|| FOR THE PEOPLE 
| FOR EDVCATION 
FOR SCIENCE 


L 


LIBRARY 


OF 


THE AMERICAN MUSEUM 
OF 


NATURAL HISTORY 


/ 4 
= 7 f 7 & 
1 
D" BIDRAG 
LE Jan AN 
“oO 
till 


KANNEDOM AF 


FINLANDS NATUR och FOLK. 


Utgifna 
af 


Finska Vetenskaps-Societeten. 


Femtiondesjunde Häftet. 


Helsingfors, 
Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 
_ 1898. 


INNEHÅLL: 


Sverges politik i förhållande till de federativa rörelserna i Tysk- 
land 1650—58, at Hjalmar Crohns . 

Åskvädren i Finland 1895, af A. F. Sundell . e 

Angående medlen att kunna förutsäga nattfrost om ren 
af S. Levänen 5 

Snö- och isförhällandena i Finland: ar 1892, af Weel Heinrichs 


FÉES 


À 


ER “big up 


RECs et 


des POLITIK 


LAND 


DE FEDERATIVA RÖRELSERNA | TYSKLAND 


1650—58. 


dig 


HJALMAR CROHNS. 


È 


IL. 


Ill. 


IV. 


Innehall. 
Sid. 
Planerna vid exekutionsdagen i Nürnberg 1650 om en allmän 
beväpning af de tyska kretsarna. Frägan om kretsbeväp- 
ningen i de västra kretsarna 1650—52 . . . . . . . . I; 
Hildesheimalliansen. Frågan om kretsbeväpningen i nedersach- 
siska och westfaliska kretsen 1651—53. Den brandenburgska 


unionsplanen RS PLAN) NM a NT gy ee motor 
Fragan om riks- och kretsbeväpningen vid riksdagen i Re- 
gensburg. Försöken att genomföra kretsbeväpningen i neder- 
och 6fversachsiska kretsen 1654 ca . . . . . . . . . 145. 
Alliansen i Köln 1654 Konventionen i Frankfurt 1655. 
Förhällandet till de allierade till mars 1657 . . . . . . 204. 


ait 


Planerna vid exekutionsdagen i Nürnberg 1650 om 
en allmän beväpning af de tyska kretsarna. Frägan 
om kretsbevapningen i de västra 
kretsarna 1690 — 52. 


Kongresserna i Münster och Osnabrück hade gjort slut 
på kriget i Tyskland, men fredens lugn skänkte de det icke. 
På de besegrades sida hade man hoppats att förlora mindre, 
på segrarnes att vinna mera, än hvad som skedt var. Det 
skriftligt fixerade resultatet af den långa fredsunderhandlin- 
sen var ett fördrag, åtminstone i någon del aftvunget alla 
partier, fullt af oklarheter och halflösta frågor. Och om ock 
vapnen hvilade, så låg ännu kvar, spridd vida öfver rikets 
område, den brokiga här, som kämpat med i den långa stri- 
den, ingalunda obenägen att ånyo börja sitt blodiga handt- 
värk och utöfvande våldsamheter, så mycket svårare att 
fördraga, som de numera hägnades af den officiella freden. 

Den stora dagen i Münster, den 24 oktober 1648, hade 
dessutom lagt endast den första grunden till pacifikationen. 
Den viktiga frågan att bringa freden till utförande, reglera 
detaljerna för utrymningen och afdankningen, ,de fasta plat- 
sernas evakuation och truppernas exauktoration“, samt många 
andra med den, var ännu olöst. I april 1649 öppnades för 


2 


att afgöra alla dessa frågor på initiativ från svenskt håll i 
Nürnberg ännu en gång en lång kongress med de två högsta 
militära befälhafvarne, Ottavio Piccolomini samt „generalissi- 
mus” Karl Gustaf af Pfalz-Zweibrücken, i spetsen. Både på 
katolskt och evangeliskt hall insåg man för väl, att Sverge 
ej utan egoistiska syften ville bibehålla fredsexekutionen i sim 
hand. Man protesterade, men protesterna blefvo fåfänga. 
Jämte representanter för Frankrike, Vautorte, d’Avaugour, 
de la Court, instälde sig i Närnberg småningom ombud för 
de tyska riksständerna — för det mesta de rutinerade diplo- 
mater, som deltagit i förhandlingarna i Osnabrück och Münster. 
Först efter mera än två ârs arbete kunde kongressen skiljas 
At; och icke ens da voro alla stridiga frågor lösta. Och än- 
nu vid Nürnberg-förhandlingarna har det gält icke blott frå- 
gan om detaljerna af freden, utan den stora frågan om krig 
eller fred öfverhufvud. Mer än en gång röra sig tankarna, 
så snart en större svårighet dyker upp, kring ett möjligt 
äterupptagande af vapnen. 

Hvad som främst var egnadt att gifva anledning till 
oro för riksfredens bestånd, icke blott på den s. k. „exeku- 
tionsdagen* i Nürnberg, utan äfven långt efter den, var att 
kriget mellan Frankrike och Spanien fortfor alt ännu. Stän- 
digt slungade det sina störtvågor in öfver riksgränsen 1 vä- 
ster. Särskildt var det den frankenthalska och den loth- 
ringska frågan, som vållade bekymmer. 

Den kurpfalziska fästningen Frankenthal befann sig alt 
sedan kriget i händerna på en spansk garnison; och Spanien, 
som hade ingen andel i westfaliska freden, vägrade envist 
att utlämna platsen, hvilken var af en viss militärisk bety- 
delse. Riket hade icke makt att frånrycka spanjorerna den, 
och Frankrike fordrade envist en motsvarande plats för sin 
räkning inom rikets område, ända tils fästningen utrymts, 


3 


samt motsatte sig all vidare evakuation, in till dess detta 
skett. Det kurtrierska Ehrenbreitstein föreföll dem mest 
lämpligt som assekurationsplats. Det förvägrades dem, och 
man erbjöd dem i stället riksstaden Heilbronn, men försla- 
get afböjdes på det bestämdaste af fransmännen, emedan den 
redan förut var besatt af franska trupper. I oktober 1649 
återvände kurfursten Karl Ludvig efter långvarig landsflykt 
hem och reklamerade sin fästning för sig. I ändlösa under- 
handlingar försökte man finna en lösning på det svåra proble- 
met; och ännu 31/, år förflöt det efter undertecknandet af 
westfaliska freden, innan spanjorerna kunde förmås att lämna 
orten. 

Ännu i en betydligt vidare krets och i betydligt djupare 
grad stördes rikets lugn genom härtig Karl af Lothringen. För- 
bunden med Spanien, hade han förlorat sitt land till Frankrike 
och blifvit utesluten ur freden, men ännu långt efter den 
fortsatte han, halft flykting och spansk partigängare, halft 
själfständig furste, med djärfhet och betydlig framgång i 
spetsen för en här af 5—6000 m. krigets blodiga värf i gräns- 
länderna mellan Tyskland, Frankrike och Nederländerna. 
Spanjorerna drogo betydlig fördel af hans bundsförvantskap, 
och kardinal Mazarin inlät sig med honom i underhandlin- 
gar, som åtminstone för en tid höllo Frankrike skadeslöst 
för hans egen och hans truppers roflystnad. Gränstrakterna 
af Tyskland däremot voro honom skyddslöst prisgifna. Sedan 
kriget innehade också han ett antal fasta platser inom ri- 
kets område, bland andra det sickingenska Landstuhl, det 
nassauska Homburg och det kurtrierska Hammerstein, och 
för de trupper, som icke lägo inkvarterade i dem, erbjödo 
de rika näjderna på hvardera sidan Rhen det lämpligaste 
tillfälle till plundring och de bekvämaste vinterkvarter. Ef- 
ter att år 1651 såsom bundsförvant till pfalzgrefve Wolf- 


4 


gang Wilhelm af Neuburg hafva deltagit i det jülichska kri- 
get, förenade sig härtigen med prinsen af Condé, också han 
numera en af Spaniens partigängare, för att tidtals operera 
tillsammans med honom. Prinsens armé var ungefär lika 
stark som härtigens. I stället för 5,000 förtryckare hade 
man nu 10,000. Pa belägringar, öfverrumplingar och här- 
jande ströftåg tog det aldrig något slut; oaktadt den officiella 
freden fick man pröfva alla krigets fasor. Om kurfursten af 
Mainz i Frankenthal hade faran i skrämmande närhet, så 
dignade de kurtrierska länderna redan under bördan, och 
kurfursten af Köln hotades i sina lüttichska länder af formlig 
ruin. I februari 1654 tillfångatogs slutligen härtig Karl af 
Lothringen oväntadt i den spanska regeringens namn och 
fördes såsom statsfånge till Spanien. Kort därpå slöts mel- 
lan konungen af Spanien och kurfursten af Köln ett fördrag, 
enligt hvilket alla främmande trupper skulle lämna åtmin- 
stone biskopsstiftet Lüttich. För ett ögonblick tyktes den 
värsta faran öfver.. Men fördraget gälde som sagdt endast 
Lüttich och fästningen Hammerstein, och t. o. m. denna 
kunde först genom en formlig belägring ryckas ur den loth- 
ringska kommendantens händer. Condé hade dessutom icke 
undertecknat det samma. Till värkligt normala fredsförhål- 
landen kommo i själfva värket de västra gränstrakterna i 
riket, först då spansk-franska kriget tog en ända genom py- 
reneiska freden. 

Det tröstlösaste vid alla dessa missförhållanden för de 
olyckliga ständerna i västra Tyskland var, att man af rikets 
öfverhufvud icke kunde vänta det ringaste understöd för att 
afvärja dem. Blott med den yttersta motsträfvighet hade 
den österrikiska grenen af det habsburgska huset låtit påtvinga 
sig den paragraf i det münsterska fredsinstrumentet, hvilken 
förbjöd den samma att vidare understödja den spanska i det 


D 


fortgående kriget mot Frankrike. Och genom hela årtiondet 
mellan den westfaliska freden och den pyreneiska går i 
sjäfva värket en oafbruten kedja af mer eller mindre uppen- 
bara kränkningar mot denna paragraf från Österrikes sida. 
Redan på våren 1650 kunde den franska regeringen med 
hotande påminnelser om att freden var bruten klaga, öfver 
att kejsaren tillät 4,000 m. kavalleri, som licentierats af ho- 
nom och enrollerats af spanjorerna, genomtåga rikets om- 
råde för att deltaga i kampen 1 Nederländerna. Och om 
det ock från österrikiskt håll icke utan skäl svarades, att 
det var emot den tyska friheten, att vilja förhindra trupper, 
som afdankats, från att taga ny värfning hvar det behagade 
dem, så läto dock de ständiga diplomatiska konflikterna re- 
dan förutse ett förnyadt upptagande af kriget. 

Under förhållanden, sådana som dessa, blef ,garantin 
af den så dyrt förvärfvade freden målet och befrielseordet" 
för Tysklands furstar och statsmän under åren närmast efter 
30-åriga kriget. På något sätt måste man säkerställa sig 
för alla de faror, som hotade. Och de politiskt lifaktiga 
bland dem upptogo försöken att värkliggöra denna garanti 
genom gemensam sammanslutning af sina krafter med så 
mycket större ifver, som den VIII:de artikeln i det osna- 
bräckska fredsinstrumentet och en lika lydande paragraf i 
det münsterska uttryckligen tillförsäkrade ständerna full hand- 
lingsfrihet i fråga om att ingå förbindelser både sinsemellan 
och med utländska makter, blott med den inskränkning, att 
de icke finge riktas mot kejsare och rike. 

Redan kort efter fredsslutet framträda på olika håll 
ansatser bland ständerna till ett närmande i större eller 
mindre grupper. På våren 1649 negocierades mellan kur- 
fursten af Mainz, landtgrefvinnan af Hessen och kurfursten 
af Bajern om en närmare förening af riksständerna utan åt- 


6 


skilnad till religion för att befästa freden. 1 januari 165 
planeras en defensiv allians mellan Kurkölu, Kurbranden- 
burg och Pfalz-Neuburg, i hvilken äfven Nederländerna och 
eventuelt Hessen och Braunschweig skulle ingå. Hvardera 
underhandlingen misslyckades, men hvardera bar i sig frukt- 
bringande frön för framtiden. Och hvardera är, så vidt man 
kan döma af de sparsamma meddelandena om de samma, 
uttryck för sin olika riktning inom de federativa rörelsernas 
gebit. I den mainz-hessisk-bajerska planen fullföljes den 
idé, som i allmänhet är förhärskande under de första åren 
efter fredsslutet: idén att uppgiften att finna en värksam 
garanti för frid och säkerhet var att förvärkliga i mer eller 
mindre sträng anslutning till de ,ordinaria media“, som riks- 
författningen, närmare bestämdt rikets kretsförfattning och 
exekutionsordning, gåfvo vid handen. I den köln-branden- 
burg-neuburgska planen framlyser tanken att lösa frågan om 
rikets och eget försvar genom ett förbund af ständerna, obe- 
roende af de band, genom hvilka rikets kretsförfattning sam- 
manslöt eller åtskilde dem — framstegstanken, och den tanke, 
som dominerar de federativa rörelserna i senare hälften af 
den period, hvarom här är tal. 

Alt sedan 1555, då den nya krets- och exekutionsordnin- 
gen upprättades, hade man allvarligt arbetat på rikets riks- 
församlingar att utveckla och förfullkomna dess bestämmelser 
så, att dess afsedda ändamål: att säkerställa riket för imre fara 
och yttre våld, skulle kunna göras till värklighet. Men riks- | 
dagarnas teoretiska lagstiftning i detta afseende hade endast 
till försvinnande liten del kommit till efterlefnad. Dels en 
ojämn maktfördelning inom kretsen: antingen så, att dess 
område var splittradt i ett altför stort antal mindre territo- 
rier med altför underordnade politiska intressen, såsom i den 
schwabiska; eller så, att ett af kretsens ständer helt och 


hållet öfverfiyglade de andra och nedtrykte kretsens poli- 
tiska betydelse till ett minimum, säsom i den österrikiska, 
burgundiska och bajerska; dels politisk och religiös slitning 
inom den, såsom i den öfversachsiska och westfaliska, hade 
städse lagt hämsko på reformerna ’). 

På westfaliska fredskongressen sysselsatte rikets exeku- 
tionsordning i icke ringa grad de församlade representan- 
terna. En för hvardera fredsinstrumentet gemensam para- 
graf ålade kretsarna fredens exekution; en annan stadgade, 
att , kretsarna, för att den allmänna freden så mycket bättre 
matte bevaras, skulle redintegreras“ och att, så snart någon 
början till ny oro visade sig, det som rikskonstitutionerna 
stadgade om dess exekution och upprätthållande oförtöfvadt 
och öfveralt skulle tagas i akt. Dessa artiklar, jämte den 
skyldighet till garanti, som instrumenten särskildt faststälde, 
angåfvo närmast den väg man hade att gå. 

Sverge och Frankrike, „de båda kronorna", -— så kal- 
lade man dem i tidens diplomatiska språk med ett gemen- 
samt namn i deras förhållande till riket, — hvilka främst 
tillkämpat Tyskland freden, hvilkas ord betydde så mycket 
i underhandlingen om den samma, och hvilka redan lagt en 
så mäktig bas för sitt inflytande i Tyskland för framtiden, 
kunde gifvetvis icke blifva främmande för ständernas sträf- 
vanden; Frankrike så mycket mindre, som det direkt intres- 
serade i den frankenthalska frågan och dess fördel på det 
närmaste berördes af Österrikes understöd till Spanien. Den 
ständernas ,garanti*, som här var fråga om, kunde dessutom 
lätt blifva en häfstång för vidare utvidgning af deras infly- 
tande i riket. 


1) Se närmare om förhållandena i den öfversachsiska, nedersach- 
siska och westfaliska kretsen i följ. kap. 


Den franska regeringen har också icke försummat att 
försöka främja de tyska furstarnas sträfvanden och vända 
dem till sin förmån. Ödet ville emellertid, att man i Paris 
under en följd af år efter kongresserna i Münster och Osna- 
bröck icke kunde uppträda med all den styrka i den tyska 
politiken som under fredsunderhandlingen. Redan innan 
fredsinstrumentet undertecknades, utbröt på hösten 1648 
den franska fronden. Henrik IV:s och Richelieus stolta ko- 
nungadöme fick i främsta rummet tänka på att kämpa för 
sitt bestånd; i andra rummet på att upprätthålla och ut- 
vidga Frankrikes maktställning i Europa. Efter en tillfällig 
stagnation på våren 1649 uppflammade upproret under annan 
form på nytt redan hösten samma år, och först efter årslånga 
strider lyckades kardinal Mazarin genom att skickligt be- 
gagna de olika partierna mot hvarandra återställa lugnet. 

För Sverge var undertecknandet af traktaten i Münster 
liktydigt med allmän fred. Dess välde i Tyskland var med 
besittningarna vid Oders, Elbes och Wesers mynningar grun- 
dadt på det sätt, att rollen af de protestantiska makternas 
ledare i norden själffallet tyktes böra tillfalla det. Ty mak- 
tens hela område inskränkte sig icke blott till de omedelbart 
förvärfvade territorierna. Såsom tyskt riks- och kretsstånd 
skulle det hafva sin konstitutionella andel äfven i den tyska 
riksstyrelsens förnämsta organer, där det kunde värka med 
hela tyngden af det inflytande, som dess roll i 30-åriga kri- 
get och dess konungakrona tillförsäkrade det. 

Men Sverges nyvunna ställning motsvarades, också den, 
långt ifrån af tillbörlig inre styrka. Och äfven i Sverges för- 
hållande till riket — såväl i den territoriala begränsningen 
af dess område som i arten af dess maktfullkomlighet inom 
det samma — hade fredsinstrumentet lämnat frågor öppna 


9 


och obestämda, hvilka måste bringas till klarhet +), och hvilka 
voro så mycket svårare att lösa, som man i den nordiska 
kronan på grund af dess föregåenden redan på förhand var 
benägen att se representanten par préférence för eröfrings- 
begäret, våldet och den giriga maktlystnaden. Sverge hade 
därjämte ännu icke mottagit investituren för sina tyska län- 
der. Det kunde under sådana förhållanden förvägras rättig- 
het till säte och stämma vid rikets riks- och kretsdagar samt 
sålunda beröfvas den första förutsättningen för att få spela 
någon som hälst roll i det samma. 

Drottning Kristina behärskades redan sedan en tid före 
fredsslutet af ett svärmiskt begär att bringa icke blott Tysk- 
land till fullkomlig ,,trankvillitet*, utan skänka Europa i dess 
helhet fredens välsignelse. Hennes hufvudsakliga intresse i 
den tyska politiken äfven för en tid efter det samma blef 
att genomföra exekutionen — själffallet att därvid draga den 
största möjliga nytta, — att ordna förhållandena i de ny- 
vunna provinserna samt befästa sin ställning som ,constatus 
imperii*. Att understöda de tyska ständernas sträfvanden 
för sin sammanslutning gick väl ihop med tanken att genom- 
föra och upprätthålla Tysklands fred. Men just för att be- 
fästa sin ställning som medlem af den tyska staten hade 
Sverge — 1 investiturfrågan — intressen att bevaka äfven vid 
hofvet i Wien; och ett närmande till Spanien följde i viss 
mån med nödvändighet af dess kommerciella politik. Hvar- 
ken Kristinas personliga böjelse eller den djupa brytning hon 
under sin regeringstid genomgick i sitt själslif gjorde henne 
egnad att i sitt förhållande till ständerna å ena sidan och 
de habsburgska makterna å den andra välja den väg, som 


1) Frågan om regleringen af gränsen med Brandenburg i Pom- 
mern och förhållandet till staden Bremen. Betydelsen af Sverges kon- 
flikt med den sistnämda se följ. kap. 


10 


varit förenlig med Sverges naturliga ställning i riket. Och 
bäde pä grund af sin uppfattning om hvad som var Sverges 
och hennes rätt och hvad som var Öfverensstämmande med 
dess fördel kom hon i de stridiga frågorna i norra Tyskland 
att intaga en hållning, som icke kunde ingifva förtroende för 
hennes afsikter i riket eller samla dess protestantiska furstar 
omkring henne. 

Kristina bestämdes dessutom i sin politik öfverhufvud 
af personliga och tillfälliga hänsyn. Hon skydde icke att på 
grund af sådana under det sista året af förhandlingarna i 
Nürnberg påskynda exekutionen och Karl Gustafs hemresa 
från Tyskland. Trots all den fasthet, som Sverge visade under 
den westfaliska fredsunderhandlingen att omgestalta den ty- 
ska staten i religiöst och politiskt afseende, i ständerfrihetens, 
protestantismens och sitt eget intresse, spåras med andra 
ord redan under den, och senare mer och mer, alt efter som 
Axel Oxenstierna upphörde att bestämmande invärka på Sver- 
ges tyska politik, en viss brist på enhet och konsekvens, 
en viss likgiltighet för att egna uppmärksamhet äfven åt det 
minsta, som kunde blifva till nytta för framtiden. För de 
tyska furstarna, hvilkas vanmakt och obeständighet man så 
grundligt pröfvat under 39-åriga kriget, hade Kristina för 
öfrigt icke stort förtroende. Och deras hållning i de under- 
handlingar, som så lifligt sysselsatte dem efter westfaliska 
freden, var visserligen föga egnad att höja det samma. 

Karl Gustaf var framför alt en handlingens och svär- 
dets man. Om han ock stått nära att lyckas i sin plan att 
lägga ännu en viktig länk till det svenska väldet vid Öster- 
sjöns södra kust; och om han genom sin segerlycka, särskildt 
sina lysande vapenbragder i Danmark för en tid ätergifvit 
Sverge både dess ,reputation“ hos de tyska furstarna och 
drifvit upp farhågorna för dess öfvermakt t. o. m. till en för 


11 


det samma fördelaktigt imponerande höjd, så saknade han 
dock både håg och tillfälle att värksamt och småningom på 
diplomatins fält säkerställa Sverges ställning i Tyskland, så- 
dan den grundats genom westfaliska freden. Minutiösa ne- 
gociationer, af hvilka frukterna stodo att skörda endast lång- 
samt och i en aflägsnare framtid, voro icke häller hans sak; 
endast där „papper och bläck" kunde tillskynda honom syn- 
bar och snar fördel, var han benägen att sätta sin lit till så- 
dant. För de tyska furstarna ägde han om möjligt ännu 
mindre förtroende än Kristina. 

Men om sålunda Sverge icke intagit den plats i det 
rörliga politiska lifvet i Tyskland efter westfaliska freden, 
som tyktes det beskärd, så har i alla fall den svenska regerin- 
gen icke med fullkomlig likgiltighet följt de tyska ständer- 
nas förbundssträfvanden — därtill var redan bearbetningen 
från intressenternas sida för att indraga den samma i dem 
för stark. För en kortare tid hafva både drottningen, huf- 
vudsakligen för att främja fredsexekutionen, och senare Karl 
Gustaf, när det en gång gälde att frambesvärja alla makter 
till det hotade Sverges hjälp, försökt att befordra dem eller 
skänkt dem sitt understöd; och flere af Sverges bästa diplo- 
mater under deras tid hafva tagit den lifligaste del i dem. 
Just emedan ständernas försök att genom sammanslutning 
af sina krafter skaffa sig den säkerhet och det rättsskydd 
centralmakten vägrade dem, ger Tysklands politiska historia 
efter westfaliska freden dess egentliga karaktär; och emedan 
Sverge här värkade på det område, där förutsättningar gåf- 
vos att säkerställa och befästa den nyvunna mellaneuropeiska 
maktställningen, är dess roll i dessa rörelser icke utan sitt 
intresse. Dess slutliga inträde i Rhenalliansen af år 1658 
har icke häller blifvit utan sin betydelse. 


12 


I öfra Tyskland är det under de första ären och äfven 
senare förnämligast de andliga och världsliga furstarna i 
trakterna af Rhen, där faran var störst, som framträda i de 
växlande underhandlingar, om hvilka här är fråga. Liflig 
del i dem tager kurfursten af Köln, Maximilian Henrik, som 
i september 1650 efterträdde sin farbroder Ferdinand i kur- 
värdigheten, och kurfursten af Trier, Filip Kristoffer (v. Sö- 
tern). En försiktig, senare en bestämdt afböjande hållning, 
intar däremot Karl Ludvig, kurfursten af Pfalz. Mera drö- 
jande följer äfven härtig Eberhard af Würtemberg dem, me- 
dan däremot kurfursten af Bajern, Maximilian, bror till Fer- 
dinand, kurfursten af Köln, och särskildt hans efterträdare 
sedan september 1651, Ferdinand Maria, visa dem icke ringa 
intresse. Ur gruppen af furstar i mellersta Tyskland möta 
här tillfälligtvis redan under rörelsernas första skede — utom 
såsom antydts det landtgrefliga kasselska huset, ända till sep- 
tember 1650 styrdt af Amalia Elisabet — äfven Wolfgang 
Wilhelm, pfalzgrefven af Neuburg. Men den som lifligast 
värkat för en sammanslutning af ständerna i Tyskland, den 
hvars hof, på en kortare mellantid när, under hela perioden 
utgör själfva medelpunkten för underhandlingarna om en så- 
dan, är Johan Filip v. Schönborn, ärkebiskopen af Mainz, 
det heliga romerska rikets kurärkekansler. 

Kallad år 1647 till St. Bonifacii stol, trädde Johan Fi- 
lip med betydlig äregirighet in i den traditionella sfären af 
tysk kurärkekanslerpolitik och upptog med icke ringa ifver 
de försök, som före honom och efter honom gjorts, att höja 
det mainziska ärkebiskopsdömet till ledande makt för de 
tyska ständerna, för att, sedan denna ställning en gång vun- 
nits, få spela en aktiv roll icke blott i den tyska, utan äf- 
ven i den europeiska politikens allmänna angelägenheter. I 
själfva värket blir han snart, troget understödd af sin snill- 


15 


rike, outtröttligt värksamme minister Boyneburg, en af de 
inflytelserikaste politiska personligheter i Tyskland under är- 
tiondena efter westfaliska freden. En allvarlig sträfvan att sä- 
kerställa det härjade Tyskland för vidare väld och olycka är ett 
karakteristiskt drag i hans politik, om också omsorgen att 
skydda ärkestiftets egna landamären spelar en icke obetyd- 
lig roll i den samma. Och för att framgångsrikt kunna afvärja 
faran från de tre stormakter: Österrike, Frankrike och 
Sverge, som hotade eller åtminstone ansågos hota rikets fred, 
tyktes honom en konfederation af rikets ständer, stödd just 
af „de båda kronorna”, och med honom själf, rikskanslern, 
såsom rikets naturliga ledare i spetsen, vara synnerligt 
egnad. Både genom sin ställning och på grund af sin personlig- 
het stod Johan Filip så väl under fredsunderhandlingen som 
på kongressen i Nürnberg i liflig beröring med Sverges och 
Frankrikes representanter, och det räkte icke länge, innan 
han, i sammanhang med förhandlingarna på exekutionsdagen, 
blef i tillfälle att för dem framlägga likartade förslag med 
det, hvarom han negocierade med Amalia Elisabet af Hes- 
sen och Maximilian af Bajern. 

Efter träget arbete hade man i Nürnberg uppnått sitt 
första resultat i september 1649, då man fick till stånd en 
interims-recess mellan Sverge och riksständerna, hvilken fast- 
stälde de principiella grundsatserna för fredsexekutionen. En 
speciell konvention mellan Karl Gustaf och Piccolomini i ok- 
tober reglerade enskildheterna af truppernas afdankning, och 
ännu under höstens lopp öfverfördes två tredjedelar af de 
inhemska svenska regementena till Sverge. Efter en kor- 
tare stagnation i slutet af året stod man i mars 1650 på 
svenskt håll så godt som färdig. Men den franska exeku- 
tionstraktaten dröjde och dröjde; spanjorerna sutto lugnt 
kvar i Frankenthal; och så kommo på våren underrättelserna 


14 


om truppsändningarna af kejsaren frän de österrikiska arf- 
länderna till spanjorernas understöd. Dä uppdyka bland de 
församlade representanterna pà exekutionsdagen planer, om 
att kraftiga ätgärder ändtligen borde vidtagas för att afvärja 
farorna och päskynda exekutionen. Tankar börja röra sig om 
en gemensam beväpning af rikets ständer på grundvalen af 
dess kretsindelning — eine ,, Verfassung“ der sämtlichen Reichs- 
stände; och den nya riksarméns första värf skulle blifva en 
operation mot den spanska besättningen i den pfalziska fäst- 
ningen. 

För Johan Filip hafva trupptransporterna från arflän- 
derna till Nederländerna och Italien, hvilka mellan Frankrike 
och Österrike förebådade ett nytt krig, som naturligtvis när- 
mast hotade Rhen-trakterna, städse utgjort en skräck och 
städse varit en maning att söka stöd för riksfreden hos 
Frankrike och Sverge, ehuru han nog dessemellan icke tve- 
kat att, mera än framstegspartiet i riket ansåg lämpligt och 
fann förklarligt, göra sig till tolk för wienerhofvets intressen. 
Nu, på våren 1650, stälde de österrikiska truppernas genom 
marsch och fördröjandet af Frankenthals evakuation kurfur- 
sten i bestämd opposition mot kejsaren. Under sådana för- 
hållanden mottog han besök af tvänne medlemmar af den 
svenska legationen i Nürnberg. Föranledd af drottning Kri- 
stinas upprepade påminnelser att undanrödja hindret i den 
frankenthalska frågan och i allmänhet påskynda fredsvärket, 
uppdrog nämligen pfalzgrefven åt Georg Snoilsky och Karl 
Gustaf Wrangel, hvilka biträdde honom i underhandlingen 
om exekutionen, att i Wärzburg kommunicera med kurfursten, 
om huru man ändtligen skulle komma till äskadt mål, och på- 
minna honom om den garanti, som fredsinstrumentet påbjöd). 


1) K. G. — K. M. 2 april och K. G. — Sn. 31 mars 1650. Det 
senare bilaga till det förra. [A. 8.] 


15 


I början af april hade Wrangel sin audiens. Johan 
Filip gaf fritt lopp åt sitt missnöje öfver de långsamma för- 
handlingarna. Han såg, anförde han bland annat, intet an- 
nat medel att återvinna Frankenthal, än att ständerna med 
understöd af de båda kronorna ju förr desto bättre samman- 
slöto sig som en man och angrepo fästningen. Själf var kur- 
fursten fast besluten därtill och hade äfven skrifvit och be- 
falt sin gesandt i Nürnberg att göra ett förslag i denna rikt- 
ning; ty ständerna voro förbundna till ett sädant steg i 
kraft af fredsgarantin. För Kursachsen och Kurbrandenburg 
tyktes Johan Filip icke hysa förtroende, men ville de sepa- 
rera sig, follo hans ord, sa kunde de göra det. Han själf, 
Kurpfalz, härtigen af Würtemberg och landtgrefvinnan af 
Hessen skulle åtminstone stå fast vid kronornas sida; och 
att äfven kurfursten af Bajern skulle biträda företaget, där- 
om var han ôfvertygad. Han ansåg därför på det högsta 
nödvändigt, att kronorna i Nürnberg skulle vända sig till 
samtliga ständer och affordra dem en förklaring, huruvida 
de ville hålla den garanti, som fredsinstrumentet stadgade, 
eller ej. Då skulle man snart få se, hvilka som ännu möjli- 
gen voro sinnade att undandraga sig den. På något annat 
sätt såg kurfursten icke, att man kunde nå målet; och det 
fans ej någon annan utväg att få lugn i riket 1). 

För Snoilsky, som några dagar senare samtalade med 
Johan Filip, upprepade denne i hufvudsak hvad han sagt till 
Wrangel. Efter hvad det tyktes den svenske representanten, 
hörde kurfursten och hans råd ,ingenting hällre än tal om 
generalgarantin"”. 

Johan Filip måste bekänna, medgaf han, att det var ett 
farligt företag att på nytt gripa till vapen och göra konun- 


1) Wrangel — K. G. 30 mars 1650. Bland K. G:s — K. M. [A. 5.] 


16 


gen af Spanien till sin fiende, men han fruktade, att om man 
icke gjorde det, så kunde ännu värre saker följa. Han lät 
vidare förstå, att kronorna borde restituera de platser de 
ännu innehade af de ständer, som skulle åtaga sig garantin; 
— däremot ansåg han ej obilligt, att Sverge fortfarande skulle 
innehålla de orter det ännu höll besatta af dem bland stän- 
derna, hvilka ej åtoge sig den. Att kurfursten härmed syf- 
tade på fästningarna i de kejserliga arfländerna, undgick icke 
den svenska representanten !). 

Snoilsky och Wrangel kunde föga svara till Johan Fi- 
lips förslag. Idén om en , författning” af rikets kretsar ?) bör- 
jade emellertid på exekutionsdagen vinna mera och mera 
terräng. Redan sonderade de mainziska, bajerska, lüneburg- 
ska och sachsen-altenburgska sändebuden pfalzgrefven om 
hans åsikt angående den, och om han trodde, att drottningen 
såsom medstånd i riket skulle inträda i den samma à). 

De som icke voro sena att underblåsa ständernas pla- 
ner, voro de franska representanterna. Vid samma tid som 
Johan Filip mottog Snoilsky och Wrangel i audiens, uppvak- 
tades han af det franska sändebudet de la Court; och för 
honom har kurfursten gjort samma förslag som för sven- 
skarne+). Sedan början af 1650 hade visserligen den fran- 
ska regeringen under inflytande af de ånyo utbrutna fronde- 
oroligheterna lagt an på att uttänja underhandlingen i Närn- 
berg för att sålunda uppskjuta afdankningen och förhindra 


1) Sn. — K. G. 3 och 4 april 1650. Bland K. G:s — K. M. [A. SJ] 
Böhmen hade fullständigt utrymts af svenskarna redan under loppet af 
1649; de öfriga österrikiska arfländerna däremot icke. Dudik, Schwe- 
den in Böhmen und Mähren 1640—50. 363 ff. 

2) Den österrikiska och burgundiska själffallet städse undantagen. 

3) K. G. — K. M. 14 maj 1650. [A. S.] 

4) Sn. — K. G. 4 april 1650. [A. 8.] 


spanjorerna att draga nytta af de trupper, som skulle afske- 
das i Tyskland, af hvilka man med alt skäl fruktade, att nya 
skaror skulle öfvergä i spansk tjänst !). Atti alla dess detal- 
jer bringa den frankenthalska frägan, som i sà väsentlig grad 
upptog representanterna på exekutionsdagen, till snabb lös- 
ning, var därför föga önskvärdt för den samma ?). Men att 
ständerna skulle träda i rede för Frankrikes sak gentemot 
Spaniens och Österrikes angrepp på riksfreden, kunde den 
icke hälsa annat än med tillfredsställelse 3). 

Den 16:de och 17:de maj sammanträffade Karl Gustaf 
själf jämte Alexander Erskein, hans högra hand i exekutions- 
underhandlingen, med Johan Filip i Kissingen. Anledningen 
var att ännu en gång rådgöra med kurfursten, om huru ri- 
ket skulle bringas till lugn, exekutionen påskyndas, särskildt 
huru de kejserliga skulle förmås till evakuation af Franken- 
thal och härtigen af Lothringen att frånträda de orter, som 
han innehade inom rikets område, samt slutligen att höra 
kurfurstens uttalande om de mainziska, bajerska, lüneburgska 
och altenburgska gesandternas förslag i Nürnberg. 

Johan Filip sparade icke ord, då han under sina sam- 
tal med Karl Gustaf och Erskein kom in på wienerhofvets 
politik. Det var icke svårt att se, lät han förstå, att Öster- 
rike ästundade att indraga de spanska ,troublerna" i riket. 


1) Odhner, Sverges deltagande i westf. fredskongr. 326—27. 
2) K. G. — K. M. 1 juni, 6 sept. 1650. [A. S.] 


3) Detaljerna af Frankrikes roll i dessa underhandlingar — äf- 
ven frågan, i hvilken grad Frankrike möjligen tagit initiativet till dem 
— måste lämnas därhän. Att Mazarin redan under westfaliska freds- 
kongressen arbetat på ett förbund af ständerna i antihabsburgsk rikt- 
ning för en garanti af freden är kändt. Se om Mazarins förslag härom 
1644 och särskildt Sverges hållning till det samma, af nyare förf. Gail- 
lardin, Hist. du Règne de Louis XIV. I. 420. 


18 


Redan tidigare hade han, kurfursten, rädt till attacken på 
Frankenthal; så skulle kejsaren och konungen af Spanien 
hafva fått klart, att ,status imperii åter en gång ville vara 
fria riksstander“. Vid detta beslut stod han fast alt ännu. 
Kejsarens arfländer borde icke återgifvas honom, förrän han 
bragt freden till värklighet; och framför alt borde han icke 
få bibehålla en större truppstyrka på benen, än exauktora- 
tionsfördraget medgaf honom. 

Därjämte måste, vidhöll Johan Filip, den af „hans egna 
och andra i Nürnberg närvarande ständers gesandter före- 
slagna riksförfattningen 1)“ komma till stånd — och det ännu 
så länge det fransk-spanska kriget räkte. Rikets säkerhet 
och lugn berodde af den; utan den skulle det samma al- 
drig komma till sin frihet. Kejsaren kunde icke ogilla fö- 
retaget, läto de mainziska diplomaterna förstä, ty rikskonsti- 
tutionerna tilläto ju sådant uttryckligen. Och han kunde det 
så mycket mindre, som han icke presterat Frankenthals och 
andra platsers evakuation, och som han emot fredens stad- 
gande så offentligt antagit sig ,det spanska väsendet", att 
han uppstälde hela kompanier och skvadroner i sina länder 
för att sända dem till Spaniens understöd. 

Kurfursten hade egentligen icke utforskat sina med- 
ständer angående ständerbeväpningen och kunde sålunda icke 
veta, om de alla voro af samma åsikt som han. Men han 
ville för att befordra ett så nyttigt företag med det första 
skrifva till kurfursten af Bajern, försöka disponera honom 
för det samma och genom honom hans broder kurfursten af 


1) Något sådant förslag med undantag af hvad som ofvan anförts 
om de mainz. bair. läneb. och altenb. gesandterna omnämner pfalzgref- 
ven icke. Att hela rörelsen främst pådrifvits af kurfursten lider intet 


tvifvel. 


19 


Köln 1). Sa betviflade han icke, att man skulle vinna majo- 
ritet, och att man med allvar kunde gripa sig värket an. 

Hvad de närmare detaljerna af förbundet beträffade, 
så borde om möjligt alla ständer förmås att deltaga i det. 
I hvar och en af rikets: kretsar, den österrikiska och 
burgundiska undantagen, borde upprättas en kassa och sam- 
las en truppstyrka, förslagsvis i alla 8 tillsamman 8,000 m. 
till fot och 5,000 ryttare; i Frankfurt skulle bildas ett för- 
bundsråd af vissa deputerade från hvarje krets; genom detta 
skulle förbundet styras. Armén skulle kommenderas af två 
generaler, en katolsk och en evangelisk, hvilka skulle subor- 
dinera under förbundsrådet. Kurfursten föreslog på de ka- 
tolskes sida Hatzfeldt och på de evangeliskes Wrangel eller 
Königsmarck. Och den förenade hären skulle användas och 
föras mot alla dem, ,som icke ville unna riket dess ro”. Re- 
dan nu, vid afdankningen, om möjligt vid första evakuations- 
terminen ?) borde det hela fås till stand, och det utan af- 
seende på om Frankenthal var restitueradt eller ej. 

Att „den ena och den andra” skulle göra många svå- 
righeter vid planens realiserande, betviflade Johan Filip icke, 
och han yttrade återigen. sina farhågor angående Sachsen och 
Brandenburg. Han lämnade därhän om de skulle inträda. 
Hvad majoriteten beslöt, skulle väl äfven de slutligen se sig 
tvungna att bekväma sig i. I alla fall kunde man ju göra 
räkning äfven på dem hvad kostnaderna beträffade 3). Men 


1) Pa Kurbajern „dem Churcölln folgen würde“, Würtemberg och 
de frankiska ständerna var kurf. säker, säger han vid ett annat till- 
fälle; dock skulle öfriga ständer ,,utan tvifvel följa“. 

2) Den faststäldes genom exekutionsrecessen (se ned.) till 10 juli. 

3) „Wohin aber die Majora giengen, darzue würden Sie sich doch 
endlich auch bequemen müssen, und könte mann auff alle begebenheit 
den regress, wegen auffgewandter unkosten ahn Sie haben“. .... Kur- 


20 


äfven om man icke kunde vinna majoritet för företaget och 
få i gång en sammanslutning af samtliga ständer, så ville han 
som sagdt förena sig med Kurbajern, Würtemberg, Hessen- 
Kassel, närboende furstar och biskopar samt med riksstä- 
derna och de båda kronorna. Han hade så mycket mera an- 
ledning till ett sådant steg, som det var honom bekant, att 
både han och kurfursten af Bajern voro tämligen illa an- 
skrifna!) vid det kejserliga hofvet och därför hade all orsak 
att tänka på sin säkerhet. Och han var „icke blott genom 
rikets traditioner befogad därtill, utan han måste äfven så- 
som kurfurste och director imperii söka rikets välfärd och 
på sitt ämbetes vägnar föra sådana consilia, som kunde vara 
till fromma för fredens befästande och rikets lugnande". 


Men Johan Filip — och här kom en af förklarings- 
grunderna fram hvarför han så utförligt utvecklat sin plan 
för svenskarna — ville, upplyste han, icke gärna vara „en- 


sam auktor“ för företaget, just emedan han redan förut stod 
så illa hos kejsaren, och emedan ständerna, om han komme 
fram med ett förslag i denna riktning, skulle tro, att han 
afsåg ,något partikulart* och fullföljde endast egna syftemål. 
Gjorde däremot kronorna proposition i frågan i Nürnberg, 
så skulle det hela få ett helt annat utseende. Han skulle 
emellertid instruera sina representanter att på behörig ort 
inkomma med tjänlig öfvertalning för att befordra saken. 
Till Nürnberg skulle han i sådan afsikt sända två sina ,hem- 
ligaste rad“. Hvad för öfrigt Sverges roll i förbundet be- 
träffade, så antydde kurfursten, att det vore bäst, om drott- 
ningen inginge i detsamma blott i egenskap af riksstånd; 
därigenom skulle hon förtaga mången misstanken, att hon 
furstens förmodan är, förutsatt att K. G. refererar hans tanke rätt, 


onekligen karakteristisk för hans tro på sin idés realiserbarhet. 


1) „In gar zue schwartzem register.“ 


21 


med sitt deltagande möjligen afsäg endast „continuam belli 
directionem“. Utan drottningens och de svenska gesand- 
ternas vetskap skulle kurfursten emellertid afgöra ingen- 
ting. Och han lefde i den tillförsikt, att Kristina icke 
skulle ogilla förbundsplanen eller undandraga sig ett så 
nyttigt företag, utan fastmer, då den endast och allenast af- 
såg att upprätthålla freden, befordra den samma. Han bad 
pfalzerefven gå ständerna tillhanda i frågan samt före- 
draga planen för Kristina och försäkra henne, att han, 
kurfursten, skulle låta sig angeläget vara att, så länge han 
innehade riksdirektoriet, tillåta ingenting, som vore emot freds- 
slutet eller lände henne och Sverge till skada, utan troget 
handhafva sitt ämbete till det allmännas gagn — det månde 
sedan gå honom efter Guds behag!). 

Det af Johan Filip; framstälda förslaget var ett helt 
program för en allmän riksbeväpning i den af de båda kro- 
norna under fredskongressen så ifrigt förfäktade ständerfri- 
hetens intresse och innebar ett försök att lägga den ännu 
återstående fredsexekutionen i ständernas hand. Udden af 
det planerade ständerförbundet var bestämdt riktad mot 
hofvet i Wien. | 

Man skulle icke behöfva befara att man gjorde Karl Gu- 
staf orätt, om man antoge, att i den utsikt, som kurfurstens 
proposition öppnade till ett förnyadt upptagande af vapnen, 
legat en viss frästelse för honom ?). Men om han erfarit en 


1) Sammanfattning af pfalzgrefvens och Erskeins konferenser 
med Johan Filip och de mainziska diplomaterna (skrifvelsen nämner 
icke hvilka) enligt K. G:s — K. M. 14 maj 1650. [A. S.] Jfr. Pufendorf, 
de reb. Suec. XXII. § 24. 

2) Både samtidens uppfattning och stundom äfven Karl Gustafs egen 
hållning (se t. ex. Sattler, Herzoge v. W. IX. $ 59 — förf. baserar sin fram- 
ställning på den würtembergska gesandtens i Nürnberg depescher — och 


en 


22 


sidan frästelse, måste den snart hafva kväfts af öfvertygelsen, 
att i Johan Filips pätänkta fredsrepublik fans föga rum för 
nya krigiska lagrar, och stäkts af de maningar, som drott- 
ningen redan i slutet af 1649 och särskildt på våren 1650 
riktade till honom att göra slut på der långa traktaten i 
Nürnberg och anträda sin hemresa till Sverge 1). 

Kurfurstens proposition för Wrangel i april om attacken 
på Frankenthal hade icke anslagit Karl Gustaf. Han viste, 
skrifver han till drottningen, att det skulle ställa sig åtskil- 
liga svårigheter för en sådan, och påminner särskildt, att fäst- 
ningen städse kunde undsättas af spanjorerna från Neder- 
länderna ?). Men redan före sin resa till Kissingen tyckes 
han hafva ändrat åsikt, och i ett föredrag för ständerna i 
Nürnberg i början af maj antyder han t. o. m. nödvändig- 
heten af ett angrepp pa den pfalziska fästningen 3). En „par- 
tikular-författning” af de fyra öfverkretsarna „för att förhin- 
dra de fiendtliga exkursionerna från Frankenthal“ var honom 
med ett ord åtminstone senare på våren icke emot À). 


jfr. framställningen nedan) lämna rum för möjligheten, att en viss större 
benägenhet att ingå på kurfurstens förslag, än hans skrifvelser till 
drottningen låta förmoda, hos honom värkligen fans. Antagligare är 
dock, att han affekterat en sådan för att påskynda underhandlingen om 
exekutionen. I betraktande af olikheten i intressen mellan Karl Gustaf 
och Kristina på denna tid (se härom bl, a. Odhner, 324—325) äro 
pfalzgrefvens skrifvelser till henne icke en fullt tillförlitlig källa för 
hans personliga och politiska uppfattning. 

1) Odhner, 324, 327. Gustafsson, Bidrag till historien om drott- 
ning Kristinas afsägelse och riksdagen 1654. Diss. Upsala. 19. 

2) K. G. — K. M. 2 april 1650. [A. S.] 

3) K. G. — K. M. 30 april 1650, [A. S.] Jfr. Pufendorf, de reb. 
Suec. XXI. § 23. Ständernas svar i den form förf. ger det är dock 
att hänföra till tiden efter mötet med kurfursten i Kissingen. 

4) K. G. — K. M. 25 maj 1650. [A. S.] 


23 


Hvad däremot kurfurstens förslag om en allmän beväp- 
ning af kretsarna och hans plan i öfrigt beträffar, sa bär 
pfalzgrefvens skrifvelser till drottningen intet spår af böjelse 
för den; han viste att det icke skulle upptagas utan miss- 
tankar. Och hvad som redan under samtalet med main- 
zarne föranledde honom att yttra allvarsamma betänkligheter, 
var just den afgjordt mot Österrike fiendtliga riktning, som kän- 
netecknade det planerade ständerförbundet. Karl Gustaf var 
väl ense med Johan Filip, om att förbundet skulle förlora 
hela sin betydelse, om äfven Österrike inträdde däri; man 
kunde visserligen låta det ske, lydde resolutionen i Kissingen, 
men mycket bättre vore, om man kunde afhålla kejsaren där- 
ifrån, ty han skulle göra anspråk på direktoriet i det samma, 
och att „anförtro detta åt ett stånd ensamt, skulle falla sig 
betänkligt;" sålunda skulle företagets ,hufvudändamål icke sta 
att uppnå”. Enligt hvad ,häfden i riket bjöd", borde för- 
bundet dirigeras af vissa personer på en viss ort och led- 
ningen af armén öfverlämnas åt därtill särskildt utsedda högre | 
militärspersoner, hvilka ägde att utföra hvad förbundsrådet be- 
slöt. Men detta hindrade honom icke att, sekunderad af 
Erskein, påminna Johan Filip och de mainzska diplomaterna, 
om att rikskonstitutionerna fordrade kejsarens bifall för ett så- 
dant värk, som det man här hade i sinnet, och att man, in- 
nan man skred till det samma, borde försöka de medel, som 
freden föreskef. Drottningen var visserligen förbunden att 
garantera denna, men endast i egenskap af medstånd i riket 
för Pommern, Bremen och Verden. Att bibehålla fästnin- 
garna i de kejserliga arfländerna, „hvarigenom man lätt kunde 
råka i ny vidlyftighet“, skulle utan tvifvel icke vara i drott- 
ningens smak 1) 


1) K. G. — K. M. 14 maj 1650. [A. S.] 


24 


För öfrigt underlät Karl Gustaf icke, skrifver han, att 
under samtalet med kurfursten stärka honom i hans goda 
intention och gifva honom förhoppning om drottningens as- 
sistens; men han tog hans förslag endast „liksom ad refe- 
rendum“ och aktade sig att förbinda sig till något definitivt. 
Han betviflar icke litet, att planen skulle vinna sin fortgang 
»i anledning af ständernas märkbara irresolution och de mäng- 
faldiga svårigheter, som skulle gifva sig för den samma”. Han 
uttalar som sin öfvertygelse, att katoliker och protestanter 
aldrig skulle kunna enas om direktoriet i förbundet, och för- 
slaget om Wrangel var, förmodar han, ingenting annat än 
en indirekt sondering, om drottningen skulle göra anspräk 
på ledningen af det. För sin del har han ej sökt annat 
i konferensen med kurfursten, framhäller han, än göra ett 
slut på den långvariga traktaten och lösa den frankenthalska 
frågan på bästa sätt. Han lämnar frågan om kretsdefensionen 
till sin ort, men det var icke hans afsikt „att synnerligt sys- 
selsätta sig eller uppehålla sig“ med den samma. Så mycket 
mera som den — tillägger han karakteristiskt för sitt sätt att 
se sakerna — „förnämligast afser endast det tillkommande"). 

Att ständerna skulle ,,deliberera och disputera” öfver den 
samma kunde Karl Gustaf i alla fall , väl låta ske“ 2). Och 
innan man skildes åt i Kissingen, enades man om, att pfalz- 
grefven efter sin återkomst till Närnberg i sammanhang med 
de ånyo upptagna försöken att pådrifva exekutionen skulle 
föreslå för ständerna, att fredens fullkomliga utförande borde 
åvägabringas genom en ,särskild författning" 3). I sammanhang 
härmed uppsattes ett förslag till en „articulus securitatis“, 
som skulle införlifvas i den blifvande exekutionsrecessen, och 

1) K. G. — K. M. 14, 25 maj 1650. [A. S.] 

2) K. G. — K. M. 25 maj 1650. [A. 8.] 

3) K. G. — K. M. 14 maj 1650. [A. 8.] 


29 


som eventuelt stälde det slutliga utförandet af exekutionen i 
närmaste samband med upprättandet af den föreslagna krets- 
beväpningen !). Detaljerna af den samma skulle upptagas i 
en birecess. 

Den 19 maj återvände Karl Gustaf till Närnberg, och 
i slutet af månaden skredo de svenska gesandterna att för 
de där församlade representanterna framlägga resultatet af 
öfverenskommelsen i Kissingen. Med energiskt framhållande 
af att pfalzgrefven icke längre kunde uppskjuta sin afresa, 
och att den frankenthalska frågan, vid hvilken evakuationen 
hufvudsakligen häftade, ovilkorligen måste få sin lösning dess- 
förinnan, meddelade de, att generalissimus haft för afsikt att 
skrida till operation mot den pfalziska fästningen. Men eme- 
dan kejsaren liksom öfriga ständer var skyldig att prestera 
garantin och tils vidare icke hade resolverat därtill, så ville 


1) Den omständighet, hette det i artikeln i fråga, att de i riket af 
Spanien och Lothringen besatta orterna ännu ej restituerats till sina 
ägare, hade hittils förhindrat de konfederade kronorna att evakuera och 
afväpna, men då nu ,,die gesambte Chur. Färsten und Stände des Heijl. 
Römischen Reichss in das mittell getreten undt vor guth befunden, 
dissfalss, nach ahnleitung des instrumenti pacis, in eine ordentliche undt 
den Reichss Constitutionibus gemässe verfassung (:wie selbige in einem 
Neben-auffsatz enthalten:) sich zue setzen, und vermittelst deroselben, 
die gäntzliche Execution undt securität im werck zue praestirn: alsso 
ist hierauff, so wohl von Jhr Kaijsserl. Mtt. alls auch von seiten höchst 
gedh. beijder Confoederirten Cronen, bewilliget worden, diessen Haubt 
Resess zue schliessen, und die wärckliche Evacuation und Exauctoration 
abgehandelter massen, allerseits ins werck zue setzen, Jedoch mit 
die versicherung, dass noch ante (lucka) terminum Evacuationis obge- 
melte verfassung der sambtlichen Reichss Stände auff einen gewissen 
fuess gestellet, und gebührender massen eingerichtet werde;“..... 
(Unvorgreiffliches project des Articuli Securitatis im Haubt-Recess 
vorbehaltlich anderer nothwendiger zuefallender erinnerungen). — Bilaga 
till K. G:s — K. M. 14 maj. [A. S.] 


26 


han päminna ständerna om hvad deras eget intresse och deras 
säkerhet fordrade. Rikets kretsförfattning angaf den väg 
man hade att gå; och han ville gärna lämna ständerna alt 
biträde samt öfverlåta trupper åt dem för det ändamål de funno 
för godt att använda dem till. Förrän rikets sekuritet var sä- 
kerstäld, kunde emellertid drottningen af Sverge icke afträda en 
enda plats eller afdanka en enda man. Om däremot stän- 
derna voro betänkta att själfva upprätthålla sin frihet, så 
ville man på svenskt håll genast skrida till evakuationen. 
Man väntade därför ett projekt af dem ,in puncto securi- 
tatis“ och ville sedan yttra sig öfver det samma "). 


Den 30 maj gick man i alla tre rikskollegierna till di- 
skussion öfver propositionen. De flesta voro ense, om att 
kretsdefensionen var ,ett högst important värk". Men utan 
specialmandat, som man var, kunde man icke yttra sig om den 
samma i detalj. Man skulle emellertid på svenskt håll — då 
ju ständerna hade sig rikskonstitutionerna och kretsförfatt- 
ningen väl bekanta — icke tvifla, på att de, så snart de blott 
komme till sin frihet igen, ?) skulle vidtaga tillbörliga åtgär- 
der för sin säkerhet. Generalissimus och de svenska repre- 
sentanterna borde blott uppsätta och underskrifva exekutions- 
recessen, afdanka trupperna och „till hans furstliga Durch- 
lauchts (Karl Gustafs) odödliga ära under ingen pretext längre 
uppskjuta evacuationen“ 3). 

Det halft undvikande svaret var icke ett allmänt lan 


1) Svenskarnes muntliga föredrag för ständerna samt den af det 
mainziska kansliet skriftligt uppsatta och de svenska representanterna 
kommunicerade formuleringen af det samma. v. Meiern, Acta executionis. 
PTS 

2) D. v.s. sluppo bördan af de främmande härarna. 


3) v. Meiern, Acta executionis. II. 276. 


21 


af likgiltighet, för hvad det framstälda förslaget innebar. Ut- 
sikten till en befrielse frän den besvärliga inkvarteringen var, 
redan den, alt för lockande för att icke värma sinnena för 
det samma. Talet bland de församlade representanterna för 
en riksbeväpning i fredens intresse 1) och für en gemensam 
operation mot Frankenthal blef i själfva varket högre och 
hégre?). Den spanska guvernören vidtog redan nödiga an- 

1) Farhågorna att kejsaren skulle göra anspråk på direktionen 
i den samma skymta dock fram äfven här. v. Meiern, Acta executionis. 
II. 279. 


2) ,Ou nous escrit de Nuremberg", berättar en fransk tidning 
från Köln under dat. af 30 maj (hos v. Meiern, Acta executionis, II. 
10) ,,qu’au cas que l’Empereur et le Roy d'Espagne ne donnent en 
bref vne responce favorable pour la restitution de Frankendal, les Estats 
de l'Empire sont tout à fait résolus de l’assieger“. .... Härefter följer 
en redogörelse för „le traité n’aguéres fait à Kitzinguen entre le Gé- 
neralissime des troupes Süédoises et quelques Princes‘, som i det hela 
tämligen troget återger hufvudpunkterna af det. program för en allmän 
kretsförfattning, hvilket Johan Filip framlagt för K. G. i Kissingen. 

„is“ (ständerna), heter det i en senare underrättelse, dat. Nürn- 
ber 7 juni, (v. Meiern, Acta executionis II. 11—12) ,,persistent dans leur 
resolution, de prendre par force non seulement la ville de Frankendal, 
mais aussi les places que les Espagnols et les Lorrains possedent dans 
l’Empire“. .... Den planerade „författningen“ skulle blifva icke blott 
ett medel att afvärja de hotande farorna och förmå Spanien och Loth- 
ringen att påskynda evakuationen, utan äfven föranleda kejsaren 
att inställa sina machinationer ,,und die futura comitia, nach der alten 
gewohnheit des Reichss einzurichten“, reflekterade man. De ständer, 
som icke hade egna trupper skulle använda dem, som voro inlogerade i 
samma krets, och för några månader hålla dem i sin tjänst; och skulle 
hvarje krets („deren inclusive den Baijerischen 8 seindt“) uppställa en 
styrka af 1,500 man till fot och 500 till häst. „Das Directorium wehre 
Chur-oder Fürsten, so Stände wehren, wie hiebevorn observirt, zue com- 
mittirn, oder könte durch Generales, deren der höchste zwar ein Catho- 
lischer, desen Lieutenant ein Evangelischer, die übrige Generales aber 


28 


stalter för att utstå en belägring!). Men längre än till en 
allmän försäkran om sin benägenhet för quaestio an kunde 
ständerna, oaktadt förnyad uppfordran 2) af svenskarna tils 
vidare icke fäs. 

Redan de anspråk, som fransmännen stälde på de blif- 
vande intressenterna i den föreslagna ständerkonfederationen 
voro egnade att väcka betänkligheter angäende lämpligheten 
af den samma. Frankenthal borde angripas oförtöfvadt for- 
drade de, jämte det de vidhöllo, att en motsvarande plats 
skulle inrymmas ät dem pä rikets omräde; de pretenderade 
enständigt en specialgaranti af ständerna för Elsass o. s. v. 3) 
Men det fans dessutom äfven dem, som ansägo sig böra göra 
alt för att förhindra realiserandet af den planerade riksbe- 
väpningen. Till dem hörde främst de habsburgska makterna. 

Resultatet af 30-äriga kriget var för Ferdinand IH. till 
det yttre en icke obetydlig minskning i makt och gränslöst 
härjade länder till det inre. Långt ifrån att hafva uppnått 
det stolta mål, som hans fader eftersträfvat, fann han efter 


von gleichen Religion bestellet, und diesen Generaln auss Jedem Creijsse 
2 Kriegss-Räthe zugeordnet, oder auch von Jedem Creijsse seine militia 
bestellet, .... K. G. — K. M. 25 maj 1650. [A. 8.] Jfr. Theatr. Europ. 
VI. 1047. 

1) Fransk tidning från Worms dat. 5 Juni 1650, (hos v. Meiern, 
Acta executionis. II. 11). 

?) v. Meiern, Acta executionis. II. 280. 

3) v. Meiern, Acta executionis. II. 272, 278, 306, 330 och flerstädes. 

Frägan om en specialgaranti af riksständerna för Elsass och 
Sundgau hade betydligt sysselsatt fransmännen och ständerna redan un- 
der fredskongressen, och en sådan garanti hade t. o. m. i viss mening 
blifvit dem beviljad. (Härom närmare v. Meiern, Acta pacis Westphal. 
VI. 766). För underhandlingen mellan ständerna och fransmännen vid 
den tid, som här är i fråga, synnerligt vidlyftigt material hos v. Meiern, 
Acta executionis. II. (330 ff. 338, 351, 386 f. 402 f. och flerstädes). 


29 


11 ärs regering genom westfaliska freden sitt anseende i 
Tyskland och Europa betydligt försvagadt samt Frankrike och 
Sverge i beräd att taga ledningen af rikets angelägenheter i 
sina händer. I Madrid var man genom det münsterska freds- 
instrumentets 3 $ afskuren frän de österrikiska habsburgarnes 
understöd i kampen mot den farliga rivalen på andra sidan 
 Pyreneerna. Det gälde att göra alt, för att forma wiener- 
regeringen att bryta eller kringgå den, och vid kejsarhofvet 
var man blott alt för benägen därtill. Så mycket mera må- 
ste då alla försök af rikets furstar att med de båda kronor- 
nas bistånd ytterligare skilja de två habsburgska linjerna åt 
af dessa mötas med den bestämdaste gensaga. Så länge pla- 
nerna på en sammanslutning sysselsatt ständerna, hafva också 
Österrike och Spanien utvecklat en liflig värksamhet för att 
motvärka dem; och de hafva icke arbetat utan märkbar 
framgång. Redan nar idén först togs upp i Nürnberg, bör- 
jade strömningen mot den samma från hofven i Wien och Ma- 
drid. Det föreföll främmande", framhöllo på exekutions- 
dagen de kejserliga representanterna Volmar och Crane, att 
man från svenskt hall proponerade frågan om en , författning” 
„dä ju sådant tillkom den romerska kejsaren allena" ; konungen 
af Spanien och härtigen af Lothringen hade ju, förklarade 
de frimodigt, mot riket ingen orsak, hvarför man skulle be- 
höfva befara en invasion af dem eller hafva en riksbeväpning 
af nöden. De ville blott hoppas, att man på svenskt håll 
icke hade något , vidt utseende" i sinnet med sitt förslag !). 

I Johan Georg I, kurfursten af Sachsen, Österrikes va- 
pendragare bland de protestantiska furstarna i Tyskland ?), 


1) v. Meiern, Acta executionis, II. 273, 277. 

2) Se om honom särskildt Auerbach, La diplomatie française et 
la cour de Saxe 1648—1680. 

Genom en belägring af Frankenthal — så uttalar sig Johan Ge- 


30 


hade kejsaren altifrän början en bundsförvant. De mindre 
katolska ständerna ville eller vägade i allmänhet icke träda i 
opposition mot hofvet i Wien; och en bundsförvant var för 
kejsaren ocksä! rikets utarmade tillständ samt de farhägor 
man måste hysa att, genom den jämförelsevis ringa trupp- 
styrka man i alla fall kunde föra i fält mot orostiftarne i 
väster, blott ytterligare reta Spanien och Lothringen och 
kanske just störta riket i sin helhet i krig i stället för att 
rädda det från ett sådant”). 

Fredrik Wilhelm af Brandenburg var å sin sida genom 
frågan om regleringen af gränsen med Sverge i Pommern 
invecklad i en tvist med den nordiska kronan, som gjorde 
honom föga böjd för alla förslag utgående från detta håll. 
Gränsregleringen skulle jämlikt fredskongressens stadgande af- 
göras genom , fredlig öfverenskommelse”. Men den fredliga öf- 
verenskommelsen blef en underhandling, som, förd med ovanlig 
seghet och med många anledningar till förbittring, drog ut 
ända till våren 1653. Både genom sina representanter på 
exekutionsdagen i Nürnberg och genom sändebud till rikets 
furstar bedref kurfursten den mest energiska agitation för 
sin sak. Särskildt lade han an på att bearbeta sinnena, för 
att Sverge icke borde tilldelas investitur för sina tyska pro- 
vinser, innan det gifvit med sig i Pommern ?). På våren 1651 
såg han sig föranlåten att skicka ett sändebud till Wien enkom 


org, enligt hvad Snoilsky vet att förmäla från Frankfurt i februari 1651 
— skulle man endast draga ett antal främmande trupper in i riket un- 
der pretext af undsättning för fästningen. Detta naturligtvis kret- 
sarna till mycket större omak. Sn. — K. G. 8 febr. 1651. [A. S:] 

1) Se t. ex. för härtigen af Würtemberg Sattler, IX. $ 56. 

2) Urk. u. Acten, IV. 877 ff. 887. Jfr. Pufendorf, Frid. Wilh. 
Ul. 33 ff. Malmström, Bidrag till svenska Pommerns hist. 1630—53. 
Diss. Lund. 132 £. 


si 


for att invärka på kejsaren i sådan riktning!). Redan detta 


ol 


närmande var en anledning för honom att icke mera främja 
de rörelser bland ständerna, i hvilka man vid kejsarhof- 
vet säg ett uttryck af direkt fiendtlighet mot rikets öfver- 
hufvud. 

Under sådana förhållanden var på möjligheten att kunna 
genomföra idén om kretsbeväpningen i dess allmänna form 
föga att hoppas. Men ännu fortlefde ifvern för den samma. 
Och genom den hälsosamma invärkan, som den måste utöfva 
på wienerhofvet för att förmå det till medgörlighet i frågan 
om den ockuperade pfalziska fästningen och evakuationen 
i allmänhet?), blef den åtminstone icke utan praktiskt resul- 
tat. Efter diverse förslag och motförslag kom man slutligen 
i medlet af juni till en special-uppgörelse i den förstnämda, 
enligt hvilken kejsaren förband; sig att månatligen bidraga 
till den spanska besättningens i Frankenthal underhåll med 
3,000 Rthlr och ständerna — för att kejsaren så mycket 
bättre skulle blifva i tillfälle ,,att prestera den nödiga seku- 
riteten för Frankenthal samt slutligt upphäfvande af alla till 
det samma fallande kontributioner“ — att för tre månaders 
tid efter exekutionsrecessens underskrifvande bevilja till gar- 
nisonens underhåll in summa 45,000 Rthlr. Inom förloppet 
af nämda tre månader samt efter tillbörligen försiggången 


1) Ork. u. Acten, IV. 890. Jfr. Pufendorf, Frid. Wilh. III. $ 59. 

2) ,Laquelle résolution (ständernas planerade angrepp) a telle- 
ment surpris les Imperiaux, qu'ils ont envoyé prier le Généralissime des 
troupes Süédoises de differer pour quelque temps son voyage de Suède, 
lui promettant de faire en bref des propositions, qui donneroyent des 
moyens infaillibles pour vn prompt accommodement: mais il n'y a pas 
voulu entendre“ .... berättar den franska meddelaren frän Nürnberg 
den 7 juni (©. Meiern, Acta executionis. II. 11—12; se ofvan p. 27 not 
2.), ett pästäende, som i alla fall icke vinner uttrycklig bekräftelse af 
K. G:s skrifvelser. Jfr. Theatr. Europ. VI. 1047. 


92 


evakuation skulle därjämte ständerna, förklarade de, ställa 
sig i en sädan „med rikskonstitutionerna enlig författning“, 
att man genom den samma kunde „manuteneras“ vid freds- 
slutet och säkerställas för hvarje fara‘). 

Den 26 juni undertecknades fredsexekutionsrecessen 
med Sverge i den kejserliga borgen i Nürnberg ?), och un- 
der juli och augusti månaders förlopp afdankades eller bort- 
fördes de i svensk tjänst stående trupperna i Tyskland 3). 
Den 2 juli skredo äfven fransmännen motvilligt att göra 
upp den definitiva öfverenskommelsen +) med de kejserliga. 
Sin fordran på en assekurationsplats hade de redan tidigare fått 
lof att uppgifva och likaså sina anspråk på en specialgaranti 
för Elsass. Åt kurfursten af Pfalz öfverläts däremot riks- 
staden Heilbronn för den tid, som Frankenthal skulle hållas 
besatt af spanjorerna ?). Men i en särskild resolution, daterad 
samma dag som den franska exekutionsrecessen, återhämtade 
ständerna gentemot Frankrike, med fastslående af de franska 


1) v. Meiern, Acta executionis, II. 301. Jfr. Theatr. Europ. VI. 1048. 

2) Trykt hos Dumont, Corps Universel. VI. 1. 549 ff. och fler- 
städes. Någon birecess upptagande frågan om , författningen", såsom i 
Kissingen planerats, fogades icke till den. Och icke häller i hufvudre- 
cessen intogs något särskildt omnämnande af en sådan. Man nöjde sig 
med att utsträcka såväl det, som stadgats i fredsinstrumentet om ge- 
neralgarantin i allmänhet, som särskildt hvad dess XVII artikel inne- 
höll om ,ratifikation, konfirmation, fasthållande och säkerställande“ af 
fredsslutet äfven till den nu uppsatta recessen. 

3) Endast i Hinterpommern och Vechte kvarstodo svenska gar- 
nisoner. Den sistnämda fästningen inrymdes Sverge såsom säkerhets- 
plats för en summa af 150,000 rdr, som ännu återstod af satisfaktions- 
medlen från de rhenska kretsarna. 

4) Dumont, VI. 1. 562 ff. 

5) Se om underhandlingen och öfriga detaljer af öfverenskommel- 
sen med kurf. af Pfalz bl. a. v. Meiern. Acta exec. II. 274 ff. Haüsser, 
Gesch. der Rheinischen Pfalz. II. 590 samt executionsrecessen. 


33 


representanternas medgifvande i fragan om säkerhetsplatsen, 
sitt tidigare for de kejserliga och svenskarna proklamerade be- 
slut att tre mânader efter fullständig evakuation prestera en 
tillbörlig „garanti“ af rikets fred 1). 

Man hade säledes ändtligen kommit till ett resultat, 
om ock frägans definitiva lösning var uppskjuten till den 
närmaste framtiden. 


De sista dagarna af juli afreste Karl Gustaf frän Nürn- 
berg 2), sedan han uppdragit åt Wrangel ledningen af den äter- 


") Sedan de franska gesandterna, hette det i den, förklarat sig 
afst& frän en säkerhetsplats för Frankenthal „et id ipsum (Fran- 
kenthal) in fide & Guarantia Ordinum Imperii constituant, ad quam 
etiam Sacri Romani Imperii Electores, Principes & Status se paratos 
& obligatos solenni in tribus Imperii Collegiis firmato Concluso jam 
ante 7 ejusdem (juni; i aktstycket följes den gamla stilen) resolverunt, 
quod & non modo Sacrae Caesareae Majestatis, sed & ambarum Corona- 
rum Dominis Legatis intimatum fuit: Ideo Sacri Romani Imperii Ordi- 
num Legati & Deputati confirmato priori Concluso declarant & promit- 
tunt, quod pro securitate & conservatione Pacis intra trium Mensium 
spacium a die factae Exauctorationis & Evacuationis, nec non praesta- 
tionis eorum, quae Coronae Galliae ex Instrumenti Pacis dispositione & 
Conventione incumbunt, secundum Recessum hodie hic subscriptum 
computandorum Guarantiam Instrumento Pacis conformem ex Sacri 
„Romani Imperii Constitutionum praescripto praeparabunt, propter de- 
tentiones locorum vigore Pacis restituendorum, violentas invasiones at- 
que excursiones in Terras Imperii, & omnium, quae in Instrumento Pa- 
cis continentur, sinceram & realem executionem, dictamque Guarantiam 
elapso illo trium Mensium Termino sine ulla ulteriori mora praesta- 
bunt contra quoscunque, quatenus opus fuerit, praecipue vero, ut loca 
detenta quantocyus restituantur, & invasiones omnes seu incursiones 
militares arceantur“. — („Conclusum wegen der Guarantie denen Frantzö- 
sischen versprochen“. v. Meiern, Acta executionis. II. 408). 


2) K.G. — K. M. Erfurt 20 juli 1650. [A. S.] v. Meiern, Acta 
executionis. II. 628. 


94 


stäende militära exekutionen samt ät Bengt Gabrielsson Oxen- 
stierna Ööfvervakandet af restitutionsväsendet. Snoilsky kvar- 
dröjde i Frankfurt för att uppbära de satisfaktionsmedel för 
Sverges räkning, som ännu icke inlevererats frän de rhenska 
kretsarna ?). i 

I en skrifvelse daterad 18 juni hade pfalzgrefven mot- 
tagit svar pa sin redogörelse till drottningen för Johan Filips 
förslag. Och svaret uttalade ungefär samma uppfattning som 
den, för hvilken han gjort sig till tolk i sin berättelse om 
det samma. Kristina hade funnit de öfver fredens exekution, 
den allmänna garantin och en „stark författning” förda „dis- 
kurserna och consilierna* goda nog, där de eljes vore „de 
tempore" och hade varit hållna ett eller halftannat år tidigare, 
och samtliga ständer då gjort en författning, genom hvilken 
kejsaren hade tvungits att genast exekutera freden. Men att 
nu komma med sådana planer, sedan alt stod på slutet, fann 
hon med sina saker ingalunda „compatibelt‘“. Ej häller fann 
hon rådligt att bibehålla de befästa platserna i kejsarens arf- 
länder, till dess företaget kunde blifva satt i värket, så mycket 
mindre som man var tämligen oviss om ständernas böjelse 
för det samma och , många dokumenter“ funnos till deras 
irresolution. „Och äre Wi", slutar hon, ,,därför med E:s 
Kärl:t af en i allo lika resolution och mening, nämligen fast 
bättre och rådligare vara att göra utan vidare förhalning 


1) Odhner 328, 329. Se ofvan p. 32 not 3. 

Pfalzgrefven synes icke hafva efterlämnat någon skriftlig order 
för Oxenstierna om hans hållning i frågan om kretsbeväpningen. Åtmin- 
stone innehåller ett memorial, dateradt Erfurt 23 juli (2 augusti), hvil- 
ket skulle utgöra ledning för Oxenstierna i allmänhet, ingenting om den 
samma. Memorialet i koncept i saml. ,Nürnbergska protokoll och hand- 
lingar". [A. S.] 


a and 


3D 


och tidspillan en ände på denna traktaten“ 1). Vid samma 
tid som hon afsände sitt bref till pfalzgrefven, yttrade hon till. 
en af de främmande makternas representanter ?) vid sitt hof, 
att hon — för att använda hans eget målande referat af 
hennes ord — fann, ,que cette machine", d. v. s. just den 
planerade kretsbeväpningen, ,,serait difficile à monter, plus 
difficile à mouvoir, aisée à rompre et dont les débris servi- 
raient contre les propres inventeurs" 3). 

Kristinas misstankar om ständernas irresolution vunno 
blott altför snar bekräftelse. De tre mänaderna gingo förbi, 
utan att Frankenthal evakuerats, och — utan att nägon krets- 
defension kom till ständ. Och knappast kan det ju förväna, 


1) R. R. — K. G. 8 juni 1650. [A. S.] Jfr. Pufendorf, de reb. 
Suec. XXII. § 24. 

Att pfalzgrefvens innehällsrika skrifvelse af den 14 (24) maj skulle 
väcka en viss uppmärksamhet i Stockholm är själffallet. Skrifvelsen är 
för öfrigt — pätagligen i kansliet efter mottagandet —- försedd med 
marginalrubriker och täta kursiveringar. Den 17 juni upplästes den 
samma i rådet. Huruvida den gifvit anledning till någon diskussion 
lämnar protokollet icke upplysning om. Rädsprot. [A. S.j 

2) Chanut; se om honom längre fram. 

3) Chanut — de Brienne 18 juni 1650. Suède Vol. XIV. [A. P.] 
Jfr. Memoires de ce qui s’est passée en Suede... depuis l’année 
1649 jusques en l’année 1652 . . . tirez des depesches de M. Chanut 
... par P. Linage de Vauciennes. (,Mémoires de Chanut“). II. 61. 
En jämförelse — dock endast för sa vidt det gäller framställningen af 
Sverges och Frankrikes ömsesidiga hällning till hvarandra och till de 
rörelser i Tyskland, om hvilka här är fråga, och för sa vidt af L. de V. 
använda skrifvelser och aktstycken kunnat påträffas — af Chanuts korre- 
spondens till Brienne i utrikesministeriets arkiv i Paris, där en stor del 
af den samma numera förvaras, med memoirerna, har visat en tämligen 
trogen Öfverensstämmelse af de senare med den förra. Jfr. Weibull, 
Om Mémoires de Chanut, Svensk hist. tidskr. VII. 49, 151 ff. VIII. 1, 
131 ff. 


36 


att man nu, sedan fredsexekutionen i hufvudsak genomförts, 
åtminstone i de delar af riket, där den ,,sa dyrt förvärfvade“ 
och länge saknade freden redan började vinna insteg igen, 
eller på de håll, där man lystrade till ingifvelserna från hofvet 
i Wien, tvekade att ånyo taga vapen i hand för de lidande 
medständerna i rikets västra del — kanske med risk att just 
därigenom indraga kriget i riket ännu en gång. Att man 
genom den planerade ständerbeväpningen i nämnvärd grad 
skulle kunna påskynda eller lyckas genomdrifva den fullstän- 
diga lösningen af de frågor, som alt ännu sysselsatte exeku- 
tionsdagen, hade man dock föga anledning att hoppas. 

Ännu voro i alla fall planerna på en allmän riksbeväp- 
ning icke helt och hållet bortlagda ens i Närnberg; och den 
„partikularförfattning“ af rikets västra kretsar, om hvilken 
förhandlingar redan en tid pågått, betraktade man, åtminstone 
vid den tid, då en sådan slutligen bragtes å bane, efter hvad 
man uttryckligen officielt förklarade, endast som ett slags för- 
beredelse för ,,en vidare anstalt circa manutentionem et exe- 
cutionem pacis af hela riket eller samtliga dem, som voro inne- 
slutna i freden‘“ 1). På riksdagen i Regensburg 2!/, år senare 
upptogos planerna om en allmän beväpning af rikets kretsar 
med förnyad ifver. 


