^&V,^,Al 4^^ k,f^' ^m "^W -4«^ ^^ -_ '■ f / 1! ARSBKRAXTOIiSC: on ZOOLOGIENS FRAHSTEG Arsbrrattelse ZOOLOOIE^S FRAMSTEG UNDER AREN TILL RONGL. VETENSRAPS-ARADEMIEIV AFGIFVEN AF ZOOLOGIiE INTENDENTERNA vicl Rikets naturhistoriska Museunii. (CnVSTACEA. VERMES LINN.) AF p. A. NORSTEDT & SONER, Kongl. Boktryckare. Am^BKAiATTeiiNc: Ora FRARXSTEaSN CRUSTACEEUNAS OCH DE lXgre SKELETT-LOSA DJURENS UNDER AREN I§40-t§4*^ S. liOVKJV. ."*-»{10*}it €*« I II 11 ell a 11. Crustacea, Sid. Anatomi: Af Apus, Zaddacli 43. — Limnatlia, Joly 52. — Artemia Joly 57. Ogat; dess byggnad , Will 3. — ludimentiirt hos Amphipoder 29. Horselorgan, INfeuwyler 17. Respiration hos Isopoda , Duvernoy 30. — Limulus, Duvernoy 64. Circulation hos Squilla, Milne Edwards 29. Magen hos Kriiftan, Oesterlen 17. Generation; Spermatozoer, Kolliker 4. — Sterila honor bl. Dccap., De Haan . 17. — Isopoda, Stein 30. — Spermatophorer hos Ligia, RoUiter — — — hos Cyclops, Siebold 62. — aggslickar hos Caligus, Goodsir .... 63. Skalets byggnad hos Balanus, Rapp 65. Utveckling: Inom aggct, Rathke 6. Metamorphos, Decapoder, Steenstrup, Kro- jer, Rathke, Philippi, Joly 18. Apus, Zaddach 51. Limnadia, Joly .54. Artemia, Joly 60. Pycnogonider, Krojer 63. Cirripedier 66. Geografisk lUbredning : I allmanhet 7. Decapoda 21. Amphipoda 30. Sjrstematik: Allmant arbetc af Milne Edwards 1. Myriapoderna aro Crustaceer, Erichson 2. De Haans och M. Edwards's uppstallning af Dccapoda, jemfcird 9* S/dgten och arte}': Dccapoda 25. Stoma poda 29. Amphipoda 30. Isopoda 31. Branchiopoda 52, 56, 61, Eutomostraca 61, 62, u Si.l. Siictoria 61 Araneiformia G4. JLiimiiliis 65. Cirri peel ia 6(i. Fovnverldens Ortlningarnes succcssiva iipptradande 8. CvHslaceer: Decapodcr 27. Isopoder 31. Trilobiter 33. Brancliiopoder, Apiis 61. Entomostraca 61, 63. Cirripedia 66. Ve r m e s. a) A n n II I a t a. u4nntomi och Af Ainpliinome, Treviranus 74. Physiologi: — Arenicola, Slannius — — Siphonostoraa , Ratlike 75. — Peripatns, M. Edwards 76. — Amphitrite, Ratlike 79. • — Liunbriciis, HofTmcister 83. — Mutzia, Vogt 84. -^ Borlasia, Ratlike 96. — • Tardigrader, Doyere 89. tigoii hos Iglar, Boiirjot 98. Ncrvsystera hos Netnertes , Qiiatrefages .... — Generation, Spermatozoa h. Hirudo, Rolliker — -*- Satiguisuga, Stein . . ♦ 99. -'— Lumbricus, Stein 83. — Parning hos Iglai-, Briglitwell . . 99. -^ Agglaggning, Wcdecle 101. Reproduction, Ampbitrite, Dalyell 82. Phosphor escens, Lumbricus, Forester .... 84. Revivification, Tardigrader, Doyere 95. Vtveckting; Metamorphos, Loven 70. Ungar af Tubicola , Quatrefages 71. Agget bos Planaria, Siebold 102. Geogrdjisk Nord-Amerika, Caspiska och Medelhafvet . . 72. utbredning: Orftnlands Dorsibranchiata , Orstcd 76. Sjrstematik: Anneliderna iiro ej Articulator, Erichson . . 67. Terminologi : Doi-sibranchiata , Orsted 73. Ill Sid. Stdi^Leu och alter: Doisihi aucliiaJa 78. Tiihicohe 82. Lumbriciua 84, 85, 86. Tardigrada , 87. Nemertina 98. Gyraliicina — Hiriuiiuea tQ%. Pianariea 102. Fovnvcrldeiis Aiinclcdev: Upptriida i iildsta ofverg.forination 72. li) Hclmintlies. AnaLomi: Af Trichina, Robcit 129. — Dactylius, Curling — -^ Gordius, Berlhold 131. — Mcrmis, Dwjardin 133. — Distoina, v. Mayer, Crepiin ra. fl 136. ■ — Myzostoraa , Loven — — Gymnorhynclius, Goodsir 138. — Tetrarliynchus, v. Mayer, Nordmann . . . 139. — Botluiocephalus, Eschriclit 140. — • Cysticercus, Gulliver 146. Nervsystem , Echinorhynclius, Henle 135. Tariukaiial, Slrongylus, Crepiin 126. Generation, Trichocephalus, Busk 126. — Strongylus, Escliricht — -T- Ascaris, Escliricht 128. — Spermatozoa, Distoma, Valentin 135. — Diplozoon , Vogt 137. — ^ggi* ^'f Cysticercus, Nordmann 146. Secretionsorgauer, Strongylus, Siebold 127. Ulveckling : Gcneratiu icquivoca, Eschricht 105. Entozocrs vandringar 106. — periodiska flyttningar 110. under forfgaende iitveckling 111. Stark lifskraft — Me ta morphoser, jildre littcratur 112. Utveckliug genoni vexlande generationsserier, Steenstnip 113. Metamorphoser bos Filaria , Miescber 122. JUngar af Strongylus, Siebold 127. — Ascaris, Hannover 128. Systematik: AUmaaua arbcten af Nordmann, Crepiin m. fl. 103. IV Sid. Sldgten och after: Nematoidea 130, 133. Acantliocephala 135. Trcmatoda 137. Cestoidea 145. Helminthes generis diibii 146. Pseudohelmiiilhes 148. Spermatozoa J aro de djur? Kolliker — Mollusca. Anatomi och Af Argonauta, Valencieiuies 182. Phj-siotogi: — Pteropoda, v. Beneden 208. — Ainphipeplea, Goodsir 216. — Carinaria, M. Edwards 234. — Ancylus, Vogt 237. Nervsystem, Argonauta v. Beneden 178. — Liinax, Cantraine 216. Ogon, Sepia, Rrobn 178. — Peclen, Gruhe, Kiolin 259. Horselorgan, Siebold, Krohn 157. Hud, fargvexling, Wagner 177. Respiration, densamma hos Pulmonata och Ctenobranchia 215. Tarmkanalen hos Calliopaea, M. Edwards . 227. Generation; spertnatopborcr, Sepia, M. Edw. 178. — Gasteropoda, Kolliker, Stein, Laurent, Verloren 209. — Valvata, Laurent 238. — Bivalver, stilda Icon 259. — — spermatozoa , Kolliker 260. Secretion, Bliick, Sepiola, Krohn 182. Egenvarma ^ 157. Griin ftirg hos Ostron 261. Yttre delar: Djurets former: Eulima, Tornatella, Calyp- traea, Harpa ra. fl 239. Hyria, Ungulina, Clavagella 262. Om intrycket af djuret pa skalen 263. Snackans georaetriska former 156. Byssus 261. Vtveckling: Aggens yttrc former, D'Orbigny 159. Sepiola , V. Beneden 183. Limnieus, Ratbke 217. Limax, v. Beneden 219. V Sid. Gymnobrancliia 228. Carinaria 236. Geografisk I allniaiiliet 159. utbrcdning: Batliymelrisk 162. Land- och sotvat tendjtirs 165. Lefvande Molluskers inverkan pa den fasta jordskorpan 168. Geografisk och gcologisk utbredning jemfijrda 169. Cephalopoda 183. Pulmonata 221. Gymnobrancliia 229. Ctenobrancliia 240. Sjstematik: Uppstallning af Svvainson 153. — af Forbes 155* Pteropodernas system, plats 207. — indclning af D'Orbigny . . . . — Gymnobranch. indelning af dens 229. Pomatobranch. indelning af dens 232. Hcteropodernas systemaliska plats 234. — indclning af D'Orbigny . . . -236. Ctenobranchiernas indelning af dens 240. Descriptiva Conchyliologiska 151. arbeten. Handbocker . , 153. Endast om djuren 154. For Cephalopoda 177. — Gasterop. pulmonata 215. Sldgten och arte?' Cephalopoda 206. lefvande och f OS sila. Gigantiska Sepier 177. Pteropoda 208. Pulmonata 223. Gymnobrancliia 229. Pomatobranchia 233. Hctcropoda 237. Ctenobranchia 243. Aspidobranchia 257. Cyclobranchia 258. Acephala 265. Brachiopoda 278. Fornvevldens Allmiin litteratur 168. MoUuskcr: Geologisk och geograf. utbredn. jemforda . 169. Forlekningar for olika formationer 171. Belemniter, organisat., Duval, D'Orbigny 185,186. Nya, upplysande former, D'Orbigny .... 189. VI Sid. Prol)lciiiatiskt djur, IMarccl ro/w/acea; Max. .5 ar- II. ANOMouRi tic. secundi marg. in- ,apterura. terno incrassati , api- ce truncati. a) Max. 5 art. 2 et 3 dilatati. Genus I. Dynomena; Pedes po- stremi in dorsum re- clinati ! II. Dromia; Ped. quarti et quinti in dorsum reclinati ! b) Max. 5 act. 2 et 3 angu- sti elongati. III. Homola Art. 3 marg. interno spinosi ! IV. Latreillia Art. 3 marg. int. integri (inter Brachyura oxyrhyncha) Lorn is. (Artefactum; thorax Lep- Pactolus, topodiae, pedes alieni, obversi.) {Ranina. Ranilia. Raninoides. Fam. 4. Trichidea; Max. 5 marg. interno dilatatae, art. 2 apicc Jobatis, 4inapice iertior. insert is. Genus Trichia. 17 B. Brachyura Oxyslomata De H. omfalla samma slag- ten som lios Milnt: Edwards, utom Dorippidea samt med tillagg af familjen Raninoidea, d, v, s. ge- nera Ramna, Notopus De H., Lyreidus De H, , Ranilia och Raninoidcs. Hela denna afdclning ;i\v bearbetad med en utomordenthg omstandlig- liet i undersokningen. — I borjan af arbetet liar forf. amnat alt iippstalla Crustacea efter M'Leay's quinara method, men delta forsok bar ban sednare ofvergifvit. Afven raknas Calappa forst till Brachygnatha och sednare efl«r Milne Edwards till Oxygnatha. Granskningen af Ma- cron ra uppskjuter ref. tills denna afdelning blir fardig. Milne Edwards har i den nya upplagan af Cu- Anatomk ViERS Regne animal gifvil figurer ofver Decapodernas nervsystcm pi. 2, circulation pi. 1, respiration pi. 3, digestion pi. 5, och generation pi. 6. Neuwyler har vackt tvifvel om riktigheten af HorseK tydningen af det s. k. horselorganet hos Decapoda. <*''§^°' Den genom del s. k. tympanum tillslutna iialigheten star nemligen i forbindelse med de under magen be- fintliga grona kortlarne, Verhandl. der Schweizer, Naturforsch. Gesellsch. b. d. Versaml, in Ziirich 1841, p. 176. Kraftans mage beskrifves af Oesterlen i Miill. Mage. Arch. 1840, p. 387 t. 12. Den mycket speciella ana- tomiska undersokningen redogor for magens samman- sallning, ytlre och inre afdelningar, dess lage, de binnor hvaraf den bestar, samt for de markv^rdiga harbildningarna [)a epithelii yta, hudomsningen och kraftstenarne. De Haan har iakttagit, att inom familjerna Can- sterila croidea och Matutoidea af Brachyura forekomma ste- ^'^°'*'*^ rila honor, hvilkas abdomen ar smalare an de frukt- Prof. Lovens Arsh. 1S40--1842. "^ mern. 18 sammas, bredare iin Isannarnas. I)c skiljas fran yngre, ej iiiinu aflingsfora, honor gcnom a(t ab- domen hos dessa ar plallare. Pedes spiirii eller de iiggbarande appendices aro hos de sterila svagt ha- riga, niislan gla((a. Sadana honor aro observerade inom flera slagten af Pordinina, hos Macropthalmus, Eriocheir och Naulilograpsus. Fauna Japonicaj Cru- stacea, olab. De Haan, p. 36. utveck- Til! kannedomen om Decapodernas ulveckling '"^' hafva vi crhallit vigtiga bidrag af Sternstrup (Dan- ske Vid. Selsk. Afhandl. IX, p. XXXI), Kroykh (ib. p. 245), Rathke (Neueste Schriften der Naturf. Gesellsch. zu Danzig III, IV, 23, och Wiegm. Arch. VI, 241), Philippi (ib. 184), och Joly (Inst. 1842, 239.) Bnm- Astacus mariuus enl. Krover och Rathke. Dei utbildade embryo har omkring 3^ 1. langd, hvaraf cephalothorax utgcir omkring en tredjedel, stundom mer eller mindre. Den ar bred och tjock, med ett kort, nedbojdt horn i pannanj ogonen mycket stora, pa kort sijelkj inre antenner tjocka, af 2 leder, yltre ant. tvagreniga, ofre grcnen af 2—3, nedre af 2 le- derj alia mundelar utvecklade, neml. ett par starka mandibler med tvaledad palp, tva par maxiller och tre par pedes maxillares. l:sta max. af trc laminae, 2:dra af tre, samt palp och bredt flagellum; l:sta pes maxill. af lamina maxillaris och pes, palp och flagellumj 2:dra och 3:dje ped maxill. samt alia 5 benparen af pes, palp, flagellum och gale. Forsta benparets chel£B utbildade, det andras och tredjes ru- dimentara. Abdomen af 7 ringar, hvardera med si- dobihang, enligt Kr. blifvande simben, enl. R. rudi- menler af epimera. Stjerten en bred skifva, bakat utvidgad, med spetsiga horn. — Kr. gor for ofrigt den anmarkning, som ej heller kunnai undfalla ref., att man vid vara kuster aldrig far se sma humrar 19. af storleken mellan en half ocli fyra lum. Hvar dessa uppelialla sii^ ar for alia imnu en gata. Hippolyte enl. Kr6vi:h. Den ur a2:get (agna un- Hippo- gen holl 4 I. i liingd, saledes nara I af niodrens. In- ^*^' let pannhorn. Ogon (jocka, nastan sessila. Inre ant. af 3 led; yttre Ivagreniga , ofre grenen af 2, undre af 6 leder. Alia mundelar utvecklade. Mandibler breda och f jocka mcd kort ocfi (jock palp. l:sfa max. af 3 lanninae, andra af 4, neml. 2 lanri. niaxillares, en palp, cit flagelliim. l:sta pes max. af pars basalis, pes, palpus och flagellum; 2:dra och 3:dje ped. max. utan flagellum eller galar, af tva langa, smala grenar, en inre pes, en yttre palp. Dessa tva par, som i spet- sen bara talrika, langa borst , aro i delta forsla sta- dium rorelseorganer. De foljande fem benparen aro deremot har alldeles enkla, utan appendix, belt smi och rudimentara, det forsta med borjande chela. Ab- domen, lang och smal, af 7 ringar, af hvilka de fem forsta bara rudimentara simfolter af ett enkelt basal- led och ett led af tva korta grenar. Stjerlbladet en enda, bakat bredare skifva. Galar saknas, men i cif- rigt tyckes har ungen sla narmare det utvecklade tillslandet an hos humrarna. — Joly har hos den i sotvatten lefvande Hippolyte Desmarestii funnit i huf- vudsaken samma forhallande. Ungen har dock har ett horn i pannan. Han uppgifver mandibler, 2 par maxiller, ett enda par ped. maxill., och tre par "pat- tes thoraciques." Om ej nagot misstag har ar be- ganget, torde nagon olikhel i ulvecklingen vara mel- lan dessa narstaende former. Paguru's enl. Steenstrup, Rathke, Philippi. De Pagums. nyfodda ungarne simma i deras forsta stadium i vat- tenylan. De tre paren af ped. maxill. hafva form och function af rorelseorganer, i det de tva framsta aro tvagrenade och den yttre grenen, palpen, forsedd med starka boist, stracker sig ut at sidan. De fem gang- 20 benen, sma ocli endast de friimsla incd spar (ill Ic- der, li\4i^a oiorliga under sleriuim. Stjerten bar 7 lini^ar (enl. Pii. blolt 5 lios Pag. hiingarus), iindbla- del soU'jadeilikt, siinbenen rudimenlara. Galar saknas cnl. R.; cephalolhorax har eU langt horn i pannan. I elt sednare stadium svafvar ungcn redan i en na- got djupare region, ty ytfre grenen af pedes nfiax. ar ej mer ett siaiorgan, den ar inbojd och dess borst aro korlare, men deremot aro gangbenen utstrackta, och siirdeles de framsta 3 paren i verksamhet att halla djuret uppe. Galar aro framkomna pa gang- benen och de bakre pedes maxillares. Pannhornet ar alldeles forsvunnet. Abdomen ar korlare, nedhan- gande, dess andblad mindre. Sa sjunker djuret till boltnen for att der krypande taga sin foda, ly pedes maxillares aro nu tuggorganer, stjerten ej mer ett rorelscorgan. Galathea. Hos Galathea strigosa ar forandringen alldeles densamma, enl. Rathke. Hyas. Hyas forhaller sig som Pagurus enl. St. och R. Ungen har i sitt forsta stadium en kort bred cepha- lothorax med nedbojdt rostrum och ett bakat riktadt horn midt pa ryggen ; 3 par Ivagreniga pedes maxill., af pes och palp, gora tjenst som simorganer, de fern paren gangfotter, annu sma, ligga packade under brostet, stjerten ar lang, trind, med andblad som en svalstjert , och rudimentara enkla simben. Af galar synes inlet spar. I ett sednare stadium svafvar dju- ret djupare i valtnet med aggformig cephalothorax, ped. max. aro ej mer simorganer, men fem par gang- fotter aro ulbildnde, stjerten flatare och relalivt langre an hos fullvaxta , iindbladet rundadt och slmbenen stora, tvagrenign. — Steenstrup har om denna art dessutom iakttagit^ att pa stoire djup, t. ex. af 50 famn., finnas endast hannar, som mot parningstiden uppsliga till de pa grundare stiillen lefvandc honor- 21 ne, hvilkti derefler vandru nedal. Honor cif la linicrs lani^d bara redan agg. Cymopolia (Caronii?) fangad vid Madeira af Kh6- c>mo- YF.R. Cephalolhorax nastan klotlormig, baklill urnupcn; ^'" '^' ogon mycket slora, nastan sessile; inre ani. sma, 3-le- dade; yttre ant. 4-Iedade med ett kort appendix vid basen; mundelar aC ett par mandibler med palp, och tva par maxillor. Om de foljande delarnes tydning §r Kii. nagot oviss, men synes bojd att antaga som tre ped. maxill.de narmaste, till simning organise- rade. De blifvande gangbenen skiille da annii vara alldeles rudimentara och mahanda fungerande som galar; atminstone fann han 4 par sma aflanga, blas- Formiga delar i deras stalle. Att han ej fann det femle paret beror malianda af dettas ringa storiek och plats pa i-yggsidan hos det fullvaxta djuret. Stjer- ten af fern ringar, cylindrisk, smal. Femte ringen trekanlig med ett stort trekantigt, taggigt blad pa hvar sida. Riidtmenler till simfolter synas som sma knolar pa l:sla — 3:dje ringen. Af dessa iakttagelser synes, att hos alia aro maxillbenen ursprungligen ungens hufvudsakliga ro- relseorganer, och att de ofverga till mundelar i den man gangbenen utbildas. Locomolionen sker till och med, under en viss tid, ensamt genom dem hos de fiesta hiir anlorda slagten, och hos dessa samma slagten saknas da spar till galar. Det ar endast hos Hummern gangfotterna fran en mycket tidig period aro rorelseorganer, eliuru forsedda med palp — och ga- lar. Att kraftan hari skiljer sig fran hummern ar bekant. Thompson har i Ann. nat. hist. V, 255 och \,Geogr.ut- 274, lemnat forteckningar pa Irlands Decapoder. uCadf' Utom de forut sasom Brittiska kanda arterna namnas Xantho rivulosus Hisso, Galathea nexa Embleton ("Proceedings of the Berwickshii'e Club") samt Pa- siphffia Sivado. En dylik forteckning for Dublin bay gifver Massall i s. b. IX, 134. 22 Canaii- Bhulle har I Webbs och Berthelots H. N. cles *^^''"^' lies Canaries II, 2, 13 beskr. Crustacea. Decapoderna aro hufviKlsakli<4en Atlantiska och Medelhafsfornier, ulom Xanlho rulopunctatus, Thalaniila Adinete, Grap- sus strigosus, messor, Plagusia clavimana, squamosa, Cryp(osoma dentatum Br. ( = Cycloes granulosa Di: Haan), som forut aro funna i roda och indiska hafven. Cap. 1 Smiths Illustrations of the Zoo I. of soulhein Africa har iMac Leav beskrifvit Brachyura. Flere af bans nya genera aro emedlertid foga tyckliga, sasom Grapsillus = Trapezia Latr, Antilibinia = Libinia?, Dehaanius — Acanthonyx o. s. v. sa att nagra sakra resultaler for den geograpliiska utbredningen annu svarfigen deraf kunna hemtas. Word- Af Goulds ofvan lenfinade fortecknins: pa Cru- Amer. . . stacea vid Boston synes, att af de uppgifna 18 ge- nera och 22 arter. aro 15 genera gemensamnia naed Europa, 3 exotiska, och 9 arter gennensamma ntied Europa och var nord. Att de hognordiska Lithodes och Hyas forekomma tillsammans med de sydliga Hip- pa och Gelasimus ar ganska markvardigt , och lorde biist forklaras af polarstronfimen och Golfstrommen, som mofas i denna trakt. Japan Af de genera, som bilda Di: Haans Brachyura ^ISiropa! beskrifva denne forf. och Milne Edwards tillsammans for hela jorden 435 arter, och man kan med myc- ken sannolikhet antaga , att 500 aro kanda. Af dessa hyser Japan 106, saledes ofver en fenjtedel af hela antalet. En sa stor nummer maste visserliii:en harrcira deraf, att detta land i afseende pa denna klass ar battre undersokt an nagot annat extraeuropeiskt, men man tvekar dock att tillskrilVa detta skal den stora ofverlagsenhet dess crustacefauna visar mot Euro- pa, hvars kuster val atminstone bora vara sa val genomsokta som Japans. Enligt Milne Edwards hafva vi i Europa 65 arter af ofvan angifna slagten, hvar-- till vi kunna lagga Geryon tridens Kr. fr. Kattegat, 23 och Brachynolus dcnlalus i3i: Haan fr. Medelhafvet. och sednare nndersokningar torde cj anmi hafva bragl deras antal till mer an 70. Aniagas alia kanda ar- ter — 1, sA motsvarar saledes 0,21 Japans, 0,i4 Euro- pas relativa artantal , medan 0,04 ar dot blygsamma iiltrycket lor Skandinaviens 20 species. 13racliygnallia forhalla sig till Oxystomata i allmanhet som 1 : 0,157; pa Japan som 1:0,218; i Eiiropa ^som 1:0,14; i Skandinavien som 1 : 0,18. Inom de olika famil- jerna ar arlantalet foljande: Brachygnalha. Alia af D. H. och M. E. beski rifna. Japan. £ luropa . S! kandir Portunus 38 — . 17 — 7 — 3 Corysles 17 — 4 — 8 — 3 Cancer 114 — 22 — U — 4 Ocypoda 44 — 11 — 1 0 Grapsus 45 12 — 9 — 0 (Pinnotheres 5 — 2 — 2 — 1) Parthenope 14 — 3 3 — 0 Maja 27 — '5 — /I t — 0 Pisa ' 28 — 4 9 — 2 Doclea 12 — 0 1 I Inachns 16 — 3 — 7 —s. 3 Dromia 15 — 3 — 4 — 0 Trichia I — 1 0 0 376 87 59 17. 0 xystomata, Dorippidea 7 — 3 — 2 0 Calappidea 13 — 4 — 1 0 Matutoidea 4 1 0 u Leucosidea 30 — 8 — 5 — 3 Raninoidea 5 3 — 0 — 0 59 19 8 3 376 87 59 17 435 106 67 20. 24 Jemfor man antalet af arter inoiiT livarje sar- skill familj med summan af hvarje regions arter, sa iinnes att Cancer ofverallt har de fiesta repreesenlan- ter, men att de ofriga aro ganska olika fordelade. Portuntis ar pa Japan niirmast Cancer, men ofvertraf- fas i Europa af Pisa ocli Corystes. Forhallandet mel- lan Japan och Europa synes bast af foljande fabeif, der det forra landets artantal inom hvarje famil] ar satt = 1. Japan, ^- Europa, Trie hides '. 0 R^n-inoidea 0 Matutoidea 0 Graps«s 0,08,? Ocypoda 0,09 Calappa 0,2S Portunus 0,4t Cancer 0,4S Leucosia 0,6? Dorippidea 0,Gf> Maja 0,» Prnnotheres 1 Parthenope 1 Dromia 1,33 Corystes 2 Pisa 2,2S Inachus 2,33 Doc lea 1, Japan ar saledes Europa ofverlagset f affa fa^* miljer af Oxyslomata, och bland Brachygnatha i 6f det ar jemnlikt i 2, men underlagset i 5, — Full- komljgt identisk ar annu ingen art med nagon Eu- ropeisk, om ej Portunus corrugafus var. Japonica De H, Likaledes ar Achaeus Japonicus De H. mycket snarlik A. Cranchif Leach. Deremot ar Cycloes gra- nulosa De H. identisk med den vid Canarioarne funna 25 Cryptosoma denlalum iJHULLe. AC alia cruslaceer lir Lnpa polagica pa Japan den allmannasle och en dag- lig foda for dess innevanare. Hos oss torde Carcinus Meenas och tvenne arter Portunus motsvara densam- raa, om iifven ej pa bordet. Arter af Lupa synas i alia verldsdelar vara mycket allmanna, afven i oppna hafvet bland tangen, sa att denna familj — • och Carcinus star bland Corystidea dem mycket nara — kan anses for den i individer taliikaste, atminstone i de djup af hafvet som for menniskan aro tillgang- liga. — En egenhet for Japan ar det stora antalet af Brachyura i sott vatten. Dessa bebos af ej blott Telphusa Berardi, utan afven af en Ocypode: Chas- rnagnathus, och 9 Grapsi, neml. 2 af si. Eriocheir, 6 Pachysomala och en Platynotus, hvilka alia fran brackvattnen i hafvets grannskap uppstiga i bergs- floderna. — Bland markvardigare former anmarka vi Hexapus sexpes, Cancer sexpes Fabr. , hos hvil- ken enl. De H. femle benparet verkligen saknas, utan att spar deraf synes, ej heller ar gomdt under tho- rax. — Slagtet Huenia ager blott en art, H. Proteus De H. utmarkt for den stora foranderligheten i tho- racis form, och Macrocheira Kampferi ar jatten bland alia Crustacea. Man har nemligen funnit individer, som med utstrackta ben hallit 11 fot i tvarmatt, och Leydner Museum ager en chela af 4 fots langd. De af De Haan uppstallda nya genera aro iNyasidg- det foregaende anforda. For arterna hanvisa vi till arter. sjelfva arbetet. ^^ Y~ J vaDde. Eurypodius tuberculatus Eyd. et Souleyet. Voy. Bonite. Isis 1842, 624. Cancer Sayi Gould, Boston; Report on the inver- tebrata of Massachusetts, 323. Pilumnus Harrisii Gould ib. 326. Maia ambigua Costa, Neapel, Guer. Rev. 1841, 250. Carcinus olivaceus Cantoh, Chusan; Ann. nat. hist. IX, 490. 26 Sesarma Iclmgona Cantor (ri. sp.?), Cluisan. ib. Cry{j{osoma dentalum BniiLLe n. g. et sp. Canarie- oarne, Wi:bb & Berthi-lot II, 2, 13. = Cy- cloes granulosa De Haan. Thealia acanthophora Lucas, China, Ann. Soc. ent. VIII, 573 = Mursia armala De Haan. Ebalia elegans Costa Neapel, Guer. Rev. 1841, 250. ? Xiphus margaritiferus Eyd. & Soul. Voy. Bo- nite, Isis 1842, 624. ? Peleus armatus id. ibid. Galathea nexa Embleton, Irland "Proceed, of Ber- wicksk. Club" omnamnd i Ann. nat. hist. V, 255. Aslacus leptodactylus var. salina, Svarta hafvetj afbild. i Voy. Demidoff. A. Madagascariensis Aud. Edw. Arch, du Museum II, 35. De nordiska Crangones bar Kroyer beskrifvit i sin Tidskrift IV, 217. De aro Crangon boreas Phipps, C. nanus Kr., C. vulgaris Fabr., C. septemcarinatus Sab., Argis Lar Owen (Zool. Beecheys Voy.) fr. Gronland. Utforliga matningar af hannar och honor af dessa arter meddelas, samt de olikheter som visa sig mel- lan konen. Palsemon spinosus BRiiLLe, Canar. Webb & Ber- thelot, II. 2, 13. Kroyer har i Danske Vidensk. Selsk. Skriv- ter IX och i sin Tidskr. Ill, 570 lemnat en Mo- nographic ofver de nordiska arlerna af Hippolyte. Till de 5 kanda lagger Kr. 9 nya. Han gifver en fortrafflig karakteristik af slagtet, visar att 13 af dessa arter verkligen hafva flagellum pa ett, tvS eller tre benpar, och att hari ligga fortraffliga artkannemarken, beskrifver ett okandt organ pa sinrim- fotterna, och uppgifver sakra kannemarken mellan hannar och honor. En mangd matningar, ofver 40 for hvarje art, meddelas. 27 Peneus siphonocoros PuiL. Neapel, Wiegm. Arch. VI, 190 (. 4 f. 3. Den ar markvardig for bildnin- gen af flagella antennar. super., som bilda tillsam- mans en riinna. Peneus antennalus Risso har blifvit typ for elt nytt slagte Aristeus Duvehnoy, A. S. N. XV, 101. Det ar medlersta anlennernas form, med blolt ena flagellen lang, den andra mycket kort, och synner- llgen j^alarnes byggnad, som gifvit karaktererna. Galarne aro tolf pa hvar sida, verticalt stallda och besta hvardera af en stam med tala, regelbundna grenar, som bara en miingd af smagrenar. Men dessa grenar aro ej platt ulbredda, utan stracka sig framat och boja sig sa, att de motsatta mota hvarandra, hvarigenom en lang cylinder bildas. Cephalothorax lemnar pa sidorna underfill en lang oppning att vatt- net fritt skoljer in i galcylindrarne. De valvler, som eljest tillyagabringa valtnets intrangande aro deremot mycket sma. D. anser denna byggnad sla i forhal- lande till det pa almospb. luft mindre rika vatten djuret andas i de stora djup det bebor. Af Hi:rm. v. Meyer skall en fortrafHig sam-b) fossiia. manstallning af vara kunskaper om fossiia Crustaceer linnas i Ersch u. Gruber Encyclop. Art. Insecten (fossile.). Hela MiiNST. n. g. , tertiarf.j v. MiiNSTER, Bei- trage z. Petrefactenkunde HI. Cancer Klipsteinii H. v. Meyer, lik C. Boscli Desm. tertiar, Leonh. u. Br. Jahrb. 1842, 589. Macrophthalmus Desmarestii Lucas j Malacca;. An. So. Nat. XIII, 63. Herm. v. Meyers "Neue Gattungen fossiler Krebse aus Gebilden vom bunten Sandstein bis in die obere Kreide," Stuttgart 1840, 4:o, inneh. beskrif- ningar pa Pemphyx Sueurii, Albertii; Glyphea Re- gleyana, Miinsteri, Dressieri, pustulosa, liasina, gran- 28 (lis; Clytia ventrosa, Mandelslohii ; Prosopon tubero- sum, hebes, simplex, rostratum. Om Pempli. Sueuiii af samme ytleiiigare i Leonli. u. Bronn Jahrb. 1842, 261, och af BuRKHARD i Verhandl. d. Baseler natuif. Gesellsch. IV, 78—80; Leonh. u. Br. Jahrb. 1841,740. Af Prosopon gifvas af H. v. Meyer nya arter fr. gul Jurakalk vid Aalen i Leonh. u. Br. Jahrb. 1842, 303. Pr. rostratum och marginatum torde komma att bilda ett eget slagte, Pithonotum v. M. Ytterli2:are tillafj-s: i MiiNST. Beitr. V. I V. MiiNSTERS Beitrage II, Decapoda Macroura, beskrifvas 95 arter af 27 utdoda slagten. Narnncn aro nagot vidunderliga. a. Humrar. Eryon . . . . 13 arter. Megachirus . . . 5 arter. Glyphea . . . 9 Palinurina . . . 3 — Bolina ... . 2 Orphnea . . . . 6 — Magila . . . . 4 — Cancrinos . . . 2 Aura 1 — Brisa .... . . 3 — Pterochirus . 3 — Bromc . . . . . 3 , Antrimpos . Bylgia . . . Drobna . . Kolga 8 Aeger 5 Udora Dusa 51. b. Rakor. arter. Hefriga 2 arter. — Bombur .... 2 — — Blaculla .... 2 — — Elder 2 — — Rauna 2 — — Saga 2 — 44. 95. Glyphea star nara Astacus, Bolina Nephrops, Palinurina Palinurus o. s. v.; Eryon, Megachirus, Pterochirus, Cancrinos m. fl. aro ganska afvikande 29 former. Leorih. u. Bronn, Jalirb. 1840, 246. Isis 1840, 281. H. V. Mi:yer anmarker, alt de har beskrifna Glyphece ej tillhora delta slagte, iitan elt nyti, Ery- ma H. V. M. Leonh. u. Br. Jahrb. 1840, 587. Carcinium sociale H. v. Meyer n. g. et sp. fran Oolitform. vid Detlingen star nara Megachirusj Leonh. u. Br. n. Jahrb. 1841, 96. Stomatopoda. — Milne Edwards har visat, Siii Anatomi. , I'M o ' Circula- det ov^ixn man hiltils ansett lor en sinus venosus tion. omgifvande tarmen ar intet annat an lefvern, sasom redan CuviER ansag den 5 att den verkliga s. ven. intager undre sidan af kroppen och bestar af en stor lacun mellan musklerna, belagen under tarmkanalen, och i hvilken afven nervsystemet ligger. Blodet, da del kommer fran galarne, uppsliger mot hjertat ge- nom canales branchiocardiacse (Aud. & M. Edw.), men dessa kanaler ofverga ej direct i hjertat ulan i en stor sinus pericardiacus, analog med den hos Decapoderna , eller hjertorat, Strauss. Derifran in- tranger blodet i hjertat genom fern par oppningar pa dess ryggsida och fordelas derifran genom en mangd arterer. Inst. 1841, 48. Jfr. pi. 55 bis, 56 i den nya upplagan af Cuv. R. Animal. Squilla oculata Brullc, Canarioarne, Webb ^UyaarUr. Berth. 1. c. IF, 2, 13. Phyllosoma parthenopaeum Costa, Neapel, Guer. Rev. 1841, 250. Alima Edwardsii, Cocco, Neapel, ib. 1842, 96. Amphipoda. — • Milne Edwards har i Pariser-Aca-/?«'^me»- demien forevisat ett djur af denna klass, som lefver ogon. i underjordiska vatten i Kentucky. Dess ogon aro rudimenlara och betackta med en hvit hinna. Inst. 1841, 353. Fror. Not. XX, 1. £tt liknande forhal- lande har ref. iaktlagit pa sadana Crustaceer, som vid vara kuster lefva pc\ stort djup. 30 Geovafh. Atl Amphipodernas ogonliiga licm iir i de kal- «/w«. |3j.g [,.ifven, bevisar Khoykr i s^n Tidskrift IV, 149, der han lomnar beskrifning pa tO nya gonora af Iivilka 9 fran Gronland och ett, Lafysllus Sturionis, parasiliskt, under brostfenorna pa Sloren. Dessufom beskr. en mangd nya arler af Lcucothoe, Gammarns, Acanthonolhus, Iscbyrocerus, Podocerus, Anonyx. Gammariis stagnalis Andhzeiowsky. Bull. Mosc. 1839, 23. Cystisoma Neptunus GueR. Ind. ocean, n. g. af Hyperipea mellan Daira och Themislo. Den blir 9 cenlim. lang. Guer. Rev. 1842, 214. Anaiomi. IsopODA. — Ofver respirationsorganernas byggnad ^don'!^ inom denna ordning hafva Duvernoy och Leheboullet i A. S. N. XV, 177 gifvit en ganska utforlig af- handling, som ej ar passande for utdrag. Hit horer afven pi. 71, Porcellio, af Milne Edwards i den nya upplagan af Cuv. R. animal. Genera- Enligt Stein (MuN. Arch. J 842, p. 272) aro Iso- podcrnas manliga generationsorganer bildade efter en ganska constant typus^ neml. hos Oniscus, Porcellio, Armadillo och Asellus. Testes besta af tva stammar, som hvardera utat gifva tre grenar. Dessa innehalla de af SiEBOLD (s. b. 1836, p. 28) funna korniga celler ur hvilka spermatozoer torde utvecklas; men hufvudstammarne stora knippen af harformiga sper- matozoer, bland hvilka en mangd celler med kornig nucleus. Om denne forf.'s helt och hallet afvikande asigter om betydelsen af spermatozoa o. s. v. se langre fram vid Anneliderna o. fl. st. Spermato- Med aulcdning af Siebolds upptackt af siides- piorer. magchinema hos Cyclops faster Kolliker uppmark- samheten derp^, att Cavolini (Ueber die Erzeugung der Fische u. Krebse, iibers. v. Zim.mermann, p. 153) beskrifver nagot dylikt hos Ligia oceanica. Ductus deferens inneh. i rader lagrade, bojda sackar, som 31 urladda sig nar dc komma i beroring med vatlen. Se Regne Animal n. uppl. Crust, pi. 6. V. MiiNSTER beskrifver i sina Beilrage III, iGeoiogisk arfer af de nya genera Sculda, Alvis, Urda, Noma, ning' fran lilhographisk Juraskiffer, och i Weald-forma- tionen bar Brodie upptackt en form af "Cymothoadae." Deraf funnos talrika individer sammangyttrade i klum- par. "Linserna i ogonen voro slundom synliga, jemte spar af ben, men inga anlenner." Med dem fanns en stor art Cypris^ sma Coleoptera, Diptera, Homoptera och en Libellula. A. N. H. VI, 495. Leachia Johnst. (Arcturus Weslw.) intermedia, iVya «^a;§:- gracilis, Goodsir fr. Frith of Forth. Alia specimi- '^arter. na voro honor. James. Edinb. new phil. Journ. XXXI, 309. Idotea atrata Costa, Neapel, Guer. Rev. 1841, 250. Tanais, 6 eller 7 nya arter af Kroyer, fr. Ma- dera, Bahia, Kattegat, Spitzbergen. Kr. Tidskr. IV, 167. Xeuxo Templeton n. g. Trans. Ent. Soc. I, p. 203, t. 18. Ofver Serolis lemna Milne Edwards och Aud- ouiN en utforlig monographic i Archives du Museum II, p. 1. Deri visas, att dessa djur till det yttre ganska mycket likna Trilobiterna, i hufvudets in- skjutning i thoracis forsta ring, ogonens. stallning och byggnad och vissa notae pa regio occipitalis. Rocinela mediterranea Costa, Neapel, Guer. Rev. 1841, 250. Milne Edwards beskrifver ett nytt djur, Ouro- zeuktes Owenii, som under sin tillvaxt framter ett markligt exempel pa flere skilda ringars samman- gjutning till en. Den fullvaxta var en bona, lik en Cymolhoa, men med en abdomen bildad af ett enda 32 slycke, der likval 5 intryclda tviirlinier lyckas an- tyda ilera sammanvaxta Icder. Hufvudet iir litet, med medelmatliga ogon och sma anlenner, thorax bred till fjerde segmenlet, derefter smalnande, och de tre sista ringarnes sidodelar sa mycUet bakat rik- tade, att abdomen upptages liksom i en inskarning af slsta ihoraxleden. Benen korta, de bakre med alllmer utplattade leder. Appendices subcaudales som hos Cymothoa. Det framsta af abdomens pedes spurii aro sa utplattade, att de, bladlika, betacka alia de an- dra och sidorna af abdomen. Ungarne deremot, annu inneslutna i sacken, aro alldeles lika Anilocra, huf- vudet ar stort, likasa ogonen, antennerna mer ut- vecklade, thorax af 6 raka, smalare leder, och blott ett spar till 7:de leden, abdomen nastan sa stor som thorax, med nastan parallela sidokanter, och fern skilda leder, endast 6:te leden fastvaxt med den 7:de ovala. Den sista ledens pedes spurii smala och cili- erade. A. S. N. XIV, 162. Kepon typicus Duvernoy n. g. et sp. ar en Iso- pod fran Mauritius, som star mellan Jone och Bopy- rus. Lik dessa har den 14 bakfotter pa thorax-le- derna, 6 abdominalleder, de 5 forsta med galar, 4 antenner, de medlersta smaj honan saknar ogon, ar dubbelt storre an hannen, och har marsupialplatar under thorax, men galarne aro utsparrade, och hos honan pinnerade, ej oregelmassigt greniga som hos Jone. A. S. N. XV, 40. Bopyrus abdominalis Kroyer (Tidskrift III, p. 102) utmarker sig genom den fullvaxta honans slora oregelbundenhet och dess vistelseort under abdomen af Hippolyte Gaimardi. Hos gamla honor ligger den lilla hannen ofver abdomens bakre rand, med hufvudet till en del gomdt under galbladen, hos de yngre deremot ligger han langsefter abdomens undre yta 33 yla mellyn tvc^ nider af lameller, som likna galbla- den, men hos de aldre blifva fullkomligt riidimenta- ra. Ilarvid visa iifven bada koncn olikhet efter oli- ka alder. — Afven pa en Leucoside (Philyra pisum) har De Haan funnit en Bopyrus. Af Cuma, som provisoriskt torde kunna stallas har, har Krovkr, i sin Tidskr. Ill, 503, beskr. fyra nya arter: C. Edwardsii fr. Gronland, C. Rathkii fr. Gronl. och Kattegat, C. lucifera och C. nasica fr. Kattegat. De skiija sig alia fran C. Audouinii M. E, genom fern thoraxringar i stallet for fyra. Trilobiter. — Ofver dessa djurs byggnad, jemford System, med den hos lefvande Crustacea kanda, har Mac Leay framstallt sina tankar i Murchisons Silurian System, p. 6(36. De bora, enligt hans asigt, bilda en egen tribus mellan Isopoda och Aspidophora. Serolis, Cy- mothoa, Spheroma erbjuda vissa likheter i triloberad kropp, ogonens stallning, abdomens form; men nar- mast kommer dock Bopyrus, Om Bumastus MuRCH. hade 13 lika segmenter och korta ben, skulle den vara en hanne till Bopyrus. A andra sidan stAr Apus narmast , serdeles om man betraktar Asaphus platycephalus fr. Nord-America, hos hvilken Stokes har sett ett nastan fyrkantigt labrum, likt det hos Apus. Hvad deras lefnadssatt angar, sa hafva de val ej varit Parasiter sasom Bopyrus. De torde likval varit nastan "sedentara," och hollo sig troligen med den mjuka undersidan fast vid klippor och fuci. Mun- nen (om hvilken man slatt intet vet, ref.) antyder, att de varit "kottatande," och att de rort sig nagol bevises af deras stora ogon. — Petzholdt deremot vill formoda alt Trilobiterna varit "Cirripedier, som stadnat pa en tidig utbildningsgrad," och jemfor dem med Pentalasmis striata i dess andra stadium. (Leonh. u. Br. Jahrb. 1842, 405.) — Boeck hyllar, i For- Prof. Lovens Jrsh. 7840 — 18 4 S' '^ 34 hantll. vid motel i Kopenliamn, Wahi.enbergs asigl, alt de stall narmast Limulus och formodar, alt ster- num varil hinnakligl, hvarfore del forsvunnit med benen, hvilkas inserlionsplats man dock i vissa fall kan visa. — Hela denna fraga tyckes emedlerlid snarl komma alt losas. Castelnau har nemligen Triiob. meddelat Pariser-Academien, all han i Nord-America "** *^"' vid Potomac funnit exemplar af Calymene bufo Green, der man tydligl ser en rad af medelmalligt langa, hell tunna, lamellformiga ben, faslade pa hvarje sida cm rachis. Sadant ses basl hos sammanrullade exem- plar. Hos en Calymene har han funnit "le lobe me- dian ou anlerieur de la lete" rorlig, sS all, nar dju- ret rullade sig, den sanktes (s'abaisser) under andan af abdomen. (Instil. 1842, 74). Del vore val om allt delta vore sannl, och ej af samma varde som den lid efler annan upprepade underrallelsen om lef- vande trilobiler funna i sodra polarhafven. Denna gSng ar del Kapten Ross, som vid Kerguelens land funnit djur, som af alia kanda kommo dem narmast. A. N. H. VIII, 395. Arter, MiLNE Edwards har i Iredje delen af sin hist, natur. des Cruslaces, p. 285 o. f. lemnat en temli- gen fullslandig ofversigl af de dillills beskrifne ar- ter. Han bildar af dessa djur en egen "legion,'' emellan Isopoda och Branchiopoda. Indelningen ar hufvudsakligen Dalmans, i egenlliga Trilobiler och anormala eller Baltoidea. Familjerna inom forra af- delningen aro: "Isoteliens," hvilkas abdomen (pygidium Dlm.) ej §r deladt i segmenter: Nileus Dlm., Ampyx Dlm., Isotelus Dekayj "Calymeniens," abdomen lydligen seg- menlerad och i allmanhet liknande thorax, ogon tyd- liga och oftast granulerade: Homalonotus Murch., Asa- phus Brgt, Calymene Brgt. "Ogygiens," kroppen, ned- plattad, kan ej rullas tillsammans, abdomen i all- 35 manhet lilen, ogon sallan granulerade och ofta otyd- liga: Pleuracantlius M. E., Trinucleus Murch., Ogygia Brgt, Olarion Zenker, Paradoxides Brgt, Peltoura M. E. Nileus innefattar Dlms (venne ar(er och Panders N. chiton. Till detta slagte nannar M. E. Murchi- SONS Bumastus (Silurian Syst. p. 656 t. 7 bis f. 3, t. 14 f. 7). V. BucH anser afven Bumastus bora dernned forenas jemte Illaenus och Asaphus laeviceps och pal- pebrosus Dlm., sasom Quenstkdt vill. De medlersta lederna aro flata, snnala, bandformiga, pleurae ej skil- da fran rachis, glabella omarklig, caudalskolden ulan upphojning i midten, ogonen vidt skilda. Ampyx innefattar A. nasutus Dlm., samt A. ro- stratus och marnillatus Sars (Isis 1835), under hvil- ken sistnamnda Boeck formodar tvA arter (Gaea Nor- veg., p. 144). Hartill bor laggas A. pachyrhinus Dlm. Till Isotelus Dekay riiknas I. gigas Dek., me- galops, Cyclops Green, palpebrosus, laeviceps, crassi- canda, centrotus, extenuatus, angustifrons Dlm., dila- tatus Brunn., expansus Dlm., Lichtensteinii, Weyssii EiCHVv. Dessa tvenne sistnamnda, Cryptonymi Eichw., tillika med sammes Cr. Panderi och Schlolheimii arc synonyma med Dlms expansus (v. Buch Archiv fur Mineralogie etc. XV, och Quenstedt Wiegm. Arch. Ill), afvensom Greens Hemicrypturus Razumowskii enligl Emmerich (de Trilobitis, Berlin 1839) och v. Buch. Li- kaledes aro de ofriga Cryptonymi Eichw. (Zool. spe- cialis II, 115), Wahlenbergii , Rudolphii, Parkensonii, Rosenbergii synonyma med A. crassicauda. Mycket nara denna star afven Murchisons Bumastus Barri- ensis (se ofvan; v. Buch 1. c.)j den af M. framhall- na skillnaden i yttre skulptur pa skalet, ar ingen, da en dylik pa svenska exemplar af A. crassicauda clter- finnes an mer an mindre tydlig. En annan nara slag- 36 ting iir A. perovalis MuRcii. f. 23 f. 7. — Isolheles megislos n. sp. Loche Sill. Journ. XLII, 366. Asaphus Brgt. skulle saledcs omfatta bloll de arter, "som hafva hiifvudel bildadt nastan som Ca- lymene, thorax i allmanhet af 8 — 10 ringar, och abdomen danad af tydligt skilda segmenter, for- enade genom en nastan hinnaklig rand, som stundom forlanger sig bakat i ett slags svans." Hit hora de Asaphi, hvilkas glabella \\ar sidolober, riktade pa tva- ren, ansigtslinien (ligne jugale M. E., sutura Boeck) tydlig, och ogonen stora , njurlika och granulerade. Har samlas A. caudatus Brunn., tuberculato-caudalus, longicaudatus Murch., mucronatus Brgt, Buchii Brgt, corndensis Murch. (i hvilken ater v. BucH vill igen- kanna stor likhet med A. expansus), tyrannus Murch. frontalis Dlm., grandis Sars , samt ett stort antal af Green, Phillips o. a. beskrifna arter fran America och England. Homalonotus Konig (Murch. Silurian System, p. 651 t. 7, 7 bis) ar grundadt pa trenne arter fran England och en fran Cap, H. Herschelii. Bronn (Leonh. u. Br. neues Jahrbuch 1840, 445) har noggrannare utredt detsamma och visat, att del ar identiskt med Greens iikval sednare uppstallda genera Dipleura och Trimerus. Calymene Brgt. ar oforandradt, och innehaller 19 arter. For terniinologien af glabella har v. BucH I. c. foreslagit att kalla den framsta faran deraf pannf^ra, den andra forsta ogonfaran, den tredje an- dra ogonfaran. Vid C. macrophthalma Brgt. anmarker M. E., att denne forf. har sammanfort tvenne skilda species, af hvilka den ratta ar afbildad t. 1 f. 4 hos Brgt, den andra deremot, f. 5, som af Dlm. och de fiesta blifvit kallad C. macrophthalma, ar en skild art, C. Stokesii M. E. Boeck tror hafva funnit den i Tr. elegans Ss & Bk Mscr. Deremot har v. Buch, 37 I. c. , anliJgil, all den f. 5 lios Bkgt. lecknade arten iw den raJla C. macrophllialma, synonym mod Ze- Iheus uniplicatus Pander, C. tuberculala Muacu. t. 14 ('. 2 och C. macrophth. id. ib. f. 4., samt C. bufo Green, men hanlor Brogniarts 1*. 4 till C. sclerops Dlm., och C. Downingiee 31urch. — C. Blumenbachii BuGT. skiille enl. v. Bucii I. c. vara Zelhcus varicosus Pander, men hvarken figur eller beskrifning aro i detla fall riktiga. — C. polytoma Dlm. ar Eichwalds Asaphus Fischeri och Amphion frontilobus Pand. — C. punclata Dlm ar afbildad som As. tuberculaliis hos Buckland (Bridgewater treatise t. 46 f. 6.) — En som det vill synas ny art har Hisinger beskrifvit och afbildat i Leth. Suec. Suppl. 2:di continualio. Det nya slagtet Pleuracanthus M. E. ar synon. med Odontopleura Emm. och upptager C. arachnoides Hoenig. (Lethe, Crefeld 1835). QuENSTEDihar (Wiegm. Arch. Ill,) anmarkt, alt teckningen, sammansatt efter tva exem- plar, har fatt for manga leder och troligen borde visa elfva s^dana. Till samma slagte formodar M. E. att A. tetracephalus horer, beskrifven af Green i dess Supplement to the Monogr. of Amer. Trilobiles. Trinucleus Murch., med namn hemladt (Van Lhwyd, den aldsle forf. som omtalar Trilobiter, ar Cryptolithu^ Green. Har ar hufvudskolden omgifven med en bred nedtryckt kant , betiickt med regelmas- sigt ordnade sma gropar, thorax kort, af fa segmen- ter, abdomen kort, med tydlig rhachis. Hit hora T. Caractaci, fimbriatus, radiatus, Lloydii Murch. , Asa- phus grannlatus Whlbg, Trilob. ornatus Sternbg, Cryptol. tessellalus Green, och sannolikt Tr. ungula Sternbg. Cryptolilhus tesscllatus Green har Loche funnil sa fullstandig, att den visat hufvudel med tva langa horn i bakre hornen; abdomen har troligen 10 leder, och svansskolden 5 otydliga. "The middle lobe of the shield (hufvudct) is posteriorly mucro- 38 nate." (Proceed. Acad. Philad. 1, 196.) De utmarkta aiierna As. seticornis och A. scyllarus, dem Hisinger beskrifvit i Letha^a Suecica Supplementum secundum t. 37 f. 2, 3 biira afven raknas till dettaslaglej den forre star nara Tr. fimbriatus Murch. , den sednare Tr. Caractaci. Trin. nudus och asaphoides Murch. afvika deremot enl. M. Edw. for mycket fran slag- tet. — Acidaspis Murch. ar 2^rundadt endast pa ett hufvud af marklig form, serdeles genom medlersla lobens forlangning bakat; A. Brightii M. 1. c. t. 14 f. 15. Ellipsocephalus Zenker, Tril. Hoffii Schlotheim (Bronn, Lethsea p. 122, t. 9 f. 18) ar ganska lilet kand; enligt Boeck (Magazin f. Naturvidensk. 1827) bor den hafva anguli clypei forlangda, och bristen pS ogon torde enh'gt Bronn kunna harleda sig af dess fundort, Gravacka, sedan Agassiz fastat uppmarksam- het derpa, att ofversta skalet i denna hallart nastan alltid ar borta. Otarion Zenker (Bronn I. c. f. 17) ar ett gan- ska osakert slagte, sammansatt af fragmenter (Br.). Conocephahis Zenker (Br. I. c. p. 121 t. 9 f. 15) ar Tr. Sulzeri Schlth. Vid slagtet Ogygia Brgt. anmarker M. E., att man pa en del exemplar kan iakttaga, att costae pa thorax aro delade hvardera i trcnne delar genom en liten kam riktad framifran bakat, sa att truncus blir delad i 5 lober. Detta synes honom bero pa tillvaron af en nastan hinnaktig del vid andan af hvarje epimer (costa), analog med den hinnaktiga delen af svansen hos atskilliga Macroura och kanlen kring Asaphernas svans. Till de bekanta trenne ar- lerna lagger Murchison (I. c. p. 664 t. 23 f. 3) en ny, 0. Murchisoniae. Paradoxides Brgt (Olenus Dlm.) innehaller sa- som slikra foljande arter: P. Tessini Schlth. longicau- 39 daliis, Itilus, pyramidalis Zknkeh, spinulosiis Whlnbg. Som mindre iilredda anfoias: P. Bucephalus Wiilbg., som ocksa en I. Quenstedt I. c. p. 339 ar undre styckct af hulVudet till P. forficula Sars (Isis 1835 p. 333 t. 8 f. 1), hvilken enl. Boeck (Gaea Norv. I p. 141) jemte Tr. acicularis och lyra Srs & Bk mscr. horer (ill Gheens Ceraurus; P. bimucronatus MuRCH. I. c. p. 658 t. 14 f. 8, som afven , sa vidt vi af svenska exemplar kunnat domma, ar fran slag- let vida skild, liksom den dermed troligen foga be- slagtade P. quadrimucronatus Murch. ib. f. 10, hvil- ken ar narslagtad om ej identisk med Galymene ornata Dalm. — P. gibbosus W. anses afven af M. E. tvifvelaktig. Boeck (I. c. p. 143) anfor ocksa, att under detta namn forblandas tvenne arter. Peltoura M. E., n. g. med skoldlik abdomen, har tvenne arter, P. scarabseoides Wahlb. och P. Buck- landii (Hist. nat. des Crust, t. 34 f. 12) beskrifven efter en ritning. Vid denna ofversigt af arterna aro likval Irenne vigtiga skrifter obegagnade, Boecks ofvan citerade uppsats i Gaea Norvegica, Quenstedts i Wiegm. Arch., och Emmerichs Dissertation de Trilobitis, Berlin 1839. Den forsta, Boecks ofversigt ofver Norges Trilobi- ter, ar kortare an man kunde onskat af bans hand 5 upp- slallningen iir endast antydd, alia arter betecknade med del collectiva namnet Trilobites, och fS karak- terer angifna, men vi meddela likval till jemforelse n^gra af bans grupper. Tr. elegans Ss & Bk (Cal. macrophth. Brgt t. 1 f. 5 A. B. C.?), elliptifrons Esm. (Mag. f. Na- lurvid. II, I. 1833), scaber Bk., macrophthalma Brgt. (I. c. f. 4), Tr. Hausmanni Brgt., micrurus, odontocephalus, pleuroptyx, Whiterillii, limulurus Green, myops KoNic, caudatus Brunn., caud. Brgt., caud. Dlm., caud. Wahlb., mucronatus Brgt, Dlm., semilunaris Esm. 40 Wahlenbergii Bhgt.; cliarakleren ar scutum (pygidiunj) elongatum acutum, mucronalum I. spinosum, promi- nentia (glabella) anlice dilatata, lateribus sulcis Irans- versalibus lobatis. QuENSTEDT sammanstaller dessa tvenne grupper efter ledernas antal, som skall vara elfva. Hos dessa finnes ocksa enligt honom alllid stora, halft koniska ogon med tydliga facetter, och Emmrich tillagger det ganska vigtiga, att ocksA ansigtslineen fran ogal vander sig horizontait till IVamre eller sidoranden och der upphor, men aldrig gar ned till den undre randen. Alia sadana Trilobiter samlar Emmrich till det nya slagtet Phacops (se v. Buch I. c. p. 48). T. punctalus Dlm. och variolaris Brgt. Denna sednare fores af Quenstedt ihop med foregaende; manne ej felaktigt? T. Guettardi Brgt., extenuatus Dlm., grandis Ss., angustifrons Dlm., Buchii Brgt, dilatatus Brunn., ex- pansus, raniceps, laeviceps, frontalis, palpebrosus, ar- madillo Dlm., gigas, planus Dkkay, ptatycephalus Sto- kes, Cyclops, stegops, megalops Green; hafva 8 leder pa thorax och sutura clypei loper baktill ut i margo arlicularis emellan anguli och glabella, som den dil begransar. T. crassicauda Dlm., Schroteri Schl., laticauda Wlbg., glomerinus Dlm.? T. gibbosus, spinulosus Wlbg, alatus, latus (? = alatus Zenker), attenuatus Boeck, alia med en upp- hojd linea mellan glabella och lobi oculares (genae). T. granulatus Whlbg, Dlm., ornatus Sternbg, tri- nucleum Boeck (Mag. f. naturvid. VII, 1826, = Tri- nucleus fimbriatus Murch. I. c), tessellatus Green?, Bigsbyi Green?, concentricus Eaton. Detta ar Tri- nuclcus Murch. Cryptolithus Green. 41 Flora nya arfei" anloras utan nainiare beskiif- ning, sa alt for Norge ensamt up{)slar del belydliga antalet af 48 species. 1 I9:de delen aC Ada Nal. Cur. s. 355 f. har GoLDFUSS lemnal beskrilningar pa nagra nya Trilobi- ler. De aro: Arges armalus (ii.DK. 1. 33 1". I, en form som aflagsnar sig betydligt Iran alia hitlills kanda. HiifvLidet ar lilef, langie an bredl, IVamlill small ocli saknar enl. beskrilning och figur de al'delningar som eljesl finnas hos naslan alia Tiilobiter (?). Den del som tyckes motsvara glabella, bar framtill ell par ofant- '•* liga, bakal riklade horn. Ogon saknas, och utom de myckel langa anguli mucronali bara sidorna ell par langa bakal gaende horn. Alia segmenler (8) slulas i fria spetsar som tilllaga bakal, och abdomen, som bestar af 4 hopvaxta segmenler, bar langa ut- slaende taggar. Under hufviidet fanns en rundadt fyrkanlig, skoldlik kropp, som genom en fSra ar skild i en framre och en bakre, haslskolik del. Den synes baklill hafva varil fri, och afven framlill ej fastvaxt vid hufvudel, ell slags labrum. Slagtnam- net ar redan bortgifvet af Di: Haan bland Decapoder. Harpes marcrocephalus Gldf. t. 33 f. 2. Hufvu- del mycket slorl , halfmanformigl, med langa anguli. Glabella tydlig, liten, langt Iran randen; vid dess framre del p^ hvarje sida ell oga, icke reliculeradt, Ulan barande "flera, regelmassigt ordnade, slorre och mindre vartor." Thorax af 28 segmenler (4x7, hos Olenus 14 och 21), abdomen ej skild derifran. Bronles flabellifer Gi,df. t. 33 f. 3. beskrifves sasom fullstandig, da likval teckningen tydligen vi- sar, alt af hufvudel endasl medlersla delen Slerslar och genee aro borta, s^som eljest vid Oleni intraf- far, elt misstag , ovanladt hos denne forf. ocli som Jeder till tvifvel ofver riklighelen af de vackra ligu- rerna och korla bcskrifningarna. Liknar nagot Lichas 42 Dlm., men abdomen ar ej lacinialum, ulan hel i ran- den och slralarne enkla. Namnel Brontes ar af Ko- NINGK Rech. s. I. Cruslaces Ibssiles du Belgiqiie (Mem. de Brux. XIV) forandradi liii Goldius, eme- dan redan elt Insectgenus heler sa. Brontes signatus Phill. beskr. jemle forteckning ofver arterna i Devonshire strata, i Phillips figures and descript. of palaeozoic animals, p. 131. lllaenus? Iriacanlhus Gldf. I. c. t. 33 f. 4. Hvarfore gifva arlnamnet, da forf. likval lydligen bar insetf, alt del tecknade fragmentet ar icke en caudalskold, utan ett labrum sadant som vid Arges ar beskrifvet, och alltid finnes bredvid Brontes? I Mem. de FAcad. de Bruxelles XIV har De KoNiNGK gifvit en Monographie ofver Belgiens fossiia Crustaceer, den ref. ej fatt se. Der uppstallas ge- nera Cyclus och Goldius. Ref. kanner deraf endast DuMONTS och Cantraines rapporter, i Bull. Brux. VllI, 1, 300. Cyclus skall st^ nara Agnoslus, men torde vara en Crania enl. Cantraine (!). Joseph Brand i Philadelphia har forfardigat en samling af 78 i gips gjutna modeller af Americanska Trilobiter och andra petrificater. Proceed. Acad. Philad. I, 147. — For samma andamal har man med fordel anvandt galvanoplastiken. Matrix gores af den massa af sirap och lim, som nyttjas till boktryckare- valsar, hvilken ar ganska elaslisk och kan sa val gju- tas in i alia finare haligheter pa originalets yta, som derifran oskadd losgoras. Man kan likval i hvarje matrix blott gora elt aftryck. Inst. 1842. 