BID il 1240 ,3 Finska Vetenskap Societeten. Bidrag till Konnedom Af FINIANDS NATUR och FOLK. OCT - 7 1983 I - .^..n.j^r,^ FEB 7 1925 # il Si BIDRAG lill 0CT-719J3 MCZ L!BR; KANNEDOM AF FINLANDS NATUR ecu FOLK, utgifna Finska Vetenskaps-Societeten. // et Sextonde Häftel. ■^ m <^=^=^ 1 • . < ■/ FEB 7 1925 BIDRAG till KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR och FOLK, utgifna Finska Vetenskaps-Societeten. Sejctonde Häftet. HELSINGFORS, Finska Litteratur-sällskapets tryckeri, 1870. Företedt: L. Heimbi rger. Innehåll: Anteckningar om Finska Alkcniister af A. E. Arppe Sid. 1. En Episod från 1742 af A. E. Arppe „ 111. ANTECKNINGAR FUSKA ÅlKEMISTEE. Finska Yetenskapssocieteten meddelade deu 15 April 186"; A. E. Arppe. I) a författaren om våren 1866 pa anmodan af finska Veten- skapssocieteten utarbetade en minnesteckning öfver Societe- tens framlidne ledamot statsrådet Nordenskiöld, hade han från familjens gamla stamgods Frugård till begagnande er- hållit ett ganska rikhaltigt biografiskt material, bestående hufvudsakligen af en mängd fortlöpande bref af äldre och yngre datum, de förra för det mesta af särskilda personer skrifna till statsrådet Nordenskiölds fader, öfversten Adolf Gustaf Nordenskiöld. Af de många upplysningar angående personliga och andra förhållanden, som ur dessa bref inhem- tades, kunde blott en ringare del få plats i berörda minnes- teckning; men mycket af det, hvilket såsom liggande alltför aflägset från ämnet, då icke kunde upptagas, tycktes dock vara af den beskaffenhet, att det ej borde för alltid åt glöm- skan öfverlemnas. Visserligen är det ej några stora statssaker, som i dessa bref omtalas, ej heller hafva de, som der föra ordet, på ett mera utmärkande sätt i de allmänna händelsernas gång in- gripit; men man skall dock ej kunna frånkänna de behand- lade ämnena en viss större betydelse, lika litet som författa- renes personer en viss märkvärdighet. De uppträda nämli- gen såsom ett slags verldsförbättrare, med stora planer och förhoppningar såsom alla, men med kraftfullare vilja att verk- liggöra sina utopier än de flesta deras likar. Den lifliga öfvertygelse, som talar ur deras förtroliga meddelanden, i fängslar uppmärksamheten och med hvilken iPiisstro man än må följa deras förehafvanden och lyssna till deras idéer, huru säker man än må vara, att deras vackra luftslott skoUi gå upp i rök, skall man dock ej kunna undgå att skänka dem sitt deltagande. Hufvudpersonen i den tillämnade verldsreformen har nå- gon gång förut i minnesteckningar och tidstaflor framträdt eller snarare, framskymtat; ty han visar sig vanligen i en oklar dimma af hvarandra motsägande uppgifter och bedöm- manden. Det kan vara tid, att denna oklarhet skingras och att hans bild får framstå i en mindre förvillande dager. Mot slutet af förra seklet företogos i Sverige och Fin- land med konung Gustaf IH:s vetskap och understöd några försök i större skala att tillverka guld enligt den metod, som låg till grund för de gamla alkemisternes guldmakeri. Om dessa besynnerliga företag (hvilka i början sannolikt voro oberoende af den kända falskmyntningen under 1 788 års krig), läses en ganska upplysande uppsats af Sturzen-Becker i Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning, utgifven af Warburg, lOide h., Okt. 1864; uppgifterna äro dock del- vis temligen ofullständiga och osäkra, hvarföre förf. förmo- dar, att desamma genom efterföljande anteckningar skola er- hålla en välkommen komplettering och rättelse. Ifrågavarande arbeten i den högre guldmakarekonsten stodo genom personer, som dermed befattade sig, i förbindelse med de då nyligen i Sverige uppkomna Svedenborgska associationerna och de af förf. begagnade alkemiska källorna öfverflöda äfven af med- delanden angående den Svedenborgska Nya Församlingen, det Nya Jerusalem. Men då om denna församlings medlem- mar och angelägenheter redan så mycket blifvit inom litte- raturen berättadt och förhandladt, är det endast med stor tvekan förevarande anteckningar, i hvad de röra detta ämne, åt offentligheten öfverlennias. Måhända skohi de dock icke utan allt intresse genomläsas, äfven om de ej skulle inne- hålla någonting väsendtligen nytt. Öfvertygad derom, att alkemin icke hvilar på någon réel idé, skall mången säkert finna det underligt, att man ännu i slutet af det upplysta 18:de århundradet kunde med ett allvar, som stundom stegrades till verklig entusiasm, omfatta tron på s. k. metallförvandlingar. Då hade ju redan Priest- ley, Scheele och Lavoisier anvisat kemin en alldeles ny rikt- ning på den exakta forskningens område och denna riktning, tycker man, hade ju alla mera framstående adepter af ve- tenskapen hört följa. Motsatsen kunde dock lika väl inträffa: ty just de stora upptäckterna, som tycktes ådagalägga, att de särskilda kropparne under vissa vilkor låta sig i kemiskt hänseende i oändlighet omhildas, kunde äfven upplifva den gamla tron, att t. o. m. sjelfva grundmateriernas föränder- lighet icke egde någon gräns eller att hvarje ämne i natu- ren kunde öfvergå i hvilket annat ämne som helst, blott man fick reda på den rätta vägen för denna öfvergång. Ju flera ämnen man afskilde, ju flera föreningar man framställde, ju mera oväntade resultat experimenterna kunde uppvisa, desto mera tycktes utsigterna ljusna att finna denna väg äfven till de ädla metallernes framställning efter alkemiska recepter. Om det i vetenskapens barndom var brist på kemiska fakta, som föranledde och uppehöll tron på metallförvandlingar, så kunde just, på en mera framskriden ståndpunkt, forskningens ly- sande resultat förespegla möjligheten, att äfven det största problemets så länge förgäfves eftersökta lösning ändthgen skulle randas. Först när den kemiska teorin vunnit mera stadga, blef man i stånd att göra sig bestämdare föreställ- ningar om de kemiska förvandlingsprocessernas möjHga gran- \ ser; men ännu i denna stund, då vetenskapens satser och sanningar tyckas hvila på matematikens säkra grundval, torde hon ej våga något påstående derom, att det alkemiska pro- blemet för alltid kommer att höra till de olösta problenier- nas antal. Men vetenskapen säge hvad hon vill! Lystnaden efter den lysande metallen — auri sacra fames — drifver den ene att utsätta sig för faror och vedermödor i aflägsna verldsdelar, medan den andre vid hemmets härd arbetar trä- set och oförtrutet efter de alkemistiska föreskrifterna, ser det ena försöket efter det andra misslyckas — men misströstar dock aldrig. Så äflas ju ock ständigt det mekaniska snillet att upptäcka det s. k. perpetuum mobile, oaktadt vetenska- pen icke fattar möjligheten af en mekanisk kraft, som skulle nöjaktigt lösa en sådan uppgift. Men mot slutet af sista århundradet erhöll tron på al- kemin dessutom ny näring genom den upprörda tidsandans eller, såsom man också påstått, ett förslappadt nervsystems synnerliga mottaglighet för mystiska spekulationer, tillställ- ningar och konster af alla slag. På en tid då en Messmer och Ciigliostro kunde förbrylla hjernorna i den beprisade civilisationens förnämsta medelpunkter, hade det ej varit för- vånande, om den gamla alkemin vaknat till nytt lif, om Pa- racelsus och Raymundus LuUus erhållit ännu flere anhän- gare. -- Från en alldeles motsatt sida hade Em. Svedenborg, om också omedvetet, verkat mot samma mål: utvecklande en verldsåsigt, hvari en mystisk och fantasirik naturbetraktelse, med den gamla läran om motsvarigheterne, korresponden- serne i den andliga och materiella verlden, ingick som vä- sendtligt moment, hade han lemnat åt inbillningskraften allt- för fritt spelrum och åt mera ytliga efterföljare mer än till- räckligt material till en labyrintisk lärobyggnad, der en su- pranaturalistisk naturläras skilda delar: nlkemi, nniml mag- 5 iietism, soiuiuuiibulisiii, aiidebesväijeise fiugo torlikas tillsciin- mans, icke blott nödtorftigt imderhållua af tidens böjelse för vantro, utan komna till ett visst anseende under skydd af Svedenborgska filosofins stränga moral och sunda läror i öf- rigt. När så många hederliga och kloka män hyllade dy- lika, magiska eller med magi beslägtade föreställningar, så borde de ju dock innehålla någon sanning! Att Svedenborg sjelf ingalunda skulle godkännt dem, derpå tänkte man föga. Och hvad alkemin särskildt beträffar, så kunde man för dess spe- kulationer uppställa ett så stort filantropiskt och socialt ända- mål, att svärmiska naturer väl kunde uppoffra sig för detsamma. Det är företrädes^ds ifrån denna synpunkt, som man bör be- dömma det guldmakari, hvari den man deltog, hvilkens lefnads- öden och sträfvanden egentligen föranledt dessa anteckningar. Denne man var Bergshauptmannen i Finland August NoiiDEXsKJöLD. „Han var"", så heter det om lionora i Biogr. lexikon öfver namnk. Svenske män, B. X, not s. 78, „ en- ligt alla deras intyg, som kände honom, en man lika myc- ket af grundliga kunskaper som ädel karakter" och Sturtzen- Beckers omdöme om honom är, „att han var en man med duglighet i vissa riktningar, men, som det vill synas, af ett temligen oroligt lynne och en afgjord fallenhet för det extra- vaganta. ^ Samme förf. omtalar vidare, att den famösa Plom- monfelt en gång (d. 24 April 1780) lemnat Nordenskjöld ett intyg, som funnits bland P:s efterlemnade papper och som innehåller följande: l:o Nordenskjöld har verkliga kunskaper i den kemiska vägen, som icke böra försmås och hvaraf all- män nytta kan ernås; 2:o kan deremot intet, hvad han ut- gifvit och blir aldrig fullkomliy i den konungsliga konsten ; 3:o men honom är likväl förbehållet, att göra en lika gag- nande, som sällsam upptäckt, hvilken endast kunde ske i dess fädernesland. Deremot slår det en med en viss förvåning, fortsätter Sturzen-Becker, att efter livad vi nyss erfarit om Nordenskjölds temligen förskrufvade funderingar finna ett tredje testiinonium, afgifvet rörande hans person af kemisten professor Afzelius i Upsala ännu är 1786 (den 20 Juni) deri N. förklaras för en „ skicklig och grundligt bildad man," hvars projekter ej blott äro möjliga^ utan slå in med en sann na- tur och vetenskapliga principer.^' ,, Det måste antagas, att prof. Afzelius icke lemnade ett dylikt intyg alldeles på måfå och det kan då å andra sidan knappast betviflas, att Nor- denskjöld verkligen som kemist och metallurg egde kunska- per förtjenta af större uppmärksamhet. Vi hafva i sådant fall här för oss ett nytt exempel, till många andra ifrån ifrågavarande tid på hurusom i ett eljest rätt väl organise- radt hufvud förryckthet och upplysning, den krassaste öfver- tro och positivt vetande kunna trifvas tillsammans i den Ijuf- vaste harmoni." Ur efterföljande biografiska notiser, så full- ständigt sammanställda, som förhandenvarande källor med- gifvit, torde läsaren kunna leda sig till en föreställning, i hvad mån dessa omdömen instämma med verkligheten och isynnerhet om ej i den framkastade förmodan om förryckthet dock någon öfverdrift är innesluten. August Nordenskjöld var född den 6 Februari 1754; fa- dren var öfversten vid fortifikationen och finska brigaden Carl Fredrik Nordensköld, modren Hedvig Martha Ramsay. Han var den näst yngste af sju bröder: den yngste brödren Carl Fredrik, hvars lefnadsöden omtalas i Biogr. Lexikon öfver namnk. Sv. män, och den näst äldre Ulric, f. 1750, d. 1810, militär, synas med honom i lynne och åsigter bäst hafva öfverensstämt; äldre bröder voro : amiralen Otto Henrik, som med stor utmärkelse deltog i sjökriget 1788 o. 89, och öfversten vid fortifikation Adolf Gustaf, som innehade Frugård, der han ock bodde. De äldste brodern e Carl Wilhelm och Anders Johan, begge militärer, äro för denna framställning fremmande personer. Äldsta systern Hedvig Juliana var gift med landshöfdingen i Tavastehus Anders de Bruce '). A. N:skjöld blef inskrifven som student vid Åbo Akademi, der han företrädesvis studerade mineralogi och kemi under Pehr Adrian Gadd. I en skrif velse (utan årtal) till sin bro- der Adolf Gustaf redogör han för sina studier på följande vis: nJag har längesedan tänkt på att disputera här vid Aca- demien och tyckt att ingen vetenskap dertill varit tjenligare än mineralogin, ty jag har bäst kännt den; men Prof. Gadd har återigen velat hafva ett annat ämne, nämligen om Tenn och dess malmer. Han har anför dt till orsak, att deruti har aldrig förr blifvit skrifvit, och det kunde gifva anledning för många att undersöka åtskilliga orter, som hållas för Tenn- haltiga; men har derjemte intet besinnat, att vi hafve om tenn, isynnerhet dess mineralogiska beskaffenhet, inga tillför- litliga böcker och skrifter, utan större delen äro skrifua i förra seculum, då ännu Mineralogien var stäld på de aldra- uslaste fötter; ty man hade snart sagdt inga andra notae characteristicae på stenarne, än deras ädelhet och nytta. En- gelsmännerna ha väl gifvit ut några, men man känner deras afundsamhet och jalousie i denna saken. Deras skrifter derom äro mörka, otydeliga och ganska korta. För det andra har jag altid hållit det för en narraktig ambition att vela skrifva böcker och ge ut dem för sina, der likväl hela min kunskap stödjer sig blått på några lumpna gamla auctorer. Aldrig har Hr Prof. Gadd sett någon tenngrufva, ej eller tält med någon, som sett den, mycket mindre jag, men han vill lik- väl ge sig att dömma om dem. Till att förekomma allt detta, gaf jag mig under den tiden jag var hemma, att sam- manskrifva en disputation och sedermera visa honom den. Ämnet var: FörsöJc att classificera alla Stenrikets ämnen ef- ■ ter deras förhållande i eld och vatn; ty min idé i Mineralo- gien har alltid varit att söka ställa den på sådana fötter, att då jag vore på en ort, der jag intet hade tillfälle att nyttja några cheniiska instrunienter, likväl kunde utan svårighet och med fullkomlig säkerhet examinera en sten och säga till hvad genus han hör, likasom en Botanicus, emedan alla veta, som något äro bevandrade i våra mineralogier, att man nu är intet i stånd att säga till hva d genus större delen af ste- narne höra, utan att förut känna dem. Ett fel som har för- orsakat, att så många hafva rest utomlands och gjort up- täckter i ört- och djurriket, men ännu ingen i stenriket; ty skulle jag finna en sten, som jag aldrig förut hade sett ej- eller varit beskrifven i någon mineralogie, så kunde jag nä- stan omöjeligen utan förutgången chemisk undersökning föra den på sitt rätta ställe i systemet. Detta var just det jag ville i nyssnämnde lilla tractat söka att förekomma; och så- vida jag haft temmelig egen erfarenhet, att utvärtes känne- märken på stenarne äro alldeles otillräcklige, så tänker jag taga mig före att examinera sten- och malmarterna för blås- röret och efter detta deras förhållande söka att classificera dem; men till all olycka var mitt cabinet här i Åbo, under den tiden jag var hemma; derföre skref jag färdigt allt hvad jag kunde förutan det; men då jag kom hit till Åbo och vi- sade det för Hr Prof. Gadd, så sade han, att det vore väl braf och kunde sedermera när jag kommer till Stockh. ges ut. Jag kunde då icke stöta mig emot honom, utan efter hans åstundan tog då ämnet om Tenn. Sedermera har jag intet haft tillfälle att tänka härpå. Orsakerna hvarföre Prof. Gadd var mot det, har jag ock temmeligen funnit; ty först liar han aldrig varit någon systematicus, utan all sin mine- ralogiska kundskap har han lärt sig genom det att han be- sett cabineter och fått höra af andra hur stenarne heta. 9 Derföre har det händt, att sedan jag kom hit, har här funnits stenar, som han trott på aldrig skulle finnas i Finland, så- som Zeolit, Strålsten m. fl.; äfven en Järnmalm, som jag hit- tade vid Orijärfvi koppar grufva, kunde han intet säga livad den hette, innan jag examinerade den; men isynnerhet, att jag alltid haft tycke för Wallerius och så mycket följt honom, särdeles i denna saken, hvars största ovän han alltid har va- rit. Man kan finna hur hans mineralogiska kundskap har varit, ty han har altid påstått och påstår ännu, att stename kunde beqvämligast indelas i Simplicia, Composita och De- composita, hvilket in superlativo gra du aldrig går an, det jag ock kunde bevisa, men här intet har tillfälle till." Of- vanberörda disputation, som bär titeln: /. J. N. Försök till en kemisk och metallurgisk afhandling om Tennets och dess malmers beskaffenhet utgafs och försvarades den 6 Juni 1772 samt åtei-finnes i samlingen af P. A. Gadds akademiska di- sputationer. Nordenskjöld kallas der Stip. Ekestubb. Kort derpå öfverreste N. till Stockholm. — Om sina studier der- städes skrifver han till sin broder: „Jag har altsedan den första Martii (sannolikt 1775), gått hos Myntverdien Eng- ström och chemiserat ifrån kl. 9 om morgon till kl. 1 eller half tu och ifrån kl. 3 till 9 ibland 10 efter middagen, hvil- ket jag tänker continuera hela tillkommande vinter. Detta kommer mig att kosta 2400 dl. och derföre lär jag mig hela chemin och proberkonsteu. Jag practicerar sjelf hvarevienda process, som är en förträfflig öfning. I nästa vecka tänker jag, om Gud vill, resa ner till Ädelfors-Guldverket i Smålen och lära mig der Markscheideriet, som kommer att kosta 1200 daler. Presidenten och åtskilliga mina andra förmän ha enträget rådt mig dertill, ifall jag annars ville gå den såkallade chemiska vägen inom collegium och vinna snar be- fordran. Skrifvarvägen är väl ofta lika snabb, men derjemte 10 ganska fattig, i det stället jag på den chemiska vägen kan I hoppas inom 3 a 4 år föda mig sjelf, ty här är icke nu 4 eller 5 af ungdom, som har gått denna vägen, emedan den fordrar mycken kostnad, arbete och flit." — 1 ett annat bref heter det: „Prof. Bergman i Upsala lärer ge ut Cronstedts Mineralogi med tillökningar, som torde bli rätt bra. Walle- rius har gifvit ut en ny edition af sin Mineralogi, som duger till intet." Han fortsatte i några år sina mineralogiska och metal- lurgiska studier och exkursioner, blef derunder anställd vid Bergs-Collegium och erhöll 1779 permission att göra en resa till England. Denna resa blef för hans framtid afgörande; ty det var derunder, som hans tankar först allvarligare tyc- kas begynt sysselsätta sig med alkemiska spekulationer och som den förhoppning hos honom väcktes, att genom oadla metallers förvandling till guld kunna utrota „penningetyran- niet" och åstadkomma en fullständig omstörtning af alla för- mögenhetsförhållanden på jorden. Han ville på samma gång lösa ett vetenskapligt problem och åstadkomma en stor so- cial reform. Att han derförinnan icke sysselsatt sig med al- kemi, synes tydligen framgå ur en skrifvelse af d. 22 Mars 1780 från brödren Carl Fredrik, der det heter: „Bror Otto säges komma hem i Juni månad. Afvunden, som på någon tid börjat lyfta sina klor mot vår faraille, lär ej unna ho- nom de förmåner hans förtjenst kräfver. August, som oss på hvarjehanda sätt så mycket brydt, kommer ock hem inom en månad; han hade börjat att i England utgifva en bok i pro- berkonsten, ehvarest han till slut ville bevisa impossibiliteten af la pierre philosophale och sålunda var nödtvungen att upp- taga dessa narrars raisonements deröfver, men detta har hans ovänner fått uti och öfverallt utspridt i staden, att han är stollig; i anledning af så ömma omständigheter vill han ge- II noin en skyndsam hemkomst lemna vittne, att han i den de- len och i öfrigt är rätt förnuftig. Hans värd, en rik engelsk doctor, som man tror i hemlighet i London upplånt åt kun- gen penningar, är hitkommen och andra dagen efter sin hit- komst var han af kungen emottagen, då kungen äfven frågt honom i förenämnde mål om min bror, men denne svarade att det alldeles ej så förhöll sig, hvilket han så mycket mer visste, som han varit min bror behjelplig i des engelska öf- versättning. " Brödren hade således ännu icke någon aning om det rätta förhållandet; men åtta dagar senare — d. 30 Mars 1780 — skrifver han i ett annat bref: „ August kom- mer åter från London endera dagen; det förljudes af hans vänner, att kungen skickat honom 200 Pund, egentl. för hvad orsak, har jag ej kunnat développera; emedlertid har rycktet om hans Alchemie utspridt sig vid hofvet och man kallar honom för en narr, kungen hade äfven samma ringa tanka om honom, om ej en Engelsman, hos hvilken br. August bott och hvilken är hans vän, nyligen i ett angeläget ärende kom- mit till stan och genom mundtel. conference betagit kungen en för August så désavantageuse tanka och bemälte Engels- man, som är ganska rik, har som man i hemlighet kunnat fått utspana, bragt kungen fl. tunnor guld, hvarpå han ej ta- git någon reverse, eudast kungens parole och som han är „intime ami d' August," så har han gifvit skulden till sin god- hjertlighet åt August, hvarföre August som en gratifikation bekommit 200 Pund; dock om saken just alldeles så förhål- ler sig, kan jag ej med visshet säga, men nog af, han har fått 200 Pund, som lära kommit honom rätt väl till pass." Lman sin afresa från London sände han till Konungen ett bref med samme rike Engelsman, hvilken just skulle resa till Sverige. Brefvet är dateradt den 17 Januari 1780 och fin- nes in extenso meddeladt af Sturzen-Becker. N. omnäm- 12 ner tleri, att han gjort dr Gumpertz — så kallade sig den rike Engelsmannen — förtroende af en sak, som varit före- målet för hans resa till London och hvarom han i flere år liaft den starkaste öfvert^^gelse, men allt härtill hållit som den största hemlighet. Efter livad Sturzen-Becker omtalat skall han — enligt ett annat meddelande, till konungen — erhållit denna hemlighet af en af „de äldsta och respektab- laste innevånare i Götheborg." Denne hade nemligen låtit kalla honom, N., till sig för att uteslutande åt honom an- förtro en stor hemlighet. Nordenskjöld hade hörsammat kal- lelsen och rest till den gamle mannen, hvilken då för honom upptäckt ett sätt att „ draga guld och silfver ur det svenska jernet." Åtskilliga högt stående persoaer, för kvilka N. om- nämnt denna märkliga upptäckt, hade senare ingifvit honom den idén att gå till London, för att i denna verldsstad draga den största nytta af sitt arcanum." Oaktadt dessa uppgifter nöjaktigt förklara A. N:s öfvergång från kemi till alkemi, från bergsman till guldmakare, kan man icke undgå att söka första impulsen till den förändrade riktningen af hans stu- dier uti tidigare intr^^ck i föräldraheunnet. Man finner näm- ligen af hela hans alkemiska metod, att han kände de my- stiska uppsatser farbrodren Magnus Otto om Urim och Thum- ■inin -) efterlemnat, och ännu mindre kunde han vara obekant med fadrens spekulationer i samma riktning. Afven bör man ihågkomma, att han enligt sitt eget yttrande: „ alltid haft tycke för Wallerius och så mycket följt honom"; men det är ur kemins historia bekant, att J. G. Wallerius (d. 1785) ännu försvarade alkemin på fullt allvare. Så mycket mera ovän- tadt är det, att N. ännu 1778 i en af honom i Åbo utgifven öfversigt af Bergs- Kunska2)en i hela dess vidd (8 s. 4:o), kunde säga om kemin: „Att förstöra kroppar, sanmiansätta nya och undersöka deras beståndsdelar är ju något stort. Derföre 18 liafva ock de gamla Cheniici fallit på den tanken, att all le- kamlig lyC'isaligliet, hälsa och rikedom kunde erhållas ge- nom denna vettenskapen: Men förfarenheten har visat, att de, som hafva tracterat Chemien, i detta afseende, hafva i stället för helsa och rikedom, gemenligen förskaffat sig en sjuklig kropp och tiggarstafven. " ^) I ofvan berörda bref af d. 17 Jan. 1780 till konungen heter det nu vidare om den stora hemligheten: „Ändtligen har jag kommit till det beslutet, att helt uppriktigt publi- cera alltsammans genom en bok, hvilken jag ej tviflar skall göra den största uppmärksamhet i verlden. Men d:r Gum- pertz har ?illtid åstundat, att denna saken blifver nu först proponerad för E. M., jag sjelf har äfven någon gång tänkt detsamma, ty ingenting skulle mera fägna mig, än att kunna gagna min nådiga konung och mitt fädernesland, men jag har alltid trott, att jag derigenom allenast exponerade mig för ridicule uti en sak, som hela verlden är nu för tiden så oändligen prevenerad emot och blifver sedan lika så onyttig, som jag har förr varit. Icke desto mindre har jag sagt detta för Deras Excellencer Grefvarne v. Höpken och Liewen in- nan min hitresa och dessa trott lika med mig. Denna re- san och företagandet af d:r Gumpertz är således något, hvar- till han sjelf blifvit drifven af sin stora estime för E. K. M. och den tanka han har om dess justice. Ehuru jag derige- nom hasarderar min person och mitt renommée, så bör jag ändock våga allt för att vara nyttig och har derföre ej varit emot detta hans företagande. Följande plan har varit den, till hvilken jag rådt d:r Gumpertz: l:o) Det han i Sverige icke skall låta märka det aldraringaste af denna saken eller att han eger min konnäsans för andra än allenast E. K. M., de nämnda Herrar Rikets Råd, statssekreteraren Raron Lil- jencrantz och Bergsrådet Sandels; hvarföre lian ock lofvat 14 mig att alldeles inte uppsöka min hustru, bröder eller några mina vänner; för att fullkomligen hålla alltsammans caché har han äfven ändrat sitt namn, ty han heter eljest Gum- pertz Levison. 2:o) I fall E. K. M. skulle allernådigst åstunda mitt arbete i denna saken, så är ingenting lättare, än att min permission blifver prolougerad ett år till och jag hetes resa i europeiska bergverken, men skulle jag så straxt på första notice härom af d:r Gumpertz resa öfver till Stock- holm i fullkomligaste hemlighet. Här i London sade jag då vid min afresa för baron v. Nolcken och mina vänner, att jag reste till Frankrike och derifrån till Ungern. 3:o) I Stock- holm skulle jag lefva fullkomligen caché, utan att någon men- niska skulle veta det aldraringaste om mig mera än d:r G. och min hustru, hvilken sednare eger den egenskapen i hög- sta grad att vara tyst med det man förtror henne. Rytt- mästar Cederfeldt känner henne och torde äfven kunna in- tyga detta, om han oförmärkt frågas. Min sak skulle nog vara den, att så ställa hennes hushållning, att hon utan nå- gon menniskas aldraminsta vetskap skulle kunna umgås med mig i ett eller två år. 4:o) Skulle d:r Gumpertz vara inter- médiaire mellan E. K. M. och mig, som ej måste synas och den som skötte hela ekonomiska verkställigheten af denna saken. Jag vågar allerunderdånigst försäkra, att E. M. ej härtill någonsin kunde få någon skickligare person, än ho- nom, både som ekonom, trogen och ärlig i högsta måtto. 5: o) Vågar jag nu inför min allernådigste Konung försäkra i kraft af min Science och på min redlighet, att hela denna saken är ingen imagination eller bagatell, utan verkligen reel och förtjenande största uppmärksamhet, som engång utgån- gen skall visa. Äfven att E. K. M. skall ej finna bland alla sina undersåter någon, som mera ärligt och troget vill tjena E. K. M., än jag, om E. K. M. allernådigst vill hafva min 15 tjenst. Jag är ock alldeles skilj d från åstundan efter belö- ningar på ett eller annat sätt, räknande det allenast för min enda satisfaktion, att vara satt i tillfälle att kunna gagna i mitt ämne, hvarföre jag ock vore kapabel att undergå de aldrasvåraste öden; ty mitt lif och min timliga välfärd har jag lärt att räkna för ett intet. Att hela denna saken skall kunna verkställas i Stockholm i den aldrastörsta hemlighet, utan någon annans, än de nämnda personers, aldraringaste vetskap, härtill känner jag goda utvägar och mig skall icke brista oförtrutenhet. Skulle åter E. K. M. allernådigst icke approbera denna plan, nemligen att verkställa detta arbetet i Sverige, som omöjligen kan annorlunda ske än i största hemlighet, så kunde det ock verkställas här i London till E. K. M:s fördel, som vore i några afseenden lättare än i förra händelsen; härtill fordras intet annat än att E. K. M. vill allernådigst hafva förtroende till d:r Gumpertz och mig, hvilken förre bäst kan uppge plan häraf. Men om E. K. M. skulle finna alltsammans ej förtjena annat, än ridicule och ej den minsta hasard af kostnad eller möda, så bönfaller jag allerunderdånigst hos E. K. M., att icke då denna min uppriktighet och välmening måtte exilera mig från mitt fä- dernesland eller med en gång göra till intet den goda tanke om förtjenst och skicklighet, jag varit så lycklig att förvärfva mig uti E. K. M:s tjenst, hos mina förmän." Detta bref framlemnade Gumpertz till Konungen, hvil- ken antog det gjorda anbudet, gaf A. N. 100 Pund och lof- vade till en början med 1000 Pund understödja företaget. Affären skall i början ha bedrifvits genom Baron Liljen- crantz, som dock snart för N. förklarade, att han ansåg hela företaget för „ bedrägeri" och att han hoppades, det konun- gen „ skulle genom denna affär lära sig att se sig bättre före med des filoux.'' Derefter lär baron Munck, som 1781 blef k; ståthållare på Drottningliolui, ledt iiuderhandliDganui och haft iippsigten öfver de alkemiska arbetena. Nordenskjöld hemkom 1 780 till Stockholm och tycktes vilja iakttaga det strängaste incognito. — Gumpertz, som i Oktober s. å. återkom från England, dit han för egna affä- rers skull gjort en kort resa, fann honom i ett litet eländigt kyffe på Drottningholm „ nästan förlorad af brist och fati- guer." — Men denna hemlighetsfullhet varade icke länge: de alkemiska experimenterna lära nemligen för denna gång stannat vid förberedelser och icke kommit i gång — måhända till följe af Konungens 1780 företagna utrikes resa. Åtskilliga yttranden i bref från 1781 tyckas också antyda, att bristen ej heller blef långvarig - för den gången: den 1 G Sept. 1 781 skrif- ver brödren Carl Fredrik: „Bror August har genom sin barm- hertighet och goda hjerta förlorat både sin kredit och sin egendom, men försynen har underligen sörjt för honom och han föder sig nu hederligen samt torde blifva mer välmående än någon af oss," och den 12 Nov. s. å. säger han: „Få se huru det går, bror August söker sig nu till bergshauptman i Finland med bergsrådscaractere; men får han ej det, vill han skaffa sig sitt bröd utomlands. Han arbetar otroligt. Han arbetar ej allenast som nya församlingens ledamot, utan håller nu på att för br. Ulric uppsätta grundlagarne enligt Svedenborgs systéme, för Societeten i Afrika." ^) Den 12:te April 1782: „Jag har nu bott en månad på Drottningholm uti min bror Augusti byggning och det med mycken sinnes- och själsförnöjelse." Sjelf talar han i ett bref af den 4 M^ 1781 om sina skulder, som äro honom en grym börda och „hvilka," säger han, „jag alldrig kan betala utan genom en extraordinaire väg af Herren." „Jag är rätt ledsen här," he- ter det vidare i samma bref, „vid den politiska ställningen och den influerar äfven stark melancholie på mig: men jag 1 17 måste hålla ut med mitt arl3ete, tills jag kan märka, att Her- ren annorlunda förordnar. — Jng har fått spår här på vär- kel. adepter, som länge hafva uppehållit sig här i Sverio-e; men jag har ej ännu konnnit i connexion med dem och jag vet ej el. om Herren tillåter det; ty de ställa allt un- der strängaste tysthet med de aldrastarkaste eder och då blefve aldrig denna saken af mig upptäckt, som likväl torde vara i Herrans ordning. — Halldin uppehåller sig ännu i Örebro; men lär resa i dessa dagar till Danmark och der- ifrån öfver Hamburg till Berlin, hvarest han har starka re- commendationer, oss emellan sagdt, till Konungen af Preusen ifrån vår Änke-Drottning; han är ock en underlig man: enthousiast i högsta grad och som tänder eld i blåren. Jo- hanson är i Eskilstuna och der i mycket betryck ifrån bergsrådet Sandels, som förföljer eller åtminstone handte- rar honom strängt, för det han engagerade sig med mig. Mig ville de dränka, om de kunde och de ha här sökt flere förföljelser emot mig: men ännu förgäfves, och det torde vara dem ofta en tröst, att de hålla mig för en fantast och mitt arbete för en chimére. Levison är nu i London och klagar jemmerligen på Sveriget, hotar med att trycka hela sin historia med K Palmstruch efter vanan löper om- kring som en narr i mångas ögon, och sväfvar ofta ut i sin last, som är så vederstyggelig, att förleda oskyldige.'' (Om denne Palmstruch och hans guldmakeri meddelas några underrättel- ser i den ofvanåberopade uppsatsen af Sturzen-Becker). I ett annat bref, d. K) Juli 1781, heter det: „ Jag hål- ler nu på dagligen att låta skrifva rent åtskilliga intressanta Svedenborgska Msc, som jag fått låna upp ifrån Wett. Acad. hos Wargentin. Jag låter ej skrifva rent andra än sådana, som kunna befordras till tryck De som jag har redan renskrifna äro: l:o Ett summariskt innehåll iu sensu spiri- 2 18 tiiali på alla Propheterne och Psaltaren; 2:o Ett förträffeli- gen fullständigt Register på Apocalypsis Revelata, som sä- kert Auctorn ämnat låta trycka; o. s. v. Men de största och vidlyftigaste manuscripteme äro ännu oskrifne; der är mer än ett års arbete. — Af den boken, som du vet att jag lät trycka i London, äro redan för G månader sedan 20 exem- plar inkomna; men de ligga på packhuset och jag lär ej kunna utbekomma dem derifrån, sedan jag försökt åtskilligt, än genom Kongl. Majestäts åtgärd, hvilket hinder i friheten be- dröfvar mig. Jag hade äfven färdigt åtskilliga stycken af en bok, som skulle tryckas här i Stockholm på svenska med ti- tel: Efterrättelse om Eman. Svedenborg och alla hans såväl Philosophiska som Theologiska Skrifter, jemte lärda mäns omdömmen om hans lärosystem: men menar du jag får trycka den? Jag har derföre lagt in till Hans Majestät och begärt tillstånd dertill. Vägras det mig, el. åtminstone om mina 20 exemplar blifva confisquerade, tar jag det som ett tecken, att jag skall öfvergifva Sverige. Herrens vilja ske allena. Han upplyse mig och gifve mig den sanna ödmjuk- heten af Sin Barmhertighet ! ! ! — Det håller hårdt innan detta mörkret ännu kan förskingras och jag kan ej begripa någon öppning dertill utan genom penningetyranniets förstörande: men äunu vet jag ej, oni Sverige blir den orten; ty jag har mycken motarbetning i mitt arbete." '^ Hans utnämning till bergshauptman i Finland tyckes hafva inträffat 1782; vi finna honom då uppehållande sig derstädes, företrädesvis hos sin svåger landshöfdingen Bruce i Tavastehus. Om sin sysselsättning under denna tid skrifverlj han: „Nu håller jag på