Om man under sommaren i den frankenthalska frågan fått 
en öfverenskommelse till stånd, som ingaf förhoppning, om att 
excesserna af besättningen i den ockuperade fästningen åtmin- 


1) Kopp, Association derer vorderen Reichs-Craysse. Beilage II. 
Theatr. Europ. VII. 3. 


(SL) 
] 


stone för en tid skulle upphöra, sä var faran frän de lothringska 
och spanska trupperna pä gränsen mot krigsskädeplatsen kvar 
i hela sin vidd. Under loppet af juli inlupo klagomäl üfver 
deras härjningar af den allvarsamma art, att man frän main- 
ziskt häll med päminnelser om det till Sverge och Frankrike 
afgifna löftet änyo ansäg sig böra börja en kraftigare pä- 
tryckning för gemensamt värksamt motstånd +), Annu en gång 
proponerades frågan om generalgarantin i alla tre rikskolle- 
gierna, men återigen ursäktade sig de närvarande ,,defectu 
mandati‘ 2). Den 30 juli kom man i alla fall så långt, att 
man uppdrog åt kurfursten af Mainz att uppmana medlem- 
marna af kur- och öfverrhenska kretsen liksom äfven andra 
närboende kurfurstar och ständer att träda samman för att 
närmare öfverenskomma om medel och utvägar för sin säker- 
het). Redan i augusti utskrefs en kretsdag för den öfver- 
rhenska kretsen i Worms. Här beslöts, att man inom kret- 
sen skulle uppställa en truppstyrka af ungefär 2,000 m. samt 
försöka förmå äfven andra kretsar till likartad rustning; när- 
mast skulle man underhandla med den kurrhenska om gemen- 
sam defension *).. I november öppnades i Frankfurt en för- 
samling af den sistnämda. . 

I synnerhet städerna i de båda kretsarna voro ifriga för 
förbundsidén; i 6fverrhenska kretsen skyndade de att lata 
instruera sina sändebud för underhandlingen med de kur- 


1) vw. Meiern, Acta executionis. II. 629, 634 ff. 

2) B. 0. — K. G. 20 juli 1650. [A. S.] 

3) Kopp, Beilage II. Theatr. Europ. VII. 2. Köcher, Gesch. v. Han- 
nover u. Braunschweig. 21. Joachim, Entwickelung des Rheinbundes. 3. 
Jfr. v. Meiern, Acta executionis. II. 637, 645 ff. 

*) Recessen trykt hos Kopp, Beilage I. Jfr. Köcher, 21. Joachim, 
4. Kopia af recessen medföljer B. O:s — K. G. af 1 okt. 1650. [A. S.] 


38 


rhenska !). Af de kurfurstliga ständerna i kurkretsen var det 
utom Johan Filip af Mainz främst kurfursten af Trier, kur- 
fursten af Pfalz samt den nya kurfursten af Köln, Maximilian 
Henrik af Bajern, som arbetade för den samma2). Enligt de 
mainziskes påstående är Filip Kristoffer t. o. m. att betrakta 
som ,,primus auctor et motor“ for det hela. Men ocksa här fun- 
nos redan fran början de, som hyste betänkligheter för före- 
taget, och de fyra kurfurstarna hade svårt att komma öfverens?). 
En del af ständerna i 6fverrhenska kretsen vidhöllo, att genom 
en sådan „armatur“ ett så starkt motparti lätt kunde väckas, 
att icke ens fyra eller fem af kretsarna med deras ruinerade 

tillgångar kunde halla stången mot det*). Johan Filip och 
_ ifrarna >) fälde emellertid icke modet; om den ena och den andra 
icke ville bidraga med sin kvot, så skulle man, upplyste de, 
yl enlighet med rikskonstitutionerna och kretsordningen nog 
veta att hämta den hos honom" 6). Och deras förhoppningar 
tyktes krönas med framgäng. I december infann sig i Frank- 
furt en deputation fran 6fverrhenska kretsen for att under- 
handla med kurkretsens dar församlade representanter och 


1) Sn. — K. G. 21 jan. och 19 april 1651. [A. S.] 

Snoilskys och Oxenstiernas korrespondens till drottningen — lik- 
som föröfrigt en icke ringa del af den diplomatiska korrespondensen till 
regeringen under Kristinas tid — saknas i svenska riksarkivet. Luckan 
fylles i alla fall, hvad Sn. och B. O. vidkommer under dessa ar, genom 
deras skrifvelser till pfalzgrefven. Med Oxenstiernas korrespondens till 
denne följa för öfrigt en del af hans relationer till drottningen i afskrift. 

2) Joachim, 5; Sn. — K. G. 8 febr. 1651. [A.8.] Sn. nämner dock 
egendomligt nog endast de tre fürstnämda. 

3) Sn. — K. G. 8, 22 febr. 1651. JA. S.] 

4) Köcher, 21. 

5) Enligt Snoilskys påstående i alla fall representanterna „för de 
flesta af de öfriga ständerna“. 

6) Sn. — K. G. 8 febr. 1651. JA. S.] 


9 


(sb) 


vinna deras „högnödiga medvärkan till en värklig kretsde- 
fensionsförfattning‘ 2). 

Berättigade farhägor för att härtigen af Lothringen skulle 
taga vinterkvarter pä rikets omräde; de „exorbitanta pressu- 
rerna af besättningen i Frankenthal, som sedan upphörandet 
af kontributionerna till fästningen — af hvilka för öfrigt en- 
dast en ringa del influtit, — börjat med förnyad styrka 2); 
valdsamheterna af den pfalziska besättningen i Heilbronn >), 
i hvilken man skaffat sig ett nytt plågoris på halsen: alt detta 
gjorde, att det öfverrhenska förslaget om en allians mellan de 
båda kretsarna i allmänhet mottogs med bifall; endast om de 
respektiva kontingenterna hade man svårt att komma öfverens. 
De sista dagarna i året utfärdades en inbjudning från de 
två kretsarna till den schwabiska, frankiska och westfaliska 
att genom delegerade deltaga i diskussionen om den före- 
slagna sammanslutningen för gemensamt försvar +). 

Det visade sig emellertid, att man i den schwabiska och 
frankiska kretsen icke kunde räkna på mycket medhåll. I den 
frankiska ifrade i synnerhet Wärzburg, Bamberg och Culmbach 
for defensionsplanen °), men för öfrigt var intresset tämligen 
lamt. Man lofvade i alla fall sända en deputation till kon- 
ventet i Frankfurt). Schwabens katolska ständer voro ej 
benägna att biträda; och äfven härtig Eberhard ansåg sig, redan 
innan han mottagit inbjudningsskriften, böra rådfråga sina tros- 
förvanter i nedra Tyskland, omgifven som han var af katolska 


1) Joachim, 5. De üfverrhenskes proposition följer som bilaga 
till B. O:s. — K. M. 10 dec. (kop.) och Sn:s — K. G. 7 dec. 1650. [A. S.] 

2) v. Meiern, Acta executionis. II. 806, 807. 

3) v. Meiern, Acta executionis. II. 752, 773. 

+) Joachim, 5. 

5) B. 0. — K. M. 12 nov. 1650, 7 jan. 1651 (kopp.). [A.S] 

6) Sn. — K. G. 22 febr. 1651. [A. S.] 


40 
ständer, huru han skulle förhålla sig i den viktiga frågan 1). 
Äfven i westfaliska kretsen förspordes icke något allmännare 
intresse för saken ?). 

Fransmännen gjorde hvad de kunde för att animera stän- 
derna 3). För Frankrike var äfven en mindre omfattande 
association af furstar för att förhindra dess fiender att draga 
nytta af de rika tyska gränstrakterna, för att lägga band på 
Österrikes truppsändningar till Nederländerna och för att i 
allmänhet bilda en motvikt mot kejsaren, af altför stor bety- 
delse, för att det icke skulle göra alt för att främja en sådan. 
Och det hade så mycket mera anledning därtill, som nya 
truppkårer från de kejserliga arfländerna under sommaren 
afgingo till spanjorernas understöd i Flandern ?). Kort efter 
det konventet i Frankfurt sammanträdt, begaf sig d’Avatigour 
dit). Men redan tidigare, särskilda gånger under sommaren 
och hösten, gjorde han resor till Mainz ®), bland annat för 
att vidtala Johan Filip både angående Österrikes ofvannämda 
upprepade „kontraventioner“ mot fredsslutet och i den fran- 
kenthalska frågan. Och samtidigt afgingo skrifvelser, kryd- 
dade med de öfliga antydningarna, om att den franska rege- 
ringen var fullt berättigad att i gengäld ånyo börja kriget i 
Tyskland, till rikets furstar för att klaga öfver dem”). Pä 


1) Köcher, 22. 

2) Om pfalzgrefven af Neuburg se nedan p. 46 och Joachim, 12 ff. 

3) B. 0. — K. G. 29 okt. 1650. [A. S.] 

4) Franska tidningar från Frankfurt 4 juni, 2 sept. 1650; hos v, 
Meiern, Acta executionis. II. 11, 23. Jfr. 272, 697. 

5) B. 0. — K. M. 26 nov. 1650 (kop.). [A. S.] Jfr. för Vautorte 
Négociations secrètes touchant la paix de Münster et d'Osnabrück. . . 
111. 539. 

6) Sn. — K. G. 30 aug. 1650. [A. 8.] 

7) Négoc. secr. III. 542, 548, 549. Kopp, Beilage II. Theatr. Europ. 
VII. 2. Joachim, 4. 


41 


vären 1651 cirkulerade redan rykten om en liga mellan de 
katolska ständerna och Frankrike!). Men i själfva värket 
hade man på franskt håll ingen orsak att glädja sig öfver 
ständernas hållning. Man märkte snart, att man både i an- 
ledning af de tyska furstarnas utarmade tillstånd, i anledning 
af läget på den spansk-franska krigsskådeplatsen och i anled- 
ning af läget inom Frankrike själft hade föga att hoppas ?). 
Både af sistnämda skäl och för de värfningar, som den fran- 
ska regeringen själf så ifrigt arbetade för i Tyskland ?), ansåg 
sig t. o. m. Vautorte uttryckligen böra afråda från altför häf- 
tiga protester mot hofvet i Wien +). 

Gängen af ständernas förhandlingar följdes i Frankfurt 
af Snoilsky 5) och i Nürnberg af Oxenstierna. Upprepade 
gänger anhöll man redan under hösten hos dem om Sverges 
rekommendation" för defensionsvärket 6). Men i synnerhet 
mot slutet af 1650, dä ständerna med ökad energi började 
drifva på det samma, gjorde man ständiga försök att indraga 


1) Köcher, 36. 

2) Négoc. secr. III. 546. 

3) Särskildt lade man som bekant på franskt håll an på att få af 
de licentierade svenska trupperna i sin tjänst. Källmaterial i frågan bl. a. 
i Lettres du cardinal Mazarin . . . publiées par Chéruel, IV. 617, 624, 
635. I Mémoires de Chanut återkommer framställningen upprepade gån- 
ger till underhandlingen härom. 

*) „Les actes de cette nature sont des commencemens de quérelles, 
et de rupture: c’est pourquoi le plus foible ne doit jamais les commen- 
cer, quand l'utilité n’en est pas manifeste“. Vautorte — de la Court och 
d’Avaugour, Négoc. secr. III. 544. 

5) Sn. — K. G. 26 aug. 1651 och flerstädes. [A. S.] Sn:s skrifvel- 
ser äro i alla fall under sensommaren till hufvudsaklig del uppfylda af 
redogörelser om underhandlingen angäende satisfaktionsmedlen. Om krets- 
dagen endast några korta notiser särskildt i brefven af 26 och 30 aug. 

6) B. O. — K. G. 1 okt. 1650. [A. S.] 


42 


de svenska representanterna i underhandlingen. Den bajerska 
gesandten lät Oxenstierna förstå, att man med så mycket 
större ifver måste drifva på „garantivärket‘, emedan det be- 
rättades såsom trovärdigt, att man i Wien var i ifrigaste 
värksamhet !) med att i största hast återigen sända några 
tusen man till Spaniens tjänst i Nederländerna, ,, hvilket så- 
väl i anledning af genomtågen som andra riket däraf hotande 
attentater väkte naturlig ombrage“?). Men främst var deti 
alla fall kurfursten af Mainz och hans män, som ånyo lade 
an på att lifva den svenska regeringen för att understöda 
ständerna. Medan Johan Filip själf redan på senhösten be- 
gifvit sig till Würzburg — såsom det hette för att under 
underhandlingen vara på ett lämpligt ställe, ,,loco intermedio“, 
mellan Nürnberg och Frankfurt 3) — framhöllo hans repre- 
sentanter *) för Oxenstierna med uttryck af alldeles „särskild 
konfidens‘‘ den oundvikliga nödvändigheten af , garantin". 
Kurfursten sökte visserligen sitt privatintresse i den, hette 
det, men äfven „bonum publicum“. Hufvudändamälet var, att - 
man skulle slippa de utländska trupperna. Det varicke skäl, 
läto de mainziska ministrarna förstå, att lämna huset Österrike 
en altför ,,absolut disposition" i riket, ty man såg tydligt, att 
det var dess plan att först betvinga de evangeliske och sedan 
försöka sig på katolikerna >?). 

Under det Oxenstierna bearbetades i Närnberg, uttrykte 
i Frankfurt Vorburg, Johan Filips würzburgske kansler, un- 
derstödd af de ,,vilaffektionerade“ bland ständerna, för Snoilsky 


1) „in eusserster Bearbeitung begriffen“. 

2) B. 0. — K. M. 7 jan. 1651 (kop.). [A. S.] 
3) B. 0. — K. M. 12 nov. 1650 (kop.). [A. 8.] 
+) B. O. nämner icke hvilka. 

5) B. O. — K. M. 7 jan. 1651 (kop.). [A. S] 


43 


den förhoppning, att han snart skulle få i uppdrag?) att i 
kronan Sverges namn understöda de goda consilierna vid det 
där pågående konventet. Åtminstone borde en sådan legiti- 
mation ankomma, till dess de kejserliga sändebuden skulle 
hinna dit?). De båda kronornas och rikets sekuritet berodde 
på, att man icke lät separera sig. Och emedan förhållandena 
i Frankrike för närvarande icke stodo så alldeles väl, så rik- 
tade man närmast och mest sina blickar på Sverge. Skulle 
ej Sverge och Hessen-Kassel göra sitt bästa, så var ingenting 
att hoppas af generalgarantin 3). Men en del af ständerna tvif- 
lade på, att Sverge synnerligt skulle bry sig om att antaga 
sig denna sak. Det vore därför af särskild vikt, att någon i 
drottningens namn skulle animera dem 4). 

Till mainzarnes och ständernas öfvertalningar lade frans- 
männen sina ©). Kristinas tidigare hållning utgjorde emellertid 
ingen maning för de svenska representanterna till lifligare 
deltagande i förhandlingarna; och någon vidare order af 
henne hade de icke mottagit. De kunde under sådana förhål- 
landen i allmänhet hålla sig endast ,in unverbindlichen 
terminis“, förklara, att de icke mottagit något specialuppdrag 
i frågan, men att de viste Kristinas afsikt vara att bringa 
Tyskland till fullständig fred 5. De hade för öfrigt så 
mycket mindre anledning att träda ständerna närmare, som 
de icke häller för egen del voro obetingadt benägna att un- 


1) „einige Gewalt, wie seine Formalia gelautet“. Sn. — K. G. 
7 dec. 1650. [A. S.] 

2?) Sn. — K. G. 8 febr. 1651. [A. S.] 

3) Sn. — K. G. 22 mars 1651. [A. S.] 

+) Sn. — K. G. 7 dec. 1650, 22 mars 1651. [A. S.] 

5) B. 0. — K. M. 10 dec. 1650 (kop.). [A. S.] 

6) Sn. — K. G. 7 dec. 1650; B. O. — K. M. 3, 10 dec. 1650; B. 
O. — K. M. 7 jan. 1651 (kopp.). [A. S.] 


44 


derstöda planerna om kretsdefensionen. I synnerhet Oxen- 
stierna har hällit före, att om den samma kan talas „bäde 
pro et contra“. Kretsarna, som ifrade för den, saknade, ansåg 
han, alla medel att ställa sig i värklig försvarsenlig position 
och skulle lida af den allmänna osäkerheten lika mycket som 
förut. Han päminner, att det t. o. m. kunde vara riskabelt 
att inläta sig med de katolske: det skulle kanske ädraga drott- 
ningen de evangeliskes misstro. Det kunde ju vidare hända, 
att katolikerna fullföljde endast egoistiska syften med sitt 
armerande. Drottning Kristina intresserade dessutom i frågan 
„in duplici qualitate“, både såsom suverän drottning och sä- 
som medstånd i riket; det behöfdes därför både i sättet för 
underhandlingen och i hållningen i själfva frågan !) betydlig 
försiktighet och öfverläggning ?). 

Särskilda gånger riktade emellertid de svenska represen- 
tanterna påminnelser till Stockholm om nödvändigheten af 
drottningens order 3). Äfven genom pfalzgrefven försökte Oxen- 
stierna förmå henne att bryta sin tystnad ?). I förra hälften 
af december affärdade i själfva värket Kristina ny befallning 
till Oxenstierna att med all flit „drifva exekutionen till riktig- 
het, men i synnerhet garantivärket och Frankenthals evakua- 
tion” >). Men redan den 31 i samma månad anbefaldes han 


1) både ,ratione modi tractandi et ipsius tractatus“. 

2) B. O. — K. M. 10 dec. 1650 (kop.). [A. S.] 

3) B. ©. — K. M. 12 nov. och flerstädes. Sn:s skrifvelser till 
pfalzgrefven under sept. och nov. 1650 saknas: under okt. endast 1; och 
luckan utfylles icke genom korrespondensen till Oxenstiernorna i Tidü- 
samlingen. Att dock äfven Sn. anhällit om drottningens resolution fram- 
gär af hennes nedananförda skrifvelse af 14 jan. 1651. 

+) B. O. — K. G. 3 dec. 1650. [A. S.] 

5) R. R. — B. 0. 30 nov. 1650. [A. S.] 


45 


att lämna Nürnberg !). Under lifliga beklaganden af ständerna 
och d’Avaugour — numera den enda kvarvarande af de franska 
representanterna — afreste han i medlet af februari, sedan 
han i en skriftlig protest till exekutionskonventet och en annan 
till de kejserliga representanterna klagat öfver exekutionens 
långsamhet ?). 

Under datum af 14 januari 1651 afgick däremot till 
Snoilsky en skrifvelse från Stockholm, som bjöd honom att i 
drottningens namn förklara såväl för kurfursten af Mainz som 
för de andra i Frankfurt närvarande kretsständerna, att hon 
af kärlek till freden gärna skulle bidraga till alt, som kunde 
tjäna att upprätthålla den tyska friheten och lugnet i riket. 
Med första post lofvade hon i en särskild instruktion speciel- 
lare uppenbara sin afsikt ?). Men äfven nu uteblef instruk- 
tionen, och Snoilsky kunde föga ändra sin hållning af intres- 
serad tillbakadragenhet, omväxlande med lifliga kontestationer 
„in generalibus* om Kristinas ifver för att bringa riket till fred. 

Redan under de första månaderna af 1651, midt under 
de mainziska representanternas försök att lifva Sverge för 
kretsbeväpningen, blef det för öfrigt klart, att det allmänna 
intresset för den samma icke stod i samma nivå som förut. 
Städerna, som i hvardera den rhenska kretsen låtit se en 


1) RB. RB. — B. 0. 21 dec. 1650. [A. S.] Jfr. Pufendorf, de reb. 
Suec. XXII. $ 36. Om de af Chanut angifna orsakerna till Oxenstiernas 
återkallande se Mémoires, II. 176—177. Hvilken roll dessa orsaker spe- 
lat, må lämnas därhän. I alla fall tyckes det hafva funnits äfven andra. 

?) B. 0. — K. M. 24, 28 jan. 1651. [A. S.] v. Meiern, Acta exe- 
cutionis II. 817 ff. Ännu under de sista dagarna före sin afresa upp- 
söktes han af en kort förut frän frankiska kretsen till Nürnberg 
ankommen deputation med anhällan om hans understöd för Franken- 
thals och Heilbronns evakuation. 

®) R. R. — Sn. 4 jan. 1651. [A. S.] 


46 


sådan böjelse for den, drogo sig tillbaka !); de frankfurtska 
och strassburgska representanterna ordade om, att man, om 
man företoge något mot Spanien och Lothringen , också en- 
dast defensionsvis“, skulle skada kommercierna 2). Landtgrefve 
Georg af Hessen-Darmstadt vägrade att ställa sin kontingent 
till alliansarmén ?); och från schwabiska och westfaliska kretsen 
väntade man förgäfves resolution på inbjudningen +). Äfven 
kurfursten af Trier visade föga benägenhet att fortsätta under- 
handlingen och redde sig att hos kurfursten af Köln och pfalz- 
grefven af Neuburg väcka förslag om en separatallians — en 
plan, som i alla fall för denna gång gick om intet ?). Men 
särskildt starka dubier visade kurfursten af Pfalz. , Så länge 
hans eget hus brann, kunde han svårligen mycket bidraga till 
att släcka på annat hall“, framhöll han %; och den pfalziska 
gesandten rustade sig att lämna Frankfurt. I Nürnberg, där 
man höll på med de sista månadernas arbete i fredsexeku- 
tionen, och därifrån gesandterna småningom afreste 7), hade 
man föga tid till en uttömmande behandling af frågan om 
kretsdefensionen. 


1) Sn. — K. G. 25 jan. och 19 april 1651. [A. S.] 

2) Sn. — K. G. 18 jan. 1651. [A. S.] 

3) Köcher, 22. 

+?) Sn. — K. G. 22 febr. och 17 maj 1651. [A. S.] 

5) Joachim, 12 ff. Filip Kristoffer „ville ställa alt till kejsarens rati- 
fikation“, säger Snoilsky; nägot som de andra ansägo fullkomligt onö- 
digt „und zumahlen der Chur. Fürsten und Stände freijheit und dig- 
nitet zuwieder“. Sn. — K. G. 8 febr. 1651. [A. S.] 

6) Sn. — K. G. 18 jan. 1651. [A. S.] Joachim, 6. 

7) Redan kort efter Karl Gustafs och Wrangels afresa — den 
sistnämdes i augusti — hade en god del af representanterna lämnat 
konventet. I juli 1650 uppbrét Vautorte därifrån, i november de la 
Court; den senare, sedan han riktat en ny anhällan till ständerna om 
uppfyllelsen af garantin. Négoc. secr. III. 354; v. Meiern, II. 752, 789 f. 799. 


47 


Snoilsky tar säkert icke fel, dä han antyder, att den 
flitiga bearbetningen af kurfursten af Brandenburg hos stän- 
derna för att göra Sverges afsikter i riket misstänkta i anled- 
ning af den pommerska tvistefrägan, i nägon män lagt band 
på representanternas vid kretskonventet öppenhet särskildt 
mot honom. I början af februari 1651 afreste det kurfurst- 
liga sändebudet Matteus Wesenbeck frän Frankfurt, sedan han 
vistats där en tid och ,inbillat“ de församlade representan- 
terna ett och annat!). Hufvudorsaken till ständernas för- 
ändrade hällning var emellertid, att det spanska och österri- 
kiska inflytandet började göra sin värkan. 

Man hade i Wien och Madrid äfven under hösten och 
vintern icke försummat sina fatalier. Man lofvade och man 
hotade. Medan de spanska sändebuden bäde i Nürnberg och 
vid kejsarhofvet förklarade, att deras herre nu värkligen ville 
befordra Frankenthals evakuation ?), lät den sistnämde den 
pfalziska gesandten därstädes veta, att i alla fall ständernas 
plan om en kretsdefension ingalunda var den rätta vägen att 
förmå konungen af Spanien till ett sådant steg 3). Under 
februari månads förlopp inträffade tvänne kejserliga sändebud, 
Volmar och grefve Wolkenstein, hos kurfursten af Mainz i 
Würzburg för att dröja där en längre tid. Och åtminstone 
den del af deras proposition, som kommunicerades Snoilsky 
af Vorburg — det förefaller af Johan Filips framtida håll- 
ning, nästan som om de haft äfven mera lockande anbud att 
göra honom, — gick uteslutande ut på afrådande från och 
inställelse af den planerade kretsdefensionen, med anförande 
af motiv om huru mycket den kostade ständerna, huru den 


1) Sn. — K. G. 25 jan. 1651. [A. S.] 
2) B. O. — K. G. 31 jan. 1651. [A. S.] 
3) Sn. — K. G. 11 jan. 1651. [A. S.] 


48 


retade lothringarn, förorsakade Spanien „apprehension“ 4) o. s. v. 
Riksvicekanslern Kurtz i Wien lät förstå, att kejsaren vid 
nuvarande förhållanden ej kunde afdanka ett så stort antal 
trupper, som han eljes tänkt, och att, om man möjligen i 
riket hyste förhoppningar om en riksdag 2), så skulle han hafva 
föga lust till en sådan: han ville ej komma till ,comitia 
armata“ 3). 

Bäde i Frankfurt och Nürnberg glesnade församlingen 
mer och mer. Det säg redan ut, som skulle de länga för- 
handlingarna blifva fullkomligt gagnlösa. Alldeles utan resul- 
tat blefvo de i alla fall icke. I mars 1651 beslöto de tre 
andlıga kurfurstarna af Mainz, Trier och Köln, de mäktigaste 
ständerna i kurrhenska kretsen, att för sin enskilda del ändt- 
ligen göra allvar af defensionsplanerna. Förbundsrecessen 
dagtecknades den 21 mars. 

Med uttrycklig hänvisning i recessens inledning till den 
afsedda förbindelsen för gemensamt försvar mellan öfverrhenska 
och kurrhenska kretsen enades de konfederade om värksamt 
ömsesidigt understöd, för det fall att nägon af dem fiendtli- 
gen skulle angripas, och beslöto att för detta ändamäl upp- 
ställa en truppstyrka af in summa 2,000 m.*). Öfverbefälet 
öfver de förenade trupperna skulle i fält tillkomma den an- 
fallne, men skulle en hvar af de förbundne genom befälhaf- 
varne för sina respektiva truppkårer därvid äga rätt till en 
rådgifvande röst. För framtiden skulle tillsättas ett särskildt 


1) Sn. — K. G. 22 febr. 1, 22 mars 1651. [A. S.] (Dat. i brefvet 
af 1:sta, efter hvad det synes, felaktig i orig. Bör möjl. vara 11). 

2) Fredsslutet hade föreskrifvit sammankallandet af en riksdag 
inom 6 månader efter fredens ratifikation. Den sammankallades först 
i okt. 1652 (se kap. III). 

3) Sn. — K. G. 1 (2) mars 1651. [A. S.] 

*) Noga taget 2,018 med kurfursten af Pfalz inräknad 2,408. 


49 


öfverdirektorium, i hvars ställe tils vidare skulle fungera ett 
utskott, sammansatt af representanter för hvar och en af de 
konfedererade, för att såsom gemensamt krigsråd i sina 
herrars namn afgöra i alla militära förbundsfrågor. Äfven 
öfriga ständer af kurrhenska kretsen skulle efter öflig kom- 
munikation mellan de allierade icke förvägras bistånd af dem. 
Och biträde till förbundet skulle stå öppet också för ständer 
från andra kretsar; kurfursten af Mainz ägde att jämte det 
ifrågavarande utskottet fatta närmare beslut i sådant fall. 

Slutligen enades man om att gifva kejsaren tillbörlig 
notifikation om förbundet!) och att vidare negociera om ge- 
mensam defension såväl med öfverrhenska kretsen som med 
den frankiska, schwabiska och westfaliska. 

Äfven kurfursten af Pfalz var med en kontingent af 50 
m. till häst och 340 till fot upptagen Bland de fördragsslu- 
tande, och recessen stadgade, att han, om han antoge för- 
bundets villkor, när som hälst kunde inträda i det?). Bade 


1) Förslaget om notifikationen utgick, enligt hvad Snoilsky vet att 
anföra, från kurfursten af Pfalz och ,skandaliserade“ till en början i 
icke ringa grad de öfriga; „wie dann zumahlen das letztere (d. v. s. 

- just Karl Ludvigs förslag) ein höchst praejudicirliches werck seije“, till- 
lägger den svenska representanten. Sn. — K. G. 1 (?) mars 1651. 
[A. S.] Den 14 april har, efter hvad han senare meddelar, notifikatio- 
nen till kejsaren afgatt. Sn. — K. G. 5 april 1651. [A. S.] 

2) Köcher, 22. Längre analys af recessen hos Joachim, 6 ff., efter 
afskrift i arkivet i Düsseldorf. Kortare omnämnanden flerstädes — af 
nyare förf. Erdmannsdörffer, Deutsche Gesch. vom Westf. Frieden bis 
zum Regierungsantritt Friedrichs des Grossen. 136 (Allg. Gesch. in Ein- 
zeldarstellungen herausg. von W. Oncken); Zwiedineck-Südenhorst, Deut- 
sche Gesch. im Zeitraum der Gründung des preuss. Königtums I. 146. — 
Underrättelsen om förbundets afslutande meddelades Snoilsky nägra 
dagar senare genom Vorburg; men afskrift af recessen lyckades han 
icke få. Man var, efter hvad det synes, ganska angelägen om dess hem- 
lighållande. Sn. — K. G. 15, 22 mars 1651. [A. S.] 


50 


af utomstående och t. o. m. af’de förbundne själfva har han 
också ansetts halft tillhöra det samma !). Värklig medlem af 
det har han emellertid aldrig blifvit. 

De konfedererade gåfvo sig, då de funno sådant med sin 
fördel förenligt, min af att i sitt förbund se endast ett vanligt 
kretsdagsbeslut. Men faktiskt var deras allians ett surrogat 
för den sammanslutning af vidare omfattning, som man hittils 
förgäfves försökt få till stånd. Och man hade äfven gifvit 
uttryckligt uttryck åt den tanke i förbundsrecessen, att andra 
kretsar eller ständer ur dem skulle kunna biträda defensionen. 
Det är också denna tanke, som ger förbundet dess egentliga 
betydelse. Det är i själfva värket den första förelöparen till 
Rhenalliansen af år 1658. 

Den 12 april fick man ändtligen till stånd den definitiva 
öfverenskommelsen äfven i underhandlingen om alliansen mel- 
lan den öfverrhenska och kurrhenska kretsen. Kontingenten 
för den förra faststäldes till 2,000 m., för den senare till 11/, 
„Römermonat“ ?) d. v. s. ungefär 1,240 m. Under maj mä- 
nads förlopp skulle trupperna ovillkorligen stä färdiga. De 
deputerade beslöto tillika att ännu en tid i Frankfurt afvakta 


1) Den mainziska gesandten Meels yttrande kan att döma af sär- 
skilda omständigheter knappast tagas endast som en förespegling; jfr. Joa- 
chim, 8. not 2. Enligt hvad Snoilsky hade fätt notis om, hade kurfur- 
sten tidigare t. o. m. uttryckligen lofvat att med 70 m. till fot och 30 
till häst bistå de af härtigen af Lothringen härdt ansatta ständerna och 
furstarna vid Mosel, dock på det villkor, att kretsens öfriga ständer 
skulle bidraga i proportion. Sn. — K. G. 1 (?) mars 1651. [A. S.] 

2) „Römermonat“ var den häfdvunna benämningen för enheten af 
den skatt, som på grundvalen af riksmatrikeln af ständerna skulle erläg- 
gas till kejsaren för rikets krig och andra utomordentliga utgifter. Skat- 
ten ersatte som kändt egentligen den truppstyrka, med hvilken ständerna 
skulle biträda de tyska kejsarnes härnadståg till Italien. 


51 


ankomsten af representanterna för de tre öfriga kretsar, som 
man inbjudit +). 

Kort efter det man skridit till undertecknandet af reces- 
sen i mars, hade äfven Snoilsky mottagit en order angäende 
sin hållning till ständernas förbundssträfvanden 2); och snart 
afsändes, efter en förnyad befallning att ätervända till Nürn- 
berg — emedan drottningen sport, „att ännu mycket är 
ogjordt till fredens exekution“, — en ungefär lika lydande till 
Oxenstierna 3). Österrikes och Spaniens halstarrighet i freds- 
värket och hotelser att just i anledning af ständernas defen- 
sionsplaner uppskjuta det samma hade slutligen förmått Kri- 
stina att bryta sin tystnad. Utfärdandet af hennes order står 
tillika i närmaste samband med den franska regeringens bear- 
betniag i Stockholm för att intressera henne för ständernas 
sammanslutningsförsök och de båda kronornas intressen i riket 
samt för Frankrikes intressen i allmänhet. 

Sverge och Frankrike, som i förbund med hvarandra så 
mäktigt ingripit i Tyskland under 30-äriga kriget och som 
tillsamman firat triumfen af westfaliska freden, hade vid 
dennas afslutande icke förbundit sig genom något särskildt 
fördrag för ömsesidig garanti af den samma. Frågan om ett 
sådant hade emellertid redan länge varit å bane; och på båda 
sidor visade man icke ringa intresse för ett närmande £). Det 


1) Recessen trykt hos Kopp, Beilage IT, samt, ehuru icke full- 
ständigt, i Theatr. Europ. VII. 1 ff. Analys hos Joachim, 9. Jfr. 
Köcher, 21; Fester, Die armirten Stände u. die Reichskriegsverfassung 
1681—97. 21. 

2) Mottagandet anmäldt, Sn. — K. G. 29 mars 1651. [A. S.] 

3?) RB. RB. — B. 0. 8, 15 mars 1651. [A. S.] Oxenstierna hade 
nämligen fortfarande kvardröjt i Tyskland. 

4) Kristina utom af politiska äfven af kommerciella skäl (se t. 
ex. Lettres du cardinal Mazarin. III. 326, IV. 619, Mémoires de Cha- 


52 


fans i alla fall omständigheter, som alt ifrän början kastade sin 
skugga öfver den löftesrika negociationen och som ingäfvo sär- 
skildt den svenska regeringen betänkligheter för ett nytt förbund. 
Redan en subsidiefordran af Sverge till Frankrike på grund af 
traktaten i Hamburg 1641 -— enligt den svenska slutkalkylen upp- 
gick summan till 993,445 rdr — vållade en viss störing, så 
mycket mera som man på svenskt håll var synnerligen an- 
gelägen om snabb likvid och på franskt lika bestämdt höll 
fast vid, att Sverges fordran var oberättigad, som man var 
oförmögen att utbetala den !). Frondens oroligheter, som i icke 
ringa mån skadat Frankrikes anseende i Tyskland, måste 
äfven i Sverge lägga band på böjelsen för intimare när- 
mande ?). Och därtill kom hänsynen för de habsburgska 
makterna samt farhågorna, för att Frankrike ville gifva 
det planerade förbundet en mot kejsarhofvet altför offen- 
siv riktning 3). Redan i juli 1650 förklarade Kristina för 


nut. I och II, passim); Frankrike, främst emedan det i Sverge fortfa- 
rande såg ett värktyg mot arffienden Österrike. Recueil des instruc- 
tions données aux ambassadeurs de France, Suède XX. Russie XII. 

1) Instr. för Salvius och de la Gardie för underhandlingen med 
Chanut. R. R. 16 juli 1651. [A. S.] Lettres du card. Mazarin, III. 
326—327. 

2) Chanut försökte själffallet i sina redogürelser i Stockholm för 
läget i Frankrike så vidt möjligt förringa farans betydelse (Mémoires de 
Chanut, passim). Men drottningen mottog underrättelser därifrån äfven 
på andra vägar, bland annat genom sin resident i Paris fran 1648 i jan. 
till sommaren 1649, Schering Rosenhane. Jfr. Schlözer, Schwedische 
Biografie. II. 553 ff., Berch, Namnkunniga svenska herrars och fruars skå- 
depenningar. I. 225. 

3) Kristinas fredsbemedlingsförsök mellan regeringen och partierna 
i Frankrike samt hennes svärmiska beundran för Condé torde å andra 
sidan hafva väkt åtminstone en viss misstämning vid det franska hofvet 
Jfr. Lettres du card. Mazarin, IV. 708, och V. 572—73; Mémoires de 
Chanut III. 2 ff. 


D3 


Sverges församlade ständer, att det var hennes afsikt att 
„med första lägenhet beskicka kejsaren och all god vänskap 
med honom vidare befästa och förmera“ 1). I slutet af året 
redde sig drottningen att till Wien som gesandt’afsända Mat- 
tias Biörenklou för att afhandla preliminärerna angående mot- 
tagandet af investituren ?). Och i januari 1651 afgick ett 
sändebud till Frankrike och Spanien, bland annat för att 
erbjuda hennes fredsbemedling, men först och sist för att un- 
derhandla om ett närmande mellan Spanien och Sverge i 
kommercielt hänseende >). 

Frankrikes representant i Stockholm var Pierre Hec- 
tor de Chanut. Han hade med ett mindre mellanskof år 
1649 vistats där altsedan 1646 och i hög grad tillvunnit sig 
drottning Kristinas förtroende +). På hösten 1650 börjar han 
— dock ständigt såvidt möjligt undvikande att låta det fran- 
ska hofvet framstå i dagern af ,solliciteur och requérant“ >) 
1) Sverges Ridderskaps och adels riksdagsprotokoll, IV. 459. 

2) R. R. 18 dec. 1650 och följ. data [A. 8.]. Talrika bref i re- 
oistr. sedan våren 1651. Jfr. Berch, II. 55 f., Mémoires de Chanut, II. 
149, 159, Pufendorf, de reb. Suec. II. XXII. § 50, XXIII. S 8. 

Weibull omnämner (Sv. hist. tidskr. VIII. 6), tydligen förledd af 
Arckenholtz, M&moires concernant Christine. I. 188, en ambassad af B. äf- 
ven till Paris under denna tid, Säsom redan Berch, II. 56 not, och 
Grauert, Christina Königinn von Schweden. I. 453, anföra, far A. vilse. 
Biörenklou har under Kristinas regering icke varit sänd till Frankrike. 

5) Mattias Palbitzki. R. R. 31 jan., och 1, 10 april 1651. [A. S.] 
Arckenholtz, I. 189 ff., 192 ff. Jfr. för hans ambassad Schlözer, IT, 587 och 
Ellen Fries, Erik Oxenstierna. 341. 12; därjämte Mémoires de Chanut 
och Pufendorf. 

*) Se för belysande af drottningens och hans förhållande till hvar- 
andra Lettres . . entre . . Jean de Witt et les plenipotentiaires des 
Provinces unies des Pais-Bas, I. 55, 56. Uppgifter äfven bland Cygnæi 
papper i bibl. i Helsingfors, t. ex. i skrifvelse från Chanut 16 juni 1646, 

3) Chanut — de Brienne 11 mars 1651. Suède Vol. XVI. [A. P.] 


54 


— lifligare värka för en garantiallians mellan de båda kro- 
norna för de besittningar, som förvärfvats i westfaliska freden. 
Och i samband härmed bearbetar han ifrigt drottningen och 
de inflytelserikare bland hennes omgifning för en kraftig pà- 
tryckning hos de tyska ständerna att göra allvar af den pla- 
nerade ,garantin" i riket, framför alt att skrida till ope- 
ration mot den spanska garnisonen i Frankenthal). Ty tan- 
ken om ett förbund mellan de båda kronorna sammanhängde 
för ‘den franska politiken på det närmaste med tanken att 
få till stånd en konfederation af ständerna i Tyskland för att 
säkerställa fredsslutet. Det förra skulle blifva bas eller supp- 
lement till den senare, ,grundval för att engagera Tysklands 
kurfurstar och furstar till en gemensam garanti“ 2). 

Både under privataudienser hos drottningen och i 
pfalzgrefvens närvara samt under samtal med den gamle 
rikskanslern har Chanut vid sidan af försöken att pådrifva 
alliansunderhandlingen varit inne på frågan om de tyska 
ständernas sträfvanden för sin sammanslutning samt framhållit 
nödvändigheten och fördelen af att främja dem. Han frågar 
Kristina hvad det då ändtligen skall blifva af den garanti, 
som pfalzgrefven själf föreslagit. Det tyktes, som skulle 
Sverge öfvergifva den 3). Han besvär henne att gifva order 


1) Chanut hade själffallet noggranna underrättelser från de fran- 
ska ambassadürerna i Tyskland. ,Nous informons soigneusement Mon- 
sieur Chanut, par tous les Couriers qui partent une fois par semaine 
pour Hambourg“. Vautorte — de Brienne 10 dec. 1649 (i Négoc. secr. 
III. 552.). 

2) Une alliance entre les couronnes, qui puisse servir de fonde- 
ment pour engager les électeurs et les princes d'Allemagne en une 
commune garantie“, yttrar sig Chanut en gäng till Brienne. (18 mars 
1651. [A. P.] Suede Vol. XVI.) 

3) Chanut — de Brienne 10 dec. 1650. Suède Vol. XIV. [A. P.] 
Jfr. Memoires de Chanut, II. 138. 


D9 


åt Snoilsky på konventet i Frankfurt och åt Oxenstierna att 
drifva på en partikulargaranti af hvad de båda kronorna för- 
värfvat i westfaliska freden och att förena sin agitation för 
en sådan med Frankrikes!). Icke blott fridsamma föreställ- 
ningar borde hon använda mot ständerna särskildt i den 
frankenthalska frågan, utan äfven hotelser ?). Oxenstierna 
borde ovillkorligen ätersändas till Nürnberg °). 

Men den svenska regeringen var säsom päpekats icke i 
samma grad böjd för en allians mellan de bäda kronorna 
som den franska och hade icke häller samma böjelse för att 
understöda ständernas förbundssträfvanden. Redan i oktober 
lofvade visserligen Kristina gifva sina representanter i Tysk- 
land nödiga order i den sistnämda fragan*); och äfven 
hvad beträffar alliansen, lät hvarken hon eller kanslern det 
brista i försäkringar om sin benägenhet 5). Också Karl Gustaf 
yttrade förbindligt till Chanut den åsikt, att drottningen borde 
anbefalla Oxenstierna all möjlig flit gentemot ständerna i 
frågan om garantin ).” Man var fullt ense, förklarade han, att 


1) Je l’ai supplié d’ardonner de nouveau à cet ordinaire à M. le 
baron Oxenstierne ou au sieur Schnolski . .. de presser cet affaire 
en son nom et joindre ses offices aux nôtres“. Chanut — de Brienne 7 
jan. 1651. Suède Vol. XVI. [A. P.] 

?) Chanut — de Brienne 8 okt. 1650. Suède Vol. XIV. [A. P.] 

3) Chanut — de Brienne 18 mars 1651. Suède Vol. XVI. [A. P.] 
Jfr. Mémoires de Chanut, II. 179. 

*) Chanut — de Brienne 8 okt. 1650. [A. P.] 

°) Chanut — de Brienne 31 dec. 1650. Suede Vol. XIV. [A. P.] 
Jfr. Memoires de Chanut, II. 151—154. 

5) Chanut — de Brienne 10 dec. 1650. [A. P.] Karl Gustaf hade 
som kändt inga personliga sympatier för fransmännen och ingen bö- 
jelse för att ställa Sverges politik efter fransk horizont. Hans hällning 
mot Frankrike i Nürnberg gaf dess representanter anledning att rikta 
bittra klagomäl till Paris... „cela nous donne des mortels deplaisirs et 


56 


den var nödvändig för kronorna och för dem af rikets fur- 
star, som voro angelägna om sin frihet. Men, tillades 
det, man fruktade blott, att den skulle blifva svär att fä 
till stånd och af föga effekt, om man också skulle lyckas 
genomdrifva den. Man kunde bland annat icke inse, huru 
konjunktionen af vapen skulle försiggå mellan Sverge à ena 
sidan samt Frankrike och de konfedererade å den andra; och 
att kontribuera med penningar var icke Sverges sak!). I ja- 
nuari 1651 diskuterade man, förmäler Chanut, frågan om par- 
tikulargarantin upprepade gånger i rådet”), och äfven här 
uttalades, efter hvad den franska ambassadören vet berätta, 
den åsikt, att den skulle blifva af föga värkan i betraktande 
af den svaghet, som vidlådde rikets furstar och ständer, 
hvilka aldrig skulle sammansluta sig för sin gemensamma 
konservation" 3). ; 

Kanslern och drottningen gåfvo emellertid fortfarande den 


nous voyons les fruicts perdus d'une longue guerre qui avait cousté 
tant de sang et d'argent“. Plenipp. — de Brienne 29 juli 1660 (tydligen 
felskrifning för 1650), Cygnæi papper i bibl. i Helsingfors. Négoc.secr. 
III. 532. Odhner, 327. Jfr. Mémoires de Chanut, II. 9 och flerstädes. 

1) Chanut — de Brienne 14 jan. 1651. Suède Vol. XVI. [A. P.] 
Jfr. Mémoires de Chanut, II. 161—162, där i alla fall Chanuts sagesman 
icke anföres. 

2) De svenska rädsprotokollen under drottning Kristinas tid äro 
— såsom redan tidigare forskare meddela — tyvärr mycket bristfälliga. 
Januari och februari 1651 finnas alldeles icke; fran juli endast några få 
notiser. Ännu mera defekta äro åren 1652—53. Året 1654 saknas. 
För de frågor, som här beröras, hafva protokollen i allmänhet icke läm- 
nat någon upplysning af värde. 

8) Chanut — de Brienne 28 jan. 1651. Suède Vol. XVII. [A. P.] 
„Je sais que dejà plusieurs fois cette affaire a été traitée au Senat“... 
Jfr. Mémoires de Chanut, II. 167—168. 


Su 
Le 


franska representanten anledning att hoppas det bästa. På våren 
förklarade sig Kristina benägen att utan uppehåll låta utar- 
beta ett förbundsprojekt, hvilket Chanut skulle sända till 
det franska hofvet för att mottaga närmare besked ?). 
Men onda rykten ankommo just vid denna tid om de inre 
förhållandena i Frankrike, och underhandlingen om alliansen 
uppsköts 2). I Lübeck, där man på sommaren samma år un- 
der Chanuts bemedling skulle upptaga en underhandling mel- 
lan Sverge och Polen för att förvandla det 1635 i Stums- 
dorf afslutna stilleståndet mellan de båda makterna till en 
varaktig fred, skulle äfven negociationen mellan Sverge och 
Frankrike läggas å bane. Trots alla de betänkligheter, som 
yttrats, aflät däremot drottningen i mars och i maj till de 
svenska representanterna i Tyskland hvar sin instruktion, i 
hvilken hon anbefaller dem att skänka ständernas defensions- 
och förbundsplaner sitt understöd och i allmänhet för första 
gången ger dem närmare upplysning om den hållning de hade att 
intaga till de samma. Instruktionerna utgjorde det indignerade 
svaret på Snoilskys underrättelser om de habsburgska makter- 
nas försök att genom hotelse och våld göra ett snabt 


1) Chanut — de Brienne 11 mars 1651. Suède Vol. XVII; 18 mars 
Suède Vol. XVI [A. P.] Jfr. Mémoires de Chanut, II. 177—178. 

Efter hvad man kan sluta af Chanuts korrespondens (t. ex. Cha- 
nut — de Brienne 11 mars 1651), har han icke haft detaljerad order af 
sin regering för alliansunderhandlingen. Hvad beträffar instruktioner 
för Chanut af äldre datum än september 1652, se Recueil des instruc- 
tions ... Suède, 3 not 2. En förnyad eftersökning i utrikesministeriets 
arkiv och Bibliothèque nationale i Paris har blifvit resultatlös. När- 
mare uppgift om de instruktioner af 30 juni och 20 okt. 1651, hvilka 
Wrangel, Liste des diplomates français en Suède 1541—1891. 25, om- 
nämner, vore därför af stort intresse. 


2) Partiernas förening mot Mazarin; hans landsfiykt. 


58 


slut på ständernas ansträngningar att med samfäld makt 
påskynda fredsexekutionen och sörja för sin säkerhet 4). 
Oxenstierna och Snoilsky skulle, uppdrog dem Kristina ?), 
med förnyad ifver rikta sin negociation på fredsvärket, sär- 
skildt på evakuationen af Frankenthal och de af härtigen af 
Lothringen besatta fästningarna. Drottningen hoppades, att 
ständerna skulle vara eniga med henne om att, med kraf- 
tigt framhållande för kejsaren af ,det ovärdiga, i att Romer- 
ska rikets ständer efter afslutad fred skulle förblifva en främ- 
mande konung tributskyldiga“, tillbörligt och bevekande for- 
dra de af fienderna innehafda platsernas evakuation, med bi- 
fogad protest, att man i vidrigt fall mäste gripa till de „re- 
media“, som fredsinstrumentet och exekutionsrecessen päbjödo, 
och ,,pa hvilket sätt som hälst befria sig från sådant servi- 
tut“. I sammanhang härmed skulle representanterna för- 
klara, att drottningen icke hade för afsikt att undandraga sig 
generalgarantin, utan att hon tvärtom, sävidt henne såsom 
medständ i riket tillkom, ämnade gå ständerna tillhanda i 
den samma med råd och dåd — liksom hon i allmänhet är- 
nade låta se, att hon icke var mindre angelägen om att kon- 
servera den tyska friheten och upprätthålla freden, än hon 
varit att förvärfva den. Och emedan vid upprätthållandet af 
Tysklands allmänna libertet och frihet så synnerligt myc- 
ket berodde af en enig sammanslutning af riksständerna och 
af att mellan dem utan något anseende till religionen och an- 
dra ,,partikularkonsiderationer“ upprätthölls godt förtroende 
och enighet, så ville drottningen, att sändebuden vid alla till- 


*) Se ofvan p. 47—48 och Jfr. Mémoires de Chanut, II. 184. 
2) Det följ. sammanfattning af instrr. för Sn. och B. O. iR.R. 1 
mars och 26 april 1651. [A. S.] 


59 


fällen skulle lifva dem därtill och försäkra, att hon gärna 
sekunderade dem och äfven för sin del med dem ämnade 
upprätthälla god vänskap och korrespondens. 

Hvad särskildt „partikularkretsförfattningarna‘ beträf- 
fade, så kunde hon, emedan hon funnit dem grundade i freds- 
slutet och exekutionsrecessen samt , endast och allenast af- 
sedda pa effektuering och maintenering af det förra och 
på upprätthållandet af rikets frihet och lugn, icke alle- 
nast icke improbera dem, utan ville hon snarare animera till 
de samma och i sin egenskap af riksstånd gärna understöda 
sådan god intention. Hon var äfven benägen att ,,suo voto 
et hortatu' hjälpa att disponera sina medständer i öfver- 
sachsiska, nedersachsiska och. westfaliska kretsen till likartad 
kooperation och hade gifvit befallning åt sin öfver härtigdö- 
mena Bremen och Verden förordnade regering att, så snart 
en kretsdag skulle utskrifvas i nedersachsiska eller westfali- 
ska kretsen, ställa sitt votum i öfverensstämmelse härmed !). 

Drottningens instruktioner voro med ett ord i frågan 
om förbunds- och kretsbeväpningsplanerna hållna i helt och 
hållet allmänna ordalag och uttrykte i öfrigt det mest oför- 
falskade begär att genomföra och upprätthålla Tysklands fred. 
Skulle man begära närmare upplysning af Snoilsky, om huru 
hon tänkte sig sin medvärkan med ständerna, så hade han 
att svara, att hon skulle utlåta sig i detalj, då hon fått veta, 
på hvilken fot man ämnade basera den planerade defensionen, 
och att hon då gärna skulle förena sina ,,consilia" med stän- 
dernas?), Oxenstierna à sin sida borde flitigt „korresponde- 


1) Ur instr. för B. O. Instruktionen för bremiska regeringen ut- 
färdades en vecka efter ordern till Sn. 
2) R. R. — Sn. 1 mars 1651. [A. S.] 


60 


ra“ med den franska representanten i Nürnberg samt efter 
»yttersta möjlighet" disponera honom till samvärkan hos 
ständerna för den sak, som drottningen anbefalt 1). 

Orderna till Snoilsky och Oxenstierna anlände i en 
olycklig stund; Österrike och Spanien hade redan fått för- 
språng. Sättet att framföra drottningens resolution, åtmin- 
stone för de i Frankfurt församlade representanterna, var icke 
häller i allo egnadt att ingifva förtroende. Så jäfvade det 
sätt, på hvilket de svenska representanternas anmälan om 
drottningens afsikt mottogs, icke häller denna gång de be- 
tänkligheter man yttrat i Stockholm före instruktionernas af- 
sändande. 

T. o. m. i de förbundna kurfurstarnas krets tyktes man 
tils vidare fullt tillfredsstäld med det resultat man kommit 
till. Och hvad mest i ögonen fallande är: äfven Johan 
Filip och hans män började i frågan om ständernas planerade 
sammanslutning visa en hållning, som föga öfverensstämde med 
den de tidigare intagit. Redan före undertecknandet af re- 
cessen mellan de båda kretsarna i Frankfurt och ännu mera 
efter det samma hade man från öfverrhenskt håll agiterat för 
att ändtligen få till stånd en gemensam väpnad operation 
till förmån för de under de lothringska och spanska trup- 
pernas härjningar lidande ständerna vid Saar och Mosel. 
Men från kurrhensk sida visade man stora betänkligheter. 
Skulle Sverge och Hessen-Kassel bidraga till undsättningskå- 
ren, hette det, så skulle man icke undandraga sig deltagan- 
det. Men med ett par hundra man kunde man föga uträtta ?). 
Lothringarns makt var stor, förklarade Vorburg för Snoilsky; 
man skulle endast tillfoga honom en „affront“. Dessutom 


1) R. R. — B. O. 26 april 1651. [A. S.] 
2) Sn. —- K. G. 29 mars 1651. [A. S.] 


= 


61 


„skulle kejsaren ogärna se det“; det vore en handling, genom 
hvilken man kanske skulle draga en olycka öfver riket, „för 
hvilken man framdeles icke kunde svara för H. Kejserl. M:t 
och som af den samme otvifvelaktigt skulle tydas illa, ja 
kanske (anses för) ett inconsiderabelt värk” !). 

Det var ett annat språk än det, som talats af Johan 
Filip och de mainziska diplomaterna i Kissingen! 

Midt under Vorburgs betänkliga andraganden meddelade 
honom Snoilsky som bevis på ,synnerligt förtroende" under- 
rättelsen om Kristinas kort förut ankomna order. Han fick 
till svar, att den kom ,väl å propos”, men väntade sedan i 
en veckas tid förgäfves på någon vidare apertur af den main- 
ziska representanten. Och när han slutligen besökte denne 
för att bedja om närmare upplysning, visade sig Vorburg 
»retirat“ och beklagade, att han tidigare utlätit sig mera 
mot Snoilsky, „än det kanske tillkom honom”. Snoilsky 
viste ju själf, framhöll han, huru försiktigt man måste för- 
fara, sedan man erfarit, att kejsaren ej gärna såg församlin- 
gen i Frankfurt, ty man borde ju ej ställa så, att denne kan- 
ske skulle fatta ovilja och fiendskap mot hela riket. Man 
borde med ett ord ej gifva det ringaste skäl till „apprehen- 
sion”. Tils dato hade man i Frankfurt riktat sin samman- 
slutning endast mot befarade genommarscher och inkvarte- 
ringar; ,om Frankenthal hade man ännu hittills sagt ingen- 
ting“ ?). 

Vid samma tid som Snoilsky hade sitt samtal med Vor- 
burg, klagade en framstäende tysk statsman i ett betydelse- 
fullt politiskt föredrag, öfver huru „variabel“ den mainziska 
kurfursten var. , Han lät intet consilium bestå”, berättades det, 


!) Sn. — K. G. 5 april 1651. [A. S.] 
?) Föreg. not och Sn. — K. G. 12 april 1651. [A. S.] 


62 


„utan talade den ena dagen med den ena, den andra med 
en annan; handlade i allo dunkelt och obeständigt* 1). Ryk- 
ten hade med ett ord börjat gå äfven i vidare kretsar, att 
kurfursten stod i underhandling med kejsaren ?). Redan un- 
der våren 1650, vid den tid då Karl Gustaf gjorde sin pro- 
position i kretsdefensionsfrägan i Nürnberg, hade à andra 
sidan farhågor försports, att Sverge ville tillvälla sig di- 
rektoriet i den afsedda ständerkonfederationen och begagna 
den för egoistiska syften. De österrikiska representanterna 
voro icke sena att underblåsa dessa farhågor. Och deras 
kommentering af pfalzgrefvens förslag förfelade själffallet 
icke att göra intryck. Man kunde ju icke annat tänka °), än 
att den svenska regeringen skulle försöka begagna alla till- 
fällen för att befästa den position i Tyskland, som förvärf- 
vats genom 30-åriga kriget och arbeta vidare i samma rikt- 
ning som under fredskongressen. 

Johan Filips förändrade hållning väkte väl Snoilskys för- 
våning £); men att den skulle hafva berott pa invärkan från 
Wien, eller att kurfursten skulle hafva hyst misstankar, att 
drottning Kristinas slutliga ingripande i ständernas underhand- 
lingar var en signal, att hon ville ställa sig i spetsen för de 
samma, tyckes icke hafva fallit honom in 7). Utan att lata 
sig afskräckas af det sätt, på hvilket underrättelsen om an- 


1) Den braunschweigska kanslern Schwartzkopf i sitt föredrag i 
Braunschweig i medlet af april. Se härom följ. kap. (citatet ur Köcher, 30). 

2) Köcher, 35. 

3) Jfr. för braunschweigarna Köcher, 29. 

4) Sn. — K. G. 29 mars 1651. [A. S.] 

5) Sn:s skrifvelser särskildt under denna tid äro för det mesta 
refererande och gifva sällan uttryck åt en personlig åsikt. Bland de 
skarpsyntare af de svenska diplomaterna under perioden efter westfali- 
ska freden var han för öfrigt icke. 


63 


komsten af Kristinas instruktion upptagits af Vorburg, med- 
delade han i medlet af april de i Frankfurt församlade re- 
presentanterna hennes beslut i en längre muntlig och skrift- 
lig proposition’), hållen i en viss pompös ton och för öfrigt 
i ordalag, som knappast kunde ingifva andra tankar, än att 
drottningens afsikter gingo längre, än hennes order till ho- 
nom egentligen gaf vid handen ?). 

Svaret blef mängordiga tacksägelser för drottningens if- 
ver att upprätthälla freden och „honorera församlingen“ samt 
löften att referera till principalerna, men därjämte antydnin- 
gar om huru svär underhandlingen var, dä alla ständer icke 
biträdt diskussionen på konventet och andra, särskildt staden 
Frankfurt, redan började draga sig tillbaka 3). Man uppma- 
nade därför Snoilsky att vända sig till stadens magistrat och 
med omtalande af Kristinas benägenhet för förbundsplanen 
änyo på detta håll försöka väcka ifvern för den samma. Och 
Snoilsky följde rådet. Han skördade nya loford om huru 
man hade Sverge att tacka „für das erhaltene Wort Gottes 
und diesen erlangten Frieden". För sin del hade man inga- 
lunda haft för afsikt att separera sig från de öfriga; 
man ville blott icke ,öfverila sig“, ville se, hvad de andra 
kretsarna skulle göra; det var strassburgarne, som egentli- 


!) Propositionen äfven i tryck — dock utan angifvande af dat. 
och år; finnes bl. a. i flygskriftssaml. i riksbiblioteket i Stockholm. 
Aftryck i Theatr. Europ. VII. 4 ff. 

2) Att drottning Kristina med det understöd hon skänkte stän- 
dernas sammanslutningsförsök afsag att vända rörelsen till sin förmän, 
har man, där man kommit att beröra dessa frägor, äfven i den nyare 
tyska litteraturen ansett sig kunna taga för gifvet. Köcher, 23; 

3) Äfven den kölnska gesandten, som lämnat Frankfurt kort ef- 
ter undertecknandet af recessen i mars, hade ännu icke ätervändt. Sn. 
— K. G. 19 april 1651. [A. S.] 


64 


gen visat sig difficila, icke frankfurtarne o. s. v. 2). Och 
därvid stannade det. Alt framgent försäkrade bäde städer- 
dernas och de öfriga ständernas representanter, att de i för- 
bundsfrägan gjorde mest afseende pä Sverge; skulle man ej 
från svenskt håll drifva på underhandlingen, så blefve det 
svårligen något utaf?). 

Snoilsky försporde med ett ord „mer och mer glädje" 
från ständernas sida öfver Kristinas intention ?). Redan i bör- 
jan af maj befarade man emellertid, att konventet skulle upp- 
lösas; Kurfursten af Trier återkallade sina två sändebud *). 
I början af juni afreste äfven Vorburg 5). Och någon reso- 
lution, något svar till Snoilsky följde hvarken från Frank- 
furts magistrat eller från de där församlade ständerna. Att 
deras afsikter voro goda, betviflade han icke; det tyktes ho- 
nom blott, .som om de icke vågade göra och säga alt hvad 
de gärna ville“ 6). 

Ännu svårare erfarenheter än Snoilsky i Frankfurt gjorde 
Oxenstierna i Nürnberg, dit han anlände i slutet af maj‘). 
Redan vid underrättelsen om hans återkomst riktades från 
kejsarhofvet uppmaningar till rikets furstar att bortkalla sina 
sändebud från exekutionsdagen, emedan man, såsom det hette, 
misstänkte, att han med sin agitation för defensionsvärket 
ville „stifta ny oro i riket" 3). Och man hade à ständernas 
sida för mycket pröfvat hvad den svenska fredsexekutionen 


1) Sn. — K. G. 19 april 1651. [A. S.] 
2) Sn. — K. G. 26 april 1651. [A. S.] 
3) Sn. — K. G. 3 maj 1651. [A. S.] 

4) Sn. — K. G. 17 maj 1651. [A. S.] 
5) Sn. — K. G. 24 maj 1651. [A. S.] 
5) Sn. — K. G. 3 maj 1651. [A. S.] 

7) B. 0. — K. G. 27 maj 1651. [A. S.] 
8) Sattler, IX. § 59 och följ. not. 


65 


ville säga, för att hans plôtsliga ankomst icke skulle väcka 
vissa farhägor för förnyad förlängning afförhandlingarna, och för 
att päminnelserna frän Wien skulle förklingat alldeles ohörda. 
Det brast icke häller här i bedyranden af kurfursten af Mainz 
och de ännu kvarvarande representanterna, om hvilket värde 
man satte på drottningens omsorg om rikets säkerhet. Men, 
förklarade församlingen, ,både kejsaren och kurfursten af 
Mainz hade nyligen icke velat gilla, att den skulle afhandla 
något in publicis, emedan den var för fätalig“. Endast pri- 
vatim kunde Oxenstierna under sådana förhållanden meddela, 
att Kristina sändt honom till Nürnberg för att med kraft 
möta de ,inkonvenientier“, som ännu kunde uppstå i anled- 
ning af den frankenthalska och den lothringska frågan samt 
i anledning af de österrikiska truppsändningarna till Spanien, 
och för att remonstrera för konventet nödvändigheten af genc- 
ralgarantin och en tillbörlig „allmän författning”, i hvilken 
hon såg ett tjänligt medel mot faran. Han dolde icke, att 
han skulle anse det som en skymf mot den svenska drott- 
ningen, om gesandterna, såsom han förnummit, skulle begifva 
sig bort, sedan de fått del af hans ankomst. Men hans föreställ- 
ningar voro fåfänga. I början af juni lämnade de bajerska och 
bambergska representanterna Nürnberg. Förgäfves påminde 
de braunschweig-läneburgska och würtembergska sändebu- 
den i ett memorial, att åtskilliga frågor rörande exekutio- 
nen ännu voro oafgjorda, och att man dock icke borde skiljas åt 
sålunda ,in summa confusione”. Redan i de sista dagarna af 
juni afreste äfven den würtembergska representanten, i med- 
let af juli d’Avaugour och slutligen, den 22, äfven Oxenstierna !). 
Det långa konventet var upplöst. 


!) v. Meiern, Acta executionis. II. 861 ff. 876. B. O. — K. G. 
27 maj; 10, 17, 24 juni 1651. [A. S.] Definitivt torde Volmar hafva 
lämnat Nürnberg först i september. Theatr. Europ. VI. 1083. En jäm- 


N 


66 


Bäde Bengt Oxenstierna och d’Avaugour styrde sin väg 
från Nürnberg till Würzburg. Johan Filip hade nämligen 
icke lätit det stanna vid blotta allmänna försäkringar om sin 
tillfredsställelse öfver Oxenstiernas äterkomst och drottningens 
resolution. Säväl genom sin representant i Nürnberg, Seba- 
stian Meel, som personligen i Würzburg, dit han inbjudit Oxen- 
stierna +), riktade han lifliga uppmaningar till denne, liksom 
till den franska gesandten, att begifva sig till Frankfurt för 
att vid församlingen därstädes ytterligare värka „pro bono 
publico“ 2). Genom Oxenstiernas återkomst hade visserligen 
hoppet om Frankenthals evakuation faciliterats 3), hette det, 
men skulle man märka, att idén ännu understöddes af de 
båda kronorna, så skulle det gifva den samma så mycket 
mera „calor och eftertryck". Det vore för öfrigt så mycket 
nödvändigare, som äfven Volmar skulle förfoga sig dit, an- 
tagligen för att förhindra den där pågående diskussionen för 
rikets säkerhet +). Från den frankiska och schwabiska kret- 
sen skulle väl de väntade deputationerna snart inträffa för 
att tala om fredens säkerställande 5). Kurfursten skulle à 
sin sida återsända äfven Vorburg för att värka för samma 


förelse mellan v. Meiern och Oxenstiernas redogörelser för händelserna 
vid exekutionsdagen efter hans återkomst låta förmoda att O. ansett sig 
böra förfara med en viss försiktighet vid skildringen af det intryck 
hans ankomst väkte. Med den ställning, i hvilken han liksom hela 
den oxenstiernska familjen stod till drottningen, har kanske en far- 
håga legat till hands, att den oväntade utgången möjligen i Stock- 
holm skulle tillskrifvas bristande diplomatisk takt hos honom själf. 

1) R.R. — B. O. 9 aug. 1651. (A. S.] 

2) B.20. — K. G. 10, 24 juni 1651. [A. S.] 

3) B. O. — K. G. 15 juli 1651. [A. S.] 

+) B. O. — K. 6, 10 juni 1651. [A. S.] 

5) B. O. — K. G. 17 juni 1651. [A. S.] 


Ber 


67 


mäl: Och Oxenstierna borde stanna i Frankfurt, äfven om 
Frankenthals evakuation skulle följa, ty det fans ju ocksä 
andra platser, som fienden ännu innehade och som borde 
evakueras 1). ‘ 
Oxenstierna och d’Avaugour füljde Johan Filips rad 
och mottogos med svassande, men betydelselösa försäkringar 
om den glädje deras ankomst väkte?). I början af augusti 
inträffade Vorburg och kort efter honom Volmar, den senare 
för att gifva rika löften om Frankenthals evakuation 3). Men 
redan innan Volmar hann anlända, manade Johan Filip till 
ny reträtt. Det vore nog föga skäl*), lät Vorburg „genom 
en konfident person“ Snoilsky veta de första dagarna af au- 
gusti, att de bäda kronorna proponerade nägot i sekuritets- 
frågan, så länge Volmar var i Frankfurt. Han skulle i alla 
fall förklara för de där församlade representanterna, att kro- 
norna hade ingen orsak därtill, att företaget „afsäg nä- 
got nytt", och att äfven kejsaren och Spanien måste taga 
sig till vara. Så snart däremot Frankenthal evakuerats, 
kunde man upptaga frågan om de af Lothringen besatta plat- 
serna och gränsförsvaret, drifva på biträdet af de inbjudna 
kretsarna och bringa defensionen med dem till värklighet. 
De öfriga kretsarna skulle följa exemplet, och så skulle man 
slutligen komma till generalgarantin. Ännu borde man icke 
skynda 6fverdrifvet med värket, man skulle därigenom blott 
göra „de praeoccuperade än mera hårdnackade". Status imperii 


1) B. 0. — K. G. 15 juli 1651. [A. S.] 

2) Sn. — K. G. 26 juli och B. O. — K. G. 26 juli 1651. [A. S.] 

3) B. 0. — K. G. 2 aug. 1651. [A. S.] Äfven den pfalziska ge- 
sandten hade i juni ätervändt. Sn. — K. G. 7 juni. [A. S.] 

*) Det följ. enligt Sn. — K. G. 26 juli 1651. [A. S.] 


68 


var sà förgiftad och symptomerna sä talrika, „att man kunde 
använda endast långsamt värkande mediein!). Äfven kur- 
fursten hade för denna gång ändrat sin ursprungliga mening 
att försöka förmå den frankiska kretsen till att sända sina 
representanter tili Frankfurt. Han ville ännu hålla inne där- 
med för att undvika att gifva kejsaren någon anledning till 
misstroende. Icke desto mindre förblef det ännu hans fasta 
och beständiga vilja att icke lämna dessa planer, om blott 
andra ständer hölle med honom och icke lämnade honom en- 
sam. Blefve det så, då måste äfven han om också motvil- 
ligt göra, hvad klokheten bjöd med afseende å en sådan even- 
tualitet ?). : 

„Af denna konfidenta relation har jag för öfrigt märkt 
och försport så mycket”, slutar Snoilsky, „att man på kur- 
mainziskt håll visserligen högeligen fröjdar sig, öfver att de 
båda kronornas plenipotentiärer äro här på stället, liksom 
han" — kurfursten — , äfven hoppas, att de samma skola dröja 
en tid på denna ort, där deras närvara kan värka mycket 
godt. Dock synes det, som fruktade han, att man möjligen 
skulle öfverila sig med altför ifriga propositioner och vid 
närvarande konjunktur därigenom mera skada än gagna vär- 
ket”. Den svenska representanten har utan tvifvel karakteri- 
serat kurfurstens ståndpunkt rätt. 


1) ...,die übrige würdten sich daran spiglen, und Endlich zur 
General Guarantie kommen, noch zur zeit liesse sich das werck nicht 
übereijlen, man mache die Praeoccupirten nur noch stettiger, Der Sta- 
tus Imperij were so inficirt, und die sijmptomata also häuffig, dass 
man keine andere alss Lentam Medicinam gebrauchen dörffte“. 

2?) „Nichts desto minder aber bliebe beij deroselben noch alleweg 
Constans et perpetua voluntas, wann nurandere Stände mit haltten, und 
Sie nicht also allein lassen woldten, Sonsten’miissen Sie endlich auch 
wider Jhren willen thun, quod prudentis in eum eventum esset”. 


69 


Af samma benägenhet att upprätthälla rikets fred, som 
drottning Kristina visar i instruktionerna för Snoilsky och 
Oxenstierna, men därjämte af ängslig oro att träda de habs- 
burgska makterna för nära, präglas hennes hällning äfven i 
den underhandling, som under sommaren 1651 skulle upp- 
tagas med Chanut. 

Kristina fann, heter det i den instruktion, hvilken hon 
i senare häften af juli i samräd med pfalzgrefven och „nägra 
af riksens räd“!) lät uppsätta for Magnus Gabriel de la 
Gardie och Johan Adler Salvius, bâde för sin och riksens 
stat „tilldrägeligt* och nyttigt vara att stå i godt förstånd 
med Frankrike 2), och att den gamla vänskapen mellan de båda 
kronorna skulle förnyas och stärkas genom ett nytt och för 
tiden ackommoderadt förbund, hvilket i sin tur skulle ,, öppna. 
dörren” för alla intresserade kurfurstar, ständer och städer i 
Tyskland, så ock andra bägge kronornas vänner och bunds- 
förvanter utom det samma. 

Den förnämsta orsaken till förbundet var, att de 
båda kronorna hade stor anledning att gemensamt vinn- 
Jägga och beflita sig om, att hvad som beslutits i Osna- 
brück och Münster och -icke ännu i Nürnberg bragts till 
fullständig exekution, skulle blifva behörigen effektueradt. Ty 
i synnerhet drottningens och den svenska kronans säkerhet 
„verserade nu och i framtiden märkligen därutinnan, att den 
slutna och så dyrt och svårt förvärfvade tyska freden måtte 
blifva obrottsligen hållen" och hvart stånd i riket konserve- 


1) R. R. — Salvius 16 aug. 1651. [A. S.] 

*) ...,icke kunnandes sigh des wänskap och på huarjehanda fall 
des assistence och cooperation heelt begifua; ther hennes Kongl. M:tt 
elliest af wänner tämmeligen är förblottadt och icke hafuer nägon sä 
stark och bequemt at tillijta och föralliera sigh medh“... 


70 


radt „vid sin rätta och förriga frihet“. Kronorna borde där- 
för säväl särskildt och hvar för sig som i förening med 
hvarandra arbeta för, att i synnerhet de bland ständerna, 
som stätt med kronorna i kriget och ännu icke kommit till 
sin rätt, skulle blifva restituerade, de ännu innehällna plat- 
serna, särskildt Frankenthal, evakuerade samt intressenterna 
vid Rhen: Frankrike, Kurpfalz, Kurmainz och andra mätte 
blifva försatta i sin säkerhet och „förriga stat“ igen enligt 
kejsarens eget löfte och fredsinstrumentens innehåll. Skulle 
sedan så hända, att antingen K. M:t af Sverge eller konun- 
gen i Frankrike skulle blifva af någon med fiendskap anfäk- 
tad af orsak af det förda kriget i Tyskland, då skulle man 
— ifall bägge blefve anfallne — tillsamman söka råd och 
medel att bindra det eller försvara sig. Gälde det däremot 
endast den ene, skulle den andre med råd och interposition 
sekundera honom och försöka afvända olägenheten, och där 
sådant icke läte sig göra, skulle de då bägge ,sig samsätta 
de modo“, huru det bäst stode till att hjälpa efter den enes och 
den andres tillfälliga lägenhet. 

Men, heter det vidare i instruktionen: Det kunde drott- 
ningen emot sina kommissarier ,nådigst icke förhålla", att 
vid konsultationen och resolutionen öfver förbundet det stör- 
sta betänkandet varit, om ock rädeligt för Sverge vore att 
vid denna tid, „och där K. M:t äfven är till värket att söka 
och taga investituren öfver Bremen, Verden och Pommern, 
renovera eller sluta en ny allians med Frankrike, som stär 
i brinnande örlog med Spanien, en så förnämlig läm af hu- 
set Österrike, och med hvilken K. M:t för kommereiens skull 
icke kan förbigä att reducera och stifta vänskap“. Drottnin- 
gen tviflade också icke, att underhandlingen öfver ett nytt 
förbund med Frankrike skulle förorsaka en ,stor apprehen- 
sion och ombrage“ hos Österrike och Spanien; hon trodde 


71 


icke häller, att kejsaren skulle underlåta att sända hjalpka- 
rer till spanjorerna i kriget. Men då hennes säkerhet hufvud- 
sakligen berodde af, att den tyska freden skulle blifva oför- 
kränkt, hvart stånd i Tyskland konserveradt vid hvad som 
tillkom det samma, och af att huset Österrike icke skulle 
blifva „däröfver absolut“; dä, tillägges det — naturligt nog med 
hänsyn till de senaste underrättelserna frän Frankfurt och Nürn- 
berg — på ständerna, „som fuller till garantin vi instrumenti pacis 
äre förbundne, intet är till att lita eller förlåta sig“, då vidare 
traktaten med Frankrike skulle gifva Sverge respekt och det 
kanske framdeles, efter fred med Spanien, icke skulle vara 
benäget för en allians, och då det var ,för en mäktig poten- 
tat och allierad till att skatta": så ansåg drottningen icke 
orådeligt, att kommissarierna skulle skrida till afslutning öf- 
ver .garantipunkten* med Frankrike. De skulle i alla fall 
därvid adstringera Sverges obligation „mera till consilium och 
mutuel kooperation ... än att ... engagera H. K. M:t och 
kronan till ett aktuelt krig”. Detaljerna stäldes till kommis- 
sariernas afgörande — särskildt frägan, om alla artiklar, som 
angingo Sverges och Frankrikes förening till försvar af den 
tyska freden, skulle införas i själfva forbundsinstrumentet, eller 
om „speciala däraf och hvad secretiora vore“ skulle inläggas 1 en 
särskild recess. Hvad beträffar Sverges subsidiefordran hos 
Frankrike, skulle sändebuden med flit drifva pa, att den 
samma, eller atminstone en del af den, 273,445 rdr, pa hvilka 
Kristina ansag sig hafva oafvisliga ansprak, fordersammast 
utbetalades 1). 


?) Instr. BR. R. 10 juli 1651. [A. S.] Jfr. Pufendorf, de reb. Suec. 
XXIII. § 12, dar förf. tydligen användt antingen instruktionen själf eller 
ätminstone ett med den samma ungefär lika lydande aktstycke. Införd i 
registraturet har instruktionen blifvit först i nyaste tid. — Utom det of- 


Först i slutet af augusti afsändes instruktionen till Sal- 
vius, och han pämindes dä ännu en gäng af drottningen 
om det „första betänkandet” vid underhandlingen, d. v. s. 
den hänsyn hon och hennes rädgifvare ansett sig böra taga 
till negociationen om investituren vid kejsarhofvet. Skulle 
därför något nytt „emergens“ infalla, for hvilket Salvius ansåg 
nyttigare att icke afsluta alliansen, utan endast stanna „in 
terminis tractandi“, så var hon till freds att så skulle ske t). 
Salvius hade således ingen orsak att skynda; så mycket 
mindre som underrättelserna från Frankrike voro alt annat 
än lugnande ?) och Chanut var ackrediterad för underhand- 
lingen endast genom statssekreteraren Loménie de Brienne, 
icke af den franska drottningen 3). I slutet af september 
trädde den svenska och franska representanten i förberedande 
negociation 2); de la Gardies resa till Lübeck blef nämligen 
icke af. Och i slutet af november och början af december 


vananförda innehåller den särskilda bestämmelser angående en kommer- 
ciell traktat mellan de båda makterna: icke mindre än 9 af instruktio- 
nens 23 punkter röra den sistnämda. Slutpunkterna lämna detaljorder 
angående Sverges subsidiefordran. 

