärna i Östergötland under det att exemplar, samlade den
12 juli 1888 å samma lokal ha alla locken afkastade. Exem-
plar från Sköllersta i Närke, samlade den 25 juni 1870, ha
de flesta kapslarna utan lock.

Thuidium lanatum är en art, som visar föga variationer
och, oaktadt den är känd från tre världsdelar, är ingen
varietet uppställd af densamma. Då arten växer på be-
skuggade ställen, är den ljust grön; när den anträffas på
obeskuggade ställen, är den öfre delen ljusgul och den nedre
vanligen brun. Om arten växer på torrare ställen, blir den
mindre till växten med kortare, gröfre samt något mera båg-
böjda grenar. På lokaler med riklig näring kan individen
uppnå en längd af 25 cm. utom kapselskaften.

Man anträffar Thuidium lanatum i kärr, på torfmossar,
vattensjuka ängar med torfgrund, vid källsprång, på fuktiga,
ruttna trädstammar o. s. v. Arten tyckes ej fästa afseende
vid, om undergrunden är kalkhaltig eller ej. I dess sällskap
växa Hypnum trichoides NECK., Paludella squarrosa (L.) BRID.,
Spherocephalus palustris (L.) LINDB. Astrophyllum cuspidatum
(NEcK.) LINDB., Climacium dendroides (L.) WEB. & MoHR,
Sphagnum-arter o. S. v.

Ehuru Thuidium lanatum är känd från en hel del lokaler,
kan den dock knappast ságas vara vanlig. Den saknas helt
och hállet i provinserna vid västkusten. De frän Skäne
kända lokalerna äro belägna antingen midt i provinsen eller
ät nordöstra delarna. Likaledes saknas den i västra Smäland
och från hela Västergötland är ej en enda förekomstplats
känd. Från Dalsland är den uppgifven af N. C. KINDBERG,
som dock ej nämner någon fyndort för den, något som han
eljest gör för långt vanligare mossor. Anmärkningsvärdt är,
att C. G. MYRIN, som botaniserat rätt mycket i Dalsland
och eljest angifvit en hel del arter därifrån, ej anträffat den.
Ej heller har jag sett arten i de samlingar, jag haft till på-
seende. På grund häraf anser jag, att ett misstag föreligger
och att arten, om den funnits i Dalsland, där måste vara
mycket sällsynt. I Blekinge är arten ännu ej funnen. På
Öland och Gottland är den sällsynt. Eljest förekommer den
i södra Sveriges alla kustprovinser och, som det synes, rätt
allmänt i Uppland. I norra Sverige påträffas den här och
där i nästan alla provinser (från Åsele och Pite lappmarker

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 51

är den ännu ej känd). Nordligaste punkten, hvarest arten
funnits, är Karesuando, således pa 68? 20' 30" n. br. I allman-
het häller den sig helst till landets lägländtare delar men
går äfven upp i fjällen. Sålunda har den af ARNELL och
JENSEN anträffats i Sarekområdet i Lule lappmark, hvarest
den mestadels uppträder i björkregionen men stiger på flera
ställen upp i videregionen, alltså till en höjd af närmare
1,000 m. öfver hafvet. På Kaarevaara vid Karesuando växte
den i såväl björk- som videregionen på en höjd af ungefär
475 meter. Det vanliga är, att Thuidium lanatum forekom-
mer fertil äfven i landets nordliga delar och är anträffad
med kapslar ända upp i Torne lappmark.

Utanför Sveriges gränser är Thuidium lanatum anträffad
här och där i Norge, tämligen vanligt i Finland men säll-
synt i Danmark. Äfvenledes är den utbredd öfver norra
och mellersta Tyskland samt Storbritannien, norra Asien
samt nordliga delarna af Nord-Amerika, nästan öfverallt rikt
fruktificerande.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat.

HARTMAN. Bryacee Scandinavie N:o 291. Gästrikland.

LINDGREN, THEDENIUS och SILLEN, Musci Svecie ex-
siccati N:o 7. (Utan lokal.)

SILLEN, Musci frondosi Scandinavie exsiccati N:o 107.
Uppland.

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. Hör 1912 S. BERGGREN. Tjörnarp 1886 A. L.
GRÖNVALL (S.) Ignaberga 1882 J. Persson! (L.). Hässle-
holm J. PERSSON.

Småland. Femsjö fr. E. Fries (U.). Lannaskede fr.
1875 N. J. SCHEUTZ (L.). Karlstorp, Ryd fr. enl. R. ToLr.?
Vimmerby, Storebro fr. 1886 R. Torr? (S. U. L. G.). Inga-
torp flerstädes fr. 1884, 1890 R. Torr? (S. U.). Barkeryd,
Boarp fr. 1884 W. ArNELL.* Ljungarum fr. 1888 A. ARVEN;?
Ryhof fr. 1893 A. AnvÉN. Jönköping fr. 1891, 1894 A. Ar-
vÉN? (L.). Gränna, Mellby enl. R. Torr. Säby, Gransbo
1869 N. J. ScHEvurTtz >? (S. U. L.).

1 GRÖNVALL 3, sid. 83.
? Torr 2, sid. 79.

3 Torr 1, sid. 52.

* ARNELL 3, sid. 126.
5 SCHEUTZ 1, sid. 83.

52 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

Öland. Böda, Melböda fr. 1865 S. O. LINDBERG ! (S. U.).
Högby, Vidborn 1895 A. TULLGREN.

Gottland. Kräklingbo, Torsborgen 1863 O. NoRDSsTEDT !
(U. L.), fr. 1874 F. ELMQUIST.

Östergötland. Omberg, Surmossen 1853 J. E. ZETTER-
STEDT (S. U.). S:t Lars, Rosenkälla 1888 E. Nyman. Kärna?
fr. 1884 N. C. KInNDBERG m. fl. V. Ny fr. Hs. HOLMGREN
(U.; Åsen Hs. HOLMGREN (L.). Vinnerstad fr. 1861 Ha.
HOLMGREN (S. L. G.); Staffanstorp fr. 1871 Hs. Mos£w (L.).
Motala 1874 C. O. HAMNSTRÖM (S.); Bispmotala fr. 1878 C.
O. Hamnström (L.). Furingstad fr. 1903 P. A. IssÉw (S.
L. G.); Nytorpskärret fr. 1903 P. A. IssÉN. Krokek fr. 1868
m. fl. HJ. MosÉn? (S. U. L. G.); Knapphälet 1877 P. OLSSON
(S. U.). Dagsberg, Kungsträdgården fr. 1880 A. WinÉN (U,);
Bräberg fr. 1873 P. Orssow (S. U. L. G.).

Dalsland. Enl. N. C. KrNDBERG.*

Närke. Lerbäck, Mariedam 1875 C. HARTMAN (U.). Sven-
nevad, Skogaholm fr. 1869 C. HARTMAN ? (S. U. L. G.); Igeln
1869 C. HARTMAN (U.). Sköllersta, Igeln fr. 1870, 1871 C.
HARTMAN 5 (S. U. L). Asker, Brefven fr. 1870 A. F. BJÖRE-
MAN (S. U.). Hardemo? 1853 J. E. ZETTERSTEDT (S. L.);
Äspsäterskärren fr. 1853 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Örebro
1860 P. J. HELLBOM (S.); mellan Rynninge och Kringlan C.
HARTMAN enl. E. AprLERZ? Almby, Markkärret fr. 1861 C.
HARTMAN 5 (U.) m. fl.

Södermanland. Ösmo, Bedarö fr. 1887 H. FORSSELL (8.
U. L. G). Östertälje, Hall fr. 1896 O. HAGSTRÖM (L.). Grö-
dinge fr. 1854 G. L. SIÖGREN (S. U.). Salem, Hälsmosse fr.
1841 C. F. Nyman (S. L). Brännkyrka fr. 1851 R. FRISTEDT
(U.) Södertälje fr. C. F. NYMAN (G.). St. Malm, Stàngsjó
fr. 1895 A. Grape. Stockholm fr. Swartz (U.); Djurgards-
brunn fr. 1852 S. O. LINDBERG (S. U. G.); Stadshagen S.
Borestrom (S.); Uggleviken 1891 fr. K. F. THEDENIUS (S.);
Sandsjön fr. 1854 S. O. LINDBERG.

1 Harrman’s flora, 10 uppl. (1871), II, sid. 35.
? NoRDENSTRÓM och NYMAN, sid. 18.

3 MosÉN, sid. 12.

* KINDBERG 3, sid. 1005.

5 ADLERZ, sid. 41.

. HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 53

Uppland. Solna, Karlberg fr. 1858 G. Rerzıus (S. G.);
Öfver-Järfva 1853 S. O. LINDBERG. Järlåsa, L. Slebo fr.
1874 E. V. EKSTRAND. Läby 1894 K. KJELLMARK, fr. 1896
E. JÄDERHOLM. Bondkyrka, Flottsund fr. 1896 E. NYMAN;
Lassby backar fr. 1859 J. E. ZETTERSTEDT; Norby fr. 1870
C. LENSTRÖM m. fl.; Gottsundabergen 1828 C. G. MYRIN.
Uppsala 1858 J. E. ZETTERSTEDT (S.); Längmossen fr. 1835
C. G. Myrin (U.) Vänge, Fiby fr. 1876 E. V. EKSTRAND
(U.). Vaksala, Vittulsberg. fr. ?'/;. 1822 G. WAHLENBERG !
(U.) m. fl.; Örlösan fr. 1870 J. LAGERGREN (S. U. L.). Östuna
fr. 1839 J. ÅNGSTRÖM (L.). Eggebyholm fr. J. ÅNGSTRÖM (L.).
Malsta fr. 1839 J. ÅNGSTRÖM (S.). Roslags-Bro fr. 1839 J.
ÅNGSTRÖM (U.) Jumkil, Borjesjon fr. 1889 E. JÄDERHOLM
(L.; Fagelsbo 1855 J. E. ZETTERSTEDT (U.). Gräsö, Kraks-
varket i£r./1874 O. L. Simon (U.). Film fr. 1862 KE
THEDENIUS (S. U.).

Västmanland. S:t Ilian, Jakobsberg 1867 C. H. JOHANS-
SON. Arboga 1880 E. ÄHRLING; Källängen fr. 1891 C. A.
TÄRNLUND. Odensvi fr. 1833 O. WERNBERG (S.). Grythyttan,
Loka fr. C. O. HAMNSTRÖM (L.). Skerike, Remmelmyran fr.
1887 C. H. JOHANSSON; Kila, Satrabrunn fr. 1835 O. L.
SILLEN (L.). Sala fr. 1835, 1836 O. L. SILLEN (S. U.); Gröna
gángen fr. 1836, 1837, 1881 O. L. SirnrÉw (S. U. L.).

Värmland. Kristinehamn, Hagmossen fr. 1840 C. An-
DERSSON? (U.). Gustaf Adolf fr. 1895 H. Frönınc (S. L.).
Brattfors, Hedenskog N. C. KınDBEre (U.) Sunne, Berg-
skog fr. 1831 C. G. Myrın.” N. Rada, Rädahöjden fr. 1897
H. A. Fropine. Ekshärad, Skogsberg fr. 1897 H. A. Frö-
DING (L.).

Dalarna. Norrbdcke fr. 1842 P. A. LrEpsTRÓM (S. U.).
Avesta, Älfnäs 1879 C. IxpEBETOU (S.); Nybyskogen 1912 A.
ARVÉN (S.. St. Kopparberg, Varggärden 1912 Hs. MÖLLER
(S. L. G.); Grycksbo fr. 1854 S. O. LINDBERG (S. U. L.).
Leksand, Tibble enl. W. ARNELL. Boda, Osmundberget fr.
1896 H. W. ARNELL. Mora fr. enl. J. PERSSON. Transtrand,
Horrmudsän fr. 1909 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Särna, Troll-
sjöbäcken fr. 1909 Hs. MÖLLER (S. L. G.).

1 WAHLENBERG 3, sid. 698.
? ANDERSSON, sid. 7.
3 MvniN 1, sid. 250.

54 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

Gästrikland. Valbo, Kubbo fr. 1870 C. & R. W. HaRnr-
MAN (S. U.); Järfsta fr. 1871 R. HARTMAN (U.); Làngbro-
murarna fr. 1870 R. HARTMAN (U.). Gäfle 1837 K. F.
THEDENIUS (S.) m. fl.; Kastet fr. 1863 C. JUHLIN (G.); Igel-
tjärn 1835 K. F. THEDENIUS (S. U.); Norrlandet fr. 1868 R.
OLDBERG (U. G.); Skogmur fr. 1847 R. HARTMAN (U.); Holm-
sund fr. 1870 R. HARTMAN (U. L.) m. fl. Hille, Osláttfors
fr. 1842 E. A. STRÖMBÄcK (U.); Edskön fran 1834 K. F.
THEDENIUS (U.) Iggö fr. enl. W. ARNELL.

Hälsingland. Arbrå fr. 1873 E. CoLLINDER. Hudiks-
vall fr. 1846 C. HARTMAN (G.). Halsingtuna, Ullsäter fr.
1846 C. HARTMAN (U.).

Medelpad. Njurunda, Norbyknöl fr. 1898 N. Bryuy.'
Sdttna fr. J. ÅnGstrRÖM (S). Torp fr. enl. W. ARNELL.
Hafverö, Östavall enl. W. ARNELL.

Härjedalen. Tännäs, Funnäsdalsberget fr. 1836 K. F.
THEDENIUS? (U.).

Jämtland. Aätan, Hvitvattskrogen enl. R. W. Hanr-
MAN.? Berg fr. 1904 A. Grape. Hällesjö, Ljungä enl. W.
ARNELL. Stugun, Stugubyn fr. 1912 G. ÅBERG. Mörsil enl.
W. ARNELL. Undersåker, Edsåsen enl. W. ARNELL; Valberget
enl. W. ARNELL. Åre, Åreskutan enl. R. W. HaRTMaN;:
Snasahógen enl. R. W. HARTMAN.?

Ängermanland. Häggdånger enl. W. ARNELL. Härnösand,
Härnön fr. 1881 M. ASsPLUND (U. L.). Säbra, Framnäs fr.
1871 W. ARNELL (U.); Bondsjön fr. 1883 W. ARNELL (L.);
Lungö fr. 1806 W. ARNELL; Gädeäberget fr. 1870 W. ARNELL.
Nora, Bölesta fr. 1873 W. ARNELL (U.). Nordingrå enl. W.
ARNELL. Vibyggerå, Docksta enl. C. Hartuan.® Sollefteå,
Remsle fr. 1886 W. ARNELL. Örnsköldsvik enl. W. ARNELL.
Adalsviken, Lidgatu enl. W. ARNELL. Täsjö fr. enl. W. An-
NELL.'

Västerbotten. Norsjö, Kusfors fr. 1912 Hs. MÖLLER
(S. L. G.).

! Bryan 1, sid. 67.

? THEDENIUS 1, sid. 52.

3 R. W. HARTMAN 1], sid. 7.

* R. W. HARTMAN ], sid. 10.

