HARVARD UNIVERSITY. OCTm^i^t^RY mm < OF THE MC/ Llfar?^,--. c MUSEUM OF COMPARATIVE ZOOLOGY. BIDRAG till KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR oe» FOLK. Utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten. Fyrationdesjunde Häftet. BIDRAG till KÄNNEDOM AF > FINLANDS NATUR och FOLK. Utgifua Finska Vetenskaps-Societeten. Fyrationdesjunde Häftet. Helsingfors, Finska Litteratur-sällskapets tryckeri, 1888. INNEHALL: Numismaiiska anteckningar. I. Historik öfver finska universitetets mynt- och medaljkabinett. Senare stycket. Af Wilh. Lagus . . Svenska statens inköp af hemliga läkemedel, och särskildt kirurgen ‘Guy’s medel mot kräfta. Af Otto E. Ä. Hjelt Die Calaniden Finlands von Osc. Nordqvist . . . . . i "j ■'- ' •’' ‘ii • . ; *;.’■" ..^AH3flif\ .:V ■ ^ V < ,t* >»' . ^ u^i^kv. ^t?(| lA fwijii^HI/HiiWrilJ^ f{gri> ,Ml35rtj9*Öl fii .q0^i> - ; v^,, .K .‘^ ^iiO ,^u t()pi B5«ia:« .f»tUrnf ^ abnol^if^ rtai>iiifilii9 (jiQ J . •• ■'- » V'^' “M:I; r .•■; fe-.--. .f..5^ , J . ’ > *-**'*fe'V_* ;l ■' : ■■^'■■fe'fe,rr: 1?! -Liv ■ •■ ■->-■ -■' V,..: . Iv ■ V u-» - ■'« a4 JiLy-= '?’■- 'i ■■v’-' iit - '3 .^•. 101 ■ i#. :u*vv 1 m HISTORIK ÖFVER FINSKA UNIVERSITETETS MYNT- OGH MEDALJKABINETT. SENARE STYCKET, AF WILH. LAGUS. t ’/l il cl ) .1 mnoTcm 873X311 2H 3 VI KU A>I8'4I3 \ ;ra/.in/';/iUA(i:i[A tii u - V A AU ( AV* Äi\LAA>, v?'- 1/ .BUOAJ .HJI\7 t Innehåll: Sid. I. Aren 1836 — 40. Eftermäle om van Suchtelen. Hans stora dissertationssamling af kejsar Nikolai inköpt och förärad till finska universitetet. Våra numismatiska källskrifter. Inlösen af myntfynd m. m. Gåfvor, bl. a. Svenska Aka- demins medalj öfver Porthan och Per Brahe medaljen från Kajana. »Etnografiska Museum" uppkallas. Jubelmedaljen 1840 1. II. Aren 1841 — 48. Konsistorium och universitetets samlingar. Etnografiska museets tillväxt. Till frågan om finska konst- föreningens uppkomst; Lauraei taflor; Antiker. Numisma- tisk transaktion med d:r Zipser i Ungern. Myntfynd, dels skänkta, dels inlösta. Andra myntgåfvor och -köp. Finansielt. 14. III. Aren 1849 — 52. Skilda prefekter för myntkabinettet och etnografiska museum; för det förra G. Geitlin, för det se- nare G. Rein. Statsanslaget delas. Inventering. Katalog upprättas, öfver de orientaliska mynten af Geitlin, öfver de vesterländska af J. Calonius. Tillväxten fortgår, dels genom föräringar — deribland de betydande af professor N. J. Berlin i Lund och af kammaiTådet K. Schaumans arfvingar, — dels genom inköp. Kassabehållning ... 32. IV. Aren 1853 — 63. Statuternas af 1852 nya bestämningar rö- rande myntkabinettet och etnografiska museum. Störingar genom Krimkriget. Landshöfding Stichaei tillärnade do- nation. Samlingarnas ringa tillväxt under 1854—56. — 2. H. J. Holmbergs bemödanden i och för etnografiska mu- seets uppkomst. Vidare åtgärder i samma syfte. — 3. Geitlin upplägger myntkabinettet å nyo. Råkar i polemik. Verksam som numisraatisk författare. Afträder prefektu- ren 1863 Vö- Myntfynd. Gåfvor. Inköp. Högt besök i kabinettet 48 V. Aren 1864 — 73. Inventeringen af 1863. Kabinettets trånga lokal och olägenheter deraf. Samlingarnas temporära bort- och återflyttning. Plan för deras förvaltande. Angående de Walleniuska och Stichaeuska myntkollektionerna. Bi- drag åt finska fornminnesföreningen. Gåfvor, särskildt af baron Simolin och finska litteratursällskapet. Inköp ; bl. a. af den Lindmanska kollektionen. Boksamling. Finansielt; besparingar förräntade m. m 73 VI. Aren 1874 — 87. Allmänna åtgärder till den inhemska forn- kännedomens främjande; vid universitetet; från lagstiftnin- gens sida. I hvad mån myntkabinettet deraf berörts. Ka- binettets inre angelägenheter. Från orientalistkongressen i S:t Petersburg. Samlingarna; myntplåtarnas talrikhet; Bergmanska, Käslindhska, Stendalska och Michelsonska privatkollektionerna; andra gåfvor; fynd; inköp. Återblick. Framtidsutsigter 107 Register 145 Rättelse: På sid. 76, rad. 25, bör läsas 1864 i stället för 1884. I. Åren 1836 — 40. Eftermäle om van Suclitelen. Hans stora disserta- tionssamling af kejsar Nikolai inköpt och förärad till finska uni- versitetet. Våra numismatiska källskrifter. Inlösen af mynt- fynd m. m. Gåfvor, bl. a. Svenska Akademins medalj öfver Porthan och Per Brahe medaljen från Kajana. ^Etnografiska Museum" uppkallas. Jiibel- medaljen 1840. De 13 år, under hvilka Mynt-, Medalj- ocli Konstkabi- nettets angelägenheter ännu från ocli med 1836 fortfarande vårdades af Linsen i egenskap af inrättningens prefekt, kunna öfversigtligast fördelas i tvenne perioder, 1836—40 ocli 1841 — 48. För båda gemensam är samlingarnas genom gåfvor, inköp och jordfynd främjade tillväxt, medan deremot kabi- nettets utveckling med hänsyn till vissa allmännare förhål- landen, och särskildt i dess medverkan för universitetets bildningsintressen öfver hufvud, visar sig ganska skiljaktig under hvardera tidskedet. I förra stycket af denna historik föll talet ofta på de förbindelser, hvari universitetet, enkannerligen dess numis- matiska kollektion, ända från gränseåret 1808 trädde till van Suclitelen. Denna ädla, ej blott som diplomat, men som befordrare af konst och vetenskap, icke mindre i Sverige än i Ryssland högt aktade man afled i Stockholm vid 85 års ålder den 18 januari 1836. Men ännu efter hans bortgång ur tiden tillförde oss en vänlig skickelse ny och mångfaldt 1 2 ökad anledning att med erkänsla minnas hans deltagande för vår högskolas syften. Af pligt på valplatsen vår fiende i det hågkomstrika krig, hvars första och välsinnade tecknare han sedermera hlef ^), men under fredens och försoningens dagar vorden finsk både friherre och grefve, delade han i allo sin suveräns för- delaktiga tanke om vårt land 2). Hans håg och studier som privatman gjorde honom företrädesvis intresserad af dess lit- terära häfder. Derför hade han ock under sin qvartsekel- långa anställning som rysk minister vid svenska hofvet hvar- ken sparat omsorg eller kostnad att i sitt bibliotek samman- hringa, bland annat, ett oskattbart, i sitt slag ensamt stående förråd af äldre akademiskt tryck från Finland och Sverige. Vid Such telens död förutsåg man i Stockholm med sak- nad^), att hans dyrbara samlingar, hvilka dittills, liksom äfven I „Précis des Événements militaires des Campagnes de 1808 et 1809 en Finlancle", S:t Petersbourg 1827. Af arbetet afdrogos en- dast 250 exemplar, af förf. sjelf „iiniqiiement destinés å étre distri- bués par lui å quelcpies militaires et amis‘‘. Vcårt nniv. eger ännu det af Suchtelen egenhändigt till Abo akademi dedicerade exempla- ret, hvilket genom någon lycklig tillfällighet undgått den stora våd- elden samma år. — Arbetet är i svensk öfversättning utgifvet af R. F. Wrede, Sth. 1836. „Toucher la Finlande, c’est toucher 1’oeil de rEmpereur“, yttrade Suchtelen 1812 varnande till Wallmark, då denne var i beråd att meddela ett rykte om landets afträdande till Sv^erige. Se Wall- marks sjelfbiografi i Sv. Biogr. Lex. XIX, 398. I en välskrifven nekrolog öfver honom i Svenska Minerva 1836 läses bl. a. på tal om hans bibliotek: „Genom grefve van Suchtelens död kommer detta bibliotek ofelbart att gå förloradt för Stockholm. Det blifver en högst kännbar förlust. I synnerhet kommer denna förlust att drabba älskare och kännare af konsterna. För dem finnes hädanefter ingenting motsvarande. Stockholm har ingen mag- nat, som anskaffar och håller tillgängligt det märkvärdigaste och 3 hans prydliga landställe vid Ulriksdal, vissa dagar i veckan hållits tillgängliga för allmänheten, icke längre komme att stanna på orten. I sjelfva verket bortfördes de med första öppet vatten till S:t Petersburg. Till all lycka inköptes dessa skatter af kejsar Nikolai, som deraf till skilda offentliga in- rättningar öfverlemnade de partier, hvilka för en hvar syntes nyttigast och värdefullast. Finska högskolan gick icke lottlös. Nikolai hade redan som kansler altför ofta fått emot- taga anmälningar om föräringar af Suchtelen till det i hans hägn stälda lärosätets myntkabinett, stundom äfven till dess bibliotek, att han skulle hafva glömt det. Såsom i det före- gående erinrats (I, 65), fann han sig vid ett sådant tillfälle till och med uppmanad att i en särskild skrifvelse för den frikostige gifvaren betyga sin höga erkänsla. Förhållandet ändrades icke efter det Nikolai, blifven kejsare, ombetrott kansleriatet, i sin förstfödde sons namn, åt Re hbin der, som tillika egde inför tronen föredraga landets allmänna angelä- genheter. Yi hafva redan ofvanför (I, 72) omnämt monarkens egna dyrbara gåfvor till kabinettet. Att åter Rehbinder höll Suchtelen s hithörande förtjenster i godt minne, syntes nogsamt, då han till våra samlingar med bref af 1836 oförtöfvadt insände sitt undfångna exemplar af den i Stock- holm kort efter Suchtelens död öfver denne slagna medaljen. dyrbaraste, som utkommit ocli städse utkommer i dessa ämnen, så- som grefve van Suchtelen gjorde intill sin död“. Äfven hans sam- ling af svenska mäns autografer nämnes såsom högst anmärknings- värd. Den förvaras nu mera i kejserl. biblioteket i S:t Petersburg, och är det troligen i den samma man, enligt hvad en finsk biblio- gnost (dr Wasenius) meddelat mig, återfinner, tecknade af Tegnér sjelf, de berömda verserna ur Svea; O Finland trohets hem! O borg, som Ehrensvärd byggt, Nyss lik en blodig sköld från statens hjerta ryckt. 4 Var sålunda under Suclitelcns lifstid myntkabinettet den tidigast och i yttre måtto mest och ständigt framträdande föreningslänkeii mellan honom och finska universitetet, så förmedlade utan tvifvel denna synpunkt kejsar Nikolais be- slut att till det samma såsom gåfva öfverlåta en ännu varak- tigare minnesgärd af den ädle mecenatens nit att främja kännedomen om vårt och de svenska lärosätenas vetenskap- liga sträfvanden i gångna tider. Donationen, hvarom kon- sistorium underrättades genom ett ty värr något knapphändigt affattadt kanslersbref af 1836 bestod af icke färre än 30,000 i digra band inhäftade dissertationer. Att hafva, mer eller mindre direkt, föranledt äfven detta vedermäle af kejserlig ynnest, måste onekligen anses som en af de väsendt- ligaste tjenster myntkabinettet gjort högskolan. Hvad kabinettets egna inre förhållanden närmare be- träffar, så fortskredo de, samt synnerligast samlingarnas för- 0 Lydande: „H. K. M. har åter täckts lemna Un. ett bevis på Dess fortfarande hulda åtanke, i det H. K. M. Nådigst behagat till Un:s bibliotek förära den dyrbara samling af 30,000 akademiska dis- sertationer, som tillhört framl. ingeniörgeneralen grefve van Siichte- lens för H. K. M:3 räkning inlösta betydliga boksamling. Då jag nu till K:i akad. kunskap får bringa detta förnyade vedermäle af den Höga ynnest och frikostighet, hvarmed H. K. M. städse behagat om- fatta Finlands högsta läroverk, anser jag mig böra tillika meddela, att någon katalog öfver nämnda dissertationssamling densamma nu icke åtföljt, men att en sådan af mig framdeles införväntas, efter hvars emottagande jag icke vill underlåta att deraf lemna Un:s bib- liotekarie behörig del. Och skall merberörda samling på inträffande första tjenliga slädföre till Un. öfversändas. — JR. H. Iielihinder‘\ — Af någon katalog har derefter icke afhörts, liksom man måste beklaga, att hvarken öfver denna för oss så ovanligt värderika sam- ling eller veterligen öfver det Suchtelenska biblioteket i dess helhet någon närmare beskrifning sett dagen. 5 ökelse, på förut inslagen väg. Vi påpeka dock, att källorna ingalunda tillstädja en fullt noggrann inblick härutinnun. Till något diarium eller inventarium förekommer ännu på länge intet spår. Rektorernes trienniiberättelser alfattades altför godtyckligt ocli tillsvidare långt ifrån uttömmande rö- rande dylika detaljer, som de här i fråga kommande. Pre- fektens årsförteckningar, samtliga af mycket primitivt slag, saknas dessutom helt och hållet för de tre åren 1836 — 38. Konsistorii protokoll lemna visserligen fullständigare notiser, men blifva efterhand i samma mån mindre upplysande, som, under de allmänna ärendenas ständigt växande antal, mynt- kabinettets, liksom öfriga särskilda inrättningars acqvisitioner vanligen blott omförmälas i klump, der de ej alldeles förbi- gås. Detta sista inträffar väl sällan, om ej af rent förbi- seende, med föräringar, men desto oftare med tillfälliga in- köp. I sådana fall återstår ännu att rådfråga statsböckerna, men ty värr angifva dessa i regeln endast de respektiva köp- summorna, verificerade af helt knapphändigt uppsatta special- räkningar. Slutligen berör tidens ännu mycket torftiga perio- diska press endast undantagsvis hithörande ämnen, — mest dock Helsingfors Tidningar från 1835 framåt. Bland Inköpen åren 1836—40 märkas främst några Myntfynd (hvar om det närmare i ett följande häfte af dessa anteckningar). Sådana voro: ett från Vasa 1836, hvarur ett icke nogare angifvet guldmynt om 2 dukaters vigt inlöstes för 26 ruhel 25 kopek banko assignationer ; ett annat från Lappvesi 1838: 10 koppar dalersplåtar, alla inlösta för 11 rub. 42 kop.; ett tredje från Pyhäjärvi insjö i Viborgs län 1839: 18 silfvermynt, deraf 12 svenska från Karl XI:s och XIP.s tid 1666 — 1704, inlöstes för okändt pris ; ett fjerde från Nurmijärvi 1839: 340 gamla silfvermynt, deraf 16 (13 ?) präglade i Reval och Riga på stormästarnes tid, inlöstes för 6 1 rub. 30 kop.; ett femte från Vederlax, jemväl 1839. Det sistnämnda skall bafva inneliållit bl. a. omkring 4 lispund silfvermynt, livaraf dock, efter många omgångar, endast 9 icke närmare angifna stycken, om till sammans 6^/4 lods vigt, hamnade (1841) i universitetets samlingar och betalades med 4 rub. 34 kop. s:r. År 1840 inlöstes ur ett 1839 gjordt aii- tiqvitetsfynd från Kuopio, Kusurila by, för 40 rub. 50 kop., 2 silfverbägare och 1 silfversked, tillsammans vägande 16 lod, men icke de dermed åtföljande 3 kopparplåtarna och 16 skiljemynten. Ännu bristfälligare är för sagde tiderymd specifikatio- nen af öfriga förekomna inköp. Eäkningarna utvisa blott i allmänhet, att kabinettets utgifter, med inbegrepp af ersätt- ningen för ofvannämnde bittemynt, belöpte sig: 1836 till 32 rub. 25 kop., deraf 6 för „en tysk tbaler“; 1837 till 0; 1838 till 104 rub. 42 kop.; 1839 till 165 rub.; 1840 till 150 rub. 70 kop.; — således summa 452 rub. 37 kop. för alla 5 åren. En enda detaljerad räkning, slutande sig å 67 rub. 10 kop., är bilagd, nämligen 1840 af ingeniöröfversten B. v. Schweder, som till kabinettet försålt 15 små ryska silfver- mynt från Mikael Feodorovitscb’ till Peter I:s tid, och 16 bronsmedaljer. Af de senare må anföras de öfver slaget vid Pultava (jfr Bercb p. 256), öfver aktionen vid Perevolotscbno d. 30 juni 1709 (3, 20; jfr B. p. 257), öfver Liflands och Finlands eröfring 1710 (3, 25; jfr B. p. 260), öfver intåget i Åbo 1713 (jfr B. p. 265), öfver freden i Nystad 1721 tvenne skilda (jfr B. p. 276), öfver slaget vid Vasa, Storkyro (jfr B. p. 265), öfver freden i Åbo 1743 (jfr B. p. 283), m. fl., be- talade från 3 rub. 20 kop. till 4 rub. stycket. I utgiftssumman för 1839 ingingo utan tvifvel prisen för de enligt prefektens förteckning „inköpte [7] mynt och medaljer', nämligen 2 fyramarkstycken, Karl IX:s 1604 och 7 Kristinas 1647, samt Gustaf II Adolfs riksdaler 1632, äfvcn- soin 1 medalj i silfver öfver svenska banken, jemte 2 tyska thaler 1719 ocli 1753 och 1 påfvemynt i silfver, Innoc. XI an. II („Portae inferi non praevalent“). G å f V or inkommo fortfarande, ja ännu talrikare, änskönt af mindre omfång än under nästföregående period. En del utgjorde fynd, hvilka här först må uppnämnas. Så förärades: 1836 af öfversten Alex. Fock 9 österländska och 8 europei- ska medeltidsmynt, det redan (i I, 85) omförmälda Kautus fyndet; 1840 af medicine doktor Kr. Äimelé bl. a. en 1815 i jorden i Storkyro hittad adlig signetring af jernblandadt silfver; af kaptenen O. D. v. Kraemer 3 smärre silfvermynt från Erik XIV:s och Johan IILs tid (ovisst, om jordfynd å Gammelgård i Lampis); af löjtnanten Gabr. Tan def el t 1 litet svenskt silfvermynt 1573 och 1 portugisiskt d:o 1790, hittade i trädgården å Kapola i Sysmä; af prosten K. D. Sipelius 1 svenskt kopparmynt 1645, funnet i Saltviks prestgårds åker. Förutom dessa fynd skänktes; 1836 af grefve Re h bin- der den samma år i Stockholm öfver van Suchtelen slagna medaljen (jfr ofvan sid. 3); af ryttmästaren J. Rosenström bl. a. 1 Domitiani mynt; 1837 af onämd gifvare 1 gammalt ryskt kopparmynt; af universitetet i Kiev bronsmedaljen öf- ver grundläggningen af dess nya hus; af en onämd och af Böning diverse mynt; 1838 af Upsala universitet medaljen i silfver öfver dess forne kansler grefve Hans Axel v. Fersen (Hildebr. p. 269); af kolferdikaptenen G. R. Born 4 medal- jer öfver drottning Victorias kröning; af doktor Kr. Äimelé universitetets stiftelsemedalj 1640; 785^ af doktor J. K. Ebe- ling och andra Vasabor, — landskamrer F. G. Långhjelm, doktor K r . Ä i m e 1 é, handlanden J a k. C al a m n i u s, assessor K. Stenhagen och guldsmeden Gr en man — enligt skild förteck- ning, 16 äldre mynt och 9 medaljer, bland de senare tyska 8 af 1635, 1694 (öfver d:r Iser), 1700 och svenska öfver Karl XII:s (löd 1718 (H. 1 p. 592 f.), Fredrik I:s kröning 1720 (II. II p. 30), juhelfesten 1721 (II. II p. 33 f.), prinsessan Sofia Albertina 1783 („Vasorum Sorori“ i tenn; H. II p. 312); af öfversten K. A. Nordenstam 1 gammalt armeniskt guld- mynt; af apotekaren K. Em. Synnerberg 2 abaser från Tscherkassien; af pastorsadjunkten Er. Klerck tennaftryck af Hedlingerska medaljer; af universitets ombudsmannen, liä- radsliöfdingen A. J. Chydenius 6 romerska kopparmynt; af grefve Re hbinder medaljen i silfver öfver Pulkova observa- torii invigning. B ö ning ökade sina tidigare föräringar, enligt generel förteckning, 1839 med: 25 mindre och 21 större mynt, mest i silfver, — bland de senare: Sachsiska 1609, 1624, 1628, 1639, 1663 vid kurfursten Joh. Georg II:s kröning; Augs- burgiskt 1641; Mainz, erkeb. Anshelm; Osnabriick, bisk. Ernst August 1691; Pommern, drottning Kristina 1642; Peter P.s rubel 1722; m. fl. — samt 6 medaljer, öfver Demidov, erkeb. Joh. Ernst af Salzburg 1694, polska kungen Fredr. Augusts uppstigande på tronen 1733, en med bild af en ren (i af- skärningen: „Confraternitas“), dessutom Knoblauchska familje- vapnet och furstliga Liewenska d:o, båda i silfver, äfvensom Karl IX:s guldmynt 1610 och, jemväl i guld, en minnespen- ning med inskrift „Confess. Luther, exhibet saeculum Joh. Georg 1530, 25 Junii“. Samme gifvare inlemnade under året 18å0 20 silfver- mynt och medaljer, — bland de förre: Karl IX:s fyraöre 1606, Sachsen 1615, 1625, 1630, — bland de senare exem- plar: öfver Karl IX såsom krönt konung 1607 och öfver hans död, öfver Kronslotts anläggning af Peter I 1704 (B. p. 251), öfver hans seger vid Liesna 1708 (B. p. 256), öfver Peter II:s kröning 1728, öfver Elisabets d:o 1742, öfver stor- 9 furstinnan, sedermera kejsarinnan Anna („An Gottes Segen ist alles gelegeii“), Katarina II:s tapijerhetsmedalj 1789 för utmärkelse i finska skären, öfver kejsar Leopold 1625, m. fl. ()fngagåfvori84<9voro; af professor Im. Ilm o ni 1 medalj öfver sicilianske naturforskaren Gemellar, präglad i ett slags i Aetnas krater bildad jernmalm; af vicekonsul K. W. Lin- deberg nyare portugisiska mynt, 9 i silfver och 2 i koppar; af kaptenen vid Semenovska gardet Scliipov 2 smärre Elisa- bets och Katarina II;s guldmynt å ^^2 rubel silfver; af kon- ditor Bandi y medalj i silfver öfver Xicol. Maurer 1644; af skräddaren Staudinger silfvermedalj 1629 („Ach Herr dein Yolck und Wort behut“); af apotekaren O. W. Montell på Åland svensk silfverklipping 1569; äfvensom de trenne här nedanför särskildt nämnda föräringarna af Svenska akademin, af landshöfdingen S. Fr. v. Born och af majoren Wulisma. Svenska akademin hade 1839 ärat sekularminnet af Porthans födelsedag genom att låta prägla sin sedvanliga årsmedalj öfver honom. Tjugo exemplar deraf i silfver blefvo, beledsagade af en förbindlig skrifvelse tillsända finska uni- ®) Af 1840 72 ocli lydande: „Svenska Akademien har, med sin Skyddsherres II. M. Konungens nådiga tillåtelse, ådagalagt sin hög- aktning för minnet af Professoren vid Abo universitet, Kanslirådet, Riddaren af Kongl. Nordstjerne orden, mag. Henrik Gabriel Porthan, medelst preglandet af en skådepenning öfver denna utmärkta man, hvars minne kommer att, enligt Akademiens uppdrag, tecknas af den hädangångnes frejdade landsman. Biskopen, Akademiens Ledamot Doktor Fr. M. Franzén. Den ärebevisning, som Akademien härige- nom velat egna åt ett namn, h vilket Sverge ej skall upphöra att högt skatta ibland sina, under all den yttre verldens skiftningar, oför- gängliga egodelar, skall säkerligen med välvilja upptagas af det Lä- rosäte, hvars prydnad Porthan under en mansålder varit. Svenska Akademien anhåller derföre att, såsom vedermäle af sin aktning, fa till K;m Akad. öfverlemna 20 exemplar af minnespenningen öfver 10 vcrsitetets konsistorium, dels till förvarande i myntkabinettet, dels för att utdelas bland Por t lians närmaste ännu lefvande medbröder och lärjungar. Med livilka känslor denna ärebe- visning mot den liädangångne här på sidan mottogs, derom vitnar konsistorii af Linsén varmt och hugfullt uppsatta tackbref ®). Äfven t. f. kansler grefve Rehbinder till hvilken kon- sistorium öfverstyrt ett exemplar, uttalade i en hjertlig svars- skrifvelse sin erkänsla. Deri säges bl. a.: „Och får jag för detta bevis af konsistorii hågkomst aflägga min varma tack- sägelse, under försäkran, att detsamma är för mig så mycket kärkomnare, som jag fordom stått i närmare förhållande till kanslirådet Porthan samt tacksamt erinrar mig denna min Lärares sällsynta egenskaper och förtjenster, hvarföre jag vid Porthan, för att dels förvaras bland Universitetets myntsamling, dels utdelas bland närmaste ännu lefvande medbröder och lärjungar af denne den Finska Historiens Fader och Grimdläggare“. ®) Af 1840 ^72 lydande : „För gåfvan af aflägger Uni- versitetet förbindligast sin tacksägelse. Af oskattbart värde för Un. är en gåfva, med hvars emottagande förknippar sig den upplyftande föreställning, att en Man inom detta Lärosäte genom utmärkta för- tjenster berättigad till oförgänglig hågkomst, nu blifvit förevigad i Svenska Snillets häfder. Det är onekligt den oförgätlige Lärarens skönaste belöning att invigas åt minnets odödlighet af det Samfund, som räknar för sin prydnad den mest älskade af hans Lärjungar. Ännu dyrbarare blifver gåfvan genom närvarande tidsomständigheter. Det Finska Univ. bereder sig till begående af sin andra Sekularfest. Omotståndligt måste dervid tanken ofta vändas till det land, af hvil- ket Fiunarne erhöllo så Christendomens som Vetenskapens första ljus. Att derifrån ännu i dag, under :Qermande förhållanden härstä- des, mötas af vänskaplig välvilja, är innerligen ljuft och tillfredsstäl- lande. Kejs. Alex. Univ. anser sig böra betrakta äfven detta veder- mäle som ett erkännande, att Finland icke missvårdat den bildning, Svea tordom välgörande sådde i dess nybrutna joixD. 11 iiärvartinde tillfälle ej heller kan undertrycka min ledsnad att vi i Finland hittills gjort så litet för denna fräjdade Mans minne“. Detta ord pekade mot en framtid som borde komma, och som kom. En mer sällspord hågkomst var likaså förenad med den af landshöfdingen von Born erhållna skänken. Den be- stod nämligen i Per Brahes silfvermedalj af 1665 med vid- hängande silfverked, — samma exemplar, hvarmed grefven sjelf fordom belönat den bonde, som bygt första huset i Ka- jana, den nyanlagda staden i grefvens finska friherskap. När- mare redogörelse och beskrifning derom har, jemte afbildning af medaljen, af mig meddelats i det af finska litteratörer, på tvåhundrade årsdagen af P. Brahes död (1880) utgifna illu- strerade jubelhäftet. Slutligen synes äfven Wulismas gåfva ha varit ganska värdefull. Förteckningen deröfver uppnämner 70 stycken, mest antikt grekiska och romerska samt orientaliska mynt under 64 numrer, deraf, enligt Linsens årsberättelse, „7 i silfver och 57 i brons“. De allra flesta anges vara funna på olika orter i Krim, särdeles Kertsch och herr W ulismas egen- dom nära Teodosia. Med ledning blott af den föga exakta förteckningen, låter sig dock en noggrannare granskning eller identificering af de bland andra dylika länge sedan instuckna pjeserna, svårligen åstadkomma. Ökades sålunda under nu berörda quinquennium (1836 —40), enligt hvad vi kunnat finna, den numismatiska sam- lingen i det hela ganska sparsamt — eller med inalles in- köpta 84 (troligen dock något flera) och omkring 230 skänkta mynt och medaljer, — så gäller det samma ännu mer kabi- nettets öfriga förvärf. Bland dithörande inköp anföras från sagda tidrymd, eller rättare från året 1840, som ensamt framträder i förteckningarna, blott det redan nämnda Knopio- 12 Kusurila fyndet, 2 silfverbägare och 1 silfversked. Samma år påföras gåfvorna: af d:r Kr. Äimelé en adlig signetring, jordfynd 1815 i Storkyro, en messingsmedaljong, som möjli- gen tillhört ett brödragille i medeltiden, och en i sten sku- ren hund (kinesiskt arbete); af professor Im. Ilm oni en sten- yxa, jordfynd i Kangasala; af lagman E. W. Sallmén en stenyxa, jordfynd i Uskela; af fänrik Spoof ett äldre bösslås. Att hvarjehanda slika redskapsting, som de sist omför- mälda, icke lämpligen hörde till ett nuniismatiskt kabinett, hade man redan härförinnan insett och derför, då de bör- jade hopa sig, 1835 anvisat dem en särskild lokal (I, 102). Fem år senare fingo de ock, då för första gången, ett eget klassificeringsnamn, — huru vida i allo träffande, kan dock sättas i fråga. På hemställan af Linsén beslöt nämligen konsistorium (1840^72) ^universitetets samlingar af åt- skilliga märkvärdigheter, tillkomna genom menskohand, så- som gamla vapen, klädedrägter, prydnader m. m. skulle få benämningen EtnografisJd Museum och denna inskription an- bringas på dörren af det rum, hvari de samma förvaras“ ^). Härmed hade separationen från myntkabinettet åter skridit ett stycke framåt. Anteckningarna rörande den medalj, hvilken universite- tet 1840 lät prägla till minne af dess andra sekulardag, höra i sitt sammanhang till ett följande häfte. Till kabinettets samlingar öfverläts af denna skådepenning trenne exemplar, ett i guld, ett i silfver och ett i brons. Dess utdelning för öfrigt bland ett större antal in- och utländska så väl en- skilda lärde och högre embetsmän, som offentliga inrättnin- 0 Benämningen tyckes dock ansetts icke fullt exakt, ty redan i k:i prot. 1841 § 13 samt sedermera då och då kallas inrättnin- gen nogare „historico etnografiska museum Om namnet „national- museum" se nedanför i kap. IV. 13 gar, föranledde från många håll skriftliga tacksägelser, bety- gande deltagande för den finska högskolans långvariga och fruktbringande arbete i vetenskapens och bildningens tjenst. De ingå in extenso i universitetets brefböcker. 14 II. Åren 1841 — 48. Konsistorium och universitetets samlingar. Etnogra- fiska museets tillväxt. Till frågan om finska konstföreningens uppkomst; Lauraei taflor; Antiker. Numismatisk transaktion med d:r Zipser i Ungern. Myntfynd, dels skänkta, dels inlösta. Andra myntgåfvor och -köp. Finansielt. Genom konsistorii åren 1835 ocli 1840 vidtagna åtgär- der tillskapades i sjelfva verket en ny afdelning vid kabinet- tet, — den etnografiska. Betingad af dit öfverfördt, under tidernas lopp hopadt material, var den dock icke direkt, utan, så till sågandes, blott implicite förutsatt i statuternas kom- bination af ett konstkabinett med det numismatiska. Den förra rubriken inbegrep onekligen också etnografiska före- mål, men huruvida med företrädesrätt kunde sättas i fråga. Å ena sidan tillgjordes derför föga att anskaffa sådana, me- dan man vid tillfällen, såsom skall påvisas, hugfäldes att på egentliga konstverk uppoffra rätt betydliga summor. I den yttre ordningens intresse lät i alla fall den skedda fördel- ningen, först på skildt rum och sedan jemväl under skild benämning, väl försvara sig. Dylika „egenmägtiga“ tillvägagåenden af konsistorium sågos på dessa tider icke allestäds med blida ögon. Dertill funnos närmast personliga skäl, hvilka lätteligen under de- battens gång kunnat erhålla allmännare, principiel betydelse. Den länge ventilerade frågan om universitetsbibliotekets ord- nande vid snart stundande öfverflyttning till annan lokal, trängde alt mera på. Inrättningens åldriga prefekt befarade att tvingas frångå den af honom med ensidig förkärlek om- fattade rena formatsmetoden, till förmån för den reala. Få- fängt sökte konsistorium genom positivt beslut (1842 Vn) 15 liäfda sin ratt att föreskrifva prefekterne, den ena som den andra, huru i förekommande fall med samlingarna skulle för- faras. Saken drogs till kansler, som verkligen resolverade (se prot. 1844 § lö), att det icke tillkomme konsistorium bestämma om samlingarnas uppställande, utan blott att derom bemställa hos kansler. Denna decision, helt generelt uttryckt, hade kunnat hlifva af ganska ledsamma och inskränkande följder. Men man tillät sig fatta den såsom endast afseende biblioteks- tvisten, hvilken ock slutligen genom kanslers skrifvelse 1845 Vi afgjordes efter konsistorii önskan ^). Med universitetets öf- riga vetenskapliga inrättningar förfors äfven framdeles, opå- taldt och obestridligen till deras båtnad, med full handlings- frihet. Anordningen i kabinettet, hvarigenom ett „etnografiskt museum“ kom till stånd, hade det goda med sig, att hän- sigtliga föremål stäldes till hopa och sålunda bildade ett öf- verskådligt helt för sig. Iläraf åter lifvades småningom så allmänhetens som möjligen äfven prefektens eget intresse för samlingen. Voro ock framstegen ännu på länge ganska tröga, så inträffade likväl icke hädanefter, såsom förut, att hela år förgingo utan att någon enda ny acqvisition inkom eller anteck- nades. Alt fortfarande till största del åstadkommen genom skänker, och derihland åtskilliga jordfynd, gestaltade sig mu- seets tillväxt under förevarande period, enligt flerstädes spridda^ men här sammanstälda uppgifter, som följer. År 1841 erhöllos flera ganska anmärkningsvärda föremål. Så omförmäler konsistorii protokoll för den Va? att lands- höfdingen i Uleåborgs län J. A. Stjer nschantz skänkt 2 silf- verpjeser af ^synnerligt värde“, nämligen en hägare eller kalk. ®) Se derom i mitt minnestal öfver F. W. Pipping. 16 försedd med inskription på forntyska, samt en snäcka, inköpta i Lappmarken, dit de ,, förmodligen småningom kommit“, ge- nom från 30-åriga kriget återvändande finska soldater. Hvarje- handa fornsaker — en orientalisk vigtskål, silfverprydnader m. m. — beledsagade jemväl det stora myntfyndet i Kiiola- järvi och Sodankylä gränsmarker, livilket förärades af lands- kamreraren i Uleåborg assessoren K. G. Bergbom ocb den 2^3 i konsistorium blef anmäldt. Liktidigt inlemnade enkan N 0 r d b e r g i Helsingfors en marmorskifva med bild i basrelief, påträffad jemte ett par medaljer från Karl XLs tid, vid grund- läggning till hennes bus. I juni ocb juli antecknas som gåfvor, af vicepastor El. Ekbom: a) stenyxa eller kil, jord- fynd i Ulfsby, h) stenhammare, hittad vid kanal gräfning 1834 i Luvia kapell, en perla, sannolikt hörande till Yörå fyn- det 1834, ä) stentafla med basrelief föreställande Salomos skiljedom mellan de två skökorna; samt af mamsell Sofi Zidén i Idensalmi en förgyld silfversked med årtalet 1543. Ändtligen skänktes i oktober af marinlöjtnanten 0. C aste - gren en indisk gudabild i silfver samt en mumiebild i sten. Någorlunda talrika, om ock af mindre värde, voro de 5 följande årens acqvisitioner. För 184:2 nämnas, som gåf- vor, af hofrättsrådet K. H. Asp i Vasa 1 runstaf jemte 2 ryska brudprydnader i silfver^); af handlanden Brunberg i Jakobstad 1 runstaf från 1590; af vicepastor Asp e lin 1 af- bruten spjutspets af sten, funnen vid Alavo kyrka; af han- delsagenten G. F. V. Böningh oljemålning föreställande est- niskt bondfolk; äfvensom från musei vaktmästaren Kosenbergs sterbhus inköptes Aleutiska klädedrägter för 7 rub. 15 kop.sir. Dernäst förärades 184B af vicepastor Engelbrekt Banc- ken i Mietois 1 afbruten gammal knif med benskaft ocb silf- 0 S. k. Bratzka, enl. Holmbergs katalog, sid. 26: Bratra. 17 verholk, funnen i en åker å Arpolax gård i Bjerno; af vice- pastor Er. Kl er ck i Lemland 1 gammalt hänglås och en gam- mal yxa, uppgräfda i en äng på Vi alns. djup; af possessio- naten K. Fr. Timm 1 stenyxa och 1 med figurer prydd sten, funna i en åker, hörande till Eurakoski by i Eura socken; af studeranden Boos 1 kinesisk knif med slida och gafflar; af kyrkoherden G. W. Homén i Eura jernspetsen af ett spjut och 1 kufiskt silfvermynt, funna derstädes i en sand- backe. 1844 — 46 erhöllos; af possessionaten E. Borgström 1 afbruten pil, tagen ur vingen på en i Pojo skjuten hafsörn, samt 1 stenyxa, jordfynd dersammastädes ; af lektor B or eni us 1 gammalt svärd; af apotekaren H. J. Kjöllerfeldt 1 gammal stridsbila samt 1 emaljeradt tvättfat med kanna; af stude- randen K. O. J. Blåfield 1 medaljon med etsad bröstbild af konung Fredrik, fordom tillhörig landshöfdingen i Kuopio k. J. Ramsay; af riksantiqvarien J. J. Nordström 1 gips- aftryck af ett på godset Borkholm i Estland år 1792 funnet lerkäril, förfärdigadt 1592 och 1 gipsafbildning föreställande Loth och hans döttrar. Åren 1847 och 1848 voro åter mera inbringande, sär- skildt det förra genom tvenne större föräringar, nämnvärda den ena ur etnografisk, den , andra ur artistisk synpunkt. Dåmera, amiralen A. A. Etholén förökade med nya betydande bidrag den samling af Aleutiska och Koljuschiska klädedräg- ^ter, vapen m. m., hvartill han under sin långa anställning i de rysk-nordamerikanska kolonierna lagt grund vid univer- sitetet. Den andra gåfvan, hvilken efter vår likaså bekanta .landsman statsrådet J. A. Ehrenströms samma år (1847 timade död, enligt hans i lifstiden gjorda disposition, tillföll universitetet, utgjordes af Karl XIL.s i mer än kroppsstorlek målade oljeporträtt, samt Gustaf Illts bronserade gipsbyst 2 18 "efter Sergell och en Rembrandts tafla i kopparstick (Kristi nedtagning från korset). Ytterligare erhöllos 1847: af öfversten K. A. Stjern- schantz diverse Baschkiriska vapen; af skepparen Kr. W en- nerholm i Nykarleby 12, enligt uppgift, antika medalj oner i marmor från Sicilien samt en lerartad sten med aftryck af en menniskofigur, funnen i nejden af Karthago; af kyrkoher- den X. Äimelaeus i Reval ett antal miniatyrbröstbilder af namnkunniga personer; samt 8; af studeranden G. X. Lau- rell 1 tscherkessisk dolk; af tullförvaltaren P. J. Falck i®), bland annat, a) 2 år 1686 oljemålade porträtt af kyrkoher- den i Xystad M. Brunlöf (f 1720) och hans hustru Maria Henriksdotter Wärdh, h) b små taflor i perlemor, c) 1 pan- sarskjorta af nitade jernringar, d) 1 runstaf, e) 1 svensk kom- mandostaf, f) 1 lapsk piskklubba, g) 1 äldre bösslås med lemning af silfver plätering, hittadt på Kjäfsalö holme i Perno skären under plöjning 1774; af kyrkoherden Homén i Eura derstädes å prestgårdens egor funna 1 gammalt svärd, 3 lans- spetsar och diverse ringar eller kedjestycken, alla afjern;af enkefru Chris t én 1 ask af Jakutiskt arbete; samt slutligen af kommissarien Foudilainen i Kides 1 spjutspets. Denna redogörelse öfver etnografiska museets första period (äfvensom universitetets statsbok) bevisar nogsamt, att man icke hade lust der på slösa stora summor, — endast 7 rubel och några kopek under loppet af 8 år! — utan hellre lät den nybildade inrättningen ökas genom allmänhetens gunst. Sparsamheten var dock endast skenbar, och berodde af kon- kurrerande konstsyften, hvilka samtidigt började vinna insteg. Derom några ord, för att äfven från denna sida lemna ett litet bidrag till belysning af finska konstföreningens uppkomst. Jfr hans skrifvelse 1848 Vc bland till U:tet ankomne bret 19 Sedan 1840 hade en yngre akademisk lärare, dåvarande adjunkten, slutligen professoren i grekiska litteraturen, N. A. Gyldén så i pressen som genom en specialskrift och i en- skilda, mest akademiska kretsar uppträdt som en ifrig före- språkare för de bildande konsternas, — skulpturens och må- leriets, — dittills i landet och hufvudstaden föga aktade, om ej förbisedda intressen. Hans enträgenhet verkade smånin- gom på opinionen. Universitet egde ju ett officielt „konst- kabinett^, — ehuru ingen motsvarande samling, så vida ej dertill räknas porträtterna af dess kanslerer och andra för- tjenta män samt några små taflor och teckningar i ritsalen, jemte hvarjehanda „stycken‘‘, gömda i någon vrå. Ja, numera fans ju ock ett etnografiskt museum. Dessa omständigheter blefvo för den goda viljan bevekande, och ledde till de veter- ligen första förslagen, att hos oss offra offentliga medel för ett artistiskt ändamål. 1842 meddelade Linsén i konsistorium, att 18 styc- ken större och mindre taflor, målade af Lauraeus, hembjudits universitetet för ett pris af 3,000 riksdaler svenskt banko. „Och som konsistorium^, säger protokollet, „med afseende å så väl sjelfva konstvärdet uti dessa taflor, som den omstän- digheten att de utgått från en fräjdad landsmans pensel, ön- skade för den del af - Mynt- Medalj- och Konstkabinettet, hvilken under benämning af Etnografiska Museum (!) blifvit särskildt ordnad och uppstäld, inlösa sagda taflor, helst pri- set å dem, enligt konstkännares utsago, äfven skall vara ganska billigt, men inköpssumman öfverstiger icke blott års- anslaget för ofvannämnda kabinett, utan äfven derutöfver ^0 Betydelsen af den antika konstens studium, H:fors 1841, sedan ock: Om den bildande konstens ursprung och betydelse, H:fors 1850 samt: De gamla Grekernes rikedom på plastiska konstverk. H:fors 1851. 20 den behållning, som f. n. finnes uti fonden för denna inrätt- ning och uppgår till 421 rub. 14 kop. silfver“, — altså be- slöts hemställa hos kansler om tillstånd, att de bristande medlen finge i förskott tagas ur andra universitetets fonder. Huruvida Gyldén haft direkt andel i motionen rörande de Lauraeuska taflorna i-), känner jag ej. Säkert är deremot, att han vid samma tid eller redan dessförinnan var både upphofs- och ifrigaste målsman för projektet om införskaffande till landet och universitetet af antika skulpturmodeller. Här- med sammanhängde i korthet sålunda: „På väckt fråga^^ (nämligen i privat väg af Gyldén), in- fordrade kansler i skrifvelse 1842 konsistorii yttrande „ej mindre angående behofvet och nyttan af en slik samling (antika konstmonument) för universitetet, än rörande utvä- garne att densamma anskaffa och underhålla^. Det äskade betänkandet (af den innehåller, att en antiksamling „väl vore för universitetet sä väl med afseende å klassisk som högre konstbildning både behöflig och nyttig, men att universitetet saknar utvägaf att deri samma anskaffa och un- derhålla“ — helst fonden för universitetets Mynt- Medalj- och Konstkabinettet ^ hvarifrån kostnaden borde utgå, redan är med skuld belastad“. Man hade glömt eller kanske kände icke till grefve Rehbinders löfte åt G y 1 d én ^3) om ett anslag af hela 10,000 rubel ass. för ändamålet. Kansler gaf ofördröjligen (den sitt bifall till de Lauraeuska taflornas inlösande på antydt sätt, men resolve- rade (den '^/la), att frågan om antikerna, på de af konsisto- rium framstälda skäl, ^tillsvidare borde förfalla". Icke för ty blef den senare frågan tidigare löst, i det, åter på bedrif- Sjelf nämner han 'ej ett ord om dessa taflor i sin skrift •Finska Konstföreningens stiftelse historiskt framstäld, H:fors 1868. Se hans sist åberopade skrift. . .. . 21 vande af den första förslagsställaren, högskolans studentafdel- ningar, livilka „redan länge och lifligt känt behofvet af att vid detta universitet funnes helst något af den antika bildhug- garekonstens mästerverk, hvarigenom den plastiska skönhet som genomgår de gamles litteratur, äfven i lefvande bild här kunde åskådas“, genom frivillig subskription inom sig sam- mansköto den för syftet nödiga summan och redan i mars 1844 anhöllo att få, „såsom vedermäle af deras kärlek för skön konst i allmänhet och en möjligen uppblomstrande fo- sterländsk i synnerhet^, till universitetet förära trenne från Paris bestälda, i gips afbildade antika skulpturverk. Dessa verk voro, förutom några mindre, Laokoons grupp, Apollo Belvedere och Versailler Diana, hvilka, efter att på sommaren 1845 hafva anländt till orten, blefvo uppstälda först i uni- versitetets ritsal, der de jemte några andra konstverk på för- anstaltande af G y 1 d é n och teckningsläraren Kruskopf expo- nerades i oktober, och framdeles i dess bibliotek, hvarest de ännu för närvarande ha sina platser. Först i november sistsagda år afgjordes de Lauraeuska taflornas öde. Vissa, icke närmare uppgifna, „mellankomna omständigheter" hade hindrat verkställandet af konsistorii 1842 fattade beslut. Nu hade dock ryska generalkonsuln i Stockholm Lavonius, i afseende å försäljning, till vice landt- mätaren M. v. Wright öfversändt 6 taflor af samma konst- när och 4 af okänd hand för ett pris af 146 rubel silfver. De inköptes genast efter sålunda specificerad räkning: N;o 1. Landskap med eld och figurer af Lauraeus, till 35 rub. „ 2. En brinnande qvarn af d:o 35 „ Enligt nedan åberopade inlaga. Inemot 1700 fm , enligt Estlander, De bildande konsternas historia, H:fors 1867, sid. 593. ^*) Se H:fors Tidn. 1845 n:o 84. 