a* &'!-i^^^^'^v&w^-*i,fi >. SäsSss - ssä&i^ : ■ ^■•. -■- HARVARD UNIVERSITY. L I B H A R Y MUSEUM OF COMPARATIVE ZOOLOGY. VO (^cJ/vO/nAjQJL.. ^JvUr^ \V|, \ <\fc\o ■<$= 4^23 BIDRAG KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR och FOLK. U tgi f n a af Finska Vetenskaps-Societeten. Sextiondeförsta Häftet. BIDRAG KANNEDOM AF FINLANDS NATUR och FOLK. U t p' i f n a Finska Vetenskaps-Societeten. Sextiondeförsta Häftet. Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1902. INNEHALL: Sid. Sverges politik i förhållande till de federativa rörelserna i Tysk- land 1650—58. II. Af Hjalmar Crohns 1. Orationcs academicae fennorum extra patriam habitae. Ett bidrag till Finlands kulturhistoria af K. G. Leinberg 243. SVERGES POLITIK I 1 ÖRHALLANDE TILL DE FEDERATIVA RÖRELSERNA I TYSKLAND 1650-58. ir. AF HJALMAR CROHNS. I n n eli ål 1. Sid. I. Sverges närmande till medlemmarna af konventionen i Frank- furt 1. II. Underhandlingen om Rheualliansen okt. — dec. 1657. Kon- ventet i Liineburg 60. III. Frågan om kretsbeväpuingen i neder- och öfversachsiska kretsen i december 1657 och februari 1658. Vändningen i förhandlingarna om Rhenalliansen 118. IV. Underhandlingen om Rhenalliansen sedan april 1658. Allian- sens afslutning 166. Förord. De förbundssträfvanden af ständerna, som under år- tiondet efter westfaliska freden utgjorde ett af de karakte- ristiska dragen i Tysklands inre politiska lif, hafva under de senaste decennierna lifligt sysselsatt den historiska forskningen. Redan i slutet . af 1860-talet gaf B. Erdmannsdörf- fer i sin förträffliga biografi öfver Georg Fr. v. Waldeck en intressant bild af den brandenbnrgska uuionsplanen. Ar 1884 lämnade A. Köcher, Geschichte von Hannover und Brauuschweig en teckning af furstarnas i norra Tyskland, närmast braunschweigarnas roll i ständernas sträfvan till federativ sammanslutning och tillika en exposé om Rhen- allianseus uppkomst och utveckling. Samtidigt publicerades af Erdmannsdörffer för belysning af denna en del material frän geheimestatsarkivet i Berlin i VIII deleri af Urkunden und Actenstucke zur Geschichte des Kurfursten Friedrich Wilhelm von Brandenburg. Kort efter Köchers värk följde (1886) E. Joaehiuis pä rikligt tillgodogörande af otrykta källor baserade arbete Die Entwickelung des Rheinbundes vom Jahre 1658. Till de första sparsamma detalj upplysningar om Frank- rikes hållning i underhandlingen om Rhenalliansen, hvilka i II början af 1880-talet gifvits af J. Välfrey, Hugues de Lionne et ses ambassades eu Espagne et eu Allemagne. samt M. Chéruel, Histoire du ministére de Mazariu, lade Joachim i sin ofvanuämda publikation en sammanfattande karakteri- stik af Mazarins politik beträffande den. Ar 1890 fogade slut- ligen A. F. Pribram i Sitzungsberichte der kais. Academie der Wissenschaften (Wien) på grund af material i arki- vet i Paris viktiga kompletterande och korrigerande bidrag till senare nämda författares framställning, jämte det han äfven i öfrigt förfullstäudigade den tidigare historiken om fihenförbundets uppkomst. Sverges insats på det område, hvilket ofvanuämda författare gjort till sin uppgift att belysa, har ännu icke blifvit klargjord. Hvad nämligen Pufendorf, Commenta- riorum de rebus Suecicis libri XXVI och De rebus a Carolo Gustavo gestis (1686 96) samt T. A. Säve i sin afhandling Kejsarevalet i Frankfurt 1657 — 58 (1869) i sådant afseende meddela, fyller icke berättigade anspråk på en sakeulig och uttömmande behandling af ämnet. Af tidigare nämda spe- cialforskare har det svenska riksarkivet alls icke anlitats. De federativa rörelserna i Tyskland och de förhand- lingar, som knyta sig till dem, hafva emellertid i Sverges historia ett betydande och säreget intresse. De spela in på alla områden af dess tyska politik och blifva, utan att regeringen afsåg det, i dess förhållande till en stor del af rikets furstar det enda integrerande under decenniet efter westfaliska freden. De erbjödo rikt tillfälle för främjande af de syften, som Sverge fullföljt under 30-äriga kriget och westfaliska fredskongressen. De trycka slutligen sin prägel jämväl på de diplomatiska förbindelserna mellan Sverge och Frankrike, h vilka på det närmaste knyta sig till dem. En redogörelse för den svenska regeringens politik i för- 111 hållande till de tyska furstarnas förbundssträfvauden blir för den skull tillika en redogörelse för, huru Sverge bevakade, begagnade och befäste den maktställning', som vunnits 1648, och i hvilken mån det i förhallande till sin förnämsta buudsförvandt under 30-åriga kriget upprätthöll traditio- nerna från den tid, då frukterna af förbundet skördades. En närmare undersökning af det material, som arkivet i Stockholm erbjuder för belysning af Karl Gustafs och Kri- stinas politik, klargjorde för mig därjämte, att den uppfatt- ning, som den nyare utländska forskuingen bildat sig om deras ståndpunkt på det diplomatiska område, om hvilket här är fråga, i många afseenden tarfvade korrigering. Men framföralt fann jag, att en uttömmande historik af ständernas federativa arbete öfver hufvud och oberoeude af Sverges roll i det samma icke kunde begräusas till en redogörelse för Rheualliansens uppkomst och den branden- burgska uuionsplanen, samt än vidare, att den måste föras längre tillbaka i tiden, än livad som hittills skett. Käl- lorna gåfvo vittnesbörd om, att kretsdagsförhaudlingarna under tidehvarfvet, i hvilka jämväl ständernas associe- ringssträfvanden gjorde sig gällande, måste få en plats i en sådan historik samt af dem icke blott förhandlingarna i nedersachsiska kretsen 1651—5-1, som redan Köcher i öf- verensstämmelse med sin uppgift beaktat, utan, såsom vik- tiga särskildt för Sverges vidkommande, men äfven för frå- gan i allmänhet, också förhandlingarna på konventet i Frankfurt a. M. 1650 — 52, pä kretsdagarna i öfversach- siska kretsen 1654 och 1658 samt i nedersachsiska kretsen 1657. De senare årens förhandlingar visade å andra sidan hän till negociationer på hithörande område vid riksdagen i Regensburg 1653—54 samt slutligen hän till underhand- IV lingar om ett tyskt fursteförbund och om Sverges inträde i det samma redan på exekutionsdagen i Niirnberg 1650. I mitt arbete framträder sålunda historiken om Khenalliansens uppkomst och utveckling- i annan form och så att säga i annan infattning än hos de författare, — Köcher och Joachim, — hvilka före mig behandlat den samma i sin helhet. De rön jag gjort i arkivet i Stockholm föranledde mig till en förnyad undersökning af källorna i arkiven i Berlin, Paris, Marburg, Hannover och Diisseldorf, hvilka af tidigare nämda forskare redan i vidsträkt grad hade an- vändts. Af arkiven lämnade särskildt det förstnämda vär- defulla och nya bidrag till frågan om Waldecks och Fre- drik Wilhelms hållning till tidehvarfvets sträfvanden på riksdagen i Regensburg och kretsdagarna i öfversachsiska kretsen. Icke mindre än sju år hafva förflutit, sedan de tre för- sta kapitlen af mitt arbete publicerades, och sex, sedan det fjärde af dess första del utgick i separattryck 1). Särskilda omständigheter hafva vållat, att utgifvandet af den andra delen i betydlig grad fördröjts. Någon specialun- dersökning rörande det ämne jag behandlar har under mel- lantiden icke utgifvits af trycket. Men väl hafva forskare, som sysselsatt sig med samma period eller med de furstar, som tagit lifligare del i ständernas federativa sträfvanden, egnat en viss uppmärksamhet äfven åt deras hållning till de samma. Jag har med tillfredsställelse konstaterat, att de af dessa forskare vunna resultaten i alt väsentligt bekräfta den uppfattning, till hvilken min egen undersökning har ledt mig. Innan jag slutar dessa inledande rader, är det mig en kär plikt att med tacksamhet erkänna det vänliga tilhnö- ') Dessa kapitel ingå i volymen 57 af denna serie. V tesgående, som kommit mig- till del af respektive ärade chefer och tjänstemän i de arkiv, där jag insamlat mate- rialet till mitt arbete. Särskild anledning har jag att i så- dant afseende nämna riksarkivarien Odhner, lektor Hilde- brand, arkivarierua Westrin, Bergh och Sondén i Stockholm , chefen för historiska byrån vid utrikesministeriets arkiv i Paris Louis Fanjes, dåvarande geheimearkivråden Harless i Dusseldorf och Janicke i Hannover, arkivdirektorn Doeb- ner i Hannover, då i Berlin, samt geheimearkivrådet Kön- neche i Marbnrg. Berlin i maj 1901. Hjalmar Crohns. Förteckning öfver trykt litteratur, till hvilken i aroetet hänvisas. Adlersparre, C, Historiska samlingar. Stockholm 1793 ff. Aitzema, L. van, Historie van Saken van Staeten en Oorlogh. Gra- venhagen 1657. Alpen, J. ab, De vita et rebus gestis Christophori Bernhard! Coes- feldiae 1694. Anteckningar om det, som tilldragit sig i Sverige ifrån år 1645 till år H»fi>; samlade . . ur Chanuts brefväxling. Tillika jned drottning Christinas egenhändiga Anmärkningar vid Herr Chanuts uppgifter . . Stockholm 1826. Arckenholtz, J., Mémoires concernant Christine, reine de Suéde. Amsterdam et Leipzig 1751 — 59. Arndt. AV.. Sendung Schlippenbachs an Kursachsen nnd Bran- denburg im Jahre 1654 (Cottasche Zeitschrift fur G-esch. u. Politik V.). Stuttgart 1888. Zur Vorgeschichte der Wahl Leopold I. (Hist. Aufsätze dem Andenken an G. Waitz gewidmet). Hannover 1886. Auerbach, B., La diplomatie francaise et la conr de Saxe 164S — 80. Paris 1888. Becker, P.. Samlinger til Danmarks Historie under Kong Fredrik III-.s Eegjering. Kjöbenhavn 1 S47. 57. VII Berch, C. R., Namnkunniga svenska herrars och fruars skådepen ningar . . med bifogade lefvernesbeskrifningar. Stockholm 1777—81. Bobé, L., Geheimrat Detlev v. Ahlefeldts Memoiren a. d. Jahren 1617-59. Kopenhagen 1896. Brahe, Per, Tankebok, utgifven af V. Krutmejer. Stockholm 1806. Hö Ii m . AV., Der Bheinbuncl vmd seine Geschichte (Zeitschrift fur Preussische Gesch. V.). Berlin 1868. Carlson, F. F., Sveriges historia under konungarna af pfalziska huset. Stockholm 1855 ff. Chéruel, M., Histöire de France sous le ministére de Mazarin. Pa- ris 1882. Claretta, G., Adelaide di Savoia e i suoi tempi. Torino 1877. Dansk hist. tidskr. Eaekke I. 5, 269 ff.; se Molbech. Domke, W., Die Virilstimmen im Reichsiiirstenrath 1495 — 1654 (TJntersuchungen zur deutschen Staats- und Rechts- geschichte, herausgeg. von Gierke XI). Breslau 1882. Droysen, J. G., Zur Quellenkritik der deutschen Geschichte des X\'II Jahrhunderts (Forschungen zur deutschen Geschichte IV). Göttingen 1864. Geschichte der Preussischen Politik, zweite Auflage. Leip- zig 1868. Dudik, R., Schweden in Böhmen und Mähren 1640—50. Wien L879. Duinont, J., Corps universel diplomatique du clroit des gens. Am- sterdam & la Haye 1726 — 31. Duntze, J. H., Gesch. der freien Stadt Bremen. Bremen 1845 ff. Erdmannsdörffer, B., Deutsche Geschichte vom westfälischen Frieden bis zum Regierungsantritt Friedrichs des grossen (Oncken, W., Allgemeine Geschichte in Einzeldarstellungen III. 7). Berlin 1892. Graf Georg Friedrich v. Waldeck. Berlin L869. Fester, R., Die armirten Stände und die Reichskriegsverfassung 1681—97. Frankfurt a. M. 1886. Fiedler, J., Die Relationen der Botschafter Wenedigs uberDeutsch- Vill Land and Österreich im XVII Jahrh. (Fontes rerum Åustria- carum XXVI). Wien 1866. Franzén, F. M., Minne af riksrådet Matthias Biörenklou (Svenska akademins handlingar IX). Stockholm 1822; Fridericia, J. A., Adelsvaeldens sidste Dage. Danmarks Historie fra Christian IY:s död til Enevaeldens Indförelse (1648-60). Kjöbenhavn 1894. Fries, Ellen, Erik Oxenstierna.- Stockholm 1889. Bidrag till kännedomen om Sveriges och Nederländernas diplomatiska förbindelser under Karl X Gustafs regering. Akad. afhd. Upsala 1883. Fritsch, A.. Opuscula varia. Norimb. 1731 f. Fryxell, A., Berättelser ur svenska historien. Stockholm 1831 fl. Handlingar rörande Sveriges historia. Stockholm 1836 ff. Gaillardiii, C. J.. Histoire du régne de Louis XIV. Paris 1871 fl. Gjörwell, K. K., Svenska biblioteket. Stockholm 1757—61. (»rauert, W. H., Christina Königinn von Sehweden. Bonn 1837-42. (iustafssou, C. H., Bidrag till historien om drottning Kristinas af- sägelse och riksdagen 1654. Akad. afhd. Lund 1888. Haumant, É., La guerre du Nord et la paix d'01iva 1655 — 1660. Paris 1893. Heide, G., Kurfiirstin Adelheid von Bajern (Zeitschr. fur allg. Gesch. III). Stuttgart 1886. Die Wahl Leopold I zum Römischen Kaiser (ForschungeD zur Deutschen Gesch. XXV). Göttingen 1885. Heyiie, M., Der schwedische Investiturstreit 1648 — 64 (Programm des k. . Gymnasiums zu Weilburg). Weilburg 1883. Hänsser, L., Gesch. der Pheinischen Pfalz. Heidelberg 1845. Joachim, E., Die Entwickelung des Pheinbuudes vom Jahre 1658. Leipzig 1886. Kopp, J. A., Griindliche Abhandlung von der Association derer vorderen Reichscraysse. Frankfurt 17:^*. Krebs, O., Beiträge zur Geschichte der Politik der Pfalzgrafen IX Wolfgang Wilhelm und Philipp Wilhelm von Neuburg in den Jahren 1633-60 (Zeitschr. des historischen Vereins fur Schwahen und Neuburg). Neuburg 1886. Rec. af Joachim, Die Entwickelung des Rheinbundes, i Gött. Gelehrte Anzeigen. Göttingen 1887. Köcher, A., Gesch. v. Hannover u. Braunschweig 1648 — 171-4 (Pub- licationen aus den königlichen preuss. Staatsarchiven XX). Leipzig 1884. Lettres dn card. Mazarin pendant son ministére. Paris 1872 ff. (Collection de docum. inédits sur 1'hist. de France; I. serie). Lettres . . entré . . Jean de Witt et les plénipotentiaires des PrOTinces-Unies des Pais-Bas aux cours de France, d'Angle- terre, de Suéde, de Dannemarc et de Pologne etc. Amster- dam 1725. Linage de Vaueienues, P., Memoires de ce qui rest passé en Suéde . . . depuis Tannée 1H49 jusques en 1'année 1655 . . , tirez des depesches de M. Chanut. Paris 1675. Locnbom, S., Anecdoter om namnkunniga och märkvärdiga sven- ska män. Stockholm 1770. Loudorp, M. C, Der rom. keijserl. . . . Maj:t . . . und des heil Römi- schen Reichs . . . acta publica . . . Frankfurt a. M. 1627 ff. Malmström, O., Bidrag till svenska Pommerns historia 1630 — 53. Akad. afhd. Lund 1892. Meddelanden ur Svenska riksarkivet. XVIII. Stockholm 1894. v. Meiern, J. G., Acta pacis executionis publica. Göttingen 1736—38. Acta comitialia Ratisbonensia. Leipzig et Gött. 1738 — 40. Meinecke, Fr., Rec. af Joachim, Die Entwickelung des Rheinbun- des, i Hist. Zeitschr. L1X. 329 ff. Miinchen 1S88. Memoires du maréchal de Gramont, donnéz au public par le duc de Gramont son fils. Amsterdam 1717. Mentz, G., Johann Philipp v. Schönbom. Jena 1896 f. Merkel, C, Adelaide di Savoia, Elettrice di Baviera. Torino 1892. Molbeeh, E., Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz UlfeMts historie i Aarene 1651—55 af Peder -J mils utrykte Breve til Cbarisius. Dansk hist. Tidskrift Raekke 1. 5. 269. MEoser, F. C. v., Sammlung des Ober-Sächsischen Crayses Ab- schiede. Jena 1752. -Des Fränkischen Crayses Abschiede und Scbliisse 1600— 1748. Niimberg 1752. Mörner, Tli. v., Kurbrandenburgs Staatsverträge 1601—1700. Berlin L867. Néjrocialions secretes touchant la paix de Munster et (FOsiia- briic . . La Ha ve 1 725 et suiv. Odliner, C. T.. Sveriges deltagande i westfaliska fredskongressen. Vitterbets, hist. och antikvitetsakademins handlingar. Stock- holm 1876. Pfauner, T., Historia comitiorum Imp. habitorum 1652 — 54. Vinar. 1694. Phillppson, M., Der grosse Kurfurst Friedr. Wilh. v. Brandenburg. Berlin 1897. Pratje, J. H.. Die Hertzogthiimer Bremen und Venlen. Bremen 1757- ff. Pribram, A. F., Beitrag /au- Geschichte des Rheinbundes von L658. Wien l^s^ (aus 'lem Jahrgange 1887 der Sitzungsbe- richte der phil.-hist. Classe der Kajs. Academie der Wis- senschaften CXV Bd., I. Hft. besonders abgedruckt). Die Berichte des kaiserl. Gesandten Franz v. Lisola aus den Jahren 1655 60 (Archiv fur Österr. Gesch. LXX). Wien 1887. Franz Paul Freiherr v. Lisola und die Politik séiner Zeit. Leipzig 1894. Zur Wahl Leopold I. 1654—58. Wien 1888 (aus dem Ar- chiv fur Österr. G-esch. LXXI1I Bd., I Hälfte separat abge- druckt). Pufendorf, S., de. Cornmentarioium de rebus Suecicis libri XXVI. Ultraj. 1686. De rebus a Carolo Gustavo gestis. Norimb. 1696. De rebus e-estis Friderici Wilhelmi. Berolini 1695. XI Becueil des instrnctions données anx ainbassadenrs de France; Pologne. Paris L888. Russie. Paris 1890. Snede. Paris 1884. Kummel, Ch., Geschichte von Hessen. Marburg u. Cassel 1820 fi. Rudawski, L. J., Historiarum Poloniae ab excessu Oladislai IV ad pacem Oliviensem usque libri IX. Varsov. et Lipsiae 1755. Sattler, Ch. F., Gesch. des Herzogth. Wiirtemberg unter den Re- gierungen der Herzoge. Ulm 1769 ff. Schlözer, A. L., Schwedische Biographie. Altona und Liibeck 1760. Schmiele, E., Zur Geschichte des schwedisch-polnischen Krieges 1655 — 60 (Program d. k. Wilhelms-Gymnasiums). Berlin 1887—88. Svenska Akademins handlingar ; se Franzén. Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll med tillhörande handlingar frun 17:de århundradet lö"27 ff. Stockholm 1855. ff. Säve, A. Th., Kejsarevalet i Frankfurt 1657—58 och Sveriges un- derhandlingar derunder. Akad. afhd. (Upsala). Stockholm 1869. Theatrum Enropaeum. Frankfurt a. M. 1635 ff. Thurloe, J., Collection of State Papers. London 1742 ff. Tiickiilir, K., Gesch. des Stifts Miinster unter Christoph Bernhard v. Galen. Miinster 1865. Urkunden uud Actenstiicke zur Geschichte des Kurfursten Frie- drich Wilti. v. Brandenhnrg. Berlin 1864 ff. Weibull, M., Om „mémoires de Clianut" Svensk hist. tidskrift VII. 49, 151 ff., VIII. 1, 131 ff. Stockholm f 887-88. Wrangel, F. L'., Liste des diplomates francais en Suéde 1541 — 91. Stockholm 1891. Z ett er q vist, E., Grundläggningen af det svenska väldet i härtig- dömena Bremen och Verden. Oskarshamn 1891. Ztviedineck-Siideuliorst, H., Deutsche Geschichte ini Zeitraum der Griindung des preuss. Königtums. Stuttgart 1890 ff. XII Förteckning' öfver otrykt material, till hvilket i arbetet hänvisas. Furstar torde sökas under resp. länders namn. Riksarkivet i Stockholm. Adler Salvius, J., kommissarie vid underhandlingen i Lubeck till presidenten i pommerska regeringen Anders Gyldenklou 1651. Polonica I. Adolf Johan, pfalzgrefve till konung Karl X Gustaf. Acta histo- rica. Appelboom, H., resident i Haag till konung Karl X Gustaf . Hollan- dica I. till J. Oxenstierna, Sverges legat i Tyskland 1656— 57. Oxen- stiernska samlingen. Bielke, S., sändebud till Kursachsen m. ii. stater till konung Karl X Gustaf 1656—57. Germanica C. 11. Biöreuklon, M., och F. Bolile från riksdagen i Regensburg till drottning Kristina 1653—54. Germanica A. II. Biöreuklon, M., och Nils Brahe från valdagen i Frankfurt a. M. till konung Karl X Gustaf 1657 — 58. Germanica A. II. Bohle, F., från riksdeputationsdagen i Frankfurt a. M. till konung Karl X Gustaf 1654—55. Germanica A. II. kansler i pommerska regeringen till konung Karl X Gustaf 1657. Pomeranica. och B. Michaelis, representanter på öfversachsi ska kretsda- gen 1654 till konung Karl X Gustaf. Germanica C. I. Brahe, Nils, till konung Karl X Gustaf; se of van Biöreuklon. Brandenbnrg, Fredrik Wilhelm, kurfurste; se Pommerska rege- ringen. Braunsclnveig-Liineburg, Kristian Ludvig, härtig; se Bremiska regeringen. Bremiska regeringen till drottning Kristina och konung Karl X Gustaf 1653 — 54, 55 och 57. Som bilagor följa en talrik XIII mängd skrifvelser i kopia och original från och till regerin- gen (korrespondens med Kristian Ludvig, kretsöfversten i nedersachsiska kretsen, med de utskrifvande furstarna i westfaliska kretsen, Filip Wilhelm af Neuburg och Kristof- fer Bernhard af Mönster, med landtgrefve Wilhelm VI af Hessen-Kassel, med korrespondenten i Köln, Anton Colm, o. a.) Bremensia. Colm, A., se ofvan Bremiska regeringen. Courtin, A., svensk resident i Frankrike till konung Karl X Gustaf 1 H57-58. Gallica I. Erskein, A.. J. Stucke och S. Rosenhane (bremiska kommissio- nen) till drottning Kristina 1651. Bremensia. Fleetwood, (■.. och J. F. v. Friesendorff, sändebud i England till konung Karl X Gustaf 1657 — 58. Anglica I. Forbus. A.. J. Nicodemi-Lillieström och H. v. Sehwalenberg-, kommissarier vid gränstraktaten i Pommern till drottning Kristina 1653. Brandenburgico-Borussica I. Fhrstcnheuser, G. L., och J. F. Briickner, instruktion dat. dec. L648 för dem såsom ombud på kretsdagen i öfversachsiska kretsen 1649. Germanica C. I. Gambrotius, S.. kunglig sekreterare, använd i negociationer mel- lan Sverge och Hamburg till konung Karl X Gustaf 1657. Acta Historica. _ skrifvelser till legaten Johan Oxenstierna 1657. Oxen- stiernska samlingen. Handlingar rörande Tyskland 1652—57 och Polen 1655—57. Oxenstiernska samlingen. Hcinilmrg, F. v., B. v. Gladebeck och B. v. Alten, braunschweig- liineburgska sändebud till konung Karl X Gustaf I65S; me- morial. Germanica D. VI. Hessen-Kassel. Wilhelm VI, landtgrefve till konung Karl X Gu- staf 1657. Germanica F. VII. Höpken, X. v., och A. B. Marschalk, ledamöter af svensk-bre- miska regeringen till drottning Kristina 1654. Bremensia. XIV Kleihe, S. J).. resident i Wien till konung Kari X Gustaf L655 — 57. Germanica B. I. såsom representant i underhandlingen med Pfalz-Neuburg till konung Karl X Gustaf 1658. Germanica X. Königsmarck, H. K. v., ståthållare i härtigdömena Bremen och Verden till drottning Kristina 1653 — 54. Bremensia. - och A. Erskein, ledamot af bremiska regeringen, till drott- ning Kristina 1653-54. Bremensia. Lancken, F. K. v. (ler, till konung Karl X Gustaf från hans mis- sion till Mecklenburg 1657. Germanica D. VIII. - och H. Wulffradt, ombud på kretsdagen i Leipzig 1658 tiil konung Karl X Gustaf. Germanica C. I. Marschalk, A. B., kanslirad i bremiska regeringen till drottning- Kristina 1654. Bremensia. - och I). Nicolai, ledamot af svensk-bremiska regeringen, till konung; Karl X Gustaf 1657. Bremensia. Meij, A., sändebud frän landtgrefve Wilhelm VI af Hessen-Kassel till konung Kari X Gustaf; memorial 1658. Germanica F. VII. Mevius, J)., vicepresident vid tribunalet i Wismar frän de ltine- burgska hofven, frän Magdeburg och Kassel till konung- Karl X Gustaf 1657. Germanica D. VI, VII; F. VII. till konung Karl X Gustaf frän Wismar 1658. Wisma- riensia. H. C. v. Sternbach och J. Sclunidt såsom ombud vid kon- ventet i Liineburg 1657 till konung Karl X Gustaf. Germa- nica D. I. Sloser v. Filseck, F.. sändebud frän kurfursten af Pfalz till konung Karl X Gustaf; memorial 1658. Germanica F. XII. Miinster, Kristoffer Bernhard, biskop: se Bremiska regeringen. Möller, V., resident i nedérsachsiska kretsen till konung Karl X Gustaf: en del skrifvelser gemensamt med S. Gainbrotius 1657. Germanica D. II. . till J. Oxenstierna, Sverges legat i Tyskland 1657. Oxen- stiernska samlingen. XV Nicolai, 1).. kansler vid sv.-bremiska regeringen; skrifvelser till legaten J. Oxenstierna Iran Stade 1657. Oxenstiemska sam- lingen. Jttarschalk, A. B., och öfverste J. Schmidi såsom ombud vid krets- dagen i Liineburg 1657 till konung Karl X Gustaf. Germa- nica D. I. Niirnbenrska protokoll och handlingar 1650. G-ermanica A. I. Oxenstierna. B., frän exekutionsdagen i Niirnberg, konventet i Frankfurt a. M. m. fl. orter till pfalzgrefven Karl Gustaf 1 650 — 52. Stegeborgssamling( :n. till drottning Kristina 1650—52; i afskrift med de ofvan- nämda till pfalzgrefven. D. Mevius och A. B. Marschalk såsom Sverges ombud vid kretsdagen i Braunschweig 1654 till konung Karl X Gustaf. Germanica D. J. Oxenstierna, E., rikskansler till konung Karl X Gustaf 1656. Oxenstiemska samlingen. Oxenstierna, J., svenska kronans legat i Tyskland och president i wismarska tribunalet till konung Karl X Gustaf 1655—57. Wismariensia och Oxenstiemska samlingen. till residenten i Frankfurt a. M. G. v. Snoilsky 1656 — 57. Oxenstiemska samlingen. till härtig Adolf Johan, generalissimus öfver svenska ar- mén in Polen och Preussen 1657. Oxenstiemska samlingen. Pfalz, Karl Ludvig, kurfurste till konung Karl X Gustaf 1654. Ger- manica F. XII. Pfalz-Xeuburg, Filip Wilhelm, pfalzgrefve till konung Karl X Gustaf 1658. Germanica F. XII. se Bremiska regeringen. Pfalz-Sulzbach, Filip, pfalzgrefve, svensk fältmarskalk till konung- Karl X Gustaf 1658. Acta Historica. Pfalz-Zwoibriickeu, Karl Gustaf, pfalzgrefve; se Sverge. Adolf Johan, pfalzgrefve till konung Karl X Gustaf; se Adolf Johan. XV] Pommerska regeringen till konung Karl X Gustaf 1654—57. Som bilagor följa en talrik mängd skrifvelser i kopia och origi- nal från och till regeringen (regeringen till ständerna i öf- versachsiska kretsen, till kurfursten af Sachsen, till kurfurst- liga råden i Berlin: kurfurstarna af Sachsen och Branden- burg till regeringen o. s. v.) Pomeranica. Riksresristratnret 165< 1-58. Rosenhane, S., riksråd, öfverståthållare, anv. i särskilda diploma- tiska uppdrag, till rikskanslern A. Oxenstierna 1653. Oxen- stiernska samlingen. Sachsen, Johan Georg II; se Pommerska regeringen. Salvins. J.. Adler; se Adler Salvius. Schenck, J., kanslirad i Bremen och Verden; skrifvelser frän hans mission till Braunschweig och Kassel 1657 till konung Karl X Gustaf. Germanica D. VI och F. VII. Schlippenbachj K. K. v., till konung Karl X Gustaf angående underhandlingar med Brandenburg, Pfalz och andra tyska furstar 1654 — 58. Acta Historica. Snoilsky, Gr. v., resident i Frankfurt a. M. till pfalzgrefven Karl Gustaf frän Wörzburg 165D (i afskrift ined pfalzgrefvens till drottning Kristina). Germanica A. I. till pfalzgrefven Karl Gustaf frän konventet i Frankfurt a. M. 1650— 52. Stegeborgssamlingen. till konung Karl X Gustaf 1654 — 58 från riksdeputationsda- een och valdagen i Frankfurt a. M. Germanica F. I. till rikskanslern E. Oxenstierna frän riksdeputationsdagen i Frankfurt a. M. 1656. Oxenstiernska samlingen. till Sverges legat i T}^skland J. Oxenstierna från riksdepu- tationsdagen och valdagen i Frankfurt a. M. 1656 — 57. Oxen- stiernska sandingen. Steiniger v. Schönkirchen. J.. resident i westfaliska kretsen till konung Karl X Gustaf 1655 — 58. Germanica E. 1. S tu eke, J.. kansler i sv.-bremiska regeringen till drottning Kri- stina 1651. Bremen^ia. Sulzbach; se Pfalz-Sulzbach. XVII Sverge, Karl Gustaf, pfalzgrefve från exekutionsdagen i Niirn- berg till drottning Kristina 1650. Med pfalzgrefvens bref följa skrifvelser Iran Gr. Snoilsky och K. (;. Wrangel. Ger- raanica A. I. Karl X Gustaf, konung till residenten i Berlin, B. Wolfs- berg 1655. Brandenburgico-Borussica I. - till Sverges legat i T}rskland Johan Oxenstierna 1657. Oxenstiernska samlingen. Terlon, H. de, franskt sändebud hos Karl X Gustaf ; skrifvelser till den sistnämde 1658. Gallica V. Tyskland och tyska kriget 1653. Oxenstiernska samlingen. Wolfsberg, B., svensk resident i Berlin till konung Karl X ('• u- staf 1655 — 58. Brandenburgico-Borussica I. Wrangel, K. G., till pfalzgrefven Karl Gustaf frän Wurzburg 1650, i afskrift med pfalzgrefvens till drottning Kristina. Germanica A. I. till konung Karl X Gustaf angående förhandlingarna med det brannschweigska huset, Holstein m. fl. stater 1657. Acta Historica. Statsarkivet i Diisseldorf. S< linell, H., frän Frankfurt a. M. till pfalzgrefve Filip Wilhelm 1657. Julich-Bera; Politische Beaebenheiten Nr 239. Geheimestatsarkivet i Berlin. Brandenburg, Fredrik Wilhelm, kurfurste till Johan Georg 1 af Sachsen 1654. Rep. 16 Nr 89. Obersächsische Kreistagsac- ten 1653-54. till de sachsiska härtigarna 1657. Rep. 16 Nr 90. Ober- sächsische Kreistagsacten 1656—58. till de brandenburgska representanterna L. v. Randen och G. Borsteli a kretsdagen i öfversachsiska kretsen 1654. XVIII Rep. 16. Nr 89. Obersächsische Kreistagsacten 1653—54. Instruktion för I!, och I!, därsammanstädes. till de brandenburgska representanterna L. v. Rahden och J. Butendach å kretsdagen i öfversachsiska kretsen 1658. Rep. 16 Nr 90. Obersächsische Kreistagsacten 1656—58. In- struktion för R. och 15. därsammanstädes. Brandenburgska representanterna på riksdagen i Regensburg till kurfursten Fredrik Wilhelm 165-1. Rep. 10. Regensburger Reichstagsacten. Canstein, R. v., brandenburgsk representant i Frankfurt a. M. till kurfursten Fredrik Wilh. 1658. Rep. 10. Gesandtschaftsacten 1657—58. Loben, J. P. v., brandenb. diplomat frän Dresden till kurfursten Fredrik Wilhelm. Rep. 1(3 Nr 89. Obersächs. Kreistagsacten 1653-54. Memorial för de brandenburgska representanterna i Regensburg 1653 i frågan om generalriksförfattningen. Rep. 10. Pommerska regeringen till kurfurstliga raden i Berlin 1057. Rep. 16 Nr 90. Obersächsische Kreistagsacten 1656—58. Protokoll förda vid kurkollegiets sessioner i Frankfurt a. M. L658. Rep. 10. Wahlacten. Rahden, L. v., och G. Borsteli till Fredrik Wilh. af Brandenburg från kretsdagen i öfversachsiska kretsen L654. Rep. 16 Nr 89. I »bersächsische Kreistagsacten 1653 — 5-1. Rahden, L. v., och J. Butendach till Fredrik Wilhelm af Bran- denburg från kretsdagen i öfversachsiska kretsen 1658. Rep. 16 Nr 90.. Obersächsische Kreistagsacten 1656—58. Sachsen, Johan Georg I, kurf. till Fredrik Wilhelm af Branden- burg 1(354. Rep. 16 Nr 89. Obersächsische Kreistagsacten 1653-54. Johan Georg II, kurf. till Fredrik Wilhelm af Branden- burg 1657. Rep. 16 Nr 90. Obersächsische Kreistagsacten 1050-58. De sachsiska härtierarna till kurfursten Fredrik Wilhelm af Branden- XIX tmrg 1657. Rep. 16 Nr 90. Obersächsische Kreistagsacten 1656—58. Statsarkivet i Hannover. Braunschweig-Ltineburg, Kristia» Ludvig', härtig af Braun- schweig-Ltinebllrg-Celle till representanten i Frankfurt a. M. Otto Otto v. Mauderode 1657. Gal. Auswärtige Reichssachen Des 11. D. Nr 150. Heinibnrg, Fr. v.; rel. om konferenserna med de brandenburgska diplomaterna L. Somnitz och J. Tornau 1657. Celle Br. Arch. Des. 105:a A. I. Olto Otto v. Mauderode från Frankfurt a. M. 1657—58. Gal. Br. Des. 11. D. Nr 150. Protokoll vid familjekonferensen i Hannover 1657. Celle. Br. Des. 68 Nr 20. • Protokoll vid familjekonferensen i Hildesheim 1657. Gal. Br. Des. 22 XXVI II Nr 60. Suoilsky, G. v., svensk resident i Frankfurt a. M. till kansler J. Stucke 1651. Celle Br. Arch. Des. 105:a A. I. Fach 71 Nr 19. Stucke. .).. kansler i Sverges bremiska regering till drottning Kristina 1651, samma samling som föreg. till residenten Snoilsky 1651 Celle Br. Arch. Des. 105:a A. I. Fach ii Nr 3. Sverge, Kristina, drottning till Sverges bremiska regering 1651. Celle Br. Arch. Des. 105:a A. I. Fach 74 Nr 19. - till kansler J. Stucke 1652. Celle Br. Arch. Des. I05:a A. I. Fach 70 Nr 3. till kansler Stucke och kanslirådet Adolf B. Marschalk 1652. Celle Br. Arch. Des. 105:a A. 1 Fach 70 Nr 3. XX Statsarkivet i Marburg. Badenhausen, H.. hessen-kasselsk representant i Frankfurt a. M.. skrifvelser och diarier L657. Reichs- und Kreissachen 1G57. Hessen-Kassel, Wilhelm VI., landtgrefve till kansler och rad vid kasselska regeringen 1657. Schweden 1657 -58. Kasselska regeringen till representanterna i Frankfurt a. M. 1657. JReichs- und Kreissachen 1657. Kasselska regeringen (kansler och råd) till landtgrefve Wilhelm VI 1657. Schweden 1657 58. Meij, A., instruktionskoncept för och berättelser från hans mission till konung Karl X Gustaf 1657. Schweden 1657 -58. Utrikesministeriets arkiv i Paris. (1'AvaugOur, (.ii., till statssekreteraren Loménie de Brienne från hans ambassad till Karl X Gustaf. Snede 1656. Vol. XXI. < haniil. P. H. de. ambassadör i Stockholm; skrifvelser till stats- sekreteraren Loménie de Brienne 1650—52. Suéde Vol. XIV XVII. Frankrike. Mazarin, kardinal till statssekreteraren Loménie de Brienne 1657. Suéde Vol. XIX. till ambassadörerna i Frankfurt a. M., Gramont och Lionne .1657. Allemagne Vol. CXL. Gramont, A. (le, och H. de Lionne Iran Frankfurt a. M. till stats- sekreteraren Loménie de Brienne L657. Allemagne Vol. CXXXV1, CXXXV11. från Frankfurt a. M. till kardinal Mazarin 1657—58. Alle- magne Voi. cxxxvi, cxxxvn, cxxxvni, cxli, cxlv. Mazarin j se ofvan Frankrike. Observations sur l'alliance proposée entré la France et la Suéde. 1656 Suéde Vol. XX. XXI Anmärkning. För vinnande af utrymme användas i noterna följande för- kortningar: K. M. för Kunglig Majestät. K. Gr. ,, Pfalzgrefven Karl Gustaf. A. O. „ Axel Oxenstierna. B. O. „ Bengt Oxenstierna. B. „ Mattias Biörenklou. Sn. „ Georg v. Snoilsky. St. „ Johan Stucke. A. B. „ statsarkivet i Berlin. A. H. „ „ „ Hannover. A. P. „ utrikesministeriets arkiv i Paris. A. S. „ riksarkivet i Stockholm. R. R. „ riksregistraturet i sistnämda arkiv. Dateringen i texten är reducerad till den nya stilen, hvilken följes af det öfvervägande flertalet författare, som sysselsatt sig med de frågor jag behandlar. Däremot kvarstår i noterna i de bref och aktstycken, till hvilka frän texten hänvisas, den ursprung- liga dateringen. I utdrag ur skrifvelser och aktstycken, som i no- terna intagits, är sävidt möjligt jämväl den ursprungliga formen bibehållen. I detta afseende hade — jag har under arbetets tryk- ning blifvit mer och mer öfvertygad därom — en längre gående modernisering- tvifvelsutan varit att föredraga. Förf. I. Sverges närmande till medlemmarna af konven- tionen i Frankfurt. Under loppet af 1657 vidtar med kejsarvalet i Frank- furt, med Danmarks anfall på Sverge och Österrikes infall i Polen ett nytt skede i Sverges tyska politik; stiltjen i den samma ger för en tid rum för feberaktig värksamhet. Med kejsarvalet börjar därjämte en ny episod i kampen mellan de två stora läger, i hvilka Europa då var deladt, det habsburgska och det antihabsburgska. Redan länge hade det danska anfallet hotat. Men livad som från svenskt håll i diplomatiskt hänseende vidta- gits och till en början vidtogs för att möta angreppet, är knappast ett omnämnande värdt. I februari 1657 fingo visserligen Karl Gustaf Wrangel, residenten i nedersachsiska kretsen Vincent Möller i Hamburg, och geheimesekreterareu Stefan Gambrotius i uppdrag att försöka vinna furstarna och ständerna i norra Tyskland, främst de braunschweigska härtigarna och bland dem särskildt Kristian Ludvig, för konungens sak. Men dessa ansatser till ett närmande blefvo föga mer än halfmesyrer, och riksamiralen skördade liksom Möller och Gambrotius i hufvudsak endast betydelselösa vänskapsförsäkringar till svar l). I början af mars, kort efter det de ofvannämnda under- handlingarna börjat, riktade äfven Johan Oxenstierna på eget initiativ en uppmaning till nedersachsiska kretsens ut- skrifvande furstar att vidtaga nödiga mått och steg för att förhindra, att westfaliska fredsslutet skulle kränkas2). Några månader senare, i maj, afgingo från regeringen i Stade nya påminnelser så väl till de utskrifvande furstarna som till Kristian Ludvig 3) att i egenskap af Sverges medkretsstän- ') R. R. — Wrangel 16 febr., Wrangel — K. M. 4 mars, 6 maj jämte bilagor, Möller — K. M. 18 mars, Gambrotius — K. M. 2() juni 1657. [A. S.] Med Hamburg planeras t. o. m. en offen- siv och defensiv allians. R. R. — Gambrotius 16 febr., 3 juni. Kreditiv för Möller och Gambrotius R. R. 4 juni 1657. [A. S.] 1 fråga om Holstein utgick förslaget till ett närmande frän härtigen redan i juni 1656. Han lofvar sin svärson understöd, i fall denne skulle börja anfallet på Danmark. Karl Gustaf besvarar i hufvudsak härtigens uppmaningar med rådet att „temporisera", ty kon. kunde „ej resolvera till något aktuelt krig för hans skull". För dessa underhandlingar och härtigens neutralitetsplaner samt hans hållning till Danmark å ena sidan och Sverge å den andra Fridericia, 256— 58, R. R. — Wrangel 16 febr., 2 mars, 3 april, 31 maj, R. R. — Gambrotius 4 mars, Gambrotius — K. M. 3, 21, 28 mars, 13 maj, 17 juni och flerstädes. Wrangel — K. M. 6 maj och flerstädes. Fryxells uppgift (berättelser XII p. 11), att ett förbund skulle halva slutits redan under sommaren 1656, är oriktig. Det skedde först i sept. Härom Fridericia, 283. Jfr. Becker, I. 370, Pa- fendorf, Carol. Gust. IV. § 56. 2) j. o. — Adolf Johan 26 febr. 1657 (konc). [A. S.] En skrifvelse af liknande innehall har efter uppgift i J. 0:s bref redan tidigare afgått från härtigen till Kristian Ludvig. ;!) Gambrotius — J. O. 20, 23 maj jämte bilagor. Jfr. Mevii propos. hos administratorn i Magdeburg 20 ang. 1657. [A. S.] Järn- 3 der afråda konungen af Danmark frän hans anfallsplaner eller, där kriget skulle varda värklighet. jämlikt kretsdags- besluten af 1652 och 1654 skänka Sverge tillbörligt understöd. Oxenstiernas och den bremiska regeringens åtgärder gillades emellertid icke af Karl Gustaf. Han hade redan, skrifver han till den förstnämde i början af april, vidtagit sådan anstalt, att dansken, i fall han skrede till ruptur, skulle finna tillbörligt motstånd. En vädjan till kretsständerna „vore visserligen icke otjänlig", men då den argumentering, som i en sådan användes. „framdeles af motparten kanske kunde tillämpas mot konungen själf, så borde man icke vidare inlåta sig i dylik skriftväxling" *). „Jag vill icke gärna", tillägger han i ett egenhändigt postskriptum. „att de tyska fnrstarne mycket skola hafva att befatta sig i de haudlingar, som angå oss och Danmark, det vare sig inuti Romerska riket eller dessutanom. ty Wi kunna näst Guds tillhjälp wäl nappas allena med hvarandra utan secunder". (sic!) 2). Karl Gustaf står som synes i det sista färdig att en- sam möta den väntade farau. Han vill undvika att binda sig, och han vill afvakta stormen, icke framkalla den. Upp- repade gånger har han såväl af Wrangel som från annat väl Sn. har en gång i början af juni pä eget initiativ vidrört frågan orn garantin på en audiens hos kurf. af Mainz. Sn. — K. M. 30 maj 1(357. [A. S.] ') K. M. — J. O. 11 mars 1657 (orig.). [A. S.] 2) „Ich bin gantz nicht gesonnen", skrifver konungen något senare, „das man von dem Gouvernement mit Brehmen viel wehsens machet umb andere Fursten zu sollicitiren, besondern auch solche sachen miissen immediate von mihr kommen und von meiner ex- pressen ordre dependiren, wie weit ich gesonnen die Fursten zu ersuchen, undt Jhrer assistence zu begehren". B. R. — Gambrotius 3 juni 1657. [A. S.] 4 hall uppmanats att påskynda anfallet, för att ej de danska värfningarna måtte hinna fullbordas. Men han ansåg- icke rådligt att tag-a det första steget och „göra principium till oro i Tyskland" samt sålunda gifva sina vedersakare an- ledning att anklaga honom för att halva brutit den west- faliska och brömsebroska freden 1). Där däremot konungen af Danmark först bröte lös, vore han ,.för världen uudskyld". Det var den bas, på hvilken han stälde sig. När emellertid Snoilskys berättelse från Frankfurt af den 24 februari an- kom med meddelandet, att de förbundne furstarne vid Rhen enhälligt beslutat, att till sin allians kalla äfven Sverge, då gick han att mottaga den hand, som räktes honom. Konungens svar, dateradt den 12 mars, är hans första löfte att inlåta sig med de allierade. Han finner residentens motivering, för att man skulle skänka förslaget tillbörlig uppmärksamhet, „gar räsonnabel" och anbefaller honom att förfara så, att de förbundne „mer och mer skulle animeras" i sin önskan att fa in Sverge och Brandenburg. Snoilsky ägde att skaffa sig en kopia af alliansrecessen och samla den till Oxenstierna i Wismar samt sålunda inviga honom i företaget 2). Samtidigt med skrifvelsen till Snoilsky afgick jämte ett utdrag ur resideutens relation, sä vidt den gälde 1) Det må dock icke förtigas, att jämväl andra orsaker för- mådde konungen att dröja. Se för frågan den omfångsrika korres- pondensen mellan konungen och Wrangel [A. S.], bl. a. R. R. — Wrangel 16 febr., 23, 31 maj 1657; därjämte R. R. — Drotsen och marsken 9 april, — Stenbock 11 maj, — Gambrotius 12 maj, — rådet 1 juni. Tanken att börja kriget har ock någon gång föresväfvat kon. Se härom Fridericia, 259. Dock kan knappast, såsom Fr. gör, bland de orsaker, som föranledde konungen att dröja, kejsarvals- frågan anföras som en af de förnämsta. 2) R. R. — Sn. 2 mars 1657. [A. S.] alliansen, ett bref till Oxenstierna beträffande den samma. Då alliausförslaget icke kunde afslås, säger skrifvelsen, utan att den ena eller andra kanske skulle taga sig illa vid, då förbundet dessutom under nuvarande tid möjligen skulle blifva Sverge till nytta, borde Oxenstierna kommunicera i frågau med vicepresidenten vid tribunalet i Wismar, David Mevius, och kanslern vid bremiska regeringen, Daniel Nicolai. De skulle anställa en jämförelse mellan det nu planerade förbundet och Hildesheimallianseu, afgifva ett betänkande till konungen, särskildt med noggranna meddelanden om den sistnämda, hvarefter han skulle gifva närmare besked. Slut- ligen borde en förberedande sammankomst fås till stånd mel- lan representanter af de båda furstehusen samt Sverge och Brandenburg, för att man sålunda kunde euas om något visst beslut i förhållande till de förbundne 1). Oxenstierna skyndade att begagna det tillfälle, som ändtligeu tyktes gifvas för honom, att få handlägga ett vikti- gare värf på siu post som fullmäktig legat i Tyskland 2). I ett bref till Snoilsky uppmanar han denne att nog följa med underhandlingens gång samt utveckla sina tankar om det planerade företaget 3). J) Om såsom att vänta var af Snoilskys skrifvelse de båda furstliga husen skulle sondera bremiska regeringen i frågan, så borde man — så lyder ordern i öfverensstämmelse med den, som afgick till residenten i Frankfurt — stilisera svaret så, att de alli- erade uppmuntrades i sitt förehafvande och skulle hålla Sverge inträdet öppet till sitt förbund. K. M. — J. O. 2 mars 1657 (orig. ) [A. B.j 2) J. O. — K. M. 15 mars 1657. [A. S.j Jfr. ofvan I. 221 223 not 2. Grefven uttrycker i sitt svarsbref en önskan att kunna begagna en chiffer i den viktiga korrespondens han väntade skola uppstå med konungen angående alliansen. 3) J. O. — Sn. 16 mars 1657 (konc). [A. S.] 6 Något framsteg- i underhandligen hade emellertid icke ägt rum sedan de allierades förklaring i februari. Redan i december 1656 hade de ånyo upptagit anknytningsförsöken med Nederländerna. Den 23 mars följande år kom man så långt, att deras representanter kunde öfverräcka sin propo- sition i Haag. Men på den följde från Staternas sida ett dilatoriskt, om ock icke afböjande svar x). Och förhalning af tiden var lösen äfven i förhållandet mellan de allierade och de af dem inbjudna tyska furstehusen. De förra hade den 21 februari2) föreslagit, att förhandlingarna skulle öppnas i medlet af mars. Men däraf vardt intet. Filip Wilhelm såg icke ogärna ett uppskof. Anknytniugsförsökeu med Nederländerna och förhållandet till staden Miinster 3) togo Kristoffer Bernhards uppmärksamhet hufvudsakligeu i anspråk. Kurfursten af Trier blef som förut likgiltig för förhandlingarna, och kurfursten af Köln visade föga intresse för att påskynda dem 4). I det braunschweigska furstehuset och Kassel var det icke bättre. Sändebudens meddelande om de allierades förklaring af den 21 februari föranledde förnyade konferenser och skriftliga öfverenskoramelser inom och mellan de bägge furstehusen 5). Det enda hof utom det mainziska, där man lifligare sysselsatte sig med alliansen, var det kejserliga i Wien. De allierades närmande till Sverge och Brandenburg hade här vakt den största oro. Man redde sig följaktligen att ånyo motarbeta förbundsplanerna. I en instruktion för sina >) Pribrnm, Bheinbund, 32—36. Jfr. Joachim, 128-134, och tidi- gare citerade arbeten. 2) I. 254. 3) I. 205. 4) Joachim, 198. 8) Joachim, 193 ff. sändebud vid deputationsdagen i januari 1657 har kejsaren framhållit hvilkeu fara det innebar för katolikerna, om „för- fattningsvärket" skulle genomföras i alla rikets kretsar. På våren infann sig Volmar i Wurzburg för att bearbeta Johan Filip i öfverensstämmelse med kejsarens order, och redan tidigare hade en särskild ambassad i likartadt syfte beordrats till kurfursten och hans medallierade 1). I början af april mottog emellertid Oxenstierna genom Nicolai i Stade de närmare meddelanden rörande Hildesheim- alliansen 2), hvilka han jämlikt konungens order begärt, och ungefär samtidigt en längre sammanfattande redogörelse från Snoilsky om Johan Filips alliansprogram och de tidi- gare förhandlingarna. Kesidenten förebådar, att de båda furstliga husen Braunschweig och Kassel, såvida det icke redan skett, otvifvelaktigt de närmaste dagarna skulle an- mäla sig hos regeriugen i Stade för att begära konungens resolution och föreslår, att man följaktligen borde försöka få till stånd den konferens af samtliga de inviterade för närmare öfverläggning, som konungen önskat. Det enda aktstycke han för tillfället kunde medsända beträffande alliansunderhandlingen var en kopia af de förbundnes pro- position i Haag den 23 mars 3). I sin berättelse till grefven angående afsikten med förbundet och dess karaktär åter- hämtar han delvis, livad han meddelat i sina skrifvelser under loppet af 1656, men han förklarar sig i vissa fall tydligare. ') Se närmare orn bearbetningen Pribram, Bheinbund, 87 fi., och Joachim, 198 ff. 2) Nicolai — J. O. 24, 31 mars och odat. utdrag ur Nicolais — J. O., med J. 0:s - K. M. 16 (26) april 1657. [A. S.] 3) Samma aktstycke med Sn:s — K. M. 28 mars 1657. [A. S.] 8 Snoilsky trodde icke och hade aldrig trott, säger han, att det var något synnerligt och något „af värklig effekt" att vänta af den planerade alliansen; han vågade t. o. m. betvifla, att de konfedererades trupper någonsin skulle komma att furas i fält. Att förbundet skulle få stor omfattning, tog han för gifvet. Han hade alltid hört, att det skulle stå hvart och ett af rikets ständer fritt att in- träda i det samma utan afseende på religion. Men ju större omfattning alliansen finge, ju flere ständer, som biträdde den, desto svårare skulle det blifva .,att finna en hatt, för att bringa alla dess hufvuden därunder". Oaktadt sålunda hela företaget hufvudsakligen bestod „i ropet" om det samma, så anser Snoilsky dock, att det kunde hafva sin nytta, främst emedan det, såsom man så tydligt såg och han förut påpekat x), från österrikiskt håll vakte en sådan opposition. Kurfursten af Mainz, som främst dref på alliansen, hade, betonar han återigen, helt säkert ingen annan intention med den än att upprätthålla freden — detta emedan han märkte eller befarade, att kejsaren skulle låta sig förledas af Spanien till en brytning med Frankrike 2). Det kunde i betraktande häraf nog icke skada att skänka kurfursten understöd i hans sträfvan 3). Ty skulle han fiuna, att ständerna, särskildt de evangeliska, icke stode honom bi, utan visade honom misstroende, så kunde han lätt föranledas att kasta sig i armarna på de !) I. 257. 2) „alss woran Selbigem Churf ursten, welcher wie ein ver- bräntes kindt das feuer des kriegs mächtig förcht, gar hoch ge- legen". 3) . . . „zumahlen ^veijlen Selbige iiber diesen werckh so sehr saur an dem Kaijserl. hoff angesehen wiirdt". Jfr. I. 249, 255. 9 kejserliga ; och detta skulle lända hvarken riket i sin helhet eller — och ännu mindre — de evangeliska till fördel. Beträffande enskilda ständers hållning till alliansen hade, efter livad Snoilsky kände till, kurfursten af Pfalz tills vidare icke visat mycket intresse för den 1). Johan Filip hade emellertid genom Wiirtemberg låtit uppmana ho- nom till inträde. Och troligen skulle Karl Ludvig komma på andra tankar, då han förnam, att Sverge och Branden - burg icke sågo förbundsplanerna med oblida ögon. Härtig* Eberhard själf hade alt fortfarande icke velat förklara sig, emedan han icke viste om flere evangeliska ville deltaga2). Genom samtal med hans sändebud vid deputationsdageu i Frankfurt kände emellertid Snoilsky, att härtigen icke var obenägen för företaget. Särskildt afseende hade också han fäst vid Brandenburg och Sverge. Brandenburgarne, med hvilka Snoilsky jämväl diskuterat förbuudsfrågan, meddelade houom, att de ännu icke mottagit någon resolution från Berlin, men de trodde, att äfven Fredrik Vilhelm icke skulle visa sig motsträfvig 3). Och de braunschweigska och kas- selska sändebuden vid deputationsdagen, hvilka Snoilsky gjort underkunniga om konungens böjelse för inträde samt hans benägenhet för att kommunicera i frågan med de båda furstehusen 4), ådagalade „en synnerlig glädje" öfver hans meddelande. I gengäld uuderrättade honom senare braun- schweigarna — den kasselska representanten hade för en tid lämnat Frankfurt — om de närmare öfverenskommelser, ') „wiewohl, wie Einige muthmassen, allein darumb, weiln Sie mit Meinz in stetiger widerwertigkeit gestanden". Jfr. I. 220. 2) Jfr. I. 249 not 2. 3) Sn. — J. O. 24 mars 1657. [A. S.] 4) Dylika förklaringar har Sn. på eget bevåg afgifvit redan i februari. Joachim, 217 not 1. 10 som man ansåg sig böra träffa med landtgrefveu, innaii man kunde inlåta sig med de förbundne J). För öfrigt äro Snoilkys meddelanden om förbundet till konungen och Oxen- stierna under den närmaste framtiden föga innehallsrika. I förra hälften af april hafva de mainziska ministrarna un- derrättat honom om Volmars resa till Wtirzburg med tillägg, att ett af hufvudändamålen med den samma för visso vore att motarbeta den för handen varande alliansen 2). Under maj månads förlopp är han i tillfälle att till Oxenstierna öfversända afskrifter af Köln- och Frankfurtrecesserna från 1654 och 1055 3). Snoilskys skrifvelser afsändes i kopia af Oxenstierna till konungen jämte anhållan om närmare order och utförli- gare instruktion 4). Men på förfrågningarna följde intet svar, och lika fåfängt väntade man i Stade och Wismar på något närmande från de braunschweigska och kasselska furstehusen 5). Mot Snoilskys tidigare förmodan aflät emellertid det braunschweigska furstehuset — denna gång liksom året förut till de allierade utan att därom underrätta landtgrefveu — en skrifvelse 6) direkte till den svenska konungeu med för- frågan om han ville inträda i den afsedde „defensionsför- fattningen för sina och kronan Sverges i Tyskland inue- >) Sn. — K. M. 21, 28 mars, 4 april 1657. [A. S.] Jfr. Joachim, 196, 203. 2) Sn. — K. M. i april 1657. [A. S.] 3) Sn. — J. O. 30 maj. J. O. — Sn. 8 juni 1657 (konc). [A. S.] *) J. O. — K. M. 5, 16 april 1657. [A. S.j 5) Nicolai — J. O. 3 mars 1657. [A. S.] 6) Trykt hos Köcher, 704 f. Orig. dat. 13 mars 1657. [A. S.] Analys hos Joachim, 218. 11 haf vande härtigdömen och länder" 1). En vecka senare af- gick en motsvarande skrifvelse 2) från landtgrefve Wilhelm, jämte det hans sändebud i Frankfurt fick i uppdrag att inför Snoilsky uttala sin herres missnöje och beklagande öfver det braunschweigska furstehusets förnyade indiskretion3). Inom de braunschweigska härtigarnas konvolut följde såsom bilaga kopia af de allierades inbjudning till Braunschweig och Kassel4), inom lainltgref vens afskrif ter af de inviterades förklaring den 30 december samt af de allierades svar den 21 februari 5). Liknande inbjudningsbref afgingo äfven till kurfursten af Brandenburg6). I medlet af april föreslog slutligen Heyland i det braunschweigska furstehusets och landtgrefvens namn för de allierades närvarande deputerade, att förhandlingarna skulle öppnas i slutet af juni "'). 1) „Aldieweil" — så motiverade man sin inbjudning — „Wir Uns nicht unbillig erinnert, in was flir vertraulichem Vernehmen mit Eav, Königl. Wiirde und der Krön Schweden . . . TJnser Ftirst- liches Haus geraume Zeit bero begriffen". Man undvek emellertid i skrifvelsen h varje hänsyftning på Hildesheimalliansen, . . „da die Schweden sonst eine und andere Argumente daraus erzwingeu könnten". Joachim, 218 not 1, Köcher, 226. 2) Orig. dat. 20 mars 1657. [A. SJ Analys hos Joachim, 218. 3) Jfr. ofvan I. 253. Landtgrefven hade ändå, skrifver Snoilsky, „solches dem publico zum besten hingehen lassen, wiisten zwar nicht, was dass hauss Braunschweig fur absehen dabey haben mag, ob Selbiges etwa dem Hauss Hessen vorkommen, unndt den danck vor dem selbsten verdienen wolle, öder ob Sie sich einbilden, das werck beruhe auff Jhnen nur allein, unndt dass Hauss Hessen wäre nur so eine dependentz von Jhnen". Sn. — K. M. 18 april 1657 [A. SJ 4) Trykt hos Köcher, 703 f. Jfr. I. 219—50. 5) I. 253-54. 6) Joachim, 229. 7) Den 27 eller 28. Joachim, 196. 12 Men samma dag-, som det braunschweigska furstehuset affärdade sin iubjudning till Karl Gustaf, uppbröt denne från Thorn för att företaga sitt tåg till öfre Polen och möta den siebenbiirgska fursten Rakoczy, med hvilken han i slutet af föregående år ingått sitt förbund till nämda rikes delning. I Zawichost mottog han ungefär en månad efter sitt uppbrott underrättelsen, att kejsar Ferdinand III den 2 april i Wien samlats till sina fäder *). Frågan om vid det nya kejsarvalet den krona, som det habsburgska huset burit i öfver 200 år, äfven denna gång skulle tillfalla det eller ej, trädde därmed i förgrunden i Tysklands och Euro- pas politik liksom under Carl V:s och Frans I:s dagar. Det gestaltade sig till en diplomatisk kamp i Europa af väldiga dimensioner, i hvilken samtliga de furstehus deltogo, som öfver hufvud spelade en politisk roll i vår världsdel, om de sju kurfurstarnes röster, som skulle afgöra valet. I spetsen för det antihabsburgska lägret gick Frankrike. De talrika sändebud, som värkade för de franska intressena vid de tyska furstehofveu, anbefaldes att göra alt sitt till för att förhindra, att en habsburgare ännu en gång skulle väljas till kejsare och låta veta, att kardinalen vore beredd att om- intetgöra sådant t. o. m. med vapenmakt2). I juli 1657 af- gick för att ytterligare bevaka Frankrikes intressen till Frankfurt en lysande ambassad, anförd af marskalk de Gra- mont och den verserade diplomaten Hugues de Lionne 3). *) K. E — Dnreel 10 april 1657. [A. S.] 2) Pribram, Wahl Leopolds, 103 ff. 3) Deras instr. delvis i tryck eller analyserad hos Pribram, Wahl Leopolds, 113 not 3, och där omnämda arbeten. Angående Mazarins valpolitik och plan att förvärfva kejsarkronan för Ludv. XIV, Erdmannsdörffer- Oncken, 302. Jfr. Lettres du card. Masarin, VIII passim. För kardinalens värksamhet i frågan efter riksdagen i Kegensbnrg se I. 235—36. 13 Kardinal Mazarin fick denna gång stöd för sin anti- habsburgska valpolitik äfven på det håll, där lian länge sökt sådant förgäfves, nämligen på sveuskt. Eedan länge hade Karl Gustaf förutsett, att Österrikes växande fiendtlighet sknlle öfvergå till öppet krig 1). Han såg därför i kejsarens frånfälle „en synnerlig Guds skickelse", genom livilken han väntade, att hans fienders uppsåt icke litet skulle komma att »studsas" 2). Det säkraste sättet att förhindra, att en österrikare äfven denna gång sknlle vinna tronen och att gifva kurfurstarna mod att vid valet förbigå detta furstehus, tror sig konuugeu finna i ett vidlyftigt allianssystem, omfattande å ena sidan kurfurstarna och de evangeliska ständerna i Tyskland 3), å den andra Frankrike, England och Holland 4). Och till alla orter i Tyskland, där Sverges politiska intressen bevakades, till Snoilsky i Frank- furt, Schlippenbach i Berlin och Bielke i Dresden, till rege- ringarna i Sverges tyska provinser afgingo, dock utan att alliansplanerna tills vidare omnämnas — de taga först senare fastare form, — order att negociera i kejsarvalsfrågan i autihabsburgskt intresse. Vidlyftigast instruerades Snoilsky. Han skulle besöka samtliga kurfurstar vid Eheu, främst J) Se bl a. E. E. — Wrangel 16 febr. 1657, [A. S.] där ko- nungen förutsätter möjligheten, att den kejserliga armén redan vore i marsch till Polen. 2) E E. — rådet 11 april 1657. [A. S.] Konungen väntade dock ett upphehåll i Österrikes fiendtlighet endast under mellan- regeringen. Se p. 16 af instr. för Sn., odat. i E. E. maj 1657. [A. S.] 3) Memorial för Peter Julius Coyet att föredraga för rådet i Stockholm E E. 27 april 1657. Pufendorf, Carol. Gust. IV. § 42. *) „H\vartill alle Tyska Fiirsterne, som icke af huset Öster- rijke deeras dependence hafwe, så wäl af Cronan Frankrijke som S\verie;e inviteras moste". 14 riksärkekanslefn x), redogöra för Österrikes stämplingar med alla Sverges nabor, påminna dem, om att de voro garanter af freden samt mana dem och rikets ständer öfver hufvud till sådana mått och steg, som skulle förebygga, att Sverges och ständernas „goda korrespondens skulle irras" 2). Icke blott „de båda kronorna", utan samtliga deltagare i underhandlingen om Rheualliansen voro emellertid lifligt intresserade i valfrågan. Ej mindre än tre af rikets kur- furstar voro ju medlemmar af den allians, som afslutits i Frank- furt 1655. En af deltagarne i Frankfurt-förbundet, Filip Wilhelm af Neuburg, var t. o. m. en af de många preten- denterna till kejsarkronan. Den mest i ögonen fallande rollen vid valet af alla rikets furstar tillföll dock helt naturligt kurfursten af Mainz. Hans position såsom rikets ärkekansler stälde honom under ett interregnum i händelsernas midt, äfven om han icke hade det slutliga afgörandet i sin hand. Och Johan Filip fullföljde under valförhandlingarna oaflåtligt samma mål. som han städse arbetat för: att gifva förhållandena i riket en gestaltning, genom hvilken freden skulle befästas och den mainziska politiken få en så vidt möjligt inflytelserik roll i Tyskland och Europa. Altså ett bundet kejsardöme ') Därjämte äfven härtågen af Wiirtemberg. -) E. E. — Sn. 21, 24 april 1657, maj (odat.), icke såsom Säve, 19 not 1 anger, daterad 31 maj, E. E. — B. 21, 27 april, koncep- terna till E. E. 21 april 1657 (bland koncepterna i april 1655). E. E. Bielke 13 maj 1657, E. E. — Schlippenbach 14, 26 april, delvis analyserade hos Säve, Jfr. Pufendorf, Carol. Gkist. IV. § 41 fl*. Genom det brandenburgska sändebudet Dobrczenski och personligen genom bref försöker körningen bearbeta Fredrik Wilhelm. E. E. - kurf. af Brandenburg 26 april 1657, E. E. — Nicolai och Bohle 25 april 1657, E. E. — J. O. 27 april 1657. [A. S .] 15 ocli vid sidan af det samma kurfursten själf såsom tänkande och ledande makt i spetsen för kurkollegiet och riksständerna — det var kärnan i Johan Filips program. I detta program associeras helt naturligt valfrågan med frågan om en ut- bildning af den allians, hvars förnämsta medlem kurfursten var. Den skulle i sin vidgade form, d. v. s. om möjligt stödd af utländska makter, blifva det fursteförbund han behöfde. Men det var vid valförhandlingarnas begynnelse långt ifrån klart, om det habsburgska eller antihabsbursgka partiet skulle afgå med segern i kampen. Och om äfven vågskålen snart lutade till Österrikes förmån, så hotades kurfurstens fredsprogram inom kort i sin praktiska tillämpning af faror 1), som gåfvo honom all anledning att vänta, tills den politiska horizonten klarnade 2). Någon farhåga, för att förhandlingarna af de öfriga in- tressenterna skulle bedrifvas med altför mycken fart, be- höfde emellertid kurfusten icke hysa. Det var ju han ensam, som hittils satt lif i dem och hållit tanken på alliansens ut- vidgning vid makt 3). Från de senast inviterade, konungen af Sverge och kurfursten af Brandenburg, fick man länge :) Förvecklingarna i norr och öster genom Danmarks anfall på Sverge och Österrikes infall i Polen. Härom nedan. 2) För belysande af Johan Filips ställning se bl. a. Mentz, I. 68, 70 ff., Pribram, Rheinbnnd, 46, Wahl Leopolds 35. Jfr. hans samtal med det miinsterska sändebudet Schmiesing våren 1658 . . . wozu, (för upp rätthällande af fred i Tyskland)" kein besser Mittel wäre, als alle kriegenden Krönen mit solchen Defensionsallianzen im Zaume zu halten". Schmiesings rel. 1 maj 1658, hos Joachim, 412 not 2. Se för öfrigt för in värkan af underrättelsen om kejsarens död pä Johan Filips förhållande till de allierade Joachim, 88-89. 3) Närmare angående de allierades och inviterades hållning Joachim, 196 ff. 16 förgäfvas vänta ett tillkännagifvande om de öfverhufvud voro böjda för inträde. Inbjudningsskrifvelserna från Braunschweig och Kassel till den svenska konungen hade i dennes från vara inhändi- gats och brutits af härtig Adolf Johan i Preussen. Han lät dem gå vidare till sin kungliga broder uppåt Polen och riktade, jämte det han till landtgrefven och det braun- schweigska furstehuset aflät ett förberedande svar l), en fråga till Johan Oxenstierna angående dennes order be- träffande alliansen 2). Härtigens bref föranledde en skrift- växling mellan honom och grefven samt mellan denne och Snoilsky, en skriftväxling, som tog tämligen vidlyftiga for- mer, och som förnämligast utmynnade i beklaganden, att man icke närmare kände konungens afsikter och önsknings- mål med afseende å förbundet, och i oroliga frågor hvad man borde göra. Oxenstiernas „oförgripeliga åsikt" var emellertid, att Snoilsky, då man förgäfves väntade vidare order från konungen, vid de förestående konferenserna borde hålla sinnena vid godt humör och bibehålla Sverge fritt till- träde till konfederationen 3). I afvaktau på konungens vidare ') Jfr. Joachim, 219. Kop. af en skrifvelse från Adolf Jo- han till brem. regeringen 21 april 1657, med Nicolais. — J. O. 30 apr . [A. 8.] 2) Adolf Joh. - J. O. 21 april 1657 [A. S.] samt Adolf Joh. — brem. reger. samma dat. (enligt kop. med Nicolais — J. O. 30 april 1657). [A. S.] 3) J. O. - K. M. 10, 17, 21 maj (konc), J. O — Adolf Joh 30 april, 7, 14, 17, 21 maj, Sn. — J. O. 5 maj, J. O. — Sn. 18 maj 1657 (konc). [A. S.J Särskildt anbefaller Oxenstierna Snoilsky att försöka taga reda på hvilken utsträckning man ämnade gif va alliansen och hvilka af Sverges provinser man ämnade intaga i den . . . „Ob nicht andere Chur- vind Furstenthiimer mehr, alss Heijdelberg, Holstein, Mechlenburg und das Bischofithum Paderborn mit hinein 17 order blef detta Oxenstiernas råd, hvilket ju gaf uttryck åt Snoilskys egen uppfattning, rättesnöret för lians handlings- sätt *). Långt innan konferenserna upptogos, har emellertid den föreställning Snoilsky tidigare bildat sig om de alli- erade och deras förbund i någon mån modifierats. Eedan deras förnyade närmelseförsök till Nederländerna synas hafva ingifvit honom icke ringa betänkligheter 2). Visser- ligen hade man äfven på mainziskt håll låtit förstå, reflekterar han, att kurfursten gärna såge, det så många stäuder som möjligt skulle inträda i förbundet, ty därigenom skulle man ändtligen komma till en värklig garanti af freden i det Eomerska riket. Men om också den allians man förenade med Generalstaterna afsåg ett sådant syfte, det ansåg han sig böra lämna därhän. I senare hälften af maj uttalar han farhågan, att de allierade kanske icke voro benägna att intaga äfven Pommern i sitt förbund, utan afsågo endast Bremen och Verden 3). Kort därpå i juni får han ny an- ledning att gifva uttryck åt sina betänkligheter. Han har zu bringen, Jm gleich auff was fur provincien man eigentlich von sagten höchstermelten Königl-Mtt ziele, wie nicht weniger ratione Brandenburg und ob auch desseits Giilich, Cleve und Bergen mit eingeschlossen werden". J. O. — Sn. 18 maj 1657. [A. S ] v) „Ich werde Jmmittelst zwar nicht unterlassen . . . nach Ereugneter gelegenheit wegen Ew, Königl. Maijtt mich also darbeij zn bezeugen, dass deroselben gnädigstes belieben zu diesser Sach darauss abzunehmen" . . . Sn. — K. M. 9 maj 1657. [A. S.] 2) ... „was fur intentiones hierunter verborgen, und wohin eijgentlich damit gezilt werde? soll etwa nach der Hand sich mehrers aiissern" ; . . . Sn. — K. M. 28 mars 1657. [A. S.] 3J Sn. — K. M. 9 maj 1657. [A. S.] Det är möjligen denna förhåga — ty Sn:s bref till konungen gingo i kopia till J. O. — , som föranledt den sistnämdes ofvan not 3 aftrykta uppmaning. 2 18 då, föranledd af Danmarks hotande hållning och på grund af den order han mottagit af konungen i valfrågan 1), när- mat sig såväl Johan Filip själf som hans inflytelserike mi- nister Boyneburg för att få veta, hvad Sverge för framtiden kunde vänta för sin säkerhet i Tyskland och för sina pro- vinsers försvar2). Konungen hade ju, uttalar han sonderiugsvis för öfvermarskalken, icke blott generalgarantin, utan äfven Hildesheim-,, författningen" att lita sig till. Skulle han nu inträda i det Rhenska förbundet, så vore han väl försäkrad om så mycket kraftigare understöd, Boyneburg erkände, att Snoilsky hade rätt, men han lyckades icke häfva den svenska residentens misstaukar, att det icke skulle brista med „diffikulteter", när det blefve allvar af. Johan Filip själf var ordrik och vältalig som alltid. Han förblef, utlät han sig patetiskt, vid de „consilia pro conservanda pace", som han städse lagt sig vinn om 3). Han erinrade sig sär- skildt de konferenser, han hållit med den svenske konungen — dåvarande pfalzgrefven — ,,i synnerhet den i Kissingen 4), där de h vardera varit af den mening", att det icke vore nog att sluta en fred, utan att det mest kom au på att upprätthålla den, om man öfver hufvud skulle hafva nå- gon nytta af den. Derför hade kurfursten då så allvar- ligt rå dt, att man skulle tillämpa fredsgarantin mot Fran- kenthal. Vid samma tankar i fråga om sitt fosterland för- blef han ännu 5). Om alliansen yttrade kurfursten ingenting, ») Ofvan II. 13. 2) Ofvan II. 2 not 3. 3) „\varmit Sie zwar nicht tiber all gar grossen danck ver- dienet, hofften aber dass mann es vielleicht Einmahl nach Jhrem tod noch erkennen solle". Sn. — J. O. 30 maj 1657. [A. S.] *) Jfr. I. 17 ff. s) „Sie" (kurfursten) „hetten hiebevor", så refererar Sn. fort- sättningen af Johan Filips andragande, „\vann Sie diessen scopum 19 och hans långa diskurser lämnade Snoilsky öfver lmfvud föga tillfredsstäld. Eesidenteu låter i sin relation om sam- talet till konungen reflexionerna göra sig själfva, men för de brandenburgska gesandterna uttalade han sin förvåuiug, öfver att ärkekauslern nu var så tyst i fråga om förbundet ; han som dock under kejsarens lifstid så ifrigt arbetat för det !). I förra hälften af juni öfverraskades emellertid Oxen- stierna i Wismar och ungefär samtidigt Snoilsky i Frank- nicht allezeit gehabt, unndt auff Jhr privatum sehen wollen, auch leichtlich etwas hazardirn unndt Einige Partheij wählen können, darbeij Sie in particulari vielleiclit mehrern nutzen hetten haben mogen, welches Sie aber niemahls zu thun begehret, sonderen be- harret in solchen Jhren Consilijs, verhofften dass Sie aucb Ew. Königl. Mtt. keinen bessern dienst leisten könten, alss wann Sie Fride im Röm Eeicb zu conservim sich angelegen sein liessen". Sn. — J. O. 30 maj 1657. [A. S.] *) Se vidare Joachim, 221. Ännu långt senare talar Sn. om, att kurfursten i underhandlingen haft „seine intervalla", då han „ganz still und kaltsinnig sich erzeigt, gestalten solche verän- derung auch nach des Kayssers tot, worauff Maintz eine geraume zeit nichts mehr urgirt, gar märklich zu spiihren gewesen". Sn. — K. M. 22 maj 1658. bil. [A. S.] Att Sn., såsom Joachim (220) förmodar, med sin audiens di- rekte skulle hafva afsett att utforska, hvad Karl Gustaf „i sitt föga afundsvärda läge" på den polska krigsskådeplatsen hade att vänta af intressenterna i den projekterade alliansen, är icke fallet. Johan Filip har i sitt svarsandragande berört polska kriget och Österri- kes lust till inblandning i det samma, emedan den svenska resi- denten jämlikt sina order redogjorde för orsakerna till konungens fälttag i Polen och — för att -bearbeta kurfursten för ett antihabs- burgskt val — för den aflidne kejsarens machinationer till Johan Casimirs och Sverges öfriga fienders förmån. 20 furt x) af en skrifvelse från Karl Gustaf med svar på de- ras enträgna frågor. Skrifvelserna öfverbragte de brauii- schweigska och kasselska inbjudningsbrefveu i kopia2). Oxenstierna påmindes ånyo om nödvändigheten af en för- beredande öfverenskommelse med Mevius och Nicolai, på det att, sedan mellan konungen och kurfursten af Brandenburg ett bestämdt beslut i frågan blifvit fattadt, en sammankomst mellan samtliga intressenter fordersammast måtte kunna hållas och man sålunda komma till en fullt säker och för upprätthållande af allmän fred tjänlig »författning" 3). Samtidigt med brefven till Oxenstierna och Snoilsky afläts för kommunikationen med Fredrik Wilhelm en befall- ning till Mattias Biörenklou, som af konungen användes i underhandlingen med kurfursten, att för ändamålet ställa sig i förbindelse med det brandenburgska geheimerådet Otto von Schweriu och att uppdraga åt Wolfsberg att befordra saken på „ tjänlig ort" 4). Något senare anmodades Waldeck 1 Mottagandet anmäldt Sn. — K. M. 6 juni 1657. [A. S.] 2) Härmed korrigeras Joachim, 219, som förklarar att landt- grefvens alls ej kommit konungen till hända och är osäker om den braunschveigska invitationsskrifvelsens öde. Skrifvelserna hafva enligt kanslinotis inhändigats „auf dem Marsche unfern Visoka" 10 (20) maj 1657. 3) K. M. ~ J. O. (orig.) 13 maj 1657. E. E. — Sn. 13 maj 1657. [A. S.] 4) E. E. — B. 13 maj 1657. [A. S.] I öfverensstämmelse med tidigare order uttalar konungen den önskan, att kurfursten borde anbefalla några sina förtroendemän i Tyskland att träffa närmare öfverenskommelse i frågan med konungens samt att i samråd med Braunschweig och Kassel fastställa tiden för den sammankomst, som Karl Gustaf redan i sin skrifvelse af 12 mars föreslagit mellan samtliga intressenter. 21 att å konungens vägnar försöka intala kurfursten att biträda alliansen x). I sammanhang med negociationen med Brandenburg har äfveu Schlippenbach blifvit försatt i tillfälle att uttala sin mening i alliansfrågan. Och om redan Snoilskys senare depescher vittna om mindre förtroende till de allierade, än residenten tidigare hyst, så har den talföre grefven, för hvilken orden sällan tröto, när det gälde att måla papister- nas anslag, på det bestämdaste afrådt sin konung att inlåta sig med dem. Han trodde sig veta, att redan de inbjud- ningsskrifvelser, som riktats till kurfursten, haft „sådana ap- pendices", att det på det högsta skulle prejudicera Sverge att inträda i förbundet 2). „Et quod anguis hic lateat sub herba", var, ansåg grefven, icke svårt att se. Man viste, förklarar han kategoriskt, att just de katolska och evan- geliska furstar, som skulle inträda i alliansen spelade under samma täcke med Danmark, hvars fiendtlighet trädde mera och mera i dagen. Särskildt i stiften Munster och Osna- biiick värfvades det offentligt för Danmarks räkning, medan Sverges värfningar där förbjödos. „Iu summa", tillägger J) Urk. u. Acten, VIII. 171—72. 