POR THE RE © REE
FOR EDVCATION
BOR SCLEN GE

LIBRARY

OF

THE AMERICAN MUSEUM
OF

NATURAL HISTORY

i

|

i
N

|

ate al

>=

Wi
N) vl

IN

RR

u

KANNE

ze

EEE

Ze
ENG

=

=

= =
==

MAS
MANU
NSAI fi

Ih
DM

i 4 N SM
i

rn CS

=
CE
.

BIDRAG

till

KÄNNEDOM AF

FINLANDS NATUR och FOLK.

utgifna

af

Finska Vetenskaps-Societeten.

Trettiondesjunde Häftet.

HELSINGFORS,
Finska Litteratur-sällskapets tryckeri, 1882.

Fr RSA

ee ae

a

NOTE NE

RYSSLANDS, FINLANDS

OCH

DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS

HATTSVAMPAR,

D:r P. A. KARSTEN,
ktor i Botanik och Zoologi vid Landtbruksinstitutet i Mustiala

Sednare Delen:

Pip-, Tagg-, Hud-, Klubb- och Gelésvampar.

se

KE ay
NL era i

Fam. II. Polyporeae Fr.

Öfversigt af slägtena.

+ Fruktlagret olikartadt fruktkroppens substans, be-
stående af från denna och sinsemellan lätt skilda, stundom
alldeles fria pipor. (Boletineae KARST.).

T Piporna tätt sammanpackade. Större på marken
växande, ätliga eller giftiga svampar. — Boletus Aucr.

A. Piporna långa, trinda eller kantiga, i mynningen
regelbundna.

a. Sporerna hvita eller hvitaktiga.

I. Suillus Karst.
Piporna hvita, med åldern gulnande, smala, vanl. trinda; pip-
lagret fritt, sällan fastväxt vid foten. P. 1.
+ Foten slat. 1—3. |
”* Foten nätädrig. 4.
b. Sporerna rosenröda.

2. Tylopilus Karst.
Piporna hvita; piplagret fastväxt. P. 2.
c. Sporerna ockragula, gulbruna elier gulaktiga.
1. Foten försedd med ring.

3. Cricunopus Karst.
Hatten slemmig eller klibbig; foten tat, slät, nedtill icke lök-
formigt uppsvälld; piplagret fastväxt; piporna gula, enfärgade. P. 3.
2. Foten utan ring.
+ Piplagret fritt eller insänkt omkring foten.

4. Tubiporus Karst.

Foten grof, nedtill lökformigt tilltjocknad, van]. nätädrig; pi-
porna gula. P. 5. \

NE

* Piporna enfärgade. 1—7.
* Piporna i mynningen röda. 8—13.

++ Piplagret nedlöpande eller fastväxt.

5. Boletus (Dill.) Karst.

Piporna gula, bleka, rostfärgade, stundom stötande i grönt. P. 9.

* Hatten slemmig. 1—6.

** Hatten torr, hinnlös, yngre luden; foten slät, jemntjock; pip-
lagret fastväxt. 7—12

"=" Hatten torr, glatt, stundom i början silkesluden eller stoft-
beströdd; foten slät, jemntjock; piplagret fastväxt. 13, 14.

"= Hatten torr; foten grof, i början nedtill löklikt uppsvälld,
nätådrig. 15—18.

d. Sporerna rost-, umbra- eller kaffebruna.

1. Hylle förefinnes.

6. Strobilomyces Berk.

Piplagret fastväxt; piporna vida, kantiga, olikformiga, i början
hvita eller gråa; sporerna kaffebruna, oftast klotrunda. P. 16.

2. Hyllet otydligt eller saknas.

7. Krombholzia Karst.

Piplagret fritt; piporna smala, trinda, likformiga; sporerna rost-,
sillan umbrabruna, merendels spolformiga. P. 17.

B. Piporna m. korta (omkr. 2 mm.), i mynningen ore-
gelbunden, veckade eller slingrande.

8. Gyrodon Opat. P. 18.
+7 Piporna fria, fran hvarandra fullkomligt skilda.
A. Fruktkroppen köttig, hattlik.
9. Fistulina Bull.

Hatten oregelbunden, half; sporerna n. klotrunda. — På träd-

stubbar växande, ätliga svampar. P. 20.

B. Fruktkroppen skorplikt utbredd, hinnaktig.

VII

10. Porothelium Kr.

Fruktkroppen upp- och nedvänd, af fockös substans; fruktlag-
ret bildadt af frän hvarandra skilda, i början värtlika, sedan läng-
sträckta pipor. P. 20.

C. Fruktkroppen otydlig eller n. saknas.

ll. Solenia Hoffm.

Piporna hinnaktiga, vanl. cylindriska eller päronformiga, från
hvarandra fullkomligt skilda, med hopsnörpt mynning. — Små, oan-
senliga svampar. P. 21.

** Fruktlagret likartadt fruktkroppens substans, med
denna utgörande en sammanhängande, med porer försedd
massa. (Polyporeae KARST.).

+ Fruktkroppens inre väfnad hvit eller blek, stundom
stötande i gult eller rödt; sporerna hvita, hvitaktiga eller
färglösa.

A. Fruktkroppen hattlik.

a. Hatten vanl. hel, försedd med mer eller mindre
tydlig fot.

1. Hatten köttig.

+ Fruktkroppen enkel.

12. Polyporus (Fr.) Karst.

Hatten köttig, spröd, stundom teml. seg, hel; foten central eller
excentrisk, vertikal, vid basen likafärgad. — Ätliga, på marken växande
tickor. P. 22.

* Hatten på ytan ojemn, fjällig. 1—3.

“* Hatten på ytan jemn, glatt. 4, 5.

++ Fruktkroppen sammansatt af flera, öfver hvarandra
liggande hattar eller flikar, bildande mera regelbundna tuf-
vor på en mer eller mindre tydlig, gemensam fot.

13. Polypilus Karst.

Hattarne köttiga eller ostartade, utan bälten; porlagret loss-
nande. — På marken eller trädstammar förekommande, merendels
ätliga svampar. P. 24. à

La Hatten köttig, fast, flocköst fibrös; tufvorna centrala, med
fot. 1—5, N

VIII

** Hatten ostartad; tufvorna vanl. fotlösa. 6—9.

2. Hatten seg, läder- eller korkartad, stundom trädhård.

+ Fruktkroppen enkel. |

«. Fruktkroppen icke öfverdragen med någon lack-
artad. skorpa.

14. Polyporellus Karst.
Hatten seg, läder- eller korkartad; foten central, excentrisk eller
lateral. På träd växande arter. P. 27.
* Foten central, enfärgad. 1—7.
** Foten excentrisk eller lateral, vid basen svart. 8—14.
6 Fruktkroppen öfverdragen med en lackartad skorpa.

15. Ganoderma Karst.

Hatten korkartad, äldre trädhård; foten lateral. P. 33.

++ Fruktkroppen sammansatt af en mängd smahat-
tar, bildande tufvor på en mer eller mindre tydlig gemen-
sam bål eller fot,

16. Meripiius Karst.

Hattarne i början köttigt sega, sedan läderartade, vanl. med
bälten, inuti fibrösa *); porlagret fastväxt vid hatten; tufvorna laterala,
tegellagda, med mer eller mindre sammanväxta fötter. — Oanvänd-
bara, på trädstammar nära marken, om hösten växande tickor. P. 33.

b. Hatten half, utan fot, med ena sidan fastväxt på
gamla trädstammar, ved o. s. v., sällan hel samt vanl. fast-
växt med en puckel på dess öfra sida.

1. Porernas mellanväggar helbräddade eller sargade.

+ Substansen fibrös; porernas mellanväggar tunna.

17. Bjerkandera Karst.
Hatten hinnlôs eller betäckt med en tunn fibrös hud; sporerna
små eller m. små. P. 35.
* Hatten hinnlés. 1—23.
* Hatten beklädd med en fibrös hud. 24—32.

*) Hos M. salignus möjligen flockösa.

IX

18. Piptoporus Karst.

Hatten beklädd med en tunn, sammanhängande, binnaktig skorpa;
porlagret slutl. lossnande. — Öfvervintrande, på trädstammar växande
svampar. P. 44.

++ Substansen flockés; porernas mellanväggar tjocka.

19. Trametes (Fr.) Karst.
Porerna regelbundna, mera små. P. 46.

+ Hatten beklädd med en mer eller mindre tjock skorpa. 1—8.
** Hatten utan skorplik beklädnad. 9—20.

20. Daedalea (Pers.) Karst.

Porerna oregelbundna vanl. slingrande, labyrinthformiga och

sargade; sporerna m. små. P. 51.

21. Lenzites Fr.
Porerna m. vida, långdragna. (Fruktlagret hällre lamelligt än
porigt). P. 53.
2. Porernas mellanviggar helt och hållet delade.
(Fruktlagret n. taggigt).

22. Irpex (Fr.) Karst. P. 55.
Bb. Fruktkroppen upp- och nedvänd, skorplikt utbredd,

oftast byssusartad.
a. Porernas mellanväggar helbräddade eller sargade.

23. Physisporus Chev. P. 56.

* Porerna sma, vanl. runda. 1—28.
** Porerna vida, vanl. oregelbundna, vinkliga eller bugtiga. 29.
b. Porernas mellanväggar helt och hållet delade.

24. Xylodon (Ehrenb.) Karst. P. 65.

+; Fruktkroppens inre väfnad mörkfärgad, vanl. brun,
seg, läder- eller korkartad; sporerna gula, hvita, eller färglösa.

A. Fruktkroppen hattlik.

a. Hatten hel eller half, försedd med mer eller mindre
tydlig fot. |

1. Fruktkroppen enkel, stundom tegellagd.

25. Polystictus (Fr.) Karst.

Hatten i början hårdnad, saftlös, stundom spongiöst mjuk, im-
biberande, äldre kork- eller läderartad, vanl. filtluden; foten än lång-
sträckt, än kort; porerna, åtminstone yngre, beströdda med ett fint,
hvitt stoft; sporerna färglösa (under mikr.), hvita? — Rostbruna, på
marken, sällan på ruttna stubbar växande, oanvändbara svampar. P. 67.

2. Fruktkroppen sammansatt af flera, halfva, med tuf-
vigt sammanväxta fötter försedda småhattar.

26. Xylopilus Karst.
Hattarne trädhärda, af flockös, fnöskartad struktur; porlagret

fastväxt. — På trädstammar, nära marken, växande. P. 69.
3. Hatten half, utan fot, fasväxt vid ena sidan.
+ Substansen fibrös; porernas mellanväggar tunna.

27. Inonotus Karst.
Hatten hinnlös eller beklädd med en tunn, fibrös hud; sporerna
hvita eller gula. P. 69.
* Hatten hinnlés. 1—8.
** Hatten beklädd med en tunn, fibrös hud. 9—-14.

28. Ischnoderma Karst.
Hatten beklädd med en tunn, sammanhängande, hinnaktig, vanl.
harzartad skorpa; porlagret vanl. slutl. lossnande. P. 73.
++ Substansen flockös, fnöskartad; porernas mellan-
väggar teml. tjocka.

29. Fomes (Fr.) Karst.

Porerna vanl. regelbundna, mera små; sporerna m. små. —
Öfvervintrande, ofta mångåriga, på trädstammar växande tickor. P. 74.
* Hatten beklädd med en m. hård skorpa, glatt. 1—3.

** Hatten sträf, skroflig eller hårig. 9—15.

30. Gleophyllum Karst.
Porerna m. vida, förlängda; sporerna m. små. (Fruktlagret n.
lamelligt). P. 79.
B. Fruktkroppen upp- och nedvänd, skorplikt utbredd,
vanl. byssusartad.

XI

31. Poria (Hill) Karst. P. 81.

>= Fruktlagret nätformigt ädrigt, veckadt eller afbru-
tet lamelligt tandadt. (Merulieae KARST.).

32. Sistotrema Pers.
Fruktkroppen hattlik, med eller utan fot, köttig; fruktlagret
lamelligt tandadt; lamellerna n. vaxartade, sinsemellan fria, hoptrass-
lade, lätt fränskiljbara; sporerna sma, hvita. P. 83.

33. Merulius Fr.

Fruktkroppen skorplikt utbredd, stnndom n. hattlik (i öfre kan-
ten utbôjd), mjuk; fruktlagret vaxartadt, mjukt, med ytliga, grunda,
nätformiga porer, äldre bildande oregelbundna fallor, stundom tinder;
sporerna hvita eller rostfärgade. Växa på trä, hvilket de förstöra
och sönderfräta. P. 84.

34. Phlebia Fr.

Fruktkroppen skorplikt utbredd, i väta n. gelatinöst vaxartad,
torr broskartad; fruktlagret vaxartadt, mjukt, sammanhängande, af läga,

afbrutna veck rynkadt; sporerna hvita, vanl. cylindriska. P. 88.

Fam. III. Hydneae Fr.
Öfversigt af slägtena.

* Fruktlagret besatt med enkla, hela, stundom in-
skurna, näl- eller syllika taggar. (Hydneae Karst.).

y+ Taggarne, oftast äfven fruktkroppen, hvita eller bleka,
stundom stötande i gult; sporerna hvita.

A. Fruktkroppen köttig eller gelatinös.

a. Fruktkroppen hattlik, med fot, eller korallikt för-
grenad.

1. Fruktkroppen hattlik; hatten hel, med central fot.

1. Tyrodon Karst.
Taggarne oföränderligt hvitaktiga. — Köttiga, ätliga, på mar-
ken växande arter. P. 90.

2. Fruktkroppen korallikt förgrenad.

XII

2. Dryodon Quél.

Fruktlagret icke omedelbart beklädande grenarne, utan inskränkt
till taggarne på grenarnes mot jorden vända. sida; taggarne enkla,
långa, hvita; sporerna runda. Köttiga, ätliga, på murkna trädstam-
mar förekommande svampar. P. 92.

b. Fruktkroppen hattlik; hatten half, utan fot, stun-
dom öfvergående till oformliga klumpar.

1. Hatten köttig.

3. Creolophus Karst.
På förmultn. stubb. af löfträd, företrädesvis björk, förekommande,

ätliga svampar. P. 93.
2. Hatten gelatinös.

4. Tremellodon Pers.*)
Sporerna elliptiska. P. 95.
B. Fruktkroppen seg, läder- eller byssusartad.
a. Fruktkroppen hattlik, seg, läder- eller korkartad.
1. Hatten hel, med central fot.

5. Phellodon Karst.

Taggarne oföränderligt hvitaktiga; sporerna hvitaktiga. — Svart-
eller gråaktiga, på marken växande former. Från Calodon föga skildt
slägte. P. 95.

2. Hattarne talrika, tegellagda, halfva, baktill samman-
flytande till en tjock klump, eller utbredda samt i öfre kan-
ten utböjda.

6. Climacodon Karst.

På trädstammar och grenar förekommande, oanvändbara svam-
Pars Bde

b. Fruktkroppen skorplikt utbredd, merendels byssus-
artad.

7. Hydnum (Einn.) Quél. P. 98.
C. Fruktkroppen föga utvecklad eller n. saknas.

*) Till sin inre struktur öfverensstämmer detta slägte med Tre-

mella samt bör för den skuil rättast hänföras till Tremelleae.

XIII

8. Mucronella Fr.
Basiderna ensporiga. P. 102.
++ Taggarne, äfvensom ofta fruktkroppen, mörkfärgade,
vanl. mer eller mindre brun-, blä- eller gräaktiga.
À. Fruktkroppen köttig.

9. Sarcodon Karst.
Fruktkroppen hattlik; hatten hel, med central fot. — Merendels
ätliga, på marken växande arter. P. 103.
B. Fruktkroppen seg, läder-, kork- eller byssusartad.
a. Fruktkroppen hattlik, seg, läder- eller korkartad.
1. Hatten med mer eller mindre tydlig fot.

10. Calodon Quél.

Hatten kork- eller läderartad, hel, med central fot, stundom

half, med lateral, horizontel fot. — På marken, sällan på ruttna stub-
bar växande, oanvändbara svampar. P. 106.

ll. Pleurodon Quél.
Hatten läderartad, half, med lateral, vertikal fot. P. 110.
2. Hatten half, utan fot.

12. Gloiodon Karst.
Sporerna runda, färglösa (und. mikr.). P. 110.
b. Fruktkroppen skorplikt utbredd, vanl. byssusartad.

13. Acia Karst. P. 111.

** Fruktlagret framskjutande såsom knölar, papiller eller
vårtor (Grandinieae KARST.). — På ved och bark växande
svampar.

T Fruktlagret vaxartadt.

14. Radulum Fr.
Fruktkroppen skorplikt utbredd; fruktlagret knöligt; knölarne
oformliga, vanl. längsträckta, aftrubbade, vaxartade, vanl. sinsemellan
fria, spridda utan ordning. P. 113.

15. Grandinia Fr.

Fruktkroppen skorplikt utbredd; fruktlagret sammanhängande,
vaxartadt, besatt med papiller eller gryn; papillerna klotrunda, hemi-
sferiska, kägelformiga, glatta. P. 115. a

++ Fruktlagret af torr beskaffenhet.

XIV

16. Odontia Fr.

Fruktkroppen skorplikt utbredd; fruktlagret besatt med in-
skurna, ferklufna, kamflikade eller tandade, gryn- eller tagglika vår-
tor: (yes) 116.

Fam. IV. Thelephoreae Fr.
Öfversigt af slägtena.

+ Sporerna hvitaktiga.

+ Fruktkroppen hattlik eller korallikt forgrenad.
A. Hatten hel, forsedd med fot.

a. Hatten kôttig eller hinnaktig.

1. Craterellus Fr.

Fruktlagret vaxartadt hinnaktigt, fastväxt vid hymenoforet, vandt
mot marken, sammanhängande, glatt, slätt eller skrynkligt; sporerna
hvita. — Innefattar medelstora eller små, på marken växande, ofta
om Kantareller påminnande former. P. 119.

b. Hatten seg.

2. Craterella Pers.

— Små, på jord växande former. P. 120.
B. Fruktkroppen upplöst i en mängd grenar.

3. Polyozus Karst. P. 122.
C. Hatten utbredd och utböjd eller skalformig.

4, Stereum (Pers.) Karst.
Hatten utbredd, i öfre kanten utböjd, läderartad, vanl. med
bälten; fruktlagret olikartadt hattens substans, slätt; sporerna aflanga,
cylindriska eller äggrunda. På träd växande svampar. P. 123.

5. Cyphella Fr.

Hatten skälformig, stundom plattad, hinnaktig, sällan n. kork-
artad, baktill fastväxt, vanl. fotlikt utsträckt, hängande; fruktlagret
likartadt, knappast skildt frân hattens substans. -— Smä, oansenliga
svampar. P. 128.

XV

+ Fruktkroppen hinnaktig. 1—15.

** Fruktkroppen n. korkartad. 16, 17.
ft Fruktkroppen skorplikt utbredd.
A. Med tydligt fruktlager.

a. Pa förmultnande ved, bark 0. s. v. växande

svampar.

6. Xerocarpus Karst.

Fruktlagret af torr beskaffenhet, slätt eller besatt med oegent~

liga knölar; sporerna merendels m. små. P. 133.
* Fruktkroppen vedartad, kantad. 1—3.
** Fruktkroppen broskaktigt läderartad. 4—-11.
+ Froktkroppen kork- eller läderartad. 12—17,
"+ Fruktkroppen grus- eller pulverartad. 18—27.

7. Corticium (Fr.) Karst.

Fruktlagret köttigt mjukt eller vaxartadt, vid torkning sönder-
bristande eller lossnande, slätt eller besatt med oegentliga knölar
eller papiller; sporerna medelstora eller små. P. 140.

+ Fruktkroppen i omkretsen, fri, kantad. 1—7.

** Fruktkroppen i omkretsen flikig, fransad eller borsthårig.
8—12.

"= Fruktkroppen utbredd, okantad, i omkretsen byssusartad eller
fibrillés. 13—24.

== Fruktkroppen okantad, i omkretsen glatt, vanl. pulverulent.
25—31.

###%* Fruktkroppen med bar omkrets. 32—42.

b. På lefvande växter förekommande svampar.

8. Exobasidium Vor. P. 151.
B. Utan särskildt fruktlager.

9. Lyomyces Karst. P. 153.

* Fruktkroppen hinnaktig. 1.

* Fruktkroppen byssus- eller luddartad, hoptofvad. 2—9.
** Sporerna mer eller mindre bruna.

T Fruktkroppen hattlik eller forgrenad.

A. Fruktkroppen hattlik; hatten hel, med central fot.

XVI

10. Scyphopilus Karst.
— Små, på marken växande arter. P. 155.

B. Fruktkroppen från en gemensam fotlik bas för-
grenande sig i en mängd grenar.

ll. Merisma Pers.

— På jord förekommande svampar. P. 156.

C. Fruktkroppen hattlik; hatten half eller utbredd och
i öfre kanten utböjd.

12. Thelepbora (Ehrh.) Karst. P. 157.

+} Fruktkroppen skorplikt utbredd.
A. Med tydligt, köttigt eller hinnaktigt fruktlager.

13. Coniophora (Pers.) Karst.

Sporerna släta, brun- eller gulaktiga. Växa på trä. P. 157.
"+ Köttiga 1—7.

** Hinnaktiga 8—11.

B. Utan särskildt fruktager.

14. Hypochnus (Fr.) Karst.

Fruktkroppen byssus- eller filtartad, stundom hinnaktig; sporerna
vs runda, taggiga eller värtfulla, bruna eller brunaktiga. — På
B ed och bark förekommande former. P. 162.

Fam. V. Clavarieae Fr.
Öfversigt af slägtena.

+ Fruktkroppen från en gemensam bas förgrenande sig
till en oräknelig mängd tunna, platta, jämte hvarandra lig-
gande skifvor, här och der sammanväxande med hvarandra.

1. Sparassis Fr.

Fruktkroppen köttig; skifvorna på båda sidor beklädda med
fruktlager; sporerna blekt citrongula. — Ätliga. P. 165.

*) Hos alla af förf. undersökta arter.

XVII

** Fruktkroppen enkel, klubb- eller trådlik, eller fran
en gemensam bas förgrenande sig i en mängd trinda grenar.

f+ Sporerna hvita. fr

A. Fruktkroppen köttig.

a. Utan sklerotier.

2. Clavaria (Linn.) Karst.

— Ätliga eller för sin litenhet oanvändbara svampar. P. 166.

b. Med sklerotier.
3. Typhula (Fr.) Karst.

— Små, oansenliga, merendels på förmultn. örter växande svam-
pars Bs list.
B. Fruktkroppen broskartad.

4. Pterula Fr.

Fruktkroppen tradlik, öfverallt jemntjock, grenig, utan särskild
fot, af torr beskaffenhet; fruktlagret i början finluddigt, sedan glatt.
P. 184.

ff Sporerna gulaktiga, ockragula eller brunaktiga.

5. Clavariella Karst.
Fruktkroppen mer eller mindre seg. — Till föda otjenliga.

P. 184.

OI

Fam. VI. Tremelleae Fr.
Öfversigt af slägtena.

* Fruktkroppen hattlik; fruktlagret taggigt; basiderna
som hos Tremella.

(Tremellodon Pers. se p. 95.).
** Fruktlagret slätt eller veckadt.
T Fruktkroppen hattlik; hatten utbredd och utböjd.

1. Auricularia Bull.

Fruktkroppen n. läderartad, i början upp- och nedvänd; frukt-
lagret beklädande fruktkroppens undre sida, geléartadt, ädrigt veckadt;
basiderna cylindriska, ledade. P. 191.

(Hirneola).

XVIII

+7 Fruktkroppen vertikal, cylindrisk eller spadlik, enkel,
eller grenig.
A. Fruktkroppen cylindrisk, utan särskild fot.

2. Calocera Fr. '

_Fruktkroppen af gelatinöst broskartad substans, torr hornartad,
vertikal, cylindrisk, enkel eller grenig; fruktlagret öfverallt beklädande
de upprättstående stänglarne eller grenarne; basiderna gaffelgreniga;
sporerna aflänga, böjda. P. 191.

B. Fruktkroppen vanl. spad- eller trattlik.

3. Guepinia Fr.

Fruktkroppen gelatinöst broskartad; fruktlagret beklädande frukt-
kroppens ena sida; basiderna rundadt äggformiga, utskjutande tvänne,
långa, ensporiga grenar; sporerna aflanga, n. böjda. P. 193.

rr Fruktkroppen oregelbunden eller skälformig.

A. Basiderna runda.

a. Fruktkroppen gelatinôs.

1. Fruktlagret likartadt fruktkroppens substans.

4. Tremella (Dill) Fr.

Fruktkroppen segt geléartad, fuktad uppsvällande, mångformig;
fruktlagret öfverallt beklädande fruktkroppen, utan papiller; basiderna
rundade, 2—4-deldta, P. 194.

* Fruktkroppen brosklikt geléartad, delad i bladlika flikar,
bar. 1—5.

"+ Fruktkroppen i början fast, sedan köttig, mjuk, vanl. af de
lossnande sporerna mjölig. 6—8.

** Fruktkroppen utbredd, tillplattad. 9.

"= Fruktkroppen utbrytande, liten. 10—12.

Sy Isobel Ing
Fruktkroppen segt geléartad, fuktad uppsvällande, skälformig och
kantad, eller utbredd och okantad, stundom vindad eller försedd med
kort fot; fruktlagret beklädande fruktkroppeus öfre sida samt besatt

med papiller; basiderna som hos föreg. P. 197.

2. Fruktlagret olikartadt fruktkroppens substans.

XIX

6. Femsjonia Fr.
Fruktkroppen segt geléartad, skällik, med fot; fruktlagret tjockt,
slätt, utan papiller; basiderna klotrunda; sporerna aflänga, böjda. P. 200.

b. Fruktkroppen köttig, fast, öfverallt beklädd af ett
tjockt, geléartadt fruktlager.

7. Naematelia Fr.

Fruktkroppen rundad eller plattad, veckad eller vindad; basi-
derna rundade. P. 200.
B. Basiderna icke runda, vanl. gaffelgreniga.

8. Hirneola Fr.
Fruktkroppen skälformig, vägbräddad, torr läder- eller horn-
artad, fuktad aterqvicknande, men icke uppsvällande; fruktlagret gele-
artadt, ådrigt veckadt, beklädande fruktkroppens ôfre sida; basiderna

cylindriska, ledade; sporerna aflånga, böjda. P. 201.

9. Sebacina Tul.
Fruktkroppen kôttigt vaxartad, skorplikt utbredd. P. 201.

10. Dacrymyces Nees.

Fruktkroppen vanl. rundad och veckad, gelcartad; basiderna

gaffelgreniga; sporerna flercelliga. Konidier finnas. P. 201.

ll. Ditiola Fr.

Fruktkroppen knapp-, disk- eller skälformig, med fot, af korklikt
vaxartad substans; fruktlagret beklädande fruktkroppens disk, geleartadt,
slutl. sénderflytande, bart; sporerna elliptiska, färglösa. P. 203.

12. Ditangium Karst.

Fruktkropparne geléartade, först slutna, sedan öppna, skälfor-
miga, esomoftast utväxta ur ett gemensamt, geleartadt stroma; spo-
rerna (konidierna?, spermatierna?) knippevisa, cylindriska, krökta.

P. 204.

Fir

Fam. Il. Polyporeae. — Pipsvampar.
I. Suillus Karst.

* Foten slat, icke nätädrig.

1. S. eyanescens (BULL.) Karst. FR. Sv. Sv., t. 80.
— Blånande Rörsopp.

Hattens kött fast, hvitt, vid brytning i beröring med
luften hastigt öfvergående till mörkblå färg.

Skog., vanligast i grushålor, m. r. 8, 9. Ryssl. (Lill-
Ryssl.); Skand. (Småland, Halland).

Hatten kullrig, tilltryckt luden eller småfjällig, sämskfärgad eller
ljust brunaktig, glanslôs, 6—15 cm. bred; foten ihålig, till en del
fylld med en lös, flockös massa, m. tjock, yngre äggformig, i början
af den omfattande hatten mot spetsen hopknipen, finluden, slät, af
hattens färg, 4—8 cm. lång; piplagret fritt; piporna hvita, äldre stö-
tande i gult, smala, trinda. Ur den kramade svampen flyter ymnig,

mörkblå, vattenaktig saft. Knappast ätlig. — Boletus BULL., Fr; Bol.
constrictus PERS. = )

2. S. castaneus (BULL.) Karst. BULL., t. 328.

Hatten och foten sammetsludna, kastanje- eller kanel-
bruna; köttet oföränderligt.

Skogsmarker, m. r. Ryssl. (Lill-Kyssl.); Skand. (Upsala).

Hatten kullrig eller nedtryckt, fast, slät, glanslös; foten först
fylld, sedan ihålig, uppåt afsmalnande, vid baser n. löklikt uppsvälld,

slät, glanslös; piplagret fritt; piporna hvita, smala, trinda. — Boletus
BuLL., FR; Bol. cyanescens 6 fulvidus Weixx.

3. S. fulvidus (FR.) KARST. ROSTE., t, 45.

Hatten och foten glatta, glänsande, höggula; köttet oför
änderligt.

Äng., ljungmarker, m. r. Skand. (Småland).

Hatten kullrig, äldre platt, styf; foten först fylld, sedan ihälig
fast, jemntjock, slät; piglagret fritt; piporna med först hvita, seda
citrongula öppningar; köttet hvitt, stötande n. i gult. — Boletus FR.
Bol. testaceus PERS.

** Foten nätådrig.

4, S.?rubiginosus (FR.) KARST.

Foten nätådrig; piplagret fastväxt vid foten.

Bokskog., m. r. Skand. (Småland).

Hatten dynlik, mjuk, finluden, snart glatt, rödaktigt kaffebrun;
foterı stor, i början hvitaktig, sedan gulaktig, vid vidröring stötande
i grått eller gulaktigt olivgrönt; piporna hvita med olikformiga öpp-
ningar; köttet n. svampaktigt, hvitt, oföränderligt. — Boletus FR.

2. Tylopilus Karst.

1. T. fellens (BULL.) Karst. Fr. Sv. Sv., t. 52. —
Bitter Rörsopp.

Hatten glatt, mörkbrun; foten upptill nätädrigt skrofig,
vanl. sotfärgad eller olivgrön; piporna först hvita, sedan
blekröda; köttet hvitt, i beröring med luften blekrödt, bittert.

Barrskog., på n. fuktiga st. 7—9. Ryssl. (Lill-Ryssl.,
Melin i Cernigow, Minussinsk i Sibirien); Skand.

Hatten m. mjuk, i början dynlik, äldre plattad, slät, torr, stun-
dom n. brandgul, S—12 cm. bred; foten tät, uppåt afsmalnande, stun-
dom smutsigt hvitblek, omkr. 9 cm. lång; piplagret utan insänkning
fastväxt; piporna m. långa, i öppniugen vida. — Boletus BuLL., FR.

Var. I. fuscescens KARST.

Hatten brunaktigt sämskfärgad, småfjällig; foten gul-
aktig; piplagret omkring foten insänkt; piporna långa, vid
beröring brunaktiga; köttet n. bittert.

3

Barr- och blandskog., r. 7—9. Finl. (Mustiala, Helsing-

fors, Qvarken).

Hatten först dynlik, sedan plattad, försedd med små, inväxta
fjäll, 9—12 cm. bred, 1,5—8 cm. tjoek; foten upptill afsmalnande
och nätådrigt skroflig, blekt svafvelgul, 10—14 cm. lång, vid basen
3—6, i toppen 2—3 cm. tjock; piplagret omkring foten insänkt, kull-
rigt; piporna i öppningen runda eller n. vinkliga, hvita, med rosen-
röd anstrykning, omkr. 2 cm. långa; köttet hvitt, oföränderligt, stun-
dom vid tryckning rodnande eller blånande; sporerna tappformiga
12—16 mmm. långa, 4,5—5,5 mmm. tjocka.

Var. 2. alutarius (FR.) KARST.

Hatten finluden, slutl. n. glatt, smutsigt sämskfärgad:;
piporna korta, i öppningen runda, vid tryckning brunaktiga;
köttet hvitt, vid beröring med luften lindrigt rodnande, af
mild smak.

Magra skogsängar. Skand. (Femsjö).

Hatten dynlik, torr; foten tät, vid basen löklikt uppsvälld, teml.
slät, 1 toppen skroflig; piplagret omkring foten insänkt, platt.

3. Cricunopus Karst. — Ringsopp.

1. Cr. luteus (LINN.) Karst. FR. Sv. Sv., t. 22.

Mörkgul Ringsopp; Smörsvamp.

Hatten betäckt af en tjock, brun, slutl. försvinnande
slemhinna; foten upptill fint grynig; ringen hvit, med brun-
aktig anstrykning; köttet hvitgult.

Barrskog., på öppna st., vid vägar, a. 8—11. Ryssl.,
Finl.; Skand.

Hatten m. köttig, dynlik eller kullrig, kastanjebrun, smutsbrun
eller smutsgul, efter slemhinnans försvinnande mera gul med smutsiga
fläckar, inuti gulhvit, 5—15 cm. bred; foten jemntjock, fast, hvitak-
tig, ofvanför ringen blekgul, 3—9 cm. hög, 1—2 cm. tjock; ringen
hinnaktig, i början fasthängande med hatten, lätt sönderrifven; piplag-
ret jemnt fastväxt, gult; piporna smala, trinda eller n. kantiga, enkla;

i

sporerna mörkt gulbruna, elliptiska, 6—8 mmm. långa, 3 mmm. tjocka.
Smaken mild, men lös och slemmig. Ehuru icke tillhörande de läck-
rare arterna är den en af de mest födande. — Boletus Linn., FR.;
Bol. annulatus PERS.

2. Cr. elegans (SCHUM.) KARST. FR. Sv. Sv., t. 76. —
Brandgul Ringsopp.

Guld- eller brandgul; ringen hvit; köttet gult.

Under eller i närheten af lärkträd, r. 7—10. Ryssl.
(Ural); Finl. (Mustiala); Skand.

Hatten kullrig, slutl. platt, klibbig, 5—10 cm. bred; foten fast,
ofvanför ringen beströdd med hvitgult gryn, 3—6 cm. hög, 1—2 cm.
tjock; ringen lätt försvinnande, hvit, slutl. stötande i gult; piplagret
nedlöpande; piporna smala, enkla; sporerna aflånga eller elliptiska, glas-
klara (under mikr.), 7—8 mmm. långa, omkr. 3 mmm. tjocka. Ätlig.

— Boletus Scuum., FR.; Bol. annulatus BuuL., t. 332; Bol. flavidus
KRromsn., t. 34, f. 1—10.

3. Cr. pulchellus (FR.) Karst.

Hatten n. klibbig, grönaktigt gul; piporna enkla, i myn-
ningen jemnbreda.

Skog., m. r. Skand. (Småland).

Hatten kullrig, äldre platt, glatt, utan lossnande slemhinna,
4—5 cm. bred; foten kort, jemntjock, slät, gul, omkr. 3 cm. hög;
ringen m. smal, streckformig; piplagret fastväxt, guldgult; köttet blekt,
understundom med dragning i rödt. — Boletus Fr.

4. Cr. flavidus (FR.) Karst. KROMBH. t. 4, f. 35—37.

Foten ofvanför den slemmiga ringen beströdd med Jatt
forsvinnande gryn; piporna sammansatta, stora.

Kärrmark., h. 0. d. 8—-10. Ryssl. (S:t Petersburg, Mi-
nussinsk i Sibirien); Finl.; Skand.

Hatten i början. kullrig, sedan platt, tuun, klibbig, blekgul, inuti
blek, 3—5 cm. bred; foten smal, n. jemntjock, blek, 5—8 cm. lång;
piplagret nedlöpande; piporna smutsigt blekgula, i mynningen kantiga;
sporerna aflängt elliptiska, 8—10 mmm. långa, 3,5 —4 mmm. tjocka.
Till föda mindre lämplig. — Boletus Fr; Bol. velatus PERS.

4. Tubiporus (Paul.) Karst.

*Piporna enfärgade. |

272 edulis (BULL.) Karst. Fr, Sy. Sy, .t 134 —
Âtlig Rôrsopp.

Hatten glatt; foten nätädrig, blek.

Skog., a. 7—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten dynlik, tjock, slät, icke klibbig, stundom blek, grågul
eller gråbrun, sällan hvit, 5—25 cm. bred, dess kött i början kom-
pakt, sedan mjukare, oföränderligt hvitt, närmast huden brunaktigt;
foten m. tjock, nedtill klubbformigt uppsvälld, stundom n. jemntjock;
piplagret n. fritt; piporna långsträckta, små, i början hvita, sedan gula,
vanl. med dragning i grönt, enfärgade; sporerna tappformiga, gula,
14—16 mmm. långa, 4—5,5 mmm. tjocka. Växer stundom trupp-
vis, oftast likväl spridd. En bland de läckraste svampar. „Ragout på
denna svamp utgjorde en af Konung Carl XIV Johans favoriträtter,
och den blef under hans tid med framgång odlad vid Rosersbergs slott".
— Boletus BULL., t. 60, 494, Fr.; Bol. aeneus Rostx., t. 37.

2. T. regius (KROMBH.) KARST. KROMBH., t. 7.

Hatten glatt, rosenfärgad, var. purpurröd och oliv-
grönaktig; foten nätädrig, gul, vid basen stötande i pur-
purrödt.

Skog., m. r. Skand. (Vestergöthland).

Hatten dynlik, torr; foten tjock; piplagret n. fritt; piporna smala,
korta, guldgula; köttet gulaktigt. En af de smakligaste och vackraste
svampar. — Boletus Fe. ;

3. T. aereus (BULL.) Karst. KROMBH., t. 36, f. 1—7.

Hatten svartbrun, ofta med dragning i olivgrönt; foten
gulaktig, vid basen brunaktig; piporna svafvelgula.

Skogstrakt., m. r. Ryssl. (Ural); Skand.

Hatten dynlik, tjock, n. hinnlös, glatt (luden?); foten tjock,
vanl. nätädrig, yngre afläng, n. jemntjock, lång; piplagret n. fritt;

piporna små; köttet fast, hvitt, i luften gulnande. — Boletus BULL;
Bol. irideus RosTek., t. 15.

4. T. vaccinus (FR.) Karst. Fl. dan., t. 1792.

Hatten finluden, kastanjebrun; foten af samma färg, som
hatten. ;

Skog., helst bokskog., r. Skand. (Södra och mellersta
Sverge).

Hatten dynlik, äldre plattad, torr, 6—9 cm. bred; foten nedtill
löklikt uppsvälld, fårad, gulbrun, upptill slät; piplagret fritt; piporna
trinda, smala, i början slutna, hvita, äldre höggula; köttet hvitt, oför-
änderligt. Välsmaklig. — Boletus Fr.; Bol. castaneus SCHUM.

Var. ebulbis KARST. FR. Sv. Sv., t. 51.

Foten jemntjock eller nedåt afsmalnande, med föga märk-
bara längslöpande streck; köttet hvitaktigt.

5. T. impolitus (FR) KARST. FR. Sv. Sv., t. 42. —
Läcker Rörsopp.

Hatten finluddig, äldre ojemn, gulbrun; foten slät, små-
luden, blek eller gulblek.

Löf-, helst ekskog., r. Skand. (Upland, Öster- och
Vestergöthland).

Hatten dynlik, äldre plattad och (i torka) liksom grynig; foten
tjock, nedtill n. löklikt uppsvälld; piplagret fritt; piporna smala, rent
gula; köttet tjockt, gulnande. På foten straxt nedom piporna före-
kommer stundom en röd fargskiftning. I sin smak öfverträffande den
Atliga Rörsoppen, med hvilken den för öfr. öfverensstämmer till form
och storlek. — Boletus Fr.; Bol. reticulatus Scnagrr., t. 108., PERS.;
Bol. edulis Rostx., t. 36.

6. T. aestivalis (FR.) Pauu.? Fr. Sv. Sv., t. 43. —
Tidig Rörsopp.

Hatten glatt, hvitaktig; foten slät, glatt, helt gul, inuti
äfven gul och nedtill rodnande.

Gräsbevuxna fält, m. r. 6, 7. Skand. (Vestergöthland,
Jönköpingstrakten).

Hatten dynlik, m. köttig, i kanten ofta bugtig, slät, i torka fint
Sprickig, liksom grynig, dess kött mjukt, nära ytan hvitt, nedtill gult,

vanl. oföränderligt; foten lökformig, m. tjock, upptill smalare; piplag-
ret n. fritt; piporna likformiga, smala, helt och hållet gula. Stor,
smaklig, — Boletus FR. ;

7 T. pachypus (FR) Karsr. Fr. Sv. Sv. t., 68. —
Tjock Rörsopp.

Hatten fint luden, i början smutsig, utväxt blek, simsk-
färgad; foten synnerligen upptill alltid nätådrig, vanl. till
hälften gul, till hälften högröd.

Skog, helst bokskog., m. r. 8, 9. Ryssl. (Lill-Ryssl.,
Ural vid Umpia); Finl. (Åbo); Skand. (Södra Sverge).

Hatten dynlik, tjock, 10—24 cm. bred; foten alltid tjock, vanl.
kort, ägg- eller lökformig, stundom långsträckt (6—15 cm.) och då vanl.
jemntjock; piplagret rundt kring foten insänkt, n. fritt; piporna trinda,
smala ljusgula, aldrig med röd mynning. Köttet hvitt, vid brytning
lindrigt blånande, snart återtagande den bleka färgen. Atlig. — Bo-
letus Fr.; Bol. albus Venr. t. 64, f. 1, 2.

*« Piporna i mynningen röda.

8. T. satanas (LENZ.) Karst. LENZ., f. 31.

Hatten glatt, brunaktigt sämskfärgad, hvitnande; foten
upptill med nätformiga, blodröda ådror.

Löfskog., r. Skand. (Upsala).

Hatten dynlik, n. klibbig; foten kort och tjock; piplagret fritt;
piporna smala, gula, med i början blod- eller karmosinröd mynning;
köttet hvitaktigt, vid brytning rodnande, af mild smak. M. giftig. —
Boletus Lenz, Fr.; Bol. sangvineus KromBx., t. 38, f. 1—6; Bol.
luridus Viv., t. 40.

9. T. lupinus (FR) Karst. KROMBH., t. 38, f.
1—10.

Hatten grönaktigt gulbla, äldre gulaktig; foten blod-
eller rosenröd.

Skog., m. r. Ryssl. (Krolewetz i Cernigow); Skand.
(Södra och mellersta Sverge).

generee rr
ry

Hatten dynlik, glatt, torr, ojemn; foten kort och tjock, nedtill
ägglikt uppsvälld, slutl. långsträckt, otydligt nätådrig; piplagret fritt;
piporna gula, smala, i mynningen pomeransröda; köttet gulaktigt, straxt
blånande. Växer truppvis eller i tufvor samt har en skarp smak och
lukt. — Boletus FR; Bol. tuberosus LETELL., f. 32; Bol. erythropus
Krousn.; Bol. rubeolarius Sow., t. 250 (var.).

10. T. purpureus (FR) Karst. FR. Sy. Sv,t. 41. —
Purpurfärgad Rörsopp.

Hatten rosenfärgad eller purpurröd; foten gul, beströdd
med purpurfärgade ädror eller prickar.

Löfskog., helst under lindar, m. regnfulla somrar, m. r.
Skand. (Skäne, Vestergöthland, Upsala).

Hatten dynlik, n. sammetsluden, glanslös, torr; foten tjock; pip-
lagret n. fritt; piporna smala, gröngula, med purpur- eller pomerans-
röd mynning; köttet blänande, slutl. mörkgult. Skiljes frän följ. genom
sin högröda, icke klibbiga hatt, sin gula med purpurröda ädror eller
prickar beströdda fot och mindre blånande kött. Ehuru n. smak- och

luktlös är den likväl i hela svamparnes klass en af de giftigaste. —
Boletus Fr.; Bol. sangvineus KROMBH., t. 37, f. 12—15.

ll. T. luridus (SCHAEFF.) Karst. FR. Sv. Sv., t. 12.
— Lömsk Rorsopp.

Hatten mörkt olivfärgad, yngre finluden, äldre n. klib-
big; foten mörkt mönjaröd; piporna i mynningen i början
mönja-, slutl. pomeransröda.

Löfskog., h. o. d. 7—9. Ryssl. (S:t Petersburg, Babenki,
Cernigow); Finl. (Nådendal); Skand.

Hatten dynlik, 10—15 cm. bred; foten tjock, oregelbunden,
nätädrig eller beströdd med prickar, röd, 7—15 cm. hög, 2—3 cm.
tjock; piplagret fritt; piporna trinda, inuti gula, slutl. stötande i grönt
eller blått; köttet gult, i beröring med luften blånande. Oaktadt sma-
ken icke är obehaglig, är den likväl m. giftig. — Boletus SCHAEFF.,
t. 107, Pers., Fr.; Bol. tuberosus BULL., t. 100.; Bol. satanas Rostk.,
t. 31.; Bol. rubeolarius PERS.

* T, erythropus (PErs.) KARST. HARZ,, t. 56.

Mindre; foten smalare, cylindrisk, fjällprickig (icke nät-
ådrig), inuti n. rodnande. |

Lund., torra somrar, r. Skand.

12. T. sordarius (FR.) Karst. Sv. Bot., t. 246.

Hatten gra, med dragning at sotbrunt; foten halmgul;
piporna inuti i början grå, sedan grönaktiga, i mynningen
mörkt gulröda.

Barrskog., r. Skand. (Stockholm).

Hatten dynlik, glatt; foten stor, nedtill n. löklikt uppsvälld,
nätådrig, vid basen sotbrun, i spetsen mörkt gulröd; piplagret fritt;
köttet blekt, otydligt blånande. — Boletus Fr.; Bol. rubeolarius
Sv. Bot.

13. T. leucopus KARST.

Hatten brun; foten hvit.

Barrskog., m. r. 9. Finl. (Abo, 1856).

Hatten dynlik, glatt, omkr. 6 cm. bred; foten nedtill päron-
formigt uppsvälld, upptill nätådrig 6—8 cm. hög; piplagret fritt; pi-
porna smala, trinda, gula, i mynningen röda. Gör förmodligen ej
undantag från den allmänna regeln, att arterna med pipor, hvilkas

mynning är röd, äro giftiga.

5. Boletus (Dill.) Karst. — Kosopp.

* Hatten beklädd med slemhinna.

1, B. collinitus FR..

Hatten beklädd med en brun, lätt affladd slemhinna;
foten af tilltryckta smäfjäll n. nätädrig; piporna sammansatta
(delade i tvenne mindre).

Barrskog., r. Skand.

Hatten dynlik, slät, efter slemhinnans försvinnande blekaktig;
foten fast, uedät afsmalnande, hvit, slutl. öfvergäende i brunt; piplag-

ret fastväxt; piporna långsträckta, bleka, äldre gula; köttet hvitt.
- Ensam. Till utseende och färg öfverensstämmande med Cric. luteus.

|
|
|
|

10

2. B. granulatus LINN. FR. Sv. Sv., t. 23. — Gry-
nig Kosopp.

Hatten beklädd med en rostfärgad, lätt afflådd slem-
hinna; foten upptill fingrynig; piporna enkla, i mynningen
gryniga.

Barrskog., der alfven är tallmosand, bh. o. d. 7—10.
Ryssl. (S:t Petersburg, Ural, Minussinsk i Sibirien); Finl.
(Abo, Tammela); Skand.

Hatten kullrig, slutl. plattad, efter slemmets fränskiljande gul-
aktig, 6— 10 cm. bred; foten jemntjock eller uppåt afsmalnande, gul-
aktig, 6—10 cm. hög; piplagret fastväxt; piporna korta, gula, trinda,
smala; sporerna aflanga 7—9 mmm. långa, 2—3 mmm. tjocka; köt-
tet blekgult. Växer vanl. truppvis tillsammans. God matsvamp. —
Boletus flavorufus SCHAEFF., t. 123; Bol. lactifluus Sow. t. 420 Bol.

circinans PERS.

3. B. bovinus Linn. KLOTZSCH., t. 378. — Allman
Kosopp eller Kosvamp.

Hatten n. klibbig; piporna sammansatta.

Barrskog., der alfven är rullstensgrus, a. 8—11. Ryssl.;
Finl.; Skand.

Hatten i början kullrig, sedan plattad, rödaktigt isabellgul, slutl.
bugtbräddad, 5—10 cm. bred; foten jemntjock, slat, enfärgad, af hat-
tens färg, 5—10 cm. hög, 1—2 cm. tjock; piplagret vanl. nedlö-
pande; piporna kantiga, forst gragula, sedan rostbruna; sporerna aflangt
elliptiska, 8—10 mmm. långa, 3 mmm. tjocka; köttet hvitt eller blek-
gult. Växer vanl. truppvis tillsammans. Köttet har en sôtaktig smak
och är ätligt. — Boletus gregarius Fl. Dan., t. 1018.

+ mitis KROMBH., t. 36, f. 8—11.

Hatten rostbrun eller gul; foten fast, kort, nedat af-
smalnande, af hattens färg; piporna korta, sammansatta,
först. olivfärgade, sedan guldgula; köttet rödaktigt isabell-
färgadt.

Blandskog., m. r. Skand.

11

Mindre, fastare och till färgen mörkare än hufvudformen. —
Boletus bovinus RosTk., t. 4.

4, B. badius FR. Sv. Sv., t. 50.

Hatten mörkbrun, med dragning i brandgult: foten blek-
aktig, betäckt af ett mörkbrunt stoft; piplagret kring foten
n. insänkt; piporna blekgula, slutl. mörkare och stötande
1 grönt.

Barrskog. 3—10. Ryssl. (Sibirien); Finl. (Mustiala);
(Södra och mellersta Sverge).

Hatten dynlik, mjuk, slät, slemmig, i torr väderlek af den in-
torkade slembeklädnaden glänsande, 8—15 cm. bred; foten än nedåt,
än uppåt afsmalnande, aldrig lökformigt uppsvälld nedtill, slät; piplagret
fastväxt; piporna kring foten n. kortare, teml. stora, kantiga; sporerna
tappformiga, 15—20 mmm. långa, 5 —6 mmm. tjocka; köttets färg när-
mast piporna öfvergående i beröring med luften i blått. Växer alltid
ensamt, icke truppvis. Som födoämne närmar den sig till Atliga Rör-
soppen. — Boletus glutinosus o. spadiceus KROMBH., t. 36, f. 12—18.

5. B. rutilus FR.

Hatten fast, rödaktig, n. tegelfärgad; foten bar, nedtill
rod, upptill gul; piplagret insinkt omkring foten.

Ekskog., m. r. Skand. (Skåne).

Hatten dynlik, glatt, klibbig, 6—9 cm. bred; foten fast, teml.
tjock, slät, inuti gul, i brottet svartnande; piplagret fastväxt; piporna
m. smala, regelbundna, mörkgula; luktande.

Var. Gothoburgensis KARST.

Hatten pomeransgul; foten och hattens kött vid tryck-
ning blågröna.

Barrskog., m. r. Skand. (Götheborg).

6. B. piperatus BuLL., t. 451, f. 2. FR. Sv. Sv., t. 67.
— Skarp Kosopp.

Skarp och brännande; foten vid marken afsmalnande
och ljusgul; piporna vida.

12

Skog., a. 8—11. Ryssl.; Finl.; Skand.
Hatten kullrig eller platt, ofta oregelbunden, glatt, i våt väder-
lek n. klibbig, rödaktigt mörkgul eller n. kanelfärgad, matt glänsande,

3—8 cm. bred; foten spröd, smal, slät, mörkgul, inuti svafvelgul,
4—5 cm. hög, 7--10 mm. tjock; piplagret fastväxt, stuudom nedlö-
pande; piporna rostfärgade, med teml. vid och kantig mynning; spo-
rerna aflångt elliptiska, 8—9 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka; kôt-
tet gulaktigt, i luften lindrigt vinrodnande, luktlöst, men med brän-
nande pepparsmak. Troligen giftig. Kan hvarken jemföras eller för-

vexlas med någon annan art. — Boletus ferruginatus BATSOH., t. 128.

** Hatten torr, yngre luden; foten slät, jemntjock.

7. B. variegatus SWARTZ, FR. Sy. Sv., t. 66. —
Fräknig Kosopp.

Hatten mörkgul, tätt besatt med små, mörka, lätt loss-
nande, af fina hår bildade fjäll; piporna mörkt rostfärgade
eller kanelbruna.

Barrskog., a. 7—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten i början kullrig, sedan flat, trubbig, med spetsig, i bör-
jan finluddig kant, 6—15 cm. bred; foten fast, jemntjock, slat, glatt,
gul, sällan tillika rodnande, 6—10 cm. hög; piplagret fastväxt; pi-
porna likformiga, m. smala, vanl. trinda; köttet gult, vid brytning ofta
blånande; sporerna aflångt elliptiska, 8— 11 mmm. långa, 3—4 mmm.
tjocka. Förekommer äfven om torrare somrar och är ätlig. — Bo-
letus reticulatus ALB. & ScHw.

Var. guttatus PERS.

Piporna vidare, rostbrunaktiga.

8. B. sulphureus FR.

Svafvelgul; hatten betäckt af ett inväxt ludd; foten slat.
Bland förmultnande spånor af tall, m.r. Skand. (Upsala).

Hatten kompakt, först kullrig, sedan flat, bugtbräddad; foten
fast, bukig, glatt, äldre smutsigt rostbrunaktig, 3—6 cm. hög, 3 cm.
tjock; piplagret fastväxt eller nedlépande; piporna korta, smala, sam-
mansatta, af hattens färg, slutl. stötande i grönt med rostfärgade
fläckar; sporerna först gula, sedan olivfirgade; köttet gult, vid tryck-

13

ning blånande, i Inften guldgult, närmast piporna här och der rod-
nande; myceliet bomullslikt, guldgult. Bildar m. täta tufvor.

9. B. elatior FR.

Hatten kastanjebrun; foten glatt, mörkt blodfärgadt
purpurröd.

Skog., m. r. Skand. (Stockholm).

Hatten först kullrig, sedan platt, torr, slät, filtluden; foten n.
jemntjock, slät, bar, vanl. flerböjd, hög (12—18 cm.), 1—2 em. tjock;
piplagret fastväxt; piporna m. smala, trinda, gula.

10. B. chrysenteron BuLL., t. 490, f. 3.

Hatten flocköst fjällig, brunaktig eller lergul, med gult,
nära ytan rödt kött.

Mossbevuxna skogsängar. Skand.

Hatten först kullrig, sedan platt, mjuk, ofta söndersprucken i
rutor med skarlakansröda mellanrum; foten n. jemntjock styf, trådigt
strimmig, skarlakansröd eller gul; piporna stora, kantiga, olikformiga,
gröngula. Var. med n. glatt hatt, n. blånande kött och omkring foten
intryckt piplager. — Boletus calopus PERS.

ll. B. subtomentosus Linn. KROMBH,, t. 37, f. 8—11.
— Luden Kosopp.

Hatten filtluden, vanl. ljust olivgrön; köttet dfverallt,
äfven inunder öfverhuden, hvitt eller blekt; foten glesådrig
eller fårad; piporna vida, kantiga.

Skogstrakter, a. 6—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten mjuk, dynlik, äldre plattad, torr, 10—18 cm. bred;
foten stor, oftast nedåt afsmalnande, finprickig, blekgul, 5—10 cm.
hög; piplagret fastväxt, rent gult; sporerna tappformiga 11—13 mmm.
långa, 4—5 mmm. tjocka. Hatten hos äldre individer, synnerligen
i torr väderlek, på ytan söndersprucken i rutor med gulaktiga mellan-
rum. Atlig. Växer vanl. ensamt. — Boletus crassipes SCHAEFF., t.
112; Bol. communis BuULL., t. 393; Bol. bovinus Fl. Dan, t. 1074.

* B. spadiceus SCHAEFF., t. 126.
Hatten dadelfärgad; foten slat, klimjölig; piporna smala.

14

Skog., r. Finl. (Runsala?); Skand.

Hatten först dynlik, sedan plattad, torr filtluden, glanslôs, äldre
sprickfull; foten fast, nedtill klubblikt utsvälld, brunaktigt gul, innuti
gulhvit; piplagret fastväxt; piporna n. trinda, gula; hattens kött oför-
oföränderligt hvitt, upptill rödaktigt brunt. — Boletus tomentosus
Kroman., t. 36, f. 19, 20.

12. DB. radicans PERS.

Hatten först grå, med olivfärgad anstrykning, sedan
blekt rödgul; foten gul, af rödaktigt stoft finluddig, med rot-
lik förlängning.

Ek- och bokskog., m. r. Skand. (Småland).

Hatten dynlik, torr, vanl. filtluden, med tunn, inrullad kant;
foten nedåt afsmalnande, slät, vid vidröring antagande en mörkare
färg; piporna olikformiga, vida, citrongula; köttet gult, snart blånande,
af n. bäsk smak. — Boletus pulveruleutus OPAT.

>> Hatten glatt, ofta stoftpudrad; foten jemntjock, slät.

13. B. pruinatus FR. BuLL., t. 393, f£. B. QC.

Hatten kastanjebrun, med purpurröd skiftning, be-
strödd med umbrabrunt stoft, torr; foten fläckig af gult
och rödt.

Gräsbev. äng., bokskog., m. r. Skand.

Hatten först kullrig, sedan platt, styf; foten fast, vanl. bukig,

slät, glatt; piplagret fastväxt; piporna m. smala, trinda, gula; köttet
hvitt, stundom otydligt blå- eller grönaktigt.

14. B. parasiticus BuLL., t. 451, f. 1.

Hatten i början silkesluden, slutl. n. glatt, snart i ytan
söndersprucken i rutor, gul, äldre brun; piporna guldgula,
sammansatta.

På Scleroderma vulgare, m. r. Skand. (Kinnekulle).

Hatten i början kullrig, sedan platt, torr; foten smal, styf, in-
böjd, öfverallt, äfven inuti, gul; piplagret nedlöpande; piporna me-

delstora.

15

“ees Foten stor, i början mer eller mindre klubblik,
nätådrig.

15. B. appendiculatus SCHAEFF., t. 130.

Hatten vanl. först brun, sedan tegelfärgad; foten bukig,
rotlikt förlängd, citrongul, rödprickig.

Skogstrakt., r. Skand.

Hatten kompakt, först dynlik, sedan plattad, vanl. filtluden,

inuti blek; foten kort och tjock, i toppen n. nätådrig; piplagret
fastväxt; piporna korta, smala, kantiga, gula. — Boletus radicans

Rosık., t. 26.

16. B. umbrinus PERS.?

Hatten umbrabrun; foten nätädrig, sotbrun; piporna
langstrackta, gula.

Skog., m. r. Skand. (Smaland).

Hatten först dynlik, sedan flat, mjuk, finluden; foten nedåt af-
smalnande, vid basen n. utsvälld och gulaktig, glatt, 2—3 cm. hög;
piplagret fastväxt, enl. Persoon kring foten intryckt och gröngult;

piporna smala, n. trinda.

17. B. calopus FR. Sv. Sv., t. 69. — Skön Kosopp.

Hatten beklädd af ett fint ludd, mörkt olivfargad; fo-
ten karmosinröd.

Skog., m. r. 8—10. Ryssl. (Lill-Ryssl., Cernigow) ; Skand.
(Södra Sverge, Södermanland).

Hatten n. kôttig, dynlik, vanl. bugtbräddad, torr 6—9 cm.
bred; foten tjock, upptill afsmalnande, mot basen stundom 6fver-
"gående till gul färg, nätådrig, 9—15 cm. hög; piplagret fastväxt; pi-
porna teml. långa, smala, med vinklig, ljusgul mynning; köttet blekt,
n. blånande.

18. B. olivaceus SCHAEFF., t. 105.

Hatten brun, stötande i olivgrönt, med i början inböjd
kant; foten röd, i toppen gulaktig.

Blandskog., r. Skand.

16

Hatten kullrig, slät, n. glatt; foten fast, klubblik, vid basen
löklikt uppsvälld, med blodröda, nätlikt förenade ådror och prickar;
piplagret fastväxt; piporna korta, m. smala, olikformiga, olivfärgade,
med stark dragning åt gult; köttet blåaktigt, slutl. hvitt.

6. Strobilomyces Berk.
1. Str. strobilaceus (SCOP.) Berk. KROMBH., t. 74,
f. 198,
Svartbrun; hatten beklädd med tjocka, tegellagda, flock-
ulliga fjäll; foten i toppen fårad; piporna vida.
Skog., m. r. Skand. (Skåne).

Hatten dynlik, omkr. 6 cm. bred; foten jemntjock, tät, af hyl-
lets lemningar finträdig, nedtill brun, upptill hvit, 8—18 cm. bög,
1—2 cm. tjock; piplagret fastväxt eller nedlöpande; piporna kantiga,
hvitbruna; sporerna n. klotrunda, svartbruna, köttet vid brytning
svartnande eller rodnande. — Boletus Scop., FR.

+ Str. floccopus VAHL. Fl. Dan, t. 1252.

Askgrå, äldre svartnande; hatten beklädd af spärrfjäl-
ligt, rutvis hopknippadt ludd; hyllet silkeslikt, tjockt, ring-
formigt fastväxt vid hattens kant.

Skog., helst bokskog., på skugg. st., m.r. 8—10. Skand.
(Skåne, Småland).

Hatten dynlik, mjuk, omkr. 12 cm. bred; foten vanl. jemn-
tjock, än kort, än långsträckt, nedtill beklädd af ett umbrabrunt ludd,
upptill gropig, omkr. 3 cm. tjock; piporna kring foten kortare, vida,
hvitgrå; köttet hvitt, rodnande. — Boletus VAuL., Fr; Bol. cinereus,
Bol floccopus, Bol. gossypinus PERS.

2. Str. viscidus (LINN.) KARST.

Hatten glatt, gulblek; hyllet trasigt, n. ringformigt;
foten klibbig, upptill nätädrig.

Löfskog., m. r. Ryssl. (Mglin, Krolewetz, Sosnitza i
Cernigow); Skand. (Upsala).

Hatten dynlik, mjuk, klibbig; hyllet hvitt, vanl. fastvaxt vid

17

hatten; foten mot basen n. uppsvälld, hvit, äldre gulnande; piplag-
ret fastväxt; piporna i mynningen vida, olikformiga, gulblå; sporerna

brunsvarta.

7. Krombholzia Karst.

l. Kr. seabra (Buzz) Karst. Fr. Sv. Sv., t. 14.
— Sträf Rorsopp eller Kosvamp.

Hatten glatt, i rengvider n. klibbig; foten n. skroflig
eller sträf af upphöjda vårtor eller tilltryckta fjäll.

Skog., lund., a. 6—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten dynlik, äldre sprickfull, i kanten i början af hyllets lem-
ningar spindelväfshärig, brun, tegelröd, askgrä, olivgrä, gulaktig, n.
svart, hvitaktig, hvit med grön anstrykning, 6—24 cm. bred; foten
uppät afsmalnande, tät, skroflig af i början hvitgrä, sedan ofta svart-
aktiga fjäll eller vårtor, 8—-24 cm. hög; piplagret fritt, kullrigt; pi-
porna trinda, smala, hvita, slutl. smutsfärgade; sporerna gräbruna eller
rostbruna, tappformiga, 14—18 mmm, långa, omkr. 6 mmm. tjocka.
Köttet, som vanligen är oföränderligt hvitt, har en n. sträf smak samt
lemnar en sund och närande föda. Anfalles i likhet med öfriga Rör-
eller Kosoppar med begärlighet af insekter, hvarföre den bör plockas
ung. — Boletus BULL., Fr.; Bol. niveus Fr.; Bol. holopus RosTk., t. 48.

2. Kr. versipellis (Fr.) Karst. — Attikssvamp.

Hatten n. torr, finluddig, äldre fjällig, med en tydlig
hinna kring de yngres kant.

Skogsäng., skog., a. 7—9. Ryssl., Finl.; Skand.

Hatten dynlik, rödbrun, stundom sotbrun, 6—24 cm. bred;
foten tät, uppåt afsmalnande, sträf af vanl. röda fjäll, 12—20 cm.
hög; piplagret fritt, n. plant; piporna smala, smutsigt hvita, i myn-
ningen gråaktiga; sporerna tappformiga, 17—20 mmm. långa, 6—7,5
mmm. tjocka. Har fastare kött än föreg., med hvilken den till sina
egenskaper och användning i det närmaste öfverensstämmer. — Bole-
tus Ke; Bol. rufus SCHAEFF., t. 103; Bol. aurantius Sow., t. 110.

3. Kr. porphyrospora (FR.) Karst. KALCHBR., t.
3a ME

18

Hatten olivfärgad eller umbrabrun, utan hylle; foten
sotbrun, prickig; piporna vida, i mynningen grå, vid beröring
umbrabruna. |

Skog., vid vägar, m. r. Skand. (Smäland).

Hatten m. köttig, först kullrig, sedan plattad, sammetsluden,
vid tryckning svartnande, med hvitt, närmast piporna blånande kött,
15—20 cm. bred; foten tät, stor, jemntjock eller nedåt tilltjocknande,
icke sträf, 12—15 cm. hög, 3—4 cm. tjock ; piplagret n. fritt; pi-
porna femkantiga; sporerna bruna, med dragning i purpurrödt. Växer
ensam eller tufvis. Lukten stark, lik den af fisk. — Boletus Fr.;
Bol. Sterbeeckii Kıckx.

4. Kr. asprella (Fr.) Karst. KROMBH,, t. 4, f. 26, 27.

Hatten blekaktig, stötande n. i gulblätt; foten hvitak-
tig; piporna teml. stora, kantiga, hvitaktiga.

Löfskog.

Hatten först kullrig, sedan platt, torr, flockullig, sprickigt smä-

fjällig; foten nedtill klubblikt uppsvälld, smäfjällig, kort; hylle o; pi-
porna omkring foten kortare. — Boletus FR; Bol. cinercus KROMBE.,

Var. longipes FR.
Foten längre (ända till 7 cm. hög), till största delen brun.
Löfskog., m. r. Skand. (Vestergöthland).

8. Gyrodon Opat.

1. G. rubescens (TROG.) FR. ROSTK., t. 19.

Rödbrunaktig eller rödlätt; hatten n. klibbig; piporna
i mynningen oregelbundna.

Löfskog., m. r. Skand.

Hatten n. platt, glatt, med hvass kant; foten jemntjock, n. upp-
böjd; piplagret n. nedlöpande; piporna korta, i mynningen sargade,
slutl. sammanflytande; köttet rédbrunaktigt. — Boletus TroG.; Bol.
sistotrema Rostk.

2. G. lividus (BULL.) FR. Bull. t. 490, f. 2.

19

Hatten tigrerad, gulblå, med dragning i sotbrunt, äldre
gulaktig; piplagret långt nedlöpande; piporna gröngula.

Löfskog., på fukt. st., m. r. Skand.

Hatten först kullrig, sedan plattad, silkesluden, slutl. glatt; foten
jemntjock, slät, brunaktigt gul; piporna m. korta, sammanväxta med
hymenoforet, i mynningen fareformiga, — Boletus BULL.

+ alneti FR.

Hatten ljust eller blekt rödaktigt gul; foten snöhvit.

Alskog., m. r. Skand. (Vestergöthland).

Hatten först kullrig, sedan plattad, stundom brnnfläckig, ända
till 12 em. bred; foten glatt; piporna guldgula.

** labyrinthicus FR.

Hatten mörkt kaffebrun; foten blekaktig, smutsgul eller
blekgrå; pipornas mynningar labyrinthformiga.

Sjöstränd., m. r. 8. Finl. (Mustiala); Skand. (Vård-
sätra).

Hatten kullrig, trubbig eller med hvälfd disk, 3—6 cm. bred;
foten glatt, slät, innuti snart mörkt rödbrunaktig, 2—4 cm. hög,

1,5—2 em. tjock: piplagret nedlöpande eller fastväxt; piporna m. korta,
gula; sporerna bredt elliptiska, 5 —6 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka.

3: G. sistotrema FR. ROSTKE., t. 11.

Hatten å ömse sidor plattad, mörkt rödbrun; piporna
i mynningen blekt brandgula, ringlikt veckade.

Skog.,=pa torra st. bland Vacciniumarter, m. r. Finl.
(Åbo); Skand. (Femsjö).

Hatten tunn, torr, äldre glatt, 5—9 cm. bred; foten jemntjock,
smal, slät, blekt rödbrun, stundom gulaktig, 6—12 cm. hög; piplag-

ret fastväxt, lätt lossnande från hymenoforet; piporna m. korta, olik-
formiga, omkr. 2 mm. långa. — Boletus Fr.; Bol. brachyporus ROSTE.

4. G. tumidus (FR.) Karst.
Hatten mörkt rödbrun; foten bukig; piporna i mynnin-
gen bugtiga.

20

Skogstr., m. r. Skand. (Upsala).

Hatten köttig, kompakt, kullrig, i midten n. nedtryckt, glatt,
n. klibbig, omkr. 6 em. bred; foten kort, slät, gulaktig eller brun-
aktig, på midten m. uppsvälld, 3—4 em. hög, midtpå n. 3 em. tjock;
piplagret fastväxt; piporna korta, smala, i mynningen blekt smuts-

gula. — Boletus FR.