22 N:o 3. Jägare vid en eld af Lauraeus „ 4. D:o d:o af d;o „ 5. Eldstycke med figurer af d:o . . „ 6. D:o d:o af d:o „ 7 & 8. Italienska esqvisser af okänd men god mästare .... „ 7 10. Folkfester af okänd mästare till 17 rub. 50 k. 17 5 8 14 14 50 Summa 146 rub. Att universitetet ansåg detta förvärf af vigt för sina egna odlingssyften, synes tydligen, då konsistorium 1846 afslog en af den då nyss bildade konstföreningen gjord an- hållan att få för inköpspriset tillegna sig det samma. Gerna bifölls deremot, att taflorna och andra universitetets konstverk finge begagnas vid skeende expositioner. Vända vi oss nu till kabinettets hufvudafdelning, mynt- och medaljsamlingen, så synes främst böra omnämnas en af utländsk man med vårt universitet inledd numismatisk bytes- transaktion, hvilken i början af perioden, efter mångårig skriftvexling, ändtligen afslöts. Universitetets brefl)öcker från ett helt decennium veta mycket att förtälja i saken, hvars hufvuddrag här skola tecknas. Redan 1832 och 1833 hade en ungersk naturforskare d:r C. A. Zipser i Neusohl, enligt egen uppgift „ein leiden- schaftlicher Miinzsammler der neuesten Zeit“, ej mindre hos grefve Rehbinder än hos konsistorium anmält sin afsigt att till universitetet förära en samling mineralier. Han för- mäler tillika sig vara sysselsatt med ett arbete öfver „alle Ehrenzeichen des XIX Jahrhunderts^, och begär derför ett exemplar af den minnespenning, hvilken i anledning af kej- sar Nikolais besök i Finland 1830 blifvit präglad och utde- lad åt förtjente jordbrukare af bondeståndet, äfvensom ett nummer af någon finsk tidning. 23 År efter annat anlände verkligen från honom flera „cen- turier“ af de iitlofvade mineralierna, merendels beledsagade af förbindliga skrifvelser, deri han bl. a. (1836 ^/g) förklarade sig stolt „dass mein Yaterland, wenm auch durch tausend- jährige Trennung entfremdet, mich gleichwohl mit einem Lande befreundet, das mit demnieinigen einst von geniein- schaftlichen Stammvätern entsprossen“. I tillkännagifvandet (1841 20/g) om 7;de centuriens afgång säger han sig ha under händer ett arbete kalladt „Die evangelischen Jubeljahre des XIX Jahrhunderts“, och anhåller af sådan orsak om de fin- ska medaljerna öfver reformationfesten 1817 och öfver uni- versitetets andra sekularfest 1840 jemte inslående litteratur. En sådan kunds önskningar ville konsistorium gerna uppfylla. Beträffande den kejserliga bondemedaljen af 1830 mötte dock det hinder, att kabinettet blott egde ett exem- plar deraf (jfr I, 100), hvilket icke kunde aflåtas. Men i stället öfversändes finska hushållningssällskapets både belönings- och s. k. Ahlmanska jeton, förutom numrer af tidningarna Turun Viikkosanomat, Oulun Yiikkosanomia och Sanansaatuja Yii- purista. Härom afgående skrifvelse (1835 — hvaraf Zipsers redan anförda framkallades, — erinrar hufvudsakli- gast om det deltagande, finska universitetet fått röna från skilda håll, tilläggande: „Auch unter dem Yolke, welches obgleich einst von gemeinschaftlichen Stammvätern mit dem unsrigen entsprossen, aber durch tausende von Jahren ge- trennt und entfremdet worden, unter den Ungrern, schätzt das Consistorium in Ew. Hochwohlgeborenen einen Freund und Beförderer wissenschaftlicher Bildung in Finland“. Hade man tyckt sig berättigad förutsätta någon finsk språkkännedom hos emottagaren, så visade sig denna väntan, hvaraf skrifvelsen utan tvifvel lånat sin patriotiska anstryk- ning, fullkomligt illusoriska. På hans begäran måste nämli- 24 gen i ett nytt bref till och med de tvenne på belöningsjeto- nen förekommande . orden „Taito ja Toimi“ återgifvas på ty- ska. Icke heller sannades ‘ hoppet att få se dessa och de senare öfversända jubelmedaljerna publicerade, ty de skrifter, hvari sådant utlofvådes skola ske, hade ännu icke 1843 ”/u då Zipsers senaste bref till vårt universitet afläts, trädt i dagen, och befinnes icke heller der efter ha kommit till utfö- rande. I allmänhet måste periodens (1841 — 48) numismatiska skörd, så vidt förefintliga källnotiser (jfr sid. 5) derom upp- lysa, betecknas som jemförelsevis ganska klen. Desto mera framstå genom sitt vetenskapliga värde åtskilliga af de genom gåfvor eller köp till kabinettet ingångna inhemska fynden, hvilka här främst skola anföras. Tidigast, samt öfver hufvud ett af de för den finska arkeologin intressantaste, var det redan ofvanför från Lapp- marken (Kuolajärvi och Sodankylä) af assessor Bergbom 1841 förärade; det innehöll, utom annat, icke färre än 174 anglosachsiska mynt. Samma år tillkommo, skänkta af en- kan Nordberg, ett par svenska mynt, jordfynd i Helsing- fors, och af vicepastor Er. Klerck 20 svenska brakteater, funna 1 S:t Olofs kapell, samt genom inlösen (för 7 rub. 55 V2 kop.) 26 dels Sture- och Vasarnes mynt, en ringa lemning af ett å gårdstomt i Åbo uppgräfdt, men förskingradt fynd om in- emot 700 stycken. Smärre voro de följande årens bidrag, nämligen: 1842 ett sällsynt 3 markstycke, funnet jemväl i Åbo; 1843 af kyrkoherden Homén och vicelandtmätaren M. K. F. Tudeer 2 Samanider mynt, funna det ena redan 1826 i en sandbacke invid Eura prestgård, det andra i en sandgrop å Haga rust- håll i Sääksmäki; 1844 inlösta (för 45 rub. 16 kop.) 107 mest Karl XI:s och Karl XH:s silfver- och kopparmynt, funna 25 i Rovaniemi, Kemihaara by; 1845 af kyrkoherden J. H. Si- rén en svensk 8 dalers plåt af 1662, upphemtad från sjöbott- nen i Björkösund; 1847 af bergsrådet John Julin 6 smärre silfver- och 29 kopparmynt, funna i Maldola under Näsegård lydande äng; af kyrkoherden v. Knorr ing 1 Samanider dir- hem, funnen föregående år på en åkerväg vid Finströms prestgård; af apotekaren Montell jemväl 1 kalifmynt, funnet i samma socken på Godby; samt inlösta (för 3 rub. 21^7 kop.) 12 icke närmare 'angifna „äldre mynt“, jordfynd i Vich- tis, Pakkasela by, och (för 65 kop.) 5 äldre silfvermynt,- funna i Sunds socken, Tranviks by; slutligen 8 inlöst (för 3 rub. 38 kop.) 1 äldre guldmynt, fornfynd i Saltvik. Stundom omtalas äfven fynd af mynt och andra forn- saker, hvilkas inlösande af konsistorium, på prefektens till- styrkan, afslagits, såsom de hvilka gjordes 1844 i Kristine- stad, 1846 i närheten af Laihela sockens kyrkogård, 1847 i Thusby, Häkälä by, 1848 i Bjerno, Pojo gård. Utom nyss uppräknade hittemynt fick kabinettet, under samma år, äfven emottaga andra mer eller mindre nämnvärda gåfvor, nämligen i ordningsföljd: 1841 af landskamrer P. G. Svinhufvud och hans bror, pastor J. F. Svinhufvud 1 tysk thaler och 1 Peter II:s ru- bel 1728; af vicehäradshöfding Bl. G. J äger horn 1 öre 1725 och 7 kopparmynti; af studeranden J. H. Holm 1 fem- öre 1708 och 2 kopparmynt; af major Wulisma 2 grekiska mynt, grafiynd på Krim; af kommerserådinnan Moliis 30 kop- parmynt och mynttecken; af statsrådet O. af Schultén Gut- tenbergsmedaljen 1840 i brons; af hofrättssekreteraren H. Wärnhjelm en mängd kopparmynt och tecken; af pastors- adjunkten G. V. Limon i Tyrvis 1 silfvermedalj öfver Adolf Fredriks förmälning 1744 [H. p. 87]; af geheimerådet K. J. Walleen 1 Gustaf Adolfs dukat 1631, 1 kejsar Karls VI:s 26 guldmynt 1725, 4 romerska familje- och 1 kopparmynt, 2 större turkiska silfvermynt samt 33 äldre svenska koppar- mynt; af studeranden J. A. v. Essen 1 svensk tvåmark 1649; af grefve Alex. Armfelt 1 bronsmedalj öfver unitariernes förening med ortodoxa kyrkan ; af universitetets kansler, tron- följaren, 1 påflig minnespenning öfver hans höghets vistelse i Rom 1839; af generalmajor Finckenbergs sterbhus 1 finska militärens minnespenning 1811 i silfver samt 4 smärre dan- ska och 1 svenskt-pommerskt silfvermynt. 1842 af verklige statsrådet J. V. Hisinger 6 silfver- medaljer: öfver Gustaf II Adolfs död, präglad 1633 [H. I, p. 193], öfver Fredrik I och Ulrika Eleonora [H. II, 74 f.], öfver Ulrika Eleonoras kröning [H. II, 8 f.], öfver Z. Strand- berg 1794 [H. p. 229], öfver erkehertiginnan Claras af Braunschweig-Ltineburg död 1658 och öfver Kristian V af Danmark 1630 — , och 10 silfvermynt: Gustaf I 1542, Erik XIV:s åttamarks klipping 1563, Johan IIIis fyramarks klipping 1571, Karl IX:s markstycke 1606, Kristinas riksda- ler 1643 Fredrik I:s tioöre 1741, Salzburger erkebiskopligt mynt 1645 (?), kejsar Leopolds thaler 1659, Peter I:s halfrubel, Katarina II:s femkopek 1788; af revisor S. E. Forsén 1 Peter I:s silfverrubel ; af postexpeditör M. Weckström 26 smärre silfvermynt, deribland 18 svenska, Johan III — Gustaf III; af vicepastor A. Lindholm i Mörskom 7 nyare kopparmynt; af häradshöfding G. A. Bl åf ield 8 nyare silfver- och 11 kopparmynt; af handelsagénten G. F. v. Böningh 10 större och 40 mindre silfvermynt, deribland Erik XIY:s 1562, Johan IILs tvåmarks klipping 1569, Karl IX:s riksdaler 1610, Karl XP.s fyraöre 1669, 1 Visby mynt, 8 smärre baltiska, 7 från tyska städer, ryska rublar in. m.; af kollegiiassesor A. V. §elin 1 rysk rubel 1740; af apotekaren G. Lidbeck i Gamla Karleby hans aflidne son, studeranden G. 'V. Lidbecks efter- 27 lemnade samling, bestående af 24 mest nyare silfver- och 124 kopparmynt, deribland Karl XII:s riksdaler 1713, ryska rublar 1734 och 1762, 1 Riga mynt, m. m.; af universitetet i Kristiania, genom professor C. J. H olmb o e, 63 brakteater ur ett större jordfynd i Norige, med tryckt beskrifning. 1843 af handelsagenten G. F. v. B ö ning h 2 tyska silfvermedaljer, öfver kurfursten Johan Fredriks tillträde till regeringen 1535 och öfver freden i Prag 1625; af assessor G. M. By man 30 (32?) nyare mynt, deribland 1 i guld, de öfriga i silfver; af studeranden F. V. Fr en eke 11 3 brons- medaljer öfver Hamburgs brand 1842 och 1 engelsk i tenn öfver Brunnel, i anledning af tunnelns fullbordan; af profes- sor emeritus Joh. Gadolin 8 medaljer af gjutet stångjern; af studeranden grefve K. M. Creutz 9 romerska mynt funna vid Nizza och Nimes; af handlanden J. E. Hu mm el in i Åbo 1 svenskt konung Albrechts silfvermynt, 1 Gustaf II Adolfs fyrk och 1 danskt Fredrik IV:s silfvermynt. 1844 af handlanden G. O. Vas eni us 1 tysk brons- medalj 1837; af fänrik T. Forstén 17 diverse mynt, deri- bland 3 romerska i silfver; af pastor J. F. Svinhufvud, 45 diverse medaljer, mynt och mynttecken (jemte bifogad förteckning), deribland 7 i silfver, öfver C. Faxell [H. p. 199] m. m.; 1845 af handlanden G. O. Vasenius 1 bronsmedalj, präglad af staden Hamburg till betygande af dess tacksamhet för hjelpsändningar efter branden 1842; af studeranden K. A. Leidenius 4 äldre mynt; af kyrko- rådet i Lund silfvermedaljen öfver dervarande domkyrkas sjuhundra årsfest [H. II, 409]; af studeranden O. R. Frenc- kell 260 aftryck af medaljer skurna efter antiker; 1846 af kapten J. F. Molander i Pieksemäki 1 bronsmedalj öfver Gustaf II Adolf; af öfversten K. A. Stjernsch antz 12 diverse mynt och medaljer, deribland 1 drottning Kristi- 28 näs riksdaler samt minnespenningar öfver ryska tronföljarens besök i Peter I:s hus i Zaardam, öfver Yalhalla i Bayern, m. m.; af studeranden F. V. Frenckell 2 engelska tenn- medaljer, slagna i anledning af lagen om fri spanmålshandel; af studeranden K. Hultman 1 medalj öfver bibliskt ämne; 1847 af skepparen Kr. Wennerholm 4 nyare silfver- och 52 dels äldre dels nyare kopparmynt, hvaribland åtskilliga, de romerska och ptolemeiska, funna på Sicilien ; af professor G. Toppelius 1 silfvermedalj öfver Sigismund III, slagen af Jesuiter ne; af grefve Alex. Armfelt 1 gammal brons- medalj; af hofrättsauskultanten Fr. Linder ett antal mynt, de flesta romerska; 1848 af apotekaren Maexmon tan i Hel- singfors 1 Stormoguls silfvermynt; af tullförvaltaren P. J. Falck 3 silfvermynt; af professor J. J. Tengström 6 gamla svenska skiljemynt i silfver; af kyrkoherden v. Knor- ring 270 svenska och ryska kopparmynt, de flesta från förra århundradet. Granskas slutligen Inköpen till kabinettet, synnerligast till dess numismatiska afdelning, under förevarande 8 år, så voro de ganska ringa. Af de skilda posterna ha vi redan specificerat sammanlagda belopp för myntfynd af 59 rub. 96 kop. (7, 55 V2 + 45, 16 + 3, 21 V2 + 65 kop. + 3, 38), för etnografiska föremål (klädedrägter) 7, 15 och för de Lau- raeuska taflorna 146 rubel, eller inalles 213 rub. 11 kop. Tilläggas böra prisen för följande på olika håll inlösta diverse mynt och medaljer: 1841^ enligt prefektens lista, för svenska 8 mynt (riksdalrar af 1775, 76, 77, 80, 88, 92, 1801, samt ett Gustaf Adolfs mynt 1615) och de 5 medaljerna öf- ver Karl Gustafs död 1660 [Br. V, 2. H. I, 359], öfver Karl XI:s död 1697 [H. I, 452], öfver slaget vid Narva 17(X) [B. 209, 35, H. I, 503] och öfver Gustaf IIP.s kröning 1772 [B. 314, 6. H. II, 150]; vidare för 146 ryska silfvermynt 29 från åren 1732 — 1832 af olika värden (34 rublar, 14 half- riiblar o. s. v.) samt en österrikisk thaler 1627, ett preus- siskt 1757, en spansk piaster 1792 och en fransk Ludvig XVLs jeton 1744, — till sainmans utgörande 96 rub. 78 kop.; 1842 för 16 guldmynt, deribland 11 ryska, 3 franskt-venetianska, ett portugisiskt och ett persiskt, — till sammans 71 rub, 43 kop.; 1844 för en silfvermedalj 3 rub.; 1846 för 16 svenska akademins minnespenningar, inköpta från grefve II e h b i n d e r s sterbhus, 13 rub. 71 kop.; slutligen för 908 af gravören Mellgren försålda jetoner „dels i vasformer (?), dels i tenn, dels i brons^^, 35 rub. — Summa summarum 213, 11 -{- 219, 92 (eller 96, 78 -f 71, 43 + 3 -f 13, 71 4- 35) = 433 rub. 3 kop. Den årliga utgiften hade således i medeltal stigit till knappa 55 rubel; hvadan, och då kabinettet, enligt stat, år- ligen uppbar 171 rub. 50 kop., samt dessutom egde äldre öfverskott, dess behållning vid slutet af 1848 i räkenskaperna salderas '1206 rub. 46 kop. Denna i och för sig fördelaktiga finansställning motsva- ras ty värr icke af lika gynsamt sakligt resultat. Visserligen belöpte sig antalet af de under åren 1841 — 48 inlösta myn- ten och medaljerna ända till 1255, men om de Mellbergska aftrycken, såsom rättast synes, borträknas, till endast 347, hvaribland icke flera än 151 hem tade ur jordfynd, oaktadt sådana, bevisligen, erbjudits i långt större mängd. Gratis förvärfvade kabinettet under samma tid öfver 14(X) dock mycket blandade mynt och medaljer. Hela den numismatiska tillväxten (d. ä. mest med utslutning af förteckningarnas nu och då utan all närmare upplysning s. k. „aftryck‘‘, „medal- joner“, „bröstbilder“) torde kunna, anslås till omkring 2(XX) stycken, deraf inemot 4(X) ur finska fynd och Va i ädel metall. 30 Ännu åren 1841 och 42 voro ganska inbringande, tro- ligen delvis genom återverkan från universitetets 1840 firade minnesfest. Också blef det under loppet af 1842 nödigt att förse kabinettet med tvenne nya vitriner (jfr prot. 7io § 23). Deremot inträder med och efter 1843 en påfallande afmattning. Man synes berättigad att bland dess medverkande orsaker antaga, det prefektens energi nedstämts genom in- träffade personliga missöden, särskildt en större eldsvåda i hans boning (1843) och tilltagande sjuklighet. Såsom redan antydts upphöra redogörelserna öfver kabinettets tillväxt helt och hållet med 1845, då endast 2 numrer deri äro anteck- nade. Året förut nämner väl konsistorii protokoll (för ^7io § 6) i förbigående ^universitetets myntkatalog^, men vi finna ej ett spår att dermed finge förstås annat än sagda tillfälliga förteckningar. Intet under derför, om efter Linséns död (1848 ^7ii) kabinettets tillstånd, vid inventeringen till annan prefekt lemnade rum för åtskilliga påminnelser (se följ. kap.). Må slutligen till vår krönika för denna period erinras om konsistorii år 1846 (se prot. § 7) vidtagna åtgärd att för universitetets samlingar i gemen anställa en särskild agent. Då nämligen från S:t Petersburg en dylik funktionär sjelfmant och utan kostnad erbjudit sig och utverkat en för- frågan från kansler, kunde ett afböjande från konsistorii sida icke gerna komma i fråga. Mannen var dåvarande kommerse- rådet, slutligen kollegiirådet Vilh. Löwenstimm (f 1862 V12), d. hofjuvelerare, hvilken förmäles ha trott sig icke bättre kunna använda sina betydande rikedomar, än på för- värfvande af ordnar och titlar — i vetenskapens tjenst. Verk- ligen blefvo med åren hans förtjenster äfven om den finska högskolans samlingar, hufvud sakligast genom direkta och 31 vanligen hos kansler anmälda gåfvor, (deribland af ädla ste- nar till väl 10,000 rubels värde), ganska framstående. De bi- drag, hvarmed han skildt ihågkom mynt- och medaljkabinettet höra dock, enligt tidsföljden, till ett senare kapitel. 32 111. Aren 1849—52. Skilda prefekter för myntkabinettet och etnografiska museum, för det förra G. Geitlin, för det senare G. Rein. Stats- anslaget delas. Inventering. Katalog upprättas, öfver de orientaliska mynten af Geitlin, öfver de vesterländska af J. Calonius. Tillväxten fortgår, dels genom föräringar — deribland de betydande af pro- fessor N. J. Berlin i Lund och af kam- marrådet K. Schaumans arfvingar, — dels genom inköp. Kassabehållning. Kort efter Linséns frånfälle vidtogos flera för kabinet- tets förvaltning vigtiga åtgärder. Den första och vigtigaste bestod deri, att tillsynen öfver inrättningen fördubblades, eller hellre tudelades, med fästadt afseende å dess tvenne sektioner, hvilka småningom altmera skilts från hvar andra. Beslut härom fattades i konsistorium 1849 ock till prefekter utsågos, för myntsamlingen professoren i österländ- ska litteraturen G. Geitlin, och för etnografiska museum, åt hvilket en ny lokal skulle anskaffas, professoren i hi- storien G. Rein. Kansler, hvilken de mått och steg man tagit delgåfvos i enkel embetsskrifvelse, lät dervid bero. I protokollen saknas hvarje motivering af denna nya anordning, ehuru den ingalunda kunde gå och gälla för en direkt tillämpning af statuternas § 155, som blott stadgar: ^Kabinettet står under tillsyn och vård af den professor, som konsistorium dertill utser“. Sjelfva tystnaden tyckes dock ^9 Enligt rektorsberättelsen för åren 1848—51, p. 17, hade de etnografiska föremålen ända tills denna tid (1849’Vi) förvarats i samma lokal med myntsamlingen. Denna uppgift strider dock mot hvad vi inhemtat ofvanför. 33 innebära en viss kritik af det framfarna. Inrättningen hade altför länge, så till sägandes, fått sköta sig sjelf. I synner- het behandlades de etnografiska föremålen ganska styfmoder- ligt; icke ens uppgifter om deras härstamning m. m. plägade annorlunda än helt knapt och tillfälligtvis antecknas. Icke sällan rönte myntskänkerna, ja ofta äfven myntköpen, dylikt öde, hvarför ock en fullt noggrann identifiering af deras så väl innehåll som gifvare eller förmedlare visat sig för en senare tid, ur diverse bristfälliga sekundära källor, nästan omöjlig. Ännu svalare var det omhuldande, som egnats jordfynden. I betraktande af alt detta tarfvades visserligen en re- form, och de båda prefektvalen måste betecknas som särde- les lämpliga. Af Gei t lins språkinsigter kunde så mycket säkrare stor båtnad för inrättningen väntas, som han redan 1833 händelsevis blifvit föranledd att lägga åtminstone en flyktigare hand vid uppläggningen af den helt och hållet i oordning råkade orientaliska myntsamlingen samt derunder fattat det intresse för inslående forskning, som gifvit sig till- känna i ett par tidningsnotiser om myntfynd och i hans 1848 på våren hållna och sedermera tryckta föredrag „Om österländska mynt funna i finsk jord“ Rein åter var som Se Borgå Tidn. 1841 n:o 81 och 88 samt 1847 n:o 29. Han berättar sjelf i sin 1862 utgifna Beskrifning, sid 24: „Med anledning af ett år 1833 väntadt högt besök hade dåvarande prefekten för myntkabinettet, professoren J. G. Linsén, framtagit mynten ur deras hylsor, för att uppställas på parad. Då de toma kapslarne härigenom blefvo blandade om hvarandra, var det seder^ mera omöjligt att utan dechilfrering af myntens inskriptioner, hvilkä alla voro arabiska, komma underfund med, till hvilken kapsel hvarje mynt hörde. Anmodad af professor Linsén att taga rätt på denna kinkiga sak, fick den som skrifver detta lof att nolens volens gifva sig in på ett nytt fält, hvilket för mig haft och har många och svåra stötestenar, men tillika skänkt mig mången fröjd". 3 34 målsman för de historiska studierna mer än någon kallad att taga hänsyn till våra etnografiska fornminnen; och hindrades han äfven af sitt tillika innehafvande rektorsembete att för egen del mera specielt syssla med den förstnämnda detaljen, eger han dock förtjensten af flera förslag till dess fromma* Såsom ett korollar till prefekturens klyfning följde, att det dittills för båda samlingarna gemensamma statsanslaget måste repartiseras dem emellan. Konsistorium beslöt härtill vid årets slut, i sessionen 1849 De närmare bestäm- ningarna, intagna i protokollets § 8, innehålla: „att den hit- tills varande fonden för mynt-, medalj- och konstkabinettet skall från innevarande års början, så väl i afseende å be- hållning som ock sedermera influtet och inflytande statsan- slag, delas i tvenne lika stora delar, hvilka hvardera böra af kamreraren särskildt bokföras och redovisas under namn af Myntkabinettsfonden och Etnografiska musei fond^^ Hvardera fondens nya konto begynte sålunda med 603 rubel 23 kopek silfver -f- hälften af statsanslaget 85, 75; = s:a 688 rub. 98 kop., eller i nuvarande mynt 2755 mark 92 penni. Af det sagda synes, att detta dock så genomgripande tillvägagående fattades som en enkel bokföringsfråga, hvar- för ingen hemställan eller ens anmälan derom skedde till högre ort. Förfarandet var nära beslägtadt med, men af ändå större bärvidd än det, då man gaf först skilda lokaler och sedan äfven skilda namn åt delar af det i gällande 1828 års statuter som ett helt betraktade kabinettet. När nu yttermera skilda prefekter tillsattes och skilda fonder tillska- pades, kunna alla dessa åtgärder, hvarpå berott den utveck- ling inrättningen, eller hellre dessa båda totalt separerade af- delningar, dymedels gick till mötes, icke anses i strängare mening som officiela, innan de slutligen, i den form vi nedan- för skola finna, genom statuterna af 1852 blefvo legaliserade. 35 Af sådana skäl har ock befunnits desto lämpligare att be- gränsa närvarande kapitel ined sistsagda år, som den då för universitetet utfärdade nya lagstiftningen med det påföljande trädde i gällande kraft. Emellertid hade med anledning af prefektombytet in- ventering i kabinettet försiggått 1849 2/4 (se konsistorii pro- tokoll för den Eesultatet var icke bättre, än med fog befarats. ' Det öfver förrättningen uppsatta instrumentet in- nehåller nämligen hufvudsakligast: „Då af förhanden varande kataloger 20) nu inhemtades, att jemförelsevis ett mindre antal af E^niversitetets mynt och medaljer blifvit förtecknadt och ordnadt, hvaremot den vida vägnar större massan af mynt låg oordnad i åtskilliga dels lästa, dels olästa lådor, kunde ett ordnadt upptecknande och specificerande af hvarje stycke nu så mycket mindre företa- gas, som detta hade fordrat ett i lång tid fortsatt arbete och studium af myntens inskrifter och betydelse. Vid anstäld jemförelse emellan katalogerne och de katalogiserade mynten, visade det sig ock, att en fullständig öfverensstämmelse dem emellan icke egde rum; så upptager t. ex Med anled- ning häraf beslöts, att alla i kabinettet befintliga mynt och medaljer nu endast skulle uppräknas, för att åt den nya pre- fektens vård öfverlemnas, med anmodan, att han med första möjliga må öfver dem författa en fullständig katalog, för att till konsistorium inlemnas“. „Sedan till följe deraf alla mynt och medaljer, så väl de som voro ordnade uti för sådant ändamål inrättade pul- peter med glasdörrar, som de i lådor förvarade, blifvit sam- manräknade, befans totalsumman af dem uppgå till fjorton- Detta namn användes här högst oegentligt, såsom synes af det följande. 36 tusen femhundra nittioett (14,591) dels i guld, dels i silfver, koppar, brons, jern, bly och tenn 20 a). „Dessutom förvaras i kabinettet: a) 620 aftryck af gem- mer i lack och svafvel; h) 964 d:o af medaljer i gips och svafvel; c) 4 stycken gamla silfverskedar och 3 mindre bä- gare; å) gammalt silfver, till det mesta bestående af dels hela, dels söndriga armringar, påträffade i jordfynd och till universitetet inköpte eller förärade, inalles 40^3 lod; e) en liten balans med vigtskålar med 12 stycken vigter, jordfynd beskrifvet af professoren Hällström i vetenskapssocietetens handlingar; f) en låda med dels adliga, dels embetsverks sigill; g) Lipperts daktyliotek, jemte tryckt beskrifning in 4:o, inbunden i läderband; h) Eckhels Doctrina numorum veterum, VIII tomer in 4:o, häftad; i) Namnkunniga svenska herrars och fruars skådepenningar, afritade och i koppar stuckne med bifogade lefnadsbeskrifningar af C. E. Berch, Sth. 1781, vol. 1 in 4:o — Dcremot saknades tvenne i tillök- ningsför teckningen för år 1834 upptagna, till kabinettet in- köpte arbeten, nml. Schmieder, Handwörterbuch der gesamm- d) Uppgifua summa understiger blott med mindre än 100 det totalantal (14,636 1. 14,653), som erhålles genom sammanslående af de skilda i det föregående observerade tillväxtposterna sedan år 1835. Vi böra dock genast anmärka, att antingen den ena eller den andra af dessa slutsummor lägges till grund för kontrollen, det i Calonii renskrifna katalog i september 1850 angitna totalantalet (14,795, se sid. 40), enligt tillväxtförteckningarna för åren 1849 och 1850, åtmin- stone borde ökas med 1000. Man finner således häraf, att vid när- mare granskning ett stort antal mynt måste blifvit kasseradt. I sjelfva verket skräpa i kabinettet sedan äldre tider hela massor för- rostade, skadade eller annars värdelösa samt aldrig noga räknade kop- parslantar m. m., hvilka ingalunda lörtjena plats i de trånga vitri- nerna, men såsom, bevars, utgörande „föräringar“, dock blifvit emot- tagna. 37 ten Miinzkunde 2^), Halle & Berl. 1811 och densammes Nach- träge zu dem Handwörterb. 1813“. Vid emottagandet förklarade Geitlin sig icke vilja an- svara „för alla de mynt, som i de gamla katalogeriie och tillväxtförteckningarne finnas upptagna, emedan flera af dessa mynt i sjelfva verket för det närvarande icke stå att igen- finnas“. Detta förhållande förmodades härleda sig deraf „att vid den brand, hvarigenom, sommaren år 1843, all professo- ren Linséns lösegendom förstördes, äfven någon mindre del af myntkabinettet i professorens boning möjligen qvarblifna tillhörigheter kunnat gå förlorade“. Beträffande Etnografiska museet innehåller inventerings- instrumentet endast följande; „Skåpet 1: Aleutiska och Kol- juschiska vapen och redskap; 4 stycken spjutbågar; en större samling pilar, pilspetsar och kastspjut; 3 st. koger; ^ st. harnesk af ben; 1 st. bälte; 2 st. metspön. Skåpet II: 15 stycken husbehofskäril, nyttjade hos Koljuscherne och Aleu- terne; 1 st. tambour de basque hos d:o; 1 st. paraply hos d:o; 2 st. hattar hos d:o; 1 st. hufvudprydnad med fjädrar eller fjäderhjelm; 9 st. modeller af baidacker eller båtar hos d:o; ett par korgar hos d:o; 3 st. pipor af skiffer hos d:o; 4 st. stenkrukor hos d:o; 7 knippor metrefvar; 2 st. skedar; ett parti stenyxor; 1 större stenyxa. Skåpet III: 6 stycken gamla svärd; 2 st. pansarskjortor; 1 st. båge med bågrem; 3 st. gamla bössor; 1 st. gammalt så kalladt hjullås; 1 st. hirssvängare ; 2 st. kruthorn; 2 st. stridsbilor; 1 st. ridsadel. Skåpet IV: 1 stycke mantel hörande till Koljuschernes hög- tidsdrägt, beredd af sjöbjörnstarmar ; 4 st. mössor; 1 par byxor; 2 st. ridikyler; 4 st. väskor hos Aleuterne; 2 par Ett exemplar af detta arbete skänktes sedermera 1850 till kabinettet af prosten lektor Borenius i Borgå. 38 byxor hos d:o; 2 st. mantlar hos cl:o; 2 par vantar hos d:o; 7 st. runstafvar^. Detta var alt! Samlingarna förkofrade sig märkbart under de nya pre- fekternas uppsigt, nästan i täflan. Etnografiska museet blef visserligen ännu för de år, närvarande kapitel omfattar, och af orsak som redan antydts, ett stycke efter, men godtgjorde i nästföljande period det försummade genom så mycket an- märkningsvärdare framsteg. I sjelfva verket påkallade mynt- kabinettet snabbare tillgöranden. Framför alt var här en generel katalog af nöden. Mer än andra hade, till följd af lätt insedda svårighe- ter, de orientaliska mynten blifvit eftersatta. Ge i t lin bör- jade derför utan dröjsmål lägga hand vid deras ordnande och förtecknande. Arbetet gick långsamt, men i alla fall framåt. Att derutöfver specielare syssla med de vesterländ- ska mynten tillät hans af ordinarie embetsgöromål kring- skurna tid honom icke. Men han visste råd härför, och nödvändigheten att skafiå bot för det lägervall, hvari sam- lingen befann sig, gjorde konsistorium medgörligare än for- dom. Han äskade och erhöll verkligen ett yngre biträde, som för sin möda skulle salarieras. Tanken på en om ock anspråkslöst aflönad amanuens vid inrättningen skulle, om en sådan framstälts, ännu varit altför djerf; men ett interims förfogande ditåt lät dock höra sig. Vi få framdeles se samma procedere upptaget af pre- fekten för etnografiska museum, och det med ändå bättre framgång. Emellertid var det redan en stor vinst för kabi- nettet, att man vågade sig på en^ dittills i sitt slag oerhörd utgift för dess räkning. Man hade vant sig att vänta alt af den lönlöse prefekten ensam, så strängt sysselsatt af sin egentliga tjenst han månde varit. En lycklig händelse fogade, att på denna tid i Hélsing- 39 fors vid senaten var anstäld en ung jurist af synnerlig håg för numismatisk äflan, — vicehäradshöfdingen, slutligen pro- tokollssekreteraren Johan Calonius (f. 1821 j 1863). Un- der sina studentår tillhörande vestfinska afdelningen, hade han blifvit känd af Ge i t lin, afdelningens inspektor, som nu ej töfvade att anlita honom för kabinettets behof. Calonius grep verket an med den drift, att han inom knapt ett års tid hade ordnat, upplagt och med behöriga etiketter försett samt förtecknat universitetets hela förråd af europeiska mynt och medaljer. Gei t lins anmälan härom i konsistorium 1850^®/6 lydde: att Calonius, „enligt den lindrigaste beräkning, på ifråga- varande arbete, som omfattade en samling af omkring 15,000 mynt, användt minst 370 timmar å sjelfva kabinettet, obe- räknadt all den tid, han hemma hos sig egnat dels åt stu- dium af numismatiska arbeten och dechiffre ringen af ovanliga och med svårighet igenkänliga mynt, dels på författande af en dittills saknad katalog öfver samlingen^. Konsistorium fann C alo nii möda böra godtgöras med en summa af 200 rubel silfver, att utgå ur kabinettets fond, men öfverlemnade saken till Kanslers ompröfning och afgörande. Lifligt understödd af universitetets dåvarande vicekan- sler, generalmajoren, sedermera baron J. M. Norden stam, blef konsistorii hemställan icke allenast bifallen, utan inne- höll svarsbrefvet af 3 augusti tillika att Kansler „velat öka omförmälde gratifikation med 100 rubel silfver från de till H. K. Höghets disposition stälda medel, äfvensom behagat öfver professoren Gei t lins med myntkabinettets ordnande ådagalagda förtjenst yttra sitt synnerliga välbehag, som skulle professoren meddelas“. Alt detta visade, att inrättningen redan trädt ur skumrasket. Så egde kabinettet ändtligen en ordentlig katalog. I 40 sitt renskrifna af Calonius 1850% undertecknade och i grönt saffian inbundna exemplar omfattar den 29 -f 341 = 370 foliosidor, upplinierade med kolumner, hvari angifvas myntens och medaljernas metall (guld, silfver, koppar, jern, tenn och bly) samt antal (14,795, deraf i guld 119, i silfver 6,609, i koppar och annan metall 8,067). Pjeserna äro an- gifna utan närmare beskrifning, efter länder och folk, i kro- nologisk ordning, någorlunda motsvarande deras följd i de skilda med bokstäfver betecknade vitrinenia och till dessa hörande lådor. Till närmare ■ åskådliggörande af nyss antydda förhållan- den kan följande öfversigt tjena. Under A upptagas Orien- taliska mynt, till ett antal af 440, nämligen i guld 22, i silfver 311, i koppar 107, förtecknade af Gei t lin, men se- dermera betydligt förökade och noggrant beskrifna i en af honom utgifven monografi, hvaroni längre fram; B och C: Antikt romerska mynt, till ett antal af 4486, deribland i guld 11, i silfver 1151, o. s. v.; D: Italienska städer jemte Kyrkostaten samt Forngr ekland med kolo- nier och utländska stater; E: Ryssland, mynt och medal- jer, till ett antal af 1100, deraf i guld 16, i silfver 448, o. s. v.^ F: fortsättning, samt Finland, Polen, Lifland, Danmark, Holland; G. och H: Tyska stater och städer, England med kolonier, Frankrike, Spanien, Portugal, Grek- land, Italien; I, K, L, M: Norige och Sverige, med antalet 4063, deribland i guld 37, i silfver 1869, o. s. v. Anmärkas bör redan här, att endast ett högst ringa antal mynt och medaljer blifvit, efter det Calonius aflem- nat sin katalog, deri införda. Man har icke velat med an- nan och sämre handstil misspryda det nitida exemplaret. Det stora flertalet senare tillkomna numrer har endast för- varats i konvolut. Ty värr befinnas dock dessa ända tills 41 1863, oaktadt sin under årens lopp starkt växande mängd, vanligen icke numrerade, hvarigenom innehållets konstate- rande med afseende å dess tillkomst betydligt försvårats. • ■ Deremot började Gei t lin från hösten 1850 att öfver kabinettets tillväxt föra kladd eller diarium, hvars pålitlighet, vid jemförelse med uppgifter från andra håll, väl består prof- vet. Summariska utdrag derur förekomma regelmässigt i rektorernes treårsberättelser. För de sista åren af hans pre- fektur (1860—62) finnas dessutom meddelanden från kabi- nettet införda i Finlands allmänna tidning. Samtliga dessa skrifter jemte konsistorii protokoll och universitetets stats- och brefböcker samt tillfälliga, dock allaredan vida oftare än förr i landets press förekommande hithörande motiser, utgöra källor för det följande. Kabinettets utveckling åren 1849—52 företer större lif- aktighet än på länge. Flera värderika numrer införlifvades med samlingarna. Derom kortligen här nedanför under bi- behållande af väsendtligen samma uppställning som hittills. Sålunda angifvas främst de numismatiska jordfynden, skänkta och inlösta, samt derefter öfriga acqvisitioner, skänkta och köpta, hvardera för sig. Andra slags arkeologiska till uni- versitetet ingångna föremål komma deremot icke vidare att beröras, derest de icke som hittegods beledsagats af mynt, hvilket dock påfallande sällan inträffat i vårt land. Myntfynden voro, efter ordningsföljd och härkomst- ort, 1849: från Helsinge, Åggelby, Monsas hemman, 4 duka- ter, 4 guld- och 1 silfverring samt åtskilliga äldre silfvermynt, hvaraf dock endast inlöstes (för 3 rub. 25 kop.) tre svenska fyramarksstycken 1698, 1710, 1715; från Hövinsaari holme i Vuoxen 1 svensk tvåmark 1669, skänkt af kronolänsman Krook i Räiselä; från Jääskis, under kyrkogolfvet, svenska och ryska silfvermynt, präglade på Johan IILs, Gustaf II 42 Adolfs, Karl XII:s och Peter I:s tider, skänkta af magister Keinholm; från grannskapet af Vasa, vid nedrifning af den s. k. Korsholms vallen, 25 kopparmynt, icke närmare angifna, men troligen svenska plåtar, att döma af de,t höga inlös- ningspriset (3 rub.); 1850: från Kivinebb, Ahijärvi by, 1 brandenburgsk dukat, präglad i markgrefven Kristians tid, ganska sällsynt, gåfva af kronofogden Söderhjelm; från Parikkala, Kautalaks by, vid flyttning af stenhägnad, 64 d en- gas från storfurstarna Ivan Vasiljevitsch’ och Vasilj Ivano- vitsch’ tid, inlösta (för 5 rub.); 1851: från Åbo, uppgräfda vid östra åstranden, 149 stycken (5 lod, enligt annan uppgift 164 stycken) mynt från Birger Jarls och Valdemars tider, in- lösta (för 5 rub.) ur ett större antal (400); 1852: från Vesi- lax, Laukko gård, 2 äldre svenska silfver- och 1 kopparmynt, skänkta af arkiater J. Agap. Törngren; från närheten af Tavastkyro prestgård, 1 böhmisk thaler från Ludvig I:s tid och 1 Karl XI:s tvåöre, skänkta af studeranden G. Z. Forsman. Summa under dessa år skänkta 15 och inlösta 241 hittemynt. Deremot blefvo några till inlösen anmälda fynd afslagna, såsom 1851 ett från Tammela, Mustiala, Pietilä torp, 351 svenska kopparmynt 1730—68, och ett annat från Hattula, Iholampi by, 33 gamla, icke närmare angifna, i en messingshylsa inlagda mindre silfvermynt. Större och mindre Gåfvor, utöfver de nyss bland fyn- den nämnda, inkommo ganska ymnigt För 1849 hafva vi att anteckna, förutom obetydligare skänker af kyrkoherden K. Sirén, auskultanten J. Calonius och kapten Bar- tram, med till sammans 23 numrer, äfven en synnerligen värderik. Universitetet flck nöjet att af den bekanta kemisten professor N. J. Berlin i Lund emottaga icke färre än 597 äldre och nyare mynt, deraf 337 i silfver och 260 i koppar, samt dessutom 79 stenvapen. 43 Föräringen anmäldes i ett förbindligt bref, dagtecknadt i Lund den 16 februari 1849, hvari yttras: „Under en tid af år har det roat mig att samla gamla svenska och danska mynt, äfvensom stenvapen sådana som stundom anträffas i den skånska jorden. Sedan hvarken tid eller lust medgifva att ytterligare föröka denna samling, har jag funnit, att den kunde göra bättre gagn i en offentlig samling, och har der- vid kommit att tänka på universitetet i Helsingfors, dels af den anledning, att dess myntsamling sköffades af eldsvåda 1827, dels med anledning af mina mångfaldiga relationer i vänskap och litterär väg med flere af detta universitets vetenskapsmän^ Ur en närlagd förteckning inhemtas närmare, att do- nationen innehöll A) Svenska silfvermynt: 33 äldre än refor- mationen, deribland flera sällsynta från Folkungarnes tid; 7 Gustaf Vasa; 3 Erik XIV; 18 Johan III; 1 blodsklipping fyramark; 4 Sigismund; 2 interregnum; 9 Karl IX; 15 Gustaf II Adolf; 17 Kristina; o. s. v. ända till och med konung Oskar I:s regering; summa 215. B) Andra silfvermynt: 6 hanseatiska; 6 från danska borgarkrigens tid; m. fl. danska ända till och med konung Fredrik I:s regering; summa 162. C) Kopparmynt från Gustaf II Adolfs till Oskar F.s tid, inalles 260, hvaraf några, präglade under Karl XIII och Karl XIV Johan, angifvas dels som rara, dels som mycket rara. — Dessutom D) Flintvapen, uppgräfda i Skåne ^3), t inalles 79, nämligen 24 yxor af 4 — 12 tunis längd och 1 — V/2 tums bredd; 1 yxa med hål; 6 hålmeislar; 10 halfmån- ”) Ar 1842 fördes underhandlingar om att vinna Berlin för den kemiska professuren i Helsingfors, men han afslog anbudet sedan honom i hans hemland tilldelats ett extra löneanslag. I Holmbergs tryckta katalog öfver univ:s etnografiska sam- ling p. 23 saknas Berlins namn vid uppnämnandet af dessa föremål. 44 formiga knifvar; 1 borr; 12 lans- och spjutspetsar; 7 pil- spetsar; 2 små d:o; 2 brynstenar; 5 trissor med hål; 6 flisor; 1 stycke, hvaraf flisor slogos; 2 runda stenar, kulor eller Lasso stenar. Vid anmälan om denna Alexanders universitetet egnade hågkomst behagade H. M. Kejsaren, såsom ett vedermäle af sitt höga välbehag, i nåder utnämna professoren Berlin till riddare af kejserliga S:t Vladimirs ordens fjerde klass. 1850 års tillskott var icke lika betydligt. Dock för- ärades: af skeppsklareraren H. Unér i Norrköping 45 silfver- och 100 kopparmynt samt 5 jetoner; af generalskan Olga Nordenstam 6 diverse mynt, deribland 1 georgisk pagratid, 1' antikt i silfver från Magna Graecia, 1 d:o Augustus och 1 östromerskt Konstantin X sällsynta; af arkiater Törnroth 2 silfvermedaljer, den ena öfver freden i Nystad 1721, den andra öfver tronföljaren Alexander Nikolajevitsch’ förmälning 1841; af bonden Kalkkila i Reso 1 kölniskt medeltids, 1 drottning Kristinas och 1 Karl X:s silfvermynt (möjligen jordfynd?); af finska vetenskapssocieteten 1 bronsmedalj öf- ver Berzelius; af sjökapten M. Mattsson i Åbo 3 turkiska silfvermynt, 3 muraveddis under Ferdinand och Isabella samt 1 äldre spanskt mynt; äfvensom af notarien Bergman, af sågbokhållaren Fabri tius i Kides, af studeranden A. H. Wahl ro os, af mamsell Ch. Europaeus, af hospitalssysslo- mannen J. A. Järnefelt, af sjökapten H. Sandström och af auskultanten J. Calonius diverse mest nyare mynt, till sammans 51 stycken. — Summa 220. 1851 nedgick antalet skänkta mynt till 144 stycken. Gifvarena voro: professoren G. A. Wallin, året förut åter- kommen från sin arabiska resa, 29 orientaliska och 20 ve- sterländska mynt; realskoleläraren S. P. Dahlbeck i Åbo: 10> antika kopparmynt; stabskapten Au g. West er mar k* 45 19 dels silfver-, dels kopparmynt; mamsell Ch. Europaeus: 24 nyare silfvermynt; kontorsskrifvaren i Åbo K. G. Ekman: 7 orientaliska mynt; postexpeditören M. Weckström: 2 - orientaliska och 4 vesterländska mynt; lagman Sallmén: 1 svenskt markstycke 1560; statsrådet N. Nordenskjöld; gelbgjutaren A. J. Lihr; klockaren T. Trapp; e. o. notarien J. Calonius; och kirurg, mag. A. Pipp ingskö Id. — Af kontreamiralen E t h o 1 é n förärades ett arbete öfver kinesiska och andra orientaliska mynt, samt af guvernören A. Lavo- nius den ansedda och sällsynta katalogen öfver Eeichelska myntsamlingen (Th. 1, S:t Pet. 1842). Året 1852 framstår åter som ett af de för kabinettet indrägtigare, vare sig med hänsyn till de förärade numrens antal (341) eller till deras så väl vetenskapliga som metall- värde. Särskildt bemärkes en donation af 153 ur framledne kammarrådet Karl Schaumaus (f. 1778 f 1852^0/3) be- tydliga kollektion utvalda orientaliska mynt, hvarmed hans arfvingar ihågkommo landets högskola samt dymedels hed- rade minnet af den kunskapsrike embetsmannens varma håg för litteratur och konst. Bland dertill hörande 14 guld- och 93 silfvermynt funnos åtskilliga mer än vanligt anmärknings- värda, och blef en umajadisk dinar af 123 = 740 e. Kr. framdeles af kabinettets prefekt t. 0. m. gjord till föremål för en skild uppsats 2^). Än vidare inlemnades detta år gåfvor, 188 numrer: af landshöfdingen Abr. Stjernschantz 4 moderna mynt, deraf 2 i guld; af läraren Dahlbeck 14 antika och 20 orientaliska; af gardeslöjtnanten E. Wärnhjelm 23 diverse silfvermynt; af apotekaren F. Maexmontan 1 silfvermedalj Se Geitlins föredrag Om ett gammalt kufiskt guldmynt, i F. Vetensk. Soc.:s Acta T. VI, 551 ff. Jfr ock hans Beskrifning etc., i samma Acta, T. VII, 186. 