2) ... „in dem sie", fortsätter S. „zugleich die anregung thun dass gleichsam natura, solcher confcederation undt des Chur- fiirstens landen conservation undt darauf versprocheue garantie mitbrächte, dass die Churfiirstens teutsche landen so wol ratione der werbung undt durchziigen alss einiger völcker abholung aus Teutschlandt mit dem Polnischen wesen nichtes solte zuthun ha- ben". Källa följ. not. Schl. syftar tydligen här på de allierades förklaring af den 21 februari och där förekommande passus, att man icke önskade indragas i polska kriget. Jfr. I. 255 samt II. 11; för den ton Schl. anslog i fråga om katolikerna i allmänhet det karakteristiska brefvet i Urk. u. Acten, VIII. 227. 22 Schlippenbach, „deu Pfaffen hat das Stift Brehmen in den Augen gelegen. Etliche Ewangelische laiiffen mit ihnen gleichsam verkleidet herum" . . . 1). Grefven hade tillfredsställelsen att se, det man på brandenbnrgskt håll var lika litet böjd att inlåta sig med Ehenfnrstama som tidigare 2). Waldecks skrifvelse besva- rades af kurfursten, med att han för sitt inträde fann sär- skilda ditfiknlteter" 3). Eedan i förra hälften af maj hade han visserligen utfärdat fullmakt och instruktion för tvänue sina representanter i Tyskland att deltaga i de blif vande förhandlingarna. Men hans egentliga afsikt gick ut på att närmare taga reda på alliansens ändamål och de allierades hållning i den brandenburgska rikspolitikens brännande frå- gor. Särskildt lade han vikt på frågan, i hvilken mån han kunde räkna på deras uuderstöd i polska kriget4). „Von der projectirten alliance, so einige Stände in Deutschlaud aufzurichten gemeinet, wird allhier je enger je weniger etwas gehalten", skrifver Wolfsberg till konungen den lo juni; i synnerhet, tillägger han, emedan man, såsom han hört ur kurfurstens och hans förtroendemäns egen mun, bildat sig den opinion om förbundet, att det samma, såsom varande å bane bragdt af katolikerna och härtigen af Neuburg, dolde „idel bedrägeri" 5). Och att det var „bedrägeri" med för- J) Schlippenbach - K. M. 22 maj 1657. [A. S.] 2) Jfr. I. 225 f. 3) UrTc. u. Acten, VIII. 171, Joachim, 134. 4) Joachim, 229 ff„ Urk. u, Acten, VIII. 230 ff. Den i maj hade kurfursten besvarat de till honom riktade inbjudningsskrifvel- serna. s) Wolfsberg — K. M. 3 juni 1657. [A. S.] Wolfsberg trodde sig emellertid veta, att de kurfurstliga kommissarierna voro instru- erade att „förtroligt kommunicera" med svenskarna angående al- liansen. 23 bundet eller att det åtmiustoue innebar en fara fur de evangeliska, är en tanke, som ofta återkommer jämväl i de meddelanden, som ingingo till konungen från annat håll. Särskildt var Appelboom öfvertygad därom, och till samma åsikt lutade fortfarande Steiuiger i Bremen l). Att döma efter en skrifvelse till rådet i Stockholm i slutet af juni har konungens tillförsikt till alliansföretaget oaktadt dessa ofördelaktiga underrättelser än så länge varit den bästa. „Ehuru i Tyskland finnas många", heter det i brefvet, „som genom Polens och Österrikes drifter gå om med att få oss utur riket, så är likväl att presumera, att icke alla katolske, men för ingen del de evangeliske, skola däruti consentera . . . utan hällre räcka oss efter all görlighet handen, efter som de andliga kurfurstarna samt huset Braun- schweig och Kassel . . . göra en defensions-allians mot dem, som vilja oss i allas våra tyska länder angripa och göra skada" 2). Men ett svarsbref till Schlippenbach, dateradt några dagar senare, „ger vid handen, att Karl Gustaf J) Steiniger — K. M. 6, 23, 30 mars 1657. [A. S.] Appel- booms korrespondens innehåller nu liksom tidigare och senare talrika och detaljerade uppgifter om de allierades negociation i Haag. Se exempelvis Appelb. — K. M. 3 (13) nov., 1 (11), 15 (25) dec. 1656, 8 jan , 5 febr., 25 mars, 2 april, 8, 18 maj (st n:o), 18 (28) maj, 1 (11) juni 1657 och flerstädes, Appelb. — J. O. 4 dec. 1656, 5 febr., 16 (26) mars, 24 mars, 2 april 1657. [A. S.j Belysande för Appelbooms uppfattning om ett eventuelt närmande till de allierade är, att han ansåg, det man i Haag tvekade att inlåta sig med dem, „weil man besorget, dass man sich eine blasme beij al- len Evangelischen auflladen werde, wenn man sich mit diessen Papistischen fursten . . . einlassen wurde". Appelb. — K. M. 1 (11) dec. 1656. [A S.] 2) E. E. — rådet 20 juni 1657. [A. S.] 24 icke blifvit oberörd af de misstankar, som uttalats 1). Och samtidigt med skrifvelseu till rådet utfärdades till residenten i Frankfurt, jämte eu fullmakt att deltaga i alliansunder- handlingen 2), tvänne andra 3), hvilka icke tala fullt samma språk som den, hvilken afgick till Sverge. Den låuga från- varan i Polen och tidens korthet hade, förmäla skrifvelserna, hindrat konungen att instruera uågot särskildt sändebud för alliansunderhandliugen. Uppdraget lämnades därför åt Snoilsky. Han borde söka komma under fund med afsikteii och ändamålet med förbundet, se till, att det öfverensstämde med rikskonstitutiouerna, fredsinstrumeutet och Hildesheim- författningen samt att några farliga planer icke doldes bakom det samma. För öfrigt skulle han försäkra de alli- erades fullmäktige om konungens böjelse att inträda i en „författuiug", som afsåg „det evangeliska väsendets" bästa och upprätthållandet af allmän fred*). Det torde få tagas för gifvet, att konungens skrifvelse till rådet främst afsåg att lugna sinnena hemma i eget land vid en tid, då den fara, som hotade Sverges rike, var öfverväldigande stor. På våren 1657 skred det habsburgska lägret till nytt anfall mot sina fiender i Europa, och an- fallet gälde denna gång hufvudsakligen Sverge. Karl Gustaf kunde ej afvisa tanken att snart nödgas upptaga kampen !) R. R. — Schlippenbach 13 juni 1657. [A. S.] Äfven andra skrifvelser uttala dylika misstankar, exempelvis R. R. — Wolfs- berg 6 juni 1657. [A. S.] 2) R. R. — 19, icke 18 juni, såsom Säve (45) anger. 3) R. R. — Sn. 18, 20 juni 1657. [A. S.] *) Skulle Snoilsky genom sin resa till Heidelberg blifva för- hindrad att öfvervara den första konferensen, sä kunde han an- förtro det kasselska sändebudet att föra konungens talan. 25 med tre nya fiender, och redan började kurfursten af Brau- denburg visa benägenhet att sluta sig- till dem. Den 27 maj afslöts det förbund, hvarom man sa länge underhandlat mellan Österrike och Polen x). Konuugen af Böhmen och Ungern redde sig att sända en krigshär till sin bundsför- vandts understöd. Ungefär en manad senare inföllo de danska trupperna i Bremens stift, där hufvudfästningen Bre- mer-Vörde inom kort kapitulerade '2). Den sa »dyrt förvärfvade freden- i Tyskland var så- lunda bruten; Karl Gustaf hade fria händer att skrida till uppgörelse med Sverges arfliende. I spetsen för en liten här ilade han i början af juli att tillbakaslå kung Fredriks anfall. Men det gälde för honom att därjämte på diplo- matins väg afvärja eller begränsa den hotande faran. För- bundsplanerna från våren 3) uppdyka ånyo, men ännu vidt- sväfvande och obestämda. Närmast tar konungen sin till- flykt till det korrektiv för fredens bestånd, hvartill Oxen- stierna och bremiska regeringen redan tidigare, ehuru da till hans stora misshag, hade vädjat: till garantiu i west- faliska fredsinstrumentet och de „ordinaria media", som rikets kretsförfattning och exekutionsorduing gåfvo vid handen, samt därjämte till förbundsförpliktelsen i Hildesheimalliansen. M Fördraget trykt hos Rudaicski, I. 330. Jfr. Erdmannsdörffer- Oncken, 273. '-) Fridericia, 260, 271 och där citerade källor. Jfr. Bobé, Memoiren Ahlefeldts, 131. 3) Se för dessa planer R. E. — Courtin (om honom längre fram) 11 juni, R. R. — Schlippenb. 2ö Juli samt protokoll öfver konferens mellan Wolfsberg, Schlippenbach, Schwerin, Dobrc/.enski och Wesenbeck i Königsberg 16 (26) juni 1657. [A. S.] Jfr. Urk, xi. Acten, VIII. 220. 230 f., of van II. 13. 20 Snoilsky fick befallning att af de i Frankfart närvarande furstarna och deputerade fordra en „kategorisk resolution om livad för assistens och värklig hjälp" man ämnade gifva konungen för försvaret af hans hotade tyska länder 1). Genom Johan Oxenstierna samt bremiska och pommerska regeringen gick en likadan uppfordran till kretsförvandterna i norra Tyskland 2). Till konungen af Frankrike riktades en anhållan om snabb militärisk intervention 3), och från Stettin, från Stade samt konungen själf följde slag på slag ilbud till de mecklenburgska och liineburgska hofveu, till Kassel, Magdeburg och Paderborn 4). Konungen ville — så förklarade han sig senare i detalj — ingen ,.illatio belli", ingen „conjunctio armorum", utan endast ,.executio legis contra violatores pacis, hujus conservatio et defensio" 5). Men hvad han fordrade, kräfde han utan uppskof och in- M E. E. — Sn. 18, 24 juni, E. E. — kurff. af Mainz, Trier, Köln, Bajern, Sachsen och Pfalz 7 juli, — kurf. al' Brandenburg •in juli 1657. [A. S.] Londorp, VIII. 140 fl'. -) K. M. — J. O. 24 juni (orig.), E. E. — brem. reger. 24 juni, 6 juli, — pom. reger. 24 juni. [A. S.] Pom. reger. — kurf. påden i Berlin 30 juni [A. S. och A. B.] sarnt kopior af särskilda svarsbref. [A. S.] J. O. — K. M. 5 juli, brem. reger. — K. M. 21 juli, brem. reger. — de utskr. furstarna i westf. kretsen 22 juli 1657. [A. S.] 3) E. E. — Courtin 4, 16 juli 1657. [A. S.] *) v. der Lancken till härtigarna af Mecklenburg (instr. i E. E. 6 juli); Gengel till kretsöfversten (instr. i E B. 13 juli): Schenck till kretsförvandterna i neders. kretsen samt till landtgrefven (order i koncepterna till E. E. 15 juli). För uppgiften värkade i Ham- burg Möller och Gambrotius (instr. och order E. E. 29 juni, 3, 6, 13, 25 juli; i konc. till E. E. 19 juli). 5) Ur Mevii proposition i Wolfenbiittel. Mevius — K. M. 25 ang. 1657. [A. S.] 27 skränkning med hela den energi han kunde lägga i dagen, när det gälde att uppnå, livad han ville vinna 1). Det resultat, som konungen ernådde genom sin väd- jan, var såsom man kan vänta, icke stort. Det sparades icke på bittra ord mot kung Fredrik, som gifvit krigets orgier lösa. Men därvid stannade det. Man framhöll, att generalgarantin icke ålåg ständerna såsom enskilda, utan skulle effektueras af dem såsom samtliga och i gemen; man hänvisade följaktligen till riksdeputationsdagen, där man „icke betviflade", att konungens sak skulle „ varda moget öfvertäukt" 2). Johan Filip lät det icke fela med „ceremo- x) Tvifvelsutan har Karl Gustaf genom sitt energiska kraf på uppfyllelsen af garantin i främsta rummet velat öfvertyga Tyskland och Europa, om att han i kampen mot sina fiender var „pars laesa", och i sin fulla rätt. Men att han därjämte väntade sig effektivt understöd framgår hl. a. af de detaljuppgifter han ger om stor- leken af den truppstyrka, med hvilken konungen af Frankrike hörde understöda honom (se korrespondensen med Courtin passim) samt hans förslag, att ständerna skulle friköpa sig från dem ålig- gande skyldighet genom klingande mynt, och de villkor, som i sådant afseende fastställas. „Demnach", heter det i instruktionen för Möller och Gambrotius, „I. K. M:t bey diesser handelung am meisten däran gelegen, wie Sie fugligst und schleunigst zu ein st. geld gelangen möchten, ... als ein medium (tidigare i samma akt- stycke) wodurch sie (ständerna) sich von diesser schuldigen gua- rantie losshringen können ... so muss dessfalss aller euserster fleiss angewandt und gesuchet Averden, wie es immer mehr vermit- tels eijfriger presentirung der guarantie und zwar so bald es im- mer gesehehen känn, durch zu treiben". K. E. — Möller och Gambrotius 25 juli 1657. [A S.] Villkoren fastställas i en skrifvelse till Mevius så, att för en ryttare skulle beräknas 30 Edr. och föl- en man till fot 10—12. E. E. — Mevius'8 sept. 1657. [A. S.] 2) Eedan skifvelserna från J. O. och brem. reger. hade gifvit anledning till särskilda maningsbref från de tyska furstarna till 28 nier och komplimenter", men den »kategoriska resolution", som konungen begärt, aktade han sig att gifva. Från kar- dinalen kom det svar, att konungens pretention på Frank- rikes garanti hade föga giltighet, för så vidt det gälde Dan- mark1). Den 15 juli inlämnade Snoilsky till deputationsdagen ett memorial 2), i hvilket han förelade ständerna konungens kraf. Men deputationsdagens sammanträden hade afbrutits vid kejsarens död och de iiesta af dess medlemmar lämnat kon. Fredrik att icke störa rikets fred. Ur den omfångsrika kor- respondensen må anföras : De utskrifvande furstarna i neders. kret- sen — kon. af Danm. 25 mars 1657 (kop. jämte de sammas — J. O. af samma dat. med J. 0:s — K. M. 10 maj 1657). Landtgrefven af Hessen-Kassel — kon. af Danm. 19 maj, kon. Fredriks svar 15 juni 1657 (kopp. efter Sn:s — K. M. 4 juli 1657). Kurf. af Pfalz — kon. af Danm. 28 maj 1657 (kop. med Sn:S K. M. 13 juni 1657). [A. S.] För svaren från öfre Tyskland pä konungens fordran, t. ex. härtigens af Wiirtemberg, de bajerska och pfalziska sände- budens: Sn. — K. M. 4, 14, 27 juli jämte bilaga, 4, 8, 11 aug. 1657. [A. S.] Sattler, IX § 118. För svaren från nedre Tyskland: Myn- digheterna i Hamburg — J. O. 17 juli 1657 (kop. med J. 0:s — K. M. 10 juli 1657). Myndigheterna i Liibeck — J. O. 16 juli 1657 (kop.). Möller — K. M. 11, 13 juli, Möller och Gambrotius — K. M. 18 juli, Möller — K. M. 20 juli, Gambrotius — K. M. 21 juli 1657. v. der Lancken — K. M. 4 juli. Aug. af Magdeburg — brem. reger. 10 aug. (kop. med brem. reger:s — K. M. 25 aug.). J. O. — K. M. 13 juli. Brandenb. reger. i Cöln — pom. reger. 10 juli, härtigen af Sachsen-Altenb. — pom. reger, 15 juli, kurf. af Sachsen — pom. reger. 30 juli (kopp. med regens 15 aug.). Pfalzgr. af Neuburg och biskopen af Mimster — brem. reger. 28 aug. 1657. Schenck - K. M. 20, 21, 23, 27 juli, 3, 5, 9 aug. 1657. [A. S.] Kans- ler och rad vid kasselska reger. — landtgrefven 1 aug., landt- grefvens svar 2 aug. 1657. [A. M.] Jfr. Becker, I. 376, Pufendorf, Carol. Gust. IV. § 48. ') Courtin — K. M. 19 aug. 1657. [A. S.] 2) Londorp. VIII. 140. 29 Frankfurt. Memorialet kom sålunda rcke ens till diktatur1). Med större eftertryck än i rikets öfriga delar dref konungen på uppfyllelsen af sin fordran hos ständerna i nedre Tysk- land och nedersachsiska kretsen, där han hade krets- dagsbesluten af 1G52 och 1654 samt Hildesheimalliansens förbundsförpliktelse att vädja till 2). Det gälde för liine- burgarna att slippa följderna af den rikspolitik de så modigt fullföljt sedan decenniets början- Med afseende å Hildes- heiin alliansen uppstälde furstehuset grundsatsen, att den icke mera existerade — man hade ingått den med drottning Kristina, och Karl Gustaf hade icke ratificerat alliansför- draget 3). För att på grund af kretskonstitutionerna icke behöfva lämna körningen assistens, beslöt man att själf af- stå från det stöd de kunde gifva och i stället söka sådant hos grannarna 4). Endast från Kassel ljödo svaren mera >) Se härom Säve, 26. Jfr. Urk. u. Acten, VII. 678 not 1, 700 not 2. Endast tvänne sessioner hade ägt rum sedan den samma, den ena i furstekollegiet den 20 juni, den andra i kurkollegiet två dagar senare. Sn. — K. M. 13 juni 1657. [A. S.] Urk. u. Acten, VII. 695, Sattler IX. § 116. 2) Exekutionsordningen påbjöd för öfrigt, att där oro och örlig yppade sig i riket, kretsförvandterna inom samma krets i främsta rummet skulle skynda till assistens. 3)' Anmärkas bör, att man äfven i svenska diplomatiska kret- sar hyste tvifvelsmål om, huruvida Sverge ännu skulle anses till- höra Hildesheimalliansen . . . „\voran ich sonst fast zweiffeln möchte", skrifver Nicolai — J. O. 30 april 1657, „augesehen von seiten I. K. M:t Christinen das gemachte foedus dem buchstaben nach nicht fur Ihre nachkommen mitgemachet worden, daher solches cum re- gina simul exspiriren möge". Dock ges det exempel, på att man hyste en annan uppfattning också inom tyska furstehus. Se härom Sn. — K. M. 4 juli och jfr. Sn. - J. O. 30 juni 1657. [A. 8.] *) Köcher, 212, Joachim, 207 not, 218 not, 1. Med afseende å generalgarantin hänvisade man här som annorstädes till deputations- da°;en. 30 tillmötesgående. Men. både det braunschweigska huset och landtgrefven afsände i sin ordning sändebud till Karl Gustaf för att närmare förklara siu ställning och för att för ko- nungen försöka klargöra, hvilken nytta han kunde hafva af att inträda i den allians, som man i Frankfurt höll på att upprätta mellan så många ,.förnäma kurfurstar och furstar", som såluuda skulle vinnas för Sverges intressen x). Karl Gustafs fordran på ständernas assistens gälde utan inskränkning — själffallet äfven deltagarne i allians- underhandlingen. Och kurfursten af Mainz förde ju städse till torgs, att alliansen skulle varda en „trappa till garan- tin". Konungen kunde därför icke utan skäl hos dem vänta mera tillmötesgående än hos rikets öfriga ständer och icke utan skäl göra anspråk på den formulering af förbunds- recessen, som nu och vid framtida fiendtliga anfall tillför- säkrade honom deras värksamina understöd. Men ärkekanslerns förbund var ju enkom afsedt för upprätthållandet af Tysk- l) Den braunschweigska statsmannen Schenck v. Winterstädt hade 'redan i juni gjort antydningar i denna riktning för den svenska residenten i Hamburg Möller. Möller — K. M. 1 juni (felskrifn. antagl. för 1 juli), Gambrotius — K. M. 24 juni 1657. [A. S.] Landtgrefvens sändebud hade visserligen i uppdrag att på- minna om, att garantin „icke var ett stånds värk allena", men skulle tillika afgifva löfte om trogen samvärkan i Frankfurt i al- liansunderhandlingen och om sin herres benägenhet till understöd jämväl i kraft af Hilddsheimalliansen. Instruktionskoncept för Meij 12 aug. 1657. [A. M.] Pufendorf, Carol. Gust. I. 16. Att man i Kassel var beredd att uppfylla det nämda förbundets förpliktelser framgår af de landtgrefliga representanternas hållning på en kon- ferens mellan de två furstehusen i Hildesheim i början af sept. Konferensprot. 27 och 28 aug. 1657. [A. H.] Köcher, 215. För förhållandet mellan Kassel och Sverge i allmänhet se Joachim 209 not 5, 240 not 1. 31 lands och Europas fred. Hvad de allierade mest fruktade i fråga om alliansens utvidgning var, att de genom den samma skulle indragas i Sverges och Brandenburgs krig med utländska makter. Braunschweig och Kassel hade å sin sida hvarken resurser eller böjelse att göra sig solida- riska med konungen och kurfursten i deras storpolitik. De liineburgska statsmännen hoppades tvärtom just genom al- liansen varda förskonade för de faror, som hotade furste- huset och riket nu och i framtiden 1). Så förefans en vidt- gående differens mellan den svenska konungens uppfattning- om det blifvande förbundets villkor och ändamål och de öfriga intressenternas. Försöken att lösa den samma är det grundväsentliga i de följande förhandlingarna, för så vidt de gälla frågan om Sverges inträde 2). Enligt tidigare öfverenskommelse skulle förhandlingarna börja den 27 eller 28 juni. Till plats för dem hade man efter någon tvekan valt Frankfurt 3). Men först i början af juli inträifade de braunschweigska sändebuden på sin ditresa i Kassel, där ännu en gång förberedande aftal träffades angående de viktiga frågor, som skulle eller kunde x) Angående furstehusens, särskildt braunschweigarnas ställ- ning till frågan om alliansförpliktelsens giltighet beträffande „frenide Sachen u. Motus" se Joachim, 197, 205, 209. 2) Samma differens som mellan de allierade och Sverge före- fans ursprungligen äfven mellan dem och Brandenburg, ehuru en- dast formelt. Fredrik Wilhelm förutsatte visserligen såsom ett af villkoren för sitt inträde rättighet till de allierades understöd mot Polen (Joachim, 237-38, 262, jfr. ofvan II. 22). Men kurfursten stod öfver hufvud tanken på ett närmande till de allierade betydligt fjärmare än Karl Gustaf. Eedan i slutet af augusti slöt' han för öfrigt sitt officiella vapenstillestånd med Polen (se härom nedan). UrJc. u. Acten, VIII. 215, Pribram, Berichte Lisolas, 318 ff. 3) Joachim, 194, 196, 199, 203—04. 32 förefalla till behandling. Först den 10 juli anlände sålunda braunschweigarna och tre dagar senare de kasselska till den gemensamma mötesplatsen. Representanterna för de andliga kurfurstarna hade då redan samtliga infunnet sig. Fullmäktige för det brauuschweigska furstehuset voro Polykarpus Heyland för Wolfenbuttel, Otto Johan Witte för Celle samt Otto Otto v. Mauderode för Hannover; ledare för ambassaden var kausler Schwartzkopf. Landt- grefven företräddes vid förhandlingarna af Adolf v. Krosigk och Sebastian Zobell. De allierades representanter voro för kurfursten af Mainz Johan v. Vorburg och Sebastian Meel, för kurfursten af Köln Johan Aldenhoven och för kurfursten af Trier Johan Buschmann. Såsom befullmäktigade för biskopen af Miinster fungerade Mattias Korfi-Schmiesing och Johan Bisping, för pfalzgrefven Johan v. Weschpfennig. Franz v. Giese och Henrik Schnell 1). Kurfursten af Brau- denburg uppdrog till en början Johan Portmann att såsom sitt sändebud deltaga i förhandlingarna, men anförtrodde senare nämda kommission åt Baban v. Canstein 2). Hvarken Canstein eller Snoilsk3T var emellertid vederbörligen legiti- merad. Den förre kunde hänvisa endast till ett general- kreditiv, i hvilket alliansen alls icke omnämdes, och den fullmakt Karl Gustaf utfärdat för Snoilsky den 29 juni inträffade först långt efter det de sist ankomna represen- tanterna hållit sitt intåg i Frankfurt. I förhållandet mellan de inviterade tyska furstehusen samt Sverge och Brandenburg spåras, i öfverensstämmelse med livad som redan långt tidigare varit fallet, redan från förhandlingarnas begynnelse en större intimitet mellan de ») Joachim. 20-i, 209, 210. '-) Joachim, 230, 235. 33 kasselska representanterna och den svenska residenten a ena sidan, mellan Canstein och braunschweigarna å den andra. På svenskt håll uppdyker mer än en gång, redan när det danska anfallet väntades, den förmodan, att braunschweigarna spelade under samma täcke med kung Fredrik J). Och kam- panjen i Frankfurt varade länge, innan misstron mellan den nordiska krouan och det mäktiga furstehuset i neder- sachsiska kretsen började vika. Krosigk och Zobell notifi- cerade omedelbart Snoilsky om sin ankomst och meddelade, att de hade uttrycklig order att i alla frågor kommunicera med honom. Braunschweigarna dröjde en tid i stel till- bakadragenhet; i de wolfenbiittelska och zelliska fullmak- terna var Sverge icke ens upptaget såsom en af intressen- terna i underhandlingen, men väl Brandenburg 2). Spän- a) Se bl. a. Adolf Johan — Kristian Ludvig och Schenck v. Winterstädt — Adolf Joh. 9 febr. 1657 (kopp. med brem. regeris - K. M.)j [A. S.] Möller — K. M. 16 febr., 18 mars, 6, 10, 22 maj, 13 juni, G-ambrotius — K. M. 24 juni. [A. S.] Jfr. Joachim, 261, 262, 269. Egnade att stärka konungens misstankar voro de förtroliga upplysningar man i Kassel lämnade ett af hans sändebud (Schenck) om braunschweigamas värfningar och förbindelser med Danmark. Schenck — K. M. 3, 5, 9 ang. 1657. [A. S.] Jfr. för den kasselska regeringens hållning Joachim, 240 not. Köchers uttryck: Im schwe- dischen Hauptquartier galt es fur ausgemacht, dass das furstliche Haus mit den Dänen „unter dem Hutlem spiele", är dock något vågadt, ty ofvananförda uttalanden uppvägas till icke ringa del af andra, gående i motsatt riktning. För kuriositetens skull må föl- jande passus hos Lisola citeras: „Fiduciam habet" (K. G-.) „in duce Luneburgico, a quo literas manu propria exai-atas maximis amicitiae contestationibus refertas habuit", . . . och senare „de quo" (om här- tigen af Braunschw., Lisola syftar antagligen på kretsöfversten) „Suecus mira sibi pollicetur, incertum an ex fundamento, an ex mera iactantia". Pribram, Berichte Lisolas, 293, 299. 2) Sn. - K. M. 14 juli, Jfr. B. - K. M. 8 aug. 1657. [A. S.] 3 34 ningen blef än starkare, när underrättelse ankom, att den braunschweigska ambassaden, som i Ottenhausen anmält sig till audiens hos den svenska konungen, icke blifvit emot- tagen 1). Efter ett gemensamt besök hos Canstein den 14 juli infunno sig emellertid de braunschweigska och kasselska representanterna hos Snoilsky den IG i samma månad med anmälan, att de nu voro färdiga att träda i underhandling med de allierade och med uttalande af den förhoppning, att man skulle kunna börja den samma gemensamt. I hvarje fall — d. v. s. äfven om de på egen hand måste anträda förhandlingarna — skulle de, hette det, alltid hålla Sverge och Brandenburg tillträdet öppet. Snoilsky meddelade till svar, att han icke var försedd med någon formell fullmakt. Konungeu hade nämligen gifvit sina order i frågan åt sina förtroendemän i Stade och Wis- mar2). Han kunde i alla fall försäkra, att hans herre inga- lunda ämnade undandraga sig det företag man hade för händer, ,,i synnerhet som dessförutom samtliga rikets ständer i kraft af riks- och kretskonstitutionerna voro skyldiga hvar- andra all möjlig hjälp och assistens". Konungen var ju för öfrigt redan medlem af en likartad „ partikular-författ- ning" nämligen den hildesheimska. Om således detta företag var stäldt på samma fot och afsåg samma mål, så var han „eo ipso inbegripen i det samma" På hans biträde vore för öfrigt så mycket mindre anledning att tvifla, som han just nu af riket behöfde den assistens det var skyldigt honom för hans härtigdöme Bremen. Hvad frågan quaestio ') B. — K M. 8 ang. 1657. [A. S.] Köcher, 214. 2) Några andra order än de tidigare anförda hade man i Stade och Wismar icke mottagit. 35 an beträffade, var således alt i sin ordning-, i fråga om kreditiv och fullmakt hemstälde Snoilsky, huruvida det icke vore bäst, att de furstliga representanterna på sin första konferens med de allierade och för att betaga dem orsak till klagomål skulle förtiga, att Canstein och han ej voro formelt legitimerade. De kunde kanske taga „den af de katolske redan långt före detta accepterade admissionen" af Sverge och Braudenburg såsom gifven. Han hoppades i h varje fall, att han med det första skulle få mottaga full- makt och detaljerad iustruktion från konungen eller bremiska regeringen 1). Snoilskys svar, hans påminnelse om Hildesheimallianseus förbundsförpliktelse och allusion på ständernas skyldigheter enligt rikskonstitutionerna kunde knappast vara braunschwei- garna till ett godt behag. Men det var furstehusets öde att aldrig våga uppträda mot sin mäktiga rival i Neder- sachsen med öppet visir. Tvifvelsutan hade luneburgarna icke ogärna börjat underhandlingen enbart med Canstein, möjligen t. o. m. utan Brandenburg inlåtit sig med de alli- erade. Men hvartdera alternativet af böj des af den kasselska regeringen, och det gick svårligen au att såra den mäktiga konungen, hvilken som bäst med sin lilla, men väl öfvade här stod i oroande närhet till härtigarnas egna länder 2). Två dagar efter besöket hos den sveuska residenten anhöllo de förenade furstliga representanterna hos de allierade, att Canstein och Snoilsky såsom närvarande i Frankfurt skulle admitteras till förhandlingarna. De fingo ett afböjande svar. De allierade hade å sin sida aldrig haft någon annan afsikt, ') Sn. — K. M. 7 juli 1657. [A. S.] Jfr. Joachim, 2(33-04. 2) Joachim, 262, 264. Sn. — K. M. 6 okt. 16Ö7. [A. S.] Kass. reger. — gess. i Frankfurt 14 juli 1657. [A. M.] 36 förklarades det, än att man först skalle enas med Braun- schweig och Kassel och först därefter börja underhandlingen med konungen och kurfursten. Det var en något oväntad tolkning af förklaringen den 21 februari. Och orsaken hvarför den formulerades så var oron i norr — det var af den, som allting berodde. Upprepade gånger, den 21, 27 och 30 förnyade de braunschweigska och kasselska representanterna sin anhål- lan, med framhållande af den fara man utsatte sig för af Sverge och Brandenburg, om man gåfve dem ett afslag x). Men förgäfves. I slutet af juli kunde dock de allierades sändebud förmås till medgifvandet att inhämta sina princi- palers åsikt i admissionsfrågan. De snabba framgångar, som de svenska härarna slag på slag vuuno emot Danmark, läto ändtligen i någon mån betänkligheterna fara. Redan i förra hälften af augusti hade Wrangel rensat Bremen frän fiender och konungen själf fördrifvit dem frän Holsteiu. Endast Bremer-Vörde lämnades i danskarnas händer, för att rättigheten till krafvet på ständernas understöd i kraft af kretskonstitutionerna skulle hållas konungen öppen. I senare hälften af augusti var kriget, operationerna vid Bre- mer-Vörde undantagna, redan utom Tysklands gräns 2). Under sådana förhållanden tog Johan Filip lösningen af admissionsfrågan om hand. Efter särskilda konferenser i Schwalbach med Krosigk och Otto, och sedan dessa för- säkrat, att det ingalunda var deras principalers afsikt att inblanda sig i polska och danska krigen, kuude kurfursten ändtligen den 29 augusti, på grund af nya öfverläggningar ') Joachim, 264 — 67. 2) Fridericia, 274, Pufendorf, Carol. Gust. IV. § 73, Carlson, 291—92. Jfr. Bobé, Memoiren Ahlefeldts, 132 ff. 37 med siua medallierade och åter nya med de braunschweigska och kasselska sändebuden, gifva ett tillfredsställande svar: Om, förklarade han, såsom de försäkrat honom, deras fur- stehus vore eniga beträffande alliansens slutmål, d. v. s. ömsesidigt skydd mot alt fiendtligt våld och upprätthållande af freden, samt eniga om, att man icke skulle inblanda sig i utländska krig, om man vidare utan hänsyn till konfession skulle underhandla icke a corpore, utan viritim, så kunde de svenska och brandenburgska sändebuden genast från början efter öflig legitimation admitteras till underhandlingen. Kurfursten hoppades, att om man nu slöte förbundet, äfven Darmstadt och Wurtemberg skulle biträda. Vore äfven andra riksständer benägna därför, så kunde man på detta sätt få till stånd en värklig ,,uuiversalförfattning". Schwartzkopf och Krosigk bekräftade i sitt svar ännu en gång i de båda furstehusens namn, att äfven de ingalunda hade för afsikt att fördjupa sig i utländska krig1). Snoilsky hade för en resa till Heidelberg och Stuttgart i och för valet, på en tid fått lof att lämna Frankfurt. Han hade sålunda icke varit i tillfälle att följa de ofvan- nämda förberedande förhandlingarna i detalj. Men de kas- selska sändebudens meddelanden höllo honom något så när au courant med livad som försiggick 2). Och det intryck :) Joachim, 269-72. 2) Sn. — K. M. 14 juli, 1 aug. 1657. [A. S.] Braunschweigarna däremot visade sig långt ifrån lika tillmötesgående De tydde hans anhållan om förtegenhet gentemot de allierade med att han icke var ackrediterad såsom en begäran från hans sida, att Canstein icke skulle admitteras till förhandlingarna, innan han själf kunde prestera behörig legitimation af konungen. Detta hade naturligtvis framkallat misstämning hos de brandenburgska representanterna. worauss selbige sich auch allerhandt gedancken und conse- quentzen machen wollen". Sn. — K. M. 14 juli 1657. [A. S.] 38 han mottog af de allierades hållning var altjämt föga till- fredsställande. Hans tidigare förmodan, att Karl Gustaf i sin egenskap af tysk riksfurste knappast skulle inneslutas obetingadt i förbundet, hade ytterligare befästs. En tid trodde han redan, att någon öfverenskommelse öfver hufvud taget alls icke skulle kunna fås till stånd, och att sålunda hela det planerade förbundet skulle gå om intet *). Han tykte sig märka, att de förbundne hälst velat hafva sin deklaration af den 21 februari, där de biföllo de inviterades förslag, att inbjudning skulle riktas till Sverge och Brau- denburg, ogjord. Skulle förbundet alls blifva af, reflekte- rar han, så var det nog hufvudsakligen, för att kurfursten af Mainz, som med så ståtliga skäl öfvertalat de andra till alliansen, numera „för skams skull icke kunde vända så hastigt om" 2). Den formel, genom hvilken Johan Filip och hans med- allierade i den blifvande förbundstraktaten ämnade säker- ställa sig för inblandning i konungens och kurfurstens krig, varierades af ryktet på de mest olika sätt. Än hette det, att Sverge och Brandenburg skulle intagas i alliansen „ra- tione dero angränzenden Landen" 3) — förmodligen för de *) Sn. - K. M. 8, 22 aug. 1657. [A. S.] 2) „Chur Mairitz, welche hiebevor diesses werck so hefftig getriben, unndt die andere Geijstliche Churfiirsten sonderlich Chur Cölln mit so stattlichen aussfiihrlichen rationibus dartzu persuadirt, dass Sie in die admission Ew. Königl. Mtt unndt Chur. Brande- burg consentirt, kan anietzo schandeuhalber nicht so plåt wider umbkehren, hat dahero gegen Mr Gravell gesagt, dass Er seines theils noch beij seiner Meinung diss falss verbliebe, die iibrige Catholische vereinigte herren Chur-undt Fursten aber förchteten sich in den Dänischen Krieg mit eingeflochten zu werden". Sn. — K. M. 1 aug. 1657. [A. S.] 3) Sn. - K. M. 8 aug. 1657. [A. S.] 39 länder, som gränsade till de allierades eller ursprungligen inviterades, d. v. s. för Sverge, Bremen och Verclen — , än att för Sverge det danska kriget uttryckligen skulle undantagas *), men de allierade förbinda sig till understöd mot andra, som möjligen kunde angripa de svenska pro- vinserna i riket 2), än att de skulle assistera Karl Gustaf livarken i Pommern, om han där skulle anfallas af polackarna, eller i Bremen mot danskarna 3). Själffallet väntade Snoilsky med en viss oro, livad som af alt detta egentligen varda skulle. Ty om han ock i betydlig mån förlorat förtroendet till den blifvande alliansen, så var det dock hans öfver- tygelse, att den kunde blifva Sverge och Brandenburg till bestämd nytta eller skada 4). Och då han trodde sig hafva märkt, att de allierade väntade, det man möjligen från Sverges sida skulle göra några särskildt difficila proposi- tioner, af hvilka de kanske kunde taga sig anledning att draga sig tillbaka, så ansåg han lämpligast att „illudera artem arte", både vid konferenserna och privatim undvika ') Sn. — K. M. 1 aug. 1657. [A. S.] 2) Sn. — K. M. 8 aug. 1657. [A. S.] „Wiewohl mann ex parte Maintz sich, hiebevor allerunderthänigst berichteter mässen, vernehmen läst, wartn extra hoc praesens bellum Ew. Königl. Maijtt von Einem Anderen, (unndt zwar auff' österreich ziehlendt, •\velches Sie doch auch offentlich nicht sägen werden) in dero Teutschen provincien feindlieh angegriffen wlirdten, dass alss dann vermög der Alliance Ew. Königl. Maijtt. assistirt werden sollte. Wieviel aber darauff zu bawen, öder was auch fur eine ursach sein solle zu giauben, dass Sie hiernächst lieber gegen Österreich, alss jetzo gegen Dennemarck unndt Pohlen Ew. Königl. Maijtt. hulff zu leisten gemeint sein sollen? ist nicht wohl zubegreiffen". Sn. - K. M. 22 aug. 1657. [A. S.j 3) Sn. - K. M. 22 aug. 1657. [A. S.] 4) Sn. - K. M. 1 aug. 1657. [A. S.] 40 alt, som kunde gifva auledning till något sådant, och låta påskina, att han alls icke fann några svårigheter vid före- taget 1). Medan man sålunda i Frankfurt redde sig att upptaga underhandlingen, ingiugo slag på slag till konungen under- rättelser om de växande farorna i öster, om österrikarnas intåg och segerrika frammarsch i Polen, om huru bandet knöts fastare mellan Sverges fiender, och om att en fiendtlig här på 15,000 m. — underrättelsen kom från Kleihe i Wien — nalkades svenska Pommern 2). Redan i juli hade Karl Gustaf beordrat tväune sina förtroendemän, Biörenklou och Mevius 3), den förre till Frankfurt, den senare till furstehofven i norra Tyskland. Deras resa, som blifvit fördröjd, påskyn- dades och deras order kompletterades under sensommaren och hösten. De ägde att fortsätta agitationen mot Öster- rike i valfrågan och „på det högsta exagerera" nödvändig- heten af snabb assistens mot Danmark. Mevius skulle i sådant afseende hänvisa till hvad fredsiustrumentet och exe- kutionsordningen faststälde beträffande underlåtelse att upp- fylla stadgandena om upprätthållande af landsfreden. Han skulle förbehålla konungen att, där kretsförvandterna sveke sina skyldigheter, själf få söka sig sin rätt och göra dem ansvariga för alla eventualiteter, som i sådant fall kuude följa; mot häuskjutning af frågau om assistensen till en kretsförsamling skulle han på det högsta besvära sig 4). J) Framgår af Sn:s — K. M. 3 nov. 1657. [A. S.] 2) B. B. — Courtin 16, 24 juli, B. — K. M. 29 aug. 1657. [A. S.] I slutet af juli ingicks alliansen mellan Danmark och Polen. Se härom Fridericia, 285, och där citerade källor. (Fr. följer vid dateringen den gamla stilen). 3) Om dem I. 161, 164 ff., 181, 185, 188 ff. *) B. R. — Mevius 15, 20, 25 juli, 5 aug. 1657. [A. S.] 41 Biörenklou skulle i förening- med de franska sändebuden förmå ständerna att ovillkorligen och effektivt förhindra konungen af Böhmen af Ungern att vidare „ledera" kronorna och tvinga honom att gifva dem „för uudfangna torter" Tillbörlig satisfaktion 1). 1 1 K R. - B. 7, 20, 24 juli, 20 aug., 1, 9 sept. 1657. [A. S.f Konungens kraf på garantin mot Österrike gälde hufvudsakligen för ett eventuelt anfall af nämda makt på Sverges besittningar i Tyskland. Men jämväl Österrikes infall i Polen och offensiv mot den svenska styrkan därstädes var enligt K. G:s uppfattning en kränkning af westfaliska freden, „Tij", lydde motiveringen, „emillan oss och Keij såren ähr een ewigh fred både inne och uthan om Komiske Rijket sluten" . . . (K. K, — Fleetwood 29 juli, — Courtin 21 juli 1657. [A. S.] Österrike hade därjämte börjat kriget ,,incon- sultis Statibus Imperij och contra Instrumenti Pacis Articulum VIII", som vid eventuell krigsförklaring förutsatte ständernas bifall. Det är själffallet, att konungens bearbetning hos ständerna motsvarades af en lika liflig på danskt och österrikiskt håll, i svn- nerhet på österrikiskt, emedan man jämväl i Wien på det noggran- naste vaktade sig (orsaken se längre ned) att genom förvecklingarna i Polen och det danska kriget låta förleda si,a,- till en effektiv kränk- ning af fredsslutet (se härom bl. a. Fridericia, 250, samt det rika materialet hos Pribram, Berichte Lisolas). Ur den motivering, som användes för att rättfärdiga det österrikiska infallet i Polen må anföras: Att också Polen var „in specie" inbegripet iden tyska freden, att de svenska trupperna från Polen infallit öfver gränsen i Schlesien och sålunda tvungit Österrike till motvärn, att man i Wien hade kännedom om, att det vore K. G:s afsikt att göra ända pä Polen och understödd af Frankrike flytta „sedem belli" i arflän- derna, att genom Polens undergång Tyskland skulle råka i fara, sä mycket mer som K. G. äggat jämväl Porten och Rakoczv till krig o. s. v. (Volmars föredrag för kurf. af Pfalz, Sn. — K. M. 4, B. — K. M. 25 juli bil.). Närmare motiveras Österrikes inskridande i de talrika flygskrifterna, bland hvilka ma anföras: „Ursachen warumb die Königl. Majest, zu Hunc,'. und Boheimb verursai het 12 Den 3 augusti inträffade Biörenklou i Frankfurt x), och tva dagar efter det Johan Filip afgifvit sitt ofvannämda definitiva svar till de braunschweigska och kasselska sände- buden, kommo dessa för att lämna redogörelse för de för- beredande förhandlingarna med de allierade. Kansler Schwartzkopf, som förde ordet, gaf i sitt föredrag ett prof på furstehusets häfdvunna taktik att bemantla tvekande försiktighet med stora ord. Han uppdrog en historik af de föregående förhandlingarna med omnämnande af Hildes- heimalliansen och en påminnelse, om huru huset Braun- schweig städse haft till mål, att freden i riket borde vara en sådan „i°ke allenast på papper, utan också i värklig- heten-': då emellertid rikets „ordinaria media" visat sig otillräckliga för vinnande af detta syfte, så hade man tvungits att skrida till extraordinaria, d. v. s. sammanslutning ,.at några kurfurstar och furstar". Slutligen följde meddelandet, att de allierade numera förklarat sig för Sverges och Bran- denburgs admission 2). Men om de förbundnes planerade inskränkningar i fråga om konungen och kurfursten och om de inviterade tyska furstehusens hållning i denna viktiga sak iakttog den braunschweigska kanslern försiktig tystnad. Biörenklou hade medhämtat Snoilskys fullmakt och worden Dero Völcker ins Königreich Pohlen dem König und be- drängtem Land ein Hiilff zu schicken. Gedr. im Jahre 1658". 4 °. 16 s. [A. B.] — „Königl. Majest, in Ungarn und Böhmen etc. Bericht warumb Dieselbe der Cron Pohlen Ihre Völcker zu Hiilff geschickt" 1657. 4 ° 1 2 bil.), [A. B.] — „Le manifeste de roy de Hongrie et de Bohéme pour la jonetion de ses troupes avec celles de la Pologne contre le roy de Suéde". Paris 1658. [A. S.] a) B. - K. M. 25 juli. Sn. - K. M 29 juli 1(157. [A. S.] Urk, u. Acten, VII. 698. -'. Sn. — K. M. 22 aug. 1057. [A. S.] 43 konungens skrifvelser af den 18 och 20 juni 1). En order från början af augusti hade ytterligare anmodat honom och Snoilsky att söka, „att Sverge ratioue Bremen och Pommern måtte med inneslutas" i de katolska furstarnas förbund Jämte Kurbrandenburg". Konungen hade märkt, hette det vidare, att braunschweigarna gingo »mycket kallsinnigt uti detta värket". Det vore därför af nöden, att man ej gåfve dem förevändningen, att å Sverges sida något vore negli- geradt och de altså „kunde med de katoliske ä part sluta" 2). Med denna order som rättesnöre gaf Biörenklou ett svar på Schwartzkopfs föredrag i ungefär samma stil som detta. Han meddelade, att Snoilsky var instruerad och när som hälst kunde anträda förhandlingarna, samt påminde om hvad som under westfaliska fredskongressen afhandlats angående „punctus securitatis" 3) och de „ordiuaria media", som skulle säkerställa riksfreden, d. v. s. generalgarautin oeh krets- författningarna. Då det i synnerhet „in casibus subitaueis" vore svårt att komma till generalgarantin, så var konungen af Sverge för sin del icke häller emot sådana extraordi- naria, som de hvilka nu förehades. Också konungen hop- pades, att företaget afsåg att bevara freden i Tyskland, och var för sin del benägen att bidraga till alt, som kunde lända till vinnandet af detta mål 4). Krosigk kommenterade Schwartzkopfs meddelanden med några uppgifter om de allierades ståndpunkt i admissions- frågan, hvilka bättre än den braunschweigska kanslerns motsvarade sakförhållandet, sådant det värkligen var. Han ») Jfr. H. 24. 2) „Hvilket" . . ., tillägger konungen, „till mitt prgejudicio ^visserligen ländandes warder". R. E. — B. 24 juli 1657. [A. S.] 3) Jfr. I. 24, 26. *) Sn. — K. M. 22 aug. 1657. [A. S.] Jfr. Joachim, 272. 44 yppade, att de kurfurstliga visserligen gjort svårigheter med att taga Karl Gustaf med i alliansen, sedan det danska kriget kom. Men efter det gick tillbaka med Danmark, „så äro de nu", yttrade han hoppgifvande, „annorledes till sin- nes". Om de dock „simpliciter" skulle innesluta Sverges provinser ock försvara dem, så länge Danmark ännu innehade Bremer-Vörde, det kände han icke. Det kunde hända, att de gärna skulle se, att Bremer-Vörde „vore kvitt för de danske" och Sverges provinser sålunda rensade från fiendt- ligt folk. „När det vore skedt, torde de", förmodade han, „ intet diffikultera att, äfven så länge danska kriget varade, sluta alliansen contra quoscunque" *). Den konferens med de allierade, som de kasselska representanternas och brauiischweigarnas besök förebådade, lät emellertid vänta på sig ännu i en månads tid. De för- bundne hade utfäst som uttryckligt villkor, att Branden- burgs och Sverges representanter skulle vara vederbörligen legitimerade för underhandlingen. Men Canstein var det alt fortfarande icke. Personligen af den åsikt, att hans herre kurfursten icke borde tillbakavisa de allierades anbud, och orolig, att man skulle afsluta förbundet utan Brau- denburg 2), anhöll han af Snoilsky, att man ej häller för Sver- ges räkning skulle anträda förhandlingarna, innan han vore fullständigt legitimerad 3). Snoilskys hemställan till konungen livad han under sådana förhållanden borde göra, föranledde det svar, att han icke ägde att vänta på den branden- burgska gesandtens fullmakt, utan „där han förmenar något godt till inbördes defension kunna stiftas", tillika med de ') B:s diar. 21 aug. 1657. [A. S.] 2) Joachim, 275. 3) Sn. — K. M. 19 sept. 1657. [A. S.] 45 braunschweigska och kasselska anträda förhandlingarna, men borde man dock ställa sä, att Brandenbnrg ej skulle uteslu- tas l). Efter ny bearbetning af sina medallierade lyckades emellertid Johan Filip genomdrifva, att Canstein skulle ad- mitteras till underhandlingen endast mot inlämnande af sitt generalkreditiv och ett löfte att med det snaraste inför- skaffa nödig fullmakt2). Till förmån för Fredrik Wilhelm talade, att han redan den 22 augusti ingått vapenstillestånd med Polen. Han förde faktiskt icke mera krig. Så voro ändtligen hindren undanröjda. „Vid början af konsultationerna nästa vecka", skref Snoilsky till Karl Gustaf de sista dagarna af september, „skall det visa sig, hvilka den enes och den andres intentioner äro. Om det visas allvar med saken och man på alla sidor utan exception ställer som mål ömsesidigt understöd för att upprätthålla freden, så behöfves det ingen synnerlig vidlyftighet". Det var sålunda som man förberedde de „extraordi- naria media", som skulle säkerställa riksfreden. Men Biören- klou och Mevius hade därjämte upptagit det svåra värfvet att på grund af dess ordinaria förmå rikets ständer till garanti för Sverges tyska länder. Energiskt, med en ar- gumenterigens skärpa, som icke var god att gendrifva4), och med hela det eftertryck, som den svenska konungens 1) ... „doch icke att Brandenburg excluderas, utan ther the andre willia troo creditivet och honom ther på admittera, kunne han och dhet låta skiee, effter doch Fullmachten kan innan sluthet komma". E. E. — B. 29 sept. 1657. [A. S.] 2) Joachim, 274—78. 3) Sn. - K. M. 19 sept. 1657. [A. S.] ■*) Mevius hade, skrifver landtgrefven, „mit sonderbahrer dex- teritet und geschickligkeit" förrättat sitt uppdrag. Landtgrefve Wilh. — K. M. 3 sept. 1657. [A. S.j 46 segrar i kampen mot Danmark skänkte, bearbetade i sådant afseende Mevius i slutet af augusti och början af september de magdeburgska och kasselska samt de braunschweigska hofven 1), medan Karl Gustaf själf af den braunschweigska ambassaden, hvilken han ändtligen gifvit audiens i Gottorp, kräfde uppfyllelse af sin fordran 2). Det enda man lyckades vinna var ett tveksamt löfte om assisteus i kraft af krets- konstitutionerna samt att nedersachsiska kretsens nach- och zugeordnete den 12 oktober skulle sammanträda i Liineburg för närmare öfverenskommelse, huru den äskade „ författ- ningen" borde anordnas 3). Att man i furstehuset hyste en alldeles särskild „konfidens" till det förbund, hvarom det underhandlades i Frankfurt, låg för Mevius i öppen dag. Men han koustaterade därjämte, att man ville begränsa det uteslutande „till riksfrågor" och icke utsträcka förbundsför- pliktelsen till utländska krig 4). För att vinna ett forum för konungens klagomål hade under tiden Biörenklou beslutit sig för en vädjan till den institution, hvars ursprungliga ändamål var upprätthållandet och genomförandet af riksdefensionen på kretsförfattningens grund, d. v. s. deputationsdagen. Han börjar så i Frank- furt en liflig bearbetning för att få dess sessioner till lif igen 5). Inom det furstliga lägret skyndade man honom ') Mevius - K. M. 20, 25, 31 aug., 3, 8 sept. 1657. [A. S.] 2) E. E. — Mevius 19 aug. 1657. De braunschweigska sän- debudens memorial. [A. S.] Köcher, 214. 3) Georg Ludv. — brem. reger., kop. med regens — K. M. 11 sept., samt gess. vid konventet i Liineburg — K. M. 15 okt. 1657. [A. 8.] *) Mevius — K. M. 25 aug. 1657. [A. S.] 6) Hos de furstliga: B. — K. M. 22 aug., 5 sept., diar. 18, 19. 29, 30 aug., 1 sept., [A. S.] Badenhausens diar. 18 aug., 7 sept., [A. 47 beredvilligt till mötes x), och äfveu Johan Filip hälsade hans förslag med tillfredsställelse 2). Kurfursten såg i deputations- dagen ett värkt3'g för sin fredsmäklarpolitik och en mot- vikt mot sina vederparter i kurkollegiet3); furstepartiet brann af begär att genom sitt kollegium vid deputations- dagen få göra sin röst gällande vid affattandet af den kej- serliga valkapitulationen och i de viktiga frågor, som i sam- manhang med den skulle tagas till behandling, särskildt i frågan om rikssekuriteten, vid hvars uppräthållande freds- instrumentets VIII § garanterade rikets samtliga ständer rätt att taga del 4). H.] Ottos rel. 1 sept. [A. M.] Hos kurf. af Mainz: B. — K. M. 15 aug., 8 sept., diar. 4 sept. Därjämte hos de franska repress. med uppmaning, att kronorna ej borde vända sig enbart till kur- furstarna, utan till deputationsdagen i dess helhet: B:s diar. 2, 3, 4, 5 sept., Sn. — K, M. 5 sept., Sn. - J. O. 5 sept., B. — K. M. 29 aug., 8 sept. [A. S.] ') Källorna i föreg. not samt Sn. — K. M. 4 juli, B. — K. M. 29 aug. 1657. [A. S.] Jfr. Sattler, IX. § 119, Joachim, 208, Köcher, 99—100, 029, 635. 2) Johan Filip hade altsedan kejsarens död lifligt hållit på deputationsdagens fortvara. Sn. — K. M. 11, 18 april, 6, 13 juni. 25 aug. 1657, [A. S.) Canstein — kurf. af Brandenb. 2 okt. 1657. [A. B.] Eedan den 7 aug. har ärkekanslern i sådant afseende riktat en skrifvelse till kurf. af Sachsen (framgår af Johan Filips — kurf. af Bajern 28 sept. 1657, bil. till Sn:s — K. BL 3 okt. 1657, [A. S.] i saml. af Sn:s bref efter dennes af 8 maj 1658). Jfr. Mentz, IL 43. 3) Det lider icke något tvifvel, att dessa synpunkter varit de för Johan Filip hufvudsakligen bestämmande. I jämförelse med dem mindre viktigt var det skäl, som Mentz, (I. 71, not 2), anför: „er wollte es aus Riicksicht auf seine Allianzpläne mit den Fursten nicht verderben". *) Fbi bellum decernendum et foedera faciénda, gaudeant omnes & singuli Electores, Principes et Status [mperii Jure suf- 48 Till den 17 september kallades på kurfurstens initiativ deputationsdagen till session för behandling af Suoilskys memorial af den 15 juli. Men sessionen endast bekräftade livad man tidigare på svenskt håll fått erfara vid sin vädjan till ständerna i fråga om garantin. De flesta ursäktade sig „defectu mandati". Inom kurkollegiet samt på österrikiskt håll äfven i det furstliga ville man därjämte göra gällande, att förhandlingarna borde anses suspenderade, till dess val- dagen vore öfver1). Johan Filip uttrykte på det lifligaste sitt missnöje med utgången. Både muntligen och skriftligen framhöll han för sina medkurfurstar nödvändigheten af deputations- dagens fortvara2), och Boineburg försökte, så vidt i hans fragii, ac nihil horum ac quicquam simile fiat, nisi de Comitiali liberoque omnium Imperii Statuum suffragio et consensu. I. P. O. vni. *) Schnell — Pfalzgrefven 20 sept. 1657. [A. D.) B. — K. M. 8, 19 sept, Sn. — J. O. 19 sept., Sn. — K. M. 8, 12 sept. 1657. jA. S.] Jfr. Säve, 97, Vrk. u. Acten, VII. 699 ff., Ments, I. 71 not 2, samt där citerade källor. 2) Kurf. af Mainz — kurf. af Brandenburg 28 sept., kurf. — de de öfriga kurff. 26 sept. 1657, kop. efter B:s diar 27 okt., hos Lon- dorp, VIII. 181 f., samt Fritsch, 159 ff. Sn. — K. M. 15 sept. Äfven för de franska representanterna — de karakterisera kurf. såsom „enragé" öfver utgången — uttrykte Johan Filip sitt missnöje. Han var be- sluten, förklarade han, om man ej ville tillåta furstekollegiets när- vara i Frankfurt „pour ce poinct des griefs et pour d'autres affai- res qui peuvent arriver ... de passer en despit de ses confréres du costé desd. estatz, disant qu'il est plus obligé comme evesque de Virtzbourg å soustenir les estatz de FEmpire en une cause juste que d'appuyer pour une vaine apparence le college electoral comme archevesque de Mayence" Kopia af sändebudens — Brienne 25 sept., jfr. mem. till kard, 2 okt. 1657. Allemagne. Vol. CXXXVII. [A. P.] Pufendorf, Carol. Gust. IV. § U. 49 förmåga stod, öfvertyga Biörenklou om sin herres lifliga astunclan att »konkurrera med furstarna och ständerna- för ernående af ,.en rätt författning" >). Men tillgången på ses- sionen och t. o. m. de mainziska representanternas håll- ning- under den samma kvarlämnade hos svenskarna en djup och långvarig misstro mot den städse till rika löften färdiga ärkekanslern 2) och hans diplomatiska „seglatiou". „De som umgås med en slik sjökonst", yttrade Biörenklou till de kasselska representanterna, „råka ofta illa ut, antin- gen att tågen brista och vädret vänder upp och ned på farkosten eller att de ränna i vändningen på någon klippa och stöta sig själfva i grund" 3). En indirekt förmån skör- dade emellertid Biörenklou af händelserna den 17 septem- ber: Inom furstepartiet var man djupt upprörd öfver kur- kollegiets försök att skjuta deputationsdagen och därmed furstekollegiet åsido under valförhaudlingarna i Frankfurt. Deu intressegemenskap, som sålunda förefaus mellan Sverge och framstegspartiet bland rikets furstar, gaf den nordiska kronan ett visst stöd för sin ställning i riket och blef icke utan betydelse i deu senare underhandlingen om Rhenal- liansen. Redan långt innan Snoilsky och Biörenklou afsände sina meddelanden om det nedslående resultatet af sin vädjan ') Den mainziska kanslern sparade icke ord i fråga om »Öster- rikes consilier och actioner". Hans herre ville, bedyrade han för B., „stå för en man pro collegio principum" B. — K. M diar. 22 sept. 1657. [A. S.] 2) Sn. — K. M. 12, 15 sept., B. — K. M. 19, diar. 22 sept., 17, 23 okt. 1657. [A. S.] 3) Yttrandet är egentligen fäldt två dagar före den i fråga varande sessionen, men vinner senare rlerfaldig bekräftelse. B:s diar. 5 sept. 1657. [A. S.) 4 50 till deputationsdagen, hade händelser inträffat, som ytter- ligare talade emot ett närmande å Sverges sida till de allierade furstarna vid Rhen. Den martialiska biskopen af Miinster såg på sommaren 1657 tiden vara inne att med vapenmakt betvinga de mot- spänstiga borgarne i sin biskopsstad l). För sådant ända- mål vädjade han till sina medallierades hjälp. I medlet af augusti uppstäldes så kring staden en liten belägringshär af mainziska, kölnska, trierska och neubitrgska trupper, som biskopens egen styrka frånräknad utgjorde 3,500 inan. I det protestantiska lägret hade man icke utan oro följt till- rustningarna för den lilla expeditionen, och inom svenska diplomatiska kretsar såg man dem med betydliga farhågor. Redan länge hade ryktet gått, att Kristotfer Bernhard i sammanhang med det danska anfallet gjorde sig vissa för- hoppningar på laudvinningar inom Sverges tyska provinser 2). x) Se om konflikten I. 205, tidigare citerade källor och sär- skildt Aitzema, VIII. 837 ff. -) D. v s. på amtet Wildshausen. hvarom han legat i strid med ärkebiskopen af Bremen, långt innan amtet är 1648 afträddes till Sverge (Zetterqvist, 78). Det är tydligen på dylika planer, som Schlippenbach i sin ofvan anförda skrifvelse (II. 21 — 22) syftar. „Von dem herren Bischoff von Miinster", skrifver Snoilsky om dem något senare, „hat unlängst ein Bittmeister so in Selbigem Stifft Sesshafft ist, unndt Jetzo fur Österreich wirbt in seiner durch- reisse hiesiger orthen sich vernehmmen lassen, Erstgedachter Herr Bischoff hette ein Ang auf Wildeshaussen, Selbigen orth einzunehmmen, alss wortzu Er dernechste seije; wann der König von Dennemarck Selbiges Einmahl in seine hände bekäme, so wiirdte mann es so leicht nicht wider von Jhme kriegen". Sn. — K. M. 8 aug. 1657. [A. S.] Jfr. K. G:s uttalande till Meij nedan i texten samt Pufendorf, Carol. Gust. IV. § 71, Köcher, 212, Joachim, 270 not 5. 51 Och vid minsta anledning- uppduk farhågan, närd af minnet från unionens och ligans dagar, att „de katoliske" i riket skulle ställa sig vid Österrikes sida för att börja religions- kriget och framför alt kriget mot Sverge på nytt l). Nära och i fjärran, både inom och utom Tyskland hafva diplomaterna i Sverges tjänst gifvit uttryck åt sådana farhågor. „Inom kort skall det visa sig, om ej de allierade under pretexten af anfallet hafva en annan intention*', skrefs det till Karl Gustaf från Bremen i senare hälften af au- gusti 2). Snoilsky och Biörenklou i Frankfurt och den svenska korrespondenten i Köln, Autou Colm, uttala sig i samma rikt- ning, men i bestämdare form 3). Regeringen i Stade ansåg det alls icke otroligt, att biskopen af Mönster möjligen kunde komma att understöda Danmark, sedan biskopstaden blifvit intagen 4). Möller berättar från Hamburg, att de danska ministrarna ordade mycket om „en snart inträffande polsk och österrikisk suckurs" för konung Fredrik och öppet uttalade, att de ligistiska trupperna vid Miinster i samman- hang därmed skulle avancera mot härtigdömet Bremen 5). Wolfsberg ger uttryck åt sin oro af samma anledning i ») Jfr. för Filip Wilhelms af Neuburg planer Erdmanns- djörffer, Waldeck, 432 — 33, och där citerade källor, samt för den upp- märksamhet den miinsterska affären vakte hos öfriga evangeliska furstar. Urk. u. Acten, VIII. 465. 2) Steiniger — K. M. 13 aug. 1657. [A. S.] 3) Sn. — K. M. 15 aug., B. — K. M. diar. 17 aug. 1657. Anton Colm — brem. reger 11 (21) aug. 1657. [A S.] „Tij thet är ett wijst axioma", skrifver Biörenklou, „att alle catholici eller och mäste parten skulle gerna see at E. K. Mtt. wore skilder ifrån Jmperij consultationes och at the hade Evangelicos allena at giöra medh". B. - K. M. 1 sept. 1657. [A. S.] *) Brem. reger. — K. M. 22 aug. 1657. [A. S.] s) Möller - J. O. 27 aug. 1657. [A. S.] 52 Berlin 1), och Kleihe meddelar från Wien „af förtrogen, god haud", att man vid skärmytslingen vid den westfaliska biskopsstaden knöt långt gående planer, i livilka i synner- het påfvens austiftelser spelade in. Med tillhjälp af de vid staden sysselsatta katolska furstarna, ,.i synnerhet kurfursten af Mainz", skulle man angripa staden Munster och använda alla medel att bemästra den för att sålunda säkerställa katolikernas välde i westfaliska kretsen, hälla Hessen-Kassel, kurfursten af Brandenburg och de braunschweigska furste- husen i tygeln samt så mycket lättare kunna utföra andra vidtsväfvande desseiner. Man skulle vidare afskära Sverge möjlighet till värfniug, oroa härtigdömena Bremen och Ver- den och antingen „per modum diversionis" eller eljes på alla möjliga sätt assistera Danmark 2). Skrifvelseu sändes i kopia till Stade, och det är karakteristiskt för det intryck den gjorde, att den där tryktes in extenso 3) för att i form af flygskrift i vidare kretsar gifva en föreställning om „des- seinen hos några andliga ständer i T}Tsklaud i anledning af staden Mönsters belägring och hvad som sökes genom, den" 4). Oftare än någon annan af den svenska konungens för- troendemän återkommer Appelboom till det „miinsterska oväsendet". På grund af hela sin uppfattning om de alli- J) Wolfsberg — K. M. 25 ang., 13 okt. 1057. [A. S.] Wolfs- berg meddelar tillika, att man i Berlin var orolig för ett anfall af biskopen på det brandenburgska Lippstadt. -) Kleihe — K. M. 19 ang. 1657. [A. S.] 3) Nicolai - K. M. 17 okt. 1657. [A. S.] 4) „Extract eines Schreibens ron einem furnehmen Ministro snb dato I9/29 ang. anno 1657 woraus das Desseing etzlicher geist- lichen Stände in Teutschlandt wegen der stadt Munster Belagerung und was dadurch gesnchet werde erhelletu. [A. M.] 53 erades syften i allmänhet och om ändamålet med deras negociation i Haag *) såg han det med största misstro, — så mycket mer som på sommaren 1657 genom den s. k. ampliationstraktaten ett närmande försiggått mellan Dan- mark och Nederländerna 2), och emedan han hade sig be- kant, att just de holländska Staterna, där stämningen mot Sverge antog en mer och mer hotande karaktär, arbetade på att befordra traktaten mellan de allierade och de för- enade provinserna 3). Appelbooms rapporter fingo emellertid ett särskildt intresse, emedan de tvistande parterna, staden Mönster och de allierade, på diplomatins väg möttes i Haag. På våren 1656 ditsände Miinsters borgerskap en deputerad för att viuua Staterna för sin räkning. Sä blef Appelboom i till- fälle att följa det dolda spel, som försiggick, och hvad viktigare var: staden Minister lät genom honom anhålla om understöd äfven hos den svenska konungen. Bedan i juli meddelar Appelboom „af god och viss hand", att staden begynte fatta „mer och mer reflexion" på Sverge, i förhoppning att konungen skulle bistå den, om också endast med „en suckurs af fem- eller sexhundra m. J) Sedan december 1656 värfvade ju de allierade ånyo därstädes om Nederländernas biträde till sin allians. Ofvan II. 6. 2) Se härom bl. a. Ellen Fries, Sveriges diplomatiska förb. med Nederländerna, 65 ff. och 77, Apppelb. — K. M. 6 (16) juli, 3 (13) ang. 1657. [A. S.] 3) Appelb. — K. M. 9, 6 (16), 13 (23) juli, 3 (13), 6 ang. (st. n.) 1657. [A. S] „On voif heter i den franska relation, som åtföljer Appelb:s bref i slutet af ang. „le party entré Dennemarc, les [m- periaux, les princes catholiques et le Roy de Pologne tout a fait formé et les Hollandois favorisent cela ouvertement en toute fa- con". Appelb. — K. M. 31 aug. (st. n.) 1657. [A. S.) 54 till häst" 1). Senare har det munsterska sändebudet person- ligen framlagt en sådan anhållan hos den svenska residenten och försökt ingifva Appelboom misstankar mot Kristoffer Bernhard och de allierade öfver hufvud 2). Utom på Sverge och på Staterna hoppades, efter hvad Appelboom viste, Mön- sters borgare på hjälp äfven af kurfursten af Brandenburg och landtgrefven af Hessen — de brandenburgska mini- strarna skulle t. o. m. försäkrat dem, att kurfursten icke vore obenägen „att assistera . . . staden med några trupper"3). Först senare på hösten har Karl Gustaf gifvit tväune sina förtroendemän i Nordtyskland direkta uppdrag med hänsyn till de meddelanden, som iugingo till honom om det „miinsterska oväseudet". Och ungefär samtidigt har han till svar på den anhållan om understöd, som Miinsters borgare genom hans vaksamme sändebud i Haag riktade till honom, afgifvit den förklaring, att han „fullan på det miiusterska värket gjort reflexion och tankar och gärna tagit en sådan opportunitet i akt, om icke både imperii constitutiones och den osuabriickska freden det hindrade" 4). Att emellertid underrättelserna om de allierades operationer vid Minister icke förfelade att göra intryck på honom, därom vittna förutom uttalanden i skrifvelser till Wrangel, resi- denterna i England och andra 5) äfven det svar han gifvit ') Appelb. — K. M. 9 juli (st. n.) 1657. [A. S.] 2) Appelb, — K. M. 6 aug. (st. n.), 21 (31) aug. 1657. [A. S.] 3) Appelb. - K. M. 7 (17), 20 aug. 1657. [A. S.) *) E. E. — Appelb. 19 okt. 1657. [A. S.] 5) Eedan i juli uttalar konungen på tal om Nederländerna och deras växande fiendtlighet mot honom, att de icke blott slutit förbund med konungen al' Danmark, „sed et cum quibusdam Im- perii Eomani Electoribus et Principibus, post quam pax in Grerma- nia rupta est. sub specie defensionis talia foedera pangant, qute 55 den kasselska gesanden Meij, som han i medlet af septem- ber mottog1 i audiens och som å laudtgrefvens vägnar före- slog, att Sverge jämte det braunschweigska linset och Kas- sel sknlle inträda i de katolska furstarnas förbund såsom ;,det rätta medlet att bringa dem, som ej unnade riket dess ro, pä andra tankar". Konungen lät tämligen oförtäkt förstå, det han ansåg, att det med den föreslagna defensiousalliansen afsågs ett bedrägeri eller att, om också ej ett sådant uttryckligen läge under den, de allierade hade några baktaukar med den, och att det var ingenting att bygga på den samma. Han hade visserligen gifvit sina sändebud i Frankfurt fullmakt och instruktion för förhandlingarna, men det var därför ingalunda hans afsikt att utan vidare inlåta sig med de katolska furstarna. Hau hade lärt både af sin „antecessor" Gustaf Adolf och äfven erfarit själf, att man icke borde sätta sin tro .,till blott papper och ord". Han betviflade också, att det var de allierades allvar att admittera Sverge; de skulle väl då ej så ifrigt drifva på, att landtgrefven och de brauuschweigska furstarna förberedelsevis skulle afsluta förbundet med dem. Tvifvelsutan var det tvärtom de ka- tolskes afsikt att draga de båda furstehusen från Sverge. Ty de viste, att sedan de lyckats däri, de ajidra evangeliska furstarna i Tyskland, hvilkas makt ju ej var stor och hvilkas länder skiljdes från hvarandra genom låuga afstånd, ej contra nos re vera diri guntur". E. K. — Courtin 12 juli. „Alle consilia der Catholischen undt der Österreichischen gehen dahin mit aller macht mieh auss dem Eömischen Keich zu bringeh", heter det i ett postscr. till representanterna i England (Ii. E. — Fleetwood och Friesendorff 23 sept.), och till Wrangel . . . „Och känn jagh icke något gott förmoda uthaff the catholishes meneei uthi Westphalische krijsen". E. E. — Wrangel 25 sept. 1657. [A S.j 56 vore svara att vinna. Konungen fruktade med ett ord, att de evangeliska skulle låta bedrag-a sig. Han var tillfylles under- rättad, om att landtgrefven „hällit värket in stando", sä att huset Braunschweig ej ännu blifvit i tillfälle att sluta al- liansen med katolikerna, „hvilket el j es säkert redan hade skett". Att Österrike och älven andra med det voro ense om att kasta freden i riket öfver ända, var konungen viss om. Redan viste han ju, att biskopen af Minister hade ungefär ..samma appetit" som konungen af Danmark och gärna ville återvinna Wildshausen x). Han ausäg med ett ord komplotten mellan Österrike och de katolske gjord för att beröfva honom alt livad han vunnit i westfaliska fre- den 2). Kort efter det samtal, under hvilket of v anstående yttra- des, fick konungen ökad anledning till misstankar mot de allierade och äfven mot de braunschweigska furstarna. Han mottog därjämte meddelanden af än mera oroande art om den af intressenterna i alliausunderhandlingeu, hvilkeu in- bjudits till den samma samtidigt med Sverge, och på livars samvärkan Karl Gustaf vid underhandlingens upptagande specielt gjort sig räkning. Underrättelserna kommo från Wolfsberg i Berlin. Det hade i djupaste förtroende med- 1) Jfr. II. 50 not 2. 2) Meij — landtgrefven 4, 9 sept. 1657. [A. M.] I rekreditivet för Meij uttalar konungen med erkännande af landtgrefvens in- tresse för det ..evangeliska väsendet" sitt beklagande, öfver att ..andere Chur- undt Fursten die so theuer erworbene Beruhigung des Eömischen Reichs sich so wenig angelegen sein lassen, daher den zubefahren, die particulier-reflexion undt intressen undt die darauss entspringende verderbte consilia dass gantze Ewangelische websen in höcbste gefahr und Zerriittung setzen werden". R.^R landtgrefven — 3U sept. 1057. [A. S.] 57 delats honom, att man smidde de farligaste anslag- mot Sverge. Österrike, Polen och Brandenburg sågo det gyn- samma ögonblicket kommet att med förenad makt kasta sig öfver det svenska Pommern och skaffa Danmark så mycken luft, att de braunschweigska furstarna och de närmast boende katolska biskoparna *) jämte kung Fredrik antingen kunde anfalla Karl Gustaf i hans rygg eller och bemäktiga sig Bremen och Verden. Det sveuska Pommern skulle blifva Brandenburgs lön 2). Redan länge hade Wolfsberg och Schlippeubach anat och sett, att Fredrik Wilhelm mer och mer aflägsnades från sin förra bundsförvandt i polska kri- get 3). Hvad Wolfsberg denna gång meddelade om kur- fursten öfverensstämde ganska nära med sanningen. Den 19 september trädde Fredrik Wilhelm genom fördraget i Wehlau öfver på Polens sida mot erhållande af suveränite- ten öfver Preussen *), och redan erbjöd han sig att i spetsen !) . . . „welche insgesambt E\v. Kön. Maijtt. nachbarschafft sehon iiberdriissig wehren". 2) Wolfsberg — K. M. 8 (18) sept. 1657. [A. S.] Karl Gustaf företedde brefvet för Meij med förfrågan hvad vid alt detta egent- ligen vore att göra (Meij — landtgrefven [A. M.] 26 sept. 1657) och öfversände brefvet i afskrift jämväl till landtgrefven själf. K. M. - landtgrefven 30 sept. 1657. [A. S.] 3) Se exempelvis Wolfsb. — K. M. 10 (20) juli, 1 (11) sept. K. M. — Schlippenbach 25, 30 juli, Schlippeubach — K. M. 11 aug. 1657. [A. S.] Ännu långt senare trodde sig dock Schl. kunna räkna på kurfursten. Urk. u. Acten, VIII. 230 not 2. ") Fördraget undertecknades den 24 september och ratifice- rades den 6 november. Se om dets. Mörner, Staatsverträge, 220 ff., och af nyare förf. Haumant, 204 ff., Philippson, I. 275. Jfr. Urk- u. Acten, VIII. 272. För det något senare afslutna, men icke ratifi- cerade fördraget mellan kurf. och konungen af Danmark Urk. u. Acten, VIII. 581, Mörner, 228. Fridericia, 286. 58 för en här af 30,000 m., sammansatt af hans egna, af polska och österrikiska trupper, tåga till anfall mot Sverge, hvars tyska provinser och återstående eröfringar i Polen skulle delas mellan hans fiender. Ända in på våren följande år hotade oaf brutet faran af detta anfall den svenska konuugen. Att det icke kom till utförande, berodde hufvudsakligen af det motstånd kurfursten rönte för sina agressiva planer i Wien, där man närmast på grund af det härskande in- terregnum i det längsta ville undvika att göra sig saker till en kränkning af den tyska freden 1). De uppgifter, som meddelats Wolfsberg om braun- schweigarnas och de katolska allierades konspirationer, hade liksom de rykten, som cirkulerade i det protestantiska lägret i anledning af affären vid Mönster, liten eller ingen grund. Men äfveu denna del af Wolfsbergs relation vann bekräftelse frän annat håll, bl. a. från Appelboom i Haag 2). Om Karl Gustaf redan tidigare fjärmats från tanken att inlåta sig med de allierade, så måste dessa underrättelser ytterligare påvärka honom i samma riktning. Att omedelbart afbryta förbindelserna med de förbundne var emellertid ej konungens afsikt. I början af oktober anbefaller 3) han sina sändebud ') För kurfurstens förslag och Österrikes hållning se Pribram, Berichte Lisolas, 321 ff., Pribram, Lisola 139 ff., Haumant, 202 ff., Philippson, I. 278. Jfr. Urk. u. Åcten, VIII. 218, Fridericia, 287. 