ARSSKRIFT KTCIPVEX AF KONGL. VETENSKAPS-SOCIETETEN UPSALA. FORSTA ARGANGEN. ARSSKRIFT UTG1FVEN AF KONGL. VETESSKAPS-SOCIETETEN I UPSALA. A R 8 8 K R I F T UTGIFVEN AF KONGL VETENSKAPS-SOCIETETEN I UPSALA, FORSTA ARGANGEN. UPSALA, C. A. LEFFLER, KONGL. AKAD. BOKTRYCKARK. 1860. Fdrord. A-lltsedan Kongl. Vetenskaps-Societeten ar 4720 stif fades, hafva dess Handlingar blifvit utgifna pa Latinska eller Fransyska spraken. Da likval i sednare tider flera vardefulla afhandlingar blifvit pa Svenska spraket till Kongl. Vetenskaps- Societeten inlemnade och mom densamma fo'redragna, hvilka afven fb'r en stGrre del af Svenska allmanheten ej torde sakna intresse, men hvilka hittills dels blif- vit oittgifna, dels pa andra stallen tryckta, har Kongl. Vetenskaps-Societeten be- slutat att utgifva en sdrskild Ars-skrift, ttpptagande pa Svenska spraket fOrfat- tade afhandlingar af mera populart innehall. Med delta beslut har Societeten afven haft fo'r afsigt att uppmuntra yngre skriftstallare till utarbetande af vetenskapliga afhandlingar och har fo'r delta andam&ls vinnande utfastat trenne arliga pris fo'r de trenne basta afhandlingar, som till inf Grande i Societetens Handlingar, s&vdl den pa Latinska och Franska, som den pa Svenska spraket fo'rfattade serien, blifva godkdnda. Utom dessa har H. K. H. Hertigen af Ostergo'tland, Societelcns Presses lllustris, behagat stifta ett dubbelt pris att likaledes arligen tillaggas en afhandling , som' fo'retrddesvis utm&rker sig fo'r ett ho'gre vetenskapligt varde. De stadgar, som i anledning af dessa beslut blifvit af Kongl. Vetenskaps-Societeten antagna och af dess ho'ge Prases lllustris stadfdstade, aro fOljande: A. Stadga angaende ntgifvande af Kongl. Vetenskaps-Societetens Handlingar. f. 4. Kongl. Vetenskaps-Societetens Handlingar komma att hddanefter i tva sarkilda afdelningar utgifvas. Den ena afdelningen utgo'res af Acta Societatis Scientiarum Upsaliensis, hvari, efler samma plan som. hittills, inforas vetenskap- liga, pa latinska eller franska spraket fo'rfattade afhandlingar , hvilkas utgifvande fd'rnamligast asyftar att i utlandet bekantgdra resultater af sadana larda forsk- nfngrar, som ligga worn omr&det af Societetens verksamhet. Sasom andra afdel- ningrn utgifves en Arsskrift, upptagande sadana vetenskapliga afliandlingar och nppsalsfr , som hOra till nAmnde omr&da , tiro fOrfattade p& svenska spruketoch anses kunna inom fAderneslandet befordra vetenskaplig bildning. JT. 2. Redaktionen af ofvannAmnda Handlingar besOrjes af ett L'tskoll, be- slaende af Societetens Sekreterare och tventte andra af Societetens i L'psala bo- ende LedamOter, hvilka sistnAmnde utscs pa del sail, alt hvardera af de klasser, Sekreteraren icke tillhOrer, vAljer en af sina LedamOter alt vara Ledamot af redaktions-utskottct. Delta utskott ma, nar del prOfvar nOdigt, tillkalta en eller flera af Societetens Ofrige LedamOter att i Utskoltels Ofverldggningar och beslut deltaga. JT. 3. DA Societetens SkattmAstare vid arssammankomst redovisar fOr kas- sans fOrvaltning , bOr han ock yttrande afgifva, till hvad belopp medel utur So- cietetens fonder kunna for utgifvande af ofvannAmnda Handlingar under nAstfOl- jande ar anvandas, hvarefter Societeten derom fattar beslut. f. 4. Afhandling, som till infdrande i Societetens Handlingar inlemnas, skall remitteras till tvenne LedamOter af den klass, till hvilken afhandlingen med afseende pa sitt amne hOrer, och ega desse LedamOter att efter verkstdlld gransk- ning sig utlata, huruvida afhandlingen bOr i Societetens Handlingar upptagas, afvensom , da den i delta hdnseende godkannes, huruvida den bor i Ada eller i Arsskriflen infOras. Stadna vid denna prOfning de b&da granskarne i olika meningar, hdnskjutes afgOrandet till samtlige i Upsala ndrvarande LedamOter af den tfr&gavarande klassen. JT. 5. Ar af handling, som i of van sagda ctndamal inlemnad blifvit, for fat- tad pa svenska spr&ket, men befinnes med afseende pa innehallet bora i Societe- tens Ada infOras, ma antingen Forfaltaren eller Redaktions- Utskottet besOrja dess Ofcersattning pa del fr&mmande spr&k, som prOfvas med amnets beskaffenhet mest fdrenligt; dr den ater fOrfattad pa frdminande spr&k, men anses mest pas- sande for Arsskriften, ma den till Forf attar en aterlemnas, for att pa svenska spr&ket ofverflyttas. J°. 6. At Forfattare af afhandling, som s&lunda blifvit genom Societetens fOrsorg till trycket befordrad, lemnar Socieleten etl redaklions-arfvode af 10 Rdr Rmt for hvarje tryckt ark. Derjemte eger Societeten att, utom delta redaklions- arfvode, &t dem, som fOrfattat de basta till Societeten i ofvannftmnde Andamal inlemnade afhandlingar, arligen utdela ett pris & 300 Rdr Rmt och trenne & ISO Rdr Rmt, pa stilt s&rskildt stadgadt Ar. B. Stadga ftfr bortgifvande af Kongl. Vetenskaps-Societetens pris. ./". 1- Hans Kongl. HOghet Hertigens af OstergOtland lAflingspris & 300 Rdr Riksmynt, hvilket Hans Kongl. HOghet tAckts ulfAsta all for nedan- st&ende Andamal under sin lifstid ur sin liandkassa arligen utbetalas, Afvensom de trenne prisbelo'ningar & 1SO Rdr Riksmynt, hvilka, ett fo'r hvardera af Socie- tetens tre klasser, Societeten ur egen fond anslagit, ma utofver redaktions-arfvodet arligen tilldelas de bdsta vetenskapliga afhandlingar, som blifvit godkdnde till info- rande i Societetens Acta eller Arsskrift. Kongl. Vetenskaps-Societetens LedamOter kunna icke till erhallande af dessa pris ifragakomma. ,f. 2. De afhandlingar, som till erhallande af dessa pris skola komma un- der beddmande, bo'ra fore d. IS April hvarje ar vara till Societeten inlemnade. ,f. 3. Samtlige inom ndmnde tid till Societelen inlemnade afhandlingar re- mitteras derefter genast till de klasser, de tillho'ra, och aligger klassen att, inom en manad derefter, inkomma med motiveradt och komparativt yttrande, hvilken afhandling i fd'rsta rummet och hvilken i andra rutnmet anses fOrtjent att pris erh&lla. JT. 4. Sedan fGrslagen fran klasserna inkommit, sammantrdder i slutet af Maj Societeten in pleno for att prisen bestdmma. Ar fo'rslag af klassen enhdl- ligt upprdttadl , ege ej Societeten att derifran afvika. Aro meningarne inom klassen delade, skall Societeten dem emellan genom Oppen votering skilja. JT. 5. Den, som s&lunda erhallit forsta rummet, ar dermed utndmnd till pristagare, hvaremot uppfo'randet i andra rummet innebar elt uttaladt omdome, att den s&lunda utmdrkta afhandlingen anses vara bland de Ofriga den fo'rtjenst- fullaste. ,f. 6. Skulle till n&gon af Societetens klasser ingen afhandling hafva inom den fo'reskrifna tiden inkommit, eller anses ingen af de till klassen inkomna fOrtjent af del utfdsta priset, kan del klassen tillho'rande pris antingen till ett annat ar reserveras, eller, med klassens medgifvande, Ofverlatas till annan klass , fOr att af den bortgifvas. JT. 7. Om tcenne eller flera till en klass inkomna afhandlingar anses fOr- tjenta af pris, men medel icke finnas under lOpande ar att dem pris tilldela, kunna de anyo ndstfo'ljande ar upptagas till prOfning jemte de under aret in- komna. ,f. 8. Sedan Societeten, pa sdtt ofvan sagdt ar, utsett pristagare, tackles Hans Kongl. HOghet Her tig en af OstergOtland bland dem utndmna den, han prOfvar fd'rtjent att del af honom stiftade hOgre priset erh&lla. Till Hans Kongl. HOghet insdndas for delta dndamal deras prisskrifter, som blifvit till pristagare utsedde, sa framt icke fOrut dessa prisskrifter blifvit i Societetens Handlmgar offentliggjorde , dfvensom de af de sdrskilda klasserna o'fver dessa prisskrifter afgifna yttranden och del vid Societetens plenar-sammantrdde fOrda protokoll, uti hvilket alltid uttryckeligen skall intagas, huruvida Societeten anser dessa pris- skrifter, vare sig samtlige eller n&gon sdrskild, ega den utmdrkta fortjenst, att del hOgre priset kan fo'r del aret utdelas. Blifver del hogre priset n&gon af dem tilldeladt, m&, sedan underrdttelse derom kommit Societeten tillhanda, den klass, mom hvilken fOrfattaren af den med hOgre priset bel6nade afhandlingen fOrut varit utsedd att ettdera af Societetens pris undfa, taga utdelande af sistncirnndt pris &nyo t Ofvtrv&gande och fOrfares dervid som i 4. -de f sagdt &r. Skulie for n&got &r del hOgre priset icke utdelas, t&cktes Hans Kong I. HOghet, s&som honom tjenligast synes, om den dertill anslagna summon* an- rtindande (Or del aret fOrordna. I n M e It a 1 1. Sid. Bidrag till historien om Konung Gustaf II Adolfs deltagande i trettioariga kriget, af Akad. Adjunkten S. F. HAMMAR- STRAND. (Prisbelont af K. Vet.-Societeten) 1. Undersokning, om den af Professor Nilsson antagna dubbla klofallningen hos Riporna i verkligheten forekommer, af Professor E. J. BONSDORFF 121. Om de parasitiska Crustaceerna : Liriope och Peltog aster, H. Rathke; af Professor W. LILLJEBOUG 137. Omarbetning af Duhamels bevis for "Principe des vitesses vir- tuelles", af Akad. Docenten H. TH. DAUG. (Prisbelont af K. Vet.-Societeten) 149. Berattelse ofver en resa i Finmarken 1857, af Akad. Docenten TH. M. FRIES 237. Ornithologiska Bidrag, af Professor W. LILLJKBORG 263. Bidrag till kannedomen om tandomsningen hos Otaria och Halichoerus, af Professor W. LILLJEBORG 297. Anmalanden . . 303. Bidrag till liistorieii oin Homing Gustaf II A men hvilken, sa vidt vi kanna, annu ej blifvit anmald i nagon Svensk tidning eller tidskrift, oaktadt den till sa vasendtlig del beror vart eget fadernes- lands histora. Ifragavarande lilla arbete, hvars betydelseej far bedomas efter det ringa sidantalet — det bestar blott af 7 a 8 ark — utgor 1) fl(.)i)Cilehrer an der Krenzschule zu Dresden." — IIelbi<,' har cljcst gjort sig f6r- dclakrigt kand gcnom atskilliga historiska afhandlingar i tyska tidskriftcr. ett i flera hanseenden ganska intressant bidrag till det trettioariga kri- gets historia. Det pa samma gang raska och sammantrangda fram- stallningssattet gor boken lattlast och underhallande. Fornamligast grundad pa forut obegagnade kallor i Kongl. Sachsiska Stats-Archivet i Dresden, hvilka forfattaren flitigt radfragat, sprider den ofver man- gen hittills dunkel och outredd punkt ett nytt och klarare ljus, och det ar harvid forskningens fackla, ej fantasiens irrbloss, som belyser foremalen. Nagon gang ar forfattaren mahanda litet for rask i sina omdomen, i synnerhet om Kejsar Ferdinand il, som i honom funnit en lika sa strang domare som i Fr. v. Hurter en devouerad beun- drare. Men deremot ar han sardeles lycklig i skildringen af Gustaf Adolfs personlighet, och der denna i ord eller handling upptrader, far framstallningen stundom en dramatisk askadlighet. Vi hafva derfore trott oss bora taga namnde fortjenstfulla skrift till utgangspunkt for nar- varande af handling, hvarvid vi dock, med begagnande af de rikhaltiga kallor, som statt oss till buds, hafva ansett oss bora behandla amnet ofter en mer omfattande plan. I. Ado£f i Ty^kland ar 163O. Efter den bohmiska revolutionens undertryckande, den Evangeli- ska Unionens snopliga sjelfmord, aktsforklaringen mot Fredrik af Pfaltz samt den olyckliga utgangen pa det krig, for hviket Kristian IV, i forlitande pa sina bundsforvandters ilia uppfyllda loften samt de tyska protestanternes bistand, sa modigt stallt sig i spetsen, kunde i sjelfva verket protestantismens krafter i Tyskland anses brutna, och kejsar P'erdinand stod nu maktigare i det tyska riket an nagon romersk kejsare sedan Karl V:s dagar. Genom den pfalziska kurvardighetens ofverflyttande pa Bayern, hade det katholska partiet vunnit en af- gjord ofvervigt i kurfurste-kollegiet — denna det tyska rikets inflytel- serika senat, hvilken under Ferdinand II:s regering niistan syntes hafva tradt i den tyska riksdagens stalle — ; och genom det om varen 1629 utfardade restitutions-ediktet hotades Tysklands protestantiske fiirstar och stander med forlusten af alia de fordelar, som de allt se- dan religions- och profan-freden i Augsburg 1555 smaningom lyckats forvarfva. Dertill kom, att cle reformerte, som till folje af luthcra- nornes bornerade ortodoxism ej blifvit inbegripne i niimnde fred, sago sig blottstallda for faran att fa dela den olycklige pfalziske kurfurstens Ode, isynnerhet som de ej tycktes kunna pariikna nagot kraftigt un- derstod fran de strange lutheranernes sida. — Holland, som tillforne utgjort ett verksamt stod for den tyska protestantismen , kiimpade nu 'en hard kamp for sitt eget sjelfbestand, och hade sannolikt dukat un- der for ofvermakten, om ej Gustaf Adolf's upptradande pa den tyska krii^skadeplatsen derstades hade qvarhallit kejsarens och ligans liiirnr, af hvilka en betydlig del redan i biirjan af ar 1629 blifvit sand till Holland, for att bista spaniorerne i dotta lands kufvande. Visserligen hade det da lyckats hollandarnes patriotiska anstrangningar att be- svarja det hotande oviidret, men pa langden skulle de dock svarli- gen kunnat motsta ofvermagten, om den ej blifvit diverterad genom (iiistaf Adolfs tyska krig, hvilket salunda vasendtligen har bidragit till Hollands riiddning. -- Stor-Brittanien, som allt mer blef en tum- melplats for de inre partistrider, hvilka Karl T:s nyckfulla och despo- tiska politik frammanat, blef i samma man allt mer ur stand att ut- ofva nagot vasendtligt inflytande pa fastlandets angelagenheter. — Frankrike, hvilket blott afsag sina egna fdrdelar, tycktes dessutom sasom katholsk magt ej vara mycket att lita pa; och om an Richelieu af politiska skal velat, sa torde han dock af fruktan for en reaktion inom det af faktioner uppfyllda landet ej hafva vagat ataga sig de tyska protestanternes sak, utan fastmer bemodat sig att i den katol- ska Ligan skapa en motvigt mot kejsarens vaxande magt. - - Tur- kiet, sora protestantismen till en stor del haft att tacka for sin fram- gang, var vid ifragavarande tid inveckladt i ett langvarigt och blodigt krig med Perserne, hvilket tog alia dess krafter i ansprak; och ge- nom den siebenbiirgske fursten Bethlen Gabors dod (mot slutet af ar 1629) befriades kejsaren fran en farlig fiende, som mangen gang gjort protestantismen vigtiga tjenster. — Det protestantiska Tyskland suc- kade tungt under det tryckande oket af de kejserliga och ligistiska hararne, som utsogo dess redan forut medtagna krafter och af hvilka isynnerhet den forre under Wallensteins befal bade for katoliker och protestanter var en verklig landsplaga, hvars excesser icke ens kejsa- ren med basta vilja kunde afstyra '). Under sadana omstandigheter var det i sanning mindre underligt^ om mangen tysk furste fdrtviflade om protestantismens sak och, sasom 1) Hans viihnonta hcmodandcn harutinnnn bcvittnns af tnlrika lianillingar i Wiencr- Archivet. — Jenifiir Hurtcrs _Zur Gesch. Wallcnsteins." kurfursten af Brandenburg, sokte sin enda raddning i en krypande un- dergifvenhet under kejsaren, hvars af naturen milda hjerta man genom jemrande klago visor sokte beveka, sedan man ej langre vagade hoppas att genom bppet motstand kunna tilltrotsa sig nagra medgifvanden. Men en och annan blickade dock redan nu med hopp och tillforsigt upp till Gustaf Adolf, i honom anande den "Gideon," sora forsynen utsett till det betryckta Israels raddare — och snart skulle det pa ett lysande satt visa sig, att denna aning ej var en bedraglig drbm. Da Danmark efter slaget vid Lutter am Baremberge (Aug. 1 626) hotades af en ofverhangande fara, saint de kejserliga och ligistiska vapnen segrande utbredde sig vid Ostersjons strander, insag Gustaf Adolf, att det afven gallde Sveriges sakerhet och skyndade derfore att i bb'rjan af ar 1628 inga ett forbund med Kristian IV '). Gustaf Adolf's frander, de af Wallenstein fbrdrifna hertigarne af Mechlenburg, funno en tillflykti Sverige, och genom ett i November 162T utfardadt patent, oppnade Gustaf Adolf sitt rike till fristad for alia forfoljda religionsfor- vandter 2). Imellertid lat Wallenstein (som antagit den stolta titeln : "General bfver det Oceaniska och Baltiska hafvet") besatta Pommern och Riigen samt gaf befallning om utrustandet af en flotta. Faran r.yckte med hvarje dng allt n firm are, och Gustaf Adolf lemnade den ej ett ogonblick ur sigte. I fbrening med sin bundsfbrvandt, Kristian IV, lat han undsatta Stralsund, som, hardt belagradt af Arnim, genom en sarskild beskickning hade anropat honom om hjelp, och hvars radd- ning han betraktade sasom ett vasendtligt vilkor tor Ostersjons saker- het :<). Harmed var i sjelfva verket uppslaget gifvet till ett krig, som Gustaf Adolf i alia fall ej trodde sig pa langden kunna undvika, och hvilket han derfore ville "halla fjerran gaende" for att ej deraf uppsokas inom sina egna vidstrackta gransor. Men det var onekligen ett vagadt steg att med Sveriges genom langvariga krig hardt med- tagna krafter inlata sig i ett sa vidt utseende foretag, isynnerhet som det polska kriget annu fortfor och tvingade Sverige att i Preussen och Liefland underhalla en ej obetydlig styrka. Derfore forsummade ej Gustaf Adolf att pa alia hall se sig om efter bundsfb'rvandter. Med 1) Redan om sommarcu 1627 hade Wallenstein skickat polaekarne i Preussen hjelp- truppcr mot srensktirne och derigenom tagit det forsta afgjordt fiendtliga steget mot Gustaf Adolf. Dcrcmot sammandrog deune trupper i sodra Sverige for att i nodfall undsiittu Danmark. Dctta skcdde innan annu nagot forbund inellan Sverige och Dan- mark kommit till stand. — Se hithorande handlingar i Kongl. Riks-Avchivet i Stockholm. 2) Geijer Sv. Folkets Hist. D. Ill, s. 161. s. ff. (Forsta uppl.) 3) Se Gustaf Adolfs hrcfvcxling liarom med A. Oxenstjenia (i Kongl. Riks-Archi- vct i Stockholm). 6 Frankrike, England och Holland inlcddc ban underhandlingar for att tors-ikra sig om dessa magters bistand. Afven med hansestaderna siikto ban knyta fb'rbindelser, och markgrcfvcn af Baden tick (Januari 1629) i uppdrag att inleda sadana med Venedig, Schweitz saint de tyska riksstaderna Strassburg, Ulm odi Niirnberg. I Siebenbiirgcn underbandlade Strassburger a Gustaf Adolf's vagnar med Betblen Ga- ber om ett forbund "till det allmanna vasendets aterstallande"; och om varen 1629 affardades Wolmar von Farensbacb i en beskickning till Schweiz, Venedig ocb Siebenbiirgen. Vid sidan af denna vidt ut- grenade diplomatiska verksambet, fortgingo krigsrustningarne bemma i Sverige, ocb under vintern 1628—1629 traffade Gustaf Adolf alia an- stalter att vid forsta. oppet vatten i ogen person ga med betydlig styrka Bfver till Stralsund. Mellan Kristian IV ocb kejsaren aftalades imellertid en fredskon- gress i Liibeck, till hvilken afven Gustaf Adolf beslot att affarda s;in- debud, eburu ban under davarande forhallanden gjorde sig fb'ga liopp om en for framtiden betryggande fred och derfore i sjelfva verket sy- nes hafva velat kriget for att ej lemna kejsaren tillfalle att till Sveri- ges yttersta fara befasta sin magt i norra Tyskland. Derfore bade Job. Adler Salvius och de ofrige till Liibeck affiirdade svenska sande- buden i uppdrag att soka sak med de kejserlige pa det Sverige matte fa en sa inycket giltigore anledning till kriget och Gustaf Adolf ej se sina bander bundna genom skenbart billiga forlikningsanbud. De sven- ska sandebudens snopliga afvisande fran fredskongressen var honom derfore ingalunda ovalkoramet. I skrifvelser till de tyska furstarne ocb standerne (April 1629) sokte ban rattfardiga sin atgard att undsatta Stralsund sarat uppraknade alia de oforratter, som blifvit honom till- fogade af kejsaren, hvilken onekligen tagit det forsta fiendtliga steget genom de redan ar 1627 till Preussen afsanda kejserliga trupperna samt derigenom gifvit Gustaf Adolf riittmatig orsak att genom Stral- sunds undsattande sorja for Sverigcs framtida sakerhet. Likval gjor- des fran svensk sida annu ett forsok att inleda underhandlingar raed kejsaren och Ligan, i det nemligen Sten Bjelke a svenska riksradets vSgnar affardades till fredskongressen i Liibeck , med skrifvelser bade till Tilly och Wallenstein. Men de af Gustaf Adolf uppstallda for- dringarne voro i sjelfva verket af den art, att de blott med sva'rdet kunde genomdrifvas. Ilan askade de kejserliga truppernes aflagsnande ur de bada sachsiska kretsarne, de tyska Ostersjit-liainnarnes ateropp- nande samt restitution af alia forfordelade riksstander, isynnerbet ko- nungens frander hertigarne af Mechlenburg, hvilka, om de voro straff- bara, borde efter kurfurstarnes godtfinnande forsona sin skuld med penningboter. Under dessa vilkor forklarade sig Gustaf Adolf vilja draga sin besattning ur Stralsund samt inga fred med kejsaren, sa- vida denne ej vidare understodde polackarne. Kejsaren, som just vid denna tid genom freden i Liibeck befriades fran kriget med Kristian IV, var naturligtvis foga bojd att lyssna till dylika fordringar; och saken invecklades ytterligare da Arnim med en del af den kejserliga haren om varen 1629 sandes till Preussen for att der i forening med polackarne sysselsatta svenskarne samt derigenom hindra Gustaf Adolf att, sasom han ernat, ga bfver till Stralsund. Harigenom blef sven- skarnes stallning i Preussen hogst betanklig, emedan en ej obetydlig del af den svenska krigsstyrkan derstades foregaende host blifvit of- verford till Sverige for att anvandas till det tillernade tyska falttaget. Dertill kom, att den vankelmodige och opalitlige kurfursten af Bran- denburg tycktes sinnad att bryta den med svenskarne ingangna neu- traliteten. Denna ofverhangande fara pakallade Gustaf Adolfs person- liga narvaro och formadde honom att tills vidare installa den asyfta- de expeditionen till Tyskland. Imellertid lyckades det hans faltherre- snille, som isynnerhet under brydsamma forhallanden alltid framstod i sin fulla ofverlagsenhet, att satta en grans for polackarues och de kejserliges framsteg i Preussen; och under Frankrikes, Englands och Brandenburgs bemedling inleddes pa sommaren de underhandlingar, som omsider ledde till det sexariga stillestandet i Stumsdorff (den ir"..r Sept. 1629). Harigenom fick Gustaf Adolf andtligen fria hander till det lange tillernade tyska falttaget, hvartill han nu ifrigt uppma- nades af Frankrike, som under den statskloke Richelieus ledning ater borjat uppmarksamma den fara, hvaraf afven det hotades genom det habsburgska husets vaxande magt. Frankrikes sakerhet och framtida sjelfstandighet fordrade, att det habsburgska husets magt ej finge befasta sig; ty om det lyckades kejsaren att i Tyskland gora sin myndighet gallande, och isynnerhet om det lyckades honom samt det med honom och hans hus genom slagtskapens, politikens och religionens magtiga intressen sa nara fore- nade Spanien att tillvagabringa en sammanhangande forbindelse mellan sina vidstrackta besittningar, sa befunne sig Frankrike fran trenne si- dor liksom blockeradt och dess politiska oberoende hotadt af en of- verhangande fara. Till denna faras afvarjande hade Henrik IV just gripit till vapen, da han foil for en lonnmordares dolk. Maria af Medici kande sig for svag att pa samma gang upptrada mot det habs- burgska huset och mot de faktioner, som efter Henrik IV:s dod ater 8 borjade resa sig inom Frankrike; mot dossa sokte lion tvertom ett stod i Spaniens vanskap. Afven efter Marskalkens af Ancre fall och enkedrottningens undantrangande fran styrelsen fdrblef Frankrikes po- litik lange i det hufvudsakliga ofdrandrad. Ostordt fran Frankrikes sida och till en del gynnadt af dess diplomatiska inflytande fick sa- lunda det habsburgska huset utvidga och beflista sitt valde i Tysk- land, i Schweiz, i Italien, samt med Frankrikes uttryckliga begif'van- de ater forsoka Hollands kufvarrde. Redan kort efter Sillery's stor- tande och Richelieu's intrade i den nya ministere, som da bildades (i borjan af ar 1624), varsna vi dock nagra tecken till en borjande omkastning i Frankrikes yttre politik. Men fbrst sedan Richelieu kom- mit i spetsen for statsarenderna (August! 1624) se vi denna forandra- de rigtning med skicklighet och kraft fullfbljas, om ock Richelieu nier an en gang fann sina hander bundna, sina planer korsade, dels genom den stadse jasande upprorsandan hos Frankrikes store, dels genom sjelfva enkedrottningens och det strangt katolska partiets hemliga at- goranden bakom hans rygg. Det fornyade forbundet mellan Holland och Frankrike, den engelska kronprinsens formalning med franska prin- sessan Henriette, osterrikarnes fofdrifvande ur Graubiindten samt Velt- lins befrielse fran de pafliga trtipper, som enligt fordraget i Avignon (1623) hollo det besatt ') — dessa voro de narmaste foljderna af denna politik, som ater inforde Frankrike pa den af'Frans I och Hen- rik IV betradda banan. Och da'Trankrike vid samma tid i forening med Savoyen augrep Genua, sa blef Jifven detta en anledning till ett oppet fredsbrott med Spanien, som atog sig Genuas sak. I samman- hang med denna den spanska politikens forandrade rigtning stodo af- ven de underhandlingar, som om hosten 1624 inleddes med Gustaf Adolf och Kristian IV for att forma dessa med vapnad hand ingripa i de tyska angelagenheterna , och hvilka foljande ar ledde till fordraget i Haag, hvarigenom Kristian IV forsakrades om Englands, Hollands 1) Under dc inre orolighcterna i Graubumltcn (1618 — 1622) hade Spaniorerno Ix1- in.:i^ti.ijat sig Vcltlin, nicdan Ostcrrikarne tillcpimdc sig atskilliga omradcn i ("istra Graubfindtcn samt besatte Chur och Maienfeld. Harigenom var f5r f^tcrrikanir och spaniorcrno den vigtiga fOrbindelscn nu-llan Tyrolon och Italien uppnad. Jinpller- tid utverkade Frankrike, att Pafven togs till skiljcdomarc i fragan om Vcltlin, som tills vidarc besattes af pafliga trupper, dock med vilkor att ostcrrikiska och span>k:i trupper saval har som i Gratibundtcn skulle hafv-a fritt genomtag fran Itnlicn till Tyskland. Salunda kundc dock de kejserliga ocli sp;msk:i liiininic i si>tii;iiiunla land obehindradt draga till sig fOrst&rkningar fran Italien. Att fisterrikarne ater masto nt- ryinina Chur, Maienfeld och Rhii/.tius var under sadana omstandigheter af jemforelse- vis mindrc vigt. 9 och Frankrikes bistand i det tyska kriget. Man vantade nu, att Frankrike med eftertryck skulle upptrada mot Spanien. Men till en borjan paralyserades dess krafter genom det ej utan Spaniens hemliga medverkan anstiftade upproret i la Rochelle; och knappast hade Eng- land genom sin bemedling fb'rmatt denna stad att underkasta sig den franska konungens myndighet, forr an Richelieu, kringgangen af det ultrakatolska partiets hemliga stamplingar, fann sig nodsakad att med Spanien afsluta freden i Barcelona (Maj 1626). Ej langt derefter se vi Frankrike med niimnda magt forbinda sig mot England och huge- notterne, i det (1627) anyo utbrutna kriget mot la Rochelle, och i samrad med Spanien och Pafven uppgora vidtutseende planer till Karl I:s stortande saint den katolska kyrkans aterupprattande i Storbritta- nien. Vi hafva dock svart att tro, det Richelieu verkligen pa fullt allvar inlatit sig i dylika vidtutseende planer, hvilka egentligen synas hafva utgatt fran pater Berulle och det ultrakatolska partiet i Frank- rike. Detta hindrar likval ej att den sluge kardinalen kunnat begagna dem sasom ett medel att forsakra sig om Spaniens bistand. Men den mantuanska arfstvisten medforde innan kort en vasendtlig forandring i dessa forhallanden , i det den gjorde Spanien fran Frankrikes bunds- forvandt till dess uppenbara fiende samt derigenom foranledde en ny omkastning i den franska politiken. Da Hertig Vincenz II af Mantua och Montferrat (mot slutet af ar 1627) dott utan arfvingar pa manssidan, hade den af Pafven och Frankrike gynnade Karl Gonzaga af Nevers skyndsamt satt sig i be- sittning af namnda hertigdomen, till hvilka han onekligen hade nar- maste arfsratt. De bestredos honom dock af hertigarne af Savoyen och Guastalla, af hvilka den forre gjorde ansprak pa Montferrat, den sednare pa Mantua. Kejsaren, hos hvilken dessa ansprak blifvit fb're- dragna, och som ansag sin ofverlansherrliga myndighet krankt genom Karl Gonzagas egenmaktiga forfarande, uttalade en sequestrationsdom ofver de ifragavarande lanen, och spaniorerne, hvilka betraktade Mont- ferrat sasom en fb'rmur for Milano, skyndade att med vapenmagt gifva eftertryck at det kejserliga utslaget. Sa manga och magtiga fiender var Karl Gonzaga icke vuxen, sa vida han ej kunde forskaifa sig Frank- rikes hjelp. Men harutinnan fann han en verksam och inflytelserik fore- sprakare i Pafven Urban VIII, som ogerna sag det habsburgska hu- sets vaxande ofvervigt i Italien och genom Frankrike sokte skapa en motvigt mot densamma. Belagringen af la Rochelle hindrade dock franska regeringen att genast efterkomma uppmaningen ; men efter sta- dens fall (d. 30 Oct. 1628) beslot Ludvig XIII, dertill uppmuntraoX 10 at' Richelieu, att i egen persom foretaga ett falttag till Italien. I Mars manad 1629 drog ban, attoljd af Richelieu, ofver Alperna, stor- uiade de barrikaderade pass, som spiirrade honom viigen till Susa, och stod inom kort i denna stad. Nu maste hertigen i Savoyen inga ett fordrag nied fransmannen och spaniorerne upphafva belagringen af Casale. Venedig, Florenz, Mantua och Genua uttalade sitt gillande af fransmannens forfarande i Italien; pafven, hertigen af Mantua, Ve- nedig och Savoyen ingingo med Frankrike ett forbund (Ligan i Vene- dig) till betryggande af Italiens framtida oberoende, och under vene- tiansk bemedling bilades kriget mellan England och Frankrike genom freden i Susa. Slutligen maste afven Hugeuotterne, som emellertid sokt hjelp hos sin kyrkas afsvurne fiende, Spanien, underkasta sig den kungliga myndigheten och sasom en nad emottaga de friheter, som be- viljades dem genom ediktet i Niraes. Harigenom var Frankrike istand- satt att med odelad styrka vanda sig mot Spanien och dess anhiin- gare. Det var ocksa hog tid, ty genom kejsarens och Spaniens fore- nade magt hotades nu mer an nagonsin tillforne den europeiska jem- vigten af en fara, som Frankrike till sitt eget sjelffb'rsvar maste upp- bjuda alia sina krafter att bekampa. Efter Kristian IV:s besegrande stod kejsarens magt pa en hb'jd- punkt, som till och med hos Tysklands katolska furstar vackte oro och farhagor. Men afven utom Tyskland borjade man snart erfara hvad man af denna magt hade att frukta. Vid samuia tid som Arnim med 9,000 man siindes till Preussen for att der bista polackarne, och en annan kejserlig bar af 10,000 man tagade spaniorerne till hjelp mot hollandarne, se vi en tredje mer an 20,000 man stark genom Graubiindten och Veltlin bana sig vag till Italien for att der samverka med en lika stor spansk har under Spinola. De vigtiga passen i Graubundten kommo ater i osterrikar- nes hander, och hertigen af Mantua, fran tvenne sidor angripen af en Ofverlagsen krigsmagt, befann sig snart i yttersta trangmal. Det var under dessa betankliga forhallanden, som Richelieu, efter att fb'rgafves hafva sokt forma Kristian IV fortsatta kriget mot kej- saren '), beslot att narma sig den svenske konungen. Mantua och Stralsund, Alppassen och Ostersjohamnarna voro de vidt skiljda punk- ter, hvilka genom de likartade intressen, som vid dem fastade sig, bildade liksora naturliga foreningslankar mellan Frankrikes och Sveri- ges politik.. Ocksa kande bade Gustaf Adolf och Richelieu att de be- 1) Med detta uppdrag hade Charnacd om varen 1629 blifvit sand till Kristian IV. 11 hofde hvarandra. Bada onskade att genom ett forbund blifva forsa- kradc om hvarandras bistand; men ingendera ville vara den, som hos den andra begarde det; ingendera ville visa sig allt for angelagen ora en sak, som lika mycket lag i badas intresse; a omse sidor ville man vara den anmodade, saval af manga andra skal som for att i sista band kunna bestamma vilkoren. Det uppstod salunda mellan bada en diplomatisk strid, hvari Gustaf Adolf slutligen beholl segern; men han bar derigenom hos efterverlden gifvit anledning till den ogrun- dade asigten, att det var Frankrike, som genom sina loften och fore- speglingar formadde honom till det tyska kriget. Om dess oundvik- lighet for Sverige, var han dock tidigt ofvertygad och lyckades derom afven ofvertyga den i borjan tveksamme Oxenstjerna, som slutligen maste erkanna, att det for Sverige ej gafs nagon annat val an att enligt konungens uttryck "halla kriget fjerran gaende" for att ej deraf uppsokas inom egna granser ;). Sa snart Gustaf Adolf genom Stralsunds undsattande tagit det fdrsta afgorande steget pa den tyska krigsskadeplatsen, blef det en af bans narmaste omsorger att soka forsakra sig om de magters bistand, med hvilka han redan 1624 — 1625 underhandlat om ett forbund mot kejsaren. Bland dessa var, sasom vi redan namnt, afven Frankrike. Da derfore sekreteraren Lars Nilsson i atskilliga mindre vigtiga aren- den om sommaren 1628 sandes till Frankrike, medforde han afven det hemliga uppdrag att under enskilda samtal med de magtegande derstades, isynnerhet Richelieu, soka inleda fragan om en forbindelse mellan Sverige och Frankrike till hammande af det habsburgska hu- sets vaxande magt. For sadant andamal borde han liksom af sig sjelf och utan sin regerings uppdrag lata forsta, det Gustaf Adolf ej vore obenSgen att inlata sig i det tyska kriget, sa vida han forsa- krades om de ofriga i saken intresserade magternas bistand ; men da de tillforne af honom i detta hanseende framstiillda forslag icke blifvit an- tagna, vill han ej ytterligare blottstalla sin vardighet genom att lik- som patruga sin hjelp. Da Lars Nilsson med detta vigtiga uppdrag, som sannolikt var det hemliga hufvudandamalet med bans beskickning, anlande till Frank- rike, var dess politiska stallning foga gynnsam for bans arende. Han fann Frankrike i uppenbart krig med England, som atagit sig la Ro- chelle's sak, samt i forbund med Spanien, och under sadana omstan- 1) Ccijer a. st. s. 170 o. ff. Jcmf. do i ,,Arkii' till upplysning om svcnska krigens och krigbinrattniugarncs historia" (Del. I sicl. 1 — 64) aftryckta haudlingar, sanit A. Oxenstjenias bref till Gust. Adolf. 12 digheter fiiga benaget att inlata sig i nagot foretag mot kejsaren. Men sasom vi redan anmarkt tonindrades snart dessa forhallanden, och Richelieu borjade da lyssna till de af Lars Nilsson framkastade vin- karna. Pa en tid, da kejserliga hiirar i Italien och Nederljinderna fiirenade sina vapen med Spaniorernes, och afven Lothringen hotades med invasion af spanska och kejserliga trupper, maste det for Richelieu vara sa mycket angelagnare att genom Gustaf Adolf sysselsatta kej- saren i Tyskland, soin denne efter freden i Liibeck (Maj 1629) icke vidare hade nagot att befara fran Kristian IV:s sida och, vid den ra- dande modlosheten hos de tyska protestanterne , icke heller af dem tycktes hafva nagot att frukta, savida ej en ny h'ende segrande upp- triidde pa det tyska rikets grund. Derfore afsandes om hosten 1629 Charnace till Gustaf Adolf for att utforska hans tankesatt, uppmana honom till det tyska kriget sarat dertill skaffa honom fria hander ge- nom en fred eller ett flerarigt stillestand med Polen '). I samma arende infann sig atven ett engelskt sandebud Thomas Roe, hos ko- nungen, som da vistades i Preussen , och for hvilken Scalunda gynnande utsigter oppnade sig till det af honom astundade forbundet med Eng- land och Frankrike 2). Men han ville af redan anfb'rda ska'l ej visa sig angelagen deroin, isynnerhet som han tvifvelsutan insag, att Frank- rike i sin davarande stallning skulle uppbjuda allt for att forma ho- nom till en harnad i Tyskland. Da derfore Charnace hade fdretriide hos honom och (enligt konungens eget uttryck i ett bref till Axel 1) Om denuu bcskic-kuing yttrar Flassnn (wHistoirc gcndralo ct rui^oiuicc do la di- plomatic frain;aisea, T. II s. 447): Lc cardinal clwrgcn, Charnacd, qui otuit son ]ia- rcnt. dc sc rendre auprcs dc Gustavo, (juoicjue sans caracterc, afin de nc pas donncr ombragc a 1'cmpcrcur." 2) Afvcn med Ilollnnd stod Gustaf Adolf donna tid i nndorliandlingar om ett fiir- nyande af det nicllan Sverige och Holland ar 1614 ufslutade 15-itriga loilmudot. Don till Holland affUrdadc Ilofmarskalki'ii Didrik v. Falkenherg (densainini' som 1630 sfin- dea till Magdeburg) ledde i forening med Svcriges ordinaric ainbassar hos General- statemc L. Camcrariiis, dcssa anderhandliogar, livilka dock cj fordo till onskad jm- fOljd, cmcdan Hollandarnc bjOdo fur ringa subsidicr och fordrade att i dc preussiska och licHrind.-ka hamnarnc fa atnjuta handclsfrilictcr, som Gustaf Adolf ej villc mcd- gifva. DcsMitom frukfade han att genom ett forbnnd med Holland berofva sig utsig- tcrna till franska subsidier; ty om han gcnom ett dylikt forbnnd foi-pligtadc sig till det tyska kriget, sa skulle Frankrike sannolikt draga fftrdel dcraf utan att erbjuda honom sitt understod; men af Frankrike vautade han i annat fall biittrc vilkor, an af Hollan- darne, som dessutom i hvarje handclsc medelbarligcn skulle gagna honom genom sitt krig med Spanien. Man ser h&raf, att (Justaf Adolf redan vid denna tid (efter Cliar- naces forsta bcskickning till honom) borjade gora sig tcmligen silkcr rakning pa JVan- ska subsidicr. 13 Oxenstjerna) "med all magt ville poussera honom till det tyska kriget" yttrade konungen manga betankligheter och latsade sig till en borjan foga bojd att inlata sig i ett sa vidtutseende fdretag; dock lat ban slutligen paskina att han ej vore alldeles omedgbrlig, om han blott formligen anmodades om saken saint forsakrades om andra magters understod '). Imellertid lyckades det fornamligast genom Charnace's outtrottliga bemodanden, att tillvJigabringa det 6-ariga stillestandet med Polen, och nu se vi konungen under vintern 1629 — 1630 med rastlos ifver bereda sig till det tyska falttaget. Men pa samma gang lat han i Tyskland och annorstades utsprida, att han hogeligen astun- dade en forlikning med kejsaren, ja att han till och med icke vore obenagen att med kejsaren och Spanien gora gemensam sak mot Hol- landarne, till hvilka han under den sednaste tiden kommit i ett min- dre vanskapligt forhallande. Med dessa toregifvanden hade han flera berakningar. Dels ville han insofva de kejserliga i sakerhet samt for- ma kejsaren att minska sin krigsmagt vid Ostersjon och i stallet for- starka sin har i Italien, hvarigenom Frankrike afven skulle blifva sa mycket angelagnare om Sveriges bistand. Dels ville han genom denna latsade benagenhet for f'red ofverbjuda Wallenstein, som vid denna tid visade sig sardeles fbrsonligt sinnad, sannolikt for att fran sig afvanda den af kurfursten af Bayern framkastade anklagelsen att han afsigtligt sokte forlanga kriget 2). Genom att salunda kasta hela skulden for kriget pa Wallenstein, ville konungen hos de tyska furstarne stegra missnojet med denne och derigenom forma Ligan att atminstone till en borjan iakttaga en neutral stallning, tilldess han val hunnit fatta fast fot i Pommern. Till en stor del gingo dessa berakningar verkli- gen i fullbordan, hvartill ej blott Frankrike, utan afven pafven Urban VIII i icke ringa man bidragit. Salunda skulle man kunna saga att de i sjelfva verket bada blefvo verktyg at Gustaf Adolf, medan den statskloke Richelieu trodde sig begagna den svenske konungen sasom ett verktyg for Frankrikes intressen. Det sanna forhallandet ar, att 1) Att Charnace redan vid denua sin beskickning erbjudit Sverige subsidier, syaca bland annat af konungcns yttrande i radet d. 27 Oct. 1629, att Frankrike erbjudit sig att i Januari (1630) erlagga 400,000 imperialer forskottsvis. Afven ffirtjenar anmarkas, att Frankrike redan oni hosten 1629 afelOt ett fordrag republiken Venedig som derigenom forband sig att ifran ocb. med ar 1630 med 400,000 livres bidraga till de subsidier som Frankrike skulle betala Sverige for en diversion i Tyskland. 2) Konungen var ofvertygad att Wallenstein ej hade nagot allvar med sin visade benagenhet for en forlikning och sager sig derfore vilja gripa fienden an med dees egna praktiker. 14 de ftmscsidigt dragit fBrdel af hvarandrus stallning, utnn att harvid vilja synas handla i egct intresse. ForotViijt kan Urban VIII, oak- tadt all sin forslagenhet, snarast s;itar och stander fran spaniorernes tyrannie, som raed anledning af det misstroende ban borde erfara vid att allt njirmare i sitt grannskap se ett hus utbreda sig, hvilket traktade efter en universalmonarki, och hvars arelystnad ej hade andra gninser, iin den fann i ett tap- pert och kraftigt motstand. Det vore for detta andamal som H M:t (af Frankrike) latit i Champagne samla en har af 40,000 man och i Italien en annan af lika styrka for att med dem mota Osterrikes va- pen; Hans Aldrakristligaste Majestat, som onskade att go'ra konun- gen af Sverige till hufvud for detta arofulla toretag, erbjod honom till krL'skostnadernas bestridande ett arligt understod af 600,000 frank; om likval konungen af Sverige yrkade ett understod af 900,000 frank, skulle Charnace i sista hand dertill samtycka. For ofrigt betingade Frankrike neutralitet at den katolska Ligan och isynnerhet at kur- fursten af Bayern for att pa samma gang sondra Ligan fran kejsa- ren, samt visa, att det har ej handlade om religionen, utan om det tyska rikets frihet , hvarutinnan Ligans medlemmar sjelfve voro intres- serade och salunda skulle kunna gynna det ifragavarande foretaget eller atminstone forblifva neutrala j). Med dessa uppdrag begaf sig Charnace (som sedan sin fo'rra be- skickning synes hafva qvardrb'jt i Kopenhamn) i Februari 1630 anyo till Gustaf Adolf, som da vistades i Sverige, sysselsatt med forbere- delserna till det tyska falttaget, men tillika fullfoljande sin val berak- nade diplomatiska rol. Forgafves sokte det franska siindebudet blanda honom genom smickrande forespeglingar. Han vore, sade Charnace, i hela Tyskland vantad sasom en Messias, folket skulle gifva sitt hjerta for att foda hans har: hans blefve fordelen och aran af detta krig: konungen af Frankrike ville noja sig med att se sin van beundrad i verlden och att forhjelpa honom till kejsardomet i cistern, om han det efterstrafvade. Gustaf Adolf svarade att han om de tyska furstarnes sinnesstamning hade helt andra underriittelser och aberopade harvid bade den sachsiske och den brandenburgske kurfurstens uppfbrande; han visste dessutom af god hand, tillade han leende, att de forsta, som mot honom skulle gripa till vapen, vore Bayern ock den katol- ska Ligan, sasom hvars beskyddare Frankrike ville upptrada i detta fdrbund *). Iraellertid utsagos svenska fullmaktige, som i Westeras underhandlade med Charnacee om vilkoren for det foreslagna forbundet. 1) Flassan a. st. s. 448 o. IT. "2) (itijn a. st. s. 1S2. 19 Ett forbundsfordrag uppsattes bar och undertecknades saval af Charnacee som af de svenska fullmaktige. Genom detta fordrag forpligtades Sverige att fora kriget i Tyskland, Frankrike att lemna understod i penningar. Sasom forbundets andamal betecknades de tyska stander- nas aterinsattande i deras gamla fri- och rattigheter, det kejserliga krigsfolkets aflagsnande, hafvets och handelns betryggande. I afseen- de pa religionen skulle de bestaende rikslagarne uppratthallas, och Gustaf Adolf tillstadja den katolska gudstjensten, hvarhelst han fore- funne den. De tyska furstar och slander, som sa onskade, skulle det sta fritt att bitrada detta forbund. Ligan skulle atnjuta neutralitet. Slutligen aftalades, att kejsaren i den blifvande freden skulle forbin- das att sa val vid Ostersjon som i Graubiindten nedbryta de af de kejserlige gjorda befastningarne. Gustaf Adolfs fordran, att konungen af Frankrike ej utan hans vetskap och samtycke skulle sluta fred i den mantuanska tvisten, hade Charnace bemott med den invandnin- gen, att han ej visste hvad hans herre kunde hafva lofvat italienarne; likval borde Gustaf Adolf vara forvissad om Richelieu's allvar i denna fraga, da kardinalen just nu for andra gangen droge till Italien. Men Gustaf Adolf hade afven andra betankligheter och vagrade att stad- fasta det i Westeras aftalade fordraget. Den fornamsta stotestenen sy- nes hafva varit Charnaces fordran, att Gustaf Adolf skulle skicka ett sandebud till Frankrike for att der traifa narmare aftal rorande den truppstyrka, hvarmed Sverige borde fora kriget i Tyskland och hvar- efter Frankrike ville ratta subsidiernas belopp '). Hartill ville Gustaf Adolf blott med det vilkor samtycka, att hvad som redan blifvit af- taladt i Westeras i alia handelser skulle ega giltighet, hvadhelst som komme att ytterlig^re beslutas i Frankrike. Men da Charnace ej kun- de hartill forbinda sig, ansag konungen hela underhandlingen sta pa allt for Ibs grund. Han misstankte, att Frankrike blott ville genom honom sysselsatta kejsaren i Tyskland for att under tiden kunna till- tvinga sig en sa mycket formanligare fred i Italien och sedermera lemna honom, liksom forut Holland och Kristian IV, i sticket. Dess- utom ansag han de erbjudna subsidierna (tre tunnor guld) allt for ringa, for att han under sakernas davarande tillstand skulle till det priset "sa hogt forobligera sig till konungens af Frankrike nutum och arbi- trium"; isynnerliet som han fruktade, att om han nu bunde sig ge- nom det foreslagna fordraget med Frankrike, han derigenom skulle 1) I sitt bref till Axel Oxenstjerna af den 25 Mars 1630 sitger sig konungeu i hufvudsaken hafva varit ense med det fninska sandebudet, men anfor ofvannamnda oinstandighet sasom fornamsta skalet till sin vagra.u att ratificera fordraget. 20 berofva sig Englands och Hollands nnderstod, afvensom mojligheten af en ftirmanlig forlikning mcd kejsaren. For en sadan torlikning, hvartill kejsarens davarande stallning oppnade en gynnsam utsigt, var Gustaf Adolf vid ifragavarande tidpunkt icke obenagen , afven om han derigenom blott sknlle bereda sig nagra ars lugn pa det ballet. Ty han fann Danmarks forhallande hogst misstankt, hvartonitan en med Danzig uppkommen och, enligt bans iifvertygelse, af Danmark och Holland underblast tvist afven pakallade bans uppmarksamhet; hvadan han var oviss, at hvad hall han forst borde vanda sina va- pen. Afven hade fran Preussen oroande tidningar inlupit, "liksom skulle der vara kandt nagot upplopp, och herr Johan Baner kommen pa olycka." Derfore sager konungen sina resolutioner annu hanga pa de underrattelser han vantade fran A. Oxenstjerna, som da befann sig i Preussen. "Hvarfore ar War befallning," skrifver konungen med anledning haraf till rikskansleren , "att J med aldraforsta gifve oss tillkanna hvad edert tillstand .ar, enkannerligen om Wi kunne njuta det tyska rytteriets tjenst, och om J kunnen verificera de forslag Wi eder sist med Grubben tillsande" '). Det var dessa fran alia hall sig hopande faror och svarigheter, som for ett ogonblick kom Gustaf Adolf att tveka, hvad han borde "forst eller sist begynna," samt for- madde honom att for hvarje handelse "sno en telam tractatus med de kejserska." Men han har dock ej lange besinnat sig, innan han, annu osaker om frammande understod och salunda blott hanvisad till egna krafter, beslot att f6retaga det tyska falttaget och, enligt det svenska riksradets tillstyrkan, "drifva underhandlingarne under hjel- men." I detta djerfva beslut leddes han liksom af en hogre ingifvelse, och den varma hanforelse hvarmed foretagets storhet fyllde hans brost, har hos honom redan fran borjan parat sig med en fast tillforsigt till dess framgang. Den harflbt fran en i grunden religios kansla af den hiiga kallelse, han gick att uppfylla, och den ofta framskymtande aningen om en snart stundande dod, har at denna kansla gifvit det djupa allvarets pragel. En omstandighet vackte dock Gustaf Adolfs oro och farhagor. 1) Dctta hur afsccndc pa det ktinslcrcn tilhiaiida ^Memorial ofvcr dc ftrendcn, som unga den prcussiska stntcn och II. M:t vill att C:intzlcren tager i akt; Actuin Stock- holm d. 17 Janunri anno 1630." (Efter svenska Riksrcgistraturet aftryckt i ,Arkiv till upplj-sning om svenska krigens och krigsrattningarnes historia," D. I a. 88. o ff. — rijfrigt Gustaf Adolfs bada skrifvelser till A. Oxenstjerna dat. Stockholm d. 17 och 25 Mars 1630; jcmf. ^Memorial Ofver de ftremlrn, sum Kongl. M:t vill att Cautz- lercn tager i akt och gifvcr sitt svar tippa. Actuin Storklmlm d. 8. Aprilis anno 1630." (A. st. s. 100 o. £F.) 21 Det var den tvetydiga stallningen till Danmark, hvilken lat befara ett angrepp fran detta hall, och det undgick ej den svenske konungens skarpa blick, att han bar "lemnade en fara bakom sig" '). Danmark kunde ej med likgiltighet se, att en rivaliserande magt allt mer och mer utvidgade sitt valde vid Ostersjon. Redan var dess b'stra kust- lander i svenskarnes hander, och genom sina erbfringar i Preussen hade Gustaf Adolf tagit det fbrsta steget pa sb'dra Ostersjo-kusten. I Stralsund hade Sveriges och Danmarks intressen sammanstbtt, och blott af omstandigheterna dertill tvungen hade Kristian IV aterkallat sin garnision samt salunda lemnat Svenskarne i odelad besittning af staden. Detta maste naturligtvis nara afunden och misstroendet mel- lan de bada grannstaterna, och motet i Ulfsback (Febr. 1629) var fb'ga egnadt att skingra Gustaf Adolfs misstankar. Dessa stegrades genom de tidningar, som inlupo fran den svenska agenten Fegraus ro- rande Kristian IV:s tankesatt och yttranden. Dessa och andra om- standigheter komino Gustaf Adolf att befara ett fredsbrott fran dan- ska sidan, och om varen 1630 tvekade han till och med, huruvida han ej fb'rst borde angripa Danmark for att pa detta hall tilltvinga sig en sa'ker och betryggande fred innan han bppnade det tyska falttaget. Imellertid hade Kristian IV, sannolikt for att satta en grans for Gustaf Adolfs vidare framsteg, erbjudit sig till fredsmedlare mellan ho- nom och kejsaren. Bada antogo fb'rslaget, hvarpa en fredskongress beramades till Danzig. Utsigterna for densamma voro till en borjan icke ogynnsamma. Kejsaren bnskade fred for att kunna genomdrifva sina planer i Tyskland; ty han umgicks med afsigten att fa sin son vald till romersk konung och maste derfbre sbka blidka de tyska kur- furstarne, hvilka hbgljudt klagade dels bfver Wallenstein, dels bfver de olidliga krigspressurer, som det fortfarande krigstillstandet medfbr- de. Afven Gustaf Adolf var, sasom vi redan namnt, vid ifragava- rande tidpunkt icke obenagen for en fred, hvilken under davarande fbrhallanden afven for honom var bnskvard; men han beslbt docktill- lika att med svardet gifva eftertryck at sina fordringar, och pa samma gang han beordrade sina sandebud till fredskongressen , inskeppade han sig med sin i Sverige samlade krigsmagt och afseglade den 17 Juni (g. st.) fran Stockholms-skaren , der han lange blifvit uppehallen af motvind. Kort fbrut (i borjan af Juni) hade befalhafvaren i Stral- sund Alexander Lesslie, hvars armee-corps under varen blifvit fbr- starkt till 9,000 man, bemaktigat sig on Riigen, hvarest de kejserlige 1) Gcijer a. St. s. 22 forskansat sig. Underrattelsen om denna framgang inotte Gustaf Adolf pa Oppna sj5n dagen efter sedan ban lemnat den svenska skargarden. Missgynnande vindar fordrojde resan, sa att Gustaf Adolf forst den 24 Juni anlande under tyska kusten (vid Perdt). Har samlades flot- tan, som nu med god vind seglade fram forbi Greifswaldsoarna. Den 26 gaf konungen ordres att halften af fotfolket skulle landstiga pa Ysedoms-udden vid Peenes utlopp. "Hvilket ehuruval det nagot sent kunnat stallas i verket och for det grund vid samma land finnes, lang- sarat och raed stort besvar ar tillganget, sa att K. M. allenast med 3 lodjor ar i forstone dit ankommen; sa hafver likval Gud gifvit den lyckan och naden, att hvarken nagon fiende hafver synts vara f6r handen, ej heller allt sedan nagon sig presenterat, som landgangen, och att K. M. sig bar fasta kunde, forhindra matte. Hafver alltsa K. M. (dess Gud fske] laf) nu satt sin fot bar pa landet, och mest allt folket lyckligen och utan all skada eller motstand debarquerat. Hvilket sasom det ar en synnerlig Guds valsignelse , i det fienden haf- ver haft bar en synnerlig lagenbet att difficultera K. M. landstigandet, och den likval icke tagit i akt , sa att man deraf judicerar, antingen dem af oforstandigt commendement, eller ock en synnerlig skrack och riiddhaga (sasom allmant foregifves) vara occuperade. Hafver icke heller allt hartill, sa vidt kunskaperna lyda, gjort nagon synnerlig pra-paration till vedherstand. Formodar man derfore, nast Guds bjelp, nar K. M. far trupperne tillsamman, pa denna lyckliga begynnelse en onskelig success och utgang" J). Den styrka, hvarmed Gustaf Adolf landsteg pa tysk botten uppgick till omkring 13,000 man och var i synnerhet svag pa rytteri. Visserligen fbrstarktes den med nagra tusen man af den Stralsundska garnisonen, men var dock fore ankomsten af ytterligare forstarkningar allt for svag for att pa oppna faltet kunna mata sig med en fiende, for hvilken hela Tyskland darrade. Men manga af Gustaf Adolf ej forbisedda omstandigheter gynnade bans fSrehafvande. Bade pa Holland och Frankrike maste kejsaren hafva ett vaksamt oga. Bland Tysklands protestanter herrskade ett blott genom fruktan undertryckt missnoje, bvilket det var vadligt att lemna fria tyglar, och mot hvilket man derfore stadse maste vara beredd att anvanda vapenmagt. Men afven mellan kejsaren och Ligan hade sedan nagon tid ett ganska spandt forhallande egt rum, och kejsaren till fortroendets aterstallande omsi- der sett sig nttdsakad att samtycka till Wallensteins aflagsnande fran 1) L. Grnbbes relation af d. 28 Juni (jj. st.) 1630 (A. st.) 23 befalet ofver den kejserliga haren. Harigenom befriades Gustaf Adolf, kort fore sitt upptradande pa den tyska krigsskadeplatsen , fran en farlig motstandare : och likval drb'jde det annu lange innan Ligan pa ett kraftigare satt understb'dde kejsaren, som salunda till en borjan sag sig uteslutande hanvisad till sina egna forsvarskrafter. Men af den kejserliga haren befann sig en ej obetydlig del i Italien. Atersto- den var i vidt spridda qvarter fb'rlagd ofver stbrre delen af Tyskland, och vid Gustaf Adolfs landstigning i Poramern funnos der ochiMech- lenburg blott omkring 40,000 man under Torquato Contis befal, hvilka hade att bevaka en lang kuststracka och dessutom for att kunna un- derhallas hade blifvit fordelade ofver de omraden, som enligt det af Wallenstein infbrda systemet maste bidraga till deras forsorjande. Har- af fb'rklaras till nagon del det ringa motstand Gustaf Adolf motte vid sitt fb'rsta upptradande i Pommern; men derjemte synes Conti till svenskarnes egen forvaning hafva fdrsummat de af behofvet pakallade fbrsvarsatgarder, som det statt i hans magt att vidtaga. Om detta skett i ofverensstammelse med nagon af Wallenstein hemligen nard on- skan att se kejsaren bragt i trangmal, vaga vi ej afgora. For Gustaf Adolf syntes salunda utsigterna till en borjan ganska gynnsamma om han blott i tid kunde erhalla de fran Preussen och andra hall vantade forstarkningar, hvilka skulle oka hans for det ty- ska falttaget bestamda har till den fran borjan bestamda summan af 38,000 man. Imellertid forsummade ej Gustaf Adolf att med sin van- liga raskhet draga all mb'jlig fordel af omstandigheterna. Fa dagar efter landstigningen voro redan Ysedom och Wollin i hans hander. Nu beslb't han att bfverrumpla Stettin innan de kejserlige hunno for- sakra sig om denna stad. Vid denna tid (den 5/15 Juli) infunno sig hos konungen tvenne sandebud fran hertigarne af Mechlenburg. Deras arende var att val- komna honom samt tillkannagifva hertigarnes bnskan att personligen infinna sig hos honom, sa snart de blefvo forvissade, hvar han vore att traffa. Vidare bfverlemnade sandebuden den apologi, som herti- garne latit forfatta och insanda till kollegialdagen i Regensburg, samt radfragade konungen, "huruledes deras herrar sig vidare skulle for- halla." Slutligen anmodades konungen att till det basta ihagkomma hertigarne pa den forestaende traktaten i Danzig samt att icke taga sin hand fran dem. Till svar harpa erinrade konungen om den fara, som fran Pommern hotat och annu hotade hans rike. Denna fara i fbrening med hans onskan att hjelpa sina frander och anforvandter hade foranledt honom att ga ofver till Tyskland. Heist hade han sett, 24 att allt varit "i forra vilkor" och ban saledes delta besvar forutan. Hvad betraffade liertigarnes tillernade besok hos honom, sa fruktade ban, att deras personer pa narvnrande ort "ej val kunde accommo- deras," aktade ej heller radligt, "att de sig saledes skulle gfira par- tial." Derfore radde ban dem heldre att afvakta, bvad verkan deras apologi kunde gora pta kollegialdagen. Likval ogillade ban sa till vida namnda apologi, att ban i manga fall erkande hertigarne skyldige, och sade sig derfore frukta, att de med den intet skulle utratta. Pa traktaten i Danzig bade ban redan ihagkommit dem och ville gora dem allt mojligt bistand, allenast de ock sjelfve beflitade sig att gora nagot till sakon, nar de sago allt annat vara despereradt. Med detta besked afreste sandebuden och bertigarne stallde sig konungens om- tanksamma rad till efterrattelse '). Nagra dagar sednare infunno sig bos konungen tvenne pommerske sandebud (kansleren och en annan af radet) for att at sin berre ut- verka neutralitet. Men deras begaran afslogs och de affardades med det besked, "att K. M. sade sig sjelf straxt vilja folja med ocb andt- ligen hafva en viss resolution pa van- eller fiendskap." Imellertid sammandrog konungen kring byn Kasburg vid Swine, en styrka af ungefar 10,000 man, hvarmed ban den 10/,0 Juli pa mor- gonen gick till segels och middagstiden anlande till det i narbeten af Stettin belagna slottet Oderburg, hvarest nagot folk genast landsattes. "Sa snart de i staden det sago, kommo gamle bertigen af Kurland och hertigens rad ut till att ofvertala K. M. att blifva neutral och icke attaquera staden. Men K. M. marcherade narmare ocb narmare an, till dess K. M. var under stycken 2) ocb bade alia bast-a fordelar inne. Da kom hertigen sjelf ut till K. M. pa flacka faltet, och efter nagra discourser och promisser blef beviljadt att taga K. M:s garni- son in: hvilket ock straxt skedde. Och ar alltsa denna staden lyck- ligen kommen i K. M:s bander" '). Nu maste hertigen af Pommern med Gustaf Adolf inga ett for- bund till bmsesidigt forsvar och bistand. Dock skulle detta forbund ej landa till forfang for hertigens forhallanden till kejsaren, detromer- ska riket, eller den nedersacbsiska kretsen, af hvilken ban fortfaran- de skulle fdrblifva en medlem. Alia stader ocb platser i Pommern, bvilka svcnskarne redan intagit eller framdeles intogo, skulle utan 1) L. Gruhbes relation af il. 8 Juli (g. st.) 1630. (A. *t.) 2) loom kanonhall. 3) Gruhhes relation fran Stettin d. 10 Juli (g. st.) 1630. (A. st) 25 kostnadsersattning inrymmas at hertlgen, som dereraot vore forpligtad att ej fbryttra furstendbmet Riigen eller andra honom tillhbriga lan- der '). Alia kristliga magter skulle det sta fritt att bitrada detta fbrbund, som hvarje artionde skulle fbrnyas. I Sverige skulle pom- merske, i Pomraern svenske undersater atnjuta borgarratt och det ena landets mynt vara gangbart i det andra. Slutligen stadgades i fbr- dragets 14 Artikel: Om hertlgen af Pommern skulle ga ur tiden utan manliga afkomlingar, innan kurtursten af Brandenburg sasom pruesum- tiv arftagare bekraftat detta forbund och inlost hertigdbmet, eller om eftertradareskapet skulle af andra gbras kurfursten stridigt, sa forbe- hbll sig K. M:t af Sverige for sig och sina eftertradare rattigheten att sasom pant behalla hertigdomet Pommern, till dess den stridiga arfs- foljden blifvit afgjord och kronan Sverige fatt godtgorelse for alia krigs- kostnader 2). Genom detta fordrag b'ppnades for Sverige en utsigt att framde- les komma i besittning at Pommern. Det blef tillika i konungens hand ett medel att inverka pa kurfursten af Brandenburg och afven forma denne till ett forbund med svenskarne. Kurfursten Georg Wilhelm af Brandenburg var Gustaf Adolfs svager och hade under aren 1624 — 1626 visat sig sardeles angelagen att forma honom ataga sig "den evangeliska religionens" och den "ty- ska libertetens" sak. Samtidigt hade kurfursten ingatt ett forbund med konungen af Danmark. Men da Kristian IV:s krig mot kejsaren och Ligan tog en olycklig vandning, skyndade han att forrada denne sin bundsfbrvandt samt genom en krypande undergifvenhet for kejsaren sbka utverka sig tillgiffc for sina fbregaende stamplingar, hvilka ej voro den sednare obekanta "). Det oaktadt maste han underkasta sig de tryckande inqvarteringarne af det kejserliga krigsfolket och synes fort- farande hafva varit ett fbremal for kejsarens misstroende. Under sa- dana omstandigheter borde val Gustaf Adolf vara honom en valkom- men bundsfbrvandt , men den senare tidens handelser tyckes hafva gjort ett sa djupt intryck pa den stackars kurfursten , att han saknade mod och beslutsamhet till hvarje manligt steg. Dessutom torde hans in- flytelserika radgifvare Schwarzenberg, hvilken sedan ar 1626 helt och hallet beherrskade den svage fursten, hafva ingifvit honom misstroen- 1) Kristian IV misstanktes for att vilja af hertigen in!8sa on Riigen. 2) Detta fordrag ar dateradt d. I0/20 Juli 1630 men patagligen forst sednare afslu- tadt, sasom man afven finner af L. Grubbes relationer. (A. st.) 3) Allt detta bestyrkes af autentiska handlingar i arkiven i Stockholm, Berlin och Wien. 26 de till Gustaf Adolfs afsigter samt formatt honora att soka sin radd- ning i kejsarens nad. Denna politik ofverensstamde ocksa raed den svage kurfurstens skygga och obeslutsamraa skaplynne. Knappasthade derfore Gustaf Adolf landstigit pa tysk botten, torr Jin ban i Stettin uppsoktes af ett kurfurstligt brandenburgskt sandebud Herr von Wil- merstorif, som kom for att a sin herres vagnar, med en i sanning naiv enfald, anmoda honom — att vanda om! Harvid anforde san- debudet, att just det forevarande kriget tjenade kejsaren till fbrevand- ning att halla en storre krigsmagt i norra Tyskland o. s. v. Derjemte lat sandebudet forsta, att Gustaf Adolf battre bade kunnat framja sitt andamal genom fredliga underbandlingar an genom krig, som vid de nargransande protestanternes misstroende till Sverige latt kunde aflopa ilia och bereda det katolska partiet nya fbrdelar. Men nu borde konungen atminstone samtycka till -ett stillestand. Da ville kurfur- sten ataga sig medlarekallet och vara bebjelplig till fredens beframjande. Men Gustaf Adolf hade redan gatt for langt for att uppmark- samma dylika svafvande forslag, hvilkas andemening bans skarpsynta oga allt for val genomskadade. "Jag bar — svarade ban — lyssnat till de af Eder andragna rationes, hvarigenom min Herr Svagers Karlig- het vill afrada raig fran detta krig. Jag hade dock vantat mig en annan legation fran Hans Hoghet, nemligen att ban snarare skulle koraraa mig till motes och till sin egen valfard med mig conjungera sig, sedan Gud nu sa vidt hulpit mig och da jag blott bar kommit hit i landet for att befria de arma betryckta standerna och deras un- dersater fran det forskrackliga tyranniet och fortrycket af de tjufvar och rofvare, som nu en tid bortat plagat dem. Men ej bade jag van- tat att H. Karlighet skulle vara sa lumpen ("so schlecht") och ej be- gagna detta gynnande tillfalle, som Gud synnerligen skickat, ja att ban icke en gang skulle vilja forsta den klara och tydliga intentionen hos dem, som aro bans fiender: icke skilja pretexten fran sanningen och besinna, att om ocksa denna pretext uppbor -- d. v. s. om man ej langre af mig hade nagot att frukta -- man snart skulle uppfinna en annan for att i alia fall qvarstadna i H. Karligbets lander. Och icke trodde jag, att H. Karlighet skulle hysa en sadan forskrackelse for krig, att ban derfore stillasittande skulle lata afhanda sig allt sitt. Eller vet da icke H. Karlighet annu, att kejsarens och bans anhan- gares intent ar att icke upphora forr an den evangeliska religionen i riket blifvit belt och ballet utrotad, och att H. Karlighet ej bar an- nat att vanta an att blifva tvungen att antingen forneka sin religion, 27 eller lemna sitt land? ') Tror ban val att han med boner och jam- mer och dylika medel skall erna nagot annat? For Guds skull, ma han en smula betanka sig och en gang fatta mascula consilia! Ma han stalla sig for ogonen. huru underbart Gud, fato quodam neces- sario — ty hertigen bar val varit tvungen — raddat denne fromme herre, hertigen af Pommern, hvilken sa oforskyldt blifvit berofvad sitt, oaktadt han ej det ringaste forbrutit, utan blott druckit sitt kara bl ("sein Bierchen") i fred och ro: men hvad han fato gjort, det ma H. Karlighet deliberate consilio gora. — Jag kan ej ga tillbaka, jacta est alea, transivimus Rubiconem! Jag soker i detta verk icke min egen fordel, icke nagon annan vinst an securitatem mei regni; eljest har jag deraf intet annat an omkostnader, moda, arbete saint fara till lif och lem. Man har gifvit mig orsak nog dertill, i det man fdrst och framst i Preussen tvenne sarskilda ganger skickat mina fiender hjelp och sokt att derifran utdrifva mig, samt sedan bemaktigat sig Ostersjohamnarne , hvaraf jag val kunnat forsta hvad man mot mig haft i sinnet. Alldeles lika orsaker har H. Karlighet kurfursten afven, och det vore nu hog tid att, oppna ogonen samt nagot litet losslita sig fran goddagarna, pa det H. Karlighet icke langre matte i sitt eget land vara blott och bart en stathallare under kejsaren, ja under en hans tjenare: qui se fait brebis, le loup le mange. Nu, da bans land ar fritt fran den kejserliga soldateskan, har han det basta till- falle att sjelf val besatta och forsvara sina fastningar. Vill han det ej, sa gif mig en, t. ex. Kiistrin blott, sa vill jag defendera den; och forblifven da i eder desidia, som eder herre sa hogt alskar. Hvad viljen J eljest gora? Ty det sager jag eder klart pa fdrhand: jag vill intet veta eller bora om nagon neutralitet. H. Karlighet maste vara van eller liende. Om jag kommer till hans grans, maste han fdrklara sig kallt eller varmt. Har strider Gud och djefvulen. Vill H. Kar- lighet halla med Gud, na val, trad da pa min sida, men vill han hellre halla med djefvulen, sa maste han, i sanning, med mig kampa, tertium non dabitur, det ar visst. Och atag eder denna kommis- sion, att riktigt framfora det till H. Karlighet. Ty jag har icke hos mig folk, som jag kan umbara, for att sanda till honom. — Kunde man traktera med H. Karlighet, sa ville jag se till, huru jag sjelf kunde komma till honom. Men sa, som han sig nu skickar, ar intet 1) Kurfursten var nemligen sasom reformert ej inbegripen i den Augsburgska reli- gionsfreden, hvilken kejsaren tycktes sinnad att i hela dess stranghet tillampa. 28 att gora. H. Karlighet ftfrlitar sig hvarken pa Gud eller sina trogna vjinncr. Derfore liar det gatt honom sa som det gatt i Preussen och dessa la'nderna. Jag ar H. K:s tjenare och haller at' honom af hjer- tat; mitt svard skall sta till hans tjenst, det skall bibehalla honom vid hans hoghet, lander och undersater. Men han maste afven gora sitt till saken. H. K:t har ett stort intresse i detta hertigdome Pom- mern; det vill jag defendera honom till godo, men med samma con- dition, som i Ruths bok landet erbjudes den narmaste arfvingen, att han nemligen skulle taga Ruth till akta. Ty sa maste afven H. K:t emottaga denna Ruth, d. v. s. i denna rattvisa sak conjungera sig med mig, sa vidt han vill arfva landet. Derest sa ej sker, sa sager jag ocksa rent ut, att han det aldrig bekomma skall. "For fred ar jag ej obenagen, har nogsamt dertill beqvamat mig, redan langesedan dertill deputerat mina sandebud. Jag vet ganska val, att alea belli dubia ar, har val erfarit det under de manga ar, som jag vario eventu fort krig. Men att jag nu, da jag genom Guds nad kommit sa vida, ater skulle draga hadan, det kan ingen rada mig, icke ens kejsaren sjelf, om han vill bruka sitt fornuft. Jag har intet emot kejsaren och riket, utan blott emot dem, som i Preussen hafva torfoljt mig. Om de gjort sadant med kejsarens vett och vilja, det vet jag ej, men vill visa mig villig till alia billiga medel. Mina deputerade torde nu redan vara i Preussen, skola begifva sig till Dan- zig for att traktera. Jag har redan i April tillsandt min kansler en god plenipotens, skrifven pa godt pergament, sa att han afven allena skulle kunnat traktera. Men hvarfore har icke det kejserliga sande- budet anmalt sig? "Ett armistitium kunde jag val samtycka till pa en manad, ea conditione^ att de platser som de kejserlige innehafva i Pommern, i synnerhet i Hinterpommern af dem utrymdes och denne hertig forblefve oantastad for felonie och dylikt '). Att H. K:t afven vill interponora sig, kan jag val lida. Men han maste da tillika satta sig i positur och taga anna i hand, eljest skall allt interponerande till intet tjena. Nagra hansestader aro tardiga att conjungera sig med mig. Jag van- tar blott pa, att ett sadant der hufvud i riket (som kurfursten) ha'r- 1) Med ^felonie- mciiiuU-s ogcntligcn en lantagarcs, (vasalls) foi^ummelsc af sina mot sin liinshrrrc. Mfii i ett dylikt vasallforhallaTidc stodo pa vi.-st siiit alia ilo tyska fur.stanic till den linpi dfvorhctcn . d. v. s. kcjsaiTii. Dorft'iro kiuido licrti- L''-II af 1'iiinnKTii auklapis for fclonic och fnidi'nnas ntt land, cincdan lian fi'irlnindit si£ med Gnstuf Adolf. 29 vid gifver foredomet. Hvad kunde icke de bada kurfurstarne af Sach- sen och Brandenburg utratta tillsammans med dessa stader! Gifve Gud, att en Mauritius nu funnes!" '). Och harvid blef det, oaktadt alia det kurbrandenburgska sande- budets invandningar, hvilka i motsats till den svenske konungens oppna och manliga sprak fbrefalla sasom en matt och slingrande advokatur, som snart ar i forlagenhet for svaret a). Medan salunda Kurbrandenburg vacklade mellan fruktan for kej- saren a ena, samt for Gustaf Adolf a andra sidan, iakttog afven Kursachsen vid denna tid en angsligt tvekande politik. Visserligen hade restitutions-ediktet i forening med den gackade utsigten pa er- kestiftet Magdeburg kommit kurfursten Johan Georg af Sachsen att svigta i sin fbrra trohet mot kejsaren 3); och det felades bland de ty- ska protestanterne icke de, som sokte drifva kurfursten till en form- lig brytning samt forma honom att trada i spetsen for en ny evange- lisk union 4). Men hartill saknade den med medelmattiga sjalsgafvor utrustade kurfursten den kraft och beslutsamhet, som en sa svar upp- gift onekligen krafde; och han fb'redrog derfore att, enligt de tyska furstarnes vanliga plagsed, genom langa och dock slutligen fruktlosa underhandlingar soka utverka hvad han ej vagade hoppas att erna genom ett manligt och beslutsamt upptradande 5). Tvenne Gustaf Adolfs skrifvelser (af den 25 April och 1 Maj 1629) synes han hafva lemnat obesvarade 6) ; och da ett sandebud fran den fordrifne samt i hemlighet med Gustaf Adolf forbundne administratorn Kristian Wil- helm af Magdeburg i Juni 1630 infann sig i Dresden for att vinna kurfursten for Gustaf Adolfs forehafvande, afgaf en Sachsisk embets- man det muntliga svar , "att H. Kurf. Durchl. holl deaf sandebudet of- verlemnade punkterna ytterst svara, farliga och af sadan importanz, att han hvarken skriftligen kunde forklara sig ofver nagon enda af 1) Harmed syftas pa kurfuvsten Moritz af Sachsen. hvilken genom sitt raska och beslutsamma upptradande tvang kejsar Karl V till Passauer-fordraget (1552). 2) Se Helbig, a. st. ss. 11 — 18. 3) Efter administratorn Kristian Wilhclms fordrifvande hade nemligen Johan Georgs son August blifvit af domkapitlet vald till administrator; men utan afseende harpa gaf kejsaren stiftet at sin son erkehertig Leopold Wilhelm, som forut var biskop af Tas- sau och Strasslmrg. 4) Denna mening uttalade kurfursten sjelf vid en ofverlaggniug i sitt hemliga rad. 5) Sardeles upplysande i detta hiinseende aro forhandlingarna i kurf. geheimeradet i borjan af ar 1630. Koncepterna till dessa radplagningar finnas i DrGsdener-Archi- vet bland handlingar rorande fredstraktater i (tyska) riket. 6) Helbig, a. st. s. 4. 30 dem, eller ens muntligen inlata sig i nagot '). Magdeburgarno, som i Juli 1630 radfragade sig hos kurfursten med anledning af Gustaf Adolfs i forva'g framstallda begiiran om fritt pass genom deras stad in. m. erhbllo det uppbyggliga svar, att "de tillbo'rligen skulle erinra sig sin allerunderdanigste horsammaste devotion mot kejsarens maje- stat och det heliga romerska riket.1' Och da kurfursten af Branden- burg gaf sin sachsiske embetsbroder del af Wilmerstorffs berattelse om sin beskickning till Gustaf Adolf samt med anledning deraf begiirde Kursachsens rad och hjelp, erhb'll ban jemte allmanna och intet sa- gande fraser blott det fo'ga trostande besked, "att den upplyste ko- nungen af Sverige sakerligen icke skulle gora riket nagot besvar, men att kejsaren och de katolska standerne under sadane omstandigheter tvifvelsutan skulle vara benagna for fred och afhjelpa de religiosa gra- vamina. Han ville trangande lagga kejsaren och kurfurstarne denna sak pa hjertat" -). Men den sachsiske kurfurstens entragna och be- vekliga uppmaningar till kejsaren blefvo lika fruktlosa som de lang- variga och omstandliga forhandlingarne pa kurfurstekonventet i Re- gensburg (Juni till November 1630), pa hvilket de bada protestan- tiska kurfurstarne val ej personligen infunno sig, oaktadt alia kejsa- rens och de katolske kurfurstarnes stadse fornyade uppmaningar, men till hvilket de dock, efter vidlyftiga ofverlaggningar och inbordes aftal (pa mbtet i Annaburg), omsider afFardade sina befullmagtigade sande- bud. Genom sitt personliga uteblifvande hoppades de nemligen kunna undandraga sig de medgifvanden rorande thronfoljden i riket m. m. hvilka de eljest trodde sig fa svart att vagra kejsaren ') ; men tillika berOfvade de sig sjelfve harigenom mojligheten att med framgang ar- 1) A. st. s. 9—10. 2) A. st. s. 19. — Vid denna tid crhOll kurfurstcn Job. Georg afven en skrifvclse fr;in i-'m systcr, etikcl'urstiiman Sophie af Pommern-Wollin , hvilken a Gustaf Adolfs vSgTiar uppmanade honom att vara behjelplif? till siua tnv.sfdrvanters raddning. (iu.staf Adolf s5kte den-id ickc #/«, utan Cuds ara. Riket ville han intct afhftnda. -- Uftr- vid tillagger furstinnan: BEders Karlighet skall val nodgas krypa i jernskjorta, hvilket ja<; ej gerna fornimmer. Likval ti'Ostar jag mig dermed, att Eders Karlighet ej skall iklada sig den f6rr an det galler religionen: da ar Gud med. han skall hista Eders Karlighet" — Sa tankte och talade en qvinna, som blifvit han ford «f Gustaf Adolfs m&ktiga ande, — men de protestantiska kurfurstarne tftnkte oeh handlade annorlunda! ^Erant enim Germani," f6r att begagna Butgerssi ord. 3) Kejsaren Onskade nemligen att redan da fa sin son Ferdinand vald till romersk konung och derigenom forsakrad om thronfdljden i det tysk-romorska rikot: det var naturligtvis en hogst (imtalig fraga, som de katolske fnrstnrno. skickligt nnviindc ftir an la Wallcnstein ufl.lg.snad, och som dc dvck sedan visstc skjuta a sido. 31 beta pa en bilaggning af den sondring, som restitutions-ediktet fram- kallat. Ocksa var namnda konvents bnskan att aflagsna Gustaf Adolf fran tysk botten den enda punkt, hvarutinnan kejsaren och alia kur- furstarne voro nagorlunda ense. Samtlige kurfurstarne forenade sig om ett gemensamt svar pa den besvarsskrifvelse, som Gustaf Adolf redan i April latit tillstalla dem, och om hvilken Helbig riktigt ytt- rar, att den kunde betraktas sasom en ofticiell krigsfb'rklaring J). "Men i alia andra angelagenheter," anmarker Helbig, "stodo dels de fast sammanhallande katolske kurfurstarne mot kejsaren, dels de evange- liske kurfurstarnes sandebud mot kejsaren och de katolske kurfurstarne." — De sistnamnde, stodde pa Ligans makt, ville inskranka kejsarens b'fvermagt och onskade framfbr allt Wallensteins aflagsnande. I sam- manhang harmed fordrade de en laglig undersbkning af de fbrdrifne mechlenburgske hertigarnes besvar, den kejserlige harens fbrminskande och battre krigstukt bland det kejserlige krigsfolket. Wallenstein, anande den fara, som hotade honom fran Regensburg, sbkte nu ett stod hos protestanterne, hvilka han behandlade med skonsamhet, och beflitade sig isynnerhet om att vinna kurfursten af Sachsen, pa hvilken de tyska protestanterne vid denna tid hade sitt fbrnamsta ogonmarke. Hertig Ludvig Fredrik af "Wiirtemberg, hvilken med anledning af den exekution, hvaraf han hotades, i bb'rjan af Juni vande sig till Wal- lenstein, kunde i ett bref till Johan Georg ej nog loforda det vanliga emottagande han rbnt af hertigen af Friedland (Wallenstein), samt huru valsinnadt denne yttrat sig om kurfursten. Ja, Wallenstein lof- vade till och med att kraftigt understb'dja hertigen i hans protest mot den pa grund af restitutions-ediktet fordrade restitutionen af andliga gods, och skall hafva yttrat till sin omgifning: "Alia djeflar och den helvetiska elden mande fara smapafvarne ("den Pfaifen") i magen, for det de aldrig kunna halla nagon fred." — Och han holl ord, — tillagger Helbig — ty sa lange han annu hade befalet, afbojde han, i trots af kejsarens befallning, hvarje uppmaning till exekutioner i denna angelagenhet och gjorde de kejserlige raden de entragnaste fore- stallningar. Grefvarne af Hohenlohe, hvilka i ett dylikt arende van- de sig till honom, visade han en sadan skrifvelse, som redan var fb'r- seglad, men for detta andamal ater oppnades, samt yttrade, att han 1) A. st. s. g. — Jemf. s. 20. — I sitt svar sokte kurfustarne , ehuru pa ett tem- ligen matt satt, rattfardiga de af Gustaf Adolf ofverklagade atgarderna fran kejsarens ' sida. Det blef Gustaf Adolf liitt att geiidrifva denna argumentation, sasom ock sked- de i September samma ar. i en ny skrifvelse till kurfurstarne. 32 gerna sjelf hade rest till kurfursteti af Sachsen, om ej podagern hin- drade honom '). Om blott kurfursten sjelf komme till Regensburg och ville bemoda sig ora freden, sa ville han pa allt satt understodja honom och fora sin armee ur riket, hvarmed han tycktes hantyda pa Italien och Frankrike. Da grefvarne erbjodo sig att skrifva till kur- fursten och forut gafvo Wallenstein del af brefvet, skref han tilldem: "Jag har sett, hvad J hafven skrifvit till Kursachsen, och menar, att det ar ratt val uppsatt. Jag vill i min stad visst icke underlata att befordra allt som kan landa till lugn och enighet i romerska riket. Vore svensken icke, om hvilken jag dock formenar, att alia bans bra- vader blott skola terminera sig i tomma ord och parada, sa hade jag godt tillfalle att annorstades bortfora krigsfolket och desagravera riket. Men jag hoppas att vid narvarande kollegialdag 2) mycket godt skall kunna utrattas, ora blott de, som dertill hora, icke sjelfve droge sig undan." — Men all denna captatio benevolentice hos protestan- terne blef utan pafoljd. Kurfursten af Sachen, anmarker Helbig, gjorde enligt sin art alldeles intet i denna sak, dock understodde han lika litet som kurfursten af Brandenburg de katolske kurfurstarnes machinationer mot Wallenstein, hvilken man oppet beskylde atthafva velat bringa riket "i en annan form och modell." — Kejsaren nodga- des omsider ge vika och entlediga "Wallenstein fran befalet. "Det ar mojligt," tillagger Helbig, "att hertigen (af Friedland) da kom pa den tanken att genom en valdsatgard skydda sig och kejsaren mot de ka- tolske kurfurstarne , men i de sachsiska sandebudens och agenternas talrika berattelser, i hvilka alia i Regensburg gangse rykten omtalas, forekommer harom icke det ringaste. Icke heller finnes der ett ord om nagra motatgarder, som Max af Bayern skulle hafva latit vidtaga genom Tilly. — — Om Wallenstein heter det blott, att han vore ofvermattan olustig och befunne sig ilia; han skulle (sades det) na- stan intet ata, foga sofva och standigt laborera." Som bekant, foga- de han sig efter kejsarens vilja, och begaf sig till sina gods i Boh- men, utan att dock uppgifva sina ansprak pa Mechlenburg, om hvars afstaende det forst seduare vacktes fraga i kejserliga hofradet -1). Tilly kom nu, mot sin egen onskan , i spetsen for bada armeerna , och kur- fursten af Bayern. i hvars tjenst han egentligen stod, kunde salunda anse sig hafva vunnit en afgjord seger. 1) Wallenstein uppeholl sig da i Memmingen. 2) Karfurstc-konventet i Rcgenshin LT. 3) Denna var uppgift grundar sig pa ctt det kojscrligix hofradets betankandc i Stats- Archivet i Wien. Det Ofriga nftstan ordagrant efter Helbig a. st. s. 20—23. 33 Mindre lycklige voro de bada protestantiske kurfurstarne i sina bemodanden att utverka nagra eftergifter i afseende pa Restitutions- ecliktet. Hvad deras sandebud pa kollegial-dagen i Regensburg har- utinnan androgo, fann hvarken afseende hos kejsaren eller de katol- ske kurfurstarne. I de berattelser, de harom afgafvo till sina herrar, skrefvo de, att Fiirstenberg och andra hogt uppsatta personer yttrat: "Ediktet take ej nagon moderation, om kassation skulle man alldeles tiga stilla. Kejsaren skulle heldre gifva ifran sig thron och spira, forr ga sin vag i bara skjortan, an remittera nagot i afseende pa ediktet och dess exekution. Vore blott konungen af Sverige undan, sa kunde lutheranerne gora sina kappsackar i ordning, de skulle da ej mera finna nagot lierberge i riket." Det ar ej underligt, anmarker Helbig, om det brandenburgska sandebudet von Gotz under sadana omstandigheter visade stor lust att resa hem for att ej onodigtvis for- langa den kostsamma vistelsen i Regensburg ;). Det oaktadt upp- marksamraades ej det i Regensburg narvarande franska sandebudets loften, att dess herre skulle med 20,000 man understodja kurfursten af Sachsen, om ban i forening med konungen af Sverige ville tillintetgora det kejserliga och spanska dominatet; — ett drag, (tillagger Helbig) som skulle gora kurfursten Johan Georg all a'ra, om ban blott eljest visat sig mer dristig. Men genom en oforklarlig forbindelse hoppades han annu alltjemt att pa blotta underhandlingens vag kunna utratta nagot, ehuru aldre och nyare erfarenhet tillriickligt bort ofvertyga ho- nom att denna vag icke forde till malet. Vi komma nu till en fraga, som pakallar en narmare undersok- ning, och taga harvid Helbigs ord till utgangspunkt. "f>uktlosheten af de sachiska och brandenburgska sandebudens alia bemodanden i Regensburg," anmarker han (sid. 24), "dref nu den af kejsaren miss- handlade och af den svenske konungen ("der Schwedenkonig") narmast hotade kurfursten Georg Wilhelm af Brandenburg till storre verksam- samhet. Har var det den brandenburgske undersaten Hans Georg von Arnim, som (om hosten) 1629 lemnat kejsarens tjenst och i Berlin stod i mangfaldig beroring med kurfursten och bans rad, hvilken sokte tillvagabringa en narmare och fastare forbindelse i framsta rum met mellan de bada kurfurstarne (af Sachsen och Brandenburg) saint de 1) Denna kostade nemligon dc fyra sachsiska sandebuden med deras personal om- kring 600 Thaler i vcckan. En vackcr snmina den tiden, da en tunna spanmal kostade 1 a 2 riksdaler! 34 evangeliske standerna, for att derigenom, om mojli^t iifvon utan frftm- liniiarncs inblandning, ra'dda den ovan^-liska kyrkan i Tyskland. Denna politik har den kloke och valsinnade statsmannen blif'vit trogcn anda till sin dod samt derigenom adragit sig mangfaldiga misstankar af de kejserlige afvensom af svenskarne" '). Att den icko fbrde till u;iu<>t {zynnsamt resultat, ar, enligt Helbigs fbrmenande, icke Arninis, utan den valmenande, men inskrankte och svage kurfursten Johan Georgs skuld. — Latoin oss dock undersbka huruvida denna politik, enligt den asigt, som Helbig synes dela med de nyare tyska historiefor- skarne i allmanhet, nagonsin skulle hafva lyckats att pa ett tillfreds- stallande satt losa sin svara uppgift, afven om en med ofverliigsnare spilsegenskaper utrustad personlighet, an den "geistes- und willens- schwache" kurfursteu af Sachsen hade statt i spetsen tor densamma. Onekligen innebar namnda politik en stor och patriotisk tanke, hvilken sa till vida gor dess upphofsman heder samt fb'rtjenar att af- ven af oss erkannas sasom en lika aktningsvard som sallsynt forete- else i det tyska rikets hafder. Men en annan fraga ar, huruvida den under davarande hogst betJinkliga forhallanden hade nagon utsigt till framgang; och denna fraga tro vi oss bora besvara med ett afgjordt nejl — Ma man, for att b'fvertyga sig om sanningen af detta ora- dbme, blott kasta en fbrdomsfri och ofbrvillad blick pa stallningen i det tyska riket vid ifragavarande tidpunkt! Man ser da de fiesta pro- testantiska lander och stader besatta af kejsarens och Ligans krigs- folk; Tilly, en erfaren och lagerkrbnt fjiltherre, i spetsen for en bfvad och krigsvan arme; protestanterne till stbrre delen bade mod- och varnlosa, eller sattande sitt enda aterstaende hopp till den svenske konungen, o. s. v. Och kan man val ett enda bgonblick inbilla sig, att kejsaren och Ligan, blott allt for mycket medvetande af sin bf- verlagsenhet, stillatigande och overksamme skulle hafva asett, huru- ledes de tyska protestanterne fbrbundo sig till en ny Evangelisk Union, i bppen afsigt att satta sig till motvarn mot kejsarens bud ? Eller att de skulle hafva tillatit dem att ostordt samraandraga och organisera en krigshar, hvilket val hade varit det enda verksamma medlet att gifva behbrigt eftertryck at de bnskningar, till hvilka kejsaren och det 1) Helbig, hvars hela framstilllning af denna fraga grundar sig pa tillf5rlitliga hand- lingar i Dresdencr-Archivet , sftker har berigtiga GfrOrer, som i sin Gesch. Gustav Adolphs ger Schwarzpnberg aran af denna politik, hvilken enligt Helbig var den af Gfrorer Baus Unkenntniss oder Nichtbeachtung der Documeuto" helt och hallet rniss- kande Arnims vcrk. 35 katolska partiet, oaktadt alia boner, forestallningar, legationer och un- derhandlingar ej kunde forraas att lyssna? — Och manne val den sachsiska haren , lemnad pa egen hand eller i basta fall forstarkt med de nastgransande protestanternes nyvarfvade truppkontingenter, skulle hafva hallit battre stand mot Tillys och Pappenheims veteraner, an den gjorde i slaget vid Leipzig, der den dock stod vid sidan af Gustaf Adolfs karntrupper, som redan aflagt sa lysande prof pa hvad de under en sadan faltherre formadde utratta? — Men om man maste besvara dessa fragor med ett obetingadt nej , sa ar latt att inse, hvad foljden hade blifvit af en sadan politik. Ty langt ifran att "utan framlingarnes inblandning" radda det protestantiska Tyskland fran en hotande fara, skulle den blott hafva paskyndat dess undergang, i det den gifvit kejsaren och det katolska partiet ett slags rattmatig anledning att mot de uppstudsige utfarda en aktforklaring, hvarigenom de, i likhet med den pfalziske kurfursten och flere andre, domts bil- toge och forlustige sina lander och sin vardighet. Med ett ord, det gafs for det protestantiska Tyskland ingen annan raddning an att ka- sta sig i Gustaf Adolfs armar, och de bada protestantiske kurfurstar- nes tvekan harutinnan kan blott tillskrifvas kortsynthet eller feghet, eller ock mahanda bada delarne, hvilket synes oss det troligaste. Lik- val bor man harvid skonsammare bedoma kurfursten af Sachsen pa grund af hans personliga stallning till kejsaren. Han hade nemligen vid flera tillfallen gjort denne vigtiga tjenster, stadse visat sig undfal- lande for hans vilja samt till beloning atnjutit hans valvilja och yn- nest, ja, om man far tro kurfurstens egna ord, sa hade man fran kejsarens sida blandat honom med stora loften och lockande forespeg- lingar. Detta forklarar den godtrogne kurfurstens lange narda torhoppning att genom boner och forestallningar kunna forma kej- saren till nagra eftergifter i afseende pa restitutions-ediktet , ge- nom hvilket kurfursten sjelf hotades med forlusten af de redan lange- sedan sekulariserade stiften Merseburg, Zeiz och Meissen, om hvilkas fortfarande besittning han ansett sig forsakrad genom de svafvande och obestiimda loften, som gafvos honom pa sammankomsten i Miilhausen 1620. Mahanda hoppades Arnim, att kurfursten Johan Georg i spetsen for ett forbund mellan Tysklands samtlige protestanter under davaran- de forhallanden och vid en ny fiendes kraftiga upptradande pa krigs- skadeplatsen skulle kunna imponera pa kejsaren och forma honom till eftergifter. Men i sadan handelse visade det sig snart, att han ej kande Ferdinand IT, som hade en for hog tanke om den kejserliga 36 myndigheten , for stor tillgifvenhet for katolirismens introsson och foi mycken karaktersfasthet for att genom tomma demonstrationer lata sknimina sig till eftergifvenhet i en fraga, soni for honom blifvit en samvetssak, och hvilkon han kan sa^as hat'va gjort till sitt lif's I'iir- niiinsta uppgift. Ocksli foret'aller det oss af flora skill vida sannoli- kare, att den skarpsynte Arnim, forutseende hvad soin skulle liaixla, genom det asyftade forbundet mellan Tysklands protestanter egentligen blott ville lorbereda en kommande torbindelse med Gustaf Adolf, hvar- vid de forre da skulle kunna upptrada pa ett mer sjelf'standiirt och aktningsbjudande satt, och ej i elfte timman se sip nodsakado att an- tingen till sin egen forodmjukelse tigga sig den svenske konungens hjolp, eller ock pa nad och onad underkasta sig kojsaren. Pa Arniras bedrifvande hade imellertid kurfustarne af Branden- burg och Sachsen jemte deras rad mot slutet af Aisgusti en saminan- komst i Zabeltitz. Sasom vanligt, an marker Ilolhig, ofverleinii.ulc kurfurstarne hela underhandlingen at sina rad, som efter hvarje ot'vcrliigg- ning maste hemta instruktion och besked af sina herrar. De liran- denburgske raden, (isynnerhet von Gotz) forestallde de sachsiske full- maktige (Grefve Loss, von Werther och D:r Timzeus) huruledes hela Mark vore ruineradt genom den kejserliga inqvarteringen med den- samma atfoljande kontributioner och rofverier af Wallensteins solda- ter, saint begarde rad, huru noden skulle kunna afhjelpas. Vidare ville de veta hvad soin vore att gora i handelse man anmodades om en formlig forbindelse med kejsaren, eller med de framtrangande svenskarne, och om i senare fallet Brandenburg kunde parakna Sach- sens hjelp mot Gustaf Adolf. Slutligen iinskade de en gernensain be- skickning till den sistnamnde for inledande af fredsunderhandliniiar, saint att en sammankomst af den ofversarhsiska kretsens stander och mqjligen afven af hansestadernas oinbud matte ega rum under kurfur sten af Sachsen i hans egenskap af kretsofverste , for att ofverens- komma om nodiga atgarder mot svenskarne, afven soin mot det katol- ska partiet, hvilket borde tormas att afsta fran restitutions-ediktet. Harpa svarade de sachsiska raden enligt den af kurfursten in hemta de instruktionen , att man maste vara kejsaren horsam, men gora honom "forestallningar." Ett trangre forbund och fastningarnes ofverlemnande skulle han ej begara. Icke heller svenskarne skulle komma derhan, att tilltvinga sig ett forbund med Brandenburg. En beskickning till konungen af Sverige, afvensom ett sammankallande af kretsstanderne skulle vacka misstankar hos kejsaren och katolikerne. Mot vidare exekution af restitutions-ediktet maste man gora "forestallningar" och 3T ej vara slapphandt. Ofver annat kunde man sednare radplaga. — Alia vidare erinringar af de brandenburgske raden , hvilka askade tyd- ligare besked, voro fruktlosa, och harvid fortjenar blott anmarkas de- rns naiva klagan, "att II. Wardighet konungen af Sverige icke hade ringaste inklination for medelvagar." — Detta var nu det snopliga re- sultatet af en sammankomst, hvaraf Arnim skall hafva vantat sa stora frukter! '). Under sin vistelse i Zabeltitz afbb'jde kurfursten Johan Georg li- kaledes all gemenskap med administratorn af Magdeburg, markgrefven Kristian Wilhehn af Brandenburg. Denne hade efter hemligt aftal raed Gustaf Adolf, genom sitt ombud Peter Meijer inledt underhandlingar med staden Magdeburg, som omsider (den 1 Augssti 1630) genom ett formligt fordrag med markgrefven och Gustaf Adolt forpligtat sig att oppna sina portar for den sednare samt tillata att pa stadens omra- de och under skydd af dess murar varfningar anstalldes for den sven- ske konungens rakning. Administratorn, som imellertid sjelf an- landt till Magdeburg, borjade nu ombesorja varfningar och sokte af- ven indraga andra tyska furstar i sitt torehafvande 2). Harvid vande ban sig i framsta rummet till kurfursten af Sachsen , uppmanande ho- nom att oppet forklara sig for Gustaf Adolf, "som ej allenast for sig och sina lander, till deras sakerhet, utan i och med detsamma afven for den nodlidande tyska nationen, till dess frihet i samvets- och verlds- liga saker, hade sett sig nodsakad att vanda sina vapen mot deras gemensamma fiender." — Men under upprepade forsakringar om sin verksamhet for det allena saliggorande ordet och for riksfredens ater- stallande, tillbakavisade kurfursten sasom pligtvidrigt och farligt hvarje deltagande i administratorns forehafvande, fran hvilket han afradde honom, samt varnade de ernestinske hertigarne for hans stamp- lingar ). Snart fick dock kurfursten Johan Georg erfara huru foga han hos kejsaren utrattade med alia de "forestallningar," hvarpa han byggde sa stora forhoppningar. I sitt svar pa ett kurfurstens bref af den 2 1) Heibig a, st. s. 24, 25. 2) De handlingar, som rora dcnna fraga, bland annat afveu atskilliga bref fran Gustaf Adolf till adniinibtratorn och staden Magdeburg, folio vid stadens erofrfng af Tilly i dc kejserligcs hJlnder och forvaras nu i kejserl. Statsarkivet i Wien. 3) Heibig a. st. s. 26. H. erinrar harvid, att domkapitlet i Magdeburg efter mark- grefvens fordrifvandc 1632 hade postulcrat kurfursten Johan Georgs son till admini- strator, hvarfor markgrefven lofvade kurfursten tillborlig satisfaction, hvaremot kejsaren utan allt afseendc pa namnda val hade utminmt sin son Leopold Wilhelm till admi- nistrator. 38 August! afslog kejsaron kort och godt hvarje eftergift i afscende pa restitutions-ediktet, samt anmodadc i stiillet kurfursten om kontribu- tion och furplagande af de kejserlige trupperne i bans land. Men nu andtligen forgick kurfurstens talamod. Denna gang, anmarker llelbig, remonstrerade ban pa ett kraftigt ocb vardigt satt saint uttalade sitt beslut att om de fortfarande besvaren radplaga med andra evangel iska stander. "Redan denna fbrsta svaga kraftyttring af den ytterst talige kurfursten — tillagger Helbig — hade den goda pafoljd, att kejsaren genast i en mycket blidkande anda svarade, det ban ej ville annioda kurfursten om nagot, som stridde mot rikslagarne ocb vore beredd att lyssna till forslag rorande en mildare tillampning af restitutions-edik- tet; dock skulle kurfursten utra'tta mer genom sin personliga narvaro i Regensburg an pa en konferens af evangeliska kretsstander '). I samma anda skrefvo afven kurfurstarne af Mainz ocb Bayern, sedan dock den sistnamnde i en foregaende skrifvelse pa ett temligen kiirft satt erinrat kurfursten om den fara, som hotade riket och till hvars afvandande alia riksstander, utan afseende pa ett par andliga gods -), gemensamt borde anstranga sig. — Men kurfursten Johan Georg synes ej utan skal bafva misstankt, att man blott ville locka bonom till Regensberg for att genom nagra ringa och for framtiden foga betryg- gande eftergifter forma bonom till vida storre medgifvanden, vacka misstroende till bonom hos de ofrige protestanterne samt till sa godt pris som mqjligt kopa bans bistand mot Gustaf Adolf :). Hade man val blifvit denne qvitt, sa var det latt att inse bvad ode som viin- tade de tyska protestanterne, afven om det ej pa ett temligen ofor- behallsamt satt blifvit antydt i de redan omnamnda yttranden, som Fiirstenberg och andre lato undfalla sig i Regensburg. Pa kejsarens skrifvelse svarade derfore kurfursten (den 24 Aug.) i en temligen af- gjord ton, att ban stod fast vid allt hvad ban yttrat och icke for- pligtade sig till nagot, som ej vore lagligt; afven forbeholl ban sig radplagningen med de evangeliske. Sitt land kunde ban ej lemna nu, da det pa alia hall hotades af faror. Derjemte klagade ban ofver de valdsaraheter, som forofvades af de kejserlige soldaterne, hvilka ofta 1) Han-id b6r dock anmarkas, att kejsaren da annu hcmOdade sig att fa sin son v.ild till romcrsk konnng, och deruti tonic man hafva att soka ett vasendtligt skill till bans vid delta tillfftlle adagalagda, dock mer skenhara an verkliga unclfallenhet mot de protcstanriske kurfurstarne. 2) En anspelniug pa de ofvannamnda sachsiska stiften, som isynnerhct synns liafva legal kurfursten om hjertat 3) Delta gOres sannolikt af dc ofverlftggningar, som i Januari ar 1630 egde rum i kurfurstens hemliga rad , och hvilka vi redun fdrut omnamnt. 39 infollo pa det sachsiska omradet '). Ofver sadana excesser och pres- surer, anmarker Helbig, inlupo vid denna tid fran Tysklands alia trak- ter klagomal till Dresden jemte boner om kurfurstens forord hos kej- saren, hvarom ban ock fortfarande lat instruera sina sandebud i Re- gensburg. Icke dessmindre tvekade han annu alltjemt att forraligen bryta med kejsaren samt raknade pa de bemedlingsforsok, hvarmed bans mag, landtgrefve Georg af Hessen, var sysselsatt i Regensburg. Det franska sandebudet Charnaces bemodanden att mellan Ligan och de bada protestantiske kurfurstarne tillvagabringa en forbindelse mot kejsaren, vunno derfore ej insteg hos Johan Georg, som dessutom sy- nes hafva hyst storre misstroende till Ligan, an till kejsaren sjelf. De af denne utfardade mandata avocatoria och inhibitoria, genom hvilka rikets samtlige stander och undersater allvarligen och med ho- telse af de i rikslagarne faststallda straff formanades att ej pa nagot satt understodja fienden, blefvo af kurfursten,i hans egenskap af krets- ofverste, pligtenligt befordrade, dock till en borjan ej publicerade i hans eget land 2). For ofrigt hade ett i Oktober till Dresden sam- mankalladt utskott af de kursachsiska standerna uttalat sig gillande i afseende pa kurfurstens politik; och man tycktes val saledes hafva skal att vanta ett kraftigare upptradande fran den om sine undersa- ters trogna medverkan forsakrade landsherrens sida. Men erfarenhe- ten adagalade motsatsen och vi skola snart finna, att kurfursten Jo- han Georg af Sachsen i vankelmod och obeslutsamhet Vcirdigt taflade med sin brandenburgske embetsbroder. Vid denna tid gjorde Gustaf Adolf fornyade forsok att draga kur- fursten af Sachsen pa sin sida samt derigenom oppna sig va'gen till det inre af Tyskland, hvarest han synes hafva utsett det i strategiskt hanseende vigtiga Magdeburg till stodjepunkt for vidare krigsforetag ). Forst sokte han bearbeta kurfursten genom hertig Wilhelm af Sach- sen Weimar och lat sedan den till Magdeburg beordrade hofmarskal- ken ofverste Didrik von Falkenberg ') tillskrifva den kursachsiske stallmastaren ofverste von Taube, hvars brorson tjenade i svenska ha- 1) Helbig s. 27. Harmed ofvercnsstamma till alia delar haudlingarne i Statsarchi- vet i Wien. 2) Helbig, s. 28. 3) Detta bevittnas af ordalydelsen i dot memorial, som administrator!! Kristian Wil- liclm medsandc P. Meyer, afvensom af sjclfva den mellan stndcn Magdeburg a ena, samt Gustaf Adolf och administratorn a andra sidan afslutade ,,recessen.w 4) Falkenberg, som egcntligen varit bestamd till en beskickning till atskilliga tyska hof, hade sedan fatt befallning att i Magdeburg bitrada administratorn Kristian Wil- helm i ledningen af forsvarsviisendet. 40 ren. Gustaf Adolf forsakrade, "att det romerska riket ') icke skulle krankas i sin form och libertet." 