BERÄTTELSER

UR

SVENSKA HISTORIEN.

FYRATIONDEFEMTE DELEN.

ADOLF FREDRIKS REGERING.

SJDNDE hIfTET.

ADOLF FREDRIKS SAMTIDA SKALDER OCH KONSTNÄRER.

TILL U N G O O M E N S T J E N S T U T G I F V E N

AND. FRYXELI/. ^^^

., e, © ^! «> «>

STOCKHOLM,

]. .]. in KUTA S 1- ÖK], AGSEXPEDITION.

1878.

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN.

1878.

Innehåll.

Kap. Sid.

1. Fru Nordenfiycht 5.

2. Skaldeparet Creiitz och Gyllenborg 44.

Gustaf Filip Creutz 46.

Gustaf Fredrik Gyllenborg 47.

3. Karl Mikael Bellman 73.

Bellmans förfäder ■ 74.

Bellmans ungdom och första författareverksamhet... 76. Bellmans öfvergång till bacchanaliskt lefnadssätt

och skaldskap 81.

Bellmans första bacchanaliska umgänges-kretsar 89.

Källar-sällskapet eller Bacchi Orden 89,

Krogsällskapet 95.

Sånger om naturen 102.

d:o glaset 105.

d:o qvinnan 117.

Bellmans musik 119.

Bellmans religiösa skaldskap 122.

Bellmans tillfällighets-dikter 124.

Bellmans politiska poesi och förhållande till Gustaf

den tredje 12C.

Bellman och Elis Schröderheim 142.

Allmänna anmärkningar om Bellmans skaldskap ... 146.

Konstnärens 148.

Mannens och medborgarens 150.

Bellmans personlighet 156.

Bellmans deltagande i dryckeslagen 159.

Bellmans enskilda lefnads-omständigheter 161.

Bellmans sista år 168.

Bellmans skalderykte 1766 — 1777 176.

d:o d:o 1778—1792 180.

d:o d:o 1792—1812 184.

d:o d:o 1812 187.

Karl Fredrik Adelcrantz 207.

Tobias Johan Sergel 208.

Återblick på frihetstidens utmärktaste personer 210.

ADOLF FREDRIKS SAMTIDA SKALDER OCR KONSTNÄRER.

FÖRSTA KAPITLET.

FRU NORDKNFLYCIIT.

Bland skalderna må främst nämnas Dalin, hvil- ken afled först 1763. Hans person, verk och öden äro likväl i dessa berättelser redan serskildt be- skrifna'). Hänvisande till dessa ställen, vända vi oss derföre till det yngre slägtet och först till of- vannämnda skaldinna.

Vanligtvis har hon blifvit framställd som en lärjunge, en efterföljare af andra ryktbara skrift- ställare; och såsom luirande någon gäng till Stiern- hielms-), oftare till Dalins tidehvarf. Från Stiern- hielm var hon dock skild genom en tid af 70 år, genom hela den mellanliggande både dahl- stjernska och dalinska vitterheten, och tillika ge nom en bestämd olikhet i både anda och fram- ställningssätt. 1 sistnänmde hänseenden var hon lika skild från Dalin, med hvilken hon för öfrigt icke hade någon vitter, åtminstone icke vänskap- lig beröring. Med understöd förnämligast af Gyl- lenborg har hon tvärtom bildat en fri och sjelf- ständig vitterhetsskola, som, stående mellan Dalin och Kellgren, var genom bestämda gränser skild från begge. Den var egentligen ett svenskt uttryck af den allvarligt moraliska, halft-stoiska anda, som

') 32. 181. 44. 113.

^) Siave och skalder, 2:a del.

Bellmans skalderykte 1766 — 1777 176.

d:o d:o 1778—1792 180.

d:o d.o 1792—1812 184.

d:0 d:o 1812 187.

4. Karl Fredrik Adelcrantz 207.

5. Tobias Johan Sergel 208.

6. Återblick på frihetstidens utmärktaste personer 210.

ADOLF FREDRIKS SAMTIDA SKALDER OCH KONSTNÄRER.

FÖRSTA KAPITLET.

FRU MORDE^NFLYCHT.

Bland skalderna må främst nämnas Dalin, hvil- ken afled först 1763. Hans person, verk och öden äro likväl i dessa berättelser redan serskildt be- skrifna'). Hänvisande till dessa ställen, vända vi oss derföre till det yngre slägtet och först till of- vannämnda skaldinna.

Vanligtvis har hon blifvit framställd som en lärjunge, en efterföljare af andra ryktbara skrift- ställare; och såsom hörande någon gäng till Stiern- hielms-), oftare till Dalins tidehvarf. Från Stiern- hielm var hon dock skild genom en tid af 70 år, genom hela den mellanliggande både dahl- stjernska och dalinska vitterheten, och tillika ge- nom en bestämd olikhet i både anda och fram- ställningssätt. I sistnämnde hänseenden var hon lika skild från Dalin, med hviiken hon för öfrigt icke hade någon vitter, åtminstone icke vänskap- lig beröring. Med understöd förnämligast af Gyl- lenborg har hon tvärtom bildat en fri och sjelf- ständig vitterhetsskola, som, stående mellan Dalin och Kellgren, var genom bestämda gränser skild från begge. Den var egentligen ett svenskt uttryck af den allvarligt moraliska, halft-stoiska anda, som

1) 32. 181. 44. 113.

^) Siare och skalder, 2:a f3el.

då för tiden lifvade en icke obetydlig del af Euro- pas vitterhet och egentligen utgått från England. Detta lands litteratur hade under Stuartarnas sista tider och såsom spegelbild af dessas hoflif varit i hög grad lättfärdig och tadelvärd. Men från den- samma vände sig snart och med ovilja landets äd- lare sinnen under ledning af Collier, Addison, Richardson, Steele, m. ti., hvilka sökte återupplifva känslan för dygd och sedlighet, och derigenom blefvo fäder eller fosterfäder åt den renare och äd- lare anda, som sedermera på hedrande sätt utmärkt största delen af Englands vitterhet. Samma anda gjorde sig nu i Sverge gällande genom fru Nor- denflycht och Gryllenborg; och ju ädlare målet var, desto ifrigare sträfvade ock dessa skriftställare efter dess uppnående. I sjelfva verket har deras anda beherskat största delen af vår vitterhet under vid pass ett fjerdedels århundrade eller från 1753 till omkring 1777 och derunder utöfvat en stor och vjilgörande inverkan. Till följd af dessa skäl och tacksamhetens bud, vilja vi egna henne en utförli- gare lefnadsteckning.

Fadren, Anders Nordbohm, kamrer i kammar- kollegium, utmärkte sig genom flit och ämbets- mannaduglighet och blef 1727 adlad med namnet Nordenflycht; modern var prestdotter från Öster- götland. Det vngsta bland deras sju barn, Hed- vig Charlotta, föddes i Stockholm d. 28 Nov. 1718. Redan vid femte året Itiste hon innantill och sam- mansatte vid det sjunde åtskilliga småvers och sa- gor, ådagaläggande derjemnte en läslust och vet- girighet, som omfattade, icke blott romaner samt historiska och poetiska verk, utan äfven andra och svårfattligare ämnen. Hon ville ock deltaga i bro- derns lärotimmar för att inhemta främmande språk, och bland andra äfven latinet. Modern deremot sökte förmå henne alt öfvergifva boken och i stäl- let sysselsätta sig med hushällsgöromäl och qvinn- liga slöjder. Men för allt sådant visade dottern

en bestämd ovilja och tillika en så afgjord oför- måga, en så löjlig tafatthet, att modern blef än förargad, än nedslagen. Fadern tog saken mera lugnt och tillät dottern lära musik och tyska språ- ket. Vid hennes trettonde år flyttade föräldrarna till landet, hvarefter större frihet erhölls, och hon kastade sig nu märkligt nog äfven på strängt ve- tenskapliga både teologiska och filosofiska skrifter; flere troligtvis i andan af de redan nu framträ- dande nya rationalistiska lärorna.

Redan vid fjorton års ålder studerade hon dy- lika ämnen med mycken ifver, men ock med den följd, att hon började betvifla åtskilliga bland kyr- kobekännelsens läror, och sådant till icke ringa oro för hennes känsliga sinne. I fadrens hus och som medhjelpare vid några fabriksanläggningar vistades då för tiden en ung person vid namn Tideman, utmärkt genom obehagligt yttre, men ock genom stilla och älskvärdt uppförande, klar och lugn blick, stora kunskaper och ädla tänkesätt. Han var en lärjunge af Polhem och tyckes hafva varit utbil- dad af och i det då gryende upplysnings-tidehvarf- vets anda och således sträfvat efter en moralisk renhet, grundad mer på sedelärans än religionens bud; dock med fast tro på Gud och odödlighet. Han blef snart den unga flickans vän och gaf henne anvisning på hvilka böcker, hon borde läsa och tillika på deras både förtjenster och fel. Detta bi- drog till vidgande af hennes omdöme och bildande af hennes smak; måhända ock till utbildande af hennes redan förut hysta religiösa tvifvel. För dessas lugnande, hänvisade Tideman lika litet till kristna kyrkans trosläror som till den metafysiska filosoliens satser, utan till sin enkla, praktiska åsigt, enligt livilken sträfvandet efter sedlig förädling var för menniskan långt angelägnare än sträfvandet efter att begripa religionens öfvernaturliga dogmer, eller den spekulativa filosofiens metafysiska läror.

Ofvannämnde af Tideman förestafvade åsister

8

gjorde djupt intryck på den unga qvinnan och ut- öfvade märkbart inflytande pu hennes blifvande verksamhet och öden. Förmågan att med tro och f()rtröstan omfatta kristna kyrkans läror och af dem iiemta tröst och stöd, ljus och ledning, var helt och hållet och för alltid förlorad. Den stoiska mo- ral, Tideman i stället lärde, hade hon väl till följd af dess enkelhet och flere ädla sidor med värme omfattat. Svårligen kunde den likväl i alla för- hållanden lugna ett sinne, som så längtade efter värme och kärlek och tillika efter lif och poetisk åskådlighet. Redan nu var hennes personlighet ganska märkvärdig. Den företedde flere lysande och löftesrika drag, brinnande vetgirighet, starkt minne, skarpt omdöme och ett öppet och varmt sinne för alla högre och vigtigare frågor, såväl mensklighetens som vetenskapens och derjemnte anlag till en utmärkt skriftställare-förmåga. Men bredvid dessa egenskaper visade sig äfven och det redan nu åtskilliga anlag, hvilka såväl i sig sjelfva som genom sina motsägelser bådade svåra strider; t. ex. en varm längtan efter det ljus, den frid, en fast religiös tro gifver, men tillika en fullkomlig oförmåga att nå- gon sådan omfatta; — en redan i första ungdomen tänd och städse brinnande kärlek till filosofiska undersökningar, men derjemnte en fullkomlig oför- måga att sådana genomföra ; — en redan tidigt känd obelåtenhet med de filosofiska systemernas slutföljder, men likväl en så häftig kärlek till filo- sofisk sysselsättning, att hon aldrig mägtade deri- från fullkomligen lösrycka sig; — en häftig läng- tan, ett ifrigt sträfvande efter qvinnans andliga oberoende och sjelfständighet, men derjemnte redan nu och Likaså allt framgent ett bjert framträdande behof af både manligt och andligt stöd. Dertill kom en utomordentligt stark, nästan konvulsivisk känslighet, hvilken vid svårare pröfningar bröt ut i stormar, så våldsamma, att de öfverröstade, öfver- ändakastade allt hvad religion eller filosofi kunde

9

till tröst anföra. I dessa förhållanden ligger förkla- ringen till inånga sedermera inträftade besynnerliga uppträden. Hennes lefnad företer ock en märklig prof- karta på de brytningar, en så danad och i sådan rigt- ning utbildad personlighet vanligtvis kommer att ge- nomgå. Icke blott i litterärhistoriskt utan ock i psykologiskt hänseende förtjenar hon alltså en ut- förligare lefnadsteckning, och det är till fortsät- tande af en sådan vi nu öfvergå.

Hennes fader såg den vänskap, som rådde mel- lan de unga tu, och grundade på densamma en för deras framtid beräknad plan. Kännande sitt slut nalkas, förekallade han begge och tillkännagaf sin önskan, att de måtte med hvarandra ingå äkten- skaplig förbindelse, h varefter han inom kort af- somnade. Dottern vördade fadrens minne och vilja och hyste för den föreslagna fästmannen mycken högaktning och vänskap, men ingalunda någon känsla, som liknade kärlek. Han var visserligen iing, blott några år äldre än hon, men svag och sjuklig, liten och puckelryggig, och till lynnet lugn och betänksam, t. o. m. skenbart kall; hon dere- mot, den nu sextonåriga flickan, hade en stark och fyllig växt, behagliga ehuru något koppärriga an- letsdrag och ett hjerta fullt af brusande känslor. Så angenäm, skref hon, Tideman var mig som filo- sof att höra, liJca odräglig var han som fästman att se. Oaktadt all sin litterära tillgifvenhet, kände hon dock djup ovilja vid hvarje tanke på äkten- skaplig förbindelse. Han märkte förhållandet, yr- kade derför icke på uppfyllandet af fadrens före- skrift och iakttog i öfrigt ett uppförande, så grann- laga och finkänsligt, att det ökade hennes högakt- ning, förtroende och tillgifvenhet. Hon började blygas för sin olydnad mot faderns vilja, för sin hårdhet mot en sådan friare, för sin svaghet för ytan, sin likgilltighet för kärnan. Den häftiga stri- den mellan motsatta känslor medförde i hennes li- delsefulla hjerta så mycket oro, att helsan led; och

10

slutet blef, att hon i enlighet med faderns önskan lofvade Tideman sin hand. Men hjertat ville in- galunda följa med, Det blef en förlofningstid, ut- märkt genom bevis pä högaktning och genom lä- rorika ömsesidiga meddelanden om teologiska, filo- sofiska och poetiska ämnen, men aldrig om sådana känslor, som kärlek ingifver. Fästmön hade inga sådana att meddela, och fästmannen vågade ej med de sina falla besvärlig; bröllopet blef gång efter annan uppskjutet. Efter en nära treårig förlofnings- tid af nu beskrifna egendomliga art, föll han i en sjukdom, som under ett års tid höll honom vid sängen och slutligen lade honom i grafven. Sörj icke, sade han till fästmön, sörj icJce min bortgång! Jag dör med liign; ty jag har lychats ingifva dig fast Mrlek till dygden. Den nu nittonåriga flic- kan kände djupt den bortgångnes värde och sin egen förlust, — men äfven sin vinst, värdet af sin erhållna frihet.

Numera flyttad till Stockholm, ville hon ytter- ligare förkofra sig i h varjehanda studier och fick till lärare Jakob Fabricius, en ung vid flottan an- ställd prestman. Han var utmärkt genom behag- ligt utseende, angenämt umgänge, goda kunskaper, rena seder, ädla tänkesätt och en varm känsla för vitterhet och vetenskap. Han har ock författat åt- skilliga för den tiden tämligen läsvärda skalde- stycken. Mellan en sådan lärare och en sådan lärjunginna uppstod snart en ömsesidig och brin- nande kärlek, hvilken ock beseglades genom öm- sesidiga löften om framtida äktenskap. Men Fa- bricius var ofrälse, och så starka kändes ännu de adliga fördomarna, att fröken Nordenflychts bro- der, ehuru hans egen fader var född ofrälse, vägrade sitt giftomanna-bifall. Förlofningen mägtade han likväl icke bryta, utan förbindelsen fortfor i några års tid under ömsesidiga och varma uttryck af in- bördes kärlek till hvarandra och gemensam kärlek till skaldekonstens skönhet och vetenskapens uptäkter.

11

Se här ett par prof af deras i bref vexlade tänke- sätt. Måhända med anledning af fästmöns stundom oroliga sinne, tillskref henne Fabricius följande strof: Lyft dig modigt ifrån gruset. Du, som himla-adel bär! Tag emot det sJcära ljuset, Som från högsta höjden är. Det Jean göra sinnet klart: Det ger hjertat Ufiig fart. Fästmön hemtade tröst af vännens ord och en- ligt vana och lynne också af naturens skönhet och svarade:

Skogens prydnad börjar knoppas;

Allting hoppas; Solen delar lif och saft. Ja, min själ från oro, raka,

Upp att smaka Hoppets ro och Gudakraft I Vår vexling af bref, skref hon sedermera, var ej annat än en vexling af herdaqväden. Till for- men begagnade ock deras säng, enligt tidens bruk, herdelifvets drägt och ord, men till innehållet var den en vexelsäng mellan två ädla andar, h vilka lika vårens lärkor sjungande stiga mot höjden, un- der det vandraren glad lyssnar till deras toner och söker med lyftad blick följa deras bana. Fru Nor- denflycht har sedermera beskrifvit dessa år såsom de lyckligaste i hela hennes lefnad.

Fabricius var en nitisk och samvetsgrann prest. Att döma af de utgifna skrifterna har han dock i kristendom hyllat och framhållit förnämligast dess sedelära. De religiösa åsigter, fästmön förut in- hemtat dels genom egen läsning dels genom Tide- mans ledning, torde sålunda hafva blifvit af Fabri- cius understödda, åtminstone icke motarbetade.

Slutligen utnämndes han till amiralitets-])astor, en tjenst vid hvilken han hoppades kunna försörja maka och V>arn. Hennes broder gaf nu sitt efter- längtade bifall, och bröllopet firades, h varefter det

12

nygifta paret 1741 flyttade till Karlskrona. En betydlig del af deras förmögenhet gick under dit- resan genom skeppsbrott förlorad; men de sörjde föga öfver förlusten, ty de egde qvar hvarandra och sin ömsesidiga kärlek. Deras lyckliga samman- lefnad har hon beskrifvit i följande vers:

Hvad ren Tcärleh mägiar sTcänJca, Och man tänka

Kan om vänskap och om dygd;

Allt, hvad Ijnjiig själasämja Kan befrämja,

Njöto vi i fridens skygd. Dessa ömsesidiga känslor och den högaktning och kärlek, hennes man inom kort förvärfvade bland sina församlingsboar, gjorde deras verld till ett pa- radis, såsom den unga skaldinnan gång på gång uttr3^ckte sig.

Men intet jordiskt paradis har länge egt be- stånd, och ej heller detta. Efter sju månaders lyck- lig sammanlefnad, sjuknade Fabricius i hetsig fe- ber. Hans maka anade genast en olycklig utgång, och denna närmade sig ock med snabba steg. Hon slösade med den kärleksfullaste vård, de ymniga- ste tårar, de innerligaste böner. På sina knän an- ropade hon Gud och besvor hon läkaren att rädda den älskades lif, men förgäfves. Den unga enkans sorg bief utomordentligt häftig, såsom man kunde vänta af ett sådant sinne och efter en sådan för- lust. Dåningar, sömnlöshet och förtviflan uttömde snart krafterna och föi*anledde en svär och låns;-

o o

varig sjukdom. Återställd derifrån, lemnade hon det främmande Karlskrona och återvände till Stock- holm. Vänner och anhöriga sökte der genom del- tagande och vård lindra hennes sorg, men förgäf- ves; och hvarken kristendom eller stoicism kunde i någon mån lugna det våldsamt stormande hjer- tat. Hon tyckte sig hafva först varit den lyckli- gaste, men derefter blifvit den olyckligaste menni- ska på jorden. Hon sköt ifrån sig all tröst, allt

13

sällskap och ansåg sitt nöje och sin pligt vara att lefva endast för att sörja. För att få alldeles ostörd öfverlemna sig åt dessa känslor, dessa s. k. pligter, flyttade hon till ett ensamt torpställe på Lidingön, der t. o. m. namnet påminte om hennes lidna för- luster, hennes djupa lidanden. Det samma skulle äfven rummet och omgifningen göra; några skil- derier af dystert innehåll erinrade om den fördy- strade taflan af hennes eget lif, en cymbal med sina darrande ljud om de klagande tonerna i hennes bröst, och det utanför brusande hafvet om desval- lande känslorna i hennes hjerta. Att oupphörligen beskåda, betänka och besjunga dessa föremål, blef hennes enda och käraste sysselsättning. Hon be- skref den med följande ord:

Äter börjar jag min lust,

Men en lust bemängd med galla,

Att utgjuta sticJc och pust,

Låta tårar strömlikt falla,

Är den enda ro, jag har

Af de fordna nöjen qvar. På detta ställe och sätt tillbragte hon omkring ett år och sammanskref derunder flere skaldestyc- ken, som alla uttryckte den djupaste sorg, den var- maste känsla, och detta med ett för den tiden nå- gorlunda rent språk och ledig versbyggnad.

Hon hade fattat det, som hon trodde, orubb- liga beslut att för hela sin återstående tid lefva i denna boning och för denna sorg. Den lättrörda inbillningskraften fann ett nöje i att med bjerta färger utmåla ädelheten af ett dylikt s. k. lefnads- heslut, och den tragiska skönheten af ett sådant ät kärlek och sorg egnadt lif. Hon skref derom bland annat följande vers:

Emellertid jag här min fordna lust beser, Det Ijufva jyaradis, som likt en ros förblehnai. Och trogna tårar till dens dyra minne ger, Hvars härlelc, vett och dygd jag i min själ upp- tecknat.

14

Hår sTcall jaci repa upp min herdes dyra namn; Här sTcola klippor på min sorgetoner svara ; Här skall jag göra mig hekanfer med den hamn, Der rena själar få i evig kärlek vara.

En vän samlade och utgaf några bland dessa dikter under namn af »Dew sörjande turturdK/vans sånger». Det var ett litet häfte af blott elfva blad och nio skaldestycken, men ådrog sig genast myc- ket uppseende. Redan den 25-äriga skaldinnans person, öden, sjelfvalda enslighet och otröstliga sorg väckte allmänhetens nyfikenhet och deltagande, likaså hennes dikter. Svenskarna hade dittills hört för det mesta blott glada och lätta sånger, sådana som Dalins; men sällan förut toner så djupa, så till känsliga eller sorgbundna sinnen talande; och den unga skaldinnans namn och sånger hördes snart från allas läppar. Man berättade ock, huru hon en gång, vid en eldsvåda, hade med egen lifsfara burit sin mor ur det brinnande huset; ett uppträde, som vid hennes person än mer fäste allmänhetens blickar och deltagande ^).

Den illa omsedda torparstugan hade emellertid ådragit henne gikt, och den häftiga, oafbrutna sor- gen åtskilliga andra krämpor, för hvilkas botande hon nödgades inflytta till Stockholm.

Sorgen och saknaden följde henne äfven dit. Hon tyckte sig alljemnt vara högst olycklig och återtog under grubblandet häröfver läsnin- gen af hvarjehanda teologiska och filosofiska skrif- ter. Man vet ock, att hon satte stort värde på Bayle, Helvetius, Leibnitz, Locke, Montesquieu och Pope. Hon ställde Helvetius vid sidan af Sn- krates och Galilée; och Voltaire var hennes afgud-). Men hvarken teologer eller filosofer kunde lugna hennes oro, hennes tvifvel. För att erhålla råd och tröst vände hon sie till några då lefvande ut-

') Vi veta ej rätt, hiiruvida detta inträffade förut eller tii\gon tid sednare.

'-) Kongl. Bibi. Gjörwells bref 13 Nov. 1758.

15

märkta skriftställare och bland andra till dansken Holberg. Denne rådde henne att söha lösningen af lifvets gåtor icke genom teoreiisM grubbel utan genom praktiskt religiös verksamhet, hvilken vore för lugnets återvinnande det enda möjliga medlet. Det var ungefär samma råd, hon redan förut erhållit af Tideman och efteråt af sin slägtinge, Klingen- berg, hvilken af alla högt aktade man blef från denna tid skaldinnans vän och rådgifvare.

Till att vända hennes sinne från den djupa sorgen och de oroande grubblerierna bidrog snart en annan omständighet, nämligen det stora bifall, hennes dikter vunno. Skaldeärans lager började undanskymma enkesorgens cypress, skaldeärans strå- lar undanjaga tanketviflens moln. Hon öfvergaf mer och mer all teologi och filosofi för att i stäl- let sysselsätta sig med moral, historia och skalde- konst, i synnerhet med den sednare. Under namn först af nEn herdinna i Norden» och sedermera af Fi'U Nordenflycht började hon från och med 1744 att tidtals utgifva samlingar af sina skalde- stycken, sina så kallade »Qvinliga Tankespel» och fortfor dermed ända till 1750. Att hon numera an- tog namn efter sin egen adliga börd och icke bi- behöll det efter sin djupt sörjda make, tyckes ock antyda en viss förändring i känslorna.

Till denna nya tanke- och verksamhets-rigt- ning blef hon dock ingalunda drifven af blott per- sonlig utmärkelselystnad. De ädla frön, Tideman och Fabricius i hennes hjertan nedlaggt, hade der funnit bördig jordmån och började nu skjuta upp och utveckla sin fägring och frukt. I den unga qvinnans själ vaknade tanken på en lefnadsverk- samhet, ojemnförligt högre, ädlare och med hennes anlag mer öfverensstämmande än den, som dittills henne föresväfvat; högre än både den förra sorgen öfver en förlorad make och det sednare sträfvan- det efter lysande skalderykte. f~>jelf mer och mer hänförd af historiens lärorika och moralens föräd-

16

lande studium, beslöt hon att med sin skaldegåfva ingifva sina landsmän kännedom af och kärlek till den förres lärdomar ocli den sednares sanningar, och att dymedelst arbeta för svenska folkets upp- l3^sning och förbättring. Höjden och ädelheten af denna tanke A-isar höjden och ädelheten af hennes själs stämning, och alstrade den verksamhet, som utgör glanspunkten i hennes lif.

Vi fortsätta nu teckningen af de inre och yttre omständigheter, som beredde och genomförde denna hennes utveckling.

Ar 1753 blef hon intagen i det vittra sam- fundet TanJcebijggareorden, om h vilket mera fram- deles. Hon var dess största ])oetiska förmåga och anmodades snart blifva dess ledarinna. Här kom hon i nära beröring med åtskilliga yngre skalder och i synnerhet med Creutz och Gyllenborg, hvilka nyligen lemnat högskolorna och fått anställning i hufvudstaden, och nu med förtjusning slöto sig till den betydligt äldre skaldinnan. Detta sällskap ut- gaf frän 1753 sina arbeten, hvilka under namn af »Våra försök» innehöllo medlemmarnes skaldestyc- ken och deribland de flesta och bästa af fru Nor- denflycht med namnteckningen U — ie d. v. s. Uranie.

Inom det stora antalet medlemmar i nämnde orden bildade sig sedermera ett mindre sällskap, bestående af Creutz, Gyllenborg, A. G. Leijonhuf- vud, två bröder Torpadius och några andra ut- märkta personer, hvilka vanligtvis samlades hos fru Nordenflycht. Hon bodde då för tiden i det nu s. k. bergianska huset vid Karlbergs alléen, i närheten af förd na kyrkoherde-bostället i Adolf Fredriks församling. Från denna trakt, från båda dessa boningar, hafva således utgått tvä herrliga företeelser inom vår fosterländska litteratur: frän den förra den Nordenilycht-gyllenborgska vitter- hetsskolan, från den sednare 1819 års psalmbok.

Sällskapet samlades, sade vi, hos fru Norden- flycht. Den dittills för ojiraktisk tafatthet begab-

17

både skaldinnan utvecklade i denna boning" sin qvinnliga personlighet på ett lika behagligt som oförniodadt sätt. Det var liksom hon velat i verk- ligheten visa sanningen af sitt påstående, att qvinnan,

Om hon har upphruliad själ,

Lär hon sig snart hushålls- slöjder.

Är hon rått till vishet höjder,

Vet hon och att styra väl. Hennes hem liksom hennes aftonmåltider ut- märkte sig visserligen genom några egenheter, men tillika genom en angenäm och för gästerna behag- lig anordning, och hon sjelf uppträdde som en den mest artiga och lörekommande värdinna. Sällska- pets vanliga sysselsättning bestod i att läsa andras och egna arbeten, och att granska äfven dessa sed- nare, och detta skedde med den sällsynta förenin- gen af en upprigtighet, som alltid gagnade, och en grannlagenhet, som aldrig sårade. Känslan af gemensam vänskap för hvarandra, gemensam kär- lek för yrket och gemensamt ansvar för verksam- heten var så stark, att medlemmarna tyckte sig utgöra icke en samling litterära personer utan tillhopa en enda litterär personlighet, sä att gransk- ningen gällde icke den enskilde författaren utan hela förbundet. På detta sätt genomgingo de nu sina i samlingen »Våra FörsöJc» tiUförene tryckta dikter, ströko ul ibland hela stycken, ibland en- skilda ställen samt gjorde många ändringar och tillägg. Timmarna, säger Gyllenborg, /örj^ö^o under slcimt och infall och under en sysselsättning, som förädlade icke blott författarnes dikter utan ock deras personer, samt vidgade området för deras känslor och tankar. Urvalet af deras ungdoms- dikter utkom derefter i förskönad gestalt och un- der namn af Vitterhets Arbeten samt beledsagade af nya än mer förädlade frukter af deras skalde- konst. Det var här, Sverge fick läsa de nu mog- nande skriftställarnes ryktbaraste verk; af Creutz,

Fryxells Berätt. 45. 2

18

Afis och Camilla och af Gyllenborg sången öfver 3IennisJcans nöjen och eländen och hans Satir öfver mina vänner m. fl. Jag Jean aldrig glömma, skref den sednare, de glada stunder, vi tillhragte under dessa arbeten. Vi ansågo hvarandras foster lilcsom våra egna, logo åt våra misstag och voro de första, som dem erkände. Bättelserna meddelades utan högmod och antogos utan förödmjiilcelse. Ingens stolthet kände sig sårad genom anmärkningarna mot honom sjelf; och ingens aficnd genom beröm- met öfver andra; sådant var tänkesättet inom den krets, som stiftade den Nordenflycht-gvUenborgska vitterhetsskolan. I nämnde s. k, bergianska hus förvaras ännu flere porträtter af de snillen, som besökte denna boning, och som derifrån spridde öfver fäderneslandet kärlek till sanning, till Ijus- och till hjertats ädlaste dygder.

Detta snillrika och lysande sällskap blef snart ryktbart, och att i detsamma fä inträde eftersträf- vades af flere för lärdom och bildning utmärkta personer. Fru Nordenflychts boning blef i smått en bild af de likartade, ryktbara sällskaper, som i Paris slöto sig kring några dåtidens för snille och behag utmärkta fruntimmer.

Man undrar, hvarifrån hon tog medel till ut- öfvande af en sådan gästfrihet. Genom skepps- brott, eldsvåda, stöld och bedrägerier hade hon för- lorat sin egen obetydliga förmögenhet och blifvit bragt i verklig nöd och tvungen att begära un- derstöd, och det stundom på ett nästan förödmju- kande sätt. Hon vände sig till konung Fredrik med en rimmad bönskrift, i hvilken bland annat lästes:

Mig ödet hotar nu med ängslig undergång ; Min stämma tynar af, min harpa måste tiga. Fast vetenskapens Ijtis och smak i Sverige stiga; Min skaldgudinna dock försmägtar vid sin sång. Men lätt hon vcderfås, en enda nådehlick, Ett ord, o store kting! till dina trogna männer,

19

Som lyda dina bud och äro visJietsvänner, Kan bringa åter snart mitt skaldespel i sJcicJc.

Äfven till ständerna vände hon sig med an- hällan om hjelp och med försäkran, att hon eljest måste nedlägga sin penna. Så älskade voro dock både hon och hennes sånger, att alla, och som det tyckes, med icke ringa gåfvor skyndade till hennes understöd; så konungarna Fredrik och Adolf Fre- drik, så drottning Lovisa Ulrika och kronprinsen Gustaf, så äfven ständerna, hvilka anslogo åt henne ett årsunderhåll af 600 d. s. m. Hon skickade ock till storfursten Paul i Ryssland en sång, i hvilken hon prisade hans företrädare och uppmanade honom att likna dem i kraft och furstliga dygder, och hon erhöll för detta qväde en gäfva af 6,000 d. k. m. Genom sådana understöd och något författarearvode fick hon medel att underhälla sitt anspråkslösa men behagliga hem.

Fru Nordenflyclit som skaldinna utmärkte sig icke genom rik uppfinningsförmåga eller skapande inbillniugskraft, och har ej heller efterlemnat nå- gra verk af större episkt eller dramatiskt värde. Känsla och reflexion voro de starka sidorna i hen- nes anlag, lyrik och didaktik i hennes poesi. Den häftiga och glödande känslan hafva vi ofta omtalat, och läsaren återfinner den i hennes många lyriska dikter. Turtiirdufvans sånger äro vanligtvis ena gången erotiska, andra gängen elegiska; »eld och tårar», sade man, »voro beståndsdelarna i hennes både person och lyrisha sTcaldeTconst.»

Den andra, den sednare framträdande sidan deraf, reflexionen, utvecklade sig allt mer genom hennes smak för och sysselsättning med teologi- ska, filosofiska och moraliska ämnen, och den fram- kallade många didaktiska och satiriska skaldestyc- ken. En bismak från den filosofiska källan röjde sig ock i hennes satirer, hvilka mer sysselsatte sig med de allmänna åsigter, som lågo till grund för

20

tidsandan; hvaremot hennes vän, den wiindre filo- sofiske Gyllenborg, mer rigtade sina satirer mot enskildheter i sederna och lefnadssättet.

Aret 1753 och bekantskapen med Creutz och Gyllenborg anses hafva utgjort en vändpunkt i fru Nordenflychts skaldskap. Berörde herrar iugåtVo henne ökadt tycke för franska vitterheten och för dess regelbundna form, fina smak och rundade full- ändning. Man finner ock, att hon från denna tid mer och mer öfvergaf det dittills vanliga men en- formiga och ofta onaturliga bruket att kläda sina skaldestycken i herdedrägt och att söka oskuld och dygd blott i herdelifvet. Man har ock velat finna den konstnärliga formen i de sednare dikterna nå- got felfriare och bättre, andan och innehållet deremot något kallare än förut. Långt vigtigare var dock en annan och något äldre förändring. Enligt fö- regående föga berömliga bruk af en Lucidor, Ru- nius och Dalin, m. fl. hade också fru Nordenfiycht skrifvit en mängd tillfällighetsvers vid namns-, fö- delse-, bröllops- och begrafningsdagar och äfven till kungliga och furstliga personer dikter, stundom vanställda af motbjudande smicker. Hon hade t. o. m. en gång, vi hoppas till följe af okunnighet, kallat ryska kejsarinnan Elisabet ■alla kröntas ära , och omtalat, huru denna furstinna gjorde qvinnans Jijeltedygä för all verlden Imnnig. Fru Norden- flychts i grunden rena och ädla hjerta vände sig dock snart med ovilja från en dylik snillets för- nedring. Om det förakt, den ådragit sångens gu- domliga gåfva, skref hon följande rader: Men rot till det förtrycTc, som skaldeJiOnsten l/otar, Ar mest det felsteg, som i^oeten sjelf begår. Med nedrigt ändamål han så sin ära motar, Att sjelfva Jconsten till sin höghet lida får. När skalden obetänJct sig låga ämnen väljer Och ärans lagerblad som- kram för vinsten säljer.

Efter detta utbrott af harm öfver missbruket, vände hon sina tankar till det ädlare bruket och

21

framställde med glödande ord skaldens heliga pligt att sjunga till dygdens, hjeltens och storverkens ära; och att för Jcommande slägter framhålla den i en sanning, en glans, som trotsar hade glömsJcans och förtalets tnagt. Det var ett svenskt qvinnohjerta och dess tor högre och renare tänkesätt varma känsla, som sålunda til! förädlad och förädlande verksamhet om- skapade sitt fäderneslands dåvarande skaldekonst. Ofvannämnde sång skrefs senast 1747 och visar, att det var af egen ingifvelse och före bekantskapen med Creutz och Gyllenboi-g, som hon, en 29 årig qvinna, framlade dessa nya och högre åsigter, och det var också i enlighet med dem, som hon i tankebyggare-orden antog eller mottog namnet Urania. Från nämnde tid försvunno ock ur hennes dikter mer och mer de vanliga tillfällighetsrimmen och än mer det mot- bjudande smickret. Hos henne och visserligen ock genom henne utbildades den högre anda, som ut- märkte de flesta af dåtidens yngre skalder. Med ord och efterdöme och med växande klarhet och kraft uttalade denna skriftställarekrets sin varma öfvertygelse om skaldens herrliga kallelse och he- liga pligt att till dygdens, sanningens och mensk- lighetens tjenst offra sina krafter och helga sitt snille. Öppna, skref hon i sådan sinnesstämning: Öppna din andliga syn, du andliga himmelska låga! SträcJc till himlarna iit din åtrås hela förmåga! Välj ej skapade ting, så att skaparen sjelf för- glömmes! Dessa förgås, det eviga allt ej nånsin uttömmes.

Det kan ock med sanning sägas, att hennes vitterhetsskola har genom allvar och renhet ut- märkt sig framför såväl den föregående som efter- följande tiden.

Fru Nordenflychts verldsåsigt var i mycket en återspegling af den, som mensklig forskning och tanke hade då för tiden hos en del af den kunni- gare allmänheten utbildat. Hon leddes, som nämndt är, hvarken af kyrkligt religiösa eller af spekula-

22

tivt filosofiska läror, utan förnämligast af den mo- raliska lefnadsvishet, som den s. k. sens-commun- filosofien, sundt-förniifts-filosotien, hos många sina anhängare utbildat. Betraktom hennes förhållande till en hvar bland dessa tre rigtningar!

Först till statshyrhans dogmatisTca lärort Man finner hos henne nästan intet spår af tillgifvenhet för eller tro på dessas innehåll. Hon har väl som författare dem aldrig angripit, men ej heller nå- gonsin försvarat, knappt vidrört. Ej heller kunde någon bland dåtidens religiösa afvikningar från statskyrkan, hvarken pietismen, herrnhutismen eller swedenborgianismen tillvinna sig hennes bifall. Hon hade helt och hållet förlorat allt förtroende till, all tro på den uppenbarade religionen, i hvilken form den ock framträdde. För ett sä varmt hjerta, en så liflig känsla var denna vändning mycket besyn- nerlig. Den föranleddes troligen af flere omstän- digheter; t. ex. af hennes tidigt framstående tvif- velsjuka och tidiga fritänkeri-läsning; — af det för känsla och förnuft stötande sätt, hvarpå kri- stendomens försoningslära, underverk och dogmer då för tiden ofta framställdes, i synnerhet af herrn- hutismen och Rutström ^) — af de skarpa anmärk- ningar, det qvicka gäckeri öfver dylika ämnen, hon fick läsa hos samtidens utmärktare snillen, en Bayle och Voltaire m. fl. ; — af det bifall, hvar- med dessa gäckerier hos flertalet af dåtidens kun- nigare allmänhet mottogos; — af de flere vackra och ädla sidor, som den i stället erbjudna natur- religionen framlade; — och sist af förtroende till de högt aktade män, en Kiingenberg och Tideman, som henne besagde läror förestafvat. Troligtvis har det varit dessa omständigheter, som aflägsnade

') Det är ej anvisadt, än mindre bevisadt, men ganska sannolikt, att det sätt, hvarpå Rutström framställde förso- nings-lärarn m. m. har mycket bidragit till framkallande af de deremot stridande äsigter, som fru Nordenflycht och Swe- denborg hvar på sitt sätt ådagalade.

23

henne från dåtidens uppfattning af kristendomen. Ledd af djup vördnad för många dennas sanningar, tillät hon sig dock aldrig några mot densamma rig- tade speord eller anfall.

Af den andra omtalade verldsäsigten, af den s. k. speliulativa filosofien, kände hon sig ej heller tillfredsställd. Dess undersökningar och läror om menskliga kunskapsförmågan, om tingens A-erklig- het eller skenbarhet och om flere dylika ämnen har hon, liksom troligen många dåtidens skriftstäl- lare, ansett vara dels för mj-cket invecklade och svårfattliga, dels för litet sammanhängande med de i hennes ögon för menniskanvigtigaste lifsfrågorna. Och i afseende pä dessa sednare t. ex. om förl^ål- landet mellan Gud och menniskan, mellan tid och evighet, mellan frihet och nödvändighet; — med den spekulativa filosofiens försök att lösa dessa lif- vets gåtor och att leda lifvets verksamhet kände hon sig ej heller tillfredsställd. Hon tyckes hafva delat den misstro, den ovilja, som många den ti- dens tänkare hyste mot all metafysik, mot all sådan spekulation, som ville filosofiskt förklara, hvad de trodde intet menniskoförnuft kunna förklara.

Härigenom leddes hon till ofvannämnde tredje rerldsåsigt, den som af henne för det mesta hylla- des; och icke blott af henne utan ock af flere den tidens utmärkta personer. Den har utöfvat stort inflytande icke blott på henne, utan ock på hela tidehvarfvet, också inom värt land, och förtjenar således att åtminstone i sina grunddrag kännas.

Det var en ur Lockes filosofi utbildad åsigt, hvars här ifrågavarande hufvudpiinkter och läror voro, att menniskan hvarken genom sitt naturliga förnuft eller sin så kallade spekulativa filosofi mäg- tade lösa lifvets öfvernaturliga gåtor; — att hon der- före icke borde sträfva efter en sådan utom områ- det för hennes fattning belägen kunskap; — att hon i stället borde sträfva, teoretiskt efter kunskap om för henne begripliga föremål, och praktiskt ef-

24

ter fullgörandet af henne åliggande pligter; — och att hon borde just deruti sätta sin ära, sin sällhet. Man trodde å ena sidan på Gud och odödlighet; men å den andra på omöjligheten att deras tillvaro bevisa, deras beskafl^nhet utransaka. Man trodde på saken; men icke på något bland de många be- visen eller beskrifningarna. Bibeln talar om sådana personer, som icJce se, och äocJc tro. Beskrifningen kan i någon mån gälla älven dessa slags fritänkare, hvilka trodde, ehuru de icke sägo, icke ens trodde, att de eller någon annan dödlig kunde se^). De trodde, sade vi, på Gud och odödlighet, m. m. Men denna tro var, om vi sä få uttrycka oss, hvar- ken den religiösa uppenbarelsens eller den spekula- tiva filosofiens öfvertygelse, utan en tro, som hvi- lade på menniskans medfödda religiösa känsla. De- ras Gud var icke en sådan personlighet, om hvars tillvaro, magt, rättvisa och kärlek de trodde sig ge- nom uppenbarelse faktiskt förvissade, och pä hvilken de sålunda kunde bygga sin tro och sitt hopp. Den var i stället en skapelse af deras egen kän- sla, tanke och inbillningskraft; en Gud, om livars tillvaro och egenskaper de icke hade någon annan säkerhet än en subjektiv öfvertygelse derom, att en sådan rättvis och allsmägtig Gud borde och måste finnas. Men deras föreställning om honom vexlade naturligtvis efter hvar enskild menniskas personliga uppfattning och var således ganska om- b3'tlig och obestämd; likaså begreppen om hans belönande och strafTande rättvisa och magt, ni. m. Många dåtidens skriftställare gåfvo sig likväl med dessa sväfvande åsigter tillfreds; kanske mest der- före, att de voro öfvertygade både om omöjlighe- ten att komma till större visshet, och om möjlig- heten att äfven med en sådan verldsåsigt kunna utöfva en kärleksfull och välsis-nelserik verksamhet.

') Under Gustaf den tredjes tid tog fritänkeriet ett stort steg framåt. Man började dä att förkasta icke blott beskrif- ningarna och bevisen, utan ock saken.

25

Sådan, dock med sina personliga vexlingar, var äsigten lios fru Nordenflycht och hennes vänner.

Hon befarade väl stundom, att Lockes filosofi skulle tillintetgöra tron på Gud och på själens odödlighet; dessa dyrbara föremål för hennes kär- lek, hennes hopp. För det mesta ansåg hon sig dock kunna förena dem med nämnde lilosofi; — hon ungefär på samma sätt, som många den ti- dens tänk:,ire gjorde; och det var denna anda, som hufvudsakligen ledde hennes skriftställeri. Hon ut- talade den ock i många sina skaldestycken: t. ex. i nedanstående rader.

Gt(d sjelf i ett ljus har sin bonino beredt, Dit ingen Jean Jcomma och ingen har sett. Här har han gett sTmggan och spår af hans ljus U^ppgår i de sällare himlarnes hus.

Vi äro beredda till sanning och fröjd, Hvar en till att nå sin lycksalighets höjd. Bland mörTcer, villfarelser, svaghet och fel, Som blifvit de tänhande jordmasTcars del, Uppgår docJc en stråle, ett ljus är här satt, Att lysa oss ut från vår eländes natt;

Den rena, osmittade verJcliga dygd. Få eviga grunder och sanningar byggd. Är den, som vår endaste sällhet utgör, Oss fram till den sanna lychsaUghet för.

Med denna verldsäsigt har hon ock för det mesta känt sig tillfredsställd. Dock icke alltid. Hennes själ, som ej sällan våldsamt hänfördes af ögonblickets ingifvelser och intryck, mägtade ej orubbligt fasthålla denna ehuru sjelfvalda åsigt-, ej heller med densamma och med dess slutföljder åt- nöjas. Hon hade, som vi sett, bortkastat religio- nens tros-stege och i stället tillgripit den tanke- stege, hennes egen eller tidens sens-commun-filosofi erbjöd. Men hunnen till dennas öfversta steg, säg hon der framför sig icke en efterlänutad himmelsk

26

och färgrik förklaring öfver både tid och evighet; utan i dess ställe den enkla och klara, men för mångens öga kalla, kala, t. o. m. ödsliga utsigt, som forntidens stoicism och dåtidens naturalism er- bjödo. Hennes vänner hade, som nämnd t är, låtit sig dermed nöjas och likväl känt sig till ädel verksam- het uppmanade. Likaså gjorde väl som oftast fru Nor- denflycht sjelf, i synnerhet så länge någon bland dessa vänner stod stödjande och styrkande vid hennes sida. Hon var dock alltför mycket både qvinna och skaldinna för att alltid kunna af denna natur- religion eller stoicism känna sig tillfredsställd. Lem- nad åt sig sjelf och vid svårare pröfningar, började hon stundom betvifla dess läror, stundom att all- deles förkasta dem; — dem liksom alla andra, både filosofiska och religiösa. Dylika tidtals förekom- mande brytningar voro förfärliga. Tviflande om allt och troende på intet, kände hon sig högst olycklig. Med ångestrop, pressade ur djupet af ett förtvifladt hjerta, utbrast hon: lyclclig den, som han förtrösta på fars och farfars gamla hibelfro ! LycMig ock den., som Tean förtrösta på naturens ljus och eget förnuft, och derför lugn och trygg följer dessas föresTcrifter I Lycklig till och med den, som tror hvarken xki Gud eller odödlighet, utan glad och obesvärad tillfredsställer alla sina önsk- ningar! Men olycklig den, som icke har någon fast grund för sina tankar; den, som trängfar efter ljus, men icke finner något; den, som. vill glädja sig åt tron x}å Gud och dygd, men fruktar, att båda äro bedrägliga irrbloss.

Ur detta tviflets mörker, dessa förtviflans stor- mar blef hon dock som oftast räddad genom den i hennes hjerta, oaktadt alla motsägelser, dock all- tid lefvande tron pä Gud och odödlighet; dessa odalsanningur som Rydelius, dessa medfödda idéer, som Cartesius och Leibnitz kallade dem. Också hos fru Nordenflycht voro de medfödda och till ett lif, som kraftfullt kämpade för sin tillvaro. Ur

27

tviflets natt framglänste de snart ån^^o som räd- dande stjernor, och hon öfverlemnade sig då åter- igen och förtröstansfullt åt deras ledning. Detta gjorde hon likväl icke på grund af några teolo- giska eller filosofiska tankeslut, utan enligt sitt skaplynne till följe af den känsla, för hA'ilken nämnde läror äro natur-nödvändigheter, äro menniskoandens postuiater; och dessutom också hon till följe af det hopp, som mägtar tro utan att se, och af den själs- stämning, som, ju samvetsgrannare den lyder dyg- dens läror, desto klarare förnimmer deras sanning och gudomliga ursprung. Med sädana ätervaknade känslor i hjertat, återvände hon med förnyad styrka till sina vanliga åsigter och utbrast:

Jag vill då härvid stödja mig,

EJmr mitt lefnadslop}) må ila.

På motgångs eller lyclcans stig

Vid Gud och dygden slcall jag hvila.

Odödligheten för mig står;

Stor sak, hur tiden än försvinner ;

Om. den i sorg eW fröjd förrinner,

Först jag det sanna målet når. Liksom mänga den och andra tiders tänkare, tog hon från religionen och frän den spekulativa filosofien sin tillflykt till moralen, såsom innebä- rande det enda allmängilltiga, man kunde veta om menniskors förhållande till Gud. Moraliska tankar, skref hon, äro dock en skymt af det eviga ljuset. Moralen blef fördenskull stödjepunkten för hennes åsigter och handlingar, och att framhålla dess sanning och skönhet bästa sättet att^ främja men- niskoslägtets förädling och lycka. At dessa äm- nen egnade hon ock sitt skriftställeri, och ut- vecklade dervid ett rikt förråd af teoretiska kun- skaper, praktisk erfarenhet, skarp blick, stor fyn- dighet, och framför allt en ren och fin rättskänsla. Det finnes inom menskligt bröst, inom menskligt samhällsiif, få ljusa eller mörka sidor, få dygder eller laster, som icke hennes spanande blick upp-

28

täckte och hennes brinnande nitälskan framdrog, livar efter sin art, till beröm eller bestraffning ^). Samlingen af sådana dikter skulle blifva ganska stor och tillika ganska hedrande för henne, både som mennika och författarinna. De verkade ock förädlande på allmänna tänkesättet; ty skrifna med för (len tiden ovanlig grad af snille och värma, och vanligtvis lämpade till allmänt kända melodier, blefvo de mycket älskade och sjungna, och in- gjöto i månget bröst skaldinnans kärlek till dygd och sanning. Rummet tillåter ej att införa vid- lyftigare utdrag, dock må till prof några bland de kortare epigramm.erna meddelas.

1.

Ett qvicJct och bittert sJcämt i scillsTcap mest behagas; Men vakta dig för tungans fina mord! Sälj vänska}), dygd och frejd ej för ett artigt ord, Och låt ditt hjerta ej utaf ditt vett bedragas!

2.

Låt andras oförrätt ditt sinnes ro ej bry!

Det är ett svaghetsprof på menskors ondska klaga.

Hvarthän i verlden vill du fly,

Om du ej dårskap kan fördraga?

3. Döm lindrigt andras fel! Sker dig ej samma rutt, Var lika mild ocli öm i ord och lefnadssätt!

4.

Att sina tankar kunna dölja Det kallas klokhet i vår bygd. Att ej behöfva hjertat hölja Det är en ändå större dygd.

5.

Af allt, hvad jordiskt är, hör ingenting oss till! Hvad kan då kallas mitt? blott hvad jag gör och vill!

' ) Med tidens politik och partier har hon dock nästan aldrig sysselsatt sig.

29

Såsom vi se, finner man stundom i hennes skrifter ätskilliiia tankar, som sedermera blifvit genom fru Lenngrens snille och behag utvecklade till än större skönhet och sanning. Fru Korden- flycht, fru Lenngren och Fredrika Bremer! huru många sanna, rena och ädla tankar hafva icke dessa tre qvinnliga snillen ingjutit hos svenska folket.

Ej få bland fru Nordenflychts dikter härleda sig frän och syfta på hennes egna och personliga åsigter och öden ; t. ex. då hon ena gängen lof- sjunger, andra gängen fördömmer kärleken; båda delarna med glödande värma och på fullaste allvar, och allt efter den rigtning, de brusande känslorna för tillfället togo. Knappast har dock någonting så ofta och häftigt inverkat på hennes författareskap, som harmen öfver det sätt, hvarpå man ville hin- dra qvinnan från vitter och vetenskaplig bildning; och öfver det sätt, hvarpå mången tadlade hennes egen sysselsättning med dylika ämnen. I visst fall var hon den, som först framträdde med de läror, hvilka sedermera blifvit utvecklade till den s. k. qvinno-emancipationen; och hon A'ann för dem re- dan på sin tid många anhängare, och i synnerhet Gryllenborg. Bitterheten och orättvii^an af det klan- der, som mot henne och mot hennes S3'sselsättnin- gar stundom rigtades, h^r han beskrifvit, genom att låta en hennes motståndare utbrista i följande ord :

Hveni bryr sig om en fru, som mäter sol och jord, Och icke mäter fram till sitt och folJcets horcl'^ Jag han förarga mig på våra unga snärtor, Som fladdra på visit, bal, bollhus och konserter. De läsa boJc på boTc och kunna dock till slut Ej koka sig en bit, ej väfva sig en klut. Hur tiden skiftar sig! Jag kan min farmor minnas, Ej någon verldslig bok hos henne skulle finnas. Sitt hushåll skötte hon, och veckan, förrn hon dog. Hon sina ijsalmer sjöng och sina xngor slog. Välsignad hlef hon ock för sådant ärbart sinne;

30

Tre stora valnötssJcåp med allt för kostbart linne Hon lemnat efter sig. o. s. v.