2) „Man begynner här nu mehr och mehra", skrifver han. „fatta och troo att emillan Danmark, husett Österrijke och Pohlen ähr giordt een formel och fast ligua . . . dee ChurBrandeburgsk- affectionerade, sägia att Churförsten hafwer wäl most resolvera till een sådan accord medh Pohlen, effter Eders Kongl. Maijtt hade altt för mänge fiender, nämblighen Påhlen, Muskouiten, Danmark, husett Österrijke sampt alle dess adhserenter, och än i synnerheet den mächtiga Catholiske liguan". Appelb. — K. M. 14 (24) sept, 1657. [A. S.] 3) B. B. - B. 29 sept. 1657. [A. S.| 59 i Frankfurt att vid de förestående förhandlingarna låta veta, det han alt fortfarande „propenderade" till alliansen. Men då de förbundne „ vägrat att dirigera den mot konungen af Danmark och nu kanske äfvenså måtte sig undandraga att sluta den emot huset Österrike . . ., ty hade Snoilsky att „ fordra af dem en förklaring, om de . . . huset Österrikes attentater vilja hindra och alliansen inrätta, att han sättes „contra quoscunque provincias mutuas turbantes". Vore de förbundne färdiga att sluta alliansen på dessa villkor, så var konungen till freds med att träda in i den. Vore de det däremot ej, så skulle Biörenklou och Snoilsky remonstrera sådant „efficaciter" de evangeliska och försöka att mellan konungen och dem „ett förbund och defensionsvärk upprätta", såsom bäst ske kunde. Det „ defensionsvärk" konungen ordar om är en länk i ett vidlyftigare, som redan länge lekt i hans håg, och hvars konturer långt före detta framskymta i den diplo- matiska korrespondensen mellan honom och hans sändebud i Europa. II. Underhandlingen om Ehenalliansen okt — dec. 1657. Konventet i Limehurg. Det centrala i det allianssystem, genom hvilket Karl Gustaf ville möta faran för Sverges fiender under de i hans historia så händelserika åren 1657 — 58, är ett förbund med Frankrike och England, till hvilket af Tysklands furstar och ständer de. hvilka ville biträda och främst de, som tidigare varit „de båda kronornas" allierade, skulle kallas som medlemmar. Alt eftersom det habsburgska lägret samlat sina krafter till anfall, hade konungen trädt dess motpol när- mare. När Danmark bröt freden och Österrikes infall skedde i Polen, ålades Courtin, som beordrats till Frankrike redan föregående år 1) för negociationeu om de subsidier Sverge gjorde anspråk på af nämda makt 2), att försöka förmå :) I sept. 1657. Courtin blef fången i Danzig och lösgafs först 3 månader senare. För hans uppdrag se B. B. 14 jan. 1657. | A. S.] Under C:s fångenskap utfärdades kreditiv" och instruktion lör Claes Tott att fullgöra hans vari. E. E. 18, 25 nov. 1656. [A. S.] '-) Of van I. 52, 71. B, E. — Courtin 23 jan., 27 febr. 1657, | A. S] och hela korrespondensen med honom passim. Jfr. E. B. — Terlon 11 okt. 1657. [A. S.] Säve, 56. Gl kardinalen till värksamt understöd i kraft af fredsgarantin x). Biörenklou och Snoilsky fingo ständigt ånyo order att i Frankfurt bearbeta de franska ambassadörerna i samma rikt- ning, att öfver hufvud hålla „god intelligens" med dem och samvärka med dem för „de båda kronornas" satisfaktion 2). I underhandlingen med England röjes i öfverensstäramelse härmed i synnerhet sedan sommaren ökad lifaktighet 3). Efter underrättelsen om Danmarks och Brandenburgs när- mande till Polen och Österrike uppgör slutligen konungen den detaljerade planen till ett förbund i stor stil med det antihabsburgska lägrets hufvudmakter. Förslaget sluter sig till innehall och anda närmast till de fördrag, som under 30-åriga kriget ingåtts mellan Sverge och Frankrike, till de anknytniugsförsök, som efter fredsslutet gjorts under Kristinas tid och senast af d'Avau- gour i). I oktober instruerades Biörenklou att underhandla om det samma med de franska representanterna i Frankfurt, eventuelt med kardinalen, som väntades till Filipsburg under hösten 5), och samtidigt afgick jämte kopia af alliansförslaget ') Dylika order afgingo till Courtin, redan innan anfallet skedde. R, R. — Courtin 4, 11, 18 juni, -l, 6, 24 juli, 1, 17 sept. 1657 och flerstädes. [A. S.] Jfr. ofvan II. 25. 2) R. R. — B. 7 juli, 20 ang., 1, 9, sept., 26 okt. 9 nov. 1657. [A. S.] 3) Därjämte en projektrikedom i fråga om bytes- och del- ningsförslag, som icke kan undgå att väcka häpnad. R. R. — Fleet- wood 11, 17 juni, 4 juli och flerstädes. Instr. för Friesendorff. I. 3 ang. 1657. [A. S.] Jfr. Fridericia, 280, och där citerade källor, Erd- mannsdörffer-Oncken, 284 f. 4) I. 51 ff., 69 fl'., 237 ff. 5) R. R. - B. 29 sept.. 15, 19 okt., 14 dec. Jfr. R. R. - Courtin 29, 31 dec. 1657. [A. S.] Säve, 56 f. 62 order till de svenska sändebuden i Eugland J) att bearbeta protektorn för medlemsskap i förbundet 2). Det afsåg en gemensam operation, för hvilken konungen skulle under- stödas med franska och engelska subsidier, mot de österrikiska arfländerna påföljande vår, för det fall „att försöken att på fredlig väg förmå Österrike att nedlägga vapnen skulle stranda". I öfvereusstämmelse med förbundets plan far Biörenklou förnyade order att för Sverges och kronornas räkning försöka bilda ett parti bland riksständerna i Tysk- land — konungen nämner Hessen-Kassel, Wiirtemberg, Pfalz samt de evangeliska riksstäderna 3). För att fördröja Öster- rikes anfall, för att förmå Frankrike att snarare „fatta majora consilia" och af diverse andra skäl anbefaller emeller- tid konungen Biörenklou att därjämte öppna en under- handling „för reconciliation" med konung Leopold 4). Det är mot bakgrunden af dessa underhandlingar inom stor- politikens sfär och i icke ringa mån i kontrast med dem, som Sverge anträder negociationen om Rhenalliausen. Den 3 oktober ägde den första konferensen rum. Meel öppnade den å Johan Filips vägnar med en historik öfver de förberedande förhandlingarna och några korta meddelanden om förbundets ändamål. Han betonade, natur- ') R. R. — FJeetwood och Friesendorff 12 okt, 2 nov. och flerstädes 1657. [A. S.] 2) Det är min afsikt att i annat sammanhang och med stöd af hittills icke användt material närmare ingå på dessa allians- planer. :i) R. R. — B. 7. juli, 29 sept., 26 okt., 2 nov. 1657. [A. S.] 4) R, R. — B. 9, 12, 19 nov. och flerstädes, R, R, — Schlippen- bach, 18 okt. Jfr. orderna till Schlippenbach och Gryllenklou om en specialtraktat med Polen. R. R. 18 okt., 12 nov. och flerstädes [A. S.] 63 ligtvis med särskildt afseende fäst vid Caustein och Snoilsky, att det afsåg ingen oftension, utan endast ömsesidigt upprätt- hållande af freden och försvar af de allierades land och folk. Dä det var baseradt på westfaliska fredsslutet och rikskonstitutiouerna, borde samtliga rikets ständer, hvilka icke ville fiendtligt angripa någon eller blanda sig i utländska krig, hafva sitt intresse af att ingå i det samma. Inträdet stode också öppet för dem alla såväl af den katolska som den protestantiska religionsformen. Af de inviterade var det endast Canstein och Snoilsky, som talade. Den olika taktik h vardera följde i förhand- lingarna gör sig märkbar redan i deras yttranden på denna första konferens på ett betecknande sätt: Causteins gick ut på att genom upprepade inkast och förnyadt betonande af de villkor kurfursten stälde för sitt inträde hålla honom utvägen öppen till reträtt. Snoilsky däremot var besluten att undvika alla „diffikulteteru och taga de allierades „goda intention" mot Sverge „såsom gifven". Hans herre konungen hade, föredrog han till svar på Meels audragande, af de braunschweigska och kasselska inbjudningsskrifvelserua samt af de allierades inbjudning till furstehusen :) sett, att före- tagets ändamål var „rikets frihet och säkerhet" och „att några af dess furstar enskildt ämnade förena sig om att uppfylla, hvad samtliga ständer i kraft af fredsinstrutnentet och generalgarautiu redan dessförutom vore skyldiga till". Konungen måste anse sådant i alla berömvärdt och hade gifvit order först åt Oxenstierna, sedan åt Snoilsky själf att bidraga till alt, som kunde främja företaget 2). x) Den samma följde, såsom tidigare påpekats, i kopia med braunschweigarnas inbjudningsskrifvelse. Of van II. 11. 2) Sn:s prot. 23 sept. Sn. - J. O. 26 sept. 1657. (A. S.] Joachim, 284. 64 Det drog ut i det närmaste en måuad, innan den följande konferensen hölls. De neuburgska representan- terna, som lämnat Frankfurt redan i september läto icke höra af sig. De miinsterska, kölnska och trierska höllo sig tysta och ovärksamma l), Och da hufvudrepresentanten för landtgrefve Wilhelm, Krosigk, i början af oktober afled 2), följde en längre stagnation i den kasselska under- handlingen 3). T. o. ra. i det braunschweigska furstehuset iakttog man en dröjande hållning 4). Meels föredrag på konferensen den 3:dje hade emeller- tid ingalunda klargjort de allierades hållning till Sverge. Snoilsky konstaterade tvärtom, att det innehöll misstänkliga partier. Däri talades bl. a. om de ständer, hvilka icke önskade öfva våld i riket 5) eller blanda sig i utländska krig, och så ofta den svenska konungen nämdes, hänvisades det till honom i hans egenskap af härtig af Bremen och Verden; om Pommern var det alls icke tal 6). Hvad Snoilsky och hans kollega tid efter. annan och på omvägar sporde om de villkor man ämnade ställa för ') Joachim, 276, 280, 285-90. *) Joachim, 282 not 2. 3) Joachim, 295, 297, 312, och flerstädes. Den kasselska re- presentantens votum på konf. den 10 dov. enl. Sn:s prot. s. d. [A. S.] *) Köcher, 234. b) . . . das Beich nicht zu vergewaltigen. I!) Sn. — K. M. 26 sept. 1657. [A. S.j Jfr. Urk. u. Acten, VIII. 537. Denna omständighet förklarade Boyneburg för Biörenklou så, att konungen inbjudits till underhandlingen i sin egenskap af medlem af Hildesheimalliansen, i hvilken han intresserade endast såsom härtig af Bremen och Verden. B. — K. M. 26 sept. 1657. [A. S.] Såsom ofvan nämts (II. 11 not 1), hade man i den braun- schweigska inbjudningsskrifvelsen afsiktligt undvikit hvarje hän- syftning på Hildesheimalliansen. 65 Sverges inträde värkade icke häller lugnaude. Johan Filip ådagalade visserligen i „ord och åthäfvor", att han ville, det företaget skulle varda „en trappa till fullkomlig garanti af freden" 1). Men genom den kasselska ambassaden hade man på svenskt håll fått ny bekräftelse pä, att de allierade vis å vis konungen icke ansågo sig kunna ingå en förbin- delse till försvar „contra quoscunque", åtminstone icke mot Danmark och Polen 2). Visserligen tillades det, att de för öfrigt voro färdiga att bistå Sverge mot en livar, som skulle anfalla dess tyska besittningar, äfven mot Österrike 3). Men i trots af försäkringarna ansåg Snoilsky sig hafva all anledning till misstanken, att man ämnade räkna också konungen af Ungern till dem, hvilka stodo i öppet krig med Sverge 4), samt följaktligen undandraga sig skjddighet till understöd äfven pä detta håll 5). Och ju längre det led, dess mera började det blifva uppenbart för honom, att „äfven några af de evangeliska" — braunschweigarna — ,.hade samma mening som de katolska, att det nämligen var be- tänkligt att träda i förbund med ett riksstånd, som faktiskt var inveckladt i krig" 6). Med ett ord det var skrupler och ') B. — K. M. 6 okt. 1657. [A. S.] -) D. v. s. icke mot Danmark för så vidt det gälde Bremen eller mot Polen för Pommern. Jfr. ofvan II. 39. 3) Sn. — K. M. 10 okt. 1657. [A. S.] Uppgiften härrörde antagligen från de kasselska representanterna, för hvilka Johan Filip uttalat sig i sådan riktning. Badenhausen— kass. reger. 6 okt. 1657. [A. M.] B. — K. M. 6 okt. 1657. [A. S.] *) Jfr. Sn. — K. M. 22 ang. II. 39 not 2. De allierade kunde i ofvannämda afs. vädja till K. Gr:s egen uppfattning. Just i stöd af den var det, som han .gjorde anspråk på ständernas garanti mot Österrike. 5) Sn. — K. M. 10 okt. 1657. [A. S.] e) Sn. — K. M. 6 okt. 1657. [A. S.] Eedan Mevius hade, 5 GG oklarhet öfver hela linjen. Volmar fullbordade oredan genom att sprida ut, att de allierade inbjudit Sverge och Branclen- burg blott för att visa dem, att de ville halva ingenting med dem att göra 1). Midt under sin väntan, livad som komma skulle, öfver- raskades Snoilsky och de öfriga intressenterna i underhand- lingen af att se Canstein visa en plötslig ifver för skynd- samhet. Den braudenburgska ambassaden, Canstein, Johan v. Portmann och Friedrich v. Jena, hvilken sistnämde kort förut anläudt till Frankfurt, hade nämligen ändtligen mottagit det väntade kreditivet, dateradt den 5 oktober 2). Med hänsyn till de hotande underrättelserna, om huru Fredrik Wilhelm mer och mer aflägsnade sig från Sverge, kunde Snoilsky icke frigöra sig från misstauken, att det kanske var kurfurstens mening att försöka påskynda alliausens af- slutning och få det därhän, att Sverge blefve helt och hållet utom den samma 3). Genom en extra sondering hos Canstein trodde han sig emellertid konstatera, att denne autiugen „simulerade öfver måttan" eller icke hade någon riktig- vetskap om kurfurstens afsikter. Det senare föreföll honom sannolikast. Hans betänkligheter lade sig något, då Cansteins intresse för företaget snart tyktes sjunka ned till sin vanliga nivå 4). Ända in i det sista fortsattes emellertid under som tidigare nämts, kunnat meddela konungen, att man i furste- huset icke ville utsträcka förbundsförpliktelsen till utländska krig. Ofvan II. 46. ') Sn. - K. M. 3 okt. 1657. [A. SJ 2) Joachim, 290. Jfr. ofvan II. 32. 3) Sn. — K. M. 6 okt. 1657. [A. S.] Joachim, 290, Köcher, 632 ff. 4) Joachim, 290. Sn. - K. M. 10, 20 okt. 1657. [A. SJ Jfr. Ottos rel. 20 okt. 1657. [A. H.J Snoilsky riktade i alla fall till konungen en fråga, huruvida det kunde vara skäl att fortfarande G7 ömsesidiga väuskapsförsäkringar det diplomatiska umgänget mellan Biöreuklou och Snoilsky samt de braiidenburgska representanterna i Frankfurt. Och äfven alliansen var ofta på tal, men den ömsesidiga tilltron var naturligtvis icke den bästa i). Af samtliga deltagare i alliansunderhandliugen var och furblef det slutligen endast de kasselska, Zobell och den landtgrefliga representanten vid deputationsdagen, Baden- hausen, som efter Krosigks död anlitades äfveu i förbunds- frågan, hos hvilka svenskarna mötte öppenhet och tillmötes- gående 2). Det var därför hufvudsakligen de, som fingo del af de remonstrationer, hvilka konungen anbefalt sina sände- bud rikta till de evangeliska. Med hela sin breda vältalighet sökte Biörenklou öfvertyga dem om det berättigade i konun- gens fordran med afseende så väl å generalgarantin som och lika öppet som förut kommunicera med brandenburgarne om alliansen (Sn. — K. M. [A. S.] 6 okt. 1657). På den följde intet svar. Brandenburgames hållning till Sverges anspråk i underhand- lingen karakteriserar Otto — som själffallet icke ägde kännedom om den egentliga halten af den brandenb. politiken — så, att de lade vikt på, „ob und welcher gestalt die Sclrwedischen bei hiesi- ger Handlung nicht offendiret, sondem so viel als möglich und gemeiner ruhe dienlich eine satisf aktion erlangen mogen: jedoch dergestalt das man sich der Dänischen unruhe nicht theilhaft mache, sondern was deswegen gesuchet werden möchte auf die Generalguarantie verstelle, keineswegs aber sich darzu durch die se alliantz verbinde öder zu particular assistenz schuldig mache". Ottos rel. 20 okt. 1657. [A. H.] v) Se t. ex. Portmanns medd. angående sina samtal med B. i december om de allierades hållning mot Sverge. Joachim, 327. 2) Också Badenhausen stod dock tämligen isolerad i de under- handlandes krets. T. o. m. brauns chweigama visade sig kalla och främmande. Kass. reger. — Badenhausen 24 okt. 1657. [A. S.] 68 beträffande villkoren fur Sverges inträde i förbundet. Det gälde helt enkelt »ständernas bästa välfärd och Bomerska rikets ro", framhöll han, om konungen för sina tyska länder blefve obetingadt innesluten eller ej. Alla, som voro i Frank- furt och icke trälade för Österrike, erkände ju, att konungen af Danmark med sitt anfall brutit freden samt att Sverges kraf på rikets garanti var på „bästa sättet funderad". Alla viste de, att österrikarne ,,utan sky" i Prag talade om ett polskt härnadståg mot de svenska provinserna i Tyskland. Alla, som låtsade vara patrioter, skriade däremot och ville taga till svärdet. Hvarför drefvo de då icke den nedersachsiska och de andra kretsarna till konungens värn och assistens? Kurfursten af Mainz bedyrade, att det för- bund, hvarom man underhandlade, skulle blifva en grundval för garantin af freden. Sverge intresserade i freden, och dess konung hade makt och krafter att stå för rikets säker- het. Hvarför ville man då utesluta de svenska provinserna? Badenhausen antydde i sitt svar, att man ju icke kunde förvånas, om „ständerna hade betänkande att träda i skepp med Sverge, när det råkat i ett stormväder". Han erinrade om, att kurfursten i hvarje fall visat sin goda vilja genom sin ifver för alliansen och för bibehållandet af depu- tationsdagen. Man borde afvakta livad han kunde uträtta. Om fransmännen, som umgingos med Johan Filip intimare än svenskarna, handhade saken rätt, så hoppades han, att alt skulle gå väl och att Sverges provinser skulle intagas obetingadt. Biörenklou och Snoilsky borde blott icke taga sig så illa vid, om det i början gjordes svårigheter. Det fans ju utvägar att hindra eller uppskjuta företaget l). Det råd, som Badenhausen gaf, gick väl ihop med de svenska representanternas uppfattning om den väg man l) B:s diar. 6 okt. 1657. [A. S.] 69 borde följa i underhandlingen. Braunschweigarnas hållning gaf dem anledning att befara, att furstehuset, om man på svenskt håll gjorde sig difficil, skulle göra upp saken enskildt med de allierade 1), kanske t. o. m. förmå landtgrefven där- till 2). Hvad Fredrik Wilhelm förde i skölden var man alt annat än säker om. På ett parti bland de evangeliska för Sverges räkuiug, såsom konungen önskade det, kunde man föga räkna3). I stället för att i underhandlingen sätta hårdt mot hårdt och obetingadt fordra de svenska provin- sernas inneslutning ansägo sig Biöreuklou och Suoilsky under sådana förhållanden böra ställa till konungens afgörande huru de borde förfara, om de öfriga intressenterna alt vidare skulle hålla på sina „subtila distinktioner" och skrida till afslutning utan Sverge 4). Då det kanske fölle sig svårt för honom att omedelbart besluta sig, hemstälde de, om det icke vore bäst att så mycket som möjligt draga ut på förhand- lingarna, till dess situationen klarnade 5). För att med större framgång kunna genomföra sin „tränerings"-plan, beslöt Snoilsky att vid följande konferens y) „Wie dann vielleicht warm Hessen nichts gethan, bereits geschehen wäre, allermassen der herr Churfiirst von Maintz beij dem von Krosieg vor 2 monaten dergleichen, wie bekandt, jnnstän- dig urgirt, nndt nebenst andern dieses argument gebraucht hat, dass Braunschweig sich bereits positive dartzu erklärt hette, wel- ches zwar Selbige (wie ich von guter hand vernehmme) nicht geste- hen wollen". Sn. — K. M. 6 okt. 1657. [A. S.] -) Källa föreg. not. 3) Representanterna lofvade emellertid att ej låta det fela med behöriga remonstrationer. . . . „beij welchen (hos de evan- geliska) mehrentheils es nicht so wohl an dem guten wiilen alss an der resolution ermanglet". Sn. — K. M. 10 okt. 1657. [A. S.] 4) Sn. — K. M. 10 okt., B. — K. M. 6 okt, 1657. [A. S.) 5) Sn. - K. M. 10 okt. 1657. [A. S.] 70 föreslå så väl flere evangeliska ständers som konungens af Frankrike intagande i förbundet J). En sådan proposition kunde, reflekterar han, göras under den förevändning, att företaget därigenom skulle vinna styrka och stöd samt så mycket bättre motsvara det ,,pretenderade ändamålet" att värkliggöra generalgarantin, ty både de tyska ständerna och Frankrike intresserade ju i den 2). Af de katolskes hållning till förslaget skulle man otvifvelaktigt bättre komma under fund med hvart de egentligen syftade3). De element, som, om det antoges, skulle dragas till förbundet, vore sådana, att Sverge, kunde räkna på deras tillmötesgående och under- stöd. Men framför alt kunde ingen bättre hämsko läggas på underhandlingen än just ett sådant förslag4). Skulle katolikerna bifalla det och genast admittera Frankrike, så skulle fransmännen helt säkert antaga sig Sverges sak och motsätta sig „de absurda och irresonabla exceptioner och limitationer", som de allierade stälde för konungen. Skulle de däremot motsätta sig det, så måste de frukta att såra Frankrike och föranleda kardinalen till en separatallians med Sverge, för hvilken då möjligen de evangeliska stän- derna kunde vinnas. Det förslag, som Snoilsky framkastat, var i många af- seenden lyckligt valdt. Det stämde öfverens både med den mainziska politikens grundidé och med grundtanken i Sverges ') Sn. — K. M. 3 nov. 1657. [A. S.] 2) Sn. — K. M. 3, 6 okt. 1657. [A. S.] 3) Sn. - K. M. 3 nov. 1657. [A. S.] 4) . . . „Auff welche proposition Ein undt anderer sonderlich von den Catholischen vielleicht nicht wissen dörffte, wie Er sich drähen öder wenden solle, dannit Er seine intention verdeckt be- hallten, undt die Cron Franckreich auch nicht offendirn möge". Sn. — K. M. 3 nov. 1657. [A. S.] 71 tyska politik, baserad som deu var på generalgarantin och rikskonstitutionerna. Men redan furslaget och änun mera de svenska representanternas redogörelser för sina försök att realisera det ådagalägga därjämte, huru främmande de stodo för de förhandlingar, som tidigare försiggått mellan Frankrike och de konfedererade. Ända till våren 1G57 hade kardinalen med en viss ifver befordrat de tyska furstarnas allianssträfvanden under förutsättning af Frankrikes biträde till deras förbund 1). Men situationen förändrades och pretentionerna stegrades med kejsarens död. Kardinaleu ville, om kurfurstarna till kronan skulle kora en österrikare, icke anse Johan Filips »författningsvärk" som ett tillräckligt band på riksöfver- hufvudet i hans förhållande till Frankrike. Det skulle då endast hindra honom i hans handlingsfrihet såväl mot den nye kejsaren som mot dem af kurfurstarna, hvilka i valet svikit Frankrikes förtroende. Endast om detta utfölle i antihabsburgsk riktning, kunde det för Mazariu blifva fråga om att inlåta sig med de förbundne. I öfverensstämmelse härmed tingo Gramout och Lionne vid sin afresa till Tysk- land order att upptaga underhandlingen med dem, endast om man uttryckligen skulle göra anspråk därpå och för att undvika misstankar2). I juni 1657, först några månader före ambassadens ankomst, har det första direkta meddelandet mellan „de båda kronornas" representanter i Tyskland växlats om alliansen 3). l) Jfr. I. 235. -) Pribram, Rheinbund, 40, 44, 48 ff., Wahl Leopolds, 115, 117. Lettres du card. Mazarin, VIII. 623. 3) Den gängse uppfattningen är, att förhällandet mellan Sverge och Frankrike i den tyska politiken i allmänhet och särskildt i fråga om förbundsförhandlingarna med de tyska furstarna stälde 72 Graiie! anmälde nämligen då för Snoilsky, att befordrauclet af den samma var ett af hufvuduppdragen i hans kommis- sion 1). Såsnart Gramont och Lioune inträffat i Frankfurt i augusti började det lifligaste umgänge mellan dem och kurfursten af Mainz 2). Snart förkunnade ryktet, att de konfedererade höllo på att inlåta sig jämväl med Frankrike. Och endast ryktesvis flngo äfven Biörenklou och Snoilsky vetskap om, att det med fransmännen underhandlades „om en likartad allians, så vidt det gälde Elsass", som den man hade för händer med Sverge 3). Något förnyadt tankeutbyte mellan svenskarna och de franska representanterna om för- bundet har emellertid icke ägt rum före medlet af oktober. Och samtalet med Grauel i juni har Snoilsky icke ansett betydelsefullare, än att han i sin rapport till konungen frän sistnämda tid i förbigående kan omnämna, att hvarken han själf eller Biörenklou någonsin med fransmännen ordat om det samma 4). sig helt annorlunda. Jfr. Joachim, 253 — 54: „Und was die Krone Schweden anbelangt, so darf bei ihrem ununterbrochenen diploma- tischen Verkehr mit dem französischen Kabinette und ihren unge- fälir gleichen Tendenzen unbedenklich eine Kentniss der auf eine solche allianz gerichteten Pläne Mazarins und eine Zustimmung zu denselben bei ihr von vornherein vorausgesetzt werden". Jag har tidigare varit i tillfälle att uppvisa, att denna uppfattning är orik- tig. Jfr. I. 237 ff. samt för Kristina I. 51 ff, 69 ff. ') Han omnämde tillika, att de tyska furstarna framhållit den såsom ett värksamt medel att af hjälpa Frankrikes gravamina mot Österrike. Sn. — K. M. 6 juni 1657. [A. S.] Att man i Frank- rike efter kejsarens död förändrat sinnelag i alliansfrågan, nämde Grauel icke. 2) Pribram, Kheinbund, 45—46, Joachim, 277. 3) Sn. — K. M. 5 sept. 1657. [A. 8.] 4) Sn. — K. M. 3 okt. 1657. [A. S.) 73 Redau innan Biörenklou och Snoilsky hunnit få konun- gens bifall till sitt förslag-, afgåfvo de, ehuru naturligtvis endast privatim, meddelande därom till de franska, pfal- ziska och wiirtembergska säudebuden. De tvänne sistnämda svarade med liiiiga försäkringar om sina härskares benägen- het för biträde *), och äfven fransmännen accepterade pro- positionen den order likmätigt att undvika att väcka miss- tankar, som de vid sin afresa till Tyskland mottagit. Redan sedan fyra månader, utlät sig Lionne, hade de konfedererade velat vinna Frankrike för sin allians 2) och låtit förstå, att konungen skulle blifva „liksom chef" för den. Från fransk sida hade man öfver hufvud svarat hvarkeii ja eller nej, men representanterna hade nyligen till kardi- nalen afsändt ett memorial, i hvilket de utlagt skälen för och mot ett eventuelt närmande till de allierade samt gifvit de förstnämda företräde3). Utan Sverge, Brandenburg och i) Sn. — K. M. 10, 17 okt. 1657. Jfr. Sn. - K. M. 27 juli 1657. [A. S.J 2) Sn. — K. M. och B. — K. M. 3 okt. 1657. [A. S.] Några dagar före Gramonts och Lionnes ankomst hade ett förslag till recessen för förbundet mellan de allierade och Frankrike af ärke- kanslern öfverlämnats åt Grauel. Gramont och Lionne — Maz. 21 aug. 1657. Allem. Vol. CXXXVHI. [A. P.] Det återfinnes i A. P.? Allem. Vol. CXXXVII, och hemsändes af B. i kopia. B. — K. M. 10 okt. Jfr. Säve, 45—46. Tankeutbytet mellan fransmännen och kurfursten aftog emellertid mot hösten. Ännu i början af sept. har Johan Filip genom Boyneburg försökt bearbeta dem för Frank- rikes inträde i alliansen. Gramont och Lionne — Maz. 3 sept. 1657. [A. P.] AUem. Vol. CXXXVHI. I slutet af månaden skrifver L: „on ne nous a parlé il y a longtemps du Proiect du traité qiie M. de Mayence nous fit remettre å nostre arrivee". Cop. de lettre de M. de Brienne 25 sept. 1657. Allem. Vol. CXXXVH. [A. P.] 3) . . . „haffvvandes lijkwäl medh krafftige argumenter conclu- derat pro foedere". B. — K. M. 3 okt. 1657. [A. S.] „Memoire des 74 andra protestantiska ständer hade emellertid fransmännen aldrig baft för afsikt att inlåta sig i förbundet l). Att Sverge skulle blifva en af medlemmarna, hade de utfäst som ett „con- ditio sine qua non". Man kunde ju, framhöll vidare Lionne, visserligen icke hoppas mycket af företaget, då kurfursten och ständerna tidigare gifvit kronorna så föga satisfaktion på deras gravamina; mau borde i hvarje fall icke förklara sig definitivt, innan man såge kejsarvalets utgång. Men det kunde hafva sina skäl, att kronorna vore med och obser- verade de allierades förehafvauden. Så kunde man åtmins- stone förekomma „malevolorum consilia" 2). raisons pour et contre si la France doit entrer dans la ligue" Allem. Vol. CXXXVII. [A. P.] Lionnes uppgift öfverensstämde med sakförhållandet. Skälen pour ,,1'affirmative" äro betydligt tyngre vägande än „pour le negative". J) B. — K. M. 10 okt. 1657. [A. S.] Detta villkor göres redan i instruktionen för Grauel och upprepas ofta senare. Pribram, Rheinbund, 44 f., 50, Chéruel III. 91, Lettres du card. Mazarin, VIII. 156. „I1 seroit tout-å-fait ridicule", skrifver Mazarin den 15 sept. „de vouloir faire une union de divers princes catholiques et pro- testants pour conserver le repos qui a esté estably en Allemagne par le traité de Munster; de vouloir empescher å 1'advenir les contraventions qu'on y pourroit faire et reparer celles qui ont esté faiöfces; et de ne vouloir pas parler de la guerre que le Dane- mark faict å la Snede pour luy öster un bien qui luy a est adjugé par ledict traité". Lettres du card. Mazarin, VIII. 94. Uttalandet står i föga öfverensstämmelse med kard:s svar på K. G:s kraf på Frankrikes garanti (ofvan II. 28). Jfr. dock Lettres du card. Maza- rin, VIII. 131, samt kardinalens hållning, då krafvet senare uppre1 pades (längre ned.). 2) Sn. — K M. 3, 10 okt., B. — K. M. 3, 6 okt. 1657. [A. S.] „Thernthi meente han at een Clausula kunde inföhras emot Öster- rijke, nembl. at ingen som anklagas at hafwa brutit frijden, skall comprehenderas och tagas uthi samme Allience" B. — K. M. 3 okt. 1657. [A. S.] 75 Någon vecka senare anhöllo fransmännen, att Snoilsky vid konferenserna ville föreslå Frankrikes inedinträde 1). Man skulle „conjunctim drifva värket", fransmännen hos de katolske och svenskarna hos de evangeliske 2). Sknlle kronorna i kejsarvalet lyckas genomdrifva sin afsikt att utesluta Österrike från tronen, så ville fransmännen, för- klarade de, omedelbart afsluta alliansen. Men sknlle kur- furstarna låta Österrike vinna kronan och icke gifva Frank- rike någon satisfaktiou, så ansågo de bäst att hafva fria händer och kunna taga kvarter i deras land 3). Medan sålunda Biörenklou och Suoilsky förberedde sig på sin diplomatiska dust med de allierade, drogo fortfarande dessas operationer vid Mönster sin uppmärksamhet till sig inom den svenska diplomatin. Redan tidigare pa hösten inskredo Staterna i konflikten till stadens förmån genom att afräda biskopen från hans förehafvande. Men alt änuu >) B. - K. M. 20 okt. 1657. [A. 8.] 2) B. — K. M. 10 okt. 1657. [A. S.] 3) „uthan twijfwel", tillägger B., „at taga theruthur wederlag och betalning för the penningar, som Frankrijke nu att få vota spenderar på Electores och knijpa them för theras bedrägerij, men Legatio Gallica är än i thet hoppet at Electores Ecclesiastici och Chur Pfaltz hålla fullt medh Gallia i wahlet". B. — K M. 20 okt. 1657. [A. S.j T. o. m. om förbundet blefve af och kurfurstarna skulle bedraga Frankrike, så kunde ändå enligt den uppfattning, som Biörenklou fick af Lionnes ord, „Gallia . . . oachtand.es nexum foederis publicatis et manifestatis causis brijta emot them (kurfur- starna) såsom deceptores och sedan therföre nijttia theras landh så godt man kan". B — K. M. 3 okt. 1657. [A. S.j Det kan förtjäna framhållas, att Lionne i en några veckor senare daterad relation till kardinalen till skrif ver de svenska representanterna faderskapet till denna idé. Gramont och Lionne — Maz. 13 nov. 1657. Allern. Vol. CXXXVI. [A. P.] 76 såg Appelboom den underhandling-, som å Rhenfurstaruas vägnar inledts i Haag*, med stora farhågor l). I senare hälften af oktober fann sig- äfven Karl Gustaf föranlåten att taga till ordet i anledning- af det „muusterska oväsen- det". Mevius och Nicolai fingo nämligen då i uppdrag att taga reda på, hvilken mening de evangeliska furstarna i norra Tyskland, särskildt llineburgarna, hyste om, att „de katolske sålunda ställa sig i postur och sammansluta sig, medan de uppehålla de evangeliske med allianstraktater i Frankfurt". De borde „öppna ögonen" på vederbörande och försöka leta ut, huru man egentligen täukte säkerställa sig mot de katolskes „försporda intention" 2). En annan skrifvelse anbefalde Biörenklou att i samma afseende son- dera de franska säudebudeu och skaffa sig uppgift om, huru- vida kardinalen oaktadt de oroande ryktena vore böjd för att inlåta sig med medlemmarna af ligan i Frankfurt3). När Karl Gustafs skrifvelser ankommo till destinations- orterna, var den lilla episoden af städernas kamp mot furste- makten i Westfalen redan så godt som utagerad. Under lejd af en holländsk truppstyrka afgingo i medlet af okto- ber fyra statiska deputerade till Miinster såsom fredsmäklare. Biskop Kristoffer såg sig föranlåten att med de motspänstiga borgarne afsluta ett fördrag, som bekräftade deras fri- och rättigheter 4). De allierade hade i sina försök att pröfva J) Appelb. — K. M. 3 (st. n.), 10 (st. n.), 4, 7, 11, 28 sept. 1657. [A. S.] 2) E. R. — Mevius 12 okt., K. M. — sändebuden vid kon- ventet i Liineburg (bland dessas skrifvelser frän konventet). 3) E. E. - B. 12 okt. 1657. [A. S.] *) Tidigare citerade källor och Appelb. — K. M. 11, 12, 15, 19, 22, 16 (26) okt. m. fl skrifvelser från A. belysa tvistefrågan och Staternas intervention Jfr. Urk. u. Acten, VII. 105, Joachim, 340. 77 sina krafter på en icke synnerligt betydande stad lidit ett grundligt nederlag-. „Mihi res semper fait suspecta", så sammanfattar emellertid Biörenklou sina reflexioner om ,,oväsendet" i sitt svar på den order han fått 1). Frän Appelboom ingick t. o. m. en underdånig hemställan, huru- vida icke konungen hade orsak att skrifva såväl General- staterna som provinsen Holland „på det courtoiseste till" i anledning af interventionen och i sin tur erbjuda dem siu assistens, där det dehöfdes, „samt sålunda redintregrera vän- skapen" med dem. De allierades trupper hade för visso, därvid håller han fast, intågat i härtigdömena Bremen och Ver- den, om icke Staterna „engagerat sig" mot biskopeu „och konseqventer mot de katolska furstarna och kurfurstarna". Inblandningen från Haag var därför lika mycket värd, som hade man i Holland försträkt konungen af Sverge „några miljoner penningar" 2). Nicolai å sin sida försökte ,,öppna ögonen" hos de evangeliske för farorna af papisternas förehafvande vid Mimster, så ofta han kom i tillfälle därtill på konventet i Liineburg, där representanter för de tre braunschweigska r) Boyneburg och fransmännen hade förgäfves sökt lugna honom, med att det här gälde ingenting annat än att „redigera inobedientes subditos in ordinera". B. — K. M. 20 okt., diar, 17 okt. 1657. [A. S.] Gramont och Lionne — Brienne 25 sept. 1657 (kop.)- Allem. Vol. CXXXVI [A. P.] 2) Appelb. — K. M. 16 (26), 27, 28 okt., 2 nov. (st. n.) 1657. och därstädes. [A. S.] „Jagh weet aff godh handh att den danske Ministern här, Bosenwinge, corresponderar medh Biskopen aff Munster och att här ähr een stoor intelhgens och dagheligh con- ferens emillan dee danske och Chnr Meintsishe, Cölleske, Trirshe och Munsterske Ministrerne" ; Appelb. — K. M. 16 (26) okt. 1657 [A. S.] 78 härtigarna, för liärtigarna af Mecklenburg-Schwerin och Holstein som bäst diskuterade, hvad man skulle företaga i anledning- af konungens kraf till ständerna i nedersachsiska kretsen. Den bremiska kanslern trodde sig finna, att de där representerade furstehusen, äfveii det braunschweigska, i betydlig grad „apprehenderade" de katolskes operationer, att de voro djupt öfvertygade om nödvändigheten, af att de evangeliske borde hålla troget tillsamman och gjorde sig föga förhoppning på ligan i Frankfurt 1). Men om Appelboom var benägen att måla de för- bundna katolska furstarnas planer svart i svart, så smickrade sig Nicolai med att se likstämmighet och förtroende, där sådant var långt i fjärran. Förhandlingarna på konventet i Liineburg hafva snarare ökat än minskat misstron mellan furstarna i nedre Tyskland, framför alt det braunschweigska furstehuset och Sverge. Konventet var utskrifvet till den 12 oktober. Efter tre dagars förhandlingar 2) inför slutna dörrar meddelade v) „Ich habe", skrifver bl. a. Nicolai, „uoch heute mit dem Magdeb. undt Wolffenbiittelschen Gesandten beij dero gegebenen visite auss dieser miinsterishen sache weitleufftig geredet, auch Ihnen communiciret, wz E. K. M. Resident zu Bremen Hr. Steini- ger anhero geschrieben (från Steiniger ingingo fortfarande medde- lande i samma stil som Appelbooms; Se exempelvis Steiniger — K. M. 14 sept., 1, 8, 19 okt. [A. S.] 1657), welche dan ie mehr undt mehr das werck apprehendiren, auch zu dem ende dahin gestim- met, dz man nach eroberimg Vördes die Völcker nicht gestracks dimittiren, besondern zu bewahrung der Elbe undt Wesser annoch uff eine zeit beijsammen halten solte". Nicolai — K. M. 17 okt. 1657. [A. S.j 2) Dessa började rätteligen först den 14. Nicolai, Marschalk och Schmidt — K. M. 5 okt. 1657. [A. S.) 79 man de svenska representanterna — de voro, förutom Daniel Nicolai, Adolf Benedikt Marschalk och öfverste Johan Schmidt — , att kretsens myndigheter vid diskussionen ansett sig såvidt möjligt böra taga hänsyn till de „ordinaria media1', som rikskoustitutionerna påbjödo l). Tillämpadt i praktiken blef detta liktydigt med afsäudande af skriftliga maningar till de utskrifvande furstarna i grannkretsarna att vidtaga tillbörlig anstalt, för att deras respektiva ständer vid första uotifikation kunde lämna de nedersachsiska behörig assi- stens 2). I öfverensstämmelse med beslutet att basera beväpnin- gen uteslutande på kretskonstitutionerna anmodades landt- grefven af Hessen, som år 1652 anslutit sig till kretsens „ författning", att jämväl insända sin kontingent 3). I föga öfverensstämmelse med de tidigare till Mevius afgifna löftena aflät man därjämte till konungen af Danmark en skrifvelse, i hvilkeu man med tillbörligt beklagande, att man icke kunde undandraga sig Sverges fordran om aktiou mot Bremer- Vörde, anhöll, det konung Fredrik „senast till början af november skulle sända deputerade till Hamburg med instruk- tion och fullmakt för att afhandla, hvad som lämpligast borde företag-as för kretsens försättaude i fredligt stånd". *) Nicolai, Marschalk och Schmidt. — K. M. 8 okt. 1657. [A. S.j 2) Därjämte aflätos skrifvelser till kretsens representanter vid deputationsdagen och till kurf. af Sachsen med uppmaning att värka för, att de farliga „motus" mellan de nordiska kronorna snarast möjligt skulle biläggas på fredlig väg och att de krigförande makterna icke måtte inblanda rikets provinser i de mellan dem sväfvande misshälligheterna. Kopp. af skrifvelserna dat. 15 okt. ss. bilagor till konventsrecessen. Jfr. [A. S.] Londorp, VIII. 202, där förstnämda skrifvelse är daterad 13 okt. 3) Skrifvelse, dat. 17 okt., bilaga till konventsrecessen. [A. S.J 80 Man betviflade icke, hette det i skrifvelsen1), att äfveu körnin- gen af Sverge skulle låta förmå sig till likadan Åtgärd, och sknlle man jämväl å kretsens vägnar till denna tid sända sina representanter till Hamburg. Efter mycken tvekan, huruvida man skulle öppna be- lägringen af Bremer-Vörde före den beramade traktaten eller ej, beslöt man sig slutligen för, att uppbådet af krets- milisen skulle utgå till den 6 december, då tillika en krets- dag skulle sammanträda för att ytterligare behandla detal- jerna af kretsdefensionen. Skulle iunan dess resolution från Danmark om evakuation af Bremer-Vörde icke följa, så skulle man utan att afvakta vidare förklaring skrida till attack — förutsatt likväl, att hela kretsmilisen då vore för hauden eller, livad som brast i totalsumman, på sätt eller annat tillbörligt ersatt. Vid uppbådet skulle man följa den norm, som kretsrecesserna af 1652 och 1654 faststälde. Men emedan den numerär af milisen man stannat vid är 1654 „på långt när icke vore tillräcklig ad finem defensiouis circuli", resolverades, i enlighet med livad riksdagsbeslutet af 1566 i sådant fall tillät, att uppbåda triplum 2). Summan af de trupper, som skulle mobiliseras, uppgick de kasselska inräknade till ungefär 4000 m. 3). ') Dat. 13 okt. 1657, bil. till konventsrecessen, [A. S.] trykt hos Londorp, VIII. 201, men där på grund af tryckfel daterad 13 okt. 1658. Skrifvelsen öfverbragtes af Kristian v. Bardeleben, och i memorialet för honom (dat. 19 okt.; närmare Becker, I. 387—88) framhölls det uttryckligen, att man skridit till de åtgärder man vidtagit, emedan den svenska konungen oupphörligt drifvit därpå. 2) Nicolai, Marschalk och Schmidt. — K. M. 12, 19, 25 okt. Nicolai och Marschalk — K. M. 29 okt. 1657 jämte bilaga. [A. S.] 3) Konventsrecessen. [A. S.] 81 Åtgärderna på konventet giugo själffallet alls icke i den riktning-, som man på svenskt håll önskat :); de kungliga representanternas instruktion 2) hade befalt dem att öfver lmfvud icke tillåta någon vidare diskussion, utan energiskt urgera „ut flat". Nicolai och hans kolleger försummade icke att gifva sitt missnöje luft. De läto braunschweigarna veta, ty det var ju de, som dikterade konventets beslut 3), att om man, såsom det tyktes, ämuade draga ut på åtgörandet, så kunde konungen lämna sin fordran till kretsen därhän och i stället yrka på uppfyllelse af Hildesheimalliansens förbundsförpliktelse. Men naturligtvis skulle han sin rätt likmätigt fordra ersättning af kretsen för de förluster han lidit och skulle lida genom ständernas tveksamhet och dröjs- mål att uppfylla sina skyldigheter 4). *) Endast den holstein-gottorpska representanten höll Sverges parti. Nicolai, Mevhis och Marschalk — K. M. 14 okt. 1657. [A. S.] 2) Bland sändebudens skrifvelser från konventet. [A. S.] 3) Af de 5 rösterna i kretsens styrelse disponerade de 3. 4) Nicolai, Marschalk och Schmidt — K. M. 8, 10 okt. 1657. [A. S.] „Denn wo", så lydde enligt den senare af de två skrifvel- serna deras förklaring, „die Verfassung nur uff der Zungen und in Worthen bestehen sollte, so wehren wir schon zu länge, alhie gewehsen undt hetten E. Königl. Maijtt die mittel Gottlob an der hand Ihr selbst ruhe zu schafien, Jedennoch die Unkosten undt Erstattung voni Cräijse rechtswegen fordern wiirden". — Efter sin återkomst till Stade mottogo Marschalk och Nicolai en skrif- velse från konungen, i hvilken han ånyo anbefaller dem att son- dera, om ej några af ständerna hällre ville lämna honom penningar än trupper för eröfringen af Bremer-Vörde. Marschalk och Nicolai — K. M. 29 okt. 1657. Jfr. B. B. — brem. reger. 26 sept. 1657. [A. S.] För att hos kretsen kunna göra sig skadeslös för lidna förluster, i följd af att man icke uppfylt sin skyldighet, gaf konun- gen dem tillika order att uppgöra en specificerad förteckning öfver 6 82 Både i Frankfurt l) och i Liineburg klagade braun- schweigarna högt öfver svenskarnas hårdhet på konventet. Kristian Ludvig ansåg sig i en skrifvelse till representan- terna vid alliansunderhandlingen 2) uttryckligen böra för- klara, att man ,.zur Abwendung unausbleiblicher fiir Augen gestandeneu Gefahr und majoribus mali" visserligen å kret- sens vägnar beslutit att skrida till aktion mot Bremer-Vörde, men för öfrigt ingalunda hade för afsikt att inblanda sig i danska kriget. Icke dess mindre gaf, efter livad Otto viste berätta från Frankfurt, konventets beslut att befria Bremer- Vörde från danskarna de allierade åtskilligt att tänka på 3). Schwartzkopf tog sig anledning af svenskarnas hotelser att för Badenhausen framhålla nödvändigheten af att skynda med underhandlingen i Frankfurt, ty man kunde ej veta, hvad den nordiska kronan förde i sköldeu. Han frågade ej så mycket efter, om Sverge blefve medlem af förbundet, och -yrkade på, att man å landtgrefvens och furstehusets vägnar ändtligen rent ut borde förklara, det mau ej ärnade ingå alliansen med konungen, så vida icke de danska och polska krigen undantoges 4). En ytterligare påminnelse om situationens allvar fingo iutresseuterna i förhandlingarna om „författnings"-värket. när underrättelse i början af november ingick, att en polsk här under befäl af Czarniecki med rof och brand öfvergått alt, som användts för återeröfring och försvar af i kretsen ockupe- rade orter — R. E. — Nicolai 22 okt. 1657. [A. S.] !) Sn. — K. M. 24 okt. 1657. [A. S.] 2) Skrifvelse dat. S okt. 1657. [A. H.] 3) Ottos rel. 3 nov. 1657. Jfr. Ottos rel. 14 nov. 1657. (A. H.{ Joachim, 307. *) Badenhausen — kass. reger. 24 okt. 1657. [A. M.] 83 Öder och infallit i svenska Pommern 1). Anfallet af Sverges förenade fiender tyktes börja, och krigets fasor hotade ånyo norra Tyskland, denna gång österifrån. Återigen riktades frän konungen själf 2) och från regeringen i Stettin 3) en fordran om uppfyllelse af garantin till Frankrike, till stän- derna i öfversachsiska kretsen samt genom Biörenklou i Frankfurt till rikets ständer i gemen 4). På franskt håll såg man sig, med hänsyn till att det artade sig till kamp mellan makter, som direkt intresserade i westfaliska freden, numera föranlåten att besvara Karl Gustafs maning med löften om väpnadt understöd och med föreställningar hos de i Frankfurt församlade furstarna och statsmännen om nödvändigheten att assistera Sverge vid försvaret af dess tyska länder 5). Men de tyska turstarna visade sig icke mera böjda att hörsamma konuugens uppfordran än förut. Mau beklagade livad som skett, och därvid stannade det. Det enda Biörenklou kunde konstatera var, att ständerna 1) E. R. — B. 26, 29 okt. 1657. [A. S.] Infallet skedde den 21 i samma månad. Pom. reger. — kurf. af Sachsen 1 nov., Wolfs- berg — K. M. 23 okt. 1657. [A. S.j För intrycket af underrättel- sen i Frankfurt se Sn. — K. M. 31 okt., B. — K. M. 24 okt., 1657. [A. S.] 2) R. R. — B. och R. R. — pom. reger. 26 okt. 1657. [A. S.] 3) Pom. reger. — ständerna i öfvers. kretsen 1 nov. 1657. [A. S.] 4) R. R. — B. 29 okt., 9 nov. 1657. [A. 8.] 5) Mazarin — Gramont och Lionne 6 okt. 1657. Allem. Vol. CXL. [A. P.] För belysning af de franska representanternas bearbet- ning i Frankfurt i anl. af nämda order se kass reger. — repress. i Frankf. 10 nov. 1657, [A. M.] B. — K. M. 3 okt., diar. 26 okt., 9 nov., 19 dec. 1657, [A. S.] Gramont och Lionne — Brienne 7 nov. 1657, [A. P.] Ottos rel. 19 dec, 1657. [A. H.] Redan tidigare har Mazarin förklarat sig i denna riktning. Lettres du card. Mazarin, VIII. 131. 84 väl „ömma och hissna" öfver det polska infallet, men det var, „som vore de fascinerade"; han kunde icke få dem till »resolution" 1). Polackerna vände denna gång om lika hastigt, som de kommit, men deras anfall kunde när som hälst upprepas och utsträckas till Holstein. Det var under sådana förhållanden, som den 31 oktober den andra konferensen hölls och förhandlingarna om den nya förbundsrecessen började i Frankfurt. Till grund för den samma lades Köln- och Frankfurtrecesserna af 1654 och 1655, hvilkas enskilda paragrafer skulle ändras efter de voteraudes förslag. Efter ett tämligen oväsentligt andragande af Canstein2) togs ordet af Snoilsky. Han återhämtade för bättre minnes skull och liksom för att utmana de allierade sitt andragande från konferensen den 3, att hans herre med nöje sekun- derade ett företag, i h vilket några af rikets furstar „in particulari" förbundo sig att uppfylla, livad egentligen riket i sin helhet var skyldigt till. Därefter hemstälde han 3), huruvida icke, — då ju jämlikt inbjudningsskrifvelsen de allierades syfte bland annat gick ut på att bana vägen för „en genomgående, ingen uteslutande geueral-defensions-för- *) B. — K. M. 7 nov. 1657. [A. S ] Kurfurstarna af Sachsen och Brandenburg svarade med insinuanta påminnelser, om att po- lackerna ju gjorde ingenting annat än togo repressalier och att de ingenting hällre velat än lefva i fred med riket, därifrån konun- gen fört „hela arméer" emot dem. Kurf. af Brandenb. — pom. reger. 9 nov., kurf. af Sachsen — pom. reger. 13 dec. 1657. [A. S.J 2) För detaljerna af förhandlingarna på konferenserna, för så vidt de icke beröra Sverge, hänvisas till Joachim. 3) Med hänvisning till den 16 artikeln i Kölnreressen, som stal de i utsikt intagande af äfven andra ständer i de kurrhenska och westfaliska furstarnas allians. 85 fattning-', — det voro rådligt att i förbundet indraga äfveu andra, som sträfvade för samma mål *). Hans förslag- vann genklang- livarken hos de evangeliske eller katolske. Man saknade instruktion för en sådan eventualitet, förklarades det, och borde „ej uppehålla underhandlingen" 2). Omedelbart efter konferensen vidtogo de braunschweigska representanterna med att uppgöra ändringsförslag- till den kölnska förbuudsrecessens 2 — 5 §§, i enlighet med livad Hil- desheimrecessen och recessen för den brandeburg-braun- schweigska alliansen stadgade om de förbundnes förhållande till utlandet och ömsesidiga förhållande till hvarandra. Och långt ifrån att „in particnlari" förklara sig för att uppfylla Karl Gustafs fordringar om assistens och kraftig handräckning hade de liksom de allierade till främsta ögonmärke, huru man i det afsedda „författnino\svärket" bäst skulle säkerställa ') „Potentater, kurfurstar, furstar och ständer". Sn:s prot. 21 (31) okt., Sn. — K. M. 24 okt, 1657. [A. S.] Joachim, 293-94. Sn. inbegriper naturligtvis bland dessa konungen af Frankrike. Detta har t}Tdligen undgått Joachim. Se J. 315—16. 2) I samma riktning besvarades frågan, då den upptogs på de senare konferenserna. Se dock angående de landtgrefliga re- presentanternas hållning Joachim, 292, och framställningen nedan (konf. 10 nov. not.). „E. K. M:t berättar Resid. Schnoilskij", skrifver Biörenklon, „hwadh slätt apparence thet ähr hooss ständerne till at admittera Frankrijke. The seija och förebähra at S^verrie och Frankrijke hafwe i thetta fallet olijke conditioner. The svenske ditiones ähre Imperio incorporatge. Alsatia ähr avulsa ab Imperio, och än ingen consensus cessionis af Rege Hispaniarum, sä at the theraf kunne wecklas i krijg medh Spanien. Därtilmedh sä wille Frankrijke extendera Foedus till Provincias extra Germaniam in Itaha acquisitas per Instrumentum Pacis, hwilket them fölle swårt. Thetta senare bekände och Hr. Lionne emoot mig". B. — K. M. 3 okt. 1657. [A. S.] 86 sig för att inblandas i det krig, som redau pågick vid Tysk- lands norra gräns, och det, som hotade riksfreden vid dess östra. Den 2 § fick enligt den redigering, som furstehusets representanter gåfvo den, bl. a. upptaga bestämmelsen, att de konfedererade icke skulle gifva rikets ständer eller utländska makter anledning till fiendtligt öfverfall eller marscher genom de förbundnes land och att de hvarken di- rekt eller indirekt skulle inblanda sig i de mellan utländska makter pågående krigen. Den 3 § förutsatte möjligheten, att en af de konfedererade skulle öfverfallas af en annan, och stipulerade de öfriga allierades skyldigheter i sådant fall. Den 4 stadgade, att kretsarnas ställande i „ författning", icke skulle förhindras genom alliansen, utan tvärtom med all flit och ifver befordras 1). Den 5 slutligen förordnade fredlig biläggning af alla redan för handen varande eller möjligen i framtiden inträffände förvecklingar mellan för- bundets medlemmar, hvilka det skulle vara betaget att slita ömsesidiga tvister på krigets väg. Att man vid aftattaudet af dessa bestämmelser direkt tog hänsyn till de vådor, som hotade af Sverges och Brandenburgs krig med utländska makter, är utan vidare klart. Innan man hann till följande konferens, hade Snoilsky och Biörenklou mottagit svar på sin anhållan från medlet af oktober om närmare instruktion i alliansfrågan. Konun- gen kunde „änuu ej fatta något definitivt beslut", så lydde hans svar, och borde sändebuden därför af vakta de allierades vidare förslag och utlåtanden samt för öfrigt draga ut på *) Artikeln infördes af braunschweigarna närmast med af- seende fäst vid kurfursten af Brandenburg och omnämde därför särskildt den westfaliska kretsförfattningen. 2) Joachim, 294—95. 87 underhandlingen. De ägde emellertid att „remoustera", att ett företag, som Åsyftade fredens upprätthållande, icke kunde lida sådana „limitationer och exceptioner", som dem man tänkte ställa för Sverges iuträde. De allierade hade besvurit freden och voro såsom rikets öfriga ständer förbundna till obegränsad garauti af den. Att denna förpliktelse genom alliansen skulle restringeras beträffande Sverge, kunde konungen ingalunda tillåta. Därigenom skulle ett slags „li- centia invadendi" beviljas hans fiender för de genom westfa- liska freden förvärfvade provinserna, alt medan han själf vore förbunden till obegränsad assistens för förbundets öfriga medlemmar. Det blefve m. a. o. ett „valde insequale foedus" för honom. Då det för öfrigt såg ut, som skulle de katolska ständerna med hela företaget förnämligast afse att öka sin makt och insöfva de andra i säkerhet, då man icke kände, huruvida det skulle aflöpa utan konungens och de öfriga evangeliskes „prejudis", höll hau icke för rådligt att draga andra protestantiska tyska furstar till det samma. Biören- klou och Snoilsky borde tvärtom — dock liksom på eget initiativ — tillråda dem att taga sig själfva i akt och icke separera sig från Sverge. Däremot såg kouungen gärna Frankrikes inklusion, och kunde representanterna meddela de franska, att han icke hade för afsikt att inträda i förbundet utan kommunikation med Frankrike 1). Konungens order om den hållning Biörenklou och Snoilsky borde iakttaga mot de evangeliske kom för dem tämligen olägligt. Utom att Snoilsky den 31 oktober hade afgifvit sitt förslag om alliansens utvidgning, hade han ytterligare konfererat med de pfalziska och wurtembergska sändebuden och af dem mottagit ny försäkran om kurfur- l) E, B. - Sn. 19 okt. 1657. [A. S. stens och härtigens benägenhet för inträde. Med det snaraste väntade de närmare besked från de respektiva hofven. Icke litet orolig besvarade därför Suoilsky konungens bref med en fråga, huru han skulle förfara för att icke gifva dem, ni. a. o. just dem bland de evangeliske, om hvilkas goda affek- tion för Sverge och den evangeliska saken man var mest öfvertygad, anledning till misstro 1). Remonstrationerna till de allierade uppskötos fortfarande, och i stället lämna Biören- klou och Snoilsky till konungens „allernådigste eftertäukande", huruvida man icke, sä framt de intresserade obevekligt skulle hålla därpå, borde afsluta alliansen blott för Bremen och Verden, då ju Hildesheimförbundet gälde endast för dessa länder 2). „Det synes likt", bifogar Biörenklou, „att de allierade och de iuviterade furstliga husen sluta ändå för sig och måste sedan taga Österrike däri, formeraudes en allians däraf emot kronorna. Kurmainz' utseende är im- penetrabelt och kommer mig mycket suspekt före . . ., och den braunschweigska kanslern Schwartzkopf är liksom hans geheiraeråd 3). De svenska representanterna fingo snart i svart på hvitt bekräftelse på sin förmodan, att „illimitata inclusio'' för Sverge ej stode att vinna. På konferensen den 31 okto- ber hade man uppdragit det mainziska direktoriet att affatta formulär till fullmakter för de i underhandlingen deltagande4). Den 9 november kommunicerades de nämda formulären, och i dem angåfvos för Sverges räkning endast härtigdömena Bremen och Verdeu 5). Pommern skulle således uteslutas. >) Sn. — K. M. 27 okt. 1657. [A. S.] 2) B. — K. M. 31 okt., Sn. — K. M. 27 okt. 1657. [A. S.] 3) B. — K. M. 31 okt. 1657. [A. S.] 4) Joachim, 293. 5) Bilaga tiU Sn:s — K. M. 31 okt. 1657. [A. S.] 89 Suoilsky gick emellertid upp på den följande konferensen — den ägde rum den 10 november — med beslutet att „så vidt möjligt försöka abstrahera" från de allierades re- striktion, tills han fått svar af konungen på sina och Biören- klous frågor l). På konferensen talade som vauligt Canstein af de invi- terade först 2). För att retardera underhandlingen vakte han bl. a. fråga om, att intressenterna skulle angifva de lands- delar, för hvilka de biträdde alliansen 3). Därjämte upptog 1) Sn. — K. M. 31 okt. 1657. [A. S.] . . . „zumahlen ich ver- sichert dass die imirte nicht ärger alss durch dergleichen Erklärung gevexirt werden können", säger Sn. i en senare skrifvelse. Sn. — K. M. 3 no v. 1657. [A. S.] 2) Snoilsky representerade sin konung endast i hans egen- skap af härtig af Bremen, Verden och Pommern, Canstein däremot Fredrik Wilhelm i hans egenskap af kurfurste. 3) Detta skulle tydligen föranleda en konflikt med Pfalz- Neuburg i anledning af de juliehska länderna och äfven i andra afseenden leda till vidlyftigheter. Se Joachim, 297. Det kan för- tjäna ett omnämnande, att Snoilskys meddelande till Karl Gustaf om Cansteins förslag och senare redogörelser för den brandenburgska och neuburgska specificeringen af resp. landsdelar, föranledde konun- gen att i ett svarsbref taga jämväl sina juliehska anspråk till tals samt anmoda sin representantant att, där sådant kunde ske, ställa sig på neuburgarnes sida mot Brandenburg. „Wass die vou Chur Brandenburg undt Pfaltz Neuburg uberschickte Specification", så lyder konungens skrifvelse, „sonderlich die Julich Cleve und Bergesche lande betrifft, werdet Jhr in dem jenigen, worin unsser an sotliane lande habendes interesse mit Pfaltz Neuburg concur- riret, undt darin er mit unss einig, euch mit desselben gesanten zu- sammen halten undt wieder Chur Brandeburg unssere interesse beobachten, worein Wihr aber mit Pfaltz Neuburg different, könnet Jhr å part unsserer befugnuss undt gerechtsamkeit in acht nehmen, damit unss darin nichts pnteiudiciret werde". B. B. — Sn. 3()nov. 1657. [A. S.] 90 lian Snoilskys proposition om admission af andra rikets ständer; hau nämde Knr-Pfalz. Ansbach och Baireuth, Wtir- temberg, Baden-Durlach och Hessen-Darmstadt 1). Det gälde för Snoilsky att besluta sig- i admissions- f rågan och i motsats mot konung-ens order förklarade han, att han „väl kunde konformera sig" med det brandenburgska förslaget. Stiliseringen af fullmaktsformulären gled han öfver, med „att det, som ännu möjligen kunde brista i den ena eller andra af dem", väl kunde ställas på rätt, förrän man komme till afslutning. I fråga om den kölnska reces- sen, särskildt dess första paragrafer, hvilka ju innehöllo „substantialia rei", och braunschweigarnas ändringsförslag förbehöll han sig yttrandefrihet till längre fram. Men han tog för gifvet, tillade han för att ändtligen fa de allierade att öppna visiret, att det fans ingen af de förbundne, som icke ville hälla freden, ingen som ville kränka någon eller inblanda sig i utländska krig, utan att man tvärtom ville rädda dem, som med våld blifvit indragna i sådana. Han tog för gifvet, att livar och en af deltagarne ville göra andra, livad han önskade, att andra skulle göra honom, och att alla gillade förbundets i Köln-resessens ingång2) antydda äudamål. Han kunde därför väl konformera sig med dem. y) Sn:s prot. 31 okt. (10 nov.) 1657. [A. S.] Joachim, 296-97. 2) De förbundne kände sig förpliktade, hette det i den, . . . „Versehung zu thun, darnit sie von sich selbst und auch von Ihren angehörigen alle gewaltsame Anfälle abwenden", och vidare förpliktade att värka för..., „dass allerseitz im Eeich belegene Unterthanen Land und Leute gegen . . . gewalt- same Anfälle . . . und andere Extorsiones (von vas Nahmen und Ursprung dieselbe seyn können) als auch allén innerlichen und inlandischen Tumult conserviret, defendiret und mainteniret seyn und bleiben möeen". 91 om blott konungen af Sverge, såsom en constatus imperii skulle intagas „suo loco et ordine" :). Snoilskys andragande vakte förvåning 2) och oro i de allierades och de öfriga inviterades krets. Det föreföll, för att använda Ottos ord, som om man på svenskt håll redan skulle trott sig hafva vunnit sin afsikt, „att konungen i de koufedererade skulle få vapenbröder i sina krig, mot hvem det vara månde" 3). På de följande konferenserna, den 14 och 16, då den mainziska kanslern Meel hade att afgifva de allierades förklaring öfver det braunschweigska recess- förslaget, följde så ändtligeu en närmare upplysniug om, hvad den i förslagets 2 § intagna satsen, att man hvarken direkt eller indirekt skulle inblanda sig eller låta inblanda sig i de mellan främmande makter pågående krigen, egentligen inue- bar. Recessförslaget gillades i hudvudsak af de allierade 4). *) Sn:s prot. 31 okt. (10 nov.), Sn. — K. M. 3 nov 1657. [A. S.] Jfr. Joachim, 296 — 97. Braunschweigarna höllo sina vota på konferensen helt och hållet i öfverensstämuielse med sina ändrings- förslag till recessens första paragrafer. I admissionsfrågan för- klarade de sig ungefär som förut. Badenhausen däremot ansåg sig kunna bifalla det brandenburgska, af Snoilsky understödda förslaget, att inbjudning skulle riktas jämväl till andra ständer. -) Detta särskildt i Kassel. Man fann det egendomligt, att Sn. „inkaminerat" klausulen om de fördragsslutandes skyldigheter i fråga om utländska krig, braunschweigarna och de allierade till nytta, men sig själf till förfång. Man var för öfrigt i Kassel inga- lunda missnöjd, med att den delikata frågan sålunda blifvit upp- tagen af Sn. själf. Kass. reger. — Badenhausen 10, kass. reger. — sändebuden i Frankfurt 21 nov. 1657. [A. M.] 3) Joachim, 297 not 1. *) I den 4 §, där det stadgades, att kretsarnas ställande i ^författning" ej skulle förhindras genom alliansen, utlämnades dock för Neuburgs skull det särskilda omnämnandet af den westfaliska. Jfr. II. 86 not 1. 92 I enlighet med Kölnressen af år 1654, lydde vidare Meels förklaring-, och inbjudningsskrifvelserna till Braunschweig och Kassel i maj 1056 afsåg det defensiv-förbund man underhandlade om ingen offension, utan endast och allenast upprätthållande af freden samt skydd för de allierades laud och folk. Man kunde därför icke afgifva ett löfte om assi- stens, hvilket skulle medföra förveckliug i ett redan påbör- jadt krig, ty sådant skulle notoriskt göra det planerade förbundet till en offensivliga. Man kunde m. a. o. låta in- draga sig hvarken i det polska kriget eller i det danska. Hvad särskildt kung Fredriks infall i Bremen beträffade, så hörde rättsfrågan därom under riksständernas dom värj o. Att man i den nu planlagda, fullkomligt frivilliga ,,defensions- föreuingen" på för hand skulle förbinda sig till en parti- kul ar, eljes hela riket och ständerna i gemen tillhörande garanti för det samma, ansåg man icke rådligt, och man hoppades, att sådana anspråk icke häller skulle göras. Däremot vore man de ifrågavaraude krigen undantagna beredd att inlåta sig med de inviterade, för så vidt det gälde deras i riket belägua länder, i en ömsesidig defensiv allians för framtida fall, och skulle man därjämte i riket befordra, hvad som i allmänhet vore tjänligt för deras för- svar 1). Konungen af Sverge hade ju — så förklarade sig Boyneburg närmare privatim för Snoilsky efter konferensen — flere fiender än Polen och Danmark, och det låg inom möjlighetens område, att han snart skulle få än flere på halsen, bland annat var han ju osäker, om hvad Braudenbnrg förde i skölden: Man ville assistera Sverge mot alla andra än Danmark och Polen, hvilka det ock skulle vara. !) Joachim, 302 f., Sn:s prot. 6 (16) nov. 1657. [A. S.] 93 Snoilsky hade på konferensen den 14 brusat upp och jämte Canstein tillropat de allierade, att man, då man stälde sig- på en sådan Ståndpunkt, kunnat låta bli att till alliansen kalla både konungeu af Sverge och kurfursten af Branden- burg, hvilka redan då inbjudningen till dem utfärdades, stodo i öppet krig 1). På konferensen den 16 var han återigen „ beredd att framlägga sin remonstration", men ansåg i alla fall tjänligare att gifva endast ett kort förberedande svar 2) af innehåll, att de allierades senaste meddelanden icke voro fullt egnade att klargöra själfva lmfvudfrågan. Hvad de svenska representanterna erfarit, hade emellertid ökat deras misstro och gjort Johan Filips „intention än mera suspekt". Ännu kunde man icke se något slut på de långsamt fram- skridande valförhandlingarna, icke ens förutse, om en öster- rikare eller en af det antihabsburgska lägrets pretendenter skulle komma att vinna kronan, men Biörenklou hyste sina farhågor, att de andliga kurfurstarna drogo ut på valet „metu appropinquautium armorum gallicorum" för att emel- lertid invänta någon gynsammare konjunktur och sedan i hast välja en österrikisk kejsare samt att de ville fä alliansen med ständerna till stånd endast för att kunna „coniunctis imperii viribus visa kronorna tänderna" 3). *) Sn:s prot. 4 (14), 6 (16) nov., Sn. — K. M. 7 nov. 1657. [A. S.l Joachim, 300 ff. Joachims referat af de allierades deklaration enligt Gieses relation i Diisseldorf öfverensstämmer i alt väsentligt med Sn:s prot. En del af den tämligen hetsiga diskussionen den 16 har emellertid enligt Sn. försiggått redan på den föregående konferensen. ,,Ein annders seije", så referar Sn. sina ord på konfe- rensen den 14, „sich in frembde kriege nicht einmischen, und die darinn, gleichsam mit haarn hinein gezogen werden volten, darauss gebuhrendt zu retten". Jfr. Joachim, 301, 304. 2) Sn. — K. M. 7 nov. 1657. [A. S.] 3) B. — K. M. 7 nov. 1657. [A. S.] Säve, 47. 94 Intrycket af konferenserna var än mera nedslående, emedan icke blott de allierade och brauuschweigarna, utan äfven de kasselska representanterna, de sistnämda uppmuntrade af Snoilskys votnm den 10, numera offentligen låtit förstå, att man i alliansen ville hafva ingenting att göra med de krig, i hvilka Sverge för tillfället var inveckladt l). Det gälde för Biörenklou och Snoilsky på allvar att, jämlikt med livad konungen upprepade gånger befalt, försöka draga de evan- geliska furstehusen från de förbundne öfver till Sverge. Bearbetningen af de braunschweigska representanterna gaf intet nämnvärdt resultat. Snoilsky, som åtagit sig den, fick till svar den enligt hans uppfattning naturligtvis föga giltiga ursäkten, att de icke voro instruerade på annat sätt, och en uppmaning, att konungen emellertid icke skulle un- dandraga sig förbundet, ty genom det samma skulle man desto förr komma till generalgarantin. Att försöka slippa de skyldigheter den ålade eller svika, hvad kretskonstitu- tionerna föreskrefvo, vore ingalunda härtigarnas afsikt2). !) Sn. — K. M. 7 nov. 1657. (A. S.j 2) Sn. — K. M. 7 nov 1657. [A. 8 ] Joachim, 301—02. Det må lämnas därhän, om den argumentering, som Sn valde för att påvärka braunschweigarna, var den lyckligaste. Han förvånade sig icke så mycket, förklarade han, om de allierade för Sverges skull icke ville blanda sig i något värkligt krig. „Was aber das fiirstl hauss Braunschweig, welches bereits dem König in Denne- marck, den krieg undt dass Sie seinen TJnrechtmässigen Einfall in das .Hetzogthumb Brehmen nicht leiden wollen, nicht allein schrifftlich denuncijrt, sondern auch im Werck begriffen, solches in der that, undt zwar vermög der Beichs Constitution abzuwebren, fur bedencken haben sollte, dass Sie solches nicht auch in krafft dieser Alliance thun wollen? könte ich nicht begreiffen". Sn. — K. M. 7 nov. 1657. [A. S.] 95 Vid försöken att vinna de kasselska, Badenhausen och den nyutuämde, numera till Frankfurt ankomne huvud- representanten för landtgrefven, Dörnberg *), hvilka Biören- klou gick att bearbeta, var det ännu en gäng" allianslinder- handlingen med Nederländerna, som domnande fortgick för att snart helt och hållet afstanna, och händelserna vid Miiuster 2), hvilka fingo tjäna som utgångspunkt och hufvud- argument för de faror, som skulle hotat från de förbundne 3). Om de evangeliske behöft ögon och vaksamhet redan förut, lvdde orden, så behöfde de det nu än mera. Under det J) Han har anlänclt till Frankfurt i senare hälften af novem- ber. Sn. — K. M. 14 nov. 1657. [A. S.] 2) Pribram, Eheinbund, 35, Appelb — K. M, 2 (12), 16 (26) nov. 3 dec. (st. n.) 1657. [A. S.] Appelb. tillskref underhandlingens slutliga afstannande delvis sin egen förtjänst. „Dee Chur- och fiirstl. Ministrerne", heter det i hans bref af 3 dec, „soni på någhon tijdh sigh här ophållitt hafwe, ähre äntligh medh stilla tromma och utan affskiedh hädan reeste, hafwandes alleenast muntelighen sagdt, att dee skulle komma igien. Men dee hafwe wäl märkt att här faller för dem intett till giöra; och ähr altså heele den dessei- nen och allianswärkett emillan denne Staten och höghbe:te Chur- och förstarne, såsom röök fortwinnatt, hwilket till Eders Kongel. Maij:tts tiänst Jagh (si gloriari licet) igienom mine här confidenters rlijtighe cooperation såldes lyckelighen uthwärkiadt hafwer". 