40,000 svenskar i forening med ett lik;i antal trupper uppstallde af kurfursten och de cvangeliske konfe- dererade skulle snart tilltvinga sig freden. Gerna ville konungen da utan ersattning aterlerana alia erdfrade lander och ofverhufvud inga pa allt, som kunde landa det allmanna vasendet till basta, och icke II. Maj:ts reputation till forfang, eller dess konungarike till ruin. Af- ven skulle kurfurstens son erhalla Magdeburg. — Hade den af kejsa- ren svart krankte kurfursten med omsigt och energie gatt in harpa, anmarker Helbig, sa hade nu, da efter foreningen med svenskarne bada partierna varit lika starka, siikerligen en for riket och den evan- geliska kyrkan fordelaktig fred kommit till stand, och hela den a'nnu foljande 18-ariga krigsjammern blifvit det arma Tyskland besparad *). Men i stallet gaf kurfursten Taube befallning att alls icke svara Fal- kenberg, och synes fortfarande hafva hallits i overksamhet genom den vid denna tid oppnade utsigten till en forlikning med de ka- tolska riksstanderna. En sadan hade nemligen de katolska kurl'ur- starne (sedan de likval forkastat de af landtgrefve Georg af Ilessen framstallda billiga forlikningsartiklarna) forespeglat den lattrogne kur- fursten saint till den 24 Januari 1631 beramat en sammankomst i Frankfurt, tvifvelsutan blott i afsigt att gendrifva det evangeliska kon- ventet. I sjelfva verket kommo kurfurstens rad (von Loss, von Wer- ther, von Miltitz och D:r Timaens ') honom att vackla i sitt beslut, och han var ej obenagen att afsta fran det ifragavarande konventet. I denna anda afspisades de riksstander, hvilka, sasom t. ex. admini- stratorn Julius Fredrik af Wiirtemberg, markgrefve Kristian af Bran- denburg-Kulmbach samt flere sachsiska hertigar, klagade ofver det oer- hr>rda furtryck man led af de kejserliga trupperne och ifrigt yrka.de pa konventets snara sammankallande. Naturligtvis, tillagger Helbig, af- bojdes afven administratorn Kristian Wilhelms fornyade ansokningar 1) Den ty; k.i BtntekrOpp«na officicllsv nninn var ..das licili^c Ki''tni.-;clir lloicli Tcut- scher Nation," och kcjsnren Hnr, soiUin Karl den stores dagar, cgcntligen titeln nro- racrsk kejsare." 2) Ovisst torde dock vuni, liunivida en siidan fred staff att ITIIJ'I. utan foiT.u.'iciKh1 l>l«i vid donna tid oj o^l,. uTi- • liti.-kt inflytandf. Mm i oti jn ivuthctfinkando till ett af do kiirfiir*tlig;i riulen iittaladc han .sig afjgordt fur konvon 41 om bistand mot Tilly, som sedan September hardt ansatte honom i Magdeburg '). I November slutades andtligen det langvariga kurfurstekonventet i Regensburg, utan annat gynnsamt resultat for de protestantiska riks- standerna, an att kejsaren lofvade forminskning af trupperna samt en jemnare fordelning af krigskostnaderna, till hvilkas bestridande kejser- liga kommissarier inom rikets sarskilda kretsar skulle uppbara kon- tributioner. Men harigenom hotades kurfursten af Sachsen , hvars land dittills varit fo'rskonadt for alia dylika kontributionar, med en ny borda ; och det maste, sasom Helbig amnarker, forefalla honom hogst betdnk- ligt, att kejsaren i furstedagens afsked (den 12 November) talade om de ifragavarande kretskontributionerna sasom om en af samtlige kur- furstarne gillad atgard, ehuru kurfursten Johan Georg enligt sitt eget pastaende, aldrig hade gifvit sitt samtycke dertill. Destomer hade de katolska standerna vunnit, ty pa samma gang de omhagnat sin kyr- kas intressen, hade de ater gjort kejsaren beroende af Ligan, med hvars magt de hoppades kunna tillbakavisa svenskarne och fullkom- ligt undertrycka protestanterne. Sadana betankligheter, tillagger Hel- big, formadde andtligen kurfursten af Sachsen att gifva vika for de brandenburgska radens entragna forestallningar samt utskrifva det evan- geliska konventet till Leipzig till den 6 Februari 1631 -). Imellertid hade kurfursten af Brandenburg i September 1630 hos Gustaf Adolf gjort ett nytt, men afven denna gang fruktlost forsok att utverka sig neutralitet 3). Dertill kunde Gustaf Adolf sa mycket min- dre samtycka som han genom de fredsvilkor, som erbjodos honom, alltmer ofvertygade sig om nodvandigheten att till vinnande af en for framtiden betryggande fred flytta kriget in i fiendens egna lander. "Kejsaren synes val till en forlikning med oss inclinera," skrifver han fran Ribniz till det svenska riksradet i borjan af Oktober," likval utan andra fredsvilkor, an att vi, utan afseende pa var och vare naboers sakerhet, skulle oss i var forra osakerhet retirera. Wi aro af den mening, att ingen forlikning kan ingas, med mindre ofver hela Tysk- land en ny religionsfred varder ingangen och konfirmerad, och vara naboer sattas i deras forra stand, sa att vi genom deras trygghet kunne vara trygge 4). Till hvilken anda vi inga andra medel finne, 1) Ilcll'ig, ss. 28 — 29. 2) Ilelbig. s. 30. 3) Helhig, s. 26. 4) Delta var i sjcli'va vcrkct sammii grumlsats, sm.n Gustaf Adolf redan \i'd krigets borjau uttalade och hvilken afven iimehulls i dc fordringar, som Steii Bjelkc a svcn- 42 ;in :itt vi kojsaren sjelf nagot narmare antasta och derhos klerkeriet, soul pa bans sida ar. Ty der vi at kejsarens arflander koinina kun- de, och honom saledes bans egne medel fortaga, saint aiskiira honom de kontributioner ban nu af vara trosforvandter pressar, sa att hela kriurstyngden folle pa det pafviska klerkeriet, da kunde vi ock for oss och vare religionsforvandter vinna en fred, soin vi hade reputation af. Dertill hafva vi aranat nasta ar uppsatta atskilliga armcer, nemligen sa, att vi med en armee under var egen direktion maintenerade denna kanten af Ostersjon, medan Gustaf Horn och Teuffel med tvenne ar- meer forsakrade oss dominium ofver Oder, pa den ena sidan nolle Brandenburg i devotion och pa den andra kunde intranga i Schlesien. Med fjerde armcen i Magdeburg (der administratorn redan bar 3,000 man och nagra 100 hastar) hoppas vi kunna tillhalla oss JZlben, och genom denna och var egen armee gifva bade Brandenburg och Sach- sen lust och tillfalle att med oss kooperera 1). Till femte armcen gifva oss anledning erkebiskopen af Bremen saint staderna Braunschweig, Ilildesheim m. fl. som redan till oss inklinera och med Salvio (Gustaf Adolfs sekreterare) secrete korrespondera. Denna armee borde fasta sig vid Weser" -). For ofrigt bade Gustaf Adolf boppats att redan hosten 1630 kunna tillfoga fienden ett afgorande slag. Men det fran Preussen vSntade manskapets sena ankomst forhindrade denna plans utforande, och afven anslaget mot Mechlenburg hade ej asyftad fram- gang, emedan flottan af motvind hindrades att understodja bonom och ban derjemte forekoms af fienden. Aterkommeu till Stettin, vande sig Gustaf Adolf mot de kejserlige, som vid Greiffenhagen och Gartz, a omse sidor om Odern, samlat sin hufvudstyrka och under konungens franvaro gjort ett fruktlost anfall pa det svenska lagret vid Stettin. Jnlaftonen intogs , under konungens eget befal , Greiffenbagen med storm, hvarvid den 2,500 man starka besiittningen, som tappert forsvarade sig, till storre delen stupade; "hvilket sa forskrackte den kejserlige ekn radcts va^nar om varen 1629 mcddelade Wallcnstcin sasom ocftcrgifliga ^Ikor for en furlikning. Odi likval djcrfvas tysku liistoricskrifvarc i v;ini da^ar stiiniplji (in.staf Adolf sasom en ngcmcincn Erohcrcr und sclbsit/.uchtiu,cn Kiiidi-iiigliiig,u livilkcn Mott bcfpi^iiinlc ])rotc>tnntisnions sak till tfickinnntcl i'i'ir sin tadclviinla fn"»lViiif;>lystii:i(l ! 1) Gustaf Adolf insag salunda hvad det egentligrii var, soin lYamkallade <\v l>Ada protcstantiska kurfurstarnes tvekan att furena sig tued honom — ni-mligcn hristandc mod och tillforsigt! 2) Sc Geijer, a. 8t, S. 199. — Sasmii vi :if det fuljniidc skola tinna. lilef ilonna omfattande plan, vardig Gustaf Adolfs djcrfva Miille, till on del tillintctgjord dc protcstantiska kurfurstarnes angsliga och scnfardiga politik. faltmarskalken Schaumburg ')» att han lemnade Gartz under natten, sprangde sitt krutforrad i luften, kastade sina kanoner i vattnet och flydde genoni Kiistrin (hvars portar [af den kurbrandenburgska be- sattningen] oppnades for de kejserlige men tillslots for de forfoljande svenskarne) , for att med ofverlefvorna af sin bar invanta Tilly i Frank- furt an der Oder. — Sa slutades aret 1630" 2). II. ftfversigt »f Gustaf II Adolfs »<:< II uiu$; t id borjan af «•• 1031. Kasta vi nu en blick pa Gustaf Adolfs stallning vid borjan af ar 1631, sa se vi honom, efter erofringen af Greitfentagen och Schaum- burgs hradstortade flykt fran Garz, i betryggad besittning af nastan hela Pommern (der blott Kolberg, Greifswald och Demmin jemte na- gra mindre betydande orter annu innehades af de kejserlige), samt ge- nora fordraget med Magdeburg forsakrad om en vigtig strategisk punkt vid medlersta Elben. Med staderna Liibeck, Hamburg och Bremen (som 1630 fornyat sitt 14 ar tillforene afslutade forbund med hollan- darne) stod Gustaf Adolf i hemligt forstand; men i sitt inre sondrade af partier och med misstroende bevakade af kejsaren, maste de i sitt forhallande till den svenske konungen iakttaga den storsta forsigtig- het 3). Deremot hade redan flere tyska furstar formligen forbundit sig 1) Denne hade eftertradt Conti i befalet ofvcr den kcjserliga haren. 2) Geijer, a. st. , ss. 197 — 201. — Jenif. Helbig (s. 30), som harvid yttrar om dc flyende kejscrliga truppcrne: ,,I Pommern liksom i de kurfurstliga Markenia Iniserade de under atcrtaget frnktansvardt , byarne plundrades, qvinnor af hvarje alder, till och med 8-ariga flicker, skandadcs i kyrkorna, och pa kurfursten Georg Wilhelms klago- mal tilLstod deras davarande befalhafvare , Hannibal von Schatimburg, sjclf, att han ej kunde tygla de forvildade soldatcrne." — Manne man bor beundra cllcr forakta den protestantiske kurfursten, som annu lange tvekade att gora gemensam sak med Gustaf Adolf och slutligen mastc dcrtill tvingas i sin af den svenske konungcns kano- ner hotade hufvudstad? 3) J. Joakim Kraz till kejserl. generalkommissarien , ofverstc krigsradet Henrik fri- herre af S:t Julian, Dessau d. 29 Oct. 1630 (Statsarkivet i Wien): I denna skrif- velse varnar Kraz fur hansestadernas hemliga forbindclser med Gustaf Adolf, som huf- vudsakligen pa deras kredit skaffade sig medel till krigets forande. K. nppgifvcr, att Gustaf Adolf hade ageuter i Lubeck, Hamburg, Bremen, samt korrespomlenter i Leip- uied hononi, antingen dertill tvungnc, sasom hertigen af Pommcrn, eller frivilligt, sasom administratorn at' Magdeburg, hertig Georg af Liineburg '), hertig Frans Albert af Sachsen-Launburg (hvilken dock i Mecklenburg blitvit ofverrumplad och tillfangatagen af Tilly) samt hans bror Frans Karl, som i trakten af Hamburg varfvade krigsfolk for svensk rakning •). "Yngre soner af Tysklands furstehus," anma'r- ker harvid Geijer, "gingo (under det de aldre merendels hollo med kejsaren) tidigast pa Sveriges sida." Af regerande tyska furstar var landtgrefve Wilhehn af Hessen-Cassel en bland de fb'rste som frivilligt narmade sig Gustaf Adolf. Genom sin egennyttige stam- forvandt, den af kejsaren gynnade landtgrefve Georg af Darmstadt, berofvad en stor del af sina arflander, genom restitutions-ediktet ho- tad med ytterligare forluster och seende sitt land hardt betungadt ge- nom tryckande inqvarteringar och kontributioner, hade han (hosten 1630) beslutat sig att med Gustaf Adolf Oppna underhandlingar om ett forbund, hvari landtgrefven lofvade indraga de protestantiska riks- standerna i sodra Tyskland, hertig Julius Fredrik af Wiirtemberg, markgrefven at Brandenburg-Kulmbach, grefvarne i Wetterau, staderna Niirnberg, Frankfurt, Strassburg, samt hertigarne Wilhelm och Bern- hard af Weimar. Gustaf Adolf forbeholl sig oinskrankt ledning af kri- get, samt for sig och sinn, harar fritt tilltrade till de blifvande tor- bundsstandernas lander och fastningar, sa snart omstandigheterna det zi<^, Braunschweig och andra orter. Ilvarjc vccka korrcsjjoiuloradc de incd flora riks- stadcr: .. (±nid freB8Orenui och Jcverns bcsattandc lic>iitt;iinlc. Jcmf. infiintiiiiinii Isabellas intorsi;iti(Mis.-.kril'vcl.-(T for honom, dnt. Bruxcl- les d. 16 April 1628 och <1. 27 Oct. 1G29 (saintHjrcn i Statsarkivct i Wion). Al'ilcssa bkrifvclscr finncr man, dot kcjsarcu redan i ett bivf af d. 1 Nov. 1627 forsaknit grcf- ven, att dct blott vorc fraga om ett vinier]icni:i iitorkallodc fran Oldenburg, och •rrrfvon bade af kejsaren och Tilly fursiikrad oiu. att linns laud lor fraiutiilcn skulle blifva foi>konadt for dylik tuuga. Givfvon tackado liiirfor i ctt Im-f till kfjsaivu. «lat. Ol.lcnburg d. 20 April 1631, och lorvaradt i Statsarkivct i Wicii. -- Sc for Of- rigt (ifroivr, »u st 8. 634. — Jeuif. ^Ki'mi-l. schucdisrlif Uixdutiou. ilcin (.r;i!l. ( >1- dcnburg. Abtfcsandtcn gcgebcn," Goluau d. 16 Dec. 1630; (at'skr. liifo-ad Tillys brcf till kejsaren, dat. Frankfurt an der Odor, d. 5 Febr. 1C31. Siatwirkivct i Wicn.) 49 raaste a andra sidan tilldragelsen vid Kiistrin, der den brandenburg- ske befalhafvarens forhallande beredde de i svart tranggmal stadde kejserlige ett gynnsarat tillfalle att undkomma, i ej ringa man adraga kurfursten den svenske konungens rattmatiga harm ; ty detta med en strang neutralitets grundsatser foga ofverensstammande forfarande, hvarigenom svenskarne berofvades den fullstandiga t'rukten af sin seger, berattigade onekligen Gustaf Adolf att fiendtligt behandla den sa godt som varnlose kurfursten och med vapnad hand af honom tilltvinga sig de rnedgifvanden konungen askade. Men i det langsta fb'redragande mildare utvagar, hvilka under davarande forhallanden afven af klok- heten fdrestafvades, atnojde han sig med att till Berlin affarda ett sandebud for att klaga ofver tilldragelsen vid Kiistrin, forestalla kur- fursten omojligheten at neutralitetens bibehallande samt forma honom till ett forbund med konungen, som i sadan handelse ville forsakra honom om Pommerns besittning vid den alderstigne hertig Bogislai dod. Vid samma tid (nyarstiden 1631) anlande ett kurbrandenburgskt sande- bud, kansleren Sigismund von Gotz, till konungen for att anyo fore- draga det utnotta arendet om neutralitet och fredsunderhandlingars oppnande '). Men i afseende pa den forra punkten var kouungen nu mindre an nagonsin forr benagen till eftergifter. Han askade obetingadt att kurfursten skulle forbinda sig med honom samt upplata honom Kiistrin. Kurfurstens ursakt, att han af skyldig respekt for kejsaren ej kunde dertill samtycka, tillbakavisade konungen med den anmark- ningen, "att detta forekomme honom underligt, da kejsaren icke hade nagon respekt for kur- och andra furstar: ville de tyska furstarne blifva kejsarens bonder och slafvar, sa vore det honom likgiltigt, men han maste vara betankt pa sin sakerhet." Likval betygade han afven nu sin benagenhe'. for fred, hvarom han tillstyrkte kurfursten att med- dela sig med Kursachsen. Kurfursten kunde dock blott formas att bevilja svenskarne fritt pass och repass vid Kiistrin, med det vilkor, att de lemnade fastningen oantastad. Deremot af bojde han det af Gu- staf Adolf foreslagna forbundet, hvarvid han sasom skal anforde nod- vandigheten att derom radfora sig med kurfursten af Sachsen, den ringa fordel detta forbund skulle tillskynda konungen samt den stora 1) Sistnamuda iireude. frarastallde Gutz a samtliga kurfu: starnes vilgnar, i Ofverens- stainmelse mod det aftal, som blii'vit traffadt pa furstedagen i Regenburg. Gfrorers uppgift, att kurfursten hartill varit autoriserad af kejsaren, sjnes oss deremot sakna all grund, sasom redan bevisas af den omstaudigheten, att kurfursten val fOrstandigade sina inedkurfurstar, men ej kejsaren, om utgangcn pa sina bemedlingsforsok , hvarom kejsaren forst underrattades genom kurfursten af Mainz. 4 50 fara, fur hvilken kurfursten genom ett sadant steg skulle blottstalla sig sjelf. Och hlrmed liit Gustaf Adolf tills vidare sig noja, i afvak- tan pa hvad det evangeliska konventet i Leipzig kunde komma att medfora '). I sjelfva verket befann sig Georg Wilhelm i en ganska brydsara belagenhet mellan kejsarens ansprak a ena, Gustaf Adolfs a andra sidan, och hvarje eftergift at endera kunde svarligen undga att blifva en foroliimpning mot den andra. I detta sitt trangmal sokte ban for- gafves rad och hjelp bos Kursacbsen. "Konungen af Sverige skulle nog lata lugna sig, kejsaren skulle gifva det betryckta riket fred, Gud skulle bevara den nodstiillda kyrkofarkosten — sadana", anmarker Helbig, "voro de allmanna talesatt, hvarmed de brandenburgska sande- buden stadse afvisades oaktadt sin klagan, att kurfurstens rad alltid stannade in generalibus och fastholle osannolika fall." Slutligen han- visade Kursachsen till det evangeliska konventets snara oppnaude. Med denna utsigt maste afven Gustaf Adolf for den gangen halla till godo, efter att genom en beskickning hafva uppmanat den sachsiske kurfur- sten till ett raskt och manligt handlingssatt samt dervid erinrat honom om hans anherre Moriz' foredome "). Med spand vantan emotsags mi af alia p artier det tillstundande evangeliska konventet, hvartill Johan Georg i December 1630 omsider uttardat kallelsen. Harom skyudade ban att forstandiga kejsaren ge- nom en skrifvelse, dat. Dresden d. 3:dje Jan. (g. st.?) 1631. I den- samraa erinrade kurfursten om sina ifriga bemodanden att genom fred- liga medel bilagga alia missforstand och afstyra de foretagna exeku- tionerna af det kejserliga ediktet; men med "bestortning" hade ban erfarit, huru i det stallet namnda exekutioner nastan dagligen tilltogo, i likhet med de odragliga och i det heliga romerska riket hittills oer- horda krigspressurerna. Som ban imellertid inhemtat, att de katolske kurfurstarne pa konventet i Regensburg till den 3:dje nastinstundande Februari beramat en sammankomst i Frankfurt am Main for bilag- gande af alia stridigheter med de evangeliske, sa hade ban, for att a dessas sida forbereda och befordra en sadan forlikning, pa deras for- nyade uppmaningar inbjudit dem till en sammankomst i Leipzig den 1) Helbig, a. st. s. 31. — Jcinf. S. v. GOtz' t. Gust. Adolf Ofvcrlcmnadc mcnmriul (i < )x> i^tjcrn k:i Sumliiigcn i K^l. Jxiks-nrk. i Stock!).), samt "Copia Schwcdischcn Be- sdiaid's fiir dcss Chnrfuisteii /.u IJraiidcnburfr Abgesaiidten"; Wanviz d. 3 Jan. g. st. •, k.-isorl. statsark. i Wicn). 2) Helbig «. st. s. 32. 51 6:te i samma manad. Harom skyndade han att underratta kejsaren for att fortaga denne alia vidriga impressioner '). Onekligen synes kurfursten mindre af egen drift an pa grund af andras entragna uppmaningar omsider hafva beslutat sig for detta ge- nom sina foljder vigtiga steg; dock ar det patagligt att han redan fran borjan dermed haft ett vidstracktare syftemal an han i nyssanforda bref till kejsaren fann radligt att lata paskina 2). Det misstroende, hvarmed kejsaren och Ligan emotsago detta konvent, var derfore icke ogrundadt och fann sitt fulla berattigande i de forhandenvarande be- tankliga tidsforhallandena, framfor allt i den radande sinnesstamningen hos det stora flertalet af Tysklands protestanter. I allmanhet borjade desse, efter Gustaf Adolfs upptradande pa Tysk botten och i man af hans framsteg derstades att med okad till- forsigt ater resa hufvudet for att afskaka det forhatliga ok, hvarunder de i kanslan af sin vanmagt mast boja sig; och om de ocksa till en borjan ansago sig for svaga att vaga ett oppet motstand, sa antydde dock redan manga tecken, hvad man af dem framdeles kunde hafva att va'nta. Fran alia hall inlupo till kejsaren oroande underrattelser om den bland protestanterne tilltagande gasningen saint deras trium- ferande gladje ("Frohlocken") ofver den svenske kungens framgangar. Han vore, hette det, deras vantade Messias; ofverallt i riket hade han hemliga forbindelser; ofverallt, afven i Schweitz, voro hans agenter verksamme; i Magdeburg umginges den svenske generalkommissarien Falkenberg med farliga anslag, asyftande att divertera kejsarens och Ligans krigsmakt; i staden Braunschweig herrskade en stark jasning; afven i Bohmen sades atskilliga uppviglare vilja insmyga sig; i Erfurt, i Franken, Schwaben och flerestades bedrefvos i hemlighet misstankta varfningar, och om ej i tid alvarliga atgarder vidtoges, vore bland Tysklands protestanter en allman resning att befara: i Storbrittanien late Karl I for Gustaf Adolfs rakning varfva en ansenlig krigsmagt (den uppgafs till 12,000 man), som instundande var skulle ofverforas till Tyskland: afven hollandarne hade blifvit anmodade att med 6000 man forstarka densamma, och grefve Wilhelm af Nassau sades hafva med en betydlig truppstyrka fatt afsked ur hollandsk tjenst for att intrada i Gustaf Adolfs 3. 1) Kurf. af Sachscn t, kejsiircn, 3>rcsden d. 3 Januari 1631. (Statsark. i Wicu). 2) Detta bevisas bland aniiat af de "fragepuukter" kurf. synes hafva forelagt sitt hemliga rad eller nagon furtrogen furste, ocli hvilka clatcra sig fran hosten 1630. (So bilagorna). 1) Se dc talrika skrifvelserna harom i Kejserl. Statsarkivet i "\Vien, Tasc. xxxvui och xxxix. 52 I sjelfva verket voro dessa ryktcn, oin lin bfverdrifna, dock icke helt och ballet ogrundade. Karl I hade verkligen tillstadt niarkisen at' Hamilton att i England for Gustaf Adolfs raknini: viirfva 6000 man, hvilka den brittiske konungen i hemlighet betalade; och ehuruval den sednare genom det spanda fbrhallande, hvari han befann sig till sina undertaker, var urstandsatt att lagga nagon afgbrande vigt i den euro- peiska politikens vagskal, sa upphbrde han dock ej att efter fbrmaga ataga sig sin svagers, den fbrdrifne pfalziska kurfurstens sak, till hvars aterupprattande de svenska vapnen i Tyskland numcr bppnade en ny utsigt '). Afven hollandarne, hvilkas mod och sjelffbrtroende vuxit genom de stora framgangarna ar 1629, bbrjade nu ater intaga en ho- tande stiillning till det tyska riket, och hade lofvat bispringa Gustaf Adolf med penninjjar -). Men hvad som framfbr allt synes hafva stegrat det katolska partiets oro och protestanternas fbrhoppningar, var det mellan Sverige och Frankrike i borjan af ar 1631 afslutade fbrbundet i Barwalde. I borjan af ar 1630 hade Richelieu i egen person med en fransk har for andra gangen gatt ofver Alperna och (i Mars) bemagtigat sig den hertigen af Savoyen tillhoriga fastningen Pinerolo, hvarigenom fransmiinnen tillforsakrades tilltriidet till Italien. Hertigen, som aret fbrut nbdtvungen mtast fbrlika sig med Frankrike och bitrada den of- vanniimnda ligan i Venedig, skyndade nu att soka hjelp hos spanio- rerna och kejsaren r). Men under tiden bemagtigade fransmannen sig hela Savoyen, Ludvig XIII infann sig sjelf (i Maj) vid den franska haren i Italien, hvilken (i Juli) fbrstarktes med en ny fransk arinoe. De kejserliga och piemontesarne blefvo slagne, Saluzzo erbfradt, och salunda var inom kort hela Piemont med undantag af Montmelian i fransmannens hiinder. For andra gcangen raddades det hardt ansatta Casale, men deremot kunde fransmannen ej hindra de kejserlige att bemagtiga sig Mantua. Under tiden var den franska diplomatien fortfarande verksam pa 1) Om den landsflygtige kurfurstens aterinsfittnmlc i siiuv lundcr och sin vilrdi^het hade Karl I afven efter fredcn i Llibeck, forti'arandc statt i underhandling. 2) Man befarade redan 1630 en holliiudsk invasion i tyska riket, och ansag dcnna {.l.ni sti i Kaiuliand med de franska •t&mplingarna, livarom %idarc i dot foljande. 3) Se kejsarens bref t. hertigen, dat. AYirn d. 30 April 1630. (Statsark. i Wicn). Kejsaren, sorn lofordar hertigcns orubbliga trohet, eager sig ej hafva glomt sin kejser- liga pligt, utan hade han gifvit sin befillliafvnndc geucral i Italien, grefve Colalto , be- fallning att, om nagou storre fara hotade hertigen, understoda houom med den kej- serliga krigsinagten. flera hall. Mellan Frankrike och de Fb'renade Nederlanderna afslots (i Haag d. 17:de Juni 1630) ett forbunds- och subsidii-fordrag. I Tyskland fortsatte Richelieu sina bearbetningar och understoddes har, liksom i Italien, af pafven Urban VIII, som trogen sin mot det Habs- burgska huset fiendtliga politik allt narmare anslot sig till Frankrike. Redan kejsarens bemodande att i afseende pa de gamla rikslanen i Italien gora sin kejserliga ofverhoghet gallande, hade oroat pafven, som af kejsaren blifvit anmodad att mota honom i Bologna eller Fer- rara for att krona honom — en begaran, som pafven hade svart att direkte afsla, men som han dock gerna ville undvika att uppfylla. Vidare hade kejserliga hofvet latit forsta, att Wallenstein vid sin till- stundande ankomst till Italien skulle lata anstalla undersokning rorande kejsarens lansansprak pa Urbino. Det var att angripa pafven fran en omtalig sida, och han sag derfore ej ogerna att kejsaren pa andra halt bragtes i trangmal samt salunda hindrades att fullfolja sina planer i Italien. Derfore synes Gustaf Adolfs tyska krig i borjan icke hafva varit pafven ovalkommet. Hos den katolska Ligan i Tyskland under- stodde han Richelieus ranker och medverkade troget att gendrifva kej- sarens afsigter pa furstedagen i Regensburg. I djupaste hemlighet traf- fade den till Regensburg affardade pafliga nuntien Rocci en ofverens- kommelse med kurfursten af Bayern, att restitutionsediktet ej skulle aterkallas, eller nagra jemkningar deri medgifvas. De katolska kur- furstarne till och med meddelade Rocci en skriftlig forklaring, att de i alia kyrkliga angelagenheter skulle handla i bfverensstammelse med honom. I afseende pa pfalzgrefve Fredriks restitution forklarade nun- tien, att sadant skulle landa den katolska kyrkan till obollig skada. Dessa planer uppgjordes tvifvelsutan i samrad med den till Regensburg afsanda franska beskickningen, som bland sina medlemmar raknade den bekante diplomaten pater Josef J). Genom dessa ranker omojlig- gjordes hvarje fredlig losning af de tyska tvistefragorna, och mahanda var det just detta bade Frankrike och pafven asyftade ?). Ej utan 1) "Quoi({ue sans caractere public." JTlassan, a. st. 437. Oifentligt sandebud var Brulart dc Leon, forut ambassador i Vcnedig och sednast i Schweiz, der han tilkam- mans mod Bassonipierro tillvagabragt det ofvannamnda fordraget. 2) Deremot skall kejsarens forste minister v. Eggcnberg hafva tillst}Tkt kejsaren att aterkalla restitutionsediktet for att harigenom tillfredsstalla kurfursten af Sachsen. Detta rad skall det Spanska sandebudet hafS'a understodt. Spanien, som behofde kejsarens bistand i Italien och derfore onskade se freden aterstalld i det tyska riket, samt tillika fruktade ett alvarsamt krig med England, erbjod sig till och med att aterstalla de af spanska trupper besatta delarne af Kurpfalz , sa snart luguet i Tyskland vore aterstaldt. 8e den spanska residenten i Wien Jakob Brunneru's tvenne "Supplicationer" t. H. 54 skill klagade derfore kejsarcn och Spanien ofver Urban VIII:s uppfo- rande. "Forst formadde mig patvcn till restitutionsediktet," skall kej- sarcn en gang hafva yttrat, "i det deraf foranledda kriget ofvergifver ban mig nu. Min sons val till romersk konung gondrcf ban; kurfur- sten af I3ayern uppmuntrade ban med rad och dad att folja en afson- drad politik och att forbinda sig med Frankrike; forgafves anmodar jag honom om ett bistand, sora foregaende pafvar sa ofta beviljat h.ulc i penningar och manskap; ja, h.in vagrar till och med att fordomma fransmannens forbund med kattarne, eller att forklara detta krig for ett religionskrig." Imellertid hade Gustaf Adolf gatt ofver till Tyskland och der vunnit sina fdrsta fordelar ofver de kejserlige. Cham ace, som i Mars med oforrattadt arende mast lemna Sverige, infann sig nu (Juli 1630) anyo bos konungen, i faltlagret vid Stettin, for att aterupptaga de afbrutna underbandlingarna. Men clfven denna gang uppstodo atskilliga svarigheter med anledning af ett par formfragor, i bvilka Gustaf Adolf ej ansag sig kunna gifva vika utan att asidosatta sin vardighet '). Men det var dessutom en vasendtlig punkt, hvarutinnan Gustaf Adolfs och Richelieus intressen redan fran borjan kommo i strid med hvar- andra, och i det foljande fa vi se denna motsats skarpare framtrada samt for ett ogonblick till och med hota med en formlig brytning mel- lan Sverige och Frankrike. Richelieu maste nemligen till folje af hela sin stallning saval till partierna inom Frankrike som till pafven och den katolska Ligan i Tyskland sorgfalligt undvika hvarje sken af att pa nagot satt upptrada mot den katolska kyrkan eller gynna ett fore- Kcjscrl. M:t, bifogacle infantinnan Isabellas skrifvclse t. kcjsaren, dat. Bruxelles d. 26 Mars 1630. (Statsark. i Wien). 1) Flassan, anf. st. a. 151: "On convint assez facilcmcnt dn fond dcs conditions; mais de grandcs difficnltt-s s'(51erbrcnt sur la forme. Charnacd ayant enscre dans le train-, le tcnne de protection de la part de la France envers Gustavo, les pUidpoten- tiaircs snudois repondircnt "(jue le roi leiir maitre ne dcmandait point d'autre protection qne cello du ciel; et qn* apres Dieti, sa majcstd ne ce crayait rcdcvablc qu'a son epis ivi'lamairent cct usage, qu'ils ap]>uyaient do I'cxcmplo d'un traitd conclu, en 1542, entrc la France et Gustnvc-Wasa, a'icul de Gustave Adolplic, lequel avail trait^ d'egal a <5gal avcc Francois Lre. — Charnacci pcrsistnnt dans son rcfus, Gustave. mecontout, fut sur le poiut de romprc la negociatiou; ct il ecrivit a Louis XLII, deremot fienden all tillforsel pa elfven nedanfor den staden ar forta- gen, sa att han sitt underhall nappeligen kan bekomma. For det femte, sa hafver ock konungen i Frankrike andtligen slutat med Oss ett for- bund, och nagre medel Oss nu straxt tournerat, och nagre sig obligerat harefter att fournera, sasom ock gjort om Venetianarne god fortrost- ning. Desslikes befordrar ock konungen i England Hamiltons varfning; och staterne i Nederland hafva ock resolverat nagot godt, hvilket allt 61 gor Oss god forhoppning. For det sjette, sa aro ock tyska furstarnes och standernes "gemiither" ifran kejsaren afvande, och emot Oss in- clinerade, att sa framt War lycka nagot kan continuera, sa hafva Wi af dem godt bistand att formoda. Till det sjunde, sa hafva Wi ock promisser af Wara officerare, att de vilja gora deras regementer com- plette, dertill dem ock vexlar af Oss gifne aro, hvilka sa framt de blifva betalde, och "Wi kunde fa derigenom Wara trupper uppfyllde [fulltalige], skulle de gora en god exercitura, pa hvilken man, nast Gud, lita kunde, sasom I sen af bifogade folk-forslag. Sa ar ock till det attonde, Hamiltons armee intet till att fb'rakta, ty han atminstone fienden kan distrahera och gifva Oss occasion nagot godt att utratta. Till det nionde, ar ock den kejcrska armeen vid denna tid icke sa stark som man utsprider, och tro Wi nappeligen att ofver 10,000 man till fot skola nu kunna bringas emot oss i fait. Till det sista, sa aro ock Wara medel till War armees underhall nu sa goda och stora som de nagonsin tor detta varit hafva. Ty Wara inkomster, pa en tredje part nar, utgifterna "aequera," der dock i en sadan stor armee fuller sa stora afkortningar ske, som den delen indrager: att Wi ville for- moda, hvar de medel Wi anordnat hafva, och sardeles de svenske posterne matte i ratt tid utga, sa skulle Wi val kunna fora detta kriget med en villig armee, fastan i de andra hjelperna nagot felade. Och ar sa detta de crsaker, som gifva oss ett godt hopp, att utfora detta krigsvasende till en onskelig utgang. Men sa faller Oss haremot dessa difficulteter : forst att alia Wara svenska anordningar, en del i otid och langsamt, en del alldeles intet utga, sa att Wi det bistand Wi dadan hafva skulle, litet atnjuta, efter som i ar skedt ar, da annu en stor del af Wara rantor sta tillbaka, och det lilla hit ofversandt ar, ar sa plockvis ankommit, att det till liten nytta hafver kunnat anvandas, efter som Wi ock den storsta posten, hvilken i nagre ovisse vexlar hit ofverkom, annu intet hafva njutit, ehuruval War spanmal deremot Oss till storsta skada ar for ett magta ringa pris afyttrad, och sa framt I gode Herrar icke villen se der annorledes efter, skulle det i langden kunna Oss och faderneslandet i hogsta olagenhet forsatta; Efter som, till det andra, dessa landen heist vid denna oordning som for "medellosa" skull foreloper, intet lange skulle kunna utsta, och na- got fournera till armeens unflerhall. Deraf till det tredje, fororsakas att officerarnes och soldatesquens villighet, nar den icke blifver under tiden med penningar "fomenterad ," sig i vedervilja och impatientie latteligen skall kunna forvanda och Oss dermed i oboteliga besvar for- satta. Eljest aro ock for det fjerde, aliancerne en del ovisse, en del 62 annu intet slutne, sa att om Wi henimanefter intet hafva att retircra Oss pa, skola Wi icke sa dristigt toras gora derpa nagot facit. Och andock Wi for det femte, igenom Magdeburg hafve en god utgang, att utriitta nagot godt; likval et'ter Wi for "penningelosa" skull och andra incommoditeter det nappeligen kunna i vinter secundera, sa kan- ske att den lyckan tages Oss ur handerne, heist medan der ar icko nagon forinerad stat, och hos borgrarne ingen viss resolution fattad, den man nagot visst uppa grunda kan. For det sjette, de tyska stii- derna se mycket pa kurfurstarne af Saxen och Brandenburg, hvilka sasom de annu vaccillera, och intet hafva raed Oss resolverat, sa ar intet vissare, an om de taga sig nagot fore emot Oss, sa skola ock icke allenast de andra standerne blifva derofver bestorta, utan ock kriget falla Oss sa mycket svarare, efter som Oss da alia viirfningar blefvo fortagne och Wi desse Ware officerares ovilja, som mest iiro deras "underdaner," hade mera att befara, hvar de icke desto b(attre kunde contenteras. For det sjunde, andock Wi tvifle om de kejserskes makt emot Oss, att den fuller kan vara nagot svagare an man fore- git'ver, sa ar den likval intet till att forakta, och varde de sig utan allt tvifvel i vinter forstarkandes, hvilken armee Oss sedan vill blitva sa mycket svarare, alldenstund nu ar en riktigare ordning pa den si- dan fattad, huruledes deras armee kan fa sitt contentement '), hvil- ket i War armee mycket oreda och ovilja skall causera, om Wi icke pa lika satt kunde halla Wart folk villigt och dem contentera. For det attonde, sa faller Oss ock allaredan varfningarne nagot svara, sa att Wi nappeligen sa mycket folk, som Wi behofva, kunna bekomma. Och der de recruer Wi hafva torordnat icke kunna fullgoras, frukta Wi, att dessa trupper skola sa afsigkomma, att de i var nappeligen kunna bringas i fait, heist medan de allaredan stor afgang lidit hafva. Och aro sa dessa de hinder som Oss intet litet misstrosta, s«a att Wi foga hopp Oss g6ra kunna om detta krigets utforande, hvar de icke blifva forekomna och remedierade, hviket all den stund det mest bestar deruti, att Wi med de medel, som Wi till War krigsstat hafva for- ordnat, matte i rattan tid undsatte, och icke sasom detta aret skedt ar, forlatne varda, sa vele Wi eder trogne man harmed nadeligen hafva formanat, att I forbemiildte skal viljen ofvervaga och harefter se med allvar och flit uppa, att de impedimenter Oss infalla mage, igenom medlens riktiga och tidiga fournerande, afskaftade varda, och 1) Detta bar nfsccnde pa dc i Regcnsburg fattudo licsluton rorande de kontribationer, t' dc siii>';:lda kretsarac i rikct skullc utgOras till det kejscrlign kngsfulkcts under) i a 11. 63 isynnerhet att I viljen drifva raed flit ocli ahaga uppa, att Eric Lars- son, hvilkens direction Wi sadane Wara medel hafva committerat , icke ma blifva till War storsta nackdel i nagon matto forsatt" ')• III. Tidskiftet fran ffttrbundet i Barwalde till fall ( Jaiiuari— ITIaj 14531.) Sadan var vid 1631 ars borjan Gustaf Adolfs stallning, visser- ligen i manga hanseenden bekymmersam, men dock i det hela hopp- gifvande, och ban forsummade ej att med den rastlosa verksamhet, som stadse utmiirkte honom, vid hvarje tillfalle begagna sina fordelar. Bland det kejserliga krigsfolket herrskade modlbshet och brist pa na- stan alia fornodenheter ; och hade ej, sasom vi redan namnt, den brandenburgska befalhafvaren i Kiistrin sparrat de forfoljande sven- skarne vagen, sa hade mahanda hela den under Schaumburgs befal staende haren varit forlorad, saint Schlesien legat oppet for Gustaf Adolf. Men till folje af det uppehall, som fororsakades konungen vid Kiistrin, och innan han genom de derpa foljande underhandlingarna med Kurbrandenburg hunnit oppna sig detta pass, hade imellertid Tilly fatt lagenhet att undsatta Frankfurt vid Oder; och da afven passet vid Landsberg blifvit starkt besatt af de kejserlige, samt svenskarne saval af arstiden som af brist pa proviant hindrades att foretaga en formlig belagring af detsamma, sa beslot Gustaf Adolf att i stallet vanda sig at Mechlenburg, for att pa den sidan skaffa svenskarne rymligare vinterqvarter. Medan ofverste Boetius fortsatte belagringen af Kolberg och Horn med en del af haren qvarlemnades i Neumark att bevaka de kejserliga2), brot konungen sjelf upp fran Barwalde, sam- 1) Se anf. Arkiv for svenska krigcns hist. a. st. s. 315 o. ff. — Jcmf. Gustaf Adolfs bref till pfalzgr. Johau Kasimir (troligtvis af samma datum som nyssauf.). Att Gustaf Adolf cj alltfor mycket byggt pa frcmmande subsidier, syncs af foljande ord i sistnamnde bref: "und obschon die fremde hiilffen was ausdragen. konnen, so wissen E. L. docli quod voluutas hominum sit ambulatoria und die rechnung nicht gar zu fest drauf zu saldiren." 2) De befallningar konungen gaf Horn vederlagga i forening med alia andra om- standigheter hvad Gfrorer yttrar a. st. s. 645. (Sc Grubbes relation af den 18 Ifebr. g. st. 1631 aftr. i anf. Arkiv f. svenska krigens hist. s. 718). 64 lade sitt krigsfolk i Damm, gick ofver Odern och bemagtigade sig inom kort (under loppet at' Fcbruari) Neubrandenburg, Brook, Klempenow, Loitz samt slutligen afven det vigtiga, starkt befastade och af en ej obetydlig styrka under hertigen af Savelli forsvarade Demmin, hvars besattning kapitulerade den 25 Februari. Besittningen af detta vigtiga pass, hvars forsvar uppdrogs at Johan Baner '), oppnade svenskarne vagcn till Mechlenburg. Derpa folio iifven Tribsees, Treptow, Mak-hin, Prenzlow och en mangd andra orter i deras hiinder. I hela Forpom- mern var numer blott Greifswald i de kejserliges vald, inedan deremot svenskarne utbredde sina qvarter ofver det ofriga landet, afvensom i Ukermark och Mechlenburg. Efter dessa midt i strangaste vintern vunna fordelar atervande konungen till Stettin. "Den aldrahogste Gud vare lof for sadan lycka och forlane K. M. vidare framgang," tillagger sekreteraren Grubbe i sin berattelse ora dessa tilldragelser *). Dessa Gustaf Adolfs hastiga framgangar i forening med ofriga betankliga forhallanden inom och utom det tyska riket vJickte oro och bestortning saval vid det kejserliga hofvet i Wien som hos kurfursten af Bayern och Ligan, hvilka, numer bekymrade for sin egen sakerhet, ater borjade narmare ansluta sig till kejsaren. Denna forandrade sinnes- stainning hos Ligan och dess hufvud rojer sig omedelbart efter de vig- tiga handelser, med hvilka aret 1630 slutade. I en till kejsaren af- laten skrifvelse, daterad Miinchen den 30 Januari 1631, fastade kur- fursten af Bayern bans uppmarksamhet pa nodvandigheten af den kej- serliga harens skyndsamma undsattning med proviant och forstarknings- manskap samt uttalade sina farhagor, att Tilly ej skulle lyckas bi- springa Frankfurt an der Oder, alldenstund Gustaf Adolf, som redan gatt ofver strommen, sannolikt skulle sparra honom vagen '). I samma anda skyndade afven kurfursten af Mainz (den 2 Februari) att till- skrifva kejsaren, hvilken han meddelade de underrattelser, som genom Tilly kommit honom tillhanda, rorande svenskarnes stora framsteg efter tilldragelserna vid Greiffenhagen och Garz 4). Kejsaren a sin sida hade 1) Se memorialet f. Johnn B.iiu'r actum Demmin den 18 Febr. (g. st.) 1831. (A. st.). 2) Se hans "Relation af den 18 Febniari anno 1631 ntnr Demmin", nftr. i ofta nnf. Arkiv f. svonska krigens historia, a. st. s. 718 o. ff. 3) Se knrfnrstens skrifvelse i Stutsai-k. i Wien. — Af redan anfOrda skal lyckades dock Tilly undsiitra Frankfurt. 4) Se kurfurstens bref i Statsark. i Wien, samt den bifogade afskriften af Tillys href, dat. Saarmfinde den 20 Jan. 1631, i hvilkct omtalas . huruledcs Gustaf Adolf icke blott bemagtigat sig stOrre delen af Pommern, utan ock atskilliga orter i Mark- Brnndenburg och nyligen ftfH'en det vigtiga pn^rt vid Landsberg. 65 hade vid forsta underrattelsen om dessa handelser, genast vidtagit alia de forsigtighetsmatt som for tillfallet stodo honom till buds, hvarjemte han befallde Tilly att a kejsarens vagnar personligen underhandla med kurfursten af Brandenburg om en kcjserlig besattnings inlaggande i Klistrin '). Men denna befallning kora for sent, ty kurfursten hade da redan mast bevilja svenskarne fritt pass och repass derstades. Val gjorde Tilly allvarliga forestallningar deremot, men de kurbran- denburgska raden upptradde nu med en sallspord bestamdhet. "Kur- fursten", fbrklarade de, "skulle ej asidosatta sin devotion mot kejsa- ren, men mot svenskarne kunde han intet utratta. Kejsaren hade af- vapnat honom, de kejserliga trupperna utpluudrat och utsugit hans land, hans vore ej skulden , att Gustaf Adolf haft sadana framgan- gar. For ofrigt vore icke heller rikskriget mot konungen af Sverige annu forklaradt." Tilly insag nu, att man ej langre kunde med ho- telser och magtsprak skramma den tillforene sa undfallande kurfur- sten, hvilken han under narvarande omstandigheter icke vagade drifva till ytterligheter *). Tvifvelsutan har det mellan Sverige och Frankrike afslutade for- bundet i ej ringa man bidragit att oka Kurbrandenburgs mod; och det vill synas sora om Gustaf Adolf afsigtligt uppehallit den branden- burgska kansleren von Gotz vid hans ofvannamnda beskickning, pa det han skulle kunna till sin herre och, genom honom, afven till kur- fursten af Sachsen medfora underrattelsen om detta forbund, hvilket naturligtvis ej kunde undga att utofva ett stort inflytande pa det till- stundande evangeliska konventet i Leipzig 3). — • Under dessa orovac- kande forhallanden var det atminstone en trost for kejsaren att se Ligan och isynnerhet kurfursten af Bayern behorigen uppskatta den gemensamma faran. I en utforlig skrifvelse till^ejsaren skildrade kur- fursten i morka farger de hotande utsigterna for framtiden. Isynner- het tyckes han hafva oroat sig ofver de starka krigsrustningar, som i England och Holland anstalldes for Gustaf Adolfs rakning, och hvilka lato befara en mot Ligans lander tillernad diversion. Han fornyade der- fore sina forra erinringar om den trangande nodvandigheten af den 1) «e kejsarcus bref till Tilly dat. Wien den 5 Febr. 1631. (Statsarkivet i Wien.) 2) Helbig a. st. s. 32. 3) Frankrike onskade halla forbundet hemligt, men Gustaf Adolf skyndade att ge- nom trycket offentliggora hela fordragct. Sc Gfrorer, a. st. s. 644. Jemf. de i Stats- arkivet i Wien forvarade tryckta exemplaren af nCapita Foederis inter Svecise et Gal- lite Eeges inita, 13 Jan. 1631." 5 66 kejserliga harens proviantering ocli torstarkande. I sammanhnng har- med lade han kejsaren bevckligen pa hjertat att pa allt siltt befordra den italienska fredens verkstiillighct, sa att det i Italien qvarvarande kejserliga krigsfolket matte kunna anv,:ind;is i Tyskland, der den of verhiingande faran starkare pakallade dess narvaro. Men da detta i alia fall skulle draga ut pa tiden och den narvarande noden erfordra- de en snar hjelp, sa uppmanade han kejsaren att sa mycket som inoj- ligt paskynda de nya varfningar han stod i begrepp att lata anstillla, men dock fran dem forskona Ligans lander, hvilkas tillgangar toges i ansprak till den ligistiska harens underhall '). I sitt svar pa denna skrifvelse hanvisar kejsaren till ett sitt fore- gaende bref af den 18 Februari, hvaraf kurfursten kunde inhamta, hvilka atgarder redan blifvit vidtagna till den kejserliga harens for- starkande, proviantering, m. m. Likalcdes hade kejsaren hittills icke latit sig nagot angelagnare vara, an att bringa den italienska freden till sin forra riktighet, for att kunna anvanda sin i Italien varande liar till den nya krigsfarans afvarjande. Han hoppades ock, att kur- fursten samt de ofrige assisterande kur-, furstarne och standerna afven a sin sida skulle vara betankta pa alia "menskliga och mojliga" me- del mot namnda fara och i synnerhet mot de af kurfursten antydda starka diversionerna 2). Afven fnan kurfursten af Mainz emottog kejsaren kort derpa en skrifvelse, hvari den forre gifver honom del af den brandenburgska kurfurstens bemedlingsforsok hos Gustaf Adolf. Da dessa blifvit fore- tagna h- samtliga kurfurstarnes va'gnar, hade kurfursten af Branden- burg skyndat att underriitta de ofriga om utgangen. Och hade kur- fursten af Mainz ansett for sin pligt att derom forstandiga kejsaren, ofvertygad att denne, isynnerhet med anledning af det mellan Sverige och Frankrike afslutade forbundet, skulle veta iakttaga hvad uppratt- hallandet af hans kejserliga reputation och hoghet, afvensom rikets valfard pakallade ••). Under tiden hade iifven fran Tilly oroande uuderrattelser inlupit till kejsaren rorande Gustaf Adolfs sednaste framg«angar saint hela den farliga stallningen i riket. Denna skyndade kejsaren att taga i all- varligt ofvervagande och lilt det kejserliga hofradet derofver afgifva 1) Sc kurfurstcne lurf till kojsurcu, dat. Miinrhcn <1. Frhr. 1631 (Stntsarkivct i Wien). Vi mcddcla dctta i flera han^cciiilcii iniirkliua Krcl' Mimd liilsiji-orna. 2) Kejsaren till kurfur-stcii af Haijcni. Wit'ii dm ."> Mars 1031 (a. st.)- 3} Kurfursten af Mainz till k'Ta'vu. s?t M;n:in l.mu i Main/., d. 1 Mars 1631 (a. »».). 6T sitt betankande, hvilket lades till grund for de skrifvelser, hvilka kej- saren, pa hofradets tillstyrkan, aflat till kurfurstarne af Baijern och Mainz '). I den forra af dessa skrifvelser sager sig kejsaren val icke be- tvifla, att kurfursten af Bayern redan gen o in Tilly blifvit underriittad om hela den narvarande stallningen, samt att kurfursten af Mainz likaledes meddelat hononi saval den forklaring Gustaf Adolf afgifvit till svar pa det kurbrandenburgska sandebudets a samtlige kurfurstar- nes vagnar gjorda framstalhring, som isynnerhet det forbund, hvilket nyligen mot kejsaren och till hela den katolska kristenhetens yttersta fara blifvit afslutadt mellan Sverige och Frankrike; dock kunde kej- saren icke underlata att, till fortsattande af den borjade fortroliga kommunikationen, genom bifogade afskrifter gifva kurfursteu del af allt det anforda. Haraf synes allt for val, fortsatter kejsaren, att man numera icke blott skulle ta att gora med konungen af Sverige ("mit dem Schwede") utan afven med atskilliga hans adherenter 2), for att ej mimna kri- stenhetens arffiende, Turken, hvilken kejsarens och rikets vedersakare, enligt trovardiga underrattelser, till det yttersta bemodade sig att re- dan innevarande ar fa med i spelet; ja, man hade till och med att befara ett allmant uppror i riket, isynnerhet som det annu vore ovisst, hvad det i Leipzig af de protesterande kur-, lurstarne och standerna anstallda konventet slutligen kunde komma att medfora 3). 1) So kejserliga hufrailct.s liotilnkaudc rorande den farliga stallningon i rikct; ~\\k-n den 17 Murs 1631, saint kejsarens .skrifvelser till kurfursten af Baijern (Wien d. 19 Mars 1631) ooh till kurfursten af ^laiu^ (sarinolikt af samma datum). A. st. 2) I konceptet uppraknas har: .. Frankrike , England, gcueral-statcrnc af Holland och andrc;- men vid de.--.sa med klainiuer utiuitrkta ord ar i Lreddca antccknadt: ,,ausszulassen.- 3) I konceptet hade det ursprungligen statt: ,,zumalil auch bestandig vorgcgebcu werden will, alls ob die x»i Leipzig ver.saiubletc protcsticrcudc Kur, Furs ten vnnd Stiinde, vnter andcnn dahiu zuseliliesseu vnnd sieh ziierklarcu. Vorhabcns sein sullen, zu vnterhaltung Vnserer Kliayscrlicbcn Armada uicht allciu uichts mehr zucontribuiren, sondcrn Sich auch dcr Execution Vu.sers reclitine-s^igen Kbayserlieben Edicts mit gc- walt zu opponiren, zu dem Endt wcrben zulassen, sich in dcfension zustellen, vnnd Ihre contiibution-s-vcrwilligung hierziic einig anzuwenden, Sich aucli mit dem Schwe- den vnnd andern vusern vnnd des Catholiscben \\resens feiudcn , dafern Wier obberiihrte execution vveiter fort vnnd vollend zu Werckh sezen \volten, zu conjungiren." — Man finner hiiraf, att kejsaren redan da var ganska noga underrattad om Leipzigcrkonven- tets syftemal, men att ban tillika tvekadc att narmare derom yttra sig i sina skrifvel- ser till de kat,)lske kiirfurstarne. I alhnanhet synes AVienerkabinettet mycket omsorgs- fi;llt bnl'va vagt sina ord. 68 Denna Iran alia hall inbrytande fara kunde blott derigenom af- varjas, att saval kejsarens som de assisterande furstarnes och stiin- dernas harar kompletterades och fbrstarktes, i bfverensstiimmelse ined grefve Tillys derofver afgifna betankande och det cnhallitia beslut, som blifvit fattadt pa konventet i Regensburg. Derfore hade kejsaren l>o- fallt sina bfverstar att icke blott komplettera sina rcgementen, utan afven gora dem ofvortaliga, sa att man sedermera af b'fverskottct ofor- miirkt kunde bilda nagra nya, bade ined mindre kostnad och med undvikande af de besvarliga mbnsterplatscrna. Som det likval till fblje af den langvariga och numer knappast liingre dragliga krigsbordan visade sig, att de af kejsaren pa grund af ofvananforda b'fverenskommelse i Regensburg liskade kontributionerna hos rikets stander motte en s.adan genstravighet som om alldeles in- gen fara vore for handen, eller som om den atminstone annu vore langt aflagsen1); sa uppmanades kurfursten att, da faran dock vore bgonskenlig, till dess afvjirjande och till sin egen konservation icke blott med all magt bista kejsaren och dertill forma de bfrige assiste- rande, utan afvcn uppgifva medel och utvagar att med tillr.acklig magt mota alia de ofvan antydda fiendtliga anslagen, och ifall fredliga me- del mqjligen erbjbde sig, derom, sasom hittills skett, fortroligen un- derratta kejsaren. Slutligen bad kejsaren, att kurfursten skulle meddela honom sin tanka rorande det mellan Sverige och Frankrike i uppenbar strid med forsta artikeln i Regensburgerfreden afslutade forbundet, och hvad med anledning af denna "oerhorda" tilldragelse vore att gora; hvarvid kej- saren hemstallde, huruvida det ej, under sa beskaflFade omstandighe- ter, borde aktas nodigt att ofbrdrojligen ater sammankalla alia katol ska stander samt uppratta ett, efter farans storhet liimpadt, nytt de- fensionsverk 2. 2) Har bar i konceptet statt: ,,"\Vic man solchcs baldt im anfan^, bei dcm Ba}Ti- schen Craiss, welchcr doch Catholisch, vniul last Niemahlen mit Bch&dlidien durch- zflgen, Mustcrplizen , noch einqvartierungcn , noch auch, wie fast alle andcrc bisbero geclagt, mit beschwarlicbcn , tibermassigcn contributioncn betrQbt worden, Vnd dabero den andern mit einem crspriesslichen guten Excmpcl billich vorgchcn sollen, bcraith verspflret hatt." Dcssa radcr aro dock, patagligen for att cj fCroliimpa kurfin>tcii , ntstrnkna ocb ntbytta mot loljande ord: nWic Kur Ld. solches die Erfarcnhcit gibtt vnd Ibr obnc dz woll bckandt ist.^ 2) Vi tro os8 bOra efter konceptet ordagrannt meddela denna punkt och dcrvid med [ ] utmarka de ofverstrnkna orden: ^Vnnd nacbdem Jnsonderlieit alx>r aus obange- regter confederation nunmehr erscheinet, unnd klar am tag ist, das es mit Vnnss unml dem Reich an seiten Franckhreichs eincn rechtcn durchgehenden Frieden zu- 69 Rorande detta allt, heter det slutligen, afbidade kejsaren med ifrig langtan kurfurstens valmenta rad. Af ungefar lika lydelse var den till kurfursten af Mainz stallda skrifvelsen, hvilken tillika var ett svar pa hans ofvananforda bref af den 1 Mars. Imellertid hade kurfursten af Baijern i en ny skrifvelse till kej- saren daterad Miinchen den 20 Mars, upprepat sina varningar for de vidtutseende svenska anslagen samt den ofverhangande fara, for hvil- ken riket genom dem utsattes '). Till denna faras afvarjande hade kurfursten stallt allt sitt och de assisterandes rytteri till Tillys forfo- gande samt derjemte till Magdeburg beordrat allt det fotfolk, som utan afventyr kunde undvaras i garnisonerna. Men under narvarande forhallanden voro dock dessa . atgarder otillrackliga, hvadan kurfursten ifrigt uppmanade kejsaren att uppbjuda sitt yttersta for att afvanda den olycka hvarmed "svensken samt hans adherenter och fautorer" hotade riket. "Och medan Tilly", fortfar kurfursten, "af ofvan an- tydda orsaker sa ifrigt astundar krigsfolket fran Italien samt, enligt hvad han meddelat mig, derora entraget anmodat E. M:t sjelf, sa hy- schliesscn khein Ernst Jcmalss gewest sey , sondern vnlengst hernach alss soldier Frie- den gcschlosscn diss foedus directe gogen dcm ersten Articul der Pacification mit Scliwe- dcn, wicder Vnns inaudito exemplo auffgerichtet vnnd getroffen worden, So wollen Vnns E. Ldl. ihre gedanckhcn hieriiber Vnschwar cruffnen, Was doch bey soldier Vncrhfirten bcwandtnuss darauff vorzunemcn, [uudt ob nicht ini Namen der sambent- lidien Catolischen Standt dieses, zum Wcnigsten der Bapstl: Heil: mit alien Vmb- standen fiirzutragen vnud beweglich zuklagen, nuch bey deroselben vmb hiilff an zu- suchen, Voruemblich aber] ob nicht bey so Vbel beschaffenen sachen nothwendig zu- sein erachtet werdc, alle Catolische Stande aberniahl vnuerzuglich znsaniben zuerfor- deru, Vnnd ein Nenes defensions werckh, pro magnitudine prcesentis periculi, aufzu- ricbten [vornemblich auff den till bei iezigcn Lcip/iger zusamenkuufft etwa auff eine ncwc union vnd verbuntnus gegen die Catholiscben Stande vnd vnns auffgerichtet , oder auff eine particular defension eiu schluss gemacht sein mochte. Den ob zvvar des Curf.: von Saxens L. vns zugeschrieben , dz sie nach vollendung solches Convents den schluss desselben alss bait iibersenden wollen, Sein wir doch sorgfeltig, ob nicht ne- ben solchen offentlichen recess, in geheim viel andcre sachen daselbst abgehandelt, vnd nach ein ander zum effect gebracht \verden mochten]." 1) Harvid erinrar kurfursten om, huru rdcr Schwede sich von tag zu tag merckh- lich sterckht, und grosse hilffen an volckh und gelt hoffe; auch alle vncatholische Qber sein Progress dcrmassen frolockhen, vnd sich solcher reden verlautten lassen, dass man darauss genuegsamb abnemmen vnd schliesscn khan, das ihr Stinn vnd ge- danckhen allein dahin gericht, sobaldt der Schwed soweit vorbrucht. dz Sic dcnusel- ben niicher an der hanndt, vnd zu einem sichern rfickhen haben werden, allsdann ihre noch zur zeit souil moglich gewesen verdeckhte widerige intentioncs, Consilia vnd verfassungen offenlich, und im werckh sehen zulassen." 70 ser jag ingct tvifvcl, att E. M:t saval at sina egna arfkonungariken och lander (pa hvilka konungen af Sverige och bans adherenters pla- ner, sasom man val vet, fornamligast iiro rigtade) som at hela det romerska rikets betryggnnde och valfard skall egna en storre och hopre omvardnad. Hn at det, for hvars skull den italienska fredens slutliga fullbordan och accomodation iinnu forhindras, och Dess kejserliga krigs- tolk uppehalles i Italien. Och da just samma krigsfolk for detta blif- vit med de horsamma kur-, furstrarnes och standernas hOgsta betun- gnnde varfvadt och hittils underhallet afven i Italien, dit det till deras outsiiL'li.izt stora skada och omkostnad blifvit ur riket bortfordt, sa kan E. M:t med sitt hogst upplysta forstand sjelf nadigst domma, hurti smartsamt och tungt det maste forefalla de trogne kur-, furstarne och st.:indorna, oin de under narvarande tidsforhallanden ej skulle kunna tillgodonjuta n.Umnda folk till sitt och rikets defension och betryggan- de mot de for ogonen sviifvande mfingfaldiga krigsfarorna." I sammanhang harmed sager sig kurfursten genom en fornam per- son i Frankrike ej blott i fortroende hafva blifvit for visso underrat- tad, att konungen derstades vore fnllkomligt benagen till den italien- ska fredens konfirmerande och uppmtthallande, hvilket han ock redan pa ett otvetydigt satt adagalagt genom det franska och schweiziska krigsfolkets aflagsnande ur Casale; hvarjemte han nyligen till kejsa- rens hof aiFardat sitt extraordinarie sandebud for att betyga detta fredalskande sinnelag, samt till Italien sandt en geheimesekreterare for att ordna fragan om de intagna orternas restitution: utan hade oni- formalde fornama person tillika kontesterat, att, om blott hertigen af Nevers erholle investituren , ville konungen af Frankrike disponera Gustaf Adolf att med sin krigsmagt lemna det tyska rikets grund, hvarigenom vagen skulle kunna oppnas till en billig och reputer- lig fred. Erinrande kejsaren om hvad som rorande denna fraga blifvit af- handladt pa furstedagen i Regensburg, uppmanande kurfursten honom pa det bevekligaste att i betraktande af rikets narvarande beliigenhet pa allt satt beflita sig om den italienska fredens fullbordan, allden- stund intet biittre och skyndsammare medel funnes att bereda Tilly den af honom sa ifrigt astundade undsattningen samt forhindra de flerastades i riket redan pagaende eller framdeles forestaende "vidriga" varfningarne, jemte ofriga farliga rorelser och anslag, an att det i Italien sig uppehallande kejserliga krigsfolket sa fort som mb'jligt fb'r- des till Tyskland. Afven skulle man genom den italienska fredens befastande undanrodja manga andra svara, "af denna italienska con- 71 trapcso" harflytande oliigenheter, pa hvilka konungen af Sverige och hans adherenter stadse fastat sitt fornamsta ogonmarke !). I sitt svar, dateradt "VVien den 30 Mars, hanvisade kejsaren till sina foregaende skrifvelser. Af dessa hade kurfursten tvifvelsutan in- hamtat, det kejsaren a sin sida ej latit sig uagot angelagnare vara an att forebygga och afvanda den for ogonen svafvande faran, och framfbrallt att bringa Regensburgerfreden till verkstallighet. Till stod harfor aberopade kejsaren afven den resolution, som han "af fredsal- skande sinnelag" gifvit det utomordentliga franska sandebudet, afven- som den befallning han meddelat krigsradet och ofversten Matias Ballasa rorande den mantuanska investituren och ofriga tvistefragor. Och liksom kejsaren hittills icke underlatit nagot for att bringa Re- gensburgerfreden till sin fulla verkstallighet, sa vore han afven nu be- redvillig att lampa sig efter alia billighetens fordringar, sa snart her- tigen af Nevers, enligt fordragets lydelse, derom gjorde tiliborlig an- sokan vid kejserliga hofvet, dit denna sak egentligen horde. Imeller- tid ville kejsaren i all hiindelse, antingen freden i Italien komine till stand eller ej, traffa sadan anordning, att en betydlig del af hans der qvarvarande krigsmagt brote upp till Tyskland och utan vidare drqjsinal tillfordes Tilly, hvilken kejsaren anmodade kurfursten att der- om underratta J). Salunda se vi kejsaren och Ligans hufvuden fortroligt meddela sig med hvarandra rorande den betankliga stiillningen och radplaga om medlen till den gemensarama farans afvarjande. I sjelfva verket blef 1) ,,AIss liab ich," slutar kurfursten, .,nit vorbcigehn mogen, dieselbo auss gcthre- \vcr sorgfeltiger •svolmaiuung hierait gehorsamist zncrinclcrn, vnd zubitten. si eh von anndern , welche bei disem Italianischen wccscn , vilmehr ihreu aignen nnz vnd vorthail, alss Eucr M:t vnd dos gemaineu der zeit so hoch betrangtcn Catholisclicu M-ecseiis in Teutscblandt notturfft vnd wolstandt in acht nemmcn, iiit diucrtlern lassen, oder auch die volzichung discs init so grosser muehe erliaudleten fridens vmb etlichcr Interessen- ten zu hoch gcspanter Priuatforderungcn willen, longer nit aufzuhalten, sender ihro belicbcn zulassen, dcm Herzogen von Niucrs, auf vorgehcnde gcbttrende zu llegens- purg vcrglichnc Submisgion, Jn gle.chen gegen ebcnmessiger volziehiing der gebnr an seiten der Cron Franckhreich , die inuestitur ainist wiirckhlich zuertaillcn, anch in dem ftbrigcn die verglichne conditiones vollig zu effectuim . vnd richtig zumachen , damit also obgedachtes Eucr M:t Ki-iiegs volckli eheist wider ins Reich herauss, vnd dardurch nuch dem Grafcn von Tillj bossere hochstnothwendige mittel in die hanndt gebracht wcrdcn, wider den Schweden, vnd seine adhccrenfen mit mehrer inacht Arnd nachtruckh vorzukhommen , negst Gottlicher gnad, etwas guets ausszurichten, vnd dai'durch auch hieraussen im Teutschlandt den \veeg zu ainem billichen vnd reputierlichen Vniuersal friden zul)anen." 2) Se bada dcssa skrifvelser i Statsarkivet i Wien. denna med hvnrje dag storre, saval genom Gustaf Adolfs fortsatta framgangar som genom den med dessa framgangar vexandc uppstud- sigheten hos Tysklands protestantiska riksstander, hvilka i Mirjan af Februari talrikt infunnit sig till det af den sachsiske kurfursten utly- sta evangel iska konventet i Leipzig '). Det af kurfursten Johan Georg uppgifna andamalet med detta konvent var, sasom vi redan namnt, att forbereda en forlikning mellan de protestantiska och katolska rikssta'nderna i de kyrkliga tvistefra- gorna. Derfore h.ade kurfursten genom en skrifvelse, daterad den 3 Jan. 1631 (saledes af samma datum, som den ofvanantorda skrifvelse, hvari han forstandigade kejsaren om konventets sammankallande), an- modat de katolske kurfurstarne om uppskof med de till Frankfurt am Main berarnade forlikningsforhandlingarne. I sitt svar forklarade sig desse hartill villige, i den tillforsigt, att Johan Georg fortfarande skulle vinlagga sig om freden i riket samt erkanna restitutionsediktet. Men detta var just den forncamsta tvistepunkten , hvarutinnan de sa- lunda afven nu visade sig foga hugade att gifva vika. Imellertid hade kurfursten af Sachsen med stor ifver traffat alia nodiga forberedelser till de blifvande forhandlingarne pa konventet i Leipzig. Kanslern hade tillsamman med hofraden, konsistorii ledamoter och nagra uni- versitets-professorer (bland hvilka Polykarpus Leiser) mast utarbeta ett betankande ofver religionsfreden. De vid konventets oppnande (den 10 Februari) framstallda propositionerna betygade val, att man ville f'ramliarda i sin devotion mot kejsaren, och uppgafvo fredens be- fastande i riket sasom fbrhandlingarnes andamal; men hantyduingen pa "rikskonstitutionernas och den tyska libertetens fiirsvar" maste, sa- som Ilelbig anmarker, fora till konsequenser, hvilka kurfursten i sin ''inskrankta godmodighet" icke anade. Ofverhufvud se vi honom mer gifva vika for handelsernas patryckning an ledande trJida i spetsen for densamma, och i stiillet for att gifva strommen dess rigtning har han sjelf blifvit bortford af densamma. Kring honom stt vaksamt oga. I borjan af Februari, vid samma tid, som Gustat Adolf drog till "N'or-1'ominern, hade Tilly 1) JSc JIcHii.fr a. .-i. .-. 37 — 40. Jcmf. sckrct. Ciruhbos rclationcr (i uftn anfunla nukiv. f. Svenska kri^cn.- hi.-t. s. 724 o. IT.) [ sin rulalion at' don 18 Ai>ril IfiJH skrifver Grubl>c: ^Ifraii Leipzig &r nu doctor Cheninit/.iiis kiunincn tillliaka. Hans aabringande in specie iir iniy ilnnn ickc bcknnt: 1 gcmcn 1'orinaler lian. alt vara offer K. M;ts e^en Onskan oeli lie^aran aflnjiit: ocli (att) t n.'i^ot vorkli^t nmf kcjsaren uc!i de pafviska tt'pfcfaga vela, oeli si^ till den iinihin uicd K. M:t cont'uedcrcra. 1 1 van"' I've r lian oek lirin-ar Cliiir.-aeli.~ons egot haiiflbrcf till K. M. Allcnast ar en ^Ivreiss-da^- liesiiiind 1 Liiiiel»urg till den 24 hu.jus. der standerna af nedersaehsiske , wi'.-tplialiske och rhcnskc krefsarne skola kounna till>annnans, och om allt. som nu ieke liafvcr i Lic-j>7.ijr kuiinat afliandlas. traetera oeli sltita . neinligon hiiruledes dessa kretsar befjvainli^ast skola kiiiina hrin^as i ett enrpns och on alliance mod K. M:t- -later. Kmellertid hlil'va liciulipi varlmniiar i i'ranki.-ka. selnvaKiska oeli rlien.-ka krci.-arne an.-tallda och allt till K. 'Mrts tjcn.-t dirigeradt. Sa heriittar lian ock att gcsaudtor vanla till K. M:t konnnandes fran Chur-Brandonlnir^ , om att han sina vires med K. M:t nn straxt vill conjungera, och begi'tr hesiittiiin^ i Herlin saint annat mcr. Ilvilkcf ja- allt sasom clct mig. tormcdelsr 1). Chemnit/ii och andra skrif- velwr iir Frankfurt, fiir 3 da^.ir -cdaii . da han var pa resan till K. M:t. iir iorckonnnit, fOrtroligen vill hafva nicnti-nineradt. - 79 med en betydlig krigsstyrka uppbrutit fran Frankfurt vid Oder och forst langsamt afvikit at venster till Brandenburg vid Havel, sanno. likt for att pa samma gang imponera pa den i Tillys ogon misstankte kurfursten af Brandenburg saint sparra Gustaf Adolf vagen till Mag- deburg '). Derpa vande han sig rakt mot norr, tvifvelsutan for att hejda Gustaf Adolfs vidare framsteg samt tranga honom tillbaka fran Mechlenburgs granser. Da Demmin uppgafs at svenskarne (d. 15 Febr.), stod Tilly redan i Havelberg. I forsta dagarna af Mars ryckte han for det ilia befastade, af Kniepliausen forsvarade Neubrandenburg och borjade beliigra det. Konungen som vid underrattelsen haroin skynd- sarat tillkallade Horn-), men ej ville afventyra ett oppet faltslag, be- slot att med sin hufvudstyrka foretaga ett tag at Odern, i hopp att derigenom afleda Tilly fran Neubrandenburg. Horn qvarlemnades med en mindre styrka vid Friedland for att derifran hafva ett vaksamt oga pa den fiendtliga hiiren, och Kniephausen befalldes att i det lang- sta forsvara Neubrandenburg, men i nodfall dagtinga med fienden 3). Tilly lilt dock ej locka sig att forfolja konungen, utan fortsatte med storsta eftertryck belagringen af Neubrandenburg. Efter att i tvenne dagar haftigt hafva beskjutit staden, och da pa dess fastningsverk sa stor breche blifvit oppnad, att tvenne regementen genom den kunde intranga, lat Tilly sitt folk foretaga en stemming. Den skall hafva kostat honom 400 man, men gjorde honom slutligen till mastare af platsen, der ett fruktansvardt blodbad anstalldes bade bland den sven- ska besattningen och stadens borgerskap, hvarvid inalles 400 personer skola hafva omkommit. Manga nedgjordes i kyrkan, der gudstjenst just da holls, och der afven presten nedskjots af den ursinniga fien- den. Kniephausen, som hoppats att kunna forsvara staden och der- fore afslagit den honom erbjudne dagtingan, blef sjelf fangen, men for ofrigt raddade sig en stor del af hans folk. "Ar alltsa," skrifver Grubbe i sin relation af den 16:de Mars 1631, "om icke general-ma- joren (Kniephausen) vore fangad, litet harmed forloradt, eftersom fienden fast raera folk mist hafver." Tilly skordade ock foga frukt af sin tvetydiga seger, ty genom Gustaf Adolfs valberaknade fdrsvarsan- antalter urstandsatt att kunna foretaga nagot mot Demmin och andra orter der i trakten, beslot han sig for atertag, nedbrot Neubranden- 1) Dctta furmodar konungen sjelf. sasom ?ynes af hans lircf till Horn, clat. Loitz den 16 (?) Fcbr. 1631. (Arkiv f. svenska krigens hist, a, st. s. 337.) 2) Se kouimgcns badabref t. Horn, dat. Stettin den 3 Mars 1631 (a. st. s. 371 v. if.). 3) Se de af konungen ntfardade order och mcmorialer i anf. Arkiv. f. sv. kricssaker. 80 burgs portar saint drog sig hastigt tillhaka ofver Fcrbcllin at Uavcl- berg. "Och skall han sig skynda magta fort", heter det i Grubbes relation af den 22 Mars (g. st.), "till hvad iinda kan man ickc all- deles visst veta. Men som sagorna ga och en del af f&ngante berfttta, sa ar han radd om Dessowska bryggan, for de evangeliska standers anslag i Leipzig '). Ty iindock oni deras resolution inp-n visslict h'nnu kan fbrmalas efter som de med K. M. alls intet communicera; sa gar dock allmant rykte, och ar af denne Tillys march adprclicndli^t, att deras consilia dem katolske intet mycket behage. Gud gifve Tilly icke preverterar och apprimerar deras goda intent ioner ton* tin de Mii'va mogna, hvilket de sjelfve val hade kunnat forekomma, om de niedK. M. nagot harom for detta hade correspondent, att man commioiU>na consiliis saken hade angripit. Men man kan intet veta hvadan den inbillningen kommer, som sa hogt hos en part ar inritad, att vara hvarken varm eller kail, den ock mycket godt for detta hafver for- hindrat och till fiendens progresser storsta orsaken gifvit. Dock var- der K. M., ehuruval oombedd, likval intet underlatandes att hjelpa bringa allt pa en god vag igen; den aldrahogste Gud gifve II. K. M. sa vidt lycka och framgang mot iiendens arglistiga practiqaflr" -'). Imellertid hade den kejserliga besattningen i Kolberg dagtiiigat, med den svenska belagringsharen och mot lofte om fritt aftag den 2 Mars uppgifvit den val befastade staden, som nu besattes af sven- skarne. Gustaf Adolf sjelf drog med sin hufvudstyrka ofver Anger- miinde och Vierraden till Schwedt, der han lade sig i ett forskansadt lager, lat sla en brygga ofver Odern samt drog till sig forstarkningar ur Pommern , i vantan att Tilly efter Neubrandenburgs erofring skulle tolja och angripa honom. Men forvissad om Tillys tag till Havelberg beslot konungen ga Odern uppat och angripa Frankfurt, "pa det fien- den matte dragas fran Magdeburg och icke hindra de evangeliskes desseiner, om de nagot godt resolvera" '). Den 2 April anlande ko- nungen med sin har i full slagtordning utanfor Frankfurt, hvars for- Bttider fienden af brande. Foljande dag liit Gustaf Adolf uppstalla allt sitt artilleri pa trenne punkter utanfor Gubenthor och tre regementen musketerare vid Lebuserthor. "Och begynte K. M:t spela med stye- ken om aftonen kl. 5 miigta starkt, icke i den mening att vilja sig 1) Det sades nemligcn , att dc i Leipzig fOrsamlude standema uuigingos med planen att fOrsftkra sig om bryggan vid Dessau. (Se Grobbcs relatiou af den 28 Murs g. st. 1631 A. st.) 2) Jemf. Grubbes relation af den 22 Mars g. st. 1631, (A. st. s. 724). 3) Grubbes relatiou af tlen 28 Mars g. st. 1631 (A. st.). 81 staden straxt bemagtiga, utan for att se, hvad fienden i sinnet hade, saint pa det den vallen ofvergifva och in i staden fly skulle. Till hvilken anda 2 kompagnier fo'rst blefvo utkommenderade , att de skulle alien ast bjuda till att storm a. Men genom sin tapperhet hafva de straxt blifvit vallen magtiga, och derefter somlige inkommit genom bi- dorrarne, somlige genom stora dorrarne (sedan hvardera af 2 petar- der var oppengjord) en del ock pa 5 stegar b'fver muren, som for of- rigt var lag, svag och gammal; hvaraf fienden straxt forskracktes samt borjade soka utgang och flykten pa andra sidan ofver Odern. Och andock vare 3 resor svart hade att inkomma genom portarne i sta- den, likval sedan general Baner sjelf infanteriet anfort, gick det for sig." De kejserlige jagades nu ut ur staden med en stor forlust i doda, sa- rade och fangne, och salunda voro svenskarne fortare an konungen hade vantat i besittning af platsen, der stora forrader folio i deras hander. "Och ar detta allt forelupit i 2 stunder (timmar), alldeles extraordinarie genom Guds underliga hjelp, i det de blifvit staden magtiga utan nagon stark storm eller breche" '). I en annan af se- kreteraren Grubbe uppsatt berattelse, daterad Stettin den 9 April 1631, beskrifves pa ungefar samma satt Frankfurts erofring. "Den '-/!•> April ar K. M. kommen for Frankfurt, och hafver det straxt latit beranna, men eljest hallit allt sitt folk den dagen i lagret stilla. Der 1) Relation fran svenska faltlagret i Drossen (Crosseu?) den 6 April 1631. (A. st. s. 728). ,,Mycket gifves val fore," tillagger berattaren , natt soldaterue skola hafva plundrat; sa ar det val sannt, men icke utan vissa orsaker. Ty uudantagandes sol- daterncs jus , som de sig i slika fall gemenligen paberopa , saval som den hunger och mangel pa proviaut de hafva mast utsta i 3 dagar, hafva de besynuerligen haft 2 or- saker till, hvarforc de sadant gjort hafva. Forst att de (efter K. M:ts erinnering) skulle ihagkomnm hvad fienden ^d Neu-Branderiburg begatt hafver. JIvarfore ock Skottarne iiro forut, i spetsen kommenderadc. Sedan och alldenstund man fann uppa vallen 3 borgare i staden boendes, skjutne, som hafva funnits uti deras armis emot oss, och saledes af fienden intet desarmerade. Hvarfore tycktes intet obilligt vara, att dem nagot tillfalle gafs borgarne att plundra, dock i mattlighet, och icke sla nagon borgare ihjal, hvilket plundrande fast varade den hela nattcn igenom, dock sa lange emot K. M:ts vilja och ^proclam." Nu i gar som var den 5 April, uppbrot K. M. ifran Frankfurt med cavallcriet och 2,000 musketerare, och aktar begifva sig for Landsberg, och pa denua sidan Wartan en skans uppsla, pa det fienden desto battre kan betvungen blifva. Faltruarskalken hafver nu fatt ordre att marchera fort pa andra sidan och avancera for Landsberg; vi forhoppas att allt skall ga val. Af fotfolk skall fienden vara temmeligen stark uti Landsberg, men hans rytteri skall i flykten hafva tagit sin march dels in pa pohlniska gransen, dels ock in pa Gross-Glogau i Schle- sien; och ar det af de manga tag och aftag alldeles utmattadt, sa att man icke haf- ver behof draga for det nagon stor fruktan. 6 skall hafva varit vid denna tiden inne i staden 10 regementen ficn- dens krigsfolk, most af dem, som den forledne sommar blefvo bruka- de emot K. M:t i fait. I det nu K. M:t den dagen sjclf recognosera- de stadens lagenhet, ar ofversten Ilerr Teuffel, som var K. M. foljak- tLr, blefven skjuten i venstra armen, dock utan nagon synnerlig skada. Och straxt derpa hafva vart folk sig en afbrand kyrka utom staden bemiigtigat, den de kejserlige fuller hafva beflitat sig att recuperera efter den var till varas fordel: men aro dock med deras skada, mistan- des en ofverste-lieutenant och flera ofFcerare som partiet kommendera- de, afdrifne vordne. Den natten hafver K. M. latit stalla alia dess stycken pa beqvama orter, emot det utanverk , som fienden hade gjort for staden: dock varit alldeles stilla och intet latit skjuta forr an om aftonen kl. 5. Da K. M. hafver latit dem alia spela tillika, och med detsamma lopa till storms. Vare soldater hafva straxt med stor ifver erofrat grafven vid n'endens verk ; lupit upp pa vallen ; nedrifvit "bas- sagerne," och efter fienden begynte vika, sa hafva de ock med en fart skiljt honom vid verken och forfoljt honom in i stadsporten. Hvilket K. M. seende, hafver straxt latit avancera stycken in i n'endens verk och latit spela i porten, deruppa ock vart folk hafver pa nytt foljt, stormat och uno quasi impetu staden sig bemagtigat. Det vill ock fore- gifvas att en var ofverste skulle hafva genom en annan oppen port sig intrangt, och denna victorie hulpet att fortskynda. Ty fienden hafver sig eljest magta tappert varjt. Men vare, som de der af K. M. pousserades, och eljest sokte hamnas Neu-Brandenburgs erofring och att gora sig byte, hafva intet velat sig lata uppehalla, forr an fienden andteligen hafver mast vika, retirera sig ofver bron och be- gifva sig alldeles i flykten. Den honom dock ar blifven svar, efter soin vare honom pa halarne starkt hafva forfoljt och vart rytteri ar snart ofverkommet. Ar alltsa genom Guds enkannerliga bistand — det K. M. bade for denna victorien hafver akallat och sedan ofFentligt allt tillmatit — dessa trupper nastan i grund ruinerade. Fahnor till fot hafva vi allaredo i handerna 19 och 2 cornet: flere sages annu vara under folket. 2 hela och 5 halfva cartauer med nagra andra stycken, och nagra hundra tunnor krut, saint mycken annan ammu- nition ar tagen; stort forrad pa proviant bekommet: Ofverstarne Sparre och Waall samt flere officerare och till 700 gernene fangne. General-tygmS,staren Schaumburg (som i faltmarskalkens stad en tid hafver commenderat) med en ofverste-lieutenant Herberstein, och som en part inena, Montecuculi och en stor del af deras hoge ora'cerare uied inesta delen af folket m-ilslaget och ruineradt. Af vare iiro alle- 83 nast en ofverste-lieutenant, 2 majorer och fa underofficerare blefne, och i allo till 300 at hogsta bade slagne och qvaste. Den aldra hog- ste Gud vare hogeligen arad for denna lyckliga victorie och gifve K. M. vidare success i alia dess christliga desseiner." Gustaf Adolf sjelf jemforde denna vigtiga erofring med en pa oppna faltet vunnen hufvuddrabbning och skyndade att om tilldragelsen un- derratta kurfurstarne af Sachsen och Brandenburg samt staden Mag- deburg '). Raskt fulltoljande sin seger stod han redan den 7/17 April med blott nagra tusen man utanfor Landsberg, der afven Horn, sora fran Poramern blifvit ditkallad af konungen, vid samma tid intraffade. Staden, skyddad saval af sina befastningar som genom sitt afnaturen fasta lage, uppgafs dock af besattningen redan den I6/.>0 April, innan den af konungen tillkallade Baner annu hunnit anlanda fran Frank- furt '). Schlesien lag nu oppet foj Gustaf Adolf, men hans plan att draga Tilly fran Magdeburg hade ej gatt i fullbordan, och han maste derfore vara betankt pa audra utvagar till den hardt betrangda sta- dens raddning. Redan om hbsten 1630 synes det hafva varit Gustaf Adolfs plan att genom Mechlenburg framtranga till nedra Elben samt pa denna vag oppna sig forbindelsen med den rika och valmaende staden Mag- deburg, hvars stora strategiska vigt icke undgick hans faltherreblick, och pa hvilken han derfore oaflatligt hade ett vaksamt oga 3). Men 1) Sc Gustaf Adolfs skrifvclsc till borgm&stare och rad i staden Magdehurg; dat. Frankfurt an der Oder d. 4 April 1631 (Statsark. i Wien). Vi iiifora bland bila- gorua denna, sa vidt vi veta, hittills otryckta skrifvelse. 2) Se relationen ora Landsbergs erofring (A. st. s. 732). Fore Baners aukomst var belagringshareu utanfor Landsberg svagare an den kejserliga garnisonen. 3) Med anledning af sitt da tillernade forctag mot Mechlenburg skref konungen (fran Stralsund d. 16 S^pt. g. st. 1630) till adniiuistratorn i Magdeburg: nJezo seiud Wir gleichsamb in procinctu, zum fahln Wind vnd Wetter secundum [seinj vill, den Feund ansehenlieh zudivertiru, vnd kein muhe zuersparen, wie Wir einen vesten se- dem belli an der Elbe furdersanibst formiren vnd einrichten, [vndj also per obliquum, wass vnss per directum ex causis novis emergcutibus vnmuglich gefallen, durch die hilffliche hand Gottes elfectuiren mochteu, allermassen vnss dann kein ding, alss die wahre [vnjmiiglichheit von solchem Dessein abfiihren soil. Warm vnss nun E. Ld. hoeher valor an Verstande, gemiiehte vnd Courage, die viel eher fur Gottes Ehre gloriose zusterben, alss mit disreputation zulcben begehrt, gnuegsamb wissendt: So ha- ben wir vnnohtig erachtet, deroselben hierunter vil zuezusprechcn. Verlassen vnss demnach zu E. Ldl. ganzlichen, Sie werdeu in Jrern grossmiichtigen Christlichen vor- haben, wie eiuem rechten helde gepuhrt, vnwauckhelbar loblich coutinuiren, vnd vnss getrauen , dass wir an vnserer Koniglichen Parola mit Gott nichts manquircn lassen werden." — Jemf. A. Salvii bref t. administrator!! , dat. Hamburg d. u/22 Sept. 1630. (Bada dessa bref finnas i Statsark. i Wien.) Imellertid blef dock administratorn ota- 84 sasom vi redan namnt, blef Gustaf Adolf for den gangen nOdsakad att iippL'ifva sitt anslag mot Mechlenburg; och sli Hinge icke blott hela detta land tillika med de vigtiga hamnarne Rostock och Wismar, utan afven Greiffswald, Demmin och andra orter i Vor-Pommern annu voro i de kejserliges hander, ansag han ej radligt att foretaga ett tag till Magdeburg, hvilket imellertid, genom borgerskapets genstrafvighet att i staden emottaga och proviantera det af administratorn varfvade krigs- folket, smart borjade komma i en brydsara bela'genhet. Ty da admi- nistratorn derigenom sag sig nodsakad att, mot Gustaf Adolfs rad, fb'r- liigga det nyvarfvade manskapet pa spridda orter i den kringliggande trakten, sa blef det latt for de kejserliga att ofverrumpla och skingra det samt derefter fortskrida till Magdeburgs blokering. Gustaf Adolf a sin sida unigicks fortfarande med tanken att undsatta staden, och harmed sammanhangde tvifvelsutan hans ofvannamnda tag till Vor- Pommern i Februari 1631. Omedelbart efter erofringen af Demmin och de ofriga orterna vid den mechlenburgska gransen skref han (fran Stettin den Vn Mars 1631) till rikskansleren: "Efter Wi nu [under vintern] foga hopp hafva kunna nagot vidare emot fienden att forratta, sa akte "Wi skona folket och lata det refrichera sig till sommaren, da Wi formene att lemna bar i Hinter-Pommern, antingen en eller tva armeer, sasom lagenheten det kan medgifva, att maintenera Odern och de Pommerska passen , sasom ock efter tid och tillfalle att nalkas Schlesien och incumbera fienden pa den sidan. Men Wi sjelfve halla fore, att Wi med den storsta armeen Wart fiidernesland ingen b.attre tjenst gora kunne, an hvar Wi sjosidan fulleligen rensa, Oss Rostock och Wismar tillika med Mechlenburg bemagtiga och sedan kunde fa tillfa'lle att impatronera Oss Elben, secundera Magdeburg och bringa stiiderna Liibeck och Hamburg i War devotion. Sadant att stalla i verket, ar af noden, att Wi i sommar ju forr desto heldre Rostock och sedan Wismar belagra" '). Tvifvelsutan var det konungens plan att der forena sig med det fran England vantade krigsfolket under Hamilton och sedan, efter de bada namnda stadernas erofring, draga Elfcen uppat for att befria Magdeburg. Men det var sannolikt for att torekomma alia sadane planer som Tilly i Februari foretog sitt ofvan- namnde tag till Elben och Neu-Brandenburg, efter hvars erofring han atervande till Havelberg, hvarifran han pa samma gang hotade saval lig 6fver, att Gustnf Adolf cj kom honom till undsattning, och var nog obetanksani att Oppet yttra sitt mi.- nujr. Hilrigcnom gaf han naturligtvis n&ring at oron oeli par- tisondringarae bland Mngdcburgs borgorsk:!]). So CJfrorcr, a. st. s. 622. 1 S Hiifonlc Arkiv f. nvcnska krigi-ns bi.st. :i. >r. s. :jr>5. 85 Kursachsen och det i Leipzig forsamlade konventet som det af inre partier sb'ndrade Magdeburg, der en del af borgerskapet tyckes hafva statt i hemliga fb'rbindelser med de kejserlige. — "Hvart han [Tilly] nu intenderar," skrifver Grubbe i sin relation af den 28 Mars (g. st.), "det kan man intet an for visst veta ; men sa ar befruktandes , att han aktar med force attaquera Magdeburg, hvilken stads constitution icke ar den basta. Ty andock der ar pa ingenting, undantagandes fourage, nagon stor mangel; tillforseln ofver Elben annu sakert sker ur Sach- sen, heist sedan hofmarskalken (Falkenberg] nyligen tog fienden en brygga af, som den begynte sla pa en mil nar Magdeburg, derigenom han j hofmarskalken | ar blifven Werder i Elben nagra mils vag mag- tig, hvilka han ock hafver latit besatta; vidare ar ock garnisonen nogsamt forstarkt till omkring 4000 man, och kommer an dagligen mer folk in: Sa ar likval i staden stor oenighet, och af leda vid blo- queringen delar sig borgerskapet i 3 factioner. En del ar constant och vill halla sig till K. M. och vanta K. M:ts succurs, ehvad de ock utsta maste; En del se pa kurfursten af Sachsen och ville gerna sla sig till hans hagn och de evangeliske furstarne: En del urgera att man sig kejsaren skall accommodera, och gifva sig under hans devotion. I ett sadant stadens tillstand hafver Tilly sin marche magta ting pa- skyndat. Men hvar han slar andteligen till, hafve vi, som forbemaldt ar, annu ingen visshet. En part mena, han nalkas derfore Leipzig, att han deras consilia vill turbera, och om nagot af dem forehades, det tidigt opprimera. En part mena, att han ock vill hindra kurfur- fursten af Sachsen att kunna antaga sig Magdeburg, hvartill manga mena honom vara inclinerad och mycket solliciteras. Men hvad and- teligen harpa foljer, gifver tiden" '). Imellertid ryckte Tilly fram mot Magdeburg, der han fo'renade sig med den har, som under Pappenheim och grefve "Wolf af Mans- feld belagrade staden. Flera af dess utanverk voro redan erofrade, da Tilly, vid underrattelsen att Frankfurt vid Oder hotades af Gustaf Adolf, hastigt brot upp for att undsatta denna stad och, till kurfur- stens af Brandenburg stora bestortning, tog sin vag inat Mark, der Berlin derigenom hotades. Men redan i Jiiterbock mottes Tilly aftid- ningen om Frankfurts erofring af svenskarne, och da dessa afven.vid Kiistrin, der de forskansat sig, sparrade honom vagen, saint han sa- lunda blott pa en lang omvag genom Schlesien kunde narma sig Gustaf Adolf, sa atervande han till Magdeburg for att om mojligt be- I) Ofta anf. ,,Arkiv.", s. 725. 86 magtiga pig staden innan Gustaf Adolf hunno konima den till und- sattning. De bada protestantiske kurfurstarnes tr&ngbrtftade och fingsligt fb'rsigtiga politik, som for att ickc afventyra nagot, i sin kort- synthet satte allt pa, spel, kom harvid Tilly val till pass och afgjor- de inom kort den olyckliga stadens ode. Medan Gustaf Adolf uppehb'll sig i Landsberg aterkom till honom den a hans vagnar till Leipzigerkonventet affardade doktor Chemnitz, medfbrande underrattelsen om de pa konventet fattade besluten jemte ett bref till konungen fran kurfursten af Sachsen, hvari denne pa ett vanligt men afbojande satt besvarade konungens anbud att bista de evangeliske, om de med honom forbundo sig '). Deremot skyndade kurfursten af Brandenburg, hos hvilken kejsaren kort fb'rut besviirat sig ofver de i kurfurstens land for svensk rakning anstallda varfnin- garne a), och som nu afven uppskramdes genom underrattelsen orn Tillys tag inat Mark , att till Gustaf Adolf affarda en beskickning for att anmoda honom om bistand samt en svensk hesattnings inlaggan- de i det af Tilly hotade Berlin, da kurfursten forklarade sig benagen att med konungen inga ett forbund efter forebilden af det pommerska. Men harvid g.jorde Gustaf Adolf till oeftergifligt vilkor, att ban till sin sakerhet skulle fta inlagga svensk besattning i Kiistrin, en fordran, som kurfursten oaktadt konungens entragna fb'resta'llningar annu icke kunde formas att bifalla. Om dessa fb'rhandlingar skrifver sekretera- ren Grubbe i sin relation af den 5 Maj (g. st.) 1631 : "Sedan nu vissa tidningar inkommo att Tilly var vander tillbaka och hade starkt belagrat Magdeburg, och K. M. dadan om hastig succurs blef anmo- dad, hafver K. M. latit samla hela armeen vid Kiistrin och Frank- furt; och efter K. M. intet hafver kunnat erhalla till dess sakerhet (ehuru ofta derom ock ar blifvit solliciteradt) Kiistrinska passet, utan kurfursten hafver alltid velat contentera K. M. med en skriftlig fb'r- sakring, och dock ej var obenagen sig med K. M. efter det pommer- 1) Grubbcs relation af den 18 April g. st. 1631. Jcrnf. ofvan s. 78 noten. 2) I en skrifvelse dat. d. 26 Mars 1631 sOkte kurfurstcn rattfardiga sig liiirutinnan samt npprepade tillika sina ffirra klngomal Ofver de olidliga krigspressurerna. Hilrpa svarade kejsaren med en skrifvelse (dat. Wien d. 9 April), hvari ban med anledning af den fran sakert hall honom tillhandakomna underrattelsen, att svcnskame besatt passet Driessen (vid Wartha, Oster om Landsberg), alvarligrn fiirmnnadc knrfurstcn att battre forsvara sina pass. F6r ofrigt bctygadc kejsaren anyo .«in lillig.a astundan, att freden i riket matte aterstallas, men sadc sig lemna derhan. hiiruvida riitta viigcn dcrtill vorc, det hans och rikpfs fiende tillstaddcs att rlibere ohnc alle schew" varfva (krigsfolk pi tysk botten och utan motstand bemagtiga sig det ena passet efter det andra. (Statsark. i ^Yien.) 87 ska forbundet att alliera; det K. M. for manga orsaker icke hafver kunnat inga; och med Magdeburgska succursen ej langre hafver kunnat fordrqja: sa aro fdrdenskull de siste brandenburgske gesandter ifran Frankfurt med sadant besked dimitterade, att K. M. ville dem straxt folja och fonnoda, att kurfursten sig annu till det evangeliska gemena basta (hvilket med Magdeburg mycket pericliterade) annorledes skulle betanka, nar K. M. komme narmare, och icke fororsaka for Kiistrins skull, att K. M., i det Kiistrin andteligen med en del af armeen ma- ste lemnas bloqueradt, skulle blif'va pa sina trupper sa forsvagad, att Magdeburg icke undsattas kunde" '). Med detta besked atervande de brandenburgska sandebuden, och konungen rustade sig att ofortofvadt folja dem. Om sin stallning och sina utsigter vid denna tid, skrifver konun- gen sjelf (fran Frankfurt den 24 April g. st. 1631) till rikskansleren: "Ibland andra Oss af Gudi nu nyligen forlante victorier, aro dessa icke de ringaste, att Wi efter halfannan dags belagring aro Frankfurt an der Oder den 3 hujus med stormande hand magtige blefne, hvaruti fienden hade icke garnison, utan en temmelig armee, hvilken pa half- annan timinas tid var ruinerad. Sedan att Landsberg ar Oss den 16 hujus ofvergifvet pa accord af 4000 af fiendens folk, som derinne lo- gerade; hvilket pass sasom det ligger invid polska gransen och vid elfven Warthan, sa ar det Oss icke allenast ganska nyttigt till att halla fienden ur Neumark och Vor-Pommern, utan ock, hvar det med de poler skulle en gang komma till fejd igen, ganska beqvamt till att der formera sedem belli. Dessforutan hafva nu kurfurstarne [af Sach- sen och Brandenburg] slagit sig ifran kejsaren, och aro Wi nu i ver- ket att sluta med H. K:t Kurfursten af Brandenburg en sadan alliance som med fursten af Pommern. Landtgrefven af Hessen [Kasselj ar ock pa god vag, ock tro Wi afven fuller, det han skall sig accom- modera. Kursachsen ar ock sa vidt kommen, det han nappeligen kan undga att trada i vapen. Och efter nu H. K:t Kurfursten af Bran- denburg formedelst denna alliance fuller aftrader Oss stb'rsta delen af sina fiistningar, och Wi sa for dessa som Landsbergs besattande och Oderstriimmens vartagande och enkannerligen Magdeburgs undsattning, med hvilket Wi Oss nu martla, behofva fuller undsattning pa folk, sa sage Wi derfore nadigast gerna, att, sa fort I vissten nagra me- del att starka Oss har, I det da gora ville, sardeles der I kunnen mista de 2:ne regementer, som 1 hafven Oss destineret" 2). Imellertid 1) Arkiv. f. sveuska krigcns hist. a. st. s. 737. 2) .,Och som detta Wart vasende," tillagger konungen, ^dagligen mer och mer 88 beredde sig Gustaf Adolf att med sin hufvudstyrka skynda Magde- burg till undsattning. I Frankfurt och Landsberg qvarlemnades till- rackliga besattningar och vid Kustrin en liten observationscorps till passets bevakande. Den ofriga hiiren samlades den Vn Maji vid K6pnick,en liten stad vid Spree, ej langt fran Berlin. Derifran skic- kades genast samma morgon grefve von Ortenburg till Berlin for att underhandla med kurfursten af Brandenburg. "Och gick hans va'rf ut pa efterfoljande punkter" (skrifver Grubbe i redan anforda relation af d. 5 Maj): "Forst att exponera de stora vigtiga orsaker K. M. hade att sa hogt anhalla om Kustrin, nemligen: l:rao) att ratio belli larer, det en krigsman icke skall lemna nagot pass pa ryggen i andras han- der; 2:o) for Pommerns och Neumarks sakerhet; och 3:o) att K: M:s egen person eljest skulle magta hazarderas, om K. M. det passet in aliorum arbitrio lemnade, och sig blotta lyckan committerade. Men grefven ar med complimenter dimitterad och samma dag tillbakakom- men. Honom foljde straxt markgrefve Sigismund och anholl, att K. M. ville lata dess commissarier komma med de kurfurstlige tillsam- man. Hvarfore K. M. dagen efter lat faltmarskalken med d:r Stein- berg begifva sig in till Berlin. Hvarest K. M. Kurfursten med hela hofvet och fruntimnet pa en half fjerdingsvag mott hafver; och der de en stund hade talats vid och, som likt synes, nagorledes vore ense, foljde K. M. Kurfursten in till gast. Denna dagen och den fbljande allt intill sent pa aftonen hafver K. M. haft dispute om att komma till en fullkomlig andskap i denna saken. Orsaken hafver varit, att kurfursten icke gerna hafver velat nagot K. M. cedera, utan pa en fullkomlig alliance. Och efter deruti allehanda difficulteter, sardeles om directione belli, potisatione militum och refusione sumptuum, infolle, och K. M. derefter icke kunde Magdeburgs undsattning upp- skjuta; sa ar andteligen i de punkter nagot aftal tills vidaae upp- skjutet, och imellertid K. M. med kurfursten sa forenad, att kurfur- sten straxt emot K. M:ts revers fatt aterlemna fastningen) levererar K. M. Spandaus fastning i hander. Vidare blifver commendeuren i Kustrin till faltmarskalken [Horn] hanvisad, honom pa allt fall att af bundsftrvandter, sa ock con'cspoudcnter, och \Vi ganskc svage fi.ro pa pcrsoncr som skola ffira pennan, sa att de alia tillhopa nnder tidcn icke hinna I3sa de bref och saker som ankomma, mycket mindrc guru dorufvor svar, hvniTurc ock under tldcn mycket mastc skrifras pa tyska som p;i jmnat sprak och siirdolcs pa latin fur AYfir nations reputations skull, horde fBrfattns. - - — sa skedde Os.- fuller ni hognodig tjenst, om I nu kundcn mista Nicodemi.w I en annan kort derpa affattad •krifvclse synes konungeu hafva begart, att A. Oxenstjerna sjelf matte infinna sig hos honom. (Se Arkiv. f. svensk. krigens hist, a. st. s. 425 o. ff.). 89 obediera, och om nagon fiende ankomme, sig med faltmarskalken och K. M:ts folk att conjungera och gora fienden motstand, sa att han ingalunda kommer ofver passen; sasora ock till den anda att intaga K. M:s folk i fastningen till hjelp och storre sakerhet: i en sumraa, att adsistera och lyda i allt faltmarskalken, sa vidt defensionen af bemalte pass samt landet derorakring angar. Ty efter K. M. nagot langt afkommer, blifver faltmarskalken vid Kiistrin och Landsberg qvar att samla der af de nyvarfvade och de preussiska trupperna en armee med hvilken han kan gbra fienden motstand och fbrsakra K. M. de pass och qvarter, som K. M. nu lemnar bakom ryggen" '). Derefter brot konungen den 15 Maj upp fran Berlin, tagande sin vag langs Spree till Haveln. Foljande dag (den 16:de) var han i Spandau, hvarifran han utfardade fullmagter och memorialer for Horn, som fick befalet bfver den till Neumarks och Pommerns fbrsvar be- stamdakrigsstyrkan, samt for ofversten Axel Lilje, som med en svensk besattning qvarlemnades i Spandau '-'). Sjelf fortsatte konungen sitt tag till Potsdam, hvarest han synes hafva intraffat den 18:de. Taget hade af flera skal gatt langsammare an konungen, orolig for Magde- burgs ode, onskade. "Orsaken ar," skrifver Grubbe till A. Oxen- stjerna (fran Potsdam den 8(1S Maji 1631), "att K. M. 1) icke tror Kurbrandenburg allt for val; 2) att Kur-Sachsen icke allenast intet med Oss communicerar, utan ock sages bredvid sin varfning favorisera fienden utanfor Magdeburg med allehanda tillforsel; men 3) ar visst att vara trupper aro magta svaga; 4) mycket malcontente och ej att lita pa; 5) inga penningar |for handen] att contentera dem med, och 6) provianten till en sadan marche, den fienden allt framfor oss haf- ver ruinerat, svar att bekomma. Sta alltsa vara saker i temmeligen stora difficulteter," tillagger Grubbe, "och kan man icke veta hvad andtligen blifver resolveradt. K. M. beflitar sig fuller att vinna Kur- brandenburg, sasom ock att bringa Kur-Sachsen effective med i spe- let, till hvilken anda K. M. aktar tillbjuda sig att conjungera sig med honom vid Dessowska bryggan och sa den vagen secundera Magde- burg. Men om det icke kan anga, ser jag liten apparence till Mag- deburgs undsattning, och ar i den meningen, att K. M. assurerar dessa platser det basta som ske kan, och begifver sig sedan at Mech- lenburg, der sjbkanten att angripa. Imellertid star Magdeburg i fara. 1) Jcmfor Gustaf Adolfs eget bref till A. Oxcnstjcrna, dat. Berlin den 5 Maji (g. st.) 1631. (A. st. s. 427.) 2) Se dessa bref och memorialer. (A. st. s. 429 o. ff.) 90 hvilket dock annu sig manligen varjer och sages numer med marskal- ken vara i godt fortroende" '). Magdeburgs ode berodde salunda till vasendtlig del pa de bada protestantiska kurturstarne, och sannolikt hade staden kunnat riiddas, oin Johan Georg i tid hade lyssnat till Gustaf Adolfs entragna upp- mnningar att for s«adant a'ndamal med honom forena sig. Redan fran Frankfurt hade konungen sa'ndt hofjunkaren Taube till kurfursten for att dertill formii honom; och dii Taube drojde, men Magdeburgs fara pakallade skyndsam hjelp, sa affardade konungen genast efter ankom- sten till Potsdam ett nytt sandebud, ofverste Boch, med ett bevek- ligt bref till kurfursten sarat uppdrag att a konungens vtagnar anmoda honom: "om konjunktion (med konungen) till Magdeburgs succurs;om saker passage och tillforsel; om att kurfursten ville K. M. personligen mota och med K. M. sig forena" !). Den 21 om aftonen aterviinde andtligen Taube, medforande ett afbojande svar fran kurfursten. "Gick alltsammans derpa ut," skrifver Grubbe 2), "att Kur-Sachsen forevan- de sin svara pligt, dermed han kejsaren och det romerska riket a'r tillbunden; att genom [den af konungen askade] passagen deriverades sedes belli in i hans land; sedan vidare, att han de kejserske tillfor- sel hade afslagit allaredan; och slutligen, att de frankiska och schwa- biska kretsarne, der de kejserske, som ur Italien komne aro, ville tranga med gewalt igenom, sokte hos honom pa sadant fall, efter af- talet i Leipzig, succurs, hvarfore han sjelf till Zeitz sig begifva maste, nagot afsides; hvarforutan han annu icke vore i en ratt forfattning och dagligen med varfningar occuperades: for hvilka orsakers skull ingen conjunction denna gang kunde ske, ingen passage och ingen pro- viant efterlatas, ej heller kunde han komma till samtal med K. M.; i en summa, allt det K. M. hade anhallit, blef hogeligen excuseradt, allenast tillbjod han sig att sanda nagre af sitt rad, som med K. M:s rad loco commodo kunde tractera." Salunda framhardade kurfursten i sin senfardiga och betanksamma politik, utan att deri lata sig rubbas hvarken af Magdeburgs fornya- de ansokan om hans hjelp, eller af Gustaf Adolfs bevekliga uppmnnin- gar, hvilka afven Arnim understodde. Och likval, anmarker Helbig, visste kurfursten allt for val, att konungen hade ratt, ty han var till- rackligt underrattad om Magdeburgs tillstand och hvad af kejsaren och de katolske vore att vanta. Genom en Pappenheims agent, som Sachsen vunnit, hade han (redan i Mars) erhallit de omstandliga*te 1) Grubhes relation ur Iftgrct vid Potadam d. 12 Maj (pf. st.) 1631. (A. st.) 2) A. st. 91 underrattelser om Tillys planer, och att denne uppbjode allt for att fa staden i sitt vald, innan ban finge att gora ined kurfursten, hvars afgjorda upptradande till Magdeburgs fonnan ban med sakerhet van- tade. Men just vid denna tid infann sig bos kurfursten ett kejserligt sandebud von Hegemiiller, ocb denna omstandighet torde i nagon man forklara kurfurstens tvekan att taga ett steg, som innebure en oater- kallelig brytning raed kejsaren, bvilken ban annu alltjemt forsakrade om sin orubbliga trobet. Da kurfurstens svar anlande, stod konungen just i begrepp att foljande dag bryta upp ocb, i bopp om gynnsam resolution fran kur- furstens sida, genom bans land taga genaste vagen till Magdeburg. "Men efter som det hoppet salunda blifvit fortaget," skrifver Grubbe (a. st.), "sa maste K. M. mer taga dess sakerbet i akt, och sig vid Havelen sa lange uppehalla, till dess man ser, om der nagot annu kan vara till att formoda." For att imellertid forma kurfursten till en annan resolution, affardades Taube genast anyo till bonom med en skrif- velse, hvari konungen forestalldc bonom, att ban genom sitt upptra- dande pa Leipzigerkonventet i alia fall ej bade nagot annat attvanta an en strang efterrakning fran kejsarens sida. Derjemte beklagade konungen, att den goda lagenheten till Magdeburgs undsattande ge- nom kurfurstens betanksamhet ginge forlorad; ty om ban velat med konungen forena sig, bade man val kunnat bringa en sadan armee till- sammans, att Magdeburg kunnat undsattas ocb fiendens intentioner hindras; men genom denna bans genstrafvigbet sattes Magdeburg i fara och gafves fienden luft att efter godtycke forstarka sig. Da nu detta tvifvelsutan komme att landa det evangeliska vasendet till stor- sta forfang, sa forklarade konungen reservationsvis, att skul^en der- fdr ej drabbade honom, utan kurfurstens ovilligbet. Ocb eburuval konungen derfore hade orsak nog att lemna Magdeburg och hela det evangeliska vasendet i sticket, sa ville ban dock, for den ifver ban hyste att framja den betryckta kristna religionen, pa en annan vag utmed Haveln avancera med det folk ban hade, till dess ban finge se, om annu nagot tillfalle gafves att hjelpa Magdeburg. Imellertid formanade ban Kursachsen annu en gang att nagot battre betanka sig ocb konungens forra rad antaga, pa det fiendens anslag i tid och med forenade krafter matte kunna brytas. Men om konungens goda rad icke blefve foljda, sa ville ban infor bela verlden vara ursaktad, derest nagon olycka traffade det evangeliska vasendet till folje deraf, att konuugen till sin sakerhet toge en annan vag '). ''Imellertid," an- 1) Se Grabbes sist anf. relation. Jemf. Helbig a. st, s. 40—41. Jemf. Chemnitz Bellum Sveco-Germanicum T. I s. 120. 