43 Bkanchiopoda. — De Apodis cancriformis ScHaeiF. Anatomic. Analome et hisloria evolulionis, commentatio qvam scripsit E. G. Zaddach. Bonnce 4:o c. tabb. 4 lith. ar en skrlft, som lemnar vigtiga upplysningar of- ver flere oulredda puncler i delta djurs anatomic. Dess yttre byggnad ar kand genom ScnaeFFERs arbete, Yttre hvarfore Z. blott i allmanhet genomgSr den, och sa- ^yS8°^*** som nylt endast anforer, att ban funnit det andra anlennparet, annu mycket mindre an det forsta, be- laget straxt bakom detsamma, och med blott en led. Del saknas oftasl hos fullvaxte. — Cephalolborax beslar s. bek. al' en framre korlare halfmanlik del, och en bakre mycket storre, i midlen kolad: scu- tum. Bada delarna sakna invandigt muskier. Den storsla muskein ar mandiblernes, som ensam, i mid- Muskier, ten tendinar, faster sig med andarne i deras halig- het. Med en bred sena fasla sig pa denna muse, longitudinales ventrales, som i afdelningar, molsva- rande benens antal forlsaltas sa langt sadana finnas. De likaledes sma m. longitudinales dorsales, som mel- lan tvenne ringar fasla sig vid skalet, och beklada abdomen invandigt, lemna likval framtill ett oppet rum utan muskier under skalet, der hjerlats plats ar. Der betackas de ocksa p^ sidorna af nagra par flata, sneda m. , som ofverga till cephalolhorax och fasla sig i dess ofre vagg eller sidor. I bakre delen af abd. deremot forenas dessa m. dorsales med m. ven- trales genom en series af m. laterales obliqui. I framre delen af abd. uppkomma, mellan m. dorsales och kr. yttre belackning, benens muskier, som derifran nedstiga i det de genomborra m. ventrales, och med dem sammanhanga genom sma m. af tva slag. Mark- vardiga aro de smala, korsvis lagda m., som likt elt nat omslula ett ovarium pa hvarje sida. Vid man- diblernes m. aro ocks& maxillernas fastad. Mellan denna och oesophagus slS ocks^i tvenne mycket starka 44 m., soin, i del de ulbreda &ig pa oesopli. bakre yla, bilda sins emellcin en Irianguliii' hala. Dessuloin framfor oesopli. fyra ni. niellan densanuna, mandiblerna och skalet. — (Esophagus bildas al' tre hinnoi-, den P'g^'s- inre och ytire "membranos," den medlersta miiskii- tionsorg. 11. 1 1 • J .1 los, och slular via cardia med en egen svalgappa- rat, bvilken kan tillslutas med en valvel, soni siller fri inat ventiikeln. Denna ar bildad af en enkel , slrierad menibran, ar bakat afsnialnande, och belagen slraxl bakom ogat ocli hjernan, men med de den- samma omgifvande kortlar uppfyller den hela ce- phalothorax och omfatlar namnde organer hell och hallel. Framat och at sidorna afga nemligen fran ma- gen betydliga canaler, atta pa hvar sida (utom smar- re), svagt bojda, nastan kamlikt stallde, och hvar och en af dem ar betackl med tab-ika dendriliska karl (acini), sa lata atl de alldeles betacka magen. Pa ofre och bakre delen af magcn ligger dessutom en egen Ijusare korlel. Z. anser dem for gland, sa- livales, som hos Argubis (Jurink) och Cirripedia (BuRHM.). Tarmen har magens structur och genomlo- per rakt abdomen, till dess bakre tredjedel, der re- ctum vidtager, hvilket som oesoph. har tre hinnor, Hudoras-den medlersta muskulos. Nar djuret omsar hud af- skiija sig lorst oesophagi och recti mnersla mem- braner, och hanga fast vid kroppens yltre belackning da denna lossnar. Magens, de stora kortelcanalernas och tarmens l»inna omsas pa del vis, att den nya bildas utom den gamla, och nar den forra ar fardig, loses den sednare af och ulgar genom anus. Vid hvarje omsning okas kortelcanalernas antal och det helas volym. Dessa Iva hudomsningar i tarmkanalen synes hos de fullvaxta icke alltid ske samtidigl. — Rcspira- Galarnc aro af tvci slag. Forst del med cephalolho- rax sammanhiingande scutum, sasom Gaede och Ber- TiiOLD funnit. Oct yttre skalct, som ofvan belackcr 45 dcnna del , siSr sig om och ofverdrager afven dess undra sida, men der yfterst (unnt och genomskinligt. Kmellan bcggc be(ackningarne ligger ulbredd en mjuk, svamplik, cellulos nnassa , hvilken afven stracker sig inal cephalolhorax. Pel hvardera sidan om kolen pa Circula- scudim ligger en stor, i andan blind, arteria branchi- alis, blott till 1 af langdcn med egna vaggar, och fyra kanalcr, skilda blott genom mellanvaggar, om- gifva dcnna, bojande sig kring dess spets. Blodet, som fores in i art. branch., tranger ut pS sidorna af denna, fores i bojda strommar genom kanalerna och derulom genom branchialmassans celler, och ater- slrommar genom en stor vena branchialis, och dess- utom , fran cephalothorax, genom en i scuti kol be- lagen kanal. Andra slaget af galar utgores af tva tunna bladlika lameller, fastade vid ofre kanten af hvarje bens andra artikel, den ytlre storre, trekantig med langa pinnerade taggar i kanten, den inre min- dre, oval. Det ar denna sednare, som genom blodefs stockning stundom blir blaslik och i detta tillstand af Berthold blifvit ansedd som manligt konsorgan. Hjertat ar aflangt och belaget under sjelfva skalet, i framre delen af scutum, och slutar bakat i trubbig spets vid elffe abdominalringen, saledes ej vid abdo- mens spets som Gaede och Berthold angifva. Pa ofre ytan ar det deladt i 11 segmenter, i hvilkas delningar pa hvar sida befinnes en spricka, med hoj- da kanter, ofver hvilka hjertats egen membran slar sig in och bildar valvler. Hjertats cavitet ar en, ej delad. Pa sidorna, uppat och nedat, ar hjertat om- gifvet af musculosa och hinnaktiga band, som fasta det vid skalet och omgifvande delar. Gaede och Berthold togo dem for karl. Under hjertat , mellan detta och intestinum, stracker sig genom hela abdo- men en membran, som afdelar densamma i tva ca- viteler, en ofre mindre, en undre storre. Denna 46 membran striicker sig- iifven inat cephalothorax, sam- manvaxer der mcd hjertals undre och friimre vagg, bildar, genom en duplicalur, pa sidorna de namnda vense branchiales och uppstiger for att fasta sig un- der skalet sa att kroppens ofre cavitet saiedes deri- genom afskiljes fran cephalothorax. Hela det stycke af hjertat, som sahinda ar belaget i cephalothorax, ar dock ej myckei storre an langden af ett dess abdo- niinalsegment. Vena branch, oppnar sig i hjertat i denna dess framre del, undertill, och ofver denna oppning finnes annu en sadan, men mindre. — • Sann- ma membran, som fortsattes anda till abdomens sista segment, uppstiger afven der for att fasta sig vid dess ryggskal , men nedstiger sedan anda till stjert- borsten, och, i det den bildar en slags mellanvagg pa hvar sida, skiljer den ocksS pa hvar sida 2:ne karl, eti yttre, ett inre, af hvilka det sednare communice- rar med abdomens nedre cavitet, det yttre med dess ofre, begge ledande till en seta caudalis. Harigenom sla ofre och undre caviteterna i forbindelse. — Den stora abdominalmembranen (ett slags diaphragma) ar, der den ligger under hjertat, muskulos, och utskic- kar till sidorna starka, trekantiga muskier, en for hvarje segment. lakttagelser pa lefvande unga djur, som nyss omsat skal, visade, att hjertats slag icke, som hos insecterna, ga framifran bakat, utan aro samtidiga pa hela dess langdj att vid diastole blod- kornen haftigt rusa in genom sidosprickorna, men vid systole drifvas framat inom detsamma ; att den underliggande membranen foljer hjertats rorelser sa, att vid diastole den sammandrager sig, hvarigenom blodet i abdomens ofre cavitet drifves in i hjertat, men vid systole utvidgas, sa att det fran andra kroppsdelar suges in i denna cavitet, rorelser som ocksa meddelas at blodet i den nedre caviteten. Baktill gar blodet fran denna nedre cavitet in i 47 sljertens setae, fciljer deras inre kanal , vander om, gar in i den yttre kanalen, och derifran i abdomens (ifVe cavitet. — Ur hjertats framre anda uppkommer aorta, vid basen smal, hastigt utvidgad trattformigt, och nara vid ogat pa hvar sida omfattad af en stark muskel kommande fran mandiblerna, hvilken sanno- likt tjenar att sammandraga och utvidga aorta, eller kanske riUtare sagdt det arteriela hjertat. Harifran gar storre delen af blodstrommen genorn en i ogo- nens bakre vinkel belagen oppning rakt nedal, om- gifver dessa och hjernan, och ledes derpa genom en kanal framom oesophagus till magen och dess kort- lar. En mindre strom genomtranger emedlertid ogo- nens nerver och muskier, och utkommer i framre delen af cephalothorax, der den delar sig i flera bci- gar, som genomlopa den har ulbredda spongiosa niassa och dels mellan musklerna pa sidan atergA till abdomens ofre cavitet, dels fcirena sig langre ned med hufvudstrommen , for att skolja framre de- len af magen, och sedan genomlopa labrum. Labrum ar liksom abdomen deladt af en horizontel membran med sinuosa kanter, i tva caviteter. Bl. genomloper forst den nedra af dessa, uppstiger derpa i den ofra, och begifver sig till mandibler, maxiller och thoracis nerver. Nu tager blodstrommen trefalldig riktning. En storre strom stiger uppat och begifver sig pci hvarje sida till sin arteria branchiales, gor i scutum det redan beskrifna omloppet, och atergar genom venae branch, till hjertat. En annan begifver sig till abdomens nedre cavitet, omgifver der kondelarne, och tarmen, genom hvars vaggar den torde upptaga den nyberedda naringssaften, gar till kroppens ytter- sta led, ut, i stjertborsten i deras inre kanal, och atervander genom den yttre till abd. ofre cavitet, for att derifran ga in i scuti medlersta kanal (i ko- len), derifran spridas till galarne och genom vena br. aterga till lijerlat. Den (redje shoinnnen gar till benen. Framtill, nara maxillerna, upptages denna af en slor kanal, som ligger ulal alia fotternas basal- leder, ledes bagformigt ned i hvarje ben och in i deras galar, samt ater upp till en annan hogre si- dokanal, som forer strommen tillbaka tills den moter den fran cephalothorax kommande, och med denna gar dels till galarne i scutum, dels till abdomens ofre cavilet. — Dessa blodets vagar aro ej ati be- trakta sasom slutna karl ; de sakna alia egna vaggar med undantag af en del af art. branchialis och ma- handa sljertens karl. De bildas deremot af duplica- iurer af de stora membraner, som afdela kroppen i inre caviteler. Hjertat, eller snarare hjertats venosa ventrikel, motsvarar hjertat hos de hogre Crustaceer- na, den arteriela deremot ar blott forsta rudimentet till del hos dessa mer utbildade arteriella system. Abdomens ofre cavitet kan betraktas som atrium cordis. — Det arteriella blodet kring ogat ar myc- ket rodt, och skiljer sig i roda flingor och en klar vatska. Ur abdomen ar det Ijusare, och mindre tjockt. Blodkoi-ncn aro ovala och mycket stora. — Blodets framdrifvande synes bero utom pa hjertats afven pel de omgifvande musklernas rorelser, sardeles i benen. — En jemforelse af cirkulationen hos do sarskilta klasserna af Crustacea gifver forf. foljande resultater. 1) Hos alia Crust, upptager hjertat ge- nom sidoppningar blodet ur ett receptaculum som svarar mot atrium hos de hogre djuren och 2) det venosa blodet flyter fritt genom kroppens caviteter utan egna karl. 3) Hos de hogre aro arteriella och venosa systemerna skilda, hos de lagre ej, utan arteriella strommar blandas med venosa. 4) Da egna karl saknas, tyckes blodets strom p^skyndas af musk- ier, I. muskelmembraner, 1. hornartade lameller. 5) Hos 49 Hos de hogre upplagcr hjerlat blott arlerielt blod, hos de lagre iifvcn venost. (3) Hos de lligre finnes utom ett venost hjerta, iifvcn ett arterielt. — Hjer- Nervsy- nan ligger framom oesophagus, ett temligen stort, nastan ***^"'- fyrkantigt ganglion, fran hvars ofre horn afga tv^ starka nervi optici. Fran de nedre hornen utgA de tvenne starka strangar, hvilka pa hvar sida af oesoph. ansvalla till ett gangl., som forser forsta och andra antennparet, mandiblerna och oesophagus. Fran detta gangl. utgA ocksd tvenne starka grenar, som ga nedat, omfatta oesoph. och forena sig under denna for alt der bilda gangl. oesophageum inferius. De forse oesophagus och det afsondringsorgan, som omgifver magen, men ventrikeln sjelf ''saknar helt och hSliet nerver." Dessa nedstigande grenar forenas ofvanom oesoph. genom en ramus transversus, och sjelfva gangl. oesoph. lateralia afven genom en dylik men starkare. Pa detta gangl.' folja tvenne gangl. thoracica, af hvilka det framsta forser mandiblerna och utskickar en gren, som gar tillbaka till oesophagus, det andra skickar grenar till maxillerna. — Nu folja 60 par abdominalganglier, ett for hvarje benpar, ty bukska- lets och abdominalmusklernas segmentantal svarar ej emot kroppens ringar utan mot benens. Saledes slu- tar gangliekedjan vid kroppens 28:de ring. Ggl. aro forenade genom tva rami transversi, men samman- smalta mot slutet, sa att foga skilnad syncs, Af de framre paren utsander hvarje ganglion 6 nerver, 4 , till benen, 2 till abdomens muskier, af hvilka den ena uppkommer raed tva rotter, och den slorsta roten ej fran gangliet, utan fran den Strang, som forenar det med det foregaende, samsidiga gangliet; langre bakSt finnas blott 4, 1 till muskerna, 3 till benen, och sist synas antalet an mer inskrankas. — Fran abdomens 24:de gangl. par utga tvenn© ganska starka nerv- Prof. Lovcns Jrsh. t84o — 184»' ^ 50 slnmgar, soin begifva sig genom abdom.-cavifelcn till kroppens sisla ring, och dela sig der tilt pe- nis, anus och seta caudalis. — Denna nervsystemefs striictur visar rati mycken likhet nned Decapodernas, men det opariga reproductoriska systemet (har nervi oesophagei) ar icke sa afskildl fran det pariga utan uigor deraf blott en del. Alldeles egen ar del sisla segmentets nerv, som ej linnes sadan hos n^gon kand ogon. crustace eller insekt. — Ogonen aro de enda sin- nesorganerna. Under en alldeles slat cornea ligga glaskropparne, paronformiga, med nedre, smalare an- dan inbaddad i ell blaaktigt pignnent, som iifven om- gifver nervandarne, hvilka samlas i en bulbus. Dessa ogals mjuka delar omfattas af en egen hinna och en stralig muskel, till hvilken nerv. ophthalmicus, som eljest alltid ar utan grenar, afgifver en Strang. Mark- viirdigt ar ogonens lage, sSdant, alt djuret ej kan se nagon del af sin egen kropp, och att vid hudoms- ningen den nya cornea med randerna ej ar fastad vid ofriga skalet, men sednare fastvaxer. Invid de mjuka delarne af dessa sammansatta ogon sifter ocksa rudimentet af det enkla, enda, ugat hos det yngre djuret. Deraf aterstar egentligen blott dess nerv, om- gifven pa bakre sidan af pigmentet, sedan lens och Enkeit glaskroppen forsvunnit. — Det organ, som ScHseFFER nS ej! ansag for ett enkeit oga ar ej ett sadant. Yttre ska- let ar derofver tunnt, derunder en genomskinlig i randerna radierad hinna, och derunder inlet, som kunde anses for ett oga. Den glansande flack, som deri visar sig hos lefvande djuret anser Z. vara det genomskinande blodet, men jemfor likval det hela med den glansande flacken hos Argulus foliaceus JuRiNE. (Manne ett h'orsclorgan? Ett sadant fiirgadt organ i narhelen af de sammansatta ogonen har ref. Genera- traffat hos flerc Enlomostraceer). — Z. har aldrig sett tionsorg. ^^^^^ hanne, och d^ en sadan aldrig funnits, tror han 51 djiiret vara hermaphrodit, ocli vill hafva upplacktmanliga konsorganer. De ytlre sitta pa ryggsidan af sista segmentet i form af en liten cylindrisk dek De inre dertill horande organer anser Z. vara ett oregelbun- det nat af greniga 'Tilamenta,'* af hvilka nagra *'syntes" inga i membrum virile. Tvenne ganger funnos i dem nSgra roda opaka kroppar, som Z. an- ser mojiigtvis vara "semen virile coagulatum^" dju- ren voro neml. forvarade i sprit. Saledes skulle dessa djur vara hemaphroditer. — Nar agget efler Utveck- 20 dagar ar fullmoget har det ej tilltagit i storlek. '"^' Da spricker det yttre harda, ogenomskinliga skalet, och djiiret utkommer annu inneslufet i den inre hinnan. Denna uttanjes tills den remnar, sasom hos Lernaea. Ungen, hvilken ar oval, har ett scutum, som lacker omkring halflen af kroppen. Den bar forsta antennerna kortaj de af andra paret deremot iiro ett par mycket stora simorganer, som sedan nastan all- deles forsvinna. Deras basalled bar en appendix hamata, hvilken forer fodan till munnen. Mandiblerna hafva en dylik, men cilierad. Efter ett par hudoms- ningar borja ventrikelns kanaler att visa sig, sel. skildt, fran Cyclops pede primo non natatorio, pede masticatorio ungue 63 incurvo falcato, gcnom pedes spurii eller tva lamel- ler som till en del betiicka aggslockarne. Manga arter. Laophonte Pii. likt foregaende men liufvudet icke sammanvaxt med forsfa segmenlet. En art. Psamatlie Ph. Pes masticatorius lamellis duabiis terminalusj ped. sex birami, natatorii; ped. spiirii duo, biarliciilali, anguslij i ofrigl lik Cyclops I. Nau- plius. En art. Thyone Ph. nara Pellidium och Sapliirina Thomps. men bar fem segm. , det forsla mycket stort 5 svans af 2 lameller. Pes masticator, apice lamellis duabus terminalus. Vid mundelarne tva fransade lameller. Namnet ar af Oken bortgifvet bland Hololhurise. Pontia Tinei Cocco. Guer. Rev. 1842, 96. Af det fossila slagtet Eurypterus Dekay kanner b) fossiia. man enligt Fischer v. Waldheim: E. remipes Dekay Ann. Lycaeum of nat. hist. I, p. 375 t. 29 i gra- vackeskiffer, New-York; E. lacustris Harlan (Medi- cal and physical researches, Philad. 1835) samma formation; E. tetragonophthalmus Fisch. gravackeskiffer, Podolien. En fjerde gigantisk art ar beskrifven af Hib- BERT i Trans. Royal Soc. Edinb. 1834. Bull. Soc. Geol. XI, p. 369. SucTORiA. — GooDSiR har undersokt aggsackar- nes inre byggnad hos Caligus; de aro genom mellanvaggar afdelade i celler, en for hvarje iigg. Edinb. new philos. Journal, Juli 1842, p. 174. A. S. N. XVIII, 181. Argulus Alosse Gould, Report on the inverte- brala of Massachusetts 340. Araneiformla. — Ofver Pycnogonidernas (ovyand-Mefamor- lingar har Kroyer meddelat hogst vigtiga iakttagelser ^ "'^^^' i sin Tidskrift 111, p. 299. Han har undersokt nyss utklackta ungar af Pycnogon. littorale, Nymphon grossipes, Phoxicliilus femoratus. Hos de tvenne fdr- sta ar kroppen kort och bred, utan spar till ring- 64 delning, framtill med ett nedbojdt mibb, och med tre par ben. Frambenen hafva tva Icdcr, det forsta forsedt med en lang trad, dubbclt sa lang som dju- ret, det andra med chelae. De tva bakre benparen iiro riktadc ^t sidorna, och lika, nemligen af tre le- der, det sista med en tvaspetsad klo. Ungarne af Phox. femor. sakna traden pa frambenen, och i stal- let iir pa bakbenen tredje ledet ersatt af en lang cir- rus, flera ganger sa lang som djurct. — Hos Nym- phon grossipes sag Kr. afven ett foljande utveck- lingsstadlum^ der kroppen hade blifvit langstrackt, och bakbenen 6, de framre flerledade; cirrus pa frambenen fanns annu. — - Huruvida detta antyder forvandtskap med spindlarna tyckes vara tvifvelak- tigt; en fortsatt undersokning skall afgora om ej snarare nagon likhet forefinnes med tardigraderna. Nya slag- Phoxichilidium globosum Goodsir, Skotll. beskr. *Ztt. James. Ed. n. phi I. ^Journ. XXXII, 136. Pallene circularis Goodsir, Skottl. beskr. James, Ed. n. phil. Journ. XXXII, 137. Pephredo Goodsir n. g. Rostrum breve, cylin- dricumj palpi artic. tribus, longitudine rostri; pedes oviferi artic. 65 artic. tarsi primo minuto; unguibus auxiliaribus nullis. P. hirsuta G. n. sp. Skottl. James. Ed. n. phil. Journ. XXXII, 137. Nymphon Johnstoni, pellucidum, minutum, spi- nosum Goodsir fr. Nordsjon beskr. James. Ed. n. phil. Journ. XXXII, 138. Decolopoda n. g. Eights^ Thorax, segm. quinque, pedibus decern; rostr. ihorace longius, palpi articulis decem; pedes ovigeri art. decern; unguibus pedum simplicibus. Nya sodra Shetland. Boston Journ. nat. hist. I, 203, (1835). XiPHOSURA. — Ofver galarnas organisation hos Li- mulus har Duvernoy i A. S. N. XV, 10 mcddelat foljande 65 foljande. Abdominalbenen iiro 6 par. Del forsla pa- ret ar sammanvaxt , beliicker de foljande som elt bredt ovaldt operculum, ocli bar ej galar, utan p^ bakre sidan de tvenne oviducternas oppningar. De foljande fern paren aro galfotter, och blott till half- ten sammanvaxta genom en hinna, som midt emellan dem afgifver en liangande cirrus. Hvarje ben bestSr af en stor oval basallamell, som nara spetsen bar pS inre sidan tvenne smA rorliga leder, (rudimenter af tibia och tars?). Den stora lamellens bakre yta ar betackt med galarne, tegellagda tunna blad, 150 — 160 till antalet, i kanten utspanda genom en hornbage, besatt med fina har, hvilkas inre ka- nal communicerar med galbladets halighet. I hvarje galblad ses p^ midlen en stor dunkel flack, ett nat af anastomoserande karl. Arteria branchialis loper utefter yttre kanten, och ar utanpa belagd med horn- pl^tar; venen pa inre kanten. MiLNK Edwards har i Regne animal, nya uppl., Crust, pi. 76 lemnat figurer ofver nyklackta ungar af J.imulus. De sakna i detta tillstand den langa stjerten. V. d. HoEVKN har i London undersokt Leach's 4''^<"' ^f exemplar af Limuli och funnit foljande synonymier till sina 4 arter. l:o Lim. Moluccanus Latr. = Polyph. gigas Lamk. = L. heterodactylus Latr. = 6 Genus Tachypleus Leach. 2:o Lim. longispina v. d. H. = L. tridentatus Leach, (spec. jun.). 3:o L. rotundi- cauda Latr. = L. Latreillii Leach?. 4:o Lim. Po- lyphemus Latr. Lin. = P. occidentals Lamk. = L. americanus, Sowerbaei, Macleayi Leach, = L. australis Say, Leach. — v. d. Hoeven Tijdschr. VIIl, 273. CiRRiPEDiA. — Rapp meddelar om Balanideerna Skaiets (Wiegm. Arch. VII, 168). Tubicinella balaenarum ^"^"'^ ' Lamk. finnes blolt p^ sodrens hvalar, sitter alldeles Prof. Lovens Arsb. 7840— 784^- ^ 66 insankt i rote Malpighii och n^r knappast till co- rium, saledes ej i spacket. Skalet innehaller regel- massiga, fyrsidiga ror, rakt g^ende frcin ofre till un- dre randen utan forgreningar, invandigt bekladda med en tunn, genomsiklig hinna, hvilken vid kanalernas undra, oppna anda hanger samman frSn ror till ror. Af en dylik hud ar ocksa skalels botten bildad, De utst^ende ringarne tilltaga i antal med djure(s alder, R. sag 11 sadana. Fotterna aro har, som i allman- het bos Balanideerna, kortare an Lepadeernas. Tubi- cinella tyckes foda lefvande ungar. — Coronula dia- dema Lamk. har mer sammantryckta kanaler och dy- lika finnas afven i bottenskilVans straliga lameller; hos C. balaenaris aro de finare. Dylika ror finnas hos Balani i allmanhet (hos B. spinosus fortsattas de I. o. m. i de langa taggarna), afven i bottenskifvan, der de aro horizontala och articulerade. Mellanstyc- kena deremot aro bildade af horizontala lameller. Klaffarna, som tillsluta ofre oppningen sakna kanaler. — For ofrigt skiija sig Balanideerna afven deri, att galarne aro stora, bildade af en regelmassigt i blad veckad hud, hos Lepadeerna deremot sma^, smala, spetsiga blad. Metamorphosen af Balanus punctatus Mont, be- skrifves i Transactions of Berwickshire Naturalist Club, af Riddel enligt Ann. nat. hist. V, p. 129. After. Balanus chely try petes Hincks n. sp. pa Skold- vande" padda beskrifves i A. N. H. V, 333. Lepas anserifera L. skall enl. Philippi icke vara Anatifa striata Lamk. utan en mindre art, som lef- ver pS Sargassum och af sednare forf. blifvit ofver- sedd. Wieg. Arch. VII, 258. Alepas Minuta Costa. Neapel. Guer. Rev. 1841, 250. b) fossila. Balanus carbonaria Petzholdt (de Balano et Calamosyringe, Dresd. et Lips. 1841 j Leonh. u. Br. n. Jahrb. 1842, 403). Testa multivalvis, conica, val- 67 vis ad longitudinem convexis, licvibus, apice lanceo- latis, basi interdum tenuiter sulcatis. Fran stenkols- grufvan vid Plauen. De siUa i flockar pa lerskif- ferstycken, och hafva annu bibehallit en del af sin kolsyrade kalk. I V. MiiNSTERS Beitrage etc. HI, beskrifvas 10 art. Balanus fran Tertiarformationen. Vermes Recent. Huru LiNNE under delta namn i en klass sam- manfattade alia evertebrater utom insekterna, hu- ru ringa bans tids kannedom om dessa djur var, huru mycket han der antog for sant och allmant gilligt, som en nyare tid befunnit falskt eller till- falligt, och huru klart likval bans ordnande snille genomsag afven delta morker, det kanner en och hvar, och inser val afven, att annu hvarje dag med nya upptackter visar huru litet vi veta just om den- na del af djurverlden, der forskningen likval fortgar som lifligast, och, som det tyckes, vinner de storsta resultater. Val bar var tid, med tatlande ifver och isynnerhet med hjelp af alltjemt forbattrade optiska verktyg, i dessa djurs organisationsforhallanden in- trangt vida djupare an Linne kan hafva anat, val hafva stora klasser uppstatt, der han knappast kande tillvaron af en eller annan art, men hvad vi skola gora med alia dessa nya erofringar ar oss pa langt nar icke klart, sa mycket mindre som vi for tio ^r sedan tycktes veta det baltre an nu. Cuvier visste hvar han i silt system skulle ordna bade Infusorier och Polythalamier, Ascidier, Entozoer och Annelider, matik. 68 nil vela vi del knappast, och nodgas erkanna, alt del behofves annu vida storre sludier, att bar komma lill visshel, an det koslade alt inse det orik- tiga i hans asigl. Det ofvan anforda galler i hog grad om klas- sen Vermes sasom nyare forfaltare gerna uppfatta den, inbegripande bade Cuvif,rs Annelider, dem ban forenade med leddjuren, och Entozoa, bans animaux rayonnes intestinaux, ja slundom afven n^gra mask- lika djur, dem ban ansag for Ecbinodermer. Det ar en anordning, som nastan narmar sig den gamla Linneanska asigten, isynnerbet om den sa genomfores som Erichson antyder i en uppsats ofver de skelett- Syate- losa djurens klassifikation inford i Wiegm. Arch. VII, 1. Leddjurens klass, sager denne forf., bar bittils^ omfattat Insekter, Arachnider, Crustaceer och Anne- lider. Man bor likval ej olverse^ att, under det or- ganisationen bos de trenne forslnamnda alltid kan tillbakaforas till en gemensam typ, burn skiljaktigt utbildad denna an upptrader, later deremot denna typ ej aterfinna sig bos Anneliderna. Hos Insekler, Arachnider, Crustaceer och Myriapoder, eller Insecta sensu Linneano, visar sig alltid ett bestamdt system af rorelseorganer , och de olika lifsfunktionerna aro mer eller mindre centraliserade till vissa af kroppens afdelningar, i det forst abdomen, som innefattar den vegetativa spherens organsystemer, nutritionen och fortplantningen, skiljer sig fran en framre del, som ar satet for den animala spherens, och derpa afven af denna framre del bilda sig tv^, thorax med ro- relsens, bufvudet med sinnenas organer. Hos dem fin- nas alltid vid munnen tre par till kakar forvandlade ben, och bjernan, sSsom nervsystemels centralorgan, bar i bufvudet silt lage. Annorlunda finner E. allt bos Vermes sensu Linneano, och anser det ej s5 oratt af denna, d^ ban i allmanbet fransade dessa 69 djur elt hufvud. Faslmer ar hela kroppen hos dem alt anse som en for sig lefvande abdomen, hvars framre iinda val stundom kan vara utmarkt genom ogon och vissa appendices, "men blott derfore, att munnen befinner sig der," sasom hos Anneliderna, der stundom ogonen sitta ej blott p^ forsta ringen, utan afven pa flera foljande. Hvad man hos Cestoi- dea kallar hufvud ar egentligen intet annat an ett utstjelpt svalg, jemforligt med den s. k. proboscis hos vissa Annelider eller Sipunculus etc. Sa har ocksa, hos Anneliderna, det framsta ganglion icke samma belydelse som hos Insekterna, och "lifsprinci- pet ar mer utspridt ofver hela gangliekedjan," deraf reprodticlionen af flera segmenter later sig forklara. Sidoborsten med deras cirri aro har inga egentliga activa organer for rorelsen, utan denna sker genom hela kroppens slingrande, hvarvid de gora tjenst som stod. Genom dessa skiljaktigheter afsondra sig ma- skarna fran Insekterna, och mellan begge gifves lika litet nSgon ofvergang som mellan Vertebrater och skelelldsa djur. Under namnet Vermes samman- forer slutligen E. tre klasser. I den forsta komma Mollusca; i den andra alia maskar af linear typus med fullstandig tarmkanal, mun och anus, Annelider, Turbellarier, Nematoidea af Helmintherna och Hjul- djuren (Rotatoria), bland hvilka Nereiderna narma sig insekterna, hjuldjuren Entomostraca ; i den tredje straldjuren, med central nutritions-cavitet och oftast munoppning. — Detta vore att nara nog aterfora oss (ill Systema naturae. Med all aktning bade fiir dess auctor och den, som nu upplifvar bans asigter, synes dock ref., att dessa tre klasser omfatta djur af sa alllformycket skilda typer, skilda redan i dag vid vara kunskaper om dem, och troligen an mer vid en framlids djupare insigter, att de omojligen kunna sammanforas under nagon gemensam form, sequivalent 70 med Insecta Erichson eller Verlebrala Cuvimr. Del for systematiken vigtigasle af dessa djurklassers lif, deras utveckling och metamorphoser, har just nyss blifvit foremal for vara sliidier; vi hafva derom an- tingen allsingen, eller bloft en svag aning. Del ar likval studier i denna riktning, som oftast gifva led- ning at systematiken^ forr an vi af dem vunnit sakra resultater aro alia stadningar inom syslemet ej be- raknade pS framlida bestand. a) A n n u I a t a. Anatomi. R. Wagner bar pa t. 27 i sina Icones Zooto- micae gifvit figurer ofver dessa djurs anatomi, till storsta delen hemtade fran godkanda forfattare. — De redan forut ulkomna fyra haflen ofver denna ord- ning i den nya iipplagan af Cuv. R. A. omfatta af- ven rika anatomiska detaljer. utveck- Ofver den hittills outredda fragan om Anneli- Dor'si- dernas utveckling har ref. varit i tillfalle att lemna ranch. ^^ upplysning, som hanvisar pci en metamorphos af eget slag. Han fann, vid Bohuslan i stor mangd, elt litet genomskinligt djur, liksom sammansatt af tvenne halfklot, omgifvet af en cilierad discus, i hvilkens narhet lag den likaledes cilierade munnen. Anus lag i kroppens ofre pol, och midt emot densamma, midt- p5 det nedre halfklotet bildades smaningom en flack ur hvilken framtradde tvenne antenner och tvenne ogon. Omkring tarmen, inom det klotlika hyllet, bildade sig smaningom ringar, och det sa, att den forsta var narmast anus, och hvarje yngre narmare munnen, och denna ringbildning fortsattes smaningom tills det hela forlorade sin runda form, och forlang- des till en mask med hufvud nastan som hos Phyl- lodoce. Fenornas bildning hade likval annu icke be- 71 gynt da observalionen gcnom djurels dod afbrols. W. A. H. 1840, 93. QuATiU'-KAGES bar funnit en liten Annelid af tn-Tubu bicolae, hvilkens setae redan voro fullkomligt utbil- dade, "men som annii bar sin vitellus." Denna stod 1 samband med tarmkanalen genom bakhufvudet, "la niique," framom bulbus oesophageus, nastan omedel- bart bakom regio buccalis. Denna annelid skulle da ej hafva alt genoniga nagon metamorphos. Cornptes rendues XV, 800. Huru harmed forhaller sig ar af denna korta notis ej riktigt klart, men den erinrar ref. om en besynnerlig iakttagelse ban for flera ar tillbaka gjort vid Kullen, och hvaraf ban annu for- varar en teckning. Del var en liten annelid, som mycket lifligt simmade omkring i hafsyfan. Den vi- sade redan ett antal leder, ofver 12, med utbildade fenor och borst,, tydligt hufvud med tva hogroda dgon och tre tentakler, ett midt i pannan, ett pa hvarje sida. Under buksidan bar den en emot dess storiek ofantlig, oval sack, hvars langsta diameter of- yersteg djiirets halfva langd, och fylld med agg. Sa an- sSg ref. d^ de kulor, den inneholl^ och som voro ej langt ifran lika stora med djurets hufvud, och inom tva dagar fcirandrade farg fran hoggront till rosen- rodt. Det bar sina svSrigheter att afgora hvad de voro. Voro de agg, sa var deras massa af en oer- hord sloriek emot djuret, som dock bar den med markvardig lalthet; voro de ater vitellus-kulor, sa tyckas de vara val stora, och sackens plats och san- nolika sammanhang med tarmkanalen mycket afvi- kande fran Quatrefages's beskrifning, och hvad man af analogien skulle kunna vanta. Vare harmed huru som heist, i annelidernas utveckling Hgger en gcita gomd, hvilkens losning en g^ng blir af den hogsta vigt, och val skall lona alia modor forskningen pS ett sa svart amne kan nedlagga. Sa vidt ref. kan- 72 ner bar man aldrig inom en liogre annelids kropp sett agg, i hvilka embryo varit igenkanneligl. Geos^raph. Fop Massachusetts angifver Gould i sin Report Amerka. on the inveitebrata of Massachusetts p. 7, 343, foljan- de annelider: Pectinaria belgica (= Amphitrite auri- coma MiiLL.?)^ Amphitrite venlilabrum Lamk.; Spiror- bis nautiloides, spirillum Lamk., sinistrorsa G. 5 Ser- pula vermicularis L.; Aphrodita aculeata, Polynoe squamata, Nereis margaritacea Leach, Phyllodoce vi- ridis, lamelligera Johnst.; Hirudo 3 sp., Clepsine (Hirudo) parasitica Say (App. to Longs 2d. exped.); Phylline hippoglossi; Lumbrici sp. Flera af dessa artnamn maste dock galla hvad de kunna for slag- tet, men foga for species. Caspiska EiCHWALD lemnar i sin Fauna Caspio Caucasica underrattelse om Caspiska hafvets annelider. De aro fa: Nereis noctiluca Pall., Spiiorbis serpuliformis, ponticus EiCHW. Medei- Ofver Medelliafvets Annulata hafva vi erhallit upplysningar af Grube i dess arbete: "Actinien, Echi- nodermen und Wiirmer des Adriatischen und Mittel- meeres," Konigsbg 1840, 4:o. Han beskrifver arter af foljande genera: Sabella, Serpula, Spirorbis, Tere- bella, Arenicola, Clymene, Chsetopterus, Aricia, Cir- ratulus, Glycere, Nephthys , Hesione, Nereis, Syllis, Phyllodoce, Lumbriconereis, Diopatra *, Onuphis, Eu- nice, Pleione*, Euphrosyne, Sigalion, Polynoe, Aphro- dite. Alia dessa slagten, utom de tvenne med * ut- markta, finnas afven i nordens haf. Geoiogisk I nagra masklika forsteningar i det aldsta le- ning' det af ofvergangsbildningen, som af Sedgwick be- namdes det Cambriska syslemet, har Mag Leay trott sig igenkanna annelider. Han beskrifver i Murchi- SONS Silurian System 699, Nereites Cambrensis, Sedg- wickii, Myrianites Mac Leayii, Nemertites Ollivantii, och figurerna pS t. 27 synas verkligen rattfardiga 73 dessa namn. Bade de slingrade kropparnes form och de temllgen tydliga fenorna p^minna om annelider. Ar tydningen riktig sa upptiada dessa djur redan med de aldsta vi kanna. Mcra tvifvelaktig synes ref. Serpulites longissimus M. L. ib. 700 t. 5 f, 1 fran ofre Liidlow-kalkstenen. — 1 sandsfensskiffer af kolformationen har Atkinson al'ven funnit af- tryck af langa , slingrade kroppar, lika nagon Ne- reid t. ex. Leodice gigantea. De visa marken ef- (er ringar och en iangsfcira , och deras betackning inneholl chifin. Leonh. u. Br. Jahrb. 1841, ^65. — Till maskar vill v. Hagp:now rakna de djur, som bildat de l^nga smala gSngar, af hvilka Belen^miler- na aro genomborrade. Han kallar slagtet Talpina och urskiljer tva arter, T. solitaria och ramosa. Leonh. u. Br. Jahrb. 1840, 670. DoRsiBRANCHiATA. — "Gronlands Annulata Dor- sibranchiata beskrevne af A. S. Orsted", 4:o Kopenh. 1843, aftryck ur Danske Vid. Acad. Handl. 1842, och uldr. i Krov. Tidskr. IV, 109, ar ett for nordens fauna vigtigt arbete, i synnerhet som del utreder med noggrannhet de af 0. Fabricius beskrifna arter. Det ar HoLLBOLL och Vahl, som lemnat materialierna der- till. I inledningen vidror forf. nagra punkter i iev- Termino- minologien, hvilkas nogare bestammande har visser- ''^*' ligen ar af den storsta vigt. Han urskiljer, p^ huf- vudet: tentacular palpi (nagra forf. yttre tentakler, Miii-i-KRS "Dutten"), och cirri tentaculares, som utgS fr^n bakre delen af hufvudet. Derpa foljer segmen- turn post occipit ale, forsta ringen, hvilken alltid sak- nar appendices. Hvad man i allmanhet vill kalla proboscis ar os exsertile. Ringarnes sidobihang aro: pitinoi, af andra forf. kallade pedes, rames, Ruder, rami, det sednare af forvexling med remi, och hvil- ka vanligen kunna delas i pin?ia superior och infe- rior. Cirrus dorsalis sitter vid basen af den forra, 74 c. ventralis v. b. af den sednare. Galar, Branchice, kallar forf. ofverallt de delar, som bevisligen eller sannolikt aro respirationsorganer, de dendritiska hos Arenicola som de s. k. elytra hos Aphroditacea, de bladformiga hos Phyllodoce som de tradlika hos Cir- ratulus, och de nara nog rudimentara delar, som hos Nereis, Glycere m. fl. sammansmiilta med pinnae. — Artbeskrifningarne aro med omsorg gjorda och figurerne goda. Anatomi. Treviranus hap i Beobacht. aus der Zoot. u. Physiologie I, 1840, 53 behandlat anatomien af Am- phinome; utdr. i W. A. 1841, p. 284. Stannius i Miill. Arch. 1840 lemnar anmarknin- gar vid de af Grube (iorra Arsb. 365) och Milne Edwards (Regne Animal ed. 3) meddelade undersok- ningar ofver Analomien af Arenicola piscatorum. De rora till stor del detaljer af cirkulationen, som ej medgifva ett utdrag. De paronformiga, gula blasorna med mynning inat tarmkanalen, hafva fina langstrim- mar i vaggarne, innehalla en agg-gnlaktig vatska, och aro enligt St. afsondrande ej uppsugande (Grube) organer. Han har funnit hos en del individer agg med chorion,, gula, och froblasa, som ej tyckas ut- vecklas inom moderkroppen, samt hos andra runda korn, besatta med cilier, som han formodar, och SiE- Skiida BOLD (Mull. Arch. 1840, XCllI) bestiimdt forklarar for sadesmassa. Enligt den sednare utveckla sig nem- . ligen spermatozoerna hos Lumbriciner, Naider och Hirudineer ej i, men utanpa en blasa, ur sma bla- sor som betacka dennas yta. Saledes afven har skil- da kon. St. formodar, att aflingsamnena utdrifvas genom aflosning af hela den bakre del, som saknar galar, latt reproduceras, och hos olika individer ar af olika storlek. — Aggen och sperma ligga oftast losa i kroppshalan, men tordc bildas bakom den bias- 75 lika mombran, som afdelar densamma. For ofrigl hanvisa vi till afhandlingen. — Siebold har med aniedning af detta arbete och Grubes hanvisal pS sannolikheten, att afven dessa djur hafva elt horsel- organ likt det hos Mollusca. Wiegm. Arch. VII, 167. Till Siphonostoma banforer Rathke Mullers Am- phitrite plumosa, Pherusa Miilleri Blvlle. — Munnen, jemte de tva tentaklerna och 8 galarne, kan indra- gas inom kroppen. — Den korta oesophagus ar ge- nom en ringformig insnorning ski Id frSn den ganska vida magen. Denna afsmalnar bakat, slar sig till- baka mot cardia, och vander sig ^ter bakM for atl, nagot slingrad, som tarm begifva sig till anus. Hela tarmkanalen har tunna vaggar och inneholl ett gult amne, troligen elt gallartadt secret af magens vag- gar. Pa sidorna om cesoph. ligga tva langdragna sackar, hvardera invandigt genom en skiljevagg de- lad i tvenne rum. De aro troligen salivkorllar. Car- dia och den bakom magen liggande delen af tarmen aro genom hinnaktiga diaphragmer, liksom hos Ne- reis, forenade med kroppsvaggen, men sjelfva magen ar fri. — Hos ett expl. funnos i 7:de och 8:de rin- garne tva par smala kanaler, i ena fria andan af- rundade, i den andra tillspetsade och fastade i krop- pens yltre vagg; troligen generationsorganer, som der hade sin oppning. — Blodet ar, sasom hos den ganska narst^ende Chloraema Edw^ardsii Dujardin, gront. Cirkulationen sker i ett rygg- och ett buk- karl, hvilka begge for hvarje ring utsanda ett par sidogrenar, som i kroppsvagen anastomosera med hvar- andra. Framlill ofverga begge i ett ringkarl bela- get i munkanten. Fran ringkarlet afga alta karl till galarne, foija deras ena yta, boja sig om vid spet- sen och nedsliga langs den andra sidan i hufvudet , der dessa atta karl forena sig till fyra, tva pS hvar sida, hvilka i Ulnga bagar stracka sig bakat och of- 70 vergS i bukkarlet. Tcu-mkanalen har etl stort och vidt karl, som framlill genom tva kanaler slcir i forbindelse med ringkarlet, och baklill, pa magen, sintar med en hjerlformig, slundom afsnord del. Del- ia karl upptager tva stammar fr^n cardia och ma- gen, och ar sannolikt venost. Nervsystemel ar na- stan som hos Amphilrile auricoma; se nedanfor. Ofver Siphonostoma diplochailos Otto ger Co- sta i A. S. N. XVI, 273 nagra anatomiska detaljer. Hvad Otto ansell for magar ar del arteriela oeh venosa hjertat. Djuret har bloti en sugoppning vid munnen. I del rum, som pa sidorna bildas mellan kroppens Ivci hudlager, och som mellan seise bil- dar liksom kammare, fann C. en mangd "glandes," som atminstone pa ritningen likna spermatozoer. Milne Edwards har meddelal nagra analomiska delaljer ofver Peripatiis juliformis. Tarmkanalen ar vid, har sidogrenar sSsom hos andra Annelider, och har inga gall karl som hos Myriapoda. Inga Ira- cheer finnas, och ryggkarlel lyckes gifva sidogrenar. Nervsyslemel ar fullkomligl symmetriskl. Tv^ slora ganglier ligga i hufvudel, bredvid hvarandra, pa oesophagus. De afgifva iwh n. oplici, 2 starka n. lili anlennerna, 2 n. labiales, 2 n. gastrici, smala, bakal gaende och 2 starka strangar, som nedstiga utan att bilda nagon fullstandig halsring kring oesophagus. De forgrena sig bland musklerna, men synas genom en commissur vara forenade. I nedre delen af ova- rium funnos sma fria, maskformiga embryoner. — Del hela anlyder, all Peripalus ar en verklig anne- lid. A. S. N. XVII, 127. Geograph. Gronlands Annelid-fauna omfaltar enligl Orsted g1w.I- c. foljande ar.er: I. Aphroditacea. Lepidonole Leach. (Aphrod.) scabra 0. F. — cir- rata 0. F. * — punctata 0. F. * (= A. squa- mata L. vix Avi\ Edw.) 77 ? Plioloe JoHNST. (Ann. nat. hist. 11, 428). (Aphrod.) minuta 0. F. H. Amphinomea. Euphrosyne borealis 0. Slagtet forut kandl endast fran de varmare hafven. III. Eunicea. Onuphis Eschrichtii 0. IV. Nereidea. Nereis L. restr.; N. pelagica L. * (= verrucosa F. Gr.) — diversicolor MiiLL. * Heleronereis O.5 paradoxa 0. — arctica 0. — assimilis 0. Syllis; (Nereis) armillaris Miiix. * Joida JoHNST. 1. c. IV, 231; sp. indeterm. Polybostrichus 0.; longisetosus 0. Eteone; (Nereis) longa F. G. — flava F. G. — cylindrica 0. Eulalia; (Nereis) viridis MiiLL. F. G. * (= Phyl- lodoce clavigera AuD. Edw.) Phyllodoce;? incisa 0. — (Nereis) maculata F. Gr. — gronlandica 0. Nephtys; (Nereis) caeca F. G. — longisetosa 0. Glycere; capitata 0. (? = Lumbr. cap. F. G.) — selosa 0. V. Ariciea. Scolopiosj (Nais) quadricuspida F. Gr. (= Sc. nninor 0. i Kroyers Tidskr. IV.) — (Lumbr.) armiger Z. D. * Spio seticornis 0. F. * — filicornis 0. F. * (cfr. Schriften der Naturf. Freunde zu Berlin, VI). Ophelia; bicornis Sav.? — mamillata 0.* Cirratulus; borealis Lamk. * (= Lumbr. cirratus F. Gr. = Cirrat. medusa Johnst. 1. c. V.) Arenicola piscatorum Lamk. * (= Lumbr. papil- losus F. Gr.) 78 Af Fabriciska arter SterslS annu 5 — 6, dem 0. ej faU undersoka, och 11 — 12 hafva efler afhandlin- gens inlemnande tillkommit, sa att hela antalet af Gronlands Annelider for narvarande ar 49 — 50 ar- ter. En jemforelse med Danmark och Frankrike vi- sar foljande forhallande: Gronland. Danmark. Frankrike. Aphroditacea 5 8 11 Amphinomea 1 0 1 Eunicea 2 1 10 Nereidea 32 24 21 Ariciea 9 11 6 Peripatia 0 0 0 Chaetopteria ..... 0 1 0 Arenicola 1 1 2 "50 46 51. S^ledes har Gronland ungefar samma antal som Frankrike och af samma familjer. Nereidea och Ari- ciea aro ofvervagande i Gronland, Aphroditacea och Eunicea i den tempererade zonen, Amphinomea och Peripatia i den tropiska. Femton arter, nemligen de i det foregaende med * ulmarkta samt Psamathe punctata, Lumbrinereis fragilis och Ophelise n. sp. aro gemensamma med Danmark, men endast tre, Eulalia viridis, Ophelia bicornis och Arenicola pis- catorum med Frankrike. De Gronlandska individerna aro i allmanhet storre, och lefva narmare kusten an de Danska. Nya dag- Polynoe f1. n. a. Medelh. Grube, Actin. u. Wiir- ttn oeh ,^-„ no arter. ^Cr, 68. P. impar Johnst. A. N. H. II, 436. Pholoe n. g. nara Sigalion, Johnst. I. c. II, 438. P. ? minuta Orst. 1. c. 17. Sigalion Boa Johnst. 1. c. II, 439. — S. Blain- villii Costa, Neapel, Ann. sc. nat. XVI, 267. 79 Eiiphrosyna borealis Orst. I. c. 18. Lophonota Audouinii n. g. et sp. Neapel, Costa I. c. Eunice Siciliensis Gr. 1. c. 83. Onuphis Eschrichtii Orst. I. c. 20. Nereis brevimana, fuscata, renalis, longissima JoHNST. I. c. V, 168. — N. cultrifera, Costae, splen- dida, imbecillis Gr. 1. c. 74. Heteronereis n. g. paradoxa, arctica, assimilis Orst. 1. c. 22. Joida macrophthalma n. g. et sp. Johnst. 1. c. [V, 224. — J. sp. Orst. 1. c. 30. Psamathe fusca n. g. et sp. Johnst. I. c. lY, 224. Polyboslrichus longisetosus n.g. et sp. Orst. I.e. 30. Syllis vittata, gracilis Gr. 1. c. 77. Hesione Savignyi Costa I. c. XVI, 267. Eteone cylindrica Orst. I. c. 35. Phyllodoce bilineata Johnst. 1. c. IV, 224. P. incisa, gronlandica Orst. I. c. 37, 40. — P. Rathkii Gr. 1. c. 78. — P. sp. Krohn, Fror. Not. 1840, 310. Nephthys longisetosa Orst. 1. c. 43. — Neapo- litana Gr. 1. c. 71. Glycere capitata, setosa, Orst. I. c. 44. Lumbriconereis fl. n. a. Gr. I. c. 79. Diopatra Beerii, simplex Gr. I. c. 80. Ophelia mamillata Orst. I. c. 53. Travisia Forbesii n. g. et. sp. nara Arenicola, Johnst. I. c. IV, 370. Throphonia.? Goodsirii Johnst. I. c. Lophiocephala Edwardsii n. g. et. sp. Costa 1. c. XVI, 267. Siphonostoma papillosum Gr. 1. c. 68. TuBicoLse. — Rathke har undersokt Amphitrite Anatomi. auricoma. Tarmkanalen, nara dubbelt sa l^ng som tionsorg. kroppen, och tva ganger ombojd, ar ej, sasom hos Nereider m. fl. genom ett slags mesentherium fastad 80 vid del inre af kroppshAlan. Endast straxt bakom munnen finnes en sadan skiljevagg. Pharynx ar for- sedd med endast en svag ringmuskel. (Esophagus bar lunna vaggar, ar bakal utvidgad och ol'vergar genom en sammandragning i magen , en lang sack pA midten tillbakabojd mot oesophagus. Tarmen, ge- nom en klaff skiljd fran magen, ar i borjan ganska smal, bildar da en liten slinga, vander sig mot bakre andan, lilltar i tjocklek, och gar, smaningom smala- Genera- pe, rakt till anus. — Sasom iiijffstockar anser R. fyra tion> . . sackar belagna bredvid tarmkanalen utmed inre kropps- vaggen, fastade dervid, och med fria andan in'M. I denna anda ses stundom en krans af styfva borst, i hvilkas medelpunkt formodligen finnnes en oppning. Sex andra, med dessa lika, sackar tyder R. som te- stes, men har ej pa deras yta kunnat finna nagon oppning. Man finner dessutom, har, som hos manga andra annelider, hela kroppshalan, mellan viscera, full af agg i olika utvecklingsgrader , men aldrig med spar till embryo. Hos andra funnos ej agg, utan runda kroppar af kornig yta, fran hvilken fina tra- dar utgingo, hopar af spermatozoer, sadana som KoL- LIKER beskrifvit hos Annelider och Zoophyter. R. slutar haraf, att A. ar hermaphrodit, dock sa, alt hvarje individ fullgor antingen endast qvinliga eller manliga funktioner. R. sag en hanne vid beroring under vatten utskjuta, fran trakten af elt borslknippe, en fin strom af hvitaktig valska, utan att nagon oppning slod att upptacka, men formodar dock att en s^dan finnes i den korniga skifva som ligger un- Secretion, der hvarjc borslknippe. — I forsta och andra kropps- ringen ligger en af fyra knoliga lober sammansatt kortel, som oppnar sig ut^t pS undre sidan af for- sta ringen och troligen afsondrar det kilt, hvarmed Nervsy- sandkomen i maskens hus sammanfogas. — Nerv- strangarne visa ell slort anlal ganglier och derifrSn afgSende 81 afgaendo nerver. Del fiamsla ganglion, belagcl ofver nyssnatnnda kortel, afsander pa hvarje sida Ire gre- nar framal, en till cesophagus, en till tenlaklerna, och en, som stiger uppat omkring oesophagus och framfor munnen f'orenar sig med den motsvarande for att bilda hjernan, af tva foga ansvallda ganglier. — Blodet ar lifligt rodt. For kroppens yttre delar arc circuia- fyra karistammar bestamda, tre ryggkiirl, nemligen clt langs midten, ett pa hvarje sida, samt ett bukkarl. Det medlersta ryggkarlet ar framst gaffelformigt de- ladt i tvenne grenar till lentaklerna, afsander derpa till galarne tva par grenar, som der fordela sig, och afgifver sedan i hvarje foljande led ett par sidogre- nar, som forena det med sidokarlen. Sidokarlen af- sanda till hvarje fena en gren, som der sprider sig, och i framre delen af kroppen, der konsorganen lig- ga, pa hvarje sida tvenne bakat bagformiga grenar till bukkarlet. Dessa fyra anastomoser, mellan sido- och bukkarlet, aro omslutna af en fall af inre buk- hinnan, och deiigenom fastade vid kroppsvaggen och kcinsorganerna, och forsedda hvardera med en mangd sma sacklika bihang, diverticula, der blodet efter omstandigheterna kan hopa sig. Bukkarlet, be- laget tatt ofver nervstrangen, ar framtill deladt, i tv^ starka grenar, som i tentaklerna mota ryggkarlet, afsander derpa pa hvarje sida tva starka grenar till giilarne, och sedermera for hvarje ling ett par gre- nar, som forena sig med de frun sidokarlen iitat af- gaende. Alia stammarna utvidgas och sammandragas sjelfstandigt, och forhalla sig som lika m^nga hjertan. I ryggkarlcn lopcr blodet vanligcn framat, i buk-^ karlet bakat , dock stundom omvandt. Tarmen har ett eget karlsystem. Fran bukkarlet, der delta skic- kar grenar till galarne, afgar till cesophagus ett karl, hvilket, i nagot slingradt forlopp, och smaningom Prof. Love US Arsh.. 18 4o — 18 4 ^i- ^ d2 starkare, foljer maidens Fjojning", li'Ii denna afgffvcr en mlingd dendritiska grenar, derpa bifr smalarc och forsvinner mot rectum, sedan det vid tarmens borjan genom flera grenar afgifvit anastomoser till bukkiirlets medlersta del. Fran bukkarlet, dcr dess grenar afgS till galarne, borjar ocksa ett annat, sva- gare karl, som ger grenar till konsorganerna, och derpa, gafYelformigt deladt, foljer magens yta och der fordelar sig, samt anastomoserar med ryggkarlet i grannskapet af dess branchial-grenar. Det vill haraf synas, alt det stora ryggkarlet afgifver en del af sitt biod till delta niindre tarmkarl, som fordelar det i tarmen, och alt det storre tarmkarlet, i hvilket strommen naslan alltid gSr bakifran framat, uppsam- lar det salunda venosa blodet, och p3 samma gang mahiinda en del af de assimilerade naringsamnena, samt utgjuter delta sitt innehall i bukkarlet for alt der blandas med det fran galarne kommande blodet och vidare utspridas. Rathke, Beilrage zur verglei- chenden Anatomic und Physiologic, i neuesle Schrif- fen der naturf. Gesellsch. zu Danzig III, iv, 56. Hos amphilrite ventilabrum ar enligt Sir John G. Dalyell reproduclionskraflen sa stark, alt, om ett sfycke af svansandan afsliles, delta snart ar forsedt med mun, galar etc. Dess salt alt mura silt ror beskrifves. (Fr. Not. XVI, 1. ur Rep. Br. Assoc. Glasgow.) f^ya das;- I grckiska archipelagen har FonoES funnit en '^Irter. annelid, lik Sabella, den han beskrifver, ulan alt vandl' ^^"^"^"3 den, i A. N. H. VIlI, 245. Kroppen ar mycket ullanjelig, af 140 ringar, hvar och en med ett knippe af sma har vid sidan. "Hufvud, ogon och tentakler saknas," men kroppen bar framtill en tralt- formig galapparat, af 28 slyfva cirri, sinsemellan fcir- enade med en hinna, och pa insidan biirande en kam af langa, fina t radar med flimmerhar. Delia djur ief- 83 vcr pa 3 fols djii|) i clt vidi ror af gcnomskinligt slcm, som i bollnen i\r sj3elsigt , tjockare ocli till- slutct. Uorct iir insiinkt i sanden, sa alt blott ga- larne uppticka. — Samma slagle, kanske art, har ref. funnit vid Nord-Cap ouh i Bohuslan. Anisomeius lEMPLr/roN n. g. niira Tercbella med 8 oliklanga "tentakler." Kroppsringar olydliga; de ofre 3 — 4 biira sma armar liknande tentakler — tro- ligen galar. Horet tunnt, kalkartadt, uppriitt pa ste- nar och dylikt A. luteus T., Isle de France. Trans. Zool. Soc. n, 27. Terebella Misenensis Costa. A. S. N. XVI, 207. T. multiselosa Grube I. c. 65. Piratesa nigro-annulata Templeton n. g, et. sp. niira Sabclla, {Van Isle de France. Beskrifningen mycket flyklig. Trans. Zool. soc. 11, 28. Sabella gracilis, lalisefosa Grube I. c. 61. Beg- ge sakna tentakler vid munnen. Clymene panormitana Gr. I. c. 66. Serpula, manga arter fran Medelhafvet id. ib. 62. Serpula, 16 n. a. fran Kiigens kritform. af HA-b) fossila. GENOW i Leonh. u. Br. Jahrb. 