3) Man hade, utlät sig Biörenklou, pä svenskt häll den aper- tur, „at Electores et principes in Westphalia hade intelligence medh Österrijke, Danmarck och andre, som wille sättia K. M:t uhr Romerske Rijket, och thet sijnes inthet olijkt at samme consilia hwijla nu och skulle snart wakna och tagas före igen så frampt någon occasion förefölle. Om thet skulle wara antingen heele Romerske Rijket, eller åtminstone statui Evangelicorum anständigt och nyttigt at een sådan dessein sattes i wärcket emot K. Mait., thet stälte iag honom (Badenhausen) at iudicera". B:s diar 7 nov. 1657. [A. S.j 96 föregående kriget använde papisterna sin „force" att draga protestanterna från hvarandra, men nu lade de sig på „fiues- ser och smickelaktiga promesser". Huru hade de icke gynnat staden Bremens „vidriga procedere"! De hade spelat under samma täcke med konungen af Danmark, och nu gjorde de svårigheter för Sverge och Brandenburg i alliansunderhand- lingen. Att man i Kassel i allmänhet gått varsamt i berörin- gen med dem, viste Biörenklou, men annorlunda var det med braunschweigarna. De tyktes hålla kurfursten af Mainz för ett värkligt orakel och drefvo på alliansen, som vore „Hannibal ante portas", som skulle ett lörbund mellan de förnämsta katolska och ett eller par evangeliska furstehus kunna blifva hela rikets räddning. Men när det föreslogs, att andra evangeliske skulle intagas i förbundet, så satte de sig däremot. Den som emellertid icke såg, ,.hvad för en orm är förborgad i gräset" med den alliansen, han skulle „med sin och de andres skada en gång blifva klok". Dörnberg och Badenhausen trodde sig kunna försäkra. — så föga anledning de än personligen hade att rosa braun- schweigarna *) — , det de icke voro „på någon elak väg" 2), utan endast behäftade med misstanken, att konungens af- 1) Furstehusets representanter visade sig fortfarande främ- mande mot dem och föga tillmötesgående. En order från Kassel i början af november hade anbefalt de laudtgrefliga sändebuden att tillsluta ögonen därför. Kass. reger. — Badenhausen 24 okt. 1657. [A. M.] Badenhausen kunde dock icke alltid dölja sitt miss- nöje. I slutet af oktober hade han, såsom han meddelar Snoilsky, varit och vidtalat braunschweigarna angående alliansen, men han kom „lika klok därifrån". Sn. — K M. 20 okt. 1657. [A. S.] 2) . . . „om iagh (Biörenklou) wille betrachta tilståndet i Pom- mern och Brehmen", yttrade Badenhausen, „som thet war när thet begijnte talas och skrifwas om K. M:ts inclusion, och som thet 97 sikter mot furstehuset icke vore de bästa x). Kesultatet af konfe- renserna blef en öfverenskommelse, att man livar på sitt håll skulle försöka betaga braunschweigarna deras „inbill- ningar". Men att deras klagomål öfver svenskarna på kon- ventet i Limeburg- voro oberättigade och att svenskarna där talat med „skäl och förnuft", vidhöll Biörenklou på det bestämdaste. När de efterkommit, livad som beslutits på konventet, då skulle de „tro sig själfva" 2). nu ähr, så sijnes at theres stussande hafwer någre fagre färgor, efther thet faller them swårt at engagera sigh uthi öpne krijgh, helst på the wijdt aflägsne gräntzerne af Eomerske rijket". B:s diar. 7 nov. 1657. [A. S.] 1 ) Man trodde i furstehuset, förklarade de landtgrefliga repre- sentanterna, att konungen redan i Preussen och Polen hyste den åsikt, att Danmark och braunschweigarna höllo ihop. Karl Gustafs vägran att bevilja deras sändebud audiens i Holstein och svenskar- nas hotelser på konventet i Liineburg hade ytterligare ökat deras farhågor. De fruktade, att konungen skulle hämnas på dem för det inbillade bundsförvandtskapet med Danmark eller åtminstone taga vinterkvarter i deras land. B:s diar. 7 nov. 1657. [A. S.] B. försökte „ad oculum bewijsa" dem, att braunschweigarnas „appre- hension" var „een lutter imagination och phantasterij". B:s diar. 15 nov. 1657. [A. S.] 2) Sammanfattning af B:s redogörelse för sina samtal med de kasselska representanterna, det förra med Badenhausen, det senare •med Dörnberg, enligt B:s diar. 7 och 15 nov. 1657. [A. S.] Ur sam- talet med Dörnberg må följande karakteristiska satser citeras: „Ego: The (braunschweigarna) ähre iu skijldige att adsistera K. Mt? # Ille: Ja. Ego: När een inthet giör thet han är skijldigh och iagh tager theraf skada, så kan jagh iu seija: du måste vara betänkt pa at hålla migh skadhelöös? Ille drog på axlarne. 7 98 Under de närmaste dagarna efter konferensen den 16 afreste Canstein och Jena från Frankfurt, af kurfursten kallade hem till Berlin. För de allierade blefvo i senare hälften af november särskilda konferenser nödiga för diskussion af de inviterades ändringsförslag x). Redan i medlet af månaden afgick i själfva värket, såsom resultat af en familjekonferens i Hannover, — där representanter för det brauuschweigska furstehusets tre linjer diskuterade, hvilken hållning man skulle intaga såväl på den förestående krets- dagen som i alliansfrågan, — en order till furstehusets sände- bud i Frankfurt om största varsamhet i underhandlingen 2). Tidigare hade en likadan order afgått till de kasselska representanterna 3). Men dessa order voro icke föranledda af Biörenklous bearbetningar, utan af den mer och mer hotande utsikt till krigiska förvecklingar i norra Tyskland, som öppnades genom Fredrik Wilhelms sträfvan att förmå Polen och Österrike till anfall mot den svenska konungen. Den frist, som sålunda uppstod mellan konferenserna, begagnade Snoilsky till att i en längre remonstratiousskrift sammanfatta sina reflexioner i anledning af de allierades meddelanden den 14 och 16. Skriften är i sina hufvuddrag icke utan intresse 4). Ego : Jus naturae dicterar oss thet, och thet må man iu seija åt them, så mijckit mehr, efter Constitutiones Imperij thet medgifve." B:s diar. 15 nov. 1657. |A. 8.] J) Joachim, 305, 311. 2) Joachim, 306 f., 309; prot. vid konf. i Hannover 6 och 7 nov. 1657. [A. H.] Kristian Ludv. — Otto 8 nov. 1657. [A. H.] 3) Kass. reger. — Badenhausen 31 okt. 1657. [A. M.] I skrif- velsen heter det vidare, att man observerat, det de allierade och braunschweigarna icke hade allvar med att innesluta Sverge, men att man i Kassel ingalunda kunde bifalla till K. G:s exklusion. *) Den följer som bilaga med Sn:s — K. M. 2-tnov. 1657. [A. S.| 99 Snoilsky börjar med en kritik af de allierades uppfatt- ning af begreppen offensiv och defensiv allians, sådan den gifvit sig uttryck på de senaste konferenserna. Konsekven- sen af deras uttalanden var, förklarar han, att endast tidsomstäudigheten skulle auses bestämma skiluaden mellan dem 1). En sådan uppfattning kunde Snoilsky omöjligt förena sig om. Det kunde icke upphäfva begreppet defensivför- bund, att intressenterna „in terminis defensivis" associerade sig med en makt, som råkat ut för ett fiendtligt anfall. Lika litet som den defension man f. n. förberedde i neder- sachsiska kretsen i anledning af konungens af Danmark orättmätiga infall i härtigdömet Bremen kunde anses för ett offensivt krig; lika litet kunde en allians få en offen- siv karaktär, om dess medlemmar förbundo sig med någon endast och allenast för hans försvar. De allierade gjorde vidare det förbehåll för konfede- rationens utvidgning, att de på intet sätt skulle indragas i polska kriget, och hänvisade i sådant afseende till sin dekla- ration af den 21 februari samt förklarade, att de utsträkt nämda förbehåll äfven till det danska. Hvad beträffade förstnämda kaution, så var den så öfvereusstämmaude med den svenska konungens uppfattning, att om den samma icke blifvit gjord af dem, man på svenskt håll skulle hafva uppstält den t. o. m. som et conditio sina qua non. Konun- gen begärde ingalunda, att några af rikets ständer i kraft af detta förbund skulle inblandas i polska kriget eller i andra krig utom riket. Han hoppades tvärtom, att genom denna allians hvarje inblandning af de tyska provinserna i främmande krig kraftigt skulle af värj as. Ty som bekant J) Detta i anledning af uttalandet, att man skulle assistera »Sverge, icke mot Danmark och Polen, men väl mot framtida fiender. 100 hade Sverges tyska provinser och särskildt härtigdömet Bremen, liksom öfriga kontrahenters i underhandlingen, lika litet att göra med danska kriget som Pommern med det polska 1). Men om de allierade med sitt förslag att intaga Sverge och Brandenburg alltid afsett att icke assistera dem, om exempelvis polackerna skulle förflytta kriget in i konun- gens eller kurfurstens tyska riksländer, så var sådant att excipera ur alliansen icke det polska kriget, utan de t}-ska provinser, som man dock erbjudit sig att intaga 2). En sådau afsikt kunde man spåra hvarken i deklarationen af den 21 februari eller i de allierades inbjudningsskrifvelse till de tyska protestantiska furstehuseu. Det var vidare utom all fråga, att en federativ sam- manslutning sådan som de allierades kunde vara „merae facultatis", att det med andra ord stod två eller tre gran- nar fritt att ingå en allians till största möjliga säkerhet för sig själfva, utan att de behöfde afgifva räkenskap, hvarför de icke ville intaga den ena eller andra. Både Kölnreces- sen, de utfärdade inbjudningsskrifvelserna 3) och upprepade privatdiskurser tillkännagåfvo emellertid, att det företag, som här afsågs, syftade betydligt högre, nämligen på gene- ') Snoilskys ofvannämda förklaring står i öfverensstämmelse med den uppfattning han och de hrandenburgska representanterna tidigare försökt göra gällande vid deputationsdagen, då de upp- fordrade ständerna att afvärja de polska infallen i Sverges och Brandenburgs riksländer. Jfr. I. 252. 2) Det är endast i denna mening, som det uttryck får tagas, hvilket Joachim, 321, tillskrifver svenskarna under samtalet den 5 dec. mellan dem och de brauns chweigska samt kasselska repre- sentanterna: „In den polnischen Krig Jemand zu verwickeln, däran hahe er [K. Gr.] niemals gedacht". 3) Jfr. den braunschweigska II. 10 — 11. 101 ralgarantin 1). Mau förklarade, att mau här hade att göra med en allmän, ingen uteslutande „general-defensionsförfatt- ning*', gruudad på fredsslutet och upprättad „ till det Romer- ska rikets af tyska nationen och det gemensamma fädernes- landets uppkomst, ära och nytta". Man ordade om, att livar och en af de konfedererade genom alliansen skulle bevaras vid den besittningsrätt, som fredsslutet tillförsäkrat honom, om att man efter förmåga skulle försvara Romerska rikets sekuritet och frihet, där denna möjligen kunde störas, just emedau det plägade gå långsamt på garantins och exekutionsordningens väg. Man ordade t. o. m. om, att de ständer, som ledo oförrätt i strid med fredsslutet, om de också icke vore medlemmar af alliansen och icke så mycket kunde bidraga att förvärkliga dess ändamål, likväl så vidt möjligt skulle få njuta fördelarna af den. Nu vägrade mau det oaktadt, oaktadt exekutionsordningen och fredsslutet icke erkände någon „distinctio temporis eller personarum", att admittera de anfallna ständerna till den samma och hän- visade dem trots sina löften till erkändt iinpraktikabla utvä- gar för att erhålla assistens. Hvad Sverge beträffade, så hade Karl Gustaf icke blott föregående år, ehuru invecklad i polska kriget, blifvit inbju- den till alliansen, utan äfven efter det danska fredsbrottet genom sin representant i Frankfurt kallad till underhandlin- gen. Ännu hade man i friskt minne, att de konfedererade för kort tid sedan själfva stått i öppet krig med staden Mönster och att det varit nära, att de i anledning af det samma blifvit invecklade i ett ännu större krig med en yttre makt. Om nu de inviterade endast och allenast för den skull hade velat undandraga sig förbuudet, hade det väl ') För de uttryck Sn. åsyftar i Kölnrec. se ofvan II. 90 not 2. 102 icke utan skäl förefallit de allierade sällsamt. Det kunde väl ännu före slutet af underhandlingen inträffa, att någon af intressenterna anfölles med krig. Om han på grund däraf helt och hållet skulle uteslutas eller man skulle för- klara, det man „de praesenti" ville hafva ingenting med honom att göra, utan endast i framtiden kunde intaga honom, så skulle i sanning livarken den ena eller deu andra, icke häller konungen af Sverge hafva stor nytta af företa- get. Man kunde för öfrigt icke inse, hvarför de allierade drogo i betänkande, att förklara sig beredda till understöd mot fiender, som funnos, men voro benägna till sådant „coutra quoscunque alios". Det borde ju dock vara lättare att ikläda sig sådan skyldighet mot dem, hvilkas makt man kände, än mot andra, som möjligen kunde vara än mäktigare. Genom en limiterad allians i den stil, som de allierade tänkte sig den, skulle för visso det ofta anförda hufvud- ändamälet att konservera freden och Tysklands frihet inga- lunda uppnås. Den skulle tvärtom hafva en rakt motsatt värkan. De ,.turbatores pacis", hvilka ännu hade någon respekt för riksförfattuingen och fredsslutet, skulle, da de märkte, att de allierade — uågra de mest betydande af rikets furstar och kurfurstar — voro beslutna att icke angripa några „praesentes hostes" och att de icke i kraft af det ifrågavarande förbundet erkände sig skyldiga att efterkomma rikskonstitutionerna, så mycket mera stärkas i sitt onda förehafvande. Dörrarna skulle så att säga öppnas på vid gafvel för dem att infestera Eoinerska riket och kriget med flit indragas i det samma. Så borde man dock icke begå. Man hade redan med sina underhandlingar kommit därhän, att det fans dem, som — icke utau skäl — drefvo gäck med en allians, i h vilken de konfedererade förklarade sin afsikt vara att upprätthålla freden i riket mot hvar och 103 en, undantagande dem, hvilka som bäst infesterade det i ord och gärning. De sista dagarna i november infann sig. Snoilsky hos Biörenklou, med sin remonstratiousskrift, hvilken denne „ef- ter en och annan påmiunelse fuller gillade" l). Men hän- delsen fogade, att skriften aldrig kom att lämnas fram. Den 26 sammankallades intressenterna ånyo till plenarkou- ferens. I och för den afsedda specificeringen af de länder, med hvilka deltagarne skulle biträda förbundet, — hvilken specificering man nu enligt Cansteins förslag lämnat dem själfva att uppgöra — , hade Snoilsky till det mainziska kansliet insändt uppgiften: Konungen af Sverge för sina i Tyskland belägna härtigdömen och länder, Bremen, Verden och Pommern 2). I det utkast till den nya recesseus första paragrafer, som Meel på konferensen kommunicerade såsom resultat af de allierades ändringsförslag, var Sverge i inledningen inkonsekvent nog upptaget för ofvannämda tre provinser. För öfrigt stod det nyatfattade recessförslagets 1 § i närmaste öfverensstämmelse med det braunschweigska förslagets andra. Den 2 § i det nya faststälde numera närmare de allierades skyldigheter i fråga om fredsgarantin. Artikeln stipulerade, att man genom det ifrågavarande för- bundet icke ville tillbakasätta, hämma eller förhindra den för afvärjande af orättmätigt våld i riket upprättade exekutions- ordniogen, riks- och kretsförfattningen eller den i fredsslu- tet faststälda generalgarantin, utan tvärtom så vid t möjligt befordra dem, men skulle man dock icke „vi hujus foederis" vara förbunden att uppfylla deras bestämmelser 3). ') Sn. — K. M. 17 nov., B:s diar. 17 nov. 1657. [A. S.] 2 1 Sn. - K. M. 17 nov. 1657. [A. S.] 3) Sn:s prot. 16 (26) nov. 1657. [A. S:] Joachim, 312-13. Dagen före konferensen försökte Portmann, numera ensam i Frankfurt af 104 Snoilsky och Biörenklou kunde icke frigöra sig fråu, att det kommunicerade förslaget var uppfattadt i „tämligen passerliga" ordalag, och medan de höllo på med gransknin- gen af det samma, ingick från konungen en skrifvelse, hvil- ken talade ett i viss man mindre fordrande språk än de föregående 1). Den medgaf rätt för representanterna att *2) fortsätta förhandlingarna med de allierade endast för Bre- men och Verden, på villkor att de uttryckligen skulle betinga, att konungen genom exklusionen af sitt härtigdöme Pom- mern icke uppgaf den rätt, som tillhörde Sverge såsom riks- stånd i kraft af fredsinstrumentet och generalgarantin, utan att hau tvärtom „expresse" ville hafva sig den förbehållen. Modifierande sin tidigare order biföll därjämte konungen, att icke blott Pfalz och Wurtemberg, utan äfven andra evan- geliska ständer i och för vinnande af motvikt mot de katol- ske jämte Frankrike skulle dragas med i underhandlingen. Dock skulle representanterna se till, att de evangeliske icke ginge för långt i den, så länge man icke viste, livart de katolska furstarna egentligen sträfvade med förbundet, och huruvida Sverge obetingadt kunde inneslutas däri. alla de brandenburgska sändebuden, öfvertala Snoilsky och de kasselska att „likasom af sig förorsaka någon moram in negotio tractatus, så at han kunde i medlertijdh fåå Instruktion". Biören- klou och Snoilsky ansågo naturligtvis icke rådligt att draga skul- den för fördröjandet af underhandlingen från Brandenburg på sig själfva, „så mijckit mehr efter man inthet veet hvadh Churbran- denburg förer i skiölden eller lährer gifwa för instruktioner", till-, lägger B. B:s diar. 17 no v. 1657. [A. S.] 1) B. B. — Sn. 9 nov. 1657. Skrifvelsens ankomst till Frank- furt notificerad i Sn:s - K. M. 17 nov. 1657. [A. S.] 2) — dock med tillbörliga remonstrationer, öfver att Pommern skulle uteslutas, — 105 Efter moget vägande af skälen för och mot, beslöto svenskarna att tillsvidare innehålla sin skrift, lämna reraon- strationerna därhän och fortsätta sin tidigare taktik att låta se, „det K. M:t. hade lust att traktera" l). De alliera- des limitationer, för så vidt det gälde Sverge, skulle ändå förr eller senare komma fram 2) — , då var det ju bättre, att „de själfva bragte fram dem, än att man å K. Mt:s sida skulle visa misstro till dem, som hafva så inrättat pro- jektet" 3). När man så två dagar efter den föregående kouferen- sen ånyo sammanträdde, hade Snoilsky „inrättat sitt votum, såsom de konfedererade miust förmodat det" 4). Medan i Portmanns andragande liksom tidigare i Cansteins kritiken flödade öfver recessen i dess nya formulering, hörde man den svenska representanten tillkännagifva, att han icke betviflade, det hans herre „utan synnerligt betänkande in substantialibus" kunde konformera sig med den, så mycket mer, som konun- gen ju numera liksom öfriga intressenter för samtliga sina provinser i riket var insererad i den och vis å vis honom ingen skilnad att spåra, än mindre sådana „exceptioner och limitationer", som de allierade satt för haus inträde den 16. ') . . „unndt zu simulirn alss ob mann disseits dafiir hielte dass Sie (de allierade) von Jhrer vormahligen eröffneten intention abge- standten wären". Sn. — K. M. 21 nov. 1657. [A. S.] -) Sn. var så mycket mera öfvertygad därom, som han genom samtal med Lionne hade kännedom om, att kurfursten af Mainz förklarat, det man å de allierades sida icke kunde inlåta sig med någon, som faktiskt var invecklad i krig. Det var återigen en betydligt ofördelaktigare tolkning än Boyneburgs förklaring den 16. Sn. - K. M. 14 nov. 1657. [A. S.] 3) B:s diar. 18 nov. 1657. [A. S.] 4) Sn. — K. M. 21 nov. 1657. [A. S.] 106 Den passus, där det talades om, att man icke skalle inblanda sig- i utländska krig, förklarade Snoilsky „mycket väl inrät- tad"; endast „för större tydlighets skull" *) borde man kan- ske inrycka, att de allierade förbundo sig att ..kraftigt assistera de ständer, hvilka angripits af yttre fiender i sina i riket belägna länder och sålunda med våld invecklats i utländska krig". Såsom en lämplig ändring till resessens 2 paragraf och såsom öfverensstämmande med de alli- erades förklarade benägenhet att icke vilja förhindra, utan tvärtom befordra tillämpningen af riks- och kretskoustitutio- nerna. föreslog han därjämte införande af orden, att de kon- fererade „så mycket mera vi hujus foederis. skulle vara förbundne att uppfylla garantin"; därigenom skulle. „deu goda patriotiska intentionen med förbundet träda så mycket tydligare i dagen". Han delgaf till slut, att hans konung på grund af skäl, som tidigare anförts, numera uttryckligen förklarat sig för, att icke blott flere tyska ständer, utan äfven konuugen af Frankrike, som så högt intresserade i den tyska freden, skulle inbjudas till alliansen 2). För att påskyda förhandlingarna beslöt man den 1 december, då konferensen den 28 fortsattes 3), att för fram- ') Detta hade redan Canstein påpekat. 2) Sn:s prot. 18 (28) nov. Jfr. Joachim, 315—16. 3) Braunschweigarnas yttranden på de båda konferenserna utmynnade i för furstehusets statskonst mycket betecknande försök att närmare kommentera och fastslå de fördragslutandes förplik- telser med hänsyn till generalgarantin. Man ville ingalunda undan- draga sig den; förbundet skulle tvärtom blif va „ ett exempel för" och „en sporre" till den, — så ljödo förklaringarna; men man ville å andra sidan icke genom alliansen förbinda sig till den „tamquam per novam obligationem". — Badenhausen föreslog, att orden ,.noch in die zwischen frembden Cronen med Potentaten enthaltene Kriege directe vel indirecte sich einmischen öder einmischen las- 107 tiden såväl allierade som inviterade i särskilda uppsatser skulle sammanfatta sina önskningsmål och ändringsförslag till de artiklar i Kölnresessen, hvilka man ännu icke slut- diskuterat. Genom kompilation af dessa skulle man sedan så mycket snarare komma till öuskadt mål. Redan den 4 kunde braunsclnveigarna till de allierade öfverlämnä ett utkast till den nya recessen, livilket de uppgjort med biträde af Dörnberg och Badeuhausen 1). Följande dag — det var dagen förrän man skulle samlas till kretsdag i Luneburg i nedersachsiska kretsen — öfverraskades Biörenklou och Snoilsky af ett besök af samt- liga de braunschweigska och kasselska representanterna. Efter öfliga preludier om furstehusens lifliga önskan att upprätthålla „god korrespondens och vänskap" med Sverge öfvergiugo de till de brännande frågorna för dagen. Braun- schweigarna och främst Schwartzkopf, hvilkeu som vanligt förde ordet, afgåfvo de mest öfvertygande försäkringar om sina principalers goda vilja att uppfylla, livad som ålåg dem i kraft af rikskonstitutionerna och generalgarantin 2). Men svenskarna borde göra skiluad mellan de förpliktelser, som sen" skulle utgå ur recessens 1 §, „weijl ini Eingang dissfalls schon genugsame Versehung geschehen", och såsom stridande mot artikeln VIII. § „Gaudeant" i fredsinstrumentet (art. aftrykt ofvan II. 17 not I). Sn:s prot. 21 nov. (ldec.) 1657. ]A. S.] Joachim hänför (332) den kasselska representantens ofvanrefererade votum till kon- ferensen den 22 december. Enligt Sn:s prot. har det afgifvits den 1 och återhämtats den 22. ') Joachim, 316-17. 2) „Theres hei-skaper -\vore vi constitutionum Imperij et gtia- rantiae in Instrumento Pacis och andre Puncter förbundne at adsistera E. K. Makt. för Bremer-Verde och elliest, och theruthi wille the fahra fort och giöra sitt bästa." B. — K. M. 28 nov. 1657. [A S.] 108 det blifvande förbundet skulle medföra, och dem, som följde af garautin. Förbundsförslaget „kom principaliter frän de katolska kurfurstarna"; det måste tagas sådant det var. och de allierade ville icke inlåta sig i alliansen „quoad bella praesentia". Väl kunde det tyckas, som skulle Sverge under sådana förhållanden hafva föga nytta af företaget. Men det var dock att märka, att konungen så väl å den bre- miska sidan som å den pommerska kunde fa fiere fiender, än hvad han hade, t. ex. Brandenburg, Österrike och „andra mer"1): De allierade hade nu uttryckligen förklarat sig beredda till understöd mot alla dessa 2). I förbundsurkunden kunde kauske de konfedererades förhållande till Sverge bäst bestämmas så, att den för svenskarna anstötliga klausulen 3) om intressenternas ställning till krigen med utländska mak- ter helt och hållet skulle utlämnas och i stället upptagas i en birecess jämte stipulationen, att de förbundne vore skyl- diga att understöda Sverge „mot alla och en livar, undan- tagande Danmark och Polen, som skulle angripa Sverges provinser och besittningar i Tyskland" 4). Genom förbundet skulle, — det var återigen de gamla förespeglingarna — , 1) „ . . Nescio an indigitaverint Hollandos." B. — K. M. 28 nov. 1657. | A. S.] 2) Ett bestämdt löfte i denna riktning hade tidigare gifvits endast i privatdiskurs. Of van II. 92. 3) . . . „die von dem Herrn Meel in den auffsatz gebrachte Clausul" (Sn:s diar 25 nov.) . . „skullen kastas nu pä herr Mehl, lijkasom wijste han inthet Churförstens intention." B. — K. M. 28 nov. 1657. [A. S] Det är en tanke, som ofta uttalas af Johan Filips samtida, att den fransksinnade Boyneburg och den habsburskt sinnade Meel af kurfursten sköts fram, alt eftersom det lämpade sig i hans politiska dubbelspel Jfr. Mentz, I. 77. anm. 3. 4) „contra quoscunque posteriores novasque machinationes", sa refererar Otto ordalydelsen. Ottos rel. 1 dec. 1657. [A. H.] 109 generalgarantin, som i fredsinstrumeiitet var ,,illa affattad" ställas „på goda fötter" och befordras. Det vore så mycket mera att antaga, som kurfurstarna ville, att äfveu Frank- rike, Pfalz, Wurternberg, Badeu-Durlach, Hesseu-Darmstadt och för öfrigt alla, som accepterade „ författnings värkets" villkor, skulle inträda i det samma. Sa kunde konungen hoppas på värkligt understöd för sina länder i Romerska riket. Kurfursten af Mainz hade, tillade Schwartzkopf, t. o. m. låtit förstå, att om Bremer-Vörde vore evakueradt, så skulle härtigdömena Bremen och Verdeu inneslutas „cum effectu non suspeusivo, sed executivo liksom alla andra" och de förbundne ikläda sig skyldigheten att försvara dem mot Danmark 1). Men oberoende däraf borde det ju ligga i de båda kronornas intresse att genom alliansen försöka värka för, att „vires imperii" skulle förblifva hos rikets ständer och icke ställas till andras disposition. Härintill hade ständerna varit „disarmerade" och „utau realt band ratione militiae". De andliga kurfurstarna åstundade „ detta förbund som ett ryggstöd för sig och hela riket"; de ville förmedels det „sätta sig i postur och därefter skrida till kapitulationen samt aftatta den pro re et salute imperii på det bästa"2). ') Idén var icke ny. Krosigk har redan långt tidigare för svenskarna uttalat en förmodan, att de allierade vore färdiga att ingå alliansen på detta villkor. Ofvan II. 44. 2) B. — K.M. 28nov., Sn:s diar. 25 nov. [A S.] Kass. gess. - landtgrefven 28 nov., 5 dec. [A. M.] Ottos rel. 1 dec [A. H.] Jag följer så godt som uteslutande B. och Sn. H/vardera afhörde Schwartzkopf med tafla och skrifstift i handen och upptecknade hans ord. B:s diar. 5 dec. 1657 [A. S.]. De kass. gess. berättelse öfverensstämmer i det närmaste med svenskarnas och äfven Ottos skiljer sig föga från den. Joachim använder Ottos relation (pag. 321—322). Jfr. för öfrigt Säve, 47—48. Efter honom Joachim, 327 not. (328). Pufendorf, Oarol. Gust. IV. § 49. 110 Af alt, som yttrats under konferensen, ådrog sig för- slaget om birecessen, hittills ett alldeles nytt uppslag i underhandlingen samt Schwartzkopfs uppgift, att de allierade, om Bremer-Vörde evakuerades, vore färdiga till assistens äfven mot Danmark, Biörenklous och Snoilskys största intresse. Men den benägenhet för underhandlingens påskyn- dande, hvarom de furstliga representanternas oförmodade besök vittnade, vakte äfven deras misstankar. De betviflade icke, att den braunschweigska kanslern fungerade som språk- rör för Johan Filip själf. och alt mera högljudt talade ryk- tet om Fredrik Wilhelms förestående brytning med Sverge. Voro då dessa förslag att taga som ett godt tecken eller betydde de kanske, att ärkekauslern fått säker kunskap om, att de förenade makterna med det första skulle intåga i det svenska Pommern och att han nu, när bullret begynte, ville draga sig undan samt gjorde svenskarna sina anbud endast för att sedan kunna beskylla dessa för att icke hafva accep- terat dem l)? För att för kurfursten försvåra en sådan ret- rätt gåfvo Biöreuklou och Snoilsky de furstliga representan- terna det svar, att de med den senast ankomna posten er- hållit viktiga upplysningar rörande konuugens ståndpunkt i alliansfrågan, att Snoilsky var så godt som färdig med den och att inga hinder antagligen vidare skulle möta å Sverges sida; endast öfver några punkter väntade de ännu närmare resolution 2). J) B. — K. M. 1, 5 dec. 1657. [A. S.] -) E. K. — Sn. 19, 23 nov., E. E. — B. 23 nov.; mottagandet anmäldt B. — K. M. 28 nov., 1 dec. 1657. [A. S.] „Memorial och för- klaring" från konungen öfver alliansen, dat. 29 (19) nov., som B. i sin korrespondens omnämner, återfinnes hvarken i E. E. eller koncepterna till det samma. 111 Uppgiften att nya upplysningar ingått från Karl Gu- staf i alliansfrågan öfverensstäinde med sakförhållandet. Men egnade att uudanrödja hiudern för Sverges inträde voro dessa upplysningar icke. Konungen aubefalde sina repre- sentanter att se till, det hans rätt till understöd i kraft af Hildesheimalliausen genom det nya förbundet icke skulle beröfvas, utan tvärtom tillförsäkras honom, samt ålade dem, att i fall „illimitata iuclusio" ej stode att vinna, de uttryckli- gen skulle „praecavera", att Österrike hvarken direkt eller indirekt måtte undantagas från de makter, mot hvilka för- buudsförpliktelseu skulle gälla 1). Egendomligt nog hade emellertid en del af Schwartz- kopfs meddelanden vakt knappast mindre förvåning hos hans följeslagare på konferensen den 5, än de vakt far- hågor hos svenskarna. När desse af de sistnämda anhöllo om närmare kommentarier till den braunschweigska kan- slers förslag, fiugo de det besked, att man icke konsulterat med Schwartzkopf om detaljerna af hans proposition, utan endast om generalia, att man icke hört alla hans „konditio- uer" af Johan Filip själf, åtminstone icke samtidigt och i ett sammanhang, men att man icke velat motsäga honom, då han sedan en tid nästan dagligen konfererat med kur- fursten och Boyneburg och man sålunda måste tro, att han talat å Johan Filips vägnar2). Efter en noggrann sonde- riuR' af ärkekanslern i medlet af december meddelade Dörn- ') B. — K. M. 5 dec. 1657. [A. S.] För att tillika lägga häm- sko på underhandlingen framhöllo de därjämte nödvändigheten af Frankrikes, Wurtembergs och Pfalz' medinträde samt återhämtade de öfliga varningarna, att furstehusen icke borde „snärija sig föl- djupt med the katholiske". 2) B. — K. M. 28 nov., 1, 5 dec, Sn. - K. M. 1, 5 dec. 1657. [A. S.] 112 berg- och Badenhausen, att han i sitt samtal med dem syn- barligen velat undvika ett närmare ingående på frågan om Bremens och Verdens eventuella inneslutning i fall af Bre- mer-Vördes evakuatiou, och hans uppfattning i öfrigt sam- manfattade de så, att Sverges samtliga provinser skulle intagas och njuta „pleno foederis effectu", mot hvem det vara månde, äfven mot Österrike, såvida konung Leopold och hvilka andra som hälst „icke i anledning af polska kriget, utan af annan orsak eller under annan föreväudning" skulle angripa Sverges riksländer 1). Om de kasselska representanterna förstått ärkekanslern l) B:s diar. 5 dec. 1657. [A. S.] Säves framställning p. 48 är icke korrekt. Att kurfursten till Dörnberg skulle hafva yttrat, det „Bremen och Verden kunde sättas i fredligt stånd, då Bremer- Vörde blifvit utrjmdt", är i sig själf meningslöst och framgår icke af den källa (B:s diar. 5 dec.) S. använder. „Då han Törne berg", så meddelar B. den kasselska representantens ord „tyckiandes sig hafwa tilfälle at sondera Churförsten och komma på grunden af Cantzler Schwartzkopfs Proposition . . . stälte fram (om man) kunde includera hertigdöhmerne Brehmen och Vehrden cum pleno effectu foederis, så snart festningen Brehmen Vehrde wore nu af Kreijtzen recupererat? Hwartill Churförsten inthet hafwer i för- stonne swarat directe, men D:r Heijlandh sagt at ther wore godh rådh till, nembl. at bådhe Hertigdöhmerne Bremen och Werden, så wähl som Holsteijn sattes förmedelss Pacta uthi lijka condition och wilkor, så att Bremer Verde kunde theruppå evacueras och Holsteijn blifwa satt uthi fridhgit ständh . . . När Törneberg hade theremoot invändt disparitatern causae nembl. at Bex Danine wore aggressor och hadhe turberat pacem Imperij, och K. M:t till Swerrie wore lassessita iniurijs Danorum, hade fuller Churförsten och the twå Brunsswijkeske theruthi gifvit Törneberg ja och bijfall, men Churförsten har inthet welat på någon rätt determination af Törnebergs förestälte fråga, uthan gillade D:r Heijlands förslagh, såsom wore thet beqwämast at komme uhr saken." 113 rätt, sa öfverensstämde hans mening ingalunda till fullo med Schwärtzkopfs proposition l). Med sa mycket större intresse väntade svenskarna att fä se det nya recessförslaget. Det medförde fullständig missräkning. Speciticeringen af de fördragslutandes enskilda landsdelar hade utlämnats. För- hoppningen om Pommerns inneslutning var därmed aflägsnad. Vidare hade den bestämmelse införts, att ingen af de kon- federerade på grund af audra tidigare afslutna fördrag behöfde lämna assistens eller ställa sin kontingent i fält. Härigenom var för Sverge dess rätt till understöd i kraft af Hildesheimförbundet afskuren. Fö)1 större säkerhets skull talades i recesseus 1 paragraf tvänne gånger om de allierades skyldighet att icke inblanda sig i utländska krig. Den 2 artikeln bestämde de konfedererades skyldigheter, för det fall att en af dem skulle anfallas af en utländsk fiende. Slutligen faststäldes en ratifikationsfrist af 3 månader och förbehölls, att om någon af intressenterna icke genast skulle underskrifva förbundsrecessen, fritt tillträde dock äfven för framtiden skulle stå honom öppet2). „ Såsom af den med- sända kopian synes, har icke ett enda af miua monita ätten - derats, utan bestämmelser blifvit införda, som ännu mera ') Dörnbergs intryck vart. o m., att den gick „snörrätt emot" den samma. Källa föreg. not. '-) Joachim, 317 — 318, 323 — 326, samt recessförslaget (efter Sn:s — K. M. [A. S.] 8 dec. 1657). Recessen faststälde jämväl storleken af de kontingenter, hvilka de fördragslutande skulle uppställa till förbundshären. Sverge-Bremen var taxeradt till l'"iu ni. till fot och 428 till häst. Snoilsky ansåg summan alldeles Eör hög, sa mycket mer, som det ju ännu låg i vida fältet, för hvilka provinser Sverge skulle biträda förbundet. Sn. — K. M. •"> dec. [A. S.] 1657. Sin föresats trogen att undvika alla „diffikultetei- för- klarade han emellertid, att han trodde, det kon. af Sverge kunde bekväma sig t. o. m. till en större, om det vore af nöden. Joachim. 323. 114 ådagalägga de unierades vidriga intention'4, det var det uttalande, livilket Snoilsky bifogade recessförslaget. då han aflät det till konungen 1), ocli — det var det nedslående resultatet af förhandlingarna under hösten. Ungefär en vecka senare mottogo representanterna svaret på sin redogörelse för Schwartzkopfs och brauuschwei- garuas förslag i en skrifvelse. daterad den 1 7 december, där konungen utförligare än i de föregående redogjorde för sin ståndpunkt i alliansfrågan 2). Karl Gustaf påminde om, att han redan förut låtit veta, huru föga förtroende och hopp han kunde sätta till förbundet med kurfurstarna med hänsyn till de exceptioner man stälde för hans inträde3). ..Och då vi på vägen äro" tillägges det „så att restabiliera den förra alliansen med Frankrike som att ingå en ny med England, hålla vi för nödigt, att . . . uti ofvaubemälda alli- ans med de förenade kurfurstarna, sa mycket som möjligt •) Sn. — K. M. 8 dec. 1657. [A. S.] 2) Under dat. af 3 och 10 december har konungen till sina representanter i Frankfurt återhämtat orderna, att förbunds- förpliktelsen borde gälla obetingadt mot Österrike samt att genom alliansen ingenting skulle upphäfvas „af det, som ratione Brehmen (konungen syftar förmodligen på staden Bremen och dess ställning till den svenska kronan. Frågan om stadens riksomedelbarhet vaktes till nytt lif i anledning af kretsdagen i Luneburg, där Bre- men önskade säte och stämma. Steiniger — K. M. 30 nov. 1657), den Hildesheimska alliansen eller och i kretsförfattningarna för- af skedat är". Därjämte anbefaldes sändebuden att se till, att af konungens besittningar jämväl Wismar skulle intagas i förbundet. B. B. — B. 23 nov., — Sn. 30 nov. 1657. [A. S.] 3) . . . j,om man lijkasom lemnandes instrumenti Pacis g*ua- rantie tillbaka, skulle sigh derpä förlata och stödia, eller och förwenta at Guarantien skulle derigenom såssom genom een anled- ningh sätt in s på bättre foot". Källa följ. not. 115 är, värket förhala, till dess vi se, livad vi af Frankrike och England hafva att förvänta, på det händerna måtte oss icke förbindas eller något contrarie statueras". Hälst hade konungen sett, att alliansen kunnat „dextre och sine often- sione dissolveras". Skulle dock de allierade altför häftigt ansätta sände- buden med hotelse att „sluta något praecipitando exclude- rande Sverge" och man icke kunde bringa det därhän, att alliansen iuginges på villkor af de allierades skyldighet till understöd mot Polen, syntes det honom, som om „ förslaget om de skandaliserande ordens utplånaude och nebenrecesseus upprättande icke vore så orimligt". Sändebuden borde i sådant fall emellertid noga se till, att de förbundne -skulle förplikta sig till assistens såväl direkte mot Österrike som mot „audra de novo assurgentes hostes". Beträffande Schwartzkopfs meddelande, att Johan Filip lofvat, det här- tigdömeua Bremen och Verden „cum effectu executivo" skulle inneslutas, om Bremer-Vörde vore evakueradt, ville konun- gen „tillse, huru Bremer-Vörde kunde recupereras, om blott de konfedererade skulle förbinda sig till garanti emot Dan- mark". Hans mening var „likväl besynuerligen, att värket måtte träneras" genom „gegenpropositioner och förslag", som representanterna borde framlägga, såsom „de bäst pålinua kunde" 1). hence r) R. E, — B. 7 dec. 1657. [A. 8.) Hvad elliest allit tractaten wijdhkommer", skrilYer konungen till rådet i början af det nya året, „tijt wij och ähre inviterade, sä emädan wij nogsampt förnimme, att den på een sliprigh foot gåendes och wij tormedelst den samma lijten eller ingen försäkring och säkerheet finna . . . . Föreskyddandes, han Churfärsten (tidigare i samme aktstycke) sa wehl som Huuset Brunswijk och någre andre, att denne alliencen, kunde för nährwarande fahrlige tijd tiiina till inböhrdes förswar 116 Upprepade gånger hade konuugeii sedan sina uärmast föregående order påmint sändebuden om den ovillkorliga nödvändigheten att draga de evangeliske fråu de allierade och att försöka vinna en del af dem, främst Kassel, Wur- temberg och Pfalz för Sverges räkning. De borde där- jämte „med all flit" öfvertyga braunschweigarna om hans allvarliga afsikt att upprätthålla fred i riket och „i synner- het med sina grannar". Likartade order afgingo till repre- sentanterna vid kretsdagen i Luneburg och återhämtas fort- sättningsvis innan årets slut i skrifvelser till Biörenklou. Snoilsky och Mevius l). För att motväga den förmån, som „katolici" vuuno genom Brandenburgs anslutning till dem. anbefaldes tillika Biörenklou att försöka draga pfalzgrefven af Neuburg öfver pa Sverges sida. Konungen var benägen att träda med honom i en „sekret handel och traktat'-' till bägges säkerhet och defensiou, „hvarmed man kunde förmoda. och effter guarantien per Instrumentum pacis, icke woreså fulkom- ligen, som thet sig borde, fattat, kunde per huius moclj Foedus skiee, att den mötte sättias på bettre foot, sådant och annat kommer be:te ChurFurste på banen att amusera Ständerne medh, eller och att sk arla sigh ryggefäste och altså kan skee giöra een Keijsare efter som Honom behagar, sa att man icke wel kan Penetrera, om Han sincere medh werket omgåår, . . . tv hafwe wij låtit wåre der oppe warande ministrer förstå att wij helst skulle sehe det t sådan alliance tractat kunde dissolveras". B. R. — rådet 24 dec. 1657. [A. S.| ' ') R. R. — Mevius 30 nov . 3 dec. R. E. — Sn. samma data. R. R. — B. 19, 30 nov., 10 dec, R. R. - Mevius 12 dec. 1657. [A. S.] ...I giören väll", skrifver konungen, „at J söken mediate »'Hit immediate, at betaga Brunsvijkerne deras fåfenge concepter. purificerandes dhem bloden medh försäkring om vår gode intention, icke allenast emot dhem, utan och den algemene Oreijss- och Rijkz- tranquilliteten". R, E. — B. 30 nov. Jfr. R R — B. 7 dec. 117 att efter han hade „temmeligt auhaug", man ..kunde vinna några af de katolske" eller att åtminstone, medan pfalz- grefven blefve „med god förhoppning spisad", en ., diversion och separation" skulle förorsakas bland dem 1). Skrifvelserna gåfvo vid handen,, att Karl Gustaf alt mera fjärmades från tanken på ett närmande till de alli- erade furstarna vid Rhen. På våren skulle ju operatio- nerna mot Österrike begynna. Det är de förbundsplaner af större bärvidd, hvilka knöto sig till dem, som i främsta rummet börja sysselsätta hans sinne. Men Biörenklou och Snoilsky hade, redan innan de mottagit konungens för- klaring af den 17, kommit under fund med, att Schwartz- kopfs meddelanden värkligen härrörde från den källa de förutsatte och att ärkekanslern i sin alliauspolitik opererade under förändrade förutsättningar. Schwartzkopf själf hade kort efter sitt besök hos svenskarna den 5 lämnat Frank- furt för att bevaka det braunschweigska husets intressen på kretsdagen i Liineburg. Han infann sig emellertid icke där. Förhandlingarna försiggiugo utan hans personliga del- tagande. ')B. R. - B. 19 nov, 14 dec. 1657. [A. S] ..Och skulle iagh", skrifver konungen något senare, „sökia favorisera Neuburga- ren uthi allt, hvilket J uppå maneerligt sett incaminera vele, så och sökia at thär Neuburg giör ouvertur till een alliance, at sedan uthi secreto måtte tracteras, och ville iagh gifva eder thärom fullmakt at tractera thär, allenast att hans abgesandter och skaffa sigh ful- makt thär till. R. R, — B. 21 dec. 1(357. [A. S.] III. Erågan om kretsbeväpningen i neder- och öfver- sachsiska kretsen i december 1657 och februari 1658. Vändningen i förhandlingarna om Ehenalliansen. På kretsdagen i Liineburg skulle det således afgöras. livad Sverge vid sitt kraf på riksständernas garanti hade att räkna på i nedersachsiska kretsen. Förspelet var icke lofvande. Eedan en del af svarsskrifvelserna på kretsöfver- stens mobiliseringsorder hade uttalat tvifvelsmål, om att man skulle bli färdig med sin kontingent till den utfästa tiden l). När förhandlingarna började, befunno sig på mön- stringsplatsen i stället för 4000 endast 2500—2800 m. 2). De svenska representanterna, David Mevius, Henrik Ooelestin v. Sternbach och Adolf Benedikt Marschalk, hade jämlikt den instruktion, som utfärdats för dem af bremiska 1) Brem. reger. — K. M. 26 nov. I <>5 7 jämte särsk. bilagor (reger. i Sachsen-Lauenb. — Kristian Ludv. 7 nov., myndigheterna i Liibeck — Kristian Ludv. 14 nov.. administratorn i Magdeb. — Kristian Ludv. 10 nov. 1657). [A. S.) 2) Mevii, Sternbachs och Marschalks propos. i Liineburg. [A. S.] 119 regeringen, i uppdrag- att fordra snabbaste uppfyllelse, af hvad som beslutits på konventet l). Men en specialorder frän Karl Gustaf, som icke kunde frigöra sig från vissa misstankar mot braunschweigarna, anbefalde dem därjämte att noga försöka komma under fund med, om någon af kretsfurstarna möjligen hade en annan intention med krets- milisen än han, — m. a. o. om braunschweigarna hade pla- ner på att använda den för egna syften eller för sådana, som voro konuugen främmande. Hälst hade han sett, att ständerna öfverlåtit sina trupper at honom själf eller genom en lämplig penningesumma friköpt sig från sina skyldighe- ter "2). Pfalzgrefven af Sulzbach fick t. o. m. i uppdrag att sammandraga en mindre sveusk afdelning för att hälla ett vaksamt öga på den lilla, illa utrustade truppstyrka, som man med så mycken möda fått hopbragt3). Försiktighetsmåtten voro knappast af nöden. Medve- tandet om egen svaghet inom det ledande furstehuset i kret- sen var för starkt för en aktiv politik i den riktning man på svenskt håll befarade, och hufvudomsorgen, huru man sna- rast möjligt skulle slippa ifrån den pinsamma situation, i hvilken man genom den svenska konungens kraf blifvit för- >) Instr. Stade nov. 1657, odat., bland sändebudens skrifvelser från konventet. [A. S.] -) E. E. — Mevius 30 nov. 1657, K. M. - Mevius, Sternbach och Marschalk, odat., bland dessas — K. M. [A. S.] På en del hall. t. ex. från Liibeck gjordes eller ifrågasattes värkligen dylika anbud. Mevius — K. M. 26 nov., 12 dec. 1657. [A. S.] „Sonst ist der Syn- dicus von Liibeck . . . beij mir gewesen undt sondiret, ob nicht K. Königl. Maijtt. etAvas an geld an staath dieser anstellung neh- men Avolte". Mevius — K. M. 12 dec. , 3) E. E. - Mevius 30 nov. 1657. [A. S.] 120 satt 1). De braunschweigska representanternas instruktion befalde dem att värka för, att kretsen sknlle försättas i neutralitet och att fortfarande motarbeta eventuella anspråk från svenskt håll, på att det, som brast i numerären af krets- milisen, skulle supleras i kraft af Hildesheimalliansen eller af konungen själf 2). För att vinna tid vidhöllo de enhäl- ligt i Luneburg, att anfallet på Breraer-Vörde kunde före- tagas, först när kretsens manskap i sin helhet stod samladt 3). Kretsens öfriga ständer stälde sig i alt väsentligt på samma ståndpunkt. I sitt motstånd mot Sverges fordringar hade ständerna denna gång ett mäktigt stöd i kurfursten af Brandenburg, som för Halberstadt hade säte och stämma i kretsdagen, och i hvars intresse det naturligtvis låg att förhindra, att Sverge skulle få det äskade stödet af den uppbådade krets- milisen *). Fredrik Wilhelms ombud i Luneburg lät i över- ensstämmelse härmed förstå, att han fann frågan om ett ') På familj ekonferensen i Hannover (jfr. ofvan II. 98) hade man återigen notis om, att det skulle blifva ingenting- af alliansen i Frankfurt, om man skrede till anfall pä Bremer-Vörde. Konfe- rensprot. 6 och 7 nov. 1657. [A. H.] -) Sistnämda order afsåg tydligen att undvika ,.conjunctio armorum", d. v. s. att kretstrupperna skulle blifva en del af den svenska hären. Den celliska och wolfenbiittelska regeringen ville, att furstehuset själft i nödfall skulle komplettera det felande, [nstr. för de braunschw. sändebuden 26 nov. 1657 [A. H.] samt prot. vid familjekonferensen i Hannover 6 och 7 nov. 1657. [A. H.) ») Mevius, Sternbach och Marschalk — K. M. 3 dec. 1657. [A. S.] *) Redan före kretsdagen (på en konferens mellan de kur- furstliga representanterna Somnitz och Tornau samt det braun- schweigska sändebudet Heimburg, se Joachim, 309 f.) hade kurfur- sten låtit meddela braunschweigarna, att han ej skulle sända sina trupper till mötesplatsen. Heimburgs rel. 19 nov. 1657. [A. H.] 121 angrepp på Bremer-Vörde „ mycket betänklig-'. Hau stälde till de öfriges allvarliga eftersinuaude, huruvida kretsen värk- ligeu vore i den ,, författning", att den kunde inblanda sig i krig med mäktiga furstar 1). Och hans ord föllo liksom braun- schweigarnas i tacksam jordman. Alt mera högljudt höj- des pä kretsdagen yrkanden, att man på samma sätt, som Karl Gustaf äskade evakuatiouen af den af danskarna besatta fästningen, kunde fordra utrymmande af det af sven- skarna ockuperade Holstein 2). För att ytterligare fördröja afgörandet fattade man i medlet af december det beslut, att kung Fredriks svar på konventets förslag om en underhandling mellan Danmark och Sverge angående Bremer-Vördes evakuation måste afvaktas, innan man skred till vidare åtgärder a). Efter lång väntan ankom i slutet af månaden4) från Köpenhamn det meddelande, att Fredrik för underhandlingen skulle sända kommissarier till Hamburg till den 10 januari, så framt han kunde mottaga försäkran om konungens af Sverge benägenhet för en traktat 5). Men Karl Gustaf, som pri- x) Den brandenb. representantens votuni på kretsd., bil. till Mevii, Sternbachs och Marschalks — K. M. 3 dec. 1657. [A. S.| Jfr. Mevius — K. M. 26 nov., 10 dec. 1657. [A. S.] 2) Mevius, Sternbach och Marschalk — K. M. 28 nov. 1657. [A. S.] :i) Mevius, Sternbach och Marschalk — K. M. 5 dec. 1657. [A. S. 4) Mevius, Sternbach och Marschalk — K. M. 13 dec, 1657. [A. S.| s) Tvänne skrifvelser, den ena till ständerna, den andra till de kretsutskrifvande furstarna, dat. 20 och 25 nov., bil. till Mevii •Sternbachs och Marschalks — K. M. 13 dec. 1657. [A. S.] Den ena trykt hos Londorp, VIII. 208 f. I skrifvelsen antyddes nödvändig- heten, att kretsen skulle skrida till „moderatiora consilia" för att undvika, att ..närgränsande republiker" och konungens allierade skulle indragas i kampen mellan de nordiska kronorna, Decker. L 389—90. 122 yatim genom sina representanter fått del af förslaget, var långt ifrån böjd för en sådan lösning och lät pä det bestäm- daste af böja livarje proposition från kretsens sida om ,,parti- kular"-fÖrhandlingar med en fiende, som invaderat hans land och „i strid med kretskonstitntiouerua stört freden i Romerska riket" 1). Redan långt tidigare hade emellertid klagomål börjat ingå, att den uppbådade kretsmilisen, som inlogerats pa svenskt område, var en börda för folket och vägrade att gifva ersättning för proviant och furagering ■). Och ju längre det led, desto mera trodde sig Mevius finna bekräf- telse pä de farhågor, som uttalats i specialordern från ko- nungen. Särskildt misstänkte han, att Kristian Ludvig — kretsöfversten — med välbehag säg- trupperna samlas, men endast för att han själf och furstehuset dy medels finge en större styrka till sin disposition 3). I en längre inlaga i) framlade så den i statskonsten verserade vicepresidenten sina skäl för och mot, huruvida det värkligen vore anled- ning att vidare agitera för uppbådet af kretsmilisen i sin helhet och Bremer-Vördes belägring genom den. Visserligen kunde det ju tyckas, framhåller han, som skulle genom ett !) Konungen skulle, förklarar han. „init indignation der Craijss Stände dallin eingerichtetes schreiben nicht allein annehmen. son- dern ihnen auch daruff mit dergleichen antwort, die ihnen nicht annehmlich fallen möchte, und allerhandt ungelegenheit auch wie- derwertigkeit verursachen diirffte begegnen". E. B. — Mevius 19 dec, jfr. B. B. — Mevius 24 dec. 1657. [A. S.) '-) Brem. reger. — K. M. 1, 11 dec. 1657 jämte bilagor. B. B. — Volkmann 7 dec, B. B. — brem. reger. 13 dec. 1657. [A. S.] 3) Mevius — K. M. 28 nov., 5 dec. 1657. [A. S.] 4 1 „Ob es daraufi zu dringen dass es zur creijssverfas^unu komme und die creijssvölcker zusammen gefuhret werden". Bil. till Mevii - K. M. 5 dec. 1657. [A. S.] 123 sådant uppbåd konungens rätt i riket mot Danmark vinna stöd, kretsen för framtiden obligeras för hans sak och Sverge i större grad säkerställas för ett anfall af Polen och Öster- rike. Men någon attack på Bremer-Vörde vore knappast att väuta, och om den företoges, så skulle den tvifvelsutan ske med sådana inskränkningar, att man svårligen kunde gå in på dem. Blefve kretsens samtliga trupper mobilise- rade, sä skulle man ständigt ansätta konungen med klago- mål öfver genommarscher och andra besvärligheter. Krets- beväpningen skulle m. a. o. endast ligga konungens öfriga planer i vägen. Skulle slutligen Brandenburg, såsom det ju tyvärr var att antaga, skrida till liendtligheter, så skulle tvifvelsutan Fredrik Wilhelm hafva större utsikt till assisteus från kretsen än Sverge. Så snart beväpningen genomförts i nedersachsiska kretsen, skulle för öfrigt äfven andra, främst den öfversachsiska och westfaliska, följa exemplet, och en sådan förenad makt „inter viscera ditiouis regiae4' vore icke att ställa „utom konsideration" 1). Karl Gustaf hade redan före mottagandet af Mevii skrifvelse hyst tanken på att låta anfallet från kretsens sida inställas, så vida icke dess trupper kunde öfverlåtas at honom själf2). Hotande underrättelser3) om de polska och österrikiska truppernas koujunktion — samma orsak, som ') Mevius bifogar i detta sammanhang den reflexion, som aftrykts ofvan I. 181—82. 2) K. M. — Mevius, Stembach och Marschalk 7 der. 1657, konc. bl. sändebudens — K. M. [A. S.| 3) Nämda underrättelser föranledde som vanligt remonstra- tionsbref irån kretsdagen till de närmast intresserade furstarna: konungen af Danmark, Polen och Ungern, kurfurstarna af Bran- denburg och Sachsen samt härtigarna af Mecklenburg (bilagor till kretsdagsrecesscn). [A. $.] 124 tidigare föranledt konungen att sa energiskt drifva på upp- bådet af kretsmilisen, — bestämde honom nu att så mycket villigare acceptera vicepresidentens argumentering. Och lika resolut, som orderna tidigare gifvits i motsatt riktning", befalde han sina representanter att ställa så, att de sam- lade kretstrupperna skulle föras ur den svenska provinsen och återförpassas hem. Skulle de ej med det snaraste ufiägsnas från svenskt område, så borde vederbörande icke förtänka honom, om han själf läte bringa dem därur !). Ett par veckor senare var genom Mevii och de svenska representanternas åtgärd den församlade kretsmilisen upp- löst 2). Bremer-Vörde blef ända till krigets slut i danskar- nas händer. I öfverensstämmelse med sin föräudrade hållning i öfrigt frångick Karl Gustaf äfven sin pretention, på att ständerna genom en penniugesumma skulle friköpa sig frän skyldigheten att uppfylla kretskonstitutionerua 3). Men un- M K. M. — Mevius, Sternbach och Marschalk odat.. enligt Mevii — K. M. 14 dec. försedt med dat. af 9 i samma manad, samt R. R. — Mevius, Sternbach och Marschalk 14 dec. 1657. [A. S/j 2) Mevius, Sternbach och Marschalk. — K. M. 17 dec R. R. — brem. reger. 4 jan. 1658. [A. S.J Köclter 216. ') den jhr leicht zu ermessen", skrifver konungen till Mevius, „das solches, was sie reichen muehten wenig sein undt erklekken, . . . weil ('senare i samma aktstycke) uns mit solchem gelde nicht so viel, als das wir pro re nata und nach dem es un- set Lande manutenentz, und befreijung wirdt erfodern, die march und remarche mit unsern Völkern, durch der Reichs- und Craijss Srände länder nehmen musten wurde gedienet sein . . . dennoch beij den Creijss verwandten auch andern ein grosse ombrage machen diirfite, alss wan sie dadurch dasienige gehoben, wozu sie einhalt der R,eichs Sehhvsse verbunden ^estanden, welches aber mit solch einer offert nicht wirdt aussgerichtet sein, sondern unsere 1 25 derrättelsen om truppernas påbörjade afmarsch besvarade han med en befallning- till Mevius om påminnelse på behörig ort, att hans rätt till kretsens understöd var oförkränkt och att dess ständer, då de så illa uppfylt sin skyldighet, hade så mycket mindre anledniug att klaga, om han, där det sä behöfdes, skulle fortsätta sina marscher genom den samma samt taga sin skada igen hos dem, som förorsakat den 1). Den 27 december inkommo de svenska sändebuden i överensstämmelse härmed till kretsdagen med en inlaga, i hvilken de i vidsträktaste grad reserverade konungen hans rätt till ersättning- för „all skada, börda och olägenhet", som tillskyndats houom och hans länder, emedan garantin icke presterats. Och till det recessförslag, som af ständerna upp- gjorts, afgåfvo de till yttermera visso en lång rad af „Er- innerimgen", „in genere" och „in speciali" 2). Den riks- och kretspolitik, som man i det braunschweig- ska furstehuset så varmt omhuldat, och som ju var endast en annan sida eller en äldre form 3) af den, som Johan Filip sträfvade att genomföra med sitt förbuudsprogram, hade pa befugnus der ans nicht erfolgter leistung des dem Creijss zustehen- den uns und unsern Landen zugewachsener scliäden und kosten viel änders miiste gebiisset werden". E. B. — Mevius 21 dec. 1657. [A. S.] ') E. R. — Mevius 19 dec. 1657. [A. S.] undt wirdtkei- ner der Creyss verwandten sich . . . beklagen können", heter det i skrifvelsen," wan wir . . . zu rett- und beschiitzung unserer in Teutschland habenden provincien uns selbsten htilfe schaffen. alsi eines öder des anderen Standes Landt und Leute nach erforde: rung der kriegs contenanee beruhren und sie daruber schaden nehmen musten". Jfr. E. E. — Mevius 21 dee. 1657. [A. S.] 2) Mevius, Sternbach och Marschalk. — K. M. 17 dec. 1657, bil. | A. S.J 3) Jfr. of van I. 19, 01. 126 konventet och kretsdagen i Liineburg stälts pa ett härdt prof. Men ärkekanslern kände sig ingalunda afskräkt från att fortfarande arbeta på förvärkligandet af sitt fursteför- bund. Tvärtom: medan förhandlingarna pågingo i Liine- burg, hade man i Frankfurt märkt, att han med förnyad ifver börjat negociera för det samma. Kurfursten hade nämligen i valfrågan tagit sitt afgörande steg. ' Johau Filip hade en tid sett den bästa garantin för riksfredens bevarande, i att konungen af Ungern skulle uteslutas från kejsartronen. Men han rönte för litet med- håll af sina medkurfurstar och för häftigt motstånd från österrikiskt och spanskt håll för att kunna briuga det där- hän. Redan på sensommaren förklarar han sig så för ko- nung Leopold, men utfäster för hans val det villkor, att kriget mellan Spanien och Frankrike, som ständigt frestade den österrikiska grenen af habsburgska huset till inbland- ning, skulle afslutas dessföriuuau. Äfven denna idé visade sig orealiserbar. I november såg sig kurfursten föranlåten att lofva kouungeu af Ungern sin röst, äfven om fredsslutet skulle komma till ståud, först sedan valet skett. Faran af det nya österrikiska kejsardömet hoppades Johau Filip afvärja genom en valkapitulatiou med bindande bestämmelser i fre- dens intresse. Och det medel, genom hvilket kejsaren skulle tvingas att efterlefva kapitulatiouens villkor, skulle blifva alliansen *)_. I öfverensstämmelse härmed blir det ärkekau- slerns förnämsta sträfvan att bringa sitt „ författningsvärk" till fullbordan och att ändtligen förmå Sverge och Frankrike till medlemsskap i det samma. Hvarken hos kardinalen eller den svenska kouungeu hade emellertid Johan Filip mött något synnnerligt tillmö- M Pribram, Wahl, Leopolds 44, 85. Joachim, 338. 127 tesgäende for sitt alliansprogram, och han kunde vänta det ännu mindre, om han kombinerade det med ett habsburgskt val. Det var och förblef Karl Gustafs bestämda föresats att försöka utesluta Österrike frän kejsartronen. Mazarin hade hotat med krig ända till förintelse, för det fall att kurfurstarna skulle stanna vid konung Leopold, och som en ren absurditet tillbakavisat förslaget, att Frankrikes säker- het i sådant fall skulle tillgodoses på det sätt, som Johan Filip tänkte sig det 1). Den braunschweigska kanslerns besök den 5 december hade för Biörenklou och Snoilsky på sätt och vis afslöjat Johan Filips planer. Schwartzkopf kommunicerade dem nämligen då ett utdrag ur de bestämmelser, som kurfursten ämnade införa i kapitulationen, och dessa hänförde sig täm- ligen tydligt till det habsburgska partiets kandidat2). Redan några dagar tidigare hade de märkt, att frans- mäuneu icke talade om ärkekanslern med samma tillförsikt som förut 3), och snart hörde de dem karakterisera hans poli- tik på ett sätt, som vittnade om den djupaste förbittring. Grauel lät förstå, att de nu mera fått säker kännedom om. att alt, som sedan en tid var „gjordt och tält contra Austriam a Moguntino", vore endast „ett anlagdt värk att väuda synen på dem, som sådant anse 4), och Lionne meddelade 5). M Pribram, Wahl Leopolds 117. 121 not, Bheinbund. 52. -) B. — K. M. 28 nov. 1657. [A. S.] 3) Sn. — K. M. 21 nov. 1657. [A. S.j Jfr. Pribram, Wahl. 134 4) B:s diar. 7 dec. 1657. [A. S.| .Jfr. Pribram, Wahl, 134 ff. •'■) „Uthaf the französke Ministris som här ähr", så karakteri- serar B. de franska representanternas hållning till ärkekanslern, „tror Mareschal de Grammont Chur-Meijntz för mijcket, Herr Lionne så entré deux, men G-rauelle meehta lijthet eller alzinthet". B. — K. M. 1 dec. 1657. [A. S.] 128 att det blifvit klart för dem, att Johan Filip var i färd med att välja en österrikisk kejsare och önskade få alliansen färdig- endast för att hafva stöd och försvar af ständerna, om Frankrike sknlle öppna krig- i Tyskland *)• Väl hade han och hans kolleger rådt svenskarna att framhärda i un- derhandlingen, och själfva hade de skriftväxlat med det franska hofvet om alliansen. Men t. o. m. om de omedelbart finge order att afsluta förbundet, vore det hans plikt att hålla inne därmed, tills hans herre och konung finge del af „de finesser, som här förelöpte" 2). Det vore bättre, att Frankrike iuginge förbund med Sverge än med dem, som ville bedraga kronorna. Biörenklou försökte lugna de upprörda fransmän- nen och klargöra för dem, att det vore en betäuklig sak. om de nu utan vidare skulle afsla inviten att biträda för- bundet. De borde snarare göra som svenskarna: „träda in i värket och hjälpa till att draga och hälla det i sin gång. till dess man finge se, hvartåt det hvälfde sig" 3). Biörenklou fick kort därpå af kurfursten själf och hans öfvermarskalk Boyneburg en närmare utläggning om det kombinerade program till bevarande af rikssekuriteten de M . • ■ „och consetjventer fatta Cliur Meijntz wijd näsan". H:s »Har. 7 dec. 1657. [A. 8.] '-) „Han", ärkekanslern, så refererar B. vidare Lionnes ord, ..må fuller wela bedraga oss, men han skall och inthet slippa osnappat". Källa not of van. 3) B:s diar. 7 dec. Jfr. B:s diar. 11 och 14. „Ego" (sa lyder en del af B:s referat): „Pä K. M:ts sijda hafwe Wij fuller alt ifrån negvnnelssen af Alliance Tractaten och alt framgijnt märkt atther wore något svnnerligit forbårgat therunder, och hafve förthenskul til at penetrera i thet secreta gifvit oss med i speelet och ther proiecterat och fordt consilia med them; Wij finne och nu at the wele föra oss med näsan, och måste theriore see til at Wij l-eeda them åter igen". B:s diar. 7 dec. 1657. [A. S.] 129 sträfvade att genomföra. För att eftertryckligare tvioga regeringen i Wien att hörsamma de anbud om en förlikning lian jämlikt sina order1) på omvägar tidigare rifctat till den2), beslöt han att för sin negociation vädja till ärke- kanslerus medling. Johan Filip gick honom med stor bered- villighet till mötes. I öfverensstämmelse med det villkor kurfursten stält för Leopolds val hade han tidigare på hösten inledt en fredsbemedling mellan Frankrike och Spanien 3). Att aflägsna den fara, som hotade riksfreden frän öster. var icke lika maktpåliggande för hans personliga säkerhet. men i hans politiska system var det ett viktigt, om icke nödvändigt supplement till freden mellan de krigförande makterna i västra och sydvästra Europa. När Boyneburg försäkrade, att Karl Gustafs sträfvan till fredlig- över- enskommelse med Österrike gjorde hans herre „mera . . . l) Of van II. 62. *) Sn. — K. M. 10. 24 okt.. B. — K. M. 7 nov.. diar. 21. 24 okt och flerstädes. 1657. [A. S.] Säve, 58. 3) Pribram, Wahl, 36, Ments, I. 83, och där citerade källor. — Bedan i början af okt., då Johan Filip för de kurfurstliga repre- sentanterna i Frankfurt (icke blott de kölnska. trierska och bajer- ska, såsom Pribram anför, utan äfven de brandenburgska) framhöll nödvändigheten, af att kurkollegiet skulle försöka bilägga den spansk-franska konflikten, har han uttalat, att om äfven den svensk- polska frågan där skulle tagas under debatt, sa skulle han ,.;m ihren ort nichts envinden lassen". Canstein, Portmann och .lena — kurfursten 2 okt. 1657. [A. B.] Det vore, förklarade mainzarna för Biörenklou senare, „constans et firmum Electoris Propositum. at inthet skrijda till ipsam Electionem, för än Imperium iihr: 1) pa tlieu Palniske sijdan försäkrat, och 2) på then Französke sa wijda, at Austria Uermanica inthet får secundera Hispanos. uthan at thenne Electio blifwer Begi katholico inutilis". B. — K M. In jan. 1658. [A. S.j 9 130 fröjd än . . . något annat" l), så låg det knappast sa mycken öfverdrift i hans ord. Men konferenserna med Biören- klou erbjödo framför alt ärkekanslern och hans minister ett godt tillfälle att försöka intressera den svenska huvud- representanten för de idéer i sin rikspolitik, hvilka för tiden mest upptogo deras intresse. Om förlikningen komme till stånd, förklarade main- zarna, så skulle man i Frankfurt skrida till tvänne uppgif- ter: att formulera kapitulationen, såsom kronorna för sin säkerhet kunde önska deu, och att sluta alliansen med dem. I den sistnämda skulle en uttrycklig- förbindelse afgifvas: l:o, att Frankrike för framtiden blefve befriadt från de anledningar till klagomål, som det hittills riktat mot Öster- rike; 2:o, att de förbundna ständerua på en kommande riksdag skulle utarbeta garantin, som visserligen blifvit beviljad i fredsinstrumentet, ..men iutet opsatt quo ad modum", samt förplikta sig att understöda hvarandra i alla frågor, som anginge rikets och ständernas rättigheter och frihet. Med förklarlig nyfikenhet ledde Biörenklou under för- handlingarna samtalet på braunschweigarnas proposition den 5 december, och Boyneburg förklarade, att kansler Schwartz- kopf hade kommunicerat om alt med ärkekanslern och ho- nom själf samt att de „expedientia" han föreslog „icke voro långt ifrån kurfurstens mening'' 2). Kunde man „komma ut" eller „se sig komma ut" med förlikningen mellan Sverge och Österrike, så skulle Johan Filip „sluta contra quoscun- que, det må vara hvem det vill". Biörenklou borde blott .*) B:s diar. 12 dec. 1657. [A. S.] -) Jfr. Boyneburgs förklaring för Otto Joachim, 330. 131 sekundera Johan Filip i hans ifriga och välmenta sträfvan att tjäna konungen af Sverge 1). Midt under mainzarnas förespeglingar, huru rikets och krouornas säkerhet skulle tillgodoses genom kurfur- stens statsmannavishet, fingo olyckligtvis svenskarna ,.för- trolig och säker kommunikation", om att Boyneburg pa an- nat håll ordat om ständernas „ universala aversion" för Frankrike och Sverge, om den fara, som hotade riket Iran förstnämda makt och om huru lämpligt tillfället vore att vid Karl Gustafs „ distraherade och förfallna krafter' matta dråpslaget mot honom 2). Så mycket ifrigare gingo de att i öfverensstämmelse med konungens upprepade order 3) bear- beta de evangeliske — om ock denna bearbetning liksom tidigare fick iuskränka sig till varningar för den „societet" ärkekanslern ville göra med dem än till försök att draga dem öfver till ett förbund med Sverge. Braunschweigarna och de kasselska bedyrade samt och synnerligen, att Johan Filips ,,procedere" icke behagade dem, att de icke ausågo rådligt att ingå alliansen med de katolske och öfver huf- vud aldrig- utan Sverge eller „ till dess ringaste nackdel" ') B:s diar. 10, 12, 19 dec. 1657. [A. S.]. 2) Snoilsky, som var snar i sina misstankar, trodde sig redan kunna resolvera, att kurfurstens diskurser om assistens mot Öster- rike „eine lautere fourberie . . . seije, auch allés was sonsten vom Mde vundt besserem verständnus zwischen Ew. Königl. M:tt vnndt Österreich vnderschiedlich von Maintzisch. seiten discurrirt worden, nicht wenig fur suspect zu achten." Sn. — K. M. 15 dec. 1657. [A. S.] Boyneburg uttalade senare den förmodan, att det var från österrikarna och i synnerhet från Volmar („een mästare at st röja uth tijender och fäå folck i hoop"), som dylika diskurser om honom utgått. ' B:s diar. 19 dec. 1657. [A. S.] 3) Of van II. 116. 132 skulle inlåta sig- i den 1j. Den wiirtembergska representan- ten hade redan tidigare meddelat, att härtig- Eberhard gärna sage, det värket bletve „väl uttröskadt". innan han fattade ett definitivt beslut2). Och jämväl Mevius i Liineburg kunde referera till försäkringar om vänskap och förtroende, som han mottagit af de braunschweigska representanterna pa kretsdagen 3). Väl hade han märkt, att man i furstehuset satte sin lit till alliansen, men han var öfvertygad om, att man icke ville skynda med afslutningen, innan man fått se. huru förhållandet skulle gestalta sig mellan Sverge och Braudeuburg4). Biörenklou och Snoilsky voro långt ifrån okunniga om, att vänskapsförsäkringarna icke voro fullödigt mynt, ') B. — K. M. 19 dec, Sn. - K. M. 12, 1» dec. 1657. [A. S.] Jfr. Ottos rel. 12, 26 dec. [A. H.] Joachim, 327 ff. „Cantzler Schwartz- kopf sade the war här annars öfvertalt, och lährer af theres Rela- tioner nu finna saken i ett annat lag-h." . . . ,.The höre och ser af Oatholicis mehr än them kärt, ähr och the kunne referera". 2) B. — K. M. 5 dec. 1657. [A. S.] Schwartzkopf hade emel- lertid före sin afresa frän Frankfurt försäkrat det wurtemberevka sändebudet, att Pfalz, Wiirtemberg och andra evangeliska skulle „gärna tagas in i förbundet". 3) „ . . . ist man unter mutnas amicitiae et conridentiae con- testationes verplieben". Mevius, Sternbach och Marschalk — K. M. 10 dec. 1657. [A. S.j *) Källa föreg. not och Mevius — K. M. 21 dec. 1657. [A. S.| En beskickning (ledare för densamma var Heimburg: jfr. konferenserna mellan honom Somnitz och Tornau i Berlin (ofvan II. 120 not. 4). som på grund af ett beslut pä konferensen i Hannover i medlet af november ä furstehusets vägnar afsändts till Berlin och där i slutet af månaden mottagits i audiens, hade i själfva värket åter- vändt med det besked, att kurfurstens brytning med Sverge var oundviklig. Joachim, 311. 133 och att det tyngst vägande skälet fur braunschweigarna att icke påskynda underhandlingen var just det. som Mevius anfört. Men möjligheten till bättre samförstånd mellan konungen och liineburgarna hade dock vuxit genom de flitiga gemensamma förhandlingarna inom furstekolle- giet om den blifvande valkapitulationen. Hvarje vecka sam- manträdde i Frankfurt alt sedan hösten det evangeliska furstepartiets representanter för att affatta sina ^nonita"' till den l), och i representanterna för den nordiska kronan -) sågo och väntade de ett stöd för sin rätt. Konferenserna i alliansfrågan, som flitigt fortgått under november, afstannade småningom alldeles. Med undantag af sessionen den 1 fingos under hela december-månads för- lopp endast tvänne plenarkonferenser till stånd, den G och 22. Från hvardera absenterade Snoilsky 3). Johan Filip kunde ingenting göra. Franska trupper närmade sig Rhen 4), och ryktet förmälde, att de frauska sändebuden skulle komma att lämna Frankfurt 5). En order frän Karl Gustaf aubefalde Biörenklou att i sådant fall göra det samma 6). 1) B:s diar, 18, 19 sept,, Sn. — K. M. 24 okt., 3, 10 nov. och flerstädes 1(357. [A. S.] Sattler, IX. § 110, 122. 2) Af dem var det dock endast Snoilsky, som tog del i näm- da sammanträden. :i) Emedan han „brukat medicin.,, Sn. — Iv. M. 15 dec. 1657. [A. S.| Jfr. Joachim, 317, 331. M Sn. — K. M. 26 dec. 1657, 5 jan. 1658. Courtin — K. Tå. 21 dec. 1657. (A. S.J Joachim, 352. Lettres du card. Maz. VIII. 64 v pour appyer les affaires et tenir en bride la maison d'Autriche", så motiverar kard. truppernas atsiindande. Courtin. — K. M. 3 (13) >\w. 1657. [A. S.] 5) Sn. — K. M. 26 dec. 1657, 5 jan. 1658. [A. S.] <;) E. R. — B. 17 jan. 1658. [A. S,] 134 Under inflytande af den köld, med h vilken ärke- kanslern bemöttes af Sverges och Frankrikes representan- ter, och den fara, som synbarligen hotade riksfredeu tian ,.de bada kronorna", gjordes från maiuziskt håll för- nyade försök att få „författningsvärket" till stånd åtmin- stone med de inbjudna tyska furstehusen l). Men Boyne- burg fick det bestäm dt af böj ande svar, att man i Braun- schweig och Kassel icke ärnade separera sig från Sverge och Brandenburg 2). Det såg med ett ord mörkare ut med Johan Filips fursteförbund än någonsin. Men af det nya året hade endast några veckor förgått, när utsikterna för kurfursten att kunna föra sina idéer till seger började ljusna. Mazarin var den man, som i sin statskonst aldrig lärauade ur sikte det reala elementet. Han hade otfrat miljoner för att omintetgöra Leopolds val. Det gälde att tillvinna Frankrike åtminstone någon ersättning, för hvad som förlorats. Den 10 januari 1658 gaf han order åt sän- debuden i Frankfurt att ännu en tid visa ärkekanslern be- hörig köld, men därjämte upptaga alliansförhandlingarna med de tyska furstarna 3). Frankrikes inträde i Rhenför- 1 ) En dylik utväg' hade kurfursten redan tidigare föreslagit, då svårigheterna att få in Sverge och Brandenburg tyktes oöfver- stigliga. -Jfr. Joachim, 271. 