92 marker Grubbe, "ga coneilia som mig synes, dcrhJln, att man soker aterbringa Kurbrandenburg med K. M. till tals, och da med honom fbrst att sluta och gora sig sa fast, att ban ej skall kunna resilicra. Sedan menar man att bruka bans person till att ofvertala Sacbsen; men om da intet utrattas, blifver man i defension af den trigono vid Elben och Haveln. Och der hvarken Sachsen eller Brandenburg sig accommodera, tror jag K. M. nodgas dess sakerhet taga i akt, och till en tid drifva particularia." Men alia Gustaf Adolfs bemodanden att radda Magdeburg voro redan fruktlosa; ty under det de ofvannamnda underhandlingarna med Kur-Sachsen a'nnu fortgingo, inlopp den bedrofliga tidningen om Mag- deburgs fall. Efter aterkonsten till Magdeburg hade Tilly af alia krafter pa- skyndat belagringen, och inom kort voro alia utanverken i de belag- rades bander. De belagrade afbrande forstaderna och drogo sig till- baka inom den egentliga staden, hvars starka murar annu erbjodo ett fast varn. Den 4 Maj lat Tilly (genom skrifvelse till administratorn, till radet och till Falkenberg) uppfordra staden till kapitulation ; men Falkenberg forstod att genom sitt eget lugn och fortrostan om Gustat Adolfs snara ankomst uppratthalla de belagrades mod. Den 5 fore- togo de belagrade 3:ne lyckade utfall, som hojde deras tillforsigt. Den 7:de aflat administratorn ett skriftligt svar pa Tillys uppfordran. Han forklarade sig vilja radplaga med kurfurstarne af Sachsen och Bran- denburg och begarde derfore anstand samt sakra pass for sina utskic- kade. Trenne dagar sednare afgaf afven radet sitt svar, hvari det upprepade den utnotta frasen om sin devotion mot kejsaren samt sina klagomal ofver stadens lidanden, hvilka tvifvelsutan mot kejsarens vilja ofvergatt densamma. Derfore hade man beslutit, hette det, att ofverlemna hela fragans bilaggande at kurfurstarne af Sachsen och Brandenburg samt de forbundna hansestaderna, och vore villig att i allt hvad billigt vore lampa sig efter deras utslag. For sadant anda- mal onskade radet till dem affarda utskickade, for hvilka det af Tilly begarde sakert pass samt under tiden installandet af belagringsarbe- tena och alia fiendtligheter mot staden. Falkenbergs svar var kort och godt. For sin del, forklarade ban, ville ban i denna sak gora allt hvad bans samvete och arliga namn under forhandenvarande om- standi^' eter medgafve. Meningen med de af administratorn och radet framstallda forsla- gen voro patagligen blott att vinna tid. Derfnro fiirklarade sig Tilly visserligen beniicon ok rik \>;i fakta. men j'il'vo.n pa i-kcfvji cell cn.-idi^a a^iy;tcr. l-'i'irfaltarens h:itskhvi.ser Vrsachcn halbcr abgcfuhrt) vnd in selbigc-r gegc-nt iozo Logirt; Weillon man abervff vorgitc Stadt mit aller macht getrungen bat, ist man Jme hicruntcr vorkhom- men, vnd dcr succurs zu spilth gefalleu." (Tillys nyss anf. brcf i Statsark. i Wicn.) Saluudii crkanner Tilly sjelf, att Gustaf Adolf gjort allt hvad i bans formaga star till stadcus radduing. Men Bensen vet battre besked i denna sakl •Silagor ). I. Kejsar Ferdinand II till konung Gustaf II Adolf, Regensburg d. 8/18 Aug. 1630 (Koncept). An den Konig in Schwden wegen seines vheindtlichen Einfalls in Pommern, dz Er die Occupirte Ortter alssbaldt wider quittire und sich in des Reichs Sachen nichtes ein mische, 18 August] 1630. Wir Ferdinand der Ander von Gottes gnaden Erwalter Romi- scher Kayser, zue alien zeitten, Mehrer dess Reichs, in Germanien, zue Hungarn, Boheimb, Dalmatien, Croatien vnnd Sclavonien etc. Ko- nig, Erzherzog zue Osterreich, Herzog zue Burgund, Steyer, Karndten, Grain vnnd Wiirtemberg, Graue zue Tyrol, Entpiethen dem durch- lenchtigen Fiirsten vnnd Herren Gustauo zue Schweden, der Gotten vnnd Wenden etc. Konig, Vnnserm Fiirsten, lieben Freundt vnnd Oheimb etc. Vnnsere Freundtschafft, Lieb vnnd alles guetts, Durchleuchtiger Fiirst, lieber Freundt vnd Oheimb, Vnndt fiiegen E. L. hierait zu- wissen, dass Wir von glaubwiirdigen ortten bericlitet worden, welcher gestalt dieselbe ein starckhe Armada Kriegs Volckhs zue Ross vnnd Fuess, diss Jahr liber versamblet, vnnd dheilss derselben nunmehr, auff dess Heyl: Reichs [Jnsuln alss auch nachmahln dessen] boden, wider alles versehen, aussgesezet, sich ezlicher [Jnsuln vnnd\ Vor- nehmer Plaz, Schlosser vnnd Statt im Herzogthumb Pommern, nicht allein alberaith de facto bemechtiget, Sondern auch Vnss vnnd dass Reich weitter feindtlich anzugreiffen, vorhabens vnnd entschlossen sein sollen. Wie Wir Vnnss jiun, dass Wir oder dass Reich mit E. L. die ganze zeit Vnserer schwehren Kayserlichen Regirung zumahln in Vn- guettem dass geringste zuthuen gehabt, derselben auch zue ainiger 1) Originalen till foljandc skrifvelscr finnasi nK. K. geheime Hans-IIof- und Staats- Archiv" i Wien. De med [ ] orasluti.a ordcn iiro tillagg och iindringar gjorda vid konseptets jnsteriug. Hitrvid hafva vi med kursiv stil uttnarkt de ord soni blifvit ut- strukna. 100 Widenrerttigkeit oder Missverstandt, viol weniger dergleichen, offent- lichcn hoatiliteten Vnnsers wissens ainigon anlass gegcben hetten, koines weegs zuerinnern wissen, Also kombt Vnns gar befrembdt fur, dass E. L. ezlichen wegen der Statt Stralsundt entstnnndener di/erenzen ') halbor, darnuss Jhr ainige lasion nie erwachsen, etwo einon beeder- seitts beschewhrlichen krieg wider Vnns vnnd dass Rerh, albcraith de facto angefangen, Sintetnahln solches Sachon seindt, welche auff Vnn- serm vnnd dess Reichs boden fiirgegangen, auch dessen Recht vnnd Gerechtigkeiten conm-raVcn, darin Vnnss E. L. so wenig zihl oder mass fiirzuschreiben haben, alss vngern Sie sehen wolten, dass der- gleichen Jrrungen, Jhro von andern im Konigreich Schweden, wider fueg, gcschehen vnnd \viderfahren solten, zumahl Vnnsers ermessens eben solche vnnd dergleichen Jrrung, durch dess Konigs zue Denne- marckh L. derentwegen -svohlmeinendt fiirgeschlngene vnnd guettwillig iibernohmene Ilochansehenliche Jnterposition vnnd guettliche Vnnder- hanndlung ohne alien zwcifTel, ausser dergleichen Feindtbattigkeiten vnnd Vnnottiges Bluettvergiessen, Pillichen dingon nach, gar wohl hin- gelegt, vnnd genzlich verglichen werden konnen, Wo E. L. anderss, an Jhrem ortt sowohl, alss Wir Vnnsers theilss, in rechtem Ernst, hier- zue genaigt gewest, Sie die Jhrige auch, zue obangedeutten hannd- lung, in der darzue bestimpten zeitt, alss Wir gethan, abgeordtnet, vnnd nach Notturfft instruirt hetten. Deme seye aber, wie Jhm wolle, So hette sich wenigist, aller Volckher recht nach, gebiihren wollen, da Sie auch, Jhres ermessens, ainigen scheinlichen prcutext oder rechtschafFene Vrsach, zu dergleichen feindtlichen Einfall vnnd offenem bruch zuhaberi, vormeinet hetten, dass Sie Vnnss dieselbe vorher Pillich denuncijren vnnd soldier ge- stalt dass Reich, ohne ainigen fueg, nicht anfallen sollen, So versichern Wir E. L. hiemit allerdings, dass obangedeutte Vnnser an der Ostsee vnnd sonsten vorhandene Kriegs preparation, niemahln, wie noch, zue E. L. o/ension oder belaidigung angesehen, sondern dass Wir Vielmehr alien guetten Willen vnnd Nachbarschafft mit Jhro vnnd dem Konigreich Schweden Jederzeit zucontinuiren genaigt vnnd beraith gewesen, auch da Sie Vnnss zue keinem anderm fernere Vrsach gibt, vnnd diesen vnnothwendigen Krieg einstellen werden, noch seien. Hierumben Wir nun dieselbe hiemit in freundtschafft erinnert vnd ermahnet haben wollen , dass Sie sich in dess Reichs geschefften weit- ter nicht einmischen, auch Vnnss, dem heyl. Romischen Reich vnnd \) noder weyen Translation des HerzogtJmmbs Meckhelbury oJcr auch sonslcit,1' iir Afverstruket i d. aldre kunceptct of d. 13. 101 alien dessen gliedern, well E. L. zumahl hierzue ainig Vrsach nio ge- geben \vorden, vnangefochten lassen, auch derselben Kriegs Volkh, ne- ben Quittirung der eingenohmenen Plaz, vnuerziiglich von dess heyli- gen Reichs [frorfm] Jnseln vnd continente wieder abfuhren, auch die Sehefarten vnd Commercia mit ihren schifFen nicht ver,hindern oder vns vnd dem Reich in seinen iuribus zu Wasser vnd zu landt nichts wider- wertiges zufiiegenn, vff den vnverhofften widrigen fall aber gewiss dar- fiir halten sollen, dass da E. L. dieser Vnnsern Kay: Erklerung vnnd Zimerlasslichen assecuration vngeachtet, sich vnderstehen wiirden, die angefangene Thattlichkeiten zucontinuiren, vnnd die entweder durch offentlichen Kriegsgewalt, oder Anschlag de facto occupirte Plaz nicht widerumb quittiren vnnd restituiren solten, dass Wir Vnss mit dess heyl: Rom: Reichs getreuen Chur- fiirsten vnd Standt einmuetigen hiilff vnd beystandt eysseristera Vnnserm Vermogeu nach, aufF derselben fiirderliche recuperation zuegedenckhen, vnd Vnsere hohe Kay: alss auch dess heyl: Reichs reputation, wie nicht weniger conseruation vnd rettung dessen gehorsamber Stannde, Landt vnd leiithen , hierun- der in acht zunehmen, auch alles weittere Vnhail abzuwenden, in all- weeg werden angelegen sein lassen '), Worzue es dieselbe verhoifent- lich nicht werden kommen lassen, Dero Wir sonsten da dises vnser Keyserliches schreiben bey ihnen raum vnd stat finden wirdt alle an- genehme freundtschafft zuerweisen genaigt sein. Geben in Vnserer vnd dess heyl: Richs Statt Regenspurg den Achtzehenden Augusti Anno Sechzehenhundert vnd dreyssig, Vnserer Reiche dess Romischen im EilfFten, dess Hungarischen im dreyzehenden, vnd dess Boheimbischen im Vierzehenden. Ph. Stralendorff. mpr. Arnoldin V: Clarstein mpr. Dem Durchleuchtigen Fiirsten, Herrn Gustauo zu Schweden, der Gotten vnnd Wenden Konig, vnnserm Fiirsten, lieben Freundt vnd Oheimb. Hieuon alssbalden Abschrifft fiir herrn Gehaimen Rath G. Von Slavata Jussu: D: a Stralendorff. [Rattelserna synas vara gjorda med Stralendorffs egen hand.! I) „ Wornach Sich E. L. zurichlen haben ," ar 6fverstrukct i d. aldre konc. 102 II. Gustaf II Adolf till kejsar Ferdinand II, Stralsund d. 21 Octob. (g. Rt.) 1630 (Original). Serenissime, Potentissime Imperator, Consanguinee, et Amice charissime. Non sine admiratione ex literis Serenitatis Vestrse —^ August! proximo elapsi ad Nos datis, sexta vero die huius mensis in Castris Ribnitzianis, rcdditis, intelloximus, Eandem tantopere mirari, quod praeterita aostnte cum Exorcitu in Germaniam trajecerimus, adeo- que omnem culpam, cum belli huius conflati, turn noglectae Clariga- tionis, in Nos derivare voluisse. Ilaud equidem ita Ser"'"1 Vr--m rerum gestarum iminemorem rebamur, ut ambigeret, quis Nostrum armis al- terum prius offenderit: Magisque semper de Ser1' Vrae aequanimitate Nobis polliciti sumus, quam ut id huic parti imputatum vellet, quod omnino ab altera parte admissum. Nulla praemissa belli denunciatione Ser"5 Vrae Campi Mareschallum, iustum magnitudine Exercitum, in- festasque contra Nos Aquilas in Prussiam anno praeterito duxisse (ut longam molestamque aliarum hostilitatum, cumulatarumque Injuriarum Seriem, missam faciamus) tarn omnibus notum est, quam certurn, quod earundem Copiarum Imporialium satis tune experti simus hostilem animum, ac impetum, quern nee innocentia Nostra, nee aequissima, Senatus Nostri per Ablegatum Suum, postulata sistere, sive revocare potuerunt. Vix itaque rationibus omnibus, bene, ac diligenter discus- sis, perspicere possumus, quo titulo huius belli causa Nobis attribui possit; vel quo lusti colore, seu praetextu, Ser'M Vra belli denuncia- tionem a se neglectam , a Nobis bellum non inferentibus, sed propul- santibus, desideret, eoque Nos nomine, luris Gentium violati accuset; Cum non minus luris Gentium esse constet, bella, quae ad vim re- pellendam suscipiuntur, non a Caduceatore, sed ab ipsa natura indi- ci: Neque tamen omnem Clarigationem (quamvis in hoc casu, a parte Nostra, minime necessarian)) plane omisimus, sed diligenter satis ca- vimus, ne quis spe pacis se deceptum, hostiliaque inopinato passum, ullo jure conqueri posset, binis literis Nostris, Imperij Romani Elec- toribus, nee non per Senatus Nostri Ablegatum, Serlis Vrae Exerci- tuum Praefecto General! significando, nisi hactenus ab altera parte errata, mature corrigerentur, tandem Nobis, iustissimas querimonias Nostras negligentium iniquitate, necessitatem impositum iri, alijs medijs Securitati Nostrae, dignitatique consulendi. Coeterum innuit Ser"8 Vri Se Imperij habenas moderante, nihil ab Eadem in Nostri inju- 103 riam, sive invidiam profectum esse; neque apparatus Eius, terra, marique bellicos1, eo collineasse, ut aliquod inde Nobis, Statibusque Nostris metuendum fuisset discrimen: Et demum causas omnes, inter Nos, et Serlcm Vram controversas, facile alijs medijs sopiri potuisse, nee tanti moment! fuisse, ut ideo protinus bellum Imperio Romano esset inferendum: Nos vero e contra, non tarn operose disquirinms, sintne hae protestationes, ipsis factis contrariae, quam rem totam Orb! terrarum dijudicandam relinquimus. Volueritne Ser!as V" Nos aliqua in parte offendere, in animi Eius interiores recessus penetrare, non va- lentes, ignoramus quidern. Quod vero sub vmbra, et authoritate ex- celsi Imperatorij nominis, eoque sive Ser(e Vra iubente, sive certe con- nivente, indignitates, Injuriae, hostiliaque quamplurima Nobis illata sint, hoc adeo liquet, ut fusius id conari deducere, idem foret, quod Soli lucem addere velle: Eiusque rei vel ipsam Serlis V"e conscien- tiam, sive testem, sive judicem appellare, non veremur. Quid pariter geriis yrae apparatu bellico, Nobis polliceri debuimus, non tarn Nos dicere volumus, quain Officialium, Ministrorumque Eiusdem actiones, conatus, Consilia, non modo ambigua, et suspecta, sed manifesta sa- tis loqvuntur, quae si silent, dicat certe Pomerania, quae nullo alio nomine, quam sub belli Suecici praetextu, cum adjacentibus Provin- cijs, a Ser!is Vrae copijs misere hisce annis in Nostri invidiam, vexata, exliausta, atque exinanita est. Controversias praeterea enatas, alia via, quam armis decidi potuisse, haud diffitemur, atque exoptandum foret, Ser'''m Vram suppetias Vrbi Stralsundensi, a Nobis iustissime, nee in vllum Imperij Romani detrimentum, sed emolumentum potius latas , tain aeque aestimasse, quam Nos Ducis Holsatiae contra Nos sub ipsis Signis et Aquilis Imperialibus iniustissime exercitam hostilitatem, cum multis alijs Injurijs, amimo constant!, et ad patientiam obfirmato, publicae tranquillitati, ac Christianitatis bono condonavimus: Vix enim dubitaremus, quin facili turn negocio, quicquid inter Nos et Ser'('i: yram diffidentiae , discordiaeque obortum fuit, amicabili transactione componi potuisset: Neque Nobis delude forsan necessitas incubuisset, ingentibus impendijs Exercitum comparandi, Signaque in Imperij Ro- mani finibus statuendi, quo malum imminens, ne latius serperet, ma- ture anteverteremus. Verum cum aliter Ser" Vrac placuerit, ac Eius Subdelegati, Legationem Nostram Lubecam, ad causam, litemque Sun- densem dirimendam, potissimum missam [,] contra omnium Gentium instituta, admittere recusarint, Exercitus quoque Ser'is Vrac tarn mani- festos Se Nobis hostes declararint, omnemque adversus Nos hotsilila- 104 tern exercucrint; Nemo aequitatis amans, inque hac causa medius non dixerit, nos minime, sed potius Ser'1""1 V"m alijs Legitimis, iustisque medijs, insupcr habitis, vltima, primo loco tentasse. Etsi igitur, tot indignis modis lacessiti, omnique spe amicae compositionis fere dejerti, sine vlla injusti alicuius attentati suspicione, sive nota, magis de alijs modijs, quam aliqua vlteriori pacis licitatione deinceps solliciti esse potuimus; Nihilominus tamen, quo flagrans Nostrum communis tran- quillitatis desiderium, ac stadium, Orbi Christiano vniverso contesta- remur, pacis et togae Consilia nequaquam deponere voluimus; sed se- dula et lugi compellatione Nostra Serenissimum Daniae Regem, prae- terita hyeme, eo perduximus, ut in pacificationem Se interponendo, viani ad amicum tractatum inter Nostros et Ser'is V'ae Commissarios, Gedani instituendum muniret, plenis dein, et huic tractatui, sive ne- gocio adgrediendo sufficientibus mandatis Cancellarium Nostrum, cum reliquis Tpsi adjunctis, instruximus; et postremum, ne motus bellici pacis consilia ullo modo turbarent, expeditionem Nostram militarem, non sine temporis, rerumque iactura, diu difFerri passi sumus: Cuius Sollicitudinis Nostrae pro communi populorum Christianorum quiete, eum retulimus fructum, ut non modo optime Cogitata Nostra varijs artibus elusa, in cassum abierint; Verum etiam Serenlas Vra Nobis nunc asscribere non dubitet, quod negocium illud secundo caruerit successu; Cum tamen magis aequitati consentaneum fuisset, potius actiones Ser"s V""1 Commissary examinasse, qui summo studio im- pedivit, quo minus Mediatores Gedani subsistentes Legatos No- stros inviserent, moreque consveto, ac debito, futuri tractatus fun- damenta collocarent; Convenientiusque omnino foret, secum expen- dere, utrum saepius praefatus hie tractatus, tain stricte Vrbi Ge- danensi alligatus fuisse censeri debeat, ut loco illo ex postf'acto (ob certa simultatum semina, tune temporis inter Officiates Nostros, et Civitatem Gedanensem sparsa) Nostris reddito incommodo, atque su- specto, alibi celebrari non potuerit; sed in fratidem communis tran- quillitatis, ea solummodo de causa, quod Depntati Nostri (licet prae- gnantes satis et vrgentes ob rationes) in condicto praecise loco compa- rere non potuerint, omnino fuerit abrumpendus. Quibus Singulis, et Universis aequa lance ponderatis, indicet quivis Candidus, sincerusque rerum aestimator, uter Nostrum aequiorem causam de altero conque- rendi habeat, imo hoc interior! Ser!is Vrae animo, cui Nos purgatos esse, omnino persuasum habemus, discutiendum committimus. lam quidem SerUI Vr* asserit, Se amicitiam Nobiscum, Regnoque Nostro Sueciae inviolatam colere velle ; modo arma Nostra cohibeamus, imo e 105 manibus plane dimittanms : Vernm cum res non amplius sit integra, neque periculum Statibus Nostris impendens imaginarium dici possit, sed reapse, atque in effectu Se saepius ostenderit; Cumque non ver- bis, sed armis, alijsque hostilibus actionibus, terra, marique laesi si- mus; ignoscat Ser' V" quod eiusmodi, de Securitate Nostra, cautio- nes admittere non possimus, Nobisque ultra verba laesis hoc modo satisfied nequeat, sed arma, quae necessaria, et lusta induimus, eous- que tenere Nobis decretum sit, donee vel ea via Securitati, et digni- tati Nostrae, satis fuerit prospectum; vel iustus metus, realeque immi- nens discrimen, nee non laesiones, et injuriae reales Nobis illatae, reali, ac sufficient! cautione, realique satisfactione pensentur: Cuius aequissimi, et constantis propositi ergo, quicquid Nobis contigerit, rem totam Divinae bonitati, causaeque aequitati commendantes, exspectare non recusamus. Interim vero, si Sert:HS Vr* existimauerit, potius Or- bis Christiani navein, iamdiu bellorum decumanis fluctibus vehementer quassatam, in optatissimum almae pacis portum deducendam, quam procelloso armorum, contentionumque rnari, amplius comittendum esse, eoque nomine ad tractatum vlteriorem inclinaverit; nequaquam a tam salutari ac pio proposito Nos alienos fore, animadvertet. Et quam primum Serlas V" eo Se adduci passa fuerit, ut Principes , et Respub- licas Germaniae, respective, Adfines, Consanguineos, Amicos et Vici- nos Nostros charissimos, in pristinum statum? qualis ille fuerat, ante- quam bellum hoc Germanicum gliscere coepit, ita restitutes videamus, ut iusta Securitate Status Nostri imposterum frui, mutuaque amicitia et confidentia inter Regnum Nostrum, et hosce populos iterum revi- rescere possint: Deinde, ut cernere atque experiri liceat, insvetas clas- sium, armorumque in hisce oris praeparationes, quae partim jure No- bis suspectae, partim nullatenus ferendae ob maris Balthici ad Nos spectantem tutelam, cessasse, Injuriarumque Nobis illatarum, nee non impendiorum, quae baud exigua, ad hanc Nostri defensionem, facere coacti sumus, condignam rationem haberi; Non citius utique haec, a parte Serlis Vrnfi impleta quisquam videbit, quam reipsa, et factis Nos ostendisse comperiet, eo Nos maxime inclinare, ut non minus cum Serte Vr , quara reliquis Vicinis Nostris, amicitiam illibatam conser- vare, et mutua confidentia redintegrata, omnique alio certamine sepo- sito, sola benevolentia, nee non qnibusvis alijs officiorum generibus cum Eadem cert are quam maxime cupiamus. Quo rerum statu etiam, vix occasionem daremus, ut aliquis jure conqueri posset, Nos aliena nimis curare: Sicuti enim alienis Nos immiscere, ininime svevimus, ubi non alienis Nostra ita immixta, ut haec ilia involvant; totoque hoc 106 tempore, quo bellorum incendijs flagravit Germania, donee aliorum iniquitas rein eo perduxit, ut aliena quoque ad Nos pertinerent, pro- prij Nostri Regni cura content! negotijs Nos Germanicis haud inipli- cavimus; Ita turn quoque animati reperiremur, neque res Germanicas, Nostras faciendo, Ser" V"e ullatenus futuri essemus molesti. TJtcun- que vero res ceciderit, et sive bellum sive pacem Nobis Deus desti- naverit, sancte protestamur, nullam Nos contra Imperium Romanum in animo fovere hostilitatem (quo cardinem rei trahere, et torquere velle Ser1" V" videtur) tantumque abesse, ut in Eius praejudicium, quic- quam tentatum velimus, quin potius amicitiam sartam, et tectam cum Eodem conservare decreverimus , quamdiu omni adversus Nos hostili- tatis genere abstinuerit, neque hostibus nostris se associando, vel fa- vendo, iustam Nobis, etsi invitis [,| talioneni extorserit: Quibus om- nibus, mente Nostra circa praesens negotium ingenue declarata, Sertom yram Divinae protectioni , amice commendamus. Dabantur Stralsundij, die vltima Octobris. Anno. MDCXXX0. S. V. paratissimus Consanguineus Gustauus Adolphus. Serenissimo, ac Potentissimo Principi, Domino Ferdinando eius nominis Secundo, Electo Romanorum Imperatori, Germaniae, Hun- gariae, Bohemiae, Dalmatiae, Croatiae et Schlavoniae Regi, Ar- chi Duci Austriae, Duci Burgundiae, Stiriae, Corinthiae, Car- niolae et Wurtembergae , Comiti Habspurgi, et Tyrolis etc. Con- sanguineo et Amico Nostro charissitno. III. Fragepunkter, rorande det af Kursaxen tillernade evangel, kon- ventet (1630). 1) Ob ein ausschreiben eines Evangelischen convents anzustellen. 2) Was darbei zu proponiren. 3) Wann dann einer oder ander Evangel ischer Standt bei vns hiilffe suchen wolte, \vcil bet Kay: Mayt: in der guete nichts zuerhalten, wie mann aufn solchen fall die sache angreiffen wolt, dainit man nicht nn soinen pflicht oder denselben zuwider thate. 107 4) Weil bekantt dz vnser viel geliebter H: Sohn Herttzog Augu- stus Ertzbischoff zu Magdeburgh durch ordentliche wahl postulirt, wie es anzugreifFen , ihn darbei zubehaupten. 5) Wenn die Catholischen stande vns giitlich Handlung vorschlii- gen, wie wier gnugsam versichert werden kontten. 6) Ob wir auch solche guttliche Handlung rait auss schlissung anderefr] Luterischen Stande nrit guten gewissen ohne verweiss thun konten. 7) Wann thattliche gewalt gegen vns veriibet werden solte, wie wir vns darwider schiittzen, vnd aufF wz mass zu solchen schuttz zu- gelangen. 8) Weil der winter nuhmehr fur der thiir, vnd also wegen occu- pirung der winterquartier, vnser Land sich abermahls vor scha.dlich.en durchziigen zubesorgen, wie demselben am fugligsten durchzuhelffen. 9) Im fall wann Kay: Mayt: ahn vns begehren mochten mit HiilfFe ahn munition geldt vndt proviant bei zuspringen, wie iiber vor- her albereit mit [ent]schuldigung wir vns ferner eoccusiren kontten. 10) Weil die gefahr noch Hin vnd wider sich noch sehr gross erweiset, auch in vnser nachbarschafft neulicher zeit ein gross feuer aufgangen, wie eine ahnsehnliche Summa volcks zu ross vnd fuess vn ser grenttze zuverwahren, wie vnd durch was mittel darzu zuge- langen. 11) Vnd well schliesslich Hierzu auch, da vnsser defension volck auffgefordert werden solte, geld in alle wege vonnohten, woher solches zunehmen vnd wie, durch wz practicirliche mittel, bei zeiten disfalls eine ahnsehliche starcke Summa in vorraht geschafft werden mochte. Die LandtschafFt mitt D. Doring zuvertragen hatt der printz selbst proponiret. IV. Kurfursten Maximilian af Bayern till kejsar Ferdinand II, Miin- chen d. 4/H Febr. 1631 (Orig.). Allerdurchleuchtigister Grossmechtigister Kayser, Euer Kaf : Maytt: sein meine ganz vnderthenige diennst, in aller gehorsamb Jederzeith beraith zuuor, Allergenedigister lieber Herr vnd Vetter. 108 Obwoln Jch ausser zweifel stelle, Euer Kay: Maytt: werden sowol von dein Grafen von Tilli, alss auch von anndern orthen alberaith bericht sein, Wass gcstalt dess Kiniigs in Schweden, vnnd seiner ad- iten, wider Euer Maytt: vnnd dero gehorsame assistircnde Cur- Fiirsten vnnd Standt vorgehende feindtliche vnnd starckhe an vnder- schidlichen orthen inner vnnd auserhalb dess Reichs angestelte kru'egs- beraitschafften, vnnd newe werbungen ie lenger ie mehr herfurbrechen, vnd an tag khommen, so hab Jch doch auss getrewer sorgfeltigor wolmainung nit vorbey gehn mogen, deroselben ebenmessig gehorsamist ZHCommunicirn , dass mir aniezt abermahln von vnderschidlichen or- then aulscn zuekhommen , wie nit allein dess Khonigs in Schweden hin vnd wider in dem Reich angpstelte h.aimbliche werbungen sehr starckh vortgehn, dass an denn Jenigen FiinfF Regimentern zu Pferdt, darauf Er Patenten aussgethailt , zway beraith complet, die iibrige vnnd sonderlich auch zway neue Regiment zu fuess guettenthailss gleich- messig auf khommen, sonder auch in dem Ober Saxischen Craiss fur die Protestierende aine starckhe neue werbung von Sechss Regimentern im werckh, vnnd sehr vil Soldaten vnnd ofticier in warttgelt selbiger orthen ligen: Jngleichem dass der Konig in Engellandt wider Euer Kay: Maytt: dem Schweden sanibt anndern seinen adhaerenten zu be- hueff ^ Mann in seinem Konigreich sonnderlich in Schottlandt werben vnnd also in beraithschafft richten lassen solle, dass man deren iiber- farth vnnd ankhonfft auf dess Rom: Reichs boden nunmehr teglich zubesorgen, Jnmassen dann erstgemelter Konig in Engellandt fur sol- ches volckh bey denn Hollendern alberaith den Pass gesuecht, vnnd sich nit allein noch darzue ^ Pferdt werben vnd vndcrhalten zulassen 4 anerbothen, sonndern auch von Jnen denn Hollendern begert haben soil, aine anzahl Jres Kriiegsvolckhs von 6000 Mann zu dem Engel- landischen zustossen, vnnd also cine vollige armada zu formim, "Wel- ches dann desto glaublicher, vnd in zeitliche obacht zunemmen ist, weiln nunmehr offentlich am tag, dass Graf Wilhelm zu Nassau init ainer grossen anzahl Kruegsvolckh der Hollendischen diennsten entlas- sen, vnd sich in die Schwedische Kriiegsdienst begeben, "Wie Er dann denn einkhommenden auisen nach alberaith im anzug nach Friiess- landt begriffen, ohne zweifel in mainung sich init dem Engellendischen Kruegsvolckh, so baldt ess herausskhombt, zu coniungirn, vnnd ent- weder dem Schweden zuzuziechen, oder, welches vil vermuettlicher, ein sonndero» diuersion im Reich, vnnd zwar gegen denn Bundtstendten vorzunemmen. Wie dann der Khonig in Schweden solch offentlich verlautten lasseii, Er sehe gern, dass der Graf von Tilli wider ihue 109 angezogen, vnnd sich bey dem Kaiserischen volckh befunde, dann iez wisse Er, dass die liga auch sein feindt sey, vnnd wirdt man baldt etwass annders sehen, vnnd sowol Euer Maytt: [alssj ') der ligae aller orthen genueg zuschaffen geben. So wirdt auch von vnderschidlichen orthen starckh confirmirt\ dass dess Konigs in Schweden gethane progress^ in denn vornembsten Ansen, vnnd anndern Reichs Statten, wie auch in alien iibel affectionirten Landten, ain solches frolockhen vnnd alteration erweckht, dass es einem allgemainen aufstandt nun- mehr gannz gleich sehe, vnnd dass sich insonderheit die Statt Brem- men, wie ich dessen glaubwirdige nachricht hab, beraith vngescheiihet vernommen lasse, da ihnen Bremmern wegen restitution der Geistli- cher Giietter welter zuegesezt werden solte, dass Sie entschlossen, sich vnnder der Staaden in Hollandt protection zubegeben, dieselbige auch darzue \villig vnnd genaigt sein. "Wass es nun bey solchen von vnderschidlichen orthen einlangen- den auisen fiir ein hochgefehrliches weittes aussehen gewinnen thuett, dass haben Eure Maytt: selbsten leichtlich Hogstverniinfftig zuermes- sen, vnnd halte Jch vnnoth, dieselbe mit ausfuehrlicher remonstration zubehelligen. Dieweiln aber Euer Maytt: von obgemeltem Grafen von Tilli sowol alss etwan von anndern dero Kriiegs-Officiern alberaith genuegsamb berichtet worden, vnnd ich in meinera negsten Schreiben, derentwegen auch in etwass anregung gethan, in wass fiir ainen vblen beschaffenheit vnd zuestandt dero Kay: Kriiegsvolckh in Pommern, der Marckh Brandenburg vnnd der enden herumb begriiffen , vnnd nit allein alle Regimenter zu Ross vnnd Fues dermassen, dass bey denn mehri- sten khaum der Viertte thail, bey villen auch noch weniger vbrig 1st, an volckh abkhommen, sonnder auch dass, so noch verhanden, aller zum Menschlichen vnnderhalt an Klaidern, Proviant, vnnd anndern nothwendigen mitteln so weit entblosst, dass Sie dess Grafen von Tilli erachten nach, wo Euer Maytt: ihnen nit die notturfft anderwerts her verschaffen lassen, genzlich zu grundt gehn vnnd verderben miiessen, Vnnd dannenhero Euer Maytt: selbst wolerachten vnnd schliessen khonn- den, Dass diss Ir Kriiegsvolckh bey solcher vblen bewandtnuss vnnd vorsehung weder vor sich selbst allein noch auch mit assistenz vnnd zuethuen der Catholischen Bundts-armada bastant vnnd starckh genueg sein wirdt, solchen an vnderchidlichen orthen herfiirbrechenden starc- khen Kriiegssberaithschafften , Vnnd sonnderlich da die Gegenthailn an verschaidenen orthen angreiffen, vnnd diuersiones [,] deren obange- deitten auisen , Vnnd aussgesprengten reden nach [, J vor- und an die 1) Ett sty eke af papperet ar har bortskuret vid brefvets oppnande. 110 han tit niMiimen wiirden, der notturft nach zubegegnen, sintemahln auf solchen fahl dass Volckh nothwendig abgethailt werden miieste, vnnd mann also nirgent gewaxen gcnucg wehre; Alss hab Jch meiner schul- digkheit zusein ermessen, Euer Kay: Maytt: hiemit abermahln wolmai- nendt zucrinndern vnnd anzulangen, dass Sic doch auf schleinige vund erspriessliche mitel, dero Kriegsvolckh durch neue zue- oder auch ann- dere werbungen, wie Sie am ehisten vortkhomen, vnnd darzue gelan- gen khonnden, zusterckhen gedacht, vnnd Jro Vornemblich auch ange- legen sein lassen wolten, die vollige richtigmachung vnnd execution dess Jtalianischen fridens dergestalt zubefiirdern, dass man dero sel- bigen enden noch habendes Kriiegsvolckh bey so beschaffnen gefeh|r- lichenj leiiffen vnnd starckhen widerigen Kriiegs pracparationen im Reich, ehist heraussbringen, vnnd zu verhinderung derselben ehe man darmit gar aufkhommen mecht, vnnd zu abwendtung obangezogner von verschidenen orthen anscheineuden feindtsgefahren noch in zeiten ge- brauchen khundte. Demnach aber verlautt, dass auch diss Volckh ebenmessig sehr abkhommen, neben dem dass auch dessen herausszug sich noch in etwass verweylen, vnnd entzwischen der Schwed gegen Euer Maytt: Erbkhonigreich vnnd Lannden zu weit vor- vnnd einbrechen mochte, So werden Euer Maytt: meines gehorsambsten vnuorgreiff- lichen erachtens ohne zweifel auch selbst nit fur unrathsamb befiinden, Vmb dises Jres auss Jtalia erwarttenden Kriiegsvolckh willen, die eylferttige sterckhung dero beraith auf dem fuess habenden Regimen- ter, oder auch die neue werbungen lenger [vrerzogern J, Vil weniger aber gar einzustellen, sonder dieselbige vnuerzliglich vnnd zwar der vrsachen hal- ber vornemblich in dero Erb Khonigreich vnnd Lannden an handt nemmen lassen, weiln dess teindts anschlage vornemblich darauf ge- richtet, Vnnd man also die defensions mittel nit allein also gleich an der handt haben , sonnder auch solches neu geworbne volckh von dort- ten auss auf alien vnd Jeden nothfahl in balde mit dem anndern volckh coniungirn, vnnd also dem feindt dessto bosser begegnen , vnnd ausser dero Erb Konigreich vnnd Lannden halten khundte: Darbey hab ich auch allein diss noch wolmainent vnerinert nit lassen wollen, Da Euer Maytt: etwan heroben im Reich dergleichen neuen werbungen , wie etwan vor disem geschehen, vornemmen zulassen gedacht, dass man sobaldt mit dem volckh nit ausskhommen, solches auch so leicht vnnd eylfert- tig nit, wie es wol vonnethen, zu dem andern Kay: volckh stossen khondte, Jnsonderheit aber denn Stenndten einen newen vnnd zumahln solchen last aufladen wiirde, dass Sie mit dennen zu erhaltung Euer Maytt: beraith auf dem fuess habenden Kriiegs volckh verordneten Ill vnentporliclien contributionen weiter nicht geuolgen mechten, Darauss dan nichts anders zubefahren, alss dz sich nit allein solche neiie wer- bungen steckhen, sonnder zugleich auch dass auf den Painen habende Kriiegsvolckh , auss mangl vnnd entgehung der vnderhaltungs mitlen, ebenmessig in dass vnaussbleibliche verderben vnnd dissolution ge- rhaten miiessen; Welches Euer Kay: Maytt: hoffenlich auf alle miig- lichiste mitel vnnd weeg selbst genedigist verhiietten, vnnd die noth- wendige neue werbungen mit solcher guetten ordnung, vnnd an solchen ortlien, damit man deren bey denn vorigen werbungen zu dess Reichss vnnd dessen gehorsamen Cur-, Fiirsten vnnd Stenndten eiisseristem ver- derben vorgeloffnen Vilfeltigen schweren vngelegenheiten uberhebt blei- ben, vnnd von solchem volckh ain melirern vorthail haben khiindt, an- vnnd vortstellen lassen werden. Welches Euer Kay: Maytt: Jch nach beschaffen- heit obangedeitter auisen vnnd Jezigen geferlichen coniuncturn vnnd leuf- fen im Reich gehorsamist zuberichten vnd zuerinnern auss schuldigister trewjherzigenj wolraainenden sorgfalt nit vmbgehen khonnden vnd sol- len, derosel[ben] dabey zu beharrlichen Kay: hulden vnd gnaden in vnderthenigkhait beuelchendt. Datum Miinichen den 14 February Ao 1631. E. Khay: Mt: gehorsamister getreuester Churfiirst Vnd Vetter Maximilian MP:ria. Dem Allerdurchleichtigisten Grossmechtigisten Fiirsten vnd Herrn, Hernn Ferdinanden dem Andern, erwoltem Rom: Kaiser, zu alien zeitten mehrern dess [Reichs], in Germanien zu Hungarn vnnd Bohaimen etc. Konigen, Erzhorzogen zu Osterreich, Horzogen zu Burgundi, in ob- unnd Schlesien, Marggrafen zu Mahrren, Grauen zu Tyrol vnnd Gorz etc. Meinem Allergenedigisten lieben Herrn unnd Vettern. V, VI ocSi Til. Trenne skrifvelser fran konung Gustaf II Adolf till markgrefven af Brandenburg Kristian Wilhelm, postulerad administrator af stiftet Magdeburg; daterade lagret vid Stettin, Augusti 1630. 112 Co/>ia ITnmltbrieft'ls vom Kflnig in Schwcedcn, an Murggr. Christian Wilhclmcn 7.u Brandenburg, abgangen. 14 Aug: Ao. 1630. N. B. Dass Original i.ey dcr Kny: Hof Kriegs Canzley Rogistratur zufindcn, daimcn- hcro Sy niir Oonimunieirt wordon. (Syncs vara skrifvot mod G. Dictterlins hand.] Hochgebohrner Fiirst, freundtlicher lieber Schwager, Jch habe E. Ld: gliickhliche Ankunfft zu Magdeburg mit frewden erfahron, Wiinsche E. Ld: darzue von dem Allmuchtigen gliickh vnnd Seegen, Vnnd wie E: L: die sachen wohl vnd gliickhlich angefangen haben, also gebe Gott dass E: Ld: Sie frolich zu guctem Endte bringen mogen, Gott zu Ehren vnd der wahren Christenheit zu fromen, Demnach lieber Schwager versichern sich E: L: dass Jch innerhalb kurzem de- roselben zuassisti™ komnien soil, Vnnd mit der hilff Gottes dem feinde guten widerstandt vnd E. L. trewen beistandt laisten; werde auch in kurzem einen der meinigen an E: L: schickhen, von allem mit E: L: abrede zunehmen, E: L: sein nur getrost vnd bestandig in hoff- nung zu Gott, der wirdt alles machen vnd schickhen wie es niizlich vnnd seelig ist, Dem thue Jch E: L: trewlich empfehlen, Schliessendt versichere Jch E: L: dass Jch bin vnd bleibe Jm Lager bey Stettin E: L: getrewer Schwager den 14 Augustj vnnd Vetter Ao. 1630. Gustauus Adolphus. Cotlatioiu'rt nach dem rcchten wahrcu Original vnd deniselhcn in allem gleichlau- tcnd befundcn worden, Vrktindt mein liiin.ltschrifft, Actum Wienn den 27 Junij, Ao. 1631. GeOrg Dicttcrliu Ilcichs- HofCanzley llegistrator mpr. GustafF Adolff von Gottes gnaden, der Schweden, Gothen und Wenden Konig, GrosstVirst in Finland, Herzog zue Ehesten vnd Carelen, Herr vber Ingermanlandt. Ynsern freundlichen gruss, vnd wass wir mehr liebes vnd guts Vermiigen allestets beuor, Hochgeborner Fiirst freundlicher lieber Oheimb, Schwager vnd Sohn, Mit wass Jnniglichen freuden wir E: Ld: heroi- sche resolution verstanden, ist dem Jenigen bekandt, welcher E: Ld: die gnad verliechen, dass sie selbige so weit ins werck stellen mogen. Vnd wie solches zweiffels ohn der Stein, welcher, ohne Menschen han- de allein von Gott herab gerissen, das vngeheure bild, dess Afectir- ten Dominate, in Teutschlandt zuemalmeln ') solle, Alss yratuliren 1) zcrmalmen? 113 wir E: Ld: dass sie vor alien andern Prinzen die Ehr gehabt , solches zue tentiren,, Vnser theils wollen wir fiir ein gliick halten, \vann wir E. Ld. Secundiren werden konnen, haben auch also fort vns bemiihet E: Ld. mit einer Summa geldes per Weohsell zue Assisti- ren, bey den hiesigen kauffleuten aber in der eil hierzu keine mittel finden konnen. Wollen Jedoch vngeseumbt, solches per Hamburg ersetzen, vnd E: Ld: in der thad weisen, dass wir dero inten- tionen nit allein hoch acstimirt, sondern auch mit vnserm eusser- sten vermiigen Secundirt haben. Darzue sich dan E: Ld: getrostlich zuuorlassen, vnd vnsern realen entsaz mit ersten zuuerwarten. Wol- ten wir E: Ld: in eil nit Pergen, vnd befehlen derselben ') hiermit, zur gliicklichen aussfiihrung des Angefangenen hohen wercks, der di- rection Gottes. Datum in Vnserm Veldlager bey Alten Stettin, den 16 Augusti Anno 1630: E L getrewer vetter vnd swager Gustauus Adolphus mpr. Dem Hochwiirdigen, Hochgebornen Fiirsten, Vnserm freundtl. lie- ben Oheimb, Schwager vnd Sohn etc. Herrn Christian Wilhelm, postulierten Administratorn des Primats , Vnndt Erz Stifts Mag- deburg, Coadjutorn des Stifts Halberstadt, Marggrafen zu Bran- denburg, inn Preussen, zu Stettin, Pommern, der Cassuben, vnndt Wenden Herzogen, auch in Schlesien zu Crossen, vnndt Jagerndorff etc. Burggrafen zu Niirnberg, vnndt Fiirsten zu Riigen. Praes: Magdeburgh, den 23 Aug: Ao. 1630. Gustaf Adolp von Gottes gnaden der Schweden, Gothen vnd Wenden Kb'nig, Grossfiirst in Finland, Herzogh zu Ehesten vnd Carelen; Herr ober Jngermanlandt etc. Vnsern freuntlichen gruss, vnd wass Wir der nahen anuorwant- nuss nach mehr liebes vnd guthes vermugen zuuor, Hochwiirdiger Hoch- geborner Fiirst, freundtlicher lieber Schwager vnd Son, Wir verstehen auss Vnsers naher Hamburgh abgeordtneten Secretary status, Jo- hannis Salvij, schreiben, dass E: Ld: Jhren treu a/ectionirten Vn- derthanen etwass naherss zusein, sich naher Magdeburgh begeben,* Wollen verhotfen, Sie daselbsten albereit gliicklich angelangt sein, Vnd die Statt also gefunden haben werde, wie Jhr vertrawen zu derselben lederzeit gestanden, vnd Wir Vnss von Hirer tapfferen resolution, vnd bekandten standhafftigkeit promittiret. 1) dicselbc? 8 114 Weiln dan E: Ld: numehr eincn t'csten Fuss, Ihre bicssher ge- fiirte hochvorniinfFtige gedancken, vnd gemeinnuzige Concilia inss werck zusezen , vnd den anfang zu raachen , so wohl sich selbsten bey Fiirst- licher hoheit, alss Ihre Land vnd Leute bey alter freyheit zuerhalten, vnd welchess einen Teutschen Prinzen noch mehrers anstendig, sein numehr last vnderdrucktes Vaterland, zu seinem vnd seines hauses vnsterblichen ruhm, auss dem loch der angetraw|ten| seruitut zureis- sen, Zweifeln Wir nit E: Ld: Ihrem hohen eifer vnd fre\\ digkeit nach, So Sie hierzu alzeit Spiiren lassen, die gelegenheit \vohl menagiren, vnd hindangesezt der anscheinenden difficulteten, vnd anderer Ihren aufstuzigen verleitungen, tapfer vorthriicken werde, Vnsers theills \viin- schen Wir nit mehrers, alss dass Wir zur Communion dieses gliickes kommen, Vnd E: Ld: zu durchtringung Ihres intents, an die hand gehen, vnd die offtmalss begehrte mittel anschaffen konten, Weiln Wir aber noch der zeit, bey Vnsern Obliegenden starckeu Kriegs spe- cen sch \verlich nach wunsch darzu gelangen, vnd fast \\enig andere mittel, E: Ld: zu \\ilfahren, sehen konnen, Alss dass E: Ld: xvie Wir deroselben vor diesem vorgeschlagenn , eine Summa gelts aufzu- bringen sich bemiihet, Wir Vnss zu selbstschuldiger BurgschafFt dar- stelten, vnd die Creditores zu ge \vissen terminen Contentirten , So haben Wir solchess E: Ld: hochvernunfftiger bearbeitung, nochmaln nothwendig anheimb stellen miissen, Darmit aber dass werck nit in limine strax stecken bleibe, haben Wir bey Vnserm Residenten in Hamburgh, die gewisse anordnung gethan, E: Ld: immittelst den rest von den z\\ olff Tausent Reichsthll. vnuerzuglichen zu iibermachen, Vnd alss Wir auss E: Ld: Vnss eroffneten reifsinnigen Consilijs, leichtlich ersehen, wie hoch vnd viel daran gelegen, dass in der eil, vnd ehe vnd zuuor der feind sich verstercke, \velches Jedoch bey gegen \vertiger Teutschlandes beschaftenheit, da dass meditullium Imperij von Sol- daten entblost, der rest in Italia, Elsass, vnd alhier occupirt, Tilli distrahirt, vndt \vass dass meiste, die schwindtsuchtige Contributions mittel, numehr fast gahr geschwunden, schwer zugehen solte, die Ar- mde gerichtet, Vnd E: Ld: Jhrem begehren nach ein hoher o/Jicirer, welcher dass Werck treiben, vnd E: Ld: mit Raht vnd That assisti- ren konne, zugeschicket werde, Wollen Wir, darmit an Vnss nichtes ermangle, vnd gemeiner \\olfart in zeiten succuriret, zumaln aber E: Ld: ein \vahres Document, Vnser vngeferbten freuntschafft gegeben werde, E: Ld: erstes tages ein \\ohlqualificirter discreten Canallier, deroselben begehrter massen zu assistiren, beinebenss einem redlichen 115 Man, welcher mit wexelln auf Sechs Tausent Man versehen, vnd auf der Soldatesca vnderhalt acht haben solle, zuzuschicken, Damit Wir auch dess fundaments, bey der Statt Magdeburgh, so viel meh- rers versichert, haben Wir Vnserm in Hamburgh wesenden abgeord- neten, Johanni Salvio, anbefohlen, bey derselben praeparatoria hierzu zu machen, vnd sich Jhrer entlichen resolution zuerkundigen, Zu'eifeln nit E: Ld: so wohl gedachten Vnsern abgeordneten die gnadige hand bieten, Alss hinwiederumb bey Jhme guth Contentement finden wer- den, Wass Wir auch sonsten zu vermehrung E: Ld: reputation, vnd gedeilichen aufnehmens, Jrgenderley \veiss werden thun konnen, darzu sein Wir Jederzeit willig geflissen, Jmmittelst thun E: Ld: ganz ver- nunfftig, dass Sie Cur Sachsen zu gewinnen sich bemiihen, vnd kan nit schaden, dass E: Ld: Jhren wiedenvertigen ein Nasen zu Dreyen, Simuliren, alss wan Sie ernstlich Perdon suchten, da nun die Kays- serl: vnder solchem anlass, Jhrem gebrauch nach, sich nit einschleichen, vnd bey E: Ld: diess arcanum ausszugrublen vnderstehen mochten, Sonsten wen E: Ld: aufF der Morizburgh oder Domiz einen anschlag efectuiren, ehe der feind sich praeparirt, werde solches im anfang ein mechten pondus geben. Wie Wir aber diessfalss Vnss E: Ld: vigilanz getrosten, Alss versichern Wir dieselbe hingegen, dass Vnserseits an nichtes, wass zu gehembder schleuniger vortstellung dieses hochwichtigen wercks Jmmer dienlich, ermangeln werde, Vnd empfehlen E: Ld: hieriiber zu gliick- lichen Succes dero vornehmen der huldreichen protection Gottes. Auss Vnserm Veldlager bey Altem Stettin den Augusti Anno 1630. E L getrewer vetter vnd swager Gustauus Adolphus mpr. Dem Hochwiirdigen Hochgebornen Fiirsten vnserm freundtlichen lieben Oheimb, Schwager vnd Sohn, Herrn Christian Wylhelm Postulierten Administratorn dess Primat vnd Ertz Stifft Mag- deburg, Coadjutoren dess Stiffts Halberstatt, Marggrafen zu Bran- denburg, in Preussen zu Stettin, Pommern, der Cassuben vnd Wenden, auch in Schlesien zu Crossen vnd Jagerndorff Herzogen, Burggrafen zu Niirnberg vnd Fiirsten zu Riigen. Praesent: Magdeb: 22 Septemb: Anno 1630 '). 1) 1 bredden pa fransidan ar med blyerts antecknadt — patagb'gen i sednare tid — nvor den 14" (Aug. 1630); men att detta bref ar af sednare dato an det ofvanan- forda af d. 14 Aug., synes af inneballet ocli vinner afven stod deraf, att det ar presenteradt sednare. 116 Sekreteraren J. A. Salvius till markgrefve Kristian Wilhclm af Brandenburg, Hamburg d. 12/2? Sept. 1630 (Orig.). Hochwiirdigster Durchleuchtigster Hochgebhorner Fiirst, gnadig- ster Herr, E. Fiirstl: Durchl: seind meine vndtcrthanige Dienste Jeder- zeidt vnndt stets gehorsamb, \villig vnndt bereit, Weil Jch lebe. Gnadigster Fiirst vnndt Herr, Wie Godt allein ist, der die Wahre Evangelische Kirche fundiret vnndt sie nimmer mehr vnndter- gehen lasset, Also ist Godt allein, der Wunder Manner envecket, so solche Ritterlich tuiren sollen. Godt hat Jhre Konigl: M:ttzu Sch\ve- denn envecket, dass sie ins Teutschlandt gegangenn, die bedriickte Evangelische religion vnndt Teudsche libcrtdt zu erretten. Godt hat E. F. Durchl: durch viele \\iedenvertigkeiten endtlich dahin auflfcc- hollffen, vmb E. F. Durchl: Landt vnndt Leuthe bey derselbenn reli- gion vnndt freiheit zu maintinieren. Godt hat denn Vnndterthanen dass Hertz vnndt muth gegeben, dass sie E. F. Durchl: vnndtertha- nigst zugefallen, Godt \\irdt auch endtlich dass Christliche vnndt Heroische Vorhabenn dermassen segnen, das nit allein Herr vnndt Vnndterthan, sondern auch alle benachparte anvonvandten trost vnndt fre\vde dahero empfinden \\~erden, E. F. Durchl: \\ollenn sich dero\ve- genn gexvisslich vorsichern, da einige sch \\ierigkeiten ira anfang fiir- stossen solten (wie aller grosser dingen anfangh schwer ist) dass Godt vnndt die interessierte solche mit Godtlicher Allraacht \vohll abhellffenn \verden. Die mittell seind schon fir der th'ier, vnndt \verden alle tage mehr nachfollgen, \vie Jch solches H: Stahlman in geheimen schrifften mit mehrem entdecket. Pitte allein vndterthanigst, dass E. F. Durchl: woltenn sich nicht verlangen lassen, sondern inmittellst die Stadt so viell mueglich proviantieren, die Biirgerschafft, bey gueter devotion erhaltenn, die Werbungenn mit aller macht fortsetzen, Vnndt sich Versichern dass J. Konigl: M:tt \verdenn sie nicht verlassen, sondern mit dem furderlichsten roijal assistence leistenn. Welchess Jch vor- ann zu advertieren auflf Meines gnJidigsten Konigss befelch nicht habe vndterlassenn sollenn, Vnndt thue E. Fiirstl: Durchl: hiemit vndter dem schutz des Allerhochstenn zu allergedeilichen M'holfarth gantz vnndterthanigst empfehlen. Aus Hamburg vom l2 .... Septemb: Anno 1630. E. F. Durchl: Vndttrth&nigster tre\ver Diener Weil Jch lebe J. Salvius inpr. 117 Dem Hochwiirdigsten, Durchleuchtigstenn vndt Hochgebhornen Fiirsten vnndt Herrn, Herrn Christian Wilhelm Postuliertenn Ad- ministratom der Ertz vnndt Stiffter Magdeburgh, vnndt Halber- stadt, Marggraifen zue Brandenburgh, in Preussen Hertzogenn etc. Meinem gnadigstenn Fiirstenn vnndt Herrn. IV. Konung Gustaf II Adolf till markgrefve Kristian Wilheln af Brandenburg, Stralsund d. 16 Sept. (g. st.) 1630 (Orig.). Gustaff Adolph von Gottes gnaden, der Schweden, Gothen vnd Wenden Konig, Grossfiirst in Finland, Herzog zu Ehesten vnd Carelen, Herr vber Jngermanlandt etc. Vnsern freundtlichen gruss , vnd wass wir der anvenvandtnuss nach mehr liebs vnd gueths vermogen, allstehts zuuor, Hoch \\iirdigster Hoch- geborner Flirst, freundtlicher lieber Herr Vetter, Schwager vnd Sohn etc. E. Ld. Schreiben vnterm Dato den 28:ten Augusti Jiingsthin, ist vnns den ll:ten hujus von zeigern alhie wol eingelifert. Nun wollen Wir zu dera lieben Gott verhoffen, dass, wofern die Jenige Persohn, welche Wir an E. Ld. vnd die gute Statt Magdeburgh mit allerhand instructionen , auch ansehenlichen gelthmitteln vorlangst abgeordnet, bey Jhro noch nicht angelangt, es doch durch Gottliche Verleihung eheistes tags geschehen, da den ohnz \\eifenlich E. Ld. in einem vnd anderem behueffiger particulierbencht mehr geschehen wirdt. Wass vnss wider Vnsern Herzbegirigen M illen von dem Versprochenen secours bissanhero abgehalten, dass haben Wir an den Rath der Statt Mag- denburgkh auss leicht ermassenden Vrsachen specialius gelangen las- sen, freundtlich bittende, E. Ld. wollen sich solch Schreiben so furt communiciren lassen, vnd Sie, wo rahtig, vnsers E. Ld. mehr- vnd wohlbekandten gegen die gemeine nothleidende Evangelische Sache tra- genden vffrechten getreuen herzens, vnd Mensch-miiglichen fleisses ver- sicheren. E. Ld. belangendt, miissen Wir Jhro nebenst alien redli- chen Cavalliern hochen vnd nidern Standts riihmblichen nachsagen, dass Sie Jhre Persohn nicht alleine tapfer hazardirt , besonderen auch Jhre gemeinniizige Actiones mit solcher prudentz begleitet, dass Wir, so wohl alss die gesambte Evangelische Parthey, sambt bederseits posteritet E. Ld. dafur alien wiirckhlichen danckh, davon Sie Vnsers 118 theils im geringsten nicht zuzM'eiflen, zu euigen zeiten schuldig sein; Jezo seind Wir gleichsamb in procinctu, zuin fahln Wind vnd "Wet- ter secitndum ') \vill, den Feundt anschenlich zu divertim, vnd keine iniihe zuersparen, \vie \vir einen Vesten sedem belli an der Elbe fiir- dersarabst formiren vnd einrichten, also per olfii vutiiiia-i' a i'risik.i c\- emplnr. 147 Funnen vid Norge och Bohuslan pa atskilliga arter af slagtet ^agurus. 2. PELTOGASTER SULCATUS, n. sp. Diagn. Vidfdstningsorganet belaget bakom midten af kr op- pen, enkelt, med utvikne, radierade kanter, och utan skold. Opp- ningen vid den frdmre kroppsdndan stor och omgifven af veck af manteln. Ldngden 7 — 8 millim. Funnen vid kusterna af Norge pa ett par arter af slagtet Pagu- rus, pa P. cuanensis Thompson, Bell, och P. chiracanthus Lilljeb. 3. PELTOGASTER MICROSTOMA, n. sp. Diagn. Vidfdstningsorganet belaget bakmu midten af kr op- pen , enkelt och utan sko'ld , kanterne fo'ga utvikne , och icke radie- rade. Oppningen vid den frdmre kroppsdndan mycket liten, och icke omgifven af utstdende veck af manteln. Ldngden 5 — 6 millim. Funnen vid Norge pa Pagurus chiracanthus, och P. laevis, Thompson & Bell. af Dulianiels lievis for Principe des vitesscs Jjled den omarbetning af Duhamels bevis for Principe des vitesses virtuelles, som i det foljande framstalles , asyftas visserligen att genom en stbrre utforlighet och anforda exempel bidraga till dess fortydligan- de, men det hufvudsakliga andamalet ar likval ett annat. Da det neraligen ar vanligt att grunda behandlingen af den ifragavarande prin- cipen pa theorien for oandligt sma qvantiteter och definiera de for den- samma vasendtliga kraftmomenterna pa ett sadant satt, att de fb'rst kunna sagas vara i egentlig mening virtuella raomenter, nar de upp- hort att aga nagon verklig storlek, sa ar det isynnerhet for att upp- visa obehofligheten af detta behandlingssatt och genom nagra sma fb'randringar i definitioner m. m. bevara at differentialer den betydelse, som Cauchy at dem gifvit, och derigenom forvarfva at de virtuella kraftmomenterna rattigheten att vara verkliga, fran noil skilda qvan- titeter af understundom ganska betydlig storlek, som nedanstaende ra- der blifvit sammanskrifna. For uppnaendet af detta mal har det icke synts nb'digt att vid behandlingen af den ifragavarande principen ga mer i detalj, an Duhamel i sin framstallning har gjort, och omar- betningen stracker sig derfo're i detta afseende icke langre, andetom- arbetade, sysselsatter sig foljaktligen icke med sadanafall, da afseen- de borde fastas vid friction, styfhet m. m. Deremot torde det vara behofligt att uppvisa, hvilken geometrisk betydelse differentialer, sed- da fran Cauchyansk synpunkt, aga. Innan vi ofverga till sjelfva amnet, forutskicka vi derfo're foljande anmarkningar : 12 150 1. Da a?, yy z aro af hvarandra obcroende variabler, betyda dar, dy, dz detsamma, som Jx, Ay, dz. 2. Af differentialkalkylen ar kandt, att man af y = f(«) (i) erhaller dx (2) och Cauchy bar visat, att det lika val galler om dx och dy i denna eqvation, som om £ och ^ i en eqvation sadan som att de kunna antaga ganska hoga varden. Den, sora vill benamna dem oandligt sma, maste foljaktligen fatta uttrycket "oandligt liten" i den mening, hvari det i samme forfattares theori for infiniment petits forekommer, enligt hvilken hvarje variabel som bar noil till gransvar- de, sages vara oandligt liten, den ma for ofrigt kunna antaga bur stora varden som heist, ja till och med constanter kunna anses sa- som oandligt sma, ehuru af gradtalet noil. Askadliggb'ra vi functionen f(x) derigenom, att vi i ett plan upprita den kroklinie, som ban- ford till ett ratvinkligt coordinat- system utgor locus for eqvationen (1.), sa finna vi t. ex. vidstaende figur. Kallas vinkeln mellan tan- genten i punkten a och positiva a?-axeln a, sa ar, sasom vi af dif- ferential-kalkylens application pa analytiska geometrien veta, Drages genom a en med '(z) dz , att om dz poneras lika med z-coordinaten for nagon punkt pa tan- genten, sa aro dx och dy de till samme punkt horande x- och y- coordinaterna. DifFerentialerna kunna saledes afven i detta fall anses sasom de lopande coordinaterna for tangenten, hanford till tangerings- punkten sasom origo. 4. Innehaller en eqvation trenne variabler, sasom t. ex. *=/(*,y) ......... (3) sa betecknar den, sasom bekant ar, en bugtig yta och har till diffe- rentialeqvation dz = dj- dx + 6J- dy ....... (4) dx dy Laggas genom punkten oc,y, z, som vi for korthets skull vilja kalla O{ , trenne" med coordinataxlarne parallela linier O}A\ , OlFl, O,Z14 sa bildar genomskarningen mellan ytan och det plan, som innehaller linierna Ol^Yl och O^,, en plan curva, hvars eqvation vi naturligtvis 152 bora finna, om vi i eqv. (3) ponera y constant. Denna curvas tan- gent i den nyssnamnde punkten gor vidare med linien O(XV en vinkel a, hvars trigonometriska tangent, sasoiu vi latt inse, bor erblllas, om vi differentiera z i afseende pa x under antagande, att y ar con- stant, saledes 7, Jfy.2. " dx' Afsatta vi nu pa linien O,.!', ett stycke Ola och fran punk- ten a draga en med z-axeln parallel linie till en pa den omtalade tangenten belagen punkt b , sa maste till fb'lje af den nyss gifna expressionen pa tga ab = X dx' . . (5) Pa samma satt bildar genomskarningen mellan ytan och det plan, som gar genom linierna O^ och O^^ , en plan curva, hvars eqvation vi erhalla, om vi ponera x constant i eqv. (3), och hvars tangent i punkten O{ gor med Oltrl en vinkel, som till trigonometrisk tangent har partiella derivatan af z, tagen i afseende pa y sasom oberoende variabel. Forena vi tvenne vinkelriitt ofver hvarandra liggande punk- ter c och d , af hvilka den forre tillhor linien O, J", och den sednare nyssnamnde tangent, med en rat linie cd, sa ar foljaktligen tydligt, att cd = dJ-. O.c. dy (6) parallela linier ae och JT, och genom e en li- Genom a och b draga vi nu tvenne med O^ bg, vidare genom c en linie ce parallel med nie ef parallel med O,Z, , slutligen genom c och d tvenne linier eg och df parallela med OJ> och genom b en linie bf parallel med Otd. Emedan tillfolje af var construction abge och cdfg aro parallelogram- mer, sa ar eg = ab och gf= cd, samt foljaktligen hela ef = ab + cd, och saledes pa grund af eqvationerna (5) och (6) •*• dy 153 Jemfores eqvationen (4) med denna eqvation, sa synes, att om vi antaga sadana varden pa dx och dy , att dx =• O{a, dy = O^, sa blifver nodvandigt dz — ef . Observera vi nu, att O(bfd ar en parallelogram, som innehaller tvenne tangenter, hvilka bada ga genom samme punkt O, , sa inse vi latt, att den maste utgora ett stycke af ytans tangentplan i punkten O, , och att / ar en punkt i detta plan. Men haraf blifver ater tydligt, att O,a, Oc och ef, hvilka, sasom latt synes, aro coordinater for punkten /, om Orf, , Ol)\ och C^Z, antagas vara coordinataxlar, pa samma gang maste blifva coordinater for en punkt i tangentplanet, och pa grund af det, som nyss ofvanfore blifvit sagdt, maste detsam- ma foljaktligen afven galla om differentialerna dx , dy , dz . Vart raisonnement har varit oberoende af den storlek, vi gifvit at O{a och OjC. Differentialerna dx , dy , dz maste derfore kunna anses sasom coordinater icke blott for en viss punkt /, utan for hvilken punkt som heist i det tangentplan, som gar genom punkten (.^, y, z) ; de kunna saledes betraktas sasom lopande coordinater for hela detta tan- gentplan , om tangeringspunkten tages till origo. Detta synes afven af eqvationen for ytans tangentplan, om vi flytta origo for coordinat- axlarna till tangeringspunkten (x , y , z) , ty vi finna i detta fall eqvationen df dt = dx • * H" dy ' "l ' en eqvation, som tydligen satisfieras af § = dx , y — dy , C = dz. 5. Af den geometriska betydelse , som dx , dy , dz enligt det fore- gaende aga, foljer, att numeriska vardet af ds eller, som ar detsamma, ' betecknar numeriska storleken af den del aftangenten, som forenar tangeringspunkten med den punkt, hvars coordinater aro dx , dy , dz^ da tangeringspunkten ar origo. 154 6. Vid de i det foljande forekommande bevisen forutsatta vi den van- liga, pa laran om parallelogramma virium grundade, behandlingen af st.itiken sasom kand och aberopa oss dessutom pa foljande enkla lem- ma ur dynamiken: "Om en punkt, som ar i hvila pa en yta, angripes af en kraft P och tvingas att pa ytan beskrifva en kroklinie, sa sammanfaller rititningen at kraftens tangentiella component T med rigtningen hos den af punkten beskrifna krokliniens tangent." Af detta lemma foljer, att om en punkt, som Jir i hvila pa en yta, af en kraft P sattes i rorelse och tvingas att beskrifva en krok- linie i ytan, sa skulle samma kraft P satta punkten i rorelse, om den i stiillet for att tillhora ytan endast kunde rora sig pa men ej frigoras fran den ifragavarande curvan. Denna curva kan nemligen lika litet som ytan upphafva verkan af kraftcomponenten T, enar denna har tangentens rigtning, och curvan endast kan gora motstand mot krafter, som verka normalt. 7. Vinkeln mellan tvenne gifna liniers rigtningar. Om den ena linien gor med positiva coordinataxlarne, da hon utdrages i en viss rigtning, vinklar « , /? , y , och den andra liniens rigtning vinklar a , b , c , sa ar vinkeln V mellan dessa liniers rigt- ningar bestamd genom foljande formel: Cos V = Cos a Cos a + Cos p Cos b + Cos y Cos c . 8. Om rigtningen af en linie gar fran en punkt y, y , z till en an- nan £, 77, £ och g6r med positiva coordinataxlarne vinklar «, 6, c\ om vidare [absoluta storleken af afstandet mellan de bada punkterna ar m : sa ar „ £ — x Cos a = , m Cos b = , Cos c = . m 9. En rat determinerad linies projection utefter coordinataxlarne. Dermed f&rsta vi productcrna af liniens absoluta langd och cosinus for de vinklar, som hennes direction gor med positiva coordinataxlarna. Aro liniens andpunkter 3", y, z och £, ?;, £, dess rigtning fran den forra till den sednare, m absoluta Iftngden och rigtningens vinklar med po- sitiva coordinataxlarne a , b , c , sa aro med stod af foregaende § projectionerna 155 £ — x — mCos a, i] — y = m Cos b , £ z = m Cos c . 10. Tagas bar | = X 4- J# , 17 = y + Ay , £ = 2 + Z/Z, sa blifva projectionerna Ax = m Cos a , Jy = m Cos 6 , A z = m Cos c . 11. Gor man £ = * + d-z , sa blifva projectionerna dx = m Cos a , dy = m Cos & , d-z = m Cos c . 12. Om L = /(a:, y, 2.) = 0 ar en yta, hvars tangentplan i punkten x, y, z ar ti9XMiKWik ;'»- r " J( dL /v. N (Ji , N <)Z/ XJ. . S(J-^) + ¥(l-2/) + ^(C— ) = 0, sa aro x 4- 2/, S) = 0 aro eqvationerna for en curva, hvars tangent har till eqvationer dL . dL dL 156 sH aro x 4- dx , y + dy , % + d* coordinater f6r en punkt hvilken som heist pa denna tangent , da dx , dy , dt> betyda differentialer i vanlig mening, tagna ur eqvationerna dL , dL , dL . - dx + -j- dy + -j-a* = 0, dx dy d* dL, dL. , dL, —-±d.r + --ldy+ -i d* = 0 . dx dy a* 13. Yirtuel rorelse. Om en punkt ar pa sadant satt forenad ined en curva, att den kan rora sig pa men icke frigora sig fran henne, och vidare denna punkt Sfvergar fran jemvigt till rorelse, sa synes rorelsen i sitt forsta stadi- um forsigga sa, som om punkten vore rorlig utefter den mot jemvigts- laget svarande tangenten, och vi skilja med anledning haraf mellan punktens verkliga rorelse i curvan och denna aldrig verkstallda eller verkstallbara men likval antydda rorelse utefter tangenteu och benam- na den sednare "virtuel", for att med sjelfva namnet paminna om dess- beskaffenhet. Om ater punkten Hr pa ett likartadt satt forenad med en bugtig yta och fran jemvigt ofvergar till rorelse, sa antyder denna rorelse i sin uppkomst en benagenhet att fora punkten ut i det till jemnvigtslaget horande tangentplanet, och vi benamna afven har den- na overkstallbara men liksom tillamnade rorelse i tangentplanet "vir- tuel". Om slutiigen punkten hvarken ar forenad med en curva eller med en yta, d. v. s. om den kan otverga fran ett lage in spatio till ett annat, utan att folja ncagon viss kroklinie eller nagon viss yta,sa sker likvcll hvarje dess verkliga rorelse utefter en curva, och den till denna curva horande tangenten borde i enlighet med det, som nyss blifvit sagdt, angifva rigtningen hos punktens virtuella rorelse. Da emellertid den rigtning, som tangenten har, beror pa den verkliga cur- van, och denna kan vara hvilken som heist, sa ar forhallandet med tangentens rigtning detsamma, och haraf foljer, att i det fall, da punk- ten kan r6ra sig at hvilket hall som heist, ar rigtningen af punktens virtuella rorelse hvilken rat linie som heist, om den blott gar genom punktens jemvigtslage. 14. Kraftens vag. Om x , y , z ar en krafts applicationspunkt; V den vinkel , som kraftens rigtning gor med rigtningen fran x , y , * till en annan punkt 5, i) , £*> m numeriska valoren af afstandet mellan bada dessa punkter: sa benamna vi m Cos V "kraftens vag". Denna ar tydligen lika med projectionen af in utefter kraftens rigtning och maste foljaktligen an- 157 ses sasom positiv, da den stracker sig fran x , y , z utefter kraften i den rigtning, hvari denna strafvar att fora applications-punkten. (AB} ar kraftens vag och anses i den forsta af nar- staende figurer va- ra positiv, i den andra negativ. Anm. 1. Benamningen "kraftens vag" ma finna sin forklaring i den omstandigheten, att om applicationspunkten tanktes rora sig fran x , y , z till £ , t] , £ , sa skulle kraften i sin egen rigtning forflyttas ett stycke m Cos V. 2. Med (AB) forsta vi kraftens vag till bade tecken och stor- lek, under det att AB endast betecknar den linie, hvars storlek ar lika med det nuineriska vardet af kraftens vag. 15. Virtuel hastighet, Om £ , rj , £ ligger i rigtningen af applicationspunktens virtu- ella rb'relse, sa kallas m Cos F "kraftens virtuella vag" eller "ap- plicationspunktens virtuella hastighet i kraftens rigtning". Om t. ex. applicationspunkten endast kan rora sig pa men ej aflagsnas fran en curva, och m ar ett stycke af tangenten, sa ar (AB) applications- punktens virtuella ha- stighet i kraftens rigt- ning och anses i forsta /#. figuren sasom positiv, i den andra sasom negativ. Anmarkn. Den sednare benamningen blifver fb'rklarlig, om vi tanka oss, att applicationspunkten kunde med uniform rb'relse of- verga fran x , y , z till £ , ^ , £ under loppet af tidsenheten. 16. Moment. Med en krafts "moment" forsta vi producten af dess absoluta storlek och vag. Om t. ex. P ar den forra och in Cos F den sedna- re, sa ar momentet PmCos F. Px(AB) ar saledes i figg. (3) och (4) ett moment, och detta ar i fbrstnamnda figur positivt, emedan (AB) der ar positiv, i den sednare negativt, emedan (AB) der ar negativ. 17. Virtuelt moment. 158 Om m Cos V fir kraftens virtuella vag eller , som ar deteamma , applicationspunktens virtuella hastighet i kraftens rigtning, sa kallas PmCos V "virtuelt moment". I figg. (5) och (6) ar Px(AB) sa- ledes ett virtuelt moment, positivt i den fdrra och negativt i den sed- nare. 18. Om uppdelning af ett kraftmoment. Vi kalla P absoluta storleken af en kraft, hvars rigtning g5r med positiva coordinataxlarna vinklar a , /S , y ; x , y , * namnda krafts applicationspunkt; £, 17, £ en punkt nagonstades in spatio; m abso- luta afstandet mellan #, y, z och £, ^, C*> «> ^» c de vinklar, som rigtningen fran x, y, % till £, 1^, C gor med positiva coordinataxlar- na; F" vinkeln mellan kraftens rigtning och rigtningen fran & , y, * till £» ?j, £; Jp kraftens vag: da kan, sasom bekant ar, kraften P sonderlaggas i hvaraf Cos a = A' Cos,* = -p, Z Cos y = ^r . Vidare ftr enligt det foregaende, om man satter 5 = x -f i = -I- (7) hvaraf A x = m Cos a Jy = m Cos 6 A %— m Cos c Ax Cos a, — — , m Cos 6 = =t , m Cos c = £« 7tt (8). 159 Enligt § 7. kan nu med stod af eqvationerna (7) och (8) vinkeln V bestammas. Man far nemligen X Ax Y Ay Z 4* Cos F = -H . - - + -g • — + ^ . — , P m P m P m och af derma fas vidare kraftens vag, nemligen . -r-, X. JL JU * P = p • 4* + p • Av + p - -4*. och momentet P. dp = X. Ax 4- Y.Ay + Z.A*. 19. Ax , Ay , A% , som aro projectionerna af m utefter coordinat- axlarna, aro stundom kraftcomponenternas vagar, stundom icke. Om nemligen nagon af dessa componenter X , Y , Z ar positiv, sa sam- manfaller dess rigtning med den motsvarande positiva axelns, tillfb'lje hvaraf projectionen af m utefter den sednare blifver densamma, som utefter den forra, och i detta fall lika med kraftcomponentens vag. Om deremot kraftcomponenten ar negativ, sa ar dess rigtning rakt mot- satt den positiva axelns, och projectionen af m utefter axeln maste i denna handelse tagas med ombytt tecken for att blifva lika med den ifragavarande kraftcomponentens vag. I hvilketdera fallet som heist aro likval XAx , YAy , ZA* behoriga kraftmomenter. Ty om t. ex. X ar positiv, sa ar dess absoluta storlek ofb'randradt X och kraft- componentens vag Ax\ saledes momentet XAx. Om deremot X ar negativ, sa ar dess absoluta varde — X , men ocksa componentens vag — Ax ; momentet saledes oforandradt XAx . Hvarje kraftmoment kan derfore sonderlaggas i trenne andra, nemligen P.Ap= X.Ax + Y.Ay + Z. A*. 20. Att denna uppdelning kan ske pa flerfaldigt olika satt, synes deraf, att PAp blifver oforandradt, salange man valjer punkterna ?, ^, £ sa, att de ligga i ett och samma mot kraften P vinkelrata plan. 21. I det fb'ljande forsta vi med X, Y", Z endast componenter af sadana krafter, som aro directe applicerade till en punkt x, y, *, deremot icke sadana, som bero pa en ytas eller curvas normala mot- stand. 22. For att icke afvika fran ett allmant antaget bruk, att nemligen vid framstallningen af principe des vitesses virtuelles begagna beteck- ningarne Ja:, $y, ,, yt, *,), (a?.,, y,, ».,) ...... angripes af krafter, sa ar nbdvandigt men ocksa tillrackligt for jemvigten, att summan af samtliga krafternas virtuella niomenter ar noil, forutsatt att vi valja de punkter, som bestamma momenternas storlek, pa ett sadant satt, att alia i deras coordinator (x + dx, y + dy, -z + = 0 , . . . . (9) ax dy di- sa maste, om krafternas applicationspunkt ar a~, ?/, 2-, eqvationen for tangentplanet i denna punkt blifva A-L* .. oL , ^ oJj ,. 161 hvilken eqvation tydligen satisfieras af £ = x + dx , y = y + ty » da man med to, <5y, (Jz forstar differentialer tagna ur eqvationen (9). A. Vi antaga forst, att punkten ar i jemvigt. Da ar kandt, att antingen finnes ingen resultant, eller ock ar den normal mot ytan. I forra fallet foljer af jemvigten, att 2 X = 0, 2 Y = 0, 2 Z = 0. Multiplicera vi dessa eqvationer respective med qvantiteter x^ , y] , zl hvilka som heist och addera dem, sa visar den harigenom uppkomna eqvationen att summan af de i punkten x, y, z applicerade krafternas momenter ar noli, hvarhelst den punkt x + xl , y 4- yl , z +*, ma vara bela- gen, som bestammer kraftmomenternas storlek, och saledes afven, da vi fdrlagga honom i tangentplanet, eller som ar detsamma, taga vir- tuella momenter. Vi erhalla foljaktligen 2(X3x + Ydy + Z8*) = 0. Finnes ater en mot ytan normal kraftresultant N, sa kan dess stor- lek bestammas formedelst eqvationerna 2 X =s W • A. dx v Y -• NdL • A — JL — iv — =— . *a. , dy der j. -* //"dXiV fdL^? , fdL = ± A / ( __ ) + ( _ ) + ( _— V \ dx / \ty-S \ •»• Multiplicera vi dessa eqvationer respective med JiP, (Jy, ..... (12) PCos y + £ Cos v + J2Cos c = 0 . J Foljaktligen maste dessa eqvationer afven satisfieras och gifva i for- ening med Cos -a + Ces26 + Cos2c = 1 fullstandigt vara obekanta JK, a, ft, c. K alias de vinklar, som den mot P och Q, gemensamma perpendikeln gor med positiva coordinat- axlarna A, B, O, sa aro Cos a Cos A + Cos jS Cos J5 + Cos y Cos G = 0 , Cos A Cos JL + Cos/i Cos J5 + Cos v Cos (7=0, och haraf fdljer, att om eqvationerna (12) multipliceras respective med Cos A, Cos J3, Cos C och adderas, sa finna vi Cos a Cos A + Cos 6 Cos B + Cos c Cos C = 0 , en eqvation, som visar, att R bor ligga i samma plan, som P och Q. Hvad storleken af R betraffar, sa ar den R = \S pi + QI + 2P(2(Cos«CosA + Cos/SCos^ + CosyCosv} och saledes lika med diagonalen i den parallelogram, som uppritas ofver P och Q, sasom narliggande sidor. Af formlerna PCosa + Q Cos A Cos a = — Cos ft = — R - PCosy + Cos , = C_ synes, att R afven till rigtning sammanfaller med diagonalens for- langning utanfdr parallelogrammen. 170 Jemvigtseqvationen uttrycker, att om man fran en punkt m hvilken som heist in spa- tio faller vinkelrata linier ma, mb, me mot krafterna P, Q, JR, sa maste P x (Oa) f Q, x (Oft) +- -R X (Oc) = 0, hvaraf synes, att atminstone en af projectio- nerna (Oa), (Ob), (Oc} maste blifva negativ, eller som ar detsamma, ligga i forhallande till applicationspunkten i motsatt rigtning mot sin kraft, 25. Det, som i foregaende § blifvit sagdt, kunna vi numera samman- fatta till foljande uttryck: Tor jemvigt hos en punkt, pa hvilken kraf- ter blifvit applicerade, ar nodvandigt men tillrackligt, att summan af alia med punktens rorelse forenliga virtuella momenter ar noil." 26. Om icke uttryckligen sages, att en punkt tillhor en yta, en curva, eller ar fri, men i det stallet vissa eqvationer uppgifvas, som bestamma relationer mellan punktens coordinate!', sa ar likval afven i detta fall principe des vitesses virtuelles anvandbar. Om nemligen ifragavarande eqvationer aro trenne, sa bestamma de blott ett enda varde pa hvardera af punktens coordinater, och denna ar saledes fix och alltid i jemvigt, for hvilka krafter han an ma utsattas. Har fordras saledes ingenting for jemvigten. Aro eqvationerna tvenne, sa betyder detta, att punkten ror sig utefter den curva, som genom dem representeras. Finnes blott en enda eqvation, sa innebar denna, att punkten tillhor en yta. Existerar slutligen ingen eqvation, sa ar punkten fullkomligt fri. Vi kunna derfore uttrycka en punkts jemvigts- vilkor pa foljande satt: "for en punkts jemvigt ar nodvandigt och till- rackligt, att summan af alia, med relationerna mellan punktens coor- dinater forenliga, virtuella momenter ar noil." Exempel. Pa ett snore, fastadt med ena andan i o och med den andra i en punkt, hvars coordinater aro #, och yl , hanger en tyngd P. Den- na kan glida utefter snoret, hvars langd ma heta I. Man vill liira kanna coordinaterna for den punkt, der tyngden kommer i jemvigt. Kalla dessa x och //. Den relation, som forenar dem, ar tydligen (13) Jemvigtseqvationen &r P Sy = 0 och dy maste tagas ur differentialeqvationen af (13), nemligen xdx " ' = eller (-7-= lVic2+.y2 y—y\ k?}"2' + (v^w + *x = °- Fig. 11. Emedan P icke ar noil, sa maste dy vara noil for alia mojliga varden pa 6 .r , och saledes .77 OB - 07 x- T + ^. - o . Denna eqvation, som uttrycker, att Sin ^ = Sin , eller y = ,, be- stammer tillsamman med eqv. (13) fullstandigt vardena pa x och 2/ och ger ,f _ «7 * ' 1 > Obs. Att (Jy ar noil for alia mojliga varden pa Sx betyder, att om tangeringspunkten tages till origo, sa ar tangenten sjelf i?;-axel och saledes parallel med den ursprungliga .r-axeln. 27. Om jemvigt hos en till sin langd och form oforanderlig rat linie, i hvars andpunkter krafter aro applicerade. l:o Liniens andpunkter kunna rora sig pa men ej aflagsnas fran kroklinier, hvilkas eqvationer aro L — f(x,y,t) = 0, L\ = /iO>2/»-0 =° och M = — 0, = 0. 172 Liniens Constanta langd bcst&mmer eqvationen (*-*,)2 + (y-yt)! + (*-»,)* = i', af hvilken genom differentiation erhalles (a-— x^(9x— Syy rfa fas ur eqvationerna dL . dL , dL , — to + — Jy + -j- och saledes curvornas tangenter parallela. 4:o att i enlighet med foregaende observation andpunkterna pa den af krafter angripna linien icke kunna forflyttas sa, att de liktidigt sammantraffa med de punkter, af hvilkas lage de virtuella momenters storlek bestammes, hvilkas summa, ponerad lika med noil, utgor vilkoret for liniens jemvigt. 5:o att om man med ds och dsl betecknar ^/ <3xz + dyl 4- dz och v rfarj-4- Jyj'2 + J«i2 , sa betyder equationen att projectionerna af tfs och §s^ utefter den pa curvorna hvilande 176 Fig. 12. linien firo lika stora. Man kan nemligen skrifva denna eqvation under formen fis f^r jg $x+y\-y (xi,yi,*J = 0. A. Pa ett med det foregaende analogt sa'tt flnna vi, att nBdvandiga foljden af liniens jemvigt &r 2 (X8x + ydy + Z6* + Xjaci + YJy^ -f Z^z^} = 0, der z + dz och xl + Sxl, yl + dyl, zl + dzl. 4. Ytterligare, att om man genom punkterna x + dx\ y + dy, z + dz och xl + (Jar,, yl + Jemvigtseqvationen ar, om stangens tyngd m fordelas sa, att halften deraf forlagges till hvardera andpunkten, m A m A^ ~~ "2 ~~ 2" ' ' 181 eller §z + — — 1 / -i- - -r- x y y =• 2/1 = arbitrar. Dessa coordinater blifva imaginara, om I > r eller < •= , och jemvigt ar i detta fall endast mojligt, da liniens andpunkter haf- va de lagen, som af de bada andra eqvationerna bestammas, nemligen : 14 182 x = 0, z = 0, y = ?/, = arbitrar. 3:o Liniens findpunkter fullkomligt fria. A. Vi antaga forst, att linien ar i jemvigt. Da ar resultanten af de krafter, som verka i punkten #, y, z, lika med resultanten af de krafter, som verka i ,r, , y,, *j. Dessa resultanter verka ocksa mot hvarandra och i liniens rigtning. Saledes foljer af jemvigten, att 2X x — xl R I ' 2r . y—y* R I R — i ' J R —' I ' R I ' /£ 7 * . (26) (27) Multipliceras nu eqvationerna (26) respective med zfcc, Ay, Az och eqvationerna (27) med Ax\, Jylt Jzl och adderas, sa blifva sum- morna 1 + 4- X^Ax^ 4- J', Jy, + Zt J«, och lika, och om vi har gifva at differenserna de varden, som tillkomma differentialerna i eqvationen + /f— + («— i;, ,) = 0, . . (28) 183 sa fa vi sasora foljd af jemvigten + Y8y + Z6z + A\dxl + l\Syl + Z^) = 0. . . (29) B. Om vi for det andra antaga, att eqvationen (29) ar sann for alia de varden pa differentialerna, som kunna tagas ur eqvationen (28) , sa ar linien i jemvigt. Ty af vart antagande foljer, att venstra membra i eqvationerna (28) och (29) blott kunna skilja sig fran hvar- andra pa en constant factor, och att saledes 2Y 2Z l l ~~ ' ' x~x\ y-y\ *-*i x\-x y\-y der man tydligen bor erhalla j, i _ v-~-" ; i y~-* / ' \~~~i _ i I (, R "' I ' Men af dessa eqvationer foljer, att x — x. R I ' R I 2Z *— R I • « • ' i R I ^II- R och att saledes resultanterna af de krafter , som aro anbr'agta i liniens andpunkter, aro lika stora, hafva liniens rigtning och motverka hvar- andra, hvadan jemvigt bor aga rum. 184 NSdvandiga och tillrkckliga vilkoret for jemvigt hos en linie, hvars andpunkter aro fullkomligt fria, ar fb'ljaktligen , att + YSy + Z8z + X^dx^ 4- Yldyl + Z^z-,) = 0 satisfieras, da differentialerna tagas ur eqvationen (x— -xjtfx—dx^} + (y— y^)(Sy— (^i,^!,^i) =0, Beviset sa, som i forsta handelsen. 5:o Da liniens ena andpunkt ar fri och den andra tillhor en curva, hvars eqvationer aro L = f(x, y, z) = 0, A. Beviset sa, som i forsta handelsen. B. Om ar sann f6r alia varden pa differentialerna, som kunna fas ur eqva tionerna 4- (r• Beviset nastan ord for ord lika med foregaende. Anmarkning. For de trenne sista i denna paragraf forekommande han- delser galla anmarkningar, som aro likartade med dem, som blif- vit gjorda vid de trenne forsta. Exempel. I en rat linies andpunkter, af hvilka den ena kan rora sig pa en i .rr-planet liggande cirkel och den andra ar fri, skola krafterna P och Q, appliceras pa sadant satt, att linien tillfolje af deras verkan kommer i jemvigt i cirkelns plan och far det lage, som vidstaende Fig. 15. figur utvisar. Man vill lara kanna de rigtningar, som at P och Q bora gifvas. Cirkelns eqvation ar ~2 , ~2 _ „•! •JU ~p -* — / 9 Coordinaterna for liniens and- punkter aro x = r, y = o, z = o och xl=r + lv Cos a > De obekanta vinklar, som krafterna P och Q bora gora med po- sitiva coordinataxlarna, kalla vi Z, m, n och A, nenterna aro saledes X - PCosl, Y — P Cos m , Z — P Cos n , och -ri== PCosA, , v. Kraftcompo- Z,= PCos v 187 samt jemvigtseqvationen P{Cosldxi Cosmfy+Cosndzl+QfcosU&t+Cosufyi+Cosvdz^} = 0 , der differentialerna bora bestammas genom eqvationerna xdx + zdz = 0, sedan vi i dem insatt andpunkternas coordinater, saledes genom ,? + Sin a $*! = (). Transfer meras nu jemvigtseqvationen med tillhjelp af de trenne sista eqvationerna, sa fa vi PCosnCosa + QCosASina n , - ^ — - -- 6^ + Q Cos^dyl + (PCosn + QC/osvVs. = 0 fein a och, emedan denna eqvation bor vara sann oberoende af differentia- lernas varden, Cos }ji = 0 , PCosnCosa = — PCosn = — QCosr. Tillfolje af den forsta eqv. bor kraften Q ligga i iPz-planet och saledes Cos v = + Sin A saint foljaktligen enligt de bada sednare tgA = ± tg«, hvilket betyder, att Q bor hafva liniens rigtning, ehuru det lemnas obestamdt, om den bor ga fran x, y, z till x^, yl, zl eller tvartom. Den sista eqvationen ater visar, att man bor gifva at P en sadan rigtning, att Cos n — + ^ Sin A . Med storleken af Z och m behofver man ej befatta sig. 188 Genom foljande geometriska construction kunna vi bestftmma ett par af de f6r jemvigt erforderliga lagena hos krafterna P och <2 . Emedan Q, b5r verka i liniens rigtning, sa afsatta vi antingen pa sjelf- va AC eller pa dess forlangning och fran C raknadt en linie, hvars Fig. 16. storlek ma representera denna kraft. Antag att vi afsatt henne sa, som figuren utvisar. Pa tan- genten AB taga vi nu en punkt a efter behag och fall a derifran en vin- kelrat linie Aau mot AC. Pa forlangningen af AC afsatta vi vidare ett styc- ke Ccl=Aall. Hvarje punkt i hela det plan, som ar vinkelratt mot AC och gar genom punk- ten c, , motsvarar denna enda punkt a pa tangenten AB, och kraft- momentet i C blifver <2x(Ot). Jemvigtseqvationen ar, om vi kalla kraftens vag i A Aal , P x (Aa{) + Q x = 0 , och denna eqvation visar, att emedan vi gjort Ccl positiv, sa bor Aa} vara negativ och till numerisk valor lika med fjerde proportionalen i analogien P:Q = Cb, : C. Representeras kraften P genom en rat linie och den ifragavarande fjerde proportionalen sokes, samt med denna sasom radie och med A till medelpunkt en cirkel uppritas; om vidare pa Aa en annan cirkel beskrifves; ytterligare fran skarningspunkterna «t tvenne rata linier Aa{ dragas; samt sluttigen pa deras forliingningar afsattas stycken af langden P: sa betecknar hvar och en af rigtningarna AP en sadan rigtning, i hvilken kraften P tillsaminan med Q, haller linien i jemvigt. 28. Analogt med det, som sades i § (26), behofver icke heller i fra- ga om en linies jemvigt uttryckligen tillkannagifvas, att liniens and- punkter rora sig utefter curvor, ytor eller aro fria; det ar nog, om detta implicit ligger i de eqvationer, som uttrycka relationerna mellan and- punkternas coordinator, och sa ofta detta ar forhallandet, ar nod- 189 vandiga men ocksa tillrackliga vilkoret for liniens jemvigt, att summan af alia med andpunkternas rorelse och inbordes samband forenliga vir- tuella momenter ar noil. 29. Om jemvigt hos krafter, sorn aro applicerade till tvenne punkter m och mt, hvilka kunna rb'ra sig endast utefter bestamda curvor och sinsemellan aro fb'renade genom nagot visst samband. Vi antaga, att coordinaterna for m och ml aro x, y, z och xl, 2/j, zl och att eqvationerna for de curvor, pa hvilka dessa punkter kunna rora sig, aro och samt att det samband, som forenar dem, uttryckes genom F (z, .O-O. Af denna sista eqvation synes, att mot en godtyckligt vald punkt pa den ena curvan svarar i allmanhet en viss punkt pa den andra. Om vi differentiera foregaende eqvationer, sa erhalla vi to =/'(» ^, C» som tillsamman med x (5, ^ 0 = o 191 ar eqvationen for deu kroklinie (7(^/i,Wj), pa hvilken den for linierna I ocli ^ gemensamraa andpunkten p, ror sig, under det att deras b'fri- ga andpunkter m och ml rora sig utefter sina respective curvor med bibehallande af det inbbrdes samband, som ar bestamdt genom eqva- tionen -F(«, «,) = 0- Latom oss nu antaga, att andpunkten fi ar forenad med den i- fragavarande curvan C(m,m1) pa ett sadant satt, att den val kan rora sig pa men ej losgbra sig fran lienne. Det ar da forst och framst tydligt, att punkterna m ocli ml icke af sitt samband med /* i minsta man fbrhindras fran att rora sig, enar sistnamnda punkt endast tvin- gas att folja den curva, som han afven utan tvang skulle hafva fb'ljt. Vidare ar tydligt, att nyssnamnda samband icke foriindrar den ursprung- ligt gifna lag, som bestammer det samtidiga laget hos punkterna m och mn enar under uppkomsten af curvan C(m,m,^ eqvationen (33) aldrig upphb'rt att vara gallande. Afvenledes ar klart, att om man differentierar eqvationerna (32), hvarigenom man erhaller 8x =/'(*)**, dF dF — Js + -j- 2Y, 2Z och T hvarandras verkan pa punk- 193 ten m och kunna derfore ntan skada for jemvigten tagas bort. Pa samma satt upphafva afven krafterna — T och T, hvarandras verkan pa punkten ft (naturligtvis med tillhjelp af den nornmla kraft, som curvan <7(m,mt) alstrar) och konna afvenledes borttagas, utan att jemvigten derigenom stores. Fb'ljaktligen maste de aterstaende krafter- na 2^, 2Y^ 2Zl och — jPt, som numera aro de enda, som verka pa punktsystemet, halla punkten ml i jemvigt, ty i annat fall skulle denna punkt komma i rb'relse och rycka med sig de ofriga, som icke vidare hafva nagon formaga att gb'ra motstand. Af jemvigten hos punkterna m och mt fbljer saledes, att kraften — Tl skulle i fbrening med 2Xl, 2Y^ 2Zl halla punkten mt i jemvigt, om denna punkt vore fri fran sitt samband med de ofriga punkterna och endast kunde rbra sig pa men ej losgbras fran den curva, pa hvilken han enligt antagande hvilar. Tillfolje af vart satt att bestamma storleken af T, och emedan denna krafts componenter tydligen aro + T ^ — X + T ^ ^ + T ^ s ~~' ' "~» maste nu eqvationen ± (£-?>** + (*l-y)dy + (C-^)^ + 2 (ArSx + ¥8y + Zdz) = 0 . (37) vara sann, om vi blott gifva at d&, dy, Sz sadana varden , som mot- svara nagon punkt pa tangenten i x , y , z . Pa samma satt maste ocksa i foljd af det fb'rhallande, vi antagit, mellan krafterna — T och J\ och emedan deras componenter aro + T. S=-, + T. I och 4- T * — •"! + TT V »\ _i_ 77 I •*! f J — *\ j •> 3- -*I ^1 eqvationen vara sann, om vi gifva at 3%, J^, JC varden, som motsvara nagon punkt pa tangenten i §, ^, C- 194 Slutligen maste ocksa, emedan krafterna 2A\, 2l\ , ^"Z, och sasom nyss ar bevisadt, halla punkten ml i jemvigt, eqvationen (39) satisfieras at sadana varden pa &rn dyly dz-lt som motsvara nagon punkt pa tangenten i xlJ r/n s^. Taga vi nu samtidigt differentialerna utur eqvationerna (34), (35) och (36), sa aro vilkoren for giltigheten af eqvationerna (37), (38) och (39) uppfyllda och vi erhalla genom deras addition 2 (Xdx + irdy + Z . . . . (40) och att saledes summan af alia med punkternas rorelse och deras in- bordes samband forenliga virtuella momenter ar noil. B. Om ater eqvationen 2 (A'Sx + Y8y + Zdz + Arl^xl + F^yY + ZtJ^t) = 0, ar sann for alia de varden pa differentialerna, som fas ur eqvatio- nerna (40), sa ar punktsystemet i jemvigt. I niotsatt fall skulle jemvigt kunna astadkommas derigenom, att man till nagondcra ;if punkterna in och m, applicerade en kraft K af lamplig storlek och 195 rigtning. Antag da, att man till punkten m applicerat en sadan kraft och att dess vinklar mot coordinataxlarna aro a, ft, y. Emedan nu- mera jemvigt ager rum, maste eqvationen 2 (Xdx+Y$y+Zdz+A\§xl+rjy^Zjz^ + ^(Cosa(xi,yi,*J = Jft= tf^x^y^z^ = och sambandet uttryckas genom eqvationen F (x, y, z, art, yt, z-t) = Exempel. I ena andan af den fixa linien AB ar ett gangjern , som samman- binder henne med AC, och i D annu ett, fran hvilken linien DB utgar. Om nu i <7 ar applicerad en vertikal kraft P och i B en ho- rizontal (2, verkande den forsta ned- 0, 0, 0. 196 at, den andra mot A, sa vill man veta, hur stor Q, bor vara, for att jeravigt ma intraffa, da vinkeln CAB ar 45°. Sattes AC = r, sa ror sig punkten C pa en cirkel x- + y- — rl ......... (41) Kallas vidare AB = xl och DB = m , sa ar xl = eller, emedan I I = — x och -n = — ;/, r r •*,= 7 Jemvigtseqvationen S,r Differentieras (41) och (42), sa far man // = 0, (43) Utelimineras m\/2, sasom ocksa latt synes af figu- ren. Q kan bestammas genom foljande geometriska construction. 197 Af £ = — x och 17 = -.?/ r r fa vi och saledes I «. BN Om derfdre pa tangenten i (7 afsattes ett stycke CE = och linien AE drages, hvarigenom punkten F pa tangenten i D be- stammes, sa ar DF = K J£'- + (ty2 . Af eqvationerna (42) och (43) fa vi eller som kan skrifvas under foljande form m \/o> eller dxl Cos AB D = Vjgt + dvf Cos FDB .... (44) Om man nu fran punkten F faller en vinkelrat linie FG mot DB och vidare, fran B raknadt, afsatter ett stycke BH lika nied DG, samt slutligen fran punkten H drager mot DB en vinkelrat linie, sa ar BH = DO , BH = BKCos ABD, DG = Kd£2 + <2 . Cos FDB Cos FDB . och saledes .BA'Cos ABD Jemfores denna eqvation med eqv. (44), sa synes, att BK=dx^. Vi kunna saledes genom ritning finna den punkt K, som svarar mot den 17 198 pa tangenten i C godtyckligt valda punkten E, och jemvigten fordrar, att P x (CD + Q x (BK) = 0 och att. saledes det ena momentet ar positivt och det andra negativt samt Q, fjerde proportionalen i analogien BK-.CL = P:Q,. Exempel. 2. AB ar en vindbrygga, hvars ena anda B kan hbjas medelst en kedja, som gar om en trissa i C och ar forenad med en tyngd Q, hvilken kan glida utefter men ej aflagsnas fran cur van EF, en curva, som anses ligga i samma plan som ABC. Man vill lara kanna eqvationen for denna cur- va, da hon ar sadan, att vind- bryggan i hvilket lage som heist haller jemvigt mot tyngden Q. Eqvationen for den linie, pa hvilken B kan rora sig, ar tydligen x\ + y\ — r~- Den sokta kroklinien ma heta Fig. 19. y = Den eqvation, som uttrycker sambandet mellan brons andpunkt och den punkt, i hvilken Q, verkar, maste tydligen vara eller = Z . . . (45) x + — «' = 2 + (y— a)'2)2 , om vi med I fbrsta kedjans langd, med a beteckna langden AC samt med x^ yv och x,y coordinaterna for brons andpunkt och applica- tionspunkten for kraften Q. Jemvigtseqvationen ar, om brons tyngd tankes fordelad sa, att halften deraf forlagges till hvardera andpunk- ten, — P*yl — Q*y = 0 ...... (46) der differentialerna bora tagas ur eqvationerna —f dx dx. 199 Elimineras mellan dessa eqvationer och jemvigtseqvationen , sa flnna VI hvaraf och genom integration k} = P(^_ a)2)2, som salunda ar den sokta curvan. Vilja vi, att denna skall ga ge nom nagon punkt x = b, y = c, sa kan harigenom constanten k be stammas, ty vi bora i denna handelse hafva {2 a Q,c + k} = P (l—l/b'* + (c— a)2)2, en eqvation, som utom A; innehaller endast kanda qvantiteter. Om vi differentiera (45), erhalla vi eller, om man for enkelhets skull tecknar ds = * + + (a—y)dy Betecknar man nu med F, den spetsiga vinkeln mellan tangenten i punkten x^ ylt och rigtningen af den linie, som gar till samma punkt fran C, och vidare med F den spetsiga vinkeln mellan tangenten i punkten x, y och rigtningen af den rata linie, som gar fran denna punkt till <7, sa utmarker den sist gifna eqvationen, att ds} Cos Ft = ds Cos F Fie. 20. \M (47) 200 Af denna eqvation ar tydligt, att om man pa tangenten i it1,, y, af- satter ett stycke BK eller dsl efter behag, da foljaktligen BL blif- ver dsl Cos Fj , sa bor man for att finna den mot K svarande mo- mentpunkten (d. v. s. den af hvars lage ett moments storlek beror) pa tangenten i xy afsatta ett stycke DM eller ds af sadan storlek, att dess projection DN eller, som ar detsamma, DM Cos V blifver lika med BL. Den mot en pa tangenten i z\yl godtyckligt vald momentpunkt K svarande momentpunkten M pa tangenten i x,y kan saledes med latthet genom construction bestammas , da kroklinien EF ar uppritad. Da ater denna kroklinie icke ar uppritad, kan eqvatio- nen (47) i forening med jemvigtseqvationen anvisa ett satt att erhalla en nagorlunda noggrann teckning af henne. Vi antaga, att linien bor ga genom Z>, och sedan vi godtyckligt valt punkten K pa tan- genten i 2^,3/1, afsatta vi pa CD ett stycke DN=BL. Vidare falla vi fran jK" en linie KU vinkelrat mot kraften P, hvars storlek vi pa figuren representerat genom en rat linie. Da blifver B U till numerlsk valor lika med J7/t. Till Q, hvars storlek och rigtning vi genom en rat linie representerat, P och BU soka vi fjerde proportionalen DZ, som enligt eqv. (46) maste till numeriskt varde blifva lika med <)'//, och afsatta denna pa forlangningen af Q. Att vi icke afsatta den pa sjelfva Q, beror derpa, att kraftmomenterna Pfy{ och Qoy bora hafva motsatta tecken. Slutligen draga vi fran punkterna N och Z vinkel- rata linier och forena den punkt M, der dessa traffas, med punkten D. Linien MD blifver da tangent till den sokta kroklinien. Anta- ga vi nu, att en pa tangenten MD och i narheten af D liggande punkt _Dj tillhor samma kroklinie, ett antagande, som naturli^tvis icke ar fullt rigtigt, men som blifver mindre origtigt, i den man vi gora atstandet mellan D och Dl litet, sa finna vi forst och framst latt den punkt B{, i hvilken P befinner sig, da Q, blifvit fdrflyttad till J>, , om vi observera, att CJ3, + CZ>, maste vara lika med CB 4- CZ>, och kunna sedan pa samma satt, som nyss forut, bestamma laget hos den mot Z>j svarande tangenten. Antaga vi, att afven denna tangent har annu en punkt Z>2 gemensam med den sokta kroklinien, sa kun- na vi finna den mot denna punkt svarande tangenten pa samma satt, som vi funnit de foregaende, och det ar oss salunda mojligt att genom upprepande af samma forfarande construera ut den ena punkten efter den andra, alia tillhorande ett punktsystem, som i det narmaste sam- manfaller med den sokta krokliniens. 30. Om jemvigt hos krafter, som aro applicerade till ett system af punkter m, m,, m.,, . . . w».i, w», hvilka kunna rora sig utefter hvar 201 sin curva och sinsemellan aro pa sa satt forenade, att mot hvarje lage, som en af dem kan intaga, svara bestamda lagen for alia de ofriga. Coordinaterna for en punkt mr benamna vi &r, yr, z> och de i samma punkt applicerade krafternas componenter 2Xr> 2FF1 2Zr. Saval curvorna som sambandet punkterna emellan uttryckas genom foljande eqvationer: y =/(*). « — f (" \ y\ — /i ^i/> J?1..2(»».«,««.|) = 0, = 0 , A. Vi anse punktsystemet vara i jemvigt och skola i detta fall be- visa, att af jemvigten foljer, att summan af alia pa punkterna appli- cerade krafters virtuella momenter ar noil, eller med andra ord, att eqvationen 2 {Xdx + . . . + XndXn + yfy + ... + rndyn + Ztz -H ... + Zndzn} = 0 ar sann for alia de diiferentialer , som kunna fas ur eqvationerna dz^ 202 3: J-n-\> , 2. -in , . -n-' n-l ln-\ - rp yn-l-1? T gB.,- + -t-n-l'—j , + -/n-1- — 7 j • -n • t ln In T a-n-l T y*-n - T *„-£ - •*» « j » T-'n* — J » T •*• n • — j - • *n In tn Till folje af det antagande, som nyss blifvit gjordt, och pa grand af den storlek, vi gifvit at !Tn., , ar nu 2 {X8x + .. + A'^dx^ + Ydy 4- .. + r^fy^ + ZSz + .. + Z^fa-i}} ± ^--- + (-- --^ for alia de differential , som kunna fas ur eqvationerna 204 Sx — ——^, -. . <>.Fn-2 . ft 0*n-J + -; 0«n-l = 0 , n.i dzn.\ (50) Vidare ar tillfolje af krafternas jemvigt i punkten fi for alia de varden pa differentialerna, som kunna tagas ur eqvationerna dFn.t rn = ?>'„ (*„)**„, + -r^- 6*n = 0 , uf, s'f , UX> *„ , ~* ftp n d% drj d£ (52) = 0, = 0. Emedan man lyckats bevisa, att de krafter, som blifvit applicerade till punkten mn, halla denna punkt i jemvigt, ar slutligen ocksa 0.. (53) 205 tor alia de differentialer, som kunna fas ur eqvationerna * = /'.(--)**., J *- = 9>'n(*n)F* . /i w . It./ r U**r , | fy r, I (JLJU^ + j (7£Cp_^ \ | /\ st* hr\ Z? /^ O I ?? /V O * ' J-Vr C/or I J-lTa 1 l/Op_i_i ' ^ / der vi for korthetens skull tecknat r/ ^VSfJ +V^-J ' Gifva vi nu benamningen Fr at vinkeln, som tangenten i irr, ?/r, ^rr gor med normalen till den yta, som erhalles, om i eqvationen (56) endast ;rr, 2/r, 2-r betraktas sasom variabler, Fr+1 ater at vinkeln, som tangenten i arr+i5 2/r+i, ^r*i gor med nor- malen till den yta, som fas, om i samma eqvation endast #r+i, 2/r+i> 2r+i anses variabla, sa bfvergar eqvationen (57) till formen JRr.dsr. Cos Fr + Z2r+iyi, *i) och (x2,y2iZ?). Kalla vi de bada cirklarnas radier a och 5, sa fa vi x'1 + y- — a-, 208 V + yr •• -- *\ \ • • • (58) Sambandet mellan punkterna ar y- = ^ = — ^ . . (59) x a?, y2 och jemvigtseqvationen Pdy + P,(ty, + PJy2 = 0 . Genom differentiation af (58) och (59) finna vi eqvationerna xdx + y Sy = 0, och genom elimination dem emellan x .r Anvandas dessa eqvationer till transformering af jemvigtseqvationen, sa erhalla vi for bestammandet af coordinaterna i jemvigtslaget foljan- de eqvationer: a?2 + y2 = a2, x x Px = 0 . . . . (60) De tvenne ffirsta bland eqvationerna (60) gifva i forening med den fjerde och under iakttagande deraf, att x och x^ alltid hafva mot- satta tecken, y, = — y. Eqvationerna (60) kunna derfore transformeras till a* + y2 = (P— P^ar 4- som genom elimination slutligen gifva &2P2 a-(PrPj a^p-pj Xn 37, X «6 Pi-P —P2 Pa en vanlig vag rbra sig vagskalarnas upphangningspunkter och vagbalancens centrum gravitatis sa, som i forevarande exempel punk- terna m, ml ochm2. Lata vi hvardera vagskalens vigt utmarkas ge- nom P, , vagbalancens vigt genom P2, langden af hvardera vagarmen genom a, afstandet mellan balancens centrum gravitatis och rotations- axeln genom b, och slutligen en vigt, som blifvit lagd i den vagskal, hvilken ar upphangd i m, genom Q, — P — Pl ; sa kunna vi med till- hjelp af fdregaende formler berakna det jemvigtslage, som vagen in- tager. Vi tinna nemligen, om vi observera, att x maste vara positiv och y2 negativ, 2/2 _j/i_ = y •_ __ l " x ab =IQ — P2 ~ P Utslagsvinkeln a, som tydligen bestammes genom eqvationen tg« = -|, kan foljaktligen beraknas medelst formeln Denna formel visar, att vagens kanslighet ar stor, da balancens vigt och afstandet fran dess centrum gravitatis till rotationsaxeln aro sma, och tvartom. 210 31. Om jemvigt hos krafter, som aro applicerade till ett system at' punkter m, mt, m.,, ... wn, hvilka kunna r6ra sig utefter bestamda curvor och till hvarandra sta i det fb'rhallande, att den plats, som en af systemets punkter innehar, icke fullstandigt bestliinmer alia de of- riga punkternas samtidiga lagen. Coordinaterna for en punkt mr benamna vi sasom i foregaende paragraf xt, 2/r, ?t och de i denna punkt applicerade krafterna 2.Y,, 2t'T, 2Zt. Curvorna, pa hvilka punkterna kunna rora sig, uttryckas genom eqvationerna n, 211 i sin bana vid ett visst tidsmoment intager, motsvaras nemligen icke af blott ett enda samtidigt lage hos hvar och en bland; 'systemets of- riga punkter, utan det finnes bland dessa atminstone nagon punkt, som i samma tidsmoment lika val kan inneha hvilket lage som heist bland orakneligt manga olika lagen. Antalet af alia de olika satt, pa hvilka ett system af ifragava- rande beskaffenhet kan rora sig, ar saledes obegransadt. Hvart och ett af dem bb'r tydligen erhallas derigenom, att vi till de forut befint- liga relationerna mellan systemets punkter lagga sa manga nya, hvil- ka naturligtvis icke fa sta i strid mot de redan gifna, att rb'relsen hos hvarje punkt inom systemet blir fullstandigt beroende af rorelsen hos en enda bland systemets punkter. Ett at de satt, pa hvilka ro- relsen kan forsigga, maste salunda uttryckas genom eqvationerna a x = = /n-l (^n-i)» = 5Pn-l (-n-l) , F (x, y, s, y , », xt , ^ , z-! . . . . a?n, 2/n, ^n) = 0 , , , «, X , » . . . . arn, n zn = 0 n.ix, y, z, x^ , yl , *j ---- a?n, yn, ^n Lata vi formen hos functionerna Fk+\ , Fk+2 . . . JP'n.i variera, sa gifver hvarje variation ett nytt rorelsesatt. Kunde man lata foran- dringarna i functionsfonn stracka sig i oandlighet, sa skulle man har- igenom uttb'mma hela gebitet af for punktsystemet mqjliga rorelsesatt. A. Vi antaga, att punktsystemet ar i jemvigt. I stod af en bland statikens axiomatiska satser kunna vi till det sam- band mellan punkterna, som redan forefinnes, lagga nya, och behofva 212 "1 icke frukta for, att jemvigten deraf stares. Da sa fbrhaller sig, vilja vi komplettera det gifna sambandet mel- lan punkterna sa, att systemets mojliga rorelsesatt derigenom inskran- kas till ett enda, skildt fran de b'friga och bestamdt genom den form, sora de i Jk+l(tf| #, *, ^n ^1. *1 ••«#••» 2/n, *n) = 0, 1 ... (63) Fa.i(x, y> ff, 3?!, #1, Sl...V*, yn, *n) = 0 J forekommande functionerna F^+t . . . Fa.t hafva. Det satt, hvarpa systemets rorelse kan forsigga, ar saledes numera blott ett enda och bestammes af den lag, som bar sitt uttryck i e- qvationerna y = /(-) . x = y(», y\ = /t(-i) » y» =/„(*»)> ~Jp . / ' ff* II or T 11 V T* It ~ I — — 0 £*-\\x •> .V* *, X,, .Vj , Zj, . . . . ^-n, 7/n, ~n^ - « • Foljaktligen ar ocksa punktsystemet numera af den beskaffenhet, hvarom handlades i fb'regaende paragraf, och pa grund af jemvigten maste sa- ledes eqvationen ^{ A'dx + .. 4- A"n dxn + i'fy + •• + -^n^2/n + %&* + >• + Znd*n } = 0 . (64) satisfieras af alia de varden pa differentialerna, som kunna fas ur e- qvationerna 213 dF dx dFdi dy ty fa + ^fc + dz- 'n — J n (* dF dxn + ^dv H n+^n^"H ^j. dzn >n= 0 ^ -^ ^k, * —j- d* f .. 