med ett arbete, som blir färdigt till julen och har gjort mig mycket nöje i dess utarbetning. Det B är en afhandling af inemot 20 ark, deruti jag af Formulall Concordiae och den H. Skrift går igenom den rätta läranifi 19 om Jesu C. Person och bevisar, att hans menskUghet är gn- clomnielig i alla afseenden och Han allena Gud. Conclusio- nerne blifva faseliga för hela gamla systemet. Jag tror sä- kert du skall finna mycket nöje i denna afhandling. •" Der- emellan disputerade han om svedenborgianismen med sin sy- ster, som var „faselig" emot den nya läran. „Hon tror af full öfvertygelse, att han (Svedenborg) ej allenast är den i Nya Testamentet ompropheterade Antichrist; utan äfven den värsta som har varit allt sedan Herrans tider." Följande året var han åter i Stockholm och i en skrif- velse af d. 28 Okt. 1783 nämner han för första gången,, att han varit hos „Muncken," som varit mot mig oändeligen gra- cieuse, i det att han på det kraftigaste försäkrat mig om bo- ställe, utan att behöfva vänta Konungens återkomst, emedan han tält vid Hans Maj:t, som uttryckel. låfvat mig det och i Rådet haft det uttrycket, som Grefve Bjelke berättade: att får ej Nordenskjöld boställe, så vet jag ej hvem som då kan få det; ty han är svåger med landshöfdingen och slägt med halfva Finland, jag tror äfven med er, Wetterstedt, som var riärvarande. Sådant är ju ganska gracieust: men jag har ej haft tid att häruti ännu agera. Bjelken har vist mig öf- vermåttan complaisance, likaså Axelson, allenast jag nu får saken i redbart mynt. Herren styre det, så går allting väl." — Ur en skrifvelse dat. Stockholm den 23 Juni 1784- göra vi följande utdrag: 3:o Har jag arbetat starkt i Afri- canska affairen, icke här hemma, ty det lönar ej mödan, utan på Frankriket och England och tror jag vinna hvad jag åstundar; 4:o Är jag medarbetare, unter uns, i Aftonbla- det, hvars hufvudman är Halldin. Der får du se mycket Sve- denborgianskt och tänka vi gå på, så långt vi nånsin kunna. Regeringen, d. ä. Gref Creutz, Baron Axelson etc. unfei^ uns appuierar detta bladet ganska starkt, så att de narrade Tau- 20 ben att recommendera det öfver allt hos consistorieme i ri- ket; men nu se presterne sitt misstag och äro befängda." Den 9 Sept. 1784 skrifver brödren Otto Henrik: „ Vin- den ligger i seglen för bror August. Jag väntar med otå- lighet att få höra slutet derpå och önskar, hvad jag ej hun- nit, tala i den saken. Jag är rätt glad åt den goda tanka de betydligaste hafva om honom. Riks-R. Bjelke sade mig, att han gör sig en heder och skyldighet af at göra en så nyttig och lysande present åt sitt rike." Sjelf skrifver A. N. den 19 Dec. 1783: „Mina affärer äro sådane, att de aldrig förr haft förträffligare apparencer för sig. Det står i Herrans barmhertiga direction, hvad utgång mina saker taga; mig tillhör ej annat än arbeta och äflas; sker det efter providencens styrelser, tviflar jag ej om den lyckeligaste utgång. Jag har satt så många jern i elden och som fordra sin idkeliga skötsel. Här är intet annat än med en oändlig tenacitet hålla i med sina propoer. Springa, äflas, prata och röra upp hela verlden. Skulle sakerna mel- lanåt någon stund få kallna, beliöfs mer än en fördubblad styrka att åter värma upp dem och ofta är försummelsen oreparerlig. Jag har ej mindre än 6 a 7 saker i verket och den förnämsta af dem är indelt lön för mig i Finland. " Men om äfven alkemin eller till hvad grad den ingick bland dessa många bestyr, framgår ej nog tydligt ur de bref, hvarur utdrag i det föregående meddelats. Den hemlighets- fullhet, hvarmed den saken skulle bedrifvas, är väl orsaken härtill. Emellertid vet Sturzen-Becker berätta följande: „Ef- ter det d:r Gunipertz Levison med egna ögon hade försäkrat sig om sin vän Kordenskjölds eländiga författning och om huru litet man hittills hållit de lysande löften, som nyss blif- vit gifna dem begge, inlemnade han en „ allvarsam mémoire" härom till konungen. Halldin skrifver enkom till Scheflfer I 21 för att bedja denne uu lägga sig ut för de båda vännerna och understödja dem i deras betryck. Underståthållaren Axel- son åtog sig att till Konungen inlemna memoiren i fråga. Vi känna icke hvad verkan den gjorde; synnerligt stor har denna verkan förmodligen icke varit. Guldfabriken på Drott- ningholm bedrefs visserligen ännu åtskilliga år under Nor- denskiölds ledning eller väl rättare i hans enskilda och „ hem- liga" laboratorium, men det vill synas under skäligen oför- delaktiga vilkor; ännu 1784 spåras den i ett bref från Axel- son till konungen, deri den förre underdånigst anhåller om en anvisning på Liljencrantz om att utbetala en viss summa penningar åt Nordenskjöld i och för guldmakeriet på Drott- ningholm; han har nu „på länge ej fått några medel för detta ändamål." — I sjelfva verket måste guldmakeriet på Drottningholm vid denna tid hafva upphört. Ty om somma- ren 1785 uppehåller A. N. sig åter i Finland på Eriksnäs, dit hans familj före honom öfverflyttat och der han nu hade för afsigt att åter begynna arbeta på lösningen af sitt stora problem. Här bör nämnas, att A. N. år 1779 hade gift sig med Anna Charlotta Ekholm, f. 1756, dotter till bokauktionsno- tarien i Stockholm Erik Ekholm och Adrianne Bréant. Hon var ett „ mycket bildadt" fruntimmer: hon „parlerade" fran- ska, tyska, engelska och italienska; „hon säger att lecture roar henne och aldrig läser hon, jag vill ibland läsa för henne, och då gäspar hon; för ett så lärdt fruntimmer bevare oss milde Herre Gud!" så läsa vi om henne i ett bref. Hon dog på Hattu i Nykyrka socken år 1800. Af sex barn voro tre söner, som alla dogo i barnaåren, och tre döttrar, hvilka alla öfverlefde föräldrarne. — Äktenskapet var ingenting mindre än lyckligt: det rådde makarne emellan „ mycken osamstäm- mighet — aldrahelst i Nya Församlingens tro ; " endast o för- -2? mågau att hushålla, tyckes ha tillhört dem hegge och var väl egentliga orsaken till det ekonomiska betryck, hvari de ständigt lefde och hvilket endast genom en lycklig utgång af de alkemiska experimenterna kunnat afhjelpas. Dessa experimenter skulle nu på fullt allvar åter upp- tagas och utsågs staden Nystad i Finland till plats för den nya guldmakareverkstaden. Nordenskjöld antog till medhjel- pare „landt mätaren" Carl Fredrik Bergklint, hviiken vi- stades 2>å Frugård och der med mycken välvilja var uppta- gen. Han var en ung man med godt hufvud och fromt sinne. Han intresserade sig lifligt för den tidens religiösa kontroverser, hade blifvit ifrig Svedenhorgian, men kämpade mot magnetismen, såsom onyttig och nära beslägtad med magin, hviiken åter strider lika mycket mot bibeln, som emot „Nya Församlingens" lära, men detta hindrade icke att han „ länge trodde, det grefve Cagliostro var en hederlig man.'* Han stod i brefvexling med herrskapet på Frugård åtmin- stone ifrån början af år 1786 ända till 1816. Han skildrar bland mycket annat på ett okonstladt sätt det husliga lifvet inom bergshauptmans hem, hans beständiga penningebetryck och många „ penningevändningar," samt gifver en omständlig beskrifning af hans alkemiska arbeten, hvilkas praktiska del för det mesta utfördes af Bergklint. Det var ock, som det tyckes, på den sistnämndes inrådan, som flyttningen till Ny- stad företogs, utan att några bestämda motiver för detta steg kunna upptäckas. I Febr. 1786 var hela familjen dit öfverflyttad. Bergshauptman hade dock kort förut rest till Stockholm i penningeaffärer, återkom i slutet af Mars, men några dagar senare fick han ett bref från Wadström, som var af innehåll: „Jag måste på hög befallning skrifva dig till på Åbo, Nystad, Grislehamn och befalla dig, att du med det för- sta som möjligt är, skyndar dig till Stockholm; de afairer i 23 du här har, lyckas dig efter önskan och det synes, att Gud har sm hand vid dig besynnerligen. Skynda dig snart, be- der din vän Wadström." Konungen vill säkerligen tala med honom, skrifver Bergklint; måtte de sagt för honom: „nu är Nordenskjöld i sådant bocardo i penningvänningar, att han endera dag tör nödgas cedera bonis, kanske kungen ger ho- nom penningar (detta allt inter nos).'' — — „ Professor Ca- lonius rådde honom att cedera bonis, men Bh. vill ej gerna göra det för sina liäsongers skull, som är en Reuterholm och en Wadström, ty de skulle säkerligen strax blifva an- gripne, fast än Bergh. till sina creditorers förnöjande ville aflåta 7-1 delar af sin lön." — Med anledning af kallelsen reste han i början af April 1786 med sin hustru öfver till Stockholm, lemnande Bergklint med hushåll och barn (en son och två döttrar) hemma. Först i Januari 1787 återfin- ner man dem alla i Nystad. „Nu hafva vi redan våra ngnar i ordning; men kol är svårt efter, ehuru Mennes masugn ej är mera än ^4 ^^il ^^^^ staden. Revisions-sekreteraren Ugg- las, som patron, har förbjudit att lemna oss några. I dag sänder hr B. uppåt Kautua. Låt se om det réusserar. Gud gifve så lyckligt vore. Ett försök anställes sedan på 7 da- gar; jag längtar att se utgången. Ack, om man engång fick sjunga: min vän är röd och hvit utkorad ibland tusende och att det kunde blifva ax och ej — . Den 13 måste han åter i till Abo; få se hvad der blir utaf; Gud hjelpe honom. Han 'är trakasserad på alla sidor!" Den 11 Januari 1787 var verket så färdigt, att försök och rön kunde anställas; „det förnämsta medlet till dess be- främjande hade vi ock fått — 2 läster kol — till låns. Kloc- kan 11 eldades badstugan [ugnen] och kl. 1 voro alla bar- nen [guldperlorne] våta [smälta], som till antalet var 8 styc- ken, y^ del af det fröet vi fick af herr Majoren såddes också, 24 som förhöll sig mycket olika mot sina syskon. Proportion var 6 timmar våta och 18 i svettning. Ack, livad jag läng- tade till kl. 9 för att få fröjda mig åt det, som många ön- skat få se, men få vunnit; jag var så lycklig, men den af- ton ej, bara af en; påföljande afton genom försummelse ingen, men den 13:de 6 stycken, den ena efter den andra; livad det var vackert, ingen tunga kan beskrifva det." Andamålet med arbetet, som utförligen beskrifves i en af A. N. författad uppsats med titel: Alddes Fullständigt Begrep Om Den Enda och Sanna Alchemiska Processen^ var att för- vandla guld till Lapis, hvilken konst består uti intet annat än att tillräckligt länge, 10 — 15 månader, hålla litet guld i om- vexlande smältning och glödgning (solution och coagulation) ; det blir då lapis, förädladt guld, hvaraf ett gran eller as3 är tillräckligt „för att äga all verldens rikedom och en uni- versalmedicin för alla verldens sjuka; det kan lätt förökas, så väl till vigt som ädelhet och det in infinitum" o. s. v. Uppsatsen, som är daterad Nystad den tredje dag Påsk 1 787, slutar med följande tirade: „Här är nu hela den alchemiska hemligheten! Gäck nu, lilla papper, omkring i verlden och förstör penningetyranniet, så att Guld, Silfver och Adla Ste- nar engång måtte upphöra att vara verldens afgudar och Tyranner!-' — Man finner häraf, att det utmärkande i den N:skjöldska guldprocessen ligger deri, att till framställning af Lapis — de Vises sten — endast guld eller dess qvint- essens skulle användas, hvarur sedan likasom ur ett frö mera guld skulle uppvexa; det var ungefär detsamma, som lärdes af alkemins företrädesvis s. k. mystiska skola, hvilken upp- stod redan i de äldsta tiderna, men efter reformationen ge- nom Rosenkreutzarne och Jacob Böhme isynnerhet vann in- steg bland protestanterne och ännu i slutet af sista seklet räknade några mera framstående målsmän. ^) 25 Ur Bergklints bref, skrifiia i laboratorium och svärtade af koldam, må vidare följande anföras: D. 30 Dec. 1786. ;,Berg- hauptman studerar så ögonen må fastna i boken." D. 20 Jan. 1787. „ Annars är jag nu alldeles öfvertygad om sakens rik- tighet och att det aldrig kan slå felt att få detta clenod, om man hade tid att använda häruppå, litet penningar till verkets iståndsättande och lifsuppehälle, som efter noga kal- kyl ej behöfde vara mera än 200 Rd., och sluteligen det, som är förnämligast, mycket tålamod och philosophi. Berghaupt- man var i Åbo under hela tiden jag höll på med konsten och kom hem samma dag, jag tog ut dem; hans afairer se svarta ut, ty hans creditorer äro hårda samt vilja ej tillåta någon cession; saken var ej ännu då resolverad; han reste dit åter i tisdags och som i går skulle utslag falla, om Gil- stugan eller Nystad skulle blifva hans laboratorium; här är det nu färdigt, men der fick han låta mura ett nytt; med sista post skref han ett förtvifladt bref till Finance Ministern Ruuth, det sista af sina fåfänga försök; jag läste conceptet; det var skrifvit med en ädelmodig stolthet samt starkt efter vanligheten. M n har ej handlat emot honom som en vän och Mecenat; genom hans förvållande har han hela detta tracasseriet." — D. 8 Febr. „Det herculanska arbetet påstår i 3 veckor och behöfver den nogaste eftersyn, en vårdslös- het, en oförsigtighet kan skämma hela verket; bergshauptmau är sysselsatt med sina förb. penningevänniugar, han har ej mycken tid att vara i laboratorium och ingen, som han kan lita på barast mig, åt hvilken han fullkomligen yppat sin hemlighet; — — ville herr Majoren göra en zifter och sända mio- den, kunde det hemligaste skrifvas med sådana bokstäf- ver, då ingen finge reda på saken. Berghauptman nekar mig ej att skrifva något i denna vägen till herr Majoren; men i anseende till andra är jag pligtig att iakttaga den strängaste 2G tystnad. — Teorien om den utvalda konsten har jag fått så mycket som min principal vet; han döljer för mig ingenting, hvilket gör att jag med största nöje sotar mig." D. 14 Febr. ,,Vid hofrätten har allt lyckeligen aflupit; han får cedera bo- nis, behålla sin halfva lön, vara orubbad till proclamadagen, hvad kunde han mera önska sig." — Den 27 Febr. „Här stu- deras och grälas rysamt: B. håller nu på att sammanskrifva Alcherains historia, hvari kommer att indras deras biogra- jihie, som äro sanna Alchemister och äfven en hoper ara- biska, grekiska och caldeiska Philosopher. Företalet är nä- stan färdigt; der göres en jemförelse emellan Theologin och Alchemin, den ena som förädlar det ädlaste af alla organi- serade kroppar, den andra den ädlaste af de oorganiserade, och bevisas, att likasom den förra förfallit, så att man gått så långt, att man nekat att menniskan kan förädlas, likaså äfven den sednare. Blifver detta verk engång färdigt, är det rätt intressant att läsa. Jag fruktade väl i början att Alche- mien härigenom blefve för mycket blottad och satt i dagen, efter det kommer på flere ställen att nämnas, att materien är guld och värktyget elden, men när jag eftersinnar, att menniskan aldrig (åtminstone är det få) vill följa den simpla naturens ordning, utan vet alltid gå de konstigaste vägar, ser jag det har ingen fara; öfverväger man ännu vidare, att ve- tenskaps akademien i Frankrike hade guld i elden i 12 års tid, förutom flere som haft guld i glasugn flere månader och när de det uttagit, ej fått något annat än simpelt guld, är det klart att få lära tro honom. — Vårt verk har Gudilof ända härtills gått efter önskan, ännu varar herculanska ar- betet, men bör slutas denna vecka. Det vi fick ifrån herr Majoren är ganska oartigt; det vill ej lyda. För öfrigt gå vi ganska tätt i spåren på gubbens experimenter, ty när vi se på våra l)arn [de smälta guldperlorna] är värkan af upp- 27 fostringen lika." (Sannolikt menas här med „ Gubben" Carl Fredr. N. den äldre.) ,.Hvad tror herr Majoren om den Kö- penhamnska Alchemisten; månne han äger konsten eller är han en charlatan; men efter han genom subscriptioner sam- lar penningar, är skäl tro, att han är en bedragare. — Kan- ske den Köpenhamnske Alchemisten är Levison, som herr B. yppade hela sin konst före; jag vet ej om jag skall säga, att han gjort illa eller väl, då han yppat sin konst åt så många. I Åbo fiinis ock en af den sorten, som studerar vetenskapen: en Capit. PirriXG; '^) om han experimenterat någonting deri, vet man ej; men att han är på villoväg är säkert. B. var hos honom flere gånger, har lånat honom och af honom böc- ker; B. lånte honom en, som han sedermera gaf honom, med titel: Abcd von dem Stein der Weisen, bestående af re- censioner af en 100 arbeten, tryckta på detta 10:tal; sedan han den igenomläst, sade han till B., det är oförsvarligt att recommendera sådana böcker. Hvarföre? jo, denna är ju så tydlig, att en menniska med minsta sensus communis kan ef- tergöra hela konsten (och hela boken är ej värdt 3 öre); detta gaf B. anledning att fråga hans mening, hvari konsten bestod; jo, sade han, det är flere vägar att få detta clenod, men bäst och lättast erhålles den på den våta vägen genom destilleringar och glaskäril. B. teg och fick af honom i ut- byte Philaletas Commentarier öfver Ripleus på tyska, som blef en present åt mig." D. 25 Martii 1787. „3:o M. har varit terribelt ond på Bergli. isynnerhet för brefvet till A., men synes nu mildrat sig, sedan han af Wadström fått höra att verket är i gång; 4:o är jag förvissad, att M. sett mina postscriptum till Wadström, ty han nämner i sitt bref, att Bergklint är redan mera känd på högre ort än han kan tro, och besynnerligen håller M. mycket utaf honom ehuru okänd." ~ En skrifvelse dat. natten emot den 3, cuiot d. 7, d 10, 28 emot d. 13 April 1787 lemnar om hela ställiiingeu i guld- makareverkstaden en så trogen skildring, att densamma för- tjenade att fnllständigt aftryckas. Vi göra derur följande ut- drag: „Full af melancholi och ledsnad öfver det, som liände oss i dag, fattar jag i pennan för att uti en väns sköte lätta mitt hjerta. Jag tänkte helt visst snart nog få berätta herr Majoren om färgornas ainialkande och varande, men bekla- geligt, allt hopp om sådant förfaller ännu på 3 veckor; ty glaset gick sönder i aftons kl. half 7, under det jag sof; B. anscide sjelf elden, hvilket han nu en vecka bortåt gjort, när jag sofvit. Han presserade med stark hetta efter sin gamla vana; jag spådde det skulle så gå och opponerade mig ofta emot den saken, så mycket jiig kunde våga emot en man, som äger så många insikter både i den vulgära som herme- tiska Chemin. Vi liafva nu åter inslutit, låt se, om man af skadan ])lir vis. Vi få lof på kol, som jag nämnde i mitt sista bref, men intet Pecunia in peram — ingen resours från Österbotten, knapt från Tavastehus, svagt hopp i Stockholm. — — Vi äro trängda på alla sidor och behöfva vist Philo- sophi, om någon behöfver den; aldrig voro Philaleta, Espag- net, etc. så plågade under sin arbetstid. Men hvem skola vi skylla på? ingen, ta er sjelf om näsan go' herrar, heter det — denna natt känner jag blir svår, och huru kan det an- nat vara, jag sofver knapt 5 timmar om dygnet." „Su- blimationerna vid inslutningen voro de vackraste och klaraste vi någonsin sett, samt stötte i grönt; låt se om glaset blir bra starkt; det var inbilning hos salige Ofversten [C. F. N:skjöld d. äldre] att om det går upp sedan det engång var inslutit, man sen ej mera kuudo sluta in det, ty nu har det häiidt oss tvenne gånger och ändock hafva de hinna; jag hade väl önskat herr Majoren sett denna vackra sublimation. Öå mycket jag härmades deröfver att glaset gick sönder, så mycket fågnar det mig nu och ville jag ej det vore ogjordt för många ducater, ty nu är jag mästare både uti förarbe- tet, i sublimerande och inslutande. Gud gifve att vi nu fick hålla fort och att vi måtte vara acurata och försiktiga. Få vi ej penniugehjelp från Stockholm, slutar arbetet sig sjelf i förtid bara i brist på kol, hvilket oändligen grämer mig. — — Bergh:s ledsnad, melancholi och tryckande omstän- digheter voro orsaker, som föranlät mig till det steget (att skrifva till grefve Munck). Men som jag ej kunde veta, huru M. skulle upptaga det, kastade jag lott med full föresats att rätta mig derefter, på det det ej skulle hända mig som kloc- korna och änkan och fick: låt bli; då las jag för Berghaupt- man mitt concept samt bekände hela saken jag haft i min hjerna; han tyckte mycket om conceptet, men sade det var bra, att jag ej afsäude det till M., utan han bad mig skrufva litet om det och låta det så gå till AYadström. Han, som M:s client, visar nog det åt honom; det brefvet gick utaf i dag tillika med boken a + b (Alchemins historia?), som hela tiden varit under händer; få se om den blir tryckt? Nödgas man släcka ut altsammans, tror jag knapt någon eld mera tändes för K. [kungens] räkning. Nog finnes än en ort, hvar- est man kunde vara fri från creditorer och björnar, och dit ej deras tassar hinna. — Här tas disperata steg; lika som en orm ännu för sista gången lyfter upj^ hufvudet, stic- ker ut sin gadd och hugger efter sin fiende, likaså gör ock A. N., endera allt eller intet. Hvarje post skrifves till Stock- holm äfven af mig. Vill \\'adström vara elak, kan han göra honom så mycket ondt, att han inom dessa gränsor aldrig kommer på grön qvist. — Inom en kort tid lära vi få stå på bara backen; ty curatorer äro valda af hofrätten, den ena skall heta Silfvius, en notarie, som varit informator åt Armfelt — de kunna nu komma, när de behaga och taga 30 egenclonien i besittning samt börja med auction. I an- seende till A. N. suckar jag i hendigliet, men i anseende til mig sjelf är jag känslolös; endera förderfvas ocli förtrampas jag tillika med honom eller ock kanske kunde M. vilja byggi min lycka på ruinerna af hans; men förr skola de få hugga mig i bitar, än jag blifver A. N. otrogen; denna tanke synes förmäten; men när jag eftertänker, att de veta jag nu kän- ner Hans process och hela tiden haft öfning med eldens re- gerande, Han ock ofta försäkrat dem konsten vara helt sim- pel, kunna de ju lätt falla på den mening: denna yngling kunna vi få för godt pris; vi gifva A. N. fan; han uträttar ej ändå någonting; denna kan kanske göra allt detsamma som han; visar han oss miraklet, qvittar det oss lika, om det kommer från en idiot eller lärd man." Natten emot d. 24 April. „Hjertat qväljes af melancholie, sedan vi i dag fick Stockholms posten, ehuru mitt bref (jag nämnde om) till Wadström, det han säkerligen visade åt M . . . , värkade så mycket, att M. sände till mig femtio Rdr. att använda till verket och uti Wadströms namn inropa på auction ugnar och böcker, Alchemiska och Svedenborgska. Att han sände Pecunia till mig var för Berghauptmans kritiska ställning, hvilken dock har full disposition öfver dem. Men hvad vill det förslå? Gården, hvari vi hafva vårt Laboratorium, borde ju också garderas, ja, kanske de göra det framdeles. Bergh. är intranquil och han har reson att vara det. Jag må- ste nu skrifva till M. och låta veta, att jag fått penningarne. Gifve Gud att jag kunde vara försigtig. Berghauptman låter änteligen beveka sig att skrifva; conceptet är redan färdigt, ömt och med styrka. Om han gjort det längesedan, kanske det varit bättre. Vi mista nu en god correspondent i Wad- ström, som reser utrikes; hvarthän får ej nämnas; icke vet jag det eller med visshet. Nu måste jag köpa 2 läster kol 31 och betala 1 cliicat lästen; man skall bjuda till att göra allt livad göras kan för att slippa hafva något på samvetet, kan- ske dessemellan någon utväg yppar sig. Herr borgmästaren i staden har nu lagt in och begärt cedera bonis, låt se om han får. N}stad blir rättnu en beryktad stad, en stad på modet." Den hotande katastrofen närmade sig med raska steg. Genom invändningar vanns visserligen så mycket uppskof, att Bergklint kunde i slutet af Maj öfverresa till Stockholm, der tala med „Mun— ", som ganska nådigt emottog honom och lofvade tala med „Ko — ", hvilken föredrog saken i conseljen, der det resonnerades om den och der raderna sagt, „att cre- ditorerne så mycket mindre kunde röra hans lön, som det är ovisst, huru länge han den får behålla, såvida han ej visst någonting gjort för den tiden Han innehaft den. Ko — s resolution troddes blifva på det viset, „att, som ej hofrätten ännu lagt in och begärt inteckning i den af oss i nåder åt Nord. gifna gratifikation, så kunna vi ej något häruti yttra oss." M — sade visserligen, „att Ko — vill se, om hofrätten kan begå en så stor fäaktighet och innehålla halfva gratifika- tionen." Men rättvisan måste hafva sin gång, det laga ki-aft vunna utslaget måste verkställas. Den 1 7 Juni skrifver Berg- klint: „Nu äro vi utaf med allt och äga ej mera än de al- dranödvändigaste behofver. Några trädstolar, några bord och sängar äro alla de möbler, som finnas i rummen, som ändock mest äro lånta. Knappt så många tallrickar vi be- höfva att äta utaf, kokas uti lånta käril och som värst är felas ock Pecunia för att kunna skaffa sig nya. Så förgäng- lig är verldens härlighet. Berghauptman reste flere gånger till Åbo, stretade och fälades, men vann ej något; utgifter voro altid säkra, men fördelarne ringa och O, utan andra sifiror frammanföre. " „Med hjertans grämelse får jag nu 32 berätta, att allt är slocknadt i brist af kol, pengar och tran- qiiilité. Skada nog, ty då jag reste till Stockholm, började redan svärtan visa sig; men under min bortovaro retardera- des allt och blommorna förbrändes — elden underhölls än- dock med mycken möda till min hendvomst och läto vi elden gå ner den 7 hujus; vid uttagandet befanns de fleste hafva en viss valmoge färg — och se så illa ut, att jag knapt vill spotta uppå dem. M— vill ej gärna, att vi mera här skola börja; och nog har jag säkerhet för min framtid, så mycket man på menniskor bör lita. M — hade mycket tyckt om, att herr Bergh. antagit herr Majorens anbud och blifvit på Fru- gård. Jag har engång skritvit till honom, sedan jag kom hem; och då jag får Hans svar, skall jag anten personligen, eller skrifteligen med den matiéren, som ej kan läsas innan den hålles öfver glöd, låta herr Majoren veta om dessa och många andra saker." Kort derefter öfverreste Bergklint åter till Stockholm, „för att," såsom han derifrån skrifver den 25:te Juli, „i egen hög person tala med vår nådiga Konung, hvilket jag ock redan en gång gjort och tänker göra åter i morgon, ej för egen räkning utan för berghauptman Norden- skjölds „afeirer." Bergh. skref en inlaga till Ko—, hvaruti han begär visshet på bibehållandet af sin hela lön och äf- ven ett handbref i samma gout; K— tog dem mycket nådigt emot och frågte, om jag var son till lector Bergklint. Inla- gan las han och lade den bort, men handbrefvet las han och stopppade hos sig; låt se hvad svar jag får. M — är un- derlig, säger dock sannt i mycket och mångt; han vill att jag skall skilja mig vid berghauptman och arbeta tillsam- mans med chemie professor Afzelius; det är emot min gout, ty om jag ej kan få arbeta med Bergh., önskade jag få ställa till saken hos min nådiga Major. M— har lofvat mig, att så snart verket kommit i gång och jag kan försäkra honom, att 33 clet oafl^riitet kan fortsättas, vill han understödja både kost- naden och mitt soutien. Tänk på denna sak, min nådiga Major, och lemna mig med första sitt yttrande härom uti bref ställdt på Nystad. M— håller oändeligen mycket af herr Ma- joren och är jag viss derpå, att han tillåter mig det, om en- dast herr Majoren vill taga emot mig och gå i första förla- get, som ej kan blifva så stort, endast bestående i rum, kol, sten, etc. Nog hafva de herrarne lust för saken, men de ropa: Fac miracula et credimns! dumt — ty sedan jag gjort detta, skall det bekymra mig rätt litet, om någon vill sätta tro dertill eller ej. Nog har Bergh. skämt sin sak myc- ket sjelf och skaffat sig ovänner, der han kunnat haft vän- ner, men hvem är utan fel? Olycklig så mycket mer som han har häftiga passioner, är olyckligt gift, etc. " I en föreg. skrifvelse heter det: „ Ingen vän äger Bergh., knappt någon i Societeten, besynnerligen för den fatala 1784 års lefnaden." Så slutades det alkemiska arbetet i Nystad. N., hvars korrespondens med brödren länge tyckes ha varit afloruten, tillsänder honom nu en liten promemoria, med förfrågan, huru- vida arbetet kunde fortsättas på Frugård, om det ,, lilla la- boratoriet i bäcken" är ledigt; „men, säger han, kanske Br. alldeles ej vill befatta sig med detta arbetet el. rättare be- smitta sig med någon Alchemie." „Min plan är den, att in- tet arbeta i något annat än denna vetttenskapen. Jag har både utvärtes och invärtes orsaker, som på det lifligaste för- binda mig dertill. Man har skrämt mig, att jag torde mista min lön: men jag är ej så lätt skrämd och M:s och andras toma prat har jag engång hört förr. Jag har slitit myc- ket ondt hela denna sommar; ty jag har byggt på K., på M., på Bergklint, och flera andra. Nu bygger jag på ingen; utan endast på vår Herre, och jag vet att han ej låter någon komma på skam, som far med ärlighet och sanning ifrån 3 34 Honom." — Äfven Bergklint säger samtidigt, att han vill blifva ledig från allt detta verldsliga och sedan endast upp- offra sig för Alchemien. - Innan ännu svaret på de gjorda frågorna från Frugård hunnit anlända, lenniade Nordenskjöld Nystad och afreste till Stockholm, föregifvande dock att han blott skidle begifva sig till Björneborg. Hans hustru qvar- stannade, likaså Bergklint. Men då Bergklint fann, att han af Bergh. blifvit öfvergifven, råkade han i förtviflan och had( redan utsett den klippa, hvarifrån han skulle störta sig i hafvet för att göra slut på sitt lif. Han lugnade sig doct småningom; „länniom mig i mitt bekymmer, säger han, ocl: låtom oss helsa på Bergh. Hans föresats att endast arbeta uti Alchemien kan ingen dödlig råda honom ifrån, om hai ock derföre skulle förlora lif och lefverne. Han har lofvai sin kung att bjuda till upptäcka denna förlorade vettenska- pen, han känner ändamålet, hvarföre han fått sin lön; hai vore ju då den största bedragare, om han lemnade det för- nämsta föremålet och endast uppfylte en sysla, som den säm- sta bergskarl bör kunna göra, nemligen att uppsöka malm- streck. Ifrån Nystad reste han först till Upsala för att råd- göra med Afzelius; de följdes åt till Stockholm, voro hkdi hos M— , som vid åsynen af Bergh., utan att hafva minsta försyn för Afzelius, uprördes att utösa pä den första en go( dosis ovett. Då Bergh. en stund åhört det, gick han sin vä^ och lemnade Afzelius qvar, hvilken ej till hans fördel något kunde uträtta; då blef beslutit, att utrikes permission skulh sökas med bibehållande af hela lön och respengarna. Äter en svår sak att arbeta igenom, men som dock efter vanlig* heten gått fram; han har väl den ej ännu i händerna, men man borde hafva en kalf i sig, om icke man på alla anstal- ter skulle finna, att Kongl. Maj:t redan underskrifvit den. M — och herr Bergh. var redan på vägen att alldeles skiljas 35 man bar nu åter så insnärjt honom, att han alldeles är i M — s fälla: elit jag äfven inkommit och få vi nu gapa på hvaran, som tvenne möss. Ännu hitintill har jag varit i mycken grace hos M — ; han bad Bergh. änteligen skrifva efter mig och önskade ständigt jag måtte komma samt då jag gjorde min första visit hos honom, emottog mig ganska nådigt och lofvar med tiden göra mig till skedvattens directeur, ty han håller på att arbeta det till regalt, som ännu är en hemlighet. Det är en onödig erindran att påminna herr Majoren att hålla ganska hemligt allt hvad jag skrifver, ty herr Majoren gör det likväl. Men då man är omringad af spioner, måste man vara försigtig. Herr Bergh. och jag äro nu ute på Drottningholm. Man kallar Bergh. herr laqveraren Gran- berg och mig herr vagnmakar Knutson. I publiken heter det, att Bergh. redan rest utrikes. Jag visste sjelf ej hvarest han var, då jag kom hit, förrän M— sade mig det och vill M— isynnerhet ej vara känd för att beskydda oss; derföre om någon frågar, om M— är Bergh:s protector, bör sva- ras: nej. Här bygges nu ett stort laboratorium i skogen bakom all ära och redlighet, hvarest man tror kunna gömma oss — ena flygeln får en skedvattens kokare vid namn Jo- hanson (ej af våra Johansöner), en tysk, som varit laborant åt flere, såsom Oelreich [månne dennes „sordida" snålhet skulle förledt honom till alkemi? — en förmodan som bekräftas af hvad som anföres i Tessin och Tessiniana, s. 301], Engström, etc. och har redan kostat M— mycket med sina smörjerier. Egentliga ändamålet med honom är, att han skall koka sked- vatten och jyg småningom skall stjäla konsten af honom. Han är nu inredd på ett annat ställe härstädes och lärer ej han någonsin komma in uti det nya, ty hans sida blir ej färdig i vinter, men vår inom tre veckor och till våren tör man väl ha moyens att få bort honom — han super — och 36 ville vi ej gärna hafva honom uti vårt grannskap. Tiden ut- visar väl, om alla ändamål vinnas. — Jag som är mindre känd, far som oftast in till staden och beställer hvad vi behöfva — och får jag häst ur konungens stall, när jag behöfver. Men huru skall jag göra med mina Nyländska affairer? Jag kan ej begripa af hvem M— fått det i skallen, att herr Majoren vill emottaga Bergh:s famille till sig och föda dem af nåd och barmhertighet. Fast Bergh. får behålla sin lön, är M— ändå så obarmhertig och vill ej lämna någon del deraf till soutien för hans famille. Hon har fått slita bra ondt denna tiden utan penningar och allting. Fru Ekholm tar det ganska oförsigtiga steg att skrifva M— till och begära penningar af honom, sägande att hon hört det han komme att disponera Bergh:s penningar — det var att tända eld uti blåren och var det naturligt, att M — nekar sig veta någonting eller hafva minsta befattning med honom. Änte- ligen sänder Bergh. henne en assignation, på hvilken hon ifrån Wasa fick 100 Rdr. — D. 9 Nov. for jag från Nystad på en fisksump till Stockholm, var 14 dar på vägen och an- lände den 23. — M — var i Augusti månads slut oändeli- gen skakad. Tollen var på vägen att öfvergå ifrån honom till A — , och en hoper andra saker gjorde, att han fattade det beslut att nedlägga alla sina embeten och resa utrikes och började med öfverstelöjnants beställningen vid adelsfa- nan, den han ock strax miste och något annat till, omtränt en 7000 plåtars inkomst — nu är dock allt i godt stånd igen och Ko — och M— vänner." — Stockh. d. 30 Nov. „Hos M — har jag varit i dag, han är lika lustig och munter ef- ter vanlighet han nu varit en tid bortåt. Bara han får do- minera är han nöjd." Den 29 Dec. „Annu äro