2) Joachim, 334, 340. Sn. — K. M. 8. 12, 26, 29 dec. 1657. [A. S.j '■ ) .Mazarin arbetar fortfarande äfven för separatallianser med de tyska furstarna. För vändningen i Mazarins politik och hans omdöme om arkekanslern se Pribram, liheinlnind, 57 fl'., Lettres du card. Mas. VIII. 261, 278 ff., Chéruel, Histoire de Mazarin, Hl. 107 135 bundet var därmed afgjordt. Inom kort voro negociatio- nerna om kapitulationen och ..författningsvärket" i full ga na-. Man förnam i Frankfurt, att Gramont och Lionne så godt som dagligen konfererade bakom lykta dörrar med de mainziska och kölnska ministrarna, bröderna Fiirsteuberg, hvilka sistnämda i valfrågan flitigt gingo Frankrikes ären- den 1). och hvilka, äfven de numera, sedan det var afgjordt. att kronan skulle tillfalla det habsburgska partiets kandi- dat, ifrigt negocierade för alliansen i afsikt att genom den samma lägga hämsko på riksöfverhufvudet i Frankrikes in- tresse 2). Med oro började man på evangeliskt håll fråga sig, livad de kungliga och kurfurstliga ministrarna egent- ligen förberedde; och icke minst oroliga voro Snoilsky och Biörenklou 3). I senare hälften af januari infunno sig ändtligeu fransmännen hos dem med det smickrande medde- landet, att de numera beslutit följa deras råd att icke , , alt- för hårdt ressentera" kurfurstens hållning i valfrågan, utan ,, något se genom fingrarna" med honom, „meu ända hafva akt på hans procedere". För alla eventualiteter ön- skade därför Lionne af Biörenklou en upplysning om. huru- vida Sverge, förutsatt att Johan Filip definitivt skulle sluta sig till Österrike, vore färdigt att ingå allians med Frank- rike, Köln, Munster och Neuburg. Biörenklou kunde icke ff. Jfr. det tor Mazarins smidiga statskonst karakteristiska brefvet i Lettres du card. Maz. VIII. 248. I sin uppfattning om vidden af det inflytande ärkekanslern faktiskt utöfvat på sina medkurfur- star i frågan, torde Mazarin fara vilse. Jfr. Mentz. I. 74. 1 ) Pribram, Wahl, 54 — 58. 2 1 Joachim, 355. i Sn. — K. M. 26 jan. 1658. [A. S.| 136 gifva något bestämdt svar, men lian uttalade den förmodan, att Karl Gustaf icke skulle separera sig från Frankrike 1). Ju längre det led, desto mera såg det emellertid ut, som skulle Frankrike komma att separera sig från Sverge. De franska ambassadörerna, i synnerhet Gramont. hade egentligen föga personliga sympatier 2) för den omständliga f. d. professorn 3) i vältaligheten, Biörenklou, som var ledare för den svenska ambassaden. Karl Gustafs svaga ställniug under hösten 1657 hade föranledt dem att i det memorial till kardinalen från ofvannämda tid, där de uppräknade skälen för och mot Frankrikes inträde i Rhenförbundet, bland de förstnämda augifva, att det, för det fall att Sver- ges makt skulle råka i total ruin. vore anledning att för- säkra sig om andra vänner i Tyskland 4). Den svenska underhandlingen med Österrike, särskildt Schlippenbachs ') B. — K. M. 12 jan. 1658. [A. 8.] - 1 ..Bierenklou étoit un Cavalier fort entété, et amoureux de son opinion, dont il ne se départoit presque jamais: grand et prolixe Ecrivain, et faisant sur toutes matieres des Memoires en latin ijiii ne tinissoient point, et qu'il regardoit neanmoins coinme des pieces fort necessaires. " Memoires du Maresch. de Gramont, II. 96-97. 3) Se närmare om honom bl. a. Svenska akademins handl. IX. 235 fT. 4) „En second lien comme les affaires de Sue4e prennent un train de declin dont on ne scauroit encore juger quel sera le suc- cez il semble que la bonne politique oblige a s'asseiirer a toutes fins d'autres amys en Allemagne par le moyen desqttels si les af- faires des Sueds. [A. S.] B. kunde meddela ko- nungen, förklarade han, „at E. K. Mtt. matte honom tenir pour un Schelm, om han uthi något skulle praejudicera E. K. ^\It. eller Crohnan Swerrie". Källa föreg. not. Se för samtalet i öfrigt Säve, 68. 3 Hvad frågan om Sverges admission beträffade, sa hade kurfurstarna ,.iakat och bewilliat" den. ..uumi föregifwit at the in- thet kunde engagera sigh hwarken i thet Polniske eller thet Dan- ska krijget, si wijda thet anginge Pålandh och Dannemark, hwar- there särskilt och Eör sig, men elliest contra quoscunque alios, qui se volent immiscere hello Polonico et Danico, och uthi respect af samme krijg, attaquera E. K. M:t här uthi E. K. M:ts Tijske pro- vincier". B. - - K. M. 30 jan. 1658. [A. S.| Lionnes uppgift om kurfurstens hållning öfverensstämde sålunda i allo med Dörnbergs meddelande i december. Ofvan 11. 112. 140 endast några dagar senare öfverraskade han Biörenklou med en förfrågan, om svenskarna genast, då alliansunder- liandlingen skalle begynna, kunde anträda den och med det snaraste afslnta förbundet *), och snart hörde de Gramont i föga öfverensstämmelse med den förbittring, som han kort förut lagt i dagen mot Johan Filip, orda om, „att han ville sätta upp sin ära och alt livad han ägde pa honom" 2). Biörenklou gaf till svar, att Snoilsky ju hade order och fullmakt; om den däremot vore „kompatibel med de andliga kurfurstarnas intention", viste han icke. Men han ansåg all anledning vara att i sin tur mana till försiktighet och påminna fransmännen om Johan Filips tidigare ,, variabla sentimenter"3). Efter det Boyneburg förberedt närmandet, vidtogo i slutet af februari direkta förhandlingar mellan Gramont och Lionne samt de braunschweigska och kasselska represen- tanterna *). I början af mars kommer Snoilsky i sin kor- respondens in pa dessa förhandlingar. Men hans medde- landen endast ådagalägga, huru främmande han fortfarande stod för fransmännens negociationer i förbundsfrågan 5>. ..Nu >) B. — K. M. J febr. 1658. (A. 8.] 2) Sn. — K. M. 16 febr., jfr. Sn. — K. M. 9 febr. 1658. [A. S.] ;) .,Bex Hungariae komme nu snart bijt, och nied honom Elector Saxoniae", påminde Biörenklon, . . . det kunde da hända .. at the, som nu låfwa goot uthi Alliancen och annat, släppa alt handlöst". B. — K. M. 2 febr. 1658. [A. S.] *) Joachim, 355 ff, Köcher, 640 ff. b) Efter hvad det synes, harva dock svenskarna haft känne- dom om, att fransmännen planerade ett närmande till de båda furste- husens representanter. Joachim, 355. Men livad Dornberg enligt Joachim (368) meddelade braunschweigarna, „dass die Schweden von dem französischen Projekt erst erfahren hatten, als der Aufsatz dem König von Frankreich zugesendef worden", kommer sålunda, i motsats till hvad förf. antager, sanningen rätt nära. 141 kommer åter en annan förbundsplau å bane", refererar han. Boyneburg hade nämligen någon vecka tidigare, såsom man i högsta förtroende delgifvit Snoilsky, meddelat några evangeliska representanter i Frankfurt, att ärkekanslern. som numera insåg, att planerna på den andra alliansen skulle ga i kvaf, beslutit ingå ett förbund med Frankrike. Den mainziska öfvermarskalken, som för öfrigt låtit und- falla sig. det villkoren för nämda allians voro så pass faststälda, att altsamman kunde fas färdigt på fyra timmar, hade föreslagit de ifrågavarande sändebuden att anmäla sig hos fransmännen för närmare öfverenskommelse om eventuelt inträde. Man hade sedan gjort utkast till några af förbuudets vill- kor. Men pä en förfrågan af Snoilskys sagesmau, — ,,hvil- ken blifvit något bestört" öfver alt detta — , huruvida icke Sverge skulle blifva medlem af förbundet, hade följt det svar, att det väl kunde ske, sedan man först fått en öfver- enskommelse till stånd med dem man närmast underhand- lade. Hvad nu detta egentligen betydde, viste meddelaren icke, och Snoilsky själf förstod det ännu mindre. Ännu en gäng skred han till en sondering hos Gramont och Lionne. Återigen försökte de lugna honom, med att diskussionerna varit endast preliminära, att alt berodde på, hvad man skulle resolvera i frågan vid det franska hofvet och af närmare öfverenskommelse med konungen af Sverge 1). Tillika fick Snoilsky ändtligen höra en mängd detaljer, om hvad som vid underhandlingen „i en och annan punkt kom- mit i konsideration", men framför alt om den nytta, som alliansen skulle medföra, äfven om man inginge den, pa l) Sn. - K. M. 2o. 27 febr., 2 mars 165s. [A. S.| 142 livilka villkor som hälst, emedan mau genom den samma skulle hälla Österrike i tygeln. Den oväntade justeringen i Mazarins politik samt i Gfamonts ock Lionnes omdöme om Johan Filips person och hans statskonst höllo ännu en tid svenskarnas misstankar vakna. Trots alla fransmännens försäkringar tyktes det tillmötesgående och den samvärkan Biöreuklou oclr hans kollega ansägo sig kunna räkna på hos dem blifva ett tomt ord. Under tiden autog den fara, som hotade Sverge frän dess fiender i mellersta Europa, alt större dimensioner. I slutet af januari x) bemyndigade Leopold sina representan- ter i Berlin att erbjuda Fredrik Wilhelm en understödskår af 10,000 m. för operationerna mot Karl Gustaf. Kurfur- sten stod nära sin önskans mål 2), och medan han förberedde sig för expeditionen till Pommern och Holstein, förde han med outtröttlig energi den diplomatiska kampen mot sin förra buudsförvandt i polska kriget. En episod af den ut- spelades på öfversachsiska kretsdagen i Leipzig. Kallelse till kretsdagen utgick i början af aret till den 2 februari 3). Utom detaljfrågor, som skulle 'tagas M Pribram. Berichte Lisolas, 80 not 3. -i Ofvan II. 57—58. ;i Kurf. af Sachsen - - Fredr. Wilh. af Brandenb. 3] dec. 1657. [A. B.] Bedan utbrottet af det svensk-danska kriget hade töranledt de sachsiska härtigarna att i augusti 1657 framhålla nöd- vändigheten af en kretsdags saniniankallande. Fredrik Wilh. och Ernst af Sachsen-Weimar - - kurf. af Brandenb it rg 6 aug. 1657. [A. B.] Förslaget möttes af kurfursten af Brandenburg med förklarin- gen, att äfven han ansåg en kretsförsamling »högst nödvändig". Fredrik Wilh. af Brandenb. — härtigarna af Sachsen-Weimar, 17 (27) sept. 1657 (konc). [A. B.]. 143 till behandling-, hade man att där värkställa val af kret- sens styrelse, i främsta rummet af kretsöfverste efter Johan Georg- I, som aiiidit i oktober 1656 1). Men livad Fredrik Wilhelm främst hoppades få till stånd i Leipzig-, var kret- sens ställande i „författning" eller åtminstone en opinions- yttring af dess ständer mot ett ytterligare förlängande al' polska kriget. Mutatis nmtandis röra sig m. a. o. förhand- lingarna i Leipzig kring samma fråga, som några veckor tidigare sysselsatt ständerna i Limeburgv Skilnaden är blott den, att rollerna mellan kretsarnas mäktige äro an- norlunda fördelade. De brandenburgska sändebuden, Lucius von Randen och Johan Butendach hade order att försöka tillförsäkra kurfursten största möjliga iuflytande i kretsens styrelse och att om möjligt leda det därhän, att kretsöfversteämbetet skulle uppdragas honom 2). Meu framför alt skulle de framhålla, hvilken fara, som hotade de öfversachsiska stän- derna genom det polska kriget, samt hvad särskildt det. brandenburgska Pommern fatt lida för de ständiga mar- scherna genom kretsen i anledning af det samma 3). Kur- fursten skulle visserligen själf skydda sina gränser för po- lackernas inbrott, men att hålla dem ur riket särskildt un- der vintern blefve för honom omöjligt. Både faran af de pågående krigen och minnet, af livad man redan utstått, borde sålunda klargöra nödvändigheten af att ställa kret- sen i försvarsenligt skick. Angående kvantum af kretsmi- :) Ingressen till kretsdagsbeslutet dat. 9 februari. -) Instr. dat. 16 jan. 1658. [A. B.] 3) . . . „da nicht allein unsere imterthanen daselbst durcfa continuirende marche und hin- und wiederziehen biss auf das blut ausgemereelt". . . . 144 lisen utlät sig- kurfursten icke bestämdt l). För författnings- värkets detaljer hänvisade lian öfver liufvud siua ombud till handlingarna för kretsdagen af är 1654. Sessionerna började den 5 februari 2). Bedan på den första sammankomsten upptogs frågan om en kretsförfatt- ning. Men det framgick af alt, att en sådan kunde räkna på föga uuderstöd 3). Georg II inslog i sin politik snart samma österrikisk-vänliga riktning som fadern. Han var följaktligen ej gynnsamt stämd för kretsarnas beväpning4). Äfven de öfriga kretsförvandterua visade ringa böjelse för en sådan. Mot brandenburgarna stod sålunda en öfverväl- digande majoritet. Och kretsdagen stannade trots all de- ras agitation vid beslutet, att man tillsvidare skulle för- blifva vid den författning" man fick till stånd år 1654, d. v. s. vid simplum af kretsmilisen. Där större fara hotade kretsen, skulle man vidare rådslå, om duplum eller triplum skulle uppbådas 5). Till kretsöfverste utsågs enhälligt kur- ') . . . „stehet ju weiterem Nachdenken ob nach dem exem- pel des Niedersächs. Knises das Triplum zu wenig öder v.w hoch sei." -i Kretsdagsbeslutet dat. 9 febr. 1058. [A. S.] 3) Bahden och Butendach — kurf. 27 jan. 165S. [A. B.] 4i Auerbach. 69 ff. De kursachsiska representanterna hänvi- sade främst till nedersadisiska kretsens exempel, där man. ehuru „in wirklicher Verfassung begriffen", ej velat resolvera till tiågOB värklig assistens. Lancken och Wullfradt — K. M. 2 febr. 1658. [A. B.j 5) Jfr. ofvan 1. 199 not 1. Fredr. Wilh. hälsade beslut et med uttalande af den förhoppning, „dass es dem Oraise wie beym vorigen Kriege nicht zu spät gereuen möchte". Fredr. Wilh. gess. vid kretsd. — kop. 31 jan. 1658. [A. B.] 145 fursten af Sachseu, till „nach- och zugeordnet" kurfur- sten af Brandenburg och konungen af Sverge 1). Representanterna i Leipzig för Sverges pommerska regering voro regeringsrådet Filip Kristoffer von der Lancken och justitierådet i Greifswald Herman Wulffradt. Både på grund af erfarenheterna från Liineburg i decem- ber och på grund af den olika maktfördelningen här och i Nedersachsen påbjöd Karl Gustaf dem i sin instruktion den största varsamhet •). Kretsöfversteämbetet borde de för- siktigt försöka få öfverfördt på na gon af de sachsiska härtigarna 3). De skulle besvära sig, öfver att Fredrik Wilhelm, utan hänsyn till livad rikskonstitutionerna påbjödo, medgifvit polackerna genointåg till Pommern 4), och af kur- fursten begära eu kategorisk förklaring, huruvida konun- gen af honom finge njuta, hvad hans neutrala ställning 5) fordrade, samt om kretsen vore färdig att uppfylla, hvad exekutionsordningen och fredsinstrumentet stadgade eller ej. I fråga om kretsdefensionen skulle de icke underlåta att antyda, att Karl Gustaf, om man liksom i Liineburg visade sig likgiltig för hans sak, ville vara ursäktad för „alt 1 1 Kretsda,i>'srecessen. '-) Konc. till instr., dat. 27 jan. 1658, bland skrifvelserna trän kretsd., samt E. B, — Lancken och Wulffradt 17 jan. 1658. [A. S.| Det bör tilläggas, att de svenska representanterna hade att stöda sig älven på muntliga meddelanden från konungen. E. B. — Lancken 17 jan. 1658. [A. S.] 3l „nur dass aller Mögligkeit nach verb ätet, und praeoc- cupiret werde, damit Cbur Brandenburg nicht dazu gelange". R. B. — Lancken 17 jan. 1658. (A. S.] + i Skulle det framhållas, att han medgifvit äfven svenskarna sådant, så borde repress. hänvisa till Marienburgfördraget. 3) Jfr. ofvan II. 31 not 2. K» 146 vidrigt", som kunde följa, men borde de tillika försöka värka för, att man stannade vid de generella termerna i kretsdagsbeslutet af år 1654. Ty konungen hade vid upp- bådet blifvit „ludificerad" i nedersachsiska kretsen: den be- nägenhet man i kretsen visat att stå honom bi hade till och med gjorts illusorisk, genom att man från visst håll allvarsamt afrådt assistensen eller beviljat den på för ho- nom intolerabla villkor x). En särskild order bemyndigade slutligen representanterna att meddela, det konungen, i fall Brandenburg och kretsen skulle säkerställa honom för all invasion från Polen, å sin sida ville förbinda sig att icke föra uågra trupper till lands mot nämda rike 2). Först den 10 februari, när förhandlingarna redan voro så godt som slutförda, inträffade Lancken och Wulffrädt i Leipzig 3). Att stämningeu icke låg för dem, visade sig redan däraf, att de först efter vissa svårigheter fingo när- mare uppgift om negociationernas gåug 4). Öfver kretsda- gens beslut angående ,, författningen" hade de ingen anled- ning att beklaga sig, så mycket mindre, som de blifvit un- derkunniga om, att brandenburgarna före deras ankomst „instantissime" drifvit på en sådan och försökt vända deu 1) K. G. alluderar naturligtvis på den brandenburgska repre- sentantens hållning i Luneburg. 2) „Ihr wisset wass ich mich mtindlich erklerete, dass ich im fall Brandenburg undt der Cräiss vov alle invasion auss Polen versichern will, dass ich auch alsdann zu lande keine Trouppen wolte nach Polen gehen lassen." R. E. — Lancken 17 jan. 1658. [A. 8.] <) Lancken — K. M. 2 febr. 1658. [A. S.] 4) Sessionsprotokollen. [A. S.] 147 till sin förmån x). Större orsak till missnöje fingo de, när de afgåfvo den förklaring- 2) angående polska kriget, till hvilken konungen bemyndigat dem. Man försummade icke att taga fasta på den samma och intog den i en skrifvelse till Johan Casimir i form af ett uttryckligt af Karl Gustaf afgifvet löfte att icke företaga något infall från Pommern i Polen, sa länge polackerna afhöllo sig från de svenska provinserna 3) I en annau skrifvelse till nedersachsiska 1) Lancken och Wulffradt — K M. 6 febr. 1658. [A. S.] Närmare belyses svenskarnas hållning i ,,författnings"-frågan i Lanckens och Wulff radts - - K. M. 2, 6 febr., Lanckens — K. M. 2 febr. jämte sessionsprot. [A. S.] Randens och Butendachs — kurf. 6 febr. 1658 jämte sessionsprot. 2) . . . „däss beij erfolgter Versicherung", sä lydde enligt Lanckens och Wulffradts referat deras förklaring, „dass jezter- melte Ewer Königl. Maije:tt Lande contra quoscunque insultns ho- stiles gesichert sein könten, Ewer Königl. Maij:tt Ihr woll wiir- de gef allén lassen, den Krieg wieder Pohlen zu Lande auss denen orthen nicht zu fuehren, umb zu erweisen, dass Sie mehr zue er- haltung fried undt ruehe im Röm. Reich undt in diesen Ober Sächsischen Creijss. alss zue bequemer prosequirung der Ihr ab- genöthigten waffen inclinirten". Lancken och Wulffradt — K. M. 2 febr. 1658. [A. S.] s) ..Serenissimi Sueciae Regis legati, ad lumc circularem conventurn missi disertis verbis testati sunt Regiam Majestate m Sueciam(!) in posterum e Pomeraniae partibus contra Poloniani u I - terius omissurarn excursiones, quam diu Regni Polonici milites ab excursionibus in Pomeraniam penitus abstinuerint." Bil. till Lanckens och Wulffradts - - K. M. 6 febr. 1658 [A. S.j och kretsdagsbeslutet. [A. S.] Förutom skrifvelsen till Johan Casimir beslöt kretsdagen arlåta sädana till konungarna af Danmark ocli Sverge med uppmaning att nedlägga fiendtligheterna, och ville man därjämte hos kurfurstarna af Sachsen och Brandenburg anhålla om medling mellan de krigande. Anhållan skulle ske hos Fredrik 148 kretsen *) uttalade nian därjämte om ock i hotsamma orda- lag sitt klander, öfver att kretsen på egen hand skridit till ett uppbåd af kretsmilisen aret förut. De svenska representanten] a protesterade mot en så- dan atfattniug af skritvelsen till Polen 2) ; den vore mot både konungens afsikt och hans „reputation". De prote- sterade med hänvisning till rikets exekutiousordning mot skritvelsen till nedersachsiska kretsen 3) och beklagade, att man i Ltineburg just genom de förnämsta medlemmarna i den öfversachsiska hade afrådts frän att uppfylla sina .skyldigheter 4). Men alla protester blefvo fåfänga •"■). Att det var brandenburgarna, som hetsade stämningen mot Sverge, var ingen hemlighet för Lancken och Wulffradt. De kurfurstliga representanterna „extravagerade" under förhandlingarna „tämligen i sina diskurser" 6). Vid en af de sista sessionerna inledde de ännu en gäng en muntlig Wilhelm genom hans sändebud: skrifvelserna till de öfriga i bil. till Lanckens och Wulffradts — K. M. 6 och 9 febr. 1658. [A. S.] Skrifvelserna till konungarna af Sverge och Danmark hafva antagli- gen aldrig afsändts. y) Bil. till Lanckens och Wulffradts - K. M. ii febr. 1658. Jfr. kretsdagsbeslutet. LA. S.] 2) Lancken och Wulffradt — K. M. 6, 9 febr. 1658, samt deras sessionsprot. 3) G-ess. funno den „sehr kaltsinnig eingerichtet". Lancken — K. M. 3 febr. 1658. [A. S.] + ) Memorial af Lancken och Wulffradt till kretsdagen dat. 4 febr., i kop. med deras — K. M. 6 febr. 1658. [A. S.| 6) Lancken och Wulffradt — K. M. 6 och 9 febr. 1658. [A. 8.1 6) Lancken och Wulffradt — K. M. 2 febr. 1658 jämte bilaga. [A. s.] 149 och skriftlig dust med svenskarna genom att återhämta sin klagan öfver de lidanden Brandenbnrgs och kretsens länder fatt utstå för de svenska genommarscherna, för hvilka de reserverade kurfursten tillbörlig ersättning — *) en preten- tion, som af Lancken och Wulffradt besvarades med ett memorial, i hvilket de betonade konungens rätt på grund af Marieuburg-fördraget och sökte göra gällande, att han med större skäl än kurfursten kunde fordra godtgö- relse i anledning af det polska infallet under hösten 2). Den 19 februari undertecknades kretsdagsrecessen y). Att få en effektiv beväpning till stånd var och förblef omöj- ligt. Sa hade ännu en gång försöken strandat att åstad- komma, hvad man kallade en »författning" i riket pa grund- valen af dess kretsorduing, dess „ordinaria media". Brau- denbnrg och Sverge hade i de sachsiska kretsarna bragt dessa sträfvanden i misskredit genom sina ansatser att be- gagna kretsbeväpningen för sina privata syften. Det var uppenbart, att en värksam „garauti af den så dyrt förvärf- vade freden" icke stod att vinna på denna väg. Men svårigheterna att genomföra författningsvärket med. de „extra ordiuana media", som man i Frankfurt för- sökte tillämpa, „genom sammanslutning af några kurfurstar och furstar4' tyktes oöfvervinneliga äfven de med hänsyn till den härskande spänningen mellan Brandenburg och Sverge, de makter, utan hvilka de protestantiska tyska furstehusen icke ville inträda i det samma. ') Dat. 17 febr. Lancken och Wulffradt — K. M. 9 febr 1<>5S jämte bilaga. [A. S.] *) Dat. 18 febr. Lancken och Wulffradt - K. M. 9febr. 1658 jämte bilaga. [A. S.) :1) I tryck hos Moser, 360 ff. 150 Den 14 februari, således redan innan förhandlingarna blifvit slutförda i Leipzig, afslöts i Berlin mellan Branden- burg och Österrike en offensiv och defensiv allians mot Sverge, hvilken äfven det polska sändebudet med det för- sta lofvade biträda för sin herres räkning. De förbundne förpliktade sig att uppställa en armé af 23,000 m. och lämuade kurfursten att afgöra, när operationerna skulle be- gynna. I en hemlig artikel medgafs Fredrik Wilhelm rätt att besätta de viktigaste platserna i svenska Pommern 1). Knappt hade emellertid förbundet kommit till stånd, när redan underrättelsen flög öfver Europa, att Karl Gustaf efter sitt korta, lysande vinterfälttåg på de danska öarna tvungit kouung Fredrik till freden i Roeskilde. den fred, som betecknade höjdpunkten af Sverges lycka och makt och som hotade Danmark med politisk förintelse. Med oro frågade man sig. hvart den segerrike eröfraren skulle vända sina vapen och hvar kampen mellan Sverge och dess för- bundna fiender i mellersta Europa skulle utkämpas 2). I syn- nerhet i Tyskland hade man all anledning till bekymmer. Alt eftersom kampen mot Danmark närmade sig sitt slut, växte Karl Gustafs önskan att med Frankrikes och Englands understöd skrida till uppgörelse med Österrike och „dess adherenter". Efter freden i Roeskilde upprullade konungen från Seeland för Biörenklou siua planer för fram- tiden i trenne längre skrifvelser 3), i hvilka de många or- ') Mörner, 229 ff., 683 ff. Erdmannsdörffer-Oncken, 291 — 92, Pribram, Berichte Lisolas, 382 not 2, och där cit. källor. 2) B. - - K. M. 27 mars. diar. 20, 30 mars, 1 april. Joachim, 397 not 1. 3) R. B. — B. 20 febr. [A. S.] och tvänne skrifv. af 2, (12) mars, »le två senare i tryck hos Adlersparre. V. 177 ff.. 193 ff. Skrifvel- 151 dens korta mening- var, att han med Imfvuddeleu af sin armé med det snaraste hoppades kunna tåga in i Tyskland för att „göra decisionen genom vapenskifte". Medan ko- nungen afvaktade, livad han „af Frankrike och England hade att förvänta"*), skulle Biöreuklou af ständerna ännu en gång- fordra ett svar, huru de ämnade godtgöra den skada han lidit genom Österrikes fiendtlighet. Kunde de icke förmå Leopold att draga sina vapen ur Polen, Italien och Flandern samt att ,.på nytt renovera freden", så skulle de åtminstone hålla sig neutrala och underhålla konungens armé, när han skred till sitt värk. Med Hessen-Kassel, Wlirtemberg och Pfalz ville Karl Gustaf „göra allians", och i synnerhet borde Biörenklou ined hänsyn till Brandenburgs hållning lägga an på att draga Pfalz-Neuburg öfver på Sverges sida 2). Ungefär samtidigt, som underrättelsen om freden i Boeskilde och underrättelsen om det brandenburg-österri- kiska förbundets afslutning spred sig i Frankfurt, förnam man där, att Leopold frän Bischofsheim anbefalt Monte- cuccoli att mobilisera de österrikiska trupperna mot Karl Gustaf i Danmark 3). Konungens order och allarm underrät- telserna österifrån föranledde Biörenklou att på nytt upp- taga bearbetningen mot Österrike i hekrdess vidd, och han försummade icke att antyda, det hans herre och konung serna analyserade hos Srive. 73 — 75, Carlson, 346 — 47. (C. anger oriktigt, 347 not 1, för den ena af de senare skrifvelserna dat. 2 maj). Jfr. Pufendorf, Carol. Gust. § V. 20. ') Ofvan IL 61, jfr. 114. -) Jämväl denna gång upptar konungen frågan oin de jvilich- ska länderna. Adlersparre, V. 198. 3) B:s diar. 11 mars 1658. [A. S.] 152 „armata mauu et actii ipso" kunde fordra den kaution lian af Österrike och ständerna begärde „de non amplins tur- baudo" 1). Återigen stod ett krig i "Tyskland för dörren. Men ju mera farorna växte desto lifliga padref Johan Filip sitt fredsvärk. Stridigheten i Intressen hos de för- bundna makterna i öster kom kurfursten till hjälp. Leo- pold hade låtit förmå sig till förbundet i Berlin hufvudsak- ligen i förhoppning att vinna Fredrik Wilhelms röst vid kejsarvalet. Att omedelbart börja operationerna mot Sverge var icke hans afsikt2). Redan i slutet af mars kunde så- lunda ärkekanslern å österrikarnas vägnar försäkra Biören- klou, att konung Leopold fortfarande ville „traktera" med Sverge och att underrättelsen om ordern till Montecuccoli var förhastad 3). Men framför alt började kurfursten ifra för återupptagandet af underhandlingen angående sitt fursteför- bund och dettas slutliga fullbordan — hälst med Sverges och Brandenburgs biträde — i nödfall utan dem i). Fiir- stenbergarna och fransmännen skänkte honom det lifligaste uuderstöd. Men från Pfalz och Wurtemberg 5), där man på ') B:s diar. 12, 2», 30 mars, B. — K. M. 27 mars. B. — Wrangel 6 april 165S. [A. S.] Ottos rel. <> mars 1658. [A. H.| Joachim, 400. B:s bearbetning gälde, efter hvad hans skrifvelser och Ottos rel., 9 och 13 mars, [A. H.] gifva vid handen, främst Österrike, icke Brandenburg, såsom Joachims framställning, 400, not 3, låter förmoda. -> Pribram. Lisola, 153-54, 16S, 171. 3) B. — K. M. 16, 20 mars 1658. [A. 8.] Montecuccoli, som redan börjat sin marsch, fick i själfva värket order att draga sina trupper tillbaka i deras kvarter, örk. u. Acten, VIII. 358. Jfr. Haumant, 224, Säve, 75, Pufendorf, Oarol. Gust. V. § 47. *) Joachim, 384, 389, 396, 41 »4 och flerstädes. 5 1 Sattler, IX. § 124. 153 nytt kände sig för angående böjelsen för inträde, följde undvikande svar. Braunscbweigarna och landtgrefven ville fortfarande afvakta, huru förhallandet mellan Sverge och Brandenburg skulle gestalta sig och lika litet som fransmännen — inlåta sig i förbuudet utan dem x). Man hade så mycket större anledning till försiktighet, som ett gesandtskap, hvilket liineburgarna i januari afsändt för att utforska kurfursten, hade återvändt med det besked, att alla förberedelser för ett fälttåg mot Sverge voro träffade 2). Pa en konferens i Hannover, där de brauuschweig- ska statsmännen i medlet af mars ånyo gingo till rads, om huru freden för riket och furstehuset bäst skulle bevaras, beslöt man emellertid att genom speciella sändebud till Karl Gustaf och Fredrik Wilhelm och genom förnyad bear- betniug hos deras representanter i Frankfurt göra ett sista försök att förmå dem att biträda alliansen i förhoppning, att man i den skulle kunna förlika deras stridiga intressen och binda dem i fredens. Sändebuden i Fraukfurt under- rättades tillika, att man i furstehuset, under förutsättning att Frankrike kunde intagas under analoga betingelser ined Sverge och Brandenburg, såg dess biträde gärna3). Men ända tills svaren hunnit inga, om livad man hade att vänta af kurfursten och konungen, skulle man iakttaga en afvak- taude hållning 4). 1 » Joachim, 396. 2) Joachim, 389 ff., Köcher, 217. 3) Joachim, 361. 4) Joachim, 397 f., Köcher, '242, 613 ff. Instr. för de braunschw repress. i Frankfurt 5 mars 16.">s. [A. H.| 154 Under hela januari, februari, mars och halfva april blef det sålunda omöjligt att fa en konferens i alliansfrågan till stånd x). Och medan de inviterade furstehusen ,.tergi ver- serade", började redan inom det gamla förbundet banden att lösas. Visserligen hade Johan Filip haft tillfredsställelsen att se, det Maximilian Henriks obenägenhet för en utvidg- ning af ;,författningsvärket" i den riktning han önskade den, småningom gifvit vika 2). Men den österrikiska bearbetnin- gen för att motvärka det samma, hvilken, sedan åtgörandet i valfrågan fallit, vidtagit med fördubblad ifver 3). hade i Munster och Trier bedrifvits med den framgång, att ärke- kanslern ansåg sig böra sätta i fråga, huruvida de länge skulle stå såsom bundsförvandter vid hans sida 4). Den 23 mars infuuno sig braunschweigarna i Frank- furt hos Canstein, som i senare hälften af januari ätervändt dit 5), och några veckor senare konfererade furstehusets sände- bud i Magdeburg 6) med de af Fredrik Wilhelm utsedda re- presentanterna. Men resultatet blef nedslående. Om det redan tidigare svårligen låtit förena sig med kurfurstens politik att inträda i Rheufurstarnes allians, så var ett sådant inträde för honom som Österrikes bundsförvandt knappast mera möjligt. Fredrik Wilhelms order till Canstein vid hans återresa lydde, att han ansåg sig böra taga allians- 1 ) Frånsedt att de allierade den 6 april förlängde sitt för- bund pä ytterligare 3 ar. Joachim, 350. 2) Joachim, 291, 384. :!) Pribram, Eheinbund, 90-91. *) Joachim, 311, 342, 369 ff, 411, 412. Sn. — K. M. 10 no v. 1657. [A. S.] *) Joachim, 363, 387. 6) Från planen pä en ambassad till Karl Gustaf afstodo braun- schweigarna tills vidare. Köcher, 243. 155 furetaget i ytterligare öfvervägande och att han gärna såge, att altsamman skulle uppskjutas tills kejsarvalet försiggått l). På sina förfrågningar om Braudenburgs hållning- rörande alliansen, till sin framställning om faran, af att tva „så förnäma evangeliska herrar" som kurfursten och konungen skulle raka ihop, fingo således braunschweigarna i Frank- furt samma undvikande svar som förut -). Och frän Magde- burg återvände furstehusets sändebud med det besked, att Brandenburg afsåg en brytning med Sverge, att kurfursten sannolikt icke skulle inträda i förbundet och att hans „kon- silier och intentioner" öfver hufvud vidt „diskreperade" med furstehusets. Den långa pausen och landtgrefvens samt braunschwei- garnas obeuägenhet att återupptaga förhandlingarna för- anledde Biörenklou och Snoilsky att tro, det „allianseu skulle kväfvas i moderlifvet och icke komma med lifvet i dags- ljuset" 3). Men fransmännens ifver för den och den köld de med all denna ifver lade i dagen för Sverges intressen, befäste dem i öfvertygelsen, att Snoilsky borde blifva „iu terminis tractandi och marschera med hopen". I medlet af mars riktade de en anhållan till konungen om ,,fullkomlig deklaration'' i förbundsfrågan 4), särskildt för det fall att fransmännen skulle skynda med afslutuingen och auhölle om Sverges biträde 5). I afvaktau pa svaret ansågo de all anledning vara att liksom förut „kontesterau konungens benä- !) Urk. u. Acten, Vill. 472, Joachim, 388, jfr 392. 2) Joachim, 400 — O], Urk. u. Acten, VIII, 547. 3) B. — K. M. 27 mars 1658, [A. S.] Säve, 80. *) B. — K. M. 2 mars. Jfr. B. — K. M. 19 jan. L658. [A. S ■) Sn. — K. M. 2 mars 1658. [A. S. 156 genhet för att biträda koufederationen J). Skulle man an- sätta dem, sa ämnade de „ströija in alla konditioner", som de med skäl knude uppställa, men de allierade knappast skulle ingå 2). Så fingo därför brannschweigarna till svar, när de jämlikt sin order i skitet af mars 3) och början af april 4) jämte de kassel- ska5) uppvaktade svenskarna, att. om blott de hinder, som härin- till omöjliggjort Sverges inträde, kunde undanrödjas och Karl Gustaf „med ärone och någon effekt" kunde afsluta alliansen, så skulle han helt säkert gärna „konformera sig'*, i livad majoriteten beslöt. Att konungen skulle afstått frän sin önskan om sina provinsers obetingade iuneslutning och sin pretention på en garanti „coutra quoscunque". trodde de icke. Geuom den danska freden hade ju emellertid en stor svårighet undanröjts6), och innan förbundet hunne af- ') Joachim. 385, 402—03, 403 not 1. „Jch habe Jhn mit gene- ralibus beanttwortet", så refererar Snoilsky ett samtal med Schmie- sing i början af april, ..dass von seiten E\v. Königl. Maijtt. Mann zu allem dem so zu Erhaltung Frid vndt rube im Römisch. Beicb gereichen kan, es seye durcb die vor handen habendte Alliance, ocler sonsten, allés gern beijtragen werde. Ej' wiiste Selbsten woran dieses werck biss dato sich gesteckt, disseits seij mann wieallezeit alsso annoch bereit auff alle miiglicbe nndt practicable mittell Selbige beförderen zu helffen". Sn. — K. M. 20 mars 1658. [A. S] 2) B. - K. M. 27 mars 1658. [A. S.] i Sa. — K. M. 20 mars 1658. [A. S.] *) B:s diar. 1 april 1658. [A. S.] «) B:s diar. 30 mars 1658. [A. S.] 8) Detta framböllo redan braunschweigarna i sitt föredrag för de svenska representanterna. De återhämtade för öfrigt vid detta tillfälle förslaget om en birecess. Jfr. Joachim, 402, och of van II. 108. Att intressenterna i alliansunderhandlingen skulle hafva varit benägna för andra eftei'gifter vis å vis Sverge i följd af K. 157 slutas, kunde kanske freden älven med Polen fas till staud 1). En fråga af synnerlig vikt ansågo de sig dock böra ställa till de brannschweigska representanterna, den nämligen, hvilken Brandenburgs hållning beträttande förbundet egentligen var. Ty skulle kurfursten biträda det samma eudast med för- behåll, att han. om polackerna genom hans länder ville för- söka inrycka i svenska Pommern, icke vore skyldig att för- hindra sådant. — så kunde braunschweigarna lätt finna, att man på svenskt håll svårligen kunde gå iu därpå. Knap- past kunde det väl öfver hufvud tillåtas kurfursten, som pa sa ..åtskilliga odrägeliga sätt ottenderat" kouungen af Sverge. att blifva medlem af alliansen, innan han afstod från bunds- förvandtskapet med Österrike och ådagalade, att han var fri frän andra ,,contrariis nexibus". Braunschweigarna borde därför arbeta på Brandenburgs „allvarliga och varaktiga konversion" 2). Karl Gustaf hade efter sitt meddelande till represen- tanterna i december i nära två månader förhållit sig tyst i alliansfrågan. Den 8 februari3) lät han dem veta, att han kunde bifalla till att jämte Frankrike inträda i den konfe- deration, som ,.mellan bägge kronorna och riksständerna" planerades i Frankfurt, men däruppå borde ,,krouorna icke reposera sig, utan med en närmare och a part allians således G:s segrar öfver Danmark och att å andra sidan B. och Sn.. såsom Joachim låter förmoda, skulle hafva gifvit sitt bifall till förslaget om en birecess, framgår icke af de svenska representanternas be- rättelser och förefaller i sig själft föga antagligt. Jfr. nedan. ') Jfr. Joachim, 703 not 1. -) B:s diar, 30 mars, 1 april 1658, A. S. Köcher, 247, Joachim, 403 not 1. 3) B. B. — B. 28 jan. 1658. [A. SJ . . . „tv Austriacae Do- auctoritas läncker och föhrer Ständerne huart the willia" (sic). 158 förbinda sig-, att Romerska rikets ständer icke måtte preskri- bera dem lag- före". I kors med sin påminnelse i medlet af mars om nödvändigheten af en resolution mottogo senare Biörenklou och Snoilsky i den ena af de skrifvelser konun- g-en frän Seeland aflät till dem i Frankfurt, den upplysning att de „icke annars äu pro forma" skulle fullfölja traktaten med de katolska kurfurstarna J). Möjligen kunde pa sådant sätt „deu projekterade garantin" ingås med dem, att kro- norna själfva 7,sine laesioue et pacis fractione" finge skaffa sig* satisfaktion af Österrike 2). Karl Gustafs order stod i närmaste överensstämmelse med de upplysningar han lämnat representanterna i decem- ber och med hans framtidsplaner i öfrigt. Alt sedan början af det nya året, men i synnerhet efter fredsslutet med Danmark, dref han genom sina representanter i England och Frank- rike, genom Terlon och medelbart genom Biörenklou pa en „kategorisk resolution" angående de alliansförslag han på hösten aflåtit till London och Paris 3). Men Mazarins och Cromwells blickar voro framför alt riktade på kampen mot Spanien, som sedan våren 1658 af dem upptogs med större energi än tidigare. Kardinalens sträfvan gick numera ut på. att Frankrikes inflytande i Tyskland skulle befästas på fredlig väg och att med stan- 1 ) Adlersparre, V. 382, Säve, 80. 2) Adlersparre, Y. 383-84. Jfr. Joachim, 402: „Richtig war es nun freilich, dass Schweden nunmehr grösseren Eifer als zuvor fur die Allianz zeigte (!) einmal wohl wegen der gleichzeitigen An- uäherimg Frankreichs" . . . o. s. v. 3) R. R. Courtin, 20 jan., R. R. — B. 4, 8, 10, 17, 20, 23 jan., R. R. - Fleetwood och Friesendorff 4 jan. 7. 17, 21 febr. och flerstädes. [A. S.] Lettres du card. Maz. VIII. 266, Terlon— Maz. 4, (14) mars, enl. B:s - riksamir. 6 axn-il 1658. [A. S.] Jfr. Pufendorf. Oarol Gust. V. § 18, 74- 159 dernas tillhjälp h varje försök af konung Leopold att komma Spanien till hjälp skulle omöjliggöras1). Det var ju den lmf- vudsakliga innebörden af hans order till sina sändebud i Frankfurt den 10 januari. Biörenklou mottog under sådana förhållanden på sin städse förnyade uppfordrau om ett snabt åtgörande i förbundsfrågan endast undvikande svar eller torna löften om snar resolution 2). Samma bemötaude rönte Fleetwood och Friesendorlf i London 3). Men på olika vägar, främst genom Terlon 4) och Courtin 5) samt öfver Frankfurt 6), erfor småningom Karl Gustaf, att kardinalen lika litet som tidigare han själf ville göra ..principium till oro i Romerska riket;', att han m. a. o. icke kunde förmå sig till en allians, hvars syfte vore att öppna ett krig i Tyskland, just då kro- !» Truppkoncentrationerna vid gränsen i december voro endast ett tillfälligt försök att tvinga Johan Filip till hörsamhet för Frank- rikes önskningar. „Mais comme il (K. G.) parle d'ime declaration de guerre", skrifver Maz. till Gramont och Lionne i medlet af dec.r „je croy quil fant surseoir dagiter cette matiere parceque dans le temps que nous pretendons faire nos affaires par la paix ou en la conchiant en efFet ou en faisant voir quil naura pas tenu a nous quelle ne soit faite il ne seroit pas a propos que nous tesmoignassions vouloir faire de nouvelles liaisons pour continuer la guerre". Kard. — Gramont och Lionne. Allem. 17 dec, 1657. Vol. CXL. [A. P.] 2) B. — K. M. 5, 12, 30, jan., 2, 27 febr., 20 mars, diar. 9 mars. Sn. — K. M. 23 jan., 6, 23 febr. 1658. [A. S.] Jfr. Säve, 67. 3) Fleetwood och Friesendorff — K. M. 12, 19, 23 mars 1658. [A. S.] Jfr. Pufendorf, Carol. Gust. V. § 76. *) Mazarin — Terlon 1, 6, 22 febr., i Lettres du card. Mazarin, YTH. 284 fl'., 293 ff, 317 ff., E. R. — B. 9. 12 nov. L657, 20 febr. 1658. [A. S] 5) Courtin. — K. M. 4 ian., 8, 26 febr., h\ 26 mars. Sn. — K. M. 30 jan. 1658. [A. S.]. "i B. — K. M. 30 jan., 27 febr. 1658. [A. S.] 160 norna höllo på att genom ett förbund med rikets ständer samt genom den kejserliga valkapitulationen säkerställa fre- den i Minister1). »Ingenting är mera rättvist'', skrifver kar- dinalen till Terlon 2), ,,än konungens af Sverge förtrytelse mot Österrike, som äggat sä många fiender mot honom och som själft för krig mot honom; men vi äro icke stadda i samma situation". „Vi hafva föga anledning att begagna oss af väldet, innan vi pröfvat, hvad vi skola vinna genom de mildhetens vägar vi inslagit". Det vore att drifva stän- derna i Österrikes armar. ,.att beröfva våra pretentioner deras rättvisa och äfventyra ett afslag" på våra fordringar. Genom det medel, som valts — „les voies civiles et douces", — skola vi intressera . . . för vår sak hela Tyskland, som, om Öster- rike, äggadt af spanjorerna, skulle kränka kapitulationen, sedan man aftvungit det ett löfte „de non turbando impe- rio", skulle ställa sig på kronornas sida. I fall af en sådan kränkning skulle Frankrike och Sverge i förbund med hvar- andra med sina förenade arméer tvinga kejsaren till efter- lefuad af fredsslutets bestämmelser 3). Kardinalen var visserligen beredd att ingå en allians med Sverge redan nu, men en allians, till h vilken Tysklands !) De franska sändebuden försummade icke att göra veder- börande tyska furstar och statsmän i Frankfurt — främst branden- burgarna — underkunniga om kardinalens föresats att upprätthålla den t}< ska freden och att icke ingå något nytt förbund med Sverge. Cansteins referat af ett samtal med Grauel. Canstein— kurf. [A. B.l 6, 16 febr. 1658 (ej i Vrk. u. ActenJ. ■) Maz. —Terlon 3 april, kop. med Terlons — K. G. 22 april 1658. [A. S] ') Mazaiin — Lionne och Terlon 17 jan., 1, 6 febr. 1658. Jfr. Maz. — Gramont och Lionne 12 juni. Maz. - Terlon 20 juni 1658, i Lett- res du card. Mazarin, MIL 262 ff., 284 ff.. 293.. 414 ff., 442 ff., B. - K. M. 22 maj 1658. [A. S] 161 furstar och ständer skulle inbjudas, för eu konservation af westfaliska freden, för vinnande af satisfaktion „amicabili via" af de kontraventioner man ömsesidigt lidit af Öster- rike samt för restitution af förhållandena i riket i överens- stämmelse med fredsslutet l). I medlet af mars öfversändes i sådant afseende till representanterna i Frankfurt förbunds- projekt jämte fullmakt för underhandling-en med Biöreuklou 2). Men en sädan allians var icke efter Karl Gustafs sinne, och den köld, med hvilken hans förslag mottagits i London och Paris, vakte hans lifliga misshag. Det var hans upp- fattning, att Frankrike på grund af westfaliska fredsinstru- mentet bort skrida till Sverges understöd redan i anledning af Österrikes infall i Polen 3). Det mognade hos honom små- ningom till öfvertygelse, att man i Frankrike och England ville lata honom ensam upptaga kampen mot Österrike för att med oförminskad kraft kunna upprätthålla kriget mot Spanien. Kardinalen var i själfva värket öfvert.ygad om, att ett krig mellan Sverge och Österrike förr eller senare skulle utbryta; ett sådant kunde icke vara honom oväl- kommet, förutsatt att det icke korsade hans planer i den tyska politiken 4). I medlet af april utarbetades slutligen af Biöreuklou och Lionne ett alliansförslag „i tvänne delar" mellan de båda kronorna, hvilket kunde anses i någon mån motsvara Karl Gustafs önskning-smål och tillgodose eller åtminstone J) B. - K. M. 27 mars, 22 maj, B. och Brahe - K. M. 17 ang-. 1658 jämte bil. [A. S.] -) Mazarin— Gramont 24 mars 1658, i Lettres du card. Mazarin, VIII. 330 f. :!) i.;, i;. - B. 23 aug. 1658. [A. S.] *j Mazarin— Gramont och Lionne 20 april. 22 juli 1658, i Lett- res du card. Mazarin, 34S f.. 525 ti:'. 11 162 icke stöta kardinalens, och hvilket i medlet af april öfver- sändes till de respektiva hofven 1). Det gick i sin ena del ut på, att Karl Gustaf, „frustra tentatis omuibus mediis amicabilis compositionis". med understöd af franska subsi- dier omedelbart skulle skrida till angrepp mot konung Leopold i de österrikiska arfländerna. I sin andra del af- såg det ett förbund mellan Frankrike och Sverge i unge- färlig öfverensstämmelse med konungens projekt, ett för- bund „in eventum", d. v. s. för det fall. att de tyska fur- starna antingen icke ville ingå alliansen i Frankfurt med Sverge och Frankrike eller i framtiden icke uppfylla dess villkor; och skulle då kronorna „taga vapnen i händer i Tyskland" 2). Med hela sin vältalighet återhämtade emellertid Lionne under konferenserna med Biörenklou kardinalens argumen- tering i skrifvelserna till Frankfurt och till Terlou. Hans „oförgripeliga råd" var, — så refererar Biörenklou hans ord, — „att hvad Karl Gustaf än skulle" företaga emot österrikiska länderna, efter dess (!) förtjänst och K. M:ts dessein, så måtte man varsamt gå åt med ständerna och icke göra dem „ombrage" genom „retirade ur allians-traktaten". Sådant „vore kapabelt" att drifva kurfurstarna „till desperata consilia att praecipitera kapitulationen och föranleda en liga mellan Österrike och ständerna till kronornas största prejudis" 3). Frankrike hänvisade således oföränderligt till Rhen- ') Lionne och Gramont — Mazarin 14 maj 1658. Allem. Vol. CXLY. [A. R] ' 2) B. — K. M. 27 mars, B:s diar. 28, 30 mars, 1, 2 april, B. — K. M. 3, 10, 13 april, B. - Wrangel 6 april 1658. [A. S.J Jfr. Säve, 79, där framställningen icke är fullt korrekt, samt Pafendorf, Oarol. Gust. V. § 48, som troget refererar förhandlingarna mellan L. och B. enligt den senares skrifvelser. ») B:s diar. 1 april 1658. [A. S.] 163 alliansen. Men Gramont och Lionne underskattade ingalunda de svårigheter, som stälde sig i vägen för underhandlingen, så mycket mindre, som Biörenklou jämväl för dem fram- hållit, att Sverge icke kunde inträda i alliansen jämte Branden- burg, förrän konungen blifvit underkunnig om, huru Fredrik Wilhelm skulle förhålla sig i frågan om ett eventuelt tag af den svenska armén genom kurfurstens länder till Polen. „Aldrig har en affär varit så invecklad", skrefvo de till kardinalen den 16 april, „Gud gifve, vi kunde finna medlen att reda den i tid"! *) För att äudtligen bringa reda i -situationen 2), föreslogo de Boyneburg, att man till en början skulle skrida till af- slutning af alliansen med dem, mellan hvilka det kunde ske utan större svårighet, att m. a. o. Frankrike, Sverge, Pfalz och Wurtemberg 3) skulle uppgöra saken med de för- bundne, medan man däremot för Braudenburg skulle lämna platsen öppen, till dess kurfursten ackommoderade sig med Karl Gustaf. Om man engåug finge förbundet till stånd, så skulle, — det var deras öfvertygelse, — de, som „tergi- verserade", skynda sig att inträda för att icke blifva ute- slutna 4). 1 > „Memoire a Mg:r le Cardinal" 16 april 1658. Allem. Vol. CXLI. [A. P.] 2) „Pour desbrouiller toute cette confusion nous avons pro- posé a M. de Bermebourg" . . . Källa föreg. not. 1 ) Att fransmännen till denna kategori föra äfven Pfalz och Wilrtemberg, är belysande för, med hvilken visshet de räknade på •leras biträde. + ) „ . . . que cela mesme ponrra obliger Brandebourg a donner passage aux Suedois et pourra aussi faire redresser la mauvaise conduite de 1'Electeur de Treves quand il se verra exclus et que la France declarera ne pouvoir recevoir, (comme un allie pour lob- 164 Förslaget gillades af Boyneburg l), — idén låg så att säga i luften 2), — och det räkte icke länge, innan man vunnit bifall för planen bland de öfriga intressenterna i underhandlingen 3). Minst böjda för att fortsätta den utan kur- fursten voro de kasselska representanterna. De hade be- stämda order att hålla både på Sverges och Brandeuburgs inträde 4). Men konferenserna i Magdeburg hade ändtligen öfvertygat braunschweigarna, om att „negociationerna . . . i Frankfurt måste föras något annorlunda" än hittils 5). En fans det framför alt i Frankfurt, som med oblan- dad tillfredsställelse hälsade de första förebuden till Fredrik Wilhelms definitiva uteblifvande frän alliansen. Det var Giese. den neuburgska kanslern. I slutet af december hade ett lifligare umgänge kommit till stånd mellan honom och Snoilsky 6). Sedan medlet af februari tog äfven Biöreuklou del i det samma. Så voro de försök till ett närmande in- ledda mellan Sverge och pfalzgrefven, hvilka Karl Gustaf upprepade gånger anbefalt sina representanter. Och dessas förtroliga försäkran, att de beträffande kurfurstens inträde „ ville spjärna däremot", så godt de kunde, efter de bägge servation de la paix de Mimstor) un Prince qui n'agit icy (jue pour donner moyen aux Austrichiens de la rompre pleinemeut et impunement." Memoire etc. 1(5 april [A. P.] ]) „La pensee est fort approuvee par M. de Bennebourg". Källa föregående not, Jfr. Sn. — K. M 3 april 1658. [A. S.] 2 1 Se för de braunschw. repress. hållning Joachim, 41 10 not 1, 405. Jfr. Joachim, 330. ' 1 Jfr. för braunschweigarna Sn. — K. M. 24 april 1658. [A. S.] *) Sn. - K. M. 3 april 1658 [A. S. | s) Joachim, 400 not 1. 'i Sn. — K. M. 12, 22 dec, B. — K. M. 13, 16 febr., 6 mars, diar. ]<> mars 1658. [A. S.] I allmänhet har frågan om Ehenalliansen under konferenserna icke varit före. 165 allianserna — Brandenburgs med Österrike och Rhenför- bundet — vore „incompatibilia", hälsades afGiese med oför- stäld glädje 1). Ödet ville, att det blef just från brandenburgskt håll, som initiativet slutligen togs till underhandlingens återupp- tagande. För att visa sin goda vilja föreslog Caustein ett möte af de inviterade 2) med undantag af svenskarna i och för en förberedande pröfning, i hvilken grad utsikter före- funnös för en definitiv uppgörelse med de allierade. Han mötte med sitt förslag endast misstro, men braunschweigarua togo sig anledning af det samma att hos Meel anhålla om åtgärd därhän, att en konferens i alliansfrågan ändtligen måtte fås till stånd. *) B:s cliar. 1 april 1658. [A. S.] 2) Joachim, 403—04. IY. Underhandlingen .om Rhenalliansen sedan april 1658. Alliansens afslntning. Den 17 april vidtogo förhandlingarna rörande Rhen- alliansen ånyo, sedan de hvilat i det närmaste fyra måna- der. Meel öppnade den första konferensen » med en upp- fordran till de inviterade att framlägga sina „monita" till det i december utfärdade recessförslaget. Canstein var den enda som talade, och frän hans läppar flödade liksom på konferenserna under hösten en hel flod af ändringsförslag. Hans hållning bekräftade, att brandenburgarnas politik afsåg att försvåra och draga ut på, kanske omintetgöra förhand- lingarna, „föga annars, än som vore sådana obstacuia 2) ') Det mainziska direktoriet hade ganska riktigt icke under- rättat Snoilsky (ofvan föreg. sid.). Den afsiktliga eller oafsiktliga försumligheten kunde naturligtvis icke undgå att väcka svenskar- nas misstankar, men de förströddes snart. På särskild anhållan af braunschweigarna och de kasselska representanterna eftersändes Sn. och begaf sig till konferensen på Lionnes och B:s uppmaning. B. - K. M. 3 april, jämte bil., Sn. — K. M. 10 april 1658. [A. S.] 2) B. — K. M. 10 april, Sn:s prot. 7 (17) april. 1658. [A. S.] 167 dem gifna vid handen af österrikarna". Pa Boyneburgs förfrågan hos braunschweigarna efter konferensen, om de icke vore villig-a att afsluta alliansen utan kurfursten, men med rättighet för honom att inträda senare, följde ett ja- kande svar. Och furstehusets tre linjer biföllo denna förklaring 1). Om emellertid Filip Wilhelm och hans förtroendemän i Frankfurt i beslutet att påskynda alliansförhandlingarna, tills vidare med exklusion af Brandeuburg, trodde sig- fiuna ett stöd för sin mot kurfursten fiendtliga politik hos dem, från hvilka initiativet till detta beslut utgått, så sågo de snart sin förhoppning svikas. En af hufvudgrundsatserna i den franska politiken var upprätthållande af godt förstånd mellan Sverge och den uppåtsträfvaude protestantiska mak- ten i norra Tyskland 2). Förhoppningen att för negociationerna om valkapitula- tionen kunna draga Fredrik Wilhelm från det österrikiska partiet, föranledde Mazariu att ytterligare betona den i sin statskonst. Oförtrutet arbetade på kardinalens befall- ning de franska sändebuden, Blondel i Berlin och Terlou hos den svenska konungen för att förhindra den hotande brytningen. I Frankfurt värkade Gramout och Lionne af alla krafter för samma mål. „Tu ting, bad han" — Lionne — , vjag ville hafva mig rekommenderadt", skrifver Biörenklou 1) Joachim, 406—10, Köcher, 247. 2) Se för denna Frankrikes politik bl. a. Blondel — Terlon 26 mars 9, 13, 23, 30 april, kopp. med Terlons — K. G. [A. S.] Lettres du card. Mazarin, VIII. 140, 207, 223, 284 ff., 290 f., 293 f., 319 l, 442 f. och flerstädes, Urk. u. Acten, II. 126 ff. Jfr. ofvan I. 238 not, Pribram, Lisola, 158, och där citerade källor. Angående Frischmanns uppdrag, som afsåg samma syfte, se Urk. u. Acten, II. 160 ff. 168 till konungen i senare hälften af april, „det ena Rheualli- ansen; clet^andra förlikningen med Brandenburg" 1). Frans- männen understöddes på det bästa af kurfursten af Mainz2) och hela det protestantiska och svenskväuliga partiet i Frankfurt. I synnerhet rådde de kasselska representanterna, att man icke skulle bringa kurfursten till „ desperation*' 3). Och Boyneburg framhöll vältaligt, hvilket farligt hinder det vore för hans herres och Kur-kölns goda uppsåt samt kro- nornas intresse, om Brandenburg af „en otidig fruktsamhet" skulle trängas ifrån de andra kurfurstarna och nödgas taga parti med Österrike. Han anförtrodde Biörenklou, att han sett brandenburgarnas hufvudinstruktion och förnummit, att den var „för kronorna god" 4). Det hade icke behöfts så mycken öfvertaluing. för att Biörenklou och Snoilsky skulle modifiera sin hållning beträf- fande kurfursten och hans rätt till inträde i alliansen samt hos konungen börja tala till hans förmån. Alt fortfarande pågick ett tämligen lifligt umgänge mellan dem och de brandenburgska representanterna i Frankfurt5). Wienrege- t) B. — K. M. 13 april. Jfr. B:s .liar. 28 mars 1658. [A. S.j Köcher, 216, Joachim, 401, Lionne och Gramont — kard. 7 maj 1658. Allem. Vol. CXLI. [A. P.] 2) B. — K. M. 18 maj 1658. [A. S.] 3) De hade ingen order att utesluta honom, förklarade de. Sn. — K. M. 3 april 1658. [A. S.] 4) B. — K. M. 13 april 1658. [A. S.] 8) Äfven Rhenalliansen var då och da pä tal. Det gälde gifvetvis för representanterna att taga reda på hvarandras hållning angående den samma. B:s diar. 7 dec. 1657 ; (samtal mellan Biörenklou och Portmann). „Er (Canstein) habe gehofft mann werde sich deswegen etwas näher mit einander sonderlich in Quaestione Quomodo vnderreden, darmit Er von Seinem gnädig- 169 ringens obeuägenhet att uppfylla Berlin-fördragets villkor l) och Karl Gustafs segrar öfver Danmark hade föranleclt Fredrik Wilhelm att tills vidare uppgifva sina anfallsplaner mot Sverge. Äfven efter fördraget i Wehlau hade han upp- rätthållit direkta förbindelser med den förra bundsförvand- teu i polska kriget, och ännu hade han icke ratificerat traktaten med Österrike. Genom sändebud till den svenska konungen, genom Schlippenbach och Wolfsberg försökte han numera lika lifligt afböja en krigisk konflikt, som han tidigare lagt an på att framkalla en sådan 2). I öfverensstämmelse härmed afgåfvo de brandenburg- ska representanterna i Frankfurt för Biöreuklou och Snoil- sky de lifiigaste försäkringar om kurfurstens benägenhet till ..rekonciliatioir' med Sverge. Att han icke ratificerat förbundet med konung Leopold gaf dem anledning att låta svenskarna veta, huru föga förtroende man i Berlin hade för kejsaren 3). De insågo, försäkrade Caustein, att de sten Herren sich in zeiten bescheidt vndt instruction erholen möge, Es seye aber biss dato nicht geschelien, . . . So viel obge- dachte Alliantz vnnclt verfassungs handlung antrifft", bifogar Snoil- sky, „gab der von Cannstein wohl gar deutlich zu verstehen dass Er nicht viel darauff halte"; Samtal mellan Canstein och Sn , Sn. — K. M. 6 febr. 1658. I början af mars meddelar C, att man icke kunnat närmare utlåta sig i alliansfrågan, bl. a. „weil man Churbr. theils nicht gewusst was E. K. M:tt. deswegen resolwirt" (!) Sn. — K. M. 23 febr. 1658. [A. S.] >) Of van II. 152. 2) Urk. u. Acten, VIII. 231 fl'., 371 l, XIV. 80 fl'.. Wolfsberg - K. M. 6 (16), 9 (19), 16 (26), 30 mars, 13, 27 april 1658, [A. S.] Pri- bram, Lisola, 15-4 ff. Jfr. Haumant, 224 ff., Philippson, I. 289 f. :i) sn. — K. M. 10, 24 april. Jfr. Sn. — K. M. 13, 20, 30 mars 1658, [A. S.] och kurfs. instr. Urk. u. Acten, VIII. 493. Förbundet ratificerades af ku rf. den 28 maj. Philippson, I. 296. 170 hade »ingen säkerhet att vänta frän det hållet", och badö att Karl Gustaf, „om möjligt vore, ... i regard af det allmänna värket ville se genom fingren med H. Ch. D. an- gående det, som förlupit". Brandenburg kunde skilja sig- från förbundet med Österrike och Polen, och alt skulle bli godt och väl igen, om de svenska och brandenburgska ministrarna pa en konferens blefve i tillfälle att närmare förklara sig för hvarandra x). Biöreuklou och Snoilsky hyste i allmänhet den upp- fattning, att växlingarna i Fredrik Wilhelms statskonst hufvudsakligen härrörde af obeslutsamhet och mottaglighet för stridiga inflytelser i radskammaren. Det var också deras öfvertygelse. att Sverges förmån och den evange- liska saken bäst skulle tillgodoses, genom att godt förståud upprätthölls mellan konungen och kurfursten, och de voro fullt ut lika angelägna som fransmännen om att i valet draga Brandenburg från Österrike. Att definitivt göra an- språk pä kurfurstens uteslutande ur alliansen hade de så mycket mindre auledning till, som ju därmed egentligen afsågs att påskynda underhandlingen. Ty påskynda den vågade de, med hänsyn till den hållning konungen öfver hufvud intog i den samma, ingalunda. Alt sedan medlet af april gingo därför åter och åter maningar fråu dem till konungen att icke stöta Fredrik Wilhelm ifrån sig. „0m E. K. M:ts intresse kan tåla och lida att förmedels någor- lunda acceptabla konditioner draga . . . Kurbraudenburg på sin sida", manar Biöreuklou, „så tyckes mig, att E. K. M:t hade den bästa occasion i världen att hugsvala de behöriga, försvaga Österrike och visa, att nominis divini gloria et- ') B. — K. M. K • april 1658. [A. S. 171 gratitudo . . . är E. K. M:ts sista scopum" 1). Snart faun man i Frankfurt till sin förvåning- ingen obenägenhet mera hos svenskarna att fortsätta förhandlingarna tillsamman med brandenburgarna. Tvärtom, de uppmanade, att man skulle förfära varsamt med dem och icke gifva kurfursten anledning att uteblifva ur konfederationen 2). Om han ville „sig debito modo accommodera" med Sverge, så vore rekon- ciliationen „icke desperat", trodde sig Biöreuklou kunna lata Boyneburg veta 3). Omväxlande med sina maningar till fridsamhet mot brandenburgaren och med sina försäkringar om Karl Gutafs böjelse för inträde i Rhenfurstarnas förbund, sågo sig emel- lertid Biöreuklou och Snoilsky tvungna att ständigt ånyo bedja om närmare upplysning angående hans afsikter och önskningsmål i alliansunderhaudlingen. Och ju längre det lider, desto bestämdare börjar Biöreuklou betona, hvilken fördel konuugen skulle hafva af sitt medlemskap i den t}rska fnrstekonfederationen. Med eu något fri tolkning af ordern af den 12 mars förklarar han, det han icke kunde ..annat se och dömma". än att det var konuugens afsikt, att- han och Snoilsky „ efter alla andra tentamina", d. v. s. om försöken att förmå ständerna till garanti skulle misslyckas, ') B. — K. M. 20 april. Jfr. B. - K. M. 5, 11, 22 maj 1658. [A. S.] '-) „Furnehmlich habe ich aueh diesses fiirgewendet, dass es bedencklich ohne Chur Brandeburg in den tractaten fortzufahren, al.ss welche, da Sie solches sehen, dadurch schwehrlich, nach ob- gedachter des von Boineburgs meinung herbeijgebracht, sondera eben so bald vndt besorglieh viel eher verahnlasset werden dörffte sich mit Österreich vnndt Pohlen noch stärcker zu verbinden, welches nach mtiglichkeit zuverhiiten mann allerseits billich eussersten neiss anzuwenden habe" . . . Sn. — K. M. 3, 17 april 16öS. [A. S.] Joachim, 4U5, Köcher, 247. ») B. — K. M. 13* april 1658. [A. S.| Jfr. Joachim, 411. 172 finge „afsluta alliansen med de katolska furstarna" J) . . . Hau för konungen till sinnes, att neuburgaren på grund af sitt förbund med kurfurstarna „utan deras tillåtelse" kunde „intet företaga", att „Hessen-Kassel, Wurtemberg och andra hänga gärna till stora hopen" 2). I närmaste an- slutning, till fransmännens argumentering och den Snoilsky tidi- gare användt, framhåller han, huru alliansen skulle vara „liksom sand i ögonen på de österrikiske", han omtalar, huru de kejserliga försökte att förhindra den, tydligen eme- dan de insago, att konfederationen skulle icke blott afskära dem möjligheten att understöda Spa*hieu, utan ock „traver- sera deras consilia på alla rikskonventer, där de förbundne skulle stå för en man pro conservatione pacis et liber- tatis" 3). Han utlägger slutligen, huru konungen genom det samma skulle draga ständerna på sin sida och betaga dem farhågan, att han ville „kasta alt i hop" i riket ..öfver ända" 4). Att Johan Filips afsikter med „författningsvärket" voro rena och afsågo kronornas förmån, biet Biörenklou mer joch mer öfvertygad om 5). Snoilsky däremot ansåg sig fort- ») B. — K. M. 3 april 1658. [A. S.| 2) Källa föreg. not. Jfr. B. — K. M. 15 maj 1658. [A. S. :t) B. — K. M. 13 april, 15 maj 1658. [A. S.) 4) B. — K. M. 20 april. Jfr. Sn. - K. M. 3 april 1658. [A. S.J 6) „Then Herren ställer sig nu öfver all motto resolut pro publieo och fattar lijkasom sit stöd pä eronornes correspondence och upprättstående mächtige Wappen." B. — K. M. 9 mars. Jfr. B. — K. M. 16 mars, 25, 29 maj, 19 juni 1658. [A. S.] ..Churför- sterne och Ständerna" borde „hälla i hoop", hade kurfursten yttrat, „och giöra sit;- fast med crohnorne uthi Alliancen, sampt fatta så Capitulationen, att then som will blifwa Keijssare, mätte wetta at han inthet regerar absolut, uthan ähr alligatus legibus". B. — K. M. 13 april 1658. |A SJ. 173 farande hafva anledning- att uttala tvifvelsmål om, huruvida kur- fursten icke dolde någon baktanke bakom sin förbundsifver 1) och huruvida alliansen vore det rätta botemedlet för „det ögonskenliga, nästan desperata sjukdomstillståndet" i riket; men hans fasta öfvertygelse var, att man svårligen kunde undandraga sig att „ konkurrera" i underhandlingen 2) och att han „zu Verhutung ungleichen Argwohns" borde intaga samma hållning* i den som tidigare. Den 29 april, då förhandlingarna från den 17 fort- sattes och de öfriga inviterade, d. v. s. de svenska, braun- schweigska och de kasselska representanterna i sin tur hade att framlägga sina ändringsförslag till den i december ut- färdade recessen, blef Snoilsky i tillfälle att än en gång gifva prof på sin simuleringstaktik. Hans föredrag" var i hufvudsak en klagan öfver långsamheten i förhandlingarna, där det ändå gälde ett företag af så allmän nytta, ett före- tag, som, om det fåtts till stånd under hösten, antagligen skulle hafva förhindrat de ledsamma förvecklingarna i de sachsiska kretsarna. Sverge kunde man icke tillvita någon försummelse. Onödigtvis hade man uppfunnit kauteler i oändlighet. Hufvudsakeu var ju dock frågan om det ömse- sidiga försvaret, och i deuua fråga skulle man å svenskt hall sluta sig till majoriteten samt, hvad kontingenten be- J) „Obgedachter Herr von Boineburg gehet zwar noch stäths daraufi ohne Chur Brandenburg zu schliessen und fur Selbige den Platz offen zu lassen. Ob solcbes nun seinem furgeben nach eigent- lich dahin gemeinet Chur Brandenburg dadurch zudiesser AJliance desto eher zu bringen öder Selbigen vielmehr anlass zu gebeii, gantz darvon zubleiden und von Ewer Königl. Maijtt Selbigen zu separirn, oonsequenter an Österreich und Poblen sich desto vester zu allijrn, stehet dahin." Sn. — K. M. 17 april 1658. [A S.| 2) Sn. - K. M. 6 april. 15 maj 1658. [A. S.] 174 träffade, foga sig i alla billiga kraf. För att dock i någon nian förtaga effekten af sina maningar till skyndsam het, återhämtade han därjämte förslaget, om attflere tyska ständer skulle kallas att deltaga i underhandlingen, hvilket ju, så- som han framhöll, knappast mera borde lägga hinder i vägen för den l). Under tre hastigt på hvarandra följande specialkonfe- renser i förra hälften af maj togo emellertid de allierade de inviterades ändringsförslag under debatt. Följde sa tvärni e plenarsessioner den 11 och 17 i samma manad, vid hvilka Canstein sin vana trogen tröttade intressenterna med sina undanflykter och invändningar, medan Snoilsky lika frankt som förut betonade nödvändigheten af att skynda och be- klagade de eviga uppskofven 2). Hau fick snart anledning att oroa sig, öfver att uppskofven icke varit längre 3). liedan den 24 maj hade det mainziska kansliet den nya recessen fär- dig 4). Man hade det intryck, att slutet var nära 5). „Oxarna r) Sn:s prot. 1!» (29) april 1658, [A. S.] Joachim, 414. Förbraun- schweigarnas och Dörnbergs vota, se Joachim. 2) . . . „in betrachtimg dass vielleicht die tibrige mit exclusion Ew. Königl. M:tt zuschliessen sich endlichen hetten bereden lassen mogen." Sn. — K. M. 13 maj 1658. [A. S.] 3) „Nun hette ich zwar nicht gemeint dass es annoch so bald so weit hette kommen sollen." Sn. — K. M. 15 maj 1658. [A. S.] *) Joachim, 415-19. De förändringar den nya recessen fö- retedde voro hufvudsakligen af stilistisk art. Bland viktigare må nämnas, att i den passus, där det talades om, att de förbundne hvarken direkt eller indirekt skulle inblanda sig eller låta inblanda sig i de mellan främmande kronor och potentater mm pågående krigen, de kursiverade orden utlämnats. För förhandlingarna i öfrigt se Joachim, 419. Sn. hemsände recessförslaget såsom bilaga den 25 maj. Sn. — K. M. 15 maj. Det ingår i samlingen af hans bref efter skrifvelsen af 1 maj (21 april) 1658. [A. S.] 5) Joachim, 421. 175 stå vid bärget", skrefvo representanterna öfverraskade till konungen den 28 maj. „och man vet icke rätt, huru man skall komportera sig" l). Karl Gustaf hade, innan underhandlingen ånyo uppta- gits, lämnat skadeplatsen för sina lysande segrar och be- gifvit sig till Göteborg, där han med utskottsriksdagen och sitt rad diskuterade, hvilkeu väg mau borde inslå för att afvärja de faror, som hotade från Sverges fiender. Frank- rikes och Englands obenägenhet att ingå på hans alliansför- slag och Danmarks att uppfylla Roeskilde-fredens villkor hade föranledt honom att uppskjuta sitt planerade tåg in i Tyskland och manade honom att, om ock motvilligt, göra sig förtrogen med tanken på en definitiv förlikning med konung Leopold, där Mazarin och Gromwell fortfarande skulle vägra att gå hans önskningar till mötes. Biören- klou skulle således — så befaller kouuugeu efter längre tj^stnad sedan medlet af april — fortsätta närmelseförsöken till österrikarna och tillika försöka aftvinga ständerna den ,,kategoriska resolutionen', om de ville garantera honom „vid instrumeuti pacis rätta förstånd" samt så begå, att han finge »åtnjuta den i Mönster slutna freden". För detta dubbla ändamål ackrediterades ytterligare till Frankfurt grefve Nils Brahe. I växlande versioner, och liksom skulle Karl Gustaf aldrig fått del af sina representanters svars- depescher, upprepas därjämte de tidigare orderna, att de borde „ inlåta sig i handel" med Pfalz-Neuburg och de pro- testantiska ständerna, Wlirtemberg, Kur-Pfalz, det braun- schweigska furstehuset och Hessen-Kassel, samt försöka förmå dem att taga Sverges parti, för det fall att „det skulle komma till ruptur uti Romerska riket". >) Sn. — K. M. 18 maj 1658. [A. S.] 176 Mot Brandenburg framlyser i konungens skrifvelser, i motsats mot livad representanterna hoppats, en växande förbittring-. „Han trakterar med mig eller icke, sa är det, liksom när vädret bias, sa vänder han sig." Af synnerlig vikt vore därför närmandet till Neuburg. och bäst skulle vara, att pfalzgrefven »gjorde distinktion" Iran kurfurstar- nas förbund och inginge en allians „å part" med Sverge. Ty på grund af den tyska furstekonfederationens fredliga syfte såg äfven Karl Gustaf1) vissa svårigheter för Filip Wilhelm att som medlem af den samma kunna angripa Brandenburg, hvarför han också själf „stort betäukande" hade att engagera sig ,.uti deras allianser" 2). r) Jfr. ofvan B:s meddelanden II. 172. '-) Analys af skrifvelser i R. B. — B. 2, 12. 26 april, 17. 