1) R. R. — Salvius 16 aug. 1651. [A. S.] Komme sedan, heter 
det vidare, „nagot füre som dissvaderade alliancens sluth och syntes 
svadera prioritatem maturandæ Investituræ, tà fär man wähl rädh, till 
endtstigera sigh, och uthwägh till declinera sluthet“... 

2) Condé drar sig från hofvet. 

>) Salvius — Gyllenklou, Lübeck 18 okt. 1651 („Relationen der 
schwedischen Befollmächtigten aus Lübeck“). [A.S.] Redan Salvii 
ohälsa förorsakade för öfrigt underhandlingens uppskjutande eller ut- 
gjorde åtminstone en lämplig förevändning därför. Äfven den franska 
regeringen ville dröja med underhandlingen till de la Gardies ankomst 
till Lübeck. 

+) Chanut — de Brienne 29 sept. 1651. Suède Vol. XVIII. [A. P.] 


kunde de ändtligen, sedan Chanut mottagit en fullmakt?) i 
den form, som drottningen ünskade den, i Hamburg, dit de 
förflyttat sig, efter det underhandlingen med Polen uppskju- 
tits, gå till råds öfver det blifvande förbundet. Men Salvius 
var en svärhandterlig negociatör. Alla artiklar i Chanuts 
förslag tyktes honom affattade i mot kejsaren altför ut- 
manande ordalag. Och subsidiefragan vållade icke liten sva- 
righet att få en öfverensstämmelse till stånd ?). 

De sista dagarna i äret hemsände representanterna 
sina duplicata af det uppgjorda förbundsförslaget till Stock- 
holm och Paris’) Men underhandlingen stannade där- 
vid. Drottning Kristina förblef under den närmaste fram- 
tiden städse „förhindrad“ att gifva sin resolution i den fran- 
ska traktaten +). I slutet af mars hemkallades Salvius 5), och 
icke längt därefter lämnade äfven Chanut Tyskland för att 
for en tid återvända till Frankrike. Att det var hänsynen 
för Österrike och Spanien samt farhägor i anledning af fronden, 
som vållade Kristinas betänkligheter, undgick honom icke ©). I 


1) Under dat. af 21 okt. Suède Vol. XVIII. [A. P.] 

2) Chanut — de Brienne 2, 16, 23 dec. 1651. Suède Vol. XVII. 
[A. P.] Jfr. Mémoires de Chanut, II. 362—373, samt Pufendorf, de reb. 
Suec. XXIII. § 13—15. En vidlyftigare skildring af underhandlingen 
om förbundet skulle gå utom ramen af vår framställlning. 

>) Förbundsförslaget har tyvärr kunnat återfinnas-hvarken i det 
svenska riksarkivet eller bland Chanuts skrifvelser och papper i Paris. 
Hvilken hållning man i det samma slutligen intog till de tyska furstar- 
nas förbunds- och defensionsplaner måste därför lämnas därhän. Att 
de båda kronornas intressen i Tyskland observerades särskildti den pla- 
nerade alliansen, nämner Chanut uttryckligen. Chanut —- de Brienne 
23 dec. 1651. 

2) R. R. — Salvius 31 jan. 1652. [A. S.] 

5) R. R. — Salvius 20 mars 1652. [A. S.] 

*) Chanut — de Brienne 6 mars 1652. Suède Vol. XVII. [A. P.] 


74 


en instruktion i september 1652 för den negociation mellan Sverge 
och Polen, som änyo skulle läggas à bane i Lübeck, anbe- 
faldes den franska representanten ännu en gâng att hälla sig 
redo, för det fall att nägot förbund mellan de bäda mak- 
terna skulle föreslås ifrån svenskt häll!). Men alliansunder- 
handlingen upptogs ånyo först under Karl Gustafs tid. 

På konventet i Frankfurt hade emellertid förhandlingarna 
långsamt dragit sig fram under hösten 1651. Både muntligen och 
skriftligen arbetade Oxenstierna hos Volmar och ständerna för 
Frankenthals evakuation ?): och d’Avaugour underlät icke att 
hålla representanterna varma ?). Hvad Johan Filip menade, 
kunde Snoilsky ej rätt , penetrera". Men på hans och hans mi- 
nistrars ifver ,pro libertate et tranqvillitate publica“ tviflade han 
ej; det var ju icke förvänande, att de blefvo mer och mer för- 
sagda vid den starka opposition, som de mötte. Volmar 
gjorde sig ånyo genom personliga besök i Mainz påmind hos 
kurfursten, och på någon assistens af rikets „konsiderabla“ 
ständer var icke att vänta. Representanterna för stä- 
derna i öfverrhenska kretsen voro dessutom frånvarande en 
längre tid och tillskyndade sålunda konsultationerna icke liten 
skada +). Under sommaren hade man i alla fall i den franki- 
ska kretsen kommit så långt, att man beslöt?) att afsända 


1) Recueil des instructions ... Suède, 1 ff. 

2) B. O. — K. G. 20, 27 sept.; 1, 15 nov. 1651; 10 jan. 1652. 
[A. S.] 

5) B. 0. — K. G. 20 sept. 1651. [A. S.] Äfven Oxenstierna hade 
à sin sida särskilda gånger gjort resor till kurfursten. B. 0. — K. G. 
15 juli, 8 aug. 1651. [A. S] 

4) Sn. — K. G. 29 nov. 1651. [A. 8.] 

5) På ett konvent i Bamberg. Recessen, dat. !3/,, juni 1651, med- 
följer som bilaga till B. O:s — K. G. 24 juni 1651. [A. S.] 


15 


sin deputation till Frankfurt. I oktober ankom den !); och 
i december infann sig slutligen deputationen äfven från den 
schwabiska kretsen ?), för att också den i sin tur högtidligt 
förklara för Oxenstierna, att den var sänd att drifva på 
Frankenthals evakuation och hade för afsikt att tillsamman 
med de öfriga kretsarnas representanter börja en kraftig be- 
arbetning för fredens fullkomliga säkerställande ?). Man väntade 
från svenskt håll med en viss tillförsikt att ändtligen få ett 
resultat till stånd +). Men resultatet blef det minsta möjliga. 
De två deputationerna hade ingen order att tala om ,författ- 
ningen", utan endast om exekutionen i allmänhet 5). Annu 
i medlet af januari hade de schwabiska representanterna icke 
ens anmält sig för konventet i Frankfurt °). 

Härtigen af Lothringen hade genom det jülichska kriget 
mellan Brandenburg och Neuburg fått en välkommen anled- 
ning att utsträcka sina plundringar vid Rhen. Den unga 
pfalzgrefven Filip Wilhelm hade nämligen icke tvekat att i 
nödens stund värfva hans bundsförvantskap mot sin hatade 
fiende. På sommaren 1651 inkvarterade härtig Karl i själfva 
värket ett antal trupper i kurfurstens cleviska länder och 
grefskapet Mark. Nu, i december, sedan krigslarmet mellan 
Brandenburg och Neuburg redan upphört, spordes, att han 
med 30 hela regementen gått öfver Mosel åt Rhen-trak- 


1) B. O. — K. G. 4 okt. 1651. [A. S.] 

2) Sn. — K. G. 29 nov. 1651. [A. S:] 

3) B. O. — K. G. 10 jan. 1652. [A.S.] 

4) Sn. — K. G. 4 okt. 1651; 3 jan. 1652. [A. S.] 

5) Sn. — K. 4 okt. 1651; B. O. — K. G. 14 febr. 1652. [A. S.] 

®) Sn. — K. G. 3 jan. 1652. [A. S.] De frankiska hade i oktober 
kommunicerat med det samma, men endast „in particulari“. 


76 


terna !), men icke ens denna underrättelse kunde jaga upp 
det domnande intresset i Frankfurt för rikets och eget för- 
svar till tillbörlig höjd. Man stod på samma punkt eller 
längre från målet än förut. 

Den långa väntan på evakutionen af den pfalziska fäst- 
ningen och den tilltagande dådlösheten på konventet bröt 
slutligen äfven Johan Filips tålamod. Ännu hade han icke 
helt och hållet lämnat å sido sin idé att värka för fredsexe- 
kutionen och sin egen säkerhet genom en sammanslutning af 
ständerna åtminstone i rikets västra del under Sverges och 
Frankrikes skydd?). I början af januari 1652 lät han sina 
gesandter, hvilka återigen varit borta en tid, uppsöka Oxen- 
stierna i Frankfurt för att anmäla, att han, kurfursten, slutli- 
gen blifvit ,liksom fastidierad" öfver det långa uppehållet, sa. 
mycket mera som man nästan ville beskylla honom för 
att träda tillbaka från sin „förra goda intention“ och sin 
omsorg „pro salute Imperii*. Han såg att man på den väg. 
man nu gick icke skulle komma till målet. Oxenstierna 
borde därför, anhöllo mainzarna, i drottningens namn för- 
söka animera den schwabiska och frankiska kretsens sände- 
bud att af sina principaler begära nödig instruktion icke blott 
i frågan om den frankenthalska restitutionen, utan äfven för 
alla „pro re nata et secundum circumstantias rerum“ füre- 
fallande händelser, för att man sedan genom enig samman-- 


1) B. O. — K. G. 20 dec. 1651: [A. S.] Theatr. Europ. VII. 12, 
162 f. 

2) B. 0. — K. G. 11 okt., 29 nov. 1651. [A. S.] Hade man icke: 
i frågan gjort särskild reflexion på de båda kronorna, i synnerhet på 
Sverge — „weil es in Frankreich ietziger zeit etwas confus durcheinan- 
der gehe“, — så hade man icke kommit så ens långt som nu. förkla- 


rade han. 


| 


=] 


slutning och samfäldt räd skulle kunna taga i akt hvad lä- 
get kräfde!). Samma anhållan riktades till d’Avaugour ?). 

Det är belysande för huru omsorgsfullt Johan Filip, oak- 
tadt den svängning han smäningom företagit, alt fortfarande 
vetat upprätthälla godt förständ äfven med de bäda kronor- 
nas gesandter, och belysande också för svenskarnas bered- 
villighet att gå honom tillhanda, att hans anhållan icke gaf 
dem anledning till bittra reflexioner i sina relationer till drott- 
ningen. Oxenstierna viste blott icke, anför han, om han 
ännu skulle ställa sin hållning i ôfverensstämmelse med 
hvad drottningen instruerat honom 3). I en skrifvelse i med- 
let af augusti hade visserligen Kristina, i det hon sände ho- 
nom kreditiv för konventet i Frankfurt, förklarat, att hon 
„icke kunde ogilla" hans afresa från Nürnberg och förflytt- 
ning dit, samt uppmanat honom att därstädes fortfarande 
„kooperera med ständernas deputerade och den franska 
plenipotentiären till Frankenthals och andra platsers möj- 
ligast hastiga evakuation“ *). Men därefter hade han för- 
gäfves under en längre tid fått vänta på något meddelande, 
om huru han borde ställa sig i förhållande till ständerna >). 


DB 02- -IR.2G. 10) jan. 1652. [ANS 

2B.0. — K. G. 7, 21 febr. 1652. [A S.] 

®) Han anhåller genom pfalzgrefven om förnyad order. B. O. — 
K. G. 17 jan. 1652. [A. S.] 

5) R. R. — B. 0. 9 aug. 1651. [A. S.] 

?) Oxenstierna anför i sin själfbiograñ (trykt af Gjörwell i Sven- 
ska biblioteket, II. 189 ff., och i öfversättning hos Schlözer,I. 481 ff.). 
att han ännu en gång fått uttrycklig order att „conferera med kurfnr- 
sten af Mainz“, om huru „Ständernas Jura måtte conserverade blifwa”. 
Huruvida en sädan order gifvits, mäste lämnas därhän; i registraturet 
har den icke äterfunnits. — Att däremot O:s tidigare omnämda resa 
frän Nürnberg till Johan Filip i Würzburg, säsom af biografin fram- 


78 


Han underlät i alla fall icke att på grund af kurfurstens 
anmaning framhålla , nödvändigheten af en sammanslutning“ 
bäde för den culmbachska gesandten — en af representan- 
terna för den frankiska kretsen — och för den würtemberg- 
ska, som tillhörde deputationen för den schwabiska. Han 
mottog till svar allmänna försäkringar, om att den väntade 


gär, skulle varit en särskild ,, kommission” af drottningen, motsäges be- 
stämdt af den ofvan anförda skrifvelsen af 9 (19) augusti. Skrifvelsen 
utgör svar på O:s relation af 1 (11) och 15 (25) juli, och hade drott- 
ningen, heter det uttyckligen i den, först genom dem erfarit, att O. be- 
gifvit sig till kurfursten. („Säsom Wij nu hafve förnummit att Stän- 
dernes deputerade j Nurnberg hafwe sigh fast alle dissiperat... ock 
Churfursten af Maintz eder till sigh åth Wurtzburg inviterat och der 
eder förmådt, att för wisse publique Erender ock förrättande skuldh be- 
gifwa Eder till Frankefurth och der commorera sampt concurera medh 
thee Ständernes Deputerade ther äre, till Frankendahls evacuation och 
andre Platsers restitutions wärckelige befordringh..., altså kunne Wij 
thetta Edert från Nurnberg gjorde oppbrått icke ogilla”. Hon hoppas, 
att O. i enlighet med kurfurstens önskan fortsatt sin färd till Frank- 
furt.). 

Redogörelsen i biografin för konventet i Frankfurt är för öfrigt 
— ehuru den något öfverdrifver dess betydelse — så till vida in- 
tressant, som den visar, hvilket sammanhang redan samtiden såg mel- 
lan den hittils af forskningen så godt som fullkomligt förbisedda un- 
derhandlingen nu samt den, som senare upptogs och förde till Rhen- 
alliansen. O. blef, berättar han, befullmäktigad att vara plenipotentia- 
rius vid ,,den considerable Assembleen, den där anstältes i Frankfurt 
am Majn, där som tracterades om den så kallade Rheniska Alliancen 
och angik sammansätningen, huru Westfaliska. Freden tam in eccle- 
siasticis quam secularibus skulle blifwa conserverad och i sin rätta 
consistens erhållen, hwartil Swerige, Frankrike och de mästa Chur- 
och Förstar, samt kretsar i Romerska Riket sig förbunde". Gjörwell, 
IT. 193. 


19 


instruktionen snart vore att emotse!). d’Avaugour hade att 
meddela samma resultat ?). 

Närmast hade påminnelsen till följd nya bearbetningar 
af de församlade representanterna, särskildt den schwa- 
biska kretsens, hos Volmar för att påskynda den frankenthal- 
ska och heilbronnska evakuationen. Och Volmars utlåtande — 
som naturligtvis åtföljdes af en uttrycklig reservation mot alla 
möjligen ånyo upptagna planer om ,publika sammanslutning- 
gar“ af ständerna ?) — var nu ändtligen mera lofvande än 
förut. Redan i december 1651 hade i själfva värket, efter 
åtskilliga underhandlingar mellan kurfursten af Pfalz och 
kejsarhofvet, den förre i den frankenthalska frågan afgifvit 
en resolution, som bildade en antaglig utgångspunkt för en 
slutlig lösning af den samma ). Den 20 januari 1652 kunde 
sedan representanterna för de fyra kretsarna på konventet i 
Frankfurt med en anhållan om snabbaste inlevererande af de 
resterande satisfaktionsmedlen underrätta kurfursten af Sach- 


1) B. O. — K. G. 10 jan. 1652 [A.S] 

2) B. O. — K. G. 21 febr. 1652. [A. S.] 

3) B. 0. — K. G. 10 januari 1651... ,massen Er (Volmar) diser 
Tagen den Chur Maintzischen Gesandten zu sich erfordert, und ihme, 
was zu disem intent fürträglich vorgehalten, darbeij erwehnet, wie man 
hoffen wolte, dass dergleichen publique zusammentrettungen weil Sie 
sowol Ihrer Kaijserl. M:t alss der Cron Spanien etlicher massen suspect, 
nit würden fomentiret sondern underlassen werden... Worüber dann“, 
fortsätter Oxenstierna senare, „ettliche nit geringen scrupel fassen 
wollen, dass denen Ständten von denjenigen orten her, da Jhnen sonsten 
die maiste hülff und beförderung widerfahren solte, an dessen Platz die 
hand gleichsamb wil gebunden: und nicht zu gelassen werden, Jhr bes- 
tes communi studio et fervore zu beobachten“. 

+) Mera detaljerad framställning härom bl. a. hos Zwiedineck-Sü- 
denhorst, 1. 147 f., och i Theatr. Europ. VII. 9 f. 


80 


sen och de utskrifvande furstarna i westfaliska kretsen, att 
Volmar lofvat fästningens evakuation tre veckor räknadt frân 
ofvannämda dag!). Efter nytt uppskof uttägade ändtli- 
gen i förra hälften af maj den spanska besättningen frän 
Frankenthal 2). 

Lifvad af nytt mod af det resultat man efter alla mö- 
dor ändtligen fätt till ständ, började man i Frankfurt med en 
viss ifver drifva på evakuationen äfven af de platser, som här- 
tigen af Lothringen innehade på rikets område. Så godt som 
dagligen besökte representanterna Oxenstierna för att kon- 
ferera med honom i frågan. Och både han och d’Avau- 
gour lade sig återigen ut hos Volmar och kurfursten af 
Mainz 3). För Johan Filip blef emellertid den slutliga lös- 
ningen af den frankenthalska frågan anledningen till en ny 
reträtt. Om farhågor funnits redan förut, för att den svenska 
drottningen bakom det understöd hon skänkte ständernas de- 
fensionsplaner dolde vidtgående och själfviska syften, så var 
den agitation mot Sverge, som man på brandenburgskt håll 
just vid denna tid med ökad ifver dref i rikets alla lands- 
ändar i anledningen af tvisten i Pommern, icke egnad att 


1) Bilaga till B. O:s — K. G. 17 jan. 1652. [A. S.] Karakteri- 
stiskt för Johan Georgs hällning till ständernas arbete för exekutionen 
är, att han riktade sitt svarsbref endast till representanterna för de kur- 
och öfverrhenska kretsarna. Han ville därmed gifva till känna, fram- 
höll Vorburg för Oxenstierna, att han icke erkände de schwabiska och 
frankiska representanterna såsom närvarande i Frankfurt. B. O. — K. 
G. 21 febr. 1652. |A. S.] 

2) Häusser, II. 591. Erdmannsdörffer-Oncken, 18; icke i april 
såsom Zwiedineck-Siidenhorst, I. 149, anför förledd af framställningen i 
Theatr. Europ. VIT. 161. 

3) B. O. — K. G. 1, 8, 22 maj 1652. JA. S.] 


- 81 


förströ dem !). Men det fans också mäktigare inflytanden än 
Fredrik Wilhelms. 

De första dagarna af juni infann sig Vorburg hos Oxen- 
stierna för att anmäla, att kurfursten hemkallat honom. Han 
hemstälde tillika till den svenska representantens afgörande, 
om det kanske icke, då Volmar numera afgifvit bindande löfte 
om de lothringska platsernas evakuation, vore bäst att ,acquies- 
cera“ i någon mån ?). Kort därpå afreste Volmar, och samma 


‘1) På en resa till Johan Filip i Würzburg våren 1652 samman- 
träffade d’Avaugour därstädes med den brandenburgska gesandten Ewald 
v. Kleist, hvilken — efter hvad Oxenstierna efter d’Avaugours medde- 
lande vet att förmäla — försökte intaga kurfursten , mit ungleichen 
impressionen* mot Sverge „und von Jro hierinn* (i den pommerska 
frågan) ,consilium et operam begehre, ein gleiches auch an den übrigen 
Churfl. höfen ebenmässig intendire“,... Från Würzburg reste han i li- 
kadan afsikt till München (B. O. — K.G. 17 april. [A. S.] Jfr. Malmström, 
Bidrag till svenska Pommerns hist. 1630—51. 137). Den brandenburg- 
ska agitationen neutraliserades dock i väsentlig män genom det miss- 
troende, som kurfursten själf ädragit sig med kriget mot Pfalz-Neu- 
burg. Biörenklou försummade 4 sin sida icke i Wien att försöka gifva 
kurfurstens fredsbrott tillbörlig belysning. Urk. u. Acten, VI. 47. 

2) B. 0. — K. G. 29 maj 1652. [A. S.] Ännu någon månad 
förut hade d’Avaugour kommit med den hälsning från Würzburg, att 
kurfursten hoppades (desideriren theten), „weil der Fride bisshero, in 
gegenwart der beeden Cronen Ministern, gleichwol ein und andern riss 
erleiden müssen, und dahero zu besorgen, es dörffte solcher ins künfftige, 
ohne beeder Cronen darüber ferner waltende cräfftige manutenenz, alss- 
dann noch umb ein mehrers periclitiren und durchlöchert werden, es 
wolten diselbe, zumalen Jre Kön: Mait:* (d. v. s. den svenska drottnin- 
gen) „die hand darvon nicht sincken lassen, sondern durch dero mitthülff 
darbeij noch so lang concurriren, biss alles zur perfecten Richtigkeit 
gebracht und das Röm: Reich in seine gewüntschte Sicherheit gesetzet 
worden“. B. 0. — K. G. 17 april 1652. [A. S.] Jfr. kurfurstens uttalande 
i anledning af Hildesheimalliansens afslutande följ. kap. 


82 


dag togo äfven de mainziska sändebuden afsked. Det länga 
konventet i Frankfurt upplöste sig snart af sig själft. 

Snoilsky kunde slutligen icke afhälla sig frân att i an- 
ledning af den oväntade utgången gifva luft åt en smula miss- 
nöje. I medlet af juni uppsökte han Vorburg, som efter att 
redan hafva lämnat konventet, gjort en tillfällig resa till 
Frankfurt. Det kunde ej undgå, yttrade Snoilsky, att hans 
oförmodade afresa skulle väcka ,allehanda eftertänklighet" 
hos de båda kronorna; deras befullmäktigade hade i alla fall 
så godt som uteslutande på föranledande af kurfursten kom- 
mit till konventet. Han fick till svar de lifiigaste försäkringar 
om Johan Filips sincera afsikter mot Sverge och Frankrike. 
Både på den väg, som kurfursten tidigare gått, och på den, 
som han nu gick, stod han fast vid sina goda afsikter för dét 
allmänna. Från dem ämnade han aldrig afstå!). Men eme- 
dan det för denna gång blifvit klart för honom, att det var 
omöjligt att här uträtta något nyttigt, så ansåg han icke råd- 
ligt att utan anledning göra sig ,ännu mera odios“. Hade 
de andra kretsarna, om också endast pro forma, gifvit sina 
sändebud fullmakt, så hade man kunnat stanna kvar och för- 
söka, hvad godt man ännu kunnat göra. 

Krebs, en annan af de mainziska representanterna, som 
dröjde i Frankfurt några dagar efter Vorburg, och med hvil- 
ken Snoilsky äfven inlät sig i meningsbyte angående afresan, 
hade önskat, medgaf han t. o. m., att det i fråga om 
uppbrottet „ratione modi skulle varit något annorlunda". 
Han fruktade, att man på alla håll förtjänat föga tack i an- 
ledning af det samma, ty äfven Volmar — ,hvilken icke an- 
nat vetat, än att han, Krebs, skulle afresa tillsamman med 


1) .. auch viel eher (:wie Seine formalia gelautet:) gar resigniren 


würdte“. 


83 


Vorburg“ fran Frankfurt — hade antagligen förnummit, att 
så icke skett. Orsaken, hvarför kurfursten hemkallat sina 
sändebud, var, menade Krebs,*att han trott, det deputationen 
från den frankiska kretsen blifvit beordad att uppbryta från 
Frankfurt strax efter de - kejserliga; och han ville icke ensam 
låta sina representanter stanna kvar enkom ,liksom hos kro- 
norna“; han skulle ju därigenom blott göra sig alt för myk- 
ket förhatlig utan förhoppning om någon nytta. Krebs bad 
emellertid, att det passerade skulle tydas ,in mitiorem partem“ 
och ingalunda så, som hade hans herre för afsikt att vända 
sitt segel „ganz um, gegen meridiem* — det kunde ju ingen 
förnuftig människa förutsätta om honom, då det var bekant, 
huru han stod anskrifven hos Österrike. Och ehuru herr Vol- 
mar visserligen nu ,strukit honom om munnen en smula", så 
viste man dock för väl, hvad därpå vore att lita. Kurfursten 
skulle med ett ord, försäkrade Krebs liksom Vorburg, aldrig 
afvika från sin en gång fattade goda resolution +). 

De många orden kunde icke dölja, att mellan Volmars 
afresa och de mainziska representanternas slutliga hemkal- 
lande fans ett nära sammanhang, och att, hvad man redan 
länge misstänkt och snart fick full bekräftelse på, kurfursten 
af Mainz i sin politik trädt hofvet i Wien väsentligt när- 
mare. 

Den viktigaste omsorgen för kejsaren på denna tid 
var att stärka garantierna för Österrikes makt genom att 
säkerställa tronföljden i kejsardömet och förvärfva den 
samma för sin älste son. Och det romerska konungavalet var 
för wienerhofvet denna gång än mera maktpåliggande än 
eljes. På westfaliska fredskongressen hade furstepartiet och 
de mindre riksständerna, hvilka redan länge med missnöje 


1) Sn. — K. G. 5 juni 1652. (A. S.] 


84 


sett kurfurstarnas inflytande i riket i ständig tillväxt, ledda 
af Sverge och Frankrike väkt förslag om, att dessa förbe- 
redande val af det blifvande riksöfverhufvudet skulle afskaf- 
fas eller att ätminstone för framtiden rikets samtliga ständer, 
om ocksä i inskränkt män, skulle fà göra sitt inflytande gäl- 
lande vid dem, d. v. s. få rätt till delaktighet vid affattan- 
det af en beständig valkapitulation. Pä riksdagen i Regens- 
burg skulle frågan tagas före till slutligt afgörande. Det 
gälde således för kejsaren att genom privatöfverenskommelser 
med kurfurstarna få valet säkerstäldt före den blifvande riks- 
dagen. Redan under 1651 hade lifliga underhandlingar fort- 
gått med kurfurstarna i sådan afsikt. Nu, under sommaren 
1652, torde kejsaren ändtligen hafva vunnit flertalet af dem 
för sitt syfte. På en sammankomst i november mellan ho- 
nom och kurfurstarna i Prag uppgjordes de sista aftalen !). 
Äfven Johan Filip fann det fördelaktigt att för en tid lämna 
sin ifver för ständernas sak för en politik i wienerhofvets in- 
tresse. 

Redan innan kurfursten af Mainz drog sig tillbaka, 
hade emellertid äfven drottning Kristina ändrat signaler i 
sitt förhållande till ständernas förbundssträfvanden i öfra 
Tyskland. Den ifver, som i början af året i Frankfurt lades 
i dagen, för att man med gemensamma krafter och energiskt 
understöd af Sverge skulle drifva på Frankenthals evakuation 
och om möjligt skrida till aktivt motstånd mot de lothringska 
trupperna, vann icke i allo genklang hos henne. I slutet af 


1) Erdmannsdörffer, Graf Georg Friedrich v. Waldeck. 88—92. 
Arndt, Zur Vorgeschichte der Wahl Leopold I. (Historische Aufsätze 
dem Andenken an Georg Waitz gewidmet). 567. Endast kurfursten af 
Köln instälde sig icke i Prag. Det bajerska kurfurstliga huset före- 
träddes af enkekurfurstinnan Maria Anna, kejsar Ferdinand III:s syster. 


85 


februari!) 1652 aflät hon en order till Oxenstierna, i hvilken 
hon päminde om, att ju endast de fyra öfverkretsarna voro 
församlade i Frankfurt, och att hon icke „per directum“ för sina 
tyska länder hörde till dem. Hon hade hört, att ett kon- 
vent var „beramadt i Magdeburg“ 2), dit förmodligen icke 
allenast nedersachsiska kretsständerna, utan ,jämväl andra“ 
skulle komma för att rädgöra och besluta om samma och 
likartade saker, som voro före i Frankfurt. Oxenstierna 
skulle därför exkusera henne och förklara henne ,med vap- 
nen icke kunna nu så hastigt till värket skrida”. Hvad ma- 
joriteten beslöt, skulle i alla fall af henne ,intet blifva till- 
bakasatt“. . 
Ofvannimda skrifvelse ar, efter hvad det synes, det sista 
meddelande drottningen gifvit sina representanter i 6fver- 
kretsarna om den hallning de hade att intaga till ständernas 
förbundssträfvanden där. Redan någon månad senare emottog 
Oxenstierna order att till de kejserliga sändebuden — säle- 
des till det håll, där man gjorde alt för att motarbeta dessa 
sträfvanden, — lämna förtroliga upplysningar om det resul- 
tat 3), till hvilket de vid samma tid ledt på ett annat om- 
råde, där drottningen jämväl indragits i dem och där hon 
ännu en tid lät se icke ringa ifver för de samma. Kristinas 
tillmötesgående mot kejsaren väkte berättigad förvåning. 
Att drottningen redan länge haft i sinnet och just på våren 
1652 fattade sitt afgörande beslut att öfvergå till katolicismen 
samt därmed fått en förutsättning till att närma sig de mak- 


1) R. R. 14 febr. 1652. |A. S.] 

2) Afser tydligen kretsdagen i Lüneburg okt. 1652. Härom i 
följ. kap. 

3) Hildesheimalliansens afslutande; följ. Kap. 


86 


ter, hvilka voro den katolska kyrkans förnämsta försvarare i 
Europa, viste man icke!). 

De bäda kronornas representanter dröjde kvar i Frank- 
furt, ännu sedan ständernas samtliga representanter afrest 
därifrån 2). I förra hälften af augusti?) utfärdades instruk- 
tion och kreditiv för Bengt Oxenstierna för en ambassad till 
kejsaren för att jämte Biörnklou såsom drottningens repre- 
sentant mottaga investituren för Bremen, Verden och Wis- 
mar. På hösten afreste han till Prag. Snoilsky däremot 


1) Ett egendomligt sammanträffande fogade, att samtidigt som 
Snoilsky hade sitt sista samtal med de mainziska diplomaterna i juni 
1652, en ambassadör, Rousselot d'Hédival, för härtigen af Lothringen 
— plägoanden ex professo för ständerna i västra Tyskland — efter 
en kortare ambassad till Stockholm afreste därifrån, såsom den danska 
residenten därstädes Peder Juel anför, „beladet med komplimenter“ 
(Dansk. hist. tidskr. Raekke I, 5. 328—30). Uppgifterna om Rousselots 
ambassad äro tyvärr altför sparsamma, för att vid den samma och vid 
Juels yttrande vidare afseende kunde fästas. Härtigen underhöll lifliga 
diplomatiska förbindelser i Europa bäde med dess katolska och pro- 
testantiska furstar. Se t. ex. för kurfursten af Brandenburg Urk. u. 
Acten, VI. 37, 103 ff. 471 ff. Jfr. för Rousselots ambassad till Köpen- 
hamn och Stockholm Memoires de Chanut, II. 436, 441 f. Af större in- 
tresse än Juels uppgift är Pufendorfs (de reb. Suec. XXIV. § 13), att 
man fran spanskt håll genom Salvius i Hamburg gjorde lifliga försök 
att förmå drottningen att upphöra med sin agitation för Frankenthals 
restitution. (Någon samling af skrifvelser från Salvius i Hamburg 
torde icke mera finnas i A. 8.) 

2) I slutet af juli hade de alla lämnat Frankfurt. Sn. — K. G. 
17 juli 1652. [A. S.] Jfr. Theatr. Europ. VII. 161—162. 

3) R. R. 31 juli 1652. [A. S.] Han lämnade Frankfurt i slutet 
af september. Sn. — K. G. 18 sept. 1652. [A. S.] Jfr. Pufendorf, de reb. 
Suec. XXIV. § 11. Heyne, Der schwed. Investiturstreit 1648—64. Pro- 
gram (Weilburg). 7. 


87 


stannade alt fortfarande i Frankfurt. I medlet af oktober !) 
kunde han meddela, att ett kretskonvent hällits i öfverrhenska 
kretsen i Worms, och att defensionsfrägan äterigen varit 
före, ty ständerna dignade under de lothringska truppernas 
härjningar säsom förut. Äfven denna gäng försökte man 
frän franskt häll lifva församlingen med hot och pock. De 
församlade representanterna planerade i själfva värket en skrif- 
velse till kurkretsen för att höra sig för, „om den ville för- 
blifva vid den äret förut i Frankfurt mellan de bäda kretsarna 
gjorda Öfverenskommelsen och afslutna defensionen“. Men 
man viste förväl, refererar Snoilsky, att. om ett svar pä frà- 
gan skulle gifvas, sà skulle det, dà ju de tre kurfurstarna 
af Mainz, Trier och Pfalz in persona voro i Prag, ,säkert 
icke vara efter hvad nödtorften fordrade, utan stäldt efter 
den pragiska och österrikiska horizonten“. 

Planerna på en „författning* i rikets västra kretsar 
måste med ett ord för denna gång lämnas därhän. Men 
den påstöt, som gifvits på exekutionsdagen och i kretsarna 
vid Rhen hade icke gått spårlöst förbi. På riksdagen i Re- 
gensburg upptogs frågan ånyo i sin allmänna form; och re- 
dan sedan en tid hade likartade planer, om ock i något mo- 
difieradt syfte, varit före äfven i norra Tyskland. 


1) Sn. — K. G. 9 okt. 1652. [A. S.] Theatr. Europ. VII. 282. 


ul 


Hildesheimalliansen. Frågan om kretsbevapningen i 
nedersachsiska och westfaliska kretsen 1651—53. Den 
brandenburgska unionsplanen. 


Sverge hade genom westfaliska freden lagt under sig 
tyska länder både vid Östersjöns och Nordsjöns södra kust. 
Vid Oders utlopp ägde det numera Vorpommern och Rügen 
samt en sträcka af Hinterpommern med Wollin; i Mecklen- 
burg staden Wismar. Vid Elbes och Wesers mynningar för- 
värfvade det ärkebiskopsstiftet Bremen och biskopsstiftet Ver- 
den, hvartdera såsom sekulariseradt härtigdöme. De nyvunna 
områdena voro fördelade på tre af rikets tio kretsar. Och 
inom alla dem inträdde Sverge i de växlande och hvarandra 
korsande underhandlingar, som sysselsatte de tyska stän- 
. derna efter westfaliska freden; senast i den öfversachsiska, 
tidigast i den nedersachsiska kretsen. 

Men Sverges maktställning inom de tre kretsarna hade 
icke utgått så bestämdt begränsad och konsoliderad ur freds- 
slutet, att åtskilligt i detta afseende ännu icke skulle åter- 
stått att göra, såväl i fråga om fastställande af rättigheter 
och territoriala förhållanden som ordnande af styrelse och 
förvaltning i de nyförvärfvade provinserna. Och i hvar och 


89 


en af de tre kretsarna funnos furstar, hvilka med mera. 
energi än drottning Kristina sträfvade att göra sitt infly- 
tande gällande i Tysklands inre politiska lif. Efter alt hvad 
man kan se, hyste också drottningen och hennes omgifning 
ingalunda större förhoppning, att en handräckning från Sver- 
ges sida till ständerna vid deras försök att förvärkliga sina. 
defensions- och förbundsplaner skulle medföra bättre resultat i 
kretsarna i nedra Tyskland, än i Frankfurt och Nürnberg. 
Man tviflade särskildt, förklarade pfalzgrefven för Chanut, 
att man skulle kunna förmå de sachsiska och den westfaliska. 
kretsen, hvilka dock minst ruinerats genom kriget och hvil- 
kas biträde sålunda vore af så mycket större betydelse, till 
fullgörande af garantin. Svenskarna viste, heter det — själf-- 
fallet i anledning af konflikten i Pommern, — att man icke 
kunde räkna mycket på kurfursten af Brandenburg, „de viste", 
yttrar sig fransmannen, ,att furstarna af Braunschweig och 
Lüneburg hatade dem och stodo i förbund med Danmark“ !). 
Chanuts meddelande öfverensstämmer väl med det envisa 


1) Chanut — de Brienne 14 jan. 1651. Suède Vol. XVI. [A. P.] 
Ett meddelande af Chanut af äldre datum i samma anda kan förtjäna 
anföras, emedan det bekräftats af drottning Kristina i en af hennes 
egenhändiga mariginalanmärkningar till L. de V:s memoirer. „Svenskarna 
voro öfvertygade“, refererar den franska memoirförfattaren, på grund. 
af Chanuts depescher från Stockholm i november 1647, „att Tyskarna 
hyste emot dem och Frankrike ett dödligt hat, som de ej kunde dölja ; 
nästan vid alla företräden och besök af Herr Chanut talades derom"... 
Kristina tillägger: „Detta är sant“. Anteckningar om det som till- 
dragit sig à Sverige ifrån år 1645 till år 1649; samlade... ur Cha- 
nuts brefväxling.. Tillika med drottning Christinas egenhändiga An- 
märkningar vid Herr Chanuts uppgifter... (öfvers. fran franskan), 
203; Jfr. Mémoires de Chanut, I. 199. Anmärkningarna, som bifogats 
endast den första delen af memoirsamlingen, äro som kändt nedskrifna 


i Rom längt efter den tid memoirerna skildra. 


90 


misstroende, som Karl Gustaf visar braunschweigarna under 
sin egen regeringstid. Det var sälunda med deladt intresse 
och tydligen med ringa förväntan på framgång, som man 
inlät sig i underhandling med ständerna äfven här. 
Nedersachsiska kretsens område var delvis] fördeladt 
mellan ett jämförelsevis stort antal mäktiga ständer. Utom 
Sverge med härtigdömet Bremen och staden Wismar, hade 
ännu en annan konungakrona plats bland dem: Danmark 
med härtigdömet Holstein. Kurfursten af Köln var repre- 
senterad genom biskopsstiftet Hildesheim, som han admini- 
strerade. Kurfursten af Brandenburg intresserade i kretsen 
för furstendömet Halberstadt; och efter den dåvarande inne- 
hafvarens af Magdeburg, härtig Augusts af Sachsen, död 
skulle äfven detta härtigdöme tillfalla honom. Men nedanom 
kronorna och kurfurstarna fans ett furstehus i kretsen, hvil- 
ket Ofverflyglade alla de ofvannämda genom vidden af 
sina besittningar, nämligen det braunschweigska. Dess tre 
härtigdömen, Lüneburg-Celle och Grubenhagen, Calenberg- 
Göttingen och Braunschweig-Wolfenbüttel, bildade grund- 
stommen af kretsens territorium. Ännu under 30-åriga kri- 
gets förra hälft liksom sedan långa tider tillbaka omöjlig- 
gjorde tvedräkten inom furstehuset hvarje enig samvärkan 
mellan dess skilda linjer, och fredsslutet bragte det samma 
endast bedragna förhoppningar. Men det trädde in i den 
nya perioden med fastare sammanhällighet och mera energi 
i sin politik än förut. Det hade sålunda en viss utsikt att 
kunna blifva nedersachsiska kretsens värkliga ledare, liksom 
det genom vidden af sina besittningar var dess naturliga. 
De regerande härtigarna voro Kristian Ludvig i Celle, Au- 
gust i Wolfenbüttel och Georg Wilhelm i Calenberg; furste- 
husets förnämsta statsman den wolfenbüttelska kanslern Jo- 
han Schwartzkopf, ifrig förkämpe för den oppositionella rö- 


91 


relsen mot kejsarmaktens 6fvergrepp och mot den katolska 
propagandan i riket. 

Det var de braunschweigska furstarna och statsmännen, 
hvilka i nedersachsiska kretsen ifrigast försökte forvarkliga 
den idé, som upptagits i öfra Tyskland år 1650, och hvilka 
här mest energiskt arbetade för att med den som häfstång ut- 
vidga sitt inflytande och sin makt. Närmare bestämdt blefvo 
de ifrarna par préférence bland de tyska furstarna för idén om 
en samvärkan af ständerna för gemensamt försvar på grund- 
valen af rikets kretsförfattning. Att upplifva och gjuta nytt 
lif i den samma, närmast i den egna kretsen, sedan i hela riket, 
att draga så många af rikets höghetsrättigheter som möjligt 
öfver till den enskilda kretsen, göra den till ett så vidt möj- 
ligt själfständigt territorium — därpå gick den braunschweig- 
ska politiken ut. Man måste sträfva därhän, ,das mit der 
Zeit das was toto Imperio zukömmt auch den Circulis, soweit 
jedes Circuls Grenze gehe, gemein werden möge“ 1), så for- 
mulerade en gäng kansler Schwartzkopf dennaide. Med den 
dominerande ställning, som furstehuset intog i Nedersach- 
sen, är det icke svårt att inse, hvarför man stälde sig på 
en sådan bas. 

Det räkte i alla fall en tid, innan man i furstehuset 
vågade börja realisera sin nya rikspolitik, så måttlig den än 
var i sina vyer. De svenska besittningarna 1 Nedersachsen 
utgjorde visserligen icke någon stor del af kretsens område, 
men gentemot furstehusets territoriala öfverlägsenhet kunde 
Sverge lägga sin konungakrona och kanske med kraft upp- 
rätthållna anspråk på att fortfarande både gälla för och 
vara protestantismers ledande makt. Och liksom freden i 


1) Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 214 not. 


92 


öfversachsiska kretsen stördes genom konflikten i Pommern, 
så funnos här tvänne stridsfrägor inom kretsen, hvilka hit- 
tils trotsat hvarje försök att få enighet och sammanhällighet 
mellan ständerna till stånd 1). Hvardera sammanhängde med 
Sverges medlemsskap i den samma. 

Den ena var striden mellan kretsens ,utskrifvande fur- 
star“ ?). Kretsstyrelsen i nedersachsiska kretsen tillhörde furste- 
huset Braunschweig-Lüneburg, som innehade det s. k. kondi- 
rektariet i den samma, samt ärkeskiftet Magdeburg och ärke- 
stiftet Bremen, hvilka jämlikt fredens stadgande ägde att 
alternera i direktoriet. Redan före fredsslutet hade menings- 
skiljaktighet rädt mellan Magdeburg och braunschweigarna om 
gränserna för kondirektoriets kompetens. Och konflikten skärp- 
tes ytterligare, då härtig August af Sachsen, hvilken genom 
fredsinstrumentet fätt sig tillerkänd administrationen af stif- 
tet Magdeburg på lifstid, förklarade, att han på grund däraf 
under sin lifstid icke behöfde inrymma Sverge-Bremen dess 
direktorium. Sverge motsatte sig själffallet en sädan tolk- 
ning. På en kretsdag 1649 försökte man förgäfves bilägga 
tvisten; en ny ansats gjordes 165), men äfven den utan re- 
sultat >). 

Den andra och ojämförligt viktigare stridsfragan i ne- 
dersachsiska kretsen var Sverges strid med staden Bremen. 


1) För furstehusets hållning i frågan i början af 1651 samt für 
belysande af dess hallaing till försöken att förvärkliga fredsgarantin 
i allmänhet och till planerna pa en „författning“ i Frankfurt och Nürn- 
berg se Köchers utdrag ur skriftväxlingen mellan Kristian Ludvig och 
härtig August, 699 f. | 

2) „Ausschreibende Fürsten“, d. v. s. de af kretsens furstar, hvilka 
ägde att utskrifva kretsdagarna och leda förhandlingarna vid dem samt 
i allmänhet representera kretsen i politiskt afseende. 

3) Köcher, 23—24. 620 f. 698. 


Fr 


Staden var en af de många i Tyskland, hvilka under tidernas 
lopp faktiskt kommit att intaga en medellinje mellan riks- 
medelbara och omedelbara ständer. Särskilda gånger erkänd 
af kejsaren, hade dess riksomedelbarhet städse blifvit bestridd 
af ärkebiskopen för stiftet. Ar 1645 eröfrades staden och 
stiftet af svenskarna, men hvilken Bremens ställning till 
Sverges krona skulle blifva, då stiftet i westfaliska fredsslu- 
tet afträddes till den samma, var icke uttryckligen stadgadt i 
fredsinstrumentet. Det kunde emellertid icke blifva annor- 
lunda, än att man från svenskt håll skulle göra alt för att 
lägga den rika handelsstaden — den viktigaste orten af Sver- 
ges förvärfvade besittningar i nedersachsiska kretsen — under 
sitt välde. Redan kort efter fredsslutet började man göra 
försök att försäkra sig om staden på diplomatisk väg. År 
1649 inkallades Bremen icke till kretsdagen. Från bremiskt 
håll demonstrerade man vidt och bredt, att uraktlåtelsen var 
en kränkning af stadens och rikets rätt; från svenskt håll 
motsatsen. Så var man inne i en strid, som i en räcka 
fortfor ända till slutet af 1654 för att tolf år senare uppta- 
gas igen och då afgöras till Bremens förmån !). Redan i sitt 
första skede har denna strid varit af väsentlig betydelse för 
Sverges ställning i riket. Det var den, som till hufvudsak- 
lig del väkte misstankar mot 'den svenska regeringen för 
vidtgående planer, hvilkas realiserande möjligen kunde störa 
rikets fred; och det var å andra sidan den, som särskildt 


1) Se för tvistefragan och kriget med Bremen Erdmannsdörffer- 
Oncken, 177, not 4, citerade arbeten, därjämte Pratje, die Herzogthü- 
mer Bremen u. Verden. V. 477, Duntze, Gesch. der freien Stadt Bre- 
men. IV. 74 ff. Zettergvist, Grundläggningen af det svenska väldet i 
härtigdömena Bremen och Verden. Diss. Lund. 136 ff. Jfr. Pufendorf, 
de reb. Suec. XXIV.S6f. XXV. § 29. XXVI. 3 12 ff. 


94 


under Kristinas sista regeringsär så godt som ensam absor- 
berade den svenska regeringens uppmärksamhet i den tyska 
politiken och som sålunda kom den att försumma fördelar 
och intressen, som kunnat och bort bevakas. 

De inflytelserikaste medlemmarna vid den af drottning 
Kristina tillförordnade regeringen i Stade öfver härtigdömena 
Bremen och Verden voro under åren närmast efter freds- 
slutet Hans Kristoffer v. Königsmarck, stiftens eröfrare, så- 
som guvernör och ståthållare, Johan Stucke såsom kansler 
och chef för justitierådet!) samt kammar- och kanslirädet 
Niklas v. Höpken. I medlet af mars utfärdade drottningen 
en skrifvelse till regeringen, i hvilken hon, med ett medde- 
lande, att hon mottagit underrättelse, om hvad som dittils 
försiggätt i fråga om den planerade „defensionsförfattningen“ 
.1 kur- och öfverrhenska kretsen, och med ett kort referat af 
sin: order till Snoilsky att i hennes namn befordra den samma, 
anbefaller sina förtroendemän i Stade, att i fall på en blif- 
vande kretsdag något skulle proponeras i frågan, de äfven i 
sin mån borde uppenbara hennes intention samt rätta sin 
hållning därefter 2). Några månader förut, i januari, hade 


1) Zetterqvist, 111 ff. Stucke sedan hösten 1649, då han i äm- 
betet efterträdde den gamle v. Haren. 

2) R. R. 8 mars 1651. [A. 8.] Motiveringen till Snoilsky och på- 
minnelsen, att drottningen med sitt inskridande afsåg endast och allenast 
befordrandet af freden, upprepas omsorgsfullt...: „und ob zwar noch 
zur zeit wenig fruchtbahrliches oder feisliches darinnen (i frågan i 
kur- och öfverrhenska kretsen) resolviret, ein guth theil selbiger Creijss- 
stende, auch darzu wenig inclination haben sollen. Jedennoch weil wir 
vernehmen, das gedachter Stände, beij dieser vorwesende Defensions 
verfassung habende jntention, in dem Jnstrumento pacis vndt haupt 
Executions Recess fundiret vndt bloss vndt allein auf die effectuir- 
vndt maintenirung dess friedenschlusses, auch Conservationem public 


95 


hon meddelat regeringen, att hon, då hon ännu ej mottagit 
investituren för sina besittningar i Tyskland, kunde låta ske, 
att administratorn för denna gång skulle handhafva direk- 
tionen 1). 

Just vid den tid, då drottning Kristina — i öfverensstäm- 
melse med det understöd hon ändtligen såg sig föranlåten 
att skänka defensions- och förbundsplanerna i öfverkretsarna 
— skred att erbjuda sin handräckning för en sammanslutning 
och beväpning af ständerna äfven i nedra Tyskland till effek- 
tuering af freden, hade hon emellertid med allvar upp tagit 
arbetet att ordna förhållandena i de nyförvärfvade län derna 
vid Elbe och Weser. I medlet af februari 1651 utfärdade 
hon i sådant afsikt instruktion för en kommission, hvars med- 
lemmar jämte guvernör Königsmarck och kansler Stucke voro 


tranqvillitatis et libertatis Germanicæ gerichtet vndt angesehen, So kön- 
nen wir dieselbe nicht allein nicht improbiren, sondern“ o. s. v. Drott- 
ningens skrifvelse utgör svar till en fran Stucke till Salvius dat. 30 jan. 
(10 febr.) 1651 med anhällan om upplysning angäende „särskilda viktiga. 
saker“ i kretsen, tydligen äfven om den hällning man borde intaga till 
förbunds- och defensionsplanerna där. Frän Stade har man redan i sept. 
1650 talat för kretsens ställande i „författning“ (Köcher 620—21), syn- 
barligen med hufvudafsikt att sondera sinnena och komma till en upp- 
görelse med Magdeburg och Braunschweig i direktorialstriden. Tillbör- 
lig belysning af den svenska regeringens hållning till frågan på denna 
tid hafva förefintliga källor i arkivet i Stockholm icke gifvit. 

I en skrifvelse i senare hälften af mars har Stucke begärt upp- 
lysning af Snoilsky om „författningsvärket“. St. — Sn. odat. koncept 
[A. H.]. Sn. svarar och upplyser om, att man i Nürnberg arbetat för 
»generalgarantin"; men då det nu var ,periculum in mora“, kunde 
man ej vänta på den, utan ifrade man för att efter norm af riks- och 
kretskonstitutionerna komma de nödlidande till hjälp, „mit eilige würck- 
liche hülf“. Sn. — St. 22 mars 1651. [A. H.] Jfr. ofvan p. 60. 

1) K. M. — brem. reger. 4 jan. 1651. [A. H. och A. S.] 


96 


riksrådet Schering Rosenhane samt krigspresident Alexander 
Erskein. I juni vidtogo kommissionens förhandlingar och 
uppgörelser med härtigdömenas ständer, och i synnerhet un- 
der det första halfäret blef deras arbete ett „längsamt och 
besvärligt värk", som knappast lämnade all den tid öfrig, 
:som behöfts för ett aktivt deltagande i det politiska lifvet i 
kretsen, och som för öfrigt blef än svårare, därför att enig- 
het och inbördes sämja tyvärr icke var rådande mellan de 
-stadiska herrarna, särskildt mellan Königsmarck, Höpken 
och Stucke 1). 

De första dagarna i april underrättade man från Stade 
braunschweigarna om drottningens benägenhet för en krets- 
dag ?). Redan tidigare hade man i det braunschweigska 
furstehuset beramat en sammankomst af representanter för 
dess tre linjer för att öfverenskomma om gemensamma mått 
och steg i anledning af en underrättelse, att faran från här- 
tigen af Lothringen närmade sig, och att han förberedde 
värfningar äfven i nedersachsiska kretsen, hvarvid han spe- 
cielt riktade sina blickar på de braunschweigska länderna ?). 


1) Zettergvist, 131—178, 114 f., 179 ff. Förhållandet mellan Höpken 


och Königsmarck torde senare hafva blifvit bättre (Zetterqvist, 117). Men- 


mellan Höpken och Stucke förefunnos ännu i slutet af 1652 slitningar, 
i anledning af hvilka drottningen ansåg sig böra inskrida för att medla. 
R. R. — St. 13 nov., 10 dec. 1652. [A. S.] Förhållandena inom rege- 
ringen voro för öfrigt icke de bästa häller på våren 1653. „Huru äl- 
liest med Dän Regeringen sällsamt tillgår, och hwad kontenence ähr i 
landet och emellan them betiänte“, skrifver Rosenhane, ,må jag intet 
bemöda E. Ex. mäd, äffter jag intet remedium seer huru thet kan bo- 
tas“. Rosenhane — A. O, 15 april 1653. [A. S.] 

2) Bremiska reger. — de braunschw. härtigarna 25 mars 1651; 
kop. med Erskeins, St:s, och Rosenhanes — K. M. 1 maj 1651. [A. S.] 

3) Se für det följande Köcher, 18—19; 28—32; 35—37. Erd- 
‚mannsdörffer-Oncken, 138. 


\ 


97 


Härtigens görande och lätande följdes i furstehuset med sä 
mycket större oro, som han pä grund af släktskapsförbindelser 
gjorde anspråk på delar af det calenbergska området. Det 
var med ett ord farhågorna för Lothringen, hvilka äfven här 
gäfvo impulsen till en gemensam beväpnad aktion. 

I medlet af april?) ägde sammankomsten rum i Braun- 
schweig. Kansler Schwartzkopf upprullade en dyster tafla 
öfver de olyckliga förhållandena i riket och erkände med 
ett beklagande, att de förhoppningar man kunde ställa till 
de „allmänna media“, som riksförfattningen och fredsinstru- 
mentet erbjödo, icke voro stora. Till Sverge hyste kanslern 
djupt misstroende: dä 6fverkretsarna gjorde sitt försök till 
sammanslutning, hade det framstält anspråk på att ,,icke blifva 
glömdt i direktoriet"; i nedersachsiska kretsen pretenderade 
det t. o. m. den militära och diplomatiska ledningen. Under 
sådana förhållanden och med kännedom om misshälligheterna 
inom kretsen i öfrigt, fann man för godt att tillbakavisa Kristinas 
förslag om sammankallandet af en kretsdag 2). Man enades 
i stället om att säkerställa sig genom en närmare samman- 
slutning inom furstehuset själft och beslöt att för detta än- 
damäl uppställa en gemensam truppstyrka af 4,800 m. Från 
en sädan tanke var emellertid steget icke längt till planen 
att försöka stärka förbundet genom förbindelser äfven med 
grannarna och om möjligt få en sammanslutning af vidare 
omfattning till stånd. Närmast tänkte man på de mestbety- 


') Köcher följer i sin framställning den gamla stilen. 

*) I en skrifvelse till regeringen i Stade, daterad 7 (17) april, 
förklarade Schwartzkopf, att en sådan i anledning af de härskande 
konflikterna antagligen icke skulle leda till önskvärdt mål. Kop. med 
Erskeins, St:s och Rosenhanes — K. M. 1 maj 1651. [A. S.] Köcher, 34 
not 5. 


98 


dande medlemmarna af nedersachsiska kretsen: Sverge-Bremen, 
Magdeburg, Halberstadt och Hildesheim, men man sträkte 
sina blickar äfven till Verden och det brandenburgska Minden 
i westfaliska kretsen, och i synnerhet räknade man på Hessen- 
Kassel i den öfverrhenska. Så var man i en hast inne på 
ett förbundsprogram af tämligen vidsträkt bärvidd. Vid reali- 
serandet af det samma stannade man i alla fall långt ifrån 
målet. Underhandlingen med Halberstadt och Minden upp- 
togs als icke !). Med Magdeburg strandade den för denna 
gång. I Stade däremot lyckades man bättre, än man kun- 
nat vänta. 

Det var det celliska härtigdömets främste man, Frie- 
drich Schenck von Winterstädt, som fått sig anförtrodt att 
värkställa närmandet till den bremiska regeringen. I förra 
hälften af maj anträdde han sin resa till Stade. I konfe- 
rens med honom trädde å regeringens vägnar kansler Stucke 
och krigspresident Erskein. Den braunschweigska represen- 
tanten skildrade i lifliga färger splittringen i Nedersachsen. 
Holstein hängde fast vid de „danska konsilierna", Mecklen- 
burg och Sachsen-Lauenburg på samma sätt; städerna sågo 
endast på kommercierna. Det var därför så mycket nöd- 
vändigare att få till stand , förtrolig korrespondens mellan 
grannarna". Hölle Braunschweig, Hessen och Sverge sam- 
man, så kunde man uträtta mycket — han hänvisade till 
exemplet af kurfurstarna i kurkretsen och påminde om Snoil- 
skys proposition i Frankfurt. Stucke och Erskein dolde icke 
sin missbelåtenhet i anledning af det afböjande svaret på 
förslaget om en kretsdag. Men de voro de första att er- 
känna, att det fans föga sammanhallighet i kretsen. Pä- 


1) Med Hildesheim upptogs den senare, men förgäfves. Köcher 
64, 66. 


99 


minnelsen om propositionen i Frankfurt var under sädana 
förhållanden en lycklig ide. Den hade ju framgått just ur 
den order till Snoilsky, till hvilken drottningen uttryckligen 
hänvisat i sin skrifvelse till regeringen. I detalj kunde Stucke 
och Erskein icke utläta sig; de kunde endast gifva löfte att 
referera. Men för sin del visade de all benägenhet för för- 
slaget, och så mycket gåfvo de tillkänna, att de vore ense 
om, att hvar och en skulle konkurrera i alliansen endast i 
egenskap af riksstånd. Hvad ledningen af trupperna beträf- 
far, medgåfvo de gärna, att den skulle tillkomma den an- 
fallne. Alt öfrigt uppsköts till själfva konferensen >). 

Braunschweigarna kunde således räkna på den bremi- 
ska regeringens bistånd, och det såg t. o. m. ut, som om 
farhägorna för Sverges pretentioner varit öfverdrifna. Man 
hade anledning att hoppas på att kunna draga nytta af den 
utländska kronans stöd, utan att den skulle göra anspråk 
på något direktorium i förbundet. 

Äfven i Kassel fann braunschweigarnas förslag gehör. 
Landtgrefve Wilhelm, som i september 1650 efterträdt sin 
moder Amalia Elisabet i regeringen, hade emellertid å sin sida 
i anledning af de lothringska excesserna redan knutit förbin- 
delser med biskoparna af Paderborn och Münster. Han ön- 
skade därför, att äfven westfaliska ständer, närmast de bäda 
biskoparna, skulle upptagas i alliansen säsom en förmur mot 
den hotande faran i väster. Nägot senare föreslog han ocksä 
kurfurstens af Brandenburg inträde. Det lilla protestantiska 
förbundet fick i hast perspektivet af en stor nordtysk allians 
med deltagare af bäde den katolska och protestantiska tros- 
formen. 


1) Erskein, St. och Rosenhane — K. M. 3 maj 1651. [A. S.] Köcher 
34—35. 


100 


I slutet af augusti kunde Schenck underrätta Stucke, 
att landtgrefven var helt och hället ense med den intention 
man förehade, och att han föreslagit en konferens af repre- 
sentanter för bremiska regeringen, det braunschweigska hu- 
set och Kassel i Hildesheim för att öfverenskomma om de 
närmare detaljerna !). 

Ännu hade intet svar följt från Kristina på den bre- 
miska regeringens redogörelse för Schencks besök i maj, 
ehuru flere skrifvelser växlats mellan Stade och Stockholm 
under sommaren ?). Schencks meddelande och farhågor à) i an- 
ledning af konflikten mellan Brandenburg och Neuburg för- 
anledde Stucke att i september påminna om den braun- 
schweigska propositionen +). Det var ju icke allenast betänk- 
ligt, framhöll han, utan t. o. m. farligt att lämna Braun- 
schweig och Kassel ,hjälplösa" i deras förbundssträfvanden. 
Det var under nuvarande förhållanden i kretsen knappast 
troligt, att man på en kretsdag skulle komma till något re- 
sultat; det kunde därför t. o. m. vara säkrare, att samman- 
slutningen skedde , efter exemplet i öfver- och kurrhenska 


1) Kop. dat. Celle 18 aug. med St:s. — K. M. 5 sept. 1651. 
[A. S.] 

2) R. R. 3 juni; 2 juli; 4, 9, 30 aug: 1651. [AV Sj) und 
obwoll E. Kön: M:tt, von der zwischen E. Kön: M:t Commissarien, 
undt dem Braunschweig-Liineburgischem Statthalter zu anfang des Maij 
ergangenen communication damahlss alsofort unterthänigste eröffnung 
gethan, dennoch keine resolution erfolget* ... St. — K. M. 5 sept. 
1651. [A. 8.] 

8)... ,Solten auch die jetzo zwischen Chur Brandenburgh undt 
Neuburgh anstehende tractaten nicht zu reichen, undt die gefahr sich 
ergrossen, Stehen wir sehr an, ob wir dan gahr stille sitzen können“... 
De borde därför ätminstone sonderingsvis fà närma sig med braun- 
schweigarna och de kasselska repress. (St:s skrifvelse i föreg. not). 

4) Det följ. enl. St. — K. M. 5 sept. 1651. [A. S] 


101 


kretsen". Skulle sammankomsten tjäna till ingenting annat, 
så skulle den åtminstone väcka icke liten „ombrage“ och för- 
orsaka „allehanda eftertänklighet“. Och man kunde ju, på- 
pekade Stucke, inlåta sig i kommunikation med de två furste- 
husen redan för att sondera terrängen. Framför alt bad han 
om snabt svar. Efter en ny påminnelse af Königsmarck 1) 
meddelade Kristina, att hon fann den närmare sammanslut- 
ningen med Braunschweig-Lüneburg och Hessen-Kassel i an- 
ledning af tidernas beskaffenhet , mycket god och nyttig". 
Med det allra första skulle hon insända instruktion för kon- 
ferensen med furstehusets representanter ?). Först i förra 
hälften af december ankom emellertid instruktionen 3). 

Så snart notifikation och inbjudning inkommit, skulle 
representanterna begifva sig i väg. Såsom anledning till för- 
bundet skulle de i förbundsrecessen angifva den oro, som 
alt ännu härskade i riket, särskildt dess västra del, — 
en oro, hvaraf man just nu hade orsak att frukta ett nytt 
utbrott. I rikskonstitutionerna och exekutionsordningen hade 
man visserligen upprättat ,en god författning", men den ville 
icke vinna sin fortgång. I fredsinstrumentet däremot var ju 
en ,närmare författning och sammanslutning” uttryckligen 
tillåten. 

Främst borde sändebuden förmå de braunschweigska 
och kasselska representanterna att grundligt underrätta om, 
huru det planerade förbundet nyttigast skulle inrättas. Än- 


1) Framgår af R. R. — brem. reger. 4 okt. 1651. [A. S.] 

*) Källa i föreg. not. 

3) Instr. för Stucke och... (utlämnadt i orig.) ... 29. nov. 1651. R. 
R. [A. S.] Afskrift i konvol. , Handlingar rörande Tyskland 1652—57 
och Polen 1655—57“ (Oxenst. saml.). Förslag till instruktionen med 
brem, reg:s af 7 nov. 1651. [A. S.] 


102 


damälet à Kristinas sida skulle de förklara vara „ingenting 
annat än Guds fra... Tysklands, särskildt härtig- och 
furstendömena Bremen, Verden, Braunschweig-Lüneburg och 
Hessen-Kassels framtida lugn“, afvändande af alt orättmätigt 
våld från de förbundne samt den allmänna fredens slutliga 
genomförande. Hvad frågan om de ömsesidiga skyldighe- 
terna beträffar, var instruktionen hållen i möjligast allmänna 
ordalag. Man skulle undvika alt, ,som kunde lända de an- 
dra till prejudice och nackdel, mycket mindre per directum 
eller obliquum, hemligt eller offentligt, med råd eller dåd 
vara de vedervärdiga behjälplig. Vid förefallande tillfällen 
skulle de betrodda representanterna i tid och flitigt kommu- 
nicera med hvarandra, för att alt hädanefter skulle aflöpa i 
god, uppriktig, beständig vänskap". Skulle den ene eller den 
andre råka i fara, så skulle de öfriga på hans anfordran tro- 
get bispringa honom och, „alteftersom nödtorften och den 
förestående faran fordra, komma honom till hjälp med råd 
dåd samt med tillsändande afven tillräcklig suceurs“. Om 
huru stor denna „succurs® skulle vara, borde sändebuden 
emellertid tala endast i allmänna ordalag och ej förklara sig 
i detalj!). 

Författningen" borde för öfrigt blifva rent defensiv 1), 
och den ömsesidiga förbindelsen ,vara och bestå, ända tils 
det allmänna fredsslutet blifvit bragdt till beständig effekt och 


1) Den skulle i alla fall blifva „nicht anders dan nach eines jeg- 
lichen anlage, darinnen er beim Röm. Reich nach dem Römerzugh ge- 
funden wirdt...“ Anförarskapet skulle tillkomma den, „in dessen Lan- 
den die conjunctio der Gelegenheit nach geschehen möchte*. 

1),.. „mit nichten dahin gezogen und erstrecket werden, da ei- 
ner was offensive vornehmen würde, es geschehe dann uff vorgehende 
ausstrücklich plaeitirte und alls dan von Neuen richtig abgeredete Be- 


liebung“. 


103 


ingen hade att befara nägot mot det samma och dess inne- 
häll“. Ehuru förbundet var sädant, att man hade ingen 
anledning att hälla det hemligt, önskade dock drottningen, 
att det skulle ske; och trodde hon, att äfven de öfriga vore 
benägna därför. Om slutligen närboende furstar och stän- 
der, i synnerhet de evangeliska i stiftet Osnabrück, ville in- 
träda i alliansen, så kunde hon tillåta det, såvida samtliga 
intressenter funno det rådligt. Det är med ett ord den helt 
och hållet allmänna- tanken att gifva riket fred och skydd, 
— endast i någon mån lämpad för förhållandena inom den 
krets alliansen skulle omfatta, — som återkommer äfven här. 

I Hildesheim skulle således konferensen hållas i febru- 
ari 1652. Redan innan man hann sammanträda, hade emel- 
lertid braunschweigarna börjat tänka på en modifikation af 
sin federativa politik !). Den utsträckning, som landtgrefven 
ville gifva förbundet, särskildt hans förslag att intaga kur- 
fursten af Brandenburg, oroade dem. Men samtidigt åter- 
gaf dem den stadiska regeringens tillmötesgående modet. 
Under sådana förhållanden låg tanken nära till hands, att 
man just med de två tvistefrågor, hvilka hittils hufvudsakli- 
gen stört lugnet i nedersachsiska kretsen, den bremiska och 
alternationsfrågan, såsom vehikel med den utländska kronans 
hjälp kanske kunde bana sig väg att behärska den. Frågan 
togs förberedelsevis till debatt mellan de braunschweigska 
representanterna i Hildesheim. Administratorn af Magdeburg 
bestred fortfarande både den bremiska regeringen alternatio- 
nen i direktoriet och huset Braunschweig kondirektoriet. Man 
skulle därför understöda Sverges anspråk på direktoriet mot 
att af det samma vinna understöd för sina egna — man 


1) Det följ. efter Köcher, 40 ff. 73. 


104 


hade i furstehuset redan tidigare följt en sådan politik). 
Då kondirektoriet ständigt låg i furstehusets händer, medan 
direktoriet regelmässigt från kretsdag till kretsdag alterne- 
rade mellan Magdeburg och Sverge-Bremen, skulle hufvud- 
inflytandet vid kretsens politiska ledning afgjordt tillfalla 
furstehuset. För att förvärfva äfven den militära, gälde det 
att vinna platserna i kretsens krigskollegium, hvilket sam- 
mansattes af kretsöfversten, som ägde kommandot öfver krets- 
armen, öfveruppsikten öfver milisen 0. s. v., samt hans ,,nach- 
och zugeordnete“, som i allmänhet skulle biträda honom 
och i fall af behof handhafva hans värf. För kretsöfverste- 
ämbetet tänkte man närmast på den celliska härtigen, onek- 
ligen den dådkraftigaste af furstehusets regenter. Genom 
beslutet att icke inkalla Bremen till kretsdagen, men hän- 
skjuta frågan om dess riksomedelbarhet till den sammas af- 
görande — den kunde ju sedan i sin ordning hänvisa saken 
till riksdagen, — skulle man ytterligare tillförsäkra sig Sver- 
ges tillmötesgående och tillika hålla utvägen öppen att antaga 
sig staden, om den utländska kronan vilie drifva sina försök 
att lägga den under sitt välde altför långt. 

Efter braunschweigarnas separatkonferenser vidtog un- 
derhandlingen mellan dem, de kasselska och stadiska sände- 
buden. De sistnämda voro kansler Stucke och bremiska 
kansliradet Adolf Benedikt Marschalk ?). Man fann dem i 


1) Köcher, 23. 

?) Bremiska regeringens och kommissionens skrifvelser för ar 
1652 saknas tyvärr i arkivet i Stockholm (det sista brefvet af år 1651 
är dateradt 12 dec., det därpå följande 23 dec. 1652; jfr Zetterqvist, 
140 not). Bristen är så mycket kännbarare, som hvarken arkivet i 
Hannover (där dock den stadiska afdelningen ännu torde vara ofull- 
ständigt ordnad) eller någon af de särskilda samlingar i arkivet i Stock- 
holm, hvilka innehålla skrifvelser från regerings- och kommissionsmed- 


105 


fråga om separatalliansen — där de ju för öfrigt hade till 
rättesnöre endast drottningens allmänt hällna instruktion — 
och särskildt i fräga om förslaget att reorganisera kretsen i 
öfverensstämmelse med furstehusets önskningar, t. 0. m. mera 
tillmötesgående, än man åtminstone på hannoverskt och wol- 
fenbüttelskt häll vägat hoppas. Sin jämlikt instruktionen 
framkastade proposition att säsom ett af förbundets hufvud- 
ändamål upptaga „rikets konservation* läto de falla på de 
öfriga intressenternas framställning, att en sädan intention 
skulle tarfva ,,ett starkare värk", att det skulle draga skyl- 
digheten att uppfylla garantin på de allierade allena o. s. v. 
De kasselskes förslag att upptaga Paderborn och Münster i 
förbundet 'motsatte de sig icke häller. , Man skulle blott 
icke precipitera sig“; så länge man icke kommit till afslut- 
ning sinsemellan, borde man icke admittera andra, förklarade 
de liksom braunschweigarna. Förvåning och oro väkte till 
en början deras envisa fasthållande vid att taga förslaget om 
förbundshärens numerär och storleken af de enskilda kontin- 
genterna endast „ad referendum". Men de gåfvo den vissa 
förhoppning, att drottningen skulle ratificera det beslut man 
kommit till äfven i denna fråga. 


lemmarna i Stade (korrespondensen med Oxenstiernorna, med de la 
Gardie, med pfalzgrefven, med Salvius) lämnat nägon ersättning för 
den. Då därtill kommer, att af handlingar rörande kretsdagen i Lüneburg 
1652 i det svenska arkivet endast kretsdagsbeslutet finnes i behåll, kan 
en väsentligare komplettering till Köchers framställning om de stadiska 
representanternas ställning till förbunds- och defensionsplanerna under 
detta år öfverhufvud icke gifvas. Konferensen i Hildesheim och krets- 
dagen i Lüneburg äro emellertid altför viktiga i totalkomplexen af 
den utveckling och händelser, hvilka här skildras, för att en redogörelse 
för dem, om också endast på grundvalen af trykta aktstycken och ar- 
beten — hufvudsakligen Köchers Gesch. v. Hannover u. Braunschweig 
— skulle kunna underlätas. 


106 


Furstehusets beslut att fortgå från partikularförbundet 
till en reorganisation af kretsförfattningen hälsade Stucke och 
Marschalk med tillfredsställelse, — det var ju ätföljdt af 
löften om tillmötesgående för den svenska politikens ônsknin- 
gar i alternations-striden och framför alt i den bremiska frägan 
samt öfverensstämmande med Kristinas tidigare order. De 
skyndade att med braunschweigarna förena sig om ett pro- 
tokolls-extrakt, som skulle läggas till grund för upprättandet 
af en „värklig kretsförfattning“. Från braunschweigsk sida 
förband man sig i det samma att icke inkalla staden Bre- 
men till kretsdagen och att af administratorn af Magdeburg för 
Sverges räkning utvärka direktoriet för det i ordningsföljden 
andra kretskonventet, med hvilket alternationen skulle börja. 
På svensk sida iklädde man sig att understöda furstehusets 
anspråk på kondirektoriet. Man tillförsäkrade det samma tre 
vota vid de kommande kretskonventen och lofvade, att om 
ständerna icke skulle kunna enas om en lämplig person för 
kretsöfversteämbetet bland sig själfva, man skulle öfverlåta 
generalatet öfver kretstrupperna åt annan , kvalificerad per- 
son“ 1). Den sista stipulationen afsåg tydligen att undan- 
draga ämbetet den svenska drottningen, för det fall att det 
icke kunde vinnas af braunschweigarna. Men de svenska 
representanterna läto den passera. Deras främsta ögonmärke 
på konferensen var synbarligen att vinna understöd för Sver- 
ges sak i den bremiska frågan. Och de försummade icke 
att, medan de främjade furstehusets kretspolitik, låta upptaga 
i konferensprotokollen att „om H. K. M:t företoge något 
med staden Bremen, så hade de öfriga korresponderande" 
— i förbundet — , därmed intet att göra". 


1) Köcher, 614—15. 


107 


Sa ändade furstehuset Hildesheimkonferensen med den 
goda utsikten att snart kunna göra värklighet af kretsdefen- 
sionen och med tillhjälp af den blifva kretsens behärskare 
och Sverge under goda auspicier i tvistefrågan med den mäk- 
tiga handelsstaden vid Weser. 

Den 24 februari!) undertecknades protokolls-extraktet 
och samma dag recessen till Hildesheimalliansen; den senare 
af representanterna för Hessen-Kassel, Sverge-Bremen och de 
tre linjerna af huset Braunschweig. Till norm för förbunds- 
recessen togs främst de kurrhenska furstarnas alliansrecess 
af den 21 mars 1651. 

Med en hänvisning i inledningen till exekutionsordnin- 
gen förkunnade man i recessens första paragraf, att förbun- 
det afsäg ingen offension, utan att rädda land och folk frän 
krig och öfverväld. Vid generalkommandot i fält hade in- 
gen af de konfedererade att göra anspråk på någon preemi- 
nens. Öfverbefälet skulle tillkomma den anfallne, så länge 
man opererade i hans land 2), men han var skyldig att i 
det samma konsultera ett krigsråd — här bestående af 5 per- 
soner, representanter för hvar och en af de „korresponde- 
rande”. Äfven här skulle därjämte de förbundne genom be- 
fälhafvarna för sina truppkårer därvid äga en rådgifvande 
röst Den gemensamma truppstyrkan faststäldes till 6,000 
m., men skulle den i utomordentliga fall och efter gemen- 
sam ôfverenskommelse mellan de allierade kunna höjas ?). 
Alliansen skulle bestå, så länge de faror fortforo, hvilka för- 


1) Icke 14 såsom Erdmannsdörffer (Oncken, Weltgeschichte 138), 
hvilken eljes följer den nya stilen, anför. 

2) Afgörandet, om hvem öfverbefälet skulle tillkomma, när man 
opererade „in loco tertio“, uppsköts till framtiden. 

3) Sverges kontingent utgjorde 830 m. till fot och 415 ryttare. 


108 


anledt den samma. Rättighet till inträde hölls öppet äfven 
för andra, så väl katolska som evangeliska riksständer. 

Äfven de löften, som man gifvit hvarandra att arbeta 
för kretsens reorganisation, hade emellertid fått sitt uttryck i 
recessen. Emedan, hette det i den, enligt exekutionsordnin- 
gen det goda ändamål, som man afsåg att uppnå med för- 
bundet, bäst stod att vinna genom en , författning" af hela 
nedersachsiska kretsen, så ville drottningen af Sverge och 
härtigarna af Braunschweig bemöda sig, att ett konvent i 
kretsen med det snaraste måtte anställas och en allmän 
värklig sådan inrättas, i hvilken man skulle upptaga äfven 
landtgrefven af Hessen och härtigdömet Verden. Dock skulle 
kretsförfattningen icke upphäfva det afslutna förbundet, utan 
skulle det oaktadt den blifva i full gällande kraft, på det 
hvar och en af dess medlemmar skulle hafva så mycket mera 
assistens och hjälp att förvänta ?). 

I jämförelse med de resultat man kommit till i kretsarna 
vid Rhen, är Hildesheimalliansen onekligen ett framsteg på 
de federativa sträfvandenas område. Man hade här redan i 
praktiken trädt den tanke närmare, att det var genom kon- 
federationer, gående ut öfver kretsens gräns, som de uppgif- 
ter till själfförsvar måste lösas, hvilka ständerna arbetade 
med. Och här blef senare genom Paderborns inträde den 
konfessionsfrihet förvärkligad, som låg i Johan Filips allians- 
idé. För de förnämsta ifrarna för „författnings“-planerna i 
Nedersachsen, braunschweigarna, var dock det afslutna för- 
bundet numera endast föga värdt. För dem var Hildes- 


1) Recessen trykt hos Köcher, 609 ff., samt i utdrag i Urk. u. 
Acten, VI. 463 ff. Jfr. Pufendorf, de reb. Suec. XXIV. § 11. Den 
första underrättelsen om förbundet lämnas emellertid icke, såsom Köcher, 
50 not, meddelar, af P., utan i Mémoires de Chanut. II. 420—21. 


109 


heimalliansen hufvudsakligen ett „interimsvärk“, en förbere- 
delse för att reorganisera kretsen. Det sistnämda blef frän 
nu deras förnämsta sträfvan. 

Hildesheimalliansen har icke häller saknat sin betydelse 
i Tysklands politiska lif, ehuru dess trupper aldrig tägat i 
fält. Man säg i den samma en partibildning, som „represen- 
terade ett kompakt sammanhang af företrädesvis protestan- 
tiska länder frän mynningarna af Weser och Elbe till längt 
in i mellersta Tyskland“. Att Sverge var den ledande mak- 
ten i förbundet, ansåg man i allmänhet som själffallet icke 
blott för dess föregåenden och dess konungakrona, utan 
äfven för dess faktiskt betydande territoriala maktställning 
vid Elbe och Weser. Och man förutsatte, att den svenska 
drottningen vid sitt medlemsskap i det samma liksom bakom 
det understöd hon skänkte ständernas defensionsplaner i öfra 
Tyskland knöt förhoppningar om vidare utvidgning af sitt 
inflytande och sin makt och planer på förvärkligande af samma 
idéer, som Sverge kämpat för i trettiåriga kriget och under 
westfaliska fredskongressen !). I öfra Tyskland lyckönskade 


1) Att man i det habsburgska lägret hyste sådana misstankar, 
är gifvet. Äfven på brandenburgskt håll uttalas de ofta. Konflikten med 
-Sverge i Pommern gaf ju dem här riklig näring — utom att pämin- 
nelserna om faran för Sverges hänsynslösa politik med fördel kunde 
användas som motivering för det djärfva spelet i kurfurstens egen. 