192 f. 46 öfver ryska akademin 1783; af statsrådet N. N or den skj öl d 1 bronsmedalj öfver hans bror viceamiralen friherre O. G. Nordenskjöld ; af magister Reinholm 34 koppar- och 1 silfvermynt, mest svenska; af professor Berlin i Lund 28 gamla svenska mynt i galvanoplastiska aftryck; af kapten af första rangen Boris Nordmann49 dels medaljer, dels antika, orientaliska och nyare mynt; äfvensom åtskilliga af senatskopisten L. F. Heimburger, studeranden K. A. Bo- man sson, stabskapten Grahn och universitetsvaktmästaren A. Lundström. Totalbeloppet af de till kabinettet under nu i fråga varande fyraårsperiod (1849 — 52) skänkta mynten och me- daljerna utgjorde 1340 stycken. Genom Inköp tillkommo inom samma tidslängd 596 numrer, för en summa af 116 rub. 67 kop. silfver. Såsom anmärkningsvärdast bland häri ingående särskilda poster kunna, vid sidan af de redan omförmälda hittemynten, be- tecknas följande trenne: a) 180 till största delen baltiska samt äldre svenska och några ryska, äfvensom 6 orientaliska mynt, — de sistnämda, enligt Geitlins i hans „Beskrifning‘‘ uttalade förmodan, troligen påträffade i finsk jord, — hvilka jemte deröfver upprättad förteckning, studeranden K. H. Forsberg, Viburgens, 1849 ^75 till universitetet för ett pris af 40 rub.; h) 113 mynt och medaljer, 106 i silfver och resten i koppar, för 25 rub. 2 kop. köpta af protokollssek- reteraren J. A. V. Born; och c) 1 orientaliskt Stormoguls guldmynt, inköpt för 12 rub. Genom inköpen i förening med det åt Calonius ur myntkabinettsfonden erlagda honorariet och andra löpande utgifter hade vid slutet af 1852 fondens behållning nedgått till 530 rub. 75 kop. Vid samma tidpunkt visade kontot öfver den andra, till etnografiska museum öfverförda, anslags- 47 hälften i behållning 804 rub. 25 k. Det synes således, att båda afdelningarnas materiela ressurser visserligen icke un- derstego de närmaste behofven, men dock, för att möta fram- tidens möjliga fluktuationer, väl påkallade den förstärkning, som i och genom de nya statuterna och staten af 1852 kommo dem till del. Aren 1853—63. Statuternas af 1852 nya bestämningar rörande mynt- kabinettet och etnografiska museum. Störingar genom Krimkriget 1854 — 56. Landshöfding Stichsei tillämade donation. Samlingar- nas ringa tillväxt under sistsagda år. — 2. H. J. Holmbergs bemö- danden i och för etnografiska museets uppkomst. Vidare åt- gärder i samma syfte. — 3. Geitlin upplägger myntkabinettet ånyo. Kåkar i polemik. Verksam som numismatisk för- fattare. Afträder prefekturen 1863 Vs- Myntfynd. Gåfvor. Inköp. Högt besök i kabinettet. Genom de för universitetet utfärdade nya statuterna och staten af 1 oktober 1852, hvilka från början af följande år blefvo gällande, trädde kabinettet i delvis icke obetydligt ändrade förhållanden. Vi lägga visserligen icke någon vigt derpå, att inrättningen numera uppkallades „Mynt- Medalj- ocb Konstsamlingarna^, bvilken benämning qvarstod tills den år 1875 åter utbyttes mot den fortfarande här begagnade „Mynt- och Medaljkabinettet“. Men den i sistnämnda titel uttryckta begränsningen kan dock sägas redan ha blifvit vä- sendtligen förberedd i ocli med uppkomsten samt det officiela erkännandet af ett vid sidan af den forna enhetliga inrätt- ningen stäldt ^Etnografiskt Museum“. Också röjer det sig, att under ingående period de egentliga „konstsamlingarna“, liksom ända sedan 1840-talet, icke vidare tillgodosetts med nya föremål, utan togo dylika, vid då och då förekommande fall af gåfvor eller inköp, sin väg till etnografiska museet, derest de icke sökte sig till ritsalen, bvilken ock ändtligen ibågkoms med eget anslag. Årsanslaget så väl för kabinettet som för museet skulle hädanefter utgå med 100 rubel silfver, således med något 49 högre belopp än dittills. Härmed har ock det förra ända till den dag som är fått åtnöja sig, det senare deremot — enligt hvad nedanför skall framgå, — icke. Tillsynen öfver kabinettet borde jemväl framdeles, liksom förut, handhafvas af den professor, som dertill „af konsistorium utses“, men vården af museet „tillkomme professorn i historien^. I lik- het med hvad af ålder endast för biblioteket fans stadgadt, föreskrefs, att samtliga universitetets vetenskapliga inrättnin- gar „skola under vissa dagar i veckan både under läsetermin och ferier, på sätt konsistorium derom bestämmer och i den öfver föreläsningarna årligen utkommande förteckning till- kännagifves, hållas öppna för den bildade allmänheten“. Så nyttiga dessa större och mindre innovationer i och för sig syntes vara, dröjde det dock länge nog innan någon verkan deraf förmärktes. Det var visst en omedelbar och ingalunda ringa fördel för hvar dera inrättningen att nu mera af lagen vara stäld på egna fötter och oberoende af hvar andra, samt att med stärkta finansiela medel kunna sköta sina angelägenheter. Man fick äfven hoppas, att allmänhetens deltagande och frikostighet, detta goda och ständiga stöd för samlingarnas förkofran, skulle växa med det henne lemnade friare tillträdet till de samma. De hade väl icke heller förut varit otillgängliga för intresserade, — tvärt om uttalade sig konsistorium sjelft redan 1813 derhän (se ofvan 1,62), att ka- binettet borde stå „till allmänt begagnande “, — men så länge uttrycklig föreskrift härom saknades och ingen bestämd vecko- dag eller timme för besöken var fixerad, måste dessa alltid bero på särskild anhållan hos prefekten. Äfven detta miss- förhållande skulle snarligast, tycktes det, afhjelpas. Alla de sålunda öppnade ljusare utsigterna blefvo dock tillsvidare åter stängda genom en för hela landet ödesdiger tilldragelse, — det stora Krimkriget, hvars hot och förö del- 50 ser äfven hemsökte våra aflägsna hygder. Redan på vintern 1853 började konsistorium befara och öfverlägga om möjlig- heten af en „fuga tertia“ (jfr ofvan I, 16). I god tid på våren 1854 inpackades dess dyrbaraste lösegendom, bibliote- ket och samlingarna, för att vid farans annalkande bortbyt- tas till säkrare, längre från kusten belägna orter i omnejden. Myntkabinettets skatter fingo, jemte aerarium, till förvarings- plats sig anvisade landtränteriet i Tavastehus. Man kan föreställa sig, bvilket ledsamt besvär dessa tillrustningar i kabinettet förorsakade dess föreståndare. Först härom året hade samlingen ordnats, och nu redan skulle den åter skingras. Det gälde att från vitrinernas sammetsmattor och lådor hopplocka många tusental små pjeser med deras på pappersremsor präntade etiketter, samt att derefter, så om- sorgsfullt ske kunde, inhysa dem i en enkom för ändamålet förfärdigad och inredd rymlig kista. Geitlin var med detta sysslande strängt upptagen i april och maj 1854. Intet un- der således, om han följande höst, då samlingen förfogats till annan ort, troligen mera i tanke på det framdeles före- stående bråket med dess förnyade uppläggande än, såsom föregafs, med anledning af sitt ofta vistande i sitt annex, Esbo, anmälde önskan att afgå från prefekturen. Dertill fann dock konsistorium icke lämpligt bifalla, särskildt eme- dan kabinettet i dess närvarande skick icke kunde till annans vård inventeras (jfr prot. 1854 ^Vio § ö). Detta kabinettets upplösningstillstånd varade ända till slutet af vårterminen 1856 och tills universitetet, efter det freden i Paris den ^73 s. å. återstält lugnet och säkerheten, ändtligen sett sig i tillfälle att från de interimistiska asyl- orterna reklamera och transportera sina skingrade tillhörig- heter. Lokalerna för de skilda samlingarna blefvo under loppet af sommarferierna i stånd satta, iivarpå den egentliga 51 uppackningen först med höstterminen sagda år kunde vid- taga. Berörda omständigheter gjorde tidskedet 1853 — 56 till ett af de, synnerligen för myntkabinettets förkofran, mest ogynsamma. Utom nyss påpekade rubbningar medförde krigs- oroligheterna äfven den, att deltagandet från allmänhetens sida för inrättningen, h vilket redan åberopade nya föreskrift i de nya statuterna synts egnad att lifva, tvärt om råkade i stagnation. Ett enda mer lofvande mellanfall gör härvid undantag, ehuru också deU under sin utveckling, blef full- komligt resultatslöst. Derom några ord. År 1854 anniälde rektor för konsistorium, att ut- redningsmannen i sterbhuset efter framlidne landshöfdingen J. Fr. Stichaeus (f. i Helsingfors 1778 f 1853 ^Yn ^ <^^6ss egendom Dampbacka i Askola kapell nära Borgå stad) till rektor aflemnat ett i boet förefunnet testamente, hvari uni- versitetet, och särskildt dess myntkabinett, blifvit rikligen ihåg- kommet. Handlingen vore väl af den aflidnes egen hand- skrifven och underskrifven, men befans odaterad och obe- vitnad samt dessutom innehålla på flere ställen ändringar och rättelser, gjorda med den aflidnes handstil i blyerts. Protokollet förmäler yttermera: „Och som uti detta do- kument blifvit förord nadt, att efter Testators frånfälle skulle K. Alex. universitetet tillfalla alla hans samlingar af böcker, manuskript, kartverk, plancher, porträtter, mynt och medal- jer, jemte 10,000 rubel silfver, hvaraf årliga räntan borde användas till lön för en docens eller amanuens, som vårdar samlingarna och i numismatiska vetenskaper undervisar de studerande, hvilka dertill hafva håg, äfvensom att längre fram, eller den 22 februari 1869, alla i sterbhuset, efter af- drag af särskilda legater, befintliga kontanta penningar och reverser, jemväl skulle till universitetet öfverlemnas, för att 52 bilda ett stående kapital, livaraf årliga räntan skulle, efter konsistorii bepröfvande, användas till stipendier för en eller tlere flitige, fattige studerande, födde inom Nylands eller Tavastebus läner: Så hade hr rektor ansett sig böra till konsistorii afgörande öfverlemna, huru med i fråga varande af- handling, som uti konsistorium af hr rektor upplästes och förevisades, skulle förfaras“. Konsistorium beslöt, att universitetets ombudsman borde i laga ordning bevaka testamentet, hvilket för sådant ändamål till honom aflemnades. Utgången blef icke annan, än man af rättsaktens beskaffenhet lätteligen kunde förutse. Det stora och dessförinnan i vårt land icke hos enskild person i samma grad förekomna intresse för numismatiken med dit- hörande forskning och samlande, hvilket Stichaeus i lifstiden ådagalagt, bar ingen frukt för landet eller dess högskola. Den vinnande parten, arfvingarne, sökte väl i framtiden ett par gånger, såsom vi få se ^5)^ angående den dyrbara kollek- tionens inlösande komma i uppgörelse med universitetet, men utan att vinna gehör. Äfven för öfrigt visar sig kontingenten till kabinettet under krigsåren, hvilka vi här afskilja för sig, särdeles mager, så med afseende å gåfvor som inköp, både af fynd- och andra mynt. Gåfvor inkommo väl ännu 1853 till ett antal af inal- les 137 numrer, nämligen: af storfurstinnan Maria Nikola- jevna minnespenningen i guld öfver hennes nyligen aflidna gemål, hertig Maximilian af Leuchtenberg ; af vestfinska stu- dentaf delningen bronsmedaljen öfver Fr. W. Pipping i 2 exemplar jemte stämplarna till den samma; af löjtnanten P. Co lian 36 äldre och nyare silfv ermynt; af statsrådet J. Gr o t Jfr nedanför sid. 71 och i kap. V. 53 7 ryska och engelska silfvermynt samt en silfvermedalj öfver Hamburg 1708; af läraren S. P. Dahl beck, i flera sändnin- gar, 31 antika mynt, mest romerska äfvensom några grekiska och egyptiska från Ptolemeernes tid; af kommerserådet Ju- stus Etholén 1 ungersk dukat 1685 samt 6 silfvermynt, deribland 1 Gustaf Vasas 1560; vidare diverse mynt i silfver och koppar af studeranden G. V. Grönfel dt, af hofrätts extranotarien T. A d 1 e r c r e u t z , af stabskapten West e r m a r k, af lagman G. A. Ekelund, af sjökaptenerne Collan och Joh. Bonsdorff samt af mjölnaren Nordström. Deremot inbragte de 3 åren 1854 — 56 till sammans i skänker endast 195 numrer, nämligen: af kapten F. W. Fraser 26 till största delen äldre ryska kopparmynt; af senatskanslisten G. Spår e 12 mynt och medaljer, deraf 9 i silfver ; af universitetet i Moskva dess jubelmedalj 1855 i silfver; af öfverstelöjtnanten A. Tamelan der under hans fångenskap samlade 67 mest antika romerska kopparmynt ; af marinlöjtnanten Enqvist 5 japanska mynt, 3 i guld och 2 i silfver; af sjöfaranden H. Möller 8 mynt, deribland 1 ma- labariskt i guld ; af professorskan K a s t a 1 i a L a g u s 28 tur- kiska mynt, deribland 25 i silfver; af sjöfaranden K. J. AV a h 1 s t e n 20 antika mynt, samlade till en del från kata- komberna på Malta, samt diverse andra mynt i oädla metal- ler; af vicehäradshöfdingen J: Calonius, af professor J. M. af T e n g s t r ö m , af universitetsvaktmästaren A . L u n d s t r ö m , af studeranden E. Eoschier, af lyceisten II. Jägerhorn, af geheimerådet, baron L. v. Ha artman, af landtmätaren A. O. Reg ne 11, af studeranden Silvenius, af banksekre- teraren AV. Lag US, af statsrådet, baron Köhne i S:t Peters- burg, af kollegiassessor Hoffman i Sordavala, af doktor Beläjev (en rysk polett i koppar 1725 öfver erlagd skägg- 54 afgift) samt af lektor K. Backmans sterblius. Summa under åren 1853 — 56 skänkta mynt och medaljer 332. Ändå vida mindre hefinnes antalet samma år inköpta mynt och medaljer, — hvaribland särskildt märkes 1 Karl IX:s guldklipping, — nämligen endast 14 stycken, för hvilka erlades till sammans 19 rub. 85 kopek. Allra sämst var dock bestäldt med periodens jordfynd. Blott tvenne sådana hamnade i kabinettet, båda gjorda 1853: det ena, 2 gamla svenska silfver- och 5 kopparmynt, upp- hemtadt vid kanalgräfning i Åbo, skänktes af snickaremästa- ren Lindholm; det andra, 29 finska fyra- och tvådalers kopparplåtar, påträffade vid dikesgräfning i Tohmajärvi, Värtsilä by, inlöstes för 20 rub. 12 V2 kop. År 1853 för- ärade väl possessionaten B. S. Gyldén till universitetet en länge sedan i Anjala sätesgårds mark hittad och då med silfvermynt uppfyld koppardosa, i hvars messingslock årtalet 1482 ingraveradt, men som innehållet förskingrats, ansågs dosan lämpligare förvaras i etnografiska museet 2^) än i ka- binettet. Inlösen af de år 1854 anmälda fynden — 66 större och 154 mindre kopparmynt från Ruokolaks, Yeherälä by, samt 24 U svenska och ryska enahanda mynt från Kyro, Lai- tila boställe, ■ — afslogs. Jemväl följande fyndangelägenheter omnämnas här för tidssammanhangets skull. I skrifvelse 1854 påminde guver- nörsembetet i Åbo och Björneborgs län om äskadt, men ute- blifvet, svar rörande 9 i Pemar socken, Sievola by, i jorden påträffade gamla silfvermynt, hvilka samma embete redan ] 842 2/3, i afseende å inlösen, öfversändt till universitetet. Saken kunde dock icke närmare utredas, än att både ur uni- versitetets och ur postkontorets diarier upplystes, det en slik 2®) Jfr Holmbergs tryckta katalog p. 16 och prott. den 7i2 § lö. 55 sändelse aldrig framkommit till denna ort. 1855 skedde i Haulio, Lehdesmäki rusthåll, ett högst märkligt fynd af en silfverhalsked med vidhängande kufiska och andra medeltids- mynt, hvarom åter till året 1863, då det inlöstes af univer- sitetet. Samma år (1855) hembjödos genom guvernörsskrif- velse af den till inlösen 704 i Paattis kapell, Urois hem- man, ur jorden upplöjda gamla svenska silfvermynt (valören och präglingsåret oangifna). Härstädes förlagda på universi- tetskansliet, återfunnos de först 1858, såsom det heter i svarsbrefvet af den ^sedan universitetets samlingar efter bortflyttningen nu åter uppstälts“, och sändes såsom obehöf- liga till haka. Dervid inträftade likväl det misstag, att 3 till fyndet hörande stycken om 1 Vs lod qvarglömdes, hvilka der- för, genom nytt bref af 1859 ^Vin inlöstes med 3 rubel silf- ver, „d. ä. med mer än dubbla värdet“. 2. Ofvan anförda större och mindre fakta tala, också de, rätt tydligt om krigets störande verkningar. Lyckligtvis motsvarades de sedan freden återvändt, såsom äfven ofta förr i vår odlingshistoria sig företedt, på alla håll af desto intensivare bemödanden och åtgärder till godtgörande af det förlorade eller försummade. Ännu märkbarare och tidigare än från kabinettets sida, framträder dock denna företeelse på syskoninrättningens, det etnografiska museets, arbetsfält. Med afseende härå hafva vi ock, ehuru museet allaredan förde en sjelfständigt afskild tillvara, trott oss höra egna dess högst betydande, eller till och med grundläggande, utveckling under förevarande tidrymd några ögonkast, och det så mycket hellre, som vissa från det samma utgångna impulser utöfvat ett mer eller mindre direkt infiytande på kabinettet. i Rein, museets föreståndare, var visserligen för egen del ingen specialist i arkeologin eller etnologin, men han insåg j och erkände varmt deras stora betydelse som hjelpvetenska- ^ per för historien, särskildt den fosterländska. Härtill kom, : att den hänsigtliga prefekturen genom de nya statuterna blifvit ett med hans ordinarie professorstjenst förenadt ålig- j gande. Ändtligen underlättade hans ställning som rektor j betydligt initiativen till alla de mått och steg, hvilka kunde anses främja det förut nog mycket vårdslösade etnografiska j studiet vid universitetet. J Liksom Geitlin redan tidigare vid kabinettet, så lycka- j. des Rein år 1856 vid museet vinna en särdeles skicklig medhjelpare. Denne var dåvarande bergskonduktören, slut- i ligen fiskeriinspektören Henr. Joh. Holmberg (f. 1818 i t 1864). Utan djupare lärd bildning, men lysten på „fria ‘ ! studier^, hade denne energiske, mångkunnige och af naturen rikt begåfvade man, dels under tjensteresor i Finland och Ryssland (Ural), dels under vistelse ett par år i Nya verl- den, — särskildt i de ryskamerikanska besittningarna med Sitka, bvarom han skrifvit berömda arbeten, — fattat en brinnande båg för etnografisk forskning. Rein, hans gyn- nare och forne inspektor vid viborgska studentafdelningen, underlät icke att i museets tjenst göra bruk af hans insigter och arbetsdrift. Använd sedan vårterminen 1856, mot godtgörelse pro labore, att vårda och ordna universitetets etnografiska sam- lingar, lyckades Holmberg på några år uppbringa dem till en förut oanad omfattning och betydenhet. Gång efter an- nan blef han derför i konsistorium elogerad, såsom då det i protokollet 1857 22^4 § 8 antecknades, att han fullgjort sitt åtagande „med den skicklighet man af hans kända förmåga kunde vänta sig“ (jfr prot. 1858 § 7 samt det särskilda 57 tacksägelsebrefvet till honom 1859 Man fann den af honom upprättade katalogen, anmäld i konsistorium 1859 29/1, ega det värde, att den borde till trycket befordras, hvilket ock skedde ännu samma år 27). Ändtligen utgaf han ock 1863 som sjelfständig författare „Förteckning och afbildnin- gar af finska fornlemningar, I Stenåldern, II Bronsåldern“, hvars fortsättning ty värr afbröts genom hans frånfälle året derpå. Af denna upplysande, lika redigt som koncist sam- manskrifna afhandling framgår bl. a., att universitetets etno- grafiska samling, hvilken 1856 blott egde omkring 30 finska stenredskap 27 a ) och några jordfynd, redan 6 år senare be- stod af mera än 200 redskap af sten samt inemot 400 pje- ser af jern, brons och silfver, alla funna i jorden. Det är i samma skrift Holmberg, såsom den förste i vårt land, vå- gat uttala tanken på „ett möjligen redan snart tillkommande inhemskt nationalmuseum^ 28). Ett af de förnämsta befordringsmedlen för samlingarnas tillväxt fann Holmberg erbjuda sig i och genomresor. På sina egna geognostiska och mineralogiska exkursioner höll han tillika förstsagda mål ständigt i sigte, dertill ock out- tröttligt och med bästa framgång uppeggande sina tjenste- kamrater vid bergskontoret, bland hvilka i synnerhet berg- mästaren A. F. Thoreld och öfvermasmästaren A. J. Wa- thén i samma hänseende ådagalade sällsynt ifver. På hans tillrådan hos prefekten för museet blef det sedan som- maren 1856 sedvanligt att, än af inrättningens anslag och be- 29 Katalog öfver K. Alex. Universitetets Etnografiska samlin- gar. Helsingfors 1859. 8:0. Sidd. 44. a) Deri naturligtvis prof. Berlins gåfva icke inberäknad. Man hade visserligen redan långt förut pläderat för inrät- tande af ett „national museum“, men förstod dermed en särskild samling af „finska naturalster"; se k:i prot. 1821 ^Vi2 § '^2. 58 sparingar, än ur fiskus, understöd gåfvos åt unge- universi- tetsraän ^9) för anställande af etnografiska resor i skilda de- lar af landet. Vinsten af dessa tillgöranden visade sig icke blott i museets raskt förökade material, utan derjemte i ett både vid högskolan och småningom äfven hos allmänheten växande intresse för kunskapen om och bevarandet af landets antiqviteter, — häri inberäknade dess fasta minnesmärken, såsom kyrkor, borgar, ättehögar o. d., hvilka förut så föga uppmärksammats. Derhän hade inom några få år fornstudierna vunnit i .aktning och anseende att deras främjande till och med från styrelsens sida allaredan kunde i fråga komma. På en af kon- sistorium förordad ansökan af lektor K. A. Gott lund be- viljade nämligen senaten, med nästan oväntad liberalitet, ho- nom åren 1859 och 60 särdeles rundliga understöd — ända till 1000 rubel årligen (se eckles. exped. bref 1859 ^6/2 och konsist. prott. 1860 § '^) — för antiqvariska resor och forskningar i landet. Anbefaldt att till senaten inkomma med yttrande öfver resultatet af dessa undersökningar, samt huru- vida deras fortsättande förtjenade att med allmänna medel uppmuntras och bekostas, afgaf konsistorium, efter historisk- filologiska sektionens hörande, ett betänkande, hvilket kan anses uttala de rådande åsigterna i ämnet öfver hufvud. Man fann sig icke ha skäl att särskildt rekommendera det förfarande, lektor Gottlund iakttagit; deremot hemstäldes „såsom den ändamålsenligaste utväg att befordra en på ve- tenskapliga insigter baserad fornforskning inom landet, det ^0 Exempelvis åt kand. Er. Kudbeck (norra Tavastland) 1856, åt mag. K. A. Bomansson (Aland) 1857, 58, 59, åt mag. J. A. Lind- ström (Kumo) 1860, åt mag. A. O. Freudenthal (Nyland) 1860, 61, åt mag. K. E. F. Ignatius 1861, åt kand. J. V. Calamniiis (norra Österbotten) 1862. 59 ett understöd till belopp af 600 rubel silfver kunde på liisto- risk-filologiska fakultetens förslag tilldelas någon vetenskaps- idkare, för att af honom åtnjutas under ett eller tvenne års tid för bedrifvande af antiqvariska studier i de skandinaviska länderna, hvarefter ett anslag till samma belopp kunde an- vändas till bestridande af kostnaderna för forskningsresor inom eget land“. På detta utlåtande följde väl ingen omedelbar resolu- tion, men dess ledande tanke bar dock i en framtid, och un- der förändrad form, goda frukter. För egen del gaf konsi- storium, ur disponibla medel, år 1862 åt en yngre vetenskaps- idkare (mag. A. 0. Freudenthal, liksom senare, 1866, åt doktor Ignatius) ett bidrag af 300 rubel för idkande af ar- keologiska studier i Köpenhamn. Emellertid hade, till båtnad för museet och forsknin- gen, från universitetet äfven ett par andra allmännare åtgär- der vidtagits, hvilka här förtjena hugfästas. I konsistorii sammanträde 1858 påpekade Re in angelägenheten deraf, att fornsaker befintliga i landets kyrkor, men der obehöfiiga, blefve räddade från förgätenhet och vanvård: „Och beslöt konsistorium att hos landets domkapitel uti afgående skrif- velse utverka, det dylika gamla saker finge till etnografi- ^0 Af innehåll: ,,På särskilda orter i Finland, i synnerhet vid landets kyrkor, kunna åtskilliga gamla, för den historiska forsknin- gen dyrbara minnesmärken och effekter ännu öfverkommas, men på sina nuvarande förvaringsställen äro de^sa lemningar efter en för- gången tid vanligen utsatta för vanvård och förstörelse, samt kunna derföre hastigt gå för vetenskapen förlorade. För att förekomma detta, och då dessa antiqvariska saker kunna finna ett lämpligt för- varingsrum uti Universitetets Etnografiska museum, der en mängd sådana redan äro ordnade och uppsfälda, har K:m ansett sig böra vända sig till Tit. med vänlig begäran, att Tit. behagade för sin del dertill välvilligt medverka. I sådant afseende får K;m anhålla, att 60 ska museum öfverlemnas, med eller utan lösen, efter omstän- digheterna“. För ändamålsenligheten af detta tillvägagående, hvilket mycket erinrar om äldre dylika mått och steg (jfr 1,5 f.), vitnar den stora mängd an tiq viteter, hvilka under närmast följande tvenne år till museet inkommo (bl. a. från Helsinge, Puumala, Sulkava, Sääksmäki, Loppis, Pargas, Vörå m. fl. församlingar). Såsom af principiel, ehuru för tillfället endast lokal betydelse omnämna vi ock en på konsistorii uppma- ning 1860 i^6d anledning af en fyndförsändelse från Sunds socken på Åland, genom vederbörande guvernör kungjord „vänlig erinran till allmogen och andra personer, som sakna antiqvariska insigter, att icke befatta sig med undersökande af ättehögar och andra fornlemningar i landet, emedan, emot deras vilja, derigenom kunde inträffa, att månget för fäder- neslandet och vetenskapen dyrbart minnesmärke vid sådana undersökningar ginge förloradP. 3. Ehuru mynt- och medaljkabinettet, då fredstid åter in- föll, efter hand öfvervann sitt genom kriget iråkade obestånd. Tit. ville genom Kyrkoherdarne och andra kyrkornas föreståndare i Stiftet utverka församlingarnas bifall dertill, att sådana vid kyrkorna befintliga fornlemningar, synnerligast från katolska och den äldre lutherska tiden, bestående af trädbilder, helgonskåp, reliker, skrudar, rökelsekar, harnesk, svärd, sporrar m. m., som i nämnda museum tilläfventyrs saknas, kunde varda till U:tet antingen emot eller utan lösen, efter vederbörandes benägenhet, öfverlemnade; samt att be- mälde Föreståndare derjemte blefve anmodade att till U:tets Kektor insända skriftliga uppgifter på de fornlemningar, som sålunda kunde hembjudas U:tet, h varefter nödig åtgärd härstädes skall vidtagas derom att de saker, som äro för Urtets samlingar behöfliga, kunde utan församlingarnas betungande komma Urtet tillhanda”. G1 erbjuder det hädanefter, jemförel sevis, icke på långt när samma anblick af lifaktig utveckling, som vi nyss bevitnat hos dess yngre syster, att ej säga dess dotter, — det etnografiska museet. Museets, eller allmännare den inhemska fornforsk- ningens, altför länge förbisedda intressen, då de ändtligen, nästan plötsligt, bröto fram ur skumrasket, hyllades och främjades med hela sympatin för en på samma gång patrio- tisk och vetenskaplig angelägenhet. Kabinettet var och förblef visserligen, såsom vetenskap- lig institution, samordnadt och ännu tillsvidare också, med afseende å statsanslag, likstäldt med museet. Men rollerna, uppgifterna, förbyttes så småningom. Det förra, i äldre och intill senare tider förenande med sina egna syften och sam- lingar äfven vården af det senares, hänvisades omsider ute- slutande till sitt specifikt begränsade område, hvilket åter alt mera, åtminstone teoretiskt, uppfattades som blott en del af det hela, — af Holmbergs älsklingsdröm: ett national museum. Myntsamlingens nyordnande begynte på hösten 1856. Det var ett petigt och ingalunda upplifvande göra. Vitri- nerna fylde sig derför något motsträfvigt. Prefekten sä- ger sjelf^^), att dertill erfordrades „en längre tids arbete^, enär den af kriget föranledda inpackningen skett „i största hast, hvarvid mycket blifvit rubbadt och kastadt om hvart- annat“. Ett annat skäl var det, att prefekten, till följd af sysslandets art, icke gerna ville anlita biträde, om han ock naturligtvis hade god hjelp af C al o nii med vitrinerna korre- sponderande katalog, hvarförutan det förnyade uppläggandet blifvit ännu mera tidsödande. Huru länge det töfvade, innan kabinettet återvann sitt förra skick, kunna vi icke närmare På första sidan i sin „Beskrifning“. 62 ange, än att det, så vidt man får sluta af en ofvanför åbe- ropad officiel skriftvexling angående Paattis fyndet, näppeli- gen skedde före vårterminen 1858. Det redan i och för sig prefekten föga tilltalande åliggandet kryddades helt oförmodadt af en utifrån kommande förtretlighet. En liten episod derom torde desto mindre an- ses ligga på sidan om närvarande historik, som derigenom vissa äfven myntkabinettet rörande tidsförhållanden och syn- punkter belysas. Förtretligheten framkallades af Helsingfors Tidningar, hvilka 1857 producerande en reseskildring öfver Paris och den beredvillighet hvarmed dess offentliga samlingar öppnas för allmänheten, tecknade sin taflas bakgrund, någorlunda sökt, i följande skarpa drag: „Hos oss, i vårt kära Finland, der dock så litet finnes att skåda, har man af ålder lagt detta lilla i ett läst skrin ... Är hos oss något värdt att beses, så fordras dertill vanligen allehanda omgångar, och jag känner sådana föremål (exempelvis myntsamlingar), som med syn- nerlig omsorg begrafvas för alla nyfikna blickar, likasom vore de enkom till för att städas af föreståndaren engång om året. Jag vill påminna mig att konsistorium, åtminstone en gång, beslutat att samlingarna skola på bestämda tider vara för allmänheten tillgängliga, men jag har icke förnum- mit att detta beslut haft någon kraft och verkan“. Om prefekten för myntkabinettet fattade det ofvanstå- ende som en äfven mot honom vänd insinuation, så var väl sådant ursäktligt. En vecka senare insände han derför till bladet ett „Beriktigande“, hvari bland annat läses: .... „Icke berättigad att föra andras talan, får jag blott angående myntkabinettet nämna, att det samma, sedan det år 1850 hunnit blifva ordnadt och katalogiseradt, alldeles icke „med synnerlig omsorg hållits begrafvet för alla nyfikna blickar“ 63 utan att det tvärtom stått hvar och en . . . fritt att genom öfver- vaktmästaren, hos hvilken nycklarne till rummet förvaras, få tillträde dertill. Att under krigsåren några besök icke emot- togos,^ är så mycket mera ursäktligt, som hela myntsamlingen, i hast inpackad i påsar och kappsäckar, jemte andra dyrbar- heter bortsändes från Helsingfors. Sedan de återhemtats, har ordnandet af dessa 14,800 mynt (jfr ofvan sid. 36) upptagit så mycken tid, att de först i dessa dagar hunnit något så när ställas på sina behöriga platser, och innan dess hafva, af lätt insedda skäl, några besök icke varit väntade, men icke heller nu, mer än någonsin förut, tillbakavisade ... Jag har under sistlidne och innevarande termin användt snart sagdt dageligen 3 å 4 timmars arbete i myntkabinettet för att ånyo bringa det i ordning och dymedelst motivera Con- sistorii för mig dyrbara förtroende; endast detta, och min önskan att kunna i Finska Vetenskapssocietetens akter med- dela en fullständig beskrifning öfver vår orientaliska mynt- samling, har föranledt mig att, utöfver mina egentliga tjenste- åligganden, bibehålla denna, ingen materiel fördel medförande bibefattning. Offentligt klander anser jag mig der före icke hafva förtjent“ . . . Redaktionen för tidningen var icke sen att härpå aflåta ett svar i allmänna ordalag, hvilka slutligen utmynnade i för- klaringen: „Den aktade ins. torde häraf finna, att syftet af våra ord gått något längre, än till ett klander mot förestån- darne för universitetets samlingar. Att dessa föregå med sitt exempel så snart det blir möjligt, är väl nu med visshet att hoppas. Äfven myntkabinettet (och alla öfriga publika myntsamlingar) har, för särskilda omgångar, härtills varit både dödt och begrafvet för en större allmänhet; men eme- dan samma förhållande existerat så länge man minnes till- baka, hoppas vi att ingen föreståndare särskildt skall finna 64 sig deraf förnärmad, utan tvärtom anse för en glädje ocli en vinning att, på sätt Consistorium l)eslutit, nu se sina insigter, sin aktningsvärda och förvisso oegennyttiga möda allmänt fruktbärande^. Härmed afstannade den temligen opåkallade polemiken. Gei t lins utlofvade Beskrifning lät ganska länge vänta på sig. Han gick visserligen väl förberedd till arbetet, såsom med skäl kan slutas af de numismatiska uppsatser, livilka redan derförinnan, under årens lopp, fiutit ur hans penna, men också fattade han sin uppgift särdeles grundligt. Icke nog dermed, att de till ett antal af 903 (959) uppgående mynten och deras inskrifter omständligen förklaras, hvarjemte historiska öfversigter vidfogas om de skilda dynastier, till livilka mynten hänföra sig; men i en vidl34tigt tilltagen in- ledning inryckas dels undersökningar om vissa orientaliska folk, synnerligast Kazarerne, dels åtskilliga notiser rörande kabinettets äldre öden. Afhandlingen, hvilken i viss mening syftar att vara en lärokurs i orientalisk myntkuuskap, blef jemte 3 blad dertill hörande litografiska myntbilder under titeln „Beskrifning öfver K. Alexanders Universitetets mynt- samling“, år 1862 olfentlliggjord i Finska Yetenskapssociete- tens akter, tom. VII, sidd. 161 — 244, samt dessutom i ett antal separatafdrag med skild paginering. Såsom ett slags supplement dertill kunde anses den redogörelse och beskrifning öfver det 1855 i Hauho gjorda märkliga fyndet (jfr sid. 55), hvilken Gei t lin år 1863 lät införa ej mindre i Litteraturbladet, n:o 4, än ock kortligen i nyssnämnda societets Öfversigt. Med dessa skrifter afslutade Geitlin sin så för- tjenstfulla verksamhet vid kabinettet. Den 1 maj 1863 an- mälande i konsistorium önskan att lemna den prefektur, hvilken han i 14 år innehaft, begärde han tillika inventering 65 af den i hans vård anförtrodda samlingen. Konsistorium fann denna gång ingen anledning till vägran, helst dåvarande professoren i orientaliska litteraturen W. Lagus, på tillfrå- gan, förklarade sig villig att emottaga den ledig blifvande prefekturen, hvartill äfven kansler, på konsistorii hemställan, biföll 32). Inventeringen skedde oförtöfvadt, och hefans dervid in- rättningen i bästa skick, hvaröfver konsistorium i skrifvelse af den 3/g för den afgående föreståndaren uttryckte sin syn- nerliga erkänsla. I sjelfva verket öfverlemnades dock kabi- nettet först under senare hälften af följande hösttermin, se- dan förenämnde beslut och åtgärder den 3/^^ justerats, i den nya prefektens uppsigt. Det synes derför lämpligt att ut- sträcka efterföljande tillväxtförteckning öfver hela året 1863. Af Myntfynd ur finsk jord införlifvades under tid- skedet 1857 — 63 blott ett jemförelsevis mindre antal med kabinettets samlingar, ehuru veterligen långt flere gjordes i landet. Sådana nämnas: 1857 intet, 1858 intet, 1859 fem, nämligen skänkta genom borgmästaren K. Örn 15 diverse silvermynt och kopparslantar från 15 och 16 seklen, hittade vid kajbyggnad i Yiborg, och af pastorsadjunkten J. A. Lind- ström 1 äldre silfvermynt, funnet vid nedrifning af Kumo gamla träkyrka, samt fynden i Yirmo, Mäkkilä hemman, 141 Peter I:s altinnikor och 62 silfvermynt från Karl XI;s och Karl XILs tider, inlöst (för 4 rub.), och i Saltvik, Qvarnby by, hvaraf 2 holländska mynt från 1624 och 1657 inlöstes (för 3 rub. 40 kop.); om Paattis fyndet se ofvan (sid. 55). 1860 förärades åter af pastorsadjunkten Lindström 7 gamla kopparmynt, funna i Kumo, samt 1861 af borgmästaren P. 32) I rektors trieiiniiberättelse 1860—63 säges på sid. 32, att kabinettet stått under Geitlins inseende „intill slutet af h. t. 1862“ Denna uppgift bör rättas enligt det ofvanstående. o 66 Örn 1 halfdalers i)låt 1720 och 28 blandade äldre och nyare mynt, funna vid rasering af Viborgs vallar. År 1862 inlemnades ett par ganska värderika fynd- gåfvor: af borgmästaren Juselius i Lovisa 2 små vigtskålar och ett antal fyrkantiga dukatvigter, de flesta tecknade med årtalet 1617, från Elimä, Rattiila by, och af possessionaten A. J. Parmen Timm 16 silfvermynt från Johan III:s tid och 3 af 300 i Eura, Mäkelä by, Isoantti hemman, uppgräfda sv. denarier, äfvensom af studeranden J. W. Calamnius 1 femöre 1692, jordfynd från Tervola och, af onämd gifvare, diverse i Åbo vid gasrörsläggning påträlfade gamla silfver- och kopparmynt. — Äfven året 1863 gjordes några goda för- värf, nämligen från Hauho fyndet af 1855 (för 20 rub.; jfr sid. 55) och från Pielisjärvi, Hattusaari by, 8 svenska riksdal- rar 1776 — 83 (för 13 rub. 15 kop.); hvarjemte gåfvor erhöllos af kandidaten J. W. Calamnius hittemynt från Kemi, Paak- kola hemman, 1 tvådalers plåt 1711, från Tammela, Saaris holme, .af baron V. De la Chapelle 15 gamla svenska kop- parmynt, och från Laihela, af vice häradshöfding A. Kehl 2 svenska mynt 1672 och 1688. Ofvanstående ger vid handen att på sagda 7 år, 1857 — 63, inalles omkring 315 mynt ur 15 fynd, genom gåfvor (om- kring 100 st.) eller köp tillföllo kabinettet. Deremot anså- gos åtskilliga till inlösen erbjudna fynd, — 1860 från Ikalis, Haapima by, 35 plåtmynt, 1861 från Tyrvis, Lumaja by, 62 svenska af åren 1551—89, från Eura, Mäkelä by, 270 ska- dade mynt af åren 1524 etc., 1862 från littis 10 plåtmynt 1719—55, och från Parikkala, Rautalax by, 130 ryska kop- parmynt, — för samlingarna obehöfliga. Som Gåfvor tillföllo kabinettet under förevarande sep- tennium, utom nyssnämnda fyndmynt och medaljer, samman- lagdt omkring 3,000 mynt och medaljer, till största delen i 67 oädel metall. De särskilda posterna voro: 1857 omkring 320 stycken, deribland af doktor A. Friman 96 polska, li- thauiska och ryska kopparmynt; af vicehäradshöfding J. K. Svanljung 112 koppar- och 50 svenska, danska, orientali- ska m. fl. silfvermynt, af ecklesiastikexpeditionen i k. se- naten, dels för kabinettets räkning, dels till utdelning, 1 guld-, 10 silfver- och 36 bronsexemplar af samma år slagna jubel- medalj öfver kristna lärans införande i Finland för 700 år sedan; samt smärre skänker, från 1 till 20 numrer, af major To 11, af landshöfdingen i Upsala friherre R. F. v. Kraemer (den öfver honom af Upsala läns inbyggare 1855 slagna me- daljen i brons; jfr H. p. 360), af statsrådet St. Baranovski, af magister Iv. Thuneberg, af pastor Kl. C o lian, af hofrådet Nikkanen, af kapten Wall in, af referendariesekreteraren Ad. His inger, af enkeprofessorskan Ch. af Teng ström, af pro- fessor Schröder i Upsala och af v. häradshöfding Hultman. Året 1858^ då till sammans 887 numrer erhöllos, utmärk- tes genom fvenne större föräringar, nämligen af universitetets agent i S:t Petersburg hofrådet W. Löwenstimm (jfr sid. 52), utom annat, 412 ryska bronsmedaljer från Peter I:s till närvarande tid jemte förteckning, och af enkefru Ch. Thorell 353 diverse, äfven orientaliska mynt, deraf 31 i silfver, samt 53 bronsmedaljer. Dessutom insändes mindre skänker af öf- versten K. G. v. Kraemer (silfvermedalj öfver K. Fr. Schef- fer), af urmakaren Grönfors, af enkeprofessorskan Ch. af Tengström och af professor L. Lind el öf. Deremot äro som gåfvor antecknade 1859 in summa endast 164 numrer, deri- bland dock ensamt af öfversten baron Alfons Walleen 35 österländska m. fl. silfver- och 70 romerska, österländska m. fl. kopparmynt; för öfrigt mindre skänker af statsrådet v. Köhne, af kommissionslandtmätaren G. Nordberg, af herr M. Nord- berg i Kajana, af borgmästaren K. H il dén, af boktryckaren 68 I! Friis, af statsrådet St. Baranovski, af kofferdikapten Möl- ler och af hofrådet Löwenstimm. Året 1860 ihågkoms kabinettet med inalles omkring 350 skänkta mynt och medaljer. Gifvare voro possessionaten Fr. af Björksten (1 medalj samt 37 m3mt, alt i silfver), pastor J. F. Svinhufvud (21, delvis sällsynta, turkiska o. a. silfvermynt), apotekaren Alex. B ä c k e r, målaren L e v a n d e r i Torneå, vicekansler baron B. Munck (1 förgyld silfverme- dalj öfver Gustaf II Adolfs död^^), sällsynt), ståthållaren i Po- len (1 stor medalj i silfver öfver medikokirurgiska akademins i Varschau instiftelse 1857), prosten Hellén, kandidaten K. L. Lindeberg, pastor Peronius i Lifland, hofrådet Löwenstimm, kapellanen Bredenberg, apotekaren Sa- li n g r e , guldsmeden T h u r e s o n i Åbo, kofferdikapten K. J . Sundman i Lovisa. ^0 Geitlin skrifver derom i Finl. Allra. Tidn. 1860 n:o 130: „Denna högst sällsynta raedalj är väl i hufvudsak lika raed den af Brenner X, 2 afbildade, hvarat kabinettet eger ett attryck i bly, men skiljer sig derifrån icke blott genom årtalet i omskriften, som här är 1633, hos Brenner 1634, utan ock genom de figurers ställning och utstyrsel, hvilka öfver den i en triumfvagn sittande konungens hufvud hålla lagerkransen; den till höger om konungen stående, som föreställer religionen, bär icke, såsom i de vanliga exemplaren, någon bibel vid altare med ett brinnande hjerta, utan blott korset och uppå hatten frihetens symbol. Figuren till venster föreställer här rättvisan, som synes af vågskålen, den han håller vid venstra handen; i Bren- ners exemplar afbildas i dess ställe tapperheten. Äfven saknas här bokstäfverne S. D. (initialerna till gravören Sebastian Dattlers namn), hvilka i Brenners exemplar finnas anbragta på triumfvagnens hjul. Äfven den under pegasernes fötter trampade hydran eller draken, som ses i de vanliga exemplaren, är här olika, jemte påfvens kros- sade insignier. Alla dessa olikheter finnas på frånsidan af medaljen. Åtsidan skiljer sig mindre betydligt^. — Se dock härom Hildebr. I, 190 n:o 186, som icke ger medaljen högt värde. 