22 maj ; kreditiv för B. och Brahe B. B. 24 maj och utan dat. i slu- tet af maj. Jfr. Adleraparre, V. 190 fl'., och B. B. — Fleetwood och Friesendorff 29 maj, Londorp, VHT, 320 — 21, H22 ff., Säve, 88 ff. Jfr. Pufendorf, Carol. (lust. V. § 22,23,49. „Ehwadh Pfaltz Neu- burg anbringer", sa lyder den upplysning konungen lämnar om sitt förhållande till Neuburg a ena sidan och de allierade å den andra, „så är thet nu så beskaffat, at Jagh måste weta pä hwad sätt han tractera will, tij at hans proposition gar ther uppå uth, at then alliencen medh Churförsterne, som han uthi begrepen ähr, at när Jagh migh och thernthinnan begofwe wore Ca- pabel sädan at gifwa honom materie och blifwa förstärkt medh en considerabel Armée och infestera Ohurförstens land uthj thet Juliske: altsa När Jagh ärnar giöra den första attaquen uppå Churförsten, at ta cessera Pfaltz Nevburg all pnetext, at kunna nå fritt Opsåth, at alle Confoederati skole wUlia medh atta- quera emedan thet allenast en defensions allience Jagh och stort betänkiande hafwer, at engagera migh uthi theres Alliencer, . altså Wåre bäst, at Pfaltz Neuburg sigh a part till Närmare alli- ence om alt försäkrade, och giorde distinction." B. B. — B. 26 april 1658, jfrdt med koncepterna till B. B. Forskaren stannar, såsom ofta är fallet vid försöken att analysera kon:s skrifvelser. i synner- het beträffande detaljerna i tvifvelsmål om, hvilken hans afsikt är. 177 Det var således alt, hvad Biörenklou och Snoilsky iiugo veta i den fråga, som intresserade dem mest. Äfven i öfrigt motsvarade Karl Gustafs order föga deras förväntningar. Outtröttligt hade Biörenklou hos furstar och representanter i Frankfurt värkat för erhållande af den resolution konung-en kräfde af rikets ständer 1). I memorial på memorial hade han i sådant afseende sedan hösten be- arbetat kurkollegiet och riksdeputationen 2). Den 14 maj iugaf han sitt femte. I början af månaden hade visserligen kurkollegiet för att tillgodose rikets säkerhet beslutit att genom en kollegialbeskickuing mana konungarna af Sverge och Polen samt kurfursten af Brandenburg till fred 3) och till att åtminstone förskona Tyskland för „krigspressurer" och genommarscher. Dagen efter det Biörenklou inlämnat sitt memorial, skred kollegiet till åtgärden att genom kur- furstarna af Sachsen och Mainz försöka åvägabringa för- 1) Se särskildt B. — K. M 24, 27 april, 1 maj, diar. 4, 5, 6 maj 1658. [A. S.) 2) Samtliga i tryck hos Londorp, VIII, och flerstädes; analy- serade hos Säve. 3) Kurkollegiets prot. 23 april (3 maj), 21 april (4 maj i 1658. [A. B.] Urk. u. Acten, Vin. 506, B. — K. M. 27 april 1658. JA. S.] Därjämte beslöts, att skrifvelser i enahanda syfte skulle a f- låtas till konungarna af Frankrike, Spanien, Böhmen, Sverge, Polen och kurfursten af Brandenburg. I tryck hos Londorp, VIII. 281 ff. Jfr. Droysen, III 2, 290. Skrifvelsen tili Sverge dat. 4 maj 1658 i orig. i [A. S.] Af „förtrolig hand" kunde Biörenklou något senare meddela, att den till K. Gr. afsända beskickningens egentliga upp- gift var „att wähl taga uthi acht, om E. K. M:tt eller dess förnäm- ste Ministri låta märkia at E. K. Mait. intenderar at angrijpa Impe- rium och will här i Tysklandh begijnna krijg för thet att Guaran- tien inthet ähr E. K. M:tt worden prsesterat . . . Thenne Puncten af theras Instruction kommer mig at tänckia", fortsätter B., „det 12 178 likning mellan Sverge och Österrike 1). Men Biörenklou väntade mycket litet af underhandlingen 2). Huru den ka- tegoriska resolutionen" egentlig-en skulle vinnas, en „renova- tion" af freden „med ständernas tillhjälp" åstadkommas samt garantin de facto fas till stånd, var han dess värre osäker om 3). Pä hans städse upprepade påminnelser om konungens kraf och maningar till ärkekanslern att de borde och måste uppfyllas, började småningom maiuzarna gifva till- känna, att de ensamma kunde ingenting* göra, och de under- läto icke att bifoga sin insinuanta hänsyftning, om huru kurfursten på exekutionsdagen i Niirnberg gjort alt för att få garantin „riktigt ock fullkomligen inrättad, men huru andra" — d. v. s. Karl Gustaf — „hade sådant hindrat och hållit så före, att det icke vore godt, att ständerna komme uti armatur och själfva kunde hjälpa sig mot en och annan fara" 4). I medlet af juni gåfvo vissa indicier vid handen, Electores, förnimmandes at E. K. M:t hafwer något före emot heele Bijket, lährer theruppå sluta Alliancen och skijnda på waalet, rattandes sedan heele Alliancen emot E. K. Mait." B. — K. M. 1 juni 1658. [A. S.] V) Den 15 maj, icke 18, såsom Säve, 86, anger efter B:s —K. M. 11 maj. Jfr. Sn. — K. M. 15 maj 1658. [A. S.] Till Frankrike afgingo för fredsbemedlingen mellan Frankrike och Spanien repre- sentanter för kurfurstarna af Mainz och Köln. Mentz, I. 83, och där citerade källor. 2) B — K. M. 27 april, 22, '25, 29 maj, 1 juni, 3 juli 1658. B. hade i ströskriften „Brevis informatio" fått ett nytt bevis på Öster- rikes fiendtlighet. Skriften i aftryck hos Londorp, VIII, 285 fl., och flerstädes. — Om Wienregeringens hållning i fredsunderhandl. med Sverge se Pribram, Lisola 163, 169. Jfr. Urk. u. Acten, VIII. 358. 3) B. - K. M. 3 april, 15 maj 1658. [A. S.] *) B. — K. M. 1, 8 juni, Sn. — K. M. 5 juni 1658. [A. S] För den tilltagande kylan på mainziskt håll mot Sverge se Joachim, 129 not 1. 179 att Johan Filip hade „mortificerat" österrikarna tillräckligt och att valet snart skulle försiggå 1). Men ju mera valet närmade sig, desto lifligare pådrefs alliansunderhandlingeu. Ty programmet var: Alliansen före valet. Lioune bad „pour 1'amour de Dieir', att Karl Gustaf ville . . . »befordra det värk, som skulle lända till att for- mera ett parti af katoliker och protestanter mot Österrike" 2). Boyueburg ordade om, huru förbundet skulle blifva „en evig sudes in oculis Austriacorum" framför alt pa riksda- garna, där de konfedererade skulle sta som en man ,,pro publico" och hålla „ förtroligare korrespondens med konuu- gen än förut" 3). Biörenklou hade ingen annan rad än att i sina depescher återhämta sin tidigare argumentering. Men framför alt försökte han, understödd af sin kollega, lägga sitt inflytande i vägskälen för eu förlikning mellau Karl Gustaf och Brandenburg. Stode konuugeu på vänskaplig fot med kurfursten och „alliansen inrättades" med Sverges inklusion. „så skulle den ligan göra Österrike svåra tankar" 4). Sver- ges ,,gamla vänner", Pfalz, Wiirtemberg och Hessen-Kassel ') B. — K. M. 8 juni, Sn. — K. M. 8 juni 1658. [A. S.] 2) B. - K. M. 15, 29 maj 1658. [A. S.] „Hwilket parti här eliter och enkannerlig om E. K. Mait. går in uthi Schlesien skulle genom thetta E. K. M:tts betänkiande at wela gå med them uthi Alliance, fatta allehanda misstanckar om E. K. M:tt? dessein emot then catholiske Beligionen, och consequenter träda uthi ett annat Partij, och da i stället för thet at the nu willie sittia stilla, wara E. K. Mait. emot pä alle sätt." — B. — K. M. 29 maj 1658. [A. S.] 3) . . . „at igenom E. K. M:tts kloka conduite och macht hålla andre inträ debitos limites . . . E. K. M:tt.(sade han) wore nu af alle wählmeente, så wähl Catholiske, som andre hållen för een Statore Pacis et liberatis Germanicse". B. — K. M. 18 maj 1658. [A. S.) *) B. — K. M. 15, 18, 25 maj 1658. [A. S.] 180 ville, upprepar han, „vara med i förbundet och låta icke se någon stor appetit till separatalliaus" 1). Men väl viste ärkekanslem att förmäla, att utom dem äfven Bamberg, Hessen-Darmstadt och ännu flere furstar endast afvaktade slutet af underhandlingen för att blifva inbjudna och in- träda2). „Om E. K. M:t vill begynna krig- i riket, hälst så att ständerna skulle däruti invecklas, så vore", medgifva representanterna, „samma allians fast mer skadlig' än till gagn". Men där konungen ville „konservera friden" eller „rätta sin aktion allena emot Österrike och det partiet, så står till att betrakta", hemställer Biörenklou, „om det icke skulle vara rådligast att ju förr ju hällre träda däruti" a). De invänduingar, med hvilka svenskarna försökte häjda ifrarna för alliansen, voro: att Karl Gustaf hade anbefalt, det förhandlingarna om Sverges inträde skulle fortgå „pari passu" med förhandlingarna om Frankrikes, att Snoilsky följaktligen måste fa hans utlåtande om den franska allians- resessen, innan han kunde skrida till afslutning; att då för- bundet vore afsedt att upprätthålla kapitulationen, man först måste få kännedom jämväl om den; att förbundsförpliktelsen måste gälla obetingadt, „contra quoscuuque", samt slutligen, att man måste få veta, hvilkeu hållning de allierade iutogo till Sverges pretention på generalgarantin. Ty sina rättig- heter på grund af den kunde konungen icke fransäga sig 4). 1 ) Källor föreg. not. 2) Ottos rel. 15 maj 1658. |A. H.] Jfr. Joachim, 42, not 1. Kur- lursten af Pfalz betygade, att sä var fallet äfven med honom. Ottos rel. 18 maj 1658. [Å. H.] Jfr. ang. Pfalz och Wiirternberg B. — K. M. 27 maj 1658. [A. S.] 3) B. — K. M. 25 maj, Sn. — K. M. 15 maj, 1 juni 1658. [A. S.] *) B. — K. M. 25 maj, 19 juni 1658. [A. S.] Jfr. Kocher, 248. 181 Men „ undanflykterna och dissimulationerna" kunde i längden „icke mera hälla streck"1)- »Kurmainz vill nästan för vår retirad fälla modet här på valkonventet", klagar Biörenklou i början af juni2). Ännu kunde man möjligen linna på medel att i tre till fyra veckor uppehålla åtgöran- det 3). Representanterna hoppades med visshet, att konun- gens resolution skulle inträffa innan dess 4). I afsikt att vinna det äskade uppskofvet gjorde Snoil- sky pä konferensen den 24 framställning om, att den svenska konungens titel i recessen skulle fa just den form, som den hade i westfaliska fredsinstrumentet, nämligen „Kunglig Ma- jestät af Sverge, såsom härtig och furste af Bremen, Verden och Pommern samt herre till Wismaru 5). Det var att leda förhandlingarna in på realiteternas område, att ånyo upp- taga frågan, om Sverge skulle inneslutas obetingadt i alliau- M Sn. — K. M. 18 inaj 1658. [A. S.] 2) B. — K. M. 25 maj 1658. [A. 8.] 3) Sn. — K. M. 15 maj 1658. [A. S.] 4) Han anhöll därjämte, att framdeles närmare få uttala sig om storleken af den kontingent, med hvilken 8verge skulle biträda alliansen. Sn. — K. M. 15 maj 1658. [A. S.| Jfr. Joachim, 420. 5) Särskildt trodde Snoilsky, att den i recessens slut till Brandenburgs förmän inrykta klausulen skulle gifva intressenterna anledning till meningsutbyte och betänkligheter. „Jnn dem die Jenige, so Jetzo underschreiben, sich alssobalden verbinden, vndt alle tag auff erforderen mit der hiilff gefasst sein mässen, die An- dere aber freije hände behallten, auch die subscription, so läng Sie kein hulfi nöthig haben auffziehen, So bald Sie aber vermeinen, dass es Jhnen wohl zu pass kompt, alss dann erst Selbige Alliantz vnderschreiben, vndt als so bald die etwa benöthigte Assistentz von den Anderen requirirn können." („Endwurfr desJenigen so gegenwärtig in der Alliance handlung mit den Chur undt Fiirstl. etc. in consideration hören kan", bil. till Sn:s — K. M. 22 maj 165S). [A. S.] Jfr. Köcher, 253. 182 sen eller ej, d. v. s. äfven för Pommern, om m. a. o. det polska kriget och alla därnr härflytande förvecklingar, såvidt de berörde Sverges besittningar i T}Tskland, skulle betinga de allierades assistens 1). Frågan var af särskild vikt med hänsyn till traktaten i Berlin, genom hvilken Sverges tyska provinser främst den, som låg längst i öster, fortfarande hotades af en invasion af polacker, brandenburgare och österrikare. Den 1 juni skred man till uppgörelse i denna viktiga fråga. Förgäfves försökte mau emellertid förmå svenskarna till några eftergifter å sin konungs vägnar med hänsyn till vidden af hans blifvande allierades förbuudsförpliktelse. Snoilskys svar lydde oföränderligt, att lians order gingo ut på en „ fullt ömsesidig, illimiterad allians", att han och hans kollega visserligen, men endast privatim, förnummit, det man för Sverge ville ställa vissa inskränkningar och att där- för han af de öfriga intressenterna måste begära en nog- grann, hälst en skriftlig förklaring, hvilka dessa restriktio- ner slutligen vore 2). Den af Snoilsky begärda förklaringen fick formen af ett förslag till en birecess, som närmare faststälde förbunds- x) Att man på svenskt håll, såsom Joachim, 425, anför, skulle hafva förklarat sig villig att utesluta polska kriget, framgår icke af de svenska representanternas depescher. Snoilsky höll städse fast vid den fiktion i frågan, som han uppkonstruerat redan på hösten. Jfr. ofvan II. 100. Dock må det tilläggas, att intressenterna i alliansunderhandlingen i Snoilskys andraganden trott sig finna ett sådant medgifvande, (Se t. ex. Sn. — K. M. 22 maj samt den braunschweigska ambassadens andragande hos K. G. nedan), så mycket mera, som han ju egentligen aldrig offentligt preciserat sin uppfattning. *) Sn. — K. M. 22 maj 1658. [A. S.] Några förberedande för- handlingar mellan mainzarna och de kölnska representanterna samt 183 formeln med hänsyn till polska kriget och de möjligheter det bar i sitt sköte. Sedan en första formulering', som affattats af det mainziska kansliet, förkastats såsom inrymmande alt för stora eftergifter åt sveuskarna *), fingo braunschweigarna i uppdrag att utarbeta ett nytt förslag2). Enligt det samma de svenska om en birecess omnämnas icke i B:s och Sn:s depe- scher. Lika litet meddelar Snoilsky, att han skulle föreslagit en sådan på konferensen den 1 juni. Se för idén om en birecess of van II. 108, 110, 156 not 6, Joachim, 408, 409. Jfr. Joachim, 426-27, som i texten (jfr. 426 not 2) för öfrigt refererar tillgången på konferen- sen i öfverensstämmelse med Sn:s meddelanden, Köcher, 253. Till- läggas kan, att Snoilsky vid detta tillfälle ännu en gång hem- stälde, „ob nicht besser wäre, diesem werck noch uff eine kurze zeit einen anhstand zu geben", både för att han då blefve i till- fälle att se den franska alliansrecessen och för att möjligen Fredr. Wilh. skulle hinna besluta sig för inträde. Det vore så mycket mindre skäl att ledera kurfursten genom onödig skyndsamhet, som det fans godt hopp om förlikning mellan Sverge och Brandenburg. „Es wäre nicht gross däran gelegen", så besvarade emellertid Frans Egon v. Furstenberg Snoilskys invändning, „wann Sie (Branden- burg) darvon bleiben . . . Sonsten hielte Er dafiir, weilen Er ver- nommen, dass der Herr Schwerin zu Ew. Königl. M:tt. von Ohur Brandeburg abgeschickt seije, das es bald zu Einem accommode- ment kommen möchte". Sn. — K. M. 22, jfr. Sn. — K. M. 29 maj 1658. [A. S.l y) Förslaget i tryck hos Köcher, 252, analyseradt hos Joachim, 428. Svenskarna hafva antagligen aldrig fått del af det mainziska förslaget : de omnämna det åtminstone icke i sina depescher. Denna omständighet försvagar sannolikheten af Joachims antagande (430), att mainzarna skulle hafva inrättat recessförslaget, såsom de gjort det, för att ställa sig väl med Sverge. -) Förslaget i tryck hos Köcher, 253, anahyseradt hos Joachim, 430. Bil. till Sn:s — K. M. 1 juni 1658. [A. S.] 184 befriades de allierade från den skyldighet till assistens, som lmfvudrecesseii utan åtskilnad och undantag faststälde, för det fall att konungen af Sverge under det pågående polska kriget i sina tyska riksländer skulle angripas af „konungen och kronan Polen tillhöriga, i deras tjänst och edsförplik- telse samt under deras kommando stående trupper". I öfriga fall skulle det blifva, vid hvad hufvudrecessen stadgade. Den braunschweigska formuleringen skulle icke hafva tillfredsstält Snoilsky, ens om han haft sin konungs medgifvande att öfver hufvud acceptera en birecess. Ty den möjlighet förelåg, förmenar han, att åt konungen af Polen af Öster- rike eller andra kunde öfverlatas en vida större truppstyrka, än polackerna själfva kunde uppställa — en truppstyrka, mot hvilken, om den blott föregaf sig stå i polsk tjänst, konun- gen på grund af den vaga form, som stiliseringen af birecessen fatt, icke kunde påräkna sina medallierades assistens. Innan Snoilsky blef i tillfälle att i plenum bemöta1), braunschweigarnas förslag, mottog han emellertid af Hey- laud och Badenhausen det förtroliga meddelande, att man i Wolfenbuttel och Kassel ansåg lämpligast att låta det förblifva vid hufvudrecessen sådan den var; därigenom skulle man nämligen säkrast förebygga, att „sedes belli transfere- rades" i riket2). Under sådana förhållanden afstod Snoilsky, ') Sn. affattade ett skriftligt bemötande, hvilket ss. bilaga följer med Sn:s — K. M. 5 juni 1658. [A. S.] I den samma ingår fortfarande såsom 2 hufvudmoment (jfr. förhandlingarna hösten 1657), att konungen på grund af sin rätt i kraft af generalgarantin icke kunde bifalla de „exceptioner", som birecessen faststälde. 2) Sn. — K. M. 29 maj, 5 juni 1653. [A. S.] Jfr. B. — K. M. 1 juni 1658. [A. S.] „Nu ähr thet så när kommit, att een part wela thet E. K. M:tt må ratione Pommern simpliciter och uthan någon 185 trogen sin furesats att undvika „diffikiilteter", från en offent- lig- kritik af den braunschweigska birecesseu, i förhoppning, att man skulle förskona hans herre för alt, hvad dylika för- klarande tillägg' hette1). Samtidigt som det braunschweigska förslaget delgafs intressenterna i alliausiinderhandlingeu, utdelades bland dem förslaget till förbundsrecesseu med Frankrike, sedan det kort förut återsändts frän Paris, dit det tidigare afgått, försedt med intressenternas ändringsförslag 2). Det var endast obe- tydliga differenser, som återstodo att utjämna i det samma. Snoilsky hade det intryck, att de förpliktelser Frankrike iklädde sig gentemot rikets ständer voro betydligt större än dessas emot Frankrike; och han var ingalunda ensam om sin mening 3). Men Gramont och Lionne, hvilka han gjorde nnderkiinniga om denna opinion, tyktes, reflekterar han, nöjda med recessen, sådan den var. Den närmaste följden, af att man i Frankfurt stod nära slutet af underhandlingen med Fraukrike, var emeller- tid, att man ytterligare började ansätta svenskarna. En af exception inföhras". Möjligt är att Heylands tillmötesgående be- rodde på, att samtalet ägde rum efter en middag hos Lionne, från hvilken braunschweigarna infunno sig hos Snoilsky „mit einem halben Rausch undt desto freijerer Zungen". Sn. — K. M. 29 maj 1658. [A. S.] ') Han yttrade dock privatim sina betänkligheter om recess- förslaget. Sn. — K. M. 5 juni 1658. [A. S.] Joachim, 431. 2) Se närmare för förhandlingarna angående det franska recess- förslaget Joachim, 444 ff., Köcher, 249 ff. Jfr. recessen i dess slut- liga formulering, i tryck hos Dumorit, VI 2, 235 och flerstädes. *) „Wie dann under anderen von Einem fiirnehmen Catho- lischen die wort gefallen, was sollten uns da die Frantzosen mitz sein wann nichts von Jhnen zu haben." Sn. — K. M. 5 juni; jfr. Sn. — K. M. 1 juni 1658. [A. S.] 186 de förevändningar, genom hvilken de försökt uppehålla under- handlingen, hade ju numera förlorat sin giltighet. Oupp- hörligt kommo fransmännen l), braunschweigarna och Boyne- burg med sina uppmaningar att skynda 2). Lionne ville som en god vän gifva det råd, att man på svenskt hall icke borde taga exceptionell af polska kriget så noga: Karl Gustaf hade jn numera ingenting af Polen att frukta, och Frank- rike hade gifvit efter i ett analogt fall i fråga om det spanska kriget 3). Före valet måste alliansen ovillkorligen afslutas. Ty utan det stöd, som kurfurstarna finge genom den, skulle de antagligen vid aftattandet af kapitulationen falla undan för Österrike och valet påskyndas, — utom att konungen Leopold, omedelbart efter det han vunnit kronan, skulle sända trupper till Spaniens understöd i Nederländerna, så framt icke alliansen i detta afseende bunde hans händer 4). „Wi äro nu illa utstådda ratione foederis med kurfur- starna" 5), klagar Biörenklou. „Jag hoppas . . . Snoilsky re- fererar, hvad anfäktelser han lider 6). Wi vilja göra vår flit att slippa undan, så länge vi kunna, och vänta emeller- tid, att E. K. M:tt sig allernådigst förklarar, om E. K. M:tt vill vara däruti eller ej . . . Gud gifve vi hade E. K. M:ts fullkomliga resolution!" 7) '') Den 11, 14 och 15 juni konfererades flitigt mellan dem och svenskarna. B. — K. M. 5 juni 1658. [A. S.] 2) B. — K. M. 1, 8 juni, Sn. — K. M. 12 juni 1658. [A. S.] 3) Sn. — K. M. 5 juni 1658. [A. S.] Denna fransmännens argu- mentering har bidragit till Sn:s beslut att icke inlämna sin till- ämnade, skriftligt affattade kritik af braunscrnveigarnas förslag till birecessen. *) Sn. — K. M. 5, 8 juni 1658. [A. S.] *) B. — K. M. 12 juni 1658. [A. S.] 6) B. — K. M. 5 juni 1658. [A. S.] 7) B. — K. M. 8 juni 1658. [A. S.] 187 Genom uttrycklig- anhållan hos Boyneburg lyckades Bib- renklou åstadkomma, att frågan om birecessen på en af konfe- renserna, den 13 juni, ströks från dagordningen 1). På en senare konferens, den 26, såg Snoilsky sig ännu eu gång i tillfälle att försöka tillämpa sin gamla taktik: I anslutning till ett förslag från kölnskt håll, att inbjudning skulle ut- färdas äfven till Pfalz och Wurtemberg, påyrkade han ener- giskt, att sådan invit skulle ske omedelbart. Men plurali- teten af intressenterna resolverade liksom tidigare, att man först efter förbundets afslutning skulle skrida till kommuni- kation med andra 2). I förhoppning att få konungen att bryta sin tystnad sammanfattade Snoilsky i tvänne särskilda uppsatser de skäl han ansåg föreligga „pro et pro non subscribendo" i fråga om alliansen. Hans skäl för det förra alternativet äro icke synnerligen vägaude. Han framhåller, att man genom alliansen möjligen skulle skaffa ärkekanslern ett rygg- stöd vid affattandet och upprätthållandet af valkapitula- tionen ä), att man genom den skulle „kontentera" frans- männen *), att man svårligen numera, sedan man så länge förklarat sig böjd att inträda, utan att väcka misstankar kunde undandraga sig företaget och att man genom för- bundet i någon mån skulle försäkra sig om, det man af de konfedererade icke behöfde befara någon fiendtlighet. Hans 1 ) Sn. — K. M. 5 juni 1658. [A. S.] Det var därför, som för- bundsförhandlingarna af Boyneburg på konferensen leddes i någon mån „ganz wider Aller Erwarten". Joachim, 447, 2) Sn:s prot. 16 (26) juni 1658. [A. 8.] Joachim, 465 not 1. *) „Wie wohl nun nicht wenige rationes dubitandi sein möchten ob aueh diesser . . . scopus durch diesses foedus zu erreichen" . . . 4) som „presupponerade", det man genom konfederationen skulle bilda ett parti mot Österrike. 188 stöd för det senare alternativet äro, att dylika „foedera imd Kriegsverfassungen" städse varit föremål för kronornas miss- tankar l), att konfederationens egentliga ändamål icke var fullt klart, att man hos flertalet af de allierade icke kunde förutsätta någon „aftektion" för Sverge, att konungen „de praesenti" icke kunde hafva någon nytta af förbundet, att det tvärtom skulle binda hans händer — särskildt i frågan om ett eventuelt tåg genom de brandenburgska länderna — och ställa honom till de öfrigas obligation 2). Snoilskys förtroende för alliansföretaget har som synes alls icke vuxit. Biörenklou afgaf däremot icke några „ra- tiones pro non subscribendo foedere". Hans „oförgripe- liga allerunderdånigste tanke" gick därpå ut, att konun- gen „utan sin skada" kunde afsluta alliansen, äfven om Sverges provinser icke skulle kunna inneslutas i den ,.ra- tione belli polonici et rem publicam Poloniae", men rättas emot „alios quoscunque". Det kunde t. o. m. i viss mån vara bättre, framhöll han, att det polska kriget undantoges, så till vida nämligen, som konungen då i sina tyska provinser kunde värfva och därifrån utföra folk, utan att de konfede- rerade kunde invända något däremot eller hade anledning att klaga, att man droge öfver dem ett utländskt krig 3). Genom samtal med Giese, den neuburgska kanslern, hade han för öfrigt blifvit öfvertygad om, att pfalzgrefven äfven så- 1 ) • ■ • »denen Crouen mehr suspect alss zuträglich geachtet worden". Det behöfver icke framhållas, att Sn:s påstående icke är tillämpligt på Frankrike. 2) „Endwurff des Jenigen så gengenwärtig in der Alliance handlung mit den Chur-vndt Fiirstl. etc. in consideration hören kan"; bil. till Sn:s — K. M. 22 maj; „Rationes pro et pro non subscri- bendo foedere"; bil. till Sn:s — K. M. 5 juni 1658. [A. S.] 3) B. — K. M. 15 juni 1658. [A. S.] 189 som medlem af den tyska furstekonfederationen trodde sig kunna angripa Fredrik Wilhelm i de cleviska länderna 1). Inseende att en birecess sist och slutligen blefve nöd- vändig, började de svenska representanterna på egen hand planera ett förslag till en sådan 2). Men innan de hunnit sätta sin plan i värket, anlände ändtligen den 20 juni från ') B. — K. M. 1, 5, 8 juni 1658. [A. 8.] Konferenserna mellan B. och Giese fortsattes flitigt under juli-månads förlopp, dock utan att leda till något resultat och utan att frågan om Bhenalliansen i allmänhet berördes. B. — K. M. 22 juni, 3, 6, 13, 31 juli [A. S.) Redan i januari 1658 hade Filip Wilhelm sökt inleda förbindelser omedelbart med Karl Gustaf. Mevius — K. M. 8 jan. 1658. Nya närnielseförsök gjorde han pä våren genom pfalzgrefven af Sulz- bach. Pfalzgrefven af S. — K. M. 26 mars; B. B. — pfalzgrefven af S. 26 april, 27 maj, 10 juni. — I en egenhändig skrifvelse af 21 juni (orig. i A. 8.) omnämner Filip Wilhelm, att han afsändt sina repress. till K. G. i och för underhandlingen (kreditiv för dessa i [A. S.] samma dat.). Den 11 juli utfärdades instr. för Kleihe och Gyldenklou för förhandlingarna med dem (B. B. 1 juli). Den 10 sept. anbefalde konungen emellertid sina förtroendemän att sus- pendera de samma. B. B. — Kleihe och Gyldenklou 30 aug. 1658. [A. 8.] Förhandlingarna upptogos ånyo först i slutet af 1658. Se om dem Krebs, i Zeitschr. des Histor. Vereins fiir Schwaben u. Neu- burg 1886, 86 ff. 2) Detta förslag gick ut på, att förbundsförpliktelsen ömse- sidigt skulle suspenderas, så länge ständerna icke ville understöda konungen i polska kriget; att det uttryckligen skulle förklaras, det konungens rätt till rikets garanti ingalunda skulle upphäfvas genom förbundet, utan tvärtom reserveras honom; att en klausul skulle införas af innehåll, att där någon af intressenterna icke vid för- bundets afslutning kunde skrida till underskrift, han icke häller framdeles skulle kunna admitteras. Förslagets första och andra punkt gillades, efter hvad Sn. meddelar, af Boyneburg och Lionne och dess tredje har egentligen utgått från den sistnämde. Sn. — K. M. 25 maj, 8, 12 juni 1658. [A. S.] 190 Karl Gustaf tvänne skrifvelser *■), daterade den 10 i samma manad, hvilka utgjorde svar på representanternas berättel- ser intill slutet af maj och vidlyftigt behandlade frågan om alliansen. Konungens utgångspunkt och hans allmänna uppfatt- ning är den samma som föregående höst. Den bestämdes af den grundsats han öfver hufvud tillämpade i sin tyska po- litik. Han hade hällre sett, att med alliansen „hade bli f vi t något träneradt eller ock alldeles intet utaf", emedau den hotade att inskränka en af de viktiga fördelar fredsinstru- mentet tillförsäkrade honom i generalgarantiu. Då man emel- lertid synbarligen icke kunde komma längre med undan- flykterna, da konungen ogärna ville, det förbundet skulle komma till stånd med Sverges exklusion, sa kunde han till- låta, att sändebuden förklarade sig hafva order till under skrift. Men liksom de allierade icke ville innesluta honom „absque ulla clausula" och „ratione polonici belli" ville be- röfva Sverge den i förbundsrecessen faststälda assi-stensen, sa ville han å sin sida göra det förbehåll, att alla de, hvilka hittills eller framledes inom eller utom riket lämnat eller skulle lämna Polen eller konungens öfriga fiender understöd „in genere", men särskildt Österrike och Brandenburg, skulle uteslutas ur förbundet. Skulle han öfver hufvud blifva Fredrik Wilhelms bundsförvandt, så kunde detta ske endast på det villkor, att honom „salva tamen hoc foedere" ut- tryckligen medgafs rätt att mot kurfursten söka sin säker- het såväl inom som utom riket, utan att denne i sådant fall komme i åtnjutaude af de allierades understöd, samt pa ») E. R. — B. 31 maj 1658. R. B. — Sn. 31 maj 1658. [A. S.] Jfr. Säve, 95, Pufendorf, Carol Gust. V. § 56. Mottagandet anmäldt. B. - K. M. 19 juni 1658. [A. S.f 191 villkor, att han genom sitt inträde på intet sätt skulle „pre- judiceras" i sina anspråk på den honom tillkommande general- garantin. Han ville tvärtom, att hans rätt till den samma uttryckligen skulle reserveras honom 1). Snoilsky hade upprepade gånger försökt häjda för- bundsifrarne med invändningen, att man icke genom onö- digt hastande borde föranleda Fredrik Wilhelm att uteblifva ur konfederationen 2). Han vågade i öfverensstämmelse därmed till svar på de ingångna orderna framhålla, att det väl knappast vore förenligt med konungens fördel att obe- tingadt göra anspråk på kurfurstens uteslutande. Han skulle därigenom antagligen blifva sa mycket villigare att inträda och i sin tur fordra konungens exklusion. Hvem som i sådant fall skulle fä pluraliteten af intressenterna på sin sida, lämnade Snoilsky därhän 3). På eu session i slutet af maj hade de brandenburgska representanterna i kurkollegiet ') Där intressenterna i underhandlingen icke skulle fästa af- seende vid denna konungens fordran, borde representanterna i en högtidlig protest „des Hauses Österreichz undh des Churfur- stens zu Brandenburgz unverantwortlicb.es vnnd dem Instrumento Pacis vff so viel weiss vndt wege zuwieder lauffendes verfahren deduciren, vnnd feierligst bedingen, dass wir von allem vnheil, so darauss entstehen durfft, dass man ohne vorheer vermittelte unssere sicherheit, insonderheit Brandenburg, alss vnsern wiederwertigen, vnd der sich vermöge obangezogenen mit vnsern offentlichen fein- den gemachten Alliancen vor vnsern feind deelariret, in bundnuss nehme, öder sonst Jemand so vnss wieder den Ossnabriiggischen friedenschluss im Bömischen Beich bissher inquietiret, öder auch noch ferner beunruhigen möchte, admittire, vor Gott vndt Jeder- männiglich entschuldiget sein wollen". B. B. — Sn. 31 maj 1658. [A. 8.] 2) Sn. — K. M. 1, 5 juni 1658. [A. S.} Jfr. ofvan 182, not 2. 3) Sn. — K. M. 19 juni 1658. [A. S.] 192 väkt fråga om en federativ sammanslutning- mellan kurfur- starna på basen af den grundsats, att där någon af dem genom krigspressurer blefve lidande i strid mot fredsslutet, de öfriga skulle bispringa honom med värksam assisteus. Kurfurstarna af Trier och Köln svarade med lifliga bedy- randen om sin beredvillighet. Och om också icke diskussio- nen i frågan ledde till någon definitiv resolution angående detaljerna af assistensen l), så fick dock Fredrik Wilhelm i en skrifvelse från kurkollegiet sina medkurfurstars löfte om understöd sig uttryckligen tillförsäkradt 2). Ännu helt ny- ligen hade Boyneburg yttrat, att det var Johan Filips afsikt att assistera lika väl Brandenburg mot ett anfall af Sverge som konungen mot ett anfall af kurfursten; och så- som Johan Filip, trodde Snoilsky, „solchergestalt, werden alle allhie reden" 3). Biörenklou förordade emellertid icke samma försik- tiga taktik gentemot Brandenburg som Snoilsky. I över- ensstämmelse med den fiendtlighet mot Fredrik Wilhelm, som konungens skrifvelser buro vittne om, hade han mera och mera bestäm dt börjat tala ur samma ton som tidigare på våren: att man visserligen icke på svenskt håll kunde visa Brandenburg ur konfederationen, men att man icke häller kunde underskrifva traktaten jämte kurfursten, då man viste, att han stod „i en uppenbar koutrarie parti och '; Kurkollegiets prot. 12 (22), 13 (23), 15 (25) maj 1658. [A. B.] Jfr. Droysen.. Ill 2. 291. Urk. u. Åcten, 507 i'., Sn. — K. M. 18 maj 1658. [A. S.] 2) Kurkollegiets prot. 19 (29), 21 (31) maj 1658. [A. B.] Skrif- velsen dat. 31 maj i kop. med Sn:s — K. M. 5 juni. Jfr. B. — K. M. 8 juni 1658. [A. S.j 3) Sn. - K. M. 19 juni 1658. [A. S.] 193 allians" *). Det var Biörenklous uppfattning, att Snoilsky „indulgerade brandenburgaren" mera, äu han bort 2). Efter att närmare hafva rådfört sig med hvaraudra, inkommo de svenska representanterna den 5 juli med ett förslag till birecess 3), aftattadt i fyra artiklar, i hvilket de gifvit konungens önskningsmål uttryck. Den första artikeln befriade de allierade från deras skyldighet till understöd för Sverge, om konuugen af Polen med sitt eget folk, d. v. s. endast och allenast med egna trupper, som voro och förblefvo i hans personliga tjänst 4), skulle angripa Sverges tyska proviuser. Den andra slöt sig som förklarande tillägg till den första och faststälde de allierades skyldighet till assistens mot hvarje annan fiende, vare sig han stod i förbund med Polen eller ej. Den tredje reserverade konungen hans rätt till riksständernas obegrän- sade garanti af hans tyska provinser och länder samt de allierades trägna medvärkan för uppfyllande af hans for- dran i detta afseende 3). Den fjärde slutligen innehöll be- 1) B. - K. M. 1, 12, 15, 19 juni 1658. [A. S.] 2) B. — „ välborne Herr Sekreterare" 27 juli [A. S.] 1658 (i saml. af B:s skrifvelser — K. M. >. 3) I tryck hos Köcher, 256—57, i ordagrann öfverensstämnielse med den till konungen öfversända kopian af förslaget; bil. till Sn:s — K. M. 26 juni 1658; [A. S.] analvseradt hos Joachim, 436 — 37. *) Genom tillsatsen ,.darunter man nicht weder des Königs und der Krön Polen bundsverwandten Armeen öder Truppen noch auch von andern iiberlassene auxilia, sondern bloss und allein in polnischeni Eid und Pflieht stehende und verbleibende National- Armeen und Truppen verstehen thut", försökte B. närmare fast- ställa förbundsförpliktelsens art och omöjliggöra hvarje van- tolkning i den riktning Sn. befarat. Jfr. ofvan If. 184. 13 194 stämmeisen, att den, som icke omedelbart ville underskri f va alliansrecessen, senare utan uttryckligt bifall af alla och en livar af de konfedererade icke skulle ega rätt därtill 1). Recessförslaget talade för sig själft; det behöfde in- gen närmare förklaring. Om det emellertid varit oklart, hvad den fjärde artikeln egentligen afsåg, sä dröjde Biö- renklou icke att upplysa därom. Den var vissei ligen affat- tad i generella termer, förklarade han för Boyneburg och Witte, men da Fredrik Wilhelm stod i allians med Österrike och Polen, som voro konungens fiender, så kunde konun- gen .jcke lida Kurbrandenburg med sig i denna allians. Ville de hafva konungen med i förbundet, så måste de tänka på medel att få Brandenburg därifrån" 2). Några dagar förrän Biörenklou inlämnat sitt förslag till formulering af birecessen, ankom underrättelse till Frankfurt, att Karl Gustaf, som i medlet af juni lämnat sitt rike, den 24 i samma månad landstigit i Flensburg 3). Afgörandets stund syntes kpmmeu. Det gälde för allians- ifrarna, som ville spela stormens besvärj are, att göra prak- tisk politik. Från när och fjärran hade sändebud infunnit sig konungen till mötes, bl. a. representanter för kurfur- starna af Brandenburg och Pfalz 4), för kurkollegiet, för det ') „Ein gänzlich neues Moment bringt der dritte Artikel", skrifver Joachim. Såsom af den föreg. framställningen framgår, är detta moment det egentligen grundväsentli,c,a i hela K. G:s tyska politik. 2) B. — K. M. 26 juni 1658. [A. S.] 3) Underrättelsen anlände till Frankfurt den 2 juli. B. — K. M. 22 juni 1658. [A. S.] *) Äfven den pfalziska representanten hade i uppdrag att behandla frågan om Rhenalliansen och att uttala kurfurstens önskan, det han måtte inviteras till den samma. — K. G. lofvar |95 braunschweigska furstehuset och landtgrefven l), de sistuämda för att ännu eu gång afråda från en brytning mellan Sverge och Fredrik Wilhelm samt dryfta frågan om alliansen 2). Beträffande den sistuämda hänvisade Karl Gustaf i hufvudsak till Biörenklou och Snoilsky 3). Det ryktbara mottagaude han beredde brandenburgarna 4) gjorde hvarje försoning med kurfursten omöjlig, ,och hans svar till kur- gifva Sn. order i frågan. Resol. för det pfalziska sändebudet R. R. 3 aug. 1658. [A. S.] ') Adolf Meij; memorial af ungefär samma innehall som braunschweiuarnas (se följ. not> 18 (28) juni 1658. [A. S.] Meij — landtgrefven 28 juni 1658. [A. M.] 2) Man hade i furstehuset, förklarade braunschweigarna, genom de svenska repress. i Frankfurt förnummit, „dass Ewer Königl. Maijtt. solche vereinigunge mit beliebet, auch die darauss entspringende Yerpfliehtunge auf ihre ietzo fuhrende Kriege zu extendiren nicht begehrten". De hoppades, att jämväl kurf. af Brandenburg med det första skulle gifva sina sändebud likartad order, hvarigenom tillika ett bättre samförstånd skulle kunna uppstå mellan konungen och honom. „Solten aber sieh an seiten Sr. Churfurstl. Dhlt. liber Verhoffen ihres ietzigen Zustandes haiber, öder sonsten andere diffieultäten undt verzögerung in den Wegh kommen, sein unsere gnedige Fursten undt Herren dannoch yx>- meinet nebenst den andern Confoederirten zu forderst aber Ewer Königl. Maijtt. das werck zu volftihren, undt Sr. Churfurstl. Dhlt. zu Brandenburg zu negst erfolgenden mit eintrethunge freije hände zu lassen". Memorial af Heimburg, Gladebeck och Alten 18 juni 1658 [A. S.] Jfr. Köcher, 254 not 5, Joachim, 433. 3) Joachim, 435, 436 not 1. *) Genom tillsättande af den s. k. audienskommissionen, som förberedelsevis skulle granska deras uppdrag. Flensburgaffären har flerfaldiga gånger blifvit behandlad; vidlyftigt bl. a. af Droysen, i Gesch. der Preuss. Politik IID, 295, samt Forschungen zur Deut- 196 kollegiets sändebud ådagalade, det förhoppningen, att han skulle förskona riket för genommarsoher, knappast skulle gå i uppfyllelse 1). Fredrik Wilhelm dröjde icke att på diplomatins väg försäkra sig1 mot den fara, som hotade. Förhandlingarna om den kejserliga valkapitulationen öppnade honom en ut- väg därtill. Det hade mer än en gång visat sig, att det icke blef Johan Filip, som så stolt lofvat kronorna godt- görelse i kapitulationen för det österrikiska valet 2), hvilken fälde det afgörande ordet vid den sammas affattande, utan Brandenburg, som skickligt höll sig mellan det habsburg- ska och antihabsburgska partiet i kurkollegiet — Sachsen, Bajern och Trier å ena sidan, Mainz, Köln och Pfalz å den andra. Den 3 juli genomdrefvo Fredrik Wilhelms representanter i Frankfurt en formulering af kapitulationen i dess mest bräunande fråga — „assistensartikelnu 3), — genom hvilken Sverge beröfvades Frankrikes och Englands understöd i den förestående kampen med kurfursten och hans bundsförvandter. schen Gesch. IV. 48 ff., senare af Köcher, 254 f., Philippson, 1. 300 ff. Jfr. den icke ointressanta exkursen hos Haumant, 231 ff. Må det i detta sammanhang endast tilläggas, att vissa fakta, som framgå ur B:s och S:s korrespondens, ställa K. Gris bemötande så- väl mot brandenburgarna som kurkollegiets sändebud i något annan belysning, än den hittils fått. J) Konungen besvarade som kändt deras uppmaning i sist- nämda afseende med invändningen, att han „icke kunde placera sina trupper på en mantel och föra dem genom luften". Se när- mare Londorp, VIII. 329 ff. 2) Jfr. of van II. 130. 3) Den XIV art. i valkapitulationen... „jedoch", så lydde den brandenb. tillsatsen till clens., „dass auch hergegen die Krone Frankreich und dero Bundesverwandto nleichergestalt weder un- 197 Den 18 juli försiggick valet, utan att Sverge, såsom Johan Filip lofvat, fått någon som hälst säkerhet i kapitu- lationen, utan att freden med Österrike kommit till stånd och utan att Karl Gustaf erhållit den „ kategoriska resolu- tion" l), ännu mindre den „renovation af freden" i kraft af ga- rantin han sa energiskt gjort och ända in i det sista gjorde an- språk på 2). ,,Facies rerum et personarum är nu efter valet så förstäldt, att jag ser oss intet synnerligt skola här kunna uträtta, hvarken hos det kurfurstliga kollegiumet å part eller hos deputatos imperii", skref Biörenklou till konungen, några dagar efter det Leopold vunnit kronan 3). Det hin- der var i själfva värket öfvervunuet, som så länge legat i vägen, för ett anfall mot Karl Gustaf af hans förbuudna fiender i mellersta Europa. Icke långt efter valet gick sern, unseres Hauses, des Reiches ■ öder eines Kurfursten uud Standes sämmtlichen öder absonderlichen Feinden keine Hilfe mit Volk, Geld, Waffen öder andern Beistand und Vorschub auf kei- nerlei "Weise und Weg leisten, sonsten auch allés und jedes, was wegen der Krone Frankreich und deroselben Bundesverwandten allhier öder sonst in dieser Kapitulation gesetzt, von unsrer, des Reiehes, unseres Hauses öder eines Kurfursten und Standes Bun- desverwandten nieht minder als auch uns selbsten, dem Reich, unserm Haus, denen Kurfursten, Fursten und Stånden sämtlich öder sonderlieh zu verstehen sei, und also allés und jedes was obstehet, reciproce und gleichgeltend, und von niemand änders als es /.ur Zeit des Jnst:i Pac. gewesen, gedeutet öder angefiihrt wird" o. s. -v. Se för öfrigt angående förhandlingarna i frågan Heide, 54 ff., ()4 ff. 1) För den „resolution", som B. emottog af kurkollegiet, . se Säie, 100. B. kallade dens. en ..offentlig ludificatio" B. — K. M. 10 juli 1658. [A. S.] *) R. R. — B. 4 juli, 4 aug. 1658. [A. S.] 3) B. — K. M. 13 juli 1658. [A. S.] 198 underhandlingen mellan Sverge och Österrike definitivt om intet l), utan att Brahe, som anländt till Frankfurt först den 30 juli, blef i tillfälle att taga del i den 2). Af deputa- tionsdageu stod ingen resolution att vinnn, emedan flerta- let af dess medlemmar, sedan valet försiggått, lämnade Frankfurt3). Den 11 juli hade man emellertid kommit till slutlig euighet i Frankfurt angående den franska förbundsreces- sen 4). Ömsesidigt försvar, upprätthållande af freden i riket samt, särskildt naturligtvis för de allierades vidkom- mande, af de besittnings- och rättsförhållanden, som faststälts i westfaliska freden, var i överensstämmelserna med sti- pulationerna i hufvudrecessen förbuudsförpliktelsens innehall och syfte. De tyska furstarna reserverade sig för hvarje slags inblandning i det spansk-franska kriget, men förbundo sig särskildt att icke tillåta transport af trupper eller krigs- material genom sina besittniugar till Elsass eller Nederlän- derna. Konungen af Frankrike lofvar a sin sida sitt skydd J) Se angående den samma B:s korresp. under juni. juli och början af au- , Säve, 86 ff., 97 fl'., 107—108. 2) Han inträffade furst den 30 juli. Brahe — K. M. 21 juli 1658. [A. S.] 3) B. och Brahe — K. M. 11, 31 ang., B. — K. M. 16 okt. 1658 jämte bil., 22 jan. 1659 jämte bil. [A. S.] Jämlikt K. G:s order (R. R. 4 juli, 1 aug.) inlämnade B. och Brahe den 15 aug. ännu en gång ett memorial till rikets kurfurstar och ständer, i hvilket de reserverade kon. hans rätt till rikets garanti och fritogo honom frän alt ansvar för det krig, som inom riket kunde upp- blossa. Biksdeputationen hade emellertid da redan suspenderats pa en tid. B och Brahe — K. M. 27 juli, 3 aug. 1658. [A. S.] 4) Se närmare för underhandlingen i dess sista skede an- gående den franska allians recessen Joachim, 111 ff., Köcher, 219 ff. 199 för kurfurstarnas, furstarnas och ständernas rätt. Han förbin- der sig att icke med vapenmakt hota eller fiendtligen öf- verfalla, icke med vinterkvarter eller på annat sätt besvära riket, dess kurfurstar och furstar, att icke tillåta värfnin- gar i Frankrike och Elsass, marscher ur dessa länder eller utförsel af krigsmaterial till rikets, allra minst till de för- bundnes förfång. Sina öfriga allierade, både dem han f. n. hade och dem, som i framtiden kunde blifva det, ville han afhålla från all slags fiendtlighet och förmå till lika vänskap och fridsamhet gentemot riket och de konfedererade. Det behöfver icke närmare påpekas, att den franska alliausrecessen innehöll bestämmelser, som definitivt omöj- liggjorde ett förbund mellan Frankrike, Sverge och Eng- land på de villkor, som Karl Gustaf hade uppstält 1). Den restriktion, som det habsburgska lägret med Brandenburgs tillhjälp pålade hufvud makterna af det antihabsburgska i deras förhållande till det tyska riket, hade i vissa delar 2) gjorts umbärlig genom en förbindelse, som Mazarin redan tidigare förklarat sig beredd att ingå med en del af dess furstar. Redan några dagar innan den franska alliaus- recessen i juni kommunicerades i Frankfurt, mottog också ') „Eo contendatur ab utroque Regum Sueciae et Galliae". sä lyder den 4 p. i konungens förbundsförslag till Frankrike, „ut ad mutuum foedus atque belli bujus societatem armorumque conjunc tionem Electores, Principes ac Status Imperii, illi praesertim, qui in prioribus Foederibus et armis perstituerint, deveniant, ... Si qui fuerint, qui pro Socijs et Adhaerentibus foederis assumi nolint, de caetero autem quiete vivant, Eorum Ditiones et reditus nihilo- minus belli onera sustinebunt. Si qui hosti se coniunxerint, ab utroque confoederatorum pro hostibus agnoscendi et traetandi sunt." Den 10 i förbundsförslaget med England af lika lydelse. -) D. v. s. endast, sä vidt kapitulationsformeln berörde riket, dess kurfurstar och ständer 200 Biöreiiklou genom Gramont och Lionne och något senare konung-en själf genom Terlon och Courtin. beträffande den ifrågasatta alliansen mellan de bada kronorna, en resolution, som i alt väsentligt återhämtade och ytterligare pointerade, hvad kardinalen tidigare delgifvit x). De undvikade svar, som gåfvos de svenska representanterna på konungens för- bundsförslag i England, betecknade i det stora hela det samma 2). Ännu innan Karl Gustaf mottog underrättelsen om kardinalens afslag, aflät han emellertid till Biörenklou en skrifvelse, som afslöjar ett n}7tt moment i hans planer för framtiden: tanken på ett återupptagande af kriget med Dan- mark 3). I samma grad, som denna tanke vinner terräng hos honom, blir hans hufvudsträfvan att af Frankrike och England erhålla subsidier 4) utan bestämd obligation å sin ») B. — K. M. 22 maj, Courtin — K. M. 2 (12) juni 1653. [A. S.] Gramont och Lionne -- Maz. 13 juni 1658. Vol. CXLI. [A. P.] Maz. — Terlon 20 juni i Lettres du card. Masarin, VIII. 442 ff. Jfr. B. — K. M. 10 juli, Sn. — K. M. 20 juli, Courtin — K. M. 5 (15) juli 1653, [A. S.] Lettres du card. Mazarin, VIII. 518 ff. Chéruel, Hist. de Mazarin, III. 122 ff. 2) Fleetwood och Friesendorff — K. M. 7, 21, 28 maj, 4. 11, 25 juni, 2, 9, 26, 30 juli 1653. [A. 8.] Jfr. Pufendorf, Carol. Gust. V. § 77, 79, 80. 3) R. B. — B. 22 maj 1658. Jfr. Carlson, 365, som dock för- bigår den passus, där denna tanke finner uttryck. 4) Karl Gustaf fick i själfva värket i subsideiunderhandlin- gen med Frankrike sin önskan uppfyld. Hvarken förbundsförplik- telsen i Bhenalliansen eller kapitulationen kunde hindra Mazarin Iran en hemlig förbindelse att med subsidier understöda Sverge och dymedels för konungen underlätta den kamp, hvars snara utbrott kardinalen väntade mellan honom och kejsaren. Subsidie- underhandlingen i fråga lige-er utom ramen för denna framställning. 201 sida för den närmaste framtiden l). Idén om ett fälttåg i Tyskland och mot Österrike träder småningom, och sedan valet försiggått definitivt 2), tillbaka i andra planet i hans politik. Men han vill på intet sätt inskränka sin hand- lingsfrihet att, 'sedan han blifvit färdig med Danmark, lösa jämväl konflikten med Brandenbnrg och Österrike, framför alt med Brandenbnrg med vapenmakt, där han sa funne nödvändigt. Det är denna synpunkt, som fortfarande jämte krafvet på generalgarantin bestämmer hans hållning i un- derhandlingen om Rhenallianseu, om äfven planerna att ånyo upptåga- kriget med kung Fredrik tvifvelsutan gjort honom mera böjd att hörsamma Biörenklous maningar att inträda i förbundet 3). Betydligt mera invecklad än med Frankrike blef un- der sådana förhallanden i förhandlingarna om Rhenallianseu den slutliga uppgörelsen med Sverge. Negociationerna un- der veckan närmast före valet förete en hetsjagt för att finna lösningen på den svåra frågan om villkoren för Karl Gustafs inträde och förete därjämte ett plötsligt sjunkande af Sverges aktier i underhandlingen. Redan den 12 juli presenterar det mainziska kansliet särskilda ändrings- förslag till den af Biörenklou propouerade formuleringen af birecessen, hvilka efter ytterligare tillägg och korrigeriug af Boyneburg och Furstenbergarna slutligen, den 15, omge- staltade den på det sätt, att Sverge beröfvades de alliera- 2) E. E. — B. 13, 26 juli, 4, 23 aug. 1658. [A. S.[ Adlersparre, V. 208 ff. Jfr. Fleetwood och Friesendorff — K. M. 23 april, ,10 maj, 2 juli 165S. [A. S.] Säve, 106. -) E. E. — Wrangel 22 juli 1658. [A. S.J Carlson, I. 371, not 2. 3 1 Jfr. framställningen nedan. 202 des assistens mot Brandenburg och Österrike icke blott för Pommern, utan äfven for Bremen, och Verden 1). Det var tvifvelsutan farhågan för repressalier af den blifvande kejsaren, men ännu mer den hotande hållning Karl Gustaf intog-, som vållade Johan Filips reträtt. Ty det stod föga i samklang- med idén i ärkekanslerns „för- fattningsvärk" att i det samma intaga en makt, af hvilken man hvarje ögonblick väntade ett anfall mot en af rikets fur- star. Arkekanslern hade varit beredd att utesluta Brau- denburg några månader tidigare, när offeusiven hotade från Fredrik Wilhelm. Denna gång hotade den frän Karl Gustaf. Men det stälde sig svårare att afbryta förbindelserna med Sverge eller att försöka påtvinga de svenska repre- sentanterna villkor, som voro liktydiga därmed, än det varit att skrida till den åtgärd med hänsyn till Brandeuburg, om hvilken mau förenat sig i medlet af april. Fredrik Wilhelm hade städse stått främmande för underhandlingen och hans representanter eudast lagt hinder i vägen för den; Biörenklou och Snoilsky däremot skickligt förstått att bi- bringa förbuudsifrarne öfvertygelseu om konungens böjelse för konfederationen. Deras antydningar, att förhandlin- garna med Sverge småningom blefvo ett gäckeri, då mau. så snart konungen „accommoderat sig etiam in iniquis con- ditionibus, . . . dragit sig undan och fattat nya förslag" 2), hade ett visst sken af berättigande, och Karl Gustafs ställ- ning i Flensburg med hären färdig till uppbrott bakom sig *) Se för detaljerna af dessa ändringsförslag Köcher, 258, Joachim, 440 — 42. !) B. — K. M. M juli, Sn. — K. M. 31 juli 1658. [A. 8.] 203 gaf eftertryck åt deras ord :). Det fans slutligen bland intressenterna dem, som energiskt höllo på, att alliansen borde komma till stånd endast med Karl Gustafs iuklusion. Till dem hörde nu mera främst Giese och de landtgrefliga representanterna 2). I det braunschweigska furstehuset hyste man farhågan, att ett antagande af det köln-mainziska för- slaget snarare skulle öka än minska faran för härtigarnas länder 3). Det stötte med ett ord redan i begynnelsen på betydande opposition. Hvad som i sin man bidrog att fjärma representan- terna för furstepartiet i allmänhet frän Boyneburgs och Fiirsteubergarnas sista förslag och att stämma dem för Sverge, var intressegemenskapen i den kamp, som fördes i Frankfurt af furstepartiet mot den kurfurstliga preemineu- seu. Ty i denna kamp sågo furstarna i den nordiska kro- nan sitt naturliga stöd. Upprepade gåuger hade represen- tanterna i furstarnas kollegium inkommit till kurkollegiet med anhållau att blifva hörda vid diskussionen om valkapi- tulationeu och garantierna för rikssekuriteten, men städse forgäfves. Efter påtryckning från mainziskt håll förmådde Biörenklou dem i senare hälften af juni till ett nytt för- sök 4). Men kurkollegiets habsburgska majoritet resolve- 2) „Mig är och rätt nu af förtrogen handh berättat at foede- rati invitantes begijnna apprehendera E. K. M:tts dessein, och meena at E. K. Mait. hafwer något före emot them." B. — K. M. 13 juli 1658. [A. S.] Jfr. Joachim, 441, Köcher, 264. 3) Sn. — K. M. 31 juli. I Kassel hoppades man fortfarande få in såväl Sverge som Brandenbur»' i alliansen. Joachim, 442. *) Joachim, 442, 443. 5) Sn. — K. M. 8 dec 1657, 13, 16 febr.. 16 mars, 15, 18 maj 1658 och bil., [A. 8.] Ottos rel. 16, 23 mars, 25, 29 maj 1658. [A. H.] Jfr. Sattler, IX § 116 ff., B. - K. M. 8 juni, Sn. — K. M. 5, 8, 12, 204 rade som förut, att vid deras anhållan ej skulle fästas nå- got afseende 1). Det var att ytterligare öka förbittringen 2). Man började inom partiet tänka på en federativ förening pa grundvalen af de redan affattade artiklarna i den Rhen- ska alliansen 3). Idén utgick egentligen från den neuburg- ska representanten. Den omfattades med intresse i synner- het af den miinsterska och hessen-darmstadtska. I det braunschweigska furstehuset fann man en sådan partikular- sammanslutning ,.nicht allerdiugs undienliclr'. Men man ville först afvakta, huru förhandlingarna om Rhenalliansen skulle aflöpa, sa mycket mer som man icke kunde frigöra sig för misstanken, att neuburgaren med sin plan egent- ligen afsåg att vinna ett parti för en aktion mot Branden- burg 4). Vid sidan af dessa furstepartiets alliansplaner uppdyka andra, hvilka afse ett förbund, där det protestantiska ele- mentet vore det katolska öfverlägset, och hvilka sålunda ändtligen motsvara den tanke, som ofta uttalats af Karl Gustaf. I förra hälften af augusti har Snoilsky frän wur- tembergskt håll gjorts underkunnig om dylika planer. Så- som medlemmar i konfederationen nämde man Pfalz, Ba- den-Durlach, Ansbach och Hessen-Darmstadt. Men framför alt räknade man, förklarades det, på Sverges stöd för den. L9, 22, 26, 29 juni jämte bilagor, [A. S.] Ottos rel. 5, 12, 19, 22 juni, 1658 [A. H.] Broysen, I1I2, 298, och Joachim, 441, tillskrifva B. o. Sn. en mera betydande invärkan i denna furstepartiets kamp mot den kurfurstliga preeminensen, än de faktiskt utöfvade. M De brandenb. -ess. — kurf. 29 juni (9 juli) 1658. [A. B.] -) Joachim, 471, 477, Köcher, 262. :ii B. - K. M. 8 juni 1658. [A. s.j 4 1 Skrifvelse till -ess. i Frankfurt 19 juli 1658 samt Ottos rel. 5 (15). 8, 19 juni 165S. [A. H.] 205 Snoilsky svarade med lifliga uppmaning-ar, att man borde skynda med att realisera sin idé x). Men liksom flerfaldiga gånger tidigare i fråga om Rhenalliansen har härtig Eber- hard dragit sig tillbaka, när det gälde att tag-a det åtgö- rande steget 2). Ännu innan Snoilsky afgifvit sin redogö- relse för förslaget, mottog Biörenklou en förnyad befallning frän konungen att, om det blefve nödvändigt för honom att på grund af Österrikes obenägenhet för fred „sätta" sin , .säkerhet i värjan", försöka förmå Pfalz, Wurtemberg, Hes- seu-Kassel och det braunschweigska furstehuset till ett för- bund med Sverge eller, „där de skulle draga i betänkande att sammansätta sig direkte" med Sverge, till ett förbund med hvarandra, om möjligt i förening med Mainz, Köln och ett antal riksstäder 3), samt ,,till bättre ordning och lydnad i militien" under Sverges eller Frankrikes „ direktion" 4). I medlet af augusti skänkte Karl Gustaf i en skrifvelse till Snoilsky sitt bifall till det wurtembergska förslaget och uppmanade honom att animera sinneua för det samma. Men >) Sn. — K. M. 31 juli 1658 [A. S.] 2) Sattler, IX § 136. ;) „besynnerligen Ulm, Angssburg, Lindan, Regenssburi;', N ii - renberg, Strassburg, Worms, Spier, Frankfurt och flere sädane städher, som till dheras inbördes conjunction mycket kunna hielpa". R, R. - B. 13 juli 1658. (A. S.j *) R, R. — 13 juli. Jfr. R. R. - B. 4 aug. 1658 [A. S.] „Ther the aff Oss Directionen begiärte uthi militien", heter det i ko- nungens skrifvelse, „ ville vij thermedh villfahra them och ga them tillhanda medh godhe Generaler antingen som Marggrefven Carl Magnus (af Baden-Durlach, kavallerigeneral i svensk tjänst) till häst, och Moser (Fredrik Moser v. Filseck, generallöjtnant i svensk tjänst) till foot, eller och andre som tijdhen och theras egit behagh dhet kan fodra, huar till vij och ta kunde ett corpo adjungera som ther uppe kunne värfvas" 206 när konungen aflät sistnämda order, hade raau redan bragt underhandling-en om Ehenalliansen till afslutning l). Öfriga förbundsplaner voro för tillfället skjutna a sido. Pä ett besök hos Snoilsky den 17 juli fingo Boyne- burg, Wilhelm v. Furstenberg och Heyland hans löfte att inga förbundet äfven med uteslutande af det svenska Pommern 2). Möjligheten till en lösning af de återstående svårigheterna trodde de sig hafva funnit i en neutralisering af Sverges och Brandenburgs besittningar i westfaliska och nedersach- siska kretsarna. De mainziska och köluska ministrarnas första förslag gick ut på, att hufvudrecessen skulle affattas i en tvåfaldig formulering. I den ena, bestämd för Sverge, skulle Brandenburg jämte det svenska och braudenburgska Pom- mern helt och hållet utlämnas samt Sverge, så länge det polska kriget varade, intagas endast för Bremen och Verdem I den audra skulle såväl Sverge som Neuburg utlämnas och Braudenburg fä plats endast för Minden, Halberstadt och möjligen Cleve 3). Jämväl Giese förklarade nämligen nu- ') B. B. — Sn. (i aug. 1658. [A. S.] -) „0b mann numvohl disseits materi genug gehabt hette, sich zu excusirn, zumahlen Sie Selbsten von Jhren deswegen get- hanen projecten immer weiter znriickgeben" . . . Sn. — K. M. 10 juli 1658. [A. S.) :!) Joachim, 173, Köcher, 259. Sn. — K. M. 13 juli 1658. [A. S.] Joachim, anför (-173), att intressenterna kategoriskt förklarade sig ämna fortsätta underhandlingen med Brandenburg, för det fall att svenskarna skulle vägra att acceptera nentraliseringsprojektet. Sir.s relation ger icke denna uppfattning. „Es geben", skrifver han, „zwar obgedachte Maintz- vndt Cflllnische Ministri vor, das Sie honestatis causse mit Brandeburg alss Einem mit Churfursten, anderst nicht verfahren könten, alss Selbigen nach der mit Ew. Kö- nigl. Maijtt. zuvor vollzogenen verbnndnus gleichergestallt, Eine 207 mera öppet, att pfalzgrefven var beredd till inträde i allian- sen endast om Fredrik Wilhelm uteblefve ur den 1). En dylik formulering af neutraliseringsplanen fördömde emellertid sig- själf. Canstein hade alt fortfarande icke ens fullmakt för underhandling-en. De svenska representan- terna kunde följaktligen, med kännedom om det stöd de hade hos pfalz-grefven och i Kassel 2), så mycket bestämdare hänvisa till fordringarna i sitt birecessförslag och förklara sig emot ett intagande af Braudeuburg, i hvilken form som hälst3). Också i det braunschweigska furstehuset var man emot en neutralisering på sådana villkor. Man konstate- rade, att man därigenom kunde blifva invecklad icke i ett, utan i tvänne krig: så till vida nämligen, som man i hän- delse af en brytning mellan Sverge och Brandenburg kunde Alliance auff solelie mäss anzubieten, Sie wusten aber gewiss, 'lass Brandeburg solche nicht acceptim, vndt consequenter nichts dar- auss werden wiirdte, vndt solches wären Sie dergestallt versichert, dass der herr Graff Willhelm von Furstenberg, dissfalls gegen Ein Taussendt Bthlr. viertaussendt zu venvetten auffsetzen wollte." Sn. — K. M, 13 juli. Snoilsky var fortfarande öfvertygad om, att ingen af intressenterna utom Neuburg skulle förklara sig för Brandenburgs exklusion. Sn. — K. M. Ö juli 1658. [A. S.j Förkla- ringen var, när den slutligen afgafs, för Sn. högst oväntad, „iiber allés Verhoffen". Sn. — K. M. 10, Jfr. Sn. -- K. M. 13, 17 juli 1658. [A. S.] 1 ) Joachim, 478, not 2. *) Joachim, 478 not 2, 485 . . . „zumahlen der Pfalz-Newbur- gische Gestern noch, Alss die Sämptliche Fiirstliche Gesandte in desselben logiment beijsammen gewesen, mit mir darvon confe- rirt, vndt mich in dem passu contra Brandeburg zu secundirn ver- sprochen". Sn. - K. M. 13 juli 1658. [A. S.] 3) Joachim, 472, 473 — 74, Köcher, 261. 208 skyldigkäimas att försvara exempelvis Minden mot svenska trupper och samtidigt Wismar mot brandenburgska l). Det gälde således att finna på nya utvägar. Efter det man förgäfves på en konferens i Höchst den 21 juli2) försökt komma till en uppgörelse, infunno sig den 26 Boyne- burg- och Witte hos Suoilsky med meddelandet, att de nu- mera öfverenskommit om att utelämna Brandenburg ur re- cessen. att icke ingå någon allians med kurfursten samt att intaga Bremen, Verden och Wismar i förbundet och för- svara dessa länder emot Fredrik Wilhelm och hans „adhe- renter". under förutsättning att konungen beviljade neutra- litet för det brandenburgska Minden och Halberstadt, så länge kurfursten icke skrede till fiendtlighet mot Sverge ur uämda länder. Pa dessa villkor ville de, att Snoilsky omedelbart skulle skrida till afslutning med förbehåll af konungens ratifikation eller åtminstone gifVa sitt uttryck- liga bifall, till att de öfriga finge ingå alliansen äfven utan Sverge samt att konungen, om han så fuuue för godt, kunde inträda senare. Snoilsky gaf till svar, att han icke kunde föreskrifva någon regel för deras handlingssätt, men före- slog, att de skulle vänta ännu några dagar; han hoppa- des, att konungens resolution med det första skulle inträffa 3). ]) Köcher, 260. Joachim, 475 — 76. 3) Icke såsom Joachim, 476 not 2, förmodar den 12 (22). B. — K. M. 13 juli, Sn. — K. M. 13 juli 1658. [A. S.] Jfr. Säve, 111. 3) Sn. - K. M. 17 juli 1658. [A. S.| „Jlli wollten nicht geni etwas thun ohne mit disseits bezeugendtem guten belieben; Sie könten auch glimpffs halher gegen Brandeburg nicht anderst thun. Wirwohl Jhnen fiirnemblich darumb zuthun hierdurch zuverhiiten. dass der Krieg nicht in das Beich devolvirt werden möchte. Ego: regerirte: Es wäre zu wtinschen gewesen, dass man beij anfang des Dähnischen Kriegs so sorgfällig fur den Nieder-Säxischen Oraijss gewesen wäre: Jlli: zogen die Axelln, musten bekennen, dass es anderst hette sein sollen." 209 De skrifvelser, som de svenska representanterna inhän- digat sedan den 11 juni, gåfvo ingen förhoppning-, om att Karl Gustaf skulle bifalla neutraliseringsplanen. Den 21 juni påminde konungen sina sändebud om sin resolution frän Göteborg af den 11 i fråga om alliansen och tillade: „I fall I icke kunnen . . . hälla mig liberas manus så emot Brandenburg som Österrike, så är det bäst, jag- aldrig- kom- mer där in". Ville vederbörande halva honom in i förbundet, så måste Brandenburg uteslutas, och skulle Brandenburg inta- gas, så begärde konungen icke att inträda. Ty alliansen finge icke binda honom händerna att ..revancliera sig" på kurfusten l). Hvad Snoilsky privatim förnam vid sina försök att sondera terrängen angående de eventualiteter, som kunde följa, om konungen ej bifölle neutralitetsprojektet, lofvade det bästa. Svaren lydde undfallande, att man i sådant fall skulle tänka på andra „expedientia", emedan man „quovis modo ville vara allierad med Sverge 2)." ') I!. B. — B. 11 juni, 4 juli 1658. Jfr. B. B. — Sn. 28 juni 1658. [A. S.] -) Så förklarade sig Witte och j samma riktning Otto för Sn. „Der von Boineburg liesse sich geriugsamb mareken, dass mann Jhres theils nicht gemeint wegen des Neutralitet Puncts Ew. Kö- nigl. M:tt gäntzlich ausszusetzen, hielte aber dafiir dass es sich aulf Em öder andere weise bald schicken werde, wann nur Jmmit- telst Kin anfang der subscription mit etzlichen gemacht, vndt die Chur. vndt Fursten dadurch in so viel bessern respect beij denen kaijsscrlichen . . . gesetzet wiirdten, vndcrdessen kamen die Bran- denburgischen von hier hinweg vndt liesse sich alssdann auch desto bésser darinn handlen . . . Alle hielten solches von Consideration vndt bezeugten hoch dass Sie ohne Ew. Königl. M:tt nicht gern "tu as tlmn wollten". Sn. — K. M. 27 juli 1658. [A. S.] 14 210 ! Men dylika försäkringar motsvarade icke längre sak- förhållandet. Liksom flerfaldiga gånger tidigare började Johan Filip allvarligt tänka på att lata förbundet komina till afslutning utan Sverge *). Hade det berott allenast af ärkekanslern, af Maximilian Henrik -), af braunschweigarna och fransmännen, skulle det tvifvelsutan hafva skett. Redan i april hade Gramont och Lionne förfrågat sig, om kardi- nalen icke vore färdig till ett sådant steg3). Den 24 juli afgick, såsom resultat af en fämiljekonferens i Peine före- gående dag, till det braunschweigska furstehusets förtroende- män i Frankfurt en instruktion, som medgaf dem rätt där- till, sa vidt äfven Frankrike, Kassekoch de öfriga voro be- slutna därför4). Den 21 i samma månad biföll jämväl Ma- zariu sina representanters förfrågan. De skulle blott hälla platsen öppen för Karl Gustaf att inträda senare 5). Men Dörnberg kunde icke gifva löfte om sin uuder- skrift under förutsättning af Sverges exklusion, sa länge han ej hade landtgréfvens uttryckliga begitvande. Utan Dörnberg ville icke braunschweigarna ingå alliansen, utan braunschweigarna och de kasselska icke fransmännen. Det ') Joachim, 474, 477 och flerstädes. *) För Maximilian Henriks bållniug se Joachim, 501, not. A) „Memoire a Mg:r le Cardinal" 16 april 1658. Allem. Vol. ('XL1. [A. 1'.] 1 juni uttalade B. starka misstankar, att „the pä sidstone skulle taga emoth . . . Churfurstarnes Offerte fast E. K. M:tt icke komme medh i samme bundh". B. — K. M. 12 juni, jfr. B. — K. M. 19 juni 1658. [A. S.] 4) Joacltim, 475, Köcher, 261. b) Lettres du card. Mazarin, XIII. 520, Chéruel, Hist. de Mazarin, 111. 125. Jfr. Sn. — K M. 31 juli 1658. (A. S.l Joachim, 479. 211 Återstod följaktligen blott att afvakta Karl Gustafs och landtgrefvens slutliga förklaring l). Uet var dock icke alla, som voro böjda därför. I samma mån, som utsikterna växte, att förbundet skulle komma till stånd, hade bearbetningen mot det samma från österrikiskt hall och småningom äfven från brandenburgskt blifvit lif- ligare och lifligare 2). På de sista konferenserna vardt det klart, att den burit frukt. Den 3 augusti afreste kurfur- sten af Trier från Frankfurt utan att där kvarlämna någon af sina representanter; några dagar senare Schmiesing. Både kurfursten och biskopen vägrade sin underskrift, då allian- sen afslöts och blefvo först senare medlemmar af den samma. Men deras tillbakaträdande kunde icke mera uppehålla förbundets afslutniug. Efter flitiga konferenser — en ny öfver- läggning i Höchst och tvänne plenarsessiouer den 30 och 31 juli, — vidtog o Boyueberg, Wilhelm v. Furstenberg och de tre brauuschweigska representanterna den 2 och 5 augusti med att omredigera hufvudrecessen i öfverensstämmelse med de medgifvandeu, som gifvits svenskarna, och i öfverensstäm- melse med neutraliseringsprojektet. Brandenburg ströks samt i öfverensstämmelse därmed den sista klausulen i reces- seu, enligt hvilken det stod livar och en af de underhandlande fritt att inträda äfven senare. Det svenska Pommern ute- slöts, men det bifogades, att Karl Gustaf efter slutet af det l) Joachim, 483, 485, Gtiese hade den 28 juli lämnat Frankfurt tor en tid. Joachim, -178, not 2. Han var, förklarade han vid sin afresa, färdig att underskrifva alliansrecessen, endast om Branden- burg icke skulle göra det. Jfr. Joachim, 481. -) Joachim, 439 not 2, 455 ff., 472, 478 ii'., 4S4 not 3, och flerstädes Sn. — K. M. 31 juli, B. - K. M. 13 juli 1658. [A. S.] Urk. u, Acten, VIII. 551. Köcher, 262, 266. 212 polska och däråt' härrörande krig kunde inträda i alliansen äfven i sin egenskap af härtig af detta land. Till den 1 artikeln bifogades för att mildra intrycket af allian- sen hos kejsaren, att „ författningen" afsåg ingen otfension. ,.allraminst H:s Keiserl. M:ts eller rikets". Till livad den 5 artikeln stadgade om de allierades skyldigheter i fråga om generalgarantiu bifogades, att de i kraft af det afslutna förbundet lofvat, att till upprätthållande af freden, såväl pa rikets riksdagar som i synnerhet på dess kretskonvent af alla krafter arbeta, för att generalgarantin i öfverens- stämmelse med fredsinstrumentets paragraf „ Verum tamen" värkligt och eftertrykligt skulle befordras. Man hade m. a. o. inrymt svenskarna samma formel, som ingick i den franska alliansrecessen. Slutligen inryktes en ny klausul, i hvilken man gjorde Sverges biträde beroende af, om det skulle be- vilja den äskade neutraliteten för Miuden och Halberstadt 1). Sedan omredigeringen slutförts, riktades ännu en gång genom Boyneburg och Furstenbergarna pa intressenternas vägnar en enträgen anhållan till Suoilsky att pa ofvannämda villkor omedelbart underskrifva recesseu, — om han sa ön- skade under förutsättning, att giltigheten af hans under- skrift blefve beroende af konungens ratifikation. Pa den samma afgafs, efter mogen öfverläggning mellan Suoilsky, Biörenklou och Brahe samma svar som förut: Svenskarna stälde till de öfrigas godtfinnande att göra, livad de ville, men badö dem uppehålla afslutningen ännu några dagar, till dess konungens definitiva svar kunde inträffa 2). ') Sn. — K. M. 27 juli 1658. A. S.| Jfr. Joachim, 483-84, 489. Äfven löftet om Pommerns inneslutning gafs svenskarna redan den 5 ang. -) Sn. _ K. M. 11 juli 1658. [A. S.] 2 1 3 Tre dag-ar senare, den 8 augusti, mottog Snoilsky en skrifvelse, i hvilken Karl Gustaf gaf det faktiska afslaget på neutraliseringsprojektet l). Konungen upprepade, att Brandenburg ingalunda finge inneslutas i alliansen. Ty han ville hafva händerna Ma att angripa kurfursten på den ort och det sätt han funne lämpligast utan att i sådant af- seende bindas af någon inskränkning. Närmare uppgifter lofvade han med det första 2). Iuuau denna närmare förklaring inträffade, fann man emellertid i Frankfurt en utväg, som lämnade en accepta- bel ersättning för neutraliseringsprojektet: Man lät det bero af konungen själf att, om han sa ville, angripa de brandenburgska länder, som man önskade bevara för freden, meu beslöt att undandraga honom förbundsassisteuseii, för det fall att han skrede till sådan åtgärd. I denna idé låg möjligheten till en slutlig uppgörelse. Neutraliseriugspro- jektet förföll. I stället beslöt man affatta en ny klausul, hvilken inryktes i hufvudrecessens första artikel. Intressenterna 2i R. R. — Sn. '_'.! juli: mottagandet anmäldt Sn. — K. M. L3 juli. 1658 [A. S.] sintemah] solches", tillägger konungen, „de- nen Alliencen darinnen Wir anietzo begriffen, gänzlich zmvieder". Här syftas tydligen på „alliensen" med Neuburg. Jfr. ofvan II. L89 not 1. Ordet användes icke sällan i tidens diplomatiska språk i betydelsen af alliansunderhandling. 3) Det formella har inträffat i Frankfurt, furst sedan alliansen afslutits, icke, såsom Joachim, 4^7, uppger, den VI augusti. „.Jm Librigen", sa lyder K. G:s order i fråga, „\verdet Jhr Euch der Alliance halber Lusern vorhergehenden Schreiben gemäss zu be- scheiden wissen, undt Neutralität wegen Minden undt Halber- stadt mit Brandenbur,"- keines weges einlassen". R. R. — Sn. 2aug. 1658. Jfr. R. R. — B. 4 ang. ; — Sn. 6 aug. L658. [A. S.