vi icke i arbete och lära ej eller komma före Januari månads slut; i denna kalla årstid går gan- 37 ska långsamt loed byggerianstalter; min inqiétiide ar stor och önskan ständig att tiden snart måtte skrida till den punct, som sätter mig i stånd att åter få se de ypperligaste naturens verk- ningar. — Bergli. studerar och grälar dagar och nätter i Historia Litteraria för att få en fullständig Alchemiens hi- stoiia, tillika med nota på alla alclieniiska böcker, som iiro skrifna, till och med varianta editioner, samt utmärka hvilka äro sannfärdiga och hvilka lögnaktiga. Om detta verk en- gång blir färdigt och skulle komma att tryckas, finge man en redig kundskap om alla dem, som skrifvit i denna vetten- skap, om både dem som ägt Lapis och kunnat förfärdiga den — om dem som ägt den, men ej vetat, hur den skulle göras och om dem, som aldrig ägt den, utan pratat i luften. Hela M — s bibliothek har han gått igenom. Håller nu på med Fredels. Jag får lof att nästan hvaran dag gå. in till stan och skaffa ut böcker; så länge M — s bibliothek va- rade, var ingen nöd, men då de nu skola skaffas annorstä- des ifrån, har jag största besvär i verlden. Så mycket mer, som man ej får gifva sitt vistande tillkänna, utan ständigt ljuga ihop allahanda för att vara betäckt. Det är barnsligt och ovärdigt att så handtera denna vettenskap; ty en Rege- ring borde hafva omsorg att vilja utröna, om saken vore möj- lig eller ej och hafva dertill en ständig fond, när de finna en karl, som har lust att penetrera den, ej bekynn-ande sig att hålla hemligt det i längden aldrig kan vara det. — Per- mission har nu änteligen fallit ut. Ehuru den är bifallen efter påskriften d. 1 Augusti, ficks den ej förr än julafton — men ett hälft år är redan förflutit, utan att någonting blifvit gjordt; ack, huru den kostbara destinerade tiden handlas med; få vi ej a -[- b inom den tiden, blir säkerligen stegel och hjul eller rymma vår del — är icke sådant uppmun- trande? Vidimerade afskrifter äro sända till alla erforderliga 38 ställen [?] och vänta vi med första penningar ifrån Österbot- ten. M — har emellertid gått i förskott till våra behofver och har lofvat göra det än vidare, till dess vi hinna få." --.Den 13 Febr. 1788 omtalar Bergklint, att han legat sjuk i rötfe- ber, men M— skaffade läkarehjelp och „ döden fick ej knipa mig. — Q [ugnarne] äro tvenne och komma att gå med athanorer, så laboratorium blir aldeles fritt från sot. — M — går nu i första utläggningen både för våra matvaror som allt annat smått. Permission är på tvenne år med bibehål- lande af lön och respenningar — men gör han ej miraklet under den tiden, så må han resa i tid. För hans fru, svär- mor och societeten har jag berättat och utgifvit för sanning, att han är bortrest och jag hans commissionär, att han ej får skrifva till annan än mig och att jag håller på lära mig koka skedvatten. Det är nu ingen annan bara herr Majo- ren och hans Fru, som vet hvar han är och bör hålla det hemligt — Gud late detta bref komma helskinnadt fram. " — Skriftvexlingen antager nu en sådan hemlighetsfullhet, att ett bref dateras: Ostindien den 1 Mars 1788, ett annat: Indo- stan d, 29 Mars s. å. Brefvet från Ostindien har i hufvudsaken följande ly- delse: „Nu äro vi flyttade hit till de för oss ämnade rum och hålla på med att sätta i ordning våra saker. Förleden söndags skedde ömsningen, så vi rättnu varit här en vecka. Environgerne ikring vår boning äro på ena sidan en backe, högre än sjelfva byggningen, öfvervext med granskog, här och der framtittandes en bergklack — på andra sidan en med vass beprydd sjövik samt en äng; detta är ej fyskani. Vi få ej gå utom djurgårdsstaketet, utan äro instängda som nunnor, ej se andra än dera. M— behagar; Gud gifve, att herr Majoren i sommar. Gud vill, vore en ibland dem. Kan- ske det nu är för sista gången jag får tala med herr Maj om 39 om a -f b, ty bara verket kommer i gång, som lär ske nä- sta söndag el. d. 9 hujiis, skola vi underskrifva eder, som M — oss förelägger och taga af bonoiu ed tillbakas; kanske deri inryckes, att vi ej få communicera a -[- b med någon annan än honom. Faseliga punct, om den där står; jag finge då ej berätta herr Majoren de förnämsta naturens verknin- gar. Den 7 hujus ämna vi då i Guds namn börja med ett 8 dagars arbete för att samla opus nostrum till den korta vägen och lärer den ena ugnen sedan få gå med den korta, den andra med den långa vägen. Instruction för oss och tjenstefolket håller nu herr Bergh. på och uppsätter; däri är en punkt så lydande: att om ej Sv . . . . infinner sig aldra sist efter stora verkets början inom 7 månader, om ugnar och mufflar hålla, skall ganska giltiga skäl dertill gifvas el- ler Bergh. och hela hans konst anses för odugelig och af intet värde. Detta är nu M — s yttersta bemödande; ty som det förljudes skall Armfelt blifva cantzli-president eller som är detsamma riks-cantzler, Rosenstein hof-cantzler och deras creatur, Kellgren och Clewberg, hvad skola ej de blifva! Så länge dessa „Pro Sensu communi'' -herrar äro så nära tro- nen, få visst alla af Nya Församlingen lefva tryckte. — Det är tvenne puncter, so^n Bergh. på det högsta fordrar, innan han lemnar ifrån sig a + b ; den första, att honom måtte tillåtas strax att resa till Africa att derstädes inrätta ett etablisse- ment för vår Kungs räkning, ty att blifva qvar här hemma vore farligt helst för honom, som alla känna; öfver-direct. W — är nu der; låt se hvad godt han kan uträtta; nog är han driftig, som synes af inneliggande bref, hvilket herr Ma- joren behagade till mig återsända; Bergh. skref honom till och bad honom dröja der öfver den elaka årstiden, i fall hans helsa ville det tillåta och sedan vid behageligt väder 40 penetrera upp i landet, så mycket möjligt vore; om ej hans camrater ville följa, kunna de resa hem; han beklagar sig mycket öfver dem; Sparrman är för botaniken och Arrhenius som mineralog. ^) Den andra punkten är, att Nya Försani' lingsläran måtte tillåtas fritt att omtalas, predikas och tryo kas, utan att hvarken af prester eller lekmän blifva antastad och försmädad. Det förra får han nog lätt, men det senare lära de ej så snart bevilja. Jag skall blifva qvar som M — s handtlangare. Men i fall saken ej réusserar, få vi väl resa båda två och vara glada att vi slippa undan. — Inneliggande papper sändes till herr Majoren af Bergh., på det vetenska- pen ändock skall blifva i familjen, i fall han engång lemnar till M— alla sina böcker och papper. — Sin fru tör han al- drig mera få se, åtminstone tänker han ej mera på någon förening med henne; ty i hvilketdera fall som händer, blir resa det vissaste; detta är ock hans yttersta bemödande för sin familjs uppkomst och soutien; réusserar det, kan hon vara säker om ett hederligt underhåll, och då hon får pen- ningar, så glömmer hon snart sin man; ty hon — jag tror hon aldrig rätt älskat honom. — Vi äro logerade på bästa sätt; tapetserade rum och nätta fast ej granna möbler. Ugnarne äro ock tillställde på bästa sätt. Intet kol eller askdam kommer i L . . . . m, så nu får jag vara hvit och slipper se ut som en liten djefvul." Indostan den 29 Martii 1788. „Det tör nu vara för si- sta gången på ett par år, som jag vågar sätta pennan på papperet och skrifva bref till någon dödlig, eho han vara må, utom till M — och vår occonom. Några dagar och jag måste underteckna vilkor, hvaribland ett är, det jag nu nämnt. Dessa vilkor att obrottsligen efterlefva, skall ock med helig ed bekräftas, således betages mig ock, det jag alltid räknat för mitt yppersta nöje, att skrifva herr Majoren till, ett göro- 41 mål, som sockrat mina bittraste stunder. Så stor philosoph har jag icke ännu blifvit, att jag så totalt kan skilja mig från verldeu utan att knorra i hemlighet på ödet, som för- enat mig med menniskor, hvilka vilja vara så hemliga. Men efter jag satt handen vid plogen, är det ej tillåtet se till- baka. Gud gifve oss nu välsignelse till vårt påbegynta verk och lede oss till det ändamål vi påsyfta. — Båda ugnarna äro nu i gång och ställdes T.sta dag påsk, sedan de förut fyra gånger blefvo corrigerade. Den ena vilja vi nu ej släcka, innan den gått dit vi tänka; den andra går nu först allenast 8 dar, hvari vi samla materien till korta vägen och skall sedan gå med korta vägens materie. Vi hade oändligen att göra, innan stenar och mufflar ville hålla; digelmakaren be- drog oss med de första och blandade ibland dem blyhartz, så de smälte som vatten. Nu har jag just latmans dagar emot i Nystad, slipper att vara sotig och se ut som hin. Ingen kolsmula kommer i laboratorium, man behöfver ej ösa uppå en slef kol i sänder, det går som af sig sjelf. Atha- norer äro förträffliga och den idén att hafva vatten kring locket förtjente, att dess uppfinnare fick det största premium vid alla akademier i hela Europa. Vi hafva ock en meka- nisk konst vid kolens infyllning, som befordrar den största hastighet; icke en minut engång behöfver locket vara öppet. Ack, kom herr Major i sommar och se på alla inventioner; nog gifver öfverstepresten herr Majoren lof att slippa in i templet; vi skola traktera herr Majoren med sådant som i Ostindien och nära Chinas trakter kan finnas — färsk fisk, smör och ost, etc. och hoppas kunna visa herr Majoren na- turens mästarstycke, af solen förbränd och svart som en korp. — Fru August, som ej sedan Januari månad fått något bref af honom (ty han har med ed lofvat M — att ej skrifva till någon dödlig) larmar förskräckligt i ett bref till mig, miss- 42 tror mig för att hafva dräpit hennes man, den hon alltid oaktadt hans många fel älskat, låfvar emot mig uppröra himmel och jord samt söka sin man om ock sjelfva Cerbe rus honom vaktade. Så romaneskt och oförsigtigt ! " Det alkemiska arbetet fortgick nu hela sommaren och långt in på hösten samt öfver det följande året ända till slutet af Maj månad 1790, då det med allone upphörde. Härunder och redan före öfverflyttningen till Stockholm följde både N. och isynnerhet Bergklint med det Exegetiska Sällskapets förhand- lingar och arbetade för den „Nya Församlingens" uppkomst och „Nya Lärans" utbredning. Ett och annat i detta hänseende torde här kunna anföras ur den sistnämndes brefvexling, der bland annat några bref från Wadström till A. Nordenskjöld finnas intagna. Den 13 — 14 Febr. 1787 skrifver Bergklint: „Som jag är öfvertygad, att herr Majoren är mycket road af nyheter angående Nya Församlingens tillstånd, anförer jag här ett utdrag af Wadströms bref till Bergh." . . . „Wår so- cietet arbetar dagligen med mycken succés. Vi hafva nu genomgått en stor del af Summaria Expositio, som är väl öfversatt. Dina catalogue-fragmenter, som du sände, voro nog stympade. Afven är ingen af oss, som känner så väl som du, alla Auctors arbeten; derföre låt oss ändtligen få med det snaraste äfven en catalogue öfver dess philosophi- ska arbeten; så fort vi få denna cataloguen rangerad, blir den tryckt. Skaifa för allting alla anecdoter, som höra till denna catalogens tryckning, att den ej blir som andra ofull- ständig; äfven vore väl att få en mera komplet lefvernesbe- skrifning om Auctor, än som förut blifvit publicerad. — Våra sammankomster ske i yttre rummet och ingången genom det lilla. Ett stort långt collegiebord med grönt kläde öfver, så att vi nu hafva både ordentligt och snyggt. En stor del öf- versättningar hafva inkommit och så fort vi kunna, syssel- 43 sätta vi oss med öfverseende. Unga Knös och professor Af- zelius hafva ock ren hela tiden varit i staden. Antalet af personer, som uppkomma alla onsdagar, är omkring 10 å 12, helst då resande vänner äro i staden. — Bar. och landsh. Liljencrantz är vår preses, men beklagligen håller han nu på att lemna denna verlden. Robsam ännu vice preses. Din I bror har skrifvit ett ganska vackert tal, som vi erna låta ; trycka, och Halldin har äfven skrifvit något, som är ganska starkt och vackert. Vi hafva dagligen högst intressanta bref- ver från landsorterna, isynnerhet från Västergren och härads- I höfd. Drangell, som är högst nitisk, äfvensom Tuxen — alla erbjuda med nöje sina 4 riksd. om året till societeten. Landsh. Liljencrantz sände häromdagen en obligation på i 500 riksd. specie att använda till tryckning af svenska öf- . versättningar. Societeten har redan correspondance med so- cieteterna i London och Muskau samt utländska ledamöter på flere ställen, såsom sup.-int. Schiermeyer i Lybeck och ganska många i Paris. Få nn se om Janson får lof att trycka. Blir landsh. Liljencrantz frisk och får mundtligen tala med en och annan, så går det väl för sig. Allt hvad du har rörande Svedenborg, så sänd det oss nu, så fort du hinner och har tillfälle dertill. " Ur Wadströms bref d. 2 Mars 17^7. ,,Vår societet är oaktadt alla andra svårigheter till våra enskilda personer dock uti det lystraste tillstånd; vi hafva nu hela tiden bortåt haft landshöfdingen B. Liljencrantz i staden samt Tybäck och Johansönerna, så att nu skall du tro att vi arbeta just på academiskt sätt. Vi hafva ibland oss landshöfdingen och förste kammarjunkaren Gref Ekeblad och Baron Barnekow, Riksrådet Liljencrantz och R. R. de Geer, capitain Rosen- blad, som nu är bland de aldrastarkaste och nitiske bland oss. Vi hafva rätt intressanta sessioner och haft dem två 44 gånger i veckan; ordentliga protokoller hållas äfven hvai gång. — Vi hafva stark utrikes correspondance och har uti vår societet äfven till ledamot Prins Carl af Hessen, som är guvernör öfver Slesvig, vår Kungs svåger, som läst allt hvad Svedenb. skrifvit och är en charmant herre. Vår societet har gifvit anledning till besynnerliga développeraents. Så- dana pamphletter, som innelyckt följer, komma ut emellan hvar sammankomst. Namnet Svedenborg har jag tryckt in i alla exemplar, och 1000 ex. upplaga. Jag skall sända dig 50 att debitera med 1 sk. stycket. Endera dagen får du mera idé om societeten förmedelst ett circulaire, som skall gå ikring till alla vänner i landsorterna. Bar. Silfverhjelm, som skall blifva prest, är alldeles inne uti dessa saker och är alla dar ibland oss. Skrif societeten till ett bref; jag skulle vilja det för flere orsakers skull; isynnerhet för Hans Exc. de Geers skull. — Vi hafva tillagt ännu ett namn och kalla societeten den exegetiska och 'philantropiskaj det ena i afseende på veimm, det andra på honum. — Vi hafva nu både Prinsar och Riks Råder ibland oss och med Herrans hjelp kunna vi rätt nu våga allt. Ett eget tryckeri få vi snart, hvartill landshöfdinge Liljencrantz gifvit societeten en gäfva af 500 Rd. Vi torde slå oss tillsammans med Frimu- rarene, som skola nu inrätta tryckeri och låta A. Johanson (det är den yngre) om han vill, recipiera sig till „Magon." Men hvad skall väl presterna säga om allt detta; om det är sant som förljudes, att Erkebiskopen är Hierosolymit, tystar han väl nmnnen på sina svarta camrater; är allt detta af Herran, har det väl framgång." Ur Wadströms bref d. 3 April 1787. „Vår lilla den l:sta November påbegynta societet är blefven af högsta vigt. I dag uppläses ett högst intressant bref ifrån societeten i Avignon, som innehåller många besynnerliga saker. De hafva så märk- 45 värdiga revelationer, som ej ännu få yppas och utspridas, att det är högst curieust. Societeten går fort under min frånvaro under kongl. secret. Gråas direction jemte Rohsam, min[?] Lejonmarck, major Silfversvärd och Iserhjelm; men icke blifva sessionerna talrika under sommarmånaderna, då alla flytta på landet. Dock blifva alla bref emottagna och affairer ordentligen expedierade. Hvad tycker du väl, att gubben Ferner nu så helt och hållet fallit till dessa saker och jag vet ej hvilken, dig eller honom, jag skall anse större enthousiaste deruti. Ar icke det ganska underligt? Dageli- gen få vi de intressantaste underrättelser om Nya lärans ut- spridande. Chastanier utgifver i London en journal, Novi Hierosolymitae, på fransyska, hvaraf reqvisitioner ske genom vår societet. Björnstjerna arbetar nu ut cataloguen, som blir ganska vacker. Han har äfven de remarquablaste anecdo- ter om Sved., äfven flere böcker, som de ej kännt, af Sv. skrifna.'' — — Ur Carl Fredrik Nordenskjölds bref: „ Societeten sjnies fortgå temmeligen bra, men den har ingen fond och följakt- hgen ingen styrka. Innan det sällskapet äger en viss fond — så kan man ej säga, att dess inrättningar äro annat än vackra preliminärer till det réela. Hvad man härtills fått tryckt är små försök och bagateller, som ännu ej äga någon styrka emot motståndare; det är dock bättre än intet. Jag håller nu på att låta trycka en uti mitt tycke förträfflig af- handling om tron utur Vera Christi Religio; dock utlemnat åtskilligt, som ej kan genomgå censure. Ur Wadströms bref d. 13 April 1787. „Vår societet har nu fått stadga, skall du tro. Rätt intressanta bref ifrån många utländska societeter, som vore för vidlyftigt att de- taillera. Af inneliggande tryckta saker ses, hvad vi gått på — allenast nu från landsorterna deraf reqvireras, så att ej 46 upplagorna ligga societeten för länge på händerna. Nya Je- rusalems lära kommer enderadagen ett profark uppå. In i sista stund af min hemmavaro skyndar jag på tryckningen, helst jag vet, då jag är rest, stadnar allt af; ty boktrycka- ren har ett så stort förtroende till mig; också har jag gifvit honom den amplaste förbindelse i fall af förföljelser, som skall kunna ruinera mig alldeles. Hvad tycker du om vår beskedliga och högst nitiska Baron Silfverhjelms poem, som följer innelyckt? när han engång får kragen under hakan, skall han kufs^a hela det svarta ståndet. En Baron Lejon- hufvud, som äfven skall blifva prest, nu i Upsala, studerar ej annat än dessa saker." Bergklint tillägger: „ Dessutom säger Wadström, att sakerna vid hofvet stå i full jäsning och att der något skett, som ej kan skrifvas. Vi undra, hvad det kan vara." Efter återkomsten från sin utflygt till Stockholm om våren 1787 skrifver Bergklint d. 17 Juni: „Två gånger var sammankomst under min vistelse i Stockholm, rätt intres- santa, isynnerhet sista onsdagen, då vi sedan sammankom- sten slöts, blefvo inviterade utaf bryggaren Sven Ros att dricka svagdricka och soupera till atftonen. Om ingenting annat taltes än i Religion och var det den nöjsammaste dag, jag ännu i min lefnad haft i ett sällskap af 8 personer; ty våra stora sällskaper lemna en tomhet i själen och en liten hogenhet för det goda. Uti förra sammankomsten justera- des först protokollet förra gången; sedan resonnerades öfver några oeconomica, så upplästes ett ganska intressant bref ifrån societeten uti Muskau och sedermera bref om magnetis- mens verkningar på några personer, som en ledamot, hvil- ken var rest till Jönköping, magnetiserat, och de frågor och svar han gjort och fått. Döm, min sötaste Major, om min häpenhet och förundran, då jag förnam, att alla ledamöter i^ 47 ■ voro magnetiseurer, besynnerligen bådan Johansönenia, Hall- din, Stiirtzenbecker och hofpred. Silfverhjelm, att de pri- I sade Gud, som gifvit iiienmskorna denna gåfva och detta I medel att fä närmare commimication med andeliga verlden. Till slut invoterades par nya ledamöter, hvarmed samman- komsten slöts. — Min nyfikenhet blef nu stor att få se en ' somnambul, hvarföre jag en afton gick med kongl. secrete- I ren Nordenskjöld upp till en trädgårdsmästare, hvarest Jo- I hanson var och magnetiserade trädgårdsmästarens hustru. i Hon talte; jag gjorde henne efterföljande frågor: l:o Hvar- '■■ före de flesta äktenskaper äro olyckliga? Ty de bedja ej Gud ; om råd, då de gå åstad. 2:o Om flera af de förnäma eller '. af populacen voro lyckliga i äktenskapet? Nej, det är sak ' samma. 3:o Om jag skall hålla fast i det arbetet jag begynt? ■ Ja, om du fruktar Gud, så må du göra det, då lyckas det ock. Den anden, som talte genom henne, kallade sig Maria, ^len långt ifrån att detta skulle öfvertyga mig om verklighe- ten, blef jag större antagonist nu än förut och hade tvenne häftiga debatter med Sturtzenbecker och med Halldin, vil- jande försäkra dem, att de voro duper och att allt var skäl- ineri af somnambulisterna och bad dem akta sig att ej falla in i magin. Sådant motstånd af en yngling hade de ej för- modat, besynnerligen af en ledamot i societeten och de hade ej annat råd än be mig börja sjelf magnetisera. Jag har också raagnetiserat tvenne personer, sedan jag kom hem och de hafva funnit sig litet bättre ifrån sina sjukdomar. Ingen- dera har talat, men båda sofvit och det som förunderligt är, strax jag börjat, fått en tyngd i hufvudet, likasom det varit öfverstrött med sand; jag har ej vågat bjuda till att få dem att tala, så länge jag ej är säker uppå, om man kan af Herren hafva dertill lof. Jag har nu börjat correspondera med Sturtzenbecker, som är en bland de nitigaste Hieroso- 48 lymiter. — D. 19. Magnetismen hade i går den verkan, att hon sof och under samma tid drömde sig ligga ute, omgif- ven af mycket grönt gräs, smått och rundt, att jag tog af samma gräs och satte på hennes panna; då hon engång små- vaknade af häftiga giktstreckningar, sade hon hastigt: hit bli att sätta gräs på min panna; nog rördes läpparna under det hon sof, men jag vågade ej börja fråga henne, dels för det hon sofver lätt, dels för den reson jag sade i går. — Socie- teten växer och tilltager dagligen. Kongl. secr. Nordenskjöld och notarien Lejonmark arbeta mest; den sista är secreter vid societeten och har 50 rdr. lön om året. Hans historia är underlig och får jag den en annan gång berätta. Bref från utländska societeter komma som oftast. — På vårt nya tryckeri arbetas nog lamt, så att de rättnu börja ångra sig hafva börjat med det, efter som Nordström trycker våra svenska skrifter och fru Fougt åtagit sig trycka de latinska. Men då nu lilla Johanson flyttar till Stockholm och gifter sig med mademoiselle Görwell (inter nos), arbetas väl der- uppå flitigare. Med den äldsta Johanson kommer ju Major- skan i skyldskap: han skall gifta sig med en fröken Lilje- hök, som ock är inne i läran. Bryggaren Sven Ros har på egen bekostnad låtit sticka ett nytt sigill. Han är rik och har ganska vackra rum. Salen, hvari societeten firar sina högtidsdagar, är 32 aln lång. Den är så stor endast derföre, att han hyrer ut den, att hålla conserter och as- sembléer uti. Han projecterade sista onsdagen, jag var uppe, att inrätta ett sällskap, som livarje söndagseftermiddag kom till honom och converserade; inga vissa religioner utväljas, utan af alla sorter folk, som älska dygden och vilja reson- nera i religion, finge fritt tillträde, af båda könen. Ingen behöfver betala, ty rummen består Rosen och inga trakta- menter fås. Det blef dock ej ännu den gången res oiver adt. 49 Äldsta Johanson sändes som societetens ambassadeur till Prinsen af Schleswig för att resonnera med honom i reli- gion och skaffa societeten af honom några förmåner." — Ur Bergklints br. d. 25 Juli 1787: „ Societeten är gan- ska talrik och består redan af öfver 150. Vid sammankom- sten d. 18 Juli intogs commerserådet Josias Cederhjelm; han emottogs af sällskapets sekret, med ett ganska vackert tal om egenkärlekens skadliga påföljder, både för den menni- skan sjelf, som hyser och föder den, som ock för hela sam- hället. Detta tal besvarades af bemälte herre i samma smak och uppläste han början till ett philosophiskt och moraliskt verk om menniskan, som meriterar blifva tryckt. Hans penna är nog känd i samhället af de dagpapper han skrifvit uti, såsom Sanning och Nöje med flere. Han har förlorat sin re- putation i publiquen och kännes af de fleste på en elak sida, men som jag är öfvertygad, att han nu söker rätta, om han af hjertat antager Nya Församlingsläran. Äfvenledes anmälde öfverhofpredikanten Silfverhjelm, huru han haft flere sam- tal med Prins Carl och ibland annat om societeten, hvarvid han gifvit Prinsen en noga underrättelse om den, då bemälte Höge Herre }i:trat sitt välbehag deröfver samt önskat få blifva en ledamot deri, som nu enhälligt beslöts och hade Cederhjelm i concept kallelsebrefvet färdigt, deri han kallas till en af protectorerne, med den erindran, att Gud är vår förnämste Protector. — Detta var i mitt tycke något för- hastadt; ty icke kännes noga hans mening i religion och hans lefnad har tills dato ej varit exemplarisk ; ej heller har societeten sådana rum, att de kunna emottaga en sådan herre med den magnificence, som sig borde; kommer det ännu till, att han torde vilja agera despotiskt, är det mera olycka än lycka för sällskapet. — Handl. Sven Ros är nu vice presi- dent för detta qvartal — en beskedlig bra karl ocli rik. 4 50 Magnetismen praktiseras nästan af alla ledamöterna och är det ingen annan än som kongl. secr. Norddd och jag som förmanat, att den med försigtighet borde utspridas samt äfven låtit veta vår mening, att den ej är så nära förbunden med Nya Läran, som de föregifva. Jag hade skrifvit till Sturzen- becker emot samma sak ett bref, som i dag upplästes; hvad verkan det gör, vet jag icke än; nödigt vore det, om herr Majoren ville skrifva något i den vägen, ty de hafva för herr Majoren mycket förtroende. De hafva tryckt en afhand- ling om magnetismen och somnambulismen på fransyska, men icke än afdragit bara ett exemplar, som skall visas först åt Konungen, innan de öfriga afdragas. — Jag vet ej huru det kommer till, men jag är icke så f ägnad af sällskapet, som sig borde; jag hade väntat mig mera delicatesse bland leda- möterna, när de ville säga hvarandra något fel; ej blifva för- tretade, då något motsäges att förqväfva egenkärleken och söka upplysa den ena den andra med foglighet. Cederhjelm var rätt artig i går, då man berättade honom, att något uti invitationsbrefvet till Prins Carl blifvit ändradt: det fägnar mig rätt mycket, att herrarne genomsett det; jag är ej så egenkär att mig det skulle förtryta och om det ännu vore något qvar (af egenkärleken), hoppas jag herrarna hjelpa mig att förqväfva den, ty jag är ej hitkommen för att lära utan att vara lärjunge. — - Nog är kongl. sekr. flitig och arbetsam, men han uppmuntras så litet; det är just som några afundades hans talenter och föresatt sig att motsätta sig hans propositioner. Ja, det tör hända, att jag låter min nummer blifva vacante och då tager jag den föresats, att aldrig ingå i något sällskap, om det ock vore stiftadt af bara kungar. 1 går kommo vi ock öfverens att ej emottaga Prinsen annorlunda än som en annan ledamot och kläda oss, som när vi annars pläga gå upp." 51 Nystad d. 10 Sept. 1787 (efter återkomsten från Stock- holm). „ Prins C . . . är nu ock i societeten och skulle första gången vara uppe den 29. Societeten får visst mycken både heder och nytta af honom; han tör ock skaffa oss tryckfrihet. Annars kommer ständigt folk in, de tagas ock utan urskill- ning, ty som vi ej hafva några hemligheter, behöfva vi ej frukta, om någon låter sin nummer blifva vacante. Ceder- hjelm tycker jag rätt mycket om, äfvensom Baron Silfver- hjelm; i honom får visst Nya Läran ett mäktigt stöd." Drott(ningholm) d. 29 Nov. 1787. „Herr Majoren har nu hela tiden bortåt sett, huru societeten blifvit medfaren. De hafva derföre mycket att skylla sig sjelfve, ty de hafva burit sig ganska oförsigtigt åt. Att de så kastade sig in i magnetismen och intogo ledamöter utan någon pröfning, var ett stort fel. Häradshöfdingen Drangell, kongl. sekret., herr berghauptman och jag voro de endaste nästan, som oppone- rade oss häremot och skref jag ett bref till Sturtzenbecker för att uppläsas i societeten, som nu ock medföljer, hvaröf- ver jag gema ville hafva herr Majorens yftrande. Äldsta Jo- hanson kan jag knappt förlåta, att han så sprang och magne- tiserade, talte aldrig motsägelse i den vägen, frågte Anna Stina och Lars Anders en hoper tokerier och dömde sedan menniskor derefter. Han som så länge läst Nya Lärans böc- ker och egde uti dem verkelig kunskap, lät bedraga sig af apparencen. Han ångrar det nu och kallar det en svår ten- tation. Halldin var nästan ännu värre och har ej ännu blif- vit stort klokare. — Det tryckta svenska brefvet om magne- tismen har jag ej ännu läst, skall dock se till att få det för att nu sända det till hr Majoren. Något ha de deruti gått ifrån sitt förra tänkesätt. — Ingenting har jag mot magne- tismen, då man tager den för ett medel att bota sjukdomar genom Herrans kraft, tillstår ock att den gjort stora kurer. 52 men håller före, att man ej bort så oförsigtigt blanda den med Nya Läran. Sällskapet Pro Sensu conimuni skall ej be- stå af mera än 4 stycken, ibland hvilka Kellgren är en och advocatfiskalen Bergström, cousin till Halldin, den andra. Många dugtiga skäl emot dem äro skrifna, men få ej föras in i dagbladen. Ej heller få vi nu mera trycka något an- nat. Allt får således livila till behagligare tid. Men dessa skakningar tyckas dock ej gjort någon verkan på ledamö- terne i vår societet — tvertom skulle den tilltaga, men det är nu ej så lätt som förr. Bergh. har projekterat några ar- rangementer, men de tycka det är för bittida att göra dem: som t. ex. att societeten skulle delas i 4 ringar inom hvar- andra: i den yttersta finge alla de intagas, som erkände en Gud endast af fysiska grunder och beflitade sig om en verk- lig dygd endast deraf ; i den andra de, som kände noga Nya Lärans skrifter och erkände deras sannfärdighet och att Her- ren vår frälsare allenast var himmelens och jordens Gud; den 3:dje ringen skulle hafva naturens förädling till syfte- mål, följakteligen" sanna Alchemister; den 4:de menniskans och i följd deraf samhällenas förädling till föremål — och borde ej någon komma i den andra, som ej varit i den för- sta, etc; ty nu tror jag vi hafva många, som ej känna lä- ran om Herren, men sökt att komma in i anledning af den gissning man haft, som skulle det vara fint fri mureri, Al- chemi, etc. — Ligen särdeles älskare af Svedenborgs skrifter är Prinsen af Hessen. Han emottog dock Johanson ganska väl och äfven k allels eb ref v et, skänkte jemväl Johanson en gulddosa, men var ändå bedragen i sitt hopp, att det skulle vara en frimuraresocietet. Skalet skulle många tycka om, men kärnan kastas helst bort. — Med. mycken applaudisse- ment uppföres på mindre Kongl. Theatern en comedie, kal- lad: (h,t oskyldiija bedrägeriet: en fröken är kär i en capi- 53 taiii, som heter Silfveninkar; hennes far vill, att hon skall taga en landtjunkare; för att undslippa det låtsar hon blifva galen och under sin galenskap magnetiserar hon och talar om Svedenborg." Den 29 Decemb. „Annu har jag ej denna gången varit uppe i societeten. Sammankomsterna skola ej heller vara intressanta, ty det är ej många, som dessa tider gått dit, utan allt ar nu som i en slags hvila. Correspondancen på utrikes orter är i sitt fulla stånd och magnetismen fortsat- tes, men med mera varsamhet. Tänk att jag magnetiserat capt. Tigerstedt och fick honom att sofva. Han hade en svår tandverk, som derigenom mycket lindrades och tro vi båda två, att den försvunnit, om jag haft tillfälle att fort- sätta. Han vill med all gewalt hafva mig till Finland för att magnetisera hans dotter, hvilket jag gerna gjorde, om omständigheterna tilläto. — — Saken i sig sjelf (jag menar magnetismen) är af ypperligt värde, om han handteras rätt, som en Guds gåfva att bota sjukdomar och ej till upptäc- kande af saker, som hvarken äro oss sjelfva eller andra nyt- tiga. Alla våra ifriga spring-magnetiseurer i somras måste nu tillstå, att de voro högst oförsigtiga och fåfänga. Jag har talat med Halldin om den saken, att så många intagas i so- cieteten, som ej engång hafva de första begreppen om Her- ren; men han svarade, att man bör följa vårt stora mönster. Frälsaren: då han var på jorden uteslöt han ingen, som kom och anmälde sig, fast han var allvetande och såg förut, att flere skulle gå till rygga, hvilket hände, när han började tala om att äta hans kött och dricka hans blod; om tio intagas och bara en blir öfvertygad och beständig, är redan mycket vunnet. Han kan ha rätt. Rosenstein har lofvat allde- les nedertrycka Nya Församlingsläran; men Herren bevarar den väl. Det är underligt, att theologer och prester tiga; 54 det är endiist fritäiikare, som prata i vädret. Många sköna svar emot Pro Sensu comuiiini skola vara inkomna, men de få ej tryckas; så trängda äro vi nu på alla sidor." Den 18 Febr. 1788. „ Baron Silfverhjelm tör ej stå exa- men i Skara; ty der är complet emot bonom. Nils Rosen- stein är alldeles acbarnerad, liksom Scbröderheim, som dock är mera bemlig i sin bämnd ocb allt deriverar sig ifrån att störta M - s parti vid hofvet. M — ocb kongl. secr. ha va- rit ovänner, men äro nu förlikte." I det redan anförda brefvet från Indostan af den 29 Martii 1788 förekommer följande: „Oaktadt all försmädelse i allmänna papperen tilltager dock societeten dagligen; kongl. secret. svarte våra motståndare nyss med en fin satir, som gillades af alla. En enda gång har jag varit i societeten. Bryggaren Sven Ros bar flyttat bibliotbeket till sig och ran- gerar det i ordning samt öppnar den 5 April en conversa- tionssocietet på Engelska viset, som till en början ej kostar något. Baron Liljencrantz låter nu trycka utomlands om Doctrina vitae, De Domino, etc. (entré nous). Erkebiskopen har begärt att få inlåta sig i correspondance med Halldin . . . Halldin har öppnat en correspondance efter sin vanliga starka skrilart med cantzlirådet Rosenstein . . . Sturtzenbecker har in- rättat en orden af Stockholmska unga adelsmän och office- rare; väl inrättad — ett godt seminarium. Högsta graden har till hemlighet: Exegetiska sällskapet och dess inrättning och föremål; man öfvar sig i de lägre graderna i krior på frågor. — l)aron Silfverhjelm berättar, att i Götheborg till- tager Nya Församlingen dagligen och att der finnas ganska många hemliga bekännare af dess lära, hvilka dageligen framkomma till en närmare förbindelse med oss . . . Jag har haft med M— en stark debate. Han var ond och ovettig utaf kärnan. Han har ett underligt humeur, ty ibland är DO liau så öm, att han kan gråta, åter en annan gäng brum- mar han värre än en broms. — Gudi vare ära för det nya ljuset, som uppgått i vår kaUa nord och nu börjar tränga sig så kraftigt igenom villfarelsens och otrons mörka moln; i England sade vår Auctor, att det först skulle börja synas, det är så händt. Det får predikas allmänneligen. Försmä- delsen i allmänna papperen, som våra ovänner tro skall lända till Nya Lärans undergång, stadfäster den desto mera; vi se vårt antal dagligen ökas och allmänhetens attention mera fästas vid dessa änmen." I ett sammanhag må här anföras hvad vidare angående .,Nya Läran" och „Societeten" ur Bergklints bref kan inhera- tas. Den 28 April 1789 berättar han: „Nu har bref gått till Konungen ifrån societeten, att vi äro för honom och att den som är emot honom, nödgas vi utesluta utur vårt exe- getiska sällskap; det leranas Kongl. Maj:t genom Borgen- stjerna; hvad häruppå följt, vet jag ej: ty kongl. secr. skrif- ver mig ej mera tilL Halldin är genom bref varnad och nästa acten blir, att han utsrykes; ty nu bär han sig allde- les enthusiastiskt åt, då han skrifvit till Konungen: att han (Konungen) har Gustaf Adolphs anda hos sig, hvilken är uti helfvetet." (En väl behöflig förklaring till detta uttryck fin- ner man i Halldins biografi i Svenskt Biogr. Lexikon, ny följd, B. V, s. 46.) „Af magnetismen höres ingenting mera. Jag förundrar mig, att herr Majoren konnnit in i den. Grunda aldrig Nya Läran på magnetismen, ty det blir ridicul utaf. Sturtzenbecker är ganska högmodig öfver sin seger [att ha vunnit Majoren för magnetismen]. Jag har aldrig varit mot magnetismen, när den handteras med förnuft." Den 4 Mars 171)1. „Nya Församlingen här i Sverige har också en svag prospect; societeten torde endera dagen upphöra. Ledamöterna hafva ingen energi i sin förening 56 Herr Kos har nyligen gjort ett Svedenborgianskt giftermål med en fröken och baronessa Wrangel i Vestergyllen, en fattig, men vacker och ung flicka och hel och hållen inne i Nya Läran tillika med sina föräldrar och hela huset. De förlofvade sig, innan de hade sett hvarandra. Han är gan- ska riker karl och mycket Engelsman. JSocieteten är nu hos honom och detta giftet borde ge den mycken styrka; men den hindras på många sätt. Ingen utsigt synes till att vinna någon frihet för Nya Läran här i riket; utom livad A. N. begärte förliden vintras (se dedication till Konungen fram- för hans bok), har capit. Vallens [här menas väl Fr. Herm. von Walden] denna vinter sÖkt detsamma, men man har al- drig sagt en knyst hvarken ja eller nej till deras underdå- niga suppliquer. Efter man anser A. N. för galen (man kan likväl med skäl säga, att ordalagen i suppliquen voro nog indelicata), så var det icke underligt, att man icke hörde honom; men capit. von Vallen är en erkänd estimable man, som har rest mycket mer än någon sjö-officer i Sverige och är oändeligen högaktad i England och Norra Amerika, i hvil- ket sednare ställe han äfven blef inbuerad med Nya liäran. Det talrikaste antal af denna läras bekännare är i Vester gyllen och däribland ganska många prester: men desse hafva flere underligheter: de göra mycket af drömmar och visio- ner, bäfva ständigt och omgifvas af Judarnes rädslo. Hafva mycken dubbelhet och egen försiktighet. Detta ler Drakens följe åt och fägnar sig att kunna få skrämma dem; och or- saken är icke annat än det kära penningebegäret och egna fördelen, som man icke gerna vill lemna i sista rummet. — Fritänkeriet har tagit ett kraftigt mått till att förstöra Her- rans nya lära här i landet, derigenom, att de hafva förbun- dit sig med den gamla orthodoxien och presterna, såsom den rådande religion till att försvara den. Fritänkeriet är 57 liitheranismens sköld och Cerberus för helfvetet. Är icke det löjligt? Huru länge detta varar, vet Herren allena.'