69 År 1861 utgjorde hela antalet till kabinettet skänkta mynt och medaljer 233, nämligen af herr Axel 01 den b ur g i Björneborg 1 turkiskt guldmynt, 1 i silfver och 134 diverse kopparmynt; af skorstensfejaremästaren A. W. Andersson 3 orientaliska mynt, 3 kopparplåtar och 49 diverse svenska, ryska, tyska m. fl. kopparmynt; af kollegirådet Löwenstimm åtskilliga antika mynt, af inspektor Lund å Näsebruk i Bjerno; af guld- och silfverarbetaren Fager ro os bl. a. 1 polsk 2 — zlot från år 1830, men med kejsar Alexander I:s bröstbild; af kanslirådet W. G. Lagus’ arfvingar diverse mynt, deribland 1 orientaliskt i guld ; af sjökapten Krogi us , af handlanden J. G. K. Stålhane, af pastor Sirelius, af kollegiassessor G. Fr. v. Böningh 18 delvis sällsyntare ryska o. a. mynt, de flesta i silfver; af pastorsadjunkten Bergman i Esbo; af studeranden Fr. Bruce; af referen- dariesekreteraren baron C a r p e 1 a n ; och af fänrik L u n d f e 1 1. Följande års {1862) gåfvokontingent steg till omkring 300 numrer. De voro förärade af borgmästaren Jul. Nygren i S:t Mickel: i silfver 8 medaljer och 51 mest svenska mynt, i koppar och brons 62 medaljer och jetoner, samt i bly 93 aftryck (jfr prot. 1862 1^12 § 1); af ingeniörlöjtnanten Au g. Thesleff 9 för samlingen nya mynt och medaljer; af v. pastor K. A. Calamnius 4 äldre silfver- och 56 koppar- mynt ; af kapten H j. G r a 11 f e 1 1 11 kopparmynt, mest gamla romerska, uppgräfda i trakten af Marseille ; äfvensom smärre skänker af komminister Bergman i Duderholf, pastor Sta- di us i Esbo, guld- och silfverarbetaren Fagerroos, kom- missionslandtmätaren G. Nordberg, revisor Ans. Lagus, vaktmästaren Lundström, häradshöfdingskan E. Wahl- berg (4 svenska silfvermynt från 1500-talet, funna efter branden i Björneborg), prosten Heickell i Nådendal, pro- fessor F. V. Willebrand, brukspatron K. v. Fieandt, as- 70 sessor Hj. Hallonblad (1 guld halfrubel från Katarina II:s tid ocli 4 svenska silfvermynt), Vetenskapsakademin i Stockholm (silfvermedalj öfver Leopold) samt konsul Hult- man i Ekenäs. Året 1863 var åter särdeles inbringande för samlingen, hvilken då erhöll i skänker inemot 800, om ock mycket blandade numrer. Att främst omnämnas förtjena de af sjö- kapten De Vienne förärade (se prot. 1^2 § 6), — 11 i silfver, 590 i koppar och 12 i tenn aftryckta, — hvaribland Gei t lin, i en kort redogörelse särskildt framhåller åt- skilliga orientaliska och antika, förut i kabinettet saknade. Sällsynta, såsom allaredan ur rörelsen försvunna, voro ock 4 af kanslerssekreteraren grefve M. Wlad. Armfel t skänkta guldmynt af 1766, 1777, 1779 och 1832, det sistnämnda till 5 rubels valör och prägladt af guld från de samma år upp- täckta Kolivanska grufvorna. Öfriga gåfvor voro: af magi- ster F. F. A him an (18 silfver- och 24 kopparmynt, de fle- sta tyska), tiskeriinspektor Holmberg, kronobefallningsman Stenbäck i Nykyrka, statsrådet Pipping (diverse ur den bekante Pohtos qvarlåtenskap), mamsell Jansson, ryska flnansministeriet (bronsmedaljen öfver Kysslands 1000 års fest), advokatflskalen 0. Martin, kofterdikapten Co nr a di och borgmästaren Jul. Nygren 3^). ^0 I F- Vetensk. Soc:s Öfversigt V, 288 f. 3®) Enligt en af cl:r A. Eeinholm uppgjord och i konsist. 1863 Vio producerad samt numera i kabinettet befintlig förteckning skulle den Nygrenska föräringen innehålla bl. a. 4 guld- och 23 silfvermynt och medaljer. Deremot afgaf prefekten i k:m påföljande ^ den förklaring, att intet enda af gåfvans sålunda rubricerade numrer var i ädel, utan endast i kompositionsmetall. Detta bevisar, med hvilken försigtighet gifvares eller deras ombuds anmälningar stundom böra emottagas. 71 I jemförelse med de uppräknade föräringarna voro In- köpen under samma tid icke särdeles betydande. Detta kan äfven lätteligen slutas redan deraf, att kabinettets kontanta behållning, som vid början af år 1857 utgjorde 874 rub. 32 V2 kop. s:r = 3497 m. 21 p., vid slutet af 1863 ökats till summa 4796 m. 95 p. Med undantag af en post om 75 rub. 35 kop., livilken år 1858, vid kabinettets nya uppstäd- ning, inflöt genom försäljning af 48 i Åbo brand skadade medaljer, de der efter hand ersatts af bättre exemplar, hade endast det årliga statsanslaget bidragit till sagda facit. För de redan ofvan angifna myntfynden hade betalts inalles 172 mark. Deremot belöpte sig de yttermera utgifna 1456 m. dels på inköp af omkring 100, till allra största an- part nyare mynt och medaljer, — deraf 11 i guld (medaljen öfver Tessin för 18 rub. = 72 m , 1 amerikansk femtiodol- lar för 75 rub. = 300 m., medaljen af 1681 öfver Ham- burgs bank för 118 m., 0. s. v.), 70 i silfver, mest ryska och svenska större mynt, 20 i brons och koppar, samt af numismatisk litteratur (Grässes Handbuch d. alten Numisma- tik etc ), dels på expenser och vaktmästarens aflöning. Tilläggas bör, att universitetet för sitt myntkabinett år 1858 fick emottaga ett högst notabelt anbud. Framlidne landshöfdingen Stichaei stora myntsamling, hvarom i det föregående (sid. 51), hade genom arf tillfallit hans måg, post- mästaren löjtnant K. W. v. Q v an t en, livilken nu i inlemnad skrift till konsistorium erbjöd sig att föryttra den samma för ett pris af 16,000 rubel silfver = 64,000 mark. Samlingen bestod af icke mindre än 10,999 mynt och me- daljer, deribland 369 i guld och platina, 6,061 i silfver, 4,569 i brons och oäkta metall, förutom 3,751 dupletter, näml. 33 i guld, 1,587 i silfver samt 1,731 i brons etc., d. ä. till sam- mans 14,750 numrer, eller närmare lika stort antal, som uni- 72 versitetets kollektion innehöll. Det kan ej nekas, att anbudet varit frestande, derest icke priset stälts så afskräckande högt. Man kan derför icke undra, om prefekten, hvars ytt- rande infordradeS; utan särdeles betänklighet kort om godt afstyrkte inköpet. Det heter derom i konsistorii protokoll 1858 2^/3 § 7: „Som professoren Geitlin, till hvilken särskild förteckning öfver samlingen blifvit aflemnad, efter tagen när- mare kännedom af densamma, nu förklarade, att universite- tet redan förut uti sitt myntkabinett eger det bästa och me- sta af hvad som finnes uti den nu erbjudna myntsamlingen, så fann konsistorium sig icke kunna å ifrågavarande anbud fästa något afseende“. Vi få längre fram lära känna ett nytt och allvarligare försök -till uppgörelse i samma sak, om ock äfven det afiopp utan framgång. Slutligen hör till historiken för år 1863 att omnämna en särskildt framstående händelse. H. M. kejsar Alexander II behagade nämligen under sin vistelse i och för öppnandet af den minnesvärda landtdagen i Finlands hufvudstad äfven besöka universitetet och, bland andra dess vetenskapliga in- rättningar, myntkabinettet. Åtföljd af hela sin svit försmådde den ädle fursten icke att i det öfverfylda rummet egna en god stund till betraktande af den till så väsendtlig del un- der högstdensammes kansleriat uppväxta samlingen. Synner- ligast ådrogo sig jemte Karl XII:s här upphängda kolossala med prydlig guldram under kongl. krona och insignier för- sedda kolossala porträtt (jfr sid. 17), de dyrbara af kejsar Nikolai förärade persiska guldmedaljerna (jfr I, 72) samt den rikhaltiga, i skildt skåp upplagda, Löwenstimmska kollektionen af ryska minnespenningar (jfr sid. 67) de höge besökandes uppmärksamhet. 73 V. Aren 1864 — 73. Inventeringen af 1863. Kabinettets trånga lokal och olägenheter deraf. Samlingarnas temporära bort- och återflyttning. Plan för deras förvaltande. Angående de Walleniuska och Stichaeu- ska myntkollektionerna. Bidrag åt finska fornminnesföreningen. Gåfvor, särskildt af baron Simolin och finska litteratursäll- skapet. Inköp; bl. a. af den Lindmanska kollektionen. Boksamling. Finansielt; besparingar förräntade m. m. Ur det instrument, som uppsattes öfver senast nämnda inventering (sid. 65), äro några utdrag här på sin plats. Det heter der bland annat: „Mynt- och Medaljsamlingen, som af professoren Gei t lin blifvit emottagen i ett mindre ord- nadt skick, befans nu vara till största delen förtecknad . . . Mynten och medaljerna voro uppstälda i särskilda pulpeter, betecknade med bokstäfverna A, B, C, D etc. ända till M, och den af universitetsagenten kollegiirådet Löwenstimm förärade rika samling af ryska medaljer i brons var insatt i ett enkom derför inrättadt skåp med glasdörrar^. Derpå fortsättes: „Vid jemförelsen af de öfver samlin- gen . . . författade kataloger (af hvilka den ena hänför sig till de i pulpeterna uppstälda samlingarne, den andra åter utgör en tillväxtförteckning sedan 1850) med de på sina behöriga platser uppstälda mynt och medaljer befans, att dessa senare i allmänhet ganska noga öfveren sstämde med katalogerna, men att dock några, redan förut med frågetecken utmärkta ställen i den af Calonius uppsatta förteckningen funnos, hvilka icke i allo motsvarades af sjelfva mynten . . . Härvid anmäldes, att orsaken till denna stundom förekommande olikhet emellan katalogen och de uppstälda mynten härledde sig deraf, att hela samlingen, med anledning af det år 1853 74 inbrutna Krimkriget, hastigt måste inpackas och försändas till Tavastehiis, hvarvid rubbning i myntens ordningsföljd icke kunnat undvikas^. Vidare: „De mynt och medaljer, hvilka tillkommit efter det katalogen år 1850 upprättades, voro af professoren Gei t - lin förtecknade i ett särskildt häfte in folio med titel „Mynt- kabinettets tillväxt 1850— samt, försedda med nödiga omslag och påskrift, insatta i tio lådor hörande till pulpeten D. De flesta af dessa äro således ännu icke införda på sina egentliga platser, hvartill jemväl för närvarande saknas ut- rymme“. Slutligen: „Utom nu omnämnda mynt och medaljer, ut- görande enligt katalogerna 14,591 2®) och enligt tillväxtför- teckningarna 5,123 eller tillsammans 19,714 dels i guld, dels i silfver, koppar, brons, jern, bly och tenn, förvarades i ka- binettet“ ... l:o — 4:o, 6:0 & 7:o liksom ofvan sid. 36 un- der a — c, e d' g, men till 5:o anmärkes, att vigten af löst silfver nu blott utgjorde 36^/8 lod, emot dO^/s lod enligt d i inventeringsinstrumentet 1849, emedan en del deraf blifvit försåld (jfr här sid. 71), samt 8:0 böcker — 20 skilda nu- mismatiska skrifter af Eckhel, Fliesbach, Grässe, Holmboe, Chaudoir, Kunik, Sonzov, Viljamin, 0. a. I föregående redogörelse beröres synnerligast ett moment, som här påkallar uppmärksamhet, det nämligen, der det Uttrycket „ enligt katalogerna" borde heta „ enligt invente- ringen år 1849“; se not 20a. Tillväxten 5,123 är beräknad tillslutet af V. t. år 1803, men upptagen åtminstone ett par hundratal för låg, hvarom jfr i allmänhet åberopade not. Berchs arbete ^Namnkunniga svenska herrars och fruars skådepenningar, 1781“, anges såsom förkommet. Det har sedermera (1886) blifvit på antiqvarisk väg till kabinettet åter inköpt. — I in- strumentet 1849 upptages under f) en låda sigill, hvarom intet i in- strumentet 1863, ehuru den ännu är qvar. namnes om bristande utrymme i kabinettet. Rättmätigheten af denna klagan låter lätteligen styrka sig. Samlingarna förvarades alt fortfarande (liksom ännu den dag som är) i samma, ifrån stora korridoren till höger omedelbart belägna hörnrum af 14V2 alns längd och 10^4 alns bredd, der de år 1832 blefvo inhysta (jfr I, 101). Kring väggarne sto do på golfvet, förutom pulpeterna eller vitrinerna A— D och tvenne större mahognyskåp med glasdörrar, inne- slutande det ena Löwenstimms medaljkollektion, det andra den lilla boksamlingen samt diverse undanlagda papper och effekter, jemväl två enkla målade bord med Porthans gips- byst (jfr I, 86) och Lipperts daktyliotek (jfr I, 88), samt vidare Gustaf IILs byst på piedestal (jfr sid. 17) och slutli- gen en klädeshängare. Midten af rummet upptogo de öfver 2 Vs aln långa och 2V3 aln breda 4 dubbelvitrinerna E — ^I. Huru mycket bättre och spatiösare var icke kabinettet loge- radt redan i Åbo! (jfr I, 63). Man finner nogsamt af det sagda, att blott altför liten fri golfyta återstod i lokalen, som dock var bestämd, bland annat, äfven att emottaga besök af en skådelysten allmänhet. Dessutom voro de allra flesta vitrinerna, hvari likväl hufvud- sakligast endast mynt och medaljer i guld och silfver inord- nats (medan de i oädel metall förvisats till draglådorna), så smäckfulla, att de näppeligen tilläto ytterligare insatser. En eller annan af de sålunda uppkommande svårighe- terna måste här] något närmare påpekas. En sådan, väl af yttre men ganska besvärlig art, rörde uppstädningen. Så och då ibland annat skildt arbetsrum saknades, måste alla till samlingarna ankommande, ofta i bomull eller blår inlagda remisser öppnas i sjelfva kabinettet, hvarigenom dampar- tiklar kringspredos och äfven aflagrade sig på vitrinernas inre sammetsbeklädnad. Rengöringen, verkstäld förmedelst en 76 liten belg och viska, erfordrade synnerlig varsamhet, att icke myntens eller etiketternas lägen deraf skulle rubbas. I detta sammanhang nämna vi ock följande, kr 1868 på våren måste till och med hela kabinettet, der en grund- lig reparation från golf till tak förestod, utrymmas och sam- lingarna flyttas öfver korridoren till annan lokal. Dervid gjordes den ledsamma upptäckt, att flertalet af vitrinerna voro ett par tum bredare än dörren och endast genom att omstjälpas läto sig utbära. Man blef således tvungen att först tömma alt deras innehåll. För att icke nu mynten skulle råka i oordning, blef det nödvändigt att upprada dem, stycke för stycke, på enkom för ändamålet förfärdigade tunna brädskifvor, en hvar noga passande till sin vitrin. De full- besatta skifvorna förflyttades aktsamt undan och, efter verk- stäld reparation, till baka i kabinettet, hvarpå mynten upp- lades på sina förra platser. Detta sysslande kräfde hela på- följande hösttermin, ehuru prefekten dervid nitiskt biträddes af sin värderade elev, den unge orientalisten mag. K. F. Eneberg. Dessa och dylika praktiska olägenheter blefvo, ju längre det led, desto brydsammare, som samlingarna ovanligt starkt tillväxte, och det till stor del genom högst betydliga och prydliga föräringar (t. ex. de Simolinska), hvilka icke gerna kunde inlåsas i dunkla gömslen. Man vardt för ty redan vårterminen 1864 (se k:i prott. den Ve § 2) tvungen att minska det redan så knappa utrymmet med tvenne nya dubbelvitriner N — Q, — hvartill framdeles kommo yttermera tvenne R — T, en enkel och en dubbel, äfvensom en större och en mindre bokhylla, ett skrifbord, en tvättkommod, ett mindre bord för uppställning af den Stickelska myntramen samt tvenne större underlag för den hastigt tilltagande sam- lingen af skrymmande myntplåtar. Gång efter annan bragtes den så förtretliga trängseln i kabinettet till tals, än hos rektor, än hos konsistorium eller ekononiie divisionen. Att härtill råda bot var dock ogörligt, då flera af högskolans vetenskapliga inrättningar befunno sig i enahanda trångmål. Ofta, och i synnerhet sedan omsider (1872) åt den forna syskoninrättningen, det etnografiska mu- seum, ljusa, rymliga salar inredts i den s. k. laboratorii bygg- naden, dryftades frågan, huruvida icke myntkabinettet kunde dermed ställas i sammanhang. Deremot reste sig dock det hindret, utom andra, att den nybildade skulptursamlingen hade ännu oafvisligare anspråk på förvaringsrum. Kabinettet fick lof att vänta! Hade sålunda universitetets myntsamling vid början af 1860-talet (kanske rigtigare redan ett decennium dessförinnan) nått en utveckling, som i sjelfva verket försatte den i ett blott provisoriskt tillstånd, pekande mot ouppfylda öiisknings- mål, så fick icke derför deltagandet för dess vidare förkof- ran mattas. Det återstod endast att efterse, hvad omstän- digheterna kräfde och tilläto. En blick i vitrinerna och i den af Calonius uppgjorda katalogen öfvertygade snart, att duplettkollektioner allaredan kunde, ja må hända vid det första uppläggandet äfven bort, utbrytas. Derigenom skulle många platser vunnits för re- kryter ur de förut blott i kapslar förvarade mynten, och öfversigtligheten af det hela befordrats. En dylik åtgärd, hvilken länge nog föresväfvade den nya prefekten såsom sär- deles behöflig, måste dock vika för kinkigare motigheter, än i förstone beräknats, alldenstund å ena sidan utrymme näp- peligen kunnat beredas för de reservvitriner, som derigenom blefve nödiga, och å den andra sidan sjelfva hufvudkatalogen måst omskrifvas eller åtminstone ändras och kompletteras med ständiga tillägg. Dertili kom, att ett noggrannare ut- 78 skiftande af de talrika myntkonvolutens brokiga innehåll, ovilkorligen skulle erfordrat, utom mycken ledig tid, äfven ett särskildt arbetsrum, då ju kabinettet icke opåtaldt finge stängas för allmänheten. Till följd af alt det anförda befans rådligast att, vid- gående kabinettets nykomlingar, i det väsendtligaste fasthålla det af Geitlin, och delvis ändå tidigare, använda förvarings- sättet. Endast åt nyare finska medaljer i ädel metall eller åt annars märkligare numrer (exempelvis silfverstängerna från kazanska guvernementet) öppnades rum i de äldre vitrinerna. Påkalladt ansågs ock, att större och för allmänheten sevär- dare kollektioner, hvilka erhållits antingen i föräring, såsom de båda Simolinska, den Michelsonska och Finska litteratur- sällskapets, eller genom inköp, såsom den Lindmanska, togo plats, jemte tillhörande kataloger, i nybestälda vitriner. Alt öfrigt inlades tillsvidare i signerade konvolut eller pappers- askar, hvilka likväl icke undangömdes i mörka draglådor, der de voro svårtillgängliga för kontroll och jemförelser, utan i en öfre afdelning af de nya vitrinerna. Särskild uppmärksamhet påkallade myntfynden. De hade fordom på ett nästan obegripligt sätt förbisetts eller ringaktats. Man får väl betrakta detta som en återverkan från den låga ståndpunkt, hvarpå den inhemska fornforsknin- gen i allmänhet så länge dvaldes. Brenner, Brovallius, Cl ev berg och Bilmark gjorde visst en lofvärd början (jfr I, 15 If.), men det tillfälligtvis vunna fyndmaterialet var då ännu altför knapt eller drogs till Sverige i okända öden. Hvar ken Porthan eller Wallenius ha direktare, uttalat sig om fyndens betydelse, troligtvis emedan dylika på deras da- gar så sällan hamnade i kabinettets ego (jfr dock I, 36. 64). Men ännu på 1830-talet, då de redan började oftare hem- bjudas till inlösen, afgaf Linsén ett utlåtande, hvaraf man 79 torde få sluta, att han ansåg hittemyut förnämligast, om ej uteslutande, af intresse, i fall de företedde i rent numisma- tisk hänsyn „rara“ stycken (jfr I, 86). Geitlin slutligen in- lade onekliga förtjenster om förklaringen af åtskilliga i Fin- land gjorda fynd af orientaliska mynt, men tyckes varit lik- giltigare för dylika af senare datum. Så mycket angelägnare att omsider med mera ifver söka rädda alla de spillror, som möjligen äfven från detta område stode att sammanleta till tjenst för vårt lands kulturhistoria. I hvad mån detta lyc- kats skall i sinom tid en monografi, afsedd att utgöra häftet II af dessa anteckningar, utvisa. Säkert är att kabi- nettet numera förvarar ett ganska rikligt material för be- rörda forskningsgren. Till befordrande af öfversigtligheten har sagda material erhållit egen, afskild förvaringsplats. Liksom vid härbergerandet af kabinettets nykomlingar, så förfors ock vid deras inskrifning hufvudsakligen på redan häfdvunnet sätt. Medan den Caloniuska generalkatalogen, af förut angifna skäl, lemnades orörd, fortsattes den af Geitlin i foliokladd påbegynta tillväxtförteckningen. En enda egent- ligare förändring infördes, bestående i fortlöpande numrering af inkommande förvärf, till underlättande af deras igenfinnande vid behof. Äfven myntfynden upptogos i serien, änskönt de, såsom nyss nämndes, blefvo aflagda för sig. ]\Ied hänsyn till öfliga uppgifter från kabinettet för rektorernes berättelser öfver universitetets förvaltning, hade ända sedan Wallenii prefektur (för att ej gå längre till baka) stor godtycklighet varit rådande, hvarför, exempelvis, den som blott med ledning af de samma ville lära känna helst hufvuddragen af våra samlingars successiva utveckling inom en viss tidrymd, skulle finna sig mycket besviken. Som dock detta förhållande vid tillfällen redan i det föregående kommit till tals, må här allenast ett par anmärkningar tilläggas. 80 Man hade ögonskenligen fattat saken så, som egde en- dast gåfvor och gifvare rätt till ett omnämnande, inköpen, hvilka ju skedde med universitetets egna medel, deremot icke. Men en ur antiqvarisk synpunkt ändå ledsammare bristfällig- het var den, att i sagda berättelser myntfynden och de orter, der de skett, så ytterst sällan och blott slumpvis särskildt beaktades. Det syntes altså väl motiveradt att i dessa punk- ter införa den förändring, som i trienniiprogrammen sedan år 1863 konseqvent fasthållits, och hvarigenom dessa skrifter i sin mån, om ock endast registeraktigt, antyda kabinettets medverkan inom ett ingalunda oväsendtligt område af vår fornkunskap. Derjemte offentliggjordes, såsom äfven förr plägat ske (jfr sid. 41), genom tidningspressen, förnämligast i Finlands allmänna tidning 3^), fortlöpande notiser om till kabinettet ingångna föräringar; — detta i afsigt att sålunda lifva eller konstatera allmänhetens välvilja för inrättningen. Emedan dock dessa meddelanden hvart tredje år upprepades i nyss omförmälda fullständigare form, blefvo de efter en följd af år instälda, desto hellre, som den under tiden (1870) bildade finska fornminnesföreningen, af hvilken sagda skänker seder- mera och ända till 1880 ofta förmedlades, tillika i sina pro- tokoll och publikationer lemnade anledning till längre eller kortare notiser rörande jemväl numismatiska detaljer, för hvilka kabinettet utgjorde hufvudkällan. De pekuniära vilkoren för inrättningens förkofran, hvarom en noggrannare redogörelse läses mot slutet af detta kapitel, voro jemförelsevis ganska gynsamma. Deraf kunde likväl sjelfgifvet intet sträfvande efter en allmännare fullständighet på det föreliggande området motiveras. Å andra sidan borde. Jfr 1864 n:o 132, 1866 n:o 31, 1868 n:o 7, 1869 n:o 61, 1870 ii:o 250, 1873 mo 47. 81 åtminstone vidkommande inköpen, ett blott samlande på måfå i möjligaste mån, och säkert mer än i äldre tider, undvikas. Hvilken var då den tillbörliga normen vid användandet af kabinettets tillgångar? För den af prefekten tillämpade upp- fattningen af denna kardinalfråga fick han några år framåt tillfälle redogöra i en embetsskrifvelse (jfr nedan sid. 104), hvarur några utdrag redan här skola meddelas. Såsom ledande princip uttalades, att inrättningens upp- gift skäligen icke vore annan, än den att lemna Jemte nödigt underlag för studium af numismatiken öfver hufvud, ett verk- samt biträde och tillskott åt den inhemska fornforskningen“. Angeläget vore derför att, vid handel af till salu utbjudna mynt och medaljer, dessas relativa värde för samlingarna blefve uppskattadt efter en viss skala eller i viss ordnings- följd. Denna graderades närmare sålunda: „1) alla större eller mindre fynd ur finsk jord, hänförande sig till tiden före Karl XII; 2) fynd ur finsk jord, hänförande sig till en senare period, — då de blifva ganska allmänna, — blott efter ur- val; 3) alla orientaliska, anglosachsiska och tyska medeltids- mynt, hvilka genom prägelns tydlighet eller på annat sätt underhjelpa förklaringen af jordfynden; 4) alla under medel- tiden i Finland slagna mynt, der sådana kunna öfverkommas ; 5) alla medaljer öfver Finnar eller för Finland vigtiga hän- delser, till och med i dubbla exemplar; 6) svenska, ryska och finska mynt i sviter; 7) svenska och ryska medaljer efter urval; samt 8) antika och moderna mynt och medaljer af särdeles skönhet eller märkvärdighet". Vidgående de nu och då sig erbjudande tillfällena att inlösa hela privatkollektioner ansågs, på grund af deras van- ligen mycket blandade innehåll, „icke rådligt att begagna dem i andra fall, än då derigenom här ofvan framhållna syftemål i märkligare grad kunna befrämjas". 6 82 Annat var, att ju de större eller mindre gåfvor, livilka fortfarande kunde emotses, om ock i och för sig tacknämliga, dock mången gång föllo på sidan om alla förutbestämmelser och i vitrinerna öppnade sviter, hvilka aldrig varit påtänkta. Periodens acqvisitioner, så köpta som förärade, specifi- ceras nedanför. Dessförinnan synes lämpligen några inom samma tidsgränser fallande, ej mindre för universitetets sam- lingar, än för våra numismatiska förhållanden i allmänhet notablare tilldragelser böra omförmälas. Mot slutet af år 1864 förfrågade sig delegarne i sterb- huset efter framlidne kontraktsprosten Gabr. Wallenius, huruvida universitetet vore hugadt inlösa större eller mindre delen af hans utmärkta myntsamling. Att döma af medde- lade bristfälliga förteckningar och muntliga upplysningar, in- nehöll den samma ganska mycket af verkligt värde för ka- binettet, såsom åtskilliga fyndmynt, förutom ett större antal, i synnerhet svenska, mynt och medaljer i vackra exemplar. Konsistorium fann godt bestämma (den § 5), att ända till 800 mark finge för ändamålet användas, derest säljarene ville särskildt aflåta de pjeser, hvilka prefekten vid skeende närmare granskning ansåge behöfliga, utan den öfriga delen. Derefter af hördes på länge intet i saken; ty den mynt- samling, hvilken pastor J. K. Wallenius, i företalet till ge- nealogin öfver sin slägt, säger ha „råkat i profana händer och förskingrats^, är en annan än den nu i fråga varande. Dock synes mer än sannolikt, att åtminstone partier af den senare på omvägar och alldeles gratis sökt sig till universi- tetet åter. Enligt en notis skall nämligen ännämnda kol- lektion „under nödåren insändts till Helsingfors att bestäm- mas och derefter 1869 genom hr Nottbecks bemedling för- ’) F rån fornminnesföreningen, i H:fors Dagblad 1879 “A. 83 sålts till hr C. Michel son i Petersburg^. Man måste således antaga, att den stora och värdefulla myntföräring, hvarmed den sistnämndes enkefru, såsom på sitt ställe längre fram skall erinras, år 1880 uppvaktade finska högskolan, äfven bildats ur den Walleniuska samlingen^®). Det andra anbudet gjordes i början af år 1867, och gälde resten af den omfattande Stichaeuska samlingen, hvil- ken åter ombytt innehafvare. I konsistorium togs frågan denna gång på renaste allvar, helst kändt var, att underhand- lingar äfven öppnats angående samlingens försäljande till Eng- land men att dess dåvarande egare, Stichaei dotterson, possessionaten H. v. Qvanten å Andersberg i Mäntsälä, af pietet för sin morfaders minne, högst ogerna ville besluta sig dertill, samt derför förklarat sig nöjd med minsta möjliga ersättning, endast inländsk köpare kunde finnas, företrädesvis universitetet. Något fixt pris angafs tillsvidare icke, utan meddelades blott, att samlingen kostat grundläggaren inemot 60.000 mark och vid arfskiftet efter honom emottagits af hans måg för 32,000 mark. Enligt hvad man väl visste, hade dock samlingen minskats med ett större antal mynt, sedan den 9 år förut hembjudits universitetet till inlösen för 16.000 rubel silfver (d. v. s. med 100 procents vinst för säl- jaren). Konsistorium, som äskade närmare utredning af alla på det möjliga köpet inverkande omständigheter, särskildt sam- *0) Detta slutes bl. a. i förmodan, att det i den Michelsonska donationen förekommande enda kufiska myntet är det samma, hvilket, enligt åberopade tidningsnotis, blifvit af Geitlin beskrifvet för den Walleniuska samlingen. «) I prefektens händer hade näml. råkat en „Catalogue of a Collection of Coins and Medals of various Countries brought from Finland and exposed for Sale“, s. a. tryckt i Helsingfors 8:o, sidd. 4. 84 lingens metallvärde, uppdrog åt prefekten och professoren Moberg att i sådant afseende, biträdde af en guldsmed, å ort och ställe taga kännedom om förhållandet. Så skedde ock, hvarpå de utsände, sedan i fråga varande mynt och medaljer i två dagars tid (7—9 febr.) blifvit granskade och noggrant uppvägde, stannade vid den åsigt, att samlingen, i sitt dåva- rande skick räknande 11,928 stycken mynt och medaljer, hvaraf i guld 156, i silfver 6,737, i koppar och andra oädla metaller 5035, kunde betalas med en summa af 15 till 16 tu- sen mark, efter beräkning af 13,256 mark för dess guld och silfver, 744 mark för kopparmynten och 1,000 mark för det antiqvariska värdet, hvartill komme godtgörelse för ett fem- tiotal till samlingen hörande numismatiska arbeten. Vid anmälan härom yppades i konsistorium (1867 Ur prefektens utlåtande må liär meddelas följande: „Sam- lingen, hvilken sedan Stichaei död undergått många rubbningar, inne- håller f. n. omkring 12,000 stycken mynt och medaljer, bevarade i ett starkt och för ändamålet ganska beqvämt skåp med draglådor. I synnerhet äro titlarna Sverige och Ryssland välförsedda, hvar- jemte de utmärka sig genom exemplarens skönhet, ofta äfven stora sällsynthet. Likaså förtjenar den antika afdelningen framhållas för deri befintliga mynts öfverhufvudtaget prydliga beskaffenhet, ehuru deras antal icke är större än 293, eller 133 i silfver och 160 i koppar“. „I vigt och penningevärde ger samlingen, efter måttlig upp- skattning, följande siffror: Koppar mynten 5,035 st. (blefvo icke uppvägde). Silfver „ 661 „ af minsta storlek (vägdes ej). „ „ 6,076 „ väga 5,084 lod, deraf 2,600 (å 2,40) = fm. 6,240 1. (å 2,80) = 7,280. 2,484 (å 1,80) = , 4,472 „ (å 1,40) = 3,477. Guldmynten 156 „ 212 duk, (å 12) = „ 2,544 „ (å 11 m.) = 2,332. 11,928 st. 13,250 „ 13,089. Antiqvariskt värde för guld och s:r mynten 1,000 „ 1,000. , „ för koppar mynten ... 744 „ 744. Summa 15,000 1. 14,833.“ 85 § 4) skiljaktiga meningar. Omröstningen gaf vid handen, att af 13 närvarande ledamöter 4 påyrkade hela frågans förfal- „ Sannolikt synes, att af dessa alternativa summor den förra (15,000 fm.) kommer verkliga förhållandet närmare än den senare**. „Häremot har egaren uppstält sin beräkning sålunda: Guld fm. 2,544. 3,000 lod fint silfver . å 2,80 „ 8,400. 2,469 „ sämre d:o å 2,40 „ 5,925. 1,094 „ dåligt d:o å 1,20 « 1,312. 661 små silfvermynt . . . . « 319. Det antiqvariska värdet . . . „ 1,500. fm. 20,000. Kopparmynten på köpet. Numismat. biblioteket på köpet**. ,,I anledning af hr Rektors till mig stälda förfrågan, huru stor del af samlingens innehåll Universitetet kan anses ega förut, bör jag vidhandengifva, att härom ingen tillförlitlig upplysning, utan före- gången speciel och tidsödande jemförelse af mynt för mynt, står att vinna; ty å ena sidan korresponderar Stichaei i tiden med stor nog- granhet uppgjorda och af sådant skäl värderika katalog icke mera med samlingens närvarande skick, och å den andra äro icke heller våra förteckningar, med undantag af den öfver de orientaliska myn- ten, fullständiga och i alla detaljer rigtiga. Redan vid en flygtigare öfverblick röjer sig dock, att U:tets kollektion, särskildt i dess sven- ska afdelning, hvarken till pjesernas antal eller utseende ens afiägset låter likställa sig med den Stichacuska, såsom för öfrigt lätt kan slutas äfven af det kända faktum, att det mesta hvad vi i denna väg ega, är en fragmentarisk återeröfring ur gruset och askan från Abo brand “. „Dessa vidbrända reliker hafva visst för vårt U:tet en egen betydelse af sorgligt minne, men de äro så talrika, att man väl kunde nöja sig med färre, helst de för ingen del pryda sina platser och derjemte taga rummet bort. Jag utgallrade härom dagen och lät uppväga 176 bland de mest skadade svenska medaljerna; de gåfvo, till sammans med 20 bättre konditionerade, af hvilka vi ega 10 — 12 dupletter, i vigt 796 lod, d. ä. (å 2,20) fm. 1,920. En dubbelt större 86 lande, sedan numera inhemtats, att det gälde en summa, som altför betydligt öfversteg kabinettets egna tillgångar, hvare- mot alla de öfriga höllo före, att det sällsporda tillfället borde begagnas, — Fr. Cygnaeus yttrade till och med att ^universitetet skulle åsamka sig ett evärdeligt ansvar genom att tillbakavisa ett anbud, sådant som det nu i fråga varande^, — desto mer som ju köpesumman till största delen återficks i och med samlingens metallvärde och dessutom, utan syn- nerlig svårighet, kunde förskotteras ur universitetets rika ny- byggnadsfond, hvilken småningom skulle godtgöras dels af kabinettets besparingar, dels genom försäljning af de många myntdupletter, köpet skulle åstadkomma. Så långt alt godt och väl, men man hade uppgjort räk- ningen utan värden. Underrättad om konsistorii anbud af 15,000 mark (till 16,000 var man beredd att gå, men det meddelades icke genast), bestämde samlingens egare dess pris oåterkalleligen till 20,000 mark, under förklaring, att äfven detta för honom skulle medföra en ekonomisk förlust. Transaktionen kunde i följd deraf icke från universitetets sida fortsättas. Det är visst sant, att samlingens antiqvariska värde, fattadt i och för sig, af de kommitterade uppskattats nog lågt, men ur synpunkten af kabinettets och den inhem- ska fornforskningens behof fick det icke gerna ställas högre summa kunde säkert sammanbringas, derest K:m ansåge det ligga i U;tets intresse att genom försäljning af bristfälliga och mindre rara dupletter förskaffa medel till inköp af vackrare exemplar". *’) Ty i betraktande borde tagas: att den Stichaeuska samlin- gen befann sig i största oordning, utan motsvarighet till katalogen; att en mängd dupletter genom dess inköpande skulle uppstå; att ej blott de antika, utan ock medeltidsmynten (särskildt de i Abo präg- lade) i den samma voro ganska fåtaliga; att nästan inga myntfynd deribland funnos angifna. 87 Den omständigheten åter, att samlingens grundläggare för sin del bestämt den som föräring åt landets högskola (se sid. 51), kunde ingalunda för henne utgöra en bevekelse till steg- ring af köpesumman. Okändt är, huru och till hvad pris den ursprungligen så sällsynt dyrbara kollektionen, utan jemförelse den största dittills i Finland sammanbragta, slutligen förskingrats. Här något om relationerna till Finska Fornminnesföre- ningen. Stiftad år 1870, på initiativ af några yngre vänner och idkare af antiqvariska forskningar, medförde denna före- ning icke ringa gagn för universitetets vidkommande samlin- gar, i ty att hon, af brist på egen lokal, till dessa öfverlät sina från skilda orter i landet rikligen ingående sändelser. Brorslotten tillföll visserligen det etnografiska museet, hvilket ock för egen del redan förut liksom alt framgent åtnjöt, låt vara merendels mot kontant vedergällning, landsmäns åtanke. Men äfven myntkabinettet bidade sin beskärda andel, såsom icke annorlunda kunde väntas af de åsigter i numismatisk väg, föreningens till allmänheten stälda upprop uttalat Å sin sida var äfven universitetets konsistorium (se prot. 1871 Vs § 9) benäget att visa det unga löftesrika sam- fundets sträfvanden ett välvilligt tillmötesgående. Förden- skull, och då föreningen med anhållan om understöd tillkän- nagaf sig sinnad att sommaren 1871 utsända en konsthistorisk expedition, afsedd för Åland och ett bälte från Åbo och Pargas till Ulfsby och Kumo, tilldelades henne för ändamålet ett bidrag, stort 1,000 mark, att utgå till hälften ur mynt- kabinettets fonder. **) Jfr i nästa kap. *0 Jfr Prospekt öfver Fornminnesföreningens Ändamål och Verksamhet, H;fors 1871, sidd. 30—33, särskildt om myntfyndens be- tydelse. 88 Kabinettet kunde gerna visa sig frikostigt, då ock de gåfvor, hvarmed dess egna samlingar under decenniet rikta- des, voro ganska ansenliga. Bland dessa tilldraga sig för- nämligast trenne en större uppmärksamhet. Den första, hvilken anlände på våren 1864 från preus- siska kammarherren baron Alexander BathorSimolin var en verklig öfverraskning, och skulle varit det i än högre grad, derest den icke föregåtts af en skrifvelse från universitetets t. f. kansler, ministerstatssekreteraren grefve Alex. Arm fe It, upplysande dess närmaste anledning. Baron Sim o lin Enligt tyska genealoger, hvilka stöda sig på ett formligt rättsutslag af juridiska fakulteten i Leipzig 1852, skall denna slägt hafva utgått från och uppkallats efter ungerska orten Simony samt i rakt nedstigande led sammanhänga med den berömda ungerska ätten Bathori, hvarför ock dess medlemmar tillerkänts rätt att förena detta namn med sitt eget. Huru än härmed må förhålla sig, känner man något säkrare, att slägten på 30-åra krigets tid emigrerat, samt att en Mattias (Mikael?) Karl Simolin (f. 1639 f 1706) bosatt sig i Sverige eller Finland. Dennes son Johan Mattias Simolin (f. 1690 i Vasa, enligt annan uppgift 1684, död 1753) var sedan 1702 eller 1703 inskrifven som student i Abo, kallades 1710 till kyrkoherde i Reval och gifte sig 1713 med Kat. Elisab. Rotkirch. Deras söner, de be- kanta diplomaterna Karl Gustaf (f. 1715 f 1777) och Johan Mattias (f. 1720 t 1799 barnlös) uppgifvas vanligen ha skådat dagen i Abo, men detta låter mindre troligt, enär fadren redan 1710 flyttade till Reval och der bodde till sin död. Ingenderas namn förekommer i det bevarade registret till Abo universitets matrikel, hvilket dock, såsom kändt, är ofullständigt. De baroniserades 1776 af polske ko- nungen Stanislaus August. En syster till dem, Charlotta Simolin, blef gift med fa drens efterträdare, kyrkoherden i Reval Joh. Roos (f. 1703 t 1790). En sonson till ofvannämnda baron Karl Gustaf Si- molin var kammarherren baron Alexander Henrik Bathor Simolin (f. 1800), om hvilken i texten. Han nämnes som lyrisk skald samt författare i heraldik och genealogi. För närvarande fortlefver slägten i flera linier, egande gods i Estland, Lifland och Preussen. 89 hette det deri, „kurländsk adelsman och räknande sin här- komst från Åbo stad, vid hvars universitet farfadren baron Karl, sedermera rysk minister vid hofvet i Mitau och denne& broder baron Johan, rysk ambassadör vid hofvet i Tuilerierna och S:t James, hvardera jemväl födde i nämnde stad, idkat sina studier, hade med en ständigt kär hågkomst af detta förhållande velat till K. Alexanders universitetet förära en myntsamling ända till 500 stycken, några af sällsynt art“. Enligt bilagda, visserligen icke fullt korrekta, förteck- ningar, utgjorde de öfversända mynten och medaljerna, hvaraf mesta delen i guld och silfver, till antalet 494 [rätteligen 507], nämligen från Schweiz 252 [rätteligen 264], deribland R 2, RR 6 och RRR 8, från Belgien 98 (åren 1312—1861), deribland R 24, RR 9 och RRR 5, från Nederländerna 44 (åren 1350 — 1861), deribland R 14, RR 4 och RRR 8, samt från Orienten 101 (Sassanider 5, Umaijader 7, Abbasider 17, Sa- manider 3, Sefider 12, Indien 19, o. s. v.). Vid åtskilliga an- ges äfven de numismatiska prisen, såsom för en medalj Berch- told från Bern, för en écu 1622 och två klippingar från S:t Gallen, för en écu från Solothurn, för en écu 1526 från Zu- rich, för en biskoplig écu 1625 från Basel, för en d:o från Coire (Jean Fluy d’Aspremont), respektive 85, 150, 48, 60, 60, 400, 107, 120 francs. Ensamt den kolossala jubelsilfver- medaljen öfver Calvin af 1835 väger* i det närmaste 2 skål- pund ^^). Samtliga pjeser äro synnerligen väl konditionerade, en stor del medaljer, i all synnerhet de belgiska, af verklig konstskönhet. Konsistorium underlät icke att genom en af kabinettets prefekt på romarspråket uppsatt skrifvelse (af 1864 Ve) he- *0 En närmare beskrifning öfver denna sällsynta, sköna och dyrbara medalj af 108 millimeters diameter läses bl. a. i Leitzmanns Numismatische Zeitung 1869 n:o 21, sid. 99; jfr ibid. 1870 n;o 9, sid. 52.. 90 tyga den frikostiga donatorn sin erkänsla, hvarförutom sam- tidigt ett tillkännagifvande om den dyrbara gåfvan infördes i landets tidningar Tackskrifvelsen tyckes, ehuru öfver- sänd på ministeriel väg, icke desto mindre råkat på irrfärd, ty först 1865 2 Ys ^^^f den af baron Simolin besvarad*^), jemväl på latin ocli med upprepad försäkran om hans foster- landskärlek „a primis cunabulis relatus“. Det låg utan tvif- vel mer än en tom artighet i dessa ord, ty de efterföljdes två år senare af ett nytt bevis på deltagande för det finska universitetet, en ny betydande föräring, hvilken för sådant ändamål antagligen insamlats under mellantiden. Denna baron Sim o lins andra gåfva, åter förmedlad af grefve Arm fel t, anlände på våren 1867 (se prott. den § 2). Den bestod af 360 till största mängd skandinaviska, polska och tyska samt dernäst österrikiska, italienska, span- **) Juni 1864. I en så lydande skrifvelse: „Perillustri ac doctissimo, cla- rissimo simulque eximio Senatui Academiae Universitatis Helsingfor- siensis S. P. D. Liber Baro Bathor Simolin. Literae, ex aula vestra de die VIII mensis Junii an. MDCCCLXIV, quas mihi misistis, mag- num et cordi et animm mese gaudium procurarunt, non solum grati- tudine vestra ibi exposita, sed admiranti quoque acutum vestrum et intentionis causarumque simul muneris mei intellectum, quem multis mihi laudibus mox meritis et sententia vestra „me de Academia ve- stra magnopere meruisse" affirmati estis. Quantopere exinde patriae meae amor primis a cunabulis relatus crescere possit ac veneratio Academiae illius vetustae et praeclarae, e qua tot multi scientiarum heroes indy ti prodierunt, verbis exprimere nescio; sed hoc unum vestram in salutem votum vobis fero: Deum omnipotentem viribus vestris ad humanitatis verae cultum et studiorum unitatis utilium progressum impletis suam de coelis altis impendere dignari benedic- tionem, ut literariim Universitas vestra semper floreat, crescat et nomen ejus sit in ore omnium. Scripsi Thermis Carolinis in Bohemia die XXV Maji an. MDCCCLXV. Bathor-Simolin Liber Baro“. 