4- -r-olb + -=— dyn + -=— d2-n =0, d-i dXn di/n d-zn — — 5 .. -—= - nj n, dy dz dxn di/n dzn <)Fn.i. n + — — dxn =0 . (65) ——- —f— — T .. , n dx du dz dxa dyn Var slutledning far samma form , huru vi i ofrigt koinplettera det gifna sambandet, blott vi inskranka systemets raojliga rorelsesatt till ett enda hvilket som heist. .Fk+t • • • -^Vi kunna dertore ersattas af nya functionsformer, utan att detta i annat afseende forandrar det re- sultat, till hvilket vi pa grund af systemets jemvigt kommit, an att de partiella derivatorna af JPk+! . . . Fn-\ maste anses hafva blifvit an- dra, sa ofta som functionerna ot'vergatt till annan form. Da saledes i eqvationerna (63) forekommande functionsformer kunna utbytas mot andra hvilka som heist, blott de icke strida mot eqvationerna (61) och (62), sa galler om dessa functioners partiella derivator, att deras varden kunna ersattas af andra hvilka som heist, och af jemvigten hos punktsystemet foljer salunda, att eqvationen (64) maste satisfieras af de differentialer, som fas ur eqvationerna (65), ^' .0, ... dFk+l dF^ dFk,t dFn-i dFn.i under det att vi at samthga — = — , — ^ — , — -, — , . . . — = — . -^ — , dx dy dz dxA d/a dF -^°'1 gifva hvilka varden, vi behaga. Men detta vill med andra ord dza 19 214 sfiga, att cqvationen (64) maste satisfieras af alia de differentialer, som samtidigt kunna tagas ur eqvationerna 8x = <' dF. dF, dF dF t.t* M . <., k., k., ., —5 — dx+ — = — dy+ — - — dz-}- ..+ -5 — oxa + -5 — dyu + — — dzn = 0 , (ir dy d* dxn dya dz-n (66) _.. nn och att saledes summan af alia med punkternas rorelse och samband forenliga virtuella momenter ar noil. B. Om eqvationen + . . + Xndxn + Ydy f . . t Fnrfj/n + ZJc + . . t- 2TD^n } = 0 satisfieras af alia de differentialer, som samtidigt erhallas ur eqvatio- nerna (66), sa a'r systemet i jemvigt. Antaga vi motsatsen till det, som skall bevisas, eller att syste- met af de anbragta krafterna ftirsattes i rbrelse , fia ar fOrst och framst tydligt, att denna rb'relse sker pa blott ett enda fullt bestamdt satt, •om naturligtvis ligger inom gebitet af alia for systemet mojliga r6- reke^att och saledes kan uttryckas genom eqvationerna 215 Cn-t nt- gor ratta analytiska uttrycket for det samband mellan punkterna m, mt, . . . mn, som genom foreningen med punkterna ^, jtt^ ... |Un.| astadkommes. Vore nu detta sista eqvationssystem icke lik- betydande med det i eqvationerna (68) gifna, sa skulle icke hel- ler den rorelse, som af det ifragavarande sambandet bestammes, vara identisk med den, som bestammes genom eqvationerna (67) och (68). Men att den sa ar, veta vi, och foljaktligen maste afven, sedan punkterna ,«, /tj. . . . ^n-i blifvit med punkterna m, m,, . . . win forenade, sambandet mellan sistnamnde punkter aga sitt ratta analytiska utfryck i eqvationerna (68). Exempel 1. Pa en ring aro n kulor upptradda. Mellan tvenne pa hvaran- dra foljande kulor verkar en attraherande kraft, som ar proportionel mot afstandet mellan kulorna. Man vill veta i hvad lage jemvigt in- trader. Fig. 22. Ringens eqvation ma vara x- + t/2 = r"- . Vi bora da erhalla ,- — r-. . . (72) hvaraf 4- ;?/,„'}>/„, = 0 , }• (73) rn 4- 3/nfy,, = 0 . Den attraction, som forenar den mle kulan med den (m+l)"1*, benam- na vi Tm och erhalla der saledes fcm a'r attractionen pa afstandet 1. De krafter, som ver- ka pa ?nle kulan aro saledes Jemvigtseqvationen blir foljaktligen fc, (x^ x^) (Ja:, + ku eller tillfolje af eqvationerna (73) 4- knX^$Xn 4-'fcn.ylfJyn f kn.fXa.t6Xa + fcn-j^n-l^ och slutligen J/P 4- 4- l&Pn 221 Emedan differentialerna numera aro af hvarandra oberoende, sa ma- ste i allmanhet erhallas n eqvationer af formen i — ymt\xm) (74) Af dessa innehaller den sista ingen ting nytt, utan utgor endast re- sultatet af eliminationen mellan aila de foregaende, sa att vi for be- rakningen af kulornas 2w coordinater utom de gifna n eqvationerna (72) endast aga (n — 1) ur jemvigtseqvationen harledda eqvationer. Eliminera vi mellan dessa 2n — 1 eqvationer, sa finna vi foljaktligen en arbitrar coordinat, och de ofriga gifvas i functioner af densamma. Da kannedomen om kulornas coordinater i jemvigtslaget ar af foga in- tresse, forbiga vi eliminationen och vanda oss i det stallet till gransk- ningen af den betydelse, som eqvationen (74) ager. Denna ar, sasom vi skola finna, ganska enkel. Om vi nemligen dividera ifragavarande eqvations bada membra med 2 , sa visar sig , att km ganger den triangel , hvars horn utgoras af ringens centrum och punkterna (#mtym) och (#m+i, 3/m+i'1, ar lika med km.{ ganger den triangel, som har sina spetsar i cen- trum och punkterna (.r,n, ym) och (xm.\ , ?/m-i)- Benamna vi den forstnamn- da triangeln z/m och de ofriga i likhet med denna, sa finna vi salunda Exempel. 2. Ett snore af langden I ar upphangdt i punkterna (#0, .y,,), (xu, yn) och uppbar ett antal lika stora tyngder, hvilka endast aro rorliga ut- efter vertikala, lika langt fran hvarandra aflagsna, rata linier och hvi- la pa, men icke aro fastade vid snoret. Man vill lara kanna formen pa den polygon, som snoret bildar vid intradande jemvigt. Viantaga, att ?/0ar ' ^- 2;$. lika med yD. Kraf- ternas antal ar n-1. Goordinaterna x,. likasom xn , v0 och xn ? .Vn constanta. Relationerna mel- lan coordinaterna for polygonens horn aro i «/-!» ft 2 3 v Jemvigtseqvationen ar eller 2 Syi = 0 . i=l Eqvationerna (74) gifva, om de differentieras (yl — yn}^y\ = ' hvaraf Jemfores denna eqvation med Jemvigtseqvationen, sa erhalla vi foljan de (n — 1) eqvationer: !/t-!/T-l .Vr-l-yr-2 __ , A, Ar.| .Vn-yn-l .Vn-i -.Vr-2 _ , J 3 '•n '-n-1 223 Dessa i fdrening med de n 4- 1 eqvationerna (74) gifva oss 2n eqva- tioner for bestammandet af de 2n obekanta qvantiteterna y^ , y2 , . . . yn-2> 3/n-i» ^u A2,...An-j, An och k. Problemet kan saledes betrak- tas sasom solveradt. Antaga vi, att tyngderna aro oandligt manga, sa reducera sig eqvationerna (74) till dx- + dy- = ds-, fdxVl xo och eqvationerna (75) till formen d^ .. k 1 -j— = Inn -7— = - . ax dos Q Denna sista eqvation ger & = - + B ds och vidare (y + «, berakna bade a och p. Vi hafva har fb'rutsatt, att snoret icke ar langre an halfva peri- 224 ferien i den cirkel, som tangeras af ordinatorna .yn och .yn. Vore det langre, sa skulle det naturligtvis icke i hela sin utstrackning kunna bilda en cirkelbage utan att skara ordinatorna //0 och yn nedanfor upp- hangningspunkterna och stracka sig a orase sidor om dessa ordinator, hvilket tydligen ar omqjligt. Snoret kan foljaktligen icke, da 7 ^> TT Xf> - X* -- i hela sin langd hafva formen af en cirkelbage. Detta oaktadt galler afven i denna handelse eqvationen j d>i dd^ k I -j— — Iim -T- — - ax ax y och saledes ocksa eqvationen (.// + a?)- 4- (x + ^)- = ^-. En del af snoret har salunda formen af en cirkelbage. Da emellertid detta, sasom nyss namndes, icke kan vara forhallandet med hela sno- ret, sa kunna vi fb'rst och framst inse, att antingen \\m(yl — //n) eller lira(yn — ya.t) maste differera fran noil, foljaktligen ocksa i st5d af den forsta och sista bland eqvationerna (75) antingen Iim ( -^ ) = — 1 eller lira ( ^ ) = 1 . I hvilketdera fallet som heist tangerar den af snoret bildade cirkelba- gen en af ordinatorna y,, och yn i en punkt, hvars ordinata ar min- dre an yn — yni och traffar foljaktligen den andra af nyssnamnda or- dinator i en punkt, hvars ordinata likaledes ar mindre an yn = ya. Emedan saledes den ena af lim(yl — y,,) och lim(//n — yn.\) differerar fran noil, sa gbr den andra det afven, och haraf foljer, att vi for be- stammandet af snorets form i jemvigtslaget erhalla eqvationerna d.v _x -j- — - + p « da Q 225 /».rn-l lim Aj + lira An + lira J dxl^l + y"1 = Z , •ri som racka till for bestamningen af constanterna och gifva "n +^o /y f\ — — _ . ^ & " 1 yj- F sL 2i 4 32. Af det, som i paragraferna 29, 30, 31 blifvit sagdt, foljer, att nodvandiga och tillrackliga vilkoret for jemvigt hos ett system af punk- ter , som angripas af krafter och endast kunna rora sig utefter bestam- da curvor, ar, att summan af alia med punkternas rorelse och sam- band forenliga virtuella momenter ar noil. 33. Om jemvigt hos krafter, som aro applicerade till ett system af punkter i allmanhet. Vi antaga, att punkterna aro m, mt, m,,... wn, beteckna, sasom i fb'regaende paragrafer, coordinaterna for en punkt mr med XT, yt, rr, kalla de i denna punkt applicerade krafterna ^rr, 2I'T, 2ZT och uttrycka saval punkternas banor som sambandet dem emellan genom eqvationerna F (x,y, «, .r, ,ylJzl... xn, ;/„, -z-n) = 0 , . . . (76) = 0, der fc betecknar ett tal, som ar mindre an 3w4-l, emedan i annat fall intraffar, att antingen coordinaterna for systemets samtliga punk- ter erhalla constanta varden och dessa salunda blifva under inverkan af hvilka krafter som heist ororliga, eller ocksa systemets samtliga punkter rora sig pa det satt, som redan blifvit i paragrafen 30 be- handladt. Hurudana systemets mqjliga rorelsesatt an aro, ar emellertid sa- kert, att hvart och ett af dem kan exprimeras derigenom, att vi till de gifna k+l eqvationerna (76) foga 3w — k+ 1 nya eqvationer 226 = 0, Jta+i(4Mr»*i*ityi»*i •••£?•*?•» •») = 0. Lika sakert ar ocksa, att hvarje forandring af functionsformerna .Fk4i . . .. .Fsn+ji blott den icke strider mot eqvationerna (76), visar oss ett nytt satt bland de oandligt manga, pa hvilka systemets rorelse kan forsigga. A. Vi antaga, att punktsystemet ar i jemvigt. I stbd af det redan i paragraten 31 aberopade statiska axiomet kunna vi, utan att jemvigten deraf stores, forena systemets punkter pa hvad satt vi behaga. Latom oss, emedan sa fb'rhaller sig, till det redan befintliga lag- ga ett nytt och sa beskaffadt samband mellan punkterna, att sedan detta tillkommit, det for systemet blott aterstar ett enda mojligt ro- relsesatt, analytiskt exprimeradt genom eqvationerna F (x, y, *, xl9ylt *!.... #„,#„, xrn) = 0, ,zn) = 0, ,~n) = 0, . . . (77) Fsn+\(&,y,*,&i,yi,Zi ---- ^n,2/nj*n) = 0, . deri JPk+i . . . jP3n+1 hafva hvar sin bestamda form. Numera skulle, om systemet genom vald forsattes i rorelse, denna bestaramas genom e- qvationerna (77) och salunda hvarje punkt folja sin fullt bestamda cur- va. Foljaktligen ar ocksa systemet numera af den beskaffenhet, hvar- om handlades i paragrafen 30, och tillfolje af jemvigten maste derfdre 2 {Xdx + .. + Xn dxn + I'Sy + ..+ yD6.Vn + Zdz + .. + Zn dzD} = 0.. (78) satisfieras af de varden pa differential ern a, som fas ur eqvationerna dF dF. dF — Sx + — da: dy dF, —dz dz dF , n — ^n = 0 , dyn " dzn dzn n = 0, sir-1 #y+ -5 — GS+....-I- — oyn+— * — dz dyn d*a • • (79) 227 deri _Fk+1 ...F3n+\ hafva samma form, som i eqvationerna (77). Gangen af var slutledning blir densamma, huru vi i ofrigt inratta sambandet mellan punkterna, blott detta sker sa, att systemets rorel- sesatt derigenom inskrankas till ett enda, det ma nu vara hvilket som heist bland dem , som ursprungligen voro for systemet mbjliga. Functions- formerna Fk+t . . . F3n+\ kunna derfore utbytas mot nya, utan att det- ta i annat afseende forandrar det resultat, till hvilket vi pa grund af systemets jemvigt kommit, an att de partiella derivatorna af Fk+i ...F3n+\ maste anses hafva blifvit andra, sa ofta som functionerna sjelfva ofvergatt till annan form. Da Fk+i . . . F3n+\ saledes kunna ersattas af andra functioner hvil- ka som heist, blott de icke strida mot eqvationerna (76) och slut- ledningsformen detta oaktadt blir oforandrad , maste af systemets jem- vigt folja, att eqvationen (78) satisfieras af de varden pa differenti- alerna,som fas ur eqvationerna (79), under det att samtliga i dem in- gaende /*' , **• , — ^-l, ... - ,3n+1 , — ^-l , — ^-l kunna i oand- dx dy dz dxa dyu dzn lighet variera. Men detta vill med andra ord saga, att pa grund af systemets jemvigt eqvationen (78) maste satisfieras af de varden pa differentialerna, som kunna tagas ur eqvationerna dF dF dF dF dF dF dx dy dz dxn dyn dzn dF,, dFlf dF,s dF, -r^fy + -j-1 dz +..+ — !^n +-r1 dy dz doc* dyn - fit/4- — -„— dz-\- ..+ —~- dxa H — ~- dyn + - *•' si af si nr* si i%t dx dy dz dxn ' (80) dx dy dz B. Om eqvationen satisfieras af de differentialer, som fas ur eqvationerna (80), sa ar punktsystemet i jemvigt. Ty latom oss antaga, att systemet icke ar i jemvigt, utan ror sig pa t. ex. det satt, som har sin lag i eqvationerna 228 F (#,.?,*,# i,. ?,,-,...#„,#„,*„) = 0, Fl (»,y,*fjr,,yi, *!»..*.,*<»»•) = 0, Fk.i(x, y, r, afltyl,zl... XD, //„, en) = 0 , Jk (^.yf^^i.yi.-zi.-.^y.,*!,) = o, -Fk+t(^,y, «,*!,*!, *i...ff.,yB,».) = o, J^n+i(#»y,~i#iiyi,*i...a?ii,yn»*n) = 0, der .Fk+i ...jP3n+) utmarka bestamda functionsformer. Da ar fdrst och framst tydligt, att det afven maste rora sig, om man mellan dess punkter etablerar ett nytt samband, som visserligen tillater den po- nerade rorelsen, men omqjliggor hvarje annan, och hvarken motarbe- tar eller befordrar de pa systemet anbragta krafternas verkan. Vida- re ar ocksa tydligt, att, emedan punktsystemet genom ett sadant samband blir af den beskaffenhet, hvarom handlades i paragrafen 30, och jemvigt icke intruder, eqvationen (81) icke kan satisfieras af de differentialer, som fas ur eqvationerna dF, dFs dFt dF , dFs dF , J^ °x + T-fy + T-, m., och ?n.(,...m,,.! och m,,, lata vi vidare det gifna punktsyste- met rora sig pa det satt, som for detsamma bor blifva det enda mojliga. De af samtliga punkterna m, »it, m2,...m,t och /(, /.«,, ,c<2, ...//n.i, under denna rorelse beskrifna kroklinierna go- ra vi fixa och forena slutligen hvarje punkt med den kroklinie, som han beskrifvit, sa att han val kan rora sig pa men ej los- gora sig fran henne. Harigenom car tydligen ett samband mellan punkterna etableradt, som endast medgifver mojligheteu af ett visst rorelsesatt. 2 I sednare afdelningen af denna paragraf forutsattes, att, om systemet af krafterna erhaller en viss rorelse, man kan inratta det nya sambandet sa, att detta hvarken medgifver nagon annan rorelse eller forandrar krafternas verkan. Afven denna forutsatt- ning ar fullt berattigad. Man behofver ju nemligen blott forfara sasom nyss fb'rut med den enda skillnad, att man gor de kroklinier fixa, som uppkomma under den rorelse, hvilken af krafterna sjelfva fororsakas. Exempel 1. r Pa ett snore af langden I hanger ett antal lika stora tyngder. Man vill lara kanna coordinaterna tor upphangningspunkterna i jem- vigtslaget. 21 230 . 24. V •YJ Antalet krafter Sr n 1. irft, y(l, xni ;/„ aro constanta. Upphjingnings- punkternas afstand beteckna vi raed i' ^2 > *•:{» ^4» • • • An och erhalla A, + A, + A3 + A4 + ... + An = I ..... (82) Jemvigtseqvationen^blir ^i + fy, + ^3 + . . . + ^yn-2 + fy.-i = 0 , eller i=n-l I ^,-=10. f=i Relationerna mellan upphangningspunkternas coordinate! aro ...... (83) yn-.)- = ^n', - som, ora man differentierar och satter 2/r - Vr-\ «r = - - 1 xt — xr. \ gifva Adderas dessa eqvationer, sa far man Af denna och jemvigtseqvationen foljer, att, emedan de bada bora 231 satisfieras, de endast kunna differera fran hvarandra i afseende pa en constant factor fc, och vi erhalla saledes CT.> ' ' " tC| ^T™ 1C 9 •'-,.,' * * * ,n".h eller &2~x) xn~XQ i't f-iiiiii 'Ifi'ttwA Dessa eqvationer gifva i forening med eqvationerna (82) och (83), som aro w + 1 till antalet, 2w eqvationer , hvilka saledes aro tillrack- ligt manga for bestammandet af k och 2n, — 1 andra obekanta. l:o. Ponera vi for det forsta I i i ji j _ 1 ~ 3 ~ n ' sa erhalla vi de for bestammandet af upphangningspunkternas coor- dinater tillrackliga eqvationerna (^r-^)a + (yr-yM)2= (-)V- • • • • t85> yn—yn-\ yn-i -3/0-2 — — — i .- ft/ 232 Antaga vi nu, att npphftngningspunkterna ligga hvarandra oflndligt nara, sa patraffa vi den sakallade kedjelinien. For att finna denna b'fverga vi till limes f6r n. Vid denna limesofvergang reduceras hvar och en af eqvationerna (85) till dx- + dy- = ds- och hvar och en af eqvationerna (86) till ....... '8r> der c ar en obestamd constant. Eliminera vi ds och integrera, sa finna vi hvaraf och 1 i CK+CJ -c.r-( Integrerar man eqvationen (87) utan att forut foretaga elimination, sa far man *? j /> o /» /»** — _ (/ £f — (2/1 2/0) = * hvilka racka till for bestamningen af fc, A,, A 2, . . . (89) •1t-Y,ct - - - orjade den af blott en enda resande forr pa aret foretagna farden ot'ver griins- fjallen. Snart nadde jag fjallplataen, der sno och is ofverallt tiirkte mark en och sjoarne, samt der endast en eller annan brusande l>;kk, som upprifvit vagen, vittnade om varens annalkande. Pa Sveriges mahanda uslaste gastgifvaregard , Malmagen, at hvars upphjelpande jag med verklig gladje sett, att Rikets Slander sedan beviljat ett ar- ligt anslag, hvilade jag nagra timmar, hvarefter den egentligen besvar- liga farden begynte, i det att jag under lindrigt snofall och stark blast maste flera timmar vada fram genom djupa snomassor eller af iskallt vatten fyllda myrer, ty att fardas pa sjelfva landsvagen var omojligt. Sa fortfor jag hela dagen med korta afbrott, der akdonet kunde be- gagnas, tilldess jag mot aftonen nadde Roraas, — och jag kan ej forneka, att kontrasten mellan mig och mina promotions-kamrater, hvilka samma dag i Upsala mottogo sina kransar, forefoll mig nagot egendomlig. Fran Roraas, der annu full vinter radde, skyndade jag sa fort som mojligt till Trondhjem, foljande den vackra Gulelfvens strander, hvilka nu pryddes af varens och den forsta sommarens blommor, och der de forsta egentliga fjallvaxterna visade sig pa de klippor, i hvilkas vaggar vagen flerestades var sprangd. 1 Trondhjem nodgades jag der- efter att tillbringa nara en hel vecka under afvaktan af angbat, hvil- ken tid jag, sa mycket som det nastan oupphorliga regnvfidret tillat, anvande pa kortare exkursioner i den kringliggande trakten. Andtligen d. 13 Juni fick jag fortsatta farden, och de foljande dagarne, med un- dantag af en ',:, dags uppehall i Tromsoe, tillbragtes ombord pa ang- fartyget1), hvilkets hastighet ej litet fordrojdes genom alia de krokar och omvagar, som det under mera an ett dygns tid maste gbra till alia fiskelagen i Lofodden. Men oaktadt den langa tiden forefollo dessa dagar vida mindre enformiga, an man kunnat vanta, ty manga om- vexlande och for mig ovanliga foremal bidrogo att fangsla uppmark- samheten, sasom an klippornas fantastiska former och de vid dem 1) All kommnnikation utcfter norra ku.stcrna appeb&UM .'if statens po (4 mellan Bergen och HainmorfV-t och 1 mclhm Hainincrfot o<-h U'adsiU-). ocli till Hilje af Norska regeringens frikostighet erhOll jag, sasom stadd pa vctcnskaplig rcsa, full fraktfriliet fOr sommarens fardcr mellan Trondhjem och Wadsoc. 239 knippade folksagorna (t. ex. Lekoe, Torghatten, de syv Sostre, den gigantiske hastmannen *) m. fl.), an de ofantliga massor af fiskmasar, hvilka hvilade pa hafvet, der sillens eller sejens stimmar framgingo, och at detsannna gafvo utseendet af en hvitsjudande branning, an hval- h'skarnes plotsliga framvaltrande och vattensprutning, an "tyf-jo's" (Lestris parasiticae) rauntra jagt efter fiskmasarne for att tvinga dem att slappa sitt gripna rof o. s. v. Hartill kom lifvet ombord, der man fick skada en brokig blandning af flera nationers representanter, norr- man, engelsmiin, tyskar, fransman, ja t. o. in. lappar, hvilka ej forsma detta nutidens kommunikations-medel. Skarpa ordvexlingar uppstodo stundom inellan dessa trakters lasare (Lammersianer) och en med- toljande katolsk proselyt-varfvare fran Altengard, hvilken med makalos frackhet framkastade sina satser och fornekade alia historiska facta; och vid besoken i de inre fjordarne, der angbaten endast fa ganger forut visat sig, framskyndade talrika langa och smala elf-batar, lastade med brokigt kladda lappar, hvilkas uttrycksfulla forvaning lifligt pa- minde om berattelserna om Indianernas bestortning vid asynen af Columbi stora skepp. Efter att vid Hammerfest hafva gjort en dags exkursion, ehuru der, liksom vid Tromsoe, en nastan fullstandig vinter annu radde, lemnade jag foljande morgon denna af sina trankokerier stinkande stad, under hopp, att vid de langre in i landet gaende vikarnes botten vegetationen skulle vara langre framskriden eller atminstone marken mindre snobetackt. Den blott 1 Vo dygn langa resan harifran till Stangnass i Tana-fjorden, hvarest jag lemnade angbaten och bat- ledes fardades till elfvens mynning, var utan gensagelse den intres- santaste jag nagonsin foretagit, och isynnerhet erbjod natten mellan den 21 och 22 Juni en serie af storartade taflor, som val lonade somnlosheten under densamma. Redan pa aftonen passerade vi nem- ligen Svasrholts markvardiga "fuglevasr", en i hafvet tvarbrant ned- stortande klippa med djupa inat gaende gangar, der milliontals foglar (hufvudsakligen Larus tridactylus) bekladde hafvet och klipporna samt sasotn gigantiska moln kringsvarmade i luften, hvilken de fyllde med 1) HastmannOe ar en hog ur hafvet sig resande klippa, i hvilken, sedd fran ett visst hall, man latt med nagon fantasi kan skada en ofantlig ryttare; "det ar Oden, som betslar sin gangare med polcirkeln." Fortornad pa trollcpinnan vid Lekoe, (ett stort steublock pa spetsen af denna nngefar 20 mil aflagsna kh'ppa) afskot han, euligt folksagan, mot henne sin bage och det med sadan kraft, att den ungefar midt emellan dem liggande Torghatten af pilen genombornides , och annu i dag kan man fran de nedanfor Torghatten seglande fartygen skada dagern midt igenom fjallet. 240 sina iienomtranganHe skran. Man kan <_r!>ra si-,' ott ungefarligt begrepp uin antalet af dessa foglar, da, oaktadt detta s. k. "vrcr" ar ett af de inest otillgangliga, bar arligen insamlas 9 — 10,000 iigg ocb foglarnes antal, langt ifran att minskas, synes standigt okas. — Ef'ter att der- efter skadat Kjollefjordens miirkvardiga klippblock, at' hvilka ett ;ir vida beryktadt under namn af Finnkyrkan, nalkades vi Nordkyn. Xntnrskonare vuer, mera storartade och djerfva fjallbranter bar jag val skadat, men bar ofvervaldigades man oemotstcandligt af den tanken: "bar sta vi pa toppen af jorden", bfir brottas landet och bafvet om herravaldet i norden, da pa en gang Nordkaps tviirbranta, trotsi^a klippvagg ocb Nordkyns forsigtigt framskjutande udde visade sig i nridnattsolens niatta belysning och under en dodstystnad. som endast stordes af Ishafvets sakta rullning ocb bruset af dess "boljor, som sla emot skaren." Genast vid ankomsten till Tana-elfven visade det sig, att jag langt ifran att komma for sent till dessa trakter, sasom jag fruktat, snarare kom for tidigt. Intet blad visade sig annu pa bjorkarne, sno tackte ej blott ofverallt fjiillens toppar och sluttningar, utan lag afven flerestades anda ned till hafsstranden. Snbblandadt regn foil dessutom nastan dagligen under mitt 8 dagar langa vistande ha'rstades, hvadan det intryck jag erholl af saval vaderleken sora vegetationen i dessa trakter vid midsommartiden ej var det fordelaktigaste. Allmant for- sakrades dock, att ebtiru visserligen de foregaende fern aren varit ovanligt kalla, detta dock haruti ofvertr.iflfade dem alia, sa att vege- tationen vore minst en manad sednare an vanliga ar. Det oaktadt fann jag harstades, isynnerhet af lafvar, atskilliga utmarkta och sall- synta arter, som val lonade de fdretagna exkursionerna. Den 29 Juni lemnade jag flodmynningen och fardades, liggande i en af de bar vanliga, ytterst smala och i begge andarne snipiga ba- tarne, uppfor floden, framstakad af tvenne lappar, — ett bar mycket vanligt satt att fardas, som pa en gang ar ganska bebagligt och tem- ligen hastigt. Pilsnaren pa stranderna blomstrade nu som bast, och isynnerhet Salix lanata pralade med sina stora "guldgula fransar", som bjert afstucko mot de nyutslagna bladens spada gronska. Tussi- lago Farfara hade afven nyss utslagit pa stranderna, hvilka erbjodo ett ganska eget utseende derigenom, att floden standigt undergrafver densamma, sa att sedan grasmattan med buskar och trad nedstortar i elfven. Efter 3 mils fard uppnaddes Seida lappby, hvarifran jag at- foljd af barare genast foretog vandringen ofver de fjall, som skilja Tana-elfven och Varanger-tjorden, till hvilkens innersta vik jag tidigt pafoljande morgon anlande. 241 liar inbjbds jag af Prosten Sommerfelt, en son af den utmarkte Botanisten, att i hans hem taga hufvudqvarter under sommaren, och jag begagnade mig sa mycket heldre haraf, som jag fran denna punkt kunde, sa att saga, beherrska ej blott Tana-dalen, utan afven hela Varanger-tjorden, och med latthet anstalla utflygter at alia hall, afven- som derfore att dessa trakter endast hastigt blifvit genomresta af de fa botanister, som besokt Ost-Finmarken och som hufvudsakligen uppe- hallit sig langre ut i fjorden sasom kring Wardbe och Wadsbe. Har- till kom ej blott, att jag genom ett besbk i Wadsb'e snart nog blef bfvertygad om, att langre ut i fjorden varen vida mindre utvecklat sig, utan afven att jag i Prosten Sommerfelt fann saval ett angenamt och nyttigt siillskap som en god och val behbflig tolk. For att nern- ligen kunna alldeles obehindradt resa i dessa trakter, maste man be- sitta en ganska ovanlig sprakkunskap af ej blott Norska och Lappska, utan afven Finska och antingen Ryska eller atminstone "Russisk" d. v. s. den forvrangda Norska med Ryska andelser, som har af all- mogen begagnas vid samtal med de fran Archangel och Kola med mjol hitkommande handlande, och som Ryssarne anse for en fullgod Norska, liksom Norrmannen for en lika fbrtrafflig Ryska. For mig, som i denna babyloniska sprakfbrbistring var alldeles frammande, var derfore denna hjelp hbgst valkommen, och saknaden deraf kandes ganska lifligt pa de vandringar, som jag fbretog antingen ensam eller atfbljd af ett par lappska eller finska barare, hvilka ej fbrstodo eller, sasom de uttryckte sig, ej "horde" Norska. Haromkring fbretog jag nu dagligen exkursioner under hela som- maren, med undantag af nagra fa langre utflygter, hvilka jag sarskildt skall omnamna. Vegetationen fortskred, oaktadt den laga temperatu- ren, genom det standiga solljuset dag och natt ganska fort, sa att redan i medlet af Juli en liflig grbnska utbredde sig ej blott pa de frodiga strandangarne utan afven pa de bjbrkkladda sluttningarna af fjallen, som pa obetydligt afstand fran hafvet omkransa detsamma med sina under en stor del af denna seminar snbiga hjessor. Den torftig- het, som man vanligen fbrestaller sig rada i dessa trakters vaxtverld, iinnes alldeles icke till, utan man maste snarare fbrvanas, a.tt en sa frodig grasvaxt och en sa skiftande fargprakt, som visar sig isynnerhet vid backarne i den nedre bjbrkregionen, kan finnas sa nara nordpolen. Hartill kommer en ofantlig liflighet i djurverlden, ty oafsedt den nastan fabelaktiga mangden af hafvets innevanare, saval af lagre hafsdjur, som af fiskar och sjbfoglar, visar sig pa land en stor rikedom af hbg- nordiska fogelarter, hvilka bfverallt fylla de tata pilsnaren och bjbrk- 242 dungarne med sitt glada qvitter, for att ej namna de allmanna, prakt- fulla snoriporna i sin broki^a somniardragt, hvilka, da de uppskram- mas, med bullrande flygt soka sig nya gomstallen. Beklagligtvis hade jag blott obetydlig tid att harat egna in in uppniarksamhct, men det lilla, jag sa godt som handelsevis hemtort, visar, att en zoolog i dessa traktor skulle hafva rika skordar att gora. Min tid upptogs niistan uteslutande af botaniken, och jag kan med gladje erkanna, att mitt byte ej blott uppfyllde, utan ofvertraffade mina fb'rhoppningar. Ungefar V4 mil fran Nyborg — sa hette stallet, der jag hade initt hufvudqvarter — ligger en handelsplats vid namn Mortensnses , hvilkens anor striicka sig sa langt tillbaka, som traditionen i dessa trakter nar. En ungefar 5 alnar hog, ovanligt vacker bautasten med 14 omgifvande stenringar vittnar afven om stallets hoga alder. Hit begaf jag mig flera ganger, for att insamla de sallsynta lafarter, som har i rikedora frodas. Denna rikedom torde val hufvudsakligen Vora tillskrifvas den har forherrskande bergarten, ett konglomerat med in- baddade stycken af qvartz, granit, kalk m. m., tillhorande den silu- riska formationen, da deremot den hufvudsakligen pa sodra sidan at' fjorden radande urformationen erbjuder ett vida ringare utbyte af dessa vaxter. Jag kan icke underlata att h a 2 timmar kunna tvenne personer, den ene fiskande, den andre roende, blott med tillhjelp af en pa ett langt snore fastad krok, fanga ett hundrade af de praktigaste, fotslanga fiskar. Ocksa aro de berattelser, som man har ej sallan far hb'ra om tilldragelser under den egentliga fisketiden, sa fran vanliga forhallanden afvikande, att de fbrefalla en framling nastan fabulosa. Pa detta satt tillbragtes hela natten och foljande formiddag. Se- dan vi pa manga stallen lagt i land och pa hvarje blifvit belbnade med fyndet af nagra utmarktare vaxtarter, isynnerhet lafvar, utkommo vi pa Tanafjorden och seglade tva'rt ofver densamma till Kjeskelviken , der jag likaledes gjorde en kort exkursion, hvarpa en langvarig kryss- ning infor Tana-fjorden begynte. Forst sent pa aftonen anlande vi till en lappby vid namn Lille Molvig, hvarifran vi maste ofvervandra Stangmsfjallen, de hogsta i Ost-Finmarken (2000 fot\ for att pa an- dra sidan om dessa erhalla en bat, som aterforde oss till Tana-elfvens mynning. Odsliga och kala aro val i allmanhet fj.allslatterna harsta- des, men de nu omnamnda fjallen b'fvertraflFa dock haruti dem alia, ty icke mer an 7 arter risaktiga, forkrympta fanerogamer kuude jag pa straiKk'nia bosatte, som hufvnd.-jikli^cn licmtar fin fuda ur liafvct. Med afsecnde pa renlighet i honingarna kan knajijif IKI.UOII jcinnlon-lsc kominn i fraga, — men «-r- kaniiius inastc ftfven, att ett onidoine i dctta hansccnde inaliiinda utfaller till Qftll-lappem fi'irman most af den orsnkcu. att lian gcnom den ofta intraffandc flyttninp'ii a I' MM kata pa flcra stallen rjvarlcmnar den orenlighct, som den i torf-kojorna Itoendc ar Iran ar sainlar pa ett st&lle. 249 upptacka bland de hopar af stensplittror, som tackte marken, der ej snon annu qvarlag. Da man hartill lagger en okenlik odslighet och en graflik tystnad, som endast da och da af brytes af "hejlon's" (Cha- radrii apricariij enformiga, klagande late, kan jag ej neka, att af- ven for rnig syntes dessa af midnattssolen matt belysta klippor bilda "taflor af en evig dbd med en staende fb'rtviflans blekhet pa naturens sten-anlete" I). Jag forbigar liar mitt vistande i Tanadalen , der hbgsommaren nu intradt och den nu som bast blommande Veratrum album — Lobelia- num med sin resliga vaxt och sina stora, Oa/ma-lika blad stod sasom ett slaende bevis pa solens hastigt framdrifvande kraft, och ofvergar nu till en kort skizz af ytterligare en fard, som jag foretog, nemligen till Syd-Varanger eller de forr s. k. Faelles-distrikterna. For botanisten eger denna trakt sitt hufvudsakliga intresse derigenom, att tallen ar de.t fbrherrskande tradslaget, da annars bjorken ar den radande i hela Ost-Finmarken, och jemte detta trad finna manga vaxter har sin nord- ligaste grans. — Den 14 Augusti afreste jag fran Wadsb'e i sallskap med t. f. Amtmannen ofver Finmarken och en forstman fran Chri- stiania och anlande efter en lycklig segling samt nagra timmars uppehall pa nagra oar pa sydsidan af fjorden sent om aftonen till Pasvig- eller, sasom har vanligen sages, Kloster-elfvens mynning, hvil- ken bildar afloppet tor Enare-trasks vatten. Det befanns da, att de finnar, som voro tingade att har mota med elf-batar, ej hade in- funnit sig, hvarfore vi i ett har varande obebodt hus maste tillbringa 1 }/:> dygn, tilldess bud till dem kunde erhallas. Det oupphorliga starka regnet hindrade harunder betydligt exkursionerna, men jag vandrade dock temligen vidlyftigt omkring pa de omgifvande fjallen , hvilka utom manga sallsynta lafarter erbjodo en ovanlig syn, nemligen rikedom pa renmossa, ty det oproportionerligt stora antalet af renar i dessa trakter har vallat, att mossan der ar sparsammare an t. ex. har omkring Upsala. — Andtligen den 16 Augusti fingo vi pa middagen under 1) Denna djcriva men traffande bild ar hemtad fran den Amerikanske resanden Bayard Taylor, som forledcn sommar besokte dessa trakter. Utrymmet tillater rnig ej att utforligare granska bans rese-skizzer, men jag kan ej underlata art nilmna , att bans skildringar af naturen harstades val till grunddragen aro sanna, men bans beskrif- ning af folket och landet for ofrigt ar full af felaktigheter, bvilka val ingen kan und- vika, som efter knappa 14 dagars vistande — ej i Finmarken, utan pa en angbat, som passerar utefter dess kuster, soker skildra ett land, soni i manga afseenden af- viker fran andra, och om hvilket de besynnerligaste fOrestallningar och orattvisaste fordomar, och ej minst inom sjelfva Norge, rada, fran hvilka man endast genom ett langre vistande harstades kan frigdras. 250 herrligt vftder begynna farden, framstakadc uppftir elfven, som ett par mil fran mynningen borjar att bilda iiransen incllan Norge och Kyss- land. En V2 mil fran mynningen skjuter dock Ry.ska omradet ofver floden med en flik at' en quadrat-versts storlek, af den skenbara or- saken att skydda ett gammalt grekiskt-katolskt kapell, Buris Gleb, (en liten, lutande och forfallen ladulik tradbyggnad) men tydligen af det skalet, att denna flack a'r en af de bOrdigaste och frodigaste vid hela elfven l). Haraf kommcr det sig, att det omtalta, ganska vackra forsta vattenfallet i Pasvig-elfven ligger helt och hallet pa Ryskt om- ra.de. Jag maste dock bekanna, att jag for min del ej kunde finna detta i verklig skonhet tiifla med det andra, till hvilket vi pa af- tonen anlande, och hvilket vi hade god tid att beundra, under det vara roddare drogo batarne ofver land forbi fallet. Natten tillbragtes pa nagra hostackar vid ett nybygge, belaget vid en af de manga sjoar, som floden har bildar. Foljande dag passerade vi ater ett fall och befunno oss derefter pa den stora sjon Tsjolmejavre, hvars vackra, af lummiga alar och bjorkar omkransade strander, infattade i en ram af allvarliga, morka tallskogar, pa ett markvardigt satt paminde om vissa delar af Malarens oingifningar. Vid ett nybygge pa stranden stadnade vi ofver natten, hvarefter jag skildes fnan mitt resesallskap, hvilket fortsatte farden langre uppfor elfven , men jag deremot — efter nagra exkursioner i en den vaxtfattigaste trakt jag nagonsin sk.adat, men som dock belbnades med fyndet af en for Skandinaviska floran ny granart, Abies orientalis, — atervande samma vag, som jag kom- mit, till det andra fallet. Efter en under bar himmel tillbragt natt antradde jag foljande morgon (den 19 Aug.) med kompassen i hand en vandring ofver fjallen for att hinna till Jarfjorden, men efter 6 timmars vandring ofver fjall och karr, genom skogar och fjallslatter 1) IlRr finncs afvcn en litcn, cndast om somnwren bcbodd "Skolte"-by, hvars innevanarc med stor stolthet franihalla sin lycka att vara Ryska regeringens undersater. Detta tyckes dock hufvudsakligen harlcda s\g dcrnt, att da de Noi>ka .Lupparne saval i sin vandel som vid skogens bcgtiguande o. s. v. aro striingt Inindiu' vid lagons IVin-- .--kriltcr, dcssa deremot aro sa aflagsna fran alia cnilicisiuiiii, att de tilltro sig kuniiu gOra, hvad heist dc vilja. Endast en gang om arct crhalla de besSk af en l.lnsman, som upptager skatten, (fastan oftast 2 a 3 komma efter hvarandra i samma firende, livilka fOrklara siua fOregangaro fin licdm-arc) saint af en pop, som afven besOker de norska undcrsatanie af grekiska religionen i Tejacn (Syd-Varanger) och som , enligt en norsk nybyggares ord, "ej gor annat iiu SIIJXT sig full A 1'iir-anilingcns vagnar." — Namnct "Skultcr" (Skalliga) sagas de hafva rrliallit deraf, att det bland dem ej sallan skall intraffn, att personer s4 lange tvfitta hnfvtidot med salt-lake, att haret affaller, for att derigcnom undga faran att blifva tvungna till kngstjenst. 251 fann jag omojligheten att pa egen hand finna ratta vagen. Min be- lagenhet var ej den angenamaste ; jag befann mig inidt inne i en skog , fjerran fran menniskoboningar ocli ett godt stycke in pa Ryska om- radet, — samt till sallskap hade jag blott svarmar af blodsugande myggor och tvenne svarjande finnar, af hvilka den sprakkunnigaste endast med mbda kunde tolka sina kanslor i de orden: "Engelsraan hafva mycket pengar, betala bra." — Noden hade nu. ingen lag; jag maste atervanda sarama vag jag kommit och ro ofver sjon Wallasjavre till ett pa andra stranden belaget nybygge, der jag lyckligtvis t'ann en norrraan med jettestyrka och valvilligt sinnelag, hvilken, da finnar- nes ofbrskamdhet alltmer tillvaxte och uttryckte sig i hotande atbb'r- der och oafbrutna "satanas" och "perkele", atog sig att ensam bara mina saker till Jarfjorden. Jag anlande afven lyckligen dit sent pa aftonen, efter att saledes hafva anvandt en hel dags marsch pa att tillryggalagga denna nagot ofver en mil langa vag. Harunder obser- verade jag ett i Finmarken mig veterligen aldrig anmarkt bevis pa landets hojning, nemligen en stor bank af hafsnackor *), hvilken bil- dade Wallasjavres n.o. an da. For ofrigt visa sig ofverallt i dessa trakter tydliga spar af denna hojning, och annu vid Tsjolmejavre sagos hogt uppe i tallskogen tydliga marken efter forntida hafstrander. Ett annat bevis harfor antrafFade jag sednare pa den fran hafvet vanda sidan af Storfjallet vid Mortensnaes, nemligen ett ganska nara toppen ur jorden framskjutande , halfformultnadt ben af en hvalfisk. Vid Jarfjordbotten qvarholls jag af stark storm tvenne dagar, under hvilka dock fyndet af flera sallsynta vaxter belonade de under sno och regn foretagna exkursionerna. Samma farsot, som pa flera stallen i Sverige blifvit observerad pa ljungen, tycktes har hafva an- gripit asparne, ty stora skogar af desamma med tjocka stammar stodo alldeles utdoda utan tecken till nagon yttre skada. — Forst sent pa attonen den 21 hade stormen sa stillat sig, att jag kunde fardas ut genom den smala fjorden, och jag hoppades att foljande middag kunna vara i Wardoe, men - - odet hade annorlunda beslutat. Knappt hade vi utkommit pa Varanger-fjorden, forran omisskanneliga tecken utvi- 1) HeiT Professor Lilljcborg har haft godheten att umlersoka ett parti snacksand, som jag fran denna bank hemfort, och har deri anmarkt af Gastropoda foljande arter: Buccinum undatum L. , Trophon clathratus (L.), Tr. Gunner i Loven, Purpura lapillus (L.), Trochus undulatus (Sow.), Rimula noacliina (L.), Litorina litorea (L.), L. gron- landica Moll., Lacuna solidula Lov. , Acmaea virginea Mrill. och Chiton marmoreus O. Fabr., samt af Acephala: Mytilus editlis L., Astarte arctica Gray, A. elliptica Brown, Saxicava rugosa (L.), S. arctica (L.) och Tellina solidula Pult. 252 sade, att en ny storm var i annalkande, hvarforc jag maste taga min retriitt till 0. Pasvig, en liten af naturcn bildad, aldrig tillfrysnndc hamn, '', mil fran Ryska griinsen, der nu ungefar 30 lappar funnos, alia sedan flera dagar qvarhallna af stonnen. I den enda usla stugan maste jag taga mitt herberge, tillbragte dagarne med exkursioner pa de kringliggande fjallen och natterna i stugans enda lilla kammarc, der vi nu lago 15 personer, norrman, lappar, karingar och barn. Till all lycka var for vadervexlingen sorjdt mer an tillrackligt genoin de stora hal i taket, genoin hvilka stormen och regnet fritt instrom- made. Har maste jag nu vistas i tvenne dygn, och da matforradet tog alldeles slut samt knappast annat an kaffe kunde erhallas, blefvo fjallsyrans (Oxyriae} blad och krakrisbaren ett valkommet medel att ersatta bristen. Slutligen den 23 Aug. vande sig vinden pa aftonen, sa att jag kunde forma trenne karlar att forsoka den 5 mil langa farden ofver fjorden; vagorna fraste fran alia kanter in i den lilla ba- ten, men allt gick lyckligt, och snart tog naturen ut sin riitt. Jag somnade helt lugnt, och da jag mot morgonen vaknade, befunno vi oss nara land midt emellan Wardoe och Wadsoe. Det uppehall, for hvilket jag varit utsatt, hindrade mig nu att besoka forstnamnda stalle^ utan jag vande mig- till Wadsoe, dit jag efter en stilla fard pa det nu endast af sprutande hvalar stundom upprorda hafvet anlande vid middagstiden. Sa forflot sommaren hastigt och angenamt, sa att det verkligen var med storsta sorg, som jag sag d. 12 September nalkas, da jag var nodsakad att lemna det vanliga Nyborg, dertill tvingad af ang- batens till den 16 utsatta sista resa for aret. For att atminstone fa under en eller ett par dagar undersoka Wardoe-trakten begaf jag mig den 14 fran Wadsoe, men knappast hade vi seglat ett par mil, forran en rasande storm uppvaxte, som med otrolig fart framslungade baten. Jag maste bekanna, att, ehuru jag under hela resan aldrig kant tecken till fruktan, jag nu ej var fri derifran, da jag i en bat, pa hvilken den rodret fasthallande pinnen hvarje ogonblick hotade att urhoppa, och hvarifran jag, genom att fasttrycka den hvarje gang den lyftes ofver vagorna, maste skydda oss, befann mig bland rasande brannin- gar, hvarest jag vid farden utftr vagorna endast sag ett hvitt skum, som sjudande fran alia kanter fraste in i baten , i sallskap med trenne finnar, af hvilkas tungomal jag ej begrep ett ord. I stallet f6r att na "Wardoe eller Kiberg, maste vi afven soka land i Langbunaes, hvarest natten tillbragtes, och der pa stranden marktes af Golfstrommen hit- ford och uppkastad drifved samt rundslipade pimpstens-stycken. Da pa morgonen vadret ater var teraligen lugnt, amnade jag fortsatta min fard, men knappt hade mina senfardiga finnar komrait i ordning, forran en ny haftig n.n.o. storm gjorde det omojligt att tanka h&rpa. Da jag emellertid nodvandigt maste hinna till Wardoe, innan angbaten gick derifran, aterstod for mig ej annat an vandra trenne mil ofver fjallen, och att detta ej var nagon lusttur, finner enhvar latt, da stor- men lag alldeles. i ansigtet och snart borjade medfora stora byar af smaltande sno, hvilken geuom vindens haftighet drefs parallelt med marken. Alldeles genomvat och forfrusen framkom jag vid middags- tiden till Svartnses, der jag i brist pa klader till ombyte (alia mina saker voro nemligen qvarlemnade iWadsoe for att medfolja angbaten) maste sjelf taga plats i spisen for att uppvarma och torka mig. Forst efter 5 timmars vantan kunde jag erhalla nagra karlar, hvilka vagade satta mig Sfver det smala, men nu hvitskummande sundet, som skiljer Wardoe fran fasta landet, — och jag har sedan mangen gang for- undrat mig ofver, att jag ej genom denna vandring adrog mig en haftig forkylning. Da jag den foljande morgonen skulle borja mina under- sokningar, befanns marken tackt af V, aln djup sno, hvilken enligt sednare underrattelser fran dessa trakter annu i dag qvarligger. Ang- baten maste for stormen qvardroja 1 '/2 dygn, sa att vi forst den 17 pa aftonen lemnade Wardoe och efter att hafva passerat Nordkyn och Nordkap anlande den 19 pa morgonen till Hammerfest, der jag genast begaf mig ombord pa den mot sb'der gaende angbaten. Da denna nu om natterna maste ligga for ankar, upptog hemfarden en ganska lang tid, och da tillika samma trakter som pa uppresan pas- serades, erbjodo de ej langre nyhetens behag. Det enda afbrottet i enformigheten lemnade det vackra skadespelet af hafvets fosforescens om natterna saint upptagandet ombord af tvenne forlista skeppsbesatt- ningar, hvilket sednare i dessa trakter tyckes hora sa till ordningen for dagen, att ingen faster sig sardeles dervid. Storsta delen af den manliga befolkningen harstades omkommer afven pa hafvet, sa att det ar en sallsynthet att har fa skada en aldre man, och med en ton at' half medomkan, halft forakt horde jag en fiskare omtala en person, som "dott pa land." — Den 29 September anlande jag till Trond- hjem, hvarifran jag den 3 Oktober pa angbat for till Levanger och sedan genom den vackra Vasrdaleu, Jemtland och Medelpad till Sunds- vall. Slutligen anlande jag den 13 Oktober, efter 4 '/.z manaders fran- varo, till Upsala, der oregelmessigheten i postgangeu fran Finmarken hade fororsakat de bestamdaste rykten om min dod. 23 2.V4 Jag bar nu i korthet skildrat resans gang, men innan jag ned- la'gger pcnnan, ma det tillatas mig att mod nagra ord soka teckna voL'i'tationens beskaffenhet i dessa nojder, i hvilka jag tillbragte den forflutna sommaren. Sasom jag fnrut anmarkt, ar det ej bar lampligt att inga i nagon detaljerad beskrifning af denna sak, men jag anser det sa mycket mindre opassande att med nau'ra drag soka teckna de intryck, som jag af viixtverlden i Ost-Finmarkcn erholl, som jag der- igenom blir satt. i tillfalle att, sa mycket. pa mig ankommer, skingra en at' de fordomar, som jag ej sallan funnit bysas om detta land afven af personer med verklig bildning ocb lardom. Det ar nemligen ej ovan- ligt att fa bora sadana fb'restallningar som den, att vegetationen bar- stiides ar inskrankt blott till mossor och lafvar samt pa sin hojd till en eller annan lagvaxt planta, som bland is ocb sno fb'rer ett tynande ocb problematiskt lif, — under det att i verkligheten, sasom jag re- dan antydt, vegetationen barstades (pa vissa lokaler) snarare vacker forvaning genom en relatift stor rikedom ocb yppigbet, som man ej kan vanta sig i ett sa nordligt land. Orsaken till de gynnsamma tor- ballanden, som framalstra denna, ar bufvudsakligen Golfs trommen, bvilken bindrar bafvet afven under den strangaste vinter att tillfrysa (utom i de innersta vikarne) och betydligt bojer medeltemperaturen, afvensom sommarens standiga solljus, som i hog grad paskyndar vax- ternas utveckling ocb isynnerhet pa de mot s^der vanda bergsluttnin- garne framkallar en forvanande yppigbet. Betrakta vi Ost-Finmarken i sin belbet, sa finna vi, att storsta delen deraf ut gores af fjallslatter, bvilka dock aldrig na nagon sa be- tydande bojd, att snon standigt qvarligger, utom under vissa, mindre gynnsiimma somrar. Dessa vidstrackta bedar aro end«ast bfir ocb der afbrutna af flod- ocb backdalar eller af mer eller mindre djupt in- skjutande bafsvikar, i bvilka klipporna an tvarbrant nedstorta, an vid sin fot ega storre eller mindre strackor af uppslammadt land. De till langd och bredd ej obetydliga dalar, som pa vissa stallen forefinnas, vanligen uppfyllda af karr och torfmossar, visa sig ofta med lattbet vara intet annat an forntida bafsvikar. Efter dessa korta anmark- ningar ofvergar jag till en skizzerad beskrifning af vegetationen bar- stades, sadan den visar sig i sin sommarfagring d. v. s. i slutet afJuli och borjan af Augusti manader. Begifva vi oss upp i slatttjallsregionen, mbter blicken intet trad, ingen hogre buske, utan endast lag%raxta, vanligen torra och risaktiga orter, som glest betacka marken, der den ej belt och ballet holjes af 255 stensplittror eller hvitfargas af talrika lafarter 1). Saval djur- som vjixtverlden visar har en hog grad af fattigdom och enformighet, som forlanar at det hela en priigel af tysthet och odslighet, som i langrlen inaste blifva trottande. Har ar det, som fjall-lappen flyttar omkring med sin kata och sin renhjord — och utom honom soker ingen mensk- lig varelse sin boning pa dessa magra hedar, der ej sallan under hog- soramaren de sparsamma blommorna ha'rjas af starka frostnatter, samt der stormar och snomassor under vintern maste utofva ett fasavackande tyranni. En djup tystnad rader harstades, endast afbruten af "hejlons" ( Charadrius apricarius och morinellus) enformiga och klagande laten , af "bjekkans" ( Falco lagopus) genomtrangande och jemrande skri eller af de uppskramda ripornas galla sqvattrande och bullrande flygt. Vax- terna forkrympas i allmanhet till sma pygmeer, sasom dverg-pilen (Sa- lix herbacea), som Iran sin underjordiska stain uppsancler endast na- gra fa blad, dverg-bjorken (Betula nana), krakriset ( Empetrum ni- grum), Gnaphalium supinum, Antennaria alpina, Diapensia lap- 2)onica, Sibbaldia procwnbens, Arctostaphylos alpina, Juncus trifi- duSj Luzula spicata och arcuata, nagra starr- och gras-arter m. fl., bildande en tunn gragron matta, som endast pa spridda punkter er- haller ett prydligare utseende genom de vai ej stora och prunkande, men tack a, och vanligen i massor samlade blommorna af Silcne acau- /?'-•?, SamfrcKja oppositifolia , Dry as octopetala, Pedicularis lappo- nica, Azalea procumbens , Andromeda hypnoides och nagra fa and ra. Endast der vatten samlat sig, vissar sig en storre yppighet; backarnes strander forgyllas ej sallan af Ranunculus nivalis och Viola biflora, blandade med atskilliga andra mindre lysande fjallvaxter (Ranunculus pygmaeus, Cerastiutn trigynum, Epilobium alpinum, Saxifraga nivalis, stdlaris och aizoides, Oxyria m. fl. dylika , och i ka'rren hafva nagra af de hardigaste storre pilarterna (Salix glauca, Lappo- num, lanata), hvilkas blommor och hangen naturen sjelf forsett med skyddande pelsverk, nedslagit sina bopalar jemte hogvaxtare starr- och gras-arter samt nagra fran bjorkregionen hit uppstigande orter. Begifva vi oss ned fran dessa foga inbjudande slatter, mota oss vid ungefar 700 fots hojd ofver hafvet 2) de forsta bjorkarne, har for- 1) "Calidissimas orbis partes regit Palmanim familia, terras calidas incolunt frute- scentes plantarum gentcs. australcs Europac plagas nuincrosa orimt herharum corona, Belgium Daniamquc graminum occupant copiae, Sueciam Mtiscoruin agmina, ultimam vcro frigidissimamque Lapponiam pallidae Algae, praesertim albi Lichcnes. En ulti- mam vegetationis gradum in terra ultima!" Linn. Fl. Lapp. 2) Att uppgifva nagoii bc'^tiund griins, ofver hvilken bjorken ej stigcr, ar omoj- 256 krympta till laga, vresiga buskar. Ju langre ned man stiger, desto mera tilltager dock detta tradslag i mangd och storlek, sa att de nedre fjallsluttningarne och deras rotter belt och Imllet bekladas af detsamma. Om jag undantager Syd-Varanger, der tallon ;ir fbrlu'iTsknnde, bildas alia skogar i Ost-Finmarken af bjbrk saint pa fuktigare stiillen af Al (Alnus incana var. virescens), cndast sparsaint i de fran hafvet mera afliigsna delarne blandad med asp, hiigg och ronn. I sjelfva bjork- skogarne ar marken vanligen torr och mager och vegetationen till folje deraf mindre omvexlande; den bestar hufvudsakligen blott af allmannare arter (t. ex. Antennaria dioica, Solidago, Hieracium murorum, Trientalis, Chamaenerium angustifolium, Calluna, Po- ly gonum viviparum , Pumeac acetosella , Aira flexuosa o. s. v.), men der t. ex. en back framqvriller, samlas en stor rikedom af vaxt-arter, dels uteslutande tillhorande denna region, dels nedforda fran fjallen. Att har upprakna alia eller blott de hufvudsakligaste pa sadana lo- kaler fb'rekommande vaxter skulle blifva trb'ttande och vidlyftigt; det ma vara nog att blott fbrsakra, att en i botaniken ej bevandrad per- son skulle vid asynen af en sa frodig och vacker vegetation snarare tro, att han befunne sig i mellersta Sverige eller sodra Norge an vid Ishafvets strander. Men om ock bjorken ar det trad, som i Ost-Finmarken spelar herrskar-rolen och ar det enda skogbildande, bora dock ej pilarne med tystnad forbigas, da de i dessa trakter trakter uppna en i syd- ligare delar af landet ovanlig frodighet, hbjd och talrikhet. Genom de fran fjallbranterna talrikt nedstortande biickarne forvandlas ofta den nedanfor liggande marken till vidstrackta karr, och pa dessa frodas pilarne (hufvudsakligen Salix nigricans, phylicifolia, lanata och glauca), bildande vidlyftiga och nastan ogenomtrangliga snar. I de egentliga pilsnaren hafva dessa vaxter nastan forqvaft all annan vege- tation, da deras t.ata lofverk knappt genomslapper solstralarne, men der de aro mindre tatt gyttrade, frodas i karren atskilliga smarre buskar, friiken- och starr-arter saint en ej obetydlig mangd andra vax- ter, hvilka bilda en temligen tat, om ock ej synnerligen omvexlande bekladnad. Men ej alltid visa sig karren i denna mera behagliga ge- stalt; ej sallan upptrada de sasom magra "multe"-myrer J), som val liyt, d;i tlrmia lr bcrocndc af manga nntlni omstftndig^Wter iiu lidjdcn ofvor hafvet. I mot norciiinviiidcn ^kyddadc sinadular iiiiiu'r 111:111 dcnsaiuma stiga bctydligt hOgrc upp tin pa dc Oppna fjallsluttuingarna, och harof kommcr dot sig afvcn, ctt Lund fann i'llvcrsta graiis variera nicllan 368 och 1011 fot Ofvcr liafvct. 1) "MulU-r" eller hjurtron liDuas har i ufantlig massa, churn bilrcu eudast mogna 257 der vattnet nagot langre qvarstannar framvisa nagra vanligare karr- vaxter, men i hvilka for ofrigt den nakna torfven endast narer spridda exemplar af hjortron-plantan, dverg-bjorken, krakriset, Pedicularls lapponica, Scirpus caespitosus , jEriophorum vaginatum och nagra fa starr-arter. Den teckning — sa ofullstandig den an ar — , som jag nu lemnat af bjorkregionen, galler dock endast om en del af Ost-Finmarken , nemligen flod-dalarne och de innersta hafsvikarne. Langs de yttre hafs- kusterna ar deremot landets fysiognomi mindre behaglig, ty har saknas skogen, dels kufvad af stormarne, dels och fornamligast utrotad af menniskor. Samma klagan, som man med stort skal far i Sverige hora ofver skogarnes uthuggande, ar nemligen har pa sin plats, och om ej kraftiga atgarder haremot vidtagas, ar det fara vardt, att de aterstaende skogarne inom icke manga decennier hafva undergatt ett likartadt ode, sa att man da blott i otillgangligare dalar finner lem- ningarne af de skogar, som fordom kladt en stor del af de lagre trak- terna harstades. Sa har t. ex. i Wadsoes narmaste grannskap l) all skog blifvit borthuggen, och afven langre in i Varan ger-fjorden vet tra- ditionen att omtala skogar pa stallen, der nu intet trad finnes och der nagot sadant nu utan skydd mot vindarnes haftighet knappt mera kan uppsta. Orsaken till detta bedrofliga forhallande ar, sasom ofvan an- tydts, att soka i oforsvarligt handlingssatt hos innebyggarne, och om an Norrmannen harutinnan ej aro alldeles felfria, faller dock den jem- forelsevis storsta skulden pa Lapparne. Da dessa nemligen om vintern efter behof fiilla bjorkarne, afhugga de dessa jems med snons yta, hvarigenom stammarne till en stor och den tjockaste delen blifva qvar- staende och sedan, nar snon smalt, framtrada sasom skampalar, vitt- nande om obegriplig dumhet och oforsvarlig lattja. Sannt ar visser- ligen, att nagon fara for brist pa brannmaterial har knappt kan upp- sta, da de maktigaste och vidstracktaste torf-lager finnas att tillga (pa manga stallen har man afven fatt tillgripa detta amne), men att genom denna skogarnes skofling och uthuggning klimatet niaste betyd- ligt forsamras, ar lika klart, som att uagot skal, hvarfore innevanarne under gynnsamina sonirar, men da crhallns afven af dcm sa rika skordar, att en gan- ska bctydlig export af dem till sodra Norge forsiggar. Tambsocn i Porsanger-fjorden ar isynnerhet kand for sin rikedom pa dessa "Nordens drufvor." 1) I en ej langesedan utkommeu Engelsk resebeskrifning bar jag visserligen sett en planch ofver Wadsoe, der denna stad omgifVcs af granskogar, men att dessa hvar- ken finnas eller nagonsin fuunits utom i artistens fantasi, vagar jag med bestamd- hct pasta. 258 sjelfva skola verka for ett sadant resultat, ej tornuftigtvis kan upp- tankas. JDet aterstar nu blott att anfora den tredje vegetations-regionen barstades, nemligen hafs-st randen, och bar finn;i vi at'ven en ej obe- tydlig rikedom pa, utmarktare vaxtartor. Isynnerhet upptrada Cochlea- riae bar i stort antal at' former och individer, lemnande ett krat'tigt botemedel mot en af dessa trakters vanligaste ocb mest harjande sjuk- domar, skb'rbjuggen. Ocb da dessa strander utvidga sig till frodiga angar, pa bvilka alnshogt gras bildar en tat matt a, som smyckas at' talrika blommors skiftande fargprakt, da man ofvanfor dessa strand- angar ser de leende lundarne, kring bvilka de bradstupande fja'llen bilda en allvarlig ram, da man bar hb'r talrika foglars glada sanger ocb ser allt andas lit och gliidje, — da tycker sig tramlingen nastan torflyttad till den gamle Rudbecks "Lappska paradis", hvars berrligbet dock, mera an all anuan pa jorden, bar det t'elet att vara alltfor kort ocb turganglig. Sadan ar en svag kopia af den tafla, som vaxtverlden i dessa byperboreiska nejder synts mig bilda ocb i hvilken detaljerna bar ej kunnat utforas, ej blott af brist pa utrymme utan afven pa kunskaper. Det ar nemligen knappt nagon del af Skandinavien, som sa litet blit- vit af botanister undersokt, som Ost-Finmarken, och mycket aterstar dertore bar annu att gora ocb undersb'ka. Hittills bafva inom Ost- Finmarken blifvit amnarkta nagot ofver 400 Fanerogamer ocb orm- bunkar. Betrakta vi nu detta lands vegetation i sin belbet utan afseende pa dess fordelning pa olika regoiner och lokaler, sa finna vi latt, att den utgores af flera sarskilda delar, som hftr blifvit fcirenade till ett belt. De faktorer, i hvilka jag trott mig finna, att Ost-Finmarkens vegetation kan uppdelas, aro foljande: 1. Vaxter med stor geogralisk utbredning, hvilka ej aro synner- ligen bundna vid ett visst klimat, utan ega stor latthet att lampa sig efter olika yttre torhallanden, bvarfiire de afven antriift'as ofver hela Skandinavien ocb atminstone stb'rsta delen af den tempererade zonen i gamla verlden. Sasom exempel pa dylika ma blott namnas Tri- pleurospermum inodorum, Achillaea Millefolium, Antennaria dioica, Solidago Virgaurea, Tussilago Farfara, Taraxacum ofjicinale, Campanula rotundifolia m. fl. 2. Fjallvaxter, som i sydligare trakter endast forekomma pa sjelfva fjiillen, men bar nedstiga anda till hafvets niva. Exempelvis ma nam- nas Gnaphalium norvegicum och«tynn»m, Antennaria alpina, Eri- 259 geron alpinus, Petasites frigida, Saints-urea alpina, Hieracium al- pinum, Grentiana nivalis m. fl. Till dessa tvenne klasser, hvilkas antal ar ganska betydligt och som tillsammantagna kunna uppskattas till mer an 75 °/0 af hela vege- tationen harstades, komma ytterligare foljande fyra: 3. Nagra sydliga vaxter, som med de storre floderna blifvit for- flyttade mot norden och vid deras strander pa enstaka punkter fore- koinma, utan att egentligen kunna sagas vasentligen bidraga till att gifva vegetationen dess utmarkande pragel. Sadane aro t. ex. Hiera- cium pilosetta, Thymus Serpyllum, Utricularia vulgaris, Nuphar pumilum, Nasturtium palustre, Poh/gonum amphibium, Potamoge- ton perfoliatufi , Sparganium a/fine, Phragmites m. fl. , som endast antraffas vid Tana- och Pasvig-elfvarnes strander. I allmanhet kan man dessutom saga, att vid dessas strander sydligare arter, som for ofrigt forekomma sparsaint spridda ofver hela landet, i storre mangd och frodighet antrJifFas. 4. Nagra genom kulturen, hufvudsakligen genom de vanligen miss- lyckade odlingsforsoken af potatis o. s. v. samt genom skeppsfarten i sednare tider hitforda vaxter. Storsta delen af dem, som hitfdras, forekomma visserligen blott ett eller annat ar, hvarefter de utdo, men en del af dem ej blott utharda klimatet, utan sprida sig afven. Sa- dana aro t. ex. Senecio vidgaris, Gralium aparine, Sinapis arven- sis, Urtica urens, Chenopodium album m. fl. 5. Nagra rent arktiska vaxter, hvilka nastan utan undantag an- traffas pa hafstranderna eller i de lagre dalarne, sasom Hieracium lapponcum, Oentiana serrata och involucrata, Primula sibirica Armeria sibirica, Cochlearia arctica och anglica, Stellaria humi- fusa , Chrysosplenium tetrandrum , Gar ex salina och limula ; pa fjal- len antraffas till denna klass horande knappast flera an Ranunculus sulphureus och Papaver nudicaule. 6. Atskilliga fran oster invandrade arter, som derigenom gifva Ost- Finmarkens Flora en afvikande beskaffenhet mot Skandinaviska half- 6ns ofriga nordliga trakter; sasom sadana kunna bar anforas Intybus multicaulis , Dianthus superbus , Arenaria lateriflora , Ribes nigrum, Oocytropis campestris — sordida, Abies orientalis I) , Veratrum al- 1) Vanligen hsifva vaxterna en af isothcrmcrna , isothercma eller isochimenerna bcgriinsad utbredning, men med gran-arterna ar forhallandet helt olika. Under det att nemligen den vanliga granen intager hela vestra Europa, intager denna dct ostra samt Asicn anda ned till Mindre Asiens sodra kustcr. (Exemplar derifran ofverensstamma med var arktiska vaxt). For ofrigt ar forekonisten af denna art i 6st-Finmarken af- 260 bum — Lobeliamim och Colpoduun httifolhmi. Nagon skarp grans mellan denna och narmnst foregaende afdelning kan dock ej uppdragas, hvarfore t. ex. Primula sibirica, Conin.^hnnn (imi^lni , Allimn ni- biricum m. fl. lika val kunna hanforas till begge, ehuru det ej k;m nekas, att de ju fran oster spridt sig ofvor hela Finmarken. Med undersokningen at' denna vegetation upptogs hela sommaren, och det utbyte, som derunder erholls, var fullkomligt tillfredsstallande alia billiga fordringar. Ty utom upptackten af nagra for Skandinaviens flora nya arter hade jag afven tillfalle att gora, sasom jag formodar, ej ovigtiga iakttagelser ofver vaxt-arternas geographiska utbredning, hvarigenom ej blott Finmarkens flora riktades med manga forr ej der- stades anmarkta arter, utan afven nordliga granserne for ett ej obe- tydligt antnl viixter narmare bestamdes. Studium i nattiren af atskil- liga kritiska former i mera svarbestamda genera har dessutom satt mig i tillfalle att om dessa framstalla, sasom jag hoppas, rigtigare asigter. Och dessutom har jag hemfort en betydlig samling laf'-arter, bland hvilka flera ganska utmarkta utan tvifvel hittills aro obeskrifna; da min tid tillatit mig att tillriickligt granska och bestamma dessa, hoppas jag till Kongl. Vetenskaps-Societeten fa harom ofverlemna en sarskild afhandling. Mycket skulle annu kunna tillaggas, savida min berattelse ej ma- handa redan vuxit alltfor mycket, men ju karare amnet ar, desto mera mangordig blir man afven; jag vill derfore nu inskranka mig till en enda liten anmarkning. Jag har i det foregaende antydt, att de om Finmarken vanligen radande forestiillningarne ingalunda aro med verkligheten ofverensstammande, utan ofta alstrade af inbillning och inrotade fordomar. Huru manga personer har jag ej patraffat, som tyckts med ordet Finmarken forbinda tanken pa evig is och sno, pea isbjornar1) och andra vilddjur, pa modor, faror och forsakelser af alia miyliga slag! Och dock ar intet mindre forhallandet; tvartom kan jag sanningsenligt betyga, att en turist, som vill besoka dessa trakter (vare sig for att skaffa sig en forcstiillning om landets klimat, ut- vcn i det afseendct af intrcsse, att man ih'ri^riiuin crh:illcr en i;j otyilli;; vink -;i trakter af - nageln bildar ingen hake. Niibben ar bredare Grallae. Vingarne trubbige, och 2:dra — 5:te smallpennorne langst, och l:sta Gruppen: armpeunonie langa. Amblypterae. Vingame . . spetsige, och l:staell. 2:dra smallpenuan lingst; stun- dom2:dralika lamellerad mcd 3:dje. Armpennorno 2:dra Gruppen: korta Oxypterae. Nabben . .. 'korta. och of- verarmen rac- kcr ickebakom acetabulum. . . langa, och Of- veraruien rac- ker bakom acetabulum. . (1) Harifran gor slagtet Haematopus undantag. Famil jcr : 1. Aptenodytidae , Suntlcv. 2. Alcidae, Gray. 3. Colymhidae, Sundev. 4. Podidpidae. 5. Procellaridae, Sundev. 6. Laridae, Sundev. 7. Dysporidae, Sundev. 8. Pelecanldae, Gray. 9. Hergidae, Bonap. 10. Aunt i, lac. Gray. 11. Rallidae, Sund. 12. Ardeidae, Sund. 13. Pheonicopteridae, Bon. rnjuk och bfjlig, lang och mal , mot spetscn afsmalnande, och utan vinkel vid undrc kan- ten. Tarna langre luird , mcrcndcls kort, kortjire cl- ler foga langre an hufvudet (1), mot spetsen tjoc- kare , klunsig , och mcd mer el- Icr mindrc tydlig vinkcl vid uinlrc kanten. Tarna kortare. Ofverkftkcns kantcr bakom spetscn utau inskar- 14. Scolopacidae , Bouap. 15. Charadridae, Bonap. \ Ined ett in- kurct hak. 16. OtidiJae. 277 Familjer: Brcvtpennes. fbelagnc a vanligt stalle 17. Struthionidae , Sunder. Nlabomnte •< (belagne vid den langa nabbcns spets 18. Apterygidae , Gray. skilda 19. Crypturidae, Sund. korta och trubbiga; l:sta o. 2:dra small- fbildar en jemn ba- pennorne vanligen ge, utan impression, kortare an 3:dje. Nabbens bas utan Framtarna vid kottig hud 20. Tetraonidae, Sund. basea '{mer eller mindre Gallinae. forenade g:m hud. Vingarne . . Nabbens ofre kon- tur framom nasbor- xarne med en impression. Nabbens bas tackt af en kottig hud. . 21. Phasianidae, Sund. langa och spetsiga. l:sta eller 2:dra smallpcnnorna langst 22. Pteroclidae, Sund. mer eller mindre for-^foga bojde, och den pa baktan enade genoin hud. Jicke stOrre an de andre 23. Megapodidae, Gray. PuUastrae. Klorna c Framtarna vid jstarkt bojde, och den pa baktan basen . . . . J (storre Sn de andre 24. Penelopidae, Sund. skilda. Ticke tandad 25. Columbidae, Sundev. Underkaken J [tandad 26. Didunculidae , Bonap. icke storre an den pa mel- . . .-, lantan. Klorna trubbiga. At ,-A.n 1:«taGi:ul)Pen: Hufvudet mer eller mindre at siaan. . . . Diurm. __ T, , ., _. Baktansklo Jnaket 27' Vultundae, Sund. ston-e an den pa mellantan. Klorna spetsiga. Hufvudet befjadradt.vifc 28. Falconidae, Sund. 2:dra Gruppen: .framat Nocturni. .... Yttertan vandbar 29. Striyidae, Sundev. 278 S 279 II 11 1:3 is. a k uske kter, Hi SS [- O> O! p1 3* 3.1 2 W to "j a E P, E 3 Ampelida —'* > 3 ^ H3 & l'| ^ !'• • L &• »^v 8-3 g" Elp en ft a & & a $ ' ^ CO P P 03 3 04 1 L w ! 3' S>i- we Q p. ; ^i Sa a S * &• '' <* s OQ i—* Co T1 PT* eo o" "r~ 3 • : r PJ74 rt S 5' ^0 «' 3 " °/ • ffi h> S _; 3 . t^ S, S E? 3 >*, 5* * c2l • 0 0. P M 3 • i-S P i* ^ se: • &» /^ fr % E . 3 P 3 <-\ . . & P =* s — « ^\ 3 r" & « 2* ft jrt- ^* Q *,;*'.>! P^^l ^ - SB 3 R O • ?T* B«rf 1 ^?T g 3 ^ X to . ^ . P 1 ': ': I 1 «» ^ i | C, 3 * * 1 S-S- : ss* 2^ P 3 3 ^ s- • p 1 El ; § i r a4 f : : ^ • » 2< 'go- P | . p, p • . p r.n n" P" r» . p Bft O Pi • P 3 . 3 s? : l i • . . • • Q : %: ••• s! 05' d 33 r ?° 3. Ka • R :l ?! :| f 1 00 x° : • : f CO p 3 I? ' rS • pi & P ' '"' & . • 1 • g : g • 3 i-i O "5 c» r1 5 S; to t^ q §j ill i: ^5 S" 2- o 2. |: §- 2. S3 § § a: *«. TO J gj III ^ s ft §" CO | c- g_ S. I a t— i ^ • y o Sill i' f 1 I "3s 3 w 0 tz = S * ^ 3 O £5 *<" (~*. "2 ^ Ci 3 280 281 Underfainiljer : Aptenodt/tidae 1. Aptenodytlni. Alcidae 2. Alcini, Bonap. Colymbidae 3. Colymbini, Bonap. Podicipidae 4. Podicipini, Gray. ProceUaridae 5. Procellarini, Bonap. Laridae. fnedbojd till en hake 6. Larini, Bonap. Ofvcrkiikcns spets I licke nedbojd till en hake 7. Sternini, Bonap. i Dysporidae 8. Dysporini. Pelecanidae 9. Pelecanini, Bonap. Meryidae 10. Mergini, Bonap. Anatidae. fined skinnflik 11. Fuligttlini, Swains. Baktan . . . . I uitan skinnflik 12. Anatini, Swains. transvcrsella fforenade vid basen genom hud, och platar. dessutom flikiga 13. Fulicinae. Tarna . . .. Rallidae. medelmattiga, bojda... 14. Rallinae, Bonap. Tarsen framtill betackt fna. af •) Klorna . . . utomordentligt langa, och rata eller foga bOjda 15. Parrinae, Bonap. sexkantiga fjall 16. Palamedeinae , Bonap. liten och icke (' samma rlan» som framtarna .17. Ardeinae, Bonap. strackande sig t .. ., utoui nabbcns fsPetel-l svardfonmg, mjdt eller uagon gang plat- Ardeidae. Baktan .. J tad, foga bojd, eller Oppningen mellan jmer eller mindre ™t 18. Cicomnae, Bonap. kakbcnenoclimellan- uppbqjd ofver kaksbenen, hvari nas- framtarnas plan. halen li-rsra «J Nabbcn . . . . trnbbig, trindlagd, mot spetsen mer eller min- dre hoptryckt och nedat- bojd 19. Tantaliuae, Bonap. . Acke livillfd mot spetsen, stor, och strackande gig och af gammft langd) gom utoni nabbens midt. dcn lmdrc 20. Gruinae, Bonap. Ofverkaken mot spetsen hvalfd, och langre an den undre. ... 21. Psophinae, Gray. Phocnicopteridae 22. Phoenicopterinae , Bonap. 282 Underfamiljcr: fling*. Tnrscn n,,ren- !!!>'ckct n1Au^ 'fT'" deU(i) langrcan '/, anr /s I '"'" af dcnhoplaRda ringon! ^ ™f u' H'**" Framtarna mer eller '">'ckct hten ellcr 8ak* p . f . af vanlig storlek mindrc forcnadc gcnom U11S 23' *•*"*•**••, B°naj och lage. hud. Benen och Benen J anSa' Tarscn icko' f halscn ... |ler ^PP* mcra ttn /» "% af hoplagda vingens langd. Baktin rackcr raarken. . / 24. Totaninae, Gray. Scwopacidae. Ogoncn. . . ^ af medclmattig langd. mod simflikar 25. Phalaropodinae , Bonap. Tarsen icke '/4 af den hoplagda vingens langd. Framtarna (utan simflikar 26. Tringinae, Bonap. ovanligt stora, och beligna n&ra hjcssan. Orbitae slutna. Nab- ben betydligt langre an tarsen 27. Scolopacinae , Bonap. breda, bredt kantade, och vid basen lorenade. Nabben langre an tarsen 28. Haematopodinae , Bonap. Charadridae. Tarna ...» smala, icke eller fBgaHiten, och icke klufven bakom nabbcns kantade. Nabben icke has 29. Charadrinae , Gniy. langre an tarsen. Munncn Jstorre, och kluf-fsaknas 30. Cursorinae, Gray. ven bakom nab- bens bas. Baktan . . . J . tillstadcs 31. Glareolinae, Bonap. Otididae 32. Otidinae, Bonap. Struthionidae 33. Struthionini, Bonap. Apterygidae 34. Apterygini, Gray. mot basen nigot plattad, och knappt hoptryckt mot spetsen. Crypturidae. Stjertcn ytterst kort, dold eller saknad. Baktan merendels till- Nabben . . . .Istades 35. Tinaminae, Gray. hoptryckt, isynnerhet mot spetsen. Stjerten mer eller mindrc tydlig. Baktan saknas 36. Tvrnicinae, Gray. Tetraonidac. [nakna. Haden vid n&sborrarne naken 37. Perdidnae, Bonap. Tarserna . . .1 Imer eller mindre bcfjadrade. Huden vid nasborrarne befjadrad. 38. Tetraoninae, Bonap. pcort, och till stor del dold af tackfjadrarne. . 39. Nnmidinae, Bonap. utbredd, icke hoptryckt; . . ./mer eller mindre ling, och f till dels utan Phasianidae. I till stOrre delen synlig. Jfjadrar 40. Meleagrinae, Gray. Stjerten . . . .J { Hufvudet och halsen . . . J Ifjaderbetackta. . . 41. Pavoninae, Bonap. mer eller mindre hoptryckt och vcrtiknl 42. Phasianinae, Bonap. (1) Harifran gora slagt Tringoides och Terekia, samt Limosa rufa undantag. 283 Pteroclldae. (fjadcrbetackta 43. Tarserna Underfamiljer : Pteroclinae, Bonap. nakna 44. Thinocorinae, Bonap. Megapodinae, Swains. /'fjadcrbetackta 45. Megapodidae. Hufvudet och halsen. . ./till dels nakna, och endast Iforsedda med glesa, harlika to Penelopidae. Nabben. , Columbidae. Tarsen . fjadrar 46. {hog, kort, fran basen kullrig 47. langstrackt, blott kullrig narmare spetscn 48. /lika lang som , eller langre an mellantan. 49. ikortare an mellantan. ficke tjock 50. ( Nabben I Ikort och tjock. . 51. Didunculidae 52. Vulturidae. Baktan med dess klo . mindre an nagon af de framre tarna, och litet upphojd ofver deras plan 53. ungefar af samma storlek , som innertan .54. Talegallinae , Bonnp. Cracinae, Gray. Penelopinae, Bonap. Gourinae, Gray. Columbi'nae, Illig. Treroninae, Gray. Didunculinae , Bonap. Cathartini, De Lafr. Vulturini, Hlig. 284 t~\ if | S.X r 5 > I.5*! K •-» 3 §• E <% a ^ * i £ ? = ' • 5' •B % r jj I |. 3 | fi- 1 § e £ « s & "I 0. « ! » 1 , * -^™^— ff" — . ? n' 7T IT c f> &• a PJ X' tf 0 § pi 5" €' 9 O' <8 1 1 1 9 1 P f S1 £ 1' 5s 5 ^ B a f V f P a • • 1 cr *. P- O 0 I rt i? -' — r 8. K 1 I

OS . O o> OS jo po -J — ? 0 4s * 1 1 i I s s» f ^^ = o *. ^ * ^^ B • O 3 o 5 — • I Y I H^O a 3 c O' >i § & to §. 1 ^ § S1 3 cr u "* fal 2 £ * £y ? 3 O Si s^ ~" 2 £• 1 ^ 1 a JL 1 - 3 2f 2 P ^^ QJ 0 S F 1 IP- p 00 S r^* — ^^ ^« CD O a f 1 E B0 5 Eg a w £^ ?! 1 p* 1 0 i S,™ ll § & 3 » ^ & 5 -« q B 2. §: §. « W ^ rfe •w ? r i cr u . pt g f p> . r< |] . g <£a s P r~ ° ^ w? i3 285 Underfamiljer : Cypselidae 70. Cypseliiti, Bonap. Trochilidae 71. Trochiliiu, Bonap. Coracidae 72. Coracini, Bouap. Meropidae. ftandad 73. Prionitini, Bonap. Nabbcu ... .1 lotandacl 74. Meropini, Bonap. Alcedlnidae. /hoptryckt 75. Alcedinini, Bonap. Nabbeii vid basen. .1 (bred, och icke hoptryckt 76. Halcyonini, Gray. Bucerotidae 77. Eucerotini, Bonap. Musophagidae. /icke vandbar 78. Musuphayiid, Swains. Baktan ... .1 [vandbar 79. Colini, Bonap. Trogonidae 80. Troyonini, Bonap. Galbulldae 81. Galbulini, Bonap. uti en fossa, eller mcdelmattig, grundt inskuren. fordjupning mcllan Nabben kort och tjock 82. Indicatorini, Swains. nilsbcncn och ofver- kaksbenet , och aro kort , och Ofver- mer eller niindre kaken bojd under tackta af en hinna, storre delen af sin Cuculidae. encr piat. ^ tillspet- lanSd 83- CucnUnl, Bonap. Nasborrarnc Stjerten J^a'' eller run- 1]SSa 3 dad! Nabben .«•*',. v lang, rat, och 6f- verkakcn endast bOjcl niira spetsen. 84. Saurotherini , Bonap. icke uti nagon till det yttre markbar fossa, eller fordjupning niellan nasbenen och ofverkiiksbenet, och aro ruera eller mindre oppna. Nabben stor och tjock 85. Phoenicophaeini , Gray. utomordentligt stor, och mcrendels 2 ganger, eller mera, langre an hufvudet; nasborrarne belagne pa dcss ofre sida, samt icke omgifne af hud. Inga vi- Bucconidae. brisser. . 86. RampJiastmi . Bonap. Nabben. . . . icke utomordentligt stor eller 2 ganger langre an hufvudet; och nasborrarne mod vanligt lage. Mer- endels vibrisser 87. JBuccoiiini, Bonap. Picidae. mjuka, ruudade 88. Jyngini, Bonap. Stjertpennorne styfva, och mcr eller inindi-e spetsiga. • 89. Picini, Swains. Umlerfamiljer : icko langre &n omgifna af en ofullstandig krcts nf mot 90. Striyopini * Bonap. Psittacidae. Tarsen . . . , tin man klo. Ogouen . . - man sadan fliten, sinal, cylindrisk. . . . Ogonkrets. . Tungan . . Arcd, kOttig (kort> rundad, loch plattad. |cllcr tvftr. . . \ Stjcrtcn . . J Imcr ell. niiii- jdre lang och Uillspetsad. . langrc an den inrc framtan rkorta , och starkt krokta. . . utan klo. Klorna . . ./ 91. Microglossini , Bonap. 92. Pslttacini, Illig. 93. Araini, Gray. 94. Platycercini , Swains. Anabatidae, Yttertan . langa, och fOga krCkta. ... 95. Pezoporini, Bonap. nngcfar lika lang, som mellantan 96. Dendrocolaptini , Gray. kortare an mellantan. Baktan langre an hps fOregaende 97. Anabatini, Swains. {tjock och kullrig, ickc hoptrj-ckt. 2:dra smitll- pennan hos hanen fOrkryuipt 98. Psarini, Bonap. bred vid basen, och hoptryckt mot spetsen. 2:dra smallpennan icke fOrkrympt 99. Ampelini, Swains. Pftylotowldae 100. Phytotomiui , Swains. Pipridae. 101. Piprini, Swains. Platyrhyitchidae 102. Platyrhynchini. » I star och tjock, vid basen bredare an hog. . . 103. Tyrannmi, Svains. Ampelidae. Nabbcn Tyrannidae. Nabben . 'medelmattig, icke bredare an hog 104. Fluvicolini, Swains. JErlodoridae. T;ir-;ilMil:u yttre sida Upupidae. Baktans klo (betackt af platar. Nabben . (hOg, stark och liknande I den af Lanius 105. Tfiamnophilini, Swains. Isvagare, och likuande den laf Turdus 106. Myiotiierini , Swains. Ibetackt af en hel skifva 107. Ilypocnemidini , Caban. starkt bojd. Ingen tofs 108. Jrrisorini. nastan rat. Tofis 109. Upupini, Bonap. Alaudidae 110. Alaudini, Bonap. BumliycilUdae 111. Bombydllini, Swains. 10. med pensclfonuad spots. . 112. Mellipltayini , Bonap. Nectarinidaf, Smallpeuiiomas antal . . . . Tungan. . . utan pcnselfonuad spots. . 113. Nectarurini, Grny. 9 114. Dacnidiiii, Calmn. 287 Corvidae. Nabbcn smal, lang och krokt 115. Undcrfamiljcr: Epimachini, Calian. tjock, kort, eller raedcl- mattig. Benen . mycket stora, och tarserna framtill med otydliga platar 116. medelmat- tigt stora, och tarserna med tydliga platar. Mungi- porna . .. rata. Nabbcn bakom speteen . 'icke, ellcr otydligt in- skurcn. . .117. Paradiseini , Bonap. Corviai, Bonap. tydligt in- skuren. Tarscn . langre an iiiellantan med klo. . 118. GarruJini, Swains. icke langre an mellan- tan med klo.. . 119. nedstigandc. Smallpemiornas antal 10. 120. Oriolini, Swains. Slurnitu, Bonap. 9 121. Icterini, Swains. FrimjilUdae. Smallpennornas antsil Tanagridae. Nabben . , '10. Nabbryggen vid basen inskjutande bland pannfjadrarnc 122. 9. {utan knol eller kol. . . . 123. med en knol, eller kol; 3ch underkaken oftast storre in den Ofrc. . . 124. tjock, mer eller mindre konisk, och stundom vid basen utliredd 125. smal och syllik 126. Motar.illidae 127. Hirund'uiidae 128. Ploccini, Bonap. Fringillini, Bonap. Emberizini, Bonap. Tanagrini. Bonap. Sylvicolini, Bonap. Motacillini, Bonap. Hirundinini , Bonap. Paridae. Yttcrtan Tbetydligt langre an innertan. Baktan och dess klo mycket 1 stora ... .129 ^foga eller ick Ian innertan. I. Nabben . . Certhini, Bonap. icke langrefkort, konisk 130. Parini, Bonap. Sylvidae. Nabben r llangstrackt och mer eller mindre I syllik. Vingarne korta och rundade, [med l:sta sraallpennan langre an l'/2 af andra 131. red, plattad. Benen sma 132. Troglodytini) Swains. Muscicapini, Bonap. •\hoptryckt. Benen me-Tstor och stark, med djup inskarning Idelmattiga eller stora. Ibakom den starkt nedbSjda spetsen. 133. Lam'ni, Bonap. Nabben / Jmedelmattig, syllik, med grund in- l.skarning 134 Reyulidae . 135. Ttirdidae. Vingarne . . . korta, bqjda och skalformiga 136. af vanlig langd, och icke skalforaiga 137. Sylvini, Bonap. Regulini, Bonap. Cinclini, Bonap. Turdini, Bonap. 26 288 II. Oriiitliologiska Xotiscr. Enligt i bref lemnadt meddelande af Medic. Candidaten A. J. Wetter-berg, bar en fullvaxt bane af Pelecanus onocrotalus blifvit skjuten af Sergeanten C. Olsen pa hafvet 2:ne mil fran Bbda bamn pa Oland i inedlet af sistl. September manad. Exemplaret ar upp- stoppadt, ocb forvaras i Herr Wetterbergs fogelsamling. Detta ar sa- ledes andra gangen som denna fogelart blifvit antraffad i Sverige. Forsta gangen blef den skjuten i Dalarne. Den bar sitt hem i de sydostra delarne af Europa, i medlersta Asien, samt i norra Afrika. Under forliden vinter (1859) lemnade flera inlandska tidningar den underrattelsen, att af Fjellogglan (Strix nyctca) flere eller farre individer under vintren visat sig pa sadana trakter uti medlersta och sb'dra Sverige, der den eljest sallan eller aldrig blifvit observerad. Afven utlandska tidningar underrattade oss, att den pa samma tid in- funnit sig uti sydligare lander. I trakten af Upsala visade den sig ovanligt talrik, och bar skjotos under vintrens lopp, likval mest ibor- jan af vintren, atminstone 20 — 30 exemplar. Den ar en hognordisk fogel, samt en af de landtfoglar, hvars geografiska utbredning strac- ker sig langst upp uti polartrakterne, t. ex. norra Gronland, och de nordligaste delarne af Sibirien. Nar den forekommer i nagot mindre nordliga trakter, t. ex. i sodra Norge, valjer den dertore sitt hem pa hojden af de der varande hbga fjelltrakterne ofvan skogsregionen, erne- dan den hiir finner en ined de nordliga polartrakternes ofverensstam- mande natur, samt samma fodoamnen, som der. Den tillbringar bade vintren och sommaren i dessa trakter, om den an under den forra arstiden stundom soker dalarne, och ar derfdre icke nagon egentlig flyttfogel, som hvarje ar mot hostens eller vintrens annalkande flyttar at sodern. Det ar derfore tydligt, att dess forekomst under forliden vinter i sadan myckenhet bade bar och i langt sydligare trakter an- tyder pa en af dessa obestamda utvandringar, hvarpa vi hafva andra exempel saval bland foglarne, som bland daggdjuren och insekterne, och troligtvis afven inom andra djurklasser. Men ehuru dessa utyan- dringar aro obestamda i jemforelse med flyttfoglarnes hvarje ar pa viss tid aterkommande vandringar, aro de dock icke sa obestamda, att man ju icke dertill kan uppsoka nagon annan bestamraande grund, an detta nagot, som man kallar instinkt. Vi skola derfore forsoka att gifva en fb'rklaring 5fver denna Fjellupglornas utvandring. Det ar nog- 289 samt bekant, att djurens formaga att foroka sig ar beroende af tillgan- geu pa foda, sa att de, da de hafva rik tillgang derpa, foroka sig mera an eljest. Detta ar visserligen mest markbart i afseende pa de lagre djuren, hvilkas lif ar mera vegetativt, men det stracker sig dock afven till de hogre. Af tidningarne sago vi, att ett eller ett par ar innan Fjellugglornas utvandring intraffade voro i Norrland och Lapp- land sa kallade "Lemmel-ar", det vill saga, att Fjell-lemlarne eller Fjell-mossen (Lemmus norvegicus) visade sig der i ovanlig mycken- het, och utvandrade fran fjellen till de lagre liggande trakterne. Detta var nu forhallandet icke endast pa den svenska sidan af Fjellryggen, utan afven pa den norska. Da vi veta, att Fjell-lemlarne utvandra fran fjellen, nar de der blifvit sa talrika, att de, atminstone tUl stor del, uppatit den for dem tillgangliga fodan, sa ar det tydligt, att de nagon tid innan utvandringen pa fjellen skola hafva varit serdeles tal- rika. Fjell-lemlarne utgora Fjellugglornas fornamsta foda, och dessa sednare traffas derfore vanligtvis endast pa sadane stallen, derdeforra, eller andra Lemlar, finnas uti nagon mangd. Det ar derfore mer an sannolikt, att den namnda rika tillgangen pa Lemlar pa Fjellryggen har befordrat Fjellugglornas forokning i dessa trakter. Dels hafva derigenom Fjellugglor fran andra trakter blifvit ditlockade, och dels hafva de der boende kunnat fortplanta sig starkare an vanligt. Vi fa derfore antaga, att Fjellugglorna under de namnde "Lemmel-aren" va- rit ovanligt talrika pa Fjellryggen. Da Fjell-lemlarne utvandrat och forsvunnit fran fjellen, hafva Fjellugglorna blifvit nodsakade att afven utvandra; och till en borjan ledsagande de forra pa deras tag, hafva de sedermera, sedan desse, sasom vanligt, forgatts, drifne af den vak- riande migrationsdriften samt af behofvet att soka foda, fortsatt van- dringen mot soder. Der de hafva funnit tillracklig foda, samt sadane localiteter, som i viss man ofverensstamde med deras hembygd, nemligen kala och oppna fait, har och der med storre stenar samt en och annan klippa, hafva de stannat for langre eller kortare tid. — Af de 26 a 27 exemplar, som erhollos till harvarande Universitets Zoologiska Museum, voro endast 3:ne stycken gamla, och af de andra yngre exemplaren voro endast 3:ne hanar. Det vida storsta antalet voro saledes yngre honor. Haraf skulle man kunna sluta, att de al- dre individerne af Fjellugglan, liksom af somliga andra foglar, t. ex. Kungsornen och Dufhoken, icke hafva samma benagenhet att utvan- dra, som de yngre, och att af dessa sednare hanarne aro mera sta- tionara an honorna ; och da nastan alia de har erhallne yngre tycktes vara arsungar, och somlige annu t. o. m. hade qvar lemningar af dun- 290 drftgten, att de forOkat sig pa mycket kort tid, saint troligtvis haft flera kallar pa ett ar. En sadan skiljaktighet uti benagenheten att utvandra niellan hanar och honor finna vi afven lios en del andra fog- lar. Sa far man t. ex. stundom under vintren se hanar at' Bofinken, som hos oss qvarstannat, under det att honorna allmant flyttat bort at sb'dern. Uti "Natural History of Ireland", vol. I, pag. 248 berattar W. Thompson, att han under kail vaderlek i December inanad sett myc- ket stora flockar at denna fogel i norra Irland, och att dessa flockar endast bestodo af honor. Derjemte hade han afven sett mindre floc- kar at' bada konen. De sednare ansag han for att vara infb'dda foglar, men da han icke hade sett nagra flockar af hanar, ansag han att de andra stora flockarne, hvilka endast innehollo honor, hade flyt- tat till Irland fran nordligare trakter, der de qvarlemnat hanarne, emedan flockar endast bestaende af hanar, under vintren blifvit obser- verade i norra Europa. Uti "Naturgeschichte der Vogel Deutschlands", 5:te del. pag. 21 anfb'r Naumann, att de allra fiesta i Tyskland of- vervintrande enstaka Bofinkar aro hanar. Dessa iakttagelser ofverens- stamma saledes med vara. Under mildare vintrar hafva vi stundom i Skane vid Jultiden sett temligen stora flockar, som innehallit bade Bofinkar (Fringilla coelebs) och Bergfinkar (Fringilla montifringilla) af bada konen, men under starkare kb'ld hafva vi der endast obser- verat enstaka hanar af Bofinken, savida icke en rikligare tillgang pa bokollon hallit de andra qvar. Under varen far man afven se, att hanarne af denna fogel atervanda fran sodern tidigare an honorna. Vi hafva afven gjort en iakttagelse rorande Kungsfogeln (Regulus crista- tus), som hos oss foranledt den formodan, att honorna af denna fogel, atminstone till storre delen, under vintren lemna vara trakter, da der- emot en stor del hanar stanna qvar. Uti Skandinavisk Fauna omnam- nes afven om denne, att hanarne under varen atervanda tidigare fran sodern, an honorna. Haraf synes det, som otn honorna vore mera omtaliga for kold an hanarne. Under de sednare aren har Vakteln (Perdix coturnix) borjat forekoinma i trakten af Upsala. Ett par ar efter hvarandra hafva familjer af den med temligen sma ungar har blifvit antraffade, sa att det ar sakert, att den i denna trakten normalt hackar. Da Herr Mesch 1844 lat trycka en fb'rteckning ofver Upsala traktens foglar m. in., hade den annu icke har blifvit observerad. Under denna vinter hafva trenne honor af Lappugglan (Strix lapponica) blifvit skjutna i en skogstrakt, ej langt fran Upsala. A Universitetets Zoologiska Museum forvaras ett par andra exemplar af 291 denna fogel, af hvilka det ena blifvit skjutet har i Upland, och det andra pa gransen mellan Upland och Gestrikland. Berglarkan (Alauda alpestris) har ett par ganger erhallits vid Upsala. Under vintren 1856 skjotos ett par exemplar af Philos. Can- didaten C. J. A. Thuden, och under denna vinter i Februari manad ett exemplar af Studeranden J. V. H. Stenstrom. Da Notvackan , enligt Carl Hartman, ar mycket sallsynt i trakten af Gefle, och icke af C. Lundborg blifvit antraifad iDalarne, fortjenar det anmarkas, att den ar ganska talrik i trakten af Upsala. Bade Parus palustris, Nilsson, och Parus borealis, De Selys, forekomma i trakten af Upsala, men den sednare ar har vida talrikare an den forre. I afseende pa lokalerne, der de forekomma, forete de den skiljaktigheten, att P. borealis nastan endast antraffas i barrsko- garne, och P. palustris bland loftrad i narheten till gardarne och in- uti staden, samt stundom bland buskar af barrtrad och loftrad. Uti de tata och hogvaxta barrskogarne hafva vi deremot endast funnit P. borealis, men der mycket allman. Den anmarkta skiljaktigheten uti latet ar fullt konstant, samt mycket markbar, da man en gang derpa blifvit uppmarksam. Denna skiljaktighet stracker sig afven till den slags sang, som de under varen lata hora. De ofriga skiljaktigheterna dem emellan hafva vi afven funnit konstanta. P. palustris foreter har fullkomligt samma utseende, som uti Skane, och visar ingen of- vergang till P. borealis. Sedd pa afstand, ser den i allmanhet nagot mindre ut an den sednare. Den 13 sistl. April skjots har en hona af Falco aeruginosus. Svarta Tarnan (Sterna nigra) forekommer numera icke vid Ul- tuna, men jag har en gang observerat den vid ett litet skar i Mala- larn. Den tyckes emellertid har vara sallsynt. Under den stranga vintern 1855 fangades nara Upsala uti en rafsax ett yngre exemplar af Larus glaucus. Den hade i magen ett stycke af ett stort oxben. Vid samma tid blef en yngre hane af Fuli- gula Stelleri skjuten harstades. Slutligen far jag meddela nagra ornithologiska iakttagelser under en resa till Norge 1858. Under en exkursion vid Goteborg observerade jag nara intill sta- den Emberiza miliaria, Charadrius minor samt Sterna nigra. Den 14 Juni syntes i Bohuslanska Skargarden en flock af Larus canus, af hvilka nagra annu tycktes hafva qvar en del af ungdragten, och saledes troligtvis voro yngre foglar fran foregaende aret. Alia de, 292 som sedennera observerades vid kusterna at' Norge iniian ungarne blefvo flygga, voro i fullt utbildad dragt. Vid staden Bergen i Norge forekom Sylvia rufa Lath. (Sylvia abietina Nilss.) temligen talrik, ehuru der icke var nagon tallskog. Den holl sig i loftradens kroner jemte Sylvia trochilus. Under en exkursion den 3:dje Juli till ett i narheten till namnde stad varande fjell observerade jag, att Fringilla flavirostris var (tal- rik bland buskarne vid foten af fjellet. Dessa foglar kallades af fol- ket KnQtter. Dess ungar voro utflugne. Det oaktadt fann jag pa ett stalle en liten skara, som endast tycktes besta af gamla foglar. Ha- narne hade testes mycket uppsvallde, och hos en hona, som hade bart brost, till tecken att den legat pa agg, fann jag en del temligen stora agg i aggstocken. Detta tyckes bevisa, att den hackar mera an en gang under samma sommar, och troligen tvenne ganger, liksom Hamp- lingen. Uti dess mage fann jag endast vaxtfron. Hos oss ar denna fogel vestlig. Den forekommer hackande vid Norges kusttrakter at- minstone fran Bergen (troligen fran Lindesnas) till Finmarken. I Sven- ska Lappmarkerua har den deremot icke blifvit antraffad af sednare ornithologer. Utom Skandinavien ar den afven vestlig, da den eljest i Europa endast blifvit funnen hackande i England, Skottland och Irland. Vid ett stenras ( Ur, pa norska) pa en temligen hb'gt liggande fjellsida observerade jag under namnda exkursion en Accentor modu- laris, som tycktes hafva sitt bo bland stenarne. Af Troglodytes europaeus observerades ett par exemplar pa samma stalle, som Accentor. Emellan Stadt och Christianssund observerades Ardea cinereapa, flera stallen i skargarden ganska talrik. Den uppgafs hacka pa de lodrata bergvaggarnes afsatser. Vid Romsdalen observerades under uppstigandet pa en brant bergs- sida en mangd af Hirundo urbica, flygande ofvan skogsgransen, och man uppgaf, att de hade sina bon pa de dervarande lodrata berg- vaggarne. Uti de inre fjordarne vid norska kusten observerade jag ingen Sterna arctica, utan endast Sterna hirundo. Vid yttre hafsbandet var deremot den fb'rra, atminstone pa somlige stallen, talrikast. Sa forekom den t. ex. den 9 Augusti i utomordentlig mangd vid Grips fisklage, som ligger ungefar 2:ne mil utantor Christianssund i oceanen. Den visar sig saledes tydligen vara en mera pelagisk fogel, an St. hirundo, liksom den afven ar mera nordlig. Vid Grip observerades 293 vid namnde tid en talrik mangd bade af Phalocrocorax graculus och carlo. Lestris parasitica — bada fargvarieteterne — visade sig der afvenledes synnerligen talrik. Der observerades afven en och annan Larus tridactylus. Detta ar den sydligaste ort, der jag under somma- ren sett denna fogel. Pa de laga och nakna skaren i grannskapet af den lilla o eller holme, pa hvilken Grips fisklage ligger, sag jag vid namnde tid stora skaror af Tringa maritima. Da jag fdrut under Juli manad pa samma stalle sett dylika skaror af namnde fogel, och da de alia voro i fullt utbildad dragt, men icke hackade der, synes det troligt, att de voro sadane, som under aret icke hackat, ochmoj- ligen voro yngre foglar fran foregaende aret. Da landtadden vid Stadt passerades den 17 Augusti, observera- des derstades flera individer, bade gamla och unga, af Sula bassana. Hafvet var lugnt, och pa dess yta lago en talrik mangd fiskmasar. sysselsatte med att fiska. Der tycktes saledes vara ett sillstim. som hade ditlockat saval dessa sednare som Hafsulorna. Stundom fick man se huru dessa fran en ansenlig hojd stortade sig ned uti hafvet, och voro temligen lange under vattnet, innan de ater hojde sig fran vatt- net, hvilket skedde strax da de aterkommo till vattenytan, sa att de icke forblefvo nagon tid liggande pa denna. Da jag sedermera i bor- jan af Oktober hade passerat Lindesnas, fick jag aterigen se temligen manga individer af denna fogel i Kattegatt saval utanfor den norska kusten som utanfor den Bohuslanska, t. o. m. i narheten af Mar- strand. Dess flygt ar stark och snabb , stundom med starka och tata vingslag, och stundom med stillastaende vingar. Den ar icke svaf- vande, som den af Sterna. Under sednare halften af September manad forsvann Sterna hi- rundo fran fjorden vid Bergen , men da Lindesnas passerades den 3:dje October, observerades dock i narheten af de yttersta skaren derstades nagra individer af en Sterna — om af S. hirundo eller arctica, kan jag icke afgora, da jag icke sag dem pa sa nara hall. Annu den 9 October sag jag ett par exemplar af Sterna nara mynningen af Chri- stiania-Fjorden, forfoljde af Lestris parasitica. Det synes derfore, som de, da de flytta bort fran sina hackstallen, annu nagon tid stanna qvar vid de yttersta skaren. Mellan Lindesnas och Bergen observerades nara Midsommaren pa flera stallen i skargarden icke fa individer af Phalacrocoraoo carbo. Det ar derfore troligt, att den hackari dessa trakter. Under September manad erholls afven Phalacrocorax graculus i trakten af Bergen. I 294 bOrjan af October syntes utanfor Christianssand talrika individer af Phalacrocorax , som det tycktes, af bada arterna. Under seglingen mellan Stavanger och Lindesnas den 2 och 3 October hade vi att utharda en ganska haftig nordvestlig storm med stark sjogang. Derunder syntes ettpar individer af Thalassidroma pe- lagica (pa norska Stormfugel), hvilka lange ledsagade angfartyget, for det mesta hallande sig i kolvattnet. Da fartyget ingick uti fjordarne till Flekkefjord och Farsund, fdljde de icke med, men visade sigater- igen vid fartyget sa snart det anyo utkommit pa oppna hafvet. Da fartyget passerade Lindesnjis, forsvunno de. Pa nagot afstand hade de mycken likhet med Hussvalor (Hirundo urbica), och deras flygt liknade i det narmaste dessas. Det var markligt att se, huruledes dessa sma foglar, utan hinder af den stormande vinden och det upp- rorda hafvet med latthet hollo sig i fartygets grannskap, stundom ho- jande sig ofver de uppstigande vagorne och stundom sankande sig ned till vattnet , for att uppsnappa nagon foda. Ingen gang sagos de springa pa vattnet. Vi fa har anmarka, att den Aquila, som i Skand. Fauna I: del. p. 53 anfores under namn af Aquila naevia Briss., ar Aquila clanga, Pallas (.T. F. NAUMAXN). Da man under benamningen Aquila naevia Briss. (GMEI,.) forblandat 2:ne skilda arter, nemligen dels den har ifra- gavarande , och dels en annan, sora stundom forekommer i Pomern, och derfore af BREHM fatt namnet Aquila pomarina, samt afven i atskilliga andra delar af medlersta och sodra Europa, hafva vi ansett oss har bora anfora detta. Da vi uti "Obsemationes Zoologicae" II, beskrefvo den som erhallits i Skane, hade vi observerat, att den var skild fran den andra mindre formen af Falco naevius, GMKL. , och kallade den derfore Falco maculatus GMEL. J. F. NAUMANN har sedermerai 13:de delen pag. 40 af ''Naturgeschichte der Vogel Deutschlands" med nog- grannhet beskrifvit denna Orn under namn af Falco clanga, Pallas ? samt utmarkt dess skiljaktigheter fran den andra som han kallar Falco naevius, GMEL. Han kallar den fdrre "Der grosse Schreiadler", och den sednare "Der kleine Schreiadler." Hos Aquila clanga har jag funnit nabben 2 5/iB" lang fran munvinkeln, samt dess hbjd 1"; och tarsen 47/io". Aquila naevia (GMEL. NAUM.) har, enligt NAUMANN, nabben fran raunvinkeln 2" lang, och ungefar 3/4" h8g; och tarsen sallan nara 4". Nabbformen ar afven olik den forres. Hos A. clanga 295 ar nabbens ofre kontur parallel med den undre ungefar till midten, och hos A. naevia ar den sluttande fran basen. Aquila clanga forekom- mer i Ryssland, Sibirien, Tyskland, Ungern, Italien, Grekland och Schweitz, samt synes i allmanhet vara mera ostlig, an den andra. A en hane af Fringilla linaria, som vi haft i bur under en langre tid, hafva vi observerat, att den roda fargen vid fallningen gatt forlorad, samt icke aterkommit. Pa pannan har den ofvergatt i gul farg, men pa brostet har den gulaktiga farg, som eftertradt den roda, varit mycket svag. Hos en hona ofvergick den roda fargen pa pan- nan afvenledes i gult. Da HOLBOLL pastatt, att dessa hanar under sommaren forlora den roda fargen pa brostet, skulle vi derfore vilja tro, att detta harleder sig fran observation pa sadane, som varit i bur. Denna fargforandring hos Fring. linaria tyckes vara fullt upp- lysande for bedomandet af fargforandringen hos Loxiae och Corythus under fangenskapen. Vi fa dessutom tillagga, att vi a unga hanar af Loxia curvirostra observerat, att den dragt, som foljer pa den for- sta ungdragten, ar gulaktig, med anstrykning af rodt och gront, och efter fullandad fallning temligen mork. Den renare roda fargen kom- mer sednare, och tillhor saledes den fullt utbildade dragten. 27 Bidrag till kiiimedomen om tandoinsningen lios Otaria och Haliclioerus. Af Will*. Iiilljeborg. JDland de betydliga skiljaktigheter, som forefinnas emellan Ferae och Pinnipedia ILLIGER, torde de, som hemtas fran tandbyggnaden, vara de vigtigaste , da denna lemnar den fo'rra ordningen sin vigtigaste mor- phologiska karakter. Dessa skiljaktigheter fa en okad vigt deraf, att de sta i forbindelse med betydande olikheter i digestionsorganer- nes byggnad, samt afven uti djurens utveckling. Ferae hafva i all- manhet en kort tarmkanal, da Pinnipedia deremot, atminstone ofta, hafva den mycket lang. Hos en fullvuxen hane af Halichoerus gry- pus, Nir.ss. af 3 aln. och 6 turns langd fran nosen till svansspetsen , hafva vi funnit tarmkanalen vara ungefar 64 alnar lang, saledes nara 20 ganger langre an kroppen. Andra Pinnipedia lara finnas, som hafva den anda till 28 ganger langre an kroppen. Fa andra dagg- djur torde framfoda sa stora ungar, som Pinnipedia. En nyfo'dd unge af Halichoerus grypus, tagen pa isen vid Grason i Roslagen den 13 sistl. Mars, med annu vidhangande nafvelstrang, och med meconLam qvar uti andtarmen, samt utan tec-ken till att hafva diat, var 1 aln och 14 turn lang fran nosen till svansspetsen, och vagde 26 skalp., da modren till en annan lika stor unge var 2 aln. 22 V2 turn lang. Cetaceerna aro, som bekant ar, amnarkningsvarda for sina stora un- gar, men de ofvertraffas i detta afseende af Skalarne. Enligt ESCHRICHT l) har ungen af Balaenoptera rostrata ("Vaagewall") ungefar l/3 af mo- drens langd, da den framfodes. Med denna betydliga utveckling fore partus hos Skalarne sammanhanger utan tvifvel det forhallandet, att deras ungar omsa har och tander redan innan de aro framfodde, eller 1) Untersuchungen iiber die nordischen Wallthicre, p. 61. 298 sasom foetus. Det forra bar blifvit observeradt af W. v. WRIGHT *); det sednare bar blifvit formodadt af S. NII.SSON 2). Da vi icke kanna, att denna formodan genom nagra sednare ron vunnit bekraftelse, vilja vi bar anfbra de iakttagelser harofver, sora vi baft tillfalle att gora, och som tyckas adagalagga dess befogenbet. Prof. NILSSON (1. c.) bar a en ung och fSrniodligen ofodd Otaria, som forvaras i Zoogl. Museum i Jardins des Plantes i Paris, bland framtanderna observerat bade mjOlktander ocb permanenta tander, samt uti det af lionom lemnade utkastet till Phocaceernas systematiska in- delning &c. i texten till "Illuminerade Figurer till Skandinavisk Fauna" yttrat, att en likadan unge af Otaria ursina finnes pa Museum i Upsala. Detta bar fdranledt oss att underspka tanderna bos denna unge. Enligt den pafastade etiketten ar den fran Cap, ochbarnamnet Phoca minuta, ocb uti THUNHKRCS disputation Appendix XXIV Do- nationis Thunbergianae, p. 31, kallas den Phoca pusilla. Den ar 1 aln 5 turn lang. Harbetackningen pa extremiteterna, isynnerhet pa de framre, ar mycket kort och atliggande. Pa den ofriga delen af krop- pen ar den langre samt nagot krusig. Pa ofre kroppssidan ar den svartbrun. Bottenfallen ar gulaktig. Tager man i betraktande stor- leken af den nyfodde nngen af Halichoerus, hvilken Skal icke ernar den storlek, som Otaria ursina, sa synes det vara mera an sanno- likt, att denna THUNBKRGS Phoca pusilla ar en ofodd unge. Dess tan- der fdrete fdljande forhallande. 1 ofverkaken: Framtdnder: 6, af hvilka de 4 medlersta tillbora den andra denti- tionen (permanenta), arc temligen stora, bafva transverselt delad krona och bruna spetsar. De 2:ne yttersta (la hvardera sidan) tillbora forsta dentitionen, eller aro mjolktander, och aro mycket sma, 1;4 turn eller 6 millim. langa, med trubbig spets, ocb hvita. Ofvan hvardera af dem ligger inuti kaken en stor, till en del utbildad tand af 2:dra dentitionen (permanent), annu omsluten af sin kapselhinna, ochbestamd att intaga deras plats. Horntdnder : 1 a hvardera sidan , sma och trubbiga, likval langre an de andra tanderna, och tillhorande den fflrsta dentitionen eller mjolktanderna , samt % turn eller 16 millim. langa. Ofvan hvardera af dem ligger inuti kaken en till en del utbildad, mycket storre born- tand af 2:dra dentitionen. 1) F6rh. vid Skand. Naturforsk. Mdtct 1842, p. 647. 2) Skaud. Fnnua, Daggdj. 