Efter denna teckning af förra tiders tänkesätt prisade Gyllenborg fru Nordenflycht, som vågade förena mannahufvud med qvinnohjerta, och han uppmanade henne att förakta det vanliga pratet mot kunskapsrika fruntimmer. Hon följde hans råd gerna och uppträdde äfven sjelf till strid, mot hvad lion ansåg vara en orättvisa mot sitt kön och mot sin person. Hon var stolt öfver sitt vetande och tyckte, att också Sverige borde vara stolt öf- ver att hafva någon, som liknade utländningarnes qvinnliga ryktbarheter, en Dacier, en Scuderi m. fl. och hon dolde ingalunda denna sin stolthet. Hon tvekade ej heller att mot hvem som häldst gripa till vapen, när det gällde att försvara sitt kön, sig sjelf och sina åsigter. Hon anföll sjelfva Rousseau, för hans ringaktning af qvinnokönet, men berömde deremot den svenske häfdeforskaren Stjernman, som samlade uppgifter om Sverges lärda fruntimmer; och likaså den svenske skalden Kolmodin, som besjungit bibelns ryktbaraste qvinnor. Sina egna skrifter tilleg- nade hon än åt Lovisa Ulrika, än åt några riksrådin- nor, än åt alla hoflröknarna, och uppmanade dessa sed- nare att försvara könets rättigheter och derigenom ock sina egna personer, sina egna kunskaper, sin egen bildning. Många fruntimmer tadlade dock, som nämndt är, hennes sysselsättning med penna och bok såsom hinderlig för uppfyllandet af qvinnans egentliga pligter. Men dessa motståndarinnor ut- manade hon formligen och ofientligen till täflings- försök, hvilkendera kunde bäst sköta sitt hushåll, de, som föraktade, eller hon, som älskade kunska- per och vitter sysselsättning.

Mot de män, som ville qvarhålla qvinnan i okunnighetens mörker och sysselsatt blott med vagga, spinnrock och kök, mot dessa var hon än mer för- grj-mmad. Hon kallade dem herrar Matvett och påstod, att deras åsigter voro alster af nedrig af-

31

und i svaga mannahjernor; och lyckönskade dem att fa till hustrur blott dumma fjollor.

Troligtvis var det ock erfarenhet om det mot henne rigtade tadlet, som dref den för opraktiskhet kända skaldinnan att till dess vederläggande ut- veckla den förraäga och det behag, som utmärkte hennes förut omtalade aftonkretsar.

Oaktadt allt, hvad hon härom skref och beslöt, gjorde sig dock de ui'sprungliga, de starkaste an- lagen emellanåt gällande. Frän verldens och säll- skapslifvets buller^, och från hushållets bestyr flydde hon med glädje till sina älskade böcker och helsade dem med följande ord :

Du vishetssamling, du förnuftets hasta föda, Du ledsna stunders hot, du ädla sinnens ro ! Hur trygg Tean jag hland er, I stumma vänner, bo, Som synas utan smink, och vinnas utan möda.

Med lika stor glädje helsade hon äfven naturen och ensligheten och sjöng:

Kom aftonstjerna snart att häda De hasta stunder af mitt lifl När stillhet öfver allt får råda, UppvaJcna mina tidsfördrif.

Ännu en anmärkning! Fru Nordenflycht var stolt öfver sitt författareskap. Hon hade dertiil utom det poetiska också ett annat skäl. Det var hon, som efter Dalins på slutet ofta jollrande poesi, återgaf en högre och ädlare anda åt svenska skal- dekonsten och derigenom ock åt svenska folket. Med den konstnärliga lagern på hennes hjessa bör derföre ock sammanflätas den eklöfskrans, som till- kommer hvarje fäderneslandets välgörare och i syn- nerhet den, som upplyst, renat och förädlat sitt folk och dess tänkesätt.

Fru Nordenflycht var äfven utomlands känd och värderad. Inom Sverige voro hennes dikter mycket älskade och sjungna, men af efterverlden och t. o. m. af samtiden mindre än Dalins; ehuru

32

dennes i afseende på anda och renhet voro bestämdt underlägsna. Orsaken lill det företräde, lian dock vann, låg väl deruti, att fru Nordentl^cht, med all sin lärdom och all sin käriek för konsten, likväl aldrig mägtade tillkämpa sig någon större magt öfver språk och versb3'ggnad. Nästan alla hennes dikter, äfven de frän sednare tider, ledo, såsom vi sett, af ställvis förekommande oegentliga ord samt tunga och trugade ordstäilningar. Dalin dere- mot vann och bibehöll allmänhetens tycke genom både tankens och versens lediga gång, genom ut- tryckets klarhet och behag samt genom det glada, skämtsamma ofta qvicka innehållet, hvilka sist- nämnda egenskaper alltid l>ehaga den stora all- mänheten långt mer än allvarliga och sedelärande skrifter.

O

Ar 1753 stiftades samtidigt men oberoende af hvarandra de två litterära samfunden Vitterhets- akademien och Tankebyggare-orden. Om bådas anda och verksamhet mera framdeles. Förnämsta skrift- ställarne voro i det förra Dalin, i det sednare fru Nordenflycht. Om dessas inbördes förhållanden här några ord.

Dalins snille låg företrädesvis i hufvudet, fru Nordenflychts i hjertat, Dalins i formen, fru Kor- denflychts i andan; Dalin beskrattade, fru Nordén- flycht bestraffade dårskaperna och brotten. Dessa olikheter hafva troligen varit hufvudorsaken till den märkbara köld, som dem emellan rådde. Fru Nordenflycht kallade väl Dalin Den svenske Or/etts och hans sång om Svenska Friheten för ett mä- stersfyche, som med sin skönhet vann håd^ väns och, oväns tt/cJce. Men hon anmärkte tillika, att man i dessa toner velat finna några fel. Hon berömde hans Svenska Argus, men tillade den önskan, »aff skriftens sanningar måtte återspeglas i skriftställa- rens vandel , och att denne måtte sjelf iakttaga, hvad han förcskref andra.» Den anspelning, som ligger i dessa ord, torde väl till någon del vara

33

framkallad af den köld, hvarmed å sin sida Dalin behandlade hennes arbeten- Derjemnte kan ock vå- gas den gissning, att fru Nordenflychts starka rätts- begrepp och finkänsliga sinne instämde i de an- märkningar, som enligt mängas uppfattning kunde göras mot Dalin med afseende, t. ex. på de van- arter, som fått hos hans lärjunge prins Gustaf in- rita sig; — på den tjenstaktighet, med hvilken Dalin understödde hofvets magtutvidgnings-planer; — och på de belöningar, de befordringar, han mot- tog '). Att hon med ovilja betraktade hans smic- ker för fröken Taube, och den bittra skriftvexlin- gen derom, hafva vi redan berättat -). Dalin å sin

') I en skrifven visbok från medlet af 1700-talet läses följande med H. C. N. undertecknade verser. Att ju Argus medförakt Lett ut stolthet, guld och praht,

Ingen fara.

Men att han dem sjelf ej skyr,

Utan jiojkar gerna styr,

Kan väl vara.

Att han filosofisk är.

När hans lycka synes tvär,

Ingen fara.

Men att han ej vrängt försmår.

När han tjenst och tittel får,

Kan väl vara.

Om uppgiften är rigtig, skulle verserna vara föranledda

af ofvannämnda förhållanden.

^) 38. 11 — 23. Det första poetiska täflingsämne, akade- mien utsatte, var en sång om Karl Gustafs tåg öfver Balt. Priset tilldömdes en dansk man etatsrådet Luxdorph, som öf- ver ämnet skrifvit en latinsk dikt. Fru Nordenflycht hade väl ock inskickat en t.äflingsskrift ; men lyckades icke vinna priset. Några hafva antydt som orsak dertill Dalins afuud eller ovilja. Troligare är dock, att man velat främja grann- sämjan genom att belöna den egna och oväntade händelsen, att en dansk man besjungit ett sådant ämne. Fru Norden- flychts täflingsskrift var ej heller af något serdeles värde. Den någon gång framkastade misstanken, att Dalin undan- gömt hennes arbete för att sålunda undansnilla henne sjelf en eljest troligtvis vunnen belöning, denna anklagelse är i högsta grad osannolik.

Fryxells Berätt. 45. 3

34

sida har väl mundtligen klandrat fru Nordenflychts tunga språk och trugade ordvändningar m. m., men oss veterligen aldrig offentligen yttrat ett ord ^) hvarken af beröm eller tadel, ej heller haft med henne och hennes skaldekrets (Gyllenborg undan- tagen) någon beröring, hvarken vänskaplig eller fiendtlig. Man har som tadel mot honom anmärkt, att fru Nordenflycht icke blef kallad till ledamot i Vit- terhetsakademien. Orsaken torde dock hafva varit dels könet, dels det oroliga och öfverspända lynnet, dels att akademiens verksamhet blef snart afbruten. Märkas bör ock, att det var hufvudsakligen Lovisa Ulrika, som bestämde valet af de personer, som borde inkallas. Af Avazu- och Valassisorden, i hvilken Dalin hade stort inflytande, blef skaldinnan till medlem inbjuden.

Vi hafva redan nämnt fru Nordenflychts släg- tinge och vän, akademi-sekreteraren Klingenberg. Han var af alla högt värderad för stora kunskaper, klart förstånd och ädla tänkesätt. Frän fru Nor- denflychts ungdom hade han haft hennes förtroende och blef efter Fabricii död hennes trogne ledare, hennes förtrogne vän, och föremål för en känsla, som i qvinnans hjerta måhända gränsade till kär- lek, och blef af en och annan så tolkad. Genom sin utmärkta personlighet mägtade han i någon mån tygla och leda hennes häftiga själsrörelser t)ch har troligen pä detta sätt bidragit till den lugnare hållning, som utmärkte hennes medelålder. Hon kallade honom vanligtvis sin Criton; troligtvis ef- ter den bekante deltagaren i det sällskap, som sam- lades kring Sokrates. Stundom förklarade hon i sin förtjusning, att han var en jemnlike med So- krates, med Locke och med Montesquieu. Hans tänkesätt tyckas hafva varit i det närmast de samma

') Man liar dock gissat på Dalin som författare till en mot fru Nordenflycht rigtad tidningsartikel.

35

som Tidemans. Fru NordenflA^cht har tecknat dem på följande sätt:

Att tänka Hokt och göra väl

Är ett; vi höra ej de tvänne tingen skilja.

Ju mera upplyst vett, ju mera dygdig vilja.

Och såleds är en menskas rätta pligt,

Som är och blir af högsta vigt,

Ätt odla upp sin själs förmåga,

Och sanning i naturen efterfråga.

Hon sjelf hyste visserligen härutinnan stun- dom några tvifvelsmål ; men utbrast hon, det är i alla fall säkert, att seglingen öfver hafvet går bättre och säkrare for den, som har kompass, än för den, som saknar all ledning.. Detta öfverensstämde med hennes egen längtan efter och tro på ljuset, och på dess förädlande inverkan. Hon hade tagit till sin- nebild vintergatan, och dervid till tänkespråk: Ex lumine candor ^).

Denne Klingenberg atled 1757, och hans bort- gång blef beklagad af flere Sverges utmärktaste personer och vetenskapsidkare -), allramest af fru Nordenflycht. Hon förklarade, att verlden hade efter hans bortgång blifvit för henne en öcken. Klingenbergs död, sade hon, har tillintetgjort mitt lugn och rubbat sammanhanget af min varelse.

Denna poetiska utgjutelse blef ock en j^rofetisk förutsägelse. Fru Nordenflychts skrifter tala högt om qvinnans sinnesstyrka och sjelftillräcklighet; hennes lefnad dock än högre om motsatsen, eller åtminstone om hennes personliga behof af ett starkt

' ) Af ljuset renhet.

') Den sällsynta samlingen af dessa sorgeqväden kallas Skuygor af en förlorad vän, och innehåller dikter af fru Nor- denflycht, Beronius, Creutz, Gyllenborg, Axel Gabriel Leijon- hi;fviid, Alf och fyra andra mindre ryktbara vitterhetsälskare. — Gjörwell har anfört det rykte, att Klingenberg varit en ami intime förlofvad med fru Nordenflycht, att han dött hos henne, att hon af sorg deröfver blifvit nästan sinnesrubbad och velat strypa sig sjelf. Af flere skäl synes oss åtskilliga delar af detta rykte högst osannolika, några alldeles osannfärdiga.

36

manligt stöd. Ett sådant hade hon haft efter hvar- andra i Tideman, i Fabricius, i Klingenberg. Se- dan den sistnämnde aflidit, och hon sålunda blifvit öfverlemnad ät egen ledning, föll hon liksom ofta förut i hvarjehanda sväfvande tankar, dystra grubb- lerier, pinsamma tvifvel. Efter några så tillbragta år, trodde hon sig åter finna ett nytt manligt stöd för sin själ, ett nytt värdigt föremål för sin vän- skap, sin tillgifvenhet. Det var en sedermera som ekonomisk skriftställare bekant herre vid namn Johan Fiseherström, en visserligen aktningsvärd och sedlig man, likväl alltför oerfaren att kunna som de äldre vännerna lugna och leda hennes häftiga känslor. Ar 1761 kom han till Stockholm, vid pass 23 år gammal och en varm älskare af skal- dekonstens alster, och ej minst af fru Nordentlyehts: dertill troligen ledd af den ädla anda, som i de- samma uttalade sig. Han sökte och vann inträde i hennes umgängeskrets, och med den följd, att hans beundran for skaldeverken snart öfvergick till en lika varm beundran för skaldinnan. Deras gemen- samma kärlek för vitterhet, deras gemensamma för- tjusning öfver skaldekonstens sköna alster födde snart hos båda, såväl den 24 äriga beundraren som den 44 åriga skaldinnan, en ömsesidig förtjusning öfver hvarandras tänkesätt, egenskaper — och äf- ven personer; följden hos Fiseherström af oerfaren- het, obetänksamhet och ungdomseld; hos fru Nor- denflycht af hennes brusande blod och berusande inbillningskraft, hvilka icke ens den nu uppnådda medelåldern och de mångfaldiga lefnadserfarenhe- terna mägtat lugna. Hon såg nu i Ficherström, hvad hon fordom sett i Fabricius, en urbild af man- lig fullkomlighet, och det äfven med hänsyn till andliga egenskaper och dygder. Denna företeelse, alstrade nu som då en alldeles gränslös beundran och kärlek. Med hela häftigheten af sitt lynne öfverlemnade hon sig åt denna nya känsla, hvars beskaffenhet förskönades och beslöjades genom en

37

verklig kärlek till hans andliga företräden och dyg- der. Dessa känslor uttalade sig ofta; t. ex. i hen- nes nedanstående till honom skrifna bref ^). Ni är född att godtgöra alla de olyckor, som drabhat Jier- dinnan i norden. Ni har hittills varit föremål för min lika starka som oemotståndliga känsla; och nu är ni föremålet för hvarje min själs tanke. Jag älskar er, jag beundrar er, jag tillbeder er. Genom eder ömhet har min hydda blifvit för mig en him- mel. Eder dygd, finkänslighet, styrka och likväl mildhet äro outtötnliga föremål för mina betrak- telser. Ni är dygdig, ni är stor; och jag tackar försynen, som åt slutet af mitt lif förbehållit den skönaste belöningen, då clen gifvit mig eder, eder, eder ! ! !

Hon hade ät denne sin skyddling skaflat ett fördelaktigt arrende af Sjöö herresäte, beläget vid Mälaren och tillhörigt en grefve De la Gardie. Kort derefter säges läkaren hafva råd t henne sjelf att för helsans bättre vårdande bosätta sig på lan- det. Af grefvinnan Brahe hyrde hon då en liten bostad, benämnd Qvarnlöten och belägen nära Sko- kloster vid Mälaren och gent emot det på andra sidan liggande Sjöö. Här uppförde hon åt sig en liten boning, i både yttre och inre hänseende väl ordnad. Hon kallade den Lugnet och utmålade i sin inbillning den frid, den sällhet, hon der skulle smaka. Det var i visst fall ett motstycke till hen- nes boning och känslor 20 är förut i torpstugan på Lidingön. Se här de ord, med hvilka hon hel- sade sitt nu valda hem, sitt nu motsedda lif!

Långt från den storm, som verlden skakar,

I lugnet jag min hydda fäst.

Med glädjen, som mitt hjerta smakar.

Naturen fägnar der sin gäst.

Der skall den strid hos mig försvinna,

Ätt vara vis och icke nöjd;

') Vetenshupsakademiens hill. Bergianska saml. 18 s. 198.

38

Ber skall med stilla själ jag hinna

Att le åt verldens gychelfröjd.

Men hvad hon der icke fann, det var just lug- net. Sökte hon det verkligen? Var det väl i så- dan afsigt, hon valde sin biifvande boning så nära Fischerström, och med utsigt till hans? Säkert är, att genom detta grannskap blef hennes lugn icke stadgadt, utan stördt; förstördt, i synnerhet då hon efter någon tid tyckte sig märka, att hans tillgif- venhet minskades, hvilket väl ock var händelsen. Förhållandet, orsakerna äro ej till fullo bekanta. Måhända var Ficherströms känsla i grunden ingen- ting annat än beundran och tillgifvenhet för skal- dinnans snille och tänkesätt, och att han förden- skull, när han niäi'kte hennes känsla öfvergå till verklig kärlek, drog sig försigtigt tillbaka. Kanske ock, att äfven hans tillgifvenhet i början varit mer personliga); men att den snart afkyldes genom hennes tilltagande år och aftagande behag, hennes ofta påkommande giktkrämpor, hennes alltid be- synnerliga och oroliga lynne. En annan sägen är, att han förlofvat sig med ett yngre fruntimmer och upprigtigt meddelat fru Nordenflycht underrättelse härom. Slutligen tillkom en annan och afgörande omständighet. Grefve De la Gardie på Sjöö var gift med en fröken Tauloe, en syster till konung Fredriks ryktbara älskarinna. Denna grefvinna De la Gardie åtnjöt stort anseende, bland annat också för det ädla och kraftfulla sätt, hvarpå hon försva- rat några för trolldom oskyldigt anklagade perso- ner och bidragit till att hejda dylika den tidens vidskepligheter. Väl hade också hon uppnått sina 40 år, men var dock liksom systrarna ett älskvärdt fruntimmer, och fann måhända behag i att stun- dom samspråka med den bildade och liflige Fischer- ström. Dessa omständigheter och deraf föranledda

') Gyllenborg säger, att Fischerström var förälskad i fru Nordenflycht; att han var galen, hon oförsigtig, Uppsala Bibi., G. F. Gyllenborgs sjelfblografi.

39

sqvalleiTykten väckte hos fru Nordenflycht oro, sorg och svartsjuka; alla tre enligt hennes lynne och i hennes eremitlif snart drifna till den vådliga ytterlighet, som vållade det sorgliga slutet. Ett sådant hade till följe af våldsamheten och motsä- gelserna i hennes känslor och åsigter alltid varit en möjlighet; — nu och genom sammanstötande tillfälligheter blef det en verklighet. Vid den nu påkomna pröfningen voro alla de förut stödjande vännerna Tideman, Fabricius och Klingenberg, re- dan borta, — och de till stöd påräknade lärorna, naturreligionen och stoicismen, vacklade för våld- samheten af hennes stormande lidelse. Kristendo- mens lära om korset och om menniskans pligt att detsamma tåligt och till sin förädling bära, hade hennes stolta och våldsamma själ aldrig rig- tigt underkastat sig. I sin sorg efter Fabricius hade hon med ett nära nog upproriskt sinne kla- gat och knotat, men icke undergifvet ödmjukat sig. Kristendomens lära om ett kommande lif hade väl hennes känsla och inbildningskraft i vackra verser besjungit, men hennes filosofiska öfvertygelse aldrig omiattat så varmt och så fast, att den nu i nödens stund gaf henne tröst, tålamod och styrka. Så blef hon utan inre eller yttre stöd stående en- sam, som ett rö, svigtande för vindkasten af sina häftiga och vexlånde känslor. T denna öfvergif- venhet, denna andliga natt trefvade hon ängsligt efter än den ena än den andra tröstegrunden. Än sökte hon inbilla sig, att tycket för Fischerström var blott vänskap; ehuru, sade hon, denna Jcänsla är i ett bröst sådant som mitt starkare och ömmare än hos andra mennislcor. Än uttalade hon tänke- sätt, som tydligen voro beslägtade mer med kärlek än med vänskap; än utbröto hennes sorg och svart- sjuka i ord, som ovedersägligen ådagalade både verkligheten och styrkan af hennes lidelse. Hvad, skref hon.

40

Hvad har jag sett? Jwad gruftig plågat

Hvad nya ämnen för mitt qval!

Hvad olja på min olycTcslåga!

Hvad öde för mitt hjertas val!

De ögon, som af ömliet hrunnit,

Som ha mitt lif, min död i sig.

Ha nyss af sorg och saknad runnit —

För hvem? acJc för en ann än mig I Åter höjde rättskänsla och stolthet sina röster. Hon ville ej, att Fischerström skulle af tacksam- het, af pligtkänsla eller af någon annan drit^jeder än kärlek, qvarhållas vid hennes person. Låt, skref hon,

Låt dock ej Damon ! dygd och ära

I>ig hålla qvar i något bann!

Jag svär vid dig och hjertats lära,

Att jag det aldrig tager an.

Förr må min sorg mitt lif förtära,

An gå i tvungen vänskap in.

Du han min sällhet icke göra.

Om jag ej högst kan göra din. Under och genom dessa brytningar blef hennes själ våldsamt och oupphörligen kastad fram och tillbaka och till slut bragt ur all jemnvigt. Under eftervintern 1763 och i dylik sinnesstämning for hon en gäng öfver till Sjöö, hvarest under samtal med grefvinnan De la Gardie harmen och svart- sjukan utbröto med hela häftigheten af hennes lynne, hennes för tillfället tygellösa känslor. Grefvinnan bibehöll visserligen lugn och värdighet i det yttre; men skall af uppträdet blifvit så skakad, att den häftiga sinnesrörelsen tros hafva bidragit till hen- nes snart derefter timade död. Fru Nordenflycht for hem till sin boning, det s. k. Lugnet; men med ständigt växande stormar i sitt hjerta. Under vå- ren '1763 förvärrades kropps- och själstillståndet mer och. mer. Om hennes slutligen inträffade död och om orsakerna dertill finnas inga säkra underrättel- ser, men flere vexlande sägner. Den vanligaste är.

41

att hon, hvilken man kallat Ben svenska Sajjpho, sökte sluta sina dagar pä samma sätt som den gre- kiska skaldinnan, och att hon störtat sig i böljorna, men blifvit med lifvet uppdragen; — eller ock, att hon i sådan afsigt sprungit oklädd till stranden, men blifvit hejdad och tillbakaförd; och att dessa försök, det ena eller det andra ^) ådragit henne en förkylning och deraf följande bröstvattensot. En prestman, dock okallad, besökte henne under sjukdomen flere gånger. Vid besvarandet af hans meddelanden var hon dock ganska fåordig, men försäkrade sig nöjd med att dö. Nådemedlen ansåg hon ej heller nödvändiga för sin frälsning, utan hoppades också utan dem på det högsta väsendets kärlek och harmhertighet. Till hennes sjukbädd skyndade både Gyllenborg och Fischerström med råd och med vänskaps- och ömhets-betygelser. Men numera kunde ingenting gifva lif ät de domnande själskrafterna, ljus åt det mörknande sinnet, tröst åt det förtviflade hjertat; förtvifladt kanske ej minst vid tanken på den svaghet, hon visat, den skugga, som deraf skulle kastas öfvev hennes minne. Hon låg för det mesta halfslumrande eller stum, utan att på de närvarandes frågor gifva något svar. Det var, som hon icke förnummit, icke velat för- nimma eller besvara dem; icke ens tröstens, delta- gandets ord. H varje sådant medförde en smärtsam påminnelse om, hvad hon häldst ville dölja för både sig sjelf och andra. Slutligen hördes från läpparna de brutna orden : jag vill hvarken ihågkomma människor eller bli/va af menniskor ihågkommen. Dessa voro, säger man, hennes sista ord. Hon af- led den 28 Juni 1763.

Dödsfallet väckte stort uppseende. För den

*) Berättelsen om dessa dränkningsförsök voro den tiden allmänt gängse. Gyllenborg har hvarken upptagit eller för- nekat, utan förbigått dem med tystnad och blott i allmänhet klandrat de många osanna rykten och försmädelser, som blifvit mot skaldinnan utspridda.

42

kärlek till sanning, renhet och dygd, som hos sven- ska folket lefde, hade fru Nordentlycht och hennes sånger varit på sin tid ett bland de ädlaste uttryc- ken; visserligen till form och språk ännu icke full- moget; men så mycket mer till tankens renhet och allvar, värma och djup. Med sjelfkänslans glädje och stolthet hade ock svenska folket lyssnat till denna sång, såsom till en röst ur sitt eget hjerta, ett uttryck af sitt eget ädlare sjelfmedvetande. Denna stämma hade nu förstummats och alla käns- ligare sinnen erforo dervid en djup sorg; ej minst öfver det bedröfliga sättet. Egenheterna och den sista tidens svaghet glömdes eller ursäktades dock vid tanken på den myckna njutning, hennes dikter förskaffat konstens och känslans vänner; den ädla anda de hos alla ingjutit. Många beundrare infunno sig ock vid begrafningen. Af Fischerström ordnad, firades den med mycken högtidlighet. I en då ut- delad minnessång prisade Gyllenborg hennes egen- skaper och förtjenster samt uttalade fäderneslandets och skaldekonstens förlust och de efterlefvandes saknad. I det festligt smyckade likrummet sågos framför kistan ett lagerkransadt porträtt af den bortgångna skaldinnan, och utefter sidoväggarna bröstbilder af förut hädangångna stora skriftställare, hvilka liksom helsande skådade ned på den snill- rika qvinna, de nu fingo mottaga i sin krets. En ljus sommarqväll, det var den 3 .Juli, gick sorge- tåget till Skoklosters gamla, minnesrika kyrka, hvarest hennes stoft blef invigdt åt den sista hvi- lan, åt det verkliga lugnet.

Ja stoftet! men ryktet, minnet? Det ovanliga i uppträdandet och verksamheten väckte också efter hennes död ofta nog en undran, som ej alltid var beundran, och de sista uppträdena föranledde ailt- jemnt uttryck af klander, medömkan eller åtlöje. Ännu fjorton år efter hennes död framkastade Kell- gren i skaldestycket Mina Löjen begabbande ord om den svenska Sapplio, och huru hon var mer

43

hade ful och älsJcogsJcranJc än den grelcisTca, hvilka speörd af då rådande tidsanda ofta och under bi- fall och löje upprepades. Men å andra sidan höjde sig ock deltagandets, tacksamhetens och rättvisans röster. Man tycker sig förnimma en inom allmänna tänkesättet fortgående tvist mellan de olika äsig- terna. Hela hennes lefnad, anmärkte några, var jn en den fullständig aste vederläggning af hennes lära om qvinnans sjelf ständighet? Ja, svarade andra, men huru många snillen hafva ej likaledes och på ett vida mer stötande sätt genom sin lefnad veder- laggt sina läror. — Några påpekade det dystra moln, i hvilket hennes lefnadssol nedgick, och som kastade förmörkande skuggor tillbaka öfver hennes lif och framåt öfver hennes minne. Ja! svarade andra, men om hon sjelf aflidit några år förut, eller Klingenherg några år sednare, skulle troligen hennes lefnadssol nedgått i den herrligasie glans. — Några klandrade bristen pä religiositet. Ja! sva- rade andra: men också hon var ett ba?'n af sin tid; och de läror, hon i stället hyllade, hade i sig sjelfva fiere ädla sidor och hade hlifvit henne af ädla per- sonligheter meddelade. — Men, sade man, den våld- samma, stormande häftigheten! Ja! svarade andra, men af hvilka svåra pröfningar^ Tidemans, Fahri- cii och Klingenhergs död och Fischerströms köld hade ej det ytterst känsliga hjertat slag efter slag hlifvit träffadt:, — och den utomordentligt starka känslighet, som slutligen störtade också denna fan- tasiens martyr, — det var dock just den, som förut, lifvad af ädla tankar, alstrat de sånger, som på sin tid tröstat många andra krossade hjertan, och hos tusentals läsare ingjutit sköna, varma och för- ädlande tankar.

Ur en dylik strid mellan olika omdömen gjorde sig dock slutligen bland ädlare sinnen deltagandets, rättvisans och tacksamhetens stämmor gällande. Kellgren sjelf ångrade och sökte försona sitt förra hån, och förklarade redan två är derefter, att fru

44

NoräenflycJits lagerJcrönfa namn sJcnlle hlifva odöd- ligt så länqe menniskor veta värdera det, som är högt och ädelt. I likartade omdömen har ock B. E. Malmström och några sednare författare instämt. Men, hördes omigen några röster invända, men svagheterna, det sorgliga slutet! Atterbom ^) har låtit henne svara med Lidners ord:

Älskande hjertan, kommande tider Freden mitt minne och gråten min lott I

ANDRA KAPITLET.

SKALDEPARET CREUTZ OCH GYLLENBORG -).

Båda voro nästan jemnåriga, födda Gustaf Filip Creutz 1729, Gustaf Fredrik Gyllenborg 1731.

Båda voro af greflig börd. Creutz härstam- made från en gammal finsk ätt, som gifvit fäder- neslandet flere krigare, rådsherrar och högre äm- betsmän, utmärkta för personliga och medborgerliga dygder; Gyllenborg från en nyadlad slägt, af hvil- ken många gjort sig kända för stora själsförmö- genheter och kunskaper. Båda åtnjöto god upp- fostran, och inhemtade många kunskaper, serdeles språk, sä gamla som nya. Creutz älskade i syn- nerhet den grekiska, Gyllenborg den romerska lit- teraturen. Man har ock velat häruti spåra deras olikhet, vare sig till anlag eller utbildning; hos Creutz till grekens finhet, smidighet och behag; hos Gyllenborg till romarens allvar, sedlighet och

' ) Siare och Skalder.

2) Siare och Skalder 3:e del. räknar dem till Gustaf den 3:es vitterbetsskola. Crentz afbröt sin skaldeverksamhet redan 1763 och Gyllenborgs rj'ktbaraste och mest omtyckta qväden skrefvos på 1750-talet, och flere hans sednare under Gustafs tid författade skrifter voro icke i andan af den egentligaste gustavianska vitterheten. Som skalder höra begge två, Creutz uteslutande. Gyllenborg förnämligast till frihetstiden.

45

Irihetssinne. Båda hyste varm kärlek till vitter- heten och hyllade och löljde de grundsatser, som frans- mannen Boileau och engelstnannen Pope utvecklat, och likaså de exempel, Frankrikes skalder från Ludvig den tjortondes och femtondes tidehvarf gifvit. Båda, den ene från Abo, den andre från Lund, kommo ungefär samtidigt eller omkring 1750 till Stockholm och ingingo i statens tjenst; snart och i nära vänskap med hvarandra, till följe af likhet i ålder, samhällsställning, tänkesätt, och bö- jelser. Båda följdes åt under vintrarna i hufvud- stadens umgängeskretsar, under somrarna till det landtliga Skenas. Båda blefvo snart nog intagna i den förut omtalade litterära så kallade "Tanhehyg- gare-ordenn och derigenom ock i fru Nordenflychts enskilda umgängeskrets. Båda blefvo med hänsyn till ömsesidig vänskap och gemensamma skalde- anlag kallade tvillingssfjernorna på Sveriges vittra himmel; och en annan gång och till följe af olika lynne liknade Creutz vid svanen, Gyllenborg vid örnen. Båda blefvo 1756 af riksdagen utkorade till kavaljerer, Creutz hos prins Fredrik Adolf, Gyllenborg hos kronprinsen Gustaf. Båda blefvo i denna sin nya befattning af hofvet behandlade med stötande motvilja, och »Jingo ej ofta deltaga i dess nöjen.» Båda ansågo likväl detta vara på sätt och vis en fördel ; ty de blefvo derigenom oftare än eljest befriade från uppvaktningens tvång och tid- spillan och fingo mer ostörda lefva för sina litterära sysselsättningar. Båda lyckades dock slutligen att genom egenskaper och uppförande tillvinna sig ko- nungahusets aktning och förtroende. Båda skrefvo under dessa är, 1753 — 1763 sina bästa och rykt- baraste skaldestycken, om hvilka mera här nedan. Sedermera skildes de åt och inträdde på olika ba- nor; Creutz gick som sändebud till Madrid och se- dermera till Paris; Gyllenborg stannade i Stock- holm som kammar- och längre fram som kansliråd. Efter döden inträdde åter den fordna gemen-

46

samheteii. Bådas ära har blifvit tolkad af samma hand. Franzén är den, sum skönast och \ armast besjungit Creutz samt tecknat både hans och Gyllen- borgs förtjenster och minne.

Ännu en gemensam lott! Bådas skaldestycken voro en tid mycket lästa och beundrade, men hafva sedermera blifvit af den stora allmänheten lemnade åt glömskan. Här inä de dock ingalunda med tystnad förbigås. Deras jemnte Dalins och fru Korden- flychts skrifter utgjorde skönaste och ädlaste blom- man af våra då lefvande förfäders vittra bildning, högsta uttrycket af deras lefnadsvishet, käraste fö- remålet för deras beundran. Vi deras efterkom- mande i tredje och fjerde led vilja derföre betrakta dessa bilder, lyssna till dessa toner och det med lärgirighet och deltagande; — också med glädje öfver att hos våra förfäder finna en så ren, så kraf- tig och sä ädel anda. Vi sysselsätta oss först med

GUSTAF FILIP CREUTZ.

Han egde ringa eller ingen förmögenhet. Un- der första tiden i Stockholm fick han derföre om somrarna följa Aännen Gyllenborg till dennes moder, som då bodde på Skenas, beläget i Vingåker och på stranden af sjön Kolsnaren. Här tillbragte de sina dagar i landtligt lugn och under än landtliga, än vittra sysselsättningar och nöjen; och här skref- vos ock flere bland deras berömdaste dikter. Det var ock här, som Gyllenborgs systerson, Johan Ga- briel Oxenstierna, längre fram ofta vistades och författade sina skaldestycken. Huru många ädla tankar och sköna bilder hafva icke från denna punkt utgått öfver Sveriges land, samt renande och förskönande ingått i svenska folkets hjertan !

Inbjuden i Tankebyggare-sällskapet, antog Creutz ordensnamnet Medelväg och valspråket: 3Iedio tu- tissimus ibis ^). Detta betecknar hans, den blif-

' ) Medelvägen ur säkrast.

47

vande diplomatens lynne, hvilket gerna undvek hårda brytningai-,- ocli använde i stället medlande ätgerder. Som skald var han i afseende på inbillningskraftens rikedom, språkets renhet och versbyggnadens behag både fru Nordenflycht och Gyllenborg öfverlägsen ; men icke med afseende på innehållets ädelhet och kraft. Hans ryktbaraste arbete var en herdedikt i fem sånger, kallad nAtis och Camilla.» Den utkom 1761 och var på sin tid allmänt läst och beundrad, såsom det vackra- ste, svenska skaldekonsten dittills frambragt. Hans öfriga dikter voro få till antalet, och mindre ut- märkta till formen, mindre rena till innehållet, och på svenska folkets andliga och moraliska ^) utveck- ling har han icke utöfvat något större inflytande. Tidsandan växte ock snart ifrån herdepoesien i allmänhet och från de åsigter, enligt hvilka Atis och Camilla blifvit författad, och redan 1794 var detta for- dom högt prisade skaldestycke i det närmaste af all- mänheten förgätet. Efter 1763 har Creutz också med ett par undantag öfvergifvit det poetiska författa- reskapet. Vitter läsning och vittert sällskapslif deremot voro och förblefvo i alla tider hans kä- raste sysselsättning, hans största nöje. Tankspridd som en boklärd och misshushållare som mången skald, var han i öfrigt en mycket älskvärd man, och åtnjöt inom Frankrikes vittra och vetenskap- liga verld stort anseende. Gustaf den tredjes för- troende och nåd upphöjde honom slutligen till kan- slipresident, och hans politiska verksamhet och öden kunna blott i sammanhang med denne konungs historia skildras.

GUSTAF FREDRIK GYLLENBORG

härstammade från en slägt, af hvilken flere då lef- vande medlemmar utmärkt sig genom hufvudets egenskaper; en bland dem, riksrådet Johan, tillika

') På den vittra an.ses den hafva i flere fall inverkat.

48

genom hjertats. Han ansågs mer välsinnad och allvarlig än flere dåtidens herrar af samma namn. Han ogillade 1748 införandet af riddare-ordnar; ty sade han de hicnna niisshruTcas som medel att för- leda fåfänga och svaga medborgare. Slägtingen, Fredrik Gyllenborg, sökte en gång med mycken enträgenhet öfvertula honom hjelpa till vid genom- drifvandet af en mindre rättvis sak, och var dervid något envis. Slutligen utbrast Johan Gyllenborg: om edert parti satt mig till rådsbordet för att främja orättvisa planer, så har man misstagit sig, och kan hvad stund, man vill, flytta mig dcrifrån. Äfven som krigare hade han pä ett ganska hedrande sätt utmärkt sig genom både mod och ädelmod Hans maka, en dotterdotter af Erik Dahlberg hade ärft dennes snille och ädla tänkesätt. Hon älskade vit- terhet, men hatade prål och fåfänga och trifdes bäst på sin landtegendom Skenas ^). Af dessa för- äldrar föddes och uppföddes Gustaf Fredrik Gyllen- borg till de känslor och tänkesätt, han sedermera i egenskap af både menniska och skald ådagalade. Dessas allvarliga rigtning visade sig tidigt och tyd- ligt. Vid högskolan ådagalade han så mycket snille och flit och ett så hedrande uppförande, att hun vid 19 års ålder valdes till studenternas s. k. rector illustris. Den både politiska och vetenskap- liga andan af hans studier bevittnas genom valet af den disputation, han åtog sig att försvara, näm- ligen en af Nehrman författad undeisökning om liegentens rättigheter inom vetenskapens område. En- ligt faderns önskan studerade han väl lagfarenhet; men hade ej synnerlig hog för denna vetenskap, så mycket mer deremot för vitterhet. Han äl- skade i synnerhet Horatius och Tacitus. Äfven fi- losofien, i synnerhet den stoiska, ådrog sig liflig uppmärksamhet och han afskref länga stycken ur Epietetos och Marcus Aurelius, Min i sig sjelf

') Upsala Bibi. G. F. Gj-Uenborgs sjelfbiografi.

49

veha haralder, yttrade han sedermera, iicTi genom dessa allvarliga studier en hehöflig stålsäUning '). I Tankebyggare-sällskapet tog han till ordensnamn ordet »Trofast», och till valspråk orden Amicis et scientiis ^). Också var han trofast mot både vännerna t. ex. Creutz, fru Nordenflycht, Kell- gren m. fl. — och mot vetenskaperna, eller rät- tare sagdt mot vitterheten, se hela hans lefnad. Grunddragen i hans karakter, både som menniska och skald, voro en brinnande kärlek till sanning, och dygd, rättvisa och frihet; och denna kärlek var grundad mindre på brusande känsla och sväf- vande inbillningskraft, än på lugn och klar besin- ning, hvarföre den ock hos honom alstrade en varm och allvarlig vilja att dem befrämja. Det var också nu och icke blott genom fru Nordenflycht utan ock genom Gyllenborg, som en högi'e bana öppnades för svenska vitterheten. Denna ut- tnärJctes, säger Franzén, iclce blott genom stilens större fullkomlighet, titan ocJc genom, en högre åsigt af sjelfva Jconsten. Förut var vitterheten i Sverge hlott ett leJcande barn, som med de förgängliga blom- mor, hon Tiringströdde, icke hade annat syfte än att för ögonblicket jpryda och förljufva det af mödor och bekymmer u-p-^tagna hvardagslifvet ^). Nti fram- trädde hon i sin fulla skönhet och styrka, liksom en varelse från en högre verld; dit hon ock hänvi- sade tanken och inbillningskraften genom framställ- ningar af en förädlad natur och af den renaste känsla, de renaste tänkesätt. I ordenssällskapets skrifter »Våra försök» införde Gyllenborg många

') S. st.

2) För vänner och vetenskaper.

3) Åtskilliga stycken af t. ex. Dalin och Frese utgöra väl undantag härifrån; men största delen af Lucidors, Runii och Dalins dikter ådagalägger, att Franzéns ofvanstående om- döme öfver den närmast föregående vitterheten var i det hela grundadt.

Fryxells Berätt. 45. 4

50

sådana uppsatser af än satiriskt, än didaktiskt inne- håll. Sin egen personlighet har han målat, sina åsigter, sina föresatser har han uttalat i tvänne serskilda dikter »Försvar för ungdomen^ och »Af- slced från ungdomen^; skrifter, hvilkas innehål! all svensk ungdom borde lägga pä minnet, på hjertat. I den första bland dem, tillegnad Creutz, uttalade han sin trofasta tillgifvenhet för vännen, sin tro- fasta kärlek till dygden, sitt fasta hopp, att en sed- lig ungdom skulle medföra en frisk och lycklig ål- derdom, och sitt fasta beslut, att sjelf liksom grefve Creutz på sådant sätt bereda sig en behaglig lef- nadsafton. I sidostycket »AfsTced från ungdomen»., oeh vid inträdet i mannaålderns allvarliga verk- samhetstid uttalade han sina dåvarande känslor oeh föresatser med följande verser.

Farväl min ungdomsro ! jag ändar lifvets vår, Och får med lätta steg ej mer x>å blomster vandra. Med möda fyllas hör den väg, som återstår. Jag lefvat har för mig, jag lefva hör för andra.

I rena himla-ljus! I dygder, samlen er. Och tagen in det rum, som mina nöjen lemnat! Jag er titi mitt hröst det främsta stället ger, Det i ej alltid haft, men jag er alltid ämnat.

Du ömma mensMighet, som följt min ungdoms vår, Blif i mitt hjerta qvar, som var ditt f ordna läger! Att jag med ålderns tyngd dess hårdhet iche får, Men af min svaghetstid en dyrhar lemning eger.

Kom sanning! staha iit den väg, jag ärnar gå, Och med din klarhet fyll, hvad jag i hänsla mister. Jag med din yta lelct, låt mig din It är na få; Min själ en föda gif, som för mitt hjerta brister.

Och du min skaldemö ! dig hallar jag härnäst Att bli mitt tidsfördrif, men ej min arbefsplåga. Kom stundom på besöJc, blif icke hvar dagsgäst! Och gif mig icke lust, om du ej ger förmåga!

51

Detta skaldestycke väckte dä för tiden allmän förtjusning och gjorde på hvarje ädlare sinne ett djupe, ett än mer förädlande intryck. Franzén har beskrifvit, huru han knappt mer än gosse fick uti Uleåborg af sin från Stockholm hemkommande fader mottaga Gyllenborgs samlade dikter; och huru han, fast ännu icke fullt fattande hela deras inne- håll, dock tjusades af de sköna bilderna, den ädla anden ; och i synnerhet af det nyss anförda Äfshe- det från ungdomen. Sedermera, och som mognande man, har han i ett skaldebref till Gyllenborg be- skrifvit sina, gossens, känslor och tankar vid denna läsning. Ditt afsked, heter det.

Ditt afsked ifrån ungdomen,

Hur Ijuft det trängde i mitt sinne!

Jag såg din själ som i en spegel, Så hjertligt sann, så ädelt god, Och ropade med eldadt mod, O! hlef hans sång min lefnadsregel! 01 att en himmelsk hand hvar rad I djupet af mitt hjerta skrefve, På det min ungdoms målning blefve, Som hans så lärorik och glad!

Så eldades min ungdom re''n, O! skaldefar af dina sånger. Hur dyrbart var ditt namn mig se''n! o. s. v.

I samma anda voro Gyllenborgs öfriga skrif- ter från den tiden, hans »Satir öfver mina vänner», hans sånger öfver »Menniskans nöjen, och öfver menniskans eländen;» m. fl. Mycket berömda voro ock hans skaldestycken om 'Själens styrka» och om »Verldsföraktaren.» Vi känna oss stolta öfver att vårt Sverige, att våra förfäder egde bland sig män, som mägtade uppfatta och vågade uttala sä höga och fria känslor; — stolta öfver att kunna för

52

samtid och måhända föv efterverld framte dessa ärorika och till ärorik efterföljd uppmanande ord. Mycket missnöjd med flere frihetstidens fel och för- villelser, misskände han dock icke friheten sjelf, ej heller dess värde och välgörande verkningar. Han vände sig derföre till forntiden för att i dess hjel- teminnen och uppträden finna näring för sina åsig- ter, sin frihets-förtjusning. Lyssnom till hans ord!

I ålderdomens ljus! I höga Jijeltesjälar! Er anda hallar jag att gjutas i mitt bröst. När en förgäten dygd för veklingar och trålar Och för ett lättsint folk skall tolkas af min röst:

Du mod, som själens styrka föder,

Och Frihet, Dygd, förenta gudabloss,

Mig söker er, I mina stöder.

Hos ålderdomen, ej hos oss.

Hvad är det höga mod, som vi hos hjeltar dyrka., Som mer än lyckan sjelf vår stumma undran drar? Hvad lifvar ärans barn, hvad är den sinnesstyrka, Som hemlig öfvermagt på cdla hjertan har?

Du ädla dygd! det är din ifver;

Hos jordens son du himlens låga är.

Man nienska var, man hjelte blifver.

När tnan dig fattar till begär.

O Frihet! till hvad höjd har du ej själar drifvif !

Ur dvalans mörka faynn de skynda vid din röst.

Du snillen åt Aten, åt Sparta hjeltar gifvit;

En oförgänglig kraft de sugat vid ditt b7'öst. Hvad väcker ej för ädel låga. De kära ljud: »för frihet, fosterbygd!» Hvad kunna ej de hjertan våga. Som lifvas af din helga dygd!

Slutligen, vänd till hvarje fosterlandets och san- ningens vän, utbrast han:

53

Låt dina svaga landsmän hälla

Din dygd för hög, din lära tung och svår!

När de som stoft till jorden falla,

Ditt namn till efterverlden går.

Hans andra nyss omtalade skaldestycke Verlds- föraktaren var ett ädelt, kraftigt och snillrikt utbrott af harm öfver åtskilliga dåtidens klan- dervärda företeelser; en harm, som oförskräckt uttalade sig, äfven när det gällde högt uppsatta personers åtgerder, t. ex. Höpken hade till fördel för Hattpartiets åsigter utgifvit en då för tiden mycket beryktad skrift : Om ngttan af öfverflöd. I sin verldsföraktare omtalade Gyllenborg med ovilja den lära, som påstod, att brist och fattigdom kunna hämmas genom i^rakt. Vi minnas, huru under sin vistelse på Åkerö Tessin genom inskrifter pä väggarna talade om sin belåtenhet med landets ensamhet och frid. Många ansågo detta filoso- fiska lugn vara tillgjordt och beräknadt pä att vinna deltagande och bifall. Så trodde väl äfven Gyllenborg. I en bland sina dikter framlade han följande den verkliga lefnadsvishetens och förnöj- samhetens uppfattning af det undangömda ofta af verlden glömda lifvets behag. Min hydda, skref han:

Min hydda liksom jag skall bygdens ordning lyda. Jag vill dess låga vägg med ingen stenstyl pryda, Jag vill ej synas glad, om ledsnan mig förtär. Och ropa öfverljudt: Kom se, hur säll jag är!

Serdeles uppbragt var han mot flere under riksdagen 1760 — 62 förefallna uppträden ^) t. ex. många adelsmäns tilltag att sjelfrådigt öfvergifva pommerska kriget och resa hem till riksdagen -) eller, som han sade, den läran att fritt ur krigets eld ett caput rymma får. Genom den poetiska inbillnings-

') 40. 162—165.

2) 40. 92—95; 104—108.

54

kraftens förstoringsglas såg han dessa och andra i sig sjelfva mycket vedervärdiga företeelser i än mer motbjudande gestalt och målade förhållandet med följande ord,

— — allt heg7'e2jp om ära har försvunnit. Till den förnedringsgrad ha våra seder hunnit, Att man sitt tänkesätt som varor håller falt, Och tingar äran hört å,t den, som mest betalt.

och han förklarade enligt Rousseau, att det var blott bland landsbygdens okunniga, obildade befolkning, man kunde finna dygd, trohet och heder. Dikten blef pä sin tid mycket läst och beundrad, också inom konungahuset, som gerna såg, att Gyllenborg läste lagen också för ständerna. I ett annat hans skaldestycke, Vinterqvädet, förekommer dock en vers, som mer än alla andra blifvit älskad, upp- repad, beprisad. Med varma böner och allvarliga varningar vände sig skalden till den älskade foster- bygden och sjöng:

Du land, som varit hjeltars moder,

Blif aldrig trålars usla bo!

Den dygd, dig vunnit ärestoder,

Låt evigt i ditt sköte gro!

An hör du verlden dygder lära.

Låt fosterhrödratro och ära

I helgd hos svenska hjertan bli!

Dens namn må evigt mörker gömma,

Som, född i Sverge, vågar glömma

Sig vara född att lefva fri!

Dessa sånger blefvo mottagna med ett omät- ligt jubel till följe af deras kärlek till dygd, frihet och fosterland. Några biomständigheter gjorde in- nehållet än mera välkommet och älskadt. De hade blifvit uppstämda af en skald, om hvilken alla visste, att h varje hans ord kom från hans hjerta.

55

De voro uppstämda också just under de år, då Lovisa Ulrika sökte genom stämplingar och vålds- bragder tillintetgöra svenska folkets medborgerliga frihet, och då Dalin i sin ryktbara dikt omtalade, huru fyi-a par herdar (de fyra stånden) skulle beläggas med blå och gula tömmar och spännas för husbon- dens (Adolf Fredriks) vagn för att af honom sjelf köras. En hvar kan lätt förstå, med hvilken hän- ryckning Gyllenborgs frisinnade sånger skulle också till följe af dylika tidsförhållanden mottagas. Något hvar kände dessutom i djupet af sitt hjerta san- ningen och vigten af deras innehåll, också af de- ras varningar. De voro ock i sjelfva verket före- gångare till de likartade och än skönare sånger och uppmaningar, hvilka under en annan tid af hotande utsigter Tegnér genom sitt skaldestycke Svea ställde till svenska folket. Liksom sedei-mera Tegnérs, så blefvo ock på sin tid Gjilenborgs sån- ger öfver allt spridda, älskade och upptecknade i tusentals afskrifter, tusentals minnen och hjertan. Deras innehåll var så ädelt, att det hänförde alla. Partivänuen Fersen hade Gyllenborgs skrifter lig- gande på sitt bord; Dalin, ehuru mindre vänligt stämd mot den nya skaldeskolan, gillade och be- römde dock Gyllenborgs skrifter och egnade deras unge författare sin förekommande vänskap. Den be- römde professor Porthan i Åbo gjorde Gyllenborgs sån- ger till föremål för sina föreläsningar, och det i både etiskt och estetiskt hänseende; och Franzén har berät- tat om sig sjelf som student och om många sina kam- rater, huru Gyllenborgs sånger, beledsagade af Porthans utläggningar, alstrade i deras unga hjer- tan en varm och oförgänglig känsla af sannt rnen- niskovärde och medborgerlig dygd. Man har kallat Creutz och Gyllenborg ett par tvilling-stjernor på vår litterära himmel och med skäl, om man har af- seende på deras personliga vänskap, gemensamma ungdomsöden och verksamhet. Men i afseende på anda och själsrigtning var Gyllenborg långt mer

56

en tvillingstjerna till fru Nordenflycht. Gj^llenborg uppläste en gäng för henne sitt dä nyss författade skaldestycke Mennishans Nöjen. Deri beskrefs den rena glädje, hjertat njuter redan under barndomsåren, icke blott af oskyldiga lekar, utan ock af redan då hägrande aningar om högre föremål. Det hette bland annat:

För7' än jag namnet Gud förstod, Jag glädjeoffer honom tände; Och förr än jag hans allmagt hände, Så hände jag, att han var god.

Vid dessa ord afbröt honom fru Nordenflycht och utbrast: ni är poet, grefve Gyllenborg ! tänk ej att blifva någonting annat; ni blir det aldrig. Grefve Creutz gör snarare lycha i verlden. Gör ni sjelf er egen lycha, blif er egen tillfredsställelse! och var säker om ett namn, mer varahtigt än nå- gon ämbetsmaiis, hur högt han än må stå.» Gyllen- borg följde rådet, troligen också derföre, att det öfverensstämde med hans kärlek för skaldekonsten och för lugnet, och likaså med hans likgilltighet för yttre utmärkelser, och med hans ovilja mot allt lycksökeri, hans vedervilja för de stämplingar, de många föraktliga medel, han såg tillgripas af såväl hofvet som de båda partierna. Hans tänke- sätt härutinnan hav enligt följande hans egna ord bestått uti

Ett medfödt verldsföraht, en afsky för att trängas På lyckans shådeban, der hopen skockar sig; En smak för enslighet, att fjerran utestäyigas Från arga dårars krig. — — —

Utan någon större egen förmögenhet, kunde han likväl icke helt och hållet öfvergifva ämbetsmanna- banan, utan qvarstannade pä den som kammar- och sedermera som kansliråd, dock utan att stiga, utan

57

att vilja stiga högre, och utan att på verksammare sätt deltaga i de allmänna äreudernas ledning.