5 R. W. HARTMAN 1, sid. 22.

® C. HARTMAN, sid. 181.

" ARNELL och JENSEN 1, sid. 58.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 55

Norrbotten. Piteå, Storsund 1912 Hs. MÖLLER (S8. L. G.).
Öfver-Luleä fr. 1875 A. Grape. Edefors fr. 1891 O. VESTER-
LUND. Karl Gustaf fr. 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.); Öfre
Kukula 1912 Hs. MÖLLER (S. L. G.). Ofver-Torned, Svan-
stein 1912 Hs. MÖLLER. Pajala, Kengis 1912 Hs. MÖLLER
(S. L. G.); Mertajoki 1902 S. BIRGER; Areavaara 1877 R.
Hott (S.).

Lycksele lappmark. Lycksele fr. J. ÅNGSTRÖM.

Lule lappmark. Jokkmokk, Storbacken fr. 1891 E. NY-
MAN (S.) Kvikkjokk 1891 E. NYMAN; Njunjes fr. 1864 C.
A. FREDRIKSSON m. fl.; Snjärrak 1891 E. NYMAN! (S.); Sarek-
fjällen fl. st. fr. 1902 W. ARNELL och C. JENSEN.?

Torne lappmark. Jukkasjärvi, Vaivasenlaki fr. 1880 E.
V. EKSTRAND (U.) Abisko enl. Dixow;? Riksgränsen 1902
Hs. MÖLLER; Vakkijokk 1880 enl. E. V. EKSTRAND,* fr. 1911
E. JADERHOLM. Karesuando, Kaarevaara 1912 Hs. MOLLER
re).

Heterocladium squarrosulum (Voit) LINDB.

1790. Hypnum halleri?; EHRHART, Beiträge zur Naturkunde. V,
sid. 33.

1810. Hypnum squarrosulum; Vorr i Sturm, Deutschlands Flora in
Abbildungen. Abth. II, fasc. 11.

1812. Hypnum dimorphum; BRIDEL, Species muscorum. Vol. II,
sid. 149.

1816. Hypnum Hallert var. dimorphum; SCHWEGRICHEN, Species
muscorum frondosorum. Supplem. 1, vol. II, sid. 283.

1827. Hypnum Stereodon dimorphus; BRIDEL, Bryologia universa etc.
Vol. II, sid. 581.

1852. Heterocladium dimorphum; BRUCH & SCHIMPER, Bryologia euro-
psa. Fasc. 49/51, sid. 3, tafl. 1.

1852. Heterocladium Kurrii; därsammastädes. Fasc. 49/51, sid. 5,
tafl. 2.

1858. Hypnum Kurrii; HARTMAN, Handbok i Skandinaviens flora.
7 uppl., sid. 338.

1879. Heterocladium squarrosulum; LINDBERG, Musci Scandinavici.
Sid. 37.

I svensk litteratur omnämnes Heterocladium squarro-
sulum först 1834 i MYRIN's Corollarium Flore Upsaliensis.’

NYMAN, sid. 3.

ARNELL och JENSEN 2, sid. 195.
Dixon, sid. 28.

EKSTRAND, sid. 195.

MYRIN 2, sid. 33.

Qv » 0 Ne

56 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

Antagligt är emellertid, att redan EHRHART funnit arten vid
Uppsala, hvarest den ej är någon sällsynthet. EHRHART upp-
gifver nämligen i sina Beiträge zur Naturkunde! en »Hyp-
num halleri» [= Campylium Halleri (Sw.) LiNpB.]. Denna
art har aldrig anträffats i Uppsalatrakten men påminner
stundom rätt mycket om vissa former af Heterocladium squar-
rosulum, som vid tidpunkten för EHRHART’s vistelse i Sverige
(1772—1776) ännu ej var uppställd som art. Emellertid sak-
nas EHRHART's exemplar och frågan torde ej kunna med
säkerhet afgöras. Det äldsta exemplar af arten, som ännu
finnes i behåll, är samladt vid Lassby backar i november
1832 af S. J. LINDGREN. Säkerligen är emellertid MYRIN upp-
täckaren af arten i Sverige — han nämner ingen annan —,
oaktadt de exemplar, som samlats af honom och bevarats i
våra offentliga samlingar, äro daterade den 21 januari 1883.

Hanplantor synas vara relativt sällsynta i vårt land.
Antheridier, som stå i begrepp att öppna sig, har jag an-
träffat å exemplar, samlade den 20 juli 1910 vid Ljustorp i
Medelpad, under det att de ännu ej öppnat sig å exemplar,
samlade den 15 juni 1870 i Skogaholm i Närke. Honplantor
äro vida vanligare och har jag å ett exemplar, taget vid
Nydala i Småland den 24 juni 1890, sett hälften af arkego-
nierna slutna och andra hälften öppnade. Hos exemplar från
Mora i Dalarna, samlade i augusti 1896, äro årets arkego-
nier redan något brunfärgade. Blomningstiden får därför i
södra och mellersta Sverige förläggas till slutet af juni och
juli månad. I nordliga Sverige (Ångermanland) har ARNELL?
funnit blomningstiden inträffa i augusti månad. Å exemplar,
samlade den 15 augusti 1888 på Ullaviklint i Närke, äro de
unga frukterna redan så långt komna, att mössorna sticka
upp öfver perigynialbladen. I sydliga och mellersta Sverige
afkastas mössan redan på hösten. Så är förhållandet med
exemplar, som samlats i oktober 1832 vid Uppsala, samt i
november 1870 vid Gäfle. I allmänhet fällas nog locken i
mars och april månader i södra Sverige och i norra Sverige
i maj månad.? Exemplar från Gäfle, samlade i april 1870,
ha en del lock kvarsittande. Alla locken äro däremot fällda
å exemplar, samlade den 21 maj 1870 i Ångermanland vid
Grofell i Säbrå socken. Locken fällas stundom mycket tidi-

! EHRHART, V, sid. 33.
? ARNELL 1, sid. 96.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 57

gare till och med samma höst, som kapseln bildats. Så visa
t. ex. exemplar, samlade den 11 november 1835 vid Västerås,
de flesta locken afkastade. Heterocladium squarrosulum an-
träffas rätt ofta med frukt, isynnerhet i Sveriges mellersta
provinser och Ångermanland. Norr om Skogs socken i Änger-
manland vid 63” n. br. är arten i Sverige ej funnen kapsel-
bärande.

Heterocladium squarrosulum varierar ganska mycket.
Stundom anträffas den i kompakta tufvor, då grenarna äro
tättsittande och korta, stundom äro stammarna långsträckta
och oregelbundet förgrenade, då den habituellt påminner om
vissa former af Isothecium viviparum (NECK.) LINDB., med
hvilken den också förväxlats, eller om Hypnum reflexum
STARKE. Ibland är pargreningen alldeles regelbunden och
erinrar arten då rätt mycket om späda former af Thuidium
abietinum (L.) Br. eur. Äfven bladformen är ytterst variabel.

Ifrågavarande art håller sig isynnerhet till skogsbevuxna
bergknallar, hvarest den anträffas såväl vid foten som högre
upp på bergets torrare ställen. Den växer på såväl själfva
klippan som på jorden, på multnande trädstammar o. s. v.
Äfven anträffas den på nedre delen af trädstammar, särskildt
asp, och på trädrötter. Savidt jag kunnat finna, är arten i
Sverige ej insamlad på kalkhaltigt underlag. Än äro tuf-
vorna alldeles rena, än påträffar man inblandning af Stereo-
don cupressiformis (L.) Brip., Hedwigia albicans (WEB.) LINDB.,
Hypnum strigosum HOoFFM., Dicranum scoparium (L.) HEDW.
0. S. V.

Man kan ej säga, att Heterocladium squarrosulum är allmän;
dock fórekommer den hàr och dàr ófver sà godt som hela Sverige
frán smäländska hóglandet! ända upp i Torne lappmark. I
sódra delen af Sverige häller sig arten till de inre delarna
af landet och saknas helt och hállet i vástkustens provinser
samt i Blekinge, pà Öland och Gottland. Visserligen är den
känd från såväl Småland som Östergötland och Sóderman-
land men lokalerna från dessa provinser ligga alla rätt långt
inne i landet. Först i Uppland påträffas lokaler, som ligga
nära hafvet. Numera känner man arten från Norrlands alla

. | ScHEUTZ 1, sid. 84, uppgifver den för Ubbemåla i Algutsboda socken,
således söder om Växjö. Enligt exemplar, bevarade i Uppsala Botaniska
Museum, föreligger här en felbestämning. Exemplåren äro nämligen Thui-
dium recognitum (HEDW.) LINDB.

58 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

kustprovinser, särskildt rikligt tyckes den förekomma i Änger-
manland, ända upp i Norrbotten vid Svanstein (66? 40' n. br.)
ungefár 100 kilometer norr om Haparanda. I Norrlands
västra provinser, d. v. s. inne bland fjàllen àr arten säll-
synt och har ännu ej anträffats hvarken,i Åsele, Lycksele
eller Pite lappmark. I Lule lappmark är den känd frän flera
lokaler och i Torne lappmark frán Vilkisorta, som ligger
nägot norr om 68? n. br. I Norge gär den ànda upp till
Hammerfest,! säledes ett par breddgrader nordligare àn i
Sverige. I allmänhet àro lokalerna för arten här i Sverige
belägna på hundra till tvåhundra meters höjd öfver hafvet,
men som nämts är den äfven anträffad på lägre nivå. Vid
Svanstein i Norrbotten växte den på ungefär 200 meters höjd
öfver hafvet och i Sarekfjällen, hvarest den anträffats på
ett par ställen i björkregionen, når den upp till cirka 700
meter öfver hafvet.

I våra grannländer Norge och särskildt Finland är He-
terocladium squarrosulum ej heller sällsynt. Däremot har den
ej anträffats i Danmark. För öfrigt är arten spridd öfver
hela Europa, hvarest den anträffas från de lägre regionerna
upp i högalperna ända upp till en höjd af 2,730 meter öfver
hafvet. Utom Europa är arten iakttagen på Kaukasus, i
Norra Amerikas nordliga delar från Grönland ner i Förenta
staternas nordliga stater.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat:

HARTMAN, Bryace&e Scandinavie N:o 144. Gästrikland.

LINDGREN, THEDENIUS och SILLÉN, Musci Svecie exsiccati
N:o 154. Gästrikland.

SILLÉN, Musci frondosi Scandinavi® exsiccati N:o 108.
Västmanland och Gästrikland.

Artens utbredning i Sverige.
Småland. Nydala, Järnudden fr. 1890 R. Torr (S. L.).?
Jönköping, Stadsskogen 1891 R. Torr.

Östergötland. S:t Lars, Ramstorp 1888 E. NYMAN (S. L.).
Linköping 1889 E. JÄDERHOLM; Sandbäcken enl. H. NoRDEN-

1 HAGEN 2, sid. 78.
? Tour 2, sid. 90.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 59

STRÖM och E. Nyman!?; Tinnerbäcken 1889 E. JADERHOLM.
V. Ny fr. Hs. HOLMGREN. Motala 1871 C. O. HAMNSTRÖM
(L.). S: Johannes, Ljura fr. 1884 P. Orssow (S.).

Västergötland. Halle- och Hunneberg 1872 A. GRAPE.
Dalsland. Enl. N. C. KINDBERG.?

Närke. Hallsberg, Skåleklint 1860 C. HARTMAN (S. U. L.).
Svennevad, Skogaholm 1870 C. HARTMAN (U.).? Nysund, Sirsjö
1873 C. HARTMAN (U.)? Axberg, Dylta 1865 C. HARTMAN
(S. U.);3 Åby K. KJELLMARE. Kil, Ullaviklint fr. 1868 C.
HARTMAN (S. U. L.)? m. fl.

Södermanland. Runtuna fr. 1893 E. JÄDERHOLM. Hud-
dinge E. ÄHRLING. Brännkyrka, Skarpneck S. O. LINDBERG
enl. K. F. THEDENIUS.? Vadsbro fr. 1898 E. JÄDERHOLM (U.).
Stockholm, Pungpinan 1854 S. O. LINDBERG.

Uppland. Gustafsberg, Lagnö 1882 Hs. HOLMGREN (S.).
Djurö, Runmarö fr. 1893 C. G. HOFFSTEIN. Järlåsa, mellan
Ramsmossen och Rosenvall 1877 E. V. EKSTRAND (U.).
Bondkyrka, Lassby fr. 1832 S. J. LINDGREN (S.); fr. 1833 C.
G. Myrin (S. U. L. G.)* m. fl.; Polacksbacken ? fr. 1845 H.
LUNDGREN (U.) m. fl.; Rickomberga fr. 1870 W. BERNDES;
Flogsta 1874, 1878 E. V. ExsrRAND (S. U. L). Uppsala 1866
F. ELMQVIST m. fl.; Slottsbacken fr. 1861 P. T. CLeve (S.
U.); Galgbacken 1862 F. Brum (G.) m. fl. Vaksala, Kyrko-
gården R. FRISTEDT enl. 8. O. LixpBEnG;? Vittulsberg® fr.
1878 E. V. EKSTRAND (S.) Jälla fr. 1878 E. V. EKSTRAND
(S. U. LJ. Gamla Uppsala 1862 F. Brum (U.). Jumkil,
mellan Karebo och Börjesjön 1890 E. JADERHOLM. Ö. Löfsta
fr. 1852 G. A. LINDBERG; Prästgården enl. HARTMAN.” Söder-
fors, Ekön 1835 C. J. Harrman.® Älfkarleby, Harnäs 1870 R.
HARTMAN.

Västmanland. Västerås-Barkarö, Almö fr. 1889 C. H.
JOHANSSON. Västerås, Djäkneberget fr. 1835 O. L. SILLÉN
Nan), 9 m. fl.

1 NORDENSTRÖM och NYMAN, sid. 18.

? KINDBERG 3, sid. 1009.

* ADLERZ, sid. 38.

* THEDENIUS 2, sid. sid. 72.

5 Myrin 2, sid. 34.

5 LINDBERG 1, sid. 157.

" HanTMAN'S flora, 7 uppl. (1858), sid. 322.
* HARTMAN's flora, 3 uppl. (1838), sid. 308.

60 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

Värmland. Kristinehamn enl. C. ANDERSSON.!

Dalarna. Torsang, Lindön 1912 Hs. MOLLER; Storsund
1857 G. V. SUNDIN. Hedemora, Norn 1841 K. J. LUNDBORG

). Vika, mellan Ryggen och Hosjö 1910 Hs. MÖLLER (S.
L. G.). Boda, Styggforsen 1849 J. Lange. Mora, Gaphus-
berget 1896 J. PERSSON.

Gästrikland. Valbo, Kubbo fr. 1837 O. L. SILLÉN (S. L.)
m. fl; Hemlingsberget fr. 1835 K. F. THEDENIUS (S. U.)?
m. fl.; Stenhammar fr. 1870 R. HARTMAN (L.); Järfstaberget
1870 R. HARTMAN (U.). Gäfle fr. 1835, 1837 K. F. THEDE-
NIUS (G.) m. fl.; Storvreten fr. 1855 C. HARTMAN (U.). Hille,
Osláttfors E. STRÖMBÄCK (U.).