I den tyska historiska literaturen har man obetingadt — och 
utan någon kännedom om de svenska källorna — tillegnat sig den 
uppfattning, att drottning Kristina vid sitt inträde i Hildesheimallian- 
sen dolde vidtgående och ärelystna planer, samt att Sverge gjorde 
anspråk på att vara förbundets ledande makt. „Die Führerschaft in 
diesem Bunde beanspruchte natärlich die Königliche Macht, und nie- 
mand schien sie ihr streitig machen zu wollen oder zu können“, skrif- 
ver Erdmannsdörffer (Graf Waldeck. 154; Jfr. 170, 192; Oncken, Welt- 
geschichte, 138). „Desto rühriger war“, utropar Droysen, „die Krone 


110 


man pä protestantiskt häll de svenska sändebuden, ännu medan 
underhandlingen pägick, till den „apprehension“, som den ingaf 
i Wien. Man skulle genom den väcka mera „regard“ hos kej- 
saren, hette det, samt tvinga honom att „upphöra med sina 
moras och diffikulteter“ i evacuationen !). Och kurfursten 
af Mainz omnämde för d’Avaugour „mit sonderbahrem Ruhm “ 
de båda kronornas, men i synnerhet Sverges omsorg „pro 
salute publica“. Det var att tillskrifva deras kooperation, 
heter det, och den „ombrage“, som uppstått af Hildesheimalli- 
ansen, att man kommit så långt man kommit ?). 

Men Hildesheimalliansen var i hufvudsak det braun- 
schweigska furstehusets värk, icke Sverges. Och Kristina 
höll i sin politik pa att insla andra vägar, an dem Sverge 
hittils gatt. Drottningen notificerade mottagandet af förbunds- 
recessen i Stockholm med den korta underrättelse, att hon 
fann den „efter sin instruktion", och i början af april in- 
sände hon sin ratifikation af den samma ?). Men till svar 


Schweden, ihre Gegenstellung im Reich zu organisiren. Sie trat... 
mit den Herzogen von Braunschweig“ o. s. v. „zu der sogenannten 
hildesheimischen Allianz zusammen“... (Geschichte der Preuss. Politik. 
Zweite Aufl. III. 2. 63). Jfr. Köchers antydan i likartad riktning i an- 
ledning af Kristinas understöd für defensionsplanerna i üfverkretsarna. 
De utförligt analyserade instruktionerna för Snoilsky, Oxenstierna och 
Stucke samt de svenska källornas vitnesbörd i öfrigt torde tillfylles 
vederlägga en sådan uppfattning. Att man på svenskt håll med glädje 
begagnade det tillfälle, som erbjöds genom närmandet till furstarna i 
Nedersachsen, att få fria händer mot staden Bremen, står utom alt 
tvifvel (Köcher, 47, 49), men längre gingo den svenska regeringens 
planer icke. 

1) B. O. — K. G. 21 febr. 1652. [A. S.] 

2) B. 0. — K. G. 3 april 1652. [A. S.] 

3) K. M. — St. och Marschalk 27 mars 1652. [A. H. och A. S.] 
Protokollet om alternationen lände henne till „god information“; hon 
skulle vidare öfverlägga angäende den och sedan afgifva sin deklaration. 


111 


pa Bengt Oxenstiernas meddelande frän Frankfurt om de 
känslor, som det planerade förbundet väkte, lät hon — till 
icke ringa ôfverraskning för sina medallierade !) och i be- 
stämd motsats till den önskan hon uttalat i instruktionen för 
sina sändebud på konferensen i Hildesheim — regeringen i 
Bremen gifva honom fullständig kommunikation om alliansen 
med uppdrag att underrätta den kejserliga gesandten därstä- 
des, Volmar, om det samma och betaga kejsarhofvet all den 
den apprehension det möjligen kunnat fatta. Och Oxen- 
stierna underlät icke att fullgöra sitt värf?). 

På braunschweigskt håll ansträngde man sig emeller- 
tid att undanrödja de svårigheter, som hittils stört friden i 
Nedersachsen och omöjliggjort kretsens reorganisation. På 
en konferens i Quedlinburg i maj 1652 försökte man bear- 
beta härtig August af Magdeburg för de eftergifter i direk- 
toriaistriden, som man Sverge till behag i Hildesheim lofvat 
förmå honom till. Och härtig August var skäligen medgör- 
lig. De magdeburgska representanterna funno det visserli- 
gen obilligt, att Sverge blott för en gång ville inrymma ad- 
ministratorn direktoriet, innan alternationen skulle begynna: 
det var dock tvifvelaktigt, påminde de, huruvida Sverge före 
Hinterpommerns restitution alls borde inbjudas till rikets riks- 
och kretsdagar. Men snart gåfvo de med sig. Om en riks- 
eller kretsdag skulle lösa frågan i öfverensstämmelse med 
braunschweigarnas förslag, så kunde de ingå på det samma. 
I den bremiska frågan fogade de sig utan vidare. 

Medan braunschweigarna lade an på att vinna magde- 
burgarna, försökte landtgrefven förbereda biskoparnas af Pa- 
derborn och Münster inträde i Hildesheimförbundet. På en 


1) Köcher, 68. 
2) B. 0. — K. G. 20 mars 1652. [A. S.] 


112 


sammankomst i augusti i Hamein af representanter för de 
allierade och de bägge biskoparna ingick den förra i alliansen 
med en kontingent af 174 m. till fot och 358 till häst. Un- 
derhandlingen med biskopen af Münster däremot slog fel. 

I Hameln upptogs äfven frägan om alternationen och 
kretsens reorganisation förberedelsevis till diskussion. För 
det definitiva afgörandet af dem och för att öfverenskomma 
om ett gemensamt politiskt program à kretsens sida för den 
blifvande riksdagen i Regensburg enades man om att sam- 
mankalla den beramade kretsdagen till Lüneburg i oktober 
samma ar +), 

I Stade var man vid tiden for arsskiftet och under de 
första mänaderna af ar 1652 änyo flitigt upptagen af under- 
handlingen med härtigdömenas ständer och andra värf?), 
hvilka hade intet med kretsens politiska frägor att skafla; 
och frän Stockholm afgingo särskildt i ärets början ätskilliga 
skrifvelser till regeringen och kommissionen, men under- 
handlingen om det planerade förbundet berördes icke i 
dem 3). I en skrifvelse i början af maj hade drottningen 
i alla fall meddelat Stucke, att hon giliade den föreslagna 
konferensen i Hameln, samt uppdragit honom, att låta sig 
, angeläget vara att på den samma ställa alt efter Hildes- 
heimalliansens ändamål” +). Kanslerns redogörelse?!) för kon- 


1) Köcher, 62—70. 

2) Särskildt underhandlingen med domkapitlet i Hamburg. Zet- 
terqvist, 156, 164 ff. I medlet af januari hemkallades för öfrigt Ro- 
senhane för att afgifva rapport angående dessa frågor. R. R. — Rosen- 
hane 3 jan. 1652. [A. S.] Zetterqvist, 156 not 1. 

3) R. R. 3, 10 (2 st.), 24 jan., 27 mars 1652. [A. S.] 

*) ...,und alles zu dem in der Verfassung enthaltenen Scopo zu 
richten Euch angelegen sein lassen“... K. M. — St. 30 april 1652. 
[A. H. och A. S.] En Köcher (67) kompletterande redogörelse för St:s 


113 


sressen „och det, som passerat mellan honom och de braun- 
schweigska, den münsterska, den hessiska och den pader- 
bornska gesandten“, lät hon såsom ôüfverensstämmande med 
ifrågavarande recess och sin egen intention sig , väl behaga” 2). 
Men först efter upprepade päminnelser insände hon, i bör- 
jan af april 1653, sin ratifikation för Paderborns upptagande 
i förbundet 3); och om detaljorder för kretsdagen anhöll 
Stucke förgäfves. I alternationsfrägan var drottningen ut- 
forligare. Hon påminde om sin tidigare skrifvelse och var 
färdig att för närmaste kretsdag ôfverlämna direktionen åt 
Magdeburg; men att göra det för härtigens hela lifstid 
kunde hon ej: det var emot fredsinstrumentet samt kunde 
för framtiden blifva henne „prejudicerligt“; efter den blif- 
vande kretsdagen skulle alternationen börja. En kretsdag 
ansåg hon, meddelade hon kanslern i slutet af september, 
för allehanda orsaker ,icke otjänlig“; och då Magdeburg 
ville sammankalla den ännu före riksdagen, så höll hon för 
sitt intresse „högnödigt“, att någon i hennes namn skulle 
bivista den samma, för att ,ett så mycket bättre fundament 
skulle läggas för den blifvande riksförsamlingen och man på 
den samma à kretsens vägnar skulle kunna tala med så mycket 


hållning på konferensen i Hameln kan på grund af bristande källor 
icke gifvas. Antagligen var kanslerns ställning ganska svår. Drott- 
ningens ofvananförda order var ju ett veritabelt orakelspråk, och efter 
hvad man kan se, var den det enda rättesnöre han hade. 

1) St. — K. M. 28 aug. och 3 sept. 1652 (enl. K. M. — St. 18 
sept. 1652). [A. H. och A. S.] 

*) K. M. — St. 18 sept. 1652. [A. H. och A. S.] 

3) Landtgrefven — brem. regeringen 22 jan. 1653 (kop.). Kö- 
nigsm. — K. M. 15 febr.; Königsm och Erskein — K. M. 8 april 
1655. [A. S.] K. M. — Königsm. 26 mars; 23 april 1653. [A. H. 
och A. 8.] 


114 


större eftertryck och endräktig sammanhällighet“. Och ehuru 
Stucke „för tidens korthets skull" icke kunde vänta ny or- 
der eller instruktion, sà tviflade hon icke, att han eller den, 
som i hennes namn skulle bivista den samma, i üfverensstäm- 
melse med hennes halft annat är tidigare insända informa- 
tion efter all sin förmäga skulle bidraga att befordra och 
taga 1 tillbörlig akt, hvad hennes och hela kretsens gemen- 
samma intresse fordrade 1). I en skrifvelse två veckor se- 
nare ger hon yttermera tillkänna, att hon icke ville undan- 
draga sig, ,,utan tvärtom efter yttersta möjlighet befordra", 
hvad som af samtliga ständer skulle beslutas till kretsens 
nytta. Skulle möjligen något resolveras angående en „värk- 
lig kretsförfattning“ 2). och hennes guvernör och fältmarskalk, 
grefve Königsmarck, föreslås till general öfver den samma", 
så skulle sådant icke allenast icke vara henne emot, utan 
tvärtom ,, mycket kärt och angenämt" 3). 

Drottningen hade. således i alla fall änyo tillkännagifvit 
sin benägenhet för kretsens reorganisation; och.de stadiska 
representanterna — kansler Stucke och kanslirädet Marschalk 
— kunde rätta sin hällning därefter. 

I senare hälften af oktober började kretsdagens för- 
handlingar. Enligt en tidigare öfverenskommelse mellan Stucke 
och braunschweigarna afgjordes direktorialfrägan till först; 
och den afgjordes såsom man på svensk sida önskat det: 
på närmast följande kretsdag skulle alternationen vidtaga 


1) St. — K. M. 13, 25 aug.; 3 sept. 1652 (enl. K. M. — St. 28 
aug.; 18 sept. 1652); [A. H. och A. S.] och sistnämda skrifvelser. 

2) ,Solte auch etwa zu einer würklichen Kriegs Verfassung re- 
solwiret“.., heter det i R. R. Jfr. ,generalkrigsférfattning* i följ. 
kap. Möjligt är dock, att stiliseringen beror pä ett skriffel; registra- 
turet öfverflödar af sådana under denna tid. 

3) R. R. — St. 2 okt. 1652. [A. S.] 


115 


och Sverge föra direktoriet på den samma. En protest från 
staden Bremen, öfver att den uteslutits frän kretsdagen, till- 
bakavisades. Och ännu i en annan fräga utföll församlingens 
beslut afgjordt till Sverges förmän. Samtidigt som neder- 
sachsiska kretsens ständer konfererade i Lüneburg, gingo ri- 
kets kurfurstar till räds med kejsaren i Prag, dit denne in- 
bjudit dem för att fà enstämmighet till ständ säväl angäende 
det romerska konungavalet som i rikspolitikens öfriga frägor. 
Fredrik Wilhelm af Brandenburg, som längst dröjt att in- 
finna sig till sammankomsten, lyckades här ändtligen drifva 
sin bearbetning mot Sverge till äskadt mäl. Han afgaf sin 
röst till prins Ferdinands val endast mot en uttrycklig för- 
bindelse!) af kejsaren, att Sverge hvarken skulle belänas 
med sina tyska länder eller erhålla säte och stämma på riks- 
dagen i Regensburg, innan det utrymt Hinterpommern och 
eifvit med sig i tvisten där. För att göra pressionen pa 
drottning Kristina så mycket starkare lät kurfursten sina re- 
presentanter för Halberstadt äfven i Lüneburg aflägga en hög- 
tidlig gensaga mot Sverges admission till kretsdagen. Men 
Fredrik Wilbelm lyckades icke lika bra här som i Prag; 
förbundet med braunschweigarna tillförsäkrade Sverge segern, 
och brandenburgarnas protest blef fåfäng. 

Om man sålunda på svenskt håll fick sina önsknings- 
mål uppfylda med braunschweigarnas tillhjälp, så sparade 
man icke med gentjänster, då det blef fråga om kretsämbetenas 
besättande. Härtig Kristian Ludvig af Celle valdes på för- 
slag af Stucke och Marschalk till kretsöfverste; till „nach- 
geordnet“ härtig August af Wolfenbüttel och till ,zugeordnete“ 
härtig Georg Wilhelm af Hannover, härtig Fredrik af Hol- 
stein-Gottorp samt härtigen af Schwerin. I en birecess till 


1) w. Meiern, Acta comitialia Ratisbonensia. I. 21. Jrf. ofvan p. 83 f. 


116 


kretsdagsbeslutet upptogs hvad man üfverenskommit i alter- 
nationsfrägan, och här faststäldes uttryckligen det braun- 
schweigska kondirektoriets rätt. 

Sedan kretsämbetena besatts, upptogs frägan om krets- 
armen och fördelningen af kontingenterna för den. Braun- 
schweigarna ville, sekunderade af magdeburgarna, drifva 
upp arméns numerär till 8,000 man,-och de bremiska repre- 
sentanterna understödde dem äfven nu efter bästa förmåga. 
Men förslaget stötte på det häftigaste motstånd af de öfriga 
ständerna. Härtig Adolf Fredrik af Mecklenburg-Schwerin 
hade icke sändt nägon representant till kretsdagen och 
vägrade oaktadt de församlades uppmaning att göra det. 
De mindre ständerna med Sachsen-Lauenburg i spetsen funno 
häri en lämplig förevändning att vägra ett bestämdt svar pà 
. propositionen. Man öfverbjöd hvarandra i att uppfinna alla 
möjliga betänkligheter. Endast på grund af en halft hårdra- 
gen tolkning af ett af de afgifna vota kunde det magde- 
burgska direktoriet konstatera som resultat af förhandlingarna, 
att ständernas majoritet i princip antagit kretsförfatt- 
ningen". 

Efter nya långa debatter faststäldes under protest af 
de motsträfviga kretsarméns numerär till något mera än det 
tredubbla matrikelanslaget !), d. v. s. 4,500 man, oberäk- 
nadt det manskap, som behöfdes för artilleri, förposttjänst o. 
d. Till den 10 mars 1653 skulle berättelse ingifvas till krets- 
öfversten, huruvida de respektiva kontingenterna stodo i 
ordning. 

Så långt hade man således fått det. Men när kretsreces- 
'sen i medlet af november undertecknades, vägrade de deputerade 
för Sachsen-Lauenburg, stiftet Lübeck och de fyra riksstä- 


1) Jfr. ofvan p. 50 not 2. 


117 


derna sin underskrift pa grund af bristande fullmakt, så vidt 
det gälde defensionsfrågan. Och den 10 mars 1653 gick 
förbi, utan att någon annan än härtigen af Wolfenbüttel för 
kretsöfversten tillkännagaf sig stå färdig med sin kon- 
tingent !). 

På braunschweigskt håll fick man trösta sig med, att 
man genom kretsdagen skaffat sig icke så litet reputation i 
riket. Ty äfven kretsens hållning i rikspolitikens stora frå- 
gor togos här, såsom beramadt var, till diskussion. Och man 
tvekade icke att i synnerhet under den samma, men äfven i 
de resolutioner man formulerade, uttala den bestämdaste op- 
position i protestantismens, ständerfrihetens och furstepar- 
tiets namn mot alla de missförhållanden i riket i religiöst 
och politiskt afseende, för hvilkas afskaffande man under 
Sverges och Frankrikes ledning med sådan ifver kämpat på 
westfaliska fredskongressen. I det kurfurstliga lägret och 
vid kejsarhofvet mottog man underrättelsen om förhandlin- 
garna pa kretsdagen med största misstroende. De neder- 
sachsiska ständernas sammankomst i Lüneburg uppfattades 
som ,motpolen“ till kejsarens och kurfurstarnas sammankomst 
i Prag ?). 
Redan innan kretsdagen afslutats, hade afven drottning 
Kristina låtit till sina representanter afgä skrifvelser, som 
visa, att förhandlingarna icke förblefvo obemärkta af henne. 
Hvad som passerat i fråga om staden Bremens tillbakavi- 
sande förnam hon med nöje, och äfven Stuckes och Mar- 
schalks votering vid kretsämbetenas besättande lät hon sig 


1) Se för det föreg. Köcher, 73—80, 615—16. Theatr. Europ. 
VII. 298 ff. Urk. u. Acten, VI. 470—71. Erdmannsdörffer, Graf 
Waldeck. 154—55. 

2) Köcher, 96—97. 


118 


väl behaga!). Också ständernas svar till brandenburgarnas 
protest vann själffallet hennes bifall. Och hon väntade, 
meddelar hon, de definitiva redogörelserna för förhandlin- 
garna med så mycket större intresse, som hon, innan hon 
mottagit dem, icke kunde uppsätta instruktion för den före- 
stående riksdagen. Hon ville nämligen — det upprepas ännu 
en gång — „förena sina vota och consilia” med ständernas. 
för att alt med mera eftertryck måtte kunna negocieras på 
riksförsamlingen ?). 

I medlet af december kunde drottningen aflåta slutligt 
svar till berättelserna från konventet. Hon uttrykte i rent 
af öfversvallande ordalag sin tillfredsställelse, öfver att alt 
aflupit sa väl. Sändebudens „dexteritet“, deras hällning sä- 
väl i allmänhet som särskildt i frägan om alternationen 
lände henne „zu sonderbahrem gnädigsten Gefallen“. Krets- 
dagsbeslutet hade hon „punkt för punkt“ lätit föreläsa för 
sig samt „med all flit omständligt och noga öfvervägt“. Hon 
fann också alt ,moget och väl öfverlagdt och resolveradt på 
konferensen" samt hoppades, att förhandlingarna på den samma 
skulle tjäna Stucke, som var utsedd till Sverges represen- 
tant på riksdagen, och hans kollega i Regensburg till god 
information 3). 

Om sålunda Kristinas skrifvelse tyktes löftesrik för 
ständernas sak, så blefvo de löften den gaf föga mera än 
toma ord. Det är nästan som om drottningen känt ett be- 
hof att ännu en gång öfvertyga sig själf och sin omgifning, 
om att en böjelse hos henne fans att förvärkliga det pro- 
gram i sin politik, som var förenligt med Sverges föregåen- 


!) R. R. — St. och Marschalk 6 nov. 1652. [A. S.] 
2) K. M. — St. och Marschalk 13 nov. 1652. [A. H. och A. 8.] 
3) R. R. — St. 10 dec. 1652. [A. S.] 


119 


den och hela dess ställning i de europeiska makternas krets, 
men i samma stund funnit, att en sådan uppgift icke mera 
var hennest). Ett betydelsefullare inlägg i de rörelser, om 
hvilka här är fråga, har hon icke vidare gjort. I drottnin- 
gens rikspolitik i allmänhet blef det intet allvar af den ifver 
hon lade i dagen att fullfölja kretsdagsprogrammet i Lüne- 
burg. Och i motsats mot hvad man kunde vänta af den 
glädje hon yttrade öfver resultatet af förhandlingarna på de 
nedersachsiska furstarnas sammankomst, fick hennes regering 
i Stade för framtiden i sitt förhållande till medkretsstän- 
derna och furstarna i norra Tyskland sköta sig nära nog på 
egen hand — och sköta sig så godt den kunde: i januari 
1653 afled kansler Stucke, och kanslersämbetet besattes efter 
honom icke ånyo ?). Men i bjärtaste kontrast med de lofvande 


!) Jfr. hennes instruktion för riksdagsgesandterna följ. kap. 

=) Kansler Stucke hade, innan han inträdde i drottning Kristi- 
nas tjänst, varit chef för härtig Georgs af Calenberg regering (Köcher, 
34 not 4). Man är också frestad att stundom finna kanslerns tillmö- 
tesgående mot braunschweigarna i underhandlingen med dem nog stort 
(jfr. Karl Gustafs uttalande om honom följ. kap.). Flere af dem, som 
kommo i beröring med Stucke under hans tjänstgöring i Stade, sär- 
skildt Salvius och Rosenhane, hafva emellertid afgifvit synnerligen 
vackra omdömen och eftermälen om honom. „Skulle Stucke uppsäija 
sijn tienst veet jagh icke hwarest man skulle finna hans lijke igen”, 
skrifver den förre (Salvius — Gyllenklou [A. S.] 6 sept. 1651). Synnerli- 
gen är han, säger Rosenhane, ,i det som K. M:ts tjänst angår, så ifrig 
och så tenax, att han utan anseende till någon person disputerar minu- 
tissima“ (Zetterqvist, 183 not 4). Det hastiga dödsfallet med kansler 
Stucke, heter det senare, ,kommer mäkta illa till pass för H:s K. M:ts 
tjänst härute, emedan ingen är förhanden så informerad i landsens och 
kretssakerna synnerligen uti den controversia med staden Bremen” .. 
(Rosenhane — A. O. [A. S.] 15 jan. 1653). Man fäste sig som synes 
hufvudsakligen vid Stuckes förtjänster om den bremiska frägan. Karl 
Gustaf bedömde honom från annan synpunkt. 


120 


orden i december 1652 fick man snart se Kristina visa en yn- 
nest mot hofven i Wien och Madrid, hvilken föreföll så myk- 
ket mera egendomlig, som allra minst den lösning kejsaren 
gaf den pommerska tvistefrägan kunde motivera den, och 
hvilken gaf anledning till misstankar, att Sverge, som nyligen 
svingat sig upp till protestantismens ledare i Europa, stod i 
hemligt förständ med de habsburgska makterna. Frän Stock- 
holm berättades det med stort anspråk på sannolikhet, att 
drottningens tillmötesgående var att tillskrifva inflytandet af 
den spanska ambassadören Pimentelli, som i augusti 1652 
inträffat vid hennes hof och hvars blotta ankomst gaf till- 
känna, att man i Wien och Madrid ville draga Sverge från 
det parti i Europa, hvilket det hittils tillhört”). 

Af alla de stora frågorna i den tyska politiken blef 
det för framtiden egentligen endast en, som ingaf drottnin- 


1) Huru stort detta inflytande varit, skall väl aldrig till fullo 
kunna afgöras och må lämnas därhän. Att man ofta öfverdrifvit det 
samma är väl otvifvelaktigt, men att såsom Weibull försöka bortreso- 
nera det torde å andra sidan föga kunna lyckas. Vare sig att det va- 
rit större eller mindre, måste emellertid redan sannolikheten af att drott- 
ningen lyssnade till rådslag från de habsburgska makterna och sanno- 
likheten af ett hemligt förstånd mellan hofven i Stockholm, Madrid och 
Wien blifva af största betydelse för Sverges ställning i Tyskland och 
Europa. Endast i sina förtjänster om protestantismen och ständerfri- 
heten i Tyskland hade Sverge berättigandet, för att det lagt viktiga 
områden af det tyska riket under sitt välde, och endast om det fort- 
farande visade sig vilja värka i dessa idéers tjänst, kunde trosförvan- 
terna och partivännerna i riket tillgifva, att så hade skett. Redan 
om det ingaf misstankar att vilja sluta sig till de makter, som voro 
ständerfrihetens och protestantismens farligaste fiender, måste det i 
väsentlig grad rubba själfva den ideella grundvalen för sin nyvunna 
ställning. För en politik, oberoende af traditionerna, var ännu minnet 
af Sverges roll i det stora förstörelsevärket under 30-åriga kriget altför 
lefvande, dess maktauktoritet och dess ressurser för svaga. 


121 


sen djupare intresse: tvistefrägan med staden Bremen. Men 
om hon genom sin öppenhet mot wienerhofvet i anledning 
af Hildesheimalliansens afslutande väkte ,främmande tankar" 
hos det protestantiska partiet; om hon genom sin hållning 
mot kejsaren på våren 1653 gaf sådana tankar ökad näring, 
så blef den vändning drottningen gaf tvistefrågan med den 
stolta handelsstaden vid Weser särskildt betydelsefull både 
för Sverges ställning till bundsförvanterna i Hildesheim- 
alliansen — närmast de braunschweigska furstarna — och 
till hela riket i öfrigt. 

Som ersättning för det understöd man på svensk sida 
skänkte braunschweigarna i deras kretspolitik hade man 
främst fordrat fria händer mot staden Bremen. Och redan 
ungefär samtidigt som kretsdagen i Lüneburg hölls, började 
man på allvar visa, att man icke ämnade försumma tillfället. 
Königsmarck upprättade starka skansar vid Weser ofvan och 
nedanom staden och spärrade sålunda dess skeppsfart: man 
ämnade bryta de stolta hanseaternas egensinne genom att 
ruinera deras handel. En tid sågo braunschweigarna Sver- 
ges tillvägagående med likgiltiga blickar, men småningom 
vaknade deras oro. Sverges kommerciella politik i Pommern 
och Mecklenburg var ingalunda egnad att värka lugnande 
— man kunde ju icke veta hvad drottningen hade i sinnet. 
Ett af de fästen, som uppfördes för att betvinga staden, hotade 
därjämte omedelbart de braunschweigska länderna. I augusti 
1653 infunno sig representanter för de tre lüneburgska här- 
tigarna i Stade för att förklara, att man ej förmodat något 
hinder och några „diffikulteter“ för handeln på Aller och We- 
ser och erbjuda sin mediation. De mottogos med uttryck af 
den högsta förvåning: det gälde naturligtvis blott att bringa 
den olydiga staden till lydnad, något vidare afsåg man ej. 
Ännu drog man sig på braunschweigskt håll att störa den 


122 


stadiska regeringens goda lynne, men man började i stället 
på den pågående riksdagen i Regensburg värka för Bremens 
sak. Inom kort var vänskapsförhållandet mellan Braunschweig 
och Sverge i betänklig grad försvagadt. 

Under dessa yttringar af stigande missämja i neder- 
sachsiska kretsen ankom i juli 1653 inbjudning till en krets- 
dag för den westfaliska i Essen !). 

Sverge intresserade i westfaliska kretsen för härtigdö- 
met Verden, Braunschweig för grefskapen Hoya och Diep- 
holz, Kassel för grefskapet Schaumburg. Hildesheimarna hade 
således hvar och en besittningar där. Men om det visade 
sig svärt att genomföra en reorganisation af kretsförfattnin- 
gen i Nedersachsen, så blef det ännu mycket svårare i West- 
falen. Nedersachsiska kretsen var så godt som uteslutande 
protestantisk; i den westfaliska däremot funnos 16 katolska 
röster ?) mot 25 protestantiska, och katolikerna voro de vida 
vägnar mäktigare. Direktoriet i kretsen alternerade mellan 
biskopen af Münster och härtigen af Jülich-Cleve-Berg. Men 
de jülich-cleviska länderna voro delade mellan Brandenburg 
och Neuburg. Frägan, hvilken af de tvà delinnehafvarena skulle 
utöfva direktorialrätten, var sälunda tvifvelaktig. Särskilda 
gånger hade man försökt få till stånd en ôfverenskommelse, 
men städse utan resultat. Denna gång var kallelsen till 
kretsdagen utfärdad af biskopen, Kristoffer Bernhard von 
Galen och pfalzgrefven, den orolige, äregirige, ständigt med 


1) Se för det följ. i allm. Erdmannsdörffer-Oncken, 194. Köcher, 
81 ff. Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 170 ff. Urk. u. Acten, V. 601 tt. 
VI. 474 ff. Jfr. Krebs, Beiträge zur Gesch. der Politik der Pfalzgrafen 
Wolfgang Wilhelm und Philipp Wilhelm von Neuburg in den Jahren 
1630 bis 1660. (Zeitschr. des historischen Vereins für Schwaben und - 
Neuburg 1886). 71. Joachim, 20 f. 

2) Köcher anger 17. 


125 


nya politiska projekter jäktande Filip Wilhelm, Branden- 
burgs oförsonlige fiende, som i mars 1653 efterträdt sin fa- 
der Wolfgang Wilhelm i regeringen. Bägge voro af sin tids 
rörligaste politiker, och bägge framträda mer än en gång i 
de hvarandra korsande underhandlingarna mellan de tyska 
ständerna på denna tid. 

Braunschweigarna, hvilka i allmänhet sågo rikets lycka 
i kretsarnas reorganisation, och hvilka ofta planerat en „kom- 
bination och författning af westfaliska och nedersachsiska 
kretsarna” 1), hälsade med glädje underrättelsen om krets- 
dagen. I Stade gjorde man det icke. Sinnena här voro 
upptagna af konflikten med det motspänstiga Bremen; och 
man ville hälst undvika alla konferenser i anledning af den 
oro, som den började väcka hos grannarna. I förra hälften 
af augusti insände Köningsmarck och Erskein biskopens och 
pfalzgrefvens inbjudningsskrifvelse 2) till Kristina och frågade 
med en anhållan om snabt svar, om de skulle sända depu- 
terade till kretsdagen, uppdraga sitt votum åt någon af med- 
ständerna eller ursäkta sig i en skrifvelse för bristande tid 3). 
Då intet svar anlände, beslöt Königsmarck, att på egen risk 
underrätta pfalzgrefven och’ biskopen, det man i Bremen af 
viktiga förefallande angelägenheter var förhindrad att sända 
representanter till kretsdagen; då man emellertid hört, förkla- 
rade han, att förnämsta orsaken till den samma var att vid- 
taga anstalt om en kretsförfattning, så ville man gärna förena 
sig om hvad majoriteten beslöt och hoppades också, att 


1) Köcher, 143. 

*) Biskopen och pfalzer. — brem. reger. 17 juli 1653 (kop.). 
[A. S.] 

3) Königsm. och Erskein — K. M. 30 juli 1653. [A. S.] 


124 


drottningen skulle gilla det 1). I alla fall afsände regeringen 
en sekreterare till Essen för att gifva akt på förhandlin- 
garna ?). En skrifvelse från Kristina i medlet af september 
förklarade kort om godt, att hon gillade regeringens svar 
och tillvägagäende 3). 

Det visade sig emellertid snart, att pfalzgrefven och 
biskopen med sitt sammankallande af kretsdagen afsägo att 
genomföra sitt och det katolska partiets välde i kretsen 
samt utesluta Brandenburg frän alt inflytande i den samma. 
Filip Wilhelm och Kristoffer Bernhard genomdrefvo nämli- 
gen i Essen, att de neuburgska sändebuden ensamma icke 
blott ägde att innehafva direktoriet, utan äfven att afgifva 
totalvotum för samtliga de jülich-cleviska länderna. De kur- 
furstliga representanterna för Cleve-Berg förvägrades säte och 
stämma och afreste, sedan de aflagt en protest. 

Nu hade det katolska partiet så mycket friare händer. 
Man beslöt att ställa kretsen „i författning” och uppbringa 
en truppstyrka af 4,000 man. Till kretsöfverste och befäl- 
hafvare öfver armén valdes den neuburgska fältmarskalken 
Johan v. Reuschenberg, hvilken gälde för att vara en bitter 
fiende till de evangeliske. De öfvermannade protestantiska 
ständerna uteslötos ur alla kretsens ämbeten. De afgåfvo 
en kraftig protest och genomdrefvo i själfva värket, att 
kretsdagen suspenderades, och att alla dess beslut beteckna- 
des som interimistiska. Tillika öfverenskommo de om en 
särskild sammankomst i Minden för att jämte representanter 
för Fredrik Wilhelm af Brandenburg rådgöra om gemensamma 


1) Königsm. och Erskein — de utskrifvande furstarna i westf. 
kretsen 23 aug. 1653 (kop.). [A. S.] 

2) Urk. u. Acten, VI. 476. 

3) K. M. — brem. reger. 10 sept. 1653. [A. H.] 


125 


mâtt och steg i anledning af pfalzgrefvens och biskopens 
tilltag. 

Regeringen i Bremen underlät icke att förena sig i de 
evangeliskes protest. Köningsmarck och Erskein försökte t. o. 
m., att genom mellanhand bearbeta Hessen och Braunschweig 
for att få valet af kretsöfverste upphäfdt 1). Landtgrefven 
påminde à sin sida i en skrifvelse regeringen, om huru vik- 
tigt det vore att sända representanter till protestanternas 
sammankomst för att „reparera skadan af kretsdagen i Es- 
sen“ 2), och snart följde en inbjudning från Braunschweig till 
konferensen i Minden 3). 

I början af december afgick ändtligen äfven från Stock- 
holm en närmare upplysning angående drottningens hållning 
till defensionsplanerna i westfaliska kretsen och de betydelse- 
fulla händelserna på kretsdagen. Hon hade af regeringens 
redogörelser förnummit, hvad som passerat och interimsvis 
blifvit beslutet och hvarför församlingen skingrats, samt lät, 
så vidt på henne ankom, hvad som beslutits i fråga om 
kretsförfattningen ,sig i nåder väl behaga” — det är som 
synes drottningens stående svar till sina representanter. Hon 
skulle, om det komme till effekt, icke för sin del undan- 
draga sig att uppstäila sin kvot för härtigdömet Verden. 
Hvad valet af kretsöfverste beträffade, skulle de emellertid 
på alt sätt kontestera hennes ,dissensus* samt animera äfven 
de andra intressenterna i likartad riktning ?). 


1) Königsm. och Erskein — K. M. 9, 19 nov. 1653. [A. S.] 

2) Landtgrefven — brem. reger. 29 okt, 1653 (kop.). [A. S.] 

3) Köcher, 115. 

4) R. R. — kommissarierna i Bremen 29 nov. 1653. [A. S.] Äf- 
ven på franskt håll följde man med vaket öga planerna på en beväp- 
ning i westfaliska kretsen, och man beklagade af hjärtat, att försöken 
att genomföra den misslyckats. Att det österrikiska inflytandet bi- 


OP nee 


126 


Redan innan Kristinas skrifvelse hann ankomma, hade 
äfven Fredrik Wilhelm själf genom sin representant Matteus 
Wesenbeck vändt sig till den bremiska regeringen med anhällan 
om understöd för godtgörelse för händelserna i Westfalen. 
Och Wesenbeck talade i kurfurstens namn icke blott för en 
„Konvokation af de evangeliske, utan för att anställa en för- 
trolig. Korrespondens“. Särskildt framhöll han kurfurstens 
benägenhet att inträda i Hildesheimalliansen 1). 

Wesenbeck värfvade här för den unionsidé, som höjer 
sig öfver alla de tyska ständernas federativa sträfvanden på 
denna tid genom sin storhet i anläggning och sin historisk- 
politiska betydelse, nämligen den brandenburgska unionspla- 
nen. Dess upphofsman var Georg Friedrich von Waldeck, 
som under hösten 1653 vunnit det bestämmande inflytandet 
bland kurfursten Fredrik Wilhelms rådgifvare. 

Waldecks eröfring af kurfurstens förtroende blef likty- 
dig med en systemförändring i den brandenburgska politiken 
af genomgripande art. Hittils hade den - bestämts af nog- 
grann hänsyn till hofvet i Wien; nu blef lösen bestämd op- 
position mot de äregiriga planerna hos det habsburg-katolska 
kejsardömet. I sammanhang härmed framträder för Wal- 
deck tanken att i stället för den förfallna riksförfattningen 
med det österrikiska kejsaredömet i spetsen sätta ett fritt 
förbund af tyska stater med den brandenburgska kurfursten 
som ledare. Närmast tänkte han på de protestantiska stän- 


dragit därtill ansåg man för säkert: „L’armement de ce cercle nous 
auroit été utile pour plusieurs considerations; mais l'Empereur qui 
auvoit les mêmes raisons pour le craindre que nous avons pour le sou- 
haiter, a fait tous ses efforts pour l'empêcher“... Vautorte — de Bri- 
enne 20 nov. 1653. Negoc. secr. III. 615. 

1) Königsm. och Erskein — K. M. 26 nov. 1653. [A. S.] Urk. 
u. Acten, VI. 480. 


127 


derna i norra och mellersta Tyskland: Sachsen och Pfalz, 
Sverge för dess tyska riksländer, braunschweigarna, admini- 
stratorn af Magdeburg, Hessen och Mecklenburg samt de 
viktigaste protestantiska riksstäder såsom medlemmar af sin 
union. Men snart vidgades planen till ett förbund af alla 
tyska riksständer utan afseende på trosbekännelse I sista 
instans riktade äfven den brandenburgska statsmannen — 
liksom Johan Filip — sina blickar till utlandet, också han 
till Frankrike och Sverge; därjämte framför alt till Neder- 
länderna. Men i stället för den fredliga tendens, som karak- 
teriserar den förres förbundsidé, och hans sangviniska för- 
hoppningar. att med de , båda kronornas“ stöd kunna gifva 
Tyskland fred satte Waldeck en aktiv annexions- och del- 
ningspolitik. Brandenburg skulle med deras. understöd be- 
kämpa det habsburgska husets öfvermakt och framför alt vinna 
en dominerande ställning i de västtyska gränsländerna vid 
nedra Rhen. Härtigdömena Jülich och Berg skulle frånryk- 
kas kurfurstens oförsonliga vedersakare, pfalzgrefve Filip Wil- 
helm af Neuburg, och förenas med Brandenburgs cleviska 
länder. | | 

De första, som Waldeck närmade sig i sina försök att 
realisera sin unionspolitik, voro de braunschweigska härti- 
garna och Hildesheimgruppen. Just nu, under de sista må- 
naderna af 1653, var Wesenbeck ute för att knyta de första 
förbindelserna 1). 

I det braunschweigska furstehuset lade man småningom 
under inflytande af farhågorna för Sverges hållning i den 
bremiska tvistefrågan bort den motsträfvighet man ursprung- 


1) Urk. u. Acten, 463 ff. Erdmannsdürffer-Oncken, 186 ff. Erd- 
mannsdörffer, Graf Waldeck. 152 ff. Köcher, 112 ff. Zwiedineck- 
Südenhorst, I. 118 f. 


128 


ligen haft för en fürbindelse med kurfursten. Samtidigt som 
man från brandenburgskt håll börjat arbeta på förvärkligan- 
det af sin unionsplan, hade man med kraft upptagit den 
kamp, som det protestantiska furstepartiet med braunschwei- 
garna och härtig August af Magdeburg i téten i öfverens- 
stämmelse med kretsdagsprogrammet i Lüneburg alt sedan 
riksdagens begynnelse i Regensburg upprätthöll mot kejsar- 
maktens öfvergrepp i riket. Det nya bundsförvantskapet ?) i 
förening med furstehusets intresse att för sina egna besitt- 
ningars skull upprätthålla pariteten i westfaliska kretsen 
banade den brandenburgska unionsplanen vägen. På en kon- 
ferens i Braunschweig mellan Wesenbeck och representanter 
för furstehusets tre linjer gaf man — ehuru ännu med be- 
tydlig tvekan — sitt bifall till kurfurstens upptagande i Hil- 
desheimalliansen. På konventet i Minden skulle frågan före- 
läggas de öfriga allierade och bringas till slutligt afgörande ?). 


Hvad underhandlingen med Sverge och den stadiska 
regeringen beträffar, så fans det ju många förutsättningar, 
för att den icke skulle lyckas. Först i juni 1653 hade tvi- 
sten mellan Sverge och Brandenburg upphört. Den håll- 
ning, som Kristina numera intog till hofvet i Wien, lät dess- 
utom knappast förena sig med Waldecks politik. Och så myk- 
ket än den svenska drottningen numera negligerade de tyska 
ständernas feberaktigt ifriga diplomatiska arbete för rikets 
och eget försvar eller för främjandet af sina intressen, trodde 


1) För braunschweigarna så mycket kärare, som kurfursten visade 
sig benägen att i viss mån gå äfven furstepartiets speciella önskningar 
till mötes. Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 145 f., Erdmannsdörffer- 
Oncken, 173. 

2) Köcher, 116 f., Erdmannsdörffer, Graf Waldeck 192, Urk. u. 
Acten. VI. 484. 


129 


sig dock Waldeck, säsom naturligt var, i Sverge böra se en 
rival för realiserandet af sina planer?). 

Redan midt under konfliktens dagar hade det i alla fall 
icke felats ansatser till ett närmande?). Och just vid samma 
tid, som. kurfursten försökte knyta de första förbindelserna i 
Stade, redde sig t. o. m. drottning Kristina att erbjuda Fredrik 
Wilhelm ett förbund. I medlet af november utfärdades i sädan 
afsikt instruktion 3) för regeringsrädet i Pommern, Johan Niko- 
demi-Lillieström. Det fans ju numera intet öfrigt, heter det i 
den, hvilket ,,en fullkomlig vänskap” mellan de båda makterna 
kunde hindra eller removera; det hade blifvit drottningen be- 
rättadt, att äfven kurfursten själf hade god inklination till 
en sådan samt att hans sändebud till henne redan voro 
under vägen. Under sådana förutsättningar borde Lillieström 
närmare sondera de brandenburgska planerna, För sin egen 
del har Kristina, efter hvad det synes, med sitt närmande 
hufvudsakligen afsett att få säkerhet för sina pommerska 
länder för ett möjligt anfall från Polen och att förbereda ett 
eventuelt införlifvande af Hinterpommern — till hvilket den 
svenska kronan efter den brandenburgska ättens utgång hade 
arfsrätt — med Sverge. Mellan drottningens och kurfur- 


1) Se t. ex. hans skrifvelse till Wesenbeck (17) 27 jan. 1654. 
Urk. u. Acten, VI. 504 f. 

2) Jfr. för ett tidigare anbud från svenskt håll. Droysen, III. 
2. 17; författarens motivering för Sverges närmande förefaller dock 
tämligen godtyckligt vald. Från brandenburgskt håll kontesterade man 
redan i januari 1653 under underhandlingen om gränsregleringen 
i Pommern, det kurfursten på det högsta önskade att träda ,i be- 
ständig god vänskap" till Sverge. Protokoll öfver gränskommissionens 
förhandlingar 29 dec. 1652; bilaga till Forbus', Lillieströms och Schwa- 
lenbergs — K. M. 4 jan 1653. [A. S.] 

3) R. R. — Lillieström 7 nov. 1653. [A. S.] 


9 


130 


stens land och undersätar i Pommern skulle, bjuder den vid- 
lyftiga instruktionen, en beständig , författning" upprättas 
samt den gamla arfföreningen mellan kurfurstendömet Bran- 
denburg och Pommern för drottningen, hennes efterträdare 
och kronan Sverge på den ena samt kurhuset Brandenburg 
på den andra sidan renoveras. Kommercierna mellan de 
bägge staterna borde sättas „pa en riktig fot“. Skulle kro- 
nan Polens undersåtar söka att göra kurfursten intrång på 
gränsen, så vore han förpliktad att på alt sätt sådant „ve- 
dergöra“ och gränserna „intet förringa lata“; drottningen ville 
å sin sida för sitt intresses skull på Hinterpommern genom 
skrifvelser till konungen och kronan Polen sådant „tillbörligen 
ressentera". För det fall att någon, hvem det vara månde, 
fiendtligen skulle angripa bägge makternas furstendömen, 
skulle den andra med all makt, utan upphof och gensaga, 
bispringa den anfallne. Hvad särskildt de för- och hinter- 
pommerska länderna beträffade, så borde, efter de voro ,en 
nation" och drottningen hade äfven expektansen på Hinter- 
pommern, jura indigenatus för invanarne af bägge regerin- 
garna blifva konserverade", så att de sinsemellan , intet pro 
peregrinis, utan för landsmän kunde skattas". Utan kom- 
munikation med och medgifvande af den andre, skulle man 
„hos kejsaren om inga nya tullar anhålla”; kommercierna 
skulle som sagdt lämnas sitt fria lopp och ,, genom separa- 
tionen af landen intet hämmas eller hindras”. 

Någon vecka efter det drottningens instruktion utfär- 
dats, inträffade Wesenbeck i Stade; och han var tämligen 
belåten med sitt mottagande där. Till hans ordande, om 
huru nödigt det vore, att ledningen i westfaliska kretsen icke 
lämnades helt och hållet i katolikernas händer, och att man 
därvid, såsom billigt vore, borde taga hänsyn till Kurbran- 
denburg, svarade Königsmarck och Erskein med löften om 


131 


sin medvärkan; bâde för kurfurstens rätt i direktorialstriden 
och för hans upptagande i Hildesheimalliansen tyktes de 
benägna att gå hans önskningar till mötes 1). Men i själfva 
värket hyste man just i Stade åtskilliga betänkligheter an- 
gående fördelarna af ett närmande; och den stadiska rege- 
ringens relation till Stockholm i anledning af den branden- 
burgska gesandtens förslag talade icke samma språk, som 
det denne fått höra. Hvad som särskildt oroade Königs- 
marck och Erskein var, att „H. K. H.“ — Karl Gustaf — 
»såsom utvald prins och arffurste märkligt intresserade" i 
konflikten mellan Brandenburg och Neuburg ?). De sista da- 


1) Urk. u. Acten, VI. 480. 

2) Königsm. och Erskein — K. M. 26 nov. 1653. [A. S.] 

Karl Gustafs jülichska anspråk spela som kändt en viss roll i 
hans politik, om ock — att döma efter det ofullständiga källmaterialet — 
en mindre, än man i allmänhet velat antaga. Wesenbecks negociation 
1 Stade och hans anhållan om understöd mot Filip Wilhelm, hvarom 
pfalzgrefven underrättades genom Königsmarck och Erskein, gaf emel- 
lertid honom och hans förtroendemän anledning till en intervention 
hos drottningen, som, efter hvad det synes, icke häller blifvit helt och 
hållet resultatlös. I en skrifvelse fran Bornholm till sin sekreterare i 
Stockholm anbefaller Karl Gustaf denne att försöka förebygga, att 
drottningen skulle villfara Fredrik Wilhelms begäran. Han borde åt- 
minstone försöka bringa det därhän, ,das Churbrandenburg dassjenige 
was in dem vergleich zwischen deroselben und Pfalz-Neuburg aufge- 
richtet, darin Unser Herr Vetter (Fredrik af Zweibrücken; jfr. fördra- 
get i Düsseldorf 8 april 1647. Dumont, Corps Universel. VI. 1. 386 ff.) 
jedoch cum reservatione omnium jurium Domus Bipontinae, verabschie- 
det worden, zu praestiren gehalten werden“... och att alt, som skulle 
öfverenskommas mellan Kristina och Brandenburg, borde ske „cum re- 
servatione aller intressenten“ (K. G. — sin sekreterare 11 dec. 1653, 
kop. [A. S.] Oxenst. saml. „Tyskland 1648—54“. Påminnelser i samma 
anda i skrifvelse fran K. G. — Königsm. [A. H.] 26 dec. 1653). I bör- 
jan af februari 1654 utfärdar drottningen en skrifvelse till riksdags- 


132 


garna i november hade därjämte de tre härtigarna af Braun- 
schweig-Lüneburg ånyo anhållit om kunglig resolution på 
den begäran de framstält i augusti, att skansbyggnaderna vid 
Weser och Aller skulle upphöra !). Det var klart, att frågan 
skulle tagas upp på den förestående sammankomsten af de 
evangeliska, och lika klart, att man i Stade ville undvika att 
besvara den. Königsmarck och Erskein ville uppskjuta kon- 
ventet i Minden, till dess skansbyggnaderna vore färdiga, 
riksdagen slut och Kristinas resolution möjligen skulle an- 
komma’). För att vinna tid riktade de en anhållan till 
medkretsständerna om utförlig kommunikation angående för- 
handlingarna i Essen 3). I medlet af januari hade de inhän- 
digat en sådan och därjämte nya påminnelser från Celle och 
» Wolfenbüttel om nödvändigheten att sända represeutanter till 
Minden, men en order från Kristina väntade de förgäfves +). 

Det var således ingen annan råd än att begära uppskof 
för konventet af braunschweigarna med upplysning, att man 
måste vänta instruktion från Stockholm >), och att rikta en 
ny anhållan om resolution till Kristina 6). Königsmarck och 
Erskein ansågo sig ännu en gång för drottningen böra på- 


gesandterna i Regensburg, i hvilken hon anbefaller dem att i den jü- 
lichska successionsfrågan, som under förhandlingarna i Osnabrück hän- 
skjutits till riksdagen, på alt sätt kooperera med pfalzgrefvens ombud 
och de zweibrückenska gesandterna. R. R. 1 febr. 1654. [A. S.] 

1) De braunschw. härtigarna — brem. reger. 20 nov. 1653; kop. 
med Königsm. och Erskeins — K. M. 13 jan. 1654 [A. S.] 

*) Königsm. och Erskein — K. M. 13 jan. 1654. [A. S.] 

3) Königsm. och Erskein — K. M. 26 nov. 1653. [A. S.] 
Köcher, 115. 

4) Källa ofvan not 2. 

5) Köcher, 118, not 3 

5) Königsm. och Erskein — K. M. 13 jan. 1654. [A. 8.] 


133 


peka vädorna af Brandenburgs upptagande i Hildesheim- 
alliansen. Det var gifvet, menade de, att kurfursten ville ut- 
sträcka den äfven till Cleve, Mark och Ravensberg och 
ähvälfva de förbundne upprätthällandet af sin pretention i 
i westfaliska kretsen. Sa skulle man råka i konflikt med de 
katolska furstarna där!). Tillika anhöllo de på det enträg- 
naste, att hon ånyo skulle besätta kanslersplatsen i regerin- 
gen, för att man i Stade skulle blifva i tillfälle att tillbörligen 
uppfylla sina åligganden. Men hvarken denna anhållan eller 
deras löfte att, så snart hennes resolution inträffat vis à vis 
konferensen i Minden, genast själfva sammankalla den och 
sålunda ,per indirectum draga direktoriet" i kretsen till henne, 
kunde fresta henne till lifligare meddelsamhet. Kristina hade 
intet intresse kvar för de långdragna underhandlingarna med 
de tyska ständerna. I medlet af maj 1654 utfärdade hon en 
skrifvelse till Lillieström, i hvilken hon underrättade, att den 
honom uppdragna ambassaden till kurfursten af Brandenburg 


1) ,Ess wird aber dabeij zu consideriren fürfallen, ob S. Churf. 
Dhlt., nebenst dero Nieder Sächsischen Fürstenthumb Minden (bör 
tydligen vara westfälischen ; Minden tillhörde westfaliska kretsen) auch 
das Fürstenthumb Cleve, sampt angehengten Graffschafften Marck und 
Ravensburg, in die confaederation soll angenommen werden, alldieweill 
selbiges von den Westphälischen Catholischen Ständen für kein abson- 
derlich Füstenthumb gehalten, auch dahero demselben keine absonder- 
liche session unde votum im Creijssrath verstattet, wiewoll S. Churfl. 
Dhlt. obberührter massen ein anders dagegen einführen, und die auff- 
nahm zu der verbündnuss umb soviel mehr desideriren, gestalt dann 
Ew. Kl. Maij:tt sich zu versichern, dass, sobald S. Churfi. Dhlt. in die 
confaederation angenommen, dieselbe die manutenenz dero Clevischen 
praetension suchen, vndt daruff tringen werden“... 

2) Riksregistraturet innehåller väl pa våren 1654 åtskilliga skrif- 
velser från drottningen till Königsmarck, men de berüra endast den 
bremiska frågan. 


134 


intill hennes eller hennes efterträdares vidare förordnande 
skulle förblifva „in suspenso“ 1). Äfven i Berlin dröjde man 
tils vidare med den beskickning till Stockholm, genom hvil- 
ken man tänkte försöka ett närmande till Sverge som själf- 
ständig makt. Drottningens plan att nedlägga sin krona var 
ju redan känd i vida kretsar. Först under Kristinas efter- 
trädare blef ambassaden värklighet. 

Det räkte emellertid icke länge, innan man i Stade ånyo 
ansattes af förbundsifrarna. Redan sedan en tid hade böner 
om hjälp i anledning af ett förnyadt öfverfall af de spanska 
och lothringska trupperna utgått från kurfursten af Köln till 
riksdagen i Regensburg?) och flere af de tyska hofven °); 
och vidsträkta värfningar för spansk räkning i trakterna vid 
nedra Elbe, i Mecklenburg och Lauenburg, hvilka i början 
af ar 1654 tilltogo i omfång 4, väkte betydlig oro i Neder- 
sachsen. Braunschweigarna hade ännu på långt när icke 
uppgifvit hoppet att en gång med bättre framgång få upp- 
taga försöken att genomföra den reorganisation af kretsen, 
som lyckats så ofullständigt 1652. Kristian Ludvig tog de 
mecklenburgska och lothringska excesserna till anledning för 
ett sådant försök. Det stöd, som braunschweigarnas krets- 
politik fick i de ansatser, hvilka just vid denna tid gjordes 
i Regensburg för en reorganisation af kretsförfattningen i 
riket i sin helhet, gaf furstehusets ledande män förnyad ifver 
för sin sköteidé 5). 

I slutet af januari utfärdade Kristian Ludvig till de 
öfriga medlemmarna af kretsens krigskollegium och till Stade 


1) R. R. — Lillieström 7 maj 1654. [A. S] 
*) Härom följ. kap. 

3) Köcher, 117. Urk. u. Acten, 501. 

+) Köcher, 131 och där citerade källor. 

3) Följ. kap. Köcher, 113—114: 143. 


135 


kallelse till ett konvent i Hamburg i och för en förtrolig 
kommunikation angäende den planerade sammankomsten i Min- 
den, den westfaliska kretsdagen samt kurfurstens af Köln an- 
hallan och för att „sätta i värket, hvad som enligt kretsdags- 
beslutet af 1652 hörde till kretsens säkerhet“. Den bre- 
miska regeringen skulle här utforskas, om den hade nägra 
„consilia, quoad publica imperii* kvar eller om den helt och 
hället afvikit frän dem ?). 

Königsmarck och Erskein hade emellertid ingalunda 
större anledning att gå braunschweigarnas önskningar till 
mötes nu än förut. Alt ännu ville de hälst , undvika alla 
konferenser". Hvad man hörde från Stockholm om ,kon- 
fidensen“ med den nyligen dit ankomne österrikiske gesand- 
ten Montecuccoli och särskildt om Pimentellis inflytande 
där, bjöd att behandla frågan om värfningarna för spansk 
räkning i Nedersachsen och om de spanska truppernas exces- 
ser i rikets västra del varligt. Redan såg det ut, som om 
drottningen jämte Spanien såsom Englands bundsförvant 
skuile komma att taga del i den kamp, som sommaren 1652 
utbrutit mellan England och Holland och i hvilken man 
fruktade, att Frankrike och Danmark skulle föras öfver på 
Hollands sida 3). Någon skrifvelse från kurfursten af Köln 


1) Kristian Ludv. — brem. reger. 16 jan. 1654; kop. med Kö- 
nigsm:s — K. M. 28 jan. 1654. Påminnelse om konv. af Kristian Ludv. 
— brem. reger. 28 jan. 1654. kop. med reger:s — K. M. 11 febr. 
[A. S.] 

2) Köcher, 132—33. . 

3) Att något sammanhang skulle existerat mellan Sverges für- 
beredelser till anfall mot Bremen och det spanska och lothringska an- 
fallet i rikets västra del i den mening, att en gemensam militärisk 
aktion värkligen legat i Kristinas plan (se Erdmannsdörffers antydan 
Graf Waldeck 167, Köcher, 132), finnes det emellertid icke anledning 


136 


hade för öfrigt ej kommit den stadiska regeringen till handa *). 
Men i Regensburg hade i stället de braunschweigska repre- 
sentanterna just vid denna tid alarmerat hela riksdagen i 
anledning af Sverges tillvägagående mot Bremen. Med säll- 
spord enstämmighet förklarade sig i medlet af januari alla 
de tre rikskollegierna för stadens riksomedelbarhet. Senare 
— i medlet af februari — bekräftade kejsaren riksdagens 
beslut, och i slutet af mars intog staden Bremens represen- 
tant sin plats bland ständerna ?). 

Kristian Ludvig fick till svar, att man i afsaknad af 
hvarje anhållan om understöd af kurfursten af Köln och alt 
fortfarande utan instruktion från Stockholm angående Bran- 
denburgs upptagande i Hildesheimalliansen icke kunde in- 


att antaga. Äfven det vidtgående förslag till en svensk eröfringspolitik 
1 Tyskland, som Köcher (622: jfr 97) aftrycker, öfverensstämmer i intet 
afseende med Kristinas tyska politik i allmänhet. Att drottningen hösten 
1652, oaktadt all sin ifver att skänka Europa fred och sina medlings- 
försök i sådan afsikt, efter alt hvad man kan se, allvarsamt tänkte på 
krig med Danmark och Polen (Sverges ridderskaps och adels riksdags- 
prot. V. 1. 105 ff. 123; Dansk hist. tidskr. Raekke I, 5. 341; Fryxell, 
Handlingar rörande Sverges hist. IV, 279 ff; jfr Per Brahes Tänkebok. 
80), och att särskildt ett krig med Danmark utan tvifvel skulle blifvit 
skickelsedigert äfven för Tyskland, är en annan sak. På braunschweigskt 
håll försummade man icke att i unionsplanens intresse slå mynt af 
de gängse farhågorna för ett krig mellan Danmark och Sverge i sam- 
manhang med kriget mellan England och Holland (se kurfurstens order 
till Wesenbeck, Urk. u. Acten VI. 483; Erdmannsdörffer, Graf Wal- 
deck, 191, not 2). 

1) Senare ankom i alla fall under dat. af 3 febr. (n. st.) en sà- 
dan skrifvelse. Regeringen i Stade svarar den 13 (23) med ett löfte 
att i anledning af den samma ofürtüfvadt kommunicera med kondirekto- 
riet och kretsständerna. [A. S.] 


*) Köcher, 122, 130. 


137 


struera något sändebud rörande dessa frägor!). Regeringen 
beordade visserligen kanslirådet vid justitiekollegium i Bre- 
men, Marcus Penzin, att öfvervara det sammankallade kon- 
ventet ?), men endast för att begära nödiga upplysningar 
af de braunschweigska representanterna i de frågor, hvilka 
där skulle tagas före. Till följd af viktiga ärenden, skulle 
denne förklara, kunde hvarken Königsmarck eller Erskein 
lämna Stade, men skulle en kommunikation vara alldeles 
nödvändig, så ville någondera af dem bekväma sig att möta 
representanter för furstehuset i Buxtehude för en konferens 
på en dag eller två 3). Den stadiska representanten skulle 
med andra ord endast sondera terrängen; någon diskussion 
var icke möjlig med honom. Sammankomsten ledde också 
till intet resultat +). 

SA mycket mera skyndade man sig pa braunschweigskt 
hall att upptaga den af bremiska regeringen föreslagna kon- 
ferensen. I medlet af mars infunno sig de braunschweigska 
radsherrarna Molzan och Otto i Stade 5). För underhandlin- 
gen utsägos från svensk sida direktorn von Höpken och Adolf 
Benedikt Marschalk. 

Braunschweigarnas ©) proposition upptog ännu en gang, 
hvad man skulle göra i anledning af de mecklenburgska och 
lüttichska oroligheterna, fragan om konventet i Minden, om 


1) Brem. reger. — Kristian Ludvig 6 febr. 1654; kop. med Kö- 
nigsm:s och Erskeins — K. M. 11 febr. 1654. [A. S.] 

2) Urk. u. Acten, VI. 515. 

3) Königsm. och Erskein — K. M. 11 febr. 1654. [A. S.] 

4) Jfr. Köcher, 133. 

5) Konferensen hölls, efter hvad det synes, i Stade, icke i 
Buxtehude. 

6) Det följ. enligt Königsmarck och Erskein — K. M. 9 mars 
1654; [A. S.] komp. med Köcher, 135 f. 


138 


kurfurstens reception i Hildesheimalliansen samt slutligen 
förslaget att sammankalla en kretsdag för att fullborda kret- 
sens reorganisation och för att få „godt förstånd” mellan di- 
rektoriet och kondirektoriet i den samma. 

Annu ansägo sig de stadiska representanterna böra 
kontestera all möjlig lust att upprätthälla vänskapen med 
furstehuset. Om kurfurstens reception i Hildesheimalliansen 
kunde de visserligen alt fortfarande icke yttra sig, då de ei 
emottagit drottningens resolution. Men de lofvade försöka 
förhindra värfningarna och t. o. m. taga del i en af furste- 
huset planerad expedition mot härtigen af Lothringen och 
Condé 1). Äfven konventet i Minden gâfve de löfte om 
att man från Stade skulle bivista, men de begagnade sig 
af tillfället att ytterligare uppskjuta det genom att utfästa 
som villkor för deltagandet, att den celliska regeringen innan 
dess sammanträdande skulle sända den bremiska alla de akt- 
stycken den behöfde för sin information. Vid kretsdagsbe- 
slutet i Lüneburg lofvade de hålla fast, men på braunschwei- 
garnas förslag att stärka kretsdefensionen ville de icke gå in. 

Och det var i sanning mycket begärdt, att man i Stade 
alt fortfarande skulle främja braunschweigarnas inflytande i 
kretsen, medan furstehuset, af hvilket man dock tykte sig 
hafva anledning att vänta tillmötesgående i den bremiska frå- 
gan, småningom i anledning af den samma stälde hela riket 
i harnesk mot Sverge. När under underhandlingen i Stade 
frågan om furstehusets hållning i Sverges konflikt med Bre- 
men togs upp, blef det klart, att de löften man från svenskt 
håll gifvit icke voro mycket att bygga på. Utan att längre 


1) Någon inskränkning i dessa löften omnämnes icke i Königs- 
marcks och Erskeins relation; något samtal mellan braunschweigarna 
och Erskein icke häller. Jfr Köcher. 


139 


vänta på Sverges biträde skingrade i medlet af mars en liten 
braunschweigsk här de i Mecklenburg inkvarterade trup- 
perna 1); fran Lüttich hade man vid denna tid icke mera att 
frukta samma faror som förut ?). Konventet i Minden kom 
till braunschweigarnas, landtgrefvens och Waldecks bedröf- 
velse aldrig till stånd à). 

Men det följde nu en gång med braunschweigarnas po- 
litik, baserad främst på kretsförfattningen som den var, att 
de med all sin fruktan för den utländska kronan, vid rea- 
liserandet af sina „författnings“-planer icke kunde fränse 
frän den, det viktigaste medständet i kretsen och delinnehaf- 
varen i kretsens direktorium. Tvä mänader efter det miss- 
lyckade konventet skredo braunschweigarna på en samman- 
komst i Hamburg äter igen till en dust för kretsens beväp- 
ning och ett nytt försök att få de ofrivilligt bordlagda frà- 
gorna om Brandenburgs reception i Hildesheimalliansen och 
reorganisationen af kretsförfattningen afgjorda. 

De svenska sändebuden voro äfven nu Marschalk och 
‘Hôpken. Da härtig August af Wolfenbüttel förklarat for re- 
geringen, att konventet var afsedt för att ,förtroendet mellan 


1) Köcher, 136. 

2) Följ. kap. 

3) Landtgrefven — brem. reger. 6 febr. 1654 kop. [A. S.] Urk. u. 
Acten, VI. 506. Också konventet i Minden intresserade den franska 
diplomatin. „Aussitot que j'aurai le Pouvoir du Roi, je l’envoyerai à 
Monsieur de Meulles (Frankrikes representant i Hamburg) afin qu'il 
se trouve à Minden,... et je lui manderai mes sentiments fort au long 
seulement pour obéir à vos ordres“... Vautorte — de Brienne 5 mars 
1654. Waldeck ansåg sig t. o. m. böra varna für att Frankrike 
öppet skulle erbjuda furstarna sin assistens pä det blifvande konventet, 
„parce que cela donneroit plus de soupçon à l'Empereur, qu'ils ne lui 
veulent donner“. Negoe. secr. III. 662, 671. 


140 


de nedersachsiska kretsstanderna skulle blifva rätt inrättadt“, 
bjöd Körigsmarck dem i sin instruktion!) att främst taga 
reda på, huru man skulle komma till ett sådant mål. Med 
synnerlig uppmärksamhet skulle de se till, att intet beslöts 
på kretsdagen i den bremiska frågan till Sverges „prejudice“; 
de skulle påpeka, att medständerna tvärtom borde använda 
alla medel för att understöda Sverges rätt, såsom det tidi- 
gare lofvats. Sa länge ej bestämd försäkran gifvits härom, 
kunde man ej för Sverges räkning bidraga till någon krets- 
beväpning eller afstå pengar och trupper, ty alt, som fans, 
måste användas för eget behof. Hvad frågan om att reor- 
ganisera kretsförfattningen i allmänhet beträffade, skulle de 
framhålla nödvändigheten af den, men tillika oförmärkt och 
sålunda, att det ej väkte någon misstanke, förhindra planerna 
att realisera den samma. Framför alt skulle de för beväpnin- 
gens genomförande fordra samtliga ständers bifall. Till Bran- 
denburgs reception i Hildesheimalliansen kunde de visserligen 
förklara, att Sverge kunde bifalla; de skulle också lofva 
assistens för kurfurstens anspråk mot Pfalz-Neuburg i west- 
faliska kretsen, men förbehålla bremiska regeringen rätt att 
i framtiden på en särskild sammankomst få underhandla om 
villkoren härför; och någon bestämd termin för den nya sam- 
mankomsten skulle de ej få utsätta. Men väl skulle de klaga 
öfver braunschweigarnas och kretsständernas hållning på riks- 
dagen i den bremiska frågan och uttala den önskan, att man 
borde visa bättre sammanhållighet och mera förtroende för 


1) Instr. för Marschalk och Höpken 14 april 1654 och dessas 
proposition på konventet. [A. S.] Redan tidigare hade Königsmarck 
och Erskein anmält det blifvande konventet för Kristina. Dagen efter 
det Königsmarck utfärdat sin instruktion, påminde han ånyo om det 
samma. Königsm. och Erskein — K. M. 15 april 1654. [A. S.] 


141 


hvarandra, Slutligen skulle de fräga, huru man ämnade för- 
hålla sig, om bremensarna, såsom antagligt var, skulle göra 
anspråk på att bli kallade till nästa kretsdag. Något sådant 
kunde Sverge aldrig tillåta. 

Med den instruktion, som den bremiska regeringens 
representanter hade, behöfdes det blott en lämplig yttre 
anledning, för att de skulle afbryta konventet. Och det var 
icke synnerligen svårt att finna en sådan anledning under 
ett tidehvarf, då etikettfrågor vid de politiska förhandlin- 
garna spelade den roll, att de ofta ledde till handgemäng 
och blodsutgjutelser. 

Jämlikt nebenrecessen till kretsdagsbeslutet af novem- 
ber 1652 skulle administratorn af Magdeburg vid alternatio- 
nen öfverläta direktoriet åt Sverge „cum omni causa vel 
omnibus circumstantiis‘ — si uppgifva åtminstone Mar- 
schalk och Höpken recessens ordalydelse !). Nu ville de icke | 
lämna svenskarna presidiet under sessionen. Efter långva- 
rigt ordkrig och särskilda medlingsförsök af braunschwei- 
garna fick man slutligen magdeburgarna att låta sina prote- 
ster falla för denna gång på det vilikor, att svenskarna icke 
vidare skulle vidröra stridsfrågan. Höpken och Marschalk 
ansågo sig emellertid hafva orsak nog att afbryta konventet. 
Erskein, som äfven infunnit sig i Hamburg, förklarade t. o. 
m., att man i Bremen haft ingen lust till det samma, utan 
blifvit „liksom forcerad” till det af härtig August 2). För- 
gäfves försökte braunschweigarna med uppmaningar, hotelser 
och löften att hälla de svenska representanterna kvar. De 
afreste och magdeburgarna följde dem?). 


1) Köcher aftrycker (615 f.) recessen endast i utdrag. 

?) Urk. u. Acten, 527. Erdmannsdörffer, Graf Waldeck, 218. 

8) Höpkens och Marschalks rel. Stade 28 april 1654; [A. S.] 
komp. med Köcher, 145 ff. H:s och M:s redogörelse är kort och berür 


142 


Braunschweigarnas förhoppningar att genomdrifva sina 
reorganisationsplaner i nedersachsiska kretsen, syntes längre 
än någonsin från att kunna uppfyllas. En öfverenskommelse 
med de holsteinska och mecklenburgska representanterna, 
hvilken de sistnämda dock endast motsträfvigt ingingo, att 
efter afslutandet af riksdagen i Regensburg sammankalla en 
kretsdag och då försöka genomdrifva kretsens beväpning, åt- 
minstone med en mindre arménumerär, var det enda resul- 
tatet af konferensen. 

Redan någon tid före den samma, i april, hade Sver- 
ges försök att bringa Bremen „till höflighet* öfvergått till 
öppet krig. Königsmarck eröfrade i medlet af månaden sta- 
dens viktigaste utanvärk, fästningen Burg; hans ryttare 
sträkte sina ströftåg ända till Bremens portar. Det behöfdes 
blott en lycklig stormning för att bringa staden i Sverges 
händer. Och Königsmarck tyktes färdig att företaga den 
— oaktadt alla de „mandata avocatoria" och ,inhibitoria‘, 
med hvilka kejsaren intervenerade till stadens förmån. De 
braunschweigska härtigarna träffades af den oerhörda fata- 
liteten, att den bremiska regeringen anhöll om deras un- 
derstöd i striden i kraft af partikularalliansen af 1652. Den 
fick naturligtvis intetsägande svar; redan tidigare hade man 
från furstehuset erbjudit sin mediation’). Men a ömse sidor 


endast det hufvudsakliga; sa omnämnes t. ex. Erskeius ankomst till 
Hamburg alldeles icke. Detaljerna af presidialstriden torde ock sak- 
löst kunna förbigäs. Att emellertid Köchers teckning af de bremiska 
representanternas hållning på konventet och i presidialstriden med 
magdeburgarna — liksom författarens framställning ställvis äfven i öf- 
rigt af Sverges och den bremiska regeringens hällning i de växlande 
underhandlingarna med furstehuset — icke är tillbörligt oväldig och 
lidelsefri, ligger för öppen dag. 
1) Köcher, 159. Jfr. Pufendorf, Carol. Gust. I. § 16. 


145 


betraktade man hvarandra med största misstroende. I Stade 
förebrädde man braunschweigarna för att hafva understödt 
Bremen med ammunition; man väntade t. o. m. en tid ett 
anfall af dem mot Verden. Braunschweigarna å sin sida 
uppstälde ett antal trupper i grefskapet Hoya för att skydda 
de härtigliga länderna för de krigandes ströftäg och röfve- 
rier. Det säg nästan ut, som skulle det arta sig till vapen- 
skifte äfven mellan Braunschweig och Sverge. 

Medan sålunda Kristina både genom sin utrikes-politik 6f- 
verhufvud och särskildt genom den bremiska stridsfrägan vid- 
gade klyftan säväl mellan Sverge och braunschweigarna som 
de evangeliska i riket i allmänhet — utan att därför lyckas 
vinna djupare förtroende hos motpartiet, — vann Branden- 
burg och Waldecks unionsplan mera och mera terräng. Man 
hade icke försummat tiden i Berlin under det första halfåret 
1654; vidsträkta för framtiden löftesrika förbindelser voro 
redan knutna. Med kurfursten af Köln stod man i godt för- 
stånd. I Hessen-Kassel och Magdeburg kunde man vänta 
sig det bästa; snart kommo från Würtemberg lofvande an- 
bud, och äfven på härtigarna af Mecklenburg fick man an- 
ledning att ställa förhoppningar. Men särskildt lade man 
an på att vinna det braunschweigska furstehuset. Parallelt 
med underhandlingen mellan den bremiska regeringen och 
braunschweigarna fortgick underhandlingen mellan dessa och 
kurfursten, ledda till en början genom Wesenbeck, sedan 
genom Waldeck personligen. Betydliga svårigheter stälde 
sig i vägen. I juni 1654 afgåfvo emellertid de underhand- 
lande ett ömsesidigt löfte att redan före afslutandet af ett 
formligt förbund bistå hvarandra mot hvarje angrepp. Blott 
de jülich-cleviska länderna och en möjlig konflikt där undan- 
tog man från furstehusets sida. ,Da die Schweden zuvor 
in dem niedersächsischen Kreis regieret, haben S. Ch. D. 


144 


jetzund den Reigen geführt“, reflekterade Waldeck trium- 
ferande redan efter det resultatlösa andra konventet i 
Hamburg. 

Nägra mänader senare upptogos försöken att reorgani- 
sera kretsforfattningen äfven i öfversachsiska kretsen: men 
först efter det frågan tagits före på riksdagen i Regensburg. 


III. 


Frågan om riks- och kretsbeväpning vid riksdagen i 
Regensburg. Försöken att genomföra kretsbeväpnin- 
gen i neder- och üfversachsiska kretsen 1604. 


Den riksdag, som sammankallades till Regensburg till den 
31 oktober 1652, skulle blifva ingenting mindre än ett kon- 
stituerande parlament för det heliga romerska riket. En 
hel rad af de viktigaste uppgifter för rikets inre organi- 
sation, hvilka westfaliska fredskongressen lämnat oafgjorda 
eller som legat utom omrädet för dess kompetens, förelägo 
till afgörande på den samma. Äfven reorganisationen af ri- 
kets kretsar hörde till dem. Men jämte värfvet att omorga- 
nisera riksförfattningen hade man i främsta rummet att lösa 
frägan om fredens bringande till värklighet. Ty alt ännu 
stördes rikets lugn genom krigsbranden vid dess gränser. 
Om faran var hotande redan i öster, där den polska repub- 
liken som bäst kämpade en svär kamp mot kosacker, tar- 
tarer och moskoviter, så var den i väster vid skådeplatsen 
för kriget mellan Frankrike och Spanien allvarsammaste 
värklighet. Under sådana förhållanden är det naturligt, att 
»författnings”-planerna, hvilkas upptagande ju närmast för- 

10 


146 


anledts af behofvet att säkerställa riksfreden, skulle finna 
förespråkare äfven i Regensburg 1). ‘ 
Vid ärsskiftet 1652—1653 hade man i gränstrakterna 
vid Rhen att klaga öfver nya väldsamheter. Vid Mosel, Saar 
och mellersta Maas i trakterna af Venn och Eifel fick man 
trots freden pröfva alla krigets fasor. Förhällandena voro 
de samma om icke värre än under âren efter freden, da 
man i Nürnberg och Frankfurt försökte finna en lösning på 
det svåra problemet att skydda riksgränsen för fiendens an- 
fall. Riksdagens ordinarie sessioner vidtogo först i juni 1653, 
sedan drottning Kristina gifvit efter i tvisten med Branden- 
burg i Pommern och kejsaren genom ett indult för den fe- 
lande investituren beviljat Sverge säte och stämma bland 
ständerna; intill dess kunde endast extraordinarie samman- 
komster af representanterna inom de skilda kollegierna äga 
rum. Redan i början af februari 1653 såg sig emellertid 
Maximilian Henrik nödsakad att föranleda en konferens af 
de kurfurstliga sändebuden i Regensburg just i anledning 
af excesserna vid västgränsen. De lothringska trupperna 
sökte vinterkvarter i biskopsstiftet Lüttich, hvilket tillhörde 
hans mäktiga patriarkat, spanjorerna understödde dem med 
trupper, vapen och ammunition, och prinsen af Condé nal- 
kades med sina skaror i oroväckande närhet. I kölnar- 
nas klagomål instämde representanterna för Karl Kaspar (von 
der Leyen), kurfursten af Trier, som i februari 1652 efter- 


1) ,Veruntamen“, stadgade fredsinstrumentet uttryckligen, ,si 
neutro horum modorum (de i det samma föreskrifna fredliga medlen) 
intra spatium trium annorum terminetu rcontroversia, teneantur omnes et 
singuli hujus Transactionis consortes, junctis cum Parte laesa consiliis 
viribusque arma sumere ad repellendam injuriam a passo moniti, quod 
nec amicitae nec juris via locum invenerit: salva tamen de caetero“ 
ete: “PPO! VIL SG: STEP aM TSG: 


147 


trädt Filip Kristoffer; ty äfven i hans land hade fienden gjort 
en pähälsning. Och de kurpfalziska gesandterna päminde 
om, huru nära faran de stodo. De lothringska garnisonerna, 
i Homburg och Landstuhl hade redan börjat försätta kur- 
furstens länder i kontribution. Hvad som i dag hände i 
Lüttich, kunde i morgon vederfaras ett annat af rikets stän- 
der, erinrade kölnarna, tilläggande en bitter päminnelse, om 
att ingen „författning“ fans, och en uppfordran, att kretsarna 
ovillkorligen borde understöda hvarandra >). 