Det kan frågas, huruvida han häruti uppfyllde sin medborgerliga pligt? — frågas, huruvida icke hans orubbliga rättskänsla, fasta vilja och stora kunskaper inneburo en bestämd kallelse till högre verksamhet? — frågas, huruvida han ej kunnat genom dessa egenskaper på någon bland sam- hällets högsta platser åt sitt fädernesland bereda större fördelar än genom sina sednare vitterhets- alster och genom en mindre vigtig ämbetsmanna- sysselsättning? — frågas, om det var rätt att skjuta från sig en dylik högre kallelse och att göra det af fruktan för bekymmer och stormar, och af längtan efter ostörd njutning af vitterhetens nöjen och lugnets trefnad. Gyllenborg sjelf har icke va- rit döf för dessa frågor. I en bland sina dikter låter han någon vän uttala följande uppmaning.

y)Låt dina gåfvors ljus i dagen lysa fram! Du har ett öppet fält att dina dygder öfva; Mot lastens yra svcmn bör du din styrka pröfva. En enda oförsagd kan skrämma hennes här. Hon eger ej ett tnod, som blott i dygden är. Var säker på ditt vett, du segrar, om du vågar, Du dina pligter vet, blott du ditt hjerta frågar.

Gyllenborg förklarade sig öfvertygad om åsig- tens sanning och villig att ställa sig den till efter- rättelse. Beslutet fattades likväl blott på papperet, men icke i hjertat. Han egnade sig fortfarande endast åt vitterhet och vanliga ämbetsgöromål, utan att på kraftigare sätt deltaga i de strider, som vare sig under frihetstiden eller under Gustafs regering blefvo förda i politiskt och administrativt hänseende till främjande af fäderneslandets välstånd, ljus och förädling. Var detta en följd af blott längtan efter ostördt lugn och ostörd vitterhetsnjutning'? Näppe- ligen. Oaktadt sitt blygsamma och tillbakadragna

58

väsende, hyste Gyllenborg om sin poesi en icke ringa tanke och förmente sig 1772 vara Sverges enda namnkunnige skald. Han insåg och erkände visserligen, att hans sånger icke i någon högre grad utmärktes genom snillets eld och inbillnings- kraftens prakt. Men livad han deremot kände, visste och värderade, var, att de i ovanligt hög grad utmärkte sig genom innehållets renhet, ädel- het och sanning; och han hoppades väl, att dessa dygder skulle genom egen skönhet och kraft fram- tränga samt välgörande inverka på svenska folkets känslor och tänkesätt, derigenom ock på dess öden. Troligt är, att han betraktade sin verksamhet som författare större och vigtigare, än den kunde blifva som ämbetsman, om ock pä en högre plats; och att det var äfven denna tanke, som inverkade på hans beslut. Han ville, han hoppades måhända att genom sin personlighet och sina skrifter blifva för svenska folket någonting liknande, hvad Gamla Testa- mentets profeter voro för sina landsmän. Härtill har troligen också bidragit en annan känsla, näm- ligen den af växande tvifvel, dels om egen stats- mannaförmåga, dels om den då gällande statsför- fattningens användbarhet, och här komma vi till en annan sida och till en sednare utveckling af hans personlighet och öden.

Berättadt är, huru han 1756 blef af riksdagen och mot de kungliga föräldrarnas vilja förordnad till tjenstförrättande kavaljer hos kronprinsen Gu- staf^); och med hvilken ovilja han liksom hans kamrater behandlades af hofvet och i synnerhet af Lovisa Ulrika; lian hör ju, utbrast \\on,hanliör

') Se 39. 174—192. Med rigtning till frihetstidens ned- sättande säges i Siare och Skalder (3. 566.) att Gyllenborg fann obehaglif/t nödi/as mottar/a denna befattning. Gyllenborg sjelf säger, att han vid utnämningen dertill blef iitom sig af glädje. B. E. Malmström, Se Vitterhetshist. 1. 348.

59

ju och till la maudite race de GyUenhorg ^). Min- dre än de andra påtrugade kavaljererna blef han dock föremål för konungahusets ovilja, troligtvis derföre, att han föga blandade sig i partistriderna, men deremot mycket fastade sig vid kronprinsens person. Troligen har han icke kunnat vara blind för dennes under gossåren invanda fel; men han kunde ej heller vara blind för de lysande egen- skaperna; skaldesnillet Gyllenborg ej heller för skaldesnillet Gustafs rika begäfning. Varm och gemensam kärlek till vitterhet drog dem ock snart till hvarandra. Med förtjusning genomgingo de tillhopa franska skaldekonstens förnämsta al- ster. Den förening af smak, snille och hänryck- ning, hvarmed prinsen uppläste alla sköna och ädelsinnade verser, gällde i Gyllenborgs ögon som osvikligt bevis på en varm och stark kärlek till de dygder, de ädla tänkesätt, samma verser utta- lade. Denna äsigt vann ökad styrka, när han såg, liur den fjorton- till femtonårige prinsen lade bort den ena efter den andra af gossårens vanarter-, en företeelse, som lofvade, att den mognande mannen skulle likaledes bortlägga de fel, som hittills följt ynglingen, och att en så högt begäfvad furste skulle i fi-amtiden blifva en högst förträfflig konung. Gustafs stora förmåga att vinna menniskor gjorde väl äfven sitt till. Troligtvis har han, och det af själ och hjerta. varit serdeles förbindlig och älskvärd i umgänget med sin för tillfället varande poetiska vän, och detta har tvifvelsutan i sin mån bidragit till de varma känslor, med hvilka denne tillbaka omfat- tade sin blifvande konung. Samtidigt härmed in- träffade riksdagen 1760 — 1762, denna vedervärdiga blandning af våld och list, förhetsningar och mot- sägelser; detta olycksdigra alster af Lovisa Ulri- kas eller Pechlins ränker, af Höpkens svaghet och vankelmod, af Karl Scheffers hugskott och af

') Den förhannaäe slägten GijUenhonj.

60

sjelfva folkombudens oefterrättlighet. Gyllenborg hade vid sitt första inträde i verlden varit en fri- hetens ifrige försvarare. Men nämnde riksdag- väckte hos honom liksom hos många andra mycken misstro till det fria statsskicket och mycket miss- nöje med sjelfva folkombuden. I sitt redan om- talade skaldestycke, Verldsföraktaren, bestraifade han ock dessa sednares vankelmod och mutbar- het, och det så igenkännligt och kraftigt, att det ådrog honom bittert hat af Pechlin och af dennes vänner, men deremot tillvann honom hofvets och alla rättänkandes bifall.

Till följe af nu uppräknade omständigheter började han omkring 1762 öfvergå frän Hattarna, t. o. m. från frihetsmännen och till hofvet. Förändrin- gen fullbordades och stadfästades genom reduktions- riksdagen 1765. Redan i egenskap af skald, hyste Gyllenborg mer benägenhet för hofvets och Hattar- nas lysande åsigter och storartade planer, än för de nu segrande Mössornas sparsamhet och försigtiga statskonst. Aristokrat till födsel, i någon mån ock till åsigter, kunde han ej heller vänja sig vid ofrälse ståndens växande anspråk och inflytande. Miss- nöjet ökades, när dessa under samma riksdag verk- ligen tillvällade sig en afgörande öfvermagt; och än mer, då de begagnade den till åtskilliga klander- värda åtgerder, t. ex. mot Sveaborg och mot ar- méens flotta, och derjemnte till flere reduktioner, som utarmade några Gyllenborgs vänner och åt- minstone för tilltallet skadade flere landets närin- gar. Dertill kom, att Gyllenborgs mycket rika svärfader, en bankokassör Gottsman, jjlef genom någon af ständerna anställd, kanske obillig O, efter- räkning beröfvad alla sina egodelar, till stor förlust också för Gyllenborg sjelf. Sådana uppträden blefvo icke utan inflytande på dennes tänkesätt, och han

') K. G. Malmström, hvilken mer än någon annan stude- rat den tidens riksdags-handlingar, anser Gottsman hafva blif- vit orättvist behandlad. — Han fick också 1770 en pensjon.

61

gladde sig mycket, när genom reaktions-riksdagen 1769 demokratiens öfvervälde krossades. Att det

1771 återigen uppträdde och med än större anspråk, väckte ånyo hans missnöje. De under åren 1765 —

1772 inträffade täta partivexlingarna ökade ock hans misstro till folkombudens hållning och hans oro för framtiden. Mer och mer syntes honom denna bäst tryggad, om ledningen af fäderneslan- dets öden anförtroddes åt en stark konungamagt, hälst denna snart skulle falla i händerna på en furste med så utmärkta egenskaper, som dem han visste förefinnas hos landets dåvarande kronprins. Efter Adolf Fredriks död och vid tidningen om Gustaf den tredjes snara hemkomst, uttalade han ock sådana sina förhoppningar bland annat med följande verser:

Som snö, i drifvor förd, af vårens sol förjagas,

Och löses i en flod, som jordens sköte när;

Så skall i Gustafs tid partiens magt försvagas,

Och båda sammandragas

Till ett, som Sverges är.

Du (Svea) aldrig kunnat än en konung dig begära

Med mera hug för ära,

Och mera nit för dig. I dessa -höga mål, ack! skall han hinder skåda? Nej, Svea, gynna du de dygder hos en drottl Att i ett lyckligt land, i blifven frie båda,

D%i fri att lagligt råda,

Han fri att göra godt.

Missnöjet med tidens politiska sträckte sig ock till dess poetiska, och vetenskapliga före- teelser. De två klaraste stjernorna på svenska vit- terhetens himmel, Dalin och fru Nordenflycht, dessa föremål för Gyllenborgs ungdomsförtjusning, voro 1763 för alltid nedgångna; och äfven hans jemn-

62

åriga författare hade fördunklats, förstummats, eller försvunnit. Det yngre framträdande slägtet kunde i hans ögon icke ersätta förlusterna. Bellman hade väl uppstämt mänga bland sina mest berömda sån- ger; men dessa stodo mot Gyllenborgs grundsatser i sä öppen strid, att denne icke ansåg dem förtjente af någon gillande uppmärksamhet. Bergman, Ihre och Lagerbring utgåfvo ock under nämnde tid sina stora verk^); mänga andra utmärktheter att för- tiga. Men i sin dä varande fördystrade sinnes- stämning, var Gyllenborg döf för Bellmans poetiska, och blind för Bergmans, Ihres och Lagerbrings vetenskapliga förtjenster. För den spegel, skaldens af missnöje grumlade inbillningskraft framhöll, vi- sade sig tidskiftet 1762 — 1772 såsom en i vittert och vetenskapligt hänseende dyster ödemark, en det svenska snillets allmänna förmörkelse. I sitt inträdes-tal i Vitterhetsakademien 1773 framlade han en afskräckande målning af nämnde demokra- tiska tid och påstod, att under dessa år

Snillet Sverge öfvergaf. Och på Vitterhetens graf Växte Dagligt Allehanda').

Detta förhastade och mot sanningen rakt stri- dande omdöme har sedermera och såsom ett drä- pande bevis mot frihetstiden blifvit mångfaldiga gånger åberopadt först af Gustaf den tredjes och seder- mera af fosforisternas historiska skola och i allmänhet af flere sednare författare. Om dess sanning var ock Gyllenborg sjelf upprigtigt öfvertygad, och han ut- talade högljuddt sin glada förhoppning, att under Gustaf den tredje skulle Sverge få hugna sig af ett tidehvarf, rikt pä vitter och vetenskaplig blom-

' ) Verldsbeskrifningen, Glossarium Sueogothicum och Svea Rikets historia.

-) Det demokratiska Mösspartiets dåvarande tidning.

63

string; äfven pä politisk lycka och ära. Han be- rättar ock, att han i förväg egt kännedom om stats- hvälfningen 1772; men att han i dess förberedande deltagit, derom känna vi ingen uppgift. Närmaste åren derefter, har han likväl densamme flere gån- ger beprisat. Han kom också nu till konungahuset i ett närmare och vänskapligare förhällande än förut. Lovisa Ulrika intog honom i Vitterhetsaka- demien och derjemnte i sin enskilda umgängeskrets. Grustaf den tredje nämnde honom 1772 till riddare af nordstjerneorden och kort derefter till kansliråd. Han blef ock kallad till deltagande i de vittra aftonkretsarna hos konungen sjelf, hvilken han äfven sedermera under några är fick åtfölja på spektakler, kungsgårdar och resor. Under denna tid sammanskref han flere sina sednare arbeten, deribland några skådespel, på Lovisa Ulrikas eller konungens begäran och enligt deras anvis- ning.

Oaktadt en så nära och både vitter och per- sonlig beröring blef dock föi-hällandet mellan vitter- hetsid karen Gyllenborg och vitterhetsbeskyddaren Gustaf aldrig rätt varmt och förtroligt, snarare tvärt om ; och nu komma vi till det tredje skedet i Gyllenborgs historia.

Jag va7\ berättar han sjelf, jag var hvarken danad för eller angelägen om körningens närviare förtroende. I sjelfva verket passade de icke för hvarandra. Mannen och skalden Gyllenborgs all- var, sedlighet och ursprungliga frihetskärlek öfver- ensstämde ingalunda med konungens lefnadsvanor, äsigter och fordringar. Gyllenborg skulle ock svår- ligen kunnat beqväma sig till så högstämda loford, som dem konungen var van att frän sin omgifning mottaga; — svårligen låtit begagna sig till sådana underhandlingar, som dem Creutz dref med hertigen

64

af Aiguillon och madame Dy Barry; ej heller till sådana åtgerder, som ät konungen utfördes af Avm- felt, Per Lilliehorn, Munck, Schröderheim m. fl. Häri torde man finna en bland orsakerna, hvarföre han drog sig frän all politisk A'erksandiet under Gustafs regering, liksom förut under frihetstiden. Efter 1774 blef han ej heller af konungen ihäg- kommen med någon enda ordensutnämning eller ämbetsmanna-befordran; möjligt likväl, att han sjelf aldrig sädana sökt, kanske tvärtom afböjt. En berättelse säger dock, att, när till följe af rid- darhusets nya indelning i klasser Gyllenborg 1779 mistade sin befattning som bankofullmägtig, be- gärde han till ersättning en plats vid tullsocieteten; men att Gustaf vägrade och sade: jag beklagar, att detta liändt min f ordna kavaljer, men det kan vara nyttigt, att man får se, huru behagligt det är att bero af ständerna och att yrka på deras rät- tigheter. Ar 1781 återfick dock Gyllenborg genom adeln den förlorade platsen. Oaktad t en möjligtvis förevarande inre ovilja eller åtminstone köld, har konungen likväl bevarat skenet af fortfarande väl- vilja. Några år derefter gaf han Gyllenborg en befattning vid nummerlotteriet, och derigenom en behöflig tillökning på inkomsterna. År 1786 kal- lade han honom ock till medlem af Svenska Aka- demien. Men som skäl eller förtjenst anfördes icke några bland skaldens skönare och frisinnade ung- domsdikter, utan sången om Karl Gustafs täo; öfver Balt.

En annan sida af saken är Gyllenborgs eget uppförande med hänsyn till konungen. Han tyckes snart nog funnit sig bedragen i de första glada förhoppningarna på dennes blifvande monarkiska styrelse, liksom förut i sina förhoppningar på det fria statsskickets blifvande välgerningar. Sin egen svåra ställning mellan de båda motsatta åsigterna synes han i sitt skådespel, Sune Jarl, hafva antvdt, när han låter en bland dess

65

lijeltar omtala, hur olyckligt det var, alt för sitt samvetes skull ej kunna deltaga i någondera par- tiets öfverdrifter, och att derföre vara illa anskrif- ven hos båda. Förhållandet till konungen blef ock tämligen kyligt. Etter 1774 har väl Gyllenborg liere gånger och med varma ord beprisat den »odöd- lige» konungens snille och vitterhetskärlek, men aldrig uttalat något allmänt och högstämd t loford öfver den förut så ifrigt efterlängtade furstens egent- liga regeringsätgerder. Det ser också ut, som Gyl- lenborg längre fram ansett någon öfverdrift hafva legat i det sätt, hvarpå han omkring 1772 bepri- sade statshvälfningen och klandrade frihetstiden. Jag har, så beskref han sedermera detta sitt uppförande, jag har med hjernan berusad af revolutionens fram- gång med all möjlig hetta prisat densamma och uttömt min galla mot den krossade demokratien. Han bibehöll visserligen äfven sedermera en viss ovilja mot Mössorna, men den fordna kärleken till monarkien tycks hafva svalnat. I sitt inträdestal i Svenska Akademien 1786 vidrörde han icke med ett enda berömmande ord statshvälfningen 1772 ej heller några konungens regeringsätgerder, utan blott dennes snille och nitälskan för vitterheten och modersmålet. Såsom Svenska Akademiens kansler förde han or- det den 20 December 1792 vid akademiens första högtidliga sammankomst efter Gustaf den tredjes död. I sitt då hållna ') tal yttrade han sorg öfver förlusten af denne konung i egenskap af akademi- ens stiftare, beskyddare och välgörare, men icke ■ett ord af beröm öfver hans regentvärde, och märk- ligt nog ej heller om det ohyggliga sätt, hvarpå han bortrycktes. Ar 1795 utgaf Gyllenborg sina vitterhetsarbeten och införde der tvänne år 1771 skrifna sånger till Gustaf den tredjes ära. I före- talet anmärkte han dock, att just dessa dikter vi-

') Af akademien förut gilladt.

FryxeUs Berätt. 45. 5

66

sade, huru tiderna förändrats, och han uppma- nade sina läsare år 1795 att icke anse dessa sån- ger vara 1771 framkallade af begäret att smickra; ty, tillade han, när de skrefvos, voro de ett svagt återljxid »a/ nmedhorgai^cs dåvarande förtjusning öfver deras unge konung. I nämnde af honom sjelf utgifna samling förekommer intet enda af honom till Gustafs ära efter 1771 skrifvet skalde- stycke. Ett bland de högsta föremålen för Gyllen- borgs önskningar och förhop))ningar hade varit att få bevittna det älskade fäderneslandets förkofran och lycka. I ungdomsåren hoppades han, att detta skulle ske genom den fria statsförfattningen; i mannaåren genom förstärkt konungamagt och i synnerhet genom Gustaf den tredjes person. Båda åsigterna, båda förhoppningarna hade varit sä varma och starka, att de, och i synnerhet de förra, eldat honom till flere sånger. Båda förhoppnin- garna slogo dock felt, och vid inträdande ålder- dom hade i den vägen skalden ingenting mer att vänta. Med hoppets röst tystnade ock den glada och högstämda sången. Som nämndt är, hade han visserligen under 1770-talet, och enligt hofvets ön- skan skrifvit några skådespel ^). Mycken skalde- verksamhet nedlade han ock i en stor samling fab- ler, de flesta från andra språk öfversatta; dikter, i hvilka han kunde under hvarjehanda förklädnad framställa sina tankar och känslor. Derjemnte har han ock sökt genom den uppmärksammaste granskning gifva åt sina äldre och yngre dikter all möjlig fulländning. Också blefvo hans sednaste arbeten på sin tid mycket prisade; men, som det tyckes» mindre af beundran för dem än af aktning och kärlek för deras författare. Det ryktbaraste bland dem. Tåget öfver Balt, var och förblef ett bland

') KgJ. Bibi. Gjörwell t. P. Alströmer d. 12 Dec. 1774 beklagar Gyllenborg, som pä befallning tvungits skrifva ett sådant arbete som Birger Jarl. Det författades 1774 till fi- rande af hertig Karls förmälning.

67

dessa stora skaldeverk, som många berömma men få läsa. Några nya snillrika ingifvelser förnummos ej. Skaldesinnet hade blifvit kyldt ge- nom de fyllda sextio åren och genom allt, hvad han sett och nu säg. Ar 1795 klagade han öfver samtidens sorgliga företeelser af än despotism, än anarki^ och, skref han, vid åsynen af

An hmc/ars våld, än folkens yra. Med fasa rycks jag från min lyra Som ock, förnött, har fyllt sin tid.

Med känsla häraf lät han henne ock för det mesta hvila. Genom sin personlighet och genom minnet af de äldre skrifterna, var han dock före- mål för allas kärlek och vördnad. Hyllad af så- dana sin omgifnings, sin samtids känslor, ge- nomlefde han en ålderdom, så lugn och stilla som den, hans iingdomssänger förutsagt. Kännande slu- tet nalkas, yttrade han sin önskan, att dödsfallet skulle blott genom en vanlig tidningsannons för allmänheten tillkännagifvas. Han afled är 1808 vid 77 års ålder. Både konungen och Svenska Akademien anslogo underhäll ät den i torftiga om- ständigheter efterlefvande enkan.

Gyllenborgs utseende var behagligt, i synner- het de stora blå ögonen, h vilka talade ena gången om välvilja och mildhet, en annan gång om all- varliga och djupa tankar; sä djupa, att han i dem försjunken, ofta förlorade ur sigte den yttre verlden och dess föremål, och gaf genom tankspriddhet och själsfränvaro anledning till löjliga uppträden.

Hans' vitterhet sysselsatte sig föga nästan aldrig med kärlek, detta vanliga föremål för unga skalders sånger. Enligt hans egen up])rigtiga berättelse var det ej heller någon häftigare li- delse utan tycke och sansadt omdöme, som 1764 bestämde hans val af maka. Det föll på en dotter af den då för tiden rike bankokassören

68

Goltsman, och han fick af denne till skänks tvänne landtegendomar, och deribland Bockholmssätra vid Mälaren. Här tillbragte han första sommaren af sitt äktenskap. Men året derpå kom reduktions- riksdagen 1765. Då anställdes, som nämndt är, med svärfadern en efterräkning, som slutades sa, att denne dömdes att till staten äterbära summor, så stora, att den förut rike mannen bragles nära nog till tiggarestafven. De egendomar, G3'llenborg af honom fått till skänks, hade blifvit inköpta mot skuldförbindelser, som Gottsman nu mera icke mäg- tade inlösa. Gyl'enborg hade väl detta oaktadt kunnat behålla godsen, ty han för sin person hade dem pä lagligt sätt bekommit. Men deras iörra egare hade utan sitt förvållande gått misste om lofvad betalning. Detta grämde Gyllenborg djupt. Han sålde derföre egendomarne och inlöste med köpeskillingen svärfaderns ifrågavarande reverser. Några ogillade och beskrattade ett sådant uppfö- rande; men, skref han, de förra egarne fingo deri- genom behålla sin förmögenhet, och jag mitt goda samvete ^). Han och hans fru inskränkte sina ut- gifter och lefde lyckliga i känslan af ömsesidig aktning och kärlek. Gyllenborg var ock en ut- märkt god make, fader och husbonde. Om sin sy- sterson, den blifvande skalden och riksmarskalken J. G. Oxenstierna, drog han ock öm försorg, och utsåg till lärare åt honom den snillrike och kun- nige Bergklint.

Gyllenborg har visserligen ådagalaggt någon retlighet i fråga om eget skalderykte -) och ensi- dighet i bedömmande af andra partiets åtgerder. Men på hans enskilda lefnad hvilar ej minsta fläck.

') Genom reaktionsriksdagen 1769 tick han någon ersätt- ning för dessa förluster.

^) Siare och Skalder 6. 1. 189 berätta, att Hallman ge- nom sin Skeppar-Rolf parodierat Gyllenborgs skådespel Birger Jarl; att Gyllenborg klagat deröfver hos konungen; att denne till straff ålade Hallman att skrifva en parodi öfver skådespe-

69

Hans författareska p var utmärkt genom stilens klarhet och lättfattlighet. Om vigten af dessa egen- skaper har han sjelf sjungit:

När tanken harmsen är, att han sitt ord ej funnit, Var viss, att han ännu ej har sin mognad hunnit, Han lik Minerva går, när han är dagen värd; Ur hjernan väpnad ut.

Det var ett förebådande anslag till Tegnérs ryktbara ord.

Hvad du ej klart kan säga, vet du ej. Med tanken ordet föds på 'inannens läppar.

Att hans författarskap var likaledes utmärkt genom rena och ädla tänkesätt, är tillförene an- märkt; äfvenså att han sjelf hade starkt medve- tande af denna deras förtjenst, men att han dock öppet erkände, sig icke vara i besittning af de snillegåfvor, som tillhöra en skald af högre ord- ning. Sjelfkänslan fick i detta hänseende undergå en hård pröfning. Ar 1785 stod han vid 51 års ålder på höjden af ett lysande och stadgadt skal- derykte. Mot honom uppträdde då den 28-årige Leo- pold med en offentlig och utförlig granskning af Gyllenborgs mest omtalade, och af honom sjelf mest värderade dikt. Tåget öfver Balt. Recensjonen var hållen i vördnadsfull ton och erkände skaldens och skaldestyckets många förtjenster; men gjorde ock frimodigt och öppet mot detsamma mänga an- märkningar, hvilka en sednare tid i flesta fall gil- lat. Gyllenborg vardt visserligen ej litet uppbragt öfver den unge mannens anfall, men sansade sig snart, tillstod rigtigheten af flere anmärkningar,

let Thetis och Peléc, till hviikct konungen ansågs hafva upp- gjort planen, och att Hallman då skrifvit Petis och Telée. Fryxell har hört litteraturlustorikern Sondén berätta nngefär samma uppträde, men såsom inträffadt med Wellander.

70

och vidtog med anledning af dem några ändringar samt öppnade sjelf en vänskaplig brefvexling med sin granskare. Till följd af det vackra ocli vär- diga sätt, hvarpå striden å båda sidor fördes, blef frän denna stund mellan den gamle och unge skal- den ingången en vänskap, som, grundad på ömse- sidig aktning, mer och mer tillväxte i innerlighet och styrka.

I allmänhet har Gyllenborg med varm och af- undsfri kärlek hyllat de flesta skalder, hviika på hans tid förädlade svenska språket och sången. Dalin var städse föremål för hans tacksamhet och vördnad. Oaktadt fru Nordenflychts brister som skaldinna och svagheter som menniska, förstod han dock att värdera den i båda hänseenden ädla kär- nan, och det var med varm känsla och hög röst han vid frånfället uttalade hennes beröm, fäder- ]ieslandets förlust och sin egen sorg; likaså och gång pä gång, när ungdomsvännen Creutz bortgick. Vid sitt inträde i Svenska Akademien, när denna 1786 stiftades, uttalade Gyllenborg sin och allmänhetens sorg att vid detta tillfälle sakna x4.tis och Camil- las sångare; och han gjorde det med ord och röst af sä djup rörelse, att de framkallade tårar i konungens och många andras ögon ^). Med be- undran och kärlek fäste han sig ock vid yngre skalder, ehuru han kände sig af dem öfverträtfad. Med en känsla, som erinrade om hans ungdoms- tillgifvenhet för den äldre skaldinnan, fru Norden- tlycht, egnade han liflig beundran också åt fru Lenngren. Är 1797 beslöt Svenska Akademien att genom en hedersmedalj, pensjon, gäfva eller någon annan utmärkelse ådagalägga sitt erkän- nande af hennes snille, sin erkänsla för den ädla och förädlande andan i hennes skaldeverksamhet; och konungen gaf dertill med nöje sitt bifall. Fru Lenngren undanbad sig dock, hvarje sådan heders-

' ) Sv. AÅ\ bibliotek. Rosensteins brefvexling.

71

bevisning ^). Men på akademiens högtidsdag upp- läste dä Gyllenborg till hennes öfverraskning en till hennes ära skrifven säng -). Förhällandet till Leopold är redan berättadt. För Kellgren, beha- gens, ljusets och sanningens sångare, hyste han in- nerlig tillgifvenhet. Vid dennes begrafning voro alla hufvudstadens anseddare snillen tillstädes, äf- ven Gyllenborg. När jordfästningen var slut och sällskapet skulle åtskiljas, såg man den då 64-ärige skalden, gripen af en oemotståndlig känsla och med tårfyllda ögon, framträda och lägga sina händer på likkistan. Det var, som ville han än en gäng klappa, säger Leopold, omfamna säger Franzén den bortgångne A'ännen ^).

Under sin sednare samtid och närmaste eftertid blef Gyllenborg som skald icke af den stora allmänhe- ten så högt uppburen som i början af sin bana. Orsa- ken var visserligen till en del den vanliga, att ett yngre slägte i mycket växer frän det äldres tankar och känslor, åtminstone dess språk och uttryckssätt, hvilka två sednare dessutom aldrig hos Gyllen- borg uppnådde någon större fulländning '^). I hans skaldestycken funnos ej heller nog snille, st3^rka och inbillningskraft för att öfverglänsa formens fel och att dem oaktade tilltvinga sig också efterverl- dens beundran. Han blef dessutom snart och just inför denna efterverld öfverglänst genom det friare

') Svenska Akademiens pi-otolc. d. 20 Maj; 1, 15 Juni, 7 Dec. 1797.

^) Stockholms Posten d. 29 Dec. 1797. Hvarken denna sång eller ens berättelsen om dess uppläsande finnes intagen i Sv. Akad. handlingar; troligen på den anspråkslösa skal- dinnans begäran.

■*) Uppsala Bibi. N. v. Rosensteins brefvexl. Leopold t. Rosenstein d. 4 Maj 1795. Jfr Franzéns berättelse i Sv. Akad. handl. 2. 6. 8. Uppgiften, att Gj'llenborg med utbredda armar kastat sig öfver likkistan öfverensstämmer hvarken med Gyl- lenborgs lynne eller med samtida berättelser.

■*) Hans sednare arbeten hafva likväl i dessa hänseenden bestämdt företräde framför de äldre; i hänseende till kraft och lif dock tvärtom.

72

tehaget och den större fovmfulländningen hos den också snillrikare Kellgren. Andra skäl tillkommo. Den gedigna kärnan i hans både personlighet och skaldskap, den sedliga renheten, det stränga allvaret och den varma frihetskärleken, passade ingendera rätt tillsammans med andan i Gustaf den tredjes tidehvarf; ej heller med andan iios så- dana den tidens och äfven sednare tiders vitterhets- älskare, som mest tycka om den sång, som passar till glasens klang, men deremot finna hvarje all- varligare skaldekonst torr och tråkig. Den 20 år derefter kommande fosforistskolan var i allmän- het mycket ogynnsamt stämd mot sä väl sedelära i skaldekonst som frihets-sinne i politik, hvilka åsig- ter dock såsom hufvudsakliga beståndsdelar ingingo i Gyllenborgs författareskap. Hänförd af ädelheten i också dessa egenskaper, gjorde väl Atterbom slut- ligen dem och Gyllenborg sjelf rättvisa, och det med hjertliga och högtidliga ord. Men det hela af den åsigt, fosforismen infört, har allt framgent 'ogillat den art af poesi, som utgjorde grundtonen i den gamle skaldens författareskap. Det är dock just denna grundton och ädelheten i densamma lik- som i skaldens personlighet, som öfver hans minne kastat en långt klarare glans än några mer lyckade dikter kunnat göra. Han, skaldefadren, som han på slutet vanligtvis kallades, är en bland dessa författare, hvilka icke blott genom sina estetiska utan än mer genom sina etiska egenskaper hänfört och välgörande inverkat på sin samtid; en bland dessa skalder, som mindre förtjusat läsarens inbill- ningskraft än förädlat hans hjerta. De känslor, som vid dessa skaldestyckens genomläsande Fran- zén erfor och beskrifvit, hafva visserligen i många andra samtida ynglingars och mäns hjertan blil- vit på samma sätt väckta; — och till samma väl- görande och välsignelserika verksamhet. Äfven hos det sednare slägtet har Gyllenborgs minne i samma rena och förädlande gestalt lefvat, och

73

framkallat utti7ck af vördnad och tacksamhet. Genom det döfvande bullret af mångfaldiga po- litiska och litterära stormar har det tid efter annan låtit höra sin stämma och blifvit före- mål för tacksamhet och vördnad» Talemän för dessa känslor hafva varit fäderneslandets sednare skalder, litterär-historiska författare samt litterära stiftelser och samfund ; främst och mest dock Sven- ska Akademien. At ingen bland sina förut af- gängne medlemmar hade den egnat någon ser- skild och fortvarande hedersbetygelse. Vid Gyl- lenborgs bortgång år 1808 beslöts för första gången en. sådan. Det är en minnesvård, huggen af Byström och uppsatt i Klara kyrka. Den min- neskrans, som i historiens tempel blifvit lastad öf- ver hans bild, är sammanflätad af blad, på hvilka läsas namnen Dalin, fru Nordenflycht, Creulz, Por- than, Kellgren, Oxenstierna, Franzén, Tegnér, At- terbom och B. E. Malmström.

TREDJE KAPITLET. |

KARL MIKAEL BELLMAN

var en både som person och i synnerhet som skald högst ovanlig företeelse. Hans lefnad, hans sånger och de omdömen och åsigter, bägge föranledt, hafva utöfvat betydligt intr3'ck på och de sednare tillika varit betydelsefulla uttryck af det allmänna tän- kesättet hos en ej ringa del af våra landsmän. Skiftevis än klandrad eller försvarad, än ringaktad eller beundrad, har han i våra dagar (omkring 1850 — 1870), varit firad mer än någon bland Sver- ges hädangångne vare sig regenter, statsmän, kri- gare eller skriftställare, och man har förklarat ho- nom, framför andra, vara svenska folkets skald, Sverges nationalskald. Om en så utomordentligt högt uppburen person bör efterverlden erhålla så fullständig och pålitlig kännedom som möjligt. För

74

att efter förmåga söka bereda våra läsare en sådan, skola vi låta skalden sjelf teckna sin bild genom sitt lif ^) och sina sånger. De sednare utgöra hans ryktbarhet och nästan enda verksamhet. Vi skola fördenskull af de vigtigaste bland dem, så väl de mest berömda som de mest tadlade, in- föra ett så stort antal, att läsaren må kunna af dem och genom deras sammanställande bilda sig ett eget omdöme, öfver så väl hans person och skrifter, som öfver den inverkan, de utöfvat, de måst utöfva på hans landsmän.

BELLMANS FÖRFÄDER.

Hans farfars far, den svenske stamfadern, skräd- dare till yrket och kommen från Bremen, hade, ef- ter gesällvandringar genom medlersta Europa, slut- ligen satt sig ned i Stockholm. Dennes maka Bar- bara Klein, likaledes född i Tyskland, var utmärkt genom dygd, duglighet och för sin tid ovanlig bildning, hvarföre hon ock blef för unga qvinnor inom sin klass framställd som ett efterföljansvärdt mönster. Hennes son och äfven hennes sonson er- höllo i dopet förnamnet Johan Arndt, troligtvis till följe af den kärlek, slägten hyste för den rykt- bare författaren af dåtidens högt värderade upp- byggelseskrift: Den Sanna Kristendomen. Det var sedermera af vördnad för besagda stammoder och för hennes egenskaper och rykte, som sonsons- sonen, Karl Mikael, besynnerligt nog upphöjde henne till ett slags skyddshelgon för det bekanta sällskapet Par BrikoU.

Stamföräldrarnas äldsta son, Johan Arndt Bell- man d. ä., var en ypperlig tenorsångare, skicklig- virtuos på flere instrument, lycklig författare af både latinska och svenska dikter och åtnjöt der-

') Berättelserna om många bland hans öden och hand- lingar, så de pris- som tadelvärda, hvila på blotta sägner. Vi hafva bland den stora skaran af båda slagen upptagit blott dem, som hans beundrare och förra lefnadstecknare till- erkänt någon vigt.

75

jemnte sä stort anseende för lärdom, snille och upp- förande, att han nämndes till den utmärkte Peter Lagerlöfs efterträdare, d. v. s. till professor i ro- mersk vältalighet och skaldekonst. Redlig, fin- känslig och i allo angenäm, var han ock af alla älskad; och hans äktenskap förljufvades genom den varmaste inbördes kärlek. Men efter fem år blef den unga makan af döden bortryckt, och den efter- lefvande mannens smärta dervid så häftig och gränslös, att vännerna högligen oroades. När inga tröstande ord hjelpte, öfvertalade man honom att på tredje dagen efter begrafniugen resa till Stock- holm för att derigenom i någon män skingra de dy- stra tankarna. Men förgäfves. Genast vid fram- komsten n)äste han intaga sängen, och afled efter tre dagars sjukdom blott fyratiofem år gammal. Ämbetsbrödernas och lärjungarnas saknad och sorg har Upmarck, högskolans då för tiden yppersta minnestecknare, tolkat i ett tal, hvilket ansågs vara ett bland de vackraste, denne mästare efterlemnat. Den bortgångnes son, Johan Arndt Bellman d. y., född 1707, blef sekreterare i slottskansliet, med tittel af lagman, och älskade äfven han lärdom och vitterhet. Hans maka, Katarina Hermonius, var skön till utseende, smakfull i klädsel, behaglig i åtbörder, god, älskvärd och finkänslig i hela sitt väsende samt begåfvad med förträfflig sångröst. Deras hus var utmärkt genom ordning och guds- fruktan, der höllos dagliga bönestunder; — likaså genom välstånd, frun hade ärft någon förmögenhet; — likaså genom angenämt umgänge, både värd och värdinna voro älskvärda sällskapsmänniskor; — likaså genom umgängeskretsen sjelf, hvilken be- stod af flere kunskapsrika och framstående per- soner. Också detta äktenskap var genom inbördes kärlek lyckligt, man frestas säga öfverlyckligt; ty det välsignades med tjuguett barn'). Liksom det

') Enligt Karl Mikael Bellmans uppgift; Maria kyrkas dopbok upptager blott femton.

76

äldre slägtledet dog äfven detta par samtidigt eller år 1765.

Denne lagman Bellman hade en broder, som blef svensk konsul i Cadiz och af några berömmes för angenämt väsende, hjelpsamhet och fosterlands- kärlek. Han har dock blifvit för oordningar och försummelser några gånger skrapad och slutligen afsatt, åtminstone för tillfället'). Derjemnte omtalas en Joh. Martin Bellman, som 1763 var landsliskal i Finnland, men blef afsatt för prejerier mot bön- derna-); och en J. M. Bellman, som 1768 var ex- tra ord. kanslist i general-tullstyrelsen"); — och dessutom en siden väfvaregesäll med samma slägt- namn, hvilken för lättja och oordningar blef satt på spinnhuset '*).

BELLMANS FÖRSTA UNGDOM OCH FÖRFATTARE-VERK- SAMHET.

Hos en ättling inom slägtens fjerde led fram- trädde i märklig förening mänga bland de anlag och egenskaper, som utmärkte namnets äldre in- nehafvare; moderns och mormoderns behagliga ut- seende och goda hjerta ; moderns och farfaderns veka och lättböjliga lynne samt musikaliska anlag; faderns och farfaderns böjelse för vitter sysselsätt- ning; tidtals ock slägtens fromma tro och kärlek för andakts-öfningar.. Hvad han deremot saknade, var stammoderns, den omtalade fru Barbaras all- var, ordning och kraft, i hvilkas ställe han snart nog visade benägenhet till det oregelbundna lef- nadssätt, som tyckes hafva förefunnits hos en och annan nyss omtalad innehafvare af samma slägt- namn. Den ättling, som sålunda hos sig liksom i en brännpunkt förenade dessa anlag och egenheter, var Karl Mikael Bellman.

') Rådsprot. d. 13 Juni 17(53, d. 17 Juni 17G6.

*) Råchprot. i Just.ärend. d. 21 Sept. 1763.

*) Geiieral-fuUsti/reltiens protokoll d. 11 Maj 1768. Månne genom misskrifning i st. f. K. M. Bellman?

■*) Bankens arkiv Riksens Ständers komissariers protok. De tre sista ovisst om af samma slägt.

77

Han var född den 4 Febr. 1740. De nyss om- talade föräldrarna bodde pä Södermalm vid då- varande Brunnsgatan och nästan midt emot Maria sydvestra kyrkogårdsport- Deras samhällsställning och anseende kunna bedömmas deraf, att vidderas vigsel tjenstgjorde som marskalkar, kammarrådet Wulfvenstierna och sedermera blifvande presiden- ten Lillienberg, och vid sonens dop som fadder kanslipresidenten Karl Gyllenborg ^). Sin under- visning erhöll han dels i Maria skola, dels af en- skilda lärare, bland hvilka en var så svag och oefterrättlig, att lärjungen med tillhjelp af en sin kamrat gaf honom stut. En annan lärare deremot tilldelade Bellman sjelf kännbar aga derför, att denne visade mycken ovilja mot matematik och metafysik. Bellman har sjelf beskrifvit förhållan- det med följande vers:

Hjernan ännu i mig vandes.

När jag tänker på Euklides

Och på de trianglarna,

A, B, C, och C, B, A;

Svetten ur min panna gnides

Värre än på Golgata. Musik och poesi deremot voro hans älsklings- ämnen. I fädernehemmet fanns en cittra, som far- fadern medftht från Italien. På denna lärde sig nu sonsonen redan i gossåren och på egen hand att uttaga de melodier, han mest tyckte om, och förvärfvade slutligen stor färdighet i dess behand- ling. Lika tidig och afgjord var böjelsen för skal- dekonst, och redan vid sjunde året började han göra vers. Man blef t. ex. mycket förvånad, när han under en febersjukdom talade långa stycken

') Enligt kyrkoboken. I sin lefveinesbeskrifning har Bell- man sjelf uppgifvit Jan Gyllenborg; — och ytterligare, att hans farmoder Elisabet Daurer stod fadder. Men denna hade redan 1709 aflidit, och det var i stället hans farmors mor; — ytterligare, att dopet troligtvis förrättades af biskop Rhyzelius; men det skedde af eu prestman vid namn WoUeniiis.

78

på rim; och icke blott talade utan sjöng denn på sjelfvalda eller sjelfgjorda melodier, och båda de- larna på ett sätt, som väckte moderns och allas undran. Föräldrarna och deras vittra vänner ville nödvändigt bereda de ovanliga anlagen en motsvarande utbildning, och skaffade honom till enskild lärare en vitter och begåfvad man vid namn Ennes. Under dennes ledning inhemtades flere kunskaper, mest i språk; och det säges, att lärjungen slutligen kunde skrifva tyska, fransyska och engelska, t. o. m. italienska (?) — likaledes i vitterhet, så äldre som nyare; — äfven i dess ut- öfning. Redan som lärjunge fick han börja skrifva vers, hvilka af Ennes granskades och rättades. 8å tidigt som vid femton års ålder företog han ock öfversättningar ur den pietistiska så kallade halli- ska psalmboken. Vid 16 till 17 års ålder ådaga- lade han en ovanligt rik ock lycklig skriftställare- förmåga, och i tidningarna infördes flere af honom författade sånger. De flesta bland dem voro af andeligt, stundom pietistiskt innehåll, t. ex. tankar öfver yttersta domen, långfredags-tankar, öfversätt- ningar ur Scrivers Själaskatt och ur en annan tvsk uppbyggelseskrift, kallad Evangeliska Dödsbetrak- telser. Sistnämnde vid 17 års ålder utförda verk tillegnade han sin moder med en öfverskrift, som bevittnade hans kärlek till henne och till ämnet. Jag vet, skref han,

Jag vet, hur högt min mor behagar, Hvad ädelt, rent och gudligt är; Hur samvetsfrid är henne kär, Hur hon i all sin vandel lagar. Att med sin Gud i vänskap stå. Ty hoppas jag, det gunstigt tgdes, Att med dess namn mitt arbeV prydes, Den Ijufsta vinst jag önskat få.

För denna mor hyste han djup vördnad och innerlig kärlek. Hans känslor för det andra könet

79

voro ock vid den tiden af ren och ädel art. I ett vid 18 års ålder skrifvet skaldestycke agade han med kraftiga ord unga fruntimmers behagsjuka, flärd och jagt efter nöjen. Sitt dåvarande qvinn- liga ideal målade han med följande ord.

Nit om Gud och dygder rena,

Stadigt sinne, alltid nöjd;

Skild från verldens falska fröjd,

Lefva tyst i ro allena.

Ädelt vett i ädel själ.

Ögon utaf mildhet rika.

Dygd och skönhetsglans tillika,

Det en Iris pryder väl. I första början af sin skriftställare-bana ådaga- lade Bellman också mycken kärlek för Sverges då- varande fria statsskick och skref till dess ära nå- gra verser; men öfvergick snart till alldeles mot- satta åsigter, om hvilka företeelser mera, dä fråga blifver om skaldens förhållande till konung Gustaf den tredje. Mest ryktbar och beprisad bland hans nu utgifna arbeten blef en från fransyskan öfver- satt skrift, benämnd Undervisning, lemnad af en fader åt en bortresande son. Den innehöll en i dåtidens anda väl tänkt och skrifven afhand- ling, beledsagad af åtskilliga lefnads- och vishets- regler ^). Som prof på tidens språk och Bellmans tänkesätt införa vi några bland dessa lefnads- regler.

Haf alltid något godt för händer, och före- ställ dig alltid, att Gud är närvarande, så före- kommas onda tankar och gerningar!

En allvarsam tanke på evigheten åstadkommer ett godt bruk af tiden.

Var dygdig, så slipper du besväret skrymta! En syndig vana är en orm, som man föder i sin egen barm.

' ) Om dessa, ehurn af Bellman och i hans bok utgifna,. Llifvit af honom författade, synes dock ovisst.

80

Vinets dunster förvirra hjernan, högmodets dunster förståndet och kårlekens dunster både hjer- nan och förståndet.

Lösaktig kärlek af bildas naken, icke allenast att dermed afmäta dess fräckhet, utan ock att lära oss, det han gemenligen till bara kroppen af kläder dem, som ära derpå begifna.

Var trogen mot din öfverhet! ty din egen sä- kerhet försvinner, om dess magt försvagas.

Sök ej sådant sällskap, der du är förnämst! ty deraf har du liten uppbyggelse, mindre sede- öfning och minst heder.

Välj dig en maka med öronen, mer än med ögonen! och — sist kom ihåg dessa tre varningar: akta din själ, din tid och din helsa; Gudi allena till ära!

Detta verk tillegnade Bellman ät sin farbror, och förklarade det vara en förberedelse till sin egen förestående resa genom lifvet och dess besvär- ligheter och slippriga vägar; tillika ett bevis på sin fasta vilja; att med Guds bjelp sådana grund- satser sorgfälligt efteriefva. Den fordne läraren Ennes helsade verket med en framför detsamma tryckt fägneskrift och förklarade,

— — — att sedeläran Hos kloka folkslag vunnit pris. Hon leder till den sanna äran. Som är att dygdigt vara vis o. s. v.

En annan vän skref och lät till boken trycka ett annat förord, fullt af beröm och förhoppningar, och verket fick nya upplagor. Alla fäste sig med lifligt deltagande vid den så rikt begåfvade och så allvarligt sinnade ynglingen. Emedan fadrens tillgångar längre fram blef\o för de många bar- nens uppfostran otillräckliga, antog man denne hans älsta son, ehuru blott 17 år gammal, till tjen- steman i banken, och lemnade honom likväl till- Tälle att för inhemtande af mera kunskaper någon

81

tid bevista Uppsala högskola. Sånger af honom blefvo tid efter annan införda i tidningarna och berömdes, i synnerhet af Gjörwell. Man lade nå- gra bland dem för den gamla mästaren Dalins ögon, hvilken hade föga att vid dem anmärka. Bellman blef till och med formligen och som s. k. ämnesven föreställd för Vetenskaps-akademien. Det skedde tillsammans med den dä 35-årige kapten- löjtnanten, sedermera blifvande vice-amiralen Nor- denanckar M, en i sanning ovanligt hedrande ut- märkelse för en dä blott 17-ärig yngling. Infö- randet i Vetenskaiis-akademien skedde genom bergs- rådet Adlerheim, en umgängesvän hos Bellmans föräldrar 2); man kan föreställa sig deras och deras vänners glädje och förhoppningar.

BELLMANS ÖFVERGANG TILL BACCHANALISKT LEFNADS- SÄTT OCH SKALDSKAP.

Om denna stora och oväntade förvandling samt dess orsaker och omständigheter finnas inga andra underrättelser än tvänne af honom sjelf tret- tiofem år derefter afgifna. Den ena lyder orda- grannt som följer.

»Är 1759 var jag första gången plakat, sof- vande_ i min mors knä, sedan jag hos holländska ministern Marteville tagit mig ett pontaks-rus.

Jag kom hem, så röd och skön, Eftermiddag 671 mot fyra, Då till dagens aftonbön Man såg folket sig utstyra.

') Bellman tillägger ock hofmarskalken Jennings; meu denne hade redan året förut blifvit ledamot af akademien.

'^) Enligt Bellmans egen uppgift. Akademiens dagbok innehåller likväl ingen ting derom. Det tyckes ock, som äm- nesvenner. d. v. s. sådana, som tillätos öfvervara akademiens sammanträden, blifvit då för tiden antagna, utan att någon uppgift derom i dagboken infördes.

Fryxells Berätt. 45. 6

82

Mina systrar, pjåkiga Med bindmössor, syntes niga, Men jag rosenblommig stiga Till min mor och kjortlarna.

7>Min Karl Mihaeh, sade hon, Hvar min gosse har du varit'? Ah min mor, jag har erfarit En mig något stor portion. Jaså, så så, Kalle Ulla! Luta då ditt hufvud ner, I-jägg dig på mitt knä, jag ber Vet, dill mor vill dig ej illa!

Är det då unde7'ligt, att hela min varelse, hvar minsta taiike, hvar andedrägt upplifvar tnin olyck- liga varelse att hålla af fruntimmer? Guds hämnd vare öfver mig, om jag icke blir förtjust af en gammal utsliten stubb, med alla sina trasor, på sopbacken vid Packartorget! Jag ser en kärleks- gudinna i hvarje loppa och en Åstrild i hvar ut- kastad nedandel. En uttrampad nedkippad sko . . . min Gud! . . . ett fruntimmers såla, hvarpå hon van- drat i Gröna Gången, ger mina ögon mera lif och vällust än den lager, hvarmed. man mig på me- daljen hedrat.

Det andra uppträdet inträffade samma år. Jemnte en annan kamrat besökte han den rykt- bare borgmästaren Renhorn på en i Stockholms hamn liggande jagt, som skulle föra denne till Arboga. I kajutan tillagades genast punch och, berättar Bell man, jag röker, jag dricker, jag som- nar, jag vaknar — och ser då icke Maria, utan Strengnäs kyrktorn. Der landsatt utan en fyrk på fickan, träffade han genast en bekant, i »hvars svägerska, skref han, jag blef kär, ty hon var vac- ker som en dag; — — — men Herre Gud! ett fruntimmer, antingen vacker som en engel eller ful som Nymanskan, har att befalla mig kyssa sina fj ät. Det var på bysättningshäktet och 1794 eller året

83

före sin död, som den då femtiofyra-årige Bellman på detta sätt uppfattade och beskref sina första dryckesäfventyr.

För närmaste åren efter dessa uppträden finnas nästan inga underrättelser. Hans lefnadssätt under samma tid kan dock anas, af livad man om honom vet från 1763, d. v. s. från hans tjugutredje år. Som nämndt är, hade han 1757 blifvit i bankens tjenst antagen, men blott på prof; 1759 dock som extra-ordinarie och sedermera som kontorsskrif- vare. Sin befattning i småsedelskontoret och vexel- banken har han, enligt ett sednare betyg, skött med nit och skicklighet; men i andra hänseenden gifvit mycken anledning till missnöje. Föräldrarne lefde ännu, och han hade hela tiden bott hos dem; men det oaktadt redan nu åsamkat sig skulder, som stego till 17,446 ^) d. kpm. Hans anklagare, tre kamrater, kontorsskrifvare i banken, beskyllde honom icke blott för »förderjiiga penningetransak- tioner)^, utan ock för verkliga nhrottmål» nämligen att hafva »olojligen tillskansat sig andras medeU. Han fann ock rådligast rymma riket och begaf sig sommaren 1763 till Fredrikshall. Härifrän begärde han få göra konkurs, men ville icke återvända till fäderneslandet utan förut erhållen lejd. Sådan be- viljades äfven ^), likväl, sägs det, med villkor att han skulle stå under uppsigt ^). Formlig rättegäng blef anställd. Bellman dömdes väl att (tills vidare?) stå, som nämndt är, under uppsigt; men skulderna blefvo betalade och rättegången nedlaggd, båda de- larna måhända genom fadrens mellankomst. Sonen fick sålunda återkomma till Stockholm; men in- ställde sig icke till tjenstgörning i banken. Styrel- sen öfver detta verk beslöt fördenskull att honom afskeda, dels af besagde skäl, dels derföre, att han

') Enligt andra IG, 400.

-) Rådsprot. i Justit. ärender d. 28 Sept. 1763. Jfr Kgl. Bihl. Ekeblads dagbok.

') En annan sägen är, att han dömdes till arrest.