1840, 666. LuMBRiciNA. — Dessa djurs anatomi skall vara Anatomi. afhandlad i Hoffmeisters skrift "de vermibus qui- busdarn ad genus lumbricorum pertineutibus," Ber- lin 1842, som ref. ej fatt se. Stein, hvars asigter oni semens forhallande till Genera- befruktnin2:en aro sa afvikande fran hvad man i all- manhet anlager, anfor om de annu foga utredda ge- nerationsorganerna hos Lumbricus i Miill. Arch. 1842, p. 270, foljande. Om man borltager huden pii krop- pens friimre del, visa sig tva stora "korf-lika" krop- par, som innelialla manga harformiga spermatozoer, och de stora, af Henle troget afbildade cell-kroppar- ne, hvilka icke sta i nagot forhallande till sperma- tozoernas genesis, da man kan se dessa uppkomma ur anrlra finkornl^a cciler. I)n sforn coll-kropjinrnc aro dcremot enlist lorf. dc e<2:cnllii!:en befriikfcinde delarne af semen. Undei* dessa manliga organer ligga (re andra till de( yttre dem lika, fastade vfd narini^s- kanalen, som innehalla langa sackar (agi^) fyllda med sma celler och i hvilka fiinnos en eller tva stora klara blasor (fioblasor.) Enligt loi-f. masle afven har och hos Hiiudo, sasom han ser del hos Mollusca hermaphrodita, vid parningen de befruktande elemcn- terna ofverga fran hvardera individels manliga till det andras qvinliga organer. Se vidare langre fram vid Mollusca. VoGT har undcrscikt anatomicn af Mtitzia hetero- dactyla Agass. , en parasit pa Ancylus lacusfris, i hvilken Siebold igenkande Cheetogaster Liinntei v, Baer. (Miilf. Arch. 1841, 36 (. 11 f. 13 — 15). Lef- ver i mantelhalan, gar som en matarelarv, och iir hogst \^ 1. lang. Den ar langstriickt, pa midten an- svalld, bakre ^ nied otydliga segmenter. Fotter som hos Enchyli-aetis, elfva par, med olika antal spetsar. Munnen undertill nara framre andan, bevapnad med tre fostare ^'Blaltchen." Mundhala, svalgapparat , for- mage, mage med sma blindtarmar, tarm, och anus i bakre andan. Mellan 8 — 9 fotparen ligga kondelar- ne (?). Eft ryggkarl, vagformigt pulserande, utvid- gadt 1 midlen, spetsigt at andarne; blodet, ofargadt, innehaller inga blodkorn (?). Framfor formagen (va slingformiga organer i en af klafTlika hinnor bildad hala, sannolikt respiiationsorganer. Slcir emel- lan EnchytraBus Henle och Taidigraderna. Phosphor- Om phosphorescens hos Lumbricus har Forester till franska Velensk. Academien meddelat underrat- telser. Audouin anfor dervid iakttagelser, hvilka vi- sa, att dct ofta ar Scolopendra electrica, som ftiror- sakar det Ijus man tillagger Lumbricus, men att ar- ter af delta slagtc enligt Mocquin-Tandons observa- 85 lion verkcligcn vicl forlphmlningslidcn iir^ lysandc. A. S. N. XV, ^253. Orstkd har i Ki\6yf.ius Tidskr. IV, J 28 rr\^\'i[f»(^^<^^n{n^ foljande indelning af dcnna iamilj. I. Terricola^ = Lumbriciis Icrreslrls L.j sp. ma- jores, colore obsciiriores nee pellucidtB in terra ha- bilantes. Segm. omnia fasciculis setarum qualuor in- strucla; setm bincC breves rectse, subidatce parum porrecto3. Tardi, rcplantes. II. Lumbricillaej sp. minores colore dilutiores, subpellucidse, ripas limosas 1. h'ttora arenosa habi- tantes. Segm, omnia qualuor setarum fascicuh's in- slructaj setae complures longiores uncinatae I. subula- te, magis porrectar ett slasfs tunn kamm cller 108 mahn. Dcnna karnti), IiVcMs hicdd pa djurots midt iir slorst och der syncs uppga till viil den dubbla af kroppen eller cylindern, afsmalnar mot djurels bada andar. I ena andan af cylindern bar jag tyckt mig finna en liten ringfornnig ansvallning, som ger sig tillkanna med en starkare Ijusbrytning. Pa mid- ten af kroppen bar jag afven bos nagra exemplar sett nagra punkler, som tyckas antyda inre organer. Den kamformiga bildningen synes vara djurets for- namsta rorelseorgan. Den ar i en jemn vagformig rorelse, fortgaende fran ena andan af kroppen till den andra, ocb af storsta iikbet med cilialrorelsen. Dei djuret lifligt slingrar, vander ocb rullar sig, vi- sar det sig, sedt ofvanifran, under de mest olika for- mer ocb med alia slags utbojningar ocb kanter, bvarom mabanda basta begreppet vinnes genom fo- restallningen af alia de former, som antagas af ett stycke linne, bvilket i alia riktningar plaskas i vat- ten. Slorleken af de exemplar jag sett vexlar^ lang- den mellan cirka 1| a 3 af de ovala blodkulornas bredd. Annu pci 6:te dygnet bar jag sett dessa djur bibeballa lif i en liten bloddroppa bermetiskt inne- sluten mellan tvenne glasskifvor i mitt rums vanliga temperatur af 12^ Hvad betraffar dessa djurs tal- rikbet i blodet, sa bar jag sett i en liten bloddrop- pa atminstone 8 till 10 stycken. Da jag bland 5 undersokta gaddor funnit dessa djur bos 4, sa ar skal till den formodan, att de forekomma ganska of- ta. Atminstone af fiskens utseende ocb smak bar jag ej tyckt mig finna anledning alt misstanka nagon sjukdom bos densamma." — Liksom Schmitz ocb Valentin funno Gluge (Miill. Arcb. 1842, 148) ocb VoGT (ib. 189) i blodet bos grodan microscopiska maskar. Den sednare sag dem vimla i alia karl. I bukbalan fann ban afven de af Valentin, Rep. VI, p. 53, omtalade bylsor, men tomma, ej inncslutande 109 Filtuier, ocli del hos alia grodor, sorn hade maskar i blodet. Hos de grodor deremof, hvilka ej hade maskar i blodet, inneholl hvarje liylsa en liten Fila- ria, som visade omisskannelig likliet med blodets maskar. Hos en groda funnos i bukhalan Iva tums- ianga Filarier med ulvecklade sgi^, och embryoner lika dem i blodet, men nSgot mera platla och styf- va. Hiiraf sammanstaller V. foljande. Den i bukha- lan framfodda masken borrar sig in i de stora kar- len, cirkulerar en tid med blodet, och afsattes pa passande slalle bland bukinelfvorna. Der innastlar den sig, och genom inflammation bildas en blasa om- kring den, i iivilken den lillvaxer tills den blifvit fortplantningsskicklig, da den genombryter bUsan, gar ut i buklialan och foder ungar, som gci samma kretsgang. Detta strider mot Mieschers langre fram anforda forskningar, enligl hvilka Filarier endast vo- re utvecklingsstadier af andra Entozoer, hvarfore den- na afven betviflar sammanhanget af dessa facta. — Atl forofrigt Entozoer hafva formagan att genomborra Formaga vaggarna af vissa organer ses af flera iakttagelser.nomtSn- MoNDieRE har visat, att Ascarider medelst sin erec-^|f^°j|^ tila framre anda tranga ut mellan de slappa fibrerna af tarmarnes och bukvaggens hinnor, och att, i foljd af dessa delars contractilitet, intet spar deraf synes. I andra fall ligga manga maskar agglomererade pa nagot stalle i tarmen, utvidga densamma och fram- kalla en inflammation, som fororsakar dess samman- vaxning med bukvaggen och slutligen en utat sig oppnande abscess. Nagongang omgifva sig maskarna i bukhinnan med en cyst, som isolerar dem. Da sammanlaka sig bakom dem de sarade delarne och vid en foljande oppning utat uttomas endast maskar och var, men inga feeces. Wgm. Arch. VH, 292 ur Schmidts Jahrb. 1840, 189. — Borggreve, Sachs och OppENHEiM sae^o Ascarider borra siar ut arenom naf- 110 vein, eller bukens hinnor och hud, med eller ufan abscess-bildning. Ami I. Bcricht, Braunschweig, 97. — BoHMi sag till och med en 4 t. lang spolmask Iranga ut genom orat ; Schvveilzerische Zeilschr. f. Na- lur- u. Heilkunde III. — Blot iakllog ett fall, da maskar flyKade sig fran det ena ogal till del andra med en egen smarta iifver nasroten. — (Jfr. Wiegm. Arch. VIII, 352). — Atl Filaria medinensis intran- ger ulifran anser Eschricht sasom nastan afgjordt, och anforer tillika, att den forst efler elt eller an- nat ar gor sig bemarkt af palienlen. — Har torde afven bora namnas, att en folktro i Schweilz, der Bothriocephalus latus ar ytterst allrnan, tilliigger vissa kallor och brunnar en fruktad f6rmai5:a att framalstra densamma hos dem, som dricka deras vatten. Var allmoges kanda fruktan for den annu fullkomligt gat- lika Tagelmasken, Gordius aquaticus — hvilken fruk- tan afven dclas af folket i det inre Ryssland — tor- de val en gang fmnas grundad i nagot hit horande forhallande. Period!- Att dylika forflyttningar af Entozoer inom och ^ ninga" ^^^m andra djurs kroppar aro underkastade vissa pe- rioder ar af flera skal sannolikt. Sa tror sig Esch- richt kunna visa, att Bothriocephalus arligen mot sommaren bortstoter sina med mogna agg forsedda leder, sa att blott hufvudet ^terstar (se nedanfor), och Streckf:isen har iakttagit, att de i tarmkanalen af flera djur lefvande Entozoer aftaga i antal mot vintern, sa att de synas vara annuela djur, som mot denna Srstid utdo, sedan de lagt agg, hvilka utveck- las for nasta ar. Salunda fann han, att i formagen hos anderna Sirongylus tubifex Nitzsch tillvaxte fran October till December. Fran Januari blefvo deremot de hyisor, i hvilka djuret lefver, allt min- dre, och blott med en oppning sammanhangande med formagen, och de deri liggande maskar duda, samt sa Ill upplosia, alt blolt del yltre hyllet var all igcnkanna med dess innehall af slem ocli agg-. Samtidigt och sednare farm ban i formagens korllar sma Vunda, genomskinliga celler, inneslulande nematoid-artade ma- skar utan utvecklade inre organer. Ifan formodar dessa vara larver till Slrongylus tubifex. Basel. Be- richt , IV, 41. — En periodisk vandring antydes af- ven af forhallandet med Echinorhyncher, hvilka i sommarmanaderna, "manaderna utan R", finnes hos Torsken i de yttre muskellagren, med riklning inat, men eljest blott i tarmen, der de traffas med full- bildade agg, (Eschr. I. c). Ett valbekant exempel pa passiv flyttning fr^n Fiyttning ett djur till ett annat aro Ligulee, som s^ lange de^ecyiJig^ lefva i fiskar aro konlosa, men nar de med fisken ofvergatt i foglars inelfvor, erhAlla utvecklade fort- plantningsorganer. Creplin vill i delta afseende haf- va funnit, att Ligula digramma Cr., som bar tvli parallela faror, en pa bvarje sida, nar den ur Cypri- nus Carassius upptages af faglar, utbildas till L. in- terrupta ocb alternans RuD., bvilka bafva en dubbel rad af aggstockar, medan de med enkel eller endast nSgot sned ("verscbobener") rad, sasom L. uniseri- alis, sparsa Rud., uppsta af L. simplicissima, den man derfore kunde kalla L. monogramma. Sa ar Scbisto- cephalus dimorphus Crepl. bos fiskalande faglar en bogre utbildning af Botbriocephalus solidus Rud. Isis 1831, p. 192 ocb Erscb. u. Gr. I. c. 305. Under sadana passiva vandringar m^ste Entozoer Stark ofta vara underkastade faran att forstoras; derfore ar * * '^^ aggens antal bos dem sa stort, ocb de sjelfva i bog grad seglifvade. Redan Rudolphi anfor i Ent. syn. 290, att exemplar af Ascaris speculigera, som i 11 dagar legal i sprit lefde upp igen i varmt vatten , ocb Miriam meddelar i Wiegm. Arcb. VI, 35 foljan- de markvardiga iakttagelse om Asc. acus Bloch. En 112 slor miingd af dessa maskar, fiinna i en gadda, Ijlef- vo lagda pa en laliik, ocli loikade der sa fas( , att de ej kunde bortlagas utan at( sonderslilas. Sedan vatten blifvit pagjutet atcrlogo de lifvel och det stundonti delvis, sa att den fuktade, ater ansvallda andan rorde sig, medan den torra annu satt fast. Af dessa forhallanden hos Entozoerna , att de dels sjelfva bana sig vagar fran organ till organ inom det djur de bebo, dels lata sig forflyttas ur det ena och in i ett annat, i forening med en stor formaga att bibehSlla lifvet der dess yttre vilkor sy- nas vara deni betagna, kiinna vi redan inse hum svart det mliste vara, att med iakttagelser folja de- ras lif. Men hartill kommer annu, att ganska man- Metamor- ga af deoi vid olika lifsperioder antaga olika yttre piosei. fQ,,^gp^ Qgjj^ sasom vi snart skola fa se, genorngS metamorphoser af ett eget, i hela djurriket hitlills okandl slag. Att ungar af Distoma, Monostoma, Am- phistoma hafva ogon , simma omkring med fllmmer- rorelse, iiro, liksom flere Taenier, bevapnade med ha- kar m. m., som saknas hos det utbildade djuret, det hafva flera naturforskare visat, och vi hanvisa, for dessa som flera andra iakttagelser till Nitzsch, Beitr. z. Infusorienkunde ISlTj Bojanus, Isis 1818, 729; v. Baer, Acta Bonn. XIII, 583; Siebold, Wiegm. Arch. 1835 och Burdachs Physiologic II, 183; Dujardin, A. S. N. VIII, 304; NoRDMANN, Micrographische Bei- trage; Ehri:nberg, Symbolae physicae; Carus, A.Bonn. XVIII, 8*^, om Leucochloridium paradoxum, som en- ligt Nordmann bor jemforas med Thysanosoma acti- noides Diesing (Medic. Jahrb. v. Slifft, VII, 105), MiESCHF^R , om Monostoma bijugum (se forra arsber. p. 371), och densammes undersokning af ungens ut- veckling hos Distoma cygnoides i Baseler Bericht IV, 39. Ofver 113 Ofver s^val dessa sirodda iakllagelser om me- Tremato- lamorphoser, som ofver de loiegiiende om vandringar afveckiing. Entozoer, hvilkas sammanhang vi hittills icke hafva kunnat inse, har Stlxnstrup kastat ett nytt Ijus ge- nom sin snillrika skrift: "Om Forplantning og Ud- vikling giennem vexlende Generationsraekker, en saer- egen Form for Opfostringen i de lavere Dyrklasser." Kopenh. 1842. Det ar Cercariernas utveckling till Distomer han foljt och beskrifvit. Det vatten, i hvilket man har Planorbis corneus och Limnaeus stagnalis lefvande, vimlar ofta af en med Cercaria echinata Sieb. (Burdachs Physiol. 2 uppl. II, s. 187) identisk eller narslagtad art. Den bestir, som vanligt, af kropp och svans. Kroppen ar till formen platt, efter rorelsen foranderlig fran cirkel- rund till jemnbred. Framst ar munnen, omgifven af en bakat liggande p^ buksidan inskiiren krage, i hvilkens hinna star en stralig krets af taggar. Nagot bakom midten af kragen ligger buksugskifvan, tatt vid stjerten en Ijusare flack med skarpa kanter, tro- ligen en contractil halighet, och omedelbart framom denna en liten porus. Fran munnen ses oesophagus och tarmen afga inat, men denna blir straxt betackt af ett lefverartadt organ af sma sackar, begifver sig scidan, ganska smal, bakcit, och delar sig vid sugskif- van i tva grenar, en p^ hvarje sida, hvilka sluta nara stjerten. Pa hvarje sida synes fran muntrakten till midten ett slingradt kornigt organ. Stjerten ar nara lika lang som kroppen, i hog grad rorlig och contractil; den har, liksom kroppen, en klar ofver- hud, derpa ett muskellager af tvarfibrer, och innerst ett fastare longitudinelt. Midt igenom detta gar en fin, slutligen forsvinnande kanal. — Cercarierna sim- ma lifligt och halla sig omkring sniglarne, suga sig fast vid deras slemmiga hud, slappa igen, fasta s'lg Prof. Lovcns Jrsb. t84o—i84z. ^ 114 anyo, glida onikring derpS, men blifva slulligen niera slilla. De strafva nu att sanka sig in i slemhuden, sammandraga och vrida kroppen^ svanga stjerlen, ocli slunga slutligen bort denna, som da blir till en dod, oregelbundet sammandrogen massa, medan dju- ret sjelf f^tt formen af en Distoma. Medan annu stjerlen ar qvar, men mer sedan den ar borta, af- sondrar djuret kring sig ett slem_, som stelnar och bildar ett hardt, nastan glasklart liylster, livarvid al- ven en hudomsning tyckes ske, (Cercariernas forpupp- Distoma ning, NiTzscH, SiEB.). Har sluta de aldre iakttagel- "ei'j^Cer- scma. Foppuppningen skedde i Juli och Augusti. I *''"'"'• Januari bcirjade de forsta att krypa ut. De funnos da under hiiden af Lymn. stagnalis, hade annu den taggiga halskragen, fastan mindre, men smaningom forsvann denne, sugskifvan blef fran koppformig allt mer platt, och den klufna tarmen tjockare. Sednare, i Augusti, hade de framtrangt till lefvern i ska- lels ofversta vindingar. De voro nu trogare, och kroppsmassan mer homogen, parenchymatos, utan spar af muskier, sugskifvan och munnen voro min- dre, och tarmen, smal och structur-los, visade vid ofre andan en med rand omgifven porus. Af Cerca- rian blef saledes en Distoma, och denna ar ett full- komligt utbildadt djur, som ej skall ofverga i nA- gon ny form. Vi vela genom Siebold m. fl., att den lagger agg, ur hvilka utkomma ovala sma djur, som med flimmerrorelse glida omkring, men hafva ingen likhet med modren. Huru dessa ungar utvecklas ar ej kandt. — Hvarifran komma da Cercarierna, som Cercarian^j sett blifva Distomer? BoJANUS har langesedan i Amina. Lymn. stagnalis och Palud. vivipara funnit "konigs- gelbe Wiirmer," 2 lin. langa, med cylindrisk kropp, ett kulformigt hufvud, ett slags krage derbakom, och mot kroppens bakre tredjedel pa hvar sida ell snedt, punglikl utskoll. Hufvudet har en mun, en munhala 115 med musculosa vaggar, en lielt kort oesophagus, och en ytterst liten, sackformig, blind, maghala. Del 6f- riga slora rnmmct af kroppshalan ar fyldt med Cer- carier i alia utvecklingsgrader. De borja der som sm^, af en hinna onngifna kulor af karnceller. Ku- lan forlanger sig, far framst en mun, afsnores bak- till, tills sfjerten blir allt mera tydlig, far en sug- skifva, alia inre organer, och sist halskragen. De gula maskarne aro saledes ammor till Cercarierna. Dessa lemna dem genom alt iitkrypa bakom halskra- gen och i narheten af de sneda u(skotten. Aro Cer- carierna utkomna i de vattenfyllda rummen mellan snigelns inelfvor, Sc\ bidraga dennes egna rorelser att trycka en del af dem iit genom de fina kanaler, ge- nom hvilka vattnet inkommer i dessa hali2:heter. Sci blifva de fria och simma nu omkring lills de ater funnit en snigel att forpuppa sig pa; de som blifvit qvar forpuppa sig derinne, heist i hjertats for- kammare. Forpuppade forblifva de i 7 — 9 manader. — Distoma har saledes sasom larv varit en Cerca- ria, och denna ar med manga syskon uppammad i en af Bojani gula maskar. Hvad ar dessa ammors ursprung? Under vinterm^naderna funnos, constant, i nagra sniglar, tagna pa samma stalle som de ofri- ga, och (illika nagot yngre an dessa, inga andra helminther y an sadana, som hade ammornas yttj'e Amman foriUy men innehollo, ej Cercarier , utan verkliga^^ ^^^^'' ammor i alia utvecklingsgrader , och saledes voro Ammonias ammor ^ Alt ammor, Q'Gammelammer''^. Ammorna utvecklas, likt Cercarierna, af cell-kulor, som smciningom utvaxa. Altammorna hafva samma form som ammorna, endast alt magsacken synes vara slorre, och dessa tva generationer hafva, jemte Cer- carier i allmanhet, allt det yttre gemensamt, hufvud, mun, krage och sidoufskott, (= kroppskanterna vid stjertbasen hos Cercaria). — S^ har S. foljt Distomas ii6 ulveckling til! trpdje uppsfigandc led. For all gifva ett begrepp om det sista ledets, Allammornas till- komst, hanvisar ban till Sikbolds iakttagelser ofver Monostoma mutabile, (Wiegm. Arch. I, 45) en af de fa af denna familj, der fostret utvecklas redan i ute- Ait-Arn- rus. Ur agget kommer ett vasen med punglik kropp Tiimmer ocli luifvudet, tvaH, med tre lober. Det hela ar be- djnr, somjgpi^i^ j^gj flimmerhSr, och pa hufvudet synas tvS ar nnge at ' r J ^ en utveck-os^on. Denna form liknar sAledes unorarne af Disto- stoma, ma sasom Mehlis, Nordmann, Siebold beskrifvit dem. 1 bakre stora cavlleten Jigger, alltid i samma sfall- ning, inneshitet ett annat individ, som snart bryter sig ut och ar nastan alldeles likt ammorna eller altammorna. Da Monostoma star mycket nara Di- stoma ar denna iakttagelse fullkomligt anvandlig pa detta sednare slagte och utvecklingskedjan sluten. Den ur agget utkommande ungen har ogon, och simmar omkring med liflig flimmerrorelse; ur denna framgar ett trogt cylindriskt djur, alt-amman, som uppammar ur sig sjelf en mangd nya, det sjelft lik- nande varelser, af hvilka hvarje ater i sin ordning blir amma at ett antal Cercarier, hvilka slutligen aro larver till lika manga Distoma-individer, och, under en viss period fria i det omgifvande vatinet, kunna soka en ny snigel, pa hvars hud de kunna forpuppa sig, for att genom dess vattengangar sedan, scisom verk- liga Distomer, intranga i dess inre. Kring samma sniglar, Lymn. stagnalis och Pla- norbis corneus, svarmar afven i otalig mangd en an- nan art, Cercaria armata, som barer en tagg ofver munhcilan. Att denna forpuppar sig som foregaende har redan Siebold visat (Burd. Phys. II.). Innan detta sker kryper djuret omkring pa snigelns slem- miga hud, och sticker med taggen tills det p^ na- got stalle genomborrat den. Stjerten slanges nu bort, och, som dcnnes inre kanal fortsattes inat kroppon, in uppslar nil oppningen for Distomernas egendomliga uttomningsorgan. Inom puppan omsar djuret hud och aflagger dermed taggen, soni faslnar i hylsans vag- gar. 1 manga veckor ligger djuret i puppan och utkommer som en Distoma, hvilken nu fran huden begilVer sig till snigelns inre adiare delar. — Denna Cercaria ar bildad, tillika med manga syskon, i den stora cavileten at" en sackformig amma, ("Keimschlauch", SiEB. 1. c), hvaraf ett stort antal i klumpar sitta pa lefvern, njuren, eller andra inre organer. De slorre, aldre, visa ej spar till rorelse, men val de mindre, yngre. St. visar dessa ammors bildning genom cel- lers utvaxande, och att fran borjan Cercarieembryo- nerna finnes i deras inre kavitel. Aro Cercarierna utbildade, sa ga de ut genom en oppning i ammans fritt hangande anda. Denna vag taga de ock vid svag pressning, och deraf hander, att, nar snigeln hastigt drager sig in i skalet, en mangd Cercarier utpressas ur ammorna och ut genom vattenkanalerna. Emedlerlid stadna manga inom ammorna. och det hander till och med^ att de der fdrpuppa sig och blifva Distomer. Ammornas utveckling ur altammor har St. ej har kunnat folja. Cercaria ephemera Nitzsch forpnppar sig enligt V. Baers m. fl. iakttagelser i hjertformaket hos Pa- ludina vivipara. Det deraf blilVande Distoma har St. ej sett utkomma ur puppan, men formodar hafva fun- nit det i lefvern. Ammorna till denna Cere. likna dem till C. echinata, men maghalan ar mycket langre och sidoutskotten saknas. Sadana ammor fann SiE- BOLD inneslutna i andra "Keimschlauche," d. v. s. altammor. Pa Anodonta lefver ett stort antal af sma mi- croscopiska flimmerdjur, njurformiga, flata, med mor- kare andar, nastan lika Paramsecier. De svarma om- kring i mantelns och fotens vatten-kanaler, forlora 118 »ina flimmerh^r och fasta sig. De blifva riu en pa- renchymatos inassa, i hvilkens inre uppkommer en h^Iighet, och i denna, under en egen hinna, ligga sma ovala eller klotrunda embryoner, hvilka smanin- gom utbllda sig, och krypa ut som sma maskar af cylindrisk form, med munnen framtill. I den inre halfgheten af dessa ammor visa sig nu, ett efter an- nat, embryoner till muntra cercarieartade vasen, d. V. s. djur med Dislomas kropp och en lang, rorlig, fast tjock, klubblik svans. Denna afkastas, d^ det utvecklade djuret ar Distoma duplicatum Baer. Men harvid sags aldrig nagon forpuppning, ty alia indi- vider dogo for St. som for Baer. Icke heller tin- ner man hos Anodonta nagon egentlig Disloma, oak- tadt dessa dess larver finnes der i otalig mangdj — i stallet finnes Aspidogaster conchicola Baer, och St. formodar, att det af den i amman bildade Cer- carian blifna Dist. duplicatum ar larven till Aspido- gaster. Vare harmed huru som heist, sa synes dock, att Dist. dupl. ar en larvform, som i tredje led har- stammar fran ett fritt flimmerdjur, hvilket fran detta tillstand blifvit en faslsitlande alt-amma, i hvilken en mangd cylindriska vasen bildat sig, hvart och ett en amma till talrika larver. Jacobson har har han- visat pa det besynnerliga forhallande, att i de cy- ster, som innehalla Distoma duplicatum, finnes lill- sammans med denna en annan , cylindrisk mask med klotrundt hufvud och framstaende veck kring halsen. Den ligger antingen fri i cysten eller den hanger med sin ansvallda framdel vid bakandan af Distoma och slapas af denna, utan att nagon ofvergang mel- lan den enas och andras hinnor kan markas. For- handl. v. Skand. naturf. tredje mote, 1842, 702. Bredvid dessa mer genomforda iakttagelser stal- ler St. andra redan langesedan kanda facta, hvilkas tydning man hillilU ej funnit. Baer fann ororliga Ii9 embryosackar ("Keimschlauulie") innehSllande Ceica- rier, "Hydatider innehallande Distomer" mellan kraf- tans muskier, i Ancylus (luviatilis &c.; Carus fann i tentaklerna af Succinea amphibia Leucochloridium paradoxum , som innehaller en mangd Distomer, tro- ligen harstammande fran ett pa samma stalle af St. funnet flimmerdjur, likt Opalina ranarum Ehrb. I sisla fallet bar Distoma utvecklat sig i amman, som forut vid Cere, armata ar anmarkt. — Om larverna bar ej aro bestamda alt simma fritt omkring, kunna vi bos dem ej vanta Cercarieformen. Kanske aro Di- stomerna bos skilda arter af sniglar bari olika, ocb visserligen annu mera de, som lefva i andra djur. — I ogonen pa gadda ocb aborre fann St. ivh for- mer af Dis(omer, som tydligen voro olika aldrar af samma art, ocb andra mellanliggande former, inne- slutna i sma urglaslika kapslar, puppestadiet. Dessa puppor suto stundom pa corneas inre sida, ocb en fingrynig oorganiserad strimma visade den vag, ph hvilken de trangt derin, sa mycket tydligare som andra annu lago utanfor i buden ocb bland musk- ier, der afven J. MiiLLER omtalar i bylster inneslut- na parasiter (M. om Psorospermierna). Enligt St. ar NoRDMANNS Diploslomum clavatum larven, Holo- stomum cuticola puppan ocb Diploslomum volvens det fullvuxna djuiet, af samma arl, ocb ofverbufvud Diploslomas l:sla familj. clavala, alt anse som lar- ver, Holostomerna som puppor, ocb Diplostomas 2:dra familj, de flalare (= volvens), som fullvaxla djur. D^ det synes, som vore dessa arter egendomliga for (igat, ar det markeligt, att puppor (Holostomer) An- nas i mangd i bela buden. — Det ar saledes be- visl, att Distomer iitifran intrdnga i djuren, ocb der, pa en ofta lang vag, genomgS flera generationer innan de wk det organ, som ensamt ar egnadt for deras fullkomliga utbildning. 120 Finues ea Med afsecncie pA fVa^an, oiu denna ulvccklin^ dylik ut- I J 1- .-r •• • veckiiijg genom vexlande general loner alven ager rum mom mom de ^^ aodra afdelnino'arna at' Helmintherna, hanvisar St. audi a ^ ^ ' oidnin- p^ SiEBOLDS Sphoerularia ocli de konlosa Nemafoide- ^'''"'*' erna (W. A. IV, 305, 373). Cystica, hos hvilka man, oaktadt Tschudis och Gullivers formenta fynd, lor- gafves soker konsorganer, (Jfr. A. nat. hist. VI, 507, Wiegm. Arch. VII, 314, Lamck. ed. 2, III, p. 561), roja sig vara ammor, ehuru vi troligen alldeles icke kanna dem i utveckladt tillstand. Hit hora sannolikt "de losa ovarierna" hos Echinorhynohi. St. vill t. o. m. betrakta de fiesta Echin. som ammor, Hvad an- g§r Bothriocephalus, sa har val Eschricht, som vi langre fram skola se, kommit till det resultat, att den ej ar ett enkelt, utan etl sammansatt djur, men St. visar, att man afven kan pa annat satt tyda den. "Den ar," enligt honom, "ej ett enda individ, men flere, d. v. s. ett hufvuddjur med deraf uppkomna afi*6da, leder, som ej utveckia sig till nagonling likt slam-individet (hiifvudet), medan likval delta al- lena forblifver olikt alia de andra lederna, aldrig far forlplantningsorganer, aldrig lagger agg, men deremol har mun och sugskifva, sjelf framkommer af agg, och ar det djur pa hvilket de ofrigas utveck- ling beror, d. a., ett sadant som St. kallar amma." (Detta hufvud med dess leder kan bast jemforas med Scypliistoma-Sli'obila-stadiet i Medusas utveckling, hvil- ket lika litet kan kallas elt sammansatt djur, som en rad af vid hvarandra hangande Naiderj jfr. langre ned Sahs^S undersokningar om Medusa.). De uppammade individerna na har en sadan fullkomlighet, att aggen utbildas i dem, innan de losslilas fran amman for att sSsom skyddando hylster omkring dessa afga frcin de djur de hafva bebott, troligen for att ofverga i ett iiknande djur under annan form. 121 Formen for Sibberatlelseii tvingar ref. att IVAnDeima ui- dessa fortraiHiga iakttagelser skiija de lika intressan-^t^'jj ^"^** ta tydningar St. gifvit af andra lagre djiirs utveck-'*"'"- 8^*'- ling. Vi hanvisa dertore lasaren till de utdrag viiugre dju- derat' lemna vid Phytozoa serlularina, Acalepha, Sal- pa, Asciditje compositse, men inlaga har i korthet St.s betraklelser olVer dessa vexlande generationers be- tydelse i naturen. — Denna utveckling genom vex- lande generationer, sammanfattad i ett helt, visar som nagot vasentligt, att arten icke representeras af ett enda iitvuxet, J'rukthart individ^ utan af flere , hvarandra betingande, /war for sig ofullstdndiga individer. Denna de i arten integrerande delarnes, individernas, olullslandighet och ofrihet ar storst hos Phytozoa, der alia generationer, hvarandra mycket olika, aro bundna samman till ett fastsittande stam- trad. G^ vi derifran uppat i systemet, sS se vi ge- nerationerna losa sig fran hvarandra och blifva af hvarandi'a mer oberoende, tills alia individer frigora sig inom generationerna, och erhalla fri rorelse. P^ delta steg finna vi utvecklingen till frihet hos djnr, som ej langre aro fastade till hafvets botten, men dock lefva i andra organiska vasen, i liskar, men dessa ej ur haiVet, utan ur sotvatten. Ga vi ofver till landdjuren, sS moter oss samma utveckling mer fullkomnad hos Aphides j hvilka annu aro — ej en- tozoa — dock epiphyta. Men annu hos dem upp- fostras afkomman inne i egna dertill skapade vasen, genom organernas stilla, omedvetna verksamhet, det ar annu en function, ej en yttring af vilja. Men liksom t. ex. konstdriften forst upptrader som en omedveten function af organer, och sedan utvecklar sig till en vilkorlig handling, den djuret foretager sig efler en inie oemotstandlig aning, sa g^r det ock har. Hos Bien , Myrorna, Termiterna se vi just afkommans uppfostran vara eft ytirc foremal for 122 vilkorliga handlingar al' en niangd dertill I'odda och burna individer. S^val vid uppamningen, som vid denna uppfostran, gar det i naturen ut pa att elt slort antal individer frambringas, hvilkas lifsmal det ar all framja ulbildningen af en sednare generation. Denna forutskickade mangd synes alltid besta af qvinliga individer; de manliga aro alltid i nnycket ringare antal, och synas helt och hallet uteslutna fr^n uppfostringsacten. De qvinliga organerna arc af tva slag, ovarium, som bereder embryo, uterus som liksom klacker agget. Hos ammande generatio- ner finnes ingen aggslock, men embryonerna ligga i organer, dem man kan kalla uterus t. ex. hos Aphi- des, de fullkomligaste ammor vi kanna, hos ammor- na till Cercaria echinala, hos Campanularia, hos Sal- pa (se EsCHRiCHTS undersokning). Det tyckes som det qvinliga organet vore deladt, sa att de fuUkom- liga honorna hafva en egentiig aggstock, ammorna en mycket utbildad uterus, och i denna vid deras fodsel embryoner till de individer de bora uppam- ma. — Vi hafva sett, att uppamningen sker genom en omedveten stilla organisk verksamhet; de djurfor- mer der detta sker erindra om vaxterna, hvilkas in- nerligaste karakter det just ar, att det ursprungliga individet i froet forst genom en hel series af gene- rationer kan framkalla individer, i blomman, som ciler frambringa fron. Filarias En annan hogst markvardig utvecklingsse- "ung^ ries har Mikscher meddelat i Baseler Bericht IV, 25. Den borjar med Filaria och slutar med bild- ningen af en Tetrarhynchus. Filarian lag hos Tri- glae, Trachinus Draco, Gadus Merlangus, dels i bukhalan, dels under inelfvornas peritonealofver- drag, till och med i magens muskier. Under Filarians tunna, glasklara ofverhud ligger en stark muskel- hud, af slarkare langs-, svagare cirkel-fibrer. 1 mu- skelhuden, ej af densamma belackta, utan liksom in- 123 skjutna, lopa de bcida nastan utan undantag hos alia Nemaloideer forekommande langs-banden. I kroppshSlan, hvilkens inre yta ar liksom Vclrtig, ligger, till innemot andra tredjcdelen, oesophagus, muskulos, insnord i tre afdelningar, af hvilka den sista hanger fri, men den medlersla mindsta, ofverg^r i tarmen, som ar vid, framtill med en blind anda ofverskjuter cardia, och baktill oppnar sig i anus (alt vid stjertspetsen. Kons- organerna voro knappt markbara, tva ytterst fina, spiralformiga, vridna kanaler, oviducter, gaende frSn anus-trakten till framre (redjedelen, der de forena sig (ill en spindelformig uterus och en kort vagina, hvilkens y(tre oppning M. ej kunde iakttaga. Denna konsapparat var torn, utan spSr till agg, blotl en klar va{ska med fa, oregelbundna, s(r6dda korn. Fi- larierna tyckas omsa hud, (y man finner talrika af- kastade skinn, eller annu fasthangande, i hvilka Fila- rian ror sig i en grumlig vatska. — Jemte dessa Filarier, pa samma stallen, i samma knippen, inom samma pseudomembranosa sackar, funnos talrika pupp- lika kroppar. De besta af en kolf, hvilkens fria, run- Puppor, da anda ar utdragen i en kort nafvel , och en 3 stam. frf gSnger smalare, afsnord svans, (jock som en Filaria, *^^'^'^*^''' rak eller krokt tillbaka, eller sammandragen mot kolfven. Svansen forsvinner smaningom, och inier- star slutligen blott som en knol pel den nu starkt ansvallda, 2, 3 ganger forstorade, ovala kolfven. Under det yttre tjocka, bruna hyllet ligger ett annat, tunnt, glasklart, i hvars halighet, som alltid motsvarar krop- pens form, ligger en ny mask, olik Filarian. Sa lan- ge puppan har en svans, beslar masken af en rund kropp och en lang, i svansen utstrackt hals med mun i andan. Med puppans svans gar ocks§ denna ifiMippan hals tillbaka, tills slutligen i don runda hylsan liggerxremau!d; en plait, treniatodarlad mask med munnen inskuren framtill; af genomsigtig substans med strodda korn, 124 utan spar al" nagot organ. Men lorelsernas (ydlighet bevisar, att det ar en mask, ej nagot contentum. Att dessa puppor harslamma (Van Filarier liar M. ej di- recle sett, men anser det hogst sannolikt, emedan Filarieinas rudimenlara konsorganer roja dem sasom ofvergangsformer; emedan puppor finnas oiVerallt der Filarier aro, och blott der 5 emedan storleken ofver- ensslammer och formskillnaden ar ringaj och, i syn- nerhet, emedan hos de undersdkta tre fisk-genera, Filarier och puppor gemensamt visa artskilnader. Ocksa finner man verkligen Filarier, som aro oror- liga, i det inre visa svag lifsrorelse, och der, ofver den genomskinliga epidermis, elt tjockare brunaktigt Iiylle bildat sig. Det nafvelformiga utskottet pa pup- pan liknar afven mycket Filarias korta svansspets. M. tror ocksa, att ingen metamorphos har sker, utan att ett nytt heterogent vasen "parasitaktigt" uppstar i Filarians kropp, pa samma satl som Cercarierna i Bojani i Trema-gula maskar. — Denna trematodartade mask ar lik- TgtniHiy" val sjell' blott en ofvergangsform. Medan den lef- nchus; yg,. i gin puppa uppstar i dess bakre del en hala utan egna vaggar, och i denna bildas en Tetrarhyn- chus RuD., alltid blott en, men som aldrig saknas. Den har ett tjockt hulVud med ett bladlikt, baktill urnupet bihang pa hvar sida. De fyra langa fang- organerna, som ganska tidigt urskiljas, aro fyrkan- tiga och besatta med taggar. Kroppen ar platt, lemligen lang, utan spar af leder. Fyra smala ka- naler afga Iran fangorganerna och sluta baktill i blinda sackar. T. ligger alllid sammanbojd i en ring, och utan organiskt sammanhang med moder- djuret, som slutligen tyckes upplcisa sig i en slem- mig materia. (Jfr Maykr om Telrarh. hos Testudo Mydas langre ned). — Ganska l^ng tid erfordras for dessa lorandringar. Hos en Trigia hade en del ai' de trematodartade maskarne annu qvar sina fullbil- dade Telrarhynchi, on del voro toma, men brusthSlan och hjertat vimlade af fria Tefrarh., hvilka med sina nied hakar foisedda armar med latthet borrade sig in i organerna, utan att man med loupe kunde upptacka hvar de ingatt. De visade n^gon olikhet med de i maskarne inneslutna, voro mer sammandragna och odi af hade en appendix lik elt led af Tcenia, halften saBothrioce" bredt som kroppen och i denna liksom inskjiilel. p'^**'"*' M. tror alt dessa T. nu voro pa vagen att lemna fisken genom brost- och galhalan, for att sedan lef- va fria i vattnet tills ett annat djur traifas. Ocksa fann M., vid Nizza, liknande T. i den med vatten fyllda manteln af Loligo sagilfata. Nagot sadant mSste ske, ty T. har annu intet sp^^r till konsorganer, och det gifves en familj af Bolhriocephali, hvilkas hufvud och hals aro lika en T. med armar och kanaler, men som tillika hafva en lano-re eller kortare Tse- nie-lik kropp, i hvilken konsorganerna ulbilda sig. M. fann verkligen^, hos Notidanus griseus, i spiral- farmen en Bothrioc. corollatus af denna familj, med kropp af Teenie-leder och utvecklade genitalia, och tillika fanns mellan muskelhinnan och slemhinnan en sack, i hvilken lag en helminth med Tetrarhynchiis- hufvud och tva Taenie-Ieder, men annu utan tydliga konsorganer. — Creplin anmarker, att afven han funnit, hos Esox Belone, i peritonaeum de af Miescher beskrifna kolf-lika, svansade puppor, men i dem en- dast en hvit, kornig massa, ingen mask, medan lik- val en 2 t. lang parasit, liknande Tetrarhynchus at- tenuatus, lefver i dess kroppshala. Ersch u. Gr, I. c. 294. Wiegm. Arch. VII, 305. En forleckning pa Trlandska Entozoa g'lher Geograph. Bellingham i Mag. N. H. IV, 3435 "a^n med 'habi- "^*'''''"- tat och flera obenamnda sp. dubiae, jemte nSgra an- markningar. 126 Anatomi. Nkmatoidf.a. — [ Micposcoplcal Society liar BusK afhandlat anatomien af Trichocephalus dispar ocli fun- nit, alt den bar en "distinct vulva," att generations- organerna ej oppna sig i kloaken, ej heller hafva gemensam oppning med naringskanalen, utan att des- sa delar visa stor forvandtskap till Slrongylus; att naringskanalen ej ar sa enkel, som man antagit, och att T. sannolikt lagger agg, hvilka blifva fullkomligt utbildade forst belt nara yttre konsoppningen, kanske emedan de endast der kunna uppnas af semen. Ann. nat. hist. VII, 212. Byggnaden af penis hos samma nnask har Maver beskrifvit. Den bestar af en tagg- bevapnad och en hinnaktig slida, sadesgangen och ett corpus erectile. Fr. Not. XVIII, 22 j Mayer, Bei- trage z. Anat. d. Entozoen, Bonn 1841 ; Siebold i W. A. VIII, 342. For anatomien af Oxyuris ambigua jfr v. Mayer 1. c. 12. Spiroptera (?) nasicola Leuck. , zool. Bruchst III, 43. Creplin har undersokt tarmens sammansattning hos Strongylus armatus, och funnit den besta af tre hinnor, den yttre kornig, svampaktig, den medlersta tunn, af fina langsfibrer, den innersta tjock, af tvar- fibrer. Ersch u. Gr. I. c. 280. Wgm. A. VII, 292. — EsCHRiCHT anfiirer om generationsoi'ganerna hos Strongylus inflexus foljande: Creplin (Novae obser- vationes de Entozois, Berl. 1829) och Craigie (Edinb. med. and surg. Journ. XXXVIII, 1832, Fr. Not. XXXVI, 122) hafva undersokt djuret, men den sed- nare tog hufvudet for stjerten, hvilket han dock rat- tade i en sednare artikel i samma tidskrift. Han har riktii^t beskrifvit honans bakre anda. Samma del hos hannen ar ganska complicerad. Tv^ morka kroppar, med form af ett romerskt S bilda den horn- arfade penis, men aro oftast indragna i kroppen. De 127 begge ogonlika kropparne kunde E. icke ulreda. Det inre af honans kondelar ar som lios Ascaris lumbri- coides. Fr. Not. XX, 14. SiEBOLD och Bagge liafva undersokt generations- utveek- organerna och utvecklingen hos Strongylus auricula- ^'"^* ris. Ofverst i ovarium synes af aggen blott ves. Purkinjii med dess mac. Wagneri. Under nedsti- gandet omgifvas de med vitelluskulor, och fa, i tuba Fallopii, en afplattad form, som de ^ter forandra un- der det de genomga oviducten. I fundus uteri blifva de ovala. Langre fram i uterus forlora de ves. Purk., gulan lemnar vid hvarje pol ett tomt rum, och hela dess massa blir skarpare begransad, liksom omgifven med ett egel hylle. Nu borjar och fortgar gulans delning, och hela dess massa blir till embryo, hos hvilken man likval, mellan huden och tarmkanalen, ser ncigra fria vitelluskulor. I fundus uteri lago dessutom en mangd smS, ororliga karnblasor, mel- lan hvilka aggen maste tranga sig fram, och SiE- BOLD formodar, att dessa kroppar aro spermatozoer, som efter parningen ditkommit^ ty hos hannar fun- nos verkeligen spermatozoer, paronformiga, ororliga, i hvilkas trubbiga anda lag en sadan blasa med karna. Enligt Siebolds undersokningar afvika ocksS Nematoideernas spermatozoer fran dem hos Acantho- cephala, Trematoda och Cestoidea, deruti, att de for- blifva ororliga celler. Bagge, Dissertatio de evolu- tione Strongyli auricularis et Ascaridis acuminatae viviparorum. Erlangen 1841. Hos Strongylus auricularis och Ascaris acuminata hafva desamme 1. c. beskrifvit ett egendomligt or- gan, en bakat tvaklufven, blind sack, som framat,'^<'^^«'»<'«. der tarmen ofvergar i inlestinum, har en egen med en sphincter omgifven oppning. De jemfora det med dylika organer funna af Mehlis hos Strong, hyposto- mus (Isis 1831), af Diesing (Ann. der Wiener Mus. 128 II, 2, 1839) hos flora Nematoideer , och af Owen hos Gnathostoma^ och formoda dem vara afsondrings- organer for en skarp viitska. De inre qvinliga konsorganerna hos Ascaris lum- bricoides beskrifver Eschricht i Ed. new Phil. Jonrn. Juli — Oct. 1841. De aro dubbia, och hvarje horn bestcir af ovarium, oviduct, uterus, och en gemen- sam vagina. I axis af ovarium ligger en rhachis, omkring hvllken Sggen sitta kransformigt som blommorna af Plantago. Aggen aro i ovarium olika med dem i uterus, koniska med spelsen St rhachis. Jfr Jules Cloquet i dess monographi, Henle i art. ofver Branchiobdella i M. A. 1835, och Siebold i Burdachs Physiologi. Om utvecklingen af Ascaris nigrovenosa R. med- delar Hannover i Forhandl. vid de Skand. naturf. tredje mote 1842, 669. Denna art ar allman hos Grodor, Paddor och Salamandrer, i lungorna och tarmkanalen. Langs den cylindriska kroppen loper pS hvarje sida en flat krage. Tarmkanalen bestar af en paronformig framre del, en afsnord, rund del med tjocka vaggar, och tarmen, som gar rakt till anus i svansspetsen. iVggstocken, finare mot spetsen, ar fylld med i rader ordnade Purkinjeska blasor, hvarje med sin Wagnerska flack. Omkring ytan af hvarje sadan blasa hafver sig en ny blasa, membrana vitellina, inom hvilken gulan bildas, hvilkens tillvaxt smaningom tager ofverhand ofver de inre delarnes. Sist far agget ytterst ett skal, hvarefter Purk. blasa blir osynlig, gulan klasformig, med obeslamda, runda afdelningar, och embryo borjar taga form och utvecklas, for att slutligen bryta ut genom skalet. Bland flera hundrade individer fanns ingen enda hannej kanske har denna hittills blifvit ansedd som egen art. Om 129 Om Ascaris incisa Bud. se Lkuckart, I. c. 39; om A. acuminata, brevicaiidata se v. Mayf.r I. c. 17, SiKBOLD i Wgm. A. Vni, 351. KoBELT har Mer funnit Ti'ichina spiralis Owen lios en ganimal vallusigtig man, och afven denna gt^ng endast i den fiivilliga rorelsens muskier; ej ett spar af dem syntes i de ofrivilliga. Stun- dom lago tv^ i en blAsa. Fr. Not. XIII, 20. — BisCHOFF har narmare undersokt djuret, (Ein Fall von Trich. spir. Heidelb. 1840. 8:o). Blasan ar dubbel, masken omgifven af en kornigt-slemmig vat- ska. Mun och anus kunde B. ej finna, men val tar- men, ovarium, och en Ungsstrimma, karl eller nerv. Karakteren blir denna: anim. pellucidum, filiforme, utrinque, postice magis quam antice, attenuatum, ore et ano discreto dubio, tubo inteslinali et ovario in- structum; in vesica duplici, externa dura et elastica continente alteram, in qua enlozoon plerumque soli- tarium. — T. spiralis; minutissima, spiraliter, raro flexu- ose incurva, capite obtuso, collo nudo, cauda attenu- ala obtusa ; vesica externa elliptica, extremitatibus plerumque attenuatis, interna ovalis. Jfr Valent. Rep. VI, 193. B. vill anse djuret som typ for en egen ordning, en ofvergang fr^n Nematoidea till Cystica, och forandrar namnet till Trichinia. — Afven hos Alen forekommer Trichina enligt Bowman, Phil. Trans. 1840, 481. Dactylius Curling (se forra arsb. p. 370) har foljande karakterer: Corpus teres, elasticum, annula- tum et utrinque attenuatum; caput obtusum, os orbi- culare, anus trilabiatus. — D. aculeatus: cap. obtu- so, toto Corp. aculeorum serie multiplici armato, Ca- uda obtusa et annulata. Hab. in hominis vesica uri- naria. Naringskanalen begynner vid munnen "med tra sm^ slingrnde ror ," som snart ofverg^ i ett Prof. Lovens Arsb. 1840—184^:. "^ 130 enda, hvilket eflei- elt krokt lopp ar sackformigl n(- vidsradt. Framtill visar den vid sidorna en rad af flikiga kroppar, hvilkas stnictur och beslammelse ej kunnat utredas. Circulationen skall hafva likhet med Annelidernas. Vulva ligger mot framre andan. Hos hannarna fann C. ej nSgra tydliga yttre kondelar. Nya sUg- Onchocerca Djesing, n. g. et sp. Corp. teres, elasti- ''uTttr. cum, utraque extremitate attenuatum, feminse spirale, maris magis extensum, gracilius. Caput rottmdatum, ore central! minimo. Cauda feminre attenuata, maris excavala, spiculo (duplici?) lobulis duobus verticalibus exceplo; lobulis singulis supra papilla, infra uncinulopar- vo. — 0. reticulata: longitudo feminarum 18 Im. et ultra, crassities | 1. circiler; corpus maris, semel tantum reperti, pollicem et dimidium longum, \ 1. crassum. Feminse cor- pus annulis validioribus hinc inde dichotomis et reti- culatim confluentibus. Funnen hos hasten. Wiegm. A. VIII, 346. Cheiracanthus, Lecanocephalus, Ancyracanthus, Heterocheilus, Stephanurus, aro nya slagten uppstall- da af DiESiNG i Ann. d. Wien. Museums, II, 221. QuEKETT har i Microscop. society beskrifvit Strongylus invaginatus n. sp. , som finnes i sma bla- sor i Delphinens (Porpoise) lungor, fem, sex i hvar- je. Den ar innesluten i en genomskinlig slida, vid hvilken den ar fastad blott med hufvud och svans. Hannen ar mycket kortare an honan. Enligt Siebold torde den dock vara en Filaria, inflexo-caudata Sieb. Wgm. A. 1842, 347. Hos samma djur funnos dess- utom S. inflexus Rud. i bronchierna, hogra hjertorat och kammaren, saml i lungornas storre blodkarlj S. convolutas Kuhn, pS samma stallen; S. minor Kuhn (= S. vagans Eschr.?) i hufvudets sinus venosi och cavitas tympani. A. N. H. VlII, 152. Strongylus gracilis Leuck, 1. c. 38. 131 En Fllaria i ogal af en hast beskiilVes al' Lke i Sill. Journ. XXXIX, 278. Trichosoma contortum, aerophilum Ckepl. Ersch u. Gr. 1. c. 278. Anguillula raknas af Dujardin (Hist. nat. des Infus. 675) till Nematoidea , i hvilken ^sigt afven SiEBOLD instammer. I denna ordninar torde afven Tagelmasken, Gor- Gordiua 1 • n I • 1 1 • 1 T\ I I • Anatomi. dius, linna en plats tills vidare. Uetta besynnerliga djur har af tva forskare blifvit undersokt. utan att nagondera vunnit nagot afgorande resiiltat. Berthold har afhandlat dess anatomi : Ueber den Ban des Was- serkalbes, Gordius aquations, Gotlingen 1842, och Gottinger gelehrle Anzeigen, 16 Aug. 1838. Bland aldre forf. anfores Alex, de Bacounin i Observ. s. la physique etc. par Rozier, 1791, som battre an flera sednare undersokt djuret, och bland nyare Char VET, i Nouv. Ann. du Mus. HI, 1834. — Individer med gaffelformig bakanda ansagos af Muller som varie- teter, och B. bitrader denna asigt; den ena gaffel- grenen omfattas vid sitt ursprung af den andra. Hu- den bestar af tva lag, forenade genom korta, fina tradar. Yttie laget bestar af en vafnad af 6-sidiga maskor, med runda porer i hornen, och kornig tex- turj det ar en karlrik membran, bekladd af en yt- terst tunn epidermis och ofverdragen med slem. Det inre laget, \ sa tjockt som det yttre och gulaktigt, ar concentriskt med det forra, och visar aflanga ma- skor utan porer i kanterna. I detta lag hafva de ulvertes synbara bruna langstrecken sin plats. — Ro- relseorganet ar ett pa denna yttre betackning foljan- de, dermed concentriskt ror, hvars vaggar aro dub- belt s^ tjocka som huden. Det ar blandande hvitt, glansande som en sena, och visar inre langsfibrer samt yttre, svagare tvarfibrer. Fina tradar forena detta ror med det inre hudlagret och med inelfvor- 132 na. — G. ar ganska kanslig for yltre intryck, St^- som beroring, Ijus, serdelos i framre deien, hufvudel och bakandan. Norver liar B. dock ej med bestamd- liel fiinnit , men vill som sSdana anse tvenne fina, ej starkt begransade trSdar, hvilka parallela lopa under larmkanalen, men iilan sp^r till ganglier. — Karf- system och respiratlonsorganer. Det forra bar sin plats i del inre hudlagret, hvars nalformiga textur ar karlrik, och i hvilket de tva bruna langsstrecken utgora hufvudkarien; det p^ buksidan lopande besta- ende af tva morka, parallela tradar, det pa ryggsi- dan af blott en. Fr3n dessa morka lineer afga finare tvargrenar 5t sidodelarne. Ryggkarlet torde vara arteria, de tva bukkarlen vener. Natet i det yttre hudlagret betraktar B. som respiratoriskt, porerna som slemafsondrande krypter. — Munnen befinner sig i den hvita, ej klufna andan af kioppen, nagot mot buksidan. Man ser sallan en oppning, merendeis blott en fordjupning, som forer i en mycket sma! kanal. Munnen ar omgifven af en stark muskelhylsa, afvensom det omgifvande muskelroret har ar starkare. Anus ar vida liittare att se; den ar rund och ligger mellan bakandans gaffelutskott. Tarmen ar en fin, jemnsmal, spiralformigt vriden kanal, lopande pa buksidan af muskelroret, och bestaende af belt fina Icingsfibrer. Baklill bildar den med de qvinliga kon- sackarne en kort kloak. — Enligt B. ar G. herma- phrodit, och bakandans olika form, den Siebold an- tagil som konskilnad, alfoljes ej af olikhet i inre byggnaden. Som manligt konsorgan anser B. en l^ng kanal, hvilken begynner med en smal anda, fastad vid fram.re delen af tarmen och aggstockarne^ och vid inre ytan af muskelroret. Den ligger pa tarmen och ar, som denna, spiralvriden. Baktill mynnar den i de qvinliga konsorganerna. Sadesdjur sSgos ej, blott fina, runda kulor. De qvinliga konsorganerna 133 am mer ulveckhide, Iv^ staika kanalor, som IVamtill vid tarmens borjan, begynna blindt och ga bakal, vridande sig hvar for sig i spiral, tills de \ t. fram- for anus forena sig till en gennensam kanal, hvilken der med tarmen bildar kloaken. I iMaj, Juni och Juli am de fyllda af en hvitaktig vatska, agg simmande i ett fluidum. Genom anus utkommer stundom en mangd agg, enligt Charvet, Leon Dufour (Filaria Filariae A. S. N. Sen. 1, XIV) och Goetze, i form af en lang, smal cylinder. — G. star ganska nara Filaria. DujARDiN har i A. S. N. XVIH, 129 rneddelat iakltagolser ofver Gordius och ett dermed narslagtadt nytt genus, Mermis. Han bitrader Siebolds yttran- de, att hvad Ehrenberg i A. Berol. 