9. Fistulina Bull. — Oxtungssvamp.

1. F. hepatica (SCHAEFF.) FR. Sv. Sv., t. 25. — Ox-
tungssvamp; Lefversvamp.

Hatten köttig, saftig, vanl. sittande, ofta skaftad genom
ena kantens förlängning, alltid saknande fot.

Löfträd, helst ekstubbar, m. r. 8—10. Ryssl. (Cerni-
gow); Finl. (Runsala); Skand. (Södra och mellersta Sverge).

Hatten oregelbunden eller half, brunröd, inuti blekt köttfärgad
och trådigt utstrålande mot ytan, ofvanpå knottrig, fuktig eller slem-
mig, stor (stundom uppnående en längd af 4 fot och en bredd af 1
fot); piporna först blekhvita eller blekgula, vid tryckning eller genom
ålder antagande en rödaktig eller rödbrunaktig färg, synålstjocka,
9—12 mm. långa; sporerna n. runda med sned spets, 4—6 mmm.
långa. Lukten är uppfriskande fruktlik; smaken n. syrlig. Lemnar
en ymnig, sund och närande spis. — Boletus SCHAEFF., t. 116—120;
Fistulina Buglossoides Burz., t. 74, 464, 497; Buglossus querci-

nus WAHL.

10. Porothelium Fr.

1. P. fimbriatum (PERS.) FR.

Fruktkroppen i omkretsen af trinda flikar fransad.

Murk. bokved. Sommar och höst. Skand.

Snöhrit; fruktkroppen utbredd, hinnaktig, n. seg; piporna i bör-
jan värtlika, hemisferiska, skilda, slutl. i midten sammanflytande, läng-
sträckta och oregelbundna. — Boletus PERS.

2. P. lacerum FR.

Fruktkroppen i omkretsen flockös.

21

Ved, m. r. Skand. (Södra Sverge, Lappland).
Snöhvit; fruktkroppen utbredd, hinnaktig,n. seg; piporna i bör-
jan vårtlika, skilda, slutl. cylindriska, vridna.

3. P. subtile (SCHRAD.) FR. SCHRAD. SPIC., t. 3, f. 3.
Fruktkroppen i omkretsen bar.
Enbark, m. r. Skand. (Södra Sverge).

Fruktkroppen oregelbundet utbredd, hinnaktig, torr styfnande och
n. spröd, snöhvit; piporna i början värtlika, skilda, slutl. långsträckta,
cylindriska, sneda, n. rödbrunaktiga. — Boletus SCHRAD.

il. Solenia Hoftm.

1. S. fasciculata Pers. Myc. eur., I, t. 12, f. 8,9.

Piporna n. knippvisa, n. silkesludna, hvita.

Ved, bark, h. 0. d. Höst—vär. Ryssl.; Finl.; Skand.

Piporna i början grynlika, tillslutna, sedan cylindriska, uppåt
klubblikt utvidgade, hvita, äldre bleka, stundom mot basen gulaktiga,

tättsittande. — Solenia incana P ALB. & Scaw.; Sol. candida Move.
& NESTL.

2. S, candida Pers. Horr. Flor. Germ. II, t. 8, £ 1.
Piporna cylindriska, glatta, snöhvita.
Murk. ved, r. Ryssl. (S:t Petersburg); Skand.

Piporna spridda eller flockvis växande, smala.

3. S, pallens FR.

Piporna klubblikt cylindriska, glatta, blekaktiga.

Murkna stamm. af rönn, m. r. 8. Ryssl. (S:t Petersburg).

Piporna flockvis växande, med hopsnörpt, n. pudrad, hvitaktig
mynning.

4. S. villosa FR.

Piporna cylindriska, ludna, hvita.

Murk. ved, m. r. Skand.

Piporna flockvis växande. Skiljd från föreg. genom sina ludna pipor.

E7

nes

d
dd

5. S. ochracea Horr. Flor. Germ., t. 8, f. 2.

Piporna klubbformigt cylindriska, ockragula.

Förmultn. trä, r. 8,9. Ryssl. (S:t Petersburg); Skand.

Piporna spridda, filtludna, inuti hvita; sporerna omkr. 6 mmm.

långa och 4 mmm. tjocka.

* S. anomala (PERS.) FR.

Myceliet tunnt, flockést; piporna päronformiga, hjort-
färgade, stundom rostbruna eller smutsgula.

Torra grenar och stammar af löfträd, helst videarter,
a. Höst—vår. Ryssl.; Finl.; Skand.

Piporna tätt gyttrade, ludna, med blek, kruslik disk. Närbe-
slägtad med föreg., kanske endast en form af denna. — Pezisa PERS.

6. S. stipata FR. i

Piporna ludna, grabruna, med krusformig, svartaktig disk.

Murk. ved af bok och lind, m. r. Sommar och host.
Skand. (Södra Sverge).

Piporna m. tätt sittande, sammanflytande, aflanga, n. bukiga. —
Peziza Fr. Syst. myc.

7. S. annulata (HOLMSK.) Fr. Hous. Ot. II, t. 13.

Piporna n. klotrunda, klimjéliga, skaftade.

Formultn. trä, m.r. Ryssl. (S:t Petersburg, Lill-Ryssland).

Piporna tättsittande, mörkt askgrå, med kupig, svart disk; skaf-
tet försedt med en klimjölig ring. — Peziza HoLus.

12 Polyporus Fr. Karst.
+ Hatten på ytan ojemn, fjällig.
1. P. subsqvamosus (LINN.) Fr. Sv. Sv., t. 53 —
Rutig Ticka.
Hatten yngre mera grå, äldre n. hvit, vanl. sönder-
sprucken i breda rutor; porerna mjuka, olikformiga, i början
runda, äldre n. utdragna, hvita.

23

Bergskog., bland nedfallna barr, m. r. 8, 9. Skand.
(Småland, Fablu).

Hatten synnerligast i midten m. köttig, n. seg, först kullrig,
snart mera utbredd, slutl. platt, glatt, slät; köttet m. fast, tunnare
emot den ojemna, oftast vågiga kanten; foten kort, sällan öfver tums-
hög, hård, vanl. jemntjock, glatt, slät, i torr väderlek ofta bristande
upp till fjäll på ytan; sporerna små. Förekommer der alfven är kross-
stengrus, mera enstaka, icke i tufvor eller truppvis. Atlig. — Bole-
tus LINN.

Yar. repandus FR.

Hatten askgrå, fintradig; foten kort, ofta fjallig; porerna
n. runda.

Barrskog., m. r. Finl. (Mustiala); Skand.

2. P. leucomelas (PERS.) FR.

Hatten sotsvart; foten n. filtluden, af hattens färg;
porerna hvitaktiga eller askgrå.

Skog., m. r. 9. Finl. (Nyland, Tavastland); Skand.
(Upsala).

Hatten kôttig, n. spröd, olikformig, smäfjällig eller silkesluden,
med hvitt, vid tryckning rodnande kött, ända till 10 cm. bred; foten
tjock, än knöllik, kort (3 cm.), än jemntjock, långsträckt (6—9 cm.
hög), äfven inuti svartaktig; porerna teml. stora, olikformiga, vid tork-

ning svartnande.

3. P. ovinus (SCHAEFF.) FR. Sv. Sv., t. 8. — Far-
Ticka.

Hatten spröd, mer eller mindre hvit, stundom gulaktig ;
porerna m. små, runda, likformiga, först hvita, sedan citrongula.

Bergiga barrskog., mest på sandbotten. 7—11. Ryssl.
(S:t Petersburg); Finl. (Södra Finl.); Skand. (Mellersta Sverge).

Hatten köttig, fast, vanl. oregelbunden, på ytan söndersprucken
till fjäll, n. alltid mer eller mindre grågult eller grågulbrunt fläckig,
3—20 cm. bred; foten kort, oregelbunden, hvit; köttet hvitt, mörkt,
n. luktlöst, med svag, behaglig smak mellan mandel oeh kokt potatis.

24

Förtäres såväl rå som tillagad och kan med lätthet torkas och
förvaras, emedan den är mindre benägen än de flesta andra svampar
att öfvergå i förruttnelse. Anfalles af insekter. -— Boletus SCHAEFF.,
1.1012 1222 Exe, 100)

** Hatten på ytan jemn, glatt.

4. P. politus (FR.) KARST.

Hatten n. platt, n. tegelfärgad; porerna små, hvita.

Skog., r. Skand.

Hatten köttig, seg, vanl. bugtbräddad, slät, glatt, n. glänsande,
i midten kompakt, mot kanten tunn; foten långsträckt, fast, oregelbun-
den, hvit, ofta excentrisk, omkr. 9 cm. lång, 1—2 em. tjock; porerna

runda, tandade, med tunna mellanväggar.

5, P. fuligineus FR. BULL., t, 469.

Hatten glatt, n. sotbrun; foten glatt, blek; porerna små,
först snöhvita sedan bleka.

Lund., r. Skand. (Östergöthland).

Hatten köttig, n. läderartad, tunn, naflad, vanl. bugtbräddad,
inuti hvit; foten jemntjock, smal, å båda ändarne tilltjocknad, vid
basen ofta brandgulaktig; porerna runda, lika stora.

13. Polypilus Karst.

* Hatten köttig; tufvorna försedda med fot.

1. P. umbellatus (Fr.) Karst. KROMBH., t. 52, f.
3—9. — Grenig Ticka.

Fruktkroppen sammansatt af m. talrika, trattlika smä-
hattar med tydlig, central fot.

Löfskog., helst bokskog., dels bland löf på marken, dels
pa gamla trädstubbar, m. r. 9. Skand.

Smähattarne fibröst köttiga n. sega, teml. regelbundna, sotbruna,
rödbruna, blekgula eller hvita, 2—5 em. breda; fötterne långsträckta,
skilda, vid basen sammanflytande, hvita; piporna olikformiga, m. små,
hvita. — Boletus ramosissimus Scor., SCHAEFF., t. III, 265, 266; Bol.
polycephalus Pers; Merisma GILL.

>) Exs, betyder Fungi Fenniae exsiccati.

25

2. P. frondosus (SCHRANK.) KARST. FR. Sv. 5v., t. 44.
Blomkalssvamp; Yppig Ticka.

Fruktkroppen sammansatt af m. talrika, halfva, skrynk-
liga, öfver hvarandra liggande smahattar; porerna ytterst små,
tunna, hvita.

Löfskog., på gamla trädstubbar, synnerligast af ek, eller
på marken i deras närhet, r. 8—10. Finl. (Runsala); Skand.
(Södra och mellersta Sverge).

Småhattarne fibröst köttiga, n. sega, m. talrika (ända till 60),

rundade, flikiga, med hvarandra sammanväxande, sotfärgade, i torr
väderlek gråaktiga; fötterne sammanflytande, hvita; porerna vanl. runda;
köttet hvitt, längsefter trädigt. Bildar tufvor af 1/.—1 fots bredd.
Smaken icke oangenäm, men lukten n. unken. Denna försvinner dock
genom rostning eller stekning, då svampen blir ganska smaklig. —-
Boletus Fl. Dan., t. 952.; Merisma GiLL.

3. P. intybaceus (FR) Karst. Fl. Dan., t. 1793.

Fruktkroppen sammansatt af m. talrika, halfva, ut-
sträckta, brunaktiga, n. i gulrödt stötande smähattar; po-
rerna fasta, trubbiga, hvitbruna.

Trädstamm., m. r. Skand. (Halland).

Smähattarne köttiga, n. spröda, bugtiga, slutl. spadlika; fötterne

sammanväxta till en m. kort stam; sporerna 4—5 mmm. långa, 3
mmm. tjocka. — Boletus Avcrr. pr. p.; Bol. frondosus Scurap; Poly-
porus Fr; Pol. giganteus Fl. Dan., 1793; Merisma GILL.

4. P, cristatus (PERS.) Karst. KROMBH. t. 48, f. 15, 16.

Fruktkroppen sammansatt af flera, nedtryckta, mjöligt
ludna, slutl. till fjäll sönderspruckna, gråaktigt rödbruna små-
hattar.

Bokskog., m. r. Skand. (Skåne).

Småhattarne köttiga, fasta, spröda, halfva, mångformiga, tegel-
lagda, omkr. 9 sm. breda; fötterna sammanväxta, oregelbundna, hvita;
porerna vinkliga och sargade, m. sma, hvitaktiga. — Boletus PERS.;
Polyporus Fr. Kromex.; Merisma GILL.

26

5. P. confluens (ALB. & Scuw.) Karst. FR. Sv. Sv.,
t. 24. — Tufvig Ticka.

Fruktkroppen sammansatt af flera, m. oregelbundna,
liksom sammanflytande, glatta, tegelröda eller mörkgula små-
hattar; porerna m. sma, hvitaktiga,

Berg. barrskog., h. o. d. 7—11. Finl.; Skand.

Köttig, spröd; småhattarne (2—8) halfva, öfver hvarandra lig-
gande, släta, i torr väderlek sönderspruckna i rutor; foten hvit, 2-—5
em. lång, 3—12 cm. tjock; sporerna äggrunda, 6—7 mmm. långa.
Växer i tufvor af en betydlig storlek. Som rå kan den ej förtäras,
emedan dess kött har en obehaglig, bitter smak, men stekt eller rostad
är den ganska god. Anfalles sällan af insekter. — Boletus ALB. &
Scaw.; Polyporus Fr. Merisma Git. Exs. 514.

** Hatten ostartad; tufvorna fotlösa.

6. P. casearius (FR.) KARST. STERB., t. 12. — Ost-ticka.

Köttigt ostartad; hattarne först hvita, sedan sämskfär-
gade; porerna mjölkhvita.

På och vid ekstamm., m. r. Skand. (Femsjö).

Fruktkroppen sammansatt af flera, sammanväxta och öfver hvar-
andra liggande, m. breda, flata, n. glatta, understundom med kort,
tjock fot försedda hattar; porerna runda, n. likformiga, m. små. Luk-
ten m. syrlig. — Polyporus FR.

7. P. sulphureus (BULL.) Karst. FR. Sv. Sv., t. 88.
-- Svafvelgul Ticka.

Ostartad, saftig; hattarne rödgula, med åldern blek-
nande; porerna svafvelgula. ®

Stamm. af löfträd, synnerligen ek, h. o. d. Ryssl.
(Lill-Ryssl., Astrachan, Minussinsk i Sibirien); Finl. (Södra
Finl.); Skand.

Fruktkroppen sammansatt af flera, öfver hvarandra liggande,
sammanväxta, m. breda, pä ytan vägiga, glatta, vanl. fotlösa hattar,

bildande på upprätta stammar halfva, på nedfillda stockar hela tufvor;

porerna m. små, platta; sporerna ovala, finprickiga, hvita, omkr. 6

21

mmm. långa och 5 mmm. tjocka. Äldre blir hela svampen hvit och
söndersmulas. Smaken syrlig. Ätlig. — Boletus BULL., t. 429; Poly-
porus Fr.; Merisma Gizz. Exs. 310.

8. P. imbricatus (BULL.) Karst, ROSTE., t. 21.

Fibröst köttig, med äldern urbleknande och söndersmu-
lande; hattarne ljust brandgula; porerna bleka, äldre smuts-
gulaktiga.

Trädstamm., helst af ask, m. r. Skand. (Stockholm).

Fruktkroppen sammansatt af flera, öfver hvarandra liggande, m.
breda, flikiga, glanslösa, mot kanten med ringformiga teckningar för-
sedda, vanl. fotlösa hattar; porerna runda, m. små. Närmast beslägtad
med föreg., från hvilken den skiljer sig förnämligast genom hattarnes
opaka, brandgulaktiga, porernas rostgulaktiga och köttets brunaktiga,
genom torkning hvita färg. — Boletus Buu... t. 366; Bol. amari-
cans Pers; Polyporus Fr; Merisma GILL.

9. P. alligatus (FR.) Karst. Sow., t. 422.

Hattarne ludna, utan bälten, sämsk- eller isabellfär-
gade; porerna hvita.

Valnôtträdets stamm., m. r. Skand. (Lund).

Fruktkroppen fibrôst kôttig, spröd och styf, sammansatt af tegel-
lagda, olikformiga, fotlésa hattar; porerna n. sma, mjuka. — Boletus

rugosus Sow.; Bol mucidus Scor.; Polyporus Fe.

14. Polyporellus Karst.

* Foten central, enfärgad.

T Hatten på ytan ojemn, fjällig eller luden.

1. P. lepideus (Fr.) Karst.

Hatten finluddig, blek, äldre i ytan sôndersprucken
till Hall, gulbrunaktig; foten söndersprucken till fjäll: porerna
runda.

Gamla stamm. af björk och bok, r. Ryssl. (S:t Peters-
burg); Finl. (Mustiala); Skand.

Hatten köttigt seg, först kullrig, sedan nedtryckt, 2—5 cm,

Spt eee —

a

|

28

bred; foten vanl. central, fast, jemntjock, kort, nätådrigt fjällig, 4—5
em. hög, omkr. 8 mm. tjock; porerna m. små, snöhvita, slutl. ofta
bleknande. — Polyporus Fr.; Pol. subsquamosus var. minor WEINM.

Var. submurinus Karst.

Hatten finluddig eller smäfjällig, slutl. glatt, musgra
eller blekbrun; foten luddig.

Fôrmultn. ved. Finl. (Mustiala).

Hatten läderartad, tunn, oregelbunden, bugtbräddad, plattad,
3—7 cm. bred; foten excentrisk, jemntjock, oregelbunden, ofta hop-
tryckt och krökt, gråblek, 3 — 4 cm. lång, 2—4 mm. tjock; porlag-
ret nedlöpande; porerna små, runda, hvita, äldre bleka eller gulaktiga.

2. P. brumalis (Pers.) Karst. BATSCH., f. 42. Fl.
Dan. t. 1297.

Hatten sotbrun, stundom kastanjebrun, luden, äldre
hjortfärgad eller blekaktig, smäfjällig eller glatt; foten sträf-
luden eller smäfjällig; porerna aflanga och vinkliga.

Döda stamm. af björk, bok, ek etc. 8—7 a. Ryssl.;
Finl.; Skand.

Hatten först köttig, seg, sedan läderartad, plattad, i midten
nedtryckt eller naflad, utan bälten, hårbräddad, inuti hvit, 3—12
cm. bred; foten hård, smal, vanl. jemntjock, 3—6 cm. hög, 4—10
mm. tjock; porerna vinkliga, yngre ofta aflånga, hvita, äldre bleka
eller gulaktiga, med tunna, hvasskantade, småtandade, mellanväggar;
sporerna aflånga, n. böjda, 6 mmm. långa, 2 mmm, tjocka. — Bole-
tus Pers.; Bol. fasciculatus SOHRAD.; Bol. pusillus SCHRAD.; Polypo-
rus Fr. Exs. 114.

3. P. arcularius (BATSCH.) KARST.

Hatten gulaktig, smått brunfjällig, äldre glatt, med
borsthårig kant; porerna aflångt rhombiska.

Trädstamm. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien).

Hatten först seg, sedan läderartad, kullrig, n. naflad, utan bäl-
ten, 2—3 cm. bred; foten vanl. småfjällig, brungrå, 2—3 cm. hög:

porerna teml. stora, hvitaktiga, slutl. brandgulaktiga; mellanväggarne

29

tunna, hela. — Boletus Barsca.; Bol. exasperatus Scaran.; Polypo-
rus ER; Pol. rhombiporus Pers. Myc. eur.

4. P. ciliatus (FR) Karst. ROSTK., 4, t. 5.

Hatten glatt, härbräddad, först mörkbrun, sedan blek;
foten glatt; porerna ljust kanelbruna.

Döda grenar af björk och hassel. Skand.

Hatten köttigt läderartad, kullrig, äldre platt, regelbunden, utan
bälten; foten smal, jemntjock, blek, ofta flerböjd; porerna små, n. runda,
n. trubbiga, i mynningen bleka. — Polyporus Fr.; Pol brumalis
Rosrk.; Pol. brumalis var. vernalis Quel.

++ Hatten slät, glatt.

5. P. incendiarius (WEINM.) KARST.

Hvit; hatten kullrig, äldre nedryckt eller trattformig,
glatt; porerna tandade.

Förkolade stubbar, m. r. Ryssl. (Lill-Ryssl); Finl.
(Mustiala).

Hatten köttigt seg, glänsande, 3—12 cm. bred; foten fast, stun-
dom excentrisk, rak eller n. krökt, småfjällig, 3—8 cm. hög, 4—9
mm. tjock; porerna nedlöpande, oregelbundna, teml. stora. Ätlig. —
Polyporus Fr.; Pol. brumalis P incendiarius WEINM.

6. P. fuscidulus (SCHRAD.) KARST. BOLT., t. 170.
Hatten glatt, gulaktigt brun; foten glatt, blekaktig.
Bland spånor. Skand. (Skåne).

Hatten köttig, seg, n. läderartad, kullrig, äldre platt, utan bäl-
ten, 9-—6 cm. bred; foten jemntjock eller såväl uppåt som nedåt
tilltjocknande, mera smal, först brun, sedan gulaktig; porerna n. vink-
liga, trubbiga, helbräddade, gulaktiga. — Boletus SCHRAD.; Bol, sub-
strictus BoLt.; Polyporus FR.

7. P. leptocephalus (JAcQ). Karst. Micu., t. 70 f. 7.

Hatten utan bälten, blekaktig, äldre hjortfärgad; po-
rerna hvitaktiga.

Trädstamm., m. r. Skand. enl. SWARTZ.

30

Hatten seg, slutl. läderartad, tunn, först kullrig, sedan platt, vanl.
bugtbräddad, slät, glatt, omkr. 3 em. bred; foten glatt, blek, stundom ex-
3 em. hög); porerna n. runda, trubbiga, m. små. Ar

centrisk, kort (2
möjligen endast en var. af Pol. elegans. — Boletus JACQ.; Polyporus FR.

Var. terrigenus KARST.

Hatten först kullrig, sedan platt, slutl. n. trattlik, brun-
aktigt blek, 2—4 cm. bred; foten jemntjock, kort, krökt,
brunaktig, 1—2 cm. hög, 3—4 mm. tjock; porerna nedlö-
pande, runda, m. små, hvita.

Sandjord. 8. Finl. (Mustiala).

** Foten excentrisk eller lateral, med svart bas.

8. P. sqvamosus (Hups.) KARST. GREV., t. 207.

Blek; hatten fläckig af breda, tilltryckta, mörkare fjäll;
foten upptill nätådrig.

Löfträdsstamm. 6. Finl. (Tammela); Skand.

Hatten köttig, seg, solfjäderlik, yngre naflad, äldre vanl. plattad,
blek, med svag dragning i ockragult, 5—150 cm. bred; foten i början
n. central, sedan lateral, kort, vid basen slutl. svartnande; porerna tunna,
i början små, äldre vida, vinkliga och sargade, bleka; sporerna 12 mmm.
långa, 5 mmm. tjocka. An ensam, än tufvad. — Boletus Hups.; Bol.
Juglandis SCHAEFF., t. 101, 102, Buzz, t. 19; Bol. platyporus PERS.
SYN.; Bol. flabelliformis Pers, Myc. eur.; Polyporus giganteus Harz., t. 32.

9. P. Boucheanus (KLOTZSCH.) KARST.

Hatten slät, äldre fjällig, blekt gulröd; foten filtluden;
porerna aflånga, sexkantiga, grunda, blekt pomeransgula.

Stamm. af björk; m. r. Skand.?

Hatten köttig, seg, platt, njurformig, bugtbräddad; foten excen-
trisk, kort, äldre brunaktig; porernas mellanväggar tunna, tandade. —
Svenska exx. hafva enligt Fries mera reguliera, n. runda porer. Pol.
coronatus Rostx. 28, t. 17 tyckes framställa en mellanform emellan
denna och föreg. — Polyporus KLOTzscaH., FR.

10. P. infundibuliformis (PERS.) KARST. ROSTE., t. 4.

Hatten i början finluddig och hvitaktig, slutl. n. glatt

31

och mörkt sämskfärgad eller rödaktigt brun, stundom blekt
sotbrun; foten n. sammetshårig, vid basen uppsvälld.
Trädrôtter, h. o. d. 7—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten kôttig, seg, platt, slutl. ofta trattlik, olikformig, flikig,
6—9 cm. bred; foten excentrisk, fast, uppböjd, sotbrun, 2—6 cm.
hög, omkr. 1 cm. tjock; porerna nedlöpande, grunda, m. små, olik-
formiga, trubbiga, hvita. — Boletus PErs.; Bol. melanopus SWARTZ.
Polyporus melanopus Fr; Pol. flavescens Rosık. t. 23. Hxs. 617.

* P. melanopus (PERS.) KARST.

Mindre; Hatten platt och naflad eller trattlik, glatt.
Förmultn. trä, r. Finl. (Mustiala); Skand.

— Boletus cgathoides Swartz; Polyporus cyathoides Fr.

** P, nitidus (BORSzcz.) KARST.

Hatten hvit, n. regelbunden, glänsande; foten i toppen
hvit, nedtill afsmalnande, svart.

Ruttet trä, 6. Ryssl. (Udskoy i Ochot).

ll. P. Rostkovii (FR.) Karst. ROSTE., t. 17.

Hatten glatt, slät, rökgrå, öfvergående i gult; foten nät-
adrig; porerna vida, femkantiga.

Stamm. af ask och lönn, m. r. Skand.

Hatten köttig, seg, half trattformig; foten lång, excentrisk, upp-
böjd, svart, mot basen tilltjocknande; porerna nedlôpande, tandade,
först hvita, sedan smutsigt gulaktiga; sporerna 12 mmm. långa, 5 mmm.
tjocka. Vanl. tufvad. Närbeslägtad med Pol. squamosus, med hvil-
ken den äfven till storleken öfverensstämmer. — Polyporus Fr.; Pol.
infundibuliformis Rosık.

12. P. picipes (FR.) Karst. GREV. t. 202.

Foten först sammetshårig, sedan glatt, med intryckta
punkter, sotsvart.

Torra stamm. af löfträd, helst pilarter, 9. Finl. (Åbo);
Skand. (Skåne).

Hatten köttig, seg, slutl. läderartad, styf, slät, glatt, n. trattlik,
flikig, i midten eller baktill nedtryckt, i början blek, sedan hjortfär-

eu ——

färgad eller kastanjebrun; foten excentrisk eller lateral, fast, jemn-

tjock; porerna nedlöpande, runda, m. små, tunna, hvita, äldre stö-
tande i gulrödt. Köttet hvitt. Lukten sôtaktig. Tegellagd. Teml.

stor svamp. — Polyporus Fr.; Pol. melanopus & infundibuliformis
Pers. Icon. pict., t. 4, f. 1, 2; Pol. varius Grey.

13. .P. varius (PERS.) KARST, GENE. 1 au 00
Hatten i kanten tunn; foten slat, glatt, nedtill svartgra.
Löfträdsstamm., r. Ryssl.; Finl. (Åbo, Åland); Skand.

Hatten köttig, seg, äldre trädartad, mångformig, stundom vå-
gigt flikig, i midten eller baktill nedtryckt, glatt, strecktecknad, vanl.
kanelbrun eller sämskfärgad, yngre ofta blek, äldre sotbrun eller gul-
aktig; foten excentrisk eller lateral, kort, stundom ingen; porerna
nedlöpande, m. små, grunda, ronda, olikformiga, hvitaktiga, äldre blekt
kanelbruna. Ensam eller tufvad. — Boletus wvarius PERS. pr. p.;
Bol. badius Pers., WEINM.; Polyporus varius Fr; Pol. Boltonii RostK.,
t. 28; Pol. picipes Rostx., t. 20.

* P. leprodes ROSTK., t. 15.

Hatten n. sittande, söndersprucken uti fjäll, gulak-
tigt brun.

Löfträdsstamm., m. r. Skand.

** P, pertenuis KALCHBR.

Hatten m. tunn, knapt 2 mm. tjock, fullkomligt glatt,
kastanjebrun; foten ända till porerna umbrabrun, rynkig;
porerna nedlöpande, m. små, för blotta ögat n. osynliga.

Trädstamm. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien).

14. P. elegans (BULL.) Karst. Fl. Dan. 1. 1075, f. 1.

Hatten n. jemntjock, hvit, äldre stundom blekt ockra-
gul; foten slät, glatt, svart, vanl. i toppen blek.

Stamm. och gren. af löfträd, synnerligen videarter, h.
o. d. Finl.; Skand.

Hatten i början köttig, slutl. vedartad, plattad, stundom baktill

n. nedtryckt, slät, glatt, lik- eller olikformig, stundom kantig, enfär-
gad, glänsande, 4—10 em. bred; foten excentrisk eller lateral, vanl.

vå
oo

med rotlik förlängning; porerna m. sma, n. runda, hvitaktiga eller
hvitgula, slutl. blekt kanelbruna. Ensam, stundom flockvis växande.
Boletus BuLL.; Polyporus Fr.

Var. 1. nummularius (FR.) ROSTK. t. 12.

Mindre (hatten 2—3 cm. bred), n. regelbunden; foten
jemntjock, excentrisk.

Torra grenar. Ryssl.; Finl.; Skand.

Var. 2$ minimus (FR.)

Hatten platt, regelbunden, omkr. 2 mm. bred; foten
central, flerbéjd.

Torra bladskaft af Aspidiumarter, m. r. Skand. (Skane).

15. Ganoderma Karst.

1. G. lucidum (Leyss.) Karst. RoSTK., t. 12.

Ofverdragen med en glänsande, lackartad skorpa, yngre
gulaktig, snart lifligt högröd, sedan kastanjebrun, slutl. svart-
aktig; hatten i början kork-, sedan vedartad, solfjäderformig
eller njurlik, faradt skrynklig, omkr. 30 cm. bred; foten la-
teral, understundom excentrisk, jemntjock, stundom ingen;
porerna djupa, m. sma, hvita, äldre blekt kanelbruna.

Stubb. och stamm. af ek, al och gran. 7, 8. Finl.
(Runsala, Merimasku, Wasa); Skand. (Södra och mellersta

Sverge. — Boletus LEyss.; Bol. obliquatus BuLL., t. 7; Bol, nitens
BartscH., f. 225; Polyporus Fr. 7;

16. Meripilus Karst.

1. M. giganteus (Pers.) Karst. Huss. I, t. 82.

Hattarne dadelbruna; porerna små, n. runda, bleka.

Trädstamm., synnerligen bok, nära marken. Ryssl.
(Melin i Cernigow); Skand. (Femsjö, Skåne).

Fruktkroppen i början köttigt seg, sedan n. läderartad, sam-
mansatt at tegellagda, halfva, m. breda, slaka, baktill nedtryckta, fin-

3

34

sprickiga, gryniga eller småfjälliga, med greniga, ifrån en gemonsam
bål utlöpande fötter försedde smähattar; porerna slutl. sargade, vid
beröring antagande en mörkare färg, Ar den största hittills kända
svamp, uppnående 4—5 fot i diameter. Smähattarne omkr. en fot
breda. — Boletus Pers; Boletus mesentericus Scuanrr., t. 267.; Poly-

porus giganteus Fr. Merisma Gi.

2. M. lobatus (Hups.) Karsr. SCHARFT., t. 316, 317.

Smäbattarne sargadt klufna, glatta, gula, baktill afsmal-
nande till trinda, sotbruna fötter.

Stamm. af löfträd, m. r. Skand. (Östergöthland).

Fruktkroppen läderartad, hårdnande, tufvad; smähattarne n. halfya,
tegellagda, sammanväxta, vanl. rynkiga eller fläckiga, med tunnt, brun-
aktigt kött; porerna fastväxta, medelstora, bleka, stötande n. i gult,
i kanterna tunna, — Boletus Hups.; Bol. cristatus SCHARFF.,; Poly-

porus FR.

3. M. candidus (Rozx.) Karst.

Hattarne beklädda af ett snöhvitt ludd; porerna
stålgrå.

Stamm. af Rosa tomentosa, m. r. Ryssl. (S:t Peters-
burg).

Hattarne läderartade, tegellagda, n. fotiôsa, halfva, djupt in-
skurna eller vägbräddade, utan bälten, kullriga, inuti hvita och fibrôst
flockésa, 3—5 cm. breda; porerna grunda, olika stora, tunna, brunak-
tiga. Bildar små, sammanflytande, vid basen aldrig utbredda tufvor.
— Boletus Rora.; Polyporus Fr.; Pol. Rosarum WEINM.

4. M. salignus (FR.) KARST.

Hattarne mot kanten nedtryckta och fårade; porerna
m. bugtiga, intrasslade, hvita.

Gamla pilstamm., m. r. Vinter, vår. Skand. (Skåne).

Hattarne läderartade, mjuka, elastiska, halfva, tegellagda, bredt
njurformiga, tilltryckt ludna, hvitaktiga, utan bälten, omkr. 3 cm.
breda; porernas mellanväggar tunna. Bildar små, luktlösa tufvor. —

Daedalea Fr. Syst. myc.; Polyporus Fr. Epier.; Merisma Gin.

I
or

17. Bjerkandera Karst.
* Hatten hinnlös, i början saftig, n. köttig eller spongids.
— Eubjerkandera Karst.
+ Hatten kôttig, i början vattenaktigt mjuk, spröd, fin-
luddig; porerna hvita. Äldre än mjuka, än hårdnade, men
inom kort förmultnande, icke öfvervintrande.

A. Porerna runda; mellanväggarne helbräddade.

1. Bj. epileuca (FR) KARST.

Hatten luden, skroflig, hvitaktig, inuti likartad.

Bokstockar, r. Skand.

Hatten ostartad, mjuk, äldre fast, dynlik, halfeirkelformig, med
platt undersida, utan bälten, 9—12 em. bred; porerna runda, hel-

bräddade, hvita. — Polyporus KR.; Boletus spumeus Pl. Dan., t. 17949

2. Bj. tephroleuca (FR.) Karst. ROSTK. t. 26.

Hatten luden, ojemn, grå.

Förmultn. trä, r. Finl (Abo, Tammela); Skand.

Hatten i början n. gelatinös, sedan köttigt ostartad, tresidig,
trubbig, vanl. tegellagd, på tvären utbredd, med platt undersida, inuti
hvit samt försedd med bälten; porerna runda eller utdragna, trubbiga,
hela, hvita. — Polyporus ER.

3. Bj. alutacea (FR.) KARST. ROSTK., t. 30.

Hatten vanl. sammetsluden, sämskfärgad, med hvass,
slät kant; porerna hvitaktigt sämskfärgade.

Förmultn. tallstubb., m. r. Skand.

Hatten köttig, slutl. 2. seg, njurformig, vanl. tegellagd, än kull-
rig, än plattad, stundom kort sträfhärig och skrynklig, undertill platt,
med otydliga bälten; porerna vanl. runda, tunna, m. små, helbräddade,
— Polyporus ¥r.; Pol. epixanthus Rost.

4, Bj. testacea (FR.) Karst. ROSTK., t. 36.

Hatten kôttig, äldre korkartad, smutsigt lergul, vanl.
finluden.

36

Stamm. af svartpoppel, m. r. Skand. (Lund).

Hatten ojemn, utanpå utan, inuti med bälten, med vågig, hvit
kant; porerna runda, likformiga, hela, grunda, m. små, hvita, — Poly-
porus FR; Pol. rutilans Rostk.

5. Bj. stiptica (PERS.) KARST.

Hatten n. slit, hvitaktig, i kanten n. rödbrunaktig;
porerna djupa.

Furustockar, r. Skand.

Hatten först köttig, sedan korkartad, mjuk, spröd, dynlik, slutl.

2

glatt, tegellagd omkr. 12 cm. bred, vid basen n. 3 em. tjock, med
trubbig kant; porerna n. runda, likformiga, hvita. Var. helt och hål-
let hvit: acidula Fr. — Polyporus Fr.

6. Bj. pallescens (FR.) Karst. Sow., t. 230.

Hatten slät, glatt, gulaktig.

Stamm. och gren. af löftr., teml, r. Finl. (Mustiala);
Skand.

Hatten först kôttig, sedan korkartad, tunn, med hvass kant,
omkr. 6 em. bred; porerna runda, grunda, n. små, hvita, med åldern
gulnande. Vanl. tufvig. — Boletus pelleporus Sow.; Bol. albidus
WAHBLENB.; Polyporus FR.

7. Bj. chionea (FR.) Karst. PERS., Myc. eur. 2, t. 15, f. 2.

I fuktig väderlek vattenaktigt hvit, i torr rent hvit;
hatten mjuk, n. slät, glatt.

Stamm. af löftr., helst björk, h. 0. d. 9, 10. Ryssl. (S:t
Petersburg, Minussinsk i Sibirien); Finl.; Skand.

Hatten köttig, spröd, utan bälten, ofta skaftad genom ena kan-
tens förlängning, med kullrig undersida och hvass, inböjd kant; po-
rerna runda, likformiga, helbräddade, grunda, m. små; sporerna aflånga,
hvita, 3—5 mmm. långa, 1,5—2 mmm. tjocka. Lukten sur. — Po-
lyporus FR; Pol. candidus Pers.

B. Porerna långsträckta, flerböjda, deras mellanväggar
hyasskantade och sargade.

8. Bj. lactea (FR.) KARST. ROSTE., t. 23.

31

Snöhvit; hatten finluden; porerna slutl. labyrinthformiga,
med tunna, hvasskantade mellanväggar.

Gamla tridstamm., m. r. 9. Ryssl. (S:t Petersburg);
Fin]. (Mustiala); Skand.

Hatten köttig, flbrôs, spröd, mjuk, tunn, tresidig, kullrig, vid
basen hvälfd, äldre glatt och ojemn, med bälten och inböjd, hvass
kant, 1—3 cm, bred; porerna tandade. — Polyporus Fr.

9. Bj. mollis (PERS.) KARST.

Blekt köttröd; porerna hvita, vid beröring rödbruna.

Murk. tall- och granved, teml. a. 8, 9. Ryssl. (S:t
Petersburg); Finl.; Skand.

Hatten kôttigt fibrös, mjuk, utbredd och utböjd, stundom helt
och hållet omvriden, vanl. tresidig, skrynklig, 2—-7 em. bred; porerua
långsträckta, flerböjda, olikformiga, mjuka. Ensam eller tufvad. — Bo-
letus Purs.; Daedalea Fr. Obs.; Polyporus Fr. Hym. eur. Exs, 312.

10. Bj. fragilis (FR.) KARST.

Hyitaktig, vid beröring brunfläckig; hatten spröd,
skrynklig.

Murk. granved, m. r. Finl. (Mustiala); Skand.

Hatten köttig, fibrös, njurlik, platt eller nedtryckt, på undre
sidan kullrig; porerna långsträckta, flerböjda, intrasslade, tunna. Till
formen m. varierande. — Polyporus ER.; Boletus mollis 6 ALB. & Schw.

ll. Bj. caesia (SCHRAD.) KARST. Sow., t. 226.

Hvit, med hvitblå fläckar; hatten silkesluden.

Förmultn. stockar, teml. a. 8—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten köttig, n. seg, mjuk, tunn, olikformig, kullrig, sällan
tbredd och utböjd eller omvriden, stundom tresidig, med åldern blå-
ande, 1—5 cm. bred; porerna m. sma, olikformiga, förlängda, flerböjda,
anl. sargade. Växer merendels i flockar. — Boletus Scurav.; Bol.
Ibidus Sow., t. 226; Polyporus FR.

12. Bj. trabea (ROSTK.) Karst. Rostk., t. 26.
Hvit, inuti i regnväder vattenaktig.

Förmultn. tall- och granstockar, h, o. d. 8—10. Ryssl.
(Minussinsk i Sibirien); Finl. (Mustiala, Tammerfors); Skand.
Hatten köttigt fibrös, fast, utbredd och utböjd, långsträckt, glatt
eller finluden, med inga eller otydliga bälten, 2-—8 em. bred; po-
rerna teml. grunda, m. små, n. runda eller förlängda, tandade. —

Polyporus Rosrk., Fr.

13. Bj. destructor (SCHRAD.) Karst. KROMBH., t.
DS Thames

Hatten vattenaktigt köttig, brunhvit eller hvitgra, inuti
med tydliga bälten.

Slöjdadt trä, r. Ryssl. (S:t Petersburg, Minussinsk i
Sibirien); Skand.

Hatten utbredd och utböjd, spröd, skrynklig, n. vågig, stundom
n. slät; porerna långsträckta, n. runda. tandade eller sargade, hvita.
— Boletus Scurav.; Polyporus Fr.; Pol. alutaceus BRosıe., t. 27
(var. grisea).

+r Hatten köttigt seg, mjuk, elastisk, filtluden; porerna
färgade. Ständigt mjuka, vanl. 6fvervintrande svampar.

14, Bj. fumosa (PERS.) Karst. ROSTK., t. 42.

Hatten fast, blekt sotbrun, inuti fibrös och försedd med
vanl. tydliga, ringformiga bälten.

Döda löfträd, synnerligen bok, asp och pilarter. Finl.
(Helsingfors); Skand.

Hatten kôttigt korkartad, med utbredd bas vidväxt sin matrix,
teml. tjock, mot den svartaktiga kanten tunnare, utan bälten, först
silkesluden, sedan n. glatt, rökgrå; porerna små, grunda, runda, hela,
hvitaktigt rökgrä, vid vidröring mörkare. Tufvad, tegellagd. — Bo-

letus PERS.; Polyporus ER.

15. Bj. scanica (FR.) Karst.

Hatten gratt brungul, af flockést fibrés substans, utan
balten; porerna djupa, likformiga, umbra- eller kaffebruna.

Gamla tradstamm., m, r. Skand. (Skane).

39

Hatten köttigt seg, spröd, half, plattad, finluden, 6—9 cm.
bred; porerna m. små. Skild från följ. förutom genom färgen äfven
genom mjukare, plattare hatt och m. djupare porer. — Polypo-
rus ER.

16. Bj. adusta (WILLD.) Karst. Fl. Dan., t. 1850, f. 1.

Hatten vid basen utbredd och utböjd, först hvit, sedan
grablek, med svartaktig kant; porerna i början ôfverdragna
af ett hvitaktigt stoft, sedan svartgra.

Gamla löfträd, a. Höst—vär. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten köttig, seg, tunn, Inden, n. skrynklig, vanl. med otyd-
liga bälten, 4—6 cm. bred; porerna m. sma, grunda, runda, trub-
biga. Vanl. tegellagd, ofta upp- och nedvand. — Boletus WıLLo.:
Bol. pelleporus BuLL., t. 501, f. 1; Polyporus Fr. Exs. 116.

17. Bj. dichroa (Fr.) Karst. ROSTE. t. 39.

Hatten utbredd, i öfre kanten utböjd, slat, silkesluden,
hvit; porerna runda, mörkt kanelbruna, mot kanten hvita.

Gamla bok- och björkstockar, h. 0. d., om hösten.
tyssl. (S:t Petersburg); Finl.; Skand.

Hatten köttig, seg, mjuk, tunn, 1—4 em. bred, omkr. 2 mm.

tjock, med hvass kant; porerna n. grunda, m. små, trubbiga. Vanl.
tegellagd och sammanflytande. — Polyporus Fr. Exs. 237.

18. Bj. amorpha (FR.) Karst.
Hatten snöhvit; porerna guldgula.
Förmultn. tallstamm., a. 9—11. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten köttig, seg, tunn, utbredd och utböjd, m. oregelbun-
den, silkesluden; porerna m. små, olikformiga; sporerna aflanga. Ofta
tufvad eller tegellagd, stundom helt omyriden. — Polyporus Fr.
Exs. 117.

19. Bj. kymatodes (Rostk.) KARST. ROSTK, t. 24.

Hatten vägig, hvit, med brunaktig anstrykning; porerna
hvita, med äldern gränande.

Tallstamm., m. r. Skand.

40

Hatten köttig, seg, tunn, finluden; porerna olikformiga, trubbiga,
medelstora. Var. upp- och nedvänd. — Polyporus Rosrr., Fr.

rr Hatten i början spongiös, vanl. sträfhärig.

20. Bj. Veinmanni (FR.)

Hatten besatt med korta, platta, mörkt brunröda borst,
i kanten tunn, hvit; porerna labyrinthformiga, hvita, vid be-
röring mörkt rödbruna.

Tallstockar, m. r. 9. Ryssl. (Gatschina), Finl. (Mustiala);
Skand. (Mellersta Sverge).

Hatten spongiöst köttig, n. seg, mångformig, 4—6 em. bred;
porerna olikformiga, 2—3 mm. djupa. — Polyporus Fr.; Pol. laby-
rinthicus WEINM.; Boletus mollis ALB. & Scuw.

21. Bj. spumea (Sow.) Karst. Sow., t. 211.

Hvitaktig; hatten sträfhärig och rynkig, med fotlik bas;
porerna hela.

Gamla löfträd, helst almar, m. r. Ryssl. (S:t Peters-
burg); Skand. (Upsala).

Hatten spongiöst köttig, kompakt, dynlik, hvälfd, med inböjd,
trubbig kant, 6—12 cm. bred, 2—3 cm. tjock; porerna m. små,
lätt lossnande, runda eller aflänga, med hvasskantade mellanväggar,
smutsigt hvita. — Boletus Sow.; Bol. suberosus WAHLENB. Fl. Ups.;
Bol. pulvinatus WAHLENB, Fl. Svec.; Polyporus FR.

22, Bj. borealis (FR.) KARST.

Hatten kort sträfhårig, dess substans slutl. korkartad
samt sammansatt af parallela fibrer.

Gran., h. o. d. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten först spongiöst köttig, sedan korkartad, kompakt, vanl.
half, n. dynlik, med utstående kant, hvit, med åldern p. gulnande;
porerna olikformiga, bugtiga och sargade, hvita; sporerna äggrunda,
4—5 mmm. långa, 3 mmm. tjocka. Ofta tegellagd. — Polyporus
Fr. Exs. 258.

41

Var. 1. montana FR.
Hatten kôttig, tjock, kort sträfhärig, med trubbig kant;
porerna hela, trubbiga.

Var. 2. spathulata FR.
Hatten tunn, luden, med kort, lateral fot och hvass
kant; porernas mellanväggar tunna, m. sargade.

23. Bj. pubescens (Scuum.) Karsr. Fl. Dan. t.
290, £ I.

Hvit; batten vanl. försedd med bälten, finluden, 1 kan-
ten gulaktig.

Björkstamm. Skand.

Hatten först köttig, seg, sedan korkartad, mjuk, kullrig, med

hvass kant; porerna m, små, plana, n. runda. Angripes med begär-
lighet af insekter. — Boletus ScHum.; Polyporus Fr.

** Hatten beklädd med en fibrös hud, kork- eller lä-
derartad, af torr beskaffenhet. — Hansenia KARST.

y Hatten läderartad, luden, med concentriska, vanl.
olikfärgade bälten eller fåror.

24, Bj. hirsusta (WULF.) KARST.

Hatten sträfluden, enfärgad.

Gamla stubb. och stamm. af löfträd, h. o. d. Sommar
—Vär Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten kork- eller läderartad, half, njurformig, kullrig eller n.
platt, med concentriska fåror, hvitaktig, slutl. gulnande, i kanten trub-
big, 3—6 cm. bred; porerna runda, hela, trubbiga, likformiga, teml.
stora, hvitgrå, slutl. brunaktiga, stundom helt hvita eller kaffebruna.
Ofta tegellagd. Var. med blekt gulröd (var, gilva Weınm.) eller
svartaktig hatt. — Boletus Wuur.; Polyporus Fr. Exs. 915.

* H. puberula (KALCHBR.) KARST.

Hatten upp- och nervänd, i ôfre kanten utbôjd, beklädd
af mjukt, hvitt ludd.

Murkna Salixstamm. Ryssl. (Sibirien i Minussinsk).

TER)
D Fe

25. Bj. velutina (PERS.) KARST.

Hatten sammetsluden, hvit, med otydliga, n. mörkare
concentriska ringar.

Trädstockar, teml. a. Vår, höst. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten kork- eller läderartad, half, plattad, äldre gulaktig och
van}, n. glatt, med tunn, hvass kant, omkr. 6 cm. bred; porerna
runda eller n. runda, m. små, tunna, hvita eller smutsgrä, slutl. gul-

nande, hela eller sargade. —- Boletus Purs.; Polyporus ER.

26. Bj. zonata (Fr) Karsr. Fl. Dan., t. 2028, £ 2.

Hatten kullrig, vid basen hvälid och knölig, luden,
glanslös.

Gamla stamm. af löfträd, företrädesvis asp och björk,
a. 7—5. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten kork- eller läderartad, half, äldre glatt 5—6 em. bred;
porerna m. små, runda eller vinkliga, trubbiga, vanl. hela, hvitaktiga
eller gråhvita; sporerna elliptiska, 6—9 mmm. långa 3—4 mmm.
tjoeka. Tegellagd. Hattens färg föränderlig, än grå, med hvit kant
(Boletus angulatus Scnux.), än askgrå med brungul kant (Bol. pla-
centa SCHUM.), är ockragul med grå bälten och gula porer (Bol. mul-
ticolor SCHAEFF.; Bol. zonatus Ners.), än helt och hållet ockragul

(Bol. ochraceus Pers.), än n. hvit.

27. Bj. versicolor (Linx.) KARST. BULL, t. 86.

Hatten teml. slit, sammetsluden, glänsande, med con-
centriska, olikfärgade bälten.

Förmultn. stubb. af löfträd, h. o. d. 7—10. Ryssl.;
Finl.; Skand.

Hatten läderartad, tunn, styf, plattad, mot basen nedtryckt, vanl.
njur- eller spadlik, ofta flikig, vanl. sämskfärgad eller rödaktigt brun,
med svartblå, hvita, rostbruna eller ockragula bälten, inuti samt i
kanten hvit, 3—-7 cm. bred: porerna m. små, runda, n. glänsande,
hvita, slutl. gulnande; mellanväggarne hvasskantade och sargade. Tuf-
vad, vanl. tegellagd. — Boletus LINN., BULL.; Bol. variegatus SCHAEFF.,
t. 263: Polyporus Fr.

+ fuscata (FR.) KARST. Borr,, t. 163.

Hatten luden, kaffebrun, mörk; porerna sargade, gula.

Slöjdadt trä i brunnar, m. r. Skand. — Polyporus casta-
neus ROSTE., t. 47.

28. Bj. stereoides (FR.) KARST.

Hatten gråbrun; porerna n. vida, trubbiga, olikfor-
miga, hvita.

Granstockar, m. r. 9—10. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl.
(Mustiala); Skand.

Hatten läderartad, tunn, platt, styf, utbredd och utböjd, n. fin
luden, äldre glatt, med likafärgade, ringformiga bälten; porerna grunda.
Tegellagd. Beslägtad med följ. — Polyporus FR.

29. Bj. abietina (Dicks.) KARST. GREV., t. 226.

Porerna sargade, violett purpurröda, urbleknande.

Gran-, sällan tallstockar, a. 8—5. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten läderartad, tunn, utbredd, vanl. 1 öfre kanten utbôjd,
luden, med otydliga bälten, gråhvit; porerna olikformiga, vinkliga:
sporerna äggrunda eller aflånga, hvita. An ensam, än tegellagd.
Hatten än njurlik och hel, än half och n. flikig, kullrig eller platt,
i början hvitaktig, sedan hvitgrå, slutl. ofta grönaktig. — Boletus
DicEs.; Polyporus Fr. Exs. 121.

ft Hatten utan bälten.

30. Bj. albida (TRoG.) KARST. SCHAEFF., t. 124.

Hatten slutl. vedartad, fri, gropigt rynkig, utan bälten,
hvit, med trubbig kant.

Förmultn. granstockar. Skand.

Hatten i början blår- eller korkartad, sedan bård, torr, mång-
formig, klotrund, musselformig, tresidig, stundom med kort fot; porerna
små, n. vinkliga; mellanväggarne hela, hvasskantade. Inre substansen
fibrös. — Polyporus Troc.

31. Bj. fibula (FR.) KARST.
Hatten mjuk, läderartad, sammets- eller kort sträfhårig,
utan bälten, hvitaktig.

44

Nedfallna ekgrenar, m. r. Skand.

Hatten sittande, half, stundom hel, hvitaktig, med sämskfärgad
anstrykning, ofta strålformigt rynkig, med hel, hvass kant, inuti blår-
artadt flockös, snöhvit; porerna mera små, runda, gulaktiga; mellan-
vaggarne hvasskantade, sargade. — Polyporus FR.

32. Bj. biformis (KLOTZSCH.) KARST.

Hatten mjuk, först slät och luden, sedan n. glatt samt
vanl. försedd med concentriska fåror, hvit eller sämskfärgad.

Döda stamm. och grenar af björk, balsampoppel och
Sambucus racemosa. Ryssl. (Minussinsk 1 Sibirien).

Hatten läderartad, mjuk, half, vid basen mer eller mindre ut-
bredd, än radvis sammanväxande, än trappformigt tegellagd, ganska
mångformig, i början luden, sedan n. glatt, utan bälten, inuti fibrôs
och hvit, med hel, hvass, inböjd kant; porerna teml. stora, m. oregel-

bundna, i torr väderlek gul- eller brunaktiga; mellanväggarne sargade,
slutl. helt och hållet delade. — Polyporus FR.

18. Piptoporus Karst.

1. P. paradoxus (FR.) KARST.

Hatten mjuk, betäckt af en m. tunn hinna, sämskfär-
sad, vid vidröring svartnande, sent utväxande.

Trädstamm., m. r. Skand. (Södermanland).

Hatten half, mångformig, tjock, i ytan jemn, utan bälten, inuti
flockös., m. mjuk, omkr. 6 cm. bred; porerna m. små, snöhvita. —
Polyporus FR.

2. P. betulinus (BULL.) Karst. ROSTK. t. 20. —
Björkticka.

Hatten pä öfra sidan försedd med en sned puckel eller
knöllik fot.

Gamla björkstamm. a. 7—3. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten 1 början n. köttig, sedan korkartad, fast, dynlik, njur-

eller hofformig, regelbunden, slät, glatt, beklädd med en tunn, loss-
nande hinna, först hvit, sedan stötande i brunt, 6—20 cm. bred;

45

porerna sent utbildade, grunda, m. små, olikformiga, slutl. lossnande,
tandade, hvita; sporerna ytterst små. Har syrlig smak och lukt. Lem-
nar de yppersta rakstriglar och torde kunna användas äfven för andra
tekniska ändamål. — Boletus BuLL.; Bol. suberosus Linn.; Polypo-
rus Fr. Exs. 8.

3. P. qvercinus (SCHRAD.) Karst. Huss., t. 52.
Hatten baktill afsmalnande till en tjock, horizontel fot.
Gamla ekstockar, r. Skand.

Hatten korkartad, mjuk, med åldern hårdnande, tunglik, kull-
rigt platt, slät, i början luddigt grynig, blekt sämskfärgad, vid be-
röring ofta rodnande; porerna grunda, mera små, hvitaktiga. — Bo-
letus Scuran.; Polyporus Fr.; Pol. suberosus Kromen., t. 9, f. 3 -5,
t. 48, f. 11—14.

4. P. officinalis (VILL.) KARST. BULL., t. 296.

Hatten beklädd med en hård, sönderbristande hud, ut-
och invändigt gulaktig, äldre hvit, med concentriska fåror.

Stamm. af Larix sibirica. Ryssl. (Sibirien).

Hatten köttigt korkartad, hofformig, oformlig, knölig, glatt, af
gul- och brunaktiga bälten fläckig; porerna grunda, tunna, gulaktiga,
slutl. brunaktiga. Har n. bäsk smak och behaglig lukt af nymalet
mjöl samt söndersmulas slutl. — Boletus Vırı.; Bol. Laricis JACQU.;
Bol, purgans Pers.; Polyporus FR.

5. P. erubescens (FR.) Karst. ROSTK., t. 25.

Hatten blekt köttröd, med mjuk, sträf hud; porerna
hvita, med stark dragning i köttrödt. :

Tallstubb., m. r. Skand.

Hatten i början kôttig, sedan korkartad, dynlik, tresidig, ofta
baktill utsträckt, först luden, sedan glatt, utan bälten, inuti sämsk-
färgad, ända till 9 cm. bred; porerna små, grunda, runda, regelbundna,
trubbiga. — Polyporus Fr.; Pol. mollis Rostx.

6. P. helveolus (FR.) Karst. ROSTK. t. 35.

Hatten glatt, gulaktigt rostfärgad, inuti blek, stötande
i gult; porerna gulaktiga.

46

Bokskog.

Hatten köttig, tjock, utan bälten, med tunn hinna och trubbig
kant, 10--15 em. bred; porerna små, runda, trubbiga. — Polypo-
rus ROSTK. ;

+ rotundatus (LINDBL.).

Hatten n. rund, jemn och slät.

Tallstamm., m. r. Skand.

19. Trametes Fr. Karst.

* Hatten äldre beklädd med en mer eller mindre tjock,
vanl. svartaktig skorpa. — Fomitopsis Karst.

1. Tr. pinicola (Swartz) Karst. SCHAEFF., t. 262.
— 'fallticka.

Hatten brandgul, äldre svartaktig, med blek, slutl.
cinnoberréd kant, inuti blek; porerna bleka, äldre gul-
aktiga.

Gran-, sällan tall-, björk- och alstockar, a. Ryssl.; Finl.
Skand.

Hatten kork- eller vedartad, hård, dynlik, i början n. klotrund,

slutl. njur- eller hofformig, beklädd med en ojemn skorpa, yngre i
kanten drypande, 15-—20 cm. bred, 5

3 cm. tjock; porerna små,
trubbiga, rundade, otydligt sargade; sporerna äggrunda, m. små. Mång-
årig, vanl. ensam växande, syrligt luktande art. — Boletus SWARTZ;
Bol. marginatus Pers., Swartz; Bol. fulvus SCHABFF.; Bol. semiovatus
SCHAEFF. t. 270 (var.); Bol. igniarius Purs.; Polyporus Fr. Exs. 72.

2, Tr. marginata (FR.) Karst. QUEÉL., t. 19, £ 2 (var.).

Hatten n. plattad, med concentriska fåror och mot kan-
ten med olikfärgade bälten; porerna stragula, 1 mynninger
hvita, vid tryckning rödbrunaktiga.

Ek-, tall- och bokstamm., r. Ryssl. (Mglin i Cernigow):
Skand.

Hatten korkartad, trädhärd, beklädd med en glatt, men gra-

pudrad skorpa, i början försedd med ett grähvitt bälte, sedan ka-

47

stanjebrun med brandgul anstrykning, derefter mörkt högröd och sträf,
slutl. svartnande, sprickig och skrynklig, inuti sämskfärgad; porlagret

otydligt hvarfvist; porerna runda, äldre bleka. — Polyporus Fe.
v BD (= rdr) 1 ) up

3. Tr. rufopallida (TROG.) Karst.

Hatten svartaktigt rödbrun, slutl. svartnande; porerna
djupa, vinkliga, hvitaktiga, med rödbrun anstrykning, i myn-
ningen mörkt rödbruna.

Tallstockar, m. r. Finl. (Åbo); Skand. (Upsala).

Hatten korkartad, trädhård, skrynkligt ojemn, inuti flocköst fihrös;

porerna m. små, i mynningen hvitpudrade. — Polyporus Trog., Fe.
4. Tr. rosea (ALB. & Scuw.) KARST.

Ut- och invändigt rosenröd.
Granstockar, h. 0. d. Ryssl.; Vinl.; Skand.

Hatten korkartadt trädhärd, tresidig, plattad, hof- eller njurfor-
mig, understundom upp- och nedvänd, slät, vanl. med concentriska
fåror, rosenröd, stötande mer eller mindre i sotbrunt, slutl. svartnande,
inuti flocköst fibrös och blekt rosenröd, 4— 12 cm. bred, 2—4 cm.
tjock; porerna m. små, afrundade, trubbiga, lifligt rosenröda, slutl.
öfvergäende i brunt. Mängärig. Ofta tufvad. — Boletus Are. &
Scuw.; Polyporus Fr. Exs. 120.

5. Tr. Demidoffi (Lév.) Karst. DEMID. Exp., t. 3.
Hatten n. filtluden, kanelbrun, i kanten tegelfärgad.
Stamm. af Juniperus excelsa. Ryssl.

Hatten korkartadt trädhård, dynlik, tjock. med bälten, vågig,
slutl. bar, sprickig, i kanten aftrubbad; porerna vinkliga, ockragula.
— Polyporus Lév., Fr.

6. Tr. connata (WEINM.? FR.) Karst. BATT., t. 37, f. G.

Vanl. trapplikt tegellagd och sammanflytande; hatten i
början luden och hvit, slutl. glatt och svart; porerna hvarf-
rigt lagrade, hvita.

Gamla stamm. af löfträd, helst lönn och asp, r. Ryssl.
S:t Petersburg); Finl. (Mustiala, Nerpes); Skand.

48

Hatten korkartadt trädhård, tresidig, ofta utbredd och utböjd,
3—7 cm. bred; porerna m. små, n. runda. — Polyporus Fr. Exs.

424 0. 702.
7. Tr. fraxinea (BULL)! Karsr. BULL. ti. 433, f. 2.
Hatten först hvit, sedan mellanbrun; porerna roströda,
i början jämte hattens kant betäckta af ett hvitt, talgigt ludd.
Askstamm., m. r. Skand.

Hatten korkartad, mjuk, äldre trädhärd, glatt, n. plattad, utan
bälten, först slät, sedan med concentriska fåror, inuti blek; porerna
m. små, grunda. — Boletus BULL.; Polyporus Fr.

8. Tr. annosa (FR.) Karst. ROSTK., t. 19.

Hatten rynkigt knölig, först mörkt rödbrun och silkes-
luden, sedan öfverdragen med en styf, glatt, svartaktig skorpa;
porerna hvitaktiga.

Trädrötter, r. Ryssl. (S:t Petersburg): Finl. (Mustiala);
Skand.

Hatten trädartad, först kuilrig, sedan plattad, utbredd och ut-

böjd, stundom upp- och nedvänd, inuti hvit; porerna medelstora, n.
runda, stundom olikformiga. — Polyporus Fr.; Pol. subpileatus WEINM.;
Trametes radiciperda HART.

este

Hatten utan skorplik beklädnad. — Eutrametes
KARST.

+ Hatten inuti hvit.

9. Tr. populina (SCHUM.) FR.

Hatten ut- och invändigt hvit eller sämskfärgad, hvit-
luden, utan bälten, med trubbig kant och smä porer.

Hvit- och svartpoppel, m. r. Finl. (Runsala); Skand.

Hatten korkartad, n. vedhärd, styf, vanl. tegellagd, omkr. 2 cm.
bred; porerna grunda, runda. — Polyporus Fr. Hym eur,

10. Tr. Neesü FR.

Snöhvit; hatten m. seg, trädartad, musselformig, utan
bälten, först luden sedan alldeles glatt.

49

Döda bokgren., r. Skand.

Hatten vanl. enkel, inuti hvit, med hvass kant, omkr. 2 mm.
tjock; porerna n. runda, olika stora, trubbiga, hela, —— Polyporus Fr.
Hym. eur.

Var. alnea Fe.

Mindre; hatten skrynklig, luden, smutsgrä; porerna fin-
tandade.

Nedfallna algrenar, m. r. Skand.

ll. Tr. gibbosa (PERS.) Fr. Fl. Dan. t. 1964.

Hvitaktig; hatten baktill utsträckt, knölig; porerna
jemnbreda, raka.

Stamm. af bok, sällan björk, pil och poppel, 8—10.
Ryssl. (Minussinsk i Sibirien); Skand.

Hatten korkartad, kompakt, tjock, luden, med otydliga balten
och aftrubbad kant, utväxt gråaktig, 8—16 cm. bred; porerna lik-
formiga, grunda, smala. Vanl. ensam. Luktlés. — Merulius PERS.
Obs.; Daedalea Pers. Syn.; Boletus suberosus LINN.?

12) Tr. Bulliardi FR. BULL., t. 310.

Hatten plattad, glatt, först hvit, sedan, äfven inuti, brun-
aktig, slutl. med bälten; porerna bleka, äldre rödbrunaktiga.

Salixarter, m. r. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien); Skand.
(Skäne).

Hatten korkartad, slät; porerna n. runda, djupa, olikformiga.
Har behaglig lukt. — Boletus Buzz. t. 310.

13. Tr. rubescens (ALB. & Schw.) Fr. ALB. & Scuw.,
guy LE AGDE

- Rôdlätt, stundom stötande i brandgult eller rödbrunt,

yngre hvitpudrad.

Sälg, m. r. 9, 10. Skand.

Hatten korkartad, teml. tunn, slät, slutl. med bälten, knappt
filthårig, 6—10 cm. bred; porerna jemnbreda, smala, räta, trubbiga.

— Daedaiea Ars. & Schw.
4

50

14. Tr, svaveolens (LINN.) Fr. Fl. Dan., t. 1849.

Hatten mjuk, dynlik, utan bälten; porerna runda, hvita,
äldre brunaktiga. |
; Salixarter, helst pilar, tall, 10, 11. Ryssl. (Sosnitza
i Cernigow); Skand. (Södra Sverge).

Hatten korkartad, luden, hvit; porerna teml. vida, trubbiga;
Inkten stark, lik den af anis. — Boletus Linn.

15. Tr. odora (Somm.) Fr. BoLT., t. 162.

Hatten blek; porerna m. sma, hvita, med dragning i
ockragult.

Sälg och rönn, r. 9—12. Ryssl. (Sibirien, Kamtschatka) ;
Finl. (Asikkala: J. P. Norrlin, Tammela); Skand.

Hatten korkartad, elastisk vanl. hofformig, i ytan ojemn, äldre

glatt, omkr. 10 cm. bred, 2—4 cm. tjock; porerna likformiga; luk-
ten som hos föreg. — Polyporus Somm.

16. Tr. inodora FR.
Oföränderligt snöhvit, luktlös; hatten fast.
Ekved, m. r. Skand. (Stockholm).

Hatten korkartad, äldre glatt, utan bälten; porerna m. små,
runda, hela. Mycket lik Tr. svaveolens men mindre, fastare, oföränder-

ligt hvit och luktlös.

17. Tr. serialis FR.

Hattarne utbredda, i öfre kanten uppböjda, sam-
manflytande, smågropiga, först hvita, sedan blekt gul-
bruna.

Gran- och tallstockar, h. o. d. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hattarne fiocköst korkartade, långsträckta, smala, flerböjda, rad-
vis sammanväxande, stundom tegellagda, af tilltryckt ludd skrynkliga,
1—3 cm. breda, 3—6 mm. tjocka; porerna m. små, trubbiga, olik-
formiga, hvita. — Polyporus Fr. Syst. myc.; Boletus contiguus ALB.
& Soaw.

51

18. Tr. Epilobii KARST.

Hatten utbredd, i öfre kanten n. uppböjd, hinnaktig;
porerna teml. stora, gulaktigt bleka.

Torra stjelkar, m. r. 7—10. Finl. (Mustiala).

Flatten korkartad, m. tunn upp- och nedvänd, i början n. ruud,

med finluden eller pudrad, uppböjd, blek kant, undertill slutl. svartbrun,
2—8 mm. bred; porerna n. runda, hela, trubbiga.

(Bjerkandera albida).

ff Hatten ut- och invändigt röd.

19, Tr. cinnabarina (Jacqu.) FR.

Cinnoberröd.

Förmultn. löfträd, företrädesvis björk, bok, rönn och
al. Höst—vår. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten korkartad, half, vanl. njurlik, kullrig, äldre plattad, fin-
Inden, slutl. glatt, vanl. med otydliga bälten, teml. rynkig, urbleknande,
inuti flockés, 2—8 cm. bred; porerna runda, stundom aflänga eller
vinkliga, medelstora, lifligt cinnoberréda. Van]. ensam, sällan tegellagd.
— Boletus Jacev.; Polyporus Fr. syst. myc. Exs. 123 o. 425.

20. Tr. regia (Mieu.) Karst.

Mönjafärgad, med stark dragning i blodrédt; porerna
m. grunda, sma.

Löfträdsstamm., m. r. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien).

Hatten läderartad, half, plattad, glatt, jemn, glänsande, utan

bälten; porerna runda. — Polyporus MicueL. Ar en mellanform
emellan föreg. och Pol. sangvineus.

20. Daedalea (Pers.) Karst.

l. D. confragosa (BoLr.) PERS. BuLL,, t. 491, f. 1.
Hatten enfärgad, yngre blekt rödgul, äldre brun, med
dragning i tegelrödt, inuti blekt rostfärgad. '
| Gamla löfträdsstamm., m. r. Ryssl. (S:t Petersburg);
Skand. (Upland).

52

Hatten korkartad, half, kullrig, med ned- eller inböjd, trubbig
kant och mer eller mindre tydliga bälten, sträf, 4—6 cm. bred, 2—5
mm. tjock; porerna labyrinthformiga, sargade, i början grå, pudrade,
sedan bruna. — Boletus Bour.; Bol. labyrinthiformis BULL.
| 2. D. cinerea FR.

Hatten filtluden, askgrå, med bälten; porerna hel-
bräddade.

Bok-, ek- och björkstockar, m. r. Ryssl. (Mglin i Cer-
nigow); Skand. (Småland, Upland).

Hatten korkartad trähärd, half, tjock, vanl. vågig; porerne m.
små, trubbiga, runda eller labyrinthformiga, bugtiga, intrasslade, hvita
eller askgrå.

3. D. unicolor (BULL.) Fr. BuLL., t. 501, f. 3.

Hatten sträfluden, askgrå, med likafärgade bälten.

Förmultn. löfträd, helst al och björk, a. Ryssl.; Finl.;
Skand.