Med de stora anspråk, som man samlades i Regens- 
burg, kunde de klagande med skäl vänta att det ändtligen 
skulle skridas till tillbörliga mått och steg mot fienden. Men 
riksdagen började under dåliga auspicier — och uppfylde en- 
dast till en försvinnande liten del de förhoppningar man stälde 
på den. Wienerpolitikens afsikter gingo ut på att splittra 
och behärska församlingen, och den arbetade med bästa fram- 
gång. Rösterna i kurfurstekollegiet — äfven de klagandes, 
så långt de härskande missförhållandena medgåfvo, — gingo 
mer eller mindre i kejserligt ledband. Johan Georg af Sach- 
sen undvek som förut hvarje steg, som kunde väcka anstöt 
i Wien. Äfven kurfursten af Pfalz lät sig nu angeläget vara 
att hålla sig i godt förstånd där. Och den brandenburgska 
politiken höll sig ännu vid denna tid, om också icke vissa 
differenspunkter saknades, i hufvudsak i linje med kejsarens 
önskningar. T. o. m. af Johan Filip af Mainz, som under 
förhandlingarna i Nürnberg stätt i bestämdaste opposition mot 
Österrike och gätt främst i försöken att förvärkliga iden om 
en sammanslutning och beväpning af ständerna, var vid denna 


1) Urk. u. Acten, VI. 171—72. Droysen, III. 2. 72. För de 
lothringska truppernas härjningar i de nederländska gränstrakterna se 
Aitzema, Saken van Staet en Oorlogh. VII. 834 ff. 


148 


tid intet att hoppas. Konferenserna i Prag hade ju ba- 
nat kejsaren vägen. Också i furstekollegiet gingo de katol- 
ska rösterna, i synnerhet de andliges, ,in omnibus uti 
Austria". Af protestanterna var Würtemberg isoleradt långt 
uppe i det katolska Schwaben. De öfriga utom Hessen-Darm- 
stadt, som var bestämdt spansksinnadt, hade i allmänhet 
god vilja, men ringa inflytande. Riksstäderna betydde föga. 
Endast furstarna i nedersachsiska kretsen, braunschweigarna 
och härtig August vågade och försökte höja hufvudet till 
bestämdare opposition. „L’empereur peut tout ici, et les 
États sont dans une bassesse extrême“ — i dessa ord sam- 
manfattade det franska sändebudet i Regensburg, Vautorte, 
situationen t). 

Under sädana förhällanden kunde klagomälen icke leda 
till synnerligt resultat. Den enda tröst, som närmast gafs 
af de församlade kurfurstliga representanterna, var att det 
meddelades, det kurfursten af Mainz för att förebygga en vi- 


!) Se für det föreg. hufvudsakligen Köcher, 99—102, 105, 128 
—29, 631. Négoc. secr. III. 566. Sattler, IX. § 84; Erdmannsdörfer, 
Graf Waldeck, 107; Erdmannsdörffer-Oncken, 170. För kurfs af 
Pfalz hållning Urk. u. Acten, VI. 236. 255: Negoc. secr. III. passim. 
För belysande af Johan Filips Pfanner, Historia comitiorum Imp. habi- 
torum aö 1652—54, 683; Zwiedineck-Südenhorst, I. 154—55. Kejsa- 
rens hällning gentemot riksfurstarna karakteriserar den venetianska ge- 
sandten Girolamo Giustiniani den 25 febr. 1654 på följande sätt: „con 
Mogonza confida, con Colonia scanza, con Treueri scorre, con Sassonia 
si corrisponde, con Brandemburg dissimula, con Bauiera s’intende, e col 
Palatin: temporeggia. Col resto de Princepi negotia secondo l’ocea- 
sione* ... Fontes rerum Austriacarum XXVI (Die Relationen der 
Botschafter Venedigs über Deutschland und Österreich im XVII Jahrh. 
herausgeg. von J. Fiedler). „Le college des Villes“, skrifver Vautorte 
om riksstäderna, „ne peut même obtenir ici pour soi l’effet d’un votum 
decisivum, que le Traicté de Munster lui donne“. Negoc. secr. III. 569. 


149 


dare utbredning af faran lâtit föranstalta om utskrifvandet 
af en kretsdag i öfver- och nederrhenska kretsen ‘). 

Frägan om en „allmän författning“ af ständerna — en 
„generalriksförfattning* eller „generalkrigsförfattning“, som 
man kallade den, — var i alla fall en gäng väkt till lif och 
kunde icke mera nedtystas. 

Det ingick, säsom själffallet är, äfven i den habsburgska 
politikens plan att, så länge riksdagen varade, i någon mån 
låta riksöfverhufvudet framträda såsom rikets värkliga be- 
skyddare. Redan i början af 1653 afsände kejsaren en ge- 
sandt till härtigen af Lothringen själf och en uppfordran till 
det spanska stäthällarskapet i Brüssel, att de fiendtliga 
trupperna skulle bortföras från rikets område ?). På våren 
riktas en skrifvelse till kurfursten af Mainz med en ma- 
ning att uppbada de kurrhenska ständerna till motvärn °). 
En del af ständerna mobiliserade värkligen på kurfurstens 
uppfordran +) sitt manskap; på sommaren talades det om, att 
Johan Filip och kurfurstarna af Trier och Köln skulle sända 
mot fienden en hvar 700 m. till fot och 100 till häst. Men 
i allmänhet framskred beväpningen långsamt, och den lilla 
samlade styrkan var ju ingen makt att tala om mot fiender- 
nas härar ?). Såsom en komplettering till kejsarens ätgär- 
der mot härtigen kom t. o. m. för en tid ett understöd 
för beväpningsplanerna från ett håll, därifrån man minst 


1) Urk. u. Acten, VI. 172. 

*) Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 161—62. Urk. u. Acten, VI. 
171 not, och där citerade källor. Thurloe, Collection of Statepapers 
Hi 16. 

*) v. Meiern, Acta comitialia. 1. 684. 

+) v. Meiern, Acta comitialia. I. 685 ff. 

5) Negoc. secr. III. 558, 598. 


150 


väntat det, nämligen frän Spanien. Den spanska ambassa- 
dôren i Regensburg icke blott gillade dem, förklarade han, 
utan han önskade, att „författningen skulle blifva generell“, 
och att hela riket skulle bilda en armé „för gemensamt för- 
svar i kraft af generalgarantin“ 1). Det hela var naturligt- 
vis endast ett försök att vända rörelsen till kejsarens förmän. 
Frän protestantiskt häll gjordes ätskilliga invändningar mot 
det samma. Det var nog icke frän Wien och Madrid, som 
ett sådant förslag skulle komma, om det skulle väcka för- 
troende. 

Wienerhofvets inskridande mot härtigen af Lothringen 
lände det icke häller till någon vidare ära. Härtigen förkla- 
rade sig beredd att efterkomma kejsarens uppmaning, men 
tillade, att han naturligtvis icke kunde utrymma de tyska 
länderna utan skadeersättning; hans sändebud i Regensburg 
ägde att närmare öfverenskomma om denna med kejsare och 
riksständer. Sommaren 1653 började så en rad underhand- 
lingar mellan representanten för härtigen-äfventyraren utan 
härtigdöme och land och den högtidliga församlingen af ty- 
ska furstar med kejsaren i spetsen ?). Trier och Köln gjorde 
sig all upptänklig möda att ändtligen få frågan löst. De 
hotade att afhålla sig från hvarje omröstning på riksda- 
gen, till dess man öfverenskommit om en lämplig satisfaktion 
för härtigen eller fått en „författning“ till stånd. „Men det 
går in genom ena örat och ut genom det andra”, skrifver 
från Regensburg den brandenburgska gesandten Blumenthal. 
»Penningar vilja ständerna icke bevilja, och för kretsförfatt- 


1) Négoc. secr. TII. 558, 577. 

2) Négoc. secr. III. 558 och flerstädes. Urk. u. Acten, VI. 267 I. 
291, 295 och flerstädes. Erdmannsdörfer, Graf Waldeck, 162 ff. Erd- 
mannsdörffer-Oncken, 182 ff. 


151 


ningarna har kejsaren ingen lust; han fruktar, att om stän- 
derna eller riket hade en här, så skulle hans auktoritet icke 
förblifva stor" 1). Man kom ingen vart. Maximilian Henrik 
inlät sig i underhandling med Nederländerna och sökte 1 ett 
förbund med dem för sig själf och de hotade medständerna, 
närmast de allierade i kurrhenska kretsen, det stöd, som ri- 
ket förvägrade ?). Men äfven här misslyckades han. 

Midt under hans fåfänga anknytningsförsök i Haag och 
den skymfliga underhandlingen i Regensburg kom i december 
1653 underrättelse, att en större hop af Condés och härtig 
Karls trupper ånyo inbrutit i Lüttich med afsikt att taga 
vinterkvarter där; spanjorerna följde dem; härjningarna ho- 
tade att få större utsträckning än någonsin 3). De köln- 
ska representanterna öfverlämnade nya vidlyftiga klagoskrif- 
ter till riksdagen *), och åt alla håll i Tyskland gingo Maxi- 
milian Henriks rop om hjälp 5). Äfven den kur- och öfver- 
rhenska samt den westfaliska kretsen ingingo i början af de- 
cember till ständerna med besvär öfver fiendtligheterna ®). 
Visserligen hade, heter det i deras memorial, kretsarna före 
detta förenat sig om en defensionsförfattning, men denna var 
för svag mot fienden. Rikskollegierna borde därför ovillkor- 
ligen deliberera om, huru riket för framtiden värksamt skulle 
skyddas. 


1) Urk. u. Acten, VI. 265, 267. 

2) Urk. u. Acten, IV. 102 ff., V. 714, VI. 479 ff. Aitzema, VII. 
963 ff. Thurloe, Collection of State papers. I. passim. Lettres de Vitt, 
I. 40, 43. 50, 58, 9. 

3) Urk. u. Acten, VI. 501 f. Jfr. Thurloe, I. 570, 616, 677. 

*) v. Meiern, Acta comitialia. I. 805. Negor. secr. III. 621. 

5) Jfr. föreg. kap. p. 134. 

5) v. Meiern, Acta comitalia. I. 682 ff. 


152 


Man kunde icke mera stä likgiltig inför dessa klago- 
mäl. Kejsaren uppbädade hjältemodigt fem af rikets vapen- 
lösa kretsar till de förtryktes understöd +), och kurfurstarna 
af Mainz och Trier sände värkligen ett mindre antal trupper 
till Lüttich. Äfven rikskollegierna ansägo sig emellertid 
ätminstone formelt böra antaga sig de-anfallne. I decem- 
ber 1653 och januari 1654 upptogos de tre kretsarnas och 
kurfurstens memorial till diskussion. De flesta bäde katoli- 
ker och protestanter förklarade sig ej instruerade och rädde 
till fredlig underhandling. Till kölnarnas invändning, att den 
„iredliga underhandlingen“ ledt till intet resultat, att en 
annan utväg dock mäste väljas, och att sändebuden funno 
ingen annan än „en författning" — ty. så skulle kejsarens 
och rikets respekt bäst bevaras, — lofvade man ändtligen i 
furstekollegiet taga frågan till ny diskussion på grund af 
hemifrån väntade instruktioner, så vida ej den fredliga un- 
derhandlingen skulle åstadkomma äsyftad värkan. Samma 
beslut fattades något senare i kurkollegiet ?). 

Så obetydligt än resultatet var, lågo dock förhållandena 
betydligt annorlunda nu, än då frågan togs upp ett år tidi- 
gare. Från tvänne håll rönte de klagande under diskussion 
i kollegierna denna gång bestämdt understöd: från Branden- 
burg, där den politikförändring nyss försiggätt, som följde 
med grefve Waldecks trädande i spetsen för regeringen, och 
af braunschweigarna, hvilka vid denna tid med förnyad ifver 
upptogo kretsreorganisationsplanerna i Nedersachsen, och hvilka 
med oförstäld glädje hälsade den nya bundsförvanten i sin 
antihabsburgska rikspolitik 3). Hvad Maximilian Henrik själf 


1) Köcher, 133. not 7. 
2) v. Meiern, Acta comitialia. I. 686 ff., 694 f., 816 f. 
3) Köcher, 111—12. 


153 


beträffar, var äfven han numera af personliga motiv — sär- 
skildt emedan Ferdinand IV:s kröning, som försiggätt i juni 
1653 i Augsburg, öfverlätits åt kurfursten af Mainz, icke åt 
honom — i bitter fiendskap med kejsaren !). Det fans sä- 
lunda redan en betydlig opposition inom riksdagen; och sä- 
väl i Berlin som i det braunschweigska furstehuset och i Köln 
stälde man som främsta 6nskningsmal på sitt rikspolitiska 
program — om ock med olika syften och efter olika poli- 
tisk grundsats — en sammanslutning och beväpning af stän- 
derna. 

Den mestbetydande i oppositionens krets var Branden- 
burg. Waldeck hade det minsta möjliga förtroende till’ den 
förfallna riksförfattningen i alla dess delar, och till försöken 
och förhoppningarna att reorganisera rikets kretsväsen stälde 
han icke mycket lit ?). Men en beväpning af kretsarna var 
i alla fall ursprungligen icke främmande för hans politiska 
system 3). Redan för att bana väg för sin unionspolitik 
och för att betaga vedersakarena alla misstankar för altför 
vidt gående planer med den samma ansåg han sig böra för- 
orda dent). I december 1653 utfärdades också som svar på 
de kölnska klagomälen för: de brandenburgska gesandterna 
vid riksdagen ett memorial, hvilket angaf de hufvudpunkter, 
som borde tagas i akt i fråga om den planerade ,,general- 
riksförfattningen“. 


1) Arndt, Zur Vorgeschichte der Wahl Leopold I. 569; Pribram 
Zur Wahl Leopold I. 55. 

?) Se t. ex. Urk. u. Acten, VI. 492; Erdmannsdörffer, Graf Wal- 
deck. 181, 185. 

3) Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 183; Erdmannsdörffer- Onc- 
ken, 187. 

+) Urk. u. Acten, VI. 497—99. 


154 


Med en hänvisning till de generella bestämmelserna i 
exekutionsordningen föresläs här — med fürbigäende af alla 
detaljer om arméns numerär 0. s. v., — att för riksbeväp- 
ningens genomförande ett , krigsråd" med lika antal medlem- 
mar af hvardera religionsformen, den katolska och evange- 
liska, skulle väljas af rikets samtliga ständer. En instruktion, 
som godkänts af ständerna i gemen, skulle blifva norm för det 
samma. Som högsta befälhafvare för den blifvande hären 
borde utses tvänne generaler, en katolsk och en evangelisk, 
för att med daglig växling kommendera hvar i sin tur. Öf- 
verstlöjtnanter och lägre befäl skulle väljas af kretsständerna; 
äfven vid dessa val skulle iakttagas paritet. Bataljoner 
och skvadroner från samtliga kretsar hade man att dela i 
lika antal regementen; den ena hälften skulle kommenderas ' 
af evangeliska, den andra af katolska öfverstar. Öfverstarna, 
krigsrådet och det högre befälet i allmänhet skulle svära ed 
både åt kejsare och rike!); öfverstarna därjämte till den 
krets, ur hvilken de hade trupper under sitt kommando. 

Hvarje krets ägde att underhålla sina trupper själf: men 
för aflönande af generalspersoner samt bekostande af artil- 
leri skulle bildas en generalkassa genom sammanskott af de 
enskilda kretsarna. Artilleriet skulle vid fälttägets siut sän- 
das att förvaras, den ena hälften till en katolsk, den andra 
till en evangelisk riksstad. 

Till offensivt krig skulle trupperna ej få användas, så 
vida ej en allmän riksdag förordnade annorlunda; gene- 
ralerna skulle på det strängaste förbjudas att börja ett så- 
dant på egen hand. Kurfurstens representanter ägde att för- 
beredelsevis öfverlägga med de evangeliska om de angifna 
hufvudpunkteina för riksbeväpningen och sondera, huruvida 


1) ,dem Kaiser und Reich zugleich“. 


155 


de ansägo dem lämpliga att läggas till grund för den samma. 
Vore alla de evangeliska af en sädan mening, kunde man 
resolvera, om författningen borde bringas till ständ. Detal- 
jerna skulle öfverlämnas till en deputation af katoliker och 
protestanter och de deputerades betänkande sedan diskuteras 
och fastställas af rikskollegierna !). 

Det brandenburgska förslaget erbjuder intressanta jäm- 
förelsepunkter med det mainziska af är 1650 — huruvida 
det erbjöd bättre utsikt att praktiskt kunna realiseras, mä 
lämnas därhän ?). 

Med om möjligt ännu större ifver än frän brandenburgskt 
häll understöddes de klagande af braunschweigarna. En re- 
organisation af rikets kretsförfattning och en riksbeväpning 
pa grundvalen af den var ju den nödvändiga konsekvensen 
af den politik de som bäst af alla krafter arbetade att för- 
värkliga i Nedersachsen. Förgäfves sökte Waldeck under 
separatunderhandlingen 3) med furstehusets representanter där 
öfvertyga dem om, huru föga man i sista hand kunde lita 
till den förfallna och numera i mänga afseenden otillämpliga 
kretsförfattningen. Den var och blef A och O i deras riks- 


!) „Memorial was die Churbr. Gess. zu Regensburg bey der Ge- 
neral-Reichs-Verfassung in Acht zu nehmen“. 14 dec. 1653; [A. B.] trykt 
af Köcher, 623 ff. efter kopia i [A. H.], men utan angifvande af datum 
(jfr. Köcher, 116 not 2). I [A. B.] ingår aktstycket, liksom de flesta 
ur arkivet i fråga i kapitlet citerade, i saml. „Obersächsische Kreisac- 
ten 1652 undt was zue Regensburg a6 1653 und 1654 in p:o securitatis 
passiret“. Aktstycket är utan tvifvel det samma, som omnämnes i Wal- 
decks skrifvelse till Wesenbeck Urk. u. Acten VI. 481 f. 

2) Både Johan Filips och Fredrik Wilhelms förslag erbjuda für 
öfrigt jämförelsepunkter af stort intresse med planerna på en „författ- 
Ming“ jämt 100 år tidigare (på konventet i Frankfurt 1554). 

3) I Tangerminde; senare i Goslar. 


156 


politik !). Ytterligare framhällande de vador, som hotade 
riket frän den fransk-spanska krigsskädeplatsen och med en 
päminnelse om, huru executionsordningen af är 1555 stad- 
gade, att hvarje krets borde ,,sta i författning‘‘, besvarade 
de braunschweigska gesandterna på riksdagen under diskus- 
sionen i furstekollegiet kölnarnas klagan; det hade varit att 
önska, anförde de, att riket icke hade låtit dessa stadganden 
falla i glömska ?). Kansler Schwartzkopf räknade ut, att man 
med en icke altför tung beskattning — det fyrdubbla matrikel- 
anslaget, — om beväpningen genomfördes i alla rikets kret- 
sar, ständigt kunde hålla i beredskap en här på 60,000 m.?). 

Maximilian Henriks inflytande 1 riket var icke stort; 
hans personliga egenskaper voro ingalunda egnade att för- 
värfva honom ett sådant, men hans bitterhet mot wiener- 
hofvet var så mycket större; och han fick alt fortfarande 
anledning nog att försöka hålla sinnena vakna för en be- 
väpning af riksständerna i anledning af farorna från väster. 
Han rönte för öfrigt ett visst understöd i sin oppositionella 
politik och sin ifver för riksbeväpningsidén ifrån det furste- 
hus han tillhörde: det bajerska. Kurfurst Maximilian var ju 
en af dem, på hvilken Johan Filip säkrast ansåg sig kunna 
räkna vid genomförandet af sin „författnings“-ide 1650. Hans 
son var ännu minderärig och regeringen sköttes af hans 
bror, härtig Albrecht samt enkekurfurstinnan Maria Anna. 
Äfven Ferdinand Maria var en alt igenom osjälfständig natur. 
Hans moder, kejsarens syster, gjorde naturligtvis alt för att 


1) Köcher, 138, 143, 161, 162; Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 
215; Urk. u. Acten, VI. 519 f. Jfr. Zwiedineck-Südenhorst. I. 120. 

2) Källa ofvan p. 152 not 3. 

3) Se närmare för det braunschweigska förslaget Urk. u. Acten- 
VI. 453 f., och för furstehusets hållning på riksdagen. Négoc. secr. 
III. 629, 671. 


157 


leda den bajerska politiken efter Österrikes intressen, men 
det antihabsburgska intresset hade alt sedan 1652 en icke 
betydelselös hemlig agent vid det bajerska hofvet i Ferdinand 
Marias unga, äregiriga gemäl, Adelheid af Savoyen. Den 
gamla kurfurstinnan fick mera än en gäng pröfva, att hen- 
nes inflytande trädde tillbaka för kurfurstinnan-gemälens !). 

Frän franskt häll sparade man sig inga mödor för att 
sporra intresset för beväpningsplanerna. Alt sedan sin an- 
komst sommaren 1653 värkade Vautorte ifrigt för att de västra 
kretsarna skulle sammansluta sig och taga vapen i hand mot 
de spanska och lothringska plundrarskarorna ?). Han gjorde 
sig i alla fall inga illusioner om framgång i sin negociation 3) 
i Regensburg i allmänhet; och äfven de, af hvilka han en tid 
lofvat sig det bästa för riksbeväpningens genomförande, sveko 
i själfva värket snart hans förhoppningar *). Just sommaren 


1) Nons n’avons dans la Collège Electoral que Baviere et Bran- 
deburg“ skrifver Vautorte till Brienne i jan. 1654. Negoe. seer. III. 
638; (bâde tidigare och senare nämnes dock äfven Köln). Jfr. den 
brandenburgska ordern frän samma tid till gesandterna i Regensburg, 
där man särskildt gör räkning äfven på Bajern. Urk. u. Acten, 381 
ff. Om Adelheid och Bajerns politik under Ferdinand Marias och hen- 
nes tid: Claretta, Adelaide di Savoia e i suoi tempi; Heide, Kurfürstin 
Adelheid von Bajern (Zeitschr. für allg. Gesch. 1886. 113—34); senast 
Carlo Merkel, Adelaide di Savoia di Baviera (Torino 1892). 

2) Negoc. secr. III. 558 och flerstädes. 

8) Vautorte ansåg sig für öfrigt alt fortfarande böra undvika 
hvarje utmaning mot Österrike och iakttaga den största försiktighet i 
sin hällning pà riksdagen. Han mäste ständigt frukta att genom sina 
klagomäl öfver kejsarens brott mot riksfreden framkalla dylika mot 
Frankrike själft. Négoc. secr. 559 och flerstädes; Auerbach, 31. Jfr. of- 
van p. 41, not 4. 

+) Sa t. ex. härtigen af Würtemberg. Négoc. secr. Ill. 559. 577: 
jfr. 613. Kurfursten af Pfalz skulle, därom var han öfvertygad, lägga 


158 


1653 hade emellertid fronden ändtligen öfvervunnits 1). Frank- 
rike kunde hoppas att ånyo få göra sin röst gällande i Europa, 
så mycket mera som framgången började följa dess vapen på 
krigsskådeplatsen. Under sådana förhållanden kommo Lüttich- 
affären och Waldecks unionsplan och üppnade nya utsikter för 
Mazarin i hans tyska politik. Medan Vautorte i en vidlyftig 
inlaga till riksdagen högtidligt förklarade, att den tysk-franska 
freden var bruten, dä man lät Frankrikes fiender taga vinter- 
kvarter på rikets område, samt fordrade energiska mått och 
steg för att förhindra infraktionerna ?), beordrade Mazarin — 
„för att uppfylla en viss konvention i Osnabrück med furstarna 
och staterna på denna sidan Rhen till gemensamt försvar”, 
lät man förstå i Paris — en mindre truppstyrka till Lättich till 
Maximilian Henriks hjälp 3). Det var således från Frankrike 
som det första effektiva understödet kom, medan man i Re- 
gensburg förlorade sig i ändlösa diskussioner, om hvad som 
göras borde. Ledaren för den franska expeditionen fick til- 


alla hinder i vägen för defensionsplanerna, „ty det är säkert", förklarar 
fransmannen kategoriskt, att af alla furstar, som kommit hit, finnes in- 
gen „qui ait paru plus attaché aux Espagnols“. Negoc. secr. III. 559. 
Äfven kurfursten af Mainz gör, klagar han, „alt hvad kejsaren vill”. 
Vautorte — de Brienne 28 juli 1653 (Négoc. secr. III. 569). „Monsieur 
l’Electeur de Mayence“, heter det några månader senare, „nous est di- 
rectement contraire“. Vautorte — de Brienne 30 okt. 1653. Negoe. secr. 
III. 610. Für V:s negociation i öfrigt Négoc. secr. III. 572, 573, 589. 

1) Den inre oron var därigenom visserligen icke fullkomligt stillad 
(parlamentets opposition; Retz’ agitation i Frankrike och Rom). 

2) Négoc. secr. III. 622; v. Meiern, Acta comitalia. I. 806 f.; jfr. 
Sattler, IX. § 78. Man hade dock kunnat förhindra dem „je ne dis pas 
en leur opposant toutes les forces de l’Empire, mais celles de deux ou 
trois Cercles seulement“, säger Vautorte i sitt memorial. 

3) Cheruel, Histoire de France sous le ministère de Mazarin. II. 
140—41. Lettres du card. Mazarin, V. 594. Lettres de Witt, I. 135. 


159 


lika i uppdrag att försöka förmå Maximilian Henrik till en 
närmare anslutning till Frankrike; och i mars 1654 afgick 
den brandenburgska diplomatiska agenten i Paris, Abraham 
Wicquefort, på uppdrag af kardinalen på en mission till de 
tyska protestantiska hofven „för att lägga grunden för. en 
union” med dem; — det var Mazarins svar på Waldecks 
alliansprogram, där ju äfven Frankrike intog en plats. Kar- 
dinalens förbundsförlag ledde denna gång icke till något resul- 
tat. Men Frankrike hade ånyo visat, att det hade makt och 
lust att uppträda som de tyska furstarnas beskyddare, och 
en bas var lagd för vidare förbindelser med dem !). Redan 
i december 1653 kunde Vautorte anmäla från Regensburg, 
att sinnena i synnerhet i det protestantiska lägret voro gyn- 
sammare stämda mot Frankrike ?). 

Hvilken hållning intog Kristina till alla dessa rörelser? 
Sverge var ju afsedt att fylla den främsta platsen i den 
antiösterrikiska liga, hvars bildande var ett af den franska 
politikens förnämsta mål. På en aktiv tysk politik af den sven- 
ska drottningen i öfverensstämmelse med westfaliska fredens 
grundsatser kunde man på franskt håll numera icke göra 
sig stora förhoppningar 3); det gälde att åtminstone försöka 


1) Närmare om Wicqueforts ambassad Urk. u. Acten, IT. 27 ff. 
38, 209 f.; VI. 572 ff; Erdmannsdörfer, Graf Waldeck. 226 ff. Auer- 
bach, 35 ff. Jfr. Böhm, Der Rheinbund und seine Geschichte (Zeitschr. 
fiir preuss. Gesch. VI. 217). 

?) Negoc. secr. III. 635, 638, 655 och flerstädes; jfr. Auerbach, 
32. Förf. anför ur V:s depesch af 15 jan. 1654 „tous les princes prote- 
stants“, undantagande kurfursten af Sachsen. 1 sin skrifvelse af 22 
jan. undantager V. dock uttryckligen äfven kurfursten af Pfalz; i sin 
depesch af 19 febr. skrifver han ,plusieurs protestants“. 

3) „La France souhaiteroit bien“, förklarade Wicquefort i Ber- 
lin, „que la Suede enträt en cette union (Frankrikes med de tyska 


160 


ingifva henne misstro mot wienerhofvet1). Ministerresiden- 
ten Picques, som efter Chanuts afresa från Sverge på som- 
maren 1651 till underhandlingen i Lübeck hade att bevaka 
Frankrikes intressen där, var icke häller mannen att med 
fördel konkurrera på diplomatins fält med Pimentelli. Och 
om ock drottning Kristina hvarken mot Picques eller mot 
Chanut, som i maj 1653 gjorde en kortare resa till Stock- 
holm, lät det brista i försäkringar om sin affektion för Frank- 
rike?), så viste man för väl i Paris, hvad dessa försäkringar 
voro värda ?). 

På riksdagen i Regensburg har Kristina ännu mindre 
än annars uppburit den roll, som tillkom och som man i det 
protestantiska lägret tillerkände Sverge i Tyskland. Ännu kort 
efter riksdagens öppnande ordades det om hvarjehanda „vidt- 
utseende“ tal af de svenska diplomaterna. „I Osnabrück 
gjorde man början till en förändring i riket, på den första 
riksdagen måste man kasta hela huset öfver ända", skulle 


furstarna), mais si elle se jetoit dans les interests d'Espaigne, ou si 
quelque aultre consideration l’empeschoit d'y entrer, le Roy ne laisse- 
roit pas de passer oultre et de faire une estroite liaison avec les bienin- 
tentionnez“. Urk. u. Acten, VI. 572. 

1) Se exempelvis extraktet ur Mazarins skrifvelse till Picques 
Letires du card. Mazarin VI. 542. Mazarin själf kunde för öfrigt icke 
fröjda sig öfver nägon popularitet i Sverge. Dansk hist. tidskr. Raekke 
I. 5. 345. 

*) Chanut — de Brienne 3, 10 maj 1653. Suède Vol. XVIII. 
[A. P.] Mémoires de Chanut, III. 19, 43, 48 och flerstädes; Negoe. secr. 
III. 614. Jfr. för Chanuts ambassad Mémoires de Chanut, III. 183 
ff.; Dansk hist. tidskr. Raekke I. 5. 347, 349. 

3) Om den oro man på franskt håll hyste för en förbindelse 
mellan Sverge, Spanien och England se Lettres de Witt I. 42. 136. 
Thurloe, II. 50. 


161 


Salvius hafva yttrat 1). Med så mycket större anledning hop- 
pades det evangeliska furstepartiet att just under Sverges 
ledning fà genomdrifva, hvad som ännu äterstod att vinna 
i den stora kampen för ständernas rätt mot kejsarens 6fver- 
orepp och kurfurstarnas preeminens samt för protestanternas 
mot det inträng de alt fortfarande hade att lida frän ka- 
tolskt häll. Men den utsedda ledaren svek sina partivänners 
förhoppningar. 

Drottningens instruktioner för sina riksdagsgesandter, 
regeringsrädet i Bremen och Verden, Mattias Biörenklou, 
samt pommerska regeringsrädet Friedrih Bohle voro lofvande 
nog ?). Hon hänvisade till kretsdagsbeslutet i Lüneburg. 
De skulle inrätta sina vota i Öfverensstämmelse med det 
samma och såväl „in politicis som in ecclesiasticis* värka 
för att fredsinstrumentets löften måtte uppfyllas. Men hvad 
som gafs med den ena handen, togs med den andra. Då 
drottningen ännu icke, heter det i instruktionen, hunnit sam- 
manfatta alla de frågor, som från fredstraktaten hänskju- 
tits till riksdagen, skulle hon sända gesandterna sin förkla- 
ring öfver dem senare; och skulle, tillägges det, emot för- 
modan i en eller annan punkt ,sådana diffikulteter förefalla, 
på hvilka H. K. M:ts gesandter utan specialbefäl och uttryck- 
lig order icke kunde resolvera, så skulle de i god tid inbe- 
rätta sådant till H. K. M:t med utförlig representation af 
alla omständigheter samt invänta H. K. M:ts resolution och 


1) Urk. u. Acten, VI. 283. 

2) R. R. 2 okt.; 17 dec. 1652; [A. S.] hvardera i afskrift i saml. 
Handlingar rörande Tyskland 1652—57 och Pohlen 1655—77“. Biö- 
renklou anbefaldes genom en skrifvelse af 22 januari (1 febr.) 1653; R. 
R. [A. S.] att i stället for Stucke föra votum för härtigdömet Bremen 
på riksdagen. Jfr. Berch, II. 57 f.; ofvan p. 118 f. 

11 


162 


deklaration därôfver“ 1). Biörenklou och Bohle försummade 
icke att uppfylla drottningens order. Men hennes deklara- 
tion väntade de förgäfves, eller var den, när de ändtligen 
mottogo en sädan, fäordig och föga upplysande. Hvad Kri- 
stina främst hade i sikte säväl pa riksdagen som i sin tyska 
politik i öfrigt, var den bremiska tvistefrägan. Kontroversen 
med Weserstaden är det ständigt äterkommande i hennes 
korrespondens äfven med sändebuden i Regensburg ?). Och 
i anledning af den samt för investiturfrägans skull ville 
hon hålla sig väl med Österrike 3). De stora frågorna på 
riksdagen intressera henne icke — om hon än städse för- 
klarar sig benägen att värka för fredsinstrumentets uppfyl- 
lelse samt för att stödja de evangeliskes sak”). Äfven 
redogörelserna för planerna på en riks- och kretsbeväpning 


1) „Zu mahlen“, tillägges det, „Jhr Königl. Maij:tt dafür halten, 
dass alle vndt jede dergleichen ad comitia remitirte puncta wegen ihrer 
viel: vndt wichtigheit, in denen selben so bald nicht erörtert, son- 
dern vieleicht auf die lange banck geschoben, oder auch wohl gar auf 
ein anderen Reichs oder deputations tag differiret werden möchten“. R. 
R. 17 dec. 1652. [A. S.] 

*) Fran 1654 t. ex. skrifvelserna i R. R. af 30 jan., 7 mars, 21 
april. [A. S.] B. och Bohle — K. M. 2, 9 mars. T. 0. m. i denna fråga 
klaga dock representanterna mer än en gäng, üfver att hennes resolu- 
tion uteblifvit. B. och Bohle — K. M. 26 jan., 16 febr. 1654. [A. S.] 
För öfrigt rikt material angående den bremiska frågan på riksdagen 
hos v. Meiern, Acta comitialia. I. passim. 

3) Jfr. för drottningens hållning emot , Römische keijsaren och 
dess under- och tillhörige“ Sverges Ridderskaps och Adels riksdagsprot. 
V. I. 151. 

4) Äfven i sina skrifvelser till riksdagsgesandterna påminner drott- 
ningen dem ofta att hålla ,god korrespondens" med de evangeliske och 
ställa. sin hållning enligt fredsinstrumentet och exekutionsrecessen. R. 
R. — B. och Bohle 20 aug. 1653 och flerstädes. [A. S.] 


163 


hafva, efter hvad det synes, aldrig aflockat henne ett upp- 
lysande svar. 

Under sädana förhällanden blefvo de förväntningar man 
i Regensburg från framstegspartiets sida stälde på Sverge och 
de svenska representanterna missräkning på missräkning. Re- 
dan det anbud man gjorde att värka för påskyndande af Sverges 
admission till riksdagsförhandlingarna, för hvilken kejsarens 
löfte till Brandenburg låg i vägen, mottogs på ett sätt, som man 
icke väntat. För de förtrykta protestanterna i de österriki- 
ska arfländerna, hvilkas öde betydligt sysselsatte de försam- 
lade representanterna, remonstrerade den inflytelserika drott- 
ningen i så tama ordalag, att det stötte trosförvanterna 1). 
Och i själfva den fråga, som skulle utgöra kärnpunkten för 
furstepartiets opposition, frågan om det romerska konunga- 
valet, aflät hon en skrifvelse till kurfurstarna och de öfriga 
ständerna, genom hvilken hon bröt själfva oppositionens udd, 
i det hon på det enträgnaste anbefalde prins Ferdinands val?). 
I den protestantiska oppositionens läger frågade man sig med 
oro, om det värkligen skulle lyckas Österrike att helt och 
hållet draga Sverge från det evangeliska furstepartiet och 
dess intressen eller om det möjligen fans någon ,närmare 
korrespondens” mellan de två kronorna, än hvad som var 
förenligt med rikets lycka och frihet 3). Och farhagorna voro 
så mycket större, som man i Regensburg med förvåning såg 


1) Ett memorial för dem hade hon ingenting emot, men hon 
trodde, att ett sådant skulle hjälpa föga, förklarar hon för B. och 
Bohle. R. R. hösten 1653 passim. [A. S.] 

2) v. Meiern, Acta comitialia. I. 198 f. Skrifvelsen i tryck 1 flyg- 
skriftsaml. i riksbiblioteket i Stockholm. Jfr. Loenbom, Anecdoter om 
namnkunniga och märkvärdiga svenska män I. 5. 37—38. 

3) Se om intrycket af drottningens hållning bland protestanterna. 
Köcher, 98 ff., 123—24. 


164 


de svenska representanterna i lifligt umgänge med de span- 
ska och burgundiska!). Men någon sådan närmare korre- 
spondens fans icke. I början af 1653 fick Oxenstierna af- 
bryta sin negociation i investiturfrägan och afresa med 
oförrättadt ärende 2); och mer än en gång bemöttes Biören- 
klou och Bohle af den österrikiska legationen på riksdagen, 
i synnerhet den hänsynslöse Volmar, med öppet hån 2). I 
sina försök att vinna Österrikes understöd i tvistefrägan med 
Bremen misslyckades drottningen fullständigt. 

De svenska representanternas hållning i „författnings*- 
frågan *) öfverensstämde med deras hållning på riksdagen i 
öfrigt. Kretsarnas beväpning gynnade de ,i princip”, i det de 
talade stora ord om Kristinas benägenhet att upprätthålla rikets 
„trankvillitet“ 5). Men de kölnska memorialen, där de funno 
att „äfven de spanska truppernas krigspressurer ihagkommos‘, 


1) Urk. u. Acten, VI. 442. Jfr. nedan not 4. 

2) Heyne, 7, Pufendorf, de reb. Suec. XXIV.S 11. Jfr. Gjörwell., 
Sv. bibl. II. 195; Schlözer, I. 488. Drottningen befalde honom att lämna 
Prag „mit guter glimpf und evitirung aller offension“. R. R. — B. 0. 
10 dec. 1652. [A. S.] Skrifvelsen utfärdades säledes samma dag som 
drottningens relation till representanterna i Lüneburg (ofvan p. 118 not 
3), men om denna nämnes i den samma ingenting. 

3) Sa t. ex. i diskussionen om Warnemiinde-tullfragan. B. och 
Bohle — K. M. 16 mars 1654. [A. S.] 

4) „Je n'en parleroi point ici (om författningen) aux Ministres 
de Suède“; skrifver Vautorte till Brienne i mars 1654 (V. talar egent- 
ligen om planerna i westfaliska kretsen: föreg. kap), „car l’un est Doc- 
teur Allemand (Bohle) anquel la Suede ne confie que les affaires de 
la Diète, et l’autre nommé Biernek Launsucdok (bör säkert tydas 
Biernekla un suedois) qui a été à Osnabrück, est suspect, s'étant attaché 
à l'Ambassadeur d'Espagne à Vienne et ici pour les affaires de Bre- 
me“ ... Négoc. secr. III. 671. 

5) v. Meiern, Acta comitialia. I. 1022. 


165 


föreföllo dem „eftertänkeliga‘‘ +). Da de icke hade någon 
order att godtgöra härtigen af Lothringen genom en pen- 
ningesatisfaktion, så trodde de sig ,jämte de öfriga stän- 
derna böra bekväma sig att gripa till kretsförfattningen och 
exekutionsordningen'' 2). De ansågo sig börå göra det för 
att undvika „all vidrig ombrage' och kunna göra det så 
mycket hällre, som majoriteten refererade sig till artikeln 
XVII i fredsinstrumentet: ut autem pax Instr. pacis?) . . .; 
„mer om detta förefaller E. K. M:t på något sätt betänkligt, 
eller om E. K. M:t skulle gifva oss annan order‘, tillägga 
de försiktigt, „werden wir schon auff wiam elabendi bedacht 
sein‘ 4), 

Också i Regensburg var det Brandenburg, som gjorde 
sig till de protestantiska ständernas och oppositionens banér- 
förare, medan Sverge drog sig tillbaka. I Berlin togs ändt- 
ligen det första steget äfven frän tyskt häll till ett värkligt 
inskridande till Maximilian Henriks understöd. Liksom Ma- 
zarin beordrade Fredrik Wilhelm en mindre truppstyrka till 
Lüttich; och särskilda af rikets furstar uppmanades pä det 
lifligaste till likartad militärisk aktion >). 

Innan den brandenburgska hjälpkären hann fram, hade 
fransmännen skingrat de lothringska trupperna och härtigen 


1) B. och Bohle — K. M. 23 febr. 1654. [A. S.] 

2) Källa i föreg. not. 

3) Ut etiam pax publica tanto melius conservari possit, redinte- 
grentur Circuli, et statim ac undecunque turbarum vel motuum aliqua 
initia apparent, observentur ea, quae in Constitutionibus Imperii de 
Pacis publicae executione et conservatione disposita sunt. I. P. O. XVII. 
eons bMS Se ofvanp. 7. 

*) B. och Bohle — K. M. 16 mars 1654. [A. S.] 

5) Urk. u. Acten, VI. 503. f. Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 
193 ff. Erdmannsdörffer-Oncken, 184 och dar citerade källor. 


166 


blifvit tillfångatagen 1). Faran minskades visserligen här- 
igenom 1 någon mån, men den upphäfdes icke. Redan under 
mars månads lopp sågo sig kölnarna nödsakade att i tvänne 
memorial ?) till riksdagen ånyo framhålla nödvändigheten af 
en sammanslutning af ständerna för gemensamt försvar med 
en klagan, att de franska, spanska och lothringska trupperna 
voro samma landspläga som förut. „De flesta af ständerna 
tro nu“, skrifver Blumenthal till Waldeck i början af mars 
1654, ,att faran är öfver, utom vi, kölnarna och braun- 
schweigarna, och vi förblifva bestämdt vid beväpningen af 
kretsarna" 3). 


Den lifliga agitationen blef slutligen wienerhofvet för 
stark. Efter fåfänga försök att afböja deliberationerna om 
en förbättring af exekutionsordningen och öfvertyga stän- 
derna, om att en författning af kretsarna var onödig 4), gjorde 
man från habsburgskt håll ånyo ett försök att bemästra den 
stigande rörelsen genom att ställa sig i spetsen för den 
samma — eller man ville åtminstone ännu en gång visa, huru 
angelägen man var att uppträda som de förtryktes beskyd- 
dare 5). Den 20 mars 1654 hemstälde Volmar i riksdagen, 
med vidlyftigt framhällande af hvad kejsaren gjort för att 
befria riket från de lothringska öfverfallen, om det ej vore 


1) Se ofvan p. 4. 

2) v. Meiern, Acta comitialia. I. 886, 1017; Negoc. secr. TU. 672. 
Diskussionen om mem. se Droysen III. 2. 101. 

3) Urk. u. Acten, VI. 420. 

4) Köcher, 125; „wirdt aber von den wenigsten angenommen“, 
tillägga B. och Bohle i sin relation i frågan till Kristina; källa följ. not. 

5) Så trodde åtminstone B. och Bohle; deras rel. — K. M. 16 
mars 1654. [A. S.] 


167 


bäst att med det snaraste sätta den planerade riksbeväpnin- 
gen i värkställighet for att kunna möta framtida faror”). 
Propositionen framkallade hela det protestantiska lägrets 
misstankar 2). Man viste för väl, att förslaget afsåg endast 
„att spela rättigheten öfver krig och fred ur ständernas hän- 
der“ 2). Det gälde att kväfva en sådan plan i sin linda utan 
att för den skull lämna den idé man arbetade för. I Berlin 
och det braunschweigska furstehuset skred man energiskt till 
kampen. På konferensen i Tangermünde, där frågan om se- 
paratalliansen mellan kurfursten och furstehuset behandlades 
af Waldeck och Schenk von Winterstädt, gaf denne till pro- 
tokoll, att den „generalriksförfattning“, som man numera yi 
stället för att befordra kretskonsistensen“ diskuterade i Re- 
gensburg, var högst farlig för riket; och i en skrifvelse till 
de tre härtigarna meddelade kurfursten några dagar senare 
till svar, att han numera „afsäg endast och allenast en krets- 
författning” samt ansåg „den allmänna riksförfattningen mera 
skadlig än gagnelig“. Härtigen af Würtemberg *) och härtig 
August af Sachsen, administratorn af Magdeburg, bearbeta- 
des i öfverensstämmelse härmed. Man försökte frän Berlin 
t. o. m. värka för, att äfven de kursachsiska representanterna 
på riksdagen skulle instrueras i samma riktning. I stället 


1) B. och Bohle — K. M. 16 mars 1654. [A. 8.] 

?) Själffallet äfven Vautortes . . l'Empereur aura toujours assez de 
pouvoir“, påminner fransmannen i sin rel. till Brienne 26 mars, „qu’elle 
ne tourne au préjudice des Espagnols; de sorte qu’elle ne peut servir 
que contre nous et nos Alliez; et si nos affaires alloient mal, elle don- 
neroit moyen à l'Empereur, sous prétexte de quelque légère contraven- 
tion, d’irriter contre nous les Cercles voisins du Rhin“ ... Negoe. 
secr. III. 678. 

3) Köcher, 185. Urk. u. Acten, VI, 522. 

*) Sattler, IX (Bilagorna, 36 ff.). 


163 


för den planerade ,generalriksfôrfattningen“ med krigsråd 
och öfverbefäl valdt af de nu församlade ständerna borde 
man — sä blef numera oppositionens lösen — endast lägga 
an på att få till stånd ett allmänt beslut af riksdagen att 
samtliga kretsar borde genomföra beväpningen, men alla de- 
taljer ställas efter exekutionsordningens föreskrifter. Framför 
alt ville man under nuvarande tid icke skrida till något be- 
slut angående generalkommandot — bakom det österrikiska 
förslaget låg ju tydligen en plan, att förvärfva kejsaren 
det afgörande inflytandet i det samma, — utan lämna denna 
fråga, tils behofvet påkallade lösningen af den och hänskjuta 
den till respektiva kretsöfverstar och krigskollegier i kret- 
sarna 2). 

Man hade med ett ord på grund af farhågorna för 
Österrike fått lof att lämna tanken om ett definitivt organi- 
serande af riksbeväpningen på den nu pågående riksdagen 
och lägga den samma i de enskilda kretsarnas händer; men 
man önskade för att hafva en säkrare garanti för dess genom- 
förande, att en allmän norm för dess behandling i kretsarna 
skulle fastställas af ständerna. 

På kurfursten af Sachsen kunde man icke göra sig stora 
förhoppningar; och äfven härtig Eberhards svar var föga lof- 
vande 2), men af härtig August möttes Fredrik Wilhelms 
skrifvelse med svaret, att också han ansåg den i Regensburg 
planerade „riksförfattningen“ for, eine gewisse Zerrüttung der 
Reichs fundamental Gesetze“. 

Med en sädan hällning hos oppositionspartiet blef Öster- 
rikes ifver för riksbeväpningen icke läng. Wienerhofvets 
förnämsta sträfvan gick numera ut pä att päskynda förhand- 


1) Urk. u. Acten, VI. 522—595. 
2) Källa föreg. pag. not 4. 


169 


lingarna och få slut på riksdagen, där man tydligare och 
tydligare visade sig vilja inskränka kejsarens auktoritet. Re- 
dan den 1 april förklarade Volmar i furstekollegiet, att man 
väl icke, då ju det „lüttichska väsendet" numera blifvit bi- 
lagdt, längre behöfde uppehålla sig med frågan om beväp- 
ningen — ,punctus securitatis“, som man äfven kallade den. 

Den österrikiska propositionen af den 20 mars gaf emel- 
lertid god anledning att ändtligen bringa en ordnad behand- 
ling af frågan om riksbeväpningen till stånd. På initiativ från 
bajerskt håll tillsattes för att förbereda den samma en de- 
putation af lika antal katolska och evangeliska medlemmar, 
representerande rikets olika kretsar och valda ur alla de tre 
rikskollegierna. Ur kurfurstekollegiet utsågos till den samma 
Mainz, Bajern, Sachsen och Brandenburg; ur furstekollegiet 
Österrike, Burgund, Salzburg, Bajern1), Bamberg, Worms, 
Kostnitz, Münster, Osnabriick och Hildesheim pa katolsk 
sida samt Magdeburg, Simmern, Bremen (Sverge), Alten- 
burg, Weimar, Culmbach, Braunschweig-Wolfenbiittel, Hessen- 
Kassel, Minden och Wiirtemberg pa evangelisk; städernas 
kollegium biträdde med representanter för Köln, Regensburg, 


1) Bajern var (liksom för öfrigt under en eller annan form de 
flesta af de öfriga kurfurstarna) representeradt äfven i furstekollegiet. 
Det synes som om man särskildt vis à vis Bajern — hvilket ju egent- 
ligen bort förlora sin röst i furstarnas kollegium, sedan det genom för- 
värfvandet af kurvärdigheten inträdt i kurfurstarnas — gifvit rum för 
det äskädningssätt, att kurvärdigheten följde med Öfra Pfalz och egent- 
ligen icke inbegrep härtigdômet Bajern såsom sådant. För frågan om 
representationsrätten i furstekollegiet se af nyare uppsatser Domke, 
Die Virilstimmen im Reichfiirstenrath von 1495—1654 (Untersuchungen 
z. deutschen Staats- und Rechtsgeschichte, herausgeg. von Gierke XI. 
1882). 


170 


Strassburg, Rothweil, Lübeck, Aachen, Nürnberg och Schlett- 
stadt 1). 

Den 17 april sammanträdde deputationen första gän- 
gen. Det mainziska direktoriet hade uppgjort ett extrakt 
af exekutionsordningen, såsom den stadfästs och utvecklats 
under riksdagarna 1555, 1559, 1566 och 1570, och angaf på 
grund af det samma de hufvudpunkter, kring hvilka delibe- 
rationen borde röra sig. Dessa voro enligt direktoriets 
äsikt: om man skulle göra författningen universell eller läta 
den omfatta endast en, två, tre eller fem kretsar 2); om man, 
hvad beträffar härens numerär, skulle stanna vid det enkla 
matrikelanslaget eller vid duplum, eventuelt triplum af det 
samma samt om frägan vidare skulle hänskjutas till en riks- 
dag eller till det deputationskonvent, hvilket skulle samman- 
kallas till oktober 1654 för att afgöra en del af de frägor, 
som blifvit oafgjorda i Regensburg. Främst borde, ansäg 
kurfursten, öfverdirektoriet besättas, en kretskassa inrättas i 
hvarje krets, ur hvilken utgifterna för 6fverstens aflönande, 
för artilleri o. s. v. skulle tagas, paragrafen mot dem, som 
tredskade att uppfylla exekutionsordningens föreskrifter, skär- 
pas, inga exemtioner och immuniteter för kretsständerna 
tillåtas samt ovillkorligen fasthällas vid, att minoriten skulle 
underkasta sig majoritetens beslut. 

Skulle dessa hufvudgrundsatser iakttagas, hoppades di- 
rektoriet, att man tillräckligt hade sörjt för rikets väl. Man 


1) B. och Bohle — K. M. 16 mars 1654. [A. S.] Negoe. seer. III. 
680—81. Für diskussionen och besluten i frågan särskildt v. Meiern, 
Acta comitialia, I. 1022 ff. 1029 ff. 1041, 1045 ff. 

2) Exekutionsordningen stadgade, att om ej den enskilda kretsen 
vid förefallande fara var stark nog, så ägde kretsöfversten i den samma 
att jämte sina biordnade (nachgeordnete) kalla af rikets öfriga kretsar 
två, eventuelt tre eller fem till hjälp. 


171 


hade ,stannat vid det gamla och trädt i förfädrens fotspår”. 
Något egentligt nytt trodde mainzarna icke skola behöfva 
tilläggas 1). 

Det mainziska förslaget — så allmänt hållet som det 
var och med dess önskningsmål, att öfverdirektoriet genast 
borde tillsättas, — var icke egnadt att vinna ifrarnas bifall. 
De medgåfvo med ett beklagande, att tiden var för kort att 
afgöra frågan nu, då kejsaren gjorde hvad han kunde för att 
få ett snabt slut på riksdagen, men de höllo energiskt på 
nödvändigheten att hänskjuta den samma i och för special- 
behandling till de enskilda kretsarna. 

Af de långdragna förhandlingarna i deputationen och 
riksdagen må för öfrigt endast det hufvudsakliga anföras. De 
kursachsiska representanterna hade naturligtvis ej order till 
några , nyheter". Bajrarna hade ingenting emot, att saken 
skulle befordras, men då ju frågan ej kunde afgöras vid den 
nu pågående riksdagen, borde den hänskjutas till ett nytt : 
ständermöte eller till deputationsdagen samt till de enskilda 
kretsarna. 

Brandenburgarna gingo att börja diskussionen med den 
fasta föresats att „i kraft af sin instruktion på det ifrigaste 
drifva på kretsförfattningen“ ?). De konstaterade med till- 
fredsställelse, att quaestio an: huruvida kretsbeväpningen vore 
nyttig, ändtligen var afgjord. Då man hade erfarenhet om, 
huru långsamt alt framskred vid riksdagen, måste ju frågan 
visserligen hänskjutas till ,prorogata comitia”. Men det 
borde med tydliga ord införlifvas i riksdagsbeslutet, att hvad 


1) P. S. och bilaga till de brandenb. gesandternas i Regensburg 
rel. 12 april 1654. [A. B.] 

*) Gess. — kurf. 6 april 1654. [A. B.] Skrifvelsen ej den samma 
som den i Urk. u. Acten, VI. 444, analyserade. 


172 


som tidigare stadgats om exekutionsordningen och landsfre- 
den, bekräftats och förnyats. För kretsarna borde bestäm- 
mas en viss tid „und zwar sub poena“, inom hvilken de 
hade att „ställa sig i författning”. Det borde uttryckligen 
upprepas, att i de bestämda fallen den ena kretsen oförtöf- 
vadt skulle sända den andra den erforderliga hjälpen. Med 
särskild hänsyn till förhållandena i westfaliska kretsen ville 
brandenburgarna dessutom hafva det uttryckligen utfäst, att 
på kretsdagarna intet stånd, som hade ansenligare besitt- 
ningar, skulle kunna uteslutas ur dess sessioner, och att i 
kretsar, där ständer funnos af hvardera religionsformen, pa- 
ritet borde iakttagas vid besättandet af kretsens ämbeten. 

Braunschweigarna skänkte de brandenburgska repre- 
sentanterna lifligt understöd. Man borde på riksdagen ej 
allenast återhämta, hvad som tidigare stadgats i exekutions- 
ordningen, förklarade de, utan äfven tänka på utveckling och 
nödiga tillägg till den samt framför alt, på huru det stad- 
gade skulle bringas till effekt. Med en viss försiktighet trädde 
äfven Magdeburg, Kassel, Sachsen-Altenburg och Pfalz-Sim- 
mern i Brandenburgs fotspår. Wirtemberg däremot förklarade, 
att i schwabiska kretsen härskat god ordning ända sedan 
1567. Riksstäderna förhöllo sig likgiltiga. 

Burgund och Salzburg slöto sig helt och hållet, de öf- 
riga katolikerna mer eller mindre bestämdt till österrikarna, 
hvilka naturligtvis försökte göra klart, att tiden var mycket 
för kort för en behandling af frågan om kretsförfattningen 
och för kort t. o. m., för att Brandenburgs förslag skulle 
kunna upptagas. Endast Münster — i riksdagen äfven Neu- 
burg — förordade lifligt den samma, tydligen befarande att 
öfverflyglas af kurfursten i westfaliska kretsen. Särskildt, 
framhöllo de, borde det stå de kretsar, ,som voro faran när- 
mare”, fritt att höja kvantum af kretsmilisen. Om upprätt- 


173 


hällandet af pariteten voro naturligtvis de för sin del icke 
angelägna !). 

Till den 27 april hade deputationen uppsatt ett för- 
slag angäende „författningsvärket“. De deputerade hade, heter 
det, tagit den 1555 upprättade samt under följande är 
utvecklade och förbättrade exekutionsordningen till diskus- 
sion, applicerat ett och annat af den-efter det närvarande 
tillståndet i riket samt tagit under öfvervägande, huru det 
samma under den förhandenvarande starka , armaturen" i 
närgränsande länder måtte skyddas för yttre våld och inre 
fara. För att fullständigt genomföra författningsvärket var 
tiden i anledning af kejsarens afresa för kort, men det var 
oundgängligen nödvändigt, att ej lämna saken helt och hål- 
let i ovisshet. Deputationen föreslog därför, att exekutions- 
ordningens stadganden skulle tagas till norm och in genere 
införlifvas i riksdagsslutet. Särskildt borde det dessutom 
inskärpas: att kretsämbetena i de skilda kretsarna ovillkorli- 
gen måtte besättas; att man för kretsmilisen skulle se sig 
om efter erfarna och dugliga officerare; att manskapet fli- 
tigt måtte öfvas och ammunition anskaffas; att kretskassor 
skulle upprättas; att kretsöfversten i hvarje nödigt fall skulle 
kalla sina „nach- och zugeordnete“ till råds, och att inga exem- 
tioner skulle få förekomma. Kvantum af kretsmilisen läm- 
nades tils vidare beroende ?); men för kretsarna skulle fast- 
ställas en viss tid, inom hvilken författningen skulle bringas 
till fullkomlig effekt >). 


1) Protokoll öfver diskussionen i deputationen 12 april, komp. 
med prot. öfver diskussionen i furste- och kurfurstekollegiet 19 och 20 
april 1654. [A. B.] 

2?) Det skulle enligt de deputerades förslag ställas „nach jetzi- 
gem Reichszustand". 

3) Deputationens „Erinnerungen“: dict. Regensburg 17 april 1654; 
[A. B.] i tryck hos Fritsch, Opuscula varia. I. 806—07; Kopp, 68. 


174 


De sista dagarna i april diskuterades deputationens för- 
slag i riksdagen. Ännu en gång försökte österrikarna och 
deras „adherenter“ öfvertyga ständerna om, att man icke 
borde öda tid med frågan, medan Munster, understödt af Neu- 
burg, pläderade för „författningen“; och ännu en gang bröto 
kölnarna, braunschweigarna och brandenburgarna en lans för 
sin sak. De ville framför alt icke lämna afgörandet om 
kretsmilisens numerär helt och hållet till de enskilda kret- 
sarna, utan önskade en allmän regel för den — åtminstone 
det dubbla eller tredubbla matrikelanslaget. Kölnarna på- 
minde, att förhållandet mellan fotfolk och ryttare borde 
fastställas „juxta modernum modum militandi“, d. v. s. ryt- 
teriets styrka till fotfolkets blifva säsom 1 till 2. Till den 
1 augusti eller 1 september borde trupperna vara samlade i 
hvarje krets. Brandenburgarna hade åtskilliga tillägg att 
göra 1 deputationens slutliga förslag. De förordade ett för- 
hållande mellan ryttare och fotfolk af 1 till 3. Hälst hade 
hade det ju varit att önska, förklarade de, att omständighe- 
terna möjliggjort frågans om kretsbeväpningen slutliga lösning 
på den pågående riksdagen. Remissen till kretsarna borde i alla 
fall gå endast därpå ut, att kretsöfverstarna skulle få order 
att anordna beväpningen ?!). Skulle något vara att ändra i 
exekutionsordningen, så kunde det hänskjutas till nästa riks- 
dag, men i kretsarna borde då upprättas en ,interimsförfatt- 
ning“. Till den 1 aug. eller 1 september framhölls äfven 
här, måste alt vara klart och riksbeväpningen genomförd. 


1) De kejserliga och sachsiska representanterna hade förklarat 
sig benägna för direkt hänskjutning till kretsarna. Frågan kunde ju 
sedan därifrån förvisas antingen till deputationsdagen eller en ny riks- 
dag, läto de förra förstå, eller man kunde ju där bäst komma. öfverens 
om, ,hvart den vidare skulle remitteras", förklarade oförtäkt de senare. 


175 


2 


Kretsarnas sammankallande kunde ske om 3 månader, t. o. 
m. om 2 månader eller 6 veckor 2). 

Vautorte fick aldrig se resultatet af förhandlingarna 
angående riks- och kretsbeväpningen. Han afled midt under 
sin värksamhet i Regensburg vid samma tid ?), som deputa- 
tionens arbeten vidtogo. 

De svenska representanterna sågo sig mot slutet af riks- 
dagen i anledning af all den missräkning Sverge erfarit ifrån 
Österrike i den bremiska tvistefrågan föranledda att i någon 
mån höja tonen i Regensburg 3). Deras hållning i deputatio- 
nen och under diskussionen i beväpningsfrågan i riksdagen i 
april var i alla fall i hufvudsak den samma, som den de 
tidigare intagit. De hoppades, förklarade de, att ,punctus 
securitatis'' icke behöfde någon särskild vidlyftighet. Huf- 
vudsaken vis å vis den var väl, att exekutionsordningens 
stadganden skulle bringas till effekt. Hvad frågan om pa- 
riteten i kretsar med katolska och protestantiska ständer be- 
träffade, så kunde den väl bäst afhandlas i de respektiva 
kretsarna och sedan hänskjutas till riksdeputationen eiler en 
kommande riksdag *). 


1) Protokoll öfver diskussionen i furste- och kurfustekollegiet 19 
och 20 april 1654. [A. B.] 

2) Den 19 april 1654. 

3) Négoc. secr. III. 664. Jfr. Lettres de Witt I. 145. „Ihr 
werdet allen muglichen fleiss anwenden die prolongation des Reichsta- 
ges zu urgiren wiedrigen falls wieder die indignitet und contravention 
des Friedenschlusses gebürent protestiren“, befaller dem drottningen i 
anledning af underrättelserna om wienerhofvets försök att påskynda 
riksdagens afslutande. R. R. — B. och Bohle 4 maj 1654. Skrifvelse 
följ. dat. af likartadt innehäll R. R. [A. S.] 

4) Protokoll 12 och 19 april 1654. [A. B.] 


176 


Den 2 maj dikterades i Regensburg det betänkande, 
som riksständerna affattat „in p:o defensionis et securitatis“. 
Det var uppgjordt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de- 
putationens förslag; ifrarna hade icke lyckats genomdrifva 
någon väsentlig reformation af det samma. Men man hade 
gifvit det en tillämpning, som icke kunde höja de svenska 
representanternas sympatier för „författnings“-värket. Med 
hänvisning till en rekommendation af städernas kollegium för 
Bremen och en anhällan, att de redan emanerade kejserliga 
mandaten skulle „manuteneras‘‘ samt staden säkerställas för 
vidare våld, bådo ständerna i gemen att „för romerska rikets 
därvid sväfvande intresse" — äfven här gälde det ju rikets 
sekuritet — på det bästa få anbefalla kejsaren stadens sak !). 

Efter smärre ändringar ?) införlifvades ständernas förslag 
till kretsarnas reorganisation i riksdagsbeslutet. Senast före 
den 1 september skulle kretsdagarna sammankallas i och för 
besättande af de respektiva kretsämbetena och för öfver- 
enskommelse om reorganisationen af kretsförfattningen. Be- 
rättelse om de beslut man kommit till skulle ingifvas till 
kejsaren och kurfursten af Mainz, för att man sedan vid riks- 
deputationen eller första riksförsamling vidare skulle öfverens- 
komma om och fatta definitivt beslut i frågan 3). Det inskärptes 
uttryckligen, att inga exemtioner skulle få förekomma; och 
riksdagsbeslutet faststälde därjämte skyldighet för riksstän- 
dernas undersåtar att bevilja sin landsfurste de penningeme- 
del han behöfde för att förse sina fästningar och fasta plat- 


1) B. och Bohle — K. M. 27 april 1654. [A. S.] 

2) Så utlämnades t. ex. stipulationen om nödvändigheten att in- 
rätta kretskassor; äfven ständernas rekommendation för staden Bremen 
intogs själffallet icke i riksdagsbeslutet. 

3) Jüngster Reichsabschied § 178—185. Jfr. Fester, 23 £.; Droy- 
sen, III. 2. 106. 


177 


ser, med nödiga garnisoner. Det var den paragraf, till hvil- 
ken furstarna i framtiden företrädesvis plägade vädja, då de 
under förhandlingarna med sina landtständer författningsmäs- 
sigt skulle rättfärdiga upprätthållandet af en stående här. 


Hvilket förlopp kretsdagsförhandlingarna tagit i öfra 
Tyskland har icke tillfredsställande belysts af forskningen och 
ligger utom ramen för denna framställning. Både i schwa- 
biska, frankiska, bajerska och öfverrhenska kretsen har man 
i alla fall så till vida efterkommit riksdagens beslut, att man 
sammanträdt — ehuru först under hösten 1654 och våren 
1655 — för att diskutera frågan om kretsarnas reorganisa- 
tion. Men resultaten stannade långt efter ifrarnas på riks- 
dagen förväntningar !). Man tvekade icke att erkänna frågans 
vikt; man skulle „med det första” upptaga den ånyo; och 
man underlät icke att inskärpa, det ständerna borde hålla sig 
beredda att i nödfall hafva sina trupper till hands. Men f. 
n. kunde man icke — särskildt framhölls naturligtvis utarm- 
ningen i följd af kriget — bringa en betungande , fôrfatt- 
ning” till stand. I öfverrhenska kretsen öfverenskom man, 
att det med kurrhenska kretsen år 1651 upprättade förbun- 
det skulle „reassumeras“, men endast med det uttryckliga 
förbehåll, att kvantum af kretsmilisen skulle blifva blott 1/, 
„Römermonat“ och ryttarnas antal i förhållande till fotfolkets 


1) Kretsdagsrecessen för schwabiska kretsen dat. Ulm 19 septem- 
ber; för frankiska kretsen dat. Bamberg 25 okt. 1654; för öfverrhenska 
kretsen dat. Worms 24 febr. 1655 (i tryck hos Kopp, Beilage III. IV. 
VII; recessen för frankiska kretsen äfven hos Moser, Des Fränkischen 
Creises Abschiede und Schlüsse von 1600—1740. 308 § 1; analys 

12 


a 


178 


ställas sa lågt som möjligt. Man trädde med andra ord 
t. o. m. ett steg tillbaka från den position man tidigare intagit. 

Äfven i kretsarna i nedra Tyskland dröjde man med 
kretsdagarnas utskrifvande. 

Innan den utfästa sista terminen för det samma inträf- 
fat, hade regentombyte försiggått i Sverge. Den 16 juni 1654 
öfverlämnade drottning Kristina sin krona i pfalzgrefven Karl 
Gustafs händer. 

Det såg för en tid ut, som om den nya regenten med 
ärone ämnat upptaga den roll i den tyska politiken, som af 
Sverges föregåenden tyktes det beskärd. Särskilda gånger 
har han i början af sin regering uttalat sig för furstepartiets 
rätt och för lösningen i evangeliskt och antihabsburgskt in- 
tresse af flere af de frågor, som riksdagen i Regensburg läm- 
nat oafgjorda och Kristinas politik försummat !). Hans första 
närmande till de tyska furstarna genom grefve Schlippenbachs 


af beslutet i defensionsfrågan i öfverrhenska kretsen hos Joachim, 44 
not 2); kretsdagsrecessen för bajerska kretsen: dat. 30 jan. 1655 (n. st.): 
Samtliga i afskrift i saml. , Handlingar rörande Tyskland 1652—57 och 
Polen 1655—57“. [A. S.] För kretsdagen i schwabiska kretsen se 
Sattler, IX. S 84. T. o. m. om kretsämbetenas besättande kunde man 
öfverhufvud icke enas; i bajerska kretsen bemannade man sig till re- 
solutionen: ,demnach bisshero die Creijss Obr. Stell beij deme hochlöbl. 
Hauss Beijern, die zugeordneten Stellen aber beij dem Ertz Stifft Saltz- 
burgh, Stifft Freissing, Pfaltz Newburgh vndt Stadt Regenssburgh be- 
harrlich, vndt der Creijss sich dabeij wohl befunden, ist geschlossen 
worden, dass es beij solcher bestellung, noch förders verbleiben solle“. 
Jfr. Urk. uw. Acten, VII. 644. 

1) Så i instr. för Wolfsberg till Brandenburg. R. R. 30 dec. 1654. 
[A. S.] Jfr. instruktionsförslaget für Bohle och Snoilsky på riksdepu- 
tationsdagen; R. R. — Bohle 6 okt. 1654 samt analys af skrifvelse till 
Bohle i Frankfurt 24 mars 1655 (ej i R. R.), i Bohles —K. M. 14 april 
1655. [A. S.] 


179 


mission 2) väkte t. o. m. farhågor om afsikter hos den nye 
konungen till lif, hvilka mera motsvarade de drömmar, som 
ofta gäckade den sangviniskt anlagde och äregirige fursten, 
än konsekvent uttänkta planer. Snart drogo emellertid för- 
beredelserna för polska kriget och det diplomatiska arbete 
detta förutsatte hela konungens uppmärksamhet till sig; och 
han hade därjämte i den bremiska stridsfrägan fätt ett arf, 
som smäningom absorberade hufvudintresset i hans tyska 
politik och som kastade sin skugga öfver hela hans förhällande 
till riket. 

Med blicken fäst på företaget i Polen försökte Karl 
Gustaf att så snart som möjligt bilägga det bremiska tumultet 
och både genom skrifvelser och särskilda sändebud efter 
förmåga lugna den allmänna opinionen i Tyskland ?). Men i 
hvartdera afseendet misslyckades han. Först sedan Gustaf 
Otto Stenbock med 18 kompanier friska trupper öfversändts 
till krigsskådeplatsen och staden kapitulerat, ficks i december 
1654 ett fördrag mellan denna och den svenska regeringen till 
stånd 3). Och icke blott i nedersachsiska, öfversachsiska och 


1) För Schlippenbach och hans ambassad se särskildt Schmiele, 
Zur Gesch. des schwedisch-polnischen Krieges von 1655—1660 (Program 
d. K. Wilhelms-Gymnasium in Berlin 1886/87 och 1887/88). Arndt, 
Sendung Schlippenbachs an Kursachsen u. Brandenburg (Cottasche Zeit- 
* schr. für Gesch. u. Politik, V. 11—32). 

2) Genom Schlippenbach hos rikets kurfurstar, genom Oxenstierna 
och Rosenhane hos furstarna i norra Tyskland, genom Snoilsky hos kur- 
fursten af Mainz. Pufendorf, Carol. Gust. I. § 12—14, 19; Loenbom, 
Anecdoter. I. 5. 43; Schlippenbach — K. M. 30 april 1655; Kurf. af 
Pfalz — K. M. 22 juli 1654. R. R. — B. O. 26 aug.; R. R. — Rosen- 
hane 29 juli, 23 sept. 1654. [A. S.] 

5) Se för kriget utom tidigare anförda källor Pufendorf, Carol. 
Gust. I. § 15 ff.; Carlson, Sveriges hist. under konungarna af pfalziska 
huset. I. 43 f. Fördraget trykt hos Duntze, IV. bilaga I, och bland 
riksbibliotekets i Stockholm årstryck 1654. 


180 


westfaliska kretsen, utan äfven i öfriga delar af Tyskland?) 
följde man med så mycket ängsligare uppmärksamhet krigets 
växlingar, som Sverges rätt numera bevakades af en man, 
och en man, hvars stridslust och eröfringsbegär var vorden 
nästan till ett ordspråk. Särskild anledning ansåg man sig 
hafva att hos Karl Gustaf misstänka planer på de jülich- 
cleviska arfländerna. Med Sverges politikriktning under 
Kristinas sista regeringsår i minnet, förutsatte man t. o. m. 
möjligheten af en närmare förbindelse mellan konungen och 
de habsburgska makterna till de evangeliskes i norra Tysk- 
land skada och ruin’). I synnerhet braunschweigarna voro 
illa till mods. För sin del voro de fast beslutna att icke 
lämna Bremen helt och hållet i svenskarnas händer, att un- 
derstöda staden pa diplomatisk väg och i nödfall t. o. m. 
med vapenmakt. Redan tidigare hade kejsaren gifvit dem 
anledning till inblandning; genom ett mandat af den 16 juli 
uppdrog han härtigen af Celle och biskopen af Münster att 
medla mellan de stridande och förmå dem att inställa fiendt- 
ligheterna samt att, i fall detta misslyckades, understöda Bre- 
men med sina egna och kretsens trupper. Upprepade gån- 
ger erbjöd härtigen sin mediation, men konungen antog den 
icke. Fördraget med den motspänstiga staden kom till stånd 


1) Äfven i den europeiska diplomatin i öfrigt tog man det bre- 
miska kriget som ett förebud till stora ting. It's generally believed 
the Swede will not sit down thus obscured, but reinforce to recover 
honour and interest, which may suddenly involve the empire in a second 
war. Bradshaw — Thurloe. 20 juni 1654 (Thurloe, II. 385. Jfr. 468). 
It is to be feared, that is the leaven of a war, which is spreading in 
Germany; and that the fire will break up there as violent as ever. Bor- 
deaux — Picques 21 aug. 1654 (Thurloe, II. 539). 

2) Köcher, 168—69, 181 f., 190. B. O. — K. M. 25 okt. 1654. 
[A. S.] 


181 


utan den, och visserligen utan att det kommit till vapenskifte 
med Braunschweig, men furstehuset hade ytterligare aflägs- 
nats frän Sverge. 

Om man emellertid i riket hyste farhägor för Karl Gu- 
staf i anledning af bremiska kriget, så hyste man på svenskt 
håll föga mindre farhågor för farliga anslag och möjlig in- 
blandning i kriget med Weserstaden från rikets sida. Man be- 
tviflade icke, att de katolska ständerna, i synnerhet Köln, Mün- 
ster och Osnabrück, , stärkte bremarna 1 deras trots”. Sär- 
skildt Kristoffer Bernhard betraktade man icke utan anled- 
ning med största misstroende. Amtet Wildeshausen, som i 
westfaliska freden afträddes till Sverge, hade länge utgjort 
ett tvisteämne mellan ärkebiskopen af Bremen och biskopen 
af Münster; dess afträdande var sålunda på sätt och vis en 
förlust äfven för den senare. Att Bremen hade braunschwei- 
garnas sympatier, viste man i Stockholm långt före detta >). 

Hvilken hållning Karl Gustaf intog till planerna att 
redintegrera kretsförfattningen, hade han lagt i dagen redan i 
sina skrifvelser från Nürnberg 1650 ?). Hans böjelse för stän- 
dernas sträfvanden för sin sammanslutning och hans benä- 
genhet att i sin politik i allmänhet lita till de tyska fur- 
starna hade sedan dess ingalunda stigit. „Es wird sonst a 
politicis gehalten“, skref en gång till konungen David Me- 
vius, den berömda juristen och politikern, som under drott- 
ning Kristinas och hennes efterträdares tid utöfvat en bety- 
dande politisk-literär värksamhet i den svenska regeringens 
tjänst, „dass bei den Handlungen mit den teutschen Fürsten und 
Ständen nicht so sehr auf sonderen Nutzen durch ihre Beitre- 


1) Köcher, 168, 172 ff, Pufendorf, Carol. Gust. § 18, 26, 30, 
Loenbom, Anecdoter I. 5. 42. 
2) Se ofvan p. 22 ff. och jfr hans yttranden till Chanut p. 55 f. 


182 


tung zu erreichen, zu sehen oder hoffen, sondern nur dahin 
vornehmlich zu arbeiten ne noceant, so ehe durch dero Vo- 
neinhaltung als Beforderung näherer Conjunction zu errei- 
chen“). Det var en maxim, som vidt skilde sig från de 
grundsatser man som bäst försökte förvärkliga i den bran- 
denburgska politiken; Karl Gustaf har särskildt under de 
tre första åren af sin regering stält sin tyska politik i när- 
maste Öfverensstämmelse med den tanke, som uttalas i den 
samma. Man yttrade för öfrigt numera den äsikt i Stock- 
holm, att kanske Stucke „märkeligt favoriserat“ det braun- 
schweigska huset under underhandlingarna i nedersachsiska 
kretsen?). De erfarenheter man gjort vis à vis furstehuset 
med Hildesheimalliansen voro ju dessutom ingalunda egnade 
att höja sympatierna för det samma och för förbundssträf- 
vandena i allmänhet. 

Köln, Brandenburg och de braunschweigska furstarna 
voro emellertid icke sinnade att lämna det arbete, som på- 
börjats på riksdagen, på hälft. I nedersachsiska kretsen kunde 
härtigarna och de två kurfurstarna med förenade krafter 
upptaga det samma 3). Fredrik Wilhelm närde t. o. m. pla- 
ner på att vinna inträde bland de biordnade i kretsens krigs- 


1) Mevivs — K. M. Bil. till rel. från kretsdagen i Lüneburg 5 
dec. 1657. [A. S.] ,Es ist wol abzunehmen, dass die Zusammensetzung 
der Reichsstände nie kein gutes Wetter im schwedischen Almanach be- 
deutet“, så karakteriserar det brandenburgska sändebudet i Stockholm 
Ulrich Dobrezenski i december 1654 den svenska politiken beträffande 
dessa frâgor. Urk. u. Acten, VI. 666. 

2) Köcher, 68. 

3) Kurfursten af Köln intresserade såsom påpekats i nedersach- 
siska kretsen. för Hildesheim, Brandenburg für Halberstadt; of- 
van p. 90. 


183 


kollegium och sålunda förvärfva sig större inflytande vid dess 
militära ledning !). 