91 ska, portugisiska, franska, engelska, jemte några nederländska, schweiziska, ryska och österländska mynt och medaljer från 1500-talet till närvarande tid (dock äfven äldre, särskildt de spansk-kastilianska), deraf i guld 16, i silfver 297, i brons och oädla metaller 47. Också denna samling vitnar synbar- ligen om urval af sköna och sällsynta exemplar ; i medföljan- de katalog betecknas icke färre än 140 med R, 81 med RR, 17 med RRR och 3, — nämligen stormästaren Walthers af Plattenberg tiodukatstycke s. k. Portugalöser 1525, Edvard IV:s Groat of Dublin och Karl I:s Halfpenny i silfver 1642 — med RRRR. — Konsistorium frambar sin erkänsla på samma sätt som senast. Blott några dagar efter den Simolinska föräringens an- komst utbad sig Finska Litteratursällskapet i skrifvelse af den till universitetet öfverlemna sina arkeologiska och etnografiska samt mynt- och sigillsamlingar för att å universitetet förvaras och blifva särskildt etiketterade i skild katalog såsom sällskapets egendom^. Det var af denna egen- domliga proposition mer än klart, att sällskapet önskade skjuta från sig omvårdnaden af föremål, hvaraf det kommit i be- sittning på tider, då dess egentliga uppgift ännu icke nogare begränsats. Konsistorium svarade derför afböjande, att uni- versitetet ej ville förvara egendom, som ej tillhörde det (se prott. 1867 22/5 § 3). Efter delfående af detta förklarade sig sällskapet i ny skrifvelse 1868 ^V2 villigt att afstå från alla vilkor vid öfver- låtelsen „endast på något sätt betecknades, hvarifrån gåfvan kommit “. Med samtycke härtill beslöts, att berörda föremål skulle „i katalogerna öfver universitetets enahanda samlingar anges såsom af sällskapet förärade^ (se prott. 22/2 § 5). Hvad särskildt myntkabinettet anbelangar, vann det sålunda en tillökning af 1335 mynt och medaljer, deraf 364, mest smärre, 92 i silfver, resten i oädel metall, visserligen hopförda alldeles slumpvis, men dock ej utan värde till de partier, de antin- gen angåfvos som jordfynd (se nedan) eller voro för univer- sitetets samlingar nya, eller ock tjenade att med förut sak- nade dupletter komplettera dessa. En af sällskapets sekre- terare med några numrer påbörjad förteckning medföljde. Den tidrymd af fem år, 1864—68, till hvilken nu för- skottsvis omnämnda trenne donationer om till sammans 2202 mynt och medaljer höra, förökades kabinettets samlingar dessutom med 1964 numrer af större eller mindre intresse. Enligt förteckningarna, och sammanstälda på förut användt grupperingssätt, visa sig enskildheterna dervid som följer. Jordfynden, inalles 1555 numrer, voro dels skänkta (158), nämligen år 1864 af prosten A. Sirén 2 silfver- och 3 kopparmynt, från Hauho; af öfverstelöjtnanten Munster- hjelm 1 kufiskt silfvermynt, från Tuulois, Toivaniemi; 1865. af landthushållaren G. A. Strandman 1 kopparmynt, från Vichtis, Haapkylä by, Kopu hemman; af kronolänsman G. V. Malm 1 silfvermedalj „för tapperhet till sjös^, från Finström, Grelsby kungsgård ; af possessionaten Fr. Tam el a n- der 5 ryska dengas och 13 kopparmynt, från Teisko; af pa- storsadjunkten Skogman 1 öre 1655 och 36 ryska dengas från Tuusniemi; 1866 af -rektor K. W. Ahrenberg 5 dengas, från Parikkala; af vicehäradshöfding L. af Forselles 56 anglosachsiska mynt, från Nastola, Toivanoja; af fru S. E. Norrmén 1 Gustaf II Adolfs koppar- och 1 Kristinas silfver- mynt, från Birkkala, Lieiaks; 1867 af nämdeman Hoikka 1 äldre svenskt silfvermynt, från Kovaniemi, Muorola; af fru 'Fudeer 13 äldre mynt, från Sääksmäki, Lahis (fynd?); af ryttmästaren G. R. Muns ter hjelm 1 kufiskt silfvermynt, från Tuulois, Toivaniemi (funnet 1864); af fröken Olga Svin- hufvud 1 Johan III:s kopparmynt, från Sääksmäki; af stu- 93 deranden T. Heikel 1 gammalt svenskt kopparmynt, från Pedersöre; af kronofogden A. Bernitz 8 gamla svenska silf- vermynt, från Jääskis, Laukkola; 1868 af kronofogden K. E. Liindbohm 1 österrikiskt silfvermynt 1623, från Utsjoki (jordfynd?); ur finska litteratursällskapets gåfva 6 smärre silfvermynt, nämligen enligt uppgift 2 tyska biskopliga, funna år 1802 i Lempälä, Kaakola by, 3 gamla revalska, funna nära Viborg och 1 d:o „funnet i Finland“. dels h) inköpta (1397), nämligen år 7 <8 från Peders- öre, Bennes by, Skrups hemman, 2 silfvermynt (för 7 m. 68 p.); från Bantasalmi, Osikonmäki (Pesolanmäki?) by, 29 sven- ska och ryska silfvermynt 1754—1804 (för 81 m. 56 p.); från Saltvik, Berdtby by, 2 kopparmynt (för 80 p.); från Iden- salmi, Salahmi by, Postila hemman, 30 diverse silfvermynt och 1 tvådalersplåt 1744 (för 148 m. 28 p.); 1865 från Ijo, llaukipudas kapell, Rehu hemman, 1 fyramark 1664 (för 4 m. 40 p.); från Kuhmois, Kuttila hemman, 29 svenska silfvermynt (för 23 m. 51 p.); 1866 från Hausjärvi, Erkkylä gårds egor, 3 äldre svenska mynt (för 50 p.); från Åbo, Puolola backen, 847 diverse svenska mynt (för 31 m. 84 p.); 1867 från Kro- noborg, Taskinens hemman, 37 anglosachsiska mynt (för 10 m. 50 p.); från Sjundeå, Myrans, 1 fyramarks klipping (för 2 m.); från Åbo, lägerplatsen för BJälomorska regementet, 351 sven- ska silfver- och kopparmynt (för 35 m.); från Lovisa 63 svenska silfvermynt 1665—1749 (för 42 m. 75 p.); från Sibbo, Löpar ön, 1 äldre danskt mynt (för 50 p.). Gåfvor (348 numrer) utöfver de bland fynden uppräk- nade, inkommo: 186å af kapten J. Sibelius 7 spanska kopparmynt; af hofrådet K. Schvindt 1 porslins medalj öf- ver Kexholms intagande; af doktor J. M. afTengström 1 messings skandalmedalj 1744: „Die entblöste Königin von Ungarn“; af borgmästaren K. Hildén 1 svenskt silfvermynt; 94 af generalen,* baron A. E. Ramsayl polsk silfvermedalj öfver Warschau— Brombergska jernvägens öppnande 1862; af apotekaren Björklund 1 marokkanskt mynt, hittadt bland droger; af magister Löfström 1 timesiskt mynt; af rusthål- laren Abr. Hansson 1 litet silfvermynt; af kollegiassessor J. Iversen 1 rysk medalj i tenn öfver Gustaf IV Adolfs besök i S:t Petersburg, Hoaöpa 29 ähh 1800 ro^a ^o); af doktor O. Donner 16 diverse mynt; af vaktmästaren A. Lundström 1 groschen; af universitetet i Kristiania 1 bronsmedalj öfver dess 50-åriga tillvaro. 1865 af handlanden Tekin 1 denga; af finska mynt- verket ur första liundradet af derstädes (i nov. 1864) präg- lade 1 Marka, 50 Penniä och 1 Penni; af assessor M. La- vonius 1 silfverjeton öfver tornerspelet på Drottningholm 1799 samt 3 svenska och ryska kopparmynt 1721 etc.; af vaktmästaren A. Lundström 1 svenskt kopparmynt; af kas- sör Åkerman 2 myntplåtar 1719 och 1734; af guldsmeden Ekholm 3 äldre silfvermynt samt 1 medalj i zink öfver Rysslands tusenårshögtid 1862. 1866 af Ekonomiska sällskapet i S:t Petersburg 1 brons- medalj öfver dess 100-åriga tillvaro; af lyceisten R. Ehrnrooth 1 belgisk bronsmedalj öfver Getry; af Finlands senat 1 guld-, 1 silfver- och 1 4- 14 bronsexemplar af landtdagsmedaljen 1863 (samt 75 exemplar till utdelning); af prosten Hellén 1 peruanskt silfvermynt; af friherre B. v. Besk o v 1 af Svenska akademin vid hans 71 födelsedag öfver honom slagen medalj, med anledning hvaraf konsistorium i särskild skrif- velse ®^) för den åldrige skriftställaren uttryckte sin erkänsla ®®) Betecknas i Keichelska katalogen p. 232, såsom E*. “0 Uppsatt af prof. B. O. Lille och erinrande bl. a. att v. Be- skov „ stått till Finlands Franzén och Kuneberg i ett vänskapsförhål- lande, som en dag med skära färger skall tecknas i litteraturens häfder“. 95 och högaktning; af guldsmeden Ekholm 2 smärre ryska silfvermynt; af kollegiirådet Jascherev 1 bronsmedalj öfver Lomonosov; af kapten K. F. W. Schreck 8 silfver- och 10 kopparmynt, deribland några ganska sällsynta polska re- volutionsmynt 1831; af friherrinnan Minette Munck 85 diverse mynt och medaljer, hvaraf 9 i guld och 40 i silfver. 1867 från etnografiska museet till kabinettet öfverflyt- tade 21 diverse mynt, deribland 4 orientaliska och några (redan här ofvan införda) jordfunna; af Svenska akademin dess guldmedalj öfver Jak. Frese, „såsom en gärd af svenska vitterhetens förbindelse till det gamla Brödralandet, enär denna skald var bördig från Finland“, af professor F. v. Be eker 1 litet kinesiskt mynt; af marinlöjtnanten Achates Gripenberg 4 antika mynt, inköpta i Athen och vid pyra- miderna; af vicebibliotekarien S. G. Elmgreii 21 diverse mynt, deraf 11 i silfver; af postexpeditör M. Weekström 1 orientaliskt silfvermynt; af doktor K. G. Estland er 38 diverse mynt; af föreningsbanken i Finland dess profsedlar på 100, 25 och 15 mark; af kronolänsman K. W. Fors- berg i Rautavaara 2 silfvermedaljer, den ena öfver rege- mentsförändringen i Sverige 1772; af referendariesekreteraren M. Etholén 1 förgyld silfvermedalj öfver Karl XI:s skånska fälttåg 1676, 77 [H. I, 414]; af statsrådet Alex. Collan 7 diverse mynt, deribland ett ungerskt revolutionsmynt 1848 (K. B. = Kossuth, Batyanyi). 1868 af studeranden Kikberg 1 japanskt kopparmynt ; af kronolänsman G. E. Forss 1 litet ryskt silfvermynt; af professor F. W. Mäklin 1 tysk silfvermedalj 1718; af öfversten K. D. Malm 1 polskt 1666 samt 18 på Krim funna kopparmynt; af borgmästaren Jul. Nygren 1 rysk denga, 1 rubel 1727 och Hamburgs bronsmedalj 1842; af expeditionsfogden K. J. Nohr ström 4 äldre kopparmynt; af 96 >'icehäradshöfdmg K. A. Weckström 1 tennaftryck af frånsidan till medaljen öfver Porthan, taget af en 1867 å Haguäs verkstad bland gammalt jern funnen stämpel; af statsrådet H. Furuhjelm 23 diverse kinesiska o. a. mynt; af universitetet i Lund 1 exemplar i silfver af^ dess jubel- medalj 1868; af studeranden D. Hahl 20 äldre kopparmynt; af handlanden A. Donner 1 Maximilians mexikanska silfver- mynt 1866; af protokollssekreteraren K. Ehrnroth 1 silf- vermedalj öfver Bestuschev Riumin 1762; af universitetet i Leiden ett numismatiskt arbete. Genom Inköp ändtligen tillfördes kabinettet undersamma år (1864—68), oberäknadt de redan bland fynden uppnämnda (1397 stycken till 388 m. 57 p.), endast 61 mynt och me- daljer, för en summa af 562 m. 59 p. Det ovanligare för- hållandet mellan pjesernas antal och pris berodde derpå, att bland dem ingingo 4 särskildt dyrbara, nämligen guldmedal- jen vid kejsar Nikolajs kröning 1826, betalad med 200 mark, den i Hamburg 1717 präglade stora guldmedaljen öfver Lu- ther, betalad med 130 mark, den af majoren H. M. v. Wright burna tapperhetsmedaljen i guld, betalad med 57 mark, och Geografiska societetens i Paris vackra silfvermedalj öfver G. A. Wallins resa i norra Arabien 1849, enligt konsistorii be- slut (1868 2/3) inlöst af hans syster för 60 mark ^2). Till föregående utgiftsposter böra ytterligare tilläggas, jemte åtskilliga bokköp, hvar om i slutet af detta kapitel, lö- sen för tvenne till kabinettet öfvergångna äldre silfverpokaler 40 -f 80 = 120 mark. Hvardera egde ett numismatiskt in- I kabinettets tillväxtförteckning upptages för året 1868, under n:o 109, äfven en Salzburgisk dukat 1631, hvilken i 200 år gått i arf inom en (tavastländsk) bondes slägt, och för hvilken er- bjöds i inlösen 15 mark. Detta köp blef dock icke af, såsom äfven framgår af räkenskaperna. 97 tresse: den ena, räddad (1807) genom myntverket, dit den blifvit försåld för metallens pris, genom deri inlödda 1 Karl XII:s 4 karolinerstycke 1718 (jfr Berch p. 245) och 10 samma konungs mynttecken, således väl fordom tillhörig nå- gon af hans hussar; den andra, ett gammalt arfvegods inom familjen Wrede, genom deri inlödda 4 silfvermedaljer, näm- ligen öfver Fahian Wrede 1696 [H. p. 80], öfver G. F. Creutz 1786 [H. p. 213], öfver Hans Wrede af Svenska akademin 1805 [H. p. 12] samt öfver C. G. Wrangel i ciseleradt ar- hete [H. p. 38]. Samlingarnas tillökning under i fråga varande fem år ut- gjorde således, enligt ofvanstående specifikationer, 4166 num- rer, deraf skänkta 2708 och köpta 1458 samt de på håda dessa summor fördelade myntfynden. Jemförelsevis mindre fördelaktigt ter sig kabinettets tillväxt under decenniets senare hälft, åren 1869 — 73. Ac- qvisitionerna uppgingo visserligen ännu till summa 3150 num- rer, men de hestodo till vida ringare delen af gåfvor (1181), och hland dessa blott färretalet mer framstående genom numis- matiskt eller metallvärde, medan inköpen (1969) betydligt öf- vervägde, livarför ock fondens behållning märkbart minska- des (se nedan). De närmare detaljerna inhemtas af följande. Myntfynden voro som vanligt, a) skänkta (184 numrer), nämligen 1869 af gästgifvaren G. liäikelä 1 litet svenskt silfvermynt, från Janakkala; af doktor Reinholm 1 revalskt mynt, från Bjerno, och 1 svensk kopparklipping, från Halikko, Åminne gårds egor; af doktor K. A. Boman s- son 20 kufiska mynt, från Saltvik, Åsgårda by, Sjöviks hem- man; 1870^'^) af inspektor E. Börtzell 4 smärre silfvermynt, ^0 Jfr för det följande W. Lagns, Myntfynd i Finland, i F. forn- minnesföreningens tidskr. I, 44 ff. 1 98 från Ilalikko, Åminne gård; 1811 af magister V. Öhberg 1 holländskt kopparmynt 1741, från Perno kyrkoby; af stu- deranden Joh. Lagiis 1 sachsiskt silfvermynt 1658, från studenthusets tomt; af hofrådet K. Wulisma 1 mindre svenskt silfvermynt 1583 samt 1 svenskt och 2 ryska kopparmynt, från nejden af Ekenäs; af borgmästaren Ad, Juselius 27 kufiska, anglosachsiska och tyska medeltidsmynt, ur ett större fynd 1841 i Pemar, samt 1 kufiskt mynt, från Kexholms trakten; af gästgifvaren Piirane.n 1 svenskt kopparmynt 1636, från Ilomants; af pastor Albinski 1 svenskt silfver- mynt 1691, från Ilomants; af fröknarna A. Häggströrn och J. Montin 3 Gustaf I:s svenska kopparmynt, från nejden af Brahestad; genom etnografiska museum 11 svenska kop- parslantar 1744—74, funna år 1863 under grundvalen till Salingreska stenhuset i Helsingfors, och 2 hela samt bitar af medeltida silfvermynt, enligt annotation på omslaget: „4 lod bonden Joh. Kummola fråntaget silfver“; af studeranden R. Hertzberg 3 Kristinas och Karl XI:s kopparmynt, från Loimijoki, Kartanomäki backe; af konstförvandten J. Lind- ström 7 ryska och svenska kopparmynt samt 1 svenskt silfvermynt 1692, alla från Viborg; af guldsmeden Fager- roos, genom fornminnesföreningen, 1 äldre turkiskt guld- mynt, från Lojo, Hiiris (väl Hiitis?) backe. 1872 af studeranden H. Grotenfelt 9 äldre ryska och svenska kopparmynt samt 1 svenskt silfvermynt 1655, från Jokkas, Vehmais gård; af tulluppsyningsman A. Alopaeus 4 dengas, från Kronoborg, Savioja by; af klockaren Kleme t ti 7 svenska kopparmynt 1606—1806, från Kuortane under kyrkans golf; af pastor K. Stråhlman 4 dengas, från Kat- tila i Ingermanland ; 1873 genom fornminnesföreningen: 4 Karl XI:s kopparmynt, från Ylivieska; af fröken J. Montin 2 Karl XP.s kopparmynt, från Vihandi; af studeranden Arv. 99 Genetz 2 anglosachsiska och ] kölner silfvermynt, från Kronoborg, Kuiippala by, samt 23 dengas, från Kronoborg, Savioja by; af studeranden J. Fond ila 1 polskt silfvermynt 1593, från Limingo, samt svenska mynt, 1 af år 1778 och 4 af år 1666, från Temmes, Pimtala gård; af nämdeman Joh. Hoikka 1 kopparmynt, från Rovaniemi; af forstmästaren B. F. Andström 1 Gustaf IIF.s silfvermynt och 15 ryska dengas, från Pielisjärvi, Lieksa kyrkoby; af en onämd 8 sven- ska kopparmynt 1666—1707, från Pyhäjoki, Limingoja by, Palles hemman; af arrendator Lagström 1 Johan IILs kopparklipping, från Kalajoki; af skoleleven A. Liindenius 2 äldre svenska kopparmynt, från Borgå socken, Källsiind; af prosten G. M. Jäderholm 1 österrikiskt silfvermynt, från början af 1600-talet, från Jaakimvaara, Metsänmigli by ; af forstmästaren K. Dy ber g 1 Johan IILs silfvermynt, från Pielisjärvi, Lieksa kyrkoby; af J. E. Viklund 1 litet Kri- stinas silfvermynt, från Qveflax, Vassor by; af studeranden P. AV. Harald 1 kopparklipping, från Kuopio, Hatsalo bo- ställe. och h) inköpta (1005 numrer), nämligen 1869 från Gammelstaden vid Helsingfors 1 litet silfvermynt (för 60 p.); från Saltvik, Åsgårda by, 47 (egentligen 43 hela och 17 smärre bitar) kufiska mynt (för 28 m. 13 p.); 1870 från Eckerö, Storby, 426 koppar- och 12 silfvermynt, alla 1600- och 1700- talen (för 34 m. 81 p.); från Parikkala Koitsanlaks by, 20 Karl XP.s och XILs silfvermynt samt 1 silfverring (för 49 m. 50 p.); från Libelits, Liperi by, Itraniemi udde, 200 dengas (för 24 m. 30 p.); från Sysmä, Väärämaa by, 98 silfvermynt, 2 armringar och 1 spänne af silfver (för 42 m. 86 p.); från Limingo, Lumijoki kapell, 36 silfvermynt 16 — 18 seklen Jfr W. Lagiis, anf. st. 100 och 1 dukat *(fdr 176 m. 96 p.); 1871 från Utsjoki 1 neder- ländskt silfvermynt 1660 (för 4 in.); från Högland 2 den- gas och 7 Erik XIV:s silfvermynt samt 12 svenska koppar- mynt (för 20 m.); 1872 från fru Karamsins villaområde vid Helsingfors 1 sachsiskt silfverm3mt (för 2 m.); från Idensalmi, Salahmi bruks Postila hemman, 72 svenska silfvermynt 1660— 1739 (för 90 m. 96 p.); från Tuusniemi by och socken 1 Kristinas, 1 ryskt 1739 och 1 holländskt 1620 (för 13 m. 16 p.); från Storkyro, Varpula kapellansbol, 1 klipping 1564 (för 4 m. 40 p.); från Gustaf Adolfs socken, Joutsjärvi by, Koljoki hemman, 6 svenska silfvermynt 1779 — 82 (för 25 m. 38 p.); 1873 från Muhos, Anttila hemman, 58 svenska myntplåtar och skiljemynt 1710—68 (för 244 m. 90 p.); från Kumo, Ranta hemman, 1 litet silfvermynt 1559 (för 1 m.). Dessutom skänktes: 1869 af kandidaten K. F. Ene- berg 1 Kristinas öre; af skoleleven Boström 3 äldre kop- parmynt; af professor G. Fr os terus 1 romerskt koppar- mynt, funnet vid Montpellier; af doktor A. E. Hirn 101 diverse nyare mynt, deribland 49 i silfver ; af konstförvandten K. F. Engberg 1 liibskt silfvermynt; af sjökapten K. G. Bei'gman 30 diverse kopparmynt; af kommissionslandtmä- taren G. Nordberg i Kajana 2 smärre koppar- och 1 silfver- mynt; af universitetet i Lund 1 dess sekularmedalj 1868 i brons; ur Po ht os qvarlåtenskap 71 diverse kopparmynt; af hr R. Schilling i Riga 1 danskt silfvermynt 1636; af ma- gister J. R. A spel in 5 äldre kopparmynt; af generalkonsul A. E. Schwab e i S:t Petersburg 1 silfvermedalj öfver dom- kyrkans i Reval 550 år; af postexpeditör M. Weck ström 15 diverse mynt och spelpenningar; af studeranden J. 0. Carlenius 5 diverse mynt; af guvernementssekreteraren B. V. Tor eken 3 äldre silfvermynt; af borgmästaren Jul. Nygren 5 diverse mynt och medaljer; af fröken A. G avr i- 101 lov 1 rysk bronsmedalj och 1 spelpeiiniiig ; af studeranden J. Judén 1 engelsk bronsmedalj 1854; af handlanden A. F. Baeck 55 äldre kopparmynt, mest svenska. 1870 af fröken Mark o v 65 nyare mynt; af kapella- nen J. A. Lindström 1 turkiskt kopparmynt och 2 svenska kopparmynt, det ena omprägladt mynttecken 1717; af kapel- lanen N. Wirén 12 svenska och ryska mynt; af k. senaten 1 silfver- och 1 bronsmedalj öfver 6:te allmänna finska landt- bruksmötet 1870; af borgmästaren Jul. Nygren 1 fransk bronsmedalj 1791 samt 1 svensk mark 1608; af doktor Rein- holm 9 diverse kopparmynt; 1871 af magister V. Ö hberg 1 äldre kopparmynt; af kapten J. Boucht 1 litet japanskt mynt; af magister G. E. af Hällström 7 moderna mynt; af kollegiassessor L. Lagus i Odessa 11 äldre silfvermynt, jordfynd i Bessarabien ; från etnografiska museet öfverfiyttade 358 diverse mynt; af universitetet i S:t Petersburg 1 dess halfsekelmedalj i brons; af amanuensen B. O. Sch au man 2 femlire stycken, slagna af venetianska republiken 1848. 1872 af magister Pt. Oppman 4 antika mynt, funna i Kairo; af forstakademin i Chemnitz 1 dess jubelmedalj 1871; af hofrådet K. Wu lisma 6 diverse mynt; af finska veten- skapssocieteten 1 bronsmedalj öfver agrikulturexpositionen i Tromsö 1870; af fornminnesföreningen 1 liten silfvermedalj, 1 äldre polskt silfvermynt samt 38 diverse mynt och medal- jer i tenn, jern och koppar; af studeranden Gustafsson 2 svenska bronsmedaljer; af generalen G. Cygnaeus 1 silf- vermedalj öfver kejsar Alexander II:s kröning 1856 samt 10 smärre silfver- och 1 kopparmynt, mest tyska, jemte 1 spelpenning; af professor K. G. Ehr ström 2 smärre silf- vermynt; af kollegiirådet A. Nygren i S:t Petersburg 2 franska kopparmynt 1870; af herr W. Forsan der i S:t Pe- tersburg 78 diverse äldre kopparmynt; 1873 af studeranden 102 P. W. Harald 3 smärre silfver- och 1 kopparmynt; af pro- visor Ignatius 2 tunesiska kopparmynt; af svenska kam- marherren Lilj enstolpe 1 konung Oskar III:s krönings- medalj; af finska vetenskapssocieteten 1 Norges tusenårs- medalj i hrons; af fornminnesföreningen 1 bronsmedalj öfver Skogman [H. p.] samt 69 diverse, mestadels kopparmynt; af kapten Nyberg 1 romerskt silfvermynt, funnet i Tiflis. Inköpta blefvo under åren 1869 — 73, förutom de nyss bland fynden anförda 1005 numrer (till 795 m. 6 p.), ytter- ligare 964 diverse mynt och medaljer, för en summa af 1323 m. 54 p. Den Lindmanska samlingen (se strax nedan) ut- gjorde häri den ojemförligt största kontingenten. För öfrigt äro blott ett par numrer särskildt nämndvärda, såsom: 1 exemplar (f. d. handlanden Linderts i Borgå) af den guld- medalj om 20 dukater, hvilken kejsar Alexander 1808 förärade åt de honom i Petersburg uppvaktande finska de- puterade, inlöst för 300 m. (k:i prott. 1869 22/^2 § 6); silfver- medaljen öfver Borgå landtdag 1809, inlöst för 6 m.; 1 kon. Sigismunds dukat, inlöst för 11 m.; 1 tyska orientaliska säll- skapets jubelmedalj 1870, subskriptionspris 25 m. Pvedau år 1868 väcktes genom etnografiska museet un- derhanclling med slottspastor A. Lindman i Åbo om in- köp af hans för en summa af 1640 m. hembjudna dels etno- grafiskt-arkeologiska, dels numismatiska och mineralogiska samlingar (se k:i prott. ^Vio § 5j. Prefekten för kabinettet, som borde yttra sig öfver myntkollektionen, fann denna be- stå- af 930 (icke 984, såsom förteckningen angaf) numrer, deraf 4 i guld och platina, 368 i silfver och 558 i koppar m. m., samt på sin höjd kunna betalas med 820 m. Emel- lertid utanordnades, då slutliqviden år 1872 uppgjordes och museifonden redan befans mycket medtagen, ur kabinettets fond 947 m, 4 p. Detta var för visso sat superque. 103 Kollektionen innehöll för det mesta nyare europeiska mynt (de ryska och polska 175, de svenska 253, omkring 130 tyska, 62 engelska, 25 spanska o. s. v.) af lägre valörer, några tyska medeltidsmynt, 13 antika, några orientaliska (intet ku- fiskt, ehuru katalogen förmenar 5), intet anglosachsiskt. Bland hittemynt förekommer 1 Katarina ILs rubel 1726 från Åland samt 31 — de allra flesta svenska, tillhörande 1500 och 1600-talen, blott 1 Folkungarnes tid samt 2 nederländ- ska (det ena dukat af 1645) ■ — från Åbo. Dock saknas upp- gift, vare sig om tiden när fynden skett, eller om deras skilda satser; blott angående folkunga myntet, hvilket är från Mag- nus Erikssons tid, heter det i katalogen „funnet å Klöster- backen i en bergsrefva“. Sistsagda mynt samt några andra äro präglade i Åbo. Under årens lopp förökades äfven kabinettets lilla bok- samling, till en del genom gåfvor, till en del genom köp. Så förärades: af lektor K. C o lian Catalogue des Camées etc. par Chabouillet, Paris 1858; af generalkonsul A. E. S c b w a b e , jemte den förut (sid. 100) nämnda medaljen, Beitr. zur Gescb. d. Estländ. Ritter- u. Domschule zu Reval, 1869; af kollegiirådet J. Iversén några af honom författade bro- skyrer rörande ryska medaljer; af postexpeditör M. Weck- ström en af honom bandskrifven förteckning öfver myntfynd i Finland ^^). Inköpta blefvo: Brenners Thesaurus nummo- rum; Berchs Beskrifning etc.; Rentzmann, Numismat. Legen- den, Berlin 1865; v. Säcken u. Kemier, Miinzkab. in Wien, Wien 1866; Scblickeysen, Abkurzungen auf Munzen, Berlin 1855; Leitzmann, Bibi. Numaria, 1867; Minutoli, Topogr. tibers. d. Ausgrab., Berlin 1843; Stickel, Handb. zur Morgeni. Jfr derom W. Lagus i F. Vet. Soc.is Öfversigt 1866, sid. 65 ff. 104 Miinzkimcle, * Lpzg 1870; Reviie de la Niimisiiiatiqiie Beige, 4:e Serie, T. III — V, Briixelles 1865—1867. Ett af prefekten väckt förslag, att all i universitetets bibliotek förvarad numisinatisk litteratur skulle, liksom for- dom i Åbo (jfr I, 53), öfverföras till kabinettet, vann icke konsistorii samtycke, emedan det ansågs, att den senare in- rättningen kunde utan synnerlig olägenhet vid bebof anlita den förra, hellre än att dennas förråd minskades. Hvad slutligen angår kabinettets finansiela förhållanden under här berörda decennium (1864—73), så är derom i det hela intet annat än godt att säga, om ock till följd af redan omnämnda stora utgiftsposter, konto kredit i periodens senare hälft visar ett nedgående. Vidkommande fonds kontanta be- hållning, som vid slutet af år 1863 utgjorde 4796 m. 95 p. och år 1869 stigit till 5555 m. 52 p., hade vid utgången af år 1873 minskats till 4370 m. 95 p. Men just denna på- fallande starka minskning, oaktadt årsanslaget fortfarande inflöt med 400 m., föranledde en åtgärd, hvilken ända till den dag som är burit de bästa frukter, och hvarigenom be- hållningen redan på det följande decenniets första år åter uppgick till 4862 m. 45 p. samt derefter oafbrutet ökats. Härmed förhöll sig som följer. Anmodade af det utskott, som uppgjorde förslagen till ny stat (den af år 1875) för universitetet, afgåfvo på hösten 1873 samtlige prefekter skriftliga promemorior öfver önsk- ningsmålen för de i deras vård stående särskilda inrättnin- garna. I en längre framställning af 1873 22/^0 påpekades angående myntkabinettet bland annat, hurusom genom kapi- talisering af dess då ännu förefintliga tillgodohafvande, en stadig inkomst utöfver årsanslaget kunde tillskapas. Der- jemte hemstäldes likväl, huruvida särskild ränteförvaltniug (utom universitetets allmänna fiskus) kunde medföra någon 105 olägenhet. Men utskottet, samt sedermera äfven konsistorium, skänkte förslaget sitt godkännande. Resultatet blef som nyss angafs. Vid årets bokslut reserverades af behållningen ett räntebärande kapital, stort 4000 m., hvilket sedermera vuxit. Man kan derför icke utan skäl säga, att året 1873 gör epok i kabinettets drätsel. Omförmälda, till en lika gynsain som snar åtgärd be- fordrade förslag tenderade, vid uppgörandet, mindre att i allmänhet stärka kabinettets fond för kommande inköp, än att, utan det ordinarie anslagets höjande (hvartill fögautsigt förefans), vinna medel till bekostande af ett arbete, hvilket, angeläget till sin art, då ännu tänktes såsom nära förestående. Härmed syftas på alla de förefintliga myntens och medaljer- nas fullständiga uppläggande och kamfäldta förtecknande i en ny hufvudkatalog Medel vunnos verkligen och ha nog Prefekten skref derom i åberopade framställning af 1873 ^Vio* har tvekat, om jag borde förorda, att en särskild amanuens vid kabinettet blefve anstäld. Mot l timmes daglig tjenstgöring kunde hans arfvode icke gerna ställas lägre än till 400 mark. Sannolikt skulle dock, när de förutnämnda större arbetena blifvit undangjorda, hans biträde visa sig mindre behöfligt, om ej att med prefekten dela besväret vid besökandes emottagande. Det synes mig derför, åtmin- stone för ett antal år framåt, fördelaktigare att ur kabinettets be- sparingsfond honorera någon ung vetenskapsidkare, som kunde fin- nas hugad och skicklig att taga i med katalogiserandet och uppläg- gandet af mynten. Sedan åter detta blifvit verkstäldt, är det i alla hänseenden lämpligast, att den numismatiska kollektionen öfverflyt- tas till det etnografiska museets lokal, eller åtminstone ställes i när- maste förening med denna, för att dermed bilda stommen till ett nationalmuseum. Dessförinnan är det dock, till undvikande af all blandning och kollision, angeläget, att hvardera kollektionen för sig skall hafva uppnått ett vetenskapligt ordnadt skick och bestånd. Derefter torde vid den ombildade inrättningen en äldre och en yngre amanuens blifva af nöden‘‘. 106 underlijelpt samlingarnas tillväxt, men deras för tiden i främ- sta rummet afsedda användande blef genom mellankomna, i det följande berörda, omständigheter tillsvidare skjutet åt sidan. 107 VI. Åren 1874 — 87. Allmänna åtgärder till den inhemska fornkännedo- mens främjande; vid universitetet; från lagstiftningens sida. I hvad mån myntkabinettet deraf berörts. Kabinettets inre angelägenheter. Från orientalistkongressen i S:t Petersburg. Samlingarna; myntplåtarnas talrikhet; de Bergmanska, Näslindhska, * Stendalska och Michelsonska privatkollektionerna; andra gåfvor; fynd; inköp. Återblick. Fram- tidsutsigter. Förevarande sista tidskede i vår historik kännetecknas af liffull nitälskan för landets arkeologiska intressen öfver liufviid. Väckelserna från föregående period ej blott fort- verka, men vinna ökad styrka under sträfvan mot ett alt klarare fattadt praktiskt slutmål. Högskolan, dessa impulsers fostrarinna, uppbjuder sitt yttersta att värdigt tillgodose de nya krafven af det fosterländska kulturarbetet. Och då hen- nes hägn icke mera räcker till, är man snart enig att anlita den kraftigare handräckning, hvilken blott representation och regering i samråd kunna lemna. Holmbergs tidiga dröm om ett nationalmuseum nalkas sin uppfyllelse. Hvad som mer än annat bidrog att underhålla all denna ähan, var tillståndet i universitetets etnografiska museum, — denna inrättning, hvars pregnant patriotiska uppgift redan vid slutet af femtiotalet vunnit så mycken tillslutning hos allmänheten och, att döma af enskilda företeelser, äfven hos styrelsen. Genom 1852-års statuter fullständigt skildt från myntkabinettet och hugnadt med eget årsanslag, såg museet sina samlingar med ständigt ökad hastighet tillväxa, märk- barast likväl sedan 1871 framåt, under medverkan af den året förut stiftade finska fornminnesföreningen. 108 Så glädjande detta förhållande annars var, medförde det äfven månget bryderi. Lyckligare i detta hänseende än myntkabinettet, fick museet visserligen år 1872 sin trånga lokal utbytt mot en rymligare. Också erhöll det genom kon- sistorii bevågenhet förmånen att kunna använda extrabiträ- den för samlingarnas vård. Men då, jemte annat, dessa bi- trädens arfvoden måste utgå från inrättningens egna medel, råkade hennes drätsel i rätt J)edröfligt skick Det återstod för konsistorium intet annat, än att härom anmäla vid förberedelserna till den emotsedda nya staten, hvilken utfärdades 1875. Utgången blef den önskligaste: museets skulder gäldades ur annan fond; dess årsanslag höj- des från 400 till 1000 mark; för samlingarnas vård anstäl- des en ordinarie amanuens med lön af 1200 mark. Derjemte förändrades inrättningens officiela benämning, för att närmare ange dess omfattning, till ^Historiskt etnografiska museum^^. — På samma gång alfördes „Konstsamlingarna“ från sin, mer nominela än verkliga, förening med „Mynt- och niedalj- kabinetteU. Nu gick man vidare; konsistorium lät sig angeläget vara att på hvarje tänkbart sätt befordra det inhemska forn- studiets utveckling. Till samlingarnas båtnad anvisades, ut- öfver det förhöjda ordinarie anslaget, hvilket raskt förbruka- des gång efter annan rätt betydliga extrasummor. Mu- Eäkenskaperna uppvisa ännu år 1870 en behållning af 1228 in. 27 p., hvilken dock följande år nedgått till 739 m. 21 p. samt derefter tillsvidare utbytts mot skuld, nämligen år 1872 med 231 m., år 1873 med 1744 m. 79 p., år 1874 med 4175 m. 47 p. År 1875 gäl- dades skulden ur tullmedelsfonden, hvarpå behållningen, genom an- slagets förhöjning åter steg till 194 m. 91 p. 68^ 109 I seet sattes i tillfälle att, på universitetets bekostnad, dels : genom resande landsmän göra värderika antiqvariska uppköp på egnade orter, dels representeras vid flera arkeologiska utställningar och sålunda tillgodogöra sig nya erfarenheter, ' nya vyer. ; Den vigtigaste hithörande konsistoriela åtgärden var ‘ dock utan gensägelse hemställan till styrelsen om inrättande j af en extraordinarie prof(‘SSur i nordisk arkeologi, hvars inne- I hafvare tillika skulle, i egenskap af intendent för museet, „ordna och uppställa de arkeologiska och etnografiska före- målen, så att de verkligen komma universitetet och under- I visningen till godo“ (prot. 1877 Vl2 § 2). Sedan detta önsk- I ningsmål år 1878 förverkligats, kunde universitetet med fog i .hoppas, att alt var väl bestäldt och tryggadt åt detta håll. I Men allaredan stod en genomgripande reform för dörren. Parallelt med förberörda tillgöranden vid högskolan sysselsatte samma eller närskylda frågor, under en lång följd af år, äfven ständer och dagstiftning. Uppslaget dertill hade gifvits af etnografiska museets f. d. prefekt, kanslirådet Rein, som vid landtdagen 1867 hos ridderskapet och adeln inlem- nat en, sedermera af alla stånden omfattad, petition derom, att regeringen måtte förelägga nästa landtdag förslag till skyddslag för landets fornminnen. Ständermötet 1872 fick verkligen mottaga nådig propo- sition i sagda ämne, hvari öfvervakandet af alla inhemska forntida minnesmärken uppdrogs universitetets konsistorium. Dessutom inlemnades i preste- och borgarestånden särskilda petitioner i antiqvarisk syftning, såsom afseende dels förhö- jande af finska vetenskapssocietetens årsanslag med 27,000 mark, bland annat, för aflönande af en arkeolog, (en meteo- rolog och en geolog), dels inrättande af en vetenskapsakademi för 7 olika ämnen, deribland arkeologin, dels inrättande af 110 en akademi' för finsk historia och arkeologi rned en statsan- tiqvarie, hvilken institution tillika borde åhvälfvas de i re- geringens proposition konsistorium tilldelade åliggandena. Ständerna antogo den förstnämnda petitionen samt äfven re- geringens förslag, dock detta med några ändringar. Verkan af dessa ifriga ansatser vardt tillsvidare ganska ringa, eller blott den, att regeringen år 1874 höjde veten- skapssocietetens stat med 5000 mark, att användas jemväl för tillfälliga arkeologiska ändamål, hvaremot berörda lag- förslag, i dess äskade lydelse, icke stadfästes. Så stodo sakerna, när den årslånga landtdagen 1877 — 78 sammanträdde. Man hade väntat ny proposition angående skydd för landets antiqviteter. Enär dock en sådan utehlif- vit, men petition derom och om särskilda dermed samman- hängande ämnen i stånden väckts och sakkunnigt motiverats, afläto ständerna en gemensam framställning af följande slut- yrkanden: ^a) om tillsättande af en statsarkeolog med till- räcklig lön och uppgift att ha inseende öfver landets forntida minnesmärken; h) att nådig proposition till författning an- gående forntida minnesmärkens fredande och bevarande måtte näst sammanträdande landtdag föreläggas; samt c) att uti den blifvande propositionen de åligganden beträffande forntida minnesmärkens fredande och bevarande, hvilka propositionen ■ af år 1872 afsett att öfverlemna åt universitets konsistorium, blefve öfverflyttade på en af styrelsen utsedd arkeologisk kommission, hvaruti statsarkeologen såsom verkställande ledas mot komme att ingå“. Häraf föranledd, framlade regeringen till landtdagen 1882 det begärda författningsförslaget, hvilket, för öfrigt af väsendtligen samma innehåll som enahanda proposition 1872, dock öfverlemnade den legala tillsynen öfver landets forn- minnen åt en blifvande arkeologisk kommission, i stället för 111 konsistorium; skolande, sedan detta lagförslag blifvit hos ständerna behandladt, anhållan om tillsättande af en stats- arkeolog tagas i underdånigt öfvervägande. I fråga varande lagförslag vann till alla sina hiifvud- sakliga delar representationens godkännande, hvarpå regerin- gen utfärdade år 1883 2/4, landets ständers bifall och samtycke“, „nådig förordning angående forntida minnesmär- kens fredande och bevarande^, samt 1884 underdånig framställning af senatens ekonomie departement“, »nådig kun- görelse angående inrättande af en arkeologisk kommission för vården af landets fornminnen", i hvilken kommission stats- arkeologen ingår som ständig ledamot, men öfriga sex leda- möter tillsättas för tre år i sender. Kommissionen, presumtiv arftagerska äfven till de om- sorger i arkeologisk hänsyn, hvilka af ålder tillhört univer- sitetet, verkar tillsvidare blott bredvid och jemte detta. Upp- bärande årsanslag till inköp af fynd m. m., hvilka stanna i hennes värjo, eger kommissionen sålunda att för egen del, d. ä. för statens räkning, hopbringa samlingar. Men hon får och bör rigta blicken ändå längre. Det heter nämligen i berörda kungörelses § 6: »I hän- delse för bevarandet af föremål, som tjena till belysning af landets historia och forntid, ett nationalmuseum, till hvil- ket universitetets, finska litteratursällskapets och finska forn- minnesföreningens arkeologiska samlingar, efter derom med vederbörande träffad öfverenskommelse, kunna öfverföras, framdeles kommer till stånd, åligger det arkeologiska kom- missionen att hafva uppsigt öfver detsamma . . . Men dess- förinnan må de antiqviteter, som på ett eller annat sätt komma kommissionen till handa, tillsvidare förvaras i uni- versitetets historiska museum". I och med dessa föreskrifter ställes horoskopet för samtliga våra fornminnens framtidsöden. Som man ser, har under senare tiders flitiga rådslag i fornforskningsfrågor, universitetets etnografiska museum nog varit i stöten, men myntkabinettet knappast ihågkommits. Kanske är hufvudskälet härtill endast det, att den senare inrättningen sjelf förhöll sig passiv och, exempelvis, icke ens då 1875 års stat förbereddes, trädde fram med pretentioner på ökade pekuniära subsidier, tjenstebiträde, beqvämare lokal 0. s. V. Säkert är emellertid, att från kabinettets sida den löftesrika rörligheten på angränsande gebit ingalunda med likgiltighet förbisågs, om ock vissa mer stadgade resultat an- sågos böra afvaktas. Statsanslagets förhöjande kunde icke gerna sättas under debatt, då ju erfarenheten utvisade, att genom införd strän- gare princip för skeende inköp (jfr sid. 81), och särskildt i följd af vidtagen finansiel reglering (jfr sid. 104), respektive fond årligen balanserade med öfverskott, och sålunda kunde möta äfven tillfälliga större utgifter. Hvad åter angår det gamla önskningsmålet om lämpligare lokal, så var nog antag- ligt, att det icke längre skulle stött på motsägelse, eller att åtminstone dess uppfyllelse kunnat förberedas, sedan konsi- storium mot utgången af sjuttiotalet beslöt den utvidgning af universitetets byggnader, h vilken ändtligen år 1884 gick i verkställighet. Men under tiden hade, såsom vi sett, den allmänna ställningen betydligt ändrat sig. Det skulle varit planlöst att blott ad interim nyordna och omflytta samlingar, för hvilka förestod att kanske om få år öfvergå i statens ego, samt hvilka dervid sjelfgifvet borde om igen, och åter i annan förvaringslokal, troligen ock i åtminstone delvis nya och förändrade vitriner uppläggas. Härtill kommer, att ut- bytet af redan häfdvunnet provisorium mot ett annat skulle minskat förefintliga katalogers användbarhet. Såsom skönjes, har kabinettet, ehuru lemnadt utanför 113 den allmänna diskussionen, sjelfmant förberedt sig på en tid, när det skall åter sammanbo, och då under ny, gemensam hrma, med den inrättning, som ursprungligen derifrån utgått och sedermera trampat så breda fosterländska vägar. Yäl sant, att vidkommande författnings ordalag icke äro nog ut- tryckliga, nog bjudande, men de innebära lika litet ett veto, och då måste saken med dess inneboende kraftskäl tillerkän- nas vitsord. Kortligen, det är otänkbart, att lagstiftaren ve- lat ett nationalmuseum, från hvilket landets numismatiska minnesmärken och hela den oifentliga samling, som företrä- desvis tagit vård om dessa, vore uteslutna. Merberörda kungörelse kan, oaktadt vidhäftande otyd- lighet, så mycket mindre berättiga till en annan uppfattning, som sjelfva lagen angående fornlemningars fredande och be- varande innehåller ett stadgande (§ 10), hvilket äfven af an- dra skäl här intresserar oss, lydande: „Hvar som i jord, vat- ten, gamla byggnader eller annorstädes finner forntida mynt... eller andra fornsaker, skall kronan sådant fynd hembjuda och för detta ändamål de funna mynten eller fornsakerna, utan att desamma genom brytning, filning, skur- ning eller på annat sätt skada, omsorgsfullt förvarade in- lemna till närmaste kronobetjent eller guvernören i länet, med noggrann uppgift om fyndstället, sättet huru fyndet blifvit anträffadt, om någon fornlemning finnes i grannskapet, med hvad mera till upplysning i ’ ärendet tjena kan. Om fyndet af kronan inlöses, åtnjute upphittaren i ersättning- fulla värdet och en fjerdedel derutöfver eller, der visst salu- värde ej åsättas kan, efter pröfning, men i annat fall skall fyndet till upphittaren såsom dess tillhörighet återställas. Den som sådant fynd icke angifver“ o. s. v. (straffbestäm- ningar). Har lagstiftaren sålunda till fullo erkänt myntfyndens . * 8 114 antiqvariska vigt och betydelse samt utsatt vid deras inlö- sande till och med dubbelt högre fyndpremie än af ålder varit stadgad, så är ock klart, att de sist och slutligen äfven skola bärgas i den afsedda nationalasylen. Men dessförinnan? Två vägar öppna sig: den ena le- der till universitetets historiska museum, den andra till dess myntkabinett. Oftanämnda kungörelse vet blott af den förra, och det är just denna oegentlighet vi velat påpeka. Prakti- ken deremot, sådan den ter sig i remisser från kronans funk- tionärer, guvernörsembetena och öfverordnade expeditioner i k. senaten, går helst ännu, såsom den i decennier gått, via konsistorium till myntkabinettet. Äfven denna divergens förutsätter, att slutmålet tänkts som ett och samma. I sjelfva verket har kabinettet längesedan, och i alla fall ett godt stycke före uppkomsten af sjuttiotalets legisla- tiva fornifver, länkat sin utveckling, så vidt pä det samma ankommit, i enlighet med fosterländska synpunkters kraf, samt för ty arbetat det kommande i handen. För ett inhemskt arkeologiskt studium af mer omfattande eller djupgående rigtning kan det sålunda inhöstade materialet allaredan an- ses lika oumbärligt som upplysande och lärorikt. Att sam- lingarna dessutom, såsom vi sett och yttermera här efteråt få se, riktats med många, vore det ock endast till metall- priset, dyrbara föräringar af allmännare, historisk eller arti- stisk betydelse, detta är ju, minst sagdt, en kontant ersätt- ning för härberget i hvilket „kronoqvarter“ som helst. Men lemnom tillsvidare dessa och andra genom lag- stiftningen väckta framtidsfrågor, för att efterse huru i verk- ligheten kabinettets inre angelägenheter, innan de ännu i vä- sendtligare mån influerats af de förra, förelupit och gestaltat sig. Såsom antydts, voro hufvudfaktorerna dervid å ena sidan kabinettets egna tillgöranden, å den andra allmänhetens fria 115 deltagande för det sammas syften. Från hvartdera hållet träda äfven under förevarande tidrymd vissa tilldragelser genom sin innebörd framom mängden. Vi börja med de förra. Tredje internationela orientalistkongressens samman- träde i S:t Petersburg 1876— 9-, livilket äfven kabinettets prefekt bivistade, erbjöd ett gynsamt tillfälle att genom en liten utställning göra fackmän bekanta med våra numisma- tiskt vetenskapliga och fosterländska samlingar. I sådan af- sigt hade utvalts en centurie af de mer än 800 under senast gångna sommar på Åland i Berdtby by uppgräfda kufiska mynt, jemte åtskilliga andra äldre och nyare enahanda fynd ur finsk jord, — såsom mynt-vigtskålen från Kuolajärvi (jfr sid. 16), den myntbehängda halskeden från Hauho (jfr sid. 55), delar af Sysmä fyndet (jfr sid. 99), m. m. Till dessa föremåls framläggande blefvo tvenne vitriner i kongressens sessionslokal (inrikes ministeriets praktfulla våning) benäget upplåtna. Bland mynten, öfver hvilka kort beskrifvande för- teckning närslöts, utmärkte sig de flesta genom skönhet eller tydlighet, några ock såsom inedita, särskildt ett till och med prägladt å förut i den österländska myntkunskapen okänd ort, Chosru Schad Hormuz. Kabinettets debut lyckades förträffligt. Med stort bifall hälsades så väl utställningen som det i anledning deraf hållna orienterande föredraget ^9). En af nutidens främsta numis- matiker, geheimehofrådet professor St icke 1 från Jena, för att här endast åberopa hans omdöme, har i sin redogörelse ®o) ®®) Se Bulletin du Congrés international des Orientalistes, N:o 10. Föredraget ingår, under titel Numi cufici aliaque Orientis monu- menta vetera in Finlandia reperta, i kongressens Travaux, Vol. I. Ingår i Zeitschr. d. Deutsch. Morgeni. Gesellsch. Bd. XXXI, 1877, s. 529 ff. 116 om kongressen icke underlåtit att egna de finska fynden en erkännande anmälan; också är det hans derefter anstälda undersökning, som lemnat närmare besked om det nya präg- lingsnamnet på Berdtby myntet — ännu i denna dag ett unicum. Ett annat minne för kabinettet från samma kongress må anföras i förbigående, — nämligen inköpet af en s. k. myntram efter den af nyssnämnde berömde numismatiker konstruerade och förevisade modellen. Apparaten bildas hufvudsakligast af tvenne i mahognylister infattade glasskif- vor till en vanlig fönsterrutas storlek, mellan hvilka mynten inskjutas och sålunda, utan att vidröras, låta sig läsas och examineras på båda sidor. Utom sagda fördel framför van- liga vitriner, hafva dylika ranier äfven den att lätt och be- qvämt kunna fiyttas utan att innehållet rubbas. De falla sig dock genom hvarjehanda bipartier i inredningen något dyra, samt medföra äfven den olägenhet, att en omrangering af en gång deri inneslutna mynt blir nog omständlig. Med synbar förnöjelse åberopar konstruktören i sin uppsats vårt kabinett såsom ett af de första, hvilka tillegnat sig den nya uppfinningen. Då nyss anförts Berdtbyfyndet, kunde synas följdrig- tigt att med ens beröra jemväl vissa andra, om ej i samma likväl i hög grad anmärkningsvärda fyndköp. Omförmälan- det redan här af det förra berodde dock på gifvet skäl, hvaremot de senare för vårt ändamål tillfyllest framstå (re- dan genom prisen) i efterföljande förteckning. En inslående erinran till sagda förteckning af generelare natur bör emel- lertid här förutskickas. Man skall troligen förvånas öfver det stora antalet deri upptagna myntplåtar. Sådana ha onekligen i alla tider fram- gräfts ur finsk jord: hvadan då deras numera mot förr så 117 påfallande ymniga inträde i kabinettet, under det äfven hela massor visats till baka? Har detta berott blott och bart på en slump eller på någon enkom vidtagen åtgärd? Det senare alternativet kan godt besvaras nekande, men förhastadt vore ock att reservationslöst godkänna det förra. Skulle det på- pekade förhållandet ögonskenligast visa sig efter vår nya fyndlags utfärdande, läte hembudens påskyndade förökelse fatta sig som en omedelbar följd af den legala fyndpremiens stegring. Så har dock hittills fallet icke varit, utan visar sig tillväxten redan vidpass ett decennium tidigare. Visserligen lägger förteckningen jemväl i dagen, att likaledes hembud, och synnerligast skänker, af andra slags hittemynt varit i ständigt tilltagande. Då emellertid pro- gressionen här ter sig mindre snabb och liflig än bland de förra, torde just denna omständighet, i förening med en i bygderna allmännare spridd kännedom om jordfyndens bety- delse, förhjelpa oss till gåtans lösning. Åtminstone ligger denna tydning mycket nära, då man besinnar att myntplå- tarna, i jemförelse med de smärre hittemynten, för sin stor- leks skull ej blott under odlingsarbeten lättare påträffas och dessutom betinga sig proportionsvis bättre hittarlön men tillika äro svårare att undandölja eller föryttra på orättmä- tigt håll. Att man dock icke alltid är nöjd med den lagstadgade liit- tarlönen, bevisas af ett egendomligt fall. Guvernörsembetet i Uleå- borg hade med skrifvelse 1885 *7$ fiii univ. insändt en i Siikajoki, Toppila hemman, vid nedrifning af ett gammalt boningshus i tross- bottnen funnen 4 dalers kopparplåt af 1739 och denna blifvit upp- vägd samt till nniv:s kabinett inlöst för 8 m. 75 p. Ett nytt bref från samma guvernörsembete meddelade, att upphittareu icke mottog lösen, utan fordrade sin egendom till baka. Det kan väl ej betviflas, att i fall af rättegång univ. skulle blifvit vinnande part, men emedan plåten blott inlösts som duplett, biföll konsistorium dess återgång. 