Hatten läderartad, teml. tjock, half, kullrig, olikformig, i fuktig
väderlek n. sotbrun, i torr hvitgrå, i kanten hvitaktig, 3—8 cm.
bred; porerna bugtiga, labyrinthformiga, intrasslade, hvitgrå, stundom
mellanbruna, med hvasskantade, slutl. sargadt tandade mellanväggar.
Vanl. tegellagd, stundom upp- och nedvänd. — Boletus Buzz; Sisto-
trema cinereum PERS. SYN. Exs. 99.

Var. albida WEINM.

Tunnare, n. hinnaktig, hvitaktig.

Björkar, r. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl. (Mustiala).

4. D. mollis SOMM.

Hatten finluden, slutl. n. glatt, brunaktigt blek eller
hvitaktig, slutl. umbrabrun; porerna vida, mångformiga.

Torra stamm. och grenar af asp, björk, al och hägg,
h. o. d. 7—3. Ryssl. (S:t Petersburg, Minussinsk i Sibirien,
Kamtschatka); Finl.; Skand.

Hatten läderartad, n. hinnaktis, upp- och nedvänd, i öfre kanten
vanl. utböjd, med otydliga bälten, kretsformig eller långsträckt, ofta

53

sammanflytande; porerna oregelbundna, sargade, bleka, slutl. gråbruna.
— Trametes Fr.; Polyporus Sommerfeltii Karst.

21. Lenzites Fr.

1. L. albidus FR.

Hatten betäckt af ett tätt, tilltryckt, snöhvitt ludd,
mjuk, utan bälten; lamellerna snöhvita.

Askstockar, m. r. Vinter. Skand. (Halland).

Hatten kork- eller läderartad, half, tunn, utbredd och utböjd,
van]. tegellagd; lamellerna tunna, klynnedelda, anastomoserande, glesa,
helbräddade.

2. IL. betulinus (LINN.) Fr. Fl. Dan., t. 1555.

Hatten korkartadt läderartad, filtluden, blekaktig, med
mer eller mindre tydliga bälten; lamellerna smutsigt hvita, 1
eggen hvassa.

Fôrmultn. löfträd, helst björk, h. o. d. Hést—var.
Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten half, fast och styf, plattad, 3—6 cm. bred; lamellerna
raka, än enkla, än förgrenade och ofta anastomoserande, omkr. 7
mm. breda. Ensam eller tegellagd. — Agaricus LiNN.; Daedalea Fr.
Syst. mye. Exs. 112.

3. L. flaccidus (BULL.) FR. BULL., t. 394.

Hatten tunn, slak, kort sträfhårig, hvitaktig, äldre
smutsgrå, med likafärgade bälten.

Bokstockar, m. r. Skand. (Södra Sverge).

Hatten läderartad, olikformig, enfärgad, omkr. 2 mm. tjock;
lamellerna tjocka, fasta, räta, breda, enkla eller greniga, olika långa,
först hvita, sedan blekaktiga. — Agaricus BULL.

4. L. variegatus Fr. BuLuL., t. 537, f. 1, K. L.
Hatten sammetsluden, med bruna eller grå bälten, mot
kanten hvitaktig; lamellerna slutl. sargade.

54

Förmultn. bok- och aspstockar, teml. r. Finl. (Mustiala);
Skand.

Hatten läderartad, styf, n. trähård, platt, långsträekt, med hvass
kant; lamellerna breda, teml. tjocka, olika. långa, stundom anastomo-

serande, hvita.

5. L. qvercinus (LINN.) QUEL. GREV., t. 238.

Ut- och invändigt vedfärgad eller blek med dragning i
brungult; hatten tjock, utan bälten; lamellerna vridna, gre-
nigt anastomoserande, mot kanten med inblandade porer.

Ek-, sällan tallstubbar, r. Ryssl. (Moskva, Öernigow,
Ukrain, Kaukasus, Minussinsk i Sibirien); Finl. (Åbo, Kyrk-
slätt); Skand. (Södra och mellersta Sverge).

Hatten korkartad, mjuk, half, olikformig, plattad, stundom ut-
bredd och utböjd eller upp- och nedvänd, n. skrynklig, n. glatt, 5—30
em. bred; lamellerna i eggen tjocka, trubbiga, 9—12 mm. breda. —
Agaricus Linn; Ag. labyrinthiformis Burn; Ag. dubius SCHAEFF., t.
231 (var. effuso-reflexa); Daedalea quercina Fr. Exs. 426.

6. L. sorbinus KARST.

Hatten blekaktig, teml. tunn, utan bälten; lamellerna
anastomoserande, smutshvita.

Rönnstockar, m. r. Finl. (Mustiala).

Hatten korkartad, utbredd och utböjd, tegellagd, sammanflytande,

n. glatt, vanl. slät; lamellerna teml. tjocka.

7. L. abietinus (BULL.) Fr. BULL., t. 442, f. 9, t. 541. £. 1.

Hatten upp- och nedvänd, i 6fre kanten utböjd, mjuk,
först umbrabrun och filtluden, sedan grå och n. glatt; lamel-
lerna öfverdragna af ett grågrönaktigt stoft.

Fôrmultn. granved. Finl. (Mustiala); Skand.

Hatten läderartad, tunn, långsträckt, stundom helt och hållet
upp- och nedvänd, utan bälten, stundom uppnående en längd af en
fot, omkr. 2 cm. bred; lamellerna nedlôpande, glesa, enkla, olika
långa, stundom tandadt sargade. — Agaricus BULL. Exs. 711.

un
Qt

8. L. heteromorphus FR.

Hatten hvitblek i kanten af de utskjutande, m. breda
lamellerna kamlikt inskuren.

Granstubb., r. Finl. (Wasa, Åland); Skand.

Hatten läderartad, tunn, vaul. utbredd och utböjd, tegellagd,
sammanflytande, vanl. hel, företrädesvis mot basen knölig, i ytan ojemn
och skrofligt rynkig, n. glatt, med åldern gulnande; lamellerna ganska
fasta, tjocka, teml. tätt sittande, vanl. förgrenade, inskurna, hvita.
Var. med omvriden hatt och porigt fruktlager (var. Trameta Fr.).

22. Irpex (Fr.) Karst.
+ Hatten baktill utdragen, hängande.
1. Irp. pendulus (ALB. & SCHW.) Fr. ALB. & SCHW.
Conse., & 6, f. 7.
Tall- och granklabbar, r. Skand.
Hatten hinnaktig, veckad, med tilltryckta, håriga fjäll, gul; po-
rerna snöhvita, med radställda, stora, inskurna flikar. — Sistotrema

Ars & Scuw.; Sist. conchatum EHRENB.

stämd, skarp kant.

2. Irp. fuscoviolaceus Fr. KrorzscH. Fl. Bor.,
2.530.

Hatten hvit- eller blekaktig, med äldern gränande, med
bälten; porerna brunvioletta.

Gamla stamm. af barrträd, sällan björk och al, a. Ryssl.;
Finl.; Skand.

Hatten läderartad, omvriden, vanl. i öfre kanten utböjd, n. njurlik,
kullrig, silkesluden, inuti flockés och hvit, 2—4 cm. bred; porflikarne
i spetsen radställda, inskurna. Ofta tegellagd. — Hydnum SCHRAD.;
Daedalea Somm. Exs. 248.

3. Irp. carneoalbus FR.
Hatten mjölkhvit, utan bälten; porerna hvitröda.

56

Förkolnade granar, m. r. Skand. (Femsjö).

Hatten läderartad, mjuk, omvriden, i öfre kanten utböjd, fin-
luden; porflikarne syllika, radvisa, smalspetsiga.

4, Irp. lacteus FR.

Hvit, äldre blekaktig; hatten med concentriska fåror.

Torra stamm. af rönn, björk, al, bok och gran, h.
o.d. Höst—vär. Ryssl. (S:t Petersburg, Minussinsk); Finl.;
Skand.

Hatten läderartad, n. styf, upp- och nedvänd, vanl. i öfre kan-
ten utböjd, sammanflytande i rader, bredt njurlik, kullrig, i kanten

slutl. nedböjd, hvitluden; porflikarne radvisa, tätt närstående, spetsiga,
helbräddade eller inskurna. Exs. 713.

+ Irp. hirsutus KALCHBR.

Hatten sträfhårig; porerna gulaktiga.

Björk, m. r. Ryssl. (Minussinsk).

Icke olik föreg., men enligt Kalchbrenner skild från denna utom
genom ofvan angifna karaktärer äfven genom större, bredare, oregel-
bundna, radställda porflikar.

5. Irp. sinuosus FR.

Hvit; hatten slät, m. tunn; porernas flikar syllika.

Torra ek-, björk- och algrenar. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten korkartadt hinnaktig, mjuk, först upp- och nedvänd, sedar
i öfre > kanten n. utböjd, luden, utan bälten, ända till 30 cm. lång
och I cm. bred; porflikarne mer eller mindre breda, hoptryckta, hel-
bräddade eller inskurna, spetsiga eller n. trubbiga. Lik föreg., men

bredare, tunnare, icke öfvervintrande.

23. Physisporus Chev.
+ Porerna små, vanl. runda.
+ Porerna purpurröda eller violetta.
1. Ph. violaceus (FR.) CHEV. ROSTK., t. 3.
Glatt, violett; porerna sammansatta.

57

Murken tallved, m. r. Skand. (Smäland).

Fruktkroppen utbredd, begränsad, m. tunn, kort, slät, fastväxt;
porerna grunda, helbräddade. — Polyporus Fr.; Pol. purpureus Rostx.;
Boletus nitidus violascens ALB. & Schw.

2. Ph. purpureus (Fr.) CHEV.
Fruktkroppen mögellik, hvit; porerna glesa, spridda eller
hopträngda.

Murkna bokstockar, m. r. Skand. (Femsjö).

Vidt utbredd; porerna smä, grunda, olikformiga, likafärgade,
med dragning i purpurrödt. — Polyporus FR.; Boletus lilacinus Schw.

ff Porerna röda.

3. Ph. placenta (FR.) KARST.

Ganska mjuk, lossnande, glatt; porerna lifligt köttröda,
torr med dragning i brunt, ;

Tallved, m. r. 9, 10. Skand. (Upsala, Östergöthland).

Fruktkroppen kretsformig, begränsad, i torr väderlek i omkret-
sen fri och inrullad; porerna små, m. tätt sittande, oregelbundna, hel-
bräddade; porlagret tjockt, understundom hvarfvigt. Ettårig. Torr
sammankrympt, skålformig. — Polyporus FR.

4. Ph. incarnatus (ALB. & SCHW.) CHEV.

Nästan läderartad; porerna långsträckta, köttröda.

Gamla tallstamm., h. o. d. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien,
S:t Petersburg); Finl. (Ruovesi, Tyrvis, Tammela, Kola); Skand.

Utbredd, fast, glatt, i omkretsen finluden och först hvitaktig,
sedan rodnande; porerna olikformiga, vanl. sneda. — Boletus ALB. &
Scaw.; Polyporus Fr.; Caloporus Karst. Exs. 904.

5. Ph. makraulos (ROSTK.) CHEV. Rostk., t. 55.

Läderartad, kantad, blekt rödbrun i kanten och under-
till umbrabrun.

Förmultn. tallrötter. (Tyskland).

Fruktkroppen utbredd, tunn, lossnande, glatt, slät; porerna små,
runda, grunda, likformiga, köttröda. — Polyporus Rosrk.

* nigromarginatus KARST.

Svartrandad; porlagret mjölkhvitt eller blekaktigt.
Mycket r. Norge (Valders).

6. Ph. rhodellus (FR) CHEV. BuLL., t. 442, f. D.
Mjuk, hvit, med dragning i köttrödt, med bar kant.
Stamm. af löfträd, synnerligen bok. Skand.
Fruktkroppen utbredd, tunn, fastväxt, kantad; porerna små, n.
runda. Närmast beslägtad med Ph. vulgaris. — Polyporus Fe.

7. Ph. micans (EHRENB.) CHEV.

Hvitaktigt köttröd, i omkretsen byssusartad, hvit.

Murken ved af löfträd, m. r. Skand. (Lappland).

Fruktkroppen utbredd, vanl. kretsformig, tunn, fastväxt, mjuk,
sammanflytande, lätt försvinnande; porerna vinkliga, med m. tunna,

vanl. naggade mellanväggar. — Boletus EHRENB.

try Porerna gula eller åtminstone slutl. gulaktiga, stun-
dom gråblåaktiga.

8. Ph. chrysoloma (FR.) KARST.

Gul, med begränsad, luden, guldgul kant; porerna i
början runda, sedan långsträckta, fårelika.

Torr granbark, m. r. 10. Skand. (Ultuna).

Fruktkroppen i början kretsformig, sedan sammanflytande, mång-
formig, tunn, fastväxt; porerna grunda, teml. vida, slutl. m. bugtiga

och förgrenade, helbräddade. — Polyporus ER.

9. Ph. xanthus (FR.) CHEV.

Insänkt i veden, gul; porerne långsträckta, fastväxta
vid matrix.

Fôrmultn. tallplankor, m. r. 8, 9. Ryssl (S:t Peters-
burg); Skand.

Okantad, utbredd, tem]. mjuk, omkr. 5 mm. tjock; porerna små,

vanl. runda, ofta sneda: fruktkroppen otydlig. — Polyporus Fe,

10. Ph. nitidus ALB. & SCHW. CHEV,

Gul, med luden kant; porerna runda.

Murk. träd, m. r. Skand. ;

Utbredd, tunn, n. fastväxt, n. guldgul; porerna små, grunda,
likformiga, glänsande. — Polyporus Fr; Poria nitida a. ALB. & Sonw.

* Ph. vitellinulus Kars’.

Fruktkroppen i omkretsen finluden, snart glatt; porerna
äggula, knappt glänsande.

Förmultn. alstockar, m. r. 9. Finl. (Tammela).

Fruktkroppen utbredd, n. fastväxt, tunn, begränsad; porerna
runda, likastora, trubbiga, helbräddade; sporerna 2—3 mmm. långa,
1—2 mmm. tjocka.

ll. Ph. euporus KARST.

Fruktkroppen i omkretsen först flockös, sedan fri och
glatt, hvit; porerna ljusgula.

Torra vide- och aspgrenar, m. r. 9, 10. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen tunn, fastväxt, utbredd; porerna små, runda, re-

guliera, n. glänsande. Exs. 618.

12. Ph. variecolor KARST.

Fruktkroppen i omkretsen fint flockös, först hvitaktig,
sedan blekaktig eller gulaktig, slutl. gul, brandgul eller
sämskfärgad; porerna olikformiga, inuti försedda med bäl-
ten, hvitaktiga.

Förmultn. alstamm., m. r. 10. Finl. (Tammela).

Fruktkroppen vidt utbredd, fastväxt, tunn; porerna m. små
olikformiga, vinkliga eller n. runda, stundom långsträckta, teml. fasta;
sporerna klotrunda 5—6 mmm. i diam.

13. Ph. hians KARST.

Mycket mjuk, gulaktig, i omkretsen bomullslik: po-
rerna teml. stora, fuktiga, inuti gråblåaktiga.

Förmultn. och förkol. tallstockar, m. r. 10. Finl. (Tam-
mela).

60

Vidt utbredd, teml. tjock, fastväxt; porerna n. runda eller vink-
liga, sargade. — Polyporus Karst. Myc. fenn. Exs. 619.

14. Ph. serenus Karst.

Fruktkroppen hvit, utan bestämd kant; porerna teml.
vida, hvita, med åldern och vid torkning gulnande.

Aspstockar, m. r. 10. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen vidt utbredd, tunn; porerna runda eller vinkliga,

slutl. sargade.

15. Ph. Rostafinskii KARST.

Fruktkroppen i omkretsen borstharig; porerna hvita,
slutl. gulaktiga.

Albark, m. r. 4. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen utbredd, fastväxt, tunn; porerna medelstora, n.
runda, olikformiga och olikastora, med tunna, i kanten n. fransiga
mellanväggar.

16. Ph. subfuscoflavidus (RoSTK.) CHEV. ROSTE.
27, ite Mie

Läderartad, först hvit, sedan gulbrun.

Gammal ekved, m. r. Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, tunn, af torr beskaffenhet, fastväxt,
med tunn, hvitullig, hos svenska ex. bar kant; porerna små, ore-
gelbundna. — Polyporus Rostk

(Ph. vulgaris (Fr.), Ph. molluscus (Pers.) ).

Titt Porerna hvita, sammanträngda, sma, runda, lik-
formiga.

17. Ph. medulla panis (PERS.) CHEV.

Begränsad, med bar, n. kantad omkrets, fast, n. va-
gig, hvit.

Murket trä, jord, r. Finl. (Tammela, Helsingfors); Skand.

Utbredd, glatt, vid torkning härdnande och lossnande; porerna

medelstora, teml. djupa, hela. Ettårig. — Boletus Pers; Polyporus
ER.; Pol. flexuosus WEINM.

61

18. Ph. mucidus (FR.) CHEV.

Teml. tjock, med obegränsad, byssusartad omkrets,
hvit, äldre blekaktig.

Ruttet trä, teml. r. Ryssl.; Finl. (Tammela); Skand.

Utbredd, n. insänkt, mjuk, korkartadt köttig, omkr. 1,5 cm.
tjock; porerna medelstora, olikformiga, sargade. — Polyporus FR.

19. Ph. vitreus (PERS.) CHEV.

Hvitaktig, med hinnaktigt, segt, frånskiljbart mycelie.

Murkna bokstamm., r. Skand.

Utbredd, obegränsad, n. vågig, n. färglös; porerna mjuka, m.
små, runda, djupa, trubbiga, hela. — Polyporus Fr.; Pol. Xylostro-
meus Pers. Myc. eur.; Poria vitrea Pers. Obs.; Xylostroma candidum
Pers. Myc. eur. (Mycelie).

20. Ph. obducens (PERS.) CHEV.'

Hvit; porerna slutl. blekt sämskfärgade; porlagret
hvarfvigt.

Förmultn. stamm. af alm, asp, tall, videarter. Finl.
(Tammela, Âbo, Helsingfors); Skand.

Fruktkroppen utbredd, inväxt, fast; porerna m. smä, m. sam-
manträngda, likformiga och likastora; porernas olika årslager tydligen
skilda från hvarandra, omkr. 2 mm. tjocka. — Polyporus PERS.

21. Ph. callosus (FR.) CHEV.

Läderartad, frånskiljbar; porerna fasta, trubbiga.

Tallved, h. o. d. Ryssl. Finl.; Skand.

Vidt utbredd, seg, fast, teml. tjock (2—3 mm.), jemn, glatt,
i omkretsen likartad; porerna runda, lika stora, helbräddade. — Po-
Iyporus FR.

22. Ph. vulgaris (FR) CHEV. ROSTK., t. 60.

Fruktkroppen fast vidväxt, i omkretsen finhärig, mest
glatt; porerna m. smä.

Förmultn. stamm. och gren. af barr- och löftr., a.
Ryssl.; Finl.; Skand.

62

Vidt utbredd, tunn, af torr beskaffenhet, slät, hvit; porerna sam-
manträngda, runda, fasta, n. lika stora, stundom sneda — Polyporus FR.

Var. flavus Fr. Karst. (Polyporus selectus KARST.).

Höggul eller citrongul.

Ved, helst förkolade tallstockar, h. 0. d. Finl.; Skand.

23. Ph. molluscus (Pers.) CHEw. Fl. Dan. t. 1299.

Tunn, hvit, i omkretsen fransig; porerna blekaktiga,
hvita eller gulaktiga.

Gammalt trä, förmultnande blad ete. a. Ryssl.; Finl.;
Skand.

Utbredd, mjuk; porerna vanl. i midten hopgyttrade, m. små,
runda, olika stora, med sargtantade och tunna mellanväggar. — .Po-
lyporus Fr. Exs. 122.

+ttry Porerna hvita, sammanträngda, olikformiga, hvit-
aktiga, teml. stora.

24. Ph. sangvinolentus (ALB. & SCHW.) CHEV.

Ruttet trä, fuktig jord, r. Ryssl. (Krolewets i Öerni-
gow); Finl. (Tammela); Skand.

Utbredd, snart sammanflytande, mjuk, i omkretsen först byssus-
artad, sedan glatt; porerna mera små, mångformiga, Vanl. n. runda.
Den utbrytande fruktkroppen bildar knölar, i början af bomullsartad
substans, sedan glatta. — Polyporus ALB. & SCHW.

25. Ph. radula (PERS.) CHEV.

Hvit; porerna vinkliga, tandade, yngre smaludna; frukt-
kroppen fint luddartad.

Ved och vissnade grenar, r. Ryssl. (S:t Petersburg);
Fin]. (Mustiala); Skand.

Utbredd, mjuk, undertill finullig, från sin matrix franskiljbar;
porerna medelstora. — Polyporus PERS.

26. Ph. bullosus (WEINM.) CHEV.

Glatt, hvit; porerna teml. stora, runda, trubbiga.

Slöjdadt trä, m. r. 9. Ryssl (S:t Petersburg),

63

Utbredd, med oregelbundet strödda, blaslika knölar, afbruten,
tunn, spröd, lossnande; porerna olikformiga. — Polyporus WEINM.

27. Ph. vaporarius (PERS.) CHEV.

Porerna vinkliga, stora, hvitbleka.

Förmultn. tallved, a. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen utbredd, inväxt, hvit, glatt; porerna fasta, sar-
gade; myceliet flocköst. — Boletus Pers.; Polyporus Fr.

28, Ph. Vaillantii (De C.) CHEV. Sow., t. 326.

Fruktkroppen hinnaktig, vanl. genomdragen af rhizo-
morphalika trådar eller åsar.

Ruttet trä, jord, granbark, m.r. Finl. (Tyrvis); Skand.

Hvit, tunn; porerna teml. stora, grunda, olikformiga, med tunna

mellanväggar, gruppvisa. — Boletus De C.

29. Ph. farinellus (FR.) CHEV.
Fruktkroppen bestående af ett mjöligt ludd.
Multn. bokved. Skand.

Utbredd, tunn, hvit, vid vidrôring försvinnande; porerna oregel-

bundna, vanl. bugtiga, intrasslade, tunna, sammanträngda.

** Porerna vida, vanl. oregelbundna, vinkliga‘eller bug-
tiga. — Antrodia Karsr.

30. Ph, latissimus (FR.) Karst.

Blekaktig eller vedfärgad, kork- eller vedartad, inuti
med ringformiga bälten; porerna glesa, flerbüjda, smala eller
i. runda.

Gaml. mossbeklidda bokstamm., m. r. Skand.

Utbredd, tjock, vagig, anda till 2 fot bred. — Daedalea Fr.

31. Ph. boganidensis (Borszcz.) KARST.

Nästan vedartad, brunaktigt brandgul, inuti samt i kan-
ten blekt brandgul.

Grenar af lärkträd, 7. Ryssl. (Sibirien vid floden Bo-
ganida).

64

I början utbrytande, knöllik, sedan sammanflytande, tunn, upp-
och nedvänd, i omkretsen kantad och småluden, undertill finluden
och brun, 6—3 cm. lång och bred; porerna n. runda eller mång-
formiga, sargade. Från följ. skiljd hufvudsakligast genom färgen, —
Daedalea Borszcz.

32. Ph. serpens (FR.) KARST.

Fruktkroppen utbrytande, knölformig, begränsad, hvit-
blek; porerna n. runda eller vinkliga.

Förmultn. stamm. af löfträd, synnerligen ek, rönn och
poppel, r. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien); Finl.; Skand.

Fast vidväxt, torr, kretsformig, slutl. sammanflytande, begränsad,
hvit, slutl. blekaktig, i omkretsen småluden; porerna stora, olikformiga;

mellanväggarne trubbiga, tjocka. — Daedalea Fr. Syst.; Trametes

Fr. Hym. eur.

33. Ph. isabellinus (FR.) KARST.
Fruktkroppen knölig, mörkt isabellfärgad, i kanten luden.
Ruttet trä. Skand. (Småland, Christiania).

Fruktkroppen oregelbundet utbredd, mjuk, fastväxt, sammanfy-
tande, blekt ockragul, med dragning i brunt; porerna runda och af-

långa, slutl. mångformiga och sargade. — Trametes Fr.

34. Ph. sinuosus (FR) KARST.

Först hvit, sedan gulaktig eller vedfärgad; porerna vida,
flerböjda; fruktkroppen rotslående.

Döda stamm. af gran, r. Finl. (Tammela); Skand.

Vidt utbredd, fastväxt, torr; porerna sargade. — Polyporus Fr.;
Pol. versiporus Soum.; Trametes Quer. Exs. 518.

35. Ph. bombycinus (FR) Karst.

Fruktkroppen sidenartadt hinnaktig, smutsigt gulaktig,
i omkretsen spindelväfsartad eller n. sammetsharig; po-
rerna vida.

Ruttet trä, r. Skand.

65

Fruktkroppen utbredd, löst vidfästad; porerna i början n. runda,
slutl. teml, fasta, vinkliga eller bugtiga. — Polyporus Fr; Boletus
terrestris Sow.

36. Ph. aneirinus (Somm.) Karst.

Fruktkroppen i omkretsen n. byssusartad, hvit; porerna
vida, cellformiga, vaxartade.

Förmultn. aspstockar, m. r. Skand. (Norge).

Fruktkroppen utbredd, tunn, n. inväxt, i början bomullslik;
porerna vinkliga, ofta 6-kantiga, glesa, brandgulaktiga. — Polyporus
Somm.; Trametes QUEL.

ek Porerna glesa, m. grunda, punktformiga, hvita. —
Polysticta FR.

37. Ph. corticola (FR.) Karst.

Hvit eller blekaktig; fruktkroppen bildande ett bart
Xylostromalikt lager; porerna m. grunda, punktformiga, vanl.
otydliga.

Formultn. barr- och löfträd, synnerligen asp, bok och
ek. Skand.

Ganska vidt utbredd, fast; porerna glesa, bara. —- Polyporus FR.

38. Ph. reticulatus (PERS.) Karst.

Fruktkroppen m. tunn, lätt försvinnande; porerna, glesa,
skålformiga.

Ruttet trä, m. r. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl. (Mustiala);
Skand. ;

Fruktkroppen kretsformig, bomullslik, hvit. — Boletus Pers;
Polyporus FR. |

24. Xylodon (Ehrenb.) Karst.
1, X. paradoxus (SCHRAD.) Karst. SCHRAD. SPIC.,
rl.
Hvit, i omkretsen filthärig, snöhvit; fruktlagret bugtist
veckadt.

66

Döda stamm. af björk och Cerasus hortensis, r. 10.
Ryssl.; Finl. (Helsingfors, Mustiala); Skand.

Utbredd, fastväxt, först kretsformig, sedan sammanflytande; tän-
derna divergerande, inskurna och fransiga. — Hydnum ScHRAD.; Sisto-
trema digitatum Pers. Syn.; Sistotr. Cerasi Pers. Syn.; Irpex Cerasi
Fr., WEINM.; Polyporus Cerasi Fr. Syst. myc.

2. X. candidus EHRENB.

Snöhvit, i omkretsen n. bomulslik; tänderna radställda,
bleka.

Torra gren., m. r. Ryssl. (S:t Petersburg, Reval).

Utbredd, fast vidväxt, tunn, snöhvit, äldre blekaktig; porernas

mellanväggar delade; tänderna hoptryckta, olikformiga, n. inskurna.

3. X. spathulatus (SCHRAD.) KARST. SCHRAD. SPIC.
tones.

Tanderna spadlika, likformiga.

Granbark, m. r. Skand. (Östergöthland).

Utbredd, hinnaktig, i början ullig, slutl. n. glatt, snöhvit; mellan-
väggarne helt och hållet delade; tänderna hela, af otydliga ådror nät-
likt förenade. — Hydnum SCHRAD.; Irpex FR.

4. X. obliquus (SCHRAD.) KARST.

Fruktlagret bikaklikt; mellanväggarne helt och hället
delade; tänderna hoptryckta, olikformiga, inskurna, sneda.

Stubb. och stamm. af björk, rönn, al och vide, a.
Ryssl.; Finl.; Skand.

Utbredd, skorplikt fastväxt, hvit, äldre blekaktig, i omkretsen
n. bomullslik. -— Hydnum Scurap.; Sistotrena ALB. & Scaw.; Ir-

pee ER.

5. X. deformis (Fr.) Karst.

Fruktlagret smaporigt; mellanväggarne delade; tänderna
syllika, smala.

Ek, björk, m. r. Ryssl. (S:t Petersburg): Skand.

67

Utbredd, skorplik, tunn, hvit, i omkretsen smäluden, n. bomulls-
lik; tänderna fingerlikt inskurna. — Jrpex FR; Hydnum pseudobo-
letus De C., FR. Syst. myc.

25. Polystictus (Fr) Karst.

1. P. circinatus (FR.) Karst.

Hatten sammansatt af tvänne lager, det undre kork-
artadt, trädhärdt, det öfre flocköst, mjukt.

Hogar af granbarr, m. r. Finl. (Brödtorp i Nyland:
E. Hisinger); Skand. (Upsala).

Hatten svampigt korkartad, kompakt, tjock, cirkelrund, platt,
sammetshärig, utan bälten, ut- och invändigt brandgult rostfärgad,
9—12 cm. bred; foten hard, n. jemntjock, beklädd med ett rost-
eller brandgult ludd, omkr. 3 cm. lang ock tjock; porerna nedlöpande,

m. sma, hela, brungrå, inuti bruna, 7 mm. långa; sporerna bredt

elliptiska 3—4 mmm. långa, 2—3 mmm. tjocka. — Polyporus FR.

2. P. tomentosus Fr. ROSTK., t. 7.

Brandgul, filtluden; hatten hard, utan bälten; porerna
helbräddade.

Barrskog., r. 8—10. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl.
(Merimasku, Tammela); Skand.

Hatten korkartad, m. oregelbunden, platt, äldre nedtryckt, 3—5
em. bred; foten än jemntjock, an upp- och nedtill tilltjocknande, cen-
tral eller lateral, 2—4 cm. hög; porerna likformiga, trubbiga, m. små,
i början ôfvertäckta af ett hvitaktigt doft. Ganska nära beslägtad
med följ., men tjockare. — Polyporus rufescens Rostk.

3. P. perennis (Linn) FR. BULL., t. 28, 449, f. 2.

Först kanel-, sedan dadelbrun; hatten med tydliga bäl-
ten; porerna hvasskantade, sargade.

Sandjord, stundom murkna stubb., a. Ryssl.; Finl.;
Skand.

Hatten laderartad, seg, tunn, n. trattlik, äldre plattad, sammets-
hårig, slutl. n. glatt, 1—10 cm. bred; foten teml. fast, vid basen

it
|
|
it
IK
is

68

uppsvälld, sammetshårig; porerna vinkliga, m. små, i början öfvertäckta
af ett hvitt doft, sedan bara. Vanl. spridd. — Boletus Linn.; Bol.
coriaceus BULL.; Bol. subtomentosus BoLr., t. 87.

Var. fimbriatus ROSTK.
Hatten i kanten fransad.

4. P. pictus (SCHULTZ.) FR. BULL., t. 254.

Rostfärgad eller brunaktig; foten smal, alldeles glatt,
nedåt afsmalnande.

Jord, m. r. Skand. (Upsala).

Hatten läderartad, tunn, platt, naflad, med mer eller mindre
tydliga bälten, finluden, äldre n. glatt, i kanten fransad, omkr. 3 cm.
bred; porerna n. runda, hela, små, af hattens färg, men mörkare.
Flockvis växande, vanl. sammanflytande. — Boletus ScHuLtz.; Bol.
fimbriatus BULL.

5. P. scutellatus (BORSZCZ.) KARST.

Hatten läderartadt hinnaktig, naflad, blekt sämskfärgad,
sammetshårig med inblandadt gråaktigt silkesludd; foten
spröd, rödbrun; porerna rostfärgade.

Jord. 5,9. Ryssl. (nära Ochotska hafvet).

Hatten kretsformig, platt, i kanten m. tunn och sargad, slutl.
smutsgråaktig, med ringformiga bälten och strålvisa strimmor, 3—5
cm. bred; foten n. filtluden, nedåt tilltjocknande, 3 cm. lång, 4—7
mm. tjock; porerna 5—6-vinkliga, tunna, slutl. tandadt sargade. Var.

med förgrenad fot (var. ramosus Borszcz.)

6. P. Schweinitzü Fr. Sv. Bot. t. 720.

Hatten sträfluden, skroflig, dadelbrun, äldre svartbrun;
porerna gulaktigt olivgröna.

Bland- och barrskog., helst nära trädstamm., 9. Finl.
(Åbo, Tammela); Skand.

Hatten svampigt korkartad, m. mjuk, slutl. hårdnande, torr,
spröd, tjock, än regelbunden, platt skålformig, än mångformig, ofta half,
sammanfiytande, i kanten gul; foten m. kort, stundom otydlig, tjock,

69

rostfärgad; porerna stora, olikformiga och olikstora, sargade, vid be-
röring bruna. Stor, stundom ända till en fot bred. — Boletus Sisto-

trema ALB. & Souw.; Sistotrema spadiceum SWARTZ.

7. P.? rufescens FR. Sow., t. 191.
Köttröd; hatten kort sträfhärig; porerna bugtiga
Gräsbev. st., nära gamla stamm. af pilarter, m. r. Skand.

(Skåne).
Hatten svampig, mjuk, olikformig; foten kort, oregelbunden;
porerna vida, sargade, hvitaktigt köttröda. — Boletus biennis Sow.

(Inonotus spongia (FR.) ).

26. Xylopilus Karst.

1. X. crassus (FR.) Karst.

Hattarne gråaktigt sotbruna, tjocka; fötterne tufvigt
sammanväxta; porerna n. kanelbruna.

Trädstamm., m. r. Skand. (Skane vid Kullaberg).

Hattarne fnôsklikt vedartade, m. hårda, halfva, tegellagda, öfver-

dragna med en skorpartad hud; porerna sma, runda, likformiga. Bil-

dar stora tufvor. — Polyporus Fr.

27. Inonotus Karst.

* Hatten hudlös, i början köttig eller spongiös, saftig.

+ Hatten spongiös, stäfhärig eller finluden. Ettariga.

1. In. spongia (FR.) KARST. -

Tufvad; hattarne skrofligt rynkiga, kort sträfhäriga,
liksom skabbiga, mörkt rostfärgade, torra dragande i brand-
gult; porerna lifligt svafvelgula, torra brunaktiga.

Gamla granstubb. Skand. (Upsala).

Hattarne halfva, talrika, tegellagda, plattade, n. fibrösa, mjuka,
spongiösa, vattenaktiga, torra spröda, 8—15 cm. breda, 1—2 cm.
tjocka; porerna grunda, medelstora, hela. Närmast beslägtad med

Polystictus Schwveinitzü. — Polyporus Fr.

ee

arte Dele ree an st OF cade ra elas ee r

70

2. In. corruscans (FR.)

In- och utvändigt guldgul, glänsande; hatten finluden.

Gamla ekstockar, m. r. Skand. (Stockholm).

Hatten spongiöst fibrös, mjuk, klumplik, med ingen eller m.
trubbig kant, utan bälten, uppnäende storleken af två fots diameter;
porerna m. små, n. runda, m. olikformiga, af hattens färg, men mör-

kare. — Polyporus FR.

3. In. hispidus (BULL.) Karst. Huss., t. 29, 31.

Hatten kompakt, n. rostfärgad, dess substans samman-
satt af divergerande fibrer; porerna fransiga, blekare.

Gamla löfträdsstamm., r. 7—9. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten spongiöst kôttig, half, dynlik, sträfhärig, 10—16 cm.
bred; porerna m. små, runda, lätt lossnande, gulaktiga, äldre brun-
aktiga; sporerna ockragula, 5—6 mmm. långa, 3 mmm. tjocka. —
Boletus Buzz; Bol. velutinus Sow., t. 345; Polyporus Fr.

4. In. cuticularis (BuLL.) Karst. BULL., t. 462. |

Hatten tunn, rostbrun, äldre svartnande, med fibröst
fransig och inböjd kant, dess substans sammansatt af lösa,
parallela fibrer.

Gamla löfträdsstamm. 9, 10. Ryssl. (S:t Petersburg);

Fin]. (Mustiala); Skand.
Hatten spongiöst köttig, äldre saftlös, plattad, kort sträfhärig

eller filtluden; porerna m. sma, djupa, först bleka, sedan rostfärgade;
sporerna ockragula, 5—6 mmm. långa, 3 mmm. tjocka. — Boletus
BuLL.; Polyporus Fr.

5. In. rheades PERS.

Hatten besatt med korta, styfva, platta borst eller fi-
briller, äldre bar, helbräddad.

Stamm. af Cembratallen, m. r. Ryssl. (Sibirien).

Hatten spongiöst köttig, half, kullrigt platt, med otydliga bäl-
ten, glänsande, gulaktigt rostfärgad, 6—15 cm. bred; porerna n. lik-
formiga, kanelbruna.

71

++ Hatten köttigt seg, mjuk, luden. Öfvervintrande.
— Hapalopilus KARST.

6. In croceus (PERS.) KARST.

Hatten kéttig, filtluden, gulaktig; porerna saffransgula.

Fôrmultn. ekstockar. Skand.

Hatteu mjuk, inuti fibrös, utan bälten, yngre omvriden, slutl.
utböjd, betäckt af ett saffransfärgadt, slutl. försvinnande ludd, omkr.
10 em. bred; porerna grunda, olikformiga, teml. stora. Vid torkning
svartnande. — Boletus PErs.; Polyporus FR.

7. In. nidulans (FR.) Karst. SAUND. & Sm., t. 45, f. 1.

Hatten m. mjuk, blekt réd-, eller ockragul; porerna
smutsigt brandgulaktiga.

Döda löfträd, h. o. d. Ryssl; Finl.; Skand.

Hatten köttig, elastisk, n. dynlik, merendels långsträckt, i början
luden, sedan n. glatt, utan bälten, inuti likafärgad, med utstående, n.
trubbig kant, 2—3 cm. tjock; porerna djupa, medelstora, olikformiga
van]. vinkliga. — Polyporus Fr. Pol. rutilans SAUND. & Sm.; Bole-
tus suberosus BULL., t. 482.

Var. spongiosus (FR.) Karst. BoLr., t. 165.

Utbredd, filtluden, n. brandgul.

Björkgrenar. Skand.

8. In. rutilans (PERS.) KARST. PERS. Icon. et descr.,
t. 6, f. 4.

Hatten tunn, in- och utvändigt brandgult kanelfargad;
porerna kanelbruna.

Döda rönn- och haggstam. Finl. (Mustiala); Skand.

Hatten köttig, mjuk, seg, först luden, sedan n. glatt, utan bäl-
ten, urbleknande, till formen varierande; porerna grunda små, likfor-
miga, n. glänsande. — Boletus Pers; Polyporus Fr.

Var. ribicola KARST.

Blekare och mindre; porerna olikformiga, rundade eller
n. vinkliga, medelstora.

Stamm. af Ribesarter. Finl. (Mustiala).

72

** Hatten betäckt af en tunn, fibrös hud, kork- eller
läderartad, af torr beskaffenhet. Ettåriga. — Inoderma
KARST.

9. In. vulpinus (FR.) Karst. KALCHBR., t. 36, f. 1. b.

Hatten kort sträfhärig, gulaktig, mer eller mindre
stötande i brandgult, inuti vedfärgad eller mörkare, rost-
brunaktig.

Löfträd, företrädesvis aspar, m. r. Ryssl. (Minussinsk
i Sibirien); Skand. (Upsala).

Hatten korkartad, tunn, half, baktill stundom utbredd eller ut-
sträckt, n. dynlik, utan bälten med hvass, inböjd kant, 3—9 em. bred;
porerna m. långsträckta, n. likformiga, medelstora, bleka, i början öfver-
dragna af ett hvitt doft, äldre bara, sargade, ofta olikformiga, brand-
gult kanelbruna, omkr. 1,5 cm. djupa. — Polyporus Fr.; Pol. hispi-
dus RostK., t. 31; Pol. populinus SCHULz.; Pol. cuticularis WAHLENB.

Var. Schulzeri KALCHBR., t. 36. f. 1, a.

Hatten rostbrunaktig, med tydliga, mörkare bälten,
borstbärande.

Ekar.

10. In. fibrillosus KARST.

Hatten försedd med tilltryckta plattborst, blekt rost-
brunaktig, med dragning i purpurrödt, inuti rostfärgadt po-
meransgul. |

Asp- och tallstockar. m. r. 7—9. Finl. (Tammela, Sideby).

Hatten korkartad, half, plattad, med otydliga bälten, inuti löst
fibrös, dess kant tunn och nedböjd, 3—8 cm bred; porerna teml.
stora, olika stora, sargade eller tandade, blekt rostgula, omkr. 5 mm.
djupa. Stundom tegellagd. — Polyporus Karst. Sydv. Finl. Polyp.

ll. In. leporinus (FR.) KARST.
Hatten luden, i fuktig väderlek umbrabrun, stötande i

olivgrönt eller kaffebrunt, i torr rostgul; porerna m. smä,
mörkbruna.

73

Gamla trädstamm., m. r. Skand. (Upsala).

Hatten korkartad, mjuk, half, luden, slutl, glatt, utan bälten,
med utstående, hvass kant och ofta strålformiga strimmor, 6—9 cm.
bred; porerna inuti öfverdragna med ett grågrönt doft, n. långsträckta,
teml. korta, med hvasskantade mellanväggar — Polyporus ER.

12. In. triqveter FR.

Hatten besatt med korta, tjocka, styfva, tätt samman-
filtade hår, mörkbrun, vid basen fotlikt utsträckt; porerna
först rostfärgade, sedan bruna, med olivgrön anstrykning.

Tallstubb., m. r. Ryssl. (Reval); Skand. (Femsjö).

Hatten korkartad, trähård, sammanflytande, med utstående, vå-
gigt flikig, gulaktig kant, invändigt först rostfärgad, sedan olivbrun;
porerna grunda, m. små, olikformiga, öfverdragna af ett skimrande, hvitt
stoft, slutl, sargade, labyrinthformiga. — Polyporus FR.

13. In. radiatus (Sow.) Karst. KLOTZSCH., t. 461.

Hatten i början sammetsluden och brandgul, med strål-
formiga rynkor.

Torra stamm., helst af al och Salixarter, a. Höst och
vinter. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten korkartad, styf, n. trähård, äldre n. glatt och mörkt
rostbrun, inuti brandgul, med utstående, bugtig kant, 3—6 cm. bred;
porerna m, små, olikformiga slutl. sargade, bleka, silfverblänkande,
slutl. rostfargade eller kanelbruna; sporerna 4—6 mmm. långa, 3—4
mmm. tjocka. Tegellagd, sammanflytande. — Boletus Sow., t. 196;
Polyporus Fr. Hym. eur.; Trametes Fr. Summ. Veg. Scand.

14 In. nodulosus (FR.) Karst.

Hatten knöllik, utan bälten, ulligt rynkig och skroflig,
m. hard, brandgul, äldre rostbrun.

Stamm. af bok och björk. Finl. (Mustiala); Skand.

Hatten trähärd, sammanflytande, tresidig; porerna grunda, vanl.
runda, olika stora, sargade, ljust kanelbruna, silfverblänkande.

14

28. Ischnoderma Karst.
1. Ischn. resinosum (SCHRAD.) Karst. Fl. Dan.,t. 1138.
Hatten luddig, kaffe- eller kastanjebrun, i början kôt-
tig; porerna bleka, slutl. kanelbruna.
Gamla löfträdsstamm., m. r. Ryssl. (S:t Petersburg);
Skand.
Hatten i början köttig, sedan korkartad, beklädd med en fast-

växt, hård, finsprickig, sträf, harzartad hinna, stundom med bälten,
äldre rynkig, inuti blekbrun, i kanten ned- eller inböjd och klufven,
6—18 cm. bred, 10—20 mm. tjock; porerna små, likformiga, i bör-
jan m. grunda och hvitaktiga. Understundom tegellagd. — Boletus
SCHRAD.; Bol. rubiginosus SCHRAD.; Bol. confluens Rostk., t. 34; Bol.
fuscus PERS. Syn.; Polyporus Fr.

* benzoinum (WAHL.) Karst. KALCHER. t. 36, f. 1.

Hatten korkartad, seg, musselformig, betäckt af ett
tunnt, sträft ludd, mörkt rostfärgad, med otydliga, svartaktiga,
harzglänsande bälten och hvitaktig, stundom blåaktig, tunn,
vanl. klufven kant, äldre rynkig, hårdnande, n. vedartad,
umbrabrun, 9—15 cm. bred, 5—8 mm. tjock; porerna små,
m. grunda, likformiga, vedfärgade, i mynningen hvita eller
hvitaktiga, vid beröring brunaktiga, slutl. umbrabruna. Köt-
tet blekbrunt, i början saftigt, utan bälten.

Skuggiga barrskog., på granstubb., h. o. d. 8, 9. Ryssl.;
Finl. (Merimasku, Åbo, Tammela, Helsingfors, Wasa); Skand.

Vanl. tegellagd och Inktande af vanilj. Sporerna rundadt ellip-
tiska, gulaktiga, 4—6 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka. — Boletus
WauL.; Polyporus Fr. El., KALCHBR.; Po’. morosus KALCHER. Bot.
Zeit.; Trametes Fr. Epicr.

2. Ischn.? dryadeum (PERS.) KARST. BULL., t. 458.
Huss. I, t. 26.

Hatten tjock, skroflig, glatt, brunaktig eller n. rostbrun;
porerna ganska djupa, rostfärgade.

75

Ekstamm., m. r. Ryssl. (Mglin i Cernigow) ; Finl.
Runsala). is

Hatten först köttig, sedan korkartad, dynlik, med tunn, mjuk
ud, inuti rostfärgad och försedd med otydliga bälten, dess kant i vat
äderlek utsipprande vattendroppar; porerna runda, med tunna, mjuka
ellanväggar, i mynningen blekare. Är en ibland de största Tickor.

Boletus PErs.; Bol. pseudoigniarius Buzz; Polyporus Fr.

29. Fomes Fr.

* Hatten beklidd med en m. hard skorpa, glatt; por-
lagret hvarfvigt. Mångåriga.

1. F.? mirus KALCHBR. SZIB. es DELAMER. GOMB.,
et 3.

Substansen fnöskartad, mjuk, rostfärgad; porerna sam-
manhängande, icke lagrade, m. djupa (6 cm. eller derutöf-
ver), med liten, rund, hvit, liksom med en kalkskorpa öfver-
dragen mynning.

Lôfträdsstamm. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien).

2. F. vegetus FR.

Hatten beklädd med en tjock, franskiljbar hud, kaffe-
brun; porerna lätt lossnande; ärslagren skilda fran hvarandra
af ett flockést mellanlager.

Almstamm., m. r. Skand. (Halland).

Hatten m. tunn, vid, platt, glanslés, med concentriska fåror och

ett bredt årsbälte, af flockös, lös substans; porerna umbrabruna, m.
små. En af de största Tickor, hastigt tillväxande, redan första året
uppnående en bredd af en fot. Lemnar fnöske.

3. F. Stevenü LÉv. DEMID. Exp., t. 2.

Hatten blekt kanelbrun, inuti kaffebrun; porerna um-
brabruna, i mynningen hvitaktiga.

Murkna stubb. af Salix, m. r. Ryssl. (Minussinsk).

16

Hatten halfeirkelformig, plattad, beklädd med en spröd, skorp- |
lik hud. Till yttre utseende lik Fomes applanatus. Enligt fig. ar”

hatten grå samt af bruna bälten fläckig.

4. F. roburneus FR.

Hatten m. hård, tresidig, utsträckt, gropigt knölig, |

beklädd med ett lacklikt lager, svartaktigt brun.
Ekved, m. r. Skand. (Westergöthland).

Hatten glatt, glanslös, i kanten blek; porerna kullriga, m. smä, |

umbrabruna, med purpurröd anstrykning. Nästan stenhård.

5. F. applanatus (PERS.) Fr. KLOTZSCH., t. 393. —M

Utplattad Fnöskticka.

Hatten m. mjuk, beklädd med en styf, slutl. spröd, |

skorplik hud, kanelbrun, med åldern grånande.

Skand.

Ek- och aspstockar, h. o. d. Ryssl.; Finl. (Södra Finl.); |

Hatten plattad, knölig, med otydliga bälten, 1 början mjölig, |

sedan bar, inuti löst flockös, med uppsvälld, först hvit, sedan kanel- —

brun kant; porerna ytterst sma, teml. djupa, n. rostfargade, med hvit-

aktiga, vid tryckning brunaktiga mynningar. Hattens kant yngre i ©

vat väderlek utsipprande vattendroppar. Lukten syrlig. Lemnar godt

fnöske, — Boletus Purs.; Polyporus dyadeus Rostk., t. 9.

6. F. fomentarius (Linn.) Fr. Sv. Sv., t. 62. —"

Äkta Fnöskticka.

Hatten glatt, glanslös, rostfärgad, äldre gra, i kanten

och inuti mjuk, flockös och gulbrun eller rostfärgad.
Lôfträd, helst bok och björk, a. Ryssl.; Finl.;
Skand.

Hatten hofformig, tjock, i ytan m. hard och m. ojemn af con-
centriska ringar; porerna ganska djupa, m. sma, mörkt kanelbruna,
yngre öfverdragna af ett grått pulver. Hatten half, dynlik. Ensam,
stundom sammanflytande och tegellagd. Lemnar det bästa fnöske. —
Boletus Linn.

17

* Jeuciticus KALCHBR.
Hatten snohvit.
Sibiriska ärtträdet. Ryssl, (Minussinsk).

7. F. nigricans Fr. QUÉL. t. 19, f. 3.

Hatten glatt, glänsande, svart, i kanten och inuti rost-
ärgad.

Björk, a. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten dynlik, m. tjock, ut- och invändigt m. hård, med täta,

oncentriska ringar och trubbig kant; porerna ytterst små, plana, bara,

ostfärgade; årslagren sammanflytande.

8. F. igniarius (LINN.) FR. VENT. t. 6, f. 4.

Hatten öfverdragen af ett tunnt lager af fint, ljusgrått,
illtryckt ludd, rostfärgad, med åldern svartnande.

Stamm. af löfträd, synnerligen al, a. Ryssl.; Finl.;
kand.

Hatten i början n. klotrund eller knöllik, sällan hof- eller njur-
ormig, tjock, m. hård, 1 ytan skrofligt ojemn, glanslös, med rundad
rubbig kant, inuti rostfärgad, med bälten; porerna ytterst små, kull-
iga, först betäckta af ett ljusgrått, fint ludd, sedan bara, mörkt rost-
ler kanelbruna; årslagen sammanflytande. Ensam. Var. upp- och
edvänd. Till fröske otjenlig. — Boletus Linn.; Bol. obtusus PERS.

(F. salicinus (Pers.) ).

** Hatten sträf, skroflig, eller hårig. — Trametes FR.
r. D.

9. F. fulvus FR.

Hatten tresidig, 1 början kort sträfhårig eller luden,
randgul, med åldern grånande.

Stamm. af löfträd, helst asp, m. r. Ryssl. (Reval); Finl.
(Åbo); Skand. (Upsala).

Hatten m. hård, kullrig, slät, äldre gropig; porerna grunda, runda,
m. små, kanelbruna, yngre öfverdragna af ett grågult stoft.

78

10. F. salicinus (PERS) Fr. Quéz., t. 17, f. 6.

Hatten glatt, till största delen, ofta helt och hållet
upp- och nedvänd, kanelfärgad, slutl. ljusgråaktig; porerna |

om. små.
Stamm. af poppel och videarter, synnerligen sälg,
h. o. d. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten vedartad, hård, vågig, med kort, trubbig, utstående, i
början luden kant; porerna runda, rost- eller kanelbruna. Föga
skiljd från följ., möjligen endast en äldre form af denna. — Boletus
PERS. pr. p.

ll.” P. conchatus (PERS) Fr. Queen, E70

Hatten filtluden, utbredd, n. musselformigt utböjd,
dadelbrun.

Stamm. af videarter och bok. Skand.

Hatten kork- eller fnöskartad, tunn, stundom helt och hället

upp- och nedvänd, med concentriska färor och hvass kant; porerna
grunda, m. små. — Boletus PERS.

* F, Lonicerae (WEINM.) KARST.

Hatten skrofligt filtluden, i kanten uppsvälld och rost-
färgad; porerna medelstora, i början gräpudrade.

Gamla stamm. af Loniceraarter, m. r. Ryssl. (S:t Peters-
burg); Skand. (Smäland).

Hatten korkartad, härd, utbredd och utböjd, n. tunn, brunsvart,

med otydliga bälten; porerna smä, n. runda, brandgult kanelbruna.
— Polyporus WEINM.

12. F. Ribis (SCHUM.) Karst. ROSTK., t. 83.

Hatten plattad, först rostfärgad, sedan umbrabrun.

Rotter och stamm. af Ribesarter, r. Ryssl. (Reval);
Fini. (Abo, Kyrkslätt); Skand.

Hatten korkartad, teml. slat, sammetshärig, med hvass, brand-
gulaktig kant, inuti n. brandgul; porerna grunda, m. små, bara brand-
gulaktiga. — Boletus Scaum.; Polyporus Fr.

79

13. F, pini (BROT.) Karst. KLOTZSCH.. t. 380.

Hatten m. hård, dynlik, sprickigt Skroflig; porerna
tegelfärgadt rostgula, slutl. mörkt rostfärgade eller n. ka-
nelbruna.

Tallstamm., h. o. d. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten korkartad, trähård, stundom plattad, med concentriska
fåror, sträf, först rostbrun, sedan svartaktig, inuti brandgult rostfär-
gad, 5—10 em. bred; porerna runda eller aflånga, teml. stora. En-
sam, understundom tegellagd. Lukten svag. — Boletus Bror.; Tra-
metes radiciperda Hart.; Tr. Pini Fr. Epicr.

14. F. odorata (WuLF.) Karst. SCHAEFF., t. 106.

Hatten teml. mjuk, luden, ut- och invändigt brandgul;
lukten behaglig, n. lik den af fenkol.

Gran- och tallstockar, h. 0. d. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten korkartad, mångformig, vanl. dynlik, brandgul, med drag-
ning i rost- eller kanelbrunt, äldre utbredd, med concentriska fåror,
skrynklig och svartaktigt umbrabrun, i kanten brandgult kanelbrun,
6—15 cm. bred; porerna aflanga eller n. runda, brandgult kanel-
bruna. — Boletus WULF.; Bol. annulatus SCHAEFF.; Trametes FR.

15. F, protracta FR.

Hatten långsträckt, utan bälten, brandgul, äldre mel-
lanbrun.

Tall- och granstockar, r. Finl. (Nådendal); Skand.
(Smäland, Upland, Dalarne).

Hatten korkartad, trähärd, tresidig, i början ut- och invändigt
brandgul, äldre kaffebrun; porerna runda, trubbiga, teml. glesa, me-
delstora, brandgula. Växer i rader. — Lenzites saepiaria var. po-
rosa Fr; Trametes Fr. Hym. eur.

30. Gleophyllum Karst.
1. Gl. saepiarium (LINN.) Karst, SCHAEFF., t. 76.
Hatten borstharigt filtluden, skroflig, först brandgul,
sedan dadel- eller kanelbrun, slutl. kaffebrun eller svart-

30

aktig, med hvit, slutl. gulnande kant, inuti brandgul; lamel-
lerna först gulaktiga, sedan likafärgade med hatten, slutl.
rostfärgade, hvitgråa eller svartbruna.

Tall- och granstockar, a. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten läderartad, hård, teml. tunn, plattad, half, cirkelformig,

njurlik eller långsträckt, stundom hel, ofta sammanflytande uti rader,
vanl. med tydliga, ringformiga bälten och fåror, 2—10 cm. bred; lamel-
lerna m. styfva och fasta, greniga, mer eller mindre anastomoserande,
helbreddade eller tandade. — Agaricus Linn.; Ag. hirsutus SCHAEFF.,
Daedalea saepiaria Fr. Syst. myc.; Lenzites Fr. EPIOR.

2. Gl. abietinum (BULL.) Karst. BULL., t. 442. 1. 2,
task.

Hattten upp- och nedvänd, i öfre kanten utböjd, mjuk,
först umbrabrun och filtluden, sedan grå och n. glatt; la-
mellerna Öfverdragna af ett grägrönaktigt stoft.

Förmultn. granved. Ryssl.; Finl. (Mustiala); Skand.

Hatten läderartad, tunn, längsträckt, stundom helt och hället
upp- och nedvänd, utan bälten, stundom uppnäende en längd af en
fot, omkr. 2 cm. bred; lamellerna nedlöpande, glesa, enkla, olika
långa, understundom sargadt tandade. — Agaricus BuLL.; Lenzites FR.

3. Gl. septentrionale KARST.

Hatten blek, stötande n. i brunt, med hinnaktig, svart-
aktig kant; lamellerna enkla, m. breda, svartbruna.

Björkstockar, m. r. Finl. (Kuusamo, Soukelo, Kola).

Hatten läderartad, half, teml. kullrig, vid basen hvälfd, äldre
glatt, med strålformiga rynkor och concentriska bälten; lamellerna
tättsittande, bukiga. — Lenzites Karst. Enum. Fung. Lapp.

4. Gl. cinnamomeum (FR.) Karst.

Ut- och invändigt kanelbrun; hatten med concentriska
faror; lamellerna smala.

Ekstockar. Skand. (Småland).

Hatten läderartad, fast, plattad, luden, half; lamellerna teml.

81

glesa, spända, olika långa och vanl. enkla, helbräddade. — Lenzi-
tes FR.

31. Poria (Hill.) Karst.
1. P.obliqva (PERS.) Karst. ROSTK., t. 7. — Sprängt.

Utväxt afsprängande barken, i omkretsen upprätt och
kamlik, först blek, sedan dadelbrun, slutl. svartaktig.

Gamla lôfträd, r. 8, 9. Ryssl.; Finl. (Mustiala); Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd; porerna omedelbart fastväxta vid
matrix, ytterst små, djupa, trubbiga, n. femkantiga, vanl. sneda. Ut-
bildas på gamla löfträd mellan barken och veden på hela stammen.
— Boletus Pers; Polyporus FR.

2. P. unita PERS.

Dadelbrun, i omkretsen nedtryckt.

Granved, m. r. Skand.

Utbredd, n. slat, glatt, bar, glanslös; porerna omedelbart fast-
växta vid matrix, ytterst sma, tunna. —- Polyporus PERS.

3. P. subspadicea (Fr.) Karst. RoSTK., t. 57.

Fruktkroppen i omkretsen byssusartad och hvit; porerna
i början ôfverdragna af ett hvitaktigt stoft, sedan gråa eller
gråbruna, slutl. mörkbruna.

Murk. björk- och bokved, m. r. Ryssl. (S:t Petersburg);
Skand.

Utbredd, tunn, n. slät, i början mjuk, hvitaktig, sedan tillhård-
nande, kaffebrun; porerna grunda, olikformiga, m. små. — Polyporus
Fr.; Pol. murinus ROSTE., t. 57.

4. P. sorbicola (FR.) KARST.

I början mellanbrun, med hvit kant, sedan n. inväxt,
glatt, n. slat och helt svart.

Rönnar, m. r. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen först n. cirkelformig, sedan sammanflytande, läng-
sträckt, n. begränsad, men okantad; porerna ytterst smä, trubbiga,
hela. — Polyporus FR.

82

5. P. ferruginosa (SCHRAD.) Karst, GREV., t. 155.

Tjock, brandgult kanelbrun, i omkretsen steril; porerna
kanelfirgade,* sma. |

Löfträd, h. o. d. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen n. utbredd, hård, fast, olikformig, glatt, utväxt
rost- eller dadelbrun; porerna ganska djupa, n. runda, stundom sar-
gade och sneda. 2—3 cm. tjock. — Boletus Scurav.; Polyporus FR.

6. P. contigua (PERS.) KARST.
Teml. tjock, glatt, n. kantad; porerna teml. stora.

Gran- och tallved, h. o. d. Ryssl.; Finl.; Skand.
Fruktkroppen n. utbredd, fast, yngre i kanten luden, kanelbrun;

porerna runda, likformiga, trubbiga, hela, kanelbruna, i början med
dragning åt rostbrunt. 2 mm. — 1 cm. tjock, stundom med upp-
böjd och skroflig kant. — Boletus Pers; Polyporus Fr.

* P, floccosa (FR.) KARST.
Obegränsad, flockullig.
Torra grenar af äppleträd, m. r. Skand.

Radvis sammanflytande, tunn, här och der afbruten, brandgul,

kanelfärgad; porerna medelstora, runda, hela.

7. P. laevigata (FR.) KARST.

Läderartadt styf, äldre lossnande, slät, kanelbrun, un-
dertill beklädd med en styf hud.

Trädbark, helst af björk. Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, begränsad, men icke kantad, glatt;
porerna ytterst små, runda, hela. Omkr. 2 mm. tjock. — Poly-
porus FR. -

* P, emollita (FR.)
Fastväxt, torr sprickig.
Gamm. ekved. Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, obegränsad, slät, glatt: porerna som
hos hufvudarten.

83

8. P. Blyttii (FR.) Karst.

Hinnaktig, lifligt kanelbrun, med n. bar, blekare kant.

Ved. Skand. (Norge).

Fruktkroppen utbredd, tunn, fastväxt; porerna ytterst små, re-
gelbundna. —- Polyporus FR.

9. P. punctata (FR.) Karst.

Inväxt, isgrä, inuti rostfärgad; porerna under försto-
ringsglas svartpunkterade.

Granbark, m. r. Skand. (Christiania).

Oregelbundet eller radvis utbredd, härd, tunn, glatt; porerna
ytterst smä.

10. P. rixosa KARST.

I omkretsen fint filtluden och blek, med ockragul an-
strykning; porerna vinkliga, rostfärgade, stötande i saffrans-
gult, medelstora eller teml. smä.

Granved, 8—11. Finl. (Tammela, Åbo, Wasa).

Vidt och oregelbundet utbredd, tunn, teml. mjuk; porerna grunda,
tunna, slutl. ofta sargade, med äldern mörknande.

ll. P. collabens (Fr.) Karst.

Svampigt mjuk, grätt brungul; porerna omedelbart fast-
växta vid matrix, torra insjunkna.

Förmultn. tallved. Skand. (Östergöthland).

Vidt och obegränsadt utbredd, tunn, fastväxt; porerna ytterst
smä, n. mikroskopiska.

32. Sistotrema Pers.
1. S. balticum DIETER.
Brunsvart, med fot.
Barrskog. Ryssl. (Heimar i Estland).

Hatten köttig, oregelbunden, horizontel, i midten nedtryckt,
7—10 mm. bred; foten central eller excentrisk, köttig, äldre n. ihälig,
likafärgad med hatten, 4—5 mm, lång; fallorna skiflika, nedlépande,

84

rödbruna, stötande mer eller mindre i svart, i eggen hvitaktiga, Före-

~

kommer enstaka.

2. S. confluens PERS. GREV.. t. 248.

Snôhvit, vid torkning gulnande, vanl. med fot.

Sandjord, vid väg., 8, 9. Ryssl. (S:t Petersburg, Moskva);
Finl. (Mustiala); Skand.

Hatten u. köttig, hel, ofta half, spadlik, olikformig, stundom
sammanflytande, horizontel, 1—4 cm. bred; foten excentrisk eller
lateral, trind eller hoptryckt, nedåt afsmalnande, 7—15 mm. hög;

fållorna skiflika, flerbüjda; sporerna hvita, 3—4 mmm. långa, 2—3

mmm. tjocka. — Hydnum sublamellosum BuLL., t. 453, f. 1.

Var. membranaceum Op.

Hatten tunnare, hinnaktig, utbredd, vanl. sammanfly-
tande; foten kort eller ingen, m. smal.

Mossbev. st. Tillsammans med hufvudformen.

33. Merulius (Hall.) Fr.

1. M. tremellosus SCHRAD. Fl. Dan., t. 1553, 776, f. 1.
Fruktkroppen gelatinöst broskartad.
Förmultn. stockar, a. 8—12. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen upp-nedvänd, i början vanl. cirkelformig, sedan
longitudinelt utbredd samt 1 kanten fri och utböjd, filthårig, hvit, med
strålformigt tandad kant; fållorna m. oregelbundna, bildande medel-
stora nätformiga porer, rödlätta eller rödgulaktiga, stundom hvitbleka;

sporerna cylindriska, hvita, omkr. 4 mmm. långa och 1 mmm. tjocka.

Var. spongiosus FR.
Fruktkroppen spongiös, kort sträfhårig.

2. M. aurantiacus KLOTZSCH.

Fruktkroppen filtluden, med bälten, gul eller grå; fâl-
lorna pomeransgula.

Björkbark. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien).

35

Fruktkroppen köttigt läderartad, utbredd” och utböjd; fällorna
fina, n. porformiga.

3. M. niveus FR.

Snöhvit, äldre med ockragul anstrykning, i midten eller
baktill fastväxt; fruktlagret först slätt, sedan nätformigt rynkigt.

Fortork. alar, sällan björkar, höst och vinter. Ryssl.;
Finl.: Skand.

Fruktkroppen upp-nedvänd, m. mjuk, hinnaktig, glatt, med 2
eller 3 ringformiga bälten, i kanten uppböjd, snöhvit och n. filthärig,
2—4 cm. bred; fållorna bildande n. nätformiga, m. grunda porer,
snôbvita; sporerna aflångt cylindriska, 3 mmm. långa. Yngre n.
bomullslik och snöhvit, ofta tegellagd. — Merulius serpens Somm.

4. M, petropolitanus FR.

Fruktkroppen yngre n. rostbrun, äldre blekgul; fållorna
ständigt blekt brandgula.

Torra algrenar, m. r., om hösten. Ryssl. (S:t Peters-
burg); Skand. (Upsala, Stockholm).

Upp-nedvänd, tunn, m. mjuk, af bomullslik substans, hinnaktig,
äldre i kanten utböjd, tilltryckt luden, rynkig; fruktlagret veckadt,
torr n. kanelbrun; fållorna uppsvällda, oregelbundna, bildande grunda,
bugtiga porer.

5. M, corium FR. BULL., t. 402.

Mjuk och tunn, hinnaktig, luden, hvit; fruktlagret kött-
fargadt eller blekt sämskfärgadt.

Löfträd, m. r. Skand. (Skane).

Upp-nedvand, slutl. i kanterna fri och utböjd; fâllorna bildande
nätformiga porer. Till form och färg varierande. — Auricularia pa-
pyrina BULL.; Boletus purpurascens De C.

6. M. aureus FR.
Guldgul, i omkretsen hvit, tunn, luden, byssusartad.

Fôrmultn. tall- och granved, h. o. d. 7—12. Ryssl.; Finl.
Skand.

86

Fruktkroppen utbredd, tunn, hinnaktig, löst fästad vid matrix,
ofta insänkt deri; fruktlagret veckadt porigt, krusigt; sporerna bredt
elliptiska, hvita, 5—6 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka.

7. M. himantioides FR.

Fruktkroppen undertill fibrillöst silkeshårig, lilafärgad;
fållorna forst smutsigt gula, sedan n. olivfärgade.

Förmultn. tall- och granved, 8—10. Finl.; Skand.

Fruktkroppen utbredd, bomullsartad, m. mjuk; fållorna bildande

nätformiga porer eller krusiga ringar; sporerna bredt elliptiska, hvita,
5—6 mmm, långa, 4—4,5 mmm. tjocka. Till utseende lik Mer.
lacrymans, men tunnare och bar.

8. M. molluscus Fr. Pers. Myc. eur. II, t. 14,
OR 2s

Köttröd, i kanten byssusartad, hvit.

Förmultn. tall- och granved, stundom på jord, 7—10.
Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen utbredd, tunn, mjuk, hinnaktig, lätt lossnande,
stundom i kanten uppböjd; fållorna bildande nätformiga porer eller
krusiga ringar; sporerna bredt elliptiska, 3-—4 mmm. långa 2—3

mmm. tjocka.

9. M. fugax Fr. Fl. Dan., t. 2027, £ 2:

Ytterst tunn, mjölkhvit.

Förmultn. trä och bark. 9—10. Ryssl. (Estland); Finl.;
Skand.

Fruktkroppen bomullslik, äldre hinnaktig, lätt lossnande; fållorna
nätformigt förenade, insjunkna framställande spridda rynkor.

10. M. porinoides Fr. PERS. Myc. eur. II, t. 14, f. 7.
Ytterst tunn, mjölkhvit.
Förmultn. trä och bark. 9—10. Finl.; Skand.

Skorplikt fastväxt, tunn, i omkretsen bomullslik, hvit; fållorna
porformiga,

87

ll. M. rufus Pers. Myc. eur. II, 16, f. 1, 3.
Röd, i omkretsen n. bar; fruktlagret likformigt porigt.
Förmultnadt trä, m. r. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien);

Skand.

Skorplikt fastväxt, ofta insänkt, vaxartadt mjuk, glatt; sporerna
elliptiska, 6 mmm. långa (enl, Quélet).

12. M. serpens Top.

Skorplikt fastväxt, först blek, sedan rödlätt.

Förmultn. gran- och tallved, h. o. d. 8—11. Ryssl.;
Finl.; Skand.