De senaste händelserna under Kristinas tid hade öfver- 
tygat braunschweigarna om, att det var hufvudsakligen den 
stadiska regeringen, som motarbetade deras sträfvanden för 
kretsens armering. De beslôto därför vid tiden för regent- 
ombytet att låta ett sändebud afgå till Stockholm för att, 
under pretexten af att lyckönska den nye konungen till hans 
tronbestigning, med förbigående af herrarna i Stade komma 
till en uppgörelse med den svenska riksregeringen. Deras 
förnämsta afsikt med missionen var att få kretsbeväpningen 
igenomdrifven och för detta ändamål en ny kretsdag till stånd 
samt att värka för Brandenburgs upptagande i Hildesheim- 
alliansen. För att hafva så mycket större utsikt att lyckas 
förmådde de på en konferens i Quedlinburg administratorn 
af Magdeburg till ett löfte att i direktorialstriden afstå från 
alla anspråk, som kunde stöta svenskarna ?). Den 24 juli 
underrättade de tre braunschweigska härtigarna bremiska re- 
geringen, att härtig August på deras och några andra stän- 
ders uppmaning förklarat sig villig att ,till det heliga ro- 
merska rikets och nedersachsiska kretsens välfärd”, under 
den tid direktionen enligt öfverenskommelse skulle ligga hos 
Bremen, vid de blifvande kretskonventen lämna äfven presi- 
diet åt det samma. Numera borde således regeringen, heter 
det i skrifvelsen, hafva ingen orsak att uppehålla befor- 
drandet af kretsdagen 3). Man bemannade sig t. o. m. i 


1) Urk. u. Acten, VI. 633. Den brandenburgska representantens 
instruktion rörande kretsens politiska frågor har tyvärr icke återfun- 
nits (jfr. Urk. u. Acten, anf. ställe not. 1). 

2) Köcher, 165, 167. 

3) De braunschw. härtigarna — brem. reger. 14 juli 1654; kop. 
med reger:s — K. M. 22 juli 1654. [A. S.] 


184 


Quedlinburg till ett beslut att, i fall Sverge ytterligare skulle 
förhindra kretsdagen, icke desto mindre utskrifva den 1). 
Det var en ansats frän furstehusets sida att för framtiden i 
kretspolitiken ignorera den utländska kronan, som så envist 
motsatte sig alla härtigarnas försök att åvägabringa en be- 
väpning i kretsen och med tillhjälp af den förvärfva sig he- 
gemonin i den samma. 

Men Karl Gustaf hade icke för afsikt att lämna kret- 
sens ledning i braunschweigarnas hand. Redan under juni 
månads förlopp aflät konungen en skrifvelse till Stade, i 
hvilken han påminde om riksdagsbeslutet i Regensburg samt 
underrättade, att han i kraft af sitt direktorium i kretsen med 
det snaraste skulle sammankalla en kretsdag ?). Någon ma- 
nad senare ger han order åt sin regering i Bremen att upp- 
sätta en instruktion och öfversänder några „puncta“ till led- 
ning för den samma 3); och kort därpå befaller han — efter 
mottagande af braunschweigarnas erinran om nödvändig- 
heten af kretsdagens paskyndande +) — regeringen att jämte 
direktoriet utskrifva denna med det snaraste, ,då den ej 
längre lät differera sig' 3). I början af oktober insändes in- 
struktionen till Stockholm, stäld på grefve Bengt Oxenstierna, 
numera president vid tribunalet i Wismar, vicepresidenten 


1) Köcher, 167. 

2) R. R. — Marschalk 17 juni 1654: Marschalk — K. M. 1 juli 
1654. [A. S.] 

8) R. R. — brem. reger. 22 juli 1654. [A. S.] Konungens „puneta“ 
hafva ej kunnat äterfinnas. 

2) Skrifvelsen af 14 (24) juli hade föregåtts af en annan, utfär- 
dad af härtig August och administratorn. Kop. dat. 10 juli 1654 med 
reger:s — K. M. 22 juli 1654; [A. S.] Köcher, 167. 

5) R. R. — brem. reger. 5 aug. 1654. [A. S.] 


185 


därstädes David Mevius samt kanslirädet Adolf Benedikt 
Marschalk 1). 

Om kretsförfattningen innehäller instruktionen icke ett 
ord. I bremiska frågan däremot är den tämligen utförlig. 
Sändebuden skulle begära medkretsständernas råd, om huru 
kontroversen skulle lösas, och med ett uttalande af konun- 
gens förvåning, öfver att missförstånd från kretsens sida i 
anledning af den samma kunnat uppkomma, påminna, att det 
ju var hans rätt och skyldighet att i kraft af exekutionsord- 
ningen sörja för kretsens säkerhet. Ständerna, i synnerhet 
det braunschweigska huset, borde därför gå Sverge tillhanda 
1 denna sak. En sådan enighet vore ,det första och rätta 
fundamentet för en inre fortrolighet*. Af den hållning stän- 
derna visade i frågan om Bremen kunde konungen döma an- 
gående deras planer och deras affektion för honom i all- 
mänhet. 

Om Brandenburgs upptagande i Hildesheimalliansen 
borde sändebuden fôrtroligt kommunicera med de öfriga 
hufvudintressenterna. Konungen var benägen för kurfurstens 
reception i förbundet, men dennes inträde borde pà lämpligt 
sätt „restringeras“. Braunschweigarna hade ju hittils visat 
sig benägna att intaga kurfursten „endast för Halberstadt 
och Minden“. Sändebuden kunde „konformera sig“ här- 
med. Ty det var att befara, förklaras det i instruktionen 
— i närmaste öfverensstämmelse med Königsmarcks och 
Erskeins päminnelser till drottning Kristina i januari 1655, — 
att om äfven kurfurstens cleve-markiska länder intoges, han 
kanske skulle anhälla om assistens och vilja använda den 
också mot Pfalz-Neuburg och pfalzgrefvens jülichska besitt- 
ningar, hvarigenom de allierade skulle räka i stor vidlyftig- 


1) Instr. dat. Stade 27 sept. 1654. [A. S.] 


186 


het med de öfriga kretsarna och de katolska ständerna; och 
detta „ville H. K. M:t i anledning af sitt intresse i de jülich- 
ska och markiska länderna så vidt möjligt undvika”. Skulle 
receptionen ske så, att Paderbornaren notificerades, först då 
den försiggått, så kunde konungen låta det passera, blott 
man såg till, att biskopen ej offenderades. : 

Särskild uppmärksamhet hade sändebuden att egna de 
braunschweigska värfningarna, och ägde de att taga reda pä, 
hvad med dem egentligen afsägs. I en nebeninstruktion 
för Bengt Oxenstierna har konungen gifvit ytterligare order 
i denna fråga. Och genom den!) har han klargjort sin ställ- 
ning äfven till kretsförfattningen. Oxenstierna skulle, jämte 
det han borde vinnlägga sig om att lugna braunschweigarna 
i anledning af det bremiska kriget och afvända alla härti- 
garnas fiendtliga anslag, försöka vinna närmare inblick i de- 
ras förbundspolitik samt „a part och med godt manér och 
försiktighet söka... att förstöra huset Braunschweig-Lüne- 
burgs uppsåt”, där det gick ut på „att vilja kretsöfversten uti 
händerna spela det folk och pengar, som ständerna skyldiga 
äro att beskaffa till kretsens defension“ ?). 

I slutet af oktober samlades kretsständernas represen- 
tanter i Braunschweig, där kretsdagen hölls. Just vid samma 
tid, som förhandlingarna begynte, såg sig kurfursten af Köln 
föranlåten att till riksfurstarna rikta en klagan, att härtig 
Frans af Lothringen, som efterträdt sin broder Karl i kom- 
mandot för den lothringska armén, uppträdde med samma 


1) Själfva aktstycket har icke återfunnits: uppdraget framgår af 
B. O:s svarsbref (följ. not). Jfr. Pufendorf, Carol. Gust. I. $ 14 som 
utan tvifvel användt instruktionen. Förf:s af Köcher, 185, citerade redo- 
görelse för O:s uppdrag ingår icke i instr. af 27 sept. 

2) B. O. — K. M. 25 okt. 1654. [A. S.] 


187 


anspråk och planlade likartade anslag mot riket som hans 
företrädare!). Kurfurstens representant i Braunschweig ingaf 
ett vidlyftigt memorial till kretsdagen med en förfrågan, hvad 
hans herre i sådant afseende hade att vänta för understöd 
af nedersachsiska kretsen ?), och till öfriga delar af riket 
gingo skrifvelser i samma anda. Fredrik Wilhelm besvarade 
för sin del Maximilian Henriks anhållan med ett löfte att 
i fall af behof sända honom en hjälpkår på 800 man, och 
äfven från Trier kommo lofvande försäkringar ?). Oxenstierna 
däremot såg i kurfurstens förfrågan på kretsdagen endast 
ett „inventum att bringa denna kretsen uti harnesk . . . Vi 
skola”, lofvar han för sig och sina kolleger, ,taga våra me- 
surer för att afläna ett sådant tentativ“. 

Redan kort efter sin ankomst började Oxenstierna be- 
arbeta de församlade representanterna i öfverensstämmelse 
med sin specialinstruktion. Han mottog af åtskilliga bland 
bland dem — Holstein, Mecklenburg, Sachsen-Lauenburg, 
Lübeck m. fl. — öfvertygande försäkringar, att några pen- 
ningar, mycket mindre trupper icke skulle till kretsöfverstens 
disposition ôfverlätas, förrän man viste mot hvem alt detta 
skulle användas. Gälde armaturen Sverge, så skulle man 
ingalunda inläta sig på den *). För att sondera, om något 
» Vidrigt" skulle förehafvas af furstehuset, företog Oxenstierna 
i början af november en resa till Wolfenbüttel och senare 
en till Celle. Han försökte öfvertyga härtigarna om, att ko- 
nungen med sina vapen i Tyskland intet annat afsåg än att 
skaffa sig rätt mot Bremen och återvände med den öfverty- 


2, Urk. u. Acten, VI. 632. 

2) B. 0. — K. M. 25 okt. 1654. [A. S.] 
3) Källa ofvan not 1. 

2) B. O. — K. M. 25 okt. 1654. [A. S.] 


188 


gelse, att man i furstehuset fått större förtroende till Sverge 
än man haft förut. Men att härtigarna ville „betjäna sig 
af kretsens namn och under det samma, liksom skedde det 
till dess defension, företaga alt, hvad till deras egen konser- 
vation och intresses promoverande kunde lända“, därom var 
han öfvertygad!). Efter hvad Oxenstierna och hans kol- 
leger viste, uppgick furstehusets gemensamma truppstyrka till 
6,000 man. Närmast ville härtigarna, förklarade de själfva, 
hälla sig i beredskap i anledning af kriget mot Bremen, men 
hvad de vidare möjligen kunde afse, mäste man lämna där- 
hän ?). 

Frägan om Brandenburgs upptagande i Hildesheimalli- 
ansen spelade icke nägon betydande roll under förhandlin- 
garna på kretsdagen; Oxenstierna, Mevius och Marschalk 
behöfde med ett ord icke göra sig mycket hufvudbry med 
att tillbörligen „restingera* det samma. Pa den branden- 
burgska representanten Raban v. Cansteins förfrågan hos 
de stadiska, huru det skulle gä med hans herres reception 
och om man ej här kunde underhandla om den, hänvisade 
dessa först till de öfriga intressenterna. Och då de på Can- 
steins anhållan kommunicerade i frågan med läneburgarna, 
fingo de det undvikande svaret, att quaestio an längesedan 
vore afgjord, men quaestio quomodo måste diskuteras af alla 
förbundets medlemmar; och representanterna voro ej instrue- 
rade, utan måste referera 3). Braunschweigarnas hållning är 
förklarlig: under inflytande af de stigande farhågorna för Sverge 
i anledning af bremiska kriget hade man i furstehuset kommit 
til den slutsats, att en allians, som förband kurfursten och 


1) B. O. — K. M. 1, 15 nov., 4 dec. 1654. [A. S.] 
2) B. O., Mevius, Marschalk — K. M. 15 nov. 1654. [A. S.] 
>?) B. O., Mevius, Marschalk — K. M. 5 dec. 1654. [A. S.] 


189 


konungen, och i hvilken den förre blefve förbunden till assi- 
stens för den senare, numera var föga eftersträfvansvärd för 
det samma!). 

Sa mycket mera arbetade braunschweigarna, under- 
stödda af Brandenburg och Köln, att genomföra kretsbeväp- 
ningen; här fingo Mevius, Oxenstierna och Marschalk använda 
all sin fintlighet vid försöken att korsa deras planer. Jämlikt 
sin instruktion gingo de icke brädstörtadt till väga. De 
gjorde sig min af att framför alt vilja inskränka kretsämbe- 
tenas — kretsöfverstens och hans biordnades — makt?) och 
ordade om, att man pä svenskt häll ej hade väntat, det kro- 
nan Sverge skulle förbigätts vid besättandet af ämbetena på 
den sista kretsdagen 2 år förut; det vore Önskvärdt, att sä- 
dant framdeles ej skulle ske 3); särskildt i fråga om „parti- 
cularia defensionis* hade alt för stor makt tilldelats krigs- 
kollegiet. De föreslogo därför, att en högre officer skulle 
anställas för att resa omkring i kretsen frän det ena stän- 
det till det andra och inspektera de gjorda anordningarna 
för beväpningen samt sedan inlämna berättelse till kretsöf- 
versten. Det var det bekvämaste sättet, läto de förstå, att 
bringa kretsens beväpning till värklighet %. Förslaget sköts 
emellertid af församlingen i all tysthet åsido. 

Hvad kretsmilisens numerär beträffade, proponerade 
de stadiska representanterna, att man i hufvudsak skulle stanna 
vid kretsdagsbeslutet af år 1652, d. v. s. vid det tredubbla 
matrikelanslaget. Hela det braunschweigska furstehuset, Bran- 
denburg för Halberstadt och Köln för Hildesheim biföllo na- 


1) Köcher, 169. 

2) B. O. — K. M. 15 nov. 1654. [A. S.] 

3) B. O., Mevius, Marschalk — K. M. 8 nov. 1654. [A. S.] 
4) B. O., Mevius, Marschalk — K. M. 17 okt. 1654. [A. 5.] 


190 


turligtvis Men magdeburgarna talade vidt och bredt om 
ärkestiftets eländiga tillständ, de ville göra, hvad som stod i 
deras makt, men kunde icke förbinda sig att uppställa sin 
truppkontingent fulltalig. Mecklenburg-Schwerin påminde om, 
huru länge de svenska trupperna vistats i härtigens land. Det 
var fullkomligt utarmadt; han kunde därför omöjligt bevilja 
mera än två ,Rômermonate“. Den güstrowska representanten 
ville gå in på ingen beväpning als. På holsteinskt håll där- 
emot var man beredd att medgifva t. o. m. det fyrdubbla 
matrikelanslaget. Men majoriteten af ständerna slöt sig till 
Schwerins votum. 

Braunschweigarna sågo, att de icke hade mycket att 
vinna. För att genomdrifva åtminstone någon beväpning i 
kretsen förklarade de, att man för endräktens skull borde 
hafva konsideration med de ständer, hvilka icke genast kunde 
uppställa det kvantum, som ursprungligen äskats; man kunde 
därför en tid förblifva vid det dubbla matrikelanslaget — två 
„Römermonate“, — om blott triplum hälst i nödfall kunde 
uppbringas. Holstein-Danmark ätertog nu sitt förra votum 
och äfven Gottorp förenade sig med pluraliteten. Förslaget 
att uppställa två „Römermonate“ hade sålunda fått majoritet. 

Mevius, Oxenstierna och Marschalk satte alla krafter 
till för att hindra, att man skulle stanna vid ett sådant be- 
slut. För att åstadkomma splittring bland ständerna, visade 
de plötsligt en anmärkningsvärd ifver att drifva upp kretsens 
truppstyrka högre och framhöllo diverse olämpligheter i det 
braunschweigska förslaget. Men deras försök att omintetgöra 
resolutionen om kretsbeväpningen strandade !). Resultatet blef, 
att man beslöt att stanna vid den . författning", som upprät- 
tats på kretsdagen 1652, men med den förändring att — ,eme- 


1) B. O., — Mevius, Marschalk — K. M. 8 nov. 1654. [A. S.] 


191 


dan flere af ständerna vid den genom Guds näd äterstälda 
allmänna freden ej ansett nödigt att hälla i beredskap hela 
det dä faststälda kvantum" — detta skulle nedsättas till två 
„Römermonate“. I nödfall skulle därjämte kretsöfversten 
med biträde af kretsens ,nach- och zugeordnete“ hafva be- 
fogenhet att anordna en förhöjning — ända till en fördubbling 
— af kretsuppbadet 2). 

Den sista klausulen öfverlämnade sålunda afgörandet, 
om huru stor kretsens truppstyrka i vissa fall skulle blifva, 
ytterst i braunschweigarnas händer. Det gälde för de sta- 
diska ombuden att neutralisera betydelsen af den samma genom 
att förvärfva den bremiska regeringen del i afgörandet, när 
dessa .,nüdfall‘ voro för handen. Oxenstierna och hans kolle- 
ger föresiogo därför, att kretsöfversten, när kretsen besvära- 
des af yttre krig eller inre oro, borde draga de utskrifvande 
furstarna, säledes äfven Sverge-Bremen, till räds, innan han fick 
uppbåda kretsarmen. Det såg redan ut, som skulle de få majo- 
ritet för sitt förslag, men snart var endast staden Lübeck på 
deras sida. Braunschweigarna sågo naturligtvis i propositionen 
en skymf mot furstehuset och förordade strykning af hela 
„nödfalls““-paragrafen. De bedyrade, att deras herrars afsikt 
var ingen annan än att upprätthålla lugn och fred i kretsen 
och påminde om, att redan Hildesheimalliansen förband de 
allierade till trogen kooperation. För öfrigt kunde man ju 
icke komma till någon exekution i kretsen utan biträde af 
härtigdömet Bremen, erinrade de. 

De stadiska representanterna voro envisa. De höllo 
enständigt på, att alla ,partikular-anstalter', som hörde till 


1) Kretsdagsrecessen 4 dec. 1654; (bilaga till gess:s skrifvelser 
och i afskrift i saml. „Handlingar rörande Tyskland 1652—57 och Polen 
1655—57“); [A. S.] trykt i utdrag hos Kopp, Beilage VI. 


192 


„defensionsvärket“, skulle företagas endast med „de utskrif- 
vande furstarnas“ vetskap och bifall!). Slutligen förklarade 
braunschweigarna sig villiga till det medgifvande, att fur- 
starna i fall af en mobilisering af kretsarmén framför öfriga 
kretsständer skulle meddela sig med bremiska regeringen an- 
gående den samma. De bremiska ombuden ville icke drifva 
missämjan längre och accepterade förslaget. Det uppsattes ett 
protokoll, som underskrefs såväl af den stadiska som den 
braunschweigska legationens sekreterare ?), i hvilket man med 
en påminnelse om den förtroliga kommunikation, som redan 
Hildesheimalliansen påbjöd, från braunschweigskt håll lofvade 
att i kraft af den på förhand och i god tid, då kretsen ho- 
tades af vidtutseende krig och oroligheter, kommunicera med 
den stadiska regeringen om orsaken, nödvändigheten och de- 
taljerna af det behöfliga uppbådet 3). I alt öfrigt skulle där- 
emot kretsämbetena blifva vid den makt och potestet, som 
riks- och kretsdagsbesluten samt exekutionsordningen tillde- 
lade dem, och skulle ingen nyhet i detta afseende införas i 
kretsrecessen +). 

Så kom till sist ett beslut om en kretsbeväpning i alla 
fall till stånd. Den ordinarie truppstyrkan för det nedersach- 


1) B. O., Mevius och Marschalk — K. M. 22 nov. 1654. [A. S.] 

2) Memmius Burinus och Werner Frantz Hartwig. 

3) Kop. af protokollet, dat. 13 nov. 1654, bilaga till rel. fran B. 
O., Mevius och Marschalk — K. M. 22 nov. [A. 8] ... „also auch das Fürstl. 
Hauss kraft deroselben („partikularförfattningen“ i Hildesheim) in obbe- 
rürten Creijses weitaussehenden Kriegs- und Fehdefällen mit der Kü- 
nig]. Regierung zu Staade von der Uhrsache, Nothdurft und Bewandt- 
nuss des Aufboths vorhero zeitig communiciren wollen“... 

*) Protokoll dat. 13 nov. 1654. — Jfr. für hela den föregäede ut- 
vecklingen Köcher, 186 ff., samt utom Urk. u. Acten, VI. 632 f., Erd- 
mannsdörffer, Graf Waldeck. 258. 


193 


siska kretsuppbädet skulle stiga till 600 man ryttare och 
2,146 fotsoldater. Det var betydligt mindre, än hvad braun- 
schweigarna hoppats; och äfven i dispositionen öfver den 
skulle de för framtiden vara strängt bundna af den utländska 
kronan. Den celliske ståthållaren Schenck klagade bittert 
för Oxenstierna, öfver att den viktiga frågan om beväpningen 
så litet låg ständerna om hjärtat; kretsen borde dock utan 
olägenhet kunna underhålla en truppstyrka af 10,000 m.t). 

I praktiskt afseende blef det i alla fall tämligen likgiltigt, 
om kretsmilisen var så eller så stor; — ett värkligt uppbåd 
af den samma kunde äfven denna gång icke fås till stånd. ?). 

Om försöken att genomföra kretsbeväpningen mötte 
stora svårigheter redan i nedersachsiska kretsen, så hade man 
ännu mindre utsikt att kunna realisera dem i den öfversach- 
siska. Hufvudmassan af kretsens territorium var deladt mel- 
lan kurfurstarna af Brandenburg och Sachsen. Rivaliteten 
mellan dessa tvänne ungefär lika mäktiga ständer hade städse 
förlamat kretsens politiska betydelse. Blott i de sällsynta 
fall, då de båda kurfurstarna sträfvade för ett gemensamt mål, 
kunde kretsdagen möjligen blifva ett medel för dess upp- 
nående; nu gick Johan Georgs af Sachsen politik en- 
sidigt i kejserligt ledband och den brandenburgska i bestämd 
opposition mot hofvet i Wien. Genom westfaliska freden 
hade äfven Sverge med Vorpommern och en del af Hinter- 
pommern blifvit ett af kretsens ständer. Gränstvisten med 
Brandenburg skärpte ytterligare konflikten inom den. Och 
af den svenska konungen hade: man ju icke att räkna på 
mycket understöd för kretsbeväpningsplanerna. Altsedan 1649 
hade icke häller någon kretsdag sammanträdt; och den, 


1) B. O.— K. M. 15 nov. 1654. [A. S] 


2) Urk. u. Acten, VII. 659. 
13 


194 


som dä ägde rum, afsåg uteslutande att i någon mån ordna 
förhållandena efter kriget !). Kretsens ämbeten stodo obe- 
satta; därmed saknades det första villkoret för dess betydelse 
såsom politisk korporation. 

Kort efter de första tillrustningarna att sammankalla 
kretsdagen i nedersachsiska kretsen skred man i Berlin att 
påminna om riksdagens föreskrift äfven i den öfversachsiska. 
Den 8 juli 1654 aflät Fredrik Wilhelm en skrifvelse till kur- 
fursten af Sachsen med en erinran om nödvändigheten af att 
sammankalla kretsständerna ?). I början af september och 
början af november upprepar kurfursten påminnelsen, framh ål- 
lande å ena sidan vikten af att diskutera frågan om krets- 
författningen, å den andra, huru nödvändig en sammankomst 
af de evangeliske vore redan för den „endräktiga samman- 
hallighet*, som man för närvarande fann hos de katolske, 
och för att förebygga den splittring, som skadat protestan- 
terna så mycket på riksdagen 3). En särskild gesandt, Johan 
Friedrich v. Löben, som afgick till Dresden, fick i uppdrag 
att gifva kurfurstens bearbetning nödigt eftertryck +). 

Johan Georg gjorde åtskilliga svårigheter. Kurfursten 
ville ej, förklarade han, „med sammankallandet af en kretsdag 
för diskussion om författningsvärket gå före de andra kret- 
sarna“. En sammankomst af endast evangeliske fruktade 


1) Instr. för de svenska ombuden G. L. Fürstenheuser och J. F. 
Briickner 28 dec. 1648. [A. S.] 

*) Fredrik Wilh. — Joh. Georg 28 juni 1654. Kone. [A. B.] 
Äfven här erinras om faran från den spansk-franska krigsskädeplatsen. 

8) Fredrik Wilh. — Joh. Georg 28, 29 aug., 27 sept. 1654. Konc. 
[A. B.] 

4) Rel. frän Löben, 17 aug. 1654. [A. B.] Jfr. för L:s mission 
Urk. u. Acten, VI. 608. 


195 


han skulle väcka ,ombrage“ 1), och han ansäg det för ôfrigt 
högst betänkligt att på något sätt förändra eller öfverskrida 
det program, som genom kejsarens och ständernas beslut blif- 
vit faststäldt i Regensburg ?). Den 16 september utfärdades 
i alla fall från Dresden, med en hänvisning till hvad som be- 
slöts på riksdagen, kallelse till en kretsdag i Leipzig till den 
16 november 3). 

Instruktionen för de brandenburgska gesandterna, Lu- 
cius von Rahden och Georg Friedrich v. Borstell, hänvisade 
till exemplet i nedersachsiska kretsen. Äfven där hade man 
ju gjort början till en kretsbeväpning, och i den westfaliska 
höll man på med de ,nödvändiga förberedelserna" för en 
sammankomst för samma ändamål. Kurfursten tog också 
för gifvet, att diskussionen på den förestående kretsdagen för- 
nämligast och framför alt skulle röra en , författning”. Det 
påminnes om de faror, som hotade riket och kretsen; med 

hänsyn till dem borde den samma försöka uppbringa en här 
af 4,000 m. Sändebuden ägde emellertid att se till, det krets- 
öfversten skulle fungera endast i samråd med sina „nach- 
‚och zugeordnete“. Man borde därjämte värka för, att åtmin- 
stone ett regemente till fot och ett till häst kunde förläg- 
gas äfven utom kretsen för att på kallelse af kretsöfversten 
eller det stånd, som behöfde hjälp, och under dettas komando 
kunna användas äfven för grannkretsarnas räkning, i synnerhet 
för den westfaliska, ,,där ju dock faran var störst“ 4). Äfven 
här negocierade således kurfursten med blicken fäst på pfalz- 


1) Joh. Georg — Fredr. Wilh. 11 sept. 1654. [A. B.] 

2) Joh. Georg — Fredr. Wilh. 9 okt. 1654. [A. B.] 

3) Joh. Georg — Sverges pommerska reger. 6 sept. 1654. Kop. 
med Bohles — K. M. 17 okt. 1654. [A. S.] 

*) Instr. for Rahden och Borstell 2 nov. 1654. [A. B.] 


196 


grefven. Ordern att försöka binda kretsöfverstens makt afsäg 
en direkt utvidgning af kurfurstens egen; ty kretsöfverste- 
ämbetet skulle med all sannolikhet tillfalla kurfursten af 
Sachsen och ämbetet af „nachgeordnet* Brandenburg. För 
nödig information om hvad som samtidigt försiggick i Braun- 
schweig !), öfversändes, efter hand som de inkommo, Cansteins 
relationer därifrån ?). 

I juli hade äfven pommerska regeringen i Stettin, då 
någon notifikation från det sachsiska direktoriet icke inträffat, 
hos kurfursten af Sachsen anhållit om att i tid blifva under- 
rättad om tidpunkten för kretsdagens öppnande 3). Brefvet, 
som i kopia insändes till konungen +), föranledde en skrif- 
velse, daterad 29 augusti, hvilken tillika fick tjäna som in- 
struktion för regeringen. 

Också här är det den bremiska frågan, som närmast 
ligger konungen om hjärtat. Äfven om ingen kommunikation 
skulle ske från kurfursten, borde regeringen sända repre- 
sentanter till kretsdagen, bjöd dem den kungliga skrifvelsen. 
Då sedan författningsfrågan upptoges, skulle de försöka komma 
under fund med, om man med den afsedda beväpningen åsyf- 
tade endast kretsens defension eller om man tillika , gjorde 
reflexion" äfven pa det ,,bremiska väsendet". Skulle detta 
vara fallet, borde sändebuden påminna om konungens med- 
delanden i frågan till kejsaren och riksfurstarna samt i 
allmänhet försöka betaga ständerna deras misstankar, men 
för öfrigt ägde de att med all flit söka afvärja en beväp- 
ning af kretsen, som på något sätt hänförde sig till kriget 


1) Ofvan p. 186 f. 

2) Kurf. — Rahden och Borstell 7, 14 nov. 1654. [A. B.] 

3) Pom. reger. — kurf. af Sachsen 30 juli 1654. Kop. [A. S.] 
+) Med regeris — K. M. 1 aug. 1654. [A. S.] 


197 


med Bremen. Skulle „författningen“ vara riktad blott pä 
kretsens defension, sa kunde de i diskussionen om den 
förena sig med majoriteten. Konungen fann emellertid ri- 
kets exekutionsordning ,,tamligen väl affattad“. Man kunde 
därför gärna afböja de förändringar, som möjligen kunde 
föreslås 4). 

I senare hälften af november började kretsdagens för- 
handlingar. 

Redan i början leddes diskussionen in på frågan, om 
man till först skulle vidtaga med besättandet af kretsämbe- 
tena eller afgöra om kretsens defension. Brandenburgarna 
ville enträget det senare, men majoriteten, främst kursach- 
sarna och de svenska sändebuden — Friedrich Bohle och 
justitierådet Bogislaus Filip Michaelis, — förklarade sig för 
det förra. Till kretsöfverste utsågs kurfursten af Sachsen, 
till „nachgeordnet“ kurfursten af Brandenburg och till ,,zu- 
geordnete“ härtigarna af Weimar och Altenburg samt konun- 
gen af Sverge ?). 

Först efter det dessa val försiggätt, upptogs frågan 
om. kretsens beväpning. Redan det sätt, på hvilket det kur- 
sachsiska direktoriet inledde diskussionen, lät ana, att här 
var föga att vinna. Det hemstäldes till ständernas afgörande, 
huruvida exekutionsordningen i riksdagsbesluten af 1555 och 


1) R. R. — pom. reger. 19 aug. 1654. [A. S.] På grund af skrif- 
velsen en instr. dat. Stettin 6 nov. (i saml. af de svenska ombudens 
bref; afskrift i saml. „Handlingar rörande Tyskland 1652—57 och Polen 
1655—57*). 

2) Bohle och Michaelis — K. M. 11 nov. 1654. [A. S.] Man hade 
ill en början icke ens klart för sig, huru mänga kretsens „zugeord- 
nete“ egentligen skulle vara. Först genom en granskning af protokol- 
len för kretsdagarna 1588, 1594 och 1623 konstaterades, att de borde 
borde vara tre. 


198 


1594 kunde anses så affattad, att „mycket härvidlag icke 
vore nödigt att göra”, och om det i allmänhet icke vore till- 
räckligt att för ändamålet ,, sammanfatta det som sparsim 
fans stadgadt i riksdagsbesluten i frågan och ackommodera 
det efter närvarande tid". Brandenburgarna pläderade varmt 
för sin sak. De framhöllo, att man borde försöka få till 
stånd en „värklig författning", talade om faran fran härtigen 
af Lothringen, om oroligheterna i nedersachsiska kretsen och 
farorna från krigsskådeplatsen i Polen. Kretsens truppstyrka 
ville de fastställa till 3,000 m. till fot och 1,000 ryttare. 
Men de andra ständerna stodo icke att öfvertala. De på- 
pekade, hvilka misstankar och hvilka „eftertänkliga impressio- 
ner" en sådan beväpning skulle förorsaka i de andra kret- 
sarna. De viste ej af någon särdeles fara, men de påminde 
i stället om, i hvilket uselt tillstånd landtbefolkningen befann 
sig, och huru kommercierna lägo nere !). Med ett ord alla 
andras röster utom brandenburgarnas gingo ut på, att man 
icke hade råd till några „expresse Anlagen“?). Resultatet 
blef, att man beslöt att taga exekutionsordningen till norm, 
jämföra den med det på riksdagen i Regensburg upprättade 
betänkandet i frågan, uppsätta ett förslag för kretsbeväpnin- 
gen och lämpa det särskildt för öfversachsiska kretsens be- 
hof. Sedan förslaget blifvit uppsatt, skulle det kommunice- 
ras kretsens samtliga ständer för att, om så behöfdes, ytter- 
ligare omredigeras, sedan man hört deras „monita“®). I 
början af december upptogs frågan till definitivt afgörande. 
Resolutionen lydde i högsta allmänhet, att ständerna — emedan 
man icke kunde inse, att någon direkt fara hotade kretsen 


1) Bohle och Michaelis — K. M. 18 nov. 1654. [A. S.] 
2) Rahden och Borstell — kurf. 11 nov. 1654. [A. B.] 
3) Bohle och Michaelis — K. M. 18 nov. 1654. [A. S] 


199 


eller att nägon fiende ämnade angripa den — tils vidare och 
tils någon större fara yppade sig, skulle stå i beredskap med 
med simplum af kretsmilisen 1). Annu en gång försökte bran- 
denburgarna tala för författningen. De ville, att åtminstone 
kretsens triplum skulle uppbådas och framkommo t. o. m. 
med ett detaljeradt förslag i elfva punkter för en närmare 
sammanslutning af kretsens ständer i ungefär samma stil som 
den hildesheimska. Men nu liksom förut hade de de öfriga 
emot sig. De kursachsiska talade om, huru värfvadt folk 
fortrycker folket. Misstänkte man någon fara „i anledning 
af oron i nedersachsiska kretsen" — bremiska kriget, — kunde 
man man ju till en början försöka med skriftlig intercession. 
För öfrigt skulle hvar och en i sitt land underhålla , duktigt 
och godt folk", och i fall af värkligt behof kunde man låta ett 
gemensamt uppbåd utgå. De sachsiska härtigarna förenade 
sig med kurfursten ?). 

Ett beslut om en värksam beväpning i kretsen hade 
sålunda icke kunnat genomdrifvas. I detalj var frågan om 
kretsdefensionen bordlagd för obestämd tid. Och icke häller 
här blef ens den lilla truppstyrka, med hvilken man beslutit 
„sta 1 beredskap”, mobilicerad, oaktadt faran från öster snart 
hotade kretsen i ny gestalt. 


1) Äfven här gjordes visserligen tillägget, att det ,skulle vidta- 
gas anstalt om, att kretsöfversten och hans nach- och zugeordnete, 
om de ansågo det för nödigt, kunde räkna äfven på duplum eller 
triplum“. Det blef i praktiskt afseende fullkomligt betydelselöst. 

2) Bohle och Michaelis — K. M. 18 nov. 1654 och protokoll 
öfver diskussionen dat. 17 nov. 1654. [A. S.] Kretsdagsrecessen dat. 28 
nov. 1654; bilaga till de svenska ombudens skrifvelser; afskrift i saml. 
Handlingar rörande Tyskland 1652—57 och Polen 1655—57“; i tryck 
hos Kopp, Sammlung der Abschiede des Obersächsischen Kreises. 
Bilaga V. Jfr. Fester, 24. 


200 


Äfven i westfaliska kretsen upptogos försöken af Bran- 
denburg och Braunschweig att genomdrifva en „författnings- 
revision“, befordra kurfursten till hans rätt och åstadkomma 
en förlikning mellan Brandenburg och Neuburg !). Bade kur- 
fursten af Köln och biskopen af Münster lofvade sitt under- 
stöd. Man sammanträdde till ett konvent i Münster, men 
hvarken Kristoffer Bernhard eller pfalzgrefven visade allvar- 
lig vilja att slita differensen, och från Fredrik Wilhelm an- 
kom till allmän förvåning ingen representant till församlin- 
gen. Konventet i Münster upplöstes utan något resultat ?), 
och lika fruktlösa blefvo de anstalter man gjorde i samma 
riktning på en ny sammankomst i Osnabrück 3). Konflikten 
mellan Brandenburg och Neuburg var för djup, för att ens 
de första ansatserna skulle göras med framgång *). 

Försöken att genomföra en beväpning af ständerna på 
kretsförfattningens bas hade med ett ord strandat äfven nu. 
Sverge hade på sitt håll i icke ringa grad bidragit att omintet- 
göra dem. Karl Gustafs hållning är förklarlig. Om han re- 
dan af gammalt hyste föga förtroende för de tyska furstarna 
och icke väntade sig mycket gagn af deras samvärkan, så 
hade Kristinas politik i sin mån minskat utsikterna till för- 
del för Sverge af ett närmande mellan dem. Såsom förbål- 
landena nu lågo, hade ett främjande af de sträfvanden i 


1) Köcher, 162 ff.; 170—71; Urk. u. Acten, VI. 631. 

2) Urk. u. Acten, VI. 595, 613, 615, 634; Köcher, 174. 

3) Urk. u. Acten, VI. 639, 640; Köcher, 190. Joachim, 29 not; 
Erdmannsdörffer, Graf Waldeck, 262. 

4) Korrespondensen i [A. S.] från westfaliska kretsen lämnar 
icke tillbörlig belysning af den svenska regeringens hållning vis à vis 
medlingsförsöken mellan Brandenburg och Neuburg. Residenten Joh. 
Steiniger har i alla fall bivistat konventen såsom representant för 
Verden. Steiniger — K. M. 16 mars 1655; jfr Köcher, 174 not 3. 


201 


Tyskland, om hvilka här är fräga, närmast varit att arbeta 
Brandenburg och Braunschweig i händerna. Och farhägan 
låg framför alt nära till hands, att en väpnad sammanslut- ' 
ning af ständerna särskildt i norra Tyskland — till riksfredens 
försvar, d. v. s. äfven för att förhindra genomtåg och värf- 
ningar — kunde blifva konungen hinderlig vid det företag, 
som numera främst upptog hans sinne. 

På riksdeputationsdagen spelade frågan om riks- och 
kretsbeväpningen ingen betydande roll, så mycket än Bran- 
denburg och de braunschweigska härtigarna försökte fram- 
hålla nödvändigheten af en sådan !). Det blef klarare och 
klarare, att man måste söka en annan bas för sin säkerhet 
än den, som rikets kretsförfattning gaf, och en annan grund- 
val för en federativ beväpning än den enskilda kretsen, där 
stridiga intressen ofta söndrade kretsförvanterna från hvar- 
andra och hindrade hvarje enig samvärkan af dem. I Hildes- 
heimalliansen hade man anvisat den rätta vägen och framför 
alt i den brandenburgska unionsplanen. 

Parallelt med försöken att upplifva kretsförfattningen, 
dref man i Berlin oförtrutet och i främsta rummet på reali- 
serandet af den samma. Och arbetet började krönas med 
framgång. I juli 1654 undertecknades mellan Brandenburg 
och Köln ett protokoll, i hvilket man öfverenskom om ömse- 
sidigt. understöd; i september förnyades och utvidgades för- 
bindelsen. Samtidigt fick man till stånd en konvention med 
Hessen-Kassel af likartadt innehåll. Och ett halft år efter 
det kretsdagarna i Braunschweig och Leipzig gått till ända, 
kom slutligen äfven underhandlingen mellan Brandenburg och 
de braunschweigska härtigarna till afslutning i ett defensiv- 
förbund af den 29 juli 1655. Till norm för förbundsfördraget 


1) Se exempelvis Urk. u. Acten, VII. 560, 670. 


202 


togs Hildesheimrecessen af februari 1652. Mutatis mutandis, 
och med utlämnande af hvad som specielt hänför sig till 
kretsförfattningen i nedersachsiska kretsen, öfverensstämmer 
den förra med den senare. Men som ett uttryck för alla de 
farhågor man i furstehuset hyste för de svenska eröfringspla- 
nerna i anledning af bremiska kriget, ingär i recessen för 
det braunschweig-brandenburgska förbundet en paragraf — 
för hvars upptagande äfven i Hildesheimrecessen man för- 
band sig att arbeta, — som förutsätter möjligheten af, att 
en af de konfederade skulle anfallas af en annan, i hvilket 
fall de öfriga kraftigt skulle understöda den anfallne. Kur- 
fursten förband sig att uppställa 2,000 m. till fot och 600 
ryttare; braunschweigarna 1,200 m. till fot och 300 ryttare, 
och de sistnämnda iklädde sig att alt fortfarande värka för 
Brandenburgs upptagande i Hildesheimalliansen !). 

Så var grunden lagd och utgångspunkten gifven för en 
omfattande brandenburgsk partibildning för framtiden. Hän- 
delsernas gäng blef emellertid, att Waldeck och kurfursten 
icke skulle komma närmare mälet i realiserandet af sin unions- 
plan, än de härmed stodo. Redan nägra dagar innan för- 
draget undertecknades mellan Brandenburg och Braunschweig, 
landsteg Karl Gustaf på Tysklands jord för att börja det 
krig mot Polen, som skulle ändas först efter hans död. 
Fredrik Wilhelm hvarken kunde eller ville blifva en ovärk- 
sam åskådare af kampen mellan Karl Gustaf och Johan 
Kasimir. Med så mycken ifver man i Berlin ännu en tid 
bortåt sökte förvärkliga Waldecks program i den tyska poli- 
tiken, blef det dock omöjligt att där fullfölja den väg man 
inslagit. 


1) Recessen trykt i utdrag hos Mörner, Kurbrandenb. Staatsver- 
träge. 184 ff. Jfr. Köcher, 191 f; Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 
265 f.; Erdmannsdörffer-Oncken, 206; Urk. u. Acten, VI. 643 f. 


203 


Men medan Brandenburg tvangs att uppskjuta realise- 
randet af sin unionsplan, upptogs den federativa idén af 
några furstar i västra Tyskland. Och här skulle genom 
fortbildning och utveckling af den lilla allians, som slutits i 
Frankfurt 1651, efter fyra års växlande underhandlingar, 
i hvilka snart äfven Sverge och Brandenburg indrogos, upp- 
stå det förbund, som afslöts i augusti 1658 och är kändt 
under namn af Rhenalliansen. 


IV, 


Alliansen i Köln 1654. Konventionen i Frankfurt 
1655. Förhällandet till de allierade 
till mars 1657. 


I växlande former hade vid sidan af de sträfvanden 
att gjuta nytt lif i Romerska rikets förfallna kretsordning, 
hvilka äro karakteristiska för de första ären efter westfali- 
ska freden, närmelseförsök gjorts oberoende af dem mellan 
Tysklands furstar och statsmän. Redan i de förhandlingar, 
som på våren 1649 upptogos mellan kurfursten af Mainz, 
landtgrefvinnan af Hessen-Kassel och kurfusten af Bajern, 
späras tendenser att öfverskrida kretsförfattningens inskrän- 
kande gräns. I det lilla förbund, som tre är senare afslöts 
i Hildesheim, bryta de fram pä nytt. Förbindelser anknytas 
mellan medlemmarna af detta samt biskopen af Münster och 
pfalzgrefven af Neuburg, t. o. m. mellan den sistnämde och 
Sverge, andra likartade ansatser att förtiga. I den bran- 
denburgska unionsplanen gä slutligen Fredrik Wilhelm och 
hans snillrike statsman grefve Waldeck bestämdt och med- 
vetet utöfver de „ordinaria media“, som rikets författning 
gaf vid handen. 


205 


Den utan jämförelse viktigaste förbundsrörelsen i Tysk- 
land med likartad tendens som den brandenburgska förbunds- 
planen är den, som på hösten 1654 började vid Rhen. 

Det lifliga unionsarbetet i Berlin alt sedan hösten 1653 
kunde icke undgä att väcka farhägor hos Fredrik Wilhelms 
bittre fiende, pfalzgrefven af Neuburg. Det gälde för denne 
att bilda en motvikt mot den fientliga makt, som mera och 
mera hotande slöt sig omkring hans jülichska länder‘). I 
biskopen af Münster fann han en man, som var beredd att 
räcka honom handen. Kristoffer Bernhard närde icke samma 
farhågor för Brandenburg, men föga mindre för Sverge 2). 
En häftig konflikt mellan honom och hufvudstaden i hans 
biskopsdöme, Münster, hvilken liksom så många andra af de 
tyska städerna på denna tid gick att bryta en lans för sin riks- 
omedelbarhet 3), gaf honom dessutom all anledning att söka 
sig skyddande stöd. I kurfurstarna af Köln och Trier, Maxi- 
milian Henrik och Karl Kaspar, hade man i närmaste närhet 
tvänne män, hvilka både genom den fara, som hotade väster- 
ifrån i anledning af kriget mellan Frankrike och Spanien ?), 


1) Krebs, Beitrag zur Gesch. der Politik der Pfalzgrafen Wolf- 
gang Wilhelm u. Philipp Wilhelm v. Neuburg 1630—60. (Zeitschr. des 
Histor. Vereins für Schwaben u. Neuburg 1886. 74). 

2) För orsaken till biskopens afvoghet mot Sverge jfr. bl. a. Joa- 
chim, Die Entwickelung des Rheinbundes. 23. 

5) Närmare om stridsfrägan hos Joh. Alpen, de vita et rebus 
gestis Christophori Bernhardi episcopi et principis Monasteriensis; Tüc- 
king, Gesch. des Stifts Münster unter Christoph Bernhard v. Galen 
28 ff. 

*) Maximilian Henrik fick under hösten 1654 anledning att be- 
klaga sig, att härtig Frans af Lothringen uppträdde med likadana an- 
spräk som tidigare hans broder. Spanjorerna och Condé voro samma 
landspläga som förut. Urk. u. Acten, VI. 632, bl. a. källor Joachim, 
22 ff. 


206 


och af andra orsaker!) gärna läto sig indragas på den väg 
man inslagit. Sa förefans en intressegemenskap af den art, 
att det blott behöfdes, att någon uttalade det första ordet, 
för att ett närmande skulle komma till stånd. 

Kristoffer Bernhard blef den, som gjorde det. I med- 
let af oktober 1654 sände han sitt geheimeråd Wilhelm von 
Fürstenberg på en rundresa till de kölnska, trierska och neu- 
burgska hofven för att sondera tankarna om en allians. Kur- 
fursten af Köln beordrade snart ett ombud till Düsseldorf 
för att konferera med pfalzgrefven om det münsterska för- 
slaget. På Filip Wilhelms initiativ beslöt man att på en 
sammankomst i Köln med det snaraste träffa närmare öfver- 
enskommelse om det samma. I början af december ägde de 
första förhandlingarna rum; och ovanligt fort, redan ungefär 
en vecka senare, hade man bragt dem till afslutning. Den 
15 december 1654 undertecknades i Köln ett defensivförbund 
mellan kurfurstarna af Köln och Trier, biskopen af Münster 
och pfalzgrefven af Neuburg. 

Till norm för förbundsrecessen lades — liksom vid det 
brandenburg-braunschweigska fördraget ett halft är senare — 
recessen för Hildesheimalliansen 1652 2). Med utlämnande af 
de i den samma förekommande hänvisningarna till en ,,krets- 
författning" och med tilläggande af några detaljbestämmelser 
i fråga om kommandot öfver trupperna i krigstid, följer den 


1) I hvilken mån de af Krebs i Göttingische gelehrte Anzeigen 
1887, 846 belysta förhandlingarna med Nederländerna bidragit till upp- 
komsten af förbundet i Köln torde få lämnas oafgjordt. De af förf. 
anförda källorna gifva icke tillräckliga bevis för sammanhanget mel- 
lan alliansens afslutande och underhandlingarna i fråga. 

2) Joachim, 22 ff.; Erdmannsdörffer-Oncken, 204 f.; Dumont, 
Corps Universel. VI, 2. 97; Recessen i afskrift i saml. „Handlingar 
rörande Tyskland 1652—57 och Polen 1655—57*. [A. S.] 


207 


paragraf för paragraf den sistnämda. Krigsrädet skulle här 
i öfverensstämmelse med förbundsmedlemmarnas antal bestä 
af fyra personer. Förbundets truppstyrka faststäldes till i det 
närmaste 10,000 man, däraf 2,000 ryttare, och dess varak- 
tighet till åtminstone 2 år; efter denna tid skulle det stå de 
konfedererade fritt att prorogera det samma. Äfven här var 
upptagande af nya medlemmar — också protestantiska — 
förutsedt. 

Hufvudrecessen var, efter alt hvad man kan se, emel- 
lertid icke uttryck för alla de allierades tendenser. Jämte 
den fans enligt all sannolikhet äfven en birecess, som, utom 
att den nedsatte den i hufvudrecessen angifna och endast 
för värkan utåt afsedda siffran för förbundshären till 3,600 
m. till fot och 850 till häst, gaf förbundet en specifikt ka- 
tolsk karaktär. Och äfven om det lämnas därhän, i hvilken 
grad den afslutna alliansen var afsedd specielt ,,pro conser- 
vanda catholica fide‘, så var den i alla fall ett förbund af 
katolska furstar; och dess första grundläggare, pfalzgrefven 
af Neuburg och biskopen af Münster, hade med det samma 
närmast afsett att skydda sig mot Tysklands förnämsta pro- 
testantiska makter, Sverge och Brandenburg. 

Den omständighet att Hildesheimrecessen lades till 
grund för recessen för Kölnförbundet, leder tanken till en 
jämförelse mellan detta och Hildesheimalliansen. I ett af- 
seendet var Kölnförbundet ett framsteg framför den sist- 
nämda: denna uppfattades af de förstnämda ifrarna för den 
samma, braunschweigarna, hufvudsakligen som en förbere- 
delse för kretsförfattningen. Faktiskt fick Hildesheimallian- 
sen, ehuru recessen uttryckligen stadgade, att den skulle 
blifva i full gällande kraft vid sidan af kretsförfattningen, 
träda tillbaka för denna. De kurrhenska och westfaliska 
furstarnas allians däremot gick såsom den brandenburgska 


208 


unionsplanen — ehuru med mindre lyftning i idén och lägre 
stäldt mäl — bestämdt utöfver kretsförfattningens inskrän- 
kande gräns. Det var knappast nägon särskild politisk fram- 
synthet hos förbundets medlemmar, som kommit dem att gifva 
sin allians denna karaktär; deras synkrets var i det stora 
hela i politiskt afseende lokal och provinsiell, och striderna 
om direktoriet i westfaliska kretsen omöjliggjorde en gång 
för alla för Filip Wilhelm och Kristoffer Bernhard att ställa 
förbundet på kretsens bas!). Men just den omständighet, 
att det var en förening efter fritt val, att man i förbun- 
det hade gått utöfver den godtyckliga gräns, som kretsen 
uppdrog för medlemskapet i det, gaf det samma dess styrka. 

Det räkte icke länge, innan man började tänka på att 
utvidga och stärka alliansen. Själffallet riktade man därvid 
till först sina blickar på den tredje medlemmen i det lilla 
förbund, som afslutits i Frankfurt 31/, år förut, på kurfursten 
och kurärkekanslern Johan Filip af Mainz. Redan i decem- 
ber 1654 förfrågade sig de båda kurfurstarna af Köln och 
Trier hos ärkekanslern, huruvida icke ,, äfven han för sin del 
ville utsträcka den kurrhenska öfverenskommelsen af år 1651“ 
till deras nya bundsförvanter, biskopen af Münster och pfalz- 
grefven af Neuburg ?). 

Johan Filip hade under riksdagen i Regensburg visat 
sig föga böjd för „författnings“-planerna; och ännu på hö- 
sten 1654 viste man icke annat, än att han var god öster- 
rikare 3). Vid tiden för riksdagens afslutande har han t. o. m. 


1) För Filip Wilhelms hållning i frågan om en allmän kretsför- 
fattning se Joachim, 28 not 1; 30. 

2) Joachim, 43—44. . 

3) Arndt, Zur Vorgeschichte der Wahl Leopold I. (Hist. Auf- 
sätze dem Andenken an Waitz gewidmet. 568 ff.); Pribram, Zur 
Wahl Leopold I. 5 ff, Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 252. 


209 


vändt sig till kejsaren med en skrifvelse, i hvilken han med 
hänsyn till „de oroväckande förhällandena och de i hela Eu- 
ropa rasande krigen" samt , faran af att riket skulle indra- 
gas i dessa krig" föreslagit, „att H. Keiserl. M:t skulle enas 
med båda kurfurstarna af Bajern och Sachsen om en när- 
mare sammanslutning, hvartill äfven han å sin sida vore be- 
nägen"'. 

Det kan vara tvifvel underkastadt, om Johan Filips 
förslag var fullt allvarligt menadt — möjligen afsåg det en- 
dast en sondering; men det behöfver icke sägas, att man i 
Wien gärna lyssnade till det samma. Det öppnade ju ändt- 
ligen för kejsarhofvet en utsikt att framgångsrikt kunna lägga 
band på de rörelser i riket, hvilka man så länge förgäfves 
sökt bekämpa och i hvilka man såg den största fara. Där- 
till kom, att kejsaren mottog Johan Filips proposition vid en 
tidpunkt, då han mera än någonsin var i behof af riksfur- 
starnas och den inflytelserika ärkekanslerns stöd. Hans äldre 
son Ferdinand, hvars val till romersk konung han med de 
största uppoffringar genomdrifvit, hade kort förut — i juli 
1654 — bortrykts af döden. Det gälde att börja det svåra 
arbetet att säkerställa det habsburgska husets seklergamla 
tronföljd ånyo, denna gång för den enda återstående yngre 
sonen Leopold Ignatius. 

På sommaren 1654 skred wienerregeringen att sondera 
de båda kurfurstarna af Sachsen och Bajern angående Johan 
Filips förslag, och på hösten infann sig Volmar vid ärke- 
kanslerns hof för att närmare lägga råd om det planerade 
förbundet. Men det visade sig snart, att man icke kunde 
komma öfverens 2). 

Midt under förhandlingarna med kejsarhofvet mottog 
således Johan Filip de westfaliska och kurrhenska furstarnas 


1) Pribram, Beitrag zur Geschichte des Rheinbundes. 70 ff. 
14 


210 


proposition. Han förklarade sig genast beredd att gå deras 
önskan till mötes !). Förbundet i Köln vände åtminstone 
nominelt icke sin spets mot kejsaren; och äfven om Maxi- 
milian Henrik fortfarande stod i spändt förhållande till hof- 
vet i Wien ?), så torde à andra sidan pfalzgrefven t. o. m. 
haft planer på att få äfven denne till medlem af det samma >). 
Johan Filip kunde därför väl ställa sig i förbindelse med de 
allierade, äfven om han för tillfället hade aldrig så starka 
österrikiska sympatier. Det räkte emellertid icke länge, in- 
nan den nya alliansen just genom hans invärkan fick en an- 
nan tendens. 

Hvarken för sig själf som medlem af förbundet eller 
för förbundet i allmänhet kunde Johan Filip vänta någon 
stor framtid, om kejsaren ingick i det samma. Både genom 
sin makt och sin ställning i riket måste denne komma att in- 
taga ledarplatsen i det och öfverflygla alla andra. Ovillkor- 
ligen skulle dessutom kurfursten genom ett sådant förbund 
ådraga sig de protestantiska furstarnas hat och möjligen 
Frankrikes hämd. Men framför alt: på hösten 1635 spordes 
ånyo om vidlyftiga rustningar i de kejserliga arfländerna. 
Till en början förutsatte man möjligheten, af att kejsaren 
förberedde ett infall i Polen, men snart blef det tydligare 
och tydligare, att han äfven nu afsåg ett understöd för span- 
jorerna mot fransmännen +). Faran lag nära, att kriget skulle 
väckas till lif igen mellan Frankrike och Österrike, att dess 
låga med ökad styrka skulle härja länderna i västra Tysk- 


1) Joachim, 44. 

2) Arndt, 569; Joachim, 61 not 3. 

3) Joachim, 44. Jfr. för biskopen af Münster 43. 

4) Thurloe, III. 749. Jfr. Thurloe, IV. 94. Kleihe — K. M. 
Wien 12 sept. 1655. [A. S.] Joachim, 92 not. 


211 


land; och man hade ätminstone att frukta oroligheter i anled- 
ning af de kejserliga truppernas genomtäg. 

I mars 1655 ingingo Neuburg och Münster i den kur- 
rhenska alliansen 1), och i augusti samma år biträdde Johan 
Filip Kölnförbundet på en konferens i Frankfurt. I den nya 
recessen hänvisas såväl till de kurrhenska furstarnas allians 
i mars 1651 som till Kölnfördraget af år 1654, och det se- 
nare förlängdes på ytterligare 2 år, från december 1656 till 
december 1658. Till general för förbundshären antogs Johan 
Wilhelm v. Hunolstein; för det fall att den måste förstärkas, 
tänkte man sig som högste befälhafvare Johan v. Reuschen- 
berg 2). 

Efter en tämligen allvarsam strid med kurfursten af 
Köln bemäktigar sig Johan Filip afgjordt ledningen af för- 
bundet *). Men redan vid sitt inträde i alliansen i augusti *) 
— t, o. m. före det 5) — har han utöfvat ett bestämdt in- 
flytande på dess angelägenheter. Och snart arbetar han i 


1) Joachim, 45. 

2) Dumont, Corps Universel. VI. 2. 113. Afskrift i saml. ,Hand- 
lingar rörande Tyskland 1652—57 och Polen 1655—57“. [A. S.] Joachim, 
59—60. Erdmannsdörffer-Oncken, 312 ff. Zwiedineck-Südenhorst, I. 
172 ff. De allierade furstaruas vidlyftiga underhandlingar med de 
mindre riksständerna i westfaliska kretsen och närliggande trakter torde 
saklöst kunna förbigås, så mycket mera som man, sedan förbundet fått 
större omfattning, helt och hållet frånsåg från dem. Joachim, 46 ff. 
och 47 not. 2. — Tilläggas kan, att kurfursten af Köln och pfalzgrefven 
på hösten 1655 eller åtminstone vid årsskiftet 1655—56 sågo sig för- 
satta i den lyckliga belägenbet att med sina medallierades väpnade 
understöd kunna sätta en viss gräns för sina plågoandar i väster, span- 
jorerna och Condé. Joachim, 62 ff. 

8) Pribram, Beitrag zur Gesch. des Rheinbundes. 14 ff. 

4) Pribram, Rheinbund. 10, 

5) Joachim, 57. 


212 


full fart med att vidga Kölnförbundet utöfver den i politiskt 
afseende lokala och provinsiella, i religiöst afseende konfes- 
sionella inskränkning, som vidlädde det. Idéerna frän är 
1650 upptagas igen, men denna gång mera frigjorda från 
kretsförfattoingen än da‘). Steg för steg vändes tillika, i 
direkt sammanhang med den växande faran af ett krig mel- 
lan Österrike och Frankrike, alliansens spets mot kejsaren. 

En af dem, till hvilka Johan Filip först riktade sig i 
sin sträfvan att utvidga förbundet, var Wilhelm af Hessen- 
Kassel 2). I februari 1656 hade de förberedande underhand- 
lingarna framskridit så långt, att kurfursten själf kunde träda 
i korrespondens med landtgrefven. Äfven hofvet i Darm- 
stadt sonderade han). Genom mainzarna själfva eller de 
nya intressenterna knötos förbindelser med kurfurstarna af 
Sachsen och Pfalz samt härtigen af Wtirtemberg+). I slutet 
af 1655 påbörjades en underhandiing med Bajern oeh Salz- 
burg). Ungefär samtidigt trädde man i förbindelse äfven 
med utlandet, då Kristoffer Bernhard anknöt förhandlingar 
med Nederländerna och sålunda inslog den väg, som beträdts 
af Ferdinand och Maximilian Henrik 1650 och 1654 5). 

Det stora flertalet af dessa närmelseförsök ledde icke 
till något resultat. Med Sachsen och Darmstadt afbrötos 


1) Köcher, 196, 200. 

2) Rommel, Gesch. von Hessen. IX. 240 f. 

3) Joachim, 145 —50. 

4) Joachim, 150 not, 199 not 3. 

5) Joachim, 94, 96 not. 

6) Joachim, 118 ff., Pribram, Rheinbund 24 ff. Jfr Alpen, III. 
300. Krebs anför i Göttingische gelehrte Anzeigen, 1887. 847 f., med 
korrigering af Joachim, att närmandet till Nederländerna äfven denna 
gäng — i mars 1655 — utgätt frän Maximilian Henrik och anger som 
källa Aitzema. Rec. har förbisett, att A:s framställning af Maximilian 
Henriks underhandlingar gäller är 1656, icke 1655. 


213 


förhandlingarna tämligen snart; särskildt af Johan Georg 
hade man ju sedan gammalt ingen böjelse för „författnings“- 
planerna att vinta. Med Pfalz och Wiirtemberg upptogs 
underhandlingen flerfaldiga gånger för att ånyo lämnas. Hvar- 
ken härtig Eberhard eller Karl Ludvig visade allvarlig lust 
att sluta sig till de allierade!); den sistnimde så mycket 
mindre som mellan honom och Johan Filip utbrutit en all- 
varsam strid angående rättigheter i tullfrågor och osäkra 
territorialanspråk — en strid, i hvilken parterna slutligen 
ansågo sig böra gripa till svärdet 2). Äfven med Nederlän- 
derna hakade underhandlingen, tils den slutligen helt och 
hållet tynar bort på hösten 1657. Också med Bajern miss- 
lyckades den). Johan Filips närmande till Hessen-Kassel 
blef däremot af största betydelse för alliansens utveckling. 
Både från hessisk sida och på Johan Filips tänkte man 
redan från början icke stanna vid den enkla ömsesidiga för- 


1) Sattler, IX. § 97, 106; Joachim, 96 not. Jfr. för Pfalz Joachim, 
75 not 2. j 

2) För striden mellan Mainz och Pfalz, särskildt den s. k. Gauls- 
heimaffären se bl. a. Urk. u. Acten, VII. 639, 652: Sattler, IX. § 114. 

3) Redan i slutet af 1655 uttalade visserligen den året förut 
myndigvordne Ferdinand Maria sin benägenhet för inträde, men det 
visade sig snart. att man i München snarare åsyftade en ,allmän riks- 
författning” än en partikularallians. Se närmare för de intressanta 
underhandlingarna mellan de allierade och Bajern Joachim, 90 ff.; 
Pribram, Rheinbund. 79 ff. samt de sparsamma meddelande hos Köcher, 
219 ff. Huruvida försöken på bajerskt håll att leda tankarna på en 
„allmän riksförfattning“ (Joachim, 101; Pribram 81) äro att tillskrifva 
inflytanden fran Wien i samma syfte som den österrikiska politiken 
fullföljde, då den föreslog en sådan i Regensburg har ännu icke till- 
räckligt belysts af forskningen. I betraktande af kejsarhofvets hållning 
till „författnings“-försöken i allmänhet förefaller det ganska sanno- 
likt. 


214 


bindelsen, utan pä att intaga samtliga medlemmar af Hildes- 
heimalliansen, d. v. s. äfven Braunschweig och Sverge. I 
sammanhang härmed riktade man sina blickar äfven på det 
det braunschweigska huset närastående Brandenburg 1). À an- 
dra sidan träder man från de allierades sida i förbindelse med 
Frankrike. Så stod man — för såvidt det gälde det stöd 
man i utlandet sökte för förbundet — vid Johan Filips grund- 
idé af år 1650 i något vidgad form. 

Ryktena om kurfurstens vidtsväfvande förhandlingar, i 
synnerhet hans plan att i sitt förbund intaga Sverge och 
Brandenburg, förskräkte naturligtvis hofvet i Wien. Kejsar 
Ferdinand gjorde upprepade försök att tränga sig på de al- 
lierade, men Johan Filip visade sig alt mindre böjd att in- 
låta sig med honom, tils kurfursten slutligen, i augusti 1656, 
tillbakavisade wienerhofvets närmelseförsök på ett sätt, som 
tils vidare gjorde alla förhandlingar mellan honom och kej- 
saren omöjliga ?). 

En utvidgning af den art Johan Filip ville gifva för- 
bundet oroade emellertid icke blott kejsaren, utan äfven 
kurfurstens egna allierade. Anknytningsförsök och anknyt- 
ningar mellan enskilda af de förbundne och Tysklands pro- 
testantiska makter — äfven Sverge och Brandenburg — hade 
ju ingalunda felats förut; men denna gång var det just far- 
hågorna för dessa makter, som gifvit den första anledningen 
till alliansen; och dessa farhågor hade snarare ökats än 
minskats. 

Karl Gustaf hade icke minskat sina trupper vid nedre 
Elbe och Weser, sedan kriget med Bremen afslutades i de- 
cember 1654, utan tvärtom ökat dem 3). Och hvarje under- 


1) Joachim, 147. 152. 
2) Pribram, 76 ff., 82 ff. Jfr. Joachim, 106 ff. 
3) Urk. u. Acten, VI. 641—42. Pufendorf, Carol. Gust. I. § 42: 


215 


rättelse om rürelser bland dessa trupper förorsakade när- 
mast i Westfalen och angränsande trakter, men äfven i af- 
lägsnare landsändar, den största oro!). Med stor förkärlek 
kolporterades rykten, om att konungen hade afsikter på de 
jülichska länderna ?). I sammanhang härmed talade man på 
våren 1655 än om en operation mot det mainziska biskops- 
stiftet till förmån för kurfursten af Pfalz i anledning af stri- 
digheterna mellan de båda kurfurstarna*), än om att Königs- 
marck var beordrad att tillsända spanjorerna 15 svenska re- 
gementen som hjälp mot fransmännen +). Något senare hvi- 
skades det om en diversion till Frankrikes förmån genom 
hans armé för subsidier, som man trodde att Sverge upp- 
burit 5). De svenska residenterna ledo sådana anfäktelser 
med ängsliga frågor, att ,,det knappast lät sig beskrifvas‘“ 5). 
Så kom kriget mot Polen. Man lugnade sig något till en 
början ; den ögonblickliga faran för Tyskland var ju afvänd ?). 


1) Steiniger — K. M. Bremen 16 mars, 6 april 1555; Bohle — 
K. M. Frankfurt a. M. 24, 31 mars 1655. [A. 8.] Att det dock låg i 
Filip Wilhelms och Kristoffer Bernhards intresse att öfverdrifva denna 
oro för att förmå sina medallierade till ökad rustning ligger för öppen 
dag. Jfr. Urk. u. Acten, VII. 647, 648. Steiniger — K. M. 27 april 
1655. [A. S.] Joachim, 46. Lettres de Witt, I. 291, 312. Om farhä- 
gorna i Generalstaterna se Ellen Fries, Sveriges diplomatiska förbin- 
delser med Nederländerna under Karl X Gustafs reger. Diss. Upsala 26. 

?) Steiniger — K. M. 18 mars, 18 maj 1655. [A. S.] 

3) Joachim, 50. 

*) Steiniger — K. M. 16 mars; Bohle — K. M. 31 mars 1655. 
[A. 8.] Urk. u. Acten, VII. 647. 

5) Skrifvelse dat. 15 maj 1655, möjligen från Schlippenbach (saml. 
,Bref från Bohle vid deputationsdagen i Frankfurt“). [A. S.] 

6) Steiniger — K. M. 18 mars 1655; J. O.— K. M. 17 mars 1655. 
(kone.), bilaga till Bohles af 12 maj 1655. [A. S.] 

7) Joachim, 53. Steiniger — K. M. 15 Juni 1655 och flerstä- 
des. [A. S.] 


216 


Men farhägorna började snart igen. Det gick , allehanda 
meningar, konjekturer och voticinia‘, om att armaturen icke 
skulle ,,blifva eller stanna på en ort, utan att ensis är bisex 
och skär på båda sidor“ +). Underrättelserna om konungens 
glänsande segertåg utöfvade i hela den katolska världen och 
särskildt i Tyskland en rent af förkrossande värkan ?). Pfalz- 
grefven talade om, att det snart skulle blifva fred mellan 
de krigande kronorna, och i sammanhang därmed om en hel 
invasion i riket af brandenburgare, svenskar, polackar, lit- 
tauer, kosacker och tartarer 3). 

Och det var icke blott Karl Gustafs segrar, som gäfvo 
anledning till oro. Snart — redan mot slutet af 1655 — 
var den sagolika framgängens tid förbi för den svenska ko- 
nungen. Hela öfre Polen var i uppror +), och de vidlyftiga 
rustningarna i Österrike läto förutse en inblandning af kej- 
saren. Faran läg nära till hands, att först de svenska och 
och brandenburgska provinserna, sedan ätminstone närlig- 
gande delar af Tyskland skulle öfversvämmas af vilda ska- 
ror. På brandenburgskt håll — senare äfven på svenskt — 
stälde man sig för öfrigt i och med kriget i det förhållande 
till riket, att dess inblandning i det samma nästan tyktes 
blifva en nödvändighet. Redan i anledning af svenskarnas 
genomtåg till krigsskådeplatsen riktade Fredrik Wilhelm upp- 
repade påminnelser till kejsare och medständer om deras 
skyldighet till understöd 5); de brandenburgska sändebudens 


1) J. O. — K. M. 22, 27 april 1655 (konc.). [A. S.] 

2) Urk. u. Acten, VII. 655. Sn. — K. M. 4 aug. 1655 och fler- 
städes. [A. S.] 

3) Joachim, 55, 97, 98 not. 102. 

4) Carlson, Sveriges historia under konungarna af pfalziska hu- 
set. I. 133, 141. 

5) Pufendorf, Frid. Wilh. V. 8 27; Carol. Gust. IT. $ 64. Droysen, 


217 


redogörelser under hösten 1655 för de härda villkor, som 
Karl Gustaf förelade kurfursten, väkte ny oro+). Under lop- 
pet af 1656, dä konungen och kurfursten opererade i polska 
kriget säsom bundsförvanter, slog dess läga redan, om ock 
endast tillfälligt, in öfver rikets gränser. 

Med sädana makter skulle man säledes inläta sig i för- 
bund! 

Johan Filip har ingalunda varit blind för de faror, som 
hotade af en förbindelse med Sverge och Brandenburg. Det 
torde icke vara för mycket sagdt, att hans hällning i allians- 
frägan gentemot Karl Gustaf och Fredrik Wilhelm stär i 
bestämdt samband med skickelsernas växling pa krigsskade- 
platsen fjärran i Polen. Han hoppades emellertid just genom 
alliansen binda dem i riksfredens och ständernas intresse och 
genom dem äfven Österrike i fredens. Och det var nu en 
gång hans idé, att det tyska fursteförbundet utan ett stöd af 
Europas stormakter skulle blifva af föga betydelse. Främst 
hade i alla fall kurfursten sina blickar riktade på det ömse- 
sidiga läget i Paris och Wien. Det var af ett krig mellan 
Österrike och Frankrike, som den största faran hotade för 
honom. Alt eftersom utsikten till ett sådant krig tilltog, 
har hans ifver att stärka alliansen med makterna ur det 
anti-österrikiska lägret vuxit. 

Och krigsfaran blef i själfva värket större och större 


III. 2. 150; Ork. u. Acten, VII. 415 ff. Dels för att motarbeta Fre- 
drik Wilhelms bearbetningar sändes Sten Bielke till Dresden och Wien. 
(Instr. R. R. juli 1655 odat.) P:s analys (Carol. Gust. II. $ 71) upptager 
tillsatser, antagligen ur senare order till Bielke. Förf. tyckes äfven 
haft tillgång till skrifvelser från B. under dennes ambassad. Veterli- 
gen återstå numera inga sådana i A. S. 

1) Urk. u. Acten, VII. 658. 


RD te a 


a ön moe 


RER 


RCE 


ee 


RÉ pure ie a nn 


218 


under våren 16561). Redan i maj talade man om en bryt- 
ning såsom nara fôrestäende?). Johan Filip sammandrog 
vid Aschaffenburg en styrka af ett par tusen man, säsom 
det antogs, för att ätminstone lägga band pä de österrikiska 
truppernas excesser i fall af deras tåg genom hans land >). 

I sammanhang härmed började han pä allvar förbereda 
möjligheten af Sverges och Brandenburgs intagande i för- 
bundet. En första sondering af hans medallierade om deras 
benägenhet att inläta sig med kurfursten och konungen ut- 
föll negativt*). Han förklarar dä i en skrifvelse till dem i 
slutet af april 1656, att äfven han för sin del af allehanda 
tillfälliga orsaker ännu drog sig för att rikta en invitation 
till alliansen ,,i synnerhet till kronan Sverge“. Men samti- 
digt aflåter han till de allierade ett förslag till officiell in- 
bjudningsskrifvelse till husen Braunschweig och Kassel, i 
hvilken han med undvikande af ett direkt inkallande af 
Sverge och Brandenburg i alla fall underlättar deras fram- 
tida inträde och skickligt försöker afvältra skulden af det 
samma från egna skuldror. Med en hänvisning till reces- 
serna 1651 och 1654 och till förbundets fredliga mål upp- 
manas addressaterna i skrifvelsen att, emedan Hildesheim- 
förbundet hade samma patriotiska syfte, biträda den nya al- 
liansen. Tillika ställes dem fritt att lämna de öfriga leda- 
möterna af Hildesheimalliansen underrättelse om inbjudnin- 
gen och förmå dem till gemensam defensiv-konjunktion för 
riksfredens fasthållande, naturligtvis utan att i den samma 


1) Kleihe — K. M. 22 mars, 3, 10, 17 maj. 19 juni 1656. [A. S.] 
Sattler, IX. $ 103. 

2) Joachim, 162 not. 2. 

3) Sn. — K. M. 17 maj 1656. [A. S.] 

#) Joachim, 152. Pribram, 18 f. 


219 


indraga de främmande utländska krig, i hvilka de voro stadda. 
Skulle kronan Sverge visa sig benägen att biträda, tillade 
kurfursten i sin skrifvelse till de allierade, behöfde man ju 
ej förfara annorlunda mot den, än man förfarit i Hildes- 
heimalliansen; förmodligen skulle den ej häller göra anspräk 
på mera, än den kunde pretendera såsom kretsständ i neder- 
sachsiska kretsen 1). 

Ännu stodo Johan Filips medallierade icke att vinna 
för hans förslag. Mot Braunschweigs och Kassels intagande 
hade man ingenting, men så mycket mera mot hvarje an- 
tydan om Sverges och Brandenburgs. Senare på våren 
gåfvo visserligen pfalzgrefven och på sommaren biskopen af 
Munster halft med sig, men kurfursten af Köln, retad ge- 
nom rangtvister med Johan Filip om presidentskapet i för- 
bundet 2), förblef härdnackadt vid sin fordran, att alt, som 
i inbjudningsskrifvelsen hänsyftade på Hildesheimalliansen, 
skulle strykas. Förgäfves försökte Johan Filips kansler Boy- 
neburg att öfvertyga medkontrahenterna, om att det vore 
mycket farligare att icke upptaga Sverge än att stå i för- 
bund med det och att „bella jam coepta et illata alteri‘ 
såsom Karl Gustafs mot Polen icke hörde till den afsedda 
„tredsförfattningen“ 3). Mainzarna måste för denna gång gifva 
vika. I medlet af juli omredigerades skrifvelsen, så att alla 
„anstötliga”“ ställen, det vill säga alla ställen i den samma, 
som hänvisade till Sverge och förbundet i Hildesheim, ut- 
lämnades ®). 

Om pluraliteten af de allierade visade föga lust att 


1) Köcher, 222, 702 ff., analys hos Joachim, 153—54. 
2) Pribram, Rheinbund. 14 ff. 

3) Joachim, 155 not. 

+) Joachim, 161. 


220 


inlåta sig med Sverge, så visade man på svenskt håll — 
liksom äfven på brandenburgskt — föga böjelse för ett när- 
mande till dem. 

Det polska kriget höll under de första åren den sven- 
ska konungen envist inne i sin intressesfär äfven på diplo- 
matins område. Frånsedt några smärre ansatser till ett värk- 
sammare deltagande i Tysklands politiska lif existerar öfver- 
hufvud en svensk-tysk politik endast för så vidt det nödvän- 
digt behöfves för kriget i Polen. Så länge Karl Gustaf kunde 
hoppas att utan främmande fientlig inblandning få slutföra 
det samma, har han, särskildt i sitt förhållande till Tysklands 
furstar och ständer, men äfven i sin hållning gentemot kej- 
sarhofvet, mot Frankrike och Nederländerna på det sorgfälli- 
gaste undvikit alt, som kunde föranleda en sådan ?). Filip 
Wilhelms och Kristoffer Bernhards farhågor för storartade 
omstörtningsplaner i riket hos Karl Gustaf och kurfursten af 
Brandenburg visa med ett ord under det polska krigets för- 


1) I viss mån belysande för Karl Gustafs rikspolitik är hans håll- 
ning i tvisten mellan kurfurstarna af Pfalz och Mainz. Till svar på 
Karl Ludvigs enträgna böner om understöd (Karl Ludvig — K. M. 
[A. S.] 18 dec. 1654) ger konungen i januari 1655 Königsmarck order 
att underrätta kurfursten, det han för sin del ej vore obenägen att un- 
derstöda honom; i alla fall måste det först aftalas med närboende stän- 
der, huru assistensen skulle ske; på det att alt ginge ,conjunctis consi- 
liis“. (R. R. — Königsm. [A. S.] 20 jan. 1655). Två månader senare 
anbefalles Königsm. meddela kurfursten, att konungen ej kunde und- 
vara nägra trupper (R.R. — Königsm. [A. S.] 20 mars 1655), och Karl 
Gustaf själf afläter skrifvelser till kejsaren och de bäda kurfurstarna 
med uppmaning att försöka förlika tvisten. (R. R. 10 mars 1655). Pä 
kejserligt häll tyckes man hyst farhägor för att Frankrike och Sverge 
effektivt skulle taga Karl Ludvigs parti i striden. Arndt, Zur Vorge- 
schichte der Wahl Leopold I. (Historische Aufsätze dem Andenken an 
Georg Wailz gewidmet. 571). 


221 
sta skede, hvad den förre beträffar, ingen motsvarighet i värk- 
ligheten 1). Konungens hufvudsträfvan är att stilla den oro, 
som hans nya härnadståg framkallat, att förklara orsakerna 
till det samma och öfvertyga sinnena om sin fasta föresats 
att ,,konservera freden och religiose hålla det, som stadgats 
i Osnabrück och Münster“. Johan Oxenstierna, som i ja- 
nuari 1655 utnämdes till , extraordinarie och fullmäktig le- 
gat" i Tyskland med säte i Wismar ?), fick särskildt upp- 
drag i detta afseende 3). Schweder Dietrich Kleihe, hvilken 
_i april 1655 affärdades till Wien för- att jämte konun- 
gens agent därstädes, Stäyger, förmå kejsaren till investitur 
af Sverges i westfaliska freden förvärfvade tyska provinser, 
erhöll ständiga påminnelser i likartad anda‘). Och samma 


1) Hvad Karl Gustaf och hans omgifning i tysthet tänkte för 
framtiden må lämnas därhän, och att han genom sina planer på det 
svenska Östersjöväldets befästande, liksom genom de pretentioner, hvilka 
hans residenter stälde på rikets garanti mot polackarna (ofvan p. 316 
och framst. längre fram), hotade äfven rikets säkerhet, är en annan sak. 