Hälsingland. Skog, Hemstanàs 1848 R. HARTMAN (U.).
Alfta, Glitterklitt 1869 R. OLDBERG (U. G.) Söderhamn,
Tönshammar enl. R. HanrMawN.? Arbrå, Koldemo 1872 E.
COLLINDER. Delsbo, Gryttjesbergen 1846 C. & R. HARTMAN
(U.). Forsa, Blacksás 1874 E. CoLLINDER (U.).

Medelpad. Njurunda, Norbyknól 1898 N. BRYHN.? Sunds-
vall R. FRISTEDT,* Hs. HOLMGREN (S.). Ljustorp, Björkum-
berget 1910 K. B. NORDSTRÖM.

Härjedalen. Tännäs, Funnäsdalsberget enl. HARTMAN’s
flora; 7 Malmagen enl. J. PERSSON. Storsjö, Helagsfjället R.
FRISTEDT enl. S. LINDBERG.®

Jämtland. Myssjö, Svedjeberget enl. W. ARNELL. Are,
Brunnerviken 1875 K. A. T. Serra (U.); Handöl 1903 E.
ADLERZ; Storlien S. BORGSTRÖM (S.).

Ångermanland. Härnösand 1868 Hs. HOLMGREN (S.
L.; Värdkasberget 1870 W. ARNELL (U.) Speckstaberget
1875 W. ARNELL. Sdbra, Grofell fr. 1870 Hs. HOLMGREN
(S. m. fl.; Näs 1872 W. ARNELL; Gädeäberget fr. 1873 W.
ARNELL; Framnäs 1874 W. ARNELL. Hemsö 1873 W. ARNELL.
Nora enl. R. FRISTEDT;? Rödäsen fr. 1874 W. ARNELL (S. U.);
Bolensberget 1872 W. ARNELL; Bölesta 1873 W. ARNELL;

! ANDERSSON, sid. 8.

” Harrman’s flora, 3 uppl. (1838), sid. 308.
? Harrman’s flora, 5 uppl. (1849), sid. 325.
* R. W. HARTMAN |, sid. 5.

5 Bryan |, sid. 67.

5 LINDBERG 1, sid. 157.

‘ HarTMAN’s flora, 7 uppl. (1858), sid. 322.
5 FRISTEDT, sid. 118.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 61

Stormoberget fr. 1874 W. ARNELL. Skog, Sandberget 1872
W. ARNELL. Nordingrå, Dalsberget 1881 W. ARNELL: Berg-
äkerberget fr. 1886 W. ARNELL. Sollefteå 1866 Hs. HOLM-
GREN (S. L.). Mo, Osterbacke 1891 C. A. TÄRNLUND (8. L.).

Västerbotten. Umeå 1870 Hs. HOLMGREN (S. U. L.).

Norrbotten. Luleå, Hertsön 1898 G. HELLSING. Ofver-
luleå 1875 A. GRAPE. Ofvertornea, Turtola enl. R. Hurr;!
Kynsivaara 1912 Hs. MÖLLER.

Lule lappmark. Jokkmokk, Sarkavare 1848 H. H. (U.).
Kvikkjokk, Sirkasvare, Kabdesjaur 1893 E. NYMAN (8.).
Sarek, Vassatjàkko 1902 C. JENSEN och W. ARNELL (S. U.);
Säkokjokk 1902 C. JENSEN och W. ARNELL ($.).

Torne lappmark. Jukkasjärvi, Vilkisorta 1891 E. Jä-
DERHOLM.

Heterocladium squarrosulum (Vorr) LINDB. var.
compaetum (Mor.) LiMPR.

1869. Heterocladium dimorphum 3 compactum Mpo. in sched. 1865;
PFEFFER, Bryogeographische Studien aus den rhät. Alpen.
Sid. 71.

1895. Heterocladium squarrosulum 3 compacta; LIMPRICHT, Die Laub-
moose Deutschl, Oesterr. und der Schweiz. II. Sid. 818.

Låg och tätt tufvad med föga utspárrade blad; grenar korta,
hängelika.

Såsom var. compactum har jag bestämt några exemplar,
samlade af ERIK NYMAN vid Kåbdesjaur i Lule lappmark.
Tydligt är, att denna varietet ofta är svår att skilja från
hufvudformen. Dock tyckas hufvudformen och varieteten
kunna uppträda på samma ställe, ty från Kåbdesjaur har jag
äfven sett exemplar af hufvudformen. Exemplaren äro in-
samlade på en höjd af 600 meter öfver hafvet och växte på
jord. Säkerligen kan man anträffa varieteten flerestades i
våra högfjäll.

Formen uppträder i högalperna särskildt i Bayern och
Tyrolen på en höjd af mellan. 2 och 3 tusen meter öfver
hafvet. Den tyckes alltid vara steril.

Varietetens utbredning i Sverige:
Lule lappmark. Kvikkjokk, Kábdesjaur 1893 E. NYMAN (L.).

1 Hurr 2, sid. 102.

62 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Heterocladium papillosum (LINDB.) LINDB.

1872. Leskea (Pseudoleskea)? papillosa; LINDBERG, Botaniska Notiser
1872. Sid. 135.

1879. Heterocladóéum | papillosum; LINDBERG, Musci scandinavici-
Sid. 37.

1897. Pseudoleskeella papillosa; KINDBERG, European and N. Ameri-
can Bryinex®. Sid. 49.

Dioik. Tufvorna glesa, bildande mestadels endast ett
tunt öfverdrag, til färgen ljusgröna, gröna eller rödbruna
samt glanslósa. Stammen nedliggande, krypande, mer eller
mindre talrikt fórsedd med parafyllier af vàxlande form (frän
jämnbredt lancettlika—treflikade) samt här och där grupper
af gula rothár. Fórgreningen är oregelbundet pargrenig.
Grenarna utstáende, rundade, àn krypande, àn uppstigande,
rätt korta och sparsamt försedda med smägrenar. Stam-
bladen allsidiga, i fuktigt tillständ utstäende, i torrt tillständ
slutande tätt till stammen, starkt konkava, från en bredt
äggrund bas hastigt sammandragna till en bred, tillspetsad
udd. Bladkanten på basen upp mot midten svagt tillbaka-
böjd, randen svagt sågad. Nerven svag, enkel eller dubbel,
ej nående bladets midt. Bladens celler klorofyllrika, korta
och vida, längs bladmidten något långsträckta, försedda med
tjocka väggar. På bladryggen framträda de kollenkymatiska
cellhörnen såsom halfkägelformiga papiller. Grenbladen mera
tättsittande, mindre än stambladen, bredt ovala med kortare
spets. Bladkanten knappast tillbakaböjd, naggad. Nerven
ofta otydlig, eljest som hos stambladen.

Heterocladium papillosum fanns af J. P. NORRLIN år 1867
i finska Torne lappmark och beskrefs 1872 af S. O. Linp-
BERG. Såsom svensk nämnes arten först af N. C. KINDBERG
i hans Skandinavisk bladmossflora.! Har uppgifves emeller-
tid ej någon lokal utan endast »Sver. Lpl.». Säkerligen hän-
syftar KINDBERG på exemplar från Pite Lappmark, samlade
år 1892 af ERIK NYMAN, som sålunda är den förste, som
observerat arten i Sverige. Först i ARNELL och JENSEN's
Die Moose des Sarekgebietes? uppgifves någon bestämd lokal
för arten. Emellertid är Heterocladium papillosum enligt
exemplar i Riksmuseets samlingar funnen i Lule lappmark

! KINDBERG 4, sid. 24.
? ARNELL och JENSEN 2, sid. 214.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 63

redan år 1867 af Hs. HOLMGREN, som bestämt den till
» Heterocladium dimorphum Br. & ScH.».

Sávidt jag kunnat finna, äro alla de svenska exemplaren
alldeles sterila. För öfrigt äro såväl hanplantor som frukt-
bärande individ okända af arten.

Såsom af förteckningen öfver fyndorterna synes är Hete-
rocladium papillosum funnen på endast några få spridda lo-
kaler inom nordligaste Sverige. Den sydligaste lokalen är
belägen i norra delen af Västerbotten nämligen Kusfors i
Norsjö socken (68° 56' n. br.). Jag fann den där växande
på beskuggade klippor af granit vid Skellefteälfs strand på
omkring 180 meters höjd öfver hafvet. Exemplaren från
Arjeplog i Pite lappmark äro funna på jord under klipp-
utsprång. De båda fyndorterna i Sarekfjällen i Lule lapp-
mark äro belägna i björkregionens öfre gräns (cirka 800
meter öfver hafvet) och fanns arten här på beskuggade klippor
af granit och diabas. I allmänhet äro tufvorna rena, men
har jag bland individen från Kvikkjokk funnit Astrophyllum
silvaticum LINDB. och Amblystegium uncinatum (HEDW.) DE
Nor. Öfverallt uppträder arten synnerligen sparsamt. Säker-
ligen skall den vid noggrannare undersökning af våra lapp-
marker befinnas vara ej så sällsynt.

Utom Sverige är Heterocladium papillosum känd från ett
flertal lokaler i nordligaste Finland samt i Norge från Nord-
rejsen i Tromsö amt.! Dessutom har den af H. W. ARNELL
anträffats på flera ställen i Sibirien.?

Artens utbredning j Sverige.
Västerbotten. Norsjö, Kusfors 1912 Hs. MÖLLER.
Pite lappmark. Arjeplog, Galtispoola 1892 E. NYMAN.

Lule lappmark. Kvikkjokk, Nammats 1867 HJ. HOLMGREN
(S.); Sarek vid Kåtokjokotjkaska 1902 ARNELL och JENSEN
(S. U.)? samt Svirjajokk 1902 ARNELL och JENSEN (S.).?

1 JÖRGENSEN, sid. 141.
? LINDBERG och ARNELL, sid. 141.
? ARNELL och JENSEN 2, sid. 214.

64 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Heterocladium heteropterum (Bruch) Br. eur.

1827. Pterogonium heteropterum; BRUCH i SCHEGRICHEN, Supplement.
Tif. Vol. 1, tafl. 210. b.
1827. Hypnum catenulatum; HooKER and TAYLOR, Muscologia bri-

tannica. Ed. II, sid. 160, tafl. 24.

1827. Hypnum catenulatum; BRIDEL, Bryologia universa. Vol. II,
sid. 450 ex parte.

1835. Leptohymenium heteropterum HB.; AHNFELT, Dispositio Musco-
rum Scanie Hypnoideorum. Sid. 14.

1835. | Hypnum heteropterum; ABNFELT i ELIAS Fries, Flora scanica.
Sid. 229.

1846. Pterogonium Ahnfeltii; ÅNGSTRÖM i ELIAS FRIES, Summa
vegetabilium Scandinavie. Sid. 87.

1852. Heterocladium heteropterum; BRUCH & SCHIMPER, Bryologia
europzsa. Fasc. 49/51, sid. 4, tafl. 2.

1858. Leptohymenium Ahnfeltii; ÅNGSTRÖM i HARTMAN, Handbok i
Skandinaviens flora. 7 uppl. sid. 338.

1897. Pseudo-Leskea heteroptera; KINDBERG, European and N. Ame-
rican Bryinex. Sid. 47.

1903. Pseudoleskeella heteroptera; KINDBERG, Skandinavisk bladmoss
flora. Sid. 25.

Heterocladium heteropterum uppställdes år 1827 af BRUCH.
Redan två år förut hade N. O. AHNFELT samlat den såväl
vid Femsjö (!!/; 1825) i Småland som vid Klöfvehallar (!/7
1825) i Skåne men då bestämt den till Pterogonium filiforme
enligt exemplar i hans herbarium. I AHNFELT’s ar 1835 ut-
komna uppsats Dispositio Muscorum Scanie Hypnoideorum
kallas den Leptohymenium heteropterum Hp. [= Pterygynand-
rum filiforme var. decipiens (WEB. & MoHr) Limpr.]. Denna
bestämning ändrade han emellertid samma år, ty i ELIAS
Fries’ Flora scanica beskrifves den såsom »Hypnum hetero-
plerum (Pterig. BR.)». Således är AHNFELT den förste (1835),
som hänfört arten till släktet Hypnum, och ej SPURCE (1847),
såsom öfverallt eljest uppgifves.!

Det AHNFELT'ska exemplaret från Femsjö finnes beva-
radt i Uppsala Botaniska Museum och hans exemplar från
Klöfvehallar finnas i Farmaceutiska Institutets samt i Riks-
museets och Uppsala Botaniska Museums samlingar. I SWARTZ”
herbarium i Riksmuseet finnas tvenne exemplar af arten, det
ena bestämdt till Hypnum serpens [Amblystegium serpens (L.)
Br. eur.] och det andra till Hypnum orthocladum BEAU. Det
är ej möjligt afgöra, huruvida exemplaren äro svenska eller ej.

! LIMPRICHT II, sid. 813.

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 65°

Blommande exemplar af arten äro här i Sverige liksom
för öfrigt annorstädes sällsynta. Detta gäller särskildt om
hanexemplar, som anträffats endast pä ett ställe, nämligen i
Smäland vid Skurugata i Hults socken. Ett af exemplaren
är insamladt den 2 maj 1887 och har antheridierna ännu
ej fullt utbildade samt slutna, under det att ett annat, som
är taget den 12 augusti 1888, har antheridierna nyss öpp-
nade. Utaf honexemplaren, som anträffats i flere provinser
är det knappast mer än ett, som är upplysande med afse-
ende på blomningstiden, i det att å detsamma finnas arke-
gonier, som stå i begrepp att öppna sig. Detta exemplar
är insamladt den ?3/; 1875 på Hunneberg. A exemplar från
Jönköping samlade den °/s 1863 äro årets arkegonier redan
bruna. Sålunda får blomningstiden för arten här i Sverige
förläggas till slutet af juli och början af augusti. Frukt-
bärande exemplar ha ej anträffats i Sverige; för öfrigt äro
sådana funna endast på ett par ställen i Europa (Pyrenéerna
och Storbritannien).! Möjligt är, att man skulle kunna an-
träffa fruktificerande exemplar vid Skurugata i Småland,
hvarest såväl han- som hon-plantor förekomma.

Heterocladium heteropterum varierar i Sverige rätt betyd-
ligt. I våra herbarier förekommer en form, som samlats af CARL
HARTMAN och af honom kallad $ apricum.? Enligt uppgift
på en etikett i Uppsala Botaniska Museums samlingar karak-
teriseras formen af »grenar, korta, trubbiga, bladen större
och mera längspetsade än hos o, nerven vanligen tydl. enkel,
stundom klufven, till bladets midt». Formen är insamlad i
Närke i Viby socken »på Tystingsbergets branta klippväggar
och ej i hålor». Ifrägavarande form kan svårligen hållas
skild från hufvudformen. På Halle- och Hunneberg an-
träffas en synnerligen grof form, hvars grenar kunna mäta
en längd af 6—7 centimeter. Från denna form till var.
flaccidum Br. eur., som ofta ser ut endast som ett anflog,
finnas alla öfvergångar.