84

i hvarjelmnda vinglerier lockat andra unga män. Dessa de verkliga orsakerna blefvo likväl icke i utslaget införda; troligen derföre, att man ville skona den högt aktade fadren, måhända ock den högt begåfvade sonen, hvilken ännu blott 24 år gammarkunde ändra sitt uppförande. Det hette i stället, att entledigandet blifvit beviljadt på fadrens begäran, och med beräkning, att sonen skulle i något annat verk göra bättre lycka. Man emellan anmärktes dock, att få ämbetsmän voro så väl af- lönade som bankens i). Året efter afskedet ur ban- ken dogo både föräldrarne, och från denna tid öf- verlemnade sig Bellman än mer åt bacchanaliska nöjen; ännu likväl med något återhåll. Han hade nu fått plats i manufaktur-kontoret; nämligen på för- ord af en äldre der anställd tjensteman, som intygade Bellmans ekonomiska kunskaper och lofvade tillse, att han skulle blifva ordentligt sysselsatt '). Är 1766 blef likväl detta ämbetsverk af de sparsamma Mössorna indraget, och Bellman sålunda tjenstlös. År 1767 antogs han till extraordinarie kans- list i general-tullstyrelsen och befordrades året der- på till kopist. När 1771 verkets notarie anställ- des vid riksdagen, uppdrogs åt Bellman att under tiden sköta dess syssla, och han fortfor dermed till den 20 januari 1772. Men frän och med denna dag blef med tvärt afbrott uppdraget anförtrodt åt andra ^), och Bellmans namn förekommer ej mer i årets protokoll*). Under åren 1772—1775 har

') Bankens arkiv. Bankofullmägtiges protokoll d. 1 Dec. 1763; deras resolutioner d. 4 April 1764, och 11 Apr. 1770. Bankens handl. N:o 84 s. 160—169. — Silfverstolpes register öfver bankoverket.

2) KammarJcollegii arkiv. Manufakturkont. prot. d. 22 Nov. 1764.

3) Se verkets protokoll d. 21 Ang. 1767, d. 11 Maj 1768, d. 18 Juli 1771, d. 22 Jan. 1772.

■") Protokoll för de närmsta åren saknas.

85

han ock frän verket utgått; ovisst när ^) och af hvad orsak ^). Bellman var nu äter tjenst- och lönlös men fortsatte sitt förra lefnadssätt. Det var ock nu han friade till Wilhelmina Norman, hvarom mera framdeles.

Som vi sett, hade han varit uppfostrad i ett ordentligt och gudfruktigt föräldrahem. I sin första ungdom var det ock till religionens och sedlighe- tens ära, han uppstämde sina sånger, och det med mycket bifall. Vid första inträdet på utsväfnin- garnas bana hade han ock erhållit afskräckande varningar genom afstegens genast inträffade olycks- följder. Men allt förgäfves. Han framgick, han fram- störtade med hejdlös fart på den nu beträdda banan.

Orsaken till en sä plötslig och djup förändring låg blott till ringa del i yttre och allmänna tids- och kultur-förhållanden. Några tala väl om Luci- dors och Runii exempel, men ingenderas person eller poesi lockade till efterföljd. I Tyskland och omkring 1750 hade väl uppstått en ny dock kort- lifvad s. k. anakreontisk skola; men dess anda var olik Bellmans och dess tillvaro honom troligtvis alldeles obekant. Snarare kunde man gissa på in- verkning af några Frankrikes skriftställare. Men dessa dyrkade mer qvinnan än glaset; Bellman deremot slutligen mest det sednare, och båda de- larna ofta med en cynism, som sällan fanns hos de bättre bland hans franska föregångare.

Egentliga orsaken till förändringen låg i hans egen personlighet; dels i ett sinnelag, som glömde för nöjet sin pligt, för dagen dess morgondag, för njutnin- gen dess följder; dels ock i medfödd ytterst våldsam böjelse för qvinnan, för glaset, och i början kan- ske allra mest för uppsluppna muntrations-sällskap.

') Måhända redan 1773; ty d. 19 Aug. och 15 Oktober s. å. har han i Stockholms stads konsist.protok. erhållit blotfc den allmänna titteln af sekter., ej af någon befattning i gene-- ral- tullstyrelsen.

') Gjörwell tyckes antyda försummade göromål.

86

En gång i dessa kretsar inkommen, kände han sig der genast Iiemmastadd, och liksom i den verld, för h vilken han blifvit skapad; den verld, den enda verld, inom hvilken han kunde rätt njuta sitt lif, rätt och fullständigt utveckla sina just för den- samma egnade snillegåfvor. I dessa personliga egenskaper ligger första och rätta orsaken till den plötsliga och våldsamma öfvergången.

Att han sedermera på samma bana fortgick med växande och nästan oafbruten fart, dertill bi- drogo sjelfva de ovanliga skaldegåfvorna. En gäng väckta till medvetande om sin snillrikhet och styrka, läto de sig ej mer nedtystas. Och Bellman sjelf! Sedan han i sina först uppstämda dryckes-sånger engäng fått höra dessas hänförande toner, kunde han ej förmå sig tillbakatränga de mänga deras likar, han hörde klinga i sitt inre; ej heller förmå sig att öfvergifva det tanke- och lefnadssätt, som framal- strat och kunde fortfarande framalstra sådana i sitt slag oöfverträffade mästerverk. Han kunde ej förmå sig till ett dylikt poetiskt sjelfmord; — men utsatte sig i stället för ett moraliskt, genom att öfverlemna sig åt det förslöande och förstörande dryckenskapslif- vet. Till denna fortgång och utgång medverkade ock den frestelse, som både före och efter honom dragit många tusen snillrika ynglingar steg efter steg ned i förderfvets djup. Alla s. k. muntra bröder tätlade om att till deltagare i sina gillen få räkna den nu 25 — 30 årige sångaren, hvilken då med hela ungdomsstyrkan af sitt snille förlu- stade sällskapet och kastade öfver dess lefnadssätt skaldekonstens förskönande slöja. Sägner omtala ock, huru han i dylika samqväm med outtömlig och oefterhärmlig qvickhet och med lika outtöm- liga ögonblickets ingifvelser icke blott roade utan alldeles hänförde sina åhörare. Detta skedde stun- dom medelst serskilda verser för hvar och en bland dem; — verser stundom så fria, så närgångna, att man, då han rätt kom i taget, utvisade betjenin-

87

gen, för att lemna obehindradt lopp åt hans snille och infall. Naturligtvis blef han af sådana slags vänner beundrad, eftersökt, lockad, trugad samt för deras nöjes skull förförd och förstörd. — jPö>- störd! ja, som menniska och medborgare; — men som poet'? — Orubbadt fortgående på sedlighetens bana, hade han blifvit en aktningsvärd man, äm- betsman, äfven skald: en Adlerbeth, Bergklint, Gyllenborg; men aldrig en Fredman. Kroglifvet hade varit honom så främmande, så motbjudande, att han hvarken kunnat eller velat besjunga det. Hans dock just för ett sådant skaldskap utomor- dentliga anlag hade blifvit outvecklade och Fred- mans epistlar och sånger oskrifna. Hänförande kär- lek till bacchanaliskt lefnadssätt var ett oeftergif- ligt villkor för hänförande mästerskap i dess be- sjungande, — men tillika en oemotståndligt ver- kande orsak till skaldens personliga undergång '). En ande, som ursprungligen hade varmt älskat dygd och sedlighet, kunde dock omöjligen till alldeles motsatt tanke- och lefnadssätt öfvergå, utan att dervid också genomgå svåra själsstrider. Att föräldrarna gifvit honom ömma och allvarliga varningar, likaså att han sjelf i början känt bittra samvetsförebrå- elser, detta kan anas; ehuru man icke om någon- dera eger närmare underrättelser. Bland hans sån- ger finnes dock i sistnämnde hänseenden ett eller annat spår. Ar 1760 hade han börjat föra ett oor- dentligt lefnadssätt. Han kom derunder att en gång fästa sig vid den evangeliska berättelsen, huru Kristus sade till den borttagne: dijia synder förlåtas dig. Tag din säng och gäck! Detta grep den tjuguårige ynglingen. I en då skrifven sång, klagade han öfver att hafva fläckat sin oskuld och

') Här, om någonsin, men på ett förfärligt sätt, besanna- des skaldens ord:

Was unsterblich im Gesang soll hben, Muss im Leben untergehji.

88

haft sin trefnad i mörksens gerningar, samt ut- ropade :

Bort syndasäng och syndalarf,

Bort afgrundseld mot himlens värma,

Troligen var det ock under samma tid, som han skref nedanstående vers:

Som, jag låtit mig förblinda Uppå verldens falska stråt; Så låt nu min hön och gråt Dina vredes händer binda! Hjelp! — Jag släpper Dig ej förr! Stp\ o Gxid! se^7i så min handel, Att jag med en helig vandel Nalkas må min griftedörr.

Men sådana samvetets ångestrop voro jemnfö- relsevis endast få och blefvo snart helt och hållet öfverröstade af hans egna brusande begär och af säll- skapsbrödernas berusande loford och döfvande bi- fallsstorm. Sista från den tiden kända uttryck af en ångeriull sinnesstämning är af 1763, samma år han måste lemna banken. Att dock denna mot- gång väckt honom till förändradt lefnadssätt, derpå känna vi intet bevis.

Huru nu ock förhållandet må tolkas, förän- dringen blef stor och fullständig. Redan omkring 1766 framstod Bellman både som menniska och skald sådan, han sedermera förblef; naturligtvis med de förändringar, som ökade år och förslöade krafter jemnte andra omständigheter medförde.

Hans personliga öden äro för efterverlden af jemnförelsevis ringa vigt; men skola dock vid slutet af vår uppsats i korthet berättas. Hans bacchana- iiska poesi deremot utgör en vigtig beståndsdel i vårt fäderneslands litterära och politiska historia, och skall derföre blifva främsta och förnämsta före- målet för vår fortsatta tecknine.

89

BELLMANS FÖRSTA BACCHANALISKA UMGÄNGESKRETSAR

Enskilda bjudningar oräknade, voro de säll- skap, i hvilka han frän början rörde sig. af två, stundom med hvarandra sammanblandade, dock i visst fall olika slag, källarens eller krogens; för att benämna dem efter skådeplatserna för hvarde- ras möten. Det förra bestod af medlemmarna i Bacchi-orden ; och det sednare af det Movitz-Moll- bergska sällskap, som i Fredmans Epistlar omtalas. Hvartdera förtjenar sin egen beskrifning.

KÄLLARE-SÄLLSKAPET ELLER BACCHI ORDEN.

Dess flesta medlemmar voro obetydliga eller åtminstone för efterverlden obekanta personer och tyckas hafva bestått af sädana mest till medel- klassen hörande män, som älskade muntra gillen, men ännu icke sjunkit ned till krogen, utan för- lustade sig medelst besök på källare och värdshus, och ännu hade tillgångar nog att emellanåt göra egna dylika bjudningar. Se här beskrifningen öf- ver en sammankomst af sistnämnde slag. Orden äro af den då nittonårige J. G. Oxenstierna ^). Den 4:e Dec. 1769 -). Berghlint och Kexel hommo och förmådde mig att med dem gå till kom7nissarien Lisander för att se på Bellmans upptager. Jag följde med och har ännu i all min tifstid ej skrat- tat så mycket. Bellman har inrättat en orden till Bacchi ära, hvaruti ingen får intagas, som ej till det ininsta två gånger för allas ögon legat i ränn- stenen. Han håller detta kapitel ibland och dubbar riddare, allt efter som förtjenta ämnen förekomma. I qväll höll han pareniation efter en död riddare, allt på vers, satta efter operastycken, och han sjun-

') Se hans autobiografi på Uppsala bibliotek. Vi känna ej utom denna, någon annan öfver dessa möten gjord beskrif- ning af i;tom sällskaj^et stående person.

^) I Bellmans skrifter förekommer under denna dag ett Ceremoniel i riddarkapitlet af De två förgyllda svinen; m.å- hända samma uppträde.

90

ger dervid sjelf och spelar på cittra. Hans gester, röst och spel äro oförlikneliga och föröka det nöje, man har af sjelfva versen, som alltid år vac- ker och innehåller tankar ömsom löjliga, ömsom sublima, alltid nya, oväntade och starka. Den 6 Dec. s. å. bevistade Oxenstierna ett annat dylikt möte och med samma känslor. Man finner ock, att en och annan ung vitterhetsidkare t. ex. Adlerbeth någon gång af nyfikenhet besökt dessa samqväm. Deras vanliga medlemmar voro dock, som sagdt är, blott obetydliga personer. Undantag härifrån äro dock Hallman och Kexel '), tvä Bellmans skalde- och sällskapsbröder; väl inga- lunda så snillrika, dock pä sin tid ryktbara, som författare af omtyckta lustspel. Folksägnen har efter sin vana utstyrt de«i med några drag, ovisst i hvad grad diktade eller sanna, men angifvande allmänhetens uppfattning. Bellman, hette det, kom efter gårdagens rus en morgon in pä källaren och begärde sillsalad, men kyparen svarade, att sådan icke fanns. Bellman förklarade sin ledsnad; men en i rummet sittande herre erbjöd sig afhjelpa bri- sten och tog upp ur fickan en pappersstrut inne- hållande nämnde anrättning samt förklarade sig vara alltid dermed försedd. Sel utropade dä Bell- man, det är att vara rangerad karl. Den främ- mande var Kexel, och mellan de två muntra her- rarna blef från denna stund närmare bekantskap ingången. Hallman utgjorde snart tredje mannen i förbundet, hvilket plägade fira sina morgonsam- mankomster hos en på' Kungsholmen boende apo- tekare, som var bekant för sitt ypperliga brännvin, och för sin rödblommiga näsa, för hvilkens skull han ock kallades Nasenblom. Detta tremanna-

') Man har flere gånger anfört ett berömmande omdöme öfver Kexel äfven som meuniska. I skrifter från den tiden hafvu vi deremot flere gånger funnit honom omtalad, visser- ligen som qvick och rolig, men ock som oordeutlig, opålitlig och klandervärd.

91

förbund firades ock med den än i dag ofta hörda sången : bror T^ellman, bror Hallman och br07' Kexel. I Bacchi-orden voro de alla högst vigtiga personer, Bellnian och Hallman som dess talare och sångare, och Kexel som ordnare af dess högtid- ligheter och teatraliska föreställningar. Sällskapet hade till samlingsrum först Stadshus-källaren, seder- mera ock Klas på Hörnet eller Kejsarkronan i hör- net af Freds- och Drottninggatorna. Bellmans sån- ger och Kexels tillstäUningar ökade sällskapets nöjen, snart ock dess antal, så att det för att er- hälla större utrymme flyttade till Börskällaren.

För omvexlings skull och till ökande af nöjet började Bellman och hans muntra sällskap snart och sednast 1766 att utom vanliga sammanträden fira serskilda högtider, hvilka kallades Bacchi Ordens- kapitel och tillika voro gäckande vrångbilder af statens. Man utnämnde der tid efter annan några framstående sällskaps-bröder till adelsmän, till riddare, till kommendörer; allt i Bacchi orden. De der antagna namnen och sinnebilderna äro mycket betecknande. Sjelfva orden kallades i bör- jan De Två Förgyllda Svinen, och de nya adels- männen omdöptes t. ex. till OeJilheim, Källarcreutz, Ehrensugga, Adlerstop. Deras vapensköldar före- ställde, den förstes en röd näsa i blått fält; den andres en guldbägare i rödt fält; den tredjes ett svin vid en ho; den fjerdes ett stop med en derur uppflygande örn och en derunder liggande hvalfisk, i hvars öpp- nade gap lästes ordet: Gutår! Tillika höllos der min- nestal öfver aflidna ordensbröder, och frän 1766 till 1792 har Bellman vid minst 20 dylika tillfällen skritvit de flesta talen och verserna, stigande till minst 90 stycken. Under namn af än Bacchi Or- den än Bacchi Tempel fortlefde sällskapet på un- gefär samma sätt intill 1769, då det blef, som man säger, af Schröderheim omdöpt till Par Brikoll, men icke omskapadt till anda. Hertig Karl bjöd en gång hela sällskapet till sig på maskerad, hvarvid

92

en bland medlemmarna visade sig med det fordna sällskapets crachan, tvä förgyllda svin, på bröstet. Fere sånger från denna tid, bland hvilka några skola framdeles anföras, vittna ock om den råa ton, der ännu herrskade. Men omkring 1779 gjorde sig en något anständigare hållning gällande, så att äf- ven åtskilliga mer ansedda personer i sällskapets nöjen deltogo. Under åren 1792 — 1795 inträdde i samma rigtning än större förändring till följe dels af förädlad tidsanda, dels genom en sällska- pets medlem vid namn Lundström, en mycket om- tyckt person. Sammanträdena antogo mer och mer karakteren af en snillrik, men måttlig och sansad sällskaps- och lefnadsglädje, och man såg nu mera i dem deltaga många Sverges dåvarande utmärk- tare personer.

Som prof på andan i detta sällskap vid dess början och äfven på Bellmans skaldekonst vid den tiden inrycka vi en bland de mest utmärkta, eller åtminstone mest bekanta uppsatserna, nämligen ver- serna öfver Lundholm. Mannen hade varit bränn- vins-brännare, och Bellman berättade efter honom som ett betecknande drag, att

»Han söp tre qvart jjå sex, och klockan sex han dog.»

När samme man i Bacchi ordens-kapitel dub- bades till riddare, blefvo ceremoniel och riddared föreskrifna af Bellman på följande sätt:

Hör pukor och trumpeter!

Hvar riddare står så feter

Med rosor och guldbeslag;

I dag blir det riddarslag .

Stig frain, du Bacchi hjeltel

Knäpp igen ditt riddarbälte!

Och Liundholm stå ej så tvär!

Stig, riddare, fram och svär!

Hör, Knapen han spelar!

Lundholm, var värdig! Tag stjernanhär! : || :

93

Sjelfva riddaredens ord voro följande: Jag Lundholm, jag bedyrar: Af brännvin min hjernayrar, Af brännvin är all min blod. Och flaskan är min klenod. I stjernan, jag nu vinner, Mitt timglas sakta rinner. Ack, ack, töcken stjerna . . . lull . . . Aj, aj, om hon vor'' af gult! Hör, Knapen han spelar! Var, Appelstubbe, värdig! Fall ej omkull! : \\ :

När samme Lundholm sedermera dog, hölls öfver honom parentation d. 15 Okt. 1769 medelst följande af Bellman författade ceremoniel och af- skeds-qväde.

Lundholms kista ses vid ingången till koret och lyftes på sitt paradbräde af närvarande kom- mendörer under följande

Kor af kommendörer. Baccims vi dyrka, Här är vår kyrka. Bacchus, gjut styrka I dina krus!

Kor af prestinnor. Vi ära qvinnor, Bacchi prestinnor Och tjenarinnor. Uti hans hus.

(Prestinnorna niga, kommendörerna buga.) Kor af kommendörer. Låtom oss alla Bacchus åkalla, Och nederfalla I hvar minut!

Kor af prestinnor. Lundholm här vakat, Vällusten smakat,

94

Flaskorna skakat Och tömt dem ut.

Kor

fmed ackompanjemang af klockorna)

Hör, klockorna med ängsligt dån

Nu ringa för en Bacclii son.

För riddarn Lundhohn der i vrån;

Äf döden uppsluken;

Se ordens-peruken!

Se stjernan på'w/

Hör klockorna vid mörksens tull!

Sof, gamle Lundholm, sof . . . lull-lulU

Kupido sjunger vid din mull:

Om nånsin din maka

SkuW kysst på din haka,

Hon blifvit full.

Din ynorgonsol brann sällan klar, Din middag blott en skymning var, Din näsa aftonrodnan bar:

Så rödlätt och trinder, Af mörkblåa kinder Hon skugga har o. s. v.

Huru mycket af dessa och dylika s. k. cer- monier varit af sällskapet sinnebildligen utfördt, eller blott af Bellman på papperet framkastadt, torde nu mera vara omöjligt att afgöra.

Som talande prof icke pä Bellmans skaldekonst utan på andan i detta hans sällskap äfven så sent som 1779 må följande berättas.

I Oktober nämnde år och vid ett sammanträde på börskällaren höll kornetten A. A. Stjerncrantz ^)

') Måhända den sekreter Stjerncrantz, som (enligt Fersen 5. 148.) deltog i författandet af en mot Karl Sparre 1783 rigtad smädeskrift, som konungen och Armfelt misstänktes hafva tillställt.

95

en slags Giidstjenst, som parodierade statskyrkans. Se här några prof! Predikstols- versen var af föl- jande lydelse.

O Bacchus! du, som vistas här, Der dig till ära drickas plär; Ty detta rum dig helgadt är. Kom stärk nu vår strupa! Att pimpla och supa Ar vårt begär.

O Bacchus! blif du vår kusin. Vi dricka skall din skål i vin. Men tystne nu allt skrål och grin! Se presten uppträder . Din ankomst oss gläder. God dag, ditt svin!

Prestens och församlingens sista ömsesidiga helsningar bestodo i följande ord: Presten : Fylleriet vare med eder alla !

Församlingen: Så ock jemväl i din skälla! Presten: Aren i nyktra eller fulla'?

Församlingen : Vi äro fulla.

I stället för slutordet Amen! ropades Jamen!

I detta sällskap hade ock hertig Karl ingått som medlem och beskyddare och blef der mycket prisad.

Vi veta, att inom detsamma gjorde sig dock från denna tid en anständigare ton gällande. Det var måhända en reaktion mot den anda, om hvil- ken nyss anförda uppträde gifver vittnesbörd.

Efter denna korta teckning af Bacchi Orden och af Bellmans skaldeverksamhet inom densamma, vända vi oss nu till den andra kretsen, till det an- dra föremålet för hans bacchanaliska poesi, till

KROGSÄLLSKAPET.

De flesta deri deltagande medlemmarna voro afsigkomna förrumlade personer, icke egentligen

96

elaka, än mindre väldsverkare eller gröfre brotts- lingar; utan tvärtom godmodiga men af naturen slöa eller af utsväfningar förslöade menniskor, hvilka sökte genom glaset döfva tanken pä sin olyckliga belä- genhet, rycka för tillfället upp sina domnade krafter och skaffa sig den njutning, för hvilken de numera voro mest känsliga, deiunder obekymrade om mor- gondagen och om följderna; så obekymrade äfven om sedlighetens bud, som hade dessa varit dem alldeles obekanta. En enda till sällskapet nedträngande tanke eller ton från en renare, en högre verld skulle ock för- stört deras nöje, gjort deras brottslighet medveten, och derigenom omöjlig att bemantla, att försköna, vare sig för deras egna eller för läsarens ögon. I detta sällskap har ock deltagit en och annan person ur högre samhällsklasser; t. ex. en ung snillrik men snart förrumlad baron Tilas, och till en tid också Elis Schröderheim, troligen ock flere andra och i synnerhet Hallman och Kexel, ehuru dessas namn ej förekommer i Fredmans år 1790 tryckta Epistlar '). Till detta sällskap hörde ock flere qvinnor af det slag, som trifves i sådana kret- sar; qvinnor, om sjelfva icke blott iskänka utan ock tömma glaset, och dessutom på sitt vis öka nöjet för de manliga kamraterna. Se här några bland <Je af Bellman oftast besjungna sällskapsbröderna: Fredman, son af en förmögen urmakare, skulle idka samma rörelse; men hade snart h varken verk- stad eller ur, utan tillbragte sin mesta tid på öl- stugor, stundom ock i rännstenen. Det var i dennes mun, Bellman 1768 lade epistlen n;o 23: Ack du min moder! säg hvem dig sände. Fredman hade dock försupen och utfattig aflidit redan 1767; men Bellman har sedermera ofta gömt sitt eget författar- skap bakom Fredmans namn, men ock vid andra till- fällen undertecknat sig än Movitz, än Haquin Bager.

') Måhända ville dessa herrar vid den tiden icke inför all- mänheten framställas som kamrater åt Movitz, Mollberg och dylika personer.

97

MOLLBERG, en lång och ståtlig karl, först fabri- kör, sedermera stånddrabant eller gardeskorporal, slutligen vaktmästare, tjenstgörande vid bröllop och graföl m. m. och derunder ofta tagande sjelf öf- verflödigt till bästa. Han var äfven dansmästare, och det är om en hans bragd i den vägen, som Bellman sjunger:

Hjelp himmel! — — — nål

Nii sprang han öfver disken,

Bums i en så,

Der krögarmor har fisken.

Himmel, ack, se j^å, hxir luten

Dryjjer af syrtutenl

Näsan tätt med blommor gjuten,

Skiner som en sol.

MoviTZ, först paraplymakare, blef derefter ar- tilleri-korporal och slutligen näringsidkare. Hustrun var likväl den, som skötte rörelsen, under det han sjelf besökte andra krogar och värdshus, der han förplägade sig sjelf och roade gästerna med musik; ty han spelade flere instrument. Han dog 1779 af lungsot. Bellman har åt allmänheten meddelat åtskilliga tänkespråk, hvilka han utgifvit såsom de grundsatser, Movitz hyllade; t. ex.

»Democritus gret vid allt, som hände: Herak- litus skrattade åt allting. Den vise tar sig en sup vid alla lifvets händelser.

Hvad man kallar dygd, är ofta ej annat än oförmögenhet, och nykterheten nästan alltid brist på penningar eller kredit.

Den druchies öga ser mer än filosofens. Hvad tid och möda har det icke kostat de lärda att be- visa, det jordeh går omkring! Stackars narrar! Tolf supar brännvin öfvertyga derom långt krafti- gare än alla deras demonstrationer.»

KRISTIAN BREDSTRÖM, skoflickarc, nsåg ej dagen oftare än genom buteljens botten»; knapen, f. d.

Fryxelh Berätt. 45, 7

98

hofkapellist, sedermera försupen och utfattig namns- dagsblåsare, vistades vanligtvis på krogar. gåse^ filosofie kandidat, om hvilken det heter^ att han »Sjöng, raglade och drack och jernnt på qvinnfolk glodde; vidare, att han söp kläderna af kroppen; att han stundom vandrade omkring på Djurgården i blotta skjortan; att han en gång måste låna Ulla Vinblads förkläde för att skyla sin skröplighet; hans sista lefnadsöden äro obekanta. De öfriga sällskapets medlemmar voro hvarjehanda likartade personer, afsigkomna notarier, tuUnärer, sockerba- gare, klädmäklare, handtverkare o. s. v., omkring 40 till antalet; visserligen i det yttre något skil- jande sig från livarandra, men för det mesta blott olika skiftningar af en gemensam urbild. Ingen enda bland dem hörde till den klass, allmogens eller arbetarens, som man stundom betecknar med namn af folket. Sällskapet bestod i stället af sä- dana slags halfherrar, som från en något bättre samhällsställning hade genom oordentligt lefnads- sätt nedsjunkit till de omständigheter, i hvilka Bellman dem tecknat.

Inom hela sällskapet var Ulla Vinblad den mest framstående personen, och sällan har någon svensk enskild qvinna blifvit så ofta omtalad och besjungen. Vi vilja fördenskull se till, hurudan en sä ryktbar person i verkligheten var. Fadern, gardeskorporal, dog tidigt likaså modern, så att dottern fick växa up]) utan föräldravård ^). Hon var af medelstor längd, växten yppig och väl- bildad, kroppsbyggnaden mycket stark, lynnet el- digt, ansigtet behagligt, hullet fint, ögonen bruna, håret rikt, lockigt och svart, vanligen betäckt af en schäferhatt. Hon var i början värdshus- jungfru, blef sedermera en så kallad kammar- mamsell, som bodde för sig sjelf och lefde ef-

') Att dömma af en Bellmans sång tyckes hon hafva varit född på en vid Mälarens strand belägen krog n:o 46, kallad Blå kanin.

99

ter eget behag och af egna behag. Hon deltog som förnämsta personen i mänga af de nöjen och bacchanaliska högtider, Bellman beskrifvit, och gaf ]if och glädje åt dem genom sin dans, sin säng, sitt vackra utseende och genom sitt obesvärade deltagande i sällskapets alla nöjen. Bellman sjelf beskrifver, huru hon var fru än åt Mollberg, än åt Movitz, än åt Norström, än åt Jenssen; stundom åt alla; och han säger en annan gång, att hon hvarenda dag stod brud. Vid denna af honom sjelf så beskrifna qvinna tyckes han hafva varit mycket fästad. Ofta åkte han med henne och en annan åyWk person, kallad Pommerska Rofvan, ut till Djurgården, till någon skepparkrog, der han trakterade dem med ankstek, filbunke och rödvin. En gång mötte hon honom på Drottninggatan och bad om ett penningelän för att köpa en krage. >.Gerna!'> svarade Bellman, och de gingo till ett närbeläget klädstånd, hvarest en dylik verk- ligen fanns; men den kostade 4 plåtar, och Bell- man hade ej mer än 2 '). Nu satte klädmäkler- skan glasögonen på sig, betraktade honom skarpt och sade: »Skulle herrn kanske vara Bellman')? — Ja, min goda madam! — Poeten? — Det också! — Han, som så ofta narrat mig att skratta? — Tör väl hända. — Ah min goda herre! det förändrar saken; kragen kostar väl 4 plåtar men för en så rolig herre står den till tjenst för två, och Ulla Vinblad fick mottaga sin efterlängtade prydnad 2) — I sjelfva verket var denna qvinna Bellmans sångmö, och det länge nog nästan mer än sjelfva glaset. Han tröttnade aldrig att besjunga det buckliga håret, den leende munnen, den kullriga länden och i syn- nerhet de sköna ögonen. Han egnade en ser- skild dikt till idylliskt beprisande af hennes barndomshem. Till hennes ära hafva ock flere de

') Andra eäga blott 1.

^) Allt enligt Atterboms ord. Andra berätta sägnen på något olika sätt.

100

vackrare epistlarna blifvit skrifna; t. ex. n:o 25 Biåsen nu alla, om hennes utfärd till Djurgården; — ii:o 48 Solen glimmar blank och trind, om hennes hemresa från Essingen; — n:o 82 Hvila vid denna källa! om en hennes utfart i det gröna; — n:o 36 Vår Ulla låg i sängen och sof, om hennes bort- förande till spinnhuset. I början fann hon sig smickrad af så mycken uppmärksamhet, så mycket beröm; men det oförställda sätt, hvarpå Bellman mer och mer beskref hennes lefnadssätt, förvand- lade snart tillfredsställelsen till harm, välviljan till hat. Hon beklagade sig högt öfver den otåcke Bellman och öfver hans fula visor, och kallade honom en drinkare, en suput. När han förde en bekant till henne på besök, mötte hon dem med eldgaffel i hand och utbrast: är du nu här igen, du infama karl, som belackar mig med dina förbannade visor. En annan gång lär hon hafva på öppen gata öfverfallit honom med skällsord; men fått så- dana svar, att hon tystnade och grep till flykten. Bellman var dock ingalunda oförsonlig, ej heller svartsjuk. Hans Ulla tyckes någon tid haft till företrädesvis gynnad älskare en bland sällskapets muntra bröderj vid namn Norström, med hvilken hon ock slutligen blef gift. Denne önskade få en besökare-syssla vid sjötullen. Öfverdirektör i detta verk var en Stapelmohr, svärfader åt Bellmans gynnare Schröderlieim. Till denne Stapelmohr och till förmån för Norström ingaf då Bellman följande böneskrift:

En ringa supplikant ur gruset jag framdrager, Som till min ringa hjelp en ringa tillflykt ^ tager, lian tror uti sin själ, — Gud vet hvem den tillhör! — Att han har vunnit allt, när han blir visitör.

Norström fick sysslan. Enligt sägen har Ulla Vinblad flyttat med honom till Norrköping, der blifvit enka, men omgift sig med en vaktmästare i Stockholm, bott vid Svartensgatan på Söder- malm och slutligen under 1820-talet aflidit. Så- dan var Bellmans sånggudinna, den ojemnförligt

101

främsta bland qvinnorna i hans sångarverld De öfriga, mer eller mindre henne lika i lefnads- sätt, voro krögaremadamer, källarjungfrur, krogpi- gor o. s. v., ingen dock af någon i hans sånger mer utmärkt betydenhet; men alla af bacchantiskt lynne, liksom den manliga befolkningen af bacchanaliskt.

Vi hafva öfverskådat personerna i det sällskap, som under många år utgjorde föremålet för Bellmans här i frågavarande skaldeverksamhet. De jagade alla efter tidsfördrif, nöjen och njutningar, skämtets, sån- gens, dansens, glasets och sinnlighetens. Sommartiden företogo de ofta gemensamma utfarter till Mälarens och Saltsjöns stränder och dervarande näringsstäl- len. Under vintrarna möttes de pä åtskilliga kro- gar, belägna dels i stadens gränder, dels i dess utkanter, t. ex. Lill-Jans på Norr, Gröna Lund på Djurgården, Tantobommen på Söder m, fl., hvilka genom Bellmans snille och sånger fått en viss rykt- barhet. Sällskapet tyckes hafva småningom upp- löst sig och efter 1781 alldeles försvunnit. Men hvad som sent eller aldrig försvinner, äro de dik- ter, Fredmans Sånger och i synnerhet Epistlar, hvilka Bellman just för eller om detta sällskap uppstämde. De utgöra kronan af hans skaldekonst och hafva i sitt slag icke oss veterligen blifvit inom hela verldslitteraturen öfverträfiäde, icke ens uppnådda. Ty såsom Bellman i dessa diktsamlingar har väl sällan någon skald utmärkt sig genom rik inbillnings- kraft, blixtrande snille, sprittande qviekhet, liflig åskådlighet och en beundransvärd lätthet att finna rim och bilda verser, och en lika beundransvärd förmåga att ät obetydliga stundom motbjudande föremål gifva ett skimmer af poetiskt behag.

I dessa liksom i många andra af sina dikter, var det i synnerhet åt tre föremål han egnade sin lyra, nemligen åt naturen, glaset och qvinnan-^ och det var ock genom dessas besjungande, han för- värfvade sitt stora rykte.

102

Den vackraste sidan af detta skaldskap var naturmålningen. Bellmans poetiska landskaps-taflor utmärka sig genom en hög grad af friskhet, åskåd- lighet och natursanning. Vi införa som prof föl- jande hans beskrifning öfver en sommarmorgon. Luften spelar frisk och skön. Minsta blomma., växt och frön Öppna sina knoppar, Le åt daggens droppar, Präktigt randas, Vällust andas, Med sefirens fläktar blandas. Skogen skymtar mörk och blå. Berg och kullar prydda stå Med båd'' lam och qvigor. Bygdens barn och pigor Gå och valla, Le och tralla. Sina hjordar sammankalla. Lärkan i skyn Fläktar så sval, Tup)pen i byn Flaxar och gal; All 7iaturen börjar vakna, o. s. v. Se här en annan täck ^) skildring af samma föremål;

Opj) Amaryllis! vakna min Ulla! Vädret är stilla, Luften sval. Regnhågen prålar Med. sina strålar, Randiga målar Skog och dal. Amaryllis! låt mig utan våda I Neptuni famn dig frid bebåda! Söinnens Gud får icke iuera råda I dina. ögon, i suckar och tal!

') I Siare och Skalder 0. 88, säges, att denna enda visa vore nog att göra Bellman odödlig.(!)

103

Kom nu och fiska — noten är hunden —

Kom nu på stunden,

Följ mig åt!

Kläd på dig tröjan,

Kjorteln och slöjan,

Gäddan och löjan

Ställ försåt! Vakna, Amaryllis lilla, vakna; Låt mig ej ditt glada sällskap sakna! Bland deljiner och sirener nakna Sku vi nu plaska med vår Ulla båt.

Tag dina metspön, ref var och dragen!

Nu böljar dagen,

Skynda dig!

Söta min lilla,

Tänk icke illa!

Skulle du villa

Neka mig'? Jjåt oss fara till det lilla grundet, Eller dit bort till det gröna sundet, Der vår kärlek knutit det förbundet, Hvaröfver Tirsis så härmade sig!

Stig då i båten! Sjungom vi båda! Kärlek skall råda I vårt bröst. Eol sig härmar. Men när han larmar, I dina armar Ar min tröst, fjycklig uppå hafvets vreda bölja, I din stilla famn kan jag ej dölja. Hur i döden hjertat dig vill följa. Sjungen sirener och härmen min röst! Knappt någon enda skald har med så myc- ken skönhet och sanning, som Bellman, beskrif- vit en svensk sommarmorgon. Valerius berättar ock, att Bellman stundom plägade under vackra morgnar vandra ensam ut till Solnaskogen för

104

att der hämta ingifvelser och bilder. En tredje dylik tafla förekommer i episteln n:o 48, Solen glimmar, blank och irind, hvilken derjemnte lik- som många andra målar hufvudstadens vackra omgifningar. Af dessa har Bellman serdeles i nämnde epistel lemnat taflor, så lefvande och åskåd- liga, att de än i dag af stockholmaren med glädje för minnet återkallas, då han i verkligheten eller i tankarna ser sina och sina vänners på Mälarens stränder liggande landtställen eller förlustelse-orter. Denna mycket kända epistel förenar inom sig, med undantag af det vildare bacchanaliska lifvet, alla bellmanismens olika beståndsdelar; dess såväl skön- heter som fel ; lyckade målningar af naturens fäg- ring och af Stockholms omgifningar; lätta och skämtande anspelningar på sällskapets glada njut- nings- och samlif ; andra också lätta och skämtande men likväl betydelsefulla påminnelser, åt sällska- pets hjelte om kurhuset, åt dess hjeltinna om tukt- huset; här och der intrugade rim- och strof-fyllna- der; grofva bilder ur hvardagslifvet, och i sista ver- sen exempel på det råa språk och den stötande osed- lighet, hvilka hos denna skald stundom förekomma. Jemnte dessa landtliga taflor sysselsatte sig Bellman ganska ofta med tecknandet af en min- dre vacker verklighet; man kan ej säga natur; den nämligen, som förekommer i hufvudstadens trånga och mörka gränder, under qvälluppträden af dryckenskap, gräl och slagsmål. Äfven den, som afsk3'r dylika verkligheter, kan ej annat än beundra målningarnas lif och åskådlighet, och vi anföra ett prof af också detta hans skaldskap. Skådoin mi Kolmätargränden, Smal och smutsig, full af grus! Rådstu-taket syns vid änden, Sé'n blott krog och jungfruhus. Ur ett bugnadt fönstergaller Syns en nymf med skinn-karpus — Straxt burdus

105

Slagsmål och sqvaller, Nakna hjessor, tomma krus.

Mot en vägg med skälmar tryckta Står en kärra, full med dränk. I en sönderslagen lykta Ryker en uthi^unnen dank; Och i rännsten på sitt öra Ilvilar en gesäll så pank.

Kors hvad stank!

Hvad ska vi göra? Vräk den saten mot ett plank!

Kors, bland dessa Sodoms murar

Ar det svårt att hitta rätt:

Mörka hvalf och heta skurar

Brylla ögat på allt sätt.

Här bor Movitz . . . Kors hvad buller^

Brandsignal och bajonett.

Menuett,

Tjufvar, patruller. Jungfru-röster^ klarinett! 'J

Den andra, den mest rikhaltiga och ryktbara beståndsdelen af Bellmans poesi utgöres af dryc- kessånger, bland hvilka många äro genom lif och snille högeligen beundransvärda. Det är förvånande att se, huru Bellman mägtat gifva, som sagdt är, så mycket lif och omvexling och så mycken verklig poesi åt så obetydliga, ofta så vedervärdiga personer och uppträden. Vi skola här inrycka några sådana hans sånger såsom prof af det snillrika sätt, hvarpå han skildrat drinkarens olika åsigter och sinnes- stämning under de olika skeden, denne genomgår från första glada indansandet på rummel-lifvets bana, till sista domnande nedsjunkandet i dess förfärli- gaste djup ; — scener, tillsammans utgörande ett dra- matiskt trettio år ur en drinkares lefnad; — — eller ett poetiskt sidostycke till Hogarths snillrika

') Epistel n:o 34.

106

bilder-epos : The Rakes Progress. Se här några ver- ser, tagna ur en säng från det första skedet, en tafla, förskönad genom vackra naturmålningar och en lekande glädje, som vid första anblicken synes oskyldig, men dock har ett och annat för fram- tiden betänkligt drag. Det är den för både ord och melodi berömda episteln n:o 82.

Hvila vid denna källa! Vår lilla frukost vi framställa: Rödt vin, med pimpinella, Och en nyss skjuten heckasin. Klang, hvad buteljer, Ulla, I våra korgar öfverst fulla, Tömda i gräset rulla, Och känn, hvad ångan dunstar fin ! Ditt middags-vin Sku vi ur krusen hälla Med glädtig 'min. Hvila vid denna källa, Hör våra valdthorns klang, kusin!

Präktigt på fältet pråla

An hingsten med sitt sto och fala;

An tjurn han höres vråla.

Och stundom lammet bräka tor.

Tuppen på taket hoppar

Och, liksom hönan, vingen loppar;

Svalan sitt hufvud doppar,

Och skatan skrattar på sin stör.

Lyft kitteln, hör!

Låt kaffeglöden kola

Der nedanför!

Präktigt på fältet pråla

De ämnen, som mest ögat rör.

Biåsen, I musikanter, Vid Eols blåst från berg och branter! Sjungen, små kärWcspanter, Bland gamla mostrars kalt och gnag !

107

Syskon! en sup vid disken,

Och, pro sekundo, en på fisken!

Krögarn, den hasilisken,

Summerar tafian full i dag . . .

Klang, du och jag!

Klang, Ullas amaranter

Af alla slag!

Biåsen, I m,usikanter.

Och hvar och en sin kallsup tag.

Andtlig i detta gröna

Får du mitt sista af sked röna:

Ulla, farväl, min sköna.

Vid alla instrumenters ljud!

Kredman ser i minuten

Sig till naturens skuld förhruten:

Kloto re''n ur syrtuten

Af klippt en knapp vid Karons bud.

Kom, hjertats gud,

Att Fröjas ätt belöna

Med Bacchi skrud!

Andtlig i detta gröna

Stod Ulla sista gången brud ^).

Följande sång ^) målar sinnesstämningen hos den unge man, som med ystert sinne och ännu oförstörda krafter störtar in på rummellifvets bana; ännu dock dyrkande Venus med större ifver än Bacchus.

Fader Bergström, stäm upp och klinga! Oppjna kråset för bröst och bringa !

') Denna sång är tillegnad Icongl. sekreteraren Leopoldt, hvilken först efter 1785 blef konungens handsekreterare. Af nämnda anledning hafva några tiott episteln vara skrif- ven först efter detta år. Möjligtvis är den likväl författad långt förut, ehuru den vid tryckningen 1790 tillegnades Leo- pold. Till anda och form liknar den mer Bellmans äldre än sednare dikter. Ulla Vinblad hade väl ock före 1785 afflyttat från Stockholm ?

2) Epist. n:o C3.

108

Vi ska dansa och vi ska svinga.

I ditt glada hus. Låt oss ge våra små mamseller Vin och sviskon och karameller 1 Pimpinella mor Maja häller

Uti glas och krus. Vi ä' vana att jemnt traktera Och med glaset i hand orera. Fader Bergström, nu qvintilera

Under sus och dus!

Se, der dansar flickan I sin rosenröda koft och kjol!

Hvar är nu den brickan '),

Som hon bar i fjol?

Korgen med citroner Tynger inte mera hennes arm.

Nu ibland baroner

Dansar hon sig varm. Med solfjedren hon bröstet fläktar, Niger djujyt och med armen f äktar, Sockrar vofflor och dricker nektar

Under pukors larm.

Fader Bergström! re'n månen glimmar. Nyckelharpan i rummet stimmar. Och mor Maja vid skänken primmar

Med sin sneda trut. Gladt på Djurgåln kring alla backar Skymta kjortlar och hvita klackar; Första nymf, som på dörren knackar,

Inom dörren skjut! Långt till måndan, I raska bröder, Likså långt som från Norr till Söder ! Morgondagen blott oro föder

Hela året ut.

Väljom nattens sköte Under aftonstjernans klara brand

') Ett märke, som bars af uppassare-flickor hos den tidens fruktmånglerskor.

109

Till vårt glada möte

Med pokaln i hand.

Och i mörkrets dvala Res Kiipidos altar, der du spor,

JBacchi källarsvala

Drufvans ångor strör! Låt den dumtna i oket tråka Och den sluga sin hjerna bråka; Vin och Jlickor och Fredmans stråka

Natten Ijuflig gör.

Denna sång har hänfört många genom sin

åskådlighet och sitt sprittande lif, och ej minst

genom sin vackra melodi, isynnerhet vid öfver-

gången till de äfven i sig sjelfva klangfulla orden:

Väljom nattens sköte

Under aftonstjernans klara brand

Till vårt glada möte

Med pokaln i hand!

Följande sång ^) tecknar rumla rens sinnesstäm- ning under ett tredje skede; nämligen då han med ännu oförstörda kroppskrafter, men med redan för- mörkad och förvillad själ medvetet och hejdlöst öfverlemnar sig åt äfven ganska vilda utsväfningar, på en gång i tjenst hos både Bacchus och Venus. Han sjunger:

Hej! sade Fredman, hvar gång han hörde valdt-

hornen börja skrala Och spelmän såg. Verlden är ej så ful, som, vi henne ängsligt afmåla, Med storm och våg. Allt leker för vår håg. Skönhet i hvar ögna-stråla. Brännvin och dubbelt öl ha vi nog, Fioler på hvar krog.

') Epistlen n:o 11.

110

Hår kommer Ulla Vinblad, Ge rum! Och kors- gevären unnan!

Blås nu med force! Ser du Cupidos altar f Släpp in den de jlig a nunnan!

Stick om, ni tors!

Korsgevären nu i kors!

Slå till porten, öppna tunnan!

Käraste bröder, amen, gutår!

Det bästa återstår.

Följande sång ^) är från ett fjerde skede; tiden för ännu fortfarande utsväfningar, men redan bör- jande både lekamlig och andlig försoffning; — från den tid, då mindre Venus än Bacchus, och ej mer det brusande sällskaps-rumlet, utan den berusande drycken, blotta strupen och supen blifva hufvud- sakliga föremålen för rumlarens sång; — den sin- nesstämning, som känner en slags sällhet i att för- lora medvetandet af sig sjelf och att på detta sätt smälta tillsammans med universum, som man säger. Han sjunger:

Kom sköna källar-fiickor, I hurtigt språrig, i tripp och traf! Slå upp båd sprund och svickor, Och låt mig supa braf!

Torstig är jag,

Natt och dag

Matt och svag: Gif mig vin af femton slag !

Hur Ijufligt månd^ det vara Att tappert dricka glasen ut Och se sig sjelf i fara Att dimpa kvar minut!

Hurtigt! Jag ler;

Rättnu ser

Jag ej mer Att gå hem till mitt qvarter.

n:o 15.

111

Jag vill ej vara nykter

För allt för mycket, mycket godt.

Man lefver så hetryckter.

När inte vankas vått.

Jag håller för,

Strupen bör

Som ett rör Läskas, vätskas, tills man dör.

Se, stjernorna de blänka Och nattens kulna dimmor stå Jag orkar ej mer tänka. Ej se, än mindre gå.

Gubbar! minsayin.

På hvarann

Måste man Nu förlikas, som man kan.

Jag dimper öfver ända: Min hjertans supebror, jag ber, Din skål, min vän! Kanhända Vi aldrig råkas mer. Nu ha vi fått Mycket godt, Mycket vått. Som vårt hjerta efterstått. Följande sång ^) äv från ett femte skede; från tiden för alldeles domnade både själs- och kropps- krafter.

J^ort vid en grind uti en skog Ett litet gammalt tempel stog, Dit hvarje man med längtan drog.

Det hade två fenster

Och dörren till venster

Och hette krog.

Ett tempel utan torn, gunås! En gammal dörr förutan lås! Ej minsta bok der kunde fås:

') Sång n;o 24.

112

Församlingen surra, Och psalmen var hurrah! Och koret bås.

En syndare der i sin nöd

Ej nånsin bad om dagligt bröd,

Ej heller om sin scdla död.

I skjortan stod j^f esten,

På tröskeln låg gästen

Så rosenröd.

En sjette dikt framställer en gammal drinkare, som känner sin helsa förstörd och sin död påskyn- dad. De deraf föranledda tankarna, drinkarens både sorg ooli tröst, beskrifver Bellman i följande sång ').

Drick ur ditt glas; — se, döden på dig väntar,

Slipar sitt svärd och vid din tröskel står!

Blif ej förskräckt! han blott på grafdörrn gläiitar,

Slår den igen — kanske än på ett år.

Movitz, din lungsot, den drar dig i grafven.

Knäpp nu oktaven,

Stäm dina strängar, sjung om lifvets vår! : || :

Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,

Nedkramadt bröst och platta skulderblad!

Låt se din hand: hvar ådra, blå och trinder,

Ligger så svälld och fugtig som i bad.

Banden är svettig och ådrorna stela.

Knäpp nu och spela.

Töm ur din Jiaska, sjung och drick, var glad! : \\ :

Himmel! du dör: din hosta mig förskräcker : Tomhet och klang! inelfvorna ge ljud. Tungan är hvit, det rädda hjertat kläcker. Mjuk som en svamp är sena, märg och hud. Andas! • • . fy ty san, hvad dunst ur din aska!

') Episteln n:o 30,

113

Lån mig din flaska!

Movitz, gutår ! skål ! — Sjung om vinets gud I ; || :

Utur hans kärl din död i droppar flutit Helt oförmärkt med löje, sång och ro. Ja, detta glas hedröfligt inneslutit Glödande maskar, vill du, Movitz, tro. Allt är förtårdt: dina ögon de rinna; Tarmarna bri7ina. Orkar du ropa än gutår"? »Jo, joh : || :

Nåså, gutår I Dig Bacchus af sked bjuder:

Från Fröjas tron du sista vinken får.

Ömt till dess lof det lilla blodet sjuder,

Som nu med våld ur dina ådror går.

Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda:

Skull' du åstunda

Ännu en fälsup? Vill du dö? »Nej — gutår I» : \\ :

Följande sång är slutligen frän det sjunde, det sista skedet och målar en bland dessa förfärliga stunder, då den alldeles förstörde drinkaren vaknar åtminstone för ett ögonblick upp till medvetande om sitt elände; men ock nästa ögonblick söker i en ny syndaflod af rusdrycker dränka denna pin- samma känsla. Sången ^) beskrifver, huru han, efter qvällens rus insomnad i rännsten utanför kro- gen, vaknar upp tidigt en klar sommarmorgon, ser sin uselhet, sitt elände och utfar i bittra före- bråelser mot de föräldrar, som frambragt honom till ett så olyckligt lif, och derpå utbrister.

»Ett troget hjerta platt jag föraktar: Tvi både far och mor! Här ligger jag i rännsten och betraktar Mina gamla skor. Tvi tocka hasor! — Rocken i trasor!

') Epistlen n:o 23. Fryxells Berott. 45.

114

Skjortan svart som sot! Si pä halsduken, Lamskinns-peruken Och min sneda fot! Det kliar på min kropp: Kom och hjelp mig opp!

Känn mina händer, magra och kalla,

Darra vid larm och dån: Se dem af vanmagt vid min sida falla,

JLiksom vissna strån!

Ögon och kinder.

Allt sammanbinder

Dubbel skröplighet.

Himmel! min tunga

Orkar ej sjunga

Om den fröjd, jag vet:

Om kärleks ro och qval

Och en full pokal

JLäska min tunga, ack, söta safter!

Spriden i kärlen ljud. Jag är en hedning: hjerta, mun och krafter

Dyrka vinets gud.

Fattig, försupen,

I denna strupen

Fins tnin rikedom.

I alla öden,

I bleka döden

Läskar jag min gom.

Och i min sista stund

Glaset för till mund.

Men krogdörrn öppnas, luckorna skrufvas:

Ingen i staden klädd. Stjernan af morgonrodnan liksom kufvas

Ned i molnens bädd.

Solstrålar strimma.

Kyrktornen glimma.

Luften blir så ljum.

115

Hvar är nu kappan'? Här ser jag trappan Ned till Bacchi rum. Gif mig en sup: min själ Törstar snart ihjel.

Nå så, gutårl Jag vill mig omgjorda,

Ragla till bord och stop. Nu ska de styfva leder blifva smorda,

Smorda allihop.

Hurra, kurage!

Lustigt bagage!

Friskt i flaskan, hej!

Nu är jag modig,

Tapper och frodig,

Och jag fruktar ej.

Ännu en sup elV par!

Tack, min mor och far!

Sången beskrifver vidare, huru drinkaren efter att hafva ånyo grundligen berusat sig, blifver åter glad och nöjd med sin tillvaro och utbrister i tack- sägelser till sina föräldrar. Början och slutet af denna epistel äro af sådant innehåll, att vi ej ve- lat aftrycka dem. Hela stycket är likväl det kan- ske mest snillrika, fulländade, men förfärliga, Bell- man någonsin skrifvit ^).

Sångerna om dessa olika dryckenskaps-skeden äro icke författade i någon tidsföljd af Bellraans egen ut-

') Denna epistel blef för många år sedan i ett större karlsällskap föredragen af den bekante Bellmans-sångaren Raab och nnder högljiidda skratt och bifallsrop af en talrik skara åhörare. Efter sångens slut gick Raab in i ett närbeläget rum. Der mötte honom sedermera blifvande general-major Loven, som sade: lycka till det högljudda bifallet! Men enligt mitt omdöme borde man vid den sången icke skratta och hurra, utan snarare häpna, tystna och gråta. Plötsligt grep honom då Raab om armen och utbrast : tack, broder Loven, för det or- det! Så känner jag det ock; och det är påkostande att höra, huru gåsskocken derute i stället kacklar och skrattar åt den för- färliga skildringen. (Muntlig berättelse nf general-major P. Kr. Loven.)