1835 anfor om del forstnamnda omojiigen kan hafva afseende pa G. aqiiaticus, och att detta besynnerliga djur annu ar en g^ta. — D. fann efter regniga eller daggfulla natter en nnangd hvitaktiga maskar, Mermides, kring trad och buskar i en tradgard. Han anser dem for desamma som de af Goetze funna (Nat. der Eingeweidewiir- mer p. 123), och som de, hvilka Audouin traffat i larven af Melolontha, (Le Blond i franska edit, af Bremser). Deras langd var 100—125 m.m. och tjocklek 0,5, 0,6. Hufvudet ar markbart afskildt fran kroppen, framtill trubbigt, der munnen ar, och na- got vinkligt af utst^ende papiller. 15 m.m. bakom detsamma ar en oppning for aggens utgang. Yttre betackningen beslar af en homogen epidermis, ett dubbelt lager af sneda korsade fibrer, och ett tjockt broskailadt ror, af 15 — 30 tunna concentriska lager. HufvLidets 5-6 papiller aro ganska siuci, och tyckes vara inat ledande dppningar. (Esophagus ar i bor- jan belt smal, men omslutes sedan af en "tube char- nu." Yllre betackningen star i forening med denna "tube" genom tvenne ISngs-cristtie, och mejlan dem 134 ser man en strang af "sarcode." afgifvantle en mangd sidogrenar. (Sarcode kallar D. en organisk substans hvaraf t. ex. infusorierna till stor del bestS). Den namnda "tube charnu," som ar muskulos, innehaller iitom tarmen afven aggstocken, och i sin nedre del en l^ngskanal af obekant nalur. Aggstocken bestar af en lang Strang med sidostrangar pa hvilka aggen sitta ensliga, i form af sphaeriska kapslar. Aggen aflosas och svafva, med sina strangar, i tubens inre balighet tills de utdrifvas genorrt den yttre konsopp- ningen. De bara da annu strangarne, en i hvar pol af sphaeren. Derefler klyfves kapseln i tva halfsphae- rer, och ungen utkommer, lik en Anguillula, med tydlig, rak, fast baktill sliiten tarm. — Saledes skulle Mermis egentligen vara en parasitisk mask, lefvande i larverna af Melolontha , hvilka behofva flera ar for att ulveckla srg. I vata varar krypa da maskarne ut, eller blifva utdrifna ur larven, och komma pa ytan af jorden for att der iagga agg. — Karakteren vore: verniis, corpore longissimo, filiformi, elastico, antice parumper altenuato; capite subinflato, ore ter- niinali minimo, rotundoj intestino simplici, postice obsolete, ano nullo; vulva anlica transversa. Ova juxia placentas lineares, intra tubum muscularem concepta, denique in capsulis monospermis, bipolari- bus, bipedicellatis, deciduis inclusa. — M. ni- grescens, D. j cauda obtusa^, capite subangulato ex papillis 5 — 6 obsoletis, ovis nigris. — Gordius aqua- ticus ar i hog grad hygrometrisk, Hufvudet slutar med en hornartad, genomskinlig kalott utan nagon mun. Kroppens betackning ar tjock, och bestar af i20~24 planer af sneda fibrer, som korsa hvarandra i tva riktningar. 1 de derigenom bildade rutorna visar yttersidan bar och der smS porer. Den inne- slutna "tube charnu" ar af samma byggnad som hos foregAende, och fylld med en natartad vafnad, hvars 135 maskor innesliila cU pulpcist, hvitl anine. 1 midlen bildas af dem en orcgelbunden kanal. Exemplaret var en hanne. — Gord. tolosanus Duj. n. sp. Epi- dermis visar manghorniga plcitar, skilda genom ctt vackert nat af intryckta punkler. Hos honan (nned cnkel svans) aro de likstoraj hos hannen (nfied kluf- ven svans) ses, efler ungefar hvar sjiinde plat, stor- re, mer utstaende stycken nned fint granulerad yta och en umbilicus i midten. Omkring genitaloppnin- gen finnes ocksa ett bredt band i hastskoform af slorre platar med papiller i midten. For ofrigt ar hudlagret och tuben af samma organisation som hos foregaende art, afvensom hufvudet, endast alt hos ho- nan bakom kalotten sags en "cloison" med en liten oppning. — DujARDiN ar bojd att tro, det G. ar si- sla stadium af utvecklingen hos en helminth, hvilkens fiesta inre organer blifvit atrophierade genom hudsy- stemets ytterliga utbildning, och att de unga af dessa djur aro att sOka sasom parasiter hos Hydrophili och Dytisci. AcANTHOCEPHALA. — Hos Echinorhynchus nodu- losus har Henle ifunnit nervsystemet bildadt "efter Molluskernas lyp." En ring af tvarstrangar, men be- lagen, ej vid munnen, utan vid anus (!) ar pa bada sidor besatt med hopar af ganglier, frSn hvilka tra- dar utga. Fr. Not. XIII, 21. Ech. pachysomus Crepl. = E. salmonis MiiLL. Ersch u. Gr. 1. c. 284. Trematoda. — ValeiNtin fann hos Distoma Ian- Anatomi. ceolatum spermatozoer med rundt hufvud och stark, mot andan mycket fin, svans. Dessulom inneholl sperma sma kulor med karna, och storre, som inne- sloto manga mindre. LSngsat djurets kropp lopa, pS sidorna, tvenne klara karl, kanske circulationens huf- vudstammar. Vid framre delen af oesophagus sag han ocks^ ett nastan ringformigt, nagot bredt tvar- i 136 band, inneh^llande (ganglie?-) kuloij marine en del af nervsyslemet? Aggen af denna art (inner man pS gallbl^sans inre hinna, ja till och med i ryggmargs- h^lan hos ett 6 t. langt farembryo. De aro brun- gula och springa upp med ett lock. Miill. A. 1840, 317. Jfr Gulliver i A. N. H. VI, 507. For anatomien af Distoma appendiculatum och cylindricum se v. Mayer I. c. 4, 26, och Siebold i Wgm. A. VIII, 356. — Dist. veliporum Crepl. Wgm. A. VII, 336. — Monostomiim expansum Id. ib. 327. — Monost. mutabile Zed. Leuck. I. c. 35. Bland ectoparositer af denna ordning star tills vidare det besynnerliga slagtet Myzosloma Leuckart (.= Cyclocirra J. Mull. Wiegm. Arch. VII, 147), som denne forf. forst uppstallde i "Versuch einer naturge- massen Eintheilung der Helminlhen", Heidlbg 1827, och hvaraf han sednast i sina Zool. Bruchst. Ill, 5, gifvit en utforligare beskrifning efter spritexemplar. Arlerna aro M. costatum fran Roda hafvet, glabrum frSn Medelhafvet, och cirriferum fran Nordsjon, alia p^ arter af Comatula. Sistnamnda art har ref. varit i tillfalle att undersoka i lefvande tillstand, hvarige- nom dess organisalion kunnat nagot narmare utredas. Slagtkaraktererna blefvo dervid fiiljande: corpus mol- le, inarticulafum, depressum, discoideum; proboscis retractilis mutica; anus discretus, ori oppositusj bo- thria lateralia, opposita ; pedes inferi, articulati, ha- miferi,- genitalia mascula duplicia, mutica. Det ar hermaphroditiskt, och aggledarens oppning nara anus, hanorganernas en pa hvarje sida. Genom dessa ut- stotles klumpar af cystae, som loste sig i spermato- zoer, hvilka derpA simmade omkring i vattnet. Del har Pectobothriernas sugvarlor och Planarieernas gre- nade tarmkanal, ben lika de hogre Annelidernas och Tardigradernas, samt anus motsatt mot munnen. W. A. H. 1840, HI. 137 Anmarkningar vid analomien af Diplozoon Nordm. meddelar Vogt i Mull. Arch. 1841, 33. Pa Abramis Blicca, Leuciscus prasinus och Gobius fluviatilis visa dessa djuren mycket skiida former, niistan som tre species. — De utslota det af Nordmann for teslikel ansedda organ, som derefter med en lang tr^d fast- lianger vid djuret och spricker. Derur komma da smS blcisor, som i sin ordning brisla och iii' dem "kulformiga spermatozoer," hvarpa blasans yttersta, fma hylle upploses. Men Siebold anmiirker i Wiegm. Arch. VIII, 359, att hela denna kropp ar agget , ej testikel, bildadt som aggen hos ofriga Tremato- der. — Forofrigt bor, enligt V., det organ, som NoRDMANN ansett for ovarium tydas som lefver, hans oviducter som blinda forlangningar af ovarium, och hans uterus som ovarium, med dess korta utforsgling. Siebold anforer deremot , att man maste skiija mel- Ian frobl^se-organet och vitellus-organet, och att den greniga oviducten egentligen ar vitellus-organet, och hvad NoRDMANN kallat uterus ar froblaseorganet. — • NoRDMANN anmarker afven, att han numera anser troligt, att konsoppningarna ligga i framre delen af kroppen ej langt fr^n munnen. Lamk. an. s. vert, ed. 2, III 597. Octobothrium lanceolatum ar narmare undersokt af V. Mayer, 1. c. 19. Monostoma Settenii Numan, i ogat pa en hasi -, ^ya arter V. d.. Hoeven & Vriise Tijdscbrift, VII, 358. "I.f^' Amphistoma fl. n. a. Diesing Ann. d. VVien. Mus. II, 221. Distomum Conus Crepl. (= Amphist. truncatum RuD.), Ersch u. Gr. 1. c. 286. — D. dilatatum Mi- ram, Bull. Moscou 1841, 158, ur honsens tarmkanal ar enligt Sieb. = D. echinatum, Wgm. A. VIII, 357. — En Distoma hos Firola carinata har. Costa be- skrifvit i "Acad, des aspirans naturalistes de Naples." 138 Guer. Rev. 1842, 199. — 1). acutum, (runcalum, Leuck. I. c. 33. Slagtel Hexacotyle Delaroche, Nordmann (Lamk. an. s. V. ed. 2, HI, 600), Diclibothrium Leuckart (Ann. d. Wien. Mus. I, 82), uppstaller Leuckart anyo nned forandradt namn, Diplobothrium. Arten, D. ar- matuni, ar synonynn med H. elegans Nordm., men da denne betraktar den smalare andan, der de tre pa- riga, kortstjelkade bothrierna Hgga, sonn den bakre andan, i likhet med forhallandet hos Potystoma, Octo- bothn'um m. fl., anser L. tvertom denna anda for den framre, och beskrifver der munnen med fyra langa hakar. Bothrierna aro forsedda hvardera med en ganska egen hakapparat, "acetabula fibulata," (fibu- la = hake). Leuck. ZooI. Bruchst. Ill, 13. Ofver slagtet Oclobothrium Leuck. finnas an- markningar i Leuckarts Zoo). Bruchst. Ill, 18, 49. De kanda arterna uppraknas och tre nya, 0. lepto- gaster, palmatum, sagittatum beskrifvas. Ancyrocephalus paradoxus Crepl. n. g. et sp. pa galarna af Perca Lucioperca; nedtryckt, 2 I. lang, med 4 starka krokta hakar pS hufvudet. Ersch u. Gr. 1. c. 292. Wgm. A. VII, 299. Aspidocotylus, Notocotylus Diesing I. c. Lamk. ed. 2, III, 601. Anatomi. Cestoidea. — Gymnorhynchus horridus Goodsir beskrifves i James. Ed. n. Phil. Journ. XXXI_, 9; Fr. Not. XX, 11. I lefvern af Brama Raji fann G. ett antal langa hylsor med den ena, kolflikt ansvallda andan tatt under peritonaeum, den andra afsmalnande till en fin spets. Denna hylsa var dubbelj den yttre var straf, den inre glatt, genomskinlig. Den inne- holl en mask, som annu lefde ehuru fisken var dod sedan en vecka. Afven denna hade en smal, bakat trSdfin kropp, framtill slulande i ett klumpformigt /'receptaculum cervicale," ur hvilket den utslrackte 139 hufviid och fyra armar, vid basen slata, derpa med en krans af slora, bakat krokta hakar, och nagot tjockare, taggig, and-halft. En marklig karakter, hittills ej sedd hos Gymn. reptans Rud., ar att den langa kroppen var tydligt ledad. Det hela pcimin- ner s^ledes nSgol om den af Miescher sedda Telra- rhynchus med Tseniae-lik kropp. De fyrarmiga ten- taklerna tillbakadragas genom fyra sarskilta muskier, af en kornig vafnad, "sarcode", sSsom hos Bolhrio- cephalus corollatus enligt Leblond A. S. N. 1836. Af naringskanal eller generationsorganer syntes ej ett spcir. Hylsan (Cysten) synes ej i sin helhet kunna harrora fr^n retningen pS omgifvande vafnader, sS- som Owen vill antaga vid Trichina spiralis. Heldre vill G. med Knox antaga den som en del af djuret. Tetrarhynchus cysticus benamner v. Mayer en helminth hos Testudo Mydas, (Mull. Arch. 1842, p. 213), i hvilken likval Peters igenkant T. macrobo- thrius Rud. I denna skoldpaddas tarmkanal, un- der peritonealhinnan ISgo hvita korn af | 1. diam., innehallande ett ostlikt amne, och insankt i detta, en klar, oval blasa. I denna blasa svafvade helmin- then af blaslik, oval form, sammansatt liksom af tv^ lager af parenchym, det yttre fuUt med stora och sma blasceller, det inre linkornigt. Framtill ar krop- pen urnupen, och visar der fyra gropar. Fran dessa inat stracka sig fyra bojiiga skidor, ur hvilka ut- skjutas, som instjelpla handskfingrar, de fyra langa fangorganerna ("Riissel"), tradformiga, ihaliga, utan- pci besatta med mcinga smin, och talrika stora hakar, de sednare i 8 regelbundna langsrader. I spetsen finnes en grop, "sugmynning.*' Om Tetrarh. epistocotyle Le Blond anmarker NoRDMANN, att de fyra snablarna genom fyra kanaler sammanhanga med lika m^nga aflSnga reservoirer, genomskinliga och muskulosa, hvilka skulle kunna 140 betraktas som magar. 1 kroppens bakre del s§g han ett system af anastomoserande langskanaler, och vid kroppens bakre anda en tjock "garniture de cils," (flimrnerepithelium?), som lall aflostes. Lamk. An. s. vert. ed. L>, 111, 573. EsCHRiCHTS stora afhandling ofver Bothrlocopha- lus ar inford i Acta Leopoldina XIX, Suppl. 2rdum. Den innehaller undersokningar af B. latus och pun- ctatus. Af den forra bar E. haft ett exemplar, som forst styckevis och slulligen (for den s. k. Nouffer- ska kurmethoden) med hufvud och hals afgick fr^n en person af rysk harkomst. Hufviidet ar belt litet, 1 lin. l^ngt, aflangt, framtill med en grop; mun fann E. ej, ehuru Nitzsh visat att den finnes. In- gen led-delning synes forr an 2| t. fran hufvudet. De forsta lederna aro belt sma, ofullkomlfga; men blifva bakat smciningom storre. Forst vid 16 tums afstand fran hufvudet visade sig tydliga spar till in- re organer, och vid 28 t. var organisationen full- slandig, ehuru lederna annu tilltaga i storlek. E. visar, att sSledes nya leder afsattas fran hufvudet. Bakandan fanns icke. — Hvarje utbildadt led ar kortare an bredt , fyrkantigt, med baksidans kanter omfattande det foljandes framsida, i midlen tjockare, mot sidorna afplattadl. De yttre organerna aro be- lagna pA undersidan. Midtpa ligger genitalregionen, inom hvilken framtill synes en oval upphojning med den bakat riktade grop eller instjelpning af hudcn, der penis ligger, hvilken bar tyckts E. vara, sasom Mehlis angifvit, forsedd i spetsen med en oppning. I denna samma grop, hvarifrSn penis utskjutes, lig- ger, bakom denna, en belt liten rund oppning. Mot midlen af genitalregionen, ses en annan grop, mindre an den forra 5 den ansags af Mehlis for qvinlig ge- nitalporus. Ett stort antal sm5 porer, hudafsondrings- organer omgifva i en oval grupp dessa gropar och 141 rummet mellari clem. — Medlersta delen af hvarje led inlages afven invertes af fortplantningsorganerna. Dessa beskrifvas af K. pci foljande vis. Mot bakre randen af ledet ligger pci hvar sida om medel-lineen elt aflangt, platl organ, aggstocken, beslSende af ett stort antal blinda gSngar, i hvilka aggens forsta bild- ning, giilan, danas. Dessa tvenne aggstockar forena sig i medellineen, men E. har ej bestamdt sett de- ras ofvergcing i uterus. Denna ar innesluten i en fast, men genomskinllg, kapsel, och den del af den- samma, som ar narmast aggslockarne, "das Knauel des Eierbehalters," omgifves i en halfring af ett, som det ville synas E., fran aggstockarne skildt or- gan, i hvilket gulorna omgifvas med agghvita, och derpa ofvergci i uterus. Denna ar ett langt, smanin- gom vidare ror, mSngfaldigt slingradt pS det vis, att de storre slingorna bilda liksom cornua uteri. Dess hinnor aro tunna och antagas innehalla afson- dringsorganer, hvilkas secret omgifver hvarje agg med dess harda, sproda, bruna skal. Dess bakre an- da, "harfvan, das Knauel" ar mangfaldigt slingrad, och innehclller ej agg utan ett brunt amne, incrusta- tionsamnet, hvilket sammanbinder aggen i klumpar sa- som de finnas i uteri framre delar. Detta amne till- kommer enligt E. pS foljande satt. Man finner un- der huden , skilt derifran genom ett tunnt muskella- ger, ett lager af korn, utstrackt ofver ledets sidode- lar, men ej ofver genitalregionen. Hos de ringar, der k^odelarne aro utvecklade, finnes, att en del af dessa korn, oftast blott de, som ligga narmast geni- talregionen pa undre sidan , men stundom afven en del pS ofre sidan, aro starkt ansvallda och af brun- gul farg. Undersoker man nu pS sadana leder un- dersidans genitalregion, sS finnes ett fran en punkt nara ledets bakre kant utgSende, str^lande nat af krusiga, anastomoserande karl, hvilka, markvardigt 142 nog, sprida sig ej blolt ofver den ringens bakre halft, utan afven ofver den foljandes framre tredje- del , och sj3etsen af hvarje karl kommer fran ett an- svaldt, gulbriint korn. E. , som ej har sett, att detta karlnat i silt centrum genom nagot ror ofvergar i uteri s. k. "Iiarfva," tror dock, att en sadan ledning finnes, och att detta korniga organ ar det afson- dringsorgan, som i uteri bakre del uttommer det amne, hvilket sammangyttrar de hardskaliga aggen i bruna klumpar. — Innanfor detta utbredda afson- dringsorgan ligger ett genomskinligt lager af regel- bundet korssade fibrer, sma korn, och nAgot storre korn med karna, och i sjelfva medelplanet af ledet, ofvan och nedan begransadt af detta lager, ligger det organ E. vill ansa for testes. Det ar en ofver sidodelarne af ledet utstrackt vafnad, som innehaller talrika celler, och i hvarje af dessa hanger vid en ytterst fin och kort stjelk en aflang, trind kropp, hvilken under microscopet visar en oregelbunden massa af krusiga fibrer. Dessa sma kroppar tror E. sig bora anse for semenafsondrande organer, och de- ras stjelkar for ror, som torde fortsattas i den dem omgifvande vafnad. E. har ej kunnat visa huru dessa gcingar ofverga i ductus seminiferi. Sasom sk- dana anser han nagra mycket krusiga fina gangar, belagna ofvanpS uteri kapsel, och mycket svara att folja. De afsmalna alltmer mot peniskapseln, och E. kan ej med bestamdhet angifva deras forbindelse med denna, ehuru en sadan forbindelse ar temligen tydligt afritad p§ de i ofrigt foga detaljerade plancherna. Peniskapseln ar tunn och genomskinlig, men fast, ligger mellan de tvA storre framre "hornen" af ute- rus, och innehaller penis-blasan, i hvilken ligger den vanligen instjelpta penis, som kan utskjutas genom den forut beskrifna gropen. — Den lilla oppning, som ligger bakom penis i dess grop fann E. forst 143 vid l^ngt fiamskriden undersokning, och vill tro, att den ar qvinlig geiiitaloppning , emedan den lig- ger der denna ligger hos Distoma hepaticum (Mi^hlis), och emedan uterus, i framre, mindre utbildade leder, med framre andan tyckes sammanhanga med penis- blSsan. Mehlis har deremot antagit den bakre gro- pen for qvinlig genitaloppning. Den ar ej nagon suggrop, men djup, och blind, utan sammanhang med cornua uteri. E. fragar derfore: manne begge oppningarne aro utforsgSngar for aggen, den ena for uteri bakre, den andra for dess framre anda? Men med ingendera har E. funnit dem aga nagot sam- manhang. Eller skulle har ej tillga soni hos Taenia cucurbitina enligt Mehlis, att aggen ej utkomma spridda ur uterus ulan hela ledet ombildas till ett hylle omkring de incrusterade aggen tills den bri- ster? I denna — ganska sannolika — handelse blif- va begge groparne ej att betrakta som organer for aggens framfodande. — Af muskier fann E. narmast huden ett lager af svaga tvarfibrer, och derunder ett af langsfibrer. — Nerver har E. icke funnit. — Hos Taenia lopa langs efter djuret tva ellcr fyra narings- kanaler, vid nedre andan af hvarje led forenade ge- nom ett Ivar-ror, och utgaende fran de fyra sido- groparne pa hufvudet, och Delle-Chiaje har funnit detsamma hos Bolhriocephalus (Compendio di Elmin- tographia umana, Napoli 1833). E., som ej sett na- gon mun, har af dessa kanaler endast funnit tva, yt- terst fina, raka, ogrenade, utan tvarforeningar. — Hos B. pujictatus, som i nastan hvarje ex. af Cottus Scor- pius finnes med hufvudets framre sugyta fastad, stun- dom i stort antal, vid inre slemhinnan af appendices pyloricas, fann E. icke heller nagon mun, och som hos foregaende, tva raka, ogrenade tarmror. Men ban fann dessutom ett grenigt karlsystem n^got lik- nande det hos Diplostomum volvens Nordm., och ett 144 egel liudorgan, smA runda, kullbrmiga, latt aflosliga kroppar. Hufvudet iir har an mer aflangt och liar langsefter fyra flikar, hvilka kunna sammanlaggas lik- som till sugytor (?). D^ hos B. latus halsen ar gan- ska ISng, ar den har mycket korU Hos begge sker tillvaxlen pA samma vis, nemligen sasom redan Rtr- DOLPHi framstallde den. Led efter led tillkommer fran hufvudet, och om de utbildade lederna med v^ld eller normalt losas derifrcin, utbildas alltid nya. Det ar enligt E. en tvardelning analog med Anneli- dernas, dock ofullkomligare, sa, att har ej, som der, nya individer bildas, utan endast nya leder. Men harvid gjorde E. den markliga iakttagelse, att denna utbildning af leder har ett arligt, efter arstiderna bestamdt forlopp. Under sommaren borjar den fran hufvudet, och leder bildas, men dessa inneh^lla en- dast de narande organerna. Forst sednare tillkomma i dem genitalia, hvilka mot varen fylles med mogna, incrusterade agg, hvarpa lederna aflosas fran det Ater, sa att saga, kropplosa hufvudet och afga med faeces. Fran hufvudet begynner nu genom utvaxande och tvardelning bildningen af nya leder. — En mar- klig skilnad mellan B. latus och punctatus ar den, att hos den sednare ligga de manliga konsoppnin- garna pa ena bredsidan, de qvinliga pa den andra, och de inre konsorganerna likaledes ofver hvarandra. Ofver dessas bildning tyckes B. punctatus ej hafva lemnat nagot noggrannare resultat an B. latus. De blasor, som hos denna antogos for testes, aro har mycket slorre, klara och genomskinliga, och till de manliga organerna komma annu tvA kortlar, en den- dritisk vid penisoppningen, en annan bakom densam- ma. — E. fann ett exemplar af B. punctatus, som ej var platt, ulan trindt, fyldt, i det genomskinliga lagreJ, af lympha, och finner mycken analogi mellan delta 145 (letta forhalhmde och del Iios Bl^smaskarna, endast att hos dessa de ofriga organerna aro outbildade. Vi hafva i del foreg^ende visat, att E. anser ledbildningen vara en ofullslandig tviirdelning. Bo- thriocephalus ar, sager ban med anvandande af Eh- RF.NBERGS framstallning af korallslockens natur, "den klufna (tvardelade) organismen af ett enda Trematod- individ, sasom piodukt af den ofullkomliga del- ningen for fortplantningens andamal." B. ar saledes enligt bans ^sigt en sammansatt Tiematod, ocb om Treniatoder finnas, der fullslandig tvardelning ar nor- mal, sh forballa sig bandmaskarne till dem som ko- rallerna till Hydra. Jfr. barmed bvad olVan ar an- fordt om Steenstrups undersokningar, p. 120. KRAiMARENKOW, nonnulla de Bothriocepbalo lato ejusque expellendi quibusdam methodis. Dorpati 1841, 8:o. Solenopborus Crepl. n. g. omfattar Bolhr'id'ium Xpa tlsg- Pythonis Blv., Prodicoelia ditrema Leblond, Bothrioc. ^"artTr, Pythonis Retzius, S. grandis Crepl. Ersch. u. Gr. 1. c. 297. DuvERNOY bar beskrifvit ett nytt slagte af "Tae- nioidea," funnel af Lesueur i tarmkanalen bos Acci- penser oxyrhyncbus Mitchell. Del kallas Botbrimo- nus (sic! af Botbrion ocb monos!!). Kroppen ar bandformig, utan leder som bos Ligula, men visar, bade pa rygg- ocb undersida, en langsrad af gropar, bvarje med en papill uti , som Ster bar ett b^l i spetsen. Tv5 och tva af dessa synas motsvara en led. Hufvudet bestir af en sugmun med oppningen riklad uppSt. Svansandan ar svagt tvaklufven bos nagra individer. D. staller djurel mellan Ligula, Bo- tbridium Blv. ocb Botbriocepbalus. A. S. N. XVIII, 123. Fr. not. XXIV, 9, med anm. af Creplin. Prof Love ft s Arsb. 7840—1842. 10 146 Om karaktererna af Taenia denticulala och ex- pansa Rud. se Chkplin i Wgm. A. Vlll, 315. — T. microscopica Miram, Bull. Moscou I. c. 1()0. Anatomi. CYSTICA. — GuLLiVER har i "Medico-Chir. Transact. XXIX" afhandlat anatomien af Cysticerciis cellulosee. Hals och kropp aro fyllda med ovala kroppar, hvil- kas skal inneh^ller kolsyrad kalk, och som ej finnas i bl^san. Denna ar fylld med oljailade kulor. Ha- karna aro af tvS storlekar, alternerande, och hvarje klo har elt trubbigt sidoutskott, som man misslagit for agg. A. N. H. Vlll, 446. — Hausmann anmar- ker, att man ej kan urskiija unga och gamla indi- vider, utan att alia synas hafva uppstatt llktidigt. Wgm. A. VII, 313. NoRDMANN anmarker 1. c. 561, att hvad Tschudi antog for agg hos Cysticercus fasciolaris icke sa kan anses. Dylika genomskinliga, runda eller aflanga kroppar finnas hos manga Cestoideer och Trematoder, som likval sakna konsorganer, t. ex. arter af Tetra- rhynchus, Cryptostomum, Diplostomum. Fortplantningen synes ske genom gemmae. Jfr. Siebold i Burdachs Physiologic III, 32. — C. elongatus, C. Cercopitheci Cynomolgi n. sp. Leuckart, 1. c. Ill, 1. For ofrigt hanvisar ref. till Siebolds uppsatts i Wiegm. Arch. VIlI, 364. Helminthes generis dubii. — Tetrastoma Play- fairii Forbes & Goodsir ar en parasit, som med fyra sugmynningar haller sig fastad vid vaggarne af ma- gen och karlen hos Beroe pileus. Inst. 1840, 370. Garner omtalar i Mag. N. H. Ill, 443, att han i ovarium af Anodonta funnit en Parasit, som i mo- gel tillstand har en mer eller mindre cylindrisk kropp, hvilkens ena anda barer tva langa appendices, som aro taggbarande i spetsen, och hos nagra individer hafva en rad af runda kroppar fastade till ena si- dan. Dessa appendices sammandragas mycket ha- 147 stigl. Mellan dem finnes en cirkelrnnd oppning, och i kroppens andra iinda syntes iifven en sadan. Jfr. Bucephalus. Allman har i Dublin nal. hist. Society omtalat en underlie helminth i abdominahnusklerna hos "the Hake". A. N. H. VI, 382. Stiebkl har i menniskans urin, saval frisk som sjuk, funnit ett "animal e gente infusoria, corpore rotundo, antice acuminato, yxtVj" largo, colore opa- co, ex nigro flavescente, aut solilare aut, concatena- tum, acuminibus in latere versis, siphone hyalino junclum; moiu alacri vario, aut repente, aut anguil- Iul. 1842, 395, forleckning pa petrificaler fran Willmar an der Lahn; formalionen skall bilda en lank mellan den si- luriska och bergkalken. Cephaloi'oda. — Del af FeRUSSAC borjade siora arbelel: Hisloire naturelle, generale et particuliere des Cephalopodes acelabuliferes vivants et fossiles, continue par Alc. d'Orbignv, har ref. ej fatt se; deraf aro atnfiinstone 18 Livr. utkonina. TiLKSiLTS har i Abhandlungen der naturforsch. (lesellschaft zu Gorlilz, II, I, 39 gifvit en afhand- ling ofver hela Linneanska slagtet Sepia, atfoljd af figurer af en del arter, och mcd iakttagelser fran forf.s jordomsegling. Isis 1842, ()90. Smith och Owen hafva adagalagt sannolikheten deraf, alt de stora oceanerna hysa arter af gigan- tiska Sepier. Bade resandes berattelser ocli de i Museum i Haarlem och i det Huntersha i London forvarade fragmenter bevisa detta. Efter de sednare beraknar Owen individets langd till 4 fot, och med ufstrackta armar till mer an 7 fot. Inst. 1842, 86. Rudolph Wagner har undersokt fargspelet i hu- AnatomL den hos Cephalopoderna, och meddelat sina iakttagel- stemf ser derofver i Wgm. A. VII, 35, samt figurer i sina Icones Zootomicae t. 29. Hos Octopus visar sig 6f- verst ett epithelium af rutformiga celler, af hvilka hvarje har en tydlig karna i sig, ("kernhaltiges Pfla- sterepithelium"), s^som hos grodorna; derunder ett cy- linderepithelium, och under delta Chromatophorerna, gula och rostfargade pigmentceller i dubbelt lag. Ett lost lager af cellviif forbinder detta med de under- liggande niusklerna. De rostfargade cellerna ligga Prof, Lovens Arsb. 7840 — 184^' ^^ 178 ofverst. Slarkt sammandraf^n«n aro do alldeles svar- ta, utvid^ade blifva de oregelbundel skarpvinkliga i kanterna, och allt Ijusare anda till rostgult. Under dem ligga de gula cellerna, mindre rorliga, af na- stan samma form. I hvarje cell finnes en karna, nu- cleus, klar och genomskinlig, och som stundom i silt inre visar en nucleolus. Fargvexlingen i djurets hud sker genom samtidiga sammandragningar och utvidg- ningar af dessa celler. De fortforo i utskurna stye- ken 10 minuter. En cell hos Octopus kan utvidgas till ^V? A ''"•) och sammandragas, rostfargade till T^rr lin., gula till s^jj lin. Haremellan ligga alia skiftningar fran Ijust till morkt. Loligo och Sepia hafva storre celler, den forra utom gula och rost- fargade afven carminroda, och cellerna aro stundom stjernformiga med ihaliga radier, Ic. Zoot. t. 29 f. 13. Fragan ar huru rorelserna i dessa celler fram- kallas. "Inga muskier ses, inga nerver framtranga dit", och W. ser deri en ny serie af rorelsephenome- ner, till hvilka afven hora cellsaftsrotationen hos vaxten, flimmerrorelsen, spermatozoernas rorelser, o. s. v. — Can- TRAiNEanfor ofver samma amne ett arbete af Sangiovanni. Nervsy- Ofvcr den markvardiga benagenheten till gang- liebildning i nervsystemet hos Argonauta, liksom hos alia Cephalopoder, och ofver de qvinliga konsorga- nerna hos samma djur, har van Beneden lemnat iakt- tagelser i sina Exercices zootomiques 21 — 24, ur Mem. de Brux. Jfr. Valent. Bep. VI, 218, der ^tskilliga till- lagg finnas. Sinnesorg. Om ogats byggnad lemnar Krohn lillagg till en i A. Leop. XVIl,^l, 337 inford afhandling i s. b. XIX, II, 43. Genera- MiLNE Edwaf^ds ocli Peters hafva tillsammans *'"'Ifgr5^'unders6kt de Needhamska kropparna hos Sepiie. M. E. kallar dem Spermatophorer. Mull. A. 1840, 98; 1842, 334^ A. S. N. XVIII, 331. Hos Loligo vulga- 179 lis bcst^ de af eii yihe cylindrisk UyUn ai' Iva hin- nor, den yllrc nilsfan [)ioskarlad, dofi inrc coni radii. Deiinuli liggcr fVi , bloll mcd framre iindan faslad, sjelfva apparafen, beslaende af tva delar, sadesreser- voiren, ocli den IVamom denna lii^gande ejaculations- apparaten. Den sednare kan delas i tre delar, sna- beln, sacken och I'astel, 'la Irompe, le sac et le oonneclil", oiler "li^ameniel" Nkkdiiam. Snabein ar ott ror, omi^ifvol af den bokanta, skriiflikt vridna binnan, hvilkens fria kanter aro faslade vid en fin, hinnaklig slida. Dcrpa foljer sacken, afsnurd i tva delar, och baktill genom faslet i forening med sa- desreservoiren. Hela ejaculalions-appaialen ar inne- sltiten i fyra hinnor af ydersta lunnhet. Sadesi'eser- voiren npptager ensam | af skidans langd, och fyl- ler hela dess kaliber. Den innelialler ell spiralvri- det ror, fyldt med sperma af spermalozoer med cy- lindrisk kropp och fin svans. — Hos Sepia ofTictna- lis, Eledone moscfiata, Oclopus macropus, 0. vulga- ris, alerfinnes i hnfvudsaken samma organisation. — Eja- culationen lillgar pa foljande satt. Snabein tilskjuter sig forst i del den vander sig ut och in som elt handskfinger, sa all insidan blir utsida. Sacken fol- jer och sljelper sig om pa samma vis, sa att det hela bildar en forlsattning af skidan, och innesluter sades-reservoiren, hvilken samtidigt rort sig fram^t. Den- na tranger nu pa faslet, (le connectif,) hvilket, ut- spandt genom tryckningen, bristcr, sa att reservoiren med haflighel slungas ut. All! detta synes tydligast hos Octopus och Eledone, der det gar langsamt. Hos Sepia och Loligo sker ejaculalionen mycket hastigare och i fyra afdelningai". Forst forlanges snabein och bildar kring sin oppning liksom en brock-sack, hvil- ken brister. Derpa ulskjuler med ytterlig snabbhet snabein och sackcs!, samt en del af sades-reservoiren, sii alt delta alit bildar en forlsattning af slidan, men 180 bojd i rat vinliel doremof. Kfler nfjgon liviln iilvid- gar si"' faslet och stjelper sig om , ocli resorvoiren ryckes ^ter fram^t. Sista acfen hestar i fastcis brist- ning- hvarvid hela blasan blir fri, och nu i sin ord- ning, men stundom efter langre tid, svaller, blister och utsprider spermatozoerna. Orsakerna till dessa rorelser aro enligt M. E. tryckningen pa ejaculations- apparaten af de vatskor, som omgifva den, dels ge- noin endosmose, sasom Dutrochet redan visat, dels genom contraction af slidans inre hinna, ty ejacula- tion liar f'oljt hos spermatophorer lagda pa det tor- ra , och genom tryckningen af pincelten hvarmed de handterades. — Teslikeln innehallor oldrig sperma- tophorer, men en mjolklik va(ska full af spormato- zoer. Denna vatska fores in i ductus deferens, far deri smaningom storre consistens, men ulan tecken till spermatopfjorer. De forsta spar af dem visa sig i konsorganets Iredje afdelning (vesiculae seminales Cuv.), ett tjockare ror, oregelbundet sammanviidet , och inuti fdrsedt med en veckad vulst ("bourrelet"), och hvilket star i forening med den sack man kal- lat prostata. Fran dessa bada organer gar roret till den stora Needhamska blasan (M. E.), som Svvammer- DAM oratt ansag for testikel och som forlsattes i pe- nis. Spermalophorerna, som i ves. sem. voro cylin- drar med ytterst svaga vaggar, fyllda med sperma, och mycket mjuka, hafva har blifvit mer fasta och ulbildade, och aro ordnade i spiral vridna rader i vecken af bicisans vaggar. De som ligga nederst aro yngst , och visa ej ejaculationsphenomenet^ de ofver- liggande deremot allt kraftigare. Det ar af allt detta tydligt, att spermatophorerna ej, s^som Needham an- tog, insuga sperma, utan att de bilda sig omkring massor deraf, liksom agghvitan och hinnorna kring aggets gula. Detta sker lydligen i de s. k. vesiculae seminales, der de forsta hinnorna torde bildas af den 181 veclwidc viilslen, slidcin Mcv ni prostata, ocli dessa kroppar or<^anisci'as saledos r.lan all sla i con- tinuitel med iiagon af djurels vafnader. M. E. for- modar, alt do vid fcciindalioiicMi inlianga i dot kor- telarlade organ, soni bliilar oviduclen, och spran- gas der. Pkters, som i Miill. A. 1842, 329, leinnat bi- drag till anatornien aC Sepiola, har visat, att de inanliga konsorganernas byggnad ar origtigt beskrif- ven af Grant. Teslikeln har tre lober, ocii ofver- gSr i en epididymis (vesiculae semin. och prostata), som ar en riind, nagot smal Strang, bojd kring te- slikeln. Den innehaller tva kanajer, jemle, hvaran- dra, men skilda, af livilka den ena (prostata) i ena andan st^r i forening med testikein, i den andra sbitar blindt, den andra (vesicida seminal is) star i forbindelse med testikein, och ofvergar i vas deferens^ som ar lang och ofvergar i den stora spermatophor- sacken, hvilken oppnar sig i penis. Vas deferens upptager afven en kort gang fran elt accessoriskt, slickformigt organ. Spermatophorerna ofverensslamma narmast med dem hos Loligo. I basis af mantoln ligger en feltarlad kropp, den Grant synes hafva ansett for lestikel, purpnri'od, sammansalt af ordnade strangar. Den bestar af fettceller eller karnceller, och ar egen for hannaine. De qvinliga konsorganerna ofverensslamma mod Owens beskrifning, och med dem hos Sepia, men koriein pa aggledaren saknas, och denna nlvidgar sig i stallel till en stor blindsack, hvars vaggar aro f6rtjockade_, och ligga i veck. PS dessa finner man sma knapplika organer, som aro hannens spermatophorer. De finnas anlingon nyss sprangda och visa annu alia deras contenta, eller blotl spiralroren aro igenkanneliga och det ofiiga ar strucluilost och har formen af en kolf. 1 nagra fall fanns i stallet for denna aiula en kropp, som hade tionsoi' ganer, 182 rnycken liUliet fried on Echinorfiyiichus^ men viw ororlig. Den visor cnliiJt fi^uren en shigs snahcl nied I'yra spelsar, samt el( slaj>s korlelorganer, och ar omgifven af spermafophorer. Costa liar lormodat, alt ckn kr()[)p Delle Ciiiajf, beskref sasom en Trichocephalus och CuviER som en Hectocotyle, parasilisk pA Argonanla, snararo lorde vara en Spernialoplior. Af den beskrifning' fori', gif- vit (inner ref. ingen aniedninii;, all ansc della sanno- likl. A. S. N. XVI, 184. Secie- Peters har fiinnil, all hos Sepiola blacksiicken hos en del individer ar enkel, hos andra forsedd med sidobihang. Dessa , sonn visade lydlig pnlsalion, be- sla af tvenne delar, en ytlre nfuiskulos, som drifver blacket in i don medlersta sacken, och en kortelar- tad, som afsondrar detsamma. Dessa sido-organer vi- sade sig mor och mindre ulbildad.e, stundom endast som rudimenter, sa all de synas periodiskt forsvinna och aterbildas, met) oberoonde af individels storiek, kon, eller konsorganernas nlveckling. Mull. A. 1842, 329. Valenciennes har i Archives dii Museum II, 257, lemnat nya undersokningar af Nautilus Pompilius efter del Iredje exeinplar, som kommil i nagon na- lurforskares bander. Han afviker ban Owen i lyd- ningen af de af denna beskrifna manga armarne. V. vill visa, all djuret egenlligen har b!o!l 8 armar, och att de stora med skidor forsedda dejar, Owen kallade armar, molsvara sugknapparr^o pa atsdra Ce- phalopoda rmar, hvilkel, sasom Joh. MiiiEEii erindrar, paminner om forhallandel hos Cinoleulhis Miilleri KscHR. Sasom luklorgan anser V. elt ror, i hvilket ligger en i fallor vikt membran, liksom i fiskarnes nasa. Inre horselorgan och hufvudbrosk har V. ej kunnat fmna (?). Pericardium ar sa danadt, att det bildar sex sackar omkring hjertat, tre pa hvarje sida, af hvilka hvar och en oppnar sig vid basis af ga- 183 larnc, tva vid dc bakrc. Djuret ar lasladt vid ska- let genom tva slarka musklei*. Horel, som g^r i sipho, star ej i nagon forbindelse njcd kamrarna, hvilka sa- ledes aro fullkomligt skilda fVan hvarandra. Kiikarne voro belt och ballet hornarlade, ej kalkartade i ran- den. V. tror af detia ocli flera skal, att bans djur iir en ny art. Jfr. Berl. Ber. 1841, 55. liven till Holland bar man fatt ett exemplar med djur, ocb till England ett nytt, saledes i Europa fyra. Fror. Not. XXIV, 8. Van Beni:[)i:ns iakttagelser ofver utvecklingen utveek- af Sepiola (Recbercbes sur I'embryologie des Sepiolesj ^*"^* Mem. Bruxelles XIV) kanner ref. endast af Troschels utdrag i Wgm. A. VIII, 380, ocb af en nagot skalk- aktig rapport af Cantraine ocb Morri^n i Bull. Brux, VIII, I, 121. Hjerta ocb galar ligga i borjan utan- pa, ocb galsacken bildar sig forst sednare genom en budfall, som utbildar sig bakifr^n framat. Fenorna ligga forst framtill, sednare vid kroppens bakre an- da. Hela respirations- ocb circulationssystemet bildas af tva karl, som mangfaldigas i bugter ocb slingor; bvarje gale borjar med en slinga. Jfr. Duces i I'ln- stitut 1837, 349. D'Orbigny afbandlar i A. S. N. XVI, 22, den^^o/r,.. „^ geograpbiska utbredningen af Cepbalopoda acetabuli-i'yfimhn'^ fera. Vi meddela derur foljande tabell. ^*^*- Atl. 00. Stillabafvet. Medelb. Roda bafvet. 11. 6. 3. — 2. — 3. 1. -— t. Octopus Eledone . 6. . 1. Philonexis . . 4. Argonauta . Crancbia . 2. . 2. Sepiola Sepioloidea Rossia . . 2. 1. 10. 7. 3. 8. 3. 2^ 1. 7. — 2. 3. 1. 4. 3. 1. 1. 1. 3. 4. 2. 3. 1. — — 184 All. oc. Slilla hafvct. Medelh. Roda hafvef. Sepia Loligo . Sepioteuthis .1. 7. — 2. Loligopsis . Chiroleulhis Histioteutliis Onyc hole 11 this Enoploteiilhis Ommastrephes . 4. 2. 3. 1 Spirula . Haraf synes, alt Oclopus, Sepia och Ommaslre- phes bebo alia haf^ Sepiola, Loligo, Rossia, Argo- naiila alia iitom roda hafvel; Sepioleuthis alia ulom medelhafvet; Eledone, Philonexis all. oc. och medelhafvel; Loligopsis, Enoploteulhis atlanliska och slilla oceanen. Inskrankla lill en viss hafstiakl aro Cranchia, Sepio- loidea, Hislioleuthis, Chiroleulhis, Spirula. Af dessa sednare finnes blotl elt slagle, Hislioleuthis i tempe- rerade zonen, de ofriga i de Iropiska, inlet i den kalla, da deremol de slaglen, som aro ulbredda ofver flere haf afven bebo de kallare, ehuru arlernas anlal ar slorre inom de varmare Iraklerna. Saledes ar ordningens "geographiska centrum" cequatorialliakten. Af 108 kanda arter lillhora 49 all. ocean, 47 slilla ocean, 23 medelh., och 11 roda haCvel j i svarla haf- vet finnes ingen. Flgna for all. ocean aio 35, for slilla ocean 38, for medelhafvel 12, for roda hafvet 8 arler, saledes for hvarje haf mer an f af alia der forekommande. Delta bevisar, alt vissa griinser gif- vas, och till dessa hora Cap Horn och Godahopps- udden, som hafva elt sa sydligt lage, alt endast de for temperaturen mer likgilliga arterna kunna forbiga dem. Ocksa har beta zonen 78, den tempererade 35, den kalla 7 arler. Men individernas anlal af hvarje 185 cU"l ai* niii'M polcrna mangfaldigl slorre an under iiequalorn. 1 Transaclions of the Berwickshire naturalists Brit.Mi- Club, som ej saljas utan endast utdelas, fiar Johnston beskrilVit traktens Cephalopoder, A. N. H. V, 129, och Ball har i R. Irish Acad, for Irland uppgifvit 14 arter: Sepia officinalis, rupellaria Fcr. et D'Orb. I. 3; Loligo sagitfata; ead. var. ,• L. subulata var. ; ead. var. /3- L. media; ead, var.; Eledone moschala; Octo- pus vulgaris; Sepiola Bondelettii, sanfit 3 nya arter. A. N. H. IX, 348. Veranv har i Mennorie d. Acad, delle ScienzeMeddhaf- di Torino, 2:a serien, I, 1839, lemnat tvenne uppsat- ser om Cephalopoda vid Nizza och i atlantiska ocean, A. N. H. VII, 210, Wgm. A. VII, 264, samt vid motet i Turin meddelat en planche ofver 23 arter vid Nizza, jemte synonymier. Isis 1842, 259. Enligt D'Orbigny ager Cuba 16 arter Cephalo- Vestin- poda acetabulifera, af hvilka 8 aro pelagiska och ge- mensamma med Africa, 4 med bade Europa, Africa och Asien, 1 med Syd-America, och 3 egna for An- tillerna, nemligen Sepia Antillarum, Sepioteuthis se- pioidea, Loligo Plei. Ramon de Sagra, Descr. d. I'lle de Cuba, Mollusques I, 1. Duval- JouvE har i ett eget arbete: Memoire sur FossUa les Belemnites des terrains cretaces inferieurs des en-^/,r qT- virons de Castellane, Paris 1841, lemnat vii^^tiga bi- .g^nisa- drag till dessa djiirs kannedom. Milne-Edwards, i leraniier. sin rapport derofver, framstaller foljande. D. har haft omkring 10,000 exemplar till sin disposition och der- igenom kunnat utreda de olikheter, som uppkomma under individets tillvaxt. Alveolen vaxer derigenom, att nya kammare tillaggas framfor de redan bildade, och afsondras genom ett inuti dem belaget organ, rostrum deremot genom yttre apposition af lager pa lager fran de yttre mjuka delar, som omgafvo detsamma. 186 Dessa lai^er aro lydliga ocli visa, vid genomskarning, all de lios nagra arler aro ofveralll lika tjocka, hos andia olika, s§ all hos de foria rostrum ganska lilet forandras till form, hos de sednare betydligt. En mangd af Raspails arler sammanfalla derigenom till nagra fa. Samma genomskarning har afven visat de forandringar, som rostrum undergar genom yttre lae- sioner dem djuret reparerat, hvarpa samme forf. af- ven grundat arler. D. visar afven, alt sipho hos de cylindiiska Belemniterna ligger i midten, hos de sam- nianlryckla i dorsalsidan. Arbelet innehaller dessulom noggranna beskrifningar pa 16 arter fran ofvannamn- da local. Afven D'Orbigny har i A. S. N. XVIII, 241, undersukt Belemnilernas byggnad. De besta af fyra nara forenade dolar: ryggbenet, en hornarlad, spad- lik, framai bredare skifvaj en conisk alveolus med en series af kamrarj en siphon pa undersidan, ge- nomlopande dessa kamrar; och en mer eller mindre lang kalkkagla_, skyddande alveolen och bildande ro- strum. Den hornarlade skifvan har en dorsalregion, vissa sidoutvidgningar, och en strutlik hoik. Holken har i allmanhel upptagit omkring i af hela ryggbe- nets langd, och dess kanter, utdragna framat som pS en strut, ofverstego betydligt alveolen. Dess vinkel varierar fran af 11"— 15^ till 28«— 30°. — Alveolen bestar af pa hvarandra lagda kamrar. Den forsta af des- sa, oval, rund eller "cupuliforme", tillhor embryolill- standet. De foljande aro nedtryckta, underlill con- vexa, ofvan concava, och med okad tjockiek uppat. De hafva varit oberoende ej bloli af holken ulan af- ven af hvarandra. Deras vaggar hafva varit perle- morartade. — Siphonen genomgar dem alia ulan att sta i samband med dem. Dei ar ett ror, af sne- da segmenler, utvidgadl i hvarje kammare, samman- draget i hvarje mcllanvagg. Siphonen ar oforander- 187 iig( {"^ist vid kanuarnps v men af des- sa fann han 38 arter vara nominela eller endast va- rieteler. Aterstll saledes 31 verkliga species, men till dessa komma ej mindre an 113 nya arter fr^n Frankrikes kritlager, sAledes tillsammans 14-4 arter. 195 Sa^pail, Hisf. nat. deg Ammonites suivie de la d^sCripfion des especes fossiles des Basses-Alpes de Provence etc. Paris 1842, 8:0, 4 pi. Nautili. QuENSTEDT har i Leonh. u. Bronn. n. Jahrb. 1840, 253, undersokt Naulileernas hufvudsakligaste ka- rakterer. Det raka eller bojda roret ar deladt i kam- mare genom tvarliggande, ulat concava skiljevaggar. Skiljevaggarnes kanter aro enkia, och hvarje s^dan ar i n%on punkt genombruten med en oppning, i hvilken skiljevaggen trattformigt utskjutes bak^t. Siphonen, be- st^ende af en ledad hinna, gar genom alia dessa trat- tar och faster sig i skalets spets. — Skalet bestir af i\k lag, ett yltre matt, elt inre perlemorartadt, begge bildade af talrika lameller. Det yttres till- vaxtstrior aro bojda bakSt, parallelt med mynningens rand. — Skiljevaggarnes trattformiga forlangningar aro antingen korta, sa att den ena icke uppnar den andra, eller langa, sa att den ena skjuter in i den andra. Likval ^terst^r alltid, vid nedre andan af hvarje tratt, ett litet stycke, der siphonen kan trade i forbindelse med kammaren. — Siphonen omgifves af elt eget kalksinterlager. I stora siphoner ser man, att de i sin axis innehcilla en inre mindre sipho, som till den yttres vaggar afsander str^ligt stallda lamel- ler. Mellan siphonens inre och kammaren finnes in- tet samband utan genom porositelen af den forres kalksinterofverdrag. — Den lefvande Nautilus utbre- d6r 6fver borjan af sista anfractus en flik af sin man- tel, och ofverdrager detta stalle med ett tunnt horn- artadt lag, hvilket vid tillvaxten standigt kommer att ligga mellan alia anfractus. Det ses hos endast fS fossila Nautili. — Frcin Ammoneer skilja sig Nauti- lei lattellgen, afven derigenom, att hos de forra den tratt- formiga forlangningen af skiljevaggarne ar riktad uppdt. — Slagtkarakterer finnas inga andra an ro- 197 rets krokning; ty sipfionens iage Sr i hog grad for- anderligl. Slagtena aro: Orthoceras Brkyne. Vagbojda skal aro sallsyn- taj sipho flyttar sig mellnn buksidan och ryggen. SSsom sistnanmde sida kan man anse den, der ska- lets yttre strier visa en bojning bakat, i andra fall ar den tvifvelaklig. 1) Vaginalis sipho vid kanten, skidlikt omfaltad af skiljevaggarnes traltformiga forlangningar. 0 du- plex s. giganteus Wahl. (0. spiralis Pander). (Narslagtade aro: Bigsbys art i Tr. geol. Soc. 2 ser. II, t. 26 f. 7} — 0. bisiphonatum Murch. S. S. t. 21 f. 23; — 0. communis His. Ant. V, t. 4 f. 1 non = 0. eomm. Wahl.). — 0. vaginatus Schl. = 0. undulalus Pander. Br. Leth, t. i f. 9. — Dessa typer for denna fa- mi Ij tillliora nordens nedersta, ej lyftade Ofver- gangskalk (Cambriska syslemet enligt v. Buchs uppfallning) bade i Europa ocli Nord-America. 2) Cochlealij sipho, nastan i midten af septum, ar tillika med tratten starkt ansvalld, sa att den liknar en rad af nedlryckta spheroider. Slral- lamellerna derinnuti aro mycket starka. Skalet var mycket tunnt. Hit hor Bigsby's korallslagte Hu- ronia. Arterna, talrika, finnas i ofre afdelnin- gen af nordiska Ofvergangsbildningen i bSda verldsdelarne. 0. cochleatus Schl. = 0. cras- sivenlris Wahl. Nara star 0. sphseroidalis BiGSBY (Huronia), bch nummularis MuRCH. S. S. — 0. cordiformis Sow. och pyriformis Murch. S. S. torde afven bora riiknas hit. Bronns ge- nus Actinoceias beror p^ forviltrade exemplar af denna familj. 3) Gigantei^ sipho, nastan i midten, med tydliga slralslallda lameller, ar ofvan starkt ansvalld, Ung och nedat afsmalnad. Af skalet finner man 198 btott otydliga sp«ir. 0. Bigsbei (Huronia) Bh. Leth. t. 5 f. 13. — 0. vorlebralis, turbinatus, obliquus. — Hos dessa tie familjer ar sipho ganska stor. 4) Regulares; sipho i midlen; (rallar cylindri.ska. a) septa vida skilda. 0. regularis Schl. , gi- ganteus Sow., communis Wahl. , rectus Bosc, striatus Sow. — b) septa narstaende. 0. Breynii Mart. (Gottl.), fragilis Schl., imbricatus Wahl., laevis Flmg. (Sverge), acuarius MiiNST. etc. 5) Undulatij skalet vagigt, med strier, som pa ryg- gen bilda en mot spetsen riktad bage. 0. un- dulatus Schl. och en ny art. (j) Annulatij skal med skarpa ringar och dermed parallela striae. 0. annubtus Sow., nodulosus Schl., annularis Flmg., sulcatus Flmg. Manga former; deribland nagra lituitiskt bojda. 7) Lineati; langsrander skarpa, tvarrSnder deremot obetydliga. 0. linealus MiiNST., striatus Hls., turbinatus His., angulatus Wahl. 8) Inflati. Sista kammaren, der djuret bodde, ar mycket ansvalld och ater sammandragen, sa att det blir en testa fusiformis. 0. fusiformis Sow., pyriformis Phil., inflatus Goldf. Graptolithus Lin. (Priodon Nilss.; Lomatoceras Bronn). Dessa besynnerliga kroppar torde hafva va- rit ett inre rudiment till skal. Man ser ingen "sista kammare'*, men tydliga skiljevaggar. En svart bitu- minos substans omkring dem harror troligen af mju- ka djurdelar. Goda exemplar visa pa ryggen en tyd- Hg langslinea, troligen siphonen. Den andra sidan var ej ursprungligeo tandad, utan har blifvit det ge- nom den emellan skiljevclggarne infrangande stenmas- san. Mahanda aro de dock Foraminiferer. G. ser- ratus Schl., Ludensis Murch., Murchisoni id., te- nuis Wahl., scalaris L. — Afven Geinitz anser 199 Graptolitlieina for Cejjhulopoder, och beskrifver de kanda arterna i Leonh. u. Bronn., n. Jahrb. 1842, 700, dock Ulan all hafva be^agnal Hisingers Lelhaea. Lituites Bheym: omfatlar alia med bojda ror mel- lan den raka Orlhoceraliten och den jennnt krokta Naulilus. 1) Cyrloceratesj blott en halfcirkel j sipho ^t rygg- sidan. L. depressus Goldf. m. fl. och kanske nagra af Murchisons Phragmoceras. 2) Flexuosi; antaga formen at' en hake eller hast- skoj L. flexuosus ScHL. j Phragm. arcuatum, ven- tricosum Murch. 3) Spirulites; som en Spirula, men sipho dorsal, och sista kamnnaren forlangd. Spirula nodosa, com- pressa, coslala Goldi'. Eifel. 4) Falcali; borja som ett tali spireradt , langsamt tillvaxande ror, som sedan lie-bojdl aflagsnar sig derifran. L. falcatus Schl. Hil hor Gyro- ceratites gracilis H. v. Meyer. 