Man har att söka Heterocladium heteropterum i klipp-
hålor, på beskuggade, något fuktiga klippväggar, på stenar i
bäckar o. s. v. Vanligtvis växer den på själfva bergarten,
mera sällan på jorden. Bergarten tyckes kunna vara
hvilken som helst med undantag af kalk. Visserligen upp-

! BRAITHWAITE, sid. 136.
? ADLERZ, sid. 38.

Arkiv för botanik. Band 12. N:o 13.

or

66 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

träder arten rätt ymnigt på Halle- och Hunneberg samt
mycket sparsamt på Kinnekulle men på dessa ställen växer
arten alltid på trappen aldrig på kalkstenen eller skiffrarna.
Mera sällan anträffas arten på solbelysta ställen såsom fallet
är vid Tystingsberget i Närke. Än bildar den en rätt tjock
matta, än är den mera gles och utgöres stundom endast af
ett tunt öfverdrag. I allmänhet äro mattorna af Hetero-
cladium heteropterum tämligen fria från inblandningar. I dess
sällskap anträffar man dock stundom Hypnum velutinum L.,
Astrophyllum marginatum (Dicxs.) LINDB., Isothecium myr-
suroides (L.) BRıD., Diplophyllum albicans (L.) Dum. m. fl.

I Sverige är Heterocladium heteropterum tämligen sällsynt.
Dock torde den nog på grund af sitt växtsätt ofta förbises
-och kan säkerligen uppletas pa en hel del andra ställen.
Arten är utbredd öfver hela södra Sverige från mellersta
Skåne upp i Närke. Enär arten afskyr kalk, finnes den ej
på Öland och Gottland; från Östergötland är den känd från
endast en lokal. En egendomlig, isolerad fyndort är Stora
Midtåkläppen i Tännäs socken i Härjedalen. Man skulle
vara böjd för att tro, att något misstag på lokal här före-
ligger. Ingen del af Stora Midtåkläppen ligger namligen un-
der 1,000 meters höjd öfver hafvet och från det öfriga Sverige
är arten ej känd från högre punkt än branterna af Hög-
kullen af Kinnekulle, som ej höjer sig mer än 300 meter
öfver hafvet. I allmänhet håller sig arten på en höjd, som
ej öfverstiger 200 meter (högsta toppen af Halle och Hunne-
berg når ej upp till 150 meter). Man skulle ju kunna tänka
sig, att ifrågavarande fyndort vore en utlöpare från det
norska utbredningsområdet och då närmast från Södra Trond-
hjems amt. Men dels är arten ej känd i detta amt från
mer än en lokal och dels går den ej heller i Norge så högt.
Visserligen är den här på ett enstaka ställe känd från en
höjd af 850 meter (Setersdalen), men i allmänhet stiger den
ej heller i Norge öfver 300 meters hójd.! I Alperna kan den
gå upp till en höjd af 2,750 meter öfver hafvet.?

I Norge förekommer Heterocladium heteropterum något
vanligare än hos oss. I Finland är arten känd, såvidt jag
kunnat finna, endast från ön Nagu,? sydväst om finska

1 HAGEN 2, sid. 77.
? LIMPRICHT, II, sid. 815.
? OLSSON, sid. 85.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 67

fastlandet. Frän egentliga Danmark är den ej känd (endast
från Bornholm). I Europa förekommer den på de flesta
bergskedjor ända ner till Pyrenéerna. Dessutom är den känd
från de brittiska öarna. I Asien är den anträffad på ett par
lokaler samt i Norra Amerika, hvarest den iakttagits på
Grönland samt i flere af Förenta staternas nordliga stater.

Svenska exemplar af arten ingå i följande exsiccat:

HARTMAN, Bryacee Scandinavie N:o 209. Västergötland.

RABENHORST, Bryotheca Europea N:o 643. Västergötland.

SILLÉN, Musci frondosi Scandinavie exsiccati N:o 349.
Västergötland.

Artens utbredning i Sverige.

Skåne. Hör 1891 Hs. MÖLLER (L.); Jularp 1860 enl. S.
BERGGREN; Fogdaröd 1860 enl. S. BERGGREN. Stenestad,
Klöfvehallar 1825 N. O. AHNFELT! (S. U.), 1899 N. ALvTHIN
(L.). Riseberga, Skáralid? 1828 N. O. AuNrELT! m. fl.
Tossjö, Trollehall 1901 K. LÖFVANDER (S. G.). Matteröd,
Skyrup J. PERSSON. Stoby, Balingslöf 1886 J. Persson. Ó.
Broby enl. A. L. GrönvaLL.” Hästveda, Hallasnärje 1864,
1876 C. O. Hamnström (U. L.); Stänkeslycke 1864 C. 0.
HawxwsrROM (S. U. L.). Hallandsås 1864 A. L. GRONVALL.?

Blekinge. Nättraby, Boräkra 1875 J. F. SVANLUND (L.).
Karlskona, Vämmö 1877 J. F. SVANLUND (L.).

Halland. Slättåkra, Bárarp 1860 S. O. LINDBERG (U.).?
Släp, Klev 1911 H. PERSSON.?

Småland. Femsjö 1825 N. O. Aunrett (U.)? m. fl;
Yaberg 1859 O. G. BLoMBERG (U).* Burseryd, Mölneberg
1875 K. A. T. Sera (S. U. L. G.).” Villstad; Ryd 1866 B.
W. OSÉEN (L.)3 Anderstorp 1891 A. ARvÉN. Almesäka,
Storkvarn 1865 J. E. ZETTERSTEDT (S. U. L).? Lemnhult,
Helveteshälan N. J. ScHEuTtz? (U. L.). Ökna, Lillån N. J.

! FRIES 2, sid. 229. e
? GRÖNVALL I, sid. 7.

* Harrtman’s flora, 8 uppl. (1861), sid. 334.

* PERSSON, sid. 39.

5 Harrman’s flora, 7 uppl. (1858), sid. 339.

5 HanTMAN's flora, 8 uppl. (1861), sid. 334.

' Torr 2, sid. 90.

5 SCHEUTZ 1, sid. 84.

? ZETTERSTEDT 2, sid. 20, 29.

68 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

SCHEUTZ (L.)! Barkeryd, Karlstorp enl. H. W. ARNELL.?
Hallingeberg, Ankarsrum 1886 R. Torr (U.). Hult, Skuru-
gata d 1887 P. DvusÉN (L.); 4 1888 R. Torr (S. U.5? 9
1889 E. NYMAN (S. L.). Forserum, Krökesboberget 1885 H.
W. ARNELL. Rogberga, Tormenàs 1874 J. E. ZETTERSTEDT
(U.;? Tenhult 1890—1894 A. Arvin (S. U. L.);? Mäln 1891
K. JOHANSSON. Jönköping, Vattenledningsdammen 1869 J.
E. ZETTERSTEDT (U.); Dunkehallar 9 1863 J. E. ZETTERSTEDT
(S. U. L.)! m. fl.; Eriksberg 9 1890, 1894 A. Anv£N (S. U.
L.;? Bondberget 1894 H. W. ARNELL; Torp 1884 H. W.
ARNELL. Huskvarna 1863 J. E. ZETTERSTEDT (U.)? Ölme-
stad, Ingeryd N. J. ScHEUTZ (L.).! Lofta, Ofverum 1886 R.
Torr (S. U. L.).?

Östergötland. Risinge, Häradstorp 1900 F. O. WESTER-
BERG. j

Västergötland. Borås 1877 P. T. CLEvE. Nödinge, Ko-
lumbo 1895 J. Persson. V. Tunhem, Hästevad* 9 1872 O.
L. SILLÉN (S.) m. fl.; Lilleskog 1875 J. E. ZETTERSTEDT (U.);
Nygard 1875 J. E. ZETTERSTEDT (U.)* m. fl.; Munkesten enl.
J. E. ZETTERSTEDT.5 Halleberg‘ 1859 S. BERGGREN (S. U. L.)
m. fl.; Skytteklef 1875 J. E. ZETTERSTEDT (S. U.)3 Hunne-
berg 9 1859 S. O. LINDBERG (S. U. L.)’ m. fl. Flo, Mossebo
1876 J. E. ZETTERSTEDT (U.).9* Skéfde 1872 A. ARNELL.
Kinnekulle, Mórkeklef 1848 N. C. KınDBErg (U.);? Hógkullen
1875 J. E. ZETTERSTEDT (S. U. L.).” Partilled 1886 E. Bsör-
LING (U.); Betala 1876 S. A. TULLBERG (S. U. L). Örgryte,
Stora Torp 1912 C. HJÄRNE (S. G.).

Bohuslän. Skaftö 1864 G. RETZzius; Kristineberg 1895
E. JÄDERHOLM. Stala, Rosso 1892 V. ARNELL. Ljung,
Ljungskile 1881 P. Orssow (S. L.). Uddevalla, Kristinedal
1863 K. Fr. THEDENIUS,? 1877 C. O. HawNwsTROM (L.);
Gustafsberg 9 1893 E. L. Larsson. Lysekil 1864 G. RETZIUS

1 ScHEUTZ 1, sid. 84.

? ARNELL 3, sid. 128.

3 Tour 2, sid. 90.

* ZETTERSTEDT 4, sid. 66.

5 ZETTERSTEDT 4, sid. 68.

$ ZETTERSTEDT 6, sid. 21.

7 HARTMAN's flora, 8 uppl. (1861), sid. 334.
8 ZETTERSTEDT 4, sid. 69.

? ZETTERSTEDT 7, sid. 66.

! HarTMAN’s flora, 9 uppl. II (1864), sid. 8.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 69

(S. U.). Lyse, Vallbodalen 1881 enl. A. L. "GRÖNVALL.
Nafverstad, Djupdalen 1879 N. J. ScHEUTz (S. U. L.).” Tanum,
Hede 1882 H. THEDENIUS. Strömstad 1886 E. ADLERZ.

Dalsland. Dalskog, Heden 1876 N. C. KINDBERG (U. L.),?
9 1899 K. JOHANSSON.

Närke. Hammar, Märsäter 1874 C. HARTMAN (S. U.).*
Viby, Sumphallen 1846—1861 J. E. ZETTERSTEDT (S. U. L.
G.)> m. fl; Tystingeberget 9 1874 C. HARTMAN (S. U.).*
Lerbäck 1869 C. HARTMAN (L.); Gropdalen 1870 C. HARTMAN
(S. U.) Svennevad, Skogaholm 1869 C. HARTMAN (U.).
Knista, Villingsberg 1869 C. HARTMAN (U.). Kil, Kilsbergen
1868 C. HARTMAN (S.); Ullaviklint 1868, 1869 C. HARTMAN
(SN

Härjedalen. Tännäs, St. Midtåkläppen 1866 P. J. HELL-
BOM.$

Heterocladium heteropterum (BRucH) Br. eur. var.
flaccidum Br. eur.

1852. Heterocladium heteropterum var. flaccidum; BRUCH & SCHIMPER,
Bryologia europ#a, Fasc. 49/51, sid. 4, tafl. 2.

1869. Heterocladium heleropterum § fallax; MıLoE, Bryologia silesiaca.
Sid. 270.

1875. Heterocladium heteropterum var. cavernarum ; MOLENDO, Bayerns
Laubmoose. Sid. 210.
Heterocladium heteropterum f. umbrosa; H. MÜLLER, Westfalens
Laubmoose. N:o 316.

Stängel hårfin. Blad aflángt lancettlika, aflägsnade från
hvarandra samt vända åt alla sidor. Stamblad 0,45 mm. långa
och 0,36 mm. breda. Grenblad 0,3 mm. långa och 0,2 mm. breda.

: Ofvanstäende varietet, som ej förut angifvits från Sverige,
har utseendet af Amblystegium Sprucei (BrucH) Br. eur.,
med hvilken den också förväxlats. Den anträffas på mera
beskuggade och torra lokaler än hufvudformen. Vid Hör i
Skåne växte den rätt långt inne i en håla på själfva jorden
och bildade ett tunt, grönt öfverdrag.

1 GRÖNVALL 2, sid. 15.

? SCHEUTZ 2, sid. 54.

* KINDBERG 3, sid. 1004.

4 ADLERZ , sid. 38.

> Hırrman’s flora, 8 uppl. (1861), sid. 334.

6 HanTMaN's flora, 10 uppl. II (1871), sid. 36.

70 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Formens utbredning i Sverige.
Skåne. Hör 1891 Hs. MÖLLER.

Småland. «Korsberga, Skaftesfallshalan 1866 N. J.
SCHEUTZ (L.).

Västergötland. V. Tunhem, Nygård 1859 S. O. Linp-
BERG. Halleberg, Skytteklef 1875 J. E. ZETTERSTEDT.

^

HJALMAR MÖLLER, LÓFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 71

Litteraturfórteckning.

ADLERZ, E., Bladmossflora för Sveriges lågland med särskilt af-
seende pä arternas utbredning inom Närke. Örebro 1907.
AHNFELT, N. O., Dispositio Muscorum Scanie Hypnoideorum, ad-
jectis locis ubi singulos lectos habet, notisque quibus a de-
scriptionibus convenientissimis reddere visi sunt. Lunde 1835.

ANDERSSON, C., Observationes stirpium circa Christinehamn pro-
venientium. Upsalie 1842.

ARNELL, H. W., De skandinaviska lófmossornas kalendarium.
Upsala 1875.

——, Bryologiska notiser från Västernorrlands làn. Botaniska
Notiser 1886. Sid. 89—94.

——, Bryologiska notiser från det småländska höglandet. Bota-
niska Notiser 1886. Sid. 123—129.

——, Om de skandinaviska Thyidia tamariscina. Botaniska No-
tiser 1890. Sid. 73—80.

—— , Tre dagar i Bjuråker. En bryologisk excursion. Botaniska
Notiser 1911. Sid: 1—9.

——, Referat af Hs. MórrER, Löfmossornas ntbredning i Sverige.
I. Splachnacex. Svensk Botanisk Tidskrift, Band 5. Sid.
387. Stockholm 1911.

ARNELL, H. W., und Jensen, C., Ein bryologischer Ausflug nach
Täsjö. Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Band 21, Afd. 3,
N:o 10. Stockholm 1896.

—— und ——, Die Moose des Sarekgebietes. Naturwissenschaft-
liche Untersuchungen des Sarekgebirges in Schwedisch-Lapp-
land. Abt. I (sid. 71—132) Stockholm 1907; Abt. 2, 3
(sid. 133—268). Stockholm 1910.

ASPEGREN, G. C., Försök till en Blekingsk Flora. Carlskrona 1823.

BExerr, S. P., Hallands Historia och Beskrifning. Del I. Göthe-
borg 1817—1818.

Bomansson, J. O., Ålands mossor. Acta societatis pro fauna et
flora fennica. Vol. 18. N:o 4. Helsingfors 1900.