^ .jNotaiieii Lejonmark är ännu sällskapets secreter; med honom kan om dess angelägenheter corresponderas; att be- tala några penningar dit är nu för momenten ej värdt, förr än man får se, hvad vändning societeten tar. Kellgren, el- ler någon annan af det bandet, skrifver en comedie, däri han' på det hårdaste förlöjligar Nya Läran, Magnetismen och Al- chemien. Wadström, den beskedlige och hederlige mannen, föreställes där som hufvudpersonen, tillagd de svartaste fel och bedrägerier. Hans resa till Afrika får namn af en be- skickning ifrån Svedenborgianska societeterne för att upp- söka det Nya Jerusalem, eller en stad lika med beskrifnin- gen i Uppenbarelseboken. Hemkommen ifrån denna am- basad gör han för societeterna en sådan berättelse (ungefär- ligen, ty jag har ej sjelf sett pjesen, men hört assessor He- din, som är dödsleverant på Drottningholm, omtala detta, hvil- ket han gjorde med stor glädje): Jag har ej kunnat komma till den heliga staden, jag har endast sett den på nog långt håll, dess härlighet förtjuste mig och inrymde min själ med helig vördnad: en rädsla öfverföU mig och jag vågade icke så ensammen nalkas: penningarna började äfven tryta och nu är mitt råd, att man med första skaffar mynt tillräckeli- gen och låter beskickningen blifva talrik dock under mitt anförande. — Det gör mig ondt, att man på sådant sätt le- ker med en frånvarande medborgares namn och rykte. Wad- ström förtjente en hederligare belöning, han som inskaffade smederna ifrån Sollingen, med lifsfara, ty han var på vägen att blifva hängd. — Icke vet jag livar de tagit den sagan, att vi tro ett nytt Jerusalem in natura skall finnas i Afrikas ödemarker; det är ju tvärt emot Svedenborgs skrifter, som 58 allt förklarar aiideligen. — Denna comeclie hoppas jag dock att aldrig blir uppförd." „ Magnetismen är totalt förkastad af Eastcapska försam- lingen i London såsom alldeles ej sammanstämmande med Nya Läran och blott ett retningsmedel att löpa in i Herrans försyn och vilja veta det, som bör vara förborgadt: dertill in- klinerar ock alla af våra vänner i England, neml. att för- kasta magnetismen, äfvenså societeten här i Stockholm. Det vissaste är, att . man ej kan neka hos magnetismen någon realité; men att den endast bör utöfvas hos mycket inocent folk och att man ingalunda bör blanda in den i Nya Läran; ty den gör där mera skada än gagn. Sparrman är nu den största magnetiseur i Stockhohn; men är ganska långt ifrån en riktig Svedenborgian, och torde aldrig bli det; men som han är en simpel man utan det systematiska och skarpsin- niga i förståndet, så torde det vara mast förlåtligt hos ho- nom. — Cap. Silfverhjelm är ännu mindre Svedenborgian, magnetiserar som förr. — — På Norrbro är en falsk Sve- denborgiansk societet hos öfverstallmästaren Levenhaupt: dit går Baron Ruuth, Borgenstjcrna och flere förnäma. De läsa i svenska psalmboken på knä; öfva somnandDulismen och andra magiska konster. — Bigotismen är där förunderlig. Detta kalla de Svedenborganism: där är ock prester; detta bör hållas hemligt." „I Danemark har Nya Läran knappt varit känd förrän helt nyligen och det genom A. N:s bok, som där trycktes; hvilken tycktes vara utsedd af försynen för att väcka upp- märksamhet i detta rike, emedan mer än 1500 exemplar spriddes i en moment där ut öfver allt och lästes med stör- sta begärelse. — Följden har blifvit, att en societet i denna vinter där formerat sig utaf en hoper bra folk, och tiden skall utvisa; livad framgång Nya Läran kommer att hafva 59 där. Danska nation tyckes hafva en mildare caiacter än vår; men det är troligt att den innan kort också där blir [for]fördelt. Emedlertid hafva de full tryckfrihet och mycket mindre tvång än hos oss. — Orsaken därtill äi i synnerhet att presterskapet är fördelt i flere partier och det rådande är Arianerne. Ännu är general Tuxen den förnämsta och erfarnaste Svedenborgian i Danmark; men han är icke uti den nyssnämnde societeten. Prinsen af Hessen är mycket devot och tyckes vara en alfvarsam anhängare af Nya Lä- ran; men blandar den mycket med magie, magnetism etc. I allmänhet kan man säga, att hufvudpuncten, som är att Je- sus Christus är allenast Himmelens och Jordenes Gud, anta- ges utaf alla dessa ehuru mer och mindre klart. 4('0O barn uppfostras dageligen i denna lärosaken i Manchester, och nu vill Nya Läran sprida sig ut med starka steg allt mer och mer, och å andra sidan rifves den gamla ortodoxin ner af arianismen, hvartill rättnu hela Europas presterskap synes öfvergå. Den lärda Priestley i England är en häftig arian och som prest manquerar ingen söndag och äfven många hvardagar att ofFenteligen predika och utsprida den läran. — De erkänna Christus som en helig person och instiktare af christendomen; men utan all gudondighet. De admittera äf- ven som vi förståndets frihet och ingen annan väg till sa- ligheten än ett godt lefverne. Men båda partierna lefva ännu i sitt gamla horeri. Och med visshet kan man säga, att ingen Ny Församling är i Europa; det är blott preparation och förgäfves lär något bli af, föran a -f b är upptäckt. — Det tycker A. N. att han kan bevisa som 2X2 = 4.'' Beviset lät emellertid vänta på sig; ty upptäckten af a -f b hade ännu ej l)lifvit gjord, oaktadt man i två runda år åter arbetat derpå och varit så säker på sin framgång, som att 2X2 = 4. Närmare upplysningar om de derunder utståndna 60 vedermödorna lemuar oss äfven nu Bergklints korrespondens, till en början följande bref, skritVet i Stockholm den 24 Nov. 1788. „Änteligen uppgår den dag, säger han, då jag far det efterlängtade tillfället att utan fruktan det mina tankar skola blifva upptäckte, innan de hinna till sin destinerade ort, få beskrifva våra öden. Det är i dag jämt ett år sedan jag första gången träffade berghauptman på Drottningholm och hvem kunde då föreställa sig, att man inom ett år skulle så mycket oroas, då man ej hörde omtalas annat än frid och rolighet. I början af vårt alchemiska arbete gick nästan allt efter vår önskan. Tecken visade sig, som be- bådade svärtan, pepringen visade sig redan på 40 dagen och vi f ägnade oss i det hoppet att snart få se det stör- sta naturens under, det röda guldet svart som en korp; men plötsligt försvan vårt hopp tillika med ett roligt och stilla sinne — en ökning af hettan förbrände blommorna och förqväfde den närande och lifgifvande kraften samt införde i materien en evig död. Vår ledsnad häröfver kan väl herr Majoren föreställa sig, men nu tacka vi Gud, att vi ej kommo dit, ty då liade vår tyran fått mera och fastare välde och alldeles kraften att förderfva oss. Den 23 Oktober togo vi sönder ugnarna, bygde dem om och äro vi åter i fullt ar- bete och ehuru olycklige, likafullt öfvertygade om sakens och konstens verklighet och riktighet. Det som aldraförst förstörde vår ro, var att oss på- trugades i vårt eremitage en tysk förlupen laborant, som Engström utsparkat för liderlighet och Fredell lierade Munc- ken med. Man inrättar åt honom en skedvattensfabrik, men endast som pretext för laborantens egna alchemiska smörjerier och ej för att betäcka berghauptmans person, som Muncken påstår. Detta camratskap arbetade berghaupt- man att slippa så mycket mer, som man ögonskenligeu Gl såg, att Muncken mera trodde på hans lögner och smörj- processer än den rätta och sanna Alchemin. Allt bemödande var fåfängt. Emellertid var jag en tyst åskådare på striden och tyckte, som ock sanningen var, att den ej angick mig, efter jag var af den lydande och ej befallande dassen. — 1 förbigående måste jag berätta, att berghauptman tvingades att låta sitt skägg växa och antaga bondkläder samt skilja sig från all communication med alla menniskor och om herr Majoren vill se honom aftagen, så stryk ut klockan på bla- ren i camphiokorten (mitt hjerta blöder och jag säger det utan malice), så har man hans bild. — Jag fick nu ej längre vara neutral, utan berghauptman grälade på mig så länge, beskrifvande min person som alldeles independent af Munc- ken, efter jag ej af Muncken njutit några välgerningar, att jag nödgades taga till pennan och uppsätta ett bref, hvaruti jag till slut påstår, att om ej Johanson (så heter tysken) skulle afskiljas, begärte jag mitt afsked; i förra händelsen åtog jag mig att sköta sked vattens-kokeriet. Bref vet afskic- kades och jag fick morgonen derpå ett svar, som jag förut väntat, med ovett och hotelser. Af berghauptman låfte han raka skägget, på hvilken isynnerhet hans vrede koncentre- rade sig; hvad var att göra; jag måste resa in och bedja om förlåtelse för min öfverilning; huru jag blef emottagen, kan herr Majoren föreställa sig. Han hugger och knuffar mig, hotar med arrest och låfvar skicka sina drengar att piska herr berghauptman, ty han såg nog, att jag ej af mig sjelf tagit detta steg; med ett beklämdt hjerta och oförrät- tade ärender for jag tillhakas och gjorde för berghauptman målningen med så starka färger, Muncken befallte mig. Hans oro ökades och han tager det beslut att resa in till staden, tala vid Baron Axelson och, i fall han finge penningar, resa till Finland och beskrifva för vår nådiga Konung vår nöd. 62 Axelson var ganska beskedlig, tog emot skäggubben i följe med Halldin midt om natten och låfvade oss beskydd samt rådde Bergh. att resa tillbakas. Då nu Muncken flere gån- ger kom till oss, gömde Bergh. sig alltid undan, så de på lång tid ej träffades. Änteligen bröt min melancholi ut i hvarannan dags frossa och jag nödgades flytta upp till Drott- ningholm för att cureras; detta tillfälle förde dem tillsam- mans; men hettan hade svalnat hos Muncken, han brummade litet vid första mötet, men trenne särskilda gångor hade han de amicalaste samtal med Bergh., svor öfver Kunglig Ma- jestäts anstalter, öfver kriget, ehuru han, då det börjades, försvarade Konungens företag; sade att Konungen var vär- keligen galen, att han ägde profetior, som spådde hela kong- liga familjens undergång och att en ny race skulle uppstiga på svenska thronen, påstod riksdag etc, så man tydeligen kunde se, att han var ibland de 97 Confedererade eller An- jaliterne. Då nu åter utsigten för Konungen börjat klarna, har han likt cameleonten ombytt färg och blifvit aparenter rojalist. Emedlertid spådde vi oss starkare stormar efter detta lugnet och Bergh. tog hemliga steg att blifva utaf med denna skamfläcken bland tyranner, genom ett bref till her- tig Carl och fru Bergh. skref till amiral Otto. Han önskar ej hans förderf och olycka, utan endast att få en annan pro- tector. Vår fruktan har slagit in ; ty då han för tvenne vec- kor sedan var hos oss, grälade och skällde han på Bergh. värre än en galning, knöt näfven åt honom samt försäkrade honom om stegel och hjul samt att han som en skälm skulle dö. Orsaken till hans sista uppretning var, att berghaupt- man för att hafva någon ro i sin enslighet tagit lilla August [sin souj till sig. — — Men, min nådiga Major, nu vill jag komma till saker, som närmare röra mig sjelf. Brefvet af den :1'2 Juli till Ba- 63 ron Munck skref jag mot min vilja; ty jag såg förut, att vårt tillstånd snarare skulle försämras än förbättras. Ehuru jag i hjerta och själ varit berghauptman tillgifven, har jag dock af honom i år fått utstå många lidelser; han har miss- tänkt mig, att jag skulle ligga in med Muncken samt de spioner vi hafva omkring oss och trott mig nog nedrig att upptäcka hans hemliga steg och låta mig intagas af bländ- verk samt resa min lycka på ruinerna af hans fall, ty jag har ej alltid gillat hans företag. Hemma har jag nästan dag- ligen fått höra hans gräl och då jag råkat Muncken, fått bannor, blifvit hundsvotterad af honom; om det ej vore för sakens skull, hade jag längesedan gifvit mig till soldat och med svärdet i hand sökt förskaffa mig en tapper död för en älskad kung och fädernesland; men jag skall tåla allt, ja, fängelse och döden för sanningen, och en rättvis efterverld skall rättfärdiga mitt minne." — — Grefve Muncks trakasserier med Nordenskjöld härrörde utan tvifvel från hans lätt förklarliga åstundan att aflägsna N:skjöld från Drottningholm, då Grefven umgicks med planer att derstädes företaga ett annat slags guldm åkeri, hvilket bättre än det alkemiska skulle slå sig till pennings. Han vann sitt ändamål. A. Nordenskjöld reste den 1 2 Febr. 1 789 öfver till England. Bergklint fortsatte det alkemiska arbe- tet, men säger i ett bref d. 28 April s. å. : ,,Ännu har jag ej fått se svärtan; hvad orsaken dertill är, kan jag ej be- gripa; koumier den ej i medio Maji har M — låfvat mig få börja engång till och göra ett anfall på Draken, som beva- rar gyllene skiunet; tar det då ej lag, ledsnar han, ty ingen styfver af A. N:s lön är tagen, hvarken till husets byggnad eller vår och tjenstefolkets föda eller tjenstefolkets lön eller kol; M — säger, att han tagit allt ur sin egen börs, men jag tror af Konungens. Jag håller nu på att af tysken lära 64 koka skedvatten för att härstäcles kunna succedera honom, om mitt arbete misslyckas." Sept. 1789. „Uti mina ar- beten har jag ej gjort så betydliga framsteg, som jag genia önskat, men så mycket har jag sett, att konsten är sann och vägen är den rätta. Många erfarenheter fordras innan man vin- ner målet." Mars 1790. „Här borta lefver jag efter van- ligheten tillsammans med mina ugnar och mina böcker. På hela detta året har jag icke varit till staden. Ingen ringa- ste framgång har jag eller haft uti det arbetet, som jag har under händer, men ändock tviflar jag icke om konstens verk- lighet och sanning, snarare öfvertygas jag; här behöfs tåla- mod och frihet att göra hvad man ville, utan att blifva tad- lad eller snäst; det förra eger jag fuller, men det sednare är, som det är. I alla fall lefver jag ändock både nöjdare och friare än året 1788. Grefven är höflig och artig, har gifvit mig en ny klädning samt surtout och lät i höstas förse mitt hushåll temligen väl." Den G Aug. 1790 skrifver han till majorskan Nordenskjöld på Frugård ett långt bref, hvarur vi antecknat följande: „Ers nåd tycker, att det är ])esynner- ligt, att jag ides med en så litet lönande sak, som de arbe- ten äro, med hvilka jag nu en tid bortåt sysselsatt mig, och jag försäkrar, att ifall jag hade min utkomst, skulle jag icke tröttna i alla mina lifsdagar. På en sak af så stor vigt kan man nog, utan den förebråelsen inom sig att ha varit onyt- tig, uppoffra hela sin lifstid, och om jag icke vunne ända- målet, så jag kunde skära guld med tälgknifvar, så skulle dock hela den lärda verlden tacka mig och vara gagnad, när mina experimenter, endast ansedda såsom chemiska, skulle komma i dagsljuset. Att det är en skatt, som den Högste bevarar, att endast den dygdige får den, detta ar otvifvelaktigt, men att den i sinom tid skall upptäckas och att den tiden snart är inne, är lika så visst. Emellertid har (35 jag tillsvidare upphört härmed och sysselsätter mig endast med skedvatten, på hvilken vara är en stor debit. Äfven får jag berätta, att tysken, med hvilken berghauptman så mycket brottades och slet ondt, är nu ändteligen sin väg; han reste den 1 Juli. Grefve Munck, som hade allt skäl att vara ond på honom, för de kostnader han narrat Grefven uti, var rätt god och hederlig samt gaf honom ansenliga res- penningar och annat husgeråd. Mig åter satte Grefven att hafva uppsigt på fabriken med 150 Rds lön och några an- dra små förmåner. Således är jag temmeligen bergad och har den tillfredsställelsen, den länge efterlängtade lyckan att kunna tillbjuda min mor någon liten hjelp; jag har redan skrifvit efter min mor och sändt henne respenningar; vän- tar nu således på hennes svar, ett svar som skall utvisa, om hon förlåter det framfarna." — Modren synes redan samma höst ha öfverflyttat till honom och förestod sedan hans hushåll. Såsom Bergklint berättat, hade det alkemiska arbetet afstannat. Detta skedde i slutet af Maj 1790. Men redan om våren 1791 blef fråga att åter upptaga experimenterna, dock med andra vilkor än förut. A. N., som då var i Stock- holm, önskade att arbetet skulle fortsättas, men ville ej mera sjelf blanda sig deri. M — fortfor att vara Bergklints gyn- nare och, isynnerhet sedan han lemnat ståthållareskapet, gjorde honom mycket godt; bland annat skänkte han honom sin mystiska boksamling, „som lär bestå af 300 volymer" och hvilken han ville förvara oskingrad, såsom ett minne af Gref- vens godhet och förtroende. En annan gång gaf Grefven ho- nom en „curieus bok," Bastillens Minne benämnd, „med denna nota: Här får ni se, huru man i Frankrike handterar guldmakare; jag skrattade åt infallet och sade, att jag al- drig utgifvit mig för en sådan." 5 Bergklint skötte skedvattenfabriken och förlorade små- ningom sin fasta tro på alkemins sanning och verklighet. Redan 1791, den 26 Aug., skrifver han med anledning af pöbelupploppet mot Priestley i Birmingham 1790; „Priestley hade färdigt att läggas under pressen en skrift emot Nya Läran, men som nu blef chemice upplöst och förvandlad lika som de flesta alchemisters guld till asko." — I samma bref omnämner han för första gången capitain mechanicus Ap- pelqvist, med hvilken han nyligen gjort bekantskap, „en herre, som länge uppehållit sig i England och Holland samt för flere år sedan inrättade i Stockholm ett manufacturverk för smide. Han gör lås, gångjern, filar, har en machin, som skär skrufvar och vises åt ingen, förgyller, gjuter, snickrar och svarfvar och hos honom skulle min n. herre få se präk- tiga svarfstolar och verktyg och äfven en modellkammare. Han har ett vackert hus, väl möbleradt, och tablåer af en utmärkt smak. Tvenne stycken ha förvånat mig och upp- rymt min själ med fasa: det är tvenne fartyg, som springa i luften. Målaren har här med skicklighet användt all imagi- nation och konst. Retraiten utur Wiborgska viken är nu för honom under arbete; den kostar 150 Rd. Appelqvist gjorde mycken nytta under kriget och är sin Konung trogen. Denna bekantskap har jag fått (unter uns) genom Grefve Munck, ehuruväl Baron Ruuth tror det vara sitt verlc. Grefven, som älskar mig rätt mycket, har förenat mig med honom, på det jag skulle hafva någon att haka mig fast med, i fall sked- vattensfabriken finge någon åkomma; jag tyckes ock vunnit Appelqvists förtroende och önskar bara, att han vore af nya församlingen." I samma bref heter det vidare: ,,Så utgjuter sig mitt hjerta i all sin uppriktighet och håller intet annat för sig sjelf, än de hemligheter, som det aldrig fått lof att yppa;" 67 men till dessa hemligheter hörde just torhållaiidet till Ap- pelqvist och anledningen till Bergklints bekantskap med ho- nom. Kort förut, d. 5 Aug., hade han nämligen af Kongl. Maj:t genom Grefve Ruuth erhållit ett uppdrag, som hörde till de aldrakinkigaste och fordrade obrottslig tystlåtenhet; „och vet, hade Grefven sagt, att om ni upptäcker något häraf till hvem det vara må, utom oss, som nu deri taga del, så skall ni försvinna och sättas der hvarken sol eller måne skall lysa er. Gif mig nu eder försäkran och ed; detta gjorde jag straxt med detta tillägg: jag har önskat att i sjelfva verket kunna visa den kärlek, jag bär för min Ko- nung: mitt lif, allt är till hans tjenst. Grefven sade då: Flere regerande P\irstar och isynnerhet förra Konungen i Preussen hafva eftergjort fremmande mynt och under det krig, som han hade med Ryssland, gjorde han alla sorters ryska penningar. Konungen har derföre befallt, att ryska bancosedlar skall eftergöras. Capitain Appelqvist arbetar på attirailleme och ni skall sedan hjelpa honom att göra dem. Han har gjort många fåfänga försök, men nu slutligen hittat på rätta sättet," o. s. v. Huruledes Bergklint deltog i detta arbete och kort derpå blef af Grefve Munck förledd att bi- träda vid tillverkningen af falska krigscommissariatsobliga- tioner, hvilka Grefven för egen räkning lät fabricera, före- gifvande att det skedde på Konungens befallning och huru han sedan invecklades i processen mot Grefve Munck med anledning af denna falskmyntning, behöfver här icke vidlyf- tigare omtalas, då den Promemoria, hvari han aflägger sin bekännelse, finnes bland öfriga handlingar i det ryktbara förfalskningsmålet tryckt uti Adlersparres Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia 1 o. 2 D. Om allt detta, om processen och hans frikännande, innehåller hans skriftvexling med Nordenskjöld ingenting i detalj. Den tryckta I 68 Promemorian är daterad d. 6 April 1792; den 12 Maj s. å. skrifver han: „Mm förbindelse med berghauptman förde mig uti förbindelser med andra, som smickrade min fåfänga och ärelystnad; jag kände ej stora verlden, jag dömde dem efter mig sjelf, jag trodde dem vara uppriktige, ädelmodige och oegennyttige och jag bedrog mig på det högsta och jag har varit på vägen att krossas af den, som sagt sig vara min välgörare. Detta kan vara nog för att låta min nådig herre förstå, att jag nu en tid bortåt icke varit lycklig och utan religionens bistånd vore jag färdig att blifva misantrop. Ti- den skall dock komma mig om ej att glömma, dock att med mindre plåga ihågkomma det framfarna. Huru har icke denna tiden varit fruktsam på ohyggeliga händelser: En ni- ding, ett vilddjur i menniskoskapnad låssar ett dödligt skott på Konungen, och med detsamma försänker alla rättsinta medborgare uti yttersta sorg och bedröfvelse, samt kastar en svart skugga på det första stånd i riket. Den osämja som någon tid varit emellan adeln och ofrälse, blifver här- igenom förökt, den önskan nästan förgäfves, som man haft att de borde förena sig. — Man har sett en adelsman blotta sin kropp på en skampåle, följd af hans brott, och detta straff var ändå ringare mot hans missgärning. — Den som man beundrade för rättvisa och oegennytta, som verkeligen syntes vara det, och som ständigt förmanade sina liesonger att iakttaga denna plikt, gör det oerhördaste egennytttiga brott, och söker att bedraga Konungen och medborgare; jag är ännu så förvånad häröfver, att jag knappt kan sansa mig; och hvad var det, som kunde förmå en grefve Munck till detta förfalskningsbrott? icke behofvet utan girigheten; och det är verkeligen en stor sanning, att girigheten är en rot till allt ondt; ett girigt hjerta är öppet för alla laster. — Jag hade verkeligen förhoppning att få komma till Finland. Grefve 69 Munck lofvade mig ett nybygge på Jockas att bebo och skatta före, men detta som många andra hans löften gick i rök." — Han fortfar att vara bokliållare vid skedvattensfabriken på Drottningholm, men tänkte tillika att hos bergsrådet Enge- ström lära sig göra blyhvita, berlinerblått och andra färg- stofter; det skulle kosta 50 rdr. Men osäkert var, om grefve Ruuth skulle utbetala denna summa. Sannolikt gjorde han det icke. Bergklint, som redan förut på lediga stunder sysselsatt sig med att lära några barn läsa, begynte nu att mera uteslu- tande egna sig åt barnaunder^dsning. Han odlade derjemte fruktträn och buskar och fortfor att vara till sina åsigter ifrig Svedenborgian. Han berättar, att han sammanskrifvit en lärobok för barn i 4 afdelningar och en annan „ Barnabok i 5 hufvudstycken : Lagen, Evangelium, Bönen, Döpelsen och Nattvarden, dessa ämnen kort afhandlade enligt Nya Läran, hvilka skulle öfverses af direktör Johansson och tryckas i Danmark." — „Men," säger han på ett annat ställe, „som barnlärare har jag fått hålla mig vid gamla orthodoxin och endast gifva barnen en vink om det mera förnuftiga. Vår nya cateches är ock mera moralisk och vida begripligare och enligare med förnuftet än den gamla." En annan gång (1811) säger han om sitt skolmästarekall: „Jag ledsnar rättnu vid alltihop, ty af de fleste har man skam till tacken och får höra en hoper smädelser, ehuru man bjuder till att både lära och fostra dem. Icke heller bryr kronan sig om att reparera huset, som jag bor uti; — — och skedvattens- fabriken har ej gått på tvenne år. Om jag hade mig en skolmästaresyssla på landet, som torftigt födde mig, så skulle jag lemna alla dessa härligheter, ehuru mina små kryddgår- dar äro mig kära." — Ett anbud att komma till Frugård och „gå herr Öfversten tillhanda," afslår han (1614 d. 7 70 Juni) både af politiska skäl och emedan han låfvat läsa med några barn. — ^Icke eller äger jag skicklighet att hafva upp- seende öfver en hop folk af den arbetande klassen, isynner- het om de äro så fallna för lättja och supa som de masta] här omkring Stockholm. Om herr Öfversten hade viljat in- rätta en skola för sina bönders och torpares barn, det vore det enda, som jag nu för tiden ville åtaga mig; men jag du- ger väl intet därtill i Finland, ty jag kan ingen ryska och det språket lär där vara nödvändigt att kunna. Således ser jag ej mera någon möjlighet att få råka eller vara hos mina slägtingar i Finland eller hos mina vänner där. Nu vid 51 år känner jag ofta lifliga förebråelser, att jag öfvergaf mitt fädernesland och landtmäteriet och likasom hunden i fabeln släppte det lilla köttstycket för att famla efter dess stora skugga. Nu är jag ensammen, har ej kunnat gifta mig; — Det är endast hoppet och förtröstan på en nådig och barmhertig Gud och hans försyn, som gjort, att jag ej förlorat min munterhet och glada humeur." Han omtalar, att Nyårsdagen 1796 några äkta vänner af Nya Läran öfverenskommo att till egen och andras upp- byggelse förena sig till ett sällskap, okändt för verlden, och att utgifva en handskrifven cirkulationsskrift under namn af Församlingens tidning. „Vi hafva härigenom mest afseende på lefvernet såsom det essentiellaste uti all religion och våra ledamöter böra icke allenast erkänna och bekänna Nya Je- rusalems himmelska sanningar, utan förnämligast älska dem, det vill säga i sitt lefverne vid alla tillfällen söka att verk- ställa dem. Sällskapet vill alldeles vara okändt både till namn och existence af alla andra än dess ledamöter och hafva heligt öfverenskommit att icke blanda den minsta po- litik i sina göromål eller skrifter och att alltid vara lagly- diga undersåtare." 