5) Perfecli; borja som foregaende, men roret ej blolt skiljer sig fran spira utan tager motsalt riktning; L. Liluus Monte, m. fl. 6) Imperfecli; slulel af roret aflagsnar sig blott li- tet fran den slora spira. L. convolvans His. = L. imperfectus Wahl. Nautilus; anfractus mer eller mindre tatllagda. 1) Imperfecti; skalet annu obetydligt involubelt. Sta nara foregaende och forekomma som de i de aldsta lagren. N. ingens Mart., penlagonus Sow. etc.. alia enkelt tecknade. 2) Clymeniae simplices; septernas kanter enkla; si- pho ventral; MiiNSTERS arter och N. discus, complanatus Sow. 3) Clymeniae angulosoe; med spetsiga, skarpvinkliga sidolober. Lalla alt forvexia med Goniatiler; siluriska. 4) Moniliferi; skufel med firui, (ala (vairander ; ryg- geri med en flat tara. Si})hoiien peilbandlik. N. arietis. MuschelUalU. 5) Bisiphites^ septum visar en liten djupgaende, tydlig lobus ventralis, ocli svagt markerade si- dolober. N. aratiis Sent. etc. Lias, Oolit. 6) Simplices; inga ntmarkta loberj tvarrander 6f- vervagande, harformiga; N. aperturatus S<:hl, etc. fr^n Jura till nu lefvande. 7) Undulati; v^giga med bakat rigtade bugler. N. elegans Sow. etc. 8) Aganites; septum visar en flat dorsal lob, endjup sidolob p^ hvarje sida, och en spetsig ventral- lob. Borja i medlersta Jura. N. aganiticus ScHL., Aturi Bast., lingulatus v. Buch. CoQUAND bar foretagit en ny undersokning af det gatlika slagtet Aptychus, forsteningar, som aga skenbiir likhet med tvaskaliga snackor, hvarfore de af flera blifvit som sadana ansedda, t. ex. af Scheuch- ZRR och Knorr, Schlotheim (Tellinites), Parkinson (Tri- gonellites), Deslongchamps (Miinsteria). Mot denna asigt strider likval deras byggnad i flera vigliga punkter, och synnerligen deri, att de strier, som skulle forestalla tillvaxtslrier finnas bade pa yltre och inre sidan, ehuru omsesidigl ej likformigaj att insidan saknar intryck af muskier och manlelrand, och att strierna pa insidan aro egentligen endast af- Iryck af en inre hornartad lamell, som i de flesia fall ar forsvunnen. Af dessa skal hafva isynnerhet RupPEL och VoLTZ sokt en annan forklaring och an- tagit, att Apt. sannolikt varit nagot slags opercula till Ammoniter, i hvilkas sista kammare man stundom funnit dem ligga. Voltz har till och med tyckt sig finna en viss ofverensstammelse mellan de olika for- merna af denna kammare och arterna af Aptychi. Haremot stridor ater, att Aptychi stundom saknas der 201 Ammoniter ofverflocia , ocb omvandf ; alt slundom tv5 Aplyclii finnas i en Ammonilkammare, ocli i sjell'va verket olika specie^ af" de forra sammanblandade med olika arter af de sednare. Coquand har derfore un- dersokl Aptychi anyo och finner, all de varit rygg- ben lios nagon I'amilj af belt mjuka Cepbalopoder , ganska narslagtade rued slagtet Teudopsis Deslong- CHAMPS (Mem. de la societe Linneenne de Normandie v.), som ovedersagligen ar ett sSdant, d^ till och med blacksiicken blifvit funnen oskadad. Nya arter be&krifvas: A. Blainvillei, Beaumorilii, radiatus, Di- dayi, Seranonis. Bull. Soc. geol. Xll, 376. Leonb. u. Bronn, n. Jabrb. 1842, 025. — Jfr. afven om Aptycbus Glocker i Ada Leop. XIX, Suppl. II, 293. Belleropbon, som forut ansags bora till denna oidning, fores nu af Deshayes, Cantraine, D'Orbigny (lies Caiiar. II, 2, 35,) till Gasteropoda beleropoda, bland Allantides ocb skall, enligl den sistnamnda, i bog grad bafva liknal slagtet Helicopblegma D'Orb., = Ladas Cantr. = Atl. Keraudrenii. Denna mening forkastar ater Komngk. Allantides, menar ban, aro alia pelagiska djur, med tunnl ocb latt skal, Belle- ropbon deremot finnes tillsammans med idel strand- snackor, ocb bar ett mycket tjockt skal. K. anser den derfore snarare komma nara Emarginula, ocb ban- visar pa vissa likbeter mellan E. clypeala Lamck. ocb B. bicarenus Leveillc. Koningk 1. c. 337. Ofver den geologiska utbredningen af Cephalo- Geoiogisk poda acetabulifera ger D'Orbigny en ofversigl i A. ^ning' S. N. XVI, 17. Del ar i de understa lagren af Lias de forst upptrada, coniska Belemniter utan faror, ocb nagra Sepioteuthides, begge sannolikt kustdjur. I medler- sla Ooliten Cnner man Teudopsides ocb Belemniter, men ofta farade inunder. De sednare na bar sin storsta utbild- ning. Uppat, i Oxford-leran blifva de mindre lalrika ocb mer lanceoltrade, ocb med dessa nya former komma L>02 4, 5 Sepier, 3 Onjrnaslrepher, 2 Enoplotenther, och en Keiaeno i Solenhofeilagren. I Krilloimationen (in- nas iinnii Belemniter, men de antaga en egen sam- mantryckt form, och ersatfas slutligen af Belemnitella, arler forsedda med en ranna, och som forsvinua i de ofre lamen. Tertiarbildningen erbjuder ej spar af de loregaendes Cephalopoder, endast Sepia alerstar och en ny, Beloptera, upplrader, likval aro dessa la arler inskrankta till Pariserbackenet och saknas i Italien. Sepioteuthis, samtidig med Belemniternas forsfa seri- es, upptrader saledes och forsvinner i Lias, och Teu- dopsis, samtidig med deras andra series, likaledes i medlersta Ooliten ; Sepia , Enoploteuthis, Keiaeno och Ommastrephes framsta i ofre Ooliten och foisvinna med dess period, och endast en af dem, Sepia, upp- trader ater efter Kritan tillika med Beloptera. Be- jemnites, Belemnitella, Teudopsis, Kalaeno och Be- loptera aro utdoda ; Sepioteuthis, Ommastrephes, Eno- ploteuthis, Sepia lefva annu i andra arler. En allman ofveisigt af kritformens Cephalopo- der har D'Orbigny gifvit i A. S. N. XVII, 230, grun- dad pa en samling af 267 arter fran Frankrike, af hvilka 176 voro nya. De aro fordelade pa nedre, 92 arter, allaj t3L arter, alia skil- skilda franlda fran Oolitens och 39 arler j foljande. Gault 80 arter, ingen ge- mensam med foreg., men 5 i de ofversta lagren ofvergSende i 61 arter, ingen 6f- 'verlefvande i ter- Neocomiska formation. rnedrc (ofre , Inedre, 57artor, alia for- svinnande uppat, utom en, som ofvergSr i ofre, (hvi la kritan) 4 art. Hela klassen visar saledes i allmanhet samma forhallanden som vi skola se vid Ammonilernas fa- liarbildningen. '2(y^ mil). Den fodes anyo i f'em epoclier, och man kan ej mer, som iorr, antaga elt eller annat species sSsom karakteristiskt, utan hela Faunan ar belecknande. Hum genera I'orhalla sig synes af foljande tabell, som ref. sammanstaller efter D'Ohbignys uppgifler. Neocom. Gault. Gronsand. Belemnites nedre . 18 ofre. 1 1 nedre. otre. Nautilus . . 2 2 2 10 1 Ammonites 50 23 44 27 1 Crioceras 5 — 2 — — Toxoceras 7 3 — - -^ Ancyloceras Scaphites Hamites . 4 I 3 7 1 2 11 3 3 1 Ptychoceras 1 I -^ — Baculites I — — 3 Conoteuthis . — 1 — — Turrilites — — 13 10 1 Helicoceras . — — 2 ■ — Belemnitella. — — — — 2. Hvad jordskorpans configuration i Frankrike un- der dessa perioder betratfar, sa ar den hufvudsakligen densamma som langre ned serskilt vid Ammoniterna finnes antydd. Under neocomiska perioden funnos tvS skilda haf, Medelhafs- och Pariserbackenet, och lagren afsatte sig der i stillhet. De fortvarade under Gault- perioden, men stordes ofta, och oppnade sins emellan communicationer. Under den aldre Gronsandens bild- ning tillvaxte dessa i hog grad, och ett tredje haf tillkom, det pyreneiska, men under dess sednare pe- riod fanns i soder, i Provence, ej mer nagot haf, ty den hvita kritan, hvilken d^ betSckte hela nord- ostra Frankrike, saknas der fullkomligt. Huru Belemniternas geologiska utbredning i alU manhet forhaller sig, ses af det foreg^ende. Ofver 204 deras fordeining; inorn Lios och Oolilen lemnar D'Ou- moNV i A. S. N. XVUI, 2U, loijande uppgifter. Lias, slutande ofvan. . 16 arterj Acuarii ofvervagan- ined Amrn. VValcotti. de med 12 arter. Ooliten; infer. Oolite,great 6 ai-ter^ Canaliculati ofyer- Oolite; Forest marble. vagande med 5 arter. Oxfordleran .... 9 artery "Hastati ofvervag. med 6. Coralrag 1 art af Hastati. Kimmeridgelera . . . () Portlandsten . . . . 1 af Acuarii. Hvarje formations arler aro skilda fr^n den fore- gciendes och den efterfoljandes; saledes alia karakte- ristiska. Oxford lerans arter aro geografiskt s^ forde- lade, att Pariserbackenet bar 3 egna, Medelhafs 5 egna, och en, hastatus, ar gemensam, hvilket tyckes bevisa, att afven da dessa haf voro skilda. — Efter att sedan hafva nastan utslocknat i ofre lagren af Oolilformationen upptrada Belemniterna aler i den aldre Kritan, men under en ny form, familjen Dilatati. Af Ammoniter kanner D'Orbigny 144 arter, och bar funnit afven dessas geologiska utbredning sadan, att deraf, inom Kritans formation uppkomna tre stora afdelningar, nemligen, nedifran raknadt: Neocomiska formation: nedre lagren 53, ofre 22, till- sammans 75 arler, alia olika Oolitperiodens, och af hvilka ingen forekommer i Gault: nedre 21, ofre 21, tillsammans 42 arler, af bvilka ingen i foregaende och blott Ire, acci- dentelt, i Gronsands-formalion: nedre, egenlliga Gronsanden 27 arler, ofre, hvita kritan, ingen art, saledes 27 arler, af hvilka nagra forekomma blott i de undre lagren, andra endast i de medlersla. Ammoniterna voro, liksom nuverldens Nautili; simmande djiir, hvilkas skal efter doden fortforo att 205 (}yla tills de uppkastades p^ stranderna, och ej sjon- ko till bottnen, dor de stora iagren afsattes. Detfa forklarar hvarfor maktiga lager innehalla mfndre an- tal af dem an tunna , och hvarfore man finner flera pa granserna af ett geologiskt backen an i midten deraf. Om nu vid en ny oceans upptr§dande med en ny Fauna, den gamlas Ammoniter redan voro fyll- da eller briickta o. s. v., sa forblefvo de i jordJagret; men om de endast underg^tt en ringa forandring t. ex. sSdan som tertiara snackor fran Grignon visa, din flo- to de upp och blandades med den nya formationens arler. Och likval hafva blott ganska fa pa delta salt ofvergcitt fran en afdelning till en annan. — Inom hvarje af dessa afdelningar hafva arterna vissa ka- rakteristiska yttre kannemarken, som i storre eller mindre grad saknas inom de ofriga, nemligen i neo- comiska formalionen vissa tvar-costae, i Gault tvci ra- der tuberkler ("saillies") nara ryggen, i gronsands- kritan mer an tvci sadana rader. Sjelfva de 21 grup- perna blifva derigenom anvista nara nog till hvar sin formation, ^tminstone genom ofvervagande utbildning, nemligen 7 till Lias och Ooliten, och 10 till Kri- tan; 4 aro gemensamma. — Undersokes nu hurudan dessa djurs geographiska utbredning varit, sS finnes, fftt den neocomiska formationen inom Frankrike var hogst utbildad i del backen, som upptog Provence och Dauphine (68 arter), men att detta var skildt fr^n Pariserbackenet (11 arter), och fran det troligen harmed forenade i Juratrakten (8 arter). Det var Ivenne liaf, zoologiskt mera skilda an nuvarande at- lantiska och medelhafvetj blott fem arter voro ge- mensamma. Under Gault-perioden upptog det norra hafvet Parisertrakten, Pas de Calais, Meuse och Ar- dennerna, det sodra 5ter Provencelandet, men tecken vis.7 sig. att forandringar i jordskorpans form och starka strommar da och dA medfort en forening dem 206 emellan, serdeles under bildniiigeii ai' de ofre lagren. Pyreneerbackenet och Loires slora Golf deltogo ej r den Neocomiska eller Gaultperioden. Men under Gron-^ sandsperioden funnos tre stora haf, det norra utstrackt fran le Cotentin till Loire, det vestra mot Pyreneerna^ det sodra i Provence, och dessa hade med hvarandra nagot storre samband. WissMANN har sokt visa, att Goniatiter verkli-- gen forekomma i Musselkalkens djupaste lager, och att denna formation i ofrigt ej ar sa skarpt begran- sad, som man hittills antagit. BaoNN anmarker, att dessa Cephalopoder val efter var artificiella indelning aro Goniatiter, men att de i ofrigt visa den slorsta likhet med Ceratiter. Leonh. u. Br» Jahrb. 1840, 352* %a arter. Nya arter af lefvande Cephalopoder beskrifvas af de. Eydoux och SouLEVET i Voyage autour du monde, 1836—7 dans la corvette la Bonite. Paris 1840* Loligo Eblanae Ball; jfr. sammes afhandling af November 1»839 (i Trans. Irish Acad.?); denna art har bade ogonlock och sinus lacrymales. A. N. H* IX, 348. Rossia Owenii Ball; acetabula stora, pa langa skaft i tre rader, mellanradens ej mer an halften sS stora som de andra; acetabula pa framsta armparet mer talrika, mer jemnstora och mindre. — R. Jaco- bii B.; storre fin foregSende: acetabula mindre, ar- mar kortare o. s. v.; dimensionerna af bada jemfii- ras. A. N. H. IX, 348, ur Trans, roy. Irish Acad. t>) fossila. Belemnitcr kring Moscou, Oolit. , beskrifvas af Fischer i Bull. Mosc. 1842, 106. — Bel. ponticus Rousseau, Voy. Demidoff, II, 785. Rhyncholithes antiquatus R. ibid. Ammonites Huotianus, caffa, Demidoffi, Ponticu- li, Rouss. fr. Krim; ibid. 781. — Amm. flera n. a. af 20' MoHTON i Proceed, acid. Pliilad. I, lOG; af Lea i Trans, amer. phil. soc. VH, 253. — A. La-Viap GiAC. Maggiohk, Guer. Rev. 1841, 35. '*Ammonceratites" Conradi Morton* Proceedgs A. Philad. I, 109. Aptychiis Theodosiae Desh.; cuneiformis Rouss. Voy. Demid. II, 788. Nautilus Leplayi Rouss.; sinuatus Sow., ibid. 783. — N. Lallierianus, Matheronianus D'Orb. Guer. Rev. 1841, 318. Orthocera Humboldtiana Lea, Oolit., nya Gra- nada. Trans, amer. phil, Soc. VII, 253. Baculites gigas Rouss. Voy. Dan. II, 784. Hamites annulifer Morton I. c. I, 109. Clymenia infundibulifornnis Germar, Amtl. Be- richt Braunschw. 231. Pteropoda. — Af dessa diur, om hvilka C\^-Sysiema^ traine, I. c. 22, i ref:s tanka ganska riktigt, anmar- ker, att de, ISngt ifran aft vara nara forvandter med Cephalopoderna, snarare bora stallas nnellan Gastero- poda och Acephala, har D'Orbigny i Ramon de Sa- gras Cuba Moll. I, 70, gifvit foljande indelning: I. Hyalidae; utan tydligt hufvudj en snacka ; tvS vingar pa "cephalotliorax:" galar inre. Djurel med appendices pa sidorna; snackan bukig med sammandragen mynning . Hyala?a. Djuret utan sidoappendices,- snackan lang, conisk, med sinus pa sidorna . . . Cleodora* Djuret utan sidoappendicesj snackan l^ng, utan sinus Creseis. Djuret med fotlik appendix; snackan co- nisk, utdragen Cuvieria. Snackan spiral Limacina. Snackan broskartad Cymbulia. 208 II. Pneumoderrnida?; med tydligt ImFvud ; iiigon snao- ka ^ vingar vid hufvudets forening med kioppen; galar gonida. Djuret utan sugkoppor, tva vingar Clio. Sugkoppor spridda, tva vingar . Pneumodermon. Sugkoppor forenade, tvS vingar . Spongiobranchia. Fyra vingar Cymodocea. Enligt Cantraine skall dock djuret till Creseis ej afvika frcirr Hyaloea och Cleodora, hvilka bora fore- nas 1. c. 31. Enligt Forbes skall hos Creseis re- spiralionsorganet vara en krokig processus, utskjutan- de fran hogra sidan af halsen, och bekliidd med slo- ra flimrnerhSr. Anatomi. Van Beneden har afhandlat dessa djurs analomi i Mem. de I'acad. de Bruxelles XII, XIV och i sina Exercises anatomiques; Cymbulia, Tiedemannia, Hya- laea, Limacina, Pneumodermon. Se afven Cantraine 1. c. 23, 24. VVgm. Arch. VHI, 381. Den gelatinosa, batformiga kropp, som hos Cym- bulia intager snackans plats ar enligt Cantraine, I. c. 33, af samma amne som det Beroe-lika hylle (Doli- olum Otto, A. Bonn. XII), i hvilket Phronimse lefva. Djuret ar ej fastadt dervid, och nar det tappar det- samma, fortfar det att simma utan att lida deraf. Om lefnadssaltet af Limacina enligt iakttagelser vid Gronland, se Moller i Kroy. Tidskr. Ill, 481. Geoiogisk Fossila finnas Pteropoderna i kritan, sardelesi fling' Hyaloea trispinosa, som annu ar lefvande. Cantraine I. c. 29. Om de i Cragformationen funna jfr Wood, A. N. H. IX, 459. Npa arter Nya artcr beskrifvas af Eydoux et Soulevet i '"'^^*5«^-Bonites resa; Isis 1842, 624. •) lefvan- Limacina balea Moller, 1. c. 482. Spinalis 209 Spirialis EvD. et Soul. n. g. nara Limacina. Arter aro bland andra Atlanta trochilormis, buli- moides D'Ohb. Guer. Rev. 1840, 235. Odontidium Phil, upptages liiir af Cantraine, som i Bull. Brux. IX, 11, 340, beskrifver 0. trachea = Dentalium trachea Mont. = 0. rugulosum Phil. 5 0. laevissimum Cantr. , Pneumodermon n. a. af Verany vid motet i Tu- rin, Isis 1842, 255. Det af DeiNYS de Montfort uppstallda slagtet b) fossiia. Pyrgopolon fr^n Petersberget vid Maestricht bor en- ligt Cantraine stallas nara Creseis; 1. c. 31. Gasteropoda. — Generationsorganernas byggnad, Anatomf. fr^gan onri hermaphroditismens verklighet, och om ^j^n^" spermatozoernas former och utvecklingssatt hafva sys- selsatt flera forskare. Vi referera har hvad tre af dem derom lara oss, och ofverlemna ^t en komman- de tid, att forlika det stridiga af deras uppgifter. KoL- liker meddelar i sin p. 4 anforda skrift iakttagelser pa Turbo neritoides, Buccinum, Purpura, Trochus. Spermatozoerna aro hos dessa harformiga, och visa lifliga rorelser. Fortunnar man semen, ur vas defe- rens hos T. neritoides, med sjovatten, sS ser man korniga kulor, och finkorniga oregelbundna klumpar, som aro belackta med straligt stallda knippen af spermatozoer i liflig rorelse. De losa sig snart fran kulorna och simma omkring med mindre liflighet. Det tyckes vara genom en "polarisk attraction" de fastas vid dessa kulor. De utvecklas nemligen ej af dem, utan af andra celler, spridda eller i hopar, af hvilka hvar och en utvaxer, liksom hos Balanus, till ett spermatozoon. — Sadant ar afven forhallandet hos Buccinum och Purpura. — Cuviers framsfallning af konsorganerna hos de hermaphroditiska Limnseus och Planorbis ar enligt K. oriktig; den af Treviranus Prof. Lovens Jrsb. 7840—7842. 14 210 (Zeilschril'l fiir Physiologic I, i,) dereniot temligen ofverensslammande med naluren. K. boskrifver han- organerna pa foljandc vis. I en ranna pel inre ytan at' lefverns vridningar ligger en drufklaslik kortel; derifran afgar en slingrad hvit kanal, hvilken, allt finare, gar till del organ Treviranus kallar "Hoden- driise.** "Lopande ofver denna och utan att nagor- slades dela sig, mynnar denna fina utforsgang i det sacklika receptaculunn seminis, som communicerar nied en rund sack ("Behaller"), fran hvilken en star- kare, hvit kanal afgar, hvilken aler mynnar i peniska- nalen." (Det ar saledes felaktigt da Trkviranus sa- ger, att det drufklaslika organets utforsgang klyfver sig i tvS grenar, af hvilka en gar till uterus). I November och December var de manliga organernas innehall: i kortein pa lefvern spermatozoa, men blott i dess hufvudkanal; i dei)nas blindsackar bleka cel- ler med karna och karncorpuskel , och med dem stundom hopar af homogena celler. Det ar de forra af dessa Carus och R. Wagner ansett for agg (jfr afven VoGT om Ancylus langre ned); men en noggran- nare undersokning visar, att de, forlangande sig at en eller tva sidor, vaxa ut till Iradformiga kroppar, hvarvid karnan med sin corpuskel smaningom afta- ger och forsvinner. Ehuru de sa bildade tradarna voro mycket mindre an de utbildade spermatozoerna, anser K. likval hogst sannolikt, att de dertill utvaxa, sAsom hos Balanus, Turbo och Branchiobdella, i syn- nerhet som cellerna med karna funnos endast i blind- sackarne, derp^ de celler, som halla pa att vaxa ut, och sist knippen af spermatozoer. Saledes ar denna kortel testikel, och dess utforsgang vas deferens. I dennas begge receptacula fanns flimmerroreise, i de- ras innehSlI blott fina korn. Hvad Trevirani "Ho- dendriise" ar, anser K. sig ej kunna afgora; dess ka- naler innehollo flimmerh^r och celler med svart kar- 211 na; ban kallar den "Samcnbehaherdriise/' — De qvinliga organerna tyder K. sa: del el'ler vagina fol- jande organ ar uterus, kanalen, som ofvan mynnar in deri ar oviduct^ del organ Tri:viranus kallar ute- rus ar aggstockj det andra dervid belagna ar "Ne- bcndriise". — Hos Planorbis corneus fann K. foljan- de: Testikein, sammansatt af langdragna blindsackar, ligger i en ranna af lefvern. Ductus deferens, hvit , slingrad, g^r l^ngs lefverns inre yta, blir allt finare och blekare, gar under oesophagus till det organ, Treviranus kallar "Mutterdriise", foljer delta organs ulforsg^ng till den korlelmassa der densamma slutar, gar derpa omkring denna kortelmassa, bojer sig at ven- ster, lagger sig intill en annan kortel, som tillsan- der den fina utforsgangar, blir derpa starkare och ater hvit, samt slutar efter slingradt lopp i penis. — I teslikelns blindsackar funnos bleka celler inne- slutande en mork karna och nagra smarre korn. Dessa celler visade afven bar ofvergang i tradformi- ga kroppar. Innanfor dem, och i ofre delen af ductus deferens lago spermatozoa. I kortein pa ductus def. funnos fina korn, sma celler och flimmerrorelse. Flim- merrorelse sags afven i testikein, bar som hos Bucci- num undatum. — De qvinliga organerna bar Trevi- ranus riktigt afbildat; Cuvier deremot foga natur- troget. De besla af vagina, uterus, och en med den- na sammanhangande flikig kortel, som inneholl agg- lika kroppar, troligen aggstocken. Genom en vid ka- nal star denna i forbindelse med en kortel, hvilken inneholl endast oljedroppar. Ofverallt, utom i detta sista organ, sags flimmerrorelse. — K. bar ej kun- nat undersoka Paludina, men hanvisar p^ det forbal- lande, att enligt Treviranus hos hannen testikein lig- ger i en ranna af lefvern, alldeles som bos de fore- gaende, aggstocken hos honan Ster derifr^n fullkom- ligt skild. — Bland Gymnobranchia bar K. under- 212 sokt Iva alter Doris. Fran det kortelorgan Cuvier kallar testis, men som ej innelialler spermatozoer , alga nara hvarandra, tre kanaler. En af dem ar fln, slingrad, ocli gar till penis 5 den andra ar vagina, och mottager ulforsgangarne af tva sma blasor; den tredje ar enligt Cuvier aggiedaren, men torde, erne- dan den fanns full af spermatozoer, snarare vara ductus deferens eller testis. Den ar i borjan mycket fin, tilltager betydligt i det den begifver sig mot lef- vern, blir plotsligt ater mycket fin, och sammanhan- ger genom denna striing eller kanal med lefverns yta. Den aggstock Cuvier forliigger i det inre af lefvern, men ej afbildar, finnes ej. Spermatozoerna i vas deferens eller testis K. voro harformiga, tjoc- kare mot ena andan, och af iifliga, mangfaldiga, ofta spiralformiga rorelser. De utvecklas ur tinkorniga, spridda eller hopade cellcr, som vaxa ut till tr^dar, sU liksom rotter, och salunda tillsammans bilda knip- pen af stralande, slingrande spermatozoer. Aro de alia utbildade, och alia spar af cellerna forsvunna, sS lag- ga de sig tatt tillsammans i bundtar. — Undersok- ningar af Patella pellucida bekraftade R. Wagners utsaga, att denna liksom Chiton har skilda kon. Pa lefvern lag en stor hvit kortel fylld med spermato- zoa med lang kropp och ytterst fin svans. Hos Chi- ton voro de lika dem hos Trochus, med l^ngt paron- formig kropp, i midten insnord och knappast syn- lig svans. Stein har, efter undersokningar af Myriapoder- nas konsorganer (Miill. Arch. 1841, 238), framstallt foljande satser i allmanhet och med afseende pa Mol- lusca. Manliga och qvinliga generationsorganer arc genetiskt ej skilda. Nar (hos Myriapoder) de borja hos ett ungt individ att utvecklas, kan man ej afgora af hvad kon det ar; begge hafva form af en lang- strackt sack. Hos hannen komma nu, mot dess opp- 213 ning, bilestes (epididymides), hos honan receptacula, samt hos hvardera fyra kons-kurllar ("Geschlechts- driisen"). I testikeln bildar sig, ur dess plasliska fluidum (Cytoblastema), ett tatt, cellulart, gulaktigt amne, Stroma Stkin, i hvilket smSningom nppkom- ma klara blAsor med karna (Cytoblasl), hvilka ef- terhand omslutas aC storre blasor, innehallande en el- ler tv^ af dem. Jemte dessa uppsta knippen af lan- ga tradar, ovisst om genom enskilla Stroma-korns uttojning, eller fleras apposition. Derunder forsvinner Stroma, och hela rummet upptages af cellar med karna och cytoblast (corpuscula spermatica), samt dessa tradar (spermatozoa). Men hos honan ar ag- get intet annat an ocksa en primitivcell med kar- na (Ves. Purk.) och cytoblast (Mac. Wagn.), som pa samma salt utbildas, och enligt f6rf:s iakttagel- ser aro de spermatozoer, som finnas i honans re- ceptaculum iche dit ofverflyttade genom parning fran hannen, utan bildade ursprungligt ur Stroma i receptaciilum. Saledes skulle hos hannen bildas agg- lika celler och spermatozoer, hos honan verkliga agg och spermatozoer. Dessa satser har S. profvat pa Mollusker, och funnit: att hos de hermaphroditiska snackorna (Helix, Limax, Lymnaeus, Planorbis) del driifklas-lika organet under lefvern, under den var- mare Srstiden, innehaller bade mogna '^^^, sperma- tozoer och smcl skif-formiga celler utan nucleus (ana- loga med ofvannamnda corpuscula). Spermatozoerna bildas ej af dessa sednare, utan ur Stroma, genom att en korncell utvaxer. (Detia anser Stein i huf- vudsaken ofverensslamma med hvad Kolliker sett hos Turbo neritoides, som likvai ar tvakdnad, sa att testes blott innehSlla spermatozoer och corpuscula.) Hos Lymnaeus och ofriga hermaphroditer ar sSledes del drufklaslika organet det egentligen vasenlliga, och den stora, tungformiga korleln (Testis Cuvier), i 214 som producerar hvarken a^g eller sperma, ar blolt accessorisk. (Jfr. "R. Wagnek och Erdl i M. Wa- gners Reisen in Algier III, 269," och R. Wagner icones Zool. t. XXX, f. 4, U, 12). Men delta va- senfliga organ ar p5 en gcing testis och ovarium, och har tv^ utforsgangar, vas deferens ochoviducten. Nar nu tva individer af dessa snackor paras, skulle hvardera gilVa en del af organets inneh^ll, Sperma- tozoer och skifformiga celler (corpuscula sperm.) ge- nom sitl vas deferens i den andres oviduct, hvarifran de skulle komma i del druflika organet for att der befrukta aggen, eller, med andra ord, "all herma- phroditismus, som ar forenad med omsesidig befrukt- ning, vore verklig konsdifferens, hvarvid blolt de orga- niska elementerna fran ett frdmmandc individ kunde inverka pa del egna agget, men ej de lika beskaf- fade egna, inom kroppen producerade", en sals den fiirf. funnit bekraftad hos Hirudo och Lumbricus. — - Dessa undersokningar hafva an vidare ledl forf. till den formodan, att spermatozoerna ej, sasom man anta- git, aro for fortplanlningen del vSsentligaste, men all fastmer de beskrifna, jemte dem stadse forekom- mande agglika corpuscula aro del befruktande principel. Sasom stod for denna afvikande cisigl anfores, all hos Paludina vivipara, i honornas matrix, jemte mogna, redan med skal forsedda embryoner, finnas lifliga spermalozoer, dem forf. anser vara bildade i matiix, saml, alt inom hela djurklasser, Malacoslraca, Chi- lopoda och Rolifera, spermalozoer af vanlig form saknas, och endasl celler (corpuscula) finnas, hvilka sednare deremol forekomma inom alia klasser, afven Verlebrater (R, Wagner). Enligt Laurent lillgar befruklningen hos de her- maphroditiska gasteropoderna I. ex. Limax pa foljan- de vis. Del drufklasformiga organet innehaller pa en g^ng spermalozoer och agg, och ar forsedt med en 215 cnda utforsg^ng som forer eft ai^g jemle semen ned i forsta rutnmet ("loge") aC maliix. Niir Sgget dit nedkommer uigjufer "I'organe de la glaire" den agg- hvita detta agg bor hafva. Nar nu iigg efter agg narmar sig yttre oppningen af matrix fS de, genom secretion fr^n denna, det hylle som omgitVer dem. Inst. J 842, 44. VKRLORiiN har utgifvit en prisskrift: Responsio ad qucestionem zoologicam ab ordine nob. discipli- nar. math, et phys. in acad. Lugduno-batava a. 1836 propositam: Organorum generationis structura in iis Molluscis, quae Gasteropoda pneumonica a Cuvierio dicta sunt, additis iconibus, explicetur, et accurate exponantur diversae recentiorum scriptorum de harum partium natura sententia?. 4:o c. tabb. VII. Forf. an- ser det i lefvern belagna organet for testes, och det af CuviER sSsom testes antagna for ovarium. Jfr, Wgm. A. VII, 266. Pulmonata. — Cantraine anmarker, I. c. 94, som det synes, med skal, att detta, af GuviER gifna namn ar opassande, och antyder en organisation, som i sjelfva verket icke finnes. Respirations-apparaten ar i grunden densamma som den man finner hos Ctenobranchia, endasl med den skillnad, att karlna- tet ar upphojdt, dh hos de sednare de capillara ana- stomoserna af arterer och vener aro insankta i talri- ka parallela blad eller flikar. Cantraine hanvisar till iakttagelse pa lefvande Succineae. L. Pfeiffer SymboItB ad historian) Heliceorum I, II, 8;o, ar ett litet nyttigt arbete, innehallande aphorismer om familjens indelning, katalog ofver forf:s samling, synonymier till samtllga genera, och diagno- ser af nya arter. Af Hartmann, Erd~ und Siisswasser-Gasteropo- den, S:t Gallen 1840, 8:o aro 7 haften utkomna, med vackra figurer. Genera splittras i det yttersta. Anaiomi. Ofver nervsyslemel hos Limax se Cantraine I. c. 95. — Enligt samme lorf. I. c. 97 har Testacella haliotoidea en ganska kraftig tandapparat i munnen, en lunga besatt med tvanader af bakat riktade ha- kar, som kan riillas ut ganska langt. Med denna griper djiiret metmaskar och drager dem i sig. Erdl de Helicis algirae vasis sanguiniferis dis- seilatio, Monachii 1840, omfatlar djurets hela anatomi. GooDSiR har i A. N. H. V, 22, gifvit anato- mien af Amphipeplea involuta Harvf.v. Nervsystemet skiljer sig foga fran det hos A. glulinosa , (jfr. A. S. N. 1837, 112). Konsorganerna aro enligt G. en "lestikel" = ovarium Cuvier = de tyska physiologer- nas "Geschlechlsdriise", samma organ i hvilkel man funnit bclde agg pch spermatozoer, samt ovarium = feslikel Cuvier. InnehAllel af dessa organer har G. ej undersokt. En art Achatina, som lefver pa de 1^ fr^n feqvatorn nara afrikanska kusten belagna de Loss- oarne ligger vissa lider i dvala, hvarvid mynningen af dess snacka ar sluten med ett hvitt, kalkigt lock. Logan, som meddelar detta, finner, att denna dvala ej beror af arstiderna, utan intraffar hvarje gSng peristoma ar fullslandigt, hvilket ar sex ganger under djurets tillvaxt. De snackor, som voro lifliga och kropo omkring, hade det nemligen tunnt och brackligt, de som voro i dvala visade sex grader i storiek och hade alia peristoma fullstandigt. Fr. Not. XUI, 19, ur James. Ed. new phil. journ. XXVlIf, 47. — Enligt Gray ar epiphragma hos A. mauriti- ana markt med en lang linear impression nara yttre, bakre vinkein af oppningen ofver andedragtshalet. A. N. H. VI, 159. Helix unidentata och Studeriana FeR. aro vivi- para enligt Duio, A. S. N. XIV, 199. 217 Ofver (orsta utvecklingen af Lymnaeus stagnalis utveck- liar Kathke meddelat iakttagelser i Fr. Not. XXIV, 11. Gulan har I'orst en jemn yta, och besfar af smci, gulaktiga moleculer, samt, emellan clem, en ganska ringa qvantitet vatska. Klyfningen borjar ef- ter nagra timmar. Niir denna sS framskridit, att 12 kulsegmenter synas, hafva annu dessa en af moleculerna fin-granulerad yta. Men snart blir mid- ten af hvarje kula klarare, och man finner genom pressning, att hela gulan bestar blott af 3 J — 40 sa- dana, ej alldeles likstora celler, af hvilka hvarje har en yttre vagg, derpa ett ijockt lager af tatt sam- manliggande gnla moleculer, och i midten en klar cell med karnkropp. Vitellushinnan dellar ej i bild- ningen af dessa kulor, men smyger sig efter de yt- tres ytor. Det synes sAledes troligl, att, i den ur- sprungligen alltigenom af moleculer sammansalta gu- lan, genom attraction kring vissa puncler, af dessa moleculer bildas grupper af rund form; att omkring dessa bildas, af den vatska gulan innehaller, en yt- tre vagg5 att i midten af gruppen en molecule star- kare tillvaxer (karnkropp, nucleolus, cystoblast), och att omkring denna bildar sig en karncell genom at- traction af agghvita genom vitellushinnan. — Efter 50 — 60 timmar bestar agget af atminstone 100 ku- lor, och deras antal tilltar medan storleken aftar, Deras forokande sker nemligen sa, att i hvarje kula, omkring karn-cellen, bildas af molecularsubstans na- gra nya kulor lika moderkulan, hvilka genom yttre viiggens forsvinnande blifva fria. Men innan de sa blifvit ar afven karncellen upplost. Sa blifva gulans kulor allt flere, allt mindre, och farorna pa dess yta allt mindre djupa, tills den blir slat som i bor- jan. — Innan gulan forlorat sin spheriska form bor- jar rotationen genom flimmerh^r pa sjelfva kulorna (cellerna), ty vitellushinnan ar nu forsvunnen. — I 218 del gulan, tlllvaxande pa hvitans bekostnad, afviker Iran den spheriska formen, foroka sig de pa ytan belagna cellerna, sa alt de blifva fran 0,0006 till 0,0003 1. i diam. ocli innehalla utom karnan endast na- gra fA moleculer, men mer af klar vatska. De aro (j-kantigt sammanlryckta, sanimanhanga ganska starkt, och bilda en den ofriga gulan omgiiVande blasa, i borjan ofverallt af samma tjocklek. Delta ar nu I'o- sterhinnan, fran hvilken embryos ofriga bildningar utgaj den bildar sig saledes liktidigt ofver hela gu- lan, och bar sin uppkomst genom en generationspro- cess i dess celler. — Pa inre sidan af denna af sma celler sammansatta hinna uppkommer nu ett enkelt lager af storre, 0,0009, 0,0010 I. i diam., runda, ej tryckta, annu klarare celler, hvilka noga samman- hanga med de yttre, men latt losas frcin de inre, annu gula. Haraf, afvensom deraf, att det yttre la- grets sma celler allljemt fortfara att oka sig, da de inre deremot hafva upphort dermed , kan man sluta, att detta inre lager af stora celler uppkommer af det yttre af sma. Ocksa skiljer det forra sig allt mer frcin det sednare, s^ att den ursprungligen enkla fosterhinnan nu delar sig i tva blad, det s. k. se- rosa och mukosa; — det tredje, karlbladet saknas har som hos alia invertebraler. Af det inre, slem- bladet, bildas tarmkanalen, med alia dess hinnor, och ett sackformigt bihang dertill innehallande hela gulan. 1 denna sker en stor forandring. Dess cel- ler forlora yttre skalet, det derpa foljande lagret af moleculer, och sednare afven cystoblasten, s^ att enkla blasor atersta_, innehallande en klar gulaktig vatska. Dessa blasor svalla alllmer, aftaga derpS, och aro forst flera dagar efter fodsein forsvunna. — Sadan fir g^ngen af embryos bildning afven hos Planorbis, Helix och Unio. — Dessa iakltagelser, som egenlli- gen afse den fcirsla perioden af ulvecklingen, eller 219 till Blaslodermets bildning, fa en upplysande fortsatt- ning i foljande afbandling. Reclierclies sur rembryogenie des Limaces par Vanbkneoen & WiNDisCHMANN, Mull. Arch. 1841, p. 176 t. 7, 8. Aggen af Limax agrestis finnas ym- nigt, lagda i sm^ hopar sardeles vid foten af murar. De motst^ Belgiens starkaste kold , som dodar Heli- ces i allmanhet. Agget bestar, utifian inat, af l:o en tjock hinna af flera lag, 2:o ett tunnt lag af en agghvitaktig vatska, 3:o en tunn hinna, som omslu- ter 4:0 albumen i stor ymnighet, och i hvilken svaf- var en oregelmassigt vriden trcid, troligen den mem- bran, som bar omgifvit vitellus, och 5:o vilellus, som ar mycket liten. Denna visar ofverallt en grynig texlur. Ur dess medelpunkt utgar forst en klar bla- sa, derpa en annanj de upptagas i albumen. "Manne dessa aro analoga med vesic. Purkinjei?'' Vitellus, hvars centrum harvid blifvit Ijusare, delar sig i tva sammanhangande lika halfter, derpa i fyra , atta lo- ber o. s. v., tills den liknar eit hallon, d. v. s. har ^tergcitt till sin ursprungliga kulform, men ar betackt med runda sma upphojningar och ar nagot storre. I dess inre ses nu mer eller mindre tydliga celler, och om kulan pressas utkommer vitellus i form af olje- droppar, Detta ar forsta perioden, som omfattar hogst 24 timmar. Vid andra periodens borjan har omkring vit. bildat sig en hinna, fosterhinnan, hvil- ken ar at ett h^ll tjockare, fosterSmnet, "Blasto- derma", och dess inre celler aro mycket tydliga, samt tilllaga i antal och storlek. Nu borjar rota- tionen, hvilkens liflighet i hog grad beror pa luft- temperaturen, och alllid har samma riktning framat. Den sker genom flimmerrorelse. Det tjockare stallet i fosterhinnan delas genom en insankning i tva lu- berkler, af hvilka den ena, som bildas till clypeus , vaxer i bredd ofver vitellus, den andra, amnet till 220 folen och bakre delen af djuiel, skjuter mer pa lanjj-den. Denna sednare del betiickes uf en "i-enom- skinlig hinna, den blir i sitt inre mer klar och vid dess spets synes ett knopplikt anhange, "la vesicule caudale," ett organ, sonn saknas hos Lymnaeus och Planorbis. Denna blasa utbildas mer, och fylles af en klar vatska med runda (blod-?) kulor, hvilken cirkulerar i kroppens hela inre, drifven fram och ater genom bl^sans oregelbundna contractioner, omvexlande med sammandragningar i vitellus-sacken. Vesiciila cauda- lis visar i sitt inre fibrer, som gel fran ena vaggen till den andra (nastan som i en hjert-ventrikel), och vaggarne aro sammansatta af ruligt hopade celler. En insankning under vitellus, midt emot clypeus ut- marker folens framre grans. Framom denna uppkom- mer en lob, som delar sig i tre pa hvar sida, for att bilda munnvinklarne och tva tentakler. I de framsta af dessa synes smaningom ogat och musk- lerna. Kmedlertid har clypeus afven utbildat sig mera och visar i sitt inre rudimentet till skalet, en, snart flera kristaller. — Innanfor framre andan af foten synes en aflang blasa, rudiment till nervringen. Cellerna i vitellus hafva okats i antal, och man ser bland dem pa hvarje sida ett tS-formigt band af smarre karnceller, hvilket forf. ej kunnat utreda. Vitellus blir nu, frSn spherisk, paronformig och dess smalare del skjuter in i kroppen mellan clypeus och tentakel-loberna. Da borjar narings-kanalen att bilda sig emellan clypeus (anus) och muncavileten, rak, i midten ansvalld, men smaningom bojd, slutligen med afdelningar af mage och vriden tarm. Nar denna vi- sar sig ingjufes i densamma vitellus (hvars narmast liggande celler hela tiden aftagit i storiek) och cir- kulerar mellan tarmen och vitellussacken. — Tredje perioden. Clypeus som smaningom lagt sig ned, sa all dess framre anda narmar sig munnen, visar i 221 silt inre pulsationer, most pa venstra sidan. Det ar hjerlat, som i borjan har blott en cavitet, men af- snores i tvenne, ventrikel och hjertora. Derpa bil- das pericardium, och tvfi karl utga, ett framat, ett bakat, artererna. Vitellus (vesicula umbilicalis), allt- mer forlangd, inskjiiter nu i kroppen allt som hin- nan mellan clypens och hufvudet sammandrager sig, blir smagrynig, nastan flytande, och cirkulerar nu ofver hela naringskanalen till muncaviteten, livilken nu riktar sig ned at tentakel-loberna, af hvilka de nedersta, munvinklarne nu bilda ett tryne, som sedan forsvinner. Nu forst bildar sig lefvern af celler Iik~ nande dem i vitellus, mellan tarmens slingor, och pA rectum synes en liten blindtarm (urinbildande organ?) — Nervsystemets rudiment, den namnda blasan, bildar sig till en ring, neurin-kulor uppkom- ma i dess inre, den far ofvantill en ansvallning, som delar sig i tv^ ganglier, derpa likasa pa undra si- dan, tills dessa ganglier utsanda nerver, och orat bildar sig. Allt efter som nu clypeus utbildas och ofriga organer framtrada, forminskas vesicula cauda- lis, och forsvinner helt och hallet fore klackningen, men de tva omvexlande contractionerna i denna och ves. umbilicalis forlfara afven sedan hjertat ar bil- dadt. Lungan uppkommer genom en smaningom skeende fordjupning utifran. Jfr. samme forf. i A. S. N. IX och Bull. Brux. Maj 1838: Pouchet A. S. N. X, DuMORTiER ib. VIII, samt Sars i Wgm. A. VI. Ofver varieteterna aI«Trnes 2;ranna fJirger." (I). A. N. H. VI, 317. For anatomien af Doris jfr Cantraine I. c. 53. Krohn har imdersokt Thelis fimbria, och funnit alt den s. k. Verlumnus, hvilken Otto i A. Nat. Cur. XI, beskref som parasit, ar ett organ af mol- lusken, livars plats ar framfor galaine. Det afloses ytterst latt, och sitter pa en fordjupning, i [ivilken synes en lilen i andan perforerad tap[). Det af Otto och Dklli: Chiaje sasoin mage hos Thelis beskrifna or- gan haller K. for ett blodkarl, kanske en ven. M. A. 1842, 418. — Cantraine vill deremot ej anse Ver- tiimnus sasom nagot organ, utan pastar, att han haft exemplar af Thetis, som saknade dem, utan att spar syntes hum de varit fastade. Ocksa kunna Vertumni lefva fria, sasom bland madrepormassor vid Cagliari, bland hopar af musslor pa fisktorget i Trieste o. s. V. I. c. 50. utveck- I Wiegm. Archiv VI, p. 196 f. t. 5, 6, 7 har Sars nedlagt sina vackra undersokningar ofver dessa Molluskers utveckling. Det ar om Tritonia Ascanii Sars (= Trit. frondosa Ascan.), Aeolidia bodoensis GuNN. (= Dor. papillosa MiiLL.),' D. muricata MiiLL. var., Aplysia guttata Sars har ar fraga. Ref. har redan i W. A. H. 1839 begagnat dessa undersoknin- gar sasom de syntes i Nyt Magasin for Naturvidenska- berne; har aro figurer tillagda. Hvarje agg inne- haller 5 — 11 gulor, d. v. s. 5 — II egentliga agg aro omgifna med det aggrunda, genomskinliga hyllet,- och ligga alia nara den ena sidan. Agget delar sig redan p^ andra dagen smaningom i tva, fyra delar och pS tredje dagen an mer t. o. m. i atta delar, till dess aggets yta pa 9:de 1. 10:de dagen visar den finaste granulation. Hela gulan forvandlar sig till embryo, som nu smaningom aniager den form ref. beskrifvit pa anfordt stalle, dit vi ocksS hanvisa, Vi 229 vilja blolt anmnrka, all upptacklens prioritet (illhor Sahs, som forst bekantgjorde densamma. Forteckning pa Irlands arler gifves af Jmm'SOi^Geogr. ut- A. N. H. V, 84, VII, 480, Och af HaSSALL ib. W^brednins. 132, samt ofver de vid kusten af Northumberland forekommande af Alder och Hancock, lb. IX, 31, (34 alter). Foljande ar D'Orbignys indelning af G^ymno- Systema- branchia vsadan han gifver de i Ramon de Sagra, Cuba, Moll. I, IU8. {Doris. Doridigitata. Doriprismatica. — Onchidora. — Plocamoceras. — Polycera. Villiersia. Tritonia. Thetys. Scyllsea. I. Doridee; branchiae ramosae, posticae, circa anum po- sita, plerumque radiatae. II. Tritonidae; branchiae ramo- sae, lateralesj anus dexter. l: III. IV Eolidae; corp. prismaticum, branchiae digitatae, seriatae, < latero-dorsales, Laniogerus. Glaucus. Cavolina. Calliopoea. Tergipes. Placobranchidae; branchiae e striis numerosis dorsal ibus formatoe V. Diphyllidiae; branchiae la- mellosae, laterales, sub pal- lio, antice, in utroque latere Doris Argo Bohadsch, Forbes, A. N. H. V, iO'd-^ Nm arter afTinis, sublaevis Thomps. , bllamellata L. Johnst. ( verrucosa Penn, jfr. Hassall I. c. IX, 132), pilosa MiiLL. (= Flemingii Forb. Mai. Mon.), Barvicensis — Placobranchus. — Diphyllidia. — Phyllidia. och slag- ten. 230 JoHNsr. , denna afvikande frAn Johnstons beskrifning deri, all den visade svagl upphojda hvila tuberkler, stallda i raka lineer pa sidorna, samt 9 galblad, iif- vensom del anniarkes, alt den s. k. oppningen bakom anus ar blolt en fara i mantein; alia beskrifna af Thompson i A. N. H. V, 84; maura Forbes, elonga- la, dorso nigro Cceriileo maculato, tuberculis carneis obtecto, lentaculis carneis basi luberciilatis, branchiis albis, pede albo; long. 1| unc. ; fran SkoUska ku- slen, tentaklerna arc sannolikl oriktigt beskrifna, A. N. H. V, 103;aspera, depressa, repanda, similis Al- der et Hancock, Northumberl. A. N. H. IX, 31 ^ te- nera Costa, glaucescens, lineis croceis flexuosis supra subtusqne excavata, pallii maigine lineis duobus cro- ceis, taeniaqiie media Cierulescenle articulata cincto; pede pallidiore; Neapel, Guer. Rev. 1841, 249, ur CosTAS Esercitazioni j elegans ( = ' picta Schultz, Phil.), Valenciennesii, pulcherrima, Iricolor, Rappii (= seligera Rapp, A. Bonn. XIll,), pustulosa, Can- TRAiNE I. c. 545 illuminala Gould, Nord-Am. Rep. 4. Goniodoris Forbes n. g. utmarkes af en prisma- lisk kropp, mantein i kanlen tillbakabojd , baklill forkortad,- munseglet bildande Iva "sustentacula" j bak- delen spetsig, stjertlikj galar p^ ryggen obetackta. Hit hora D. nodosa Mont., D. barvicensis Johnst., (se ofvan), pallens, gracilis Rapp (N. A. Nat. Cur. XIH), elongata Thompson A. N. H. V, 84, och G. emarginata Forb. ovata, pallio postice emarginato, dorso laevi, sustentaculis ovatis aculis, long. 2^ lin. Slagtel bor jemforas med Brachychlanis Ehrenb. Synr)b. Phys. Euplocamus Phil, skall enligt Leuckart vara = Idalia Leuck. (Breves animalium descriptiones Heidelb. 1828), men detla namn ar redan af Savigny bortgif- vet till elt subuenus af Tercbella. E. laciniosus Phil. 231 Wgm. A. Vll, 57^ Doris ramosa Cantk. = E. cro- ceus Phil. Cantk. I. c. 54 j pinmosus Thomps. skild Iran D. clavigera Mull, genom blolt 3 i stallet for 4 galblad, som aro "plumose" (!); pulclier Johnst. A. N. H. 1, V, 84, Vll, 480. Polycera afhandlas af Alder i A. N. H. VI, p. 337. a) Appendices branchiales tva, kroppen utan spiculae^ hit hor P. quadrilineata Mull. (= "P. flava Mont."), b) Appendices branchiales fyra, kr. med spiculaej hit raknas: P. citrina n. sp. gul, med fern rader tuberkler utat rygg och sidorj velum med tal- rika sma tuberkler, fern galblad, och tva par korta branchiallober; langd 2 I., England. Till denna af- delning hor ocksa Triopa nothus Johnst. c) med 10 gal-appendices, "utan vellum eller spiculse": P. cri- sfata n. sp. sliit, hvit, utan velum, med tva par "ten- tacular filaments'*, tre galblad. Af figuren synes, att velum ar djupt klufvet i fyra styli. — P. ocellata Ald. et Hanc. I. c. IX, 33; typica Thomps. 1. c. V, 84, ufniarkt genom de stora lobi branchiales. Trilonia felina, pulchella Ald. et Hanc. 1. c. 35 5 lactea Thomps. I. c. V, 84, skild fran T. arbo- rescens "genom kortare kropp, tatare galar", som ock aro storre, samt genom mindre utvecklade tentakel- skidor (!!); decaphylla Cantr. I. c. 51 j acuminata Costa, pallide flavescens, rubro marginata, posterius acuminata, branchiis 26, Neapel Guer. Rev. 1841, 249 ur Costas esercitazioni. Melibsea ornata Ald. et Hanc. 1. c. 34. Eolidia zetlandica Forb. Athenaeum 1839, 647, A. N. H. VU, 480; E. rosea, obtusalis, aurantia, oli- vacea, hystrix, vittata, pallida, minuta. nana Ald. et Hanc. 1. c. 34; Montagua viridis Forb. A. N. H. V, 106. 232 Elysia Risso, = Acleon Okkn = Aplysiopfcrus Delle Chiaje, omfattar hos Canthaine, I.e. 66, Aply- sia viridis Mont., E. timida Risso, och marmorata Cantb. Diphyllidia verrucosa Cantr. I. c. 64. Pomatobranchia. — Om Aplysiernas parning i kedjor jfr. Verani vid motet i Turin 1840, Isis 1842, 253. Ofver utvecklingen af dessa djur bar VAN Beneden i A. S. N. XV, 123 lemnal iakltagel- ser, som bekrafta de af Sars och ref. bekantgjorda. Bull. Brux. VII, ii, 239. — Anatomiska detaljer om Gasteropteron och Pleurobrancheea ger Cantraine I. c. 83, 86. Systema- Ordninsren indelas af D'Orbigny i Ramon de tik. •o Sagra Cuba Moll. I, p. 115 salunda: I. Sinistobranchiataj bran- chiae et organa genera- tionis sinistra Posterobranchia D'Orb. Voy. en Amer. na m pal- no . . . Pleurobranchus. 1. mterna II ni I 1 nulla . . Pleurobranchaea. pone branchias . . . .[.p externa Umbrella. in. Aplysidaej branch, et org. gener. dextraj po- ri dislantes sed per ca- nalem coniuncti ; penis ,. * i • , , . / . ,. < dita . . Aplysia sub basi tentaculij g^-Jrp^^^^ ^ , ' *' nit. femineum ante bran- chias j tenlacula effor- mata Testa pal- lio con- Testa nul- . Notarchus. IV. Bullidae; branch el org. genera 233 /Testa nulla; appara- tus venlriculi cal- careus nullus; pal- lium distinctum nullum Gasferopteron. tionisdexlra; po-^ Testa nulla 5 pall. ri dislantes; ten- J distinctum .... Akera. taculasaepe nulla iTesta interna sub pallio Bulla3a. Testa externa, pal- lium tegens . . . Bulla. Pleurobranchus plumula forekommer, men myc- ket sallsynt, vid Irlands kust enligt Thompson, A. N. H. V, 84. Tectibranchia saknas i ofvero-anorsformationen, och (ft'oiogiak i Oolitformationen bar man endast funnit tvifvelaktiga ning. sp§r (Phillips Illustrations of the geol. of Yorkshire t. 4 f. 7). I Kritans medlersta lager bar man funnit n^gra f^, men afvikande fr^n alia lefvande genom tander pS columella. Det ar i tertiarbildningen de forst upptrada i storre antal , men tyckas i nu lef- vande verld hafva uppnatl sitt maximum. D'Orbigny 1. c. 114. Pleurobranchus Dehaanii Cantr. 1. c. 89. Nya «%- Aplysia Uumortieri, depressa, id. ib. 71. och syno- Akera marmorata id. ib. 73. ^2/»»*>'-. Bullsea Candeana D'Orb. Sagra I. c. 119; en n. a. Benson, Chusan, A. N. H. IX, 486. Bulla globosa Cantr. I. c. 82; fl. n. a. D'Orb. I. c; albicita DuFO, A. S. N. XIV, 203; catenata Wood = augustata Phil. = dilalata W. Mag. N. H. III. t. 7; sculpta W. = catenata W. ib.; cylindracea Mont. = convoluta Sow. min. conch. 464; truncata Mont. = subtruncata W. I. c. A. N. H. IX, 455; sp. pi. Mag. N. H. Ill, 460. Dessa af V^ood beskrilna 234 alter aro frSn Cragforniadonen, men till slor del iden- liska med lefvande. Umbrella patelloidea Cantk. I. c. 93. Heteiopoda. — Vi uppiora har denna ord- ning efter CuviERS bekanta system, ehuru flera for- skare, bland andra Cantraine 1. c. 36, som del sy- nes med skal, foredraga att stalla den sasom egen klass framfore Gasteropoda, ej som underafdelning af dessa. De glide nemligen aldrig p^ nagon fotskifva, utan simma, genom att svanga stjerten horizontalt sasom fiskarne, och rora sig ganska hastigt. Atlanta Ke- raudrenii ar den snabbaste bland alia mollusker, ce- phalopoderna ej engang undantagna. Som dessa gar den alltid baklanges, men faster sig, nar den trott- nar, med sugskifvan vid nagot foremal. Cantr. 