Bomansson, J. O., & BROTHERUS, V. F., Herbarium musci fennici.
Editio secunda. II Musci. Helsingforsie 1894.

BRAITHWAITE, R., The british Moss-Flora. Vol. III. London
1896—1905.

—

ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

BRIDEL, S. E., Mantissa muscorum. Gotha 1819.

Bryuy, N., Mosliste fra Norbyknöl. Et lidet Bidrag til Kundskab
om Medelpads Flora. Botaniska Notiser 1899. Sid. 57—69.

——, Enumerantur musci, quos in valle Norvegie Sztersdalen
observavit N. Dnus. Det Kongl. Norske Videnskabers Sel-
skabs Skrifter 1899. N:o 3. Trondhjem 1899.

Dixon, H. N., A Contribution to the Bryology of Tornean Lap-
land; with a discussion on the relationship of Mnium hymeno-
phyllum and M. hymenophylloides. Revue bryologique 1909.
Sid. 27—36, 59—66.

Dusen, P., Bryologiska Notiser från Östergötland. Botaniska No-
tiser 1899. Sid. 43—56.

EHrHART, F., Beiträge zur Naturkunde, und den damit verwandten
Wissenschaften, besonders der Botanik, Chemie, Haus- und
Landwirthschaft, Arzneigelahrtheit und Apothekerkunst. Band
I—VII. Hannover und Osnabrück 1787—1792.

ExstranpD, E. V., Resa till Norrland och Torne lappmark 1880.
Botaniska Notiser 1881. Sid. 187—201.

Exsrnów, C. U., Beskrifning öfver Mörkö socken i Södermanland.
Stockholm 1828.

ERIKSON, JOHAN, Studier öfver sandfloran i östra Skåne. Bihang
till K. Sv. Vet.-Akad. Handl; Band 22. Afd. III. N:o 3.
Stockholm 1896.

Fries, E., Stirpium agri femsionensis index. Lunde 1825— 1826.

——, Corpus florarum provincialium Suecie. I. Flora scanica.
Upsalie 1835.

——, Summa vegetabilium Scandinavie seu enumeratio systema-
tica et critica plantarum quum cotyledonearum, tum nemea-
rum inter mare occidentale et album, inter Eidorum et Nord-
kap, hactenus lectarum, indicata simul distributione geogra-
phica. Upsalie 1846.

Fristept, R. F., Spridda Växtgeografiska bidrag till Skandinaviens
Flora. Botaniska Notiser 1858. Sid. 118—119.

GRÖNVALL, A. L., Några observationer till belysning af Skånes
Bryologi. Malmö 1864.

——, Berättelse om en bryologisk resa i Bohuslän, med understöd
från K. Vetenskaps-Akademien utförd under sommaren 1881.
Ofversigt af K. Sv. Vet.-Akad. Förhandlingar 1882. N:o 1.
Sid. .13—20.

——, Bryologiska Notiser. Botaniska Notiser 1883. Sid. 216—217,

GYLLENSTJERNA, N. C.. Förteckning på de Phanerogama växter,
Ormbunkar och Mossor, hvilka blifvit iakttagne på och om-
kring Kullaberg i nordvästra Skåne. Botaniska Notiser 1851.
Sid. 70—84. .

Hasen, L, Norges Bryologi i det 18:de Arhundrede. Det Kongl.
Norske Videnskabers Selskabs Skrifter 1897. N:o 9. Trond-
hjem 1897.

— —, Forarbejder til en norsk Levmosflora. II Meeseaces, III
Georgiacez, IV Disceliaceze, V Neckeracez, VI Pseudoleskea-

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 73

ert

bo

cere, VII Thuidiacee, VIII Leskeacex. Det Kongl. Norske
Videnskabers Selskaps Skrifter 1908. N:o 9. Trondhjem 1909.

HARTMAN, C., Nya vextställen för några sällsyntare Svenska och
och Norska mossarter. Botaniska Notiser 1852. Sid. 180
—188.

Hartman, C. J., Handbok i Skandinaviens flora, innefattande
Sveriges och Norriges Växter, till och med Mossorna. Stock-
holm 1820.

——, D:o. Andra upplagan. Stockholm 1832.

—— , D:o. Tredje upplagan. Stockholm 1838.

——, D:o. Fjärde upplagan. Stockholm 1843.

——, D:o. Femte upplagan. Stockholm 1849.

——, D:o. Sjunde upplagan, utgifven med rättelser och tillägg
af CARL HARTMAN. Stockholm 1858.

——, D:o. Attonde upplagan. Stockholm 1861.

——, D:o. Nionde upplagan. Senare delen. Stockholm 1864.

——, D:o. Tionde upplagan. Senare delen. Stockholm 1871.

Harrman, R. W., Botaniska Anteckningar under en på Kongl.
Vetenskaps-Akademiens bekostnad företagen Resa till och i
Jemtland under sommaren är 1850. Bihang till den botaniska
ärsberättelsen för är 1849. Stockholm 1852.

—— , Helsinglands cotyledonex och heteronemee. Gefle 1854.

——, Bryacex Scandinavie Exsiccate. Fasc. 3 & 4. Botaniska
Notiser 1857. Sid. 211—212.

HrpsrROM, H., Om hasselns forntida utbredning i Sverige. Dota-
niska Notiser. 1893. Sid. 105—110.

Hepwie, J., Descriptio et adumbratio microscopico-analytica mu-
scorum frondosorum nec non aliorum vegetantium e classe
cryptogamica Linnzi novorum dubiisque vexatorum. Vol. IV.
Lipsie 1797.

HorrBERG, C. F., Anvisning till Waxt-Rikets Kännedom. Andra
upplagan. Stockholm [1784].

HOLMGREN, A. F., Ombergs Phanerogamer och Ormbunkar. Dota-
niska Notiser 1851. Sid. 167—187, 193—211, 225—250.

HOLMGREN, Hy., Tillägg till en i augustihäftet för år 1841 införd
afhandling om vegetationen i Motalatrakten. Botaniska No-
tiser 1843. Sid. 54—64.

Hurt, R., Blekinges Vegetation. Ett bidrag till växtformationernas
utvecklingshistoria. Meddelanden af societas pro fauna et
flora fennica. Haft. 12. Sid. 161—252. Helsingfors 1885.

—-—, Mossfloran i trakterna mellan Aavasaksa och Pallastunturit.
En studie ófver mossornas vandringssätt och dess inflytande
på frågan om reliktfloran. Acta societatis pro fauna et flora
fenniea. Vol. III. N:o 1. Sid. 1—111. Helsingfors 1886.

JÖRGENSON, E., Om floraen i Nord-Reisen og tilstódende dele af
Lyngen. Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania
aar 1894. Sid. 1—104.

KInDBERG, N. C., Die Arten der Laubmoose (Bryinez) Schwedens
und Norwegens. Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 7.
N:o 9. Stockholm 1883.

CO

-1

to

bo

ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. x:o 18.

KiwpBERG, N. C., European and N. American Bryines (Mosses)
Part I, II. Linköping 1897.

——, Nya bidrag till Vermlands och Dals bryogeografi. Öfver-
sigt af K. Sv. Vef-Akad. Förhandl. 1899. N:o 10. Sid.
1003—1011. Stockholm 1900.

——, Skandinavisk bladmossflora i kort öfversikt. Stockholm
1903.

Lin;EBLAD, S., Utkast til en svensk flora, eller afhandling om
svenska växternas väsendteliga kännetekn och nytta. Up-
sala 1792.

——, D:o. Andra Uplagan. Upsala 1798.

——, D:o. Tredje Uplagan, med Norrska växter tillökt; efter
Författarens död utgifven. Upsala 1816.

Livpricut, K. G., Die Laubmoose Deutschlands, Oesterreichs und
der Schweiz. 1 Abth. Leipzig 1890. 2 Abth. Leipzig 1895.
3 Abth. Leipzig 1904.

LINDBERG, S. O., Spridda växtgeografiska bidrag till Skandinaviens
Flora. Botaniska Notiser 1857. Sid. 156—160.

— —, Notiser ur sällskapets pro fauna et flora fennica förhand-
lingar. Del IX. Helsingfors 1868.

——, Spridda anteckningar rörande de skandinaviska mossorna.
Botaniska Notiser 1872. Sid. 133—141, 161—168.

——, Manipulus muscorum secundus. Notiser ur sällskapets pro
fauna et flora fennica förhandlingar. Del XII. Sid. 351—
418, Helsingfors 1871—1874.

——, Meddelanden af societas pro fauna et flora fennica. Häfte I.
Helsingfors 1876.

——, Musci scandinavici in systemate novo naturali dispositi.
Upsalie 1879. |

——, Meddelanden af societas pro fauna et flora fennica. Häfte
IX. Sid. 139. Helsingfors 1883.

——, Heterocladium Kurrii Schimp., en form af H. squarrosulum
(Voit). Meddelanden af societas pro fauna et flora fennica.
Häfte XIII. Sid. 185. Helsingfors 1886.

LINDBERG, S. O., und Arnett, H. W., Musci Asie borealis. Zweiter
Theil. Laubmoose. Kungl. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 23,
N:o 10. Stockholm 1890.

LINDBLOM, A. E., Referat af Musci Sveci® exsiccati, quos college-
runt, ac ediderunt Canut. Fr. Thedenius et Ol. Leop. Sillén.
Fasc. I, II. Botaniska Notiser 1839. Sid. 68—71.

— —, Referat af Musci Suecie exsiccati, quos edidit Sv. Joh.
Lindgren. Fasc. II, IV. Botaniska Notiser 1846. Sid.
53 —56.

——, Spridda växtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora.
Botaniska Notiser 1857. Sid. 156—160.

Linnzus, C., Flora lapponica Exhibentes plantas Per Lapponiam
Crescentes, secundum Systema Sexuale. Amsteledami 1737.

——, Flora Suecica Exhibens Plantas Per Regnum Sueci® Cre-
scentes, Systematice Cum Differentiis Specierum Synonymis

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 75

3.

Auctorum Nominibus Incolarum Solo Locorum Usu Pharma-
copzeorum. Stockholmiz 1745.

Linnzus, C., Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas,
ad genera relatas, cum differentiis specificis, nominibus trivia-
libus, synonymis selectis, locis naturalibus, secundum systema
sexuale digestas. Holmiz 1853.

——, Flora Suecica. Editio secunda aucta et emendata. Stock-
holmie 1755.

——, Amoenitates academics seu dissertationes varie physics,
medice, botanice, antehac seorsim editze, nunc collectz et
auctz cum tabulis eneis. Volumen tertium. Holmisx 1756.

——, Species plantarum. Editio secunda. Tomus II. Holmis
1763.

——, Flora lapponica. Editio altera. Londoni 1792.

MosÉN, H»., Moss-studier pa Kolmoren. Stockholm 1873.

Myrin, C. G., Anmärkningar om Wermlands och Dalslands Vege-
tation. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. för år 1831. Sid. 171—
269. Stockholm 1832.

——, Corollarium flore upsaliensis. Upsalie 1834.

MórLER, H;., Fóteckning öfver Skandinaviens växter. 2. Mossor.
Lund 1907.

——, Lófmossornas utbredning i Sverige. 1. Splachnacex. Arkiv
för botanik. Band 10. N:o 12. Uppsala & Stockholm 1911.

Nıirsson-EHLE, N. H., Några anmärkningsvärda mossor från Skane.
Botaniska Notiser 1898. Sid. 74—75.

NORDENSTRÖM, H., och Nyman, E., Växtgeografiska bidrag till
Östergötlands mossflora. Botaniska Notiser 1889. Sid. 16
— 20.

NYMAN, E., Vegetationsbilder från Lappland. Botaniska Notiser
1895. Sid. 1—12..

OLsson, P. Hys., Två nya mossor. Meddelanden af Societas pro
fauna et flora fennica. Häfte 21. Sid. 85. Helsingfors 1895.

OsBEcK, P., Utkast til Flora Hallandica. Kongl. Götheborgska
Wetenskaps och Witterhets Samhällets Handlingar. Weten-
skaps Afdelningen. Fjärde stycket. Sid. 3—34. Góthe-
borg 1788.

Panis, G. E, Iudex bryologicus sive enumeratio muscorum ad
diem ultimam anni 1900 cognitorum adjunctis Synonymia
distributioneque geographica locupletissimis. Editio secunda.
Paris 1904—1906.

Persson, H., Några mosslokaler för Góteborgstrakten. Botaniska
Notiser 1911. Sid. 235—239.

PFEFFER, W., Bryologische Studien aus den rhätischen Alpen.
Neue schweizerische Denkschriften. Band 24, 1871.

PunisERT, H., Le véritable Thuidium delicatulum Hedwig et
Lindberg trouvé à Vals. Revue bryologique 1880. Sid. 99
—102.

——, Revue bryologique 1893. Sid. 33.

76

bo

bo

ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. N:o 13.

Rerzius, A. J., Flore Scandinavie Prodromus; enumerans: Plantas
Svecie, Lapponie, Finlandie, Pomeranie, Danie, Norvegie,
Holsatie, Islandie & Groenlandie. Holmisw 1779.

——, D:o, Editio altera. Lipsie 1795.

——, Försök till en Flora Oeconomica Suecie, eller Svenska
Växters nytta och skada i Hushällningen. Lund 1806.
Ryan, E., og Hasen, L, lagttagelser over Mosernes udbredelse i
den sydvestlige del af Smälenenes amt. Det Kongl. norske
Vidensk.-Selskabs Skrifter 1896. N:o 1. Trondhjem 1896.

Scueutz, N. J., Iakttagelser rörande Smålands Mossflora. Ofver-
sigt af K. Sv. Vet.-Akad. Förhandl. 1870. N:o 2. Sid.
75—103. |

—— , Berättelse om en botanisk resa i Bohuslän 1879. Öfver-
sigt af K. Sv. Vet.-Akad. Förhandl. 1880. N:o 2. Sid.
45—68.

SCHIMPER, W. P., Synopsis muscorum europ&orum premissa intro- .
ductione de elementis bryologieis tractante. Stuttgartie 1860.

——, D:o, Editio secunda, valde aucta et emandata. Stuttgar-
tie 1876.

SCHWEGRICHEN, F., Ioannis Hedwig species muscorum frondosorum
descripte et tabulis eneis coloratis illustrate opus posthumum.
Supplementum primum. Lipsie 1816.

SERNANDER, R., Om s. k. glaciala relikter. Botaniska Notiser
1894. Sid. 185—201.

— —, Studier öfver de sydnerikiska barrskogarnes utvecklings-
historia. Bihang til K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 25.
Afd. III. N:o 10. Stockholm 1900.

SJÖGREN, G. L., Anteckningar under en Botanisk Resa i Jemtland
och Norrige sommaren ar 1846. Bihang till de botaniska
ärsberättelserna för åren 1843 och 1844. Sid. 29—55.
Stockholm 1849.

SuósrRAND, M. G., Om Herjedalens Naturbeskaffenhet och Vegeta-
tion. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. 1833. Sid. 93—125. Stock-
holm 1834.