2:dru uppl. p. 269. 299 Kindtdnder: 2:ne a hvardera sidan, tillhorande forsta dentitionen (mjolktander), sma och langt atskilda, med enkel, brunflackig och trubbig krona, till formen liknande den a kindtanderna hos Cystophora cristata (Erxleb.). Deras rotter aro enkla. Den framsta, som ar storst, ar % turn eller 9 millim. lang. Mellan dem ligga inuti kaken och om- slutna af sin kapselhinna kindtander af 2:dra dentitionen (permanenta) som aro mycket storre, och deras kroner hafva redan till en del an- tagit den normala formen med en stor medlerst spets och tvenne sma sidospetsar. Den framsta af dessa permanenta kindtander ligger mel- lan horntanden och den forsta affallande kindtanden saint ar nagot mera utbildad, an den 2:dra. I undertaken: Framtdnder: 4, tillhorande 2:dra dentitionen (permanenta). De bada medlersta aro redan i det narmaste fullt utbildade, V, turn eller 13 millim. langa, men med oppen rot. Deras krona ar longitudinelt inskuren, har hos den ena 3:ne samt hos den andra 4 trubbiga och nastan lika hoga knolar, och ar till dels af brunaktig farg. De 2:ne yttersta hafva annu icke genomtrangt tandkottet, och midtfor deras ofre anda synes i det torkade tandkottet en impression efter den af- fallna foregaende mjolktanden. Horntdnder: Tillhora Irsta dentitionen (mjolktander), aro sma, men dock hogre och storre an de andra tanderna, samt liknande de ofre och % turn eller 15 millim. lauga, med annu icke sluten rot. Under dem ligga inuti kaken de mycket storre horntanderna af 2:dra dentitionen. Kindtdnder: 3:ne a hvardera sidan, som tillhora Irsta dentitionen (mjolktander), aro sma, langt atskilda, hafva brunflackig krona, och likna dem i ofverkaken. Den framsta och den bakersta aro storre an den medlersta, och ungefar lika stora. Den framsta ar 3/8 turn eller 9 millim. lang. Den bakersta har en trubbig knol vid bakre kanten. Mellan horntanden och den 2:dra, och mellan den 2:dra och 3:dje a hvardera sidan ligga inuti kaken kindtanderna af 2:dra dentitionen. De hafva annu icke genomtrangt tandkottet, men aro mycket storre an de af l:sta dentitionen, samt hafva den normala formen, liksom de i ofre kaken. Den framsta at dem ar mest utbildad, har skjutit hogre upp, samt nara genomtrangt tandkottet. Denna troligen ofodde unges tandformel blir saledes: o •> T r i O .,_ 9 Framtand. - — r1, horntand. - — -1, kindtand. - — -', afhvilkaen- 300 o o dast framtfind. ' &ro permanenta, och de bada yttre af dem i underkaken annu icke hafva genomtrSngt tandkbttet. Hos tvenne ungar af Halichoerua grypus, NILSS. , af hvilka den ene fir den nyfbdde, som ofvan blifvit omnamnd, och den andre var nagot aldre, troligen 8 a 14 dagar garamal, 1 aln och 21 turn lang, sarat mycket tjockare och fetare an den fbrre, hafva tanderna fbretett fbljande fohallande. 1. Den nyfodde ungen. Alia tanderna tillhora 2:dra dentitionen (permanenta), — da man icke kan antaga att den ar monophyodont — och hafva den normala storleken, samt, med undantag af en mera utbildad antydning till tvadelning vid roten hos de framre kind- tanderna, afven den normala formen. Alia spar till den fbregaen- de dentitionen, eller till mjblktanderna, hafva redan forsvunnit. Det normala antalet: framtand. - — -, hbrntand. - — -', kindtand. - — — ', — ~~~~ #to>, hcrrska, och tyxtifahos, hjoraa. MAMMALIA. SnbdaMM: ARCIIKNCKIMIAI.A. < h-diiingar: HlMAXA. IQl A DIM MAN \. . 1'amiljcr rllrr slftgtou : Homo. f ( '/ifiirfiina. . . . • \ I'liifi/rfti/ta. . . . (_ Strepsirhinn. . . Excinpel Siniia. 1 1 a pale. Lemur. CARNIVORA. . . f Dlcfitiyrnda. . . • < Plantii/rada. . . [ P inniyrada. . . Canis. l'rsu>. Plmca. AUTI01)A( TVl.A. ( Soliihtiii/Hla. . . . (. Multunyula. . . . Equus. Tapirus. GYUENCEPHALA. . I'M. ri. \ i \. . .. PERISSOUACTVLA PUOUUSCIDIA. . ( Omnivora (. Rumiiiantia . . . f Eleplias. \ Dinot/icrinin. Sus. Ovis. TOXODONTJA. . ( Toxodon. MUTH.ATA. . .. [SlRENIA CETACEA ( Maiuttns. \ llalicore. ( Delphinidae. . . \ Balaenidae. . . . Pliooacna. Balaeua. LWSENCEPHAI.A 'BRUTA ( Bradypodidue. . . \ Dasypodidae. . . \. Ed en tula Bradj-j)us. Dasypus. Myrmecoplia^ Ptcropus. Vcspertilio. Talpa. Krinueeus. Sorcx. CHEIROPTERA. . INSECTIVORA. . . f Fmgii'orn t Inse.ctivora. . . . ( Talpidae \ Erinaceidae. . . . \ Soricidae UOKENTIA. . . . f Non-claviriilnta, . (. Claviculata. . . . Lcpus. Mus. (MARSCPIALIA. . . 1 Rhiiopliaga. . . . 1 Poephaga Pliascolomy.s. Halmaturus. Phalanpista, Onossimi. 1 Carpophaga. . . V. Entomoohaaa. . VMdNOTBKMAlA. . f Echidna. v Ornifhorhynchus. 307 De anatomiska och fysiologiska karakterer, — saknaden af cor- pus callosum, samt af placenta — hvarigenom Lyencephala skilja sig fran de andra daggdjuren, aro af den betydenhet, att de derigenom stalla sig gent emot dessa sednare, och tydligen visa sig sasom en grupp, hvilken icke kan betraktas sasom eqvivalent med nagon af de andra 3:ne af Owen uppstallda subclasses. Vi kunna derfore icke finna, att den af namnde Forfattare forst leranade binara uppstallningen af daggdjuren, uti Placentalia och Implacentalia , ar onaturlig derfore att den ar binar, och derfore att den sednare subclassis foreter mera formofverensstammelse, eller, som ar detsamma, mindre formrikedom an den fb'rra. Det ar, som bekant, icke formernas mangd, utan ka- rakterernas vigt, som bestammer gruppernas rang uti systemet. Ett enda slagte med en enda art kan vara lika berattigadt att for sig ut- gora en egen familj , som flera andra slagten med en mangd arter till- samman. Oss synes derfore, att den forst gjorda uppstallningen af daggdjuren uti tvenne subclasses, — Placentalia och Implacentalia — hvilken sedan blifvit allmant antagen , ar den, som mest ofverensstammer med naturen. Da hjernan ar det organ, pa hvars byggnad daggdjurens fdretrade framfor de andra vertebraterna isynnerhet grundar sig, och som lemnar den vigtigaste anatomiska karakteren for daggdjursklassen , sa ar det obe- stridligt, att detta organ bor i framsta rummet afses vid daggdjurens klassifikation. Men att endast lagga ett organ till grund for klassifika- tionen, ar onekligen att gora denna i hog grad artificiel. Da organets betydelse ar sa stor, som har, ar emellertid ett sadant system likval fortjent af ett synnerligt afseende, och bor anses sasom ett godt me- del for vinnandet af ett naturligt system. 2. Vi vilja fasta uppmarksamheten pa en ganska marklig, nyligen utgifven fysiologisk afhandling, med titel: "De la Formation et de la Fdcondation des oeufs chez les Vers Nematodes, par Kn. CLAPA- REDE," Geneve 1859, 101 sidor in 4:o, och 8 plancher. Den har blif- vit prisbelont af medicinska faculteten vid Universitetet i Berlin, och adrager sig utan tvifvel mycken uppmarksamhet, derfore att den sys- selsatter sig med en stridsfraga, som pa sednare tiden varit foremal for atskilliga afhandlingar af motsatta asigter saval i Tyskland som England. 308 Sedan Forfattaren forst lenmat en historisk framstallning af detta iimnes fiiregaende behandling, ofvergar ban till den detaljerade beskrif- ningen, men anstaller dock afven vid denna sednare en kritisk jemfo- relse mellan sina egna iakttagelser och dem af andra. Vid beskrifnin- gen afhandlas forst generationsorganernas histologi, for det andra bild- ningen af aggen, for det tredje bildningen af spermato/oidierna eller zoospermerna, och for det fjerde aggens befruktning och utveckling. Kritiken ar grundlig och skarpsinnig, men dock aterhallsam, derige- nom att den i allmanhet ar inskrankt till omradet for den egna erfa- renheten. Observationerna aro gjorda med den storsta noggrannhet, samt belysas af fortraffliga figurer. I afseende pa observationernas kombinering och de derur dragna slutsatserna adagalagger Forfattaren den storsta forsigtighet; gor inga andra slutsatser, an de, som aro en naturlig foljd af observationerna, undviker forutfattade meningar, eller pa forhand uppgjorda theorier, samt afhaller sig fran uppstallandet af hypotheser. De hufvudsakliga resultaterna af hans undersokningar sammanfat- tas vid slutet af afhandlingen uti dessa sju satser. 1. De sma kroppar, som BISCHOFF forklarat hos Ascaris mystax blott vara epithelialkaglor, aro verkliga zoospermer, sasom NELSON och MKISSNKK med ratta hafva pastatt. 2. MEISSNKR har oratt, da han hos Ascaris mystax antager en synbar rachis, bildad af en stapel af moderceller. Dessa sednare fin- nas icke till. 3. Den af MKISSNKR beskrifna micropylen hos aggen af Asc. my- stax finnes icke till. 4. Det primara elementet for aggen hos alia Nematoder ar ger- minalblasan. 5. Det af NKLSON och MEISSNKR gjorda pastaendet, att aggens befruktning hos Ascariderna ar en foljd af zoospermernas intrangande uti aggen, bor annu betraktas sasom helt och hallet hypothetiskt. 6. Aggen och zoospermerna forete uti sin (jmsesidiga utveckling en fullkomlig morphologisk homologi. 7. De fakta, betraffande zoospermernas rorelser, hvilka hafva blif- vit observerade af SCHNEIDER hos olika Nematoder, aro fullt noggranna. W. Lilljeborg. Rattclser: Sid. 8 rad. 16 nedifr. star: spanska, las: fraiiska, „ 13 „ 7 „ „ fordrag „ for drag med. „ 33 „ 18 „ „ Jfirbindelse „ forllindelse. „ 40 „ 18 „ „ TimcKiis „ Timneus.. En mangd mindre fOrnllandc tiyckfel, som beklagligen insmugit sig, torde ren sjelf benilget ratta. \J A R S S K R I F T UTGIFVEH KONUL VETENSKAPS-SOCIETETEN TPSALA. AR88KRIFT UTGIFVEN AF KONGL YETENSKAPS-SOCIETETEN I UPSALA. ARSSKRIFT UTGIFVEN AF KONGL VETENSKAPS-SOCIETETEN I UPSALA, ANDRA ARGANGEN. UPSALA, C. A. I. Ml 1'LKR, KONGL. AKAD. BOKTRYCKARE. 1861. Utdrag in Stadga angaeude utgif'vaiide af Kongl. Vcteiiskaps- Socictetciis Handliugar. JT. 1. Kongl. Vetenskaps-Societetens Handlingar komma all hddanefter i tva sdrskilda afdelningar utgifvas. Den ena afddningen utgOres af Ada Societatis Scientiarum Upsaliensis, hvari, efter samma plan som hittills, infOras vetenskap- liga, pa latinska eller franska sprdket fGrfattade afhandlingar , hvilkas utgifvande fdrndmligast asyftar alt i utlandet bekantgo'ra resultater af sadana Idrda forsk- ningar , som ligga inom omr&det af Societetens verksamhet. Sasom andra afdel- ningen utgifves en Arsskrift', vpptagande sadana vetenskapliga afhandlingar och uppsatser , som hdra till namnde omrade, dro fOrfattade pa svenska spraket och anses kunna inom fdderneslandet befordra vetenskaplig bildning. f. 4. Afhandling, som till infGrande $ Societetens Handlingar inlemnas, skall remitteras till tvenne Ledamo'ter af den klass, till hvilken afhandlingen med afseende pa sitt amne hdrer, och ega desse LedamGler att efter verkstalld gransk- ning sig ullata, huruvida afhandlingen bOr i Societetens Handlingar upptagas, dfvensom, da den i delta hdnseende godkdnnes, huruvida den bor i Ada eller i Arsskriften info'ras. Stadna vid denna prdfning de bdda granskarne i olika meningar, hdnskjutes afgo'randet till samtlige i Upsala ndrvarande LedamOter af den ifragavarande klassen. JT. 3. Ar af handling , som i of van sagda dndamal inlemnad blifvit, forfat- tad pa svenska spraket, men befinnes med afseende pa inneh&llet bo'ra i Societe- tens Ada info'ras, ma antingen Fo'rfattaren eller Redaktions-Utskottet beso'rja dess o'fversattning pa det fr&mmande spr&k, som profvas med dmnets beskaffenhet mest fOrenligt; dr den ater fOrfattad pa frdmmande sprak, men anses mestpas- sande f&r Arsskriften, ma den till fo'rfattaren aterlemnas, for alt pa svenska spraket Ofverflyttas. f. 6. At FOrfattare af afhandling, som sdlunda blifvit geiwm Societetens ftirsorg till trycket befordrad, lemnar Societeten ett redaktions-arfvode af 10 Rdr Rmt f6r hvarje tryckt ark *). Derjcmte eger Societeten alt , utom delta redaktions- arfvode, at dem, som fin- fat tat de bdsta till Societeten i ofvannamnde andam&l inlemnade afhandlingar, arligen utdela ett pris & 300 Rdr Rmt och trenne & ISO Rdr Rmt, p& salt sarskildt stadgadt dr "}. fffllftffl Sedan Upsala Universitet beslutat utgifva en Akademisk Arsskrift, till plan och syfte lika med Societetens, sa har Kongl. Vetenskaps-Socieleten , for att icke onddigtvis splittra krafterna, beslutat alt tills vidare och sa lange utgif- vandet af den Akademiska Jirsskriften fortfar, l&ta sin egen Arsskrift hvila, Med utdelandet af Vetenskaps-Societetens priser fOrfares emedlertid pa salt of van stadgadt ar , blott med den fo'randring i afseende pa Arsskriften, alt de prisbe- lo'nla afhandlingar, hvilka skolat i densamma upptagas, Ofverlemnas till inforande i den Akademiska Arsskriften. Sknlle mot fOrmodan den sistnamnda upphOra, kommer Societetens Arsskrift att anyo utgifvas. *) FSr utfljrligare afhandlingar, hvilka del kan aiises for en vinst for JSrfattarne att fa tryckta, betalas redaktions-arfvode endast fir de 10 forsta arken. **) Se sarskild Stadya for bortgifvandet of K. Vetenskaps-Societetens pris (K. Vet.- Societetens Arsskrift, FSrsta Argdngen). I n n eli SI I. Sid. Geometrisk Kalkyl eller geometriska qvantiteters raknelagar, af Akad. Docenten (*. DIU.NKII. (Prisbelont af K. Vet.- Societeten} 1. Kemisk-analytisk undersokning af Pyrosmalith, af Akad. Do- centen J. LANG 97. Bidrag till Svenska Stadsforfattningens Historia, af Akad. Do- centen C. T. ODHNER. (Prisbelont af K. Vet.-Socie- teten) 11T. Om Asteroiden Alexandra (54); Fjerde Element-Systemets Jemforelse med Observationerna, af Akad. Adjunkten H. SCHULTZ. 199. Cicometrisk Kalkyl eller geometriska qvantiteters raknelagar af Goran Dillner. 1 tiled ni ng. I )e qvantiteter, som har benamnas geometriska , utgora den analyti- ska geometriens qvantiteter. Detta arbetes mal ar att visa, att den analytiska geometrien icke vidare behofver utgora en "tillampning" af algebrans qvantiteter pa georaetrien, utan att den har egna och sjelfstandiga qvantiteter for sina rakningar. Betydelsen af geometrisk qvantitet, sadan den forefinnes i detta arbete afvensom i den analytiska georaetrien, ligger till fullo gifven och bestamd i vara enklaste geometriska begrepp. Hvar och en vet, att, for att bestamraa en punkts lage i rummet, behofver han pa forhand ha foljande bestamningar faststallda: ett plan, en utgdngspunkt (origo), en riktning i planet samt ett enhetsmatt. Det ar dessa fyra bestara- ningar, som i detta arbete kallas grundbestdmningar, och hvilka all- tid forutsattas for en geometrisk qvantitets verklighet. Det ar vidare tydligt, att, om tvenne eller flera geometriska qvantiteter bestamma hvar sina punkter i rummet, sa kan ingen inbb'rdes jemforelse mellan dem ega rum, innan de blifvit reducerade till lika grundbestamningar. Det ar lagarna for reduktioner till lika grundbestamningar afvensom deraf harledda lagar, som i detta arbete kallas geometriska qvantite- ters eller, som ar detsamma, den analytiska geometriens raknelagar. 2 Q. Dillncr. Dessa lagar motsvaras till en del, atrainstone sfi vidt det r<5r formen, af lagarna for algebrans operationer. Dessa motsvarigheter komma vi i det fOljande att framhalla sa mycket heldre, som vi beh&fva Ofver- flytta benamningarna fran algebrans operationer pa motsvarande rak- ningar har. Inom ett visst omrade (projektionerna) sammanfalla for bfrigt algebrans och geometriens kalkyler belt och ballet, hvarfSre al- gebrans kalkyl for undvikande af alltfor stor vidlyftigbet i detta ar- bete torutsattes sasom kand. I foljd af arbetets ringa omfang bar den analytiska tillampningen af dessa raknelagar (N:is 9 & 13) mast inskranka sig till blotta an- tydningar och nagra enkla exempel. Af samma skal ar trigonometrien ocb laran om logaritbmerna behandlad med forutsattning af redan gjord bekantskap med dessa delar af mathematiken. F6revarande arbete ar hufvudsakligen ett resultat af betraktelser ofver de imaginara qvantiteternas theori, sadan den forefinnes i den allmanna mathematiken afvensom uti Cauchys Exercices d'Analyse Tom. IV pag. 159 etc. Ty liksom de negativa qvantiteterna inom de ab- strakta talens omrade eller arithmetiken icke gerna kunna hafva nagon reel betydelse, utan for sin realitet hantyda pa en ny kalkyl, namligen den algebraiska, sa ega icke heller de imaginara qvantiteterna inom algebran nagon realitet, utan hantyda der pa en ny kalkyl, namligen den geometriska. De bevis, som i detta arbete aro anbragta, stodja sig hufvudsak- ligen pa elementar geometri och de abstrakta talens lagar, hvaraf tyd- ligt nog inses, att en fullstandig theori for den geometriska kalkylen later utveckla sig, uteslutande stodd pa namde elementara delar af mathematiken. Gcomctr. Kulkyl. 1. Forbereclande forklaringar, En punkt i ett plan ar alltid bestamd till sitt lage, sa snart vi deri kanna bans afstand fran en gifven punkt saint detta afstands riktning fran en gifven riktning. Punkten C ar saledes bestamd till sitt lage, sa snart vi kanna bans afstand fran den gifna punkten O samt detta afstands riktning fran den gifna riktningen A B. Detta afstand kan vara gifvet: I:o efter ratlin iga vagen O Cy da punkten C:s lage ar bestamdt, ___ sa snart vi kanna rata linien OC:s storlek (langd) samt riktning fran A B. 2:o efter nagon af de brutna vagarna O D C eller O E F C, da punkten C:s lage ar bestamdt, sa snart vi till storlek och rikt- ning kanna hvarje ratlinig del af den brutna vagen. For enkelbetens skull lata vi en med A B parallel linea Av Bl vara dragen genom den gifna punkten O, hvilken da representerar den gifna riktningen; och, for att ha punkten O gifven pa A^ jB,, lata vi en rat linea O O- skara A\B\ i den namnda punkten. Dessa tvenne hvarandra skarande linier kallas axlar eller axelsystem. Dessa axlar kallas rdtvinkliga , om de bilda med hvarandra rata vinklar; sned- vinkliga \ hvarje annat fall. Den gifna punkten O kallas origo (grund- punkt) och den gifna riktningen A B eller som ar detsamma Al Bl grundriktning. Ett axelsystem representerar saledes: origo och grund- riktning, som vi maste ha gifna, innan vi kunna bestamma en punkts lage i planet. 4 G. Dillncr. Hvarje ratlinig storhet i ett plan, hvilken, sasom utmarkande en punkts liige, bar till nodvandiga bestainuingar storlek (langd) och rikt- ning, kallas geometrisk qvantitet. Linien O C afvensom hvarje riitlinig del af afstanden GDC och CEFC, sasom utmarkande hvarje foregaende den efterfbljandes origo och den siste punkten C sjelf, utgora saledes geometriska qvantiteter. En geometrisk qvantitet betecknas: Rr>> r » £ » a 0. S. V. P p *tp « der .R, r, £, a o. s. v. beteckna storlekar, raknade fran ett faststaldt origo saint hanforda till nagon annan storlek sasom sin enbet, saint P, p, bestamd till sitt lage genom hvilken som heist af vagarna: OG = Rp, ODG - r + r' , OEFG = Q + Q' + Q>- , hvilket ger oss anledning satta: R = r -\- r — o + p' + q" . . . (1). L p pf s tp s (ft s (ftl > ' Tecknet 4 betyder icke har nagon arithmetisk addition, utan en sammanlaggning eller sammanfogning af brutna delar af ett afstand, sa att de tillsammantagna fixera en astundad punkt. Vi benamna resultatet af denna sammanlaggning summa och hvar och en af de brutna delarne summander. 6 G. Dillner. Likheten (1) betyder: vagen H-, brutna vagen r + r> och * p PI brutna vagen 0 + 0' + o" aro alia tre lika sasom fixerandc 9 ft /, som fixerande en och samma punkt C. Man akte sig att vid detta likhetsbegrepp fa'sta nagon betydelse af likhet i qvantiteternas storlekar eller riktningar. Likheten betyder endast att en och samma punkt ar fixerad af qvantiteterna pa omse sidor om likhetstecknet. Vi skarskada likheten (1) ur en annan synpunkt. Geometriska qvantiteterna R^ r' och o" fixera alia tre samma punkt C. Vi ™ i>> * * 6 V9P/ '/>// samt vidare denna sum ma till O formedelst geometriska qvantiteten 0 genom att satta summan o + p + o" , da namlisen afven 9> *y * *9» r . 0' och 0 aro hanforda till samma plan, grundriktning och en- het som jRD, r' och o" . Likheten (1), sedd ur denna synpunkt, F P> 9tt far da foljande definition : geometriska qvantiteter, som fixera samma punkt och aro hanforda till lika grundbestamningar, aro lika. Bestamningen af begreppet likhet, sedt ur denna synpunkt, ar den egentliga och kommer att utgSra grundvalen for hela den foljande theo- Geomctr. Kalkyi. 7 rien. F5r att ytterligare hafda var rattighet till uppstallandet af delta likhetsbegrepp, tillampa vi pa likheten (1) tvenne kanda axiomatiska satser: I. Om man lagger lika till lika, sa bli suramorna lika; det vill bar saga, om man till qvantiteter, som fixera samma punkt och dro hdnforda till lika grundbestdmningar, lagger qvantiteter, som fixera samma punkt och dro hdnforda till lika grundbestdmningar, (da namligen plan , grundriktning och enhet aro lika hos de forra och sed- nare qvantiteterna), sa skola summorna fixera samma punkt och vara hdnforda till lika grundbestdmningar. Ty ora till R p .-= r' + r , " P' P fixerande punkten O fran 0, lagges AT = a + a , fixerande C, fran C, da namligen A,,, = CC,, a = CD, och a' = D,Cn sa aro summorna lika, sasoni fixerande samma punkt C, fran O eller: Rp + AT = rp + rpf + af + af/ . . . . (2). Denna sats innebar, sasom latteligen inses, endast en reduktion af likheten AT = a + a'f till ett nytt origo O fran dess forra origo C. II. Om man mangfaldigar lika ett lika antal ganger, sa bli de mangfaldigade lika; det vill har saga: om man mangfaldigar geome- triska qvantiteter, som fixera samma punkt och dro hdnforda till lika grundbestdmningar ett lika antal ganger, sa skola de mang- faldigade qvantiteterna fixera samma punkt och varda hdnforda till lika grundbestdmningar. Saledes, om vi t. ex. mangfaldiga qvantite- terna i likheten (1) m ganger d. v. s. m . Rp och m . Ir -f- r j, sa skall visas att de mangfaldiga qvantiteterna aro lika, d. v. s. m . R p = m . Ir + r' \. Ty oin vi m ganger mangfaldiga hvarje sida uti triangeln O D C, saledes m . -Rp, m . r och m . r , sa for- blir triangeln tydligen sluten (Eucl. VI: 5), da saledes qvantiteten m . R n och suinman m . r + m . r' fixera samma punkt och fortfara P P P' dertill att vara hanforda till lika grundbestamningar, d. v. s. m . Rp = m . r + m . r' . Ernedan vidare en mangfaldig af en summa ar = P PI summan af samma mangfaldig af delarna (Eucl. V: 1), sa foljer deraf : m . R ., = m . (r + r' \ = m . r + m . r' . . (3) P \ P Ptl P p, (3) galler tydligen likaval, da m ar ett brutet, som da m ar ett helt tal. 8 G. Dilluer. Denna sats innebar Tsjelfva verket ingenting annat, lin att vi i stallet for en enhet 1 faststallt en enhet m ganger sa stor, hvilket pa grund af forut t'aststallda bestamning af begreppet likhet ar fullt be- rattigadt. Med full insigt om riktigheten af vart i (1) faststallda likhetsbe- grepp ga vi nu att uttala en for vara rakningar sardeles vigtig axio- matisk sats, som omedelbart harledes fran ofvan gifna definition pa geometriska qvantiteters likhet. III. Vi kunna reducera en likhet till hvilka nya lika grund- bestdmningar som heist, utan att den nagonsin upphor att vara likhet. Satserna I och II utgora som vi se blott enskilda fall af denna. Geometriska qvantiteters summation. Med geometriska qvantiteters summation forsta vi de arithmetiska rakningar, hvarigenom vi kunna uttrycka en tecknad summa af geome- triska qvantiteter i en enda storlek och en enda riktning, eller for att anfora det enklaste fall, bestamma geometriska qvantiteten J2p, davi ha r och r gifna i likheten: P P/ Mojligheten att bestamma fullt tillforlitliga raknelagar forsumma- tionen ligger deri , att geometriska qvantiteter, som inga i en likhet, bilda slutna manghorningar, hvilkas sidor och vinklar aro bestamda af de geo- metriska qvantiteternas storlekar och riktningar. De satser, som utiEuclids geometri aro bevisade om manghorningar, kunna derfore tillampas pa vara geometriska qvantiteter, da foljaktligen de arithmetiska riiknin- gar, som dessa satser anvisa, kunna ofverflyttas hit. For vart nar- varande behof tillampa vi blott nagra satser pa likheten (1). Uti Euclids geometri betyder tecknet + arithmetiska rakningen "lagga till" (addition) och tecknet — arithmetiska rakningen "taga ifran" (subtraktion), hvarfore vi framgent komma att med dessa tecken Geometr. Kalkyl. 9 beteckna narade arithmetiska rakningar, sasom ofverflyttade pa vara geometriska qvantiteter. A n m. Man skilje mellan tecknet -f i denna betydelse och tecknet + hos de geometriska qvantiteterna. Da tydligheten sa fordrar, teckna vi derfore den arithmetiska summan liksom den arithmetiska skil- naden med parenthes. I. Lat O vara vart origo och OA var grundriktning. Lat JKp=OO, r = OB och r = BC. Lat a mellan de eifna P> sidorna r och r' vara trubbig. Enligt Eucl. II: 12 fa vi da: & = r" + r"2 + 2r.BZ> . . . (2). Storleken jR kunna vi nn berakna ge- nom en arithmetisk rotutdragning, sa snart vi fatt langden BD be- stamd. Vinkeln p kunna vi deremot icke efter Euclides bestamma. Vi lemna derfore dessa bestamningar i sin allmannelighet till N:o 7, sasom beroende af lagar hos de geometriska qvantiteterna, som vi framdeles komma att utveckla, och fasta oss nu endast vid ett en- skildt fall. (2) galler for alia mojliga trubbvinkliga trianglar och foljaktligen afven for dem, der a skiljer sig pa oandligt litet fran 180°. Men da a skiljer sig pa oandligt litet fran 180°, sa skiljer sig B D pa oand- ligt litet fran /, da nemligen r och r aro andliga; och vi se att, da a — igo^ sa ar B D — r', hvaraf foljer med stod af Eucl. II: 4 : j£2 = r-i + r'i + 2r . r — (r + r')2 da saledes enligt I: 47 th. II: R = (r + r') hvilken likhet, betraktad i riktningen p, blir: R =r (r + r') ....... (3). p x p ^ ' Likheten (1) har nu blifvit, eniedan alia tre riktningarna sam- manfallit till en enda p: R = r + r' P P P som, sammanstalld med (3) enligt Eucl. ax. 1, ger: r + r' = (r + r') ...... (4) p p ^ 'p ^ ' 10 O. Dillncr. d. v. 8. swnman of tvenne geometriska qvantiteter, som ha samma riktning , dr = arithmetiska summan af dcras storlekar med deras gcmensamma riktning. Sarama lag galler tydligen for huru manga summander som heist. Detta inses ock omedelbart genom konstruktion. Ty den geome- triska qvantitet, som skall fixera samma punkt, som suminan af tvenne andra geometriska qvantiteter med samma riktning, kan till storleken icke vara annat &n arithmetiska summan af deras storlekar och till riktningen icke annat an deras gemensamma riktning. II. Lat a mellan r och r' vara spetsig, da enligt Eucl. II: 13: IT- = r- + r'- - - 2r . B D (5) Ear galler samma rasonnemang som i I. Tanka vi oss derfore en spetsvinklig triangel, der a skiljer sig pa oandligt litet fran 0°, sa skiljer sig BD pa oandligt litet fran r', da r och r' aro andliga; och da a = o°, sa ar B D — r\ hvaraf foljer med stod af Eucl. II: 7: .R* = r- + r"1 — 2r . r' = (r — r')2 da vi antaga r > r', da saledes: R = (r — r') som, betraktad i riktningen pt blir: R = (r P v Likheten (1) ar nu, emedan P — p och p, = p + n : + r' . = r torn, sammanstalld med (6), ger: R r' = (r — r') p+Tl ' Ar deremot r' > r, sa fa vi i stallet for (5): (7). (8) der for a = o° B D ar = r och saledes : R - (r' __ r) som, betraktad i riktningen p + n, blir: *,,+* = ('•'-'V*- • • <9)- Likheten (1) ar nu, emedan P=p+rt och p = p + n\ Geomctr. Kalkyl. 11 R = r + r' p +71 p p + Tt som, sammanstalld med (9), ger: r + r' , = (r' — r) .... (10). p p + TI v 'p + n Likheterna (7j och (10) betyda: summan of tvenne geometrislca qvantiteter, som skilja sig i riktning pa 180^, eller som ha mot- satta riktningar, dr — arithmetiska skilnaden mellan deras storle- kar med den storres riktning. Riktigheten af denna sats inses afven omedelbart genom konstruk- tion. En geometrisk qvantitet kan namligen icke tankas fixera samina punkt, som summan af tvenne andra geometriska qvantiteter med mpt- satta riktningar, utan att den till storleken maste vara lika med arith- metiska skilnaden mellan deras storlekar och till riktningen lika med den storre summandens riktning. Medelst dessa 2:ne lagar, uttryckta i (4), (7) och (10 , erhalla vi vigtiga jemforelsepunkter mellan vara geometriska qvantiteter och al- gebrans positiva och negativa qvantiteter. Vi veta af algebran, att en algebraisk negativ qvantitet kan betraktas sasom resultatet af en sub- traktion, der subtrahenden ar storre an minuenden, hvilket resultat der tecknas med — (minus) framfore; (10) antyder just en sadan sub- traktion, der likval resultatet ar tecknadt med riktningen n. Sale- des utmarkerTT hos en geometrisk qvantitet pa grund af (7) och (10) jemte hvad — . tecknet utmarker hos en algebraisk dertill afven rikt- ningen 180°. Vi komma derfore i det foljande att pa grund af denna motsvarighet kalla riktningen p + n negativ i forhallande till riktnin- gen p, betraktad som positiv, samt storlekar i denna riktning for negativa i forhallande till storlekar i riktningen p, betraktade som positiva. Vi anmarkte i bb'rjan af detta N:o, att vi egde att skilja mellan tecknet + sasom ett uttryck for arithmetisk addition och tecknet + sasom uttryck for geometrisk summation. Af (4*, (7) och (10) se vi nu, att det geometriska summationstecknet + omfattar sasom enskilda fall betydelsen af bade + och — sasom uttryck for arithmetiska eller algebraiska rakningar. III. Lat vinkeln mellan sidorna r och r' vara rat, da enligt Eucl. I: 47: R* = r2 + r'2 (11) 12 G. Dillncr. hvaraf foljer, da vi tillsvidare med (r- + r'2) * beteckna den arithmetiska qvadratroten ur r- + r'2: R = (r + r'2)* som, betraktad i riktningen P, blir: Kp = (r* + r«2^ . . . (12). Likheten (1) blir nu: R n — r + r' , jr 1 P P + k it + 2 som sammanstalld med (12), ger: r +r'_L/ J.T = C*2 + r'2)' .... (13). ' Riktningen P kunna vi icke nu bestamma (se I). Men vi se att den maste vara beroende af summandernas r och r' storlekar och P P' riktningar. Likheten (13) betyder: summan af tvenne geometriska qvantite- ter, hvilka skilja sig i riktning pa 90n eller 270'\ dr till storleken = arithmetiska qvadratroten ur arithmetiska summan af qvadra- terna pa r och r' samt till riktningen beroende af ifrdgavarande qvantiteters storlekar och riktningar. Vi se att i detta fall kunna icke geometriska qvantiteter direkt hvarken "laggas till" eller "tagas ifran" hvarandra. Vi skola langre fram se, att denna summation motsvarar den algebraiska additionen af en reel och en imaginar qvantitet. Ar p — o, sa galla (4), (7), (10) och (13) naturligtvis for den positiva grundriktningen ; ar p •== TT, sa galla de for den negativa. Vi uttala till slut foljande trenne for de geometriska qvantiteterna hOgst vigtiga satser: 1. r = r' , d. v. s. fixerande samma punkt, kan icke ega rum, P P> ut, -in att sarskildt: r = r' och p = p, ...... (14) 2. r = r> , n — o. d. v. s. fixerande orieo, kan med p p + kn + 5 af (13) icke ega rum, utan att sarskildt: r = o och r' = o ....... (15) 3. r. -f r' n = o. + o' . n , der k representerar kn kit+ 5 *kn *kn + 5 ' Geometr. Kalkyl. 13 obekanta hela tal, kan med stod af Eucl. 1: 26 icke ega rum, utan att sarskildt: r. = o, och r' = Q', .... (16). K 71 * K IT K TC ^ K7C Att k maste representera tal som aro lika, sarskildt hos r och Q och sarskildt hos r' och £>', eller skilja sig pa ett jemt tal inses ome- delbart genom konstruktion. 3. Geometriska qvantiteters reduktion till en ny enhet och ny gnmdriktning. I N:o 1 ha vi kallat origo, enhet och grundriktning for en geo- metrisk qvantitets grundbestamningar, derfore att vi maste pa forhand faststalla dessa, for att den geometriska qvantiteten skall kunna vara fullt verklig till sin betydelse. Emedan desse trenne bestamningars faststallelse beror pa vart eget godtfinnande och pa beskaffenheten af vara rakningar, sa kunna de for sarskilda qvantiteter vara olika. Det ar tydligt, att qvantiteter, som ha olika grundbestamningar, maste forst bringas till likhet i afseende pa dem, innan de kunna bli mqj- liga af nagon inbordes jemforelse. Vi forutsatta nu enhet och grund- riktning olika. Vi skola framdeles i N:o 5 afhandla det fall,dajemte dessa, afven origo ar olika. Lat oss derfore ha tvenne axelsystemer Bo A och B,oA, med samma origo o, olika enhet oa och oa, saint olika grundriktning o A och o A,. Lat oss vidare ha tvenne geometriska qvan- titeter o och r , fixerande C och O, *9 P samt hanforda till hvar sitt system. En- ligt N:o 1 representeras da C af oa.Q och Ct af o a, . r . For att dessa qvan- titeter skola kunna pa nagot sattjem- foras med hvarandra, sa fordras att forhallandet mellan deras enheter och grundriktningar skall vara bestamdt. Satta vi derfore o a = I och riktningen o A — 0 d. v. s. sasora grundriktning for begge qvan- 14 G. Dillncr. titeterna, sa kan enheten o a, med sin riktning oA, i fdrhallande till enheten o a med sin riktning o A representeras af en geometrisk qvan- titet r' . Punkten + P r' . r — r' . r (1). p, P pf + p Anm. l:o ar p — o och pf = TT, sa blir M M/ — M A*/ 0 ' 7t ' 71 eller ar p = n och p, = o, sa blir 71 O 71 2:o ar p = pf = n, sa blir Inom algebran ar: a . ( — 6) = — a . b ( — a) . b = — a . b ( a) . ( — &) = + a . &, hvilket ytterligare adagalagger n:s ofverensstammelse till bety- delsen med — tecknet i algebran. Foljdsatser: I. Emedan r . r = r . r' . Tl Tt 2TI sa ar Tf , V =**.?* , Pt P P'+P T" .1*' .V = v" . 7*' . V — ? f" . r' • T Pn Pf P Pf, Pt+P Pti+Pt+P o. s. v. huru manga faktorer det an ma vara. II. Emedan enligt arithmetiken faktorernas ordning i en produkt, lika- som summandernas ordning i en summa, ar likgiltig, sa foljer der- af, att det ar likgiltigt, i hvilken ordning faktorerna har fore- komma, ty och da saledes r .r = (r' . r) P, P ^ P' +P r . r' =• (r . r') , P Pf P* + P 1« G. Dillncr. r' . r = r . r* . p, p, p pf Detta galler tydligen for huru manga faktorer som heist. III. Om vi nu ha m stycken lika faktorer, sa teckna vi produkten Ir j"1; r sages nu vara upphojd till m;'« digniteten. Talet m, utmarkande de ingaende faktorernas antal, kallas exponent. De arithmetiska rakningar vi ega att anvanda for en sadan dignitets upphojning uttryckas medelst: . m (r \ = r . r . r . . . . w stycken = r ... (2) \ PI p p P mp d. v. s. storleken r upphojea till m;<« digniteten och riktningen p multipliceras med m. Detta sednare kallas att nedmultiplicera exponenten i riktningen. Anm. Om p = rr, sa foljer deraf: /r \w = r"1 » \ 7T / M . JT da produkten ar positiv eller negativ alltefter som m ar jemt eller udda tal. Inom algebran ar likasa: (.TO m — a) = + a , om m ar jemt, hvaremot .m in ( — a) = — a , da m ar udda tal. IV. Om jag har en geometrisk qvantitet r , sa kan jag tanka mig honom sasom produkten af tva faktorer, t. ex. p/ och p , saledes Kanner jag denna produkt samt den ena af faktorerna t. ex. p , sa kan jag alltid berakna den andra. Ty r = o' . o = p' . p P ^p9 flp Wf "4* (p d. v. s. enligt N:o 2 (14) r = p' . p och p = g>, + //>-

vara storre an p, sa kunna vi oka p med 2kn, da subtraktionen later verkstalla sig, eller ock kunna vi subtrahera p fran y> och afsatta resten i raot- satt led fran grundriktningen, hvaraf uppkommer med — teckna- de eller negativa vinklar eller bagar. Det ar likgiltigt, hvilket- dera sattet jag anvander, ty i begge fallen erhalles samma resultat. Anm. 2. Sedan uppkomsten och betydelsen af negativa vinklar eller bagar blifvit i Anm. 1 adagalagd, sa ar det tydligt, att vi icke vidare behofva inskranka k i 2k u att endast uttrycka ett helt positivt tal, utan det kan uttrycka hvilket helt positivt eller ne- gativt tal som heist. Anm. 3. Ar p sss n samt tf = o, sa foljer deraf Co ar vidare p = o saint tf = 7r, sa foljer deraf (J. Dillncr. ar slutligen p -: <}, = 7T, sii foljer dernf loom algebran aterfinna vi dessa trenne fall undor foljandc former — -i, V. Om jag har en dignitet Cr *\ och jag tanker mig den ena efter den andra af de multiplikationer, som den innefattar, upphafna, sa kunna vi representera detta medelst toljande teckningar: . 7Tv« -- I /> I p) Detta ger anledning till trenne slutsatser: l:o kan en diynitet i ndninaren tecknas som en dignitet i taljaren, men med negativ exponent : i -- in (»-,,)"' : (''/') ....... (5) 2:o kunna vi representera 1 med hvilken qvantitet som heist med o till exponent: ........ (6) 3:o kunna vi pa negatwa exponents tilldmpa lagen, uttryckti (2); ty enligt (4) ar: Gcometr. Kalkyl. 19 _J_ /.L \ fr V'« " ( r'"J ^ p) V s — tup hvaraf foljer, da vi enligt algebran teckna storleken f — m\ — r ~m > 1 fr N— w< — m ,i». ('',)"' " V P) —mp VI. Tankes en geometrisk qvantitet r sasom m'te digniteten af en geometrisk qvantitet £ , d. v. s. r =. (Q V«. P \* sages vara m-'<« ro< till r . Vi ga att uppvisa dessa rakningar: » in m hvaraf foljer: 7« (j = r, my = p, hvaraf vidare foljer: da saledes: J. J- _ m m ?„, = d. v. s. mte roten ur en geometrislc qvantitet r dr till storleken = te roten ur storleken r samt till riktningen m^e delen af rikiningen p. 20 O. Dillner, Om vi betrakta riktningen p i dess generalito, d. v. s. 5kad med 2 k n , sa toljer deraf : JL Vi se att ? har olika riktningar for k = o, fc= I, fc = 2 o. s. v. anda till k = m — •!, hvaraf vi sluta, att en geometriak gyantitet r har generelt m stycken m*e rotter, men specielt for k = o blott en enda, hvilken kallas principalrot. Anm. Inom algebran ha vi qvadratroten ur en positiv qvantitet a = ± V// \ P p,J \ p) \' p,) 2:o ft — m, ett belt negativt tal, hvaraf foljer enligt V: lr r' )~'" ' P ' /w lr . r' \m ' lr \u, . /;•' \ \ P P'l \ p) \ /'// 3:o ft = — , da m ar ett belt positivt eller negativt tal, bvaraf foljer, om vi kalla: JL JL tr \ m = ^ , //•' \ '" — Q' da saledes: P _«.. j_ (r r \m = //n \m In \m \ '" = In i) \" m P ' P>' (.' 'tl ' \ fff ) \ ff • (ff) _L 1 = e . e' (r p. /*•' r (is) xy ^y, = \ p/ • \ p,f 4:o jt* = — , m ocb n hela tal, endera eller begge pa samma gang positiva eller negativa: n _1_ J_ n n n (r . r' \m — //r vw . /;•' j'« 1 = (r \~> (r' \m . . . (19). ' T7 /'/' \\ pt ' p/7 / I p/ 1 p/7 Dessa fyra fall kunna vi nu sammanfatta till ett ocb representera medelst formeln: Det ar tydligt att detta galler for buru manga faktorer som heist. X. Emedan de raknelagar, som innehallas i fdljdsatserna III — VII utgftra omedelbara harledningar af lagen for enbets- ocb grundrikt- nings-reduktionen och foljaktligen sjelfva icke kunna vara annat an sarskilda slags enhets- ocb grundriktnings-reduktioner, sa ega vi full ratt med st5d af N:o 1 ax. Ill, att pa en geometrisk likbet verk- stfilla bvilka rakningar som heist,- som innehallas i dessa satser. Sa- ledes kunna) vi, i bfverensstammelse med lagen for algebraiska eqva- Gcoiuctr. Kalkvl. 2:$ tioner, pa omse sidor om likhetstecknet multiplicera och dividera med lika geometriska qvantiteter, upphoja till lika dignitet med positiv eller negativ exponent, utdraga lika rot och i allmanhet att upphoja till lika potons vare sig med hel eller bruten, positiv eller negativ exponent. 4. Vi ga nu att bevisa en annan vigtig sats, hvarpa de geometri- ska qvantiteternas polynomrakningar grunda sig. Den lyder: Produkten df en geometrisk qvantitet och tvenne geometriska gvantiteters summa ar = summon af produkterna af ndmnde qvan- titet med hvar och en af summanderna, d. v. s. Q , \r + r' 1 = o • r + Q . r' . \ (P P Satt: r + r' = R P p, hvaraf foljer enligt N:o 3, X: + r' \ ^ Q P T>\ 'P - Q . R J'+v R P . (1). Men enligt N:o 1 (3) ar: o . R = p P Lat O G representera Q . R , OB Q . r samt BC Q . r' . r + P Vrid triangeln 0 B C en vinkel (p, hvaraf foljer, att O C, = Q . R P+V och O B, = Q . r . Det ar latt se, det afven B, C, ar = Q . r' P + <[> Pr + 7>' om vi genom O draga tvenne med B C och B, C, parallela linier. Alltsa ar: Q - R = Q • r + Q . r' = Q . r + Q . r' som, jemford med (1), ger: \ /'// II. Det ar sjelfklart, att Newtons Binomial-theorem i hela dess utstrackning galler for vara geometriska qvantiteter likaval, som for de algebraiska, da saledes: Ir + r' \'n a Ir \m + « /r \m~l (r> \ \ P P.) \ P) i \ P) \ P,} m.(m-i) , ,»'— I / . ,•» i + , , v [r \ . Ir* Y T °- s- v- i a \ 7^7 \ pj vare sig m ar positivt eller negativt, helt eller brutet tal. III. Det fir vidare sjelfklart, att de polynomrakningar, som forekomma inom algebran och grunda sig pa multiplikationen, afven galla tor de geometriska qvantiteterna. Vi forbiga dem sasom nog vidlyftiga att bar anftira. 5. Geometriska qvantiteters reduktion till nytt origo pa samma gang- som till ny enhet och ny gnmdriktiiing. Om jag bar en punkt C i planet, hanford till ett axelsystem B,o,At, d. v. s. till ett origo o, och en grundriktning o, A, samt till en enhet o, a,, sa kunna vi representera dess lage med en geometrisk qvantitet r , Vilja vi ha samma punkt C hanford till ett nytt axel- riroimtr. Kalkyl. 25 system So, A och en ny enhet o, a, sa veta vi af N:o 3, att om ^^^^^^^^^^^^^^^^^^^ enheten o, a, med dess riktning o, A, i forhallande till enheten o, a med dess riktning o, A ar = r9 , sa re- presenteras punkten G i forhallande till dessa tvenne nya grundbestamnin- gar af produkten r' . r . Om vidare i forhallande till axelsystemet B o A, parallelt med det nya axelsystemet B o, A , samt i forhallande till enhe- ten o a = o, a = 1 , origo o, representeras af Q och punkten C af R,» hvarigenom saledes Rp och r aro hanforda till lika grundbestamnin- gar, sa erhalla vi pa grund af den i N:o 1 framstallda bestamningen af begreppet likhet: r'P,'rp hvilket uttryck saledes representerar en reduktion till nytt origo pa samma gang som till ny cnhet och ny grundriktning. Anm. (? utgor har den qvantitet, formedelst hvilken r reduceras till nytt origo, liksom enligt N:o 3 rf utgor den qvantitet, for- medelst hvilken r reduceras till ny enhet och ny grundriktning, och kan derfb're lampligen kallas reduktions-qyantitet till nytt origo. Denna reduktions-qvantitet, hvilken har framstar i form af summand, maste tydligen vara hanford till samma enhet och grundriktning, som den eller de ofriga summanderna i summan. Folj dsatser: I. Vi kunna vidare underkasta R en reduktion till nya grundbe- stamningar pa samma satt som r i (1), hvaraf foljer, da vi for sy- P metriens skull punktera R och g och lata R" Q" r" beteckna Q och r' i (1) svarande qvantiteter: 9 P> R" = (>" + r" . R' = Q" + r" Pn 9tt P't Pf V't Pt — Q" + r" . Q' + r" . r' . r = Q " + r " . Q n •(- r(n) . r("~ !) . ^(n~ -f .... + r(n) . r(n-" . .. r" . r" . o> + r(n) . r"1'" . . r" . r' . r (") PW /'(n-O /)/// P,, *J»/ ^(n) Wn-D /'" /'/ /' II. Af (2) foljer omedelbart, om vi satta: + (rPrl- v + (r;j"+i (3) (3) visar den kanda formen af en (n + l):tft grads eqvation, der ter- men nast den sista blifvit bortskaffad. Emedan det alltid ar mojligt, att bortskaffa ifragavarande term ur en eqvation, sa ha vi i (3) den geometriska betydelsen gifven pa en (n -f l):i" grads eqvation, besta- ende at' geometriska qvantiteter. En sadan eqvation uttrycker saledes n stycken reduktioner till nya grundbestamningar (enhet, grundrikt- ning och origo), der alia reduktions-qvantiteterna r' , r" o. s. v. aro P* P» lika sinsemellan och lika med georaetriska qvantiteten r . I enlighet med konstruktionssattet af ofvanstaende figur kunna vi derfbre uppvisa den geometriska betydelsen af hvarje i en sadan eqvation ingaende qvantitet HI. Ar i (2) sa fdljer deraf: + ^.^ 4. „,._„ +P(n_2) • ^"(~!!3) + •••• + *p,n} +,,,„_„+ f ^ • ?v (4) representerar saledes resultatet af n stycken reduktioner till nya grundriktningar och nya origon (koordinat-transformationer). Arn=l, sa blir (4), om vi underlata att punktera Rp och Q : R = p + 1 . r (5) P <> /;, p Gcomctr. Kalkyl. 27 (5) representerar hvad vi i plana analytiska geometrien fb'rsta med en transformation af rdtvinkliga koordinater. IV. Pa grund af N:o 1 ax. Ill samt med stod af N:o 3 X kunna vi nu pa en geometrisk likhet verkstalla hvilka reduktioner som heist till ny enhet, ny grundriktning och nytt origo. Om vi tillika erinra oss fran N:o 2 att en summa i allmanhet r + r , = o. sa kunna P p + 7T vi forvandla likheten (1) i: = r ....... (6) r' p P> hvilket innebar en b'fvergang fran 7?p:s till r :s grundbestamningar. Vi kunna tydligen pa samma satt i (2), (3) och (4) gora en ofver- gang fran R{1£ :s till r :s grundbestamningar. :fW P Slutligen fa vi anmarka tvenne tor vara reduktioner sardeles vig- tiga satser, hvilka aro sjelf klara pa grund af de begrepp vi i det fore- gaende utvecklat: 1. Sdttet hum m rakna vara positiva rilctningar och positiva bdgar kan, sdsom beroende af faststallelsen af vara grundbestam- ningar ', vara hvilket som heist, blott det dr ett och detsamma un- der held loppet af en foretagen rakning. 2. Vid vara reduktioner till liTca grundbestamningar rakna vi vara riktningar och bayar fran de nya grundbestdmningama till de gamla och icke tvertom. 6. Alia de raknelagar vi i det foregaende framstallt, motsvara de inom algebran s. k. algebraislca lagama* De raknelagar ater, som vi i det fb'ljande N:o 6 och N:o 8 komma att framstalla, hvilka an- ga riktningar och exponenter, motsvara mathematikens transcendenta lagar. Raknelagarna for riktningar kallas: trigonometriska och cy- klometriska, de for exponenter: exponentiella och logarithmiska. 28 G. Dillncr. A. Do trigonometriska lagarna. De trigonometriska rliknelagarna ha till rail, att ur riktningar sasom gifna och bekanta bestamina storlekar, som af dem aro bero- ende. Dessa lagar hvila, ytterst pa foljande pa griind af N:o 3 fullt klara sats: 1 (1) 1 r =• r P d. v. s. vi kunna betrakta en geovnetrisk gvantitets riktning sasom tillhorande hans enhet, da vi foljaktligen kunna studera geometriska qvantiteters riktningar oberoende af deras foranderliga storlekar. Vi gripa oss derfore an med att studera uttryck af formen 1 . Om vi satta 1 = summan af tvenne geometriska qvantiteter, hvaraf den ena ligger i den positiva eller negativa grundriktningen och den andra i den positiva eller negativa vinkelrata riktningen, sa er- halla vi: p "kit "A'TT + TT" I Vi kalla ^ Cosinus for p, tecknad: Cos p samt Q', Simts for p , tecknad : da saledes: Sin p, 1 = Cos p + Sin p (2). Med stod af N:o 2 (12) erhalla vi: 10 = (Cos "tp + Sin hvaraf foljer: 1 = Cos -p J- Sin -p Af (3) foljer omedelbart: Cos p = (1 — Sin -p)\ AT TT Sin p — (1 — Cos 2»); K H . Vanligen tecknas (4): (3). (4) Cos p = ± yi — Sin2jf> Sin p = ± \\ — Cos-p Gcomctr. Kalkrl. 50 For hvarje punkt af cirkel-periferien se vi att foljande forhallan- de eger rum: Cos (— p) = Cos p \ - Sin ( — p) = — Sin p ] Med stod af (5), af lagen uttryckt i N:o 4 samt af riktningen ?r:s ofverensstammelse till betydelsen med tecknet — harleda vi med latthet foljande satser: 1 . 1 , =1 . (Cos p ± Sin p \ = Cos p + Sin »; IT "T_p 7T It I 9 22 22" vidare 1.1=1 = Cos (* ± p\ + Sin [n ± p\ . Tt +p 7T X/> \2 / \2 I 5 2 som genom jemforelse gifva enligt N:o 2 (16): Cos fa ± p\ = + Sin jp] I //»\ Sin I* ± p\ — Cos p \ { \2 / Pa samma satt finna vi: 1 . 1 , =1 (Cos p + Sin p \ = — Cos p + Sin p 2 ? vidare 1 . 1 . = 1 = Cos (n ± p) + Sin (re ± ») , 7T +P niP ^ 2 hvaraf foljer: Cos (n ± p) — — Cos p} Sin (TT ± p} = + Sin p }' Slutligen finna vi pa samma satt: 1, . 1 , = 1. . (Cos p ± Sin p \ = — Cos p ± Sin p 371 ~T_p 33TV •* If f •*• 7t T T ~2~ T vidare = Cos /37r ± «) + Sin /an hvaraf foljer: Cos (*•* ± ») = ± Sin p] !f PL ..... (8). Sin /s« ± = — Cos 30 (!. DiUncr. Man bar kallat ^ — - tangenten for p, tecknad tangp eller saint ^— - Cotangenten for p, tecknad Cotang p eller Cotg p\ och kunna och Cotg j>med stod af Eucl. VI: 4 till sina storlekar representeras af langderna ab och ef. Af formlerna (6), (7) och (8) erhalla vi da: tg(j ± p) = + Cotgjpl Cotg(j ± p) = + tg^> I tg(7T ± p) = ± tgj> I Cotg (TT ± j>) = ± Cotg p } tg(3^ ± P) - Cotg (s* ± ^) = + tgp * Cos och Sin, tg och Cotg kallas trigonometriska tinier. Nagon ytterligare framstallning af relationer mellaii dessa linier samt betydel- sen af Secant och Cosecant forbiga vi sasom liggande utom malet for denna afhandling. Med stod af dessa forutskickade formler ofverga vi till framstall- ningen af de vigtigaste satser inom trigonometrien. I. Vi hafva enligt (1) och (2) saint N:o 1 (3): r =r.I —r (Cos 2? + Sin jp \ -= r Cos p f Sin^ . . . (12). p P * 5T Anm. Jemfor foljande bekanta uttryck: pV~ re — r (Cos p + \' — 1 Sin p). Vidare kunna vi satta: r = a, + b. ...... (13). p K 1 k It -(- 7t Ora vi sammanstalla (12) och (13;, sa erhalla vi nied stod af N:o 2 (16): a, = r Cosw) *^ J( ....... (14) *W = r Sia P\ a, eller r Cos p kallas r :s projektion pa grundriktnlngen och b, eller r Sin p kallas r :s projektion pa den vinkelrata riktningen. Gconietr. Kalkyl. 31 Med begagnande af (12) erhalla vi vidare: r -f r — r Cos p + r Sin p + r' Cos p. f r Sin », 1) 'pt * A Tl 7T 2 2 — rCosp + r'Cosjp, -H (r Sin p + r' Sin p,) . . . (15). 2 I (15) saga vi att vi projicierat summan r -t- r' pa ett rdt- vinkligt axelsystem. Vi kunna tydligen enligt (15) projiciera en suinma bestaende af huru manga summander sora heist. Ha vi likheten: r + r' = o + o' , P /'/ *f *?/ sa erhalla vi enligt (15) genom projiciering: r Cos p + r' Cos p, f (r Sin p + r' Sin p,) T = (> Cos y + ^' Cos y; + ((» Sin 9? + Q' Sin y,) 2 hvilken likhet enligt N:o 2 (16) sonderfaller i: r Cosp + r' Cos p, = Q Cos m(m — l) m~"2 Cos mp = Cos p — - — Cos p . Sin 2» + . . . . 1 2 '(21). _ . m— 3 ci« m ^ a- m(_m — 1) (m — 2) ~ „, , Sin WM? = — Cos » Sin » — ^ — - — - Cos p . Sin 3p + ....I I •* 1 . 4 . o / Ar m ett helt positivt tal, sa aro serierna i (21) andliga, hvar- af vi se, att multipla bagar kunna exakt uttryckas i digniteter af ba- garna sjelfva. Dessa formler aro kanda under namn af Moivres theorem. De cyklometriska lagarna. Om jag utgar fran nagon af de trigonometriska linierna sasom gifven till sin storlek i den positiva eller negativa riktningen, sa lata de deremot svarande vardena pa p berakna sig. Dock se vi af form- lerna (5), (7) och (10), att mot hvarje trigonometrisk linea svara 2:ne bagar, da det derfore erfordras nagot mer an en enda trigono- metrisk linea, for att ha den asyftade bagen fullt bestamd. Vi fb'rbi- ga det generella fall, da vi tanka oss hvarje bage okad med 2kn. I detta fall svara naturligtvis mot hvarje trigonometrisk linea ett oand- ligt antal bagar. Om vi med Q, representera en storlek i den positiva eller nega- tiva grundriktningen , der 1 > Q > o, och om vi satta: 34 O. Dillncr. sa svara mot hvarje v&rde pa Qkn, sasom nyss namdes, en bage p och en bage — p, hvilket vi representera medelst foljande teckning: ± p s= arc Cos g^ (bagen, hvars Cos ar = $k\ . . . (22). Likaledes finna vi, om vi ha p\ = arc Sin o' (bagen, hvars Sin ar = Q, \ ... (23), 7T ~~ t)J K 7T K 7i j Om vi satta samt der oo > {a,} > o, sa erhalla vi enligt (10): en, hvars tg ar = a . . . (24) *t •• arccotg a'fa (bagen, hvars Cotg ar = a^J . . . (25). Uppvisandet af sattet, att numeriskt berakna en trigonometrisk linea ur en gifven bage samt att berakna en bage ur en gifven trigo- nometrisk linea, ligger utom malet for denna af handling. Var uppgift i N:o 6 har varit, att fa trigonometrien uppvisad sasom en omedelbar foljd af de lagar, som vi i fdregaende N:is utvecklat rorande de geo- metriska qvantiteterna. 7. Lagen for geometriska qvantiteters summation full- stiindigad. Med stod af de lagar vi hittills utvecklat kunna vi nu fullstan- digt utfora den i N:o 2 antydda summationen. Geometr. Kalkyl. 35 Om vi enligt N:o 6 (13) satta: ' ' rf^akn + hn + n (1) samt utga fran projektionerna a. och b, sasom gifna och bestamda, sa kunna vi berakna r bade till storlek och riktning. Enligt N:o 2 HI ar: r = (a? samt enligt N:o 6 (14): b kn hvaraf foljer: ':n r Sin jp r Cos » arctg Hvilkendera bagen, som ar den rata, bestammes af tecknen for a och b eller, som ar detsamma, af k:s betydelse sarskildt hos a och sarskildt hos b (se nedan). Vi erhalla saledes: arctg — a, KIT Med st5d af (1) och (2) kunna vi nu summera 2:ne eller flera geometriska qvantiteter, om vi enligt N:o 6 (15) taga deras projek- tioner. Vi summera har blott 2:ne: r + r' — r Cos p + r' Cos p. + (r Sin p + r' Sin 7?,) p p> ? '* J arcts ^ "*" -^112. J ° r Cos ]> + r' Cosp, Om vi utfora de inom [ } tecknade rakningar, sa fa vi med stod af N:o 6 (3) och (20): r + r' = 1r'2 + 2»" r' Cos(p, — p) 4- r'2?2 . rSinw + r' Sinw'"*^^ i) f) J f\ fCtiQ^ — SO O. Dillnor. Vi kunna finna en i allmnnhct beqvamare formel for riktningen med anvandande af N:o 6 (18) och (20). Vi satta: samt P = a + p, hvaraf foljer: Sin « " " Sin {(p, — p") — a j ~ Sin (;>, — ;;) Cos « — Cos (p. — //) Sin a hvaraf toljer: Sin (p, — /y) a — arctg - »-: — -— - , + Cos(/;, — -p) rr hvaraf vidare foljer: r + r' r' + 2r r> L + cos (/>,-/,) '/ Denna formel kunna vi med stod af N:o 4 omedelbart harleda ur (3): r + r ' = 1 . (r + r' \ P p, /> \ o p,—p) 2r r' Cos (^ _ p) + /- „••• 6 r + >•' Cos (/^/— P) Arctg ' _m/> — r, '" j>' i (3) ar fullt bestarad genora tecknen for 5 r Cos /> + r1 Cos />, ..... , . , o, , '• Sin ]> + rf Sin nt .. , ,. taliaren och namnaren i braket -— — - TTT^-^-' aro naniligen taliare /• ( os p + r' Cos p/ och namnare hada pa samma gang positiva, sa ligger bagen mel- mt Ian gransvardeua o och - eller i l:ta qvadranten; ar taljaren po- sitiv och namnaren negativ, sa ligger bagen mellan griinsvardena - och n eller i 2:dra qvadranten; aro bade taljare och namnare pa samma gang negativa, sa ligger bagen mellan gransvardena n och - - eller i 3:dje qvadranten; ar slutligen taljaren negattv och namnaren positiv, «>__ sa ligger bagen mellan gransvardena — och 2rc eller i 4:de qvadran- Geomctr. Kalkyl. 37 ten. Samma bestamningar galla tor arctg i (4) och (5). Det ar latt att genoin konstruktion ofvertyga sig om riktigheten af det nu anforda. Foljdsats: Om vi i (4) satta: r — r' = 1, sa foljer deraf: 1 + 1 = (2 + 2 Cos (P,-F))*^^_ . ... • (6>- 1 + Cos (p/— p) Enligt N:o 6 (21) ar: Sin O,— p) = Sin 2 Q,~- p) = 2 Sin (g, f>) - Cos (p— p) , 2 22 Cos (p,—p) = Cos 2 (p,— p) = Cos2 (p,—p) — Sin2 (p—p) , da saledes med stod af N:o 6 (3): 1 4- Cos (p—p} — 2 Cos -(p,— p), hvilka varden, insatta i (5), gifva: 1 -f 1 = 2 Cos (>,— p) . 1 .... (7). P Pt " o P/+P- Z 2 Vidare finna vi, om vi projiciera (7): (Sin p + Sin p,) \ .£ J- * * ff 2 VJ,3,+/>) + Sin (Pt+p) }» ~T~ ~^~"? hvaraf foljer enligt N:o 2 (16): Cos p + Cos;;, = 2 Cos (p;— p) . Cos (p,+p)\ 2 2 L '.,''. (8), Sin p + Sin p, = 2 Cos (p,— p) . Sin (pjvp)] ~~ T" 2 hvarigenom vi lart oss uttrycka arithmetiska summan af 2:ne Cos eller 2:ne Sin i faktorer af desamma. 38 G. Dillncr. Sasom en fftljd af (7) erhalla vi, om vi erinra oss N:o 6 (7) och (6): 1—1=1+1 p p, p r> + * hvaraf foljer: Cos p — Cos f, — 2 Sin (p, — p) . Sin (p, +p)\ ~2~ 2 I ... (9). Sin ;; — Sin p, = — 2 Sin (p,— p) . Cos (p,+p)] ~2~ 2 8. Exponentiella och logarithmiska lagar. Vi forbiga all narmare redogorelse for dessa lagar, sa vidt de endast rora geometriska qvantiteters storlekar. I detta frll ar namli- gen hvarje algebraisk framstallning af dera fullt tillamplig bar. Vi fasta oss i stallet vid ett bekant exponent uttryck, hvars harledning blir medelst vara geometriska qvantiteter hogst vig och naturlig. Enligt N:o 3 (6) representerar (r )° enheten 1, hvad r sasom i_ andlig an ma vara. Ha vi derfdre ett uttryck (r V«, sa ar tydligen _i_ lim (r \m =. 1 I p) pa sainina gang som lim - = 0. • Men vi antaga, att en qvautitet icke kan fullstandigt sammanfalla med i_ sin limes, da foljaktligen ir \m , der m konvergerar mot oo och ar ett positivt eller negativt tal, icke kan bli = 1. Om vi da tillika antaga, r att (r yn skiljcr sig pa oandligt litet fran 1, sa kunna vi satta: (r)m =1 + 1? ....... (1) ~ Geometr. Kalkyl. 39 | der saledes — utmarker en oandligt liten del af en andlig geometrisk m qvantitet 0 . Likheten (1) innebar forofrigt, att m--te roten nr r samt m'-^ de- len af 0 , hvars origo ligger i den positiva grundriktningen pa afstan- det 1 , skola fixera samma punkt och vara hanforda till lika enhet och grundriktning. Var uppgift blir nu att under dessa forutsattningar soka bestamma forhallandet mellan geometriska qvantiteterna r och 0 , da m kon- vergerar mot oo . Vi satta: 3^ = Q Cos

^ = x + yn , 2 2 der saledes: o Cos g> — OB\ ' . ........ (2X Q Sin

n« = , 1 + ^, arctg " , hvaraf foljer, om vi upphoja till mfa digniteten a omse sidor och i st. f. ?» m G+ — ) insatta dess limes: vn. * 0 .,,, > m "l ~ + ~) . artcg -^ 771 Men y. lim m . arctg — ^— = m . arc ^- = y , 40 G. Dillner. hvaraf fSljer P = y ......... (4). Vidare Sr: r = samt, om vi satta: JL fz x 4. fL±*S - _L ~* i u »*/ i — *~ 9 Wl Wl /Wj der saledes afven lira — = o , WI, si, ar wi ,. ar2 + y2 ^ -r- == Wti (iC 4" ) , 2 2m 7 hvaraf fdljer: x r = lim (1 f -L) =/.... (5), i I a-»- * da for (1 + — ) sattes dess limes e samt for (a? + x n y ) sattes wij 2w» dess limes as. Genom samman stalking af (2), (3), (4) och (5) erhalla vi saledes r 9 m x r = lim (1 + — ) = e — e ... (6). P ™ y e Sin 9 Detta ar saledes det forhallande, som eger rum mellan 2:ne pa i (1) uppgifna satt forbundna geometriska qvantiteter. Viskolafram- delesiN:o 9 uppvisa den geometriska betydelsen af detta fdrhallande. Satta vi i (6) ? = o, sa fbljer deraf r = 1 ; P o satta vi vidare Geometr. Kalkyl. 41 sa foljer deraf p = o, hvilket visar, att r och Q hafva samma grundriktning och att Q :s origo ligger i den positiva grundriktningen pa afstandet 1, sasom redan antyddes i likheten (1). Enhetsforhallandet mellan r och Q ar der- emot gifvet genom likheten o Cos cp r = e eller Q Cos (f = log r. Vi anfora slutligen en exponent beteckning, som ar vanlig inom mathematiken, for att fa den 6fversatt pa de geometriska qvantite- ternas sprak: €v\/-i _ (jos y + yzTT Sin y hvilket enligt de geometriska qvantiteternas beteckningssatt far foljan- de utsecndc: y e I = Cos y + Sin yn — 1 (7) y i da saledes: l l~\ \ (K\ 2 (6) later teckna sig i ofverensstammelse harmed: r /i , 9>\™ » ,, o r = lira (1 + •—) =e ^ = e ^ = e f . . . (»), hvaraf saledes foljer: «» • '. ' , 1 1*11 ) *r'r ' ^

, (r, p)\ eller ock, om vi taga projektionerna af R „ och r och kalla dessa: R Cos P = X r Cos p = R Sin P = Y r Sin 3os p = as\ .,, v .... (A), sin p = y] sa kunna vi bringa F (r \ = F(as + y ) till formen:

y) , da enligt N:o 2 (16): *'•« , rlv T^) (4)' Om vi i (1) tanka oss r representera successiva vdrden bade i afseende pa storleken och riktningen, d. v. s. fixera kontinuerliga punk- ter i planet eller, som vi for korthetens skull kalla det, beskrifva en plan kurva, sa maste Rp representera motsvarande successiva vdr- den eller beskrifva en motsvarig plan kurva. De af r och Rp be- skrifna kurvor, eller kortare uttryckt: kurvorna r och Rp kalla vi derfore motsvariga kurvor. I (2) och (4) ha vi tvenne eqvationer och fyra variabla. Det fordras derfSre en tredje eqvation mellan de fyra variabla: / = 0 (5) Gcometr. Kalkyl. 43 hvilken vi kalla vilkors equation, fOr att kunna eliminera tvenne af de variabla och sasom eliminations resultat erhalla en relation mellan de tvenne aterstaende: A = o. . . 'in?v^:ii' . . (6). Om derfore var vilkors-eqvation uttrycker eqvationen pa kurvan r , saledes : /(r,F) = 0 *.*>^:- .*'.'"': (7), sa kunna vi sasom eliminations-resultat erhalla eqvationen pamotsva- riga kurvan Rp: f, (R,P) = 0 (8) eller ock, om vi ha eqvationen pa kurvan r gifven under formen: f(a,y) = 0 . . . : «J^-. . (9), sa kunna vi fa sasom eliminations-resultat eqvationen pa kurvan Rp under formen: /i (JT, F) = 0 (10). Vi kunna omvanda fdrhallandet och tanka oss vilkors-eqvationen uttrycka eqvationen pa kurvan JRp, da vi sasom eliminations-resultat kunna erhalla eqvationen pa kurvan r , uttryckt i r och p eller as och y\ och i allmanhet kunna vi, sasom ofvan namdes, erhalla sasom eliminations-resultat en relation mellan tvenne hvilka som heist af de fyra variabla, hvilken da naturligen ar beroende af beskaffenheten af funktionen F och vilkors-eqvationen /. Med bitrade af (3) kunna vi uttrycka eliminations-resultatet i tvenne hvilka som heist af varia- blerna: jR, P, JST, Y", ry py x, y. Det ar tydligt att kontinuiteten i dessa vara F och / maste vara af stor vigt att undersoka, innan nagra rakningar med dem foretagas. Vi anfora i det foljande nagra enkla exempel, der F:s och f:s kon- tinuitet ar obegransad och der dessa tecken representera hogst enkla funktionsformer. Innan vi likval ofverga till exemplen, fa vi erinra om satserna 1 och 2 af N:o 5 afvensom om nodvandigheten att re- ducera geometriska qvantiteter till lika grundbestamningar, innan lik- het mellan dem uppstalles (se N:o 1 definition pa likhet), hvilket allt vi bora hafva i lifligt minne vid uppstallningen af hvarje problem. G. Dillncr. Denna geometriska likhet representerar enligt N:o 5 en reduk- tion af r till ny grundriktning och nytt origo, da namligen i forhal- lande till den nya grundriktningen och det nya origo p, representerar den gamla grundriktningen och Q det gamla origo. Om vi enligt (3) taga projektionerna at Rf) och r saint satta 1 = Cos p, + Sin p,^ och Q = x, + y,^ och verkstalla de teck- 2 5 nade rakningarna, sa erhalla vi enligt (4): X = CD, + a Cos p, — y Sin p, \ Tf I ' * * \ *••']• Y = y, + y Cos pt + a? Sm p, ) Delta uttrycker, sasom i N:o 5 (5) namdes, en transformation af ratvinkliga koordinater. Ha vi nu var vilkors eqvation gifven under formen / ( .r, y} = o , sa kunna vi mellan denna och (12) verkstalla de forut antydda elimi- nationerna och sasom resultat erhalla /, (J5T, Y) = o, hvilket da ut- trycker den motsvariga kurvan R .}. Eller ock omvandt kan vilkors- eqvationen vara gifven i X och Y", da vi sasom eliminations-resultat erhalla ett uttryck i x och y, sasom representerande motsvariga kur- van r . Vi forbiga enskilda tillampningar pa (12^, sasom rikligt fore- kommande i analytiska geometrien, och fasta oss i stallet vid sadana exempel, som kunna belysa var antydda method ur flera synpunkter. Ex. 1. Hvad dr motsvariga kurvan R,, till en kurva r , hvars }>rojektioner x och y dro i ett konstant forhdllande ? Vi forutsatta for begge kurvorna samma grundriktning, d. v. s. pf •= o, sarat lata a betyda en konstant. Vart problem represente- ras da af: RP = samt vilkors-eqvationen : = tg a. rCosp Vi se af (14) att riktningen p ar konstant, da fbljaktligen den af r representerade kurvan ar en rat linea. G comet r. Kalkyl. Vi projiciera (13), hvaraf foljer: x\ . (15 . y! Y = y, + Eliminera mellan (14) och (15) x och y, sa foljer deraf: Y—y, = a (X-x^> . . . (16), hvilket utgor den kanda eqvationen pa en rat linea, som gar genom punkten x, yt. Ex. 2. Att bestdmma Idget af sadana purikter O, hvilkas narma- ste a/stand fran en yifven punkt O, och en gifven rat liner O B dro i eft konstant forJidllande. Lat den gifna punkten O, ligga i grund- riktningen och fixeras af Q = I saint den gifna linien O B ga genom origo i den vin- kelrata riktningen. Lat R p och r fran hvar sitt origo O och O, fixera C. Vi hafva da att reducera R^ och r till samma grnndbestam- ningar, innan vi mellan dem kunna uppstalla nagon likhet. Vi an- taga R p:s grundbestamningar : origo O och grundriktningen O A sasom vara pa forhand faststallda grundbestamningar, hvartill vi saledes hafva att reducera r . Vara positiva bagar rakna vi som pilteckningen for P utvisar, da foljaktligen r beskrifver negativa bagar. r borjar be- skrifva sin kurva i riktningen TT, da saledes p, - n. Narmaste af- standet D C (det vinkelrata) ar = JT. Problemet representeras da af: RI3 = / + 1 . r . (17) 1J O TI — p *• / samt vilkors-eqvationen : da vi med fc beteckna en konstant. Projiciera (17), sa foljer deraf: \ J X = / _ r Cos p Y - r G. Dillncr. Eliminera X mellan (18) och den forra likheten i (19), sa fol- jer deraf: *• = rr-Tv^ (20) k + Coap som, forolika varden pa k (k > 1, k < 1 och k => 1) representerar ellijrtens, hyperbelns och pctrabelns polareqvationer. Punkten O, kal- las focus och linien O B direktrice. Eliminera vi r och p mellan (18) och (19), sa erhalla viettut- tryck pa namde kurvor i X och Y. Likalcdes kunna vi genom lamp- lig eliminering uttrycka vara kurvor i .r och y. Vi kunna med latthet afhandla delta problem om focus och di- icen fullt generelt och lata manhet. For (17) satta vi da: rektricen fullt generelt och lata Q och p, beteckna konstanter i all- RIJ= P +1 . r ... (21) p, i> samt for vilkorseqvationen (18): Punkten O, ar har focus och linien A, D direktrice. Projiciera (21), sa erhalles: X — x, = rCos (p, + p) \ Y—y, = r Sin ,+ p) \ da X, Y samt xn y, ha samma betydelse som i (12). Af (23) finna vi: (24). Eliminera i (23) Ship samt mellan detta eliminations-resultat och (22) Cos p , sa foljer deraf: l—kr = (X— .r,) Cosp, + (Y—y,) Smp, . • - (25). Eliminera r mellan (24) och (25), sa foljer deraf: V- {(X-xtf + (Y-y,)'*} = {l-[(X-x,) Cosp, + (Y-y,) Sinp,]}2 . . . (26). Om vi utfora de rakningar, som aro tecknade i (26), sa erhalla vi den generella formen pa en 2:dra grads kurva, hvars konstanter Gcometr. Kalkyl. 47 aro bestamda genom vardena pa £, = — mb hvaraf vidare erhalles: i = tg 2p, = — 1 7 ' c—a Af (29) och (30) erhalles foljande varde pa fc2: + Af (31) draga vi foljande slutsatser: =m...(28). (30). (31). for &2— 4ac < 0 ar fc2 > 1 (ellipsen) > 0 „ F < 1 (hyperbeln) = 0 „ fcj = 1 (parabeln); vidare, for att k skall vara reelt, fordras att a + c och m aro af samma tecken for ellipsen och parabeln samt af samma eller motsatta tecken for hyperbeln. 48 G. DiUner. Af (30) synes fOrctfrigt att m alltid ftr reelt. Med denna bestam- ning pa m eller rottecknet i (30) ar bagen 2p, for ellipscn och para- beln fullt bestamd genom tecknen fbr Cos och Sin i (29). F5r hy- perbeln deremot finnes 2:ne varden pa 2/>,, skiljande sig pa 180°, allt- eftersom den positiva eller negativa roten anvandes. Af de 2 foljande eqvationerna (28) erhalles med stod af de 3 foregaende: 21 Cosp, = m {2ax, + by, + d}\ 21 Sin p, = m {2cy, + bx, + e}\ samt af den sista med st5d af alia de foregaende: /(*,,3>,) + ^ = o ..... (33). Om vi eliminera forst y, och sedan x, i (32), sa foljer deraf: >//(62 — 4ac) da vi satta: '2 (/> Smp, — m(6»-4ac)~ 6»-4ac ,9A* (34) '2ae-bd 7/4 (o*— 4ac) } . (35) 2 (bCosp,— 2aSmp,) saint •2cd—be A»_ 4 ac ia_4a Dividera vi don sednare likheten (34j med den forra, sa foljer deraf, emedan — befinnes vara = (37) visar, att focus x, y, alltid maste ligga pa en rat linea fstor- axeln) som gar genom den fixa punkten #0 yu (centrum) i riktningen Pr Ett annat uttryck pa denna rata linea erhalla vi af (32): V, = tgp,.*, 4- et*p'-™p' = tgp,*. + A . . . (38). b Smp, — 2cCosp, Geomctr. Kalkyl. 49 Enligt (38) erhalles saledes ordinatan i origo (hvilken vi kallat A) till kin-vans storaxel: -, e Cos p, — d Sin p, b Sin p, — 2c Cosp, ' Genom insattning af (34) i (33) erhalles: - t- /O0 + In, y0 + In,) = l + /(ar0, yfl) n bosQ + e)} + ^{an2 + Inn, + en*} = 0. Genom insattning af vardena XQ yn ur (36) blir l:s koefficient = 0. Insattes dessutom vardena n och n, ur (35), sa fa vi foljande ut- tryck pa I: f 6'- 4flc>/ 62+2(a2+c2+— — ^ m I (39) uttrycker ? en nuraerisk storlek, hvarfore det negativa rottecknet icke behofver komma i fraga. For ellipsen och parabeln ar namnaren i (39) ovilkorligen positiv, emedan a + c och m all- tid aro af samma tecken, da saledes for reelt I taljaren ae'i+ cd? — bde + (fe2 — 4a = r.p\ . . . (52). Q Sin y = r ] Projiciera (51) och eliminera r, Q och , sa erhalles: X - a. p — a Sin p} (53) Y — a — a Cosp \ Eliminera p i (53), sa fas sasom uttryck pa den sftkta kurvan jRp : _^ a — y - A = a . arc Cos — K2aF F2 • • • (&**), a hvilket utgor den vanliga formeln for cykloiden. Ex. 5. Hvad dr inotsvariga kurvan Rp till en cirkel r , hvars origo ror sig pa en cirkelperiferi *d, att den af (q — r) fixerade punkten liar lika stor hastighet^ som den af r beskrifna cirkel- bagen vdxer? Vi utga ifran samma grundbestamningar som i foregaende exera- pel. Vi antaga har r beskrifva positiva bagar och borja i riktnin- gen TT , da saledes pt = n. Var uppstallning af problemet blir sa- ledes, om a och al beteckna konstanter: saint r = a * = a, }... (56). (^ __ r) . y = r.p Geometr. Kalkyl. 53 Tag projektionerna och eliminera r, Q och samt r = a \ (Q + r) . (f = r .p] Om vi projiciera (58) och eliminera r, Q och y, sa foljer deraf: X = a, . Cos — '-— + a Cos p \ °' + fl I . . . . (60', T/ n • a • P c< • y — a, . Sin — — — a Sin p a, + a hvarigenom vi saledes erhallit en generell formel for hypocykloiden Satta vi a^ + a = b och eliminera al , sa fa vi hypocykloiden ut- tryckt i den fixa och den genererande cirkelns radier. Vi anfora har ett exempel, der vi med fordel kunna anvanda den i (2) antydda methoden. 54 G. Dillncr. Hvad dr motsvariga kurvan Rp till en kurva r , hvars origo O,, fixeradt af Q , ror sig pa en cirkelperiferi med lika stor vinkelhastighet och at sanvnia led soni r sjelf, och hvars storlek r vdxer proportioned till vinkelhastigheten pf Vi lata Rp vara hanfdrd till origo O och grundriktningen OA samt r tiU origo O, och grundriktningen O,A,. Vi reducera r till JKp:s grundbestamnin- gar, da saledes, om a och al beteckna konstanter, problemet representeras af geometriska likheten: . r samt vilkorseqvationerna : (61) (62). Om vi i (61) insatta for r, Q och y> deras varden ur (62), sa erhalla vi: 1 = {a* + 2a, ap Cosp, + (ap)"-}- gin arctg — — + "' , n -f <^OS pf ap hvaraf foljer: R = [al P = p + arctg Sin p, ai ^ — + Cosp, ap ^ , . . . (63). Vi sarskilja tvenne fall, da eliminationen af p i (63) later verkstalla sig. l:o da p, = + , hvaraf erhalles: Geometr. Kalkyl. 55 R = {a* + (ap)'}* da saledes: • • P = Y^ES + ^tg <* VP^a (64). OS Oj 2:o da p, = for, der vi antaga fc betyda 0 eller 1. Af (63) er- halles da: R = ttl + apkn P = p, hvaraf foljer: R = a. + aP, ..... (65). kn I (65) ha vi erhallit uttrycket pa en Archimedis spiral, som, for positivt P, gar inifran och utat, da k ar = 0, sarat utifran och inat, da k ar = 1. Vi kunna ytterligare generalisera problemet, sora representeras af (49) och (50), derigenom, att vi afven lata riktningen p, vara varia- bel, da saledes r :s bada grundbestamningar origo och grundriktning variera. Och i allmanhet kunna vi med stod af formeln (4) i N:o 5 bestamma en rorlig punkt i forhallande till fixa grundbestamningar formedelst huru manga mellanliggande variabla grundbestamningar som heist, med vilkor, att for hvarje variabel storlek eller riktning, som kommer till, infores en ny vilkorseqvation. Anm. Da vi har och ofverallt i detta N:o talat om grundbestam- ningar, sa ha vi icke inbegripit enheten, hvilken ofverallt forut- sattes vara densamma, hvilket ock har synts af sjelfva formlerna. II. Vi taga sasom exempel den i N:o 8 (1) framstallda funktions- formen, der vi antaga m i st. f. att kongvergera mot oo vara ett po- sitivt eller negativt andligt tal: Sasom redan namdes i N:o 8 (1) uttrycker denna likhet att r — , utgaende fran det af 10 fixerade origo 0, skall fixera samma G. Dillncr. punkt som IR \'n , utgaende fran det fast- stjillda origo 0, da for ofrigt begge aro han- fb'rda till samma enhet OO, och samma grund- riktning O A. Var uppgift ar nu, att be- stamma kurvan H ^ da vi ha kurvan r gifven nnder formen r=f(p\ eller tvartom, att bestamma kurvan r , da vi ha ft „ gif- ven under formen R=fl(p'). Vi valja det forra fallet. Af (66) erhalla vi. Rm. Cos-= 1 + -.Cos Rm. Sin— = -.Sin (67), hvilka jemte vilkonseqvationen : r = / (p) (68) aro tlllrackliga att bestamma kurvan R p. Det ar latt, att pa ett ungefar uppvisa dessa kurvors inbbrdes forhallande. Kanna vi nam- ligen kurvan r , sa ega vi att bestamma en likformig kurva -- hvars dimensioner aro w^ dalen af den fb'rra. Denna kurvas punkter skola vidare h'xeras af » hvaraf vi finna, att da m vaxer vare sig sasom positivt eller negativt tal, sa, under det r :s vinkel p ar der- af belt och ballet oberoende, blir deremot Rp:s vinkel P alltid m ganger sa stor som vinkeln GO A, hvaraf synes, att Rp med m:s tillvaxande maste narma sig karakteren af spiral, hvilken kurva an r ma beskrifva. Vi ga nu att undersoka detta kurvan R p:s spiral- forhallande till kurvan r for lira m = ± oo . P HI. Vi hafva enligt N:o 8 (16): = liin » P r ~ x + w r -) = e = e I = eP. . . (69), Gcometr. Kalkyl. hvaraf erhallcs enligt N:o 2 (14) : (70). Om vi nu ha en vilkorseqvation : # = / (30 • • (71) representerande kurvan r eller O, C, sa er- halla vi genom elimination mellan (70) och (71) af as och y: R = ef(ff) . . . (72) sasom eqvation pa motsvariga kurvan Rpy hvilken kurva saledes utgb'r en logarithmisk spiral, hvars form och beskaffenhet bestam- mes af funktionsformen /. Mellan denna spiral Rp och kurvan r forefinnes ett hogst egendomligt forhallande, funktionsformen / ma vara hvilken som heist. Lat a representera vinkeln, som kurvan r :s tan- gent bildar med den vinkelrata riktningen O, B, samt ft vinkeln mel- lan spiralens radius vector och tangent. Af differential-kalkylen veta vi att: tg «=/'(u — ff . j^ ' (.''*/• dP Men enligt (70) ar P=y, da saledes: tg * = = = hvaraf foljer: (75). Beteckna vi derfore spiralens tangent, subtangsnt, normal och 58 G. Dillnor, subnormal med T, 5^, N och Sn, samt kurvan r :s namnde linier med I7', S', JV" och S'n, sa erhalla vi pa grund af (75): » V • '- ir* " V / . ,/* ,76, 2" " A" " JVT/ " S' "~ * ~ 10. Geometriska qvantiteters reduktion till nytt plan, Om v* ^a en Pun^ ^ i stt plan o^d J5', sa kan den enligt foregaende bestammas till sitt lage i delta plan af en geometrisk qvan- titet r , sa snart dess origo o , enhet o a och grundriktning o A aro gifna. Likaledes kunna vi bestamma en punkt C, \ ett annat plan o A B medelst en geometrisk qvantitet t. ex. Q , sa snart vi ha hans tre grundbestamnin- gar: origo, enhet och grundriktning gifna. Oin vi kanna forhallandet mellan dessa qvantiteters nyssnamda grundbestamningar, sa kan likval mgen jemforelse mellan qvantiteterna sjelfva ega rum, innan vi kanna det inbordes laget af deras plan. For att kunna bestamma detta lage, fa vi till en borjan forutsatta origo, enhet och grundriktning lika hos qvantiteter i det ena och andra planet. Utga vi derfore fran planet oAB sasom vart pa forhand faststallda plan, hvartill vi vilja han- f6ra vara punkter, sa ar punkten C i planet o A B' fullt bestamd till sitt lage genom genom geometriske qvantiteten: der r betecknar en storlek med sin riktning i planet o A B' och t den vinkel, som detta plan bildar med vart faststallda plan oAB, och hvilken vi derfore kalla planvirikel. Punkten C \ planet o A B' kan saledes nu jemforas till sitt lage med en punkt C, i planet oAB. Vi kalla planet o A B' \ hvari qvantiteten r ligger, for hans eget eller Geomctr. Kalkyl. 59 egentliga plan saint planet oAB, hvartill vi hanfort honom, for bans nya plan. Vi saga nu, att vi reducerat en geometrisk qvanti~ tet r till ett nytt plan o A B , i forhallande till hvilket hans eget plan o A B' bestammes af en vinkel t. Planet oAB', sasom bestamdt till sitt lage i fbrhallande till det nya planet oAB formedelst planvinkeln t, kalla vi korteligen pla- net t. Vi saga derfore om en geometrisk qvantitet (r \ att han lig- V ger i planet t, i stallet for att saga, att hans eget plan bildar med det nya planet, hvartill han blifvit hdnford, en vinkel t. Planet utgbr nu sasom det redan antyddes i N:o 1 var fjerde grundbestdmning. For att nagon inbordes jemfbrelse mellan geome- triska qvantiteter skall kunna ega rum, fordras saledes, att de skola vara reducerade till lika enhet, grundriktning , origo och plan. Den vinkel, som tva plan bilda med hvarandra, bestammes ge- nom den lutning, som tvenne till hvardera planet horande, fran samma punkt utgaende och mot skarningslinien vinkelrata linier bilda med hvarandra. Planvinkeln t, hvilken vi ega att rakna fran vart nya plan, utgores saledes bar af vinkeln B'oB, som de fran samma punkt o utgaende och mot den gemensamma grundriktningen (skar- ningslinien) vinkelrata axlarna o B' och o B bilda med hvarandra. Denna vinkel ligger, som vi se, i ett mot planen o A B' och oAB vertikalt plan o B B', och att bestamma t sammanfaller derfore belt och ballet med att uti detta vertikalplan bestamma riktningen o B' i forhallande till riktningen o B som grundriktning. Enligt N:o 1 kunna vi bestamma hvarje riktning med motsvarande baglangder med 1 till radie. Upprita vi derfore en cirkel i nyssnamnda vertikalplan med o till medelpunkt och o a =. 1 till radie och gaende genom de vinkelrata axlarna o B och o B' , och kalla vi denna cirkels omkrets 2co till langden saledes = 2yr, sa representeras hvarje vinkel t af delar af 2 co, da hvarje varde pa t kan anses innefattas mellan gransorna 0 och 2 co. Generelt taget kan hvarje varde pa t tankas okad med 2fcco, da foljaktligen en till nytt plan reducerad geometrisk qvantitet tecknas generelt: Da vi nu och framgent tala om en geometrisk qvantitets vertikal- plan, sa forsta vi alltid det plan, som star vinkelrat mot det nya plan, hvartill qvantiteten blifvit reducerad, och som skar detsamma 60 G. Dillncr. efter den vinkelrata riktningcn. Det nya plan ater, hvartill qvantite- ten blifvit reducerad och som skares af vertikalplanet efter den vinkel- rata riktningen och bildar med detsamma rata vinklar, komma vi att benjimna grundplan. Qvantitetens eget plan deremot eller det plan, hvarifran qvantiteten blifvit reducerad till det nya planet eller grund- planet, benamua vi, sasom ofvan narades, af dess planvinkel. Vi komma ock att i stallet for planvinkel anvanda benamningen planriktning , da vi dermed forsta den riktning i vertikalplanet som representeras af planvinkeln. I enlighet med N:o 2 II benamna vi derfore planrikt- ningen t + co negativ, i forhallande till planriktningen f, betraktad som positiv. Med anledning deraf saga vi om ett plan t, betraktadt i den positiva planriktningen £, att det bar ett positivt lage, i f'6r- hallande till samma plan, betraktadt sasom vridet en vinkel co eller i den negativa planriktningen t + co, da det sages ha ett negativt Idge. Planet ar naturligtvis i begge fallen ett och detsamma, endast be- traktadt ur olika synpunkter. Vi hafva nu bragt var planreduktion, att uteslutande bero pa bestammandet af en riktning i vertikalplanet i forhallande till grund- planets vinkelrata riktning som grundriktning. De lagar for riktnin- gen som i fqregaende N:is blifvit utvecklade galla derfore i hela sin utstrackning for riktningar i detta vertikalplan , da foljaktligen de re- duktioner vi har komma att afhandla utgora rena tillampningar af namde lagar. Saledes ar mojligheten for oss nu oppnad, att endast med inforandet af det nya tecknet 2 to, sasom utmarkande cirkelom- kretsen i vertikalplanet och hvaruti hvarje planvinkel ingar sasom en del, bestamma fullt tillforlitliga lagar for beraknandet af vara plan- reduktioner. Vi ga nn att framstalla nagra hogst vigtiga satser, hvilkas rik- tighet omedelbart inses pa grund af de begrepp vi i detta N:o utvecklat. 1. . (r \ = (r \ \ -PI. \ PL . t t \- W (1) d. v. s. en geometrisk gvantitets bage p ofvergar, under det qvan- titetens plan vrides 180°, fran positiv till negativ, eller tvdrtom fran negativ till positiv; eller m . a . o. en geometrisk qvantitets beige p dndrar tecknen , under det hans plan ofvergar fran positivt till negativt Idge, eller tvdrtom fran negativt till positivt. Gcomctr. Kalkyl. d. v. s. om vi formedelst en planvinkel t, till ett nytt plan ytterli- gare reducera en geometrisk qvantitet lr\ , sa ega vi att addera planvinklarna t och t,. Denna sats ar sjelfklar pa grund af N:o 3. 3. Likasom vi i N:o 4 funno sasom uttryck pa en geomktrisk sum- mas reduktion till ny grundriktning i grundplanet: 1 . fr + r' \ = r + r' , aj \ p p/f p -{-(p P/ ~l~ ! (rkn + »r)jfcoi + m ~~ \kn + n)ke» + w •'•'() 22 22 d. v. s. en reduktion till ny grundriktning i grundplanet har icke nagot injlytande pa qvantiteter i vertikalplanets vinkelrdta riktning. Denna sats ar liksom 4 sjelfklar derutaf, att en grundriktnings forandring i grundplanet icke kan astadkomma nagon annan fdrandring hos en qvantitet i vertikalplanets vinkelrata riktning, an en vridning omkring honom sjelf sasom axel; men en rat lineas vridning omkring sig sjelf sasom axel ar, sasom redan namdt ar i 4, utan all geome- trisk betydelse. Vertikalplanets vinkelrata riktning kalla vi korteligen vertikal- riktning. Slutligen fa vi uttala foljande tvenne vigtiga satser, hvilka iden- tifiera vara planreduktioner med bestammande af punkters lagen i rymden, hvarigenom vi saledes pa samma gang befinna oss inom de tre utstrackningarnas eller rymdens geometri. 7. Om vi tanka oss planet o A B fixt samt planet o A B' utdraget i oandlighet at alia hall, sa beror det sednare under sin vridning om- kring grundriktningen fran t = 0 till t — o> eller fran t = to till Geomctr. Kalkyl. 63 t = 2eo alia tankbara punkter i rummet, vare sig saledes vi betrakta planet t i dess positiva eller negativa lage. Emedan vi med en geo- metrisk qvantitet r kunna bestamma hvilken punkt som heist i pla- net t eller planet t 4- co, sa ftjljer deraf, att vi med en till nytt plan reducerad geometrisTc qvantitet Ir \ kunna bestamma hvilken t tdnkbar punkt som heist i rummet. Da vi framdeles tala om en geometrisk qvantitet Ir \ ur denna synpunkt, sa inskranka vi icke t till nagondera af ofvan angifna be- gransningar inom l:ta och 2:dra eller inora 3:dje och 4:de qvadran- terna, utan lata t:s granser innefatta mellan sig hela omkretsen 2co, hvarigenom saledes den till nytt plan reducerade geometriska qvanti- teten framstar sasom ett generelt uttryck for begge ofvan angifna fall. 8. Vi skarskada var reducerade geometriska qvantitet (r I ur en an- t nan synpunkt. Om vi tanka oss planet t utdraget i oandlighet endast pa den sidan om grundriktningen , som ligger at den positiva vinkel- rata riktningen, eller endast pa den sidan, som ligger at den negativa vinkelrata riktningen, sa beror det i hvilketdera fallet som heist un- der sin vridning fran t =• 0 till t = 2co alia tankbara punkter i rum- met, da saledes en geometrisk qvantitet Ir \ , Jivars bage p ligger t inom l:ta och 2:dra qvadranterna , eller ock inom 3:dje och 4:de qvadranterna , kan bestamma hvilken tdnkbar punkt som heist i rummet, da ndmligen t:s granser innefatta mellan sig hela om- kretsen 2(o. Afven for dessa tvenne fall framstar den till nytt plan reducerade geometriska qvantiteten sasom ett generelt uttryck. Med stod af ofvan anforda satser 3, 4 och 5 kunna vi nu son- derlagga en geometrisk qvantitet Ir \ . Vi satta: r Cos p = x r Sin da saledes: os p = oo \ in p = y } ^ ;> Ir \ = (x + y \ — x 4- (y \ — OB + y Cos t + (y Sin t \ ... (10). \ p) \ ^TT/ \*9tl K Y 7T/W t it 2 t ~% 22 Satta vi vidare: r,4 G. Dillncr. sa finna vi, emedan saint y Cos t = rj } Sin t = C ) r1 = ar + y- I ,-,. + P p = arctg t = arctg £ (11). (13) /»• ) = r/Cosj) + Sinp * . . (14). Vi skola straxt i fragan om summationen undersoka den sar- skilda betydelsen af den positiva och negativa roten i arctg - V?2 + ^ X Anm. I stallet for a?, ^, £ komma vi framdeles att for symetriens skull for det mesta skrifva xt yt z och ^T, Y, Z. Enligt (14) kunna vi nu summera tvenne eller flera till samma plan reducerade geometriska qvantiteter, om vi genom projiciering son- derlagga hvar och en af dem och kalla summan af qvantiteterna i grundriktningen for X, i den vinkelrata riktningen for Y och i den vertikala riktningen for Z. Vi finna saledes summan af 2:ne geome- triska qvantiteter: da namligen : Geometr. Kalkyl. 65 (A~2 + Y*+Z*\\ = (r2 + 2rr'[Cosp Cusp, + Sinp Sin p, Cos (£,— OJ + ^/2)^ ± V I"2 + Z2 ± Vr2 Sin2p + 2rr^ Sinp Sin p, Cos( \ +(//•)= /;•' \ "I \ PI, \ P>t. \\ p] \ pil. J. t tf O If — t t \ ~ '— "*'"• (15). Planvinkeln, som representeras af arctg ^ , eller narmare uttryckt, af arctg ^p^T^^ * (15) eller arct§ / Siny;Si?^- i * 6 rfempCos^+r'Sinp/Cos^ v = rSinp;^-r,Sinp/Cps(^ i) i (16), ar har, liksom i N:o 7 (3), (4) och (5), fullt bestamd af tal- jarens och namnarens positiva eller negativa tecken. Gransvardena for planvinkeln innefatta saledes raellan sig alia fyra qvadranterna eller hela orakretsen 2co. Enligt satsen 8 kan derfore den bage, som + "^ Y2+Z* representeras af arctg ~ — — — -, vara inskrankt inom gransorna af l:sta och 2:dra eller ock inom granserna af 3:dje och 4:de qvadran- terna, hvilka tvenne fall motsvaras, som vi se, af den positiva och negativa roten i arctg " — ^— — . Rakna vi derfore var planvinkel fran 0 till 2co, sa ega vi att anvanda den positiva roten; rakna vi deremot planvinkeln fran co till 3co, d. v. s. betrakta vi planet Z arctg -^ i dess negativa lage, sa ega vi att anvanda den negativa roten. Riktigheten af detta inses forofrigt pa grund af (1), saint der- af att alltid arctg ~^F— = + arctg -y—, da namligen bagen enligt • ofvan inskrankes mellan gransorna 0 och ± n\ da saledes: 5 66 G. Dinner. Jarctg y + to I A jarctg £ Foljdsatser: I. Ar i (15) och (16) t, = 2, sa foljer deraf : / *> d. v. s. geomctriska qvantiteter, som hafva lika planriktning, kunna summeras i sitt gemensamma plan enligt N:o 7. Denna sats utgor forofrigt en omedelbar foljd af (3); ty (r ) + fr' } f(r }*•&'}"} (r + r' ) \ P) \ p,) — <\ p> \ ?,' > = < P pj = etc. r i o o)t j( Af (18) harleda vi: , 09) (•Wr) = \(r-r>] d. v. s. gvantiteter, som hafva lika planriktning och lika eller mot- satt riktning i sitt eget plan kunna direkt adderas till eller sultra- heras fran hvarandra. II. Ar t, — t = co ; sa foljer deraf: c» + (rry " \(r"- + 2rr' Cos »» ^ + *")*-*' **~- *•">»} -'20) rCosp+r'CospJf d. v. s. geometriska qvantiteter med motsatta planriktningar t och t + w summeras enligt N:o 7, som om deras riktningar i planet t representerades af bagar med motsatta tecken. Ar p, i (20) negativ, sa aterfa vi (18), hvilket ar klart pa grund af (IX Af (20) harleda vi: Geometr. Kalkyl. 67 + r = fr + r' d. v. s. qvantiteter, som Jia motsatta planriktningar och hvilkas rikt- ningar i deras eget plan representeras af lika eller pa 180n sig skil- jande bagar med motsatt tecken, kunna direkt adderas till eller subtraheras fran hvarandra. Vi anfora har en ny beteckning pa en geometrisk qvantitet (r \ , t hvilken i vara foljande rakningar blir af stor nytta och anvandbarhet. Om vi namligen i stallet for bagarna p och t begagna oss af bagarna ab = m i grundplanet och be = n i det mot grundplanet vertikala pla- net ob c (se foreg. fig.), sa ega vi att mellan dem anvanda foljande latt funna relationer: Cos p = Cos n Cos m \ Sin p Cos t = Cos n Sin m 1 .... (22). Sinp Sin t = Sin n Da vi kanna tvenne af dessa fyra bagar, sa aro de tvenne ofriga fullt bestamda. I ofverensstammelse med benamningarna inom astro- nomien kalla vi m azimutbagen for p och t, betecknad a-z (p , t), saint n hojdbagen eller zenitdistansens komplementbdge for p och £, be- tecknad cz (p , £), da saledes : m = az (p , t) \ ,23> n = cz (p , t) ) Var nya beteckning blir derfore: (r } = r = r |CosnCosm+ CoswSinw +(Sinn ) \ . . . (24). \ PI M+n [ TT ^ IT/ W] f to 222 2 Har betecknar - i n att n utgor en i allmanhet mot grundplanet "2 vertikal bage. Forofrigt beteckna vi saval bagen n som bagen m sa- som delar af omkretsen 2/r. En geometrisk qvantitet under denna form representeras derfore sasom generell af foljande teckning: fi8 G. Dillncr. Om vi satta: r Cos n Cos m — SB \ r Cos n Sin m = y \ ...... (25), r Sin n = z ' sa fb'ljer deraf: m = arctg ~ & (26), n = arctg hvaraf vidare erhalles i stallet for (24): r m 25 t, y + (arctg T^ Enligt (27) kunna vi nu summera tvenne eller flera till samma grund- plan horande geometriska qvantiteter af ofvanstaende form, om vi son- derlagga hvar och en af dem enligt (24) och kalla summan af qvan- titeterna i grundriktningen for J5T, i den vinkelrata riktningen for Y och i den vertikala riktninen for Z. Saledes finna vi summan: r -f r , m+n m'+n' da namligenr . Y , r Cos n Sin m + r' Cos n' Sin m' g • = arc g QS m + r, Cos B/ Cos m/ (28). 2rr'CosnCosw'Cos(»w/— w)+ Har ar azimutbagen, som representeras af arctg ^r, liksom plan- vinkeln i (15) och (16), fullt bestamd genom taljarens och namnarens Y Y tecken i braket -^. Gransvardena for arctg j? innefatta saledes mel- lan sig alia fyra qvadranterna eller hela omkretsen 2/r. F6r att en geometrisk qvantitet Geometr. Kalkyl. 69 z (arctg skall kunna bestamma hvilken punkt som heist i rurnmet ar det dcr- 2 fore fullt tillrackligt, att arctg - -._ innefattas mellan granserna af 6 2:ne qvadranter, antingen den l:ta och 4:de eller den 2:dra och 3:dje. Vi se att dessa tvenne fall motsvaras: det fb'rra af den positiva ro- ten, det sednare af den negativa roten i arctg -• . Viegader- fdre bar liksom i (15) och (16) att anvanda endast endera af rotterna. Genom konstruktion finna vi med latthet, att om vi rakna var azi- mutbage arctg -~ fran 0 till 2/r, sa ega vi att anvanda den positiva roten; rakna vi honom deremot fran n till STT, sa ega vi att anvanda den negativa roten. Likhet i betydelse af dessa tvenne fall ut- trycka vi, sasom i (17), medelst likheten: () Y Z = ( ) Y Z s arctg _ + JT + /arctg — — — j ~ \ J arctg — + /arctg __ i X. \ -j- -i/ / A \ 4- "I/ / 2 2 I ofverensstammelse med satserna 7 och 8 inskranka vi icke hojdbagen hos en pa detta satt tecknad geometrisk qvantitet inom granserna af tvenne qvadranter, utan lata honom representera hvilket varde som heist inom hela omkretsen 2n. Den i (24) inforda nya beteckningen pa en till nytt plan reducerad geometrisk qvantitet fram- star derfore afven bar sasom det generella uttrycket for begge ofvan anforda fall. Foljdsatser: I. Ar i (28) m, — m, sa foljer deraf: r + r' m + n m + n' w oj 2 2 = (r*+2rr' Cos (ri— n)+r"2\* .(30) } m+ (arctg rSmn+_r^gm^> r Cosn + r' Cosn"- a, 70 G. Dillner. d. v. s. geometriska qvantiteter, som hafva lika azimutbagar, sum- mcras enligt N:o 7 i deras gemensamma vertikalplan. Af (30) harleda vi: r + T vi -4- n in + n = (r + r') ' MJ + n + f (31) d. v. s. qvantiteter, som hafva lika azimutbagar och lika eller pa 180" sig skiljande hojdbagar kunna direkt adderas till eller sub- traheras pa hvarandra, II. Ar m — m = TT, sa foljer deraf: m + n (m + «) |+ n' '2- = (r-+ 2rr' Cos(n'+n)+r'2)- L r Sin n + r' Sin n\ . . . (32) y m + (arctg - —^ — -J & r Cos n — r' Cos n'7 w 2 d. v. s. geometriska qvantiteter, hvilkas azimutbagar skilja sig pa 180", summeras i sitt gemensamma vertikalplan med de sdrskilda vilkor, som dro uppgifna i (32). Af (32) harleda vi: m-f n r') (33) 222 d. v. s. qvantiteter, hvilkas azimutbagar skilja sig pa 180" och hvilkas hojdbagar satisftera de vilkor, som dro gifna i (33), kunna direkt adderas till eller subtraheras /ran hvarandra. Pa grund af (33) kunna vi nu ytterligare bestyrka riktigheten af (29); ty: Geomctr. Kalkyl. 71 der namnaren i arctg _^ '" "- ar ovilkorligen negativ, sa snart n icke ofverskrider vardet ± — . Slutligen fa vi uttala trenne mot (14), (15) och (16) af N:o 2 svarande satser, hvilkas riktighet omedelbart vases pa grand af nam- de satser samt (14): 9. Likheten (r ^ = (r1 \ kan icke ega rum. utan att sarskildt: I pt \. P,t Cf r = r P =P,\ (35). t = tf } Att dessutom azimut- och hojdbagarna maste vara lika inses omedel- bart af (22). 10. Likheten (r}=x + y+(z} =0 kan icke ega rum, utan t 225 att sarskildt: * = °) y = 0 i (36). z = 0 sa 22 11. Om (r } =x + y + (z } samt (r \ =x.+ y. + (z. \ p) .*« 7 I nJOJ \ p,f ' fftn \ 'n t 222 '' 2 kan icke likheten (r } — (r \ ega rum, utan att sarskildt: \. P) \. p,) x = y = y, \ ......... (37). z -•= z, 72 G. I >illner. 11. Gcometriska. qvaiititeters reduktion till ny gTimdriktning pa samma gang som till nytt plan, Om vi med en geometrisk qvantitet r fixera en punkt C i planet oA,C, sa teckna vi honom enligt foregaende, sasom reducerad till det nya planet o A, B,, Ir j , da niimligen t = vinkeln B' o B, utgor bans planvinkel och o A, ntgor hans grund- riktning (planens skarningslinea). Vilja vi nu reducera honom till en ny grundriktning o A i hans nya plan, sa finna vi enligt N:o 3, da langden ob = oa = 1 utgor hans enhet och p. enhetens ob riktning frau o A , 1 . Ir \ , sasom representeran- P* \ Pi. t de qvantiteten r :s reduktion forst till ett nytt plan och sedan till en ny grundriktning i detta plan. Vi saga nu, att vi reducerat en geo- metrisk qvantitet r till ny grundriktning pa samma gang som till nytt plan. Lata vi en geometrisk qvantitet (Rp\ , hanford till samma grund- T bestamningar som 1 . (r \ , namligen origo o, enheten oa, grundrikt- l>, \ Plt ningen o A och planet t> AB, fixera samma punkt C, sa ba vi en- ligt N:o 1 likheten: ^/•)r= VO), (1) P representerar har bagen ac och T vinkeln mellan planen o^tOoch o A B. R ar = r, emedan tvenne rata linier, dragna mellan tvenne punkter o och <7, maste helt och hallet sammanfalla. Bagarna P, p, och p utgiira, som vi se, sidor i den sferiska triangeln abc. Med stod af satserna 3 — 6 af N:o 10 kunna vi nu sonderlagga geometriska qvantiteten 1 . Ir \ i hans projektioner. Vi finna namligen: Geometr. Kalkyl. 73 | = I . (r Cos p + Sin p \ t ' ' (. rfi t = 1 . fr Cos r; + r Sin p (Cos < + Sin t )1 D> j x 7T (U ' f 2 2 J = r Cos » . 1 + r Sin » Cos < . 1 ' + (r Sin p Sin t ) I* W, K/ + 7T 7T (O 2 22 = »' Cos p Cos p, + r Cosp Sin p, — r Sinp Cos i Sin p, 2 + r Sinp Cos t Cos p, + (r Sin p Sin ^)w • (2). 2 22 Om vi nu tillika sonderlagga (^p)r> sa erhalla vi pa grund af N:o 10 (37): 72 Cos P = r Cosp Cosp, — r Sinp Cos £ Sin p,\ R Sin P Cos T - r Cosp Sinp, + r Sinp Cos t Cosp, I . . . (3). R Sin P Sin T = r Sin p Sin t j Om vi i (3) satta R — T — 1 eller belt enkelt pa grund af R och r:s likliet dividera bort dem, samtistallet for t insatta TT — a, sa erhalla vi tre af den sferiska trigonometriens grundtbrmler. Foljdsatser: I. I enlighet med N:o 4 finna vi har sasom uttryck pa en geometrisk summas reduktion till ny grundriktning i' grundplanet: 1 . {(r } + (r ) \ = 1 . ( r \ +1 . (r \ ... (4). v \^PJ. ^P''A f ^ v> . v ^ P'J. t tf t t/ Detta galler tydligen for hum manga summander som heist, hvad form de an ma ha. II. Vi kunna nu pa grund af (1) ur en ny synpunkt skarskada den i N:o 10 (24) inforda nya beteckning pa en till nytt plan reducerad geometrisk qvantitet. Vi se namligen, att r = 1 . (r )....'. f5) m-\-n m \ nf ^ ' 74 C. I Minor. t to 01 2 2 Af (5) foljer: 1 . f r 1 = 1 ,fr ^ = r P» * P* . /V + o-(P>O v cz(p,t)J pf + az(p,C) + cz(_p,t) t to ui 2 2 samt vidare pa grund af (1) och satsen 9 af N:o 10: az (p , <)1 »o / az (P, T) = p, cz (P,T) = c* (8). Pa grund af (5) samt med stod af (4) och N:o 10 (3) finna vi i ofverensstammelse med N:o 10 (30) och (31): r +r' , =1 .(r ) + 1 .(r',} =1 .fr +r' ,\ = etc.. ..(9), m + n m+n' in \ n) m \ n'J mi n n' ( 01 oj tu oj v J u> 1 2 da siiledes: + r' \ 111 + 7? W W 2 2 nj oj 2 HI + 71 ;••:•«.. do). 2 2 2 ; Vidare finna vi i ofverensstammelse med N:o 10 (32) och (33): men enligt (3) ar 1 . ( rx 1 =1 . r' Cos »' + fr' Sin w' ) n \ n,J (U it \ nJ = r1 Cos (7T-O + (r' Sin (*- n')ff)w = «_n,)w ^ ^ 2 hvaraf foljer: MI + M 1 ./r + r' A = etc... .(11), wi J « Ji— n' f v J to da saledes: Gcometr. Kalkyl. 75 r + r' , = 1 . ffr + r'\\ m + n 7rt+7r+(7r— n) m ) V. ) f o) iu *• n^ 01 2 i2 2 r + r' = 1 . /(> — r') \ m + n m + n-\-( — n) m l v. ) I (O (!) V |K ft) 22 2 Ar i (10) och (12) n = fcrc, sa forsvinner enligt N:o 10 (4) - och kff ofvergar sasom addend till m 2 III. Pa grund af N:o 10 samt (1) af detta N:o kunna vi ytterligare reducera en geometrisk qvantitet 1 . (r ) till ett nytt plan, forme- t t * Jr * * deist planvinkeln tn hvaraf erhalles vidare denna qvantitet till ny grundriktning i detta nya plan forme deist vinkeln ptn hvaraf erhalles . fl . (r } 1 . v» L P' ^ pt-*i, Vi kunna verkstalla dylika reduktioner till nytt plan och till ny grund riktning i detta plan upprepade ganger, da vi fa sasom resultatet af den n-'fe i ordningen a omse sidor: 1 .|~....l ./I .H .(r)\\ ....1 P. \ I Pni I Pit \ Pi V vJ I I M«) L ^ r» \ r> r tjt/). J^ n — 1 Med stod af N:o 4 samt satserna 3—6 af N:o 10 kunna vi med upprepande af samnia rakningar, som vi anvande for erhallande af (3), sonderlagga en qvantitet, underkastad dylika reduktioner, huru manga de an ma vara. Om vi satta: (r) =A + B,+ (O,),. (13) f- och -, sa erhalla vi: samt med v utmarka en 90°:s bage, saledes till gradtalet lika med 7T 2 76 (1. Dillm-r. 1 . (r \ -^= 1 . (A + B + (G ] p, \ pf p, | V. jrJ = A Cosp, + B Cos (v + p,) + [A Smp, + B Sin (v + p,)\ + (C ) . 2 5 5 Vi satta: J.1 = ^ Cos p, + B Cos (v +^,)1 B1 = A Sin p, + 5 Sin (v ' hvaraf foljer: f1 Sin t, f C Sin (v + ml . " ^ Vi satta: J5j = B1 Cos *, + (7 Cos (v + t,} \ Ct = B1 Sin i, + C Sin (v + t,) J hvaraf foljer: V/ ' P/" ' W 1 = A' °°S P" + ^ C°S (V + ^/;) L_ / J / Vi satta: J. J5;1 = ^l1 Sin hvaraf foljer: = A* Cosp,, + B] Cos (v +/>„)! 16 T>1 C* ' / \ I + ^; Sin (v + pt,)\ ,,,- (V (r?)J } - x" + 1-8" Cos '« + c- Cos(!' + '-> 1 f'}tlf da vi ytterligare satta: B\\ -- JB;1 Cos *w + C, Cos (v + t,,)} 7 On = JB,11 Sin *„ + Ot Sin (v + *„)/ Lagen ar tydlig for huru manga reduktioner som heist, sa att vi i allmanhet erhalla: Geometr. Kalkyl. i . r. . . . i . n . fr ) i . . . . 1 Pn Pn L P, V p>tAf tn — I .00 77 *~ Cos(v samt: fl . r....l .[1 (r}] ...."I 1 Pn L P" L P' l P'**t -I V ' *n-l » Cos < Cos hvaraf erhalles sasom ett allmant reduktions-schema: -B™ = B*!.,, Cos *„ + C(n_,, Cos (» + *„) CM = BJ;!.,, Sin t, + (?„,_„ Sin (w + «„) Enligt delta schema kunna (14) och (15) afven skrifvas: A1 = A° Cos p, + Bl Cos (v + p,) ' J5 = An Sin + Sin v Cl — JB; Sin t, -I- O0 Sin (w + «,) T. 2 (19), ...(20). (21) Lata vi en geometrisk qvantitet (R^\ fixera samma punkt samt T vara hanford till samma grundbestamningar som det reducerade (r ") p i i (18) och (19) och om vi satta: = x + r + z 78 G. Dillncr. sa erhatla vi med stiJd af N:o 10 (37), i torra fallet: -rr j(n) X — A 7 •"= .(n) (22) samt i sednare fallet: X = A F= B (n) (n) (23). Om vi sasom exempel utfora de reduktioner, som aro tecknade i 1 . I" 1 . ( r ) ~| p" L_ P' v p)t j ' sa erhcalla vi enligt (20) och (22): A'=^n=^iCosp,,+ BjCos(»+p,/) = [^Cosp,+ #Cos(v+p/y|Cos;,,, + [B1 Cos /,+ C Cos (» + //)] Cos (o+p,,) = UCosp,+ BCos(c+p,)]Cosp/,+[(^Sinp/+/?Sin(/Hp,)) Cos*, -f C Cos (» + ',)] Cos(w+p,,) >+ B Cos u + p,)] Sinp,, ^ . , (24). + C' = ^4 Sinp,+ B Om vi i (24) i stallet for A, B och O insatta a?, y och z samt enligt N:o 6 (6) i stallet for Cos (v +/>,), Sin (v + p,) o. s. v. insatta deras var- den — Sinj9,, + Cosp, o. s. v., sa aterfinna vi i dessa formler de Eulerska koordinatema. Gcomctr Kalkyl. 79 12. Geometriska qvantiteters reduktion till nytt origo pa saniina gang som till nytt plan och ny grundriktning, Om vi ha en punkt C i planet of A, C, hanford till ett origo o, , en enhet o,b = o,a och en grundriktning o,A,, sa representera vi honom enligt N:o 11 sasom hanford till planet o A, B och grundriktningen o, A medelst den redu- cerade geometriska qvantiteten 1 • (r ) » da t utgor hans planvinkel och p, representerar riktningen o,A,, rak- nad fran den nya grundriktningen o, A. Vilja vi ha samma punkt G hanford till ett nytt origo o, i forhallande till hvilket afvensom till de nya grundbestamningarna planet oAB, parallelt med planeto, -4B, och grundriktningen o A, parallel med prundriktningen o,A, samt en- heten oa = o, a = 1, origo o, fixeras af en geometrisk qvantitet (Q ) , sa representeras punkten 0 af geometriska summan 9 (Q ) + 1 • (r \ . Lata vi dertill G fixeras af en geometrisk qvantitet {Rp\ , hanford till samma grundbestamningar som nyssnamnda summa, (T sa erhalla vi i ofverensstammelse med N:o 5 geometriska likheten: VI-,), Vi saga nu, att vi reducerat en geometrisk qvantitet r till nytt origo pa samma gang som till nytt plan och ny grundriktning. A n m. I enlighet med N:o 5 benamna vi afven har (o \ reduktions- \*9ii qvantitet till nytt origo. Denna reduktions-qvantitet] framstar afven har i form af summand och maste tydligen vara hanford till samma enhet, grundriktning och plan som den eller de ofriga summanderna i summan. 80 G. Dill nor. F6ljdsatser: I. Med stod af N:o 10 (3) samt N:o 11 (4) kunna vi pa den geo- metriska suraman i (1) utfora huru manga plan- och grundriktnings- reduktioner som heist. Sa finna vi: \ + 1 .(r \\ ._ (o ) + (I .(r \ \ i r> < fU4" '*%+<, V* ( p'Jtf 1 . .((o \ + I . (r ) 1 . 1 . /o I + 1 ./r \ // I'M, p/ ' ^J " ;'" ' (f>' P"+P' ' P' * fl f , . . . (2). Lagen galler tydligen for huru manga summander som heist, hvilken form de an ma ha. II. Vi kunna vidare underkasta geometriska summan i (1) en re- duktion till nytt origo efter att ha tillampat satserna (2), da vi er- halla en ny geometrisk summa, pa hvilken vi vidare kunna tillampa (2). Den da erhallna geometriska summan kunna vi ytterligare re- ducera till ett nytt origo, pa den da uppkomna summan tillampa (2) o. s. v. huru langt vi behaga. Vi forbiga att utfora dessa reduktio- ner sasom lemnande ett niistan obegransadt antal formler. HI. Pa grund af N:o 1 ax. 3 samt i enlighet med N:o 3 X och N:o 5 IV kunna vi nu pa en geometrisk likhet verkstalla hvilka reduk- tioner som heist till ny enhet, ny grundriktning , nytt origo och nytt plan. Med ihogkommande af N:o 10 (19;, (21), (31) och (33 >, att namligen en geometrisk summa i allmanhet: e» + o = Oi . . . (3) afvensom r , + 7«+ n fit 1 = 0 ] r + r , N = 0 w+ww m + 7Tr(— w)w - - (4), kunna vi t. ex. bringa (1) till formen: >-,.• {(**),. M«,+,),}=CV), • . . (5) Geometr. Kalkyl. 81 hvilket innebar en bfvergang fran (Rp\ :s till Ir \:s grundbestamnin- ' T p t gar. Pa samma satt kunna vi uti en likhet ofverga fran en geome- trisk qvantitets till en annan geometrisk qvantitets grundbestamningar och i allmanhet till hvilka nya grundbestamningar som heist. Sasom ett fullstandigare exempel an (1) anfora vi: hvilken likhet vi kunna bringa till formen Med anvandande af (2) kunna vi i stallet for (7) satta: , ' ' '' * (y ' U hvarigenom vi saledes ofvergatt fran J2,, T :s till /• :s grund- In + /V wi + w w w !J !! bestamningar. Vi skola framdeles i N:o 13 genom exempel narmare belysa betydelsen af (6) afvensom af dess forandrade form i (7) och (8). IV. Emedan hvarje reduktion till nytt plan och ny grundriktning, verkstalld pa en geometrisk qvantitet, som ar = 0, icke kan gora honom till annat an =0, sa finna vi med stod af N:o 2 II saint N:o 12 (2): (r + r , \ = (r \ + (r \ =0 \ P P + K). \ PL \ P+n)^ u t t 1 . (r + r 1 = 1 (r \ + I . fr \=0 p, \p^ p + n) p,'\p)f p, '( p + n) t t t och sasom ett enskildt fall af den sednare likheten: + r =0, m+n m+(n+n~) \ f>+wy tf — i . r. . . i . n /»• \\ — l Pn I Pn \ P, \ P)t]tt J J , ' ' ... (9) t, Vi kunna tydligen pa samma grander erhalla liknande formler for de sednare likheterna af (3) och (4). * Pa grand af (9) kunna vi bringa (6) till formen: hvilket innebar en ofvergang fran */ :s till r is origo med » to [ !! bibehallande forofrigt af R^, ^ *s saval grund- som planriktning. V. Med stod af de raknelagar vi i dessa N:is 10 — 12 utvecklat kunna vi ofvertyga oss om allmangiltigheten af den i N:o 1 fram- hallna satsen , att namligen de raknelagar, som aro bevisade sanna f8r qvantiteter i ett plan i allmanhet, kunna sedan tillampas pa qvan- titeter i hvilket bestamdt plan som heist. Saledes kunna vi t. ex. uttrycka de plana kurvor vi i N:o 9 afhandlat sasom hanforda till hvilket nytt plan som heist; och i allmanhet kunna vi uttrycka hvarje plan kurva sasom hanfdrd till hvilket nytt plan, nytt origo och ny grundriktning som heist. Slutligen fa vi anmarka trenne for vara reduktioner sardeles vig- tiga satser, af hvilka de tvenne forsta utgora satserna 1 och 2 af N:o 5, uttalade i en mer omfattande form, samt den tredje ftr en ome- delbar foljd af N:o 11. Geometr. Kalkyl. 83 1. Sdttet huru vi rdkna vara positiva riktningar i grundplanet samt positiva bdgar sdvdl i grundplanet som vertikalplanet kan, sdsom beroende af faststdllelsen af vara grundbestdmningar , vara hvilket som heist, blott det dr ett och detsamma under held loppet af en foretagen rdkning. 2. Vid vara reduktioner till nya grundbestdmningar rdkna vi vara riktningar och bdgar sdvdl i grundplanet som vertikalplanet f ran de nya grundbestdmningarna till de gamla och icke tvdrtom. 3. En geometrisk qvantitets reduktion till nytt plan kan icke verk- stdllas, innan qvantiteten fo'rut blifvit reducerad till den positiva riktningen af planens skdrningslinea. Anm. Alia enhetsreduktioner samtidigt med reduktioner till nytt plan, ny grundriktning i det nya planet och nytt origo underlata vi sasom ledande till alltfor vidlyftiga formler. I foregaende N:is 10 — 12 afvensom i de geometriska tillampningar, till hvilka vi na ofverga, forutsatta vi derfore enheten ofverallt vara densamma. 13. Den analytiska method, som blifvit antydd i N:o 9, ga vi ytter- ligare att tillampa pa vara geometriska qvantiteter, sasom underka- stade de i N:is 10 — 12 afhandlade reduktioner. Om vi tanka oss en funktion F \(r \ 1 af (r \ , sa liar den af- IA P)t\ \ plt ven har blott sa till vida for oss betydelse, som den enligt foregaen- de rakningar kan uppvisas sasom fixerande en punkt i rymden, da vi foljaktligen pa grund af N:o 10 satserna 7 och 8 kunna satta: Vi kunna enligt N:o 10 bringa Fffr "\ 1 till formen t da pa grund af N:o 10 (35): G. Dillner. R = (2). I stftllet fer bagarna P och !T kunna vi afven anvanda azimut- och hSjdbagarna, hvaraf likaledes erhalles tre eqvationer. Taga vi deremot projektionerna af (Rj,) och af de i F inga- ende qvantiteterna och satta: (RP)= x + *•« + (zn\, = n' + ». + <'»>.]• ^ 1 1 222 sa finna vi med stod af N:o 10 (37), emedan vi kunna bringa Fx + y + tm formen (3). Om vi tiinka oss (r ) representera successiva vdrden bade i af- seende pa storleken och riktningarna , d. v. s. fixera kontinuerliga punkter eller, som vi f6r korthetens skull kalla det, beskrifva en kurva i rymden, sa maste (-Rp) representera motsvarande succes- siva varden eller beskrifva en motsvarig kurva i rymden. I (2) och (3) ha vi 3 eqvationer och 6 variable, Det fordras derfore 2:ne vil- kors-eqvationer mellan dessa 6 variabla, for att sasom eliminations- resultat erhalla relationer mellan 2:ne af dem hvilka som heist. De eliminations-resultater, som ftro mojliga mellan dessa 5 eqvationer och 6 variabla, lata afven har liksom i N:o 9 fordela sig pa tre satt: de som representera kurvan IRp] •> de som representera kurvan tr\ och de som uttrycka relationer mellan en variabel i den ena och den andra kurvan. Vi underlata att inga i nagon narmare undersokning om dessa antydda eliminationer afvensom om betydelsen af de elimi- nations-resultater vi erhalla, da vi uppstalla blott en enda vilkors- eqvation. Vi inskranka oss afven har till anforandet af nagra enkla exempel, och vi fa till detta andamal pa forhand erinra om satserna 1, 2 och 3 i slutet af N:o 12 samt om nodvandigheten af att redu- Geomctr. Kalkyl. 85 cera qvantiteterna till lika grundbestamningar, innan likhet mellan dem uppstalles. Till en borjan fa vi gora en tillampning af den i N:o 1 fram- hallna och i N:o 12 V bestyrkta satsen, att namligen de raknelagar, som aro bevisade sanna for qvantiteter i ett plan i allmanhet, galla sedan for qvantiteter i hvilket bestamdt plan som heist. Saledes kunna vi t. ex. satta N:o 9 (11) under formen: Alia de kurvor vi i N:o 9 uttryckt sasom subsuinmerade under geometriska likheten Rp — Q +1 .r kunna vi har formedelst (5) uttrycka sasom projicierade i grundplanet eller XY planet, i ver- tikalplanet eller YZ planet samt i det plan, som skar nyssnamnda plan efter grundriktningen och vertikalriktningen, eller XZ planet, da vi namligen satta och soka genom eliminering relationer mellan JTF, XZ och eller ock da vi satta * V 7T/W T T T och soka relationer mellan xy, xz och yz. Vara 5 for elimineringen er- forderliga eqvationer fa vi tydligen gifna, sa snart vi genom en eqva- tion bestamt t. Om Q ar variabel, erhalla vi enligt N:o 9 (50) de for eliminationen behofliga eqvationer. Ex.1. Ldtavir med ett origo,fixeradtaf(Q ) = xl + ylr^ + (^i^)^' ^ ^ t ? T beskrifva en cirkeli planet £, sa Hi dess projektioner, da vi med a och a; beteckna konstanter och satta p, = 0 samt vikors-eqvationerna ' = a } ......... (6): t — a^ X — xl — aCosp I Y — yv — a Sin p Cos aA ...... (7). Z — z, = a Ship Sin &J 86 G. Dillner. Genom elimination af p i (7) finna vi: y'a-Cos-a^— (}'— 2/j)2_ , V or Sin'-a1— (Z— z^)-\ • — *^l — — - T\ - ~ -- — - cv - iO\ Cos al Sin al I. . . (o). Projektionerna i XY och JST.Z planen utgora saledes ellipser och pro- jektionen i YZ planet en rat linea. Ex. 2. Vi behandla alldeles samma problem som i ex. 1 med den skilnad, att vi lata planvinkeln t vara variabel och = p, da vi i stallet for vilkorseqvationerna (6) erhalla: r = a samt i stallet for projektionerna (7): X — KI =• aCosp • Y — yl = a Sin p CospJ. ..... (10). Z — zl = a Sin-p Eliminera p i (10). sa foljer deraf: _yi = ± -- = ± = ~~l ...(11). Projektionen af denna kurva i XY planet utgb'r saledes en 4:de grads kurva, i XZ planet en parabel och i YZ planet en cirkel. Emedan (r ) = r , sa beskrifver r fran t = 0 till t = 2co samma kurva tillbaka. Ex. 3. Om vi lata r beskrifva en cykloid enligt N:o 9 (51), sa bli dess projektioner i de respektive planen, da vi med al beteckna en konstant och satta t = at jemte vilkorseqvationerna N:o 9 (52); r r= a Cos