116

veckling. Flere bland dem, t. ex. de anförda epist- larna n:o 23, och 30, hvilka beskrifva drinkaren un- der dennes djupaste och ända till trasor och rännstens- bädd sjunkna tillstånd, äro författade före 1772, till hvilken tid likväl skalden sjelf ännu höll sig tämligen uppe. Dessa dikter kunna således icke betraktas som uttryck af hans egna känslor under dylika af ho- nom sjelf genomgångna lefnadsskiften. De äro i stället om hvarandra framkommande ingifvelser, alstrade af de verkligheter, som andras exempel visade, och hans egen inbillningskraft ytterligare utmålade. Att betrakta, beskrifva, beskratta och att i någon mån deltaga i dylika uppträden var dock hans nöje, och han kunde derifrån hvarken afhållas genom renare sedlighetskänsla eller af- skräckas genom deras förutsedda slutliga följder. Dessa har han visserligen sjelf målat i deras för- färande sanning; men ock i en sä poetisk dager, att både han sjelf och hundradetals läsare, bländade och hänförda, hafva för diktens snille och glans blundat för verklighetens förfärliga skuggor.

Förutom de berömda diktsamlingarna Fred- mans Epistlar och Sånger har Bellman skrifvit en stor skara andra qväden af samma art. I den samling, som kallas Fredmans Testamente, finnas omkring 300 dylika och deribland vid pass 60, hvilkas tittel eller begynnelse-ord innehål- ler Bacchi namn; och hvilka beskrifva denne som prest, munk, filosof, skriftställare, domare, advokat, general, soldat, trumslagare, sjöman, dansmästare, tunnbindare, skoflickare o. s. v. Bellman har dess- utom börjat en samling lefnadsteckningar öfver Stock- holms mest beryktade krögare; men ej medhunnit mer än fyra deribland. Nu nämnde hans bacchanaliska qväden äro dock i allmänhet underlägsna dem, som i Fredmans Epistlar och Sånger förekomma, men för öfrigt hållna i samma anda. Vi anse derföre onödigt upptaga läsarens tid med några derur hem- tade utdrag.

117

Tredje föremålet för Bellmans skaldskap var qvinnan. Detta är dess svagaste sida. Om nå- gon kärlek könen emellan, grundad på inbör- des aktning och tillgifvenhet eller på gemen- sam känsla för religion, sanning och ädla tän- kesätt, om någon sådan kärlek finnes icke ett ord, icke en aning i). Om en visserligen i grunden sinnlig, dock ännu tämligen ren känsla, finnes en sång, nämligen den nyss anförda Opp Amaryllis; men knappt någon enda mer. De ölriga besjunga blott den djuriska njutningen, stundom på ett lätt och lekande sätt, men ofta med sådana ord och uppträden, att de ej kunna ens som exempel an- föras ^). Åtskilliga redan inryckta dikter och i synnerhet episteln no 63 gifva något begrepp om den kärlek, som förekommer i några bland sam-

^) Nämligen i hans Epistlar, Sånger, Testamenten och Bacchanaliska Ordens-fester. — Men bland tillfällighets-dikter finnes stundom erkännande af qvinnliga dygder hos de perso- ner, åt hvilka dessa sånger varit egnade.

^) De läsare, som måhända tro ofvanstående omdömen för stränga, anmodas att genomögna epistlarna n:o 4, 23, 25, v. 5, 7, 44, v. 3, 4, 56, v. 3; sången n:o 55, ordenskapitlets handlingarna; n:o 10 Bacchi fest den 4 Dec. 1771, uppträdena mellan Ulla Vinblad och ena gången Collin, andra gången Jenssen; Bacchi tempel öppnadt vid en hjeltes död, Ulla Vinblads klagan öfver Movitz, m. ra. och sången n:o 45 Om ödet mig skull skicka En, skön och dugtig flicka.

Många likartade prof skulle kunna tilläggas ; men något hvar skall redan efter genomläsning af de nu uppgifna finna våra om- dömeu snarare för milda än för stränga. Ån ett prof! Den kärlek, som i Bellmans dikter förekommer, kan till beskaffenhet ytter- ligare karakteriseras: \ :o genom beskaffenheten af de qvinnor, Ulla Vinblad och hennes kamrater, som voro dess föremål; 2:0 genom beskaffenheten af de ställen, som Bellman kallade Kårlekens teini^el, Cupidos altaren o. s. v. Se Episteln n:o 4, n:o 25, v. 5, n:o 63, v. 2; 3:o genom den omständigheten, att samma kärlek är vanligtvis höjd öfv«r eller rättare sagdt ned- sjunken under all svartsjuka, och till ett slags kommunism. Man läse t. ex. den nyss anförda visan Om ödet mig skulle skicka, m. fl.

118

lingens mindre stötande sånger. Vi meddela här ett annat prof, taget från ett lägre utvecklingsskede. Drinkaren har af sin älskarinna blifvit bedragen och klagar deröfver på följande sätt:

Fader Movitzl slå i, slå i!

Min flicka ha?' glömt mig, jag dör trogen.

Natt och dag jemnt i fylleri,

Skall all min sorg gå förbi.

Flickans skål uti tankarna. Fast hon har kostat mig bra!

Ja, jag har gett henne skänker och gult:

Få barnhuset skaffa'' jag barnet.

Barnet det dog: med kalas på dess mull,

Jag söp dödgräfvaren full.

Ofta ha paltarna gått på patimll:

Jag har då friat det lidliga skarnet.

Vågat för henne båd^ ryggbast och hull,

Och slagit de hjeltarna kull.

Men, min Anna Greta, men.

Nu är jag lik fogeln, snärd i garnet,

Som vill ut till sin frihet igen,

Och har knappt döden till vän.

Slå i åt mig: kanske smärtan förgår

Af safternas Ijufliga syra.

Tårarna rinna på näsan: Gutår!

Mitt hjerta bättre nu mår.

Knappt har jag lefvat i femtio år,

Dock kan jag tryggt för er alla bedyra,

Att sådant finkel, som jag söp igår,

Ar kostligt mot kärlekens sår.

Dryp en d7'oppa eller två.

Och häll den på hjertat, häll man fyra —

Svedan skall, ta mig tusan, förgå:

Tag blott en sup ofvanpå!

119

Aj ! nä?' jag tänker uppå hennes hy

Och ögonens brinnande lekar,

Hjertat, af ängslan så tungt som ett bly.

Vill från buteljerna fly.

Bröstet det liknar en sväf vande sky:

Fröja mig lockar och Fröja mig nekar:

Händerna fängslas, mig ögonen bry.

Ack himmel! min sorg blir nu ny.

Men, min Anna Greta! nog,

Nog vet du nu väl, på hvem jag pekar:

Fan i dej, så du mig bedrog!

Slå kypare i! det är nog ^).

Qvinuan i sitt kärleksförhållande till mannen har näppeligen af någon skald blifvit framställd i så låg, så djurisk gestalt som af Bellman, och det nästan utan undantag '^). Detta har väl jemnte det öfriga innehållets beskaffenhet bidragit till den ovilja, med hvilken hans dikter oftast blifva be- traktade af det kön, som eljest är serdeles känsligt för snille och poesi. Men i detta fall har det visat sig känsligt också för sedlighet — och för sin egen ära ^).

BELLMANS MUSIK *).

I Bellmans Epistlar utgör musiken en väsendt- 1ig beståndsdel. Det är ett eget förhållande, att flere bland Sverges skalder, Geijer, Valerius och Vennerberg, varit så rikt begåfvade, att ur deras inre framsprungo på en gång både ord och tillhö-

') Fredmans epistlar n:o 35. En mängd likartade exem- pel kunde ytterligare anföras.

j-,) Märk dock noten 1. sid. 117.

') Den företeelsen, att fruntimmer vanligen hysa mindre tycke för Bellman, förklaras i (Siare och Skalder 6. 341) komma deraf, att storartad komih är fullt begripliff endast för mannen, icke för qvinnan; och tilVdgger A-ti^vhoxa, för den qvinna, hvilken fälkomligt såsom en man kunde förstå och njuta Bellman, skulle jag och troligen de flesta af mina läsare hysa böfvan.

*) Någon vetenskaplig framställning af detta ämne har ännu icke blifvit utarbetad^

120

rande musik, hvarföre de ock kunna i dubbel bemärkelse kallas sångare. Detta var händel- sen också med Bellman. Hos honom mer än hos någon jinnan är musiken en oumbärlig föl- jeslagare ät sången. Läs hans dikter, och du skall icke ens till hälften fatta deras anda, än mindre erfara deras tjusningskraft; kanske skall du tvärt- om, såsom många gjort, anse dem icke förtjenta af något högre loford. Men hör dem sjungas, och du skall blifva hänförd. "Man känner, säger Kell- gren, ej mer än till hälften dessa poemers värde, om man betraktar dem blott som poenier. Åldrig änmi voro skaldekonst och tonkonst mer systerligt förenade, — — och ingen kan utan öra och röst deras värde bedöma.

Så var det ock. För enhvar, som ej känner den ofta konstigt brutna rytmen i dessa verser och melodier och tillika deras åtföljande mellanspel, synes skaldestycket ofta taktlöst, trögt och nästan omöjligt att rätt läsa, rutt uppfatta, rätt uppskatta.

Som berättadt är, var Bellmans anlag för ton- konsten ett arf frän modern och farfadern. Första medlet för dess utveckling, den gamla cittran, var också ett arf frän den sednare; ett älskadt arf, hvilket sonsonen under sina skiftande öden dock alltid troget bevarade. Han förvärfvade stor färdighet i dess liksom i lutans behandling; m.en egde derjemnte ovanlig förmåga att härma flere andra instrument. Detta skedde genom ljud på olika sätt frampressade dels medelst tunga och läppar, dels medelst tummens och fingrarnes rö- relse mot bordskifvor eller glas, hvarföre han ock kunde och plägade med dylik härmande musik sjelf beledsaga sina sånger. Han började vanligen att under sädana rörelser trefva efter den melodi, på hvilken han ville sjunga, under det tankar och inbillningskraft likaledes trefvade efter de tankar och bilder, han ville begagna. Att an- ställa dessa förberedelser kallade han att operera. När efter några minuter allt var färdigt, höjde han

121

hufvudet och började sitt föredrag, då från läpparna samtidigt strömmade både ord och musik, och icke blott sjelfva melodierna, utan ofta ock ett mellan- spel af härmade instrument. Stundom tillslöt han härunder sina ögon, på det inbillningskraftens skapel- seakt icke skulle störas af den omgifvande verklig- heten. Detta allt var bland vännerna allmänt bekant. Derföre, och när man såg honom rigtigt modd^ som det hette, satte man framför honom ett bord med buteljer och glas, och den beräknade påföljden uteblef sällan. Som bevis på härmnings-förmågan omtalades, huru han en gång efterapade utgångs- musiken ur en kyrka och det så mästerligt, att man t3'ckte sig höra om hvarandra ljuden af or- gelverket, af de smällande bänkdörrarna och af folkmassans prat, tramp och buller.

Melodierna voro lånade stundom från andliga- eller folksånger, oftare frän gängse fransyska visor och från dåtidens dramatiska tonsättningar. Dessa lån behandlade han dock mycket godtyckligt och ändrade och använde dem, efter hvad sångens in- nehåll fordrade. Några har han sjelf skapat ^) och deribland, säger man, den till episteln n:o 81; »Märk kur vår skugga, märk Movitz, mon frerel» och det berättas, att, när Bellman första gången sjöng den för Kraus, har denne sagt, det tonen F i slutet af tredje och åttonde raderna vore värd en dukat. Både samtid och efterverld hafva egnat hög och enhällig beundran åt det snille och den fina takt, med hvilka Bellman valde eller samman- satte dessa melodier och lämpade dem och orden ömsesidigt efter hvarandra. Några anse just detta utgöra höjdpunkten af lians snille och flere hans melodier hafva biifvit intagna i danska lustspel. Det

') Enligt egen uppgift. Men Ahlström skall hafva förkla- rat, enligt Wiesselgren, att Bellman ej komjionerat en enda melodi; men enligt Atterbom, att han åtminstone haft förmåga ombilda tonsiittningar, lånade frän andra, Om melodierna till Bellmans dikter hafva upplysningar biifvit lemnade af Atter- bom i Siare och Skalder (6. 53—62), och af Eichhorn i Skrif- ter af Bellman 2. 393.

122

har ock blifvit anmärkt, att de flesta personer vid sjungandet af Bellmans dikter ofta upprepa blott en' eller annan strof, likasom vore det mindre or- den än musiken, som väckt deras förtjusning.

Vi hafva sett mängden och höjden af Bell- mans anlag, pä en gång till skald, tonsättare, sån- gare, skådespelare, i visst fall också till virtuos. Sällan har väl för en bana, sådan som hans, fun- nits hos en person förenade så många och stora anlag, kallelser, — frestelser.

BELLMANS RELIGIÖSA SKALDSKAP.

Efter att hafva betraktat förnämsta sidan af Bellmans skaldekonst, nämligen den bacchanaliska, må ock något nämnas om hans öfriga poetiska skrifter.

Redan förut är berättadt, huru han någon gång sysselsatte sig med religiösa och bibliska äm- nen. Hans skaldekonst företedde likväl pä detta fält tvä olika sidor, en allvarlig och en gäckande. Den förra var ett arf från slägten och fädernehuset. Redan före sitt nittonde år hade han, som berättadt är, öfversatt åtskilliga andeliga skrifter och sjelf författat några sådana '). Sedermera inträdde han dock pä en helt annan bana, den bacchanaliska. Ett besynnerligt afsteg från denna skedde dock, när iian, omkring 40 år gammal, utgaf en samling andeliga skrifter kallad Zions Högtid, hvilken vann så allmänhetens tycke, att den kunde i ny och förbätti-ad upplaga utgifvas. Den innehöll mänga rimmade evangelii-betraktelser, hvilka voro någor- lunda bekännelse-trogna, men ingalunda så snillrika, som hans dryckessånger, ehuru i den tidens smak tämligen väl skrifna. Vi meddela också af dem några prof. En gång tilltalade han sig sjelf med följande ord:

Ransaha dig, min själ, %i'pptänd din låga sakta! Sök Gud uti din hön, lär rått hans nåd betrakta,

') Sid. 76.

123

Att ej ditt hus blir tomt, eländigt och förstördt, Och att ditt hesa rop ej blir ur af grund hördt! Låt detta hårda bröst hvar dag bli förödmjukadtl Träd till Guds nådebord — det står ju för dig dukadtl Glöm verldens gyckleri, besinna, märk och lär: Ju mera nåd du fått, ju mer ditt ansvar är I

I en annan säng berättade han, huru den ka- naneiska qvinnan bad Jesus förbarma sig öfver hennes dotter, som jemmerligen qvaldes af djefvu- len, och huru frälsaren slutligen lyssnade till de bönfallande ropen, hvarefter Bellman för sin egen person utbrister:

Milde Gud, mitt rop besvara: I mitt Sodom, der jag bor ').

Sådana utbrott af andakt, ånger och bön fö- rekomma dock i jemnförelse med de bacchanaliska sångerna ytterst sällan. Under sista åren återupp- tog han visserligen också ett annat mer allvarligt arbete frän sin första ungdom, en öfversättning af Gellerts fabler; men hann dermed icke långt.

Dessa Bellmans moraliska och religiösa skrif- ter blefvo dock, äfven på det bibliska fältet, ofta öfverröstade och undanträngda af sånger i alldeles motsatt anda. Några hafva misstänkt, att det var

') Ofvannämnde skrifter stå i bjert motsats till hans då för tiden vanliga bacchanaliska poesi. Man kunde gissa, an- tingen att de blifvit åtminstone till större delen författade under hans första skriftställaretid, ehuru ej förr än 1780 ut- gifna; eller ock, att de voro alster af en verklig väckelse, förorsakad genom det förenade inflytandet af religiösa ung- domsminnen och af de allvarligare tankar, som den ingångna äktenskapsförbindelsen samt pligterna mot maka och barn måste ingifva en så lättrörd och i grunden så godhjertad per- son som Bellman. Några lösa sägner antyda ock, att han om- kring 1780 tycktes vilja återvända till ordentligare lefnads- sätt. Men dessa förklaringar äro dock, som sagdt, blott trefvande försök att tyda det besynnerliga uppträdet. An- märkas må ock, att, i fall någon omvändelse egdc rum, så var det i rigtning till kyrkobekännelsens läror. Efter dåtidens naturreligion och stoiska moral finnes hos Bellman intet spår.

124

till motstycke af Zions Högtid, Bellman i förän- drad sinnesstämning kort derefter utgaf Bacchi tem- pel. Ofta tillät han sig ock h varjehanda gyckle- rier med bibliska föremål. Man trodde, att det var för att gäcka Pauli epistlar till de Korinter, Efeser och Galater, som han åt en del af sina sånger gaf namnet Epistlar och ät några i dem förekommande personer namnen Gutårinter, Olfeser och Galimater. Tillika skref han en mängd sån- ger om personer, som förekomma i Gamla Testa- mentet, om Adam, Noak, Josef, Judit m. fl.; sånger, stundom oskyldigt lekande, men ej sällan i ord och beskrifningar nog cyniska. Flere voro dock så qvicka och snillrika, att de, näst Fredmans Epistlar och Sånger, bäst bibehållit sig i allmänhetens minne; t. ex. de allbekanta visorna om Gubben Noak, om Judit, om Susanna m. fl.

BELLMANS TILLFÄLLIGHETS-DIKTER

voro till antalet ganska mänga både under hans första ungdomstid och intill hans allra sednaste år. En betydlig del af dem var egnad åt Gustaf den tredje och konungahuset, men äro märkvärdigare i politiskt än poetiskt hänseende. Vi skola derföre upptaga dem icke här, utan i en serskild afdelning. Hans öfriga tillfällighets-dikter äro både till innehåll och föremål af mycket olika beskaffenhet. Ehuru sjelf föga prisvärd som make, fader eller ämbetsman, saknade han likväl icke sinne för det enskilda lifvets dygder, när de uppenbarade sig hos andra, och han stämde då ej sällan sin lyra till deras besjungande. Naturligtvis var han än mera känslig för vitti*a, konstnärliga och mecenatiska förtjenster, och har sålunda egnat varma hyllningar åt Dalin, Gyllenborg, Holberg och Lehnberg, åt Mo- zart, Sergel och Vogler, åt bröderna Alströmer, Grill, Karl Scheffer m. fl. Som prof pä sådana vackra tänkesätt införa vi följande hans sång vid Wargentins död.

125

Du hedersman af rena seder, Som vid vår klagan skils från oss, Och nu vid nattens bleka bloss I jordens sköte sänkes neder! Hur ädelt var ditt lif och godt? Den lärde, gråtögd vid din kista, Knappt vågar att din runa rista, Så sällsynt var ditt snilles lott.

Så hvälf då fritt ditt trötta öga,

Från jordens klot och mörka pol,

Att vid en oförgänglig sol

Med evig lust bese det höga,

Som dig så saligt undangömt!

Emellertid ditt namn helt stilla

Skall sväfva kring vårt låga, lilla,

Välsignadt, äradt och berömdt. Detta och några dylika stycken visa, att Bell- man hade känsla också för sedlig renhet samt ve- tenskaplig och konstnärlig verksamhet. Men sådana hans verser genomglödgas icke af den brinnande eld, som utmärker hans snillrikare dikter till be- sjungande af glaset och den sinnliga njutningen. Jemnförelsevis mot dessa äro de ock till antalet ganska fä. Flere hans ät serskilda personer egnade lofsänger peka dessutom hufvudsakligen på erhållna eller väntade välgerningar; — eller på njutna eller väntade gemensamma förlustelser. Sådana äro ock stundom egnade åt ganska klandervärda personer. Samme skald, som stämde sin lyra vid Wargen- tins död, stämde henne både förut och efteråt till grafqväden öfver helt andra personer, t. ex. öfver Knapen, öfver kopplerskorna Platskan och mor Maja, brännvinsbrännaren Lundholm, krögaren Mo- vitz, krögerskan Mor Brita '), krögerskan Löfberg

') Denna grafskrift berättar, hur sånggudinnan befallt ho- nom att en yriftruna rita. Sista raderna deraf lyda så: Välan, mitt snille, tänk och yfva dig mitt kar! Men hvem kan vara död f Hvem är det då f Mor Brita, Som dessa rim beställt — och till hvad p7'ls? Gutår!

126

vid Tanto-bommen o. s. v. De personer, Bellman dock oftast och varmast då för tiden besjungit, ära Gustaf den tredje, hertig Karl, Ulla Vinblad och Elis Schröderheim.

BELLMANS POLITISKA POESI OCH FÖRHÅLLANDE TILL GUSTAF DEN TREDJE.

Som inledning må Bellmans politiska tänkesätt och dikter under en föregående tid tagas i betrak- tande.

Till följe af antingen sjelfskapad eller från föräldrarna ärfd öfvertygelse var han i sin första ungdom en beundrare af Sverges dä varande fria statsskick. När år 1756 Oehlreichs veckoskrift Ärlig Svensk upphörde, helsade honom den sexton- årige Bellmans sångmö med följande vers. Tack, Årlig Svensk! som lag och rätt Oss lärt att rätt förstå. Dermed har Du gjort hördan lätt. Hos man så väl som, qvinna. Är Du ej allom till behag, Så säger jag ändå: Vill ingen ann, så vill dock jag Stads bli din tjenarinna ^). Från samma tid förskrifver sig troligen ock en annan sång, ur hvilken vi afskrifva följande strof. JEn skål du himlabarn! Lef du Vår svenska frihet säll! Hvar en dig vörda vill ännu Uti sitt ti/sta tjäll.

Drick glasen ut och sjung med frid: Lef svenska frihet du! Du får dock pris i sinom tid; Och vi dig vörda sku 2).

') Salvii Lärda Tidningar, d. 3 Maj 1756. Under stycket lästes signaturen C. M. B.

^) Tryckt i Völschovs samlingar dock utan uppgifven tid för författandet. Att den tillhör Bellmans ungdomstid synes troligt deraf, att Völschov upptagit den bland de allra första; —

127

Snart ändrades dock härutinnan åsigterna; och som det tyckes hos honom liksom hos flere andra samtidigt med 1760 års riksdag och den tidens ve- dervärdiga politiska uppträden. Nämnde år utgaf han en dikt, kallad Månan, som med skärpa be- skref flere frihetstidens mörka sidor, mutbarheten, oenigheten, öfverdådet och i synnerhet okunniga personers och samhällsklassers sjelfkloka kannstö- peri. Dessa äsigter utbildade sig mer och mer till obenägenhet mot fria statsskick samt benägenhet för stark konungamagt, och han uppstämde redan åt Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika och likaledes åt reaktions-riksdagen 1769 lofprisande sånger. För- ändringen var en följd af icke blott riksdagen 1760 och dåtidens uppträden, utan ock af personliga an- lag. Liksom många dylika snillen trifdes Bellman ej rätt väl under republikanska författningar med dessas kontroller och invecklade förvaltning; och än mindre med Mössornas stränga anspråk på spar- samhet och regelbundet arbete. Oviljan mot stats- skicket och i synnerhet mot Mössoi-na ökades, när han tre gånger efter hvarandra förlorade sina inne- hafda sysslor; ena gången till följe af egen oor- dentlighet, andra gången till följe af Mössornas sparsamhet; tredje gången man vet ej rätt af hvad orsak. Måhända hoppades han mer framgång under ett sådant enväldigt regeringssätt, som både för regent och undersåte gjorde gällande ett sjelfsvål- digare lefva och låta lefva; — ett regeringssätt, hvilket ock för vissa skaldenaturer är serdeles loc- kande genom sin anstrykning af patriarkalism och tillika genom enklare former, praktfullare hoflif och mer lysande företag o. s. v. Ett sådant stats- skick tycktes nu så mycket mer lockande, som den tillämnade större magten snart skulle falla i hän- derna på dåvarande kronprinsen Gustaf, vid hvars

och än mer deraf, att den prisar svenska friheten, det fria statsskicket, hvilket under skaldens sednare tid, åtminstone efter 1771, aldrig var föremål för hane lofsånger, utan tvärt om.

128

snille Bellman som skald och medborgare fäst stora förhoppningar. Vid dennes äntrade till regeringen skref ock Bellman några verser, hvilka, ehuru i dunkla ord, likväl antydde, huru skalden väntade af honom en stor förändring. Denna inträffade ock 1772, och Bellmans då uppstämda herrliga triumf- sång *) visar hans tänkesätt, hans förtjusning. Re- dan från besagda tid sökte ock Gustaf den tredje taga vara och fasta på detta lysande snille, som derjemnte var så utmärkt genom sin kärlek för konungamagten och genom sin förmåga att den- samma besjunga, försköna och stödja. Från samma tid uppträdde ock Bellman som Gustafs lofsjungare, dels enskildt, dels i ett för sådant ändamål stiftadt samfund. Betraktom båda sidorna af denna hans verksamhet; och först det ifrågavarande sällskapet! Någon tid efter revolutionen 1772 stiftades en orden, kallad Augustibröderna -). Främjande af redlighet, barmhertighet, fosterlandskärlek, o. s. v. uppgafs här, såsom i ordnar ofta sker, vara samfundets ändamål; men tillika, och detta var väl hufvudsaken, skulle man derstädes fira statshvälf- ningen d. 19 Augusti 1772. Ordens årliga tre hög- tidsfester voro nämnde revolutionsdag samt konun- gens namns- och födelsedagar ; — dess ordenstecken i högsta graderna en öfver samma statshvälfning slagen skådepenning; — dess beskyddare prins Karl; — dess ordensstormästare revolutions riksda- gens landtmarskalk Axel Gabriel Leijonhufvud ; — dess ordensskalder och talare Bellman, Hallman, och sedermera Envallsson; dess ceremonimästare Kexel ^); dess fiirsamlingsrum stundom orangeri-

') 42. 2G4.

^) Måhända på konungens födelsedag d. 24 Jan. 1776, hvilken dag står på dess skådepenning. Första kända 1 säll- skapet hållna tal är af Hallman och från den 24 Jan. 1777. Ar 1782 blef ett skaldestycke, kalladt Augustiade och skrifvet för sällskapet A. B. (Augusti-Bröderna?), inlemnadt till tid- ningen Den Välsignade Tryckfriheten, men der icke intaget.

^) Oss veterligen har för öfrigt ingen anseddare skrift- ställare deltagit i berörde sällskap. Vi hafva dock ej lyckats återfinna dess handlingar.

129

salen på Karlberg, stundom Piperska Muren, stun- dom för tillfället valda platser i den fria naturen. Hvem som bekostade ordens utgifter, är ickekändt; men torde kunna gissas '). Andan i sällskapet kan bedömmas, dels af hvad berättadt är, dels ock yt- terligare af der hållna föredrag. I t. ex. Hallmans tal på konungens födelsedag 1777 lästes: Sverges hopp började tindra likasom nordstjernan från sin höjd och njöt sin sälla tillfredsställelse om morgo- nen den 24 Jan. 1746 -). Lycksaliga timma^ efter- längtade ögonhlickl Sverges sällhet vred sig straxt efter det dyra barnet, liksom blomman efter sin sol; och allt upplifvades o. s. v. Ar 1785, har Bellman den 19 Aug. hållit inför besagde orden eit tal, i hvilket såväl frihetstiden som statshvälf- ningen 1772 beskrefvos enligt gustafvianska skolans anda. Det hette om den första:

Förbistring hos en flock och hämnden hos den andra Af snikna styresmän inblåstes, vild och stark. Till rikets möten opp sågs rikets bödlar vandra Att p)lundra få hvarann och fängsla sin monark; Att åt en utkmdsk arm (hvem häldstj sitt hjerta

skänka Och mot sin fosterbror i blodigt harnesk blänka.

och om den sednare:

Vår frihetsfest i dag (d. 19 Aug.) vi fira

Uti vår sälla fosterbygd.

7, Svea folk, kring Gustafs spira

Lof sjung om ömt hans hjeltedygd!

Riksdagen 1789 efterlemnade mycket missnöje mot Gustaf den tredje; men vid Augusti-brödernas nästa sommarhögtid uppstämde Bellman ett lofqväde öfver konungen och dess åtgerder ; och 1792 vid

') Redan 1774 hade konungen skänkt Bellman 3,000 och, Kexel 2,000 d. k. m.

^) Gustaf den tredjes födelsestund.

Fryxells Berätt. 45. 9

130

dess död likaledes en mycket berömmande sång ^). Man hai* ännu qvar många i sällskapet hållna tal dels af Bellman, dels af Hallman m. fl. och alla i ofvanbeskrifna anda.

Samfundet, i öfrigt föga kändt, fortfor dock i flere år och upplöstes först efter statshvälfninaen. 1809.

Vi vända oss nu til! Bellmans enskildt per- sonliga verksamhet i konung Gustafs tjenst. Bästa öfversigten deraf torde erhållas genom en tidsord- nad framställning af dess förnämsta uppträden.

Redan år 1771 skref Bellman, som berättadt är, flere sånger till nämnde konungs ära.

År 1772 skref han sin herrliga, redan införda'-) triumfsång öfver revolutionen, jemnte några andra dikter af likartadt innehåll. Vi minnas, huru främ- lingen Michelessi utgaf en skrift, hvilken inför Europa berättade och mycket berömde detta års statshvälfning ^), Gustaf gaf honom en dyrbar för- äring och anmodade Bellman skrifva verserna der- till, hvilket denne ock gjorde*).

Under åren 1773 och 1774 skref Bellman ånyo några qväden till Gustafs ära. Det tyckes ock hafva varit vid denna tid, som Schröderheim, nu kommen i stor nåd hos Gustaf, lyckades till dennes uppmärksandiet än mer framdraga Bellman. I slutet af 1774 erhöll ock den sednare, som närandt är, en nådegåfva af 3,000 d. k. m.

' ) Stycket var dock så svagt, att det stundom blifvit ur Bellmans samlade skrifter uteslutet. En sägen är, att större delen af upplagan blifvit på hög befallning förstörd. (?)

= ) 42. 264.

3) 42. 270.

*) Gåfvan tyckes bestätt i juveler och en dyrbar dosa, hvilka dock blefvo Michelessi fränstulna. År 1777 skref Bell- man en lofprisande inskrift för en minnesvård, som Höpken och Scheffer då ämnade uppresa öfver Michelessi. En sådan med inskrift på latin blef ock af nämnde herrar i Jakobs kyr- k-omur insatt.

131

Är 1775. Oaktadt nyss erhållna summa var Bellman snart omigen i svart betryck. I december 1775 inlemnade han till konungen en rimmad böne- skrift om sekreteraresysslan vid nummerlotteriet, och förklarade, att han i händelse af bifall skulle vid sitt champagneglas sjunga så som Dalin och Gyllenborg sjungit. Han blef ock till besagde syssla utnämnd. Af lönen 3,000 d. k. m. afstod han ena hälften åt en person, som förrättade tjensten ^). Andra hälften 2) uppbar Bellman som årlig pensjon hela sitt lif igenom. Några hafva ock trott, det konungen äfven dessutom flere gånger ur ?in hand- kassa^ gifvit honom betydliga understöd.

Ar 1776. Vi erinra om frihetsmannen öfver- ste Gyllensvan. I en tvist mot landshöfding Gylden- stolpe, hvilken hörde till konungens parti, blef han dömd från tjensten, och detta, påstodo några, till en del genom Gustafs personliga bedrifvande. Många sade och säga ännu, att konungen hade lag och billighet på sin sida; och att Gyllensvan var en klandervärd person. Många sade och säga ännu, att konungen, ledd af politisk ovilja, tillät sig olag- ligheter i rättegångssättet och oloflig inverkan på domstolen, och derigenom skärpte utslaget mer än lagligt eller billigt var. Säkert är, att han blef af flere strängt tadlad. Men då uppträdde Bellman med några verser, i hvilka han ställde sig på ko- nungens sida och prisade dess åtgerd.

Samma år 1776 blef ofvanbeskrifne orden Augu- sti-bröderna stiftad, och några nya Bellmans lof- sånger öfver Gustaf diktade. Denne gaf honom tittel af hofsekreter och började vid samma tid hedra honom med namn af Den Svenske Anakreon, hvilket kungliga vitsord medförde i den vittra verl- den ej ringa anseende.

') En sägen är, att han någon tid sjelf bestridt göro- målen.

^) Beräknad af några till 300 d. s. m., af andra till om- kring 700 — 1000 kronor.

132

Ar 1777 diktade Bellman nio sånger, som dels omedelbart dels i förbigående prisade Gustaf den tredje. Bland dem må i synnerhet nämnas en ställd till Rehröderheim och fylld af det liögstämdaste beröm öfver konungen.

Ar 1778 blef på förord af Schröderheim Bell- man utnämnd till notarie i bondeståndet; en be- fattning, som medförde ringa arbete ^) ; men tro- ligen ej ringa arvode. Under loppet af samma år, hördes från Bellmans lyra vid sex serskilda tillfällen utbrott af förtjusning öfver Gustaf den tredje.

Frän åren 1779—1782, finnas efter Bellman likaledes flere dylika lofsånger, Gustaf visade ho- nom ock fortfarande mycken välvilja och lät 1780 måla hans porträtt. När 1781 en Bellmans son föddes och döptes till Gustaf, lät konungen sig och drottningen skrifvas som faddrar och vid do- pet föreställas af hofmarskalken Ridderstolpe och öfverhofmästarinnan, grefvinnan Fersen. Dopet för- rättades i slottskapellet och af biskop Troil -).

År 1783 oaktadt ofvannämnde årliga lön eller pensjon var Bellman i nödställd belägenhet och

' ) Riksarkivet. Bondeståndets der befintliga protokoll vid besagde års tre månaders långa riksdag upptager blott 8 ark in f olio ; och deraf äro 6 sidor tomma, och öf verläggningarna angå oftast ceremonier och gåfvor till konungahuset. Besagde ämbets- tillsättning har Fersen beskrifvit (4. 55, 61) med följande ord : Till sekTelerure i bondeståndet utnämndes af konungen herr Schröderheim och till notarie en Bellman; den förre beryktad i riket och vid hofvet för dess egennyttigheter med tjensters för- säljande, men den sednare var allmänt känd för dess krogpoesi och ett liderligt -uppförande samt comiqua uppgänge. Dessa män anförtroddes bondeståndet. Herr Schröderheim fick månadtliga tajfelpeiiningar att tractera bönderna och hålla dem i godt lynne. Trakteringen gafs i början i Schröderheims egen våning. Hu- ruvida Bellman vid 178G års riksdag hade samma befattning, känna vi ej ; ty bondeståndets protokoll för den tiden äro ej till finnandes.

^) Kgl. Bibi. Anteckn. af K. M. Bellman i hans familj- bibel, samt Hojförsamlingens födelse- och dopbok, hvilken dock som faddrar uppgifver Deras Konglige Majestäter utan att nämna deras ställföreträdare.

133

vände sig åter till konungen med en böneskrift af följande innehåll.

Stor yyiäg tig ste Allernådigste Konung !

Sedan under den liögstes välsignelse, rnin un- derdåniga nit och glädjesång mycket bidragit till afsättningen af de regala bränneriernas goda va- ror, och äfven till ujipmuntran af hasnrderade glupska insättningar på konglige Nummer-lotteriet, vågar jag underdånigst bönfalla om en liten gra- tifikation af 333 ') riksdaler specie uppå någondera af dessa fonder.

Allernådigste Konung!

Bacchi Tempel ^) är nu öppnadt. Allmänhe- ten har derigenom fått första gången del af mina arbeten. De medföra ingen elak verkan, då de roa ^); och om någon gång min lyra jagat bekym- ren från tronen, äger jag all den förtjenst, som gjorde Maros lycka.

Framhärdar till dödsstunden i djupaste under- dånighet Eders Kongl. Majestäts

Allerunderdånigst *) tropligtigste tjenare

Carl Michael Bellman.

Måhända var det som bi häng till denna ans()- kan, som Bellman skref följande vers:

') Motsvarar 1,332 kronor.

^) Ett af Bellman nämnde år iitgifvet skaldestycke.

^) Det Bacchi Tempel, Bellman här som en förtjenst in- för konung Gustaf åberopade, bestod i en ganska lång (117 sidor i Sondéns upplaga) beskrifning öfver den högtidlighet, med hvilken det vanliga sällskapet på sitt vanliga vis år 1779 firade likbegängelsen efter Movitz. Den innehöll bland annat Ulla Winblads anvisning på det träd, under hvilket, och den tufva, på hvilken hennes bröllop med Movitz stått (S. st. s. 113), samt beskrifning på hennes plågor, (S. st. 210 — 212) då hon framfödde en son åt Movitz. Der finnes ock vi- san: Om ödet mig skull skicka En skön och dugtig Jiicka etc. (S. st 163) det i sedligt hänseende kanske mest motbjudande, Bellman skvifvit.

■•) i^nligt originalet i riksarkivet, men i De la Gardieska arkivet står genom tryckfel allernddigste. Atterbom, Siare och skalder 0. 83, antager, att Bellman verkligen skrifvit allernå-

134

Hade jag millioner livrés I min kista och min pung, Skulle allt, så sannt jag skrifver, Genast höra till min kung. Men ett ting för barn och maka, Vore underdånigst be Att i nåder få tillbaka Blott trehundra-trettiotre.

Huruvida Bellman erhöll den begärda summan, är oss obekant ^). För att öka afsättningen på kronobränneriernas tillverkningar hade Gustaf för- bjudit brännvinsbränning i enskilda bus. Af många blef detta klandradt, som ett ingrepp i medborga- rens rättighet att få sjelf förädla sin vara. Till ätgerdens försvar uppträdde dock Bellman i en sång, som uppräknade Gustaf den tredjes storverk och bland andra också det förhållande, att numera £j i hvart torp en ohjckskittel sjuder.

Att förbudet utgafs för att öka inkomsten från kronobränneriernas stora olyckskittlar, derom nämn- des ej ett ord. Vid samma tid hade Bellman lemaat några bidrag till en då ulgifven tidning, kallad JJen välsignade Tryckfriheten. Men när bladet började misshaga konungen, drog sig Bellman der- ifrån, och fortfor att sjunga Gustafs lof.

Från dessa tider berättas ock, att när Gustaf kom på besök till Carleson på Mellby, plägade man dithämta Bellman för att roa konungen. Dennes för den muntre skalden gynnande tänkesätt var äfven så allmänt bekant, att tjenstsökande utbådo

digste och med flit för att åstadkomma komisk effekt, och ser deri ett bevis för sitt påstående, att det var blott ett skämt, då Bellman inför konungen berömde sig af att hafva med sina sånger befordrat afsättningen från kronobrännerierna. Åtterbom söker derigenom befria båda Gustaf och Bellman från den mörka skugga, bemälte böneskrift kastar öfver bådas minnen.

') Att så skett antages i Siare och Skalder s. 22.

135

sig Bellmans förord, hviika vanligen gåfves i rim- mad form oeli ansågos mycket verksamma.

Ar 1785 började missnöjet med flere konun- gens åtgerder blifva mer allmänt och hotande. Då och i Augusti-brödernas sällskap höll Bellman till dennes försvar ocli ära ett längre rimmadt tal, ur hvilket redan några betvdelsefuUa rader äro införda.

Under åren 1787—1792 inträdde dessa iörhål- landen i ett än märkligare skede. Missnöjet mot konungen blef mer och mer högljudt, lofsängerna mer och mer svaga och sällsynta. De anseddare skalderna, med undantag af Leopold, började iakt- taga en betydelsefull tystnad. Något serskildt lof- qväde öfver Gustaf den tredje såsom regent ^) hör- des frän Gry 1 lenborg icke efter 1775, från Adler- beth och Kellgren icke efter 1783, och i den sednares kantat 1789, i denna patriotiska uppma- ning till fosterlandets försvar, förekommer ej ett enda ord om konungen -). Sedan sålunda vid dennes <3jerfva och olagliga tilltag 1788—1792 de flesta anseddare skalderna tystnat, var det för Gustaf så mycket dyrbarare att blifva af Bellman bepi'i- sad med om möjligt ökad ifver och värma. Vi hafva räknat 14 serskilda gånger, som Bellman ■under dessa år stämt sin lyra till Gustafs ära, dels i serskilda för sådant ändamål skrifna dikter, dels medelst tillfälliga i andra sånger fällda yttranden.

') Som vitterhetsbeskyddare blef han ofta beprisad.

^) Mellan denne skald och Bellman inträdde nu en märk- -värdig olikhet. Under slutet af 1770- och en del af 1780- talet hade båda uppstämt sina erotiska och bacchanaliska ofta ganska betänkliga qväden, och derjemnte varma lofsånger till konungens beröm. Småningom ändrades förhållandet. Kellgrens politiska lofqväden tystnade efter 1783, hans erotiska likaså efter 1700; och han egnade mer och mer sin penna åt högre och för menskligheten vigtigare föremål. Bellman der- emot stannade qvar i sin förra verksamhetskrets och fortsatte med oförminskad ifver sina icke blott bacchanaliska utan ock rojalistiska qväden.

136

Straxt efter viksdagen 1789 och säkerhetsaktens framdrif vande har han inom Augustibrödernas sällskap och i en serskild säng beprisat Gustaf såsom den, der Gudar lik, hifvade nattens rän- ker och stormens böljor semit stadgade rikens väl. Tillförene hade det vanligtvis varit Adlerbeth, Gyllenborg, Kellgren eller Oxenstjerna, som författat de större eller mindre skådespel, hvilka till hofvets nöje stundom på lustslotten uppfördes. Nu och sedan de fleste dessa herrar tystnat, blef det emel- lanåt Bellman som hedrades med sådana uppdrag, en gång 1787 och tre gånger 1790.

Sist kommo efter hvarandra riksdagen 1792 och konungens mord. En hemsk rysning gick ge- nom landet, och nästan alla ansedda skalder iakttogo en dyster tystnad ^). Men i Augusti-brödernas säll- skap uppstämde Eellman en klagosång, som för- klaradcj att Gustaf varit den bäste kung, som ännu burit krona, och att segren slösade sina lagra)' åt hans mod o. s. v. Detta var Bellmans afskedsqväde till nämnde konung. De kända dikter, i hvilka han på ett eller annat sätt sjungit dennes ära, stiga enligt vår räkning till ett antal af 73.

De många fiender, samme konung fick under sednare åren, sågo naturligtvis med missnöje, med förakt detta Bellmans författareskap, och kallade honom och Leopold hofshalderna. Denna åsigt de- lades af ej få, och i en dansk lärd tidskrift med- delades en öfversigt af Sverges vitterhet, i hvilken Bellman kallades en hofpoet, soift uppbar lön af Gustaf den tredje -).

Nekas kan ej, att i visst hänseende Bellman förtjenade denna benämning; men icke i ordets säm- sta bemärkelse. Saken tarfvar närmare under- söknina;.

') Utom Leopolds sånger vid begrafniugsakten.

-) Nordia. Dansk tidskrift 1795. 1. 68. Uppsatsen an- sågs skrifven af Karl Uggla, kammarherre och författare till Svea Rikes Rådslängd.

137

Att Gustaf med sitt noggranna iakttagande af konungavärdighetens yttre sken likväl hyllade och drog till sig en person sådan som Bellman; — och att denne sednare orubbligt fastade sig vid den mer oeh mer klandervärde konungen; detta märkliga förhållande har sin förklaring i flere hos båda gemensamma karaktersdrag. Visserligen före- lanns, och det ä båda sidor, en egennyttig beräk- ning; hos konungen att städse hafva en ifrig och snillrik lofsjungare ^), och hos Bellman att städse hafva en frikostig och mägtig gynnare; och eme- dan båda beräkningarna slagit in, alstrades ock ömsesidiga känslor af tillgifvenhet. Men förbin- delsen hvilade utan tvifvel också på varm sam- känsla med och för h varandras personer. Ty emel- lan begge snillekonungarna, den ene pä tronen, den andre på krogen, förefanns oaktadt all yttre skil- nad dock mycken inre likhet; deras upprigtiga kärlek till snille och poesi; deras oemotståndliga åtrå efter nöjen och njutningar, hvar på sitt vis; deras bestämda ovilja mot hushållning, sparsamhet och fräget arbete; deras fladdrande lättsinne och äfventyrslystnad. Hos båda voro ock dessa fel i mycket öfverskylda genom snille, qvickhet och ett gladt och i grunden välvilligt lynne. Ingen- dera egde dessutom nog stark rätts- och sedlighets- känsla för att djupare såras af den andres fel; men begge hyste för qvickhet och snille en beundran, en kärlek så stark, att de för dessas skull ömsesidigt öfversågo med de moraliska bri- sterna. Dylika gemensamma drag i personlighe- terna alstrade inbördes deltagande och välvilja mel- lan personerna. Flere sägner om ett sådant för-

') Några säga, att konungen med flit uppmi;ntrade en epikureisk vitterhet, och att han ville genom nöjen och njnt- ningar döfva svenska frihetssinnet och leda folket från all sysselsättning med allmänna angelägenheter. Närmare gransk- ning af denna anklagelse hör till Gustaf den tredjes egen hi- storia.

138

hållande berättas ock. En gång mötte konungen Bellman och frågade: hur står det till? Nu ser du mig ut att icke kunna hitta på ett enda nm. Denne bugade sig och svarade genast:

Helt tomt är mitt schatull, Min lyra är i kras. Men ändå på mitt glas Står Gustafs namn i gull ').

En annan gång mötte honom konungen och anmärkte: jag tycker, du är tämligen illa klädd, Bellmanl — Jag kan, svarade denne, jag kan ändå i underdånighet försäkra, att jag kar hela min garderob på mig. — En annan gång, när Bellman vistades ute på Haga, trätTade Gustaf honom en morgon ute i parken, sittande helt dufvwi på en soffa, undei' det framför honom låg i gräset en sof- vande arbetskarl. Gud bevare mig I utbrast konun- gen, jag tror, du redan skaffat dig ett rus, Bell- man! Denne pekade på arbetskarlen och svarade genast:

»Tänk, hvad den fähund vet att nyttja väl sin dag, Som klockan åtta är långt fullare än jag.»

En annan gång fick han inför konungen härma dennes två fordna guvernörer Tessin och Scheffer, och han gjorde det på ett sätt, som väckte alla närvarandes beundran och löje. — En annan sägen är, att Gustaf en gång haft någon förtret och der- före uppskjutit ett tillämnadt ordenskapitel, och i stället efterskickat Bellman för att genom honom komma i gladare sinnesstämning. Denne anträffa- des på källaren Kejsarkronan; men svarade, att han för tillfället icke hade tid att komma; ty han var sjelf sysselsatt med ett ordens-kapitel. Men efter en stunds besinning, kanske ock öfver hvad han skulle föredraga, gick han upp till konungen,

') Enligt en annan sägen skrefs denna vers som ett bontes- rimés.

139

der han fick plats framför en rykande bål, och sjöng då sin sedermera tryckta dikt om Bacclii adelsmän ^). En annan gäng och under sednare bekynimersamma tider, hade konungen en ru- skig höstafton sändt en vagn för att till Haga hämta lustigmakaren Bellman, på hvad ställe och i hvad tillstånd denne ock anträffades. Budet fann honom slutligen på Djurgården, men så beskänkt, att han icke ville visa sig för konungen. Det hjelpte ej; han fördes i hotvagnen och till Haga. Här sattes han framför ett med champapne dukadt bord och böi-jade dricka och sjunga den ena visan efter den andra. Men snart domnade krafterna, huf- vudet sjönk ned och han inslumrade. Konungen lät honom sofva och gick till sin qvällsvard. Åter- kommen derifrån, fann han sångaren ännu slum- rande och utbrast: »jag undrar, hvad Bellman skulle säga, om jag nu väckte honom och fordrade en sång till 7nig.n I blinken lyfte skalden hufvu- det, gnuggade ögonen och svarade: »då skulle Bell- man säga så härh h varpå han genast sjöng på Marlborough-melodien '^) följande strof. De nattliga skyarna draga Tungt, tungt, tungt hän öfver Haga, Och stjernorna glimma sä svaga, Och skogen mörknar och flyr. O Kung! din hvila är dyr. Gå, Kung! din hvila att taga; JLugnt, lugnt, lugnt hvila på Haga! När rymderna åter sig dag a, Ditt folk ined mildhet du styr ■').

Utmattad, dignade han ånyo ned i sitt förra läge och blef, med en gåfva i fickan, sofvande förd till sitt hem.

') Fredmans Sånger n:o 1.

^) En fordom ofta hörd fransysk visa: Marlhorouyh s'en ra't en guerre.

•*) Dessa verser har Bellman sedermera inryckt i ett till hofvets förlustelse uppfördt skådespel.

140

Mot bevisen på konungens fortfarande ynnest svarade bevisen pä Bellmans fortfarande tillgifven- het. Han skref, som berättadt är, allt framgent till Gustafs ära en mängd lofsånger.

Dessas poetiska värde var mycket olika. Nå- gra i synnerhet omkring 1772 A'oro genomglödgade af förtjusning och verkliga mästerstycken. De frän sednare åren icke så. Både smickret och to- nen blefvo gröfre än förut. Se här ett exempel! Öfver Högar ths bekanta tafla Midnatts-gillet för- fattade Bellman en rimmad beskrifning, som började med följande strof.

Kom Apollo! gäck din skald tillhanda,

Om mig egnar kallas din.

Skänk mig Hogarths öga, eld, och anda.

Låt hans teckning hlifva mini

Redan min skugga tungt i en dvala

Röner sömnens roliga gräl,

Och re^n mig tyckes vinet sqiiala

Kring min hjessa och min själ.

Derpå följde en beskrifning öfver taflans inne- håll och personer. Den var af Hogarth målad i afsigt att från dryckenskap afskräcka genom att framställa dess vedervärdighet och olyckliga följder. Bellman deremot fäste sig blott vid det lustiga, det löjliga, utan någon antydan på ohygglighe- terna. Han framställde tvärtom det hela som ett sällskap Gustaf den tredjes beundrare, hvilka sam- lat sig för att prisa denne konung, hvarföre ock Bellman slutade sin sång med följande strof:

Kom, drick, tills dagens fackla sig tänder, Drick konungens skål i Svea länder. Som Norden lugn och frid beredt ^). Klockan skrider rätt nu till ett.

') Detta skrefs straxt efter den af Gustaf tillställda rysska fejden, och under hans förberedelser till krigisk inblandning i Polens eller Frankrikes angelägenheter.

141

Detta skaldestycke aflemnade han till konungen d. 13 febr. 1791^"). Se här ett annat prof! År 1790 och på kronprinsens födelsedag öfverlemnade Bellman åt honom ett exemplar af Fredmans Epist- lar, åtföljdt af nedanstående sång.

Hvad gräl om Bacchi kannor

Bland templets -) tjenstemän i dag

Med violetta pannor

Och blödiga behag!

En ropar i sin ifver:

n Prins Gustaf Adolf lef ve han!»

En åter varsamt klifver,

Men tumlar på en ann.

Der drifvans safter strömma

Uti en bacchanalisk lut,

Sig hje7'tat ej kan gömma.

Det trängs i tårar ut.

»Gud må vår prins bevara!'

Blir hela lagets hesa skrål o. s. v.

Att Bellman trodde sig kunna åt Gustaf och ät dess kronprins framlemna dylika dem tillegnade sånger, och att Gustaf tillät sådant ske, och lät för sig gång på gång Bellmans smickrande men obe- tydliga ofta råa lustspel uppföras och stundom in- bjöd honom till sina nöjen, detta med mera dylikt-^) är af stor betydelse för konungens dåvarande sin- nesstämning och beliigenhet, och för den anda, som dåförtiden herskade i och utgick från detta hof.

I öfrigt var det icke blott för Gustaf person- ligen, som Bellman uppstämde sina lofsånger; utan ock för alla konungahusets medlemmar, drottningen,

') Den vanliga uppgiften af är 1793, anses nnmera vara origtig.

'■') Bacchi tempels.

') T. ex. att, som förbemäldt är, Bellman 1783 inför ko- nungen åberopade som förtjenst en sådan sin dikt, som Bacchi tempel, öppnadt vid en hjeltes död.

142

enkedrottningen, kronprinsen, prinsessan, bägge her- tigarna, t. o. m. för prins Fredrik Adolfs mamsell Hagman och för hofgunstlingarnas gunstling Johan Simmingsköld. Men i synnerhet var han fästad vid hertig Karl, dels till följe af slaget vid Högland» hvilket Bellman städse omtalade som en lysande seger; dels måhända till följe af hertigens delta- gande i åtskilliga muntra lag, så Augusti-brödernas som Par Brikolls. Till bemälte furstes ära skref han ock flere sånger, hvilkas anda kan bedömmas af följande exempel.

Dyraste prins Karl, du är vår!

Hvar finns väl den, som till altaret ^) går,

Och icke ined tårar bekänner mi med mig,

Att Sverge räddadt är af Gud och kung och Dig!

och en annan gäng :

Men som vi segren hunnit.