| 214 uttalade i den samma: att. ehuru de icke hade för afsikt att inblanda sig- i det polska kriget eller i de förvecklingar, hvilka kunde förefalla mellan Sverge och Brandenburg samt deras konfedererade, och i öfverensstämmelse därmed stälde sig helt och hållet utom de konflikter, som möjligen kunde inträffa i Polen, Preussen, Pommern eller Mark Branden- burg, sä skulle de ändock, om konungen af Sverge af kurfur- sten, polackerna eller deras konfedererade blefve augripen i sina i nedersachsiska och westfaliska kretsarna belägna länder eller hans trupper dit förföljdes, obetingadt lämna honom assistens i öfverensstämmelse med recessens bestäm- melser. Men de fritogo sig frän sådan assistens äfveu i dessa kretsar, för det fall att konungen inom dem skulle skrida till angrepp på kurfursten, hans där befintliga trup- per eller där belägna länder och sedan i sin tur skulle öfver- fallas af Brandenburg och dess bundsförvandter 1). „Så hafva de allierade numera förklarat sig", skref Snoilsky till konungen den 13 augusti. ,.att främst E. K. M:tts här närvarande gesandter och jag för min ringa del 2) icke ansett rådligt att afslå" ett inträde 3). Under de närmast följande dagarna, den 15 och IG augusti, undertecknades ä kurfurstarnas af Mainz och Köln, de tre härtigarnas af Braunschweig, pfalzgrefvens af Neu- burg samt konungarnas af Frankrike och Sverge vägnar recesserna för det förbund, som blifvit kalladt Phenalliansen. Den kasselska representantens underskrift följde uägra da- ') 1 tryck hos Köcher, 264- 65, och Joachim, 488 89. -i Jfr. Köcher, 2(iö. Att någon mera betydande menings- skiljaktighet, huruvida man kunde skrida till aislutning, skulle förefunnits mellan 1!. o. Sn. framgår ej af de svenska källorna. s) Sn. — K. M. 3 aug. L658. [A. S.| 215 gar senare 1). Ratifikationerna utväxlades under höstens förlopp2). Karl Gustaf utfärdade sin den 6 september3). „Med den slutna och underskrifna allianstrakten . . . aro \vi kontenta", meddelade han sina representanter några dagar tidigare. „Den . . . kommer oss väl till pass vid w ar itererade expedition emot Danmark" 4). Rlienalliansen var det praktiska resultatet af de ty- ska ständernas förbundssträtVanden under årtiondet efter westfaliska freden. Iiiksärkekanslern, som så energiskt gått i spetsen för dem, såg i förbundets tillkomst, en af sina förnämsta diplomatiska framgångar och såg', såsom han hoppats, g-enoni det samma för en tid sin ställning som en af de inflytelserikaste statsmän i Tyskland och Europa be- fästas. I sin ursprung-liga form motsvarade konfederationen visserligen föga kurfurstens planerade garantiallians för Tysklands och vår världsdels fred. Dess officielt faststälda truppstyrka utgjorde 10,000, närmare bestämdt 10,050 m. •"')• Men tack vare bestämmelsen, att tillträde till allian- sen skulle stå öppet för öfriga rikets furstar, och i över- ensstämmelse med den idé, som låg- till grund för den, upp- giften att värkliggöra generalgarantin, drog den småningom ') Joachim, 489 ff. 2) Meddelanden ur Svenska riksarkivet, XVIII. 191. 3) E. R. 26 ang. 1658. [A. S.) 4) R. R. — B. och Bralie 28 aug. 1658. [A. S.] s) Frankrike biträdde den med 800 m. till häst och 1,600 till fot; Sverge med 250 m. till häst och 400 tilt fot. 216 till sig alt flere af rikets ständer. T medlet af 1660-talet, då den nått höjden af utveckling-, voro förutom de ur- sprungliga intressenterna äfven Darmstadt, Wurtemberg, Sverge för Pommern, pfalzgrefven af Limburg, biskopen af Miinster, kurfursten af Trier, Pfalz-Zweibriicken, biskopen af Basel, biskopen af Strassburg, kurfursten och markgref- varna af Brandenburg medlemmar af den samma. Det är ju dock icke förbundsmedlemmarnas antal, alliansrecessernas konkreta innehall eller den ställning Jo- han Filip v. Schönborn vann genom konfederationen, som förlänat den dess betydelse i den historiska utvecklingen. Det är fastmera den omständighet, att i den samma efter reformationstidehvarfvets och 30-åriga krigets stormar ka- toliker och protestanter i Tyskland för första gängen ena- des för en gemensam uppgift i fredens tjänst, och den om- ständighet, att, detta förbund af tyska furstar bland sina medlemmar räknade de bada makter, hvilka hade åtgjort den stora kampen för protestantismens och ständerfrihetens sak, men hvilka äfven i sa rikt matt bidragit till 30-åriga krigets förstörelsevärk och Tysklands politiska splittring-. Redan för dem af samtiden, h vilkas blick nådde längre, och för dem. med hvilkas statskonst Rhenförbundets tendens icke harmonierade, tyktes det klart, hvilket mal de bada kronorna fullföljde i underhandling-en. Det tyktes dem klart, att de i förbundet skulle se ett kärkommet värktyg att ytterligare befästa den ställning de vunnit i Tyskland genom westfaliska freden och ett medel att främja de intressen de gjort till sina under 30-åriga kriget och i fredskongressen J). ') „Wir mässen es zwar", heter det i Fredrik Wilhelms af Brandenburg ofta citerade skrifvelse till kurfursten af Köln an- gående alliansen tre månader efter dess afslutning, „vor eine ganz 217 Beträffande Frankrike äger denna uppfattning giltig- het. Mazariu har också icke försummat att anknytande (ill traditionerna från Kils själf understöda ständernas för- bundssträfvanden ; han har äfven försökt förmå den svenska regeringen att värka i samma riktning. Frankrike biträdde af konfederationens samtliga medlemmar den med den ojämförligt största truppstyrka och öppnade t. o. m.. för att binda sina tyska allierade i sitt intresse, för dem den lockande utsikten till understöd med hela sin disponibla härsmakt, för det fall att kejsaren skulle skrida till repressa- lier mot dem för deras förbundspolitik. Både Sverges antecedentia, den andel det genom fre- den förvärfvat i Tysklands inre politiska lif och den hållning dess representanter, främst Snoilsky, vid flere tilltal leu intogo i underhandlingen hafva gifvit stöd för uppfattnin- gen, att det i sin tyska politik och med hänsyn till stän- dernas förbundsplaner mer eller mindre bestämdt tillämpade samma grundsatser som Frankrike. Men beträttande Sverge äger detta icke giltighet. Den branden burgska diplomaten Dobrczenskis sats, att riks- ständernas sammanslutning icke betydde „vackert väder i den svenska almanacken." och den af Mevius citerade po- litiska maximen, att mau snarare borde hälla de tyska fur- starna från hvarandra än befordra deras närmare konjunk- tion, gälde i hufvudsak som regel inom den svenska diplo- matin under hela decenniet efter westfaliska freden. sonderbahre Strafe, so der allmächtige Gott iiber das römische Reich verhänget, achten, dass auch die vornehmsten Säulen sich von dem rechten Weg, dasselbige in beständigem Fried und sicherem Rnhestand zu erhalten, durch die Widerwärtigen ablei- ten lassen". L>lS Till Sverge var det, som riksärkekanslern i främsta rummet riktade sina blickar, när han sökte stöd för sitt tyska ständerförbund och på exekutionsdagen i Niirnberg för pfalzgrefven Karl Gustaf framlade sitt stora program för „en allmän riksförfattning". Frankrike dignade vid denna tid under frondens olyckor, och förhållandet mellan Johan Filip och kardinalen var redan då icke det bästa. Men hade Karl Gustaf och Kristina mottogo kurfurstens proposition tämligen kyligt. Det intresse drottningen nå- got senare ådagalägger att „animera" ständerna i deras sträfvan och „suo voto et hortatu" sta dem bi är af rent platonisk art; det bäres icke af något förtroende till deras förmåga att praktiskt tillämpa sina idéer, än mindre inne- bär det ett försök att vända rörelsen till Sverges förmån. Medan slutligen drottningen under de sista åren af sin re- gering genom sin konflikt med staden Bremen och ännu mera genom sin hållning till de habsburgska makterna ådrar sig det svenskvänliga partiets i Tyskland misstro, upprullar Wäldeck det storartade program för en tysk ständerunion under Fredrik Wilhelms ledning, i hvilket Preussens kallelse i Tyskland redan så tydligt varsnas. Uppgiften att fungera som ständernas beskyddare öfverta- ges m. a. o. af Brandenburg. De ansatser Karl Gustaf såsom Kristinas efterträdare i böljan af sin regering lägger i dagen att taga lifligare del i Tysklands politiska lif gifva sig icke häller uttryck i någon som hälst böjelse att främja ständernas federativa arbete; tvärtom, i norra Tyskland lägger han ifrigt an på att motarbeta detsamma. Sedan kriget börjat mot Polen, blir Sverges representant på själfva centralorten för det politiska lif vet i Tyskland, Snoilsky, för langa tider utan detaljorder 219 beträffande körningens önskningsmål och afsikter i den ty- ska politiken. När under den period, af yttersta fara för Sverge, som Karl Gustafs ingrepp i den bestående ordningen i vår världsdel framkallat, genom ärkekanslerns, braunschweigar- nas och landtgrefve Wilhelms åtgärd man för andra gän- gen närmade sig- den svenska regeringen och riktade en formell inbjudning' till konungen att blifva medlem af den tyska furstekonfederationen, då tyckes han för en tid häu- gifva sig- ät föreställningen, att ett inträde i den samma kunde blifva honom till nytta. Han gör t. o. m. ett försök att tilltvinga sig ständernas bistand i kraft af de svaga garantier för riksfredens bevarande, som man i nedersach- siska kretsen delvis i trots af hans motstånd försökt upp- rätta. Men han påminnes ånyo om, livad han ju egentli- gen viste redan förut: att de intressen ständerna fullföljde i sin federativa politik icke harmonierade med det program han föresatt sig att realisera i sin egen. Johan Filips fursteförbund afsåg upprätthallandet af Tysklands och Europas fred, Karl Gustafs mal var fullbor- dandet af Sverges östersjövälde genom eröfring, och hans sträfvan gick år 105b ut på att tända krigets laga i Tyskland. Konungens förnämsta ögonmärke med hänsyn till in- tressenterna i underhandlingen och i den tyska politiken öfver hufvud, sedan den kritiska perioden inträdt 1U57, blir att erhålla effektivt och omedelbart understöd mot sina för- bundna fiender och att erhålla det för minsta möjliga upp- offring. Isolerad som han öfver hufvud står i förhållande till rikets furstar, riktar han sig i sådant afseende på ba sen af fredsinstrumentet till det officiella Tyskland, eller anknyter han i de alliansförslag' han gör de protestantiska 220 ständerna till traditionerna från 30-åriga krigets dagar, traditioner, livilka till icke ringa del förlorat sin lifskraft, och med livilka den tanke, som lag till grund för Rheu- alliausen, på det bestämdaste bröt. Konungens anbud upp- togos emellertid icke såsom han önskat; — detta redan af det skäl, att de icke öppnade någon som hälst utsikt till förmån för dem, till livilka de riktades. I öfverensstämmelse med Karl Gustafs hållning i sin rikspolitik gör Suoilsky under det sista skedet af under- handlingen i Frankfurt till sin uppgift att så vidt möjligt nedbringa Sverges kontingent i alliansen frän den summa af 1,000 m. till fot och 420 till häst, till hvilken den var faststäld i december 1657. Och hans s träivan krönes med framgång. Medan Frankrike biträdde konfederationen med en truppstyrka, som icke var mycket mindre än de tre andliga kurfurstarnas tillsamman, biel Sverge, endast Hessen-Kassel undantaget, den af intressenterna, som till alliansarmén uppstälde den minsta kontingenten. Sin önskan om omedelbart understöd af de allierade fick konungen jämväl uppfyld, om också icke i den ut- sträckning han hade velat: De. konfedererade skyddade i kraft af förbundet, när kort efter dess afslutning kriget med Danmark bröt ut, det svenska Bremen och Verdeu mot hans fiender. Men tanken att begagna ständernas fede- rativa sträfvanden och deras försök att i dem indraga Sverge för att för framtiden främja och befästa den makt- ställning, som vunnits 1G4«; tanken att försöka lämpa dessa rörelsers tendens för sina syften; att försöka häfva de tvek- sammas farhågor för en förbindelse med den nordiska kro- nan; och ännu mera, tanken att modifiera sin egen politik efter den härskande strömningen i Tyskland: — en sådan tanke låg Karl Gustaf liksom Kristina fjärran. 221 Regeringens hållning trykte sin prägel på dess repre- sentanters och normerade deras, där den tidigare varit a t vi- kande, efter sitt mönster. „Was die eigentliche cansa in- terna movens sein möge, warum Frankreieh, Mainz nnd Köln dieses AYerk (welches doch vielleicht an sich selbsten mehr auf dem Papier nnd in verbis als in re bestehet) so emsig und iiberaus eifrig treiben, . . . känn . . . man nicht recht wissen öder penetriren", skref Snoilsky till konungen, när han den 13 augusti 1658 anmälde, att mau i Frank- furt stod nära slutet. Eldigt livad en del förmodade, var anledningen för Frankrikes vidkommande den, att de fran- ska representanterna icke kunde återvända frun Tyskland ,.med alldeles oförrättadt ärende" och därför ville, sa tillägger han ironiskt, „slnta en slik förnäm allians"; för kurfurstarnas af Mainz och Köln vidkommande återigen den, ..att kanhända de höga ministrarna icke förr kunde komma till den dem ntlofvade réeompense, än detta värk blifvit bragt till perfektion". Hufvndskälet, hvarför han ansåg sig kunna bifalla till konungens inträde var, „att man kunde hoppas", att han icke skulle hafva skada, utan „kan- hända" t. o. m. kunde vänta någon nytta däraf förnäm- ligast med hänsyn till sina värfningar i Romerska riket". Inom hela den svenska diplomatin är det öfver hnf- vud endast Biörenklon, som i fråga om alliansen och dess betydelse vidhöll en annan uppfattning. „Efter reformatio- nens första begynnelse är intet exempel att finna in impe- rio, att katolici och protestantes så hafva hållit i hop förr än detta", skrifver han till Karl Gustaf fyra månader efter förbundets afslutuing 1). ..Och är ingenting, som Österrike ') B. — K. M. 3ii nov. 1658. |II. S. 222 sa högt apprehenderär, som det, att riksens ständer af bägge religionerna sa väl katoliske som protesterande synas härmed komma uti förtrolig kommunikation; och om detta förbundet får stadga och något lopp af tiden, lära foederati härefter pläga samfäldt rad pro conservatione libertatis et jurium emot huset Österrikes och Spaniens desseiuer". Det lider knappast något tvifvel, att förändringen i Biörenklous uppfattning, - - ty denna var ju till en början helt annan — , är att tillskrifva inflytande frän franskt hall. — så litet han än eljes var mottaglig för påvärkan där- ifrån. Den franska diplomatin arbetade efter Mazarins död lifligt i samma riktning-, som kardinalen fullföljt i sin ty- ska politik. Ludvig XIV sag i uppgiften att genom allian- ser binda de tyska furstarna vid sig, en af sina viktigaste på diplomatins område. Konsekvent och energiskt sträfvade han att i eget intresse blifva „den tyska frihetens'' och de tyska ständernas beskyddare, sedan Brandenburg för en tid afstått från sin ställning såsom sådan. Förmyndarregerin- gen, som tog arf efter Karl Gustaf, fullföljde andra mal och hade andra intressen än att försöka bevaka Sverges maktställning söder om Östersjön genom förbindelser med rikets ständer. Sa hafva Sverge och Frankrike på det område, där det inre politiska lifvet i Tyskland efter westfaliska freden främst koncentrerade sig, intagit en väsentligen olika håll- ning'. Det kunde själffallet icke blifva utan följder med hänsyn till deras inflytande och relativa maktställning i ri- ket. Frankrikes statskonst ledde till dess imponerande, om ock bräckliga protektorat öfver de tyska furstarna. Och just det förbund, genom hvilket Johan Filips doktrinära 223 politik ville upprätthålla Tysklands och Europas fred, blef den egentliga basen och härden för utbildningen af det samma. ■ I medlet af 1660-talet stod Ludvig- XIV såsom herre och mästare öfver de i Rhenalliansen förbundna fur- starna lik en andra kejsare vid Leopolds sida i dennes splittrade rike. För Sverge måste det däremot i läng- den och för framtiden blifva af betydelse, att de möjlig- heter, som ständernas förbundssträfvanden öppnade för befästande af Gustaf Adolfs och Axel Oxenstiernas värk i Tyskland, lämnades obegagnade. „Autrefois", sä kunde Ludvig XIV redan några år efter Karl Gustafs död i en skrifvelse till Grauel, sin representant i Frankfurt, ka- rakterisera „de båda kronornas" ömsesidiga inflytande bland de tyska furstarna: fordom var jag „moins considéré en Allemagne par moi-méme que par leur" (svenskarnas) „ami- tié et leur adhérence, au lien qu'il semble que tout ait ehangé anjourd'hui de face et que la Snede ne soit plus regardée qu'en tant qivelle est unie ä moi et qu'elle a mon affection et pent avoir besoiu de mon appui". Register. Furstliga personer torde sökas under resp. länders namn. Aachen I. 170. Adler Salvius, Johan, svensk diplomat I. 52, 69, 72, 73, 86, 95, 119, 161. Adolf Johan, pfalzgrefve, generalissimus öfver svenska armén i Po- len och Preussen II. 2, 16. 33. Aldenhoven, Johan Kr., diplomat i tjänst hos Maximilian Henrik af Köln II. 32, 64. Alten, Bodö v., sändebud från Braunsehweig-Liineburg till Karl X Gustaf II. 195. Altenburg; se Sachsen-A. Ansbach II. 90, 204. Appelboom, Harald, svensk resident i Haag 1. 231 — 35, 249; II. 23, 52—54, 58, 76—78, 95. Ascliaffenbnrg I. 218. Augsburg II. 205. d Avaugour, Charles, franskt sändebud hos Karl X Gustaf I. 2, 33, 40, 41, 43, 45, 60, 65 -67, 74, 77, 79-81, 110, 237—44: 11. 61, 138. Baden-Durlach II. 90, K »9, 204. - Karl Magnus, markgrefve, kavallerigeneral i svensk tjänst II. 205. Badenhausen, Regner, hessen-kassekk representant i Frankfurl a. M. I. 246, 257; II. 46, 65, 68, 69, 82, 91, 95, 96, 98, 106, 107, 112. 1 >4. 225 Baireuth IT. 90. Bajern, Maximilian 1, kurfurste 1. 5. 12, 15, 18—20, 56. Maria Anna, den föregåendes gemål I. 84, 156. - Ferdinand Maria, kurfurste I. 12, 148, 156, 157, 169, 178, 204, 209, 212, 213, 235; It. 26, 196. Adelheid, den föregåendes gemål 1. 157. Albrecht, härtig II. 156. Bamberg I. 39, 169: I k 180 konventet 1651 I. 74. kretsdagen 1654 1. 177. Bardeleben, Kristian v., tysk diplomat II. 80. Basel II. 216. Berg I. 124, 127; II. 17, 89. Berlin (jfr. Brandenburg) 1. 134, 153. 159, 165, 167, 194, 224- 26: II. 13, 52, 56, 98, 137, 142, 150, 182. Bidenbach v. Treuenfels, Wilhelm, wiirtembergsk representant i Frankfurt a. M. I. 24S. Bielke, Sten, svenskt sändebud till Kursachsen ni. ti. st. 1. 221, 242, 243, 250: II. 13, 14. Bischofsheim II. 151. Bisping, Johan, representant för Kristoffer Bernhard af Minister i Frankfurt a. M. II. 32, (i4. Biörenklou, Mattias, svensk representant vid riksdagen i Regens- burg, vid valdagen i Frankfurt a. M. m. m. 1. 53, 81,86, 161, 162, 164—67, 170, 175, 176, 222: II. 20, 33, 34, 40-49, 51, 59, 61, 62, 64, 67—69, 72—78, 83-89, 93—98, 103—05, 107, 108, 110-112, 114—17, 127-33, 135—40, 142, 150 52, 155-72, 175 —81, 183, 184, 186—90, 1 92 — 98, 200 -05, 207—15, 221, 222. Blondel, Franeois, fransk representant hos Fredrik Wilh. af Bran- denburg II. 167. Blumenthal, Joaeh. Fr., brandenburgsk representant på riksdagen i Regensburg I. 150, 166. Bohle, Fr., svensk representant vid riksdagen i Regensburg, krets- dagen i Leipzig 1654 m. m. 1. 161—67, 170, 1 75 — 7S. 195, 197, 215, 222, 224, 242; II. 14. Bonde, Krister, svenskt sändebud till England l. 243. 226 Bordeaux, fransk ambassadör i England 1. 180. Borsteli, Georg, Fr. v., brandenburgsk representant på kretsdagen i Leipzig 1654 I. 195—98. Boyneburg, Johan Kr. v., mainzisk statsman 1. 13, 219, 246, 254; II. 18, 48, 64, 73, 77, 92, 105, 108, 111, 128—31, 134, 138, 140, 141, 163, 164, 167, 168, 171, 173, 179, 186, 187, 189, 192, 194, 201, 203, 206, 208, 211, 212. Bradschäw, Richard, engelsk resident i Eamburg I. 180. Brahe, Nils, svensk representant i Frankfurt a. M. II. 161, 175, 176, 198, 212, 215. Brandenburg, Fredrik Wilhelm, kurfurste I. 6, 15, 19, 30, 47, 81, 86, 89, 90. 99, 100, 103, 115, 122, 124—31, 133, 136, 138—140, 143, 146, 14S, 152—55, 157, 165, 168, 169, 171, 172, 178, 179, 182, 183, 185, 187—89, 193—98, 200—05, 207, 214, 216—19, 226 —30, 236—38, 241, 251 -54, 256; II. 4—6, 9, 11, 14, 15,20-22, 25, 26, 31—36, 38, 39, 42—45, 47, 48, 52, 54, 57, 61, 66, 69, 73, 84, 86, 89, 92, 96, 98, 100, 104, 108, 110, 120, 123, 132, 134, 136, 142—55, 157, 158, 163—71, 173, 176, 177, 181,183,189—96, 199, 200-02, 2' 4, 206—09, 211, 213, 214, 216, 218, 222. Braunschweig, furstehuset i allmänhet I. 6, 89—92, 95, 108, 110, 111, 114, 122, 123, 125, 128, 132, 139—43, 155,167,181—93.201, 202, 214, 218, 219, 231, 233, 249—56; II. 6, 10—12, 16, 20, 23, 26, 29—36, 42, 43, 46, 52, 55, 56, 64, 65, 6!», 77, 78, 92, 98, 115. 116, 119—22, 133, 134, 153—55, 175, 195, 204, 205,207,214,219. - Calenberg, Georg Wilhelm, härtig 1. 90, 115, 119. Celle, Kristian Ludvig, härtig l. 90, 92, 115, 132, 134, 136, 180, 187—89, 191; II. 1, 2, 26, 29, 32, 42, 81, 98, 118, 122. - Wolfenbilttel, August, härtig 1. 90, 115, 117, 132, 139, 141. 148, 169, 184, 187, 188; II. 32, 184. furstehusets representanter i Frankfurt a. M. i allmänhet (jfr. de resp. namnen) II. 53, 37, 45, 46, 91. 94, 96, 100, 106, 107, 116, 131, 153, 155, !56, 164, 167, 174, 183, 185, 186, 195, 203, 210, 211. staden I. 62, 97. Bremen, .len svenska provinsen I. 23, 59, 70, 84, 88, 90, 92, 94, 98, 012, 161, 169, 181; 11. 17, 22, 25, 34, 36, 39, 43, 50—52, 64, 88, 89, 92. 96, 99, 100, 103, 104, K)1.», 112. 113, 115, 208. 227 staden, 1. 9, 92, 93, 104, 106. 107, 110, 115, 116, 119, 121, 123, 125. 135, 136, 138, 142. 143, Kil 64, 176, 181, 214, 224; 11. 23. 78, 96, 114. 218, 22ii. Jlrrmer-Vörde II. 25, 44, 79, 82, 107, 109, 110, 112, 115, 120—24. Bremiska regeringen (regeringen för de svenska härtigdömena Bremen och Ve iden; jfr. Stade) I. 59, 95, 99, 101, 104. 111. 113, 122, 124, 131—39, 141—43, 183, 184, 191, 192, 251: II. 2, 3, 25, 26, 46, 118, 122. Brienne, Henri Auguste Loménie de Br., fransk statssekreterare, I. 35, 53—57, 72, 73, 89, 126, 137, 160, 228, 244; II. 4s. 72, 77, 83. Briickner, Johan Filip, svenskt ombnd vid kretsdageu i Leipzig 1649 I. 194. Briissel 1. 149. Burgund I. 169, 172. Buschmann, Johan, representant för kurf. Karl Kaspar af Trier i Frankfurt a, M. 11. 32, 64. Butendach, Johan, brandenburgsk representant vid kretsdagen i Leipzig 1658 II. 143, 144, 147. Buxtehude I. 137. Böhmen I. 16; II. 41. Canstein, Raban v., brandenburgsk diplomat I. 188, 196; 11.32 — 35, 37, 44, 45, 63, 66, 67, 84, 89, 98, 103, 105, 106, 129, 154, 160, 165—69, 171, 174, 204, 207. Chanut, Pierre Hector de, franskt sändebud i Sverge I. 35, 45, 52—57, 61, 72, 73, 89, 160, 181. Cleve I. 124, 133; II. 17, 89, 206. Colm, Anton, svensk agent i Köln II. 51. Condé. Ludvig, prins I. 4, 72, 138, 146, 151. 205, 211. Courtin, Antoine de, svensk resident i Frankrike II. 25 — 28, 40, 41, 47, 60, 61, 133, 137, 159, 200. Coyet, Peter Julius, svensk statssekreterare, anv. i särsk. diploma- tiska uppdrag II. 13. Crane, Johan, österrikisk diplomat I. 29, 62. Cromwell, Oliver; se England. Culmbach I. 39, 169. Czarniecki, Stefan, polsk general 1. 247: \l. 82. 228 Danmark, Fredrik III, konung I. 10, 90, 135, 258; II. 2—4-, 15, 18, 25, 27, 28, 33, 36, 39, 40, 44, 50 54, 57-61, 65, 68, 79, 92, 94-97, 99, 108—10. 121, 12:5. 136, 139, 147, 148, 150, 151, 157, 158, 169. 175, 201, 215, 220. Danzig II. 60. De la Cour, Eenri, Iransk diplomat I. 2, 16. 33, 41, 46. De la Gardie, Magnus Gabriel, svensk statsman 1. 52, 69, 72. Diepholz 1. 122. Dobrczenski, -Johan Ulrik, brandenburgsk diplomat I. 182, 183,225, 228, 247, 250: II. 14, 25, 217. Dresden (jfr. Sacbsen) 1. 194, 195, 224: II. 13. Durell, Magnus, svensk diplomat 11. 12. Dusseldorf (jfr Pfalz-Neuburg) I. 206. Dörnberg, Johan K. v., hessen-kasselsk representant i Frankfurt a. M. II. 95, 96, 107, 111—13, 139, 140, 174, 210. Ehrenbreitstein I. 3. Elsass I. 28, 32, 248; II. 72, 85, 199. England, Cromwell, Oliver, protektor 1. 135, 136, 160, 229, 243; II. 13, 60-62, 114, 115, 150, 151, 158, 161, 174, 196, 199. Erfurt I. 33, 34. Erskein. Alexander, president i svenska härtigdömena Bremen och Verden, använd i särsk. diplomatiska uppdrag I. 17, 21, 23, 47, 96— 99, 113, 123—20, 130—33, 135, 137, 140—42. 185. Essen, kretsdagen I. 122—26, 132. Filipsburg 11. 61. Flandern I. 40: 11 51. Fleetwood, Georg, svensk representant i England 11. 41, 54, 55,61, 62, 158, 159, 176, 200, 201. Flensburg II. 194. Forbus, Arvid, svensk ledamot af kommissionen för reglering af gränsen mellan Sverge och Brandenburg i Pommern 1. 129. Frankenthal I. 2, 13—15, 17-19, 22, 27—29, 31—33, 39, 44, 45, 47, 54, 58, 61, 66, 67, 70, 74, 75, 77, 78, 81, 84, 86. Frankfurt a. M., staden 1. 19. 30, 34, 215, 224; 11. 4, 26, 68, 91, 117, 126, 132, 149, 159, 161, 162, 194, 195, 204, 205. kretsdagen 1650—52 I. 37-50, 55, 57—68, 71, 74—87, 89, 92. 98, 99, 146, 208, 222. konventionen 1655 I. 204, 211: 11. I. 229 deputationsdagen I. 201, 215, 222. 229, 230, 242, 244, 246; 11. 28, 46, 47, 49, 68. 133. förhandlingarna om kejsarvalet och Rhenalliansen 1. 224. 229; 11. 5, 6. 11 — 14, 19, 24, 31, 35, 40, 46, 49. 51, 63, 7-2, 82, 84, 95, 98, 101, 103, 114, 126, 130, 134, 135. 137, 138, 141, IM, 154, 159, 160—62, 166—68, 171, 177, 185, 196, 199, 204, 210, .211, 213, 220, 221. Frankrike (Iranska regeringen), Henrik IV, konung 1. 8. — Frans I, konung II. 12. - Ludvig XIV, konung I- 70, 228, 236; \L 106, 140, 198. 214, 222, 223. Jfr. nedan Mazarin. _ Mazarin, kardinal I. 2, 3, 7, 8, 13, 14, 17, 29, 32, 35, 37, 40, 41, 43, 51—53, 55—57, 69-73, 82, 84, 89, 117, 125, 127, 135, 139, 145, 158—60, 165, 210, 2 12, 214, 215, 220, 228, 23(), 231, 235—45; II. 8, 12, 13, 26—28, 41, 60—62, 70—75, 83, 85, 87, 104, 106, 109, 111, 114, 115, 126—31, 134—39, 141, 142, 150, 151, 153, 157, 159, 160—63, 167, 168, 174, 178, 180, 185, 186. 188, 196, 198-201, 205, 210, 212, 215, 217, 218, 220—22. Friesendorff, Johan Fr. v., svensk representant i England II. 55, 61, 62, 158, 159, 176, 200, 201. Frischmann, Johan, fransk agent II. 107. Friesland 1. 234. F^iirstenberg, Fr. Egon v., diplomat i Maximilian Henriks af Köln tjänst II. 135, 152, 201, 203, 206, 212. Fiirstenberg, Wilh. v., diplomat i Kristoffer Bernhards af Minister tjänst I. 206. Furstenberg, Wilh. Egon v., diplomat i Max Henriks af Köln tjänst II. 135, 152, 201, 203, 206, 207, 211, 212. Fiirstenheuser, G. L., svenskt ombud vid kretsdagen i Leipzig 1649 I. 194. Gambrotius, Stefan, svensk kunglig sekreterare, använd i särskilda diplomatiska uppdrag II. 1—4, 26-28, 30, 33. Grengel, svenskt ombud till Kristian Ludvig af Braunschweig-Liine- burg, IL 26. Giese, Fr. v., pfalzneuburgsk representant i Frankfurt a. M. II, 32, 64, 93, 164, 165, 188, 203, 206, 211. Giustiniani, G-irolamo, venetianskt sändebud hos kejsar Ferdinand III I. 148. 230 Gladebeck, Bodd v., sändebud från Braunschweig-Liineburg till Ka ii X C ustaf II. 195. Goldstein, neuburgsk general I. 232. Goslar 1. 155. Gotha (Sachsen — ) 1. 243. Gramont, Antoine de, franskt sändebud i Frankfurt a. M. II. 12, 68, 71—73, 75, 77, 83, 127, 135, 136,138—42,152,155,159,160— 63, 167, 168, 185—87, 200, 210. Grauel, Robert de, Iransk diplomat I. 236, 237, 244, 245; 11.38,72— 74, 127, 160, 223. Gyldenklou, Anders, president i sv. -pommerska regeringen, svensk representant i underhandlingen mellan Sverge och Polen II. 62, 189. Göteborg II. 175. Haag (jfr. Nederländerna) I. 151, '224, 231, 234; II. 6, 23, 53, 54, 58, 76, 77. Häbbaeus, Kristian, svensk agent II. 137. Halberstadt, I. 90, 98, 115, 182, 183, 189, 227: II. 120, 206, 208, 212, 213. Hamburg, staden I. 28, 3(1, 52, 86, 251; II. 2, 51, 79, 80, 121. konventet 1654 1. 135—37, 139—42, 144. 1 lameln I. 112, 113. Hammerstein I. 3. Hannibal II. 96. Hannover II. 98, 120, 153. Haren, ledamot af st3n-elsen i sv. härtigdömena Bremen och Ver- den 1. 94. Hartwig, Werner F., braunschweigsk sekreterare på kretsdagen i Braunschweig 1654 I. 192. EJatzfeld, .Melchior v., kejserlig fältmarskalk I. 19. Heidelberg II. 16, 24, 37. Heilbronn I. 3, 32, 39, 45, 240. Heimburg, Fr. v., braunschweigsk diplomat II. 120, 195. Hessen-Darmstadt, Georg II, landtgrefve I. 46, 148, 212, 249, 254; II. 37, 90, 109, 180, 204, 216. 1 Irssen-Homburg, Georg Kristian, landtgrefve, diplomat i iransk tjänst I. 236. 231 tfessen-Kassel, Amalia Elisabet, landtgrefvinna I. 5, 6, 12, 13, 15, 20, 204. - Wilhelm VI, landtgrefve I. 43, 60, 98—102,107,108,125.127, 139, 143, 169, 172, 201, 212, 218, 218, 219. 229, 231, 233, 249, 253, 255—57; II. 6, 10, 11, 16, 20, 23, 26, 28—33, 35, 36, 45, 46, 52, 54—57, 62, 65, 67, 69, 79, 82, 91, 92, 96, 113, 116, 125, 134, 151,' 153, 155, 172, 175, 179, ls4, 195, 203, 205, 207, 210, 211, 214, 219, 220. Kasselska representanterna i Frankfurt a. M. II. 35, 37, 94, 96, 100, 107, 112, 131, 156, 164, 168, 203, 210. Ilessen-Rheinfels, Ernst, landtgrefve I. 229. Heyland, Polykarpus, braunschweig-liineburgsk representant (Wol- fenbuttel) i Frankfurt a. M. I. 246, 253, 257, 258; II. 11,32,112, 184, 185, 206. Hildesheim, konferensen I. 100 — 07, 111. stiftet I. 90, 98, 169, 182, 189. Eildesheim alliansen I. 81, 85, 108—12, 121, 126, 131, 136, 138-41, 182, 183, 183, 191, 202, 204, 206, 214, 217, 219, 227, 253; II. 1, 5, 11, 18, 24, 25, 29, 30, 35, 42, 81, 88, 111, 113, 120. Hinterpommern I. 32, 88, 111, 115, 129, 130. Holland = Nederländerna; se detta ord. Holland, provinsen I. 232, 233; II. 53, 77. Holstein-Gottorp, Fredrik III, härtig I. 115, 187, 190, 251; II. 2, 15, 78, 81, 97, 142. Homburg I. 3, 147. Hoya I. 122, 143. Hunolstein, Johan, Wilhelm v., general I. 211. Hiibner, Joach., brandenb. diplomat I. 256. Höchst II. 208, 211. Höpken, Niclas v , ledamot af sv.-bremiska regeringen I. 94, 96. Italien 1, 14, 50. Jena, Fr. v., brandenb. representant i Frankfurt a. M. II. 66, !18, 124, 171, 204. Juel, Peder, dansk resident i Stockholm I. 86. Julich I. 127, 222; H. 17, 89. Kissingen I. 17, 22, 24, 25, 27, 32, 61 ; II. 18. 232 Kleihe, Schweder D., svensk representant i Wien, anv. i under- handl. med Pfalz-Neuburg I. 210, 218, 221, 22.3, 228, 244, 250, 256; II. 40. 52, 189. Kleist, Ewald v., brandenb. diplomat I. 81. Korff-Schmiesing, Mattias v., representant lör Kristoffer Bernhard af Munster i Frankfurt a. M. II. 15, 32, 64, 156, 158, 211. Kostnitz I. 169. Krebs, mainzisk representant på kretsdagen i Frankfurt a. M. I. 82. 83. Krosigk, Adolf Wilh. v., hessen-kasselsk statsman II. 32, 33, 36, 37, 43, 64, 67, 69, 109. Kurtz, Ferdinand Sigm., kejserl. statsman I. 48. Köln, Ferdinand af Bajern, kurfurste I. 4,6, 12, 18. - Maximilian Henrik af Bajern, kurfurste I. 12, 38, 46, 48. 84, 90, 134—36, 143, 148—53, 156, 158, 159, 165, 181, 182, 186, 187, 189, 200. 201, 205, 206, 208, 210—12. 219, 226, 231, 234, 235, 248, 254, 256; II. 6, 26, 32, 38, 135, 154. 168, 178, 192, 196, 205, 210, 214, 221. staden II. 27, 169, 181. - alliansen 1654 I. 206—14, 226, 248; II. 51. Königsmarck, Hans Kristoffer v., generalguvernör och ståthållare i svenska härtigdömena Bremen och Verden I. 19, 94—96, 101, 112—14, 121, 123, 125, 126, 130-33, 135, 137, 140, 142, 185. Köpenhamn I. 86; II. 121. Labiau, fördraget I. 257. v. der Lancken, Filip Kristoffer, svenskt sändebud till Mecklen- burg och ombud på kretsdagen i Leipzig 1658 II. 26, 28, 144—49. Landstuhl I. 3, 147. Leipzig, kretsdagen 1654 I. 195 — 99. _ kretsdagen 1658 II. 142—50. Lillieström, Johan Nicodemi, ledamot af sv. -pommerska regeringen, kommissarie vid pommerska gränstraktaten I. 129, 133, 134. Limburg H. 216. Lindau II. 205. 233 Lionne, Hugues de, franskt sändebud i Frankfurt a. M. under val- dagen II. 12, 68, 71—75, 77, 83, 85, 105, 127, 128, 135, 138, 139, 141, 142, 152, 155, 159-63, 166—68, 179, 185, 186, 189, 200, 210. Lisola, Fr. Paul v., kejserligt sändebud i Polen och Brandenburg II. 33. London II. 158, 159. Lothringen, Karl IV, härtig I. 3, 4, 17, 25, 27, 29, 30, 38, 46, 48, 50, 58, 67, 75, 80, 86, 96, 97, 135, 138, 139, 149—51, 165, 186. Frans, härtig I. 186, 198. Lumbres, Antoine de Fiennes, fransk diplomat I. 235, 238, 241. Liibeck, staden 1. 57, 74, 160, 170, 187, 191, 251; II. 28, 119. stiftet I. 116. Liineburg, kretsdagen 1652 1. 105, 114, 117, 119, 138, 161, 164. konventet 1656 I. 251. konventet 1657 II. 46, 60, 76, 78—82, 85, 97. kretsdagen 1657 IL 107, 114, 116—26, 132, 143. Liittich I. 4, 139, 146, 147, 151, 152, 158. Loben, Johan Fr. v., brandenburgsk diplomat I. 194. Madrid (jfr. Spanien) I. 120, 150. Magdeburg, August, härtig af Sachsen, administratör I. 90, 92, 95, 98, 103, 104, 106, 111, 113, 127, 128, 141. 143, 167, 168, 172, 183, 184, 190, 243; II. 26, 28, 46, 118. staden I. 85. konferensen 1658 II. 154, 155, 164. Mainz, Johan Filip v. Schönborn, kurfurste I. 4, 5, 12, 14—24, 27, 34, 37, 38, 40, 42, 45, 47—49, 60—62, 65—68, 70, 74, 76— 78, 80—84, 87, 108, 110, 127, 152, 153, 155, 156, 158, 169, 176, 179, 204, 208—14, 217—20, 222, 226, 230, 236, 245, 246, 248, 249, 254—57; II. 3, 8, 9, 14, 15, 17, 18, 26, 27, 29, 30, 32, 36— 39, 45, 47, 48, 62, 65, 68, 69, 71-73, 88, 93, 96, 105, 109—12, 115, 116, 125—31, 133—35, 138—40, 142, 152, 154, 159, 168, 172, 177—79, 181, 187, 192, 196, 197, 202, 205, 210, 214—22. staden I. 74. Marienburg (fördraget) II. 145, 149. Mark 1. 75, 133; U. 214. Marschalk, Adolf Benedikt, kansliråd i sv. härtigdömet Bremen, 234 anv. i särsk. diplomatiska uppdrag I. 104, 106, 114, 115, 117, 118, 137 -41, 184, 185, 188—90, 192; II. 78-81, 118, 125, 132. Mazarin, kardinal; se Frankrike. Mecklenburg-Giistrow I. 121, 127, 141, 143, 187, 190, 251; II. 16, 26. Mecklenburg-Schwerin, Adolf Fredrik, härtig I. 115, 116, 121, 127, 134, 143, 187, 190; II. 16, 26, 78. Meel, Sebastian Wilh., mainzisk statsman I. 50, 66; II. 32, 62 — 64, 91, 92, 103, 108, 165, 166. Meij, Adolf, sändebud till Karl X Gustaf frän Hessen-Kassel II. 50, 56, 57, 60, 195. Mersen I. 232. Meulles, Claude de, fransk diplomat I. 139. Mevius, David, vicepresident vid tribunalet i Wismar, använd i särsk. diplomatiska uppdrag I. 132, 133, 181, 182, 185, 188— 90, 192; II. 2, 4, 20, 26, 27, 40, 45, 46, 65, 76, 79, 116, 118, 125, 189, 217. Michaelis, Bogislaus Filip, svenskt ombud pä kretsdagen i Leipzig 1654 I. 197, 200. Minden, stiftet, det brandenburgska furstendömet I. 98. 169; II. 206, 208, 212, 213. staden I. 124, 125, 128, 133, 135, 137-39, 227. Molzan, Adolf Fr., braunschweig-luneburgsk diplomat I. 137. Montecuccoli, Eaimund, kejserlig fältherre I. 151, 152. Moser v. Filseck, Fr., sändebud frän kurfursten af Pfalz till Karl X Gustaf II. 205. Miinchen I. 81. Mimster, freden I. 69, 148, 181, 221, 237, 239; II. 74, 139, 160, 164, 175, 215, 216. staden, I. 205; II. 6, 50—54, 58, 76, 77, 95, 101. stiftet, Kristoffer Bernhard v. Galen, biskop 1. 99. 105, 111, 112, 122—125, 169, 172, 174, 180, 181, 200, 204—08, 211, 212, 215, 219, 220, 231, 233, 248, 254, 256; II. 6, 21, 28, 32, 50, 51, 54, 56, 76, 77, 135, 154, 204, 210, 211, 215, 216. Möller, Vincent, svensk resident i nedersachsiska kretsen II. 1, 2, 26—30, 51. Nassau-Dietz, Wilhelm, furste, ståthållare i Friesland I. 234. Nederländerna (regeringen, Generalstaterna) I. 3, 5, 6, 14. 22, 235 127, 135, 136, 212, 215, 220, 221, 229—31, 233—35, 245, 250; II. 13, 17, 23, 53, 54, 75—77, 95, 108, 186. Neuburg se 1'falz-Neuburg. Nicolai, Daniel, kansler vid sv.-bremiska regeringen, sv. representant vid konv. i Liineburg 1657, II. 5, 10, 11, 20, 29, 52, 76—82. Niirnberg, exekutionsdagen 1. 2, 10, 13—37, 41, 48, 51, 55,57-60, 62, 64-66, 69, 71, 77, 78, 89, 92, 95, 146, 117, 181, 223; II. 218. staden I. 170; II. 205. Osnabriiek, kretsdagen 1654 I. 200. stiltet I. 102, 169, 181; II. 21. freden I. 1, 69, 132, 158, 160, 164, 221, 239. Otto, Otto v. Mauderode, representant för Brauns chweig-flanno- ver i Frankfurt a. M. I. 137; II. 32; 36, 47, 66, 67, 82, 91, 98, 130, 132, 152, 180, 203, 209. Oxenstierna, Axel, svensk rikskansler I. 10, 56, 96, 223. Oxenstierna, Bengt, president i tribunalet i Wismar, kommissarie vid kretsdagen i Braunschweig 1654 I. 34, 37—47, 51, 55, 58—60, 64—67, 69, 74—81, 85, 86, 111, 164, 179, 180, 184—93. Oxenstierna, Erik, svensk rikskansler I. 223—25, 227—30, 244. Oxenstierna, Johan, svensk legat i Tyskland, president i wis- marska tribunalet I. 216, 221, 223, 224, 244, 251; II. 2—5, 9, 10, 16, 17, 19, 20, 25 29, 47, 48, 63. Paderborn I. 99, 105, 108, 111, 113, 186, 248, 249; II. 16, 26. Palbitzki, Mattias, svensk diplomat I. 53. Paris (jfr. Frankrike) I. 35, 52, 53, 55, 73, 158, 161), 217, 224; II. 159. Penzin, Markus, kansliråd i bremiska justitiekollegium I. 137. Pfalz, Karl Ludvig, kurfurste I. 3, 12, 15, 32, 38, 46, 48—50, 70, 79, 87, 127, 147, 148, 157, 159, 179, 212, 213, 215, 220, 236,237: 11. 9, 21, 28, 62, 75, 87, 90, 104, 109, 111, 116, 132, 151, 152, 162, 163, 175, 179, 180, 187, 194, 196, 204, 205. Pfalz-Neuburg, Wolfgang Wilhelm, pfalzgrefve I. 4, 6, 12, 46, 123. Filip Wilhelm, pfalzgrefve I. 75, 81, 100, 122—24, 172, 174, 178, 185, 200, 204—08, 211, 215, 216, 220, 225, 226, 229, 2<0, 235, 236, 248, 254, 256; II. 6, 14, 22, 28, 32, 48, 51, 89, 91,116, 117, 135, 164, 167, 172, 175, 176, 179, 188, 189, 203, 204, 206, 207, 213, 214. 236 Pfalz-Siinmern I. 172. Pfalz-Sulzbach, Filip, pfalzgrefve, svensk fältmarskalk II. 119, 189. Pfalz-Zweibnicken, Adolf Johan, pfalzgrefve, generalissimus öfver svenska armén i Polen och Preussen; se Adolf Johan. Fredrik, pfalzgrefve I. 131, 216. Karl Gustaf; se Sverge. Piccolomini, Ottavio, kejserlig general I. 213. Picques, fransk ministerresident i Stockholm 1. 160. Pimentelli, Antonio, spansk diplomat I. 120, 135, 160, 237. Polen, Johan Casimir I. 57, 73, 74, 130, 136, 139, 146, 147, 151, 157, 170, 171, 173, 177, 184, 188, 198, 210, 220, 228, 230, 233, 237— 39, 243, 245, 247, 250—52; II. 13, 19, 23-25, 31, 39—41, 45, 53, 57, 58, 60—62, 65, 92, 97, 98, 100, 108, 123, 136, 139, 146, 147, 151, 157, 170, 171, 173, 177, 184, 188, 193, 194, 214, 218. Pommern I. 9, 30, 80, 88, 92, 109, 121, 129, 130, 146, 230. Pommern (det svenska) I. 23, 70, 88; II. 17, 39, 40, 43, 57, 64, 83, 88, 89, 96, 103, 104, 110, 113, 129, 142, 145, 147, 150, 181, 182, 184, 211, 214. Pommerska regeringen (regeringen för det svenska härtigdömet Pommern) I. 195, 196; II. 26, 28, 83, 84. Jfr. Stettin. Porten II. 41. Portmann, Johan v., brandenburgsk representant i Frankfurt a. M. II. 32, 66, 67, 103, 105, 129, 168, 171, 204. Prag I. 84, 86, 87, 115, 117, 148, 164; II. 68, 137. Preussen II. 57, 107, 214, 218. Pettingen, Eusebius v., kejserlig diplomat I. 242, 246, 249. Quedlinburg, stad I. 111, 183, 184. Randen, Lucius v., brandenburgsk representant vid kretsdagen i Leipzig 1654 och 1658 I. 195—98; II. 143, 144. 147. Rakoczy, Georg, furste af Siebenbiirgen II. 12, 41. Eatschin, öfverste i tjänst hos kurf. Karl Kaspar af Trier I. 232. Ravensberg I. 133. Regensburg I. 36, 84, 87, 112, 115, 118, 122, 128, 134, 136, 145—47, 150, 151, 155—57, 163—65, 169, 171, 173, 175, 176, 178, 184, 195, 208, 242; II. 12, 205. Reuschenberg, Johan v., pfalz-neuburgsk fältmarskalk I. 124, 211, 232. 237 Rheinberg I. 234. Rhen T. 227; II. 217. Rhenalliansen I. 11; II. 14. 18, 6(1. 134. 136, 162, 165, 166, 168, 189, 194, 200, 201, 204, 205, 214-16. 220. Retz, Jean-Francois-Paid de Gondi, kardinal I. 15S. Roeskilde II. 150, 175. Rom I. 158. Rosenhane, Schering, svenskt riksråd, anv. i särskilda diplomatiska uppdrag I. 52, 96, 99, 112, 119, 179. Rosenwinge, Henrik, dansk minister i Haag II. 77. Rottweil I. 170. Ronsselot d'Hédival, diplomat i härtigens af Lothringen tjänst I. 86. Sachsen, Johan Georg I, kurfurste I. 15,19,29.30,79,80,127, 147, 148, 159, 168, 169, 177, 193—97, 199, 202, 209, 2 1 2, 213, 254: II. 143. Johan Georg II, kurfurste II. 26, 47, 79, 83, 84, 140, 144, 145, 177, 196, Sachsen-Altenburg I. 169, 179, 197, 243; II. 28. Sachsen-Gotha II. 142. Sachsen-Lauenburg I. 116, 187. Sachsen-Weissenfels, August, härtig; se Magdeburg. Salvius; se Adler Salvins. Salzburg I. 169, 172, 178, 2 1 2. Schaumburg I. 122. Schenck, kansliråd i sv. härtigdömena Bremen och Verden, anv. i särsk. diplomatiska uppdrag II. 26. Schenck v. Winterstädt, Fr., braunschweigdlineburgsk statsman II. 3(», 33, 98, 100, 167, 193. Schlesien H. 179. Schlettstadt I. 170. Schlippenbach, Kristoffer v., svenskt riksråd, anv. i särskilda di- plomat, uppdrag I. 179, 215, 227, 241; II. 13, 14, 21—25, 57, 62, 136, 169, 178, 179. Schmidt, Johan öfverste, en af de svenska representanterna vid konventet i Liineburg 1657 II. 78 — 81. Schmiesing; se Korfr-Schmiesing. 238 Schnell, II., pfalzneuburgsk representant i Frankfurt a. M. II. 32, 48, 64. Schröder, Kristian, ombud För staden Danzig i Haag I. 235. Schwaben I. 39, 148. Schwalbach I. 247. Schwalenberg, Henrik v. I. 129. Schwartzkopf, Johan, kansler i Braunschweig-Wolfenbiittel 1. 62, 90, 91, 97, 156: II. 32. 37, 42, 43, 82, 88, 107, 109—11, 113—15, 117, 127, 130, 132. Schwerin, Otto v., brandenburgsk statsman II. 20, 2:">. 183. Schwerin, härtigdömet; se Mecklenburg-S. Seeland II. 150. Snoilsky, Georg v., svensk resident i Frankfurt a. M. I. 14 — 16, 30, 34, 38—51, 55. 57-64, 67—69, 74, 75, 82, 83, 86, 87, 94, 95, 99, 178, 179, 216, 218, 222—24, 229-31, 234-36, 242. 244-49. 252-56, 258; U. 3, 4, 7-10, 13, 14, 16 21. 23, 24, 26, 28, 29, 32—35. 37—45, 47-51, 59, 61-7(1, 72-75. 82—96, 98—101, 103—107, 109-14, 116, 117, 127, 129, 131—33, 135, 137, 139—41, 155—59. 164, 166, 168—75. 177—93, 195, 196, 202—14, 217, 218, 220, 221. Somnitz, Lorenz Kristoffer v., brandenburgsk diplomat II. 120, 132. Spanien, Filip IV, konung 1. 2—4, 7, 9. 15—18, 25, 27, 29. 30, 42. 46—48, 51, 53, 60, 65, 67, 70, 71. 73. 79, 120, 135. 145, 150, 158—60, 164, 167, 186, 222. Speier II. 205. Stade (jfr. bremiska reger.) I. 48, 112, 120, 129—38. 141, 143, 183; II. 7, 10, 34, 51, 52, 81, 119. Steiniger v. Schönkirchen, Jakob, svensk resident i westfaliska kretsen I. 200, 215, 224; II. 51, 114. Stenbock, Gustaf Otto, svensk fältmarskalk I. 179: II. 4. Sternbaeh, Henrik Coelestin v., svensk representant pä kretsdagen i Liineburg 1657 II. 118-21, 123—25, 132. Stettin (jfr. pommerska reger.) T. 196. 242: II. 83. Stockholm (jfr. svenska reger., Sverge) I. 35. 44, 51, 66, 73, 89, 120, 125, 131, 132. 136, 179, 182—84, 225. Strassburg, staden I. 170; II. 205. stiftet H. 216. 239 Stucke, Johan, kansler i sv.-bremiska regeringen I. 94 — 101, 104, 106, 112—15, 117—19, 161, 182. Stumsdorf 1. 57. Stuttgart II. 37. Stäyger, Henrik, svensk agent i Wien 1. 221. Sulzbaeh : se Pfalz-Sulzbach. Sundgau I. 28. Sverge (svenska regeringen), Gustaf IT Adolf II. 55, 223. _ Kristina 7—11, 13—17, 20—26, 28—30, 32—35, 37—45, 47, 51—66. 69—74, 76—78, 80—82, 84—86,88—97,99—115,117—36, 138, 140—43, 146, 159-65, 175, 178, 180, 181. 183,200,218,220. Karl Gustaf (pfalzgrefve) I. 2, 10, 11, 13—18, 21—28, 30, 31, 33—35, 38—42, 44. 46—51, 54—56, 60—67, 69, 75, 77, 80, 81, 86, 87, 90, 110,111, 119, 131, II. 218; (konung) 178— 82, 184— 93, 205, 207—28, 230—47. 249—58; II. 1 — 7, 9—89, 91—94, 96 —119, 121-42, 145—64, 166—215, 217—23. Tarante, Emilie, prinsessa dotter till Wilhelm V af Hessen- Kassel I. 224. Terlon, Hugues de, franskt sändebud hos Karl X Gustaf II. 60, 137, 138, 158-60, 162, 200. Thorn II. 12. Thurloe, John, engelsk statssekreterare I. 180. Tornau, Johan, brandenburgsk diplomat II. 120, 132. Trier, Filip Kristoffer v. Sötera, kurfurste I. 12, 38. 46, 48, 04, 87, 147. _ Karl Kaspar v. der Leyen, kurfurste I. 146, 148—50, 152, 186, 205, 206, 208, 235, 248. 254; II. 6, 26, 32, 154, 163, 192, 196, 211, 216. Ulm II. 205. Ungern II. 41. Vautorte, fransk diplomat I. 2, 33, 41, 46, 54, 60, 126, 137, 148, 157 —59, 167, 175. Vechta I. 32. Verden, den svenska provinsen I. 23, 59, 70, 84, 88, 94, 98, 102, 122, 125, 161; II. 17, 39, 52, 64, 88, 89, 103, 104, 109, 112, 115, 181, 208, 220. Volckmann, Joaeh., kommendant öfvej: trupperna i svenska provin- serna Bremen och Verden II. 122. 240 Volmar, [saak, kejserlig representant i Frankfurt a. M. 1. 29, 47, 62, 65—67, 74, 75, 79-83, 111, 164, 166, 169, 209, 249; II. 7, K), 41, 66, 131. Vorburg, Johan Filip v., mainzisk statsman I. 42. 43, 47, 49, 60, 61, 63, 64, 66, 67, 80—33. VFagnée, diplomat i Iransk tjänst I. 236. Waldeck, Georg Fr. v., brandenburgsk statsman 1. 126, 127, 129. 139, 143. 152. 153, 155. 158, 159, 165, 167. 202, 204, 225, 235; II. 20, 22, 2) b. Warschau I. 234, 247, 250. Weichsel I. 230. Weimar; se Sachsen-W. Weschpfennig, Johan v., pfalzneuburgsk representant i Frankfurt a. M. II. 32, 84. Wesenbeck, M., brandenburgsk diplomat I. 47, 126 — 31, 143, 155; II. 25. Weser I. 109, 132. Wicquefort, Abraham, brandenburgsk agent I. 159, 235. Wien (jfr. Österrike) I. 9, 21, 30, 36, 41, 42, 47, 48, 53, 62, 65, 83, 103, 110, 120. 126, 128," 129, 147, 150, 164, 209, 210, 214, 217, 22 \. 224, 228, 244, 246, 247, 250, 256; II. 6, 12, 40, 52, 58, 129. Wildeshausen I. 181; II. 50. Wismar, staden I. 86, 88, 90, 184, 221, 224; II. 10, 19, 34, 181, 208. tribunalet I. 184. 224; II 10, 114. Witte, Otto Johan, braunschweig-liineburgsk representant (Celle) i Frankfurt a. M. II. 32, 194, 208, 209. Wolfsberg, Bartolomeus, svensk resident i Berlin I. 225—27; II 20, 22, 24, 51, 52, 56—58, 83, 169, 178. Wolkenstein, Georg Ulrik, kejserlig statsman I. 47. Wollin I. 88. Worms, staden I. 28; II. 208. stiftet I. 169. kretsdagen 1650 I. 37 ti. konventet 1652 I. 87. kretsdagen 1655 1. 177. Wrangel, Karl Gustaf, .svenskt riksråd, riksamiral I. 14 — 16, 19, 22, 24. 33, 46; II. 1—4, 13, 36, 54, 55, 162, 201. 241 Wulffradt, Herman, svenskt ombud på kretsdagen i Leipzig 1658 II. 145-49. Wurtemberg, Eberhard III, härtig I. 12, 15, 19, 20, 143, 148, 157, 167-69, 172, 212, 213, 222, 249, 254; II. 9, 14, 28, 37, 62, 88, 90, 104, 103, 111, 116, 132, 151, 152, 163, 172, 175, 179, 180, 187, 204, 205, 216. Wurzburg, staden 1. 14, 42, 47, 66, 78, 81; II. 7, 10. stiftet I. 39. Zobell, Sebastian, hessen-kasselsk representant i Frankfurt a. M. H. 32, 33, 67. Österrike (regeringen i Wien), Carl V, tysk kejsare 11. 12. Ferdinand IH, tysk kejsare I. 5, 7, 13, 14, 17, 18, 20, 21,23, 25, 27—31, 34, 40, 46, 48, 49, 51—53, 58, 61, 62, 65, 67, 68,70, 71, 73, 79, 83—35, 89, 93, 110, 115, 117, 121, 126, 128, 136, 142, 146, 148—50, 152, 153, 157, 158, 161—64, 166—69,171,173, 175, 176, 178, 193, 195, 196, 209, 210, 212, 214, 216, 221, 223, 226, 228, 236, 237, 239, 242—46, 255; II 6, 7, 8, 12, 14, 17, 21. Ferdinand IV, romersk konung I. 115, 153, 163; H. 209. Leopold, konung af Böhmen och Ungern, tysk kejsare I. 209, 235, 238; II. 1, 15, 23, 25, 39—41. 49—51, 53, 56 —62, 65, 68, 72, 74, 75, 88, 95, 98, 108, 111, 112, 114, 115, 117, 123, 126, 127, 129—31, 134, 136, 137, 140, 142, 150—52, 154, 157-62, 164, 168—73, 175, 178—80, 184, 186, 187, 190, 191, 194, 197, 198, 201, 202, 205, 209, 211, 217, 222, 223. Rättelser. (Förteckningen upptager icke mindre väsentliga oriktigheter och uppenbara tryckfel.) Del I. S. 32 rad 8 nedifrån står Vechte läs Vechta. 72 „ 7 „ „ Gyllenklou „ G3ddenklou. „ 86 „ 7 uppifrån ,. Biörnklou „ Biörenklou. 242 105 rad 4 nedifrån står händelser läs de händelser. 113 „ 2 ., „ 1653.[A.H.ochA.S.]„ 1653. [A. S.] 124 „ 1 ., „ K. M. „ R. R. „ „ n „ ,, [A. H.] „ [A. S.] 127 „ 3 ., „ Acten, 463 » Acten, VI. 463. 134 „ „ „ „ Arten. 501 „ Acten, VI. 501. 170 „ 1 uppifrån „ Bothweil „ Rottweil. 182 „ 2 „ „ ehe „ eher. M n 2 o.3„ „ vo-neinhaltung „ voneinhaltung. 190 ,, 1 nedifrån „ B. 0., — Mevius „ B. O., Mevius. 199 „ 1 „ ., Bilaga V. Jfr. Feste r„ Jfr. Fester. „ „ o ., „ Kopp n Mnsrr 334 ff. 220 „ 1 „ n Wailz j> Waitz. OOJ „ 11 „ „ 316 „ 216. 224 n „ „ „ dec. „ dec. 1656. „ „ 3 „ „ 1654, „ 16r>4, frän Stettin. 231 „ 5 » „ 312 .. 212. 247 » 3 uppifrån » Czarnecky Del II. » Czarniecki. 12 rad 8 nedifrån står Dureel läs Dureli. 41 „ 3 uppifrån „ af Ungern „ och Ungern. 46 „ 6 nedifrån „ Georg Ludv. „ Georg Wilh. 47 „ 12 uppifrån „ H] „ Mj. 48 „ 13 » „ Boineburg „ Boyneburg. 50 „ 15 nedifrån „ Wildshausen „ Wildeshausen. 55 „ 1 uppifrån „ gesanden „ gesandten. 57 „ 11 nedifrån „ K. M. „ R. R. 62 „ 3 „ a G-yllenklou ., Gyldenklou. 81 „ 18 „ „ Mevius n Schmidt. 98 „ 6 „ „ nov. „ okt. 115 » 3 •0 „ Churfärsten „ Churförsten. 122 „ 5 „ „ Volkmann „ Volckmann. 142 „ 5 „ „ Sachsen- Weimar „ Sachsen. 158 „ 4 „ „ R. R. Courtin, „ R. R. — Courtin. 180 „ . 10 „ „ Sverges „ till Sverges. 183 » y> uppifrån „ 426 » 425. 186 » 13 " » konungen n konung. ORATIONES ACADEMICJE FENNORUM EXTRA PATRIÅM HABITS. ETT BIDRAG TILL FINLANDS KULTURHISTORIA K. G. L El NB ER G. Förord. I det 58:de häftet af Bidrag till kännedom af Finlands Natur och Folk har genom Finska Vetenskaps-Societetens ynnest- fulla tillmötesgående mig varit, förunnadt att offentliggöra ett bidrag till Finlands kulturhistoria med titel: „Dissertationes Academicce Fennorum extra patriam" . Att utgöra ett motstycke och till någon del fyllnad härtill är denna publikations syfte. I sitt bemödande att följa spåren efter landsmän, hvilka i förgången tid på utrikesorter idkat studier och gjort sig be- märkte genom vetenskapliga sträfvanden, har utg. funnit värda uppmärksamhet icke allenast de akademiska disputationema, utan också den andra exponenten af samma landsmäns akademiska idrotter, nämligen orationer, som af dem hållits inför högskolor- nas lärda kretsar. Liksom disputationema vid universiteten buro en festlig prägel, så var ock en festlig betydelse fästad vid de akademiska orationerna, vare sig, att dessa hällos vid högtider, som akade- mierna af någon särskild anledning firade, eller annars f ramsa- des såsom lärdomsprof af unge akademiske medborgare. I hvar- dera fallet ökades högtidligheten, då den föregicks af inbjudnings- program till festens öfvervarande, hvilket utfärdades vanligtvis samma dag eller dagen förut af akademins rektor eller resp. fakultets decanus. Till någon del ha i fråga varande tal äfven framträdt i tryck, och ehuruväl till antalet ringa, ha bland dessa tryckalster de af finnar utrikes hållna orationrr. som kommit till utg:s kännedom, synts honom förtjenta "tt bevaras från en fullständig glömska. Antagligen hor emellertid det öfvervägande antalet af be- malda orationer aldrig erhållit någon annan utstyrsel, än hand- skriftens. Exempelvis må anföras, att efter all sannolikhet aldrig publicerats det tal ..de Patientia Christiana" af Johannes Schultzius Wilntrgensis, till hvars åhörande i Dorpat Prid. Kal. Aprilis 1688 rektor prof. Ingemund Broms utfärdat inbjud- ning, lika litet som det tal på grekiska blifvit tryckt, hvilket skulle hållas af Zacharias Brennerus Fenno vid akademin i Dorpat den 4 oktober 1691 och hvartill professorn i orientali- ska och grekiska språken Gabriel Skragge samma dag inviterat ortens honor atior es . Begagnande sig af titelns omfång, har utg. ansett sig kunna utsträcka föreliggande förteckning till att upptaga jämväl de tal, som veterligen hållits af finske män rid de i Stockholm befint- liga akademierna, hvarförutom i ett bihang meddelats uppgifter på tal, som i äldre tider hållits och publicerats af finnar på några icke akademiska orter, enär dessa tal både till innehåll och form äro fullt jämförliga med akademiska orationer från samma tid. De källorter, hvarifrån materialet till föreliggande förteck- ning hopbragts, ha varit: kungliga bibliotheket i Stockholm, Upsala universitets bibliothek och universitets bibliotheket i Helsingfors. Helsingfors i december 1901. K. G. L. Stockholm. A. Svenska Akademien. (Instiftad den 20 mars 1786 af konung- Gustaf III.) 1. GUSTAF MAURITZ ARMFELT. Inträdestal den 13 Maj 1786 af Öfverste Kammarjunkaren, Cavaljeren hos Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen, General- Adjutanten af Flygeln, Öfverste- Löjtnanten, Friherre Gustaf Mauritz Armfelt. — Upptager sidd. 85 — 92 af Svenska Akademiens Handlingar Ifrån år 1786. Första Delen. Stockholm 1801. — Sidd. 93—98 innehålla: »Svar på Friherre Armfelts Tal af Akademiens Direktör Johan Hen- rik Kellgren." Den 11 December 1786 hölls inträdestal af Kongl. Sekreteraren Abraham Niclas Clewberg. Sidd. 225—227 i of- vanuämnda del af Handlingarna innehålla: „Svar på Herr Clewbergs Tal af Akademiens Direktör Friherre Gust. Mau- ritz Armfelt." Friherre Gustaf Mauritz Armfelt, född i S:t Mårtens socken d. 1ji 1757 och son af Generalmajoren Magnus Vilhelm Armfelt, tillvann sig genom utmärkta egenskaper Konung Gustaf IILs ynnest och befordrades till höga embeten, så bland andra till kansler för Abo akademi. Efter sin kunglige välgörares död drabbades Arm- felt af många vexlande öden, tills han 1811 svor trobetsed ät kejsar Alexander den I och lemnade Sverige. Af kejsaren mottagen med mycken nåd, bekom han höga förtroendeposter med afseende på Finland, blef ånyo kansler för Abo akademi och upphöjdes i gref- 24S STOCKHOLM. ligt stånd. Han dog- i Tsarskoje Selö 1814. — ■ Sedan överståthål- laren G-. M. Armfelt upphört att vara svensk undersåte, förklarade konungen, att han icke längre kunde förblifva ledamot af Svenska Akademien. Till hans efterträdare valdes den 16/n 1811 hofkan- sleren, friherre Gustaf af Wetterstedt. 2. FRANS MICHAEL FRANZÉN. Sång öfver Grefve Gustaf Philip Creutz af Frans Michael Franzén, Magister Docens vid Akademien i Åbo. Skaldestycke, som vunnit Stora Priset år 1797. — Upptager sidd. 41 — 55 af Sv. Akad:s Handl:r Ifrån År 1796. Andra Delen. Stockholm 1802. Inträdestal, hållit i Svenska Akademien den 27 Novem- ber 1811; af Herr Franz Michael Franzén. Theologie Pro- fessor och Kyrkoherde i Kumla. — Upptager sidd. 29 — 90 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån År 1796. Sjette Delen. Stockholm 1817. — Ämnet var: „Minue öfver Grefve G. Fr. Gyllenborg", hvars plats i Akademien Franzén då intog. Minne af Riks-Fälttygmästaren Herr Johan Nilsson Lilje- höök Till Fårdala. Af Herr F. M. Franzén. Uppläst på Aka- demiens högtidsdag den 20 December 1812. -- Upptager sidd. 315 — 341 af förenämnde Sjette delen. Minne af Riks Rådet Herr Friherre Johan Skytte. Af Frans Michael Franzén. Uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1813. — Upptager sidd. 353 — 391 af än- nämnde Sjette Delen. Minne af Archiatern och Medicinse Professoren i Upsala Nils Rosén von Rosenstein, af Professoren F. M. Franzén. Uppläst på Svenska Akademiens högtidsdag den 20 December 1814. — Upptager sidd. 99—130 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån år 1796. Sjunde Delen. Stockholm 1820. Minne af Hof-Intendenten Johan Tobias Sergel, af Pro- fessoren Frans Michael Franzén. Uppläst på Akademiens STOCKHOLM. 249 högtidsdag d. 20 December 1815. — Upptager sidd. 331 — 363 af nästnämnde Sjunde delen. Minne öfver Kongl. Rådet Grefve Jacob Gyllenborg, af Prof essoren Franz Michael Franzén. Uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1816. ■ — Upptager sidd. 113 — 130 af Sv. Akad:s Handbr Ifrån År 1796. Åttonde Delen. Stockholm 1821. Minne af Vice Amiralen Fredric Henr. af Chapman, af Professorn F. M. Franzén, uppläst vid Akademiens högtidsdag d. 20 December 1817. — Upptager sidd. 285 — 314 af före- nämnde Åttonde Delen. Minne af Fru Anna Maria Lenngren, Född Malmstedt, af Theologie Doktorn o. Professoren Franz Michael Franzén, upp- läst på Akademiens högtidsdag 1818. — Upptager sidd. 325 — 363 af ännämnde Åttonde Delen. Minne af Amiralen Jakob Bagge af Herr Doktor Franz Michael Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag d. 20 De- cember 1819. — Upptager sidd. 139 — 178 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån År 1796. Nionde Delen. Stockholm 1822. Minne af Riksrådet Matthias Björnklou, af Theologie Pro- fessoren Doktor Franz M. Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1820. — Upptager sidd. 235 — 290 af förenämnde Nionde Delen. Minne af General-Lieutenanten Friherre Carl Magnus Stuart, af Professoren Doktor Franz M. Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1821. — Upptager sidd. 137—169 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån År 1796. Tionde Delen. Stockholm 1826. Minne af Biskopen Doktor Andreas Rydelius, af Profes- soren Doctor Frans M. Franzén, uppläst på Akademiens hög- 250 STOCKHOLM. tidsdag den 20 December 1822. — Upptager sidd. 309 — 386 af förenämnde Tionde Delen. Minne af Riksdrotzet Grefve Magnus Gabr. de la Gardie, af Prof essoren m. m. Doctor Frans M. Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1823. — Upptager sidd. 29—145 af Sv. Akad:s Handhr Elfte Delen. Stockholm 1827. Minne af Commerce Rådet Jonas Alströmer, af Profes- soren Doktor F. M. Franzén, Akademiens Sekreterare, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1824. — Uppta- ger sidd. 243 — 269 af förenämnde Elfte Delen. Minne af Riks-Rådet Friherre Schering Rosenhane, af Doctor Frans Michael Franzén, Akademiens Sekreterare, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1825. — Uppta- ger sidd. 343 — 359 af ännämnde Elfte Delen. Tal vid Svenska Akademiens sammankomst den 20 No- vember 1826 af Akademiens dåvarande Direktör Doctor Fran- zén. — Upptager sidd. 27 — 31 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån Ar 1796. Tolfte Delen. Stockholm 1829. Svar på Herr Valerii Inträdes-Tal, af Akademiens Direk- tör Doctor Frans Michael Franzén. — ■ Upptager sidd. 113 — 116 af nästnämnde Tolfte Delen. Minne af Riksrådet och Fältmarskalken Grefve Arvid Wittenberg, af Doctor Frans Michael Franzén, Academiens Sekreterare, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 Decem- ber 1826. — Upptager sidd. 139—156 af förenämnde Tolfte Delen. Minne af Chemisten Carl Wilhelm Scheele, af Doktor Frans Michael Franzén, Akademiens Sekreterare, uppläst på STOCKHOLM. 251 Akademiens högtidsdag den 26 December 1827. - - Upptager sidd. 533 — 544 af ännämnde Tolfte Delen. Minne af Konl. [!] Rådet, Friherre Clas Kalamb, af Aka- demiens Secreterare Doctor Frans Michael Franzén, uppläst pä Akademiens högtidsdag den 20 December 1828. — Upptager sidd. 195—283 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån Ar 1796. Tret- tonde Deleu. Stockholm 1830. Minne af Louis de Geer, af Academieus Sekreterare Doc- tor F. 3f. Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1829. — Upptager sidd. 301 — 329 af nästnämnde Trettonde Delen. Minne af Kongl. Rådet Grefve Eric Lindskjöld, af Aka- demiens Sekreterare, Doctor F. M. Franzén, uppläst pa Aka- demiens högtidsdag den 20 December 1830. — Upptager sidd. 311 — 340 af Sv. Akad:s Handlingar Ifrån ar 1796. Fjortonde Delen. Stockholm 1831. Minne af Amiralen och Presidenten, Friherre Gustaf von Psilander af Akademiens Sekreterare Biskopen Doctor F. 31. Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1831. — Upptager sidd. 17 — 43 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån Ar 1796. Femtonde Delen. Minne af Biskopen i Westerås Johannes Rudbeckius, af Akademiens Sekreterare Biskopen Doktor F. 31. Franzén, upp- läst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1832. — Upp- tager sidd. 63 — 219 af nästnämnde Femtonde Delen. Af handling om det Nationliga och Fosterländska i Sven- ska Witterheten under Gustaf III:s tidehvarf, af F. 31. Fran- zén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1833. — Upptager sidd. 231—251 af förenämnde Femtonde Delen. 252 STOCKHOLM. Minne af General-Amiralen Grefve Carl Aug. Ehrensvärd, af Akademiens Sekreterare Biskopen Doctor F. M. Franzén. uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1833. — Upptager sidd. 253 — 306 af ofvannämnde Femtonde Delen. Minne af Landshöfdingen i Westernorrlands Län Frih. Pehr Abrah. Örnsköld, af Biskopen i Hernösand Doktor F. M. Franzén, frånvarande. Uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1834, af Sekreteraren. — Upptager sidd. 471 — 507 af ännämnde Femtonde Delen. Minne af Riks-Rådet och Kansli Presidenten Grefve Gust. Philip Creutz, af Biskopen i Hernösand, Doktor Frans Michael Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1835. — Upptager sidd. 67 — 129 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån Ar 1796. Sextonde Delen. Stockholm 1836. Gustaf den Tredje med de förste Aderton af Svenska Akademien. Samtal i odödligheten den 5 April 1836. Skalde- stycke af F. M. Franzén. Författadt till Akademiens 50-års minnesfest. — Upptager sidd. 229 — 239 af nästnämnde Sextonde Delen. Minne af Fält-Öfversten Grefve Nils Brahe, af Biskopen i Hernösand Doktor Frans Michael Franzén, uppläst på Akade- miens högtidsdag den 20 December 1836. — Upptager sidd. 397—436 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån Ar 1796. Sjuttonde Delen. Stockholm 1837. Minne af Hof-Rådet Johan Stjernhöök, af Biskopen i Her- nösand, Doktor Frans Michael Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1837. — Upptager sidd. 33 — 76 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån Ar 1796. Nittonde Delen. Stock- holm 1841. Minne af Lidner, af Biskopen Doktor Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1838 af Sekre- STOCKHOLM. 253 teraren. — Upptager sidd. 289 — 343 af nästnämnde Nittonde Delen. Minne af Kansli-Rådet Henrik Gabriel Porthan, af Bisko- pen Doktor Frans Michael Franzén, insändt till Akademien ef- ter högtidsdagen 1839. — Upptager sidd. 41 — 80 af Sv. Akadrs Handhr Ifrån År 1796. Tjugonde Delen. Stockholm 1843. Minne af Riksrådet, Grefve Gustaf Bonde, af Akademiens frånv. Ledamot Herr Franzén, uppläst på Akademiens högtids- dag den 20 December 1840. — Upptager sidd. 299—335 af nästnämnde Tjugonde Delen. Minne af Riks-Amiralen Grefve Carl Gustaf Wrangel, af Herr Frans Michael Franzén, frånvarande, uppläst på Akade- miens högtidsdag den 20 December 1841. — Upptager sidd. 387—456 af Sv. Akad:s Haudhr Ifrån År 1796. Tjugonde första Delen. Stockholm 1845. Minne af Erke-Biskopen Laurentius Petri Xericius, af Akademiens frånvarande Ledamot Herr Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1842. — Upptager sidd. 13 — 68 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån År 1796. Tjugonde- andrå Delen. Stockholm 1847. Sidd. 69 — 80 utgöra härtill ett Bihang, innehållande Laurentii bref till konung Erik XIV. Minne af Riks-Rådet, Grefve Carl Rudenschöld, af Aka- demiens frånv. Ledamot, Herr Franzén, uppläst pa Akademiens högtidsdag den 20 December 1843. — Upptager sidd. 121 — 196 af nästnämnde Tjugondeandra Delen. Minne af Kongl. Vetenskaps Akademiens Ledamot och Sekreterare Pehr Wilhelm Wargentin, af Akademiens frånv. Ledamot, Herr Franzén, uppläst på Akademiens högtidsdag den 20 December 1844. — Upptager sidd. 313—347 af före- nämnde Tjugondeandra Delen. 2.">4 STOCKHOLM. M. o. D:r Frans Michael Franzén, född i Uleäborg d. % 1772 och son af handlanden Zachr. Frantzén, blef student i Åbo 1785 och magister 1789 samt professor vid Abo akademi 1798. Kyrko- herde i Kurnia i Strengnäs stift 1810, dit han öfverflyttade 1811. Theol. doktor 1818, kyrkoherde i S:t Olara i Stockholm 1824. Var svenska akademins sekreterare 1824 — 1834. Biskop i Hernösand 1831, tillträdde 1834, f >*/, 1847. 3. NILS ADOLF ERIK NORDENSKIÖLD. Inträdestal i Sven- ska Akademin den 20 December 1893 af Friherre Adolf Erik Nordenskiöld, Fil. Doktor, Professor, Kommendör med St. Kor- set af Kungi. Nordstjärneorden m. m. — Upptager sidd. 11 — 36 af Sv. Akad:s Handhr Ifrån År 1886. Åttonde Delen 1893. Stockholm 1894. — Sidd. 37 — 42 innehålla på vers: „Svar på Friherre Nordenskiölds tal af Akademiens direktör herr grefve Snoilsky." M. o. D:r Nils Adolf Erik Nordenskiöld, född i Helsingfors 1832 och son af öfverintendenten vid bergsstaten, statsrådet Nils Gustaf Nordenskiöld (f 1866), blef student i Helsingfors 1849, ma- gister och doktor 1857 samt intendent för riksmusei mineralogiska afdelning och professor vid svenska vetenskapsakademin 1858. Namnkunnig genom sina arktiska resor och forskningar samt sina kartografiska publikationer, har han blifvit mest ryktbar såsom le- dare af Vega expeditionen kring Asien och Europa 1878 — 1880 Vid hemkomsten sistnämnda år upphöjdes N. af Sveriges konung friherrligt stånd, t '»/g 1901. B. Svenska Vetenskapsakademien. (Instiftad 1739. Dess ordningsreglor erhöllo kunglig stadfästelse den 31 mars 1741.) 4. HENRIK JOHAN WREDE. Tal Om et Borgerligt Sam- hälles Eller Et Land och Rikes rätta Styrka, samt Sätt och utvägar at komma där til, Hållit för Kongl. Svenska Veten- skaps Academien den 26 Januarii Ar 1743 Af Hindrich Joh. stockiiol.m. 255 Wrede, Friherre af Elimä, Då Han lade af Sit derstädes hafde Prsesidium. Stockholm 1743. 36 sidd. 8:0, hvartill kommer sidd. 37 — 4(i, innehållande sekreteraren Jacob Faggots Här å gifne Svar På Kongl. Vetenskaps Academiens vägnar. Friherre Henrik Johan (hos Aiirep: Jacob) Wrede, född 1696 och son af öfverstelöjtnanten Fabian Wrede till Elimä och Peip- pola, avancerade i militärtjenst till major och blef 1747 landshöf- ding i Oarelen, Savolax och en del af Kymmenc gårds hän, af sked 1753. Blef 1741 ledamot af Veteskapsakademin ocli följande är 1702 och son af öfverinspektoni för saltpetetertillverkningen i Finland Johan Erik Nordenberg, ingick 1716 vid fortifikationsko rpsen, der han avancerade till öfverste 1762, adlad 1751. Tog afsked 1763 och afled på sin egendom Eriksnäs i Sibbo d. 19/3 1779. Var en af Svenska vetenskapsakademins förste ledamöter. 8. PEHR ADRIAN GADD. Tal Om Finska Climatet och dess Fölgder, i Landets Hushållning; Hållit För Kongl. Ve- tensk. Academien. Den. 14 Jan 1761. Af Pehr Adrian Gadd, Oecon. Direct. Chemie Physic. och Oecon. Professor vid Kongl. Acad. i Åbo. Stockholm 1761. 52 sidd. 8:0, hvartill kommer: „Svar, gifvit å Kongl. Vetensk. Aeademiens Vägnar, Af Dess då varande Preeses, Herr Anton von Swab." 3 sidd. 8:0. M. Pehr Adrian Gadd, född i Birkala d. 12/4 1727 och son af kronobefallnin&smannen Jakob Gadd, blef student i Åbo 1742 o. magister 1748, docent 1750, e. o. professor 1758 och ordinarie profes- sor 1761, f u/8 1797. 9. JACOB GADOLIN. Tal Om Gränsorne imellan det vi uti Naturen känne, och det vi ännu icke hunnit fatta; Hållet för Kongl. Vetensk. Academien, Vid Prsesidii Nedläggande, Den 21 Maji 1761. Af Jacob Gadolin, Theol. Doctor och Physices Professor vid Kongl. Acad. i Åbo. Stockholm 1761. 30 sidd. 8:0, hvartill kommer: „Svar Gifvet På Kongl. Vetenskaps Aea- demiens Vägnar, Af Dess Secreterare Pehr Wargentin." 2 sidd. 8:0. Tal Om de Physiska Vetenskapers Befordran, Hållet för Kongl. Vetenskaps Academien, Vid Pra?sidii Nedläggande, Den 10 Maji 1786. Af Jacob Gadolin, Th. Doct. Professor Prima- rius och Dom-Probst i Åbo. Stockholm 1786. 30 sidd. 8:0, hvartill kommer: „Svar, Gifvet på K0112.I. Vetenskaps-Acade- 258 STOCKHOLM. miens vägnar af Dess Secreterare »Johan Carl Wilcke." 2 sidd. 8:0. M. o. D:r Jacob Gadolin, född i Strengnäs under föräldrarnes flykt d. 13/10 1719 och .son af dåv. kapellanen i Nådendal Jacob Gadolin, blef student i Abo 1736, i Upsala 1742 och magister i Abo 1745. S. å. docent. E. o. professor 1748, ordinarie professor i fysi- ken 1753. Theo]. d:r i Greifswald 1756. Theol. professor 1762 och domprost 1781. Biskop ("»Iver Åbo stift 1788, f 2r>/,, 1802. 10. JOHAN JULIN. Inträdes-Tal Om Djur-Rikets Bestånd: Hållet för Kongl. Vetenskaps Academien, Den 29 Febr. 1792. Af Johan Julin. Apotliekare i Uhleåborg och Ledamot af Kongl. Patriotiska Sälskapet. Stockholm 1793. 28 sidd. 8:0, hvartill kommer: „Svar, gifvet Pä Kongl. Vetenskaps Academiens vägnar, af Des Pra?ses, Zach. Z. Plantin." 2 sidd. 8:o. Johan Julin, född i Vesterås d. 26/9 1752 (gl. st.) och son af tullskrifvaren derstädes Erik Julin, blef 1766 apothekselev och 1780 pro visor. Aflade apotliekare examen 1782 och anlade apothek i Nykarleby s. ä. Efter att ha försalt detta, köpte han apotheket i Uleåborg och erhöll »lera privilegier 1784. Apotliekare i Abo 1814. S. å. kollegii assessor. Ledamot af Svenska Vetenskapsaka- demin 1791 och en af finska hushållningssällskapets stiftare 1797. f -" '-, 1820. 11. NATHANAÉL GERHARD (af) SCHULTÉN. Tal, innehål- lande Anmärkningar om Finska Insjöarnas och Vattendragens Beskaffenhet, samt Möjligheten och Nyttan, att genom Segelle- der förbinda dem med Hafvet. Hållet vid Prsesidii nedläggande uti Kongl. Vetenskaps Academien den 4 Februarii 1801. Af Nathanaél Gerhard Schultén. Professor och Riddare af Kongl. Nordstjerne-Orden. Stockholm, 1802. 04 sidd. 8:o, hvartill kommer: „ Secreterarens Svar", 2 sidd. 8:o. Nathanaél Gerhard Schultén, född d. 29/s 1750 och son af juris professorn i Abo Samuel Schultén, blef student i Abo 1762 och magister 1772 samt docent 1773. Professor vid armeens flotta 1779. Ledamot af svenska Vetenskapsakademin 1789. Professor vid Karl- STOCKHOLM. 259 bergs krigsakademi 17*)2. Öfverste vid armeens flotta, chef för sjömätningskorpsen och öfverdirektör för lotsverket 1808. Adlad 1809: af Schultén. Afsked ur svensk tjenst 1813. Ledamot i kej- serl. regeringsconseillen (Senaten) 1811. Verkligt statsrad 1821. Afsked 1822, f 4/6 1825. 12. GABRIEL POPPIUS. Tal af Academiens Praeses Herr Gabriel Poppius, President i Kongl. Commerce-Collegium, Com- raendeur af Kongl. Nordstjerne-Orden, Juris Utriusque Doctor. 17 sidor, inber. titelbladet. — Ingår i hörjan af „ Årsberättelser om Vetenskapernas Framsteg, Afgifne af Kongl. Vetenskaps Academiens Embetsmän D. 31 Mars 1830. Stockholm 1830." Tal om Handtverks-Skrå, Hållet vid Prsesidii Nedläggande uti Kongl. Vetenskaps Academien Den 7 April 1830. Af Ga- briel Poppius. Stockholm 1830. 33 sidd. 8:0, utom titelblad. Gabriel Poppius, född i Jokkas d. 12/i2 1770 och son af kkh i Jokkas, theol. doktor Henrik Poppius (j 1786), hlef student i Åbo 1786. Anskultant i Åbo hofrätt 1792, Notarie 1799. Häradshöf- ding i Öfre Satakunda nedredels domsaga s. å. Under kriget för- flyttad till häradshövding i Rekarn.es domsaga i Södermanland 1S08. Justitieråd 1809. President i kommersekollegium 1826. Statsråd 1833—1816. Serafimerriddare, f 3/l 1856. 