2) Han var sedan början af januari 1655 befullmäktigad presi- 
dent vid tribunalet därstädes. R. R. 1 jan. 1655. [A. S.] 

3) Instr. R. R. 21 jan. 1655. [A. S.] Se vidare för hans kom- 
mission Berch, I. 122—33. God analys af instr. hos Pufendorf, Carol. 
Gust. II. $ 11. — Äfven Sten Bielke hade samma uppdrag på sin 
mission till Dresden och Wien (ofvan p. 316 not 5). Jfr. för Witten- 
berg Pufendorf, Carol. Gust. II. $ 12 och för K. G:s hållning mot 
Nederländerna Ellen Fries, Sveriges diplomat. förb. med Nederl. 27. 

*) For Kleihes mission se R. R. 7, 30 april 1655; afskrift af instr. 
bland „Handlingar rör. Tyskland 1652—57 och Polen 1655—57“. [A.S.] 
Jfr. för öfrigt for K. G:s hällning gentemot wienerhofvet — utom Pu- 
Jfendorf, Carol. Gust. IT. $ 71 ff. — Urk. u. Acten, II. 51; Pribram, Die 
Berichte des Kaiserl. Gésandten Franz v. Lisola aus dem Jahren 1655 
—60 (Archiv fiir Osterreichische Gesch. LXX. 14. 18) samt där citerade 
källor. Den senare af K. G:s skrifvelser till kejsaren i alla fall date- 
rad 12 okt., ej 25, ss. Pm. anger (brefvet trykt bl. a. hos Thurloe, IV. 


222 


order hade Georg v. Snoilsky, som efter att under ären 
1655 och. 1654 hafva uppehällit sig först i Frankfurt sedan 
i Regensburg !) i maj 1654 öfverflyttades till förstnämda ort 
— för en tid framät den egentliga centralorten för Tysk- 
lands inre politiska lif. I Frankfurt sammanträdde nämli- 
gen under loppet af 1654 och 1655 representanter för rikets 
ständer till den deputationsdag, som jämlikt beslutet af riks- 
dagen 1654 skulle afgöra de frägor, hvilka denna icke med- 
hunnit, och Snoilsky förordnades till Sverges representant 
vid den samma. 

Snoilskys instruktion ?) bjöd honom att pä det ifrigaste 
beflita sig om att ,,vinna de genom kriget distraherade sin- 
nena och ingifva god affektion för konungen och kronan 
Sverge“. Med instrumentum pacis och nürnbergerexecu- 
tionsrecessen som norm och regel skulle han uppehälla god 
korrespondens „i synnerhet med de evangeliska", icke draga 
sig undan, om de anhöllo om assistens, utan tvärtom i all- 
mänhet kontestera konungens benägenhet att hjälpa och ef- 
ter råd och lägenhet ,,i synnerhet in casibus liquidis gå de 
behöfvande tillhanda med muntliga och skriftliga intercessio- 


64—65). — Investiturfrågan tillhörde äfven Biörenklous och Bohles 
negociation i Regensburg. I mars 1654 har emellertid drottning Kristina 
meddelat dem, att hon med hänsyn till sitt snara afträdande från re- 
geringen ansåg onödigt att vidare drifva på den samma. R. R, — B. 
och Bohle 7 mars 1654. [A. S.] 

1) Se Sn:s korrespondens 1653—54. [A. S] 

2) R. R. 22 maj 1655. [A. S.] Första instruktion egentligen 
redan under Kristinas tid (koncepten till R. R. 2 maj 1654), men häl- 
len i helt och hållet allmänna ordalag; kreditiv till kurfursten af Mainz 
och härtigen af Würtemberg redan 30 april 1655. Jfr. R. R. — Sn. 17 
juli, 21 dec. 1655; 27 jan. 30 okt. 1656. [A. S.] Tidigare, d. v. s. 
under är 1654, var äfven Bohle ackrediterad som Sverges representant 
vid dep.-dagen. 


223 


ner. Dock skulle han alltid förfara med sädan varsamhet 
och takt, att han förblef ‚in terminis generalibus och i öfrigt 
referera till inhämtande af specialorder frân K. M:t“. Snoil- 
sky väntade emellertid förgäfves på sådan specialorder. Han 
bestormade konungen, kanslern och Johan Oxenstierna med 
frågor, om huru han skulle förhålla sig i enskilda fall 1), 
men under hela den tid deputationsdagen varade, har Karl 
Gustaf på ett eller två undantag när icke gifvit honom en 
enda upplysning beträffande hans hållning i de frågor, som 
behandlades vid den. Och Johan Oxenstierna, själf lika okun- 
nig som Snoilsky om konungens önskningar, kunde meddela 
honom endast undvikande allmänt hållna svar ?). Hans bror 
kanslern har, efter hvad man kan se, varit ännu fåordigare 3). 


1) Sn. — K. M. 5 april 1656 och flerstädes; Sn. — E. O. 2 juni 
1656; Sn. — J. O. 15 mars, 5, 12 april, 6, 17 maj, 29 nov. 1656 och 
flerstädes. [A. S.] 

2) Se t. ex. J. OÖ. — Sn. 22 april 1656. [A. S.] I början af au- 
gusti 1655 anbefaller K. G. sina sändebud vid de tyska hofven att fli- 
tigt korrespondera med Oxenstierna, emedan han särskildt var förord- 
nad att hafva „acht uppä, om Keysaren sampt Churfurstarne och Stän- 
derne j Romerske Rijket holla och effterkomma Pacta Osnabr : sampt 
thet, som theropa är uthi Niirenbergh wordet sluttet“, . . . „och inter- 
pretera Conditiones Pacis effter deras egentlige förständh, wähl till- 
seendes at status Catholici icke, som ther medh omgä, antingen medh 
offentliga impugnationer, eller medh manga interpretationer göre bt:e 
pacta odugelige“ . .. R. R. — Sn. och Kleihe 29 juli 1655. [A. S.] 
Nagon detaljorder, huru han skulle handhafva sitt svara kall, har emel- 
lertid Oxenstierna icke fatt. I juni 1656 ser sig grefven nödsakad att 
anhalla om ny instruktion och att paminna, om att det kungliga kan- 
sliet borde halla honom au courant med händelsernas gang. J. O. — 
K. M. 10 juni 1656. [A. S.] 

5) I slutet af oktober 1655 har Sn. mottagit sin första order fran 
konungen och det kungliga kansliet, efter sin ankomst till deputations- 
dagen. Ordern gälde värfningar, Sn. — K. M. 30 okt. 1655. [A. S.] 


224 


Regeringens likgiltighet frestade icke till vaksamhet, 
och hvad särskildt beträffar iakttagelsen af de kurrhenska 
och westfaliska furstarnas underhandlingar, på det område 
om hvilket här är fråga, så försvårades de i viss mån af 
den omständighet, att man på de förbundnes sida ganska 
länge var ytterst angelägen om att halla dem hemliga 1). 

De hufvudorter, från hvilka i den diplomatiska korre- 
spondensen underrättelser inflöto till den svenska regeringen 
om det nyuppståndna förbundet vid Rhen voro Berlin, Frank- 
furt, Haag och Paris ?). 

Ojämfôrligt mycket omsorgsfullare och mera ifrigt än 
den svenska bevakade den brandenburgska diplomatin sina 
intressen i Tyskland. Karl Gustafs krigståg mot Polen kom 
och skar hindrande in i Waldecks unionspolitik; hans första 
tanke var att icke öfvergifva den, utan att modifiera den 
efter den nya situationen, att använda denna till sin fördel 
både i sin tyska politik och i sitt förhållande till grannen- 
länsherren i öster. 

Redan under drottning Kristinas tid hade man ifrån 
Berlin gjort anknytningsförsök med den stadiska regeringen, 
särskildt syftande på att kurfursten skulle vinna inträde i 


I början af dec. anmäler han, att han på nära 10 månader ej haft nå- 
got bref. Sn. — K. M. 22 nov. 1656. [A. S.] 

Korrespondensen mellan Sn. och E. O. i [A. S.] är defekt. 

1) Joachim, 58, 59 och 75 not. 2. I en särskild $ i allians- 
recessen af augusti 1655 hade man uttryckligen förbundit sig därtill. 

2?) Att uppgå alla de vägar, på hvilka upplysningar meddelades 
regeringen om förbundsrörelsen, är själffallet omöjligt. Korta och del- 
vis oklara uppgifter gåfvo särskildt Bohle i Frankfurt a. M. 3 okt. 
1654, 10 mars 1657; Johan Oxenstierna i Wismar 4 maj 1655; Kleihe 
på resan till Wien aug. 1655 samt Steiniger i Bremen 15 juni, 27 dec. 
1655, 24 april, 8 maj och 22 juni 1656, [A. S.] 


225 


Hildesheimalliansen. I slutet af 1654 har man pä krets- 
dagen i Braunschweig änyo upptagit dessa försök, och un- 
gefär samtidigt fick det brandenburgska sändebudet i Stock- 
holm, Johan Ulrich Dobrezenski, i uppdrag att sondera, i 
hvilken män man kunde räkna pä den nya konungens un- 
derstöd för sin rikspolitik, närmast för att realisera sina 
vidtsväfvande annexionsplaner vid Rhen !). Dobrezenskis af- 
sändande var det första närmandet frän Berlin till den sven- 
ska riksregeringen, sedan den Waldeckska aeran begynte. 
Genom den svenska residenten Bartolomeus Wolfsberg, som 
pä vären 1655 ankom till kurfurstens hof, fick man nytt till- 
fälle att försöka värma Karl Gustaf för sina intressen ?). 
Slutligen, vid årsskiftet 1655—56, kunde man lägga råd om 
sina planer med konungen själf och hans kansler Erik Oxen- 
stierna ?). 

Det är naturligt, att Rhen-furstarnas förbundspolitik ofta 
skuile komma på tal under förhandlingarna mellan de bran- 
denburgska och svenska diplomaterna, och naturligt äfven, i 
hvilken riktning de sistnämdes teckning af den samma skulle 
gå. Redan pfalzgrefvens medlemskap i förbundet gjorde, att 
man i Berlin måste betrakta det samma med den största 
misstro; det uppfattades och var ju i själfva värket åtmin- 
stone till en del det diplomatiska motdraget mot den bran- 


1) Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 323 ff. Urk. u. Atten, VI. 
663 ff. Jfr. Pufendorf, Frid. Wilh. VI. $ 2. 8. 40. 

2) Wolfsberg — K. M. passim; särskildt 22 mars, 7 april, 24 maj 
1655. [A. S.] Jfr. Pufendorf, Carol. Gust. II. $ 54, 55. 

3) Urk. u. Acten, VII. 540 ff.; Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 
363 ff.; Ellen Fries, Erik Oxenstierna. 249, 269, 364 not 22 citerade 
källor. E. O: — K. M. odaterade koncepter våren 1656. [A. S.] Pufen- 
dorf, Frid. Wilh. VI. $ 13 ff., 20 ff. 

15 


226 


denburgska unionsplanen !). Och med ifvern att förmå ko- 
nungen att ingå på sin tyska politik följde naturligt, att man 
i allmänhet skulle försöka framhålla faran af förbundet för 
Brandenburg och Sverge och för hela den evangeliska saken 
i så starka färger som möjligt. 

Redan i början af mars 1655, innan Wolfsberg ännu 
ankommit till Berlin, meddelar han från Minden, att den ,,på 
pfalzgrefvens anstiftelse nyligen i Köln afslutna ligan högt 
apprehenderades af kurfursten ?). Något senare vet han att 
berätta, att de starka rustningarna i Brandenburg gälde icke 
allenast de farliga konjunkturerna i grannskapet mellan Po- 
len och Ryssland, utan äfven hade sin orsak i att ,,kejsaren, 
Kurmainz, Kurköln, pfalzgrefven af Neuburg och några an- 
dra katolska ständer stodo i stark författning och också re- 
dan sades hafva ett stort antal trupper på benen. Emedan 
man icke kunde erfara något om deras egentliga afsikter, 
så hade man så mycket mera att taga sig till vara“ 3). Kur- 
fursten hade underrättat honom, om att Johan Filip 4) hade 
16,000 man 5) uppbådade. Kejsaren var mycket benägen att 
blanda sig i det polska kriget, hette det, och ,instigerades 
betydligt till det samma af många katolska ständer”, och kur- 
fursten tillade ,i förtroende", att äfven andra evangeliska 
skulle sekundera det svensk-brandenburgska förbundet vis å 
vis tyska angelägenheterna, ,just emedan Österrikes proce- 
dere och intention liksom de öfriga katolskes dessein nu- 


1) För Brandenburgs hållning till alliansen se Joachim, 222 ff.; 
Urk. u. Acten, VI. 639 ff. VII. 640. 648 och flerstädes. 

2) Wolfsb. — K. M. 3 mars 1655. [A. S.] 

3) Wolfsb. — K. M. 19 april 1655. [A. S.] 

4) Antagligen såsom ledare af ligan. 

5) Wolfsb. — K. M. 26 april 1655. [A. S.] 


227 


mera var allmänt bekant“ +). I denna stil gingo branden- 
burgarnas uttalanden. 

Men Karl Gustaf lät icke intala sig att ingå på de 
brandenburgska planerna i sin tyska politik ?). Han hade 
att fullfölja sina planer mot Polen. Äfven Wolfsbergs med- 
delanden om Rhen-furstarnas förbund hafva icke aflockat ho- 
nom något svar). 


1) Wolfsb. — K. M. 17 maj 1655. [A. S.] 

2) K, M. — Wolfsberg 28 april 1655. [A. S.] Instr. för B. O. 
och Lillieström R. R. 19 maj 1655. [A. S.] ... „betrachtandes därhos“, 
heter det i brefvet till Wolfsberg efter en lång utläggning om konun- 
gens benägenhet till „god kommunikation“ med Brandenburg i rikspo- 
litiken, „att om wij och Churfursten trädde öfver Tyske sakerne uthj 
någon alliance, heele aggen och afwunden, dä skulle falla på oss" . .. 
I januari 1656 ser det für en tid ut, som skulle Karl Gustaf hafva gif- 
vit rum för en tanke att gemensamt med Fr. Wilhelm företaga en ope- 
ration vid Rhen. (Urk. u. Acten, VII. 546). Men snart är hans häll- 
ning i denna fråga lika bestämdt afböjande som förut. (Mem. för E. O. 
31 jan 1656. R. R.; E. O:s koncepter våren 1656 [A. S.] samt tidigare 
anf. trykta källor). Hvad konungen ville medgifva var att man ,lijka 
som uthur een mund (: salvå semper pace Germaniæ, salvis etiam Iu- 
ribus cuique tam S. R. M:ti quam Electori competentibus :) „skulle 
agera och tala pro Imperii Romani Statu och conservatione pacis, doch 
alt efter Intrumenti pacis anledelse och rättesnöre”. (Ofvananf. mem. 
för E. O.). Någon bekräftelse, på hvad som från Berlin berättas till 
Mazarin om konungens sekularisationsplaner i riket 1656 (Urk. u. Acten, 
II. 99; VII. 542; jfr. Erdmannsdörffer, Graf Waldeck 377.), lämna 
tillgängliga källor i A. S. icke. 

3) Genom Schlippenbach har konungen, efter hvad det meddelas i 
i en skrifvelse till Wolfsberg, förklarat sig benägen att upptaga kur, 
fursten i Hildesheimalliansen för Minden och Halberstadt; och konun- 
gen stod, tillägges det, ännu fast vid ett sådant beslut. K. M. — 
Wolfsb. 16 juni 1655. orig. [A. S.] Jfr. Pufendorf, Carol. Gust. IT. $ 56; 
och för kurfurstens klagomål öfver konungens köld i frågan Pufendorf 
Frid. Wilh. V. § 7. 


228 


Och nästan lika så obeaktade blefvo, tyckes det, under 
den lifliga underhandlingen mellan de brandenburgska di- 
plomaterna och svenskarna sedan slutet af 1655 de förres 
påminnelser, att ,de katoliskes liguer och defensionsvärken i 
kretsarna kommo kurfursten mycket misstänkliga före" !). 
Alldeles utan att kvarlämna intryck gingo de väl i alla fall 
knappast förbi. Underrättelserna från riket om de katolskes 
machinationer i anledning af händelserna på krigsskådeplat- 
sen i Polen , förorsaka visserligen icke ringa eftertänklighet”, 
skref Dobrezenski från konungens läger i december 1655, 
„jedoch prevalirt man sich der Zeit" 2). Just nu, i slu- 
tet af 1655, gingo vidunderliga rykten, som i viss mån kunde 
tyckas stämma öfverens med de brandenburgska gesandter- 
nas meddelanden, om en liga, som påfven försökte bilda af 
alla katolska furstar i Europa mot de protestantiska 3). Ho- 
tande antydningar af Kleihe i Wien och den växande upp- 


1) E. O. odat. koncept våren 1656. [A. S.] Jfr. Urk. u. Acten, 
VIT. 559, 586. 

2) Urk. u. Acten, VII, 503. 

3) Mazari — de Brienne. 18 dec. 1655. Suède. Vol. XIX. [A. P.] 
Lettres du card. Mazarin, VII. 175. Farhägor für ,de katoliskes me- 
néer“ uttalas synnerligen ofta i den diplomatiska korrespondensen mel- 
lan konungen och hans ministrar. Till en del har man att i dessa 
uttalanden se en maskerad klagan öfver Österrikes fientlighet, till en 
annan kanske ett slags reminiscens i den diplomatiska kurialstilen från 
30-åriga krigets dagar, men i hvarje fall ligger i dem något bakom 
orden. — Ryktena om den katolska ligan stodo, efter alt hvad man kan 
se, i sammanhang med försök ifrån kurians sida att förmå Europas 
furstar till understöd för Polen, då Karl Gustaf började sitt härnads- 
tåg. Försöken hade, efter hvad Mazarin själf förklarar, principielt un- 
derstödts af det franska prästerskapet, men konung Ludvig — d. v. 8. 
kardinalen — hade varit emot alla dylika planer. Lettres du card. 
Mazarin, VII. 187 f. 


229 


resningen i Polen gäfvo dessa rykten större sannolikhet och 
ökad fart — de passade ju väl i hop med underrättelserna om 
de katolska furstarnas förbund vid Rhen, hvars utsträckning 
och ändamäl man icke kände. Man säg emellertid tiden an; 
till energiska motätgärder har man icke skridit, om ocksä 
Fredrik Wilhelm redan för de franska sändebuden talade om 
en stor protestantisk liga af alla evangeliska furstar med 
Cromwell och den svenska konungen i spetsen !). Sa långt 
kom man i alla fall, att kanslern till Snoilsky i Frankfurt 
utfärdade en order om underhällande af god korrespondens 
med de brandenburgska sändebuden där, i synnerhet sà vidt 
det gälde det defensionsvärk, som man „som bäst höll pä att 
formera i nägra kretsar mellan katolska furstar och kurfur- 
star“ 2). Det var det första skriftliga utlätandet frän rege- 
ringen till Snoilsky i dessa frägor. 

Ungefär samtidigt och redan innan Snoilsky mottagit 
kanslerns skrifvelse, afgaf han frän Frankfurt sitt första 
meddelande om de förbundne. Han berättar, att det en tid 
framät varit mycket tal om en liga, som de katolska fur- 
starna vid Rhen hade för afsikt att upprätta. Frän säker 
hand tror han’ sig veta, att landtgrefve Ernst af Hessen 3) 
skulle innehafva generalatet öfver den och att det förnämligast 
var pfalzgrefven af Neuburg, som dref på den samma och 
försökte få den till stånd”). Redan hade Filip Wilhelm, 
tillfogar Snoilsky, känt sig för såväl hos holländarna som i 
Hessen-Kassel, om de vore benägna att inträda, och såsom 


1) Urk. u. Acten, II. 69. 

2) Sn. — E. O. april 1656 [A. S.] där denne redogör för inne- 
hället af kanslerns skrifvelse, dat. 6 april. 

3) Af linjen Hessen-Rheinfels. 

4) Jfr. Joachim, 69 not 2. 


230 


orsak till pfalzgrefvens ifver nämner han dennes „apprehen- 
sion“ för kurfursten af Brandenburg!). Nägra veckor se- 
nare har han kännedom om, att de allierade redan hällit ät- 
skilliga konferenser, och att man diskuterat frägan om till- 
sättande af generalspersoner för förbundshären ?). Ungefär 
samtidigt underrättar han, att Johan Filip genom honom pä 
alt sätt försökte komma under fund med, huru Karl Gu- 
staf stod med Frankrike. Kurfursten hade, efter hvad han 
förklarade, hört såsom säkert, att den svenska konungen 
uppburit en betydlig subsidiesumma därifrån, och det var 
mycket viktigt för honom, hade han sagt, att få säker 
uppgift om, huruvida någon allians var sluten mellan de 
båda makterna. Han skulle då ,taga sina mesurer däref- 
ter* 3). Om det nyligen afslutna förbundet har kurfursten 
ännu yttrat ingenting. 

Äfven Snoilskys meddelanden om alliansen upphöra för 
en längre tid. Hvarken de öfriga allierades hållning eller 
underrättelserna från Polen kunde vid denna tid fresta till 
öppenhet mot den svenska residenten. I hela Europa gingo 
länge och väl under våren 1656 onda rykten från den polska 
krigsskådeplatsen *). I Frankfurt forkunnades det, att Karl 
Gustaf var fången, död, ford i kista till Elbing, att arméerna 
voro slagna pa alla orter och tartarer och kosacker i otalig 
mängd i antag för att inbryta i Pommern. De katolska 
sindebuden i Frankfurt roade sig med att halla vad om 


1) Sn. — E. O. 8 april 1656. [A. S.] 

2) Sn. — E. O. 22 april 1656. [A. S.] 

3) Sn. — J. O. 12 april 1656. [A. S.] 

2) Jfr. Thurloe, V. 5. Ellen Fries, Sveriges diplomatiska för- 
bindelser med Nederländerna. Diss. Upsala. 37 och not 3. Ryktena 
hade sin grund i den svenska härens instängning mellan Weichseln och 
San. Se härom Carlson, 145—157; Pufendorf, Carol. Gust. III. § 12. 


231 


konungens vara eller icke vara; och den kurbajerska gesandten 
ansäg sig ha räd att förlora 50 dukater, om han värkligen 
var död !). 

Medan Snoilsky tystnade efter sina första korta med- 
delanden om alliansen, bürjade underrättelser om den samma 
och om de allierades planer att utvidga sitt förbund att in- 
fiyta frän Haag. Sverges intressen bevakades där af den 
nitiske Harald Appelboom. Med oro hade han sett, huru 
man i Holland smäningom började visa sig „mäkta passion- 
nément illa affektionerad mot Sverge“; och han iakttog med 
största uppmärksamhet, så långt hans blick sträkte sig, de 
förenade provinsernas utrikespolitik. Redan faktum att de 
allierade vid Rhen sökte sig ett stöd här, mäste väcka hans 
misstro mot förbundets tendens. 

Sedan underhandlingar om en allians ägt rum mellan 
Generalstaterna och kurfursten af Köln i anledning af de 
lüttichska oroligheterna, hade under loppet af 1655 de för- 
sta förbindelserna med de förenade provinserna knutits från 
de allierades sida genom biskopen af Münster ?). I början 
och medlet af april 1656 omtalar Appelboom närvaran af 
de förbundnes sändebud i Haag?) och vet, att de där före- 
slagit en defensiv allians 4). I sammanhang härmed afger han 
sitt första vidlyftigare meddelande om förbundet vid Rhen. 
Efter hvad han viste, uppgick de allierades styrka till 9,000 
man till fot och 3,000 till häst, en styrka, som i alla fall 
kunde fördubblas vid behof och till och med höjas till 30,000 


1) Sn. — K. M. 3, 10 maj 1656. [A. S.] 

2) Källor ofvan p. 312 not 6. 

?) Appelb. — K. M. 3 april (n. st.) 1656. [A. S.] Jfr Joachim, 
121. A. omnämner dock endast de kölnska sändebuden. I själfva vär- 
ket lämnade de münsterska Haag snart. Joachim, 122. 

*) Appelb. — K. M. 6 (16) april 1656. [A. S.] 


232 


man. Jämte det han redogör för valet af generalspersoner !) 
för de förbundnes armé, förmäler han, att ligan, efter hvad 
det sades, slutits efter exempel af den, hvilken 3 är tidi- 
gare upprättats mellan husen Braunschweig, Hessen-Kassel 
„och andra nedersachsiska kretsständer“. Man skulle därför 
invitera såväl dem som öfverrhenska och frankiska kretsens 
ständer till den samma 2). 

Hvad särskildt de allierades förhällande till utlandet 
 beträffade, så skulle man hålla sig neutral med Spanien, 
Frankrike, Sverge och alla dem, hvilka för tillfället voro in- 
vecklade i krig, sävida man icke blefve angripen af dem 
emot rikets konstitutioner 3). 

Upprepade gånger afger Appelboom härefter i sina 
skrifvelser meddelanden om framgången af de allierades ne- 
gociation. Deras sändebud gjorde sig tämligen stora för- 
hoppningar om att lyckas; i synnerhet stälde de sin lit till 
representanterna för de till riket gränsande provinserna, men 
främst till Holland. Äfven Appelboom tror sig veta, att man 
„promis auribus“ hörde de förbundnes förslag; . . . „Respek- 


1).,. „dazu ist zum General aussersehen der Herr von Rei- 
schenberg, zu General Majorn zu Pferdt Kralz vndt Ratsum (Ratschin? 
Jfr. Pribram, Rheinbund. 12.) zu fuss Goldstein vndt Mersen; welche 
alle, neben vnderschiedtlichen andern Obristen albereit wartgelder 
empfangen“. Appelb. — J. O. 6 (16) april 1656. [A. S.] 

2) Appelb. — J. O. 6 (16) april 1656. [A. S.] 

3) „Met Spangien en Vrankr: als ooch Sweeden en alle de geene, 
die inderdaet in hostiliteijt sijn, sol men sich neutral verhonden, ten 
sij dat men van de selve teegens de constitutie vant Ryck geattaqueert 
wierde“, — Extract translaet vant geene tuschen de Chur- en fursten van 
Ments, Trier, Ceuln en Nieuborgh en Munster in vervolge van: Allian- 
tie tuschen deselve in den Iaere 1655 opgericht teegen woordich ver- 
handelt wart binnen Ceulen. Appelb. — K. M. maj 1656. Bilaga. 


233 


ten till religionen hâller dem än nägot därifrän“, !) berättar 
han, „dock, såsom man här utan någon regard till religionen 
hafver tesmoignerat och haft en osägelig fröjd öfver de ryk- 
ten och tidender, att konungen i Polen skulle hafva totaliter 
ruinerat svenska armen, så tror man, att Generalstaterna 
och i synnerhet de af Holland väl varda mera favoriseran- 
des bemälde furstarna (varandes romersk-katolska) än de 
svenska ehuruväl protestanter och evangeliska" 2). - Af alla 
de förenade provinserna var det just Holland, som ifrigast 
dref agitationen mot Sverge; de holländska representanternas 
i Generalstaterna böjelse för de allierade gaf därför anled- 
ning till reflexioner nog ?). 

I medlet af maj viste Appelboom, att biskopen af Mün- 
ster i en skrifvelse underrättat Staterna, det Braunschweig 
och Hessen samt biskopen af Paderborn , presenterade sig“ 
att biträda Rhen-furstarnas förbund. Något senare meddelar 
han, att provinsen Hollands ständer diskuterat frågan om 
alliansen med de tyska furstarna samt beslutit rekommen- 


1) Appelbooms relationer bestyrka i allo Meineckes förmodan 
(Sybel, Hist. Zeitschr. 59. 333), uttalad på grund af Lettres de Witt, 
I. 490, att den konfessionella olikheten i någon mån förhindrat när- 
mandet mellan Generalstaterna och de allierade. 

2) Appelb. — K. M. 17 april 1656. [A. S.] 

3) , . . „Et en cas que le Roy de Suede, n'avance guere“, heter 
det i en fransk relation, dat. 21 april 1656, efter hvad det synes från 
Appelb. till Cromwell (jfr. Appelb. — K. M. 13 (23) nov. 1657. A. S.) 
„on croit que les Estats Generaux iront lentement en cette Alliance 
avec ces Princes; Mais d'autant que les dernieres nouvelles portent que 
les bruicts de la defaite et mort du Roy de Suede sont fabouleux, et 
que le Roy soit en bonne posture comme auparavant: cela redouble 
derechef la Jalousie de cet Estat contre la Suede; et fera escouter les 
dits princes, quoy qu’estants d'autre religion“. 


234 


dera den i Generalstaternas kollegium !). Men härefter upp- 
höra Appelbooms meddelanden om alliansen för närmare ett 
halft år. Underhandlingen med de allierades sändebud tyk- 
kes hafva afstannat, hufvudsakligen i anledning af en kon- 
flikt mellan katoliker och evangeliska i Rheinberg, i hvilken 
äfven kurfursten af Köln och Staterna intresserade ?). „De 
foedere adhuc nihil, ehuru den danzigska gesandten samt 
andra nog söka att animera dem därtill,” skrifver Appel- 
boom till konungen i juli 1656 3). Den danzigska gesand- 


1) Appelbooms omnämnande af saken i Haag gaf anledning till 
en skrifvelse (dat. 27 maj 1656, [A. S.] extrakt bland A:s bref) från 
landtgrefven till prinsessan af Tarante därstädes — prinsessan af Ta- 
rante var dotter till Wilhelm V af Hessen-Kassel, — i hvilken skrif- 
velse han motsäger, att han inlåtit sig med de katolska furstarna. 
Enligt Joachim, 163, 164—65, 214 föranledde det samma äfven afsän- 
dandet af ett särskildt sändebud från landtgrefven till Karl Gustaf 
med närmare förklaringar och en befallning till den kasselska gesand- 
ten i Frankfurt att betaga Snoilsky alla misstankar. Snoilsky nämner 
i sina berättelser icke om något samtal i frågan med landtgrefve Wil- 
helms representant i Frankfurt, ehuru ett sådant att döma efter skrif- 
velsen till. prinsessan af Tarante antagligen förekommit. Några rela- 
tioner från ett kasselskt sändebud hos Karl Gustaf under år 1656 fin- 
nas veterligen icke i arkivet i Marburg. 

2) Appelb. — K. M. 14 (24) april, 10, 20 juni. Att konflikten i 
Rheinberg var orsaken, trodde åtminstone A., och hans förmodan be- 
kräftas i allo af tillgängliga trykta källor. Se Lettres de Witt, I. 466; 
Aitzema, VIIT. 662 ff. Thurloe, V..50, 70, 72, 104 och flerstädes; jfr. 
. Meinecke, i Sybels Hist. Zeitschr. 59. 333. I hvarje fall inträffar stag- 
nationen före slaget vid Warschau; jfr. Joachim, 124. 

3) Appelb. — K. M. 10 juli. Flere särskilda omnämnanden om 
underhandlingen under våren i A:s korrespondens. Appelb. — K. M. 
8 (n. st.?), 15 (n. st.?), 19 (29) maj 1656. [A. S.] . . . „och märker 
iagh att dee aff Holland wijse sigh myckett inclinerade och benägne 
till detta wärkett: men provincien Frijslandh, igienom Prinss Wilhelms 


235 


ten!) värfvade som bäst om Staternas understöd i penningar 
och trupper för den af Karl Gustaf hotade mäktiga handelssta- 
den fjärran vid Weichsel; så sammanhängde — åtminstone 
efter hvad det tyktes den vaksamma svenska residenten — de 
allierades negociation i Haag med de stora händelserna pà 
krigsskädeplatsen i öster. | 
Om underrättelserna frän Haag och bearbetningen frän 
Berlin föga kunde väcka Karl Gustafs förtroende för de al- 
lierade vid Rhen, så försökte man på franskt håll så myc- 
ket lifligare intressera honom för deras förbundsplaner. 
Med förnyad lifaktighet hade man från Paris redan 
kort efter riksdagen i Regensburg upptagit anknytningsförsö- 
ken med de tyska furstarna — närmast i afsikt att motar- 
beta Leopolds val till romersk konung. På hösten 1654 
börja lifiiga förhandlingar med kurfurstarna af Köln och 
Trier; senare upptagas sådana med pfalzgrefven af Neuburg 
och kurfursten af Bajern ?). Midt under de förhandlingar, 
som genom Wiquefort bedrefvos i Berlin, afsändes dit såsom 
sändebud Antoine de Lumbres för att närmare undersöka, 
hvad man hade att vänta i anledning af Waldecks och Fre- 


direction, synes wara där emot". Appelb. — K. M. 15 (n. st.?) maj. 
[A. S.] 

1) Kristian Schröder. Om underhandlingen med honom se Zllen 
Fries, Sveriges diplomat. förb. med Nederl. 36. Lettres de Witt, I. 
445, 447. 

2) Pribram, Wahl Leopolds. 93, 96, 99. Jfr. för Trier och Pfalz 
Arndt, Zur Vorgesch. d. Wahl Leopolds (Hist. Aufsätze dem Andenken 
an Georg. v. Waitz gewidmet. 569 f. Lettres du card. Mazarin, VII. 
604, 639. Urk. u. Acten, II. 92; V. 779. Joachim, 94, 99, 110, 111, 
242 ff. Krebs, Beiträge zur Gesch. der Politik der Pfalzgrafen Wolf- 
gang Wilh. u. Filip Wilh. v. Neuburg (Zeitschr. d. Histor. Vereins für 
Schwaben u. Neuburg: 1886. 72, 76). 


236 


drik Wilhelms förklarade böjelse för Frankrike !). Negocia- 
tionen ledde i februari 1656 till en separatallians mellan 
konungen och kurfursten, och i juli 1656 ficks en likartad 
till ständ mellan Frankrike och kurfursten af Pfalz 2). 

I samma grad som faran af ett anfall frän Österrike 
blef mera och mera hotande, ökades värksamheten äfven i 
kardinalens tyska politik. På våren 1656 beordrades franska 
sändebud till olika delar af riket för att framföra Ludvig 
XIV:s klagomål, öfver att westfaliska freden var bruten, och 
till Wien för att afråda kejsar Ferdinand från assistensen åt 
Spanien. I västra Tyskland reste Wagnée, Grauel och prins 
Georg Kristian af Hessen-Homburg omkring, öfverhopande 
furstarna och deputationsdagen i Frankfurt med besvär öf- 
ver kejsaren och för att arbeta för utvecklingen af Rhen- 
förbundet i protestantisk och antihabsburgsk riktning 3). Med 
särskildt tillmötesgående mottogos de franska representanterna 
af Johan Filip af Mainz *). 


1) Det var nämligen ingalunda Frankrikes afsikt att i anled- 
ning af det afslutna förbundet med Fredrik Wilhelm gå in på de bran- 
denburgska planerna om ett anfall på Neuburg. Lettres du card. Ma- 
zarin, VII. 202. 

2) Urk. u. Acten, II. 37 ff. Lettres du card. Mazarin, VII. 
61—62 och flerstädes. Erdmannsdörffer, Graf Waldeck 366. Auerbach, 
40 ff. Pribram, Wahl Leopolds 97; Rheinbund 40 ff. Fördragen trykta 
bl. hos Dumont, III. 2. 129 f. och 143 f. 

3) Lettres du card. Mazarin, VII. 615. Jfr. bland andra Köcher, 
205; Sattler, IX. § 103. bilaga 47. Urk. u. Acten, VII. 671; 674. Sn. 
— K.M. 3 maj 1656 och flerstädes. [A. S.] Pribram, Rheinbund. 43— 
44; Wahl Leopolds. 92 ff. Joachim, 244 ff. 

*) Sn. — K. M. 13 sept. 1656. [A. S.] Urk. u. Acten, VII. 674. 
Att man använde äfven klingande medel för att vinna kurfursten läter 
sig knappast betvifla. Lettres du card. Mazarin, VII. 261. Se för 
öfrigt för förhållandet mellan Johan Filip och kardinalen Lettres du 
card. Mazarin, VII. 350. 


237 


I instruktionen för Grauel i april 1656 utvecklas vid- 
lyftigt nyttan af den „nya ligan" i Tyskland för att säker- 
ställa freden; specielt hade han befallning att göra alt för 
att äfven protestanter, främst Sverge och Brandenburg, skulle 
intagas i den samma !). 

I september 1654 infann sig som franskt sändebud i 
Stockholm baron Charles d’Avaugour — redan sedan lange 
bekant for Karl Gustaf och de svenska diplomaterna — for att 
om möjligt reparera den skada Pimentelli ästadkommit och 
vinna den nya konungen für Frankrikes räkning; framfor alt 
skulle han förebygga det förestäende kriget mot Polen och 
äterupptaga de försök, som gjorts under Kristinas tid att fa 
i gång en allians mellan de bägge kronorna „för ömsesidig 
garanti” af besittningarna vunna i westfaliska freden i fall 
af ett angrepp af Österrike och dess ,adherenter“. På vå- 
ren 1656, då den franska diplomatin med ökad ifver började 


1) I hvilken man man vid alla dessa underhandlingar direkt tog 
hansyn till Frankrikes biträde till de rhenska och westfaliska furstar- 
nas förbund, maste lämnas oafgjordt. I hvarje fall förberedde de det 
samma. Se für fragan Pribram, Rheinbund 44 not 1. Jfr. Pribram, 
Rheinbund 42; Wahl Leopolds 95 not; 102—103, samt Lettres du card. 
Mazarin, VII. passim. Atminstone i alliansen med Brandenburg och 
Pfalz har man pa franskt hall sett förelöpare för det förbund, om hvil- 
ket det som bäst underhandlades med de tyska furstarna. „Ce serait“, 
skrifver kardinalen till d’Avaugour i sept. 1655, „le moyen de former 
une tres-puissante ligue dans l'Empire, et il y auroit à craindre que 
l'Empereur, qui travaille à la former, n’en destournast les forces en 
faveur du roy de Pologne“ ... Lettres du card. Mazarin, VII. 77— 
78; jfr. Urk. uw. Acten, II. 84. Förbundet med Karl Ludvig var, heter 
det uttryckligen i förbundsrecessen, afslutet „en attendant qu'il soit 
fait une plus grande Confederation (laquelle ne derogera en rien au 
reste du present Traité) avec tous les Princes interressez au Traité de 
Munster, ou une bonne partie d’iceux“ . .. Dumont, VI. 2. 144. 


238 


arbeta vid de tyska furstehofven, fördubblade den sin värk- 
samhet äfven i förhällande till den svenska konungen. Unge- 
fär samtidigt med de franska sändebudens afresa till Tysk- 
land i mars afgingo nya order till d’Avaugour, som ätföljde 
Karl Gustaf på hans tåg till Polen, och till de Lumbres 
att försöka förmå konungen till fred med Johan Casimir och 
till en aktiv tysk politik i Frankrikes intresse. För att ko- 
nungen i fall af ruptur med kejsaren bättre blefve i tillfälle 
att bära kostnaderna af den samma, erbjöd honom kardi- 
nalen i öfverensstämmelse med stipulationerna i de tidigare 
förbunden mellan de båda makterna — af hvilka förbund 
detta uttryckligen skulle gälla som fortsättning — en summa 
af 400,000 Rdr årligen. Frankrike skulle agera i Tyskland 
med 10,000 krigare !). 

Men Karl Gustaf hade icke större lust att i sin politik 
gå Mazarins ärenden än Fredrik Wilhelms. I början af ko- 


1) Se för fredsbemedlingen Lettres du card. Mazarin, VI. 397 ff., 
493, 440; VII. 61, 75, 117, 164, 199, 622 och flerstädes. Order att sluta 
alliansen hade d’Avaugour icke genast ... „la chose estant d’impor- 
tance, elle mérite qu'on prenne un peu de temps pour i deliberer“. 
Lettres du card. Mazarin, VII. 174. För underhandlingar om alliansen 
i öfrigt VII. 177, 187, 613. Särskildt har det legat i d’Avaugours uppgift 
att fa till ständ en gemensam politisk aktion för att förhindra Leopolds 
val. Senare tillkommer säsom en af hufvuduppgifterna för honom äf- 
ven den att upprätthälla godt förständ mellan Brandenburg och Sverge. 
Häri, liksom i d’Avaugours värksamhet i allmänhet, hade de Lumbres 
i uppdrag att på det kraftigaste understöda honom. Lettres du card. 
Mazarin, VII. 164, 176, 192, 620, 631, 640, 423, 704, 705 och flerstä- 
des. — Jfr. Recueil des instructions données aux ambassadeurs de 
France, Suede, XLVII f. 8 ff.; Pologne, I. 21; Chéruel, Histoire de 
Mazarin III. 348 ff.; Carlson, 89; Pribram, Berichte Lisolas. 172—73; 
Pufendorf, Carol. Gust. I. § 10; Dansk. Hist. Tidskr. Raekke I. 
V. 389. 


239 


nungens regering framträder visserligen för en kortare tid, i 
sammanhang med ansatserna att taga värksam del i Tysk- 
lands politiska lif, en viss tendens till ett närmande till 
Frankrike!). Men den försvinner snart liksom de förra. 
Obesvärad af d’Avaugours bearbetningar fullföljer han sina 
planer mot Polen, och förslaget om ett anfall pâ Österrike 
tillbakavisas bestämdt. 

Redan i medlet af februari 1656 anbefaller Mazarin i 
en längre skrifvelse d’Avaugour att sondera konungens häll- 
ning tili förbundsträfvandena i Tyskland. Han viste, heter det, 
att man hade under händer en negociation mellan särskilda 
furstar där, säväl katolska som protestantiska, hvilken hade 
till ändamål en sammanslutning för upprätthållandet af för- 
draget i Münster och Osnabrück, som sä ofta kränkts af 
kejsaren, och af hvilken man hade anledning att frukta än 
större och farligare infraktioner, då man såg hans stora 
rustningar, de där icke kunde hafva någon annan orsak än 
de farhågor, som konungens af Sverge vapen och framgångar 
ingåfvo honom. Frankrike befordrar, heter det vidare, un- 
der handen detta förbund och ser i det ett skydd icke blott 
för sina intressen, hvilka kunna blifva kränkta af kejsaren, 
utan äfven för konungens af Sverge . . . „Och anser jag“, 
fortsätter kardinalen, „att det icke vore olämpligt, om ko- 
nungen af Sverge, förutsatt att förbundet finner sin fortgång, 
skulle inträda i det samma och försöka engagera så många 
furstar, som han kunde, till garantin för upprätthållandet af 
fördraget i Münster“ 2), . . 

Det bästa vore, förklaras det i de instruktioner, som 
adresseras till d’Avaugour i mars, att hänföra fördraget mel- 


1) Lettres du card. Mazarin, VI. 399, 405, 421 ff. 
?) Lettres du card. Mazarin, VII. 191. 


240 


lan Sverge och Frankrike till det, som man samtidigt borde 
försöka få till stånd med furstarna i Tyskland, så katolska 
som protestantiska, för det exakta uppfyllandet af fördraget i 
Münster, liksom tillförene partikularfördragen mellan de båda 
kronorna hänfört sig till konfederationen i Heilbronn‘). 
Och då man redan hade under debatt, heter det i en annan 
af dessa instruktioner, ett projekt för en liga i Tyskland, i 
hvilken flere protestantiska furstar visade lust att inträda för 
garantin och upprätthållandet af fördraget i Münster och 
Osnabrück mot alla dem, som företoge sig att kränka det; 
då konungen redan skänkt befordrandet af denna liga sitt 
understöd, önskade han veta, om konungen af Sverge ville 
blifva delaktig i den samma såsom en af dem, hvilka ge- 
nom sagda fördrag mest intresserade uti denna garanti. 
D’Avaugour skulle tillika underrätta honom om det snara 
afsändandet af ett sändebud till Frankfurt med uttrycklig 
order att handla i fullkomlig samdräkt?) med de svenska 
representanterna i denna stad och att företaga ingenting 
utan samvärkan med dem 2). 

Om, heter det slutligen i en ytterligare order för d’A- 
vaugour, det i följd af det ingängna fördraget skulle komma 
till brytning mellan de bada kronorna och kejsaren eller na- 
gon annan furste af hans hus eller nägra hans adherenter, 
skulle de vara forbundna att iakttaga neutralitet med de kon- 
federerade i Tyskland, ända tils man fatt till ständ en när- 
mare förening med dem — förutsatt likväl att de konfedere- 


Oo 


rade à sin sida ville iakttaga en sådan neutralitet?) . .. — 


1) Recueil des instructions. . . Suède. 24. 

2) ,vivre en une parfuite union“. 

3) Recueil des instructions. . . Suède. 21. 

4) „Observations sur l'alliance proposee entre la France et la 
Suede“. odat. Suède. Vol. XX. [A. P.] 


241 


Skulle svenskarna vilja förmå konungen att icke sluta någon 
konfederation med furstarna 1 riket, måste man tillbakavisa 
eller skickligt afvända en sådan proposition och låta dem 
veta, att hvardera kronans värkliga intresse tvärtom var att 
draga till sitt förbund ett så stort antal furstar i riket som 
möjligt. Ty det var att frukta, att de tyska furstarna, om 
de sågo de allierade kronorna föreskrifva lag i kejsardömet 
utan sitt deltagande, skulle sammansluta sig på egen hand 
och kanske förena sig med kejsaren, hvilket vore ytterst 
farligt och just bevisade, huru fördelaktigt och nödvändigt 
det var att om möjligt engagera dem att sluta en ny traktat 
med kronorna. Alt som man kunde lofva från Frankrikes 
sida, om svenskarna ville förmå konungen att icke ingå nå- 
got förbund med furstarna i riket, var att icke sluta något 
fördrag med kejsaren eller hans ,,adherenter“ eller någon an- 
nan furste i Tyskland, som var fiende till Sverge. Åtmin- 
stone till ett motsvarande löfte måste man emellertid äfven 
på svenskt håll förbinda sig !). 

Mazarin måste som sagdt nöja sig med, att Karl Gu- 
staf icke ingick på hans förslag. I februari 1656 fick han i 
stället anledning att klaga öfver de ,sinistra impressioner“, 
som man ingifvit konungen mot Frankrike och honom; och 
orsaken till dessa var, efter hvad d’Avaugour trodde, just 
ryktena om „den liga af alla katolska furstar”, hvilken, så- 
som man sade, ,påfven försökte bilda mot de protestanti- 
ska“ ?). I april viste de Lumbres, att Schlippenbach i anled- 


1) Recueil des instructions. Suède. . . 26 f. Jfr. Lettres du card. 
Mazarin, VII. 203. 

2) Ofvan p. 228. Frankrikes underhandlingar med Brandenburg 
synas hafva bidragit att väcka Karl Gustafs misstankar. Lettres du 
card. Mazarin, VII. 118. 


16 


242 


ning af d’Avaugours proposition om ett förbund mellan de 
bäda kronorna samt furstarna i riket skulle lätit undfalla 
sig, att man pä svenskt häll icke önskade, det Frankrike 
skulle „blifva mäktigt i Tyskland“. Och fransmannen, som 
kände stämningen i de svenska regeringskretsarna i allmän- 
het, var icke förvänad öfver de svärigheter man gjort i frä- 
gan 1). 

Under inflytande af de växande motgångarna på krigs- 
skädeplatsen, den tryckande penningebristen och det mer 
och mer hotande politiska läget, framträda på sommaren 
1656 de första ansatserna hos Karl Gustaf att afgjordt sluta 
sig till det antihabsburgska lägret i Europa. Genom att 
tillbakavisa den mediation, som kejsaren genom sitt sände- 
bud Pöttingen redan länge erbjudit i polska kriget, och i 
stället antaga Frankrikes aflägsnar han sig bestämdt från 
Österrike 2). Och äfven aktivt visar han ånyo mera intresse 
för ständernas sak i riket och den evangeliska saken i all- 
mänhet 3). Sten Bielke, som i början af juli ännu en gång 
sändes till de sachsiska hofven för att utforska ställningen i 
Tyskland får, utom order att taga reda på , hvad allianser 
och unioner katolici hafva före”, i uppdrag att anmäla, det 
konungen ,intet improberar, att de evangeliska trädde i när- 


1) Urk. u. Acten, II. 93. 

2) Se för frågan bl. a. Pribram, Berichte Lisolas 28, 175 ff.; 
Rudawski, I. 260 ff.; Pufendorf, Carol. Gust. III. § 72 ff. 

3) Kanslern anmodas att gifva order åt Snoilsky i Frankfurt och 
Bohle i Stettin att uppsätta och till det kungliga kansliet öfversända 
„communia omnium statuum et cumprimis evangelicorum och in specie 
Sverges gravamina“ för den riksdag, som enligt beslut af ständerna i 
Regensburg 1654 bort sammanträda redan i maj 1656. (Mem. för un- 
derhandlingen med d’Avaugour. R. R. 24 juni 1656). Dock ser det ut, 
som om en sädan order aldrig blifvit afsänd. 


243 


mare intelligens, än de hittils stâtt, funderandes sin korre- 
spondens på instrumentum pacis, till att befordra exekutio- 
nen och conservera freden” 1). På samma dag som instruk- 
tionen för Bielke utfärdas ett memorial „för konferensen 
och traktaten” med d’Avaugour, och dagen förut en order 
till det svenska sändebudet i England, Krister Bonde, att 
med protektorn afsluta ett förbund för att stöda protestan- 
tismen i Europa ?). Men de synliga uttrycken för en tanke, 
som konungen möjligen flyktigt närt redan vid denna tid, 
att samla omkring sig alla de antihabsburgska elementen för 
den kamp, som han alltid måste förutse som möjlig med 
Österrike, upphöra med det samma, som de framträdt. För 
Bielkes uppdrag visar konungen ej vidare intresse 3), och 
som hufvudsak i hans underhandling med Frankrike och 
England framträder begäret att erhålla subsidier och förmå 
d’Avaugour till „desto bättre officia* i fredsbemedlingen mel- 
lan Sverge och Polen 2). Ännu medan underhandlingen med 


1) Bielke skulle därjämte meddela, ,att Frankrijke slog en slijk 
alliance föhre medh dee Ewangeliske, effter som Kongl. M:t håller then 
wara lijckmätig med 17. Art. Inst:i pacis, och gärna skulle höra Chur- 
printzens sentiment ther öfwer". Memorial för Bielke till de tyska hof- 
ven (närmast de sachsiska och braunschweigska). R. R. 24 juni 1656. 
[A. S.] Jfr. R. R. 28 juli 1656. [A. S.] 

2) R. R. 23 juni 1656. [A. S.] Jfr. Pufendorf, Carol. Gust. III. 
§ 82. 

3) Bielkes resa utsträktes till Dresden och de sachsiska härti- 
garna i Gotha, Weimar, Altenburg och Magdeburg. Han mottogs med 
betydelselösa vänskapsförsäkringar. Ingenstädes nämner han för öfrigt 
om „de katolskes unioner“ eller om benägenheten för en evangelisk al- 
lians. Skrifvelser okt. 1656—juni 1657. [A. S.] 

4) Ellen Fries, Erik Oxenstierna. 284, 287—88; Memorial för 
underhandlingen med d’Avaugour R. R. 24 juni 1656; E. 0. — K. M. 
16 (26) juni 1656. [A. S.] Jfr. Pufendorf, Carol. Gust. III. § 60. Äf- 


244 


den franska ambassadören pâgick, klagar denne i en skrif- 
velse till Loménie de Brienne, öfver att konungens afsikter, 
für så vidt det gälde rikspolitiken, voro lika omöjliga att 
utgrunda som förut 1). 

Och samma ringa böjelse för understöd af Frankrikes 
intressen, som d’Avaugour pröfvade hos konungen, rönte i 
Frankfurt Grauel. Gång på gång har Snoilsky, hvars in- 
struktion i högsta allmänhet bjöd honom att upprätthålla 
god vänskap med de möjligen till Frankfurt ankommande 
utländska potentaternas representanter, „förnämligast Frank- 
tikes“ 2), alt sedan Grauels ankomst öfverhopat konungen 3), 
kanslern +) och Johan Oxenstierna 5) med förfrågningar, huru 


ven Schlippenbachs agitation i kejsarvalsfrågan, som för en tid lät för- 
moda vidt gående planer hos konungen mot Österrike, är, efter alt 
hvad man kan se, och åtminstone under senare delen af grefvens mis- 
sion mera att tillskrifva hans egen hätskhet mot kejsaren än Karl 
Gustafs order. I en skrifvelse till S. på våren 1655 (R. R. — Schlip- 
penbach 17 mars) yttrar han sin stora förvåning öfver de rykten, som 
inlupo angående hans värksamhet, för att valet af romersk konung icke 
skulle falla på Ferdinands son. Han hoppas, skrifver han till Schlip- 
penbach, att dessa rykten äro „spargementer“. — Sedan hösten 1656 
får Kleihe återigen befallning att i Wien kontestera konungens benä- 
genhet att upprätthålla godt förstånd med kejsaren och hans bestämda 
föresats att stå fast vid westfaliska freden. R. R. — Kleihe 30 sept. 
2, 16 dec. 1656. [A. S.] Konungen hade nog haft anledning, skrifver 
han i ett bref till rådet, att „ressentera“, hvad man från österrikiskt 
håll sedan en tid begått emot honom i Polen och Schlesien, men han 
hade i alla fall ,mot kejsaren gjort goda miner och vist all förtrolig- 
het,. R. RB. — rådet 10 okt. 1656. [A. S.] 

1) d’Avaugour — de Brienne 14 juli 1656. Suède. Vol. XXI. 
[A. P.] 

2) Sn:s instr. 22 maj 1655. R. R. [A. 8.] 

3) Sn. — K. M. 6 sept., 25 okt. 1656. [A. S.] 

#) Sn. — E. O. 2 juni 1656. [A. S.] 

5) Sn. — J. O. 29 nov. 1656. [A. S.] 


n° 


245 


han skulle ställa sig gent emot honom, särskildt om hvilken 
hällning han borde iakttaga vid dikterandet af de klago- 
skrifter, som af den franska representanten inlämnades mot 
Österrike vid deputationsdagen. Först i slutet af 1656 följde 
frän Karl Gustaf ett retligt svar, som hänvisade till hans 
instruktion, den där bjöd honom att hafva „instrumentum 
pacis till rättesnöre“ och i allmänhet „konformera sig med 
de evangeliskes vota“ !). Snoilsky 4 sin sida nämner aldrig 
under denna tid, att frägan om förbundet varit före mellan 
Grauel och honom ?). 

Under vären 1656 hade emellertid spänningen mellan 
Johan Filip och Österrike blifvit alt starkare 5). Hans med- 
allierades afböjande hällning hindrade honom icke att, re- 
dan kort efter det han i april utfärdat sitt förslag till in- 
bjudningsskrifvelsen, gifva de braunschweigska och kasselska 
sändebuden vid deputationsdagen del af det samma +). De 
sista dagarna i juli har han i Schwalbach — en af de tyska 


1) R. R. — Sn. 14 nov. 1656. [A. S.] I Snoilskys hållning vid 
diskussionen om Grauels memorial spåras också en märkbar osäkerhet. 
Se prot. af 10, 20 febr. 1657, efter Sn:s af 21 och 23 i samma månad 
och flerstädes. [A. S.] 

2) Jfr. Joachim’s antydan 246. — Det kan kanske förtjäna pä- 
pekas, att Karl Gustaf, äfven fränsedt faran att sära Österrike, hade 
en viss anledning att icke skänka Frankrikes klagomäl öfver hjälp- 
sändningarna åt Spanien bestämdt understöd: För hvarje gång ett re- 
gemente sändes från de österrikiska arfländerna till Nederländerna el- 
ler Italien, minskades utsikten, att kejsar Ferdinand skulle inblanda sig 
i svensk-polska kriget. Kleihe yttrar flere gånger glada förhoppnin- 
gar, att understödet till Johan Casimir skulle uteblifva „bevorab bei 
der so hohen Patronicirung des Spanischen Interesses“; se t. ex. Kleihe 
— K. M. 21 (31) mars 1656. [A. S.] 

3) Jfr. Urk. u. Acten, VII. 671—72. 

2) Joachim, 161—62. 


246 


badorterna på modet vid denna tid — ifrigt börjat bearbeta 
den braunschweigska gesandten Heyland och samtidigt Boy- 
neburg i Frankfurt det kasselska sändebudet, Badenhausen, 
för förbundet !). Vid denna tid har det afgörande beslutet 
mognat hos ärkekanslern att vända alliansens spets mot Öster- 
rike, Han hade återigen så att säga blifvit utmanad af wie- 
nerhofvet: i början af augusti spred sig i Frankfurt den ,im- 
portanta underrättelsen”, att kejsaren numera beslutit sända 
12,000 man till Italien till spanjorernas understöd ?). 

Kort förut hade äfven Snoilskys meddelanden om Jo- 
han Filips förbundsplaner vidtagit igen; till en början för- 
vånande osäkert och sväfvande®). Han hade beslutit att 
uppsöka kurfursten i Schwalbach, förnämligast för att er- 
fara, hvad denne hade att säga om den betänkliga nyheten. 
Den 10 och 11 augusti blef han mottagen i audiens. Johan 
Filip hade nyss fått officiell notifikation från kejsarhofvet om 
trupptransporten, och hade underrättelsen .fôrekommit ho- 
nom på det högsta oförmodad”. På Snoilskys besök den 11 
öfverlämnade kurfursten honom i kopia, som han nyss mot- 
tagit från Wien, den skrifvelse, med hvilken Pöttingen af- 
färdats från Karl Gustaf; och med den noggrannaste upp- 
märksamhet försökte han, då den svenska residenten läste 
den högt för honom, komma under fund med, om denne hade 
kännedom om längre gående planer hos sin herre i anti- 
österrikisk riktning *). 

Om alliansen har kurfursten ännu icke yttrat ett ord. 
Alt fortfarande voro underrättelserna från krigsskådeplatsen 


1) Köcher, 196; Joachim, 165—66. 

2) Jfr. Urk. u. Acten, VII. 674. 

3) Sn. — K. M. 26 april 1656. [A. S.] 
4) Sn. — K. M. 2 aug. 1656. [A. S.] 


247 


i Polen långt ifrån hugnesamma'), och de anspråk, som från 
de krigandes sida stäldes på riket, alt annat än lugnande. 
Redan sträkte den polska generalen Czarnecky sina härjande 
ströftäg im i de brandenburska gränsprovinserna ?), kurfur- 
sten affärdade Dobrezenski säsom sändebud till Wien för att 
anhälla, det kejsaren skulle se till, att riket, d. v. s. de 
svenska och brandenburgska riksprovinserna, icke inveckla- 
des i kriget, „hvilket ju angick de polska och preussiska 
länderna, men ingalunda det heliga romerska riket” 3). Mot- 
svarande skrifvelser aflätos till samtliga kurfurstarna +), och 
den brandenburgska gesandten Raban v. Canstein sändes till 
de braunschweigska och kasselska hofven för-att värka för 
gemensamma föreställningar i likartad riktning >). 

I senare hälften af augusti anlände sedan den säkra 
underrättelsen om den lysande segern vid Warschau. Det 
är kanske mer än en händelse, att Snoilsky i samma bref, 
där han ger uttryck åt sin glädje öfver konungens framgång, 
änyo afger sin första vidlyftigare redogörelse angående al- 
liansen. 

Af „nägra kurfurstliga och furstliga gesandter“ 6), som 
kort förut återvändt från Schwalbach, hade han hört, att 
ärkekanslern ånyo uttalat sitt misshag öfver de kejserliga 
truppsändningarna, men i synnerhet öfver att några trupp- 


1) Sn. — K. M. 16 aug. 1656. [A. S.] Pribram, Berichte Liso- 
las. 24, 171—72. 

2) Erdmannsdörffer, Graf Waldeck. 385. 

3) Urk. u. Acten, VII. 623 f. Pufendorf, Frid. Wilh. VI. S 40. 

2) Sn. — K. M. 11 okt. 1656. [A. S.] 

5) Joachim, 167. Sn. — K. M. 6, 13 sept. 1656. [A. S.] 

6) Snoilsky nämner icke hvilka. Af en senare skrifvelse framgar, 
att en af dem var den würtembergska. 


248 


kårer, såsom man sade, skulle gå öfver till Elsass 1). För 
den wärtembergska gesandten — äfven härtigens land skulle 
ju i sådant fall utsättas för deras genommarsch — hade han 
särskildt framhållit nödvändigheten, af att hans herre skulle 
biträda Rhen-furstarnas förbund. Det gafs intet bättre me- 
del i riket, framhöll kurfursten, än att sålunda sammansluta 
sig och räcka hvarandra handen. „Det kostade föga", hade 
han tillagt, med en påminnelse om huru han arbetat för 
en sådan sammanslutning ,af grannkretsarna och stän- 
derna” redan under de dagar, då man negocierade om den 
frankenthalska evakuationen; det var något, som ,ingen kunde 
klandra“, var ,licitum, utile et necessarium och afsäg endast 
och allenast att conservera freden" 2). Äfven med de hes- 


1) „Fragte auch“, skrifver Snoilsky om kurfursten, „Einen Chur- 
Fürtl. Ministrum, ob sein Herr auch leiden würdte, Wann Jhnen etwa 
einquartirung zugemuthet würdte? Alss diesser antworttete, Mann 
würdte es zwar nicht gerne leiden so mann es nur wahren könte; hat 
der Churfürst sich zur assistentz anerbotten“. Sn. — K. M. 16 aug. 
1656. [A. S.] 

2) Jfr. Sattler, IX. § 105, som tydligen stöder sig pa en redo- 
görelse af Biedenbach, den würtembergska gesandten vid deputations- 
dagen, för dennes samtal med Johan Filip. Ätminstone de fyra öfver- 
kretsarna borde sammansluta sig, har kurfursten sagt enligt Sattler. 
Under sitt samtal med Biedenbach har han, efter hvad Snoilsky med- 
delar, också gått vidare i sin historik af Kölnförbundets utveckling, 
ehuru han gifvit en tämligen fri teckning af den samma. Hans ur- 
sprungliga plan (se ofvan i texten) ,hette nicht recht fortgehen wol- 
len, darüber wären endlich, weil es mit den Craijssen langsamb her- 
gienge, etzliche Ständte å parte, Alss die Churfirsten am Rhein, Mainz, 
Cölln, Trier, ad imitationem deren zwischen Bremen, Braun- 
schweig vnndt Hessen geschlossenen vereinigung zusamen ge- 
tretten, denn hetten sich Newburg, Münster vnndt Paderborn adjun- 
girt. Sn. — K. M. 16 aug. 1656. [A. S.] Anmärkningsvärdt är, att äf- 


249 


siska gesandterna vet Snoilsky, att Johan Filip samtalat i 
förbundsfrägan 1), och han vet därjämte, att man i Darm- 
‚stadt icke hade något betänkande vid alliansen. I Kassel 
skulle man kanske redan resolverat att inträda, men landt- 
grefven ville ogärna vara den första af de evangeliska, som 
inlät sig, af fruktan att göra sig misstänkt hos sina trosför- 
vanter. Härtig Eberhard däremot hade icke synnerligt stort 
förtroende till de andliga kurfurstarna ?). 

För egen del ansåg Snoilsky, att förbundet var något, 
hvarom man kunde tala både för och mot. För en orsaks 
skull trodde han i alla fall, att „författnings*-planerna icke 
kunde vara Karl Gustaf och ständerna „prejudicerliga“: det 
var emedan han märkt, att de aldrig riktigt behagat de 
kejserliga, utan alltid varit dem emot. Och redan talade ju 
Vollmar, tillade han, om att Pöttingens affärdande med skrif- 
velsen till kejsaren var ingenting annat än en „denuntiatio 
belli“ 3). 

Snoilskys meddelanden voro egnade att i viss mån mot- 
arbeta intrycket af den brandenburgska bearbetningen och 
de farhågor Appelboom uttalade i sina skrifvelser från Haag, 
men ännu följde på dem intet svar. 

I senare hälften af september kunde kurfursten emel- 
lertid låta den numera utfärdade och af de allierade under- 
skrifna inbjudningsskrifvelsen till Braunschweig och Kassel 


ven Sattler nämner Paderborn. För ünderhandlingen mellan de allie- 
rade och biskopen se Joachim, 34, 46, 56, 107, 152, 156. 

1) Jfr. Joachim, 167—68; 214—15. | 

2) „Selbiger Hertzog . .. hatt es“ säger Sn. „allezeit declinirt, 
theils weilen Er den Herren Geystlichen nicht allerdings getrawet, 
vandt dann auch nicht darfürgehalten dass es noth thue“ . . . (källa 
följ. not). 

3) Sn — K. M. 16 aug. 1656. [A. 8.] 


250 


afgå till adressaterna. Den mottogs med blandade känslor. 
Man saknade icke böjelse för inträde, men man var icke 
häller benägen att kasta sig i armarna pà de allierade. Far- 
hägor att blifva allena med de katolske och de förbundnes 
underhandlingar med Nederländerna vällade betänkligheter. 
Men främst hade man sin uppmärksamhet fäst vid skickel- 
serna på krigsskädeplatsen österut. När som hälst kunde 
man dragas in i dem!). Segern vid Warschau var en stor 
ögonblicklig framgäng, men ocksä ingenting vidare. Den 
politiska horizonten förmörkades mer och mer för den sven- 
ska konungen under hösten, och hans krigsrörelser förla- 
mades af brist på medel. Segerrikt framträngde Johan Ca- 
simir frän södra delen af sitt rike uppät längs Weichsel, 
och särskilda gänger sträkte polska ströfkärer frän hans 
vänstra flygel sina härjningar in i Neumark och Hinter- 
pommern. Det säg ut, som skulle den svenska makten i 
Polen icke hafva långt igen ?). I sammanhang med motgän- 
garna blefvo de fordringar, som från de krigandes sida stäl- 
des på riket, större och större. Dobrczenskis uppdrag i Wien 
gaf Kleihe anledning att i sin tur till kejsaren 3) inkomma 
med en anhållan om skydd för Sverges riksprovinser i kraft 
af garantin: och vid de sachsiska hofven arbetade det bran- 
denburgska sändebudet och Sten Bielke lifligt för att få en 
„varning“ till stånd à öfversachsiska kretsens vägnar till ko- 
nungen af Polen att skona de brandenburgska och svenska 


1) Joachim, 161; 163—64; 169. . 

2) Droysen, III. 2. 229. Carlson, 204. Erdmannsdörffer, Graf 
Waldeck, 387, 398. Pte 

3) Under dat. af 22 okt. (1 nov.) 1656. Kleihes korrespondens 
[A. S.] Fran polskt hall framhölls det själffallet, att man hade all rätt 
att angripa sina fiender äfven i deras provinser i Tyskland. Se bl. a. 
Pufendorf, Carol. Gust. III. § 32, 74. 


251 


riksprovinserna. I december 16561) ansägo de braunschweig- 
ska härtigarna nödist att föranstalta en sammankomst i Lü- 
neburg af de mäktigare ständerna i Nedersachsen, Mecklen- 
burg-Güstrow, Holstein-Gottorp, Lübeck och Hamburg för 
att — närmast i anledning af Brandenburgs anhällan — räd- 
göra, om hvad som här borde företagas à kretsens vägnar 
till afvärjande af polackarnas och andra , barbariska folks” 
infall ?). Resultatet af konventet blef visserligen icke stort. 


1) Redan i juli 1655 hade Kristian Ludvig i anledning af den 
fara, som hotade genom kriget mellan Sverge och Polen, med en hän- 
visning till kretsdagen i Braunschweig 1654 anhållit om notifikation, 
huruvida kretsens ständer stodo färdiga med sina respektive kontin- 
genter för kretsarmen. Kristian Ludv. — brem. reger. 30 dec. 1655. 
[A- S.] 

2) Den svensk-bremiska regeringen, ehuru ledamot af kretsens 
krigskollegium, notificerades icke om sammankomsten — nägot som ju 
direkt stred emot öfverenskommelsen med det braunschweigska furste- 
huset i december 1654 och som gjorde, att man pä svenskt häll be- 
traktade sammankomsten med största misstroende. Först i medlet af 
januari afgaf Kristian Ludvig en nödtorftig redogörelse till regeringen 
i Stade om ändamälet med konventet och resultatet af det samma. 
(Kristian Ludv. — brem. reger. 4 jan. 1657. [A. S.] kop. med reger:s — 
K. M. 23 jan. 1657). Regeringen hade emellertid beordrat en sekrete- 
rare till Lüneburg för att taga reda på de sammanträdandes värkliga 
afsikter (J. O. — K. M. [A. S.] 25 dec. 1656); och Johan Oxenstierna 
afgaf en protest till kretsens utskrifvande furstar öfver uraktlätelsen 
mot Sverge (J. O. — K. M. [A. S.] 8 (18) febr. 1657); det var hans 
öfvertygelse, skrifver han till konungen, att man pa braunschweigskt 
hall sträfvade till, att Sverge „in kurzer Zeit zu dero Creijssdirectorio 
nicht gelangen möge“. (J. O. — K. M. [A.S.] 9 (19) april 1656). Karl 
Gustaf själf rekommenderade Oxenstierna „alle behörige Aufsicht“ vis 
à vis konventet, och grefvens omsorg i frågan lände honom „zu son- 
derbahrem gnädigstem Gefallen“. (K. M.—J. O. [A. S.] 16 febr. 1657). 
Köcher nämner märkvärdigt nog ingenting om konventet. Vidlyftigt 


252 


Man stannade vid en resolution att i beväpningsfrägan efter- 
komma kretsdagsbesluten af 1652 och 54 — en resolution, 
som i alla fall äfven denna gång icke kom till utförande. 
För öfrigt nöjde man sig med att aflåta skrifvelser till de- 
putationsdagen, till kejsaren och till konungen af Polen med 
påminnelse om nödvändigheten af att förebygga, det örlig 
och oro skulle indragas öfver rikets gränser och med anhål- 
lan om förskoning för kretsens besittningar. Kretsens väd- 
jan till deputationsdagen — man hade redan tidigare af- 
låtit en likartad skrifvelse till den!) — gaf vid den samma 
anledning till heta debatter, under hvilka de brandenburgska 
gesandterna och Snoilsky ifrigt sökte göra klart, att Sverges 
och Brandenburgs i riket belägna länder icke hade mera att 
göra med polska kriget än öfriga riksständers. De ville hop- 
pas, det kurfurstarna och ständerna icke voro af den åsikt, 
„att konungen af Polen och hans medhjälpare tartarerna 
vore befogade att anfalla konungens och kurfurstens på grän- 
sen af den 6fversachsiska kretsen belägna länder med krig 
och att rikets furstar och ständer i sådant fall icke skulle 
sitta alldeles stilla” 2). 


material om det samma i original och kopia i saml. Wismariensia, Bre- 
mensia och ,Handl. rörande Tyskland 1652—57 och Polen 1655 —57* 
i [A. S.] 

1) Daterad 21 sept. (1 okt.); Sn. — K. M. 4 okt. 1656. [A. S.] 
Jfr. Urk. u. Acten, VII. 678. Joachim, 85, 165. 

2) Pommerns votum i furstekollegiet vid deputationsdagen 5 dec. 
1656. [A. S.] På katolskt håll ville man naturligtvis ännu mindre än 
på protestantiskt skrida till en bestämd opinionsyttring mot konungen 
i Polen eller till värksamma medel för att skydda rikets östra gräns. 
Frågan, om Sverge och Brandenburg hade angripit Polen såsom riks- 
ständer eller ej, spelar därför en stor roll vid diskussionen. „Scopus 
securitatis“ var, framhölls det, att det skulle blifva fred. I mars 1657 


293 


I sanning! Om det var anledning för Kassel och Braun- 
schweig att betänka sig, innan de inläto sig i förbund med 
de katolske allierade och separerade sig frän protestantis- 
mens banérfürare i riket, Sverge och Brandenburg, så var 
det anledning för dem att betänka sig två gånger, innan de 
föreslogo dessa makters inkallande till alliansen och sålunda 
i sin politik gjorde sig liksom solidariska med dem. Att på 
egen hand sluta sig till katolikerna kunde de i alla fall 
icke utan vidare besluta sig för. Den 2 december affärda- 
des i de tre braunschweigska furstehusens namn — utan att 
det meddelades landtgrefven något om saken, en indiskre- 
tion, som för längre tid framkallade betydlig bitterhet i 
Kassel, — en förberedande skrifvelse till de allierade, i hvil- 
ken man bad om uppgift om tid och ort för närmare öfver- 
enskommelse. Senare afläts en motsvarande skrifvelse af 
landtgrefven. Den 30 december meddelade sedan Heyland à 
de inbjudnes vägnar de allierades representanter i Frank- 
furt, att man ämnade inläta sig i underhandling med de 
förbundne om sitt inträde. Men förrän detta kunde ske, ön- 
skade man af dem en gemensam förklaring, om de ville upp- 
taga äfven Karl Gustaf och Fredrik Wilhelm — furstehusens 
medallierade i Hildesheimalliansen !) — i sitt förbund, så vidt 
det gälde deras i Romerska riket belägna länder ?). Man 
hade valt denna utväg för att undgå att såra sina prote- 
stantiska medständer, för att utforska de allierades värkliga 


utfärdar deputationskonventet skrifvelse, till de krigande med uppma- 
ning att ej störa riksfreden ... För frågans behandling vid deputa- 
tionsdagen rikt material i Sn:s skrifvelser okt. 1656— mars 1857; [A. S.] 
särskildt Sn. — K. M. 13, 18 okt.; 27 nov.; 5 dec.; Sn. — J. 0.6 jan. 
1) Att Brandenburg skulle varit medlem af Hildesheimalliansen, 
var som kändt en fiktion. 
2) Joachim, 178; 184—185. 


254 


afsikter och för att vinna tid, för det fall att de politiska 
konstellationerna skulle undergå en plötslig förändring 1). 
Åtminstone braunschweigarna tänkte icke altför allvarligt på 
att vinna konungen och kurfursten för förbundet; de slôto 
sig i hvarje fall bestämdt till den uppfattning, att de trots 
Hildesheimalliansen hade fria händer att ingå förbund med 
eller utan Sverge ?). Jämte Sverge och Brandenburg tänkte 
man för att stärka det protestantiska elementet i förbundet få 
in äfven Sachsen, Würtemberg och Hessen-Darmstadt 3). Det 
visade sig emellertid snart, att idén äfven denna gång var 
orealiserbar *). 

De inviterades svar blef en maning für Johan Filip och 
Boyneburg att ånyo börja arbetet för att få kurfurstens med- 
allierade att gifva med sig. Och de försummade sig i san- 
ning icke. Slutligen lyckades de åtminstone till hälften. Fi- 
lip Wilhelm, som i sin vidtsväfvande politik sökte stöd i de 
mest växlande kombinationer, gaf först efter. Äfven Kri- 
stoffer Bernhard förklarade sig för de nya kontrahenternas 
upptagande. Maximilian Henrik ville öfverhufvud ej inlåta 
sig med protestanterna, men han hoppades kunna göra un- 
derhandlingen med dem resultatlös genom att draga ut på 
den samma. Kurfursten af Trier brydde man sig på main- 
ziskt båll icke om att bearbeta. 

Den 21 februari meddelade man de braunschweigska 
och kasselska sändebuden, att samtliga allierade numera gif- 
vit sitt bifall till, att uppfordran till inträde af de inviterade 
finge riktas äfven till Sverge och Brandenburg, dock uttryck- 


1) Joachim, 180. 

2) Köcher, 226. 

3) Joachim, 171 not 1; 179. 

4) Köcher, 224, Joachim, 172 not 8; 175 not 1. Sn. — K. M. 
23 aug. 1656. [A. S.] 


255 


ligen blott för så vidt det gälde dessa makters i riket be-~ 
lägna länder; tillika uttalade man den förhoppning, att de 
inviterade skulle hjälpa att „prekavera“, att man hvarken 
direkt eller indirekt skulle indragas i det pågående vidlyf- 
tiga polska kriget ?). 

Snoilsky hade efter det lifliga tankeutbytet under hög- 
sommaren fått stå tämligen öfvergifven i frågan om allian- 
sen. I senare hälften af september underrättar han, att 
Braunschweig och Kassel numera skriftligen rekvirerats till 
konjunktion” af de allierade. Han upprepar tillika, att Jo- 
han Filips afsikter med förbundet redan därför så mycket 
mindre kunde gifva anledning till misstro, som det var be- 
kant, huru illa anskrifven kurfursten var hos kejsaren, för 
hvilken alliansen redan i sig själf var förhatlig. Helt säkert 
afsig ärkekanslern allenast att genorn förtrolig sammanslut- 
ning konservera freden ?). För första gången meddelar han 
därjämte uttryckligen, det en evangelisk gesandt två dagar 
tidigare underrättat honom, att han tillfrågats af ett af de 
mainziska sändebuden, om man icke kommit under fund med, 
hvad den svenske konungen möjligen tänkte om förbundet. 
Snoilsky hade svarat — hvad han alltid svarat, då man ledt 
samtalet i denna riktning, — att han icke viste, hvilken Karl 
Gustafs mening möjligen kunde vara, men att han, så vidt 
det berodde på honom själf, icke kunde inse, att förbundet 
kunde vara konungen eller den tyska freden „prejudicerligt“. 


1) Joachim, 185— 198. 

2) „Nemblichen“, heter det i Snoilskys bref, „einig vndt allein 
die Conservation dess Fridens im Römischen Reich, vertrawliche zusam- 
mensetzung der Ständte ohne respect der Religion, vnndt dass die 
Ständte nicht mit anderwertigen Kriegs Völckeren oder derselben ein- 
quartierungen vndt schädlichen durchzügen beschwehret werden möch- 
ten“. Sn. — K. M. 13 sept. 1656. [A. S.] 