1. c. 36. — Verani skiljer afven Carinaria fran Gastero- poda men forer den till Pteropoda, hvilket ej ar na- lurligt. Anatomi. Milne-Edwards och Peters hafva hps Carinaria och Firola funnit konen skilda. Ilannen bar pa hogra sidan under visceral-nucleus en ganska utbildad par- ningsapparat. Testikeln ar mjolkhvit och belacker till en del den violetta lefvern. Spermatozoa hafva den framre andan nastan spollik, lang, och ej afsnord fran svansen. — Karlsystemet ar enligt desamme oriktigt be- skrifvet af D. Chiaje. Galarne ligga pa venstra sidan af abdomen, och likna dem hos Pleurobranchus. TvS venae branchiales ligga langs at galbladens baser och sanda grenar in i dem, samt forena sig till en stam, som slutar i ett klotlikt hjertora. Detta ar genom en afsnorning skildt fran ventrikein, hvilken afskickar en dubbel aorta. Af denna gar en kort gren till lef- vern, en storre nedstiger framat, och delar sig framom gglia postoesophageea i tvS grenar, en framat till huf- vudet , en till blasan och simfenan. — Nervsysfemet ar ganska utbildadt. Hjernan ar ganska slor och bar 235 pA hvar sida elt paronformigl fi;an«^I. opticum, sanit afgifver l:o ett nervpar till tenlaklerna, 2:o ett till liorselorganernas gangl., 3:o ett till huden oriikring munnen, 4:o ett till oesophagus, pa hvars undre sida det bildar ett litet gangl. labiale, som genom en commissur ar forenadt med det nnotsatta. FrSn dessa gangl. labialia afga nerver till oesophagus och nn. recurrentes till tarmkanalen. Baktill alga 5^', 6°, 7% tre par nn. till hufvudets sidodelar, till narliggande n. , till nn. labiales, och commissuren mellan hjernan och fotgglium. Ett 8:de par forser kroppsdelarne mel- lan pannan och abdomen, ett 9:de gar bakat till fotggl., ett 10:de foljer tarmkanalen till abdomen, och slutar i ett par abdominalgglier. Ggl. postoesopha- gseum eller fotens g. bestar af 5 lober, och afger hufvudsakligen 4 par nn., ett framat till hufvudet, ett till buksimfenan, ett till stjertfenan, och ett till abdo- minalgglia. Ggl. abdominalia ligga ett pa hvarje sida om lefvern och afsanda 4 np., af hvilka tre gh till de omgifvande viscera och huden, och det fjerde 6m- sesidigt forenar sig i ett ggl. anale. Nervsystemet bildar saledes har tre ringar omkring tarmkanalen; en mellan hjernan och ggl. labialia, den andra mel- lan hjernan och ggl. postoesophagaeum, samt den tredje mellan ggl. anale och ggl. abdominalia. Ggl. anale ligger liksom hjernan pa ofre sidan af tarmkanalen. A. S. N. XVIII, 323. — Upptackten af skilda kon har Verani bekantgjort vid motet i Turin 1840. — Jfr. for anatomiska detaljer Cantraink 1. c. 40. — En trogen, efter lefvande exemplar gjord figur af Carinaria skall Bosset hafva meddelal i Mem. Soc. d. sc. natur. de Neufchatel II, 1839. Eydoux och SouLEYET hafva meddelat, att slSg- tel Cardiopoda, som D'Orbigny bildade af tvenne Fi- rolflp, verkligen ar forsedt med ett litet skal, hvilket. 236 nagorlunda likl det hos Carin. Helicina, monogr. Sow. Tlies. conch.; n. a. Sow. A. N. H. X, 4,M; D'Oau. Sagra, I, 238. Odonfostomia D'Oub. n. g. Testa ut in Helici- na, polita. Apertiira semiUinaris, peristomate nullo; margine acuto, teniii, non retlexo; columella callosa, incruslata; angulus anterior dentibus praeditus inter- nis, versus interiora in laminas productis, Operc? — 0. depressa, globnlosa D'Orb. I. c. Mark, att Flk- MiNG langesedan kallat ett annat snackslagte Odo- stomia. Melania, HaldemAxN, Sill. Journ. XLI, 21; Li:a Trans cit. VI, 17, 20, 92, VIll, 103, 228, Proc. 1, 289, II, U, 82, 237, 242; D'Orb. Sagra I. c. n, iO; Benson, Chusan, A. N. H. IX, 486. Amnicola Gould n. g. mellan Paludina och iMe- lania, samt nara Bensons Nemalura; hit hora Pal. porata, lustrica, grana Say, Rep. 228; attenuata Hal- DEM. Proc. acad. Phil. I, 78; n. a. Lea Proc. am. phil. soc. II, 34. 248 To lenebrosa Lka , I. c. 34. Anculosa n. a. Lka I. c. 34, 83, 243. Planaxis n. a. Lksson, Guer. Hov. 184.?, 187. Uissoa Harvoyi Thomps. = Cini^ula sculpta Harv. MS, och narslagtad med R. excavata Phil.; trisdia- ta, Balliae Th., A. N. H. V, 97; rupestris Forb. ib. 107; n. a. Medelh. Cantr. I. c. 346; Cuba, D'Onii. Saii;ra II, 20. Slagtet delas forofrlgt af D'Orb. I. c. i Rissoa, med raUt peristoma, och Rissoina D'Orb. n. g. ; aperf. somilunaris, angu- sla, sinuosa, margine medio protncto, aniice et po- stico depresso, sinuato; operculum corneum, crassum, subspirale, semilunare, circuitu unico, superne keve, inferrie prieditum depressione longitudinali juxfa mar- ginem, et callo fere ut in Neritis. Manga n. a. D'Orb. Sagra I. c. 23. Wgm. A. VII, 271. Cingula aculeus Gould, Rep. 265. Assiminia Grayana Lkaoh, som af Gray hanfo- res till "Melaniadie", liar ogonen i spetsen af ten- takleina, eller, som G. tror, i spetsen af en omma- tophor, hvilken ar lika lang med vibraculum och dermed sammansmalt. Grays Turlon, 85. Eulima, monogr. Sow. conch. Illustr., n. a. Me- delh. Cantr. I. c. 348; Cuba, D'Orb. Sagra I, 216. Tornalella, monogr. Kii:ni:r; punctata D'Orb. I. c. 230. Menestho n. g. Mollrr, = Turbo albulus 0. Fabr. F. Gr. Animal pede elongafo, anguslo; ore siniplici, membrana linguali destituto; tentac. brevi- oribus, crassiusculis, oculos perparvos ad basin in- ternam ferenfibus. Operc. paucispii^ato. Tesla conico- turrita. Kroy. Tidskr. IV, 83. Truncatella = Choristoma Christ, el Jan, Phh.. Wgm. A. Vni, 51. Lowes beskrifning pa djuret, i Zool. .lourn. V, ar alldeles riktig, och det kan salo- des ej sta i narheten af Rissoa. Med foten forhaller 'M9 del sig likvnl oj iilfcleles sa som man bi*skrifvil, och djuret j^ar ej som en <^oometerlarv, ulan "slodjor sig pa proboscis". T. (Helix) littorina Di-.llk C». , fusca, atomns Pnn.. , den sednare med (esta discoidea. T. liflorina ar slagtet Paludinella Pf., dit afven horer P. succinea Pf. Wgm. A. VIj jfr in. ib. VII, 220, 342. Pyramidella, monogr. Kifnkr. Paiihenia Lowi: ar ett nylt genus med foljande karakter: Animal Ynariniim, branchiis peclinalis, cor- pore capileqne simplicibus, soil, nee velo nee mem- branis neque ciliis instnictum. Tentacula figura fere Limnoeae, sed elongatiora, e membrana longitudinaii- ter ab apice ad medium basis conduplicala conslare videnlur. Figura pedis inter Gasterop. non siphonifera inficquentior, in Rissois tamen aeque obtinet. Tesia eximie turrita, acuminata, imperforata, plerumque la- ctea, epidermide pallida I. fere nulla 5 spira apertura longiore; anfractibus plurimis, costis striisque ele- ganter sculpfis, ssepe cancellatis. Apertura ecanali- culata, ovata, integra, columella simplex, antice ef- fusa, post ice aliquando toi'ta s. plicata; labrum tenue simplex. Arterna af detia slagte, som temligen nara ofverensstammer med Risso'vS Turbonilla, aro: P. bu- linea, terebra Lowe, elegantissima = Turbo elegan- tissimus Mont., crenata r= T. crenatus MOiNT. , pallida = Melania pallida Phil., scalaris = Mel. scalaris Phil. A. N. H. VI, 511, 9 Juni 1840. — Samma slagte uppslallde Philippi i Wiegmans Archiv VII, 1841, 50, under namn af Pyrgiscus, men utan aft kanna djuret. Han satler i fraga om det kan vara = Lfa's Pasilhea (Contributions to Geology, utdr. i Leonh. u. Br. n. Jahrb. 1835, p. 614). fill P. raknar ban Turbo plicatulus BnoccHi = Melania Brocchii Bronn, Italiens Tertiargebilde, 76, Turbo lan- ceolatus Br. = Scalaria lane. Bronn. = Turritella lane. Risso, samt Melania rufa, Campanellse, pallida, sea- 250 laris Phil. F.niim. - Pii. aniDiirker i W. A. VllI, 34, alt Parlheniiim ar borl5. Diceras, n. a. Michelin, Bull. soc. geol. 1839, 257. Cardiomorpha Koningk, n. g. T. insequivalvis, inae- quilalera, tenuis, plerumque oblique 1. transversim elon- gate. Cardo linearis edentulus. Lamina cardinalis gla- bra, ab umbonibus ad extremitatem marginis cardi- nalis producla. Ligamentum lineare, externum. Um- bones recurvati. Impressiones musculares duae, im- pressione palleali simplici conjunctge. Arterna, bland hvilka aro Isocardia oblonga Sow. Min. conch. V. , Sanguinolaria striata Muenst.' Gldf. Pelref. II, fore- komma alia i ofre kolforande kalken. Kon. I. c. 101. 268 Cardium, monogr. Sow. Illustr.; n. a. af Gum- ming, Sow. A. N. H. VII, 506, hvaribland C. arcli- cum Sow, skildt hhn gronlandiciim genom costae, och I'rSn islandicum genom mindre bukig form och kan- liga ("angular") costae,- aquilinum Mittre Toulon, A. S. N. XVllI, 191; Californiense Dksh. Guer. Mag. 1841; Desh. och Rousseau, Voy. Demid. II, 803. Serripes Beck n. g. ar Gard. groenlandicum, hvaraf skona figurer, malade af Beck sjelf, gifvas i Gaim. Voy. Island, Moll. pi. 15. Gypricardia Duperreyi Desh. Galiforn. Guer. Mag. 1841. Tellina lactea L. = fragilis Phil.; pisiformis L. aterfanns af Phil, i en gammal samling, och ar nara slagt med carnaria L.; mellan begge star mirabilis Phil. n. sp. sliiis postice bis in ziczac flexis etc.; divaricata L. = Lucina connmutala Phil. Wgm. A. Vll, 259; n. a. Petit, Guer. Rev. 1841, 183. — Foss. Lea, OoI. Guba, Trans, am. phi I. soc. VII, 260. Lucina, n. a. ReCLUz, Guer. Rev. 1842, 270. Gorbis n. a. Reeve A. N. H. IX, 504. Amphidesma, monogr. Sow. lllustr. Mactra glabrata L. ar ej auslralis Lamk., ulan = triangularis Renieri. Phil. Wgm. A. VH, 262. Edmondia Komngk, n. g. Testa tumida, aequi- valvis, inaequilatera, transverso-subovalis I. rotunda- ta, transversim striata; lunula hiante; dentibus car- dinalibus nullis; cardine lamella transversa interna, ligamento interno idonea, munito; E. Josepha K. och Isocard. unioniformis Phill. Geol. Yorksh. Foss. Belg. 66. Gardinia AcASsiz, Sow. Min. conch, ofvers. 57, 1840, ar enligt Koningk I. c. 68 och Bronn, Leonh. u. Br. n. Jahrb. 1842, 497 = Sinemuria de Ghristol Bull. soc. geol. XII, 92, 1841, Leonh. u. Br. I. c. 484= Pachyodon Stuchbury A. N. H. VIII, 481 = Ginorga Gray, "Gatal. of Bril. Mus." = Thalassides 269 Bkrger , Leonh. u. Br. I. c. 1833 , 70. — Sinemu- ria DE Christol. T. iBqulvalvis, ineeqvilatera, valvis appioximatis claiisaj caido dente unico cum fovea obliqua; denies laterales duo remoti: anierior valvae dextrae et posterior uterque intrans; impressiones musculorum simplices: anterior ovata, posterior irre- gulariler rotundata; ligula pallealis integra et angu- sla; ligamentum internum in f'oveola cardinali obli- quaque insertum. S. Dufrenii de Chr. — Pachyodon SrucHBURY. T. tEquivalvis inoequilateralis; dens cardi- nalis valvse dexlrae singulus, obliquus, incrassatus in fovea valvae sinistrae receptus, dens lateralis anterior valvae dextrae obtuse conicusj dens lat. posterior v. sinistrse elongatus, versus umbonem attenuatus; in v. dextra callus planus ligamento parallelus versus um- bonem suico obsoleto divisus, et sub lunula depres- sus, productus, callo dentiformi v. sinistrae ibidem respondens; nates approximatae ; impressiones muscu- lares profunda?; ligamentum externum in sinu mar- ginal profundo. 11 arter fran Lias och lagre ooli- ten. — KoNiNGK visar I. c, att slagtet star ganska nara Mesodesma, och beskrifver 10 arter fran kolfo- rande kalk. Jfr Strickland, Inst. 1842, 13. Erycina Fontenayi Mittre, Toulon, Guer. Rev. 1841, 65. (lyclas n. a. Gould Sill. Journ. XXXIX, 375; Haldeman Proc. acad. Philad. I, 53, 103. Pisidium duplicatum, acutum Pfr. Europa, Wgm. A. VII, 215; Haldeman L c. Iridina caelestis Lea, Africa. Trans, am. phil. soc. VI, 82. Cyrena, n. a. Lea, Delaware Bay, Sill. Journ. XLII, 106; Hinds, A. N. H. X, 81; (Corbicula) Chusan, Benson I. c; till delta slagle horer Card, virgineum L. Phil. W^gm. A. VII , 262. Gnalhodon n. a. Conrad, Sill. Journ. XXXVIII, 93. 270 (iiilathea n. a. Duval, Guer. Kev. 1840, 211. Crassalella, monogr. Rkkvi:, Conch, icon. Aslarle quadrans Gould, Rep. 81; cyprinoides Duval ; t. ovata, subtrigona, transversa, depressa, so- lida, irrogiilariler siibsfriata, striis ad umbones emi- nentioribiis, intns sqiialide alba, extus epidermide la- mellosa, luteo-fiiscescente induta; lunula lanceolata, excavala ; marginibus sirnplicissimis. "Largeur 38, haut. 82, epaiss. 15 m.nn." Island. Guer. Rev. 1841, 278. Cytherea n. a. Guer. Mag. 1840; A. S. N. XVI, 192. Venus fluctuosa Gould Rep. 87; n. a. Chusan Bknson, a. N. H. IX, 486. Dosina (Leach?) innehaller bland andra Venus fasciata Turt. Wood, A. N. H. VI, 250. Mysia Lkach = Ven. undata Mont, enligt Wood I.e. Venerupis, n. a. Desh. Guer. Mag. 1841. Petricola n. a. Desh. Californ. ib. I«40. Thracia, monogr. Kiener; n. a. Adams, Sill. Journ. XLIII, 145, A. N. H. X , 238. Pandorina corruscans Scacchi, Phil. Wgm. A. V, 122, ar enligt Gray = Lyonsia striata Turt., hvar- till synonyn^ii meddelas, A. N. H. IV, 305. Phil, ger anmarkningar deremot i Wgn^j. A. VII, 340. Chironia Agass. med lastander som Erycina men utan "cuillerons", ocb ligament som Osteodesma, dock utan mellanstycke. Guer. Mag. 1840, Wgm. A. 1841, 281). Cuspidaria Nardo "mellan Myse och Anatinae" om- fattar C. typus N. = "Tellina cuspidata Olivi = Mya rostrata Spengler", och C. radiata N. n. sp. Guer. Rev. 1840, 3;). Isis 1840, 651. Ar sannolikl = Neara Gray. Psammobia decora Hinds, A. N. H. X, 81. Sanguinolaria n. a. Benson, Chusan,- 1. c. Solecurtusnitidus Gould, Sill. Journ. XXXVIII, 196. 271 Macliaera Oouu) n. g. Rep. 32, "mellan Sole- curlus och Cultellus"^ Sol. radiatus L., maximus, in- flexiis W. , pellucidus Angl. , costatus Say, nitida G. Novaculina Benson, typ: Solen consdictus Lamk. ; n. a. Chusan, Bknson I. c. Saxlcava, n. a. Dksh. Guer. Mag. 1841. Clavagella, fl. a. fran Medelh. Caillaud, Guer. Rev. 1841, 309, Mag. 1842. Pholas n. a. Desh. Guer. Mag. 1840. Brachiopoda. — Von Buch har fortsatt sina fortraffliga undersokningar af Brachiopoder, ocli denna gang gif'vit i Berl. Abli. 1841, 1, en monographie ai' Produclus. Fcirst urskildt af Walch och Martin, uppstalldes slaglet af Sowerby under delta opassande namn, ehuru Fleming foreslog Marlinia. Dalman, som forst gaf goda karaklerer, forbytte utan skal namnet till Lepfaena, och raknade dil, utom svenska arter, afven alia Sowerby's Producti. Del befinnes likval, att ingen af bans arter ar en verklig Productus, hvarfore v. Buch redan i sin monogr. af Delthyris beskref denn som Orthis-arler. Deremot anser v. B. Dlms Orthis striatella for en verklig Productus, neml. = den redan af HiipscH beskr. P. sarcinulalus. Pro- ducterna hafva en rak lasrand utan area; ur midten deraf framtrada p^ det ofre skalet Iva divergerande lander, och omfatta tva till en liten knapp tatt for- enade lander i det undre skalet, hvilka genom en mycket liten oppning intranga i det ofre skalets uni- bo, och fullkomligt tilisluta denna oppning, ur hvil- ken inlet haftband ulgar. Deremot utga langs hela lasel, men afven ofta pa ofverskalets yta, ih^liga run- da ror, genom hvilka v. B. forst antog att skalet varit fastadt, en mening han sednare frantradt. In- vandigt aro begge skalen betackta med eft stort an- lal ofver hela ytan strodda (gal-) spetsar. Brisl p^ 272 area och haflbimd skiljer P. ivlin Delfhyris och Or- this. Af inlrycken pa insidan af de bada skalen ser man, alt spiralarmarna stall, sorn hos Orbicula, med spetsen mot det ofre skalel, hvilket dcri*^enom ofta blir buckligt, och tva njurlika, glalla lameller pa ytlre sldan om armarne tyckas hafva bildat stod for dessa. Sliitmusklernas inhyck aro mycket starka, och lef- verns serdeles lydligl. Oanska egendomligt for delta slagte ar det langa slapet, som bildas deraf, att, sk- som V. B. anmarker, sedan djiirets alia vigtigaste organer aro fulll utbildade, borjar maniein att for- langa sig utat, men bojer sig dervid ned i rat vinkel mot musslans plan. Komngk, som 1. c. 147 beskrifvit de fiesta kanda Producti, hanvisar pa delta slaps starka utbildning hos P. proboscideiis och tror, med anled- ning deraf, att dessa djur, hvilka visserligen icke kunnat lefva fria utan att forstora de langa fina ro- ren, som utga fran lasranden, varit fastade genom muskier utgaende mellan skalens fria kanter. Hos P. proboscideus ser man nemligen de begge starkt forlangda skalen tillsammans bilda etl langt ror, (stun- dom tvenne), som mot andan ar sammandraget och har ett litet hal. Ref. vill dock har hanvisa pS annu en mojiighet, neml. att Producterna lefvat djupt inbaddade i lera, eller i de ofta med sand och allehanda fragmenter fyllda mellanrummen i koral- stockar. Da har det kunnat vara nodvandij^t att manlcin pa delta vis forlangt sig for att uppna friski vatten och rorens nytla ar dS afven tydlig. — I in- delningen skiija sig v. B. och K. Den forre faster sig i framsla rummet vid ofverskalets form, om det ^r jemnt hvalft (dorsati), eller med en insankning i midten, framkallad af en genom spiralarmarne foror- sakad uppdrifning pa sidorna (lobati). Dernast kom- ma tva olikheter i formen af ribborna pa skalens 273 yla; de aro delade antingen genom interposition af en tredje, ny, mellan tva gamla, eller genom en gammal ribbas dejning i tvenne. Tillvaxt-stiierna, som ej forckomma pa slapet, skalets form, och lasels ror gifva ytterligare karaklerer. Koningk anmiirker, att genom anvandande af dessa indelningsgrunder komma forvandta arter ofla langt fran hvarandra, och vander om dessa karakterer sa, att tillvaron af striae longi- tudinales kommer i framsta riimmet, och indelningen i dorsati och lobati sist. — Med denna begransning tillhor si. Productiis endast formationerna fran det Devoniska systemet till och med Zechstein (Systeme permien), och ar synnerligen talrikt i Zergkalken. Hos oss saknas de nastan helt och ballet, ty vara ofvergangsbiidningar aro siluriska och aldre an "Pro- diictus-kalken." Flndast P. sarcinulatus = Orthis stria- tella Dlm. forekommer pa Goltland och i Skane. Men denna art tillhor, enligt Koningk, Dalmans Leptsena. Detta fallna slagte, hvilket D'Ap.chiac och VERNf:uiL Ster uppratta, bar nemligen en tydlig area, umbones aro nagot utstaende, och ror finnas endast, men constant, vid lasranden. Elmot den af v. Bucn anviinda terminologi an- marker Agassiz, s. I. Monies d. Moll. I, 14, att den av oriktig, att det storre, genomborVade skalet ar det venstra, det mindre det hogra , lassidan den 6f- re, och den deremot motsatta, frons v. B. , den un- dre, samt att framre sidan ar den, som ar till ven- ster nar man, med nates framat, haller det storre skalet uppat. Han soker visa huru laget af de ci- lierade appendices ofverensstammer med denna tyd- ning, huru de inre apophyses tillhora laset, och hu- ru oppningen i umbo af det storre skalet ar analog med utskarningen hos Anomia och rannan hos Pecten och Avicula. Prof. Lovens Jrsb. 7840—7842. 1^ 274 Von Bticns arbete ol'ver Terebraluhe 3v ofver- satl af I.E CoCQ i Mem. soc. geol. d. I. France III, ocli del ol'ver Dellhyris ocli SpiriCer i s. b. IV ^ I. Till begge am figiirer tillagda, copierade fran dc af v. B. cilerade foiTattare. Di:sLONGGHAMPS om ell salt alt framslalla apo- physapparaten i Terebratula prisca Schloth. se Bull. Soc. geol. 1839, 315. Ofver Rudistei-nas bys^gnad liar Goldfuss med- delal vigliga underraltelser i I.eonfi. u. Br. n. Jahrb. 184-0, 59. De aro cnligl fionorn bostamdt Brachio- poder. Far man undFrskalet af en Hip[)urit eller Sphserulit (Radiolit) fiillkoiidigt val bibehallet, hvil- ket ar ganska sallsynt, sa ser man deruti tvenne fdr- djupningar med lodrala oregelbundna lameller. De ligga alideles pa samma sialic som mnskolinlrycken bos Crania och Terebratula. Pa slenkarnan (Biro- strilen) aro de sakallade accessoriska apparalei'na fyllnifigar i dessa djiipa impressioner. Del ofre ska- lel, som G. sallan fall undersoka i oskadt tillsland, visar hos Hipp. Lapeyrousii G. tva valkar, ulan tvif- vel iippkomna genom slutmuskelns tryckning. De bada halen pa dessa skals yta, torde val ej annat vara an genombrufna muskelimpressioner. Liksom hos Terebraliiltje, Thecidea och Crania, kiinde man afvon har formoda marken efler armarnes plals. Man (inner dem ocksa mycket tydligl pa underskalet: pa hvaideia jsidan framfor muskelgroparne en njurlik fordjnpning, iilat infallad med en upphojd rand, pA boltnet! med intryck af elt karlnal och af armarnes kamlika har. Afven desse ses i aftryck pa Birostri- ten. De likna dem hos Thecidea hippocrepis Defr. Karlnalet harror fran manlein, som har af armarne Irycktes inlill skalet. Skalet bestar af fioiizontelt eller Iralllikt pa hvarandra lagda skifvor, skilda ge- nom lodrata lameller, hvilka lopa inifran axein ulAt, 275 molsvara hvarandra temligen noga i de olika lagren, och iiro sa tall staende, alt de med de horizontala bilda oregelbundna, fyrsidiga, stundom genom bojning sex- sidiga kanaler, hvilka gifva yltre ylan ett ruligt iitseendo. Nagot dylikl sor man hos Crania perso- nata, porosa m. fl. — Sadan ar del undre skalels byggnad, nar del ar fullslandigl bibohallet. Men delta ar siUlan fallet, Oflast ar den inre ylan mer eJler mindre borlvittrad. Ganska lifet behofves for alt mnskelinlrycken skola forsvinna. Gar vittrin- gen langre, sa bllr af del hela elt l^ngt ror, med 1 — 3 langslister invandigt, hvilkas stundom slut- na mellanrum man nagon gang hallit for siplioner-. Skalel bar nemligen alltld utanpa en till Ire langs- rannor som invandigt moisvaras af lika manga lister. Den medlersta af tlessa bar alminstone i djurets ung- dom gifvit pbits at baftmuskeln. Pa del oskadda ska- let aro alltid dessa listers ofie anda tackt af skal- subsfans, men nar denna forviltrar komma de fram. — Forofrigt anser G. Hippuriles och Sphccrulites bo- ra forenas i ett slagfe, och arterna noga granskas for de talrika varieteternas skidd. Denna forklaring af Rudisternas natnr bar Lkop. VON BuCH (s. b. 573) i alio beslridt. Enligt honom aro de koraller. Han hanvisar till Sirombodes i Bronns Lethaea t. V, f. 5, och Cyalhophyllum f. 2, for att forklara skalets lamell-strucliir. Det ofre ska- let ar visserligen nagot for koraller frammande, men kan hafva varit det manliga individet sittande pa det qvinliga (?). I alia fall g^ afven der lamellslralarne ut Iran medelpunkten, straligt som hos koraller. De inre listerna aro ej constanta, blolt "Ausscheidungen." Mnskelinlrycken aro endast lillfalligheter, som fore- komma pa forkisade slycken. "JoH. Muller och Eh- RENBERG aro ofvertygade om Hippurilens korall-na- tur." — Haremot svarar Goldiuss (s. b. 1841, 357), 276 att de af honom uppstallda karakterer ej aro (illfaf- liga utan ses pS 60 exemplar i Bonnersamlingen. Alia dessa hafva blott en flygtig yttre likhet med korallerj andra utan dessa karakterer torde verkli- gen vara sadana. Originalerna voro ej forkisade utan kalkiga. — Hippuriternas karakter bllr foljande: Testa conica, crassa, irregularis, sequivalvis, denti- bus cardinalibus et deltidio nullis; valva inferior, obconica, adnata, dorso sulcis preedita tribus longitu- dinalibusj valva superior depressa, fere plana, oper- culiformisj impressiones muscniares profundae, inferi- oribus superioribus approximalis; musculus radicans in suico externo medio situs; impressiones brachiorum iunatae, simplicos. Ofver Rudisternas geologiska och geographiska utbredning bar D'Orbigny meddelat en framslailning i A. S. N. XVII, 173, Bull. soc. geol. XHl, 148. Han bifrader fullkomligt Goldfuss' asigt , att de aro Brachiopoder, och indelar dem i tva ordningar: "Hip- puridees", sammansatta af Iva koniska eller rundade skal, med cirkelformiga, concentriska tillvaxtstriae, Crania, Hippurites och Radiolites Lamk. 1801 = Sphse- rulites LAMeiHERiE 1805; samt ''Caprinidees", hvilkas skal tillvaxa mer at ena sidan, hvarigenom apex blir lateralis eller marginalis eller spirerad. Hit hora: Caprina , delad inuti i flera kaviteter och med det spirerade skalet fritt; Caprolina, blott med costae in- vartes och det spir. skalet fast; Ichthyosarcoliles, delad inuti i manga sneda tvarkammare och med nedre skalet spireradt, det ofre troligen operkelformigt. Ru- disterna aro i allmanhet sa fordelade, att de upptra- da plotsligt, och sasom nutidens ostron i stora massor, bankar, hvilka alllid ligga i samma niveau, innehalla manga gemensamma arler, och hafva ofver och un- der sig samma fossiler. Forsia gangefi de upptrada ar det pa gransen mcllan den nedre och ofre neo- comiska bildningen, (illsammans med Nerinea gigan- tea och Plerocera Beaumonliana. Det ar Radioliles neocomiensis ocli fyra Capiolinse. Denna "premiere zone des Riidistes'' tillhor egenlligen Medelhafsbacke- net, ehuru spar of den finnas i Englands del af Pa- riserbackenet. I Gault saknas de ofverallt, men ut- vecklas hogst i Grcinsanden. Det ar i de nedre lag- ren af denna formation de for andra gangen upplra- da i Pyreneernas bassin, med Radioliter, Caprinae, Caprotinae och en Ichlhyosarcolites. Deras tredje zon ar utstrackt ofver Medelhafs- och Pyrenee-backenet, och till de namnda genera har Hippurites tillkommit. For de begge localerna aro 8 arter gemensamma, och ell tillrackligt antal arler fran Sinai, Egyplen, Morea, Bosnien, Osterrike och Vicentino hafva visat, alt denna zon haft en betydlig ulbredning. Den fjerde zonen ligger i gronsandskritans ofversta lager i Py- reneerbassinen med 8 arter skilda fian de foregaende, och den femte aterfinnes i den hvita kritan vid Pa- ris, i England, vid Mcestricht_, i Sverge, men alia egentliga Rudister aro forsvunna och ersaltas af Cra- niee. — Hvarje gang de upptrada ar det saledes un- der egna former; det ar en ny Fauna, som visar sig utan alt nagot tyder pa foregaende valdsamma for- Sndringar i jordytans form. Deras ofta uteslulande- forekommande i hvardera af Frankrikes stora krit- backen visar, alt dessa haf vid dessa ombyten teni- ligen noggrant bibehallit sina granser. Ofver Rudisterna se: Rolland de Rocquan, De- scription des coquilles fossiles de la famille des Ru^ distes, qui se trouvent dans le terrain cretace des Corbieres (Aude). Carcassonne et Paris 1841, 4:o, pi.; pr. 9 fr. Djuren anses hora till Ostronen. Skall cljest vara ell godl arbete, se Leonh. u. Br. n. Jahrb. 1842, 6'23. — HoMBRON-FiiuiAS Memoires et Obser- vations d'hist. naturelle. Nismes 1838. 27S Nya 6Laii- Lingula, monogr. ocli n. a. Kixvi:, A. N. H. ttn och Y 919 arUr. A? ^l-- Terebratula n. a. Dksh. Guer. iMag. 1841. — • Foss. Lha, Oof. Cuba, Trans, am. phil. Soc. VII, 259; HoMBR.-FiRMAS, Bull. soc. geol. XU , 262; Fi- scher, Bull. Mosc. 1842, II, 462; v. Buch Gebirgs- format, m Bussland, Berlin 1840. Spirifer, Orthis, v. Buch. I. c. Choneles Fischer , Oryctogr. Mosc. uppstalldes 1837 efter ofullkomliga fragmenter. Koningk bar I. c. 206, femnat foljande karakterer: t. inaequivalvis , aequilateralis, valva supeiiore majore, plerumque con- vexa, valvam inferiorem concavam I. subplanam am- plectente; valvis radiatim coslafis, rarissime spino- sis. Areae angustce margrnes subparalleli; margine superiore tubis tenuibus munitoj margine inferiore recto. Apertura deltoidea, parva, lanceolata, clausa. Umbo minimus, non perforalus. Bland arterna aro: C. Buchiana K. , sarcinulata (Terebrafuliles) Schlot, = Orthis striatella Dlm. Ifr. K. I. c. 149. Calceola pyramidalis Gcrard = Turbinolia pyra- midalis His. Lelh. Suec. T u n i c a t a. AsciDise. — Ett arbete af stor vigt for kan- nedomen af dessa djur ar Milne-Edwards, Observa- tions sur les Ascidies composees des cotes de la Manche, Paris 1841, 4:o, aftryckt ur Memoires pre- sentes a I'lnstitut, deri ban nedlagt sina undersok- ningar ofver de sammansalta Ascidierna. Savigny, Anatomi.som studcrade deras anaiomi pa spritexemplar, kunde ej finna hjertat, och sedan aga vi endast Listers r 279 uppglfter om forlicillfinclci hos Peropliora, (Philos. Trans. 1834, II, W^-m. A. 1835, 309). M. E. be- skrifver nu circiilalionen pa ioljande vis. Hjerlat ar circuia- ett muskulost ror, alllid belagel invid aggslocken, *"^"* och oppet i bada andar. Dess sammandragningar borja i ena andan och ga mot den andra, hvarvid blodet drilVes i denna riktning, i det den anda, der sammandragningeM borjado, ater fyller sig, innan den andra, iillommande andan iitvidgal sig. Del ar ett slags peristaliisk rorelse. Nar den fortgatt en stund, stadnar den for att liter begynna, nnen i mot- sat t riktning, d. v. s. sS, att den anda, som forul sist sammmandrog sig och tomde blodet ur hjertat, nu forst sammandrager sig och pressar blodet in^t och framal i hjerlat. Med denna forandring i rikt- ningen af hjertals peristalliska rorelse foljer ett om- byte i rikfningen af de blodslrommar, som fylla mol- lanrummen mcllan inelfvorna, ty egna karl finnas ic- ke. Circulaiionen forsiggSr pa samma vis bos de enkla Ascidierna. Delta forhallande kan nastan jem- foras med idislingen hos Ruminanlia, der uppslolnin- gar och nedsvaljningar aflosa hvarandra alllefter som sammandragnlngarne i oesophagus foija i riklningen fran munnen mot magen eller omvandt fran magen mot munnen. — Den stora galsacken ar liksom upp-Respira- hangd i en stor cavilet, "chambre thoracique," och *""** vattnet, som invandigt skoljt galnalets maskor och de derpa utbredda karlnat, utgar genom egna smala oppningar i denna thorax-kammare, skoljer galnalet utvandigt och aflagsnas genom kloaken och anus. Sa ar afven forhallandet hos Phallusia, liksom hela blod- omloppet och respirationen ganska mycket likna det hos Pyrosoma, Salpa m. fl. — General ionsorganerna Oenem- besta af manliga och qvinliga i samma individ. Te- '^'""* stes ligga i poslabdomen, och vas deferens oppnar sig i kloaken. Spermalozoerna bafva ett spclsigt huf- 280 vud och en kort svans. Ovarium li TERs's upptackfer af ski Ida kon hos Echinoderrnerna, Spermatozoa hos Asterias rubens, violacea och pap- posa hafva alia en rund kropp och en mycket fin, barformig svans. Hannarne af Ast. rubens aro yt- terst sallsynta, I mot 50 honor. Testes ligga p^ samma stalle som aggstockarne, aro smalare, iangre, och hvitaktiga. Deras yta, liksom aggstockarnes, ar besatt med. flimmerhar. Hannen tycktes hafva Iangre och smalare stralar. Hos Ast. violacea besta testes af langa, straligt fran iitforsgangen utgaende sma blind- tarmar, som hafva rosenkransartio:a runda ansvallnin- gar. De innehalla spermatozoer och celler af finkor- nigt innehall. Hos Ophiura fann Rathke aggslockarne nagot olika hos olika arter sasom 0. lacertosa (?), nigra och aciile- ata, dock egentligen endast i afseende pa de sack- formiga lobernas antal och fordelning. I andra in- divider innehcillo samma sackar sperma. Neueste Schr. d, naturforsch. Ges. in Danzig IH, iv, tl6. I en "Notise sur quelques points de I'organi- sation des Euryales, accompagnee de la description detaillee de I'espece de la Mediterranee, Neufchat. 1840, 4:o", har AoASSfZ undersokt delta slagtes for- vandtskap till de ofriga Echinodermerna. Sars, af hvilken vi hafva att vanta en ulforlig Uiveck- afhandling om Asteriernas utveckling har i M. A* '"^* 1842, 328, meddelat, att A. sanguinolenta och A. Prof. Loi'ens Arsb. i84o—r84i- *^ m 290 an^'ulosa, genom nil l)uja siral.unos basis emot mun- nen bilda en val slulen haligliol, i livilken aggen upptagas, der de klackas ocli iingai ne gommas ganska lange, till och nied sedan de hlifvit stialformiga. Nar hos dem "de fyra [lal'l-oiganerna vid IVanjandan" aro ulvnxna, oppnar modern denna liala, lyfler upp ryg- gen, och gar omkring under det iingarne hanga fasl. — Om Agassiz's asigt af Pedicel larierne se nedan- for vid Echinus. Enligt en uppgift af Ouatrf,fagi:s skall en Ophi- ura, "la pelite grisatre", ymnig vid Frankrikes norra kust, vara vivipar. Han har ur densammas kropp ul- tagit sex ungar, som lefde Iva dagar derefter. Comples rendues XV, 799. Syfittma- Astcroidea , eller de Ecfiinodermer af stralig el- ''^'^* ler ponygonal, oftast pentagonal form, som hafva ett inre fr^n ventralsidan och munnen utgaende skelett af rorligt forenade leder, som aldrig aro sfjelkade, och som hafva tentakelrader pa ventralsidan, utgaende mellan skelettels iedcr, sonderfalla enligt MiiLLER et Troschel i tva storre grupper Asterier och Ophiu- rider. Hos de forra aro armarne fortsattningar af sjelfva skifvan, och deras ventralsida forsedd med en tentakelbarande fara, hvilkens rand ar besatt med papiller; de hafva en eller stundom flera dorsala raadrepor-platar, ofta pedicellarier, alltid respira- tionsporer i rygghuden, och oftast en dorsal anus. De delas i tre familjer: med anus och fyra ten- takelrader i ventralfaran, 1 slagte; med anus och tvS tentakelrader, 14 slaglenj utan anus och tva tentakelrader, 3 slagten. Slagtkaraktererna hemtas fran totalformen, laget af anus, armarnes former, kroppens bekladnad och bevapning. — Ophiuriderna hafva armarne afskilda fran skifvan, inga faror, utan tentaklerna genomborra huden, en ventral madrepor- plal, ingen anus, och inga pedicellarier. De sondra 591 sig i Iva familjer: Opliiuvye och Euryalae. Hos de form am armarne endast ambulatoriska och fiafva rygg-, sido- och ventralskoldar samt papillerna pa sidan ; mellan armarne och munnen ligga fern sko!- dar, af hvilka en ofta ar forsedd mod en umbo, som ar madreporplaten. De delas i tva familjer: med 4 genitalfaror i Ifvarje interbrachialrum, 2 slagten, och med 2 sadana, 9 slagten. Charaklerer for underaf- delningar och slaglen hernias af mnnnvinklarnes be- vapning, hudbetackningarnes former, och armarnes taggar och papilier. — Hos Euryalerna arc armarne prehensila, utan skoidar och yltre leder och hafva pa- pillerna kamlikt stallda p^ ventralsidan; i ryggen ligga 10 straliga ribbor, 2 lill hvarje arm; munnskoidarne finnas eller saknas, i hvilket fcill madreporpiaten lig- ger ! elt inlerbrachialrum. De omfatfa tre slaglen skilda genom enkla eller forgrenade armar, nar- el- ler franvaro af munnskoldar m. m, I dessa 32 genera aro 217 arler upptagna uiom Oeografisk eit antal af nordamorikanska och engelska zoologer \/n^' beskrifna, dem forf. ej selU Af dessa 217 aro 31 Norden, funna i de nordiska hafven, saledes omkring i af det hela. De aro: Asleracanthion glaciale L. = an- gulosum 0. F. M.; rubens L. = violaceum 0. F. M. = polare M. T. 5 roseum 0. F. M. — Echinaster san- gninolenUis Retz. = sagena R. ^ oculatus Linck = se- posilus R. — Solasler papposus O. F. M, ; endeca L. — Pterasler mililaris 0. F. M. (Spitzbergen, Gronland), — Aslrogoninm phrygianum 0. F. M. ; granulare id, — Asleropsis pulvillus 0. F, M. — Astropecteti aurantiacus L. ; Andromeda M. T. — Ctenodiscus polaris Sab. (Spilzbergen) — Luidia Savignyi AuD.? — Ophiolepis ciliata Retz. = tex- turala Lamck,; filiformis 0. F. M.; scolopendrica Linck = aculeata 0. F. M.; Sundevalli M. T. (Spitz- bergen). — Ophiocoma bidentata Retz.; Nilssonii M. U92 T. = tricolor Retz.j tumida M. T. = nigra R.j nigra 0. F. M. j arclica M. T. (Spilzbergen). — Ophiacan- tha spinulosa M. T. (Spitzbergen). — Opliioscolex glacialis M. T. (Spitzb.) — Opliiothrix fiagilis 0. F. M.j tricolor 0. F. M. — Asteronyx Loveni M. T. — Astrophyton Linckii, eucnemis, Lamarckii M. T. — Saledes ager norden af 141 egenlliga Aslerier 15 eller CiOGj al' b6 Ophiurer 13 eller 0,19 och af 10 Euryaler 4 eller 0,4. Om afven dessa tal pA langt nar icke aro rikliga, angifva de dock ett ganska markligt stigande (ill fordel for var nord ju mer vi aflagsna oss fran de egentliga Asterierna. Utan Ivif- vel aro de ocksa af dessa Ecliinodermer de hogst utbildade, och saJedes den lag afven har gallande, som i allmanhel rader for djurens geographiska ut- bredning, all de fullkomligare i hvarje klass aro hemma i jordens varmare zoner och mot polerna af- taga i artantal mer an de, som sta p5 en lagre ut- bildningsgrad. Atiant. Ch. Des-Moulins har i Acles de la soc. Linn. "^ ^ * de Bordeaux gifvit en Catalogue descriptif des Stel- lerides vivantes et fossiles de la Gironde, av. 2 pi. Agass. Mon. d'Ech. II, 7. England. I del vackra arbetet af P'grbes, a History of British Starfishes and other animals of the class of Echinodermata, Lond. 1841, 8:o, upptagas foljande ar- ter: Uraster (Asteracanthion) glacialis, rubens, vio- lacea, hispida Penn. — Cribella oculata (Echinaster), rosea (Asteracanthion). — Solaster endeca, papposa. — Palmipes membranaceus (Asteriscus). — Asterina gibbosa (Asteriscus verruculatus). — Goniaster Tem- pletoni FoRB. (Asteropsis pul villus), equestris (Astro- gonium). — Asterias auranciaca (Astropecten). — Luidia fragilissima. — Ophiura texturata (Ophiolepis ci- liata Retz.), albida Fohb. (var. prseced.). — Ophioco- ma neglecta Johnst. (Ophiolepis squamata), Ballii, 293 fioodsiii (var. pncci'd.), punclatii, (iliformis, brachiala (Ophlolepides), granulata (Ophiocoma nigra), bellis (Opiiiolepis scolopendrina), rosiila (Ophiothrix fragi- lis), miniita (var. praeced.). — Aslropliyton scutafum (LinckiiP). De inom parentlies tillagda namnen aro de af MiiLLEH och Troschel antagna. Foubes har af- ven i Mem. Wern. Soc. VUI, I gifvit en forleckning pa arterna i Irlandska sjon. For Massachusetts angifver Goui.D, Rep. 344, America. Asterias eqvestris, auranciaca, rubens, spongiosaPj Ophiura lacertosa?, aculeataj Euryale scuta! urn. Ett stort antal nya arter iiro beskrifna dels \Nijasiasr- ofvan citerade allmanna arbcte, dels af Gray i dess art^.r. Synopsis of the genera and species of Starfish, i A."^ aV^" N. H. VI, 175, 275, hvilka (ill storsta delen aro upptagna af MiiLEER och Thoschee, dit vi hiinvisa. Om Asterias spinosa Flmg., se Couch i Mag. N. H. IV, 32. Vid slagtet Ophionyx M. T. har Khover i sin Tidskrift 111, 543 annfjarkt, att del sannohkt ar grun- dadt pa ungar af Ophiolepis. Han visar, att hos var allmanna 0. aculeata i yngre tiilstand taggarne pS armarnes sidor, atminstone langs ytlre halften, aro hakformiga, hvilket annu ses pa fullvuxna individer mot yttersta spetsen samt nar armen roproduceras. Ett dylikt forhallande ager rum afvenj hos Ophiothrix. Pectinura Forb. n. g. Ophiurid. Corp. orbicula- re, squamosum, granulosum, ad peripheriam radia- lumj radiis simplicibus, squamosis, in corporis dis- cum subprolongatis; squamis radiorum lateralibus ad- pressis, in marginibus superioribus spiniferis; ossicu- lls ovarialibus binis, in corporis lobos non productis. P. veslita F. disco orbiculari, radiis convexiusculis; squamis superioribus rotundatis; lateralibus 8 spini- feris. Hab. in mari .-Egeo, profund. 100 org. Lin. Tr. XIX, 145. 294 Ophfura (Opl)io(epfs M. T.) 95 ar en undersokning af ell i sprit forvaradJ exemplar, det 7:de som kommit till Kiiropa, der 1 firines i Pa- ris^ 3 i London, 1 i Glasgow, ( i Kopenliamn och 1 i Berlin. — Sldngelti, som iippat affager i tjock- lek, bestar af leder, hvilka i doss of're del aro om- vexlande hogre och lagre, halVa en djupare inskuren stjernform, och tandade sndirer, men langre ned blifva mer jemnhoga, penfagona, och ftirenade genom slata sulurer. I hvarje ledgang ligger en elashsk interarticularsubstans i form af en krnsig membran, och genom hela stangeln lopa fem senstrangar af el- liptisk form. Deraf uppkommer p^ hvarje ledyta en stjerna af fem ovala blad med central kanalen i mid- ten. Fran kanterna af dessa blad uiga de rafHor, som gora snturen landad. De verticill-barande le- derna aro hogre an de ofriga. Det ofversta af dem ar det 3:dje fran kronan, derpa del 5:le, sa det 9:de, 16:de o. s. v., sa att afstanden tilltaga till dess 17 — 19 led aro i hvarje inlernodium. Cirri ulga frAn articulationsytor beliigna i ledernas ingaende vinklar, De aro korlast nara kronan, besta af cylindriska sma- leder^ det sista koniskt, nastan klolikt, och liafva en cenlralkanal utgaende fran stangelns. (Sadana aro cirri afven hos Comatula, men olika till antal och slallning). Cenlralkanalen, som Iran stangeln grenar sig till cirri, armar och pinniilae. innesluter ofverallt elt hinnaktigl ror, hvarigenom niiringsamnena loras till alia delar. Stangelns tillvaxl sker genom inter- polation pa del satt , att mellan Iva leder bildas elt nylt, sannolikt fran sensfi-angarne och intei-articular- siibstansen. Cirri deremot vaxa genom nya ledeis lillbildning vid bnsen och spetsen. Bade stiingel och cirri sakna muskier, och aro endast passivt bojiiga; (hos de nnga Comatuhie ar stangelns rorlighet acliv genom muskier). — Calyx beslar af 5 basal ia (pel- vis Mill.), med sina kilformiga inre sidor samu)an- 296 stallda omkring cendalkaiialeii, ocd hvilarjde pa 6f- versta ledet s^, att de motsvara dess utspringande vinklar. Derpa komma 5 rader af ladralia, Ire i hvarje, det nedersta (coslale Mill.) kilformrgl , hvi- lande pa tva basalia. Hadialia svara saledes mot stangelns Jngaeude viiikfar, ocfi mot cirri. Det andra radiale (inlercostale Mill.) ar lorligt mot detia for- sta, och det tredje (scapidare Mill., radiale axillare MiiLL.) uppat kifformigi, emedan derifran afga de lv3 brachialia. (Bland Comatulae har Comaster Au. = Solanocrinus Gldf. dessa delar, basalia och tre radialia, men hos Aiecto saknas de forra, och det forsta radiale ar stundom lilet och gomdt , hvilket synes om man delar knappen genom kokning i kit af kolsyradt kali. linden mellan radialia ar hos de fossila forsvunnen = Pterocoma Ac.) Det forsla ra- diale ar genom sutur forenadt med sina basalia, ra- dialia sinsemellan genom elastiska articulationer och muskier liggande parvisa pa inre sidan. — Armarne besia af leder. brachialia, barande, pa omvcxiande sidor, hvar sin pinnufa. Hvarje led bestar, nastaa som en verteber, af kropp och ntskott. Kroppens rvi'i^nsida ar convex, dess sidor svao't concava. Pa ^^n mot djurets munn vanda sidan har den en ranna. Midt ii^enom «>ar centralkanalen. Utskotten, som be- griinsa rannan aro olika : pa den sida, der pinnula sitter, aro de tva, det ena, mot munnen vanda, snedt, pfi den andra finnes blotl ett. Som nu pinnula pa ctt led sitter pa hogra sidan, pa det foljande pa venstra, fa lederna omvexlande form. Men hos P. ses ej detta pa baksidan_, der kroppen af hvarje led synes tvarskuren. (Hos Coma(nta dcremot deltar led- kroppen i denna snedhet, sa alt articulalionerna sy- nas omvexlande sneda, iinda till ziczac. Gar denna snedhet an langre, sa racker hvarje led ej tvarsofver armen, och da uppkommer den alternerande distichie 297 i arrnloderna, som markes hos Encriniis, Plalycrintis, Actinocrinus, Dimerocrinus Phill. Dervid synas piri- ruilce ™ Iran ena sidan sedt — ej vara alternae, ulan tyckas finnas pa hvarie led). Ledytorna visa iipphojda ribbor forenade genom ligamenler, och aro dessulom forenade genom elastisk inlerarlicularsub- stans, och korla muskier belagna endast pa venlral- sidan. Saledes sker armarnes bojning genom muskier, slrackningen genom interarticularsubslans. Men icke alia leder aro rorliga. Nagra aro forenade genom ororllg sutur och hafva radierade ylor. En sadan forening kallar M. zyzygium; det undre ledet, hypo- zygale, har aldrig pinnula, det ofre, epizygale, all- tid, men begge galla, i ledernas allernerande foljd, blolt fur ett led. Laget af zyzygia ar for arlen be- stamdt ocli karaklerisliskt. Hos Penlacrinus, Alecto rosea och Aclinometra imperialis, bilda l:sta och 2:dra ledeina ofver hvarje axillare elt zyzygium, hos andra Comatula? det 3:dje och 4:de o. s. v. — Pin- nuloe finnas ej pa radialia. Pa brachialia sitter hos Pentacrinus, A. rosea, och Act. imperialis, den for- sta alltid pa yttre sidan af forsta epizygale, den an- dra pa inre sidan af 3:dje ledet d. v. s. det forsta rorliga, o. s. v. Axillaria sakna dem. (Hos de fiesta Comalulae sitter forsia pinnula pa 2:dra rorliga ledet, den andra pa epizygale (se vidare I. c.)). Le- derna af pinnule hafva framat pa ryggsidan en spet- sig processus J rorlighet och muskulatur ar som arm- ledernas. Nya leder bildas pa armar och pinnulse en- dast i andan, aldrig genom interpolation. — Peri- soma kallar M. den hinna , som, utgaende fr^n kan- terna af radialia, hvilka aro att anse sasom forbeningar deraf, forenar* dessa och slar sig om uppat, betacker skifvans ventrala yta, ofvergar derifran pa armarne, betacker sasom en brygga deras ranna , utan att be- klada densamma, och grenar sig ul ofver pinnula?. 'J98 Lani;s efter armarne liar perisorna pa sin olVe sida ater en ranna, pa siclorna t'oisvarad af en rad af- lani^a, rorliga kalkblad, un^efar 4 pa livarjo l(»d, ocli mellan dcssa tvii rader smii, cylindn'ska, i andan blinda lentakler, besatla med an Hnare microscopiska Iradar. De fora lodoanmena tiil miinnen. Tentakel- rannorna pa pinnulaj ofveri»a i armai-nes, dessa i radialernas. De In radialernas rannor forona sig* pa skilVan till fern, som rikta sig mot munnen. Hari- o-enom delas ventral-perisofnet i 10 fait, 5 mindre interbraclilalfalt ocli 5 storre inlerpalmarlalt. Der de sednare sammantratfa i midten bilda de klaffarne ofver munnen, omkiini^ hvllken rannorna bilda en ring, sa all tentakelraderna bagformigt ofverga i hvar- andra. Dessa tentakeli*annor n)o(svaia Asleriernas ven- tralfaror. Anns, forlangd i olt ror, ligger i elt af inlerpalmarfalten. Perisoma ai* hos P. betaekl med kalkplatar, som pa ventralsidan aio forsedda med poi-er, kanske spiracnla. — hire dc/ar. Pa det im- dersokta exemplai-pt af Penlaciinus var del venli-ala perisoma sonderslilef , och inelfvorna borla. De sup- pleras af Comatula. Har ar insidan af perisoma be- tackt med en tunn hinna. Inom denna ligger visceral- sacken, fastvuxen dervid kring munnen ocli i kal- kens medlersta nedre del. Tarmkanalen ligger i krels, sammanvuxen med visceralsiicken , ocli ar en kanal , som snarl ofvergar i en viJare tarm med blindsack, och invandigt liai" en lamijja spiralis. — Analroiels inre slemhinna ar delad i langsfallor, nied llinmier- har — sannolikl respiralionsorgan. — I midten af larmens krels ligger i viscerallialan en mjuk spon- gios massa med manga sammanliiingande halor och kanaler. 1 djupet af calyx, mellan de '5 basalia och 5 forsta radialia har centralkanalen en ulvidgning. Deri inneslutes ett hjert-arladl organ, en sack, som afgifvei' grenar till armarnes cenlralkanalei', till 299 c.ii'ri, ocd U[)pat (ill dtiu spon^fosa fiiassnn. — I armarne lii^i^cM-, under poiisorna, en kanal, Iran hvil- ken IcntaUlerna Tyllas nicd viUska. Alia kanalerna loi'cnas till 5 under venlralsidans riinnor, ocli oppna sig i den spongiosa njassan. Under kanalen Irg- ger, i hvaije arm, nerven, hvilken algifver u^renar till pinnulie, och under nerven annu en slorre nagol sammanfryckt kanal, hvilken fyckes sluta blindt emot calyx. — Kondelarne ligga, som bekant, i pinnuke, hvilka hos nagra innehalla agg, lios andra individer testes, en genom ansvallningar afdelad sack innehal- lande spermatozoei- med kulformigt hul'vud och yl- terst fin svans. MiiLLKR urskiljer inom Crinoidea foljande grupper. ^v^/^^M/m- A. Med armar. ^'** Articnlata. Fran I'em basal ia titveckla sig de ledade radialia genast i riklning mot armarne, och kalken I'ullslandigas genom perisoma, som pa ven- tralsidan (vertex) har fern mot munnen slraligt ga- ende tentakeliannor. — a) Fiia i utvuxet tillstand, ComatultC. Comaster Ac. = Solanocrinus Gldf. har basalia, Aleclo Lkacu saknar dem. Perisoma, meren- dels naket, gar hos de lorsfenade forloradt, = Ptero- coma Ag. = (lorn, pinnata Gldf. Den gigantiska Acli- nometra imperialis M. torde hora hit, ehuru munn, anus och tentakelrarmor aro blott osakert kanda. — b) A lit id stjelkade, perisoma platbeiagdt: Penlacrinus, Apiocrinus, Encrinus. D'Oi^iJiGNY har samtidigt med MiiLLKR borjat sin Histoire naturelle des Crinoides vivans et fossiles, Pa- ris 1840, 4:0, hvaraf ref. sett tre haflen innehallande beskiifningar till 47 aiter af de 4 forsta slagtena af forsta familjen, Apiocrinidae, och pa 18 plancher figu- rer till desamma och annu nagra flera. Plancherria innehalla manga detaljer, och ofla ett utkast af dju- rels sannolika ulseende i dess helhel. D'ORiiiGNY ur- 3:)0 skiljer lios denna familj foljandc dehir. l:o en fast rol; 2:0 en stam, riind, penlai^^on eller elliplisk, iippiit afsmalnande, utan vcrticillcr, af manga leder med of- (asl radicrade, cj stjerntechnadc ledytor : 3:o en kro- na ("Sommet") paronlik eller koppt'ormii^, bildad na- stan alllid, nederst af nagj-a mycket u.tvidgadc slant- ledcry och af en afloslig calyx, sammansatt afganska tjocka stycken, ordnade i 5 serier, del ena ofver det andra, och hvilkens ofre yta ensam dr uvholkad, sa att den liun/iat innehalla en del af viscera; 4:o en visceralniassa innesluten i en sack, hvilkens nedre del ligger i kronans botten; 5:o en serie af 5 — iO ar- mar af en- eller (varadiga leder, delade en eller Iva ganger, och forsedda med enkia, runda, korla. ar- (ikulerade, innantill rannlade pinnulae ("ramiiles"). Genom de med cursiv stil iilmarkta karaklerer, och genom mycket mindre delade armar skiljes denna ordning fran Pentacrinidce. — Rofens forir) iir for for- anderlig, a(t kunna anvandas som karakler. "Som- mel", krona, kallar D'Oi\B. slyckel mellan den annu smala stammen och armarnes faste. Calyx sfracker sig fran det ofversta af stammens ulvidgade leder (ill armarnes faste, och uigor saledes stundom ensam kro- nan, d. v. s. der inga lUvidgade stam leder finnas. Den ar mest sammansatt hos Guettardicrinus, och bestar der 1:0 af 5 "pieces basales", som hvila omedelbart pa ofversia stamledet; 2:o, 5 "pieces intermediaires premieres", 3:o, 5 "pieces intermediaires sccondes", 4:0, 5 "pieces superieures" och 5:o, 0:0, af "pieces bracliiales premieres och secondes". Mellan tva pie- ces intermediares ligga en lilen "piece accessoire". Hos andi-a slagten saknas de begge pieces interme- diaires, accessoires, och superieiii-es, endasl hos etl pieces basales. Ju enklare kronan ar, desto mindre djiip ar den, och deslo mindre del af viscera har den omfadat. Armarne aro 10 der kronan iir mer 301 sammansatt, 5 der den iir enklare. Antalet af deras delningar varierar, men hvarje arm eller gren bestir at' en enkel rad af pa hvarandra lagda leder, hvilka vexelvis bara pinnulae. Det iir endast Encrinus, som har gor undantag; dess arniar besta af tva rader al- terna leder med hvar sin pinnula. (Af detta blott skenbara forliallande se ofvan forklaringen). — Apio- crinidae lefde efter all sannolikhet i de djupare re- gionerna af Korallbankarna, der man annu finner dem mest oskadda. Foljande slagten uppstallas. I. Krona af 6 rader stycken. 1. Guettardicrinus D'Orb. ; — 1 sp., ofre Oolitfor- mationen. II. Krona af 4 rader stycken. 2. Apiocrinus Mill. Armstycken fela; 10 armar. — 4 sp. , ofre Oolitformationen. HI. Krona af 2 rader stycken; 5 armar. 3. Millericrinus D'Orb. Mellanst. och armst. saknas; 5 armar; stamled. med sfralig yta. — 38 sp. , Ox- ford-Clay, och dessutom 4 tvifvelaktiga, ibiand hvilka M. scriptus och punctaius His. 4. Bourgueticrinus D'Orb. Liksom foregaende, men krona ej concav , stamleder ej radierade. — Man- ga arter, ej alia fullkomligt kanda; de bast un- dersokta tillhora ofre kritan; en art, som finnes i brecchian med menniskoben vid Guadeloupe, torde annu lefva i Vestindien. 5. Encrinus Lamck. D'Orb. Kr. concav; stamleder ra- dierade. — 1 sp. Musselkalken, aldst af alia. IV. Krona af 2 rader stycken; 5 armar. 