Så svallar glädjen i min barm,.

Prins Karl har segren vuiinit

Med Karl den tolftes arm.

Vid sin tredje sons döpelse skref Bellman en sång, som slutade med följande rader: Så lugnt, så still, så tyst jag denna fest inviger. Ja, till och med jag sjelf, jag bara står och tiger. Tills pilten skall få namn. Dä ropar jag : Jlin vän! Vet han skall heta Karl, som jag och hertigen. och han har en annan gång förklarat, det Voltaire borde till samma hertigs ära dikta en Caroliad.

BELLMAN OCH ELIS SCHKÖBERHEIM.

Sistnämnde herre förtjenar i så väl personligt som politiskt och litterärt hänseende mycken upp- märksamhet. Här skola vi taga i betraktande blott hans förhållande till Bellman.

När och hur bådas vänskap började, är obe- kant. Man vet blott, att under några år af sin

') Bacchi tempels.

143

ungdom har Schi'öderheim varit Bellmans vän och dubroder, och här nedan införda bref gifva något begrepp om det lefnadssätt, de stundom till- sammans förde. Under denna tid hade ock Schrö- derheims befordran gått ganska långsamt. Är 1764 inträdde han i statens tjenst, men hade nio är där- efter ej hunnit längre än till kopist. Men efter statshvälfningen 1772 blef han af Gustaf genast framdragen och utnämnd 1773 till kanslist och protokollssekreterare, 1774 till ordenshärold, 1775 till expeditions-sekreterare o. s. v. Till följe af dessa befordringar måste han väl draga sig från de fordna dryckeslagen, men visade dock alltid mycken tillgifvenhet för den i fattigdom qvar- lefvande vännen. Är 1774 åtföljde Schröderheim konungen pä resa till Skåne. Då tillskref honom Bellman ett för tiden och personerna betecknande bref^). Dess egentliga innehåll var att till Herre- stads pa&torat rekommendera Bellmans fordne lä- rare Ennes ^). Brefvets större del utgjordes af en beskrifning öfver det sätt, hvarpå deras förra ge- mensamma vänner, fader Berg och Ulla Winblad m. fl. hade i ett muntert lag uttalat sin tillgifven- het för den fordne sällskapsbrodern och sin vörd- nad för den nu på ärans trappa uppstigande pro- tokollssekreteraren. Bellman berättade, huru den ene ropade: Skål för Elis! och hur

JUn annan gäspar tungt, med armarna på duken, Och hur han nicka till, i stopet föll peruken. En raglar åter fram, som stapplar på sitt mål, Och sjunger vid en klunk det täcka könets skål. Två ta hvarann i hand och ki/ssas och bli bröder. Den ene mist sin hatt, den andres näsa blöder.

') Den 24 Aug.

^) Denne fick ej Herrestad, men år 1777 och sägas det på Schröderheims förord ett annat, benämndt Röke och Torup. Han förföll på slutet till dryckenskap.

144

Men vid den stora båln, som uppå bordet röker, En flunsig glad madam den tjocka armen kröker.

Hon dricker Elis's skål.

Idörrn, som står på glänt, en nymf man varse bkper, Som med en kullrig buk inö/ver tröskeln klifver flon raglar vid hvart hörn, af vin och lustar sjuk, Och hennes panna bär en rutig silkesduk. Med glaset uti hand hon menlös står och tiger. Man dricker Elis's skål; hon rodnar och hon niger. Straxt klingar hvar och en och skrapar med sin fot; Men flickan sprang nu in i dörren midtemot. Allt laget reser sig: man stöter i trumpeten. Sjelf fader Berg steg tipp och snöt sig i serveten. Drack Ulla Winblad till, ined syster Ann Katrin' Bror Movitzs syskonbarn och fader Bergs kusin o. s. v. Schröderheims likaledes rimmade svar d. 4 September är till ord och innehåll sådant, att vi ej kunna införa det: blott nämna, att han ålade Bellman taga vård om den ifrågavarande tärnan och låta hennes blifvande barn döpas till Bibalius Mikael och med Stockholms dubbelöl till dopvatten samt Eredman, Movitz, fader Berg och Ulla Win- blad till faddrar ').

Trollat är, att Schröderheim bidragit till de många nådebevis, Bellman fick under åren 1774 och sedermera åtnjuta, och att han låtit denne är 1778 biträda vid de muntrande förplägningar, hvar- med konungen lät på sin bekostnad Schröderheim hålla riksdags-bönderna i godt lynne.

För Schröderheims fru tycks Bellman hafva hyst verklig tillgifvenhet. Hon, Anna Charlotta v. Sta- pelmohr, var dotter till hans fordna förman inom general-tullstyrelsen och utmärkt för behag, qvick- het och fria' tänkesätt. Hon fick redan som ogift

') Kgl. Bihliot. Skrifter af Bellman. Enligt Jalcohs för- samlings kyrhohok döptes d. 31 Nov. s. å. en Anders Mikael med Bellman, en kypare och två med Bellman bekanta qvmnor till faddrar.

145

och äfvcn sedermera af Bellman mottaga verser, som tycktes vittna om vackrare känslor: men stun- dom ock om hans hopp, att hon skulle öfverse med det vågade i hans dikter, hvarföre han äfven skickade henne sin mycket burleska parentation öfver Lund- holm ^). Vid hennes död uppstämde han ett klago- qväde, som, satt till en bland hans vackrare melodier, på sin tid och länge efteråt sjöngs öfver hela Sverge^). Karon ! din färja, den horn ej för sent. För Schröderheim sjelf hyste Bellman likaledes mycken tillgifvenhet. Han uppkallade efter honom en bland sina söner, hvarvid Schröderheim stod fadder. Han tillskref honom ock dikter, som inne- höllo uttryck af nämnde känslor och tillika flere vackra naturbeskrifningar. Stundom förekommo dtick uppträden af det besynnerliga lustighetsma- keriet. Han hopklistrade af pappersark en bred remsa, 65 alnar läng, hvilken enligt forntidens bruk hoprullades öfver en kafle. På denna remsa ned- skref h.an en mängd af sina dikter och skänkte år 1780 dessa så kallade väfrim ^) åt Schröderheim. Den fordna gemensamma bacchanaliska andan i allt dess sjelfsvåld bröt ock stundom fram äfven under sednare tider. Som betydelsefullt prof deraf inrycka vi följande säng på någon statssekreteraren "*) Schrö- derheims födelsedag.

Alle man i hålen I Gissa! livars är skålen? SJcrälen, gode vänner, skrålen! Han med stora magen ^)

1) Se sid. 93.

''') Liksom Atterbom har äfven Fryxell i sin barndom ofta hört denna sång.

^) Måhända var det med anledning häraf, som han en gång anhöll att för sina väfnader af rim erhålla premier, på samma sätt, som andra för deras väfnader af ylle eller linne.

••) Således efter 1782.

') Afser Schröderheims växt.

Frijxells Berätt. 45. 10

146

Blef på denna dagen Fram Ull denna verlden dragen; Älskad af kamrater. Vördad af magnater, JRikshärold och statssekter i rikets och i nöjets stater. Tar han smak och toner Efter ort, personer, Ämnen, ordning, tid och skick. Drick !

Ett ting ej vi glömma, När vi glasen tömma. Att vår Elis högt berömma. Önskom honom, bröder, Allt, hvad kroppen göder. Allt, hvad muntert snille föder ! Måtte kreditorer Och exsekutorer I ditt förmak lemna rum för välhemedlade pastorer ! ') Må så dina dagar, Efter ödets lagar Långsamt skrida till sitt mål! Skål !

ALLMÄNNA ANMÄRKNINGAR OM BELLMANS SKALDEKONST.

Hans religiösa, politiska och tillfällighets- dikter samt flertalet af de bacchanaliska -), ehuru mycket snille och qvickhet i dem förekommer, Iiöja sig dock icke så betydligt öfver andra den tidens bättre skaldestycken, att de ådragit sig någon större uppmärksamhet, eller fordra någon serskild gransk- ning. Så mycket mera är detta händelsen med de samlingar, som äro bekanta under namn af Fred- mans Sånger och i synnerhet hans Epistlar. Till antalet 147 utgöra båda visserligen blott en mindi-e del af hans poetiska qvarlåtenskap, hvilken stiger

' ) Schröderheim, statssekreterare i ecklesiastik-expeditionen, sålde ofta pastoraten till den mestbjudande.

^) Fredmans testamente och sångerna i Bacchi Orden.

147

till vid pass 1,000 serskilda stycken ^). Men ur denna massa har han mot slutet af sin lefnad ut- valt just nämnda epistlar och sånger, såsom varande af allmänhetens uppmärksamhet mest förtjenta. De äro det älven och tillika de enda större dylika samlingar, han sjelf utgifvit, och de, efter hvilka han förnämligast bör bedömmas och blifvit både bedömd och berömd. Den teckning af hans skald- skap, hvilken här nedan förekommer, afser sålunda i synnerhet det sätt, hvarpå han i nämnde två sam- lingar uppträdt 2).

För att vara en skalda en konstnär af högsta ordningen, egde Bellman de flesta vigtigare egen- skaperna; först och sist en oöfverträffad originalitet i så väl uppfattning som framställningssätt; ytter- ligare ett blixtrande snille, en lysande och out- tömlig inbillningskraft, en ständigt sprittande qvick- het, en ovanligt stor fyndighet i fråga om både infall, uttryck och rim, och en lika ovanlig för- måga att gifva lif och åskådlighet åt allt, hvad han framställde; en förmåga, hvilken, såsom redan är anmärkt, visade sig ej minst i den skicklighet, hvarmed han mägtade åt de obetydliga och ruskiga personerna i sina dikter och åt deias lika obetyd- liga och ruskiga samlif gifva en ofta hög grad af poesi, omvexling, t. o. m. behag. Alla dessa egen- skaper af en stor skald egde han ock i ovanligt rikt och öfverflödande mått. Bland svenskar kan härutinnan ingen, utom Tegnér, med honom jemn- föras, och hans mest lyckade dry ekes- visor äro i sitt slag på en gång så snillrika och så egendom- liga, så oöfverträfFade, att man om dem med rätta sagt :

»Bet finns ej land, som deras liJce har.)

') Vi tro 088 hafva funnit 1,005. Några deri inberäk- nade numror utgöras at längre skådespel eller längre skalde- stycken.

") Några enskilda citat äro dock liemtade ur andra hans sedermera utgifna skrifter.

148

I detta omdöme äro nästan alla granskare ense. Men för vinnande af den högsta skalde-ära saknade dock Bellman en bland de vigtigaste egenskaperna, nämligen allvaret; — så väl konstnärens, som man- nens; konstnärens i afseende pä formen; mannens i afseende på innehållet.

Konstnärens. Han älskade icke sina verk så högt, att han åt deras formfulländning egnade nå- gon större uppmärksamhet, någon rätt grundlig granskning. Visserligen har han stundom sökt an- ställa en sådan; men aldrig med behöflig stränghet. Hans dikter voro alster af ögonblicket, och ofta blott för ögonblicket, och någon föregående begrundning eller efterföljande granskning kom dervid sällan i fråga. Också stöter läsaren esomoftast på betydliga fel mot tankeföljd, språk och versbyggnad; likaså många nödrim och stroffyllnader. Men ingifvelsens tankar, bilder och infall, vackra och fula om hvarandra, framstörtade så våldsamt, att skalden omöjligen hann besinna och granska hvarken deras form eller innehåll. Åhöraren eller läsaren hinner på samma sätt blott beundra det skimrande poe- tiska strömfallet i dess helhet, icke att granska, icke ens urskilja de enskilda hvarandra jagande dro]>parna, hvilka dessutom alla, de smutsiga lik- som de rena, gemensamt glittra i en strålande glans af qvickhet och snille. Skönhets- t. o. m. sedlighetskänslan blifver vid det praktfulla skåde- spelet öfverraskad och bländad, åtminstone vid för- sta anblicken.

Men vid förnyad genomläsning träda de teck- niska felen och stötande osedligheterna mer och mer fram och såra form- och språk-sinnet, skön- hets- och sedlighets-känslan, samt nedpruta i någon mån den höga förtjusning, som först af det hela framkallades. Ju oftare genomläsningen förnyas, desto mer blifver detta händelsen. Endast några få bland Bellmans dikter ingifva den oafbrutna, jemnt stegrade förtjusning, som ett icke blott snillrikt

149

utan ock formfulländadt och rent skaldestycke fram- kallar, och som gör, att det blifver som en älskling för hela lifvet omfattadt af läsarens både minne och hjerta. Häruti ligger orsaken, hvarföre jemnförel- sevis endast i'å personer kunna i deras helhet utan till något större antal af de högt prisade Bellmans- dikterna: under det en otalig skara läsare har många och långa stycken af Runeberg och Tegnér i minnet och på läpparna.

Man har i afseende på formen serskildt anmärkt, att stundom förekomma tvärt afbrutna meningar och hvarandra jagande utrop; t. ex.

Käraste bröder ! Amen! Gutår! eller:

lltirra, Tcurage!

Lustigt bagage !

Fris/it i fiashanl Hej! hvilka synas slumpvis och huller om buller fram- kastade. De hafva dock sitt sahimanhang, sitt gemensamma upphof i djupet af en sinnesstämning så glödande, att den ofta blott genom vulkaniska utbrott, genom interjektioner, hinner uttala sin för- tjusning. Häruti och i en lika vulkanisk inverkan på läsaren hafva de ock sitt försvar, sitt berättigande. Man har i afseende på formfelen ytterligare satt i fråga, huruvida ej dessa dikters många betänkliga lä- ror och uppträden skulle blifva än mer anstötliga, om man finge läsa dem i ett språk, som vittnade om afsigt och medvetande; sättas i fråga, huruvida de ej genom en närmare och konstnärlig putsning skulle i någon mån förlora det uttryck af ursprung- lig friskhet och naturlif, som nu förlänar dem ett eget behag. Många betrakta ock dessa fel, som följder af det förakt, ett högsinnadt skaldesinne hyser för formella småsaker, och känna sig just derigenom uppfordrade till än större beundran. Kellgren har ock sagt, att ynglingen, hänförd af sin lågande känsla, icke ser dessa fel, icke stötes af dem, utan tvärtom blifver ofta just genom dem

150

än mera hänförd. Sannt! Men sannt är ock, alt ehuru mycket, som blifvit sagdt och kan sägas till deras ursäkt, måste dock inför den finkänslige och skarpsynte granskarens ögon dessa många och be- tydliga fel i ej ringa grad nedsätta den hänryck- ning, Bellmans dikter i öfrigt ingifva.

Detta om den brist på allvar, som hos Bell- man i egenskap af konstnär förekommer.

Och nu till den långt vigtigare frågan om man- nens, om medborgarens allvar!

En varm känsla för fädernesland och mensk- lighet och för deras framsteg i ljus och dygd, i frihet och välstånd, och en liflig önskan att dem befrämja; dessa tankar och sträfvanden höra till kronan på all mensklig verksamhet, äfven skaldens. Se Kellgren, Tegnér, Schiller m. fl. Dit hör ock kärleken till sedlig renhet, detta oeftergiiliga villkor för så den enskildes som samhällets föjädling. En rättsinnig skriftställare söker derföre att äfven i sina skämtdikter undvika hvarje ord, hvarje bild, som kunde villseleda omdömet eller orena inbillningskraf- ten, känslan och tankarna; och han söker i stället in- föra sina läsare i den rena verld, i hvilken han sjelf lefver och hafver sin varelse; se t. ex. Franzén och Runeberg.

Den förherrligande glans, nämnde egenskaper gjuta öfver skaldens lager, finnes ej hos Bellman. Icke renhetens, sedlighetens; hans skaldskap rörde sig tvärtom förnämligast inom en krets af råa la- ster samt uppstämde lofsånger till dessas ära; — ej heller i mannens eller medborgarens allvarligare och högre sträfvande efter samhällets, efter mensk- lighetens förädling. Bellman har visserligen många gånger uppmanat sina landsmän att tappert för- svara fäderneslandet och att troget hylla dess ko- nung. Men i öfrigt ådagalade han mycken likgill- tighet för allmänna angelägenheter, mensklighe- tens, kyrkans, statens^); kraftfulla från hjertat

') Sången vid nj'åvet 1780 är ett ehuru svagt försök i den vägen. Måhända kunna några flere likartade upp-

151

utgångna uppmaningar till verksamhet i dessas tjenst iörekomma ej; snarare gäckerier öfver de personer, som lefva och arbeta för dylika högre mål; i stället för att, obekymrade om allt annat, jaga efter ögonblickets ofta högst orena njutningar. Deremot är rummellifvets förherrligandc föremål för flere hundrade Bellmans sånger, och det är i san- ning högeligen smärtsamt att se, huru i dessa dik- ter snillets, skaldekonstens och musikens rikaste gåfvor blifva använda till lofsj ungande af just de mest förförande och förstörande lasterna, — och det pä ett sätt, som lockat och kommer att locka nya skaror in på deras olycksbringande bana.

Några allvarligt afrädande varningar förekomma icke; ej heller några ord af ogillande eller ånger. Den nedslagenhet, det missmod, som stundom utta- las, härrör icke från sådana känslor, utan från sorg öfver aftagande njutnings-förmåga och öfver rum- mel-glädjens snara slut; och den enda tröst, som deremot uppgifves, är att så vidt möjligt och i si- sta stunden fortfarande jaga efter dessa njutningar; berusa sig med t. o. m. den vedervärdiga botten- draggen i deras bägare. När i den gripande epi- steln n:o 30 det heter:

Movitz, din lungsot han drar dig i grafvenl tillägges genast:

Töm nr din flaska, sjung och drick, var glad!

I en annan sång tröstar sig den olycklige med den tanken :

Bag och natt jemnt i fylleri Skall all min sorg gå förbi ^); och i den s, k. betraktelsen öfver döden slutas hvar och en af de åtta stroferna med följande uppma- ning "^y.

letas. Att också i tillfällighetsdikterna sådana dygder hoa an- dra stundom berömmas, är redan anmärkt.

') Fredmans Epist. n:o 35.

^) Fredmans sång n:o 21.

152

Tycker äu, att gr af ven är för djup, Nå välan! så tag dig då en sup! Tag dig se'n dito en, dito två, dito tre, Så dör du nöjdare.

I hundradetals andra qväden uttalas på samma sätt varma och snillrika uppmaningar att djerft och oafbrutet fortgå på utsväfningarnes bana. När t. ex. Ulla Winblad blef från krogen bortförd till spinn- huset, beskrifves uppträdet med oöfverträffligt snille och behag; men på ett sätt, som kastar öfver ord- ningens och rättvisans tjenare åtlöje och ovilja; men öfver krog-n3'mfen, öfver oordningens och la- stens prestinna, en försonande och förskönande da- ger, och framställer henne nära nog som en per- son, hvilken var föremål för orättvisa förföljelser, men borde vara föremål för hyllningar. En annan sång omtalar i triumf, hur hon lyckades rycka sig- från de poliskarlar, som ville föra henne till spinn- huset, hvarefter skalden ställer till henne följande uppmaning:

Så sJcgnda dig att Fröja lyda,

Glöm afunds hand! Låt nöjets bloss din himmel pryda

I Pafos land! Gå tänd och dela än en lusta.

Som naturen ger lif! Gråt inte mer, Jiåll upp att pusta

Och lycJclig blif!^)

Huru Bellman i allmänhet uppmanade sina lä- sare, sina åhörare till det bacchanaliska lifvet, är genom många anförda exempel visadt. Äfven med afseende på familjlifvet uttalas samma läror. Till en ännu någorlunda ordentlig dryckesbroder sjöng han följande uppmaning.

Kom låt oss lefva och göra dagen lätt! Tömmom ett anckar,

') Fredmans epistel n:o 28.

153

Med Instiga tanJcar! Slor sak i hustrun och barnens Hp och pip !^)

Och på ett annat ställe sjunger han till en dryc- kesbroder:

Nii flashorna skaka, Och safterna smaka, Och piska din maka o. s. v. ^)

Äfven åt sina barn gaf han stundom likartade lärdomar. Till en sin son, när denne höll på att lära sig katekesen, skref han året före sin död föl- jande uppmaning.

Hvarje hudord lär dig rent! Var beskedlig mot din nästa! Si! då blir dig ej förment Ätt i BaccM kamrar gästa.

I en annan säng heter det.

Pojke, upp ur vaggan, tmge! Du skall supa med din far. Mor och gamla tanter sjunge: Här skall Bacchus få en karl! Pojke! blomstre dina kinder! Och ditt fruktträd spire opp! Gå till Chloris med små hinder. Men burdus till Bacchi tropp ! '^)

Sin egen åsigt har han uttalat med följande ord :

Femton års flicka och fullcr pokal

Är, hvad i verlden häldst mig behagar.

Ack ! hvad jag önskar uti mina dagar

Hos Venus bli fänrik, hos Bacchus korjoral *).

En bland hans utförligare trosbekännelser läses

') Bellmans skrifter, utgifna af Eichhorn, I. 63.

") Episteln n:o 68.

') Fredmans testamente n:o 110.

■•) Fredmans Sånger n:o 7.

154

i följande sång ^), den han, som det heter, sig och bröderna till filosofish hugsvalelse diktat.

Är jag född, så vill jag lefva

Och må väl på hasta vis,

Som en Adam med sin Eva

Uti paradis.

SteMa S2)arfvar uti munnen få, DricTca neJctar, sofva sött och upp)å rosor gå,

Klappa den mitt hjerta tmiker på. Sjunga visor, dansa polslia, tumla då och då.

Vid min flasJca vill jag somna,

Vid min flicha vaJcna opp.

När min hjerna börjar domna,

Saktar sig mitt lopp.

Mina dagar då försvinna

Lustigt på vår sorgeparJc.

Venus, blif vår hj ert gudinna,

Bacchus, strup-monark !

Snäser någon mig för fylleri. Hut för tunnor tusan, lian sJcall alltid torstig hli!

Får jag inte Chloris ta uti, Ta mig tunnor tusan i förtreten supa vi !

Kom, kamrater, låt oss stimma!

Punsch och hischof upp i skyn.

Till dess döden med sin dimma

Skymmer för vår syn!

Sädana voro de lefnadsåsigter, Bellman genom sång och exempel meddelade åt sina läsare, åt sin omgifning, åt sina barn. Med erkännande af det snillrika i utförandet, men med harmfuUt förka- stande af lärorna, har en stor del af hans samtid och nästan hela hans närmaste efterverld dragit sig tillbaka från dessa läror och från deras för- kunnare. Huru deremot fosforismen sedermera för- klarade, att det innersta af Bellmans skaldekonst

■'') Fredmans Sånger n:o 16. En stor mängd alldeles lik- artade kiinde anföras.

155

•var ett sedligt, och att dess totalintryck var en osTculd, denna besynnerliga företeelse skall fram- deles omtalas.

Vid öfversigten af Bellmans skaldeverksamhet finner man med förvåning, att han kunnat skrifva om hvarandra dikter af den mest olika art och anda; än blixtrande snillrika, än misslyckadt platta; än religiösa, än bibelbespottande; än mora- liska, än bacchanaliska; än rena och anständiga, än råa och liderliga ; än mycket frisinnade, än ytterst rojalistiska. Förhållandet har dock sin förklaring. Det finnes menniskor, som likna skepp med stora segel men intet styie, och som derföre blifva af hvarje vindkast drifna i än den ena, än den andra rigtningen. En sådan var Bellman. Utan fast öfvertygelse, man frestas säga, utan förmåga att kunna bilda sig någon sådan hvarken för tan- ken, lifvet eller sången, blef han ständigt fram- och återkastad af ögonblickets känslor, ingifvelser, vind- stötar. Bland dessa voro dock de bacchanaliska, de bacchantiska ojemnförligen till antalet de flesta och till innehållet de snillrikaste, och de som ome- delbarast utströmmat från hjertat af hans person- lighet. Det har också varit just de, som åt hans skaldskap förvärfvat största ryktbarheten.

Man har anmärkt, att Bellman blef genom Dalins skrifter ledd till poetisk verksamhet. Oaktadt mycken olikhet, funnos dock hos bägge vissa gemensamma drag, t. ex. deras glada, lek- fulla och godmodiga sinnesstämning; deras vana att ofta på obetydliga föremål slösa sina gäfvor; deras förvånande lätthet att finna rim och bilda verser; på sätt och vis ock deras förfarande dervid. Vi erinra om, huru, när sällskapet väntade besök af någon bland dem, plägade man på försåt fram- sätta, för Dalin ett bord med papper och penna, för Bellman ett bord med vin och glas; lockelser, hvilka de sällan kunde motstå; häldst de yttre fre- stelserna understöddes af inre; af den stora rike-

156

domen på tankar, som ville tränga sig fram; den stora lättheten att hjelpa dem fram och gifva dem anta.t;lig form, och slutligen, det stora nöjet att dermed roa sin omgifning — och sig sjelfva. Så till- kom den talrika skaran ofta qvicka men ofta tämligen obetydliga småvers, med hvilka de firade tilldra- gelserna hvar inom sin krets, Dalin bland hofvets fröknar, Bellman bland krogarnas nymfer. Båda liknade hvarandra också deruti, att de, bland fri- hetstidens anseddare skalder, äro de enda, efter hvilka några dikter kunnat under en längre tid bibehålla sig i allmänhetens minne; t. ex. efter den förre hans Förblindade Verld samt några skämt- samma herde- och kämpa-visor, och efter den sed- nare flere Fredmans Epistlar, Sånger samt några andra stycken. De öfriga, både den enes och an- dres hundradetals tillfällighets- och småvers hafva sjunkit i glömska.

BELLMAXS PERSONLIGHET.

Bellmans ansigte var välbildadt och behagligt'), men hyn, åtminstone under sednare åren, något blek, kinderna infallna och ögonen dufna ; förete- elser, hvilka jemnte den försvagade helsan blefvo af många betraktade som följder af lefnadssättet. Drägten var tarflig, ofta torftig, vanligtvis en blå kappa, röd väst och gulbrun rock, då Bellman ej, som ofta hände, visade sig i skjortärmarna. Be- skaffenheten af hans inre menniska kan i flesta fall bedömmas, af hvad redan berättadt är. Sjelf har han året före sin död lemnat deroni följande korta beskrifning. Jag är en herre af mycTiet liten djup- sinnighet, och frågar ej efter, om solen går eller

') Det; finnes två olika porträtt af Bellman; det vanliga- ste är mäladt efter Sergels medaljon, hvilken Gjörwell ansåg ega mycken likhet. Bellmans der framställda anletsdrag sägas er- inra om Boccacios. Dessutom finnas efter Sergel två hand- teckningar öfver Bellman, begge med tillhörande buteljer och glas.

157

jorden axlar sig. livad jag lian hedyra, är, att jag vill ingen menniska i naturen ondi, älskar oändligen en ädel man och med ovpijlwrlig låga fruntimmer samt små hesJcedliga harn, — äter efter aptit, litet och godt, söndagen hvitkål, torsdagen är- ter, lördagen strömming.

Han var i sjelfvä verket godhjertad och gif- mild; .och bortskänkte ofta ät andra, hvad maka och barn kanske bättre hehöft. Till sina vänners hjelp använde han de medel, som stodo honom till buds. Ett sådant var att genom sjiiugande samla bidrag till deras understöd. När Lidner dog, sak- nade sterbhuset medel till vanlig begrafning. Bell- man författade dä och uppstämde i några sällskap följande sång:

Skalderna ha aldrig råd, Att en hror i gr af ven sänka; Knappt till svepningen en våd; Mindre facklorna som blänka. Visen ömhet, visen nåd Mot poeten Lidners enka I

Försöket lyckades och han kom till henne med en hopknuten näsduk, ur hvilken han pä bor- det uttömde 50 specie i-iksdalrar, sägande : Se här! detta har jag sjungit ihop åt dig. Ett annat medel till vännernas hjelp bestod deruti, att han till deras ansökningar om tjenster eller understöd skref rimmade förord, såsom redan berättadt är.

Bellman var icke blott god — utan ock gladlyn- nad, hvarom hans lefnad och dikter bära luindra- detals vittnesbörd. vStundom och i synnerhet under sednare åren, satt han dock med dufna ögon, slu- ten mun och trumpen upps}^! ; och det var först efter några glas, som den förra lifligheten vaknade. En och annan säger, att han på slutet var stundom nödbedd till både glas och sång. Måhända! Men motsatsen tyckes ådagaläggas genom det stora antal sånger, som man ock från hans sista år har i be-

158

liåll; sånger, diktade för eller vid glaset eller åt vänner och bekanta till firande af deras personer och högtider. Att dock på närgången begäran af hvem som häldst uppträda som beställd vers- och lustighets-makare, dertill ville han ej beqväma sig. At dem, som försökte något sådant, gaf han till svar stundom ganska bitande minnesrim, t, ex. åt en prest ^) :

En visa vill jag sjunga,

När vinet stnaJcar bäst.

Hin Jiåle i en gunga

Han satf en gång en prest;

Han gunga honom af och an

Och fast han var en riksdagsman,

Så tog han honom . . .

Bli inte rädd och slagen, Men drick ditt glas i ro ! Hin lemna likväl kragen Och satf en på en so. En annan gång sä hände. Han den för presfen kände. Och så tog han den med;

åt en polis-gevaldiger :

En far hade tre barn,

Alla voro de kanaljer.

Två hlef hängda med segelgarn.

Den tredje hlef en gevaldiger;

åt en herr Griis :

Af drufvor pressas vin; Af grisar hlifva svin '^).

Fy! nej! sade mannen; jag vill hafva något ståtligt, något kungligt. — Gerna, svarade Bellman och framsade genast följande vers:

') Man säger biskop Filenius,

^) Infallet förekommer redan förut hos andra.

159

Salomo var en Jconunga-son, Och Absalon var hans broder. Och grisen var en galtes son, Och siiggan var hans moder.

BELLMANS DELTAGANDE I DRYCKES-SÄLLSKAPERNA.

Att veta om och i hvad grad detta egde rum, är af vigt för bedömmandet af hans personlighet.

Utom de enskilda bjudningarna är det tre sällskapskretsar, som härvid komma i betraktande, källarens och krogens, såsom vi tillförene benämnt dem, samt Augusti-Brödernas. Hans myckna del- tagande i enskilda gästabud eller dryckeslag anas och intygas af hans mänga för sädana tillfällen dik- tade sånger.

I källare-sällskapet Bacchi orden, sednare Par Brikoll, och i dess nöjen har han ock flitigt deltagit från dess början 1766 och till sina sista år, häldst han varit dess förste stiftare och seder- mera i omkring 25 år dess ordensskald. Detta för- hållande är oemotsägligt. Sä ungefär var det väl ock med Augusti-Brödernas samfund.

En annan fråga är, om eller till hvad grad han deltagit i det kroglif, Fredmans Epistlar be- sjungit. — Att han med sitt rika snille och efter att hafva erhållit god uppfostran och många kunskaper kunde finna trefnad tillsammans med en Movitz, IMollberg, Bredström och med dylika honom i allo djupt underlägsna personer samt i deras råa och ruskiga nöjen, detta synes besynnerligt, nästan otroligt. Några hafva ock förmenat, det han blott då och då infunnit sig bland dem för att skratta åt befängdheterna och tillika liemta ämnen för sina dikter. Detta torde väl ock någon gång varit hän- delsen, serdeles i början. Men att sådana besök snart öfvergingo till nära och förtroligt umgänge, det intygas af hans just om detta krogsällskap skrifna sånger, och af deras både antal och inne- håll; — likaså genom hans biografier öfver Stock-

160

holms krögare, hvilka alla skrifter ådagalägga en ganska nära bekantskap med dåtidens krogar, krog- lif och kroghjeltar. Hans införda bref till Elis Schröderheim bevisar ock pä ett enskildt och ta- lande sätt, att de båda vännerna ännu år 1773 stundom lefde i denna krets och deltogo i dess för- lustelser.

En annan fråga är, huru djupt han sjelf ned- sjunkit i dryckenskapslasten. Att detta till ej ringa grad varit händelsen, kan man sluta sig till också af hans dryckessångers icke blott innehåll, utan ock antal, hvilket steg till öfver 400 '). Hvaraf framkallades det? Oemotståndligt påtvingar sig här det gamla ordspråket : hvaraf hjertat fuUt är, der- af talar och munnen. Med denna åsigt instämma ock samtidens vittnesbörd. Kellgrens stränga om- döme i den vägen skall framdeles anföras. Fersen säger, att Bellman var 1778 en allmänt missaJcfad drinkare och en gychelm åkare för det lägsta follcet, samt händ för liderligt ttppförande. Ulla Winblad har Ivallat honom en drinlare^ en supiit. Gjörwell, från ungdomen med honom bekant, har sagt, att hans hropp hlef i förtid utnött genom nästan dag- lig tjenstgörning i Bacchi tempel och genom, en dyr- han utan gräns. Blom berättar, huru 1793 vid grafölet efter en slags vitterlekare de ef terlef vande tröstade sig piå källaren till hl. 5 på morgonen, 11 eliman i ett hörn med hränvinsflashan, de of riga med punch eller något dylikt.

Troligtvis har dock Bellman i verkligheten icke varit så hejdlöst utsväfvande, som hans dikter antyda. Till en försupen rännstensliggare har han icke sjunkit. I fall han varit en sådan, skulle han svårligen kunnat skrifva så pass läsliga dikter, som dem han också under de sista åren författade; — ej heller mägtat hålla sig så pass

') Vi hafva räknat 412. Men bacchaiialiska beståndsde- lar ingå till stor mängd i också andra hans sånger.

161

uppe, att konungen kunnat, om också blott i smyg, kalla honom till sitt sällskap; och att Svenska Aka- demien kunnat 1791 offentligen hedra honom med sin belöning. Leopold och en prost Ekström lära ock hafva sagt, det han visserligen en eller annan gång varit öfverlastad, men ingalunda, hvad man kallar, en fyllhund. Några säga ock, att han till följe af antingen nedsatta krafter eller ingån- get giftermål ^) har under sista ärtiotalet fört ett stillare lif. Kanhända! Men hvarken i sånger af honom eller sägner om honom frän dessa sednare år finnas några spår efter en sådan mer djupt gri- pande förändring; utan tvärt om efter ett än dju- pare förfall, såsom vår berättelse framdeles skall visa.

BELLMANS ENSKILDA LEFNADS-OMSTÄNDIGHETER.

Vi hafva redan berättat Bellmans missöden på ämbetsmannabanan, såväl i banken som manufaktur- kontoret och generaltullstyrelsen 2).

Hvad han efter utträdet ur sistnämnde verk haft att lefva af, är oss okändt. Med anledning af hans många redan då till Gustafs ära uppstämda sånger, kunde man dock gissa på åtskilliga ur den- nes handkassa erhåUna understöd. Detta har åt- minstone varit tillfället vid följande för Bellman i flere fall betecknande uppträde just vid i fråga varande tid.

Hans känslor för Ulla Vinblad hade tidigt trädt i dagen. Men det oaktadt blef han verkligen, ehuru på sitt eget sätt år 1773 förälskad i ett an- nat fruntimmer, Vilhelmina Norman, boende i Yx- smedsgränd mellan Vesterlånggatan och Stora Ny- gatan. Hon var ej ung, men vacker, välväxt och god sångerska, samt rask och tilltagsen, I spridda

') Tidningen Den Välsignade Trj'ckfrilieten klagade d. 23 Maj 1781, att Anakreon gift sig och ej mer shref vers.

^) En anteckning från Nov. 1776 tyckes dock visa, att han då ännu hade befattning vid något räkenskaps-verk.

Fi'yxells Berätt.. 45. 11

162

uppsatser talade han gång på gång om den fagra Vilhelmina ocii om hennes för kyssar gäldhundna ho; och Jiu7'ti i St. Vilhelminas domJci/rJca slculle pastor Bellmannus p7'edika både ottesång, högmessa och aftonsång m. m. ^). Det gick slutligen så långt, att han i all sin fattigdom verkligen friade, och föremålet för hans kärlek t3'cktes i början icke all- deles obenäget. Men icke ens i denna vigtiga sak kunde han afhälla sig från skämt och gyckel. Både till mor och dotter skickade han bref af egen- domlig art. Den förra, madam Norman, kallade han redan i förväg sin svärmor. I brefvet till henne införde han bland andra lustigheter också följande merit-lista.

1740 är jag till verlden född

Och af mina föräldrar gödd.

Sjuttonhundra fyratioett

FicJc jag två års vett.

Sjuttonhundra fyratiotre

Gick jag i kolt och amman breve.

Sjuttonhundra fyratiofyra

Kröp jag som en myra.

Sjuttonhundra fyratiosex Blef jag Versifex -). Sjuttonhundra fyratiosju Var jag så toldg som nu. Sjuttonhundra fyratioåtta Lärde jag röha och spotta.

Sjuttonhundra sjuttiotvå

Visste mitt hjerta inte då,

Att jag i Augusti sjuttonhundra sjuttiotre

Skulle min älskvärda Vilhelmina få se.

Kära svärmor mig nåd bete!

') Kf/1. Bililiotheket. Bellmaniana. ^) PJmsmed.

163

Tala väl hos Vilhelmina För en herde sjuk och här.

Hans friarebref till dottern var af följande ly- delse.

Högädla 3Iademoiselle !

Med och inunder den strida tåreflod, som mina ögon utpressa för hennes nådigaste fötter, dristar jag allerödmjukast och troinnerUgen uppvalda henne denna p)ostdag. Gud i himmelen vet, huru mitt be- klämda hjerta utgjuter suclcar natt och dag för den lyckan att, med dygd och kärlek förknippad, kunna göra mig värdig hennes, högädla mademoiselles, åtanka. Charmanta mademoiselle ! hvarföre plågar hon med sitt stillatigande den, hvars diktan och traktan är att i stoftet vörda hennes gunstiga per- son? Sannerligen, liknar mitt sårade hjerta en tät- ting, skjuten af Dianas solglimmande blomsterpilar.

Förr skall solen sluta skina, Förr skall hafvet gå sin kos, Än jag glömmer Vilhelmina, Täck och söter som en ros! Ja, förr skall mitt trogna hjerta Bli förbytt titi ett stop. Än jag glömma kan min smärta . . . Herre, hjelp oss allihop !

Aller nådig aste ! fläta mina tårar i sin chinjong, virka mina tankar i sin roherong, och gör slut uppå min pina lång! Hon är den endaste i verl- den, med hvilken jag vill dö, aflida och begrafvas i den mull, som oss arma syndare slutligen be- täcka skall, sedan det jordiska är förbytt i det him- melska! Öfverhölj mitt beklämda bröst, som in i grafvens mörka vrå beständigt utgjuta vill suckar utan ända — tårarne stå mig i munnen och tan- karne i ögonen . . . Adjö, charmanta vän! Glöm ej en trogen

Haqvin B äger.

164

Dylika bref hafva troligtvis mer skadat än be- fordrat författarens sak, och en så bacchanalisk och dessutom fattig friare ville slägten icke veta af; snart ej heller Vilhelmina sjelf. Då han slutligen i egen person anmälde sig, sva- rade hon med några spotska ord om hans orena linneMäder. Han gick hem och skref i förtviflan en klagosång; men konungen gaf honom 3,000 d. k. m., med hvilka, säger berättaren, han troligen betalade åtskilliga källar-räkningar och sedermera tröstade sig ^), och man hör ej mer i hans sånger Vilhelmina Norman omtalas.

Den nödställda belägenheten fortfor. Men år

1776 nämnde honom konungen till sekreterare i nummerlotteriet, hvarefter han också benådade ho- nom med tittel af hofseki-eter, sä som berättadt är. Man ser t3'dligen, huru Gustaf sökte hålla denne sin ifrige lofsjungare uppe; men fåfängt. Redan

1777 samma år, han gifte sig, och kort efter erhål- len syssla med lön beskref han sig sjelf som

— — ett Pindi vrak, HvilTcet under nattens kulna tah Var om husrum angeläget,

och som derföre hos, man vet ej hvem, anhöll om bostad. En annan gäng, ovisst när, har han hos hofmarskalken bedt om två rum på Karlberg, och beskrifvit, huru han, i händelse af bifall^, skulle med sin son i famnen tolka ömt kung Gustafs namn. År 1783 var han stämd till betalning af en ingången borgesförbindelse. Under åren 1785 — 1789 blef han tre gånger och för egna skulder lagsökt^); ena gången var ej summan större än 17

') Vetenskaps- Ahademiens Bibi. Bergianska Sami. Band. 16. Gjörwell till P. Alströmer d. 12 Dec. 1774. I Siare och Skal- der 0. 33 antages, att intet frieri varit i fråga och att här anförda bref blifvit akrifna endast på skämt. Motsatsen åda- galägges dock genom Gjorwells anförda bref.

^) Slottskansliets arkiv.

165

riksdaler. År 1788 begärde han få göra konkurs i); men tog snart sin ansökan tillbaka, emedan han troligen genom arf efter farbrodern i Cadiz erhållit medel att åtminstone för tillfället lugna sina for- dringsegare. Hans ekonomiska belägenhet blef dock mer och mer bedröflig, hvarom längre fram.

Hans frieri till Vilhelmina Norman och huru det misslyckades, är nyligen berättadt. Efter att sedermera hafva erhållit hofsekreterare-tittel samt syssla med lön friade han år 1777 till ett an- nat fruntimmer vid namn Lovisa Fredrika Grön- lund, dotter till en väg- och stämpelmästare vid packhuset. Hon var dä 20 är gammal och be- skrifves som en välväxt och behaglig qvinna, med hög panna, bruna genomträngande ögon, skarpt, qvickt, något satiriskt lynne, samt ståtlig hållning och stark karakter. Ått hon, utrustad med sådana egenskaper, lät fästa sig vid en sådan make, synes måhända underligt; men torde hafva sin förklaring icke blott i hans snille, godmodighet och behagliga utseende, utan ock i den förhopp- ning, att hon med sina stora själsförmögenheter skulle kunna rädda och till ordentligt lefnadssätt återföra den utmärkte mannen; sam.ma förhoppning, som dårat Lidners maka och lockat i förderfvet så många andra qvinnor. Likväl torde det något stillsammare lefnadssätt, hvilket enligt somligas be- rättelse Bellman skall hafva fört efter 1780, varit till någon del hennes förtjenst. Men den förändring, som möjligtvis egde rum, var ringa. Hans maka hade behof af allt sitt förstånd, all sin själsstyrka för att uthärda de många pröfningarna, nöden, hus- villan samt mannens fortfarande oordentlighet och lättsinne, häldst ett sådant uppförande var i hög grad stridande mot hennes eget lynne. Detta kan i någon män bedömmas af följande hennes berät- telse från den tiden. Hon skall hafva sagt: en

') Skuldsumman var omkring 530 rdr.

166

qvåll satt Mikael hemma och spelte och sjöng helt ifrig för sig sjelf, så att vi trodde oss få en rigtigt huslig afton. Men då Jcom den skojarn Sergel och drog honom ut med sig, och sedan såg jag icke till honom på ett par dagar. Af detta omdöme öfver Sergel kan man sluta till hennes tankar om Bell- mans andra umgängesvänner, kanske i någon mån om Bellman sjelf. Bland dennes dikter finnes ej heller en enda sång om henne, men en stor mängd om Ulla Vinblad. Man har ock velat här- af sluta till ett mindre godt förhållande makarna emellan. Rätt godt kunde det väl ej heller vara; men efter något klandervärdt uppförande på hustruns sida finnes "intet spår; — ej heller efter några svårare upptiäden makarna emellan. Sådana blefvo troligen afböjda genom hans godmodighet och hen- nes förstånd.

Hon öfverlefde sin make i femtio år, men iakttog rörande hans person en tystnad, hvilken tycktes visa, att hon ansåg sig icke böra tadla, men ej heller kunna berömma i). Sägner finnas dock om ett eller annat ofrivilligt frambrustet stänk- ord. När vid aftäckandet af Bellmans byst 1829 hans beröm öfver allt genljudade, äfven från några fruntimmers läppar, skall hon hafva yttrat: jag må väl tindra, hvad de skulle hafva sagt, om de haft honom till man. Hon afled slutligen 1847 vid en ålder af 90 år.

Med denna sin maka hade Bellman fem barn. Två dogo i unga är, tvä stannade utrikes och den femte, som stundom författade lyckliga vers, blef sidenkramhandlare och en ansedd borgare i Stock- holm; men slutligen sinnesrubbad.

') Författaren till dessa rader var omkring 1821 flere gånger i enkefru Bellmans sällskap och en gång i hennes då- varande boning i huset N:o 110 vid Drottninggatan och fann hennes personlighet alldeles sådan, hon här ofvan blifvit efter Atterboms ord beskrifven. Hennes dåvarande bekanta berat- tade också de, att hon aldrig ville tala om sin man. Atterbom har i sistnämnde hänseende erhållit andra uppgifter.

167

Också inom familjekretsen gjorde sig Bellmans godmodighet gällande genom åtskilliga de sina till- egnade verser. Öfver svärfadern, som tyckes hafva varit en glad och lefnadslustig man, skref han tre sånger; öfver sin moder en, sin svärmoder en, sina barn flere. En bland dessa sednare börjar med föl- jande ord:

Lille Karl, sof sött i frid! Ty du får tids nog vaJca, Tids nog se vår onda tid, Och hennes galla smaka. Verlden är en sorge-ö; Bäst man andas, måst man dö, Och bli mull tillhaha.

Denna vaggvisa är allt igenom af ett rent och oskuldsfullt innehåll och har på den tiden och länge efteråt klingat frän tusentals kärleksfulla mödrars läppar ').

Att skrifva vackra verser åt sina barn, dertill var Bellman villig; men icke så, när det gällde att för deras vård, deras uppfostran afsäga sig nöjen, eller underkasta sig försakelser och ihärdigt arbete. Ehuru numera egande i sitt hem maka och barn, har han dock i det hela och allt framgent fortfa- rit med samma lefnadssätt som förut, och vi minnas, huru han t. o. m. uppmanade en dryckes-broder att ej låta från det muntra lifvet afhålla sig genom hustrun och barnens lip och pip. Man finner ej heller hos honom förr än på dödsbädden något djupare spår af ånger, af samvetsförebråelse öfver den sorg, han gjorde sina föräldrar, den nöd, hvari han störtade hustru och barn. Man frestas tro, att han härutinnan har af natui"en saknat eller genom fortsatta utsväfningar förlorat allt samvete, och det så helt och hållet, att han icke visste af, icke

') Det finnes efter Bellman också flere andra vackra vagg- visor, som ytterligare bära vittnesbörd om hans kärlek till oskuldens och menlöshetens ålder.

168

förstod, hur illa han uppförde sig; utan nedsjun- kit till en medvetslös naturvarelse, som ej kunde för sina gerningar ställas till ansvar. De våld- samma begären, det gränslösa lättsinnet, jemnte vännernas, beundrarnes gränslösa beröm hafva väl ock hvar i sin mån bidragit till att öfverrösta, t. o. m. nedtysta de varningar, pligtkänslan möj- ligtvis stundom lät höra.

BELLMANS SISTA AR.

De naturliga följderna af hans lefnadssätt kunde icke uteblifva, och sjukligheten, fattigdomen och skulderna ökades år efter år. De sistnämnde blefvo än mer besvärande, sedan hans förut vanliga hjelpare voro, den ene konung Gustaf död, den andre, den sjelf fattige Schröderheim, i onåd. En rik borgare, Abraham Vestman, skulle väl ordna Bellmans pen- ninge-angelägenheter; men det lyckades ej, och nå- gon tid våren 1794 var denne för skuld bysatt *). Nå- gra vänner utlöste honom väl från häktet; men han befann sig hela tiden i ganska torftiga om- ständigheter. Det omtalas, hur han någon gång -) kom till sina bekanta med skor så slitna och obruk- bara, att han fick stanna qvar och begagna vän- nens tofflor, tills ny fotbeklädnad hunnit anskaffas. Liksom ofta förut befann han sig också nu i förlä- genhet om bostad. Med anhållan om hjelp här- utinnan vände han sig ock till dåvarande regenten hertig Karl och bad att få sig upplåten en stuga vid Drottningholm och lofvade till gengäld besjunga hertigens dygder och att icke instämma i den ti-

' ) En sägen är, att detta tillställdes af en fordringsägare vid namn Nobelius, och af harm deröfver, att denne ej lyckats förföra Bellmans hustru; (hon rar nu 37 är gammal och hade haft flere barn). I åtskilliga verser har ock Bellman framka- stat stickord mot bemälte Nobelius; men i en inlaga till slotts- kansliet d. 19 November 1785 har han deremot berömt samme man för ädelmodigt och oegennyttigt uppförande.

^) Kanske redan förut.

169

dens revolutionära sånger. Orden voro, att om her- tigen beviljade Bellmans bön, då skulle från dennes

— — — Krönta lyra

HjeUen öfver böljorna *)

Aldrig höra >'fa ira» ; ^)

Nej hans dygd skall jag hedyra.

Får jag dit ^) mitt hushåll styra ?

Eders Höghet, svara ja !

Hertigen gaf det begärda löftet. Också ät Gustaf Adolf egnade Bellman sin lyra och skref bland annat för dennes sjuttonde födelsedag ett tämligen långt lustspel, som slutade med mångfal- digt upprepade uttryck af beröm öfver den blifvande konungen.

Bellman hoppades att i den erhållna bostaden vid Drottningholm återvinna sina krafter. Men helsotillståndet var numera mycket försvagadt, till följe af det myckna sjungandet, sade några; drickan- det, sade andra*). Hvilken än orsaken må hafva varit, helsan var för alltid borta. När vännerna löste honom från bysättningshäktet, begärde de i ett då tillställdt samqväm få höra någon bland hans roliga visor. Han efterkom deras önskan, dock med motvilja. Blicken var matt och rösten bruten, och den roliga visa, han uppstämde, var den kända episteln DricJc ur ditt glas! Se döden på dig väntar! De flesta be- rättelserna och en mängd hans egna dikter visa dock, att han äfven under sista åren vidhöll samma tanke- och lefnadssätt, som förut. Hans ord och sånger blefvo t. o. m. än mer råa och stötande.

1) Hertig Karl.

^) En då för tiden ryktbar republikansk revolutionär sång i Frankrike. Man visste, att hertig Karl byste mycken fruk- tan för de från detta land inträngande idéerna.

^) Till stugan vid Drottningholm.

■*) Gjörwells ord voro: utaf den snart dfu/liga tjenstgö- ringen i Bacchi tempel, af en dyrkan utan gräns hlef hans krojip i förtid utnött, sinnet förslappades, helsan förlorades och lungsot tillkom. .

170

Vi minnas det sätt, livarpå han nu, år 1794, be- skref sina första utsväfningar ^); liloså de baccha- naliska lärdomar, han gaf sin egen son. Mot slu- tet af 1792 skref han en dikt, kallad Bacchi Port, ur hvilken vi anföra följande två strofer:

Kors ur mundgipan, Jivad röda floder, Sillsalad, hycHing och TcycMing, pastej; Fatta i Jdappen p)å porten, broder! Håll fast i knappen, i sJcörtet på mej! Bulta på porten och dansa och klifl Medan jag lemnar min råga i gränden, In genom strupen och ut genom änden: Summa summarum, vårt vanskliga lif.

Såg oss, om nedrig nog du kan vara, Mot lilla Iris i Gråmnnke-gränd, Inte dess bolster och krus försvara, Just liksom nymfen dig vore okänd. Ut då för tusan, från bordsändan ner. Brinnande klart till vinets ära, Våga dig inte att nalkas oss nära. Om du ej Venus och Bacchus tillber ^).

Ar 1792 umgicks han mycket med en major Kempensköld på Tjelfvestad i Nerke. Till denne skref han flei*e dikter, ofta rätt ruskiga och illustrerade genom motsvarande teckningar. En gång lät han både i säng och pä bifogade ritnin- gar sina fordna vänner, Movitz, Bred ström och fa- der Berg m. fl., förvandlade till svin och med på- tecknade igenkännings-numror, paradera för herr- skapet Kempensköld vid dettas intåg i Söder-Telje. I en s. k. gratulation till sig sjelf på Karlsdagen beskref han, huru vid hans blifvande begrafning kistan skulle frän lazarettet bortbäras af p)oliti-kar- lar och vissa medlemmar af andra könet. Om sin begrafning skref han en annan gäng:

') Sidd. 81. 83.

^) Flore dikter i samma anda kunde från dessa år införas.

m

Men go' vänner, hör min tanJca: Gör min jordafärd ej grann! Blott ett litet sJcranJc af 2)lanTia, Der min Jcista ställas Tean ! Svep mig bara i ett laJcan, Som tillhört en viss mamsell! Lägg en jpsalmhoTc under hakan Och i mun en Jcaramell!

Fäst sé'n vackert på min kista En försilfrad messingsxolåt, Der min födsel och mitt sista Läsas kan med suck och gråt. »Skrif:» I denna kista hvilar En olycklig vandringsman., Sårad utaf Astrilds pilar. »Amen, amen Sofve han!»

År 1793 uppsatte han följande ordning om processjonen, då hans lik en gång skulle från kro- gen Förgyllda Lyran föras till grafven.

1:0 ledet. Härolden Nyström med lyrestafven.