Tunn, äldre n. glatt, i omkretsen bomullslik och hvit; fållorna
kantiga, bildande nätformiga porer; sporerna aflånga, omkr. 4 mmm.
långa, 1—2 mmm. tjocka.

13. M. crispatus Fl. Dan., t. 716, f. 2.
Hvitaktig; fållorna stötande n. i grågrönt.
Alved, m. r. Skand.

Fruktkroppen fastväxt, tunn, i omkretsen likartad; fallorna anasto-
moserande, bildande slingrande porer, krusiga. Beslägtad med Trogia
crispa.

14. M, lacrymans (WuLr.) Fr. Sv. Sv., t. 70. —
Allmän Träfrätare.

Spongiôs, gulbrun, slutl. helt brun, fuktig, i kanten
utsipprande vattendroppar.

Slöjdadt trä i källare, boningshus o. s. v. Ryssl.; Finl.;
Skand.

Vidt utbredd, stundom i kanten uppböjd, i början tunn, bomulls-
lik och hvit, sedan tjock, spongiöst köttig och gulaktig, slutl. rost-
färgad, i kanten uppsvälld, hvitullig; fållorna m. oregelbundna, bil-
dande vida, nätformiga, tandade porer, af sporerna slutl. mjöliga;
sporerna elliptiska, rostfärgade, 10—12 mmm. långa, 5—6 mmm.
tjocka. Ar den största och skadligaste i hela sligtet. Angriper stun-
dom nybyggda hus, hvilkas trävirke den inom kort förstör. — Bole-
tus WULF.

88

15. M, sqvalidus FR.

Tunn, slät, glasklar, stötande i köttrödt, slutl. n. oliv-
färgad, i omkretsen hinnaktig, hvit. i

Stockar, företrädesvis i trummor, m. r. Ryssl (S:t
Petersburg); Finl. (Helsingfors); Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, hinnaktig, mjuk, undertill tilltryckt
fintrådig; fâllorna bildande nätformiga, slingrande porer; sporerna n.
rostbruna.

16. M. umbrinus FR.

Fruktkroppen i omkretsen bar och uppböjd; fallorna
umbrabruna.

Murkna granstockar, m. r. Skand.

Fruktkroppen hinnaktig, mjuk, begränsad; fållorna oregelbundna,
bildande nätformiga porer eller ringar. -— Xylomyzon taxicola PERS.
Myc. (eur: Il iyi, 67

34. Phlebia Fr.

1. Phl. merismoides FR. GREv., t. 280:

Först köttröd, sedan gulbla, undertill luden och hvit,
i omkretsen borsthärig och pomeransgul.

Mossbeklädda trädstammar., m. r. 9—1. Ryssl. (S:t
Petersburg); Finl. (Äbo?); Skand.

Fruktkroppen utbredd, slät, stundom förgrenad; fällorna enkla,
raka, tättsittande.

2. Phil. radiata Fr. Sow., t. 291.

Helt glatt, mörkt köttröd, i omkretsen strållikt tandad.

Löfträd, helst al, rönn, björk och vide, h. o. d. 8—12.
Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen i början kretsformig, sedan sammanflytande; fål-
lorna raka, i strålvisa rader; sporerna cylindriska, böjda, hvita,

4—5 mmm. långa, 1—1,5 mmm, tjocka. — Aurieularia auran-
tiaca Sow.

39

3. Phil. contorta Fr. Pers. Myc. eur., t. 18, f. 5.

Rödbrun, äldre kaffebrun; fallorna fläckvis gyttrade.

Rönn, m. r. 8—10. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl. (Ryska
Lappmarken?); Skand.

Fruktkroppen utbredd, teml. fast, obegränsad; fallorna greniga,
vanl. flerböjda, spridda. — Ricnophora carnea PERS. Myc. eur.

4. Phl. vaga FR.

Fruktkroppen i omkretsen ullig och smutsigt gulaktig;
fruktlagret gulaktigt grätt.

Murk. tall- och granved. Skand.

Fraktkroppen utbredd, fastväxt; fällorna intrasslade, slutl. gryniga.

5. Phl. albida FR.
. Hvit, i omkretsen likartad, begränsad.
Trädstamm., m. r. Skand. (Östergöthland).

Fruktkroppen fläcklik, kretsformig, torr n. läderartad, fastväxt;
fållorna enkla, spridda.

6. Phl. centrifuga Karst.

Hvitaktig, i omkretsen strälformigt fransad.

Granstock., m. r. 10. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen kretsformig, löst vidfästad, gelatinöst vaxartad;
fällorna raka eller flerböjda, enkla, intrasslade, slutl. öfvergäende i
blekt köttrödt; sporerna hvita, 9-—7 mmm. långa, 1,5—3 mmm. tjocka.
Fruktiagret i midten knöligt.

90

Fam. Ill. Hydneae — Taggsvampar.
I. Tyrodon Karst.

l. T. repandus (LINN.) Karst. FR. Sv. Sy. t. 15. —
Blek taggsvamp.

Hatten vanl. oregelbunden, i kanten vagig, vanl. glatt,
blek; foten hvitaktig eller blekgul.

Skog., a. 7—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten köttig, spröd, slat, blek, stötande mer eller mindre i
gult, 5d--16 cm. bred; foten mångformig, glatt, central eller excen-
trisk, trind eller hoptryckt, 4—8 cm. hög, 2—3 em. tjock; taggarne
van]. olikformiga, nedlöpande, ofta inskurna, af hattens färg; sporerna
klotrunda, hvita, 5—9 mmm. i diam. Förtäres såväl rå som an-
rättad och kan lätt förvaras torkad. Angripes sällan af insekter.
— Hydnum Linn.

* T. rufescens (PERS.) KARST.

Hatten tunn, finluden, brandgul, stötande i rödt.

Skog., a. Finl.; Skand.

Hatten vanl. regelbunden, omkr. 6 cm. bred; foten mera smal,
vanl. jemntjock, af hattens färg, 3—9 cm. hög; taggarne likformiga,
likafärgade med foten. Egenskaper och användande lika med huf-
vudart,

2. T. politus (Fr) Karst. Fr. Sv. Sv., t. 90. —
Brandgul Taggsvamp.

Hatten glänsande, brandgul; foten vid basen lökfor-
migt uppsvälld, af hattens färg; taggarne hvita.

Grusiga vägkanter, betäckta af tallbarr, m. r. Skand.
(Femsjö).

Hatten kôttig, platt eller n. nedtryckt, vanl. kretsrund, sällan
vågbräddad, slät, glatt, med mört, hvitt kött, 6-—12 cm. bred; foten

91

fast, slät, vanl. 3 cm. hög, 2—3 em. tjock; taggarne, som hos alla
öfriga Taggsvampar nedlöpa på foten, lemna hos denna en bar ring
kring densamma. N. luktlôs, men med angenäm smak. Dess använd-
ning lika med Bleka Taggsvampens.

3. T. fuligineoalbus (SCHMIDT) Karst. FR. Icon. t.
D i. 1.

Hatten brunaktigt rödlätt, i midten smäfjällig; foten
småfjällig; taggarne rödaktigt hvita.

Barrskog., m. r.. Skand. (Upsala).

Hatten köttig, tunn, än bugtbräddad, än regelbunden, 6—9 cm.
bred, dess kött hvitt, vid brytning rodnande; foten fast, först askgrå,
sedan sotbrun, omkr. 6 cm. hög; taggarne likformiga, korta, n.
nedlöpande. Enligt Schmidt är hatten hvit, mot kanten stötande i
rosenrödt eller brunt samt yngre beströdd med rödlätta, lätt loss-

nande vårtor. Närmast beslägtad med 7. repandum. — Hydnum
SCHMIDT.

4. T. violascens (ALB. & ScHw.) Karst. KROMBH.,
Fe 5.1.

Hatten filtluden, smutsigt bla; taggarne hvita.

Barrskog., m. r. Somm. Ryssl. (S:t Petersburg); Skand.
(Småland).

Hatten kôttigt fibrös, mjuk, bugtbräddad, vanl. pucklig, i början
grå eller rödbrun, 7—9 cm. bred; foten fast, tjock, jemntjock eller
uppåt afsmalnande, hvit eller af hattens färg, 3—6 cm. hög; taggarne
likformiga, hvita. — Hydnum ALB. & Scuw.

5. T. mollis (FR) Karst. Fr. Icon. t. 2, £ 1.

Hatten hvit, äldre gråaktigt blek, betäckt af ett tätt,
sammanhängande ludd.

Barrskog., m. r. Skand. (Upland, Westergöthland).

Hatten kôttig, mjuk, yngre kullrig, djupt naflad, äldre plattad,
ofta bugtbräddad, omkr. 9 cm. bred; foten fast, vanl. jemntjock, glatt,
hvitaktig, inuti hvit, omkr. 3 cm. lång och tjock; taggarne nedlô-
pande, syllika, likformiga, hvitaktiga. Enkel,

92

2. Dryodon Quél.

1, Dr. coralloides (SCOP.) QuÉL. Fr. Sy. Sv., t. 34.
— Korall-Taggsvamp.

Snöhvit, äldre stötande n. i gult; fruktkroppen helt
och hållet upplöst i på indre sidan taggiga, hoptrasslade

grenar.

Gamla, murknade bok-, björk- och granstockar, r. 9, 10.
Ryssl. (S:t Petersburg, Estland, Mglin i Cernigow, Minussinsk
i Sibirien); Finl. (Södra Finland); Skand. (Södra och mel- -
lersta Sverge).

Taggarne syllika, enkla, utväxta 2 cm. långa; sporerna klot-
runda, 3 mmm. i diam. Bildar tufvor af ett qvarters höjd och bredd.
Köttet är födande och välsmakligt. Bör insamlas ung, emedan den

äldre blir n. seg.

* Dr. caput ursi (FR.) QuEL. FR. Icon., t. 7.

Fruktkroppen klump- eller knölformig, öfverallt i om-
kretsen upplöst i korta, förgrenade grenar.

Björkstockar, m. r. 9, 10. Finl. (Helsingfors, Mustiala);
Skand. (Södermanland).

Hvit; fruktkroppen köttig, mjuk, elastisk, n. seg och torr, okan-
tad, hängande, tät, omkr. 20 cm, lång, 8—12 cm. tjock; taggarne
syllika, nedböjda. Utgör liksom en mellanform emellan föreg. och
Dr. caput medusae, men skild från alla genom sina förgrenade taggar
eller smågrenar. Knappast ätlig. — Hydnum FR.

2. Dr. erinaceus (BULL.) QuEL. BULL., t. 34. —
Igelkottsvamp.

Hvit, gulaktig; fruktkroppen klumplik, inuti gallerhälig,
på öfra sidan trädigt trasig.

Ek- och bokstamm., m. r. Skand. (Södra Sverge).

Fruktkroppen köttig, elastisk, n. seg, spongiös, rund eller hjert-
lik, okantad, hängande, ofta skaftad genom ena kantens förlängning,
omkr. 20 cm. bred; taggarne likformiga, raka, hängande, m. långa

(4—8 cm.), nedtill greniga. Bildar runda eller. hjertlika, hängande
klumpar, utan någon utstående kant. Knappast ätlig. — Æyd-
num BULL.

3. Dr. ramaria (FR.) QUEL.

Fruktkroppen helt och hållet upplöst i grenar, utbredd,
i början blek eller gulaktig, med dragning i purpurrödt,
slutl. n. svartnande.

Murk. bokved, m. r. 8. Skand.

Fruktkroppen kôttig, okantad, hängande; taggarne hängande,
m. långa, nedtill hopväxta, i toppen vanl. delade.

3. Creolophus Karst.

1. Cr. corrugatus (FR.) Karst. Fr. Sv. Sv., t. 16. —
Gyttrad Taggsvamp.

Fruktkroppen vanl. sammansatt af flera, tegellagda,
finludna, sammanväxta, outbildade hattar.

Gamla björkstockar, m. r. Finl. (Mustiala); Skand.
(Södra och mellersta Sverge).

Hattarne köttiga, mjuka, okantade, pa öfre sidan finludna, skrof-
liga eller knottriga, hvita; taggarne likformiga, m. långa; sporerna
klotrunda, 2—3 mmm. i diam. Storleken m. föränderlig: stundom
i tufvor af ett barnhufvuds storlek, stundom enkel af ett äpples stor-
lek. God och smaklig. — Hydnum Fr.

2, Cr. cirrhatus (PERS.) KARsT. Fr. Sv. Sv. t. 71,
f. 1. — Fransad Taggsvamp.

Hatten pa öfre sidan beklidd med enkla, nedliggande
fibrer, i kanten fransad.

Murkn. björkar, ekar, bokar, m. r. 8—10. Ryssl. (Mi-
nussinsk i Sibirien); Finl. (Mustiala, Merimasku); Skand.
(Södra och mellersta Sverge).

Hatten köttig, platt, med tydlig, i början inrullad kant, hvit,
under torkning öfvergäende till gult, 3—9 em. bred; taggarne lik-

94

formiga, smala, m. långa; sporerna klotrunda, hvita, 2—3 mmm.
i diam. — Hydnum PERS.

3. Cr. diversidens (ER) Karst. Fr. Sy. Sv., t. 71,
f. 2. — Dubbeltandad Taggsvamp.

Hatten försedd med kort fot samt på öfre sidan besatt
med upprätta, inskurna, ofta handlikt delade taggar.

Gamla björkstamm., m. r. 10. Skand. (Småland, Öster-
göthland).

Hatten köttig, m. oregelbunden, hvit, i kanten försedd med
klubb- eller trumpetlika, i spetsen tandade, på undre sidan med re-

gelbundna, enkla, syllika taggar. Ensam växande. Nära forvandt

med föreg. Synnerligast utmärkt genom trenne slags taggar. —
Hydnum Fr.

4. Cr. fulgens (FR.) Karst. Fr. Icon., t. 10, f. 2.

Hatten baktill utdragen, brandgul, med dragning i po-
meransgult, besatt med fina, mjuka, tilltryckta fibriller, hel-
bräddad; taggarne hoptryckta, i spetsen inskurna.

Stubb., m. r. Skand. (Omberg).

Hatten spongiöst fibrös, mjuk, hängande, sittande, mot kanten
vidgad, vagig eller flikig, vanl. sammansatt af 2—4, tegellagda och
sammanväxta smabattar, med tunn inböjd kant och ganska tunnt, i

torka m. mört kött, omkr. 6 cm. lång; taggarne olikformiga, m.
tätt sittande, smala, 4 mm. långa, blekare.

5. Cr. ieoninus (FR.) KARST.

Hatten på den fastväxta sidan bred, glatt, slät, gul.

Björkstamm., r. 7—9. Skand.

Hatten köttig, mjuk, än klumplik med trubbig kant, än plattad,
med hvass kant, 5—8 cm. bred; taggarne likformiga, spetsiga, af
hattens färg, men blekare. Har svag lukt samt kan användas till
föda. — Hydnum Fe.

95

4. Tremellodon Fr. -

1. Tr. gelatinosus (Scop.) PERS. SCHAEFF., t. 144.

Hatten geléartad, vårtfull, blygra eller blekt grågrön,
ofta stötande i brunt.

Murkn. stubbar af barrträd, helst gran, stundom på
marken, h. 0. d. 9, 10. Ryssl. (S:t Petersburg, Estland, Mglin
i Cernigow); Finl.; Skand.

Hatten half, n. skaftad genom ena kantens förlängning, dar-
rande, tjock, 2—6 cm. bred; taggarne olikformiga, mjuka, sega, trub-
biga eller n. spetsade, längre eller kortare, grägröna; sporerna ellip-
tiska, hvita, 7—8 mmm. långa, 5—6 mmm. tjocka. Enkel eller
tegellagd, för öfr. till formen m. varierande. Hydnum Scor.; H. ery-
stallinum Fl. Dan., t. 717.

* Tr. auriculatus FR.

Hatten gelatinöst broskartad, slät, musgrä; taggarne
hvita. |

Murkn. tallstubb., m. r. Finl. (Fagervik, enligt Baron
Hisinger); Skand. (Femsjö).

Hattarne tegellagda, sammanväxta, sittande, oregelbundna, öron-

formiga; taggarne m. korta. Tunnare än hufvudformen.

5. Phellodon Karst.

1. Ph. niger (Fr.) Karsr. Fr. Icon., t. 5, f 2.

Hatten korkartad, styf, utan bälten, bläsvart, inuti svart.

Barrskog., r. 8, 9. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl.
(Mustiala); Skand.

Hatten först klubblik, derpå päronformig, slutl. plattad och ned-
tryckt, knölig, i torr väderlek grånande, filtluden, vanl. med hvitaktig,
hyass kant; foten styf, oregelbunden, nedåt vanl. tilltjocknande och
rotlikt förlängd, vid basen filtluden, svart (äfven inuti), 3—5 cm.
hög; taggarne syllika, smala, teml. korta, hvita, slutl. grånande. Lukt-
lös. Tufvad, sammanflytande, sällan ensam växande. — Hydnum FR.;

H. suberosum cinereum Batsou.; H. cinereum Pers.; H. pullum SWARTZ,

96

2. Ph. gravenlens,(Er.) Karst. ER. Icon, u 6,1. 1

Starkt luktande; hatten mjuk, svartbrun; taggarne med
åldern grånande. |

Skog., helst löfskog., m. r. Skand. (Upsala, Kristiania);

Hatten läderartad, tunn, trattlik, olikformig, skrynklig, glatt,
enfärgad eller i kanten hvit, torr gråaktig, inuti brun; foten seg, smal,
jemntjock, glatt, brunsvart; taggarne nedlöpande korta, i början hvita.
Vanl. tufvig, sällan enkel, ensam. Luktar starkt af honingsklöfver
eller persilja. — Hydnum Delastr. in litt., FR.

3. Ph. melaleucus (FR.) KARST. SCHAEFF., t. 272.

Hatten tunn, svart, i midten smågropig; foten glatt
svartaktig.

Barrskog., 8, 9. Ryssl (S:t Petersburg, Estland); Finl.
(Mustiala); Skand.

Hatten läderartad, styf, oregelbunden, plattad, naflad, svartaktig
eller blåsvart, i kanten hvit, 3--5 cm. bred, ofta sammanflytande,
tegellagd (och då bredare); foten smal, ofta sammanflytande, 2—6
cm. hög; taggarne korta, hvita; sporerna kantiga, n. glasklara (under
mikr.), 2—3 mmm. i diam. Luktlös. — Hydnum Fr; H. tomen-
tosum y ALB. & Scuw.; H. pullum SCHAEFF.

4. Ph. cyathiformis (SCHAEFF.) KARST. SCHAEFF.,
CUS ARE Dan t. 1020.72

Hatten tunn, med bälten, ljust askgrå, med stark drag-
ning åt brunt; foten af hattens färg.

Barrskog., h. o. d. 9. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten läderartad, plattad eller n. trattformig, ‘med finluden
eller alldeles glatt disk, i kanten hvit, vanl. sammanflytande; foten
smal, glatt, 2—6 cm. hög; taggarne korta, hvita, — Hydnum SCHAREFF.;
H. tomentosum FR. Syst. myc.

5. Ph. gracilis (FR.) KARST.

Hatten tunn, askgrå; foten smal, af hattens färg; tag-
garne hvitaktiga, äldre köttfärgade.

Barrskog., r. Skand. (Småland, Westmanland, Dalarne).

97

Hatten kôttig, seg, kullrig, äldre platt, slät, glatt, inuti hvit;
foten långsträckt, glatt, n. seg, 6—9 em. lång, 5—7 mm. tjock; tag-
garne smala, långsträckta.

6. Climacodon Karst.

1. Cl. septentrionalis (FR.) Karst. Fr. Icon., t. 9.

Blekaktig; fruktkroppen sammansatt af m. talrika, halfva,
flata, trappformiga, baktill till en tjock klump sammanväxta
hattar.

Stamm. af bok, alm, lönn och ek, m. r. 9. Ryssl.
(S:t Petersburg); Finl. (Tyrvis, Nyland); Skand. (Småland,
Upland). ;

Köttigt fibrös, seg; hattarne ojemna, vanl. bara, utan bälten,
med rak, hvass, hel, vid beröring ofta svartnande kant, 6—18 cm.
bred; köttet köttigt läderartad, fibröst, segt, hårdnande, hvitt, med
likafärgade, koncentriska bälten; taggarne m. tättsittande, smala, full-
komligt likformiga, 7—12 mm. långa. Bildar tufvor af 1—3 fots
bredd. — Hydnum Fe; H. cirrhatum f concrescens, y tenax WHINM.

Var. hortensis FR.

Mindre, utbredd och uppböjd; hattarne färre och
tunnare.

Murkna stamm., r. Ryssl. (S:t Petersburg); Skand.
(Upsala).

2. Cl. pudorinus (FR.) KARST.

Hattarne hvita, ludna, utan bälten; taggarne hvitröda,
likformiga.

Torra björk- och algrenar, om hösten. Ryssl. (Estland,
S:t Petersburg, Minussinsk i Sibirien); Skand.

Hattarne läderartade, utbredda och utböjda, oregelbundna, sam-
manväxta, med trubbig kant, 0,5—2 cm. breda; taggarne täta, trinda,
trubbiga, teml. tjocka, m. korta. — Hydnum Fr.

98

3. Cl. ochraceus (PERS.) Karst. Sow., t. 15.

Hattarne ockragula, med ringformiga bälten; taggarne
m sma.

Tall, gran. Skand.

Hattarne läderartade, utbredda och vanl. utböjda, tunna, i bör-
jan beklädda med ett hvitaktigt ludd, sedan skrynkliga, 3—9 cm.
breda; taggarne tättsittande, spetsiga, korta, ockragult köttröda, urblek-
nande. — Hydnum Pers.; H. Daviesü Sow.

7. Hydnum (Linn.) Quél.

+ Taggarne hvita, ofta med åldern gulnande.

1. H. nodulosum Fr.

Fruktkroppen vidt utbredd, af outvecklade smähattar
knölig.

Gaml. stamm. af bok, m. r. Skand. (Halland).

Fruktkroppen skorplik, fastväxt, hyitaktig, med rundade, okan-
tade, ofvan sterila, släta, glatta, blekt rödgulaktiga, undertill taggiga,
till storleken föränderliga knölar; taggarne teml. långa, hvita, på den
släta delen tilltryckta och fastväxta vid veden eller barken, på knö-

larnes undre sida fria och hängande.

2. H. mucidum PERS.

Snöhvit; fruktkroppen hinnaktig, mjuk, lätt lossnande;
taggarne smala, slaka.

Stamm. af bok och rönn, m. r. Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, i kanten och undertill luden, slutl.
glatt, med åldern gulnande; taggarne tättsittande, likformiga, lång-

sträckta, nålformiga; sporerna 5 mmm, i diam. (enl. Quélet).

3. H. diaphanum SCHRAD. Spıc., t. 3, f 3.
Hvitaktig; fruktkroppen genomskinlig, i omkretsen bar.
Löfträdsstamm., r. Skand.

Fruktkroppen utbredd, tunn, hinnaktig, n. glatt; taggarne syl-
lika, likformiga, skilda, af medellängd, vid torkning gulnande.

99

4. H. niveum Pers. Disp., t. 4, f. 6, 7.

Snöhvit; fruktkroppen hinnaktig, fastväxt, i omkretsen
bomullslik.

Stamm., ved, r. Ryssl. (S:t Petersburg, Estland); Finl.;
Skand. ;

Fruktkroppen utbredd, tunn, med åldern bleknande; taggarne
tättsittande, likformiga, korta, glatta.

Var. fimbriatum FR.

Fruktkroppen i omkretsen fintrådigt fransig.

Bokved, m. r. Skand.

5. H. farinaceum Pers. Fl. Dan. t. 1375.

Hvit, var. gulaktig; fruktkroppen skorplik, liksom sam-
ansatt af mjöl; taggarne n. glesstående.

Ruttet trä, företrädesvis af tall. Ryssl. (S:t Peters-
urg); Finl. (Mustiala); Skand.

Fruktkroppen utbredd, obegränsad, i omkretsen vanl. finluddig;
aggarne smala, m. spetsiga, helbräddade.

6. H. crinitum Karst. (N. sp.).

Fruktkroppen hinnaktig, m. tunn, glatt, fastväxt, loss-
ande; taggarne hårlika.

Ruttet trä. 5. Finl. (Merimasku).

Hvitaktig; fruktkroppen utbredd; taggarne n. glesstående, har-
na, med åldern gulnande, 1—2 mm. långa, vid basen 60 mmm,

jocka; sporerna 6—9 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka.

7. H. subtile Fr.

Fruktkroppen ytterst tunn, inväxt, fläcklik, glatt; tag-
arne glesstående.

Ved och bark. 8—10. Ryssl. (Estland); Finl. (Mustiala);
kand.

Vattigt hvitaktig; taggarne spetsiga eller inskurna, fina, vid
dröring försvinnande. — Odontia QUAL.

100

** Taggarne gulaktiga eller gröna.

8. H. aureum FR.

Guldgul; fruktkroppen n. broskartad, sammanhän-
gande, glatt.

Björkgren., m. r. Skand. ;

Fruktkroppen begränsad, i omkretsen tandadt strålig och gul-
aktigt köttröd; taggarne syllika, likformiga.

9. H. alutaceum FR.

Blekt ockragul; fruktkroppen skorplik, i omkretsen bar

Förmultn. tallved, m. r. 8, 9. Ryssl. (S:t Petersburg);
Skand.

Fruktkroppen utbredd, fastväxt, glatt, 6—10 em. lång, 5—15

mm. bred; taggarne m. tätt sittande, likformiga, hvasspetsade, smä,

fina, upprätta. Till färgen lik Grandinia granulosa.

10. H. sordidum WEINM.

Fruktkroppen blekt smutsgul, i omkretsen nätlikt porig
och svafvelgul.

Murk. tallved, 8. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen vidt utbredd, tunn, m. lätt lossnande, mögellik,

i omkretsen liknande en Merulius; taggarne m. tättsittande, n. gela-
tinösa, sammansatta, plattryckta, merendels i toppen inskurna, glatta,
n. spetsiga.

1. Be pinastri FR. PERS. Myc. eur. II, t. 22, 3:

Fruktkroppen hinnaktig, frånskiljbar, Seg undertill
samt i omkretsen i förstone luden.

Tallbark, m. r. Finl.; Skand.

Fruktkroppen utbredd, tunn, yngre helt oeh hållet filthårig, äldre
i midten glatt, i omkretsen hvit; taggarne likformiga, stundom in
skurna och gaffelgreniga, vanl. sneda eller tilltryckta, spetsiga, syllika,

12. H. microdon PERS.? WEINM.

Fruktkroppen hinnaktig, frånskiljbar, ljust ockragul,
omkretsen hvitullig; taggarne små, trinda eller plattryckta

101

Murk. gren. af rönn., m. r. 9. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen utbredd, yngre helt och hållet fastväxt, äldre i
omkretsen uppböjd, undertill finluddig, 12—15 cm. lång, 3—4 em.
bred; taggarne m. tättsittande, kägelformiga, spetsiga. — Hydnum
spathulatum FR. var.?

13. H. viride (ALB. & Scuw.) Fr. ALB. & SCHW.,
BONSP., t. 6, f 4.

Fruktkroppen tät, bildande en tunn, m. mjuk filtväf,
pron; taggarne gröna.

Murk. alved, m. r. Finl. (Helsingfors); Skand.

Fruktkroppen utbredd, tunn, med åldern gulnande, 5—20 cm.
ång; taggarne olikformiga, raka, teml. tjocka, vanl. inskurna. —

istotrema ALB & Souw.

14. H. fallax Fr. NEES. Syst. f. 230 a.

Fruktkroppen sammansatt af mjöligt ludd, hvitaktig;
aggarne inskurna, gul- eller hvitaktiga.

Gamm. ved af löfträd och förmultn. korkartade tickor.
. Ryssl. (S:t Petersburg); Fin]. (Åbo); Skand.

Fruktkroppen utbredd, tunn, fastväxt, yngre hvit och n. flock-
lig, äldre gul- eller brunaktig och glatt; taggarne mångformiga,
asta, tjocka, vanl. tättsittande, upprätta eller sneda. — Hydnum
vercinum WEINM.

= Taggarne röda, rödbrunaktiga eller lilafärgade.

15. H. udum FR.

Fruktkroppen n. gelatinés, glatt, i början blekt kött-
ärgad, sedan vattenfärgad, med dragning i gult.
Murk. alved, m. r. Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, tunn, mögellik, fastklibbad, i om-
retsen ofta bar och gelatinöst hinnaktig; taggarne tätt sittande, olik-
rmiga, mjuka, glatta, än trinda, gaffelgreniga, än plattryckta, fran-
ade, bleka, omkr. 2 mm. långa.

192

16. H. Sobolewskü WEINM.

Fruktkroppen flockullig, blågrå, stötande i violett, i
omkretsen fintrådig. |

Tallstockar, m. r. 10. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen utbredd, m. tunn, yngre flockullig, hvitviolett,
fastväxt, äldre mörkare och i omkretsen fintrådig, vid torkning öfver-
gående n. i grönt; taggarne trinda, tätt sittande, regelbundna, i top-
pen hvitnande, m. korta, i början ludna och n. klotformiga.

17. H. cinnabarinum (Scuw.) FR.

Cinnoberröd; fruktkroppen byssusartad.

Bark, m. r. Ryssl. (Ukrain).

Fruktkroppen vidt utbredd, tunn, i omkretsen steril; taggarne
tättsittande, syllika, teml. långa. — Sistotrema Scaw.

18. H. subcarnaceum FR.

Fruktkroppen hinnaktig, jemn, hvit, med stark dragning
i köttrödt.

Björkstamm., m. r. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien).

Fruktkroppen vidt utbredd; taggarne längsträckta, syllika, likfor-
miga, rödbrunaktiga.

19. H. bicolor Aus. & Schw.

Fruktkroppen filthärig, tilltryckt, hvit; taggarne rödak-
tigt dadelbruna, nedtill ludna. |

Granved, m.r. Vår. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien); Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, tunn, fastväxt; tagarne upprätta,
spetsiga, små, omkr. 1 mm. långa. |

8. Mucronella Fr.
1. M. fascicularis (ALB. & ScHw.) Fr. Aus. & SCHW.
Consp., t. 10, f. 9.
Taggarne knippevisa.
Murkn. tallstamm., m. r. Skand.

103

Taggarne vid basen sammanväxta, hängande, hvitaktiga. — Hyd-
num Aus, & ScHw.

2. M. calva (ALB. & Scuw.) Fr. ALB. & ScHw.
CONSP., t. 10, f. 8.

Taggarne spridda utan ordning, smala.

Murk. tallved, h. o. d. Finl.; Skand.

Taggarne hvita, äldre blekaktiga, tillspetsade; sporerna klotrunda,
4—5 mmm. i diam. — Hydnum ALB. & Scuw.; Isaria Fr. Syst. myc.

3. M. aggregata FR.
Taggarne ordnade uti begränsade grupper.
Gamm. ved, m. r. Skand. (Östergöthland).

Taggarne hvita, tjockare och kortare än hos föreg.

9. Sarcodon Quel,

l. S. imbricatus (LINN.) Quin. Fr. Sv. Sv., t. 33.
— Fjällig Taggsvamp.

Hatten mörkbrun, betäckt af ett tjockt, sammanhän-
gande, slutl. i koncentriska rutor eller grofva fjäll sönder-
sprucket ludd.

Barrskog., a. 8—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten kôttig, plattad, naflad eller i midten nedtryckt, 4—25
em. bred; foten nedtill vanl. afsmalnande, gra, m. kort; taggarne
n. nedlöpande, enkla, syllika, hvitaktiga, slutl. gråaktiga, vid beröring
lätt lossnande. Växer tillsammans i långa kroklinier eller vida kret-
sar. Köttet, som är grahvitt, i luften svartaktigt, är atligt och nä-
rande, men har en skarp smak, som dock genom kokning kan af-
söndras. — Hydnum Fr; H. sqvarrosum Ness Syst., f. 240. Exs. 427.

2. S. sqvamosus (SCHAEFF.) QUEL. SCHAEFF., t. 273.

Hatten mörkt rödbrun, glatt, i ytan söndersprucken uti
oregelbundna fjäll.

Barrskog., m. r. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien); Skand.
(Femsjö).

104

Hatten kéttig,‘ofegelbunden, nedtryckt, yngre slät, inuti hvit-
aktig; foten nedtill afsmalnande, hvit, m. kort; taggarne gråbruna, i
spetsen hvitaktiga. — Æydnum SCHAEFF.

3. S. subsqvamosus (BATSCH.) QUÉL. BATSCH., f. 41.

Hatten mörkt rostbrun, af ytliga och lätt lossnande
fjäll fläckig.

Barrskog., r. 8, 9. Ryssl. (Kanugino i Sibirien); Finl.
(Mustiala); Skand.

Hatten kôttig, tjock, kullrig, äldre platt, vanl. naflad, ofta bugt-

bräddad, inuti gulhvit; foten grof, oregelbunden, glatt; taggarne hvita,
äldre brunaktiga, i spetsen hvitaktiga. — Hydnum Batson.

4, S. Scabrosus (FR.) QUEL. SCHAEFF., t. 271.

Hatten mörkt rostbrun, i början päronformig, först filt-
luden, sedan smäfjällig.

Barrskog., m. r. Skand. (Småland, Östergöthland).

Hatten m. köttig, kompakt, äldre ofvan flat, undertill m. kull-
rig, n. bugtbräddad, först filtluden, sedan af sma, tätt sittande af hop-
filtadt ludd bildade fjäll knottrig, inuti hvit, omkr. 12 em. bred; foten
trind eller sammantryckt, af rudimentära taggar prickad, gråaktig, ned-
till afsmalnande, vid basen rundad och svartaktig, m. kort (knappt
3 cm. hög); taggarne likformiga, syllika, mörkt rostbruna, i spetsen
hvitaktiga. — Hydnum FR.

Var. fennicus KARST.

Hatten slutl. söndersprucken till rutor, 7—10 cm. bred;
foten af hattens färg, men ljusare, vid basen blekt grå- eller
svartblå, 3—6 cm. hög, 2—3 cm. tjock; taggarne hvitaktiga,
äldre rostbrunaktiga; sporerna 4—5 mmm. i diam.

Barrskog, m. r. 9. Finl. (Mustiala).

5. S. laevigatus (SWARTZ.) QuÉL. Fr. Sv. Sv. t. 81.
— Slat Taggsvamp.

Hatten kompakt, fast, fullkomligt slät och glatt;
mörkbrun.

105

Barrskog., m. r. 9. Finl. (Åbo); Skänd. (Upland).

Hatten m. kôttig, i början kullrig, sedermera plattad, regel-
bunden, i torr väderlek på ytan ofta söndersprucken till fina gryn,
10—18 am. bred; foten tät, emot basen ofta afsmalnande, till fär-
gen ljusare än hatten, omkr. 6 cm. lång och 3 cm tjock; taggarne
fina, syllika, m. tätt sittande och n. nedlöpande, af fotens färg. Hat-
tens kött m, tjockt, ostartadt, fast, ätbart. — Hydnum Swartz.

6. S. fragilis (FR) QuEL. Fr. Sv. Sv., t. 89. — Bräck-
lig Taggsvamp.
| Hatten i början finluden, äldre glatt, stundom små-
fjällig och gropig, blek, snart grågul eller gråbrun, n. stö-
tande i rödbrunt.

Barrskog., r. 8, 9. Finl. (Tammela, Tyrvis); Skand.
(Småland, Östergöthland).

Hatten köttig, särdeles bräcklig, vanl. nedtryckt, i kanten vågig
eller flikig, 5—30 cm bred; köttet löst, grått; foten glatt, stundom
kort och tjock, stundom förlängd (ända till 10 cm. hög), smutsigt
hvit; taggarne n. nedlöpande, m. långa, fina, ytterst bräckliga, i bör-
jan hvita, äldre grå; sporerna ojemna, glasklara (under mikr.), 3 mmm,
i diam. Ar en af de största i slägtet och uppnår stundom ända till

en fots bredd. Har länge blifvit förvexlad med föreg. Âtlig. —
Hydnum Fr. Exs. 519.

7. S. infundibulum (SWARTZ) Karst. Sv. Bot., t: 492.
Hatten seg, trattlik, dadelbrun. .
Barrskog., m. r. Skand. (Stockholm).

Hatten köttigt fibrôs, olikformig, slät, utan bälten, 10—18 cm.

bred, med uppstående kant; foten oregelbunden, nedtill afsmalnande,
6—9 cm. hög, 2—3 cm. tjock; taggarne nedlôpande, först hvita,
sedan kastanjebruna. — Hydnum SwARTz.

8. S. fusipes (Pers.) Karst. PERS. Myc. eur. 2. t.
20, f. 4—6.

Hatten bugtbräddad, stundom flikig, kaffebrun; foten
gråbrun.

106

Barrskog., m. r. 8, 9. Finl. (Tammela); Skand. (Småland).

Hatten köttigt flbrös, n. seg, m. ojemn, slät, glatt, stundom
liksom delad i flere småhattar, 4—6 em bred; foten nedât afsmal-
nande, tappformig eller bukig, oregelbunden, slät, glatt, stundom för-
grenad, omkr. 6 em. hög och 2 cm. tjock; taggarne nedlöpande, likfor-
miga, fina, först hvitaktiga, sedan brunaktiga; sporerna ojemna, hvita, 3
mmm. i diam. Mycket nära beslägtad med föreg. — Hydnum PERS.

9. S, torulosus (FR.) Karst. Fr. Icon. t. 2, f. 2.

Hatten hvitgrå, vanl. af från midten utlöpande, strål-
lika åsar rynkig; foten ljusgrå.

Barrskog., m. r. Skand. (Upsala).

Hatten kôttigt fibrôs, seg, kullrig, naflad, ojemn, glatt, innti
hvitaktig, vanl. 3 cm. bred; foten styf, m. seg, glatt, slät, jemn-
tjock, vanl, sammansatt af flere, 9—10 cm. hög, 1—2 em. tjock;

taggarne n. nedlôpande, fina och m. korta. Vanl. sammansatt af
flere hattar med sammanflytande fötter. — Hydnum FR.

10. Calodon Quel.
1. C. svaveolens (Scop.) QuÉL. HARz., t. 52.
Starkt luktande af anis; hatten blåaktig, med åldern
hvitnande, inuti spräcklig af hvitt och blått.
Barrskog., teml. a. 7—10. Ryssl. (S:t Petersburg, Est-
land); Finl.; Skand.

Hatten korkartad, mjuk, äldre nedtryckt, oregelbunden, filtluden,
6—10 cm. bred; foten oregelbunden, n. filtluden, blå, 3—5 em. hög;
taggarne likformiga, smala, blâvioletta, 2—5 mm. långa; sporerna kan-
tiga, genomskinliga, 3—4 mmm. i diam. — Hydnum Scor. Exs. 428.

2. C. coeruleus (VAHL.) Karst. Fl. Dan., t. 1374.

Omvändt kägelformig, luktlös; foten kaffebrun; for ofr.
som foreg.

Barrskog., m. r. 8. Ryssl. (Minussinsk 1 Sibirien);
Skand. (Norge).

Osäker art.

107

3. C. compactus (PERS.) QUÉL. KROMBH., t. 50, f. 12.

Hatten askgrå, stötande i olivgrönt, eller brun, inuti
blåfläckig, utan bälten.

Barrskog., ljungmark. Ryssl. (S:t Petersburg, Estland);
Finl.; Skand.

Hatten korkartad, kompakt, ofta sammanflytande oregelbunden
och knölig, betäckt af ett hvitaktigt eller blått ludd, 3—12 cm.
bred; foten m. kort, stundom ingen, oregelbunden, af hattens färg
eller gulbrun; taggarne likformiga, brunaktiga, i spetsen bleka. — Hyd-
num Pers. Exs. 909.

4. GC aurantiacus (ALB. & Schw.) Quer. Fl. Dan,
t. 1439.

Hatten orangegul, pa ytan utan, inuti med bälten,
knölig.

Barrskog., teml. a. 8, 9. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten korkartad, kompakt, päronformig, äldre utbredd, ofta
beklädd med ett hvitaktigt ludd, 3—6 cm. bred; foten kort, likafär-
gad med hatten; taggarne hvitaktiga, äldre brunaktiga; sporerna kan-
tiga, genomskinliga, 3—4 mmm. i diam. — Hydnum ALB. & ScHw.
Exs. 429.

5. C. ferrugineus (FR.) QuEL. FR. Icon. t. 4.

Hatten rostfärgad, yngre ofta betäckt af ett hvitaktigt
ludd och utsipprande blodfärgade droppar, inuti likafärgad.

Barrskog., h. o. d. 8, 9. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten Yngre svampaktig, kompakt, äldre korkartad, omvändt
kägellik, slutl. plattad eller nedtryckt, 3—12 cm. bred; foten fast,
oregelbunden, mörkt rostbrun, 4—9 cm. hög; taggarne syllika, lik-
formiga, mörkt rostbruna; sporerna kantiga, genomskinliga under mikr.,
3—4 mmm. i diam. — Hydnum Fr. Exs. 430.

6. C. mirabilis (Fr.) Quéz., Fr. Icon, t. 3, f. 2.
Hatten gulaktigt blek eller sämskfärgad, sammansatt
af tvenne lager, det inre likartadt och sammanflytande med

108

foten, vedartadt, det yttre tjockare, sammansatt af styfva,
m. tättsittande, upprätta, utskjutande hår eller borst; foten
m. kort.

Barrskog., m. r. Skand. (Östergöthland).

Hatten kork- eller n. vedartad, omvändt kägelformig, på öfre
sidan kullrig eller flat, sträfhårig, sidenglänsande, omkr. 6 cm. bred;
foten vedartad, nedåt afsmalnande, ut- och invändigt gul- eller blekaktig,
2—3 cm. hög; taggarne fina, likformiga, mera korta, i början hvita,
sedan gulaktiga, slutl. brunaktiga. Hattens öfre lager innehåller i
regnväder en gulaktig saft, som utrinner när det pressas mellan fing-
rarne. — Hydnum FR.

7. C. cinereus (BULL.) QUEL. BULL., t. 419.

Rostbrunaktig, med dragning i grått; hatten gropig,
luden, i kanten hvitgrå; taggarne först hvita, sedan gråak-
tiga med rostbrun anstrykning.

Skog., m. r. Skand. (Femsjö).

Hatten korkartad, kompakt, cirkelrund eller n. bugtbraddad,
ofvan flat, slutl. trattformig, med brunaktigt svart disk, 6—9 cm.
bred; foten tjock bukig, inuti smutsigt rostfärgad, med brunaktigt
svarta bälten och bas; taggarne korta, nedlöpande n. ända ned till
fotens bas. — Hydnum BULL.

8. C. zonatus (BATSCH.) QUÉL. BATSCH., t. 224.

Rostbrunaktig; hatten läderartad, n. jemntjock, n. glatt,
med bälten och strållika rynkor.

Ekskog., m. r. Skand. (Skåne). a

Hatten tunn, n. trattformig, med blekare, tagglôs kant; foten
smal, vanl. jemntjock, vid basen knöllikt uppsvälld, flockullig; tag-
garne fina, bleka, äldre likafiirgade med hatten. — Hydnum Batscu.;
II. cyathiforme b. FR. Syst. myc.; A. concrescens PERS.

9. C. scrobiculatus (FR.) QuÉL. FR. Icon., t. 5, f. 1.
Rostbrun; hatten i början klubbformig, sedan platt
trattlik, med smagropig, fjällig disk, muti med bälten.

109

Berg. barrskog., teml. r. 9. Ryssl. (S:t Petersburg,
Sibirien); Finl.; Skand.

Hatten läderartad, i midten korkartad, seg, vanl. bugtbräddad,
med inga eller otydliga bälten, vid torkning ofta urbleknande, 3-—6
cm. bred; foten styf, jemntjock (icke nedtill tilltjocknande), bar, ofta
rotlikt förlängd, m. kort (omkr. 2 cm. hög), 7—10 mm. tjock; tag-
garne n. nedlöpande, smala, spröda, af hattens färg, slutl. brunaktiga,
m. korta. Skiljd från föreg. genom i början klubblik. i midten n.
korkartad, i kanten krusig och fertil hatt, från följ. genom olikformig,
i början klubblik hatt och bar, jemntjock fot. — Hydnum Fr. Obs.;
H. cyathiforme Buuu., t. 156; H. cyathiforme a. Fr. Syst. myc.

10. C. velutinus (FR.) Karst. BULL., t. 453.
Rostfärgad, med lergul anstrykning; hatten slät, sam-

metshårig, först kullrig, sedan trattlik; foten fast, n. filtluden.
Barrskog., m. r. Skand.

Hatten läder- eller n. korkartad, utan bälten, med strimmig och
i början hvitaktig kant; foten oregelbunden; taggarne likformiga. Större
än föreg. — Hydnum Buzz; H. hybridum Buzz.

ll. C. geogenius (FR.) Karst. Fr. Icon., t. 8.

Svafvelgul, med åldern öfvergäende i brunt; hattarne
ludna.

Skog., pa sandjord, m. r. 8, 9. Finl. (Mustiala); Skand.

Hattarne tradigt köttiga, sega, oregelbundna, ojemna, än tegel-
lagda, sammanväxande, än fria, understundom baktill utsträckta till
en kort fot; taggarne m. korta, hela spetsiga; sporerna kantiga, omkr.
3 mmm. i diam. — Hydnum Fr.; H. sulfureum KaLonBr. Exs. 620.
12. C. gracilipes Karst.
Hatten m. tunn, sammanväxande, ljust rostfärgad; foten
m. smal, lang, vanl. central.

Barrskog., bland moss. 8. Finl. (Mustiala, 1866).

Hatten läderartad, mjuk, utan bälten, luddig, oregelbunden, omkr.

3 cm. bred; foten spröd, af hattens färg, omkr. 3 cm. lång; taggarne
hvita, snart rostbruna; sporerna bruna, ojemna, 2—3 mmm. i diam.

110

13. C. multiplex (Fr) Karsr. Fr. Icon., t. 6, f. 2.
= Hattarne läderartade, stråligt strimmiga, sammetsludna,
brunaktiga, baktill utdragna till en horizontel, lateral fot;
taggarne blygräa.
Gamla stubb., m. r. Skand. (Upsala).

Hattarne m. talrika, tegellagda, sammanväxande, solfjäderlika
eller spadlikt viggformiga, 4—5 cm. lång, 2 mm. tjock; taggarne
tättsittande, fina. Bildar njurformiga, omkr. 9 cm. breda tufvor. —
Hydnum FR.

Il. Pleurodon Quél.

1. Pl. auriscalpium (LINN.) QUÉL. SCHAEFF., t. 143.

Hatten half, njurformig, sträfhårig, dadelbrun, med ål-
dern svartnande.

Tallkottar, a. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten läderartad, horizontel, vanl. kullrig, n. kretsformig, med
hvass kant, 1—2 cm. bred; foten vertikal, smal, enkel eller grenig,
sträfhårig, rotlikt förlängd, af hattens färg, 6—9 cm. hög; taggarne
likformiga, dadelbruna; sporerna klotrunda eller rundadt elliptiska,
glasklara (under mikrosk.), 3—5 mmm. i diam. Var. med blekare
hatt och taggar. — Hydnum Linn. Exs. 245.

12. Gloiodon Karst.

1. Gl. strigosus (SWARTZ) Karst. PERS. Icon. et
Descr at. 14,11:

Hatten rynkig, borstbärande, mörkt rostbrun.

Gaml. stamm. af löfträd, h. o. d. Sommar, höst. Ryssl.;
Finl. (Mustiala); Skand.

Hatten kork- eller läderartad, kullrig eller plattad, half, kantad,
torr, inuti brun, med nedböjd, flikig kant, 1—2 cm. bred; taggarne
tättsittande, likformiga, m. långa, först askgråa eller hvitaktiga, sedan
likafärgade med hatten; sporerna glasklara (under mikrosk.), runda;
3-—5 mmm. i diam. Stundom tegellagd. — Hydnum Swartz.

111

13. Acia Karst.

1. Ac. sqvalina (FR) Karst. Raji Syn., t. f. 5.

Fruktkroppen läderartad, fast; taggarne grofva, platt-
tryckta.

Stamm., synnerligen af bok, m. r. Skand.

Fruktkroppen n. kretsformig, snart sammanflytande, oregelbunden,
fastväxt, undertill samt i omkretsen i förstone luden, blekaktig eller
vedfärgad; taggarne tättsittande, stundom sammanväxta, fasta, raka,
yngre trubbiga och beklädda med ett hvitaktigt ludd, äldre glatta och
spetsiga, slutl. brunaktiga. — Hydnum Fr; Boletus obliqvus Borr.

2. Ac. castanea (ALB. & Scuw.) Karst.

Fruktkroppen n. skorplik, i början blekt blågrå, sedan
mörkt rostbrun; taggarne syllika, spetsiga, korta.

Gamm. ved af björk, asp, al och tall, h. o. d. Ryssl.;
Finl.; Skand.

Fruktkroppen i början kretsformig, luddigt mjölig, sedan sam-
manflytande, vidt utbredd, glatt, tunn; taggarne n. tättsittande, först
hjortgräa, sedan bruna, slutl. svartaktiga. — Hydnum ALB. & SCHW.;
H. fuscoatrum Fr.

3. Ac. membranacea (BULL.) Karst. BuuL., t.
MR |

Fruktkroppen vaxartadt hinnaktig, glatt, först blekbrun,
sedan brandgult rostfärgad, slutl. mörkt dadelbrun.

Förmultn. trä, synnerligen af ek, m. r. 7, 8. Ryssl.;

Skand.

Fruktkroppen utbredd, tunn, fastklibbad, okantad; taggarne syl-
lika, likformiga, vanl. tättsittande, spetsiga, korta, likafärgade med
fruktkroppen. — Hydnum BULL.

Var. 1. dryina (FR.)
Fruktkroppen tunn, gulaktig; taggarne finare.
Ekgren., m. r. 9. Ryssl.; Skand.

112

Var. 2. tenuissima (WEINM.).

Fruktkroppen knappt märkbar; taggarne m. fina, smut-
sigt gulaktiga.

Nedfalln. gren., m. r. Ryssl. (S:t Petersburg).

4. Ac. Weinmanni (FR.) KARST.

Fruktkroppen vaxartadt hinnaktig, fastklibbad, fullkom-
ligt glatt, hjortgra eller smutsgrä.

Nedfalln. aspqvistar, m. r. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen vidt utbredd, sammanhängande, vid torkning grä-

nande; taggarne vanl. glesa, syllika, spetsiga, raka, likformiga, korta,
små. — Hydnum FER.

5. Ac. crinalis (FR.) KARST.

Svartbrun; fruktkroppen ullartad; taggarne m. fina,
langa.

Bark, m. r. Skand.

Fruktkroppen utbredd, tunn; taggarne tättsittande, likformiga,
harlika. — Hydnum Fr.

6. Ac. ferruginea (PERS.) KARST. SCHRAD. SPIC.,
f. AS 689,

Rostfärgad, stötande i brandgult eller kaffebrunt.

Förmultnande ved, stubbar, bark, h. 0. d. 8—10. Rysl.;
Finl.; Skand.

Fruktkroppen bildadt af ett tradigt ludd, vidt utbredd, n. fast-
växt, i omkretsen i början hvitträdig; taggarne tättsittande, syllika
eller kägellika, spetsiga, än raka, likformiga, än sneda, n. hoptryckta;
sporerna äggrunda, släta, brunaktiga, under mikr. gul- eller grönaktiga,
4—5 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka. — Hydnum Pers; H. fer-
ruginosum FR.; H. tomentosum SCHRAD.

7. Ac. variecolor (FR.) Karst.

Fruktkroppen klimjöligt skorplik, hvit; taggarne n. kaffe-
bruna.

Stamm., synnerligen af ek, m. r. Skand.

Fruktkroppen utbredd, fastväxt; taggarne tättsittande, kägellika,
olikformiga, korta, små, vanl. tilltryckta. — Hydnum FR.

15. Radulum Fr.

* Fruktkroppen hvit, blek, gul eller röd.

1. R. pendulum FR.

Fruktkroppens ôfre kant n. utböjd; knölarne hängande.

Al- och björkbark, m. r. Höst och vinter. Finl.
(Mustiala); Skand.

Fruktkroppen utbredd, hvitblek; knölarne strödda, längsträckta,
mot marken vettande, ofta gulaktiga.

2. R. orbiculare FR. GRÉV., t. 278.

Fruktkroppen först hvit och i omkretsen ulllik, sedan
gulaktig, slutl. blekt köttfärgad och glatt; knölarne läng-
sträckta.

Torra stamm. och gren. af löfträd, synnerligen asp,
björk, al och vide, a. Höst och vinter. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen cirkelrund, sammanflytande; knölarne olikformiga,
vanl. trinda, ofta krokiga, strödda eller knippevisa, äldre mjuka; spo-
rerna glasklara, 1—1,5 mmm. långa, omkr. 0,5 mmm. tjocka. —
Hydnum radula Fr. Obs.

3. R. qvercinum (PERS.) Fr. Raji Syn., t. 1, f. 4.

Fruktkroppen n. glatt, först hvit, sedan blek eller gul-
aktig; knölarne trinda, trubbiga, i spetsen flockulliga.

Förmultn. stamm., stubbar och ved af ek, vide och
björk, r. Ryssl. (S:t Petersburg); Skand.

Fruktkroppen n. cirkelrund, sammanflytande, vidt utbredd, in-
växt, skorplik; knölarne grofva, strödda eller knippevisa, olikformiga;
sporerna 4-—6 mmm. i diam. — Odontia Pers. Obs.; Hydnum PERS.,
Fr. Syst. myc., WEiNM.

114

4. R. molare Fr. PERS. Myc:eur.; t. 2317.

Fruktkroppen: blek eller vedfärgad, äldre gulnande,
knôlarne n. kägelformiga, korta, glatta.

Ekstamm., m. r. Finl. (Merimasku).

Fruktkroppen vidt utbredd, skorplik, vaxartad, vid torkning härd-
nande och sprickig; knölarne strödda eller gyttrade och sammanfly-

tande, olikformiga, sneda.

5. R. tomentosum FR.

Fruktkroppen hvitblek, torr vedfärgad, i omkretsen
uppsvälld, uppstående och filtluden.

Fukt. st., på videbark, m. r. Skand. (Skåne).

Fruktkroppen utbredd, inväxt, teml. tjock; knölarne gyttrade °
eller tättsittande, kantiga, trubbiga, glatta, sammanflytande, korta. —
Sistotrema cellare P ALB. & Soxw.

6. R. fagineum (PERS.) FR.

Hvit, blekaktig; knölarne hela.

Stamm. och grenar af bok och björk, r. Ryssl. (Minus-
sinsk i Sibirien) Skand. (Södra Sverge).

Fruktkroppen 1 början cirkelrund, sedan sammanflytande, vidt ut-
bredd, inväxt, afbarkande, glatt; knölarne långsträckta, trinda, trubbiga,

stundom förgrenade och sammantryckta, släta, glatta. — Sistotrema PERS.

7. R. Hydnoideum (PERS.) KARST.

Pomeransgul med dragning i köttrödt.

Stamm. och gren. af afvenbok, r. Skand. (Södra
Sverge).

Fruktkroppen inväxt, afbarkande; knölarne mångformiga, lång-
sträckta eller n. runda, trubbiga, glatta. — Thelephora Pers. Radu-

lum laetum Fr.

8. R. botrytes FR.
Fruktkroppen blekt dadelbrun; knôlarne gyttrade, gula.
Ekgvistar, m. r. Skand.

115

Fruktkroppen inväxt, afbarkande, tunn, glatt; knölarne skaftade.
Möjligen endast en form af Corticium comedens.

"+ Fruktkroppen svart.

9. R. aterrimum FR.
Fruktkroppen borstbärande, svart.
Stamm. och gren. af björk, r. Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, inväxt, afbarkande; knölarne lång-
sträckta, strödda, olikformiga, vanl. plattryckta, stora.

16. Grandinia Fr.

1. Gr. corrugata FR.

Fruktkroppen tjock, fastvaxt, rynkad och sprickad, vanl.
hvit, med dragning i ockragult.

Ved, m. r. Skand. (Norge).

Fruktkroppen skorplik, olikformig, till färgen varierande; pa-

pillerna tattsittande, m. små.

2. Gr. granulosa (PERS.) FR.

Sämskfärgad eller ockragul; papillerna hemisferiska,
likformiga.

Gammal ved, synnerligen af tall, h. 0. d. 9,10. Ryssl.
(S:t Petersburg); Finl.; Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, vaxartad, fastklibbad, begränsad,
glatt; fruktlagret sammanhängande, jemn; papillerna tättsittande, små.
— Corticium alutaceum PERS. Obs.; Thelephora granulosa Pers. Syn.,
Fr. Syst. myc.

3. Gr. mucida FR.
Blekt rödgul; papillerna olikformiga, mjuka, teml. stora.
Murk. björkved, m. r. Finl. (Mustiala); Skand.

Fruktkroppen löst vaxartad, utbredd, n. inväxt, begränsad, i om-
kretsen n. strålformig; fruktlagret sammanhängande; pupillerna hemi-
sferiska, tättsittande.

116

4. Gr. ocellata FR.

Blekt gulblå; papillerna n. kägelformiga, trubbiga.
Förmultn. bokved, m. r. Skand.

Fruktkroppen vaxartad, vidt utbredd, fastklibbad, i omkretsen

obegränsad och steril; fruktlagret sammanhängande; papillerna tättsit-

tande, likformiga, först med en m. fin, hvitaktig spets, sedan urgröpta.

5. Gr. Agardhü FR.

Fruktkroppen hvitaktig; papillerna urgröpta, rödbrun-
aktiga.

Tallved, r. Skand.

Fruktkroppen n. vaxartad, vidt utbredd, fastväxt, i omkretsen
bar; papillerna små, runda, tättsittande, likformiga. — Hydnum Fr.
Syst. myc.

6. Gr. aspera FR.

Fruktkroppen fast vidväxt, hvitaktig, i omkretsen lik-
artad; papillerna m. små, punktformiga.

Torrt trä. Skand. (Kristiania).

Fruktkroppen vidt utbredd, m, tunn, fläcklik; papillerna tätt-

sittande.

17. Odontia Fr.

1. Od. fimbriata (PERS.) FR.

Fruktkroppen blek, genomdragen af rhizomorfalika åsar;
vårtorna grynlika, i toppen rödbrunaktiga.

Förmultnande stamm. af löfträd, synnerligen bok, björk
och rönn. Ryssl. (S:t Petersburg, Estland); Finl. (Helsingfors,
Tammela, Tyrvis, Åbo); Skand.

Fruktkroppen utbredd, hinnaktig, lossnande, i omkretsen trådigt
fransig; vårtorna små, i spetsen flerklufna. — Sistotrema PERS.

2. Od. cristulata Fe.

Fruktkroppen rödaktig, i omkretsen snöhvit, utan åsar;
vårtorna grynlika, ludna.

117

Rutten björkved. Skand.

Fruktkroppen utbredd, skorplikt fastväxt, tunn, 1 omkretsen
bomullslik; vårtorna i toppen kamflikade, vid vidröring försvinnande.
— Hydnum FR. Syst. myc.

3. Od. alliacea (WEINM.) FR.

Fruktkroppen först snöhvit, sedan blekaktig, undertill
svarttradig; vårtorna syllika; luktande af gräslök.

Barrskog., på fuktig sandjord. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen vidt utbredd, vidfistad, hinnaktig, teml. seg, luden,
i omkretsen n. bomullslik; vårtorna än enkla, än sammanflytande eller
hoptryckta i toppen inskurna eller fransade. — Hydnum WEINM.

4. Od. stipata (FR.) QUEL.

Hvitaktig, isabellfärgad eller gulaktig; fruktkroppen
bildad af mjöligt ludd; vårtorna i början grynlika, sedan
mera förlängda, esomoftast smatandade.

Förmultn. ved, helst af al. Ryssl. (S:t Petersburg);
Finl. (Nyland, Tavastland, Egentliga Finland); Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, skorplikt fastvaxt; vårtorna tattsit-
tande. — Hydnum FR.

5. Od. arguta (FR.) QUEL.

Fruktkroppen tät, bildande en tunn filtväf, fastväxt;
vårtorna sågade eller småtandade.

Ruttet trä. Finl.; Skand.

Hvit; fruktkroppen utbredd; vårtorna syllika, spetsiga, olikfor-
miga. — Hydnum FR.

6. Od. papillosa (FR.) KARST.

Mjölkhvit; fruktkroppen hinnaktig, lossnande; vårtorna
små, n. klotrunda.

Tallbark. Höst, vinter. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen först cirkelformig, sedan vidt utbredd, undertill
glatt, gulaktig; fruktlagret m. sprickigt; vårtorna tättsittande, likfor-

118

miga; sporerna äggrunda, 4—9 mmm. långa, 2—6 mmm, tjocka. —
Thelephora Fr. ELENCH:; Grandinia Fr. Epicr.
7. Od. crustosa PERS.
Flocköst kliartad, hvit.
Vide-, al- och björkbark. Höst, vint. Ryssl.; Finl.; Skand.
Fruktkroppen oregelbundet utbredd, skorplik, fastväxt; värtorna

n. runda, tättsittande, trubbiga; sporerna äggrunda. — Hydnum Pers.;
Grandinia FR.

119

Fam. IV. Thelephoreae. — Hudsvampar.
I. Craterellus Fr. — Trumpetsvamp.

* Foten central eller excentrisk.

+ Hatten trumpet- eller trattformig.

A. Fruktkroppen med en till basen af foten genom-
lépande kanal.

1. Cr. lutescens (PERS.) FR. SCHAEFF., t. 157.

Hatten smäluden, kaffebrun, stötande n. i gult; foten
gul; fruktlagret skrynkladt eller glesadrigt; lukten teml.
stark, behaglig.

Berg. barrskog., på fukt. st., h. 0. d. 7—11. Ryssl.
(S:t Petersburg, Estland); Finl. (Abo); Skand.

Hatten n. hinnaktig, kullrig, slutl. trattlik, trumpetformig, n.
vagig, flockullig eller n. glatt, 3—10 em. bred; foten ihålig, oregel-
bunden, vanl. nedåt afsmalnande, 4—8 em. hög; fruktlagret i bör-
jan slätt, sedan af nedlôpande, flerböjda ådror skrynkladt, gult, med
dragning i rödt, grått eller blått. Flock- eller tufvis växande. Ofta
förvexlad med Cantharellus tubaeformis. — Merulius PERS.; Cantharellus
Fr. Syst. myc.; Peziza undulata BoLr., t. 105, f. 2; Elvella tubae-
formis SCHAEFF.

2, Cr. Comperi Lev. Demip. Voy., t. 4, f 2.

Hatten svartaktig, bar?; foten m. kort, gulaktig.

Jord, m. r. Ryssl. (Syd-Ryssl.).

Tufvi; hatten hinnaktig, trattlik: fruktlagret slätt eller skrynk-
ladt, gulaktigt. Förmodligen endast en varietet af föreg.

3, Cr. cornucopioides (Linn.) FR. Sow., t. 74.
Hatten smäfjällig, brunaktigt svart; fruktlagret slätt,
slutl. n. skrynkligt, ljust gråaktigt.

Skog., a. 8—11. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten n. hinnaktig, trumpetformig, vågig och flikig, vid tork-
ning urbleknande, 3—10 cm bred; foten ihålig, glatt, svartaktig,
elastisk; sporerna elliptiska, 12—14 mmm. långa, 7—8 mmm. tjocka.
— Peziza Linn.; Cantharellus Fr. Syst. myc.; Merulius Cantharellus
PErs.; Helvella Scop. Exs. 127.

B. Foten fylld.

4. Cr. sinuosus FR. VAILL. Par., t. 11, f. 11—13.

Hatten brungrå; foten askgrå; fruktlagret slutl. skrynk-
ladt, askgrått; luktande. |

Skog., synnerl. ekskog., 9, 10. Ryssl. (Estland); Skand.
(Södra Sverge).

Hatten n. köttig, trattformig, vågig, flockullig, i fuktig väderlek
brun, i torr grå, omkr. 3 cm. bred; foten fylld, oregelbunden, glatt,
3—4 cm. hög, omkr. 4 mm. tjock; sporerna äggrunda, 7—9 mmm.
långa, 5—6 mmm. tjocka. Flockvis växande, stundom n. tufvig. —
Cantharellus Fr. Syst. myc.; Merulius fuligineus y ALB. & Scuw.

5, Cr pusillus Fr. CHEV. PAR., t. 7, f. 8.

Hatten likformig, luden, askgrå; fruktlagret slätt, blågrått.

Bar jord, synnerl. i bokskog., m. r. Ryssl. (Estland);
Skand.

Hatten mn. köttig, plattad, 1—2 cm. bred; foten fylld, nedåt

afsmalnande, vanl. sammantryckt, ljusgrå, 2—3 cm. hög, 2 mm. tjock.;
fruktlagret slut). n. skrynkligt. Enslig. — Cantharellus Fr. Syst.
myc.; Canth. Kunthü CHev.

+7 Hatten päronformig, köttig. — Gomphus PERS.

6. Cr. clavatus (PERS.) Fr. Sv. Sv., t. 91. — Klubb-
lik Trumpetsvamp.

Hatten päronformig, i spetsen liksom tvärt afhuggen och
i midten vanl. nedsänkt, nedåt afsmalnande till en tät fot.

Skog., pa fukt. st., helst på lerbotten, 8—10. Ryssl.
(Estland); Skand. (Mellersta Sverge).

121

Hatten köttig, i kanten n. vågig och trubbig, ojemn, smutsgul,
tundom förgrenad; foten kort; fruktlagret först slätt, sedan skrynkligt,
urpurfärgadt eller violett, äldre smutsgult. Till föda användbar. —
erulius Pers; Mer. violaceus Pers; Mer. carneus Pers.; Elvella
arnea SCHAEFF., t. 164; Clavaria truncata Soamip. Icon., 2, t. 60;
lav, elvelloides WULF.

7. Cr. pistillaris FR.

Hatten päronformigt klubblik, i toppen liksom tvärt
afhuggen, n. kullrig, ljusgul, nedtill slat och mörkare.
Barrskog. Skand. (Upsala).

Hatten spongiöst köttig, krusigt rynkad. Mycket lik Clavaria
istillaris, möjligen endast en form af densamma. Osedd af forf. —
Clavaria pistillaris SCHAEFF., t. 169?

** Foten lateral.

8. Cr. cochleatus FR. Strauss. i Sturm. 33, t. 3.
Ockragul; hatten n. trattlik.

Barrskog. Skand. (Upsala).

Hatten köttig, tunn, glatt, baktill afsmalnande till en tat fot;
fruktlagret slätt, slutl. nedtill smäskrynkligt.

2. Graterella Pers.

* Fruktlagret besatt med fina borst. — Æucraterella.

1. Cr. pallida PERS. Icon. et descr. I, t. 1, £. 5.

Hatten fjällig af borstlika hår; fruktlagret blekt, ådrigt,
besatt med fina borst.

Bokskog., på jord, m. r. Skand.

Tufvad; hatten kork- eller läderartad, trattformig, hel, först blek,
sedan rödbrunaktig; foten m. kort, vid basen luden. — Thelephora
Fe. Hym.; Th. pannosa ß pallida Fr. Syst. myc.

** Fruktlagret glatt. — Cotylidia Karst.
2. Cr. undulata (PERS.) Karst. PERS. Icon. et descr.,
Flört. 78.

122

Blek; hatten n. glatt; fruktlagret ådrigt.

Brända marker, sandjord, h. o. d. 8, 9. Ryssl. (S:t
Petersburg); Finl. (Nyland, Tavastland, Satakunta, Egentliga
Finl.); Skand. (Södra och mellersta Sverge).

Hatten läderartadt hinnaktig, nedtryckt, n. trattformig, hel eller

n. flikig, slät, blekt sämskfärgad, med få, mörkare, smala bälten och
nedböjd, fransig kant, 3—10 mm. bred; foten smal, seg, tät, hvitgrå,
n. luden, 4—10 mm. lång; fruktlagret af hattens färg, men ljusare;
sporerna elliptiska, 4—5 mmm. långa, 2—2,5 mmm. tjocka — Me-
rulius Pers. Syn.; Thelephora FR. ELENCH.; Cantharellus Fr. Syst.
myc.; Elvella floriformis SCHAEFF., t. 278?; Helvella crispa Buzz. t.
465, f. 1? Craterella crispa Pers. Obs. Exs. 912.

3. C. modesta (KALCHBR.) KARST. KALCHBR. Szib.
Gomb., t. II, f. 2.

Hatten brun, med umbrabruna bälten och strallika
strimmor; foten hvit; fruktlagret finstrimmigt, rödaktigt
grått.

Skog. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien).

Hatten läderartadt hinnaktig, trattformig, glatt, glänsande. 3 cm.

bred; foten pipig, smal, n. jemntjock, 3 cm. lang; mellanlagret m.
tunnt, hvitt. — Stereum KALCHBR.

3. Polyozus Karst.

1. P. contortus KARST.

Fruktkroppen blekt rostfärgad, öfverdragen med ett
tjockt lager af hvitaktigt stoft; smågrenarne hvita.

Barrskog, på jord, m. r. 10. Finl. (Mustiala, 1866).