= r t = al (12): Geomctr. Kalkyl. 87 X = a .p — a Sin p Y = aCosaj — aCospCosaA .... (13). Z — a Sin ax — a Cos p Sin ax Genom eliminering af p erhalles : = a . arc = a . arc a C*f\C Cosaj— Y \^ 2a Cosax Y—Y- c « a Cos al Sin al— Z Y Cos rtj 2a Sina>£ — Z^ a Sin al Z = Y tg ^ Sin^ . . . (14) Vi kunna afven har liksom i ex. 2 lata t vara variabel och t. ex. lika med p samt genom eliminering uttrycka cykloidens projektioner i de sarskilda planen. I (5) hafva vi reducerat geometriska likheten Ep = Q + 1 . r T r t L endast till nytt plan och sedan antydt sattet att uttrycka de under denna likhet subsumerade plana kurvors projektioner i XY, XZ och YZ planen. Vi kunna tydligen underkasta denna likhet huru manga reduktioner som heist till nytt plan, ny grundriktning och nytt origo och sedan pa samma satt uttrycka de plana kurvornas projektioner i de sarskilda planen. Det ar klart, att samma rasonnemang galler for hvilken likhet som heist i ett plan, af hvad form den an ma vara. Vi forbiga ytterligare tillampning af denna sats och ofverga i stallet till den enkla geometriska likheten: (*p) = (O + l* • (V) (15]) V J- J fTT V */'•' ^ /*/ ^- A" -t T » 6 * t hvilken enligt N:o 12 (1) representerar en reduktion till nytt plan, ny grundriktning i detta plan samt nytt origo. Vi anfora nagra hogst enkla exempel for att belysa den geome- triska tillampningen af denna likhet. Ex. 4. Hvad dr motsvariqa kurvan (Kn} till en kurva r i ett I P)T p fixt plan t, hvilken gar genom den af IQ \ fixer ade punkten och t> hvars projektioner x = r Cosp och y = r Sinp dro i ett konstant forhdlland ? 88 G. Dillncr, Vi fdruteatta grundriktningen hos begge kurvorna lika d. v. s. pt = 0. Om a och at beteckna konstanter, sa representeras vart problem af geometriska likheten: samt vilkorseqvationerna : y r Sin» -v - = — 7= — £ = tg p = a I rCosp I (17). t = av Emedan p ar konstant, representerar r en rat linea i det fixa planet t. (Rp\ •> sasora fixerande punkter pa denna rata linea, re- 'T presenterar saledes en rat linea i rymden, gaende genom den fixa pnnktea IQ \ . Denna rata linea kan ha hvilket tankbart lage som heist i rymden, sasom gaende genom punkten (Q \ och en punkt i v allmanhet i rummet, fixerad af (r \ . Om vi taga projektionerna en- ligt (3) och satta sa foljer deraf: X — xl + r Cosp \ Y = ?/j + r Sin p Cos *l ..... (18). Z — zl + r Sin p Sin t) Eliminera vi r, p och t mellan (17) och (18), sa erhalla vi sa- som uttryck pa nyssnamnda rata linea i rymden: Y — y1 = aCosc^ (X — a?,)| Z — Zi = aSinat (X— ^l • wiw';:'"V-;:. (19). Z — z, = tga, (F— y,) J Liksom i N:o 9 kunna vi afven har lata origo , fixeradt af h \ variera enligt en viss lag, beroende af de variabla vardena pa r, p och t. I detta fall fordras det jemte de 2 fQrstnamnda vilkorseqva- Geomctr. Kalkyl. 89 tionerna annu 3 vilkorseqvationer, for att fa de motsvariga kurvorna gifna i 2:ne variabla. Vi fortydliga detta genom I5sningen af tvenne enkla problemer. Ex. 5. Hvad dr motsvariga kurvan (Rp\ till en cirkel r i planet t = 0 , hvars origo (medelpunkt) ror sig i den vertikala riktningen proportionelt till r :s virikelhastighet? Vi iorutsatta grundriktningen for begge kurvorna lika d. v. s. pt = 0. Vi satta: to \ = x. + y, + (z, \ . P (fL 1 ^'TT \ 'TT/W T T T Problemet representeras da af geometriska likheten: (Rp\ = IQ } + (r \ . \ pl T \-9l% \ P/f (20) samt vilkorseqvationerna : r = a t = 0 a?i = 0 (21), da a och ^ beteckna konstanter. Projiciera vi (20) och insatta var- dena ur (21), sa foljer deraf: X = a Cos p\ Y = a Sin p Z = a^.p } , (22). Eliminera p, sa erhalles: Y = ± X2 = a Sin - - Z = a, . arc Cos — = a., arc Sin — (23). a a Den sokta kurvan (Rp\ , hvars projektioner utgoras af (23), bar * / 'TT namnet helice. 90 Q. Dillner. Ex. 6. Vi behandla alldeles samma problem med den skillnad, att for vilkorseqvationen r = a satta vi r = a — c.p (24), der a och c beteckna konstanter. Enligt N:o 9 (65) beskrifver nu r P en Archimedis spiral, som, gaende utifran och inat, borjar med en radie = a for p = 0 och slutar med en radie =0, da p — — . I stallet for (22) erhalla vi: X = (a — cp) Cos pi Y = (a — cp) Sin pi (25). Genoni eliminering af p erhalles : X = Y Cotg - = (a— — ) Cos - y\7- . •" /• C. ^v „. ^ = A tg — = (a ) Sin — 7 (26). Denna spiral ligger tydligen pa en konisk yta. Radien till denna kons bas ar da = a och hojden = Z for p = — , d. v. s. = -1 ' . c c I geometrien bar denna kurva narnn af konisk helice. Enligt de lagar vi i det foregaende utvecklat kunna vi nu i all- inanhet bestamma en fix eller rorlig punkt i forhallande till ett fixt origo, ett fixt plan och en fix grundriktning fb'rmedelst huru manga mellanliggande fixa eller rorliga origon, plan och grundriktningar som heist. Sasom fullstandigare exeinpel pa dylika bestamningar, an vi i det foregaende anfort, vilja vi har uppstalla till losning nagra af astronorniens problemer. Ex. 7. Att bestdmma en punkt pa himlahvalfvet i forhallande till solens medelpunkt som origo, ekliptikans plan som grundplan och och vardagjemningspunkten som grundriktning, da vi ega honom bestdmd i forhallande till askadarens oga som origo , horizontens plan som grundplan och sydpunkten som grundriktning? Vi lata en geometrisk qvantitet Ir \ fixera punkten i forhallande p't till askadarens oga, horizontens plan och sydpunkten, samt en geo- Geomctr. Kalkyl. 91 metrisk qvantitet (Rp\ fixera samma punkt i forhallande till solen, ' T ekliptikans plan och vardagjemningspunkten (eqvatorplanets och eklip- tikans skarningslinea, i riktning fran jorden till solen, da jorden ar i vardagjemningen). Var uppgift blir da att reducera Ir \ till lRp\ '•& V't T grundbestamningar. Vi rakna har vara positiva riktningar och positiva bagar, sasom figurerna i det foregaende af detta arbete antyda. For att fa vara formler att bfverensstamma med astronomiens , anvanda vi har enligt N:o 10 (24) azimut- och hqjdbagarna, da vi saledes for (r \ satta r , da A ar = astronomiska azimut \ pi — A + h ' t oj T och h = astronomiska hojden eller zenitdistansens komplement, samt for (Rp\ satta R* , da A och ft aro punktens longitud ' T ?» if och latitud i ekliptikan, raknade fran vardagjemningspunkten. Innan vi skrida till uppstallningen af detta problem fa vi pa for- hand ange den astronomiska betydelsen af de i detta problem ingaen- de storlekar och bagar:

= jordens radie, fdrutsatt konstant, e = ekliptikans obliqvitet, Q' = radien i jordbanan, ) = y> — ^ , hvaraf foljer 92 G. Dillncr. vidare skall denna qvantitet reduceras fran vestpunkten i eqvatorpl net till vardagjemningspunkten, hvaraf foljer: •- w 7>-5 da namligen 0 ar bagen fran vardagjemningspunkten till sydpunkten. Denna qvantitet reducera vi vidare fran askadarens b'ga till jordens medelpunkt formedelst qvantiteten Q , vidare den da uppkomna U) summan till ekliptikans plan medelst planvinkeln — e och slutligen fran jordens medelpunkt till solen formedelst qvantiteten q' . Proble- met uppstalldt far da fb'ljande utseende: -f A+/t ...(27). Om vi sonderlagga (27) enligt de i N:o 1 1 framstallda reduk- tionslagar, sa erhalla vi: jR Cos fl Cos A = Q' Cos , + Q Cos y Cos 0 + r {Cos h Sin A Sin 0 + (Cos h Cos A Sin y + SinA Cosy) Cos 0} R Cos jS Sin A = Q' Sin y , + Q (Cos y Sin 0 Cos « + Sin y Sin «) -4- r {[(CosACos^l Siny + Sin/i Cosy) Sin0- CosA SioA Cos0] Cose -»- [Sin A Siny — Cos A Cos A Cosyj Sine} R Sin $ = Q (Sin y Cos £ — Cos y Sin 0 Sin f) + r {[Sin A Sin y — Cos A Cos A Cos y ] Cos e — [(CosA Cos^L Siny + Sin A Cosy) Sin0 — CosA Sin^l Cos0) Sins} De vilkorseqvationer, som erfordras for att medelst (28) be- stamma R, . eller i allmanhet relationer mellan tvenne eller flera (28). af de i detta problem ingaende qvantiteter, fbrbiga sasom liggande ut- Geometr. Kalkyl. 93 om malet for detta arbete. I stallet vilja vi i foljande 2:ne exempel skarskada det uppstallda problemet ur tvenne nya synpunkter. Ex. 8. Att bestdmma en punkt pa himlahvalfvet i forhdllande till dskdderens o'ga, horizontens plan och sydpunkten, dd vi ega ho- nom bestdmd i forhdllande till solens medelpunkt , ekliptikans plan och vdrdagjemningspunkten. Detta problem, sasom utgorande en ren omvandning af det fbrra, fordrar ingen sarskild uppstallning, utan harledes diaekt ur (27) en- ligt N:o 12 III: , . (29). Ex. 9. Att bestdmma en punkt pd himlahvalfvet i forhdllande till dskddarens oga, ekliptikans plan och vdrdagjemningspunkten, dd vi ega honom bestdmd i forhdllande till dskddarens oga^ hori:on- tens plan och sydpunkten. Uppstallningen af detta problem harleda vi direkt ur (27) en- ligt N:o 12 (10): p. (30) _R' ar — r samt A' och ft' punktens longitud och latitud, sedda af askadaren pa jordytan. Vi anfb'ra nu ett nytt problem, for att fa var reduktionsmethod belyst ur ater en ny synpunkt. Ex. 10. Att bestdmma mdnens medelpunkt i forhdllande till solens medelpunkt som origo , ekliptikans plan som grundplan ocA vdr- dagjemningspunkten som grundriktning , dd vi ega honom bestdmd i forhdllande till jordens medelpunkt som origo , mdnens plan som grundplan och den positiva riktningen af mdnplanets och eklipti~ kans skdrningslinea som grundriktning. Vi lata en geometrisk qvantitet r' liggande i manplanet och han- ford till jordens medelpunkt samt den positiva riktningen af rnanpla- 94 G. Dillner. nets och ekliptikans skarningslinea eller, som ar detsamma, den po- sitiva nodlinien (manens uppstigande nod), fixera manens medelpunkt. Denna qvantitet ega vi da att reducera till ekliptikans plan me- delst planvinkeln t, = manbanans inklination samt vidare fran den positiva riktningen af nodlinien till vardagjeruningspunkten formedelst qvantiteten 1^, da saledes v ar den positiva nodliniens longitud, och slutligen fran jordens medelpunkt till solens medelpunkt formedelst qvantiteten $' . Problemet uppstalldt far da foljande utseende. tf 2 da A och $ aro manens longitud och latitud samt R atstand fran solen. Lata vi nu r_. , i (27) afven fixera manens medelpunkt, sa OJ T erhalla vi genom jemforelse mellan (27) och (31): 1 .(r \ = To , + L «. (r \ "I ... (32). "'+ {- Vi hafva saledes i (32) uttryckt manbanans inklination och nod- longitud samt manpunktens afstand r' fran jordens medelpunkt med dess riktning pn raknad fran den positiva nodlinien, i azimut, hojd, polhojd, stjerntid, obliqvitet samt afstanden Q och r. Vi underlata att utfora de rakningar, som aro tecknade i (29) — (32), sasom varande af enahanda natur med dem, formedelst hvilka (28) erholls ur (27). Slutligen fa vi anfora 2:ne enklare exempel, i andamal att fa den geometriska betydelsen af astronomiens s. k. hjelpvinklar adagalagd. Ex. 11. Att bestdmma en punkt pa himlahvalfvet i forhdllande till jordens medelpunkt , eqvatorplanet och sydpunkten, da vi ega honom bestdmd i forhdllande till dskddarens o'ga, horizontens plan och sydpunkten. Vi beteckna med 7? afstandet fran jordens medelpunkt till punk- ten pa himlahvalfvet samt med t och J timvinkel och deklination i eqvatorplanet. Vi satta r = (r \ (33), jr . , \ pf Geometr. Kalkyl. 95 da saledes : I ...... (34). h — cz (p , T) I Problemet uppstalldt far da foljande utseende: R 22 2 2 = (o \ + 1 . ir \ .... (35). >r + r (Cos A Cos J. Sin g> + Sin A Cos y>} = £ Cos g> + r Sin j? Cos (r + y> — ^) R Cos J Sin £ = r Cos 7i Sin A = r Cosp . (36). R Sin J = (? Sin q> + r {Sin h Sin

— ^) Bagarna jp och r utgora har astronomiska hjelpvinklar och aro gifna till sin geometriska betydelse genom (34). Ex. 12. Att bestdmma en purikt pa himlahvalfvet i forhdllande till askadarens oga, horizontens plan och sydpurikten, da vi ega honom bestdmd i forhdllande till jordens medelpunkt , eqvatorplanet och sydpunkten. Vi satta har: R = (!*„} ....... (37) da saledes: *_* = az (P, T)} 2 '[ ....... (38), 6 = ez (P, T)| hvaraf enligt (29) problemets uppstallning blir foljande: !_„ • (««_ , ) ' 2 2 W 2 2 _m .... (39), 96 Q. Dillncr. ithy att vi namligen finna l-n' r«» 1 2 L 5 +(*+*>«, Jw Genora sonderlagguing af (39) erhalla vi saledes: r Cos h Cos A =• Jf2 {Cos 8 Cos « Sin y — Sin d Cos r Cos ^ Sin ^ = J2 Cos 3 Sin £ = # Cos P r Sin h — — Q + R {Cos d Cos < Cos t for Nordmarks-varieteten angifna, hvarken med afseende pa fargnyancen eller den ogenomskinlighet, som ban anser tillhora den- samma, sa utvaldes med storsta sorgfallighet fina splittror af minera- let till bestammande af dess egentliga vigt. Trenne sarskilda forsb'k, af hvilka tvanne verkstalldes a samma mineralstycken gafvo 3,1703, 3,i74 ocb 3,i68 (temperaturen 14° — 15° C.) Den nara ofverensstammelsen mellan dessa tal och dem Breithaupt funnit for den icke vittrade varietetens specifika vigt, foranledde en profiling af mineralets hardhetsgrad, for att utrona, huruvida afven i detta hanseende en motsvarande likhet gjorde sig gallande. Harvid visade sig, att saval Skapolith fran Arendal som Apatit fran Schlac- kenwald och Moroxit fran Pargas med latthet repa Pyrosmalithen, utan att sjelfva taga nagot intryck derutaf, hvaremot Flusspath repas af densamma, men ej sjelf gor nagot intryck pa Pyrosmalithen, hvar- for mineralets hardhetsgrad efter den af Mohs uppgjorda skalan skulle vara 4,5 2), enligt Breithaupt ater 5,5. I detta afseende synes salunda en vasentlig skiljaktighet ega ram mellan den af oss undersokta Pyrosmalithen och de varieteter af mineralet, for hvilka Breithaupt funnit lika eller fo'ga afvikande egent- lig vigt, en skiljaktighet, som tyckes antyda, att i detta fall en olika specilik vigt ej betingar en motsvarande olikhet i hardheten hos ett och samma mineral. Sasom fb'rut blifvit antydt, hafva de analytiska forsok, hvilka vi anstallt a Pyrosmalithen, haft till narmasta syftemal ett noggrannare utronande af mineralets vattenhalt och de deri ingaende metallernas syrsattningsgrader ; men da bestamningen af constituenterna i ofrigt afven om den icke ledde till andra resultater an de redan funua, lik- val alltid borde ega ett varde sasom en bekraftelse af dessa och dess- utom i viss mon kunde tjena sasom kontroll pa de af oss egentligen afsedda bestammelserna, sa har afven en sadan blifvit foretagen. 1) Harvid b6r erinras, att Breithaupt foljer den af honom iippstilllda tolfdeladc hard- hetsskalan och att salunda de har uppgifna talvardena utmarker att Pyrosmalithens hardhet har till gransor a ena sidan Kalkspath (4) a den andra Aclular (8). Handb. der Mineralogie Bd. I s. 377. 2) Samma hardhet, som vi har hafva funnit, angifvcr jcrnval Erdman uti sin "Laro- bok i Mineralogi". Stockholm 1853 s. 384. 104 J. Lang. FOrs&ken i dessa sarskilda riktningar, narmast betingade af sattet f6r mineralets sfinderdelning, hafva vi sokt att i det foljande samman- stalla, men inaste dervid pa forhand anmarka, att en eller annan oegentlighet ej kunnat undvikas. Med afseende pit mineralets fb'rberedande till analysen, hafva vi endast att omnamna, det den storsta omsorg blifvit anvand pa erhal- landet af ett mqjligast rent material och att detta, som finrifvet och slammadt *) bildade ett ljust gragront pulver, torkades ofver svafvel- syra under luftpumpens recipient och derefter anvandes till de sarskil- da bestammelserna. A. Underselling af Pyrosmalith deconiponerad medelst salpetersyra. Da decompositionen med denna syra i kold endast langsamt for- siggar, och fb'rofrigt anvandandet af en hb'gre temperatur borde astad- komma en ej blott hastigare, utan afven fullstandigare sonderdelning, sa verkBtalldes densamina pa det satt, att mineralpulvret behandlades med syran uti en retort, hvars hals var forbunden med flera forenade Liebigska absorptions-ror, innehallande utspadd kaustik ammoniak till upptagande af de chlorhaltiga produkter, som mojligen kunde for- flygtigas. Retorten uppvarmdes langsamt, och temperaturen stegrades smaningom, tills vatskan var nara kokning; sonderdelningen forsiggick med latthet, och efter nagra timmar visade den sig vara slutad. Med afseende pa de vidare detaljerna vid analysen ma har en- dast namnas, att den af ammoniaken upptagna chloren sarskildt be- stamdes, hufvudsakligen for att utrona, huru stor del af densamina forflygtigats under mineralets decomposition, emedan derpa till en viss grad methodens varde berodde, for sa vidt som flera mb'jligheter till fel f6refunnes i den mon qvantiteten af flygtiga chlorhaltiga produkter var storre. I. a) 1,3476 gramm mineral, decomponeradt pa ofvan anforda satt, gaf 0 ,4682 gr. afskiljd kiselsyra. b) Filtratet efter kiselsyran forsattes med salpetersyrad silfveroxid och lemnade en fallning af 0,i9os gr. Ag -CI, hvilket tillsamman med de 0,oi26 gr. Ag -Cl, som erhollos ur den i absorptiousroren befintli- 1) FGr att tillsc, hnruvida slamvattnct mOjligen hade upptogit nagot af mincralct, prOfvadcs deteamma saval pa chlor som, genom afdunstning, pa Ofriga upptagna am- ncii. men visade sig ickc hafva utOfvat nagon lOsande inverkan pa mineralcte be- btaudsdelar. UmlcrsOknJng af Pyrosmulith. 105 ga ammoniak aliska vatskan utgor 0,2029 gr. Ag-CI, motsvarande 0,osoi6 gr. 41. c) Sedan det i bfverskott tillsatta silfret blifvit aflagsnadt genom chlorvatesyra, falldes Ibsningen med ammoniak och den urtvattade fall- ningen behandlades med kalilut i kokning. d) Den salunda erhallna losningen neutraliserades med chlorvate- eyra och falldes med kolsyrad ammonium oxid. Det glbdgade prsBcipi- tatet vagde 0,0054 gr. och lemnade vid behandling med chlorvatesyra ett residuum af 0,0021 gr. e) Den vid kokning med kali olb'sta aterstoden Ib'stes i chlorvate- syra, losningen neutraliserades med ammoniak och falldes med bern- stensyrad ammoniumoxid. Den med kallt vatten urtvattade fallnin- gen behandlades pa filtrum med ammoniakhaltigt vatten, och sedan detta blifvit aflagsnadt genom tornyad tvattning med rent vatten, glbd- gades densamma och befans vaga 0,47 1 8 gr., som vid behandling med saltsyra lemnade en olbst aterstod af 0,oos gr. f) Filtratet efter fo'rsta ammoniakfallningen c) forsattes med vatesvaf- ladt svafvelammonium. Det afskiljda mangansulphuretet urtvattades med iakttagande af nodiga forsigtighetsmatt, lostes i chlorvatesyra, falldes i kokning med kolsyradt natron, afdunstades denned till torr- het och upptogs anyo med vatten. Den olb'sta aterstoden tvattades och glbdgades tills constant vigt erhblls, hvilken utgjorde 0,25 1 gr. g) Filtratet efter svafvelmangan forsattes med chlorvatesyra och upphettades till utdrifvande af vatesvaflan, neutraliserades derefter med ammoniak och behandlades med oxalsyrad ammoniumoxid. Den af- skiljda oxalsyrade kalken bfverfbrdes till svafvelsyradt salt och vagde sasom sadant 0.0219 gr., hvilket motsvarar 0,oo9 gr. Ca. h) Filtratet efter den bernstensyrade jernoxiden e) falldes med hydrothion-ammoniak; fallningen behandlades pa enahanda satt, som vid f) blifvit angifvet, samt belans vaga 0,or>74 gr., och losningen prbf- vades med oxalsyrad ammoniumoxid, hvarvid likval endast spar af kalk visade sig. i) De i bestamningarne f) och h) erhallna qvantiteterna mangan- oxidoxidul behandlades gemensamt med chlorvatesyra och gafvo en aterstod af 0,oois gr. kiselsyra. Saval filtratet efter den oxalsyrade kalken g) som det efter svaf- velmangan h) prbfvades pa talkjord, men i intetdera kunde dess nar- varo sparas. 106 J. Lang. De genom denna analys funna vardena blifva salunda: Kiselsyra a) c) e) i) 0,4796 Jernoxid d ) Manganoxidoxidul f) h) c) g) b) 0,4638 0,3071 0,0033 0,009 0,05016 Lerjord Kalk Chlor cller pa 100 delar Kiselsyra 35,59 Jernoxid 34,41 = 30,97 Fe Manganoxidoxidul 22,84 = 21,25 Mn Lerjord 0,24 Kalk 0,67 Chlor 3,72. II* Decompositionen af mineralet skedde pa fullkomligt enahanda satt, som i det foregaende blitvit anfordt, och analysens gang i ofrigt var afvenledes densamma, med undantag deraf, att ingen sarskild be- stamning af lerjorden blifvit verkstalld, utan denna vagdes tillsamman med jernoxiden. 1,4315 gr. mineral gaf Kiselsyra Jernoxid) Lerjord j Manganoxidoxidul Kalk Chlor ») eller i pro cent Kiselsyra Jernoxid I 0,5038 0,5012 0,3197 0,0116 0,05525 Lerjord j = 31,29 Fe 20,77 Mn Manganoxidoxidul 22,33 = Kalkjord 0,si Chlor 3,86 Vid dessa analyser ma anmarkas, att den afskiljda kiselsyrans renhet endast i den sednare blifvit profvad genom behandling med kol- syradt natron, och visade sig att densamma upptogs fullstandigt af losningsmedlet, sa att endast nagra ovagbara flockar aterstodo. Ofver- \) SalpctersjTclOsningen risadc sig vid deuna analys innehalla 0,05134 gr., den amnioniiikaliska vatskau 0,00391 gr. -Cl. Umlcrsokning nf Pyrosinalith. 107 • ensstammelsen mellan de vid begge bestammelserna funna vardena talar emedlertid for, att afven vid den forsta analysen decompositionen varit fullstandig.. For ofrigt torde sasom anmarkningsvardt kunna papekas det for- hallande, som visat sig vid mineralets sonderdelning, att nemligen af de bildade chlorhaltiga produkterna en sa ringa del (ungefar 5 \ af chlorhalten) forflygtigats , oaktadt decorapositionen forsiggatt vid hogre temperatur, och den anvanda salpetersyran varit temligen concentrerad. B, Undersokiiing af Pyrosmalith decomponerad medelst clilorviitesyra, Mineral ets decomposition med denna syra afsag hufvudsakligen bestammandet af manganens och jernets ingaende oxidationsgrader. Sonderdelningen raaste foljaktligen forsigga utan lufttilltrade, hvarfore densamma skedde uti kolsyre-atmospher och for ofrigt pa samma satt som vid decompositionen med salpetersyra, endast att det med retort- halsen forbundna absorptionsroret inneholl vatten, hvilket har ej hade annan uppgift, an att tjena sasom sparrvatska for att hindra lufttill- trade. Saltsyran, som anvandes, var hogst concentrerad och sonder- delningen fdrsiggick med latthet, sa snart retorten uppvarmdes. Sasom den beqvamaste och anvandbaraste methoden for bestam- mande af jernoxidulhalten valdes titrering med ofvermangansyradt kali. Titre-stallningen af chamaeleon-losningen skedde medelst metalliskt jern, som lostes i chlorvatesyra under iakttagande af nodiga forsigtighets- matt, och den erhallna losningen forsattes med en lika stor vatten- mangd, som den till mineralets decomposition anvanda qvantiteten saltsyra behofde for att vinna den for titreringen nodiga graden af fortunning. De vigtsqvantiteter jern, som anvandes till titrens faststallande, varierade emellan 0,i9 och 0,2i gr. och mangden af mineralet, som decomponerades, valdes med ledning af de foregaende analyserna sa stor, att den deri ingaende jern qvantiteten ungefar motsvarade den till titre-stallningen anvanda. !• Vid forsta bestamningen, som salunda anstalldes, anvandes en chamaeleonlosning, hvars titre vid tvenne consecutiva profningar visat sig vara: 100 C.C. — I,ii74 och l,ne gr. metalliskt jern. Haraf forbrukades till oxidation af den i l,ou gr. mineral ingaende jern- oxidulen 21,4 C. C.; hvilket med stod af titrens medelvarde antyder narvaron af 0,3086 gr. Fe. Sedan jernoxidulhalteu salunda blifvit utront, foretogs en bestam- 108 J. Lang. ning af kiselsyran, hvarvid erholls 0,3012 gr., som vid losning i kol- syradt natron lemnade en aterstod af 0,ooie gr., och med betraktan- de af denna sasom odecomponeradt mineral utgor den funna kiselsyran 35,r>] %. BB. Da emedlertid med den concentrationsgrad, som charaseleon- Ibsningen vid nyssnamnde forsok egde, observationsfelen kunde utofva ett markbart inflytande, iornyades detsamma med en mera utspiidd titreringsvatska : 100 C.C. = 0,644—0,645 gr. metalliskt jern. Till oxidation af jernoxidulhalten i 1,133 gr. mineral visade sig af denna losning erfordras 39,6 C.C., hvilket med titrens medelvarde motsvarar 0,3423 gr. Fe. Beraknade i procent af de anvanda vigtsqvantiteterna mineral blifva de salunda funna jernoxidulmangderna 1. 2. 30,43 30,21. Da dessa forsok gifvit nyssnamnde resultater med afseende pa det i mineralet befintliga jernets oxidationsgrad, var naturligen all profiling pa manganens syrebindning ofverflodig. C. Undersolviiing af Pyrosmalitli genoni uppliettiiing till hogre temperaturgrader. Sasom redan blifvit omnamndt, hafva alia i det fiiregaende an- forda bestamningar utgatt fran det vid vanlig temperatur i torr luft eller under luftpumpens recipient torkade mineralet; men eliuru detta tillstand maste anses narmast motsvara det naturliga, syntes det lik- val saval i allraanhet vara af intresse for mineralets kannedom som af speciel vigt for vattenbestamningen att utrona, huruvida Pyrosmali- then i likhet med flera andra vattenhaltiga mineralier vid olika tem- peraturer afgifver en storre eller mindre del af sin vattenhalt. Ett forsok i detta afseende anstalldes derfore salunda, att mine- ralet upphettades i en strom af torr kolsyregas, hvarvid jemval var sb'rjdt for uppfangandet af de flygtiga produkter, hvilka jemte vatten- angorna mojligen kunde bortga. Mineralet utsattes pa sadant satt forst for 100° varme under 3:ne timmar, men visade sig efter denna tids forlopp icke hafva aftagit i vigt. Temperaturen stegrades derpa till 150" och slutligen till 200°, utan att likval nagon vigtsforlust gaf sig tillkanna, och mineralpulvret visade vid upphettningens slut full- komligt sanima utseende, som det efter torkning vid vanlig tempera- tur egde. I. 1. Sedan salunda blifvit utront, att Pyrosmalithen icke lider nagon forb'ndring vid 100°, foretogs vattenbestamningen pa sadant satt, UndcrsOkning af Pyrosmalith. 109 att mineralet blandades med finrifven blyoxid, som blifvit torkad vid 120° och blandningen annu varm infordes i ett fb'rbranningsror, som vidare fylldes med ren blyoxid, hvarefter rb'ret, sedan dess oppna an- da blifvit utdragen till en spets , forbands med ett chlorcalciumrb'r och upphettades sa lange, tills inga vattenangor mera visade sig. Sedan derefter torr luft fatt stryka genom forbranningsroret , som fortfarande uppvarmdes, bestamdes chlorcaliumrorets vigtstillokning. Ett salunda anstaldt forsok med 1,0715 gr. mineral, gaf en vat- tenhalt af 0,082 gr., utgorande 7,65 %. 2. En annan bestamning, fbretagen for samma andamal och an- stalld pa enahanda satt, likval med den skilnad att i blyoxidens stalle nyss glodgad talkjord anvandes, visade att 1,092 gr. mineral hade afgifvit 0,0856 gr. vatten, hvilket utgb'r 7,84% af mineralens vigt. Vid begge dessa forsok profvades det ofvergangna vattnets reac- tion, men i intetdera fallet kunde fri syra upptackas. MI* Da jernets chlorbindningsgrader redan vid svag upphettning latt och fullstandigt reduceras afvatgns, under det att alia omstandig- heter tala for, att den kiselsyrade jernoxidulen endast med svarighet och fbrst vid langvarig och strang glodgning angripes af detta reduc- tionsmedel *), sa syntes genom Pyrosmalithens behandling med vatgas 1) Bland forsok rorande jernsilikaters forhallande till vatgas, vilja vi bar endast omnamna dem, hvilka blifvit gjorda af Ebelmen pa svart granat fran Beaujeux (An- nalcs des Mines 4:me Serie VII. 19. Berzelius Arsber. 1846 s. 272), hvarvid ban iakttagit, att vid svag glodgning en litcn del af deu i detta mineral ingaende jernoxi- den reduceras, en omstandighet som mojligcn kan bero pa mekaniskt inblandad oxid, hvaremot hvitglOdgning erfordras for hela jernoxidhaltens ofverforande i reguliniskt tillstand. Da likval dessa forsOk galldc ett silikat af jernoxid , och de foregaende bestammelserna satt utom allt tvifvel att den i Pyrosmalithen ingaende kiselsyrefore- ningen inneholle jernet sasom oxidul, sa hafva vi for att kunna bedoma methodens tillforlitlighet och vardet. af de resultater, som genom densamma kunna erhallas, an- stiillt forsok till utronande af vatgasens inverkan pa jcrnoxidul-silikater. For att dessa emedlertid skulle vara gallande med afseerde pa Pyrosmalithen, for- drades att de silikater, hvilka underkastades profning, egde en sammansattning , som, om den an icke fullkoinligt ofverensstamde med det i P. befintliga silikatets, atmin- stone icke kunde innebara ett stod for antagandet, att desamma skulle med storre sva- righet an detta afficieras af reductionsmedlet. Da vi derfore i saknad af ett fullt lamp- ligt mineral, hafva anstallt ett af vara forsOk pa en farskslagg , bar det skett under den forutsattning, att denna sasom ett vida mera basiskt silikat an Pyrosmalithen borde liittare reducenas af vatgasen och foljaktligen, om forsdket visade, att densamma ej underginge nagon forandring, detta sa mycket mera borde galla om den kiselsyre- rikare foreningen. Det metalliska jern som finnes inblandadt i farskslaggen kunde naturligen icke utofva nagot iuflytande sasom sadant, och for att undvika den felak- tighet, som mSjligen kunde uppsta till folje deraf, att detsamma partielt oxiderat sig, 110 ,T. Lang. vid svag glodgningshetta, en bestamning af mineralets vattenhalt kunna erhallas, i det att den dervid uppkommande vigtsforlusten borde mot- svara summan af chlor- och vattenhalten och, da den forra blifvit ut- r6nt genom fdregaende bestamningar, den sednare latt kunde beraknas. Vid de tvanne forsok, som pa detta salt anstalldes, upphettades reductionsroret bfver en Berzeliansk spritlampa till mork rodglodgning och upphettningcn fortsattes sa lange chlorvatesyra bortgick och vat- tenangor afsatte sig, hvarefter roret fick afsvalna i vatgasstrommen och vigtsforl usten bestamdes. De bada bestamningarnes resultater voro foljande: 1. 1,09 gr. mineral gaf en vigtsforlust af 0,12 gr., hvilket nt- gor ll,oi °/0, som med afdrag af 3,79 °/0 ^1 utvisar en vattenhalt af T,22 %. 2. 0,8372 gr. mineral visade sig hafva forlorat 0,099 gr. i vigt, motsvarande 11, 41 °/0, som med afdrag af chlorhalten angifver en vattenhalt^af 7,46 °/(;. Efter att salunda hafva redogjort Tor enskildtheterna af de olika forsok som blifvit anstallda, aterstar att sammanfatta de siirskilda resultaterna, for att derigenom erhalla en ofverblick af dessa och deras inbordes forhallande. utvaldcs med omsorg smarrc val flutna partier ur slaggmassans inrc och af dcssa an- vandes den innersta karnan. Af det under luftpumpens recipient torkade slaggpulfret anvandes 1,26*4 gr. till fCrsOkct. Reductionsrorets upphettning skedde medelst Ber- zelianska spritlampan och temperaturen stegradcs ej hOgrc an till mOrk rOdglodgning. Efter '/j timmas upphettning visade sig en vigtsforlust af 0,0079 gr. , hvilket mot- svarar 0,6 1 °/0. Ett annat fOrsok anstalldcs a Arfwedsonit , som efter den aldre uppfattningen (enligt Kobell) sknlle vara Na Si -\- Fe3 Si2". Vid samma bchandling, som vid det fore- gaendc fOrsOket blifvit angifvcn, O'af O.gjs gr. af detta mineral en fOrlust af O.oosr gr., hvilket motsvarar l,o* %. Vid anfOrandct af dessa forsOk fOrhise vi icke, att desamma ej kunna ega ett all- mannare e.ler hogre varde an sasom en approximativ bcstanining af de vesultatcrs tillfOrlitlighet, hvilka kunna erhallas genom tillampningcn af samma fOrfaringssatt pa Pyrosmalith till utrOnande af dess vattenhalt, och om an beskaffenheten af de silika- ter, hvilka anvandts till profningen , skulle knnna leda till den formodnn, att de vigts- fOrlustcr fOrsoken angifva, berort icke sa mycket pa en reduction af silikatcts jern, som fastmcra pa fremmande inblandningar, sa mastc methodcn likval sasom vattcn- bcstamning i ett sadant fall som det fOreliggande endast betraktas sasom anvandbar att i visa mon kontrollera dc genom dirccta fursOk funna viinlena. UndcrsGkning af Pyrosmalith. Ill A. B. C. I. II. I. II. I. II. 1. 2. 1. 2. Kiselsyra 35,5'.) 35,i9 35,51 Jernoxidul 30,97 31,29 30,43 30,21 Manganoxidoxidul 21,25 20,77 Lerjord 0,24 0,24 Kalk 0,67 0,81 Chlor 3,72 3,86 \ Vatten T,65-7,84 ( 11'01-11'41 Innan vi forsoka att ur dessa analytiska data harleda en formel for Pyrosmalithen, torde nagra ord bora namnas med afseende pa dem af de gjorda bestammelserna, hvilka, pa grund af det narmaste syftemalet med var undersokning, sadant detta redan vid borjan af denna uppsats blifvit uttaladt, maste blifva for oss de vigtigaste sa- som innebarande de egentliga bidragen till en narmare kannedom om mineralets sammansattning. Hit ma i forsta rummet raknas de forsok, som blifvit anstallda till utronande af de ingaende metallernas oxida- tionsgrader, och ett narmare skarskadande af dessas resultater blir derfore nodigt. Sasoni ofvanstaende resume angifver, hafva bestamningarne i detta hanseende utvisat, att endast en ringa del af de i mineralot befintliga metallerna deruti ingar till hogre syrsattningsgrad an oxidul, och pa goda grander torde kunna antagas, att den salunda hogre oxiderade metallen ar jernet. Denna jernoxidhalt, som i medeltal utgor 0,79 °'0 ar emedlertid langt ifran sa stor, att den med hela cblorqvantiteten som mineralet visat sig innehalla, kunnat bilda jernchlorid (3,79 °/n -Gl fordrar nemligen 2 % jern = 2,86 % i'e), hvaraf skulle fdlja att saval den hogre som den lagre chlorbindningsgraden af jernet skulle forefinnas i Pyrosmalithen. Att emedlertid forhallandet svarligen kan vara sadant, atminstone i mineralets ursprungliga tillstand, torde ej behofva narmare belysas, och det erhallna resultatet maste foljaktli- gen bero antingen pa sjelfva bestamningen eller pa en forandring, som mineralet undergatt. Forsokens detaljer hafva redan i det foregaende blifvit framlagda, och af dessa torde synas, att all uppmarksamhet blifvit egnad at forebyggande af felaktigheter vid bestammelsernas verk- stallande; skulle emedlertid nagra sadana hafva insmugit sig tillfolje af ett icke absolut utestangande af atmospheriska luften under sjelfva sonderdelningen eller vid losningens utbringande ur decompositions- kiirlet, sa maste dessa alia hafva bidragit till astadkommande af en 112 J. Lang. oxidation och salunda samverkat till det erhallna resultatet med den forandring, som mineralet sjelf mojligen undergatt genom atmos- pheriliernas inflytande; att ater antagandet af en sadan, om fin hflgst ytlig, icke saknar all grund, torde de i det foregaende angifna yttre karaktererne utvisa. Med stbd af dessa fSrhallanden hafva vi ansett oss b8ra hetrakta den i mineralet ingaende chlorfdreningen sasom jernchlorur, och sasom sadan upptages den derfore vid berakningen af Pyrosmalithens formel. I sammanhang med fragan om jernets oxidationsgrad star afven den om vattenhalten , sa till vida som, med forutsattning att minera- let undergatt nagon forandring till folje af en partiel syrsattning, afven ett upptagande af vatten sannolikt varit dermed forknippadt, sasom fSrhallandet visat sig vara med andra mineralier under samma om- standigheter, hvaraf ater skulle folja, att den funna vattenhalten vore nagot hogre an den , som egentligen tillhor mineralet. I enlighet med hvad ofvan blifvit anmarkt rorande den ingaende chlorforeningen och med begagnande af de sarskilda bestamningarnes medelvarden blir det egentliga analytiska resultatet foljande1): Syrehalt. ^Ciselsyra 35,43) 18,391 Lerjord 0,24 1 0,n{ •••• 18'50 Jernoxidul 27,29 6,oe} Manganoxidul 21,oi 4,73 > . . . ll,oo Kalk 0,74 0,2i I JJern 3,oo erfordrar for bildande af re 0,86 \Chlor 3,79 Vatten 7,74 6,88 99^4 37,24 De ur de funna vardena beraknade syrehalterna visa till hvarandra inbordes foljande relationer: 0,86: H,oo = 1: 12.79 eller approximativt = 1 : 12. ll,oo: 18,50 = 1: 1.68 „ „ =3:5. 6,8s: ll,oo = 1: 1.59 „ „ =2:3. 1) De qvantiteter lerjord och kalk, som analyserna utvisa, tordc kanske 'rattast b6ra bctraktas sasom harledande sig Iran frttmmandc inblandningar, och detta sa myc- ket mera, som de mineralier, hvilka nftrmast atffilja Pyrosmalithen, gifva stOd at en sadan fOrmodan. Da det etnedlertJd ej varit mojligt att afgCra, under hvad form dessa amncn inga i fossilet, och da de derjemte tillfOljc af sin ringa mangd ej kunnat utOfva nagot vasentligt inflytande vid bcstamningcn af mineralete sammansattning, hafva vi ansctt oss bOra upptaga dem i rakningen, enar dcras utcslntande mojligcn kunnat an- fecs sakna tillr&cklig grand. Undersokning af Pyrosmalith. 113 hvarfore forhallandet mellan constituenternas syrehalter, med det mot jernchloruren svarande syret taget sasom enhet, blir: Fe-Cl (O): r: Si1): H 1 : 12: 20 : 8 och Pyrosmalithens kemiska sainmansattmng skulle foljaktligen uttryc- kas genom formeln Fe C\ + 2 (r6 Si5 + 4 H) eller*) Fe €1 + 2 (r2 Si + 4 r Si + 4 H), hvilken, ora kiselsyran betraktas sasom Si, antager formen 3 Fe -Cl + 4 (r3 Si + 2'r Si2 + 6 H). Forsoka vi att ur dessa formler berakna de syrehalter, som ana- lysen borde hafva gifvit, sa finna vi 3) Si = 18,H6 r = 10,887 Fe -Cl lOj = 0,907 H = 7,258 37,198 Det vattenhaltiga silikatet 2 r6 Si 5 -j- 8 H , som salunda ingar uti Pyrosmalithen och utgor dess hufvudbestandsdel, har, betraktadt sasom ett belt, fa motsvarigheter ; narmast ofverensstammer detsamma med den derba Skillerspathen fran Baste iRadauthal, hvilken Kohler 1) Genom Mariynacs upptackt af isomorphien mellan fluorsiliciums och tennfluoridens foreningar synes fragan om kiselsyrans atomistiska sammansattning vara afgjord till lorman for dea asigt, som betraktar densamma, besta af 1 aequ. Siliciuui med 2 aequ. Syre ; da likva.1 denna kiselsyrans constitution forst pa scdnare tider blifvit mera all- mant antagen, hafva vi vid formlernas uppstallande icke velat lemna den aldre upp- fattningen alldeles ur sigte och hafva derfore anfort mineralets sammansattning afven efter denna. 2) Det torde knappast fortjena sitrskildt anmarkas, att utom den har anfSrda dub- belforeningen jemviil andra kunna harledas ur den empiriska formeln (till exempel r'e Si« = r's Si2 + 3 r Si el. r5 Si6 = r2 Si3 + 2 r * Si) och att, vid va- let mellan dessa, foretrade blifvit lemnadt at den, hvars constituenter synts oss vara de enklaste och vanligast forekommande , synnerligast som inga andra bestamningsgrun- der funnos forhanden. 3) Dessa viirden aro produkter af quotienten 37.24 : 41 och hvardera af talen 20 12, 1, 8. (37.24 = summan af de funna syrehalterna ; 41 = summan af de i for- meln ingaende syreatomerna , deu mot jernchloruren svarande syrc-ajquivalenten in- beraknadj 8 114 J. Lang. undersokt och hvars sammansa'ttning uttryckes genom formeln 2 r" Si$ + 9 H1); afven Thermophylliten fran Hopoowara skulle enligt Her- manns analys 2) innehalla ett silikat af samma raattningsgrad forenadt med 5 at. 14; anses det ater sasom en fdrening mellan ett singulo- silikat (r2 Si) och ett bisilikat (r Si\ eger detsamma jemval analogier uti Gymnit, Hydrophit och Serpentin, hvilka kunna betraktas sasom vattenhaltiga foreningar af dessa begge slags silikater i olika propor- tioner. Rorande sattet, hvarpa jernets chlorbindningsgrad ingar uti Pyr- osraalithen, hyste man till en borjan den fb'restallningen, att densam- ma endast vore inekaniskt inblandad i silikatet, och vi hafva sett huru denna asigt foranledde Hisinger att antaga narvaron af basisk jern- chlorid , hufvudsakligen pa den grund , att det i annat fall blefve ofor- klarligt, hvarfore chlorjernet ej utdrogs af vatten. Samma fb'restall- ningssatt tyckes afven hafva delats af Beudant3), enar han med an- tagande af Hisingers uppfattning af det ingaende silikatet sasom / S* + mn S staller Pyrosmalithen i Pyroxenernas klass och anser den endast sasom en varietet af dessa. Redan Hausman 4) uttalar emedlertid en annan asigt ofver detta amne, i det han betraktar jernchloriden sasom Pyrosmalithens ka- rakteriserande bestandsdel och forklarar mineralets oloslighet i vatten, oaktadt narvaron af ett deliquescerande salt, derigenom, att detta i ke- misk forening med en ofvervagande mangd silikat fdrlorat sin loslighet. Under mineralogiens fortgaende utveckling och genom upptackten af flera med Pyrosmalithen mer eller miudre likartade mineralier, har visserligen denna fraga blifvit afgjord , men pa samma gang hafva for- hallanden med afseende pa haloidsalters foreningar med silikater blif- vit lagda i dagen, hvilka svarligen kunna vinna en nojaktig fb'rklaring genom tillampning af vanliga kemiska lagar, sasom en blick pa Chon- droditens, Apophyllithens, Glimmerns och andra fluorhaltiga silikaters sammansattning latteligen visar. I anledning af denna sistnamda omstandighet anse vi oss icke bbra med tystnad forbiga en antydan med afseende pa tolkningen af det i Pyrosmalithen ingaende chlorjernets fb'reningssatt, som blifvit gif- 1) Rammekbery. "Handbuch der Mineralchemie" e. 532. 2) Rammdsberg. "Handbuch der Mincrnlchemie" s, 524. 3) Jerafr. Necker: UL& Rfegne mineral." Paris 1835 T. 2:me p. 425 och Du- frtnoy: "Trait^ de min^ralogie^. Paris 1845 T. 2:me p. 543. 4) Reisc in Skandinavien 5 Th. p. 15. UndertOknming af Pyrosmalith. 115 ven af Scheerer l) i det han, hanvisande pa fluorns forhallande och pa en mojlig forklaring af detsamma genom antagande af en syrets substitution genom saltbildaren , tillampar samma antagande pa chlo- ren i detta mineral. Ofver det mer eller mindre berattigade i detta antagande anse vi oss ej tillstandigt att bar uttala ett omdome, sa mycket mindre som en narmare granskning deraf ligger helt och ballet utom gransorna for denna uppsats; likval vill det synas, som om de stora svarigheter, bvilka for narvarande mota vid fdrklaringen af den vexlande fluorhal- ten bos manga silikater, skulle i betydlig grad undanrodjas genom detta betraktelsesatt; ocb da i dessa mineralier jemte fluorn ej sallan chlor ingar (t. ex. i manga glimmerarter) , sa maste hypothesen , i han- delse den visar sig galla for den fbrra, afven erhalla betydelse for den sednare. Af rent cblorhaltiga silikater ar bittills ett sa ringa antal funnet, att dessa svarligen kunna laggas till grund for ett bedommande af hy- pothesens varde och tillamplighet, och om an inom kemiens omrade det ej saknas foreningar, hvilka tillata en sadan tolkning som den ifragavarande (vi erinra om K -Gl -f- 2 Cr, Kl -f- 3 As m. fl.), sa torde likval annu icke nagra positiva bevis for dess riktighet vara gifna. Lagga vi emedlertid denna uppfattning till grund for en berak- ning af de genom analysen funna vardena pa Pyrosmalithens bestands- delar, med iakttagande derjemte af vattnets och lerjordens polymer- isomorphi, sa blir forhallandet mellan r och Si foljande: [(r)]: [Si] = 14,15: 18,46 = 1: 1,304 = 3: 3,9i och mineralets formel [(r)]3 [Si] 2 eller, om kiselsyran betraktas innehalla 3 at. syre [(r )]•[«]'- S [(r)]' [Si] + [(r)]' [Si]' hvilken sistnamda ar samma formel som Scheerer 2) for Schillerspa- then harledt ur Kohlers analyser. 1) Liebig, Poggendorff u. Wohler: Handw8rterbuch der reinen u. angewandten Che- mie, red. von Kolbe. Bd VI. Braunschweig 1854 s. 709, art. Pyrodmalith. 2) Liebiy, Poggendorff u. Wohler: Handw. d. Chemie. Bd IV, 1849. s. 184. Bidrag till Svenska Stadsfftrfattiiiiigeiis Historia af C. T. ODHNER. I. Ofversigt af Svenska stadernas forfattning? fore den Allm. Stadslagen. JL)et Svenska stadsvasendet, som i sitt senare skick ar en skapelse af de inest olikartade elementer, toreter i sitt ursprung och forsta ut- vecklingsstadiura en bild af den storsta enkelhet: det har framgatt med otvungen bildning ur den ostorda civilisationsprocessen inora ett naturenligt och friskt folklif. De forsta sparen af ett borjande stads- lif plaga tidigt visa sig hos folk, bland hvilka lagbunden ordning och stadgadt samhallsskick af alder aro bofaste. Derfore kunna flera af vara aldsta stader rakna sina anor anda langt in i den gra sago- tiden, och vid den tid, da vara Germaniska starafdrvandter pa kouti- nenten, vara blifvande laromastare i de fredliga idrotterna, annu lefde som halfnoraader i Tysklands skogar och enligt Tacitus skydde alia "junctas sedes", funnos mahanda redan hos oss ordnade samhallen med bestamda medelpunkter for gemensam gudstjenst och rattsskipning samt thy atfbljande handel eller varubyte. Forhallandet i all sin enkelhet beskrifves af Olaus Petri si, att "hvar landsande hafver haft sin be- synnerliga marknadsstad, hvilken de kallade koping: der hafva bon- derna kommit tillhopa och bytt deras varor, som har inrikes folio och gjordes, och gafvo vara for vara" J) o. s. v. Att denna forsta och enklaste kommerciella beroring hos ett ordnadt och bofast folk tidigt nog skulle framkalla sarskilta naringsgrenar och vissa med omsattnin- gen sysselsatta yrken, sager sig sjelft, hvarfore man redan vid sago- 1) Olui Peti-i Kronika utg. af Klemming 1860 ss. 41, 42. 118 C. T. Odhncr. tidcns slnt finner en och annan egentlig kopstad omtalas i vart land. Man skulle till och med kunna tanka sig, att stader sadana som Birka, Kalraar, Liodhus, tidigt i mangsidig beroring med utlandet, redan nu genom en skild ordning varit afsondrade fran landsbyg- den: man saknar dock belt ocb ballet underrattelser derom J). Nagra direkta impalser utifran kunde dock annu ej komma i fraga, ty han- delsgebietet inskrankte sig val till landerna kring Ostersjon, der inga egentliga stader annu blifvit anlagda. Annat var forballandet med de aldsta Danska ocb Norska kopstaderna: de forra kommo ti- digt under inflytande af Tyska sedvanjor, de senare af Engelska. Dels fick gillevasendet bos dem tidigt insteg2) ocb blef en maktig hafstang till stadernas lyftande, dels borjade snart konungarne, syn- nerligen i Norge, att anlagga samt efter utlandska monster privilegiera och inratta kopstader 3). Intetdera intrafFade i Sverige : dess stader fingo lange utveckla sig belt och ballet for sig sjelfva ocb utan nagon padrifvande inflytelse utifran — savida man ej vill rakna Kyrkan som en sadan. Sannt ar val, att flera stader genom henne erhollo stark tillvaxt och att nagra till och med hafva benne att tacka for sitt upphof, men nagot nytt uppslag, nagot ferment till nya bildningar gafs genom henne ej at vara stader, utan allt fortfor att ga sin lugna ostorda gang. Forhallandet bildar en skarp kontrast till det sam- tidigt snabbt uppvaxande stadsvasendet i Tyskland: bos oss framstodo staderna af sig sjelfva sasom frukter af ostordt om ock langsamt fram- skridande civilisationsarbete , i Tyskland ater var det i allmanbet just bristen pa ordning och lag, pa frid ocb rattssakerhet, som fram- tvingade stadsvasendet, hvilket derfore ocksa utvaxte till sadana proportioner, att det slutligen sprangde det gemensamma enbets- band, som fbrenade delarne med det hela eller staten, ocb stallde sig utom den senare sasom en abnorm samballsbildning. Harigenom framkallades mellertid en yppig vaxtligbet: stadslifvet fick der en ror- lighet, mangsidighet ocb glans, hvaraf Norden knappt kunnat framvisa en matt skuggbild. Liksom samhallsbildningen i allmanhet bos oss 1) De altlstn sparcn till en stadsstjrelse af Skandinaviskt urspning finnas i de af Danskar bebodda nordliga staderna i England under 900-talet, der municipal-fOrvalt- ningen tillhorde 12 s. k. Lagham&n: se Lappenberg Geschichte von England I, s. 612. 2) Det framtrader i Norge redan i senare halftcn af 1000-talct, i Danmark om- kring 1100: se Munch Det Norske Folks Hist. II, e, 441 och Allen Damn. Hist. (5,-te Udg.) s. 94—7. 3) Deri ntmarkte sig isynnerhet de vidtbercste ocli om frammandc seder val tm- derknnnige Olof Tryggvason, Sigurd Jorsalafarcr m. fl. Bidrag till Svenska Stadsforfattningens Historia. 119 har framgatt med ett lugn, som man ansett fdr langsamhet, med en naturlighet och enkelhet, som man ofta fb'rblandat med ensidighet och brist pa inneboende lif eller andamalsenliga former, sa har afven fallet varit med en af hennes vigtigaste frukter, nemligen stadsvasendet. Mellertid hade salunda de Tyska staderna hastigt ofverflyglat sina Nordiska medtaflare: bladet hade vandt sig om, och det var omsider derifran, som de Svenska staderna mottogo en vasendtlig faktor i sin senare utveckling. Redan dessforinnan hade de likval tagit flera vigtiga steg pa ba- nan: man torde kunna antaga, att 1100-talet for Svenska staderna varit det tidskifte, som forberedt deras sjelfstandighet sasom egna och fran landet skilda samfund. Innevanarnes antal okades med narings- kallornas tillvaxt: deras sysselsattningar blefvo allt bestamdare skilda fran landets: nya politiforeskrifter och ordningsstadgar saint afven fb'r- andrade rattsbestammelser blefvo onskvarda och nodvandiga. De yttre skiljetecken, som utmarkte staden fran landet, sasom det narmare samlifvet, det olika lefnadssattet o. s. v. borjade derfore framkalla af- ven inre olikheter: staderna begynte smaningom bryta sig fram ur de territoriala rattsomradena, for att snart jemte dessa sta sjelfstandiga infdr den hogsta makten. En sadan utbrytning innebar inga svarig- heter i ett land, der nya oberoende rattssamfund alltifran hedenhos bildat sig det ena bredvid eller under det andra. Man tanke sig sa- ken ungefarligen sa: ett stadssamhalle har smaningom och oformarkt genom omstandigheternas egen makt dragit sig undan haradstinget J) och borjat tillampa lagen inom sitt omrade ungefar pa samma satt som forut pa tinget skett d. v. s. genom menighetens eget utofvande af rattsskipningen. Analogier harfor finnas bade i de Danska staderna, der dylika Bything borjade hallas under 1100-talet 2), och i deNordtyska, sarskilt Llibeck, der jurisdiktionen fb'rst utofvades af hela menigheten pa deras "echte Dinge" eller placita 3). Dji nu landsratten borjade tillampas i staderna med deras egendomliga forhallanden , sa uppstod af sig sjelf en modification af densamma, och liksom all lagstiftning 1) I Tyskland var det Kejsarne, som frigjorde staderna fran det allmanna Grefve- bannet, i det de tillsatte ofver dem sarskilta Riksfogdar. Sa b6rjade afven vara Ko- nungar gora langi-e fram under 1300-talet. 2) Jmfr Allen a. st. s. 154. Anna cnligt Lunds stadsratt af 1361 ut5fvades juris- diktionen af borgarne sjelfva. Se Kolderup Rosen^nge Saml. af gamle Danske Love V, p. 64—83. 3) Se Frensdorff Die Stadt- und Gerichtsverfassmig Liibecks ira XII und XIII Jahrh. p. 42. Nagot dylikt egde afven rum i de Anglosachsiska staderna: so Lappen- berg a. st. I, s. 615. 120 C. T. Odhncr. under Medeltiden blott var en fixering af g.allande rattsforhallanden , sa blef det hiir blott fraga om att afpassa lagstadgandena efter de i staderna sedan lange herrskande sedvanjorna. Nagon administration i egentlig mening forekom val annu ej, men de fb'rsta sparen af en sa- dan maste naturligtvis tidigt visa sig inom folkrikare och nannare slutna samhiillen, der vissa gemensamma angelagenheter blott af na- gra fa kunna bestyras och derfore ordningsman maste utses till deras forrattande. Dessa voro dock ingenting annat an vanliga medborgare, utan nagon egentlig och stadgad embetsmyndighet 1). Vi se haraf, att vara stader, liksom vara b'friga fria kommunal- samfund, i borjan framtradde med stark demokratisk hallning. Ko- nungamakten torde annu fb'ga befattat sig med staderna: lion var vid denna tiden for mycket i sin linda, for litet medveten om sitt mal for att aktgifva pa stadsvasendet eller ifra for dess utveckling. For b'frigt fin nor man icke pa regentlangden fore Birger Jarl nagon egentlig or- ganiserande tbrmaga. Det ar val icke otankbart, att en och annan Biskop vidtagit nagra atgarder for sin stiftsstads fdrkofran eller till och med meddelat honom vissa privilegier, men man kan derom blott framstalla gissningar. Ej heller har veterligen nagon Svensk regent tore Birger Jarl egnat staderna och deras naringar nagon synnerlig uppmarksamhet. Fogdemakten framtradde fo'rst vid denna tid 2) i Svenska staderna, under det i de Norska Konungens Fogdar eller Gjaldkere omtalas redan under Sigurd Jorsalafarer 3), och i Sverige ar det forst omkring ar 1250, som vissa stader i offentliga handlingar forekomma under den utmarkande benamningen civitates, villa? foren- ses 4). Dermed menades utan tvifvel sadane stader, hvilka redan lange utgjort sjelfstandiga samhallen med egna rattssedvanjor 5), som visser- ligen i det hela ofverensstamde med landsratten, men i foljd af vissa 1) Har fOrtjenar anna&rkas, att afven i LQbeck Kadet i borjan upptrSdcr under den ansprakslQsa benamningen cives lubicenses. Consnles forekomnier der ej fOrr an 1201: Frensdorff a. st. B. 41. 2) Detta embete omnamnes ej uttryckligen i nrknnderna furr an sista dccenniet af 1200-talet, men da det i BjarkOallatten omtalas sasom forut befintligt, kan man val vaga hanfora dess nppkomst till medlct af seklet. 3) Munch a. st. II, a. 990. 4) Se Dipl. Sv. Nns 376, 404, 600, 611, 989 m. fl. Ang. dessa bada latinska benamningar se F6r£s Bidrag till Svenska stadernas och Borgarestandcts Ilistoria s. 16, n. 5) Att sa verkligen var fallet, kan man afven slata af senare handlingar fran slutet af 1200- och borjan af 1300-talct, der det talas om gamla rattsprivilegier, con- svetudincs approbato; o. s. v. Sc Dipl. Sv. 3019, 3126 m. fl. Bidrng till Svcnska Stadsforfattningcns Historia. 121 modifikationer bildade ett slags supplement till densamma. Formod- ligen voro dessa lagsamlingar for staderna nagonting likartadt med de Norska Bjarkoratterna, hvaraf man annu bar qvar ett exempel i den aldre Bjarkijratten for Nidaros, utgorande ett bihang till den gamla Frostathingslagen 1). Fran och med Folkungarnes regeringstid begynner ett nytt tid- skifte for Svenska staderna. Tvenne nya forhallanden intradde vid denna tid, hvilka hvar for sig blefvo af en djupt ingripande betydelse for deras utveckling. Det ena var den lifliga beroring med de Tyska staderna och sarskilt Liibeck, som nu borjade, det andra var den starka tillvaxt, som Regeringsmakten erholl under de 50 ar, daBirger Jarl, Magnus Ladulas och Torkel Knutsson forde tommarne, en till- vaxt, som snart satte denna makt i narmare beroring afven med sta- derna. Genom inflytande af dessa bada krafter finna vi snart de mer betydande staderna i besittning af bade Rad och Kunglig Fogat. Radet sadant det framtrader bade i Bjarkoaratten och Allmanna Stads- lagen ar af omisskanneligt Tysk harkomst och bildning, sasom pa en gang administrerande och dbmande myndighet. Men oaktadt det Tyska inflytandet visserligen redan i slutet af 1200-talet var ganska starkt, vore det Jikval forvanande, om det gamla Svenska rattegangssattet genast forsvunnit utan spar af delvis fortfarande tillvaro, om det utan motstand lemnat rum for det nya. Sa har, enligt var asigt, icke heller varit fallet: det nya elementets fullstandiga seger foregicks af en tid, da ofvergang och vacklande mellan bada systemen var det fdrherrskande. Vara skal aro foljande. Da rattegangssattet i staderna till en borjan gestaltade sig efter landets, sa uppkom der sannolikt en inrattning motsvarande landsrattens namnd, ett utskott for att varja eller falla den anklagade och langre fram for att profva och ransaka species facti, att utsaga "hvad det var sannt om." Spar hartill saknas icke. Sa finner man, att Magnus Ladulas 1288 stadfastat at Jon- kopings innevanare "deras gamla statuter och privilegier att lag ga eller ed gora med 12 man, item med 6 man och, om behof gores, med 24" 2). Ur en sadan edgardsmannanamnd har domstolsnamnden uppkommit i var rattsforfattning, och dessa bada kunna ej alltid i landskapslagarne atskiljas 3). Da hartill lagges, att i Bjarkoaratten 1) Keyset og Munch, Norges gumle Love I, p. XI o. s. 303. Den aldre Bj.R. utgor egentligen hlott en samling fragmentariska anteckningar rorande de punkter deri stadsratten afvek fran landsratten. 2) Dipl. Sv. 3019. 3) Se Schlyter Juridiska Afhandl. s. 220—21; NordstrSm Sv. Samh.forf:s Ili- storia II, s. 784. 122 C. T. Odhncr. Radet flerstadcs omnamnes sasora edgardsnlimnd 1), alldeles som med landsrattens namnd var fallet, sarat att man anna 1349 (i Jonkoping) finner den domande och administrerande myndigheten skilda och den forra representerad af en namnd 2), sa synes man ha fulla skal att antaga, det stadsdomstolen till en borjan var organiserad efter Svenskt mSnster, hvilket pa sina stallen torde fortfarit anda till Allm. St.L:s utfardande; det Tyska inflytandet bar saledes forst modifierat och slut- ligen (i St.L.) nastan omdanat detta rattsvasende. Haraf blir dock en fbljd, att ett ursprungligen Svenskt element ingick sasom bidra- gande i Radets bildning 3). Det Tyska elementet infordes smaningom af Hanseaterna. Den Liibska ratten var vid denna tid i det narmaste fardigbildad och hade blifvit antagen i de fiesta Ostersjostader, Rostock, Wismar, Stralsund, Wisby m. fl. och afven i Hamburg var han hufvudsakligen gallande. Hvad var da naturligare, an att han afven begynte stracka sitt in- flytande till de Svenska sjostaderna, i hvilka hastigt ett stort antal Tyskar fingo insteg, medtorande Tyska grundsatser och rattssedvanjor? Snart far man afven fran vara stader hora talas om advocatus, magi- ster burgensis, consules och communitas civium, benamningar alia ham- tade fran Tyskland 4). Den i de Tyska staderna numera herrskande friheten och oberoendet af all ofverordnad myndighet lat af manga skal ej fortplanta sig pa Svensk jord: oafsedt vara staders obetydlig- het, var centralisationen hos oss annu i stigande, medan hon i Tysk- land snart sagdt hade upphort att verka. Harigenom tick stadsforfatt- ningens utveckling i Sverige en helt annan riktning och gang an i monsterstaderna. I dessa utgjorde Fogdemakten utgangspunkten och hafstangen for vinnande af egen jurisdiktion, i borjan sekunderad af en i alia arender deltagande menighet: fran 1200 begynte bada dessa makters inflytande att alltmer aftaga, for att lemna ruin at ett Aristo- kratiskt, allt centraliserande Rad. Ett sadant blef visserligen efter Tyskt monster afven i de Svenska staderna innattadt, men pa samina gang vaxte Konungamaktens inflytande pa staderna, hvarjemte det demokratiska elementet aldrig utplanades, utan stadse fortiefde for att langre fram ytterligare utbildas. De urkunder, vi hafva att tillga, omtala ej nagot Rad i staderna 1) BJ.K. (Schlytcrs njipl.) fl. 12, 14. 2) se sid. 126. 3) .1 in IV fOrhallandet mcd den Anglosnchsiska vittnesnamndcn , hvarnr Radct i de Engelska st&dcrna mOjligcn uppkommit: Lnppenbcrg a. st. I, s. 615. 4) Jmfr Frenadorff a. St. s. 85 och Hegel Geschichte der Stadteverfassung von Italicn II, 8. 416 ff. Bidrag till Svcnska Stadsforfattningens Historia. 123 sasom en fast och stadgad myndighet forr an 1288, da Magnus Lad u- las tillstadde Jonkopings innevanare "att utvalja sig 12 man i staden, hvilka kallas Radman, efter hvilkas rad och forsyn all staden sig efter ratta skall." Nya skulle utvaljas hvarje ar, och dessemellan ingen afsattas, "utan det ske kan genom var fdrsyn." Radets funktion var blott en lagre politi-myndighet, med skyldighet att halla hand ofver ordningen i staden samt att fasttaga och fangsla brottslingar 1). Ehuru, som torut ar namndt, dylika ordningsman enligt sakens natur redan tidigt blifvit valda af stadsinnevanarne, sa torde dock val utlandska monster hafva foresvafvat Konungen, da han salunda upprattade ett sarskilt af Statsmakten beroende och bemyndigadt Rad, med bestamda skyldigheter. Har hafva vi mahanda forsta uppslaget till det Tyska Stadsrad, som vi finna fardigbildadt i St.L. Med denna politi-myn- dighet, hvilken ofverallt i Tyskland var Radets utgangspunkt och forsta befattning, forenade sig snart en viss lagre jurisdiktion, som blef ett nodvandigt supplement till den forstnamnda: af Radets befattning med stadens utskylder och jordomrade foljde snart skyldigheten att utfarda fastebref, slita egendomstvister 2) o. s. v. Slutligen borjade pa flera stallen hela jurisdiktionen b'fverlatas at Radet, i det att den Svenska domstolsnamnden smaningom b'fvergick till ett Tyskt i all dom del- tagande rattskollegium. Och som detta fb'rst framtrader i Bjarkoa- ratten, var det ett vigtigt steg i stadernas utvecklingsgang som togs, da i sammanhang med landskapslagarnes ofverseende och ordnande afven en revision kom till stand af de olika stadssedvanjorna, hvars frukt blef den s. k. Bjarkoaratten. Sannolikt har denne ej blifvit utarbetad forr an vid Uplandslagens utfardande 3), ty det var efter landslagen som stadsratten maste lam- pas. Dervid har man foretagit sig att forst uppsatta en dylik for Stockholms stad sasom den mest betydande, for att sedermera gora behofliga forandringar och tillagg, da densamma skulle tillampas for andra landskapers stader. Att Stockholms stadsvasende lades till grund och togs till monster, ar latt forklarligt dels deraf att de for kopstaderna karakteristiska forhallanden der uppnatt den hogsta ut- bildning, dels deraf att Stockholm numer var Konungens residens och derfore lag honom narmast om hjertat. Mellertid har denna lag icke blifvit allmant gallande i Sveriges stader, ehura visserligen hans stad- i; Dipl. Sv. 3019. 2) Ex. fran Soderkoping 1293, Stockholm 1296 Dipl. Sv. 1092, 1179. 3) Schlytcr foret. till Bj.B. pp. XXXII— XXXVII. Harmed bor jemforas for- hallandet med den Norska Bjarkorattcns nyare upplaga af 1276: Munch a. st. IV, s. 570. 124 C. T. Odhncr. ganden torde hafva inverkat pa de fleste: att ban langre fram (senast 1345) afven antagits for Lodose och mojligen andra Vestgotastader, bar man skal att antaga, afvensom att han (ej langt efter 1327) sa- som ett supplement till Sodermanlandslagen *) likaledes gjort sig gal- lande i detta landskaps stader. Att dock ornradet for hans giltighet aldrig blifvit sardeles vidstrackt, kan man sluta dels deraf att han icke ommimnes i de sedermera utfardade stadsprivilegier 2), dels af det tillstandsbref, som 1349 utfardades till Jonkopings borgare att fa be- gagna samma lag och ratt, kallad Byserkeratt, som Stockholms bor- gare 3). Hum harmed ma forhalla sig, sakert torde dock vara, att Bj.R. varit afsedd och beraknad for flera staders begagnande och att han temligen tillforlitligt, om ock ofullstandigt och knapphandigt, an- gifver den standpunkt, som stadsvasendet i det hela vid samma tid uppnatt. Granska vi narmare Bj.R:s innehall, sa finna vi till en borjan, att hans fiesta stadganden tillhora civil- och kriminalrattens omrade, under det forfattningen ej narmare bestammes, utan blott upptages sasom faktiskt gifven. Denna korthet och ofullstandighet rorande en sa vigtig punkt ar for ofrigt en brist, som Bj.R. delar med de fiesta aldre Stadsratter bade Skandinaviska och Tyska, t. ex. den gamla Norska Bjarkolagen, den aldre Liibska, Hamburgska, Goslarska m. fl.4). Mellertid ser man, att flera Svens^a stader nagon tid varit forsedde med Fogat, Borgmastare och Rad, eftersom de omtalas sasom redan befintliga. Dessa myndigheter, hvilka enligt det foregaende aro dels af Svenskt dels af Tyskt ursprung, intaga just i foljd deraf en tem- ligen obestamd och svafvande stallning, hvilket isynnerhet galler om Radet. Fogdemakten, som i Liibeck redan fatt en ganska underord- nad plats5), intog enligt Bj.R. framsta rummet i stadens styrelse, af naturliga skal. Hvad betraifar Borgmastare-embetet, sa omtalas vis- serligen i Bj.R. flera Borgmastare 6) , men blott pa ett stalle och pa 1) Sc Schlytcrs anf. foretal p. XXXVI. Den SGdcrmnnlandska Bj.R. syncs varit temligen afvikande. 2) FOr Thorsharg 1317, f6r WexiO 1342 m. fl. Dipl. Sv. 2097, 3624. 3) Handl. rOr. Skand. H. XXXII, s. 372. Detta skulle till och med kunna for- anlcda det antagandc, att Bj.R., om ock afsedd for nndra stader och derfOre vidfogad vissa Landskapslagar, dock aldrig fatt gallande kraft for nagon mcr an Stockholm. Eljest hade val JOnkOpings borgcrskap abcropat flera exempel och isynnerhet LOdotc, som just var deras stapclort cnl. D. 8. 3351. 4) Frensdorff a. st. s. 101. 5) D:o io 8. 85—89. 6) Bj.lt. fl. 21. BorgmasUu-c-cmbctct furckouimcr redan i den Socst'ska tit Bidrag till Svenska StadsfGrfattningens Historia. 125 ett sadant satt, att de synas allenast varit ordforande utan nagon sarskilt myndighet dessutom f). Radets antal bar varit teraligen stort, ty det talas i Bj.R. om en sarskilt ur Radet depaterad namnd af 12 Radman 2). Det upptrader merandels sasom med Fogden fdrenadt i en enda korporation. Af de knappa antydningarne kan man sluta, att Fogde och Rad innehade bade en domande och en administrerande myndighet. Den forra utofvades "i sitisendi rabi", sannolikt blott pa de allmanna byathingen eller byamoten 3), der afven uppbud a gardar skedde, fastebref utfardades m. m. Men som landsratten annu ej for- lorat sitt fotfaste inom staderna, finner man, att Radet, ehuru i vissa fall utgorande ett domarekollegium ungefar sadant som de i nagra Tyska stader forekommande Schoffen, dock i andra mal annu upp- tradt sasom Namnd bade i dulsmal och namndamal 4). I vissa sva- rare kriminalmal voro nemligen blott Radman fullgiltiga varjesman, eljest anvandes dertill en sex- eller tolf-mannanamnd af byaman 5). Att den egna jurisdiktionen annu var i sin utbildning, finner man af de oformliga och obestamda stadgandena om vad, hvilket kunde ske bade under annan kopstad och under biskopens eller annan skrifven rait 6). Man synes ej ratt veta, hvart den nya domstolen bor han- foras. Flera fran landsratten afvikande lagstadganden maste naturligt- vis fdrekomma: sa voro t. ex. arfs- och egendoms-fdrhallandena i sta- den af annan beskaffenhet an pa landet 7) straffbestammelserna for hvarjehanda fdrbrytelser maste i foljd af det narmare umganget och de okade frestelserna skarpas o. s. v. — Den administrativa funktionen framhalles lika knapphandigt: Fogde och Rad skulle hafva uppsigt ofver brobyggnader och renhallning 8), ofver vinhandel, matt och vigt9). ratten (fader till den Liibska, fran medlet af 1100-talet), vidare sasom tillfallig be- fattning i de Schwerinska stadsratterna (bGrjan af 1200-talet), men af de med Lubsk ratt forsedde staderna voro vid Bj.R:s utfardande blott Lubeck och Hamburg i besitt- ning deraf. Se Hegel Stadteverfassung II, s. 445, 455; och Frensdorff a. st. s. 85. I de Danska staderna forekommer det ej f6rr an efter medlet af 1300-talet: Kolderup Rosenvinge Dansk Retshistorie I, s. 103. 1) Hvilket afven visar sig af flora urkunder i Dipl. Sv. Deras enda foretrade var storre andel af vissa boter fl. 21. Afven Fogaten atnjfit samma forman fl. 14, 21, 2; Bj.R. fl. 12. 3) D:o fl. 1, 21, 22. Afven "Rastudwa" forekommer, fl. 22. 4) Bj.R. fl. 12, 14. — Ang. ofvannamnda mal se Schlyter Jurid. Afhandl. s. 215. 5) D:o fl. 3, 11 — 14, 38. 6) D:o fl. 4, 7. 7) Bj.R. fl. 24, 25. 8) D:o fl. 41. 9) D:o fl. 38. 126 C. T. Odhner. De voro forsedda med underordnade bitrliden och voro genora htfgre viten skyddade for missfirmande *). For sin tjenst atnjoto de ingen annan forman an en viss andel af boterna a). — Fastan nu koncen- trerandet af en sa vidstrackt myndighet hos Fogden och Radet inne- bar ett stort steg i Aristokratisk rigtning, och detta drag mojligen blef ytterligare utbildadt i de storre staderna vid kusten, som lattare mot- togo impulser fran de numer aristokratiskt organiserade Ltibska sta- derna, sa har dock utan tvifvel menigheterna fortfarande utofvat ett stort inflytande pa de fiesta stallen, hvilket afven antydes i BjR. Samma obestamdhet och dunkelhet, sora fir ett utraarkande drag for Bjarkoarattens stadsforfattning, herrskar afven rorande detta amne i alia offentliga handlingar under foljande halfsekel anda till St.L. ut- gifvande. De slutsatser som kunna dragas af de spridda urkunder, sora finnas qvar, aro i korthet foljande. — I foljd af Tyskarnes va- xande inflytande och smaningom vunna insteg i alia betydligare stads- samhallen, traffar man nu raer ofverallt en bestamd kommunalmyn- dighet, ehuru pa olika satt framtradande pa olika stallen. Fogden och Radet forekomma ot'tast, nagongang Borgmastare och universitas civium : ofta felas nagon eller nagra af dessa 3). I Jonkoping finner man ar 1349 en ganska egendomlig organisation: en kungl. forordning for denna stad foreskrifver, att vissa boter skulle utkrafvas af Tolfmannen (de af Magnus Ladulas anbefallte 12 Radmannen?), Fogden, utsedde man af borgarne samt 2 palitlige man af Konungens storre namnd 4). Det kan sattas i fraga, om med den senare verkligen menas rafste- tingsnamnden eller om denned betecknas stadens sarskilta domstols- namnd, hvilken fatt heta Kungl ig pa den grund, att staderna nu mer voro underkastade Konungens speciella uppsigt — Gillevasendet, som under samma tiderymd genom Tyskarne borjade utbildas i Sve- rige, har dock ej lemnat nagra spar efter sig i den egentliga stads- 1) Bj.R. fl. 11, 12, 21. 2) Af dessa tillfOll en del stndcn: fl. 14, 21. Stadens ffirnamstn inkonist var val eljest den redan fran 1276 omnanmda byargfilden, sannolikt sauima palaga, som det sedan fdrekommande skottet. 3) Sa linn IT man i LinkOping 1300 universitns civium, 1303 advocatus et con- sules, 1307 blott consnles sasoni den lagliga myndigheten (D. S. 1322, 1386, 1532). Detta kan salunda fOrklaras att, da de juridiska fonnerna annu voro i hOg grad svaf- vande, en del af stadsstyrelsen utfardat dokumenter med samma kraft och verkan som lians plenum. — Fogatembetet har stundom utOfvats af flera for samma stad (D. S. 3026), stundom af en enda gcmensamt for flora stadcr. (For Stockholm och EnkO- ping 1327, se PeringskCld Monum Upl. p. 71, 73.) 4) Handl. Skand. Hist XXXII, S. 373. Bidrag till Svcnska Stadsforfattningens Historia. 127 fdrfattningen : hos oss hvarken behofde eller kunde det spela samraa rol som i manga Tyska stader, neml. den af ett kraftigt vehikel for de lagre klassernas lyftande. Ett annat forhallande, som nu forst inom stadslifvet framtrader, ar skilnaden mellan priviligierade stader och blotta handelsplatser. Forat var det blott naturens anvisning och rorelsens riktning, som bestamt skilnaden mellan land och stad: saken hade utvecklat sig af sig sjelt: gammal hafd eller nyvaknade behof voro tillrackliga rattsgrunder, och den faktiska tillvaron af en betydligare handelsort hade smaningom forskaffat densamma vissa rattigheter. Nya asigter om konungamagten, exempel fran frammande lander samt afven behofvet af b'kade inkomst- kallor hade vid denna tid andrat forhallandet: nu erfordras kungliga bref saval for fritt idkande af kopeuskap, som for utofvande af egen jurisdiktion. En del stader hade redan uppnatt en sa hog standpunkt, att deras rattigheter allenast ansagos behofva kunglig bekraftelse 1). Dessa fb'rekomma under namnet "civitates licitae et notabiles" 2) ; ater an- dra urgamla ehuru ringare handelsplatser sasom Thorsharg och Wexio blefvo genom sarskilta privilegier benadade med stadsratt. Fran den fdrra hade klagomal inkommit, att dess innevanare ej fingo atnjuta *'pari et communi jure cum aliis villis huiusmodi et regni civitatibus", hvarfdre dem tilldelas alia "jura civitatum et villarum" 3). Likaledes sages om Wexio 1342, att det forut "hafver ej varit kopstad", men nu benadas "med sadana privilegier, fralseratt och nad, soin andra njuta i rikets kopstader" 4). Hvari dessa jura civitatum egentligen bestodo, beskrifves ej narmare: deri inbegripas val, utom handels- friheten, afven vissa rattigheter i afseende pa kommunalstyrelse och rattsforhallanden. Dit horde val bland annat frihet att fb'lja vissa egna rattsbruk och lagsamlingar. En sadan sarskilt lagsamling torde kan- ske betecknas genom det nagongang forekommande uttrycket leges civiles 5). Slutligen hafva vi att for denna tiderymd anmarka en inom na- gra betydligare stader framtradande skilnad mellan befolkningens ele- inenter, mellan de naringsidkande och handlande samt ofrige stadsinne- vanare, och en haraf foranledd strafvan att narmare bestamma de forres rattigheter och skyldigheter. Vi skola langre fram aterkomma 1) Sa Upsala, Jonkoping m. fl. 2) Dipl. Sv. 2027. 3) Dipl. Sv. 2097. 4) Dipl. Sv. 3624 Jrnfr. Liniucus de Wexionia Lund 1743. 5) Dipl. Sv. 2489. U8 C. T. Odhner. till denna punkt, for att da i sammanhang med det foljande kunna be- handla densamma. II. Svenska gtftdernag forfattnlng, fran Stadalagcns utfardaiide ••Hill 1619 ar* atadga. Det Svenska stadsvasendet narmast tore StadsLagens utfardande foreter en hog grad af obestamdhet och forvirring. Deri forefanns en blandning af Svenska och Tyska eleraenter, bland hvilka de se- nare borjade fa ofverhand, vidare en blandning af sedvanjeratt och skrifven lag, andtligen afven en blandning af landsratt och stadsratt, ty det lider intet tvifvel, att ju en del af de mindre handelsplatserna, isynnerhet de nyare, annu voro underordnade den forra. Hvad sora saledes behofdes, var en enda gemensara lag, der alia dessa olikartade faktiska forhallanden voro med hvarandraa koncilierade och samman- arbetade till ett helt, der Tyskarnes faktiska inflytande erhb'll laglig form och bestiimda granser, der de enskilta sedvanjorna och ratterna vunno tillborligt erkannande och rum for en andamalsenlig utveckling af de lokala egenheterna. Anledningen och grundvalen till denna ge- mensamma lagstiftning for staderna gafs genom den 1347 utgifna all- manna Landslagen, hvilken snart efterfoljdes af den nya allmanna Stadslagen1). Denna lag kan betraktas ur tvenne synpunkter: han har a den ena sidan for sitt upphof att tacka de sarskilta yrken och sys- selsattningar, hvilka skapade staderna och annu utgjorde deras enda eller atminstone konstitutiva element, for dessa och inga andra ar han beraknad, han utgor foljaktligen ett vigtigt moment i Svenska stands- forfattningens historia och framstar ur denna synpunkt sasom en Stands- lag, hvarigenom Svenska Borgarestandet for forsta gangen framtrader sasom en ordnad samhallsorgan. Men som detta stand i anseende till 1 ) Tidepunktcn f5r bans utfiirdande bar jag i anf. Bidrng sOkt bestamma till aren 1350 — 57 ss. 23 — 4 n. pa der anfOrda grander. Finge man antaga riktigbeten af Arnells pastaende (Anm. till St.L. Kpml.B. XXXII), neml. att St.L. forst varit lam- pad for Stockholms stad, sa skulle man lint kunna fOrmoda, att, da JOnkOpiugs stad 1349 tillstaddes begagna samma byserkeratt som Stockholm, med denna B.R. menades Stadsbigen (hvilken afven pa andra stallen sa benamnes, t ex. i priv. f6r Ulfsby 1365), och att sal. den scnare blifvit utgifven straxt efter Landslngcu. Men detta Arnells an- tagande saknar tydl. giltiga skal : hvad som forledt honom dertill, ftr sannolikt lydelseu af 1618 ars nppliiga, da till grand fOr densamma utan tvifvel lades de i Stockholm befintliga cxcmplaren, hvarigenom kominit att dcri inflyta flera f6r Stockholm enskilt afeedda stadganden. Se Kpml.B. XX, XXXII, RdstB. XIV, BOB. XXHI. Saram. m. v. XIV. Bidrag till Svenska Stadsf6rfiittningens Historia. 129 sina sysselsattningar fordrar ett narmare, till lokalen raer koncentre- radt saralif, sa blir formen for dess upptradande i staten kom- munal: fbljaktligen blir standslagen tillika en kommunallag, och sasora sadan maste ban af oss foretradesvis betraktas. I denna mening fattad utgor ban icke allenast en sammanfattning och ett afslutadt helt af den foregaende utvecklingen, ban utgor i och genom denna betydelse naturligtvis afven en grundval for den fbljande. Han blir saledes for oss den naturliga utgangspunkten for den ofversigt af Svenska stads- forfattningens historia intill 1619, vi nu begynna. Hela den langa period, sora salunda begransas, ansluter sig till Stadslagen, och nagot vasendtligen nytt uppslag forekommer derunder ej, nagot stort gemen- samt steg pa utvecklingens bana utofver St.L. kan ej i forfattningen sparas l ; : perioden utmarkes i allmanhetaf ett envist stillastaende. Detta hindrar dock ej, att de mycket spridda och temligen fataliga kallorna kunna innehalla flera intressanta enskiltheter rorande denna fraga, at- skilliga lokala fortbildningar och modifikationer, hvilka tillsammantagna blifva af mycken vigt och ofta innebara fron till den senare utvecklingen. I foljd af denna kallornas beskafFenhet torde det vara tjenligast att icke lerana en fortgaende framstallning af amnet under alia dess sidor, utan fordela detsamma efter vissa allmanna synpunkter, hvilka kunna uppvisas sasom de for amnet vasendtliga. Kommunen, sadan han bor vara, i sitt normala skick, ar ett organ i en hogre enhet, ge- noin hvilken allena han far sin ratta stallning, sin fornuftiga verksam- hetskrets och sin fulla betydelse. Sadan framtrader kommunen, om hau betraktas ur Statens synpunkt. Derjemte ar dock kommunen af- ven en sjelfstandig personlighet, med bestamda andamal och en viss yttre existens, och maste afven betraktas ur sin egen synpunkt. Der- vid fastes uppma'rksamheten Torst vid de organer, som egentligen och i hogsta mening skola representera kommunen och realisera hans an- damal d. v. s. vid stadens styrelse. Men som dessa andamal aro till sin natur privata och sedliga, sa blir kommunal-forvaltningen en ge- mensam angelagenhet, deri alia kommunens berattigade medlem- mar bora deltaga, med vissa inskrankningar och granser, hvilka staten ur sin synpunkt maste faststalla. Malet for kommunalstyrelsens ut- veckling ar saledes, att alia kommunens sjelfstandiga medlemmar di- rekt eller indirekt sattas i tillfalle att utofva inflytande pa hans an- gelagenheter, dock sa, att detta inflytande star i ett riktigt forhallande till den egentliga styrelsemakten och ej forlamar det anseende och ef- tertryck, hvarmed denna enhetens representant bor upptrada. Kom- 1) Savida man ej som ett sadant vill rakna Tyskarnes uteslutande. 180 C. T. Odhncr. munalforfattningens svarlosta problem ligger salunda deri att forsta val afvaga statens och komuiunens omsesidiga rattigheter, sa att den fbrre star ofver den senare sasom en berattigande, skyddande och kontrol- lerande inakt, hvarigenora ocksa kommunen sjelf vinner karakteren af en de enskilta medlemmarne ofverlagsen, hogre staende personlighet, hvars existens ar oberoende af de enskiltas godtycke. Dernast blir fragan om att riktigt organisera den egentliga kommunalstyrelsen och menighetens deltagande deri, sa att den beslutande och den verkstal- lande raakten intaga den ratta stallningen bredvid hvarandra. Den historiska utvecklingen af kommunalfdrfattningen bar nastan allestades varit sadan, att kommunerna i sin borjan statt sjelfstandiga, utan ho- gre enhet, och sjelfva spelat rolen af stater, samt till sin inre organi- sation varit styrda genom medlemmarnes omedelbara och oinskrankta deltagande; sederraera bar statsmakten och centralisationen smaningora, forst omedvetet, sedan efter en viss plan gjort sig gallande och i sitt enhetsarbete, liksom alia nyvackta och ungdomliga krafter, till en bor- jan gatt for langt, sa att den koramunala sjelfstandigheten ofta gatt forlorad i statens enhet, hvarjerate denna makt af en naturlig tendens ordnat kommunalstyrelsen under mer aristokratisk form. Slut- ligen da jemvigten blifvit aterstalld och da vid en hogre kultur de sociala krafterna anyo gjort sig gallande och pakallat storre upp- marksamhet af statsmakten, bar smaningom en atergang egt rum till de forra forhallandena, hvilka da ombildats i ofverensstammelse med den hogre standpunkten. Dervid liar dels centralisationens band i na- gon man lossats, dels bar kommunalforfattningen sjelf aterforts pa en mer demokratisk bas J). Vi skola salunda forst betrakta den kungliga myndigheten inom staderna, derpa deras egentliga styrelseorganer och representanter, slut- ligen kommunens enskilta medlemmar eller menighet. I. Den Kungliga myndigheten. Ehuru St.L. i flera fall var utbildad efter Tyskt monster, sa kunde detta naturligtvis ej blifva fallet med den ofverherrliga myndigheten, hvilken i de Nordtyska staderna vid denna tid var liten eller in- gen. En sadan stallning i forhallande till statsmakten skulle utan tvifvel afven de Svenska staderna under foljande tider kunnat for- varfva sig, om deras inre och yttre resurser varit i nagon man be- \) Jmfr. om detta ftmnc Tocqneville de la Democratic en Ameriqne, Dahlmann Die Politik auf den Grund der gegebenen Zust&nde s. 238, samt Kommunal-Kom- mitocns bet&nk. och forslag 1859. Bidrag till Svenska StadsfOrfattuingens Historia. 131 tydande. Detta var annu blott handelsen med Stockholm, hvilken stad dock stod i alltfor nara och oafbruten beroring med den hogsta makten, for att nagonsin kunna fran denna losgora sig. Stockholm in- tog likval flera ganger under Unionstiden en sjelfstandig hallning vid de inhemska striderna, an for, an emot Unionskonungarne, och den all- manna opinionen synes hafva tillerkant denna stad en ej ringa politisk betydelse, liksom afven vigtiga fbretradesrattigheter ofta tillades staden eller hans myndiga Rad af de herrskande partierna for att vinna ho- nom l). Men a andra sidan finner man ock, att Stockholms ofvan- namnda stallning stundom foranledt ingrepp i dess lagliga rattigheter. For ofrigt befunno sig staderna under hela 1400-talet i en temligen undanskymd och derfore val ock oberoende stallning, med stor frihet att utveckla lokala egenheter. Storre enhet och storre beroende in- tradde med Gustaf I, och sedermera vaxte oupphorligt det nit och intresse, hvarmed staderna omfattades af Konungamakten, och i jem bredd dermed tilltog naturligtvis afven den senares inflytande. Den som enligt St.L. utofvade och bevakade de Kungliga rattig- heterna ofver staden, var Konungens Fogat 2), som pa grund deraf in- tog framsta rummet i den korporation, som utgjorde stadens ofverhet, och deltog i hennes fiesta embetsforrattningar. Sasom Konungens ombud var han dock tillika ho'jd ofver denna korporation oeh be- myndigad att kontrollera densamma. Denna ofvervakande myndighet utofvades forst och framst vid de arliga valen af stadens styrelse, da han vid plikt skulle infinna sig och i handelse af meningsskiljaktig- het under vissa omstandigheter hade afgorande rosten 3). Att Fc£- gaten skulle deltaga i utfardandet af nya forordningar och pabud, kan man sluta ex analogia, ehuru det icke sarskilt omnamnes i St.L. Vi- dare skulle han deltaga i all doms afkunnande 4), sasom representanten af den hogsta lagskipande makten, medan Radet annu ansags ut- ofva en kommunen tillhorande jurisdiktion. Han skulle med Radet utfarda kallelser till Radstufva 5) och der sitta for ratta sjelf eller genom "den han fore sik skipar" 6), under samma ansvar som de ofrige 1) Se vidare harom langre fram. 2) Skrifves pa mangfaldiga satt: Fogat, Fugate, Foghota, Foghet, Foghade, Fougde, 3) Allm. St.L. C1665 ars uppl.) Kg.B. I, VH: ta skulu the radha, som flere sa- manholda, och battre skaal hafva och Fogaten medh holder. 4) RadstB. II, § 6: Enga Doma maghe Borgamestara el. Radhman d6ma, uthan Fogaten el. hans budh ar ther nar. 5) Dock ej till s. k. allman Radstufva, hvilket skedde genom Borgmastarne : Radst. B. n, § 4 jmfr. langre fram. 6) Kpml.B. XXVI, XXXIH; Radst-B. II, § 6. 132 C. T. Odhner. rattens raedlemmar. Vid hSgmalsbrott egde Fogaten, med Radman- na rade, att i vissa afseenden efter behag forfara med brottslingen, tills dom var falld J). — Afven i de fiesta administrativa forrattningar, rorande stadens ekonomi och politi, skulle Fogaten enl. St.L. deltaga Dit horde forst och framst sadana, som pa nagot satt berftrde de kung- liga rattigheterna 2). Vidare skulle han deltaga i uppsigten ofver bygg- nadspoliti, brandordning, handels och handtverksforhallanden, stadsin- komsternas forvaltning 3) m. m. Af St.L:s hithorande bestammelser kan man gora den slutsatsen, att Fogatens deltagande i alia Radets administrativa eller judiciella funktioner betraktats som regel, om ocksa enskilta stadganden endast namna Radet 4) dervid verksamt. — Sam- ma gemensamhet och brist pa begransning forefinnes afven pa det exe- kutiva omradet, hvarom mer langre fram. For ofrigt var Fogaten till sin person tagen i lagens sarskilta beskydd och hade vissa underord- nade (svenner) till sitt bitrade 5). En sadan underordnad var val af- ven den Fogat, som a Konungens vagnar skulle fora ordet i Under- ratten. Till Fogatens afloning var anslagen en viss (vanl. storre) an- del af boter och burskapspenningar samt i vissa fall forbrutet gods som hans ensak 6). Sadant var Fogatens ambete enl. St.L. Liksom de fiesta all- manna rattsbestammelser under Medeltiden undergingo betydliga modi- fikationer vid tillampningen och ofta blefvo utan pafoljd, i fall de ej hade praxis och sedvanja for sig, sa ronte afven dessa stadganden at- skilliga fdrandringar och tillagg i foljd af lokala forhallandens inverkan. Vi vilja genomga de vigtigaste bland dessa. — I foljd af vara fiesta staders obetydlighet, kunde ej en sarskilt Fogat tillsattas for hvarje liten stad, utan narmaste landsfogde 7) eller ock hofvidsmannen pa ett narbelaget slott 8) bar ofta afven fatt staden under sin uppsigt. Der- 1) Radst.B. XXXV. 2) Sa skulle Fog. med 2 man besigtiga alia till sjOstader anlOpande skepp, innan de fingo lasta ur, till bevakande af Konungens forkOpsratt: Skml.B. I, jmfr. Kpml.B. XXXIII. Vantctiden fdrkortades flerstades fran 3 dagar till 1 (ex. Abo Privil. 1525). 3) KgB. XVIII; Byggn.B. VH— IX, XXII; KpmlB. IU, XIX, XXV, XXXI. 4) Som t. ex. GftmlB. XV; RadstB. U, 4. 5) KgB. XII, RadstB. XXXIII. 6) KgB. X— XH, XV, XVI; KpmlB. HI m. fl. SkpmlB. I. 7) Si stod EnkOping ofta under Asunda hftrads, Koping under Akerbo harads fogde (Enebom Disp. de Enekopia Ups. 1745, Hallman Beskr. Ofver KiOping). — Sa afven JCnkoping under Mo och Tweta haraders fogde: Handl. Skand. H. XXXII, s, 394— 5. 8) Det &r att marka, att ett stort antal af Sveriges stader under forna tider va- rit fOrseddu med slott i sin narbet. Bidrag till Svcnska StadsfOrfattningens Historia. 133 igenom blef den senare mer leranad at sig sjelf, i det Fogdens delta- gande vare sig i administrationen eller i rattskipningen blott sallan kunde komma i fraga. Och derpa torde val staderna i de fiesta fall foga hafva forlorat, atminstone under Medeltiden, medan Regeringens kontroll ofver underordnade var slapp och hennes inflytande af foga hojande beskaffenhet, sasora ofta blott anvandt for beredande af inkomster. De personer, som i staderna voro hennes representanter, atnjoto icke heller ett sadant anseende, att de i likhet med senare ti- ders stathallare formadde pa ett kraftigare satt ingripa i stadsstyrelsen. Deremot upptradde de ofta pa ett sraaaktigt och storande satt, som bragte staden i harnesk mot dem, i det de gjorde intrang i privile- gierna, "ryckte och kippade" till sig sakoren och forbrutet gods forr an domen afkunnats o. s. v. T). I nagra stbrre sta'der finner man Statsmakten infor kommuneu representerad af flera personer: sa hafva t ex. bade slottsfogde och stadsfogde deltagit i stadsstyrelsen 2). I Stockholm finner man i detta afseende den storsta mangfalden bade till antal och benamningar. Under 1400-talet hb'r man omtalas Konungens Hofvidsman ofver Stockholm, Capitaneus arcis et civitatis, Stadsfogde m? fl. Under Gustaf I och hans soner besattes dessa tjenster pa olika satt: slott och stad ofver- lemnades 1523 at en Slotts-Fogat eller Befallningsman, 1529 o. 1531, 1537 o. 38 i Slottslofven at flera Befallningsman och Fogdar, Erke- djeknen i Upsala, ett R.Rad, de 4 Bo'gmastarne samt ett antal Rad- man och borgare, 1542 at 3 ofverste Slottsrad och Stathallare 3), och sedennera vid manga tillfallen at en eller flera Stathallare 4 ). Till och med Borgmastare forekommer i Stockholm och annorstades bekladda Fogdemaktenu5). De ofvannranmde tjenstemannen hafva ofta flera pa en gang deltagit i Radets forhandlingar och domar, och utom dem 1) Se t. ex. Lohman Arboga Kanning s. 148, Stockholms Privil. af 1529 och 1563. Ofta heter det i Priv.brefven, att borgarne ma atnjuta vissa formaner "oqvalde och ohindrade af var Fogde." — I Abo utbrast 1498 en "opresning" mellan Fogden och staden, som dock bilades genom en skriftlig forbindelse, ytterligare bekraftad a Rad- stufvan infor Sten Sture, som drog Fogden till ansvar for hans beteende. Se Gronblad Nya kallor till Finlauds Medeltids Hist. I, N:o 56, och sid. 172, n. 2) Se t. ex. Gronblad a. st. N:is 56, 113. 3) Stathallarne voro vanl. forordnade ofver bade slott, stad och Ian, stundom Of- ver flera dylika pa en gang. 4) Se Palmscholdska saml. Topogr. VII efter RRegistr. Stjernman Hofdinga- minne. 5) Se Elers Stockholm III, 171—3; Wieselgren Ny Smalands Beskr. Ill, s. 3. Palmsch. Top. VII. 1S4 C. T. Odlmcr. atskilliga andra i Slottslofven !). De vanligast fdrekommande och Iftngre fram permanenta erabetena voro Stathallarens, Befalln.mannens och Slottsfogdens, af hvilka atminstone den senare vanligen a Radstuf- van tilltradde sitt embete. - - Det sager sig sjelft, att den Kungliga myndigheten salunda representerad i Stockholm skulle upptrada med ojemforligt storre anseende och eftcrtryck 2). Fran och med Gustaf I borjar en vigtig forandring intrada med den Kungliga Fogaten. A ena sidan stalldes han ofverallt under stran- gare kontroll fran Statsmaktens sida, steg derfore i anseende, samt utrustades afven med flera nya rattigheter, jemte det att de forna nar- mare bestamdes 3). Men a andra sidan borjade hans judiciella myn- dighet, hans deltagande i domar, att alltmer aftaga och komma ur bruk. Detta lag i sakens natur, sasnart kommunens forhallande till staten borjade klarare inses, och man fann, att den jurisdiktion, som man till- erkant kommunen i och for sig, blott var en yttring af statsmakten eller Konungens rattskipning, att saledes Radet i staderna afven domde a dennes vagnar och ej behofde en sarskilt Konungens representant vid sin sida. I somliga stader blef namnda forhallanden en foljd af Fogdens aflagsenhet och n"ans delade verksamhet. Redan under 1400- talet befinnas ofta dombref utfardade blott af Radet eller ock "med Fo- gatens samtycke och narvaro" 4), och i Stockhloms Priv. 1529 bemyndigas Radet att sitta till ratta afven om Fogaten uteblifver. Da forbud utfardades for landets fogdar att blanda sig i Domarebefattningar, sa borjade smaningom afven stadernas Rad att upptrada med ansprak ' pa samma sjelfstandighet. Emellertid drojde det lange, innan grund- satsen gjort sig allmannt gallande i praxis och slutligen afven i lag stadfastades. I Gustaf I:s, Erik XIV:s och Johan IILs Instruktioner for Fogdar och Befallningsman heter det rorande staderna blott, att de skola hafva tillsyn ofver tullens och tiondens utgorande, landskop o. s. v. *), och efter Borgerskapets 1614 gjorda begaran om upphafvande 1) Ex. hos Palmsch. 