2:0 » Fruarna Westman, JBellman, Schrö-

derheim ^). 3:0 )) Fruarna Quiding, Palmsiedt, Billmark; en härold, brödren Roth, med pre- stafven; brödren Fjellman i lång nattrock med flor i hatten. 4:0 » Sex politigubbar med facklor och Teresia

med gr af öls-kringlor na. 5:o » Tvenne Bacchi män med hvar sin an-

kare på hufvudet. Brödren Wetz med likkransen. Brödren Blix med parentation på en

tallrick. Brödren Hilleström med porträttet. Fyra Bacchi kommendörer med kista upp och nedvänd.

') Död redan 1791.

6:o	))
7:o	»
8:o	»
9:o	n

172

10:o ledet. Hund och svin.

TraJcteringen sker på Kräftriket o. s. v.

Med landets anseddare skriftställare eller per- sonligheter har Bellman under dessa sista år icke stått i närmare förbindelse; de tyckas hafva mer eller mindre dragit sig från honom tillbaka. Orsaken låg ej blott i beskyddarnes, konung Gustafs ock Schröderheims bortgång och i hans eget mycket ut- blottade tillstånd, utan förmodligen ock i beskaf- fenheten af hans sednare skaldestycken och i dessas aftagande snille men bibehållna eller ökade feP); och i deras beständiga och ytterliga lofsjungande af de för tillfället magtegande, vare sig Gustaf, Karl eller Gustaf Adolf. Detta och i synnerhet beprisandet af den förste också efter 1789 års riks- dag har troligen väckt mycken ovilja. Som Bell- mans sällskaps-vänner och gynnare framträdde nu förnämligast en gulddragare Wiman -), en fru He- lena Quiding ^) på Heleneborg, och de förut omta- lade bryggaren Westman och kaptenen Kämpen- sköld. Det var till ära för dessa personer och de- ras hem, som Bellman nu mera uppstämde sina flesta tillfällighets-vers.

Från och om hans sista tid finnes en berät- telse af följande ordagranna innehåll:

»Anande, att hans yttersta timma ej vore af- lägsen, lät han tillsäga några återstående förtrogna, att ett samqväm med dem, liksom i förflutna dagar, skulle vara honom kärt. Han trädde dem till mö- tes nästan skugglik, men med sitt f ordna vänliga leende; äfven i glasens klang deltog han, ehuru- sparsamt; och snart förkunnade han, att han ville låta dem »ännu en gång höra Bellman». Mägtigare än någonsin grep honom nu sångens ande, och sam- manfattade alla st7'ålarna af hans flyende bildning s-

') Se t. ex. stycket Bacchi Port sid. 170.

^) Hans sommarlandställe var Elfvik på Lidingön. I grannskapet bodde den politiske skriftställaren Blix, med hvil- ken Bellman derigenom kom i någon beröring.

') Sedermera skild från sin man, hvilken rymde ur landet.

173

■kraft till en improviserad afskedshelsning. En hel natt igenom, xinder oafhrutet ströminande ingifvelse, sjöng han då sina glada lefnadsöden, sin milde ko- nungs lof, sin erkänsla mot försynen, som låtit ho- nom födas bland ett ädelt folk och i detta nordiskt sköna land. Slutligen gaf han kvar och en af de församlade, med en serskild strof och melodi, som uttryckte det egendomliga både af den tillsjungnes personlighet, t. ex. Hceffners tysk-svenska brytning, och af skaldens förhållande till honom, sitt tack- samina farväl. 1 tårar bönföllo omsider hans vän- ner, att han skulle upp>höra för att skona sitt re- dan starkt angripna bröst; 7nen han svarade: »Zå- tom oss dö, som vi lefvat i musik !y) tömde sitt sista champagne-glas och itppstämde i dagbräckningen sista strofen af sin sång . . . Från denna stund sjung han icke mery) ^).

Redan är berättadt, huru under sednare åren hans helsa mer och mer försvagades. I November 1794 nedlades han på sjukbädden. Plågorna blefvo långvariga och svåra. Drag af det skämtsamma lynnet sägas dock hafva emellanåt framskymtat. Det berättas t. ex. att hans maka en gäng kla- gande omtalade sitt blifvande armod, och att han då bad henne uppspänna en paraply, och när hon med en sådan öfver sig framträdde, sade han: Se så! nu dör jag lugn; ty jag ser dig hafva tak öf- ver hufvudet 2). Under sjukdomens fortgång in- trädde dock en allvarligare sinnesstämning, och han författade nedanstående skaldestycke :

' ) Denna utförliga berättelse och dess praktfulla ordalag äro af Atterbom, hvilken, liksom Sondén, uppgifver Hseffner som sa- gesman för sjelfva uppträdet. (Phophoros 1813 sid 58 och Siare och Skalder 6. 35). Om sagesmannens opålitlighet och vana att improvisera fakta, se Eydquist (Pantheon 20. 84.) och Palmblad (Biogr. Lex. 0. 306.) och Ljunggren (Sv. Vitterh. Häfder 2. 258.) Man vet dock, att Bellman atundom hållit sådana poetiska möten (s. sid. 80.) Det är alltså ganska troligt, att något uppträde af dylik art också nu egt rum.

^) J. G. Carlén säger, att denna allmänt spridda berät- telse är ogrundad.

174

Med denna svaga hand jag fattar än en gång

Min lyra för att ge kanske min sista sång.

Dess ton, förstämd och svag, om min förvandling

bådar. Jag re^n i trädens skygd den tysta mullhög skådar, Der jag naturens skuld skall återbörda få, Och en lycksalig hamn mot lifvets stormar nå. Glad kastar jag en blick på detta fridens läger, Och med förnyad kraft mitt rörda hjerta säger: Se denna tillflyktsort, som ödets Herre gaf. En gräns för ditt förtryck, ett slut på lifvets smärta; Ljuf och högtidlig syn för hvarje dödligt hjerta; Då brottets uslingar med rysning se sin graf.

Denna vers uttalar helt andra känslor och tan- kar än de förut vanliga; ännu dock endast trötthe- tens längtan efter hvila, men icke någon ånger, något ogillande af det fordna lefnadssättet- Dessa känslor inställde sig dock slutligen, också de. Vi minnas, huru han förut under fulla styrkan af sin manna-ålder och i fulla farten af sina nöjen hade några gånger, ehuru hlott sällan, vaknat till in- sigt af det förkastliga i sitt lefnadssätt, och huru han i sådan sinnesförfattning uttalade allvarliga varningar till både andra och sig sjelf, t. ex. föl- jande bön:

Milde Gud! mitt rop ajiamma

I mitt Sodom, der jag bor.

Dessa jemnte den första ungdomstidens religi- ösa tankar började slutligen vakna med förnyad och oemotståndlig kraft. Han yttrade nu mera djup ånger, samt höll för sin omgifning andeliga upp- byggelse-tal. Haii blef, heter det, under sin si- sta sjukdom tillfullo, till både kropp och själ, nyk- ter, ångrade sina öfverskred, höll de mest andliga, tal för hustru och barn och dog med stor uppbyg- gelse för alla närvarande ^). Det inträffade d. 11

') Orden äro af Gjörwell, den ende, från hvilken vi ega underrättelse om Bellmans sista stunder.

175

februari 1795 och han begvofs på Klara kyrkogärd, som det tyckes, utan någon större högtidlighet ^). Dödsfallet väckte för tillfället föga uppmärk- samhet. En slägtinge och vän införde i Dagligt Allehanda ett kort och mycket berömmande grifte- qväde; den gamle kamraten Hallman skref ett annat men mycket tillkonstladt -). För öfrigt egnades icke ät hans frånfälle någon uppmärksamhet, någon vers, hvarken af de lärda tidningarna, ej heller af någon bland då tidens anseddare skriftställare; hvarken af Adlerbeth, Bergklint, Blom, Franzén, Gyllenborg, Kellgren, Leopold, Oxenstierna eller Thorild. Alla iakttogo en betydelsefull tystnad.

En återblick öfver Bellmans författare-bana finner deri fyra olika skeden, dock med i hvaran- dra sammanflytande gränser.

Det första, åren 1756 till 1760 innefattar det religiösa och moraliska skriftställeriet.

') En sednare tiders motsatta berättelse saknar, så vidt vi veta, alla bevis.

^) Som prof på hvad då stundom skiille anses för qvickt, införa vi det i ordagrann afskrift.

Dolhnan heg,

Och de skantra f ålders muder

Svander kalkande uskader

Enne dälskling toterag.

Bock, som äst han lintsen kransar,

Håg på honom loldt och mig,

Grede: Sakland pist en hundar

Erge sven — och det är näg. För den, som lyckades utgissa bokstäfvernas omflyttning, blef innehållet följande.

Bellman dog,

Och de muntra skalders fader

Under svalkande kaskader

Denne älskling återtog.

Och som bäst han kransen lindar,

Såg på honom mildt och log;

Sade: Grekland haft en Pindar,

Sverge en — och det är nog.

176

Det atidra, åren 1760 — 1772 är företrädesvis det, under hvilket skalden, utan tanke eller beräk- ning pä någonting annat, sjelf hänförd, sjöng sina hänförande dityramber till glasets, qvinuans och den bacchanaliska sällskaps-glädjens ära. Detta var hans högsta blomstring och den tid, under hvilken han skref de flesta bland sina mest berömda dikter.

Det tredje skedet, 1773 — 1792, var på en gång bacchanaliskt och politiskt M. Han uppstämde der- under sina sånger mest till Bacchi, men ganska ofta också till Gustaf den tredjes och hofvets ära. Vid skedets slut framstå på ena sidan Kellgrens beröm- mande företal och Svenka Akademiens belönande pris: — men på den andra förstörda kropps- och själskrafter, och ett hos många förstördt anse- ende; näml. hos dem, hvilka betraktade honom som en förrumlad person och tillika som en besoldad hofpoet.

Det fjerde skedet, 1793 — 1795, visar honom med hänsyn till kroppskrafter, till poetisk förmåga, till anseende, till umgängeskrets sä nedsatt, som vi nyligen beskrifvit.

BELLMANS SKALDERYKTE.

Vexlingarna härutinnan äro mycket beteck- nande för allmänna tänkesättet under olika tidskif- ten och utgöra vigtiga bidrag till Sverges inre hi- storia.

Hvilka och huru stora förhoppningar Bellman vid sitt 17:e och 18:e år ingaf, är redan berättadt-); likaså, huru han kort derefter kastade sig in i det bacchanaliska lefnadssättet och skaldeyrket. Båda delarna stodo i uppenbar strid mot andan hos den tidens tongifvande författare, en Bergklint, Celsius Gjörwell, Gyllenborg, Lilliestråle m. fl. Det är derföre troligt, att dessa redan af moraliska skäl

' ) Att han derunder utgaf också Zions högtid, är berättadt. 2) Sid. 80, 81.

177

känt mot honom och hans skaldekonst en ej ringa ovilja. Dertill kom, att friheten, för att icke säga sjelfsvåldet, i också den yttre formen af hans dikter var för denna tid någonting alldeles nytt och tillika stridande mot dittills antagna äsigter och regler. Bell- man blef ej heller af dåtidens medelålders-littera- törer intagen i deras Tankebyggare-orden; icke ens i det sällskap, kallad t Vitterleh, som Bergklint, dä varande student, hade för yngre skriftställare stiftat ^). Han stod ej heller i närmare beröring med någon bland dessa, vare sig äldre eller yngre författare, utan i stället med sädana som 8chrö- derheim. Hallman och Kexel. I dessas sällskap och anda utbildade han än mer sin personlighet och sin skaldekonst. Denna sednare hade ock redan 1772 mognat till både form och innehåll. I Juli månad sistnämnde är ämnade han utgifva en samling af 134 mest bacchanaliska qväden. Bland dessa befinnas ganska många af de för honom mest karakteriserande och af kännare mest berömda. Handskriften var re- dan färdig, och författaren anhöll hos regeringen om privilegium till utgifvandet och om frihet från charta- sigillata-afgift. Ansökningen hänvisades till veder- börande ämbetsmyndighet, men intet svar följde, intet privilegium gafs, eller hann af denna regering gifvas; ty fem veckor derefter inträffade årets bekanta statshvälfning. Men ej heller frän Grustaf sjelf, som nu fått afgörande magten i sin hand, erhölls 2) något svar, nägot privilegium. Konungen hade visserligen redan vid denna tid fäst uppmärksam- het vid Bellman. Dennes då framställda förslag

^) I Nya Allmänna Tidn. 1773 n:o 181 har dock Berg- klint infört en vers med beröm öfver Bellman; men dervid uttalat den önskan, att renare känslor måtte få plats i skaldens hjerta. I sina bref till den unge Oxenstierna (i oxenstjernska arkivet) har ock Bergklint omkring 1763 varnat denne sin förre lär- junge för de muntra qvällsamqväm, som stundom ledde till rännstenen.

^) Så vidt man vet.

Fryxells Berätt. 45, 12

178

att inför allmänheten framlägga nämnde dryckesvisor gick likväl icke i verkställighet. Orsaken var må- hända den, att både då och under närmast följande år var tonen för ett sådant skaldskap mindre gynn- sam ^). Mot detsamma uppreste sig den kyrkliga myndigheten. År 1773 infördes i några tidningar en kort af Bellman författad vers af något ehuru ej serdeles fritt innehåll. Den öfverklagades af konsistorium, och Gustaf lät justitie-kansleren till- dela författaren en varning -). Den bacchantiska och bacchanali&ka andan i Bellmans sånger öfver- ensstämde ej heller med de tänkesätt, som lifvade och ledde den tidens i alla vägar framstående per- soner; vetenskapsmännen Bergman, Ihre, Lager- bring, Linné, ämbets- och medborgsmännen Bäck, Ehrensvärd, Faggot, Nordencrantz och Örnsköld, skriftställarne Celsius, Gjörwell, Gyllenborg m. fl. Med rätts- och sedekänsla, stärkt genom sä många och vördade medborgares ord och exempel, har den tidens svenska folk visserligen beundrat snillet i Bellmans sånger, men dragit sig tillbaka för inne- hållet. Som taleman för dessa ogillande tänkesätt framträdde ock Kellgren. Uppfostrad i ett fromt och ordentligt föräldrahem hyste denne i sin första ungdom dermed öfverensstämmande tänkesätt och hade dylika uttalat i flere redan under vistelsen i Åbo tryckta dikter. Med sådana åsigter ogillade han mycket i Bellmans sånger; och äfvenså, att man liknade denne vid Ånakreon, hvilkens visser- ligen sinnliga dikter likväl vanligen voro utmärkta af finhet och formfulländning. Ehuru Gustaf den tredje redan tagit Bellman i beskydd och till med- lem i Augusti-brödernas sällskap, kände sig dock

') Det var ock först 1790, som man från trycket utgaf Fredmans Epistlar, bland hvilka dock de flesta redan 1772 voro färdiga till tryckning.

2) Dagl. Allehanda N:o 180. Nya Allm. Tidn. N:o 121. E&dsprot. d. 4 Nov. och Stadskonsist. prot. d, 19 Aug., 6 Okt. allt 1773.

179

Kellgren drifven att mot både skaldearten, skalden och hedersnamnet uppträda, och han gjorde det of- fentligt och med den sårade rätts- och sedekän- slans förtrytelse och med den varmhjertade ungdo- mens brusande ifver; så brusande, att han glömde göra rättvisa ät det myckna snillrika och sannt po- etiska, som dock hos den angripne sångaren före- fanns. Kellgrens ord voro följande:

»Anakreon, hvar är ditt loff En annan stulit har din lyra, Som, rik i fylleri och yra, Förtjusa lärt Priapi hof; Som lik i otukt med Chrysipper, Och lika rik på vittra föl, Ur svenska krogars Äganipper Sin ådra fyllt med dubbelt öl. Hans muser sig på spinnhus nära, Hans gracer ligga under kur. Och uti Platskans ') jungfru-bur Han kärleksgudens språk lärt föra ^).

Vi känna ej något annat Bellmans yttrande härom, än följande till fru Schröderheim sända vers.

Att mina strängar spänna Och nu på lutan slå, Det vågar jag ej på. En Kellgren hvässt sin penna Mot mig i stad och hof. Göm detta ^) för hans öga ; Fastän det rör mig föga, Hans klander eller lof.

') En kopplerska, vid namn Plåten, som i Adolf -Fredriks- trakten höll, hvad Kellgren kallade, jungfrubur.

^) Orden förekommo i första upplagan af Kellgrens skal- destycke Mina Löjen.

^) Det var en af skrift af parentationen öfver Lundholm. Se sid. 93.

180

Med någon afprutning på den ungdomliga och poetiska häftigheten, var troligen i början af 1770- talet den bildade svenska allmänhetens, åtminstone flertalets, omdöme öfver Bellman ungefär detsamma, som Kellgren uttalat. Huru den tidens bättre skal- der icke i sina kretsar honom upptogo, är redan berättadt; likaså huru Fersen betraktade hans dik- ter som »krogpoesio. Gjörwell yttrade sig ock med ovilja om dessa, som han kallade dem »Vällustiga visor». Äfven Bergklint och Oxenstierna, tyckas hafva hyst åtskilliga betänkligheter. Pä denna punkt stod Bell mans skalderykte åren 1766 — 1777.

Men under Gustafs regering blef litteratörernas och allmänhetens moraliska finkänslighet mycket försvagad; orsakerna dels allmänt europeiska och litterära, dels enékildt svenska och personliga, för- hållanden.

Frankrikes då för tiden stundom mycket lätt- färdiga litteratur blef till följe af sin snillrikhet mer och mer i Sverge ') känd och prisad, och 1}^- kades, kanske ej minst genom sitt lättsinne, att undantränga den föregående tidens allvarligare men ock mindre lockande vitterhet. Härigenom blef hos mången den förra känslan för renhet och sedlighet försvagad, och på samma gång naturligtvis ock den förra oviljan mot Bellman. Den viltra smak, som beundrade Voltaires sång om La Pucelle, kunde ej fördöma Bellmans om Ulla Vinblad. Till förändringen bidrog ock Gustaf den tredje sjelf. Det mer och mer osedliga lefnadssät- tet vid hans hof och bland flere hans gunstlingar spridde till följe af både konungens och gunstlin- garnas snille och behag sin förledande smitta till

') Vid samma tid har en dylik anda gjort sig gällande också hos Wieland och flere Tysklands skriftställare ; på sätt och vis likaså i England genom Fierlding m. fl.

181

andra folkklasser. Exemplet från tronen, alltid verk- samt, blef det än mer, när det gafs af en snillrik och i mycket älskvärd konung. Och denne sågs nu på ett i ögonen fallande sätt hylla Bellman. Skalden hade väl blifvit på ett föga hedrande sätt skild från den första, kanske ock från den tredje bland sina förut innehafda sysslor och hade i öfrigt som person ett tämligen tvetydigt rykte. Sådant allt oaktadt gaf honom konungen, som berättadt är, inom fä år, en fördelaktig syssla samt en hoftittel; och ehuru dåtidens anseddare skalder icke ville kalla honom till medlem af deras sällskaper, lät dock konungen stundom kalla honom till deltagande i sina enskilda förlustelser, och sig sjelf kallas till fadder vid hans sons dop. Härigenom hade han tagit i för- svar och pä sätt och vis adlat Bellmans vitterhet. Följderna uteblefvo ej. De, som ogillade åtskilligt i dennes dikter, vågade ej öppet uttala tänkesätt, så uppenbart stridande mot dem, konungen, den mägtige, snillrike, litterärt bildade konungen äda- galaggt. De, som till följe af eget tanke- och lef- nadssätt ursäktade, kanske älskade bellmanismens sjelfsvåldighet, blygdes ej längre att öppet uttala sina tänkesätt, sedan konungen med sådant exem- pel föregått. De, som hittills icke tagit kännedom om den af många klandrade sångaren, ansågo sig numera dertill förpligtade, sedan denne blifvit af konungen så uppenbart hyllad. Det blef alltså snart en modesak att läsa och prisa en af den utmärkte fursten så firad skald. Beprisandet blef dock snart icke blott en modesak, utan ock en följd af den beundran, som bekantskapen med hans stora snille väckte; och dessutom af den nya anda, det fran- syska lättsinne, som begynte göra sig gällande. Till följe af denna tidsrigtning bihjade nämligen några skriftställare att stundom egna sina snillen och pennor åt föremål af mindre sedlig art; och detta blef händelsen också med Kellgren. Denne, hvars ungdoms-känsla häftigt upprest sig mot en

182

dylik vitterhet, blef dock under vistelsen i Stock- holm snart lockad att sjelf till sådana tänkesätt öfvergå; lockad, dels af starka personliga anlag, dels af den i många högre kretsar herskande tonen, dels af de hasande exemplen från Frankrike. Han började fördenskull att låta i Stockholms-Posten in- taga articklar af den förut bittert klandrade Bell- man ; och skref och tryckte sjelf flere skaldestyc- ken, i hvilka han till sina älskarinnor, Zulma och Rosalie m. fl. uttalade känslor, hvilka, ehuru klädda i finare ord, likväl voro i grunden lika klander- värda, som dem, Bellman sjungit för Ulla Vinblad^). Till följe af sådana tänkesätt åtog han sig ock 1790 att skrifva ett lofordande företal till Fredmans Epistlar, hvilka då skulle utgifvas. I detta gjorde han rättvisa åt Bellmans snille, och förklarade hans dikter vara framhrustna ur en lågande hildnings sköte. Han ursäktade ock åtskilliga dess formfel. Eg., skref han, skaldens känsla., eg ynglingens hjerta., älska, drick och sjung, och du skall se dessa fel förvandlas till snilledrag, eller skall du ej se dem. Kellgren tillät sig också ett försvar för oanstän- digheterna; ett försvar, som ogillade, icke oan- ständigheten, osedligheten i sig sjelf, utan blott framställninss-sättet, om nämlioen detta icke var nog lätt och behagligt. År 1790 skref Bellman flere smärre lustspel, som uppfördes till hofvets nöje. Aret derpå och med Kellgrens förord, gaf honom ock Svenska Akademien det lundbladska priset, åt honom framför Lidner och Hallenberg -), och förklarade dervid sin aktning för hans säll- synta och originella snille. I Februari 1792 har, säges det, Leopold till honom skrifvit en sång, som började med följande rader:

' ) Jfr. t. ex. Kollgrens sång till Rosalie med Bellmans till Ulla Vinblad Epist. N:o 2S v. 5.

^) Lidner hade då skrifvit Spastaras Död, Aret 1783, Medea, Yttersta Domen; och Hallenberg 3 delar af sin all- männa historia, och börjat utgifva Gustaf Adolfs.

183

Odödlige Belhnanl du andas då än! Ditt blod, som din vers än med lijlighet Jlyter ; Än Sverge af kungen bland sångare skryter, An skryter jag af att dig äga till vän.

Så högt stod i vissa kretsar Bell mans anseende vid slutet af Gustaf den tredjes regering. Littera- törernas välvilja och beröm hade likväl äfven då sin gräns. Oaktadt Bellmans erkändt stora snille, oaktadt konungen och Schröderheim honom mycket hyllade; detta allt oaktadt, gjorde sig dock rätts- ock sedekänslans fordringar äfven här gällande. När 179! lundbladska priset tillerkändes åt snillet i hans sånger, yttrade Svenska Akademien tillika, att den icke derföre gillade valet af dessas fö- remål ^) och anförde dessutom Bellmans behöf- vande tillstånd, som också ett skäl att tilldela honom nämnda belöning. Ehuru gäng på gång ombetrodd att skrifva för hofvets nöje, blef han dock aldrig invald i Svenska Akademien, icke i Vitterhets-akademien, icke ens i sällskapet Utile Dulci. T. o. m. inom Par BrikoU tyckes han hafva på slutet blifvit i någon mån undanträngd af Hall- man. Han tillegnade väl flere sånger ät några ryktbara författare, t. ex. Kellgren och Leopold, och dessa gjorde rättvisa åt hans snille. Men hvar- ken de eller några andra anseddare skriftställare plägade med honom ett närmare och personligt um- gänge. Den ende bland dåtidens anseddare snillen, som förtroligare med honom umgicks, var Sergel, hvilken sjelf någon tid gerna sökte muntra lag. Kågra andra herrar slogo väl öfver honom en skå- depenning och läto på sina porslins-tallrikar måla uppträden ur hans dikter, samt voro stolta öfver att se hos sig den ryktbare och snillrike sångaren, oaktadt dennes mer och mer tilltagande torftighet. Men bland dem, som under sista tiden mest hyl-

') Svenska Akad. prot. d. 19 Jan. 1791,

184

lade och drogo till sig hans egen person, fanns som nämndt är, ingen enda anseddare skriftställare. På detta sätt och till denna punkt hade under åren 1777—1792 Belhnans rykte utbildat sig.

Berättadt är, huru efter 1792 de andra skal- dernas vänskaps-betygelser tystnade. Dertill bidrogo icke blott konungens, den mägtige beskyddarens död samt beskafienheten af Bellmans sednare sånger, och lefnads-omständigheter; utan derjemnte några då inträflade allmänna och verldshistoriska händel- ser. En ny regent förskjuter ofta den föregåendes gunstlingar, en ny tid den föregåendes äsigter. Detta sista skedde vid nu ifrågavarande brytning så fort och så i stort, att en mer hastig, allmän och djupt gående förändring sällan inträfiat. Den fransyska revolutionens rysliga företeelser uppska- kade och uppskrämde alla sinnen, och man började inse, att orsaken till de inträffade gräsligheterna låg till betydlig del i den anda af otro, lättsinne och osedlighet, som tillförene herrskat. Från ru- set af dessa förvillelser uppväcktes följaktligen de flesta Europas folk, och äfven det svenska; ocli detta sednare med stort skäl. Högst betänklig hade näml. varit den anda, som inom vårt fädernesland gjorde sig under Gustaf den tredjes regering mer och mer gällande. Sverge Hck bevittna framdra- gandet af mycket sedeslösa gunstlingar; vidtagan- det af många också i moraliskt hänseende klander- värda styrelse-åtgerder; uppkomsten och gynnandet af en litteratur, som gäckade religionens läror och hvars erotiska och bacchanaliska sånger öppet försvarade ett lättsinnigt och lastfullt lef- nadssätt. Det var naturligt, att svenska folket, sedermera väckt till allvar och eftersinning, skulle vända sig med ovilja frän det myckna klandervärda i dessa företeelser. Ett mer allvarligt oeh sedlio;t

185

tänkesätt gjorde sig ock snart gällande, äfven inom litteraturen. Kellgren sjelf började under sina sista är att till ämne för sin sång välja ej mer de sju- dande lidelserna eller den blinda kärlek, som rasar, njuter, ångrar sig och flyktar, utan de stilla dyg- derna, tro, sämja, redlighet och oskuld. I dessa renare och ädlare toner instämde det yngre skal- deslägtet, och i synnerhet Franzén. Förändringen var visserligen i sin helhet en följd af verldshisto- riska tilldragelser. Inom svenska vitterheten var dock sist nämnde skald det främsta och förnämsta uttrycket för den anda af renhet och allvar som gjorde sig gällande i motsats till den nästföregåen- de tidens såväl erotiska som bacchanaliska poesi.

Med hänsyn till den förra, minnas vi, huru den med allt sitt snille, dock hade sitt lif och sin lust i den smittsamma atmosferen af yppighetens bou- doirer eller krogarnas s. k. kärlckstempel, och bland sådana skönheter som Rosalie och Zulma i den förra och Ulla Vinblad i den andra kretsen, samt i den dyrkan, som åt sådana huldgudinnor egnades. Hvad hade för svenska folket följden blif- vit, om en sådan erotisk vitterhet, åtföljd af en motsvarande bacchanalisk, fått en längre tid in- verka på allmänna tänkesättet? Det var Franzén, som från en sådan fortsättning frälsade oss. Det var han, som genom sina sköna sånger om Selma återförde svenska erotiken till oskuldens och naturens paradis.

Lika kraftigt och välgörande inverkade han ock på den bacchanaliska litteraturen; eller rättare sagdt på de glada sällskaps-sångerna. Sådana upp- stämdes också af honom, men icke sjelfsvåldiga och vilda, såsom Bellmans, utan lugna och smakfulla, mer verkligt anakreontiska. De voro tillika i hög grad både snillrika och formfulländade, t. ex. Sörj ej den gryende Dagen förutl eller Goda gosse, glaset töm! m. fl. Vi minnas verserna

eller

186

Drick ur den sparade Ungdomens hål! Drick den bevarade

Oskuldens skål!

Glädje och dygd

Elda hvarannan;

Kransad om 2)a7inan,

Visheten skämtar i vinrankans skygd.

Drick inen sällan och med mått ! Minns, hvad Syrach skrifvit! Vin och vänskap smaka godt, När de gamla blifvit. Tänk hvad fröjd på gamla daW Gubbens hjerta känner! Gammalt vin har gubben qvar An åt gamla vänner.

Hvilken himmelsvid skilnad i anda och ton mellan en dylik sång och Bellmans! Att i synner- het under den allvarligare tid^ som efter 1792 in- trädde, dessa så sköna och tillika så rena sånger skulle i hvarje ädlare sinne, hvarje ädlare sällskap undantränga bellmanismen, var naturligt. Så skedde ock. Uppburna af vackra åhlströmska melodier och tillika af ett innehåll, som kunde sjungas och må- ste älskas i hvad sällskap som häldst, blefvo de ock under nu inträdande tidskifte med förtjusning sjungna långt mer än med Bellmans varit händel- sen både förut och efteråt.

Ofvannämnde omskapning genomförde Franzén utan någon polemik mot den förra tidens författare. Han uppstämde blott sina egna snillrika ocli rena sånger. Det behöfdes ej mer. Vid dessa ljud vände sig svenskarne genast från den förra tidens både erotiska och bacchanaliska sånger, och helsade med jubel uppenbarelserna af en högre och renare vitterhet.

Till denna förändring bidrogo ock flere den nya tidens skalder, A. Gr. Silfverstolpe, A. C. Kull-

187

berg, i flere fall ock J. D. Valerius; och ej minst fru Lenngren. Genom hennes snillrika teckningar ur folklifvet, såväl allmogens som medelklassens, blefvo också på detta fält Bellmans dikter undan- trängda 5 häldst dessa sednare förnämligast tecknade icke det egentliga folklifvet, utan blott en del af hufvudstadens kroglif.

Under flere år, ungefär 1795—1812, har all- mänheten vanligtvis fällt öfver Bellman det om- döme, att han var en utomordentligt rikt begåfvad skaldenatur, och tillika en god- och gladlynnad men- niska ; — men att han bortslösade på ovärdiga ämnen sina herrliga poetiska gäfvor, och på ett oordentligt lefnadssätt sin helsa och sin tid ; och att hans bästa dikter visserligen öfverflödade af lif och snille, men tillika ofta nog af råhet, sjelfsvåld och osedlighet ^). Också hördes de nästan aldrig i fruntimmerssällskap föredragas, och äfven i manliga samqväm blefvo de, som sagdt, mer och mer undanträngda af Franzéns, Valerii m. fl, sånger.

Sådana ungefär voro de äsigter, som under åren 1795 — 1812 mer och mer stadgade sig såsom allmänhetens slutliga omdöme öfver Bellman och hans poesi.

Ehuru grundad och rotfästad denna uppfatt- ning tycktes vara, började dock efter några är en helt annan låta höra sig.

Upplysnings-tidehvarfvets rationalism hade äl- skat mer förnuftet än inbillningskraften och inom poesien h3'st ej ringa benägenhet för lärodik- ter. Den sedermera uppträdande europeiska reak- tion, vi nyss omtalat, var fiendtligt sinnad mot hela upplysnings-tidehvarfvet och dess rationalism, följ-

') J. G. Carlén säger, att mau under den tiden skämdes för att sjunga Bellman. Så torde ock ofta nog varit händel- sen. Danska tidskriften Xordia 1794. s, 48 tillerkände Bell- man snille, qvickhet, naivitet; men beskyllde honom för osed- lighet i innehåll och smaklöshet i form.

188

akteligen ock mot lärodikten; men hyllade i stäl- let den skaldekonst, som hufvudsakligen rörde sig inom känslans och inbillningens verld. Denna den europeiska reaktionens åsigt följdes helt och hållet af dess fosterbarn, den svenska fosforismen. En bland dennas läror var, att man borde skilja skal- dekonst och sedelära frän hvarandra; och icke ge- nom inblandning af den sednare grumla, som man sade, innehållet af den förra. De flesta vittra tide- hvarf hade dock tvärtom sökt förena begge och fordrat af skaldekonsten, att den skulle icke blott försköna utan ock förädla. Det grekiska kalon kagathon, det latinska Utile Dulci, det danska Ej blöt til Lyst, det svenska Nytta och Nöje utgjorde dock lösen för det vittra tänkesättet under flera föregående tidehvarf, också här i Sverge; t. ex. det Nordenflycht-gyllenborgska och det leopoldska. Men det var just mot denna åsigt, denna förening, som fosforisterna förklarade krig. De framhöllo sin nya grundsats sä mycket ifrigare, som det var också på den och pä dess påstådda sanning och vigt, som de grundade sitt anspråk, att vilja införa, och sin ära att hafva infört en all- deles ny skola i Sverges vitterhet. När den när- mast föregående blef af dem underkänd, anfördes som ett dertill bidragande skäl, att dess sällskaps- och dryckes-sånger genom sina uppmaningar till sans och måttlighet innehöllo en moralisk och sen- timental beståndsdel, som icke hörde till skalde- konsten, utan tvärtom störde den af allt annat oblandade skönhets-förtjusning, poesien borde åstad- komma. I detta hänseende angrep man i synner- het Valerius, hvilkens dryckes- och sällskaps-sån- ger voro vid den tiden serdeles älskade, men mot hvilken fosforist-anföraren Atterbom ^) besynnerligt

') Atterbom som både person och i allmänhet som skald var utmärkt genom sedlig renhet. Hans omdöme öfver Bell- man utgör derföre ett nästan oförklarligt undantag, en högst besynnerlig psykologisk företeelse.

189

nog hyste en verklig förbittring Denna gaf sig luft medelst en i Phosphoros 1812 införd mellan Va- lerius och Bellman anställd jemnförelse, hvilken med motbjudande orättvisa nedsatte den förre, och upphöjde den sednare — också derföre, att dess poesi icke grumlades af någon moralisk tillsats. Besagde recensjon var det första svenska kraftful- lare uppslaget till den Bellmans-dyrkan, som seder- mera tagit fart. Emellan förra tidens nyss anförda uppfattning af nämnde skald, och den beundran, Atterbom ville införa, uppstod nu en häftig och långvarig strid. Sedekänslan vände sig fortfa- rande med ovilja från det ultra- både bacchanti- ska och bacchanaliska i hans poesi, hvaremot Va- lerii och än mer Franzéns snillrika, glada och god- modiga sånger voro mycket älskade och blefvo, fosforismen till trots, beständigt sjungna också inpå 1820-talet. Men allmänheten älskar ombyte ; och fosforisterna voro outtröttliga i bemödandet, att in- pregla nämnda sina åsigter och lyckades att mer och mer göra dem hos det up])växande slägtet gäl- lande. Sådant blef möjligt till följe, icke blott af ofvan uppräknade skäl och af den sanning, som till en del i fosforismens påstående förefanns, utan ock af hvarje ungdoms vanliga benägenhet att omfatta nya åsigter och tro sig kallad att införa en ny tid. Skuggsidorna hos Bellman hade ock 1812 bör- jat glömmas och af hans poesi kände allmänheten blott hans epistlar och sånger, och bland dem en- dast några de utmärktaste. Derlill kom ock den tillfälligheten, att samtidigt med hvarandra just då framstodo jemnte den äldre Hjorts berg tvä yngre mästare i konsten att sjunga Bellman, näml. Ker- nell och Raab, hvilkas föredrag mägtigt verkade till skaldens stigande anseende. Att älskare af ett upp- sluppet sällskaps-lif skulle med glädje omfatta en åsigt, som öfver detsamma kastade ett poetiskt skimmer, är lätt att förstå. Redan omkring 1816 hördes ock i Uppsala åtskilliga studenter med stöd

190

af fosforisternas beröm anföra snillet Bellman, som ursäkt, som försvar för deras eget oordentliga lefnads- sätt ^), likaså flerestädes inom vårt fädernesland. Sedekänslan och de gamla äsigterna sträfvade dock, som sagdt, länge och ihärdigt mot denna Bellmans- dyrkan. Några till dess allmännare införande gjorda försök ville derföre icke då för tiden lyckas. Till firande af nämnde skald och af det lustiga lifvet på hans tid och i hans sånger, blef förnämligast af Dahlgren som grundläggare eller åtminstone som främste sångare år 1824 stiftadt ett s. k. Bellmansht Sällskap. Det bestod af några bildade personer med böjelse för hvarjehanda glada tidsfördrif, dock alltid med sans och mätta. Enligt stadgarna borde likväl alla kunna förtära brännvin och sillsalad. På Dahlgrens förslag skulle ock en hvar bland dem uppträda som en gengångare, en alter idem af någon bland de bellmanska kroghjeltarna; Dahl- gren sjelf som magister Gåse. Om sällskapets verk- samhet skref han ett protokoll på spetsen af ett hrännvins-glas ; — en annan gång och till sällska- pets uppbyggelse en predikan öfver Bellmans vers: Är jag född, så vill jag lefva '^) — — en tredje gång en åt sällskapet egnad dikt; egentligen en tra- vestering af första raderna i Tegnérs Axel. Det hette :

Den gamla tiden är mig kär,

Den fredmanska försupna tiden;

Ty glad den var som juletiden.,

Och modig såsom finkel är.

An ligger bort vid Djurgårds-landen

Dess återsken vid himlaranden,

Och rusiga gestalter gå,

I gula byxor, jackor blå,

') Vi åsyfta härmed ingalunda de Atterbom-kernellska Bellmans-mötena, hvilkas renhet är både känd och erkänd j utan andra samqväm af högst förderflig art; och af hvilka vi sågo många motbjudande exempel.

2) Se sid, 164.

191

Från himlen och till krogen neder. Med vördnad ser jag upp till eder, I kämpar från en högre verld, Med becksömsskor och korta svärd. - En utaf dessa små kusiner Jag kände i min harndomsdar. På jorden stod han ännu qvar; En brännvins-Jlaska i ruiner. Från purpurfärgad näsa sken Allt brännvin, som han nedsväljt hade; Och skråman i hans panna sade, Hvad runan på en bautasten o. s. v.

Dessa och dylika försök att återupptaga den bellmanska dryckes-sången, ville man likväl då för tiden icke lemna ät offentligheten. Medlemmarna, män af medborgerligt anseende, kunde ej heller tycka om att inför allmänheten framställas som gengångare af Mollberg, Movitz m. fl. I längden kunde de väl ej heller finna sig, än mindre visa sig roade af en vitterhet, sådan som den, af hvil- ken vi nyss infört ett prof, och hvilken tiden och en förädlad sinnesstämning alldeles växt ifrån. De drogo sig småningom tillbaka frän dessa nöjen, och sällskapet upplöstes.

Ett annat försök rönte också i början föga men sedermera sä mycket större framgång. År 1823 öppnades subskriptionslistor för resande af en min- nesvård öfver den ryktbare dryckessångaren ^), och meningen var att i ett tempel uppställa hans kolossala bild. Men svenska folkets då varande sinnesstämning understödde icke företaget, och den summa, man lyckades åstadkomma, steg blott till omkring 6,000 kronor. Man måste således åtnöjas med att uppresa blott hans bröstbild. Konungen skänkte dertill passande plats på Djurgärden, och Byström utarbetade modellen kostnadsfritt. Den

') Det skall hafva varit i synnerhet af en rådman Berger i Stockholm, som denna sak blifvit diifven och grnomdrifven.

192

26 Juli 1829 blef bilden aftäckt i närvaro af ko- nungen,^ kronprinsen och af en stor skara menni- skor. Årsdagen deraf har sedermera allt jemnt varit högtidligen firad. Stockholms innevånare hafva talrikt deltagit i dessa fester, lockade af årstidens, ställets och bildens skönhet samt af skaldens snille och tillika af tacksamhet för de sånger, med hvilka han förherrligat deras vackra stad och dess om- gifningar.

Striden mellan de olika uppfattningarne var dock härmed ingalunda utkämpad.

Uppresandet af Bellmans bild och årliga fi- randet af hans minne, hans mer än andra skalders och medborgares, blef af många icke blott ogilladt, utan ock med bitterhet tadladt. Då ännu lefvande Baltzar Bogislaus v. Plåten, grundläggaren af Göta kanal, sades hafva med skarpa ord klandrat orätt- visan af att med serskild minnesvård hedra en så- dan person som Bellman, under det stora statsmän, krigare och snillen t. ex. Axel Oxenstierna, Len- nart Torstenson, Erik Dahlberg m. fl. icke erhål- lit någon motsvarande utmärkelse. En annan sä- gen var, att Matthias Rosenblad sagt: så! skall man nu resa tninnesvård åt Bellmanl jag har sett den herrn ligga i rännsteiien ffj Wieselgrens rätts- och sedlighetskänsla kom i uppror och framkastade skarpa ord så väl mot bellmanska festerna, som mot Bellmans skaldekonst. Vi minnas infallet; fin- kel är finkel, äfven om det hålles i geniets guldpo- kal. Han blef väl för sina äsigter med mycken förbittring angripen af W. v. Braun, men fick å andra sidan mänga medhållare. När firandet af Bellmans-festen började öfvergå till årshögtid, lästes i ett par tidningar en protest, ur hvilken vi an- föra följande ord. Skall man nu en gång hvarje år fira Bellmans minne, men Luthers blott en gång under hvarje århxindrade. — Bellman var visserligen ett stort snille; men är han väl till en sådan utmär- kelse berättigad, han mer än Stiernhjelm, Kellgren, Lidner och Stagnelius ? — Maji måste visserligen be-

193

undra snillet; men månne man ej bör beklaga an- vändandet? och månne icke Belhnan adlat fylleriet? och bör man väl på så utmärkt sätt fira en man, som varit ett ovärderligt fast kanske medvetslöst redskap i den dåvarande brännvinsidkande regerin- gens egennyttiga händer, m. m. Mot dessa anklagelser kom till tidningen Dagligt Allehanda ') en s. k. vederläggning, som påstod, att Bellmans väsende var fint, luftigt, skyggt; att han icke var en rum- lare; att han var svår att locka till kalas; att han drack stundom ett par glas fnare vin, men blott sällan öfverlastade sig; att hans källarlif bestod i att stundom i en vrå vid en butelj svagdi^icka och med pipa i munnen betrakta hvimlet och uppsnappa originalerna till sina figurer; — att han aldrig hade några källareskulder; att i Lafontaines gråtmilda romaner finnes tiotusen gånger mer obskeniteter än hos Bellman ! 2) att denne troligtvis aldrig vewlat ett ord med. Mollberg, Movitz eller Ulla Vinblad o. s. V. Artickeln stod, som man ser, i öppen strid mot nyss anförda samtida uppgifter, och ingen hade ined utsättandet af sitt namn velat svara för inne- hållet. Den blef ock af tidningen Journalen i mänga ])unkter motsagd och vederlaggd ^), utan att någon sedermera till dess försvar uppträdde. — Så be- skaffad var denna skrift. Men oaktadt ingen an- gifvit sig som dess ansvarige författare; oaktadt dess i ögonen fallande osannolikheter och osan- ningar; oaktadt den stod i öppen strid med flere samtidas u])pgifter; oaktadt Journalens utförliga ve- derläggning blifvit obesverad; allt detta oaktadt, liafva dock, märkvärdigt nog, många inhemska för- fattare antagit den som historisk källa. I följd häraf blef Bellman också i utlandet firad, dock oss

') D. 13 Sept. 1832.

') Med anledning af utfallet mot Lafoutaine ocli af an- dra omständigheter misstänktes artickeln vara kommen från fosforisterna.

= ) N:o 254—259 år ]832.

Fryxells Berätt. 45. - 13

194

veterligen blott inom Tyskland och Danmark. I det förra hade Arndt redan längesedan förklarat honom vara idealistisk, humoristisk, icke utsväf vande; och nu uppträdde der flere eftersägare, af livad fosforis- men lärt. Också i Danmark har han blifvit mycket uppburen ; i förra tider af Baggesen och fosforist- vännen Mollbech och i sednare tider än mer af Heiberg. K. Ploug har ock ät dem, som klandrat Bellman, gifvit namn af Spidshorgere i Aandens Rige, o. s. v. Denna nya Bellmans-dyrkan rönte dock fortfa- rande motstånd. Man tyckte väl, att ett skaldestycke kunde vara förträffligt, utan någon deri bestämdt framträdande sedlig rigtning, men ingalunda med en bestämdt osedlig; — och man påstod, att moralens bud, som gällde för allt annat, borde gälla äfven för skalden, för skaldekonsten. Hvad serskildt Bellmans dryckessånger angick, tyckte man, att flertalet bland dem hade sin lust och varelse just i grofva, osedliga utsväfningar. Att nu en sådan skaldekonst, om än aldrig så snillrik, skulle fram- för andra beprisas, deremot protesterade man ytterli- gare ifrigt, ihärdigt, oafvisligt. Hvad i den vägen inom Sverge yttrades, är redan berättadt. Äfven från främmande land förnummos ogillande röster. I Frankrike hette det, att Bellman sysselsatte sig med att beskrifva sin tids förstörda rumlare och deras utsväfningar ^). Tyska litteratur-historikern Scherr^) berömde snillet och egendomligheten, men tillade, att Bellman var jemnte poet också en van- lig rumlare och dryckeshult ^); och att han alltför ofta uppträdde i sistnämnde egenskaj) och var då en brännvinskrogens Anakreon, som med välbehag rörde, till och med vältrade sig i den simplaste rå- het *), och att han då sjönk ned till en ömklig

') Des scenes cVorgie et le train de vie, que menaient les roueés de cette epoque. (Biographie universelle).

^) Allgemeine Literatur Geshichte tr. 1861, l:sta upplagan är af 1750—51.

') Gemeiner Wiistling und Trunhenhold s. 522.

*) In Trivialität und Gemeinheit.

195

krogpoesi ^), som var lika dålig till innehåll som form. Professor Linsen i Helsingfors skref år 1843, att Bejlman var en rusets och liderlighete7is -) poet, att han utmärkt sig genom oanständiga sånger ^), och att dessa otäcka själsutg jutets er *) vanpryda nordlanjiens rena och allvarliga språk ^), och att man måste undra öfver, att han kunnat blifva så hedrad, så tillbedd ^). 8å allvarliga voro ännu åt- skilliga protester mot den Bellmansdyrkan, man efter 1812 ville införa.

I fall detta sedlighets-känslans envisa motstånd skulle kunna besegras, måste man fördenskull bibringa allmänbeten den öfvertygelse, att Bellman och hans sånger icke voro moraliskt klandervärda, utan sna- rare tvärt om. Detta märkvärdiga försök åtog sig Atterbom år 1852, och gick deri så långt, att han påstod och sökte bevisa, att det ^innersta af Bell- mans skaldekonst var ett sedligt.., och att »total- intrycket af densamma innehar en oskuld» Vi tro dock, att dessa och flere andra hans omdömen öf- ver Bellman liksom några till stöd för dem an- iörda uppgifter äro alldeles stridande mot sanna förhållandet. Derföre och emedan de likväl blifvit som sanna af en stor mängd antagna, och tillika emedan de äro både historiskt och moraliskt vill- seledande; — af båda dessa skäl tro vi oss böra dem bestämdt motsäga och tillika gifva skäl för vår i flere fall mot Atterboms m3'cket olika upp- fattning. Vi skola fördenskull till läsarens pröf- ning inrycka punkt efter punkt de skäl, Atter- bom härutinnan till försvar för besagde åsigter framlaggt: — och likaså hvad deremot varit an-

') Zu jammerlichen Bänkelsängerei .

*) Vita temulenUe et dissolutce vatem.

') Obscenis canticis.

*) Focdce (inimi effussiones.

*) Ingenuam et gravera lingtiam septen(rionum.

*) Adeo coli et adorari.

196

märkt af Journalen (1832 d. 29 Okt. och följande) ined tillägg, af livad för denna sida af saken blif- vit eller kan ytterligare bliiVa anfördt. Under- sökningens utförlighet har sitt försvar i ämnets historiska och i synnerhet moraliska vigt.

1:0. Som ursäkt för lättsinnet och osedlighe- ten i Bellmans sånger, har Atterbom sagt, att dessa Häckar voro mer tidsandans än hans fel; och att de voro följder af den oordentliga och osedliga anda, som då rådde i Sverge ').

Svar. Det var ej sä. Den anda, som under tiden för Bellmans bildning och första bacchana- liska uppträdande (1762 — 1772) rådde i Sverge, förtjenar icke en sådan beskyllning. Enskilda och ej få drog af lättsinne förekomma då, liksom all- lid och öfverallt, och det i så väl lifvet som vitter- heten. Men i det hela taget, herrskade en i många iall serdeles allvarlig sinnesstämning. Den tidens konungahus och hof voro långt mer sedliga än under närmast både föregående och efterföljande regenter. Den tidens vitterhet, företrädesvis danad af fru Nordenflycht och Gyllenborg och i samma anda utbildad af Bergklint, Celsius, Gjörwell, Lillie- stråle, Mörck m. fl., ifrade varmt för dygd och rena seder. Den tidens vetenskaplighet, ledd af Berg- man, Celsius, Dalin, Ihre, Lager bring, Linné och Wargentin, har i djup och allvar sällan haft sin like. Den tidens politik företedde en vigtig strid om bästa sättet att främja fäderneslandets väl, genom antingen konungamagtens ökande eller det fria statsskickets bibehållande, genom antingen Hat- tarnas eller Mössornas grundsatser; en strid, som manade hvarje fosterlandsvän till allvarliga tan- kar, allvarlig sinnesstämning. Den tidens reli- giösa lif företedde lika vigtiga strider mellan stats- kyrka, pietism, herrnhutism och swedenborgianism. Sådan, så i alla rigtningar allvarlig var den tid, i hvilken Bellman fick sin bildning, och det var

'y^Siare och Skalder 6. 5. U3. 148.

197

tillika i ett ordentligt och kristligt föräldrahem, som han uppfostrades och sjelf skref sina första sånger.

2:0. Som en annan förklaring, en annan ur- säkt har Atterbom anfört, att yrseln i Belhnans dryckessånger var eti verkan, ett uttryck af det glädjerus, hvarmed nationens flertal, efter slutet af den långa och föraktade partistyrelsen, kände sig under en ungdomlig konungs spira vaknadt till nytt ungdomslif ^).

Svar. Det var ej sä. Vid revolutionen 1772 var Bellman 32 är gammal och som person och skald fullbildad. Han hade redan flere är förut stiftat Bacchi orden och i den samma liksom vid tlere andra tillfällen skrifvit många hacchanaliska sånger, utmärkta genom yrande osedlighet och dryckenskapslust. Hans redan på 1760-talet fram- trädande och fullt utbildade s. k. yrsel kunde så- ledes icke vara alstrad af förtjusning öfver en först sednare inträffad statshvälfning.

3:o. Atterbom har sagt, att Bellman var en omedelbar naturskald; -) det vill väl sägn, icke en bland dessa lärda poeter, som bildat fig efter främ- mande, mest fransyska mönster.

Svar. Ovedersägligt är, att Bellman i mycket följde sin egen och sin sjelfvalda omgifnings natur och var i många fall en högst originel företeelse. Men genom vårdad uppfostran var han ock en låid poet, som kände flere främmande länders språk och vitterhet. Hans dikter öfverllödade af utländ- ska ord och voro i åtskilligt bildade efter fransyska dels äldre, dels yngre mönster^). PJn ej ringa del af hans musik var likaledes lånad från samma land. Han var således, ehuru i annan väg, påver- kad af franska föredömen 5 han liksom Kellgren och Leopold.

' ) Siare och Skalder (». G. ^) Siare och Skalder 6. 4. ') Se härom Journalen 1832 Okt. månad.

198

4:0. Atterbom liar föi-estafvat och andra hafva efter honom inängfaldiga gånger och som en tros- artickel upprepat det påståendet, att det är sven- ska folklifvet, som Bellnian målat. Man har sagt, att hans dikter innehålla någonting albnänneligen svenskt, någonting ur svenska, grundlynnets djupa- ste innandöme hämtadt; ^) och en annan gång, att att han gripit det närvarande national-lifvet i dess innersta'-).

Svar. Nej, och Nej omigen ! Hos svenskar liksom hos andra nordiska folk anträlfas tyvärr ofta nog mycken benägenhet för dryckenskap ; men denna last är icke derföre grund-hjnnet hos dem mer än t. ex. iios engelsmän, nordamerikanare, ryssar m. fl. Det rumlarlif och tänkesätt, Bell- man skildrat^ är dessutom alldeles icke det egent- liga svenska folkets, och hans gestalter, Mollberg, Movitz m. fl. äro ingalunda hemtade från den sven- ska arbetskarlens eller bondens klass, utau frän sädana personer, som från bättre omständigheter hafva genom oordentligt uppförande nedsjunkit till kroglifvet. Det är orättvist att framkasta ett mot sanningen så stridande och mot svenska folket så skymfande påslående som det, att Belhnan genom skildrandet af denna samhällets drägg gripit sven- ska national-lynnet i dess innersta, eller tecknat något, sf)m är hämtadt ur svenska grund-lynnets djupaste innandöme.