118 Likaså kunna från föräringarnas område särskildt be- aktansvärda fall framhållas. Vi syfta mindre på de många spridda intyg, specialförteckningen härom innehåller, än på de tlerfaldt förekomna öfverlåtelserna till kabinettet af hela privatkollektioner. Bör ock dessas värde bedömas objektivt — och domen utfaller delvis sällspordt gynsamt, — så ega dock derutöfver äfven de på sjelfva samlandet nedlagda om- sorger och kostnader, icke mindre än det i och genom gåf- vorna röjda intresset för en publik inrättning, anspråk på er- kännande och erkänsla. Om det första här påsyftade fallet upplyser konsistorii protokoll 1875 Vé § 3. Då anmäldes, att en året förut i Heinävesi atiiden skräddaregesäll. Em an. Bergman, till universitetet testamenterat en samling af 618 diverse mynt, deribland 4 i guld, 136 i silfver och 476 i koppar. Några få befunnos vara moderna och orientaliska, men det största antalet antika. Såsom senare erfors, hade testator hopbragt sin skatt, den enda han egde, under arbete i S:t Petersburg. De utblottade omständigheter, hvari han dött, förmådde dock konsistorium att på hans äfvenså fattiga anförvandters enträgna bön för samlingen erlägga 300 mark, eller något mer än dess metallvärde. Nästa sförre föräring ingick år 1877. Den utgjorde en kollektion af 691 mynt och medaljer, hvilken enligt förord- nande af forne egaren, handlanden M. Näslindh i S:t Pe- tersburg, delegarne i hans efterlemnade sterbhus öfversände till universitetet. Dertill hörande pjeser, företrädesvis ryska dengas (580 stycken) från storfurstarnes tid, men äfven åt- skilliga andra, mest moderna europeiska, jemte 15 antika och 4 orientaliska, äro hufvudsakligast (641 stycken) i silfver och välbehållna. Bedan följande år ihågkoms kabinettet åter med en 119 betydande och vacker gåfva, desto mera oförtänkt välkom- men, som föräraren veterligen icke stod i några, vare sig slägtskaps- eller andra relationer till vårt land. Förtecknad i ett handskrifvet häfte, på hvars sista sida läses: „Foran- förte Mynter & Medalier anholles herved i al Erbödighed at måtte blive modtagne som Gave til Helsingfors Universitets Myntkabinet, i al Underdanighed G. H. Stendal, Civil In- genieur, Christiania“, anlände samlingen till sin bestämmelse- ort utan alt vidare tillkännagifvande (jfr prot. 1878 7- § 12). Den bestod af 641 mynt och medaljer, till vida öfvervägande antal nyare från skilda länder i Europa och Amerika, en- kannerligen Norge, Danmark och Sverige, samt i guld 24, i silfver 466, i nikkel och aluminium 5, resten i brons och koppar. Från året 1880 ha vi att inregistrera en ännu dyrba- rare föräring, hvars blotta metallvärde uppskattats till om- kring 2000 rubel silfver. Samlingen var dock icke direkt ärnad till vårt kabinett, utan hade af sin grundläggare och egare, handlanden i S:t Petersburg Karl Michelson (f i nov. 1879), blott i allmänhet bestämts att efter hans död tillfalla något finskt museum, helst i Helsingfors. På grund häraf anhöll donatorns enka, fru Pauline Michelson, om benägen åtgärd af d. v. generalguvernören grefve Adlerberg, som i saken förordade vårt universitet, genom hvars försorg samlingen äfven afhemtades från S;t Petersburg i april 1880. Fru Michelson besökte sjelf kort derefter denna ort samt upplyste då närmare om föräringens anledning. Hennes man hade i lifstiden egt medborgarrätt i Tammerfors samt såsom köpman i den ryska residensstaden städse på ett så redbart sätt betjenats af sina finska affärsvänner, att han fattat stor tillgifvenhet för vårt land. — På konsistorii anmälan om donationen behagade universitetets höge Kansler för fru Michelson låta skriftligen uttrycka sin tacksamhet. 120 I fråga varande kollektion, numera upplagd för sig i tvenne större vitriner, men ty värr oförtecknad, hvilken brist dock någorlunda godtgjorts genom en af universitetets kom- missionär (dr R. Hausen) med biträde af fru Michelson vid öfverlåtelsen sammanskrifven inventarielängd, innehåller mer än 2600 numrer, deraf i guld och platina 70, i silfver öfver 1500 samt utöfver 1000 i brons och koppar. Endast bland pjeserna i ädel metall representeras Ryssland af vidpass 600 stycken. Polen och Sverige af mer än 300, dernäst Tyskland och öfriga europeiska stater. Öfver hufvud gå mynten icke längre till baka i tiden än till 1500-talet; blott undantagsvis förekomma några antika, anglosachsiska och orientaliska (mest turkiska samt 1 enda kufiskt). Jemte samlingen, hvari såsom redan erinrats (sid. 83) delar af den Walleniuska in- gått, följde åtskilliga värdefulla numismatiska arbeten af Ma- dai, Leitzmann, J. Neumann, Chaudoir, Schubert m. fi., inal- les 32 volymer. Hopsummerade, utgöra de mynt och medaljer, hvilka i och med förenämnda privatkollektioner tillföllo kabinettet 4550 stycken, — en i sanning under jemförelsevis kort tid- rymd ganska ansenlig tillökning. Det återstår att redogöra för samtliga öfriga förvärf, hvarmed inrättningen liktidigt och intill utgången af år 1887 riktades. Speciel uppgift härom följer här nedanför under de tvenne hufvudrubrikerna Gåfvor och Inköp, inom hvilka sär- skildt fynd- och särskildt de öfriga mynten skola uppnämnas. Gåfvor inkommo inalles 2473 numrer, nämligen a) fyndmynt (444 stycken) 1874 af baron Ax. Mellin 2 sven- ska kopparmynt 1669, från Sibbo, Hindsby gård; af skeppa- ren S. Brun il a 1 ryskt kopparmynt 1772, upptaget ur sjun- ket fartyg vid Svensksund, Lehmensaari holme; af kantor K. 121 Lignell 2 Johan III:s och Karl XI:s smärre silfvermynt, från Nådendal; af possessionaten B o is man 2 Kristinas och Karl Xir.s kopparmynt, från Orihvesi, Holma gård; af bonden Er. Hindikka 1 svenskt silfvermynt 1617, från Laukkas, Särkisaloby; af studeranden Hertz 1 tyskt medeltidsmynt, från Kivinebb prestgårds mark; af borgaren S. Nikolajev 1 svenskt kopparmynt 1535 och 1 rysk grivnik 1785, från Högbolmen invid Helsingfors; genom fornminnesföreningen de följande: af tulluppsyningsman A. Alopaeus 1 öre 1634, från Jaakimvaara, Kalksalo by, och Ve öre 1683, från nej- den af Kexbolm; af rådman Y. P avi o v 1 rysk denga, från nejden af Kexbolm; af doktor H. Backman 1 öres koppar- klipping 1625, från Korpiselkä kyrkoby; af fröken A. Pip- ping Ve öre 1673, från Ängsbolm i Pojo viken; af kyrko- herden Kl. Sumeliiis 22 förrostade svenska kopparmynt från 17 och 18 seklen, funna på Kirkkokokari grund i Kjulo träsk; af handlanden F. V. Pylkkänen 2 Johan IILs silf- verklippingar om fyra mark, från Hirvensalmi, Selkola by; af boställsinspektor H. Hierppe 1 sextonöre i silfver 1559, från Moubijärvi, Suojo hemman. 1875 af magister Ad. StrengJ gamla kopparmynt, från Yiborgs län; af kyrkoherden J. Hertz 1 svenskt silfver- mynt 1701, från Kivinebb; af kapellanen K. Winter 2tyska medeltidsmynt, och af kandidaten G. Heinricius 1 d:o, båda fynden från Kronoborg, Kuuppala (jfr sid. 93, 99); af pro- fessor S. 0. Lindberg 1 gammalt kopparmynt, från Hel- singfors, botaniska trädgården; genom fornminnesföreningen följande: af okänd 1 fyraöre 1672, från Libelits, Huoviolampi hemman; af kyrkoherden Sumelius 3 öreslantar 1667 1672, från Hiitis kapellansboställe (Kimito); af okände 7 sven- ska silfvermynt, från skilda ställen i Muhos, samt 5 sven- ska mynt 1592—1720 och 1 ryskt Peter I:s, från Åbo, Por- 122 tlianska sqvären, äfvensom 3 nyare från samma granskap, 7 diverse Johan IILs och Gustaf IIIis från nejden af Åbo slott ocli 19 divei’se, det äldsta Karl IX:s, från en trädgård i Åbo. 1876 af medicinekandidaten H. Sirén 1 kufiskt silfver- mynt, från Hauho, Lehdesmäki rusthåll (jfr sid. 55. 66); af studeranden A. Stråhlman 50 dengas, från Kattila i Inger- manland; af handlanden G. R. Silfverblad 22 äldre koppar- och 9 silfvermynt, deribland 1 svensk klipping 1571, från Hausjärvi, Hikiä station; af studeranden V. Heimbiirger 1 jernaftryck af adversen till universitetets jubelmedalj 1840, från Pusula; af professor S. O. Lindberg 1 svensk daler 1715, från Helsingfors, botaniska trädgården; genom forn- minnesföreningen: af kronolänsman Lundgren 1 genombor- radt svenskt silfvermynt 1665, från Rautus, Variksala by; af okände 6 svenska kopparmynt 1663 — 1764, från nejden af Brahestad och 1 tennpolett från Hangöudd. 1877 af assessor R. Grotenfelt 32 hela och 28 frag- ment af tyska medeltidsmynt, från Heinjoki, Ristseppälä gods af studeranden G. E. Lindström 1 svenskt silfver- mynt 1684 och 1 franskt Ludvig XYLs i messing, från Hel- singe, Haneböle; af doktor R. Ek 1 revalskt Kristinas silf- vermynt, från Fredrikshamn; af studeranden E. Rindell 3 Johan IILs kopparmynt samt 1 Karl XI:s och 1 Karl XILs, från Xådendal; genom fornminnesföreningen: af onämde 1 femkopek 1763, från Viborgs socken, Lyykylä by; 1 svenskt kopparmynt 1666, från Tuuteri socken i Ingermanland, 3 äldre svenska silfvermynt och 1 ryskt d:o från Kleini socken, 2 svenska kopparmynt 1635 och 1671 från Yiborg, 1 litet Peter I:s silfvermynt från Tuusniemi, Ohtoniemi by, 8 kopparmynt af dykare upptagne vid Hoftensö. Jfr om detta fynd ett meddelande af prefekten i Fornmin- nesföreningen 187720^10 ochiH:fors Dagblad n:o 277, Morgonbi. n;o 238. 123 1878 af lieiT J. V. Helén 1 svenskt öres mynt 1677, från Xykyrka (Viborgs län), udde i Kaukjärvi sjö; af fröken Elin Johnsson 1 J olian III-.s silfverinynt, från J okkas, stranden af Jukajärvi sjö; genom fornminnesföreningen föl- jande: 2 svenska kopparmynt, från S:t Mårtens, Hirvos by: 1 Johan III:s kopparklipping, från Pöyttis, Kiilhiia by; 2 svenska mynt 1667 och 1668, från S:t Mårtens, Jättälä ny- bygge; 2 svenska mynt 1635 och 1708 samt 1 ryskt 1739, från Klemi; 1 svenskt silfverinynt 1666, från Piuskeala ka- pellansbol; 1 Karl XP.s silfverinynt, från Porossalmi slagfält ; 4 Johan IILs silfvermynt, från Hirvensalmi, Kehkola by; 2 myntplåtar 1730 och 1748, från Karis, Läppby, Supers hem- man i takfyllning. 1879 af pastor Konst. Modeen 1 polsk bronsmedalj 1582, från Tyris i Ingermanland; af landtliandlanden V. Nieminen 1 sachsisk silfvermedalj 1581, från Akkas, Pen- nola gård; af onämd 1 byzantiskt mynt, från Vesilaks, Sa- kois by, Hukkari hemman (bevaras i etnogr. museum?); af kronobefallningsman Kasim. Liljestrand 1 svensk brakteat, från Åland, Lemböte. 1880 af fru M. v. Fieandt 5 kopparmynt, från Vesi- laks (fynd?); af rusthållaren E. Boman 1 Karl XlLs brons- medalj, från Esbo, Bergas rusthåll; af bonden S. Heikkilä 1 svenskt silfvermynt 1605, från Alastaro, Heikkilä hemman; genom fornminnesföreningen följande:’ 1 femöre 1710, från Kiuruvesi, Tikkala hemman; 3 svenska kopparmynt 1667, 1725, från Kiuruvesi, Hautakylä by, Kangas hemman; 1 Gu- staf I:s silfvermynt 1541, från S:t Bertils; 1 sachsisk thaler 1636, från Enare, Xangoniemi udde; 1 litet danskt silfver- mynt 1645, från Muonioniska vid kyrkan; 6 svenska koppar- mynt 1645—1799, från Lillkyro, Karppi hemman; 1 svenskt kopparmynt 1766 samt 3 Johan IILs, 1 Kristinas och 1 124 Karl XI:s små silfvermynt, från Vörå, Myrbergslimd ; 48 mest liviska mynt, från Janakkala, stranden af Kervola träsk; 1 svenskt kopparmynt 1634 ur ett större fynd, från Hvittis, Mommola by; 1 äldre svenskt kopparmynt, från Pälkkäne, Lappi by; 1 Peter P.s silfvermedalj, från littis kyrkoby, i byggnads trossbotten; 1 Gustaf P.s silfvermynt 1546, från Lillkyro, Frusti hemman. 1881 af studeranden J. G. Hollmén 1 svenskt koppar- mynt 1603, från Luvia kapell; af onämd 6 förfalskade sven- ska riksdalrar 1776, från Kurikka, Alasäntti; af V. Brusila 1 svensk silfverklipping 1577, från Alastaro, Mälleis by. — 1882 af civilingeniör F. E. Edelheim 2 smärre Eiga mynt 1537 samt 2 smärre ryska silfvermynt och 17 ryska samt 1 franskt kopparmynt, präglade i slutet af 1700-talet, från nej- den af S;t Petersburg, vid kanalgräfning. ■ — 1883 af doktor R. Hausen 1 Vesterås örtug 1470 samt 9 Severin Norbys Visby mynt och 1 norsk korsvid, alla från Kustö slotts rui- ner; af öfverstelöjtnant Alfr. Charpentier 2 koppar- samt 1 mindre silfvermynt från medlet af 16-seklet, från Hauho, Hahkiala. 1884 af kronolänsman H. E. A. Sjöberg 3 svenska kopparmynt 1666 ff., från Replot by och socken på hafsbot- ten; af kamrer F. E. Stenvik 1 mindre bronskors, funnet (jemte mynt?) vid gräfning af källare i Perno, Fasarby. — 1885 af skepparen O. V. Lindblom 3 äldre ryska koppar- mynt, från Hangö; af skolläraren V. L. Caj ander 2 jern- medaljonger af Gustaf II Adolf och Kristina, från nejden af Borgå; af doktor J. M. af Tengström 1 mindre svenskt silfvermynt 1681, från Lojo, Mongola hemman. — 1886 af rusthållaren Fr. Ylinen 1 kopparklipping 1625, från Harja- valta, Näyhölä rusthåll; af folkskoleläraren A. Lim at ainen 1 svenskt öre 1667, från Kiukais kapell af Eura; af konsul 125 0. Granström 7 Johan III-.s mynt, funna vid Raumo hamn. — 1887 af magister E. Nervänder 5 Gustaf I:s smärre silf- vermynt och 1 brakteat, från helgonskåp i Orihpää kyrka, samt 1 Erik XIV:s och 1 Johan III;s silfvermynt och 1 brak- teat, från helgonskåp i Urdiala kyrka. h) öfriga skänker (2029 stycken): 1874 af possessio- naten Erflund 11 diverse mynt; af studeranden I. K. Mitt- ler 20 nyare kopparmynt och 1 jernmedalj öfver Napoleon I; af studeranden K. N. Henrikson 1 svenskt silfvermynt 1693; af enkeprostinnan Isabella Bonsdorff 1 grusinskt silfvermynt samt 1 silfver- och 1 kopparmynt från Chiva; af handlanden A. H. Jiirgensen V2 dollar i guld; af marin- löjtnant Achates Gripen ber g 1 guld-, 39 silfver- och 48 kopparmynt, alla moderna, från Japan, Hongkong, Englands och Nederländernas kolonier, Brasilien, Peru, Chili, Bolivia, Mexiko, Amerikas förenta stater samt flere Europas länder; af onämd 1 Tromsö silfvermedalj 1870; af kapellanen Lind- ström i Vambula 1 turkiskt kopparmynt; af professor Akian- ders sterbhus 3 smärre silfvermynt och ett större antal kop- parslantar; af vicehäradshöfding Schrey 1 mindre chiven- siskt silfvermynt; genom fornminnesföreningen af hr Fl. Bo mer 2 ungerska medaljer. 1875 af k. senaten 1 exemplar i guld af landtdagsme- daljen 1863; af kamrer Skutnabb 1 pollet 1762; af stude- randen Justus Forsén 14 mest svenska och ryska silfver- mynt i vackra exemplar; af universitetet i Lund dess jubel- medalj 1875; af öfversten Filip enko på Sveaborg 66 mynt, alla antika, deribland 24 i silfver, mest funna i Kertsch; af fröken S. Snellman 1 svensk silfvermedalj 1776; af uni- versitetet i Agram dess invigningsmedalj i brons ; genom fornminnesföreningen omkring 250 diverse äldre och nyare 126 mynt ocli medaljer, mest i koppar, deribland 35 romerska kejsarmynt, funna vid staden Szombatlialy i Ungern. 1876 af statsrådet J. Iversén 1 bronsmedalj öfver Speranski 1872 och 1 silfvermedalj öfver Åbo universitets kansler Nikolai Pavlovitscli 1816; af kapten K. A. Svanljung 7 smärre silfvermynt från Sigismunds tid, funna i närheten af Karkov; af. magister R. Renvall 3 nyare mynt från Englands indiska besittningar, Belgien och Preussen; af ge- neralen O. Furuhjelm 1 i ruinerna af Tauromenium på Sicilien funnet romerskt kejsarmynt; af Vasa hofrätt dess jubelmedalj 1875 28/g i silfver; af finska vetenskapssocieteten 1 bronsmedalj öfver J. Fr. Brandts 50-åriga doktorsjubi- leuin; af fröken H. Lefrén 1 medalj öfver J. P. Lefrén 1839 [H. p. 359]; af k. senaten 1 guldmedalj öfver finska ut- ställningen 1876; genom fornminnesföreningen ett större an- tal kopparmynt och bronsmedaljer, samt några silfvermynt, deribland 1 riksdaler 1560 m. in. 1877 af senator H. V. J. Zilliacus 1 silfvermynt från Strasburg (2 sols) 1683; af handlanden M. Näslin dhs sterbhus den förutnämnda samlingen (sid. 118); af handlanden A. Moberg 1 grusinskt silfvermynt; af petersburgska veten- skapsakademin dess jubelmedalj i brons 1876; af herr H. v. Be eker 1 Prims mynt (una pesteta) 1869; af doktor J. R. Aspelin 7 bulgariska silfver- och kopparmynt, funna vid det gamla Bulgar; af studeranden A. Stråhlman 24 smärre svenska och Riga mynt, funna i nejden af Kovno i Polen; af civilingeniör K. Carstens 1 litet mohriskt messingsmynt; genom fornminnesföreningen 140 diverse mynt och medaljer, deribland 1 romerskt (Gratianus), 1 finska militärens medalj 1811, konung Fredrik I:s kröningsmedalj, 1 svenskt mark- stycke 1693, 8 dengas, åtskilliga revalska och medeltids- mynt. 127 1878 af ingeniör Fr. Thermén 1 sachsiskt silfver- mynt 1690 och 1 halfrubel 1732; af kammarherren M. La- gerberg 4 öfver honom slagna medaljer; af majoren baron Kas. Aminoff 4 dengas, jordfynd i Vologda guvernementet; af petersburgska vetenskapsakademin dess bronsmedalj till minne af H. M. Kejsarens närvaro vid dess jubelfester 1826 och 1876; af bofrådet L. Lagus i Odessa 53 smärre silfver- mynt, jordfynd vid Chotim i Bessarabien; af universitetet i Upsala dess 400 års jubelmedalj i guld; af civilingeniör G. H. Stendal i Kristiania den förut nämnda kollektionen (sid. 119); af gardeslöjtnanten baron K. Silfverhjelm 24 antika och byzantiska mynt, 1 i guld, 18 i silfver och 5 i koppar, alla medhemtade från fälttåget i Bulgarien; af fröken A. Vykman 1 silfverpenning, slagen vid Karl XI:s död [H. ] samt 1 ryskt och 1 spanskt silfvermynt; af kapten Alex. V. Grotenfelt 3 forngrekiska silfvermynt, uppköpta i Bulga- rien; af en bonde från Haubo 2 smärre mynt; genom forn- minnesföreningen 38 diverse äldre och nyare, mest svenska och ryska, silfver- och kopparmynt. 1879 af studeranden T. Svanström 1 orientaliskt silfvermynt, bemtadt från Bulgarien; af k. senaten 1 guld- ocb 3 silfverexemplar af medaljen, slagen till minne af kej- sar Alexander I:s födelse; af staden Amsterdam med skrif- velse 1 bronsmedalj, slagen 1877 till minne af dess ateneums ombildning till universitet; af baron Gust. Aminoff 4 silf- vermynt, nämligen 1 grekiskt och 3 österländska, funna del- vis i närheten af Samarkand; af ^universitetet i Köpenhamn dess 400 års jubelmedalj 1879 i silfver; af kapten G. Fraser 6 forngrekiska, delvis sällsynta mynt; af kapten J. K. T bit z 14 dengas; af räntmäkaren G. F. Ahr enberg 1 rubel 1741 och 1 jermnedalj öfver slaget vid.Pultava; af restauratören S. Nikolajev 4 silfver- och 23 kopparmynt, svenska och f 128 ryska; af baiikbokhållaren A. J. U. V. Tavaststj erua 17 diverse äldre mynt; af universitetet i Köpenhamn dess brons- medalj öfver J. N. Madvigs 50-års jubileum 1879 ^Vn- 1880 af kassör Alilfors 1 falskt finskt tiomarksstycke; af fru Pauline Michel son den förut nämnda samlingen (sid. 119); af vetenskapsakademin i Stockholm dess medalj öfver Nordenskjöld och Palander; af professor A. v. Be eker 1 chilensiskt silfvermynt ; genom fornminnesföreningen 69 diverse mynt, deribland 20 små danska, inköpta ur Enontekis kyrkokassa, 1 svenskt markstycke 1591 klipping, 1 ungersk dukat 1529 med öggla, m. m. — 7887 af handlanden A. Vi d- bäck 3 äldre kopparmynt; af doktor E. Sund vi k 9 orien- taliska mynt, medhemtade från Kaukasien; af bulgariska krigsministern, general K as. Ehrnrooth 25 silfver- och 22 kopparmynt, forngrekiska, romerska och byzantiska. 1882 af hofrådet L. Lagus i Odessa 8 diverse silfver- mynt; af lyceisten R. Heimbiirger 1 orientaliskt mynt; af prosten E. F. F. Strandberg stampen till teologiska fakul- tetens i Åbo äldsta sigill, inköpt på en auktion; af finans- expeditionen i k. senaten 1 exemplar i brons af finska ve- tenskapssocietetens medalj öfver Nordenskjöld; af handlanden D. V. Yidbom 1 romerskt silfvermynt; ur framl. ceremoni- mästaren baron A. Stiernstedts qvarlåtenskap 44 silfver- och 47 kopparmynt samt 5 silfver- och 10 bronsmedaljer, jemte anteckningar om hans härstamning från Finland af öfversten A. Tamela n der 1 bronsmedalj öfver utställnin- gen i Tromsö 1870; af ingeniör K. C ar stens 1 tyskt me- deltidsmynt. — 1883 af general K. R. Sederholm 65 an- tika mynt, af honom funna vid jordarbeten i Kertsch; af • Jfr de i Helsingfors Dagblad 1880 n:o 257, 258 förekom- mande notiserna om baron Stjernstedts tillärnade disposition af sin berömda myntsamling. 129 k. senateu 9 finska silfvermedaljer, nämligen 1 hemslöjdut ställningen 1875, 1 prismedalj vid allmänna utställningen 1876, 1 prismedalj vid mejeriutställningen 1879, 1 Vegame- daljen 1881, 1 landtbruksmötets prismedalj 1881, 1 finska konstindustri-utställnings medalj 1881, 1 finska hushållnings- sällskapets större och 1 dess mindre medalj 1882, 1 öfver Bogskärs b åks fulländning 1883. 1884 af arkeologiska kommissionen i S:t Petersburg 1 silfvermynttacka ur fyndet nära byn Taschkirmen i guver- nementet Kazan; af finska veteiiskapssocieteten en dylik tacka ur samma fynd; af telegrafstationschefen J. A. Lindholm 1 lithauiskt silfvermynt samt 4 dengas. — 188b af kandida- ten A. O. Heikel på universitetets bekostnad uppköpta om- kring 800 bulgariska mynt från närheten af staden Bulgars ruiner; af vänner till justitierådet C. F. Herbst i Köpenhamn 1 öfver honom slagen medalj i silfver; af öfversten Au g. iStaudertskjöld 1 rysk silfvermedalj öfver freden i Verelä. — 1886 af skoleleven A. Jakobson 1 kinesiskt koppar- mynt. — 1887 af kapten Mellenius 1 tysk thaler 1648; af friherrinnan Vilh. Mel lin 12 svenska silfvermynt och medaljer i vackra exemplar, bl. a. öfver A. B. Horn 1720, öfver Vasa hofrätts stiftelse, öfver N. v. Kosenstein af finska församlingen i Stockholm m. 11.; af finska vetenskapssociete- ten 1 bronsmedalj öfver Chr. H. D. Buijs Ballot 1887 ^Vn- Inköpta blefvo under samma år, 1874 — 87, inalles 7102 numrer, utgörande dels a) fyndmynt (6975 stycken), nämligen: 1874 intet, emedan fynden från Kankanpää, Honka- joki by, och Vederlax, Häppilä by, ansågos obehöfliga för ka- binettet; — 1875 från Messuby, Haikara boställe, 1 dukat 1668 (för 13 m. 15 p); från^Sibbo, Hangelby by, 24 svenska mynt- plåtar ur ett större fynd (för 131 m. 63 p.); — iÖ7^frånPu- dasjärvi, Sarajärvi by, 4 myntplåtar 1712 — 47 (för 22 ni. 9 130 50 p.); frän Åbo, vid gatgräfning vid Chriclitonska mekaniska ' verkstaden^ 61 myntplåtar af V2 liH 2 dalers valör 1715 — (för 151 m. 88 p.); från Saltvik, Berdtby by (jfr sid. 115), 818 dels hela dels styckade kufiska silfvermynt (för 471 nu 84 p.); — 1877 från Vindala, Lillstrands hemman, 5 myntplå- tar 1715 — 46 (för 15 m. 50 p.). 1878 från Paavola, Pehkola by, Leppälä hemman, lO myntplåtar 1711 — 47 (för 47 m. 92 p.); från Lemo skcärgård vid Åbo 15 myntplåtar 1712 — 30 och 1225 kopparslantar 1640—1749, de flesta 1718, (för 49 m. 50 p.); från Storkyro, nära Laurola by, 21 svenska silfvermynt från 4 mark till smärre 1660 — 1710 (för 10 m. 13 p.); från Pvautalampi, Hy- tölä hemman, 1 holländsk dukat (för 14 m. 18 p.); från Kex- holms socken, Suokinlaks gård, 210 dengas och 10 annat ryskt småmynt (för 12 m. 38 p.); från Ruokolaks, Immolan- järvi by, 1 myntplåt 1711 (för 6 m.); från Kimito, 2 mynt- jflåtar 1728, 29 (för 16 m. 10 p.); — 1879 från Pudasjärvi, Petäjäkangas hemman, 6 äldre svenska öresslantar, början af 1700-talet, ur ett större fynd (för 1 m. 25 p.); från Kauha- joki by och socken 26 Karl XI:s och Karl XII:s smärre silfver- och 74 kopparmynt (för 7 m. 5 p.); från Lillkyro. Saasensivu by, 4 myntplåtar af V2— 4 daler 1711 — 17 (för 20 m. 53 p.); från Lojo, Gerknäs, 1 svenskt silfvermynt 1540 (för 3 m. 50 p.); från Sordavala socken, Sinkosenlaks by, 38 svenska silfvermynt 1664—1705 ur ett större fynd (för 48 ]ri. 10 p.); från Lempälä, Kuokkala by, Jara hemman, ur ett år 1802 gjordt större fynd (jfr ofvan sid. 93) 1 anglosachsiskt, 1 Fredrik Barbar ossas, 2 Kölner och 1 Erik XIV:s mynt (för 10 m. 5 p.). 1880 från Vörå 1 mynt och l.ring af guld (för 42 nu 20 p.); från Paavola 45 svenska silfvermynt, ören 1665 — 1712, inlagda i en mindre bägare (för 12 ra. 16 p.); från Karlö 131 socken, Ojankylä by, Iljana hemman, 8 myntplåtar 1682 — 1712 (för 38 m. 25 p.); från Villnäs gård vid Fredrikshamn, 52 mest ryska silfvermynt, Peter I — .Katarina II (för 184 m. 50 p.); från Nedertorneå, Alarauma by, Laukila hemman, 8 myntplåtar af 2 och 4 dalers valör 1711—47 (för 38 m. 41 p.); — 1881 från Rovaniemi, bonden Alasuutaris hemman, ur (dt större fynd, 3 myntplåtar 1711, 19, 21 af 1 och 2 dalers (ompräglad till 3 dalers) valör (för 9 m. 84 p.); från Borgå, under ett hus, 1 myntplåt 1734 (för 2 m.); från Jomala, Hammarudda by, 3 gamla mynt (för 4 m.); från Finström, Bolstaholm, 825 hela och 25 styckade medeltidsmynt, svenska brakteater, 10 lod (för 35 m.); från Sibbo, Borgby by, 1 Karl XI:s mynt (för 50 p.); från Pidisjärvi, Vähikylä by, på stran- den af Kolajoki elf, 7 gamla svenska silfvermynt (för 2 m. 25 p.); från Kuusamo, Törmäsenlahti mosse, 31 Gustaf I.s och hans närmaste efterträdarens silfvermynt, vägande 77*2 lod, samt 1 ring och 1 sked, båda af silfver (för 20 m.); från Uleå socken, Uleåsuu by, Pukki hemman, 18 myntplå- tar 1674—1727 (för 93 m. 38 p.); från Uleå socken. Korpi by, Harju hemman, ur ett större fynd, 10 myntplåtar 1721 — 50 af ^2 — 4 dalers valör (för 46 m. 55 p.); från Jaakimvaara, Metsämigus by, 5 myntplåtar 1649 — 53 af 1, 2 och 4 dalers valör, samt 707 Gustaf II Adolfs och Kristinas kopparslan- tar (för 135 m. 50 p.); från Sippola, Enäjärvi by, ur ett större fynd, 9 myntplåtar 1712 — 42 (för 28 m. 27 p.)- 1 1882 från Karlö socken, Ojankylä by, Tero hemman, i vid reparation af en gammal stuga, 9 Johan IILs, Karl I XP.s och Karl XIP.s mynt (för 2 m.); från Siikajoki, Matteikki torp, 5 svenska ören 1674 — 1711 (för 2 m. 25 p.); från Öf- Detta intressanta fynd blef samma år undersökt af en svensk numismatiker, som väl derom i sinom tid torde meddela närmare upplysningar. verkiiminki, Wääneneiis hemman, 15 myntplåtar 1675—1732 af 2 och 4 dalers valör (för 79 m. 88 p.); från Yesilaks, Rautila rusthåll, 1 Johan III.s öre (för 1 m.); från Sääres- niemi, Pelso mosse, 1 större silfvermynt 1622 (för 4 m. 50 p.); från Hausjärvi, Lemmola hemman, nära Ois station, ur ett större fynd, 53 diverse svenska mynt 1770—89 (för 76 m. 50 p.); Mn Idensalmi by och socken 1 ryskt guldmynt 1772 (för 20 m.); från Idensalmi, Ulmola by, ur ett större fynd, 1 myntplåt 1745 (för 3 m.); Mn Rimito, Salo by, Eskola hemman, ur ett större fynd, 5 fyradalers plåtar 1726 — 41 (för 40 m.); — 1883 från Ilomants, Tokrojärvi by, ur ett större fynd, 60 öresmynt (för 3 m. 80 p.); fi’ån Libelits by och socken, ur ett större fynd, 76 svenska kopparslantar, mest 1628 tf (för 5 m. 50 p.); från Lempälä, Kuokkala by, 1 litet Johan IIIis silfvermynt; från Tavastkyro, prostgårdens åker, 1 litet Karl XI:s silfvermynt (för 1 m. 50 p.); från Björne- borgs vägen till Koivisto år 1875 funnet 1 österrikiskt guld- mynt 1630 (för 27 m.); ft'åu Lempälä, Kuokkala by, 1 Yasar- nes kopparmynt; från Jomala, Hamarudda by, ur ett år 1865 gjordt fynd, 175 dels hela, dels styckade kufiska mynt (för 350 m.); från Tohmajärvi, Yärtsilä by, 4 myntplåtar 1726 — 50 (för 21 m. 56 p.); från Muhos, Kylmelä by, 14 myntplå- tar 1711—56 (för 43 m. 44 p.). 1884 från Paldamo, Murtomäki by, Ohtamäki hemman, ur ett större fynd, 59 svenska kopparslantar 1719—67 (för 3 m.); från Paattis kapell, Auvesmäki by, Anttila hemman, 7 myntplåtar 1710 — 11 (för 21 m. 10 p.); från Rimito, Maan- pää rusthåll, 1 guldmedalj 1790 med vidhängande guldked (för 81 m. 25 p.); från Dragonfältet vid Åbo 291 äldre sven- sk silfvermynt (för 107 m. 50 p.); från Karlö, Ojankylä by, 2 myntplåtar 1711, 12 (för 6 m. 56 p.); från Pyhämaa öför- samling, Kursila Kalkkari hemman, 181 héla och några skärf- 133 vor Erik Xlll:s — Gustaf Vasas silfvermynt (för 20 m.); från Petalaks by och socken 1 myntplåt 1710 (för G m. 80 p.); från Säkkijärvi, ur ett större fynd, 19 myntplåtar 171 G— 50 (för 27 m. 35 p.); — 1885 från Kalvola, Kuurila, 1 liibskt silfver- mynt 1559 (för 5 m.); från Sippola, Hirvelä by, IG mynt- jdåtar 1710 — 47 (för G7 m. 50 p.); från Mietois, Pyhäranta hemman, 4 österrikiska och schw^eiziska thalrar 1G21 (för 21 m.); från Vambula kapell, Siivikkala by, Alakännä rust- håll, ur ett större fynd, 16 myntplåtar 1723 -43 (för 88 m.); från Paldamo, Kajana kapellförsamling, Miettula hemman, ur ett större fynd, 700 dengas (för 37 m. 50 p ); från Vetil socken, Pallari torp, 1 blystamp 1831 för falskmyntning (för 4 m.); från Kyrkslätt, Öfverby, Ravalls hemman, 8 smärre silfvermynt; från Kangasala, Suorama by, 1 Katarina II:s 20 kopek 1764 (för 2 m.). 1886 från Helsinge, Hipii by, ur ett större fynd, 3 myntplåtar 1716, 25, 27; från Replot 1 myntplåt 1725 och V4 öre 1655 (för 2 111. 70 p.); Rån Muhos, Alapuhakka hemman, 63 silfver- och 13 kopparmynt, Karl XI:s, samt 2 brickor, 1 ring och 2 knappar af silfver (för 17 m. 50 p.); Rån Hiitola, Veijala by, 230 Gustaf II Adolfs och Kristinas kopparmynt (för 19 m. 70 p.); från Jokkas, Suuriniemi by, 40 småsilfver- och 110 kopparmynt, delvis klippingar, mest Johan III:s och Gustaf II Adolfs, (för 17 m. 65 p.); Rån Sääminge, Otavaniemi by, 209 gamla silfvermynt (för 32 m. 81 p.); Rån Öfverkii- minki, Karakka by. ur ett större fynd, 49 öresslantar 1719 — 69 (för 3 m.); från Muhos, Valkkola hemman, 1 litet Johan III:s silfvermynt; från Tyrnävä 1 svensk riksdaler 1643; från Paldamo, Oterma by, Kiiskilä hemman 1 Karl IX:s mark- stycke (de 3 sista fynden för 6 m. 50 p.); från Haapajärvi, Autionranta by, 1 femöre 1693 och 4 svenska kopparslantar; från Haapavesi, Mieluskoski by 1 danskt silfvermynt 1707; 134 från Pielavesi, Lampaanjärvi by, Kokkola hemman, 10 svenska kopparslantar 1634 — 36; från Pulkkila kapell, Tiitto hemman, 1 öresslant '1719; från Haapajärvi, Jämsänranta by, Pekola liemman, 5 öresslantar 1692 och 1 ryskt kopparmynt 1707; från Pidisjärvi, Ojalehto gård, 1 litet svenskt silfvermynt 1779; från Kiuruvesi, Remes by, Mattila hemman, ur ett större f3md, 1 öresslant 1635; från Haapajärvi, Järvenpää gård, 2 slantar 1671 och 1778 (jemte 8 förenämnde fynd för 5 m.). 1887 från närheten af Uleåborgs stad 4 halfdalers myntplåtar 1719 — 31 (för 4 m. 55 p.); från Tenala prestgårds mark 12 smärre svenska silfvermynt, slutet af 1500-talet (för 4 m. 38 p.): från Yläne, Gammelgård, vid rifning af gammalt tak, ur ett större fynd, 10 öresstycken 1675 — 1742 (för 7 m. 50 p.); från Lokalaks kapell, Tirkkola boställe, 15 svenska och 1 österrikiskt silfvermynt 1689—1711 samt 1 mynttec- ken 1718 och 1 simpel silfversked (för 32 m. 50 p.); från Kankanpää, Yihteljärvi by, Puuska hemman, ur ett större fynd, 5 myntplåtar 1725 — 33 (för 43 m. 75 p.); från Idensalini, Yalkeis by, Mähönen hemman, ur ett större fynd, 127 Gustaf I:s och Johan IIP.s silfvermynt (för 45 m. 16 p.). dels h) andra mynt (203 stycken), nämligen 1874. di- verse svenska och ryska koppar- samt 2 silfvermynt (för 2 m. 50 p.); ~ 1875 den Bergmanska samlingen (för 300 m., jfr sid. 118); 1 jernmedalj öfver Gemellar 1829 och 1 bronsmedalj öfver naturforskaremötet i Berlin 1828 (för 3 m.); — 1877 svenska numismatiska föreningens medalj öfver El. Brenner 2 exemplar (för 12 kronor) samt öfver N. Keder (14 m. 15 p.); 1 rysk medalj öfver Nikolai monumentet 1859 (för 4 m.); — 1878 sv. numism. föreningens medaljer öfver Jonas Hallen- berg och öfver C. R. Berch (för 21 m. 30 p.); 2 österländ- ska guldnmit från Turkestan (för 30 m. 15 p.); 1 tyskt 135 silfvermynt 1797 och 1 cl:o portugisiskt 1812 (för 6 m. 33 p.); 1 schweiziskt guldmynt 1797 (för 16 m.). 1879 1 Ulrika Eleonoras dukat 1719 (för 21 in. 25 p.); sv. numism. föreningens medalj öfver K. J. Tornberg (för 13 m. 96 p.); — 1881 6 danska silfvermynt (för 26 m. 33 p.); 1 vaccinationsmedalj i silfver (för 5 m. 50 p.); 13 diverse mynt 'Och 1 kontramark (för 3 m.); — 1882 9 antika mynt (för 14 m. -95 p.); — 1889 1 romerskt kejsarmynt i silfver (för 3 m. 50 p.); 1 halfdalers plåt 1740 (för 3 m.); sv. numism. föreningens medaljer öfver Tessin och öfver Stjernstedt (för 27 m. 86 p.); — 188å 5 diverse polska och tyska silfvermynt, det äldsta 1625, och 1 bronsmedalj öfver Chr. Hallsteen 1856, insamlade bland Lapparne i Kittilä (för 26 m.); — 1885 1 silfvermedalj öfver (1. Ahlman och 1 finska hushållningssällskapets belönings- medalj i silfver (för 15 m.); 1 heder smedalj i silfver från ■Gustaf lll:s tid och 1 d:o, gifven åt deputerad vid landtda- gen i Borgå 1809 (för 13 m. 50 p.); 10 minnespenningar, 6 äldre svenska mynt, deribland Åbo örtuger, jemte Haver- camps arbete, auktionsinrop i Sverige (för 173 m. 3 p.). Hela tillväxten i kabinettets samlingar under åren 1874—87 utgjorde således 14,201 numrer, hvaraf skänkta 7023 och köpta 7178 (för omkring 4000 m.), samt myntfynd 7419, nämligen bland de förra 444, bland de senare 6975. De särskilda fynden voro 202, nästan jemt fördelade på gåf- vor och köp, hvaraf framgår, att i medeltal hvarje gåfva in- nehöll i det närmaste 472? och hvarje köp litet öfver 69 stycken. Detta höga medeltal för fyndköpens storlek är sär- deles påfallande, men har sin grund i förekomsten af ovan- ligt rikhaltiga enskilda fynd, såsom de år 1876 i Berdtby Af kronofogden Ch. E. Ahnger, som i bref från Kittilä meddelar att mynt, hvilka gått i arf inom lappska familjer, äfven framdeles kunna vara att påräkna till inlösen. ' 136 (818 st.), år 1877 i Lemo skär (1240), år 1881 å Bolstaholm (850) och i Jaakimvaara (712), år 1884 i Paldamo (7(X)) in. fl. Anledningen till myntplåtarnes jemförelsevis ännu märkligare förökelse (med omkr. 300 st.), ehuru det till ka- binettet inlösta merendels blott utvaldes ur större antal er- bjudna, ha vi redan ofvanför (sid. 117) sökt utreda. Samtidigt med, och på samma sätt som mynten och medaljerna, d. v. s. dels genom gåfvor dels genom köp, till- växte jemväl bokförrådet i kabinettet. Bland gåfvor märkas^ förutom de till den Michelsonska donationen hörande (jfr sid. 120), förnämligast några skrifter insände af resp. författare, såsom Holmboe, Guldmynten fra Aak; Fl. Eomer, Fuhrer im ungar. Nationalmuseum, Budapest 1873; B. E. Hilde- brand. Svenska konungahusets etc. minnespenningar, D. 1 Stil. 1874; J. I versen, Mejiajin . . . Emh. AjeKcaniipa IL C. II. 1880; S. Ambrosoli, Gazzetta numismatica 1, Como 1881; samt ett antal smärre broskyrer, separataftryck och katalo- ger. — Inköpen åter utgjordes af v. Sallet, Zeitsch. L Niimismatik I, II; Svenska numismatiska föreningens Med- delanden, I — IX; Stjernstedt, Om kopparmyntningen i Sve- rige; Tornberg, Symbola ad rem num.; Dannenberg, Deutsche Miinzen, Berlin 1876; Havercamp (jfr sid. 135); B. E. Hilde- brand, anf. arb. D. 2 Sth. 1875; Jungk, Die Bremischen Miinzen, Bremen 1875; v. Pansner, Russlands Miinzen, Lpzg 1836; C. R. Berch, Utkast etc., Sth. 1788. Vår historik har härmed följt den successiva utvecklin- gen af kabinettets samlingar från deras begynnelse ända till slutet af år 1887. En rekapitulerande hopsummering af samtliga till inrättningen under tidernas längd ingångna och der för närvarande bevarade numismatiska förråd är således i sin ordning. 