6. Eugeniacrinus Mill. Kr. af endast 5 ofverstycken. — Flera arter, Oolitformation. Enligt Agassiz, Mon. d'Echin. II, 13, skola dessa genera till en del vara identiska med Cerio- crinus, Pomatocrinus, Symphytocrinus Konig Icon, sectiles. — Det vill nastan synas ref. som om ej alia 302 dessa D'Ohbignys slaglen tillhoido f;anii;, och till hosjer ofvanlor denna, narmarc munnen, en tredje, liten och djup, sannolikt anus. L. v. Buch, Beitrage z. Be- stirnmung der Gebirgsformalionen in Riissland. Ber- lin 184(), 8:0, p. 24. Hemicosmites pyriformis v. B. star redan de verkliga Crinoideerna mycket narmare. Har urskiljer man redan pelvis af fyra rutor, thorax af sex, vertex af nio, nemligen sex storre, som alternera med tho- rax-rutorna, och tre mindre, supplementara. Ofverst ar miinnen, i thorax den med valver slutna femhor- niga oppningen; anus ar annu ej funnen. Hvarje ruta i thorax och vertex ar forsedd med ett antal regel- bundet slallda varlor, hvilka inom hvarje thorax-rula 1 dess cifre, och hvarje vertex-ruta i dess nedre halft, bilda tva trianglar med tva af rutans sex sidor till baser. Vertex-rutornas trianglar bilda dervid , med sina motsvarande i thoraxrutorna, rhomboider, hvilkas kortaste diagonaler aro ruturnas suturer. Var- torna aro i midten perforerade och torde hafva bu- rit ta troligen oulbildade, till ersattning am- nade. Sadana finnas afven utom flackarne, t. o. m. pli undra sidan af skifvan. Skifvans langa randcirri visa flimmerhar och lalrika kapsler, och derunder ett cylinderepithelium, som hvilar pa muskeltradar. W. fann, att Maneten brande blott med hel hud, ej med parenchymet. Cassiopea branner icke, och saknar dessa kapsler och har, som forofrigt afven finnas hos Hydra (Ehrenberg, Erdl), Verelillum (Erdl) och Actinia, dcr de forut af W. aro beskrifna som man- liga konsorganer. Dessa kapsler med deri inneslutna har formodar W. vara de sarande organerna vid brannandet och kallar dem nasselorganer. Han jem- 336 for deras by^gnad med don af andra i>iftblasor, som besia af en blasa, fivari safton samlas, ocli eft slin- kande verktyg. Jfr Icones ZoolomiccC och Val. Rep. VIl, 2W, Ehrenbkrg, som anyo undersokt Cyanaea capil- lata, har funnit, alt skifvan ej nasslar, ej heller agg- sSckarne eller munnlapparne. Endast de langa sank- tradarne hafva denna egenskap. Dessa visa till slru- cturen foga skillnad fran de fullkomligt oskadliga hos Med. Aurita. Det iir en ofverhud med stora cel- ler, mycket fina korn och gruppvis furdelade storre insankta blasor, men iir dessa blasor utskjutas ej blott enkla tradar, utan dessa bara, s^ lange de aro oskad- da, i andan en blasa. Saledes samma organisation som E. sett hos Hydra, och Erdl betviflat, blott nied den skilnad att blasorna har sakna hakar. Hos Hydra kan man latt ofvertyga sig, att vid det fangade rofvets ogonblickliga dodande etl gift fran dessa blasor ar verksamt, men flera Hydrse kunna utan sveda Faggas pS tungan, da deremot ett belt litet slycke af sank- traden hos C. capillata frambringar en starkt bran- nande kansla. Det synes saledes vara en skilnad mellan dessa tvenne gifter. Vidare utgar giftet ej frcin kapseln eller traden, utan fran dennas and-bU- sa, hvilken saledes ar det egentliga nasselorganet, vara sig att det brannande amnet beredes eller en- dast samlas der. Den smak, som delta framkallar pa tungan, liknar den af saltsyra, och friska krossade stycken af sanktradarne rodnade verkligen lakmus- papper, ehuru ganska svagl. Torkade behollo de ef- ler flera dagar annu sin skarpa, men denna forfly- ger snarl. W. A. VI II, 67. Genera- Foregaende arsberattelse omtalar p. 411 SiK- "°'J,*g^'"5^"B0LDS upptackl af skilda kon hos Medusa aurila af Acalepha phanerocarpa Eschsch. Milne-Edwards har visal. 337 visat, att samma forhallande ager rum lios Aequorca violacea Edw. n. sp. bland Acalepha cryptocarpa, A. S. N. XVI, 195. Discus ar foga hvalt'd, randcirri korla. Emellan hvarje tvS af dessa finnas fern tuberk- Icr, en storre i midten och tva pa hvarje sida, inne- liallande tva eller tre sma spheriska kroppar. Den tunna bramen under randon har pa insidan flimmer- rorelse. Munnen, cirkelrund, vidoppen, for till ma- gen, som ar foga storre, och fran hvilken rundtom- kring afga de 74 raka kanaler, som (yckas oppna sig i ringkarlet, hvilket ater gev grenar at randens cirri och tuberkler. Under hvarje kanal, utefter f af dess langd, finnas tvenne membranlameller, fria med nedre kanlen, veckade pa sidorna, och strierade med violetf. Dessa sfrier innehalla hos nagra individer agg, hos andra spermatozoer. KoLLiKER beskrifver i sin anforda skrift, p. 40, konsorganer och spermatozoer hos Rhizostoma Cuvi- eri. Det hela ar ordnadt ungefar som hos Medusa aurita enligt Sikbold, med den skillnad, att de sma stjelkade sackarne, som innehalla spermatozoerna, ej aro inbaddade i parenchymet af det band, som bildar testes, utan sitta fria pa dess yta, dock, ge- nom dess slingformiga bojning, i ett ganska litet rum, Spermatozoerna hade ett tjockt koniskt hufvud, fran hvars bredare anda en lang svans utgick. Hos Chrysa- ora isoschela var forhallandet nara nog detsamma och spermatozoerna hade en elliptisk kropp. Men jemte dem visade sig andra kroppar, kulor besatta med flimmer- tradar, som icke voro agg, utan fyllda med de krop- par Wagner beskrifvit sasom spermatozoer hos Actinia holsatica. (Se Kollikers undersokningar deraf vid Actinia). — Aequorea Henleana Koll. erbjod ofven i narheten af testes dessa spiraltradsceller, som vid beroring med vatten spricka och utskjuta traden. Af- Prqf. Lovens Jrsb. 7840—1842. '^■^ 338 ven dcssa utveckl«i sig cnligt K. Iivarje iir en mo- deicell, aro i borjan rnnda', blifva derpa clliptiska och spranga densamma. Vid an(agandet af skilda kon hos Acalepherna finner likval EHHF.NBFJiG svaiighcter, oaktadt han sjelf ofvertygat sig om narvaron af spermatozoer i de sken- bara aggsackarnc. Han faster uppniarksamheten pa den fullkoniliga likheten mellan s. k. manliga och qvin- liga individer, och derpa, alt man finner exemplar, hvilkas ovarier aro fyllda med likformiga agg, andra med olikformiga, andra afer med spridda agg i en grumligt kornig massa, ocfi slutligen andra med en- dast denna massa, som bestar af spermatozoer. Ma- handa tyder allt detta blolt pa hermaphroditism. For att utreda detta framstaller E. foljande fragor: 1) 'Ligga manliga och qvinliga genitalsackar hos Meduserna parallelt pa hvarandra hos alia indivi- der, och utveckia sig blott de af ena konet 6f- vervagande? 2) Utbilda sig i ett och samma organ an mera de qvinliga, an mera de manliga karaktererna? 3) Huru forklara forekomsten af agg bland massorna af spermatozoa? 4) Gifvas inga andra, t. o. m. anatomiska skilnader mellan konen an endasl narvaron eiler franvaron af spermatozoer? Den nyligen framkastade meningen, alt agg och spermatozoer kunna substilueras for hvarandra, saknar alia bevis.^' W. A. VIII, 74. Forbes angifver, att Ijuset hos Aurelia Forska- liana egentligen utgar fran lentaklernas baser. A. N. H. VII, 348. utveek' De vigtiga undersokningar ofver utvecklingen * ^' af Medusa aurita och Cyanea capillata, med hvilka Sars lange varit sysselsatt, har han meddelat i Wgm. A. VII, 9; A. S. N. XVI, 321. Genom dem full- 339 standigas Sikbolds iakltagolscr (se form ^rsber, p. 411). Ur agget , som visar veslciila Piirkinjei, macula Wagneri, och giilans markvardiga delning, fram- komma infusorielika ungar, s^dana som ref. sag hos Campanularia (se W. A. H. 1835). De aro icke con- traclila. Med sina svingande cilier glida de fram i vatlnet, rulla sig kring sin langdaxis, och gS med den tjockare andan framat. De samlas forst i mo- derdjurels armar, men forekomma sedan fria. Efter naoron lid fasta de sis' med den bredare andan vid vattenytan med lijelp af en liten luftblasa, som de iippfanga i andgropen, eller vid nagon fast kropp, da denna grop tjenar som siigapparat. Den fria forr bakre andan, blir nu tjockare, far en munnoppning omgifven af en valk, och denna far fyra knolar, hvilka utvaxa till tentakler. Under detta vaxer ocksa hela djuret mycket, och fargen tifvergar fran gul till hvitaktig, men den fasthaftade andan blir smal som en sljelk. Nu okas, redan pa 4:de dagen, tentakler- nas antal, och efter en vecka aro de atta, fyra gan- ger sa langa som kroppens diameter och mycket smala. Kroppen ar nu contraclil och traltformig som en Hydra. Efter annu nagra dagar hafva flera ten- takler tillkommit mellan de atta, och under de 4 ursprungliga tentaklerna, uppsta pS inre sidan, mot munnranden, fyra longitudinela valkar (Wiilste), hvil- ka stracka sig derifran anda till bottnen af kroppens ihalighet. I detta tillstand uppsta s. k. gemmer och stoloner, genom hvilka en tvardelning forsiggar och af ett djur sm^ningom blifva flora. Emedlertid till- komma flera tentakler. Den forr vida munnoppnin- gen ar ocksa nu i forhallande mindre och fyrkantig, med sma utbojda lapprander. Man ser, narmare mot ten- takelranden, fyra liksom runda oppningar, stallda i regelmiissig fyrkant; de lillhora de 4 forut beskrifna valkarne, som synas vara intet annat an en dupli- 340 katur af kroppcns inre hud. I den inrc lialan dige- reias redan snnA Amphipoder, snackor ocli dylikt. Djuret av nu en Scyphistonna Sars 1828. — Nu borjar den stora lorandring att inlrada, som Sars beskref redan i silt 1835 utgifna arbete, i def delta liydrallka djur utbildas till en Sirobila, derigenom, att hela don traltlrka kroppen afdelar sig i ringar, forst enkla, derpa straliga med livarje strale tvaspet- sig, tills hvarje af dessa ringar frigor sig, och sasom elt skildt individ simnfiar omkring pa Medusors vis, genom alt vexelvis sammandraga kroppen till en he- mispherisk gestalt,- och ater breda den ut till en skifva. Redan aro ogonen bildade i vinkeln af hvarje slrales tvenne andspetsar och munnen, fyrlappig, han- ger rorlik nedat. Annu saknas den fullvaxta Medu- sans rand-cirri;, men dessa droja ej att frarnkomma, ty det i borjan korta randstycket mellan tvenne stra- lar, blir allt storre, och derur framskjula cirri, tills delta stycke snnaningom i bredd sa ofverstiger de ursprungliga stralarnes, att dessa sasom sadana for- svinna och endast ogonen med tvenne sma sidolober atersta. Pa samma gang far ocksa munnen fyra langa armar, och alia ofriga den ulbildade Manetens delar framtrada. Sars har lemnat outredt hvad vidare blifver af Strobilas ofversta del, den gamla Hydran, Scyphisto- ma, han endast formodar, att den affaller och ater faster sig for att anyo dela sig. Steenstrup har tillagt denna sista lank i utveckligsserien. Han fann vid Island nagra exemplar af Scyphistoma d. v. s. det enkla ofversta, an omvandt koniska, an klock- formiga, acalephlika djuret med 28 — 30 randtentakler, Klockans oppning ar omgifven med en ytterst rorlig ring och contractil ringhinna, i hvars innersta kant gar rundtomkring ett ringkarl. I delta oppna sig fyra karl, kommande fran klockans fyra horn, der de 341 snmmnnlwJnga med fyra slarka karl, som aio do be- skrifria fongiludinela valkarne, (Wiilsle). Andra or- ganer ses i horjan ej, men smaningom uppskjuter pS botlnen af klockan en fyrsidig forhojning, som blir allt langre, och far framtill en mun och en oesophagus. Djuret visar saledes alia deiar a^ en Medusa, men tiv fastsittande. Denna form af Medusa, (Scyphisto- ma) iir en amma, hvilken borjat sasom en Hydra och slulat med all ulbilda sig till en verklig Acaleph, men under delta ur sin kropp uppammai den egent liga affodan af moderdjuret, som till ett sadant djur skall utbildas. Se ofvan p. 113—122. Ofver iii^o-ens utvecklins: hos Rhizosioma Cuv. bar ToMMASi lemnat ett arbele i "Academie des aspi- rans naluralistes de Naples" troligen tryckt i Esserci- lazioni accademiche. Guer. Rev. 1842, 199. Bland Acalopher vid Irland anfor Thompson af- ven Rhizosioma Cuvieri Blv. = M. undulata Borla- SE. A. N. H. V, 248. Cyanoea coccinea Davis = acuminata Eschsch.?, England. A. N. \l VII, 235. Aequorea Henleana Kolliker n. sp. disco piano hyalino, margine non fimbrialo, appendicibus ventri- culi cenlenis et ultra. Helgoland, Koll. 1. c. 42. — Aequ. violacea M. Edw. Medelh. A. S. N. XVI, 196. Thaumantias nn. sp. England, Forbes, A. N. H. VU, 84. Hippocrene britannica Forb. n. sp. A. N. H. VH, 84. SiPHONOPHORA. — Karlsyslemet hos Velella ar Anaiomi. undersokt af Costa. Han kallar djuret Armenistari- um velella, och larer under detta gamla grekisRa namn hafva upptagit det i sin Fauna del Regno di Napoli. Beskrifningen ar, oaktadt den vackra figu- ren, ej tillrackligt klar for ett kort utdrag. A. S. N. XVi, 187. 342 Sariiman- Slcphanomia contorta n. sp. fr. Nizza har varit satta djur. ' , ' foremSl for en undersokning af Milnl Edwahds (A. S. N. XVI, 217), hvilken kastar mycket Ijus ofver Pliysopliorernas forunderllga djurfamilj. Dess orga- nisation ar i korlhet foljande. En gemensam ror- formig, n^gol sammanlryckt, i andarne slulen, spi- ralvriden stam ("tige") bar pa den ena af sina kan- ter alia de olika appendices, hvilka aro foljande. Of- versft vid spelsen sitter en lilen "apparcil hydrosla- tif/ue'\ en paronform ig ihalig kropp, med en yttre oppning i spetsen ocli sammanhangande med stam- mens rdr. Den innehaller en rodaklig vatska och en Jiten simblasa. Derpa foija, tatt tillsanimans, de tal- rika stora simorganerna, i form af breda, sfympade koner, bestaende af ett genomskinligt "etui", som in- nesluter en konisk, muskulos sack, hvilken genom sin framre oppning omsom insiiper och utdrifver vat t net. Dessa organer baras pa fina stjelkar, som communicera med stamrnens ror. — Den aterstaende vida langre delen af stammen bar tva andra slag af appendices, fangorganerna (''organes proboscidiferes") och de blAsbarande organerna ("appendices a vesicu- les"). — Fangorganerna besia af en stjelk, en "fo- liole'% som lik ett enbladigt svepe med basen om- fattar stjelkens smalare halslika fortsattning, och pro- boscis. Denna ar tillsluten konisk, oppnid mer eller mindre klocklik eller sa gapande, att kanterna vika sig ned. Dess kavitet visar fh sidorna vertikala roda strier af ett eget ludet utseende, och star genom stjelken i samband med stamrnens ror. Fran halsens basis vid svepet afg^ dessiitom en mangd langa, spi- ral iga t radar ("filamens lentaculaires") och en "li- gelle". De forra aro vid basen klara, men medler- sta delen innehaller nasselorganer af tre olika slag (?), hvaraf ett ar likt det hos Alcyonium. '"La ti- gelle" ater ar ett tjockare, cylindriskt hange af kornig t * 343 lexlur, slundom enkcit , men slundom ufskickande nasso It radar, ja, som del tyckes, ibiand utvecklande sig I ill en egen slam med fangorganer. — De Mas- hdrande organcrna besta af en stjelk, barande Iv^ eller flera aflanga, mycket contract ila sackar, och en eller flera tradar, oftast barande sma grupper af bla- sor. — Famcorsranerna och de blasbarande aro sa ordnade, att de omvexia langsefler stammenj de 6f- versta af begge slagen aro mest utbildadej af de nedre finnes hos de forra blolt proboscis, hos de sednare blotl sacken. Begge slagen kunna losgora sig, de forra genom stjelkens bristniug, de sednare genom lossning fran svepet. I stammens ror och alia (Jess appendices ar ett bestandigt saftomlopp, och M. E. anser de contractila sackarna med deras starka inre flimmerrorelse, for impiilsionsorganer, ett slags hjertan. — Hos en annan art, St. prolifera Edw., voro blasorna mer utbildade och af tva slag. Nag- ra, runda, genomskinliga, liknade nastan simorganer- na. Andra voro ovala, opaka, bestodo af tva hinnor, och innehollo en rod kropp Ilk ett nasselorgan, och en mjolklik viitska af spermatozoer. — De roda stri- erna i det inre af proboscides bestodo deremot af spheriska kroppar mycket lika agg. Haraf synes tro- ligt, alt Slephanomia ar ett sammansatt djur, och att de s. k. fi'ingoro-anerna aro honor, de blasbarande hannar, hvilka begge da forholle sig till simorganet och slammen sasom polyperna pS Pennatula. Physalier forekomma ej sallan vid Englands ve- stra kuster enligt Couch i Mag. N. H. Ill, 559. Diphya elongala Hyndman n. sp., Belfast, var sS genomskinlig, alt den knappt syntes i ett glas valten. De tvenne delarne aro lika, blott att den mindre har spetsiga andan fenlik och ar utan cirri. Circulationen sags "borja i den kanal, som iippkora- 344 mer vid bason uf cirri ("lenlacular appendage") och fortsiitlas gcnom liela naringsorgancl". A. N. H. VII, 164. P <) I y p Ofver denna klass hafva vi under dessa ^r ej eriiallit nagot mer omfaUandc arbete. Endast Hogg har i A. N. H. IV, 364, gifvit ell forsok till syste- matisk uppstallning, men hvilket ar utan allt varde. — Af vigt for del historiska af systematiken aro Leuckarts Observaliones Zoologicae de Zoophylis Co- ralliis, Freiburg 1841. Veogra- JoHNSTONS i forra arsberatleisen anforda History \rednin^.^^ British Zoophytcs har framkallat flera locallorteck- niiigar ofver Britanniens arter, sasom for Irland af Hassall, A. N. H. VI, 166, VH, 276, och af Thompson ib. V, 250, for Aberdeenshire af M'Gilli- WRAY ib. IX, 462, for Cornwall af Couch , ib. X, 260. Ofver Korallbankarne har Darwix gifvit ett, som del synes, fortraffligt arbete: On the structure and distribution of Coral Reefs; being the first part of the Geology of the voyage of the Beagle, 8:o. Geoiogisk For den geologiska utbredningen ar af vigt: ning' Hardouin Michelin, Icouographic zoophytologique; description par localites et par terrains des Polypiers fossiles de France et des pays environnans, 4:o, Pa- ris, Pitois edit. 1841. Anatomi. Anthozoa. — Vi hafva i det foregaende sett ^ga^n^e^rf** ^Vagners undcrsokniugar ofver den mikroskopiska struct uren af Medusernas fangarmar. Eudl har i M. A. 1841, 421, gifvit upplysningar om analoga dclar hos Polyperna. Han fann , hos Veretillum cynomo- 345 rium, all fangarmarnes pinnula3 hafva foljande bygg- nad. De avo nagot plalta och forsedda med en bred rand af trubbiga, rundade lober. Ylan af dessa ar besalt med blasartade bildningar af tva slag, mindre och slorre, de sednare naed nucleus 5 deras rand der- emol bildas af elt cylinderepilhelium, och lala smA flimmerhar. Sjelfva corpus af pinnula har ytan be- kliidd med ett rutepilhelium, forsedt med tvarrader af cylindriska nasselapparaler, och grupper af smS blasor. Vaggarne synas muskulosa, och deras §t inre roret vanda yla visar en Ir^d, lagd i spiral, hvilkens omgangar narmas vid contraction och inbordes af- lagsnas.vid ulvidgning. I roret synes en regelbunden circulation, i del sma kulor ga upp langs den ena, ned langs den andra sidan, framdrifna endasl af flimmer- rorelse. Sjelfva fangarmens yta visar samma epithe- lium och grupperade blasor, "men ej de cylindriska organerna. — Hos Actinia mesembryanthemum fann han yttre langs , inre ringmuskler och rut-epitheli- um, som pa bada sidor af den nagot sammanlryckla armen visar sig som cylinderepilhelium med flimmerhar. Pa det forra sitta likaledes smci blasor, och nassel- cylindrar, i hvilka tiaden ar upplindad som en kork- skruf. Sadana finnas afven i de bla vartorna kring ofre delen af kroppen. Stundom finnes en annan form, Erdl M. a. 1842, p. 305, da traden ar vid basen an- svalld och besalt med talrika taggar. "Manne saledes organisationen har vexlar med konsorganernas utveck- ling?" Nasseltradarne ulskjutas med liflighel, och halta sig en slund spanda, men blifva smaningom slappa, iiksom efler ulgjutning af en inre vatska. — '*Den hvitarmade Actinia" ulskjuler, ur kroppens porer, mer an turns langa tradar, alldeles betackta med dessa cylindrar. Alia dessa delar klibba sig latt fast och viicka pa fin hud en briinnande kiinsla. — ■ Rathke beskrifvcr de hos A. plumosa ur porerna utskjutande 34(1 Ir^dar, dock iilan all liafva ulrcdl dcras egonllfga slruclur. M. A. 1840, 146. Del ar de nasselorg'a- ner R. Wagm:h lorut beskref sasom manliga konsor- ganer (se lona arsl). 414)5 I^hrenbkrg vill iinnu lill- lagga dem denna belydelse. W. A. Vlll, 73. Al- cyoniuni exos bar pa fangarmarnes yta spridda var- tor af ovala blasor, hvilka innehalla en i spiral lagd trad, som synes vara en omedeibar forlsallning af sjelfva blasvaggen och sjelf, afven ulskjulen, ar vri- den som en korkskruf. Hydra viridis bar pa fang- armarnes genomskinliga epitheh'um Iva slags nassel- organer, och ett tredje dem olikt. De forra af del ena slaget aro lika de bos Verel ilium beskrifna, men smaj de af del andra slagel skiija sig genom fyra tillbakabojda krokar vid basen af traden. Ehiu:nbl»g bar enligl E. oriktigt beskrifvil dem, nemligen om- vandt, med traden fasfhangande vid kroppen. Det tredje organel ar det af Corda oriktigt beskrifna, med en oval blasa, inneballande en af tre stycken sammansatt del, bvars anda kan genom oppningen utskjulas. Jfr liingre ned Lauiu:nt om Hydra. Genera- Vawl bar utredt konsforhallandena bos Actinia, '"*"• (Mull. Arch. 1842, p. 303). Konen aro skilda. Man- teln ar pa inre sidan utdragen i muskelband, som stracka sig uppifran ned till fotskifvans slraliga mu- skelknippen och derigenom, som bekant, afdela inre kaviteten i rum. Pa dessa muskelband boja sig balf- manformiga fortsaltningar af muskelmassan, och derpa silla kondelarne, sasom ett mangfaldigt slingradt band, pa ena sidan fastadt vid en tunn hinna, liksom ett mesenleritim, vid hvilket bos nagra arter afven en del smatarmar (lefvern?) aro fiistade. Hos hannarne innehalla genitalia en mangd i grupper ojemnt for- delade blasor. Dessa hafva en tunn yltre hinna, och derinuli ser man spermatozoerna sammantriingda mot en viss punct af hinnan och derifran divergerande 347 sasocn Iios Vercl ilium. V'id coiDpression alskiljas de och visa en oval kiopp och en (i — 8 ganger langre svans. Aggen aro mer jemnt fordclade, chorion tunnt, vilellus gul, froblasan med enkel fliick. Ju mora ge- nitalia iiro ulvccklade, dosto mera sanka de sig mot fotskifvan. Deras genomskinande farg, gul hos han- nen , brunaklig hos honan, ar den enda yttre kon- skilnaden. — Kollikei^ som undersokte Actinia liol- salica, I'ann testes besta af sackar, som sammansling- rade med fina membraner hanga vid vaggarne af de mellanrum, som omgifva magen. Man finner slorre och niindre sackar. De storre aro 2, 3 ganger vi- dare, af gra farg, och inneh^lla en mangd runda smasackar, troligen motsvarande dem hos Acalepher- na, och innehallande sadesdjur med oval, nagot in- snord kropp och lang svans. Deras rorelser aro lif- liga. I de mindre sackarne funnos de af Wagner upplackla spiralcellerna och sma runda celler inne- hallande en mangd korpuskler. De slorre sackarne, testes, ofverga i de mindre, som derfore kunna anses som ductus deferens, ehuru K. ej kunde urskiija na- gon utforsgang. Spiralcellernas form var som Wag- ner beskrifvit den i W\ A. I, 215. K. tillagger att traden var spiral narmast cellen, och att de fina borsten silta blott vid slutet af denna spiral. Hela spiralen ligger upprullad inom cellen och skjuter sig ut dcrifran. Hvad aro dessa spiralcellei', och hvilken deras function? Afven hos Caryophyllia och Dendrophyllia Blv. aro konen skilda och testiklarne hafva ovariernes la- ge och form, enligt Milne-Edwards A. S. N. XIII, 190. Rathke fann ' individer af Actinia Mesembryan- ihemum, hvilkas mai^sack inneholl unti-ar af olika storlek. De minsta af i 1. hojd, hade 10 tentakler, i hvilket R. igenkanner Echinodermernas grundtal, fern. De 10 aggslockarne voro redan tillslades. Hos 348 dessa mirisia individor sammanhrumor iirspruni'liorn maghalan med den yd re kroppsvaggen. Dessa tva lager aflagsnas fran livarandra genom de mellan dem bildade Uonsorganerna, livilka sednare omgifvas hos n^got stone individer, med en smal kanal, sa alt mellan tva aggslockar uppstar en mycket tiinn skil- jevagg. Denna tilltager i bredd, i det maghalan till- vaxer i vidd mindre slarkl an manteln. Tentakier tillkomma nu emellan och inom de 10 forsta och fran ofre skifvan sanka sig nya mellanvaggar ned mot basen. Manteln tillvaxer afven uppc^t , sa att tenlak- lerna kunna indragas inom dess ofre ring, hvilket icke kan ske lios de yngsla. Neuesle Schr. der na- tiirf. Gesellsch. in Danzig III, iv, 112. Nytt Under namn af Edwardsia har Quatrkfages be~ Anatom'i. skrifvit ett nytt zoophylslagte fran kusten af Bretagne. Dess karakterer aro: en fri, maskformig cylindrisk kroppj medlersta delen deraf betackt med en mer eller mindre opak epidermis j framre delen genom- skinlig, barande tentaklernaj den bakre, i andan run- dad, ulan folskifva,' begge dessa andar kunna indra- gas och utskjulas. — Naringskanalen rak, hallen af mesenteriska band, bakat vidoppen at abdominalha- lan; bakre delen med atta skiljevaggar ("cloisons"), pa hvilka ovarierna hanga. Djuret sitter ej fast sasom Actinia utan lefver insankt i leran. Arter anforas trej E. Beautempsii, E. timida, E. Harassii. (Tvenne arter finnas vid Skandinaviens kuster. Slai2:tet bor jemforas med Lecylhia Sars (Bidrag 1829) och Acti- nia inteslinalis 0. Fabr. Ref. anm.) Nar man uttager E. UP dess hal i leran drar den sig mycket starkt till- sammans. Den utskjuter sedan forst framre delen med tentaklerna, derefter den bakre tredjedelen. Med denna faster den sig vid harda foremal , och det genom en viss adhesions formaga, i det den discus, som finnes i midten af bakandan ar alltfor obetydlig for att tjena 349 till fasle. Den krypcr mcd licia kroppcn, utan alt dervid anvanda tentaklerna. Den ar ett rofdjur, och fortar Cruslaceer, Annelider, Naviciilae etc.; afven sluker den sand, men, som del synes, blolt for alt liilla fodans sondermalnin*^. Den ar mycket kanslig, och vid minsta vidrorande af tentaklerna indrager den med mycken snabbhet bade framre och bakre delarna in i den medlersta. Ljuset verkar tydligt pa den; kommer det plotsligt sammandrager den sig, Jif'vensom nar gnidning pa glaskarlels kant framkallar en ton, och vibration afven i valtnef. Den lefver en manad och mer som fange i samma hafsvatten och synes med Actinier hafva formagan alt hcilla det rent. — Lik Aclinierna omsar E. hud i det den medler- sla delens tjockare epidermis lossnar, spricker, af- faller och medlager stycken af de framre och bakre delarnes finare betackning. En ny hud ar derunder bil- dad och tillfar nu alltmer i tjocklek. Alia delars contraclililet ar sa stor, alt den ar hinderlig for dis- seclionen, hvarfore Q. nedsliimde den genom all i valtnet blanda en god qvantitet "Laudanum de Rous- seau". Verkan var den onskade, men afven den, alt det doda djuret hastigt gick ofver i forrutlnelse. — Hudeii bestar af epidermis (epithelium), hell och hallet homogent och genomskinligl , utan spar till granulationer. Midlpa kroppen ar del fortjockadt, barklikl, fargadt. "Derma" derunder ar genomskin- ligl, men med smS granulationer, och talrika nas- selorganer, af vanlig form och i synnerhet lata pS tentaklerna. Under huden ligger ell lager af trans- versala mushier, ett annat af langsmuskler och in- nerst abdominalcavitetens inre epithelium, i fortsalt- ning med peritoneum. Tvarmusklerna aro mest mark- bara under hudens tjocka medlersta del; de likna dem hos Synapta. Sa gora afven langsmusklerna, som be- sta af cylindriska, genomskinliga, homogena striingar, 350 hvilka vid sammandragning fa tvarrynkor, och der- vid oka sin diameter. Man scr dcrvid nas-ra af dem sammandraga sig under det andra slappa boja sig, och sjelfva contraclionen skor ej heller lika ulefter hela langden af en sirang. Sirangarna bilda platta band, alltid till antalet ^ sa manga som fentaklerna, borjande vid spincter oris och npphorande mot den bakre, genomskinliga tredjedelen af truncus. — iVa- ringsorgancr, Munnen ar hos E. Beautempsii och Harassii koniskt framstaonde, hos E. timida belagen i centrum af den flata discus. Den omgifves af en sphincter af cirkelfibrer, ofver hvilken ytlre huden gar in for att bilda oesophagi och intestini inre epi- thelium samt peritoneum. Qvsophngus, hvars vaggar invandigt aro besatta med starka veck, ar omgifven af tva muskel-lager, transversela och longitudinela , bada, liksom hos Synapta, till texturen lika krop- pens transversala lag. Pa yttre sidan ar denna ca- vitet betackt med en fortsattning af peritoneum, som har har fargade langsstrier af ett kornigt pigment. Dessa langsstrier ofvergS i 8 band, hvilka i lika manga segmenter dela den cylindriska, vida tarmen, hvars vaggar aro af en ytterlig tunnhet, och endast bakat visa spar till tvarmuskler. Den slutar vid krop- pens bakre tredjedel. Fran samma pigmenlband afga afven 8 starka ski Ije vaggar, som genom hela tarmen, och bakat derutofver, sta med sina inre rander fria i djurets langdaxel. De besta af muskelplaner, hvil- kas fibrer aro af samma textur och diameter som de i kroppens langsmuskler. Dessa skiljevaggar bekladas af peritoneum, hvilket ofverstiger deras bredd for att afven omsluta ovarium, och visar flimmerhar ofver allt der det ej ar betackt med pigmentlager. Ne- danfor tarmen blifva dessa skiljevaggar allt smalare, och deras fibrer forena sig med langsmusklernas. — Vid det huden ingAr genom munnen sammansmalta 351 dess tvenne lager (ill ett cnda, hvilket (sasom slem- hinna) beklader tarmens inre vaggar, dess skiljevag- gar, ovarierna och (sasom seros hinna?) dess yttre vaggar, samt bildar de mesenleriska band, hvilka fr^n j)igmentbanden afga for alt slodja (armen , och utSt sammansmalta med den del af peritoneum, som in- viindigt beklader krop{3ens och tentaklernas halighe- (er. Den ar ofverallt af en homogen, genomskinlig, ytterst fint granulerad structur, med contractilitet, iifan spar till miiskelfibrer. Hogst miirkelig ar den liar otvifvelakligl oppna, cj sackformiga tarmkanalen, sadan som den afven ar hos Aclinia, Alcyoniiim etc. Och oaktadt denna botlenloshet, finnas aldrig fodo- amnena nedfallna i kroppshalan. — Ovarierna aro gula sirangar, faslade langs den fria kanten af tar- mens skiljevaggar, men p§ ett visst afstand af sin langd skiljande sig derifran, for att sedan fritt hanga i kroppshalan, der de visa egna rorelser, troligen orsakade af flimmerrorelsen pa deras epithelium. Nar- mast under detta ligger ovarii egen hinna, ytterst tunn, utan markbara muskelfibrer. Inom denna fol- jer ett lager af aflanga celler, straligt stallda fran medelpunkten utat, oberoende af hvarandra. De besta af en yttre hinna och ett inre homogent, genomskin- ligt amne. Inom dem kommer ett tunnt lager afkor- nigt, liksom "glandulart" utseende, och innerst ett fint granuleradt amne, i hvilket aggen ntvecklas. Q. kunde aldrig upptacka spermalozoer, men af analo- gien med Synapta formodar han, att sadana utveck- las, till sin tid, i de namnda straliga cellerna. — Respirationsorgancr, Tentaklerna hafva lika litet som hos Actinia, hal i spetsen. De aro coniska cae- ca, som med basen sta i communication med kropps- halan. Under huden ligga i dem tvenne lag af langs- och tvarmuskler, och innerst det gemensamnria epithe- lium, forsedt med mycket sma flimmerhar. Strom- 352 marnc i tentaklets inrc aro s^anska oregelbundna och stundom kan man iakttaga i midten Iva hvirflar af motsatt riktning, pa samma g^ng som tva motsatta langsstrommar folja vaggarne och mellan dem en oregelbundcn rorelse iiger rum. Delta kunde latt forklaras om man anlar, att flimmerrorelsen ar be- roende pa viljan. Vid basen af hvarje tenlakel fin- nes pa hvar sida en ansvallning, som bakat slutar i en spets och ar omsluten af en opak h'nea. Den in- nehaller lalrika pigmentkorn af oregelbnnden form, bestaende af en yltre genomskinlig "enveloppe" , i hvilken ligga nagra spheriska, opaka, fargade korn. Samlingar af sadana dclar finnas dessutom i tentak- lets halighet, och flereslades. Dessa korn blekas af svafvelsyra utan spar till carbonisation, men losas ej af kali. — Edwardsia star narmasi Actinia, Dei ar det harda medelstycket af dess hud, som karakterise- rar den, ty med detta foljer sammandraglighet at bada riktningarne, bristen pa fotdiscus och hela lef- nadssiittets olikhet. Den visar likval afven forvandt- skap med Sipunculus och med Synapta. Djuret af Desmophyllum stellaria Eurb. ar en- ligt Philippi sa tunnt, att man genom mantein var- seblir alia cellerna i kalkstjernans rand. "Verkliga tentakler saknas, en kottig massa stracker sig fran munnen till randen och utdrages der i manga veck ("Falten")". Manne riktigt observeradt? Sadant ses ock stundom hos Cyathina. W. A. VI, 193. Densamme meddelar i W. A. VIII, 44, att Cya- thina tillvaxer genom afsattning af nya concentriska lager. Stjernans lameller aro i borjan mindre talri- ka. Af randlamellerna ser man forst endast hufvud- lamellerna, sa att t. ex. C. clavus forst visar 16, sa 32 och 64. Afven central-lamellerna aro i borjan af ringa antalj en 3 1. hog C. clavus hade endast tvS. 353 Iva. Sisl ulvecklas kranslamcllerna, hvilka p^ dju- pet alltid sammanfalla med randiamellerna. Monomy- ces eburneus Ehrbg. torde vara endast en unge afC. cyathus. BowERBANK liar i utspadd svafvelsyra upplost Kaik- stycken af kalk-koraller, och dervid fatt en alerstod by^nad. af djurisk vafnad. I denna urskilde han natformiga bildningar af tva slag, elt af greniga, anastomoseran- de flna ror, ett annat af grofre ror, har och der forsedda med valver, och hvilkas andar stundom sluta i aggformiga kroppar liknande gemmae. Stundom scigos massor af an storre dimensioner och brun farg fore- nade genom radbandslika fibrer. Kiselspicula af tva slag, en del talrika, ytterst sma, spetsiga i bada an- dar, en del knappnalslika. Dessutom en mangd cei- ler C'Cystoblastes Schleiden", Noyeaux R. Brown). Inst. 1842, 352. Isis elongata Esper = Mopsea mediterranea Risso h&r Philippi funnit ej sallsynt vid Neapel. Den blir till tva fot hog, en f, bred, och ar ytterst bracklig. Roten bestar af manga grenarj stammens leder aro fint farade, snohvlta, omkring 8 I. I^nga; de horn- artade mellanstyckena hogst 2 1. Forgreningen gSr i en och samma plan. Barken ar tunn och svart- brun, enligt Risso rod. Polyperna sta utan ordning och sluta (torkade) med 8 spetsar, mer likt Pavona- ria an Gorgonia. De innehalla en mangd kalkspi- culae, af hvilka 8 langre, en mangd mindre, och slutligen korta valsformiga kroppar. De likna myc- ket spiculae hos Lobularia spinulosa Delle Chiaje. W. A. VIII, 139. I ett arbete ofver Zoophyternas nervsystem, skali Costa tilltro sig visa, att Pennatula ar en Echtno- derm narslagtad med Encrtnus, och att dess s. k- Prof. Lovens Arsb. r84o — 184^- ^^ 354 polyper aro endast organer utan oberoende lif. Inst. 1841, 345, Fr. Not. XXI, 10. utveck- Om Pennatula mirabilis MiiLL. meddelar Dalyell, '*"^* att den, liksom alia djur, som bebo de storre djupen, ar blott om natten i rorelse, om dagen sammandra- gen, hvarvid troligen menas: i fangenskap. Den skall sprida en angenam moschuslukt. Ungarne simma lif- ligt omkring sasom ovala, gula kroppar. Efter 12 dagar funnos pa karlets botten tre "nyfodda Penna- tulse i horizontal stallning, hvardera i ena andan ut- vecklad till en Hydra". Langre kom ej utvecklin- gen p^ 5 veckor. De flyttade sig aldrig, men voro endast svagt fastade. Tentaklernas pinna; voro i bor- jan fa, men tilltogo smaningom. "Magen och caeca syn- tes invandigt". James Ed. n. phil. Journ. XXVII, 3795 Fr. Not. XIV, 5. Till Wagners, Sars's och ref:s undersokningar ofver utvecklingen af Coryne, Tubularia och Synco- ryne har Steenstrup gifvit ett vigtigt bidrag. Han fann vid Island en art, Coryne frilillaria St., hvars tunna, med endast 5 — 6 tentakler forsedda hufvud var omgifvet af flera fyrsidiga klockor, lika dem ref. be- skrifvit, men markvardiga derfore, att randen ej var jemn och med cirri i de fyra hornen, utan sned- skuren, och endast i det ena lagre hornet forsedd med en stor lobus, fran hvilken, hos de exemplar, som frigjort sig, smaningom utgingo tva langa cirri. Magen var ej omgifven af agg sasom ref. sag den, och denna omstandighet, jemte olikheten i form tyc- kes derfore antyda konsskillnad. Dessa klockor af tva kon, aro sSledes de fullkomliga djuren, uppam- made af sin konlosa fastsittande, stjelkade Altrix, lik- som Medusa ar det af Scyphistoma. Att hos Tubu- laria dennas hufvud sedermera, Ijksom hos Scyphi- stoma, loser sig af, det hafva Sars och Nordmann iakttagit. Anvander man detta p^ hela denna klass, 355 sa ses, alt sl§gten och arler hittills aro karakterise- rade endasi efter altrix-tillstandet, och att ett storl fait har oppnar sig for vidare forskning. Steenstrup om Forplantning 02: Udvikling giennem vexlende Ge- nerationsraBkker. Kiob. 1842. I ofverensstammelse med denna sinnrika ^sigl bar Steenstrup afven lemnat en tydning af Campa- nularias ufveckling efter ref:s laktlagelser. Han ser har individer af tre slag: de i oppna klockor sittan- de, tentakelbarande, de i tackta axillarceller inne- slutna utan munn och tentakler, samt de pa takel af dessa celler uttradande med agg forsedda djuren. — De forsta aro den forsta generationen, hvilken uppam- mat den andra, som ar altrix, och denna slutligen den tredje, eller det fullbildade djuret. Har aterstar annu att finna hannarne. Forbes och Goodsir iemna i A. N. H; V, 309^ underrattelse om Corymorpha nulans Sars = Ellisia flos maris F. et G, antea. De hafva vid Orkney-oarne funnit individer af 4^ turns hojd och med stam af ^ I, diam. Unga individer hafva storre delen af krop- pen innesluten i ett tunnt, brunt, hinnaktigt ror, som synes hafva intet organiskt sammanhang med djuret, och da detta blir aldre, fortunnas och forsvinner* Fran basen af kroppen stracka sig ut i sanden gre- niga tradaktiga rotter, som hos unga individer synas sammanhanga med namnde ror. Stammen ar solid, fylld med ett geleeaktigt amne, liksom inneslutet i celler af fibros vafnad. Sa aro ock tentaklerna. Ma- gen nedstiger ej under de nedersta tentaklerna 5 dess bolten ar i midten upphojd som i en butelj. "Dess inre yta ar luddig ("villous"), men ej cilierad, ej heller finnas cilier p^ n^gon del af kroppen." Den byggnad af magen, som Sars angifver, skall finnas bloll hos exemplar, som nSgon tid legat i sprit. 356 Det ar mellan Sertularina och Hydrina som QuA- TREFAGES staller sitt nya sliigte Eleulheria, en fri polyp, med ogonpunkter vid armarnes basis; "inga fotter". E. dichotoma Qu. bar kroppen hemispherisk, gulaktig, undertill med karminroda punkter; sex teri- takler, tvadelta, slutande med runda knappar. Diam. ^ mm. De finnes bland hafsvaxter i de sma klyftor, som hafvet vid ebben lemnar fyllda med vatten. — Huden bestar af ett yttre, tunnt, genomskinligt, ho- mogent lager (epidermis), och ett inre kornigt. I detta sednare ligga pigmentkornen, bestSende af ett ofargadt, genomskinligt hylle, som innesluter ett am- ne af olika farg, och i hvilket svafva sma svarta el- ler opaka kroppar. Pa bakre delen af kroppen aro dessa korn tata, karminroda och stora, pa ofriga de- lar niindre, och gula, men kring ogonen roda. De motstodo lange verkan af kalilosning i alkohol, och de roda langst. — I det inre korniga lagret ligga afven nasselorganerna , som aro storst i tentaklernas stora andknappar. De besta af en oval sack, V^ mm. djup, ixs mm. bred, och utat oppen genom ett fmt hal. Kring dess bas ligga talrika pigmentkorn. I dess inre ser man i bottnen en genomskinlig, liksom "glandulos" substans, upptagande ungefar ^, och med ofre ytan convex. Pa denna star en stylus, ^V win^* lang, ^U mm. vid basen, och som med sin ytterst fina spets sticker ut genom sack-oppningen. Tva massor af ett genomskinligt, homogent, contractilt amne, fa- sta sig a ena sidan vid sac kens ofre vaggar, a an- dra vid stylus och den kropp, pa hvilken denna hvilar. De innehalla hvardera en aggrund halighet, och mellanrummet emellan dem ar fyldt af en tunnare vatska. "De aro muskier", (pa figuren visa de strier), "som utskjuta stylus, och den kropp, som barer denna, ar troligen en giftkortel". Stylus loses af kalihydrat upplost i alkohol, och ar saledes hornartad. — Mushier 357 finnas med tydliga fibrer, kring munnen, af !vS rikt- ningar, cirkel- och langs-, och kring kroppen vid armarnes basis, med cirkel-fibrer. — NdringshavitC' ten ar ytterst enkel, utan serskilt anus. Munnen lin- ger i midten af kroppens ofre platla yta; dess kant ar bevapnad med nasselorganer. Maghalan commu- nicerar med det inre af tentaklerna, och mellanrum- men emellan dessas baser afdela densammas periferi, men utan mellanvaggar. — j4ggen ligga i den un- dersta hvalfda delen af kroppen under huden. De visa sig forst som sma korn, men sednare som kulor omgifna af en egen hinna, derunder af ett genom- skinligt lag (albumen?), och derpa gulan utan spar till vesicula Purkinjei eller mac. Wagneri. — Ogo- nen ligga utanpa kroppen, ett vid basen af hvarje tentakel. Omkring dem aro pigmentkornen af hogre rod farg. Man urskiljer i dem en hemispherisk lens, fullkomligt genomskinlig, och hvilkens bas ar inbad- dad i ett pigmenllager af fina, karminroda korn. Hu- den (epidermis) gar ofver lens, ar der tjockare, men af en annan bojning an dennas ofre yta, sa att den forra masle verka divergerande, lens deremot con- vergerande. Bada aro da stallda som de tvenne ele- menterna i en achromatisk lins. — Tentaklerna aro 6, hvarje fran midten tvadeldt. Deras vaggar besta af hudlagret, det globulinosa amnet, och fyra mu- skelband, tv^ pa sidorna, en pa den inre, en pa den yttre. De forsta aro bredare och starkare, utan langsfibrer, och tyckas sammanhanga med kroppens storre ringmuskel. Alia dessa fyra band samman- hanga genom sma tvarmuskler, sa att det hela bildar kring tentaklets halighet ett nat. I sjelfva denna ha- lighet loper i midten en i zigzag bojd stam, som afgifver vid hvarje vinkel en gren at de namnda muskelbanden. Stam och grenar aro hogligen con- tractila, och "likna sa mycket musklerna hos Systo- 358 lider, Nais, Annelider", a(t Q. anser dem som ten- laklernas egentliga muskier. Denna apparat barer dessutom afven pigmenlkorn. Djiiret kan i hog grad sammandraga sin kropp, och armarne sA, att de blifva enkia, fjocka, klubblika. A. S. N. XVIH, 270. Laurent, som undersokt Hydra, afviker i sina uppgifter i atskilliga punkter fran Cordas och Eh- RENBERGS. De egna vapen, pa djiirets armar, som den forra kallat "hastae," nekar han helt och hallet. De af Ehrenberg beskrifna fangorganerna aro enligt L. "ulspunnen glutinos saft." Det ephithelium, som C. sSg, nekar han pa grund af det bekanta, af ho- nom repeterade, Trembleyska forsoket atl vanda ul och in pa djuret, da digestionen fortgar medelst den yta, som eljest ar hud. Delta sednare forsok torde dock pli sin hojd motsaga C.s antagande af egna villi i digest ionshalan. Hvad E. ansett for ovarium finnes enligt L. alldeles icke, de s. k. testes aro en sjukdomsbildning, ett slags blasor, och de deri funna s. k. spermatozoer blott kulor med molecularrorelse. De gamla reproductionsforsoken bekraftas, med un- dantag af Rosels, enligt hvilket tentakelfragmenter skulle kunna utveckla sig till hela djur, hvilket be- stamdt nekas. Mojligheten af reproductionen vill L. forklara genom det nagot tvungna anlagandet, atl hvarje dertill dugligt fragment ar en knopp. ~ Knop- parnes uppkomst foretradesvis vid foten, der digos- lionshalan ofvergar i denna del, har L bekraftat, men iakttagit, att de undantagsvis, af tillfalliga or- saker, bildas pa andra stallen utom tentaklerna och sjelfva foten. Om aggen galler alldeles detsamma. Dessa skulle enligt L. afvika fran alia hittills kanda deri, att de besta af bloti en blasa, d. v. s. endast af vesicula Purkinjei utan macula Wagneri. — Mon- strositeter visa sig aldrig hos exemplar, som uppkom- mit ur agg, men val hos de genom knoppar och del- 359 ning bildade. Den konstlade faig man kan gifva Hydra genom fargad foda, upptages af de korn, som ligga i magens epithelium, och meddelar sig till knopparne, men ej till iiggen. Comptes rendus, XV, N:o 8. Fr. Not. XXIV, 7. — Fortplaniningen sker, enligt samme forf. genom gemmae, .agg och spontan delning. Gemmer utvecklas normalt ur djurets ba- sis, anomait ur ofriga delar. — Agg framkomma mot sommarens slut, normalt vid fot-basen^ i allman- het till ett antal af fyraj men om djuret fatt serde- les riklig foda uppstS verkliga agg pa alia punkter af den magsacken omgifvande hinnan, vanligen i storre antal, 5 — 20, och af olika storlek. Ur hvarje agg kommer blott ett Individ. — - Hydra later dela sig i flera stycken, afven sadana, som ej genom ran- dernas narmande kunna bilda nagon kanal. Comptes rendues XH , N:o 22. Fr. Not. XIX, 8. Actinia maculata Ad. Thomps. A. N. H. V, 250 -, ivija dai biserialis Forb. n. sp. corp. elongato cylindrico, brun- neo, CcEruleo lineatoj disco rotundoj tentac. in dua- bus seriebus digestis, serie interna longissima, ex- terna numerosissima. Inga tuberkler pa discus. Gu- ernsey. A. N. H. V, 180 5 bellis angl. non Rapp., beskr. ib., skall ej vara unge af gemmacea en- ligt Hassall ib. VH, 285; conchicola Leuck. = ef- foeta Rapp non Raster, Leuck. Zool. Rruchst. H, 112; sp. plur. nn. Grube Act. u. Wurmer, 1. Adamsia Forb. n. g. Corp. expanso, bilobo, basi lata suffulto, tentaculis subretractilibus, simplici- bus, OS coronantibus. A. maculata Penn. = carci- niopados Otto = picta Risso = Duces A. S. N. 2:de ser. VI, 93. Iluanthus Forb. n. g. corp. libero, postice attenuato, tentac. os coronantibus longis, gracili- bus, retractilibus. I. scoticus, rodaktig med hvita langsrander; p5 lera och 4 famn. djup. Skotland. ten och, arter. 360 Forbes har under sin resn i Archipelagen fun- nit en markvardig Zoophyt, som han utan att namn- gifva den beskr. i A. N. H. VIII, 243, t. 8 fig. 1—5. Det ar ett slags Actinia, med cylindrisk kropp, baktill slutande trubbigt, framlill i en discus, i medelpunk- ten hvaraf ar den cirkeliunda munnen, omgifven af talrika korta, lineara, hvita tentakler. Kanten af discus bar en annan yttre cirkel af 32 tentakler, langa, ror- fornniga, ringade nned brunt, och som ej kunna indragas i munnen. Kroppen kan myckel forlangas, sa alt den liknar en Hololhuria. Djuret ligger i ett hinnartadt ror med en skorpa af sand och skal s^som en Tere- bella, ar mycket glupskt, och lefver djupt i sand nagra tum under hafsytan. Det forekommer afven vid Sver- ges kuster och larer redan af Renieri vara beskrifvet, Kapnea Forb. n. g. Kroppen ar en cylinder, strgande fran en utbredd, uppblast basis, och ofvan- till med en rund, tentakelbarande disk, med muimen i midten. Tentakler mycket korta, lika fyrkantiga ("squared") tuberkler. De aro stallda i tre cirklar, sexton i hvardera, de yttersta storst. Under tenta- klerna, och omgifvande disken, ar en ring af tuberkler ("a granulated calycine circle or belt"): och under denna samt afven nedat en del af basen, ar kroppen bekladd med en ullig, brun epidermis, som ar 8-kluf- ven ofvantill. Basen ar na2:ot loberad och svalld af sjovatten. Fargen ar hogrod, basen med morkare striae, tentaklerna blekare. Tentakeldisken och ofre delen af kroppen till epidermis kunna sfjelpas in. Utstrackt var djuret en tum hogt och ^ t. bredt vid basen. Arten ar Capnea sanguinea Forb. tagen pa djupt vatten och Milleporae vid Irland. A. N. H. VII, 81. Edwardsia Quatrefages n. g. , se ofvan p. Fungia, monogr. Leuckart, de Zoophytis Cloral- liis observationes, Freib. 1841, 33 j distorta Michelin n. sp. Guer. Rev. 1842, 316. 361 Ecmesus Phil. n. g. ruira Fungia. Polyparium liberum, disciforme, excentricura, subtus planiusculum, suborbicularej pagina superior papillis centralibus lamelb'sque divergentibus, alternis, majoribus forma- tur; papillse vero centrum non occupant sed margini propiores sunt. E. fungiaeformis Ph. tert. Galabr. Leonh. u. Br. n. Jahrb. 1841, 662. Phyllodes Phil. n. g. nara foreg. Polypar. li- berum?, explanatum, cuneatum, et in altera extremi- tate lobatum; pagina superior lamellis a basi trun- cata radiantibus, medianis erectis, lateralibus oblique incumbentibus instructa. P. laciniatum Ph., tert. I. c. 663. Cyathina n. a. Medelh. Phil. W. A. VIll, 44. Astrsea Websteri Bowerbank n. sp. foss. Lon- donlera, Mag. N. H. IV, 23. Bebryce nnollis Philippi, n. g. et sp. af Gorgo- niernas familj. Polyparium fixum, dendroideum, con- stans axe centrali solida, cornea, flexili, et crusta corlicali spongiosa, particulis calcareis repleta, quae in polypos sparsos distantes, magnos, non retractiles continuatur. Tentacula octo pinnata. Blir 3 — 4 tum hog, bar fci grenar, 3 — 6, af samma tjocklek som slammen, | l.j polyperna pa alia sidor utan ordning. W. A. VIll, 35. — Djuret ar mycket likt Gorgo- nia pinnata i Zoologia danica. Alcyonium rubrum Mull, ar enligt Hassall en god art, skild fran A. digitatum, men endast genom fargen, A. N. H. Vll, 276. M'Gillivray anser dem som varieteter af samma art, ib. IX, 465. Veretillum clavatum Leuck. n. sp. jemte an- markningar ofver "Halopteridernas" familj. Leuck. Zool. Bruchst. II, 120. Evagora rosea Phil. n. g. et sp.? af Xeniernas familj. P^ Balaner, doda ostron och dyl. sitta vid Neapel dessa sma polyper, 2 I. langa, f 1. tjocka, rosenroda med laderartad basis, som drifver sloloner. 