71 Ur brefVet den 7 Juni 1814 meddela vi ännu följande: „Min varelse här kan ej räcka längre än högst till hösten 1815; och då får jag åter höra mig om efter ett annat ställe. — Ack, hvad det vore roligt att få ett bref af herr Öfver- sten och att äfven blifva underrättad om de ställen och de personer med hvilka jag lefvat de gladaste dagar af min nog långa lifstid. Aldrig hafva dessa lyckliga dagar återkommit och aldrig skola de mera återkomma på denna sidan om grafven. Afståndet, den långa tiden sedan jag var på Fru- gård och njöt herrskapets lärorika umgänge, har intet kun- nat försvaga det Ijufva band, som sammanknutit mig med eder; denna vördnadsfulla kärlek jag hyser kan ej utplånas förr än med mitt lif." — Det sista brefvet är af d. 1 Juli 1816, der ett ytterligare anbud att komma till Frugård af- slås med följande ord: „För herr Öfverstens tillbud igenom Grefvinnan Schwerin tackar jag aldraödmjukast. Det visar samma förtroende för mig som fordom; men jag kan ej emot- taga det. Herr Ofversten är redan hela 72 år, och hennes Nåd äfven till åren. Om det nu hände, att herrskapet dog förr än jag; så blefve ju jag ett gammalt inventarium, ett nådehjon hos herrskapets barn, och det tillståndet har för mig alltid syntas det fasligaste af alla, och som drifver mig snart från Drottningholm, hvarest jag nu i snart fyra år va- rit som informator och njutit rum och mat, samt haft 2 k o pensionärer, för hvars mat jag betalt, om jag ej kan få skol- mästarsyslan härstädes, som man tror, snart blifver ledig; och ehuru liten lönen härvid är, så skall jag dock kunna hafva potatis, salt, bröd och mjölk, förtjent genom min egen möda; välsignadt af den gudomeliga skaparen och uppehålla- ren. Ännu en sak till: fattig, utan någon förmögenhet lem- nade jag min födelsebygd, och sådan skulle jag nu komma dit tillbaka, — det är påkostande. Mina inkomster hafva 72 knappt svarat emot nödvändiga utgifter, fastän jag hvarkenj super, dricker eller lefver på minsta sätt utsväfvande. På fyra år har jag ej haft något bref ifrån herr Ofver-] sten; icke eller har jag på långliga tider träffat öfverste liil- jehök; således har jag lefvat uti djup okunnighet om herr- skapets goda tänckesätt emot mig, hvilket jag alltid vet att' sätta värde uppå. Grefvinnan Schwerin fägnade mig äfven med den nyheten, att fru Öfverstinnan omfattat Nya Försam- lingens Lära helt och hållet och därigenom rågat herrska- pets inbördes lycksalighet; men jag sörjer öfver den olyc- kan, att herr Öfversten i det närmaste mist sin syn, och kan ej mera rätt se hvarken läsa eller skrifva." Bergklints vidare öden känna vi icke. Framl. statsrå- det Nordenskiöld skall ännu under sin vistelse i Stockholm på 1820-talet hafva sammanträffat med honom. Vi återvända nu till berghauptmannen för att följa ho- nom till slutet af hans äfventyrliga bana. De alkemiska ex- perimenterna hade han, då han i början af år 1789 reste utrikes, för alltid öfvergifvit, men öfvertygelsen om alke- mins sanning qvarblef hos honom orubbad. Vi kunna här meddela utdrag ur tvenne bref från honom till brödren A. G., det första dat. Jönköping d. 18 Febr. 1789: „ Ehuru jag ej förr kunnat skrifva dig till och likasom varit bortgömd för hela verlden, vet jag dock att min bästa bror tagit en öm del i mina öden. Entel. har jag blifvit så lycklig, att de fjettrar blifvit lossade, inom hvilka jag nu en lång tid varit fängslad, under en tyran och den värsta djefvul, som finnes i Sverige. Jag är nu totalt skild ifrån honom och reser nu utrikes till England. Min glädje är obeskriflig och 1000:de och 1000: de tacksägelser hembär jag åt den Barmhertige, hvilken frälst mig från ett öde, som under den svåraste me- lancholi snart hade ändat mina dagar. Många sammanstö- 73 taude händelser ha beredt denna lyckliga moment, som omöj- ligen förr kunnat existera, kanske icke eller hädanefter: l:o att hertigen är i vår societet, 2:o att han vann Hogländska slaget, 3: o att Otto derigenom blef hans förste favorit inom amiralitetet, 4: o att riket kom i så brydsamma omständighe- ter, soni satte alla i rörelse och oro, 5:o att riksdag inträf- fade, 6:o att R. R. Sparre höll på att dö och baron Munck efterträdde honom i öfverståthållareskapet och 7:o att denne nidingen hade hufvudet fullt med riksdagsbryderi; ty när man ej får hjelp af vår Herre, så anlitar man fan i helfve- tet. Om detta med mera ej inträffat, så hade jag varit olycklig och ett offer för hela helfvetet: men framför allt var min lycka, att baron Munck sjelf så högst nedrigt och gement hade brutit sina heliga förbindellser, som satte mig i stånd att arbeta på min räddning, hvartill eljest inga moyens existerat, derest jag ej skolat brutit min ed. Jag har nu öf- vergifvit Drottningholm och arbetet der continueras nu af Bergklint, som jag redan ser der komma att slita mycket ondt. Men han känner ännu icke verlden och dess slipriga stigar; icke eller har han något att förlora, ingen hustru, inga barn, ingen lön, ingen syssla, ingen existimation m. m., han har ej burit upp pengar och för honom är ej svårt att redogöra. Mitt cas var helt annat och att jag såväl blifvit skild från baron Munck, är den lyckeligaste händelse i min lefnad. Pä de 10 månader jag practiserade på Drottning- holm, vann jag ändock mycket och mer än jag uti all min praktik förr vunnit, ibland annat en upptäckt, som är den hemligaste i hela Alchemien, neml. att vara mästare att be- reda och rena det philosophiska äggskalet eller den besyn- nerliga hinnan omkring guldet, som är likasom dess matrix. Denna hinna har jag väl redan kännt i 18 år: men jag bör- jade på slutet tvifla, om den var annat än en orenlighet i 74 guldet, då jag genom en pur hazard fick handgreppet att göra den, när ocli så ofta jag behagar. Förr kände jag al- lenast 3:ne elementer: vattnet el. fluiditeten, jorden el. glöd- gade stelheten, elden el. det philosophiska ljuset; men luf- ten eller dessa hinnor var jag aldeles okunnig om. Utom detta har jag vunnit mycken annan öfning, såväl i eldrege- ringen som i ugnen. Äfven vann jag med min reträtt på Drottningholm ännu mer, såsom l:o att få afgjord min led- samma afifär med respengarna i Tavastehus, så att jag fått uppbära livar st^^fver och kan ännu törhända continuera att få uppbära dem; 2:o fick jag emellertid min process afgjord i Åbo, så fördelaktigt, som en sådan sak för mig kunde af- göras; 3:o fick jag två års utrikes permission och undgick derigenom alla förföljelser; 4:o fick jag min lön till lifstids gratifikation, med flere dylika förmåner, som jag omöjligen eljest kunnat vinna. Får jag nu till ett års prolongation på min utrikes permission, som hertigen och Otto, unter uns, låfvat mig, så har jag ju varit obeskrifligen lycklig. — Jag reser nu med 250 rdr., min lilla gosse August och hemligt pass, som jag får ställa på hvad plats jag vill. Otto har jag att tacka näst Gud för min befrielse; också har han på allt redeligt sätt vist mig en utmärkt ömhet. Jag reser nu först ehuru högst caché till Köpenhamn och tänker vistas der till öppet vatten hos en vår societetsledamot hr Frisen- berg, generalcontrolleur öfver alla lotterier i Danska riket, en nitisk Svedenborgian, en ganska lärd man, en gammal alkemisk forskare, som både lärt och practiserat deri gan- ska mycket, en ganska rik och förmögen man; skall vara af en honnette caractére; har läst några af mina alkemiska skrifter förleden somras med största enthousiasme, hvarpå jag sett hans eget bref och egenhändiga, ganska fördelaktiga utlåtelse till en societetsledamot yngre baron Silfverhjelm, 7ö som var der i somras. Till denne mannen tänker jag, till öppet vatten kan blifva, resa och der vistas. Jag vill göra honom det tillbudet att i hans alkemiska laboratorium bygga honom riktiga ugnar, lära honom den enda sanna Alchemin, sätta arbetet der i gång, emot det jag får bo och äta hos honom fritt, med min lilla gosse, tills jag kan resa till Eng- land, dock skall han förut gifva mig en edelig förbindelse att endast uppoffra denna saken för Herrans Nya Försam- ling och för enskilt räkning: men aldrig åt någon konung, prins eller regering; ty mitt fädernesland måste jag vara tro- gen så långt jag förmår. Törhända jag der ock afbidar min hustru Stå på mitt bästa så mycket du kan. Jag tyc- ker ock en hemlig aning säger mig, att mycken lycka före- står mig. Måtte jag alltid vara ödmjuk och tacksam." Köpenhamn d. 27 Febr. 1789. „I mitt förra från Jön- köping berättade jag min plan här i Danmark; men när jag kom hit i förgårs afton så passade detta climatet [i följd af krigstillståndet och Danmarks allians med Ryssland] ej för mig, utan jag beslöt, sedan jag noga calculerat hela reskost- nåden och mina respengar att i morgon med ordinära po- sten resa till Hamburg och sedan med de vanliga postjak- terna derifrån till London. Till Hamburg kostar högst för mig, August, maten, kappsäck och allt 20 Svenska rdr. och derifrån till London 5 guinéer. — I går var jag hela efter- middagen hos vår charmanta landsman, directeur Norberg och såg hans förträffliga inrättningar i väfverivägen. Han har för några månader kommit från England, der han i mer än ett år uppehållit sig på danska regeringens kostnad för att bli mästare af de nyaste spin- och kardinrättningarne i Man- chester. Han hade både modeller och superba ritningar på dem; och måtte jag tillstå, att de öfvergå all imagination, för dem, som ej sett den oändliga fina och jämna bomulls- 76 tråd, som på dem spimies. — — Hos Frisenberg har jag varit; han är Norman och en stolt man; i middag spisar jag hos honom." De stora förhoppningarne på Frisenbergs alkemiska sympatier gingo således ej i fullbordan, utan N. skyndade öfver till England. Angående hans verksamhet derstädes un- der denna resa saknas alla direkta underrättelser från ho- nom sjelf; men man finner, att han d. 24 Juni 1789 i Lon- don jemte Wadström, Colbom Barrel från Amerika och Jo- han Gottfried Simpson från Preussen undertecknat en på en- gelska språket utgifven, af Nordenskiöld författad, hos Hind- march tryckt skrift, hvars syfte och ändamål framgår ur föl- jande vidlyftiga titel: Plan for a free Community upon the Coast of Africa under the protection of Great Britain; hut intirely independent of all European Laivs and Gouernments wiih an Invitationj under certain Conditions, to all Persons desirous of partaking the Benefits thereof. Emhellished ivith an large and Elegant View of Sierra Leona on the Coast of Guinea. XIV, 51 sid. 4:o. ^) Denna „Plan till en fri för- samlingsform" synes ej blott såsom Wadströms bekanta Ko- lonisation splan, varit framkallad af någon önskan att mot- verka slafhandeln, utan ätVen haft till ändamål att bereda den under de gamla samhällsformerna förtryckta mensklig- heten tillfälle att förena sig under bättre, ja, under de bä- sta lagar och samhällsformer. Ämnet behandlades ytterli- gare uti en skrift med titel: För samlings- Formen titi det Nya Jerusalem af August Nordenskjöld, Jesu Christi ringaste tje- nare. Kiöpenhamn 1790, 52 sidd. 4: o. Boken föregås af samma motto, som det engelska arbetet: Si, jag giör alla ting nya. — Skrif, ty dessa orden äro sanna och vissa. Up- penb. 21, 5. Sedan följer en dedikation till Hans Majestät Konungen af Sverige, så lydande: „S. A. K. Då jag i dju- 77 paste underdånighet vågar dedicera till E. M. ett arbete af detta slag, är det för att bönfalla om E. K. M:ts allernådig- ste tillåtelse till fri Keligionsöfning för Nya Jerusalems för- samling i Sverige. Våra efterkommande skola säkert förun- dra sig, att i ett tidehvarf, som passerar för det mest upp- lysta sedan verldens begynnelse, och uti länder, der Christna Religion så länge varit den allmänna, en man bönfaller hos En Christen Konung om protection och frihet för den mast christeliga Christendom. Detta blir alltid en fläck på Tide- hvarfvet och sannerligen den fulaste på dessa upplysta, dessa toleranta tider. Men E. M:ts nåd skall lysa så mycket mera, och skall föreviga sig tillika med Nya Jerusalems Försam- ling hos de sednaste efterkommande, ja i många tusende år. — Skulle åter det hårda ödet hända oss, att denna under- dånigaste begiäran föragtades eller nekades, så är oss ålagdt, at älska våra ovänner, giöra dem godt, tiäna dem, utan at vänta någon belöning igen, på det at vi måtte vara den Hög- stas barn, som sjelf är mild äfven emot de otacksamma och onda. Våren barmhertige som ock Eder Fader är Barmher- tig, m. m.; ty med samma mått som J maten, skall eder vara tillmätt. Under en uppriktig och redelig åkallan till Her- ren för min lagkrönta Konungs E. M:ts beständiga och Eviga väl har jag nåden framhärda" o. s. v. — Det är ej nödigt att genom några referater ur det tryckta arbetet, „som i Dan- mark recenserades med mycken delicatess och äfven till förf:s eloge", söka göra läsaren bekant med denna nya Försam- lingsform; deremot meddelas längre fram ur Bergklints och Nordenskiölds bref några utdrag, som äro tillräckliga att i allmänhet karakterisera den N.sköldska socialismen, på samma gång de låta den naiva sjelfbelåtenhet, hvarmed upphofsman- nen betraktar sitt verk, tillbörligen framträda. Dessförinnan böra vi meddela några notiser om A. N:s 78 vandringar 1789 och 1790, hvilka få ett särskildt intresse om de sammanställas med följande skrifvelse, hvarpå Sturt- zen-Becker fastat uppmärksamheten och som förekommer i fältmarskalken Grefve Johan Christoffer Tolls af C. W. Lil- liecrona 1849 utgifna biografi. Toll skrifver nämligen till öfveradjutanten Friherre Otto Wrede: Carlskrona den 17 Ja- nuari 1790. „Som jag inte vill ha någon Ryss hit ej heller af deras anhang och om möjligt vore attrapera någon, som vore spion eller beställsam att gynna fiendens värf, så till- skapade jag bevakningen vid sundet innan min afgång från Skåne, på den bästa fot möjligt var, att få reda på allt hvad misstänkt vara kunde. Den berättelse major Boltenstern så- som en följd häraf gifvit mig om berghauptmannen Norden- sköld, tror jag mig böra be min Baron underdånigst berätta Hans Maj:t, emedan han i sin orediga uppgift om sina värf inblandat K. Maj:ts ärender, och det jemväl ser helt besyn- nerligt ut, huru han kunnat vara försedd dels med Ehren- bills dels med Baron Bondes pass. Jag vet väl att mannen är abstrakt och Svedenborgianiserar starkt; men som dess- utom tyckes vara några öfriga sammanhang, fordrar min skyldighet att meddela de anledningar jag fått. Min Baron förlåter att jag besvärar honom med detta ämne; men af egard för amiral Nordeiisköld vill jag inte sätta någon au fait af brödrens dårskaper, dem han allra mest missbilligar, men ändock naturligtvis oroar sig öfver." Hos Sturzen- Becker finna vi nu härtill följande tillägg och reflexioner: „ Rörande denne August Nordenskjölds sednare öden sakna vi bestämda uppgifter; i Sept. 1789 se vi honom i ett för- troligt bref för epoken omnämnd såsom skickad från Fin- land i en speciell mission till amiral Nordenskjöld med or- der om stora flottans afsegling — han användes alltså då som kurir, om ej precist som diplomat, — i ett bref frå ai^ /i) Toll förekommer han åter som till hälften misstänkt fÖr spioneris Dessa nppgifter sammanstämma, om man undan- tager den diplomatiska beskickningen och spioneriet, i all- mänhet med de upplysningar vi ur Bergklints bref kunnat inhemta. Tyvärr saknas i några af dessa bref åratalet, till hvilket man dock af andra omständigheter med all säkerhet kan sluta. Bergklint skrifver till majorskan Nordenskiöld: „Den 7 Sept. [1789] kl. 6 om morgonen kom en Dalkarl och ville råka mig. Hvad vill ni? Der nere är en herre, som väntar er; men han vill vara okänd för alla andra här i går- den än er; allt bör gå hemligt till, derföre kunde detta ärende ej uppdragas åt någon annan än åt en dalkarl. Kors! kors! sade jag. Det är kongl. secret., tänkte jag: men hvil- ken syn! Herr berghauptman sjelf; jag trodde ej mina ögon; jag tog på honom, om han ej tilläfventjTS var en ande eller jag såg i syne. Sedan vi embrasserat hvaran, följde han mig in och som jag trodde, att han kom direkte från England, ville jag gå och prevenera hans fru, men då fick jag först rätt på knuten. Han berättade bland annat, att han rakt herr majoren vid Kymmene och Ers nåd uti Lovisa; — — Om eftermiddagen följdes de alla åt till Stockholm tillbaka. Han är nu åter bortrest till — Alltid nya motgånger, nya besvärligheter. Permission har han gudilof fått på tvenne år till." — „P. S. Med berghauptmans visit hos mig var jag ej mycket satisfierad: han kom kl. 6 om morgonen, lade sig att sofva kl. 9 och sof tills vi skulle äta middag, och sedan reste strax derpå, utan att höra mina böner och blifva qvar till nästa dag. Intet uppmuntrade han mig; men sökte göra mig nedslagen.'' — „Den 3 Mars [1790] hade jag besök af herr A. N., som då nyligen kommit ifrån Danmark, hvarest han utgifvit en bok om Nya Läran, som gjort mycken upp- märksamhet; den söker att alldeles utrota den skymt af prest- 80 välde, som ännu är qvar och ger ett dödeligt hugg åt Lu- theranismen. Till vår Konung är den dedicerad, men den kommer ej här att circulera, ty Konungen har förbjudit ho- nom att göra den allmän; dock är redan uti Danmark sålde 700 exemplar. Annars var herr A. N. munter nu lär han väl redan vara bortrest. Intet alchemiserar han nu; jag vet knappt, hvad han har för sig; bara ej hans hetsighet och ostadighet gör honom till slut olycklig. Uti Stockh. Po- sten lär väl snart en ridicul komma öfver sagde bok utaf herr Kellgren, såsom anförare vid den ateistiska ligan, uti hvilken liga herr Alb. Ehrenström spelar en betydlig rol. De försmäda alldeles Jesus Christus." — Den 5 Okt. 1790. „Berghauptman väntas alla dagar. Man säger att Konungen befallt honom komma ifrån Paris genom natt och dag. Hvad det betyder, är för oss alla en gåta." — Denna gåta torde dock lätt kunna lösas, sen man erfarit, hvilken lifliga del berghauptman tog i revolutionsfesterna i Paris om sommaren 1790 och att sådant sannolikt framkallat Konungens miss- nöje och föranledt befallningen att hemkomma. Hvad åter den af Sturtzen-Becker framkastade misstanken för spioneri beträffar, så motsäges den helt och hållet af A. N:s karakter och politiska sympatier och synes böra- alldeles försvinna, då han sjelf uppgifver sig resa med hemligt pass och han äf- ven eljest älskade att omgifva sig med en nimbus af hem- lighetsfullhet; med den diplomatiska beskickningen ser det äfven högst tvifvelaktigt ut — ehuru han visserligen vid ifråga- varande tid öfverreste från Finland till Sverige och således kunnat öfverbringa ett budskap, ifall blott detta kunnat ho- nom ombetros. Angående A. N:s resor 1790 skrifver Bergklint ytterli- gare: den 4 & 9 Mars 1791. „Herr A. N. eller vår resande vän var förlidet är fyra månader i Paris och tre månader i 81 England. I Paris var han en bland de 150 étrangers på den stora högtidsdagen; har dansat på ruinerna af Bastillen och sett benrangel i dess underjordiska hvalf. Han är in- gen Fransos, Gudilof, och jag finner, att det är två saker, som intimt skola liera menniskor: lika tänkesätt i religion och politik. Han fann i Paris ganska få Svedenborgianer, nämligen som voro rätt inne uti läran; nog månge, som trodde på magi, magnetism och dylikt, som de blandade ihop med Svedenborg. — Ibland de förra var kongl. bibliothecarien Muet ifrån Versailles, som besökte A. N., den yppersta, som han tyckte. En nog gammal man, hel och hållen tillgifven Nya Läran; stark kännare utaf den, har öfversatt alla Sve- denborgs arbeten på en elegant fransyska: men ehuru där är nu full tryckfrihet, har ännu intet tillfälle eller rättare sagt lof ifrån andeliga verlden yppat sig att trycka dem. — Fransoserna i allmänhet ligga in i två ytterligheter: antin- gen uppenbart religionsförakt eller ock uti en låg bigottism uti deras catholska cult. — Näst Muet fann han herr Mo- back nog inkommen i Nya Läran. Han har varit 7 års tid uti England, slitit där oändeligen ondt, men hade nu en god syssla i Paris. Båda dessa voro gifta och lefde lyckligt, i synnerhet Muet. — Näst dem fann han en Marche Tomé, men som var mycket smittad med magnetism, magie, alchemie etc, dock en nog bevandrad man i skrifterna och temmelig rik. Alla de öfrige voro långt under desse. — Ingen liknelse till association och ännu mindre till kyrka var där. Deras vär- sta antagonist är en så kallad Svedenborgiansk societet i Avignon, där Pernetty, Gref Grabiancka och många andra fal- ska Svedenborgianer äro intagne. De uslingarna äro uti ganska stor villfarelse, fast de gjort ganska stort bruit i Frankrike. De antaga Maria som himmelens och församlin- gens drottning och som en fjerde person i Gudomen, livartill (3 82 hon nu blifvit utvald i denna 5:te stora församlingen. De fara mycket med visioner, magiska konster, magnetism, al- chcmie, etc. De antaga ej Svedenborgs skrifter mer än till en liten del. De hafva förbjudit boken De Aiuore Conju- giali såsom fördömmelig. — Capitain Silfverhjelm var där i 14 dagar och ansågs såsom sänd till dem för att restituera Ver- bum Vetustum medelst somnambulismen. — De visa upp La- pis Philosophorum, som de säga är den sanna, fast den är en lumpen Aetites ^) ifrån Barbariet. Med ett ord, Nya Läran är på dåliga fötter i Frankrike. — Ännu lefver i Sorbonne en doctor Chevreu, som har examinerat Svedenborg, då han var i Paris 1770 och talar med mycken estime om honom. Han har kommit dit uppå Enkedrottningens starka recommenda- tion. Han har ämnat trycka ett arbete där, men då han därtill ej fick uppenbar tillåtelse, utan blott hemlig, så reste han derifrån. Eljest är franska caracteren sådan, att när engång församling blir därstädes, kommer den mera in i lef- vernet och affectionerna än annorstädes. En Half-Sveden- borgiansk sect är äfven i Frankrike, som kallas Martinister, men de äro också uti mycken fåvitsko. Herr Martin är auctor till boken Les Erreurs et La Vérité. Han är nu i Strasburg och har där sina masta anhängare : där är ock den unga Baron Silfverhjelm. I London är Eastcapska kyrkan, där A. N. är recipie- rad medlem; där är vid pass 150 recipierade ledamöter och alltid kyrkan full om söndagarne. Den ganska habila Bar^ tholomé, en utaf de största musici, spelar där alltid på orgor och vid magt håller sången: har också låtit recipiera sig, fast hans hustru är en afsvuren fiende till Nya Läran. Där döpes, delas ut nattvarden och predikas alla söndagar för- och eftermiddagarne. De hafva dessutom sina kyrkomöten, men äro liksom församlingen i Ephesus, som hafver mycket af 83 läran och föga af lefvemet. ^ I en annan ända af Ijonclon häller man uppå att bygga en Svedenborgiansk kyrka, som torde blifva bättre inrättad. Hos herr Hill, en rik köpman, är alla veckor en Svedenborgiansk sammankomst af bara prester, som antagit Nya Läran. Herr Hindmarch, en rik bok- tryckare och kanske den starkaste kännare af Nya Läran i England, ger ut ett Svedenborgianskt Magasin, hvaraf utkom- mer hvarje månad ett stycke, och är ett förträflfeligt arbete. Detta kommer utan tvifvel likasom de andra stora Magasi- nerna att continuera beständigt. — Herr Proud, en lärder prest, har gjort alltför vackra psalmer, en stor samling, pas- sande att sjunga i Nya Församlingen. Och alla Svedenborgs skrifter äro redan öfversatta och tryckta på engelska, utom de sista tomerne af Arcana Coelestia, som de hålla på med; men som ännu ej hunnit komma ut, likaså boken De Amore Conjugiali. — Engelsmännerna hafva det, att de ganska heligt antaga alla hans böcker som ett reveleradt ord, och hålla sig punctuelt till dem; fast lefvernet flyter ännu in i den gamla samhällsströmmen. En underlig religions-hypocrisie regerar i England, som i synnerhet visat sig uti någon motbjudenhet eller åtminstone räddhåga att få se boken De Amore Conju- giali öfversatt och tryckt. För öfrigt är i England, Skott- land och Irland många Svedenborgianska associationer och församlingar. I Birmingham hafva de en vacker, helt ny ;bygd kyrka, och där den Nya Läran predikas i all sin ren- ;het. I Manchester hafva de två församlingar, i Liverpool en, i Nor\åch en och på många andra ställen. Nya Läran spri- der sig ut dageligen allt mer och mer, likaså i Norra Ame- rica och på Oama: men alltsammans är ännu blott intellec- tuelt och lefvernet är vida skildt ifrån det, som det bör vara: men A. N. har gjort sig däruti helt särskildt begrepp ifrån andra. Han tror, att den mägtigaste af alla prep.a-ationer I 84 till det Nya Jerusalem är väl upplysningen, predikan och det doctrinela; men det är blott en preparation och visst icke det verkeliga. Han tror att äktenskapslefvernet skall bli det förnämsta, det alfvarligaste, och enda basis i Nya Försam- lingen. För att vinna det, måste först det anticonjugiala lef- vernet förstöras, och det kan åter ej ske utan att penninge- horeriet destrueras; hvartill intet annat medel är än upp- täckten af a + b. — Ingen må tro, att en så ädel församling som Nya Jerusalem, kronan för alla församlingar, kan förena sitt nya ecclesiasticum med det gamla civile, det vill säga: sin Nya Lära i det gamla lefvernet; ty religionsläran är ifrån det ecclesiastica och lefvernet ifrån det civila. Allt civile nu i Europa är högst corrumperadt; den lagstiftande magten är tagen ifrån Gud och tillagd menniskor och utöfvas legert och utan all ordning: den proponerande magten är tagen ifrån första executorn och den determinerande magten, som alltid endast bör höra folket till, är ofta tillagd executorn; med ett ord, alla regeringssätt äro nu för tiden mer och mindre de- spotiska, det vill säga den proponerande, den determinerande och den exequerande magten äro sammanförda på ett ställe, antingen hos en konung eller några aristocrater eller tusende democrater, som nu i Frankrike. Omöjligen kan Nya För- samlingen komma in uppå en så motstridig borgelig ordning. De friaste samhällen äro nu efter synbarheten England och Frankrike; men i England regerar ett omätteligt penninge- begär och i Frankriket en utomordentelig regeringslystnad; båda två hafva till sitt fäste och sin borg penningetyranniet, som är så mägtigt i sin fart, att inga magter kunna tillhaka- hålla det. Verlden ginge säkert förlorad, därest icke Lapis snart blir upptäckt och det värsta af allt är, att Nya För- samlingen blir innan kort en sköka. Sådan är prospecten; men A. N. har ännu få med sig, han vandrar omkring och 8o bortkastas på alla ställen, här aldravärst. — M — sade mig för några dar sedan, då jag bad honom gardera A. N. för Bergscollegii förföljelser, att hans lön skulle mdragas, och att han kunde gifva honom bevis på, att han är galen; det behöfs A. N:s mod eller rättare sagt Herrans barmhertighet att göra det om intet. M — är spitsen emot honom och hans oförsonliga fiende både i tid och i evighet. Men detta tycks ej skrämma A. N. Han vill fortgå till sitt ändamål och viker ej åt höger eller vänster. Han reser nu åter snart utrikes; men kommer hem om några månader. Ingen vill vara mera activ än han för Konungens och rikets bästa, men hans bemödanden äro förgäfves. Han har nu i många år nju- tit stor lön; men har ej kunnat arbeta. Så fiende M — är till honom, är han det ej till hans alchemie, utan som jag förut nämnt, såge gärna att den af mig fortsattes." Sjelf skrifver A. N. d. 21 Mars 1791 ifrån Stockholm: „I dag reser jag åter utrikes till England, sedan jag legat här i 15 veckor och arbetat med händer och fötter hos Kun- gen att få hans decisiva vilja, antingen jag skall gä till Fin- land i egenskap af bergsman eller fortsätta de bekanta expe- rimenterna. Oagtadt 10 försök är jag ändå häröfver likaså okunnig nu, som när jag kom liit. Tvärtom har jag fått många konfirmationer, att Muncken oaf brutet förföljer mig och svurit på att jag skall mista lönen. Utgången häraf står i Herrans hand. Jag reser nu ut med de yppersta recom- mendationer och lönen kan ej så lätt tagas bort. Om 3:ne månader är jag åter tillbaka, om Gud vill. — Församlings- formen, som jag för mer än ett år sedan lät trycka i Kö- penhamn, är efter min öfvertygelse den bästa församlings- form, som är ännu uppgifven sedan Herrans tid; icke desto mindre har den snart blifvit dejecterad öfverallt hos våra vänner el. åtminstone påsedd med indifiference. De se intet 86 iu i saken så långt som jag. Men jag vet, att saken är rik- tig och skall så blifva; den bör likväl mera utvecklas och omständUgare utarbetas; men jag hade då ej större ljus. Jag visste då ej rätt, hvaruti de 12 församlingens hufvudstycken bestå: men nu vet jag det och jag bör nämna dem för Br: G af dem höra till kärleken el. lefvernet och 6 af dem till upp- lysningen eller läran. De 6 till lefvernet äro följande: l:o Ägtenskapernes vård och det anticonjugiala lefvernets remo- verande; 2:o Affödans uppfostran ifrån vaggan och till myn- diga år; 3:0 Kyrkorådet eller kyrkodisciplin i afsigt att noga hålla församlingsmedlemmar i ett träget bättringslefverne; 4:o Faderlösas och enkors omvårdnad och beskydd; 5:o Fat- tigas omvårdnad och understöd; G:o Sjukes omvårdnad och bistånd. Dessa 6 höra kärleken och lefvernet till i Nya För- samlingen och äro alla högst angelägna, särskilda hufvudstyc- ken. Likaså äro 6 hufvudstycken, som höra tron eller lä- ran, dess fästande och utspridande till, neml. l:o En läsare af ordet och Svbs skrifter i sitt originalspråk, som är lika- som en bibliothecarius af dessa heliga saker; 2:o Predikan- ter och predikningar; 3:o Talklubbar, der alla få tala, som på Speakingklubbarne i England, öfver uppsatta frågor; 4:o Nattvarden, församlingens kärleksmåltid, som är likasom en förbundsmåltid, då förbundet styrkes, etc; 5:o Confirmation medelst examen på 18 året för alla gossar och 15:de året för alla flickor, då de förklaras för manliga; 6:o Döpelsen el. receptionen i Församlingen. Dessa 6 höra till läran, dess fästande och upplysande samt utspridande. I nästa edition skall jag afhandla de 12 styckena, om Herren vill. Nu reser jag ut för Alchemiens skuld. Min hustru och barn förblifva här i Sverige, i Stockholm." Ur ett bref till brödren Carl Fredrik anföra vi följande: Manchester d. 23 Juli 1791. „Jag reser nu härifrån till 87 Boxton, sedan Liverpool, så Skottland, der jag tänker besöka Lord Hopton. Du må tro, att jag har den aldraagreablaste resa, som nånsin någon kan göra igenom England, ty Sta- ren [hans reskamrat] är på alla ställen rekommenderad till det högsta och förnämsta folket, och de visa oss den ut- märktaste höflighet. Ack, hvad detta landet är rikt! Vi äro uslare än torpare och bönder emot dem. I Nottingham voro vi hos strumptvättare, som bodde präktigare och lefde i allt rikare än någon Prins hos oss. I Eotherham bodde vi hos en brukspatron, som hade ett landtslott, hvars maken ej kan uppvisas i hela Sverige och uti allt var en smak, rikedom och oppulence, som öfvergår all svensk imagination. Situa- tioner och belägenheter har jag sett i detta landet, som öf- vergår allt hvad finnes i Sverige. Det är intet i något, nej intet det aldraminsta vi kunna jemföra oss med England. »Jag har varit på deras comedier och dansassembléer öfver- allt här i landet, som äro förträfieliga och med den bästa smak. Deras fruntimmer äro alldeles i mitt tycke och jag vet ej det minsta här i detta landet, nu efter 6 veckors con- tinuerlig resa, som misshagat mig; mitt sinne är ock bestän- digt tranqvilt och förnöjdt; ty jag andas här bara frihet och med min caractére öfverensstämmande lif. England är ett himmelrike för mig och Gud gifve, att Sverige njöt en 10:de del af Englands sällhet. — Vi bo nu hos Wadström, som är långt lyckligare än han nånsin varit, som aldrig skulle vilja byta med någon landshöfdinge i Sverige. Förtjenar sig hur- tigt pengar hvar vecka och det under ett beständigt tillta- gande samt under allt det njuter frihet och beskydd. Han blir säkert rik karl här om några år. '^) Hans fru är redan så nöjd med England, att hon knappt mera kommer i håg Sverige. — I fjol firade jag franska revolutionen i Paris; i år här i Manchester i ett briljant sällskap, der druckos skå- lar (flera), som kostat Imfvudet i Sverige; och likväl är den 14: de på mera än 20 ställen på det aldrahögtidligaste här i landet den revolution tirad äfven så fritt och ännu friare, såsom i Edinburg. I Birmingham skedde den dagen ett stort uppror; men det är ock det enda stället i England och det härledde sig egentligen från religionsorsaker. Alla Priestleys kyrkor, tre stycken, förstördes, så att ej sten på sten lem- nades qvar. Hans eget landthus, som var präktigt, refs ne- der i grund och 12 andra stora och dyrbara och präktiga hus, hörande till dissenters af Priestleys folk. Nya Jerusa- lems tempel hotades, men rördes ej och är alldeles oskadt. Besynnerligt är, att samma dag el. d. 15 ämnade Priestley lemna på trycket en Befutation emot Nya Läran; och äfven samma dag hade jag, helt okunnig om allt detta, färdig tryckt här i Manchester en Tabel öfver ett kyrkosamhälles inrätt- ning, pendant till den du har sett öfver ett civilt samhälh och som vunnit mycken approbation här. — Herren arbe- tar starkt i det ecclesiastika här i England och det civila i Frankrike. Innan kort sker här i England en sådan revolu- tion som i Frankrike. I detta sednare rike förelöpa de un- derligaste saker alla dagar, som jag läser dagl. här i 20 ä 30 avisor. Om ej Konungen tager sig till vara genom en klok och på frihetsprinciper grundad regering, så är nu dom- men kommen öfver dem och den går innan kort som en ljungeld öfver hela Europa. Jag kunde vara af en oändelig nytta till Sverige om Konungen ville nytja mig, men — - Den 14 Jan. 1792 skrifver han från Bristol till brödren Adolf Gustaf: „Jag är nu här för att om några timmar em- barqvera till Afrika till Sierra Leona, der jag är engagerad på någon tid såsom mineralogist och bergsman. Flera rätt besynnerliga händelser hafva sammanstött för att bringa mig till denna resolution; men i allmänhet är min grund denna: «9 Att som du vet har jag endast tvenne practiska véttenskaper att taga min support af: antingen bergsvetenskapen el. al- chemien. Till bada är jag uppbragt och inöfvad. När då denna sednare, som ligger mig så ömt om hjertat och hvil- ken jag så högeligen älskar, ej kan af mig sättas på något sätt i execution, så måste jag taga min tillflygt till bergs- vettenskapen, som alltid vill föda mig snart sagdt öfver hela verlden. ISog skulle jag kunna forcera mig till att komma i activitet med alchemien; men jag är nu redan så ledsen vid forceringar, ty jag har alltid sett, att de ej varit Her- rans vägar; och som Han ej öppnat mig något sätt, något tillfälle att practisera min kära vettenskap, så måste jag nu låta den såfva. 1 Sverige tänker jag väl, att Bergklint nu håller på med den: men jag tviflar, att han så lätt går i land dermed; ty han har ej den öfning och underbyggnad med eldsaker som jag. Icke el. har han läst en milliondel så mycket som jag i den vettenskapen. Likväl torde han i början réussera bättre än jag: men i längden går han ej i land dermed; och han är likväl nu den enda, som har min- sta tillfälle att practisera i den. Här utrikes såväl här i England, hvarest jag rest ganska mycket och nästan öfver- allt och likaså i Frankriket, Danmark, etc. har ej försynen öppnat något det minsta tillfälle för mig. Mörkret är gan- ska tjockt och jag har knappt tordas till någon förtrolig vän öppna min mun om den. I Preussen vet jag nog, att jag skulle bli emottagen med uppräckta händer och man skulle bjuda mig stora förmåner: men jag är redan så skrämd för despotiska stater och den osäkerhet der regerar, emedan allt beror på menniskors favoritskap och capricer, att jag ej vå- gar det företaget. Med ett ord: här utomlands har jag ännu aldrig kunnat, med afsigt på det arbetet, öfverenskomma med någon hvarken individuel el. sammansatt menniska. An min- 00 dre har jag kuimat yppa eller lära någon den. Den har så- ledes alltid liggat förseglad hos mig. — Nu till bergsvetten- skapen. Den förstår sig folket på. Gif bonden gröt, så vet han hvad det är. Du vet, att den ädlare handteringen, neml. guld- och silfverhandteringen, varit isynnerhet min sak. I den vägen är så faseligen litet att göra i Sverige, så att det är skam att tala om. Kopparhandteringen har en viss under- gång i Sverige och knappt de gamla verken kunna rättnu mera bibehålla sig. Dertill är orsaken, att här äro oändel. nederlager af kopparmalm påfundna i England. Järnhand- teringen är således den enda i Sverige och den är utom miu väg, samt har ock sina många svårigheter, isynnerhet i Fin- land. Det skulle väl vara ärorikt och satisfiant för mig att häfva alla svårigheterna genom starka influencer hos Kun- gen: men jag är redan ledsen vid allt bråk, ty till slutet är belöningen ingen, utan bara förargelse, helst i Sverige. Du ser nu orsaker, som vore lätt för mig att än starkare detai- lera, hvarföre jag fixerat mig såsom bergsman för Africa, när försynen just tyckts sammanstött en hop händelser för att föra mig den vägen. Hade jag ej hustru och barn i Sve- rige, så komme jag aldrig dit mera; ty jag har full orsak att klaga på mitt fädernesland. Jämte mig reser prof. Adam Afzelius ut till Sierra Leona såsom botanist och zoolog. Hans recommendator har varit den bekante Sir Joseph Banks, som på det varmaste och fördelaktigaste sökt engagera honom för companiet. Detta är den första colonisation, som i nyare tider företages på vestra Africanska kusten. Companiet har redan 150,000 pund sterling eller 750,000 rdr contanta pen- ningar hoplagda att understödja sitt företag och innan årets slut ämna de dublera den summan och nästa år gå ännu längre. Ett annat companie på Bulama ön, 50 svenska mil ifrån detta, formerar sig ock nu. Der har både jag och Af- 91 zelius tagit hvardera sin lott, neml. hvardera 500 acres (tunn- land) och der naturen är den herrligaste, som nånsin kan upptänkas. Sedan jag ej kan göra lycka i mitt fädernesland utan spättas och föraktas, samt göres alltid inactive, så snart jag vill röra mig, så måste jag nu försöka, hvad jag kan göra utrikes hos den första ibland nationer, detta ädla folk- slag. Min hustru och mina barn äro mitt föremål. Om jag ej kan hafva en säker bergning för dem, antingen då jag blir gammal och ej mera orkar släpa och bråttas med vidrighe- ter el. jag skulle hastigt undfalla, hvad satisfaction för alla mina bemödanden? Månne jag har någon sådan utsigt i Sve- rige? Jo, en lön, som har skaffat mig oändeligt afund och oändel. förargelser, som äger ej den minsta säkerhet, ehuru Konungen 10 gåuger försäkrat den och som, då jag dör, ger ej en fyrk åt min fattiga hustru och barn. Nej, jag måtte nolens volens arbeta för utlänningar och se, om ej lyckan kan vara der blidare. Jag har ock en föregångare att spegla mig uti; jag menar farbror Magnus. Den lärdaste och bäst underbygda man i hela vår slägt, ej blott med theorie, utan mycken, ganska nyttig practic. Han bråttades med ett gan- ska otacksamt fädernesland. Hade han gått öfver till indu- striens och frihetens hemort England, han hade dött rik och ärofull. Nu dog han med försmädelse och utfattig; så är det att envisas med ett otacksamt fädernesland. Hvar gång jag tänker på Magnus, så resa sig håren och jag ryser för det landet, som så kan förfölja sina skickligaste och väl- mentaste män. Nej, det är sammansatt af en societet, nog ovärdig att hysa capabelt folk ibland sig. — Jag tar nu ett ömt farväl af dig min bäste B:r och hos mig alltid högt esti- merade vän. 1000: de fällt min compliment till din ömma och goda hustru. Helsa alla vänner, som älska sanning och frihet, activitet och nytta. Glöm ej din B:r August. Skulle 92 jag dö, så var öm emot min hustru. Blif hennes far och vän. Farväl honnettaste B:r! Gud välsigne Dig!!! August Nordenskjöld. Hans vidare öden sammanfattas i följande korta utdrag ur brödren Carl Fredriks bref, det första dat. Stockholm d. 19 Okt. 1792: „Bror August har skrifvit från Afrika och mådde då väl; han sade, att han då skulle resa djupare in uti landet att för engelsk räkning uppsöka guldstreck och sådana nyttiga malmer. Företaget är farligt och därtill for- dras såsom till alla stora företag en synnerlig försynens vård. Han får nu behålla sin lön, som går till creditorerne, en fjer- dedel undantagen, som hans hustru får behålla." — I ett senare bref från Hamburg, dit brödren öfverflyttat, skrifver han den 3 Aug. 1793: „ Händelsen med Bror August har rätt mycket kostat på mig; han hade dock den välsignelsen att dö i armarne af sina bästa vänner och se sin hustru åtmin- stone för några år försörjd och kunna betala sina creditorer, sedan han är död, ett underverk i dessa tider." Enligt en sägen inom familjen hade A. N., såsom brö- dren skrifver, verkligen begifvit sig in åt landet, men der blifvit öfverfallen af negrer och så illa misshandlad, att han efter återkomsten till Freetown, hufvudorten i Sierra Leona, i följd deraf aflidit. I sin minnesteckning öf ver C. B. Wadström har v. Be- skow ej heller förgätit Nordenskjöld och hans tragiska slut. Af misstag benämnes han der Carl Fredrik och uppgifves, då han dog, nyss hafva hunnit mannaåldern. Han var dock omkring fyratio år gammal, då hans orolige ande gick till hvila. Noter. 