Swartz, O., Methodus muscorum illustrata. Upsalie 1781.

— —, Systematisk uppställning af Svenska Löfmossorna (Musci).
K. Sv. Vet.-Akad. Nya Handl. 1795. Tom XVI. Sid. 223
— 273.

——, Summa Vegetabilium Scandinavie Systematice Coordina-
torum. Holmize 1814.

THeDEnıus, K. F., Anmärkningar om Herjedalens vegetation. K.
Sv. Vet.-Akad. Handl. 1838. Sid. 24—76. Stockholm 1839.

— —, Spridda växtgeografiska uppgifter rörande Skandinaviska
Floran. Botaniska Notiser 1855. Sid. 65—76.

Torr, R., Några småländska mosslokaler. Botaniska Notiser 1886.
Sid. 50—55.

——, Ofversigt af Smålands Mossflora. Bihang til K. Sv.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE. 77

Vet.-Akad. Handl. Band. 16. Afd. III. N:o 9. Stockholm
1891.
WaHLBERG, P. F., Flora gothoburgensis. Upsalie 1820— 1824.

1. WAHLENBERG, G., Flora lapponica exhibens plantas geographice
et botanice consideratas, in Lapponiis suecicis scilicet umensi,
pitensi, lulensi, tornensi et kemensi nec non Lapponiis nor-
vegicis scilicet Nordlandia et Finmarkia utraque indigenas,
et itineribus annorum 1800, 1802, 1807 et 1810 denuo in-
vestigata. Berolini 1812.

2. ——, Flora upsaliensis enumerans plantas circa Upsaliam sponte
crescentes. Enchiridion excursionibus studiosorum upsalien-
sium accomodatum. Upsalie 1820.

3. ——, Flora suecica enumerans plantas Sueci® indigenas cum sy-
nopsi classium ordinumque, characteribus generum, differentiis
specierum, synonymis citationibusque selectis, locis regionibusque
natalibus, descriptionibus habitualibus nomina incolarum et
qualitates plantarum illustrantibus post Linneum edita. Up-
salie 1824— 1826.

4. ——, D:o. Auctior et emendatior denuo impressa. Upsale
1831—1833.

WARNSTORF, C., Thuidium delicatulum (Hedw.) Lindberg, in Steier-
mark und wahrscheinlich auch in Deutschland verbreitet. Bo-
tanisches Centralblatt, Band 5. N:o 6. Sid. 183—185.

Weser, F., und Moum, D. M. H., Naturhistorische Reise durch
einen Theil Schwedens. Göttingen 1804.

1. WixsrROóM, J. E., Conspectus litterature botanic® in Suecia ab
antiquissimis temporibus usque ad finem anni 1831, notis
bibliographicis et biographiis auctorum adjectis. Holmiz 1831.

2. ——, Referat af apotekaren K. F. Thedenius' resa till Herje-
dalens och Jemtlands Fjäll-Trakter. Arsberättelse om bota-
niska arbeten och upptäckter frän ären 1839, 1840, 1841
och 1842. Stockholm 1844.

1. ZETTERSTEDT, J. E., Dispositio Muscorum frondosorum in monte
Kinnekulle nascentium. Upsalie 1854.

2. ——, Om vegetationen i de högländtaste trakterna af Småland.
K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 6. N:o 2. Stockholm
1865.

3. ——, Musei et hepatici Oelandie. Aftryck ur Reg. societ. scien-
tiarum Upsaliensi. Upsalie 1869.

4. ——, Om växtligheten på Västergötlands siluriska berg med sär-

skild hänsyn till mossvegetationen. Öfversigt af K. Sv. Vet.-
Akad. Förhandlingar 1876. N:o 1. Sid. 43— 71.

5. ———, Musci et hepatice Gotlandie. K. Sv. Vet.-Akad. Handl.
Band 13. N:o 14. Stockholm 1876.

6. ——, Florula bryologica montium Hunneberg et Halleberg. K.
Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 15. N:o 1. Stockholm 1877.

7. ——, Supplementum ad Dispositionem Muscorum frondosorum

in monte Kinnekulle nascentium. Öfversigt af K. Sv. Vet.-

78 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Akad. Förhandlingar 1877. N:o 2. Sid. 57—80. Stock-
holm 1877.
8. ZETTERSTEDT, J. E., Vegetationen på Visingsö. Bihang till K.
Sv. Vet.-Akad. Handl. Band 5. N:o 7. Stockholm 1878.
ÅNGSTRÖM, J., Dispositio Muscorum in Scandinavia hucusque cogni-
torum. Upsala 1842.

HJALMAR MÖLLER, LÖFMOSSORNAS UTBREDNING I SVERIGE.

Register.

(De med mager kursiv stil äro synonymer.)

Helodium lanatum (STRÖM) Brora. .
Heterocladium dimorphum (Briv.) BRUCH & Scamp.

» B compactum Mor.
heteropterum (Bruch) Br. eur.
» 5 apricum C. HaRrX.
» 5 fallax MıLDe .
» f. umbrosa H. Mrr.
» var. cavernarum Mor.
» var. flaccidum Br. eur.

Kurrii Bruch & SCHIMP.
papillosum (LINDB.) LINDE.
squarrosulum (Voir) Lixoe.

» var. compactum (Mor.) Liner.

Hypnum abietinum =

» 6 paludosum WAHLENB.
affine CROME . . . 2

Blandowii WEB. & Mone
catenulatum BRID.

» Hook. & Tire" i ; )
delicatulum C. MÜLL.
» L. (ex parte).

dimorphum Bew. . . :

filicinum var. lanatum Br.
»

20, 36

‚ tamarisci foliis minimis non - splendentibus,
setis, capsulis et alis brevioribus DILL.

79

> , Tamarisci foliis minoribus non splendentibus

DILL. zogen
gracile BRucH & ScHIMP. .
halleri ? EHRH.

Halleri var. dimoi hum (Bmm.) SCHWAEGR.

heteropterum ABNF. . ant
Kurriü (Bruch & ScHIMP.) HARTM. E egy
lanatum STRÖM
laricinum Wirs.
lutescens, alis subulatis tenuibus Dur.
pallens LixDe. .
proliferum DRUMM.

» Homes. del
protensum RICHARD .

80 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 13.

Hypnum ramulis pinnatis teretiusculis remotis inequalibus L. . . 38
» recognitum HEDW. ee
» repens filicinum minus, luteo virens Du. . 4 T

» » » trichodes montanum, ramulis teretibus
lutescentibus, non divisus DILL. . . . & ^x B
» sgwarrasubnum VON]. . . nun nn . 00
» Stereodon dimorphus BRID. ED
» tamariscifolium NECK. . ^ «ie
, » var. P NECK. - ABB
» tamariscinum C. MÜLL. . 26
» » SULL. NEMUS
» » p recognitum (Hpw.) ‘Bro. "ws
» » 0 delicatulum ng Brrp. . AM
Leptohymenium Ahnfeltii ÅNGSTR. À . 64
» heteropterum (HüB.) AnHNr. . 64
Leskea gracilis MITT. i, re
» (Pseudoleskea?) papillosa LINDE. . 62
Pseudo-Leskea heteroptera (BnucH) Kipp. . 64
Pseudoleskeella heteroptera (Bruch) Kinpp. . 64
» papillosa (Lixoe.) KINDB. . . . . ? . 63
Pterogonium Ahmfeltii ÅNGSTR. . . 64
» heteropterum BRUCH . 64
Thuidium abietinum (L.) Br. eur. . ..98
» » f. bulbosa . 40
» » f. repens ARNELL . . . . 40
» Blandowii (Wes. & MoHr) BRUCH & ScHIMP. ! . 48
» delicatulum Bruch & SCHMP. . .... > . 26
» delicatulum (L.) Mirr. MER
» » f. tamariscıformis. Ryan EM (
» gracile (Bruch & Scuimp.) Br. eur. . 2 jet, D
» intermedium PHLIB. . . .,. +6 4. V ee . 14
» . [lanatum (STRÖM) HAGEN . e RR . 48
» pallens LINDB. : . .. » lt uueneun cor ERE
» Philibertii Limpr. . . CL. v
» » n pseudotamarisci Lauer. « 1 2 NN
» » FL POOICONS aa. NE
» » var. pseudotamarisci Liner. i. . WE
» pseudotamarisct LIMPR. . .... 6 «rset SERRE
» | recognitum (HEDW.) LINDE. . 26
» » f. condensum liwpb. n «1
» » var. delicatulum (L.) WAENST. ee ENE
» tamariscifoliwum (NECK): LINDE. . . . . + 2.0000. 4
» iamarisciwm Bruce & SCHMP. . eisen le ae 5

ASIEN

Tryckt den 3 juni 1913.

Uppsala 1913. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B.

ARKIV FÖR BOTANIK.
BAND 12. N:o 14.

A statistical description of Trientalis europea.
By
C. V. L. CHARLIER.

Read February 12th 1913.

The following little investigation was performed by the
writer principally for affording me some simple numerical
illustrations to the elementary lectures on biological statis-
tics, which I, at the request of the mathematical Faculty,
held at the university of Lund in the autumn 1912. It claims
not to solve any biological problems, but only to give some
instances of the mode of treatment of simple biologic-
statistical problems.

The specimens of Trientalis europea, on which the follow-
ing investigation is based, were gathered in the parish of
Vittsjö (in northern Skåne) between the 8th and the 23
of June, 1912. It may be remarked that it was rather diffi-
cult in the last days of this period to obtain complete samples
(with pollen), the anthers having then already begun to
shrink. Only such specimens were, however, examined, which
seemed to be unobjectionable regarding the character con-
sidered.

The flowers were gathered by my children in the wood
at the shore of the little lake Vittsjén. Observing a manifest

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 14. l

2 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 114.

bias for more stately and conspicuous specimens I had, practi-
cally, all specimens gathered at a certain spot of the wood
(at the north side of the so called »Persian bay»). In all
469 samples were examined.

From the primary observing list a card catalogue was
formed. Such a card catalogue is indispensible as soon as
more than one character in a given population is considered.
The mode of treatment of the material was that given in
my »Grunddragen af den matematiska statistiken».!

According to the classification of statistical problems
given in this pamphlet, I consider here separately A) Homo-
grade statistics, where only the number of samples having a
certain character — and not the intensity of the character
— is considered and B) Heterograde statistics, where the
samples are examined regarding the different degrees of in-
tensity of a certain character.

A) Homograde statistics.

The characters considered, belonging to this part of sta-
tistical problems, were the number of flower-stalks, stamens,
petals, sepals and leaves in the rosule (at the top of the
stem).

1. Number of Flower-stalks. All the 469 samples were
examined regarding this character. The result of the counts
were:

Number of samples with 1 flower-stalk 340

» » » » 9 flower-stalks 117
» » » » 3 » 12

Summa 469

Besides one specimen was found having 4 flower-stalks.
As, however, this specimen was found, occasionally, at an-
other place I have not taken it in consideration in computing
the »probabilities» for finding a specimen with a certain
number of stalks. (In other words, I suppose the probabi-
lity for finding an individual with 4 flower-stalks to be
different from 1: 470.)

By dividing 469 into 340, 117 and 12 we shall find the

! Statistisk Tidskrift (1910). Extrahäfte. Some copies are still to be had.

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA. 3

probabilities for gathering a specimen having 1, 2 or 3 flower-
stalks. Hence we have:

probability (p) of 1 flower-stalk = 0,7
» » » 2 flower-stalks — 0,2
0

» > $ 3 » =

Often it is preferred to express these results saying that
in 72,71 % of all cases we may find a sample of Trientalis
europea having 1 flower-stalk, in 24,73 % we may find a
sample with 2 stalks and in 2,56 % samples with 3 stalks.
I will, however, generally prefer to use the »probabilities» in-
stead of the procentual numbers.

It is now of essential importance to evaluate the un-
certainty of the probabilities thus found. Obviously the
uncertainty is smaller, the larger the number of counts is,
on which the calculation is based. More precisely, let P be
the total number of individuals considered (— the »popula-
tion»), let N denote the number of individuals having one
flower-stalk and put

ps cp
g=1—-p=(P—N):P,

then the mean-error — s(p) — in the probability p, through
which the uncertainty in p is mathematically defined, is given

by the formula
e(p)= + y^

Applying this formala to the above results we find:

probability of 1 flower-stalk 0,7271 + 0,0206
» » 2 flower-stalks 0,2473 + 0,0200
» » 3 » 0,0256 + 0,0073

The mean-errors are given after the probabilities, sepa-
rated by the sign +.

The above formula for the mean-error i$ valid, supposing
the theorem of BERNOULLI to be here applicable. Through a
division of the material I have found this to be very nearly
the case.

4 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 14.

The proportion 0,75 for samples with one flower-stalk
(which lies nearly between the limits indicated by the mean
error) suggests the possibility of an explanation of the found
proportions on MENDELEAN grounds.

2. Number of stamens. There vere 173 samples examined
in regard to this character. The number of stamens varied
between 5 and 9, the distribution of the 173 samples being
the following:

N p
Number of samples having 5 stamens 1, 0,0058 + 0,0058
» » » » 6 » 38, 0,2197 + 0,0315
» > » » 7 » 130, 0,7514 + 0,0329
» » » » 8 » 3, 0,0173 + 0,0099
» » » » 9 » I, 0,0058 + 0,0058

Summa 173, 1,0000

The standard number of stamens is, as well known, 7
and occurs in 75 % of the observed cases. The uncertainty
(= mean error) of this proportion amounts to 3 %.

For examining the correlation between the number of
stamens and the number of stalks, I have counted the number
of stamens separately for samples with 1, 2 and 3 flower-
stalks. The result was

Number of samples having
I stalk 2 stalks 3 stalks

Number of stames = 5 1 0 0
» » » = 6 32 6 0

» » » = 7 99 28 3

» » » =8 3 0 0

» » » ey 0 id 0
Sum 135 35 3

Dividing by the total number of individuals of each class
we find the following values of the probabilities with
their mean errors.

Probabilities
1 stalk 2 stalks

uw
I
soaam

Number of stamens 0,0074 + 0,0074 —
0,2370 + 0,0366 0,171 + 0,064
0,7334 + 0,0386 0,800 + 0,068
0,0222 + 0,0127 —

one 0,029 + 0,029

E
Yv
Y
I

Y
Y
Y

E
FY
x

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA. 5

Taking into account the values of the mean errors we
find that there is no indication of a correlation between the
number of stamens and the number of flower-stalks.

3. Number of petals. This number was found to agree
with the corresponding number of stamens, in the same
flower, with the following exceptions.

1 sample had 8 petals and 7 stamens
1 » irk hal » a 6 »
1 » »* ^75 » C Opus »
1 » » AG » DAT »

Hence the probabilities for finding 5, 6, 7, 8 or 9 petals
is, practically, the same as the probabilities for the correspond-
ing number of stamens determined in the preceding $.