1. c. , Elcrs a. st. 2) Man finncr pa 1520-talet Fogden upptrada med stor myndighet i domstolen: sa berattas det flera ganger i Protokollen att "mene radet stod upp och bad Fogden ofverse med den anklagade for den gangen." I Fogdcstugan infann sig ofta Radet till ransakningar. Se Olai Petri Tankebok tryckt af Ekdahl Christiern Us Arkiv (IV p. 1430, 1435, 1440 m. 6.). 3) Sa skulle Befalln.mannen hafva tillsyn Ofver alia stadens utgifter (Sthms Ordin. 1557, Kbr. 1598, 1602), uppsigt Ofver alia framlingar i staden (Sthms Statut. 1570 § 28), i samrad med dem skulle alia stadgar och fOrordningar utfardas (Kbr. till Sthnw Rad 1573 o. 1578) o. 8. v. 4) Se t ex. Wangstelius Disp. de Thorshalla 1782 p. 8. 5) Saml. af Instruct for Landtregeringcn s. 1—38. Bidrag till Svenska StadsfQrfattningcns Historia. 135 af Befall n in gsmannens domsratt blef lydelsen i Gustaf Adolfs aldsta Stathallare-Instruktioner af 1616 den, att Stathallaren skulle som oftast vid vigtiga saker vara tillstddes pa Radstufvan och halla hand ofver att de doraar, som der af kunnades, matte hafva sin exekution J). Fragan var harigenotn icke afgjord, utan lemnad in suspense, men man ser, att Fogdemakten alltmer tenderade till att blifva en blott kon- trollerande och exeqverande myndighet. I borjan af 1400-taIet finner man benamningen Byfogde framtrada i ofFentliga handlingar 2), och langre fram forekomma Byfogdar i fler- talet af Sveriges stader. Hvilken var da skillnaden mellan denne och den Kongl. Fogaten? I ett Kbr. till Enkoping 1413 heter det: "vi hafve unnt dem af E., att de mage valja en af deras borgare till de- ras Byfougte, med all rattighet som Byfougten bor uppa vara vagna, hvilken oss och ingen annan skall rakenskap gora af det han uppbar uppa vara vagna" 3). Sa medgifves det afven at Westerviks borgare 1421, "att de mage sjelfve kesa sig en af deras Byaman till Byfogotha", till Konungens stadfastelse 4). Samma rattighet tillerkannes Norrko- pings stad 1442 5); deremot skulle i Raumo stad enl. Kbr. 1444 Bi- skopen och Befalln.mannen i Abo tillsatta en Byfogat, ''som var skatt, sakore och ranta deraf uppbara skall och oss der goda redo fore gora" 6). Att nu Byfogden i allmanhet ej kan vara densamme som den Kongl- Fogaten 7), synes folja dels af hans uteslutande befattning med kro- nans inkomster, dels deraf att Byfogden vanligen namnes efter Borg- mastare och Radman 8). Jemfora vi ytterligare Stockholms Priv. af 1436, der det heter, att om Byfougten, som eljest skulle tillsattas af Befallningsmannen och Radet, forsummar sin skyldighet att sitta i ratten "med radeno", eger Fogden eller i sista hand Radet, att satta en an- nan i hans stad, sa synes det oss sannolikast, att den lagre Fogaten, 1) Anf. Saml. : Instr. f. Stath. i Kexholm, Abo o. Kalmar ss. 94, 99, 105 — 6. 2) Redan 1403 forekommer namnet i ett kOpebref fran Jonkoping. H. Sk. H. XXXn, s. 423. 3) Enebom de Enekopia p. 46 n. 4) Siwers Westerviks Hist. o. Beskr. s. 15, 16. 5) Sundelius NorrkOpings Minne s. 23 o. 455. 6) Mellenius Hist. Afh. om Raumo, Abo 1770 s. 9. 7) I nagra bref foranleder dock lydelsen till en sadan formodan: se Gr6nblad a. st N:o 173, Kbr. till Upsala af 1514 (Stadens Privilegiibok). Priv. f. Abo 1525. 8) "Vi Borgmast. Byfogoth och Radh" i Norrkoping 1417, d:o i Upsala 1444; "Jag Nils Sture helsar eder alia Borgmast. Radm. Byfogot m. m. i Arboga KSpstad" 1484. Jmfr. Graffman de Strengnesia 1768 Bil. L.; Handl. Sk. Hist. XXXII (Kbr. till Jonkoping af 1521 o. 1529), Hadorph Bih. till RimKrOn. ss. 299, 326. 136 C. T. Odhner. som skulle fdresta underratten, blifvit kallad ]) Byfogde 5). Men da dessa underratter aldrig blefvo inforda i en stor del stader, sa ofver- gick ban der till att blifva uppbordsman fb'rst a Konungens, sedan afven a stadens vagnar och framtrader under 1500-talet allestades som en stadens embetsman med olika funktioner pa olika stallen, an sasom blott uppbordsman ocb exekutor, an tillika sasom bisittare dels i underratten , dels afven i Radstuguratten 3), an skulle ban , som det det beter i Wimmerby Priv. 1604, "hafva makt med Radets tillbjelp att antasta hvem som sig emot lag ocb rattvisan fb'rbryter ocb i sta- dens fangelse i fdrvaring taga, intill lag ocb dom derofver gangen ar." Afven i Stockholm finner man i Embetsbockerna 4) fran slutet af 1500- och borjan af 1600-talet omnamnde 2 "Rettefogdar", som der voro nagot likartadt med de i Wisby St.L. forekommande 2 Fogdarne, hvilka dels voro domare i underratten, dels utofvade den exekutiva myndigheten 5). Fran Fogdens ocb Radets dom vadjades under Konungens egen, hvilken afdomdes dels vid de ordinarie Rafstetingen , dels vid de sar- skilta, i staderna 2 ganger om aret forekommande 6). Ofta hande ock i dessa tider af enkla former, att den klagande vande sig till Konun- gen personligen, hvilken i thy fall stundom afgjorde malet genast, stundom anbefallte ny ransakning, stundom ater forordnade ett Ratta re- ting till malets utredande och afdomande 7). Det var icke heller ovan- ligt, att klagomal framfordes till Konungen direkte, med forbigaende af alia underratter, och att Radet blott erholl befallning om verk- stallande af sadana domar. 1) Namuct Byfogde bar sannolikt uppkommit till skillnad fran den hftgre Foga- ten, som vanligen tillika var Slotts- eller Haradsfogde. Namnet kan val afven hafva kommit fran Danmark, ehum Byfogden der innehade samma befattning, som Konun- gens Fogat hos oss: jmfr Jacobsen Det Danske Kiobstadvaeseu i 16:de Aarh. (i Mol- bechs Hist. Tidskr. V, s. 69 ff.). 2) Analogier harfor finnns i de Skanska staderna: sa blef i MalmO, Cimbris- hamn m. fl. Byfogden afven prases i underratten: se Colling de jure Sculteti Disp. Lund. 1760 p. 8: Holmstrom de Cimbrishamnia 1757 p. 32. 3) Se Upsala Tftnkebocker, Sandelius a. st. a. 455; Wimmerby Priv. 1604 § 10 (se Kastman de Wimmerbya Disp. Ups. 1747 p. 9 — 13). 4) A Stockholms RadhusArkiv. 5) Wisby StL- (Sehlyters uppl.) II, 12; IH, II, 4. 6) KpmlB. XXX. — Se lEngre fram. 7) Ex. pa ett sadant i Arboga 1460 se Lohman a. st s. 48, n. OrdfCrande var Marskcn, bisittare Kon:s Kammarmastare , 2 Riddare, 1 VEpnare och 1 H&radsh6fding samt "Dandemftn ocb Dandcewena flera." Bidrag till Svenska Stadsforfattningens Historia. 137 Under ifragavarande tiderymd utfardades hogst fa allmdnna for- ordningar, rorande stadernas forfattning, och de enskilta mnehalla sal- Ian nagot dylikt af raer framstaende art. Till de forra hora blott nagra tillagg till Stadslagen eller andringar deri, sasom Erik XII:s stadga om skarpt straff for "sidvordning eller sampning" mot Fogaten och Radet af 1357 *) och vidare den vigtiga forfattningsandriu- gen 1471, da Tyskarne uteslotos ur Radet. De senare utgoras huf- vudsakligen af en hel serie privilegier och frihetsbref for hvar stad, som vanligen innehalla bekraftelse pa gamla formaner eller meddelande af nya, men hvilka sallan rora nagon punkt af forfattningen. De i detta afseende ojemforligt vigtigaste privilegiisamlingar aro Stockholms, hvilken stad af naturliga skal blef foremal for Konungarnes sarskilta och omedelbara uppmarksamhet. Fundationsprivilegier forekomma under aldre tider mera sallan, fran slutet af 1500-talet blifva de talrika, isynnerhet genom Carl IX som Hertig och Konung. De innehalla en- dast ett meddelande af stadsratt i ofverensstammelse med "andra vare kopstader" i riket eller i ett visst landskap. De fiesta privilegiibref ga derpa ut att tilldela staderna hvarjehanda jordar, lagenheter 2) , skattefriheter och andra inkomstkallor 3), och det ar under 1400- och 1500-talen sora grunden lades till den stora skiljaktighet i skatte- vasende och finansforhallanden, som annu i dag forefinnes mellan Sve- riges stader 4). Standigt aterkommande i nastan alia privilegier aro 1) Olai Petri Kr6n. s. 132. KgB. XXVI, EOB. XXVII. 2) Stadernas fastigheter betraktades framgent sasom orubbliga och oafhande- liga, i motsats till landtkommunernas jordomraden, som ansetts kunna af Konungen efter behag fSrandras (jmfr Kommunalbetank. 1859 p. XXXII). Det var dock blott fa donationer, som uttryckligen gafvos till evavdelig ego (t. ex. Kbr. till Upsala 1529, Priv. f. JonkOping 1596 § 9, d:o for Abo 1600 § 3 m. fl.); i nagra forekomma in- skrankningen: till behaglig tid (ss. i Kbr. till Gefle 1557, till Westervik 1590 m. fl.), i de fiesta utsages derom ingenting bestamdt. For somliga skulle arlig ranta betalas. 3) Stundom mot fullgorande af vissa vilkor, sasom bygg. af stenhus o. s. v. 1564 utfardades ett "Edikt" om aterkallandet af de at vissa stader beviljade privil. , emedan de ej fullgjort vilkoren. RRegistr. For ofrigt voro Priv. sallan stallda pa behaglig tid. 4) De vigtigaste formaner och inbringande rattigheter, som tilldelades stader pa olika tider aro foljande: hamn- bro- och palepenningar, 20:de eller 10:de penningen af allt utarf (det f6rra enl. Priv. f. Upsala 1570 § 5, det senare i Priv. f. Ealmar 1572 § 3, f. Abo, Wiborg och Borga 1607, f. Koping 1608, f. Enkoping, Trosa och Ula 1610, f. Wasa 1611), vidare forbrutna fastigheter h. o. h. eller delvis (flera af de sist anf. Priv.), losoren efter bortflyttade framlingar (se d:o), Danaarf h. o. h. eller halfparten (Privv. f. Kalmar 12/4 1600, Trosa och Ula 1610). Genom Handels- Ord. af 1614 (§ 14 o. 15; och 1617 (§ 18 o. 19) fingo alia stader ratt till 10 Dr for hvart ore i skatt af inrikes och 10:de penningen af utrikes flyttande borgare, samt 3:dje p. af utiikes gaende arfvegods till halfparten. 138 C. T. Odhner. a'fven forbuden mot landskop, olaga hamnar eller marknader, handt- verksfrihet o. a. d. De hafva oftast framkallats genom nagra af sta- dens utskickade framstallda besvar eller boner. Det staende formularet i dera alia ar, att Kon. harmed tager "sine alskelige borgare" eller "trogne undersater", "sin och Kronones kopstad N. N." o. s. v. i sitt hagn och sa'rskilta beskydd, erkannerligen mot allt intrang af Kon:s embetsman. De enda privilegier af intresse fran 1400-talet aro Stock- holms; de af 1436 tilldela Radet flera nya vigtiga rattigheter i ratts- skipning och administration (hvarom mer langre fram), som i foljande bref ytterligare tilloktes J). Afven for 1500-talet aro Stockholms Priv. mest framstaende. Gustaf I har, utom privil., afven utfardat flera ordinantier for enskilta stader, hvilka utvisa samma detaljerade om- sorg, att icke saga formynderskap, som framtrader i alia ofriga for- fattningar af honom. I dessa meddelar han narmare fbreskrifter afven for stadernas inre politi och ekonomi. Sadana aro Ordinantien for Wiborg fran 1540-talet och for Stockholm af 1557, innehallande re- glementen for handels- och handtverksforhallanden , uppborden, bygg- nadspolitien m. m. 2). Den markligaste hithorande forfattning fran Erik XIV:s regermg ar Privilegierna for Stockholm af 1563 i 37 punkter, innehallande nya bestammelser om borgerlig ratt och skatt, om burskap, om Radets missfirmande m. m. Johan III har utfardat ett storre antal stadsprivilegier an nagon annan Svensk regent: till- sammantagna utgora de en otrolig myckenhet 3). Med skal yttrar han derfore i bref till Stockholms Rad '% 1578, att han "allaredan storste parten och synnerligen de fornaraste stader med battre privilegier och storre friheter hafver gunsteligen forsorjt, an de nagon tid tillforne uti de Konungars tid, som har forut regerat, haft hafva"4). Resultatet har dock icke svarat emot all nedlagd moda 5) : i stallet for att till- taga, sjonko staderna under Johans regering allt djupare, sa att 1589 1) Se brefven af 1444, 1448, 1457, 1463, 1464, 1470, 1494. (Sthms Radhus- Arkiv). 2) Ordinanta ffcr Wiborgs stad, tryckt i Handl. Finl. Hafdcr af Arwidsson I, BS. 315 ff. (deri omnamnes en Wiborgs gamle ordin.). — Ett Mandat och ny Ordi- nantz oppa Stockholms stads byggning i 16 pktr: Palmsch. Top. XIV och Stiernman Cumin. Pol. o. OEcon.stadgar I, s. 149. 3) Km la. -t i JOnkOpings RadhusArkiv finnas icke mindre an 40 af Johan ntfar- dade bref till eller ang. staden. Af dem innehalla 17 privil. o. fOrmaner. 4) Nordiska Saml. Hist Urb. ST. 5) Redan i anf. bref klagar Kon., att bans gode ordningar och meningar blifva mycket vanv6rdade och af en part ringa aktadc. Bidrag till Svenska StadsfOrfattningens Historia. 189 enligt RRadets uppgift tredjeparten af dem lago ode J). Fb'rklarings- grunden haraf ligger i den planlbshet och brist pa sammanhang, som utmarker Johans fiesta regeringsatgarder, bans mani att reglementera i smasaker, under det ban lat det stora hela forfalla. Hans fiesta stadsprivil. aro mycket vidlyftiga och detaljerade 2), hvilket lorut en- dast varit fallet med Stockholras, ocb innehalla, utom upprepningar af garala stadgar, skarpta prohibitivatgarder, fb'rbud mot valdgastning och andra b'fliga valdsamheter, narmare bestammelser om utgb'rande af borgerlig tunga o. s. v. Dessutora utmarka de sig for en synnerlig frikostighet pa donationer och skattefriheter, samt for ett stort nit for stadernas yttre hallning, deras forskonande med prydliga bus o.s. v.3). Afven ban bar utfardat sarskilta Statuter for Stockholms stad 1570 (i 41 pktr), af ungefar enahanda innehall med Privil. 4). — Hertig Johan af Ostergbtland visade i detta som i flera andra fall mycken likhet med fadren: manga ord men foga resultat 5). Handlingen ar sa mycket mer framstaende i Carl IX:s atgarder: afven ban bar bade sasom Hertig och som Konung utfardat ett stort antal, till en del vidlyftiga, privilegiibref for stader, hvari ban fornamligast sysselsatter sig med att ordna handtverksforhallandena efter den strangaste prohi- bitism 6) och att fran staderna utestanga dels framlingar, dels andra samhallsklasser och isynnerhet fralset. Till dessa punkter aterkomma vi langre ned. Flera bland Carl IX:s Privilegier inneballa afven nya bestam- melser rorande stadernas forfattningsfb'rhallanden: de synas ga ut pa att bereda storre inflytande dels at den kungliga makten, dels at me- nigheten i staderna 7). Synnerlig uppmarksamhet fortjena de for Go- teborg 1607 utfardade fundationsprivilegier, hvilka vi dock arna be- handla i sammanbang med nasta period, da de i hufvudsaken ofver- 1) Geijer Sv. Folkets Hist. (Orebrouppl.) II, s. 285. 2) Vi anfora som ex. i detta fall bans Priv. for Stockholm af '% 1570, f5r Upsala 1570, for LinkOping 1571, for Norrkoping och SOderkoping 1572, f6r We- steras 1587. 3) Se anf. Stadsprivil.: 12 frihetsar forunnas "dock med sadant besked, att de skole uti hvar gard uppbygga sig till det minsta ett stenhus utmed gaturne, 3 vam'n- gar hOgt", eller atminstone "Standelvcrkshus" murade utat gatan. Anspraken inskrank- tes sedermera (se Kbr. till staderna 22/6 1584 RRegistr.) till "skone trahus tegeltackte och malade med kopparrok." 4) Nordinska Saml. Hist. U. Sv. De foreskrifva afven nagra nya (lagre) Embetsman for staden (§§ 23, 24), nya best. ang. Gasters rattigheter och uppsigten ofver dem (§§ 15, 28). 5) Se t. ex. Priv. for Norrkoping af 1609 och 1613, jemforda med Hallenberg. 6) Med slutna skran och bestamdt antal handtverkare for hvar stad, se t. ex. Priv. for Wimmerby af 1604, for Trosa och Ula af 1610, Stiernman ss. 261, 287, 346, 519. 7) Se Wimmerby Priv. 1604 § 10,Projektprivil. for Fahlun och Sala 1609,jfrs. 152. 140 C. T. Odhncr. ensstamma med Gustaf Adolfs Priv. af 1621. Carl IX bar i denna gren af styrelsen, sora i manga andra, varit en foregangare till Gustaf Adolf. Det var icke blott genom privilegier och frihetsbref som Konun- garne stodo i kommunikation med staderna och deras styrelse: man finner, isynnerbet fran 1500-talet en stor mangd till staderna utfar- dade Konungabref rorande alia mqjliga arenden: an tillhora de det politiska omradet, innehallande uppmaningar till trobet, tacksagelser for visadt nit, tillkannagifvandeu af fattade beslut eller andra marke- liga handelser1), kallelser till allmanna moten o. s. v., an aro de af ekonomisk natur sasom qvittenser, anvisningar, utskrifningar af garder eller anmodanden om bjelp, an anga de rattvisans skipande eller exe- qverande, ocb befalla mals upptagande, tvisters afgorande eller skul- ders utkrafvande m. m. Konungarnes personliga beroring med stader- nas myndigheter var naturligtvis sallsynt, om man undantager Stock- holm, der man under aldre tider ofta finner dem upptrada i forhand- lingar med Radet eller mpnigheten. Sa holl Gustaf I 1525 "men" med borgerskapet a S:t Gertruds gillestufva 2), dit afven Carl Knutsson och Sturarne flere ganger sammankallat menigheten 3); pa Radhuset infann ban sig 1524 till onda ryktens och stamplingars fi3rekommande, vidare 1527, da Radet i bans narvaro upprattade forslag pa 3 personer, af hvilka ban utnamnde en till Borgnmstare 4 ), och 1529, da ban sporde Radet om dess mening angaende de upproriska Herrarne och erholl dess trohetsforsakring 5) o. s. v. Pa samma satt bar afven Carl IX flera ganger tradt i omedelbar beroring med stadsstyrelserna, dels i Hertig- domets stader, dels i Stockholm. Stundom lato Konungarne for Stock- holms Rad tillkannagifva sin vilja genom utskickade RiksRad, hvilka ofta befinnas hafva deltagit saval i administration som i domstols- forhandlingar 6). De Svenska staderna voro som vi sett fran borjan omedelbart Kung- liga, i ocb med detsamma de tradt ur landsrattens omrade: deras rattig- heter voro ej sasom i Tyskland och annorstades grundade pa en and- 1) Sc t. ex. bref i Upsala Priv.bok, i JOnkOpings Radhusarkiv, m. fl. 2) Ekdahl a. at. s. 1435. 3) Se t ex. Hadorph Bih. t. RimKrOn. 8. 211 m. fl. 4) Elers Stockholm I, s. 89 efter Olai Petri T. B. — Ett dylikt ingrcpp i Ra- deta fria val har afven under denna period flera ganger forekommit: hRrom mera langre fram. 5) Ekdahl a. st s. 1448-9. 6) D:o BS. 1434, 1449. — Ex. i mangd anf. af Palmsch. Top. VII. Bidrag till Svcnska Stadsforfattningens Historia. 141 lig eller verldslig immunitet. Genom forlaningars utdelande och for- pantningar till enskilta personer undandrogos flera stader i vissa fall konungens omedelbara uppsigt och beskydd. Redan 1279 firmer man, att konungen at biskop Henrik i Linkoping medgifvit full konungslig ratt ofver en stad, som den senare tankte anlagga i Smaland '). Fran medlet af 1300-talet blefvo dylika forlaningar allt vanligare, saval till prester och kloster, som till verldsliga herrar. Som ex. pa det forra anfora vi Wadstena priv. af 1400, enligt hvilka eganderatten till grun- den jemte tomtoren och dagsverken tillerkandes Klostret 2), samt for- laningen af Upsala stad till Erkebiskop Jons Bengtsson pa 1460-talet. I Wadstena skulle enligt ett K. Christoffers bref Borgmastare och Radman tillsattas "med abbadysenes raadh oc fulbordh", afvensom in- for henne aflagga rakenskap for uppborden 3). De frammande furstar4) eller inhemska store, som fran medlet af 1300-talet innehaft Svenska stader som forlaning eller pant, hafva utan tvifvel icke blott upptagit Konungens skatt, utan afven utofvat alia Konungsliga rattigheter ofver staderna, utfardat privilegier och tillsatt Fogdar 5). Under Albrekts regering behandlas de i pantebrefven sasom de alls icke anginge Sve- riges Konung. De stader, som langre tram kommo under Hertigdomena, hafva der atnjutit samma rattigheter och skydd som forut, och van- ligen till och med vunnit pa bytet. Inskranktare var den makt, som i Grefskapen 6) utofvades ofver der befintliga stader. I de aldsta for- laningsbrefven af 1561 och 1562, hvarigenom Bogesund och Wester- vik kommo under Grefvarne Ros och Sture, namnes ej nagot narmare angaende rattsforhallandet 7), men i ett bref af 1570 for Sturefamiljen 1) Volumus quod dicta villa — — tarn in regnlibus causis et juribus, quam Epi- scopalibus, dicto Episcopo et suis successoribus pertineat plena jure. D. S. 686. 2) Lagerbring Svea Rikes Hist, IV, s. 264. 3) Wadstena Klosters Copie-bok a Kongl. Bibl. i Stockholm. 4) Sa innehades Kalmar under lang tid forst af Holsteinska Grefvarne (1361 — 4), derpa af Hertig Albrekt fran Meklenburg: pa samma satt Nykoping , Thorshiilla, We- stervik m. fl., se Styffe Bidr. till Skand. Hist. p. L o. XCVII samt n:is 36, 41, 42, 50, 63. 5) Se t. ex. tva bref till Arboga af 1480 o. 84 begynnande: "Jag Nils Sture, Hofvidsman pa Westeras och Ofver Dala", deri denne tilldelar privil. och kallar Fog- den "sin Fogeta." Lohman a. st. s. 31, 32. Jemfor afven Gronblad a. st. n:o 56 o. pantebrefvet pa Soderkopings stad 1419 hos Lagerbring IV, Bil. 1. 6) Afven till andra bortforlantes stader under 1500-talet: sa J6nk6ping 1522, Linkoping, Skenninge o. Wadstena 1533, Soderkoping 1537 m. fl. 7) Det Ros'ska Grefvebrefvet tryckt i Nya Sv. Biblioth. II, i, s. 21 , det Stureska af Siwers a. st. s. 349—53. 142 C. T. Odhner. tillagges Grefven rattighet att anliigga nya stader pa sitt omrade, af- vensom att dtima i andra instansen 1). Privilegier utdelades fortfarande direkte af Konungen, men deremot forestods staden af Grefvens Fog- de a). — Slutligen bar det afven intraffat, att en stad erhallit en annan i forlaning, sasom da Gestrikland och Upsala stad 1470 ofver- leranades at Stockholm som sakerhet for en fordran. II. Stadskommunens organisation. Vi hafva redan niimnt, att den af Magnus Eriksson utfardade allmanna Stadslagen utgor grundvalen for stadernas fdrfattning under hela tiderymden, och det ar forst med Carl IX, som nya grundsatser borja uttalas, grundsatser, som dock icke erhollo nagon bestamd form eller blefvo djupt ingripande forr an genom Gustaf Adolfs och Axel Oxenstjernas organisationer. Icke heller undergick St.L. nagon allmiin ombildning, nagon betydligare forandring efter nya tidsforhallanden, om man undantager 1471 ars stadga. Deremot har St.L. under ti- dernas lopp blifvit temligen modifierad i enskilta punkter: St.L. har i flera afseenden varit beraknad for ett annorlunda beskaffadt stadslif an det Svenska da fortiden var, och da frammande, obekanta inratt- ningar efterbildades , lag det i sakens natur, att lagens bud fingo tills vidare hvila, der de icke val stamde ofverens med de faktiska forut- sattningarne : detta har sakert forhallandet varit med flertalet af Sve- riges stader. Dertill komraer, att lagens stadgar i flera fall voro tem- ligen obestamda och lemnade fritt rum for lokala sedvanjors och andra dylika mindre skiljaktigheters utbildning. Detta fortgick obehindradt och utan sardeles kontroll fran konungamaktens sida under 250 ar, och vi kunna salunda val forsta, att splittringen skulle vara ganska stor, da slutligen 1618 en revision foretogs, och de sarskilta lagbQc- kerna skulle sammanjemkas, afvensom vi kunna fatta Gustaf Adolfs klagan, att lagen "blifvit ford utur sin ratte mening", hvilket han till- skrifver "oforstandige afskrifvare och andre vrangvise menniskor" 3). I brist pa en kritisk och jemforande upplaga af St.L. kan man ej med visshet uppgifva, huru vidt de sarskilta stadernas exemplar af den- samma afvika fran den ursprungliga : man kan dock sluta af de sakert icke fullstandiga "Atskillnaderna" i 1665 ars Folioupplaga 4) (till hvilka vi aterkomma i det foljande), att det icke varit obetydligt. Att 1) Silvers a. St. s. 353 — 9. 2) Siwers a. st. s. 84, 86 ra. fl., Winbom Diss. de Ulricsehamn Ups. 1782 p. 9. 3) Gustaf Adolfs bckraftclsc af St.L. 1618. 4) Swerikes Rijkes Stadzlagb. Stockholm hos Ign. Meurcr 1665. Bidrag till Svenska StadsfOrfattningens Historia. 143 doma af lydelsen i flera stadsprivilegier fran 1400-talet skulle man fb'rmoda, att flera stader egde sina sarskilta stadsratter. Sa talas redan 1384 i ett K. bref om Norrkb'pings bok och stadsratt *), 1403 forunnas stadsratt at Wiborg, "apter thy som stadzboghen j Upsalom utwyser" 2), och 1444 at Raumo med atnjutande af den lag och ratt, som de hafva i Abo3), 1484 namnes "Arboga kopstadslag"4) o. s.v. 5). Alia dessa s. k. stadsratter aro naturligtvis blott olika upplagor af allm. St.L. 6). Benagenheten att splittra den senare i flera lokala lagar forskrifver sig kanske till en del fran beroringen med Danmark, der alia betydligare stader egde sin sarskilta ratt 7), sarat fran det Tyska f orestallningssattet , for hvilket en allman stadslag var nagot alldeles frammande. Bjarkoaratten var for Sverige ett uppslag till ett liknande rattssystem for vara stader, och utan tvifvel ar det deras obetyd- lighet, som fb'ranledt tanken pa en for dem alia gemensam lag. Deras foga skiljaktiga uppkomstsatt och enahanda intressen underlat- tade foretaget. 1) Stadens styrelse. Vi hafva i det foregaende undersokt de forsta sparen till en egen kommunalstyrelse for staderna och funnit dessa hantyda dels pa ett inhemskt, dels pa ett Tyskt (Liibskt) ursprung. Rattegangsvasendet i staderna hade af naturliga skal till en borjan antagit Svenska for- mer och utbildat sig i analogi med landets, pa samma satt som de forras lagar bildat sig efter det senares. Behofvet af en sarskilt ad- ministration infann sig dock snart, och monstret for hennes inrattning hamtades da naturligtvis fran de i detta afseende fullt utvecklade Nordtyska staderna, isynnerhet som beskafFenheten af den Svenska domstolsnamnden icke gerna medgaf nagon utbildning i administrativ riktning. I Bjarkoaratten efterbildades visserligen den Liibska ratten, 1) Br. tryckt af Hertzman och Bingborg a. st. I, 29. 2) Arwidsson Handl. Finl. Historia I, s. 9. 3) Mellenius a. st. s. 9. — 1446 erhaller Lidkoping sadan stadsratt, "som andra vara kopstader hafva i VestergOtland", se Gilberg de Lidekopia Disp. Ups. 1744 — 46. 4) Lohman a. st. s. 32, b. 5) Stjernhook i De Jure Sv. Goth.que vet. p. 20 och 113 tillagger SGderkoping en egen lagbok, som han sjelf sett. Af Sodersten disp. de Sudercopia 1736 underrattas man, att denna lagbok inledes med foljande ord: "Her byrjas Sutherkopungs Lagboch", samt bar artalet 1380. Detta ar blott ett ex. af St.I/. jmfr Schlyters fSretal till Bj.R. p. XXXVIII. — Hit h8r berattelsen om Sigtuna urgamla lagbok, som enligt Prof. Lundii uppgift vid en transport forkommit i Malaren, se Hadorph foret. t. Bjork.R. 6) Denned menas afven nagongang stadernas privilegier. 7) Se Kolderup Kosenvinge Saml. af gamle Danske Love V, s. 49—485. 144 C. T. Odhner. men deri forekomma dock flera spar af de Svenska domstolsforrnerna. Efter denna tid blef det Tyska inflytandet sa ofverflyglande och Stock- holms exempel sa afgorande, att hela stadsvasendet smaningom ord- nade sig derefter. Pa somliga stallen har dock formodligen det gamla rattegangssattet fortgatt en tid i jembredd med den nya administrativa myndigheten eller Radet. En sadan administrativ och ordnande makt har pa de fiesta stallen varit utgangspunkten for Radets bildning, sa i Tyskland J), sa afven i Danmark 2). Harmed forenade sig helt na- turligt en viss lagre politi-lagskipning, i det Radet maste vaka ofver stadens orduingar, matt, mal, vigt o. s. v. samt bestraffa forbrytelser deremot. Dess jurisdiktion stracktes allt langre, och under det allt- jemt tilltagande Tyska inflytandet absorberades smaningom det Svenska elementet, sa att, da allmfinna St.L. utfardades, det Tyska deri be- hb'll fullstandig seger, och Radet framtradde med helt och Imllet Tysk organisation, for hvars narmare detaljer vi nedanfore skola redogb'ra. Detta ar ett for Sverige ganska miirkvardigt resultat, om man jemfor forhallandet i grannlanderna Danmark och Norge. Enligt Ko- penhamns stadsratt af 1294 hade visserligen Radet en temligen vid- strackt jurisdiktion 3), men detta var dock ett alldeles isoleradt exem- pel, ty annu i Malmo och Lunds stadsratter af 1360 och 1361 lag den db'mande makten helt och hallet i borgarnes hander, och Radets auktoritet var blott administrerande 4). Och afven sedan Radet till- egnat sig den dbmande makten, fortfor det gamla rattegangssattet vid sidan af Radets jurisdiktion isynnerhet i vissa kriminalsaker 5). Hvad Norge betrafFar, sa omtalas i den nyare Bjarkoratten 12 Radman i stadsdomstolen , men jemte dem en namnd af 12 byaman 6): saledes en nagot blandad organisation, der det Tyska elementet visserligen ar vida starkare an i Danmark, men annu icke sa rent framtriidande soin i var Stadslag. — Vi ga nu att redogora for Stadsstyrelsens narmare beskaffenhet, sadan han framtrader i Stadslagen och sadan ban sedermera pa denna grundval utvecklade sig. Vi hafva da forst att tala om stadskommunens offentliga representant, den egentlige var- daren och forvaltaren af stadens ratt 1) Frensdor£f a. st. s. 28. 2) Kolderup Roseuvinge Dausk Betshistorie I, s. 103, 104. 3) Kolderup Rosenvinge Saml. af gamle Danske Love V, p. 9, 112, 115. 4) A. st p. 68, 77, 79. 5) Kolderup Rosenvinge Dansk Retshistorie I, a. 105. 6) Munch a, st IV, s, 571—2. Bidrag till Svenska StadsfSrfattningens Historia. 145 Radet eller Magistraten, som det fran Gustaf Adolfs regering borjade kallas, innefattande bade Borgmastare och Radman sasom en enda korpora- tion, der de forra blott voro tillfalliga ordforande. I denna mening forekomma Rad och Radman ofta i St.L. '), och afven langt efterat i protokoller och handlingar 2). Det ar forst i slutet af tiderymden, da Borgmastare-platserna flerstades borjade blifva permanenta embe- ten, som en storre skillnad i detta afseende gjorde sig gallande. — Vi skola forst betrakta Radets organisation, sedan dess funktioner och verksamhetskrets. a) Radets Organisation. Hvad forst betraffar vilkoren for vallarJiet till Radsmedlem, sa erfordrades hartill enligt St.L:s ursprungliga lydelse att besitta "eget arf i stadenom" 3), hvilket uttryck sedermera andrades till det liktydiga "liggande grund 4)." I Wisby St.L. saknas denna fore- skrift5), deremot aro bade denne och den Liibska ratten forsedde med en mangd detaljerade bestammelser for valbarheten 6), hvilka ej forekomma i allm. St.L. och der afven voro onodiga, dels i anseende till de i analoga fall gallande Svenska rattsbegreppen , dels i foljd af den mindre rorelsen och tilloppet af framlingar i vara stader. Yidare foreskrifves , att af samma slagt blott fyra fa sitta pa en gang i Radet, och att icke tva broder der fa invaljas, "utan att ej ar annat val till" 7). Bade den Liibska och "Wisbyensiska ratten aro i detta fall vida strangare 8) , och att skarpta stadganden afven hos oss varit behofliga, finner man af de aterkommande klagomalen ofver nepotism och afseende pa slagtskapsforhallanden vid tillsattande af stadens embeten. — Den i de Tyska stadsratterna starkt accentue- rade foreskriften , att alia herretjenare (hofman) aro uteslutne fran Radet9), saknas helt och hallet i St.L., hvilket ar naturligt da man 1) Se t. ex. KgB. I § 2, VIII; Byggn.B. VIH; Kpm.B. XIX, XXXI; Badst-B. XXXII; Hgml.B. I m. fl. 2) Se t. ex. Olai Petri Tankebok (Ekdahl s. 1430, 1440, 1449 m. fl.) 3) St.L. (1665 ars uppl.) fol. 60. 4) St.L. KgB. H. 5) I dess stalle erfordrades att hafva varit borgare i staden ar och dag: enl. Sv. St.L. var man borgare , sa snart man blef besutten derstS-des och dit inflyttat. 6) Se Wisby St.L. I, 1 ; Frensdorff a. st. s. 39. 7) KgB. IV. I nagra aldre exemplar tillagges afven den inskrankningen : "sa att de sitta ett ar", i likhet med Hamburgerratten af 1292. 8) Se Hach das alte Liibsche Recht II, 52; W. St.L. I, 1 , §. 3. 9) Frensdorff ss. 89, 100. 10 146 C. T. Odhncr. besinnar den stallning, som Ofverheten fran borjan intagit till vara stader, och dermed jemfdr fo'rhallandet i Tyskland. Man finner sa- lunda hos oss, att slottsfogdar, haradshofdingar o. a. d. pa samma gang varit Radman l ), liksom ej heller frjilse utgjort absolut hinder fdr intrade i Radet 2). Da enligt Liibska ratten handtverkarne voro uteslutne fran Radet 3), kunde detta naturligtvis ej komma i fraga i de Svenska staderna med deras ringa tillgangar och flerstades in- skrankta kopenskap: man finner derfore pa Radslangderna fran 1400- och 1500-talen ett stort antal handtverkare, sasom Skraddare, Sko- raakare, Smeder, Skinnare, Baltare, Guldsmeder, Bardskarare m. fl.4). Sakerligen hafva dock kopmannen dervid haft foretrade. Slutligen skulle enligt Magnus Erikssons stadslag halften af Radet utgoras af Tyskar, i likhet med hvad som stadgats i Wisby St.L. 5) och sannolikt faktiskt egde rum i flera af Sveriges sjostader. Det oaktadt ar det markvardigt och ett slaende bevis pa Hansestadernas ofvermakt, att en sadan organisation kunnat i lag faststallas. Savida stadgandet ej tillkommit i foljd af nagon tillfallig forlagenhet a Mag- nus' sida, for att vinna Lybeckarne, med hvilka han vid denna tid efter langvariga stridigheter afslot stillestand 6 ) , skulle man kunna ta'nka sig dess tillkomst salunda, att det asyftat att at Svenskar for- behalla dtminstone halfva Hddet i de sjostader, der Tyskarne redan raknade pluralitet och hotade med fullkomligt uttrangande af det Svenska elementet, hvaremot i en stor del landtstader Svenskarnes ftfvervigt var betryggad genom stadgandet i KgB. II: "Kan ock tima, att minna mantal ar af Tydiskum an Svenskum eller fa'rre qvemlike, tha fylles talet med Svenskum mannum." Detta har sakert ofta blif- vit fallet i de mindre och fran hafvet aflagsna staderna, sasom man ser af radslangder 7). Deremot finner man t. ex. i Kalmar ar 1389 bland det talrika Radet hogst fa Svenska namn !), och i Stockholm 1) Sa var i Abo 1504 en Radman tillika Lade SlottsfogJc och Haradsbofding se Porthan Chronicon Episc, p. 727; i Enkuping var 1545 Borgm. tillika Haradsdomhaf- vande: Encbom 1. c. p. 79. — Borgm., Radman och borgarc i Sthm finner man ofta i Slottslofven deretades eller sasom undcrfogdar. 2) Exempel derpa hos Gr5nblad a. st s. 173 n. 3) Frensclorff s. 40: de van openbare hantwerkehebben gewonnen er goet. 4) Se Radslangderna f<5r NorrkSping, Orebro, Arboga, Strengnfts hos Sundeh'us, Norrk. minne B. 458, 472; Bagge Beskr. om Orebro s. 250, 255; Lohman a. st. s. 144 och f6lj. ; Graffman de Strengnesia p. 38. — I Mariestad har 1623 en Trftd- gardsmastare varit Borgm. (TidstrOm de Mariestadio Sthm 1748). 5) Der star dock blott belt obestamdt, att Radet skulle valjas "van beiden toughen." 6) Se Styffe a. st. p. XJX. 7) Se t ex. anf. radslangder fran Arboga och Strengnas. Bidrag till Svenska Stadsforfattningens Historia. 147 1420 bland 21 Radspersoner blott tva a tre Svenskar 2). Eraellertid blef Tyskarnes inblandning i styrelsen af hogst olyckliga foljder for en del stader och fbrnamligast Stockholm: man ihagkomme upptradena under Konung Albrekts fangenskap 3j o. s. v. I Stockholm gick det slutligen sa langt, att till och med tjensterna vid Tullen och myntverket voro besatta med Tyskar, och, sasom det klagades, for Svenske man intet aterstod, om de icke ville blifva skarprattare eller dodgrafvare. Det var val ocksa egentligen fran Stockholm som reformen utgick. Den fosterlandska harmen ofver Tyskarnes obilliga rattigheter och ofvermod gaf sig luft strax efter Brunkebergs slag 1471; da kom me- nigheten i Stockholm och af flera andra stader samt allmoge af alia landskap infor Riksforestandaren och Radet och forklarade, att i an- seende till det forderf, som af namnda lagbud blifvit en foljd, och efter- som det vore exempellost, att en stad maste hafva "tu tungomal uti sittande Rad", fordrade de stadgans upphafvande med hot, att eljest sjelfve gora slut derpa 4). Ehuru i foljd haraf Tyskarne alldeles skulle vara utestangde fran Radet och "andra markeliga embeten" i staden, har man dock skal att betvifla den bokstafliga tillampningen deraf: en sa genomgripande forandring kunde val i flera stader svarligen genom- foras omedelbarligen, och i anseende till det vanskapliga forhallandet till Lybeck under foljande artionden maste sakerligen varsamhet iakt- tagas. Emedlertid bekraftades forordningen i senare ofverenskom- melser, sa i Christian I:s forsakring af 1476 § 18 samt Kalmare Re- cess 1483 § 22 5). Christian II tillsatte 2 Tyska borgmastare i Stock- holm, och annu 1568 foreslog Johan III i fbrhandlingar med Stock- holms stad, att nagre bland Radsmedlemmar skulle vara Tyskar6). Att afven sedermera Tyska Radsmedlemmar ej varit sallsynta, kan man sluta deraf, att Gustaf Adolf bade i sin Konungaforsakran och sin forsta resolution pa Stadernas besvar 7) maste utlofva, att ej ut- 1) Sc Lofgren Kalmar och dess Stift I, s. 54. De forekomma i ett pa Tyska forfattadt hyllningsbref till Margareta. — Kalmar syncs vid denna tid genom den sardeles lifliga beroringen med Hansau samt sitt Tyska ofverherrskap [se sid. 141] hafva varit sa godt som en Tysk stad. 2) Se utdrag ur Tankeboken hos Palmschold Top. VI. 3) Dermed nekas ej, att Tyskarne genom sin hogre bildning flerstades befordrat ordning och skick. 4) St.L. (1665 ars uppl.) fol. 59 och 60. 5) Hadorph Bih. till llimKrfin. ss. 299 och 326. — I Kalmare Recess namnas bade Borgmastare, Radman, Tulluarer, Byfogdar, Kamnarer och Stadsskrifvare. 6) R.Registr. 7) Stiernman Riksd. och MOtens Besl. I., s. 651 och 667. 143 C. T. Odhner. Iftndingar skulle fdrordnas till Magistratspersoner i staderna. I ett vidlyftigt memorial rQrande stftdernas nppkomst i riket, utan namn eller datum, hvilket synes vara forfattadt omkring 1620, angifves sa- sora en felaktighet i stadernas styrelse, att "de somligstades satta sig 6fver hufvudet Tyske Borgmastare och Radman, tvSrt emot lagens ord"1); och ftnnu 1672 forekom i stadernas besvar en anhallan, att inga utlandingar matte tagas till Borgmastare eller Radman 2). Vi komma nu till valsdttet och sammansattningen. Bada voro belt och hallet efterbildningar af Tyska stadsratter; men under det i Lybeck det f6rra och i andra Hansestader, sasom Stralsund, Ham- burg m. fl., afven den senare voro noga bestamda, aro deremot de hithorande stadgandena i St.L. ganska svafvande och blefvo derfore ock under utvecklingens gang foremal for olika uppfattningar och till- lampningar, sa att dessa fbrhallanden icke allenast voro olika i olika stader, utan afven i samma stad gestaltat sig annorlunda pa olika ti- der. Det ar derfdre svart, att deruti fixera och uppstalla nagon ge- nomgaende norm: vi skola dock forsoka ange grunddragen. Den allmanna tendensen hos Radsorganisationen var, i enlighet med det da for tiden i Hansestaderna gallande fdrhallandet, aristo- kratisk, ty valratten lag hos Radet sjelft och utofvades medelst ett slags Cooptation, ehuru ej sa tydligt uttalad som i Liibeck 3), der Rads- tjensterna voro permanenta, savidt ej innehafvarne gjorde sig ovardiga desamma, och det sa, att hvarje ar blott tva tredjedelar af Radet voro i tjenst eller utgjorde det "sittande Radet", medan den tredje delen under namn af det gamla Radet atnjot tjenstledighet och sedermera efter anstalld profiling af ett sarskilt elektors-utskott ater intradde i sin embetsutSfning. Enligt St.L. i hans ursprungliga lydelse var afven i Svenska staderna Radet fordeladt pa tre linier. Af det foreskrifna antalet 6 Borgmastare och 30 Radman skulle "tio Radman vara ett ar, tio andra aret, och tredje aret sammaledes, och tva Borgmastare skola vara hvart ar med dem tio" 4). Har var salunda blott en tred- jedel hvarje ar "sittande." Saval denna modifikation, som Radets an- tal synas vara hemtade fran Wisby Stadslag, hvilken sannolikt icke langt fdrut blifvit af samma Konung 5) stadfastad och innehaller all- 1) Oxenstjernska Rnml. & Riks-Arkivet. 2) Res. pa Stad. besyflr 1672 § 17: Stjernman 8. 1700. 3) Frensdorff s. 101 — 106. 4) 1665 ire Upl. fol. 60. 5) W. StL. Schlyters fflretal p. V, VI. Bidrag till Svenska Stadsforfattningens Historia. 149 deles enahanda stadganden !). Af ofvannamnda uttryck synes folja, atfr successionen borde vara bestamd atminstone for de treariga krets- loppen: det oaktadt skulle val arligen foretagas, och det pa fb'Ijande satt. Atta dagar fore S. Walborgs dag skulle Radet in pleno (saval det gamla som det nya) sammankomma a Radstufvan och der infor Fogaten valja Borgmastare och Radman, hvilka sedan skulle "efter gamblum stadga" 2) pa Walborgsdagen 3) "lysas" 4). Detta dunkla och ofullstandiga stadgande behofver onekligen forklaringar 5). De som vid namnde tillfalle skulle valjas voro naturligtvis blott raedlemmarne af det sittande Radet for kommande embetsar 6), ty de aftradande voro sjelfskrifna ledamoter af det gamla. Proceduren kallas oegentligt nog ett val 7 ) : det var val i sjelfva verket ej fraga om annat, an att profva, huruvida anmarkningar forefunnos mot de Radman, som nu voro i tu- ren att sitta eller om nagra af dem ville afsaga sig sin befattning (ett fall som ofta har intraffat i vara stader, der bade hedern och fordelen voro ringa). I annan handelse intradde dessa i sin afven af lagen antydda ratt. Det aristokratiska i denna institution mildrades nagot genom valsattets formaliteter, i det Radet ej framtradde som en permanent och en gang for alia sluten korporation, som blott kunde fbrandras genom frivilligt aftrade, utan arligen vexlade genom ett om ock blott formellt val, hvartill kom, att denna akt erhb'll en offentlig och kommunal ka- rakter genom det hogtidliga kungorandet infor menigheten 8). Radets stora antal under aldre tider gaf afven at detsamma en mer demo- kratisk hallning. Vi namnde, att lagens ofvannamnde bestammelser vid tillampnin- 1) W. St.L. I, i, § 2. 2) Vi fasta uppmarksamheten vid dessa ord sasom hantydande pa aldre sedvanjor i detta fall. Samma uttryck ffirekommer pa andra stallen, sasom KgB. XV anga- ende burskaps-penningaraes anvandande. 3) I Lubeck holls det arliga placitum strax efter Pa.sk: se Hach d. Alte Ltib. Recht s. 144. 4) St.L. KgB. I. 5) Wisby St.L. ar i detta afs. annu ofnllstandigare. Orsaken hartill ar val den, att man ville lemna nagot rum f6r tradition och praxis. 6) Jmfr. RadstB. II : "the Borgmast. och Radhman, thet aret skulu sitta och ratta, epter thy the stadgade voro om Walburgamassona." 7) I Liibska ratten samt Wisby St.L. talas ej om valja, utan namna (nomen, n6men) se Hach a. st. II, 53; W. St.L. I, 1. 8) Proceduren beskrifves af TankebOckerna med foljande uttryck: "da sattes sta- dens deputerade embeten, reciterades Embetsrullan for kommande ar" o. s. v. 150 C. T. Odhner. gen undergingo mangfaldiga modifikationer. Dervid kunna vi forst an- niarka, att Radsvalet' i atskilliga i synnerhet mindre stader, der ifte- nighctens inflytande lattast gjorde sig gallande, fran horjan tick en starkt demokratisk pragel, i det Radets tillsattande belt och ballet bestamdes af menigbeten pa de i sadana stader ofta forekommande allmanna Radstugorna, formodligen i ofverensstammelse med forut geil- lande bruk och sedvanjor J). Samma omvexling, som enligt lagens for- sta lydelse skulle ega rum i tre afdelningar, inskranktes sedermera ef- ter antalets fdrminskande till tva 2), men det ar icke pa manga stallen, som man finner turvexlingen ordentligt iakttagen. Vi vilja anteckna nagra exempel, hvilka, eburu inskrankande sig till Borgmastarne, dock flerstades afven torde galla om Radmannen. Sa finner man, att re- gelbunden alternering mellan de forra i Stockbolm var det normala nnder 1400- och 1500-talen samt anda till periodens slut 3), i Jon- koping alternerade bade Borgmastare ocb Rad under aldre tider4) i Arboga var detta atminstone med Borgmastarne det vanliga (t. ex. aren 1462—1489, 1495-1515, 1545-1556, 1573 -1589) 5) och i Kalmar 1429 - 1450 6), i Lidkoping egde detsamma vanligen rum anda till 1621 7) och att doma af senare tiders praxis afven pa flera andra stallen. Dock observeras, att turen dervid ej alltid sa strangt iakt- togs, hvarfbre ofta endera Borgmastaren satt qvar nagra ar i foljd, en annan forst efter 3 a 4 ar ater tilltradde o. s. v. I flera Kon. bref fore- skrifves eller antydes alterneringen sasom det ratta. Sa skulle enligt Christoffers anf. bref till Wadstena 8) af de 4 Borgmastarne och 8 Rad- mannen 2 B. och 4 R. sitta hvart ar. I Hedemora, Koping och Streng- Eas skulle enl. Kbr. at 1459 de tva Borgmastarne "sitta ratten hvar sitt ar", hvaremot de sex Radmannen synas varit permanenta. I Carl IX:s Tullordning 1600 forutsattes en dylik turvexling mellan Borgma- starne sasom ofverallt iakttagen 9). 1) Det hcter ofta i Protokollcrna : "enhalligt vald af Rad och Menighet", "forc- slagea af Radet och af menige man samtyckt" o. s. v. I Arboga tankebok heter det ar 1614 M/4: "desse efterskrifne blefvo valde till Embetc af K. M:s Bcfallningsiuan eamt Borgmastare och Rad och gemene man" — Svea Hofratts Arkiv. 2) St.L. KgB. H. 3) Se Stockholms stads Tankeb&cker, Skottb6cker och Embetsbok a RadhnsArk. 4) JOnkopings TankebOcker (Jmfr. Sundelius a. st. e. 445, II. Sk. Hist. XXXII). 5) Lohman a. St. s. 144. 6) Kalmars Tftnkcbok a Upsala Akad. Bibliothek. 7) Gilberg de Lidekopia. 8) Se sid. 141 o. 153, 2). 9) Stiernman Comm. Pol. och OEcon. stadg. I, 458. Bidrag till Svenska StadsfOrfattningens Historia. 151 Ofta firmer man en sadan praxis hafva utbildat sig, att samma Rad fdrblef sittande under en langre tid, under det Borgmastare-em- betet gick i tur mellan Radmannen, hvarfb're man nagongang finner samma person 4 a 5 ganger som Borgmastare och derefter hvarje gang ater som Radman1). Tvartom intraffade ock, att Radet alternerade, under det Borgmastarne oatbrutet tjenstgjorde2). Afven befinnas ofta sam- ma personer hafva qvarstatt som Borgmastare och Radman under en langre tid 3) och anda till sin db'd eller afsagelse, i hvilket fall den anbefallda valakten blott varit en bestarnd tidpunkt for afsagelse och cooptation af nya medlemmar. I sadana fall fbrekomma ofta 3 a 4 Borgmastare och hela antalet Radman sasom pa engang sittande i ratten, i det de derstades infunno sig efter lagenhet eller mb'jligen i en viss tur. Deremot befinnes i Stockholm aren 1619 — 1621 af fyra Borgmastare blott en hafva ''suttit" 4). Under en sadan mangfald af former, af hvilka somliga rymdes inom lagens stadgande, andra ofvertradde detsamma, utvecklade sig Rjadsorganisationen i Sveriges stader. Sasom ett temligen allmant och genomgaende drag kunna vi fasthalla den slutsatsen, att under de al- dre tiderna en om ock oregelbunden och godtycklig alternation var den forherrskande formen, men att radsplatserna mot slutet af narva- rande tiderymd tenderade till att blifva permanenta och fasta. Har- tili medverkade afven Konungarnes borjande inblandning i valen af stadsstyrelsen. Att redan de Danska Konungarne i enlighet med de Danska stadsratterna 5) har och der tillsatt Borgmastare, ar icke o- sannolikt, ehuru vi icke sett annat exempel derpa an det som intraf- fade 1520 efter Stockholms blodbad 6). Gustaf I borjade i nagra stader ingripa i det vanliga valsattet: sa finner man honom i Stockholm 1523 och 1524 hafva forordnat Borgmastare och Radman, liksom afven 1527 en B. efter fbrslag7); sa utnamnde han 1522 Nils Andersson till "varaktig" Borgmastare i Jonkoping och forlanade till honom "stad och 1^ Ex. anf. af Tidstrom de Maricestadio, Winbom de Ulrictchamn, Sundelius Norr- kOpings Minne, Enebom de Enekopia, Graffman de Strengnesia. 2) Sa hafva pa 1630-talet af de 12 Radmannen i Upsala blott 4 suttit hvart ar, men dcremot Borgmastare-embetena varit fasta. Upsala Tankeb. a RhusArk. 3) Ex. hos Winbom de Ulricschatnn p. 14, Wangstclius de Thorshalla p. 14. 4) Sthms Embets-bok. 5) Se Kolderup Rosenvinge Saml. af Danske Love V, s. 122 o. 197 : Erik XIILs Priv. for de Sjajllandske stad. o. Cliristoffers Priv. for Roeskilde. Jinfr. Jacobscn a. st. s. 66 IV. 6) Strinnholm Sv. Hist, i sammandrag II, s. 785. 7) Elers a. st. Ill ss. 205, 208 (efter 01. Petr. T. B). 159 C. T. Odhner. bus" jemte Wisingsb" *). I Stockholm begarde borgarne 1568 af Johan III, att ban matte till Borgmastare fdrordna nagre af dem foreslagne saint forsorja dem med underbill, bvilket ocksa skedde. Vidare for- ordnade samme Konung 1572 en Borgm. i Stockholm, 1590 i Hernb- sand och 1591 i Cregrund. I Stockholm lat afven Carl IX 1608 utnainna 4 nya Borgmastare 2). Nagongang hafva Konungarne ge- nom sina Fogdar latit afsatta Radsmedlemmar och fbranstalta om nytt val 3). — En genomgripande omorganisation af de bithb'rande forvirrade och Ofverallt olika forhallandena synes hafva fdresvafvat Carl IX: atmin- stone bar ban i flera privilegier bragt nya, om ock flerstades prakti- serade, grundsatser a bane. Sa skulle enligt Wimmerby privil. 1604 Radet utses af borgarne sjelfve samt innebafva sina embeten for lifs- tiden. Enligt de for Fahlun ocb Sala 1609 uppsatta, men ej utfardade privil. skulle menigheten deltaga i valet af Radet, hvaraf halfva an- talet skulle valjas nya hvart tredje ar, Borgmastarne dock sa, att tva (i Sala tre) sattes pa forslag till Konungens utnamning 4). Betraffande Radets antal faststalldes det normala i detta hansf- ende af St.L. till 6 Borgmastare och 30 Radman med tillagg: "den stad, som ej hafver sa amne a mannom, ban hafve minna tal, epter thy ban formar." Samma medgifvande forekommer afven i den senare lydelsen, som fdreskrifver 4 B. och 24 R. Sistnamnda forandring inne- halles visserligen i samma kapitel, som tillkom i foljd af Tyskarnes uteslutande, och synes derfore vara samtidig med detta, men att hon intraffat vida tidigare, blir sannolikt, da man besinnar, att det for- modligen fran Wisby St.L. 5) upptagna Radstalet utan tvifvel ratt 1) Wieselgren Ny Smalands Beskrifn. Ill, s. 3. 2) RRegistr. — Afven Stadsskrifvare hafva af Konnngen blifvit ftrordnade: sa 1579 i Oregrund, 1597 i Hudiksvall. 3) Sa skeddei Upsala med begge Borgmastarne 1583 (Ups. Priv. Bok): Fogden sknlle "saint med den menige man utvalja tva eller tre beskedlige man af Borgerskapet eller Kon:s egne tjenare, som kunna vara skickligc, och de fdrnamste af menigheten ock Bamber." I Wiborg skulle Fogden 1562 afsatta Borgm. och i stallet forordna 2 andrc. RRegistr. 4) Jmfr. Bidrag till Sv. Stadcrnas etc. 8. 44, 45. 5) Dcrvid markes dock, att Borgmastare blott pa ett stalle i W. St.L. omnam- nes (n, 10) och da i Singnlaris: hvaremot i Lubeck verkligen funnos sex Borgm. (ehuru blott tva sittande). Radmannens antal ater var derstades vida st6rre: de sit- tande voro omkr. 20 a 25. I Hamburg afvenledes omkr. 20. I Stralsund och na- gra andra Fommerska stader var samtliga Radcte antal fastst&lldt till 24. Se Frcns- dorff s. 101 och fOlj. Bidrag till Svenska Stadsffirfattningens Historia. 153 snart visade sig ofverstiga vara staders hofva 1 ) och derfore genom praxis och ofverenskommelse rainskades, hvarefter stadgandet utan kung- lig sanktion snart forandrades afven i lagbockerna, Dertill kommer den slutsats, som man kan draga af det forenamnda Kbr. 1459 till Hedeniora stad, i hvilket det forunnas innevanarne "att bruka half stadsratt, sadan som vara stader Strengnas och Koping hafva, i sa matto att de utkesa och hafva tva Borgm. och sex Radman" o. s. v. Haraf synes namnda forandring vara aldre an 1459, likval sa, att densamma aldrig blef pabuden offentligen for alia stader 2), hvarfore det gamla stadgandet pa nagra stallen mojligen qvarstod: atminstone finner man i Westerns nagongang 6 Borgmastare (3 sittande och 3 Seniores) 3), i Arboga omvexlade samma sex Borgmastare aren 1573—89, i sistnamnde stad funnos nagongang 5 Borgm. 4), liksom afven i Norr- koping 1477 5). For ofrigt ar Radsmedlemmarnes antal oandligt vex- lande i olika stader, liksom afven i samma stad; dessutom ar det svart att ur stadsprotokollerna harleda nagra bestamda uppgifter i detta hanseende, da ej alltid skilnad gores mellan det sittande och det gamla Radet. Sa finner man Borgmastarnes antal vexla fran 1 till 6, Radmannens fran 4 till 28 6). Det sittande Radet har dock afven i de mindre staderna sallan understigit tva Borgmastare och 4 — 8 Rad- man, hvilket man kan antaga som det vanliga och normala. I Stock- holm finner man 1420 i sittande Rad 4 Borgmastare och 17 Radman, 1477 ungefar lika antal7), 1516—1520 tva B., 1524 funnos der inal- les 4 Borgmastare och 16 Radman. Det sittande Radets antal forblef under den foljande tiden omkr. 2 B. och 10 a 12 R.; samtliga Radet uppgick sallan hogre 8,n till 3 a 4 B. och 15 a 17 R. 8). Hvad de 1) Sa heter det i K. Christoffers bref till Wadstena, att der finnas flera Borgma- stare och Radman, an behof gores, "och kommer det hvarken oss eller klostret till nagon fromma, men heldre var menighet till stor tunga och svarhet." 2) F6r enskilta stader blef Radets antal genom K. bref faststalldt: sa till 4 Borgm. och 8 Radm. f6r Wadstena genom K. Christoffer, till 4 Borgm. och 24 Rad- man for Kalmar 1524 (Lofgren, I, s. 104), for Stockholm 1568 (Palmsch. Top. XIV och RRegistr.). 3) Wicander Disp. de Arosia Ups. 1720, 22. Grau Beskr. 6fver Westmanland s. 148. 4) Lohman a. st. s. 135. 5) Sundelius a. st. s. 459. 6) Fyra var det vanliga Radmanstalet i JonkSping 1456 — 1548, 28 forekomma i Kalmar 1389, fdrmodligen afven innefattande det gamla Radet. Se Handl. Skand. Hist. XXXH s. 431, Lofgren a. st. I, s. 54. 7) Palmschold Top. VI. 8) Sthms stads TankebOcker och Embetsbok (den senare gar fran 1582). 154 C. T. Odhnor. ftfriga staderna netraffar, finner raan ett antal af 4 Borgmastare ') i Kalmar 1389, i Norrkoping 1380, 1406, 1417, 1425, i Crebro 1616, i Wiborg 1480, i Arboga 1401, 1412, 1452, 1482, 1616, i Lidko- ping 1578, i Mariestad 1615, i Enkoping2) 1598—1609, i Sigtuna 1510 o. s. v. Ungefar lika ofta forekomma tre Borgmastare sam- tidigt 3). b) Rddeta Funktioner. En kommunalstyrelse kan i sin verksamhet betraktas fran tva sidor, dels sasora kommnnens representant och organ i forhallande till andra personligheter, som handlar a kommunens vagnar samt vardar och forvaltar bans rattigheter, dels sasom bans ofverhet, som hand- hafver och uppratthaller ordning och ratt bland hans egna medlemmar. I forra fallet visar sig Radets betydelse och myndighet i Sverige mycket inskrankt, om man jemfor forhallandet i Tyskland, der manga stader spelade rolen af stater, der fo'ljaktligen kommunen pa mangfaldigt satt deltog i de politiska fdrvecklingarne. Hos oss kunde detta blott sallan komma i fraga, ehuru nagra exempel derpa finnas fran det revolutio- nara 1400-talet, hvad Stockholm betraffar. Denna orts rikedom och betydenhet gjorde det angelaget for alia partier alt vinna dess myn- diga Rad, hvarfore man finner detsamma upptrada a stadens vagnar i flera riksvigtiga angelagenheter och pa Herredagar 4), ja till och med afsluta hogtidliga forlikningar med Regeringen 5) samt utfarda skrifvelser till stader, landskap eller stand med uppmaning till trohet eller affall6). Af Stockholms Rad eller andra utskickade hafva seder- mera ofta blifvit utfardade de beslut, som pa Samtingsmarknader eller 1) D. v. s. tjcnstgCrande alia 4 pa en gang, churu det ofta ar omojligt att med visshct afgOra. 2) Har beslCts det af Rad och menighet pa Walborgsmasso Radstuga 1598, att Borgm.embctet badanefter skulle utofvas af 4. Enebom 1. c. p. 80. 3) Sa i NorrkOping 1437, 1480, 1513, 1577, 1610; i Arboga 1440, 1462; i Gefle 1521, 1584; i LidkOping 1573; i Bogesund 1618 o. s. T. — Ofvanstaende upp- giftcr &ro hamtado dels ur stadernas Tankcbockcr, dels ur anf. stadsbeskrifningar och disputation cr. 4) Sc L ex. Ekdahl a. st. IV, s. 1413, 1416. 5) 1464 fflrlikning mcllan R.Rad och Borgm. samt Rad i Stockholm, "sa att den ovilja och tvedragt, som varit hafver, skall vara aflagd." Pnluischuld Top. V — flcro ex. hos Hadorph Bih. till RimkrOn., Ekdahl a. st flcrst&des. Inom Stockholms Rad fann Sten Sture d. &. 1497 haftiga motstandare, och hans atg&rdcr klandrades pa det skarpastc vid Cfverlaggningar a Radstugan. Sthms Tankebok (utdrag ur deiiua for arcn 1478—1513 finnas i Nordinska saml.). 6) Ex. hos Ekdahl a. St. s. 1338, 1340, 1353. Bidrag till Svcnska Stadsfflrfattningens Historia. 155 andra stadernas moten af deras representanter fattades *). Genom 1436 ars Privilegier fick Stockholms Rad till och med ofveri nseendet med rikets myntvasen a). Afven med utlandska stader finner man Radet i Stockholm vid flera tillfallen hafva omedelbarligen underhandlat , utfardat skrifvelser eller afslutat kommerciella fordrag 3). Hyllningsbref och trohetsreversaler hafva ofta afgifvits af stadernas magistrater 4). For ofrigt var Radet eller dess deputerade kommunens sjelfskrifna re- presentanter vid hvarje hans upptradande infor Regeringsmakten, vare sig det skedde skriftligen eller personligen. Det senare forekommer under narvarande tiderymd ofta; mot slutet deraf blifva skriftvexlin- garne tatare. Vid dessa forhandlingar med den hogsta makten 5) fin- ner man vanligen bredvid Borgmastare och Rad afven namnas menig- heten eller ombud deraf. Till denna sida af Radets verksamhet horde vidare sasom en maktpaliggande funktion uppratthallandet och bevakandet af stadens rdtt och privilegier, dels emot Konungens Befallningsman, dels mot andra kommuner, dels mot enskilte. Hvad de forstnamnde betraffar, synes deras stallning i detta afseende blifvit olika uppfattad under olika tider: anda till slutet af 1500-talet forekommer i de fleste privil.bref ett forbud for Konungens befallningsman att pa nagot satt "hindra eller qvalja" staden i privilegiets fria begagnande, liksom om intrang naturligen vore att af dem befara: deremot fbreskrifves i Gust. Adolfs Stathallare-Instruktioner sasom en skyldighet for desse embetsman att slcydda staderna i deras lag, ratt och valfangna privilegier 6). — Hvad de interkommunala forhallandena betraffar, finner man i aldre tider mera sallan konflikter stader emellan: en sadan tvist angaende privi- legier mellan Wisby och Stockholm blef af Magnus Eriksson bilagd 1) Sa 1529, 1559 m. fl. se Sticrnman Comm. Pol. OEcon.stadg. I, ss. 21, 161. 2) "Nar mynt skall slas i Svcrige, skall det sattas Borgm. ocli Rad i Sthin i hander, att de det sa styra och fiirvara, att det sa blifver, soru det palagdt vardcr." Jfr ett Sten Stures bref af 1479, hvaraf synes, att myntordningeu bestamts af Stock- holms jemte Rikets Rad. Nordin. Saml. 3) Sa med Liibeck 1526 (Fant Handl. Sv. Hist. I, s. 28L de Danska staderna i gemen 1520 (Ekdahl a. st. s. 1330). 4) Ex. for Kalmar 1389: Lofgren a. st. I, s. 54; for Jonkoping 1529: Thyselius Handl. ror. Gust. I:s regering I. 237; for Stockholm 1363, der Radet utlofvar trohet "pro parte nostra et omnium nostrorum comburgeusium" : Styffe anf. Bidrag s. 44. 5) Ett stort antal af dessa rorde de kungliga skatterattigheterna i kommnnen, for hvilka Radet sasom stadens representant skullo ansvara. 6) Saml. af Instr. s. 105—6 o. s. v. 156 C. T. Odhner. 1342 J). Da genom Stadslagen de nordliga staderna i Sverige och Finland blifvit till forman f6r Stockholm och Abo inskrankta i sin fria seglats, blef detta ett uppslag till handelstvister, hvilka fran 1500 blefvo tatt aterkommande , genom Johan III:s och Carl IX:s manga prohibitiva fb'rordningar ytterligare vaxte och slutligen genom Gustaf Adolfs Handelsordinantie fo'rdes till sin hb'jdpunkt. Sadane klagomal utfordes af Radet, dels genom enskilta beskickningar och supplikatio- ner, dels och isynnerhet a Herredagar och Riksdagar medelst besvar, hvarofver vanligen utfardades kungliga resolutioner. Detta hade blott undantagsvis intraffat under 1400- 2) och 1500-talet; fran Gustaf A- dolfs regering blet det allmannare och efter 1633 finner man reguliert vid hvarje Riksdag eller Utskottsmote alia Sveriges stader (som der varit representerade) hafva inlemnat besvarspunkter och oftast er- hallit resolution dera. Dessa punkter uppsattes af Radet och upp- lastes vanligen sedermera for menigheten, hvarvid i somliga stader de enskilte fingo gora sina anmarkningar och foresla nya punkter. Pa samma satt utsagos afven af Radet i forsta hand stadens malsman vid riksmotena, ehuru i de fiesta Sveriges stader praxis var att tillika inhemta menighetens bifall 3). Afven med landtkommunema finner man ganska tidigt, att Ra- det rakat i stridigheter angaende stadens privilegier i jordar och la- genheter4) o. a. d.; hvarmed vi hafve vidrort en annan hithorande funktion for Radet, nemligen att varda och forvalta stadens jord och gruwd, hvilken i alia senare stader helt och hallet och i de gamla till en del var kunglig donation. Fordelningen och dispositionen deraf bland borgarne blef an uppdragen at Befallningsmannen , an at Radet, an at bada a). Att stor forsumlighet och oreda samt manga missbruk under 1500-talet genom myndigheternas slapphet inritat sig i dessa forhallanden , finner man af K.br., samt af de jordrefningar, som langre fram maste vidtagas i ett stort antal stader 6). 1) Palmsch. Top. XIV. 2) Ex. derpa fran 1400-talet i Stockholms TankcbOcker. 3) Vi slum dertill af den praxis, som hcrrskadc nagot senare, fran och med 1620-talet. ^ 4) Ex. i Kbr. till NorrkSpings stad af 1384, 1455, 1485, 1538 (se Hertzm. o. Bingb. a. st I, 8. 29, II a. 11 — 13); Dorabref vid lagra.ting i Upsala 1458 (Stadens Priv.bok) m. fl. 5) Se t ex. Priv. f6r Hjo 1610, for Wiborg 1607 m. fl. Byfogden eller Kam- n&rerne hafva nagong&ng afven haft befattning harmed, se Enebom 1. c. p. 74. Anf. Saml. af Inrtructioner. 6) En sadan allman refning af stidernaa jord anbefalltes St&thallarne i Memo- Bidrag till Svenska Btadsftrfattningens Historia. 157 Hit hOr slutligen afven Radets befogenhet att upptaga nya med- lemmar i kommunen eller att meddela burskap under de af lagen foreskrima vilkor (hvarom mer framdeles) och enligt senare skrafor- fattningar i samrad med skranas forestandare *), afvensom att meddela s. k. burabref och geburtsbref under stadens sigill 2) at dem, som be- gafvo sig utrikes, samt utfarda stadsbref a fastighetsforvarf m. m. 3). — I flere af ofvannamnde befattningar, sasom burskaps meddelande m. fl., finner man Fogden namnas bredvid Radet sasom lika bemyn- digad, och det ar forst sent, under 1600-talet, som bestamdare gran- sor uppdrogos mellan den kungliga och den kommunala myndigheten i dessa likasom andra hanseenden. Vanda vi oss nu till den andra sidan af Radets verksamhet , den uti hvilken detsamma framtrader sasom kommunens ofverhet, sasom den organiserande och befallande makten , sa finne vi har ett vidstrackt fait, en stor mangfald af yttringar. Vi vilja derfore betrakta denna sida under vissa synpunkter fordelad. — Vid undersb'kningen om den historiska uppkomsten af Radsmyndigheten hafve vi funnit det torsta ursprunget till det egentliga Radet framtrada i behofvet af en viss ordning och politi mom de manga nya forhallanden , som af stadslifvet blifvit en foljd. Genom detta senares utbildning fick denna admini- strativa funktion en gansk a vidstrackt verksamhetskrets , da till hennes fullstandiga utofvande erfordrades, att kunna vid behof utfarda statu- ter och politi-forordningar, d. v. s. en viss inskranktare lagstiftnings- makt, samt vidare att kunna for allmanna andamal till det gemen- samma basta palagga staden nodvandiga kommunalafgifter d. v. s. en viss beskattningsmakt. Med denna administrativa myndighet forenade sig smaningora den domande, genom en efter Tyskt monster gjord omskapning af den Svenska namnden till ett i all dom deltagande Rad. Slutligen tillkom afven af naturliga skal och genom sakens egen nodvandighet en viss exekutiv myndighet, ehuru vi skola finna, att denna i lagen mer fb'rutsattes an uttryckligen medgifves. rialet af % 1620 till utronande af den ratt, under hvilken denna jord innehades. Anf. Saml. af Instr. e. 134—35. 1) Se Klemming Skraordningar (i Fornskriftssallskapets Handl.) s. 62, 80 m. fl. 2) De f6rra omtalas i St.L. KgB. XV, §11. De senare i stadernas tankebficker pa atskilliga stallen. Dylika fingo enl. Stockholms priv. 13/T 1594 § 24 icke utfardas af Stathall. eller Befalln.man , utan blott af Borgm. och Rad. 3) JordaB. VI, RadstB. XXIX. 158 C. T. Odhncr. aa) Radets administrativa myndighet (politi och ekonomi). Denna, som enligt St.L. och senare forordningar omfattade en stor mangfald at' airmen, hade, som vi namnde, sin egentliga utgangs- punkt i de for stadslifvet egendomliga fbrhallanden , som framkallades af handel och rorelse. Dessas reglerande eller allt hvad till handels- politien horer framstar saledes som Radets fb'rsta befattning, kring hvilken de b'friga gruppera sig. Grundvalen for dessa tbrhallanden var laggd genom St.L:s Kopmala och Skipmala Balkan den forra inne- bar ett uppslag till den stranga prohibitism , som senare gjorde sig gal- lande pa detta omrade1). Radets aldsta funktioner i detta hanseende voro de som rorde uppsigten ofver matt och vigt, forkop m. m. Dess- utom ar det i St.L. uttryckligen alagdt Radet jemte Fogden att hafva inseende ofver fLard och falskhet i handel, reglera 61- och vinforsalj- ningen, samt tillse, att icke vissa nodvandighetsvaror bortfdrdes fran staden "Allmoganom till skada" 2). Radets hithorande skyldigheter inskarptes sedermera genom en stor mangd forfattningar och privilegii- bref: standigt aterkommande i dessa aro fdrbuden mot landskb'p och olaga hamnar, olaglig handel i staderna af in- eller utlandske sarnt understucken kopslag^p med utlandingars varor eller penningar. Lands- kb'p var saval i St.L. som senare forordningar i forsta hand stalldt under Fogdens uppsigt3) for de Konungsliga boternas skull och erne- dan den senare ofta hade afven med landet att gora, kanske ock till forekommande af partiskhet for stadsboarne, men Radet skulle dock i denna uppsigt deltaga; sa skulle enligt Privil. for Jonkoping 1524 Radet derstades hafva makt att i fall af forsumlighet a Konungens Befallningsmans sida "forfolja samma vart bud lika med Fogdarne, hvar sa behofves"4), och i K.br. for Stockholms stad af 1589 meddelades Radet i samma handelse "fullkomlig lof och tillstand sadana att fangsla och straffa lata" 5). — Till och med borgarne berattigades flerstades att lagga qvarstad pa det forbrutna godset, sjelfve eller genom utsan- 1) Afven hari utgjorde dock St.L. tillika en fixering och utbildning af gftllandc forhallanden: se F6rf:s Bidrag etc. a. 20 ff. 2; Kpml.B. Ill, XXV, XXVI, XXXI. Radet utofvade saledes pa det kommer- ciella omradet en myndighet, som i senare tider blott ansetts tillkomma Regeringen: sa finner man Stockholms liad hafra utfardat fOrbud mot spaumals utfOrsel (Tanke- bok £ 1592) o. 8. v. 3) Kpm.B. XXIII; en stor mangd Kon.bref. 4) Sticrnman Comm. Pol. OEcon.stadg. I, e. 9. 5) Palmsch. Top. XIV. Bidrag till Svenska BtadsfOrfattningcns Historia. 159 de *)• — Radet jemte Konungens Befallningsman skulle dessutom satta kop pa hvarjehanda frammande varor, innan det fick kopslas derom. Sadane voro under aldre tider egentligen vin och frammande drycker, a hvilka taxa skulle utfardas 2). Detta utstracktes smaningom afven till andra in- eller utlandska varor, men ehuru for en och annan stad ovillkorligt pabudet 3), kunde det i foljd af kopmannens motstand ej genomforas. Sa befalltes Radet med menigheten i Stockholm 1592 att satta kop pa atskilliga nod van dighets varor till lindrande af den dyra tiden och myntets npphjelpande. Efter oupphorliga sammankom- ster derom a Radhuset och slottet maste man slutligen afsta fran for- slaget 4). Hit hor afven Radets uppsigt ofver handtverJcen och skrdforfatt- ningarne, en befattning, som vid prohibitismens hastiga tillvaxt blef allt vigtigare och mera omfattande. Man har ej nagon visshet ora tillvaron af handtverksskran fore St.L., men att sadane redan da fun- nits, gores sannolikt dels deraf att gillen redan langesedan hos oss bildat sig, dels af Tyskarnes i borjan af 1300-talet betydliga insteg, dels af en enskilt forfattning af 1356, enligt hvilken Skraddareembetet privilegierades med fullstandigt skrasystem 5). Grundlaggningen till dettas allmanna inforande blef mellertid gifven genom St.L:s foreskrift, att hvar handtverkare skulle strangt halla sig inom sitt yrke 6). Enligt St.L. inskrankte sig Radets befattning med handtverken dertill, att det jemte Fogden skulle en gang hvarje manad "gaming thera for- nempdo manna, som Skraddare och Skomakare och allehanda gar- ningsman, wyrda och laggia efter thy the profva tidherna vara", och 1) K. Br. af 21/a 1587 till JonkOping. Enl. priv. f6r Stockholm 1594 § 21 var det borgarne tillatet att "qvarsattia det gods till ratta", livarmed olaglig handel drefs, och enl. priv. f. Hedemora af 1582 egde de, att lagga beslag pa sadant gods och deraf behalla '/, (jfr Priv. f. Abo 8/2 1616). Sa afven Sthms borgare enl. Kbr. om Norrl. seglat. 1589. (Enl. Abo Privil. 1525 skulle landskopsvaror, som beslogos pa landet, vara Konungens ensak, skedde det i staden, undfick den senare halften). 2) Kpml.B. XXV, XXVI. Redan St.L. utsatter bestamdt pris pa vissa olsorter (Kpml.B. XXIX). Dctta pabud upprepades sedermera ofta: se Kalmare Recess 1474 § 17, K. bref och mandater af 1572, 1575, 1580 (se Stiermnan a. st. I, ss. 224, 244, 295. Enl. St.L. fick hvem som heist utsalja dylika varor (Kpml.B. XXVI), men enl. senare forordningar skulle Krogare och Vintappare tillsattas i alia stader. 3) Norrkop. Priv. af 1609 § 6 (Hertzm. och Ringb. II, s. 25). 4) Palmsch. Top. XV (ur Stockholms Tankebok). 5) Jfr anf. Bidrag t. Sv. Stadernas etc. s. 33—35. Klemming a. st. s. 120. 6) KgB. XXI. 160 C. T. Odhnor. den "annorledis fin the forelSggia" saljer, pliktar 3 mark >). Gb"r nagon Hfals a sine gaming", kunna Fogde och Rad bestamma derofver, huru de vilja. — Genoin de fdljande skraforfattningarne blef burskapsratten f<5r handtverkare betydligt modifierad: redan enligt det namnda skraet af 1356 fordrades for burskap inom yrket, att ega till 20 mark Sv. samt att "tillkesas till nmstareembete" af Borgmastarne samt yrkets fdrmfin. Fran borjan af 1400-talet och sedermera allt framgent hafva skraforfattningar blifvit utfardade for de fiesta yrken i Stockholm samt derifran smaningoin utstrackta till landsortsstadernas handtverkare 2). Som i lagen naturligtvis ingenting forekommer om rattigheten att med- dela dylika privilegier, finner man mycken osakerhet och obestamdhet i detta hanseende. Under aldre tider hafva dylika vanligen blifvit meddelade af Radet 3), stundom in pleno 4) stundom blott det sittan- de5), an med an utan Fogdens samrad6). Nagongang finner man af- ven under aldre tider konungen sjelf hafva utfardat skran: detta blir vanligt fran Johan IILs regering. Forandringar af skran skulle efter beslut inom yrket forst tillkannages for sittande Rad och sedan inskrif- vas af edsvurna Radskrifvare enligt Radets foreskrift7). Grunddragen 1) Denna vardering modifierades sedermera: i Carl IX:s HertigdOme skulle hon en gang om aret fullgoras af Befalln.man, Borgm. o. Rad med embetenas Alderman, i Stockholm 6fvergick hon till sarskilta embetsman, som kallades FOrmyndare eller Bisittare f6r Embetena. (Se Sthms Emb.bScker. Jfr langre fram). Embetena sjelfva synas hafva fatt ett stort inflytande pa dessa varderingar, hvilka oftast verkstalldes f6r langre tider i sander. Jmfr. Flintberg Staders formoncr o. skyldigh. s. 30, Embetz- boock udj Stockholm 1546, (Klemming a. st. s. 310), Mandat om kOpeordningen pa alia varor 1573 (Stiernman a. st. s. 230). Ordin. pa alia embetens i Sthm kOp och arbetslOn af sjelfva Emb. hvart fOr sig bevilligat 1574 (Palmsch. Top. XIV och Klemming s. 326). Afven Regeringen sjelf bar stundom utfardat dylika taxor. 2) Nagongang blefvo dessa stallde under Stockholmsskrana (sa skulle enl. fOr- ordn. 1529 Uplandsstadernas Guldsmeder lyda under Verkmastaren i Stockholm). Stundom fingo de egna privilegier och skran efter Stockholms mOnster (isynn. genom Carl IX), se bans allmanna forordning af 1576 (Stiernman a. st. a. 261), bans prir. f. Skomak. i Nykdping 1577, f. Skradd. d:o 1587, f. handtverkarne i Arboga 1607 (Stiernman ss. 287, 346, 519). 3) Sasom ex. anfOra vi ingressen till Bagarenas skra fran borjan af 1500-talet: "Vi efterskrifne Borgm. med vart kara Rads rad, fullbordan och samtyckc hafve latit dikta, skrifva och sammansatta Bagarne en Skra och Kattelscbok." Klemming. 4) Klemming s. 61, 77, 88, 116, 211. 5) D:o 88. 30, 87. 6) D:o sa. 31, 87, 119, 191. 7) Skraua fOrekomma afven under bcnamningen lagbocker, RattebOcker. Bidrag till Svenska StadsfOrfattningens Historia. 161 af yrkenas forfattning voro i korthet foljande. De stodo under nar- inaste ledning af en eller flera Alderman, hvilka utsagos arligen1), vanligen vid Valborgsmassan och af yrkesbroderna sjelfva, men i sora- liga handtverk af Borgmastare och Rad pa hvilken tid som heist 2). Aldermannen, som hade till bitrade vanligen tva bisittare, skulle varda skraets angelagenheter, kontrollera arbetets godhet och fora ordet vid de allmanna "stempnorna", hvilka dock afven stodo under Radets kon- troll och derfore maste bevistas af tva Radman, om besluten skulle blifva lagliga :)). For ofrigt voro de storre skrana forsedda afven med sarskilta Kamnarer (skattmastare), tankebocker o. s. v. Hela slcra- vasendet med thy atfoljande nya aligganden, sasom uppsigt ofver ar- betenas godhet, ofver intrang i privilegierna, ofver oordningar inom yrkena in. m. 4) underordnades nu Radet. En foljd af den alltmer tilltagande exklusiviteten inom stadslifvets forhallanden blef Radets aliggande att noga tillse, det alia stadens innevanare hade sin ordentliga ndring och att fran staden forvisa allt "lost parti", som ej forsorjde sig pa ett tillfredsstallande satt. Harom skulle enligt senare privilegiibref ransakning anstallas af Borgmastare och Rad, hvilka det afven alag att tillse, det alia naringsidkande utgjorde sina utlagor och ej under hvarjehanda forevandningar undan- drogo sig desamma. Hit hor afven skyldigheten att hafva inseende ofver de enskiltas tomter och fasta egendom, att de icke kommo i handerna pa obehoriga personer sasom Adel och konungatjenare eller utlandingar, och derigenom vare sig for kommunen eller staten nagon skada uppstode. Harom forekommer dock ingenting i St.L.; forst kring medlet af 1500-talet borja torordningar utfardas haremot. Vi aterkomma langre fram till dessa punkter. Bland Radets forsta omsorger sasom den allmanna ordningens handhafvare kan raknas dess ofverinseende ofver stadens byggnads- vdsende, gator, broar, renhallning o. s. v. Enligt St.L. skulle vid hvarje byggnadsforetag tillkallas de Radet underordnade tvenne Bygg- mastarne: langre fram hor man omtalas andra stadens embetsman 1) En del skran forcskrifva , atthvardera af de tva Aldermannen sknlle sitta i tva. ar och en valjas ny hvart ar a. st. s. 263, somlige, att Aldermannen skulle valjas ny hvart tredje ar s. 251. I Murareyrket skulle Aldermaunen 2 ar vara en Svensk, men det 3:dje en Tysk s. 89. 2) a. St. ss. 95, 144, 194, 263; 241. 3) a. st. ss. 24, 154, 186, 194. For Arboga handtv. forcskrefvos 1607 4 "Em- betessamqvam" om aret. 4) Enligt Priv. f. Abo och Wiborg 8/2 1616 skulle Borgm. och Rad till och med ansvara for att staden forsages med nodigt antal handtverkare. 11 162 C. T. Odlrncr. s.osora Tomtmatare, Syllesattare o. a., hvilka dervid skulle bitriida. Byggnadstvister afgjordes genom 4 af Radet forordnade man, vare sig dess egna inedlemraar eller andre !). Alia hithorande forhallanden voro un- der iildre tider Radets ensak, fran Gustaf I blefvo de afven foremal for Regeringens omsorg. Vi hafve forut omnamnt de af honom utfiir- dade Ordinantierna for Wiborg och Stockholm samt deras innehall, afvensom Johan III:s statuter for den senare staden af 1570. For- ordningar i dessa aranen utgafvos at' Johan III till stort antal, isyn- nerliet for residensstaden, och det fortgick sa till dess Ofverstathallare- embetet inrattades, da alia dylika forhallanden, at hans uppsigt ofver- lemnades. Under aldre tider plagade de vigtigaste punkterna af lagens hithorande stadganden jeinte senare tillagg upplasas arligen vid bur- spraken, da afven nya b'fverenskommelser gjordes: langre fram skedde detsamma a Walborgsmassoradstugan. Deri ingick afven sasom en hufvudsak allt hvad till stadens sdkerhet horde, sasom eldslackningsanstalter och vakthallning. Betraf- fande de forra skulle enligt St.L. Borgm. och Rad jemte Fogden och stadens 8 Hofvidsman 2 fyra ganger om aret besigtiga brandredskapen 3 ; i Stockholm voro afven Dragarne under Kanmarernas uppsigt forplig- tade att bitrada hofvidsmannen i detta afseende 4). "Yard och vaku" skulle enligt St.L. bestridas af alia byaman 5) i tur och ordning. De tjenstgorande kallades Yardman 6) och stodo pa somliga stallen under uppsigt af arligen valde s. k. Valleskadare (Vardskadare 7). Nagon allman beva'pning af borgerskapet eller militarisk organisation fore- skrifves ej af St.L.; denna har val sa smaningom uppkommit ur den allmanna vaktskyldigheten, da tidernas oro ofverallt framkallade all- varsammare forsvarsatgarder och nodgade till allman borgarebevap- 1} ByggnB. IX. 2) Eller Brandmiistarc, som dc i Tankeb6ckcrnn ofta kallas. DC ffirckomma afven under benanmingen Qvurtermastare, ehuru dessa sedermera blefvo sarskilta enibetsman for borgarebevapningen. — I Stockholm fullgjordes brandsynen under 1400-talet vanl. af nagra Radman jemte hvarje qvarters fiirestandare : for hvarje gard erfordrades "en foran drang i huset, vattcntunnor fOr portarne, vattubaljor pa taken, sa och ambar till rede och kexc." Sthms Tankebocker. 3) St.L. ByggnB. XXU. 4) Stockholms Tankeb. fran 1500-talet 5) KgB. XV § 12. 6) ByggnB. XXII jfr KpmB. XXX (Atskilln.). 7) Se t ex. Arboga btads T.B. i Svea Hofr. Ark. Jmfr Sthms Statuter 1570 § 23. Bidrag till Svenska StadsfOrfattningcns Historia. 163 ning *). I Stockholm ofverenskommos 1598 mellan Stathallare, Be- fallningsman, Rad och Menighet 33 punkter, hvarigenom hithorande forhallanden fullt ordnades2), i det stadens fanikor forseddes med be- fal 3) och stalldes pa militarisk fot. — Till stadens sakerhet lande afven uppsigten ofver alia framlingar, hvilka vardarne voro skyldiga for Ra- det anmala 4), ja, 1569 forbods det till och med vid lifsstra/ att hysa okanda personer 5). Andtligen skulle Radet afven vaka ofver stadens fortskaffningsmedel : tillsatta (enl. StX. minst tva) Tavernare 6) och halla uppsigt med dem. Till administrationen kan afven raknas Radets aliggande att inom kommunen uppratthalla friden och den allmdnna rdttssdkerheten : for detta andamal var Radet berattigadt till flerahanda atgarder. Till en borjan var det af St.L. forbudet alia andra an Hofman och de Bya- man, som besutto eget arf, att under fred bara "Stekametz eller annor vapen" 7) inom stadens omrade. I Nylodose forbodo Privil. 1573 § 22 att bara "fardels varj or" med straff af torn och jern pa en manad, eller lifvets forlust, om nagon skada dermed gjordes 8). Uppkom tvist mellan byaman, som innebar vador for den allmanna sakerheten, hade Radet jemte Fogden rattighet att lysa frid dem emellan, sa att "ingendera skulle den andre qvalja i ord eller gerningar" vid vite af 40 mark eller ock vid lif och gods 9). Vidare egde Radet att utfarda lejdebref med uppgift af andamalet med detsamma 10). — Ofver sina underordnades uppforande skulle saval Fogden som Radet halla noggrann uppsigt och straffa dem 1) Redan pa 1400-talet skulle vid brandsynen afven ransakas om borgarnes har- nesk och varjor m. m. (Stockholms T.B.) och staden underhOll flera militariska tjen- steman sasom Bysseskytter, Pulvermakare m. fl. 2) Palmsch. Top. VI och XV. 3) Utgjordes till en borjan af 1 Hfifvidsman (kallades 1612 Stadens Hopman) med sin "Luthenant", en Ofverste-vaktmastare, 7 Krigsrad, 2 Fennikar (Fanrikar) med hvar sin Luthenant, 1 Rumormastare, 8 Qvartermastare, 1 Forer, 1 Munsterskrifvare, 4 Brandmastare, 4 Radman och 4 Borgare samt 1 profoss. 4) Bade for Slottsfogden och Borgmastarne enligt Stockholms Statuter 1570 § 28; afresan skulle anmalas for Slottsfogden. 5) RRegistr. 6) KgB. XIII. I Stockholm forordnades vanl. 2 Tavernare for hvart och ett af de 4 qvarteren. 7) RadstB. XXXIV. Inftr ratten fick ingen upptrada med varja. 8) Nordin. Saml. 9) RadstB. XIV. Detta kallas ofta i Tankebockerna att lysa Konungsfrid : vitena voro olika, sa ffirekomma 100 D. hvitt mynt till Kon:s ensak, 500 D. o. s. v. 10) KgB. XXIV. Enl. Priv. af 1436 skulle ingen "leigdas eller felias" in i Stock- holms stad utan Radets samtycke. 164 C. T. Odhncr. *'som andre mftn och ingen nade medh them gora" '). A andra sidan voro fifven Fogden och Radet jemte alia som anvandes i stadens tjenst genom hogre straff bestammelser skyddade for ofvervald : den olofligen ta- lar om Fogde eller Rad, bote efter olika gradationer2) eller i brist der- pa "warde slagin wider stupona och flye sidhan stadhen", kommer han ater, iniste tungan 3). Hartill lades i senare torordningar flera hojda straff bestammelser: sa stadgades 1357, att de som gb'ra "flock och sampnad" pa Fogden och Radet eller en deribland, skola mistalifvet; tillkommer drap eller misshandling, iniste de lif och gods, det senare konungens ensak 4). Dessa lagbud blefvo sedermera genom enskilta privilegier upprepade och skarpta 5). — For den allmanna sakerheten till egendom skulle Radet fran Staden forvisa alia afstraffade tjufvar, som. stulit tva ore eller derutofver; kommo de ater, miste de lifvet 6). Vi- dare egde Borgmast. och Rad att for gald bysatta alia 7) utom Ko- nungens Rad eller sandeman, Riddare och Prester ; bysattningen kunde dock blott ske genom tva byaman 8). Genom privilegier fritogos dock bofaste borgare i vissa stader (t. ex. Stockholm, Lodose) fran allt slags haktelse utom i hb'gmals- och edsorebrott 9). Slutligen erhOll Radet i nagra stader med anledning af Adelns missbruk och ofvervald i gast- ning 10) rftttigheten u) att med Fogdens bitrade i fangsligt forvar for- 1) RadstB. XXXIH. 2) Hogre b6tcr K>r lastandc af BorgmSstaren och inf6r sittandc Had. 3) KgB. XII: den som fabkeligcn satter i gang elakt rykte om Fogde eller Rad, bote 80 mark eller miste hufvudet. 4) EdsOre B. XXVII. 5) T. ex. i Stockholms priv. 1456, 1529, 1563 § 37: ofverfallcr nagon Borgmast. och Rad med hugg och slag, miste lifvet; antastar han dem falskeligen till hcdcr och &ra, blifve arelfts och straffes efter StL., brukar han "onyttig mun" mot dem, straffes med fftngelse. Lika lyd. i Norrk6pings Priv. V,2 1572 § 9, i Upsalas af 1570 § 11 och Nyl6d6ses af 1573 § 21. 6) Tj.B. III. Samma behandling voro de uuderkastadc, som rOfvat sig hustru. GftmB. V. 7) Sarskilt namnes i Stockholms Priv. 1563 § 26: kOpman, bOnder och annat folk. 8) RadstB. XVIII. FOr landtman, som i staden hptades med bysattning, skulie Fogden till vidare ga i borgen, d:o XXIII, utlandingar skulle hallas i "stadsens gOm- mo", tills deras gods kom. 9) So Priv. f. Stockholm 1494 § 1, 1563 § 30, 1570 § 13 o. Priv. for NylO- dOse 1573 § 17. 10) Ang. valdgastningen i staderna jmfr Priv. f. Upsala 1570 § 9, Kongl. Paten- tet af 1572 (Schmedeman e. 57), Priv. fOr NorrkOping 1592 § 8 och 1609 § 10 m. fl. 11) T. ex. i Stockholm genom K. Br. "/, 1585. Bidrag till Svenska Stadsforfattningcns Historia. 165 satta alia, som utan Konungens bref pockade pa fri gastning och skjuts i staderna J). I samraanhang med Radets nu anfb'rda befogenhet star afven dess skyldighet att vaka ofver tukt och offentlig sedlighet inom staden, ett fait, der Radet var i tillfalle att betydligt utvidga sin myndighet och afven intranga pa det enskilta lifvets omra.de. TTppslaget hartill var gifvet genom St.L., som innehaller den fb'rsta detaljerade forord- ning mot ofverflod och lyx i mat och kladedragt 2), formodligen till storsta delen hamtad fran Liibska ratten3). Deri var noga bestamdt antalet bade af maltider och af "diskamath" for hvarje sarskilt slag af gastabud, hvarvid dock Fogde och Rad egde makt att i nagon man dispensera fran lagens stranghet. I ofverensstammelse med ti- dens anda fortgingo de styrande i samma riktning, ehuru man hos oss ej finner nagon langt drifven luxus-reglementering hvarken fran kommunalmyndigheternas eller Konungamaktens sida, forr an under Johan III, hvilken konung utfardade flera bade allmanna och enskilta stadgar till afstyrande af ofverdrifter i mat och klader, i synnerhet for Stockholm4), till dess kring medlet af 1600-talet landet b'fversvam- mades af en stor mangd vidlyftiga och pedan^ska forordningar i samma syfte. For sedlighetens vidmakthallande egde ock Radet enligt St.L. makt att brannmarka med vissa yttre tecken i kladedragt 5) o. a. d. eller forvisa fran staden vanryktade personer 6 , samt enligt praxis i vissa 1) Ett annat vanligt niissbrnk af Adcl och Kon:s tjcnare, dcr icke Rfidets myn- dighet forslog, utan Kon:s skydd vanligen maste anlitas, var att tvinga byamanncn till utborgande af varor och sedan uraktlata betalningen. Sa klaga Norrkopings bor- gare 1595, att, da de neka dem kredit eller krafva for borgadt gods "varda de med stritng bestraffelse afspisade och i deras egna hus samt kopcstugor pa forskranket med kappar samt snidare-piskor pa undertrojan ganska okristeligcn slagnc och marterade." Sadant forbjudes strangeligen i Stockholms Priv. af 1570 § 19, Linkopings af 1571: C"ingcn ma mod snnrckan och pockan, hot eller undsagan truga sig till varor"). Jfr Norrkopings Priv. af 1572 § 10, af 1609 § 11 (sadant skall straffas sasom valdsvcrk). 2) GiftB. VII. 3) Derpa hantyder atminstone den foreskriftcn, att gastabudsvarden skulle efterat pa Radstugan infor Fogde och Borgm. svara, att han iakttagit stadgan, hvilkct var bruket i Lltbeck, Hamburg, Wismar m. fl. Frensdorff s. 152. 4) Se Kbr. till Sthm af 1589 om kladedragt och gastabud; af 1585 om qvinn- folks kladedragt och brudars utpyutande, se Stiernman a. st. ss. 337, 354. 5) T. ex. forbjuda qvinnor att bara skarlakansmantel eller guld och brarn pa kladerna o. s. v. Sthms Tiinkebocker. 6) GiftB. X, Dobbl. B.-Radet brukade sedermera narmare qvalificera denna for- visning: pa vissa mils afstand fran staden, vid hals till gorandes eller vid lindens mist- ning, om han aterkommer o. s. v. (Stockholms Tankebocker). 166 C. T. Odhncr. fall att anstlilla undersokningar om den allm/inna sedlighetens till- stand »). Afven till familjen och dithorande fdrhallanden strackte sig Ra- dets kontrollerande myndighet. Sa skulle t. ex. Radet forordna 6 gode man vid arfskifte, till hvilka i fall af behof kunde adjungeras 2 Rad- man a). Vidare skulle Borgmastarne med Fogden utreda skyldska- per i tvistiga fall, afvensom vaka ofver omyndigas ratt och, i fall frander saknades, forordna tva (eller flere) byaman att skota fdr- mynderskapet, hvilka arligen for Radet skulle aflagga redogorelse for sin fdrvaltning 3). I sammanhang harmed namna vi, att med tiden afven fattigvarden , hospitaler ("sjukestugor") och valgorande inrattningar stalldes under Radets forvaltning och uppsigt 4), hvari detsamma pa somliga stallen bitraddes af sarskilta embetsman, som kallades de fat- tiges Formyndare. En hogst besvarlig och vidtomfattande afdelning af Radets verk- samhetskrets var den finansiella, hvilken naturligtvis vaxte allt mer vid den stigande utvecklingen och synes hafva fororsakat de storsta svarigheterna , de fiesta fdrvecklingarne saval i forhallande till kom- munens medlemmar som till Regeringen. Enligt St.L. skulle stadens sarskilte uppbordsman (deribland afven Radman) hvarje ar, atta dagar fore Valborgsmessan, gora Fogde och Borgmastare rakenskap, sedan de upptagit stadens "ingalder" 5). Enligt senare forordningar for Stock- holm (1598, 1608) skulle afven Borgmastarne deltaga i den forsta uppborden 6). Derpa synes Radet, fbrmodligen vid Valborgsmessan, hafva gifvit menigheten en ofversigt af den finansiella stallningen, ehuru detta ej torde varit dess skyldighet 7). Rakningarne skulle fdras af 1) Sa nnbcfalldes stundom KamnRrerna, feminas per urbcm mnlgere, nt depre- hcnderctur si qva peccasset Detta bruk bar fortfarit i Stockholm Ennn vid niedlet af 1500-talet och i landsortsstader anda in pa 1700-talet. (Se t ex. Stockholins, KOpings TankebOckcr). 2) Erfd.B. X. 3; GiftB. XV. 4) Se t. ex. Kbr. till Wadstena 1532 CSriernman a. st. I, 8. 30), Ordin. fOr Sthm 1557 § 15, Kbr. till Arboga af 1545 (Lohmau a. st. 8. 111). 5) KgB. XVIII. 6) RRegistr. Jmfr ang. stadens nppbOrdsman Iftngre fram. 7) I ett bref af 1425 till Kon. fran menigheten i Abo heter det: "betraffande bockerna och rakenskapen, si hafver menheten dess aldrig varit begarande af Rkdet, utan Ridet hafver oss bndit rakenskap hvart ar." Grdnblad 1. c. a. 42. Langrc fram anbefalltcs Radet att for vissa inkomster rcdovisa infor meiiighcten: se 1600 ars Tull- ordning. Bidrag till Svcnska Stadsforfattningens Historia. 167 Stadsskrifvaren *), eliuru delta aliggande under 1500-talet flerstades ofvergick till andra; utgifterna synas under aldre tider uteslutande hafva bestamts af Radet och fornamligast Borgmastarne 2) , ehuru St.L. derora ej sager mer, an att det skulle ske pa tva vissa tider om aret, samt att Radet egde bestamma lonen for vissa underordnade tjensteman. Denna St.Lrs obestamdhet rorande en sa vigtig punkt och Radets uteslutande befattning med "fateburen", hafva i det foljande fororsakat atskilliga ledsamma upptraden och forvecklingar, splittringar mellan kommunen och hans styresman, anklagelser mot dessa och re- geringens inblandning 3). Ocksa synes Radet i foljd af bristen pa redovisningsbestammelser och pa kontroll fran kommunens sida fler- stades hafva oforsvarligt forvaltat stadens medel. I foljd af regerin- gens ingripande erhollo i nagra stader Konungens Befallningsman en viss kontroll afven b'fver uppbord och utgift4); nagongang har redo- visningen afven for stadens enskilta inkomster blifvit ofverflyttad till Konungens Rakningekammare 5). Utom kassan stodo afven andra stadens gemensamma tillhorig- heter och offentliga handlingar under Radets vard; dit raknas af St.L. forst och framst: "Stadsens Insigle, Book eller Privilegia", hvilka voro sarskilt anfortrodde at de bada sittande Borgmastarne 6). Sigill be- finnas nagra stader hafva egt redan i slutet af 1200-talet och borjan af 1300 7). Langre frara meddelades vanligen i sjelfva Privil.brefven dylika insegel. Stadens mdrke (foreskrifvet af St.L.) 8) var sannolikt ett aftryck af inseglet 9). Med Stadens bok, som pa flere stallen i 1) KgB. XVIII. 2) I Stockholras auf. skattcregister heter det csomoftast: Borgmastaren N. N. an- naiumadc af fateburen i gode mans narvaro sa och sa stor penningcsumma, som ban ntgifvit till foljande o. s. v. 3) Ex. fran Jonkoping af 1377, (Handl. Skand. Hist. XXXII s. 374), fran Up- sala af 1583 (Upsala priv. bok): ingen redovisning gjord pa 15 ar o. s. v. 4) I 1557 ars Ordin. § 14 stadgades for Stockholm, att all utgift skulle ske med samtycke af Kon:s Befallningsman, hvilket j'tterligarc pabjOds 1598, 1602 och 1608 RRegistr. 5) Ses af Kbr. till Upsala Befallningsman 1583 (stadens Priv.bok). 6) KgB. III. Afven dcssa forvarades i fataburen, bvilken stundom reviderades af utsedde personer (Palmsch. Top. VI). — Enl. Kalmar Priv. Vs 1598 skulle sta- dens "signet" forvaras af 1 Borgra. , 1 Radm. o. 2 af menighetcn med hvar sin nyckel. 7) Ex. anforas af Reuterdabl Sv. kyrk. hist. II, i, s. 295. 8) KgB. XVI §. 1. Afven kalladt bytecken (i Sthni 1457: Palmsch.). 9) Somliga stader t. ex. Sthm hafva begagnat flcra olika sigiller for olika anda- mal. Stockholms aldsta och storsta kallades for "klamman." Elers a. st. s. 233. 168 C. T. Odhncr. St.L. omtalas, menas an stadens lagbok, &n Tankeboken eller Proto- kollen *). Lagboken skulle af Radet skyddas for obehoriga tillagg eller forfalskningar a) : att delta aliggande ofta blifvit forsummadt, fin- ner man dels af exempel pa oratta lagbockers begagnande 3), dels af klagomalen i Gustaf Adolfs konfirmation 1618. — I Protokollsboken skulle enligt St.L. inskrifvas alia, som vunno burskap afvensom fastig- hetsftirvarf der kunde inforas. Omkring 1380 forekommer torst en stadstankebok (i Kalinar); i borjan af 1400-talet omtalas "Stadsboken" i Stockholm och af inledningen till denna stads aldste forvarade proto- koll af 1420 far man veta, att deri skulle efter Radets samtycke uppskrifvas alia gardar och tomter, som koptes, skiftades, arfdes eller pantsattes samt andra arender "som evardeliga skulle blifva"4). In- genting annat skulle i stadsboken inskrifvas, an det som anbefalldes af Borgmastare och Rad 5). Att under aldre tider alia stader varit forsedda med Tankebocker (sasom de fran 1400-talet vanligen kallas och intill medlet af 1600-talet), ar icke sannolikt: de aldsta annu bevarade arc fran Kalmar (1381, 1384, 1402— 1490) 6), Stockholm 1) I fOrra mcuingcn KgB. Ill, XV § 8; Radst.B. VI — i den senate KgB. XV § 3 , JordaB. VI. — I KgB. XV, 3 fattar Arnell boken liktydigt med "Borgerskaps- matriculen": en sarskilt sadan fanns dock icke i aldre tider. 2) FOrmodligen till kontrollerande haraf samt af lagens ratta tillampniug skulle lagboken arligen pa bcstamd tid upplasas (KgB. XXIII). Detta kom dock sedan ur bruk: i dess stiille brukades i somliga stader (t. ex. Gefle) att npplasa ett extract af lagen. Gefle Domb. i Sv. Ilofr. Ark. 3) En Radman i JonkOping dSmdes 1377 att mista hud ocb bada Oronen, erne- dan ban begagnat en lagbok mot Radets vilja och dermed gjort dem skada. Handl. Skand. Hist. XXXII, s. 373. 4) Radet "stadbgadhc thessa haer book fore ena stad/.book aflF thy at the forras stadz bokin forfoors ok upbran, swa at i hajnne skal scrifvas opt for^f Borgm. ok Radhinanna sarnthykkio alia gardatompter ok hus som hvar af androm faar antiggia mz kep ellr skipte ellr androm giaelgnlne wardhe ellr giffne ellr i arff kunno falla hulkolcdliis thet hajnda kan the fridz skillinger aa giffs ok al annor terande ok maal som awterdhelikom skulle bliwa ok wara." 5) Beslut af Sthms Rad 1474 (Palmsch.). 6) FOrvarade a Upsala Univ. Biblioth. DC innohalla nagra fa antcckningar fOr aren 1381 och 1384 skrifna pa Platt-tyska, aro fran 1402 sammanhangandc och intill 1421 skrifna pa Latin, dercfter intill 1490 pa Svcnska. De iunelialla blott nppbud, kOp, skiften, pantsattningar : nagon enda gang forekomma tvistemal rOrande dylika fragor, aldrig brottmal. En licta ftr bifogad j>a dem "qvi sunt CIA'CS effecti." De bOrjas med Ofvcrskriftcn: Dit is des stadcs Kalmeren Denkcbook. Vi anfOra nagra atdrag sasom exempel pa form och innehall — 1381: Witlik sey dat N. N. hcff fast- farcn wnd ^vpghelaten N. N. eyne hoff dye bcleghen is wpp de smedestraten to be- sittcnde alz des stadcs rccht wt wiset, den vorcschr. hof kofte N. N. vor LXXX mr Bidrng till Svenska StadsfOrfattningeus Historia. 169 (fran 1420) *), Norrkoping (borjan af 1400-talet), Arboga och Jonkoping fran 1452 och 1456. Utom ofvannamnde arender borjade afven pa somliga stallen, (t. ex. Stockholm, Jonkoping\ rattegangssaker i tankeboken in- foras, hvilket fran 1500-talet ofverallt blef fallet. Alia stadens ange- lagenheter saval de administrativa som de judiciella, ja till och med privata eller historiska anteckningar, sammanfordes sedan deri och det ar fbrst efter 1615, fran hvilken tid dombockerna skulle till Hofratten arligen inskickas, som man pa nagra stallen finner rattegangssaker skilda fran de ofriga arenderna. Sadana voro i korthet grunddragen af den administration och politi, som under 1400- och 1500-talen gjorde sig gallande i de Sven- ska staderna. Huru de administrativa funktionerna inom Radet voro fordelade, om de tillhorde alia dess medlernmar eller blott en afdel- ning deraf, ar en ganska svarlost fraga. Da St.L. hari icke gifver nagon ledning, maste vi radfraga analogier sarat enskilta staders hand- lingar. I Liibeck deltog det gamla Radet med det nya (bada utgo- rande "dhe gemene 1. ganceme rat") i all lagstiftning, i utfardande af forordningar och privilegier, i dispositioner af stadens egendom samt andra vigtiga arender 2). Likaledes i Wisby skulle hela Radet horas i nagra vigtigare inal, sarskilt namnes i lagen nya rattsbestammelsers utfardande 3). Nagot dylikt har sakerligen egt rum i vara stader: i allmanhet kan man antaga, att alia hithorande fragor, som af St.L. lemnats oafgjorda, i praxis bestamdes efter Tyska sedvanjor. Hartill kommer, hvad som till stod harfor kan hamtas ur enskilta staders urkunder. Att till en borjau samtliga Radet deltagit i alia rent po- litiska forhandlingar, som under aldre tider nagongang forekommit, ser man af flera exempel 4). I Stockholm hor man ofta talas om "allt menige Radet", "mene Radet'', "ganske menige Radet" o. s. v. , hvilket deltagit i sadane angelagenheter , som t. ex. stadfastande af embets- skran5), granskning af uppborden h), utfardande af en och annan lubisch. — 1402: Noverint omnes, qvod die N. N. civis N. N. in consistorio coram advocate et consulibus publice constitutus impignoravit fundum suum etc. 1) Forvarade a Kongl. Bibliotheket i Stockholm. 2) Se Frensdorff s. 119, 120; Hach das alte Lubische Recht s. 371. 3) Wisby St.L. I, i, § 9. Jfr Schlyters Gloss, voc old. 4) Se t. ex. anf. br. fran Kalmar af 1389, Stockholms Taukebocker m. fl. 5) 4 Borgm. med allt Radets fullbordan och samtycke 1479 och 1501. Klem- ming a. st. s. 61, 116, jmfr s. 77, 211 m. fl. 6) Stockholms Skattercgister (Ekdahl a. st. s. 1380, 1424 m. fl.). 170 C. T. Odhner. stadga ') cllcr afgorande afnagot annat vigtigare mal2). Afven i ran- sakningar finner man det gamla Radet hafva deltagit och afgifvit ytt- randen 3). Mellertid hafva ofvannamnda arender ofta blifvit afgjorda blott af det sittande Radet: nagon bestamd grundsats bar saledes i detta fall icke herrskat, utan omstandigheterna fatt bestamma den ena eller andra proceduren. Till administrationens och politiens fullstandiga handhafvande er- fordras en ganska vidstrackt myndighet. Deri ingar ftirst och framst en viss lagstiftningsmdkt inom ifragavarande omrade , ratt att utfarda fo'rordningar och polisstadgar. Derutofver har val icke, med fa undan- tag, i vara stJider Radets lagstiftning strackt sig. Afven i Hansesta- derna var denna sida fran borjan den enda, men med det vaxande oberoendet af hvarje ofverordnad myndighet utvidgade sig omradet for Radets lagstiftningsmakt och blef slutligen i formell mening oinskrankt. Sa innehalla de Ltibska Statutsamlingarne en fortgaende utbildning af rattens samtliga afdelningar 4). Afven i Wisby-Lagen, ehuru denna stad vid lagens utfardande var med starka band fastad vid konunga- makten, tillagges Radet rattigheten att for mal, som ej aro i lagen upptagna, omedelbarligen inskrifva i lagboken de nya bestammelser, som Radet in pleno beslutat 5). Huru langt det Svenska Stadsradets lagstiftning i sjelfva verket strackt sig, ar svart att afgora. St.L. innehaller harom blott toljande ord i KgB. VII : "Tho skulu the prof- wa ok radha all mal, forr an the nokon stadga ther a gora." Seder- mera tillagges harom i Stockholms Priv. 1436, att Radets pabud skall varda ballet stadigt och fast 6), samt i Kbr. till Stockholms Rad '% 1578, att Radet med Befalln.mannens tillhjelp har makt "att ordna och stadga hvad som kan vara staden uti en god ordning" 7). Dessa obestamda stadganden hade kunnat medgifva en ganska vidstrackt lagstiftning, om staderna i allmanhet befunnit sig pa en hogre standpunkt, om bildningsgraden hos stadsstyrelsen varit storre och lagskipningen mer regelbunden och ordnad, sa att en sakrare praxis kunnat upp- 1) Se t. ex. Palmsch. Top. VI i slutct. 2) I Olai Petri Tankcbok f. 1529 hetcr dot pa ctt stalle: "Kftcr var nacl. hcrres bef. sato 7 gode herrar af B. Rad for ratta med yanska meniye Radet till att utratta nagre saker som voro skjutna inffir R. Rad." 3) Olai Petri T. B. pa flera stallcn. 4) Frcnsdorff s. 126, 164. 5) Wisby StL. 8. I, 1 , § 8. 6) "Det do skaligen bjuda" tillfopas i 1529 ars Priv. 7) Nordinska Saiul. Ili.st. Urb. Sv. Bidrag till Svenska Stadsf<5rfattningcns Historia. 