Fruktkroppen m. förgrenad, med smal, fotlik bas, upprätt; gre-
narne plattade, upptill utvidgade, släta, handklufna, jemntoppade; små-
grenarne spetsiga eller aftrubbade, ofta fransade och (torra) skrufvridna;

sporerna släta, 14—18 mmm. långa, 5 —6 mmm. tjocka. — Thele-
phora Karst. Myc. fenn.

123

4. Stereum Pers.
+ Fruktlagret glatt.
1. St. ochroleucum FR.
Hatten slak, silkesluden, med ringformiga bälten, isgrå;
fruktlagret slätt.
Löfträd, r. Ryssl. (S:t Petersburg, Minussinsk i Sibi-
rien); Skand. (Östergöthland).

Hatten läderartadt hinnaktig, fri, utbredd, med likafärgade eller
bruna bälten; fruktlagret glatt, ofta sprickfullt, gulaktigt, var. grått.

+ St. arcticum FR.

Mindre, sittande, med en puckel vidväxt, finluden, hvit-
aktig, med koncentriska, likafärgade fåror; fruktlagret blåak-
tigt gulblek.

Trädstamm. Skand. (Bosekop i Finmarken).

2. St. purpureum (PERS.) Fr. Huss. I, t. 20.

Hatten läderartad, mjuk, filtluden; fruktlagret n. pur-
purfärgadt.

Löfträd, a. 8—11. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten utbredd och utböjd, tegellagd, kullrigt vågig, blek eller
hvitaktig, med brunaktiga bälten, 1—3 cm. bred; fruktlagret bart,
slätt; sporerna aflångt äggrunda, 6—8 mmm. långa, 2—3 mmm.

tjocka. — Thelephora Pers.; Auricularia reflexa Buin. t. 483.
Exs. 128.

- # St. lilacinum (BATSCH.) PERS. BATSCH., f. 131.
Mindre; fruktlagret lilafärgadt.
Gran- och tallstamm., r. Ryssl. (Estland); Skand.

Hatten mjuk, n. kôttig, utan bälten. — Ælvella Batscu.; The-
lephora purpurea y pinea Fr. Syst. myc.

3. St. vorticosum FR. BULL., t. 483, f. 1—5.
Hatten sträfluden; fruktlagret n. ädrigt, purpurröd-
aktigt.

124

Björkstockar, r. Skand.
Hatten läderartad, utbredd och utböjd, blek, med mörkare bal

ten, i kanten likafärgad; fruktlagret glatt. — Auricularia refleca BULL

4. St. hirsutum (WILLD.) FR. Buzz. t. 274.

Hatten sträfluden, blekaktig, med gul kant; fruktlagre
vanl. gulaktigt.

Döda löfträdsstamm., a. Höst—vår. Ryssl.; Finl.;
Skand.

Hatten läderartad, utbredd och utböjd, mer eller mindre tegel-
lagd, med bälten och trubbig kant, 2—3 cm. bred; fruktlagret slätt,
glatt; sporerna 6--7 mmm. långa, 2—3 mmm. tjocka. — Thelephora
WiLLD.; Th papyracea Fl. Dan., t. 1199; Auricularia reflewa BuLL.
Exs. 129, 433.

Var. pulchellum WEINM.

Hattarne vanl. fastväxta med andra sidan, sällan n.
utbredda, styfva, kullriga, cirkelformiga, betäckta af ett tjockt,
grått ludd, med tunn, hvass, gulaktig kant och likafärgade
bälten, 2—5 cm. breda; fruktlagret blekt sämskfärgadt, hvit-
pudradt, slätt.

Gamla björkstamm., m. r. Ryssl. (S:t Petersburg).

5. St. subcostatum Karst.

Hvit eller hvitaktig; fruktlagret ojemnt ädrigt, mot ba-
sen vanl. rödgult.

Förmultn. gren. af löfträd. 10, 11. Finl. (Mustiala).

Hatten läderartad, mjuk, utbredd och utböjd, knottrigt ojemn,
slutl. glatt och jemnad, utan bälten; fruktlagret bart, gulaktigt hvitt.

6. St. spadiceum (PErs.) Fr. Fl. Dan. t. 1619.

Hattarne ludna, vanl. rostbruna, med n. aftrubbad, hvit
kant; fruktlagret brunaktigt, färsk vid gnuggning antagande
en blodröd färg.

Ekstockar. Skand.

125

Hatten läderartad, utbredd och utböjd, inuti hvit; fruktlagret
slätt, glatt. — Thelephora Pers; Th. tabacina BuLuL., t. 483, f. 5.

7. St. sangvinolentum (ALB. & SCHW.) FR. GREV.,
225.

Hatten tilltryckt silkesluden, ljusgrå eller blek, med hvass,
hvit kant; fruktlagret brunaktigt grått, vid tryckning blodrödt.

Barrträdens bark, a. Höst—vär. Ryssl. (S:t Peters-
burg); Finl.; Skand.

Hatten läderartad, tunn, utbredd och utböjd, vanl. tegellagd,
med mer eller mindre tydliga bälten eller strimmor, 1—-2 cm. bred;
fruktlagret slätt, glatt, utväxt pudradt; sporerna aflånga, n. böjda,

4—6 mmm. långa, omkr. 2 mmm. tjocka. — Thelephora ALB. &
Schw. Exs. 131.

8. St. conchatum FR.

Hatten rynkig, n. glatt, smutsigt gulaktig; fruktlag-
ret brunt.

Granbark. Höst, vinter. Ryssl. (Minussinsk i Sibi-
rien); Skand.

Hatten läderartad, tunn, mussleformigt utböjd, vanl. krusig, med
otydliga, mörkare bälten, vanl. 4—7 mm. bred, understundom äfven
större; fruktlagret saftlöst, vid beröring oföränderligt. — T'helephora
FR. Syst. myc.

9. St. bicolor (PERS.) FR.

Hatten n. hinnaktig, utan bälten, dadelbrun; fruktlag-
ret hvitt eller gulaktigt hvitt.

Torra björkar och alar, r. 9, 10. Finl. (Mustiala); Skand.

Hatten mjuk, ofta tegellagd, mussleformigt utböjd, luden, äldre,
glatt; fruktlagret tunnt, glatt; sporerna 4—-6 mmm. långa, 2—3
mmm. tjocka. — Thelephora Pers.; Th. fusca SCHRAD.

10. St. ferrugineum (BULL.) Fr. BULL., t. 378.
Mörkt rostfärgad; hatten med täta, koncentriska fåror;
fruktlagret glatt.

126

Gammal ved, m. r. Skand. (Upsala).

Hatten läderartad, styf, m. seg, tunn, utbredd och utböjd, vanl
tegellagd och vågig, först luden och liksom skabbig, sedan mn. glatt
inuti likafärgad; fruktlagret slätt, bart. En ibland de minsta ino

slägtet. — Auricularia BULL.

ll. St. evolvens (FR.) Karst.

Mjuk, hvitluddig; fruktlagret glatt, blekt köttrödt, stö
tande mer eller mindre i brunt, i torrt tillständ sprickadt.

Släta löfträdsstamm. och gren., a. Höst—vär. Ryssl
(Cernigow, Udskoy i Ochot); Finl.; Skand.

Fruktkroppen flockös, utbredd, ofta i öfre kanten utböjd, hattlik
kantad, stundom vidt utbredd och okantad, utan bälten; fruktlagre

m. tunnt, mjukt, ofta knöligt, bart eller beströdt med ett m. fin

stoft; sporerna m. små. — Corticium Fr.

*< Fruktlagret sammetshärigt eller besatt med fina
borst. — Hymenochaete Liv.

12. St. rubiginosum (SCHRAD.) FR. Fl. Dan. t.
1619, £. 2.

Hatten forst rédaktigt gul och sammetsluden, sedan
dadelbrun och n. glatt, slutl. svartbrun, med brandgult rost-
färgadt mellanlager; fruktlagret rostgult.

Ek- och bokved. Ryssl. (S:t Petersburg, Estland, Sibi-
rien, Lill-Ryssl.); Finl. (Runsala); Skand.

Hatten läderartad, styf, fast utbredd och utböjd, tegellagd, i

kanten blekare, 2—9 cm. bred; fruktlagret af fina borst sammetslu-
det; sporerna cylindriska, böjda. — Thelephora Scurav.; Hymeno-
chaete LE£v.

13. St. tabacinum (Sow.) Fr. Sow. t. 25.

Hatten rostfärgad med guldgul kant, dess mellanlager
tradigt, guldgult; fruktlagret blekare, besatt med fina, mörk-
bruna borst.

127

Utdöda löfträd, synnerligen hassel, vide och rönn, h.
0. d. 8—11. Ryssl. (S:t Petersburg, Cernigow, Minussinsk i
Sibirien); Finl. (Mustiala, Åbo, Lappland); Skand.

Hatten läderartad, tunn, slak, utbredd och utböjd, stundom te-
gellagd, bugtbräddad, silkesluden, slutl. glatt, med mer eller mindre
tydliga bälten; sporerna cylindriska, böjda, 3—5 mmm. långa, omkr.
1 mmm. tjocka. — Auricularia Sow.; Helvella nicotiana BoLr., t.
174; Thelephora ferruginea Pers. Syn.; Th. variegata Scurav.; Hy-
menochaete Lay. Exs. 130.

14. St. cotyledoneum FR.

Hatten svartaktig, inuti tradig, hvitaktig; fruktlagret
brunaktigt sämskfärgadt.

Bjorkstockar, 9. Ryssl. (S:t Petersburg).

Hatten läderartad, tunn, n. hinnaktig, tegellagd, utan bälten,
bekladd med ett tätt lager af gulaktigt filtludd, i kanten inbôjd,
trubbig, 5--12 mm. breda; fruktlagret slätt, silkesludet. — Thele-
phora WEINM.

15. St. avellanum FR.

Hatten hard, med något utböjd, trubbig kant, dadel-
brun, luden; fruktlagret sammetsharigt, blekt, med dragning
i rostbrunt.

Hassel och bokstockar, m. r. Skand.

Hatten läderartad, utbredd, fri, i öfre kanten n. utböjd; frukt-
lagret slätt, i början sammetsludet, sedan stoftbeströdt och n. glatt.
Påminner mycket om Stereum rugosum. — Thelephora FR. Syst. myc.

16. St. disciforme (DE C.) Fr.
Hyit.
Ek- och bjérkstamm. Ryssl. (S:t Petersburg); Skand.

Hatten n. läderartad, upp- och nervänd, diskformig, med tunn,
fri, bar, slutl. mer eller mindre inrullad kant och otydliga bälten,
stundom gul- eller rödbrunaktig; fruktlagret ojemnt, n. smäludet. —
Thelephora De C.; Peniophora Cook.

128

*** Fruktlagret stoftbeströdt.

17. St. rugosum PERS.

Hatten yngre n. filtluden, äldre glatt, n. dadelbrun,
med trubbig kant; fruktlagret gulaktigt, vid gnuggning oft
blodfärgadt.

Utdöda löfträd, synnerligen al, ek, hassel, björk och
vide, sällan gran, a. Höst—vär. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hatten läderartad, styf, tjock, utbredd och utböjd, ofta upp-
och nervänd, omvriden, stundom skällik, inuti hvitaktig, I—5 cm,

bred; fruktlagret ojemnt, hvitaktigt, ockragult eller sämskfärgadt; spo-
rerna 7—10 mmm. långa, 3—5 mmm. tjocka. Exs. 249.

18. St. versicolor Var. caucasicum WEINM.
Hatten hinnaktig, vid basen utdragen till en kort fot,
sträfluden, grå, med dadelbruna bälten; fruktlagret blekt
sämskfärgadt. |
Gamla stockar. Ryssl. (Kaukasien).

Hatten tunn, platt, halfcirkelformig, med m. tunn, hvass, spänd
och vågig kant, 2—4 cm. bred. -— Thelephora versicolor P fasciata
Fr. ELENCH.?

5. Cyphella Fr.

* Fruktkroppen hinnaktig.

1. C. infundibuliformis (ALB. & ScHw.) FR.
Trattformig; foten central, lång.

Tallqvistar och kottar. Skand.

Snöhvit; fruktkroppen hinnaktig, hel, kullrig, småluden, 3 mm.
bred; foten smal, omkr. 7 mm. hög; fruktlagret slätt. — Helotium
ALB. & Schw.

2. C. membranacea (ALB. & SCHW.) KARST. ÅLB.
& SCHW., t. 1, f. 5.

Fruktkroppen slutl. mångklufvet sargad, upptill fin-
strimmig af svarta, täta fibriller.

129

Örtstjelkar och risqvistar, r. 6—11. Skand.

Fruktkroppen hinnaktig, skälformig, på öfra sidan utdragen till
en kort fot, hängande, hvitaktig eller gul; fruklagret smårynkigt, hvit-
aktigt. — Peziza ALB. & Scuw.; Cantharellus fissilis Fr. Syst. myc.
I; Cyphella lacera Fr. Syst. myc. II.

Var, sulphurea WEINM.

Fruktkroppen klockformig, öronformig, oregelbunden,
n. upprätt, ut- och invändigt rynkigt ädrig, slutl. fransigt
sargad, lifligt svafvelgul, 1—3 mm. bred; foten smal, jemn-
tjock, 1—2 mm. hög,

Naken, fuktig jord, 6, 7. Ryssl. (Pawlowsk).

Var. 2. cinerascens KARST.

Fruktkroppen trattformig, hvitgrä eller gråblå, torr
blygra, stoftbeströdd och strimmig, 2—3 mm. bred; foten
kort; fruktlagret rynkigt af fran midten strällikt utlöpande,
nätlikt förenade ådror.

Torra stjelkar. 10. Finl. (Mustiala).

3. GC. laeta Fe.

Svafveleul; fruktkroppen hel, glatt.

Vissnade stjelkar af större örter, m.r. Skand. (Lund).
Fruktkroppen hinnaktig, snedt skälformig, på öfra sidan utdra-

gen till en kort fot, 7—10 mm. bred; fruktlagret slutl. gropigt.

4. C. capula (HOLMSK.) Fr. HOLMSK., t. 22.

Fruktkroppen klockformig, glatt, vanl. hvitaktig, bugt-
bräddad.

Lefvande och döda ört- och gräsrötter, äfven stjelkar,
8, 9. Finl. (Mustiala); Skand.

Fruktkroppen hinnaktig, aflängt klockformig, än sned, än half,
med sargad, stundom klufven kant; foten sned, smal, nedät afsmal-
nande, 2—-4 mm. lång; fruktlagret slätt; sporerna äggrunda, 6—7
mmm. långa. Var, gul eller gråaktig. — Peziza HoLMsK., FR. Syst.

myc. Exs. 911. ;
9

130

5. C. tuba WEINM.

Fruktkroppen tubformig, sträfluden, med inskuren kant.

Torra stjelkar af Anethum dulce. Vår. Ryssl. (S:t
Petersburg).

Fruktkroppen n. hinnaktig, sned, i torrt tillstånd sammankrympt

och stundom vriden, hvitaktig, på 6fra sidan utdragen till en kort

fot, omkr. 2 mm. bred; fruktlagret blekt, smärynkigt, stoftbeströdt.

6. C. vernalis WEINM.

Svafveleul; hatten luden, på 6fra sidan utdragen till
en äfvenledes n. luden fot.

I växtkrukor, på Vaucherier. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen hinnaktig, skal- eller klockformig, i början hel,

sedan sargad; fruktlagret slätt. Växer flockvis.

7. C. Neckerae Fr. Bonorp. f. 212.

Fruktkroppen först kruslik, sedan klockformig, snöhvit,
med fullkomligt helbräddad kant.

På Neckera curtipendula. Blida vintr. Skand. (Femsjö).

Fruktkroppen hinnaktig, hängande; foten jemntjock; fruktlag-

ret slätt.

8. C. muscigena (PERS.) FR. PERS. Myc. eur., t. 7, f. 6.

Fruktkroppen vanl. half, plattad, snöhvit, otydligt silkes-
luden; fruktlagret smårynkigt.

Större mossor, synnerligen björnmossor, stundom på
jord, h. o. d. 8—10. Ryssl. (Estland); Finl. (Södra Finl.);
Skand.

Fruktkroppen hinnaktigt mjuk, stundom spadlik, ibland äfven
försedd med fot. — Thelephora Pers; Cantharellus laevis Fr. Syst.

9 C. galeata (Scaum.) Fr. Fl. Dan., t. 2027, f. 1.
Fruktkroppen i början omvändt skalformig, sedan half,

huflik, hvitaktig; fruktlagret smärynkigt, rödbrunaktigt.
Mossor, r. Finl. (Mustiala); Skand.

131

Fruktkroppen hinnaktigt mjuk, vanl. sittande, slät, yngro hel,

skållik, i väta grå, i torr väderlek snöhvit, slutl. rödbrunaktig, med

fullkomligt helbräddad kant; sporerna omkr. 9 mmm. långa och 8

mmm. tjocka. — Merulius Sonum.; Mer. muscorum Somm.

10. C. muscicola Fr.
Fruktkroppen ständigt skälformig, lutande, hvitblek, fin-

trädigt strimmig, med smäluden, vägböjd, sargad kant.

vint.

På lefvande, på trädstammar växande mossor, r. Höst,
Ryssl.; Finl. (Södra Finl.); Skand.

Fruktkroppen hinnaktig, vanl. sittande; fruktlagret glatt.
Var. inaeqvilatera Scnum. Fl. Dan., t. 2083, f. 2.
Fruktkroppen oregelbunden, askgrå.

Stjelkar. Ryssl. (S:t Petersburg).

ll. C. griseopallida WEINM.

Grablek, luddig.

Förmultn. tallved, gamla stamm. af Lonicera tatarica,

äfven pa fuktig jord, r. Höst. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl.
(Mustiala).

Fruktkroppen hinnaktig, 1 början klotrund, sedan klock- eller

skänkfatlik, äldre ofta sned, sittande, 0,5—-3 mm. bred; fruktlagret
slätt, glatt. Hxs. 716.

12. 6. abieticola KARST.
Snöhvit; fruktkroppen klockformig, hängande.
Fôrmultn. grangvistar. 10. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen hinnaktig, sittande, luden, 1—2 mm. bred; frukt-

lagret slätt, glatt; sporerna elliptiska eller aflanga, 6—8 mmm. långa,
2,9—3 mmm. tjocka. Haren tillspetsade, tätt beströdda med aflänga
gryn, korta, 4-—4,5 mmm. tjocka.

13, C. filicina KARST.
Snöhvit; fruktkroppen skållik, sned; fruktlagret slätt.
Förmultn. ormbunkar. Höst. Finl. (Åbo, Merimasku,

Mustiala).

132

Fruktkroppen hinnaktig, sittande, luden, 1—4 mm. bred; spo-
rerna vanl. äggrunda, 4—7 mmm. långa, 2—3 mmm. tjocka, Haren
n. jemntjocka, i spetsen trubbiga, beströdda med gryn, teml. korta,

omkr. 4 mmm. tjocka.

14. C. Goldbachü WEINM. STURM. +. 63.

Fruktkroppen kruslikt konkav, flikig, luden, hvit; frukt-
lagret blekt.

Torra grässtrån. 7—9. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl.
(Mustiala); Skand.

Fruktkroppen hinnaktig, skållik, sittande, oregelbunden, liten;

fruktlagret slätt; sporerna sferiska, 8 mmm. i diam. (enl. Quélet).

15. C. villosa (PERS.) KARST.

Snöhvit; fruktkroppen n. klotrund, luden.

Torra örtstjelkar. 5—9. Ryssl. (S:t Petersburg, Lill-
Ryssl.); Finl.; Skand.

Fruktkroppen hinnaktig, sittande, i regnväder öppen, omkr. 1,5
mm. bred; fruktlagret slätt. — Peziza Prrs.; P. granuliformis Pers.
Exs. 719.

* C. solenioides KARST. |
Fruktkroppen cylindrisk eller fingerlik, n. sned.
Torra stjelkar af Umbelliferer. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen hinnaktig, sittande, luden, snöhvit, omkr. 1 mm.
hög och bred; fruktlagret slätt; sporerna omkr. 5 mmm. långa och
3 mmm. tjocka. Haren beströdda med gryn, teml. korta, 2,9 —3,5

mmm. tjocka.

** C, punctiformis (FR.) Karst.

Fruktkroppen m. liten, lätt försvinnande.

Förmultn. blad och stjelk. 9. Finl.; Skand.

Fruktkroppen n. klotrund, sittande, hvit, luden; fruktlagret slätt;
sporerna elliptiska eller aflänga, 5—8 mmm. långa, 2—4 mmm. tjocka.

— Peziza ER. pr. p.

** Fruktkroppen n. korkartad.

16. GC. alboviolascens (ALB. & ScHw.) KARST. ALB.
& SCHW., t. 8, f. 4.

Fruktkroppen plattadt hemisferisk, med slutl. svartnande
kant; fruktlagret blekt, ofta stötande i violett eller blått.

Vissnade grenar af ask, syren, rönn etc., h. o. d. Höst
—var. Ryssl. (S:t Petersburg, Lill-Ryssl.) Finl.; Skand.

Fruktkroppen n. korkartad, fast, vanl. sittande, i början n.
klotrund, sedan mer eller mindre plattad och vågböjd, i torr väder-
lek sluten, hvitluden, med åldern inuti svartnande, 1-—5 mm. bred;
fruktlagret slätt; sporerna äggrunda eller n. klotrunda, oliksidiga,
11—16 mmm. långa, 9—12 mmm. tjocka. — Peziza Aus. & Scuw.

17. C. eruciformis Fr. MicH., t. 86, f. 16.

Fruktkroppen snedt päronformig, sträfluden, upptill snö-
hvit; fruktlagret hvitt eller hvitaktigt.

Vissnade algrenar. 4, 5. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen n. korkartad, först n. klotrund, sluten, sedan läng-
sträckt, än n. upprätt, än båglikt nedböjd, n. hängande, mot kanter
hopsnörpt, snöhvit, nedtill ljust brunaktig, 1—2 mm. hög, 2 mm.
bred; fruktlagret slätt. — Peziza auriformis BATSCH.

6. Xerocarpus Karst.

* Fruktkroppen vedartad, kantad; fruktlagret 1 början
stoftbeströdt, ofta hvarfvigt — Xylobolus KARST.

1. X. repandus (FR.) Karst.

Fruktkroppen dadelbrun, stötande i svart, med kon-
centriskt farad kant; fruktlagret urgröpt, blekt kanel-
brunt.

Saljbark, m. r. Skand.

Vedartad, tjock, skällik, rundad, med tunn, glatt kant; frukt-
lagret stoftbeströdt. — Stereum Fr.

2. X. frustulosus (PERS.) KARST.

Fruktkroppen söndersprucken uti oregelbundna rutor;
fruktlagret kullrigt, kanelfärgadt, urbleknande.

Härdnad ekved, r. Ryssl. (Estland); Finl. (Runsala);
Skand.

Vedartad, tjock, glatt, n. okantad, brunsvart; fruktlagret stoft-
hestrodt; sporerna bredt elliptiska, färglösa (under mikr.), 4—5 mmm,
läuga, 3—4 mmm. tjocka. — Thelephora frustulata Pers. SYN.;
Stereum ER.

3. X. violaceolividus (Somm.) Karst,

Violett gulblä, n. okantad; fruktlagret knöligt, betäckt
af fint, hvitaktigt stoft.

Videarter. Skand. (Lappmarken).

Nästan utbredd, fastväxt, hårdnande; fruktlagret rynkigt. Lik
Corticium cinereum. —- Thelephora Somm.; Corticium Fr.

Var. tumulosus KARST.

Svartbrun; fruktlagret platt, grapudradt.

Vissnade gren. af korgvide. 4. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen n. vedartad, utbredd, ofta sammanflytande, knölig,
otydligt kantad, glatt, 3—6 mm. bred; sporerna färglösa (under
mikr.), ytterst små.

"= Fruktkroppen broskaktigt läderartad.

4. X. carneus (WILLD.) Karst. BULL., t. 436, f. 1.

Fruktkroppen undertill glatt, svartaktig; fruktlagret
köttfärgadt. »

Löfträd, synnerligen ek. Vär—höst. Ryssl. (Lill-Ryssl.,
Kaukasien, S:t Petersburg); Finl. (Merimasku?); Skand.

Broskartadt hinnaktig, utbredd, i början fastklibbad, sedan i torka
sammandragen och fri, endast i midten fastväxt, styf, med inrullad kant;
fruktlagret sammanhängande; sporerna aflanga eller cylindriska, böjda,
hvita, 7—9 mmm. långa, 2-—3 mmm. tjocka. — Lichen carneus WILLDp.;

Thelephora Huma. Th. quercina Pers. Syn; Th adglutinata PERS.
Mye. cur, Auricularia corticalis BULL.; Corticium quercinum Fr. Epier.

5. X. ciliatus (FR.) KARST.

Fruktkroppen undertill umbrabrun, 1 omkretsen besatt
med svarta, borstlika bår.

Bokved, m. r. Skand.

Fastväxt, först vaxartad, sedan broskartad, begränsad, slutl. i
omkretsen fri och inrullad, undertill tilltryckt småluden; fruktlagret
glatt, brunt köttrödt, torrt sprickigt. — Thelephora Fr. ELENOH.;
Th. corticalis SCHRAD.; Corticium Fr. Epier,

6. X. ambiguus KARST.

Brosklikt läderartad; fruktlagret blekt eller gulaktigt,
med kanelbrun skiftning, bart, glatt.

Granbark. Finl. (Åbo).

Fruktkroppen rundad, utbredd, kantad, fastväxt, hårdnande, glatt;
fruktlagret med spridda, ojemna bläslika knölar; sporerna m. sma.

7. X. Pini (SCLEICH.) KARST.

Fruktkroppen glatt, blek, sköldlik; fruktiagret först
köttfärgadt, med purpurröd skiftning, sedan brunaktigt.

Tallbark. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen brosklikt läderartad, teml. tunn, merendels cir-
kelrund, med teml. bestämd, fri, i torka inrullad eller uppböjd kant;
fruktlagret oftast knöligt, stoftbestödt; sporerna cylindriska, böjda,
6—7 mmm. långa, 2 mmm. tjocka. — Thelephora SCHLEICH.; Th.
abictina P pinea ALB. & Scuw.; Stereum_Fr. Hym. eur. Exs. 522.

8. X. rufus (FR.) Karst.

Frambrytande, först knöllik, sedan n. rundad, kantad,
rödbrun; fruktlagret gräpudradt.

Lind- och aspgren., r. Finl. (Mustiala); Skand.

Fruktkroppen brosklikt läderartad, glatt; fruktlagret slutl. med
bläslika knölar. — Stereum Fr.

9. X. glaucescens (FR.) Karst.

Fruktkroppen brunsvart; fruktlagret i början brunsvart,
sedan Ööfvergäende i grägrönt.

136

Ved, m. r. Skand. (Norge).
Fruktkroppen i början cirkelrund, sedan sammanflytande och

oregelbunden, okantad, styf, glatt; fruktlagret ojemnt. — Sterewm Fr.

10. X. polygonius (PERS.) FR. HOFFM. DEUTSCHL.
Hl 120220,

Blekt köttröd; fruktlagret rödt, öfverdraget med ett
teml. tjockt lager af blekt eller hvitaktigt stoft.

Vissnade aspgren. Höst—vär. Ryssl.; Finl; Skand.

Fastväxt, rundad, snart härdnad, af n. grusartad beskaffenhet,
i omkretsen likartad; sporerna cylindriska, vanl. n. böjda, 8—10

mmm. långa, 2—3 mmm. tjocka. — Thelephora Pers; Cortieiun.. ER.

ll. X, maculaeformis (FR) Karst. Fl. Dan. t.
1738, f. 2.

Tunn, n. rosenröd; fruktlagret beströdt med ett grä-
blått stoft.

Torra gren. Skand.

Cirkelrund, slutl. sammanflytande och härdnad, i omkretsen lik-
artad, glatt, endast några linier bred; fruktlagret besatt med oegent-
liga papiller. — Corticium Fr.

"++ Fruktkroppen kork- eller läderartad.

12. X. abietinus (PERS.) KARST.

Fruktkroppen läderartad, filtluden, i början mörkt, sedan
svartaktigt rostbrun; fruktlagret brunt, skiftande i gult eller
purpurrödt, urbleknande.

Förmultn. ved af tall och gran. Höst--vint. Ryssl.
(S:t Petersburg, Estland); Finl. (Södra Finl., Knäsa guba i
Lappland); Skand.

I början n. cirkelrund, sedan utbredd och sammanflytande, ofta
med koncentriska bälten, begränsad, i omkretsen fri, fränskiljbar;
fruktlagret i början n. ‚sammetsludet; sporerna m. små. — Thele-

phora EB.

137

13. X. odoratus (FR.) KARST.

Hvit eller hvitaktig, äldre blekt sämskfärgad, styf;
fruktlagret i början sammetshårigt; lukten egendomlig.

Bergig. barrskog., pa förmultn. tallved. Höst—vår.
Ryssl. (S:t Petersburg); Finl. (Södrå Finl.); Skand.

Vidt utbredd, teml. tunn, obegränsad, sammanhängande, fast

vidväxt. — Thelephora Fr. Syst. myc.; Stereum Fr. Epicr.

14. X. svaveolens (FR.) KARST.
Hvitaktig, korkartad, mjuk; lukten behaglig:
Stamm. af Populus dilatata. Skand.

”Vidt utbredd, sammanhängande, slät; fruktlagret bart, n. glatt.
— Xylostroma Mouc. in litt.; Thelephora Fr. ELENOH.; Stereum
Fr. Epicr.

15. X. alneus (FR.) Karst.

Läderartad, fast, glatt, rödaktigt blekgul; fruktlagret
blekaktigt, stoftbeströdt.

Förmultn. alstamm. Höst—vär. Finl. (Wasa, Mustiala);
Skand.

Vidt utbredd, ojemn, teml. tjock, vidfästad, fränskiljbar, okan-
tad; fruktlagret glatt; sporerna 4—6 mmm. långa, 2—3 mmm. tjocka.
— Thelephora ER. Syst. myc.; Sterewm Fr. Epicr. Exs. 951. 0. 952.

16. X, cyclothelis (PERS.) KARST.

Askgrä, här och der blaslikt uppdrifven.

Almstamm. Skand.

Vidt utbredd, läderartad, styf, fastvaxt, vägigt rynkig; fraktlag-
ret glatt, bart. —- Stereum Pers. Myc. eur., Fr. ELENCH.

17. X. laeticolor Karst. (N. sp.)
Lifligt ockragul; fruktlagret sammanhängande, bart.
Fôrmultn. tallved. Finl. (Tammela).

Utbredd, fastklibbad, n. korkartad, tunn, rostbrunaktigt ockra-
gul, i omkretsen likartad, begränsad, fuktad och gnuggad n. saffrans-

138

färgad; fruktlagret slätt; sporerna aflånga, böjda, färglösa eller n. gul-

aktiga (under mikr.), 6—7 mmm. långa, 2—3 mmm. tjocka.

"= Fruktkroppen grus- eller pulverartad. — Lejo-
stroma FR.

18. X. polygonioides KARST.

Blekaktig eller smutsgulaktigt blek; fruktlagret betäckt
af ett m. fint, i början rosenrödaktigt stoft.

Sälgbark. 9, 10. Finl. (Mustiala).

Utbredd, sammanflytande, begränsad, styfnande, af grusartad struk-

tur, fastvaxt, slutl. lossnande, i omkretsen likartad; fruktlagret slätt, i
torrt tillstånd sprickigt; sporerna äggrunda, m. små. — Corticium KARST.

19. X. Juniperi Karst.

Gråbrun, torr lerfärgad; fruktlagret stoftbeströdt, glatt,
1 torrt tillstånd sprickigt.

Enbark. Höst—vår. Finl. (Tammerfors, Tammela).

Vidt utbredd, fastklibbad, n. korkartad, fast, hard, 1 omkretsen
u. smäluden; sporerna äggrunda, omkr. 1 mmm. långa och 0,5 mmm.

tjocka. -— Corticium Karst.

20. X. subsulphureus Karst.

Nästan svafvelgul, urbleknande, af torr, grus- eller n.
korkartad beskaffenhet; fruktlagret bart.

Förmultn. stockar. 9. Finl. (Mustiala).

Utbredd, fastklibbad, teml. tunn, härdnad, obegränsad, glatt;
fruktlagret slätt, torrt n. sprickigt; sporerna aflanga, 4—6 mmm.

långa, 1--3 mmm. tjocka.

21. X. corrugatus (FR.) KARST.

Blekt kanelbrun; fruktlagret fullsatt med m. fina, rost-
färgade borst.

Ved af löfträd. Skand.

Utbredd, fast, vidväxt, obegränsad, grusartad, tunn; fruktlagret

rynkigt veckadt, torrt m. sprickigt; sporerna elliptiska, brungula!, 8

139

mmm. långa (enl. Quél.). — Thelephora Fr. Obs.; Corticium Fr.
Epicr,; Æymenochacte Berk.

22. X. laevigatus (FR.) KARST.

Frambrytande, utväxt afsprängande substratets bark,
först rostfärgad, sedan kanelbrun; fruktlagret sammets-
härigt.

Torra engren. 10, 1. Finl. (Tammerfors); Skand.
(Femsjö).

Utbredd, inväxt, tunn, obegränsad; fruktlagret slätt, slutl. glatt,
torrt sprickigt. — Thelephora Fr. ELENOH.; Corticium Fr. Epier.

23. X. nigrescens (SCHRAD.) KARST.

Frambrytande, utväxt afsprängande substratets bark,
först gul-, sedan svartaktig.

Ek- och bokgren. Skand.

Afbruten, tuun; fruktlagret n. stoftbeströdt, med oegentliga pa-
piller, — Thelephora SCHRAD.; Corticium Fr.

24. acerinus (PERS.) KARST.
Mjölkhvit, ojemn, afbruten.
Gamm. lönn- och almbark. Host—var. Ryssl.; Skand.

Grus- eller n. mjölartatad, teml. tunn, skorplikt utbredd och
fastväxt, vanl. slät och sammanhängande, stundom med oegentliga
papiller och spriekor, glatt, yngre n. stoftbeströdd, liten; sporerna
äggrunda, m. små. — Corticium Pers. Obs.; Thelephora Pers. SYN.;
Stereum FR.

25. X. farinellus Karst. (N. sp.).

Vidt utbredd, mjölkhvit, stoftbeströdd, äldre lerfärgad,
1 torrt tillstånd m. sprickigt.

Granbark. 10. Finl. (Mustiala).

Fastklibbad, obegränsad, mjöligt grusartad, m. tuun, ojemn;
sporerna 1—2 mmm. långa, 0,5 mmm. tjocka. Beslägtad med X.
Juniperi, men m. tunnare och ljusare. — T'helephora (Lejostroma)
acerina form, Abietis Fr. Syst. myc.?

140

26. X. amphibolus (FR.) KARST.

Gulaktigt smutsbrun eller blekt kanelbrun, slät, n.
sammetshårig.

Gamla fnösktickor. Finl. (Tammela); Skand.

Mycket tunn, n. grusartad, skorplikt utbredd och fastvaxt. vanl.
besatt med oegentliga papiller, i omkretsen blekare, stoftbeströdd. --

Thelephora Fr. Syst. mye.; Stereum Fr. Hym.

27. X. sterilis (FR) KARST.
Utbredd, fläcklik, slät, glatt, rosenröd.
Granbark. Skand.

— Thelephora Fr.

7. Corticium Fr.

+ Fruktkroppen i omkretsen fri, kantad, vanl. först
skallik, sedan utbredd. — Lomatia FR.

1. C. salicinum FR.

Fruktkroppen skålformig, fastväxt i midten; fruktlagret
oföränderligt mörkt blodrödt, i torka sammanhängande.

Videarter, a. Höst—vår. Ryssl.; Finl.; Skand.

Läderartad, mjuk, som torr styf, hvitluden, stundom glatt, 1— 15

cm. bred; fruktlagret n. slätt, bart; sporerna cylindriska, böjda,
16—18 mmm. långa, 4—6 mmm. tjocka. Exs. 42.

2. C. sarcoides Fr.

Fruktlagret mörkt kôttrôdt, vid torkning bleknande
och sprickigt.

Nedfallna björkgren. Höst, vinter. Ryssl. (S:t Peters-
burg, Estland); Finl. (Abo); Skand.

Fruktkroppen n. köttig, mjuk, i torrt vader sammankrympt,
slak, 1 början frambrytande, kretsformig, skallik, fastväxt med midten,
sedan sammanflytande, mera fastklibbad, tilltryckt luden; fruktlagret
i midten knöligt.

141

3. C. flocculentum FR.

Fruktkroppen betäckt af ett fint, hvitt ludd; frukt-
lagret kantadt, blodrödt rödbrunt, gråpudradt.

Torra aspgren. m. r. 1. Finl. (Mustiala); Skand.

Vaxartadt mjuk, i början skällik, sedan utbredd, plattad; frukt-

lagret knöligt, i torrt väder sprickigv.

4. C. versiforme FR.
Först skallik, sedan knölformig, röd, hvitpudrad.
Lönnar, r. Skand. (Femsjö).

Vaxartad, mjuk, äldre hårdnande, i början kantad, slutl, sam-
manflytande, vidt utbredd, okantad, utväxt tvärsprickig, blekaktig.

5. C. populinum (Somm.) FR.

Knöllik, slutl. inrullad; fruktlagret gråaktigt rostfärgadt.

Aspgren., på Valsa leucostoma, x. Skand. (Salten).

Mjuk, knölformig, snart sammanflytande, utbredd, kantad, filt-

Inden; fruktlagret knöligt. — Thelephora Sonmm.

6. C. flammans FR.
Myceliet karmosinrödt; fruktlagret glatt, kantadt, brunt
purpurfärgadt.
Hassel, m. r. Skand. (Reften i Skäne).
7. C. juniperinum FR.
Nästan läderartad, seg; fruktlagret köttfärgadt grätt.
inbark. Ryssl. (S:t Petersburg).
Fruktkroppen fastväxt i midten, med tunn, öfverallt utböjd,

finluden, blek kant; fruktlagret rynkigt knöligt. — Thelephora FR.
ELENCH.

** Fruktkroppen i omkretsen flikig, fransad eller borst-
hårig.

8. C. cristatum (PERS.) Karst, Fl. Dan, t. 2272.

Blek; fruktkroppen utbredd, med uppstigande, i spet-
sen syllika eller fransade flikar eller grenar.

142

På mossa, gräs etc., företrädesvis i bokskog., m. r.
8—10. Ryssl. (Estland); Skand.

Inkrusterande, tem]. seg, i början skorplikt utbredd, brunaktig,
i omkretsen tilltryckt och fintrådig; fruktlagret småknöligt; sporerna
äggrunda, färglösa (und. mikr.), 8—9 mmm. långa, 6 mmm. tjocka.
Har unken smak och lukt. —- Merisma Pers; Thelephora Fer; Cla-
varia laciniata BuLL., t. 415, f. 1, Sow., t. 158. Var. med få, om-
vändt kägelformiga, pensellika grenar: Merisma penicillatum Pers. Syn.

9. C. spiculosum (Fr.) KARST.

Fruktkroppen i början bomullslik, hvit, sedan köttig,
purpurbrun, i omkretsen sönderdelad uti syllika, i spetsen
fransade, hvitaktiga grenar. i

Fôrmultn. tallbarr, gräs, örter, på fukt. st. Skand.

Fruktkroppen utbredd, inkrusterande, sammanflytande, mångfor-
mig, med strälformiga, i syllika flikar delade grenar. —*Thelephora
Fr. Syst.; Th. penicillata Fr. ELENOH.; Merisma cristatum f ALB.
& ScHw.

10. C. fastidiosum (PERS.) KARST. SAUND. & SM.,
Dale :

Fruktkroppen snöhvit, i omkretsen delad uti platta,
skiflika grenar; fruktlagret rödbrunaktigt; illaluktande.

Skugerika bokskog., m. r. Skand.

Fruktkroppen utbredd, mjuk, amorf, vanl. inkrusterande, sam-
manflytande, ända till 1 fot bred; fruktlagret småknöligt. — Merisma
Pers.; Thelephora FR.

ll. C. giganteum FR.

I fuktig väderlek köttig eller vaxartad, hvitaktig, med
dragning i grågrönt, i torr broskartad, papperlik, fri, mjölkhvit.

Nedfällda tallar, a. Höst och vinter. Ryssl. (Estland,
Minussinsk i Sibirien); Finl.; Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, glatt, i omkretsen vanl. strållikt

fransig eller borsthårig, vid torkning lossnande, ofta n. inrullad; frukt-

143

lagret slätt, sammanhängande; sporerna 4—5 mmm. långa, omkr. 3

mmm. tjocka. — Thelephora fimbriata Somm. Exs. 250.

Var. latissimum FR.
Fastväxt, knölig, grågrön, torr gulaktig eller sämskfärgad.
Nedfällda granar, a: Ryssl.; Finl.; Skand.

12. C. setigerum (FR.) KARST.

Hvit eller mjölkhvit, fläckvis gulaktig, lös, mjuk, i om-
kretsen borsthårig eller småluden, ofta öfverailt besatt med
spridda eller hopknippade, mer eller mindre styfva borstlika
har, med åldern, särdeles vid torkning sönderfallande uti
ett bomullsartadt ludd.

Utdöda björk-, al- och videstamm. Höst— vår. Ryssl.
(S:t Petersburg); Finl.; Skand.

Än utbredd, tunn, fast vidväxt, sträf eller besatt med mjuka
papiller, i omkretsen n. borsthårig och fastklibbad samt vid torkning
gulnande, än tjock, spongiös, vågig och knölig, åtminstone i midten
lätt lossnande, än kompakt, knöl- eller klumplik, hemisferisk, stundom
uppnående storleken af ett äple; fruktlagret glatt, sträft eller borst-
besatt, i torrt tillstånd sprickigt; sporerna äggrunda 8--12 mmm.
långa, omkr. 7 mmm. tjocka. Hos unga exx. har förf. understundom
anträffat aflånga, räta eller n. böjda, 6—10 mmm, långa och 2—4
mmm. tjocka konidier. — Thelephora Fr. ELENCH.; Th. aspera PERS.
Myc., WEinu.; Kneifia setigera Fr. Epicr. - ;

> Fruktkroppen utbredd, okantad, i omkretsen byssus-,
bomullsartad eller fibrillös; fruktlagret vaxartadt mjukt.
Ofta sterila. — Himantiae FR.

T Fruktkroppens omkrets hvit.

A. Fruktkroppen fastväxt.

13. C. rude Karst. (N. sp.).

Hvitaktig, filtartad. med högst oregelbundna och mång-
formiga upphöjningar eller utväxter; fruktlagret m. tunnt,
stötande i smuts- eller brungult.

144

Gamm. granbark. Finl. (Mustiala).
Frnktkroppen vidt utbredd, fastväxt teml. tjock, filtartad, fast
‘och mjuk, i omkretsen likartad; fruktlagret vaxartadt, sammanhiin-

gande, bart; sporerna elliptiska, hvita, omkr. 4 mmm, långa, 2—3

mmm. tjocka. m

14. C. radiosum FR.

Fruktkroppen i omkretsen af hvita, strällikt utlöpande
fibriller fransad; fruktlagret sammanhängande, sämskfärgadt.

Förmultn. tallved, äfven på björkbark. Höst och vin-
ter. Finl. (Södra Finl.); Skand.

I början cirkelrund, sedan utbredd, hinnaktig, fastväxt, under-

till fintrådig; fruktlagret slätt, glatt, mer eller mindre lifligt sämskfärgadt.

15. C. decolorans Karst. (N. sp.).

Fruktlagret slätt, gulaktigt eller sämskfärgadt, torrt
rödaktigt samt betäckt af ett teml. tjockt lager af ett grå-
aktigt stoft.

Al- och tallved. 9—12. Finl. (Tammela).

Utbredd, i början hvit, sedan gulaktig, i väta gulbla eller sämsk-
färgad, fastväxt, stundom fastklibbad, i omkretsen hvit och fibrillös;
fruktlagret sammanhängande; sporerna elliptiska, 4—6 mmm. långa,
2—3 mmm. tjocka. Ej olik Corticium lividum, men skiljes lätt från

denna genom sitt stoftbeströdda fruktlager och sin fibrillösa omkrets.

16. C. laeve PERS.

Fruktkroppen i omkretsen byssusartad; fruktlagret slätt,
hvitaktigt, vid torkning öfvergående i gult, ockragult eller
köttrödt.

Gamm. ved och bark, företrädesvis af löfträd, a. Höst
—vår. Ryssl.; Finl.; Skand.

Utbredd, fastväxt, lossnande, hinnaktig, undertill flockös; frukt-
lagret glatt, torrt stundom sprickigt; sporerna n. klotrunda, n. gul-
aktiga, 6—8 mmm. i diam. — Hypochnus Bon.; Stereum evolvens

Avert. plur.

145

Var. livescens KARST.
Mjuk; fruktlagret gulblått, vid torkning gulnande.
Alved. 9—12. Finl. (Mustiala).

17. C. lacteum FR.

Mjölkhvit, undertill samt i omkretsen löst fibrillös;
fruktlagret ofta, särdeles i torrt tillstånd, gulaktigt och
sprickigt, slätt.

Gamm. ved och bark, synnerligen af barrträd. Höst—
vår. Ryssl.; Finl.; Skand.

Vidt utbredd, hinnaktig, tunn, fri eller n. fastväxt; fruktlagret

vaxartadt, stundom rynkigt, sammanhängande; sporerna aflånga eller n.

äggrunda, 3—4 mmm. långa, 1—2 mmm. tjocka. — Hypochnus Bon.

B. Fruktkroppen fastklibbad.

18. -C. incarnatum (PERs.) FR.

Fruktkroppen i omkretsen mer eller mindre byssusar-
tad och strålig; fruktlagret ständigt orangegult eller rödt, i
torrt tillstånd m. fint pudradt.

Gamm. bark och ved, a. Höst—vår. Ryssl.; Finl.; Skand.

Vaxartad, hårdnande, fastklibbad eller fastväxt, sammanflytande;
fruktlagret slätt, vårtigt eller vågigt rynkigt, vid torkning sönder-
bristande; sporerna elliptiskt aflånga, räta eller n. böjda, 9—12 mmm.
långa, I mmm. tjocka. Varierar mycket. — Thelephora PERS. SYN.;
Th. fallax Pers. Syn.; Th. aurantia PERS. SYN. Exs. 815.

19. C. ochraceum FR.

Fruktkroppen i omkretsen i början strälig och ofta
tilltryckt fintrådig; fruktlagret först hvitaktigt, snart sämsk-
färgadt, derpå n. ockragult, slutl. rodnande, stundom be-
strödt med m. fina, guldskimrande partiklar.

Förmultn. ved och bark af barr- och löfträd. Sommar—
vår. Ryssl. (S:t Petersburg, Cernigow); Finl. (Tammela, Ruva
i ryska Lappmarken); Skand.

10

146

Vidt utbredd, fastklibbad, vaxartad, mjuk, n. glatt, i omkret-
sen hvit; fruktlagret först slätt, sedan besatt med papiller eller
_ vårtor, slutl bart, vid torkning rutvis sönderbristande. Var. med

koncentriskt anordnade papiller: Thelephora concentrica ALB. & Scuw.

++ Fruktkroppen i omkretsen färgad.

20. C. sangvineum FR.

Blodröd, undertill spindelväfslik; fruktlagret blekrödt.

Förmultn. tall- och enqvistar, teml. a. Höst—vär.
Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen utbredd, löst vidfästad, i omkretsen löst finträ-
dig och blekröd; fruktlagret slätt, glatt; sporerna elliptiska, hvita, 2—4
mmm. långa, 1—2 mmm. tjocka. Myceliet genomtränger den under-
liggande veden till betydligt djup och färgar den blodröd. Anträffas
sällan fruktificerande. Exs. 132.

21. C. sulphureum FR.
Lifligt svafvelgul; fruktlagret tjockt, brandgult (enl. Fr.).
Ruttet träd, gammal bark, förmultn. löf, om hösten.

Ryssl.; Skand.

Fruktkroppen utbredd, finträdigt flockös; fruktlagret tjockt, vax-
artadt mjukt, i torrt tillständ sprickadt.

22. C.? velutinum (De C.) FR.

Köttröd, i omkretsen af likafärgade, raka, divergerande
trädar borsthärig; fruktlagret köttigt, af täta, fina borst
sammetsludet.

Förmultn. ek- och bokstockar. Skand.

Utbredd, fastväxt, fast, sällan sprickig; fruktlagret tjockt, slätt.
— Thelephora De C.; Peniophora Cook.

23. C.? cinnamomeum (PERS.) Fe.

Kanelfärgad; fruktlagret, glatt, bart, endast besatt med
för blotta ögat osynliga borst.

Ved och bark af löfträd, synnerligen ek och hassel.
Finl. (Runsala); Skand.

147

Utbredd, sammanflytande, tilltryckt, undertill och i omkretsen
borsthärig; fruktlagret köttigt mjukt, i torrt tillstånd sprickigt. Var.
mörkt ockragul. Sporerna enligt Bonorden aflanga. — Thelephora
Pers. Mye.; Hypochnus Bon.

24. C. caeruleum (SCHRAD.) FR. Sow., t. 350.
Vackert bla.
Ruttet trä, m. r. Skand. (Södra Sverge).

Först n. cirkelrund, sedan utbredd, fastväxt, filtlnden, i om-
kretsen bomullslik, likafärgad, stötande n. i hvitt; fruktlagret vaxar-
tadt mjukt, smäknöligt, i början fullsatt med fina borst, sedan n.
glatt. — Thelephora Scurav.; Auricularia phosphorea Sow.; Thele-
phora atrocaerulea Troc.; Th. indigo SWEIN.; Mycinema phosphoreum
A GARDE.

= Fruktkroppen i omkretsen glatt, vanl. pulverulent
eller n. strålig.

25. C. serum (PERS.) FR.

Hvit eller hvitaktig, n. köttig, glatt, stoftbeströdd, yngre
vid torkning sönderfallande uti ett mjöligt ludd.

Utdöda stamm. af al, vide, björk och rönn. Höst—vår.
Ryssl.; Finl.; Skand.

Vidt utbredd, inkrusterande, äldre vid torkning sönderbristande,
i omkretsen pulverulent, stundom n. filthårig; fruktlagret slutl. n. vax-
artadt, med åldern, särdeles vid torkning gulnande, besatt med runda,
n. regelbundna, gruppvis anordnade värtor; sporerna äggrunda; hvita,

släta, 9—11 mmm. långa, 7—8 mmm. tjocka. — Thelephora PERS.;
Th. bombyeina Somu.; Lyomyces Karst.

26. C. molle FR.

Blek eller hvit, med rödaktiga eller sämskfärgade
fläckar, af löst flockôs structur, undertill luden.

Gaml. tall. Höst—vär. Finl. (Mustiala); Skand.

Nästan cirkelrund, flockést köttig, mjuk, glatt, i omkretsen bar;
fruktlagret slutl. vaxartadt, glatt, besatt med spridda, teml. stora vår-
tor; sporerna äggrunda, 9 mmm. långa, 6—7 mmm. tjocka.

148

27. C. cinereum FR.

Gulaktigt smutsbrun; fruktlagret bestrôdt med m. fint,
askgrätt stoft.

Bark och ved af löfträd. Höst—vär. Ryssl. (Estland,
S:t Petersburg, Minussinsk i Sibirien); Finl. a.; Skand.

Först vaxartad, sedan härdnande, sammanflytande, fastklibbad, i
omkretsen likartad, stundom n. strälig; fruktlagret slätt och besatt
med spridda, oegentliga vårtor; sporerna cylindriska eller aflanga, vanl.
böjda, 3—5 mmm. långa, 0,5—1 mmm. tjocka. — Peniophora Coor;
Xerocarpus Karst. Exs. 134.

28. C. convolvens Karst. (N. sp.).

Fruktkroppen flocköst fibrillös; fruktlagret vid torkning
lossnande, sönderbristande samt teml. tjockt, slemmigt vax-
artadt, torrt gulaktigt blekt.

Förmultn. björkved. 10. Finl. (Mustiala);

Longitudinelt utbredd, fastklibbad, i omkretsen likartad; frukt-

lagret glatt, med spridda, hemisferiska värtor, torrt fint hvitpudradt;

sporerna äggrunda, 3—d mmm. långa, omkr. 3 mmm. tjocka.

20:06 ruulans Er.

Mörkröd, fastväxt; fruktlagret bart.

Trädbark. Skand. (Finmarken).

Oregelbundet utbredd, af torr beskaffenhet, hinnaktig, tunn, i

omkretsen bar och likafärgad; fruktlagret slätt, glatt, sammanhängande.
Närmast beslägtad med Cort. incarnatum.

30. C. nudum FR.

Köttröd, urbleknande, begränsad; fruktlagret öfvertäckt
med ett m. fint, lätt försvinnande stoft.

Bark af löfträd. Höst—vär. Ryssl. (Minussinsk); Finl.
(Mustiala); Skand.

Vaxartad, hårdnande, fastklibbad, glatt; fruktlagret slätt, torrt
sprickfullt; sporerna aflånga, 18—-12 mmm. långa, 4 mmm. tjocka.

Föga skild från Cort. incarnatum.

149

31. C. confluens FR.

Nästan hinnaktig, obegränsad, i omkretsen stralig; frukt-
lagret blekt eller n. färglöst, vid torkning hvitnande, bart.

Bokgren. Vint. Skand. ;

Nästan cirkelrund, sammanflytande, fastklibbad, med hvit om-

krets; fruktlagret slätt, slutl. ofta skiftande i gult eller rödbrunt.

+ C. padinum KARST.

Kalkhvit, vid torkning antagande en smuts- eller brun-
gulaktig anstrykning, i omkretsen 1 början silfverglänsande;
fruktlagret stoftbeströdt.

Vissnade häggren. 1. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen i bôrjan cirkelrund, sedan sammanflytande, obe-
gränsad, fastklibbad, tunn, n. binnaktig, vid torkning sdnderbristande
och styckevis lossnande, i omkretsen otydligt kliartad och n. fin-
strålig; fruktlagret slätt, beströdt med ett hvitaktigt stoft; sporerna

sferiska eller elliptiskt sferiska, 6— 38 mmm. i diam.

** C. caesioalbum Karst. (N. sp.).

Blåaktigt hvit, undertill n. glatt, i omkretsen blågrå
och fint hvitfransig.

Vissnade grenar af Sibiriska ärtträdet. 10. Finl.
(Mustiala).

Fruktkroppen i början cirkelrund, sedan utbredd, sammanfly-
tande, tunn, hinnaktig, fastväxt, lossnande; fruktlagret glatt; sporerna

n. klotrunda, 7—8 mmm. i diam.

; Fruktkroppen i omkretsen bar.

32. C. calceum (PERS.) FR.

Alldeles glatt, hvit, hvitaktig eller lerfärgad.

Tall- och granved. Höst—vär. Ryssl.; Finl.; Skand.

Utbredd, fastklibbad, vaxartad, i omkretsen likartad; fruktlagret
slätt, glatt, i torrt tillstånd sprickigt och styft, ofta upplöst uti sma,

mjuka klumpar; sporerna omkr. 3 mmm. långa och 1 mmm. tjocka.
— Thelephora Pers. Exs. 133 o. 953.

150

33. C. contiguum KARST.

Fruktlagret sammanhängande, kalkfärgadt; sporerna
talrika.

‘Enved. Finl. (Mustiala).

Utbredd, fastklibbad, vaxartad, 1 omkretsen likartad; sporerna
äggrunda, 4—6 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka. — Corticium cal-
ceum AUCTT. pr. p.

34. C. nitidulum Karst.

Gulaktigt lerfärgad; fruktlagret sammanhängande, torrt
glänsande.

Vissnade sälggren. 11. Finl. (Mustiala).

Utbredd, fastklibbad, vaxartad, glatt, i omkretsen likartad; frukt-

lagret slätt, glatt; sporerna 2—3 mmm. långa, omkr. 1 mmm. tjocka.

35. C. puberum FR.

Hvit eller lerfärgad; fruktlagret sammetsharigt.

Fôrmultn. bokved. Skand.

Vidt utbredd, obegränsad, m. tunn, vaxartad, hinnaktig, i om-
kretsen och undertill glatt, fast vidväxt, styckevis franskiljbar; frukt-
lagret slätt, af fina, såsom små papiller framstickande borst sammets-

ludet, i torrt tillstånd sprickadt. Sporerna enligt Bonorden äggrunda,
hvita. — Hypochnus Bon.

36. C. lividum PERS.

Blekt gulblå, gäddblå eller brunaktig, med dragning i
purpurrödt; fruktlagret bart, i väta n. klibbigt.

Förmultn. tallved. Höst—vår. Ryssl.; Finl.; Skand.

Utbredd, fastklibbad, glatt, än (yngre) tunn, vaxartad, äfven
torr sammanhängande, än tjockare, n. gelatinös och vid torkning sön-
derbristande, i omkretsen likartad; frnktlagret slätt; sporerna cylin-
driska, 3—6 mmm. långa, 1—2 mmm, tjocka. Exs. 625.

Var, 1. viscosum PERS.

Hvitaktigt blågrå, tunn, fuktig, fullkomligt glatt.

Nedfallna gren. af löfträd. Skand.

151

Var. 2. pallescens KARST,

Blekt gulblå, torr gulblek och sammanhängande, icke
klibbig.

Torra häggrenar. Finl. (Mustiala).

37. OC. uvidum FR.

Lilafärgad, med rosenröd skiftning, urbleknande; frukt-
lagret fuktigt.

Torra bokgren. Vinter. Skand.

Vidt utbredd, m. tunn, n. inväxt i veden; fruktlagret glatt och

slätt. Utplänas vid minsta tryckning. Sporerna enligt Bonorden runda,
taggiga.

38. C. comedens (NEES.) FR.

Utväxt afsprängande substratets bark eller öfverhud,
glatt, bar, först blekréd, sedan blekaktig.

Torra ek- och hasselgren. 8—5. Finl. (Merimasku,
Abo, Helsingfors); Skand.

Utbredd, inväxt; fruktlagret slätt, i färskt tillstånd n. klibbigt,
i torrt sprickigt. Utbildas mellan barken och veden, — Thelephora
Negs.; Th. carnosa EHRENB.; Th. decorticans Pers. Exs. 97.

Var. alnicola KARST.

Blekare.

Torra algrenar. Höst—vär. Ryssl. (Estland); Finl.
(Södra Finl.).

Sporerna eylindriska, n. böjda, 17—21 mmm. långa, 6--9
mmm. tjocka.

39. C. lividocaeruleum Karst,

Blaaktig; fruktlagret betäckt af ett teml. tjockt lager
af hvitaktigt stoft.

Formultn. ved. Höst—vär. Finl. (Mustiala, Ruva i
ryska lappmarken).

Longitudinelt utbredd, fastklibbad, vaxartad; fruktlagret sam-

manhängande, slätt; sporerna 6—10 mmm. långa, 3—5 mmm. tjocka.

40. C. seriale FR.

Gulaktigt lerfärgad; fruktlagret hvitpudradt.

Tallved. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl.; Skand.

Longitudinelt utbredd, radvis, fastklibbad, vaxartad, mjuk, glatt,
ända till !/3 meter lång; fruktlagret olikformigt vårtigt, torrt sprickigt,
yngre af fina borst finludet; sporerna äggrunda, 12 mmm. långa
(enl. Quelet).

41. C. obscurum (PERS.) FR.
Jemn, sotsvart, torr sönderbristande uti rutor.
Trädbark. Skand. (Norge).

Oregelbundet utbredd, fastklibbad, tunn, glatt, n. metallglän-
sande. — Thelephora Pers. Myc. eur.

42. C.? plumbeum FR.

Stälgrä, m. sprickig, bar.

Tallved. Lappmarken.

Afbrutet utbredd, fast vidväxt, läderartad?, glatt, okantad.

8. Exobasidium Vor.

1. Ex. Vaccinii (Fuck.) Vor.
Fruktlagret köttigt, teml. tjockt, köttrödt, hvitpudradt.
Lefvande lingonbuskar. a. Höst. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen vanl. cirkelrund eller aflang, ofta sammanflytande,
inväxt; fruktlagret frambrytande vanl, på bladens undre sida; sporerna
cylindriska eller tappformiga, 5—8 mmm. långa, 1—2 mmm. tjocka.
— Fusidium Fuck.

* Ex, Myrtilli THUEM.
To: are och blekare än hufvudformen.
Lefvande odonbuskars blad. 7—9. Finl.; Skand. —

Ex. Vaceinü var. Myrtilli Tuven., Hers. mye. oec. 93.

153

** Ex. Andromedae KARST.

Fruktkroppen vidt utbredd; fruktlagret teml. torrt,
purpurrödaktigt.

Lefvande blad och stjelkar af Andromeda polifolia och
Arctostaphylos officinalis, a. 1—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

2. Ex. Ledi Karst.

Fruktlagret vaxartadt, gulaktigt, hvitpudradt.
Lefvande getporsblad, r. 7—9. Finl. (Mustiala).

Rund eller afläng, sällan sammanflytande, inväxt, 2—5 mm.

bred; fruktlagret frambrytande pä bladens undre sida; sporerna räta,
4—6 mmm. långa, omkr. 1 mmm. tjocka.

9. Lyomyces Karst.

+ Fruktkroppen hinnaktig.

1. L. roseus (PERS.) KARST.

Rosenröd, urbleknande, stoftbeströdd, slutl. m. rynkig.

Asp- och björkgren. Höst—vår. Ryssl.; Finl.; Skand.

Utbredd, fastväxt, i omkretsen fransig och hvitaktig, äldre
sprickigt rynkig, slutl. upplösande sig uti mjöligt ludd; sporerna sfe-
riska eller äggrunda, omkr. 1 mmm. i diam. — Corticium Pers., Fr.
Exs. 314, 315.

** Fruktkroppen bomulls- eller luddartad, hoptofvad.

2. L. Sambuei (PErs.) Karst.

Inkrusterande, obegränsad, krithvit.

Torra gren. af Sambucus racemosa och S. nigra. Ryssl.
(Estland); Skand.

Utbredd, n. inväxt, kornigt luddartad, sammanhängande; spo-
rerna hvita, äggrunda, m. små. — Thelephora Pers; Corticium Fr.
Epier.; Hypochnus Bon.

3. L. isabellinus (Fr) Karst. “

Fruktkroppen bommullsartad, isabellfärgad, med spridda,
runda papiller, utan tydligt fruktlager.

154

Bark af bok. Skand.

Utbredd, vidt inkrusterande. — Hypochnus FR. Obs.; Corticium
‚Fr. Hym.

4. L. Mustialensis Karst.

Fruktlagret m. tunnt, grönt, ofta i förstone blekt ljus-
gult, slutl. öfvergående i olivgrönt.

Gamm. ved och bark. 8, 10. Finl. (Tammela).

Fruktkroppen n. spindelsväfslik, vidt utbredd, löst vidfastad,
hvitaktig; fruktlagret n. hinnaktigt, m. sprödt, sammanhängande, tätt
fullsatt med små, grynlika papiller; sporerna sferiska eller äggrunda,

släta, grönaktiga, 4—6 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka eller 3—5
mmm. i diam.

5. L. caerulescens KARST.

Fruktkroppen bomullsartad, blåaktig, med åldern gra-
nande, utan fruktlager och papiller.

Multn. ved och bark af björk. 9, 10. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen utbredd, löst vidfästad, tunn, sammanhängande, i
omkretsen likartad; sporerna sferiska, släta, blåaktiga, 3—9 mmm-
1 diam.

6. L. violascens (FR.) KARST.

Fruktkroppen nästan askgrå, undertill spindelväfslikt
filtartad, brun, 1 omkretsen flockös, strålig och violett hvit,
hvitpudrad.

Förmultn. tallved. Skand.

Fruktkroppen utbredd, sammanflytande, tunn, mjuk, hinnaktig,
löst vidfästad, frånskiljbar, besatt med papiller, stundom n. vågig. —
: Thelephora Fr. Syst: myc.; Corticium (Coniophora) Fr, Hym. eur.;
Hypochnus Fr. Summ. Veg. Scand.

7. L. atrovirens (FR.) KARST.

Fruktkroppen svartgrön; fruktlagret m. tunut, n. hinn-
aktigt, gråaktigt, fullkomligt slätt,

Ruttet träd. Skand.

155

Fruktkroppen oregelbunden utbredd, filtartad, besatt med fina
svartblä borst, slutl. glatt, i omkretsen likafargad. — Corticium FR.;
Thelephorae chalybaeae PERS. var.?

8. L. aureus (FR.) KARST.

Fruktkroppen guldgult brandgul, utan särskildt frukt-
lager.

Bjorkbark. Skand.

Fruktkroppen utbredd, hinnaktig, filthärig, besatt med sma, af
kort, sporer afsöndrande ludd bildade papiller; sporerna, hvita, 12
mmm. långa, 6 mmm. tjocka. — Hypochnus Fr. Obs; Thelephora
Pers. Myc. eur.

9. L. anthochrous (PERS.) KARST.
Fruktkroppen tegelfärgadt rosenröd, luddartad.
Gaml. björk. Skand.

Fruktkroppen utbredd, slat, urbleknande, med bomullslik, ble-
kare omkrets, utan särskildt fruktlager. — Thelephora PERS. SYN.;
Corticium Fr.

10. Scyphopilus Karst.

1. Sc. radiatus (Houmsk.) Karst. NEES., f. 250.

Hatten hel, med tvärbälten och strallika strimmor,
rostfargad, slutl. brunaktig; fruktlagret strimmigt

Barrskog. r. Skand.

Hatten läderartad, mjuk, trattlik, med knöligt fjallig disk;
foten central, kort; fruktlagret n. pudradt. — Merulius Hozusk.;

Thelephora Fr; Fl. Dan., t. 469, f. 1.; Th. caryophyllea P Fr.
Syst., PERS.

2, Sc. caryophylleus (SCHAEFF.) KARST. SAUND. &
Sn. t. 41, f. 2. |

Brunt purpurröd; hatten fibröst sargad; fruktlagret n.
slätt, glatt.

156

Björkskog., pa gräsbev. st., r. 7—9 Ryssl. (Estland,
S:t Petersburg); Finl.; Skand. |

Hatten n. läderartad, nedtryckt, i kanten inskuren, 2—3 cm.
bred; foten kort. Luktlés. — Helvella SoHAEFF., t. 325; Thelephora
PeErs., Fr.; Oraterella ambigua Pers. Comm.

Var. flabellaris BATSCH., f. 159.

Hatten helt och hållet delad uti flere eller färre fria,
vanl. jemnbreda flkar eller grenar.

Björkskog. r. Finl. (Mustiala); Skand.

il. Merisma Pers.

1. M. anthocephalum (BuLL.) Karst. BULL., t.
ADD ite is

Brunaktig eller n. rostfärgad; grenarne enkla, upptill
utplattade, eller oregelbundna och förgrenade; luktlos.

Löfskog., r. Finl. (Mustiala); Skand.

Läderartad; bålen fotlik, jemntjock, Iuden; grenarne finludna,
fransiga, i toppen hvitaktiga, upprätta; fruktlagret slätt; sporerna värt-
fulla, 7—9 mmm. långa, 6 mmm. tjocka eller 6—8 mmm. i diam.

— Clavaria Buzz; Thelephora digitata Fr. Epier.; Merisma foetidum
P PERS. SYN.

2. M. clavulare FR.

Mörkt rödbrun; bålen vanl. knölformig; grenarne trinda,
uppåt afsmalnande, släta.

Barrskog., r. Skand.

Fruktkroppen läderartad, oregelbundet förgrenad; grenarne glatta,
fint pudrade, i toppen spetsiga, småludna och hvitaktiga. — Thele-
phora ER.

3. M. palmatum (Scop.) Pers. HOLMSK. OT. t. 10.
Illaluktande; m. grenig, med enkel, fotlik bål, finluden,
brun. med purpurröd anstrykning.

157

Barrskog., h. o. d. Somm., höst. Ryssl. (Estland,
S:t Petersburg); Finl.; Skand.

Läderartad, upprätt, torr, rostbrunaktig; grenarne handflikiga,
platta, släta, n. jemntoppade, i toppen fransiga och hvitaktiga; spo-
rerna n. klotrunda, vårtfulla, 8—i2 mmm. i diam. — Clavaria
Scop.; Merisma foetidum Pers; Thelephora Fr. Exs. 432.

4. M. diffusum (FR.) Karst.

Illaluktande, utan särskild bål, grenarne utspärrade,
uppstigande, tegellagda.

Vid väg., r. Finl. (Mustiala); Skand.

— Thelephora Fr.

12. Thelephora (Ehrh.) Karst.

1. Th. intybacea PERS. BULL, t. 483, f. 6, 7, t. 278.
I början hvitaktig, sedan rödbrunt rostfärgad; hattar-

nes kant i början hvitfransig.
Löfskog., m. r. Skand.

Tufvad, mjuk, slutl. sotbrun; hattarne tegellagda, fibrésa, mot
kanten utvidgade, vanl. n. triangelformiga; fôtterne n. laterala, sam-
manväxta; fruktlagret vanl. luddigt, smäknôligt. Bildar än centrala,
omvändt kägellika, än laterala tufvor.

2. Th. terrestis EHRH. KLOTZScH., t. 473.
Brun, svartaktig; hattarne fibröst bosthäriga, med lik-
artad kant.

Jord och murkna stubb., r. Ryssl. (Estland); Skand.