4. Number of sepals. This number agrees with the
corresponding number of petals with the following exceptions

7 samples had 7 petals and 6 sepals
1 » » 8 » REST »
1 » » 6 » p | »

The seven first named cases are, however, uncertain, as
I found — having then already counted some hundred samp-
les — that 2 sepals often hold together giving the appear-
ance of a single sepal. Having taken note of that, I after-
wards did not find any sample with 7 petals and 6 sepals.

5. Number of leaves in the rosule. There were 321 samples
examined in regard to this character, the result being:

p
5 leaves = 125 0,3894 + 0,0272
6 » =155 0,4829 + 0,0276
» » » » 7 » ==) 198 0,0872 + 0,0158
8 0,0343 + 0,0102
9 0,0062 + 0,0044

321 1,0000

I I
-
doe

The typical form has 6 leaves in the rosule, occurring
in about 50 % of all cases. We find, however, that cases
with 5 leaves occur nearly equally often (39 %).

There is a rather strong correlation between the number
of leaves in the rosule and the number of flower-stalks, as
will be found from the following table:

6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o 14.

Number of samples having

l stalk 2 stalks 3 stalks
Number of leaves =5 119 (p= 0,511) 6 (p = 0,077) —
» » » =6 103 (p =0,442) 51 (p=0,654) 1 (p=0,1)
» » » =" 10 (p — 0,043) 16 (p = 0:208)" 2 (p = 0,2)
p TR RE 1 (p=0,004) 5 (p=0,064) 5 (p- 90,5)
» » » E — — 2 (p == 8)
Sum 233 78 10

We find from this table that the number of leaves in
the rosule is considerably increasing with the number of
flower-stalks. The mean number being 5,54, 6,38 and 7,8
respectively.

Regarding the number of leaves in the rosule there is
some irregularity in the counts owing to the fact that the
undermost (and smallest) leaf in the rosule sometimes is
attached to the stem at some distance beneath the rosule.
Generally I counted it as belonging to the rosule as soon as
this distance was smaller than 5 mm.

The numbers of leaves in the rosule for samples with 1
flower-stalk form what I have called a frequency-curve of
type B, whereas the other characters here considered (ex-
cepting the number of flower-stalks § 1) give rise to, approxi-
mately, frequency curves of type A. There is no reason to
charaterize more exactly the nature of these frequency-curves,
taking into regard the small number of classes. I have not
even considered it appropriate to calculate the mean values
of each character, which are only exceptionally given above
for the number of leaves in the rosule (for different numbers
of flower-stalks).

B) Heterograde statistics.

The characters examined were the length and thickness
of the rootstock, the stem and the flower-stalks, length and
breadth of the leaves in the rosule, of the petals and, the
sepals, length of the stamens and of their separate parts as
well as of the pistils.

6. Rootstock. The gathering of the radices being rather
time-absorbing I have only examined 11 samples regarding
the dimensions of the radices. The result obtained, in milli-
meters as for all other characters, was

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA. |

Radix
length thickness
3mm 2,0mm
5 2,3
5 2,2
6 2,0
7 1,4
7 1,6
7 3,0
8,5 1,9
9 2,0
10 3,0
10 2,6

From these numbers I obtain

Length (1): Mean = 7™™,05 + 0,60,
Thickness (D: » =2 ,18 + 0,15,
and hence 5:1 = 0,31

The dispersions were calculated through the intermediate
of the average deviations (compare Grunddragen p. 20), the
result being

For the length: o=20 ' Go: M=>00,29,
u» thiekness: €: Op, 6: M 0,23,

From the values of s the above values of the mean errors
in the mean were calculated in usual manner (s(M)—5: VN).

7. Stem. For examining the length of the stem I have
had only to dispose of 30 samples. Ordering these samples
into classes with a breadth (w) of 20 mm I have obtained
the following frequencies (F), giving the number of samples
in each class:

Length of the stem

Class-limits F
50—69 mm. 2
70—89 » 4
90—109 » 3
110—129 » 8
130—149 » 6
150—169 » 3
170—189 » 3
190—209 » 0
210—229 » l

Sum 30

8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 1.

From these numbers I obtain (»Grunddragen» Kap. III):

M = 126™™ + 6,8
g — 37. + 433

and
UM = 0,35.

Regarding the thickness of the stem I have examined
236 individuls. Ordering them into classes having a class-
breadth (w) of 0™™,10, I have obtained the following frequen-
cies (Ff).

Thickness of the stem
N = 236, w = Omm 10

Class-centre, F
0,425 -
0,525 15
0,625 35
0,725 54
0,825 55
0,925 31
1,025 19
1,125 12
1,225 5
1,325 5
1,425 1

Sum 236

These numbers give

M = 0,813 + 0,012,
o = 0,189 + 0,009.
- 6: M = 0,233

The thickness was measured with the help of an ocular-
mikrometer, which allowed the evaluation of the thickness
with an average error of 0™™,01. Generally the evaluation
was rounded up to the nearest 5-hundredth of a millimeter.

For examining the correlation between the thickness of
the stalk and the number of flower-stalks, I have discussed
separately the values of the thickness for samples with 1
stalk and with 2 stalks. There were 160 samples with 1
stalk and 76 with 2 stalks, which gave:

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA. 9

Thickness of the stem
Samples with

1 stalk 2 stalks

Class-centre F F
0,425 3 1
0,525 15 0
0,625 31 4
0,725 45 9
0,825 29 26
0,925 20 11
1,025 4 12
1,125 5 7
1.235 2 3
1:325 2 3
1,425 1 —
Sum 160 16

The numerical caleulations of the mean and the disper-
sion gave:

Samples with 1 stalk
M = 0™™,768 + 0,015
o=0 ,ı83 + 0,010

123r. H.— 0238.

Samples with 2 stalks
M = 0™,907 + 0,020
o=0 ,176 + 0,014

"02 0,194.

Taking into account the mean errors in the means we
find that there is a pronounced correlation between the
thickness of the stem and the number of flower-stalks, the
samples with 1 stalk having a thickness (of the stem) of
0™™ 77, those with 2 stalks having a thickness of 0™™,91. I
leave it undiscussed, if this result shall be declared in such
a manner that the greater thickness favours the generation
of more than one flower-stalk, or that we have two different
types of Trientalis europea one with 1 flower and thinner
stem, another with 2 (or more) flowers and a thicker stem.

10 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 14.

8. Flower-stalk. "The length of the flower-stalk was mea-
sured for 311 samples.

Length of the Flower-stalk.
N —311, £6 = 3 mm:

Class-centre F
21 mm. 7
ot » 17
gi; 22
30 >» 45
a9 » 61
JU. 59
39 » 40
49» 7
45. .» 15
48 » 8

Sum 311

The class-breadth was taken to 3 mm. The numerical
computation gave:
M = 340m 76 + 0mm,34
0— 6 ,o9 +0 ,24
"6: M = 0;175

The frequency curve is in this case, as in most of the
others, of type A.

The thickness of the flower-stalk was measured only in
28 samples.

Thickness of the Flower-stalk.
N = 28, w = 0™D\ 05.

Class-centre F
0,25 — 1
0,30 6
0,35 10
0,40 il

The calculation of the characteristics gave:
M = 0mm,359 + 0™™, 042
o=0 ,042 +0 ,029
°° o0:M=0,12

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA. 11

The values of the thickness was also evaluated with the
help of the ocular-mikrometer.

9. Leaves in the rosule. These were examined regarding
a) the length of the longest leaf in the rosule, b) regarding
the length of each leaf in the rosule, examining separa-
tely samples with 5 and with 6 leaves, c) regarding the
length and the breadth of the leaves, and d) regarding the
correlation between the length and the breadth of the longest
leaf. The last-named investigation shall be given beneath
together with other questions on the correlation between
different characters.

a) The length of the longest leaf was found to be in-
timately connected with the number of leaves in the rosule.
The more numerous the leaves in the rosule are the longer
is the longest leaf. I give therefore here seperately the re-
sult for samples with 5, 6, 7, 8 and 9 leaves in the rosule.

Length of the longest leaf.
w — 5 mm.

| Number of leaves in the rosette |
|
|

Class-centre WT 7 8 T

F PY) 3 F +

10 mm l — -— zer ze

15 » 4 p» [capat FENA
20 » 13 4 - = u
25 » 24 11 l n FM
30 » 30 | 21 2 1 de
35 >» 21 26 4 1 -
40 » 17 30 — 3 a
45 » 6 18 6 2 —
50 » 2 15 5 1 l
55 > 1 arbol 3 is "n

60 » | Fur 32 3o Sefer 3e |
65 >» — | 28 eS | 1
70» —lope-to fins y job
Sum | 119 | 133 | 25 | 11 2

Caleulating the means and the dispersions we obtain:

12 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 14.

Samples with 5 leaves in the rosule:
Length of the longest leaf:

M = 30mm 84 + 9mm 76
o=,8: „26 # 0,,,53

0:M— 0 ,268.

Samples with 6 leaves:

M = 38mm 24 + Qmm 81

om OU 43804 0:51
o:M = 0 ..245,

Samples with 7 leaves:
M — 6m. = 9mm,
C= Al at 31.525

v2 = 7 0) ase.

Samples with 8 leaves:
M = ATS p gun;
Ü — 12.1 +2 ,5
"^A —— 0 "i.
The samples with 9 leaves were too few to allow a de-
termination of the values of M and o.

b) Regarding the length of each leaf in the rosule I have
examined 55 samples with 5 leaves and 38 samples with 6
leaves in the rosule. In the tables beneath / denotes the
mean-value of each class in millimeters.

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPZEA. 13

Length of the leaves, when 5 leaves in the rosule.

N — 55, w=5 mm.

I II

I F F

5 SA a

10 — —
13 ] 3
20 7 10
25 11 14
30 14 9
35 9 12
40 10 6
45 1 —
50 1 1
55 1 —
Sum 55 55

III IV V
F F F
= 7
2 10 18

9 14 14

14 16 12
15 11 2
11 3 1

l l —
3 S =
55 55 54

Here I denotes the longest leaf in

next longest a. s. f.

The means and the dispersions are

T: M-—31,» + 1,1
o= 8,1 + 0,8
0: M —- 0,260.

III: M = 23,6 + 0,9
o= 7,0 + 0,6
fo 0297.

ii:

IV:

6 .

V: M —13,s + 0,8
5,8 + 0.6

0: M =

0,420.

the rosule, II the

M = 28,6 + 1,0
KT, + 0,7

4M = 0,266.

M — 18,8 + 0,8
9 — 6,2 + 0,6
M = 0,330.

14 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 14.

Length of the leaves, when 6 leaves in the rosule.

N = 38, w=5 mm.

I II III IV V VI
l F F F F F F
5 = — = — — 2
10 — — — — 2 13
15 — — — 1 8 9
20 — — 2 7 13 10
25 3 4 12 13 10 3
30 10 13 8 8 1 1
35 6 5 5 6 2 =
40 8 8 5 l 2 _
45 3 3 4 1 = =
50 6 3 1 1 = wes
55 1 1 - — = —
60 = = 1 = = ae
65 1 1 = = ES =
Sum 38 38 38 38 38 38
The resulting characteristics are:
1: M = 38,4 + 1,5 I: AM =365 375
o= 93 + Li 0— 9,0 + lo
0: M — 0,242. 0: M — 0,246.
HP M = 32,8 + 1,5 IV: M = 28,8 + 1,2
o= 9,0 + 1, o= 7,2 + 0,8
0: M =. 0,214. 0: M = 0,257.
V: M = 21,8 + 1, VI: M = 15,2 + 0,9
0 = 7,0 + 0,8 o= 5,8 + 0,7
o: M Os 0: M = Dest.

c) The length and the breadth of the leaves were examined
for only 7 samples with 5 leaves in the rosule and 3 samples
with 6 leaves. I give here only the mean proportion (b :/)
between the breadth and the length for the different leaves.

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA. 15

5 leaves in the rosule.
i FE ITE IV V
b:f 0,36 0,40 0,41 0,43 0,48

6 leaves in the rosule.
I 1Ut III TV V VI
pit 0,47 0,40 0,39 0,49 0,46 0,52

We find that the »roundness» of the leaves increases a
little, when the length of the leaves is decreasing.

10. Petals. Only a few samples were examined regarding
the length (/) and the breadth (5) of the petals. As, however,
the variability of these characters seems to be much smaller,
than that of the characters measured above,! the resulting
values of the means are tolerably well determined.

The individual values obtained were:

l b
9,2
1,5 3,5
6,5 2,4
8,0 3,7
6,0
7,6 3,4
8,0 3,4
ay
7,0
8,5 2,2
7,0

From which we deduce

Length of petals

M = 7,55 + 0,25

0 = 0,84 + 0,18
c: M —GItr

G
! The coefficient of variability (= 100 a amounts indeed only to 11 °/o

for the petals whereas for the characters before considered this coefficient
amounts to some 20 °/o or 30 ?/o,

16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o M.

Breadth of petals

M = 3,27 + 0,25

o = 0,38 + 0,11
oi =0,11.

Hence we have
bY 1 == 043:

11. Sepals, Even here only a few measurements (11 and
6 respectively) were made of the length (/) and the breadth (5).

! b
5:5
4,5 0,60
3,9 0,30
5,7 0,70
4,5
4,8 0,68
5,0 0,65
5,0
4,5
bi5 0,65
4,2

These numbers give:

Length of the sepals

M —4,83 + 0,17
o = 0,57 + 0,12
o: M=—0,12.

Breadth of the sepals
M = 0,60 + 0,05
g — 0,12 + 0,04
C2 O20,
For these characters as well as for the petals the disper-

sions were calculated from the average dispersions, as is always
to be recommended when the number of measures is small.

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA. 17

12. Stamens. The length of the filament (f) and of the
anther (a) was measured. for 22 samples (the anther only
for 18). I give beneath the values obtained as well as those
for the total length, /, of the stamen, where !=f+.a.

The measures are here ordered according to the length
of the filament.

f a l
1,9 1,65 i5
2,0 1,4 3,4
21 Lz 3,8

2,2 1,65 3,8
2,3 27 4,0
2,5 = =
2,5 1,55 4,0
2,6 LT 4,3
2,7 1,6 4,3
2,2 1,9 4,6
2,7 2,4 5,1
2,9 is 4,4
2,9 — —
2,9 P 4,6
3,0 — —
3,1 1,6 4,7

3,4 1,8 5,2
3,4 17 5,1
3,3 2,2 5,5
3,3 LA 4,8
3,4 2,0 5,4
2,5 — —

From these numbers is obtained:

Filament.
M = 2,79 + 0,12
= 0,50 + 0,08
o: M =0,17.
Anther.

M = 1,73 + 0,20
o = 0,20 + 0,14

0c AM = 0,12.
Arkiv för botanik. Band 12. N:o 14. 2

18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 14.

Stamen.
M —4,47 + 0,16
9g — 0,66 + 0,11
o: M = 0,15.

All these measures were performed at the end of the
period, when the anthers had already begun to shrink. From
this reason the above values of the characteristics must be
considered much more uncertain than is indicated by the
value of the mean errors.