13. CARL DAVID SKOGMAN. Tal af Academiens Prseses Herr Carl David Skogman, Stats-Sekreterare, Kommendör af Kongl. Nordstjerne-Orden. 7 sidor 8:o, oberäknadt titelblad. - Ingår främst i Årsberättelser om Vetenskapernas Framsteg, Afgifne af Kongl. Vetenskaps Academiens Embetsmän D. 31 Mars 1832. Stockholm 1832. Anmärkningar Om Karantäns-Anstalter, framställde vid Prresidii Nedläggande uti Kongl. Vetenskaps- Academien Den 4 April 1832; Af C. D. Skogman. Stockholm 1832. 16 sidd. 8:o. Carl David Skogman, född i Lovisa d. 26/i0 1786 och son af kkh i Perno Jakob Skogman (f 1807), hlef student i Åbo 1801. Auskultant i Åbo hofrätt 1803. E. o. kanslist i Kongl. kansliet i 16 260 STOCKHOLM. Stockholm 1804. Kopist 1806. Protokollssekreterare 1809. Stats- sekreterare 1824. Adlad 1826. President i kommersekollegium. 1838. Friherre 1854, f 20/2 1856. Blef 1815 ledamot af Vetenskapsakade- min och 1847 en af de 18 i Svenska akademien. 14. FRANS MICHAEL FRANZÉN. Tal af Academiens Prse- ses, Herr Frans Micli. Franzén, Biskop i Hernösands Stift, Le- damot af Kongl. Nordstjerne-Ordeu. Stockholm 1834; inber. titelbladet 11 sidd. 8:0. Ingår främst i „ Årsberättelser om Vetenskapernas Fram- steg, Afgifne af Kongl. Vetenskaps-Academiens Embetsmän D. 31 Mars 1833. Stockholm 1834." Om Frän» Michael Franzén se ofvan N:o 2. 15. NILS ADOLF ERIK NORDENSKIÖLD. Om Bröderna Ze- nos Resor och de äldste Kartor öfver Norden. Tal vid Pre- sidiets Nedläggande i K. Vetenskaps- Academien den 12 April 1882 af A. E. Nordenskiöld. Med Claudii Clavi Karta och Be- skiifning öfver Norden i Facsimile. Stockholm 1883. 53 sidd. 8:o, förutom kartan. Om Nils Adolf Erik Nordenskiöld se ofvan under N:o 3. C. Vitterliets, Historie och Antiqvitets Akademien. (Ar 1753 instiftade drottning1 Lovisa Ulrika Vitterhetsaka- demien, som den 20 mars s. å. erhöll kunglig- stadfästelse. Den återupplifvades af konung Gustaf III den 20 mars 1786 under namn af Vitterhets-, Historie- och Autiqvitets- Akademien .) 16. HENRIC GABRIEL PORTHAN. Anmärkningar Rörande Finska Folkets läge och tilstånd vid den tiden, när det först STOCKHOLM. 261 lades under Svenska Kronans vissa och varaktiga välde, Fram- lagde vid inträdet i Kongl. Witterkets Historie och Antiquitets Academien den 30 Julii 1788 af Henr. Gabr. Porthan, Elo- quentiae Professor vid Kongl. Academien i Åbo. — Upptager sidd. 1 — 33 af Akademiens Handlingar. Fjerde Delen. Stockholm 1795. Sidd. 34 o. 35 innehålla härå: „Secreterarens Svar." M. Henric Gabriel Porthan, född i Viitasaari d. 9/n 1739 och son af kyrkoherden derstädes Sigfrid Porthanus, blef stndent i Äbo 1754, magister 1760 och docent 1762. Akademiens bibliothekarie 1772. Eloquentiae professor 1777. Kansliråd 1802, j ]6/3 1801. 17. JACOB TENGSTRÖM. Tal om de fordna Finnars Säll- skaps-Nöjen och Tidsfördrif; hållet vid Inträdet i Kongl. Vit- terhets, Historie och Antiqvitets Akademien den 15 Julii 1795. Af Jacob Tengström, Theologie Professor vid Akademien i Åbo. — Upptager sidd. 265 — 287 af Akademiens Handlingar, Sjunde Delen. Stockholm 1802. Sidd. 288 o. 289 innehålla „Secre- rarens svar" härå. M. o. D:r Jacob Tengström, född i Gamla Karleby d. i/12 1755 och son af sockneadjunkten och pedagogen i Gamla Karleby, mag. Johan Tengström, blef student 1771 och magister 1775 samt docent 1778. Theol. adjunkt 1783 och theol. professor 1790. Theol. doktor 1800. Biskop öfver Åbo stift 1803. Erkebiskop 1817, t -A, 1832. 18. CARL FREDRIC FREDENHEIM. Tal vid inträdet i Kongl. Vitterhets, Historie och Antiqvitets Academien den 15 Dec. 1795 af Carl Fredric Fredenheim Öfver-Intendent. Handlar om en på Forum Romanum anställd gräfning och upptager sidd. 376 386 af Akademiens Handlingar. Åttonde Delen. Stockholm 1808. Carl Fredric Fredenheim, född Mennander d. 7/3 1748 och son af dåvarande professorn, sedermera biskopen i Åbo, slutligen Sve- riges erkebiskop Carl Fridric Mennander, blef redan vid 6 års ål- der af sin fader, som då var akademins rektor, inskrifven såsom student i Åbo 1754. Student i Upsala 1761. E. o. kanslist i kan- slikollegium 1766. Kopist i riksarkivet 17(iS, i kanslikollegium 1769. 262 STOCKHOLM. S. ä. adlad: Fredenheim. Förste expeditionssekreterare i utrikes- expeditionen 1775. Ceremonimästare vid hofvet 1780. Kansliråd 1792. Öfverintendent i Svenska konstakademin 1795. President i Musikaliska akademin 17^ 19. FRANS MICHAEL FRANZÉN. Om Ryska namnets och Rikets ursprung af ett Svenskt, i Ryssland bosatt folk. vid namn Rhos. Inträdestal Uppläst i Kongl. Vitterhets-. Historie- och Antiqvitnts-Academien, d. 17 April 1821. Af F. M. Fran- zén. Theol. Doctor. Professor och Ledamot af Kongl. Nordstjerne- Orden. — Upptager sidd. 29 — 112 af Akademiens Handhr, Tret- tonde Delen. Stockholm 1830. Sidd. 113 och 114 innehålla härtill ..Secreterarens Svar". Om Frans Michael Franzén se ofvan under X:o 2. 20. JOHAN JAKOB NORDSTRÖM. Bidrag till penningevä- sendets historia i Sverige intill konung Gustaf Ls tid. Inträdes- tal i KongJ. Witterhets-, Historie- och Antiqvitets Akademien den 22 Maj 1849 af Johan Jakob Nordström. J. U. D., Riks- Archivarie, L. K. W. A., R. N. O. — Upptager sidd. 159 — 389 af Akademins Handhr, Nittonde Delen. Stockholm. 1850. M. o. D:r Johan Jakob Nordström, föddes d. 20, 12 1801 i Abo, der fadren var svarfvare. Student 1818, magister 1823. Adjunkt 1827, professor 1834. Juris doktor 1840. Afsked från professionen 1846. Riksarkivarie i Stockholm s. å., f 1T s 1^74. Upsala. Högskolan i Upsala kom till stånd efter det påfven Sixtus IV den 28 februari 1477 lemuat tillåtelse till dess inrättande. Efter att under några årtionden ha varit i verk- samhet, råkade detta lärdomssäte under en längre tid 1515 —1566 i lägervall, men erhöll efter många vexlingar nya privilegier den 15 Mars 1595, hvarefter dess verksamhet ej vidare varit aibruten. 21. PETRUS VIGELIUS. Oratio De Regum ac Principum Liberalitate. Habita Upsaliee, Auiio 1625. 13. Novembris in Preesentia et Conspectu Professorum ac Studiosorum a Pctro Vigelio. Wesm. Stipendiario Regio. Holmite Auuo 1626. — 12 blad utom titelbladet 4:0. D:r Petrus Vigelius, född i Köping 160. och son af Lars Vige- lius, blef student i Upsala d. 24/9 1619. Juris utriusque doctor' 1631. Asessor i Åbo hofrätt 1632 1. 1633. Adlad: Ekenberg 1649. Hä- radshöfding i Öfre Satakuncla 1653, i Stor Savolaks 1656, f 1656. (Lagus, Abo hof rätts hist. sidd. 167—168.) 22. ERICUS DANIELIS ACHRELIUS. Oratio de Admirabili et Pulcherrima Microcosmi b. e. hominis fabrica et structura In Academia Upsaliensi Regia exercitij gratia primum con- scripta et postmodum Die 11 Martij Anno 1627 publice pro- 264 UPSALA. nunciata ab Erico Danielis Achrelio, Roslagio. Upsalise 1627. 13 blad 4:0, utom dedikationer och gratulationer. Ericus Danielis Achrelius, född i Åkers socken i Roslagen d. 13/5 1604 och son af frälseinspektorn Daniel Brynolfsson, blef stu- dent i Upsala d. 6/3 1625. Ankom till Åbo 1640 och befordrades der 1641 till medicine professor, f ,7/4 1670. 23. GEORGIUS CHRISTOPHORI. Oratio de Virtute He- roica invictissimi ac incomparabilis herois Dn. Gustavi Adolphi Magni Svecorum, Gothorum, Vandalorumque (heu quondam) Regis Gloriosissimi ac Potentissimi In Regia Academia Up- saliensi a. d. 2. Februar. Anno 1635. Publice recitata A Georgio Christophori Alando, S. R. M. Stipend. Upsalise. 14 blad; 4:0, utom i början 2 blad: titelblad och 1 blad företal, dat. cl. 2 febr. 1635 af Johannes Loccenius. Sista sidan inne- håller latinska hexameterverser till auctor af Laurentius Olai Wallius, Nericiensis. M. o. D:r Georgius Christophori, född i Jomala 1609 och son af prosten derstädes Christophorus Sigfridi, blef jämte sin broder Christianus student i Upsala i juni 1627, magister der 1635, mathe- seos lector vid Åbo gymnasium 1637; physices och botanices pro- fessor vid Åbo akademi 1640, theol. doktor 1660, f 1664 säsom förste theol. professor och pastor i Åbo. 24. JOHANNES ARVIDI FRISIUS. Sermo Panegyricus, quo prEestantiä exuberantis, humanum nectendo ornandoque csetum Concordise, in Auditorio majori ad Salam, ipså Dominica S. S. Trinitatis elogium publice pronunciabat Johannes Arvidi Fri- sius, Fin. Upsalke Typis Wallianis 1636. 7 1/.i blad 4:0, för- utom i början 2 blad: titel, å livars baksida äfvensom å andra bladets framsida lat. dedikation af Johannes Arvidi Frisius till bisk. Rothovius, till pastor i Åbo theol. lic. M. Aeschillus Pe- trseus, till f. d. theol. lektorn i Åbo gymn. numera kkh i Mustsaar M. Thomas Florinus, till theol. lektorn i Åbo gymn. M. Sveno Wigelius, till f. d. theol. lektorn i Åbo skola UPSALA. 265 numera kkh i Töfsala Ericus Alphtanus, till theol. lektorn der M. Ericus Fortelius, till Åbo gymn. p. t. rector o. pliys. lee- tor M. Martinus Stodius, till eloqu. lektorn Boetius Murenius, till log. lektorn M. Johannes Birgeri, till pastor i Rymmätö Simon Matthise, till pastor i Kimitö Sigfridus Jacobi, till pastor i Masku Henricus Hoffman, till pastor i Virmo Johannes Xieolai, till pastor i Nådendal och Reso Johannes Petri, till diaconus i Hattula Martinus Th. Florinus -- vidare till Frisii gynnare och vänner: till Storfurstendömet Finlands kamrerare Johannes Erici, till t. f. militie chefen Arvid Grabbe, till Storfurstendö- met Finlands sekreterare Johannes Smitt, till marinkaptenen Zacharias Simonis Kaffmeister, till auctors fader Arvid Jo- hannis, praefectus hos Gab. Gust. Oxenstierna, till borgmästa- ren i Åbo Johannes Canuti, till sjötullförvaltaren i Åbo Caro- lus Billsteen samt till civis och negotiator primarius i Åbo Petrus Torfwest. — På 4:de sidan är Upsala akademis rektor Johan- nes Loccenii berömmande förord till Frisii oration, dateradt d. 12 junii 1636. Arbetets sista sida innehåller latinska gratulations- verser till Frisius af math. prof. i Upsala Martinus Erici Ge- strinius och af Claudius Flemmingh. Oratio Lingvte usum et abusum, simpliciter exponens, qvam Prsesente Reverendissiino Domino Episcopo, ejusque Rev. Dign. consensu, In celebri Finnorum Gymn. Aboensi, Excell. & Cla- riss. Dn. Consistorialium, Generosorum, Reverendorum, prsestan- tiss. & doctorum hominum consessu, liberalis exercitii causa valedictionis loco, Johannes A. Frisius, Finno, Stud. Upsalien- sis ad diem 21 Junij Anni 1638 in Auditorio majori publicé pronunciavit. Upsalke, Anno 1639. — 7 blad 4:o, förutom titelblad, å hvars baksida dedikation till biskopen i Viborg M. Gabriel Melartopteus samt till några finnar o. svenskar, deri- bland till pastor i Piikis Gregorius Matthise, till pastor i Nagu Jacob Petrejus, till pastor i Uskela, Christianus, till pastor i Kumlinge Zacharias Johannis; å andra bladets framsida är den lat. dedikationen dat. Upsala d. 3 maj 1639 af Joh. A. Fri- sius, Finl. Stud. Vpsal. Andra bladets baksida innehåller ett 266 u-sala. latinskt förord af p. t. gymnasii i Åbo rector Georgius Alanus, dat. d. 21 juni 1638. — Arbetets sista blad innehåller lat. gratulationsverser till Prisius af .Aeschillus Petrseus och Nico- laus Lindormi Smolandus. M. Johannes Arvidi Frisius. född i Nådendal 1613 och son af Arvidus Johannis de Kajala, blef student i TJpsala i november 1633. Akademie sekreterare i Abo 1640 — 1645, garnisonspredikant i Eiga 1645. Senare magister. Kkh. i Kangasala 1656, prost 1659, t 1672. År begrafven i Nådendals kyrka under ett af honom sjelf upprest grafmonumeut. 25. ANDREAS JOHANNIS KECKONIUS. Oratio continens Liberalitatis Laudem, quam Iu celeberrima Academia Ubsa- liensi ad diem 27. Martij, Anno serse Christianse 1638. publice recitavit Andreas Johannis ii.feckonius] superiori Satacundia Finlandus. Syr. cap. 17 v. 18. Upsalia?. 7 blad 4:o, förutom titelblad, å livars baksida äfvensom å andra bladets framsida dedikation af A. I. K. till biskop M. I. Rothovius, till theol. lic. M. Aeschillus Petr^eus, pastor i Abo o. Nummis, till theol. lektoreme i Åbo M. Sveno Wigelius och M. Martinus Stodius, till gymnasii rektor o. phys. lektor M. Johannes Orbergius, till philos. cand. o. eloqv. lektorn Anders Neocleander, till math. lektorn M. Georgius Alanus, till domkyrko oeconomusClavidus Mar- tini, till pastor i Saltvik Boetius Murenius, i Karkku Matthseus Matthsei, i Kyro och prosten i Öfre Satacunda Henricus Finno, i Kimito Sigfridus Jacobi, i Wesilax Josephus Matthsei, till com- ministern i Åbo Henricus Ka[r]stenius och till auctors broder diaconus i Ruovesi Laurentius Johannis — vidare till asses- sorn i Åbo hofrätt Henricus Teit, till J. U. doktorn Petrus Wi- gelius, till negotiator primarius i Åbo Petrus Törfwöst, till Storfurstendömet Finlands sekreterare Johannes Schmidt, till borgmästaren i Åbo Johannes Canuti och till borgaren i Åbo Petrus Såger. Andra bladets 2:dra sida innehåller lat. förord till den studerande ungdomen af Johannes Lau. Stalenus, och gällande Keckonii oration. Sista bladet innehåller lat, gra- tulationsverser till Keckonius af prof. Martinus Erici Gestrinius, rrsAi.v; 267 af Canutus J. Kurck, af Thomas M. Paechalenius och af Abra- hanus Kollauius. Oratio succincta, qva Ebrietatem entheo cluentique; vir- tute pectori, uunqvam non exosam, In Regiae, qv* est Upsalia?, Academise, Veteri Auditorio, freqventi civium Academicorum cougressu A. 1639. die 6 Febr. Publice vituperavit Andreas Johan. Keckonius Nor-Finland. S. R. M. Stipend. Upsalhe, Anno 1639. 6 blad 4:0, förutom i början 2 blad: titelblad, å hvars baksida dedikation på hebreisk vers af And. J. K. till pastor o. prsep. i Vasa M. Thomas Florinus, till pastor o. pr. i i Pedersöö M. Ericus Fortelius, till p. & pr. i Kalajoki Petrus Michaelis Arctophylax, till p. & pr. i Hwittis Henricus Clem., till pastor i Tyrffwis Josephus Casp., till pastor i Lempälä Mi- chael M. Msexmontanus, till p. i Storkyro Georgius Patwr, till predikanten i Birkala Severinus Matth., till f. d. vicehäradshöf- dingen Hardvicus Henrici Speitz, till diaconus i Vasa Sigfridus Olai, till pastor i Alastaro Jacob Henrici och till kyrkans tje- nare i Storkyro Arvidus Olai. — Andra bladet innehåller för- ord till studerande ungdomen af Martinus Olai Nicop. rörande Keckonii oration. Andreas Johannis Keckonius, Satakundens, blef student i Upsala 1636 och inskrefs vid akademin i Åbo 1640. Adjunkt i filos, fa- kulteten derstädes s. å. Skolrektor i Björneborg 1642. Kkh i Hvittis 1659, f 1675. 26. JOHANNES C. SILENUS. Oratio de Gratitudine quam in Regia Academia Ubsaliensi ad diem 3 Junij, Anno Christi M. DC. XXXVIII. Publice pronunciavit Johannes C. Silenus Aboénsis. Upsaliad. 6 blad 4:o. förutom titelblad, å hvars bak- sida dedikation af J. C. S. till biskopen M. Isaacus Rothovius, till theol. lic. pastor i Abo o. Nummis M. Aeschillus Petreeus, till f. d. theol. lektorn vid Åbo gymu. pastor i Pedersöö M. Ericus Fortelius, till f. d. eloqu. lektorn i Åbo, pastor i Salt- vik Boétius Murenius, till theol. lektorn vid Åbo gymn. o. pa- stor i Sagu M. Sveno Wigelius, till theol. lektorn pastor i 'Jl.S Lundo M. Martinus Stodius, till phys. lektorn o. p. t. rektor M. Johannes Orbergius, till philos. eandid. och eloqu. lektorn Andreas Neocleander, till math. lektorn M. Georgius Alanus, till prsefectus hos grefve Jacob Delagardie Henricus Tafwast samt till kaptenen vid infanteriet Johannes Tafwast. Andra bladets framsida innehåller förord till den studerande ungdomen af M. Johannes Laurentij Stalenus rörande denna oration af Jo- hannes Canuti Silenus Aboensis. Sista sidan innehåller gratu- lationsverser till Silenus, på latin af poeseos professor Laurentius Fornelius, på latin af Abrahamus Olai Landius Hels., på gre- kiska af Andreas J. Keckonius och på latin af Thomas M. Pacchalenius. Johannes Canuti Silenus, hemma från Abo, blef student i Up- sala cl. »/u 1634. 27. JOHANNES STÅLHANSK. Oratio de Rerumpublica- rum eversionibus; Ubsahte XVIII. Decemb. Anno M. DC. XXXVIII. Publicé dicta Holmhe, Imprimabat Heinricus Kay- ser Anno M. DC. XXXVIII. 7 72 blad folio. förutom 2 blad i början : titelblad, å hvars baksida lat. dedikation af Johannes Stålhansk till rikskanslern Axel Oxenstierna. Andra bladets framsida har lat. gratulation på prosa till Johannes Stålhansk de Gästerby af hans vän och commilito Ericus Oxenstiern, Axelij L. B. de Kimitho, dat. Holmias prid. Non. Jan. Anno 1638. Andra bladets frånsida innehåller lat. gratulation i di- sticha till Johannes Stålhansk Hsereditarius in Gästerby af Jo- hannes Loccenius. Johannes Stålhandske, född 1620 och son af ståthållaren pä Kexholms slott och öfver dess län Hans Johansson Stålhandske, inskrefs vid universisetet i TJpsala 1635 och begaf sig, efter att der ha disputerat, till Leyden, vid hvars universitet han inskrefs den 17/9 1638. Återkommen till Finland orerade han på holländska vid Abo akademis invigning 1640. Blef sedan hof rättsassessor i Abo och tillika häradshöfding i Hattula härad till 1672, f 16S0. UPSALA. 269 28. ABRAHAMUS A. KOLLANIUS. Oratio de Invidia. In inclyta Regia ad Salam Academiå, ad diem 30. Junij, Anno M. DC. XXXIX. Publice habita ab Abrdhamo A. Kollanio. Sa- tacuudia Finnone. Senec. Epist. 17. Upsalise. 6 blad 4:o, förutom i början 3 blad: titelblad, å hvars baksida äfvensom a följande blad dedikation af Abrahamus Kollanius till biskopen M. I. Rothovius, till Aescbillus Petrasus, Sveno Wigelins, Tho- mas Florinns, Martinus Stodius, Andreas N. Neocleander, .Geor- gius Alanus, Gymn. Ab. p. t. rect. & math. lector, till hofrätts- assessorn i Åbo M. Johannes Dalekarlus, till hofrättsassessorn i Åbo J. U. doktorn Petrus Wigelins, till pastor i Karkku Matthseus Matthsei, till pastor i Björneborg o. pr. Gregorius Thonne, till pastor vid finska församlingen i Stockholm Bar- thollus Hordelius, till pastor i Björneborg o. pr. Gregorius Thomae, till past. i Tyrffwis Josephus C, till past. i Lempälä Michael M. Msexmontanus, till past. i Wesilax Josephus, till past. i Cangasala Josephus M., till past. i Messukylä Severinus Matth., till landtmätaren i Satakunda och Tavastland Andreas Strengh, till sacellanen i Mouhijärvi Ericus Georgii, som var auctors faders efterträdare, till diaconus i Teiskoila Heuricus J., till prsetor i Öfre Satakunda Xicolaus E. Napalenius, till auctors anförvant diaconen i Ruovesi Laurentius Johannis Kec- konius och till hans förre lärare, comministern i Xykarleby Gregorius Barth. 3:dje bladet innehåller helsning till den stu- derande ungdomen af Iohannes Lau. Stalenus ang. Kollanii oration. Sista bladet innehåller lat. gratulationsverser till Kol- lanius af Samuel Hartman och Johannes Frisius Finlandus. Abrahamus Abraham! Kollanius, Satakimdens, son af kapella- nen i Karkku Abrahamus Matthiae, blef student i Upsala d. -9/i0 1636 och inskrefs vid akademin i Åbo 1610. Blef der depositor. Magister 1643. Underlagman i Karelen 1650, j 1657. Har till fin- skan öfversatt: „Leges regni Suecia? provinciales et civiles, ordi- nantia et processus, ana cum regulis judicialibus, ad mandatum Regina? Christinas. " 29. THOMAS MICHAELIS PACCHALENIUS. Oratio de Con- jugio. qvam In inclyta Regia Academiå Sveonum ad Salam 270 28. die Aprilis serie Cliristianae M. DC. XXXIX. Publicé re- citavit Thomas Michaelis Pacchalenius, Finlanclus, S. R. M. Stipend. Upsalise. Anno 1639. — 7 blad 4:0, förutom i bör- jan 3 blad: titelblad, å hvars baksida och a följ. blads fram- sida dedikation af T. M. P. till bisk. M. Isaaeus Rothovius, till Aeschillus Petrwus, till Åbo gymn. lektorer och Consistorii derst. assessorer äfvensom till past. i Karkku Matthseus Matthsei, till pastor vid finska försm i Sthlm Barthollus Joh. Hordelius, till p. i Wesilax Josephus Michaelis, till diaconus i Mouhijärvi Ericus Georgii. till diaconus i Teiskola Henricus Johannis, till pastor i [Tavastjkyro Henricus J. Finno, till pastor i Björne- borg och prsep. i Nedre Satacunda Gregorius Thomse, till pa- stor i Kangasala Josephus Mattlnei, till diaconen vid finska försm i Sthlm Sigfridus Andre» Nitrarius, till comministern i Karcku Johannes Mattthise Pacchalenius äfvensom till Herrar: Matthias Sigfridi de Teefwala, konungens trotjenare, till borg- mästaren i Björneborg Henricus Thoime, till grefve Jacob De la Gardies prsetor Heinricus Tafwast, till landtmätaren Andreas Strengh, till prgetor i Öfre Satacunda Gregorius Aeschilli och till auctors fader Michael Andrea?. 4:de sidan innehåller en lyckönskan på latin till auctor af Johannes Gyllenstiern, dat. Upsala d. 22 maj 1639. 3:dje bladet innehåller ett företal till Pacchalenii oration af stipendiatinspektorn Martinus Olai Xyco- pensis, dat. 2S 4 1639. Sista bladet innehåller gratulationsver- ser till auctor: på latin af Johannes A. Frisius, Finno Stud. Upsal., och på grekiska af Abrahamus A. Kollanius. Thomas Michaelis Pacchalenius, blef student i Upsala i9/io 1636. Efter att ha varit fältpredikant i Tyskland, Danmark och Polen, blef han khh i Kisko 1658, f 1679. (Strandberg, Herda- minne I: 393-394.) 30. ANDERS KROOK (Gyllenkrok). Oratio de cardinali virtute justitia, Upsala 1643. (Omnämnd hos Elmgren, öfver- sigt af Finlands literatur I, sid. 88.) Andris Krok, född i Vexiö 1622 och son af biskopen flerstä- des Nils Krok, blef student i Upsala. Sekreterare i Abo hofrätt (JPSAIiA. 271 164s. Hofrättsassessor 1650. Tillika häradghöfding i Kymmenegårds län 1652. Derjämte underlagman i Björneborgs grefskap 1664. Ad- lad 1674: Gyllenkrok, f 21/,.> 1683. (Lagus, Åbo hofrätts historia. si, l,|. 1S8— 189.) 31. MARTINUS HENRICI FATEBWR. Encomium Mansvetu- dinis, in illustri & celeberrima Academia, Ubsaliensi, Decla- matum, Piis mansvetudineqve prseditis hominibus consecratum A Martino Heinrici Fatébwr. Editum in Auditorio Gustaviano Anno M. DC. XLV [= 1645]. D. XXI Maji [datum efteråt skrifvet]. Upsalise. 5 l/2 blad 4:o förutom titelblad, å hvars baksida Martinus Fatebwr tillegnat abetet åt Ericus Gylden- sierna, L. B. de Nynäs och Riksråd, samt åt laudshöfdingen i i Westergötland Nicolaus Ahasveri Mannersköldh de Xääs. På följande sida är ett företal af akademins rektor Laurentius Stigzelius, dat. Upsala den 21 Maji 1645, hvarur framgår, att Martinus Henrici Fatebwr Wiburgo-Carelius tidigare studerat i Åbo. I slutet är ännu ett blad gratulationsverser till Fatebwr af Jonas Theodori Zephyriuus, Encomium Charitatis Christianse in Florentissima, Illustri & celeberrima Academia Ubsaliensi Declamatum, Piis homini- bus charitatem Christianam exercentibus Consecratum å Mar- tino Henrici Fatebwr. Editum in Auditorio Gustaviano Anno M. DC. XLV [D. XIV Dec. efteråt skrifvet]. Ubsaliee. 8 blad 4:o, förutom i början 2 blad: titelblad och 1 blad, å hvars framsida Martinus Fatebwr dedicerat arbetet till landshöfdingen i Vestergötland Nicolaus Ahasveri Mannersköld och till sina gyn- nare i Göteborg; å detta blads baksida är ett förord af Jo- hannes L. Stalenus, dat. Ubsaliee 14 Decemb. Anno 1645. I slutet äro latinska gratulationsverser till Fatebwr af Lauren- tius Johannis Stalenus. Martinus Henrici Fatébwr var son af M. Henricus Martini Fatt- buur, som blifvit magister i Wittenberg 1615, skolrektor i Viborg 1616 och kkh i Nyen 1632 (f 1647). Martinus Fatebwr blef stu- dent i Abo 1640 och studerade sedermera i Upsala. Blef prest och 272 UPSALA. bjenstgjorde i Nowabura församling i Ingermanland, innan han år 1656 blef kkh i Wederlaks. Var 1665 afliden. 32. SIMON LAUR. CARLANDER. Epicedion la Pios Månes Reverendi ac Doctissimi Viri Dn. Henrici Simonis, [Carlander f 1650]. Ecclesise Dei, quse est in Iiå, quondam Pastoris vi- gilantissimi, patrui mei desideratissimi. 3 sidor folio, innehal- lande latinska disticha af Simon La ur. Carlander. [Antagl. tryckt i Upsala 1050.] Simon Laur. Carlander var tvifvelsutan en äldre broder till Johannes Laurentii Carlander, som blef student i Upsala 1652 och rektor i Nykarleby 1660. 33. OLAUS WEXIONIUS. Oratio Funebris Memoriae ac Honori Generosi, Nobilissimi atque Eruditissinii Iuvenis, Do- mini Gustavi Silfwerstierna, Hereditarii in Ludgonääs & Ny- gåhl, Consecrata et Publicé habita Vbsalise in Auditorio Gusta- viano, die XIII Maij, quse erat lux tertia post solennem Sepul- turam, Anno M. DC. LI. ä M. Olao Wexionio. Holmise Typis Ianssonianis. 8 1/a blad 4:o, utom i början titelblad och 1 1/2 blad förord af prof. Ioannes Schefferus samt i slutet 1 sida gratulation af Joh. Loecenius. M. Olaus Olai Wexionius, född i Wexiö 1626 och yngre bror till professor Michael "Wexionius (Gyllenstolpe). Fadren Olof Wexionius var prest i Småland. Blef student i Abo 1644 och magi- ster 1650 Professor i Dorpat 1652, hvarifrän han 1656 återkom till Abo såsom flykting. Juris professor i Abo 1658, f 2% 1671. Sin pa- rentation of ver Silfwerstierna höll han 1651, icke 1657, såsom upp- ges i Suomi 1844, sid. 319. 34. GEORGIUS A. LYTHRiEUS. Oratio de Prsestantia et virtutibns Gentis Svedicse. Habita in Regia Academia Up- saliensi å Georgio Å. Lythrmo [Bothniensi]. Die 11 Jun. 1665. Upsaliie. 7 blad in folio, förutom i början 2 blad: titelblad, å livars baksida äfvensom a följande blads framsida dedikation på latinsk prosa af (auctor) G. A.. L. till landshöfdingen i Abo (JPSALA. 273 Laurentius Creutz, dat. Vbsalise d, 23 Juuij 1665. Å andra bladets frånsida är en lat. inbjudning att öfvervara orationen af professor Folclierus Ubr, dat. Vps. 11 Junij 1665. — Ett duplett ex. af dessa 2 blad innebåller i st. f. dedikation till Creutz en annan dedikation till: pr. & p. i Tornöö M. Johannes Tor- meus, auctors morbror, till skolrektorn i Pitheå, auctors mor- bror ocb fordne lärare, till pastor i Vhlo M. Michael Jurvelius, auctors affinis, till Apologista per Bothnias Johannes Hogsta- dius samt till auctors fader, borgmästaren i Uleåborg Andreas fteorgii Lytlmeus. Denna dedikation är dat. Upsalise d. 1 1 Junij 1665. — ■ Dessutom innehåller ett blad i slutet 2 gratu- lationer på lat. prosa af 2 svenskar. Georgius Andrew Lythrceus var son af Andreas Georgii Ly- thrseus, som var borgmästare i Uleåborg 1665, derefter borgmästare i Xyen och lagläsare i Kexholms län; gift från Piteå. 35. PHILIPPUS MATTHIiE BACKMAN. Oratio de Pace Ejus- que commodis In Illustri qvse ad Salam est Regia Sveonum Academia Ad Caleud. 5. junij Anno Christi M. DC. LXXI. Publice declamata a PhilipjJO Math. Backman Ostro-Bothn. Holmi&e. 12 blad 4:0, förutom i början 4 blad. A titelbladets baksida äro namngifna Bothvidus Höök, prsefectus i Korsholms grefskap, Jacob Ross, borgmästare i Vasa, Nicolaus Erici, prse- fectus i Laihela friherreskap, Matthias Pauli, domare i Öster- botten, antagligen auctors fader, Hermannus Ross, rådman i Vasa och Johannes Thuronis, handlande i Vasa — åt hvilka orationen är dedicerad. Följande blad innehåller sjelfra dedi- kationen. De 2 följande bladen innehålla math. prof. Magnus Celsii inbjudning till cives academici att öfvervara orationen. .Denna inbjudning är daterad Upsala den 28 Maij 1671. Phillppus Matthice Backman blef student i Abo 1667. Eege- ments pastor. Kkh i Halikko 1681, t 1691. 36. JOHANNES PAULINUS. Magnus Principatus Finlandia, Epico Carmine depicta, Et in Illustri Academia Upsaliensi 274 UPSALA. publice decantata, å Iohanne Paulino, Finlando. Holmise. 6 blad 4:o, idel grekiska hexametrar. Dessntom i början 2 blad: titelblad, å livars baksida latinska disticlia af Johannes Pauli- nus, Finlandus, till grefve Per Brahe, dat. Upsaliae Idib. Junii 1678. På 3:dje sidan likaså af förf. och med samma datum lat. disticha till riksrådet, friherren till Lempälä Canutus Kurck. Fjerde sidan innehåller lat. gratulations verser till Johannes Paulinus af Martinus Brunnerus, dat. Upsaliae d. 18 Junii 1678, och af professor Johannes Columbus 1). Johannes Paulinus, född i Björneborg 1655 och son af kkh i Monhijärvi Paulus Simonis Raumannus (t 1682), blef student i Abo 1672, i Upsala 1677. Framstående skald. Protokollssekreterare i statskontoret 1685. Adlad 1690: Lillienstedt. Sekreterare i Svea hofrätt 1692. Vicepresident i Vismars tribunal 1705. Landshöfding i Östergötland 1710. Friherre 1713. Riksråd 1719. Grefve s. ä. President i Wismars tribunal 1727, f i Pommern 1732. r) 1691 utgafs en ny upplaga med samma stilar och antal blad 4:o med följ. titel: Johannes Pauli it i ii Lillienstedt Finlandia, Epic<> Carmine depicta, In Illustri Academia Vpsaliensi, ante Annos 16. Juvenilis Exercitii causå Publice decantata. Holmiae Recusa Anno 1694. — Här förekommer blott å titelbladets baksida: „Lecturis S." 19 hexametrar på latin, daterade TJpsalise a. d. x. Martii A. 1678. Johannes Columbus. P. Prof. 1844 utgafs i Helsingfors: Till Finlands Ära Grekiskt skal- destycke af Johannes Paulinus med öfversättning af Axel Gabriel Sjöström. 40 pagg. 8:o, hvaraf texten och öfversättningen hvar- dera 16 pagg. Öfversättaren har dertill skrifvit förord. Dorpat. Gymnasiet i Dorpat som inrättats den 13/i0 1630, upphöjdes den 30/6 1632 till universitet och invegs under namnet ..Academia Gustaviana" den 13 ]0 s. å. Ar 1656, då ryssarne intogo staden, blef universitetet sprängdt. Den 2S/i 1689 utfärdades nya statuter för ett univer- sitet i Dorpat. benämndt „Academia Gustaviana — Carolina", hvars återupprättande firades den 21/8 1690. Det flyttades till Peruan 1699. 37. NICOLAUS LAURENTII NYCOPENSIS. Oratio Funebris in Obitum Reverendi, Humanissimi, ac Doctissimi Viri Dn. Jo- hannis Jonse Uplandiå Sveci, Pastoris quondam Eccleske Sve- cana?, quse Dorpati colligitur, Vigilantissimi, nunc beatissimi : (^)ui placidé in Christo, Anno Partus Salutiferi 1636 die 19 Februarij obdormivit; Cujus quoque corpus eodem anno die 25. ejusdem mensis teme demandatum fuit: MsestissiniEe conjugis, Filiorum, cognatorum & amicorum consolandorum gratia insti- tuta lugubriter, & in Academia Dorpatensi celeberrimå decla- mata a M. Nicolao Laurcntii Nicopensi. Dorpati Livonorum Lit. Acad. Anno 1636. IP blad 4:0, utom i början titelblad och 1 blad förord af J. U. D. & Professor Laurentius Ludenius samt i slutet 1 blad lat. verser af Ludenius och af M. Petrus Andre* Arbogiensis. 270 DORPAT. Oratio Funebris in Heroicum Obitum Perillustiis ac Ge- nerosissimi Domini, Dn Johannis Skytte Junioris, Lib. Baro- nis in Duderoff, Dynastse in Grönsiö & Strömserum &c Equitis Aurati, & Chiliarchi maximé Strenui, Domini quondam Gra- tiosissimi, nunc Beatissimi, Qui medio in Praslio, quod pro Chri- stianse religionis defensione, & Salute Patrige geritur, heroicé occubuit & placidé in Christo, Anno partus salutiferi 1636. ob- dormivit: Et In Regiä Academiä Gustavianä, quse Dorpati ad Embeccam, 9 Junij, Anno 1637. publicé in Auditorio Majori habita a M. Nicolao Lanr. Nycop. Gyllenstiernij olim Alumno. Dorpati typis Acad. Anno 1637. 12 blad 4:o, utom titelblad och 1 blad förord af univ:s rektor Laurentius Ludenius. Prof. Juris, Örat. & Poés. M. Nicolaus Laurentii Nycopensis var född i Nyköping, biel student i Upsala och magister i Dorpat, sedermera skolrektor i Nyköping, eloquentise lector i Strengnäs och 1640 professor i Abo samt slutligen 1658 biskop i Viborg, f 1664. (Akiander. Herda- minne.) 38. ANDREAS LAURENTII NYCOPENSIS. Oratio de Stella Magorum. Habebatur ab Andrea Laurentii Nycojiensi, Suderm. d. 18 Jan. 1637. Dorpati 1637. 8 bl. 4:0. (Sålunda om- nämnd i „Catalogus Orationum", pag. 53, i Upsala universitets bibliothek. Jfr Suomi 1844, sid. 314.) Oratio de Mansuetudine: Quam in Regiä Academiä Gu- stavianä, quse Dorpati est ad Embeccam, 20. die April. Anno 1639. publicé in Auditorio Majori enarrabat Andreas Laurentii, Nycopensis. Sudermanniä Suecus Dorpati. Typis Acad. Anno 1639. 6 blad 4:o, utom titelblad, å hvars baksida dedikation af orator till honoratiores i Dorpat, och 1 blad inbjudning till honoratiores att samma dag åhöra orationen, utfärdad af prof. juris Laurentius Ludenius. M. Andreas Laurentii Nycopensis, hemma frän N^yköping. stu- derade jämte sin bror Nicolaus i Dorpat. Adjunkt i filosofiska fa- kulteten i Abo 1643. Magister derstädes s. å. Skolrektor i Åbo 1649. Kkh i Helsingfors 1661, f 1688. (Lagus, Studentmatrikel I: 8.) 39. ERICUS THOMiE RYTTANUS. Oratio de Natura Obe- dientise Dn: Professoribus debitse: Quae, la Regiå Academiä Gustavianä, qua3 Dorpati est ad Embeccam, 7. Augusti, Anno 1637. in Auditorio Majori publice habebatur ab Erico Thomce Ryttano Nylando. Dorpati Typis Acad. An. 1637. 6 l/2 blad 4:0, förutom i början 2 blad: titelblad och 1 blad inbjudning att öfvervara orationen af univ:s rektor, prof. Laurentius Ludenius. Till slut 3 sidor lat. gratulationsverser till auctor af 3 svenskar. 40. GEORGIUS JOHANNIS HORNICK. Oratio de Philadel- phia, Quam In Regiå Academiä Gustavianä, quae Dorpati Livo- norum est ad Embeccam, 9. die Martij Anno 1642. publice & memoriter in Auditorio Magno enarrabat Georgius Johannis Hornick, Aboensis. Dorpati 1642. 5 1/2 blad 4:o, förutom i början titelblad ocli 1 blad inbjudning att öfvervara orationen af prof. Laurentins Ludenius Holsat. Till slut 1 sida lat. gra- tulationsverser till auctor af Ludenius och af en svensk. Georgius Johannis Hornick Aboensis inskrefs vad akademin i Dorpat 1640. Var prest i Re val 1647, sedermera svensk kapellan i Abo, hvarifrån han 1660 blef kkh i Euraåminne, f 1661. (Strand- berg I: 216. Lagus, Studentmatr. I: 18. Suomi 1844, sid. 261 och handbr i Sv. Riksarkivet.) 41. MARTINUS JOHANNIS HORNICK. Oratio de Civitate: quam In Regiå Academiä Gustavianå, quge Dorpati Livonum est ad Embeccam, 4. die Aprilis Anno 1642. publice & memoriter in Auditorio Magno enarrabat Martinus Johannis Hornick, Aboensis. Dorpati Anno 1642. 7 blad 4:o, utom i början 2 blad: titelblad, å hvars baksida dedikation af Martinus Johan- nis Hornick, Aboensis, till borgmästaren i Åbo Henricus Ske- par, till borgmästaren i Åbo Johannes Gotrick, till herr Henri- cus Tawast, till handlandene i Åbo herr Petrus Torwest och herr Petrus Säger, till auscultanten i Åbo hofrätt Jacobus Wil- 2^ DORPAT. stadius, till apologisteu i Lifland herr Johannes Appelbom, till rådmannen Gotfridus Ruskam, till handlanden och auctors affi- nis Petrus Hakes, till sjökaptenen Henricus Klovensik. Andra bladet innehåller en inbjudning till honoratiores att öfvervara orationen af Juris professorn Laurentius Ludenius Holsat., dat. Dorpat d. 4. april 1642. Dessutom förekomma till slut lat. gratulationsverser till auctor af Laurentius Ludenius, af Petrus Laurentij Schonbergius Ostgothus, af auctors broder Georgius Hornick och af lönas Pavli Spinckivs, Bothniensis. Martinus Jöhannis Hot~nick Aboensis inskrefs vid akademin i Dorpat 1639. 42. JONAS PAULI SPINCKIUS. Oratio de Templis: Quam In Regia Academia Gustaviana, quse Dorpati Livonorum est ad Embeccam, die 28. Maji Anno 1642, publicé in Auditorio Ma- jore, quod est in Templo D. Marioe, enarrabat Jonas Pauli Spinckius, Bothniensis. Dorpati, Anno 1642. 7 l/2 blad 4:0, utom i början 2 blad: titelblad, å hvars baksida dedikation af Jonas Pauli öpinkius, Bothniensis, till landshöfdingen i Öster- botten Johannes Kyyhl och till pastor i Pedersöre, general- inspektorn öfver Österbottens försrr M. Ericus Matthise Both- niensis, till pastor i Kalajoki, prosten i Nordösterbotten Petrus Michaelis Arctophylax, till p. i Gamla Carleby Ericus Nicolai Smol., till p. i Vörå Gabriel Gammal, till p. i Pyhäjoki Hen- ricus Jöhannis, till p. i Lochto Carolus Lochtovius, till p. i Croneby Jacobus Brennerus, till p. i Wasa och Mustasaari. prse-p. i Sydösterbotten M. Thomas Florinus, till p. i Storkyro Georgius Pathur, till p. i Malax Cauutus Rudnsesius, till p. i NyCarleby Jacobus Jacobi Nycarlus, till p. i Kemi Johannes Pictorius, till p. i Laihela Haqvinus Nicolai, till auctors fordne lärare, skolrektorn i NyCarleby Pavlus Marci Bhoom. Andra bladet innehåller en d. 28 maj 1642 utfärdad inbjudning af juris professorn i Dorpat Laurentius Ludenius Holsat. till ho- noratiores att öfvervara den förestående orationen. På sista bladet äro lat. gratulationsverser till auctor af Ludenius och af 2 studerande från Sverige. 270 Jonas Pauli Spinckius blef student i Dorpat 1639 och inskrefs vid Abo akademi 1643. (Lagus, Studentmatrikel, Is 19.) 43. MICHAEL GUSTAVI PORTHANUS. De Magistratu Poli- tico, deque subditis Oratio, Quam In Regiä Academiå Gusta- vianå Adolphinå, quse Dorpati Livonorum est ad Embeccam die 4 Julij, Anno 1644, publicé in Auditorio Magno pro eon- cione enarrabat Michael Gustavi Porthanus, Wib-Carelius. Dor- pati Livonorum 1644. 9 blad 4:o, utom i början 2 blad: titel- blad och 1 blad inbjudning att öfvervara orationen af prof. Laurentius Ludenius. Dessutom till slut 1 blad lat. gratulations- verser till auctor af Laurentius Ludenius, af Matthias Matthise Lsechlin, Wib-Carelius, och af Simon Aeschilli Ramomontanus. Michael Gustavi Porthanus var antagligen son af borgaren i Viborg Gustaf Bengtsson Porthan och broder till Sigfridus Gu- stavi Porthanus, hvilken dog 1693 såsom kkh i Jorois. (Akiander, Herdaminne I: 287.) 44. MATTHIAS MATTHI1E LiECHLIN. De Cruce et Calami- tate Oratio: Quam In Regiå Academiå Gustavianå Adolphinå, quse Dorpati Livonorum est ad Embeccam, die 20 Decemb. Anno 1644. publicé in Auditorio Magno pro concione enarra- bat Matthias Matthice Lcechlin, Wiburgo-Carelius. Dorpati Li- vonorum. 6 1/2 blad 4:o, förutom i början 2 blad: titelblad, å livars baksida dedikation i lat. disticha af auctor till Henricus Sthalen, superintendent öfver Ingermanland, Carelen och Al- lentackia, samt till preepositi, capitulares, pastores och commi- nistri i samma stift. Andra bladet: inbjudning att öfvervara orationen af prof. Laurentius Ludenius. Till slut: 3 sidor lat. gratulationsverser till auctor af prof. Ludenius och af 4 stude- rande, deribland Michael Gustavi Porthanus, Wib-Carelius. 45. JOHANNES HENRICI ARIDLANDER. De Vero Dei Ti- more Oratio: Quam In Regiå Academiå Gustavianå Adolphinå, quse Dorpati Livonorum est ad Embeccam, die 19. Novemb. Au. 1645, publicé in Auditorio Magno pro concione enarrabat 280 Johannes Renrici Aridlander, Notheburg. Carel. Dorpati Anno 1645. 7 blad 4:o utom i början 2 blad: titelblad och 1 blad inbjudning att öfvervara orationen af prof. Laurentius Lude- nius. Dessutom till slut 1 blad lat. gratulationsverser till auc- tor af Laurentius Ludenius, af Abrahamus G. Thavvonius, Austro-Finl., af Andreas L. Limacius Wib. Carelius och af Jo- hannes J. Schutz Kexhol. Carelius. Johannes Renrici Aridlander studerade i Dorpat och blef först kapellan 1648 — 1649, sedan pastor 1650—1663 i Toksova församling i Ingermanland. (Akiander, Ev. Lnth. församlingarna i Ingerman- land, sid. 89.) 46. ABRAHAMUS GEORGII THAUVONIUS. In salutiferam Nativitatem Domini et Salvatoris nostri Jesu Christi Oratio metrica: quam In Regiå Academiä Gustavianå Adolphinå, qua? Dorpati Livonorum est ad Embeccam, Die 24.Decemb. Anno 1645. publice et memoriter in Auditorio Magno, pro concione enarra- bat Abrahamus Georgii Thauvonius, Austro Finl. Dorpati Livo- norum. 1646. 5 V2 blad 4:0 idel lat. hexametrar, förutom i början 2 blad: titelblad och 1 blad inbjudning i lat. disticha att öfvervara orationen af prof. Laurentius Ludenius, dat. Dor- pati d. 24 decemb. 1645. Till slut 1 sida gratulationsverser pä grekiska till auetor af prof. M. Johannes Georgij Gezelius. M. o. D:r Abrahamus Georgii Thauvonius, född 1622 och son af kkh i Halikko Georgius Matthite Thauvonius (-}- 1651), är anteck- nad såsom student i Åbo redan 1639 o. 1641. Reste till Dorpats akademi, hvarest han inskrefs 1645, disputerade och blef magister 1647. Lector gymnasii i Eeval 1649 och s. å. pbysices professor i Abo. Theol. professor der 1659, utnämnd till theol. doktor 1660, promoverad 1665. Superintendent i Narva 1667. Biskop i Viborg- 1672, t 1679. (Strandberg, 1: 118. Hist. Ark., XIII sid. 124.) 47. JOHANNES JOHANNIS SCHUTZ. De Coena Domini Oratio : Quam In Regiä Academiä Gustavianå Adolphinå, quse Dorpati Livonorum est ad Embeccam, die Viridium Anno 1646 publice in Auditorio Magno pro concione euarrabat Johannes 28] Johannis Schiitz, Kexholm. Carelius. Dorpati Livonorum. 10 blad 4:o. förutom i början 2 blad: titelblad ocb 1 blad inbjud- ning att öfvervara orationen af prof. Laurentius Ludenius, dat. ipso die Viridium 1), Anno 1646. Johannes Johannis Schiitz, född i "Kexholm, studerade i Dor- pat. Var kapellan i Duderhof 1649 — 1652 samt biel' pastor och prse- positus i Gubanits i Ingermanland 1661 — 1695. (Akiander, Ev. Luth. församhna i Ingermanland, sidd. 81 o. 82.) 48. ANDREAS JOHANNIS LIMACIUS. De Diabolo Oratio: Quam In Regiå Academiå Gustavianä Adolphinå, quse Dorpati Livonorum est ad Embeccam, ipso die Micbaélis Archangeli Anno 1646. publicé in Auditorio Magno pro concione enarrabat Andreas Johan. Limacius, Wiburgo-Carelius. Dorpati Livono- rum. 7 blad 4:o, utom i början 2 blad: titelblad ocb 1 blad inbjudning att öfvervara orationen af prof. Laurentius Lude- nius. Till slut ännu ett blad lat. gratulationsverser till auctor af prof. Ludenius, af Abrabamus Georgii Thavonius och af en svensk. Andreas Johan n/s Limacius studerade i Dorpat och biet' pa- stor i Kelttis i Ingermanland 1663 — 1690. (Akiander, Ev. Luther- ska församlingarna i Ingermanland, sid. 85.) 49. HENRICUS LAURENTII BIWR. De Liberorum erga Pa- rentes Pietate Oratio : Quam In Regiå Academiå Gustavianä Adolphinå, crme Dorpati Livonorum est ad Embeccam, Die 14 Junij. Anno 1648. publicé in Auditorio Magno pro Concione memoriter enarrabat Henricus Lavrentii Biwr, Kexholmensis Carelius. Dorpati Livonorum. 4 blad 4:0, förutom i början 2 blad: titelblad, ä hvars baksida auetors dedikation till Reg- uoldus Medtstack, arfvinge till Sorola, Clopitz &c öfverste o. slottslofven („Castellanus") på Kexholms slott, till pastor i Kexholm Laurentius Sigfridi Biwr, auetors fader, till Johannes Winckelman, eccl. Christi, quse ad Aedem D. -T. & M. Magd. colligitur, pastor, till Olaus Vallingius, skolrektor i Kexholm, Skärthorsdaa-. 2S2 DORPAT. till Nicolaus Martini Lavonius, finsk pastor vid Marie kyrkan i Dorpat, till Johannes Laurentii Bvrseus, stadssekreterare i Kexholm, till Henricus Piper, förste borgmästare i Nyenskants, till Casparus Grönick, borgmästare i Kexholm, till Claudius Christierson, prsetor pä Kexholms slott, till Hermannns Böcke, domare i Carelen och auctors affinis, samt till Herlingius Törne, slottsnotarie och auctors affinis. Andra bladet innehåller in- bjudning att öfvervara orationen af prof. Laurentius Ludenius. Henricus Laurentii Biter var son af Laurentius Sigfridi Biwr, som 1640 — 1653 var kkh i Kexholm och Pyhäjärvi samt prost öf- ver Kexholms provins. Sonen studerade i Dorpat och blef kapel- lan i Kexholm samt dog 1660. i Akiander, Herdaminne, 1 : 368 o. 371.) 50. MATTHIAS ANDREiE PORONERUS. In salutiferam Na- tivitatem Domini & Salvatoris nostri -Jesu Christi, Oratio: quam in Regiä Gustavianä Adolphinå Academiä, quse Dorpati Livo- norum est ad Embeccam, Die 24 Decemb. Anno 1649. publicé in Auditorio Magno pro concione enarrabat Matthias Afndrece] Poroiierus, Biörnburgo Finlandus. Dorpati Livonorum. 6 blad 4:o, utom titelbladet och 1 blad företal af Laurentius Ludenius Ph. & U. J. D. & Profess. Ordin. 51. JOHANNES SCH/EFERUS. Finnouiee Elogia: (Jum In Regiä Gustavianä Adolphinä Academiä, quse Dorpati Livonorum est ad Embeccam Oratione Solen ni Die 19 octobris Anno 1650. publicé memoriterque in Auditorio Magno pro concione enarrabat Johannes Sclueperus. Abogiä Finlandus. Dorpati Li- vonorum Anno 1650. 9 blad 4:0, förutom i början 2 blad: titelblad, ä hvars baksida dedikation i latinska disticha till grefve Per Brahe af Johannes Sekeeperus Abogiä Finlandus, LL. Stud. Andra bladet innehäller lat. inbjudning till honoratiores att öfvervara orationen af prof. Laurentius Ludenius, dat. Dorpat d. 19 octobris 1650. I slutet ännu ett blad lat. gratulations- verser till auctor af Daniel Gruuf Nycopensis Sudermannia-Sue- cus och af Johannes Jacobi, Ingermannus. DOKPAT. 283 Johannes Henrici Scheppenis eller Schsefer var son af borgmä- staren i Åbo Henrik Scheffer. Blef student i Åbo 1642. Stude- rade sedan i Dorpat och responderade under Ludenius 1651. Var krigsfiskal i polska kriget, blef advokatfiskal i Abo hofrätt 1662 och borgmästare i Abo 1663, f 1682. (Lagus, Studentmatrikel I: 19.) 52. OLAUS å BÖRGER. Lamentatio in Prsematurum, sed Beatum Obitum Optimi Adolescentis Sanutelis Matthice Tholia, Regii Wiburgensis Gymnasij Alumni perassidui, Plurimum Re- verendi & Clarissimi Viri Dn. M. Matthice Jacobcei Tholia, Ci- vitatis ejusdem Pastoris longé dignissimi, nec uon Dioecesios ejusdem Archi-Prfepositi Vigilantissimi, Filii perdilecti, Die 2. Augusti, Anno 1652. animum placidé exhalantis; Cujus exe- quise eodem Anno, Mensisque ejusdem die sexto ibidem Tem- plo Cathedrali, solenni pompa funebri, Sepulchro concreditee; Scripta a Conäolentibus . Dorpati Livonorum, Anno Ae. C. 1652. Med titel -1 blad. Lat. sorgeqväden af 9 personer, deribland likväl ett tyskt af Olaus a Börger. Bland undertecknarne under de latinska verserna förekomma: Benedictus Canuti Cunelius, Wib.-Carelius och Andreas G. Kyander Brahelinna Savonius samt Nicolaus Rönberg, Wiburgo Carelius. Olaus a Börger, rådmans son från Viborg, af ointroducerad adlig slägt, blef student i Dorpat 1648 med namnet Olaus von Bor- gen, var konrektor i Nyen 1655 — 1661 ock kkh i Kerimäki 1661 — 1691. (Historiallinen Ark. XIII, sid. 124.) 53. BENJAMIN SIMONIS KROK. Notheburgensis, Lector Gymnasii Wiburgensis. Oratio, Graecse lingiue elogia exhibens. Dorpati, 1652; 4:0. (Enligt Suomi 1844; sid. 271.) M. Benjamin Simonis Krook blef student i Abo 1648, i Dorpat 1652, sedan i Upsala. Lektor i Viborg 1659, magister i Åbo l(j(i4. Kkh i Nyen 1668, f 1675. 281 nnRPAT. 54. OLAUS OLAI WEXIONIUS. Oratio panegyrica, qua Regi Carolo Gustavo Imperii Sueogothici coronam, nomine Academke Gustavianse, gratulatur. Dorpati, a:o 1655, in 4:to. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. 319, och hos Sommelius, Regise Academise Gustavo-Carolinse sive Dorpato-Pernaviensis Historiee Part I. Lundse 1790. pag. 291.) Om Olaus Olai Wexionius se ofvan under N:o 33. 55. GEORGIUS HENRICI HAVEMAN. Oratio de Celeberriina Carelorum Civitate Wiburgo, quam, In Regia Academia, quse Dorpati Livonorum ad Emheccam est, Habuit Georgius Have- man, Henr. Fil. Wiburgensis, Åuno M. DC. XCIV. die 29. Apri- lis. Dorpati. 10 blad 4:o, förutom i början 4 blad: titelblad, å hvars baksida äfvensom å andra bladets framsida äro namn- gifna landshöfdingen i Viborgs, Kymmenegårds och Nyslotts län, friherre Andreas G. Lindehielm äfvensom borgmästarene i Viborg Petrus Fremling och Henricus Haveman, auctors fa- der, samt 6 rådmän derstädes, till hvilka orationen är dedice- rad. Sjelfva dedikationen, undertecknad Dorpati den 19 maj 1694 af Georg Haveman läses å 4 — 6 sidorna. 4:de bladet innehåller inbjudning af O. Hermelin att öfvervara orationen, dat. Dorpat, d. 29 april 1694. I slutet finnas ännu 3 sidor gratulationer på latinsk vers och prosa till auctor af professor Gabriel Siöberg, af N. Limatius, af Laurentius E. Thorwöste, J. P., och af Simon Wallstrenius, Wib. Car., den sista på prosa, dat. Dorpati d. 21 maji 1694. — Till den oratoriska akten hade inbjudning samma dag den 29 april 1694 utfärdats af prof. O. Hermelin (Eloqu. & Poeseos prof.). Georgius Hcnrici Haveman var son al' borgmästaren i Viborg Henr. Haveman och blef student i Upsala, reste strax derpå till Dorpats akademi, hvarifrån han återvände till Upsala universitet 1695. Sekreterare i Åbo hofrätt 1710—1716 1. 1717. (Lagus, Stu- dentmatrikel I: 246.) 285 56. JOHAN FORSENIUS. Lyckoiies Trillande Wälter-Kloot. På Alexandrinisk Vers beskrijfwen af Johan Forsenio, Dorpt. Trykt af Johan Brendeken, Kongl. Booktr. Anno 1694. 14 blad 4:o, förutom titelbladet, å hvars baksida angifvas Com- mendanterne i Narva och Ingermanland samt Öfverofflcerare, hvilka arbetet är tillegnadt af auctor medelst en „Sonnet" på 3:dje sidan. Johannes Johannis Forsenius Lojoensis, född 1660 och son af kkh i Lojo Johannes Svenonis Forsenius (f 1675), blef student i Abo 1671 och magister 1682. Konrektor i Abo skola 1685. Rege- ments pastor i Narva 1686. Kkh i Lojo 1695, j 1705. (Lagus, Stu- dentmatrikel I: 135.) Pernau. År 1699 flyttades universitetet från Dorpat till Pernau, der det invigdes den 28 Augusti. Dess verksamhet upp- hörde med stadens intagning af ryssarne år 1710. 57. DANIEL SARCOVIUS. Svecia plorans si ve laudatio funebris — - - Principi ac Dominge Ulricse Eleonora. Revaliee, a:o 1693, in folio, per Brendekenium. carmine elegiaco. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. '291.) Enligt program af professor Gabriel Skragge, dat. Dor- pat d. 24/n 1697 höll Sarcovius den 27/1! s. a. parentation i bunden stil öfver konung Carl XI. Oratio de Barbarie ejusdemque causis, a Daniele Sar- covio, Log. Phys. & Met. Prof. tertio ab actu inaugurationis die habita. -- Upptager sidd. 134—163 af „Actvs Inauguralis Academise Gustavo-Carolime Habitus Pernavige die 28 Aug. Anno M. DC. XC. IX'- . Daniel Sarcovius var född i Abo d. -n/e 1661. Föräldrarne af lägre stånd. Efter att i 4 år ba undervisats af sin äldre broder Elias inskrefs b an i Abo skola den 5/s 1672 och blef derifrån student i Abo den 24/3 1677 samt disputerade der 1680. Blef sedan informator i Narva. Åtnjöt för studieresor understöd af Gezelierne. Reste 1684 från Narva till Belgien, England, Greifswald och Sverige. Återkom till Åbo 1687. Blef 1689 skolrektor i Beval och 1695 Lo- gices, Physices och Metaphysices professor i Dorpat. Flyttade 1699 med universitetet till Pernau. f 3% 1701. Greifswald. Universitetet i Greifswald stiftades 1456. Staden utrymdes 1631 till svenskarne, som i Westphaliska freden 1648 beköllo den jämte det öfriga Vorpommern. År 1678 eröfrades staden af .kurfursten Fredrik Wilhelm i Branden- burg, men återgafs till Sverige 1679. Den intogs 1715 af danskarne. men återlemnades i freden 1720. 1815 kom staden att tillhöra Preussen. 58. GABRIEL JOSEPHI LAGUS. sloyidiov IIsqi &av[xa- alov rov Av&ooättov xal rov xiökov avrov Mooyco/jbctrog l) d. 2 Augusti 1665 af Gabriel Joseplii Lagus — Ev rrj rovmo- fiakötci. 3 blad 4:0 allt på grekiska, förutom på latin i början 2 sidor: titelbladets frånsida med dedikationer af G. J. L. N. till biskopen Theol. D:r Johaunes Georgii Gezelius, till p. & pr. i Töfsaia Claudius Martiui Brennerus, till pastor i Nousis Johaunes Henrici Allemus, till skolrektorn i Nystad, auctors [styfjfader Johannes Petri Ulmstadius, till kapellanen i Lethala Ericus Brici Salonius, till kapellanen i Virmo Daniel Henrici Juslenius och till auctors broder kapellanen i Nystad Johannes Josephi. Andra bladets framsida innehåller lat. inbjudning till honoratiores i Greifswald att öfvervara orationen af Philos. Facultetens derstädes dåv. decanus Daniel Lagus D. Till slut äro 3 sidor lat. o. grekiska gratulationsverser till auctor af M d. ä. De admirabili corporis humani structura, 2SS GREIFSWÄLD. professor Conrad Friedelieb, af professor M. Joachimus Rosenow, af theol. cand. M. Otto Ursinus, samt af hans landsmän theol. o. phil. studme Nicolaus Bringius, Smol. Svecns, och Jsaacus Dieterici Mollerus, Smol. Svecus. Gabriel Josephi Lagus Neostadius var styfson till skolrektorn i Nystad Johannes Petri Ulmstadius, och blef student i Åbo 1657. Blef omsider 1678 kapellan i Jockis, Bertnia och Humppila till Tam- mela pastorat hörande kapellev, f 1709. Leyden. Universitetet i Leyden grundades 1575 af Wilhelm at (haiiien. Staden är belägen i nederländska provinsen Syd- Holland vid Oude Rijn (Gamla Rhen). 59. ABRAHAMUS THAUVONIUS. Oratio in obitum M. Sa- muelis Georgii Haartman, in Academia Aboensi Professoris. Lugdimi Batavorum, anno 1653, in folio. (Omnämnd i Suomi 18-14, sid. 265.) Om Abraliamus Georgii Thauvonius se ofvan under N:o 46. 60. JOHAN BROWALLIUS. Discursus de introducenda in Scholas & Gymnasia pnecipue vero in Gymnasium Arosiense Historise Naturalis Lectione ad generosiss. Dalekarlise Guber- natorem L. Bar. de Reuterbolm & Reverendiss. Arosiensem Episeopum, Doct. And. Kalsenium, auctore Joh. Browallio. Lugd. Bat. 1737. in 8:o f. 16. (Omnämnd i Catalogus Orationum i Upsala universitets bibliothek, pag. 286.) Om Johan Browallius se ofvan under N:o 5. Rostock. Universitetet i Rostock stiftades 1418. Staden ligger på venstra stranden af Varnows mynning. 13 kilometer från Baltiska hafvet. 61. NICOLAUS MAGNI. Oratio de optima Repvblica, Ostendens ex Anacharsis sententia, eam optimam habendam, quse non opes sed virtutes spectat: ex Plutarchi convivio sep- tem sapientum desumpta, In Collegio privato Oratorio Claris- simi & doetissimi viri M. Martini Broscbii Logices Professoris publicé recitata a Nicolao Magni, Wiburgensi Carelio, Rostoc- hij, Typis Myliandrinis, Anno M. D. I. C. [1599]. Die 15. Fe- bruarii. 10 blad 4.0, förutom titelblad, å hvars baksida är de- dikation af Nicolaus Magni Wiburgensis Carelius till Baronen Sten Bielcke till Leckö och Ulffosa samt till ynglingarne, brö- derne Gustavus och Gabriel Ochsenstierna. M. Nicolaus Magni, hemma från Viborg, inskrefs 1592 vid uni- versitetet i Jena och 1598 vid universitetet i Rostock samt 1601 vid universitetet i Wittenberg. Han blef magister och återkom om hösten 1602 till Viborg, der han blef anställd vid skolan. Avance- rade till skolrektor i Viborg 1606, till kyrkoherde derstädes 1616 och till biskop 1630, f 1632. 62. EDUARDUS HORN, Nobilis Fenno. Oratio, qua volup- tas suadetur. in Academia Rostockiensi exercitii gratia scripta, et in publico Oratorio Collegio habita. ex informatione Joannis ROSTOCK. 291 Simonii, Rhetoriees ibidem Professoris, edita cum aliis ejus- dem Simonii orationibus. Rostochii, anno 1603, in 8:vo. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. 249.) Evert Horn till Kånkas, född 1581 och son af fältmarskalken m. ni. Carl Horn till Kånkas, blef tidigt antagen till krigstjenst. Ståthållare på Narva och Ivanogorod 1613. Generallaltmarskalk, dödskjuten 24/, 1615 och begrafven i Abo domkyrka. 63. SAMUEL KROELIUS. Oratio in qnä indoles Virtutis heroic*e describitur, in Illustri ad Varnam Academiä publicé recitata ä Samuele Kroelio Wiburgo-Carelio, In Auditorio Magno Horis matutinis die 21. Maij Anno 1625. Rostochi. Typis Mau- riti Saxonis. 12 blad 4:o, utom titelblad, å hvars baksida samt 2 följ. sidor är lat. dedikation till grefve Jacob de la Gardie af Samuel Kroelius Wiburgo-Carelius, och 2 följ. blad lat. före- tal till läsaren af professor Joannes Simonius i Rostock. Samuel Kroelius var son af borgmästaren i Viborg Hans Croel och dotterson till biskop Paul Iwsten. Han blef 1623 student i Rostock, sedermera slottslofven pä Viborgs slott och var på 1640- talet kammarfiskal i begge Karelerne samt Narva och Allentaka. (Lagus, Finska adelns gods och ätter, sid. 548.) 64. JUSTINUS BROCHIUS. De gloriosa Ascensione & no- bili Triumpho Victoris Christi Oratiuncula scripta & in Rosarum Acad. Cal. Maji 1649 pronunciata a Justino Brochio. Wib.-Ca- relio. Rost. in 4:o f. 18. (Omnämnd i Catalogus Orationum i Upsala universitets bibliothek, pag. 268.) Samme Brochius var bland flere delaktig i en gratulation till en pastor Magnus Magni Norttman, som d. 4 , 3 1649 pro- moverades till Magister, hvilken gratulation trycktes i Rostock s. a. in 4:0 f. 4. JustiiiKS v. Broeken hade blifvit student i Rostock 1048 och förekommer 1650 såsom student i Åbo. (Lagas, Åbo universitets niatr. I: 47.) Wittenberg. Universitetet i Wittenberg vid Elbe stiftades 1502. men förlades 1817 till Halle. 65. OLAUS GEORGII SUOMALAINEN. Threnodia in obitum Matronse Annse Conjugis M. Joach. Stutsei, Ostrobotn. S. Th. Lectoris in Gymnasio Aboensi, quee Partus doloribus victa d. 28 Aug. 1608. obdormivit, scripta ab Olao Georgii Suomalai- nen, Finnone. Witeb. 1600. 4:0 f. 8. (Omnämnd i Catalogus Orationum i Upsala universitets bibliothek, pag. 255.) Evqrjjjia Nuptiis Generis, virtutum ac literarum laude ornatissimi juvenis-Viri Dn. Georgj Henrici Tavasto-Fiunonis de Liuttula, Sponsi, Et Castissimse, lectissimseque Virginis He- lence, Optimi et Integerrimi Viri Christophori Bartboldi de Aal- näas Svbivdicis in Tavastia spectatissimi, filife Sponste, Ami- corum suorum dilectissimorum, Ad diem Mensis IIX bris, Anno Christi MDCX. feliciter avv 0sc5 ineundis, fausti ominis ergo scripta, et ex alma Wittebergä missa Ab Olao Georgii Suoma- Icenio Finnone. 1 sida folio latinska distieha, i två spalter, hvarunder: Calun caunin ja Tawaran, Waimon wahwa Arwolliscn Cansa Cardanon awaran, Miebell Mieli Talollisen Peri Labiax Lapsucainen Herra anda ainucainen. Wittebergä1, Typis Meisnerianis. Anno M. DC. X. WITTENBERG. 293 -TtQZn- seu parentatioiiem, qua majoribus suis desidera- tissimis, aviis, parentibus, patruis. amitse, materterse justa fa- cit, edita post mortem Bjus, Wittebergise, anno 1613, in 8:0, typis Martini Henckelii. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. 253.) Olavs Georgii Suomalcenius, Hvittensis, Fenno Obiit diem suuui supremum anno 1613 in Aprili. (Enligt citatet i Suomi.) 66. MATTHIAS JACOBiEUS. Oratio Bellorum varia effecta et incommoda describens et deplorans ; ac econtra pacis egre- gios fruetus & insignia ornamenta proponens. Privati exami- nis gratiå, Dum summos in Philosophia lionores eum aliis viris & juvenibus doctissimis in inclyta Witebergensi ad Albim aca- demia Anno Christiano 1617. 8. Aprilis asseqveretur, Conscripta & ad patrise suse exulceratum statura aceommodata ä MattMa Jacobceo Wiburgo-Carelio, Witebergse, Typis hseredum Meisne- rianis. Inalles 16 blad 4:o. A titelbladets baksida är arbetet dediceradt till auetors gynnare: grefve Jacob Delagardie, till Arvidus Antonii till Tiusterby, dynastä arcis Wiburgensis et administratör territorii Careliani, samt till Kongl. Maj :ts sekrete- rare Magnus Martini med dedikation å följande 3 sidor. I slu- tet är ett Epigramm i 12 hexametrar till auetor af hans vän Olaus Moretus Suecus. M. Matthias Jacdbceus Tölia, från Viborg, var född L582, blef prestvigd 1610, inskrefs vid universitetet i Bostock 1614 och 1615 "i Wittenberg, der han blef magister 1617. Studerade sedan i (Hes- sen och blef theol. lektor i Viborg 1619, kkh der 1631 och tillika primarius theol. lektor vid Viborgs gymnasium 164!, hvarifrån han tog afsked 1648, f 1656. (Akiander, Eerdaminne.) 07. JOHANNES JACOBUS FLÄCHSENIUS. Trauer-Ode, welche als Kön. Ulr. Eleonora im August-Monat 1693 höebst- selig verschiede und d. 28 darauff das Königl. Leichen Be- gängniss im gantzen Schwedischen Reicb gehalten wurde, in der Schlosskircben zu Wittenber°\ an eben denselbi°en Leid- 291 WITTENBERG. tage bey gehaltener Trauer-Rede absingen lassen Joannes Ja- cobus Flachsenius, Aboeusis. Wittenb. in Folio f. 5. mit eine Kupfer Stuck und Jo. Gottfr. Bergeri Med. Prof. Programm. ad eandem Örat. (Omnämnd i Catalogus Orationum i Upsala universitets bibliothek, pag. "270. Förekommer i Elmgrens Öfversigt af Fin- lands literatur I: 88 under följande titel: Oratio funebris in obitum regiine Ulricse Eleonorse, Wittenberg s. a.) M. Johannes Jacobi Flachsenius var son af professorn vid Åbo akademi, theol. doktorn Jacobus Henrici Flachsenius (f 1694) och blef student i Abo 1682. Vice bibliothekarie 1690. Andre adjunkt 1692. Kanslist i kongl. kansliet 1695. Sökte sig till borgmästare i Norrköping 1708. (Lagus, Studentmatrikel I: 198.) Bihang. 68. THEODORICUS PETRI NYLANDENSIS. Epithalamion In Honorem Generosi et Illustris Dn. D. Christierni Horn, Liberi Baronis ab Aminna, &c Sponsi, & antiquee incrytseque nobilita- tis Catharinae Bielkise, virginis lectissimse, Sponsse. Stokhol- mise Imprimebat Andreas Gutterwitz, Anno 1587. 8 blad 4:o, hvaraf 1 blad titelblad. 2:dra bladet innehåller latinska hexa- metrar af Iohannes Fredervs. De 6 öfriga bladen idel latin- ska hexametrar af Tkeodoricus Petri Nylandensis. M. Tkeodoricus Petri (Rwtha) Nylandensis Lnskrefs 1581 i juli vid universitetet i Rostock och promoverades der till magister d. 7/4 1584. Han var son af Peder Jönsson Ruuth, som 1521 kom från Lybeck till Sverige i sedermera kon. Gustaf I:s följe och som för sina trogna tjenster adlades af konungen 1559, då han tillika fick Borga till län. Utom här nämnda bröllopsqväde finnas af honom utgifna „Pite Cantiones Ecclesiasticae & Scholasticae", tryckta i Grreifswald 1582 och dedicerade till hans gynnare ofvannämnde fri- herre ("brister Olausson Horn. Under klubbekriget var „Mester Dijderich Persson" landshöfding i Yesterbotten. Han dog i Polen. 69. PETRUS RUTHANUS. Epicedium in nobilissimi, stre- nui et magnifici Viri, Henrici Ranzovii, Dn. Johannis Equitis anrati filii, Dn in Bredenberga, et trium regum Dauise, in du- eatibns Holsatise, Slesvici, Dithmarsiae, Vicarii, Consiliarii, Prse- fecti Segeby, spacio XLIY annornm, mortem, quam placidam, piam et Christiano homine dignissimam, nit. anni M. DIIC die, in arce sua Bredenberga obiit, ac deinceps, anni subseqnentis 296 (lie XXVII Februarii, cum magno non solum liberorum, affi- nium, cognatorum, verum etiam legatorum regum, principum, comitum etc. atque totius fere nobilitatis Holsaticae luctu, Itze- hose, in sepulcro a se vivo construeto, terrse mandatus est. Honoris, cultus ac observantise gratia scriptuin. Hamburgi, anno 1599,. in 4:to, per Philippum de Ohr. (Enligt Suomi 1844, sidd. 248 — 249. Jämväl omnämnd Catalogus Orationum i Upsala universitets bibliothek, pag. 254, hvaresl 'etta tryckalsters sidoantal uppgifves ha varit 0.) Petrus Rut ms var sannolikt den Petrus Ruta Helsingfor- siensis-Finlandus, som don IT,,, 1585 mskrefs vid universitetet i Jena. 70. HENRICUS MARTINI CHEMNERUS. Oratio Evcharistica De Artium Liberalium prsestantia, et gratitudine benefactoribus et prseceptoribus exhibenda, concinnata et declamata ab Heu- rico M. Chemnero Wiburgo-Carelio. In consessu suorum con- discipulorum, cum clarissimus et doctissimus vir D. Johannes Messenivs nobilissimum sui Gymnasij sexenuio frequentati occluderet sacrarium Holmia?, VII Calen. Jul. Anno partus sa- lutiferi 1614. Stockholmise Anno 1614. — 28 pagg. 4:o. för- utom titelblad, å hvars baksida dedikationer, deribland till Dn. M. Olaus Elimaeus, pastor primarius i Stockholm, och till Dn. Jaco- bus Axilli Awuin ibidem in monasterio insulano concionator eccle- sise Finnonicse. De 3 följande sidorna innehålla lat. dedika- tion till adressaterna, undertecknad af Henricus M. Chem. Wi- burgo-Carelus. Följande 3 sidor innehålla lat. gratulationsver- ser af 5 commilitones till Chemnerus, deribland: Henricus M. Teitius. Till slut: sid. 29 lat. verser af Henricus Teitius — ad Maecenates, och sid. 30 af auctor „In Zoilum". AI. Henricus Martini Chemnerus 1. Kemner, Wiburgensis, blef pastor och prost i Nöteborg, från hvilket embete han dock afsattes och landsförvistes. Återkommen frän landsflykten blef han squa- drons predikant i Dorpat och slutligen pastor vid finska församlin- gen derstädes. (Suomi ls,44, sid. 252.) 29^ 71. JOHANNES BARTHOLDI RUTHANUS. Nuptiarum in So- lénnitåtem Petri Laur. Rutliani Helsingforseusis, S. Theol. juxta ac Medic. Candidati pro tempore autem Rectoiis Gymnasii Par- cheimensis, Sponsi, nec non Matron pe Margaretse Neovinre Spöns», gratulabantur Amici & Sympatriotse se. Joach. Tau- mannus Scholse Patrise Pro Rector, Joh. Bartholdi Ruthanus, Wiburg-Car., Laurentius Westius, Wesmannus, Joh. Olai Podo- linus, Ostrogotus. Lubecse 1614. 4:o f. 6. (Omnämnd i Catalogus Orationum i Upsala universitets bibliothek, pag. 256.) Johannes Bartholdi Ruthanus var son af borgaren i Viborg Bartholdus Petri Ruuth och brorson till Theodoricus Petri Nylan- densis. Han blef student i Rostock 1606 och omnämnes d. '"'',„ 1611 såsom den der studerat vid renläriga akademier i Tyskland, i Waaranen, Urkunder III, sid. 165.) 72. JOHANNES JONiE ULVICHIUS. Oratio Panegyrica de Liberalitate incolarum inclytse & gloriosse Sueconnm urbis Ge- valise in Gestricia, erga Masarum eultores largissima, concin- nata et loco valedictionis a Johanne Jonce Ulvichio Wiburg. In eoncione et frequentia copiosa primatum quorundam eius- dem urbis, cum laborum tam publicorum quam privatorum in informatione juventutis ibidem ultra bienmum exantlatorum finem feeisset, in auditorio Habita Postridie Idus Frbruarias Anni Christi 1617. Upsaliee Anno ut supra. 12 blad 4: o, förutom dedikationer å titelbladets baksida och följande sida till biskopen i Åbo och hela Finland M. Ericus Erici samt till en mängd embets- och tjenstemän i Gefle och Gestrikland, till hvilka alla följer a 4 sidor „epistola dedicatoria" af Iohan- nes lon» Ulvichius W., hvarefter en sida: dicta probantia. Till slut följer ett 3 blad omfattande latinskt distichon af author: „Epaeneticon civitatis Gefvaliensis" samt ett blad gra- tulationsverser på latin af Laurentius Matthhe Valenius och på o-rekiska af Aesclhllus Olai Petra?us W. 2<>s M. Johannes Jonas Ulvichius var 1624 — 1641 pastor i Ivangorod och jämväl prost i Ingercnanland. (Akiander, Evangelisk-lutherska församlingarna i Ingermanlands stift, sid. 73.) 73. SVANTE HORN. Oratio gratulatoria in Reg. Maj. re- ditum. Upsala 1627. (Omn. af Elmgren, öfversigt af Finlands litteratur. I, sid. 32.) Friherre Svante Horn till Aminne, född 1602 och son af fri- herre Christer Olausson Horn till Aminne, synes först ha studerat i Upsala och inskrefs den -8/5 1629 vid universitetet i Leyden. Blef assessor i Svea hofrätt 1635 och vicepresident i Åbo hofrätt 1645, t 1/11 s. å. innan tillträdet. 74. BARTHOLDUS LACHMANNUS. Oratio gratulatoria ad 111. Dn. Conradum Gyllenstierna, Baronem, cum factus Topar- eha provincise Carelias exciperetur in Kegio Gymnasio ibidem. Holmise edita a:o 1667, in folio per Petr. Hantschenium. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. 269.) M. Bartholdvs Jdhannis Lachmannus var son af kkh i Jääskis Johannes Thomse Lacmannus (f 1650). Student i Abo 1641 samt någon tid på hösten 1647 i Upsala. Blef magister 1650, derefter lektor samt någon tid director cantus i Viborg. Kkh i Jääskis 1679, f s- &■ (Lagus, Studentmatrikel I: 6 — 7.) 75. ERICUS ERICI FORSING. Oratio de admodum salutari et gloriosissima Domini nostri ,Iesu Christi resurrectione. Streng- nesii, a:o 1668, 4:o. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. 281.) Ericus Erici Forsing 1. Forsinius var född 1652 och son af rådmannen i Helsingfors Er. Forsingh (f 1680). Åtföljande sin lärare mag. Fraxenius, som var konrektor i Helsingfors skola 1663 — 1666 och derifrån blef theol. lektor i Strengnäs, höll Forsing i Strengnäs ofvannämnda oration. Blef student i Åbo 1669 och stads- skrifvare i Helsingfors 1677 samt landssekreterare i Nylands o. Ta- vastehus län 1685, f 1687. (Lagus, Studentmatr. I: 128.) 299 76. GABRIEL CHRISTIERNI MELARTOPJBUS. Prseparatorium Fortunse et Gaudii Svecorum vid Carl XI:s regementz ingång (1. 17 12 1672 af Gabriele Ch. Melartopceo Austro Finlando, civi academise Aboensis. Tr. i Sthlm 1672. 8 blad svenska ver- ser in 4:o. Gabriel Christierni Melartqpceus var antagligen son af Christier- nus Melartopsens, „olim districtus Halichoensis prsetor". Student i Abo 1665. Blef regementspastor och ialtprest under Preussiska expeditionen. Kkh i Janakkala 1681, t 1707. Rättelse: Med afseende på tidsföljden borde ofvan X:<< 28 rätteligen föregå N:o 29. Register. N : O Å.chrelius, Ericus Danielis --• A rulländer, Johannes Hfinrici 45. Annfflt. Gustaf Mauritz 1. Backman, Philippus Matthiae 35. Biwr, Henricus Lavrentii 49. Brochius, Justinus 64. Browallius, Johan 5, 60. å Börger, Olaus >2. Oarlander, Simon Laurentii 32. Ohemnerus, Henricus Martini . . TO. Fatebwr, Martinus Henrici 31. Flachsenius, Johannes Jacobus 67. Forsenius, Johannes Johannis 56. Forsing, Ericus Erici 75. Franzén, Frans Michael 2, 14, 19. Fredenheim, Carl Fredric is. Frisius, Johannes Arvidi 24. Gadd, Pehr Adrian 8. Gadolin, Jacob 9. Georgius Christophori 23. Haveman, Georgius Henrici 55. lloi-n, Eduardus 62. Horn, Svante 73. Hornick, Georgius Johannis 40. Hornick, Martinus Johannis 41. 302 Jacobaeus, Matthias . -. 66. .Julin, Johan 10. Keckonius, Andreas Johannis 25. Kollanius, Abrahamus Abrahami 28. Kroelius, Samuel 63. Krok, Anders 30. Krok, Benjamin Simonis 53. Lachmannus, Bartholdus Johannis 74. Lsechlin, Matthias Matthise 44. Lagus, Gabriel Josephi 58. Limacius, Andreas Johannis 4S. Lythrteus, Georgius Andreie £ 34. Melartopitus. Gabriel Christierni 76. Mennander, Carl Fridric 6. Nicolaus Magni 61. Nordenschöld, Carl Fredric 7. Nordenskiöld, Nils Adolf Erik 3, 15. Nordström, Johan Jakob 20. Nycopensis, Andreas Laurentii 38. Xvcopensis, Nicolaus Laurentii .37. lJacchaleniu.s, Thomas Michaelis 29. Paulinus, Johannes 36. Poppius, Gabriel 12. Poronerus, Matthias Andrea? 50. Porthan, Henri c Gabriel 16. Porthanus, Michael Gustavi 43. Ruthanus, Johannes Bartholdi 71. Ruthanus, Petrus 69. Ryttanus, Ericus Thomte 39. Sarcovius, Daniel 57. Schseperus, Johannes Henrici .51. af Schultén, Nathanael Gerhard 11. Sehtitz, Johannes Johannis 47. Silenus, Johannes Oanuti 26. Skogman, Carl David 13. Spinckius, Jonas Pauli 42. 303 Sfcålhansk, Johannes 27. Suomalainen, Olaus Greorgii 65. Tengström, Jacob 17. Thauvonius, Abrahamus Georgii 46, 59. Theodoricus Petri Nylandensis *»s- Uvichius, Johannes Jonse 72. Wexionius, Olaus Olai 33, 54. Vigelius, Petrus 21. Wrede, Henrik Johan 4. Innehåll. Sid. Stockholm : A. Svenska Akademien 247. B. Svenska Vetenskapsakademien 254. 0. Vitterhets. Historie och Antikvitets Akademien . . 260. Upsala 263. Dorpat 275. Pernau 236. Greifswald 287. Leyden 289. Rostock 290. Wittenberg 292, Bihang 295. Register 301. ■♦♦♦♦♦ Pris: 4 Mark. 3 2044 106 182 439