Någon skulle kunna säga: det är dock det sven- ska kroglifvet och således åttninstone en sida af svenska national-lijvet, som Bellman besjungit.

Svar. Uppgiften tål prutning. Den skald, som besynnerligt nog företagit sig att besjunga krog- lifvet, och som gjort det med mesta snille^ är vis- serligen svensken Bellman. Deraf följer dock ej, att detta kroglif var i sig sjelft en serskild svensk företeelse. I det närmaste samma slags krogper-

') Siare och Skalder 6. G. -) S. st. sid. 130.

199

soiier, civilisationens enfants perdus, och samntia slags krogu])pträden, civilisationens parties honteu- ses, finnas och måste finnas mångenstädes ^), ehuru i olika kostymer för olika land. Bellmans förtjenst är utförandets snillrikhet, icke ämnets nationalitet. I hans taflor finnes visserligen en nationalitet, men den är mer lokalens än personalens. Skådeplatsen är svensk, skådespelarne kosmopoliter.

5:0. Atterbom har sagt, att hos Bellman det cyniska sällan förehommei' oftare, än det är nöd- vändigt för målningens sanning och fulla liflighet'^).

Svar. Om för målningens sanning de många cyniska, eller rättare sagdt, ohskena bilderna voro nödvändiga, hvad skall man då säga om taflor, som oundgängligen fordra så vidriga beståndsdelar? hvad om den skald, som gäng pä gång, ja hundradetals gån- ger väljer sådana ämnen och med synbart välbehag åt dem egnar sin penna? och som framställer dem icke till varning, utan snarare i en ursäktande, en poetiskt förskönande dager ^). Han skrattar vis- serligen ät dessa företeelser; men på hvad sätt? Som motsats till romerska folkets sedeförderf har Tacitus yttrat om germanerna de verldsbekanta orden: nenio ihi vitia ridet; nec corrumpere et cor- rumpi seculum vocatur *). — — — Dessutom ! Ifrågavarande groft obskena uppträden, äro de väl,

') Se t. ex. Hogarths taflor Midnight Conversation, Gin-Lane, Rakes Progress m. fl.

2) Siare och Skalder 6. 141.

^) När Svenska Akademien tillerkände ett pris åt Beli- man, oaktadt de ämnen, han valt, ej kunde gillas, anförde den som skäl, att han liksom Hogarth målat jyassjonerna ej på en retande, utan a/skräckande sida. För vår del kunna vi icke instämma i detta omdöme. Det gäller visserligen om Hogarths taflor; men icke om Bellmans dikter. Dessa beskrifva visser- ligen ofta nog dryckenskapens olyckliga följder, dock i en för- villande poetisk dager; men ojemnförligt oftare och kraftful- lare har han till dessa olycksbringande laster omedelbarligeu uppmanat. Se nästa stycke och s. 117 not 2.

■•) Trigen ler der åt lasten; och att förföra och förföras får ej 7iamn af tidens anda.

200

böra de väl, kunna de väl väva föremål för skö)t konst? Bör denna framställa sädana uppträden, som den naturliga känslan söker undangömma?

6:0. Atterbom har sagt, att Bellman sken- hart lofprisat drychenskaps-lasten ^) och att han var i viss mening en slags sokratisk filosof-).

Svar. Vi protestera på det bestämdaste mot dessa påståenden, och åberopa hela samlingen af Bellmans bacchanaliska sånger, hvilka med synbar och hjertlig förtjusning lofprisa dryckenskapen, äf- ven den till vedervärdig omåttlighet drifna, — och hvilka till denna last många hundrade gånger och med de varmaste ord uppmana !

7:0. Atterbom har sagt, att för en allsam- manfattande poetisk blick visar sig; att i Bellmans skaldekonst dess innersta är ett sedligt; — ja att dess total-intryck innehar en oskuld; ^) och på ett annat ställe *) att Bellman sjöng af hokstaflig Gu- daingifvelse.

Svar. Dessa påståenden anse vi vara mot både religion, sedlighet och sanning så stridande, att de skulle påkalla en utförlig och skarp veder- läggning; så framt de icke tillika vore så uppen- barligen sanningsvidriga, att ingen sådan bör be- höfvas. Inom Sverge har ock i dessa Atterboms omdömen ingen enda anseddare författare instämt, men deremot flere andra, mest anon^^ma. I Dan- mark och med understöd af en röst från Norge har man deremot påstått, att Bellmans dikter äro genomträngda af kristna känslor, och att de hos sitt puhlikuni sådana känslor bevara!!!

8:o. Atterbom har sökt genom långa filoso- fiska bevis ^) ådagalägga, att i Bellmans dryckes- sånger finnes en humor af den art, att deras lätt-

') Siare och Skalder 6. 148.

2) S. 8t. 6. 80.

3) Siare och Skalder 6. 148. 141. ^) Fosforos 1812 s. 56.

•■*) Siare och Skalder 6. 87—120.

201

sinniga och osedliga uttryck och måhiingar hvila på en grundåsigt af sedlighet och oskuld; — att dess tokroliga gestaltei' äro i hotteii högst allvarliga sinnebilder; ^) — och att den råa hacchanaliska inasken idealiseras derigenom, att den är ett ge- nomskinligt omhölje för ett högre väsende -).

Svar. Det torde icke blifva lätt att uppgifva, hvilka de högre väsenden äro, för hvilka Fred- man, Gåse, Bredström, Movitz, Ulla Vinblad m. fl. äro genomskinliga omhöljen! — och vidare! I fall med humor förstås den själsstämning, som älskar och eftersträfvar idealet; men som finner sig och andra under detta sträfvande begå det ena misstaget, brottsligt eller löjligt, efter det andra, och då på en gång vemodigt sörjer och godmodigt ler öfver dessa misstag; — — om detta är humor, då finnes i Bellmaiis dryckessånger ingen humor. Der finnes nämligen ingen längtan efter idealet. Den sorg, som stundom yttras, gäller icke omöj- ligheten att nå idealets fröjder utan omöjligheten att längre mägta njuta af sinnlighetens. Ve7nods- draget uttrycker i verkligheten en sorg, icke öf- ver moralisk, utan öfver fysisk svaghet.; och endast

genom musikens djup erhåller det högre adel.

Om deremot med humor menas förmågan att, utan all tanke på idealet, upptäcka samt godmodigt och snillrikt framställa det löjliga i en hop menskliga förehafvanden, då eger Bellman ett ovanligt rikt förråd af humor; men en sådan, som är beslägtad mer med burlesken, än med den högre humorn.

9:o. Atterbom har sagt, att Bellmans dikter äro kanske de enda rentaf nationella, vi ega ^), och man har mångfaldiga gånger upprepat det på- ståendet, att Bellman är en svensk folkskald '^) ; eller, som man vanligen uttrycker sig, en national- skald, o. s. v.

1) Siare och Skalder fi. G. ^) Siare och Skalder 0. 89. 3) Fosforos 1812 s. 5G. ••) Siare och Skalder 0. 4, 5.

202

Svar. Nej! Gudskelof! Han var det icke, han är det icke och han blir det icke, hvarken till poesi eller verklig popularitet.

Icke till poesi! Hvad han skildrat, är som sagdt, alldeles icke svenskt folklif, utan den allestädes förekommande bilden af en ur bättre omständig- heter till kroglifvet nedsjunkande eller nedsjunken samhällsdrägg ^).

Men ej heller i afseende på popularitet. Det som för tillfället mest och högljuddast beprisas, är ej alltid det, som i verkligheten mest älskas och läses. Inom medel- och högre samhällsklasser fin- nas många, hvilkas högt drifna Bellmans-dyrkan förorsakas af en så öfvervägande stark känsla för snille och qvickhet, att den mutar omdömet och gör dem till en viss grad blinda för felen mot form och sedlighet. Dessa personer utgöra Bellmans- beundrarnas kärntropp. Eftertroppen, den stora och larmande massan, höjer sina hurrarop dels af kär- lek för rummel-lifvet och af tacksamhet för dess sångare, dels för att visa sig snillrika genom att dyrka snillet i alla dess uppenbarelser. Bland sådana lofprisare finnas många, som sjelfva känna blott några de bästa af Bellmans dryckessånger; men som på åtskilliga högljudda autoriteters upp- repade ord antagit, att hans glada lefnadsåsigt och glada sånger, oaktadt några anstötliga enskild- heter, likväl hvila på en sedlig grund, och att de- ras tokroliga gestalter äro i botten allvarliga siii- nehilder ^) o. s. v. Hänförd af de vackra melo- dierna sjunger man en eller annan strof t. ex. So- len glimmar blank och trind, eller Biåsen nu alla; men de öfriga med deras stundom råa och osed- liga innehåll kan man icke, vill man icke sjunga; och på sådant sätt hafva för den stora allmänhe- ten bellmanismens klandervärda beståndsdelar sjun- kit i glömska. Under åren 1812- 1840 och till

3) Sid. 198.

■*) Siare och Skalder 6. 6.

203

följe af Atterboms läror och de tre ofvannämnde sångrarnas snillrika föredrag voro Bellmans dikter inom vissa manliga sällskap ofta hörda. Sedermera hafva de likväl blifvit mycket undanträngda.

Än mindre kan man påstå, att hans poesi är populär inom lägre folkklasser. Bland vår allmoge, våra arbetare har han städse varit och kommer han att städse förblifva föga känd och högst säl- lan sjungen. För dem helt och häll&t obekanta till ord och till begrepp äro flere af Bellmans- poesiens öfver allt förekommande beståndsdelar; t. ex. den stora mängden sådana ord som roberon- der, chignoner, ducriner, entrechaquer, dulcianer^ falbolaner girandoller, contentement m. fl. m. Il; — likaså de ofta förekommande tyska eller fransyska fraserna; — likaså de många frän fordna mytolo- gier och herdedikter lånade namnen t. ex. Eolus, Karon, Pafos, Arakne, Kloto, Amaryllis, Damon, Tirsis m. fl.; — Kan någon föreställa sig, att en ar- betskarl, en man af allmogen skall finna behag i uppräknandet, besjungandet, af en mängd för ho- nom alldeles främmande föremål, t. ex.

Simmen, Tritoner, Och sjungen, millioner,

Fröjas lof! Svaren, postiljonen, I Neptuns ho fl Se Venus i sin prakt! Kring henne hålla vakt Englar, delfiner, sefirer och Pafos hela rnagt.

Sak samma med de bellmanska melodierna. Ytterst sällan hvila de på inhemsk nationell grund; utan äro lånade från utländska, mest franska ton- sättare och skådespel, och voro redan derigenom för folket främmande^). Dertill kommer, att de kon-

') Genom Bellmaus snille och deras eget behag hafva likväl många bland dem sedermera blifvit i hög grad natio- naliserade.

204

stigt invecklade, brutna och ovanliga versarterna ej kunna i rätt takt uppläsas utan kännedom af tillhörande melodier, och ej heller rätt uppfattas utan det accompagnement, som förutsattes; men till hvilka musikaliska hjelpmedel hvarken allmoge eller arbetare hafva tillgång. Man har visserligen försökt att bland visor tryckta i år sälja bellman- ska sånger; men de hafva funnit endast få köpare^). — Främmande, Gud ske lof! för massan af samma folkklasser är ock det tänkesätt, de belimanska kroghjeltarna hysa; — Och, min läsare! Du kän- ner och med skäl estetisk beundran för Bellmans stora snille. Men skulle du väl i sjelfva verket önska, att han vore en allmänt känd och älskad folkskald? Skulle du vilja insätta hans verk i .•-ockenbiblioteken? inviga i hans poesi dina barn, dina underhafvande? — Bellman svensk foikskald! Han framför Wallin, Runeberg och Tegnér! fram- för Wallin, med dennes psalmer, hvilka sjungas i alla våra kyrkor och älskas och lefva i mänga tusendes hjertan och minnen; — framför Runeberg, med dennes lifliga och oöfverträffade skildringar af det verkliga folklifvet, och med hans Fänrik Ståls sägner och hans Vårt land, vårt land, vårt fosterland! — och framför Tegnér med dennes Svea, Nattvardsbarn, och Frithiof! — Dessa skal- der, hvilka sannt och snillrikt tecknat nordens herr- liga natur och kraftfulla tolk; dessa skalder, hvil- kas sånger i en mängd upplagor utgått öfver lan- det och finnas äfven i allmogens, i arbetskarlens hem; dessa de verkliga, de stora, de vördnadsvärda folkskalderna, dem förbigår man, och gifver i stäl- let besagde hedersnamn företrädesvis åt Bellman!!! åt Bellman, som är af allmogen föga känd; — åt Bellman, i hvars poesi och åsigter man, när det kommer dertill, icke vill inviga vårt folk.

Vi hafva ansett vår historiska och medborger-

') Se uppsatsen i Journalen Okt. 1832.

205

liga pligt vara, att uttala denna öp])na insaga mot den uppfattning af Bellman, som Atterbom fram- laggt, och som sedermera gjort sig hos många gäl- lande. Vi anse dem nämligen rakt stridande mot sanna förhållandet, och redan derföre böra bestämdt tillbakavisas. Vi tro ytterligare, det Atterbom ge- nom att förneka eller undanskymma det myckna klandervärda i Bellmans lefnad och sång, och ge- nom att i stället utbreda en förskönande dager öf- ver beggedera, bidragit och kommer att bidraga till förvillande af rätts- och sede-känslan och till ganska många olyckliga föi^eteelser inom både det enskilda och det litterära lifvet.

Ofvanbeskrifne uppträden visa, huru häftig och långvarig (1812 — 1852) striden var mellan de olika uppfattningarna af Bellman.

Oaktadt det starka och långvariga motståndet lyckades dock Atterbonis uppfattning att på 1850- och 1860 talen blifva af många skriftställare gillad, och på dessas ord af den stora allmänheten anta- gen. En viss benägenhet dertill låg i sjelfva den för tillfället rådande tidsandan; i dess benägenhet att beundra och beprisa snillet och kraften i sig sjelfva, utan afseende på användandet; — — en benägenhet att försvara snillrika men ilefnadssätt och skrifter klandervärda författare, och att framställa som orättvisa förföljelser af förmän och samhällsord- ning de motgångar, ifrågavarande skriftställare sjelfva sig ådragit; — — — hos många ock en sympatisk benägenhet att så mycket möjligt ur- säkta och förgylla ett mindre ordentligt lefnads- sätt och dess förnämsta sångare. Man har dock till följe af sednare tiders i allmänhet sedligare äsigter måst förvandla Bellman från den person, han i verk- ligheten var, till en visserligen glad och lefnads- lustig, men dock sansad, sedlig och anständig re- presentant af det svenska sällskaps-nöjet. Man har fördenskull fördolt eller för2,vllt de fel, som funnos.

206

och tilldiktat förtjenster och poetiska biomstän- digheter, som icke fnnnos, och såhinda, som vid mytbildningar plägar ske, förvandlat honom till en sådan person, som man ville eller inbi'lade sig, att han varit. På detta sätt blef det möjligt att fram- kalla den högt drifna förtjusning, allmänheten för närvarande hyser. Men denna ur egnad icke åt Bellman, sådan denne i verkligheten var, utan åt den Bellmans-myt, man på sista tiden tillskapat, och hvilken man sålunda gjort en passande medelpunkt för den högtid, medelst hvilken hufvudstadens innevånare årligen fira och vilja fira och vä! komma att fira som- marens, Djurgärdens, och det fria, glada säilskaps- lifvets folkfest. Den så framkallade Bellmans-för- tjusningen har slutligen upparbetat sig ända der- hän, att man, på 1800-talet egnat flere och större hyllningar åt honom, än ät någon bland Sverges största män och välgörare. Hvarken Linné eller Berzelius, hvarken Sten Sture eller Axel Oxenstierna, hafva under sednaste tiden varit föremål för så många och lifliga hyllningar, som Bellman. Sven- ska Akademien har rest en minnesvård öfver hans graf. Hans bild har blifvit uppställd på flere stäl- len; hans minne har blifvit hedradt genom flere skådepenningar och genom årliga högtidsfester; hans namn har blifvit gifvet åt hoteler, gator och tidningsblad, och hans skrifter utstyrda med mer illustrationer än de flesta våra skriftställares. Kor- teligen ; man har firat honom så, som hade han varit en bland vårt fäderneslands vördnadsvärda- ste män och största välgörare. Hvad han i verk- ligheten var, hafva vi sökt genom denna nu slu- tade framställning visa.

PJERDE KAPITLET.

KARL FREDRIK ADELCRANTZ.

Byggnads-konsten hade under konung Fredriks tid samt genom Tessins storverk, Stockholms slott,

207

haft sin gullålder. Den fick under Adolf Fredriks tid en också under Gustaf den tredje fortlefvande silfver-ålder, och den ganska lysande. Det var Adelcrantz, som nu i Tessins spår ledde denna verksamliet. Han var född 1716 i Stockliolm af svensk ätt, fadren hof- och stadsarkitekt. Efter den här i frägavarande sonen har Sverge och i synner- het dess hufvudstad flere minnen och prydnader och detta just i sin skönaste medelpunkt; t. ex. den af honom fullbordade Lejonbacken, genom hvil- ken och genom andra tillbyggnader det kungliga slottet fick sin fulländning; ytterligare men först något sednare Norrbro, genom hvilken Adelcrantz åt sin lärares Larcheveques mästerstycke, Gustaf Adolfs bild, liksom beredde en passande väg upp till den för en sådan hjelte egnade Lejonbacken och till den för en sådan furste passande konun- gaborgen, kanske den skönaste i Europa; — ytter- ligare ehuru än sednare operahuset, inom hvars murar uppträden ur samma hjeltekonungs lefnad blefvo framställda, likasom derutanför hans hjelte- bild, båda delarna till föremål för svenska folkets beundVan och tacksamhet och genom försorg af en bland Sverges snillrikaste regenter ; — ytterligare Adolf Fredriks kyrka och några försköningar af de kungliga lustslotten. Denne Adelcrantz var en utmärkt skicklig, arbetsam och aktningsvärd man och omfattade sitt yrke med allt uppoffrande kärlek. Adolf Fredrik uppdrog åt honom några nybyggnader och försköningar vid Drottningholm ; men egde ej tillgångar nog att låta uppföra dem så fasta och formfulländade, som de och stället förtjenade. För att fylla bristen och full- ända verket pantsatte då Adelcrantz sitt eget silf- ver och anskaffade behöfliga lån; men förteg saken för att ej såra konungen. Efter dennes död fick likväl Gustaf den tredje reda på förhållandet och återinlöste då både silfver och förskrifningar samt öfverlemnade så det ena som andra åt den ädle konstnären.

^^

wsaas. Eåmssii

WSSSl^ JOHHmS^ sbb^es^ :i^j: ^.ax. wÖBt ^«ä«^ 1^ iää^^ Si

t^'

TU iTrmkSk-agH)''

XlXji£ XLi-I t jifci ^ji^ .i*'i— ^t

- IL liijj * J» 'tn\L-Li:,

Infinns- =£ .i^i

'^rtt. nnry-CiiteTt-

^såi sr ' : — * "' "! " ^ -^ TTT te" WBfcTr-u . ia aaäer-

209

1159

FM ikl-

I dra

fifns

;i liuOi bil-

till-

6t3cken, Laokoon, Apollo di Belvedere och Venus de Medicis, m. 11. hvilka Sverge fick nu för första gången se nämligen i afgjutningar, som Tessin från utlandet hemfört. Till Sergels väckelse torde ock i någon mån hans mästare Larcheveque bidra- git: ty dennes bildstoder öfver de tvänne Gustaf- verna höjde sig i allvar och enkel storhet betyd- ligen öfver det förut vanliga maneret. Förnämsta väckelsen kom likväl från Sergels eget konstnärs- sinne. Ännu kunde han likväl icke göra sig fullt reda för de tankar, de åsigter, som i hans inre kämpade mot den yttre omgifningen. Deraf al- strades en oro, ett missnöje med sig sjelf och med verlden, hvilket stundom yttrade sig i frånstötande sträfhet.

Hans snillrika anlag hade emellertid blifvit mer och mer erkända, och han erhöll i synnerhet på Larcheveques förord ett resestipendium af 3,000 d. s., så att han 1767 kunde anträda en resa till Italien, till Rom, föremålet for hans varma och länge hysta önskningar.

Af de många den antika konstens mästerverk, som der på en gång framträdde för blickarna, blef lian i början sä betagen och öfverväldigad, att han förlorade håg och mod att på denna väg fortsätta sina arbeten, och att vid sådana mästares sida upj)- träda. Men snart vaknade känslan af egen snille- och skapare- kraft, och nu grep han sig an med det ena arbetet efter det andra. Redan 1770 hade han ock fullbordat tvä bland siim ryktbarare verk, De7i liggande faunen och Monumentet öfver Car- tesius, hvilka bägge vittna om den nya anda, hvari han arbetade, och tillika om den mognad, han redan i denna rigtning hunnit.

Det var vid samma tid, som den ryktbare Winekelmanns skrifter fäste konstverldcns upp- märksamhet på felen hos då rådande bildhuggeri- skola och på nödvändigheten af att återgå lill den mer enkla och natursanna uppfattning, som legat till

Frt/xells Berätt. 45. 14

208

FEMTE KAPITLET.

TOBIAS JOHAN SEUGEL.

Fadren, bördig frän Tyskland, hade under ko- nung Fredriks tid kommit till Sverge och i egen- kap af hofbroderare i guld arbetat v.d det r^ya kungliga slottets inredning och utstyrsel. Sonen född 1740, blef, genom hvad han daghgen hoide och såg, idigt väckt till kärlek för de bildande konsterna. Redan som skolgosse roade han sig Sa afteckna eller modellera åtskilliga oremal och deltog sedermera vid några under slottsinred- ninaen förekommande stenhuggerier. Anlagen väckte uppmärksamhet, och han erhöll -^dervisinijgi Må- lare- och Bildhuggare-Akademien samt af dåtidens- utmärkta konstnärer, och t-k biträda Larcheveque vid arbetet på Gustafvernas bildstoder. Ai 1 /5y fick han ock åtfölja samma »^ä^^are på en lesa

till Paris, och erhöll som "PP"^""*!",^" ^S^^^^Vkwi demiens stora guldmedalj och tillika fordubblad

'''^'Dåtidens bildhuggare arbetade vanUgtvis i den anda och efter de grundsatser, som bhf-t ang ft a och följda af italienaren T^ernini. Dennes sola utmärkte sig genom flere för^]enster och genom noggrann utarbetning af enskildheterna De s der voro dock ej sällan i anda och hållning till- gjorda, konstlade, onaturliga-, men derjemnte ofta så väl utförda, att de lockade til f ^fjj^' .°^^ det nästan öfverallt. Afven Stockholm ^ar nagia minnen deraf, t. ex. fyra bilder öfver portarna mel- lan börsen och storkyrkan, m. ti.

Redan i sin ungdom kände ^^rgel en viss n ot- vilja för det onaturliga, det osköna i dj^ka aibe- ten, och tillika en aning om högre, enkla e ocl Ik^a^-e konstverk. Han väcktes till sådana tankai vid åsynen af Stockholms slott i dess ^n^-l^^^tatisj^^a både enkelhet och skönhet; likaså genom åskådan- det af några den grekiska konstverldens mastei-

209

stycken, Laokoon, ApoIIo di Belvedere och Venus de Medicis, m. fl. hvilka Sverge fick nu för första gången se nämligen i afgjutningar, som Tessiu frän utlandet hemfört. Till Sergels väckelse torde ock i någon mån hans mästare Larcheveque bidra- git; ty dennes bildstoder öfver de tvänne Gustaf- verna höjde sig i allvar och enkel storhet betyd- ligen öfver det förut vanliga maneret. Förnämsta väckelsen kom likväl från Sergels eget konstnärs- sinne. Ännu kunde han likväl icke göra sig fullt reda för de tankar, de åsigter, som i hans inre kämpade mot den yttre omgifningen. Deraf al- strades en oro, ett missnöje med sig sjelf och med verlden, hvilket stundom yttrade sig i frånstötande sträfhet.

Hans snillrika anlag hade emellertid blifvit mer och mer erkända, och han erhöll i synnerhet på Larcheveques förord ett resestipendium af 3,000 d. s., så att han 1767 kunde anträda en resa till Italien, till Rom, föremålet för hans varma och länge hysta önskningar.

Af de många den antika konstens mästerverk, som der pä en gång framträdde för blickarna, blef han i början så betagen och öfverväldigad, att han förlorade håg och mod att på denna väg fortsätta sina arbeten, och att vid sådana mästares sida upp- träda. Men snart vaknade känslan af egen sniile- och skapare- kraft, och nu grep han sig an med det ena arbetet efter det andra. Redan 1770 hade han ock fullbordat två bland siira ryktbarare verk, Den liggande faunen och Monumentet öfver Car- . tesius, hvilka bägge vittna om den nya anda, hvari han arbetade, och tillika om den mognad, han redan i denna rigtning hunnit.

Det var vid samma tid, som den ryktbare Winckelmanns skrifter fäste konstverldens upp- märksamhet på felen hos dä rådande bildhuggeri- skola och på nödvändigheten af att återgålill den mer enkla och natursanna uppfattning, som legat till

Fryxells Berätt. 45. 14

210

grund för grekernas berömda konstverk. Den bild- huggare, som i sina verk först upptog och med snille och framgång gjorde gällande dessa Winckel- manns läror och tillika sina egna aningar, var svensken Sergel. Han gick derigenom i spetsen för den nya, förädlade konstrigtning, i hvilken han blifvit af Canova och Thorwaldsen m. fl. efterföljd och öfverträfFad i arbetenas mängd och mångsidig- het, men ingalunda i snillets styrka och djup.

Nämnde hans konstnärliga pånyttfödelse var fullbordad redan 1770. Hans sednare öden och verksamhet tillhör sednare tiders historiska bild- huggare att framställa.

SJETTE KAPITLET.

ÅTERBLICK PÅ FRIHETSTIDENS UTMÄRKTARE PERSONER.

De äro redan'0 hvar för sig tecknade; men en gemensam öfverblick gifver anledning till några allmänna anmärkningar.

Hvad som genast faller i ögonen, är, att många bland dem härstammade från slägter, som under sednare tider inflyttat i landet, t. ex. Bellman, Chapman, Cronhielm, Cronstedt, Ehrensvärd, Fag- got, Fersen, Frietzcky, Gyllenborg, Höpken, Ihre, Lantingshausen, Löwenhielm, Pechlin, Rudbeck, Scheffer, Sergel och Tessin. Det sydländska lyn- nets och blodets värma och liflighet gjorde sig äf- ven här gällande. Slägterna Adlerbeth, Alströmer, Benzelius, Björnstierna, Celsius, Engeström, Gylden- stolpe, Hermanson, Rosenius, Sandels, Sköldebraud och Örnsköld m. fl. bevittna dock äfven den gamla svenska stammens magt att framalstra stora person- ligheter.

Få äro de slägter, som framvisa en under längre tid fortgående rad utmärkta medlemmar.

') I 32, 38, 48, 44 och 45 delarna.

211

Vanligtvis har bland de mer ryktbara ätterna livar och en haft en längre eller kortare blomstringstid. Sådana hafva varit på 1500-talet slägterna Baner, Bielke, Brahe, Horn, Leijonhufvud, Sparre, Sture och Wasa ;^ nå 1600-talet Baner, Bjelke, Bonde, Brahe, De la Gardie, Gyllenstierna, Horn, Königs- marck, Oxenstierna, Rudbeck, Sparre, Stenbock, Wachtmeister och Wasa; på 1700-talet Ben- zelius, Bonde, Celsius, Cronstedt, Ehrensvärd, En- geström, Gyldenstolpe, Gyllenborg, Horn, Lewen- haupt, Linné, Rosén-Rosenblad-Rosenstein, Rud- beck, SchefFer, Tessin och Wallerius. Dessa tre efter olika sekler ordnade rader äro betecknande. De två förra utmärka tiden för den gamla sjelf- skapade jordadelns nästan uteslutande välde; men den tredje upptager flere sådana slägter, som med tillhjelp af 1600-talets nybildade läroverk begynte ur ofrälse klassen uppstiga och med de äldre täfla om rikets högsta värdigheter.

Friheten uppmanar städse menniskoanden att i vigtigare ämnen utbilda sig en egen öfvertygelse, och gifver derjemnte tillfälle och mod att densamma uttala. Under frihetstiden har ock svenska folket härutinnan utvecklat en förut okänd förmåga och verksamhet; och det i alla vägar. Vi finna tale- män i politiskt hänseende för både envälde och republik; — i socialt för både aristokrati och de- mokrati;— i national-ekonomiskt för både prohibitism och frihandel; — i religiöst för både pietism och herrnhutism, för både neologi och statskyrka; — i vetenskapligt för naturkunskap och språkkunskap, för matematik och historia; — i vitterhet för både stoiskt allvar och epikureiskt lättsinne. På denna rika tafla fästas våra blickar först och vanligtvis på de lysande namnen Bergman, Dalin, Ihre, La- gerbring, Linné och Wargentin m. fl. dessa sven- ska folkets uppfostrare och ledare i teoretisk veten- skaplighet. Men mycket välgörande, ehuru mindre omtalad, var samma tids praktiskt vetenskapliga

212

verksamhet rörande flere medborgerlighetens och mensklighetens vigtiga föremål. I frihetstidens sjelfva statsskick lågo redan frän dess begynnelse frön till en utveckling, som, sjelf ledd af ljus och förnuft, sökte leda samhällslifvet till frihet, rättvisa och ordning. Utvecklandet af dessa frön motar- betades dock länge af en mängd från förra tider ännu qvarstäende orättvisa och förmörkande lagar, vanor och fördomar; likaså af de omogna eller en- sidiga uppfattningar och skadliga tillämpningar, till' hvilka tidens olika partier, hofvets, Hattarnes eller Mössornas gjorde sig skyldiga. Men det är både lärorikt och hugnerikt att se, hur nämnde tid och då lefvande fosterlandsvänner sökte oaktadt alla hinder uppdraga nämnde frön till mognad, och huru sanning, förnuft och rättskänsla slutligen bör- jade genomtränga och ofta undantränga många bland de förra villorna och i deras ställe bland svenska folket sprida och mer och mer göra gäl- lande den nya tidens, upplysnings-tidehvarfvets, sannare, friare och rättvisare åsigter; t. ex. genom de första s. k. riksfäderna och genom Oehlreich i fråga om förhållandet mellan regent och underså- tare-, — genom Nordencrantz i fråga om enklare och sparsammare förvaltning, om laglig jemnlikhet i rättigheter och pligter och om fri yttranderätt; — genom Faggot i fråga om friare och rymligare stadgar för landtbrukarens yrke och arbetarens verksamhet; — genom Chydenius i fråga om friare handelsrörelse — genom Rosenstein och Bäck i fråga om förbättrad helsovärd; — och i vittert hänse- ende genom fru Nordenflycht och Gryllenborg i fråga om qvinnans rätt till högre bildning, och om skaldens pligt att sysselsätta sig med ädla och förädlande ämnen. Flere likartade företeelser kunde uppräknas, ifall tid och rum tilläte.

Under ljuset och värmen af frihetens sol har sålunda svenska folket sökt till blomstring uppdraga alla i dess anlag och statsskick liggande bildnings-

213

frön, så af ena som andra slaget. Oberoende af både öfverhet och allmänhet, framträdde en hvar med sin personliga öfvertygeise och föranledde derigenom lifliga och upplysande menings-utbyten, hvilka tillsammans bildade en tafla af mångsidig verksamhet, samt utbildade folkets sinne för sam- hällets allmänna angelägenheter. Svenska frihets- tiden har förtjenat sitt ädla namn.

Nämnde fria utveckling har ock serdeles under tidehvarfvets sednare del frambragt en för Sverige ovanlig mängd egendomliga personligheter, s. k. originaler; t. ex. Bellman Gjörwell, Nordencrantz, fru Nordenflycht, Malte Ramel, Esbjörn Reuter- holm, Rutström, Swedenborg och Warmholtz m. fl. Det mer och mer mognande frihetssinnet tillät och nästan uppmanade enhvar att, oberoende af god- tyckliga bruk och sällskapsvanor, utveckla sina an- lag och följa sina tycken.

Återblicken öfver frihetstidens utmärktare per- sonligheter gifver mycken ledning för omdömet också öfver det sätt, hvarpå det fria statsskicket i allmänhet betraktades. Mänga t. ex. Bergman, A. Celsius, Klingenstjerna, Linné, fru Nordenflycht, Sahlgren och "Wargentin lefde förnämligast för sina vetenskapliga, vittra eller ekonomiska sysselsätt- ningar och hafva icke, så vidt vi känna, på ut- märktare sätt uppträdt till försvar för hvarken det ena eller andra regeringssättet eller partiet. Några, men jemnförelsevis fa, t. ex. Bselter, Beylon, och Lagerbring, hafva hyst beständig ovilja mot det fria statsskicket. Flere voro i börian och stundom länge nog vänner af det samma; men blefvo seder- mera genom dess missbruk eller genom enskilda bevekelseskäl öfverförda till andra sidan; sådana voro t. ex. Bellman, Dalin, Gjörwell, G. F. Gyl- lenborg, Hermanson, Karl och Ulrik Schefler och K. G. Tessin. Men nästan hela den öfriga skaran af tidens utmärktare personer voro anhängare af det fria statsskicket. Se här några bland männerna

214

i denua kärn tropp: E. Berizelius, G. Bonde, K. Cronstedt, J. Diiben, Ekeblad, Faggot, Fersen, flere G3^1Ienborgar, Horn, Höpken, Ihre, Lagerberg, Lan- tingshausen, Löwenhielm, Nordencrantz, Oehlreich, K. E. Reuterholm, Rudbeck, Serenius, Swedenborg och WarmhoKz. Alla dessa man hafva, som sagdt är, med värma omfattat och med ihärdighet för- svarat det fria statsskicket. Så skulle de ej hafva gjort, om detta varit så riksförderfligt och oefter- rättligt, som nu i hundrade år en stark ultra- rojalism, först gustafvianskt- dynastisk och seder- mera fosforistiskt-reaktionär, sökt intala svenskarna'). Det är dessutom ganska lärorikt att jemnföra of- vanstående lista öfver frihetsmännen med de per- soner, som 1772 hjelpte till att öfverändakasta det fria statsskicket.

Ett folks yttre trefnad och välstånd beror i mycket på förmågan och nitet hos dess politiska ledare; den andliga utvecklingen likaledes på egen- skaperna hos de män, som i religiöst eller vittert hänseende framträda med största snillet och största förmågan, derför ock med största inflytandet. Huru olika blifva ej följderna, om ett folk lossnar till de ädla och rena känslornas sångare eller till Ulttsin- nets och lastens; — lyssnar till Brehmer, Franzén, Gei- jer, Runeberg, eller till ■ — ! Ju snillrikare upp- satserna, sångerna äro, desto mera snabbt och oemot- ståndligt utbreda de sig öfver landet och desto djupare inpregla de i läsarens minne sitt innehåll och i hans själ sina åsigter ; — och med hvad följ- der? — I sanning! — dessa menniskoandens le- dare och fosterfäder äro, välgörande eller förstö- rande, ofta af större vigt än ledarne af landets timliga angelägenheter. En statskropp, som är i andligt hänseende förgiftad, blifver det snart också i verldsligt; och samhällsmedlemmarnas andliga

') Det är dessa sammanträffande tidsförhållanden, som till stor del föranledt det länge gällande ensidiga och orätt- visa nedsättandet af frihetstiden.

215

skall snart medföra samhällets lekamliga död. Af sådana orsaker hafva vi egnat mycken uppmärk- samhet åt den ifrågavarande tidens andliga ledare, inom såväl det religiösa som vetenskapliga och vittra området.

Men ett folks öde beror icke blott af dess le- dare utan ock af folket sjelft och af det sätt, hvarpå dess enskilda medlemmar följa eller tillbakavisa de förestafvade lärorna, de gifna exemplen. Hvar en- skild medborgare har härutinnan sin stora vigt, sin allvarliga pligt. Om i en mur de enskilda stenarna vittra och upplösas, dä nedstörtar snart hela byggnaden, om än aldrig så väl och konst- rikt uppförd. Vår nästa och sista del skall söka gifva en öfversigt af det sätt, på hvilket svenska folket i sin helhet använde de grundsatser, stats- skicket innebar, samt de läror och exempel, med hvilka landets så andliga som verldsliga ledare föregingo.

NAMNLISTA.

Adam, s. 124. Åddison, J., e. 6. Adelcrantz, K. F., s. 207. Adlerbeth, G. G., a. 87, 90, 135,

136, 175. Adlerheim, P., s. 81. Adlerstop, s. 91. Adolf Fredrik, kon. i Sverge,

s. 19, 55, 61, 127, 207. Aiguillon, 8. 64. Alströmer, s. 124. Amaryllis, s. 102, 203. Anacreon, s. 131, 178, 179,

195. Anna Greta, s. 118, 119. Ann' Katrin', s. 144. Arakne, s. 203.

Armfelt, G. M., e. 64. Arndt, E. M., s. 194. Arndt, J., s. 74, 194. Atterbom, P. D. A., s. 44, 69,

72, 73, 119, 133, 134, 188,

189, 205.

B.

Bmlter Sv., s. 213.

Bager, H., s. 96.

Baggesen, J., s. 144.

Bayle, P., s. 14, 22.

Bellman, J. A., d. y., s. 75.

Bellman, J. A., d. å., a. 76.

Bellman, s. 76.

Bellman, K. M., s. 62, 73—206,

213, 214. Benzelius, E., a. 214.

216

lii-f-t. p, i j.-i, 1 4>, 1,11. r>niiri>r. /,., («, 77.

l.r-:rr, s- laj.

Jifr:jÅtliHt, O., 8. R4, 87, 89.

175. 177, 180, 191. I

Ä^^wrtw, f. Ö., •. 62. 172,' />w»flm«i4, e, 97.

19«, 212, 213. Jipr^sfröm^ d. 107, 108.

■"»T. J. £.., (^ 208. •'•M«, J/"., 8. 35. '■litUf J., é, 206. •». ./. F., t. 21.^. ' "trlf^ s. 171, , ^r, («. I7l. 172, '. ^, Ä., *, 175. - i<7i»>, ^,, 8. 156. '-'•♦, i?,, g. 45. /", C, e, 314, -- <* C, r. Piper. #, 37. ö., *. 96. (t, 97.

'. e. 12S.

■ '*, J. M, «. 191.

'. A,^ «. 178. 212.

■1. A , s. 210, ' ". J. «., f. 187. ■"»», i4. /^., 8, l^Ji. '!♦'♦•#. J.. 8. 313, . 8. 6.

S Ö. /*., B. 16, 17. 90 ii, 88, 44-=47, 49, &n. S«». 63. 70, 73.

■ ' '^. 8, 84.

v*/#, jr., m 314.

D.

/>« /«» Oitreii»', P. /".. $. .17. D« la G^trHie, K. C, f. TAnbc. 8. 38, 40.

DShfm, J. v,, s. 2U.'

E.

. ^. 8. 91,

/, /fwj?., 8- »7« r. 8. 121 /T.. 8. 314. . tJi*irifm^ 8, 161. ^ KliMhff, kc}8artn6A i lt.T)^an(t, 8. 20. Ä«»»«t». Jf. £^., 8, 78, #0. |4j. Ftnftll*»n^ g., 8. 12«. ^Vi/m#. 8, 203. Kpit'M4>«, 8. 48.

Fahrinifi*^ /., •. lO— i:

.^4, 36, §9, 48. r^-j^f. /<»*,, ji. 178, 313.

/l4, Fpr»*n^ C. A"., fiJdd Sparr.^. «

133. /»Vrjw», / ' 5S, 1 83,

914. FitMimif. /I.^ 8. 180. FjxUmtm. d. 171.

.'^, 8. 6, iS8.

•H. /.. «, 3« = 43. r->^',^.-.. />. JM'., 8> 4*. 4?>. '•,.

r.5. 71, 73, ISO. 174. ;>»..

1 <*»'. I *< 7 Til

. A^^ «, 30. , jij, g»i.

•^9. if>^ 8. 48, 193. ' rti>^r(k A -i *f Ö*!*»*

•^«, /T. f.^ 8, 191. 193. ji«U<»«4, 8. 4.'. ;43.

<?. ••., *. S, 14, to, 31 ' />**, v/, «L 49 -i. 4«5. 49. SS, 61, 70, { 78, 81, 124, 131, iSS, U«, I

I9rt, 213, 314, ' f^«'jV-. f. „ s ,,.. ;,ii

^twttw», 8. 303. '..;,-=^r. #r, j«^., *. 13d,

^. ^ r^ awR. 2!»;^

■Kl» .>T.

S..

<»n**i>jrw A. Vi'* .

.itv-tt.

nttf»(\, aaUkMS*^-

i *s» m.

W^^^t^^iSk.

216

Berg, s. 143, 144, 170.

Berger, s* 191.

BergMint, O., s. 64, 87, 89,

175. 177, 180, 191. Be7-gman, T. O., s. 62. 172,

196, 212, 213. Bergström, s. 107, 108. Berninl, J, L., s. 208. Beronius, M., B. 35. Berzelius, J,, s. 206. Beylon, J. F., s. 213. Billmarh, s. 171. Blix, M., B. 171, 172. Blom, J. R., s. 175. Boccacio, G., s. 156. Boilenu, R., s. 45. Bonde, G., s. 214. Brahe, C. C, f. Piper, s. 37. Brann, W. v., s. 96. Bredström, b. 97. Brehmer, Fr., s. 29. Brita, s. 125. Byström, J, N., s. 191. Bäch, A., s. 178, 212.

Canova, A., s. 210.

CarUn, J. G., s. 187.

Carleson, A. L., s. 134.

Chydenius, A., s. 212.

Collier, s. 6.

Collin, 3. 117.

Cre?«te, (7. Z',, s. 16, 17, 20,

21, 35, 44—47, 49, 50, 55,

56, 63, 70, 73. Criton, s. 34. Cronstedt, K., b. 214.

D.

Dacier, A., s. 30.

Dahlberg, E., s. 48, 192.

Dahlgren, K. F., s. 191, 192.

Dalin, O. v., s. 5, 14, 20, 31 —34, 46, 49, 55, 61, 70, 73, 81, 124, 131, 155, 156, 196, 212, 214.

Damon, s. 203.

Daurer, E., s. 77.

De la Gardie, P. F., s. 37.

De la Gardie, K. C, f. Tanbe,

s. 38, 40. Democritus, s. 97, Du Barry, M. J,, s. 64. Diihen, J. v., s. 214.'

E.

Ehrensitgga, s. 91. Ekrensvärd, Aug., s. 178. Eichhorn, K., s. 121. Ekehlad, K., s. 214. Ekström, s. 161. Elisabet, kejsarinna i E}'s=land,

B. 20. Ennes, K. L., s, 78, 80, 143. Envallson, K., s. 128. Eolus, s. 203. Epictetos, 8. 48.

Fabricius, J., s. 10 — 12, 15,

34, 36, 39, 43. Faggot, JaJc., s. 178, 212,

214. Fersen, C. F., född Sparre, s.

132. Fersen, F. A. v., s. 55, 132,

214. Fielding, H., s. 180. Fjellman, s. 171. Filenius, P., s. 5, 158. Fischerström, J., s. 86 — 42. Franzén, Fr. M., s. 46, 49,51,

55, 71, 73, 150, 17^, 185,

186, 187, 214. Fredman, s. 96, 109, 201. Fredrik, kon. i Sverge, s. 18,

19, 38, 207, 208. Fredrik Adolf, hertig af Öster- götland, B. 45, 142. Frese, J., s. 49.

G.

Geijer, E. G., s. 119, 214. Gellert, K. F., s. 123.

217

Gjörwell, K. K., s. 35, 81, 156, 164, 169, 176, 178, 180 196.

Gottsman, s. 60, 68,

Griis, s. 158.

Grill, s. 124.

Grönlund, L. Fr. s. IG 5, 166.

Gustaf 3:e, kon. i Sverge, 19, 24, .33, 44, 45, 47, 57—73, 79, 126—144, 161, 164, 168, 172, 176, 178, 180, 183, 184, 207, 208, 213, 214.

Gustaf 2:a Adolf, kon. i Sverge, s. 207.

Gustaf 4:e Adolf, kon. i Sverge. 8. 141, 172.

Gyldenstolpe, N. F., s. 131.

Gyllenhorg, Fr., s. 48.

Gyllenborg, G. F., s. 5, 6, 16, 17, 18, 20, 21, 29, 30, 34, 35, 38, 41—73, 87, 121, 131, 135, 136, 175, 176, 178, 196, 212, 214.

Gyllenhorg, J., s. 48, 77.

Gyllenhorg, K., s. 77.

Gyllensvan, F., s. 131,

Gåse, s. 98, 192, 201.

H.

Eceffner, J. K. F., s. 173, Hagman, s. 142. Hallenherg, J., s. 182. Hallman, K. I., s. 68, 69, 90,

91, 96, 128, 129, 130, 176,

173. Heiberg, s. 194. Helvetius, K, A., s. 14. Heraclitus, s. 97. Hermanson, M., s. 214. Hermonius, Kat., s. 75. Hilleström P., s. 171. Hjortsberg, L., s. 189. Hogarth, W,. 9. 105, 140, 199. Holberg, L., s. 15, 121. Horatius, s. 48. Horn, A. B., s. 214. Höplcen, A. J. v., s. 53, 60,

130, 214.

Ihre, J., 8. 62, 178, 196, 212, 214.

Jennings, J., s. 81. Jenssen, s. 117. Josef, B. 121. Judit, s. 121.

K.

Karl, hertig af Södermanland, 8. 91, 95, 126, 128, 142, 168, 169, 172.

Karl 10:e Gustaf, kon. i Sverge, s. 33.

Karon, s. 203.

Kellgren, J. H., a. 5, 42, 43, 49, 71, 72, 73, 120, 135, 136, 150, 175, 178, 179, 180, 182, 183, 185, 192, 198.

Kempenslcöld, Dan., s. 170, 172.

Kernell, P. U., s. 189, 190.

Kexell, O., s. 89, 90, 91, 96, 128, 129, 176, 177.

Klein, B., s. 74, 76.

Klingenherg, 8. 15, 22, 34, 35, 36, 39, 42, 43.

Klingenstierna, Z., s. 213.

Kloto. s. 203.

Knapen, s. 97, 125.

Kolmodin, O., d. ä. s. 30.

Kraus, J. M., 8. 120.

Kullberg, A. C, s. 186.

Källarcreutz. s. 91.

Lafontaine, A. L., s. 193, Lagerberg, Sv., s. 214. Lagerbring, s. 62, 178, 196,

212, 213. Lantingshause?7, J. A., s. 214. Larcheveque, P., s. 208, 209. Lehnberg, M., s. 124. Leibnitz, G. W., s. 14, 26.

218

Leijonhufvud, A. G., s. 16, 35,

128. Lenngren, A. M., s. 29, 70, 71,

187. Leopold, K. G. af, s. 69, 71, 107,

135, 136, 161, 175, 183, 198. Lidner, B., s. 44, 157, 165,

182, 192. Lilliehorn, P., s. 64. lAllienherg, J. G., s. 77. Lilliestråle, J. W., s. 176, 196. Linné, K. v., e. 178, 196, 206,

212, 213. Linsen, a. 195. Lisander, s. 89. Locke, J., s. 14, 23, 25, 34. Loven, P. K., s. 115. Jjovisa, Ulrika, drottning i Sver-

ge, e. 19, 30, 55, 58, 60,

63, 127. Lucidor, L., s. 20, 49, 85. Lundholm, s. 92, 99, 125, 145,

179. Lundström, s. 92. Luther, M., s. 192. Luxdorph s. 33. Löfberg, s. 125. Löxvenhielm, K. G,, s. 214,

M.

Maja, s. 108, 125. Malmström, B. E., s. 44, 73. Marcus, Aurelius, kejsare i Rom,

s. 48. Murlboroiig, H., a. 139. Marteville, s. 81. Michelessi, Bom., s. 130 Mollberg, s. 89, 97, 99, 159,

191, 193, 198. Montesquieu, K., a, 14, 34. Movitz, s. 89, 98, 97, 99, 105,

113, 121, 125, 133, 144,

159, 170, 191, 193, 198, 201. Mozart, W. A. s. 124. Munck, A. F., s. 64. Mörk, J. E., s. 196.

N.

Nasenblom, s. 91. Nehrman, D., s. 42. Nobelius, s. 168. Nordbohm, A., s. 6. Nordenanckar, J., s. 81. Nordencrantz, A., s. 178, 212,-

213, 214. Nordenflycht, H. C, s. 5 — 46,

49, 56, 61, 70, 196, 212,

213. Norman, V., s. 85, 161, 165. Norström, s. 99, 100. Nymanskan, s. 82. Nyström, s. 171.

Oelheim, s. 91.

Oehlreich, N. v., s. 126, 212,

214. Oxenstierna, Ax., d. y., s. 177. D:o., å. ä., 8. 192, 206. Oxenstierna, J. G., s. 46, 68.

73, 89, 136, 175, 176, 180,^

P.

Palmblad, V. F., s. 173. Palmstedt, s. 171. Paul, kejsare i Ryssland, s. 19.. Pechlin, K. F., s. 60. Plåten, B. H. v., s. 192. Platskan, a. 125, 179. Ploug, K., s. 194. Polhem, K., a. 7, Pope, A., a. 14, 45. Porthan, H. G., a. 55, 73.

Quiding, H., s. 171, 172.

R.

Raab, A., a. 113, 189. Ramel, M., s. 213.

219

Eenhorn, O. B., s. 82. Reuterhohn, E. K., s. 213, 214. Rhyzelius, A. O., s. 77. Richardsson, S., s. 6. Ridderstolpe, F. V., s. 132. Rosalie, s. 182, 185. Rosen, v. Rosenstein, N., a. 212. Rosenblad, M., s. 192. Roth, 8. 171.

Rousseau, J. J., s. 30, 54. Rudbech, T. G., s, 214. Runeberg, J. L., s. 150, 204,

214. Runius, J., s. 20, 49, 85, Rutström, A. C, s. 22, 213. Rydelius, A., s. 26. Rydqvist, J. E., 8. 173.

s.

Sahlgren, N., s. 213.

Sappho, s. 42.

Sckeffer, K. F., b. 60, 124, 130,

138, 214. Scheffer, U., a. 214. Scherr, J., s. 194. Schiller, F., s. 150. Schröderheim, A. C, född v.

Stapelmohr, s. 144, 145, 171,

179. Schröderheim, E., s. 64, 96, 100,

126, 130, 132, 142—146,

168, 172, 176, 177, 183. Scriver, s. 78. Scuderi, M., s. 30. Serenius, J., s. 214. Berget, J. T., s. 124, 156, 183,

208—210. Silfverstolpe, A. G., s. 186. Simming sköld, J., s. 142. Sokrates, a. 34. Sondén, P. A., s. 68, 133. Stagnelius, C. J., s. 192. Stapelmohr, Kr. v., s. 100. Steele,- E., s. 6. Stierncrantz, A. A., s. 94. Stiernhjehn, G., a. 5, 192.

Stiernmann, A. A,, s. 30. Sune, a. 64.

Swedenborg, E., s. 22, 213, 214. Syrach, s. 186.

Tacitus, s, 48, 199.

Taube, se De la Gardie.

Taube, E., a. 33.

Tegnér, E., s. 35, 147, 150,

204. Teresia, s. 171. Tessin, K. G., s. 53, 138, 207,

209, 214. Thorild, T., s. 175. Thorwaldsen, A., s. 210. Tideman, s. 7 — 10, 15, 22, 35,

36, 39, 43. Tilas, S. O., a. 96. Tirsis, s. 103, 203, Torpadius J. och K., a. 16. Torstenson, L., s. 191. Troil, U., a. 132.

u.

Uggla, K., a. 136. UjJmarck, J., s. 7 i

Valerius, J. D., a. 103, 119,

186, 189. Vogler, G. J., a. 124. Voltaire, M. F. A. de, a. 22,

142, 180. Völschov, s. 126.

W.

Wallin, J. O., s. 204. Wargentin P., V., a. 124, 125,

196, 212, 213. Warmholtz, K. G., a. 213, 214

220

Wellander, J., s. 69.

Wcnnerberg, G., s. 119.

Westman, A., s. 171, 172.

Wetz, a. 171.

Wieland, K. M., s. 100.

Wieselgren, P., s. 121.

Winchelmann, J., s. 216.

Wiman, s. 172.

Winblad, Ulla, s. 98—101 106, 107, 110, 117, 126, 133, 143, 144, 152, 166, 180, 182, 185, 193, 206.

l]'ollemu$, s. 77.

Wulfwenstierna, J., "s. 77.

Zulma, s. 182, 185.

Å.

Ahlström, O., s. 121.

Ä.

Ål/, S., s. 35.

ö.

örnsköld, P. A., s. 178.

PLEASE DO NOT REMOVE CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY

DL Fiyxell, Anders

^^Ö Berättelser ur svenska

F79 historien

1838

del 4-5