Tufvad, mjuk; hattarne tegellagda, plattade, stundom flikiga och
jälliga, utan bälten; fötterne korta, n. laterala, sammanflytande; frukt-
agret strallikt rynkig. — Agaricus tristis BATSCH.

3. Th. laciniata PERS. Sow., t. 213.

Mörkt rostbrun; hattarne tegellagda eller utbredda och
tböjda, fibröst fjälliga, med fibröst fransig, kullrig, i för-
tone hvitaktig eller hvitblå kant.

158

Förmultn. stubb., rötter, stjelk., jord, företrädesvis i
barrskog., a. 8—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Läderartad, mjuk, inkrusterande; hattarne vanl. halfva, med
basen sammanväxta, sällan med afsmalnad fotlik bas; fruktlagret små-
knöligt, vanl. strimmigt veckadt, finluddigt; sporerna kantigt sferiska,
vårtfulla, 6—9 mmm. i diam. Återqvicknande. — Helvella earyo-
phyllea Bout., t. 173; Auricularia Sow.; Thelephora mesenteriformis
Fl. Dan., t, 1198, 949; Th. intybacea Fr. Syst.; Th. laciniata Fr.
Hym. Exs. 16.

4. Th. mollissima PERS. BERK. OUTL. t. 17, f. 5.

Hattarne flikiga, n. filtludna, hvitaktiga; fruktlagret
brunt, med dragning i purpurrödt.

Bokskog., m. r. Skand.

Köttig eller spongiös, inkrusterande; hattarne utbredda och ut-
böjda; fruktlagret glatt, slätt.

5. Th. frondescens FR.

Kaffebrun; hattarne skrynkliga, vanl. flikiga, n. glatta;
fruktlagret sammetshårigt.

Berg. barrskog., på moss., m. r. Skand.

Läderartad, mjuk, vidt inkrusterande; hattarne utbredda och
utböjda, med hel kant; fruktlagret slätt. Ettårig.

6. Th. biennis Fr. BuLL., t. 436, f. 2.

Gråbrun; hattarne filtludna; fruktlagret glatt, vanl.
besatt med fina borst.

Jord, stubb., stenar. Skand.

Läderartad, mjuk, vidt inkrusterande; hattarne slutl. utböjda,
med fransig kant; fruktlagret n. upp- och nedvändt, vid basen veckadt:
Tväärig, icke återqvicknande. — Auricularia Phylacteris BULL.

7. Th. atra WEINM.

Hattarne först svarta, sedan sotbruna; fruktlagret slätt,
svart, besatt med fina borst.

Jord. Ryssl. (Zarskoeselo).

159

Tufvad, mjuk, n. kôttig, i början öfverdragen med ett hvit-
aktigt stoft, vanl. Inden; hattarne tegellagda, mot basen afsmalnande
och sammanväxta till en gemensam knöl, mängformiga, vanl. flikiga,

i början hvitfransiga, 6—9 cm. breda; fruktlagret hvitpudradt.

13. Coniophora Pers.

* Kôttiga.

1. C. puteanea (SCHUM.) FR. Fl. Dan., t. 2035.

Köttig, blekt gulaktig, slutl. mörkt olivbrun, med hvit,
mogellik omkrets; fruktlagret af de mörkt olivbruna sporerna
mjöligt.

Förmultn., helst slöjdadt, trä i källare, ladugårdar 0. s. v.
Höst—vår. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl. (Södra Finl.); Skand.

Fruktkroppen utbredd eller n. cirkelrund; fruktlagret vanl. vä-
gigt; sporerna n. äggrunda, brunaktiga (under mikr.), 10—15 mmm.
långa, 8—9 mmm. tjocka. Mycket varierande. Öfverensstämmer
till sin historia med Trädfrätaren (Merulius lacrymans). — Thelephora
SCHUM.; Coniophora cerebella ALB. & Scuw.; Hypochnus confluens Bon.

+ areolata FR.

Fruktkroppen söndersprucken uti rutor, med koncen-
triskt anordnade knölar, sämskfärgad, i omkretsen bar.

Torrt, slöjdadt trä, oftast inom boningshus, r. Somm.
—vår. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl.; Skand.

2. C. stabularis FR.

Hvit, äldre brun, med stark dragning i vinrödt, i om-
kretsen bomullslik, hvit; fruktlagret hvitpudradt.

Bjelkar i fähus, m. r. 3. Skand. (Femsjö).

Fruktkroppen utbredd, yngre bomullslik; fruktlagret knöligt.
Tilalnktande. — Thelephora Fr. Syst. myc.; Corticium FR.

3. C. eradians FR.

Fruktlagret brunt, stötande i olivgrönt, med från midten
strålformigt utlöpande, i torrt tillstånd insjunkna åsar.

160

Murken tallved i skog. Skand.

Utbredd, köttig, tunn, fastväxt, glatt, i omkretsen strålig och
hvit; fruktlagret bart, glatt.

4. C, reticulata FR.

Först pomeransgul eller rödaktig, sedan gråaktig, med
olivgrön, af intrasslade, nätformigt förenade trådar bildad
omkrets.

Murken tallved. Skand.

Utbredd, kôttig, filtluden och stoftbestrédd, med tjocka, gytt-
rade, insjunkande papiller. — Thelephora marginata Ars. & SCHW.;
Corticium FR.

5. C.? centrifuga (WEINM.) Fr.

Läderartad?, mörkt rostfärgad, undertill svart; frukt-
lagret försedt med bälten och fran midten utlöpande strålar.

Slöjdadt trä. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen utbredd, i början kretsformig, sedan sammanfly-
tande, teml. tjock, fast, af torr beskaffenhet, löst vidfästad, fränskilj-
bar, i omkretsen likafärgad; fruktlagret företrädesvis i midten m.
knölig, besatt med fina borst och mjöl. — Thelephora WEINM.; Cor-

ticium FR.

6. C.? umbrina (ALB. & SCHW.) KARST.

Fruktkroppen umbrabrun, undertill luden; fruktlagret
betäckt af rostfärgadt mjöl.

Förmultn. granved. Skand.

Fruktkroppen utbredd, kôttigt mjuk, med smal, stralig, likafär-
gad omkrets; fruktlagret i början knöligt, sedan sammankrympt. —
Thelephora umbrina ß lignatilis ALB. & Scaw.; Corticium FR; Hy-
pochnus FR. Summ. veg. Sc. o. Mon. hym.

7. C. byssoidea (PERS.) FR.
Fruktkroppen blekt smutsgul; fruktlagret slutl. kom-
pakt, gult; sporerna citrongula (enl. Quél.).

161

Bekläder mossor, på marken liggande qvistar 0. s. v.
Ryssl. (Estland); Skand.

Fruktkroppen oregelbundet utbredd, i början byssysartad, i om-
kretsen hvitare; fruktlagret slutl. köttigt, mjöligt. — Thelephora Pers.;

Corticium Fr.

"+ Hinnaktiga.

8. C. arida FR.

Fruktlagret slätt, i början svafvelgult eller blekaktigt,
sedan mörkt rostfärgadt.

Förmultn., företrädesvis slöjdadt, trä, a. Höst—vint.
Ryssl. (S:t Petersburg); Finl.; Skand.

Fruktkroppen vidt utbredd, hinnaktig, fastväxt, sammanhängande,
med hvitaktig eller gulhvit, fransad omkrets; fruktlagret besatt med
fina borst och mjöl; sporerna bruna, n. äggrunda, 11—16 mmm.
långa, 8—9 mmm. tjocka. Angriper och förstör äfven torrt träd.
— Thelephora Fr. ELENCH.

Var. sublutea KARST.

Gulaktig, n. glatt, med rostfärgade papiller och nät-
ädrig, gul, omkrets.

Tallbark och ved. Finl.; Skand.

* C. lurida KARST.

Blekt lerfärgad, stötande n. i rostbrunt, ställvis äfven i
blekgult. |

Gamm. tallved. 9. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen vidt utbredd, hinnaktig, fast vidväxt, tunn, glatt,
i omkretsen knappast luddig; fruktlagret tem]. slätt, fint stoftbeströdt;
sporerna elliptiska, rostbrunaktiga, 9—12 mmm. långa, 6—9 mmm.
tjocka.

9. C. fumosa KARST.
Gråbrun, fastväxt vid substratet medelst svartbruna
trådar.

Gamm. tallved. Finl. (Mustiala).
11

Utbredd, n. hinnaktig, m. tunn, löst vidfästad; sporerna ägg-
runda, 9—10 mmm. långa, 6—7 mmm. tjocka. — Corticium fumo-
sum ER. pr. p.

10. C. atrocinerea KARST.

Svartgrä, slutl. van]. stötande n. i olivgrönt, med spin-
delväfslik, gra- eller blekaktig omkrets, torr askgrå.

Furustockar. Finl. (Mustiala).

Vidt utbredd, flockulligt kinnaktig, fastväxt, sammanhängande,
n. slät, slutl. af de lösgjorda sporerna mjölig; sporerna äggrunda
eller elliptiska, brunaktigt olivgröna, 9—12 mmm. långa, 5—6
mmm. tjocka.

ll. C. olivacea (FR.) KARST.

Fruktkroppen i omkretsen fransad och hvitaktig; frukt-
lagret mörkt olivgrönt.

Bjelkar, stockar, a. 8—11. Finl. (Södra Finl.); Skand.

Hinnaktig, fastväxt; fruktlagret tunnt, filthårigt och besatt med
fina borst. — Hypochnus Fr. Obs.; Thelephora FR. ELENCH.; Corti-
cium (Hypochnus) Fr. Hym.

14. Hypochnus Fr.
1. H. ferrugineus (PERS.) FR.
Öfverallt filthärig, rostfärgad.
Ved och bark af löfträd. Höst. Ryssl. (S:t Peters-
burg). Finl. (Mustiala); Skand.
Fruktkroppen vidt utbredd, fastväxt; fruktlagret smäknöligt, mjö-
ligt; sporerna klotrunda, fintaggiga, bruna, 10 mmm. i diam. (enligt

Quelet). — Thelephora PERS.

2. H. puniceus (ALB. & Scuw.) FR.

Hinnaktig, mjöligt grynig, smutsigt högröd, slutl. öfver-
gående i mörkbrunt.

Vissnade grenar af Rhododendrum dahuricum. Ryssl.
(Minussinsk 1 Sibirien).

163

Vanl. kretsformig, begränsad, filthårig, med små, tättsittande,
grynlika papiller; sporerna klotrunda, fintaggiga, bruna, 10 mmm. i
diam. (enligt Quélet). — Thelephora (Aus & Scuw-).

3. H. crustaceus (ScHuM.) Karst. Fl. Dan, t.
1851, f. 2.

Vidt utbredd, n. köttig, vågigt knölig, mörkbrun, i om-
kretsen hvitullig.

Bar jord. 8, 9. Finl. (Tammela); Skand.

Värtig samt i början försedd med fina borst; sporerna rundadt
elliptiska, stundom sferiska och kantiga, finvårtiga, bruna, under mikr.
gulaktiga och genomskinliga, 8—9 mmm. långa, 6 mmm. tjocka eller

6—7 mmm. i diam. — Thelephora ScHum., Fr.; Th. umbrina PERS. SYN.

4. H. subfuscus KARST.

Filtartad, inkrusterande, slät och jemn, mörkbrun, i
omkretsen likartad.

Jord, förmultn. ved, qvistar, lefvande gräs 0. s. v. 9.
Finl. (Mustiala).

Utbredd, obegränsad, fastväxt, sammanhängande, utan särskildt
fruktlager; sporerna sferiska, bruna, under mikr. gulaktiga och genom-
skinliga, taggiga, 8—9 mmm. i diam.

5. H. fuscus (PERS.) KARST.

Filtartad, mörkt kaffebrun, med vinröd anstrykning, i
omkretsen tunn och ljusare, bar.

Bok-, al-, asp- och granbark. Höst—vint. Finl.
(Mustiala); Skand.

Vidt utbredd, fastväxt, mjuk, slutl. på ytan tät och fast, sam-
manhängande, n. rynkig, utan tydligt fruktlager; sporerna sferiska,
taggiga eller knöliga, bruna, 8—12 mmm. i diam. — Corticium PERs.
Obs., FR.; Thelephora vinosa PERS. SYN.

6. H. mucidulus Karst. (N. sp.).
Brungrå, torr ljusgrå, filtartad, lös, mjuk.
Ruttet träd. 10. Finl. (Mustiala).

164

Utbredd, löst fastväxt, sammanhängande, n. stoftbeströdd, i om-
kretsen likartad, utan särskildt fruktlager; sporerna sferiska, groftag-
giga eller vårtiga, ljust gulaktiga (under mikr.), 8—-10 mmm. i diam.
| 7. H. argillaceus Karst.

Lerfärgad, med dragning i smutsgult, slät.

Aspbark. 10. Finl. (Mustiala).

Vidt utbredd, Jluddartad, löst fastväxt, sammanhängande, i om-
kretsen likartad; sporerna brunaktigt smutsgula, sferiska, taggiga, 7—10

mmm. i diam. Beslägtad med Lyomyces isabellinus.

8. H. laxus (FR.) KARST.

Fruktkroppen hvit; fruktlagret först blekt, sedan rost-
färgadt olivgrön, beströdt med rostfärgadt mjöl.

Ruttet träd, mera sällan beklädande mossor och laf-
vor. Skand.

Hinnaktig, mjuk, löst vidfästad, undertill spindelyäfsfikt filtartad,

i omkretsen byssusartad, besatt med papiller; sporerna sferiskt ägg-
ronda, taggiga, brunaktiga, 10 mmm. långa (enl. Quélet), — Thele-
phora Fr. ELENCH.; Corticium (Coniophora) Fr. Hym. eur; Conio-
phora QUEL.

165

Fam. V. Clavarieae. — Finger- och Klubbsvampar.

I. Sparassis Fr. — Blomkalssvamp.

l. Sp. crispa (WuLF.) Fr. Sv. Sv., t. 17. — Krusig
Blomkälssvamp.

Fruktkroppen m. grenig; grenarna eller skifvorna m.
hoptrasslade.

Barrskog., helst nära gamla trädrôtter, r. 9, 10. Ryssl.
(Lill-Ryssl., Cernigow) : Finl. (Åbo, Fagervik: E. Hisinger):
Skand. (Mellersta Sverge).

Fruktkroppen m. grenig, med tydlig, enkel, sällan delad bål,
gulhvit; grenarne i spetsen nedböjda, vanl. flikiga och krusiga, galler-
likt med hvarandra sammanväxta; sporerna vanl. sferiska, blekgula,
5—7 mmm. i diam. Uppnår storleken af ett kälhufvud. Smaken
mild och angenäm. Lukten egendomlig. Hvit, äldre n. gulnande.
Färsk spröd, men torkad n. seg. Som födoämne räknas den med
skäl till de mest sunda, närande och välsmakande. — Clavaria WULF.
i JACQ. Misc, t. 14, f. 1. Sparassis brevipes KromBx. t. 22, f. 2, 3.

2. Sp. laminosa FR. KROMBH., t. 22, f. 4. — Skif-
vig Blomkålssvamp.

Grenarne liggande bredvid hvarandra, raka.

Bland spånor af ek, m. r. Skand. (Skåne).

Fruktkroppen grenig, utan bål, hvit eller äldre gulhvit; gre-
narne sammanväxta, helbräddade, med rak kant. Växer mera utbredd
på marken än föreg. art, med hvilken den för öfr. till sina egenska-
per och användning i det närmaste öfverensstämmer. — Sparassis

brevipes KROMBH.

166

2. Clavaria (Linn.) Karst.

+ Större, på marken eller formultnande ved forekom-
mande arter.

+ Fruktkroppen grenig; grenarne uppåt afsmalnande.
— Ramaria HOLMSK.

A. Fruktkroppen gul, röd eller violett. På marken
växande svampar.

1. Cl. flava SCHAEFF. FR. Sv. Sv., t. 26. — Höggul
Fingersvamp.

Grenarne n. jemnhöga, citron- eller svafvelgula.

Skog., a. 7—10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen spröd, m. grenig; bålen kôttig, hvit omkr. 2,5
cm. tjock och hög; grenarne upprätta, trinda, tätt närstående, släta,
aftrubbade, 6—15 cm. långa; sporerna elliptiska, 8—10 mmm. långa,
omkr. 4 mmm. tjocka. Från Clavariella aurea och andra närbesläg-
tade gula arter lätt skild genom sin sprödhet och sina hvita sporer.
Utgör en läcker och god spis. — Exs. 434.

2. Cl. botrytes PERS. Fr. Sv. Sv., t. 35. — Druf-
Fingersvamp.

Bålen m. tjock; grenarne tjocka, i spetsen rödaktiga.

Skog., synnerl. bokskog., r. 8, 9. Ryssl. (Estland); Finl.
(Mustiala, Åbo); Skand. (Södra och mellersta Sverge).

Fruktkroppen spröd, m. grenig; bålen oformlig, ut- och invän-
digt hvit eller blek; grenarne tjocka, oregelbunda, mera korta, gula,
gulhvita, någon gång urblekta, helt hvita; sporerna elliptiska, 12—15
mmm. långa, omkr. 6 mmm. tjocka. Balen uppnår stundom 1!
fot i omkrets. Har svag, angenäm lukt och smak, är yngre utsökt
mör samt den läckraste inom hela denna familj. Förderfvas snart af
insekter. — Clavaria acroporphyrea SCHAEFF., t. 176; Cl. plebeja
Wurr., t. 13; Cl. coralloides Scor. Exs. 435.

3. Cl. amethystina (HOLMSK.) BuLL., t. 496, f. 2.

Fruktkroppen spröd, högblå eller mörkt violett; bålen
tunn; grenarne släta.

167

Moss- eller gräsbev. st., m. r. 8, 9: Skand. (Södra
Sverge).

Fruktkroppen m. grenig; grenarne trinda, smala 3—7 cm. hög.
Atlig. — Ramaria HoLMsE.

4, Cl. lilacina FR. SCHAEFF., t. 172.

Fruktkroppen lilafärgad, med dragning i purpurrödt,
torr, styf, brunaktig; smågrenarne i spetsen tandade.

Skog., m. r. Finl. (Mustiala, Merimasku, Runsala);
Skand. (Bergen).

Fruktkroppen utan gemensam bål; smågrenarne föga delade,
jemnsmala, släta, ofta vridna. Tufvig. — Clavaria purpurea SCHAEFF.

Exs. 436.

5. Cl. fastigiata Linn. BULL., t. 358, f. D. E.

Fruktkroppen n. seg, blekaktig eller blekgul; grenarne
korta, utböjda.

Ang., h. o. d. 8, 9. Ryssl. (S:t Petersburg, Estland);
Finl. (Helsingfors, Mustiala); Skand.

Fruktkroppen m. grenig, regelbunden; grenarne stundom i spet-
sen gula eller bruna; smågrenarne jemntoppade; sporerna n. klotrunda,
oregelbundna, 6 mmm. i diam. — Clavaria pratensis PERS. COMM.,
t. 4, f. 5.; Ol. vitellina Pers. Myc. eur.

6. Cl. muscoides Linn. Fl. Dan., t. 775, f. 2.
Fruktkroppen n. seg, fagrenig, gul; smågrenarne månlika.
_ Angs- och skogsback., a. 8, 9. Ryssl. (S:t Petersburg);
Finl. (Södra Finl.); Skand.
Fruktkroppen teml. smal, dubbelt eller tredubbelt gaffelgrenig;
bålen smal. Tufvig. — Clavaria corniculata SCHAEFF., t. 173.

A Gl eurta FR.

Fruktkroppen grönaktigt gul; grenarne tätt närstäende,
trubbiga.
Torra back., m. r. Skand. (Upsala).

168

Fruktkroppen m. grenig, låg, utan skild bål; grenarne korta,
upprätta, spända.

B. Fruktkroppen hvit eller grå. På marken växande
svampar.

8. Cl. coralloides Linn. FR. Sv. Sv., t. 92, f. 4, 5.
— Korall-Fingersvamp.

Fruktkroppen ihålig, hvit; bålen m. grenig; grenarne
aftrubbade.

Gräsväxta st. Ryssl. (S:t Petersburg, Cernigow); Finl.;
Skand.

Fruktkroppen n. spröd, teml. regelbunden; bålen teml. tjock,
förgrenande sig uti oregelbundna grenar; grenarne än utdragna, mera
likformiga, än m. korta, knappt mer än tumshöga; smågrenarne tätt
närstående. Växer i täta tufvor. Atlig, välsmakande. — Clavaria
alba Pers. Myce. eur.

Var, Lappa KARST.

Hvitaktig, m. tätt tufvad, m. lägväxt (1,5 em. i om-
krets); smagrenarne borstbraddade.

Dikeskanter. 7—9. Finl. (Mustiala).

9. Cl. cinerea BULL., t. 354.

Fruktkroppen stötande i askgratt; bålen vanl. tjock;
grenarne tilltjocknande, mångformiga.

Skog. 7—9. Finl. (Ätsäri, Tammela); Skand.

Fruktkroppen spröd, fylld; bålen m. förgrenad, kort; grenarne
och smågrenarne vanl. skrynkliga, n. aftrubbade; sporerna elliptiska
eller äggrunda, ljusgrå, 8—11 mmm. långa, 5—6 mmm. tjocka. —
Clavaria grisea KROMBH., t. 53, f. 9, 10.

10. CI rugosa BuLL., t. 448, f. 2.

Fruktkroppen skrynklig, upptill tilltjocknande, hvit eller
hvitaktig.

Skog., på fukt. st., 8—10. Ryssl.; Finl. (Mustiala); Skand.

169

Fruktkroppen seg, enkel eller förgrenad; grenarne få, mångfor-
miga, aftrubbade; sporerna 8—-10 mmm. i diam. M. varierande, än
enkel, klubblik, än delad uti 2—4 oregelbundna grenar, än seg och
föga skrynklig, än n. spröd och m. rynkig, vanl. hvit, standom med
sotbrun anstrykning (var. hereynica Pers.). — Clavaria laciniata
SCHAEFF., t. 291; Cl. elegans Bour., t. 115.

ll. Cl. Krombholzü Fr. Krompu., t. 53, f. 15, 16.

Fruktkroppen spröd, slät, snöhvit, fagrenig; grenarne
vanl. tillplattade.

Skog., m. r. Skand.

Tufvig; grenarne aftrubbade. — Clavaria Kunzei KRoMBH.

12. Cl. Kunzei FR.

Fruktkroppen från en smal bas förgrenande sig uti
talrika, jemntoppade, grenar, snöhvit.

Hög. af sågspån., löfskog., m. r. 10. Finl. (Mustiala);
Skand. (Skåne).

Fruktkroppen n. spröd; grenarne långsträckta, tätt närstående,
flerdubbelt gaffelgreniga, regelbundna, släta, i grenvecken hoptryckta.

13. Cl. subtilis Pers. Comm., t. 4, f. 2.

Fruktkroppen smal, spenslig, hvitblek; grenarne fa.

Skog., helst bokskog., m. r. Ryssl. (S:t Petersburg);
Skand.

Fruktkroppen slak, n. seg, glatt, öfverallt jemntjock; grenarne
uppåt afsmalnande, gaffelgreniga, vanl. jemntoppade. 4—5 cm. hög.
Var. med långsträckt, enkel bal (macropus Pers. Comm., t. 1, f. 2).
Spridt vaxande.

C. Fruktkroppen forst hvit eller hvitaktig, sedan vanl.
antagande en mörkare, rost- eller rostbrunaktig färg. Pa
förmultnande ved växande arter.

14. Cl. pyxidata Pers. Comm, t. 1, f. 1.

Grenarne och smagrenarne i spetsen skallikt urholkade.

170

Förmultnadt trä, r. 8—10. Ryssl.; Finl. (Helsingfors,
Mustiala, Tyrvis); Skand.

Fruktkroppen m. grenig, först blek, sedan sämskfärgad eller
rödbrunaktig; bålen tunn, glatt; grenarne omvändt kägelformiga, släta;
grenskålarne i kanten alstrande strållika grenar, de terminala tandade.
Bildar tufvor af ända till 15 cm. höjd. Exs. 523.

15. CI virgata FR.

Hvitaktig, äldre sotbrun, m. grenig, glatt; grenarne
fårade.

Förmultn. tallved, m. r. 7—10. Finl. (Mustiala); Skand.
(Södra Sverge).

8— 10 cm. hög; grenarne uppåt afsmalnande, likformiga, spetsiga.

16. Cl. delicata FR.

Fruktkroppen grenig, snöhvit, nedtill luden.

Murk. ved, synnerl. af bok, r., 8—11. Ryssl. (S:t Pe-
tersburg); Skand.

Fruktkroppen spenslig, straxt fran basen förgrenande sig; gre-
narne bagformigt uppstigande, smala, långsträckta, trinda, likformiga,

spetsiga.

17. Cl. epichnoa FR.
Fruktkroppen spenslig, glatt, hvit, med enkel bål.
Förmultn. trä, m. r. Finl. (Mustiala); Skand. (Upsala).

Upptill m. grenig; grenarne m. smala, utböjda; myceliet vidt
utbredt, hvitt.

ff Fruktkropparne vanl. enkla, bildande tufvor eller
knippen. — Syncoryne FR.

A. Fruktkroppen kött-, purpur- eller rosenröd.

18. Cl. anomala Fr. SCHAEFF., t. 289, f. 1.

Blekt köttröd, urbleknande.

Ekskog., m. r. 8, 9. Skand.

171

Fruktkropparne köttiga, spröda, sammanväxta, upptill tjocka,

appformiga, enkla. — Clavaria cornuta SCHAEFF.

19. Cl. purpurea Muu. Fl. Dan., t. 837, f. 2.

Blekt blågrå, sedan blekt purpurbrun, stundom lila-
ärgad.

Berg. barrskog., r. 8, 9. Finl. (Mustiala, Vasa); Skand.

Fruktkroppen enkel, tufvad, m. spröd, omkr. 10 cm. hög, upptill
emnbredt lancettlik, vanl. ihålig, hoptryckt, ofta rännformig, spetsig;
sporerna elliptiska, 7—9 mmm, långa, omkr. 4 mmm. tjocka. Exs. 438.

20. Cl. rosea Darm. Sv. Bot., t. 558.
Rosenrôd, i spetsen gulaktig, nedtill hvitaktig.
Mossbev. st., r. 8—10. Ryssl. (S:t Petersburg); Skand.

Fruktkroppen vanl. hopknippad, spröd, fylld, enkel, glatt, n.
rind, nedtill afsmalnande, 4—-5 cm. hög, 2 mmm. tjock.

B. Fruktkroppen gulaktig eller hvit.

21. Cl. fusiformis Sow., t. 234.

Fruktkroppen gul, i spetsen slutl. brunaktig, ihålig.

Gräsbev. st., r. 9. Skand.

Fruktkroppen tufvad eller hopknippad, n. fast, tappformig, ned-
ill afsmalnande, enkel, tandad, slät, glatt, omkr. 9 cm. hög.

22, Cl. inaeqvalis Mürr. Fl. Dan., t. 873, £ 1.

Fruktkroppen fylld, helt gul.

Gräsbev. st., h. o. d. 8, 9. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen vanl. hopknippad eller tufvad, spröd, enkel, stun-
dom tväklufven, klubblik eller cylindrisk, oregelbunden, spetsig, 9 —7
m. hög; sporerna elliptiska, hvita, omkr. 10 mmm. långa och 5 mmm.
Bijocka. — Clavaria bifurca BurL., t. 264; Cl. angustata Pers.
| Mo nl a.) Bxs. 4909.
| Var. obtusa FR.
| Fruktkroppen aftrubbad, upptill platttryckt, nedtill trind,
m4—5 cm. hög, upptill omkr. 4 mm. tjock.
| Mossbev. st., r. Ryssl.; Finl.; Skand.

172

* aurantia PERS.

Fruktkroppen platttryckt och skrynklig, pomeransgul,
5—6 cm. hög, omkr. 2 mm. tjock.

Lund., r. Ryssl.; Finl.; Skand.

** helvola PERS. Sv. Bot., t. 504, f. 4.

Fruktkroppen vanl. trind, n. jemnsmal, slat, smutsigt
gul, i spetsen slutl. stötande i kanelbrunt.

Mulljord, m. r. 10. Skand.

23. Cl argillacea Pers. El. Dan., t. 1852, f. 2.
Blekt lerfärgad, nedtill gulglänsande.
Back. 10, 11. Skand. (Södra Sverge).

Fruktkroppen hopknippad, spröd, enkel upptill klubblikt upp-
svälld och vanl. hoptryckt, aftrubbad, nedtill afsmalnande till ett tyd-
ligt stoft, 2—3 cm. hög; sporerna elliptiska, 6—9 mmm. långa,

4— 5 mmm. tjocka. — Clavaria ericetorum PERS. SYN.

Var flavipes PERS. Comm., t. 1, f. 4.
Fruktkroppen trind, n. jemntjock, spetsig, 3—6 cm. hôg.
Lund. 10, 11. Skand. (Södra Sverge).

24. Cl. vermiculata Scop. Fl. Dan., t. 1966, f. 1.

Fruktkroppen snôhvit, trind, nällik.

Gräsbev. st., r. 8. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl. (Mustiala);
Skand.

Fruktkroppen tufvad, spröd, fylld, enkel, ofta flerbôjd eller upp-
böjd, 6—9 cm. hög.

25. Cl. simplex Retz. Sow., t. 90 0. 232.

Fruktkroppen m. spröd, nedtill hvit.

Hedar, back., a. 8—11. Ryssl.; Finl.; Skand.

Hopknippad, stundom flockvis eller spridt växande, an jemn-
tjock, mot spetsen afsmalnande, än upptill klubblikt uppsvälld, aftrub-
bad, ihålig, hvit eller gulaktig, 1—9 cm. hög; sporerna elliptiska,
4—6 mmm. långa, 2—3 mmm. tjocka. — Clavaria acuta SIBTH.;

173

Cl. fistulosa Ton: Cl. cylindrica Buu, t. 463, f. 1; Cl. fragilis
Houmsx., Fr.; Cl. gracilis PErs.; Cl. eburnea Pers.

C. Fruktkroppen mörkt röd- eller sotbrun.

26. Cl. tenacella PERS. Comm., t. 3, f. 5.

Fruktkroppen n. seg, n. broskartad, mörkt rödbrun,
vid basen hvitaktig.

Ljungmark., m. r. Ryssl. (S:t Petersburg); Skand.

Fruktkroppen genom sammanväxning grenig, upprätt, aftrubbad,

långsträckt, 5—9 cm. hög.

27. Cl. fumosa PERS. KROMBEH., t. 53, f. 18.

Fruktkroppen spröd, ljust sotbrun, slät.

Skog., helst bokskog., m. r. 8, 9. Ryssl. (S:t Peters-
burg); Skand.

Tufvad eller hopknippad, slutl. pipig, styf, rak, hoptryckt, 8—16

em. hög, 2—7 mm. tjock. Från Cl. simplex skild n. endast genom färgen.

28. Cl. striata PERS. Icon. et descr., t. 3, f. 5.

Fruktkroppen klubblik, n. sotbrun; klubban flerböjd,
strimmig.

Skog., m. r. 7. Ryssl. (Tosna).

Tufvad, pipig; klubban m. läng, vanl. skrufvriden, ofta hop-
tryckt, 9—15 em. hög, omkr. 4 mm. tjock. Knappast skild från föreg.

23. Cl. nigrita PERS.

Svart.

Gräsbev. st., m. r. Skand. (Upsala).
Hopknippad, pipig, spröd.

{Tr Fruktkropparne vanl. enkla, sinsemellan fria, icke
tuf- eller knippevis förenade. — Holocoryne FR.
A. Färgen föränderlig.

30. Cl. pistillaris Linn. Sow., t. 277; Fl. Dan., t. 1255.
Fruktkroppen köttig, fylld, bredt klubbformig.

174

Skog., teml. r. 8—11. Ryssl. (S:t Petersburg, Est-
land, Cernigow): Finl. (Åbo, Tammela); Skand.

Fruktkroppen enkel, aftrubbad, stundom i spetsen intryckt, glatt,
först gulaktig, sedan rödbrunaktig, äldre mjukare och skrynklig, 6—14
em, hög; sporerna elliptiska, hvita, 10—11 mmm. långa, 5—6 mmm.
tjocka. Växer spridd eller enstaka. Exs. 524.

31. CL ligula SCHAEFF. Fl. Dan., t. 837.

Fruktkroppen spongiöst kôttig, med luden bas.

Barrskog., helst granskog., a. 7—11. Ryssl,; Finl.;
Skand.

Fruktkroppen långsträckt, klubbformig, aftrubbad, tät, gulaktig,

äldre rödbrunaktigt blek, 4—8 cm. hög. Växer i flockar. — Cla-
varia luteola PERS. SYN.; Cl. caespitosa Wuur.; Cl. cochleariformis
ScaumM. (monströs var.) Exs. 136.

32. Cl. paradoxa KARST.

Fruktkroppen frambrytande, tät, mångformig, slät.

Tallbark, m. r. 12. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen enkel eller tufvad, köttig, oregelbundet krökt,
upptill än spadlik och mer eller mindre hoptryckt, än m. utvidgad,
afstympad och vågböjd, slät, glatt, i början betäckt af ett m. fint
stoft, gulaktig, nedtill blekare, först beklädd med ett stoftbeströdt ludd,
sedan n. glatt; sporerna spolformiga, 4—6 mmm. långa, omkr. 2

mmm. tjocka. Nära beslägtad med följ.

33: (Cl contorta HOLMSK:, Ot, ups:

Fruktkroppen frambrytande, vanl. skrufvriden, skrynk-
lig, stoftbestrédd.

Döda grenar af al, björk och hassel, m. r. 10—12.
Skand.

Fruktkroppen enkel eller tufvad, fylld, köttig, spröd, mjuk, 1
regnväder n. spongiös, än spadlik och hoptryckt, än uppsvälld och
skrufvriden, mer eller mindre oregelbundet krökt, gulaktig, med vat-

tenaktig anstrykning, omkr. 9 cm. hög, 7—-10 mm. tjock.

175

34. Cl. fistulosa VAHL. Fl. Dan. t. 1256.

Fruktkroppen spänd, pipig, med kort, luden rot.

Förmultn. qvistar och ris, h. o. d. 10—-12. Ryssl.;
Finl.; Skand.

Fruktkroppen enkel, m. lång, vanl. aftrubbad, trind, uppåt vanl.
tilltjocknande, glatt, blekt rödbrunaktig, ända till 25 cm. hög; spo-
rerna 14—16 mmm. långa, 6—7 mmm. tjocka. — Clavaria pilipes
Va. Fl. Dan., t. 1100. Exs. 448.

Var. 1. macrorhiza SWARTZ. i Vet. Ak. Handl. 1811,
6,1. L

Nästan jemntjock, nedtill skrufvriden, 6—14 cm. hög,
med m. lång (vanl. 10 cm.), fintrådig rot.

Förmultn. risqvistar, sophögar, jord. Finl. (Mustiala);
Skand.

Var. 2. ardenia SOW., t. 215.

Uppåt tilltjocknande, ihålig, först rostfärgad, sedan
dadelbrun, med trubbig eller urgröpt spets och filthårig bas,
utan rot; sporerna 10—11 mmm. långa, 5—6 mmm. tjocka.

Nedfallna qvistar, löf. Ryssl. (Duderhof); Skand. (Skåne).

B. Färgen oföränderlig, vanl. snöhvit.
35. Cl. canaliculata FR. Quen., t. 21, f. 1.
Fruktkroppen snöhvit, slutl. hoptryckt, rännformig.
_ Grasbev., fukt. st. m. r. 8—10. Ryssl. (S:t Peters-
burg); Skand.
Ensam eller parvis, pipig, n. seg, helt glatt, ntan rot, ända
till I cm. hög.

Var. ingrica WEINM.

Tufvad, blek, m. spröd, stundom skrufvriden, 7—8 cm.
hôg, 4—9 mm. tjock.

Mossbev. äng., m. r. 8, 9. Ryssl. (S:t Petersburg).

176

36. Cl. falcata PERS. Comm. t. 1, f. 3.
Fruktkroppen hvit, upptill klubblikt uppsvälld, n. skär-

formig, nedtill afsmalnande till en genomskinlig fot.
Bokskog., på mulljord, m. r. 9, 10. Skand.

Ensam, fylld, alldeles enkel, aftrubbad, glatt, 3—4 cm. hög;
foten tät, vanl. krokig, jemntjock, n. finluden, omkr. 2 mm. tjock;
sporerna elliptiskt sferiska, 10 mmm. i diam. (enligt Quelet).

Var. 1. tenuissima WEINM.

Flockvis växande, klubban 2—5 mm. lång; foten m.
smal, af klubbans längd.

Mulljord, m. r. 8. Ryssl.

37. Cl. incarnata WEINM.

Fruktkroppen köttröd, hvitpudrad, invändigt purpurröd,
vid basen hvit- eller gulaktig.

Mulljord, m. r. 9. Ryssl. (S:t Petersburg); Skand. (Upsala).

Flockvis växande, enkel, tät, cylindrisk, mot basen afsmalnande,
aftrubbad, 2—5 cm. hög; sporerna sferiska, 8 mmm. i diam. (en-
ligt Quelet).

38. Cl. mucida Pers. Comm., t. 2, f. 3.

Fruktkroppen lågväxt, enkel eller fagrenig, hvit, stun-
dom upptill gulaktig, med n. distinkt fot.

Förmultn. trä och jord, på fukt., skuggr. st. i skog.,
teml. a. Vär—höst. Ryssl.; Finl.; Skand.

Flockvis växande, slät, bar, än fullkomligt enkel, än delad, än i
spetsen plattad och fransad, 1—2 cm. hög; sporerna elliptiska, hvita,
5—6 mmm. långa, 2—3 mmm. tjocka. Var. med rosenréd klubba.

Växer vanl. på en grönaktig materia (Chlorococcus).

39. Cl. candida WEINM.
Fruktkroppen trådlik, tillspetsad, finluden, snöhvit.
Gammal bark, m. r. Vinter. Ryssl. (S:t Petersburg).

177

Flockvis växande, flerböjd, tät, fullkomligt enkel, löst vaxartad,
genomskinlig, utan tydlig fot, 3—4 cm. hög; sporerna rundade, fn-
taggiga, hvita, 10 mmm. långa (enligt Quélet).

40. Cl. uncialis GRÉV., t. 98.
Fruktkroppen n. seg, rak, styf, aftrubbad, hvitblek.
Torra örtstjelkar, m. r. Skand.

Flockvis växande, fullkomligt enkel, fylld, glatt, böjd, nedtill
afsmalnande, 2—3 cm. hög. — Clavaria obtusa Pers. Myc.

++ Smärre på och bland förmultnande örter och blad,
sällan gren. af mindre buskar, växande arter. Fruktkroppen
vanl. enkel, klubblik eller trind.

A. Fruktkroppen sittande eller nedtill afsmalnande till
en med klubban sammanflytande fot. — Pistillaria FR.

41. Cl. micans Pers. Horrm. Fl. Germ., t. 7, f. 2.

Fruktkroppen skimrande rosenröd, omvändt äggformig.

Torra örter, synnerl. gräbo och tistel. 6, 7. Ryssl.
(Estland); Fin. (Mustiala, Merimasku); Skand.

Flockvis växande, aftrubbad, glatt, af sporerna n. mjölig, ned-
till afsmalnande till en m. kort, ljusare, hvitaktig fot, omkr. 2 mm.
hög; sporerna äggrundt elliptiska, 9—10 mmm. långa, 5—6 mmm.
tjocka. — Clavaria Acrospermum Horrm.; Stilbum Pers; Sclerotium

laetum EHRENB.

Var. Sedi KARST.

Mycket mindre (klubban 0,2 mm. läng, 0,1 mm. tjock;
foten 0,1 mm. läng).

Torra stjelkar af Sedum acre, m. r. 9. Finl. (Mustiala).

42. Cl. culmigena (Fr.) Karst. Fr. i Mont. Ann.
Seema. 190, t..12; { 2.

Fruktkroppen glasklar, genomskinlig.

Torra grässtrån, r. 5—7. Finl. (Mustiala, Abo, Jakob-

stad); Skand.
12

178

Fruktkroppen äggrundt klubblik, trubbig, med m. kort, men
tydlig fot, mjuk, vid torkning hårdnande, omkr. 1,5 mm. hög; spo-
rerna n. spolformiga, färglösa, 4—6 mmm. långa, 2 mmm. tjocka.

— Pistillaria Fr.

43. Cl. qvisqviliaris (FR) Karst. Sow., t. 334, f. 1.

Fruktkroppen vanl. hoptryckt, vid basen afsmalnande,
glatt, hvitaktig.

Torra stamblad af Pferis aqvilina, teml. r. 8—10.
Ryssl.; Finl.; Skand.

Flockvis växande, mjuk, torr styf, upptill tilltjocknande, trub-
big, stundom -plattad och tvåklufven, 7—10 mm. hög. — Clavaria
obtusa Sow.; Pistillaria FR.

Var. inflata KARST.
Klubban uppsvälld, på längden fårad.
Torra stjelkar af mjölkört. Finl. (Södra Finl.)

44, Cl ovata PERS. Sow., t. 276.

Fruktkroppen snöhvit, omvändt äggformig, ihålig, med
kort, genomskinlig, glatt fot.

Vissn. blad af alm och Rubusarter, r. 8—10. Ryssl.;
Skand.

Flockvis växande, vanl. hoptryckt, 4—8 mm. hög. Skild från
Typhula ovata genom sin ihåliga klubba och saknaden af Sklerotium.

45. Cl. diaphana Scuum. Fl. Dan., t. 1783, f. 1.

Fruktkroppen fran en löklikt uppsvälld bas uppåt af-
smalnande, hvit, nedtill gulaktig.

Multn. bok- och björklöf. 10. Ryssl. (S:t Petersburg).

Spridd, genomskinlig, i torrt tillstånd krökt, 3-—5 mm. hög. —
Pistillaria FR.

46. Cl. rosella (FR.) Karst.

Fruktkroppen nällik, rosenröd.

Nedfallna blad af äppleträd. 2. Skand.

179

Fruktkroppen glatt, vid basen genomskinlig, 1—2 mm. hög.
— Pistillaria Fr.

47. Cl. pusilla PERS.

Fruktkroppen jemntjock, hvit.

Multn. björklöf. Finl. (Mustiala); Skand.

Flockvis växande, m. liten (omkr. 2 mm. hög), glatt, slät, utan
särskild fot, Troligen en outvecklad form af Clavaria nivea, — Pistil-
laria FR.

48. Cl. fruticum Karst. (N. sp).

Fruktkroppen hvit eller hvitaktig, torr gulaktig, vanl.
klubblik, nedåt afsmalnande till en teml. lång, "trädlik fot.

Förmultnade grenar af Rosa pimpinellifolia. 10. Finl.
(Mustiala).

Fruktkroppen glatt, 2—4 mm. hög; klubban ofta böjd och
cylindrisk; foten flerböjd, hvitaktig och n. genomskinlig; sporerna ellip-

a

tiska, 6 mmm. långa och 3 mmm. tjocka.

49. Cl. muscigena KARST.

Fruktkroppen snöhvit, n. jemntjock, utan tydligt skild fot.

På lefvande Climacium dendroides och Leskea polyan-
tha. 7. Finl. (Mustiala); Skand.

Fruktkroppen enkel, seg, tät, aftrubbad, spänd, glatt, 1—2 em.
hög. Ar möjligen en sklerotielös form af Typhula muscicola. —
Typhula KARST.

50. Cl. elegantula Karst.

Klubban rosenröd, tappformig.

Pä Qvickrotens rötter och strän. 10. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen enkel, klubblik; klubban trind, afsmalnande säväl
upp- som nedät, glatt, 2—4 mm. läng; foten trädlik, n. flerböjd,
blek, n. genomskinlig, n. finhärig, 5—12 mm. lång; sporerna ägg-
runda, 6—9 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka.

B. Fruktkroppen nedåt afsmalnande till en från klub-
ban genom en mer eller mindre tydlig afsats skild fot. Ut-

180

göra möjligen endast sklerotielösa former af Tuphulae lepto-
rhizae FR. |

51. Cl. subfaicata KARST.

Fruktkroppen n. klubblik; klubban trind, skärformigt
krökt, blek, torr hvit; foten m. kort.

Döda stjelkar af Æpilobium angustifolium. 10. Finl.
(Mustiala).

Klubban jemntjock, smal, ofta grenig, vid torkning vanl. gul-
nande; foten färglös, torr hvit; sporerna elliptiska, 6—8 mmm. långa,

3— 4 mmm. tjoeka. — Typhula KARST.

52.. Cl. candidula KARST.

Fruktkroppen snöhvit, klubblik; klubban omvändt ägg-
rund; foten glatt, kort.

Förmultn. vide- och björklöf. Finl. (Mustiala); Skand.
(Upsala).

Klubban aftrubbad, foten tydligt skild. Mycket liten, närmast

beslägtad med Clavaria Grevillei (Fr.). Möjligen en sklerotielös form

af Typhula ovata. — Typhula candida Fr.

53. Cl. Todei (FR.) Karst.

Fruktkroppen klubblik; klubban jemntjock, ljusgul; foten
hårfin, hvit.

Förmultn. blad af Pterts aqvilina. Skand.

Fruktkroppen enkel, glatt. —- Typhula FR.

54. Cl. ramentacea (FR.) KARST.
Foten hårfin, grenig.
Skogstrakt., på koexkrementer. Skand.

Fruktkroppen klubblik; klubban cylindrisk, hvit, glatt; foten
nedfallande, blek, glatt. — Typhula FR.

55. Cl. filiformis BuLL., t. 448, f. 1.
Foten n. grenig, nedfallande, dadelbrun.

181

Förmultn. löf. 8, 9. Ryssl. (Estland); Finl. (Mustiala);
Skand. (Upsala).
Fruktkroppen klubblik; klubban glatt, hvitaktig. — Typhula Fr.

56. CL? gracilis (BERK.) KARST.

Fruktkroppen enkel eller gaffelgrenig, blek, besatt med
fina borst.

Multn. lôf. 9. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen klubblik, 1 mm. hög; klubban spetsig, af spo-
rerna stoftbeströdd; foten genomskinlig, glatt, m. kort; sporerna klot-
runda, 8&—10 mmm. i diam. — Typhula Berk.

3. Typhula (Fr.) Karst.

1. T. sclerotioides (De C.) KARST.

Fruktkroppen fast, klubblik, först rödbrunaktig, sedan
kastanjebrun, utväxande från ett af ett stråligt mycelium
omspunnet sklerotium.

Torra stjelkar af Gentiana purpurea. Skand. (Norge).

Klubban aflång, aftrubbad, uedåt afsmalnande till en samman-
flytande fot. Ofta forvexlad med Typhula Friesü KARST. (= T. scle-

rotioides ER.). — Clavaria De C.; Pistillaria Fr.; Scleroglossum Acros-

permum Pers. Ch. comm.

2. T. juncea (ALB. & SCHW.) Karst. Fl. Dan., t. 1287.

Fruktkroppen tradlik, slak, n. pipig, i början blek, sedan
rödbrunaktig, med fintrådig, krypande rot.

Löfhögar, h. o. d. 9—11. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen smal, spetsig, glatt, 6—15 cm. hög; sklerotiet
upprätt, i början trindt, mjukt och hvitaktigt, sedan platttryckt, om-
vändt äggrundt, hårdnadt, smårynkigt och gul- eller brunaktigt; sporerna
omkr. 2 mmm. långa och 0,5 mmm. tjocka. — Clavaria triuncialis
6 juncea ALB. & Scuw.; Cl. hirta Fl. Dan; Cl. juncea Fr.; Sclerotium
complanatum Top. (mycelium). Tavem. Mycoth. univ. 1309. Rab. Fung.
eur. II, 418.

182

3. T. phacorrhiza (REICH.) Fr. Sow., t. 233.
Fruktkroppen trådlik, blek, nedtill brunaktig.
; Bland förmultn. löf. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl. (Abo);
Skand.
Fruktkroppen enkel, långsträckt, glatt; sklerotiet cirkelrundt,
platttryckt, vanl. platt, först blekt, sedan brunt eller svartaktigt. Frukt-
kroppen m. lik föregående. — Clavaria Reıon.; Typhula erythropus
SCHNIZL. 1 STURM. DEUTSCHL. Flor. 31, t. 12; Selerotium scutellatum
ALB. & ScHw. Rab. Fung. eur. II, 239.

4. T. incarnata LASCH. GREV., t. 93.

Upptill blekt köttröd, nedtill sträfluden.

Löfhögar, r. Finl. (Äbo); Skand.

Fruktkroppen enkel, trädlik, trind, hvitaktig, nedät afsmalnande

till en sammanflytande, sträfluden fot; sklerotiet platttryckt, brunt.
Nära förvandt med T7. phacorrhiza. — Clavaria phacorrhiza GREV.

5. T erythropus (PERS.) FR. GREV., t. 43.

Klubban glatt, hvit; foten svartröd.

Förmultn. lof, a. 9, 10. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen enkel, klubblik; klubban jemnsmal, trind, omkr.
4 mm. lång; foten trädlik, 1—2 cm. hög; sklerotiet platttryckt, smä-
rynkigt, svartaktigt; sporerna aflanga, 4—6 mmm. långa, 2 mmm.
tjocka. -— Clavaria Pers; Cl. gyrans Borr., Sclerotium crustulini-
forme Desm. (enl. De Bary).

6. T. Friesü KARST.

Fruktkroppen köttig, smalt syllik, hvitaktig, med åldern
samt vid torkning gulnande, nedtill afsmalnande.

Torra ôrtstjelkar. 7—8. Finl. (Tammela).

Fruktkroppen enkel, spetsig, glatt, 1—2 cm. hög; sklerotiet
rundadt, ofta oregelbundet, stundom sammanflytande, gulbrunt, slutl.
svartbrunt; sporerna elliptiska eller aflånga, 6—9 mmm. långa,
3—4 mmm. tjocka. — Phacorrhiza sclerotioides Pers. Myce. eur.;
Typhula FR.

183

7. T. gyrans (BATSCH.) Fr. BATSCH., t. 164.

Hvit, foten smäluden.

Förmultnade blad. 8, 9. Ryssl.; Finl. (Södra Finl.);
Skand.

Fruktkroppen enkel, klubblik, m. smal och spenslig, n. cylindrisk ;
foten smal; sklerotiet rundadt, blekt, äldre brunaktigt. — Clavaria
Batscu.; Sclerotium complanatum Top. (enl. Fries).?

7. T. variabilis Riess. QUEL. i BULL. Soc. Bot. Franc.,
1877,06, £2.

Fruktkroppen grå, grön eller gråaktig; sklerotiet klot-
formigt, svart, rynkigt.

Bland förmultn. lof och stjelk. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppsn enkel, klubblik, eller grenig; klubban trind, pipig,
äldre strimmig; foten trådlik, n. genomskinlig, nedtill luden. Sklero-
tierna allmänna, men frukten ytterst sällsynt. — Zyphula semen QUEL.;

Selerotium semen Top.

8. T. ovata KARST.

Fruktkroppen snöhvit, klubblik, glatt; klubban tät, om-
vändt äggformig; sklerotiet frambrytande, linsformigt, i bör-
jan blekbrunt, sedan dadelbrunt, slutl. svartaktigt.

Torra aspblad. 10. Finl. (Helsingfors, Mustiala, Ja-
kobstad).

Fruktkroppen 1,5—5 mm. hög; foten kort, glatt; sporerna ellip-
tiska, 7—8 mmm. långa, 3,5 mmm. tjocka; sklerotiet slutl. fritt,

skrynkligt, inuti hvitt- och svartpunkteradt, 2—5 mmm. i diam.

9, T. graminum KARST.

Hvit; klubban tapplik; foten tydligt skild; sklerotiet
aflängt klotformigt, brandgult.

Vissnade blad af åtskilliga gräs. Finl.; Skand.

Fruktkroppen klubblik, liten, omkr. 1 mm. lång; foten hår-
smal, n. glatt, m. lång (omkr. 5 mm.). Tagen med frukt vid Mustiala
i Okt. 1867: sklerotierna öfverallt allmänna. En större form häraf

184

är antraffad vid Mustiala på Polystichum spinulosum. — Selerotium
fulvum Fr.

10. T. caricina KARST.

Hvit; klubban aflångt äggformig; sklerotiet inväxt, blekt,
slutl. gulaktigt.

Förmultn. blad af Carexarter. 9. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen klubblik; klubban hvit, omkr. I mm. hög; foten tyd-
ligt skild, hvitaktig, n. genomskinlig, i torr väderlek hvit, n. filtluden,
omkr. 4 mm. lång; sklerotiet cirkelformigt, plattadt, 0,4—1 mm. bred.

4. Pterula Fr.
1. Pt. multifida FR.
Fruktkroppen m. förgrenad, först blekhvit, sedan smut-
sigt gulrödaktig; grenarne smalspetsiga.
Förmultn. granqvistar. Finl. (Tammerfors?); Skand.
(Upsala).
Fruktkroppen slak, teml. seg, 3—6 cm. hög; grenarne talrika,

spända, tätt närstående, hårsmala.

5. Clavariella Karst.

+ På marken växande arter.

+ Fruktkroppen ockragul, sämskfärgad eller kanelbrun.

1. Cl. aurea (SCHAEFF.) KARST. SCHAEFF., t. 287.

Fruktkroppen m. grenig; bålen tjock, blekaktig; gre-
narne grofva, gula.

Barrskog. 8—10. Ryssl. (Estland); Finl. (Tammela,
Åbo); Skand.

Fruktkroppen elastisk, mjuk, 8—15 cm. hög; grenarne tjocka,
styfva, raka, klynnedelda, trinda, aftrubbade, n. tandade; sporerna
aflånga, 8—11 mmm. långa, omkr. 4 mmm. tjocka. För sin bittra
smak och seghet till föda otjenlig. — Clavaria SCHARFF., FR; Cl.
flavescens SCHAEFF., t. 285; Cl. coralloides BULL., t. 222; Ol. formosa
KrouBx.,"t. 53, 17. Exs 251,

185

2. Cl. formosa (PERS.) Karst. PERS. Icon. et descr.,
Bed, ges

Fruktkroppen m. grenig; bålen tjock, hvitaktig; grenarne
långsträckta, rosenröda, med orangegul anstrykning; sma-
grenarne gulaktiga; sporerna aflanga, ockragula, prickiga,
16—18 mmm. långa, 7—8 mmm. tjocka.

Blandskog., m. r. 7—9. Ryssl. (Lill-Ryssl.); Skand.

Fruktkroppen elastisk, 8—12 cm. hög; bålen n. bukig, upp-
stigande, 2-—3 cm. tjock; smägrenarne aftrubbade. — Clavaria Purs.,
Be Cl. Have, HARZ., t. 7, f. inf

3. Cl. spinuiosa (PERS.) KARST. Pers. Obs. t. 3, f. 1.
Bälen teml. tjock, blek; grenarne afsmalnande, n. ka-
nelbruna.

Löfskog. m. r. 8, 9. Finl. (Messuby); Skand.

Fruktkroppen m. grenig, upprätt; bålen glatt, kort, tjock (omkr.
3 cm.); grenarne tätt närstående, spända, de laterala uppstigande, än
korta och aftrubbade, än långsträckta och spetsiga, enfärgade. —
Clavaria Pers., Fr.

+ Cl. eumorpha Karst.

Fruktkroppen longitudinelt rynkig, blekt ockragul; bâlen
långsträckt, smal.

Barrsk., på skugg., mossbev. st. 8, 9. Finl. (Mustiala).

2

Fruktkroppen 6—9 cm. hög; bålen omkr. 3 cm. hög och 9
mm. tjock; sporerna elliptiska, ockragula, prickiga, omkr. 7 mmm.

långa och 4 mmm. tjocka.

4, Cl. abietina (Pers.) Karst. Fl. Dan., t. 2030, f. 2.
Ockragul; balen hvitluden; grenarne, synnerligen i torr
väderlek, längsefter faradt skrynkliga; smagrenarne spetsiga.
Granskog., a. 8—11. Ryssl.; Finl.; Skand.
Fruktkroppen m. grenig, smutsigt ockragul, 6—10 em. hög;
bålen kort, teml. tjock (omkr. 9 mm.); grenarne tätt närstående,

186

trinda; smågrenarne spända, raka, uppåt jemnt afsmalnande, spetsiga;
sporerna n. elliptiska, 7—10 mmm. långa, 4-—6 mmm. tjocka. Sma-
ken bitter, n. skarp. — Clavaria Pers., Fr. Exs. 437.
5, CL corrugata KARST.
Fruktkroppen skrynklig, ockragul; bålen smal, glatt.
Blandskog, på sandjord, m. r. 8. Finl. (Mustiala).
Fruktkroppen ganska grenig, teml. spenslig, 1—3 cm. hög;
bålen m. kort, sällan vid basen hvitluden; grenarne ojemnt klynne-
delda eller kransgreniga, upptill vidgade, tätt närstående, convergerande,
spetsiga; sporerna omkr. 6 mmm. långa och 4 mmm. tjocka. Utgör

en mellanform emellan föreg. och efterfölj. — Clavaria KARST.

6. Cl. flaccida (Fr.) KARST.

Fruktkroppen slak, ockragul; bålen smal; grenarne släta.

Bland barr. 9—11. Finl.; Skand.

Fruktkroppen ganska grenig, spenslig, 1 —6 cm. hög; bålen
glatt, sällan vid basen hvitluden, m. kort, omkr. 2 mm. tjock; gre-
narne tätt närstående, olika, convergerande, spetsiga; sporerna run-
dadt elliptiska, 4—5 mmm. långa, omkr. 3 mmm. tjocka. — Cla-
varia Fr. Fxs. 918.

Var. dendroides KARST.

Gronaktig; bålen längre än hos hufvudform.

Barrskog. 8. Finl. (Mustiala).

7. Cl. grisea (PERS.) KARST.

Bålen hvitaktig; grenarne vanl. skrynkliga, gråaktiga,
vanl. med dragning i sotbrunt.

Bokskog., m. r. Ryssl. (Lill-Ryssl.); Skand.

Fast, 10—12 cm. hög; bålen tjock, upprätt, 3 cm. tjock;
grenarne uppåt afsmalnande, olikformiga, aftrubbade; sporerna mörkt

rödbruna. — Clavaria PERS

8. Cl. fennica Karst.
Bâlen lilafärgad, vid basen hvit; grenarne längsefter
skrynkliga, gulaktigt sotbruna.

187

Granskog., m. r. Finl. (Mustiala).

Balen tjock; grenarne n. likformiga, aftrubbade; sporerna n.
elliptiska, mörkt ockragula, 8 mmm. långa, 4 mmm. tjocka.

9. CI. svecica (FR.) KARST.

Blekt köttröd, äldre blekt sämskfärgad; bålen filtluden;
grenarne släta.

Barrskog., 8—10. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl. (Mustiala);
Skand.

Mjuk, m. grenig, bäsk, 8—12 cm. hög; bålen teml. tjock;
grenarne åtskilda, upprätta, kantiga, uppåt tilltjocknande, kransgreniga;
smågrenarne n. korta, spetsiga; sporerna sferiska, ockragula, 6 mmm.

i diam. — Clavaria FR,

10. Cl. condensata (FR.) KARST.

Fruktkroppen m. grenig, glatt, surah dat eller röd-
brunaktig, utan bal; grenarne styfva, raka, tätt närstående,
parallela, i spetsen gula.

Lund., r. Skand.

Fruktkroppen m. tätt tufvad, 7—10 cm. hög; grenarne släta,
jemntoppade, i spetsen, 2—3-tandade; myceliet hvitt, hinnaktigt;
sporerna elliptiska, ockragula, 9 mmm. länga (enl. Quélet). — Cla-
varia ER.

ll. Cl. cristata (PERS.) KARST. Fr: Sv. Sv., t. 92, f.
1—3 — Fransad Fingersvamp.

Fruktkroppen hvit; grenarne upptill utvidgade och 1
spetsen delade, liksom fransade.

Skog., pa fukt. st. 8, 9. Ryssl. (Estland, S:t Peters-
burg); Finl. (Tammela, Abo); Skand.

Fruktkroppen seg, slat, fylld, 3—7 em. hög; sporerna ovala,
hvita, med dragning i ockragult, 5—7 mmm. långa, 3—4 mmm.
tjocka. Vanl. spridd, sällan tufvad. I hög grad föränderlig. —

Clavaria Pers; Cl. albida Sonagrr., t. 170; Cl. fallax Pers. OOMM.;
Ramaria HoLusk,

188

Var. fimbriata PERS.

Snöhvit; bålen smal, vid basen vanl. luden, lång (9—12
cm.); grenarne vanl. platttryckta, långsträckta; smågrenarne
tätt närstående, i spetsen hår- eller borstbräddade.

Barrskog. Ryssl. (Estland, S:t Petersburg); Finl. (Mu-
stiala); Skand.

* CI. trichopus (PERS.) KARST. À

Balen långsträckt, nedtill sträfluden; grenarne gaffel-
eller handdelade.

Skogstr. Ryssl. (Estland); Finl.; Skand.

Fruktkroppen snöhvit, hôgväxt; grenarne vanl. plattryckta och
n. aftrubbade, teml. tjocka. |

12. Cl. gracilis (PERS.) KARST.

Fruktkroppen hvitblek, n. slak; bålen smal.

Barrskog., bland mossa. 8—10. Finl. (Mustiala); Skand.

Fruktkroppen spenslig, m. grenig, glatt, 3—6 cm. hög; bålen
bar, 2—5 mm. hög, och omkr. 2 mm. tjock; grenarne spända, lik-
formiga, släta, ojemnt två- eller tregrenade; sporerna elliptiska, ockra-
gula, 5—6 mmm. långa, 3 mmm. tjocka. Lukteu behaglig, liknande
den af anis, men svag, — Clavaria PERrRs., FR.

13. Cl. stricta (PERS.) KARST. PERS. COMM., t 4, f. 1.

Blekt gul, vid tryckning brunaktig; bålen teml. tjock.

Gamla stubb. och stamm. af löfträd, helst bok och asp,
r. 8—10. Ryssl. (Estland, S:t Petersburg); Finl. (Åbo); Skand.

Fruktkroppen fast, m. grenig; bålen uppstigande, omkr. 7 mm.
lång och tjock; grenarne spända, tätt närstående, tilltryckta, spetsiga;
sporerna kanelbruna, omkr. 6 mmm. långa och 3—4 mmm. tjocka.
— Clavaria PERS., FR.

14. Cl. apiculata (FR.) Karst.

Rödbrunt ockragul; smagrenarne grönaktiga.

Murkna granstubb. 9, 10. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl.
(Mustiala); Skand.

189

Fruktkroppen m. grenig, rödbrunaktig, torr n. sämskfärgad, 3—6
em. hög; bålen teml. tjock, grenig; grenarne tätt närstående, krans-
och gaffelgreniga; smågrenarne oliklånga, släta, spända, täta, vanl.
rönaktiga; sporerna elliptiska, 8—9 mmm. långa, 4—5 mmm. tjocka.
Smaken bitter. — Clavaria FR.

15. Cl. dendroidea (FR.) Karst.
Svartaktigt rostbrun; bålen betäckt af ett tätt, hvitt
ludd; grenarne af andra ordningen vanl. tredelade, spet-
siga, gula.

Barrskog., pa hogar af barr och qvistar, m.r. 10. Skand.
(Upsala).

Fruktkroppen 9—10 em. hôg; bålen nedtill odelad, tjock, omkr.
3 cm. hög, upptill förgrenad; grenarne af första ordningen få, teml.
tjocka, af andra ordningen talrika, tätt närstående, 1 spetsen smala,

vanl. treklufna; sporerna först ockragula, sedan rostfärgade. — Cla-

varia FR.

16. CI. erispula (FR) Karst. BULL., t. 358, £ 1, a, b.

I början sämskfärgad, sedan ockragul; grenarne fler-
öjda; smågrenarne utböjda.

Trädstamm., nära marken, bland mossa. 7—10. Ryssl.
(S:t Petersburg); Finl. (Mustiala); Skand. |

Fruktkroppen m. grenig, slak, 3—10 cm. hög; bålen smal, vid
asen trädig eller ullig; grenarne tätt närstående, mängklufna; smä-
renarne spetsade; sporerna kanelbruna, omkr. 5 mmm. långa och 5

mm. tjocka. — Clavaria Fr; Cl. muscigena Scaum.; Cl. canalicu-

ta EHREN®.

+ Cl. soluta Karst,

I början hvitaktig, sedan rödbrunaktig; grenarne med
ängslöpande rynkor, aftrubbade.

Torra granqvistar och kottar. 10, 11. Finl. (Tammela).

Fruktkroppen m. grenig, 3—4 cm. hög; bålen smal, vanl. bar,
ifvergående i en trädlik rotväfnad; grenarne oregelbundet förgrenade,

tböjda; sporerna klotrunda, omkr. 2 mmm. i diam.

190

17. Cl. byssiseda (PERS.) Karst. PERS. Comm. t.
SR |
Fruktkroppen först luden, hvit eller blek, sedan glatt,
blekt rödbrunaktig, öfvergående i en bomullsartad eller blad-
likt tågig, krypande rotväfnad.
Förmultn. stamm. och ved af ek, bok och björk, r. 8—10.
Ryssl. (Estland, S:t Petersburg); Finl. (Runsala); Skand.

Fruktkroppen uppstigande; grenarne få, divergerande; sporerna
äggrunda, fintaggiga, gula, 8 mmm. långa (enligt Quélet). — Cla-
varia PERS., FR.

191

Fam. VI. Tremelleae. — Gelésvampar.
(Tremellodon Pers. se pag. 95).

I. Auricularia Bull.

1. Aur. mesenterica (Dıcks.) PERS. BULL., t. 290.
Hatten helbräddad, brungrå; fruktlagret brunviolett.
Stamm. och ved af löfträd, synnerligen ek. Skand.

Hatten först skorplikt utbredd, sedan utböjd, 6ron- eller mussel-
formig, luden, med bälten, 5 cm. — 1 dm.; fruktlagret ädrigt veckadt,
geléartadt; sporerna hvita, 6 mmm. långa, 4 mmm. tjocka. — Hel-
vella Dicrs.; Auricularia tremelloides BuLr.; Aur. corrugata Sow., t.
290; Thelephora mesenterica PERS.

2. Aur. lobata Somm. i Magaz. Nat. Vidensk. 1827.

Hatten flikig, hvitaktigt brandgul; fruktlagret brand-
gulaktigt blekblatt.

Bark af löfträd, synnerligen ask. Skand.

Hatten utbredd och utböjd, med omvexlande ludna och glatta
balten; fruktlagret nätädrigt. Mycket lik föreg. art.

2. Calocera Fr.
* Fruktkroppen grenig.

1. C. viscosa (PERS.) FR. SCHAEFF., t. 174.

Fruktkroppen guldgul eller äggul, med rotlik for-
längning.

Barrskog., på murken ved af barrträd, a. 7—12. Ryssl.;
Finl.; Skand.

Fruktkroppen mer eller mindre grenig, seg, slät, glatt, klibbig;
grenarne och smågrenarne styfva, klynnedelda, ända till 6 em. höga;

sporerna hvita, under mikr. färglösa, elliptiskt aflånga, vanl. böjda,

192

8—10 mmm. långa, omkr. 4 mmm. tjocka. — Clavaria Pers. Com.,
0:

2. C. palmata (SCHUM.) FR.

Fruktkroppen segt geléartad, orangegul, upptill ut-
vidgad. |

Ekved, r. Skand.

Fruktkroppen platttryckt; grenarne n. trinda, utböjda, aftrub-
bade. — Tremella Scuum.

3.. Ci furcata Fr. Pl Dan; t.. 1305, fae

Fruktkroppen mjuk, vid basen försedd med en ullik.
rotväfnad, gul.

Barrträdstamm., a. Höst—vår. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen grenig, slät, trind, med spetsiga grenar, 1—2 em.
hög; sporerna elliptiskt aflånga, vanl. böjda, 8—10 mmm. långa,

4—5 mmm. tjocka.

** Fruktkroppen tufvig.

4, 1, GC cornea, (BATSCH.). ER. FL Dany; 1.1808 1. 2

Fruktkroppen orangegul, tufvig, med korta, syllika, vid
basen sammanväxta klubbor.

Löfträdstamm., a. 7—12. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen nedtill rotlikt förlängd, glatt, klibbig, 5—10 mm.
hög. — Clavaria Batscu.; Cl. aculeiformis BuLL., t. 463, f. 4.

5. C. stricta Fr. Bon. HANDB., f. 255.

Fruktkroppen jemntjock, långsträckt, gul.

Barrskog., på stubb., m. r. Skand.

Fruktkroppen enkel, ensam, torr slät, med afstympad samt af
ett fint, hvitt ludd omgifven bas, 2—3 cm. hög. —- Clavaria fasci-
culata Box.

Var. epiphylla FR.

Fruktkroppen med bar bas och afstympad rot, 6—9
cm hög.

Bland barr, r. Skand.

193

6. C. striata (HOFFM.) Fr. Horrm. Fl. Germ, t. 7, f. 1.
Fruktkroppen lancettlik, gul, torr strimmig.
Trädstubb., r. Skand.

Fruktkroppen enkel, ensam, seg, spetsig. Vanl. förvexlad med
C. cornea. — Clavaria Horrm.