137 Sedan af de ur gruset efter Åbo brand räddade 4503 mynten och medaljerna®®) 3937 befunnits användbara^ tillkommo yttermera åren 1828 — 35 (jfr I, 105) 8398, åren 1836-40 (jfr II, 11) 314, åren 1841-48 (jfr II, 29) 2000, åren 1849 — 52 (jfr II, 46) 1936, åren 1853—56 (jfr II, 54) 346, åren 1857 — 63 (jfr II, 66 f.) 315, åren 1864-68 (jfr II, 97) 4166, åren 1869-73 (jfr II, 97) 3150, och slutligen åren 1874 — 87 (jfr II, 135) 14,201, utgörande dessa skilda poster till sammans 41,763 numrer. Under erin- ran, att primäruppgifterna ofta äro osäkra ®^), ställa vi häremot de beräkningar, enligt hvilka antalet mynt och medaljer vid inventeringen år 1849 skulle utgjort 14,591 (jfr II, 36) samt vid inventeringen år 1863 stigit till 19,714 (jfr II, 74),hvaraf framginge slutsumman 41,231. Låter ock det definitiva facit fastställa sig först sedan hela samlingen blifvit upplagd, — hvilket tillsvidare icke ens halfvägs varit möjligt, — så kan man dock trygt anslå totalbeloppet i rundt tal till minst 40,000 numrer. Vida långsammare ökade sig kabinettets bibliotek, derest man får begagna denna benämning om ett antal af föga utöfver 100 volymer, deri likväl småsli;rifterna om ett eller annat ark oräknade. När och huru de vigtigaste arbe- tena tillkommit, har redan på sina ställen omförmälts ®®). Medel skulle visserligen förefunnits till långt större inköp,, men sparsamheten härutinnan egde goda skäl för sig. Å ena sidan står ju för kabinettets vårdare och andra intresse- rade, — såsom äfven vid tillfälle i konsistorium emot ett förslag af prefekten anmärkts, — lånevägen till allmänna bibliotekets hänsigtliga afdelningar fri; och å den andra, må- «*) Jfr I, 66. 70. 105. Jfr I, 106; II, not 20 a och 36. "0 Jfr I, 87; II, 36. 74. 103. 136. 138 j ste den ständigt tilltagande trängseln i kabinettets enda rum hellre af- än tillråda hopande af en fullständigare litteratur- apparat. Behofvet af en sådan kan först då göra sig rätt gällande, när förhållandena tillstädja ett detaljeradt examine- rande och uppläggande af samlingarnas hela inrymme. Slutligen har inrättningens finansiela läge i allmänhet varit godt, samt synnerligast på senare tid rönt en större förkofran än under tidigare perioder. Efter det nämligen, såsom redan förtäljts (sid. 104), den vid slutet af år 1873 förefintliga behållningen kapitaliserades, ha genom räntan derå lagd till statsanslaget nästan årligen bildats nya behåll- ningar. Sålunda uppgick enligt räkenskaperna, efter det ut- gifterna för mynt- och bokköp, uppassarens aflöning, diverse godtgörelser för renskrifning m. m. af dragits, och oaktadt dessa utgifter vissa år varit omkring 50 7o högre än det or- dinarie anslaget (stundom äfven lägre), konto kredit år 1875 till 4918 m. 9 p., år 1880 till 5719 m. 45 p., år 1885 till 6800 m. och år 1887 till öfver 7,500 m. Upplysningsvis bör dock härvid erinras, att den redan för ett par decennier till baka i universitetets ekonomi vidtagna förändringen emot for- dom, till följd Jivaraf de särskilda vetenskapliga inrättningar- nas större materiel, såsom skåp, fackinredningar, vitriner m. m., icke bekostas från deras egna, utan från den allmänna byggnadsfonden, kommit jemväl myntkabinettet till godo. De fördelaktiga resultat, vi öfverblickat, ha dock icke ernåtts, sanningen och erkänslan fordra detta vidgående, an- norlunda än genom understöd af enskilde mecenaters och lands- mäns frikostighet och välvilja, båda tvifvelsutan härsprungna ur deltagande för vår högskolas bildningssträfvan. Det låter bevisa sig, att af kabinettets ofvannämnda 40,000 mynt och medaljer mer än hälften tillkommit genom föräringar. Dessas antal bland relikerna från Åbo brand kan vis- 139 serligen icke mer utrönas, men det besteg sig under senare nyss angifna perioder till resp. 2650 +• 230 + 1450 -h 1340 + 332 + 3100 + 2708 + 1181 + 7023, d. ä. till inalles 20,014 numrer. Måhända har det besvärat, att i våra till grund för dessa summeringar liggande detaljuppgifter livarje gång, äfven vid en mindre eller minsta skänk, stöta på ett persons- namn, stundom alldeles obekant. Der ett sådant erbjöds, skulle dock förtegenhet varit lika indiskret som godtycklig. De större föräringarna, exempelvis från 500 till 2000 och dera numrer, — såsom de af grefve van Such telen, af konsul G. F. v. Böningh, af professor N. J. Berlin, af kapten De Vi en ne, af baron Sim o lin, af handlanden M. Näslindh, af civilingeniör G. H. Stendal, af handlanden K. Michelson, eller från 100 till 400 och flera, — så- som de af kammarrådet K. Schaumans arfvingar, af kolle- giirådet V. Löwenstimm, af fru Ch. Thorell, af borg- mästaren Jul. Nygren m. fl. — förringas ingalunda af sin plats bland andra mindre gåfvor, helst det numerära mån- gen gång suppleras af det numismatiska värdet. En annan yttring af intresse för kabinettet röja de der- städes alt oftare aflagda besöken. Hafva dylika, till följd af inrättningens speciela uppgift, under ingen period varit till öfvermått freqventa, eger dock liknelsen om det „lästa skri- net“ sedan länge icke mer sin tillämpning. Så pläga här på mottagningsdagarna icke blott studerande, synnerligast under lektionsqvarterna, stundom i rätt täta skaror, titta in från korridoren, men äfven resande landsmän och främlingar gerna taga samlingarna i beskådande. Särskildt bör nämnas att liksom kejsar Alexander 1 Jfr II, 62. ’0) Jfr I, 48. 101. II, 72. 140 år 1808 och kejsar Nikolai, kabinettets synnerliga gynnare, år 1833 samt kejsar Alexander II år 1863, så täcktes år 1876 ^^7 universitetets Höge Kansler, numera kejsar Alexan- der III jemte Gemål, på sin rundgång genom universitetets vetenskapliga inrättningar, äfven hedra myntkabinettet med nådigt besök. Den bild af jemn och lyckosam utveckling, kabinettets historik öfver hufvud framter, har icke vidare störts genom något mer genomgripande missöde, efter det ej mindre spå- ren af förödelsen vid Åbo brand än af Krimkrigets inverkan utjemnats Mycket gynsamt, det erkännes med tacksam- het, ha förhållandena gestaltat sig synnerligast under de snart 25 år dessa raders tecknare handhaft prefekturen öfver kabinettet ‘2). Medan samlingarna vuxit snabbare än förr ens tillnärmelsevis, en följd hufvudsakligast af den i landet alt lilligare vordna kärleken till dess forntid, ha tillfälliga motigheter af yttre art nästan sjelfmant vikit undan. Rätt mycket bråk var visst förknippadt med vitrinernas nödtvungna, nästan totala tömmande och ny ordnande år 1868 men deremot upplöste sig den så hotande krigsfaran år 1878 och åter år 1885, innan i anledning deraf påbjudna och tillrustade åtgärder till räddande af kabinettets dyrbaraste egendom be- höft bringas i verkställighet. Den enda mer betydande och tillika permanenta olä- genheten för kabinettet har, sedan längre tid till baka ‘‘), bestuckit sig i saknaden af lämplig och nog rymlig lokal. Detta missförhållande är för öfrigt lätt att fatta, då man I, 80, II, 61. '*) Nämligen 1863 Vs— 1886 jemte sina öfriga befattningar vid universitetet samt derefter, såsom professor emeritus, enligt fri- villigt åtagande och med högvederbörlig tillstädjelse. ' Jfr II, 77. -3 a) Jfr II, 75. 77. 141 minnes, att vid uppförande och inredning af vårt universi- tetshus myntkollektionens då ännu mycket måttliga kraf helt och hållet förglömdes samt efteråt måste fyllas så godt sig göra lät"^). Det för ändamålet upplåtna enda rummet af 155 qvadratalns area blef hela ersättningen för den visserli- gen något luxuriöst tilltagna våning af 6 större och mindre lägenheter, hvaröfver kabinettet disponerade i Åbo. Dock, en icke altför aflägsen framtid skall, så får man lioppas, bringa bot och ändring härutinnau. Ty efter den utredning i det föregående lemnats, står det väl utom all fråga, att äfven vårt nuvarande kabinetts numismatiska kol- lektion måste inbegripas i de ^arkeologiska samlingar hvilka enligt nådiga kungörelsen af 19 juni 1884 § 6 äro afsedda att upptagas i det tillärnade nationalmuseet. Huru högpatriotiskt finsk-ugrisk man än må tänka sig med oemotståndlig makt gripit sitt ofter. Medan Guy *j fortfarande gjorde svårigheter och uppstälde vilkor, hvar- j öfver Bjerchén ansåg sig böra inhemta råd från hem- ] landet, erhöll denne från Sverige den ena uppmanin- j] gen efter den andra att bringa köpet till stånd. Den 27 \\ April 1759 skref Bjerchén till baron L ö w e n h j e 1 m : jj „Plunkett är äfven sonderad att gå till Sverget, men j har aldeles nekat. Han står just på resande fot till Ir- i land, hvarest han har sin famile och har dessutom aldrig åtagit sig att curera någon cancer occnltus, utan har al- | tid väntat till dess de öpnats af sig sielfva, om han då r, funnit dem ciirable. Detta är en tilläggning och förbätt- j ring af Gny. j Plunkett ville så mycket mindre åtaga sig denna cure, [ oacktat summans storlek, som utgången var då ganska j osäker. Om Hr Guy nu gifvit mig godt hopp om Hen- ^ nes Hådes cur, så hade jag säkert för tidens vinnande straxt vågat at sluta med honom, ehuru jag ej fått svar på mitt sista, och derpå skyndat mig hem, men nu har detta försatt mig i otroligt bekymmer och villrådighet, hvad jag skall göra. Gud gifve att jag snart hade svar på mitt sista, om då föreslagna vilkor accepteras. Jag ser nog med mycken oro at hvar enda dag och veckas ■ utdrägt är af största conseqvence för Eders Excellence; men huru olycklig vore icke jag, om jag komme hem med et så dyrbart medicament och eij vore i stånd at hielpa den, som först borde hielpas och för hvilkens skuld saken blifvit genomdrifven och så stor kostnad gord. Ehuru oskyldig jag vore deruti, så fasar jag ändå för sielfva åtankan deraf. Jag har budit till at förmå Hr Guy at nu straxt med posten sända sjelfva medicamen- tet til Stockholm med direction om dess applicerande och 177 lofvat at derpå straxt sluta med honom, i fall han ville samtycka därtill, hvilket vore endast för tidens vinnande och patientens räddande. Men han svarade at patienten eij därigenom kunde räddas i dessa omständigheter, utan det säkraste vore at först praeparera patienten till curen, hvartill Guy gaf anvisning, såsom vegetabilisk diet, åder- låtning, lindriga laxantia, fontanell under bröstet. Dess- utom kan intet uträttas, utan tillbörlig instruction och den är af så stor vigt för honom, at han eij kan eller vill förtro den till pennan, eller till någon annan än den, som på viss förbindelse slutat med honom härom. Han vill på ed förbinda mig at eij lemna det minsta af me- dicamentet ur mina händer, ej heller underrätta någon annan om methoden af dess applicerande. — Jag frågade honom vidare huru lång tid jag skulle behöfva till min fullkomliga instruction, sedan vi slutat köpet. Han sva- rade at 5 å 6 veckor vore nödvändiga, om jag till min egen satisfaction ville se och genomgå de märkvärdigaste casus. Men om jag ville lita på hans ord och vara nöjd med hans muntliga instruction, hvilket han dock eij ville råda mig till, så kunde det låta sig göra på några tim- mar. Detta är äfven en sak, som, i anseende till tidens vinnande, är af stor vigt“. Sedan kontraktet med Guy ändtligen blifvit enligt uppgift underskrifvet den 29 maj 1759 och Bjerchén börjat regelbundet följa med honom till hans sjuka, för- svunno de tvifvel Bjerchén icke kunnat undgå att hysa och han blef sjelf lifligt öfvertygad om medlets förträff- lighet. Den 26 Juni skref Bjerchén till Rosén, att han „ åtminstone på dessa tre dagar blifvit aldeles öfverty- gad om medlets verkan, sedan jag under min course med Guy på denna korta tiden sedt huru mycket saken talar för sig sjelf. Det bästa certificat blir att vid min hem- komst göra en eller två curer och jag är nu aldeles öf- vertygad om sakens riktighet; önskar allenast att jag på kort tid kunde lära altsammans. Jag har betalt honom 178 2,700 £ för alt och har P lunk etts borgen för 5,000 £ och Guys för 6,000 £ i fall alla vilkoren eij uppfyllas på deras sida. Hvaremot jag gifvit lika stor borgen för mig och mina slägtingar och executorer med mera. Jag har äfven i min magt att vid min hemkomst taga en assistent, i fall sjukdom eller sådant skulle hindra mig, hvilken ef- ter min död är att representera min person i samma con- tract med Guy". Bland ytterligare vilkor var äfven det, att Bjerchén icke utan Guy’s samtycke finge yppa medlet, i fall han sjelf upptäckte det eller ock något annat lika verk- samt. Yiclare förband han sig att icke befatta sig med vår- den af ki'äftpatienter utom Sverige eller att lemna medlet åt andra till begagnande. Till och med utlofvade Bjer- chén att, om några år, i fall det blefve möjligt, utbetala hela den i början af Gu}’ fordrade summan af 5,000 £. Kontraktet underskrefs äfven af Plunket, som tillika åtog sig ansvarigheten för dess uppfyllande, emedan han delade summan med Guy. Bjerchén hade likväl icke försummat att äfven in- hemta engelske läkares omdöme, hvilka väl ville gifva muntliga, men icke skriftliga rekommendationer. I ett bref af den 4 Juni 1759 skref han till K o s é n om den berömde läkaren John Fothergills yttrande i frågan: „Han säger för öfrigt at medicamentet altid exstirperar Schirhus och utan relapse, då det ej kommit för långt, isynnerhet i ansigtet och läpparna. Men at detsamma kan giöras med knifven och at der amputation ej hjelper, detta ej heller vill hjelpa, skillnaden är allenast at detta skier utan pina och blod. Detta är hans omdöme i an- ledning af de få casus han sedt“. Dock hade Bjerchén redan i ett tidigare bref till Rosén af den 17 April 1759 närmare omnämt de fall, i hvilka det Guy’ sk a medlet icke gjorde, åsyftad verkan: 179 „Till slut vill jag alenast nämna i hvad casus Guy ej vill åtaga sig någon cur, isynnerhet nu, som han bör vara mäst mon om sin credit. Det är då Glandulae axillares äro svälde till någon märkelig storlek, ömhet ocdi aldra- minst, om de äro fixerade. Om cancer är occultus eller apertus, så åtager han sig ändå eij curen. Men tvärtom, låt cancer vara apertus eller occultus, ung eller gammal, stor eller liten m. m., om alenast axillares eij äro inficie- rade, så cureras de alla. Dock är han mycket emot så- dana stora bröst, som väga många pund och äro så fulla med vätskor, emedan affluxus humorum där är för stark. Då nödgas han bruka fontaneller, laxantia etc. Små bröst äro de tienligaste. Cancer måste ej vara fastvuxen vid refbenen eller immobilis, ty då äro benen och intercosta- les inficierade. Om axillares ej äro mycket svälda, så åtager han sig dem. Cancer kan altid och i alla dessa casus exstirperas med detta medicamentet, men om Glan- dulae äro mycket ömme och store, så fruktar han at de bryta ut, då bröstet är läkt. Plunkett har aldrig brytt . sig om något endast att curera sjelfva cancer, men Guy brukar gerna fontaneller efter bröstet är läkt. Alla kräf- tor på läpparne cureras utan exeption, största delen i an sigtet, exept. då stora arterier äro angripne. Häraf beha- gar Hr Archiatern dömma, huruvida detta är specificum eller ej“. Under denna ovisshet sökte Bjerchén sjelf utreda medlets natur och trodde sig hafva funnit att det var en ört, torkad och sönder stött till pulver. På grund af lukt och smak, men hufvudsakligen i följd af mikroskopisk un- dersökning, ansåg han sig igenkänna den växt, som san- nolikt utgjorde det Guy’ska medlet. „Gud gifve att någon i Sverget kunde utforska medica- mentet. Herr Archiatern nämde ej hvad medicament det är, som synes reussera i lazarettet. Guy har sagt mig att hans medicament är ett vegetabile simplex, som 12 180 skulle göra promptare cur, om han tordes applicera det fårskt, för fruchtan af dess upptäckande. Det är således efter hans utsago ett fint J af en torkad planta, sä är äf- ven det jag nu fått till försök. Jag har sett honom taga det i munnen till 72 qnintin i sender och tugga det för Vi timme, således kan det intet vara viride acris“. Till någon klarhet i detta hänseende kom Bj er chén likväl icke och Gny vägrade bestämdt att uppgifVa sammansättningen af sitt medel. Försök måste derför göras på annat håll. Den 30 juni skref Bj er chén till baron Löwenhjelm. „Af Herr Archiater Eoséns sista ser jag äfven Eders Excekences nådiga befallning at för 500 £ af fruntimret -j lära sielfva medicamentet. Jag har derför kommit öf- verens med henne at, sedan min hemkomst till Sver- get, hafva samma tillbud öppet, i fall jag, efter gorda försök, finner den rätta och begärte värkan däraf. Jag har därföre af henne fått tillräckeligt qvantum däraf. Likaledes har jag skaffat mig öfverflödigt af den örten, som jag misstänker, så at försök därmed på engång må anställas. Detta låter sig nu så mycket säkrare och bättre göra, som jag af Guy lärt rätta methoden at applicera det.“ I Sverige hade emellertid ryktet om de i England \ pågående underhandlingarne börjat sprida sig och det väckte de svenske kirurgernes afund, när de sågo ett stort och inbringande område af sitt verksamhetsfält öfvergå i lä- karenes händer. Man kan åtminstone draga denna slut- sats ur följande Boséns bref till B jer chén, dat. Stock- holm den 29 maj 1759. „Herr Doctorens af den 15 Maj fick jag nu. Skynda nu at sluta med Guy. Herr Doctorn har fullmakt på de bästa conditioner han kan erhålla. Hvarom hans Excel- lence skref den 8 Maj och äfven nu' för 10 dagar sedan. 181 Schutzers^) conduite är nedrig. Det är ingen chirur- gus, som viste af brefvet mer än han och Pfeiffer. Om de stå på knä natt och dag, äro de ej capable at bringa ihop 1,000 p., än mindre 3,000. Acrell och alla de öfrige giöra nu spe af honom och lärer han bli alfvar- samt klämd, om man kan få honom till bekännelse. So- • cieteten har ej 1,000 kpmt. Köpmannen känner in- gen här. Jag menar det är ett dicktat namn. Om Herr Doctorn kan af damen få rätta namnet på örten, säger hans Excellens L., at Herr Doctorn gärna må ge henne 500 pund, utom de 3,000, som Guy skall ha, i fall 500 af honom ej kunna afprutas. — Kom i Herrans namn, så snart mögeligit är, men hel-lärd". Bjerchén återkom till Stockholm i september 1759. Tessin skrifver i sin dagbok: „Riksrådinnan Lö- wenhjelm dog den 14 September 1759. Mgra dagar före hennes död kom D:r Bjerchén från England, som tillhandlat sig på 25 års tid den läkedom mot kräftan, som i fall sjukdomen ej angriper kjortlarna, är bepröfvad ofelbar Den, så att säga, konfidentiela delen af köpet var sålunda af Bjerchén lyckligen slutförd. Redovisningen återstod. Under sin långvariga fördröjda vistelse i Eng- land i och för uppgörande af köpet med Guy, hade Bjer- chén utöfver de 2,700 pund sterling, dem han direkte ut- betalat åt Guy, blifvit nödsakad att för egen räkning lyfta från kreditivet 360 pund till bestridande af utgifter, nödiga för affärens lyckliga afslutande och till underhålls- och resekostnader. I bref till Rosén af den 4 juni skrif- ver Bjerchén: „Jag tillser mig doch af Herr Archiaterns vanliga grace. D Herman von Schiitzercraiftz var öfverclirektör för kirurgi- ska societeten i Stockholm 1758 — 1767 och enifrig motståndare tijl läkarene. 182 att Herr Archiatern lärer söka bemedla det på något sätt med sundhetscommissionen. Herr Archiatern vet sjelf bäst huru otillräckligt mitt stipendium är på en så dyr ort som London är och isynnerhet när jag förlorade 30 pund på växelcoursen. Doctor Schultz hade en dylik förmån. Jag har för denna commissions skull uppehållit mig half- parten längre här än jag eljest gort, haft åtskilliga om- kostnader m. m. Det kunde äfven bli en consideration att jag för kronan bespart 1,300 £ af de 4,000, som voro till- slagna, oberäknat de 1000 Hans Excellence Löwenhjelm ville lägga till, förutan de 1500, som skall åtei betalas, i fall Parlamentet löser in det af Guy“. Sedan statskontoret den 1 och 31 augusti 1759 an- mält, hurusom genom anticipation af slobtsbyggnadsfonden en summa af femtioåtta tusen etthundra fyratio daler smt blifvit i tvenne särskilda terminer utbetald till vexelkon- toret för de tretusen sextio pund steiiing, som doktor Bjerchéni London lyftat, förklarade k. brefvet till sund- hetskommissionen af den 16 oktober s. å. „ Emedan Vi i nåder finna godt att I till Oss bören in- sända behörig räkning öfver hela denna utbetalning, på det samma räkning sedermera till statscontoiret må varda remitterad, att jemte Vårt nådiga bref af den 3 nästlidne april anmälas hos riksens ständers statsdeputation på nä- sta riksdag, i anseende till ersättningen för sagde förskott till så stor del, som dä kunde brista, sedan hvad igenom edert bemedlande infiutit vederbörligen blifvit afräknadt samt att för öfrigt den anstalt af eder fogas må, att så fort något härpå igenom eder försorg inflyter, sådant ge- nast aflevereras till statscontoiret i afräkning på merbe- rörde förskott, ty gifve Vi eder det till behörig verkstäl- lighet i nåder tillkänna"^). D Någon anmälan hos ständerna om det med statsmedel bestridda inköpet af Guy’s kräftmedel synes likväl icke hafva egt riim. Enligt af Kammarherren C. Silfver stolpe benäget meddelad upplysning, om- nämnes icke detta köp i rådsprotokollen 1759 — 1761. 183 Hvad återbetalningen till statsverket af sjelfva hnf- vudsumman vidkommer, så hade väl den förhoppning ut- talats, att åtminstone förmögna personer, hvilka ville be- gagna sig af det inköpta medlet, skulle medels gåfvor till staten visa sin erkänsla derför. Sundhetskommissio- nen förändrade likväl snart sin åsigt härom. I underdå- nig skrifvelse till K. M. af den 12 mars 1760 yttrar sig kommissionen : „Men utom det att få af dem, som 'hittills blifvit botade, varit i tillstånd sådan skyldighet fullgöra, bör commissio- nen till E. K. M. nådigste bepröfvande imderdånigst hemställa, huruvida det med E. K. M. höga värdighet och rikets heder samt andra nationers efterföljd må kunna förenas, att imdersåtare, hvilka till större delen befinna sig uti knappa vilkor, förbindas till ersättning af de me- del, som till inlösen af ett recept för allmän nytta blif- vit använde. Commissionen är försäkrad att med tiden en och annan förmögnare patient torde kunna förmås godvilligt något till berörda ersättning bidraga^'. Om dessa ekonomiska förhållanden vinna vi nödiga upplysningar ur k. brefvet till sundhetskommissionen af den 6 maj 1760. „Uti underdånigt svar af den 12 nästlidne Martii, angå- ende Med: Doctorens Pehr Bierchéns negotiation med Engelske fältskären Guy till erhållande af denne se- nares botemedel mot kräftan, andragen I huru bemälte Bjerchén i denna sin förrättning brukat all möjelig för- sigtighet och hushållning, så att han icke allenast fulle- ligen lärdt methoden vid medicamentets applicerande, samt blifvit försäkrad om en tillräckelig qvantitet deraf år- ligen, utan ock i det nogaste betingat med Guy till 2,700 £ sterling, hvilka i original afhandlingen finnas qvitterade. Härvid berätten I äfven det Bierchén väl dessutom disponerat 360 £ sterling till åtskilliga andra utgifter under de sju månader han sig för denna sak i 184 London skall uppehållit; men som han icke är eller skall vara i stånd de samma så verificera, som uti cronans räkenskaper ske böi'; så hemställen I, om icke Oss i nå- der skulle täckas hononi; som så lyckligen samma värf uträttat; ifrån vidare redogörelse för ofvan nämnde 360 ^ sterling befria. Ytterligare anmälen I Eder hafva fo- gat den anstalt; att någon skickelig medicus eller chirur- gus med första skall vara utsedd; som enligt contractets in- nehåll och för dödsfall skull; tillika med Bjerchén får fullt förtroende om medicamentet och dess applicerande; hemställandes slutligeii; huruvida de till detta högtnyttiga ändamål af slottsbyggnadsfonden anticiperade och utbe- / talte 58140 ^ sm t; hvilka Vi väl uti nåd. skrifvelsen af i den 3 April och 16 Oktober år 1759 godt funnit; böra ] till någon del och efter handen ersättas af de patienter; som detta botemedel nyttja; må på berörde sätt värk- ställaS; Jiållandes I i underdånighet; i anseende till anförda skäl och omständigheter; för betänkeligt att göra en så- dan utgift till ett nödvändigt vilkor för deni; som af cu- ren sig vilja betiena; utan ansen det för lämpligare; om en och annan förmögnare patient med tiden skulle kunna förmås godvilligt något till förberörde summas ersättande att bidraga. Och på det nu den allmänt påsyftade nyt- f, tan af detta medicament måtte blifva så mycket mehr ^ lysande och flere rikets invånare få tillfälle med underdå- nig vördnad erkänna denna Vår nådiga författning; hem- ställen I underdånigst; om icke uti påsttidningarna må införas det cronan inlöst ett sådant medicament mot kräf- taii; och att dC; som uti så svår sjukdom sig befinna; derom kunna med Dr Bierchén correspondera.; samt äf- ven samtlige Landshöfdingar anbefallaS; detsamma i lä- nen allmänt kunnigt göra. Som vi nu till allt detta godt funnit att lämna Vårt nådiga bifall och samtycke, Så gifva Vi Eder sådant härmed till svar." I sin praktik använde Bjerchén „ med mycken fram- | 185 gång“ det Guy’ska medlet. Sin erfarenhet nedlade han i sitt ^Inträdestal om kräftskadors, skrofidöse och veneriske sårs och svidlnaders igenkännande, hållit för K. Collegium medicnm den 18 october 1771^, Stockholm 1772, i hvilket han särskildt framhåller den difterentiela diagnostikens vigt och betydelse vid bedömandet af dessa sjukliga tillstånd och deras behandling. Denna hans praktik måste hafva varit ganska betydande, ty P. J. Bergius skref redan den 28 januari 1760 till dr B. L. Zeis, läkare i S:t Petersburg: „ Fältskären Guy’s cur emot kräftan (cancer) utöfvas här med största succés af doctor Bierkeen, som mot 25,000 plåtars afgift till Mr Guy blifvit depositaire af denna konst Det af B j e r c h é n hemförda G u y’s k a medlet väckte naturligtvis i hög grad de svenske läkarenes nyfikenhet. Förgäfves ansträngde de sig att utforska den hemlighet, som hvilade deröfver. Sedermera medicine professorn i Abo Johan Ha ar t man uttalade sig i flere bref om Guy’ska medlet. Bedan den 7 november 1759 skref Ha ar t man till Abr. Bäck. „Det är högst beklageligt att det till Sverige komna specificum mot kräftan ej skall få nyttjas genom andra, än endast genom D. Bierkén. Hvad har riket för sin ansenlige penninge summa då särdeles vunnit. De mäste sådane sjuke äro i landsorterna och fattige stackare, som blifva likasom förr ohulpne“. Ytterligare skref Haartman till A. Bäck den 16 mars 1761. „Väl vore det, om vi nu kunna lita derpå, att L i n n ae i Conium är det samma, som Störchens Cicuta, på det cancrosi etc. uti Finland måtte få någon hjelp! Men är det ingen möjlighet. Herr Archiater, att kunna få något af det engelska kräftpulfret hit öfver ? Herr Archiatern beha- 186 gar föredraga kl. Collegiiim medicum hosföljande Biskop Nyländers bref, som är i nöden stadd och på det ömmaste äskar hjelp för så pinsam sjuka, som kräftan i tungan är. Jag råder dock nu, att han skulle sjelf skrifva derom. Jag fick af D. Hidén- ett pulfver han fådt af Archia- ter L i n n 8e u s, som sistnämde Herre trodde vara detsamma, som engelska kräftpulfret, det försökte jag på en med cancer i läppen i lazarettet, men utan minsta effect. Om det var för litet lämnar jag derhän, men det hade dock bort visa något, t. ex. den verkan, som det i början åstadkommer Ännu flere år senare frågar Haartman i bref af den 14 juni 1774 Abr. Bäck om det Guy'ska medlet. „ Kan genom Herr Assessor B j e r c h é n s död G u y ’s arca- num mot kräftan blifva mer allmänt och består det ej af Clematis flammula Linné synes verkligen, åtminstone en tid, trott sig hafva funnit sammansättningen af Guy’s kräftmedel, eme- dan han i ett bref till San v ages i Montpellier den 26 januari 1761 yttrar sig härom på följande sätt: „Conio in extracto utuntur multi nostratium in morbis chronicis et obstructionibus glandularum cum accessu ex- optato. Pulverem D. Guy, angli, contra carcinomata, notum sine dubio tibi habes. Nostrates ab eo emebant pulverem per 20 annos usurpandum pro 5000 guineis. At arcanum non revelabit: Ego tamen indagavi et nunc novi. Mitto hic inclusum unc. Area circurn carcinoma exorietur modo quocumque, dein inspergetur pulvis quotidie ; pars sana ab aegra separatur et demum excidit segra. Multi hac ratione apud nos curati. Si plus pulveris desideras, mittam^fi Hemligheten af det Guy’ska medlet bevarades likväl troget af Bjerchén. Han var dock berättigad att för döds- talls skull under tysthetslöfte meddela sin kännedom derom få en annan läkare. Enligt kollegii medici protokoll den 3 april 1770 anmälde Bjerchén på tillfrågan af kolle- 187 gium, „att han med professor Schulzenheim communi- cerat sin kunskap om kraftmedlet samt ville föröfrigt in- lemna en förseglad skriftlig berättelse om denna veten- skapen“. Guy synes emellertid hafva dött kort derpå, emedan Bjerchén enligt kollegii medici protokoll den 13 september 1771 fann nödigt att till d:r Henrik Gahn, som den tiden vistades i London, öfversända en afskrift af sin öfverenskommelse med Guy, för att bevaka sina rätts- anspråk hos arfvingarne. Sannolikt förekommer väl äfven senare något om Guy’ska medlet i kollegii medici protokol- ler, men förf. har icke genomgått dem. Sjelf dog Bjerchén, som 1771 blifvit assessor i kollegium medicum och adlad 1773, redan den 29 maj följande år. Hans son var den från 1808—1809 års finska krig bekante Pehr af Bjerkén. Hvad var då det Guy’ska kräftmedlet, torde mån- gen fråga? Hvar sammansättningen af detsamma blifvit offentligen upptäckt, kan förf icke för det närvarande an- gifva. Men det s. k. P1 un ket s pulver, som till verkan och användningssätt fullkomligt öfverensstämde med Guy’s kräftmedel, bestod af Banunculus (flammula?), fenkål, svafvel och hvit arsenik, som med äggula gjordes till en deg och lades på kräftknölen, ehuru det äfven kunde nyt- jas i torr form 0- Bet var af kirurgen Plunket, som Guy köpte sitt hemliga medel och, såsom af de ofvan meddelade brefven framgår, erhöll Plunket hälften af den summa Bjerchén erlade. Man måste derför draga den slutsats, att arsenik utgjorde hufvudbeståndsdelen i det Guy'ska kräftmedlet. Som bekant, har arsenik af de äl- dre läkarene länge begagnats i kräftartade sjukdomar. 0 Weckoskrift för läkare och naturforskare. V. Stockh. 1784, sid. 355. 188 Det sista uppslaget i frågan rörande inköpet af G u y ’s k a kraftmedlet, som författaren hittills funnit, är k. br. till kollegium medicum af den 19 December 1777. I skrifvelse af den 15 December s. år anmälte nemligen kollegium att, sedan Kl. Majt och kronan inköpt engelske kirurgen Gu y’s „applicationssätt af ett remede emot kräftan, med för- bindelse, under 5,000 pund sterlings vite, att Guy på sin sida samma remede sjelfkraft vid vissa utsatta tider skulle hit till Stockholm öfversända och assessor Bjer- c h é n, genom hvilken detta köp skedde, deremot eller de, som efter honom curen skulle handhafva, hvarken med- lets applicationsätt bekant göra eller dess beståndsdelar upptäcka, om de än under nyttjandet skulle påfinnas, så har detta- remede nu mera till sammansättningen blifvit fulleligen bekant och Professor von S c h u 1 z e n h e i m samt Assessor Gahn, hvilka efter Bjerchéns död curen handhaft, förklarat sig villige att utan vedergällning me- ranämnde remede uptäcka, om de befriades ifrån det vite af 5000 pund sterling, som efter contractet förbundit dem, att detsamma hittils tyst hålla. Då contractet blif- vit brutet på Guy’s sida, i det hvarken han sjelf i lifsti- den eller hans arfvingar sedermera på många år å de utsatte terminerne kräftremedet hitsändt, hvarigenom i senaste tider intet annat, än det här tillverkade, blifvit nyttjadt,^' hemstälde Collegium det Prof. Schulzenheim och Asses- sor Gahn äfven å deras sida måtte befrias från kontrak- tets uppfyllande och utan fara för det utsatta vitet få upptäcka medlet. Härå lemnar K. M. i nämnda bref det svar, att „då vid Contractets afslutande ett vite för uptäckten . blifvit utlyst, kunna Wi icke därvid göra någon ändring utan Guys arfvingars kunskap, utan låta nu genom Wår Envoyé vid Ängelska hofvet, Cammarherren och Gom- mendeuren af Wår Nordstjerne Orden, Baron von Nol- 189 ken dem förständiga, att medicamentet härstädes blif- vit fullkomligen utrönt och upfunnet, och att de icke längre kuniiä fordra det ingångna contractets fullgörande af Bierkéns executorer, än de sina ingångna förbindel- ser uti alt, hvad på dem ankommer, uppfylla Under årens lopp synas åtminstone Guy’s arfvingar icke hafva uppfylt de ingångna förbindelserna, emedan Bjerchén blef tvungen att börja rättegång med dem. I bref af den 20 april 1773 från kanslipresidenten Ulrik Scheffer till svenska envoyén i London baron* G. A. von No leken uppmanas denne att såsom förut bevaka Bjerchéns intresse i denna rättstvist. Dessa förvecklingar måtte hafva fortgått ganska länge, alldenstund ett k. bre ftill kollegium medieum af den 12 juni 1782 underrättar kollegium derom, att ordres af- gått till baron von Nolcken „atb söka bringa Guy’s arf- vingar till uppfyllande af det med dem ingångna contrac- tet, angående uppgiften af det engelska kräftpulvrets rätta composition med mera“. Förgäfves har författaren hittills sökt vinna närmare upplysningar om Guy's person. Hans namn har dock icke alldeles spårlöst försvunnit ur litteraturens häfder. En- ligt bibliotekarien H. Wieselgrens mig vänskapsfullt meddelade uppgift finnas följande af Guy utgifna arbe- ten upptagna i „Bibliotheca Britannica by Rob. AV a 1 1, “ Edinb. 1824. „An Essay on Schirrous tumours and Cancers; to which are added the Histories of Cases cured by means of Mr Plun- ket’s medicine". London 1759, 8:o; Practical Observations on Cancers and Disorders of the Breast; explaining their different appearences and events. 190 To which are added, 100 Cases successfully treated, without cutting; with some remarks on the inefficacy of Hemlock London 1762 8:o; Answer to certain Invidious Falsehoods and Reflecti- ons 011 his method of curing Cancers, without cutting lately published in an Introduction to the Essays etc. of T. Gataker“. London 1765 8:o; „An extraordinary case of a child^C Phil. Trans. Abr. . X. p. 565. 1755. Tabes mesenterica. Några biografiska uppgifter om Guy hafva icke stått att vinna. Genom professor Th. Husemanifis i Göttin- gen benägna medverkan har endast den upplysning er- hållits från London, att Guy’s namn saknas i förtecknin- gen på medlemmarne af College of Surgeons. Man torde derför vara berättigad till den i London uttalade förmodan att Guy icke var verklig läkare, utan en mycket anlitad och mycket omtänksam praktiker, eller hvad man i Eng- land kallar en „Qvack“. — Die Calaniden Finlands von Os c. Nordqvist. ,,Erweitert man den Umfang eiues Art- begriffes, indem man nachweist, dass Thiere eines nenen, mit eigentliiimlichen phy sikal i- schen Eigenschaften ansgestatteten Fundortes nnr Varietäten bereits bekanntei- Formen sind, so wird man den Ursachen der Entstehung nnd Ausbildung lokaler Varietäten näher ge- fulirt, während die vorschnelle Erliebnng loka- ler Varietäten zn nenen Arten von der Er- kennung dieser Ursachen ableitet“. (MöBrrs Die ivirhellosen Thiere der Ostsee). -7. ^ C V' ‘ ^ -■'■ry , 0' ''t*i>iv •rr',-'-'-^* r •T' -vr.x >r\ c^nBfftil^fismfiElEj ‘8iH^ 1*, -n - ■^V ft'^^ .%*i ‘?H i-^ • i'- ' f • fj fCi '■% :♦' i, «i(^^ .tai/pb-ioW .ieO ? idTii+^jr 'ä i;'*i: ; ■.’rJto»/^**itS-^ -SfcTLj '. iÄWÉiaS^l^gf. .•«»-— ll.ui!^S ftftu t.VIJrtii,-, ‘‘‘* • ' .^ :4»«iie ‘' ' 'yi^tsy ■’ "'‘gf-i; |;i :u;s!^•'^.^f^i^. ■ '' -vrfr vi^T ,.• -^iv^/lJ '<’ • . ■ al.: r •*• = '■• ■■•? . . •■ * ; ute7“‘ -my?i_jjti r ■ ,.i'* ' ‘ c. . ■CJ - aS?!'^ . >UTidil'«r ^ » , . 1 Verhältniss der Furcalänge zur Körperlänge. p. 1 : 6. cT 1 : 6V3. P 1 ; 5,5— 5,7. 1 : 5,4— 5,6. 1 9 1 : 4,1. 1 d 1 : 4.7. j 24P, Temorella affinis Poppe var. hispida n. Q OrÖsse 1,38 m. m. Körperform. Die grösste Breite verhält sich ziir Länge wie 1 : 4,3, ist somit fast dieselbe wie bei T. ciffi- nis V. Mrimdokles. Cephalothorax (Taf. V, Fig. 1 u. 10). Das letzte Seg- ment besteht nur aus den zwei lateralen Fltigeln, deren hintere Ecke spitz ausgezogen ist. Von der Seite gesehen ist der Oberrand der Fliigel S-formig gekrummt, häulig noch mehr als die Tafel Y, Fig. 10 es zeigt. Dieses Seg- ment ist mit kurzen Haaren besetzt, und auch die iibri- gen Segmente sind hie imd da da mit solchen Härchen versehen. Abdomen (Taf. V, Fig. 1). Das erste, in der Mitte eingebuchtete Segment trägt auf seiner imteren Seite ein dreieckiges Operculum vulvae wie T. affinis Poppe und var. hirundoides und ist mit einigen Dornen und kurzen Haaren besetzt. Das dritte Segment und die Furca sind auf der Dorsalseite dicht bedornt. Die Länge der Furca verhält sich zu derselben des ubrigen Abdomens wie 1 : 1,9, zur ganzen Körperlänge wie 1 : 6,7. Die Breite derFurca- äste verhält sich zu ihrer Länge wie 1 : 6,6. Das funfte Fusspaar (Taf. Yl, Fig. 5) stinimt ganz mit demselben der beiden ubrigen Formen dieser Ar iiberein. cf Grösse 1,2 m. m. 1 244 Abdomen. Die Furca ist etwas länger als die drei vor- hergehenden Segmente zusammengenommen. Ihre Länge verhält sich zu der der vorhergehenden fiinf Abdominalseg- inente wie 1 : 1,55, zur ganzen Körperlänge wie 1 : 6,0, nnd die Breite der Äste zu ihrer Länge wie 1 : 6,7. Die rechte vordere Antenne (Taf. VI, Fig. 4) stimmt am meisten mit derselben von T. affinis Poppe iiberein, ist aber sowohl an der vorderen, wie auch an der hinte- ren Seite mit kurzen, steifen Härchen, wie es die Fig. zeigt, versehen. Das ffinfte Fusspaar (Taf. V, Fig. 6 u. 7). Das Ba- salglied des linken Fusses trägt an der Innenseite einen stumpfen Fortsatz, wie T. liirundo. Die Glieder dieses Fusses sind verhältnissmässig länger und schmäler als bei den iibrigen Formen dieser Gattung. Fuudort. Wurde von mir am Ufer bei Korpo (in den Skären von Åbo) den 4 Juli 1887 gefunden. Temorella lacustris, Poppe. Temorella lacustris. Poppe, Beschreibiing einiger neuer Entomostraken aus norddeutschen Seen p. 278, 1886. „ intermeclia, Nordqvist, Bidrag till kännedomen om Ladoga sjös crustacéfauna, p. -132, 1887. Q drösse l,i m. m. Die Körperform (Taf. Yl, Fig. 1) ist ziemlich robust. Der Cephalothorax (Taf. VI, Fig. 1). Die grösste Breite befindet sicb am binteren Tbeile des ersten Seg- mentes. Nacb binten wird der Cepbalotborax nur wenig verjimgt. Das letzte Tboracalsegment ist darum viel brei- ter als das Abdomen und seine Hinterecken sind — wenn das Tbier von oben geseben wird — von~dem .ersten Ab- dominalsegment weit abstebend, ziemlicb spitz aber nicbt ausgezogen oder nacb aussen gebogen und mit einem fei- nen Dorn ausgestattet. Die Länge des ersten Segmentes verbälfc sicb zu den ganzen Cepbalotborax wie 1 : 2,3. Das Abdomen (Taf VI, Fig. 1) bestebt aus vier Seg- menten, von denen das zweite das kurzeste ist, wäbrend das erste und dritte fast gleicb lang sind. Der vordere* Tbeil des ersten Segmentes ist nur \venig aufgetrieben. Das Operculum vulvae ist balbmondförmig (nicbt triangu- 246 lär). Auf keineiii Abdominalsegmente sincl Dornen zu lin- den. Die Innenr änder der Furca sind mit einer Reihe von teinen Haaren versehen. Die Länge der Furca ver- hält sich zu der der iibrigen Abdominalsegmente wie 1 : 1,7, zu der ganzen Körpeiiänge wie 1 : 6,7. Die vorderen Antennen sind 28-gliedrig, dadurch dass die achten und neunten Segmen te verschmolzen sind. Das funfte Fusspaar (Taf. V, Fig. 4) gleicht in Glie- derung und Form demselben der iibrigen Arten. Das erste Glied des Aussenastes ist auf der Aussenseite mit einer Borste versehen; das zweite hat zwei Dornen auf dersel- ben Seite und ist nach innen wie die iibrigen Arten in einen starken, spitzen Fortsatz ausgezogen, welcher hier auf der distalen Seite mit einer Reihe von feinen Dornen besetzt ist. Das Endglied stimmt mit demselben der ilbri- gen Arten iiberein. d Grösse 1,3 m. m. Die Körperform ist viel schlanker als bei dem Weib- chen. Der Cephalothorax. Die Länge des ersten Seg- mentes verhält sich zu derselben des ganzen Cephalo- thorax wie 1 : 2,1. Der Dorsalrand des genannten Seg- mentes ist etwas vor der Mitte eingebuchtet, der Hin- terrand aufgetrieben. Der Hinterrand des letzten Seg- mentes ist, von der Seite gesehen, abgerundet. — Dor- nen fehlen. Das Abdomeii. Die Länge der Furca verhält sich zu .der der vorhergehenden funf Abdominalsegmente wie 1 : 2,7, zu der ganzen Körperlänge wie 1 : 6, die Breite der Furcaäste zu ihrer Länge wie 1:9. — Dornen fehlen. 247 Pie reclite vordere Antenne (Taf. VI, Fig. 2) ist haupt- sächlich wie bei den ubrigen Arten gebaut. Doch ist die Auftreibung der Glieder 13 — 18 weniger bedeutend als bei T. Clausii aber grösser als bei T. affinis v. hirundoides. Die Glieder 8—12, welche schmäler als die vorhergehenden sind, trägen je einen Dorn, von denen der auf dem 12. Gliede der grösste, der des 9. Gliedes ein wenig kiirzer und der des 12. und 11. Gliedes der kleinste ist. Auch die linke Antenne hat die Glieder 8—12 schmäler als die vorhergehenden, wodurch dieselbe sich von der weiblichen Antenne unterscheidet. Das funfte Fusspaar (Taf. VI, Fig. 9). Beide Fiisse sind viergliedrig, stimmen aber sonst am meisten mit den- selben von T. Clausii iiberein. Fundort. Diese Art, welche sehr nahe zu Temo- rella affinis steht imd wahrscheinlich auch daraus her- vorgegangen ist, scheint in einer grossen Zahl von den Landseen Finlands zu leben. Ich habe sie im Ladoga, Lojo-see 9, Päijänne, Kallavesi, Kuusamojärvi, Muojärvi,. Pyhäjärvi (in Kuusamo), Kitkajärvi Kiitämä und Suininki gefunden. Da dieselbe auch in den funf letztgenannten hochgelegenen Seen (207 — 252 Meter Meereshöhe), welche sich aller Wahrscheinlichkeit nach nicht unter dem Meere befunden haben, lebt, so ist sie nicht in diesen Seen rélicty sondern muss dahin allmählich verschleppt worden sein. Fundzeit. Ist von mir nur im Sommer gefunden. Bemerkung. Diese Art ist wie es auch Poppe bemerkt — sehr durchsichtig, Diese Durchsichtigkeit scheint eine Folge seines Aufenthaltes im siissen Wasser zu sein. Die Meerescopepoden — wenn auch im Wasser Von Herrn Stud. Ch. E. Boldt gefischt. 