171 komma. Sannolikt bar man hos oss inskrankt sig till en och annan forordning i processen samt for ofrigt ekonomi- och politi-bestammelser. Till det senare slaget hSra skraforfattningar, byggnadsordningar J) samt de fiesta stadganden i de sa kallade Burspraken. Dessa voro af Tyskt ursprung (Burspraken) och uppkommo i de fiesta Hansestader kring raedlet af 1300-talet. Som sjelfva namnet antyder, voro de egentligen sammankomster mellan borgarne angaende kommunalarender 2), sedermera ofverflyttades benamningen pa de vid sadana tillfallen ofverenskomna stadgar, som sedvanligen af Radet pa- lystes a bestamda tider af aret. Af dessa stadgar voro en stor del permanenta, nemligen de vigtigaste, som borde inpraglas i minnet och derfore aterkommo vid hvarje bursprak, hvartill lades de for hvarje sarskilt tillfalle af behofvet pakallade. Na'r dessa bursprak forst brukades i Svenska stader, kunna vi ej uppgifva, ej heller hafva vi funnit spar af namnet for nagon annan stad an Stockholm. Der om- talas bursprak fran medlet af 1400-talet: fran en liten utbyggnad 3) pa gamla Radstugan (vid Stortorget) plagade Radet 4) tilltala den pa torget forsamlade menigheten och afkunna pabud eller som det hette "lysa bursprak." Detta skedde val vanligen vid Valborgsmassan. Ett annu bibehallet bursprak af :5°/, 1575, som afven blifvit af Ko- nungen bekraftadt 5), innehaller en mangd korta rattssatser och pabud rorande handel och naringar, ordning och politi m. m., sammandragne, som det sages, ur lagen och Stockholms gamle statuter. Namnet fdr- 1) Som redan ar nitmndt, borjade kring medlet af 1500-talet sadana utfardas af Konungen, isynnerhet for Stockholm. Enl. Christian II:s Ordinans af 1522 skulle i de Danska staderna Radet med Konungens Skultus ega att utfarda nya Statuter, som dock blott for ett ar gallde utan K. M:s stadfastelse : Colling de jure Sculteti p. 14. 2) Kallades pa Latin civiloquia. Strinnholm harleder ordet oriktigt af Baursprache (Sammandrag af Sv. Hist. II. s. 782), formodl. med afseende pa den utstrackning , ordet sedermera fick hos oss, i det med bursprak menades de allmanna vid marknads- tillfallen o. s. v. forekommande radplagningarne. I denna betydelse tages ordet t. ex. i Telge stadga af 1491, der sadane bursprak forbjudas. Hadorph Gambia Stadg. 8. 68. Jfr dens. Bih. till R. Kron. s. 371. 3) Som deraf fick namnet burspraket: Elers 1. c. I. s. 88. 4) Afven Regenterna brukadc utlysa och halla dylika bursprak, isynnerhet Stu- rame. 5) Se Palmsch. Top. XV : Extract af nagre fornamb'ge puncter i lagen och Sthms stads gamle statuter, hvilke i fortiden arligen plagade pa Burspraket blifva aflasna, dem man aktar allom till rattelse uppsla i tolboden eller vagen, af K. Johan sam- tyckte och confirmerade 3% 1575. De borjas med folj. ord: "I Stockholms stad efter gamblum stadga lyses liar bursprak." 178 C. T. Odhncr. svann snart derefter, men saken qvarstod under annan form, i det att Radet emellanat pa allmanna Radstugor Torestallde menigheten nagra puncter till efterlefnad , af ungefar samma innehall , som de forra Bur- spraken *). Detta var afven i andra stiider brukligt, ehuru dylika stadgar der plagade framstallas mer som forslag an som pabud. — Till administrationen hor vidare rattigheten att for nodvandiga kom- munalbehof palagga stadens medlemmar vissa skatter, dock under kontroll och med mycken inskrankning 3). Slutligen fdrenar sig der- med afven en administrativ justis till uppratthallande af hitho- rande^lagstadgandens kraft och atlydnad. Detta var i de Nordtyska staderna utgangspunkten for Radets jurisdiktion, hvarigenom det smaningom inkraktade allt mer och mer pa Fogdens rattsskipning. Afven hos oss var val denna pa manga stallen den enda Doma- remakt som utofvades af Radet, innan St.L. utfardades och medan det gamla Svenska rattegangssattet annu fortfor att galla. Hon bildar der- tore en passande ofvergang till bb) Radets lagskipande myndighet. Liksora i Llibeck och andra Nordtyska stader Radets jurisdiktion utvecklade sig bredvid den egentliga och ursprungliga domstolen eller Fogdens och slutligen stod sasom en ofverordnad i forhallande till den senare, sa har afven i Svenska staderna en ursprunglig rattsinstitution smaningom fatt vika for det efter frammande monster upptradande Ra- det Men da i Liibeck Fogderatten afven framgent qvarstod sasom den ordinarie domstolen och Radet endast tillegnade sig uppsigt der- ofver samt vad derifran, afvensom uteslutande jurisdiktion ofver alia mal, for hvilka det sjelft stiftat lag3), sa fdrsvann deremot i de Sven- ska staderna den forna namndedomstolen och uppgick i den nya. Dock icke utan att lemna nagra spar efter sig. Liksom domstolsnamnden sannolikt uppkommit ur edgardsmannanamnden genom en potentiering deraf, sa qvarstod efter den forras bortfallande i staderna den senare4) i full kraft sasom det Svenska elementet i rattsvasendet. Sa finnas i St.L. bade Tre-, Sex- och Tolfmannauamnder 5) foreskrifne, de forra blott i nagra mindre brottmal, sasom dobbel, olofligt tal om Fogden 1) Sthms TankcbOcker frail 1600-talet. 2) Denna rattighct hnr oss vcterligt cj blifvit uttryckligcn tillcrkiliul lladet furr &n mi Gustaf Adolfs |.ri\ill. af 1620. 3) Frensdorff a. *t. 124 fT., 168 IT. m. fl. 4) FOrekommcr under Hera nninu, cdgards- ocli laggiirdsinan, varjes- t-Ilcr vir- niugsraan. 5; KgB. XII, XIV; Dobbl. B. Bidrag till Svenska Stadsforfattningens Historia. 173 eller Radet, olofligt procurerande m. m., den senare i svarare brottinal och lifssaker J), efter olika grader. Oftast forekommer Tolfmannanamnd for dulsmal *), nagongang for namndamal 3), mycket sallan skulle hon utses af Fogden och Radet4). I St.L. saknas icke uttryck, som stalla Radmannen i analogi med Namndemannen : sa talas i RadstJB. Ill om "Borgmastarne, som domen domde, och Radmannen, som narvoro, da domen domdes" 5). Pa sadana enstaka uttryck far man dock icke lagga mycken vigt. Radsdomstolen bestod enligt St.L. af Fogden 6) eller hans ombud och de det aret sittande Borgmastare och Radman, ehuru afven de ofriga der haft sate och stamina, da de infunnit sig 7 ;. For ofrigt fin- ner man i staderna och isynnerhet Stockholm tillfalligtvis afven andra organisationer af domstolen, uppkomna genom godtyckligt adjungerande af utomordentliga medlemmar: sa i Stockholm 1525 en blandad ratt af 15 fralseman med Fogde samt Rad, att doma en forradare, och sedermera framgent under hela 1500-talet aro Stockholms Tankeboc- ker uppfyllda af exempel pa olika sammansattningar. An hafva ett storre eller mindre antal Riks-Rad deltagit i angelagna rattegangsmal, an nagre af dem, som sutto i Slottslofven 8 ). Till forekommande af missbruk i detta afseende anbefallde sedermera Rattegangsordinantien af 1614, att alia, som deltogo i ratten, skulle aflagga domareed 9). Rattens ordinarie ledamoter, som ''sutto for rad och ratta", eller "hade sitt sittande det aret" J0), voro forpligtade att infinna sig pa git- vet tecken a Radstugan tre dagar i veckan n) och dessutom sa ofta 1) I TankebOckcrna heter det vid dylika tillfallen, att dcr "sattcs en Tolfman- nanilmnd oppa bankia": Jonkopings T.B. 2) Se Rcgistret i 1660 ars uppl. af LandsL. pa Tolfmannacd. 3J E.6.B. XI, HgmlB. X, XL 4) HgmlB. I, jmfr XI. 5) Jmfr KgB. XIII, § 1: "Borgm., som det aret sitta och doma, och Radman, som med dem sitta." 6) Fogden synes i vissa mal (ss. landskop o. a. d.) hafva i nagra stader ensam skipat ratt: sa i Stockholm a Fogdestugan (Palmsch. VII^. Enligt Abo Priv. 1525 skulle byaman i dylika mal instammas for Fogden eller Borgmastarne (Stiernman a. St. I, s. 12). 7) I RadstB. II heter det blott: "sarlika the B. ok R. thet aret sitia" etc. Man finner till och med nagongang, att en af de forne Borgm. fort ordet i ratten. 8) Ex. samlade ur T.B. hos Palmsch. Top. VII. 9} § 6. — Schmedeman Justitiaeverk s. 135. 10) Kallas afven stolebroder, Assessores o. s. v. Sthms, Upsala T.B. 11) I Sthm gallde af gammalt den seden, att, da en Radman uteblef pa bestamd 174 C. T. Odhncr. Fogde och Borgmastare kallade '). Detta pabud upprepades sedermera flera ganger2;, och bSterna hojdes betydligt i 1614 ars Rattegangs- Ordin. 3). Vare sig att orsaken var forsumlighet eller brist pa mal, sakert ar, att i manga stader, afven betydligare, iinnu under Gustaf Adolfs regering blott hollos 3 a 4 Radstugudagar om aret 4), och langre fram tinner man vissa ar i nagra af de minsta staderna blott en ses- sion 5). I Ratten tordes ordet af Borgmastarne 6) eller i deras fran- varo turvis af Radmannen, och hela Radet deltog efter Tysk sedvanja i domens afkunnande, likaledes Fogden, ehuru som vi fdrut visat hans stallning i detta afseende borjade blifva tvetydig mot slutet af perioden Da Gustaf Adolf i 1614 ars Rattegangsordning fbrbod sina Stathallare och Befallningsman att "kasta sig upp for domare och confundera sitt och Haradshofdingarnes embete", sa var val hans asigt densamma om stadernas Befallningsman, ehuru lagen och traditionen der fororsakade betankligheter, och da borgerskapet vid 1614 ars Riksdag begarde, att Befallningsmannen afven i staderna skulle forbjudas blanda sig i domares embete, svarade Kon. temligen obestamdt, att de Torra "icke skulle befatta sig med Borgm. och Rtads embete, hvad deras enskilta rattigheter vidkom"7). Obestamda och svafvande voro ock hans forsta Stathallare-instruktioner, der det heter, att Stath. skola "vara tillsta- des pa Radstugan i vigtiga saker", eller "narvara alltid a Radstugan uti alle domar" o. s. v. 8). tid, skulle ban bcsta en kanna Spanskt eller Rhenskt vin pa hvar och en af mcd- brOderna. PaliuscK. 1) RadstB. II. St.L. omnamner i detta kap. 3 slag af knllelser: 1) Borgm. och Fogde kalla till Radstugan till bitrade i Ratten: boter for uteblifvande tillfalla dels F. och B., dels Kon. och Staden (§ 1). 2) F. o. B. kalla nagon att sta rill ritta: b6ter till Kon. och Stadcn (§ 3). 3) Borgm. kalla till allnutn Radstuga: bOter till Radets ensak (§ 4). 2) Stundom inskranktcs dcrvid antalet af Radstdagar till en i hvar vecka: Ordin. f5r Wiborg § 54 (H. Finl. Hist. I, 318). 3) Se Hert. Carls Patent af 1593 § 2. R&tteg.Ordin. § 3. 4) Sa i Westeras under fOrra delen af G. Ad:s regering; i Hedemora 1615 blott tre mal afdomda: T.B. i Sv. Hofr. Ark. 5) Sa i Oregrund och 6&thammar 1638, i Trosa 1654. — D:o. 6) Man finner i T.B. icke spar af nagon turvcxling eller embetsfOrdelning mellan de sittande B. 7) Se Hallenberg Gust Adolfs Hist III, s. 151. 8) Instruct fOr Stath. i Abo "/, och i Kalmar M/n 1616. Bidrag till Svenska StadsfGrfattningens Historia. 175 Radet utgjorde icke nagon strangt sluten domstol: i fall af behof kunde Radmannen ersattas af nagre tillkallade byaman J), ett nytt drag, som paminner om landsratten. I nagra stader funnos till och med sarskilt valde Radmans-suppleanter eller s. k. Bisittare, som intradde vid de ordinarie ledamoternas franvaro 2). Andtligen var det i som- liga stader gammal sed, hvilket ock pabjods vid plikt, att hela bor- gerskapet skulle infinua sig alia rattegangsdagar a Radstugan 3), sanno- likt till fdga batnad for rattsskipningen. Nagot bestamdt antal nar- varande ledamoter erfordrades icke for fullsuten ratt: af T.B. befin- nes, att stundom blott Borgmastarne med en eller tva Radman hallit rattegang. Betraffande omfanget af Radsdomstolens befogenhet egde han att upptaga och afdoma dels i forsta instansen instamde, dels fran under- ratten appellerade civil och kriminalmal i de fa stader, der sadana underratter funnos. Vissa hogmalsbrott sasom uppror och afvogskold, voro forbehallna till Konungens namnd4); angaende lasteligt tal om Konungen eller hans Rad stod det Radstufvuratten fritt att afdoma malet eller skjuta det under Konungen 5). Enligt Johan IILs bref till Sthm I8/, 1573 skulle den foreskriften iakttagas med alia hogmals- saker, att Borgm. och Rad ''skulle sig hos K. M. forvetta, forr an de late domen ga i fullbordan" 6). Jurisdiktionen utstracktes i detta fall genom Regeringens befallning 1593, att Borgm. och Rad icke skulle understa sig skjuta nagra arender odomda ifran sig under hogre ratt7). Undantag forekommo naturligtvis afven i foljd af fora privilegiata 8). 1) Jmfr St.L. HadstB. II, § 1, med Arnells Aum. — Strcngnas Tankcb. enligt Tollsstorp Bcskr. om Sodcrmanland II, s. 80; Enkopings T.B. i Sv. Hofr. Ark. 2) Sa i Hernosand och Hudiksvall enl. T.B. i Sv. Hofr. Ark. 3) I nagra smastader, sasom Strengnas, Thorshalla: T.B. i Sv. H. Ark. 4) HogmlB. VI, VII. 5) KgB. VIII. 6) Palmsch. Top. V. Jmfr Carl IX:s Patent om sakoren 1609 CSchmedeman a. M. s. 130). 7) Hertig Carls Patent om atskilliga mal 20/, 1593 § 2 (Schmedeman s. 104). 8) Se t. ex. Adel. Priv. af 1569, Ratteg. Ordin. af 1614 § 14, Adel. Priv. af 1617 §16. — Har torde vara stallet att omnamna den jus asyli, som en del kyrkor och kloster i staderna innehade under Katholska tiden och som ofta gaf anledning till tvist med de verldsliga myndigheterna, da dessa stundom maste med vald ur klost- ren uttaga mandrapare o. a. d. Derfore stadgades i 1436 ars Priv., att f8rradare och de som med "foracht" (uppsat) drapa nagon ej skola njuta skydd i kyrkor och kloster. Detta ofvertraddes af Grabrodraklostret 1486, som derfore miste sin asylratt, men ater- fick honom 1498 mot afgifvande af en sarskilt forbindelse. Sthms. T.B. 176 C. T. Odhner. FSrekom nagot mal, som i lagen saknade bestammelser, skulle dom- stolen enligt StL. till undvikande af ansvar svara, att det ej fanns skrifvet i deras lag1). Enligt senare resolutioner skulle i dylika tall Borgmastare och Had doma efter deras basta sanivete, hvarvid deras domar skulle "stadige och faste blifva, som annor beskrefven lag" 2), men Rattegangs-ordinantien af 1614 foreskrifver, att malet da skall uppskjutas och forfragan gb'ras hos Hof- Ratten. For ofrigt har praxis varit att for i lagen ej uttryckta mal, soka rattelse i Landslagen, Do- marereglorna eller Mosis lag. Ett dylikt forfaringssatt blef af Carl IX i hans stadfastelse af Landslagen 1608 pabudet for landela dom- stolar3): och ehuru derom ingenting namnes i Gustaf Adolfs bekraf- telse af St.L. 1618, sa har detsamma afven i staderna blifvit sed- vanjan 4). Proceduren var enligt St.L. ganska enkel. Som vittnen 5) fingo landtman icke upptrada, utom i brottmal 6), ej heller gfister7), och ingen fick utfora sin sak genoin annor man 8), undantagande i vissa skuldfordringsmal , der till och raed en af rattens egna medlemmar skulle forordnas att procurera9). Till sanningens utronande och tvi- sters slitande tillsattes ofta af domstolen sarskilta namnder af Radman eller andra Byaman I0). Aklagaremakten var hogst obestamd: sasom allman aklagare upptrader nagongang Konungens Befallningsman pa stallet eller Riksprotbssen l!): vanligen egde dock Kamnarer och By- fogdar att vaka ofver alia fo'rbrytelsers beifrande och bestraflfande ; den som var i uppenbart rykte for hor eller annan missgerning egde Radet enligt enskilta privil. ia) ratt att "forelagga varjesmal." Radet var for- 1) RadstB. XIII. 2) Stockholms Priv. af 1436 och 1529. D:o af 1563 § 25. Sthms R.hus Ark. 3) Schmedeman a. st. s. 128. Jmfr. Posse Bidr. till Sv. Lagstiftningens Ilist. B. 33. 4) Se Tankcb5cker for 1600-talet i Sv. Hofr. Ark. pa manga stallcn. 5) Vittnesrual bnikade afven inhemtas pa det satt, att nagre af ratten skickades raed stadens "secret" till vittnet att fraga detsamuia. Stockholms T. B. 6) Radst.B. XXVI. 7) Jfr langre fram. 8) KgB. XIV. 9) KgB. XI. Jfr harmed Wfeby St.L. II, 23. 10) Fyra man till byggn.tvistcrs slitande , Byggn.B. IX; att besigtiga sammal. Sar. in. w. X; 12-mannunamnd att ransaka oni tlard i liandel, Kpm.B. Ill, d:o i egen- domstvistcr enligt manga aldre dombref. 11) T. B. i Sv. Hofr. Ark., Sthms RhusArk. 12) T. ex. Sthms Priv. af 1436, 1529, 1563 § 88. NylOdoses Priv. af 1573 §15. L.L. innehaller stadganden harom i Tingm.B. XIX. Bidrag till Svcnska StadsfOrfattningens Historia. 177 pligtadt att afsaga dom ofver instamdt mal senast pa fjerde ratte- gangsdagen, savida lagen inneholl nagonting derom: domen falldes vanligen mundtligen, och det var blott i nagra fa bestamda fall, som "stadsbref" skulle utfardas J). Dombref blefvo smaningom allmanna och anbefalltes slutligen for alia slags mal genom 1593 ars Patent 2), afvensom fullstandiga dombocker genom Ratteg.ordn. af 1614 ofverallt borjade hallas. Sasom egenheter hos aldre tiders rattsskipning i staderna vilja vi aufora nagra drag. Oregelbundenhet och slapphet ar ett gemensamt kannetecken for 1400- och 1500-talens lagskipning saval i stad som pa land, och sakert har det under dessa tider funnits rika anledningar till dylika forebraelser, som 1469 af Carl Knutsson riktades mot Radet i Upsala, att "fast mange aro, som eder ofvervald och oratt gjort och gora, djerfvens I ej det med ratta att vedergora" 3). Under aldre ti- der har utan tvifvel Adeln af egen makttullkomlighet fritagit sig fran dylika underdomstolar, och langre fram blef han lagligen befriad fran de lagre jurisdictionerna. Till och med hos de domande sjelfve voro rattsbegreppen foga utvecklade och rattsbildningen nastan ingen. Annu sa sent som under Gustaf Adolfs regering (omkr. 1620) klagades, att stadernas forman aro som oftast sa olarda, att de hvarken kunna lasa eller skrifva4). Man kan da ej undra ofver sadana oformligheter, som man emellanat finner, t. ex. att de domde i egen sak 5), att de lem- nade den anklagades lif eller dod at malsegandens godtycke 6), eller olagligen nedlade mal 7) o. s. v. Och i stallet for att ytterligheterna och missforhallandena i St.L:s straiFbestammelser borde vid stigande bildning hafva blifvit mildrade och afjemnade, fortgick man alltjemnt pa samma bana 8;. 1) Arfd.B. X, XVIII, XX, JordB. VI, Byggn.B. IX, KpnuB. XXI, Drpml. wil. XI, RadstB. XXIX. 2) Schmedeman a. st. s. 104. 3) Kbr. till Upsala stad 1469. Jfr d:o till Arboga 1484. 4) Anf. anonyma Memorial om medlen till stadernas upphjelpande i Oxenstj. samlingen a R.Ark. 5) Ex. anf. ur Norrkopings T.B. 1499 af Sundelius a. st. s. 447. 6) En qvinna slapp fran dodsstraffet i Sthm 1554, efter "malseganden ej begarde hcnnes lif." (Palmsch.) 7) Jmfr Sthms Priv. 1529, d:o 1563 § 31. 8) Vi vilja anfora nagra exempel: Det besynnerliga straffet i St.L. GiftB. X § 2 tillampades oeh exeqverades ofverallt, i Stockholm annu 1626, och sitrskilta "skand- 12 178 C. T. Odhncr. Den som icke atnojde sig med Radets dom, hade att viilja mellan tva utvagar. Antingen kunde ban inom 8 dagar med 20 mark vadja under Konungens dom, hvaremot Radet skulle uppsatta 40 mark '). Eller ock kunde ban mot 5 ore "bidhia stadhsens book lasa fore sik"2), till utrttnande af domens rattvisa. Detta egna bruk bade i St.L. in- kommit fran Liibska ratten 3) eller Wisby St.L. -•) och anvandes val sallan. Under annan dom an Konungens medgafs icke af St.L. ap- pellation: det var uttryckligen forbjudet att kara ofver samma mal "i androm landoin eller kopstadhom" 5). Det oaktadt finner man ex- empel pa, att Radhusrattens dom blifvit ofverklagad och stadfastad vid ordin. lagmansting 6). Eljest skulle klagomalen upptagas och afgoras vid stadernas ordinarie 2 ganger om aret foreskrifna Rafsteting eller ock vid (tillfalliga) Rattareting. Om de forra stadgar St.L., att en af Kon:s Rad och en af Biskopens Capitulo skulle komma in till sta- den "twem timum" om aret, for att "allum Gastum ok Byamannum" ratt skipa "afF Hoffmannum ok Klarkum ok aff andrum landzmannum, the kunno ey ratt aff fa" 7,. Dessa ordalag hantyda pa en befarad kolli- sion mellan kopstadsman och andra samhallsmedlemmar, i fall de se- nare ej ville underkasta sig stadsrattens forum 8). Men jemte denna stenar" eller "skamflaskor" funnos fdr detta andamal i hvarje stad. — Se hftr nagra prof pa sattet for rattvisaus skipande i landets fornilmsta stadsdomstol. En qvinna som stulit 16 mark af sin husbonde ddmdes att sattas qvick i jord (1488, d:o 1489 — en dylik fbrbryterska fick 1498 nad "pa Drottningcns bOn"). — FOr horsbrott dumdes 1490 att gora pilegrimsvesa till St Jakob och rymma riket (for drap ofta likndana straff). — En ringare domdes 1504 f6r fOrsumlighet vid eldsvada till hjul, men benadades pa menighetens b6n med svard. — En ung person, som stulit, bcna- dades 1504 "f6r sin ungdom och ansigte, att Gud honom val skapat", "till ett fullt bad vid stupan." — Falske myntare dOmdes 1592 att salunda afrattas, att de falske mynten smaltes och gjOtos dem i halsen, o. 8. v. Sthms Domb. (Utdrag i Nordin. saml.). 1) RadstB. III. Det sistnamnda kom med tidcn nr bruk. 2) RadstB. VI. 3) Frensdorff a. st. s. 181. 4) Wisby StL. I, I, 1, § 7. 5) KgB. X § 1. 6) Se t. ex. Dombref af 1492 i JOnkOp. Rh.Ark. (Handl. Skand. Hist XXXII s. 379). — Tvister mell. Radet och landtkommuner hafva afgjorts vid lagmausting, sa i Upsala 1454 och 1582 (Stadens Priv. bok), mellan Radet och Stadens menighet af Befallningsm&n och Borgmastare i narmastc stader (se t. ex. Wcstcras och Arboga T.B. i ST. H. A.). 7) KpmlB. XXX § 2. 8) Om denna domstols likhet med de Tyska Gastgerichte se NordstrOm Sv. Samh. fOrf. Hist. II, s. 530. Bidrag till Svcnska Stadsfflrfattningcns Historia. 179 speciella uppgift hade utan tvifvel denna domstol afven befogenhet att upptaga alia under Konungsdom lagvadda mal, hvilket bestyrkes at uttryckssattet i 1593 ars Patent § 1 *). I Stockholm har Konungens dom vanligen utofvats och afkunnats af flera R.Rad a Stadens Rad- stuga2); fran dem kunde enligt kungorelse dersammastades 1582 ytter- ligare appelleras till Konungen sjelf3). St.L. fdreskrifver utom Radstufvuratten afven en lagre domstol "a torgheno uthe", med samma rattegangsdagar, fran hvilken med 2 ore vadjades under den hogre 4). Denna domstols beskafFenhet under aldre tider ar foga utredd, och fa spar forefinnas deraf. Enligt St.L. skulle han besta af tre ledamoter eller Fogater, som de ock kallades 5 ), en a Konungens vagnar och tva Radman a stadens. Om med de senare menas tva ordinarie ledamoter af Radet eller blott kolleger i allmanhet, ar ovisst: det senare visar sig dock sannolikast. Rb'rande domstolens ursprung och aldsta historia kan man blott fram- stalla gissningar: om han icke blifvit upprattad, for att astadkomma analog! med landsrattens tvenne instanser, sa har han viil blifvit hem- tad fran Liibska eller Wisbyensiska ratten: i den forra ar Fogderat- tens organisation enahanda, men hans stallning och befogenhet hogre 6 ', i den senare var sammansattningen nagot olika, med jurisdictionen ungefar ofverensstammande 7). Det synes sannolikast, att denna un- derratt for de fiesta stader befunnits ofverflodig tills vidare; man fin- ner blott i Stockholm och nagra andra stader spar deraf under ifraga- varande tiderymd, och ingenstades langre tillbaka an fran slutet af 1400- talet. Sa heter det i Stockholms Tankebocker for 1490, att Fogden och Radet lata sig val nbja med "all sona och forlikning, som Kam- nererna gora med dem, som ej till ratta vele" och gifva dem dervid full- makt att gora och lata efter behag i vissa smarre mal. Deraf synes som denna ej ansetts for nagon egentlig domstol, utan blott for en for- likningsnamnd. I bb'rjan af 1500-talet namnes i Tankebockerna "Lis- leratten" (1517,) och langre fram flera ganger "Underratten." Som en 1) Schmedeman a. st. s. 103. 2) Sthms T.B. for 1574. 3) Sthms T.B. for 1582. 4) RadstB. V. 5) Mojl. i analog! med de 2 Fogdarnc i Wisby St.L., sora tillika voro Under- domare. 6) Frensdorff a. st. s. 173 ff. 7) Wisby St.L. II, 12. 180 C. T. Odhnor. egentlig domstol framtrader Kamnersratten forst i Stockholms Privil. af 1529, der det strSngeligen anbefalles KS,mnererne att redovisa for sakftrena, fifven ora de "i sina rattegangar" forlikte de tvistande. Karanersembetet !) var fran borjan och enligt St.L. nagot belt annat &n det sedermera blef. I ofverensstammelse med Liibska rjit- tens "Kemerere" eller "Camera :ii"») skulle i vara stader en "Kamme- niir" jemte Stadsskrifvaren (eller tva Radman) uppbara och redovisa alia stadens ingalder 3). Liksom i Liibeck blef fallet, forenade sig dermed sannolikt snart en uppsigt ofver hvarjehanda handels ocb handt- verksforhallanden, att ej staden matte ga miste om sin inkorast deraf, jemte skyldighet att instamma dylika forbrytare for ratta 4 ). Af bans befattning med sakorena8) foljde likaledes snart aliggandet att vaka ofver alia forbrytelsers beifrande, hvaraf tillfoll staden nagon inkomst. Bada synpunkterna framballas i en skraforfattning for Bardskarare 1571, der det pabjudes, att den som forbinder ett sar skall lata Kam- nererne veta det, pa det att stadens rdttighet ocb straffet icke skall vara forsummadt 6). I Stockbolms Tankebok af 1624 yttras, att "Kam- nerernes embete bar varit att lata citera stridiga parter till ratta, sa- som ock for ratten anklaga dem, som med nagra forgripelser ocb valds- gerningar betradas" 7). Harmed forenade sig latt och naturligt en lagre rattsskipning, sadan som den af St.L. foreskrifna, med skyldighet att i forsta hand upptaga och slita smarre tvister eller forlika dem. Sa har sakerligen pa de fiesta stallen Kamnersratten uppkomrait; pa nagra har val underrattens platser smaningom intagits af Kamne- rerna, da befattningarne beqvamligen kunnat skotas af samma personer. Den kungliga Fogden i St.L:s underratt har, der denna ej fanns, blif- vit fbrordnad att uppbftra Konungens inkomster, liksom Kamneren 1) Stafvas i aldre handlingar pa mangfaldiga vis: St.L. har Kammcnarn, f6r 6frigt finncr man Kamener, Kainpnar, Cieiunar, Kemncr, Cheiubnar. 2) Frensdorff s. 113. — Camerarii oiutalas afven i Kdpcnhamns stadsr att af 1294 cap. X. (Kold. Rosenv. s. 103.) 3) KgB. XVIII. 4) Klemming Skraordn. I, 32: Skomak. Alderm. skall anm&la f5r stadens Kcm- mancrom ang. olaglig skohandel, "att dc dem till ratta fftrhindra efter lagen" (fr. slutet af 1400-talet) jmfr. s. 115. Sc afven Sthms T.B. fran slutet af 1400-talet. 5) Jmfr. Sthms Priv. 1563 § 31. 6) Klemming a. st. a. 245. 7) Ofverinseende vid skjutsvasende och inqvartering har afven tillhOrt Kamne- rerne: sc Sthms Priv. 1563 § 15, T.B. af 1674. anf. Kbr till Upsala stads Befallniugs- man 1583. Bidrag till Svenska StadsfOrfattningcns Historia. 181 stadens, och bar at' samma orsaker, som den senare, fatt sin befatt- ning utvidgad till nagot likartadt med dennes samt pa sina stallen deltagit i Underratten, dock numera sasom en stadens embetsman. I Stockbolm skulle vanligen fo ra arets Kamnerer blifva Rettefogdar. Kamnersratten bestod vid slutet af tiderymden vanligen af tva leda- moter, stundora en a Radets ocb en a Menighetens vagnar *), stundom bada Radman, i hvilket fall Kamnersembetet gick i tur mellan Ra- dets ledamoter 2 ). I Stockholm voro bada Kamnererna "utom Rads", tills det 1622 forordnades, att Radmannen skulle hvar sin manad "sitta pa Kamnersstugan" Kamnererna till hjelp 3 ). Granserna mellan den hogre och den lagre stadsdomstolens befogenhet voro hogst obe- stamda, och nagon stadgad praxis kom ej heller till stand, fb'rr an senare. Man finner saval att Borgmastarne upptradt och domt i Un- derratten, som att Kamnererne varit bisittare a Radstugan. For Kam- nersrattens rakning larer i Sb'derk5ping hafva begagnats en egen kor- tare lagbok 4), formodligen ett utdrag ur St.L. cc) Radets exekutiva myndighet. Denna var enligt St.L. kanske obestamdare an nagon annan dess befattning: inga granser finnas der uppdragna mellan Radet och Fog- den. Domarne exeqverades val saledes i de fiesta fall gemensamt a badas vagnar genom deras "svenner." For vissa speciella fall var exe- kutionen bestamd: sa skulle genom tya byaman bysattning ske 5), tva man skulle med stadens svenner i visst fall skaffa malseganden "fullan pant" 6), och 12 man skulle utmata boter for bruten konungs- dom 7). For ofrigt fick praxis afgb'ra saken, och derigenom synes exe- kutionen allt mer kommit i handerna pa Konungens Befallningsman, hvarfb're langre fram (i slutet af 1500-talet) sarskilta privilegier till- delades vissa Magistrater i afseende pa domars verkstallande. Sa med- delades i Johan III:s bref till Stockholm M/., 1573 at Borgmastare och Rad fullmakt att "fullfolja med exekutioner och straflf pa alia lagligen afsagda domar, som i staden ske kunna, undantagande hogmalssaker"8). 1) Se t. ex. Graffinan de Strengnesia (p. 40), fran 1590-talct. 2) Sa t. ex. i Upsala (T.B. i Rhs.Ark.). 3) Sthms Emhetsbok. 4) Enl. uppgift af Sodersten dc Sudercopia p. 28 u. 5) RadstB. XVIII. 6) RadstB. VII, § 1. 7) KgB. V, jmfr. afven GiftmB. 8) Palmsch. Top. V. 182 C. T. Odhucr. Likaledes fb'rekommer i Kbr. af % 1589 till samma stad, att, ora Stat- hallare och Befallningsman forsumligen uppfyllde sin skyldighet att straffa lata alia ofvertradare af stadens privilegier, sa egde BorgmS- starne fullkomligt tillstand sadane att fangsla och straffa lata * ). I 1615 ars Rattegangs-Process §§ 37 och 38 uppraknas Borgmastare och Rad bland exeqverande myndigheter utan nagon begransning fran Kon:s Befallningsman. Allt torblef saledes pa gamla foten och i Stat- hallare-Instruktionen af 1616 heter det blott i storsta allmanhet, att Stathallaren skall halla hand ofver, att alia domar a Radstugan matte hafva sin exekution *. Efter att hafva gifvit en ofversigt af Radets organisation och vigtigaste funktioner vilja vi tillagga nagra ord om den skillnad, som St.L. uppstallt inom Radet mellan Borgmastare och Radman och som sedermera blef allt storre, sedan Borgmastareplatserna upphort att vara ambulatoriska. I de Nord-Tyska staderna forefanns ursprungli- gen ingen sadan skillnad, men hade redan utbildat sig, da titeln ofver- flyttades till Sverige 3 ;. Behofvet af en ordforande till ledning af liren- derna i ett mangtaligt kollegium har naturligtvis gifvit upphof at em- betet, som lange icke heller haft nagon annan betydelse. Redan St.L tillagger dock, i enlighet med hvad som da egde rum i Liibeck (men icke i Wisby), Borgmastarne vissa hogre rattigheter. Dessa be- stodo fdrst i hogre aflSning och storre andel af boter, vidare i hogre straff bestamning for deras lastande eller valdforande *), liksom afven de sjelfva i fall af fbrsumlighet voro underkastade storre penningstraff 5). Borgmastarne voro dessutom stadens framste representanter och upp- tradde vanligtvis som sadana vid Riksdagar och beskickningar till Ko- Dungen. Vidare skulle de utfarda kallelser till rattegang (saval for bisittare som anklagade) i forening med Fogden, men till Byamoten rftrande stadens enskilta angelagenheter ensamma 6). Pa Radstugan skulle de leda forhandlingarne, dercfter a rattens vagnar utfarda 1) Palmsch. Top. XIV jfr. ofvau. 2) Saml. af Instruct, s. 99. 3) Frensdorff a. st. s. 109 ff. 4) KgB. XII, XXII. 5) KgB. Xin, RadstB. II, § 2. 6) Jmfr dock of van. Bidrag till Svenska Stadsfttrfuttningens Historia. 183 besluten *) saint slutligen vaka ofver deras verkstallande. Pa denna grundval borjade Borgmastarne alltmer hoja sig ofver kollegernas krets. Radfragar man de aldsta Tankebbckerna, sa finner man i borjan af 1400-talet Borgmastarne knappt omnamnda: under denna tid fore- kommer t. ex. i Kalmar alldrig annat an advocatus et consules, men kring medlet af arhundradet namnas vanligen Borgmastarne sarskilt2 . I Stockholm utfardades fran slutet af 1400-talet skrafbrfattningarne af Borgmastarne "med vart kara Rads rade", afvensom man nagot senare finner dem nog egenmaktigt disponera ofver stadens medel. Fran slu- tet af 1500-talet borjar Borgmastareembetet att framtrada som en med sarskilta rattigheter utrustad embetsmyndighet, ofverordnad Radet "i gemen." Borgmastarne berattigades att i vissa fall handla pa egen hand 3 , och Radmannen i Stockholm fingo ej lemna staden utan de- ras tillstand ' \ De formaner, som enligt St.L. tillkommo Borgmastare och Rad for deras tjenster, voro, utom lagens sarskilta beskydd, egentligen blott en afloning af 6 mark for hvar Borgmastare och 4 d:o for hvar Rad- man ('. a Konungens och l. a stadens vagnar) 5), samt andel i vissa boter. Emellertid okades smaningom dessa inkomster olika i olika stader: man finner att Radet pa somliga stallen smaningom kommit i besittning af atskilliga stadens inkomster 6), hvarjemte Konungen fran medlet af 1500-talet borjade tillagga detsamma hvarjehanda formaner 7) och slutligen afven penningelbn. Sa anslogs 1599 till Ion for Radet och andra embetsman i Nylodose .'{ af tullen 8;, och da i 1600 ars Tullordning sistnamnda belopp tillades alia stader, bestamdes att Borg- mastarne i Stockholm skulle deraf atnjuta 100 Dr och i de ofriga 1) Derfore heter det ock i St.L., att Borgm. "sitta och doma", under dot Rjid- man "med dem sitta" eller "narvara da dom fallcs": KgB. XIII, Radst.U. Ill, VI; likaledcs att man aflagger sin ed "fore Fogaten ok Borgamestara", hvilka ock fore- stafva eden: RadstB. XXIX. 2) Pa Borgarelistorna heter det uiimera: sub proconsulibus N. N. et N. N. 3) Se t. ex. Kbr. till Stockholm af »/3 1589, Ordin. af 1557 § 4 m. fl. 4) Priv. af 1594 § 30. 5) KgB. XXII. 6) Se t. ex. Nils Stnres bref till Arboga 1480 (Lohman a. st. s. 31), der Radet forsakrades om sin gamla Ion, neml. V, af sakOren jemtc inkomst af "pyndara, ba- stufwo oc boder. 7) Sa erhollo B. o. R. i Sthm 1543 "allt Framkop som faller i staden", samt 1563 lorkopsratt nast Kon. till alia frammande drycker. (Jinfr. Privil. for Nylodose af 1573 § 13.) 8) RRcgistr. 184 C. T. Odhnor. staderna proportionsvis mindre *). I Abo skulle enligt Priv. 10'7 1607 § 5 Radet bekomma hiilften at' Kronans tomtoren, och slutligcn erhollo Borgmastarne i Stockholm 1614 fast Ion med 250 Dr. hvardera. Hu- ruvida Radet i aldre tider varit befriadt fran borgerliga utskyldcr, ar svart att afgora, ehuruval det synes folja af lydelsen i ett Kbr. af 1524 a); dock skulle enligt resolution a Stockholms stads inlagde punkter 1602 vard och vakt bestridas af dem lika med de andre. Sa ringa och enkla vara aldsta stadsforhallanden an voro, fanns dock naturligtvis en raangd smarre bestyr, hvilka af Radet ej kunde medhinnas, isynnerhet som dess medlemmar tillika drefvo borgerliga yrken. Dessa bestyr voro derfore fordelade pa atskilliga Idgre Embetsmdn, som voro Radet underordnade. Enligt St.L. KgB. XVI skulle alia sadana "valjas och lysas" pa samma gang som Radet, hvilket sa plagade tillga, att Radet forst sinsemellan anordnade en ny fordelning af stadens nodvan- diga tjenster bland byamannen och sedan vid Walborgsmassan kungjorde densamma och inhemtade vederborandes samtycke samt mottog deras eder. Detta arliga ombyte af tjensteman hade ocksa sin fbrebild i de Liib- ska forhallandena med den skillnad, att i Liibeck alia dylika tjenster fordelades inom Radet mellan dess egna medlemmar 3), hvilket dere- mot i de Svenska staderna mer var ett undantag. Men liksom i Lii- beck denna Radets "umme setten" eller den nya fordelningen af embe- tena snart blef hufvudsaken vid de hogtidliga arliga valakterna, for hvilken den forna motsatsen mellan gamla och nya Radet tradde i bak- grunden, sa blef afven i vara stader mot slutet af ifragavarande tide- rymd betydelsen af det foreskrifna Walborgsmasso-valet alltmer in- skrankt till ett utvj?Mjande och kungorande af kommande embetsars underordnade tjensteman. Af dessa synas de som skotte Secreteriats-tjensterna hafva varit permanenta, eller de af St.L. omtalade Tollskrifvaren, Vardskrifvaren och Stadsskrifvaren. Den senare, som var den fornamsta tjenstemannen utom Radet och nagongang benamnes Secretarius och Syndicus 4), var i aldre tider utan tvifvel af storre inflytande ; han var oftast den ende, som fatt nagon lard bildning 5) ; sallan intraffade val, att han iifven 1) Stiernman Comm. Pol. OEcon. st. I, s. 458. 2) Stiernman a. st 8. 9. 3) Frensdorff a. st s. 108. 4) Den scnaro benamningcn fOrekommer t ex. i Stockholm 1572 (RRegistr.), i Hcdcmora 1507 (IlQlphers Kesa i Dalarnc s. 524). 5) Han var vul ickc sa sallan en klerk: sa bar Olaus Pctri 1524 — 29 tjenstgjort •urn Stadsskrifvarc a Sthois Badstufva. Bidrag till Svcnska StadsfGrfattningens Historia. 185 egde juridiska studier. Han skulle fora Tankeboken a Radstugan, affatta och uppsatta alia offentliga akter och dokumenter, recitera dem, der sa behofdes, samt enligt St.L. fora stadens rakenskaper !), hvil- ket senare dock under 1500-talet flerstades ofvergick till sarskilta embetsman 2). Secreterens afloning har i Stockholm under Olai Petri tid uppgatt till omkring 50 mark 3). Vdrdskrifvarens befattning synes hafva bestatt i att fora raken- skap med allt hvad till stadens "vard" och vakthallning horer. Tjen- sten kom pa de fiesta stiillen snart ur bruk *). Tollskrifvaren blef med tiden en konungens embetsman, som af honom ensam tillsattes 5). For Kdmnerernas och Byfogdens embete ha vi i det foregaende haft tillfalle narmare redogora. I de stader, der uppbordsverket med tiden blef sardeles omfattande, t. ex. Stockholm, befriades Kamnererna fran denna befattning, som uppdrogs at sarskilta uppbordsman. Enl. St.L. skulle skottet uppbaras af sarskilta "Skuthman" 6). De forekomma i Stockholm i borjan af 1500-talet under namn af Skottherrar och ut- gjordes da af 2 Radman, 2 borgare samt Stadsskrifvaren 7), hvilka ock atnjoto Ion for sitt "kemneri." Uppborden forrattades a stadens "skott- hus", och da (som det stundom heter) "skottstuga holls" 8), skulle hvar och en infinna sig vid samma vite, som da byamot forsummades 9). Af Gustaf I foreskrefs for Stockholm, att all stadens ranta skulle upp- baras pa ofvannamnda satt10), hvarfore man sedermera i stadens Em- betsbocker finner namngifna 4 man, "som stadens uppbord och utgift hafva hander emellan" 11). I Stockholm och andra sjostader sasom Nylodose m. fl. forekomma dessutom s. k. Frakiherrar, hvilka upptogo 1) KgB. XVIII. 2) Annu enl. 1557 ars Ordinantia for Sthm § 14 skulle ban deltaga i uppbOrden. 3) Ekdahl a. st. s. 1424. 4} I Stockholm finner man dock dens, fortfarande. 5) Denna befattn. blef i nagra mindre sjostader sammanslagen med Stadsskrif- varens. 6) KgB. XX §§ 8, 12. 7) Ekdahl a. st. ss. 1380, 1381, 1412, 1422. 8) Se Widegren ny Beskr. ofver 6sterg6tl. I, s. 224 ang. Wadstena. 9) KgB. XX § 9. 10 ) Se 1557 ars Ordin. § 14. 11) I Stockholm finner man dock i detta fall tata forandringar. Sa ofverlemna- des uppborden 1598 at 2 Borgm. , 2 Hadm. och 2 af menigheten, 1608 at en Fogdc, 2 Borgm. och 6 af menigheten, hvilka arligen skulle oinbytas. Rllegistr. 186 C. T. Odh.ier. alia skepps- och hamnumgalder ') saint pa Fraktkaminarcn anordnadc alia skeppsfrakter, afvensom sarskilta deputerade tor olika uppborder. Andra af St:L. omnamnda embetsman firo stadens 2 Miirkismdn, som stamplade med stadens marke 2), 2 Byggmastare 3), 2 Vardsdt- tare*\ 2 Rdttct'e till vigt*), S Hofvidsmiin (2 for hvarje fjerding af staden) 6), hvilka sistnamnda skulle handhafva eldslackningen, och slutligen ett obestamdt antal Tavemare1}. Hartill kom under ti- dernas lopp en hel inangd andra tjensteman, olika till namn och antal i olika stader. De allmannast forekommande bland dessa aro Qvarter- mdstare (med tiden forestandare for borgaremilisen), Kyrkovarjare, Fat- tigformyndare^ Tomtmdtare, Syllesdttare, (som skulle "marka och be- snora" husens langd och bredd), samt for de storre sjostaderna Vdgare^ Packare, Fin-, Ol- och Kryddprofuare, Brokikare in. fl. I Stock- holm forordnades genom Statuterna af 1570 sarskilta s. k. Furtnyn- dare eller Bisittare for Enibetena, hvilka skulle kontrollera Alder- mannen och vaka ofver handtverksskrana: de voro vanligen omkring 12 till antalet 8). Afven af Regeringen anbefalldes stundom vissa embetsman, for tillfalliga andamal: sa skulle enligt 1546 ars Mandat i staderna tillsattas "nagre gode och forstandige man att hafva akt pa kopmanshandeln" med ansvarsskyldighet infor Konungen o. s. v." 9 ;. 2. Stadens Menighet. Vi hafva i det foregaende fastat uppmarksamheten pa den stora skiljaktighet, som forefinnes mellan de Svenska och de Tyska staderna i anseende till uppkomstsattet. Dettas beskaftenhet hade till toljd, att innevanarue i de Tyska staderna till en borjan utgjorde en blandning af de mest olikartade bestandsdelar, under det de Svenska staderna ursprungligen beboddes af en vasendtligen homogen befolkning. Under 1) Sc Priv. f6r Sthiu af 1529, Sthms Emb.-b6ck., Priv. f. Nyloddse 1573 § 4. 2J KgB. XVI § 1. 3) KgB. XVI § 3. ByggnB. I. 4) Kallas i T.B. Vallcskadarc. 5) KgB. XVI § 3. 6) ByggnB. XXII § 5. Dessa kalladcs sedcrmera Brandniiutarc. 7) KgB. XIII. 8) Stockholms Emli.bockcr, jiufr s. 160. I Sthui fuvckoiuniu dctwutom Bygg- ningsskrifvarc, btrouiskrifvurc, Boiulasarc, Malmfugilar, Sultmutarc, Vcd- och Tjaru- vrakarc m. fl. 9) Sc Sticrmiiun I. 8. 84. Bidrag till Srcnska StadsfOrfattningcns Historia. 187 badas utveckling framtradde nya olikheter. De Tyska staderna utbil- dade sig i motsats och strid mot andra samhallskrafter och blefvo derfdre nodsakade att jemte standigt oppnadt tilltrade for enskilta nya medlemmar strangt isolera sig fran nyssnamnda krafter sasom helheter betraktade. Sadane voro den ofverherrliga myndigheten, adeln och presterna. Huru de Tyska staderna befriade sig fran den forstnamn- das direkta inflytande, hafva vi nainnt; afven mot de senare intogo de en strangt sluten hallning och strafvade att bibehalla stadsvasendet rent och oblandadt af frammande tillsatser. Sa hafva de Liibska och Hamburgska ratterna uppstallt fdljande energiska rattssats: ingen rid- dare skall bo inom stadens weichbild l). Likaledes funnos garantier mot presterskapets intrang. De Svenska staderna hade deremot upp- vuxit ur fredliga fdrhallanden under Konungamaktens hagn och ur lands- rattens skote; ehuru det borgerliga elementet af naturliga skal der herrskade sa godt som uteslutande, fanns dock till en borjan for dein intet skal att omgifva sig med stranga skrankor och skarpt begransa sig mot de andra klasserna, hvarfore afven dessa snart i skydd af sina privilegier borjade inflytta och njuta af borgarnes formaner utan att underkasta sig deras skyldigheter. Haraf uppvaxte en langvarig strid mellan de olika elementerna i staderna, ur hvilken det borgerliga slutligen framgick segrande. - Saledes finna vi i Tyskland de mest olikartade elementer for sitt rattsskydd sammanslutna till en strangt begransad kommunalenhet, i Sverige en likformig befolkning forenad pa sanana lokal for vissa gemensamma andamal, i borjan utan behof af exklusiva rattigheter och derfore oppen for frammande elementers inblandning. Forhallandet andrades snart for de Svenska staderna med adliga Fralsets inrattande. Redan Torkel Knutsson synes efter de Nordtyska stadernas forebild hafva forbjudit allt fralse i staderna 2), men detta har visserligen icke blifvit efterlefdt, och Fralset gick par la force des choses omotstandligt framat. Ar 1335 hor man fran Upsala, att adel och och prester pa sina kopta gardar fritogo hvarjehanda naringsidkare fran stadens kronoutskylder. Detta forbjudes, och det forklaras, att alia stadsinnevanare, sdvidt de idkade handel med de ofriga byaman- nen, skulle deltaga i namnda skatter 3). Haraf finner man, att de na- ringsidkande i nagra stader redan sasom de egentliga byamannen be- gynt skilja sig fran alia som icke drefvo borgerliga yrken. Fralsets 1) Frensdorff a. st. s. 191, Hegel a. st. II, s. 451. 2) Enl. ett gammalt register a Sthms Rhs,Ark. 3) Dipl. 6v. 3126. Jmfr for:fs Bidr. till Sv. stad:s etc. s. 23. 188 C. T. Odhncr. skattefrihet synes dock, att doma af enskilta bref, ej hafva varit ut- strackt afven till kommunal-utskylder, t ex. skottet !), hvilket i bor- jan af 1300-talet b&rjade fran Tyskland ofverflyttas pa vara stader2). Detta Sr noga att marka, ty det fastholls lange sasom en grundsats inoni hithorande beskattningsforhallanden. Vi hafva pa ett annat stalle 3) sokt narmare redogora for St.L:s bestammelser angaende burskaps 4) vinnande och hafva blott nagra fa anmarkningar att tillagga. Stadernas innevanare voro enligt St.L. af tva hufvudklasser: byaman och gaster 5). De senare eller alia fram- mande naringsidkare voro i sina rattsfdrhallanden underkastade flera inskrankningar: sa voro de stallde i ett visst klientelt forhallande till de borgare, hos hvilka de bodde, vidare fingo de hos oss, liksom i Liibeck, blott i vissa brottmal upptrada som vittnen 6) o. s. v., oak- tadt de i motsats till forhallandet i Liibeck for sitt gods voro under- kastade kommunalafgifter (skottet) 7). Byamannen i ordets vidstrack- tare betydelse synas efter St.L. kunna fordelas i flera klasser, ehuru de icke uttryckligen der frarasta sasom sadane. Den hogsta klassen, innefattande de egentliga, sjelfstandiga byamannen, utgjordes dels af sadane naringsidkare, som vunnit burskap efter alia i St.L. KgB. XV in pr. foreskrifna villkor, dels af dem, som genom arf, kop eller gifte blifvit innehafvare af nagon stadens fastighet och sasom sadane ansagos fria fran burskapsafgiften. Att St.L. i senare handelsen forut- satter ett visst borgerligt yrke sasom dermed forenadt, foljer dels af hans allmanna tendens och uttryckssatt, dels af de historiska forut- sattningarne for honom och de faktiska forhallandena, enligt hvilka annu icke funnos nagra sadana medelklasser, som i en senare tid valt sin bostad i staderna utan att idka borgerlig naring. Den andra 1) Handl. rOr. Skand. Hist XXXII, a. 373: bref till Jonkoping. 2) Nagon motsvarig kommunalafgift liar val funnits langre tillbaka, churu for- tnodligen af mer tillfallig natur. Bade beskattnings.«attet och namnct af skott bar dock kommit fran Tyskland, der det kallades "schot" och pa Ladn collccta. 3) Se F6r£s Bidrag etc. as. 26—28. 4) Ordet ftr af Tyskt nrspruug: jus civium quod dicitur burscap, heter det i in- ledn. till borgarclistan i Bremen 1289, Frcnsdorff s. 193, n. — Kalladcs hos oss ofta borgcrskap, burgskap. 5) Bcnamningcn t, som fOrekommer redan i Ujarki'iaratu-ii (38 § 3) i motsats till bymaper, var afven kommcn fran Tyskland, sc. Frcnsdorff s. 191. 6) Kill. 1570 firs Statuter § 15 skullc vid utlanuingars mal till bcvisning anvan- dos balfpartca ytlanniugar. 7) KgB. XIX. Bidnvg till Svcnska StadsfOrfattningcns Historia. 189 klassen utgjordes af dem, som egde till 20 mark i "widerlaggning" *) (bolag); dessa skulle ock erlagga burskapsafgiften, ehuru de ej betrak- tades sora sjelfstandiga Byaman, ej heller utgjorde lika skatt med de ofriga 2). Den tredje klassen innefattade de s. k. 5-6resborgarne eller alia sadane losa personer, hvilka staden for kontrollens skull affordrade burgald. Afven andra utskylder skulle af dessa utkrafvas, dock med mildrande tillagg 3), och att de i allmanhet dragit sig undan desamma, befianes af manga handlingar. Haraf ar temligen klart, att sadana fran borjan maste hafva statt pa en lagre lima, jemforde med den for- sta klassen. — Afven inom den senare utbildade sig en viss skilmad, nemligen mellan besutne och obesutne, af hvilka de forra ensamme voro kompetenta till Radsembetena, ensamme aflade ed utan borgen 4) och hade ratt att bara vapen i staden 5 ) o. s. v. ; langre fram gynnades de isynnerhet i Stockholm af Regeringen framfor de ofriga med stora formaner sasom tullfrihet 6), frihet fran haktelse 7) m. m. Afven mellan kopman och handtverkare hade af St.L. en skarp grans blifvit upp- dragen, hvilken hotade att bli allt storre, da sedermera ansprak uppstalldes, att alia kopman skulle vara besutne 8). Detta torde dock ingenstades kommit till nagon tillampning. Emellertid grundades harpa ett slags Aristokati inom de Svenska staderna: man finner nemligen, att de rikare Tyska kopmannen i nagra stader, t. ex. Stockholm, pa namnda grundval hojt sig till en fortryckande ofvermakt ofver de Sven- ska. Efter denna Aristokratis stortande har val jemlikheten icke vi- 1) Ang. ordets ursprung och bctydelse sc Schlyters Gloss, till Wisby St.L. voc. wederlcghen. 2) Dock skulle de enl. Sthms Priv. 1563 § 10 "halla all stadsens tunga" lika med borgarne. De afskaffades sedermera genom 1614 och 1617 ars Handels-Ordinantier. 3) Se ByggnB. XXI, § 4; KgB. XIX § 1. 4) RadstB. XXVIII. 5) RadstB. XXXIV § 1. 6) Kbr. till Sthm af aren 1444, 1448, 1457, 1494, Priv. 1529, 1563; Kbr. till J6nk5ping af 24/8 1583, Tullordn. f. Abo o. Wiborg 1581 m. fl. 7) Enl. Kbr. till Sthm af 1494 § 1 skulle bofaste borgare derstades, blott da de efter lag forbrutit lif och ara, kunna gripas och fangslas och afven i thy fall fa stalla borgen fOr sig, hvilket bekraftades i 1563 ars Priv. § 30 och 1570 ars d:o § 13, (for Nyl5d6se i Priv. 1573 § 17). Jmfr ang. St.L:s hithOrande stadganden NordstrOm Sv. Samh. forf:s Hist. II, s. 622. 8) Afven f6r vissa handtverkare sokte man g6ra detta gallande: sa fSreskrefs i Skraordn. fOr Skraddare 1536, att ingen fick bruka embetet, som ej var "besitten"; Stiern- mun a. st. s. 37. 190 C. T. Oilhncr. vidare kommit i fara, da de Svenska kopmannen i allmanhet stodo pa en alltfor lag standpunkt, for att kunna utflfva nagon despotism. Vi hafva ofvan sokt narmare fixera St.L:s obestamda stadganden angaende borgerlig rattighet och visa hvad som naturligen Jigger till grund for dem. Att St.L. icke pa nagot siitt omnamner eller si'tkcr reglera det i staderna intrangande fralsets forhallanden och rattigheter, niaste vacka forvaning, da man vet, att forvecklingar deraf redan uppstatt. Kanske far det tillskrit'vas vederborandes skygghet att vid- rora en synnerligen vid davarande tidpunkt omtalig fraga och fruktan for en dylik kollision, som egt rum vid Landslagens uttardande. Saken lemnades oppen och foranledde derfore i framtiden svara strider. Att sjelfva tanken pa nodviindigheten att gifva staderna en in era sluten stallning och skyddad existens ej varit friimmande for lagstiftarne, vi- sar sig af deras omsorg att fran staderna utestanga medlemmar af andra kommuner '). Vi hafva forut omnamnt landtmans och gasters inskrankta rattigheter; afven borgare voro isynnerhet i afseende pa fastig- hetsforvarf underkastade flera kontroller, ty hvarje Byamans son eller sven som genom ki'p eller arf kommit i besittning af fastighet i nagon stad, var skyldig att inom natt och ar inflytta eller ock salja densamma, hvilkot afven gallde for utlandingar, som hlifvit gardsegare 2). Nagot bestamdt torbud mot innehafvande af samtidigt burskap i flera inrikes stader, fanns i St.L. icke, men val mot delaktighet i vederlaggningar pa flera stiillen3). Ett sadant forbud utfardades dock 1436 i Stockholms priv. 4) af namnde ar, hvilket bekrfiftades genom priv. 1529, men upphafdes genom 1563 ars priv. § 27 med villkor, att skatt och tunga utgjordes pa alia stallena 5). Deremot upplifvades ofta St.L:s fdrbud for Svenska borgare att innehafva burskap i utliindska stader6). Da vi nu ga att taga en ofversigt af ofvanamnda fragas utveckling under foljande tider, vilja vi forst betrakta borgarnes inbordes forhal- lande, sedan deras stallning till de ofriga samhallsklasserna, isynnerhet 1) Det ir dock att inarkn, det de hithOrandc stadg. Lira saknas i dc aldsta ex- empl. af StL., se 1665 ars uppl. fol. 61. 2) KgB. ZV, §§ 7-9. 3) KgB. XV, § 6. 4) Vid 40 mark samt godsct, som handlus med, "Hcrskapciio i stadcn till tvo- skiptes". 5) Jmfr Priv. f«ir Liukoping ','„ 1571 (Ryding de Lincop. s. 31); Triv. f. Non- kOping '% 1609 § 7, for Nyl5dose 1573 § 20. 6) Sa 1563, Stat. af 1670 § 16, Priv. f. Nylodosc 1573 § 16. Bulrag till Sronska Stadsforfuttningcns Historia. 191 fralset, samt till utlandingar. Hvad den fdrstnamnda punkten be- traffar, sa hafva vi redan namnt den vigt, som alltmer lades pa be- sutenhet, och de nya nattigheter, hvarmed man sokte befordra dennas framsteg. Kopmansklassen skulle hojas och uppmuntras genom han- delstvang och prohibitiva formaner, ja genom forbud for de mindre be- medlade att befatta sig med kopenskap1). Afven handtverksklassen sokte man lyfta genom privilegier och skran, hvarvid speciellt burskaps vinnande forsvarades och sattes i beroende af skraet 2). A andra si- dan sokte man lika ifrigt fran staderna utestanga allt "lost sallskap", som undandrog sig de borgerliga skyldigheterna, eller s. k. friborgare. Det befanns snart nodvandigt, att modifiera St.L. i denna punkt. Redan Christian II har 1521 gifvit Radet i Stockholm tillstand att hindra den kopenskap, som "de 5-6resborgare bedrifva, staderna till stor drap- lig skada och forderf" 3), och enligt Kbr. af 1531 skulle dessa 5-ores- borgare "laggas utaf allestads"4). Allt "onyttigt folk" skulle utvisas5), och Gustaf Adolf forklarade slutligen 1617, att icke hvem som ville skulle fa blifva borgare, utan blott de som lart ett redligt embete eller forma bruka. kopenskap 6). Derjemte inskarptes oupphorligen den grundsatsen, att alle som drefvo borgerlig naring 7 ) ocksa skulle utgora all borgerlig tunga 8), hvarigenom denna smaningom ofverflyttades pa egentliga naringsidkare. De senare framsta derfore afgjordt som de ende berattigade "Byamannen." Dessa Byaman voro dock numer icke stadens enda innevanare: i ett stort antal stader funnos afven de ofriga samhallsklasserna repre- 1) Se Mandatet af 1546 m. fl. 2) Skrana blefvo i detta fall alltmer despotiska och undcrstoddcs deri af Radet: vinnande af hurskap stalldes i beroende af godtyckliga afgifter och skankcr. 3) Ekdahl a. st. ss. 1345—6. 4) "Desslikes" heter dot "inhysesman och manglare, som icke formakta besitta hus eller hemman, utan gora stort okop i alia stader". Detta visar ytterligare tendensen att grundlagga allman besutenhet. Jmfr Priv. for Westeras 7/s 1539: "ingen tillstades i sa matto (neml. att de gifva ut 5 ore pa disken) att komma med dem i Borgerskap, utan de der vilja bygga och bo med dem i staden - - brukandes deras redeliga hand- tering och kfipmanshandel": Wicander de Arosia p. 14. 5) Stiernman OEcon. Comm och Pol. stadg. I, ss. 20, 84, 86. 6) Widckindi Gust. Ad:s Hist. s. 377. 7) "Till- 4 penningars varde" tillagges i Hertig Carls bref till Orebro ij/g 1578: Bagge a. st. s. 32. 8J Till denna borgerl. tunga h6rde utom kronoutskylder och komnumalskatter af- ven vakt, gastning och dagsverken. 19S C. T. Odhner. sentcrade. Sadane voro adel, prester och konungstjenarc, hvilka alia hvar fbr sig gjorde ansprak pa friheter. Forst och framst forvandlade de "kronones skattgilla jord" till fralse och okade derigenora for sta- den utlagorna till Kronan, vidare bftrjade de att utstracka sina an- sprak pa skattefrihet afven till kommunalafgifter och skott !), slutligen, hvilken var den svaraste olagenheten, fritogo de under skydd af sina privilegier hvarjehanda naringsidkare fran de gemensamma bordorna. Haremot utfardades visserligen forbud: sa genom 1396 ars reduktions- stadga, der det heter (§9), att med alia gardar i kopstaderna skullc forhallas sa som deras "Byaratt" utvisar, d. v. s. att de skulle ater- komma under stadsratt2). Historien larer nogsamt, hum mycket dy- lika forbud aktades under foljande arhundraden. Det var isynnerhet Fralset, soin pa detta satt smaningom gjorde allt storre intrang i sta- derna; resultatet haraf beskrifves af Carl IX med foljande ord: "Fral- set har i fortiden med kop, pant, skifte och andra behandiga medel under sig kommit tomter, hus och liggande grunder i staderna, hvari- genom Borgerskapet, som skulle svara till deras tunga, ar vordet mar- keligen minskadt och fdrsvagadt, tomter mangenstades ode och obyggde, hjelpen till menige basta (d. v. s. kommunalskatterna) afkortad, sa- som ock den skatt, kronan tillkomraer, derigenom forsnillad" 3). Gustaf I var den, som forst sbkte satta en dam for dylika missbruk, och det sa, att alia pa detta satt uppkomna friheter afskaffades. Sa forkla- rade han i bref till Stockholm '-% 1554, att ingen konungens tjenare, som egde gard och grund i staden, skulle "stinga sig undan" stadens tunga, ej heller Fralset, ty "ingen herre eller konung fore oss hafver nagonsin gifvit fralse pa hus och gardar i kopstaderna, icke finnes det heller i lagen, att de skulle vara under fralset, derfore kunna vi ej heller efterlatet" 4). Derefter palades genom 1557 ars Ordinans, till forbattrande af Stockholms stads ranta, pa hvarje hus en arlig skatt af ^ mark for hvart 100 mark ortuger i varde 5). Detta har dock icke lange fortfarit: redan i 1563 ars priv. § 4 inskranktes den borgerliga 1) Fran Upsala klagas fran bOrjan af 1400-talct, att der bo mange, som vilja njuta, men fa, som nagot vilja skjuta och till skatt hjclpa. — Upsala Priv.bok. 2) Hadorph Bih. till RimKrOn. s. 66. Jmfr dens. Gtvmbl. Stadg. a. 32. 3) Bref till Borgm. och Bad i Orebro 1584: Ekholm Svenska Fatburen III, s. 61. 4) Palmsch. Top. XIV. Jmfr Kbr. l9/, 1545, att skottet skall i Sthm utgiiras afven af dem, "som ej bruka annan k5penskap an satta ut sina pcnn. pa ockcr oeh r&nta"; Kbr. till FalkOping ' 3 1551, att dc som bo a fralscgardar di-aga stadent> tunga. Jmfr Kbr. till Wadstena M/8 1559. — RKegistr. 5) § 1 (Palmsch. d:o). Bidrag till Svcnska Stadsforfattningens Historia. 193 tungan till dem, "som bruka handel, vandel och borgarenaring", hvar- emot alia andra gardsegare sasom "furstar, grefvar, friherrar, adelsman, prester, bonder och andre" blott skulle utgora nagon hjelp till stadens byggning af deras hus, "ef'tersom tidens liigenhet kan fordra" '). Afven enligt Johan III:s hithorande forordningar voro blott de adelsman och herretjenare, som idkade borgerlig naring, ocksa underkastade borgerlig tunga 2), hvaremot han sokte hjelpa saken genom att strangeiigen for- bjuda alia andra frihetsbref an dem K.M. sjelf utfardat 3). Mot pre- ster och bonder visade han sig dock strangare: alia sadana, som kopt hus i Stockholm och ej sjelfva bebodde dem 4), skulle enl. Kbr. 8/n 1577 upplata dem till kop at borgare efter matismannaordom eller ock hafva forbrutit dem "under oss och Kronan" 5). Carl IX sasom Hertig och Konung var den, som gjorde de kraftigaste forsoken att rensa sta- derna fran alia oborgerliga elementer och i allmanhet att skydda dem for allt slags intrang, vare sig af in- eller utlandske. Till en borjan riktade han sin uppmarksamhet pa Fralsets utestangande fran stader- na 6) och forordnade for Nykoping, Mariestad och Orebro 1580—1584, att ingen borgare skulle fa pa nagot satt afhanda sig gard eller grund under Fralset vid 40 marks boter eller (for Mariestad) bordsrattens aterfallande till honom igen 7). Dessa bestammelser utvidgades seder- 1) Jmfr Kbr. till Jonkoping af 28|4 1561, till Westervik 6J2 1561. — I skcpps- gardcn 1566 skulle alia i staderna boende deltaga. Enl. Kbr. till Kalmar 28|s 1566 skulle Kon:s tjcnare, som cj idka borgerlig naring, blott hjelpa till stadens befastning. RRegistr. 2) Se t. ex. Priv. for Sthm 1570 § 4, Kbr. 1589 om Non-1, segl, jemte en mangd andra. — Dock skulle enl. Kbr. till Radet i Upsala u|10 1583 alia gardsegare utan undantag hjelpa till vid byggn. af hospitaler, Radstufva o. a. d. RRegistr. 3) Kbr. 22J6 1573, d:o I4|7 1585. I dct senare brefvet papekas sarskilt ogiltig- heten af frihetsbref fran Hertig Carl eller andra hans syskon, "efter vi bar i vart kon- gerike icke kiinna nagon god fore att vara var like i makt och valde." — Nordin. Saml. Hist. Urb.Sv. 4) Detta skulle afven galla om borgame sjelfva, sa vida de ej hade barn, som kunde ofvertaga desamma; enl. Kbr. l% 1573 till Stath. i Sthm. 5) Nordin. Saml. Hist. Urb.Sv. Det heter i detta bref besynnerligt nog, att prester och bonder uppkopa de fiesta hus, som kunna vara till salu i Sthm, dem de sedan f5rhyra at lost parti, som ej gSra nagon rattighet till staden. 6) Redan Johan III hade dermed gjort borjan, i det han vid bordsrattens inlo- sande i staderna (hvilket af honom till och med anbcfalltes: se Kbr. af 1582, 87 o. 91: RRegistr.) forbjod att salja jorden under Fralset. 7) Bref till Nykoping af 1580 och 1584 (Saml. StPriv. i R.Ark.); Priv. for Mariestad 1583 § 2 (Tidstrdm de M. p. 40), bref till Orebro af 1584 (forut anfordt). 13 A 194 C. T. Odhncr. niera och skarptes betydligt: utom Fralset inbegrepos i forbudet pre- ster, fogdar, skrifvaro, ryttare och knektar, och straffet hojdcs iimla till tastighctens torlust, A under Kon. och \ under staden *). Vidare sGkte Carl IX att pa annat salt forsvara atkomsten af fastighet i sta- derna for icke-borgare, genom att underkasta hvarje sadant forva'rf- vande nya och starka kontroller till stadens och borgerskapets torman. Hvar och en som satter sig ned i staden, bor utlofva att der bo qvar i alia sina lifsdagar: vill han dock sedermera salja sin fastighet och flytta hadan, skall han forst hembjuda henne till slagten, dernast till instades borgare, sedan till Borgmastare och Rad a stadens vagnar, sist till Konungen eller hans arfvingar, men ingalunda till Fralseman eller utstades borgare2). Gor han ej sa, vare fastigheten forbruten £ under Konungen och l. under staden. Dor en besuten borgare utan nagon arfvinge, som kan ofvertaga garden och blifva borgare, skall Ko- nungens Fogde denned foretaga ungefar samma procedur 3). Skulle wagon adelsman, prest, utstades borgare eller annan, som ej bor i sta- den, der ega nagon tomt, skall denna upplatas at nagon borgare eller "besa'ttas" med sadane, som draga borgerlig tunga: sker detta ej inom 3 ar, verkstalles detsamma efter vardering af Borgmastare och Rad4). Dessa grundsatser tillampades nu for de i noterna anforda stader med nagra modifikationer for hvar stad och blefvo i det foljande utstrackta afven till flera andra. Att den jord, som af Konungarne efter hand donerades at staderna till deras forkofring, blott skulle upplatas sa- dane stadsinnevanare till nyttjande, som brukade handel och borga- renaring, siiger sig sjelft och utsades afven uttryckligen i flera dona- tionsbref 5). 1) Se Priv. for Wimmcrby 1604, Kbr. till Strcngnas och Thorshalla IT/a 1609, Priv. fOr Trosa '% 1610 § 14 (Palmsch. Top. XXXI), d:o f5r Ula "/„ 1610 § 11 (Snellman de urbc Uloa). Jinfr Resol. f. Sthms borgare */fl 1603 (RRcgistr.), der det- samraa alaggcs nlla ur staden utflyttande borgare. 2) Se Priv. for Mariestad 1583 § 2, Priv. for Torsilia 12/8 1593 § 3 (Palmsch.), for KOping af 1608, for Trosa § 16 och Ula § 17 af 1610. Jmfr Privil. f5r Wiborg och Abo 16oO, for dcsammc o. Borga 1607. 3) Se anf. Priv. fOr Wimmcrby, Trosa och Ula, Priv. for EnkOping 1610 § 4. 4) Se Priv. for JOnkOping M/, 1596 § 6, (Handl. Skand. Hist. XXXII, s. 462), Kbr. till Upsala af 1597 (stadens Priv. bok). Jmfr afven Kbr. till SOderkOping 1595 (RRegistr.) Privil. for Abo och Wiborg 1600 § 6. — Ungef. samma stadg. forekom- mer redan i Priv. for Skara af 1527 (Pulmsch.). 5) Se t. ex. "Oppet forsvarelscbref" f5r Westervik, SOder- Norr- och LinkOping mot Adeln och andra *VT 1599: egorna skola delas mcllan borgarne, som draga sta- dens tunga, och Radet eljest hafva makt "vederkannas" dem. Jmfr Kbr. till EnkOpiug Bidrag till Svcnska Stai'sforfnttningcns Histoiia. 195 Af det foregaende hafva vi sett, hvilka bemodanden af flera Regenter gjordes att lyfta borgerskapet i staderna: ett staende drag deri var forsoket att gora besutenheten allman. Syftemalet var dock annu langt it'ran att uppnas, ej heller andrades i vasentlig man sta- dernas forna forhallanden genom dessa planer. Nagon priviligierad klass inom sjelfva borgerskapet formadde icke det oaktadt bilda sig. Orsakerna hartill hafva vi hufvudsakligen redan angifvit. Samma or- saker hafva afven motverkat och hindrat uppkoinsten af Radsvalde i vara stader och alltjemnt uppehallit det demokratiska elementet, som fran borjan forefanns och afven i St.L. blef legitimeradt, eller med andra ord menighetens deltagande i stadens vigtigare angelagenheter. Detta deltagande visar sig forst och framst pa rattskipningens omrade, i de manga namnder af byaman, som for olika andamal af ratten eller parterna sjelfva utsagos, samt i det flerstades herrskande bruket att supplera ratten med adjungerade byaman, ja att till och med fordra samtliga byamannens installande vid alia Radstufvudagar. Ett vida direktare inflytande utofvades af menigheten i val och administrativa mal a de allmanna s. k. Byamoten. Vi hafva forut anfort exempel pa menighetens deltagande i de arliga embetsmannavalen a Walborgs- masso-Radstufvan, ehuru det val egentligen blott var i de niindre sta- derna, som menighetens rost dervid ansags nodvandig eller afgorande. An- gaende ofriga allmanna kommunalsammankomster eller, som de kallades pa somliga stallen, "menige mans Radstufvor" J), innehaller St.L. inga narmare bestammelser, an att Borgmastarne kunde sammankalla "All- mogan", da Konungsbud kommo eller ock "them wardar um annur stadhsens arende tala", da Byamannen vid pl.kt skulle. infinna sig2). Hari ligger, som man ser, ingen saker garanti for menighetens ratt: bristen derpa har dock sallan framkallat storre olagenheter, utan allt har gatt sin gilla gang, och praxis pa de fiesta stallen blifvit att ratt ofta sammankalla allmanna Radstufvor, ja i en del stader har Radet dervid gifvit menigheten del afven ai stadens rakenskaper och andra speciellare fragor 3). "/, 1600, Priv. f. Hjo af 1610, Kbr. ang. Mariestad af 26/2 1611. Utdelningcn verkstalldes an af Radet, an af sarskilta tillforordnade (dessa skulle enl. Kbr. till Falkoping 8/M 1606 fvan vissa folkrika hiiradcr toga ut en fran Jivar gctrd och tilldela honom aker i F.). — RRegistr. 1) Sthms T.B. ftan slutet af 1500-talet 2) RadstB. II § 4, jmfr ByggnB. VIII (der det heter, att Fogde, Borgmastare o. Rad sammankalla), och KgB. XX, § 9. 3) I 1600 ars Tullordning foreskrifvcs, att stadens forman skola arligen gora menigheten redo och rakenskap for vissa inkomster: Stiernman I, s. 458. l-.ir, C. '!'. Emellertid kunde det icke fela, att ju stora olagenheter pa vissa stallen skulle blifva foljden af dessa folkforsamlingar i massa: i de stOrre staderna kunde dervid icke undvikas de oordningar och tumultuariska upptraden, soin aro oskiljaktiga frfln sammanrafsade och orepresenterade folkhopar, der alia anse sig lika berattigade att afgora fragan, men ingen erkanner sin skyldighet att granska och gora sig redo for densamma. Det ligger derfore i sakens natur, att redan ti- digt forsok skulle fbrekomma att genom ett fatal bestamda och an- svariga personer ersatta en larmande och oatkomlig folkhop. En sa- dan representation kan pa satt och vis anses ligga i de manga em- betsman, som ur Byamannens krets utsagos till Radets bitrade. Men mera egentligt kan man anse frona till en sadan ligga i den procedur, som St.L. foreskrifver vid skottets upptagande. Da skulle nemligen nagra man "aff Allmoganum tiltakas skuth att laggia" och "forskuth lijka." Ur detta stadgande bildade sig enligt praxis i olika stader olika organisationer, hvilka slutligen, pa nagra stallen i samverkan med andra fo'rhallanden och stundom efter utlandska fdrebilder, gifvit upphof at den inrattning, som numera i vara stader kallas de Al- stes Rad. En dylik organisation uppstar snart af sig sjelf i hvarje kommun, som utvecklar sig normalt, da befolkningen tillvexer och arendena mangfaldigas, da man finner olamplighpten och' ofruktbarheten af de ofvan skildrade oordnade sammankomsterna. Liksom all representa- tion fb'rutsatter densamma en viss hogre standpunkt och mer utveck- lad allman-anda. Benamningen de Aldste (som for ofrigt ej forekom- mer i vara stader forr an kring medlet af 1600-talet) ar, liksom sa mycket annat, hamtad fran de Liibska staderna. I Liibeck namnas forsta gangen 1265 de s. k. majores sive seniores vid Consulernas sida i vissa vigtigare fragor, och forekomma sedan i Liibeck och andra Nord-Tyska stader framgent under olika benamningar: jurati, pru- dentes, discreti, de Wittigsten o. s. v. Dessa utskott af stadens me- nighet voro fran borjan tillfalliga och utgjordes egentligen af de inflytelse- rikaste borgarne, som Radet fann for godt att tillkalla for vissa arenden. Smaningom stadgade sig praxis och framkallade bestamda grundsatser och former for dessa utskotts verksamhet J). Vi kunna ej med viss- het uppgifva, om denna organisation blifvit under Medeltiden efterbil- dad i nagon Svensk stad: troligt nog ar val, att det skett i Stock- holm, atminstone finner man 1494 Radet sekunderadt af 24 gode man 1) Frcnsdorff a. M. s. 200 ff. Bidrag till Svcnska Stadsforfattningens Historia. 197 pa menighetens vagnar vid en sammankomst med Riksens Rad1). Det sakra ar emellertid, att man 1524 finner Stockholm i besittning af de Aldstes Rad, bitradande Radet vid en finansfraga 2). Om icke detta Rad blott var en utbildning af tidigare fb'rhallanden, sa ligger den formodan narmast till hands, att detsamma ungefar vid samma tid blifvit inrattadt genom Liibskt inflytande. Detta senare var, som be- kant ar, just da mycket starkt, och kort forut hade i foljd af retor- mationens stormar med thy atfb'ljande demokratiska rb'relser i Liibeck blifvit upprattadt ett permanent borgareutskott, till en borjan besta- ende af 48 medlemmar 3), hvilket antal just var det for Stockholm antagna och sedermera under lang tid gallande. Vare harmed huru som heist, det vissa ar, att "de 48" sedermera allt framgent, ehuru i borjan temligen sallan, upptradde som representant af menigheten vid Radets sida i atskilliga vigtigare angelagenheter, speciellt sadana som rorde stadens dratsel, skattevasende och jordomrade 4). Den nya myndigheten har afven snart nog af Konungamakten blifvit erkand, ty i Gustaf I:s Ordinans for Stockholm 1557 § 12 foreskrifves, att alia eldfarliga byggnader skola "efter de 48 af menighetens ransakning och sagen" nedrifvas. Deras befogenhet beskrifves i stb'rsta allmanhet i stadens Embetsbocker (fran 1582), der de finnas uppraknade, salunda: "desse 48 Borgare are af menige Borgerskapet utkorade Borgm. och Rad till hjelp, nar vigtige saker forefalla a Radstugan, som belanga K. M:t och menige borgerskapet" (eller "hela staden"). Fran 1605 — 1618 voro de sista uttrycken andrade till " som anlange H. K. M. var allernadigste konung" 5). Detta formular paminner om St.L. RadstB. II, som sarskilt foreskrifver allmant Byamot, "da Konungs- bud kommer", vid hvilket tillfalle saledes menigheten skulle fb'restallas af de 48. — Vi se harat, att Gustaf Adolfs organisation i 1619 ars stadga icke, som man trott, var en alldeles ny inrattning, utan upp- tagen och lanad fran Stockholms stadsfo'rfattning, inom hvilken hon redan fortlefvat atminstone 100 ar. 1) Ett liknande excmpel finnes fran Abo 1425, da "12 dandeman af menheten" a dennas vagnar utan Radets medverkan underhandlade med Konungen, se Grfinblad a. st. n:o 23. 2) "Feria 4:a post Olavi: Borgmastare, Rad och de 48 undsatte min herres nad med 3000 mark till knektarne pa Gotland lago", heter det i Olai Petri T.B. for 1524. 3) Sedermera okadt till 56, 64, slutl. 164: Hach d. Alte Lub. Recht inledn. 4) Se Sthms Tankebocker fran 1547 (de narmast foregaende aro forkomna). 5) Sthms RhusArk. 198 C. T. Men afven i flera mindre stader fmner man redan fore 1619 ett dylikt borgarerad, ehuru icke sa utbildadt sora i Stockholm, och det af belt och hallet inhemskt ursprung, nemligen uppkommet ur Skott- mannen eller skattejemkningsmannen. Dessa tillfalliga taxeringskom- mitteer hade i somliga stader blifvit till antal och befogenhet utvidgade och bestamda genom en lang praxis. Sa finner man i Arboga 1615 och 1616 ett utskott af 12 man, i Westeras 1617 24 man "af gemene Borgerskapet", "soin det aret kallade voro att lagga arsskatten" l). Dessa utskott blefvo langre fram och under inverkan af 1619 ars stadga ombildade till stadernas s. k. Aldste, hvilka derfdre ock fram- tradde olika till antal och befogenhet i olika stader. I) Se Arboga och Westeras staders Tankchockcr i Sv. Hofr. Ark. Om Aster oideii Alexandra (5J ) Fjerde Element-Systemets Jemfftrelge med tionerna H. SCHULTZ. hosten 1858, da denna planet upptacktes i Paris, har jag sys- selsatt mig med dess theori, och publicerat mina rakneresultat i Ber- liner Jahrbuch och i Astr. Nachrichten. En summarisk berattelse ofver dessa arbeten finnes intagen i A. N. N:o 1287, hvarest jag redan angifvit, huru det sista (4:de) element- systemet, pa hvilket efemeriderna for ar 1861 aro grundade, erhallits ur de tvanne hittills observerade oppositionerna. Min narmaste uppgift ar nu att genomfora en noggrann jemfo- relse mellan dessa element och de ursprungliga observationerna, for att bilda nya normalorter och undersoka, om storande fel mojligen forekomma i observationerna eller i de antagna medelloca for kompa- rationsstjernorna. Sasom en historisk inledning angifver jag forst i ordning de fyra elementsystemen, som resulterat af mina rakningar, och om hvikas har- ledning jag anfort det vigtigaste i Astr. Nachr. 1. c. Dessa element- system, som antogos oskulerande for epoken, och i hvilka 17*), £ och i alltid referera sig till medelaeqvinoctium och ekliptikan for samma tid voro fdljande: *) Betydelsen af allmant antagna beteckningar angifves vanligen icke i denna upsats. 200 H. Scliult/. Elementsystemet I. Epok 1858 December 30,o m. Berliner tid M0 = 52° 36' 12".f, n = 293 39 27 ,2 a = 313 50 47 ,o i = 11 47 29 ,6

= 11° 28' 9",82 (Ji = 795", 123 15 log. a = 0,4330481 Elementsystemet IV. Epok 1858 Dec. 30,o m. B. tid. M0 = 52n 10' 37",io n = 294 16 40 ,51 fi = 313 49 29 ,25 i = 11 46 59 ,36 y = 11° 27' 42",55 |tt = 795"56379 log. a = 0,4328877 Om Asteroiden Alexandra. 201 Innan jag ofvergar till det sista systemets jemfb'relse med obser- vationerna, anforer jag i foljande tabell dessa in extenso, sa vidt de aro mig bekanta. MERIDIAN- OBSERVATION i PARIS. 1858 Sept. 13. 21I> 37m 27', 83 — 6° 3' 28",0. OBSERVATIONER i LEYDEN (Astr. Nachr. 1187). 1858 Leydn. M.T. « (54) = 4X54) = App. a (54) App. 3 (54) Sept. 15 16 911 46m 25s, 5 gh 57111 Q',7 a*— 1° 20' 17",1 a* _ 10 28' 26",4 ()•*+!' 50",1 (?*+2' 51",6 324° 4' 34",9 323° 56' 25",5 — 6°!' 27",1 — 6°0/25//,6 KOMI'. STJERNANS MEDELLOCUS 1858,0. 325° 23' 54//,2 — 6° 3' 29",8 Lai. 42512 55//,5 36",3 Wash. Obs. Cat 1113 325° 23' 54",9 — 6° 3' 33",1 Sept. 15. Rcdukt. t. app. locus -f57".l + 15",9 Sept 16. D:o + 57",0 + 15",9 OBSERVATIONER i BERLIN (Astr. Nachr. 1213). 1858 Berlin. M.T. a (54) = 9 (54) = App. a (54) App. 8 (54) Sept. 16 12h 0'" 12s «(a) — 1°28' 56",1 S(a) + 2' 55".6 323° 55' 53", 1 - 6° 0' 24",1 17 13 5 5 o(a) — 1 36 57 ,4 d(a) + 4 1 ,3 323 47 51 ,9 — 5 59 18 ,5 20 13 11 37 «(b) + 50 52 ,7 r. 14 *Mars. 1 6 7 14h 5m 33» 12 56 36 8 17 4 8l» 29"» 18' De ursprungliga obs. ej angifnu. 145U 16' 2<>",0 141 51 30 ,4 140 53 34 ,4 140° 42' 7",2 + 10° 22' 22",0 + 10 50 8 ,1 + 10 57 48 ,1 + 10° 59' 14",9 * Enligt brcf fran Berlin. FOTOMETRISKA BESTAMNINGAR. 1858 Okt. 26: m=ll,0. 1859 Jan. 5: m= 11,9. Jan. 22: m = 12,2. Febr. 18:m = 12,5. KOMP. STJERNORNAS MEDEIXOOA. B.Z. 122, Lai. 42512, Tayl. 10134 Lai. 42106, B.Z. 100, 122. B.Z. 100. B.Z. 122. B.Z. 100, S. II 438 (2). B.Z. 109, S. II 440 (2). 0 Aqnarii Miidlcr. Brunnow Astr. Not. 2. B.Z. 34. B.Z. 36. B.Z. 14, 25, Brunnow (2). Brunnow. B.Z. 38. B.Z. 29, R. 51. Jcmf. m. q' och q". B.Z. 29, R. 58. B.Z. 29, R. 64. B.Z. 29, S. VI. 4, R. 31. 1858,0 1859,0 a) 325° 23' 52" fl — 6° 3' 35" -6 b) 322 35 44 ,3 — 5 52 8 ,0 c) 323 16 2 ,4 — 5 5 44 .3 d) 324 17 46 ,f> — 4 40 44 .0 e) 326 14 36 ,3 — 3 50 19 .0 0 327 44 21 ,2 — 3 25 41 '** g) 328 59 31 ,7 — 2 50 22 .1 h) 338 7 26 fl + o 17 59 »B 0 338 11 6 ,1 + 0 28 2 ,"> k) 344 16 49 .8 + 2 47 5 .7 1) 345 7 10 ,f> + 2 59 11 ,5 m) 345 37 5 ,1 + 3 1 34 .3 P) 353 2 56 ,8 + 6 17 49 ,0 q) 3 13 53 ,9 + 10 9 38 ,t> q') 3 18 32 ,3 + 10 8 10 ,1 q") 3 24 47 ,2 4- 10 11 42 •7 r) 2° 45 29 ,7 + 10° 25 26 ,7 q— q' = - - 4 43 ,5 + 1 29 ,2 vi- -q" = - -?4' 49' ',5 — 2' 6",2 OBSERVATIONER I KONIGSBERG (Astr. Nachr. 1181 och 1266). 1858 KCnigsb. M.T. « (54) = 9 (54) = App. o (64) App. S (54) Nov. 4 1859 Nov. 30 Dec. 2 3 21 9h 32m 40» ,8 9 2 46 8 12 6 8 43 42 91> 49n>33" a(dd)— 4' 3",0 a (a) +16 23 ,9 a (a) — 16 23 ,7 o (a)— 33 39 ,0 a(b)+30'35",3 9',42 i stallet for Oh lira 19s 42. 2 or, II. Sclillll/. Differensen q — q" b6r val vara = i stallet for — 10' 49",5 — 4' 49",5. Komparationsstjernornas reduktion till observationsdagens appa- renta locus utfordes anyo, och, saval de dervid anvanda konstanterna enligt Berliner Jahrbuch, som stjernornas antagna medelloca for biir- jan at' observationsaret, aro angifna i foljande tabell. <£> tO _ CO to "-1 "-1 tO "— i H- to i-* tc— — — ic ic — — — — 4" T tO O CO >— CO i— O tO tO O> O U'-J4»-eji»-'004'-tOOOt£>4>.->CP^»O>g> + 4 IO tO tO lO »-•-•>— tOtOtOtOtOtOtOtOtOtO'T?1-?'-?1-^'-'*-' OR Co co os Co ^i .. . . . Q .;— 4^ &9 1C — • ^- — • v ^* O9 — ' IO — ' V' -U -t- — ' CO tO tO tO **- tOtOtOtO'-'i-'^i-'tOtOtO r^jc— — — _ — _ — — — _^ — — _ V v w tOIOIOi— 'tOCOCOCXtOi—' COtO-'tOCOCn U» H-< IO CO 4- V ^ +~^ ^iTT ^^ +c ~^ CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO CO « ~-l -4 •_• 4- 4- 4- U. ^ 1C 1C 1C 1C tO IO 1C tO OOtO COCOU1V4* OOOOOD-4 C5 4- CO 1C U' C ( ••oo o 6 oooooo1 4k.h9uiOl 4- to CO ic ;J -^ *» + I CO i-* — -1C O0»COtON3 OOtOCO CO 4- w w >-»>-, s 09 10 -.: i- i: — U< IO 4». i-- *>• 4^ CO jo 10^ "en 'o "eo "oo ^4 In "u» "oo ~4> "o to ~co ^S "oo + +T~ I 4- ~~~+ •~ 'Z '— '~ ^^^^^^C^CJiO^^C^C^CnCnU^CT1 u-^-cocototoioto — ^->-i 4>4>>cn-]ODtoo»-'totou'cna>*»)-j-j t* -J CO tO CO tO O CO ^1 tO 4» »< 4'«OOOKSO»O'OOC»4-OoeO--I4»lOtOOC O B o» 00 w ^ Om Asteroiden Alexandra. 207 For att jenifora fjerde elementsystemet med observationerna, redu- cerades dessa fb'rst till jordens centrum, och derefter till motsvarande rent elliptiska loca medelst anbringande af perturbationerna for Ju- piter, Mars och Saturnus, med antagande af 1858 Dec. 30,o som osku- lationsepok, sasom ofvan ar angifvet. Ur rain i Astr. Nachr. N:o 1287 anforda perturbationstabell (fran Aug. 1858 till Mars 1861) erholl jag genom interpolation foljande re- sultat for hvar tionde dag under den ifragavarande observationstiden. ALEXANDRAS PERTURBATIONER , ENLIGT 4:de ELEMENTSYSTEMET , REFERERADB TILL MEI>KLEKLIPTIKAN 1860,0. Oh Medeltid i Berlin. £ =x— ^ »? =y— y0 c =z-z0 1858 Sept. 11 — 319,3 — 30,7 — 46,2 21 263,9 23,5 39,3 Okt. 1 214,0 17,5 32,8 11 169,4 12,4 26,6 21 130,1 8B )•* 20,9 31 95,9 4,9 15,8 Nov. 1 0 66,9 2,7 11,3 20 43,0 1,3 7.4 30 24,4 0,5 4.2 Dec. 10 11,0 0,1 1,9 20 2,8 0,0 0,5 30 0,0 _ 0,0 0,0 1859 Jan. 9 2,8 + 0,1 0,5 19 11,3 0,5 2,2 29 25,7 M 5.1 Febr. 8 46,3 3,1 9,2 18 73,3 5,7 14,7 28 107,0 9,3 21.8 Mars 10 147,7 14,2 30,5 Nov. 25 4658,0 1011,6 1239,8 Dec. 5 4999,7 1111,6 1336,8 15 5356,5 1220,4 1438,0 25 5728,8 1339,0 1543,3 1860 Jan. 4 6117,0 1468,3 1652,7 14 6521,4 1609,3 1766,1 1861 Febr. 7 48376,1 37074,4 6370,9 17 50852,9 39440,7 6400,7 27 53468,6 41906,2 6426,7 Mars 9 56231,8 44469,8 6450,0 19 59151,8 47130,2 6472.0 29 —62238,0 + 49885,1 —6494,4 De i foljande tabell anforda perturbationerna for sjelfva observa- tionsmomenten aro genora interpolation harledda ur foregaende tabell. 208 II. Schultz. ALRX.vxnn.vs PERT. EXL. 4:i>K SYST. KKVKR. T. MKDKLKKT,. 1860,0. Mcileltid i Berlin. £ n c 1858 Sq»t. 13,44 — 305.3 — 28.8 — 45.5 15,42 294.2 27.:) 43,0 16,43 288,5 26,6 42,4 16,49 288.2 26,5 42,3 17.54 282.5 25.9 41,6 20,54 266.3 23.8 39.6 25,38 241,3 20,8 36,5 Okt. 15,45 151,3 10,4 24.0 16,31 147,9 10.1 23,5 19,30 136.4 8.8 21.8 25,33 114,7 6,7 18,6 26,39 111.0 6,3 18,1 30,32 98,0 5,1 16,1 Nov. 4,37 82,6 3,8 13.7 7,45 73,8 3,2 12,3 13,31 58,4 2,1 9,9 20,39 42,2 1,3 7,3 Dec. 17,31 4,5 0,0 0,8 18,31 4,2 — 0,0 0,6 1859 Jan. 4,35 0,8 + 0,1 0,1 5,26 1.1 0,1 0,2 6,22 1,4 0,1 0,3 26,31 21.2 1.1 4,2 Fcbr. 18,27 74,1 5.8 14,9 19,28 77,2 6,1 15,5 20.27 80,6 6,5 16,3 Nov. 30,35 4838,9 1064,1 1291,2 Dec. 2,31 4906,3 1083.8 1310,3 2,32 4906,6 1083,9 1310,4 3,33 4951,5 1094,3 1320,3 15,34 5368,9 1024,2 1441,5 21,38 5592,2 1095,0 1504,7 1861 Febr. 14,57 50238,5 38856,5 6393,9 Mars 1,53 54153,4 42545,5 . 6432,8 6,33 55479,0 43775.7 6444.0 7,34 —55762,5 + 44037,4 — 6446,2 Dessa perturbationer (£, rj och f) skola derefter reduceras till hvarje observationsdags apparenta aeqvinoctium. Satter jag de sa- lunda reducerade perturbationerna (£e> ^e och £e) *. = If + ^ Ce = C + ^ sa kunna, da bar aldrig kommer i fraga att pa en gang reducera per- turbationerna for langre tider, och da dessas direkta belopp saledes aldrig uppstiger till en betydande qvantitet, fc» ^e och £e alltid med Om Asteroiden Alexandra. 209 tillfyllestgorande noggrannhet beraknas enligt de anfb'rda formlerna, om J%, 4 iq och A^ bestammas genom J£ = — (7? . Cos i + £ . Sin i . Cos £) . A (77— 12) . Sin 1" — — *?.//£. Sin 1" + + £ • Sin Q . A i . Sin 1" zf T? = (£ . Cos i — C . Sin i . Sin £) . A (II— 12) . Sin 1" + — C.COS.Q. Ji.Sin 1" J$ = (5 • Cos J2 + ?? . Sin 12) . Sin i . J (J7— fi) . Sin 1" + + C • Cot i . J i . Sin 1" och i narvarande fall (med undantag for observationerna i borjan af 1861, for hvilkas tider afven termerna beroende af J(II- — 12) och z/i bli markbara) kunna till och med dessa qvant. helt enkelt beraknas enligt ^C= 0. A SI ar har naturligen = differensen mellan apparenta nodlongitnden for den tid, till hvilken man vill reducera och tor den, fran hvilken man utgar. Hum dess nummeriska varden erhallits, skall narmare angifvas langre ned, da jag ofvergar till efemerid-rakningen. Foljande tabell innehaller hithorande reduktionsresultat jemte J J2 for hvarje dag. 14 A 210 H. Schultz. ALEXANDRAS PERTURIUTIONEH i FORHALLANDE TILL EKLIPTIKAN Ocu REFERERADE TILL HVARJE DAGS SANNA AKQVINOCTIUM. Medeltid i Berlin. J Si £e J?e £e 1858 Sept. 13,44 — 6()",42 — 305,3 — 28,7 15,42 60 ,20 294,2 27,2 16,43 60 ,09 288,5 26,6 16,49 60 ,09 288,2 26,4 17,54 59 ,99 282,5 25,8 20,54 59 ,68 266,3 23,7 25,38 59 ,14 241,3 20,7 Okt. 15,45 56 ,82 151,3 10,4 16,31 56 ,73 147,9 10,1 19,30 56 ,36 136,4 8,8 25,33 55 ,57 114,7 6,7 26,39 55 ,44 111,0 6,3 30,32 54 ,87 98,0 5,1 Nov. 4,37 54 ,11 82,6 3,8 7,45 53 ,67 73,8 3,2 ST* 13,31 52 ,70 58,4 2,1 20,39 51 ,49 42,2 1,3 II Dec. 17,31 46 ,34 4,5 0,0 18,31 46 ,13 4,2 — 0,0 tf"* 1859 Jan. 4,35 42 ,68 0,8 + 0,1 5,26 42 ,48 111 0,1 6,22 42 ,30 M 0,1 26,31 38 ,65 21,2 1,1 Febr. 18.27 35 ,22 74,1 5,8 19,28 35 ,08 77,2 6,1 20,27 —34 ,96 80,6 6,5 NOT. 30,35 + 6 ,51 4838,9 1063,9 Dec. 2,31 6 ,88 4906,3 1083,6 2,32 6 ,88 4906,6 1083,7 3,33 7 ,07 4941,5 1094,1 15,34 9 ,39 5369,0 1224,0 21,38 10 ,62 5592,3 1294,7 1861 Febr. 14,57 75 ,34 50252,3 38838,6 — 6393,8 Mars 1,53 77 ,15 54168,9 42525,7 6432,7 6,33 78 ,00 55495,1 43755,2 6443,9 7,34 + 78",14 —55778,8 + 44016,8 —6446,1 r 1861 Febr. 14 Mars 7 —Q) i med. = — 1",8 i i med. = -f 0",44 Derefter reducerades dessa till eqvator enligt formlerna 1^1= ?fe • Cos e — £e . Sin e £, = fe . Cos e + rje . Sin e, i hvilka §q, ^q och fq aro motsvarande perturbationer i forhallande Om Asteroiden Akxandra. 2tl till eqvator, och e ekliptikans apparenta obliqvitet enligt Berliner Jahrbuch. Dessa perturbationer innehallas i foljande tabell. ALKXAXDRAS APPAR. PERTURBAT. i FORHALLANDE TILL EQUATOR, Medeltid i Berlin. Sq >?q A 1858 Sept. 13,44 - 8,2 — 53,1 15,42 7,9 50,3 16,43 7,5 49,5 16,49 7,4 49,3 17,54 7,1 48,5 20,54 5,9 45,7 25,38 — 4,5 41,7 Okt, 15,45 + 0,1 26,1 16,31 0,1 25,6 19,30 0,6 23,5 25,33 1,3 19,8 26,39 1,4 19,1 30,32 1,7 16,8 Nov. 4,37 2,0 14,1 7,45 2,0 12,6 13,31 frt & 2,0 9,9 20,39 II 1,7 7,2 Dec. 17,31 11 0,3 0,7 18,31 «/Vf 0,2 0,6 1859 Jan. 4,35 0 0,1 0,1 5,26 0,2 0,2 6,22 0,2 0,3 26,31 2,7 3,5 Febr. 18,27 11,2 11,4 19,28 11,8 11,8 20,27 12,5 12,4 Nov. 30,35 1490,0 761,0 Dec. 2,31 1515.6 770,6 2,32 1515,8 770.7 3,33 1529,3 775,6 15,34 1696,7 835.0 21,38 1786,7 — 864.9 1861 Fcbr. 14,57 38173,9 + 9595,5 Mars 1,53 41571,7 11027,6 6,33 42704,1 11506.8 7.34 + 42944,9 + 11608,9 Slutligen erhollos perturbationerna i ascensio recta och deklina- tion enligt formlerna . _ ^ Cos a Sin a j. /j (£ • v^'OS 0 — • ^ • 7/n "™ • •; • Sn ^3 ^/ ,f Cos«SinJfc Sin a Sin 8 Cos 8 ^ J ' // 'q ^/ -*1 ' och reduktionsresultaten angifvas i narstaende tabell. 212 H. Schnltz. ALEXANDRAS APPAR. PERTURB, i o Ocu 3. Mcclcltid i Berlin. Ja JS 1858 Sept. 13,44 — 2",89 — 1",22 15,42 2 ,78 1 ,14 16,43 2 ,71 1 ,11 16,49 2 ,71 1 ,11 17,54 2 ,64 1 ,08 20,54 2 ,45 1 ,00 25,38 2 ,16 0 ,88 Okt 15,45 1 ,14 0 ,47 16,31 0 ,10 0 ,45 19,30 0 ,98 0 ,41 25,33 0 ,77 0 ,32 26,39 0 ,73 0 ,30 30,32 0 ,62 0 ,26 Nov. 4,37 0 ,49 0 ,20 7,45 0 ,42 0 ,17 13,31 0 ,30 0 ,13 20,39 0 ,20 0 ,09 Dec. 17,31 0 ,01 0 ,01 18,31 0 ,01 0 ,01 1859 Jan. 4,35 0 ,00 0 ,00 5,26 0 ,00 0 ,00 6,22 0 ,00 0 ,00 26,31 — 0 .00 — 0 ,00 Febr. 18,27 + o ;os + 0 ,01 19,28 0 ,10 + 0 ,01 20,27 0 ,11 + o ,01 Nov. 30,35 61 ,19 _ 9 ,05 Dec. 2,31 62 ,17 8 ,93 2,32 62 ,17 8 ,93 3,33 62 ,65 8 ,85 15,34 67 ,58 7 ,81 21,38 + 69 ,43 7 ,21 1861 Febr. 14,57 —26 ,72 18 ,49 Mars 1,53 + 7 ,49 19 ,15 6,33 -I- 18 ,08 19 ,07 7,34 + 20",19 — 19",03 Nu fo'ljer i ordningen att ur det ifragavarande elementsystemet hslrleda planetens elliptiska geocentriska positioner for de angifna obser- vationstiderna. Af denna efemerid-rakning anfb'rer jag blott ett kort ut- drag, men dessforinnan vill jag namna ett par ord om harledningen af de apparenta eqvatorskonstanterna. F6r efemeridrakningen bar jag fb'rst reducerat alia observationsti- derna till Berlins meridian, och derefter uttryckt dessa tider uti dagar och decimaldelar af dygnet. Dessa tider korrigerades derpa for aber- ration enligt formeln den korrigerade tiden = t — 493%i5 .4, hvarest A antogs bekant fran foregaende rakning. Om Asteroiden Alexandra. 213 Da observationernas antal ej ar serdeles stort, sa beraknade jag derefter direkte efemerid-loca for hvarje af dessa corrigerade Berliner- tider. Dervid harleddes saledes forst genora de bekanta formlerna anomalia vera (= v) och log. for rad. vector (log. r) ur de oskule- rande elementen. Eferaeridens «, d och J erhollos slutligen ur formlerna x + X = J . Cos 6. Cos a y 4- Y = J. Cos t. (TT) ar vinkeln mellan de bada ekliptikorna, hvilken bestammes genom d Tt f\lf t Tt nil - /-T~==" ,48892 -- — .0 , t 0000061430 Om Astcroidcn Alexandra. 215 (P)r=180°— J8n23' 50" +t^-t 50",21 — — -e 39",79}, eller (P) = longituden (raknad pa ekliptikan for tiden t) for eklip- tikans for tiden t' uppstigande nod pa den for tiden t. Sedan jag salunda enligt de angifna forralerna erhallit medelkon- stanterna for observationstiderna, anbragtes pa dessa nutationen i lon- gitud enligt Berliner Jahrbuch, for att reducera dein till de ifragava- rande tidernas apparenta eqvinoktier. Vid berakningen af dessa konstanter hafva sista termerna i .Q:ns eqvationer alltid befunnits forsvinnande sma, och, pa analogt satt sora bar, bar jag vid reduktionen af perturbationerna i det fdregaende fun- nit valorerna af A Q , A(Tl — .Q) ocb A i. Efter denna digression atertager jag gangen af rakningen, och lemnar i foljande tabell en summarisk ofversigt af efemeridrakningen. RESULTATER AF EFEMERID - RAKNINGEN. 1858 Sept. 13,44473 15,42432 16,43164 16,49244 17,53745 ' V 42° 5'31",60 42°42'11",62 43° 0'48",98 43° 1'56",40 43°21/14",00 log. r 0.3556530 0.3561944 0.3564720 0.3564888 0.3567782 K 24°53' 7",76 8",00 8",09 8".09 8",19 K' 289°41/25",19 25",45 25",54 25",54 25",63 K." 308°18'47",83 48",00 48",04 48".04 4S",13 log. Sin a 9 . 9952343 43 44 44 44 log. Sin b 9.9317177 77 76 76 76 log. Sin c 9 . 7323328 28 28 28 29 0 170°46'40",6 172°42'32",4 173°41'32",4 173°45' 6", 1 174°46/20",5 B _ 0",81 — 0",77 — 0",71 — 0",70 — 0",61 log. R 0.0023455 0.0021069 0.0019844 0.0019770 0.0018494 £ 23°27/36",79 36",79 36",79 36",79 36",79 a 324°22/ 2",07 324° 4'39",23 323°56'27",15 323°55/58",42 323°47/57",71 § —6° 3'22",53 —6° l'24",77 — 6° 0'23",14 — 6° 0'19",33 — 5°59'13",67 log. J 0.1227421 0.1273296 0.1297461 0.1298937 0*1324592 Aberrattid 0^,00757 765 770 770 774 1858 Sept. 20,54186 25,37721 Okt. 15,45045 16,30844 19,29492 V 44°16/33",44 45°45' 8",64 51°46'44",70 52° l'58",5Q 52°54/50",42 log. r 0.3576194 0.3589984. 0.3650326 0.3653008 0.3662396 K 24053' 8'7,50 9",04 11",26 ll;/,36 ll",71 K' 289<»41'25",98 26",56 28",97 29",06 29",45 K" 308°18'48",34 48",75 50",44 50",52 50",80 log. Sin a 9 . 9952344 44 45 44 46 log. Sin b 9.9317176 75 73 73 72 log. Siii c 9.7323330 31 33 33 31 0 177042'34",6 182°26/49",3 202°15'50",9 203° 6'57",9 206° 5' 3",7 B + 0",16 + 0",24 — 0",46 — 0",36 + 0",02 log. R 0.0014813 0.0008890 9.9983955 9.9982880 9.9979178 e 23°27/36",79 36",77 36",51 36",49 36",43 a 323°27/38",59 323<> S'SS^SS 323°17/25",07 323°21/54",93 323°39/51",49 s — 5°55/54".27 — 5°49'54",07 — 5°1 1'23",85 — 5° 9' 7",66 — 5° 0'46",61 log. J 0.1401300 0.1532824 0.2145412 0.2172804 0.2268318 Aberrat.tid 0<1,00788 812 935 941 962 316 H. Schulte. 1858 Okt 25,33425 26,39428 30.32245 Nov. 4,36714 7,44848 V 54°41' 2",68 54°59'35",44 56° 8' 3".12 57°35'23",02 58°28'23",92 log. r 0.3681650 0.3685064 0.3697806 0.3714366 0.3724580 K 24°53'12",47 12",6l 13",15 13",89 14",32 K' 289°41'30",26 30",42 31".00 31",82 32",28 K" 308°18'51",37 51",50 51",94 52",50 52",86 log. Sin a 9 . 9952346 46 46 46 47 log. Sin b 9.9317172 73 72 73 73 log. Sin c 9 . 7323329 30 29 28 27 0 212° 6' 4",6 213° 9'34",2 217° 5'13",0 222° 8'38",1 225°14'21",9 B + 0",38 + 0",34 — 0",01 — 0",55 — 0",63 log. R 9.9971986 9.9970769 9.9966364 9.9960895 0.9957632 t 23°27'36"r30 36",27 36",18 36",06 35",98 a 324°26'25",36 324°35'56",61 325°14'3l",29 326°11'18",55 326°49'44",15 1 — 4°41'42",56 — 4°38' 3".23 — 4°23'42",04 — 4° 3'20",56 — 3°49'49",31 log. 4 0.2461481 0.2495284 0.2620055 0.2778661 0.2874337 Aberrattid 0<1,01006 1014 1043 1082 1106 1858 Nov. 13,31060 20,38898 Dec. 17,30466 18,30842 V 60° 8'34",0i 62° 8/18",62 69°31'31",62 69°47'41*,12 log. r 0.3744214 0.3768234 0.3862064 0.3865620 K 24°53'15",24 16",42 21",51 21*70 K' 289°41'33",28 34",55 40",02 40*.23 K" 308°18'53",58 54",49 58*,33 58*,48 log. Sin a 9 . 9952347 48 50 50 log. Sin b 9.9317172 72 68 66 log. Sin c 9.7323326 25 31 31 0 231° 8'23",9 238°16'55",7 265°36'12",6 266°37'31",3 B — 0",17 -f 0",50 + 0",61 + 0*,62 log. R 9.9951648 9.9945106 9.9928925 9.9928593 e 23°27'35",84 35",6.6 35",22 35",21 a 328°10' 0",70 329°58' 7",30338°13'57*,09 338°34'26*,75 8 — 3°21'48",41 — 2°44' 2",24 +0"16'33(',39 +0°24/20",37 log. 4 0.3053218 0.3262779 0.3984145 0.4008528 Aberrat.tid 0<>,01153 1210 1429 1437 1859 Jan. 4,34496 5,25468 6,22034 26.30581 Fcbr. 18,26623 V 74°17'55*,70 74°32' 8*,78 74°47'12*,94 79°55'14*,90 8b°35' 2",18 log. r 0.3926424 0.3929686 0.3933152 0.4005440 0.4087960 K 24°53'25»,07 25*,26 25",45 29*,02 32*34 K' 289°41/43*,79 43*,98 44*,19 47*,91 51*,39 K" 308°19' 0*,87 0*,99 1",12 3*,55 5*,73 log. Sin a 9.9952352 52 52 54 55 log. Sin b 9.9317160 59 59 48 38 log. Sin c 9 . 7323344 44 45 65 88 0 SSS^g'lS*,! 284°54/54*,5 285°53'59*,0 306°20'38*,5 329°35'16*,5 B — 0*,21 — 0",11 0*.00 — 0*,26 + 0",16 log. R 9.9926870 9.9926944 9.9927038 9.9933777 9.9951228 « 23°27'35*,20 35*,20 35*,21 35*,42 35",75 a 344°37'41*,48 344°57'48*,28 345°19'13W,43 352°58' 3*,92 2°5/43*,50 9 + 2°46'11*,90 +2054/15*,30 +3° 2'51*,34 +6°1 1'30*,25 +10°3'14*,25 log. J 0.4394220 0.4413313 0.4433413 0.4812869 0.5159316 Abcrrat-tid 0,<>01570 1577 1584 1729 1872 Om Astcroiden Alexandra. 217 1859 Fcbr. 19,27855 20,27711 Nov. 30,34498 Dec. 2,30981 2,32156 3,33177 V 85°49'43",42 86° 4/ll",10 142° 4/50",68 142°24/30",44 142°24'37",52 142°34'43",30 log. r 0.4091584 0.4095154 0 . 4894404 0.4897990 0.4898012 0.4899842 K 24°53'32",49 32",60 54'12",97 13",33 13 ",33 13",52 K' 289n41'51",53 51 ",66 42'34",66 35",06 35 ",06 35 ",27 K" 308°19' 5 ",84 5",94 35",64 35",92 35",92 36",07 log. Sin a 9 . 9952355 56 72 73 73 72 log. Sin b 9 . 9317137 37 7082 81 81 82 log. Sin c 9 . 7323389 90 468 67 67 68 O 330°36'27",3 331°36'46",8 248° 7' 4",1 250° 6'40",1 250° 7'23",1 251° 8'53",9 B + 0",05 — 0",06 — 0",30 — 0",06 — 0",06 + 0",04 log. R 9.9952213 9.9953204 9.9937837 9 . 9936480 9 . 9936472 9.9935802 e 23°27/35",75 35",76 33",28 33",24 33",24 33",22 a 2°30/16",81 2°54'31",75 79° 7'25",33 78°34'36",43 78°34'24",58 78°17/22",63 S + 10°13/40",62 + 10°23'59",06 + 37°30'35",70 + 37°27'14",17 + 37°27'12",84 + 37°25/14",40 log. J 0.5172511 0.5185360 0.3301400 0.3295349 0.3295318 0.3293102 Abcrrat.tid Od ,01878 1884 1221 1219 1219 1218 1861 1859 Dec. 15,34084 21,37731 Fcbr. 14,57486 Mars 1,52696 6,33261 7,34107 V 144°34' 6",50 145°33'41".32 210°43' 1",00 213° 8'34",80 213°55'42",18 214° 5/36",76 log. r 0.4921024 0.4931256 0.4967500 0.4944256 0.4936422 0.4934756 K 24°54'15",79 16",99 24°55'20",07 21 ",81 22",64 2 2", 7 8 K' 289°42'37",68 38",98 289°43'46",19 48",01 48",89 49",06 K" 308°19,37",77 3 8", 6 4 308°20'24*,95 26",15 26",76 26",85 log. Sin a 9 .9952374 74 9 .9952403 04 04 05 log. Sin b 9 . 9317079 77 9 .9316988 82 82 82 log. Sin c 9 . 7323471 75 9 .7323606 13 15 16 O 263°21'12",8 269°30' 6",1 326°23'28",3 341°25/39",4 346°14'17W,2 347°14/46",4 B — 0",51 — 0".77 + 0",40 + 0",57 — 0",10 + 0",03 log. R 9 . 9929740 9.9927995 9.9948406 9 . 9963450 9 . 9969000 9.9970187 £ 23°27'33",04 33",00 29",46 29",51 29",44 29',45 a 74°53'59",44 73°17/24W,68 145°16' 6",47 i4i°5o'39",38 140°52'30W,07 140°41' 0",60 9 •4-36°49'20",46 + 36°23'32",38 + 10('23'12",98 + 10°50'58",06 + 10°58/36",32 + 11° 0' 4",56 log. // 0 . 3313882 0.3356971 0.3328817 0,3376908 0.3419323 0 .3429721 Abcrrat.tid Od,01224 1236 1228 1242 1256 1257 Det aterstar rnig saledes blott nu att i efterfoljande sjelfklara tabell gifva en sammanstallning af de sokta difFerenserna mellan berakning och observation, sadana de erhallits pa grund af fb'regaende rakningar. Den i tabellen angifna aberrationstiden ar ej ofverallt identisk raed den, som erholls sasora resultat af ofvan anforda efemeridrakning ; difFerenserna aro emedlertid sa sma, att de ej hafva nagon markbar in- verkan pa de slutliga resultat en. 218 H. Schultz. RESULTATER AF OBSERVATIONERNAS Obscn'ations - Ort. Obs.tid i Berlin m. t. 1858 Aberrat. tid. Rcduccrad Obs.tid. Bcriikiuul A. U. Observe- rod A. H. Par. — Pert. Paris. Sept. 13d,45230 Od,00757 13 ,35368 0^,01261 1* ,34107 140°41' 0",6 42' 7",2 -1»1 — 20",2 *) Observationer, hvilka ej fOnit fOrekommit i rakningen. *) Observationer, hvilka uteslOtos ur rRkningen vid harledningen af sista elementsystemet. Om Asteroiden Alexandra. JEMFORELSE MED FJERDE ELEMENT - SYSTEMET. 219 Geocentr. El- lipt. A. B. B— Obs. da. . Cos d Beraknad Deklination. Observerad Dckl. Par. — Pert. Geoc. Ellipt. Dckl. B— Obs. 0",3 + 1",8 — 6° 3'22",5 — 6° 3'28",0 + 3",9 + 1",2 22",9 + 0",4 35!,7 + 3 ,5 1 24 ,8 1 29 ,8 5 ,4 1 ,1 23 ,3 — 1 ,5 26 ',5 + 0,7 0 23 ,1 0 28 ,3 5 ,4 1 ,1 21 ,8 — 1 ,3 68|,7 — 0 ,3 0 19 ,3 0 24 ,3 5 ,3 1 ,1 17 ,9 — 1 ,4 58j,l - 0,4 5 59 13 ,7 5 59 18 ,6 5 ,2 1 ,1 12 ,3 — 1 ,4 38,1 + 0,5 55 54 ,3 56 0 ,2 4 ,1 1 ,0 55 ,1 + 0 ,8 33 ',3 + 0,1 49 54 ,1 50 0 ,2 4 ,1 0 ,9 55 ,2 + 1 ,1 27 ,5 - 2,4 11 23 ,9 11 21 ,5 4 ,3 0 ,5 16 ,7 — 7 ,2 58 ,1 — 3 ,2 9 7 ,7 9 8 ,3 4 ,4 0 ,5 3,4 - 4,3 58 ,4 — 6 ,9 0 46 ,6 0 51 ,1 4 ,3 0 ,4 46 ,4 - 0,2 _ 26 ,9 — 1 ,5 4 41 42 ,6 4 41 41 ,1 4 ,1 0 ,3 36 ,7 — 5 ,9 £ 52 ,9 + 3,7 38 3 ,2 38 5 ,7 4 ,1 0 ,3 1 ,3 - 1 ,9 * 31 ,7 - 0,4 23 42 ,0 23 46 ,5 4 ,0 0 ,3 42 ,2 + 0 ,2 •o" 24 ,6 — 6 ,0 3 20 ,6 3 24 ,4 3 ,8 0 ,2 20 ,4 — 0 ,2 •H 44 ,4 — 0,2 3 49 49 ,3 3 49 54 ,3 3 ,5 0 ,2 50 ,6 + 1 ,3 3. 1,5 - 0,8 21 48 ,4 21 54,7 3 ,5 0,1 51 ,1 + 2 ,7 5' 7,2 + 0,1 — 2 44 2 ,2 — 2 44 6 ,8 3 ,3 0,1 3 ,4 + 1 ,2 S 58 ,6 - 1,5 + 0 16 33 ,4 + 0 16 30 ,3 2 ,7 0 ,0 33 ,0 + 0 ,4 25 ,0 + 1 ,8 24 20 ,4 24 13 ,6 2 ,7 0 ,0 16 ,3 + 4,1 37 ,1 + 4,4 2 46 11 ,9 2 46 7 ,4 2 ,4 0 ,0 9 ,8 + 2,1 48 ,6 — 0 ,3 54 15 ,3 54 15 ,2 2 ,4 0 ,0 17 ,6 — 2 ,3 13 ,7 — 0 ,3 3 2 51 ,3 3 2 50 ,3 2 ,4 0 ,0 52 ,7 — 1 ,4 7,6 - 3,7 6 11 30,3 6 11 30 ,5 2 ,2 0 ,0 32 ,7 — 2,4 44,7 - 1,2 10 3 14 ,3 10 3 14 ,0 1 ,9 0 ,0 15 ,9 _ 1 ,6 16 ,0 + 0,8 13 40 ,6 13 40 ,4 1 ,9 0 ,0 42 ,3 - 1 ,7 30,2 + 1 ,6 23 59 ,1 23 54 ,9 1 ,9 0 ,0 56 ,8 + 2 ,3 33 ,6 — 6 ,6 37 30 35 ,7 37 30 25 ,1 1 ,8 9 ,1 36 ,0 — 0 ,3 to 45 ,3 - 7,1 27 14 ,2 27 2 ,7 2 ,0 8 ,9 13 ,6 + 0 ,6 24,5 + 0,1 27 12 ,8 27 5 ,1 2 ,0 8 ,9 16 ,0 _ 3 ,2 .*** 30 ,1 — 6 ,0 25 14 ,4 25 4 ,5 1 ,8 8 ,9 15 ,2 — 0,8 ">> 60 ,4 — 0 ,8 36 49 20 ,5 36 49 9 ,7 1 ,5 7,8 19 ,0 + 1 ,5 13 33 ,0 — 6 ,6 23 32 ,4 23 19 ,9 1 ,3 7,2 28 ,4 + 4 ,0 54 ,0 —46 ,7 10 23 13 ,0 10 22 22 ,0 2 ,7 18 ,5 43 ,2 + 29 ,8 j » \& 84 ,2 —44 ,0 50 58 ,1 50 8 ,1 2 ,7 19 ,2 30 ,0 + 28,1 r 75 ,0 —44 ,1 58 36 ,3 57 48 ,1 2 ,6 19 ,1 9,8 + 26 ,5 \> 45",9 — 44",5 + 110 0' 4'/)6 + 10°59/14",9 + 2",6 + 19",0 36",5 + 28",1 !•? 220 II. Schultz. Harvid foljande slutanmlirkningar: l:o) Observationsresultaten i September 1858 synas fullt tillfreds- stallande. 2:o) Af de ofriga, till fbrsta apparitionen hb'rande observationerna, visa i synnerhet de i Okt. 1858 jemforelsevis starka afvikelser. Innan jag emedlertid, vid harledning af nya elementer, kan be- stamma mig for att utesluta en eller annan af dessa observationer, maste en ny bestamning af komparationsstjernorna forega, hvilket arbete forste Adjunkten vid Berlins observatorium D:r Fb'rster benaget atagit sig. 3:o) Observationerna under andra apparitionen — i November och December 1859 — aro ej serdeles tillfredsstallande. De fyra observationerna fran Koningsberg visa en god ofverensstammelse sinsemellan, men en icke obetydlig afvikelse fran de tva Berliner- observationerna. Observationerna i Koningsberg utfordes visserligen med cirkelmikrometer, men denna omstandighet synes mig ej till- nickligt fb'rklara den ifragavarande konstanta afvikelsen; och i alia handelser maste jag fb'rst ha narmare uppgifter — troligen fir en ny bestamning af komparationsstjernorna nodvandig — an- gaende Berlinerobservationerna, innan jag far anse mig kunna fb'r- klara ifragavarande afvikelser. 4:o) Observationerna tillhorande tredje apparitionen — i borjan af ar 1861 — aro fullt tillfredsstallande, och gifva en god och sa- ker normalort. Pa grund af fjerde elementsystemets, i det fdregaende angifna, afvikelser fran observationerna kunde man nu berakna det system, hvilket sa nara som mqjligt satisfierar alia tre observerade opposi- tionerna. Da emedlertid fjerde systemets afvikelse fran observatio- nerna icke ar sa betydlig, att det icke kan anvandas till efemerid- rakning for nasta opposition; da vidare en ny bestamning af kompa- rationsstjernorna ej annu kunnat erhallas, och jag andtligen for ogon- blicket af andra arbeten ar forhindrad att foretaga denna rakning; sa uppskjuter jag tills vidare hiirledningen af nya element. Forarbetena till nasta opposition, sysselsatta mig for narvarande, och jag amnar sednare pa hosten publicera dem i Universitetets Ars- skrift. RlTTELSER: Sid. 7 rad. — 7 — — 10 — — 12 — — 12 — — 15 — — 15 — 10 uppifr. star : ** p/ +rp 22 uppifr. — varda 9 nedifr. — R + r' . 4 uppifr. — (r 4. r'2)2 4 nedifr. — rp 13 uppifr. — C a).(—b) 2 nedifr. — (r • r')p + p 6 uppifr. — * (ff las : r p "T~ — vara _ (-a).(-b) . e' 6 nedifr. - (',)*•£,¥•('$* — 22 — lOuppifr. — rp=(^f,) t — 22 — 11 uppifr. — (r r \ » W P/ -22- 11 uppifr. - (y (2 ganger) — 26 — 8 uppifr. — (? (pi — 28 — 11 nedifr. — — 30 — 11 nedifr. — 2 — 37 — 10 nedifr. — (5) — 37 — 6 nedifr. — Cos(pf—p) — 38 — 2 uppifr. — och (6): — 38 — 4 uppifr. — hvaraf foljer: utgar ur textcn. — 39 — 7 nedifr. — (r r' V V P * P ,) ty f, - (6) Cos (p,— p) 2 — och (6; samt likheten — 44 _ 10 nedifr. kurva r 47 51 56 •65 70 • 73 -77 -77 14 o. 18 uppifr. — Cos 1p Sm Sp 4 uppifr. — 1 + eCosP 2 nedifr. - N:o 8 (16): 8 uppifr. — + { = J 11 uppifr. — r» + 2rr' etc, 1 uppifr. — Sin PK 2 7 nppifr. — [^i + C etc. . 6 nedifr. — _ kurva r med ett origo fi- _ xeradt af 0 — Cos 2p, Sin 2/7, _ ! _ e Cos P — N:o 8 (6) och (9): - ={ + } — r2— 2rr' etc. Sid. 183 rad. 15 nedifran star: Fogdcmakten Ids: mcd Fogdcmaktcn 136 — 8 nppifran — det bcter — heter 137 _ 2 — — fOrordningar, — fOrordningar 137 — 10 — rftttighetcr ; — rattighetcr, 138 — 3 nedifran — Nordiska — Nordinska 183 — 4 — FramkSp - Trankbp 186 — 19 0. 8. V." — o. s. v. 194 — 13 nppifran — 1 - '/, 207 — 12 — — x— x0, etc. — x'— x'0, etc. -.