7. C. glossoides (PERS.) FR.

Fruktkroppen klubblik, ljusgul; klubban upptill till-
tjocknad.

Ekstubb., r. Skand.

Fruktkroppen enkel, ensam, n. geleartad; klubban trubbig, hop-
tryckt; foten trind; sporerna elliptiska, punkterade, 12 mmm. långa
(enligt Quélet). — Clavaria Pers.

8. C. gracillima WEINM.

Fruktkroppen spetsig, hvit, i toppen gulaktig.

Ruttet trä, m. r. 7—9. Ryssl. (Tosna); Finl. (Tam-
mela).

Fruktkroppen enkel, ofta i toppen inskuren, ensam, mjuk, seg,
torr hornartad och skrufvriden, utan särskild fot, 0,5—1 cm. hög;
sporerna elliptiska, 5-6 mmm, långa, 3 mmm. tjocka.

9. C. unicolor FR.
Fruktkroppen klubblik, mörkt köttfärgad.
Fôrmultn. tickor och hudsvampar, m. r. 10. Skand.
(Södra Sverge).
= Fruktkroppen köttigt geleartad, seg; klubban n. rundad, omkr.
2 mm. hög. — Tremella Fr. Syst. myc.

3. Guepinia Fr.
1. G. helvelloides (De C.) Fr. QuÉL., t. 20, £ 4.
Fruktkroppen upprätt, vanl. tratt- eller spadlik samt
nedåt afsmalnande till en mer eller mindre långsträckt fot,

först rosenröd, sedan orangegul.
13

194

Skog., på fuktig jord. 8. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen mångformig, på mångfaldigt sätt vriden och fli-
kig, äldre rödbrunaktig; sporerna elliptiska, vanl. lindrigt böjda, 10
“mmm. långa, 4—7 mmm. tjocka. — Tremella De C; Tr. rufa JACQV.

2. G.? cyphella FR.

Fruktkroppen skållik, utvändigt luden, hvitblek.

Ruttet träd. 6. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen gelatinös, sittande, först klotrund, sedan plattad,
med i början inrullad, sedan uppböjd och stundom inskuren kant,
äldre vanl. oregelbunden, 2—5 em. bred; fruktlagret skrynkligt, brun-

aktigt. — Cyphella Friesü Wen.

4. Tremella (Dill.) Fr.

* Fruktkroppen brosklikt geléartad, delad i bladlika
flikar, bar.

Tr ombriata PERS BUGLE.” 07272

Fruktkroppen upprätt, rynkad, svartaktigt olivfärgad,
med vâgigt fransiga flikar.

Nedfallna grenar, företrädesvis af al, r. 9. Ryssl.; Finl.;
Skand.

Fruktkroppen tufvig, sammansatt af flere, upprätta, sega, veka,
särdeles på undre sidan m. rynkiga, i kanten inskurna och vågiga
flikar, svartaktig, med dragning i oliv- eller sotbrunt. Tufvorna 6—9
cm. höga och breda. Var. violett vinröd (Tr. tinetoria Pers.) eller
n. purpurröd (Tr. undulata Hoffm.). — Tremella verticalis BULL.

2. Tr. frondosa FR. BULL. t. 499, f£. T.

Fruktkroppen slät, blekt gulaktig.

Gamla ekstockar, m. r. Vint. Skand. |

Fruktkroppen tufvis växande, prak eller horizontel, vid ba-
sen veckad, med vågiga och vindade flikar. Ar den största inom

slägtet, nästan tre gånger större än Tr. foliacea.

195

3. Tr. nigrescens FR.

Fruktkroppen svartaktig, sammansatt af hela, tegel-
lagda flikar.

Rönnstamm., m. r. Finl. (Mustiala); Skand.

Fruktkroppen tufvig, köttig, mjuk, slät, glanslös.

4. Tr. foliacea Pers. BULL., t. 406, f. A. a.

Fruktkroppen kanelbrunt köttfärgad.

Gamla stamm. och grenar af barr- och löfträd, a. 9—12.
Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen tufvis växande, sammansatt af släta, vägiga, tunna,
mjuka, vid basen veckade, 3—6 cm. höga och breda flikar. — Tre-
mella ferruginea Engl. Bot., t. 1452.

Var. violascens ALB. & SCHW.

Mindre, tjockare, purpurfärgadt violett, i kanten hvit-
aktig.

5. Tr. lutescens PERS. Icon. et descr., t. 8, f. 9.

Fruktkroppen m. mjuk, först hvitaktig, sedan gulaktig,
sammansatt af vågigt vindade flikar.

Nedfallna grenar af löfträd, r. Höst—vär. Ryssl. (Est-
land, S:t Petersburg); Finl.; Skand.

Fruktkroppen tufvig, 1,9—3 em. bred och hög, med odelade,
bara flikar.

** Fruktkroppen i början fast, kompakt, sedan köttig,
mjuk, vanl. af sporerna mjölig.

6. Tr. mesenterica RETZ. BULL., t. 174.

Fruktkroppen vindad, orangegul.

Vissnade stamm. och qvistar af löfträd, synnerligen
björk, a. Höst—vär. Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen enkel, uppstigande, af mängfaldig form, vagigt

veckad, slutl. af sporerna mjölig; sporerna rundadt elliptiska, 6—8

mmm, i diam. — Tremella chrysocoma BULL.

196

7. Tr. intumescens Engl. Bot., t. 1870.
Fruktkroppen mörkbrun, vid torkning svartnande, med
otydliga papiller.

Vissnade stamm. och grenar af löfträd, synnerligen
björk, r. Ryssl. (S:t Petersburg).

Fruktkroppen n. tufvad, rundad, gyttrad, mjuk, slutl. veckad
och flikig. Fullkomligt utbildad liksom sammansatt af talrika, rundade,

köttiga, mjuka, skrufvridna, glänsande flikar.

8. Tr. albida Hups. Engl. Bot., t. 2117.

Fruktkroppen hvitaktig, stoftbeströdd.

Vissnade grenar af löfträd, synnerligen ask, r. Höst—
var. Ryssl. (S:t Petersburg); Finl. (Mustiala); Skand.

Fruktkroppen seg, utbredd eller rundad, uppstigande, vågig,
vanl. ringlad, torr brunaktig, 3—10 cm. i diam.; sporerna 10—13
mmm. långa, 4—5 mmm, tjocka — Tremella cerebrina alba BULL.,
t. 386, f. A.; Tr. hyalina Pers. Myce. eur.

+ Fruktkroppen utbredd, plattad.

9. Tr. elegans FR.

Fruktkroppen utbredd, orangegul, i omkretsen hvitullig.

Björkbark, m. r. Höst—vår. Ryssl. (Kamtschatka, Cer-
nigow, S:t Petersburg).

Fruktkroppen fast, tilltryckt, slät, slutl. veckad, inuti hvitaktig,
af sporerna stoftbeströdd, 3—15 em. bred. — Tremella aurantia

WEINM.

‘ve Fruktkroppen frambrytande, liten.

10. Tr. violacea RELH. TUL., t. 12, f. 3—12.

Fruktkroppen veckad, violett, vid torkning svartnande.

Apple- och päronträdets stamm., m. r. Höst, vint.
Ryssl. (Gatschina); Skand.

Fruktkroppen frambrytande, kompakt, hoptryckt. — Dacrymy-

ces FR. i

197

ll. Tr. indecorata SOMM.

Fruktkroppen veckad, först smutsigt gulblå eller oliv-
färgad, sedan brunaktig, torr svartbrun.

Vissnade grenar af vide och asp. Ryssl. (Estland);
Skand. (Lappmarken).

Fruktkroppen frambrytande, rundad, konvex, slutl. veckad, sam-
mansatt af flere, sammanväxta flikar, matt, liten.

12. Tr. juniperina KARST.

Fruktkroppen gulblek, vanl. vågigt veckad.

Vissnade grenar af en. 4. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen frambrytande, n. rund; sporerna klotrunda.

5. Exidia Fr.
l. Ex, glaucopallida KARST.

Fruktkroppen omvändt kägelformig, blekt grågrön, små-
rynkig, med slät. disk.

Förmultn. alstubb. 10. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen darrande, omkr. 8 cm. hög och bred, med tvär,
plattadt kullrig disk och n. hvass kant; sporerna elliptiska, färglösa,
6 mmm. långa, 3 mmm. tjocka.

2. Ex. truncata FR.

Fruktkroppen undertill sträfprickig, med tvär, platt,
svart disk. |

Torra lindgren., r. Vint. Finl. (Merimasku); Skand.

Fruktkroppen m. mjuk, gelatinös, elastisk, vek, öronformig, 1 vata
uppsvälld, torr hinnaktig, 2—3 cm. bred och hög med glaudelprickig,
glänsande, slutl. med. hålor fullsatt disk, smånaggad kant och m. kort
fot; sporerna aflånga, böjda, n. färglösa, 14—16 mmm. långa, 5 —6
mmm. tjocka.

3. Ex. recisa (Dırm.) Fr. DiTM., t. 13.

Fruktkroppen först umbrabrun, sedan svartaktig. under-
till sträfprickig, med tvär, n. platt, ådrig disk och m. kort,
sned, excentrisk fot. |

198

Döda stamm. och gren. af vide, a. Höst—vär. Ryssl.;
Finl.; Skand.

Fruktkroppen m. mjuk, gelatinös, slak, öronformig, i väta upp-
‘svälld, torr hinnaktig, undertill rynkig, otydligt ådrig, matt, 1—3
em. bred; sporerna cylindriska, böjda, 10—13 mmm. lânga, 2—-3
mmm. tjocka. — Tremella Dırm.; Tr. sagarum Retz; Tr. boletifor-
mis Engl. Bot., t. 1819; Tr. salicum Pers. Myce. eur.

4, Ex. glandulosa (BuLL.) Fr. Huss. I, t. 42.

Fruktkroppen vanl. plattad, vågig, i början hvitaktigt
grågrön, sedan svartaktig, undertill askgrå och van]. n.
filtluden.

Döda stamm. och grenar af löfträd, a. Höst—vär. Ryssl.
(S:t Petersburg, Moskva, Lill-Ryssl., Estland, Minussinsk i
Sibirien); Fink; Skand.

Fruktkroppen först cirkelrund, tilltryckt, veckad, sedan utbredd,
tjock, vågig, torr hinnaktig och svart, besatt med kagelformiga pa-
piller, 3—8 cm. bred; sporerna aflänga, böjda, färglösa 12—14 mmm.
långa, omkr. 5 mmm. tjocka. — Tremella BuLL.; Tr. spiculosa PERS.
SYN.; Tr. arborea Hups.; Tr. atra Fl. Dan., t. 884.

* Ex, strigosa KARST.
Fruktkroppen undertill svart, glänsande och borsthårig.
Torra hasselgrenar. 6. Finl. (Runsala).

** Ex. plicata KLoTZSCH. t. 475.
Fruktkroppen glatt, med från midten strålformigt ut-

löpande veck.
Al- och björkstamm., m. r. Skand.

5. Ex. saccharina FR.

Fruktkroppen brandgult kanelfärgad, vindadt vågig.

Fällda barrträdsstamm., a. Höst—vår. Ryssl.; Finl.;
Skand.

Fruktkroppen knölig, än rundad, än förlängd eller utbredd, tjock,
besatt med spridda papiller, 2-- 4 cm. bred.

199

6. Ex. repanda FR.

Fruktkroppen n. rund, slät, kanelfärgad, med drag-
ning i köttrödt.

Vissnade björk- och algrenar, teml. a. Höst—vår.
Ryssl.; Finl.; Skand.

Fruktkroppen tilltryckt, tjock, genomskinande, undertill fri och
rynkig, med platt, slät, med små och m. trubbiga papiller besatt disk
och naggadt krusig kant, omkr. 3 em. bred; sporerna böjda, färglösa,

14—16 mmm. långa, omkr. 4 mmm. tjocka.

7. Ex. impressa (PERS.) FR.

Fruktkroppen n. mussleformig, svartaktigt brun.

Torra grenar, m. r. Skand. (Skåne).

Fruktkroppen utplattad, intryckt, slät, matt, torr rynkig, mörkt
rödbrun, omkr. 3 cm. bred. — Tremella Pers. Myc. eur.; Tr. ru-

bescens EHRENB.

8. Ex. pithya FR.

Fruktkroppen svart, undertill rynkigt veckad och lifligt
olivfärgad,

Döda tallgrenar. Höst, vint. Ryssl. (S:t Petersburg);
Skand. (Småland).

Fruktkroppen utbredd, platt, helbräddad, teml. tjock, slät, be-
satt med små papiller, undertill n. luden, 5—10 mmm. bred.

* Friesiana KARST.

Fruktkroppen vidt utbredd, undertill blekgra, med oliv-
färgad anstrykning, glatt och slät.

Tall- och granbark. Höst—vår. Finl.

Fruktkroppen tunn, n. vågig, slat, svart, glänsande, med små,
spridda papiller, 15—-30 em. bred, 2— 4 mm. tjock; sporerna cylin-
driska, böjda, 16—18 mmm. långa, 5—6 mmm. tjocka.

200

6. Femsjonia Fr.
1. F. luteoalba FR. |
Fruktkroppen skälformig, luden, hvit, med guldgul disk.
Björk- och ekbark, m. r. Skand. (Femsjö).
Fruktkroppen frambrytande, geléartad, med först kullrig sedan

platt disk och rotlik förlängning. — Æwidia pezizaeformis Lev. in
Ann. sc. nat, 1848, p. 127.

7. Naematelia Fr.

1. N. encephala (WILLD.) FR.

Skrynkligt veckad, blek, med svag dragning i köttrödt.

Fällda tall- och granstamm. Höst—vär. Ryssl. (S:t
Petersburg); Finl. (Södra och mellersta Finl.); Skand.

Fruktkroppen n. sittande, vanl. rundad, ensam eller tufvig, fast,
vid torkning öfvergäende i rödbrunt, inuti hard och hvit, anda till

€

2 cm. i diam.; sporerna äggrunda, punkterade, 5—6 mmm. långa —
Tremella WırLo., QUEL.

2. N. rubiformis Fr. Corp. Icon. I, f. 299.

Vindadt knölig, höggul.

Nedfallna grenar. Hést—var. Ryssl. (Estland, S:t Peters-
burg); Skand.

Fruktkroppen n. sittande, kretsformig. Mindre och mera ned-
tryckt än föreg.

3. WN. virescens (SCHUM.) Corp. Icon., III, f. 90.

Nedtryckt, grönaktig.

Förmultn. ved, bjelkar. Hôst—vär. Skand.

Fruktkroppen sittande, n. kretsformig, vindadt knölig eller kno-
ligt veckad, stundom sammanflytande, liten. — Tremella Scnvm.;
Dacrymyces FR. Syst. myc,

201

8. Hirneola Fr.

1. H. auricula JUDAE. (LINN.) Berk. Huss. I, t. 53.

Fruktkroppen öfverallt ädrigt veckad.

Stamm. af Sambucus. Höst, vint. Ryssl (Estland);
Skand.

Fruktkroppen geléartad, sittande, konkav, vägböjd, tunn, svart-
aktig, undertill filtluden och grått olivfärgad, 8 —15 cm. bred; spo-
rerna aflänga, n. böjda. Tufvad. — Tremella Linn.; Peziza BOLT.,
t. 107; Auricularia sambucina Mart. Fl. Erl.; Exidia Fr, Syst. myc.

9. Sebacina Tul.

1. S. caesia (PERS.) TuL. PERS. Obs., t. 3, f. 6; NEES,
f. 254.

Begränsad, grå eller blågrå; fruktlagret slätt, besatt
med fina borst.

Sterila ljungmark. Skand.

Utbredd, mjuk, m. tunn, sammanhängande, jemn och slat, —
Thelephora ER.

2. S, incrustans TuL. Fl. Dan. t. 1302.

Hvitaktig, i omkretsen likartad; fruktlagret betäckt af
ett fint, stoftbeströdt ludd.

Beklädande hvarjehanda föremål. Ryssl. (S:t Peters-
burg); Finl. (Helsingfors); Skand.

Fruktkroppen utbredd, inkrusterande, köttigt vaxartad, hårdnande,
mångformig, knölig eller stalaktitformig. — Thelephora sebacea PERS.
Syn., FR; Th. sebacea et incrustans Pers. Myc. cur.; Merisma PERS.
CLAvAEF., t. 4, f. 4.

10. Dacrymyces Nees.

1. D. deliqvescens (BuzL.) Dus. BULL., t. 455, £ 3.
Fruktkroppen smutsgulaktig, urbleknande, slutl. skruf-
vriden och färglös.

202

Gamm. ved af barrträd, teml. a. Höst—vär. Ryssl.;
Finl.; Skand. Ä

Fruktkroppen i början skälformig, slät, derpä kullrig, utan be-
stämd kant, torr gulbrun; sporerna aflänga, böjda, 4-celliga, 18—22
mmm. långa, 6 mmm. tjocka. — Tremella BuLuL.; Tr. lacrymalis
PERS. SYN.; Dacrymyces tortus FR. ELENCH.; Calloria deliqvescens FR.
Summ. Veg. Sc.; Septocolla adpressa Bon.

2. D, stillatus Ness. f. 90.

Först hôggul, sedan oföränderligt orangegul.

Ved och grenar af barrträd, a. Höst—vär. Ryssl.;
Finl.; Skand.

Fruktkroppen n. rund, kullrig, slut}. veckad; sporerna svagt
böjda, n. färglösa, 18—22 mmm. långa, 8 mmm. tjocka. — Tre-
mella abietina Pers. Obs.; Calloria Fr. Summ. Veg. Se.

3. D. chrysocomus (Buzz) TuL. BULL., t. 376.

Fruktkroppen i början klotrund, sedan urgröpt, skal-
formig, ständigt slat, guldgul.

Gamm. ved af barrträd, a. Höst—vär. Ryssl.; Finl.;
Skand.

Fruktkroppen kretsformig, i början utan bestämd kant, slutl.
utplattad, glatt, torr n. hornartad, vågböjd, urgrôpt, n. pomeransgul,
med inrullad kant, 2— 5 mm. bred; sporerna elliptiska, ljust gulak-
tiga, 20—28 mmm. långa, 9—11 mmm. tjocka. Flockvis växande.
— Peziza Buzz; P. aurea Pers. Obs; P. subplana Scaun-; Cal-
loria chrysocoma Fr. Summ. Veg. Sc.

4. D, caesius SOMM.

Fruktkroppen kullrig, vindadt knölig, smutsigt mjölkhvit.

Ruttet träd, r. Ryssl. (Peryola); Finl. (Merimasku);
Skand.

Fruktkroppen rund, äldre oregelbunden, i midten nedtryckt, vid
torkning n. försvinnande,

203

il. Ditiola Fr.

l. D. radicata (ALB. & Schw.) Fr. Ness, f. 161.

Fruktlagret först rödt, sedan orangegult.

Förmultnande tallved, h. o. d. 10. Ryssl.; Finl.;
Skand.

Fruktkroppen i början knölformig, n. sittande, blek, betäckt af
ett hvitaktigt ludd, sedan skålformig, med tydlig fot; fruktskålen först
rundad, nedtryckt, med tjock, uppsvälld kant, derpå platt eller kull-
rig, slutl. linsformig, 3—10 mm. bred; foten kort, tjock, ofta för-
grenad, smutsigt hvit, hvitluden, än rak, än krökt, än trind, än
hoptryckt, slät eller rynkig, vid basen omgifven af långa, i veden
inträngande rottrådar, 2—15 cm. hög; fruktlagret i början tunnt och
betäckt af ett hvitaktigt ludd, sedan bart, fast, slätt, slutl. gelatinöst,
klibbigt, veckadt rynkigt eller knöligt; sporerna n. elliptiska, vanl. böjda
eller oliksidiga, 1-, stundom 2-celliga, 3—12 mmm. långa, 4— 5
mmm. tjocka. Växer i flockar och anträffas bäst utvecklad om våren.
— Helotium ALB. & Sonw.; Elvella lentiformis Scop.; Leotia tubercu-
lata Fl. Dan., t. 1378, f. 2.

2. D. sulcata (ToD.) Fr. Ton., t. 4, 1. 34.
Fruktkroppen djupt fårad; fruktlagret brandgult.
Förmultn. videstamm., m. r. Vint. Skand. (Skåne).

Fruktskålen i kanten vågigt flikig; foten m. kort och tjock;
för öfr. till sin historia öfverensstämmande med föreg. — Tubercu-
laria Top. :

3. D, conformis Karst.

Fruktkroppen mjuk, skalformig, hvitluden; fruktlagret
guldgult eller blekgult; sporerna 18—26 mmm. långa, 8—10
mmm. tjocka.

Nedfallna algrenar. 9. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen med kort fot, stundom sittande, omkr. 1 cm.
bred; fruktskålen platt; foten tjock, merendels 5 mm. lång; sporerna
elliptiska, ljust gulaktiga, vanl. 2-mângcelliga, — Femsjonia pezizae-
formis Karst. Myc. fenn.

204

12. Ditangium Karst.

l. D, insigne Karst. Fung. Fenn. exs. 656.

Fruktkropparne rödbruna eller köttröda; sporerna (sper-
matierna?, conidierna?) cylindriska, 7—11 mmm. långa, 2—3
mmm. tjocka.

Gamm. granbark. 10. Finl. (Mustiala).

Fruktkropparne i början aflänga och slutna, sedan öppna, n.
klotrunda, med m. tunn och seg kant samt m. mjuk disk. — Poroi-
dea pityophila GOTTINGER.

E. Fries’ systematiska indelning af de
europeiske Hattsvamparne.
A. Agaricini.

I. Agaricus. Lamellerna hinnaktiga, mjuka, lätt klyf-
bara, hvasseggade, med flocköst, med hymenoforet samman-
växt mellanlager. Allmänna hyllet icke spindelväfslikt. Köt-
tiga eller hinnaktiga, förruttnande svampar.

Ser. A. Leucospori. Sporerna hvita eller hvitaktiga.

+ Foten central; hyllet tätt, tydligt.

1. Amanita. Hymenoforet skildt fran foten; allmänna
hyllet skildt fran hattens öfverhud.

1. Med tydlig ring.

2. Utan ring.

U. Lepiota. Hymenoforet som hos föreg.; allmänna
hyllet sammanväxt med hatten.

1. Hatten torr.

2. Hatten klibbig.

WW. Armillaria. Hymenoforet sammanhängande med
foten; foten försedd med ring.

1. Lamellerna urnupna (Tricholomata subannulata).

2. Lamellerna breda, nedlöpande (Clitocybae annnlatae).

3. Lamellerna fastväxta eller fria (Collybiae annulatae).

ft Foten central; hyllet fintrådigt eller o.

IV. Tricholoma. Foten kôttig; lamellerna urnupna.

1. Limacini. Hatten beklädd med en i våt väderlek
klibbig, ofta strecktecknad hinna.

206

2. Genuwini. Hatten beklädd med en flockös eller fi-
brillös hinna. |

3. Rigidi. Hatten beklädd med en styf, prickigt gry-
nig, slutl. i glatta fjäll sönderbristande hinna.

4. Sericelli. Hatten beklädd med en torr, fint silkes-
luden, snart glatt hinna.

5. Guttati. Hatten beklädd med en fuktig, mjuk,
droppfläckig eller strecktecknad hinna.

6. Spongiosi. Hatten kompakt, fuktig, slät, glatt.

7. Hygrophan. Hatten tunn, glatt, hygrofan.

V. Clitocybe. Foten på ytan fibrös; lamellerna ned-
löpande.

* Hatten köttig, torr likafärgad.

1. Disciformes. Hatten först kullrig, sedan platt, trub-
big; lamellerna jemnt fastväxt-nedlöpande.

2. Difformes. Hatten i början pucklig, sedan oregel-
bunden; lamellerna ojemnt nedlöpande. Vanl. tufvade.

3. Infundibuliformes. Hatten djupt naflad; lamellerna
långt och jemnt nedlöpande.

** Hatten vanl. köttig, hygrofan.

4. Cyathiformes. Hatten nedtryckt; lamellerna i bör-
jan fastväxta, sedan nedlöpande, nedstigande.

5. Orbiformes. Hatten plattad, glatt; lamellerna tunna,
fastväxta, horizontela.

6. Versiformes. Hatten först kullrig, sedan olikfor-
mig, smäfjällig eller klimjölig; lamellerna fastväxta, glesa.

VI. Collybia. Foten utvindigt broskartad; hatten
kullrigt platt, med i början inrullad kant; lamellerna icke
nedlöpande.

+ Lamellerna hvita eller lifligt färgade.

1. Striacpedes. Foten fårad eller fintradigt strimmig.

207

2. Vestipedes. Foten sammetsluden, flockullig eller
mjölig.

3. Laevipedes. Foten pipig, slät, glatt.

** Lamellerna askgräaktiga.

4. Tephrophanae. Gråbruna, n. hygrofana.

VII. Mycena. Foten broskartad, pipig; hatten klock-
formig, med rak kant; lamellerna icke nedlöpande.

1. Calodontes. Lamellerna med mörkare, vanl. tan-
dad egg.

2. Adonidei. Lamellerna enfärgade, till färgen oför-
änderliga. Färgen ren, liflig.

3. Rigidipedes. Foten styf, torr, med rotlik förlängning.
Luktlösa.

4. Fragilpedes. Foten spröd, torr, utan rotlik för-
längning. Vanl. mer eller mindre starkt luktande.

5. Filipedes. Foten trädlik, vek, torr.

6. Lactipedes. Foten och lamellerna mjölkfulla.

7. Glutinipedes. Foten slemmig; lamellerna nedlö-
pande med en tand.

8. Basipedes. Fotens bas utvidgad till en naken,
kretsrund skifva eller löklikt uppsvälld och borsthärig.

9. Insititii. Foten inympad. Späda, vissnande svampar.

VOL Omphalia. Foten broskartad; hatten vanl. naf-
lad; lamellerna nedlöpande.

1. Collybarii. Hattens kant i början inböjd.

2. Mycenaru. Hattens kant rak.

fit Foten excentrisk eller ingen.

IX. Pleurotus. Hatten oregelbunden eller sittande.
1. ÆExcentrici. Hatten baktill kantad.

2. Dimidiati. Foten lateral.

208

3. Resupinati. Hatten sittande; lamellerna samman-
löpande uti en excentrisk punkt. —

Ser. B. Hyporhodii. Sporerna rosenröda.

+ Hymenoforet skildt från foten; foten central; lamel-
lerna alldeles fria.

X. Volvaria. Fruktkroppen omsluten af ett allmänt,
skildt, hinnaktigt hylle.

XI. Annularia. Utan allmänt hylle; foten med ring.

XII. Pluteus. Hylle saknas; hattens kant rak.

Tr Hymenoforet sammanflytande med foten; foten cen-
tral; lamellerna vidfästade.

XIII. Entoloma. Foten köttig eller fibrös; hattens
kant i början inrullad; lamellerna urnupna.

1. Genuini. Hatten glatt, slät, icke hygrofan.

2. Leptonidei. Hatten luddig eller fjällig, torr.

3. Nolanidei. Hatten glatt, tunn, fuktig, hygrofan.

XIV. Clitopilus. Foten och hatten som hos föreg.;
lamellerna nedlöpande.

1. Orcelli. Hatten köttig, icke hygrofan; lamellerna
längt nedlöpande.

2. Sericelli. Hatten tunn, hygrofan; lamellerna kort
nedlöpande.

XV. Leptonia. Foten broskartad; hatten först kull-
rig, sedan platt, med i början inböjd kant; lamellerna vid-
fästade eller fastväxta, lätt lossnande frän foten.

XVI. Nolanea. Foten broskartad; hatten klockfor-
mig, med rak kant.

XVII. Eccilia. Foten broskartad; hatten naflad; la-
mellerna nedlöpande.

{Tr Foten excentrisk eller o.

XVIII. Claudopus.

209

Ser. C. Dermini. Sporerna vanl. rostfärgade eller
ockragula.

XIX. Pholiota. Foten försedd med ring.

+ Humigeni. På marken växande.

1. Eudermini. Sporerna rent rostfärgade.

2. Phaeoti. Sporerna rostfärgade, med dragning i
kaffebrunt.

+t Truncigeni. På träd växande.

1. Aegeritim. Hatten bar; lamellerna först bleka, sedan
öfvergående i röd- eller kaffebrunt.

2. Sqvamosi. Hatten fjällig, icke hygrofan; lamellerna
skiftande färg.

3. Hygrophani. Hatten hygrofan; lamellerna kanel-
bruna.

TtT Muscigent. Smärre, hygrofana arter.

XX. Inocybe. Foten köttig; hatten beklädd med en
fibrillös eller silkeshårig hinna; lamellerna vanl. urnupna.

1. Sqvarrosi. Hatten i början flockulligt spärrfjällig,
vanl. kaffebrun; foten fjällig, likafärgad med hatten.

2. Laceri. Hattens hud upplöst i fjäll eller trådar;
foten blekare än hatten, fintrådig.

3. Rimosi. Hatten trådig, snart prickad och stun-
dom tilltryckt fjällig; foten fintrådig, blek.

4. Velutimi. Hatten icke sprickig, dess hud samman-
väfd af fina trådar, jemn, silkeslen eller tilltryckt fjällig;
foten slät, glatt, upptill mjölig.

5. Viscidi. Hatten slät, i början klibbig.

XXI. Hebeloma. Foten och lamellerna som hos
foreg.; hatten glatt, klibbig; sporerna vanl. lerfärgade.
1. Indusiati Med tydligt hylle; hatten ofta omkring
kanten silkesluden.
14

210

2. Denudati. Utan hylle; hatten bar.

3. Pusilli. Hatten knapt 3 cm. bred.

XXII Flammula. Foten köttig; lamellerna fast-
växta eller nedlöpande.

1. Gymmoti. Utan hylle; hatten beklädd med en
fastväxt, torr, ofta småfjällig hinna.

2. Lubric. Hatten beklädd med en klibbig, vanl.
frånskiljbar hinna; med tydlig nätslöja.

3. Udi. Hatten beklädd med en fastväxt, fuktig hinna;
med tydlig nätslöja.

4. Sapinei. Hatten knappt hinntäckt, torr; sporerna
ockra- eller brandgula.

5. Sericelli. Med nätslöja; hatten beklädd med en
silkesluden hinna.

XXIII. Naucoria Foten broskartad; hatten tunn,
med i början inböjd kant; lamellerna icke nedlöpande.

1. Gymmoti. Utan hylle; hatten glatt; sporerna rent
rostfärgade.

2. Phaeoti. Med otydligt hylle; hatten bar; sporerna
kaffebrunt rostfärgade.

3. Lepidoti. Med tydligt hylle; hatten luddig eller
småfjällig; sporerna rostfärgade.

XXIV. Pluteolus. Hymenoforet skildt från foten;
för öfrigt lik följ.

XXV. Galera. Hymenoforet sammanhängande med
foten; foten broskartad; hattens kant rak; lamellerna icke
nedlöpande.

XXVI. Tubaria. Foten broskartad; lamellerna ned-

löpande.
XXVI. Crepidotus. Foten excentrisk eller o.

211

Ser. D. Pratelli. Sporerna svart eller brunt purpur-
röda, sällan kaffebruna.

XXVIII. Chitonia. Foten vid basen omgifven af en
slida; hymenoforet skildt från foten.

XXIX. Psalliota Hyllet bildande en ring kring
foten; hymenoforet skildt från foten.

XXX. Stropharia. Foten försedd med ring; hyme-
noforet sammanflytande med foten; lamellerna fastväxta.

1. Viscipelles. Hatten beklädd med en klibbig hinna.

2. Spintrigeri. Hatten hinnlös, inväxt fintradig.

XXXI. Hypholoma. Med ett väflikt, hattens kant
vidhängande hylle.

XXXII Psilocybe. Hyllet otydligt eller saknas; fo-
ten n. broskartad, seg; hatten köttig, med i början in-

böjd kant.
1. Tenaces. Foten hudtäckt; hatten hinntäckt, n.
klibbig.

2. Rigidi. Foten styf; hatten knapt hinntäckt, hy-
grofan.

XXX. Psathyra. Foten n. broskartad, spröd;
hatten klocklik, med rak kant.

1. Conopilei. Hatten kägellikt klockformig; lamellerna
uppstigande; hylle o.

2. Obtusati. Hatten klocklikt kullrig; lamellerna plana;
hylle o.

3. Fibrillosi. Hatten och foten i början af hyllets
lemningar flockulliga.

Ser. E. Coprinarii. Sporerna svarta.

XXXIV. Panaeolus. Hatten n. köttig, slät (utan
strimmor), med i början utskjutande kant; lamellerna moln-
fläckiga.

212

XXXV. Psathyrella. Hatten hinnaktig, strimmig,
dess kant icke utskjutande; lamellerna brunsvarta.

U. Montagnites. Foten i toppen utvidgad till en
platt, kretsformig skifva, vid hvars kant lamellerna sitta
fästade.

II. Coprinus. Lamellerna i början sammanpackade,
hastigt upplösande sig i ett svart, flytande ämne.

1. Pelliculosi. Hatten slutl. sargad och uppåtböjd;
lamellerna betäckta af en köttig eller hinnaktig hud.

2. Veliformes. Hatten m. tunn, uppbristande längs
lamellerna, veckadt fårad.

IV. Bolbitius. Lamellerna hinnaktiga, n. mucilagi-
nösa, af de lossnande rostfärgade sporerna mjöliga.

V. Cortinarius. Lamellerna saftlösa, skiftande färg,
af de vanl. ockragula sporerna mjöliga; hyllet spindel-
väfslikt.

I. Phlegmacium. Hatten klibbig; hyllet och foten
torra.

1. Cliduchi. Hyllet nedhängande; foten jemntjock.

2. Scauri. Hyllet uppstigande; foten vid basen upp-
svälld till en kantad knöl.

3. Hlastici. Hyllet uppstigande, utgående från fotens
nedre del eller midt; foten vid basen icke uppsvälld till en
‘med kant försedd knöl.

II. Myxacium. Hatten och foten af det slemmiga
hyllet klibbiga.

1. Colliniti. Foten nedtill omgjordad af en flockôs, i
början med ett slemlager öfverdragen slida.

2. Delibuti. Hyllet slemartadt; foten glatt eller n. glatt.

II. Inoloma. Hatten köttig, på ytan upplöst i ludd
eller trådar, torr; foten köttig, torr, vid basen uppsvälld.

213

IV. Dermocybe. Hatten torr, i början silkesluden,
sedan glatt, icke hygrofan.

VY. Telamonia. Hatten fuktig, hygrofan; hyllet n.
dubbelt; det allmänna bildande kring fotens nedre del
en fjällig slida eller högre upp en mer eller mindre tyd-
lig ring.

1. Platyphylli. Lamellerna ganska breda, glesa.

2. Leptophylli. Lamellerna smala, tättsittande.

VI. Hydrocyhe. Hatten fuktig, hygrofan; foten bar.

1. Firmiores. Hattens kant i början inböjd.

2. Tenuiores. Hattens kant i början rak.

VI. Gomphidius. Lamellerna mjuka, mucilaginösa;
sporerna spolformiga, brunsvarta.

VII. Paxillus. Lamellerna hinnaktiga, lätt lossnande
från hymenoforet.

1. Lepista. Foten central; sporerna smutsigt hvita.

2. Tapinia. Foten n. excentrisk; sporerna rostfärgade.

VIII. Hygrophorus. Lamellerna n. vaxartade, vatten-
saftiga; mellanlagret pseudoparenchymatöst.

1. Limacium. Med ett allmänt, klibbigt hylle.

2. Camarophyllus. Utan hylle; hatten köttig, fast.

3. Hygrocybe. Utan hylle; fruktkroppen vattnig, spröd.

IX. Lactarius. Lamellerna mjölksaftiga.

1. Piperites. Foten central; lamellerna till färgen oför-
änderliga, bara; mjölksaften i början hvit.

2. Dapetes. Mjölksaften i början intensivt brandgul;
för öfr. som föreg.

3. Russularia. Foten central; lamellerna skiftande
färg, slutl. hvitpudrade.

4. Pleuropus. Foten excentrisk eller lateral.

214

X. Russula. Lamellerna saftlösa, bräckliga; mellan-
lagret pseudoparenchymatöst.

1. Compactae. Hatten kompakt, slät (utan strimmor);
lamellerna olika långa.

2. Furcatae. Hatten kompakt, slit; lamellerna gaffel-
greniga.

3. Rigidae. Hatten kompakt, slät; lamellerna olika
långa, några gaffelgreniga.

4. Heterophyllae. Hatten fast, med slutl. strimmig
kant; lameilerna olika långa.

5. Fragiles. Hatten spröd, med slutl. n. strimmig
kant; lamellerna lika långa.

XI. Cantharellus. Lamellerna nedlöpande, klynne-
delda, i eggen trubbiga.

1. Mesopus.
2. Merisma.
3. Pleuropus.
4. Resupinali.

XU. Arrhenia. Fruktlagret strimmigt af fina, enkla
ådror.

XIII. Nyctalis. Lamellerna tjocka, enkla, olika långa,
i eggen aftrubbade.

XIV. Marasmlus. Fruktkroppen seg, förtorkande
eller förvissnande, vid inträffande väta återqvicknande; foten
brosk- eller hornartad, sammanflytande med hymenoforet,
men olikartad.

+ Collybia. Foten broskartad; hattens kant i början
inrullad.

1. Scortei. Foten tät eller märgfylld, luden.

2. Tergini. Foten rotlikt förlängd, pipig.

215

3. Calopodes. Foten kort, inympad, utan rotlik för-
längning.

++ Mycena. Foten hornartad; hattens kant i bör-
jan rak.

1. Chordales. Foten styf, med rotlik eller utvidgad
bas; hatten klocklik.

2. Rotulae. Foten vek, inympad; hatten snart n. platt.

3. Apus. Hatten sittande.

XV. Lentinus. Fruktkroppen köttigt seg; hymeno-
foret likartadt och sammanflytande med foten; lamellerna
hinnaktiga, sargadt tandade.

+ Mesopodes. Hatten n. hel, med tydlig fot.

1. Lepidei. Hatten fjällig.

2. Pulverulenti. Hatten luden eller mjölig.

3. Cochleati. Hatten glatt.

++ Pleuroti. Hatten half, sittande eller försedd med
en n. lateral fot.

XVI Panus. Fruktkroppen köttigt läderartad; la-
mellerna läderartade, helbräddade.

XVII. Xerotus. Fruktkroppen läderartad; lamellerna
klynnedelda, trubbeggade.

XVII. Trogia. Fruktkroppen seg, mjuk; lamellerna
vecklika, i eggen krusiga.

XIX. Schizophyllum. Fruktkroppen läderartad; la-
mellerna kluina längs eggen.

B. Polyporei.
XXI. Boletus. Fruktlagret olikartadt hattens kött,
bestående af från denna och sinsemellan lätt skilda pipor.
Ser. A. Euchroi. Piporna lifligt färgade.
1. Viscipelles, Hatten beklädd med en klibbig hinna,

216

2. Subtomentosi. Hatten n. luden, torr; foten slät,
jemntjock. |

3. Subprumosi. Hatten n. stoftbeströdd; foten som
hos föreg.

4. Calopodes. Foten nedtill lökformigt uppsvälld, nät-
ädrig; piporna fastväxta.

5. Edules. Foten vid basen lökformigt uppsvälld:
piporna fria, i mynningen likafärgade.

6. Luridi. Pipornas mynning röd; for öfr. som föreg.

Ser. B. Tephroleuci. Piporna i början hvita eller gråa.

7. Favosi. Piporna vida, vinkliga, fastväxta vid fo-
ten; sporerna vanl. mellanbruna.

8. Versipelles. Piporna smala, runda, fria; sporerna
n. rostfärgade.

9. Hyporhodi. Piporna n. vinkliga, fastväxta; sporerna
rosenröda.

10. Cariosi. Piporna smala, fria, hvita eller med ål-
dern gulnande; sporerna hvita.

Subgen. 1. Gyrodon. Piporna korta, i mynningen ore-
gelbundna eller ringlikt veckade.

Subgen. 2, Boletinus. Hymenoforet nedstigande emel-
lan piporna.

XXII. Fistulina. Piporna sinsemellan skilda.

XXIU. Polyporus. Porerna icke frånskiljbara, bil-
dande ett särskildt, vanl. olikfärgadt lager.

+ Mesopus. Foten central eller excentrisk, vid basen
likafärgad.

1. Carnosi. Utan koncentriska bälten; på marken
förekommande arter.

2. Lenti. Fruktkroppen först köttig, sedsn seg, pa
ved växande.

217

3. Spongiosi. Fruktkroppen först spongids, sedan
korkartad, inuti fibrös.

4. Subcoriacei. Fruktkroppen kork- eller läderartad.

+t Pleuropus. Foten lateral eller excentrisk, med vanl.
svart bas.

1. Lenti. Foten excentrisk, med svart bas.

2. Suberoso-lignosi. Foten lateral med likafärgad bas.

ttt Merisma. Hattarne m. talrika, tegellagda, tufvis
sammanvaxta.

1. Carnosi.
2. Lenti.
3. Caseosi.

4, Suberosi.

Titt Apus. Hatten half, sittande, kantad.

a. Anodermei. Fruktkroppen i början vattensaftig, hinn-
lös. Ettariga.

1. Carnosi. Hatten ibörjan ostartadt mjuk; porerna hvita.

2. Lenti. Hatten köttigt läderartad; sporerna färgade.

3. Spongiosi. Hatten i början spongiôs, imbiberande,
inuti fibrôs, ofta sträfhårig.

b. Placodermei. Hatten beklädd med en sammanhän-
gande, skorplik hud. På ved växande. —

4. Suberosi. Ettåriga. Hatten först köttig, sedan
korkartad, med tunn hud; porerna icke hvarfvigt lagrade.

5. Fomentarü. Mångåriga. Hatten i början saftlös,
vedartad, med hård, skorpartad, concentriskt fårad hud;
porerna hvarfvigt lagrade. ;

6. Lignosi. Tvääriga. Hatten i början saftlös, ved-
artad, med hud; porerna icke hvarfvigt lagrade.

c. Inodermei. Ettäriga. Hatten i början torr, med af
fibriller sammanväfd hud.

218

mw

7. Stupposi. Hatten korklikt läderartad, inuti fibrös,
olikformig, utan bälten.

8. Coriacei. Hatten läderartad. inuti flockös, jemn,
med concentriska bälten.

Tittt Resupimati. Hatten baktill fastväxt vid sub-
stratet.

1. Porerna färgade.

2. Porerna hvita.

XXIV. Trametes. Porerna vanl. runda, trubbiga,
utgörande insänkningar i hattens kött, icke bildande något
olikartadt lager.

1. Apodes. Hatten half, sittande.

2. Resupinatae. Hatten okantad.

XXV. Daedalea. Porerna slingrande, labyrinthfor-
miga; for ofr. som föreg.

1. Apodes. Hatten half, sittande.

2. Resupinatae. Hatten baktill fastväxt.

XXVI. Hexagona. Porerna straxt fran början ut-
vidgade till sexkantiga gropar.

XXVII Favolus. Porerna bildade af tätt anasto-
mosterande lameller, groplika, stralvis anordnade; hatten
köttigt seg.

XXVIII. Merulius. Porerna ytliga, nätformiga, äldre
bildande oregelbundna fållor.

1. Leptospori. Fruktlagret bart eller af sporerna fint
pudradt.

2. Coniophori. Fruktlagret mjöligt af de rostfärgade
sporerna.

XXIX. Porothelium. Fruktlagret- bildande fria, fran
hvarandra skilda, öppna vårtor; fruktkroppen upp- och ned-
vänd, hinnaktig.

219

XXX. Solenia. Piporna sinsemellan fria, med i bör-
jan hopsnörpt mynning, utan gemensamt underlag.

C. Hydnei.

XXXI. Hydnum. Hatten köttig eller korkartad, hori-
zontel; taggarne fria, spetsiga, nedåt riktade.

1 Mesopus. Hatten hel; foten central.

1. Carnosa. Hatten kôttig, n. kompakt, spröd.

2. Lignosa. Hatten kork- eller läderartnd, seg.

++ Pleuropus. Hatten vanl. half, kantad, med late-
ral fot.

ttt Merisma. Fruktkroppen m. grenig eller klumplik,
okantad.

TITT Apus. Hatten sittande, half, kantad.

1. Hatten köttig.

2. Hatten seg.

3. Hatten läder- eller korkartad.

4. Hatten hinnaktig.

TITTT Resupinata. Hatten upp- och nedvänd.

XXX. Hericium. Fruktkroppen köttig, klubbfor-
mig; klubban försedd med uppåt riktade, syllika taggar.

XXXII. Tremellodon. Fruktkroppen geléartad, med
nedåt riktade, syllika taggar.

XXXIV. Sistotrema. Fruktkroppen köttig; frukt-
lagret med sinsemellan fria skifformiga tänder.

XXXV. Irpex. Fruktkroppen läderartad; fruktlagret

besatt med vid basen sinsemellan förenade, vanl. syllika
tänder.

XXXVI. Radulum. Fruktkroppen upp- och ned-
vänd; fruktlagret besatt med oregelbundna, vanl. cylindriska,
aftrubbade knölar.

220

XXXVII Phlebia. Fruktkroppen upp- och nedvänd;
fruktlagret rynkigt af oregelbundna, kammlika veck eller
fållor.

XXXVII. Grandinia. Fruktkroppen upp- och ned-
vänd; fruktlagret besatt med klotformiga eller hemisferiska,
trubbiga eller i toppen intryckta vårtor.

XXXIX. Odontia. Fruktkroppen upp- och nedvänd,
af fibrös substans; fruktlagret besatt med i toppen pensellikt
mångklufna vårtor eller taggar.

XL. Kneiffia. Fruktkroppen upp- och nedvänd, af
flockös substans; fruktlagret besatt med styfva borst; basi-
derna ensporiga.

XLI. Mucronella. Fruktkroppen omärkbar; taggarne
syllika, vettande mot marken; basiderna ensporiga.

D. Theiephorei.

XLIL Craterellus. Fruktkroppen köttig eller hinn-
aktig, med tydligt sammanhängande, ådrigt eller slutl. skrynk-
ligt fruktlager. |

XLIX. Thelephora. Fruktkroppen läderartad, lik-
artad, utan öfverhud och mellanlager, med slätt eller ådrigt
fruktlager.

1. Erectae. Fruktkroppen hattlik; hatten hel eller
upplöst i grenar.

2. Pileati. Fruktkroppen hattlik; hatten half, hori-
zontel, vanl. sittande. ;

3. Resupinatae. Fruktkroppen skorplikt utbredd, in-
krusterande, till formen varierande.

XLIV. Stereum. Fruktkroppen läder- eller vedartad;
fruktlagret slätt, skildt från hatten genom ett särskildt mel-
lanligeande lager.

221

1. Merisma. Fruktkroppen hattlik; hattarne m. tal-
rika, tegellagda.

2. Apus. Fruktktkroppen hattlik; hatten sittande, i
början upp- och nedvänd, derpå i kanten utböjd, half.

3. Resupinata.

XLV. Auricularia. Fruktkroppen läderartad, utbredd
och utböjd; fruktlagret nätådrigt, fuktadt geléartadt.

XLVI. Corticium. Fruktkroppen upp- och nedvind;
fruktlagret vanl. vaxartadt, icke skildt från myceliet genom
något mellanlager, vanl. mjukt, torrt sprickigt.

1. Lomatia. Fruktkroppen begränsad, i omkretsen
fri, vanl. först skälformig, sedan utbredd.

2. Himantiae Fruktkroppen utbredd, obegränsad, i
omkretsen samt undertill byssysartad, fintrådig eller borst-
hårig.

3. Lejostroma. Fruktkroppen fastklibbad, i omkret-
sen bar.

Subgen. I. Coniophora. Fruktkroppen vanl. köttig;
fruktlagret glatt, mjöligt.

Subgen. II. Hypochnus. Fruktkroppen flockös, ofta
försedd med ett fruktlager af filtartad beskaffenhet.

XLVI. Cyphella. Fruktkroppen vanl. hinnaktig,
skålformig, sällan platt, på undre sidan försedd med ett
likartadt fruktlager.

1. Lignicolae.

2. Muscicolae.

3. Stipulicolae et epiphyllae.

4. Species heteromorpha.

E. Clavariei.
XLVI. Sparassis. Fruktkroppen m. grenig med à
ömse sidor fruktbärande tillplattade, bladlika grenar.

222

XLIX. Clavaria. Fruktkroppen köttig, grenig eller
enkel, utan särskild fot.

+ Ramaria. Fruktkroppen grenig.

1. Leucosporae. Sporerna hvita eller bleka.

2. Ochrosporae. Sporerna ockragula eller kanelbruna.

++ Syncoryne. Fruktkropparne vanl. enkla, bildande
tufvor eller knippor.

ttt Holocoryne. Fruktkropparne vanl. enkla, sinsemel-
lan fria.

L. Calocera. Fruktkroppen broskaktigt geléartad,
torr hornartad, vertikal, vanl. cylindrisk.

LI. Pterula. Fruktkroppen broskartad, saftlôs, trad-
lik, jemntjock.

LU. Typhula. Fruktkroppen vanl. klubblik, utväxt
ur sklerotier eller försedd med tradlik fran klubban genom
en afsatts skild fot.

1. Phacorrhizae. Med sklerotier.

2. Leptorrhizae. Med särskild, tradlik fot; utan skle-
rotier.

LIU. Pistillaria. Fruktkroppen först vax-, sedan horn-
artad, styfnande, af cellulös struktur, klubblik, vanl. nedåt
afsmalnande till en kort, med klubban sammanflytande fot.

LIV. Microcera. Fruktkroppen kôttig, klubblik, om-
sluten af ett flocköst hinnaktigt, upptill i flere flikar sön-
derbristande hylle.

F. Tremellinei.

LV. Tremella. Fruktkroppen geléartad, okantad, fuk-
tad uppsvällande; fruktlagret öfverallt beklädande fruktkrop-
pen, utan papiller; basiderna fria, rundade, fyrdeldta.

1. Mesenteriformes. Fruktkroppen bladlik.

223

2. Cerebrinae. Fruktkroppen i början kompakt, sedan
köttigt mjuk, stoftbeströdd.

3. Crustaceae. Fruktkroppen utbredd, plattad.

4. Tuberculiformes. Fruktkroppen frambrytande.

LVI. Exidia. Fruktkroppen geléartad, vid inträffande
väta uppsvällande; fruktlagret beklädande fruktkroppens öfre
del, besatt med papiller; basiderna som hos föreg.

1. Auriculinae. Fruktkroppen skal- eller skifformig,
kantad.

2. Spiculariae. Fruktkroppen vanl. tillplattad, okan-
tad, stundom veckad.

LVI. Hirneola. Fruktkroppen broskaktigt geléar-
tad, vid inträffande väta läderartad och mjuk; sporerna
aflänga, böjda.

LVI. Femsjonia. Fruktkroppen kompakt geléartad,
knappast sammanfallande, skalformig, med olikartad disk,
utan papiller och kärna; basiderna klotrunda.

LIX. Naematelia. Fruktkroppen tät, okantad, med
köttig fast kärna, öfverallt bekladd af ett geléartadt lager
och klotrunda basider.

LX. Guepinia. Fruktkroppen broskaktigt geléartad;
fruktlagret olikartadt, beklädande fruktkroppens undre sida;
basiderna cylindriska eller omvändt äggformiga, gaffelgre-
niga, tvasporiga. |

LXI. Dacrymyces. Fruktkroppen geléartad, likartad,
inuti genomdragen af ledade fibrer; basiderna klubblika,
äldre gaffelgreniga.

Citerade planchverk och afbildningar.

Albertini, J., de, & L. D. de Schweinitz. Conspectus fungo-
rum in Lusatiae superioris agro Niskiensi cres-
centium. 1805.

Barla, J. B. Les Champignons de Nice. 1859.

Batsch, A. J. @. K. Elenchus Fungorum. 1781.

Battara, A. Fungorum agri Ariminensis historia.

Berkeley, M. J. Outlines of British Fungology. 1860.

Bolton, J. An History of Funguses, growing about Halifax.
1788—1791.

Bonorden, H. F. Handbuch der allgemeinen Mykologie. 1851.

Borszczow, El. Fungi ingrici novi aut minus cogniti. 1857.

Briganti, V. De fungis Neapolitanis. 1824.

Britzelmayr, M. Die Hymenomyceten Augsburgs und seiner
Umgebung, 1879.

Bulliard, P. Histoire des Champignons de la France. 1780.
—1798.

Cooke, M. C. Illustrations of British Fungi. 1881—1882.

Flora Danica. 1766—1876.

Fries, El. Icones selectae Hymenomycetum. 1877—1882.

— — Sveriges ätliga och giftiga svampar. 1861. |

Gillet, C. C. Les Champignons qvi croissent en France. 1878. |

Gonnerman, W. & Rabenhorst, L. Mycologia europaea. 1869. |

Greville, R. K. Scottish cryptogamic Flora. Ed. 1823—1829. :

Harzer, C. F. Abbildungen der Pilze. 1842—1845.

Hoffmann, G. Deutschlands Flora. 1791—1795.

225

Hoffman, G. Nomenclator fungorum. 1789—9790.
Hoffmann, H. Icones analyticae fungorum. 1862.
Holmskjold, T. Beata ruris otia fungis Danicis impensa.
Havniae. 1818.
Hussey, Mrs. Illustrations of British Mycology. 1847—1855.
Inzenga, G. Funghi Siciliani. 1869.
Jacquin, J. F. Flora Austriaca. 1773.
Junghuhn, F. i Linnaea, V. 1830.
Kalchbrenner, C. Icones selectae Hymenomycetum Hunga-
riae. 1873 etc.
Karsten, P. A. Icones Hymenomycetum Fenniae nondum
delineatorum. Helsingforsiae. (Inedit.).
Klotzsch, J. F. Flora Borussica. 1833—1841.
Krombholz, J. Abbildungen der Schwämme. 1831—1849.
Larber, G. Funghi Mangerecci d'Italia. 1829.
Letellier, J. B. Histoire des Champignons. 1827.
Micheli, P. A. Nova Plantarum Genera. 1729.
Nees von Esenbeck, C. G. System der Pilze. 1816.
Paulet, J. J. Traité des Champignons. 1793.
Persoon, C. H. Commentatio de Fungis clavaeformibus. 1797.
— — Icones et descriptiones fungorum. 1798—1800.
— — Icones pictae rariorum fungorum. 1803—1806.
— — Mycologia Europaea. 1822—1828.
— — Observationes Mycologicae. 1796.
Quélet, L. Les Champignons des Jura et des Vosges. 1869.
— — i Bulletin de la Société botaniqve de France.
Tome XXIV, 1877.
— — i Bulletin de la Société des Amis des Sciences
naturelles de Rouen. 1879.
— — i Grevillea.
Rostkovius, J. T. i Sturm, Deutschlands Flora. 1844.
| 15

226

Saunders, W. W., and Smith, W. G. Mycological Illustra-
tions. 1872.

Schaeffer, J. Fungorum Icones. 1762—4774.

Sowerby, J. English Fungi. 1797—1815.

Sturm, J. Deutschlands Flora. 1798—1848.

Svensk Botanik. 1802.

Trattinik, L. Fungi Austriaci. 1804—1806.

Venturi, J. Miceti del agro Bresciano. 1845.

Vittadini, C. Fungi Mangerecci. 1835.

Viviani, D. Funghi d'Italia. 1834.

Ytterligare tillägg och rättelser till förra delen.

Pag. 42, efter rad. 10 införes:

33 b. Tr. raphanicum Karst. (N. sp.) Icon., f. 11.

Hvit; hatten med åldern vanl. antagande en sämskfär-
gad anstrykning; lamellerna teml. tunna och tättsittande;
lukten m. stark, lik den af rättika; smaken skarp och n.
brännande.

Blandskog. 9. Finl. (Mustiala).

Hatten köttig, kompakt, i början kullrig samt ofta i midten
hvälfd, sedan plattad, stundom nedtryckt, trubbig, vanl. oregelbunden,
slät, i förstone tilltryckt silkesluden, sedan n. glatt, äldre mot kan-
ten med glesa, äslika rynkor, 7—15 cm. bred; foten ihålig eller tät,
oregelbunden, med kort, tjock, rotlik förlängning, upptill först finlud-
dig, sedan glatt, 5—10 cm. lång, 1—2 cm. tjock; lamellerna vid-
fästade, afrundade, teml. breda; sporerna klotrunda, 3—4 mmm. i
diam. Växer i flockar och skiljes lätt från sina samslägtingar genom

sin m. starka rättikslukt och smak.

Pag. 49, efter rad. 23 införes:
54 b. Tr. strictipes Karst. Icon.

_ Hatten hvit eller gulhvit, äldre ofta, särdeles på mid-
ten, med isabellfärgad anstrykning; foten cylindrisk, spänd,
glatt, finstrimmig, hvit; lamellerna m. tättsittande, n. urnupna,
snöhvita.

Lund. 7—9. Finl. (Tammela).
Hatten köttig, mjuk, n. spongiös, i början kullrig och hvälfd,
sedan platt, stundom nedtryckt, cirkelformig, slät, i regnväder fuktig,

om sommaren hvit, om hösten merendels smutsigt gulaktig, med i
början inrullad, icke utskjutande kant, 3—10 cm. bred; foten tät,

228

esomoftast vid basen löklikt tilltjocknad, elastisk, fast, i toppen otyd-
ligt finluddig, stundom vriden, 7—9 cm. hög, 0,5—1 cm. tjock;
Jamellerna slutl. ofta oegentligt nedlöpande, plana, ända till hattens
kant lika breda, helbräddade, olika långa, de kortare talrika, sins-
emellan skilda, 5—7 mm. breda; sporerna bredt elliptiska, 6—9
mmm. långa, 4—5 mmm. tjocka. Smaken mild; lukten ingen. En-
staka, sällan flockvis växande. Angripes med begärlighet af insekter.
Beslägtad med Tr. oreinum och Tr. grammopodium.

Pag. 52, efter rad. 32 införes:

62 b. Tr. microcephalum Karst. Icon.

Hatten blekt sotbrun, torr blekaktig, liten; foten hög,
blekaktig; lamellerna m. tättsittande, vidfästade, streckfor-
migt nedlöpande, hvita.

Blandskog, på öppna, mossbev. st. 8. Finl. (Mustiala).

Hatten köttig, mjuk, tunn, kullrigt platt, slät, glatt, 2—3 cm.
bred; foten fylld, jemntjock, vid basen samt i toppen tilltjocknad, n.

strimmig, glatt, bar, 9—12 cm. hög, 3—4 mm. tjock; lamellerna —

mjuka; sporerna n. klotrunda, 5—6 mmm. långa, 5 mm. tjocka.

Pag. 57, efter rad. 21 införes:

+ stenophylla KARST.

Hatten bar, brungrå; foten upptill mjöligt småfjällig;
lamellerna nedlöpande, m. smala, hvita, med åldern gulnande.

Löfskog. 10. Finl. (Mustiala).

Hatten köttig, kompakt, n. platt, slät, torr glänsande, omkr. 8

cm. bred; foten tät, vid basen tilltjocknad, nedtill tilltryckt luden, «

omkr. 7 cm. hög, i toppen 2, vid basen 3 cm. tjock; lamellerna tätt- —
sittande; sporerna elliptiska, 5—7 mmm. långa, 2—4 mmm. tjocka. 1

Pag. 83, efter rad. 17 införes:
77 b. Cl. macrophylla Karst.

Hatten hvit, med dragning i gulblätt, vid torkning gul-
nande; lamellerna m. breda, triangulära, teml. glesa, hvita,

med åldern gulnande.
Fortork. koexkrem. 8. Finl. (Mustiala).

229

Hatten n. köttig, tunn, kullrig, trubbig, kretsformig, slät, glatt,
i kanten finstrimmig, torr glänsande, 3—4 cm. bred; foten först fylld,
sedan ihålig, seg, elastisk, trind, jemntjock, vid basen n. löklikt upp-
svälld, flerböjd, glatt, i toppen n. småfjällig, hvitaktig, finstrimmig,
torr glärsande, 6—8 cm. hög, 2 mm. tjock; lamellerna fastväxta,
lossnande, tunna; basiderna teml. stora, päron- eller klubbformiga.

Pag. 89, efter rad. 18 införes:

3. b. PI. limpidoides Karst.

Hatten vanl. sittande, sot- eller svartbrun, stundom
blekaktig, äldre gulblek, sammetshårig, torr luden, samman-
satt af tvänne lager, det öfre gelatinöst, brunaktigt gulblekt,
det undre blekt; lamellerna nedlöpande, teml. breda och
tättsittande, hvitaktiga.

Nedfällda björkstamm. 10. Finl. (Mustiala).

Hatten köttig, omvändt äggrund eller njurformig, slutl. ofta
fiikig, horizontel, mjuk, slät, slutl. n. glatt, med i början inrullad
kant, stundom baktill utdragen till en kort fot, 2—5 cm. bred;
lamellerna här och der förenade genom tvärådror; sporerna elliptiska,
6—9 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka.

Pag. 97, efter rad. 22 införes:

2. Sc. patellaris (FR.) KARST. FR. Icon., t. 176, f. 3.
Hatten platt, skållik, blek; lamellerna mörkt ockragula.
Torra bokgren. Skand.

Hatten upp- och nedvänd, läderartad, cirkelformig, mjöligt lu-
den, n. sittande, med inrullad kant; lamellerna tättsittande, helbräd-
dade. — Panus FR.

Pag. 106, efter rad. 30 införes:

Var. nana Karst. (N. var.).

Liten och lågväxt, bildande tätt gyttrade, af talrika
(ända till 100) fruktkroppar sammansatta tufvor.

Multnande björkstamm. 2. Finl. (Mustiala).

Hatten 0,5—1 cm. bred; foten krökt, omkr. 2 cm. hög.

230

Pag. 204, efter rad. 6 införes:

14 b. R. distans THEORIN.

Hatten gröngrå; foten fint bruntrådig eller pulverulent:
lamellerna m. glesa, blekt gula, med olivfärgad anstrykning;
smaken mild.

Berg. ekskog. Skand. (Götheborg).

Hatten köttig, kompakt, platt, hinnlös, torr, inväxt luddig, små-
fjällig eller sprickig, med slät, köttig kant, 6 cm. bred; foten tät,
spongiös, inuti hvit, 3 cm. hög; lamellerna vidfästade, styfva, tjocka,
icke gaffelgreniga, olika långa, ofta förenade genom tvärådror. Luk-

ten svag. Närmast förvandt med följ.

Pag. 254, efter rad. 4 införes.

"et PI. alandicus Karst. (N. subsp.).

Hatten i början mörk-, sedan ljusgrå, glatt, bar. torr,
i kanten strimmig, 2,5 cm. bred, foten krökt, glatt, snöhvit,
vid vidröring blånande, 3 cm. lång.

Äppleträdets stamm. Finl. (Åland).

Pag. 355, efter rad. 29 införes:

115 b. C. calopus KARST. Icon.

Hatten gråaktig, silkesluden, slutl. rödaktigt rostfärgad
och glatt; foten lilafärgad, med purpurröd skiftning, i bör-
jan beklädd af ett fjälligt ludd; lamellerna i början blekt
kanelbruna.

Granskog. 9. Finl. (Mustiala).

Hatten köttig, tunn, först kullrig, sedan platt, trubbig, slät,
betäckt af fina, lätt lossnande fbriller, 5—10 cm. bred; foten tät,
fast, krökt, jemntjock, vid basen tilltjocknad eller n. löklikt uppsvälld,
nedtill snart bleknande, inuti smutshvit, omkr. 10 cm. lång och 5
mm. tjock; hyllet mjukt, lilafärgadt, med purpurröd skiftning; lamel-
lerna fastväxta, n. glesa, helbräddade; sporerna äggrunda, 9 —11 mmm.
långa, 6 mmm. tjocka. Hattens kött rostgult, med vattenaktig anstryk-
ning, lukt- och smaklöst. Hyllet eller slöjan vidhängande hattens kant.

231

Pag. 357, efter rad. 3 införes:

* C. purpureobadius Karst.

Hatten mörkt purpurbrun, med hvitt, nära öfre ytan
och lamellerna purpurrödaktigt kött; foten blekt blodröd;
lamellerna kanelbruna, med dragning i saffransgult.

Barrskog. 9. Finl. (Mustiala).

Hatten i midten köttig, för öfr. tunn, först kullrig, sedan ut-
bredd, n. pucklig, snart glatt, n. glänsande, omkr. 2,5 cm. bred;

foten först fylld, sedan ihålig, jemntjock, flerböjd, fintrådig, omkr. 5
em. lång, 2—3 mm. tjock; lamellerna fastväxta, glesa, 3 mm. breda.

Pag. 363, efter rad. 9 införes:

133 b. C. rusticus Karst. Icon.

Hatten lerfärgad, öfverallt betäckt af ljusgraaktiga fi-
briller, i kanten af hyllets lemningar fjälligt luden; foten
helt och hållet fjälligt luden; lamellerna blekt kanelbruna.

Granskog., pa skugg., fukt. st. 9. Finl. (Tammela).

Hatten köttig, med tunn, n. hinnaktig kant, kullrig, trubbig,
anda till 10 em. bred, dess kött mjukt, hvitaktigt, med vattenaktig
anstrykning; foten fylld, styf, cylindrisk eller uppåt n. afsmalnande,
ofta krökt, vid basen vanl. päronformigt tilltjocknad, ända till 13 cm.
hög, vid basen ända till 4, i toppen 1,5 cm. tjock; hyllet omslu-
tande foten nedtill som en strumplik slida, upptill ofta bildande en
mer eller mindre tydlig ring; lamellerna urnupna eller baktill afstym-
pade, n. fria, n. glesa, med åldern antagande en mörkare färg, 7—8
mm. breda; sporerna elliptiska, 8— 10 mmm. långa, 9—6 mmm. tjocka.

Pag. 296, efter rad. 10 införes:

ll. b. Ph. destruens (BROND.) Fr. BROND. Crypt. t. 6.

Hatten gulhvit, torr besatt med ljusare, ulliga fjäll;
lamellerna streckformigt nedlöpande, bleka, äldre kanelfär-
gadt umbrabruna.

Löfträdstamm., helst asp. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien).

Hatten köttig, olikformig, med inrullad, fintrådig kant; foten tät,
än ned- och uppåt afsmalnande, hvitfjällig, långsträckt, flerböjd (Aga-

232

rieus serpentiniformis Seor.), än kort, vid basen n. löklikt uppsvälld,
fjällös (Agaricus populneus Pers.); lamellerna vidfästade, finnaggade.

Pag. 417, efter rad. 23 införes:

3 b. S. Jennyae KARST.

Hatten torr, rostbrunt brandgul, med kägellik, spetsig
puckel; foten m. seg, glänsande, brandgult kastanjebrun,
med lång, rotlik förlängning; lamellerna m. tättsittande.

Barrskog. 8. Finl. (Mustiala).

Hatten köttig, tunn, först kägellikt kullrig, sedan utbredd, icke
bugtbräddad, torr urbleknande, slät, n. glänsande, fullkomligt glatt,
omkr. 3 cm. bred; köttet likafärgadt med hatten; foten pipig, särdeles
broskaktig, jemntjock, fullkomligt glatt, bar, i toppen blekare, omkr.
10 cm. lång, 2—3 mm. tjock; lamellerna n. vidfästade, lossnande
eller alldeles fria, mot foten mer eller mindre bukiga, bara, i början
gulbleka, sedan brandgula, n. fläckiga, 1—2 mm. breda; sporerna
äggrunda, 4—5 mmm. långa, 3 mmm. tjocka. Mycket nära besläg-
tad med föreg., men lätt skild från denna genom sin långa (3—5
cm.), nedåt afsmalnande, djupt ner i jorden inträngande rot.

Pag. 453, efter rad. 10 införes:

2. R. elatellus Karst. (N. sp.) Icon.

Glatt; hatten brunaktigt blek, torr blekt gulbla; foten
lång, bar, hvitaktig eller hvit, försedd med en hinnaktig,
hel ring; lamellerna m. tättsittande, jemnbreda, smala.

Barrskog. 9. Finl. (Mustiala).

Hatten n. köttig, hemisferisk, fullkomligt slät, stundom dropp-
fläckig, omkr. 3 cm. bred; foten jemntjock, vid basen n. tilltjocknad,
n. vågig, n. spänd, bar, omkr. 14 cm. hög och 4 mm. tjock; ringen
uppstigande, qvarsittande, brunaktigt blek; lamellerna fastväxta, med
en tand nedlöpande, blekt lerfärgade; sporernæ elliptiska, 8 mmm.
långa, 4—5 mmm. tjocka. Luktlös. Enstaka.

Pag. 486, efter rad. 2 införes:

6 b. Ag. sangvinarius KARST. (N. sp.).
Hatten brunblek, på ytan söndersprucken uti små, till-

233

x
tryckta fjäll; foten jemntjock, hvit; ringen hvit; vid tryck-
ning antagande en blodröd färg; smak- och luktlös.

Barrskog., vid väg., på gödsl. sandjord. 7. Finl.
(Mustiala).