248 von sehr geringer Salzgehalt lebend — sind immer viel weniger durchsichbig als die Susswasserarten. Dieser Un- terschied ist besonders auffallend bei Limnocalanus ma- crurus, welcher sowohl im siissen wie im salzigen Was- ser lebt. 249 Temorella Clausii Hoeck. Temom velox Q- Liljeborg, De crustaceis etc. p. 177, 1858. Cyclopsine lacimilata Fischer, Beitr. z. Kenntn. d. in die Umgebung von P:burg sich find. Cy- clopiden, p. 86, 1853. Temom Clausii Hoek, Yrijievende Zoetwater-Copepod., p. 23, 1876 (nacli Poppe). Temorella Clausii Claus, Gattung Temora u. Temorella, p. 490, 1881. 9- Grösse 1,3 m. m., grösste Breite 0,4 m. m. Die Körperform ist plumper als bei den vorherge- henden Arten. Der Cephalothorax. Das letzte Segment ist charakte- ristisch durch seine nach aussen gekriimmte lateralen Flu- gel, welche mit einigen spärlichen Härchen besetzt sind. Das Abdomen (Taf. Yl, Fig. 6). Yon den Abdominal- segmenten ist die Furca die längste, darauf folgt, der Länge nach gerechnet, das dritte Segment, dann das erste und schliesslich das zweite, welches fast halb so lang wie die Furca ist. Die Länge der Furca verhält sich " zur Länge des iibrigen Abdomens wie 1 : 2,2, zur ganzen Körperlänge wie 1 : 8, zur Breite der Furca wie 5:1. Die auf der unteren Seite des ersten Segmentes gelegene Geschlechtsöffnung ist von einem halbmondförmigen Oper- culum bedeckt. Auf den zwei ersten Segmenten habe 250 ich keine Haare gefunden, auf dem dritten sitzen einige spärliche Härchen; die Furca ist dicht behaart. Die äus- sere befiederte Seitenborste sitzt am zweiten Drittel der Furca. Yon den vier auch befiederten Endborsten sind die drei äusseren fast gleich lang, die innere etwas kur- zer. Auf der Euckseite sitzt zwischen der ersten und zweiten Endborste (von innen gerechnet) eine kleine nackte Borste. Die vorderen Antennen sind 24-gliedrig und reichen, wenn nach hinten gestreckt, bis zum hinteren Ende des Cephalothorax. Das funfte Fnsspaar (Taf. Yl, Fig. 6). Die Fusse sind jederseits gleich gebaut und viergliedrig. Das zweite Glied trägt an der Aussenseite eine lange Borste, das dritte ei- nen Dorn, und ist nach innen in einen ähnhchen Fortsatz wie bei den ubrigen Arten ausgezogen. Die distale Seite dieses Fortsatzes ist mit kleinen Dörnchen besetzt. Das vierte Glied endigt auch hier mit einem inneren langen Stachel und einem äusseren kurzen Dom. cf Grösse 1,3— 1,4 m. m. Die Körperform ist schlanker als bei dem Weibchen, die grösste Breite verhält sich zur ganzen Körperlänge wie 1 : 7,5. Der Cephalothorax. Die Länge des ersten Kopfseg- mentes verhält sich zu dem ganzen Cephalothorax wie 1 : 2,2. Das letzte Segment ist ausgezogen in nach aussen gekrummte Flugel, welche mit mehreren Borsten be- setzt sind. Das Ahdomen (Taf. Yl, Fig. 7). Die Länge der Furca verhält sich zu der der vorhergehenden fiinf Abdominal- segmente wie 1 : 2,o— 2,4, zur ganzen Körperlänge wie 1 : 7,5, die Breite der Furcaäste zu ihrer Länge ^vie 1:7. Diese 251 sind nur an der Innenseite mit Haaren besetzt. Sowohl die Endborsten wie die Seitenborste sind gefiedert. Von den ers ter en ist die zweitinnere die längs te und so lang wie die zwei bis drei letzten Abdomialsegmente zusam- men, ' dann folgt die dritte, erste und schliesslich die vierte. Die Seitenborste ist unbedeutend kiirzer als die letztgenannte, iibertriftt aber die Fur ca an Länge. Die vorderen Antennen. Die rechte Antenne ist zwanziggliedrig und wie bei den iibrigen Arten gebaut, abei' viel dicker und gedrungener. Nach den dicken sie- ben ersten Gliedern folgen fiinf schmälere. Die vordere Seite der von der Biegmuskel durchsetzten Glieder, be- sonders der 15 — 17 sind stark angeschwollen. Das achte, neunte und zwölfte Glied trägen je einen Dorn. — Die linke Antenne ist wie die Antennen des Weibchens ge- baut, unterscheidet sich aber auch hier durch die schmä- leren 8 — 12 Glieder. Das fiiiifte Fnsspaar (Taf. Y, Fig. 8). Der rechte Fuss desselben unterscheidet sich von dem der vorherge- henden Arten dadurch, dass das lange Endglied hier in zwei getheilt ist, wodurch der Fuss fiinfgliedrig wird. Der linke Fuss ist wie bei den iibrigen Arten viergliedrig. Die Form des letzten Gliedes ist wie bei diesen, sehr veränderlich, selbst bei demselben Individuum. Der di- stale Theil dieses Gliedes, welches wahrscheinlich als ein urspriinglich ftinftes Glied zu betrachten ist, ist gewöhn- lich mehr oder weniger dreieckig mit einer Ausbuchtung auf seiner dis talen Fläche. — Bei einem Männchen, wel- ches ich während der Begattung auf das Objectglas legte, war dieser distale Theil des vierten Gliedes birnenförmig angeschwollen (Taf. VI, Fig. 8). An seiner vorderen Fläche dicht iiber der Spitze war ein Spermatophor angeklebt. 252 Fnndort uud Fundzeit. Wurde im finnischen Meer- busen bei Kirjola (Kirchsp. St. Johannes) nicht weit von Wiborg und auf mehreren Stellen im bottnischen Meer- busen wie bei Kristinestad, Töjby träsk und bei Karlö iin Sommer gefunden. Wahrscheinlich konimt T. Clausii iiberall an Finlands Kusten vor in flachen Buchten und in Strandpfiitzen, wo das Wasser kaum merklich salzig ist. h Ein kleiner flacher Sumpfsee am Ufer des bottnischen Meerbusens. Im Anfange dieses Jahrhunderts soll derselbe noch eine Bucht des Meeres gewesen sein. 253 Heterocope G. O. Sars. Heter ocope^ Sars. O vers. af de indenlandske Ferskwands- copepod, p. 220, 1863. Der Cephalothorax besteht aus sechs Segmenten, von denen doch immer die zv^ei letzten deutlich von einander getrennt sind. Die Stirn ist abgerundet und es laufen keine Fortsätze aus. Der Kopf ist durch eine Furche in zwei Theile abgeschniirt. 0 Das letzte Thoraxsegmenc verjungt sich nach hinten, so dass sein Hinterrand dem Abdomeri ziemlich dicht anliegt. Das Abdomen besteht bei dem Weibchen aus 4, bei dem Männchen aus 6 Seg- menten. Die Furcaäste sind kurz, höchstens zwei Mal so lang wie breit. Von den Furcaborsten fehlt die äussere Seitenborste immer. Die äusserste Endborste mangelt entweder ganz oder ist kurz, höchstens IV2 Mal so lang wie breit, und unbelidert. Dagegen sind die drei inneren b Diese beiden Theile werden von Sars als zwei Segmente aiifgefasst, so dass er die Zahl der Segmente auf 7 angiebt (1. c. p. 220). Gruber sagt, dass bei H. saliens „die Zahl der freien Tho- racalsegmente beträgt vier“ (1. s. p. 5). Dieses ist ftir H. saliens richtig, da gerade bei dieser Art die Zusammenschmelzung der zwei letzten Thoracalsegmente am weitesten gegangen ist. Bei genauer Untersuchung kann man aber auch hier die Ziisammen- schmelzungslinie erkennen. 254 Endborsten lang, kräftig und befiedert und liaben die Spitzen hakenförmig nach unten gebogen i). Die vorderen Antennen sind lang und bestehen aus 25 Gliedern. Diese trägen auf der Yorderseite Borsten und blasse Kolben. Das 10. Glied entbehrt immer beide. Das zweitletzte Glied trägt auf der Hinterseite zwei oder drei, das drittletzte eine lange befiederte Borste. — Die rechte vordere Antenne des Männchens hat eine Geniku- lation zwischen dem 18. und 19. Gliede. Die vorherge- henden sechs Segmente, durch welche die Biegniuskel geht, sind kauin raerklich aufgeschwollen. Die vorderen Kieferfusse sind kurz und gedrungen, siebengliedrig ; die hinteren viel länger und sechsgliedrig. Die Schwimmfusse haben einen dreigliedrigen Aussenast und einen einglie- drigen Innenast. Die Fusse des funften Paares sind ein- ästig und bestehen aus drei Gliedern, von welchen die zwei ersten ain Aussenrande je einen Dorn, das dritte am Aussenrande zwei, am Innenrande vier Dornen trägt und mit einem langen gekrummten Stachel endigt. Das fiinfte Fusspaar des Männchens ist unsymmetrisch ausgebildet. Der rechte Fuss ist dreigliedrig, der linke viergliedrig und mit einem langen gebogenen, vom zweiten Gliede aus- gehenden Fortsatz^) versehen. b Sars Genusbeschreibung; Rami caudales . . . setis modo 3 majoribus uniarticulatis et ciliatis setaque alia tennuissima intus adfixa praediti“ ist nicht ganz [richtig. Bei H. saliens ist näm- lich die äussere Endborste, obwohl ziemlich kurz, vorhanden. b Merkwurdigerweise ist hier der linke Fuss stärker ent- wickelt als der rechte. Sonst ist es gewöhnlich bei den Calaniden umgekehrt. Dieser Umstand hat wahrscheinlich Sars zur Ver- wechselung des linken und rechten Fusses gefuhrt (1. c. p. 221). Dagegen hat sie Gruber (1. c. p. 7) richtig erkannt. b Bei jungen Individuen von H. saliens kann man eine 255 Bis jetzt sind drei Aiden von der Gattung Heterocope bekannt: H. appendiculata G. O. Sars, H. saliens Lillj. und H. alpina G. O. Sars. Alle aus den sussen Gewäs- sern von Europa^). Dreigliederung dieses Fortsatzes erkennen. Dieser Umstand, wie auch, dass dérselbe vom zweiten Gliede des Protopodits ausgeht, beweisen, dass dieser Fortsatz nicht wie ähnliche Bildungen bei Centropages, Lamiocalanus, und Temora ein dornartiger Fortsatz ist, sondern der veränderte Innenast. b Bazu kommt noch wahrscheinlich die von Seb. Fischer beschriebene Cyclopsine borealis aus dem Taimyrflusse und Boga- nida im nördlichen Sibirien (Middendortf, Reise in den äussersten Norden und Osten Sibiriens. B. II. Theil 1. St. Petersburg 1851). 17 256 Heterocope appendiculata G. O. Sars. Heterocope appencUcAilata, Sars, Overs. af de indenlendske Ferskvandscopepoder. S. 224, 1863. Q GrÖsse 2 m. m. Die Körperform (Taf. VII, Fig. 1) ist viel schlanker als bei H. saliens. Der Cephalotliorax (Taf. VII, Fig. 1). Am breitesten ist der Kopftheil, von v^elchem an sich der Körper all- inälich nach hinten verjungt. Das letzte Brustsegment, welches von dem vorhergehenden nur undeutlich abge- gliedert ist, ist am Hinterrande fast ebenso breit wie das ers be Abdominalsegment. Das Abdomen (Taf YII, Fig. 5) besteht ans vier Seg- menten, von welchen das erste das längste ist, darnach folgt das dritte, dann das vierte (die Fnrca) und schliess- lich das zweite. Bas erste Segment trägt vor der Ge- schlechtsöffnung eine Beihe von 8 Anhängen, von denen die zwei lateralen, zweilappigen die grössten sind. Nach innen von diesen folgt jederseits ein dreigelappter und in- nerst vier einfache Anhänge. Bie Furcaäste sind kurz, weniger als zweimal so lang v^ie breib und in ein er gera- den Linie abgeschnitten. Äussere Seitenborsten fehlen. Von den Endborsten sind nur drei vorhanden. Biese sind aber gefiedert und sehr kraftig. Auf der Borsalseite am Innenrande sitzt eine winzige ungegliederte Borste. 257 Die vorderen Antennen (Taf. VII, Fig. 2) sind von der Körperlänge. Das fiinfte Fusspaar (Taf. VII, Fig. 3) ist von der in der Gattungsbeschreibung gegebenen Form. Der lange End- stachel ist auf dem distalen Theile der Hinterseite gezähnt. cf Grösse 1,8 m. m. Das Abdomen. Von den fimf Segmenten desselben ist das vierte am längsten. Die vorderen Antennen. Die rechte Antenne (Taf. VII, Fig. 4) besteht aus 23 Gliedern, doch i st die Glie- dermig zwischen dem 20. und 21, wie auch zwischen dem 22. und 23. Gliede nicht so deutlich wie zwischen den iibrigenO- Das 17., 18. und 19. Glied trägen auf der Vor- derseite gerade oder etwas gekritminte dornartige Fort- sätze. Die linke Antenne ist wie die weibliche gebaut. Das fiinfte Fusspaar (Taf. VII, Fig. 6) Der rechte Fuss ist dreigliedrig. Die zwei ersten Glieder sind kurz, das dritte lang, mit einer Auftreibung auf der Innenseite und einer kleinen Grube an dem Ende. Der linke Fuss ist viergliedrig. Das zweite Glied läuft nach Innen in einen langen gebogenen Fortsatz aus. Das dritte Ghed trägt auf der Innenseite eine kleine Warze. Das vierte Glied ist lang, endigt mit einem Stachel und trägt auf der Aussenseite drei Dornen. Fundort. Im Kallavesi ist diese eine von den ge- wöhnlichsten Arten und kommt öfters in grosser Menge vor. Im Päijänne habe ich einige Individuen aus Sau- selkä, im Ladoga See nur ein Exemplar (d) in 56—64 h Sowolil Sars wie Gruber geben 22 als die Zahl der Glieder an. Es scheint mir aber, dass das letzte Paar von Segmenten nicht weniger zusammen gewachsen ist als das vorhergehende, so dass man auch diese trennen muss. 258 • Meter Tiefe, 2—3 Kilomet. nach’ S von Kexholm (17. Juni)' gefunden. Häufig in Yli Kitkajärvi, Kiitämä, Suininki. Aufenthalt. Lebt hauptsächlich in grösseren Seen, welche doch nicht immer tief seen miissen. So habe ich denselben in Kiitämä gefunden, wo die grösste Tiefe nur 4 Meter ist. Fundzeit. Wurde nur im Sommer und Herbst ge- funden. Im Winter und Fruhjahr habe ich sie verge- bens gesucht. Sie scheint also wie die Cladoceren zum Winter auszusterben und im Sommer aus Dauereiern sich wieder zu entwickeln. 259 Heterocope saliens Lilljeborg. Diaptomus saliens, Lilljeborg, Två Crustaceer af ordningen Ostracoda o. Copepoda, p. 395. Heterocope robusta, Sars, Overs. af de indenlandske Fersk- wandscopepoder, p. 225. „ saliens, Sars, Zoologisk Reise 1863, p. 233. „ robusta, Gruber, Ueber zwei Susswasser-Cala- niden, p. 5. „ saliens, Nordqvist, Bidrag till mellersta Fin- lands crustacéfåuna, p. 19. 9 Grösse 2,5 in. m. I Die Körperform (Taf. YIII, Fig. 1) ist sehr dick und i kraftig. i Der Ceplialo thorax (Taf. YIII, Fig. 1). Die YersGlimel- ; zung der zwei letzten Thoraxsegmente ist so weit gegan- gen, dass man die Yerschmelzungslinie kaum sehen kann. Das Ahdoineii (Taf. YIII, Fig. 1 u. 2). Das erste Seg- ment ist das längste, dann folgt das dritte und vierte, welche imter einander gleich lang sind, und schliesslicb das zweite. Die Geschlechtsöfitnung an der unteren Seite des ersten Segmentes ist von einem breiten, in zwei Zapfen auslaufenden Operculum bedeckt (Taf. YIII, Fig. 5). Die Furcaäste werden von der Basis nach dem Ende breiter. Auch sind sie im Yerhältniss zu ihrer Länge breiter als bei H. appendiculata. Yon den vier Endborsten ist die äusserste kurz — bei einigen Individuen bis IV2 Mal so 260 lang wie die Furca, bei anderen kurzer als diese und un- befiedert. Die drei inneren Endborsten sind dagegen stark entwickelt und kraftig. Die vorderen Antennen (Taf. VIII, Fig. 1) sind viel kurzer als die ganze Körperlänge. Das fiinfte Fnsspaar (Taf. VIII, Fig. 4) ist gebaut wie bei H. appencliculata. Der lange Endstachel ist nicht auf der Hinterseite gezähnt, sondern rundherum auf dem distalen Theile mit kleinen Dornen besetzt. cf Grösse 2,4 m. m. Das Abdomen. Nach ihrer Länge geordnet, miissen die Segmente in folgender Ordnung aufgezählt werden: l 2. (das längste), 3., 1., 6., 5. und 4. (das kurzeste). Die j Furcaborsten sind wie bei dem Weibchen. Die zweitin- nere Endborste (die längste) ist ungefåhr so lang wie die funf letzten Abdominalsegmente zusammengenommen. Die vorderen Antennen sind wie bei H. appencliculata gebaut. Das funfte Fnsspaar (Taf. VITT, Fig. 3). Der rechte Fuss ist kurz, einästig und dreigliedrig. Das dritte Glied ist mit drei Dornen bewaifnet. Der linke Fuss ist vier- gliedrig. Von seinem zweiten Gliede geht ein gebogener Fortsatz nach innen, auf den man drei undeutliche Glieder unterscheiden kann. Das zweite und dritte Glied trägt auf der Aussenseite je einen Dorn; das vierte trägt daselbst i drei Dornen und endigt mit einem langen bedornten Sta- chel. Die Innenseite dieses Gliedes ist theilweise behaart. Fnndort. In Kallavesi und Päijänne kommt H. sa- ■ liens nicht selten, aber nur in vereinzelten Exemplaren, vor. Fiindzeit. Wie die vorhergehende Art nur im Som- mer gefunden. 261 Diaptomus gracilis G. O. Sars. Biaptomiis gracilis^ Sars, Overs. af de indenlenske Fersk- wandscopep., p. 218, 1863. „ „ Gruber, Ueber zwei Susswasser-Cala- niden, p. 11, 1878. Q Grösse 0,9o — l,o8 m. m. Der Cephalothorax (Taf. IX, Fig. 1) besteht aus sechs Segmenten, von denen das Kopfsegment durch eine Rinne quergetheilt ist. Die grösste Breite befindet sich in der Mitte am zweiten Segment, von wo der Cephalothorax sich nach vorne und hinten zu allmälich verjungt. Die Stirn ist in zwei nach unten und hinten, gebogenen Fort- sätzen verlängert. Das letzte Segment ist fast rectangulär und viel breiter als das erste Abdominalsegment. Sein Hinterrand trägt jederseits zwei Dornen. Diese sind aber nicht symmetrisch gestelit. Das Abdomen (Taf. IX, Fig. 2) besteht aus vier Seg- menten, von denen das erste so lang wie die ubrigen zu- sammen ist und in seinem vorderen breiteren Theil jeder- seits in einem Dorne ausläuft. Das zweite Segment ist das kurzeste. Die Furca is b von der Länge des vorher- gehenden Segmentes. Die vier Endborsten und die äus- sere Seitenborste sind befiedert, und bei dem vollentwic- kelten Weibchen fächerartig ausgebreitet und mit ihren 262 Spitzen stark nach unten gebogen i). Die kleine innere Seitenborste “ist unbefiedert. Die vorderen Antennen (Taf. IX, Fig. 3) sind 25-glie- drig imd sehr schlank. Ihre Länge ist etwas veränderlich. Bei einigen Individuen ragen sie, wenn zuruckgestreckt, weit tlber die Endborsten der Furca, bei anderen haben sie kaum mehr als die Körperlänge. Auf der Vorderseite sind alle Glieder mit einer oder zwei Borsten versehen. Yon diesen sind die auf den 11., 13., 14., 16., 18., 21. und 24. Gliede am längsten. Åuf der Hinterseite trägen das 22., 23. und 24. Glied jé eine Borste. Das 25. Glied trägt vier lange befiederte Borsten. Das 8. und 12. Glied ist ausserdem mit je einem Dorn bewaffnet. Die hinteren Antennen bestehen aus einem zweiglie- drigen . Basalstucke, einen. zweigliedrigen Hauptast und einem siebengliedrigen Xebenast. Die vorderen Kieferfiisse sind kurz. Die hinteren Kieferfiisse sind langgestreckt und sie- bengliedrig. Die Scliwimmfusse. Der Aussenast • ist dreigliedrig, der Innenast am ersten Fusspaare zweigliedrig, an den drei folgenden Paaren dreigliedrig. , : Das fiinfte Fiisspaar (Taf. IX, Fig. 4). Das erste Basalglied ist gross und trägt auf der Hinterseite einen starken Dorn. Das zweite Basalglied ist klein und ent- behrt Borsten und Dornen. Der Aussenast ist dreigliedrig. Das erste Glied ist langgestreckt, das zweite kurz und läuft an^' der inneren Seite in -einen grossen. nach vorne hakenförmig gebogonen Fortsatz aus. Am Aussenrande • b Bei 'einigen Weibchen liegen sie dem Eiersack von der Hinterseite dicht an und mögen vielleicht denselben.stutzen. 263 sitzt ein kleiner Dorn. Zwischen diesem Dorne und dem hakenförmigen Fortsatze ist das kleine dritte Glied ein- geschaltet. Dasselbe endigt mit einer inneren Borste, die beinahe das Ende des Fortsatzes des zweiten Gliedes er- reicht, imd mit einem kiirzeren äusseren Dorne. Der In- nenast ist gewöhnlich .undeutlich zweigliedrig und endigt mit einigen kiirzeren Dornen. d Grösse 0,92—0,95. Der Cephalotliorax hat dieselbe Gliederung, verjiingt sich aber stärker, mach hinten als bei dem Weibchen. Der Dorn, mit welchem das letzte Segment (Taf. IX, Fig. 5) jederseits nach hinten endigt, ist viel kleiner als bei dem Weibchen und kaum merklich. Ausser demsel- ben sieht man auf dem Hinterrande dieses Segmentes je- derseits zwei kleine Härchen. Das Abdomen (Taf. IX, Fig. 5) besteht aus sechs Segmenten, von welchen das zweite das längste ist. Dann folgt der Länge nach die Furca, sodann. das dritte und vierte, darnach das erste und schliesslich das funfte Seg- ment. Die Furcaborsten sind kleiner und mehr parallel gestellt als bei dem Weibchen. Die vordereu Antennen erreichen kaum die Körper- länge. Die rechte Antenne (Taf. IX, Fig. 6) ist 22-gliedrig. Wie gewöhnlich bei den Calaniden liegt das Gelenk zwi- schen dem 18. und 19. Gliede. Die vorhergehenden sechs, von der Biegmuskel durchsetzten Glieder, sind aufgetrie- ben. Das 10., 11. und 13. Glied trägt je einen Dorn. Das 20. Glied läuft in einen längeren oder kurzeren Fort- satz aus. Das fiinfte Fnsspaar (Taf. IX, Fig. 7). Beide Fusse bestehen- aus einem zweigliedrigem Basale und zwei Ästen. Das erste Basalglied des rechten Fusses trägt aut der Hinterseite eine kleine mit einem Dorne endigende Warze. Das erste Glied des Aussenastes ist kurz und hat aussen an seinem distalen Ende einen etwas grös- seren stumpfen Fortsatz und innen einen solchen kleine- ren. Das grosse zweite Glied trägt auf der Aussenseite einen langen gekriimmten Dorn und endigt mit einem ausserordentlich gehogenen und bewegligen Stachel. Der Innenast ist klein, eingliedrig und endigt mit einigen klei- nen Dornen. Der linke Fuss, welcher viel kleiner als der rechte ist, trägt auf der Hinterseite seines ersten Gliedes eine ähnliche Warze wie der rechte Fuss; das zweite Basalglied ist aussen mit einem kleinen Dorn ausgestat- tet. Der Aussenast ist zweigliedrig und zeigt auf der inneren Seite einige ahgerundete und mit feinen kurzen Härchen besetzte Höcker. Das zweite Glied scheint zwei- zapfig zu sein und hat zwischen dem Zapfen eine kleine nach innen gerichtete und mit einigen kleinen Borsten endigende Warze. Fimdort. Wurde von mir in einer Menge von grös- seren und kleineren Landseen, sowohl des siidlichen, mitt- leren und nördlichen Finlands, fast uberall massenhaft gefunden. Derselbe wurde noch in dem von mir unter- suchten Teiche auf dem Berge Valtavaara im nördlichen Finland (Kuusamo), auf einer Meereshöhe von ungefålm 450 Meter angetroffen. Fundzeit. Wird das ganze Jahr hindurch mit Eier säckchen und Spermatophoren gefunden. Bemerkung. In den verschiedenen Seen scheinen lo- kale Yarietäten sich ausgebildet zu haben. Folgende Theile sind am meisten veränderlich : Das letzte Brustsegment ist, von oben gesehen, ent- weder rectangulär oder nach hinten verjiingt; die Lage 265 und Grösse der auf seinem Hinterrande sitzenden vier Dornen ist veränderlich. Die vorderen Antennen des Weibchens sind gewöhnlich viel länger als der ganze Körper mit den Endborsten, doch ragen sie bei Indivi- duen aus einigen Seen nur unbedeutend tiber die Furca hin- aus. Das fiinfte Fusspaar, sowohl bei dem Weibchen als bei dem Männchen, variirt hauptsächlich in der Länge des Innenastes. 266 Dias, Liljeborg. Bias, Liljeborg, De crustaceis etc., p. 181, 1853. Der Cephalothorax ist ungefåhr drei Mal so king wie das Abdomen. Der erstere ist ans fiinf deutlichen Glie- dern zusammengesetzt, das letztere bei dem Weibchen aus vier, bei dem Mämiclien aus sechs, von denen das vierte sehr knrz ist. Die Furca ist ziemlich kiirz, höch- stens 272 Mal so lang wie breit, und bei dem Männchen innner verhältnissmässig kiirzer als bei dem Weibchen 7- Sie trägt sechs beflederte Borsten, von welchen die innere, anf der Ruckenseite gelegene grösser als gewöhnlich bei den Copepoden und ausserdem durch ihre breite Ansatz- fläche characterisirt ist. Die vorderen Antennen reichen bis znm hinteren Rande des Cephalothorax oder daruber. Mehrere der Glieder desselben sind mehr oder weniger zusammengeschmolzen und an den Ansatzstellen der Bor- sten, welche theilweise lang und befiedert sind erweitert, so dass cfie Antennen dadnrch ein „kno biges “ Aussehen be- kommen. Die rechte Antenne des Männchens hat ein Ge- lenk und eine Biegmuskel. Die Glieder, durch welche b Die Länge des rechten Astes ist immer etwas grösser als die des linken Astes. Auch ist die innere Seitenborste immer näher dem Ende der Furca auf dem rechten als anf dem linken Aste geriickt. Dies gilt sowohl Dias longiremis wie bifilosus und fiir beide Geschlechter gleich. diese geht, sind aber fast gar nicht aufgetrieben. Die hinteren Antennen bestehen ans einein zweigliedrigen Ba- sale, einem aus zwei langen Gliedern zusammengesetzten Hauptast, imd einem kurzen dreigliedrigen Nebenast. Die vorderen Kieferfiisse smd kurz und undeutlich gegliedert. Auf ihrer vorderen Seite . sitzt eine Anzahl von langen imd mit starken Fiedern besetzten Borsten. Die hinteren Kieferfiisse sind dreigliedrig. Das erste Glied trägt fiinf länge auf Warzen sitzende Fiederborsten, das zweite eine kurze und das dritte funf kurze Borsten. Die Schwimm- ftisse haben einen dreigliedrigen Aussenast und einen zwei- gliedrigen Innenast. Die Fiisse des ftinften Paares sind bei dem AYeibchen selu’ rudimentär und nur aus zwei • Gliedern D zusammengesetzt, von denen besonders das zweite klein ist. Jedes Glied trägt eine Borste. Bei dem Männchen sind diese Fusse auch einfach (nicht zweiästig) und zu einem Greiforgan umgewandelt. Eiersäckchen werden nicht gebiidet. b Diese Deutung scheint mir richtiger zu sein als Giesbrechts und Poppes, nach welcher sie eingliedrig wären. Dass das zweite Glied virklich ein solches und nicht bloss eine Auftreibung der Borste ist, zeigt auch der von Poppe gezeichnete abnorme Puss von Dias intermedius (1. c. Taf. V, Fig. 25). Dias longiremis, (Liljeborg) Giesbrecht. Bias longiremis, Liljeborg, De Crustaceis, p. 181, 1853. ,, „ Giesbrecht, Die freilebenden Copep. der Kieler Foehrde, p. 146, 1881. „ „ Claus, Freilebend. Copep. p. 191, 1863. ^ „ „ Boeck, Ov. Norg. Cop., ^ p. 237, 1864. „ „ Brady, Monogr. I, p. 51, 1878. (Nach Giesbrecht). Q Grösse 0,94 m. m. Der Cephalothorax (Taf. X, Fig. 1) ist ungefåhr drei- nial so lang wie das Abdomen. Das erste Segment ent- behrt die fur Bias bifilosus characterisfcischen Stirnfäden. Das letzte Segment trägt am hinteren Theile seines Aus- senrandes einen langen Dorn und hinten zwei kurze Haare. Das Abdomen (Taf. X, Fig. 2). Das erste Segment ist ungefähr so lang wie die zwei folgenden zusammen und an den Seiten und am Hinterrande, das zweite nur am Hinterrande mit einige Dornen besetzt. Das dritte Segment trägt jederseits einen Dorn. Der Furca fehlen diese ganz. Die Furcaäste sind 2V2 nial so lang wie breit. Von den Endborsten, welche wie die beiden Seitenborsten befiedert sind, ist die zweitinnere etwas mehr als iVs so lang wie das Abdomen. I Die vorderen Antennen (Taf. IX, Fig. 11) reichen zum I zweiten Abdominalsegment. Auf dem vierten Gliede sitzt ein Dorn. i Das funfte Fnsspaar (Taf. X, Fig. 10). .leder Fuss besteht aus zwei Gliedern von welchen das erste an seinem distalen Ende vorne das kleine ovale, in eine lange geknickte Borste endigende zweite Glied trägt, hinten aber eine lange und dunne Borste. Dorne oder Haare auf den Borsten fehlen. cf Grösse 0,89 m. m. j Das Abdoinen (Taf. X, Fig. 3) besteht aus 6 Seginen- I ten, welche alle, mit Ausnahme des dritten und sechsten i (der Furca) Dornen trägen 0- Die Länge der Furcaäste I verhält sich zu ihrer Breite wie 15 : 9. ( Vordere Antennen (Taf. IX,- Fig. 11). Die rechte An- ' tenne hat den Dorn des vierten Gliedes nicht wie bei Bias bifilosus verloren. Auch habe ich einen gleichen I Dorn auf dem siebenten Gliede von welchem die Bieg- 1 muskel entspringt gesehen. Das funfte Fnsspaar (Taf. X, Fig. 5) besteht aus ei- i nem rechten viergliedrigen und einem linken dreigliedrigen j Fusse. Auf dem Basalgliede jedes Fusses sibz eine befie- ; derte Borste. Das zweite Glied des rechten Fusses ist von der Innenseite eingeschnitten, und der proximale Lap- pen trägt einen Dorn 2). Das dritte Glied hat einen Fort- satz nach Innen, auf welchem ein kleiner Dorn sitzt und das vierte ist hakenförmig gebogen und trägt auch ei- h Giesbrecht (1. c. p. 147) sagt dass Dornen auf allen Seg- menten vorkommen, ausgenommen der Furca und dem ersten Segment des cf. Auf seiner Taf. III, Fig. 16 sind doch zwei Dor- nen auch auf dem ersten Segmente gezeichnet. D Bei der Kieler-Form mangelt nach Giesbrecht (1. c. Taf. Vni, Fig. 30) der Einschnitt und der Dorn. 270 nige Domen. Das Endglied 'des linken Fusses ist sehr plump imd'trägt zwei Dornen, von welchen der eine wahr- scheinlich beweglich ist. Fiindort. Diese Art kommt sowohl im finnischen Meerbusen bei Helsingfors als auch in der nördlichen 0st- see zwischen Aland und Finland vor. Dagegen habe ich sie im bottnischen Meerbusen zwischen Sideby und Töjby nicht gesehen. Dias loyigiremis kommt 'nie in solcher Menge wie D. hifilostis vor, ist aber gar nicht selten. Fundzeit. Wurde in Juli und December erhalten, scheint also das ganze Jahr vorzukommen. 271 Dias bifilOSUS, Griesbrecht. Bias hifdosus, Giesbrecht, Die freilebenden Copepoden der Kieler Foehrde, p. 147, 1881. Q Grösse 0,85 m. m. Der Cephalothorax (Taf. X, Fig. 6) ist etwas mehr als dreimal so lang wie das Abdomen. Seine grösste Breite liegt am zweiten Segmente und beträgt 0,2i m. m. Die Stirn trägt zwei nach nnten und hinten gerichtete Fäden. Das letzte Segment entbehrt der Dornen und Härchen. Das Abdomen (Taf. X, Fig. 11). Von den vier Seg- menten des Abdomens ist das erste länger als die zwei folgenden znsammengenommen. Die Furcaäste sind fast zweimal so lang wie breit 0- Von den Endborsten ist die zweitinnere die längste und zwar D/s so lang wie das ganze Abdomen. Dornen und Härchen fehlen gänzlich auf demselben. Die vorderen Antennen sind etwas variabol in ihrer Länge und reichen bisweilen nur znm Hinterrand der Ce- phalothorax, bisweilen aber bis znm zweiten Abdominal- Segmente. Die beiden Antennen sind gleich lang. Ihre Länge i st 0,74 m. m. Das fnnfte Fusspaar (Taf. X, Fig. 9) ist gebaut wie b Griesbrecht (1. c. p. 147) sagt wohl dass die Furca nur IV2 Mal so lang wie breit ist, aber seine Taf. III, Fig. 20 zeigt doch eine etwas grössere Länge. 18 bei Dias longiremis, iiur ist das zweite Glied etwas dic- ker lind die Borste desselben nicht geknickt. Dorne und Haare auf den Borsten habe ich hier ebensowenig wie bei Dias longiremis linden können. c/ Grösse 0,86 m. m. Das Abdomen (Taf. X, Fig. 7) ist glatt und ohne Härchen. Die Furcaäste sind viel breiter als bei dem Weibchen. Ihre Länge verhält zur Breite wie 7 : 572- Von den Endborsten ist die zweitinnere die Längste und etwas mehr als D/s so lang wie das Abdomen. Die vordereii Anteuuen (Taf. IX, Fig. 10) des Männ- chens sind etwas kiirzer als bei dem Weibchen. Das fiiufte Fusspaar (Taf. IX, Fig. 8) ist wie bei Dias longiremis gebaut. Der eine Dorn auf dem Endgliede des linken Fusses ist aufgetrieben und wie ein selbstän- diges Glied gebiidet 7 ; der andere Dorn ist an der Basis breit. Fimdort. Wurde im linnischen Meerbusen bei Hel- singfors, in der Ostsee zwischen Åland und Finland und im. bottnischen Meerbusen bis Töjby (nach S. von Qvar- ken) gefunden. Fuudzeit. Kommt wenigstens so lange das Meer eis- frei ist vor. Ich habe diese Art bei Helsingfors von April bis December gelischt. b Hierin utersclieidet sich die nordbaltische Form von der von Giesbrec-lit bescliriebenen. Vielleicht ist dieser Dorn ein ru- dimentäres viertes Glied? Auf dem rechten Fusse iinterscheidet sich das dritte Glied von Giesbrechts Abbildung imd nähert sich Dias dlscaudattis. Verzeicliniss der Litteratur, die mir zugänglich war. W. Batrd: Natiiral History of tlie Britisli Entomostraca. Kay So- ciety 1850. Axel Boeck: Oversigt over de ved Norges Kyster iagtagne Copepoder. Yidensk.-Selsk. Forhandl. Christiania. 1864. M. Braun: Physikalische und hiologische Untersuclmngeii im west- liclieii Theile des finnischen Meerhusens (Arcli. f. Naturk. Liv., Ehst- n. Kurlands Ser. II, B. X. Lief. 1. (Dorpat 1884). Fannistische Untersuchungen in der Bncht von Wismar (S.-A. ans Arch. d. Frde der Naturgesch. in Mecklenh. Jahrg. 42, 1888). A. H. Cajander: Bidrag till kännedomen om sydvestra Finlands kru- staceer (Not. Sällsk. pro Fauna et Flora fennica förh. X. 1869). C. Claus: Die freilebenden Copepoden. Leipzig 1863. — Ueber die Gattmigen Temora und TemoreUa nebst den zuge- liörigen Arten (Sitzungsber. d. k. Akad. d. Wissenscli. Wien. LXXXIII Bd. 1 Abth.). 1881. S. Fischer: Beiträge zur Kenntniss der in der Umgegend von St. Pe- tersburg sich findenden Cyklopiden (Bull. de la Soc. Imp. des Natural. de Moscou. 1853). S. A. Forbes: The lake as a Microcosm (Bull. Peoria Sci. Association. 1887). Wllh. Giesbrecht: Die freilebenden Copepoden der Kieler Foehrde (VII. Bericht d. Comm. z. wiss. Untersuch. d. deutsch. Meere in Kiel 1881). O. A. FpuMMz: Kx nosnaniio ({)ayHH, BajnificKaro Mopa n nciopin ea bo3- HiiKHOBenia. St. Petersburg 1877. August Grubcr: Uber zwei Susswasser-Calaniden. Leipzig 1878. 274 Jiilcb de Guernc: Descriptioii du Ceiitropages Griinaldii copépode iiou- veau ‘dii golfe de Fiiilande (Bull. de la Soc. zool. de Fraiice 1886). Sur les genres Ectinosoma Boeck et Podon Lilljeborg, ä pro- pos de deux eiitomostracés (Ectinosoma atlanticnm G. S. Brady et Bobertson, et Podon minntus G. O. Sars) trouvés å la co- rogne dans Testomac des sardines (Extr. du Bull. d. 1. Société zoolog, de France, t. XII, 1887). O. E. ImJiof: Uber die „blassen Kolben^ au den vorderen Antennen der Susswasser-Calaniden (Zool. Anz. 1885). Studien iiber die Fauna liochalpiner Seeii insbesondere des Kantons Graubiinden (Jaliresber. d. Naturf. Gesellscli. Grau- biindens, Jalirg. XXX) 1887. K. Kecc.^ep^: Maiepia-iH ä-w nosuania OneaiCKaro osepa n oöoneaiCKaro Kpaa. C.-neiepoypr^ 1868. C. Koelbel: Carcinologisclies (Sitzungsber. d. K. Akad. d. Wissenscli. Matli. -Natur w. classe. XC. B. I Abth. Jalirg. 1884. Wien 1885). Wilh. Liljeborg: De crustaceis ex ordinibus tribus: Cladocera, Ostra- coda et Copepoda iii Scania occurrentibus. Lund 1853. Beskrifiiing öfver två arter Crustaceer af ordningarue Ostra- coda och Copepoda (Öfv. K. Vet. -Ak. Förli. 1862). Collection of chiefly fresliwater crustacea from Sweden (Great International Fisheries Exliibition, London 1883. Division 50). Lindström: Bidrag till kännedomen om Östersjöns luvertebratfauna (Öfv. af K. Vet.-Ak. Förli. 1855). K. Möbias. Die wirbellosen Tbiere der Ostsee (Jaliresber. d. Comm. z. Aviss. Unters. d. deutschen Meere in Kiel fiir das Jalir 1871. 1 Jahrg.). Berlin 1873. Nachtrag zu dem im Jalire 1873 erschienenen Verzeicbniss der wirbeUosen Tbiere der Ostsee (Jahresber. etc. VII bis XI Jahrgaug. I. Abth. Berlin 1882). O. F. Miiller: Entomostraca seu lusecta testacea quae in aquis Dauiae et Norvegiae reperit. 1785. Osc. Nordqvlst: Bidrag till kännedomen om Crustacéfaunau i några af mellersta Finlands sjöar (Acta Soc. pro Fauna et Flora feu- nica, T. III. N:o 2). 275 Obc. Nordqvisi: Bidrag till kännedomen om Ladoga sjös crustacéfaima (Meddel. af Soc. pro Faiina et Flora fennica, 14: 1887). Die pelagische mid Tiefsee-Famia der grössereii finnischen Seen (Zoolog. Anzeiger 1887). S. A. Poppe: Die freilebenden Copepoden des Jadebusens I. (Abliandl. d. natnrwiss. Vereins zn Bremen. IX B. 1885). Ein neuer Diaptomns ans dem Hirschberger Thal (Zeitschr. f. wiss. Zoologie 43. B. 1886). V Besclireibung einiger neuer Entomostraken aus norddeutsclien Seen (Zeitschr. fiir wiss. Zoologie XLV B. 1887). G. Poiichet et J. de Guerne: Sur la faune pélagique de la mer Bal- tique et du golfe de Finlande (Compt. rend. Acad. Sc. 1885). J. Richard: Entomostracés nouveaux ou peu connus (Extrait du Bul- letin de la Société Zool. de France, t. XIII, 1888). G. O. Sars: Oversigt af de indenlandske Ferskvands copepoder (Forh. i Vidensk.-Selsk. i Christiania 1862). Beretning om en i sommaren 1862 foretagen zoologisk Keise i Christiania och Trondhjems Stifter (Nyt Magazin f. Natur- Yidensk. XII B. Christiania 1863). Beretning om en i Sommeren 1863 foretagen zoologisk Reise i Christiania Stift. (Nyt Magaz. f. Naturwid. XIII B. Chri- stiania 1864). ^1. Wierzejskl: O krajowych skorupiakach z rodziny Calanidae (S.-A. A aus T. XVI. Rozpraw i Sprawozdan Wydzia lu matem.-przyr. ^ Akad. Uiiiiej. Krakow. 1887). Inhaltsverzeichniss. Einleituiig 193. tiber die Verbreitung der Calanideii in der nördlicheii Ostsee . „ 199. tiber deii Ursprung der Galaniden-Fauna der Ostsee „ 202. tiber den Einfluss der äiisseren Existenzbedingiingen auf den Körper der Calaniden „ 203. Die Verbreitung der Calaniden in den Landseen Finlands . . . „ 211. Arten und Gattiingsbeschreibimgen ; Centropages hamatus . . . Limnocalanus macrurus . . . Clausia elongata Temora longicornis .... Temorella „ affinis V. hirundoides „ affinis V. hispida . „ lacustris .... „ Clausii Heterocope „ appendiculata . . „ saliens Diaptomus gracilis .... Dias „ longiremis „ bifilosus Litteraturverzeichniss 216. 221. 228. 232. 236. 238. 243. 245. 249. 253. 256. 259. 261. 266. 268. 271. 273. Berichtigungen und Zusätze. Seite 196, Zeile 13 von oben steht: verwechselt, statt; vermengt. „ 197, „ 2 „ unten steht; vog D. nracilis, statt; von D. gracilis. In der Zahl der Abdominalsegmente ist die Fnrca immer mitgerechnet. ■" ■' 8? / - s.i- ' ^“. fi-r f’’ i •*' ' Jtå X.v. ■^>1 %. :t . l'"-' -q i -l^'- ^>. .g, r r. . fc‘.. J5-V , f..- si..., f i. '/ ' -.>-..-:.'-tf''.fV'^'-3.i .- ''V' , - * - '' • ' -i.- ' . -ai - .9xJ^u!J bnu n^rtu^äitrfDHsÖ ». ^ 'A • ‘ : i irUlo no^ Ö. ^(leS ,?iöl fiiiål; . tV . /a ii* ' VA.» I • -*^ ‘ V* Ijill!'»^ *''•*< JÄv ^ 1^ lii"* *..» :>• : - :>^ 9 : * ^-sji ^t-'' -■-,2. :jr'-i - *»< - ^ >•. C. S al r}Tm'i^^D> fsf •?ttt^j '♦ *. '•, •. .. 0 r • ■ , t y -i»--. ^.■yaMiiövr*- -_ . ' V,- .* ..: ... i:-. ..:^*\L^~ . . i'- ' r . - -■» > ^4^ ^1 Tafel I. Centropages hamatus. Fig. 1. 9. 90 X. „ 2. cT- 90 X. „ 3. Erstes Abdominalsegmeiit nebst dem Haken des letzten Briist- segmeutes (9) von der recbten Seite gesehen. 375 x. „ 4. Hinterer Kieferfuss (9)- 375 x. „ 5. Abdomen des (j' von oben. 150 x. „ 6. Linker fiinfter Fnss des . 375 x. „ 7. B-ecbter fnnftei' Fnss des 375 x. „ 8. Fiinfter Fnss des 9- 375 x. Limnocalanus macrurus. „ 9. Hinterer Kieferfuss. 180 x. „ 10. Hintere Antenne. 180 x. „ 11. Fiinfter Fnss des 9- 180 X. Tafel II. Limnocalanus macrurus. Fig. 1. 5 von fler Seite. 90 x. „ 2. Abdomen des obeii. 150 x. „ 3. Rechte vordere Anteniie des . 180 x. „ 4. Vordere Anteiine des Q. 180 x. „ 5 Vorderer Kieferfiiss des IGOx. c. STordqvLst dcl. 7W/: //. *' i .. j ' ... -il -.1. ^ i - ;'ri);[/a .4 Tafel III. Limnocalanus macrurus. Fig. 1. Maudibel des Q. 375 x. „ 2. Maxille des Q. 375 x. „ 3. Dritter Schwimmfuss des Q. 150 x. „ 4. Fiiuftes Fusspaar des 180 x. Clausia elongata. „ 5. Juuges Q von der Seite. 90 x. Temora longicornis. „ 6. Erster Schwimmfuss des $. 375 x. „ 7. Liuker fiiufter Fuss des 375 x. „ 8. Kechter fuufter Fuss des 375 x. „ 9. Rechte vorder e Auteune des 375 x. Tuf.no - F. Ltiifoidals rrjfe • - * . ’ t'. - ■-• > ■ ■ - - •:**■ ^ -- V' W^-y'^y y ^P- V - fJ^J, - f X gf -7 # . ■Uf * ‘ ^ 'pLj> A . '3, X - 1 » *. ■ •' ". *■ tes Sf^ ^ "• >■ - ■^■‘ ^ ^ fé^' ’ ^ . J- -M - ' •T iife ^ 5c ,*** I c ' ^ •> ‘i *.^' - ^ . i- , , ► - r » .... .Tittflttft^l Å klf k^t at\ ^ " vli.' ''^^‘'tj»."- ’ - ' ’ . -'f- y 'ir^:. - t <.j< .:■ :■ ■^; w.- .;■ •m ^ '■ ^ ^ 1 " Tafel YL Temorella lacustris. Fig. 1. Q. 150 X. „ 2. Kechte vordere Anteime des 150 X. Temorella affinis v. hirundoides. y 3. Eechte vordere xluteune des (/. 150 x. Temorella affinis v. hispida. „ 4. Eechte vordere Anteiine des 160 x. „ 5. Ftiufter Fiiss des Q. 375 x. Temorella Clausii. „ 6. Der liiiitere Theil des Cephalothorax, ein fiiiifter Fuss imd das Abdomen des Q, von der Seite gesehen. 180 x. „ 7. Der liintere Theil des männlichen Abdomens von ohen. 375 x. „ 8. Liuker ftiufter Fuss während und gleich uach der Copulatiou gezeichnet. Ein Spermetophor war am Innenrande des letzten Segmentes, dicht ilher der Spitze befestigt. C. 450 x. Ta f. YL Tafel YII. Heterocope appendiculata. Fig. 1. Q von der Seite geseheii. 90 x. „ 2. Vordere Anteniie des Q. 150 X. „ 3. Fiinfter Fuss des Q. 375 x. „ 4. E-echte vordere Antenne des J'. 150 x. „ 5. Abdomeii des $ von oben. 150 x. „ 6. Fiinftes Fusspaar des ij. 375 x. „ 7. Schwimmfuss. 180 x. „ 8. Fiinftes Fnsspaar eines jnngen 180 x. ♦ ♦ J ♦ I ■i Tafel YIII. Heterocope saliens. Fig. 1. 9 von der Seite. 90 x. „ 2. Abdomen des Q von der Seite. 150 x. „ 3. Filiiftes Fusspaar des 180 x. „ 4. Fnnfter Fuss des Q. 160 x. „ 5. Erstes abdominalsegment von unten. 150 x. Heterocope appendiculata. „ 6. Erstes abdominalsegment von unten. 150 x. Tal vm. o. JTordqvist del- l ^ - - - ;vS' - ; , v«* ■. • '•’^' ■.4' '^•■0 " .S V" ' * ^ : n,^ .: j(nhikT ^ByT^r~ ’■" V 7 : 5’ '••' 5 r • T ^ i ' . _ sa^rst . - .3^ , -\;^t .' ',.;-;%t---.W' 77 ■ ■ i-v:-, r - -> ^umCfTqfclp •- ’iS.I^) ',ii\ ’-“*! ''''^'^* '^''?‘.''i'"y* ;"''^-(i'-^ ''^ ■ '!• •i.v» '\.'“i^fc'_nM.«:^ ' 'J f/ij^-"^''. Ti . ■ ■- "^--- " ‘ ’ '■• ■'■ - ' '■ ■■'if ;iiK.iÖ>h -' - ' ,‘^i ■ , ■ 4 » .»lÖi ' -'■ I •M4|‘''lt/‘ !■! ‘visT-, .' n X '4 ' ' ^vv- ■ -./ . ’^'L..:.: ■ .::! •! ■’• ''ist.vjjf • f jys • iaiii.(i.# f-?. .(V. - •■• - ■C^il' - år ' ' f, ■r.._ ^.■™' 'r:e;:'»s^ \ r^ ■ ■ . , 2^ .. ^ ■*•' - t 91 i; . L >* ,., . t! ,*■ -< >s Tafel IX. Diaptomus gracilis. Fig-. 1. Q von der Seite. 60 x. „ 2. Abdomen des $ von der rechten Seite. 150 x. „ 3. Vordere Antenne des Q. 150 x. „ 4. Fiinfter Fuss des 9- 375 x. 5. Abdomen, liinterer Tlieil des Cephalotborax nnd recbter fiinfter Fnss des von der linken Seite. Von dem linken Fnss ist nnr das Basalglied g-ezeichnet. 150 x. „ 6. Eechte, vordere Antenne des 180 x. „ 7. Fiinftes Fusspaar des 375 x. Dias bifilosus. „ 8. Die Kieferfusse des J*. 375 x. „ 9. Erster Schwimmfnss des 9- 375 x. „ 10. Keclite vordere Antenne des 1^0 x. Dias longiremis- „ 11. Vordere Antenne des 9- 160 X. o. JVbrdqvist del. Taf.IX. i#. ■ r;''^ ■ • % ■ ... , - . . “-f- : -^.-^ •'ft"' m/ n. / -. 'l C-r ' Ej.**:.. f'.-- ■ w.*'? ; « 1- ’■ X''-" - ' W s#' •; ■’ . '*• jft-J' JA- .V / »Kj -ife r '.’,* A^rr r 'j • ^ tn.ii -iiftiO * ■' '*Hjt,’ *i • Oj 4toV,*'.- ^ ‘ 1^*?* U»lO- ^(•»/.^V 1 .'^ V • ■ . .s<6-. ''i- ’■ ■■■ . '~' é ’ ^1Äfl^d*iJ>|nof 4 r.»Ö .--Av >.., s * ?v> / . % »>, I -V 1. .n:V. 'éJ; f ^ i - Tafel X. Dias longiremis. Fig-, 1. Q von der Seite. 90 x. „ 2. Abdomen des Q von oben. 375 x. „ 3. Abdomen des (J von oben. 375 x. „ 4. Rechte vordere Antenne des (/. 150 „ 5. Fiinftes Fusspaar des (/. 375 x. Dias bifilosus. „ 6. 9 von dei" Seite. 90 x. „ 7. Abdomen des ^ von oben. 375 x. „ 8. Fiinftes Fusspaar des • 375 x. „ 9. Fiinfter Fuss des 9- 375 x. Dias longiremis. „ 10. Fiinfter Fuss des 9- 375 x. J / 7 f ( T V \ / 1 / Y< 1 V \ \ 1 \ ^ \ L ^ ^ 3r^ J 0 . i^ordqyist iel. Pris: 3 Mark. li i- Fi.-1 i ^ “*’5>S?fi *< V.ipir