13. Pollen. The diameter of the pollen was microscopi-
cally determined for 24 samples. I was astonished to find
pollengrains of two different kinds, one having a diameter
of about 022,55, the other a diameter of 022,04, or twice as
large as the other. The material was too small for the sett-
ling of a correlation with other characters of the flower, but
I suppose that the question may be easily accounted for by
botanists of profession.

Calling the smaller pollengrains P I and the larger ones
P II, the values obtained were:

Diameter of pollen
PI P II

0,022 0,38
0,019 0,40
0,022 0,33
0,025 0,42
0,023 0,35
0,024 0,55
0,020 0,36

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA, 19
Hence we obtain:
P. FF.
M = 0,0222 + 0,0005

6 — 0,0020 + 0,0004

qM 03:
T IH.
M = 0,040 + 0,005
— 0,006 + 0,004
B: him

We find from the mean errors that the difference between
the means is too great to be explained trough mere accidental
variation, especially when taking into account the great
constancy of the pollen of the smaller dimension.

14. Pistil. The length (p) of the pistil and the diameter
of the stigma (m) were measured for 19 and 8 samples re-
spectively. The individual values were:

20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 12. w:o 14.

These numbers give:

Pistil

M = 4,36 + 0,12

0 = 0,50 + 0,08
sik 011:

Stigma.
M = 0,291 + 0,017
9 — 0,045 + 0,012
0: M = 0,16.

Both measures were performed with the ocular-micro-
meter.

C) Correlation. I have examined above some cases of
correlation belonging to the dominion of homograde stati-
stics, as the correlation between the number of flower-stalks
and the number of leaves in the rosule, the correlation
between the thickness of the stem and the number of flower-
stalks and other similar questions. In those cases it was
stated that a correlation between two characters did exist,
but no numerical measure of the degree of that correlation
was given. It is, indeed, not impossible to find such mea-
sures, but either are they in many cases somewhat arbitrarily
chosen or, in others, mathematically more intricate to cal-
culate and I have left them here out of consideration, con-
fining me to such elementary methods as are given in the
»Grunddragen».

In heterograde statistics such a measure of the degree
of correlation between two characters is well defined and
easy to calculate numerically. It is the so called coefficient
of correlation (r). I give beneath the value of this coefficient
for 5 pairs of characters of Trientalis europea.

15. Correlation between the length of the stamen (s) and
the length of the pistil (p). There were only 13 simultaneous
values of s and py.

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA, 21

p S
4.1 358
4,2 3,4
4,9 3,8
3,3 4,0
4,2 4,3
4,4 4,6
4,3 51
4,0 4,4
5,2 5,2
5,0 5.1
5,0 5,5
4,2 4,8
4,6 5,4

A giance on these values shows that the length of the
stamen is generally increasing with that of the pistil, that
hence a correlation between these characters does exist.
Using the methods of »Grunddragen» p. 78 — which refers to
such cases, where the number of pairs is so small that a
distribution into classes is not appropriate — we find for the
coefficient of correlation the value:

r= + 0,527 + 0,236.

The value obtained is, consequently, rather uncertain
owing to the small number of observations.

We have found in § 12 and § 14 that the mean length
of the stamen is 4,47 (+ 0,16) and that of the pistil 4,36
(+ 0,12). Within the mean errors we thus can consider the
mean length of the stamen to be identical to that of the
pistil. The value given above for the coefficient of corre-
lation permits us to state that, even for other than the
mean-values, the length of the stamen, to a certain degree,
follows that of the pistil. I allow myself to express the
opinion that a general investigation on the correlation be-
tween those characters for flowering plants seems to me to
be not without biological interest.

16. Correlation between the thickness of the stem and the
length of the longest leaf in the rosule.

There were 234 samples examined regarding this pair of
characters. The material was, regarding the thickness, distri-
buted into classes having a breadth of 0,10 mm. (= w,),

99 ARKIV FÓR BOTANIK. BAND 12. w:o 14.

regarding the length of the leaf into classes with a breadth
of 6 mm.

Thickness of the stem
Ww, = 0mm 10,

Length of the longest leaf

| 0,425| 0,525| 0,625 0,725) 0,825| 0,925| 1,025 1,125 1,225) 1,325 1,425] Sum

(5 1|—[—|-—1—]|-[- |) 2) aa 1
165| 1 4 1 1|—1|-—]—]l-—]1-—2 ae 7
22,5) 1 in) 8g 11-1 | — | =) =e

z 285| — 2 9 | 22 9 2 1|—]|-JT'— 45
Bias] | = Bao ^4 ı|— | 4 Se
©, 40,5; 1|— I — | 748-1916] 4 | — T
IMER ds daria 1 8 011 3.2518 l Jd EMI
2152,51. Lu | — | — |. 1534.9: 4| 11 E
BP en —— c l ae ee 7
ss CAMCN ET e e gom ERA NEU LEN MEC. 1 ae: 4
(70,5 | VEN |A UI POs popes 1 2
XV V MV Mmmm SS SS
Sum| 4 | 15 | 34 | 53 | 56 | 30 | 19 | 12/ 5 IA

At the head of each column and row is inscribed the
mid-value of each class in millimeters. The value of the
coefficient of correlation, computed according to the method
of »Grunddragen» p. 84, was

r= + 0,829 + 0,036,

so that a rather strong and well determined correlation exists
between these two characters.

Simultaneously with the coefficient of correlation even
the values of the means and the dispersions were computed.
As, however, the values of these characteristics were evaluated
from a somewhat more extensive material in $$ 7 and 9, it
is not needed to cite here the values obtained. The agree-
ment with those values was, indeed, as good as might be
expected from the mean errors.

17. Correlation between the length of the flower-stalk and
the length of the longest leaf in the rosule. In this respect 139
samples were examined. The result is given in the following
correlation-table.

" 5i
Lec ————M

CV:

L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA. 23

Length of the flower-stalk

S18 2 — 3
|? [e25| 2 3 5 Sehe 13
Så 285| 3 fett 6|—]| 29
iSgI345| 3| 9 | 10] 11 | 1| 34
20 40,35 — 4 | 15 gs | 2| 29
=~ Il] 465) 2 1 5 3 3 14
= d weer | ae be rT |S 9
> 1585) — | — 1 Spe 4
S | 64,5 — li — 1 2 4

Sum | 10 | 32 | 50 | 36 | 11 | 139

From this table we get

r= + 0,321 + 0,080,

so that even here a positive correlation is manifested, though
not so well defined as that between the thickness of the
stem and the length of the longest leaf.

18. Correlation between the length of the flower-stalk and
the thickness of the stem. There were 78 samples examined
as given below.

Length of the flower-stalk

w,=6 mm.

Thickness of

the stem

OmmM 200

We

aW t E B
DD c»

—

m»

e
—
Qo
bo
00
——
an
Qo
-
oo

The resulting value of the coefficient of correlation was

T

= + 0,484 + 0,099,

hence even here a pronounced positive correlation.

24 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 14.

It is to be remarked that the value of the dispersion of
the thickness of the stem deduced from this table did not
agree (taking into account the mean-errors) with the value
of this character found in $ 7. In that $ we obtained

o = 0,189 + 0,009,
whereas the table above gives
o — 0,101 + 0,008.
I have been unable to explain the difference between
these values, which show that the 78 samples of this § are
— in respect to the thickness of the stem —, in some

manner, systematically taken out from the 236 samples con-
sidered in § 7.

19. Correlation between the breadth and the length of the
longest leaf in the rosule. In respect to this pair of charac-
ters I have examined 152 samples, distributed into classes
as is shown from the following correlation-table.

Breadth of the longest leaf

p= 2

| 5,5 | 7,5} 9,5 | 11,5) 13,5] 15,5) 17,5| 19,5| 21,5] 23,5] 25,5] 27,5] Sum |
po Dee —1-1-j=-)-|)— | reis 1
l5 | 1| 8| -.|—|—|—|—|—|-—|—|-—qp— 4 |
20 | 1 21 steve ise ruhen — | — |
28 1—]| 4&|141 9| —|—4— 1 —[|— | eee
30 | —| —| [171.3] 3| 11—]|—1|—]-——d520 D
3. | —| —|—| 21n| 9. 11—-— | <=/=7=7 18
40.| —]—]—[—1|1200]1 8| | 11—|—1-— 1 2M
4 |—|—1|—]|—-—]| 11.8] 58] 2| 4) 1] 111 2
5) a ee SS EISEN ZEN En NEN
55 ee ee 1
60 |—|2s|—|—1—|—|,-—|8,|-—|-—1't|l- 4 |
6 |—|2—|—|—|i-—i-—i-i-—!|-€dil-1—m4]j ra
70 |—|——1—|—|1—|1—|—1i—1-—:rn BIS S a
Sum | s| 9les|25|25 la | a | 1| 8| 4| 3| ı | 152 |

As could be expected — which even can be directly seen
from the correlation-table — there is a rather strong corre-
lation between these characters. We get indeed

r = + 0,892 + 0,037.

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA. 95

I give here also (compare $ 9) the values of the means
and the dispersions:

Breadth the of leaf:
M = 14,03 + 0,36
0 — 4,38 + 0,25

0: M = 0,312.

Length of the leaf:
M = 35,52 + 0,90
go LTL £ 0,63

a: M == 0,313.

Hence we have
breadth : length = 0,395.
Certainly there are several biological conclusions to be
drawn from the different characteristics given above, I con-

sider it, however, most judieious to leave those conclusions
to the biologists.

Arkiv für botanik. Band 12. N:o 14. 2*

26 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. N:o 14.

Summary.

A. Homograde Statisties.

Flower-stalks.
> N N : 469
Number of samples with 1 stalk 340 0,7271 + 0,0206
» » » » 2 stalks 117 0,2473 + 0,0200

» » » bu oS » 12 0,0256 + 0,0073
» » » 2004. » (1) — Y
Sum 469
Stamens.
N N : 173
Number of samples with 5 stamens 1 0,0058 + 0,0058
» » » pre46 » 38 0,2197 + 0,0315
» » » » 7 » 130 0,7514 + 0,0329
> » » » 8 » 3 0,0173 + 0,0099
» » » » 9 » 1 0,0058 + 0,0058
Sum 173

Petals and sepals.

The number of petals and sepals agrees with the corre-
sponding number of stamens with some isolated exceptions
mentioned above. a

Leaves in rosule.

N N : 321
Number of samples with 5leaves 125 0,3894 + 0,0272
» » » p ws 155 0,4829 + 0,0279
» » » bt His - 28 0,0872 + 0,0158
» » » E TT 11 0,0343 + 0,0102
» » » > NT 2 0,0062 4- 0,0044

T 321

C. V. L. CHARLIER, TRIENTALIS EUROPA. 27

The mean number of leaves in the rosule is 5,71. It is,
however, strongly correlated with the number of flower-stalks,
the mean number (M) of leaves in the rosule being for

M
Samples with 1 stalk 5,54
» » 2 stalks 6,38

» » 23 » 7,8

B. Heterograde Statisties.
(All lengths are expressed in millimeters.)
M = mean value of a character,

o = dispersion of a character,

N = number of samples measured.

M G o:M N
EMEN Dagh......-.-.-. 470540,0 2,0 +0,4 0,29 11
fokneds: % . 2 2. 2. 2Is--O15 0,5 EO 0,23 li
"iem. length. .. ... CUIDA EC GM 37 +5 0,29 30
thickness (all samples) . . . . 0,81+0,012 0,19+0,009 0,23 236
» (samples with 1stalk) 0,77+0,015 0,18+0,010 0,24 160
» QUIS. » 2stalks) 0,91+0,020 0,18+0,014 0,19 76
Flower-stalk: length (all) . . . . . . 34,76+0,34 6,09+0,24 0,8 311
(thickness). .....- . . . 0,3640,04 0,0440,03 0,12 28
Leaves in the rosule:
a) length of the longest leaf
samples with 5 leafs. . . . 30,8440,76 8,2640,53 0,27 119
» $ 6»... 4B EB 7 E05 EA
» y "9g 7»';'"..B88 ar HI Ei 0,24 25
» we FE Eu ELA 0,26 11
b) length of the leaves (samples
having 5 leafs)
MENS e ee cera Papier 31,22 +11 8,1 +0,8 0,26 55
D Cen SCR eU oily TE NK CA 28,6 +1,0 7,6 +0,7 0,27 55
Ne ura CE RU T 1 i. 258 208 7,0 +056 0,30 55
RE di. rs . . .. 188 x0, 6,2 +0,6 0,33 55
ee i t V7 awe tes) Bae OS. Br EOS 0,42 54
(samples with 6 leaves)
EEG vd uA ioa BE SS -ERI 0,24 38
RER ND DUE SEELE ET 0,25 38

BER E CL c an Oak £10) Oz) 98

Su,
-

28 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 12. w:o M.
M g o:M N
Val ira 28,0 +12 72 +08 0,26 38
NU. p. uou LEES 218 41,11 7,0 40,55. Damm
VE UE i5 LL RE EE UE 15,2 +0,9 5,8 +07 0,38 38
Petals: length . . » » x «+ vo... 7,55+0,25 0,84+0,18 0,11 Il
bsbulihT 2*2 2. MERO. 3,2740,15 0,38+0,11 0,11 6
Sepala: length 5.5. xe. 4,834-0,17 0,57+0,12 0,12 11
Droadth ed LET. Xu 0,60--0,05 0,12+0,04 0,20 6

Stamens: length of filament . . . . 2,79+0,12 0,50+0,08 0,18 22

* BIMBO, 221.1,» 1,73+0,20 0,20+0,14 0,12 18

» gtamen.« . = Ke 4,47 +0,16 0,6+0,11 0,15 18

Falen.J: diameter |... V xn. 0,022 0,002 0,09 17
E ME EI Fe yk Se oon Moi 0,040 0,006 0,15 7
PuSL Tenet ee ae SI 4,36+0,12 0,50+0,08 0,11 19

Stigma diameter ..... . 0,2940,02 0,04+0,01 0,16 8

C. Correlation.

Length of stamen and length of pistil (N=13) r= + 0,53 + 0,24,
Thickness of stem and length of longest leaf (N = 234) r = + 0,829 + 0,036,
Length of flower-stalk and » » » » (N = 139) r = + 0,321 + 0,080,
» » » » thickness of stem (N — 78) r= + 0,484 + 0,099,
Breadth and length of longest leaf (N = 152) r = + 0,892 + 0,037.
EE a Wi

Tryckt den 4 juni 1913.

Uppsala 1913. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B.

35

Be ‘Wien, 6, ni Studios in the jo Plasmodiophon aces. .

en Bu EL a a RER DERE
13. Minen, Bs ‘Léfmossornas: utbredni i Bones a muc

diacem — oS pro UL =
1 | ÖRARLIER,

ropa

3 5185 00297 2725

ORT SAY ARISTA RU 0. 2 Je PRI e e wm
H , ^ D alum M^ wioam LS ae” | ne). m md x moa
= ee » " AS vn Ange
t , E - ^ > * $^ oc s
^ *» uU u oo a
L4 4 i 6
"id "^
"e >" ] '
” j

ET Tg

d»