1) Uppgifter angående de äldre niedlemmarne af slägten kan läsaren finna i Biogr. Lexikon och i förfis ofvannämnde „Minnestal," som är tryckt i slutet af T. YIII af Acta Soc. Scient. fennicae. Hänvisande till dessa upp- gifter böra vi tillägga, att Nordenskjöldska ättens stamfader Carl Fredrik och hans äldre broder Anders Johan, hvilka begge antogo det adliga nam- net, hade en tredje bror Magxl's Otto Nordenberg, f. den 19 Januari 1705, död 1756. Också han var i många vetenskaper väl förfaren och då han äfven sysselsatte sig med alkemi, torde de få biografiska notiser vi om honom inhämtat, i dessa anteckningar om finska alkemister kunna försvara sin plats. I sina yngre år blef han i tillfälle att företaga en vidlyftig ut- ländsk resa, hvarom han 1731 sjelf berättar följande: „Framlidne commerce- rådet Erland von Cameen, som med egna ögon sett den fast otroliga vinst och nytta, som Holländaren isynnerhet vet göra sig af våra master, balkar och bräder, med mera, dem han för ett ganska ringa värde och så godt som för intet bekommer, när man anser att han föga annat än för tobak sig så- dant tillbyter; tyckte omsider uti mig hafva funnit ett tjenligt snbjectum att sondera denna handelens hemligheter och för den skull af genereux om- sorg för den allmänna välfärden anmodade mig att på dess bekostnad resa till de orter och länder utomlands, hvarest han förmente att grnndelig kun- skap om allehanda trävarors natur och fördelaktigaste sågande, afsättning, consumtion med mera kunde erhållas. Charmerad af ett så godt tilltalle att med tiden få göra mitt fädernesland någon god och nyttig tjenst, reste jag från Stockholm i Nov. 1725 för menage af tid och omkostnad sjöledes, icke utan lifsäfventyr till Lybeck och vidare genom Hamburg, Bremen, samt flere tyska orter till Holland, tagandes till hvar stad så mycken tid, som till mitt goda uppsåts befrämjande var af nöden, och således i gemen, men näst- påföljande sommar vid högskolan i Saardam isynnerhet, med tillhjelp af ma- thematiska vetenskaper och särdeles af mechaniquen bekom större upplys- 94 ning uti de nyttigaste och för vårt land nödigaste nianufacturer, besynner- ligen uti allehanda sågverk än någon Svensk före mig ägt och till rikets nytta och fördel applicerat. — Samma höst gjordes sedan igenom välbem:te hr commerceråd på min anvisning begynnelse till en vädersågqvarns byg- gande här uti Finland, Borgå län och Sibbo socken, på den såkallade Fa- gerö holmen en mil ifr. fasta landet eller Ericsnäs säteri belägen, samt med alla förmåner af tjenligt ställe, tzllräckelig och grof skog inom socknen, la- stage etc. vida utöfver någon annan ort der i skären försedd. Och såsom denna qvarn var ett begrepp af allt det bästa och nyttigaste, som jag fun- nit i de Saardamske 517 väderqvarnar, samt ägde den förmåga framför våra vattnqvarnar att kunna såga hela året igenom, så borde ock dervid efter min hemkomst inrättas machiner till „gesneede Deelen" och „Veever", som är ett slags ganska tunna bräder och spän af otrolig debit och consumtion, isynnerhet uti Spanien, Portugal och alla vid Medelsjön belägne länder och förutan några få i Saardam, hos hvilka jag denna hemlighet, icke utan lifs- fara inhemtat, ingen till äfventyrs i hela verlden bekant. — Kort derefter och sedan jag gjort en tour igenom merendels alla städer i Holland, begaf jag mig återigen sena hösten på sjön och efter att hafva m.edelst dess ca- price utstått mycket ondt, anlände omsider till England och London i Oct. 1726, hvarifrån resan fortsattes följande året i Apr. igenom Dover till Ca- lais uti Frankrike och vidare landvägen till Paris; derifrån togs efter 2 må- naders förlopp tourcn öfver Lyon och vidare på floden Rhöne utföre till Avignon, till Marseille, Toulon samt flere franska hamnar och städer vid Medelsjön och ännu i slutet af samma år 1727 till Genua uti Italien och derifrån tillbaka igenom Provence, Languedoc (hvarest den makalösa cana- len, som medelst floden Garonne förenar Medelhafvet och Vestersjön obser- verades) och vidare genom Guienne till Bourdeaux samt sedan och uti bör- jan af påföljande år igenom alla franska hamnar och handelsplatser vid Ve- stersjön uppföre till Roucn och Paris, hvarifrån resan vidare fortsattes i Apr. öfver Brabant och Flandern till Amsterdam och derifrån återigen hö- stetiden, öfver Norrsjön till Marstrand och Götheborg, hvarest jag i slutet af Oct. anlände, och sist i Dcc. 1728 till Stockholm: slutande således resan och året med en trogen och omständlig berättelse af allt hvad jag under den tid jag utrikes vistades till mitt förehafvandc nyttigt och förmodeligen till fäderneslandets tjenst anmärkt och inhemtat, till välbem:te hr commerce- råds synnerliga välbehag och nöje. — Och ehuruväl jag hoppades efter dess mångfalldiga löften och försäkringar då blifva befordrad till någon hederlig 95 och anständig charge; så syntes honom likväl rådeligare, att jag, så snart det kunde låta göra sig, skulle resa hitöfver att sätta dess sågverk uppå Fa- gerön uti behörigt stånd efter den öfverenskomna planen med mera; utfå- standes sig att emellertid hos Hans Kongl. Maj;t i underdånighet anhålla för mig om caractere af commerceprofessor samt sedan jag till nästa riks- dag hunnit aflägga verkeliga prof af capacitet och skicklighet dertill, mente han lätteligen kunna begå det så, att bem:te profession, under höglofl. Kono-1. Commercii Collegii lydnad och inseende till riksens nytta och tjenst måtte blifva conserverad och med lön försedd." Under denna långvariga vistelse i utlandet sände han till brödren Carl Fredrik en stor mängd bref, hvari han redogör för sina studier och arbeten och ordar vidlyftigt om sina framtidsplaner. Utom en kortare tid, som han tillbragte i Leyden, der han hos Boerhave lärde hans Arcana che- raica, för Albinus studerade anatomi och hos S'Gravesend mekanik, var det mest i Saardam och Amsterdam han uppehöll sig. Han hade hufvudet fullt med projektor till upphjelpande af Finlands välstånd genom sjöfart och han- del, fabriker och handslöjder. Det mål tycktes ha föresväfvat honom att blifva för Finland, hvad Alströmer blef för Sverige. Under återresan uppe- höll han sig också någon tid på Allingsås, och besåg der de Alströmska anläggningarna. Efter hemkomsten sysslade han med hvarjehanda naturstudier och meteorologiska iakttagelser, praktiserade äfven jemte brödren Carl Fredrik i alkemi. Såsom bevis härpå anföra vi följande ur ett bref dat. Wijksund d. 23 Jan. 1736: „ Angående vår uppå Frugård fattade desseins verkställande här el. på Eriksnäs, hvarom käraste bror tillskref i mitt förra, lär k. b. för- modl. varit af sina brädkörare förhindrad att svara; och lika mycket gör det mig, så vida mitt interesse för ingen del dervid beror, utan hvad jag redan efter låfven gjort, har skett uti enfaldigaste uppriktighet och förtjenar såle- des ingen tack. Ty jag är skyldig att tjena alla, huru mycket mer k. b. uti hvad jag nånsin förmår? Om sakens visshet är fuller intet tvifvelsmål, såframt materialierne hålla, det må sedan komma med adeptorum processer öfverens eller intet; ty jag är ganska viss och försäkrad dcrom, men defierar, om hela verlden såge det verkställas, att ingen ändå är capabel att görat efter utom ljuset; ty att taga den förbannelsen bort, som Gud engång un- derkastat materia secunda eller de jordiska ting, är intet kött och blods krafter. Den är sannerligen säll, vare sig k. b., jag eller någon annan, som Gud ger sin nåd dertill och utan en säkert tror och förtröstar på Honom 91) och hans allsmäktighet i helig afsigt, äv allt vårt hufnidbråk och arbete derpå förgäfves. Det reela, som k. b. berättar sig hafva observerat eller funnit vid den såkallade materia sccunda, vet jag intet om jag skall taga in bonam el. malam partem, innan k. b. behagar omständligare lemna mig deraf part. Ty vore det ett reeit fel, så kullkastar det hela vår systeme el. philosophi, men består felet endast uti application, så har det intet att be- tyda; ty jag finner hos mig sjelf, att jag måtte vara ganska ren i mina con- cepter och utan allt mörker, om jag skall kunna applicera den rätt; men så mycket jag haft eller gifvit mig tid dertill, har jag ännu intet funnit någon knut uti naturen, som derigenom intet kunnat fullkoml. upplösas." — Genom allehanda exegetiska funderingar „ invecklade han sig redan då ofta i svårt hufvudbråk." — Under 1741 års krig var han underlöjtnant vid fortifikationen och vann en sorglig ryktbarhet efter krigets slut, då han anklagades för otillbörligt förhållande vid Tavastehus slotts kapitulation den 24 Aug. 1742. Han hade redan under kriget 1743 under åberopande af någon panträtt egenmäktigt satt sig i besittning af Stockfors egendom i Pyt- tis socken, dit han kommit för fältmätningars verkställande vid gränsen och der han för större beqvämlighets skull erhållit bostad på Stockfors; men då efter fredsslutet rätte egaren, kaptenen i svensk tjenst baron Johan Carl Gu- stafson Natt och Dag ville åter tillträda sin egendom (hvilken han ärft ef- ter sin svärfader presidenten Grefve Johan Creutz), satte sig Nordenberg med 12 man och 3 drengar till motvärn, och lät arrestera baronen, hvilken dock genom flykten lyckades rädda sig öfver till svenska sidan N. ingick derefter 1744 i rysk tjenst såsom kapten vid kejserl. ingeniörkåren och hög- sta befälhafvare af fortifikationen i "Wiborgs län och fortfor att bo pä Stock- fors. Baron N. o. D. tyckes då ej haft någon annan utväg att återfå sin egendom än att också antaga krigstjenst i grannriket och som han blef ut- nämnd till ståthållare i Willman strand, lyckades det honom slutligen att 1746 få N. ifrån Stockfors afhyst. — Emellertid hade N. till k. ryska hof- vet 1745 låtit inlemna „ett välment förslag till en evig freds återställande emellan de kristne", hvilkot blef illa upptaget och föranledde honom efter 20 månaders tjenst att taga afsked. — Under hvarjehanda förevändningar blef han sedan qvarhållen i ett slags fångenskap först i Fredrikshamn, sedan i Wi- borg, derifrån han om våren 1748 till svenska regeringen utlevererades och under bevakning fördes i en ganska nödställd belägenhet öfver Borgå till Tavastehus, der han i 10 månader satt arresterad. Om sommaren 1749 hem- tades lian till Helsingfors för att inför Generalkrigsrätten afgifva sin för- 97 klaring med anledning af det mot honom väckta åtalet, „för det han utan trängande nöd låtit bruka sig till dagtingan med fienden om en fästnings öfverlåtande samt vid det tillfället utgifvit en skrift, full med skändeliga utlåtelser, samt emot kongl. förordningen nyttjat kronans manskap och obe- hörigt tagit till sig af kronans medelpenningar." Krigsrättens dom föll d. 28 April 1750, men först två år senare vann densamma Konungens stadfä- stelse, då Nordenberg efter sex års fångenskap försattes på fri fot, dock utan rättighet att vidare ingå i statens tjenst. Traditionen berättar, att N. äfven vai-it misstänkt för delaktighet i häradshöfding Wikmans bekanta stämplin- gar och att denna misstanka varit den egentliga orsaken till domens sträng- het. I hans bref och öfriga skrifter hafva vi ej funnit något annat stöd för denna misstanke än hans utomordentliga beundran för Kejsarinnan Elisabet, samt en plan från 1726 att af henne och Sveriges Konung erhålla en neu- tralitetsförklaring för Finland, som deraf skulle hafva stor fördel. — Sina sista lefuadsåv tillbragte han på brödernes egendomar i Xyland (Eriksnäs, Safjerf, Skräddarby). Han sysslade nu åter med mekaniska arbeten och na- turstudier af hvarjehanda slag, uppblandande de sednare med teologiska och mystiska spekulationer ; men ehuru han var mycket angelägen att befor- dra ett och annat af sina produktioner till trycket, lär dock ingenting deraf ha offentliggjorts. Såsom prof kan det i efterföljande not meddelade styc- ket tjena. Men det förtjenar särskildt framhållas, att han redan året efter det Browallius utgifvit sitt betänkande emot den mycket omtalade vattu- minskningen, eller 1756 kunde säga, att han emot denne forskare bevisat, att en successiv vattuminskning allt sedan syndafloden varit alldeles nödvän- dig och intet i någon måtto mot den h. skrifts vittnesbörd stridande, för hvilken åsigt han åberopar såsom ojäfaktiga vittnen jättegrytorna på Lö- parön. Hans uppsats blef icke renskrifven, än mindre tryckt — innan han samma år afled; men 1769 utgaf brödren C. Fr. en afhandling i samma syfte. — För öfrigt hafva några af de handlingar, som angå hans deltagande i Tavastehus kapitulation, synts oss ega det intresse, att vi publicera dem särskildt i slutet af detta häfte. 2) Af honom finnes i behåll bland annat en handskrifven afhandling med titel: „ Vägen till Urim och Thummin, medelst en uppå Den Heliga Skrifts Vitnesbörd grundad Sann Naturkunnighet lyckligen igenfunnen i Fin- land;" tvenne häften med titel: „A. o. SI. Försök att medelst et Naturligt Tenke-Set utröna Materiens Ursprung och Invertes Beskaffenhet; Med orsa- ken till des förenderlighet och al slags verkan I gemen" likaså finnes ett 98 tredje arbete i manuskript med titel: „GUD al ÄRA. Grundritning a( Naturen invertes i alt Guds Henders Verk Igenom Lius och Fulkomlighet såsom Bilder af Vishet och Sanning å Ljusens Set Teknad; Utgjörande för- sta Delen af en San naturkunnighet förut med en kort inledning därtill." Förstnämnde uppsats, som har till motto: A Deo principium, in Deum finis erit, har äfven till öfverskrift: „På hvad sätt vägen till Urira blifvit i Fin- land lyckligen igenfunnen och huru det ljuset af, genom och uti Guld al- dralettast erhålles, i möjligaste korthet beskrifvit af en Sanningens Venn." Förf. berättar här, att han redan den 1 Dec. 1735 „oförmodligen bekom ett ganska simpelt eller naturligt begrep om hela verldens konstbygnad i gemen och om solens, jordens samt elementernas ursprung och beskaffenhet i syn- nerhet." Allt detta utredes nu uti sju „genom Urim bevisliga grundsatser" — innehållande den obegripligaste mystik. Exempelvis må följande för vårt ämne icke alldeles fremmande anföras: „Allt hvad nu konsten eller en för- nuftig eftertänka dervid uträtta kan, består förnemligast deruti att man me- delst lindrig eld drifver sakta de gröfre hinnor såsom specifice lettare ut till omkretsen af guldet uti en först svart sedan snöhvit gestalt, liknelsevis som af ett svart kål blir en hvit falaska. Hvarefter man gjör deraf ett genom- skinligt smidigt glas och det ändå så makalöst fint eller tätt, att intet det ringaste af guldet innanföre får eller kan derigenom utdunsta. Då bemälte guld under dess förnyade activitet i uppstigande grader, föi-st till svart, sedan till hvitt och sist till rödt igen skiljer mycken Terrestritet el- ler jordiskt mörker ifrån sig och det allt åt insidan af glaset rundtomkring, hvarvid det sig fäster som ett glasaktigt väsende, ökande tillika det genom- skinliga glasets tjocklek allt mer samt i proportion deraf guldets mjukhet, först som bly och sedan som vax eller annat dylikt. — Men som vid första revolution alla förenämnda hufvudfärger igenom, hvarvid ock en hop medel- fergor af makalös liflighet och naturlig ordning, dessemellan visa sig, alle- nast en del af Blodet i hvar guldcorpuscel blifvit genom dess eget vatn och uti dess egen Ande på nytt födt eller ifrån allt mörker renat, hvaraf guldet blifvit allenast mjukt som vax; måste man låta det ännu löpa så många re- volutioner igenom, att alltsammans blir en elementarisk fluid röd jord, om- sider i fullkomlig hvila bräkt och i högste graden eldfast eller fixt, af trenne väsendtligheter, nemligen Andan af ett segt och spenstigt, vattnet af ett fugtigt och lösande samt Blodet af ett fetaktigt och bindande väsende, till en i mörker oaflåtligen lysande fetma, lik en karbunkel under namn af Urim. Adam uttydes Röd jord och af en sådan, som nu beskrifven är, vardt för- 99 modligen Hans kropp i början af Gud skapad till oförvansklig härlighet el- ler evigt lif och Hans hy genom Thumniin hvitskinande klar och skön i högsta grad. — Ehuru väl hela processen af Urim nu blifvit ifrån början till ändan upriktigt beskrifven, erfordras dock ett af Gud, förmedelst ett natur- ligt begrepp, upplyst förstånd att stella den i verket, i anledning af den Eniga Trefaldighet, som finnes i hvar solarisk corpuscel fullkomlig och i hvar jordisk mer eller mindre fullkomnad, hvarom följande grundsats, som handlar om elementernas ursprung och beskaffenhet, ytterligare kunskap och upplysning meddelar. Men huru man skall erhålla Thummin, som är ändan af materielt ljus, likasom Urim är första början deraf samt af långt större fägring än solen, hvars bild i sitt hela väsende nemligen med sin dunst- och luftkrets tillsammans, Thummin lifligast föresteller, är mig intet så till- reekeligen bekant, att jag vågar gifva mitt begrep derom i allment dagsljus. — Den äran lär ock förmodligen ingen annan vederfaras, än den Gud be- värdigar, som ett besynnerligt verktyg, att underrätta verlden om fullkom- ligheten af Hans eljest obegripliga vishet och som ej fyllest vördas kan, in- nan vägen återvärts till Thummin också blifvit fulleligen upptäckt. Hvil- ket så bör förstås, att vesendtligheterna sinsemellan behålla den ordning, som de hafva bestendigt inom såväl solens som jordens atmosfärer och som just är tvertemot den ordning de hafva sinsemellan uti Urim, nemligen blo- det ytterst. I Thummin dereraot innerst, såsom det af naturen aldrafull- komligast finnes i en rätt äkta Jaspis eller Briljant; men huru mörkret skall skiljas ifrån ljuset i en sådan hård materia måste faller ett naturligt be- grepp gifva vid handen, dock sysselsetter det en mogen eftertanke tillrec- keligen." Härmed bör jemföras, hvad A. N. skrifvit i ett bref till d:r Gum- pertz, der det enl. Sturtzenbecker heter: „Den process, som utgör ena de- I len af alkemin, har till föremål att förädla gnid per se till de Gamles Urim ! (Eld) eller som de Nyare behagat kalla „Lapis Philosophorum" och finnas omskrifven mer och mindre mörkt och förbehållet i mänga böcker ; men den i andra delen, som består i en process att förädla diamanten per se till de Gamles Thummin (Flamma) finnes ej till det mesta vidrörd uti någon bok i eller skrift och torde vara en alldeles förlorad konst sedan egyptiska åldren, ^ ehuru någon anledning är Cagliostro torde hafva denna hemlighet. I dia- ' mantprocessen eger jag väl ingen praktik, men en lika^säker, viss och oom- kullstötelig teori, som i guldprocessen" (ungefär som farbrodren). 3) Ännu i 18:de årh. hade alkemin flere framstående anhängare i 100 Sverige: bland dem märkes i främsta rummet den berömde bergsmannen och läkaren Urban Hjär ne, som kämpade mot „ trolldomsraseriet," men för- svarade Paykulls guld och Paracelsi recepter (f 1724); med. prof. Lars Ro- ber g, som uti en mängd kemiska teser försvarade alkemin (f 1742); bergs- rådet Georg Bran dt, „en af sam tidens första kemister, sysselsatte sig äf- ven stundom med alkemi, men pu ett förnuftigt sätt"' (f 1768); kemie prof. Joh Gottskalk Wallerius, den siste alkemisten (j 1785) ehuru ovisst synes, om ej ännu Joh. Afzelius i yngre dagar hade någon sympati för denna „högre kemi." I förbigående må efter Schinkells minnen, III, 258, anföras, att en mystisk undergörare Mizza-che-colobech-cha, som på- stod sig ega djupa insigter i alkemin, uppträdde i Stockholm mot slutet af förmyndareregeringen och sattes i tillfälle att aflägga prof på sin skicklig- liet. — Alkemin förkastades deremot af H. T. Scheffor, A. Fr. Cron- stedt och Bergman. — G. v. Engeström, densamma, hos hvilken A. Nordenskjöld gick och „chemiserade" så flitigt, yttrade sig i ett tal 1782 med stor försigtighet om alkemin; vi hafve antecknat följande: „Har man uu osäkerhet uti den egentligen såkallade chyniien, som dock tyckes vara någorlunda upparbetad, huru mycket större svårigheter skola icke möta uti den högre alchymien, hvilken litet eller intet är utredd? Hvar och en har sig bekant, att alchymien skall innehålla läran om metallernas förvandling och förädling; men det torde också nästan vara allt hvad man deraf med säkerhet vet. Man har i detta ämne nog så många böcker skrifne, som uti sjelfva chymien, men som de äro alla så uppfyllde med liknelser, gåtor och förtäckte ord, så lära de vara få, som deruppå taga någon reda. Detta har "■ifvit anledning att tro alltsammans vara blotta dikter och hela vetenska- pen ogrundad. Sanningen att säga, torde man vara ursäktad, om man skulle falla på sådan tanka. Dock likväl, då man besinnar, att de äldres arbeten intet äro att förkasta, utan tvertom, att man äfven i våra tider i många mål har nytta af desamma, så skulle tyckas som åtminstone en del af al- ohymiska arbeten intet vore alldeles ogrundade; de torde intet varda skrifna utan någon anledning* o. s. v. — Redan 1769 arbetade Scheele, Bergman och Gahn tillsammans i Upsala och sedermera hvar på sitt håll. Man för- undrar sig, att A. N. icke följde deras arbetsmetod och i sina bref icke näm- ner ett ord om dem. Hade han fördjupat sig i Scheeles 1777 utkomna märkvärdiga bok om Luft och Eld med den ifver, hvarmed han grubblade på farbrodrens Urim och Thummin, så hade hans vetenskapliga bana säkert blifvit en helt annan. 101 4) Angående „Societeten i Afrika" och den „ Afrikanska aflären," som längrefram omuämnes, kunna nödiga iipply^uingar erhållas ur v. Beskows Minne öfver Wadström i Svenska Akademiens Handlingar, 33;dje delen s. 207. Yi meddela derur i korthet följande: „År 1779 hade i Norrköping ett menniskoälskande samfund bildat sig, hvilket utgjordes af tio husfäder och hade för plan att anlägga en Svensk koloni på Afrikas vestra kust till Neg- rernes civilisation och slafhandelns utrotande. Dess verksammaste ledare var Wadström. Ännu tidigare hade Ulrik Nordensköld i en särskilt skrift utvecklat detta ämne." Efter Amerikanska krigets slut erhölio fyratio sven- ska familjer K. Gustaf III:s tillstånd att utflytta till Afrika. År 1787 be- reste Wadström, Sparrman och Arrhenius Senegalländerna och den del af Afrikas vestra kust, som troddes lämpligast för det svenska nybyggets anläg- gande. En följd af dessa sträfvanden blef anläggningen af kolonien Sierra Leona, hvilken grundades hufvudsakligen med engelska sammanskottsmedel och till hufvudort erhöll staden Free-Town, som redan löftesrikt uppblom- strade, då (179.5) en fransk eskader besköt och uppbrände kolonien såsom engelsk anläggning, dödade invånarene, plundrade husen, nedbröto plante- ringarne och förstörde hela anläggningen. 5) Se Kopps Geschichte der Chemie, 2:dra delen, sid. 234. — Af A. Nordenskjölds efterlemnade alkemiska uppsatser införa vi här helt och hål- let: l:o Aldeles Fullständigt Begrep om den Enda och Sanna Alchemiska Processen. Yttre Tilställningen: ]\Iaterien är ingenting annat, än rent fint guld, såsom naturens aldraädlaste alster i materiernas rike. Ett ass el- ler gran deraf är redan tillräckelig quantitet. Man kan också taga, om man vill, något mera, ända till 20 ass. Ugnen är i det närmaste en vanlig pro- berugn, der mufifeln är utan alla öppningar, utom en enda framtill på luc- kan, för att se igenom, och ej större än en ärt. För öfrigt bör ugnen stå på en raste och piedestal i en spis, och så rangeras, att ingen luft ifrån rummet kan komma in i skorsten, utan att den skall stryka igenom ugnen. Då kan man, medelst spisspjellet och ett register under råsten, der luften stryker in, regera elden huru man vill. Tallkol äro af alla kol bäst: men kunna vara af hvad slag som hälst, allenast de äro rena och utaf en och samma sort. Ugnen och niufleln böra vara så eldhärdige, att de orubbade kunna hålla ut ett års beständig eld. I muffeln kan sättas in 10, 20, 30, ja .50 guldpärlor på en gång, på tunna lerskärflar, flere på en skärfvel, hvilka sedan aldrig vidröras, äfvensom ej eller luckan nånsin får öppnas. Yttre tillställningen kan likväl varieras på hundrade satt, allt som artisten 102 är inventieus, och har öfning med luftdrag, bränslen och ugnars byggande. Konsten: Hela konsten består uti ingenting annat, än att regera elden, antingen omskifteligt eller beständigt jämn, hvilkctdera man vill. Annat instrument att förädla guldet, har ej artisten. Högsta cldgraden är, att kunna hålla guldet i god smältning, och den lägsta så, att man kan se i muifeln och tydeligen skönja de stelnade kropparne. Att mästerligen tillämpa och regera värman eller elden, allt efter hvarje materias serskildta art och egenskap, fordrar mycken öfning, och är sannerligen en stor konst; den största i hela naturkunnigheten. Deruti bestar endast konsten, att, pä Egyp- tiska viset, kläcka ut ägg i ugnar, drifva upp frön i drifbänkar, af jern be- reda stål, af Diamanten göra Thummin, af Guldet Urim eller Lapis, o. s. v.; hvilket allt måtte ske med hvarje materia, per se, med en viss värma, en viss eldgradering och efter en viss i naturen dcterminerad ordning och tid. Revolutioner: Revolution kallas alltid en färgcirkel hos guldet ifrån guld- rödt till blodrödt, under hvilken guldet oafbrutet står i elden. En sådan färgcirkel består af 3:ne på hvarandra följande hufvudfärgor, svart, hvitt och rödt, och deremellan en oändelig variation af alla slags mellanfärgor. Trenne sådane revolutioner måste guldet minst gå igenom, för att blifva lapis, eller en transmnterande eld. Men den första kan det endast gå per se igenom. Sedan måtte alltid, antingen rått, eller något förädladt guld vid hvarje re- volution tillsättas. Den första revolution kan ej göras på mindre tid, än 9, 10 å 12 månader. Den andra på 2 a 3 månader. Den tredje på 1 månad, eller mindre. Detta kan man iterera in infinitum, så att guldet sluteligen på en timma och ännu mindre, kan gå igenom hela sin färgcirkel. Eld- graden är allt lindrigare och lindrigare, ju kortare revolutioner. Perio- der: I alla revolutioner äro 3 perioder: den svarta, hvita och röda. Eld- graden är lindrigast i den röda och starkast i den svarta. Svarta perioden räknas vanligen till 1.50 dagar, den hvita till 40 dagar, och den röda till 120. Färgorne i den svarta perioden, innan den becksvarta svärtan infal- ler, som sker ungefär i midten af perioden, äro först molnaktige, sedan lik- som en förgyllning, derefter en gräsgröna, i 8 dagar eller mera, och sedan livarjohanda mulenhet och mörker, intill den totala svärtan. I öfvergången derpä till den totala snöhvitan, äro färgorne sedan af alla möjeliga variatio- ner, men klara och allt mer och mer stötande på hvitt. Vidare, i öfvergån- gen till den totala blodrodnan, äro de först gröna, sedan lazurblåa, derefter citrongula och sluteligen röda. För- och Efter ar betet: I hvarje period iSr ett för- och ett eftcrarbetc. I förarbetet ur en omskiftande eldgrad, men 103 i efterarbetet en jämn och enahanda eld. I alla efterarbeten är alltid gul- det i coaguleradt tillstånd; derföre kallas ett efterarbete vanligen calcina- tion, stekning eller uttorkning, ehuru det burjas med svettning. I första perioden är proportion, i anseende till tiden, emellan förarbetet och efter- arbetet, såsom 1:2, eller 1:3. I den andra perioden, såsom 1:1, eller 1:2; och i den tredje, såsom 1 : 3, eller 1 : 4. När svettningen upphört i ett ef- terarbete, och calcination börjar synas torr, då periodens hufvudfärg också börjar, så kallar man materien kalk, ehuru den alltid är en sammanhän- gande metallisk klump. Solve et coagula: Alchemiens allmännaste konst- term. Detta förefaller endast i alla förarbeten. Guldet skall först smälta och efter minst 2 timmars frisk smältning, skall det sedan coaguleras me- delst försvagad eld. I detta coagulerta tillståndet skall man sedan calcinera eller steka det, minst i 3 dagar. Ett sådant solve och coagula kallas en sublimation-, och uti alla förarbeten skall man taga minst 7, högst 10 eller 12 sådana sublimationer. I denna eldgradens omskiftning består nu ett för- arbete. Största konsten ligger här, att väl och försiktigt kunna calcinera guldet, emedan endast häruppå beror hela dess förädling. Proportion, i an- seende till tiden, emellan solve och coagula, är mycket olika Månge bruka ana-proportion. Jag råder hälst, att alltid bruka mast af solve. En subli- mationstermin bör vara minst 3 dagar; men kan ock tagas till 6, 7 ä 8 dagar; och långa förarbeten äro alltid bäst. Inslutningen, eller den her- metiska sigilleringen kallas egenteligen öfvergången ifrån förarbetet till ef- terarbetet; men är alldeles detsamma, som öfvergången ifrån solve till coa- gula, hvarvid alltid den philosophiska elden visar sig, och coagulationshin- nan omkring guldpärlan formeras, som också kallas ovum eller glaset. Alla inslutuingar, så väl emellan solve och coagula, som emellan ett för- och ef- terarbete, ske bäst igenom hastig och stark nedsänkning af eldgraden, ända till mörkt i mufifeln, så att man ej mer än väl kan skönja kropparne. Se- dan skall msn i calcination försiktigt bibehålla denna coagulationshinnan, som är mycket öm i början, men blir både tjockare och eldhärdigare efter några dagar. I de första sublimationerne är hon svart; men blir sluteligen i den 7:de eller 9:de subliraation mjölkhvit, då den först är fällkomligt ren och tjenlig till ovum. Om man sedan i efterarbetet, när denna hinnan vun- nit någon styrka, nyttjar en allt för svag eld, så komma färgorne ganska långsamt, eller ock aldrig; men är elden för stark, så drifver man antingen upp inslutningen och måtte börja arbetet å nyo ; eller ock, vid det materien börjar blifva torr, om 20 å 30 dagar, fast coagulationshinnan då tål nog 104 stark eld, förhastar man ända sä starkt uttorkningen, att materien i stället för svart, blir kopparröd, lik vilda valmogor, då allt är förloradt. För dessa ytterligheter i eldgraden kan likväl en öfvad artist, med goda anstalter lätt vakta sig. Förkortning: Detta är nu den vanliga processen, som kallas den långa vägen, eller de rikas väg; emedan den drar ut minst 15 månader och ofta längre, till skilnad ifrån en mycket kortare, som kallas de fattigas väg, eller opus nostrum; och består deruti, att man tager guldpärlor till 15 ä 20 ass eller grans storlek, och så många som kunna rymmas i muffeln, hvilka man, efter några timmars frisk smältning coagulerar eller sluter in, medelst en hastig och stark nedsänkning af eldgraden. Skulle ej inslutnin- gen då strax blifva god, så att den totalt öfvertäcker svarta pricken, måtte mau iterera detta en eller annan gång. Sedan kan man i detta tillstån- det calcinera dem längre eller kortare tid, hvarpå man försiktigt och sakta upphör med operation. När de då tagas ut, afskrapar man de tunna hin- norna med en lätt hand, och af detta afskrapade, som kallas aurum nostrum, formerar man några ganska små pärlor af '/^ å \l^ grans storlek, med hvilka ensamt man sedan gör hela verket, som då kan fullbordas på 2 a 3, ja väl 5 a 6 månaders kortare tid, än på den vanliga vägen och med mycket lin- drigare eld: der uppassningen också på långt när ej är så noga, och elden i allmänhet mycket mindre farlig, emedan den här alltid kan hållas svag och dunkelröd. Tiden på korta vägen: Inom en vecka, kan man samla tillräckelig quantitet af afskrapade coagulationshinnor, eller aurum nostrum, och om högst 21 dagar, kan första förarbetet med 7 sublimationer vara gjordt. Sedan, efter inslutningen uti en jämn och oafbruten calcination, kommer man om 40 dygn till svärtan, och 40 ä 50 dygn derefter börjar hvita randen synas. Nu kommer man in i det andra förarbetet, som man måtte göra med mycken noggranhet och försiktighet, likaså på 21 dagar och med 7 sublimationer; men nu, under en mängd af allehanda färgor, och alltid med Påfogelssvansen i svarta pricken. 