Hatten köttig, först klocklik, sedan utbredd, trubbig, vanl. bugt-
bräddad, mjuk, slät, slatl. fjällig och fintrådig, 5—7 cm bred; foten
fylld, krökt, spröd, silkesluden, slutl. glatt, 6—10 cm. hög, 1—2 cm.
tjock; ringen hängande, hel, på undre sidan rutigt fjällig; lamellerna
fria, tättsittande, knappt bukiga, hvita, slutl. rosenröda, smånaggade;
sporerna ovala, 5—7 mmm. långa, 3—4 mmm. tjocka. Nära be-
slägtad med Ag. haemorhoidarius SCHULZ.

Stropharia albonitens FR. p. 490 har glatt, n. hinn-
täckt fot (icke ullig och genomskinlig).

Pag. 493, efter rad. 33 införes:

Var. alba KARST.

Hatten smutsigt eller gråaktigt hvit, torr hvit med
brunaktig puckel; foten hvitaktig; hyllet hvitt.

Murk. björkved. Finl. (Mustiala).

Hatten köttig, spröd, i början äggrund, sedan kullrigt utbredd,
med en trubbig puckel, torr, yngre af hyllets lemningar tätt spärrfjällig,
slutl. n. bar, med tunn, otydligt strimmig och slutl. sprickigt klufven
kant, 3—5 cm. bred; foten ihålig, n. jemntjock, m. spröd, tilltryckt
luddig, mot basen i början tätt spärrfjällig, ofvanom ringen hvitpud-
rad, omkr. 9 cm. lång, 3—5 mm. tjock; ringen nedhängande, lös,
hinnaktig, hvit, med uppsvälld, sargad, flockôs, likafärgad kant; la-
mellerna vidfästade, fria, tättsittande, mot hattens kant afsmalnande,
lerfärgade, slutl. brunaktiga, 5 mm. breda; sporerna purpurbruna,
n. elliptiska, 9—11 mmm. långa, 4—5 mmm. tjocka. Tufvad. Luk-
ten alkalisk, teml. stark.

Pag. 500, efter rad. 33 införes:

8. b. H. sublentum Karst, (N. sp.).

Hatten n. seg, glatt, i början omkring den smarynkiga
kanten silkesluden, mörkbrun, torr ljust sämskfärgad; foten

234

hvit; lamellerna smala, fastväxta, tättsittande, i början hvit-
bleka, sedan bruna, stötande n. i pnrpurrödt, i eggen hvit-
aktiga och fint luddnaggade.

Bland spånor. 7, 8. Finl. (Mustiala).

Hatten n. köttig, först klocklikt kullrig, sedan utbredd, trubbig,
bugtbräddad, slät, glatt, äldre ofta sprickad, omkr. 7 cm. bred; foten
fibrös, ihålig, jemntjock, tilltryckt silkesluden, omkr. 5 cm. lång, 0,5 —1
em. tjock; hyllet vidhängande hattens kant; sporerna elliptiska 8—10

mmm. långa, 4—5 mmm. tjocka.

Pag. 504, efter rad 3 införes:

2 b. Ps. atrobrunnea LASCH.

Hatten mörkbrun; foten fylld, finträdig.

Kärr, bland torfmoss. Finl. (Mustiala).

Hatten köttig, tunn, i början klocklik, sedan kullrig, pucklig,
slät, torr blekare, 4—6 cm. bred; foten lång, blek, slutl. brunaktig,
i toppen hvitmjölig, 9—15 cm. lång; lamellerna vidfästade, lossnande,
n. glesa, teml. tjocka, breda, mörkbrunaktiga; sporerna elliptiska, brun-
aktiga o. genomskinliga (under mikr.), 9—12 mmm. långa, 5—6

mmm. tjocka. — Psilocybe ericaea dichroa (PERS.) pr. p.

Pag. 512, efter rad. 18 införes:

P. subnuda Karst. (N. sp.).

Hatten i början kring kanten besatt med få, ytliga fi-
briller, torr slät, brunaktigt gulblek, blekt lerfärgad eller
blek, vid torkning hvitnande, ofta stötande n. i rosenrödt;
foten jemntjock, glatt, hvit; lamellerna tättsittande, i början
bleka, lindrigt dragande i rosenrödt eller violett, slutl. bruna.

Lund. 8, 9. Finl. (Mustiala).

Hatten köttig, tuun, spröd, först kägellikt kullrig, sedan ut-
plattad, stundom med låg, otydlig puckel, genomskinligt strimmig,
ända till 6 cm. bred; foten trind, pipig, n. glänsande, spänd, i toppen
n. pudrad, vid basen luden, 8—10 cm. hög, 3—4 mm. tjock; la-
mellerna fastväxta i eggen stundom rosenröda; sporerna elliptiska,

bruna, 8—9 mmm. långa, 4 mmm. tjocka.

235

Pag. 515, efter rad. 23 införes:

8. P. urticaecola (BERK.) KARST.

Hatten först hvitgrä, sedan mörkgrå, mjöligt finluddig;
foten hvitaktig, med vattenaktig anstrykning.

I blomkruk. 5. Finl. (Mustiala).

Hatten hinnaktig, m. späd, i början omvandt äggrund eller n.
klotrund, slat, slutl. klocklik samt i kanten finstrimmig, torr i mid-
ten brunaktig, 2 mm. bred; foten pipig, slutl. glatt, 1 cm. hög;
lamellerna vidfästade, mot foten afsmalnande, bruna, slutl. svarta;
sporerna bredt elliptiska, 6—8 mmm. långa, 3,5—4,5 mmm. tjocka.
— Agaricus Berk. & Br.; Psathyra Fr.

Onc. *) sterqvilinus: (FR) Karst. p. 527.

Hatten hinnaktig, i början oval, sedan utbredd, hvit, i
midten smutsigt svartaktig, äldre smutsgra, med dragning i
purpurrödt, med spärrfjällig disk, 6 cm. bred; foten vid ba-
sen utsvälld samt försedd med hvita, i jorden inträngande
fibrer; lamellerna först hvita, sedan skiftande i purpur-
rödt, slutl. svarta; sporerna äggrunda, svarta och ogenom-
skinliga (under mikr.), 17—21 mmm. långa, 11—13 mmm.
tjocka.

Gödsl. sandjord. 8. Finl. (Mustiala).

Coprinus lagopides KARST. p. 535.

Hatten m. tunn, klocklik, stralformigt fårad, äldre
klufven och uppåtböjd, ljust askgrå, med gulblå disk, 4—7
cm. bred; foten pipig, uppåt n. afsmalnande, hvit eller snö-
hvit, flockullig, i toppen luddig och stoftbeströdd, ända till
17 cm. hög och 3 mm. tjock; lamellerna aflägsnade, tätt-
sittande, jemnbreda, smala, svarta; sporerna sferiskt ägg-
runda, svarta, under mikr. ogenomskinliga.

Mycket spröd. Tufvis växande. Hatten besatt med fria hvita fjäll.

*) Onchopus rättas till Oncopus.

236

Pag. 540, efter rad. 16 införes:

26 b. C. phaeosporus Karsv. (N. sp.).

Hatten i början af hyllets lemningar rutigt fjällig, sedan
bar, snöhvit, med blek disk; foten bar, snöhvit; lamellerna
hvita, äldre svartbruna; sporerna bruna.

Gödsl. jord, förmultn. gräsrötter. 7, 8. Finl. (Mustiala).

Hatten m. späd, kägellikt cylindrisk, äldre utplattad, med upp-
böjda kanter, sargad, finstrimmig, i början besatt med små, tilltryckta,
rödbrunaktiga fjäll, med liten, platt, slät disk, i kanten stundom grå-
violett, omkt. 2 cm. hög, äldre 1,5—3 cm. bred; foten pipig, i för-
stone vid basen n. tilltjocknad, derpå jemntjock, glatt, 3—12 cm.
hög, 2 mm. tjock; lamellerna tillstötande, jemnbreda, smala. Bildar

m. täta tufvor, i början liknande en grupp af Sphaeroboler.

Pag. 544, rad. 7 läs: ogenomskinliga.

Pag. 545, efter rad. 19 införes:

12. C. pellucidus KARST. QUÉL. BULL. Soc. Franc.
ev. te

Genomskinlig, glatt, m. späd; hatten i början hvit-
eller gulaktig, sedan grägrönaktig, med mörkare punktfor-
mig disk, färad; lamellerna fastväxta, smala, slutl. svart-
bruna; sporerna elliptiska.

Koexkr. 9. Finl. (Mustiala).

Hatten m. tunn, i början äggrund, sedau utbredd, slutl. med
uppåt inrullad kant, trubbig, stundom besatt med m. fina hår, 1—2
mm. bred; foten trådlik, jemntjock, glasklar, 1—5 cm. lång; la-
mellerna lancettlika, teml. tättsittande; sporerna genomskinliga (und.
mikr.), 7—9 mmm. långa, 4 mmm, tjocka. — Coprinus diapha-
nus QUEL.

13. C. miser Karst. Icon.

Glasklar, m. späd, bar, ljust askgrå; hatten veckad;
lamellerna glesa, fa (6—15), slutl. af sporerna svarta; spo-
rerna pyramidformigt äggrunda eller elliptiska.

237

Hästexkr. 9. Finl. (Mustiala).

Hatten i början bredt äggrund, sedan utbredd, plattad, med
intryckt, punktformig disk, 1—2 mm. bred; foten hårlik, jemntjock,
1—2 cm. lång; sporerna svarta, ogenomskinliga (und. mikr.), 7—9
mmm. långa, 6—8 mmm. tjocka.

238

Tillägg till sednare delen.

Pag. 43, efter rad. 22 införes:

29 b. Bj. sciurina (KALCHBR.) KARST.

Hatten blekt umbrabrun, inuti hvitaktig, rynkigt borst-
hårig, tunn; porerna teml. vida, n. vinkliga, bleka.

Björkstamm. Ryssl. (Minussinsk i Sibirien).

Hatten kork- eller läderartad, styf, vid basen utbredd, snäcklikt
utböjd, med hvass, flikig kant, vanl. utan bälten.

Pag. 73, efter rad. 25 införes:

Var. scrobiculatus KARST.

Hatten korkartad, slutl. n. vedhard, half, sittande, vid
basen ofta utbredd, kullrig, fjällig och gropig, mörkt röd-
brun, med tunn, utstående, bugtig, blekare kant, inuti fibrös
och rostbrunt brandgul, 5—6 cm. bred; porerna små eller
medelstora, olikformiga, grunda, sargade, lergula, liksom hvit-
pudrade; sporerna sferiskt elliptiska, m. ljusgula (under
mikr.), 4—5 mmm. långa 3—4 mmm. tjocka.

Döda al- och syrenstamm. 2—4. Finl. (Mustiala).

Pag. 72, rad. 9 tillägges: Finl. (Tammela).
„ 72. efter sad. 19 införes:
Var. 2. Hisingeri KARST.
Hatten slät, i början sammetshårig och brandgul, sedan
n. glatt och rostfärgad; porerna umbra- eller n. kaffebruna.
Aspstamm. 8. Finl. (Mustiala).

Hatten kork- eller läderartad, half, sittande, plattad, utan bäl-
ten, inuti mörkt rostbrun, med n. hinnaktig, nedböjd kant, 3—5 cm.

bred; porerna små, djupa, runda, silfverskimrande.

ENAS WE

239

Pag. 92, efter rad. 25 införes:

1 b. Dr. clathroides (PALL.) KARST.

Askgrå; fruktkroppen helt och hållet upplöst i tjocka,
anastomoserande, undertill taggiga grenar; taggarne tättsit-
tande, trådsmala.

Murkn. stubb. 8. Ryssl. (Sibirien vid Obfloden).

Mjuk, n. läderartad, 15 cm. hög, 8—12 cm. bred; grenarne
på öfre sidan vektaggiga. — Hydnum Pa...

Pag. 115, efter rad. 15 införes:

1 b. Gr. deflectens Karst. (N. sp.).

Smutsigt blekgul, fastklibbad, vaxartad, i omkretsen i
början tilltryckt finluddig och ljusare; papillerna glesstäende,
m. sma.

Gamm. aspbark. 9. Finl. Mustiala).

Gulaktigt blek, stötande mer eller mindre i smutsigt brungult,
eller n. isabellfärgad, vidt utbredd, obegränsad, vid torkning härd-
nande och n. sönderbristande; papillerna rundade, n. likformiga, glatta;

sporerna bredt elliptiska, 3 mmm. länga, 2 mmm. tjocka.

Pag. 116, efter rad. 19 införes:

6 b. Gr. exsudans Karst. (N. sp.).

Hvitaktig eller gulblä; papillerna glesstäende, kägellika,
med heterogen, n. geléartad spets. |

Granved. 7—11. Finl. (Mustiala).

Longitudinelt utbredd, obegränsad, sammanhängande eller hinn-
aktig, fastklibbad, i omkretsen likartad; vårtorna hela, vid torkning
gulnande, 0,2—0,3 mm. höga; sporerna trinda, vanl. n. böjda, 4—6

mmm. långa, 1—2 mmm. tjocka.
Pag. 117, efter rad. 19 införes:
* Od. lactea Karst. (N. subsp.).
Mjölkhvit; vårtorna teml. glesstäende, m. sma.
Enbark. 3. Finl. (Mustiala).

240

Fruktkroppen. utbredd, obegränsad, mjölartad, skorplik, m. tunn,
fast vidväxt, i omkretsen likartad; vårtorna långsträckta eller kägel-
lika, aftrubbade, grynlika, vanl. fransade.

Pag 117, efter rad: 25 införes:

4 b. Od. ambigua KARST. (N. sp.).

Hvitaktig, vid torkning gulnande, slutl. hinnaktig, un-
dertill flockullig, i omkretsen finluddig; vårtorna glesstående,
m. små.

Gamm. ved af tall, al och vide. 10—12. Finl. (Mustiala,
Jakobstad).

Fruktkroppen vidt utbredd, obegränsad, m. tunn, fast vidväxt;
vårtorna grynlika, kägellika eller långsträckta, i toppen finluddiga,
slutl. bara, vid torkning gulnande; sporerna vanl. klotrunda, 3—5

mmm. i diam.

Pag. 134, efter rad. 12 införes:

* Syringae KARST.

Fruktkroppen vidt utbredd, läder- eller grusartad, fast |

vidväxt, n. begränsad, brunaktig, i omkretsen i början ofta

rödbrunaktigt hvit; fruktlagret knöligt, blåsvart, med pur- |

purröd skiftning, äldre och torrt styft, m. sprickigt och be-
strödt med ett teml. tjockt lager af hvitaktigt eller ljus-
grått stoft.

Syrenstamm. 3, 4. Finl. (Mustiala).

Pag. 146, efter rad. 29 införes:

26 b. C. myxosporum KARST. (N. sp.).

Mjölkhvit, n. hinnaktig, af flockôs struktur, vanl. besatt
med spridda, små papiller, i omkretsen klimjöligt flockôs;
fruktlagret föga utveckladt.

Tallbark. 2. Finl. (Mustiala).

I början n. eirkelrund, sedan utbredd, torr löst vidfästad, lätt
lossnande, sammanhängande, undertill glatt; sporerna aflanga, vanl.

i
|
?

241

böjda, slembeklädda, hvita, 8—9 mmm. långa, 3—4 mmm, tjocka.
Till yttre utseende lik Odontia papillosa, men närmast beslägtad

med föreg., stående på gränsen till slägtet Lyomyces.

Pag. 153, efter rad. 32 införes:

7 b. L. sulphureus (PERS.) KARST.

Fruktkroppen grà- eller hvitaktig, i omkretsen svaf-
elgul. i

Ruttet träd. 8—10. Finl. (Södra Finl.).

Fruktkroppen kretsformig eller utbredd, fibröst byssusartad; frukt-
agret föga utveckladt, m. tunnt, binnaktigt; sporerna klotrunda, färg-
ösa, 2—3 mmm. i diam. — Thelephora PERS. SYN.

Pag. 202, efter rad. 14 införes:

D. tremelloides Karst. (N. sp.).

Fruktkroppen uppstigande, plattadt rundad, med kru-
igt naggad kant, och teml. tydlig, blekare fot, oföränderligt
rangegul.
Gaml. mossbev. granstamm. 9. Finl. (Mustiala).

Fruktkroppen mer eller mindre veckad, anda till 1 em. hög
h bred; sporerna aflånga, gulaktiga (under mikr.), mot basen vanl.
öjda, 16—22 mmm. långa, 6—7 mmm. tjocka. Liknar i hög grad

remella mesenterica.

16

Rättelser och ytterligare tillägg till sednare delen.

Pag. 2, rad. 18 uppifr. står fellens läs felleus

ES BER AS „ tillägg Finl. (Tammela).

„ 54, arten Lenzites abietinus Fr. utgår.

» 55, rad. 14 uppifr. tillägg Finl. (Mustiala).

» 65, „ 7. ,„. tillägg Finl. (Helsingfors, Abo).

OD, 9 » Hôrer jämte Ph. incarnatus och andra med
vaxartadt vanl. lifligt färgadt fruktlager
försedda Physisporusarter till Caloporus
Karst.

aie Caan, vik Gee » efter sporerna tillägg hvitaktiga

„ns... ll 4.) star P Tas E; utstryk Ouen
NOR MED) » Utstryk Trametes radiciperda Harr.
» 79, efter rad. 19 införes:

14 b. F. Abietis Karst. (N. sp.).

Hatten tresidig, vid basen utbredd, stundom upp- och
‚ nedvänd, rostfärgad, med brandgul, filtluden kant, äldre
mörkare; porerna olikformiga, aflanga eller rundade, sar-
gade, betäckta af ett hvitgratt stoft.

Granstamm. Finl. (Tammela, Sastmola, Jakobstad, Ras-

navolok, Kola).

Hatten korkartad, äldre trädhärd, ofta sammanflytande eller te-
gellagd, borsthärigt filtluden, äldre skrofligt ojemn, med koncentriska
fåror, utväxt n. glatt och grä- eller brunsvart, inuti rostfärgad; po-
rerna medelstora eller stora, trubbiga, forst brandgula, sedan kanelbruna;
sporerna n. klotrunda gulaktiga (und. mikr.), 4—5 mmm, i diam.

Närmast beslägtad med F. protracta, men skild fran denna
genom sina oregelbundna och annorlunda färgade porer, icke olika
F, Pini’s, hvarmed den äfven blifvit förvexlad.

we.

243

Pag. 86, rad. 9 uppifr. står hvita läs gula
” 106, ” 31

Är en mellanform emellan föreg. och följ., skiljande sig från
den förra genom saknaden af lukt och sin brandgult rostfärgade, slutl.

, utstryk osäker art och tillägg:

n. bruna fot, från den sednare genom färgen, tydligare fot o. s. v.
Förekommer ganska allmänt öfver hela Finland.

Pag. 107, rad. 5 uppifr. utstryk Finl.

ly ONE , blått
eee 4 star 15 läs, 14
” 115, 22 10 2” 2” 16 ” 15

Melle. 920 „ WAZ. „16
» 125, efter rad. 13 införes:

* St. rigens Karst. (N. subsp.).

Hatten teml. tjock, filtluden, med koncentriska bälten
eller färor, blek, med hvit kant, äldre dragande i dadel-
brunt; fruktlagret blekt, stötande i askgrätt, i torrt tillständ
sprickigt.

Granbark. 9. 10. Finl. (Mustiala).

Hatten läderartad, utbredd och utböjd, ofta sammanflytande,
ända till 10 cm. lång och bred; fruktlagret slätt, glatt, utväxt n.

stoftbeströdt, vid gnuggning antagande en blodröd färg; sporerna ellip-
tiska, 6—7 mmm. långa, omkr. 3 mmm. tjocka.
Utgör en mellanform emellan St. sangvinolentum och St. ru-

gosum.
Pag. 128, efter rad 11 införes:
Var. aurantiacum Karst. (N. var.).
Hatten filtluden, blek; fruktlagret orangegult.
Björkstubb. 8. Finl. (Tammela).

Pag. 139, efter rad. 32 införes:
25 b. X. helvotus Karst. (N. sp.).
Vidt utbredd, grätt brungul.

244

Bark af hagtorn 9. Finl. (Åbo).

Fastklibbad, obegränsad mjöligt grusartad, tunn.

Pag. 147, efter rad. 26 införes:

25 b. C. granulatum (Bon.) Karst.

Hvit eller gråblåaktigt hvit, torr vanl. stötande i gult,
bar, slät, vanl. utan papiller, af flockös struktur.

Stamm. af löfträd, synnerligen videarter. Höst—vår.
Finl. (Södra Finl.).

Vidt utbredd, inkrusterande; fruktlagret slutl. vaxartadt, tunnt;

sporerna rundudt elliptiska, 7-—12 mmm. långa, 6—8 mmm. tjocka.
— Hypochnus Box.

Pag. 151, rad 23, tillägg , Kola.
» 161, efter rad. 6 införes:

76. C. furva Karst. (N. spec.).

Fruktkroppen obegränsad, glatt, mörkbrun, i omkretsen
likartad.

Förmultn. granstamm. 8—10. Finl. (Tammela).

Vidt utbredd, hinnaktig, af filtartad struktur, sammanhängande,
jemn och slät, fast vidfästad, slutl. lossnande; sporerna bredt ellip-
tiska, släta, gulaktiga (under mikr.), 9—12 mmm. långa, 5—6
mmm. tjocka.

Persoons Corticium laeve är möjligen en form af Ste-
reum evowens (FR.) KARST., författarens deremot samman-
flyter med Corticium radiosum, med hvilken äfven C. ochra-
ceum FR. och C. confluens FR. tyckas vara ganska nära för-
vandta.

Pag. 161, efter rad. 28 införes:

* C. macra KARRT. (N. subsp.).

Brun, tätt besatt med fina borst, i omkretsen likartad
och likafärgad.

Albark. 5. Finl. (Mustiala).

aie ee DRE

245

/
Vidt utbredd, vidfästad, hiunaktig, m. tunn, obegränsad, torr
här och der sprickad; sporerna bredt elliptiska, gulaktiga (und. mikr.),
10—12 mmm. långa, 7—9 mmm. tjocka.

H. subfuscus KARST. p. 123 är möjligen endast en form
af H. fuscus (PERS.?) Karst.

246

Latinskt register.

abieticola Karst.
aDietin9 Be una. en
abietina Pers.
abietina Pers.
abietina Pers.
abietinus a
ADLEGINUS bullet
SAND TG GLS Br ee ee ET.
acerinum Pers.
AGIR RATS bal sn as RN
acidulus Fr.
acroporphyrea Schaeff.
Acrospermum Hoffm. :
Acrospermum Pers. . . . . .
aculeitormis Bullen 2a
adelutinatanBersı 2 or
adpressa Bon.
adustus Willd.
aeneus Rostk.
aëreus Bull.
ACS TIVA LISAS nen
Agardhii Fr.
aggregata Fr.
alandicus Karst.
alba Pers.
AD RATS Fes LSS AE
albida Weinm.
albida Fr.

ONO ESC
Ch On SOM On sO NOs Ce

DO KORR, ial ier ws

oe (als fore MIO le

Det ie lente ile De

len eo keer al elite
CES CERN OS COR NON
CANON CMOS

eee AUCH USO URE CHU tCh SE tet)

FONT ÖM TOS ACH IO” TOR Gn EO

albidus Sow.
albrdus Pros ASE
alboviolascens Alb. & Schw. .
AlDus vente Sun re le ee RE
alliaceum Weinm...... .
alligatus Fr.
alnea Fr.
alneti Fr.
alneum Prize OP NEO
alnicola Karst.
alutaceum Fr.
alutaceus Rostk.

ee xe, tse) Seles hel ile

Hy Ons ae TON ON ICh, 0

ORNE Os 0,20

Pag. Pag.
1319 alugaceus) NE Ge 35
yA VLOG ARIUS) Bir) ier 3.
190 1 AMATICANSME CLS s a Palle
189. jambigua Pers . nee 156.
202. |ambigua ‘Karst. clea 240.
43: \ambiguus Karst. "0" 135.
80. | amethystina Holmsk. GG:
139..| amorphus Pr MR 39.
199. even ao Er PERS 140.
111. | Andromedae Karst . . ... 153.
36s) aneırınus, SOM. ee 65.
181. |angulatus Schum....... 42,
1662 annOsus ET 1 48.
Aa \kannulatar Holmska se 22.
192) annulatus) Bulle a se 4.
134. |‘annulatus) Schaett. 9) 4 79.
202 ANOMAlANE ETS EPP 22.
392 anomalay ET RENE 170.

5. | anthocephala Bull. ..... 156.

9. kanthochroay ers PR 155.

6. la piculata Hr. NCA 188.
116. | appendiculatus Schaeff. . . . 15.
103. | applanatus) Pers. APE 75.
230% arborea ELUCS Ser 198.
1684 ATCHCUMNNEr ANNEES 123.
233. | ATCUIATIUS BASE asta Ss
HOM ardentalS 0 we EE RARE 175.
Hoa LG OLAGA kr. Ne CPP 159.
196. \areillacea, Pers. . ee 172.
187. | argillaceus Karst... "1" 163.
3b. arcutum ln.) VON 417.
37: aida: „Bir. NN Dr ad än bd 161.
49.1laspera Pr... . „wen 143.
193.1 aspera Fr. ears re ERE 116.

7..| asprellus ERS MERE 18.
Talaterr.ımnum Br. a 115.
AT atra, Weinm. a SSR SEN 158.
AQ Matra Bl. Dany sr 198.
19. |atrobrunnea Lasch. . . . . . 234.
1375) atrocaerulea Proc ame 147.
151. | atrocinerea, Karst. 29: 292% 162.
100s atrovirens’ Eran eee 154.
Grow Panevan, ee (es DONNEES 145.

aurantia Pers.
aurantia Weinm.
aurantiacum Alb. & Schw. . .
aurantius Sow.
SE ANSGRA CHA se SN M
PMC AB eTS Ne EN NN cele
PANDO LME UNE na dat
UT SI UE Neuen.
auricula Judae Linn. .
Auricularia Bull.
auriformis Batsch.. . . . . .
auriscalpium Linn.
avellanum Fr.

badius Fr.
benzoinus Wahlenb. . . . . .
betulina Linn.
betulinus Bull mener ye AU
Bjerkandera Karst. . .
bicolor Alb. & Schw. . . . .
DIeolosmBers: +. au re eh
biennis-Sow. se re set 2000,
TS TRIE. eh Tyee AE
biformis Klotzsch... . à 1
Boganidensis Borszez. . .
boletiformis Engl. Bot.
Boletus Dill.
Bokkonmhostk... 0000 A NAR
bombyena Br. "eee us
Hemp vema Some... 4 0.
borealis Fr.
botrytes Fr.
Bosoyiesı Pers... ees
Boucheanus Klotzsch
bounusakınn a anal N,
boymust mostke 2. u. u TUE
Dons Dane a se
brevipes Krombh... ......
brumalis Pers.
Buglossoides Bull.
Buglossus Wahlenb. SÄGER
TERES RE sul...
bulfosus AWieinmr 2%...
Dyssispda ECTS cr c's il 0

ae, Nah ei, (elle

OM Te) er nets | rene

an haste elf le). N ale
SUK ENN one, elite, ee

ele eee ete

cree Neth e,

caerulea Schrad.
caerulescens Fr.
caeruleum Vahl.
CACO AM CEST gies gsc en
caesioalbum Karst .....
CACSUSHSCMEAC I ek US
caesius Somm.

caespitosa Wulf.
calcea Pers

Busreise Hate ne)

ORO BE BOR Ce hy EC

Se anh el! vey ACC

241

Pag. Pag.
1724| callosusy ET are: à
196. | Calocera Fr. XVIII, 191
107. | Calodon Quél. XIII, 106.
Le Caloporis | Karst. sei sara 91.
LS IICAlOPUS NP ETS NAN meets 13.
AU CALOpUS Er DUR ra Sen 1132
100! Calopus Kazst. mor MORE 230.
155. | calvum Alb. & Schw. 103.
191. | canaliculata Ehrenb. . 189.
191.) canaliculata Er... 175.
132 canes, IRE 6 Gla Bln be Pile
TON Candida Mien 5 5°66 6c 176.
AO candidate 180.
candidulayKarsts) 1. een 180.

11. eandıdum Pers . „.... 61.
74. | candidus Pers. AU CAL RV DT ES
53. | candidus Ehrenb. . . . fö. . 66.
44. | capula Holmsk. . . . . . PNEU:
sb. carieina Karst. ance eee 184.
102. earneoalbus Br... „zen 59.
199 leamneus Wild NME AR ERA 134.
69a carneus- Perso) yee tel ele 191.
159. | carnosa Ehrenb. ...... 151.
44. | caryophyllea Schaeff. MANS SE
Ca aseArINS ET PNEU Se 26.
198. | castaneum Alb. & Schw. . . 111.
19. | castaneus Bull. 000 NME Pp.
32. | castaneus Schum. ..... . 6.
GLcastaneus /Rostk. ss 43.
147. | caucasicum Weinm. . . . . . 128.
40. | cellare Alb. & Schw. 11120
114. | centrifuga Weinm. . . . . . 160.
166.) ChalyheatPers IT mm. 155.
304 ICHONENUS Wey sg 8S Me Wd) oe) 6 36.
103 \chiatroides, Pally Te 77m 239.
11. | chrysentheron Bulli’... « . 13.
13. | cehrysocoma Bull. . » : 22%. 195
165. | chrysocoma Bull. . . . . . . 202.
29.1 fchEyS0loma Er ara ar, 58.
204 LT AMEN Ne an: 135.
20% Keinerascens Maret Sm 129.
AOS EIneLe A N ene Aa SP AT 52:
Bu RCINe rear Ep eae cole arene 168.
1908 || Guns IPG ig igh Ss Ob Se 52.
CIMELeUM Bulls eee a: 108.

Ara || @ransyeerure TR 6 WB ek 6 6 lk 148.
ISA lomereusı PE ETS Ws na: 16.
106. | cinnabarina Jacqv. . . . . . 51.
201. | cinnabarinum Schw... . . . 102.
149. | cinnamomea Pers.. . . . 146.
ot RELEC LAT Sh EL S NANTES 10.
AZo CIC IS, Whe yg a8 io) Ug! Bee 67.
HAN Clavar a Ere ln 0 XVII, 166.

h | Clavariella Karst, . .

. XVI, 184;

248

Pag. Pag.
Gavatıs Pers. u. ee ale 120. | crmale (Fr. 1:04, . Suse 112.
Gayularefkir. ue We En 156. | crinitum Karst . „ie am DD.
Climacodon Karst. .1.,.1X11,.897. | cnıspa Wulf In 2 Sur Md 165.
eochleariformis Schum. 14074 erispula Fr EN RIE 189.
Gochleatus sre Col WiC) dwells ate 249..| cristata, Pers, LUN RER 187.
COMINGS Bar. NAW SR aul 9. l'enistatum Pers. „ea 141.
tomedens; Nes. hPa 151. | cristatus Pers. LES 25.
communis Bulls tas casa. pe 43. | cristatus Roth. COCOON 34.
Compactum) P erste icy Ha rd 107: cristulata Fr. <a see ALT.
Camper Dev i. tomer teins 119. | croceus ‘Pers... a za 71.
complanatum Tod... elit UE 181. | crustacea Schum, Kin ar RE 163.
concentrica Alb. & Schw. . . 146.|crustosa Pers, ....... 118.
conchatum Ehrenb. . . . . . 55. | crustuliniforme Desm. . . . . 182.
cOnCHALUM Nr. te lee AE 125. ‚culmigena, Er. "ONE HUN:
Gonchatus Pers. : ach werk 18. | curta Pr. ee CON ay eee ae 167.
Cancrescens Pers . In ke 108-.\ cuticularis Bull. m zum ze 70
eondensata, Fr. “cysts te 187. | cyanescens Bull me 10
confluens Alb. & Schw. . . . 26. | cyathiforme Bull. . . . |. . 109.
eontiuens Pers, 25 chiles oh re 74. | cyathoides Swartz ..... 31.
GONMMENS PEM esi ene er 149: \\eyelothelis Pers MERE SG
GONTOLMIS Karst. NASA sens 203. | Cyphella Fr Sen ae XV, 128.
Cantravosa Bolt, |) Waialua 51. | cyphella Bir... . io aera 194.
Coniophora Pers. . . . XVI, 157.
connatus NVeinm. = gr „ulvar 47. | Dacrymyces Nees.. . . XIX, 201.
GONSETICHUS POLS.) Ne VE Hair 1.) Daedalea Pers „ner: IX eile
Gontiguum Karst. Mel 0). . 20. 150. | deeolorans Karst. 2 1.7... 144.
contiguus Alb. & Schw... . . 50. | decorticans Pers. . . … doi:
contorta Holmsk. VUE NE 174. | detlectens Karst ee ar 239.
GOT HOT LUST KAarst. na ee EE 122. | deformis Fr... . „ ae 66.
convolyens Karst. iciiedl- ere 148. delicata Fr. 000 SRS 170.
coralloides Scop. . . . . . . 166. | deliqvescens Bull... . . . . 201.
coralloides inner 168. | dendroidea Fr. . „2. 2228 189.
coralloides Bull...) SEE ar 184. \dendroides Karst. . . . - . . 186
Coriaceus bull. wos) Ne Ge Ke bn 68. | destruens Brond/...... 231.
comes Datsen. eee APE 192: | diaphana Schum. WP 178.
corniculata Schaeff. . . . . . 167. | diaphanum Schrad. ..... 98.
cornuta NS CHA CNE Men 171. | diaphanus Quel.. „17. 2.2.7236:
eoenucopioides LINNEN .2.. 1.419. | diehroaskrr... .. re 39.
corrugata Br... co ae. 15.) diffusa Er... mau ee 157.
COLLUGAPA DOW a ee 191 | digitata Fr... i. . se 156.
corrugata Karst. . .\.... 1:86. | discitormis: De Ch Ein eee 127.
EOrEUF Abu BT 1 Ne aes 138. distans: ‚Theorin, Ir Be 230.
COELUSCAUS ETS fo). es EUR AA 70. | Ditangium Karst. . . . XIX, 204.
Goruicalis BU: NAME 134. Ditiola Pr. |. UP 020008 XIX, 203.
conticalis Schrad. HOME yews 134. dryadeus Pers CARRE 74.
Bprtieum/fir... Ue XV: 1140. | dryinum Er. LCR 11.
gorticolar Bis Ne saan le 65. | Dryodon Quel. IE 4
cotyledoneum Pr. by. te rl: 127. | dubius Schaeff. . ee sr 54,
Crassus ET. ya ee 69.
crassipes (SChRACIE MENU 13.1 ebulbis Karst... 2.02 a 6.
Craterella Pers. . : 4° XIV, 121: |eburnea Pers. : . ee 173.
Graterellus Er. os. ve (es MLV, 119: edulis Bull... x... OR D
Creolophus Karst: ... . 1.23 XI 193.) edulis ROSES re 6.
Cricunopus Karst. 2" EN 10.2. | elatellus Karst.. se Nee 232.

249

Pag. Pag.

Baron. ua. nie da | istormis) Bull.’ 2. » mE: 180.
elegans Schum........ A tımbriata Somm:),; „ae: 143.
Bledanst boll » . . „nel. 1691| imbriata Nees. . .. Sen, 194.
CÉSAR . .. . 4: «1, 1965| hmbriatum Perse . . Au: 20.
elesantula Karst. . . „u... a mboatum), Bere. 1... ea 116.
elvelloides Wulf. . . . . . . 121. | hmbriatum Pr. jap a aie 99
eucephala Willd. shed a 2: | fimbriatus, Rostk, Le MOMENT 68.
Fachnoa Er. . „Neun cu HN | ambriatus, Bull. kenn 2 68.
STIG UGUSNIT ie er ere fice UE Seve LTS VEM eer Ne yen) Lola 129.
Bimlobın Karst. an sare). 140: D stoi BULLE me VI, 120:
HOME ee OU 92) fStulosaTod. se) . El. 173
epixanthus Rostk. . . . . . . Son astnlosay Valley) i) oll.) ate te ee 176.
CHGS A) 0. aaa. 19! | flabellaris: Batsch. . 1. eet, 2136)
Beeetonue Perse). . i 4 10 12. dahelliformis Pers . . ..... 30.
GRMEMOMMIS IE. es u. ul Sn AAC CAM 070) ANNE 186.
erapescens Er. \. 005 zul. Aa ACCUS Bull. one 53.
enyiuropus Krombh. lars ...00,8& | Hammans Fr. ........ 141.
erushronusubers. . se il. galtlavay Schaefer... se 166.
ERyrREOpBSBer®. |. ole .. 182, avatar 0 ee een 185.
erythropus Schnizl. : . . . . 182. | flavescens Rostk. . . ... .. 31.
Emmorphay Karst. . -. .. a 185. | flavescens Schaefl. . . . . . 184.
ERBORUSCRAarst. ys js 0 + à > Ho. Hayadus) RTOMPRALMEN LEE 4.
SalyensEr... 0 ..... LOT AVIS MT.) 20. Jen 4.
anne 1S Ay Aa XVII Od. lai esi POLS. enl sa ap 2 de
Hxobasidium Vor, . . . XV, 152.|flavorufus Schaeff.. ..... 10.
exsudans Karst.. ..ı. 2.0 Lu 239. | flavus Fr. ai ue LG Ne ae a 64.
Hlezuosust Weimm... „u. 2% 60.

Kemeumibers.... .. ... BIAS tioecopus' Mahl... mene ots 16.
Ua Gaile ET ae AGH OG COP USP CES) aaa: 16.
eure... 2%... LOL KHocenlentum Er yee 141.
DLR TESS Ve ES RNE HAS NOG BM R EES 2. SS 157.
Hallar ADEM SAMI . 2.0.4.2... PS Cu ola Ge Pers Nan na 0 2% 195.
jammaceum Bers. »..... 99) | tomentarius Linn. > 2,2... 76.
OMS Er... 0. 63... Blomes Bram. Us rece. X da
RIRES Karst. . . 2... 189 MOLINOS A PETER. en 185.
fasciculare Alb. & Schw. 102: rail EN NET A UE 105.
A RGOUE Ee 0,2" ZA oO OS MSIE EEE ne 27.
easereulata Bon... . ....... 1322 | anser Flolmsk.. vee weeps ten re 173.
fasciculatus Schrad. . . . . . DOC ied ull. c 0. 2 an 02; 48.
fastdiosum- Pers... .. .. .. 142. Briesiana Karst, oc a se. ae 199:
MSA Linn... ..... LOT Hriesn, Karstaa. er en 182.
Seller. 13) ess sne ge ee DATI SUN CID ere ah oy a pee ie 194.
Femsjonia Fr. MKS 2005 irondescens) Fr; 11770 159.
LEGO ICE TES SNS 1804kmondosanEr., 2, ae ae 194.
ÉRIC BRarstı. il re 2e 104. | frondosus Schrank. . . . . . 24.
ferruginatus Batsch.. . . . . 12. | frustulata Pers. . . 134.
emuamea bull... «oc. css 294 featicum Karst. es ke hse eae (GE
femssamess Pers.) . 2. ... ra AMES) Kr... 24.
FerusimesgBers., . .u.....» 162. | fuligineus Alb. & Schw. . . . 120.
BEREUDIBEUNDERT. . . 0. 0. 106. |fulvidus Weimm. ...... Te
POCLUGINCUMENPETS, 4 ...... 212% halves) Ts «i! SAN RATE 2.
MBPS Karst. . 6 5 : 0. (2G MUSÉE Le nam.) 2 lee Wh:
Sa) Dior A del ål Te 48. | fulvus Schaeff. . . . . . . . 46.
miiema, Marst.. se a zn Not Kun OSA CARS en ANNE sons 161.

250

fumosa Pers. . . .
fumosus Pers.
furva Karst.

fUSCUS ers. 4) 5 5
fusiformis Sow. . .
fusipes Pers...
fuscus Karst. ,

galeata Schum. . .
Ganoderma Karst.
geogenium Fr.
gibbosa Pers. . . .
giganteum Fr. ..
giganteus FI. Dan.
giganteus Harz. . .
giganteus Pers. . .
glandulosa Bull. .
glaucescens Fr... .
elaucopallida Karst.

. 8

Gleophyllum Karst. . im

Gloiodon Karst.. .
glossoides Pers. .
glutinosus Krombh.
Goldbachü Weinm.
gossypinus Pers. .

Gothoburgensis Pers.

gracilipes Karst. .
gracilis Berk. . . .
OLACINIS MECS EU
gracillima Weinm. .
graminum Karst. .
Grandinia Fr... .
granulatus Bon. . .
granulatus Linn. .
granulosa Pers. . .
gregarius Fl. Dan.
grisea Pers.
grisea Krombh. . .

griseopallida Weinm.

Guepinia Fr.
guttatus Pers.
gyrans Batsch.
gyrans Bolt.
Gyrodon Opat. . .

helvelloides De C.
helveolus Fr . . .
helvolus Karst. . .
helvola Pers. . . .

OO

Bine” ee) cheer AND Wer ive

Oprah che eels

vil Kot Ne MES ie

Beetle lle

OMAN OO

sul We Ole fen We

Snel alive! Le.

or er! Sel wien yi,

ÖMSE RUTA arena’,

Cee mee live

ON EIGEN (OR

XVII

ve Nes Le
@ Sell pine Ne
CeO CON ORG

CORTE FÖRE

. | hirsutus Schaeff.
. | hirta Fl. Dan.

.|igniarius Pers.
. | igniarius Linn.
| LAN TIG GUT TAN SR EE
.|imbricatus Bull. *
. |impolitus Er UNE Rn
.|impressa Pers.

. |inaeqvilatera Schum
.|incana Alb. & Schw.

. | Jennyae Karst

hereynieca ‚Pers, . rn u
heteromorpha Fr. . . . . . .
hians Karsta One
Hirneola Fr. . . ..
hirsuta Willd
hirsutus Wulf.

“el OR ot Bulle
a) he fe. et, on Lu

Hisingeri Karst.

fe: tah Wie NANTES.

2] hispidus Bull. „nern
+ | hispidus Rostk. .. name ana
2) Holopus: Rostk. i.) Wera

hortense Fr.

i Gybridum Bull er ae rasen

XI,

hydnoidea Pers.
Hydnum Linn.
Hypochnus Fr.

ingeqvalis Müll... eae

NCA AA LAS CRE
incarnatus Alb. & Schw.. .

. |incendiarius Weinm.. . . . .
. |incrustans Tul.

pie Wed DELL ON 2 5

2 | Indie Oo. Schw... Se
pala EVER GGG ood owe
.|infundibuliforme Alb. & Schw.

infundibuliformis Pers.

. | infundibuliformis Rostk.

5. |infundibulum Swartz. SR
Pine cua, NGN PNR ER
. | Inonotus Karst... .
. insigne Karst.

a een Val CECI

.|intumescens Engl. Bot. . .

„lintyibacea) Ders... 2 aa
.|intybaceus Fr.
.|irideus Rostk.
A Trpex kr.
.|isabellinus Fr.

wu ade, OM, 107,70
DER ONE CENT 0
ete letter eee

NEN AE MONACO |

Tsabellinus) Bir. MONNIER
Ischnoderma Karst.

Juglandis Schaeff.

98.

|

...

251
Pag. Pag.
juncea Alb. & Schw. . . 181% INA CNS Schiw- » - = „ulm 57.
Uimmpery Warst. » - a - ..: 138. |limpidoides Karst. . . . . - 229.
gjonmpermarkKarst- . - . : :. » 197. \livescens Karst. . - . « » « > 145.
janpermm Er... ...... 141. | lividocaeruleum Karst. ae
him Pers 00 ie ie ers sens 150.
Ba ET... ES A Es SS ASA KNAUST 2 2 AAC PENE 18.
Krombholzia Karst. . : . VI, 17.|/lobata Somm. . . . . . 191.
Beambholzu.Er., . ce 0 1694 Nlobatus Hudson 3 34.
Bnthü,chey., . - nic. no: 120% Kloneapes Hr. “u... CRUE 18.
Ts CON NAN es 169. | Lonicerae Weinm. . . . . . 78.
kymatodes Rostk.. ..... 3% | lucidum. Deyss. 0000 33.
InpznussHie.), = NN RENE AE 7.
kabyrmtbieus Br. . . sf MON uated Karst. we) ich) ities 161.
labyrinthicus Weinm: 00040 |luridus Viv. . .. 0.04. 7
labyrinthiformis Bull. . . . . DAN luridus Schaeti. » 0 u. i020. 8.
lon Dies A Abe ETS 1298 Nuteoalbankrı jy ua ne 200.
Ga NN 20. | luteola Pers. . ORNE Bogie es
TaGmiata CTS: seed ll: 157 | lutescens Pers . . 10m 119.
Jaciniata Schaelt. . - - sis 169 lutescens Pers: Hoa. „1... 195.
tenvintalic Bers.: . 2.0.1... 209. | luteus Wim RAA eh: Bh
MERS in) Nun. 239. | Lyomyces Karst. XVI, 153.
Dacian, Ines le) one ian eer aa 144.
Bere. dl ere Ber | maera IR AES te) INR 244,
Na, Sl Da ol 56. | macrophylla Karst. . . . . . 228.
POH SOM. NL a A 10. | macropus Pers. . ...... 169.
laeticolor Karst. . . » „2... 137. | macrorhiza Swartz. .... . 175.
Baar. DES uns 129. | maculaeforme Fr... .... 136.
lagon OR les) ay eae ös 114. |makraulos Rostk. . . . . . . 57.
BerumEihrenb.. . ee 2. 177. | marginata Alb. & Schw.. . . 160.
LEE FST Ra N Sf ee ae 36. |marcinata, Er - 010 46.
EEE LPG. AU At ait: 144. | marginatus Fr. . . . . . . . 46.
laevigatum Swartz. a: 104. | medulla panis Pers. 60.
Levee) ALG a Oa ee sun. 139. | melanopus Swartz. . . . . . 31.
Less Nie SS a este. RR ke a 130. | melanopus Pers. . . . . ... al.
lasopides .Rarst.. : delle 235. | membranacea Alb. & Schw. . 128.
nos ae a MAE Nae Manes 165. | membranaceum Bull. . . . . 111.
[L270 02h) Karste. = Helin 168. | Meripilus Karst. SCV
Bazleis IAA - LE dia 45. | Merisma Pers. . . . . XVI, 156.
eeiccimim ery UE use 1ASNMeralus Br... 2. sea Nene
ASSIS Bir... aa ai: 63. | mesenteriea Dicks. 9. . . «+ « 193.
MR Lei "3, Au 164. | mesenterica Retz. ..... 195.
WOES Es nel ss aiid 8. Me 153. | mesentericus Schaeff. 34.
lentiniformis Scop. . . . . . 208. | micans Ehrenb. . . . . . ur DS
Benzates hr, ... Lt BORMES |micans Pers nn . ble UNE 177.
PÉDALE dets 27. microcephalum Karst. . . . . 228.
LE DATENT NN ee a2. mierodonvbers. . ole su: 100.
leprodes Rostk. u... ao SOUPS) EET! „ua. OP 39.
leptocephalus Jacqv. . 294 mira wiley Br. ......0 OMR 107.
leuciticus Kalchbr. >: 2.021. AeamieuspRalchbr..» » cee es 75.
kencomelas Pers. hi: 01, 23. miser Karst. 236.
leucopus Kart: . | : . 0.1 NS ET OMERS UN PMR EAU 10.
Benla Schaell. 104 Gi aes SU 174. | modestum Kalchbr. . . . . . 122.
LE CT NN NET RER AE TGC OVATE. eis iN hI NS 114.
MD Batch, . ‚ini. Lie 1234 molle Fr... 1. NERO 147,

Pag.

MOIS ÉPErs. L'ANCIEN RE 94. | obstura Pers. . 2004 INA
mollis Alb. & Schw. lin (obtusa NER 01) MN Dee
DAVIS ROStKs (021 NPA ABNODtUSA Sow. | er el nk ae
mellis.Somm. MMA zus). 52.| obtusus Pers. . 2% a
mollissima, Pers: ysl wy ty ae 1581) \ocellata Hr; öste ele
malluscus#PRers, sö sier -unuk : 62. ochracea Hofim. "005
montana Er I. N. CRN 41.\ ochraceum Pers. Ira PAR
morosusı Kalchbr. MEME 14. \ochraceum Pr... er warn
TU CL A RER u... É 115/|'ochraceus Pers. 10 ran
TAUCIO RMP ETS. . AREA WA 176. | ochroleucum Br. 4 See
mucıdnlus Karst. . ern! AE 1633) Odontia Er. 2.2 ee
nmerdummPers. . 1. (say. 98: | odora Somm., . ae ee
TBNCIAUSHDSCOP. u Sl. sees 27. | odoratum Er. . 2 000% A
MUCAUSWEILAN SA oro Lib GIS odoratus VVE
Mucronelia Er Ses XTIT 102! | officinalis) Vill. (2). =e
multicolor Schaef. NEC 42! olivacea Er. ere SSR
RULES) an Ran 184. | olivaceus Schaeff. . . . » . .
CHILE AT ON SMA ey ANNE en 140: | onbicularis) Er. 2 2 ame:
museicolanEm. Ue) (em ened jet T3L | ovata, Pers. CAEN
MOS CICOla Inn 2 1.2 SN 167. | ovata Karst. . RASEN
muscigena PCTS: El. 130. |'oyinus, Schaeft. . 2 una?
muscigena Schum. 2. ... 189.
muscisena Karst. . . .....2. 1:79. | pachypus Fr. . „2. „ae de
muscörum, SOMM una aula pelle A307 | padnum Karst) 2c sien 149.
Mustialensis Karst. . . . . . 154. | pallens Er. . 2 een 21.
MCE Thuem. on ern 192. | pallescens, Kir. 2) essen 36.
myxosporum Karst. . . . . . 240. | pallescens Karst. . 2. 2 2 151.

pallida) Pers. iene 121.
Naematelia Fr. . . . . XIX, 200. |palmata Scop. ....-.. > 157.
TUM A CATS tea Ne MR RENE 229. | palmata Schum. .... 2. 192.
Neckerae Er. . 0 lan 130: | papillosa Br. 1. 32. reger 117.
NEESU REN = RAR ler oie 48. |papyracea Fl. Dan... ... 124.
Nicotiana Bolt. ee led. 127. | paradoxa Karst. COMME 174.
idulansı Kirn. ie Wea eh ann 71. | paradoxum Schrad. .... . 66.
nigrescens Fr. 195. | paradoxus Er. en 44.
Miericans, Fr. Ne er 76. | parasiticus Bull. ...... 14.
MEO TILA NP ETS 1. sv ske ENS meee 173: | patellaris Fr. SCENE 229.
nigromarginatus Karst. 58. | pelleporus Sow... 2 aman ie 36.
nitens Batsch. 33. | pelleporus Bull. ee:
nttdulum Karsten nein. var. 150. | pellucidus Karst. . 7 2 2% 236.
MILIGUS IBOTSZCZ ANNE TENTE al: pendulum Er.) een eee 113.
nitidus Alb. & Schw. 59. | pendulus Alb. & Schw. 55.
aiyeum Bes. 0002) ame 99. | penicillatum Ders er az 142.
DWEUSYET Au ue vie DRAN, 17. perennis Linn... 2. PME 67.
nodulosum Pr Net een. 98. | pertenuis Kalchbr. . . . . - 32. !
nodulosus FT 2. een 18. | pezizaeformis Ley. . 27). weit 200.
FO EU NE EN is ony oe en 148. | pezizaeformis Karst. 203.
DOM ETUIS UE) 30. name sur 5. | phacorrhiza Reiche. RENE 182.

phaeosporus Karst. . . . . . 236.
ObDAUCENS PERS EN as. 61. Phellodon Karst. . . . XII, 95:
oObliqvatus Bull... 4. do.) Bhlebia Er. (ie) emcee XI, 88.
obliquum Schrad...... . 66.|phosphorea Sow. ...... 147.
opliquum Pers Ca ca er. 8 30. | phosphoreum Agardh. . 147.
QbiquumyB OL: 2 a. ANAR 114.) Phylacteris Bull. ea 158.

Pag. Pag
Physisporus Chev. . . IX, 56. | purpureobadius Karst. . . . 231.
MISES Eat rend an. 31 porpureus) Br. ven N ne: 8.
biepestkostkan 2.0.2. ee): 32. purpureus Rost... „u... ay. 57.
Bietus Sehulta. - - - -.. SÖS Dutpureus' Pr... rar: al.
ADEME . . . oh er a à 379. pusillus Schrad. 2.02 ware 28.
Dear... hein ay Ne LOOM puteanea Schum. . «i oc 159.
RARE TO: Mn later. 78. | pyxidata Pers. 169.
Schleich. Tue si 135.
Bimicola Swartz; . ... 00% AGU awencina Lannie) ain BLA 54.
piperatus Bull. . . . . . . . llayeneina Pers, u. ud la 113.
BAT ORUST Mavste).))-",.) TX ddl gvercina Pers: ..... „nen... 134.
SE END eh = DE LPS gyereinus; Valle): SoS 20.
LTS TINIE TIS anna. 2.2.4 se 173. | qvereinus Schrad...... . 45.
Bean Cnet ne a: AGOS (dvisgvilarıs Hrs): ENE 178.
placenta Schum. I. wen: =. 42.
(LARGE DS IBN al 2er Eder radiarusı SOW ey NE LE NCIS ORNE MATOS
Platyporus Pers: oa 2. ou. 30. |radiatus Holmsk. . . . . . . 199:
niebeja Wu MEN = 20% 166. radicans Pers '. - aay) op aie 14.
Pleurodon Quél. . . . XIII, 110. | radieans Rostk. . . . u... 15.
meta Klotzsch: i. te ums. 198. | radicatum Alb. & Schw.. . . 203.
Blumbeum Br... jess 152. vadiciperda Hart 2. 2 202 ke 48.
RS A RAM AR 949 Ta TO SUN NE Bl ANS 144.
polycephalus Pers. amen OA radula Pers.) (0. aaa 62.
Polygonia Bersi.... sans je ASG orale ET fe .... 0.000 De TAS:
polygonioides Karst. . . . . 138. | Radulum Fr...... XIII, 113.
Polyozus Karst. INPI ör amn en ta Ce an Bir... 2... enema 180.
Polypilus Karst. VII, 24.|ramosissimus Scop. . . . . . 24.
Polyporellus Karst. . . VIII, 27. ramosus Borszez. . . 2.2 0 68.
Polyporus Fr. N 0227 | caphanicum) Karst) . da =i: 227.
Bolystictus Pr. Le - NTI TECISa Dit in... nee Rn 197.
populina Somm. 11... HAR rettexa Bull. Wy) Mies EA 123.
populinus Schum. . . . . . HAS ti regia) Mia... een 51.
populinus Schulz. . .... » - oui nepanda Ery Wr. el SNS 199.
el... Ne... RT SOs renandumaHun ca re 133.
POISE, Lic ie eames Ieee (Oe cep am dus ERA Mek olan acai 23.
Porothelium Fr. ayy) MLD 1205 | nesinosus Schrag ie sma sun 73.
porphyrosporus Fr. . . . . . LS reuculatay Br... aa. 160.
PIPHÉNHSISNÈErS . Late 167. | reticulatus Schaef. . . . . . 6.
Paamaera Den... ie iho dary 79. |reticulatus Alb. & Schw. . . 12.
Pnau ERA. AU. hais 142 meticulatus Perse) 202 2 ON 65.
TE 622001 00 Os ene ute XVII, 184. | rheades Pers. -. . MARS 70.
puberula Kalchbr. . ..!.,. At [Ro ma bi OMS 2 8 mu: 29.
BRUTE ie sad len em. 150% mbicolal TENS. oss ENE SRA
pubescens Schum.. . sc. ch Ade RDS AS CRM CN) u. nn 18.
Badormum BR: Mes 2 00. Ida eigens; Karst: oss SN ss 243.
pulchellum Weinm. . . . . . 424. | roburmeus, Er. VEN NME 76.
Balcbellus Br. Mn ann. sun: 4, | Rosarum Weinm. .: . se ters 34,
pulvinatus Wahlenb. . .. 40. | rosea Alb. & Schw. . . . . . 47.
punieea AID UNS CRE |. 2-462.) rosea Dalm. vas Ne 171.
pulverulentus Opat. . . . . . lan nosellasRr. : ..0.na hey ei ae Ss
Foe Sd OSB Sa ea ENS PTE 4a. roseum, Perse ln san 153.
Murpures. Pers. Lab ul. 123. | Rostafinskü Karst. . . . . . 60.
purpurea Schaeff. . . . . . . 1649 ,Mostkowu Hrs) 6) 5.4) er MN ee 31.
Dutpured! Mull . . „u à. 171. rotundata Lindbl. . . 5%. 2. 46,

254

Pag.
rubeolarius Sow.’ . 9... 9. - 3 8.
rubeolarius Pers. . cc 2.2): 8.
rubeolarius Sv. Bot. . . . . 9.
AUDITOLMIS MED NN PNR RME 200.
rubiginosa Schrad. . . . . . 126.
FUbIINOSUS ET. LANCE IN 28
rubiginosus Schrad. . . . . . 74.
EUDESCENS ALTO MAMMA NE CU 18.
rubescens Alb. & Schw. . . . 49.
rubescens Ehrenb. . . . . . 199.
TUGEMIWATS toe hee wey Pe Rue 143.
fila Jacgy. "rn 0 SHORT UE 194.
Tufescens Mostk. 02 ie. 67.
rutescens RL: NE ws 69.
FU Th NL PSE TI ANS SUR Sr 135.
zurosa Bull - . 2 . oe au 168.
zusosum Pers. : Mar O02 128.
MUSTICUS RQ ES ES NUE NN 231.
Tutilans: Pers... . . 2/2 au: 71.
TUFGEL AN SEL MN hee ee ee 148.
TUES es ga oket ee es NOTES lath
saccharına Er: «u... Pee 198.
saepiarius Linn. . .. 2. © USE
sagarum ‘Retz. .). sc > & 198.
salleinum"Erı. 0 ne NN 140.
SAICINUS HEELS: AERO NE 71.
Salicum Lense eee eee ae 198.
salionus Er. |... vin. Mees 34.
SAMDUCI Bers, AMAR 153.
Sambucina Mart. co ee 201.
sangvinarius Karst. . . . . . 232.
Sanovineum ANT. u... ses Hee 146.
sangvineus Krombh.. . . . . fil

sangvinolenta Alb. & Schw. . 125.
sangvinolentus Alb. & Schw. 62.

Sarcodon Quél. . . . . XIII, 103.
sarcoides Br . Sa nl: 140.
satanasulenzann.en alas ONA U
satanasl Nostke MINE 8.
Veale ULLA SN Ne ANS 117
Scabtosum ET 2 Kane 104.
S'CANIGUS MEL ONE NIET 38.
Schweinizü Fr. . . .. ... 68.
Schulzeri Kalchbr. . . . . . 72.
sciurina Kalchbr. . . . . . , 238.
sclerotioides De C. ..... 181.
sclerotioides Pers. . . . . . 182.
serobiculatum Fr. . . . . . . 108.
scrobiculatus Karst. . . . . . 238.

scutellatum Alb. & Schw. . . 182.
Scyphopilus Karst. . . XVI, 15.
Sebacea ReLs neue eae eile 201.
Sebacina Tul.) 4.) 00° XEX 201,

Pag.
Sedi Karst... . UP Mi 17%
selectus Karst. , » PE 62.
scutellatus Borszez. . . . . . 68.
semen Tod... t un os SMET 183.
semen Quel: iw na 183.
semiovatus Schaeff. . . . . . 46.
septentrionale Karst. 80.
septentrionale Fr. "0 97.
sera Pers: . . x „Mora 147.
gerenus: Karst: » » Wr 60.
seriale Fr. + : + Kae Free 152.
serialis Fr. : 4 nn Eu 50.
serpens Fr.: . 7 döde Br 64.
setigera Fr. . = ve Prag 143.
simplex Betz. ‚Meiner 172.
sinuosus Fr: ++ CHIMIE 56.
SINUOSUS Er. FEMININ 64.
sinuosus Fr: RON 120.
Sistotrema Rostk. . . . . . . 18.
Sistotrema Fr. . sjöd 19.
Sistotrema Alb. & Schw. . . 68.
Sistotrema Pers. DG aio 5
Sobolewskü Weinm.. . . . . 102.
Solenia Hoffm. VII, 21.
solenioides Karst.s sc 2: 132.
soluta Karst. . 3. Geen meee 189.
Sommerfeltü Karst... . . - 53.
sorbina Karst: Ara Fuer 54.
sordarius Fr... - » er sen 9.
sordidum Weinm. . - . . . . 100.
spadicea Pers: MN SAS ENE 124.
spadiceum Swartz. . . . . . 68.
spadiceus Krombh. . . . . . 11.
spadiceus Schaeff. . . . . . 13:
Sparassis Er. 2, er ee ar XVII, 165.
spathulata Fr. -. 4 Ken 41.
spathulatum Schrad. 66.
spathulatum Fr. een 101.
spiculosa Er. . VEN 141. |
spiculosa Pers. MONO 198.
spinulosarPers. = 0. eee 185.
spongia Fr. PRE 69. |
spongiosus Fr. . . . 714
Spumea- Sow. » MANIERE 80.
spumeus El: Dane 35.
sqvalinum Er.) RAR (ihe 111.3
sqvamosum Schaeff. . . . . . 103.
sqvarrosum Nees. -..... 103.
sqvarrosus Huds: = See 30. |
stabularis Er mr Een 159.
stenophylla Karst. . . . . . 228.
Sterbeeckii Kickx. . . . . . 18.
stereoides Fr. |: Alena 43.

Stereum Pers.

. XIV, 1230

SER TTISN UN 9 EB alle te).
Steven Weyer... 0...
stillatus Nees.
stipatum Fr.
stipticus Pers.
striata Pers.
striata Hoffm.
stricta Pers.
stricta Fr.
strietipes Karst.
Stricosa Karst. - - - - - OMS
strigosum Swartz. . . . . . .
strobilaceus Scop. . . .
Strobilomyces Berk.. . .
subcarnaceum Fr.. . . . . .
subcostatum Karst. . . .
suberosus Wahlenb. NER
suberosus Krombh. . . . .
suberosus Linn. RUES
SUDEROSUS DL cv oc se „u...
Subtaleatay Karst. ME. Ne
subfuscoflavidus Rostk.
subfuscus Karst.
Sublentum Karst: 3.020607 4
sublutea Karst... «a oc ov 2.
submurinus Karst.
subnuda, Karst.. . un - ;
subpileatus Weinm..... .
subplana Schum.
subsqvamosum Batsch. .. .
subsqvamosus Linn. . . . . .
substrictus Bolt.
subsulphureus Karst. . . . .
SHON. JM NME PER
SHDANEMS CERTA 2... .. ..
Super Pers. 0 202%.
subtomentosus Linn.
subtomentosus Bolt.

sulcata Tod.
Suillus Karst.
sulphnrea Weinm.

Bulpurea Ders. Wan)...
sulphureum Kalchbr. re
Sulphureum. Pr... . 4 do Gti
sulphureus Bull. BEACH
Sulphnmeus Bir... . ala...
svaveolens Linn.
svaveolens Scop.
svaveolens Fr. à
DGG, EEL Cae ane AL are
Syringae Karst.. . . .

Wiel yal. fa! En
Miho ers) ok alleine

sy Je; ek Le, rhone
Mee mie heil ieh ett keine

COTE CA NES OMC

a ape he eue

elle iher rel Vene

tabacina Bull.
tabacina Sow..

ee ee le

SM IRIS 0 ner er,

Pag.
1391 fenacellä Bers. » ait eileen.
75. | tenuissima Weinm. . . . . .,

. tenuissimum Weinm.

. | tephroleucus Fr.

.| terrestris Ehrh. 3
3. terrigenus Karst. . . -
Nestaceust Fir. Dome
.| Thelephora Ehrh.

.| Todei Fr. 4
MIÉOMENtTOS TANT 55 Soo 5 oc
. | tomentosus Krombh.
.|tomentosus Fr... .

.| trabeus Rostk.
4. | Trameta Fr.
MMRrAMEteS Jig) Sm loa: lip
.| Tremella Dill.

.| Tremellodon Pers.
.|tremelloides Bull.
.|tremelloides Karst. SE FSE
MREUCHOPUS) EAS EN 2a
lkenlqveter Er...) a KN
.|tristis Batsch.

. I truncata Schmid.
.| truncata Fr.
maul oes, \Weinmid Sa ge
.|tubaeformis Schaeft.
.|tuberculata Fl. Dan.
.|tuberosus Let.
.| Tubiporus Paul.
.|tumidus Fr.
. | tumulosus Karst.
1 | Bylopllus Karst. cc. SV,
.| Typhula Fr. :

.| Tyrodon Karst. . .

. | udum Fr.
Alumbellatus ir MR

. | unicolor Fr.
MEUrHCAeCola Berk.) 2. eee
LE RAC 01 D Burs sts ea ete

. | vaceinus Fr.
.| Vaillantii De C.

tortus Fr.
torulosum Fr.

ei, Pied When ane
eo) ite; BNI löd elt. FILM

OPEL (eh ae

ee eier dein veda

aii Melle Aa ee ehe

umbrina Alb. & Schw.

. | umbrina Pers. Ar ER
| wana Pers an
. | uncialis Grev. SA END ie
Miuadulata Bolt 2 2 22 ame
. | undulata Hoffm.
Miundulatus Persa. 2 aan

unteolor, Bulls ieee een

opel AC Mek Ma eh Ce ke

Vaceinü Fuck.

256

Pag.
vaporsmus Pers., . sd Ed 33. | violaceolivida Somm.
vanıabılis Riess, weiss M sitive 183::| violaceus Er 0-0.
yariecolor Karsten! eee: 59. | violaceus (Bere... 0e
vauecoloruer., NAN AM 112. | violascens Alb. & Schw.
Vanerata Heu neun Arc 58. | violascens Hr: ER 0
variegata Schrad. 204 „u. 127. | violascens Alb. & Schw... .
variegatus Swartz . 2... 12. | virescens Schum. ... „2.
variegatus Schaeff. 42. | virgata Er... 20
VALS Greve eyed EURE TEEN 32. | viride Alb. & Schw.
VENUS SP ETS MINS EN MERE 32. | viscidus Linn. |. "PPS
weoetusy Eres) Jerk IAE. BURA: 19. |wiscosa Pers. . . RNCS
MWeinmannı, Er. : - 2% nal: 40: |\viscosum Pers. . Release
Weinmannı El en 20. 2: 1122| vitellina)Pers. ~~ yee RENE
VEIDUUSMECT Ss oJ, sate ieee 4. | vitellinulus Karst . . . . . ;
velutina Pers. (2. | vitreus) Pers. .... = SENSE
Velutina; Dew.) 1... ere 446: | vorticosum Er. CSR:
velutinm PES OC OEM 109) vulgaris) Er... 220er
veluhnuS NS OMEN re, . those 70. | vulpinus Er... iit eee
vermieulatalScop-1.04 ud: 172.
vernalis; Weinm. ‚Eu svd le 130. xanthus Er: TEEN
versicolor Jinn: AE MEL 42. | Xerocarpus Karst. XV,
versiforme Er.) | CNE num: 140. | Xylodon Ehrenb. . . IX,
vérsipelis Er... 2.0.08 u 17. | Xylopilus Karst. exe
verticalis Bull... NAN . 194 | Xylostromeus Pers... ...
Wain sayy Har. Wan. ene SEN NES 21. |
villosa Pers el cure 131. | zonatum Batsch. MENT
WENOSA Ders, ears) Mail: 163. | zonatus Nees.
vinlacea Relh: 29 eis, er. 196. |
Svenskt Register.
Pag.

Allman Träfrätare . . . . . 87.)| Kosopp, skön. are
Blomkälssvamp . . - . - 24, 163. | Kosvamp . . . se . - - - .
Björk-TickaHl..., TR Mines. AA. Wefversyampı . - ce
Druf-Fingersvamp . . . . . . 164) Oxtungssvampı . » „are
Bis Pick ayy: rel Ce CN A 265 Ringsopp ¢ olio CRUE
Fnösk-Ticka, utplattad 75. 35 brandoul ERP ser

> ul aleta,, Ne REA RCE 76. 5 Mork ula eee eee
Hidsvampar ex - «Muse eine 148 Rorsopp, bitter = ame
Höggul Fingersvamp. . . : - 164. ai lanande .....
Igelkotisvamp MEN ea nu 92. 59 läcker.. . erg
Korall-Fingersvamp. . . . - . 166. i lömsk: Mas Pen
Korall-Taggsvamp. . . . . - 92. 53 purpurfärgad
Kosoppi.. 1... SUR eee 9: 55 strat eh. | le) meme

i amant aoe ie 10. 5) tidig . . . . : +)

i Man as oes eae 12. en tjock . . 1. ss

5 (DAS OMS es 10. 5 itlig’ >, Se

> Inden). «le jene 13. Taggsvamp, blek . . . . . .

on Skarph aa er IDG # brandgul

Taggsvamp, bräcklig

3 dubbeltandad hy

Male 0

”

Be wansad. . 0...
> ROU en.
6 Sluts ee ice

Bank ut, © får a

Pag.

105 Dickayrutier CRE
OF ee 2, syatveleule ee;
103. are an ur. X
93. ALY DDI) oa cr vai cee
goal. Rrumpetsvamıpı 0 2. a
104. | . n klubblik

AG: Attiksvamp) PNEU

om: wo

Re inti KH)

Ht
År 1 à

Ai
Vaud

UNE

y

ARE

i
UI eh ay
Ney MAM aE

ia
N

à À
HAS

OM Mg
icin
MVA Ve
NL

an