362 Tentaklerna aro 8, pinnerade^ deras inre sida ofver- gdr oiiiedelbart i svalget, utan discus och egen munn- oppning. W. A. VIH, 36. Sertularia hibernica Johnst. = pinnata Tkm- PLETON, ar var. af polyzonias L. Thomps. A. N. H. V, 250: margarita Hassall n. sp. nara abietina och pinaster Ell. et Sol. Irland, 1. c. VII, 284. Campanularia integra M'Gillivr. n. sp. parasit pa Tubul. indivisa, I. c. IX, 462. Antennularia ramosa Lamck. Hassall ib. VII, 276. Echinochorium Hassall, n. g. mellan Coryna och Hermia. Polyparium ulbredt och innehallande en mangd uppralta, smataggiga spetsar. E. clavige- rum H. ib. VII, 371. Dysmorphosa conchicola Philippi n. g. et sp. nara Coryne, W. A. VIII, 37, ar troligen identiskt med foregaende. Tubularia caspia Pall. Eichwald Fauna caspia,231. Eleulheria Quatrefages n. g. se ofvan. Hydractinia van Beneden, n. g. marinum nara Hydra, och Scisom denna utvecklande aggen i kapslar kring nnedlersta delen af kroppen. Bull. Brux. VIII, 1, 89. Anaiomi. Bryozoa. — V. NoRDMANN har i Demidoffs Voyage d. la Russie nieridionale II, 651, gifvit fortraffliga monograph ier ofver nagra hithorande djur. Plumatella campanulata Lamck. har formen af en liten nagra linier hog buske, men ar efter oli- ka local sig sa olik, alt troligen Mullers och Vauchers pi. repens blott ar varietet deraf. Hos unga individer ar hvarje polypror ofverallt contra- clilt, hos de aldre blott i ofre, tunnare andan, i den nedre styft. Roret vaxer afven nagon tid efter polypens dod, och synes saledes hafva ett deraf pa visst satt oberoende lif. — Tentaklerna, hos full- vaxta 40 — 60, aro hos yngre farre, kortare och tjoc- 363 kare. sa alt de Ivenne lober, fran Iwilken de utga, framlrada tydligare. Der synes ocksa tydligare, att de vid basen aro palmerade, men mindre an hos Fredericella Sultana. Tentaklerna aro ej ihaliga, och ingen cirkulation ager rum i dem; de besta af tvli lager, ett yttre, flimmerhSrigt, mjukt, ett inre, ho- mogent, stadigt, structurlost, sasom alia muskier hos Bryozoa. N. betviflar derfore Dumortiers uppgift om cirkulationen i tentaklerna. Flimmerrorelsen synes vara i viss man vilkorlig, ty den afstadnar nar Po- lypen sakta drager sig in i sitt ror. — Munnen vi- sar en langre ofver- och kortare underlapp. Den of- van nagot vidare oesophagus forer i en formage, hvilken genom en snedslalld cardia sammanhanger raed den egenlliga magen. Flimmerrorelse ager rum fr^n munnen till och med cardia, och vid pylorus, men saknas i magens medlersta del. Magen ar be- tackt med sma bruna folliculi hepatici. Pylorus lig- ger nastan midt emot cardia och leder till den upp- stigande tarmen, som i anus slutar sig framfor mun- nen. — Musklerna aro: l:o retractores coronge tenta- cularis, ett par recti, ett par obliqui, fastade ofvan vid tentaklernas bas och pharynx, nedan vid cellens botten; 2:0 en oparig retractor ventriculi, fran den- nas basis till cellens botlenj och 3:o cellens stang- nings-apparat. Denna bestir af den cylindriska ten- takel-slidan, en fortsatlning af roret, som ofvan ar fastad under anus, och nedan har en stor ringmuskel, hvilken, i tva partier, skickar strangar till rorets inre yta. — Sasom spcir till nervsystem anser N. den afven af Dumortier funna ganglielika ansvallningen under munnen. — I hela rummet mellan intestina och cellens inre vaggar fortgar ett, p5 ena sidan uppstigande, pa den andra nedstigande omiopp af en genomskinlig vatska, i hvilken svafva runda eller ovala korn af olika storlek, samt genomskinliga floe- 364 ker. Detla omiopp sker utan spar (ill flimmerrorelse, eller kiirl, lijerta, ellcr vibrerande valvler, och fdr- klaras derfore af N. som en primitiv, rent vital rorel- se. — Fortplantningen ar tvafaldig, den bekanta ge- nom knoppar, och den genom agg af tva slag, som- mar- och vinteragg. Sommaraggen utvecklas sasom hos Tendra zostericola (se nedan). Dumortiers be- skrifning deraf anser N. for nagot dunkel. Vinter- aggen, med hardt, brunt skal, aro amnade att ofver- vintra och utklackas nasta var. Sadana agg med- forde N. fr. Paris till Odessa af denna och flera ar- ter, bSde i vatten och torra; de utklacktes ganska val. Agg samlade i Oktober oppnade sig forst den 12 Febr., och en hvit blasa utkom , den blifvande cellens basis. Efter 10 till 12 dagar var utvecklin- gen fullandad, sednare och i solsken tog den blott 4, 5 dagar. — Nar aggen utbildas i ovarium of- verga de fran hvita till bruna, och falla ut i cellens cavitel i del de sonderslita ovariets vaggar. Huru de utga ur cellen har N. ej kunnat iakttaga, men del kan ej sl^e genom anus sasom Dumortier upp- gifvit. — Spermatozoerna utbildas periodiskt i egna blasor pa cellens inre vaggar, mest mot bottnen. Om Alcyonella meddelar van Beneden foljande. Konen aro skilda i olika individer pa samma poly- parium, hannen med testes bakom magen, der ho- nans ovarium ligger. De deri utvecklade spermato- zoerna sprida sig i cellens inre. Hannar aro mindre talrika an honor. En verklio' cirkulation foresrSr i del inre af cellen, frambragt genom flimmerrorelse, p^ yitre sidan af iarmen "liksom pa huden". Vid basen af tentaklerna vill v. B. hafva sett en series af oppningar, genom hvilka vattnet intranger i cellens inre. Nervsystemet ar tydligt, och besfar af elt ganglion pa oesophagus "forsedt med en fullkomlig ring." Ungarne hafva formen af Planarier, o. s. v. sa- 365 som NoRDMANN sett del. Polyparium antager olika former efter det foremal, pa hvilket del ar fastadtj del ar grenigt pa bladen af annuella vaxter t. ex. Nymphsea, spollikt pci perenna, kakformigt pci plana ytor. Inst. 1840, 154. — Hassall formodar, aft denna och Plumatella repens borde tillhora ett och samma genus, ehuru s^som skilda arler. Han an- marker, alt den forra faster sig vid sadana vaxtde- lar, som snart upplosas, t. ex. blad af Typha lati- folia, men den sednare vid starkare sljelkar och dyl., som en langre tid motstar forrulnelsen. A. N. H. X, 153. NoRDMANN bar p^ franska kusten undersokt en art Cellularia, som atminstone star mycket nara C. avicularia. De gatlika, fogelhufvuden liknande organerna, och de med dem fullkomligt analoga spo-Iika, ror- liga sproten, som finnas hos andra narstaende former (si. Telegraphina N.), kan ban till deras natur ej for- klara. De sta i samband med det inre af cellulen, men rora sig oberoende deraf, afven sedan djuret ar dodt. — Tentaklerna, 14 — 16, hafva inuti en kanal, i hvilken finnes en biek vatska med sma korn, och alia kanalerna tyckas communicera med ett ringkarl vid tentaklernas basis. Det hal, som Farre vill hafva sett i andan af dem hos Halodactylus bar N. hos in- gendera aterfunnit. — Inre vaggen af oesophagus vi- sar en mangd langdragna celler, i hvilkas mellan- rum fina kanaler utbreda sig ofver hela ytan sa- som maskorna i ett nat; en byggnad jemforlig med branchialsackens hos Ascidiae. Formagen ar genom en afsnorning delad i en ofre mindre, en nedre storre del. (Det ar den ofre, som hos Vesicularia ar in- vandigt forsedd med krossapparat af knolar och smS taggar). Cardia ar starkt muskulos och forer till den egentliga magen, i hvilken flimmerrorelse finnes endast i narheten af denna. Nedom pylorus vidtager 366 den ater. Anus ligger under tentaklerna, midl emot munnen. — Vid nedie andan af magen hano;a me- delst nagra strangar, 2, 3 runda kroppar, ovarier, fyllda af ett antal blasor af olika slorlek. N. bar ej sett dessa aggs utveckling, och tror, att de stundom "utgS genom en oppning belagen mellan tentakel- kronan och skidan, stundom qvarblifva i cellen tills efter djurets dod". I en not erinrar ban dock, att hos Vesicularia man stundom finner agget pa god vag att utvecklas, inneslutet i en del af den fordna polypens kropp, som bar blifvil en rund massa med bestamd omkrets. (Ref., som for flere ar sedan un- dersokte dessa djur bar afven funnit delsamma. Po- lypen dor ejj den forlorar sina tentakler, och dess kropp blir till en langstrackt sack, som upptager ur den derunder liggande aggstocken ett agg, hvilket utvecklas och sasom unge utgar genom cellens ofre oppning. Denna unge bar en nastan njurlik form, ar n%ot platt, ar i kanten ofverallt rikt forsedd med flimmerhar, och en del egendomliga bojda in- skarningar. Den ar pa ena sidan urnupen, och i denna sida sitter liksom en liten tapp omgifven med flimmerhar. Innan annu ungen utgStt ar vanligen ett nytt agg pa vagen att utvecklas och ett tredje upp- taget i sackens lagre del). Dessutom finnas, fastade vid cellens vaggar, nara bottnen nagra gula, runda kroppar, analoga med testes bos andra sotvattenspo- lyper. Aggkapslarna aro af tva slag: vesicula ute- rina, som sitter vid ofre delen af bvarje cell, vesi- cula ovifera, faslad vid dess bakre yta eller ryggen af cellen. Vesicula ulerina ar en balfkula. I dess inre ar en vatska, i borjan klar, men smaningom tjockare och concentrerande sig kririg ett i midten svafvande agg, hvars tjocka, bruna skal den bildar. Detta agg ar analogt med sotvatten-polypernas s. k. vinleragg. Vesicula ovifera deremot ar en stor an- 367 svallning, vanligen nara en axill, och innehallande 4 — 5 tunnskaliga '^Qg, hvilka hastigt utveckia sig och kunna med skal kallas sommaragg. Hos Tendra zostericoia Nordm. = Cellepora pontica Eichw. Fauna Gasp. 232, narbeslagtad med Membranipora, fann N. tva slag af celler, hannar och honor, af samma yttre form. Alia celler aro i nedra andan oppna, sa att polyperna der communi- cera med hvarandra. De aro pa inre sidan bekliidda med en ytterst fin hinna, sammanhangande med ten- lakel-skidan och slangnings-apparaten. Tentaklerna aro 8, och innehalla hvardera tv^ raka kanaler. (Eso- phagus visar en natlik byggnad sasom hos Cellularia. Magens byggnad ar som hos Flustra, med en bojd formage. Rectum hanger inom cellen i elt muskel- band, hvarigenom det upplyftes nar polypen stracker sig ut. Tre knolar under tentaklernas bas anser N. for sannolikt nervganglier, men har ej sett commis- surer. Han antyder derfore, att de afven kunna vara kortlar. Musklerna aro i hufvudsaken desamma som hos Plumatella, da cellen afven har ej har nagot hornartadt lock. — I hancellerna sitter vid tentak- lernas basis pa ena sidan ett knippe af masklika or- ganer, hvilkas rorelser p^minna om Filariernas, och som torde tillhora generationsorganerna, ehuru ej sa- som testes, ty spermatozoerna utbildas, liksom hos Plumatella, i periodiskt vaxande blasor. Spermato- zoerna ses hos Tendra svarma omkring i den klara valskan mellan viscera och cellens vagg, med run- dadt ovalt hufvud och temligen stark kropp. De finnas, besynnerligt nog, med samma rorelser men af ringare storlek, i de hannceller, der polypen annu ej ar fullt utbildad. Jfr Farre, som ansett dem som Cercarise. — Honcellerna, af samma form som han- narnes, hafva ofverstycket utmarkt genom en Icings- list i midten och derifran utgAende 10 — -17 tvarli- 368 sler. Man ser der honans kropp, men nar %gen borja alt utvecklas, forsvinner densamma och de sed- nare visa sig som vanligen 4 opaka aflanga kroppar. Agghinnan genombrytes snart af den unga polypen, som utgSr lik ungen af en Sertularia eller Medusa, eller ett Paramaecium. Hum de komma ut ur cel- len bar N. ej sett. I detta masklika vasen, som be- standigt tillvaxer, foreg^r nu den forandring, att i midlen en Ijus rymd uppstar, omgifven af ett tjockt, halfmorkt lager, och ytterst af ett morkare. 1 det inre bildar sig polypen i tva halfter, tentakelkronan och tarmkanalen, det halfmorka lagret blir cellens innersta hinna och tenlakelslidan, det yttre morkaste troligen cellen. Dessa sista momenter bar dock N. ej iakltagit. Hos FUistra carnosa ligga, enligt Kolliker, de utvecklade sadesdjuren fria i kroppshalan; de aro li- neara. De bildas ur celler, som uppkomma i sackar, hvilka, 3 — 5, ligga fria i kroppshalan, "oftast i nedre delen af oesophagus eller i magen". Cellerna forlora sin runda form , utvaxa och forlangas till en trad. Andra individer, utan dessa och med agg, aro honor, saledes troligen konen skilda. — Pa hela ytan af Al- cyonidium gelatinosum Lamx. ser man ett stort an- lal hvita punkter, dem Botanisterna togo for Sporan- gier. De aro runda eller aflanga sackar, lagrade mellan Polypernas celler. Manga visa en tydlig hals, men oppningen var otydlig. De aro dels aggstoc- kar, dels testes. De som Farre s^g voro alia agg- stockar, K. bar blott sett testes. Dessas innehall ar en klump spermatozoer, med lancettlik kropp, och i borjan smal , smaningom tjockare svans. Ueber die Geschlechtsverh. etc. p. 46. Hos det nya slagtet Cycloum fann Hassall ag- gen samlade i kretsar af 6, 7, hvarje krets inne- sluten 369 slulen i ell foga slorre rum, som dessutom ar fyldt af en vatska, i hviiken talrika sma partiklar hallas i standig roreJse genom de flimmerhar, rned hvilka de runda, n«lgot plaltade "aggen" aro i kanten forsed- da, Dessutom forekomma, sasom hos Al€. geialinosum och liirsutum, sma aflariga kroppar, sammansada af brunakliga koin. A, N. H, VII, 483. — Hos ett annat niirstaende nytl single, Sarcocliitum Hass. ib. 484, am sggen spridda ofver hela polyparium och den opaka kroppen af kornigt innehall ar cirkelrund. Densamme anmarker om FJustra membranacea L. , att man pa densamma finner sma isolerade rdr^ tivilka synas bilda si ulna sackar utan oppning i n§- gondera andan, och som visa sig fyllda med en kJai* vatska, Deras natur ar honom obekanl, 1. c. 364* tlASSAU. anfor afven om Pedicellina echinata Sars = Hydra coronata Flmg., att man ofvan ma- gen och, som det synes, i sammanhang dermed ser en gul kropp, "sannolikt lefvern'% och ofvanfor den- na €n . Farcimia sinuosa Hass. n. sp. Irland ib. VI, 172. Fluslra (Membranipora) stellata Thomps. n. sp. pa Laminarier och Fucus serratus. A. N. H. V, 101; (Membranip.) spongiosa Joiinst. = Fluslra carnosa ID. ib. 250; Peachii Couch, Cornwall, ib. X, (M). Cellepora perlacea, Macry Dellk Chiaji:, nya for Irland, ib. X, 22. Lepralia sp. nn. plures Hassall, ib. VI, 171, VII, 369, IX, 409; M'Gillivray ib. IX, 463. — Hassall anmarker, att beskaffcnheten af den kropp, pci hvilken elt specinfien ar faslsittande, sasom sten, skal, Fucus o. s. v., alldeles icke inverkar pa dess artkarakter. Aldern framkallar afven endast obetyd- liga forandringar. Vid torkning fornnarkes deremot, att den vanligen rodaktiga fargen forloras, och att halen ("perforations") i cellernas vaggar blifva vida tydligare. Vagornas rorelser skada dem mycket , i synnerhet genom att bortrycka taggarne. L. coccinea och pediostoma hafva deremot aldrig spinae. L. va- riolosa JoHNST. sages sakna dem, men troligen orik- tigt. A. N. H. IX, 407. Alcyonidium parasiticum Johnst. horer enligt Hassall verkligen till detta slagte och har 16 ten- lakler. A. N. H. VII , 367. Cycloum Hassall, n. g. Polyparium koltartadt, incrusterande, beliickt med papiller och slorre upp- hojningar, ur hvilka sednare polyperna utga. De hafva 16 tenfakler. C. papillosum H. pa Fucus ser- 371 rains; uthardar all om vinlern omgifvas med en fjock isskorpa; I. c. Vll, 483. Sarcochilum Hass. n. g. Iik( foregaende, men skildt genom aggens fordelning, ocli 20 tentakler; ib. 484. Tubulii3ora palina = Discopora verrucaria Flmg., A. N. H. VI, 166; verrucaria 0. F'abr. synon. ih. IX, 413: n. a. Hassall, ib. VII, 366; Couch, ib. X, 60. Discopora hispida M'Gillivrav, A. N. H. IX, 462. Melobesia elegans Bean, Hassall, A. N. H. VI, 173; manne en polyp? Myriopora gracilis Michelin, Medelli., Guer. Mag. 1842. Ceriopora dentiformis Sandberger; Ofrgskalk ,h) fossiia. Willmar a. d. Lahn. Leonh, u. Br. n. Jalirb. 1842, 388. S p o 11 g i ae, Annu svafva mcningarne om dessa besynnerliga vasen ofver den dunkia gransen mellan den djuriska och den vaxlliga naluren, och ingen iakltagelse fran dessa ar talar afgorande for den ena eller den andra. Hogg ar bojd alt anse dem som vaxter och an-Ljusets in- for sasom bevis foljande forsok ofver Ijusets verkan ^**° ** pa Spongilla. Han fann elt tradstycke betackt med Spongia friabilis Lamck. (S. fluvialilis L.), och markte, alt den ofre mot Ijuset vanda sidan var gron, den undre gr5. Han vande om sidorna och fann all, ef- ter 20 dagar, den nu ofre, forr gra sidan blifvit grasgron, medan den undre, forr grona, bleknat till gra. Likaledes befanns, alt exemplar, som vaxle un- der en bro, der solljuset aldrig nadde dem, blefvo 372 grona nar de flytlades i solljnsef, och af hogre farg, ju starkare Ijuset var. 31ag. N. H. IV, 259. lore BowKFiBANK, som mjcket sysselsatt sig med Spon- >>ygg"3 'giae, iir bojd att anse dem for djur. Han fann, att af- ven Horn-spongise, sasom den vanliga fonslersvampen, b^de fran Medelhafvet och Veslindien, innehalla ki- selspiculse. Inre ytan af spiculae ar ofverdragen med en hinna, som for blasroret forvandlas till kol. A. N. H. Vn, 72. 1 sprit forvarade specimina fran Nya Holland visade foljande structur. Ytterst en fin hud ("cuticle"), en genomskinlig hinna, i hvilken ligger ett mikroskopiskt nat af oftast sexkantiga maskor af solida, fina tradar. Innanfor detta ar sjelfva massan bildad af oregelbundet natformigt lagda horntradar, emellan hvilka del djuriska mjuka amnet ligger, som innehaller kiselspiculae, an spollika, an ankarlika, an sljernformiga, och alltid oregelmassigt sammanstallda. Hos vissa Hornspongiae ar hvarje hornfiber omgifven af en karlrik vafnad, och hvarje karl innesluter en mangd sma korn, '^globules of circulation." I nedre delen af spongian ligga "aggen eller gemmulae," men B. kunde ej afgora om de aro fastade vid det mjuka amnet eller det fibrosa skelettet. A. N. H. VII, 129. Undersokningen af Spongiernas byggnad har vun- nit mycket genom Bowerbanks iakttagelser pa Flint- bollar ur Krita, Gronsand och Oolilh. Jemf. Buck- land i A. N. H. IX, 165. Tunna skifvor visa sig enligt BowERBANK som en grumlig blandning af vaxt- och djur-amnen innehallande Foraminifera, Spiculae, Xanthidia, och ofta fragmenler af den "bruna vafna- den'% samt tydliga tecken till kanaler, bade "incur- renta och excurrenta." Om man varsamt aftvattar kri- fan fran flintbollens yta, s3 har denna derunder ett eget "socker-aktigt" utseende, med regelbundna, djupa hiiligheter. Renas denna yta med utspadd saltsyra, tills den ej fraser mer, sa ser man spiculae pa si- 373 dorna af dessa haligheter, och under 12i) gangers forstoring visar ytan en massa af sma vridna Uibuli, har och der med en lilen "perforation" i spelsen. — De lodrata eller lulande flintgangarne vid Brighton och Rottingdcan aro alldeles af samma beskaffenhel. Spongian har har vaxt pa bada sidor af klyflan, och har stundonri fyllt den, men stundom icke, i hvilket sednare fall etl lager af krita ar inkiladt emellan dem. De aro ej fulla af Foranriinifera pa sadant salt som de horizonlala lagren. Afven sadane bollar, sonn omsluta snackor, Zoophyter och Echiniter, visa alt de varit Spongier 5 de som fyllt Galeriter hafva midt emol ambulakerporerna sma, men djupa gropar, "for- orsakade af de slrommar af valten, som drogos in genom dessa oppningar for den lefvande svampens behof." Quartz- ("Chert-") bollarne fran Gronsanden och de fran Oolithen visa samma ursprung. De sednare hafva storre likhet med nu lefvande sotval- tenssvamp an de forra och kritans flinta. Eljest an- ser B, de fossila Spongiae ej kunna hanforas till na- gon af de antagna afdelningarna bland lefvande Spon- gise. jMed afseende pa orsaken till svampens om- bildning till flinta, anser B. spiculae derpa ej hafva haft inflytande, och anior bland andra skal, att for- kisade snackor och koraller ej visa spar till s^dana. Ann. nat. hist. VII, 129. — Afven i Moss-Agat, In- disk Jaspis och Puddingsten fran Herefordshire har B. ingenkant Spongiers fibrer, spiculae och gemmulse, i Egypt isk Jaspis talrika Foraminifera, men i "Mocha- stenar" finnes ej spSr till organisk structur. A. N. H. VIII, 4()4. Af lefvande Hornspongier har ingen mer an S. fistularis Lamck. ihaliga Pbrer. Denna egenhet torde trafl'as allmannare bland de fossila. Bowkkbanks un- dersokningar af Agather fran Oberstein visade, alt afven de harrora fran svampar med rorformiga fibrer, 374 i del nemligcn nir<^an]ifo( visar sig sfundom cridasl i det inre af dem, stundom aler har genomlrangt de- ras vaggar, under del all del inre ar I'yldl af farg- los kisel. Del ar oftasl blott en eller annan flack, som visar denna byggnad oskadad, under del del of- riga framler Spongians delar mer eller mindre for- slorda och upplosta. Slundom finnas dock hela stye- ken, der svampen synes alldeles frisk, med Foramini- fera inbaddade. — Pa samma salt ar det grona farg- Smnel i Jaspis innesfutet i fibrens inre, och de osli- pade visade samma tubuli pa ytan som flintbollarne. 1 vissa morka Jaspisstycken funnos fibrerna icke ord- nade som vanligt, ulan i lunna lager, iifver hvaran- dra, nagot som finnes blotl hos en lef'vande svamp fran Nya Holland. Stundom finnas iifven har en mangd sma kufor dem B. anser for gemmulae. Fran deras medefpunkt utgar stundom en liten svamplik massa. En Agal fran Oberstein visade fibrer af ovanlig tjock- lek och stort lumen 5 i deras inre syntes en eller tva fina langskarl, innehallande runda kulon B. vill for- moda att de aro oviducter. A. N. H. X, 9, 84. .Laurent har i Soc. philomatique meddelat, att Spongilla visar fyra slag af "corps reproducteurs", nemj. l:o "corps oviformes", hvilka genom en hals uttomma ett glulinosl amne ulan kiselspiculeej 2:o *'corps gem- miformes" (ovula Grant), som, da de frigoras fran modren, innehalla spicules. 3:o "corps proleiformes", som afskiija sig fran de unga Spongillse fa dagar ef- ter sedan dessa faslat sig, krypa omkring och derpa satta sig fast och ulvecklas, samt 4:o "corps tuber- culiformes", som ulkomma pa alskilliga Spongians de- lar da denna dor utan att hafva bildat nagon af de namnda corps reproducleurs. De innehalla i sin upp- komst inga kisel-spiculce, och korsa hvarandra inom modrens parenchym. Forf. formodar, all agget hos de lagsta djuren, Spongia, Hydra, ej innehaller do af ■*! 375 Wagner i allmnnhel pavisade clolar, iilan beslSr blott af clt slags "Cambium animal", "tyskarnes Blastema, DujAKUiNS Sarcode." Guer. Rev. 1840, 190. Hogg foreslar foljande indelning: a) subcornese,/ra^<^^nin^. Ulan spiculcTB, sasom S. piilchella Sow. b) subcorneo- silicecx; med talrika kisel-spiculse; ingen engelsk art. c) subcartilagineo-calcarcae, med kalkspiculae; S. compressa, botryoides etc. d) subcartilagineo-siliceoe; S. tomentosa, palmata och Spongilla fluviatilis. e) subereo-siliceae, fibrer "korkartade", och langa kisel- spicuiaej S. verrucosa, pilosa IVIont. A. N. H. VIII, 3. 1 ett eget verk, History of British Sponges and Lilhophytes, Edinb. 1842, har Johnston bearbetat de vid Britanniens kusler forekommande arterna. Efter en inledning, som temligen fullslandigt redogor for det historiska af vara kunskaper om Spongiue, lem- nar han foljande indelning med afseende pa Eng- lands Fauna. "Fibro-relicular, the fibres horny, Spongia L. Spongious with siliceous spicula. Globose, compact, fleshy, Tethea Lamck. Polymorphous, cellular and homologous. Marine, coloured Halichondria Flemg. Lacustrine, green Spongilla Lamck. Spongious with calcareous spicula Grantia Flmg. Spongious with imbedded inor- ganic gravel Duseideia Johnst. Gelatinous without spicula or fibres Halisarca Dujard." Dactylocalyx pumiceus Stuchbury n. g. et sp.^^yadag- Barbadoes. Denna ar markvardig emedan hela dess ^^"J^* vafnad ar af kisel, som ensaml bildar dess genom- skinliga, glasartade tubuli, hvilka anastomosera i alia riktningar. Bland dem ses sma kroppar lika Xan- thidier, hvilka forf. dcrfore anser ej sasom djur, utan 576 sasom "gemmulae" af Spongian, liarvid, sasom del an- markes, okunnig oin all Xanthldier veikligen aro fun- na lefvande. Spiculae saknas och hela svampen ger elt klingande Ijud nar den slotes. A. N. H. IX, 505. Vioa Nahdo n. g. med kiselspiculte, enkla, myc- kel fina, oregelmassigt forenade, bekladda med en koltlik, ej slemmig, gulaktig eller rodaktig subslans, som ar '"permanent'^ eller 'Tugace" hos olika arler. I.efver i det inre af slenar och hafsskaJ, dem den genomborrar i alia riktningar. Vid en viss fifsperiod atsander den sma fron (agg, "germes"), hvilka bort- foras af strommen, fasla sig vid stenar och dylikt, och bana sig en vag i deras inre. Fyra arter fran Adriatiska hafvet. Guer. Rev. 1840, 27. Euplectella aspergillum Owen, n. g. el sp. Phi- lippinerna af Gumming. Det har formen af ett nagot koniskl, svagt bojdt , ihaligt ror, san^mansatt af langs- och tvargaende samt sneda Iradar af slursta regel- bundenhet, och rorets mynning ar tillslulen med elt koniskt lock. Fr. N. XXI, 445. Manne en Spongia? Halichondria Johnstoniana Bowerb. Engl. A. N. H. VIII, 393. Dyseidcia Kirkii, fragilis Bowerb. ib. 393. Spongia terebrans Duvernoy bildar cylindriska gSngar i ostronskal, och det ej genom mekanisk utan kemisk inverkan. Fr. Not. XVII, 5. Manne = Gli- ona Grant? Polythalamia. Dessa djurs systematiska plats ar annii naslan lika oviss som da Dujardin forst visade, att de ej hade nagon likhel med Cephalopoderna. Han med- 377 delade i A. S. N. 2:de ser. IV, 343 sirui iakdagel- ser pa Gromia j^lobiformis DuJ. och pa arter af i\li- liola. Den forra har ej nagot hardt skal, men Wk- Organisa- nar till formen den sednare, och begge sagos ut- skjuta elt antal slemlika tradar, hvilka forlanga sig, fasfa sig och flytta djuret, under det de tillika for- grena sig, anastomosera, och Ster bllfva enkla. Spar till inre organer fann D. icke. Han slaller dessa djur under namn af Rhizopoder bland Infusorier, och hanvisar pa deras nara forvandtskap till Difflngia. Ehjienbkrg betviflade dessa iakttagelser, sardeles hvad Miliola angar, och framdrog en egen, aldre obser- vation vid riida hafvet, enligt hvilken Nautilus Or- biculus FoRSK. vore ett sammansatt djur, en korall- stock nned celler lika dem hos Flustra, ur hvilka djuren framstracka 6 — 8 tentakler, och hvilkas opp- ningar tillslutas genom en hinna full af dendriliska kalkdelar. Pa grund haraf forde han Polylhalamierna till Bryozoa, i hvilken klass de bilda forsta ordnin- gen. (Die Bildung der Kreidefelsen u. des Kreide- Mergels aus mikroskop. Organismen, Berlin 1839). Men denna asigt har ej blifvit bekraftad genom Eh- RENBERGS sednare undersokningar af tvenne hithorande lefvande former, Geoponus stella boreal is E. och No- nionina germanica E. Ingendera af dessa visar spar till polyper med tentakler kring munnen. Deremot utga, sasom hos Miliola, manga spridda tradar, och det fr^n talrika sm§ oppningar pa skalets hela, sil- formiga yta. Bada arterna aro till det yttre, am- monitformiga skalet, af ofverraskande likhet, men till- hora likval, enligt EhrEiNbergs asigt tvenne mycket skilda grupper. Geoponus anser E. nemligert som en sammansatt korallstock af manga individer, Nonionina som ett enkell djur. Ref. mSste medgifva, att han af beskrifning och teckning ej kan fatta denna sA be- fydliga olikhet, och hanvisar dcrfore till afhandlin- 378 f>on "iiber noch zahlreich jelzl lebende Thierarlen cler Kreidebildung", Berlin 1840, Berl. Bericht 1840, 18. Af inre orgyner angifver E. tarmkanal och iiggsloc- kar, och anser en utanpa skalet stundom siltande stjelkad kapsel for djurets egen aggkapsel. D'0»B1GNY, den forste som systennatiskt beaibe- tade dessa djiir, bar i sednare arbeten fortsalt sina undersokningar af dem , saval i sin resa i America, som i Webbs och Berlhelols Hist. nat. d. iles Cana- ries, och Ramon de Sagras Hist, de I'ile de Cuba. Thoschel har i Wgm. A. VI, 398, lemnat en god sammanstallning af dessa arbeten. D'Orbignv ger fol- jande karakteristik. "Foraminifera" aro sma, ej sam- mansalta djur med skild individuell existens. De hafva en fargad, geleartad kropp, som antingen ar hel och afrundad eller delad i segmenter, liggande i enke! eller allernerande linea, spiralformigt rullade ofver hvarandra, eller vridna omkring en axel. Den- na kropp ar innesluten i ett skal, deladt i kammare efter djurets segmenter och till formen fullkomligt motsvarande desamma. Ur en eller flera oppningar eller porer pa skalets sista kammare framstickas con- tractila, ofargade, myckel langa, tunna, delade och forgrenade tradar, medelst hvilka djuret kryper. Ska- let ar i allmanhet fritt, hos nagra fastadt vid fram- mande kroppar." — Den af D'Orbigny i bans forsta arbete, A. S. N. l:re ser. Vll, gifna indelning ar nu- mera ej anvandbar, hvarfore han nu antager en an- nan, i hvilken kamrarnes lage till hvarandra gifver de hufvudsakliga karaklererna. For denna indelning hanvisas till I. c. och for jemforelse till Ehrenbergs . arbete 1839. Geofrraflsk Af ganska stor vigt 8ro D'Orbignys och Ehren- ning.' BERGS undersokningar ofver dessa djurs geografiska och geologiska utbredning. Liksom hos alia de lagre mi- kroskopiska organismerna ar afven bar individernas 379 anial utomordenlligl slorl. D'Ohu. liar laknal 3,840,(in(j i elt uns sand (Van Andllernaj de hopade skalen hilda till sior del de sandbankar, som sparra liamnar, hindra skeppens gang, och i forening med korallcrna dana oar i sodra oceanen. De finnas pa betydligl djnp. Vid Cap Horn fann D'Orb. pa 90 famnar 5 arler. Vid denna piinkt delar sig den fran sydvesl kom~ mande polarstrommen i tva stora grenar, en starkare St allantiska oceanen, en svagare at stilla oceanen ulefter Perus kust. Af de 5 arterna tillhorde 4 del forra, 1 det sednare hafvel. Pa bada kusterna af Syd-Ameriea fann D'Orb. 81 species, 51 tillhorande atl. ocean, 30 egna for slilla ocean^ saledes ater samma ofvervigt till fordel for allantiska hafvet. GIo- bigerina bulloides D'Okb. ar funnen pa bada kuster- na, vid canariska oarne, i Indien och i medelhafvet. Malvinerna aga 38 arter, af livilka 33 ej forekomma vid Patagoniens kust. Delta harror enligt D'Orb. deraf, alt den sydliga strommen delar sig och ge- nomloper oarne ulan att sedan vidrora fastlandet. — Del sodra Americas begge kuster visa i delta han- seende hvar sin alldeles olika Fauna, och sodra atl. oceanens ar alldeles skild fran Anlillernas. Saledes finnas, vid samma continent, och pS ringa afstSnd, liktidiga men helt olika Faunor, ett factum, som (in- ner sin anvandning i geologien. Ordningen Mono- slega saknas alldeles vid stilla hafvets sydamerikanska kust, medan likviil arter deraf, af slagfet Oolina, aro allmanna vid 31alvinerna. Samma forhallande Sr med ordn. Stichostega, hvaraf Denlalina och Marginulina aro Allantiska. Helicostega deremot, rikare p§ arter, ijro ocksa likformigare fordeltaj elt genus ar eget for veslra kusten af S. America, fyra for den ostra, och sex gemensamma. Af Entomostega ar ett slagte eget for ostra kusten, ett gemensamt. Enalloslega hafva tva genera i allanl. oceanen och ett i stilla 380 hafvet; Agalhistega (re gemensamma, elt allantiskl. Saledes af 23 sydamericanska slagten aro 10 gemen- samma for begge kusterna, 11 egna for de atlanliska, blott 2 for sydhafvels. Men ocksa ar den vestra ku- sten sa brant, att elt omatligt djup vidlager redan pa ett afstand fran stranden af ^ Lieue, och blolt en smal rimsa aterstar for Foraminifera att beboj pS den ostra kusten deremot foljes kusten af ett balte, mer an tva grader bredt, som har ett for dem passande djup. — I Vestindien ar Cuba sardeles rikt pa fo- raminifera, saval i jemforelse med de andra Vestindi- ska oarne, som med ofriga orler pa jorden, adriati- ska hafvet undantaget. Cuba ager 118 arter, en ti- ondedel af alia kanda. — Af 43 vid Canariska oar- ne samlade arter voro 7 gemensamma med Frankri- kes, hvaraf en med dess atlantiska kust, 6 med me- delhafvet^ 4 aro tropiska former, och 5 aro gemen- samma med Italiens och Osterrikes tertiarbildningar, en med Pariserbackenet. P^gendomliga aro 31 arter, som i allmanhet hafva medelhafvets habitus. Geoiogisk Ofverraskande aro de upplysningar vi vunnit 6f- \ing.' ^^^ dessa djurs geologiska utbredning. De forekom- ma i den tertiara grofkalken vid Paris anda till 3 billioner pa kubikmelern, sa att denna hufvudstad ar till storre delen byggd deraf, D'Orb. I. c. I skrif- krita och kritmergel pS manga stallen i Europa, vid Libanon, vid Nilens stander, i det inre af Nord-Ame- rica bilda de slorre delen af massan, Ehrenberc I. c, D'Orb. Mem. soc. geol. 1840, V, Bull. XI, 38; Leonh. u. Br. n. Jahrb. 1841, 365, v. Hagenow ib. 1841, 272, 1842, 573. — I Stonesfield-skiffern och andra till Oolithen horande hallearter hafva Tennant och Darker funnit dem, enligl Buckland i A. N. H. IX, 166, James Ed. n. phil. Journ. XXX, 441. De- samma funno dem afven i kolforande kalken i Der- byshire, och Ehrenberg i Bergkalken vid Onega. 381 Der ligj^a, jemle Bellerophon, arler af Melonia, (Bo- relis), Alveolina, slaglen som annu hafva representan- ter i den lefvande naturen; Berl. Ber. 1842, 273. — Och af de i kritan fossila arterna am flera, som Eh- RENBKRG funnit, fullkomligt identiska, lefvande i Nord- sjon vid Ciixhaven. In f u s o r i a. De mikroskopiska undersokningarne hafva sma- ningom vackt ett allmannare deltagande, framkalladt genom Ehrenbergs lysande upptackter och nardt af den standigt rikare tillg^ngen pa forbattrade instru- menter. I London har en Microscopical Society bil- dat sig, och en Microscopic Journal utkom med for- sta manadsnumrel a 6 pence i Mars 1841. Att den, som forst forde den nyare tidens naturforskning ^t delta hall med rastlost nit leder dess steg, synes af' de talrika nya arter han beskrifvit i Berl. Ber. 1840, 197, 1841, 374, och de vackra upptackler for hvilka vi langre ned skola redogora. Ofver de djurgrupper man annu plagar sam- manfatta under denna benamning hafva vi erhallit ett allmannare arbete: Dujardins histoire naturelle des Aiimanna Zoophytes Infusoires, Paris 1841. Man finner deri en beskrifning p^ genera och arter med manga egna iakttagelser samt en sammanstallning af hvad forf., Rymer Jones, Meyen, m. fl. kunnat invanda emot Eh- renbergs uppglfter i afseende p^ dessa djurs anato- miska byggnad, hvaraf det hufvudsakliga ar anfordl i forra arsberattelsen p. 425. Det vore val om denna summa dubiorum kunde framkalla fran flera hall 382 profningar af den enos som don andrcs asigter. En sadari (ill formon fur Ehrknberg har Wf.RNFXk i Sallzbiirg gifvit, hvllken infor Vetenskaps-Akademien i Berlin framlagt utforliga teckningar af 220 arter Infusorier enligt egna undersokningar. Stirbel die Grundformen der Infusorien in den Heilquellen nebsl allgemeinen Bemerkungen iiber die Entvvickeliing derselben. Frankf. Jiigel 1841. Isis 1841 , €24. Bailey har i Sill. Journ. XLI,, 284, gifvit en ofversigt ofver klassen efter Ehrenrerg. Af samma syfte ar Pritchard, a history of Infusoria, living and fossil, arranged to the "Infusionslhierchen of Eh- renberg", pr. 30 sh. Geogr. ut- Den forsta Infusorie-Fauna ar RiESS Beytrage zur '^*^ "'"^' Fauna der Infusorien um Wien, 1840, 8:o, en upp- rakning af 360 arter. — For (Calcutta uppraknar Cantor omkring 40 europeiska arter, A. N. H. IX, 362, 493. Anatomi. ROTATORIA. — Dessa bilda med Albertia Duj. (se foreg. Arsb. p. 373) och Tardigraderna Dujardins klass Systoh'des. Han anser de af Ehrenberg sasom muskier, nerver och karl ansedda delar annu ganska tvifvelaktiga. De roda flackar E. tyder sasom ogon vill han endast med tvifvel antaga derfor, emedan de synas mindre utbildade hos fullvuxna individer an hos de unga, och aro mer eller mindre tydliga efter ^rs- tid och vistelse-ort. Nervsystemet skulle enligt Do- yeres iakttagelser pa Tardigraderna vara helt olikt det af Ehrenberg beskrifna, hvarvid dock bor an- markas, att Tardigraderna ej i ofrigt visa sardeles stor ofverensstammelse med Rotatoria. Rotiferernas sporre ar snarare tentakel, kanselorgan, an genital- eller respirationsorgan. Till respirationen hora dere- mot sannolikt de af E. sasom testes och vesicula se- minalis tydda inre delar. Jfr afven Doycre, A. S. 383 N. XVII, 198, 200, 201. A andra sidan har W[:n- NFXK gonom en detaillerad leckning af Hydatina Senia bekraflat och stundom ylterligare ulredt de af E. an- gifna organisalionsforhallanden, sasom nerverna med deras ganglier, galarne, de manliga konsorganerna o. s. V. Beil. Ber. 1841, 105. DujARDiN har gifvit foljande indelnlng af Kola- Sijsiema- toria, som bor jemforas med Ehrcnbergs, se foreg. arsb. p. 423. 1. Fiistade med bakre kroppsandan ; Floscularina, utan hjiilorgan; Melicerlina, med elt sadanl. 2. Simmarcj Brachionina med hardt skal; Furcu- larina med mjukt skalj Albertina, parasiter med ko- nisk, ej tvaklufven sljert. 3. Simmare och tillika krypare pa iglars vis; Rotifer. 4. Ulan hjulorgan, verkliga gangare; Tardigrader. MoRREN har iakttagit Rolifer vulgaris i smA knolar eller blasor pa Vaucheria clavata. Roper hade ansett dem for vaxtens propagula. De lyckas till och med foranleda bildningen af dessa blasot*, liksom gallaplena framkallas af insekter. Fr. Not. XVllI, 7. Bland de djur, som gifva den roda snon pci Aargletschern i Schweitz dess farg fann Vogt en va- rietet af Philodina roseola E. Den hade tv^ slags agg. En del liknade dem som Ehrenberg afbildat, andra runda, morkroda, troligen vinleragg, lago ym- • nigt fria i snon, och liknade fullkomligt Protococcus nivalis efter Shutleworths figur i dess afhandling, hvarom se nedanfor. Plagiognatha, Lindia Dujard. nn. gg. I. c. Nya slag- arter. Larella, Tetrasiphon Ehr. nn. gg. och flera nya ^'"* "'^^ arter. Berl. Ber. 1840, 218. Malacosfomum, Brochocerca, Rhynchopogon Wern. nn. g^. ib. 1841, 377. 384 PoLYGASTRiCA. — Det var egenlligen har som DuJARDiN m. fl. sa afgoiande upptradde emot Ehrkn- BKRG, i del han dels sokte alt visa det otillrackliga I dennes iakltagelser, dels pi\ griind af egna fram- stallde den tydning af dessa djurs organisation, som i korthet finnes anford i foreg. cirsber. p. 425. Nu har emedlertid a andra sidan Wcrnkck i vidstrack- taste man bekraftat Ehrenbergs framstallning af dessa djurs organisation, i det han anser sannolikt, att alia poly- gastrica aro forsedda med en tarmkanal, sedan han iakt- tagit en sarskilt anus afven hos Monader, Bodo soci- alis, grandis, Prorocentrum micans, Cyclidium glauco- ma. Hela afdelningen Anentera skulle da bortfalla, Afven hos Navicula fann han en slingrad tarm, hos Nassula de forst af Dujardin nekade tanderna, och hos ganska mcinga vesicula seminalis. Sasom agg anser han de under kroppens yta liggande korn, i hvilka han till och med sag en Ijusare flack, fro- blasan. Peridinium och Glenodinium fann han vivi- para, och igenkande den fma natartade vafnaden un- der ofverhuden, som E. ansag for ett karlnat, men W. vill tyda sasom "pulvinar ovulorum". Afven mu- skeltradar sag han under flimmerraderna och muskein i Vorticellernas stjelk. Berl. Ber. 1841, 107. — Cir- culation har Erdl sett hos Bursaria vernalis, hvars kropp ar fylld med grona smakulor. Den del af dessa, som ligger narmast djurets periferi, rorer sig oupphorligt i en ellips uppat och ned^t i en lika bred strom, i hvilken 3, 4 kulor ligga bredvid hvar- andra utan egen rorelse. M. A. 1841, 279. Systema- DujARDiN indelar denna klass eller "Infusoires * ' non symetriques" pa foljande vis. Ordn. I. Djur utan synliga rorelseorganer. 1. Vibrioninaj kropp tradformig, contractil. Ordn. 385 Ordn. II. Djur med forimderliga utvidgningar. a. Utvidgn. tydligt contraclila, enkla eller greniga. 2. Amoebaea; nakna, krypande, med standigt vex- lande form. 3. Rhizopoda; krypande eller fastsiltande, forsedda med ett mer eller mindre reguliert skal. (Difflugia, Arcella, Gromia, Polythalamia). b. Utvidgn. langsamt conlraclila, alltid enkla. 4. Actinophryina 5 nastan ororllga. Ordn. III. Djur med en eller tva snartlika triidar, som aro de- ras rorelseorganer J ingen munn. a. Nakna. 5. Monadinaj simmande eller fastsiltande. b. Forsedda med "tegumenter". * Sammansatta. — Svafvande eller fastsittande. 6. Volvocinaj tegumenter sammanvaxta till en gemensam, fri massa. 7. Dinobryina; tegumenter forenade i en punkt, till en grenig polypstock. ** Ensliga. — Simmande. 8. Thecamonadinaj tegum. ej contractilt. 9. Eugleninaj tegum. contractilt. 10. Peridininaj tegum. ej contractilt, med en fara besatt med flimmerhar. Ordn. IV. Djur med flimmerhar, utan contractilt tegument. — Simmande. * Nakna. 11. Encheliaj utan munn, flimmerh. spridda. 12. Trichodina,- munn synlig, utmarkt af en rad af flimmerh. deromkring; inga cirri. 13. Keroninaj munn med flimmerh. som foregaende och starka cirri i form af styli eller hakar. Prof. Lovens Arsh. i84o — 184^^ '^^ 386 ** Med pansar. 14. Ploesconina; pansar sondcrflytande som ofii«^a kroppen. 15. Ervilina; pansar "verkligt, persistent" j en kort stjelk. Ordn. V. Djiir med flimmerhar, forsedda med ett mjukf, relicu- leradt, contraclilt tegunnent, eller hos hvilka flimmerharens stallning antyder narvaron af etl sadant. * Alltid fria. 16. Leucophryina; utan munn. 17. Paramaecina; med munn utan nagon rad af flimmerhar. 18. Bursarina; med munn, fdrsedd med en rad af flimmerhar. ** Fastsittande, frivilligt elfer med sersk. organer. 19. Urceolarinaj frivilligt fastsittande. 20. Vorticellinaj fastsittande alminstone nagon tid med dertill egnade organer. Sisi komma sasom "plusieurs types sans rap- ports entre eux", slagtena Planariola Duj., Coleps, Chaetonotus, l(3htydium. I denna uppstSlIning saknas tvenne af Ehren- BERGS grupper neml. Bacillaria och Ciosteria. Begge forklarar Dujardin for vaxter och med honom forenar sig MoRRKN, s. 1. Rubefactionetc, 113,Tessararthra. Wi:r- NECK deremot sluter sig till Ehrenbergs mening, att de aro djur, och vill hafva sett Navicula undulata sluka stora infusorier (Berl. Ber. 1841, 109), och Ehren- BERG har hos flera arter sett en polygastrisk (arm, samt hos en stor Navicula egna rorelseorganer, fina trSdar utskjutna och tillbakadragna genom de sma oppningarna pa sidorna. — Sa har afven Dalrymple i microscopical society forsvarat Closferiernas djuri- ska natur. Han fann dem bcstd af en grun, gelati- 387 nos, kornig kropp, hckladd mcd en myckct contra- ct il hinna, hvilken pa foriinderliga punkler iir fastad vid elt hSrdt kisclskal. Dct halfnianlika skalet har vid hvarje spets en oppning, som stundom kan till- slutas med en hinna, stundom icke. Inne i skalet ligga de grona kornen i elt rum med contract i la vaggar, men utkomma stundom derur och rora sig mellan periferien af den gelalinosa kroppen och ska- let. Papillae eller proboscides nekar han emot Eh- RENBKRG. En circulation, oberoende af de grona kor- nens rorelser finnes, i tva strommar, en utat sidan af skalet, en langs periferien af den gelalinosa krop- pen. .lodin fargar dem ej violelta sasom Meyen pastatt, utan orangebruna, men fororsakar haftiga sam- mandragningar i kroppens bekladande membran. A. N. H. V, 415. Man har redan ofta iakltagit, att Infusionsdjur foroka sig till en sadan mangd, att vattnet deraf far en ganska tydlig farg. Joly har nu visat, att den roda farg saltvattnet i Medelhafvets Saliner stun- dom antager, ej harror af Artemia salina, sasom Payen och AuDOUiN trodde, ej af Protococcus-arter sasom Da- NAL och TuRPiN antagit, utan af en art Monas, M. Du- nalii Joly, som ar omvandt oval med tva smala svan- gande snablar. Unga individer aro ofargade, halfvtJxta grona, och de fullt utvecklade roda. A. S. N. XllI, 266. Marcel de Serres har med anlednins: haraf lillsammans med Joly undersokt stensalt fran flera orter, t. ex. Wielizka, Cardona, oeh i det grona som det roda igenkant lemningar af Infusorier ej olika Monader. Bibl. univ. Geneve, XXVII, 376. — Vid Askern i England har man sett bottnen af diken fa elt sammetslikt ofverdrag af djur liknande Astasia hyematodes Errbg. , men utan svans, och ett Vibrio- artadt djur af tegelrod farg. A. N. H. VII, 109. — I en valtenpol vid Nuneham fann man sammanhan- 388 gande flingor flytande p5 ytan, som kl. 6 pa morgo- nen voro grona och derpa begynte blifva roda, hvilken farg de behollo till kl. 4 e. m. , dS de blefvo brunt purpurfargade, och ater grona. Dessa flingor besta af djur, som aro grona, men inuli hafva en rod flack, hvilken utvidgar sig, Sc» att slulligen hela djuret blir rodt. De ansagos hora till slagtet Euglena Ehrb., och fargforandringen troddes vara elt rent optiskt fenomen. — Aug. och Ch. Morren, som harofver lemnal en afhandling: Sur la Rubefaction des eaux, Brux. 1841, hafva dervid afven framstallt atskilligt emot Ehrenbergs ^sigter af djurens organisation. Sa- lunda funno de, att hos Trachelomonas volvocina E. kroppen bestar af ett yltre mjukt, ej sprodt, hylle med en enkel snabel , och derinom af en massa ku- lor, blasor, dem E. tagit for lika manga magar. De fiesta kulorna aro grona, nagra fS roda, och dessa har E. ansett for ogon, men i solskenet blifva sma- ningom alia kulorna roda, da massor af djuren, som soka glasets solsida, och forenas genom ett slemaktigt amne, bilda en hogrod hinna. Da forf. har neka ska- lets sprodhet och den af E. observerade optiska rin- gen, Sci ar det sannolikt, att de haft ett annat spe- cies for ogonen. — Disceraea purpurea Morr. n. g. et sp. ar ett annat fargande djur. Ett amne likt en Palmella betackte glasets vaggar, en slemmig thal- lus full af smS roda korn. Det blef hviit nar dessa korn derur frigjordes och borjade simma omkring. Djuren visa d^ Iv^ snablar, ett yttre klart hylle och en inre rod kula, Efter nagra dagar fasta de sig ater och bilda en ny Palmella d. a. "I'etat vegetativ ou de somnolence" Da tillvaxer den inre roda ku- lan, i dess inre bildas 5, 6 nya mindre, som till- taga, spranga det klara hyllet och komma ut sasom ungar med sina Iva snablar. Nar dessa tillvuxit borjar ater deras inre kula att tilllaga till dess de 389 i sin ordning fasia sig for all forlplanla sig. Det ar denna inre roda kula, som Ehrknbkhg kallat oga. Dessa djur gifva vattnet an praktigt rod farg, hvars slyrka beror pci solljiiset och solvarman. Hos en an- nan art af delta slagte har Vogt Irolt sig se elt hSrdt skal, och alt del roda egenlligen beUicker vag- garne af en inre kavilet. Han anlager, all denna inre hala, analog med den hos Hydra, ulesluler foreslall- ningen om polygaslrisk byggnad, och visar, all dessa djur forlplanla sig genom Ivardclning. Bull. Brux. IX, I, 452. — Sasom dessa forhaller sii? afven Monas rosea MoRR. n. sp. ur svafvelhalliga kallor. — Chlamido- monas pulvisculus gifver deremol alllid gron farg. Djuren aro i skuggan bleka, Iroga och vaxa ej mera, vid solsken halla de sig nara ylan, nar det mulnar p^ djupel. iMed snabein, som ar enkel, ej dubbel sasom Ehrenberg beskrifver den, fasla de sig och sammansalla sig lill sma polypslockar. Vid ISg lem- peratur sjunka dessa till bollnen och faslna der, hvarpa rorelsen upphor och de smaningom ofverdragas med ett slcmmigt amne, som, har och der lattare an vattnet, lyfler sig upp i sma blad. Monaderna silla inneslutna deri sasom sma grona punkter, hvilka mot varmare arslid lillvaxa och slutligen hasligl alia pa en gang blifva fria. De visa hari en stor likhet med Sporulae hos Ulva och Telraspora, hvilka, om de hollas i solljuset och vattnet ombyles, ganska lange forblifva fria och skenbarl djuriskt rorliga. Forf. hafva tillika iakltagil, alt nar vattnet ar uppfyldt af dessa infusorier och utsalt for solljuset, sliger syre- halten i den deri innehallna almospheriska luflen hogre an under andra forhallanden, eller anda lill 61 p. c, och Vogt pastar, alt alia polygastrica, af hvad fiirg som heist, ulveckTa syrgas under Ijusets inflylande. 390 Alt fargen i den roda snon afvcn liarror af In- fusorier hafva Suutllwohtii ocli Vogt adagalagl. Den forra fann Astasia nivalis, Gyges sanguineus Sh. , jemte andra kulformiga arter, som forut blifvit rak- nade till Protocoocus, Volvoxartade djur, och andra liknande Pandorina hyalina och Monas gliscens Ehhb. Han tror, alt dessa former lata urskiija sig fran de med dem forekommande alger, Protocoocus, Haimato- coccus, Gloiococcus, och meddelar en rikhaltig litteratur i Bibl. univers. Geneve, nouv. ser. N:o 50, Febr. 1840. Vogt fortsatle dessa undersokningar under ett langre vistande pa Aargletschern. Han fann Shutlewohths Astasia nivalis hafva ett fast, framtill oppet skal och talrika flimmertradar, hvarfor han slaller den bland Ehrenbergs Peridinia. Gyges sanguineus Sh. ar orik- ligt ford till detta slagte, och reproduceras genom sma blasformiga gemma?, hvilka tillvaxa, losa sig af, och visa mycken likhet med Pandorina hyalina Ehrb. Till Gyges Ehrb. raknar V. deremot ett kulformigt vasen inneslutande 4, 5 morkroda individer med glasklart skal, ofta grupperade till ett kors och utan rorelse. Dessutom fann han en Bacillaria, en Tardi- grad med tvS hakar pa fotterna och en varietet af Phi- lodina roseola, se ofvan. Ed. new. phil. Journ. Juli — Oct. 1841; Fr. Not. XXI, 22. Men ej nog, att infusorier gifva farg at storre massor af det element, i hvilket de lefva, de gifva afven forandrad form at jordytans fasta delar. Eh- RENBERG har visat, att i den gytlja, som fororsakar iippgrundningen af Hera preussiska hamnar, kiselinfu- sorier inga till en betydlig del. Vid Wismar utgora de tV deraf, och 6840 cub. fot upphemtas arligen som endast deraf besta. Vid Pillau bilda de arligen en massa af 72,000 till 144,000 cub. fot, vid Swi- nemiinde ^ till 1 af del upphemladc muddret. Nilens 391 sltjmm m- uppfyklt doraf ocli livarje korn, slort som ell halft knappnalshiifvud, innohaller eU anfal infusorier. Wernkcks undersokningar hafva visat, att f\eva Oeoirraflsk af Ostersjons infusorier lorekomma i sotvattnen vid ^ni'ng' Sallzbiirg. Bland dessa iiro flera t. ex. Peridinium furca och Michaelis, som lysa bade i Oslersjon och vid Saltzbiirg, P. Lucina endast vid Saltzburg, men icke Proiocentrum micansj Ehrenbkrg Berl. Ber. 1841, 109. Ehrenijkrg liar afven genonn bidrag fran skilda verldsdelar ganska mycket ulvidgat kannedomen otn del mikroskopiska lifvets geografiska utbredning. Han har gifvit forleckningar ol'ver Mexikanska former, Berl. Ber. 1840, 158, Nord-Amerikanska ib. 1841, 139, 20!, samt Asialiska och Austrah'ska ib. 1842, 269. — Jfr. Busk om Afrikanska infusorier till en del identiska med dem i det svenska bergmjolet, A. N. H. iX, 430. Foregaende arsberattelse omtalar, p. 428, upp- tackten af fossila infusionsdjur, lager af kiselmjol och polerskilTer i Italien, Tyskland och Sverge. Sedan doss har man funnit dylika af Ehrenberg mikrosko- piskt undersokla lager i Amerika, I. c. 1841, 139, i Frankrike ib. 1842, 270, i England ib. 337 och pa Ir- land enligt Drummond, Mag. N. H. 353. Till de aldra markvardigaste hora likval lagren i Beilin och pA Liineburger Heide. Del forra ligger omkring 15 fot under jordylan och ar 5 fot maktigt, men pa flera slallen, der det fyller kiltelformiga insankningar, san- nolikt vida maktio^are. Det sednare ar omkrins: 40 fot maktigt och har en hogst betydlig ufstrackning. Begge lagren besla likval icke uteslutande af doda djur, utan till en stor del af annu lefvande, aflings- fora, hos hvilka afven rorelse var markbar. Genom undersokning pa stallet har E. ofvertygat sig, att lagret pa Luneburger Heide pa intet vis ar nagon 392 orj^anisk afsatlninji, i ett vallenbacken, att da mellan lager af gratt och gront kiselmjol afven forekomma snohvita, som fullkomligt aro befriade fran alia or- ganiska amnen, detta hiirleder sig deraf, att hela lagret genom sin starka kapillaritet nedifran uppsu- ger vatten, som genom en ofvan allt forlgaende for- danstning och omvexlingen af temperadir rorer sig i fina stromningar, hvilka efter djiirens dod smanin- gom bortfora alia organiska amnen. Se Berl. Ber. 1841, 231, 362, 1842, 293. — Dylika undersoknin- gar hafva afven fort Ehiu:nberg till den upptackten, att de i forntidcn ofta anvanda flytande murstenar blifvit tillverkade af Kiselmjol, och annu kunna af mani»:enstades till«-an2:li2:t materiel forfardiujas. Berl. Ber. 1842, 132, 297. Af samma amne bestir den beromda plastiska lermergein pa iEgina och det skall saledes blifva mojligt, att genom mikroskopisk under- sokning af sjelfva godset beslamma ursprunget af vissa akta grekiska konstsaker af Terra Cotta. Att Kritan till en stor del bestar af Polylha- mier ar i foreg. arsb. 431, och i denna ofvan p. 380 anfordt. Kisel-Infusorier, Bacillarier, inga afven i mangd deri, och Ehri:nberg har funnit, att samma ar- ter annu lefva i Europas haf, i Nordsjon och Katte- gat, m. fl. St., Berl. Ber. 1840, 147, t. 176, QuE- ki:tt, a. N. H. IX, 66. Sadant ar afven forhallan- det med Polythalamierna. Om saledes verkligen in- gen specifisk skilnad gifves mellan de lefvande och de fossila, hvilket vid sS smS foremal torde bero pa en sardeles fin undersokning, sa synas dessa mikro- skopiska organismer emellan nutiden och aldre geolo- giska epocher bilda en osynlig, men stark lank, som inom de hogre utbildade och slorre djurens klasser langesedan ar brusten. .-♦i,:5 ^iH^:rr-<%^ >.-<'j, ¥kHk^^ .^q i * 1^ ;*#ft| t^ jfr#;^.u