21 dagar derefter, är för- sta revolution på hvitt färdig; således in allés på 20 veckor, eller högst 5 månader. Vill man nu hafva det hvita, måtte man taga ut det: men vill man fortgå till det röda, måtte det ske oafbrutet, och då förefaller det 3:dje förarbetet, äfven på 21 dagar; hvarefter man om 90 dagar har första revo- lution på rödt färdig, som sedan måtte gå igenom en eller par revolutioner till för att blifva lapis. Alltsammans på 11 ä 12 månaders tid. Multi- p Ii ca tion: Ett gran, eller ass på detta sättet förädladt guld, ärredan till- räckligt, för att äga all verldens rikedom, och en universalmedicin för alla 105 verldens sjuka; ty man kan lätt föröka det. så väl till vigt som ädelhet, och det in infinitum, igenom itererade revolutioner, antingen medelst fermenta- tion med rått guld, då multiplication sker mast in quantitate, eller med något förädladt guld, då multiplication sker mera in qualitate. Vill man åter föröka det hvita, måtte det fevmenteras med silfver, hvilket äfven kan ske i så infinit mått, medelst itererade revolutioner. Här är nu hela den stora alchemiska hemligheten I Gäck nu, lilla papper, omkring i verlden, och förstör penningetyranniet, så att guld, silf- ver och ädla stenar en gång mätte upphöra, att vara verldens afgudar och tyranner! 2:o Bevis ur Förnuftet, att min uppgifne Guld-Process, är den Enda riktiga och sanna Alchemien : 1 :o Att alchemien ej består deruti, att me- delst sammansättning göra guld. 2:o Icke eller uti de så kallade particu- larprocesser, hvaraf knappt någon är rimlig. Utan 3:o deruti, att bereda en matiere, som kallas lapis. 4:o Att detta konstens mästerstycke lapis är ädlare än Guld, samt ädlare och fullkomligare, än någon annan matiere, som nånsin naturen frambringat. 5:o Att grundämnet till lapis är endast och allenast guld, som är naturens ädlaste materia. 6:0 Att guldet för att förädlas till lapis måtte tagas per se. 7:o Att guldet ej kan förädlas till lapis genom något annat medel än elden. 8:0 Att guldets förädlingsprocess till lapis ej kan vara i någon annan form, än den jag uppgifvit. 3:o Bevis ur Böcker och Erfarenheten, att min uppgifne Gnid-Pro- cess är den Enda rigtiga och sanna Alchemien: l:o Att hela det hermetiska verket börjar ifrån ett ting, samt fortgår och sluter i ett ting. 2:o Att ar- tisten ej har mera än ett enda medel att förändra och förädla detta ena tin- get, nemligen elden. 3:o Att detta ena tinget, hvarpå hela det alchemiska arbetet ronlerar, är rent gnid. 4:o Att hela arbetet att koka guld i elden, är ett continuum, i en linea, i ett käril och i en ugn. 5:o Att quantitas materiae auri pro opere philosophico est « o O smält guld i spherisk form, ifrån 1 ass eller mindre, ända till 20 ass. 6:0 Att i guldmaterien skall man göra sig begrepp om 2:ne serskildta ting: Sol et Luna, eller Sul- phur et Mercurius, eller solve et coagula, eller agens et reagens. 7:o Att i guldmaterien skall man göra sig begrepp om 4 serskildta ting: De 4 ele- menterna: jord, vatten, luft och eld; eller de 4 qualiteterna: vått, torrt, varmt och kallt. 8:0 Att i gnidmaterien kan man ock göra sig begrepp om 3 serskildta ting: de 2:ne extrema och det som är emellan: anda, själ och kropp. 9:o Att yttre eldens regering ej är annat, än att kunna höja den, 106 sänka den, eller hålla den jämn. 10:o Att höja yttre elden, är detsamma, som att solvera eller mercurifiera g^uldet. 1 1 :o Att sänka yttre elden är det- samma, som att coagulera, eller sulphiirifiera guldet. 12:0 Att sedan guldet är altereradt, medelst solve & coagula, 7 a 9 gånger, skall det figeras, slu- tas in och så hållas i eldens jämna tills en hufvudfärg visar sig, fortgår och begynner att gå bort. 13:o Att i skiftet emellan solve och coagula, vi- sar sig alltid den philosophiska elden. 14:o Att strax derpä formeras coa- gulationshinnan, som kallas ovura eller glaset. 1 5:o Att denna coagulations- hinnan är i början svart, och kallas då Saturnus; men blir sluteligen mjölk- hvit, och kallas då Lac Virginis. 16:o Att coagulationshinnan är öm och tunn i början, men blir starkare och cldhärdigare efter några dagars calci- nation, eller coagulation. 17:o Att sluta in, är i allmänhet detsamma, som att figera, eller coagulera guldet; men att 7:de eller 9:de coagulation egen- teligen kallas inslutning. 18:o Att operation till insliitningen kallas för- arbete, eller ett herculiskt arbete; och operation efter inslutningen efter- arbete, eller ett qvinnoarbete. 19:o Att guldprocessen genomlöper 3:ne pe- rioder: den svarta, hvita och röda. 20:o Att i alla dessa perioder är för- arbete och efterarbete. 21;o Att endast i förarbetet förefaller eldens upp- höjning och nedsänkning; men i efterarbetet alltid blott eldens jämnhet. 22:o Att guldet, oafbrutet kokadt igenom de 3 perioderna, är ännu icke la- pis, utan endast första revolution. 23:o Att guldet måste minst gå igenom 3 sådane revolutioner, för att bli lapis, eller en transmuterande eld. 24:o Att första revolutionen kan guldet endast per se igenomgå. 25:o Men att i 2:dra, 3:dje och alla de följande revolutioner måtte det alltid fermenteras med rått guld, eller med silfver; eller också något redan förädladt. 26:o Att så kan guldet förädlas in infinitum. 27:o Att i guldprocessen gifvas flere förkortningar. 28:o Men att på den ordinaira vägen till att bereda lapis, åtgår minst 15 månader. 29:o Att i yttre tillställningen eller ugnen, och att regera elden, består största delen af den alchemiska hemligheten. 30:o Att Trevisanus, Sendivogius, Espagnet, och Philaletha äro de bästa auctorer i alchemien. Utom dessa bevis, som just icke tyckas bevisa alltförmycket, söktes stöd för alchemien äfven i Svedenborgs skrifter, såsom synes af den Jämfö- relse emellan Guldets reningsprocess och Mcnnishans ånyofödelse, hvilken äfven finnes i behåll och skulle utgöra inledningen till Alkemiens Historia, med hvars utarbetning A. N. en tid var så ifrigt sysselsatt. Detta doku- I I W1 ment är duck, oaktadt sina vidlyftiga och mystiska 18 paragrafer, alltför be- tydelselöst för att förtjena att numera otfentliggöras. 6) Framl. Statsrådet Pipping meddelade mig rörande denne man föl- jande notiser, hvilka här fullständigt intagas, ehuru de synas visa, att alke- min blott till ringa del ingått bland hans sysseelsättningar : Josef Pipping, son af Handlanden och Rådmannen i Åbo Josef Pip- ping, var född d. 29 Octob. 1710. Tjenade först såsom Handelsbokhållare hos sin fader, men vinnlade sig derunder såväl om hos borgareståndet der- städes då mycket sällan förekommande vetenskapliga insikter, som ock kun- skap i moderna språk, af hvilken jag sett vackra prof, isynnerhet uti en, likväl mycket sednare tillkommen, öfversättning på flera ark i manuscript af någon, jag minnes numera icke hvilken, fransysk författares arbeten, med moralisk syftning. Dessutom begagnade han sig af Universitets Fäktmästa- ren, Capitaineu Immanuel Fredric de Badas undervisning, icke allenast i fäkt- utan ock i danskonsten, med den flit och framgång, att han framför andra mest utmärkt sig i den förra, och derföre blifvit brukad till förfäk- tare, samt derefter af Bada, som fått transport till Fäktmästaretjensten vid Universitetet i Lund, då fråga uppstod om en efterträdares utnämning i Åbo, erhöll ett särdeles godt vitsord framför andra, hvilka i fäktkonsten egde behöflig skicklighet, äfvensom genom idkesam öfning så upparbetat sin naturliga fallenhet för danskonsten, att han vid åtskilliga tillfällen visat vackra prof af sin färdighet deruti. På grund häraf och då han gjort sig känd för ett stilla och godt uppförande, ansåg Consistorium Academicum Pipping värdig att framför någon främmande ihogkommas, helst han var villig att så framt han blefve förhulpen till den lediga beställningen, på nå- gon tid begifva sig till utrikes orter, för att ernå större perfection så i fäk- tande som dansande, samt recommenderade fördenskull d. 24 Maji 1733 ho- nom ensam och af förekommen anledning ytterligare d. 12 Jul. tillika med, men framför, två andra sökande, en Fändrik och en Dansmästare, hos Aka- demiens Kansler till bifall på sin ansökning, hvarefter han samma år blef utnämnd. Då Kansler af en Consistorii Academici d. 10 Mart. 1737 daterad skrifvelse funnit att denne Fäktmästare med mycken flit fullgjorde sin skyl- dighet, förklarade Hans Excellence medelst svarsbrcf af d 27 i samma månad sitt synnerliga välbehag öfver hans uppförande i sin syssla. Bättre tillfälle än någonsin förut att utmärka sig fick mannen d. 3 Maji 1744, Kronprinsen Adolf Fredriks födelsedag, som af Akademien i Åbo på ett synnerligen hög- 108 tidligt sätt firades, då ock studerande ungdomen, som till den dagen tänkt vid ändan af Stora Kyrkogatan, ej långt ifrån Akademiehuset, uppresa en stor äreport, prydd med dertill förfärdigade blomster, festoner och andra zirater samt många Inscriptioner, i Akademiens största Auditorium aflade hyllningseden, såsom, hvad Pipping angår, följande ifrån ett då tryckt blad sammandragne beskrifning utvisar. Sedan under förmiddagen så väl efter en af Professoren Doctor Bro- vallius i ofvannämudc Auditorium hållen Orations slut, som under Låfsån- gen efter Predikan i Domkyrkan, några efter de Studerandes föranstaltande på Vårdberget uppförde Kanoner i särskilda omgångar aflossats, gafs efter- middagen klockan 2 ifrån berget Signal med 3 styckeskott, då de Stude- rande församlades på Nytorget och kl. vid pass 4 derifrån uppmarcherade i jemn ordning, inemot 400 till antalet, under Puke- och Waldhorns klang samt annan musik, anförde af Akademiens Exercitiemästare Joseph Pipping i 8 fördelningar, alle väl klädde och försedde med en liten sköld på bröstet, uti hvilken Hans Kongl. Höghets namn var inbundet med Konglig krona öfver; men Exercitiemästaren jemte de Studenter, som anförde Divisionerne, samt trenne, som till häst förrättade Adjutantssyslor, hade en mindre sköld med Jouveler besatt och ett blått band öfver ena axeln. Vägen togs öfver Stora torget, längs med Kyrkogatan genom äreporten, samt sedan utför Ta- vastgatan till Vårdberget, hvarest de med sådan accuratesse i några timmar lossade Salvor ur Pistoler, som någonsin kunde förväntas af något väl exer- ceradt manskap. Dessa Salvor blefvo alltid besvarade så väl af de der in- vid liggande stycken, som ock af andre, hvilka voro placerade på en ej långt derifrån i ån, jemväl i följd af de Studerandes försorg ankrad samt med många flaggor och vimplar beprydd jakt. Under hela tiden hördes musiken icke allenast der uppe, utan ock på en af och ann i ån farande nätt spel- jakt, samt hos Biskopen och Procancelleren, dit Landshöfdingen, Hofrätts- ooh Akademiestaterne voro inviterade och efter Biskopens och Consistorii anstalt tracterades. Klockan inemot 9 om qvällen aftroppade de studerande i samma ordning under klingande spel, och sedan de stadnat hos Biskopen att aflägga för honom så väl som för samtelige der församlade deras compli- ment, marchorade de i lika ordning neder till stora torget, hvarest de, efter ett slutfligen ropadt Vivat! för Hans Kongl. Höghet, samt musicerad afton- psalm, togo afsked ifrån hvarannan och gingo hvar och en i all stillhet hem till sina qvarter. Förmodeligen var det icke långt derefter som Capitaines titel af Konungen tillades Pipping. 109 Så väl i yngre åren, som ännu i sin sednaste ålder var denne ofta enskildt anlitad af dem, som behöfde handledning i räknekonsten och bok- hålleriet, äfvensom då något bolags räkenskaper blifvit af egennyttiga för- valtare eller bokhållare så invecklade, att rättegång imellan interessenterne uppstått, såsom t ex. den såkallade „gamla tobaks fabrikens" i Åbo, om hvars affärer vidlyftiga handlingar 1776 ifrån trycket utkommo. När han först vändt sin bug till kemiska, farmaoeutiska och kanske alkemistiska studier, är mig obekant, men att han praktiskt sysselsatt sig med till de två förstnämnde vetenskaperne hörande frågor, vet jag bestämdt. Bevis häruppå utgjorde äfven ej blott de ibland hans qvarlåtenskap fundue till ett Laboratorji Attirail hörande instrumenter och käril, såsom kolfvar, retorter, deglar m. m , utan ock några flaskor, innehållande Tillydroppar, hvilka den tiden voro utropade såsom tjenlig medicin för både menniskor och boskap i åtskilliga sjukdomar, hvarom i Åbo tryckta underrättelser, med öfverskrift: Medieamentum Gratia probatum etc. voro lindade omkring fla- skorne, som, af honom fyllde, uti icke obetydlig mängd i allmänna han- delsbodar länge under hans lifstid funno afsättning. Åfled d. 14 April 1788, ogift. 7) Arrhenius beklagade sig ock öfver Wadströras „mystiska syftning" och återvände snart till Sverige öfver Paris, der han gjorde sig bekant med den då uppblomstrande antiflogistiska kemin. Man kunde anmärka, att af de två svenska mineraloger, som deltogo i Wadströms expeditioner till Afrika, den ene, Arrhenius, blef den förste som i Sverige förkunnade de nya kemiska läx-orna och belogs derföre ,,som en svärmare under förmodan, att den romantiska yrseln snart skulle afdunsta i Scheeles och Bergmans klassiska fädernesland," den andre, Nordenskjöld, blef den siste, som käm- pade för den äldsta kemiska teoris återupplifvande, hade äfven mycken „motarbetning i sitt arbete" och ansågs af många rätt och slätt för en galning. 8) Detta arbete innehåller en inledning, „ Intro Juction/' der nödvän- digheten af nya och friare samhällsformer utvecklas, hvilka dock ej äro möj- liga att införa i Europa, så länge penningetyranuiet existerar; hvarföre nå- gon tillflygtsort måste sökas från detta hersk- och besittningslystnadeus gränslösa tyranni; sedan följer „Ädvertisse)nent" och sjelfva Planen med åt- följande „ Observations" och slutligen „Invitation," der ändamålet med och inrättningen af slafkolonien på Afrikas kust jemte eu inbjudning att befor- dra företaget framställes. no 9) Om detta från mineralogin längesedan försvunna namns betydelse erhåller man utförlig undervisning uti J. G. Wallerii Mineralogia, Stockholm 1747, sid. 407. Der upptages en stenart såsom ett eget species under namnet: Örnstenar, Aetites, Aqvilini lapides: „Stenar, som hafva en fördold hå- lighet eller cavitet uti sig;*" dit höra skallersten, tyster örnsten, jordfull ö. (Geodes), vattenfall ö., torr ö., Herniaphroditish ö., mångfalldig örnsten. Ganska riktigt anmärkes (s. 411) om dessa och dylika stenarter. „De kal- las ej orätt Lusm naturae eller Stengyckel, men de kunde ock med större fog kallas Stenälskares gyckelstenar ; Lusus Lithophilorum. En stai'k {magi- nation kan fingera mycket af ingenting." 10) Wadström hade bosatt sig i Manchester, der han anlagt en be- tydlig fabriksrörelse; men den spådda rikedomen uteblef, ty då kriget med Frankrike utbröt „ störtade fabriken och drog i fallet med sig hans ej stora enskilda förmögenhet." EN EPI80D FRÅN 1742. Mgm historiska Handlingar, Finska Vetenskapssocieteten meddelade den 24 Januari l&TO A.. E. Ai-i3i>e. I . I. Transumpt af Lieutenant Charpentiers Bref till Lieutenant Nordenberg i Tavastehus, daterat Lill Abborforss Läger den 11 Julii 1742. Hwad wåra Krigs Rörelser angår, som iag wäl vet, att derwarande Wänner mast illfehuas till weta, är iag minst i stånd att berätta sanna sammanhanget, seen Systemen blir fast obegripelig, och twärt emot all förmodan fönvänd. Ty rätt som de fördehlachtigste anstalter gjordes, att hindra Fienden passagen till Fredrichshamn, medelst en taalrijk po- stering jemte 8 Canoner i Mendulax, samt 6 wid Strömsby Bro, och Hufwud Arméen låg församlad i Somma, altid fär- dig att innom 2:ne timmar kunna secundera Fästningen: Ra- velinerne wid Wyborgs och Willmandstrands portarne woro färdige, samt tillika med öfriga Wallen fullkommeligen be- styckat, och små Nickhakar i Palisaderne befästade; Så att efter enfaldigt omdömme Staden bordt wara i Stånd att de- fendera sig tämmeligen länge, blef icke allenast Mendulax Posteringen indragen, utan och de bästa eller swåra Metall Canoner nertagne och tillika med Cassan och dels proviant etc: embarquerade på Fahrtygen: 6 och 3 "tt: fält Stycken bräckte till Arméen; så att allenast några Järn basare och 2:ne Järn recochetter blefwo qwar på Wallen, med livilka någre få skatt giordes på några husarer, som några dagar å slag wiste sig för Wiborgs-Porten, och fästningen med någre Studsare- och Pistol-skått incommoderade; ehuruwäl 8 114 man will tro, att hela Ryska Arinéen då redan lägrat sig bakom Backen, hwilket deras Rökar, jemte Tälten, som från Tornet syntes, besannar; blef Armeen d. 28 Junii beordrat att hålla sig marchfärdig. Och då iag samma dag kl. 4 efter middagen kom från Staden med proviant, war alt förespändt, och straxt derpå Bagaget befalt att marchera till Högforss, war ännu almänt tahl att ryckia till Staden, hälst rycktet gick, som skulle Attaqven på Petri dag den 29 gå för sig, som drog sig till kl: öfver 9 om qwällen, då man ganska oförmodeligen, och icke utan rörelse och fasa, fick see en röök och eld upgå från Staden: höra smällen af Krut Kiäll- rarne och Bomberne: Litet derefter ankommo wåra Rege- menter från Staden, seen jemväl Strömsby bro war upbränd. Derpå anträddes Marchen till Högforss i ganska wacker ord- ning, hwarwid 500 man Garde och 2:ne Canoner giorde Arier Garde, hwilka seen Soinma bro war upbränd, uphöllo huza- rerne öfwerfarten, tills Båtarne med Siuka, Proviant och In- fanterie Eqvipage woro från Land, och så snart de gofwo sig på Marchen, woro jemwähl huzarerne efter, hvilka för- färligen oroade Marchen halfwäg till Högforss, hwarwid Adju- tanten Knorring och någre Man af Biörneborgska blefwo ner- skutne, samt några bleserade; Ty detta Regementet aflöste Gardet från Arier Gardet. Derpå fattade wij stånd på Kym- mene gårds åker, seen Högforss bron war afbränd. Samma qwäl woro Ryssarna efter. Dagen derpå hade de Canoner större och mindre planterade å andra sidan wid Eskola. Se- dan fattade wij stånd på denna sidan om Suttula Strömmen, hwarest Ryssarna jemwäl wiste sig, men Canonerne satte han wid Jeppila. Nu för tiden ligga wij wid Lilla Abborfors; hafva förposteringen med 2:ne Canoner wid Pyttis åen, hwil- ken Bro är afbränd, och 2:ne Stycken mellan här och Stora Abborforss. Wårt Bagage och 6 it: Stycken äro förut 115 Tessiö. Huzarerne wijsa sig dagefigen wid Pyttis Kyrka, dock ännu utan Stycken. Wij upbränna alla Broar, liuus och gårdar efter oss, och afbijda tills widare Guds försyn. Gud låt mig en annan gång få till fälle att berätta angenä- mare. Detta är sensibelt och oförmodeligit mot alt wårt goda Hopp och myckna Skryt. Herren hielpe oss och lin- dra Straäet, som wij ty wärr wäl fortient. Jag är med up- richtig estime etc. C: R: C: P. S. Förlåt mitt illa skrifwande, tiden är knapp, Ma- terien obehagelig. [I ett sammanhang med föreg. förekommer följande oda- terade och anonyma] n. Skrifvelse från Tavastehus. Materialskrifwaren Walström, som reste härifrån d. 9 lulii Hälsing-forska wägen, mötte d. 12 dito Arméens Bagage en fierding wäg långt litet stycke å andra sidan Forssby Bruk, men Arméen camperade rundt omkring Sarflax, dijt Generalitetet sanmia morgon anländt. Herr Ofverste Lieute- nant Buttner war aftonen förut förorduad till Commendant här i Tawastehus, och fölgde då Walström up till Genera- len en Chef med Herr Capit: Colljanders bref, som han up bröt, genomläs, frågandes Walström wijdare om tillståndet, men gaf intet swar; utan itererade sina förra ordres till Hr Öfwerste Lieutenant Biittner, att jemte Hr Capitain Ehren- adler och Lieutenant Nordenberg besörja om denne ortens Defension, samt dertill taga penningar, hwar de funnos, och lägga der de behöfdes, jemte en anordning på 100 man af Biörneborgska Wargerings Manskapet, som här tillförene wid hem Marchen blefwo arréterade. 116 Wälbem:te Hr Öfwerste Lieutenant anträdde derpå Re- san hit genom Borgo och Lampis i följe med Hr Capitain Ehrenadler och Walströra. Hörande under wägen mtet af något fiendteligit åt Keltis eller Aniala Sijdan, der wåre Dragoune Regementer då ännu stode lika som till forne po- sterade; men en i går aftons ifrån Nastola kommen Soldat af detta Compagnie berättade, att benr.te Dragoune Rege- menter samt Kymmenegårdska Battaillon och 50 man af Uplands Infanterie dragit sig tillsammans och camperade nu wid Nastola Capel, och hördes då ännu intet af någon Fiende ä denna sidan Keltis. Torsdag morgon kommo förbem:te Herrar hit och i förl. Söndag blef hela den här warande Gvarnizonen, så af Artilleriet, Infanteriet som och Biörne- borgs Wargerings Manskap munstrade; samma Morgon har Fältwäbeln Sneck af Biörneborgska, som tagit afsked, rest ifrån Arméen, camperande på Gammalby ängen, P/g Fier- ding wäg å denna sidan Forssby bruk och 74 ^^i^^ ^^^^ Borgo. Wår Förpost har då stådt wid den upbrända Forsby Bron, och Ryska Arméen, som tillförne i några da- gar intet wist sig eller oroat wåra, uti retiraden, å andra sidan benr.te bro. Wår Armées Bagage reste bem:te Fält- wäbel ifrån wid lohannisberg, litet stycke å denna sidan Borgo Torsdag middagen, och passerade förl. Lördag mid- dag härigenom. En af denna Stadsens Borgare, som kom i dag bitid ifrån Helsingforss, wiste berätta, att bemälte Ba- gage warit Fredagen sidstl. i Sibbo, och att Lands Camma- reraren Carlstedt, Secreteraren Strömborg och Borgmästar Forstéen, som kommit samma dag ifrån Arméen, warnat Bor- gerskapet i Helsingforss, att bcgifwa sig jemte deras ägen- doin i säkerhet undan; att hamnen warit full med fahrtyg, hwaribland någre Örlog skiepp, och 9 nyligen ifrån Sverige anlände Transport fahrtyg. I går aftons kom begge Herrar 117 Bröder Barfoth hit med Fendrichs Fullmachter af Hr Gene- ralen försedde och att blifwa här i Garnizon; de hade pas- serat genom Borgo och Lampis, och wiste berätta, att myc- kenhet så Ofwer- som Under-Officerare, besynnerligen af Fin- ska Regementerne, dagel. togo afskied, och att de Gemena af bem-.te Regementer rymde hoptals bort af fruktan att blifwa förde öfwer til Swerige. De hafwa rest Fredag middagen ifrån Arméen wid Forsby, och afton derpå ifrån Borgo, men under wägen mött 6 % Canoner, som blifwit förde til Ar- méen, hwaraf slutes att den will wåga någon Bataille snart. Sedan Abborfors gård blef afljränd af wåra jemte bagge Broarna, har Hr Generalen strängel. förbudit, at bränna up några huus el. gärdesgårdar, mindre at giöra någon skada på säden, men ängar måste hålla här, der Arméen far fram. III. Utdrag af Protocollet hållit uti Riksens Ständers Commission, wid Riksdagen i Stockliolni, d. 29 Augusti 1743. Samma dag lät Riksens Ständers Commission sig före- dragas the emellan Krigsfiscalen, ädel och wälbördig Eric Mannerfeldt, å ämbetes wägnar, och Ofwerste Lieutenan- ten af Tawastehus Regemente, wälädle Michael von Buttner, wäxlade skrifter, angående thet thenne senare, såsom Hög- ste befälhafware och Commendant på Tawastehus Fästning skal utan trängande nöd samma fästning hafwa öfwergifwit, hwar\vid Riksens Ständers Commission inhänjtadt, huruledes sedan bemälte Ofwerste Lieutenant theröfwer med sin för- klarning inkommit, hafwer han theruti anfördt: At sedan Commendantskapet öfver Tavastehus d. 15 Julii förledit åhr honom blifwit anförtrodt, och han til sannna Ort ankonniiit, 118 skal i anseende til tlies tå befundne förfalne tillstånd, samt nederrifne murar och wallar, tliem med giörligaste skynd- samliet låtit upbygga och förbättra, som the och til en del åt Siösidan blifwit färdige, med the therwarande Brécher; men icke åt Landsidan, efter the tilförene, och innan thes ankomst til Tavastehus, för Bageriets inrättning och thes up- byggande af fortifications lieutenanten Nordberg skola blif- wit til en del nederbrutne, och stenen til ofwanberörde be- hof anwänd, och sedan til murarnas upbyggande hwarken pj sten och kalk eller manskap warit tillgång, hwarföre Pali- sader och Spanske Ryttare blifwit i thet ställe uppsatte: Sko* ländes ock manskapet, efter inlupne tidningar, at Friedrichs hamn wore til fienden öfwergången, blifwit så consternerade, så at de efter then dagen hopetals merendels til 10, 15 å 2(1 man om dygnet afweko, hwarigenom besättningen dageligei skal minskats, och ei heller, ehuru åtskillige bref til Gene ral en Chef blifwit skrifne om succurs och undsättnings man- skap, skal något theraf fölgt, mindre at härads fogdarne el- ler andra höga wederborande, uppå undfångne ordres, skrif- teliga therom giorde beskickningar, skola ora wargierings Karlars anskaffande til Tavastehus, såsom förstärkning, we- lat låta sig angeläget wara. Öfwerste Lieutenanten förmäler ock: huruledes han jemwäl efter the stundeligen inkomne be- rättelser, thet ryska armeen war i neyden och wid Keltis forss, ärnande sig til Tavastehus, skal d. 4 Augusti utcoramende- radt på recognoscering fouriern Biörman och Corporalen Jemsen, hwilka inbrakt med sig tilbakas en Rysk fånge, hwilken han til Generalen en Chef afskickat. Dagen tlier- efter skal öfwerste Lieutenanten åter til recognoscerande ut- sändt 2:ne man, fouriern Anders Forsten och ofvanbemälte Corporal Jemsen, hwilken senare af fienden blifwit bortsnap- pad, så at Forsten allena återkommit med föga eller alsin- 111) gen undeiTättelse, och som Ofvverste Lieiitenanten skal warit sinnad, att låta tredie recognosceringen utgå, så skola therpå Capitaine Ehrenadler och Lieutenant Nordberg trägit anhål- lit, thensamma at få förrätta, hwilket Ofwerste Lieutenanten them i förståne skal afslagit, efter som the for fästningen och thes försvar wid alla påkommande händelser skola wa- rit omistelige: men som the sin förra begiäran än widare enständigt skola påstått; så har i anseende thertil, at the såsom förståndige män och bekanta om ortens belägenhet, samt til at aftaga fiendens styrka, med mera, bäst tienlige, sådant med alla Officerarnes samråd och omröstning blifwit samtyckt; med thet förbehåll, at the äi längre än högst 5 mijl wäg ifrån fästningen skulle recognoscera och thet til Keltis pass, hwarpå the och Pass skola hafwa erhållit: Men i fall the emot förmodan inom thesse 5 mijl skulle af fien- den angripas, och the sågo sig äi kunna undwika til at blifwa fångne, skulle the upwisa en skrift, som på theras trägne begiäran blifwit upsatt om beskydds erhållande för Tawastehus, så at the af samma skrift, såsom et Stratagema sig skulle betiäna, til at thymedelst conservera thesse til re- cognoscering afgående bägge officerare, och thet förra Pas- set i thenna senare händelsen sönderrifvas; men äi i thet upsåt, at the thermed fullfölja skulle; hwilket alla Officerarne skall hafwa samtyckt; hwarutinnan Ofwerste Lieutenanten sig Lieutenanterne Lundgrens och Hartings intygande åberopar. Sedan nu Capitaine Ehrenadler och Lieutenant Nord- berg således affardade blifwit, och ehuru the förplichtadt sig, at så i thenna förrättning som alt öfrigit, efter theras med the öfrigas i fästningen giorde gemensamma förbindelse, at wara riket trogen, samt efter ed och samwete giöra sin tienst, och then äi öfverskrida; så skola the icke thes min- dre twärt emot ärligit och honet upförandc samt undfångne 120 ordres i thet stället gåt åt Keltis then andra wägen åt Borgo, som är 14 mijl ifrån fästningen, och så widare til Helsing- fors at erhålla beskydd; skolandes theras bref utwijsa, hwad upsåt the haft uti sinnet. Hwarefter d. 24 i samma månad Capitaine Ehrenadler med en Rysk Lieutenant skola anländt til Tavastehus, och haft med sig Ryska fältmarskalken Lascis bref angående fästningens upgifwande, samt thes trygg- och säkerhet; hwarpå 2:ne dagar efter d. 26 therpå följande i samma månad, en rysk öfwerste med et Regemente Drago- ner och 400 granadeurer til häst jemte artillerie ankommit, och efter then af fienden kallade Capitulationen, som bemälte Ryska fältmarskalk utgifvit, uppfodrat fästningen. Och som Ofverste Lieutenanten, såsom Commendant therstädes, äi skal sedt sig kunna rädda fästningen, hwaruti besättningen, hwil- ken i förståne bestådt af 258 man, tå mera wid fiendens an- komst äi skal warit mer än 6Q man gemena, utom thet öp- ningar å landsidan förmedelst murarnas nederrifwande skal kunnat gifwa fienden tilfälle at gå in hwar han wille, så at Öfwerste Lieutenanten med thetta ringa antahl af besättnin- gen knapt en enda port skal kunnat försvara, altså och i anseende så wäl thertil, som ock at han uppå anhållan, äi skall kunnat undfå undsättning, mindre förmå soldaterne at giöra motstånd, utan med hotelser sig utlåtit sine egne offi- cerare under Commando emot fienden nedergiöra; förklarar Öfwerste Lieutenanten sig hafwa warit twungen fästningen at öfvergifva. Öfwerste Lieutenanten åberopar sig widare till thes un- skyllan härutinnan, at han giorde all möijelig flit til försvars wärkeiis i ståndsättiande, och at afhålla fienden; och som then af honom erfordrade nödige succurs, i fall defensive skulle ageras, warit oumgängelig; så skal han äi eller un- derlåtit, at under thess i 6 weckor hafde Commendantskap, 121 så i thesse förenämnde så wäl som andra nödwändigheter skrifteligen gifvit Generalen en Chef och andre wederbörande thes sorgfällighet, och hwad som eifodrats, tilkänna, hwarut- innan han sig, och til thes mera bewijs, 17 st. thes till Ge- neralen en Chef i thet målet aftardade bref, samt 1 1 st. thenne senares ther uppå til honom gifne svar. Öfverste Lieutenanten anförer ock, at som af besättningen manskapet hopetals och stundeligen ifrån fästningen skal rymt; sä skal han af tilbörlig nit så för egit som Cronans bästa fliteligen undersökt, om til äfventyrs någon underhandling emellan of- ficerarne och the gemena warit å färde; men äi kunnat så- dant utröna. Hwarföre och til förekommande af all widare skadelig påfölgd, och at erhålla säkerhet, en skriftelig tro- hetsförbindelse blifwit upsatt, och af alla officerarne jemte honom underskrifwen ; men sådant oachtadt, och ehuru han hwar morgon och afton skal låtit Krigs-articlarna för man- skapet upläsa, skola the likafult med rymmandet fortfarit. Och thetta alt med mera kallar Ofwerste Lieutenanten the rättelige steg, som skola kunna föranlåta en fästnings öfwer- gång, hälst när thensamma, som med Tavastehus skal skiedt, blifwit stadd utan förswars-wärk och besättning, samt af then Commenderande Generalen en Chef och andre wederbörande förlåten, så at sedan Swenska Arméen redan d. 20 Aug. ca- pitulerat wid Helsingfors, ingen undsättning warit at för- wänta, utan Ofwerste Lieutenanten d. 26 therpå följande wid fiendens ankomst och giorda uppfodran, måst fästningen til honom im*ymma. At förtiga thet emot alt honett upförande, samt giord och afgifwen trohets förbindelse, samt undfångne ordres, ofwanbemälte Capitaine Ehrenadler och Lieutenant Nordberg afwikit, och skola giordt sig delachtiga i et brott, hvaruti Lagen och alla ärliga gemöther them ännu icke til- sagt sin rätt. I anseende hvartil med flcre omständigheter, 122 som ÖFwerste Lieutenaiiten härwicl up repat, hiiii förnioiliir sig, såsom then tlier warit i högsta nöd stadd och äi eller någon succurs til fästningens bibehållande warit att förmoda, böra enligt 15 § uti Krigs articlarne af åhr 1G83 ifrån Krigs fiscalens tiltahl befrias. Sedan nu Krigs fiscalen af thenna Ofwerste Lieutenan- tens förklaring erhållit behörig deel, har han sig theröfwer yttradt, at han icke kunde inlåta sig uti sielfwa hufwudsa- ken, eller författa thes sluteliga påstående emot någon, an- gående Tavastehus fästnings öfwergifvande; utan funne han för sin deel nödigt, at til Riksens Ständers Connnissions be- pröfwande underställa, om icke Lieutenanterne Lundgren och Harling, samt Cornetten och Tygmästaren Kreittov kunde med Ofverste Lieutenanten Biittner förekallas, och utan ed giöra sine berättelser, hälst som Ofwerste Lieutenanten uti ofwanberörde sin förklaring förmält, at Capitaine Ehrenadler och Lieutenant Nordberg blifwit afsände ifrån Tawastehus, sedan alla Officerare therom samrådt och omröstat, och jem- väl skola samtyckt thertil: at beröide afsände personer utom särskilt resepass fådt en annan skrift om beskydds erhål- lande för Tavastehus, utan skola ock sielfwa Krigs-articlarne giöra Krigs fiscalen i thenna omständigheten eftertänksam; Och beträffande Capitaine Ehrenadlers och Lieutenant Nord- bergs förhållande; så håller Krigsfiscalen före, att the nu mera, sedan freden med Ryssland blifwit återwunneu, kunna genom utfärdad Stämning til en wiss them förelagd tid, en- ligit 68 Krigs articlen inkallas, och sig förklara öfver then tilvitelsen, som Ofverste Lieutenant von Biittner uti sin för- klaring them tillagt, att hafwa emot ordres afwikit, och giordt sig delachtige i et brått, som lagen och ärlige geinö- ten them icke tilsagt sin rätt med mera. Hwilket alt Riksens Ständers Commission uti beliörigt 123 öfwerwägande tagit. Och aldenstuiicl Riksens Ständers Coni- mission finner thenna sak sä wäl hwad Öfwerste Lieutenan- ten Biittner sielf, som tliet emot Capitaine Ehrenadler och Lieutenant Nordberg skieddc angifwande samt therwid åbe- ropade witnen med flere personer, som til uplyssning ther- utinnan böra höras, wara af then beskaffenhet, at therom wid behörig domstohl uti sjeUwa orten, therest gierningen giord är, higehgen undersökas bör; altså will Riksens Stän- ders Comniission genom thes förestälning å wederbörlig Ort foga then anstalt, thet thenna sak til laga undersökning och slut må warda befordrad; Och finner emedlertid icke något hinder, thet ju Öfwerste Lieutenanten, emot hwilken Krigs fiscalen ännu icke funnit sig föranlåten at föra någon ämbe- tes talan, må begifva sig tit thes ämbete och angelägenhet thet ärfordrar. Enligt befallning Pehr Tornemann. lY. Skrifvelse från Kapten M. 0. Nordenberg. Friediichshamn d. 19 Aug. 1746. Högtährade Herre ; Jag har af Fru Capitainskan Ehren- adler, som reste för några dagar sedan här ifrån til S. Pe- tersburg, fått säker kunskap: at öfwerste Lieutnanten Biitt- ner, medelst sin til Riksens Ständers Commission wid Riks dagen åhr 1743 ingifne, och sedan genom trycket almänt giorde Berättelse, angående Tavasthus Slåtts öfvergång, åhret nest tilförne i slutet af aug: månad, förklarat sådant wara skiedt igenom Capitaine Ehrenadlers och mitt förvållande; Så wida wij, i stället för at recognoscera Fiendens Styrka, der til wij blifwit uppå egit trägit anhållande af honom ut- 124 skickade, och med pass til Keltis försedde, ernot ärligt och honet opförande samt undfångne ordres gådt en annan väg til Borgo och widare til Helsingfors at erhålla beskydd, med flere swåra beskylningar och ohemula tilmälen, som Fru Ehrenadler intet så noga, ord ifrån ord, kunde påminna sig; men hölt före: det Buttner blifwit til en slik handgripelig osannings föregifvande både skrämd och förledd af en des- utom nog bekant Ehrenadlers owän i Tavasthus, för hwilken och de öfriga, som eij wiste af Guarnizons Conseillens Be- slut, det blef då med flit utbrakt at Capitaine Ehrenadler och iag utskickades allenast på recognoscering, som Lieut- nant Lundgren henne redan i Stockholm med alt öfrigt om- ständeligen berättat, och med flera rättsinniga högeligen för- undrat sig deröfver: at Biittners föregifvande, hvar uti han så mångfalt och ofta contradicerat sig sjelf, på äre-rörigt sätt förklenat Ehrenadler och mig, samt i alt öfrigt förtegat sanningen och sakens rätta sammanhang, blifwit utan widare ransakning eller något enda bewis publicerat såsom en tro- wärdig Relation, hwilket äfwen förekom mig ganska under- samt och i anseende til Swänsk justice och ädelmodighet al- deles otroligt. Men som kanskee detsamma, med flere lika falska och ogrundade Ryckten, torde hafva warit orsaken både dertil at mit, wid Ryska Kejserlige håfvet förledit åhr i April månad, genom Printzen af Hessen Homburg insinuerade, högst wäl- menta förslag til ewig Freds, wänskaps och enighets återstäl- lande ibland Christne blifwit obilligt misstänkt, och at iag här å orten, alt sedan iag förleden höst (1745), för samma orsak skul, erhölt efter begiäran afsked, blifwit på alt sätt förfölgd, och under hvarjehanda falskt siden qwarhållen; me- dan all min på Stockfors gård orättmätigt sequestrerade, lilla egendom, förmedelst twänne här mycket accrediterade 125 Swenska E:s illistiga stämplingar, plundras, dissiperas och wårdslösas, samt mina derstädes, änskiönt under egit låås qwarlämnade skrifter, och annan oopskrefwen lös egendom, på det nogaste genomletas, och til äfwentyrs undergår samma öde, altså har iag härmed welat wördsammast an- moda min Hen'e at med första lägenhet öfversända hit, an- tingen ett tryckt exemplar, eller i brist deraf en richtig af- skrift af merbemälte Biittneriska Relation, den iag omöijeli- gen kan föreställa mig innehålla sådana förklenande och äre- röriga tilmälen, som Fru Ehrenadler nyligen berättade. Ty aldenstund iag böd til i Tavasthus, at giörligast accomodera mig efter hans sinnelag, och äfven mycket bidrog dertil: at han wid inventeringen af Slåtts förrådet, kort efter Ryska Commendantens ditkomst, intet råkade i widlyftighet ; faller det mig nästan otroligt, at någon owän kunde förleda honom til et så groft och strafbart sanningens förtigande, och at orimligen wräka skulden af Tavasthus Slåtts öfvergång på Ehrenadler och mig, som aldramäst lade oss deremot; så wida wij ingen ting eftersatt af alt, hwad nånsin til des för- svar uptänkas och åstadkommas kunde, både förr och efter Buttners ditkomst; men om så isanning wore, måtte de se- dermera oss på twungna Charger el. privat interesse, til äfventyrs til Slåttets och Tyg husets förwårdslösande, ef- ter wår afresa warit til sådana ogrundade beskylningar wål- lande ; deruti iag så mycket mera styrcktes, som at wij bägge, på hvilka Slåttets defension förnämligast ankom, blefwo emot wår wilja, och alt Krigs bruk, enhelligt walde af Commen- danten och de öfrige ledamöterne til guarnizonens Depute- rade samt med deras fulmacht eller instruction, men intet något pass, så hastigt aftardade, at hwarken omröstandet el- ler brefvet til Ryska Generalen, som Fendrichen Barfoth skref medan wij giorde oss resfärdige, hänt behörigen jemnföras 126 och ajusteras; ei häller penningar, papper och mera nödigt på wägen ens at nämnas, alt så efter tänkeligt, om Buttners privata afsichter, eller pliiraliteten, war til en så onödig bråska wållande. Ty eljest hade wäl bemälte Commendant intet behöft annat til sin ursäkt, än allenast upwisa proto- kollet, jemte afskriften af åfwan nämnde bref och fulmacht, samt des ordres til oss uti Koskis, som ligger widpass mitt emellan Tavasthus och Borgo, äfwen wåra til honom insände rapporter ifrån sistnämde ort, Menselä, Koskis och Syrien- taka byar, men förnemligast General Lewenhaupts sidsta skrifwelse til honom; i anledning hvaraf och för de orsaker, som Krigs articlarna förklarar laglige och alt sundt förnuft (Luc. 14: 32) gillar, han och Guarnizons Conseillen efter de fiestes vota enhälligt beslöt, at affärda twänne Deputerade til Fienden, med bref til Chefen, och öpen fulmacht at å hela Guarnizonens wägnar handla om trygghet etc, som iag nu mera intet mins, sedan säker rapport inlupit, at Swänske armeen war kringränd i Helsingfors och altså hela Finland, så wäl som Tavasthus öfverlämnat fiendens discretion. Hälst Guarnizon, bestående af tio öfwer officerare med några och trettio gemena, om jag mins rätt, som voro i stånd at giöra tienst, men ei synnerligen at lita på, utan förhoppning af någon succurs, intet war tilräckelig at defendera Slåttet emot ströfwande partier, mindre emot reguliert manskap och ar- tillerie, hwartil konnnit, at igenom Krutets införande, ifrån Magazinet utom Staden in uti et å alla sidor öpet rum på Slåttet med änkla bräd luckor före, både det och alt annat, genom et enda olyckligt skott utifrån, flugit i luften til långt större skada för Swerige; docli hade det warit honorablare för guarnizonen, om Coinmondantcui fölgt Capitahie Ehren- adlers och mitt välmenta råd, som var at vänta tils fienden begynt plantera sina canoner emot Slåttet, och då först an- 127 hållit om Capitulation, hvarpå iag och yrkade sedan resolu- tion war faststält: at skicka deputerade til Ryska armeen, och fatta skriftel. op några accords punkter; men de hlefwo förkastade af Buttner och de flästa ledamöterne, dels af or- sak: at landet och almogen der i kring, som var med sin inbärgning och utsädet sysselsat alt för mycket och onödigt vis derigenom kommit at lida, dels och derföre: at fienden alt fönväl underrättad om wårt svaga tilstånd, genom en några dagar tilförne bortsnappad Corporal, ingen annan Ca- pitulation torde hafva bewiljat: än at såsom Krigsfångar af- sändas til Ryssland eller Siberien. Et kort Extract af min Journal för åhren 1741 och 1742 som jag til bräkte i Tavasthus, kunde här wid tiena til när- mare uplysning, så wäl som mina på Stockfors förhålne skrif- ter, om de än äro conserverade i brist hwaraf minnet lätte- ligen kan slå felt; men iag håller det mindre nödigt, sedan Gud förlänt oss den hugneliga freden, och så wäl Capitaine Colliander med de öfrige då i Tavasthus tilstädes warande officerare som andra Stånds personer, Crono Betiente och almoge der i länet och i Nyland, kunna nogsamt intyga om mit redeliga förhållande och nijt för det almänna, före och under sjelfwa Kriget som och sedermera under Ryska wäl- det. Mångom är och bekant, huru åfta iag då satte mig i äfventyr och lifs fara för mit K. fädernesland, äfwen som iag och alt sedan warit, och framgent ouphörligeu förblifwer ganska måhn om des sanskyldiga wälfärd, alt orättvist be- mötande och oförståndigt dömmande, baktal och afwund oachtat; och så wida iag intet wet mig upsåteligen i något enda mål efter satt min skyldighet, eller handlat emot Guds och wärdslig lag, såfwer iag altid trygt, med godt samvete. Bryr mig och litet om sådana lögn skrifter eller falska be- skylningar, som man intet vågar lämna mig part utaf, och 128 som gemenl. plägar skada sina uphofsman aldramäst. Ty fast än oskulden blir til någon tid tryckt och förklenad, är iag doch genom Guds nåd försäkrad, at den aldrig blir un- dertryckt. En Christelig, mild och rättvis öfverhet, lär ej heller förneka den, som oskylt lider på et eller annat sätt, i synnerhet til sitt goda ryckte och seder, all rättmätig sa- tisfaction. I Koskis by, som ligger wid pas mit imellan Tavasthus och Borgo, bekom Capitaine Ehrenadler och iag tiugu daler Silf:mt i piecer tillika med Biittners skrifteliga ordres at ful- fölia wårt ährende, och at rapportera honom, huru dermed avancerade, til hvilken ända han och skickade oss några ark papper. Då hade wij redan warit trenne dygn bårta, såle- des okunnige om de rapporter, som emedlertid hos honom inlupit ifrån Helsingfors sidan och andra orter, hade förden- skul med högsta fägnad, ifrån bemälte Koskis by, wändt om igen til Tavasthus, såframt Biittners bref gifwit dertil minsta anledning, hälst wij dåredan woro trötta af wakandet och andra incommoditeter om nätterne, och at om dagarna se oss stundeligen exponerade den faran, at möta en hop ifult gallop ridande Cosaquer, och med deras fram för sig ut- sträckte långa piquer at bli igenom rände, såsom det några weckor förut hände Cornetten Rhebinder och hela hans Com- mando wid Peipola gård, samt några andra före och efter. Fördenskul och at litet få hwila sielfwa och wåra trötta hästar, påstodo wij hos General Major Kinderman efter an- komsten til Borgo: at wij intet kunde resa der ifrån, innan han förskaffade oss Fältmarskalken Lascys egenhändiga för- säkran, at obehindrade få resa hem til Tavasthus igen, så- framt wij intet reusserade uti wårt wärk, hvilken försäkran ankom först hälft annat dygn efter wår ditkomst, då wij mid- natts tid, uti grufweligit rägen och mörker, escorterade af 129 en Major med otta Dragoner och fyra Curassierer fortsatte resan til Ryska lägret wicl Lill-Hoplax by en lialf inil å an- dra sidan Helsingfors, dit wij följande dagen wid pass k. 4 eller 5 efter middagen anlände, och blefwo in på gården af General Majoren Wedel emottagne, som efter aflagd Compli- ment til wår lyckeliga ditkomst, frågade efter wårt ährende, då fullmachten och brefwet honom wistes, hwilket senare han tog och skickade genast med en Adiutant in til Fältmarskal- ken; dit wij och blefwo någon tid efter af förberaälte Gene- ral Major introducerade, då Riksgrefwen de Lascy, som satt bak om bordet, med 14 eller 15 Generals personer på twänne wäggfasta bänkar å ömse sidor, steg up och böd oss wara wälkomne, och sedan de åter satt sig ner, och wij tillika på twänne nedan för bordet stälte fältstolar, sade Fältmar- skalken sig hafwa nog öfwerwägat Commendanten Biittners skriftel. anhållan hos honom om beskydd; men at honom och den öfriga ringa Garnizonen, hwars slätta tilstånd han wäl wiste, sådant intet kunde på annat sätt bewiljas, än at den gåfwe sig til Krigsfångar, der öfwer Capitaine Ehrenadler blef så perplex, at han intet kunde swara et ord; hwilket Fältmarskalken markte: och frågade för den skul efter Lan- dets tilstånd der uppe vid Tawasthus, huru länge wij warit der ^vistande, hwar wij lärt utlänska språk, och mycket an- nat, uti mer än twå timmars tid, på hwilket alt iag gaf ho- nom nöjaktigt swar, och märkte: at han tillika med Gene- ralerne Keith och Löwendal, som föll oss mellan åt i talet, men ingen af de öfrige, fattade derföre, och at iag war mån om mitt fäderneslands heder och wälfärd, et nådigt tycke för min person, särdeles sedan iag fick låf at tala ängelska med honom. Omsider stego wij alla up, då iag påminte ho- nom dess nådige, oss redan i Borgo tilstälte skriftel. för- säkran, och bad at wij til följe deraf måtte strax få resa 9 130 tilbaka igen, efter wij warit så olyckelige, och intet bättre reusserat uti wårt anförtrodde wärf ; derpå han swarade med leende min, min parole wil iag hålla, som en redelig man, och I kunnen trygga eder derwid, mine Herrar, men nu är tid at I blifwen efter råd och lägenhet på bästa sätt omla- gade, och I fån litet hwila eder efter en så lång och be- swärlig resa, hwartil iag redan giordt behörig anstalt, och önskar eder för den skul en angenem roo. 1 morgon bittida skolen i blifwa helt wist expedierade liärifrån, mine Her- rar, sade han oss, sedan wij tagit afsked, och woro redan i farstugan. Klåckan war då pass 8 eller 9, och wij blefwo med lycktor ledsagade öfwer gården uti en annan liten bonde stuga, der wij spisade afton måltid med General Major We- del och några andra, samt sedan af honom och en General adiutant ledsagade til wårt hwiloställe uti en Cannnare in- nan för stora Fält Cancellie Salen, som war det största och wackraste Tält iag der i lägret blef warse. Men ehuru trötte wij wore af resan hela förra natten och dagen samt hade nu en god och miuk säng at hwila uti, kom ej heller någon blund i wåra ögon denna natten; utan när det begynte gry om morgonen, och wij efter hwarjehanda reflexioner och rådplägningar faststält: at pressera wår åter resa genom föregifwande, det wij med Guarnizonen öfver ens kommit, at såframt wij blefwo förhålne och intet igenkonnno til d. 24 Aug., skulle den öfwergifwa Tavasthus, sedan an- stalt woro giord til Slåttets sprängande, med mera; klädde wij på oss, och gaf strax ordres til wåra hästars sadlande, då några Flygeladjutanter infunno sig med en skiön Thee- service, och under drickandet instälte sig och General Major Wedel med några andra Herrar, ursäktandes efter wanlig morgon hälsning drögsmålet i anseende dertil: att Fältmar- skalken wore af Påstens expedierande förhindrad, men som 131 clet begyiite gå för långt på tiden; lät wij dem på tienligt sätt förstå orsaken, hwarföre wij borde skynda oss så fort som nånsin möjeligit wore til Tavasthus. Derpå wij blefwo wid pass Kl. 10 til Fältmarskalken ledsagade, hwilken med det öfriga Generalitetet emottog oss på lika sätt, som afto- nen förut, ursäcktade drögsmålet och frågade; huru ^vij mådde, om fältbulret förhindrat oss at såfwa, med mera. Och se- dan wij satt oss ner: berättade han oss sjelf, at Swenska ar- meen twå dagar tilförne capitulerat, och embarquerades nu som bäst at med första goda wind afsegia til Swerige; men at de Finska Regementerne, efter öfverenskommandet med General Major Bousquet, hwilket han oss in originali wiste, nu ginge hem at nyttia sina boställen, indelningar och öfrige fördelar på lika sätt, som tilförne. Hwilken grace hanjem- wäl wille låta Tawasthusska Guarnizonen wederfaras, med de wilkor: at til dess Hennes Kejserliga Majestät hunne förordna någon Gouverneur i Finland, hälst af Swänska Na- tionen, och äfwen så Landtråder, en eller flere i hwar Pro- vince, at wårda landets wälfärd och at conservera Invåna- rena wid deras Gudstienst, lag och alt öfrigt, lika som til forne, skulle Capitaine Ehrenadler, emot åtniutande af Ma- jors rang och löhn, efter ryska staten tiugu Rubel månatl., nu genast resolvera sig såsom Landtråd, och iag likaledes med Capitaines heder och gage, neml. femton Rubel må- nadtl., såsom Landt Cancellie Directeur, at biträda den man- nen, pekande på Ofwersten Raisanoff, som iag nu efter eder Commendants anmodan, med behörig instruction försedd, sän- der til Tavasthus at til widare hafwa högsta befälet öfver hela den Provincen, och inseende öfwer den del af Krigs- machten, som kommer der at förläggas i winter qwaiier, at den intet giör Inwånarena något förnär. Och til Krigsfol- kets förplägning, sade han widare, har iag föreskrifwit Öf- 132 wersteii, som är fuller en Ryss, men kan och något tyska, samt en pertcction fransyska språket, at låta behörigen, ge- nom opbördsmännerne der i lälinet, infodra Landets wanliga utskylder och räntor, men inga kontributioner; skolandes i båda wara honom, som är aldeles okunnig i Landets språk, seder och hushålning, behielpelig at alt ordenteligen och just tilgår, samt at Livånarena hwarken af Krigsfolket, opbörds- män eller andra något skier förnär. På det sättet, yttrade han sig widare, kunuen I, såsom förståndige männ, och om Landets economie och tilstånd underrättade, samt inlänska och fransyska språken mächtige, tiäna Edert fädernesland långt mera, än I här förinnan kanskie haft tilfälle til, och med samma giöra Hennes Kejserl. Majst. behageligt nöje. Men afslån i mig mine Herrar, et så wänligt och fördelach- tigt tilbud, så skolen I nu strax få resa tilbaka, at å mina wägnar antyda Eder Commendant och samtel. officerarne, at inom denna weckas slut giöra sig färdige at resa til Muscou, i det stället I eljest skulle hafva kunnat bringa dem en långt angenämare tidning, neml. at de som hafva hemwister eller indelningar här i Finland, skola få til träda och nyttia dem, utan al gravation af fourage eller andra onera, och de som stå på indelt stat, och kunna giöra tienst wid Landt Cancel- liet eller wara eder, mina Herrar, uti något mål behiälpe- liga, skola af Cronorevenuerna åtniuta samma löhn som til- förene, utan någon afkortning; Hvilket alt Fältmarskalken med sådan alfwarsam opsyn och fermeté framförde: at wijj knapt torde utbe oss den grace, at få taga hans nådiga pro- position något litet uti öfverwägande. la, en fierndels timmaj aldrahögst, svarade han med något förtörnad mine, och när] wij, så när en lialf stund derefter inkallade, läto honom för- stå: at wij woro med et så nådigt tilbud wälförnögda, alle-j nast wij blefwo tilbörligen försäkrade, det intet något militai- 133 riskt af oss fodrades eller sådant som kunde på något sätt lända Swärige til mebn, och at wij finge först iitwärka oss Konglig permission, at få i sådan nyttig afsicht blifwa qwar i landet; då Fältmarskalken föll oss i talet, och med sin ovanliga graveté swarade: at til den senare nu mera ingen lägenhet wore, sedan påstgången uphördt; och at det förra så mycket mindre pretenderades af oss, som at Hennes Kej- serl. Majestät ansåg freden med Swerige redan så godt som sluten, allenast ministerne från ömse håfwen hinde derom behörigen correspondera, och at för den skul Finska Mili- tien fådt sin Generals tilstånd, at blifwa qwar uti landet. Hon anser, lade han dertil, bägge nationerna nu mera så- som et folk, och giör sig försäkrad: at Swerige til succesio- nen af den Kongl. Tronen ingen hälre utwäljer, än Hertigen af Helsten, eller ifall han blefwe til Storförste af Ryssland förklarad, det walet torde då hälst falla på hans närmaste blodsförwant. Hwilket alt Fältmarskalken förmente wara tilräckelig säkerhet för oss och alla andra, som blefwo qwar i den afsicht at endast tiäna sitt fädernesland, då Ehren- adler förklarade sig nögd, men iag tog af utlåtelsen om suc- cessionen tilfälle at bedia, det Tavasthus måtte, i anseendee dertil, få bli uti det stånd, som det då war med Crono- förrådet derstädes, Canoner och all tilbehörighet, aldeles orubbat, tils bägge håfwen komma öfwerens om fredswilko- ren, då han något twärt föll mig i talet och swarade, i stan Herr Capitaine alt förmycket på Sweriges fördel; dock wil iag jemwäl dertil samtycka, så frammt commendanten Butt- ner redeligen håller sin låfwen, och intet tillåter, at något deraf blir uti eder frånwaro förskingrat; men iag har, föll iag åter honom i talet, ännu en proposition at giÖra, som rör min egen säkerhet. Tör hända, sade iag, at Eder Excel- lence förlägger mera Krigsfolk der i Provincen, uti winter 134 qwarter, än inwånarenas utarmade wilkor kan fördra; hälst Landet nu i sex åhrs tid, som iag redan i går liade den äran at berätta, haft en swår miswäxt, så at almogen intet haft annat än bark och agnar, at uppehålla lifwet med; men de hafwa ock ingen känning haft af Kriget, swarade han, så- som dernui och Kymmenegårska provincen, och är desutoi det största lähnet i hela Finland, altså masten I der berber- gera, och med fourage förse åtminståne fyra cavallerie och twå infanterie rigementer; ty Armeen lade han dertil, såsom den i åhr blifwit fatiguerad, kan omöjeligen så sent på åhret gå tilbaka hem, 4 a 500 wcrster wäg, genom de af Kriget mast utödde Landskaper. Men proviant skal til räckel. häm- tas ifrån St. Petersburg och andra Siöstäder, så at Landet deraf ingen gravation, utan snarare understöd, skal hafwa at förwänta. Hwar wid iag lyfte på axlarna, och swarade dierft: at derest uti Tavasthus län förlades öfwer winteren flere Com- pagnier, än hans Excellence behagat nämna regementer, så wille iag med Landtcancellie sysslorna mig aldeles intet befatta, och androg med ifwer ännu flere skiäl, så at Fält- marskalken, igenom Generalerne Keiths och Löwendals bi- träde persuaderad, omsider samtyckte: at allenast RaisanoÖs Dragoune regemente skulle öfwer whitren förläggas i Tavast- liusska Provincen; hwar på Ehrenadler och iag togo behö- rigt afsked; och redo med Ofwersten til hans Tält på Munks- näs åkern, at spisa middag d. 22 aug. samma åhr. Under wägen et litet stycke ifrån Högqwarteret såg iag tilbaka, och blef warse en hop finska Dragoner, deribland iag på långt håld igenkände Capitaine Lilljebrun, och wille som snarast rida tilbaka, at tala några ord med honom, men Ofwersten til- stadde det intet, utan wij redo fort til hans Tält, dit och så, efter fulländad middags måltid, hans instruction, med accords- 135 punctenie, och swaret til Comniendanteu Biittiier, ifrån Fält- marskalken Lascy anlände; med liwilket sidsta en Rysk un- derofficerare i följe med Elirenadler skyndsamt expidierades förut til Tavastlms, twifwelsutan at förekomma den om mor- gonen föregifne sprängningen af Slåttet, såsom twå dagar der efter eller d. 24 i samma månad. Men iag blef qwar hos Ofwersten, som sedan han låtit sitt regemente paradera, gif- wit sina ordres ut, och tagit af såwäl officerare som genjena behörigt afskied, begaf sig på marchen med Granadeur- och Lif-Compagniet samt 40 man Cosaquer wid pass Kl. 4 etter middagen; och efter sånär fulla fyra dygns tröttsamt ridande ankommo wij d. 2H aug. wid pass kl. 2 til Tavasthus, men de öfrige siu compagnier först en månad derefter, tillika med Regements Tråssen och bägge Fält canonerne. Så at om iag och Ehrenadler i något mål öfwerskridit wår instruc- tion och Biittners skriftel. ordres, eller at intet Guarnizonen warit nögd med wårt giöromål, hade commendanten bordt arrestera honom, tillika med Ryska under officeren, som öf- werräckte honom Fältmarskalkens skriftel. swar, och giordt nödig anstalt til motwärn, eller retirerat sig med Guarnizo- nen derifrån, sedan han tändt elden på Slåttet, och de öfrige husen; I det stället han tredie dagen derefter sände långt ut på Åys åkren fyra officerare emot Ofwersten, at Gratu- lera honom til dess lyckeliga ankomst, det han och seder- mera sielf giorde, då wi stego af utan för Commendants hu- set; och sedan han ledsagat Ofwersten in uti salen, salute- rade honom med alla canoners låssande rundt omkring fäst- ningen; der på aflefwererade til honom nycklarne, samt in- viterade honom och de öfrige officerarne af dess suite til middags måltid, hwar efter honom alla Skildtwachts påster amvistes, som genom Ryska Dragouner besattes, i det samma förra Guarnizons Corps de Guarden, och alla öfrige wachter 136 kring Slättet, samt in och utom fästningen, ordentel. aflö- stes och sedan tågade af. Nu lämnar iag hwar förnuftig siäl at dönnna om detta och alt öfrigt, som angående Tavasthus Slåtts öfwergång här framföre blifwit omständeligen anfördt — och hwartil Ofwer- ste Lieutnanten Biittner omöjel. kan neka: så wida alt för många då tilstädes warande åsyna witnen, tillika med de af mig härwid åberopade bref och handlingar, kunna honom derom fulleligen öfwertyga — i något enda essentielt mål ac- corderar sig med hans föregifwande, om det så grundlöst, uppdichtadt och ährerörigt är, som Fru Ehrenadler mig be- rättade. Altså förekommer det mig ännu något otroligt; och äfwen det hon högeligen påstod, at månge både i Stock- holm och Finland trodde: nemligen at hennes man och iag plundrat Cronans Cassor och förråd i Tavasthus, samt der- före begifwit oss hit öfwer under Rysk protection; och hwilka det utbragt, nämnde hon ock. Men iag tråttsar dem, och all deras malice, samt håller dem för infame, tils de be- wisa: at mig en skorem eller hälft öres wärde, mindre nå- got mera, af Cronans förråd eller penningar i Tavasthus, på olåfligt sätt före, under eller efter sidsta Kriget, til godo kommit; eller at iag mig annars än honet och ärligt up- fördt i jnin tienst, och efter yttersta förmågo och förstånd fulgiordt min skyldighet, hwilket ochså mina, efter Höga wederbörandes ordres med all flit fullfölgde, och allom ännu för ögonen liggande, mångfaldige giöromål i Tavast- hus, och hela situationers aftagande der rundt omkring pä 4, 5 ä 6 mijls distance, alt iunom hälft annat åhrs tid, kuima trowärdigt intyga. Men iag tröttnar denna gången at skrifwa mera; och slutar altså nu min långa Epistel med wördsam hälsnings anmälan til alla goda wänner i Swerige, dom iag hoppas innan kort få se och omfamna. Med up- 187 richtig tilgifwenhet och högachtning förblifwer ock städze M. H. Herres Hörsam niaste tienare. P. S. Nu vid igenom läsandet af föregående långa bref föll mig in, vid Fru Ehrenadlers infall: at Biittner blifwit skrämd och förledd etc, det afsichten med alt hans osanna föregifwande snarare torde hafwa warit: at skräma Ehren- adler och mig, at nånsin mer konuna tilbaka til Swerige, fast det är lika obetänkt och enfaldigt. Ty han war för lifs uppehälle, sedan Campenhusen efter Januarii månads slut 1743 indrog wårt omförmälte, af Fältmarskalken oss på twingade, månadtl. gage, nödtwungen at gå i Rysk Krigs- tienst; dock med wilkor at aldrig bli brukad emot Swerige. Men iag giorde det först långt efter fredsslutet, d. 16 Junii 1743, uti ganska wälment afsicht, sedan mig förut af Gene- ral Majoren och fortif. Directeuren Cronstedt på min skrif- tel. hos honom ingifne wilkorl. förstälning, blef emot förmo- dan låfwat afskied, hwarpå iag doch efter nödsakelig flytt- ning wid Michaeli tiden samma åhr til Stockfors gård i Pyt- tis Sochn, fåfängt wäntade mer än half åhrs tid, och sedan för bema:te afsicht, hwar af iag redan så när elfwa åhrs tid warit intagen, wid Ryska håfwet mislyckades, tog iag efter tiugu månaders redligt tienande, såsom Ingenieur Capitain i Wiborgs lähn, behörigt afskied förleden höst, i mening at begifwa mig åter på Swänska sidan med hästar, boskap och all öfrig här rättmätigt förwärfwad, samt annan medbracht egendom såsnart gräswäxten det tillåtit, men sådant blef under hwarjehanda falskt skien hindrat, iag med de mina hit til Friedrichshamn til baka lord, tör hända för större säker- het än längre in uti Ryssland framdeles; och iag märker nu först med min stora skada, at det intet är så lätt at komma ut ur Ryssland, som der in. Gud hielp mig wäl härifrån, 138 så wida denna gången, wid åfwannämde för hela Christen- lieten högst iniportaiita af«icht intet mera står här at uträtta, livaroni härnäst utförligare, men efter papperet tillåter och iag i brefwet kom at omröra plundringen af Cronans Cassor och förråd i Tavasthus, wil iag här til slut det ringa mig dels genom berättelse, dels under Cancelli förwaltningen derstä- des ifrån Sept. månads börian til medio Decembris 1742, di iag af Ofwersten Raisanoff lick permission, at resa öfwer luhl- helgen hem til Nyland, oförmodel. kunnigt blifwit. Neml. straxt efter min återkomst til Tavasthus i följe med Ofwersten Raisanoff och des lilla Commando, berättade Capitaine Ehrenadler mig: at då han 3:die dagen förut til- lika med den Ryska Underofficeren, som medbrakte Fält- marskalkens swar til Commendanten Biittner, tilbaka kommit; har des Sohn Styckjunkaren afsidts wiskat honom i örat, at knapt hade wij wid afresan derifrån återsändt förwachten ti Häst, wid den åt Lampis sidan upkastade Etteleis Broen po- sterad, för än wachten wid Slåtts porten och den näst in" till blifwit indragen, och ännu samma dag större och min- dre båtar sandade wid watn porten och nedan för Slåtts ringmuren å siösidan, som natten der på fullastade, dels åt Wåhno, dels åt Hattula sidan, farit bort och torna kommit tilbaka och lika så den på följande natten; men sedan up- penbarl. om liusa dagen, så wäl som natte tiden, alt intil Keittos och Saxbergs bortgång derifrån, om iag mins rätt, 5:te elle 6:te dygnet efter wår afresa. Hvarpå Ehrenadler oförmärkt gått ut, och då han kommit in på Slåttsgården, icke utan största häpenhet funnit Slåttsporten och de inre dörrarne gafwelöpna så långt han kunnat se, och ingen wacht på något ställe der, eller innan för ringmuren. Han har då straxt begifwit sig tilbaka igen, och afsides erhindrat 139 Öfwerste Lieutnant Biittner det til Ryska Generalitet aflåtne brefwets så wäl som den honom och mig med gifne fulmach- tens innehåld, då Biittner, utan at Ryska Underofficeren det märcht, och innan de kort derefter spatserade med lionom up åt Slåttet, gifwit befalning ut, at alla dörar jemte portar skulle läsas igen, nycklarna samlas uti läder taskan med lås före, som hängde in uti hans sängcammare, och Slåttsgår- den samt porten besattes med wacht efter gamla vanlighe- ten, hwilket alt iag lämnar i sitt wärde, och lära de öfrige officerarne af Guamizonen med flere, som woro under min frånwaro der tilstädes, om alt sådant kunna gifwa närmare uplysning; men följande kan iag, om så på fodras, edeligen intyga: at då alt Cronan tilhörigt förråd uti Slåttet och in- nom Fästningen, strax efter öfverste Raisanofis ditkomst, uti Capitaine Ehrenadlers, Kyrkoherden Povianders och min när- varo inventerades, fans uti Slåttet, utom Krutet och en hop Gamla wärior knapt något annat dugligt, som meriterade at skrifwa up; uti artillerie och fortifications Cassorne, hwaröf- ver Buttner, då han wid pass 6 el. 7 veckor förut tilträdde Commendantskapet, utwärkat sig af General Lewenhaupt fri disposition, fans ingen enda styfwer; uti magazinet allenast några tun:r Korn och en smutsig kista, hwaruti några för- modeligen pantsatta gamla tenfat och talrickar, samt 4 el- ler 5 sex dalers plåtar, men uti en källare i wästra hörnet af Slåttet en ny stor och wälbeslagen kista, med trene lås före, hwartil och til Kiällaren ingen nyckel i bland de öfrige igenfans, upräknades efter bilagd specification några hun- drade daler S:mt i plåtar, hwaraf Fendrickarne Barfoth med underofficei^erne och gemena, som giorde tienst wid Landt Cancelliet, och stodo på oindelt stat, erhöllo månadtl. gage efter General Löwendals skriftel. ordres, sä långt det räckte, 140 och sedan af Landtreveniierne ; för hwilket alt, långt efter min afresa ifrån Tavasthus näst för Iiihlen samma åhr, då Ehrenadler påtog sig Cancellie affairerne, öfversten Raisa- noff giorde redo och räkning til Gouvernementet i Åbo, ef- ter Campenhusens ankomst i lanuarii månad, som förord- nade Lagman Zimmerman: at af Capitain Ehrenadler ochså emottaga Landt Canceliet, och förestå Landt regeringen uti Nylands och Tavasthus lähn, til Ofwer Commissarien Tunsel- mans ditkomst; til samma månads slut erhölt jag dock mit gage ä 15 Rubel månadtl., änskiönt iag sen medio Decem- bris förra åhret ingen tienst giorde, och således inalles 75 Rubel Specie för Femb månaders tid; men at komma til Tavasthusska inventeringen igen, så låfwade Ofwersten rap- portera tilståndet hos General Löwendal i Helsingfors, och afbida närmare befalning, förmenandes den blifwa sådan, at Biittner skulle för altsammans komma at swara, så wida han låtit Tygwachtaren och Proviantmästaren resa bort, innan han af dem fordrat behörig redo och räkning; Tygskrifwaren Wilckman, som under den tiden, legat illa siuk, ej heller wiste mer än Materialskrifwaren Walström, som låg i hetzig feber, och några dagar efter dog, at gifwa någon uplyss- ning; men Biittner och de andra officerarne til sina ställen förresta. lag fruchtar, om det är sant, sade Ofwersten til oss, som en och annan mig om hans förhållande sedan eder afresa här ifrån trowärdigt berättat; at han torde råka illa ut, och kanskie få resa snarare, än han tror, til Sibirien; men iag ursäktade Biittner, så wida magazinet och tyghuset intet warit honom anförtrodt, utan den bortwekne Proviant- mästaren och Tygwaktaren; warandes owist om han dertil samtyckt eller ej, några dagar efter befalte Ofwersten mig at upsätta en publication: at alla de, som hade Crouaus el- 141 ler de til Swerige afwekiies egendom uti förwar, skulle så- dant ofördröjel. wid handen gifwa, men iag lämnade de til Sweriges afweknes bort, under prsetext at ingen kunde ännu veta, hwem som wore på flychten undan, eller til Swerige förrest; det han tog illa up, och sade, iag har der under ingen annan afsicht, än at få redo på Slåttets egendom; och måste således sätta samma ord in igen; några dagar efter, at denna befalning blef publicerad, instälte sig Kyrckio Her- den Pacchalenius ifrån Wohno hos Ofwersten, dit iag och blef kallad, med et långt register på några Tält, en tunna Krut, pistoler och annat, som iag nu intet kommer mer i håg; berättandes sig hafwa sådant erhållit af Tygwachtaren Kreittow näst för des afresa. Hwilket Kyrkio Herden ge- nom min bemedling fick behålla, så wida General Lö.wendal då war bortrest, och at rapportera en sådan Bagatel til Ge- neral Keith i Abo, kunde förorsaka widlyftighet, som Ofwer- sten biföll. För hwilken orsak iag och rådde sal. Öfwerste Lieutnanten Ekmans änkefru, som kort der på instälte sig hos mig, at intet angifwa den anseenl. egendom, som hon sade sig hafwa af Tygwachtaren Kreittow tagit i förwahr, näst för des afresa, så wida hon intet wiste annat än at det war hans enskilta saker, med mera, men Krigs Commissa- rien Golin instälte sig och någon tid derefter directe hos Ofwersten med en hop panter, som han berättade sig hafwa emottagit af des swärsson. Proviantmästaren Saxberg, kort för des afresa, dera Öfversten låfwade restituera sina ägare, som han och i min närwaro gaf Fru Fendrickskan Uggla des för Spanmål utur Magazinet pantsatte ringar tilbaka, och äfwen så några flera, som iag nu intet mera mins. Men stig nu någon fram, och wisa det iag af Cronans eller annan pri- vat egendom tilwällat mig det ringaste, eller någon under- 142 tryckt, eller orätt och öfwerwåld giordt, så skall iag wara honom tack och heder skyldig; twärtom har iag på alt sätt sökt, under min förwaltning af Landt Canceliet i half fierde månads tid, sådant möjeligast at förekomma, som Probsten Martin i Hauho med samtl. Crono bctienterne i Tavasthus län, och många andra kunna fullel. intyga. Pris: 2 mark.