256 


Han var tillika öfvertygad om, hade han tillagt, att man på 
de inbjudna evangeliska furstehusens sida skulle läta intala 
sig till ingenting, som kunde lända konungen och den evan- 
geliska saken till nackdel. „Emellertid vet jag“, slutar Snoil- 
sky, „i afsaknad af uttrycklig befallning icke, om jag gör väl 
eller illa i att i E. K. M:ts namn befordra eller förhindra 
värket" +). 

Det första meddelandet af Snoilsky om alliansen sedan 
slutet af september är från medlet af oktober. „Om författ- 
ningsvärket har jag", skrifver han dä, ,på en tid icke för- 
nummit annat, än att mig dessa dagar försäkrats af en af de 
intresserade, såsom man föregifver på god grund, att Kur- 
Mainz och Pfalz-Neuburg skulle se ingenting hällre, än att 
Bremen och Verden måtte inträda uti unionen, om också : 
Köln och Münster ... därför ville utträda ur den. Och skuile 
Neuburg förnämligast hafva denna raison, såsom formalia 
ungefär utfallit: satius esse habere regem Sueciae socium quam 
alias fortassis hostem“ 2). 

I slutet af oktober insände Snoilsky kopia af de allie- 
rades inbjudningsbref till Braunschweig och Kassel och nå- 
got senare afskrift af Kölnrecessen den 15 december 1654 ?) 
samt af Frankfurtrecessen af augusti 1655 ®). 


1) Sn. — K. M. 13 sept. 1656. [A. S.] Jfr. Joachim, 215. Någon- 
ting om ett samtal med Johan Filip meddelar Snoilsky icke; möjligen 
har han föregifvit ett sådant för Hibner för att sondera honom an- 
gående de allierades planer i allmänhet och Brandenburgs hållning till 
dem. Lika litet meddelar Kleihe något om ett samtal med de kasselska 
från Wien. Joachim, 216. 

2) Sn. — K. M. 4 okt. 1656. [A. S.] 

2) Sn. — K. M. 18, 25 okt. 1656 jämte bilagor. [A. S.] 

+) Sn. — K. M. 1 nov. 1656. [A.S.] Bilaga saknas. Afven mot bran- 
denburgarna tyckes man hafva förkällit sig tyst i alliansfrägan under 


257 


Med början af det nya äret blir Snoilsky vidlyftigare i 
sina berättelser. Den 20 januari redogör han änyo för för- 
bundets afsikt och karaktär, Johan Filips ifver för det samma, 
särskildt för att få in protestantiska medlemmar, och den 
ovilja han med anledning: häraf ådragit sig vid hofvet i Wien; 
ty värket var „förnämligast myntadt för kejsaren". Han om- 
nämner sedan Heylands förklaring af den 30 december. Upp- 
repade gånger hade han talat med Badenhausen om allian- 
sen, och denne hade beklagat sig, öfver att braunschwei- 
garna så „precipiterat sig‘ att svara på inbjudningsskriften. I 
Kassel hade man alltid gått varsamt i frågan och förklarat, 
att man först borde kommunicera med de öfriga deltagarna 
i Hildesheimalliansen 1). 

Den 24 februari underrättar han, att — ehuru några, 
i synnerhet den kurkölnska gesandten, funnit sig något illa 


hösten 1656. Joachim, 227. Utan tvifvel var det just farhågorna, att ri- 
ket genom Sverge och Brandenburg skulle åhvälfvas krig och oro, som 
vållade tystlåtenheten. Fördraget i Labiau var ingalunda egnadt att 
minska dessa farhågor — åtminstone icke hos pfalzgrefven. I slutet af 
december ingäfvo de allierade till riksdeputationen ett memorial, i hvil- 
ket de med en hänvisning till en af de skrifvelser, som inkommit från 
nedersachsiska kretsen, å sin sida framhöllo nödvändigheten, af att man 
ifrån rikets sida skulle vaka öfver, att vid den fred, som nu antagligen 
skulle slutas i Polen, intet stipulerades, som vore det samma till skada, 
och att framföralt ingen främmande krigsmakt måtte föras på rikets 
område eller någon dess undersåte angripas. Riksdeputationen borde se 
till, att om sådant angrepp skulle ske, den anfallne kraftigt skulle bi- 
stås och all oro i tid från riket afvärjas. Joachim, 83—85. „Dieses 
scheinet wieder eine ziemlich kitzliche Materie zu sein, welche in di- 
verse weise geträhet werden kann", reflekterar Snoilsky i anledning af 
memorialet. (Sn. — K. M. [A. S.] 20 dec. 1656). Djupare misstroende 
mot de allierade har det samma i alla fall icke framkallat hos honom. 
1) Su. — K. M. 10 jan. 1657. [A. S.] 
17 


258 


berörda af Heylands förslag — de allierades resolution dock 
numera „unanimiter“ fallit för Sverges och Brandenburgs 
upptagande i alliansen. Nu skulle de bäda furstliga husen 
med det första kommunicera med härtigdömenas styrelser i 
frägan. „Jag för min ringa del anser“, slutar Snoilsky, „att 
om äfven. ett och annat viktigt skäl vore in contrarium, så 
skulle det dock vid närvarande tid icke vara så orådeligt att 
åtminstone icke helt och hållet utslå saken, utan snarare 
gifva värket en smula gehör . . . redan fördenskull, att kan- 
hända grannarna och i synnerhet konungen af Danmark i 
någon mån skulle diverteras från sitt förehafvande — om 
han, såsom ryktet allmänt går, skulle hafva något vidrigt i 
sinnet mot E. K. M:t och underrättelse skulle nå honom 
om denna partikularallians af så förnäma furstar" +). 

Snoilsky hade anslagit den rätta strängen; de politiska 
konstellationerna hade undergått en förändring, som ändtli- 
gen föranledde Karl Gustaf att låna sitt öra till de förslag, 
som gjordes "honom af de allierade vid Rhen. | | 


1) Sn. — K. M. 14 febr. 1657. [A. S.] Jfr. Sn. — J. O. 29 nov. 
1656, 5, 10 jan., 26 febr. 1657. [A. S.] 


ASKVADREN I FINLAND 


1895. 


ACE SUNDELL. 


= - > TRE ae pare 


cae | sheet x 


' 
— 
> 


Under 1895 (nionde observationsäret) emottog Finska 
Vetenskaps-Societeten dels frân frivilliga observatörer dels 
från Ofverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen 2417 med- 
delanden rörande under äret observerade äskväder och med 
dem sammanhängande företeelser inom landet. I detta obser- 
vationsmaterial förefinnas notiser om 2367 äskutbrott, 130 
fall af kornblixt och blixt utan dunder, 22 hagelfall utan 
äska under äskdagar samt 6 hagelfall under annan dag, 13 
äskregn, 2 stormbyar, 2 skydrag, 2 norrsken och 1 meteor. 


I. Observationsorterna. 


Nylands län. 


* Artsjo, J. E. Nordström. 

* Askola, N. Anttila. 

Borgnäs, O. K. Englund. 

Borgå Bosgärd, A. V. Nordström. 

Borgä Haiko, A. F. och Edit Sun- 
dell. 

Borgå skärgård, A. Forsell. 

* Borgå Sköldvik, G. A. Hedberg. 

Esbo Rulludd, A. O. Kihlman. 

Hangö fyr, K. F. Alcenius. 

= Helsinge, H. B. Åström. 

+ Helsinge skärgård, A. F. Sun- 
dell. 

Helsingfors, A. F. Sundell. 

Helsingfors, M. Brenner. 

* Helsingfors, G. A. Hedberg. 

littis, J. E. Nordström. 

Tittis, J. Nummelin. 

Inga Fagervik, E. Hisinger. 

Kyrkslatt Kantvik, R. F. Rancken. 

Kyrkslatt Smeds, M. Brenner. 

Kyrkslatt Stromsby, V. Rosberg. 


Liljendal, E. Menander. 
Lovisa, K. G. Sagulin. 

Lovisa, I. Lovenetzskij. 
Morskom, J. E. Nordstrom. 
Nummis, V. E. Ahlstedt. 

* Nurmijarvi, H. B. Äström. 
Perno Fasarby, A. Forsell. 

+ Perno, J. E. Nordström. 
Perno Särkilaks, E. Roselius. 
Perno Vätskär, J. A. Johansson. 
Pojo Brödtorp, E. Hisinger. 
Porkkala fyr, I. Taucher. 

# Porkkala, A. F. Sundell. 
Pukkila, N. Anttila. 

Pusula, K. H. Lindfors. 

Sibbo, H. B. Äström. 

# Sibbo skärgård, A. F. Sundell. 
Sjundeä, I. L. Degerth. 
Söderskärs fyr, C. F. Liljeberg. 
Tusby Gammelby, A. Donner. 
Tusby Linnanmäki, E. Hjelt. 

= Östersundom, H. B. Åström. 


263 


Äbo län. 


= Alastaro, A. Björk. 

Björneborg, R. Rinne. 

Björneborg, J. V. Hummelin. 

* Björneborg, K. Kröger. 

Bogskärs fyr, V. Montell och K. 
Lindström. . 

Brändö, F. V. Sipilä. 

Dragsfjärd, A. Tötterman. 

Eckerö, F. V. Sipilä. 

Eura kapell, M. Haataja. 

* Finström, F. Mangelus. 

Gustafs kapell, J. Hollmen. 

Hiittis, E. Lilius. 

Hiittis, J. G. Ahlroth. 

Hvittis, V. Lindstedt. 

Ikalis, E. Strömmer. 

Karkku, H. Hjelt. 

Kimito, Maria Hedberg. 

Korpo, E. Lilius. 

Kumlinge, K. F. Ahlqvist. 

Kumo, V. Ahlgren. 

Lavia, E. Munck. 

Lavia, A. A. Grönblom. 

# Lemland, F. Mangelus. 

* Lemströms kanal, G. Juselius. 

* Lokala, P. Sörman. 

Lundo, A. L. Stählberg. 

Lägskärs fyr, G. Juselius. 


Mariehamn, I. Bergroth. 

Mariehamn, F. Mangelus. 

Märkets fyr, P. T. Söderström 
och J. V. Eriksson. 

Nagu, J. J. Fogelberg. 

Nagu Högsar, P. H. Olsson. 

Nädendal, G. I. Rothström. 

# Pargas, G. E. Mattsson. 

* Pargas, Maria Hedberg. 

# Pargas, A. Tötterman. 

Parkano, C. Brander. 

Pemar, A. Björk. 

Piikkis, J. Tuominen. 

Räfsö, K. Kröger. 

Sagu, Selma Henricsson. 

Salo, A. Zetterman. 

Skälkärs fyr, M. R. Vidlund. 

# Sottunga, P. H. Olsson. 

Suomusjärvi, O. Äkerman. 

Säbbskärs fyr, ©. F. Stahlbom. 

Utö fyr, H. Korsström. 

Vampula, K. Lyden. 

Vårdö, K. Blomroos. 

* Vårdö, P. H. Olsson. 

Abo, G. E. Matsson. 

Abo, A. Forsell. 

Abo, Colin Vulff. 

Abo, A. M. Levander. 


Tavastehus län. 


Berttula, H. Ahlgren. 

* Halinmaa, E. Bengelsdorff. 

Hausjärvi, H. Svanberg. 

Hausjärvi Torhola, Ingrid Melan- 
der och G. Melander. 


Jokkis, L. Berndes. 

Jämsä, H. Salonius. 

# Jämsä, G. Mattsson. 

Jämsä Juokslahti, A. Hertzberg. 
= Korkeakoski, G. A. Hedberg. 


204 


Kuhmois, K. Sahlberg. 
Messuby, B. Grahn. 
Orivesi, J. N. Sainio. 
Padasjoki, E. Bonsdorff. 
Somero, P. Sörman. 


Somero Längsjü, V. Sagulin. 

# Tammerfors, P. Sörman. 
Urdiala Notsjö, K. A. Vesterberg. 
Valkiakoski kanal, J. Solin. 


S:t Michels län. 


Gustaf Adolfs, F. ©. v. Schrowe. 
Haukivuori, G. Mattsson. 
Heinola Paaso, H. J. Stjernvall. 
Heinävesi, J. Brofeldt. 

Hietanen, A. Liikanen. 
Hirvensalmi, A. F. Puukko. 
Hirvensalmi, A. Tanttu. 
Hirvensalmi, H. J. Stjernvall. 
Jokkas, J. R. och K. V. Relander. 
Jorois, N. H. Grotenfelt. 

Jorois, A. Hukkanen. 

# Jorois, G. Mattsson. 


Kangaslampi, A. V. Liukkonen. 

+ Kantala, G. Mattson. 

Kerimäki, A. Hytänen. 

Kristina, J. Tikka och J. Lehko- 
nen. 

Leivonmäki, A. 0. Blomberg. 

* Mäntyharju, H. J. Stjernvall. 

S:t Michel, A. V. Nordstrém. 

* Pieksamaki, G. Mattsson. 

Savonranta, J. Friman. 

Sulkava Tiittala, C. Ph. Lindfors. 

Sysmä, B. J. Vallén. 


Viborgs län. 


Björkö, K. K. Talvinen. 
Davidstad, A. E. Borgström. 
Fredrikshamn, A. A. Andersson. 
Fredrikshamn, J. E. Nordström. 
Hanhipaasi fyr, E. V. Eriksson. 
Heinjoki, R. Carlstedt. 
Jaakimvaara, E. Zinck. 


Jaakimvaara, Verner Fagerström. 
Kaipiais, R. M. Labbart och ©. 


Brander. 
# Klemis, Emil Cederström. 
Kronoborg, 0. V. Löfman. 
* Lauritsala, Emil Cederström. 


Miehikkälä, J. E. Snellman och 
L. J. Hendell. 

Parikkala, T. Hannikainen och 
T. Ahokas. 

Parikkala, H. J. Soikkonen. 

Perkjärvi, ©. H. Hagman. 

Pyhäjärvi, K. 0. Mansnerus. 

Ruskeala, Mathilda Dahlberg. 

Räisälä, C. V. Olin. 

Savitaipale, Viktor och B. Fager- 
ström. 

Taipalenluoto, F. Lindborg. 

Tali, 0. Brander. 


Tavastila, O. Behr. 

+ Valamo, A. O. Kihlman. 

Valkeala Kannuskoski, D. Kol- 
liander. 

Vehkalahti, F. K. E. Lindholm. 

Verkkomatala fyrskepp, F. Lau- 
rell, N. E. Strahlman och U. 
Holmberg. 


Kuopio 


Idensalmi, E. J. Elmgren. 

Kaavi, K. A. Riberg. 

# Keitele, S. Häkkinen. 

Kides, J. Laine. 

Kontiolahti, E. Hyvärinen. 

Kuopio, B. Granit. 

Leppävirta, M. Lindberg. 

Nerkko kanal, J. F. och J. L. Bäck- 
ström. 


265 


eV irolahti, F. 0. v. Schrowe. 

# Virolahti, L. J. Hendell. 
Viborg, H. Backman. 

Viborg, A. A. Borenius. 

Viborg, Emil och Elis Cederström. 
Viborgs socken, A. A. Borenius. 
Villmanstrand, A. Stähle. 


län. 


Pelkjärvi. Inez Karsten. 

Tohmajärvi, A. V. Gylden. 

Tohmajärvi Värtsilä, Nina Kar- 
sten. 

Tuusniemi, J. L. Eriksson. 

Tuusniemi, J. Miettinen. 

Vesanto, M. Huttunen. 


Vasa län. 


Alajärvi, J. Johansson. 

+ Bergö, J. F. Sandelin. 

Gamlakarleby, E. Bengelsdorff. 

Gamlakarleby, J. F. Sandelin. 

Halsua, T. Puhakka. 

Helsingkallan (fyrskepp), K. Vahl- 
berg. 

Himanko, G. 0. Aspelin. 

Jakobstad, I. Lovenetzskjj. 

Jakobstads skärgärd, G. A. Hed- 
berg. 

Jalasjärvi, K. Leskinen. 


Jyväskylä, J. V. Sahlstein. 
Karstula, J. I. Gummerus. 
Kaskö, E. A. Nordman. 
Kauhajoki, C. V. v. Schantz. 
Kauhajärvi, E. Paavo-Kallio. 
Kauhava, E. Paavo-Kallio. 

+ Kelvia, J. F. Sandelin. 
Kelvia, J. Ingman. 

Keuruu, G. Mattsson. 
Kivijarvi, P. Krank. 
Korsnäs, F. O. Sikstrom. 
Kronoby, A. Jakobsson. 


266 


Lappajärvi, Anton Berger. 

Lappfjärd, I. I. Hannelius. 

= Lehtimäki, J. Johansson. 

Lestijärvi, F. B. Inberg. 

Lohteä, J. F. Sandelin. 

Lohea, O. Mellenius. 

= Malax, J. F. Sandelin. 

= Multia, G. Mattsson. 

Munsala, A. Vesterlund. 

Mustasaari Korsholm, Anna Vahl- 
beck och O. V. Slatis. 

Nerpes, K. I. Nordlund. 

= Nikolaistad, kK. E. Hohenthal. 

Nikolaistad, H. Hjelt. 

* Nikolaistad, Anton Berger. 

Norrskärs fyr, K. E. Holmberg. 

# Petajavesi, G. Mattson. 

Pihtipudas, A. Fredman. 

Purmo, J. F. Olin. 

Pörtom, Saima Sjoberg. 

Saarijarvi, A. Grönvall. 


* Saarijarvi, S. Hakkinen. 

Sideby, K. E. Hohenthal. 

Skälgrunds fyr, S. Strémborg. 

Snipan (fyrskepp), H. V. Gylan- 
der. 

Storkallegrund (fyrskepp), V. Au- 
ren. 

Storkyro, G. Durchman. 

Stora, A. Stahlhammar. 

Sumiais, H. Salonen. 

Töysä, Arnold Berger. 

Ullava, K. Lojander. 

Valsöarnes fyr, F. J. Eklund. 

# Viitasaari, A. O. Kihlman. 

Viitasaari, T. Rosberg. 

Viitasaari, E. F. Landgren. 

Viitasaari, J, Suomela. 

Viitasaari Imolahti, S. Häkkinen. 

Yxpila, E. Bengelsdorff. 

Öfvermark, V. Groop. 


Uleåborgs län. 


Enare Thule, M. Wenerberg. 
Enare, J. Rossander. 

Enare, M. Hinkula. 
Enontekis, A. A. A. Laitinen. 
Frantsila, A. Hanell. 
Haapajärvi, C. E. Ahnger. 
Ijo, 0. Hägg. 

Kajana, Maria Renfors. 
Kuhmoniemi, K. A. och V. Pfaler. 
Marjaniemi fyr, L. Lalin. 
Muhos, I. F. Rosendal. 


Nedertemmes, F. V. Pentzin. 
Oulais, G. Lindholm. 
Oulais, J. G. Johnsson. 
Pudasjärvi, A. Suopanki. 
Pyhäjärvi, J. Simelius. 
Simo, J. A. Keckman. 
Sodankylä, R. Mellenius. 
Torneä, A. Lang. 
Tyrnävä, M. Manner. 
Uleäborg, V. Nordström. 
Utsjoki, A. Koivisto. 


267 


I observationerna hafva säledes deltagit 219 personer, 
bland dem 13 vikarierande observatörer. De med en stjerna 
betecknade orterna äro tillfälliga observationsorter (under 
resor). 


268 


2. Fördelningen af äskutbrott ([&) och fall af kornblixt 
eller blixt utan dunder (<) på årets 
särskilda dagar. 


IVA OT 
rdv 
[IX 
tung 
"mL 
gsnany 


1895. 


ıoqtuordog 
19400 
*TO(LUOAON 
& 


Al 
A 
AN 
A 
À 
N 
AN 
PA 
AN 
PA 
W 
PA 
N 
a 
W 
A 


Ru 
SH © © OO I © Or H À ND EF 


— 

ND 
| 

| 

| 
nS 
> 


a 


Seo 
le 
ee 
ee 
| w 
ln | 
mls 
‘ | 

| 


= 
fon 
| 
| 
| 
> | 
oo 
— 


à 


ni 
ies) 

m D | 
| 


| 

bo 
> 
[NG] 


on 
| 
| | 
| 

Lee | 
| 


| 
| 
| 
| 
| 


bo 
ar 
| 

| 
| 
O9 
Saou 
| 
=] 
© 
= 
CO 
bo 
ti 
oO © 
| 

| 

| 

| 

| 

| 


bo 
bo 
| 
| 
| 
| 
| 
© 
© 
m 


oo 
| 
| 
| 
| 
| 
| 
| 


fus 
Ke] 
| 
| 
| 
| 
m 
N m 
(5) 
© N NI © & D ND M æ © 0 


I 
| 
m Oo 
© 


| 
jaa 
O0 
| 
m 
bo 
= 
H> 
| 
ni 


OO El in a 
9| 10| — 


Io © 

| 

| 

| 

| 

| 

ni 

eek 

| 

ni 

C0 
NR © © © 

m 
PomDmDmo © «Ii © 

| 

| 


en 
Euren 
| 
| 
| 


|) — 


31. Bi |= | S| 
Summa | 1| 1] 3/190| 4/359/694| 11 |899] 95 |191| 8|27| 9] 3] 2! 


269 


Året var ganska äskdigert; âskdagarnas antal stiger till 

_ 108 med 2367 äskutbrott. Under 6 dagar inträffade dess- 

utom endast kornblixt eller blixt utan dunder. Hôgsta an- 
talet äskdagar äfvensom äskutbrott förekommer i Augusti. 


3. Åskvädrens förlopp under de särskilda 
askvädersdagarna. 


Februari— April. 


Februari 1. I Kuhmoniemi fyra blirtar utan dunder kl. 7 
e. m. ät E. 

1) Februari 13. Åska kl. 7—7.15 e. m. i Sideby. 

Februari 19. Hagel utan åska kl. 1 e. m. i Åbo. 

2) April 27. Aska kl. 4—7 e. m. i Nerpes, Kauhajoki och 
Jalasjärvi. 


Maj månad. 


Äskdagarnes antal i Maj var 15 med 190 äskutbrott, 
under hvilka 1 äskslag och 17 hagelfall forekommo. 


3) Maj 3. Äska i Parkano kl. 3.35 e. m. 

4) Maj 4. Åska i Jalasjärvi kl. 3.55 e. m. 

5) Maj 11. Temligen jemt fördeladt någorlunda högt luft- 
tryck i Finland, lägre i norra Skandinavien; temperaturen öfver den 
normala, åskutbrotten temligen talrika (56). Åska A) kl: 23564 im: 
—5.45 e. m. öfver Utö, Nagu, Åbo (hagel), Pemar, Eura, Somero, 
Jokkis, Urdiala (hagel), Valkiakoski, Messuby (hagel), Orivesi, Jämsä, 
Kuhmois, Gustaf Adolf, Hirvensalmi (hagel) och Jorois. B) KL 8.10 
f. m. och 10.35 f. m. i Perno, 12.40 e. m. i Vehkalahti, 1.45 i Fred- 
rikshamn, 2.20 i Lovisa och 3.10 e. m. i Perno. C) Kl. 1.15—3.35 e. m. 
öfver Haapajärvi, Oulais och Frantsila. D) Kl. 2.10—5 e. m. öfver 


270 


Saarijärvi, Karstula, Kivijärvi, Wiitasaari (ett åskslag dödade en 
man under ett träd i Vuoskoski by), Pihtipudas och Haapajärvi 
(hagel). E) Kl. 3.55—6.30 e. m. öfver Hartola, Hirvensalmi, St. Mic- : 
hel, Jokkas, Jorois, Sulkava, Kangaslampi och Kerimäki. F) KI. 4— 
6 e. m. i Parkano, Kuhmois, Orivesi och Ikalis. G) Kl. 5.45—6.15 
e. m. i Töysä och Alajärvi. H) Kl. 6.30 e. m. i Hirvensalmi. I) Kl. 8.25 
--10 e. m. i Töysä och Karstula. J) Kl. 9.45—11 e. m. i Hirvensalmi, 
Tuusniemi och Kontiolahti. Blixt utan dunder i Haapajärvi kl. 11 e. m. 

6) Maj 12. Lufttrycket har nägot sjunkit, temperaturen fort- 
farande temligen hög; 44 äskutbrott. Åska A) kl. 1.40 f. m. i Sul- 
kava. B) Kl. 9.15 f. m.—2.25 e. m. öfver Nagu, Utö, Piikkis, Suo- 
musjärvi, Nummis, Pusula, Sjundeä, Kyrkslätt, Helsingfors, Söder- 
skär, Sibbo, Borgnäs, Hausjärvi, Pukkila, Perno, Lovisa (hagel), 
Fredrikshamn, Kaipiais (hagel), Davidstad (hagel), Savitaipale och 
Willmanstrand. C) Kl. 11 f. m.—3.10 e. m. öfver Perno, Lovisa, Val- 
keala, Vederlaks, Kaipiais, Davidstad, Savitaipale (hagel), Willman- 
strand, Kronoborg, Jaakimvaara och Ruskeala (hagel). D) Kl. 11.35 
f. m.—2.10 e. m. parallelt med C) öfver Hirvensalmi (hagel), St. Mic- 
hel, Sulkava, Kangaslampi, Kerimäki, Savonranta, Värtsilä och Pelk- 
järvi; blixt utan dunder åt SE och S i Kristina. E) Kl. 2.30—3 e. m. 
öfver Kaipiais, Miehikkälä (hagel) och Fredrikshamn. 

7) Maj 13. Åska tidigt på morgonen i Wiitasaari. 

8) Maj 16. Aska kl. 2 f. m. i Brändö. Blixt utan dunder vid 
Lagskar kl. 8.20—8.50 e. m. at WSW och W samt vid Utö kl. 11.45 
e. m.—4.15 f. m. åt E. 

9) Maj 17. Åska i Brändö kl. 1 f. m. 

10) Maj 18. Äska i Parkano kl. 12.40 e. m. 

11) Maj 20. Äska kl. 1.15 e. m. vid Kaipiais, kl. 3 i Töysä, 
kl. 4 i Ruskeala, 4.40 i Parkano och kl. 4.50 e. m. i Kivijärvi. 

12) Maj 21. Temperaturen ställvis hög. Äska ASK Em: 
—12.50 e. m. öfver Miehikkälä, Davidstad, Kaipiais, Fredrikshamn, 
Kouvola, Lovisa och Sibbo. B) Kl. 11.50 f. m.—4.10 e. m. öfver Pa- 
rikkala, Willmanstrand, Savitaipale och Miehikkälä. C) Kl. 12.25— 
2.55 e. m. öfver Miehikkälä, Lovisa, Sibbo, Pukkila, Nummis, Salo, 
Sagu och Kimito. D) Kl. 12.40 e. m. i Åbo. E) Kl. 1.40-3 e. m. 
öfver Piikkis, Äbo, Nådendal, Gustafs och Brändö. F) Kl. 2—4.50 
e. m. öfver Sagu, Pemar, Äbo, Nädendal, Gustafs (hagel) och Brändö. 


271 


13) Maj®23. Äska kl. 12.15 e. m. i Kangaslampi och kl. 3.35 
e. m. vid Nerkko. Åska i Leppävirta. 

14) Maj 24. Åska A) kl. 11.20 f. m.—3 e. m. öfver St. Michel, 
Savonranta, Kangaslampi och Jorois. B) Kl. 1.25 vid Porkkala och 
1.30 e. m. i Tuusniemi. C) Kl. 1.50—3 e. m. öfver Perkjärvi och Räi- 
sälä. D) Kl. £.10 vid Söderskär, 4.20 vid Lägskär, 9.20 i Enare och 
9.35 e. m. i Idensalmi. 

15) Maj 25. Åska A) kl. 5.50 f. m. vid Lägskär. B) Kl. 11.15 
f. m.— 12.10 e. m. öfver Nerpes, Jalasjärvi, Pörtom och Töysä. C) KI. 
11.40 f. m.—12.45 e. m. öfver Kontiolahti och Kerimäki. D) Kl. 12— 
4.25 e. m. öfver Viitasaari, Leppävirta, Savonranta, Tuusniemi och 
Kaavi. E) Kl. 12.50—1.30 e. m. öfver Söderskär och Helsingfors, 
kl. 2 vid Lågskär, 3.15 vid Verkkomatala och 3.45—4.15 e. m. öfver 
Karstula och Kivijärvi. 

Maj 29. Hagel utan åska kl. 11.35 f. m. i Kerimäki. 

16) Maj 30. Åska A) kl. 3.5 f. m. i Mariehamn och kl. 4.35 
f. m. i Finström. B) KI. 3.20—7.55 e. m. öfver Kuopio, Tuusniemi, 
Leppävirta (hagel), Jorois, Kangaslampi (hagel), Sulkava (hagel), 
Willmanstrand, Perkjärvi och Viborg (hagel). Hagel utan åska kl. 
12.10 e. m. i Halsua. 

17) Maj 31. Åska kl. 10.40 f. m. vid Hanhipaasi, 11.35 i Sul- 
kava och kl. 1.10 e. m. vid Hanhipaasi. Hagel utan äska kl. 2.20 
e. m. i Lovisa. 


Juni månad. 


Under Juni förekommo 21 askdagar med 359 äskutbrott; 
äskslagens antal var 10, hagelfallens 24. 


18) Juni 2. Åska vid Porkkala kl. 1 f. m. 

19) Juni 5. Äska vid Snipan kl. 5.30 e. m. 

20) Juni 7. Äska med hagel i Utsjoki kl. 7.20 e. m. 

21) Juni 8. Äska A) kl. 4.20 e. m. vid Märket och kl. 6.10 
e. m. i Gustafs. B) Kl. 8—9.50 e. m. öfver Utö, Mariehamn, Läg- 
skär, Skälskär, Märket och Bogskär. 


212 


22) Juni 9. Åska i Sodankylä kl. 4 e. m. % 

23) Juni 11. Åska kl. 1.15 e. m. i Björkö, 1.20 vid Pernå Våt- 
skär, 3.30 i Tyrnävä, 5 e. m. i Kyrkslätt och kl. 7.5 e. m. vid. 
Perkjärvi. 

24) Juni 12. Svagt barometerminimum i Lappland: tempera- 
turen hög. Åska A) kl. 6—6.25 f. m. öfver Norrskär (hagel), Vals- 
öarne och Snipan. B) Kl. 10.15 f. m.—12.10 e. m. öfver Pyhäjärvi, 
Björkö och Verkkomatala. C) Kl. 11.10 f. m. i Oulais. D) KI. 11.25 
f. m.—2.25 e. m. öfver Urdiala, Kuhmois, Jämsä, Keuruu, Padasjoki 
och Gustaf Adolfs. E) Kl. 1.35-—430 e. m. öfver Kelvia, Halsua, 
Lohteä, Himanko (hagel), Oulais och Frantsila. F) Kl. 3.45-5 e. m. 
öfver Tyrnävä, Marjaniemi och Simo. G) Kl. 4.45—5.50 e. m. öfver 
Nerkko och Kuopio. H) Kl. 7.40—9.15 e. m. öfver Oulais, Tyrnävä, 
Frantsila, Simo och Kuhmoniemi. 

25) Juni 13. Aska A) kl. 10.5 f. m. i Sodankylä, kl. 11.55 i 
Leivonmäki (hagel) och kl. 12.30 e. m. i Lestijarvi. B) Kl. 12.30— 
3 e. m. öfver Verkkomatala, Björkö, Perkjärvi och Pyhäjärvi. C) Kl. 
3.25 e. m. i Sodankylä. D) Kl. 7.30—8.25 e. m. öfver Karstula och 
Lestijärvi (hagel). 

26) Juni 16. Aska kl. 11.55 f. m. i Mariehamn, 2.25 e. m. vid 
Hanhipaasi och kl. 6.40 e. m. i Ruskeala. 

2400) Ahnen 1176 Äska A) Kl. 12.25 e. m. i Värtsilä, 12.50 vid 
Hanhipaasi, 2.5 i Pyhäjärvi och 2.55 e. m. i Jaakimvaara. B) Kl. 4.45 
e. m. i Pelkjarvi, kl. 5 vid Hanhipaasi och kl. 7.30 e. m. i Pelkjärvi. 
C) Kl. 8.40—11.5 e. m. öfver Pyhäjärvi, Hanhipaasi, Kronoborg, Jaa- 
kimvaara, Kerimäki, Pelkjärvi och Kides. 

28) Juni 18. Svagt minimum i sydvestra Finland. Äska A) 
kl. 1 f. m. vid Perno Vätskär. B) Kl. 9.40 f. m.—4.50 e. m. öfver 
Keuruu, Töysä, Karstula, Alajärvi, Viitasaari, Kivijärvi, Lappajärvi, 
Munsala, Purmo, Jakobstad, Kronoby, Gamlakarleby, Halsua, Lesti- 
järvi, Kelvià, Lohteä, Himanko, Oulais, Frantsila, Muhos, Kuhmo- 
niemi, Marjaniemi och Uleåborg. C) Kl. 11.10 f. m. i Pelkjärvi. 

29) Juni 19. Äska A) kl. 10.35 f. m. vid Hanhipaasi. B) Kl. 
10.50-11.25 f. m. öfver Tikkala, Värtsilä och Pelkjärvi. C) Kl. 1.10 
e. m. i Ruskeala (hagel). D) Kl. 1.35--2.50 e. m. öfver Värtsilä och 
Pelkjärvi. E) Kl. 410 e. m. vid Hanhipaasi, 4.20 och 6.10 i Pelk- 
järvi samt kl. 6.30 e. m. vid Tikkala. 


213 


30) Juni 20. Högt och jemt fördeladt lufttryck samt hög 
temperatur. Äska A) kl. 11.45 f. m. öfver Björneborg och Norr- 
mark (äskslag i telefonstolpar vid Kellahti). B) Kl. 11.35 f. m. vid 
Tikkala, 12.10 e. m. i Kuhmoniemi, 12.55 i Viitasaari, 2.5 i Värtsilä 
och Leivonmäki samt 2.35 e. m. vid Parkunniemi; ett äskslag träf- 
fade stallet à ett Idensalmi prestgärdstorp, dödade en häst och ett 
svin samt skadade en man, tog derifran vägen till stugan, der äf- 
ven en qvinna svårt sårades; stallet antändes. C) Kl. 1 e. m. i Vi- 
borg, 1.35 vid Perkjärvi och 1.50 e. m. i Björkö. D) Kl. 1.25—3.55 
e. m. öfver Viborg, Savitaipale (äskslag i en stuga i Säänjärvi by, 
hvarvid ett barn dödades och två svimmade) Kristina, Hirvensalmi 
och Gustaf Adolfs. E) Kl. 2.10—4.45 e. m. öfver Willmanstrand, 
Viborg, Pyhäjärvi och Perkjärvi. F) Kl. 4.15 e. m. i Wiborg, 5.40 i 
Gustaf Adolfs och kl. 6 e. m. vid Kaipiais. G) Kl. 10.50—11.50 e. m. 
öfver Mariehamn och Lemströms kanal. 

31) Juni 21. Lufttrycket fortfarande högt och jemt förde- 
ladt; temperaturen mycket hög. Äskutbrotten talrika (79) och del- 
vis mycket häftiga. Åska A) kl. 9.10 f. m. i Kuhmoniemi (hagel). 
B) Kl. 10.5—11.40 f. m. öfver Leppävirta och Tuusniemi. C) KI. 10.20 
—11.45 f. m. öfver Jämsä, Keuruu, Sideby och Kauhava. D) KI. 10.30 
f. m.—1.10 e. m. öfver Pörtom (blixten antände en stuga, som upp- 
brann jemte två fahus, en foderlada, tre lider, en ängslada och ett 
parti ved), Storkallegrund, Korsholm, Storkyro, Viitasaari (hagel), 
Jakobstad och Lohteä. E) Kl. 10.30 f. m.—omkring 3 e. m. öfver 
Vampula (hagel), Hvittis, Kumo, Karkku, Björneborg, Räfsö, Lavia, 
Ikalis, Parkano, Storå (ett äskslag splittrade ett trad), Lappfjärd, 
Nerpes och Pörtom. F) Kl, 11.20—11.55 f. m. öfver Sideby, Kauha- 
järvi, Jalasjärvi, Kurikka (ett åskslag splittrade tre telefonstolpar 
och smälte 10 meter tråd) och Öfvermark. G) Kl. 11.45 f. m.—3.40 
e. m. öfver Keuruu, Storkyro, Kivijärvi, Lappajärvi, Jakobstad, Kel- 
via och Gamlakarleby. H) Kl. 12—1.15 e. m. öfver Hirvensalmi, Sul- 
kava, Jokkas, Kangaslampi, Jorois, Leppävirta och Tuusniemi. I) Kl. 
12.20—1.5 e. m. öfver Räfsö, Björneborg, Lavia och Karkku. J) Kl. 
1.40—4.10 e. m. öfver Viitasaari, Kivijärvi, Karstula, Töysä, Jalas- 
järvi (hagel), Alajärvi, Lappajärvi, Halsua och Lestijärvi. K) KI. 
2.15— omkring 4 e. m. öfver Leivonmäki och Jämsä. L) Kl. 2.40 — 
355 e. m. öfver Kumo, Karkku, Hvittis, Vampula och Urdiala. M) KI. 


274 


omkring 3 e. m. i Kuhmoniemi. N) Kl. 3.10—6 e. m. öfver Kivijärvi 
och Halsua. 0) Kl. 4.10—omkring 7.30 e. m. öfver Keuruu, Kauha- 
joki, Töysä, Karstula (hagel), Viitasaari, Kivijärvi, Halsua (hagel), 
Lestijärvi, Lohtea och Pyhäjärvi (blixten antände kyrkan, som ned- 
brann, dödade församlingens klockare och bedöfvade nägra af skrift- 
skolebarnen). P) Kl. 6.25 e. m. vid Porkkala. 

32) Juni 22. Lufttrycket fortfarande temligen högt; ett svagt 
minimum vid Haaparanta; hög temperatur; askutbrotten fortfarande 
talrika (90) och häftiga. Äska A) kl. 2.40 f. m. i Viitasaari. B)KI. 
9.50—10.30 f. m. öfver Gustaf Adolfs, Jämsä och Jorois. C) Kl. 10 
f. m.—12.55 e. m. öfver Pemar, Eura (hagel), Somero, Jokkis, Vam- 
pula, Urdiala, Kumo, Karkku, Valkiakoski (hagel), Ikalis och Par- 
kano. D) Kl. 10.35 f. m.—2 e. m. Öfver Kaipiais (hagel), Villman- 
strand, Kerimäki, Kides och Tohmajärvi. E) Kl. 10.40 f. m.—2.40 
e. m. öfver Liljendal, Kaipiais, Villmanstrand (hagel) och Sulkava. 
F) Kl. 11—11.10 f. m. öfver Kuhmois och Gustaf Adolfs. G) Kl. 12— 
12.35 e. m. öfver Hausjarvi, Borgnäs, Borgå socken och Sibbo. H) Kl. 
12.30—2.35 e. m. öfver Töysä, Alajärvi, Karstula och Keuruu. I) Kl. 
12.40—1.30 e. m. öfver Somero, Eura, Jokkis, Notsjö, Vampula och 
Karkku. J) Kl. 12.55—1.20 e. m. öfver Orivesi (ett äskslag dödade 
en flicka på trappan till en stuga), Padasjoki (hagel), Sysmä och 
Hirvensalmi. K) Kl. 1.20 e. m. vid Verkkomatala, 2.20 e. m. i Pu- 
dasjärvi. L) Kl. 2.20—4 e. m. öfver Gustaf Adolfs, Jämsä (hagel) 
och Kuhmois. M) Kl. 2.20—6 e. m. öfver Sysmä, Gustaf Adolfs, Hir- 
vensalmi (ett äskslag dödade tre kalfvar och tre grisar, hagel), Kan- 
gaslampi, Kerimäki, Pelkjärvi, Tohmajärvi, Leppävirta (hagel) och 
Tuusniemi. N) Kl. 2.40—6.15 e. m. öfver Pusula, Suomusjärvi, Salo, 
Sjundeå, Kyrkslätt, Nurmijärvi (ett äskslag träffade ett skolhus, hvars 
tak antändes), Hausjärvi, Sibbo, Borgnäs och Borgå socken. 0) Kl. 
3.40—6 e. m. öfver Nummis, Pusula, Somero, Urdiala och Karkku. 
P) Kl. omkring 4—6.30 e. m. öfver Parkano, Töysä (ett åskslag träf- 
fade en tall), Karstula, Alajärvi, Kivijärvi, Lestijärvi (hagel), Lohteå 
och Frantsila. Q) Kl. 455 e. m. vid Verkkomatala, 6.10 i Sulkava 
och 6.25 e. m. vid Kaipiais. R) Kl. 10.10 e. m, i Kuhmoniemi, om- 
kring 11 i Frantsila och kl. 11.55 e. m. i Keuruu (sannolikt början 
till åskvädret A) följande dag). 


275 


33) Juni 23. Lufttrycket har något sjunkit, men är fortfa- 
rande ganska jemt fördeladt; temperaturen hög. Åska A) kl. 12,45 
—6.10 f. m. öfver Gustaf Adolfs, Jokkas, Jorois, Kangaslampi, Sul- 
kava, Tuusniemi, Värtsila och Tikkala. B) Kl. 2—5.50 f. m. öfver 
Kronoborg (hagel) och Pyhajarvi. C) Kl. 4.20 f. m. vid Marjaniemi 
och kl. 9.5 f. m. i Pudasjärvi. D) Kl. 8.45—11.10 f. m. öfver Krono- 
borg, Hanhipaasi, Perkjärvi (hagel) och Pyhäjärvi. E) Kl. 8.25—10 
f. m. öfver Pelkjärvi, Värtsilä, Tikkala, Ruskeala och Leppävirta. 
F) Kl. 1.20 e. m. vid Hanhipaasi och kl. 1.50 e. m. i Ruskeala. 

34) Juni 24. Äska kl. 3 e. m. i Kyrkslätt. 

35) Juni 25. Åska A) kl. 11 f. m.—1.15 e. m. öfver Viborg 
Verkkomatala och Perkjärvi. B) Kl. 2.15—6.10 e. m. öfver Gustafs 
(hagel) och Brändö. C) Kl. 4.10—8 e. m. öfver Urdiala, Jokkis, So- 
mero, Vampula, Hvittis och Gustafs. D) Kl. 6 e. m. i Viborg. 

36) Juni 26. Aska i Viborg kl. 10 f. m. 

37) Juni 29. Aska A) i Munsala kl. 1.10 e. m. B) Kl. 4— 
4.10 e. m. öfver Sibbo och Borgnäs. 

38) Juni 30. Aska A) kl. 15—2.15 e. m. öfver Storkalle- 
grund, Pörtom, Korsholm och Norrskär. B) Kl. 2.10 e. m. i Pemar, 
2.40 i Salo, 7.15 och 7.45 i Kivijärvi samt 7.40 e. m. vid Lagskar. 


Juli månad. 


Åskdagarnes antal i Juli var 25 med 694 åskutbrott. 
Större delen af dessa utbrott kommer på de båda åskperio- 
derna 2—5 och 7—9. Åskslagens antal var 17, hagelfallens 
under åska 43. 


39) Juli 1. Åska A) kl. 10.55 f. m.—2.15 e. m. öfver Frant- 
sila, Tyrnävä, Muhos, Uleäborg, Marjaniemi och Pudasjärvi. B) Kl. 
12.40 i Lohtea och Himanko samt kl. 1 e. m. i Miehikkälä. C) Kl. 
2—7.30 e. m. öfver Gamlakarleby, Lohteä, Himanko, Frantsila, Tyr- 
nävä, Uleåborg, Muhos, Pudasjärvi och Kajana (hagel. 

40) Juli 2. Ett svagt minimum öfver Åland; temperaturen 
hög. Åskutbrotten talrika (94), förnämligast vid kusterna. Åska 
A) kl. 1.30—4 f. m. öfver Pusula, Nummis, Sjundeå, Kyrkslätt, Esbo 


276 


(ett askslag splittrade en gran à Rulludd), Helsingfors, Helsinge (ett 
askslag antände en lada i kyrkobyn), Söderskär, Sibbo, Borgnäs, 
Borgå socken, Pukkila och Hausjärvi. B) Kl. 3.20—8.50 f. m. öfver 
Söderskär, Borgå socken, Pukkila, Tavastila och Miehikkälä. C) KI. 
6.25—9.45 f. m. öfver Vampula, Kumo, Karkku, Lavia, Parkano och 
Keuruu. D) Kl. 11 f. m.—1.35-e. m. öfver Borgå socken, Tavastila, 
Miehikkälä, Viborg, Björkö, Perkjärvi, Raisala och Pyhajarvi. E) KL: 
11.10 f. m. i Tyrnava. F) Kl. 11.35 f. m.—6.30 e. m. ofver Karkku, 
Lavia, Räfsö, Keuruu, Jalasjärvi, Karstula, Storkyro, Korsholm, Hal- 
sua och Jakobstad. G) Kl. 11.55 f. m.—2.25 e. m. öfver Halsua, Lesti- 
järvi, Frantsila och Kajana. H) Kl. 12.50—2.25 e. m. öfver Sulkava, Ki- 
des, Kangaslampi, Jorois och Heinävesi. I) Kl. 12.50—3.20 e. m. öfver 
Verkkomatala, Björkö, Viborg, Perkjärvi, Pyhäjärvi, Taipalenluoto, 
Hanhipaasi, Jaakimvaara och Kides. J) Kl. 1 e. m. i Jorois och 
Tuusniemi. K) Kl. 3—5.45 e. m. öfver Miehikkälä, Viborg, Perkjärvi, 
Pyhäjärvi och Kronoborg. L) Kl. 4—6.30 öfver Säkkijärvi (ett dsk- 
slag dödade en man och sårade samt brände kläderna på två an- 
dra, hvilka sökt skydd under ett träd), Viborg (åskslag i en fabrik), 
Raisala (blixten splittrade en tall och slog derifrån in i en stuga, 
der innevånarne bedöfvades), Pyhäjärvi, Sakkola (äskslag i en bad- 
stuga, hagel), Taipalenluoto, Hanhipaasi, Kronoborg, Jaakimvaara 
och Valamo. M) Kl. 5.15—7 e. m. öfver Verkkomatala, Björkö, Kro- 
noborg och Taipalenluoto. N) Kl. S-omkring 11 e. m. öfver Jakob- 
stad, Gamlakarleby, Kelvia, Lohtea och Frantsila. 

41) Juli 3. Ett vidsträckt minimum öfver Norge och meller- 
sta Sverige. Askutbrotten fortfarande talrika (92) och häftiga, mest 
i landets inre delar. Aska A) Kl. 12 midnatt i Simo, kl. 1 f. m. i 
Sjundeå, 9 f. m. i Tuusniemi, 9.5 i Sodankylä, 10 i Mariehamn, 10.45 
i Gamlakarleby och 11,30 f. m. vid Lagskar. B) Kl. 12—1.55 e. m. 
ofver Padasjoki, Kuhmois och Leivonmaki (hagel). C) KI. 12.20— 
1.10 e. m. öfver Hvittis, Karkku och Parkano. D) Kl. 1—6.40 e. m. 
öfver Vampula, Kumo, Lavia, Ikalis, Parkano, Messuby, Orivesi, 
Keuruu, Jämsä (hagel), Sysmä, Gustaf Adolfs, Leivonmäki, Hirven- 
salmi (ett åskslag dödade en ko på betesmarken, hagel), Mäntyharju 
(ett åskslag dödade en torpare och hans häst vid plöjning på åkern 
samt bedöfvade en dräng), Kristina (hagel), Sulkava och Kangaslampi. 
E) Kl. 1.20—1.25 e. m. öfver Lappajärvi och Halsua. F) Kl. 1.25— 


— 7 k 


277 


2,50 e. m. öfver Töysä (hagel), Karstula, Alajärvi, Kivijärvi, Lesti- 
järvi och Viitasaari (hagel). G) Kl. 1.50—8.20 e. m. öfver Somero, 
Karkku (hagel), Ikalis (ett äskslag splittrade en gran, hagel), Par- 
kano, Jalasjärvi, Töysä, Karstula, Alajärvi. Kivijärvi, Lappajärvi 
och Halsua. H) Kl. 2.40—7.55 e. m. öfver Sysmä, Gustaf Adolfs, 
Hirvensalmi (hagel), Jorois, Kangaslampi, Leppävirta, Heinävesi, 
Kuopio (hagel), Tuusniemi, Kides och Tohmajärvi. I) Kl. 3.35—5.45 
e. m. öfver Alajärvi, Halsua och Lestijärvi. J) Kl. 4 e. m. i Tuus- 
niemi (ett äskslag düdade tvä kor). K) Omkring kl. 5 e. m. i Borgä 
socken och Sodankylä. L) Kl. 5.55—8.10 e. m. öfver Hirvensalmi 
(hagel), Savitaipale, Jokkas, Jorois (hagel), Kangaslampi, Kerimäki 
och Kides. M) Kl. 6.25—8.50 e. m. öfver Kajana, Kuhmoniemi och 
Pudasjärvi. N) Kl. 7.5—9.30 e. m. öfver Hirvensalmi, Jokkas och 
Heinävesi. O) Kl. omkring 9—10,20 e. m. öfver Hirvensalmi, Kri- 


stina, Jokkas, Sulkava, Jorois och Kangaslampi. P) Kl. 11.15 e. m. 


i Sideby. Q) Kl. 11.20—11.40 e. m. öfver Lägskär, Eckerö och Mär- 
ket. Blixt utan dunder kl. 11 e. m. at NE i Jamsa. 

42) Juli 4. Minimet öfver Bottniska viken; 76 askutbrott. 
Aska A) Kl. 12.50—2.30 f. m. öfver Mariehamn, Eckerö och Skälskär. 
B) Kl. 12.15—9.50 f. m. öfver Hiittis, Kyrkslätt, Porkkala, Suomus- 
järvi, Somero, Nurmijärvi, Hausjärvi, Söderskär, Borgå socken, Perno, 
Kaipiais, Savitaipale (ett äskslag dödade tolf får, som sökt skydd 
under en björk, en blixt syntes löpa längs en telefonledning, hagel), 
Villmanstrand och Jaakimvåara. C) KI. 1 f. m. vid Kaipiais äfven- 
som tidigt på morgonen i Leppävirta. D) Kl. 2.10—2.45 f. m. vid 
Rafso och Skälgrund. E) Kl. 4.20—8.5 f. m. öfver Sysmä, Kuhmois, 
Gustaf Adolfs och Jamsa. F) Kl. 4.30—6.40 f. m. öfver Stora, Ikalis, 
Parkano, Töysä och Alajärvi. G) Kl. 7.10 f. m. vid Söderskär. 
H) Kl. 7.15—9.50 f. m. öfver Sulkava (ett äskslag düdade en ko och 
tre kalfvar samt skadade ena handen pä en qvinna), Kerimäki (ha- 
gel), Kides, Pelkjärvi (hagel) och Värtsilä (hagel). I) Kl. 7.50—10 
f. m. öfver Jokkas, Kangaslampi, Jorois, Heinävesi, Tohmajärvi, Kuo- 
pio och Tuusniemi. J) Kl. 8—10 f. m. öfver Töysä, Keuruu, Kars- 


‚tula, Kivijärvi och Viitasaari. K) Kl. 8.50—10.35 f. m. öfver Hir- 


vensalmi, Kangaslampi, Jorois och Heinävesi. L) Kl. 8.50 f. m. i 
Kuhmoniemi. M) Kl. 9.45 f. m.—12.10 e. m. öfver Savitaipale, Sul- 
kava (hagel), Kangaslampi och Kides. N) Kl. 11.30 f. m.—12.10 e. m. 


278 


öfver Davidstad och Hirvensalmi. 00) Kl. 12 middag i Pudasjärvi. 
P) Kl. 12—12.40 e. m. öfver Sulkava och Ruskeala (hagel). Q) Kl. 
12.20—1 e. m. öfver Valsö, Helsingkallan, Lappajärvi och Alajärvi. 
R) Kl. 2.45 e. m. i Keuruu. S) Kl. 3—3.45 e. m. öfver Hirvensalmi, 
Leivonmäki och Leppävirta. T) Kl. 450—6.45 e. m. öfver Jalas- 
järvi, Keuruu och Lappajärvi. U) Omkring kl. 5 e. m. i Kuhmoniemi 
(hagel). 

43) Juli 5. Gårdagens minimum har dragit sig åt norra de- 
len af Uleåborgs län; 65 åskutbrott, mest i sydöstra och östra de- 
len af landet. Aska A) kl. 7 f. m. vid Taipalenluoto. B) KI. 7—10 
f. m. öfver Perno, Liljendal, Miehikkala, Verkkomatala, Viborg och 
Pyhäjärvi. C) Kl. 8.35 f. m.—12.40 e. m. öfver Nurmijärvi, Thusby, 
Borgnäs, Pukkila, Davidstad, Villmanstrand, Savitaipale, Gustaf Adolfs 
och Sysmä. D) Kl. 10.10 f. m. i Kuhmoniemi. E) Kl. 10.55—11.10 
f. m. öfver Kuhmois, Gustaf Adolfs och Leivonmäki. F) Kl. 11.5 f.m. 
i Halsua. G) Kl. 11.30 f. m.—omkring 8 e. m. öfver Nurmijärvi, 
Kyrkslätt, Thusby, Borgå socken, Liljendal; Perno, Miehikkälä, Da- 
vidstad, Vehkalahti (hagel), Viborg, Pyhäjärvi, Taipalenluoto och 
Jaakimvaara. H) Kl. 12.45—1.40 e. m. öfver Räisälä, Hanhipaasi, 
Kronoborg, Jaakimvaara och Kides. IT) Kl. omkring 1 e. m. i Keri- 
mäki, Kides, Pelkjärvi och Tuusniemi. J) Kl. 1.15—3.15 e. m. üfver 
Kaipiais, Savitaipale och Pyhäjärvi. K) Kl. 2—3.10 e. m. öfver Py- 
häjärvi, Räisälä, Hanhipaasi och Kronoborg. L) Kl. 2.10—2.50 öfver 
Ruskeala, Pelkjärvi och Värtsilä. M) Kl. 2.55—omkring 5 e. m. öfver 
Leivonmäki, Jorois, Kangaslampi, Sulkava, Kerimäki, Ruskeala och 
. Tohmajärvi. N) Kl. 3.55—omkring 4 e. m. öfver Pyhajarvi och Räi- 
sälä. Hagel utan äska kl. 6 e. m. i Kuhmoniemi. 

44) Juli 7. Efter en dags paus begynner äter en äskperiod. 
Denna dag är lufttrycket smäningom aftagande mot üster och norr; 
52 äskutbrott. Aska A) kl. 10.20 f. m. i Kides (hagel), 10.35 f. m. i 
Viborg. B) Kl. 10.30—11.30 f. m. öfver Marjaniemi, Tyrnava, Frant- 
sila, Muhos (hagel) och Pudasjärvi (hagel). ©) Kl. 10.40 f. m.—2.30 
e. m. öfver Sibbo, Hausjärvi, Perno (hagel), Miehikkälä, Kaipiais, 
Davidstad, Savitaipale (hagel), Villmanstrand och Viborg. D) Kl. 
10.55 f. m.—2.55 e. m. i Jorois, Sulkava, Kangaslampi, Leppävirta 
och Tuusniemi. E) Kl. 11.30—12 f. m. öfver Gamlakarleby, Kelviä 
och Lohteä. F) Kl. 12.10—12.55 e. m. öfver Karkku (hagel), Messuby 


219 


och Gustaf Adolfs. G) Kl. 1.10—3.40 e. m. öfver Hausjärvi, Borgå 
socken, Perno och Viborg. H) Kl. 1.40—1.55 e. m. öfver Karkku 
och Rafso. I) Kl. 2.15—5.10 e. m. öfver Hanhipaasi, Ruskeala (ha- 
gel) och Kangaslampi. J) Kl. 4.25—7.20 e. m. öfver Salo, Vampula, 
Hvittis, Karkku och Messuby. K) Kl. 10.55—11.30 e. m. öfver Kyrk- 
slätt, Esbo, Helsingfors, Söderskär, Sjundeå och Korpo. 

45) Juli 8. Minimum i sydvestra Finland; 62 åskutbrott, mest 
längs Finska viken och Bottniska viken upp till Qvarken. Blixt 
utan dunder åt NE kl. 12.30 f. m. vid Hangö fyr. Åska A) kl. 145 
—7.45 f. m. vid Porkkala fyr och öfver Borgå socken, Vehkalahti, 
Miehikkala och Villmanstrand. B) Kl. 2.55 f. m.—12.35 e. m. öfver 
Valsö, Snipan, Norrskär, Storkallegrund, Sideby, Räfsö och Karkku. 
C) Kl. 4.40— 6.50 öfver Viborg (ett äskslag bedüfvade en man à Mylly- 
saari) och Hanhipaasi. D) Kl. 9.30—10.10 f. m. öfver Miehikkälä, 
Viborg och Kronoborg. E) Kl. 12.25—-1.35 e. m. öfver Gustafs, 
Brändö, Korpo och Utö. F) Kl. 1—2 e. m. öfver Sjundeå, Kyrkslätt, 
Tusby, Sibbo (hagel), Helsinge skärgård, Borgnäs, Pukkila och Borgå 
socken (ett åskslag dödade fyra kor à betesmarken). G) Kl. 1.30— 
2.40 e. m. öfver Eura, Brändö, Sagu, Salo, Pargas och Kimito. 
H) Kl. 1.55 e. m. vid Verkkomatala, 2 e. m. i Sideby (hagel). I) KI. 
2.50—3.10 e. m. öfver Verkkomatala och Björkö. J) Kl. 2.50—3.40 
e. m. öfver Pusula, Nummis och Suomusjärvi. K) Kl. 2.50—4.45 e. m. 
öfver Sibbo och Borgå socken. L) Kl. 4.45—8.20 e. m. öfver Kyrk- 
slätt, Sjundeå, Pusula, Hausjärvi, Padasjoki (ett åskslag dödade två 
kor) och Kuhmois. M) Kl. 5.15 e. m. i Björneborg. N) Kl. 6.30—8.15 
e. m. öfver Eura, Sagu, Pargas, Kimito, Hiittis och Hangö fyr. 
0) Kl. 7.35 e. m. i Sagu. Blixt utan dunder kl. 11 e. m.—1 f. m. à 
Fagervik. Hagel utan åska kl. 11 f. m. i Multia. 

46) Juli 9. Svagt minimum öfver Östersjöprovinserna; 41 
åskutbrott, mest i södra delen af landet. Åska A) Ke 2.30) tems i 
Borgnis, kl. 2.45 f. m. vid Söderskär. B) Kl. 1—5.15 f. m. öfver 
Porkkala, Sibbo, Borgå skär och Söderskär. C) Kl. 5.50—7 f. m. 
öfver Porkkala, Kyrkslätt och Sibbo. D) Kl. 11.15 f. m.—2.25 e. m. 
öfver Pusula, Nummis, Kyrkslätt, Hiittis, Suomusjärvi (hagel), Eura, 
Salo och Kimito. D) Kl. 12.50—2.20 e. m. öfver Somero, Eura, Pe- 
mar, Nagu, Korpo, Brändö (ett dskslag splittrade en vaderqvarn i 
Åfva by) och Utö. E) Kl. 1.50—2.50 e. m. öfver Gustafs och Nä- 


280 


dendal. F) Kl. 2—3.20 e. m. öfver Suomusjärvi, Pusula, Hangö och 
Salo. G) Kl. 3—5.30 e. m. öfver Lokala, Gustafs, Brändö, Nagu och 
Utö. H) Kl. 4.10 e. m. i Rafso, kl. 4.35—4.50 e. m. öfver Räfsô, Säbb- 
skär och Lokala samt kl. 5.35 e. m. i Kyrkslätt. 

47) Juli 10. Åska kl. 12.10 e. m. i Gustafs. 

48) Juli 14 Aska kl. 10 f. mi Björneborg, kl. 1.45 e. m. i 
Rafso, 2.5 i Pukkila, kl. 5 i Pörtom, 5.30—5.50 öfver Björneborg och 
Rafso och kl. 8.30—9.45 e. m. öfver Korsholm och Helsingkallan. 

49) Juli 15. Aska A) kl. 2.15 e. m. i Alajärvi och 3.20 e. m. 
vid Verkkomatala. B) Kl. 3.45—4 e. m. öfver Suomusjärvi och Eura. 
C) Kl. 435 e. m. i Enontekis och 4.45 e. m. i Leppävirta. D) Kl. 
5.20—6.30 e. m. öfver Perkjärvi och Björkö. =E) Kl. 6.40—7.30 e. m. 
öfver Verkkomatala och Perkjärvi. 

50) Juli 16. Aska A) KL 2 f. m. i Vederlaks. B) Kl. 11.40 
f. m. i Miehikkälä och kl. 12.25 e. m. i Gustafs. C) Kl. 2.15—3.30 
e. m. öfver Pusula, Somero, Vampula, Nummis, Suomusjärvi, Salo, 
Sagu, Dalsbruk, Pemar och Eura. D) Kl. 8.15 e. m. i Kuhmois. 
Blixt utan dunder kl. 5.50 e. m. àt N i Räfsü. 

51) Juli 17. Aska kl. 1.45 e. m. i Dragstjärd. 

52) Juli 18. Normalt och jemt fürdeladt lufttryck. Åska A) 
kl. 2.45—2.55 e. m. i Lestijarvi och Viitasaari. B) Kl. 3.50—11.45 
e. m. öfver Halsua, Lestijärvi, Kivijärvi, Viitasaari, Jyvaskyla, Jamsa, 
Leivonmäki, Jorois, Kangaslampi, Savitaipale och Villmanstrand. 
€) Kl. 6.10—6.20 e. m. i Viitasaari och Hirvensalmi. D) Kl. 7.30 — 
10.15 e. m. i Jakobstad och Halsua. E) Kl. 8—9 e. m. i Viitasaari och 
Tuusniemi. Åska på aftonen i Kuhmoniemi. Blixt utan dunder kl. 7.40 
—9.10 e. m. i Sulkava at WNW och SW, kl. 8—9 i Kuhmois at E 
och kl. 11.40 e. m. åt NW i Viborg. 

53) Juli 19. Åska A) kl. 6—7.20 f. m. öfver Jämsä och Petä- 
jävesi. B) Kl. 7.15 f. m. vid Skälgrund. C) Kl. 10 f. m.—1.10 e. m. öf- 
ver Kangaslampi, Tuusniemi, Kides (hagel), Värtsilä och Pelkjärvi. 
D) Kl. 12—1.50 e. m. öfver Petäjävesi, Jyvaskyla, Jämsä, Leivon- 
mäki och Kangaslampi. E) Kl. 12.50—4.10 e. m. öfver Hanhipaasi, 
Kronoborg, Jaakimvara, Ruskeala, Pelkjärvi och Vartsila. F) KL 
3—8.15 e. m. öfver Jämsä, Gustaf Adolfs, Leivonmaki, Kuhmois, 
Sysmä, Heinola, Savitaipale, Villmanstrand, Hausjärvi, Tusby, Sibbo 


281 


och Miehikkälä. G) Kl..3.50—4.10 e. m. öfver Kides och Pelkjärvi. 
H) Kl. 4.10 e. m. i Kerimäki, 6.30 i Sulkava och 7.10 e. m. i Hirven- 
salmi (ett äskslag dödade en gosse, svedde håret pa en annan och 
bedöfvade nägra). 

54) Juli 20. Äska kl. 2.50 e. m. i Kuopio, 3.30 och 7.30 e. m. 
i Enontekis. Blixt utan dunder i ESE vid Valsö fyr kl. 415 e. m. 

55) Juli 21. Normalt och jemt fördeladt lufttryck. Åska A) 
kl. 11.20 f. m. i Kuopio. B) Kl. 12—3 e. m. öfver Kaipiais, Val- 
keala, Sulkava (hagel), Jokkas, Kerimäki, Kides, Kangaslampi, 
Heinävesi och Tuusniemi. ©) Kl. 4-5 e. m. öfver Ikalis och Par- 
kano. D) KI. 4.10—5.20 e. m. öfver Kerimäki, Kides och Tikkala 
(hagel). E) Kl. 5.5—6.15 e. m. öfver Ikalis och Parkano. F) Kl. 7.5 
i Kides och kl. 9.40 e. m. i Multia. 

56) Juli 22. Aska A) kl. 8.45 f. m. i Sjundeå, 9.50 f. m. i 
Borga socken och kl. 12 middag i Enare och Tuusniemi. B) KL 1.45 
—4 e. m. öfver Marjaniemi, Frantsila, Pudasjärvi och Simo. C) Kl. 
4—6.30 e. m. öfver Tavastila, Fredrikshamn, Miehikkälä (hagel), Vi- 
borg, Räisälä och Verkkomatala. D) Kl. 5.25 e. m. i Sulkava, 6.25 
i Utsjoki och 7.15 e. m. i Miehikkälä. 

57) Juli 23. Blixt utan dunder kl. 1—2 f. m. at E i Viborg 
och kl. 8.5 f. m. NW i Enare. Åska kl. 8.10 f. m. i Ijo och kl. 1.50 
e. m. i Enare. 

58) Juli 24. Aska A) kl. 11.40 £. m. i Pudasjärvi och kl. 
12.45 e. m. öfver Tvrnävä och Muhos (hagel). B) Kl. 3 e. m. i Sul- 
kaya. C) Kl. 3.40—5.15 e. m. öfver Tyrnävä och Kajana. D) Kl. 
9.40 e. m, vid Market, 6.30 i Pelkjärvi och kl. 10.20 e. m. vid 
Lagskar. 

59) Juli 25. Aska A) kl. 10.50—11.40 f. m. i Tyrnava, Ulea- 
borg och Pudasjärvi. B) Kl. 11 f. m. i Borgå socken. C) Kl. 11.10 
—11.35 f. m. i Halsua och Himanko. D) Kl. 11.35 f. m.—2.35 e. m. 
öfver Gamlakarleby, Lohtea, Himanko, Marjaniemi och Pudasjärvi 
(hagel). E) Kl. 3 e. m. i Tuusniemi och kl. 6.20 e. m. i Enare. 

60) Juli 26. Åska pa morgonen i Korpo. 

61) Juli 29. Åska kl. 2.30 e. m. i Rédhamn (Aland), kl. 8.55 
—9 e. m. i Borgå skärgård och Perno samt kl. 10.55 e. m. vid Verkko- 
matala. 


282 


62) Juli 30) Åska A) kl. 4-5 f. m. öfver Borgå socken och 
Perno. B) Kl. 7.45—10.30 f. m. öfver Verkkomatala, Björkö, Perk- 
järvi, Pyhajarvi och Taipalenluoto. C) Kl. 11.20 f. m. vid Lägskär. 

63) Juli 31. Aska A) Kl. 5.15—6.25 f. m. öfver Skälgrund, 
Kaskö och Nerpes. B) Kl. 9.35 f. m. i Lemland (hagel). C) Kl. 11.25 
f. m. i Suomusjärvi och kl. 1 e. m. i Sysmä. D) Kl. 1.5—1.15 e. m. 
i Perno, Miehikkala och Davidstad. E) Kl. 1.30—1.45 e. m. i Borgå 
socken (hagel) och Perno (hagel). F) Kl. 1.35 e. m. i Lestijärvi (ha- 
gel), kl. 2 i Tusby och Sibbo, 2.50 i Vesanto, 5.25 i Tuusniemi, 5.50 
i Kajana och 7.5 e. m. i Torneä. 


Augusti månad. 


Åskdagarnes antal är 27 (maximum för sommaren) med 
399 åskutbrott; under åskvädren förekommo 33 åskslag och 
89 hagelfall. 


64) Augusti 1. Åska kl. 8 e. m. i Tuusniemi. 

65) Augusti 2. Åska A) kl. 11 f. m.—2.10 e. m. öfver Petä- 
jävesi, Jämsä, Jyväskylä, Leppävirta (hagel), Kangaslampi och Hei- 
nävesi. B) Kl. 11.20 f. m.—1.25 e. m. öfver Kangaslampi, Leppä- 
virta och Heinävesi. C) Kl. 11.30 f. m.—3.30 e. m. öfver Karkku, 
Ikalis, Keuruu (hagel), Petäjävesi, Sumiais och Jyväskylä (hagel). 
D) Kl. 12—12.45 e. m. öfver Tuusniemi och Heinävesi. E) Kl. 1.15 i 
Ikalis och 2.15 e. m. vid Valsö. F) Kl. 5—6 e. m. öfver Jämsä och 
Gustaf Adolfs samt kl. 6 e. m. i Tuusniemi. 

66) Augusti 3. Aska i Värtsilä kl. 10.30 f. m. och kl. 2.30 
e. m. i Sodankylä. - Aska i Leppävirta. Kornblixt kl. 11 e. m. àt S 
vid Uto. 

67) Augusti 4. Aska A) Kl. 3.15 f. m. i Dragsfjard och kl. 
745 e. m. i Kajana. B) Kl. 11.30 e. m. vid Porkkala fyr. Xornblixt 
at N kl. 7.55—9.15 e. m. i Kronoby och kl. 11.5 e. m. at Ei Sibbo. 

65) Augusti 5. En intensiv äskperiod begynner, antagligen 
under inflytande af ett minimum utanför vestra Norge. Äskvädren 
under denna och följande två dagar beskrifvas såsom särdeles 
starka. Den 5 förekom åska (123 utbrott) öfverallt i landet med 


283 


undantag af Äbo och Uleåborgs län, der åskan var mera sällsynt. 
Åska A) kl. 1.10—4.10 f. m. öfver Söderskär, Borgå skär och Perno. 
B) Kl. 3—6.5 f. m. öfver Hangö fyr, Sjundeå, Kyrkslätt, Esbo, Hel- 
singfors (ett åskslag ref upp stenläggningen å en gata, ett annat 
träffade en vaktkoja å Fölisön), Sibbo, Söderskär, Borgå socken och 
Hausjärvi. C) Kl. 9—9.50 f. m. öfver Perkjärvi, Viborg och Räisälä. 
D) Kl. 10.50 f. m. vid Lågskär.' E) Kl. 12.10—1.35 e. m. öfver Perno, 
Särkilaks och Vatskar. F) Kl. 1.30—2.25 öfver Söderskär, Borgå 
socken och Perno samt kl. 3.10 e. m. i Viborg. G) Kl: 2.15—6.40 
e. m. öfver Dragsfjärd, Kyrkslätt, Porkkala, Esbo, Söderskär, Borgä 
socken, Borgnäs och Mörskom. H) Kl. 2.40—3.20 e. m. i Kyrkslätt 
och Borgå socken. I) Kl. 4.25—9.45 öfver Messuby, Ikalis, Parkano, 
Jalasjärvi, Pörtom, Malax, Storkyro, Korsholm, Lappajärvi, Kauha- 
järvi, Munsala, Valsö fyr, Purmo, Halsua, Lestijärvi, Helsingkallan, 
Jakobstad, Kronoby, Gamlakarleby, Kelviä och Lohtea. J) Kl. 4.50 
—11.40 e. m. öfver Fredrikshamn, Vehkalahti, Kaipiais, littis, Sysmä 
(hagel), Gustaf Adolfs (klotblixtar, ett dskslag klöf plankor i en 
brädstapel, ett annat träffade en grafkulle å kyrkogården, telefon- 
stolpar splittrades), Hirvensalmi, Kuhmois, Jämsä, Keuruu, Jyväs- 
kylä och Sumiais. K) Kl. 5.40—11.40 e. m. öfver Hirvensalmi, Sul- 
kava, Kangaslampi, Jorois, Leppävirta, Kuopio, Vesanto, Viitasaari, 
Keitele och Nerkko. L) Kl. 6.15 —7.50 e. m. öfver Verkkomatala, 
Björkö, Perkjärvi, Räisälä, Viborg, Miehikkälä och Kaipiais. M) Kl. 
6.45 e. m. i Alajärvi och 7.35 e. m. vid Nerkko. N) Kl. 7.5—11.40 
e. m. öfver Perno, littis, Kuhmois, Sysmä, Gustaf Adolfs (hagel), 
Hirvensalmi, Sulkava, Kangaslampi, Heinävesi och Tuusniemi. O0) KI. 
8—10 e. m. öfver Miehikkala, Kaipiais, Davidstad, Valkeala, Vill- 
manstrand, Viborg, Perkjärvi (hagel), Verkkomatala, Räisälä och 
Kronoborg. P) Kl. 7.50 e. m. i Kyrkslätt och kl. 8.50 i Kuhmoniemi. 
Kornblixt eller blixt utan dunder kl. 8-11 e. m. at S i Hausjärvi, 
8.25—10.55 åt NE i Liljendal, 8.45—12 åt NE i Vekhalahti, 8.50—11 55 
at S och NW i Pyhäjärvi, 9—11.25 i Esbo, 9—12 ät E i Mörskom, 
9—12.15 ät SE och SW i Ikalis, 9—11.15 ät N, NE och E i Perno, 
9.5—1.10 at SW vid Hanhipaasi, 9.30—10.15 at N i Borgå socken, 
9.35—10 at E vid Snipan, 10—11.10 åt W och N i Pukkila, 10 —11.20 
at NW i Jittis, 10—12 i Jokkas och Karkku, kl. 10 åt SW i Orivesi, 
10.15 at SW i Pelkjärvi, 10.15—11.30 ät E och NE i Somero, till kl. 


284 


10.40 åt N i Kyrkslätt och kl. 10.35—11 e. m. at NW och N vid 
Söderskär. 

69) Augusti 6. Temperaturen hog; askvadren (101 utbrott) 
koncentrera sig mest i södra delen af Äbo län. Åska A) kl. 12.15— 
6.40 f. m. öfver Tuusniemi (äskslag. splittrade ett träd i Ohtaniemi 
och skadade en tjensteflicka samt dödade en häst i Ukonlahti), Lep- 
pävirta, Värtsilä och Hanhipaasi. B) Kl. 12.30—3 f. m. öfver Simo, 
Marjaniemi, Nedertemmes, Tyrnäva och Kuhmoniemi. C) Kl. 8—10.50 
f. m. öfver Kuhmoniemi och Pudasjärvi. D) Kl. 9—10 f. m. i Kro- 
noby och Tüysä. FE) Kl. 10—11 f. m. i Sjundeå och Borgå socken. 
F) Kl. 1 e. m. i Viitasaari, 2—3.15 i Leppävirta och Tuusniemi samt 
kl. 3.20 e. m. i Ruskeala. G) Kl. 2.15 i Borgå skär, 2.50—3 e. m.i 
Sjundeå, Kyrkslätt och Borgå socken, 420 i Dragsfjärd och 5.15 
e. m. i Kyrkslätt. H) Kl. 6.50—9.10 e. m. öfver Dragsfjärd, Sagu, 
Salo, Pargas, Utö, Nagu, Korpo, Pemar, Eura, Piikkis, Lundo, Alas- 
taro, Gustafs och Karkku. I) Kl. 6.50—9.30 e. m. öfver Söderskär, 
Sibbo, Hausjärvi, Esbo, Kyrkslätt, Porkkala, Pusula, Hangö fyr, 
Sjundeå, Hiittis, Sagu och Vampula. J) Kl. 7.20—8.20 e. m. vid Läg- 
skär och à Brändö samt kl. 9.20 e. m. vid Väderskär i Vårdö. 
K) Kl. 7.30—9 e. m. öfver Kuhmois, Sysmä, Gustaf Adolfs, Hirven- 
salmi och Jamsa. L) Kl. 7.40 e. m. i Ruskeala. M) KI. 7.45—8.35 e. m.i 
Borgå socken, Sibbo och Kyrkslätt (klotblixtar). N) Kl. 8.15—mid- 
natt öfver Perno, littis, Esbo, Kyrkslätt, Porkkala (hagel), Pusula 
(hagel), Sjundeå, Fagervik (hagel, klotblixt), Hangö, Hangö fyr, So- 
mero, Jokkis, Valkiakoski (hagel) äfvensom södra delen af Åbo län 
med äskslag i Sagu (en lada antändes a Runa gård), Dragsfjärd, 
St. Marie (i en vaktkoja vid järnvägen äfvensom i några telefon- 
stolpar, hvilka splittrades), Gustafs (fyra får dödades) och Pemar 
äfvensom klotblixt i Nagu. O) Kl. 10.40—11.35 e. m. öfver Kyrkslätt 
(hagel), Esbo och Fredrikshamn. Kornblixt kl. 8 e. m. at NE i Lil- 
jendal, 8.45 e. m.—2.10 f. m. åt SSW, SW och NW vid Söderskär, 
9.15 e. m.—2 f. m. at W och Ei Parikkala, 9.45—11.5 e. m. åt W 
och NW i Pukkila, kl. 10 e. m. åt S i Pyhäjärvi (Viborgs län), kl. 
10 e. m.—1 f. m. åt alla väderstreck i Helsingfors och kl. 10.20 e. m. 
—1 f. m. at W i Perno. 

70) Augusti 7. Ett minimum vid Stockholm har framkallat 
svåra stormar i Östersjön och Bottniska viken; temperaturen ställ- 


285 


vis nög; 146 äskutbrott (maximum för sommaren) fornämligast vid 
vestra kusten fran Björneborg till Gamlakarleby. A) En fortsätt- 
ning af äskan N) füregäende dag kl. 12—6.35 f. m. ôfver Urdiala, 
Hvittis, Karkku, Lavia, Messuby, Orivesi, Säbbskär, Björneborg, 
Räfsö, Ikalis (hagel), Parkano äfvensom Österbottniska kusten och 
skärgården fran Sideby till Valsö fyr. B) Kl..12.40 —10.5 f. m. öfver 
Esbo, Kyrkslätt, Pukkila, littis, Urdiala (äskslay vräkte omkull träd), 
Hvittis, Karkku, Suoniemi (äskslag antände ragskylar à Kauniais 
och Ruolahti), Kuhmois, Gustaf Adolfs, Birkkala (flere äskslag à No- 
kia, der tvä arbetare bedöfvades, i Hyhy by genom en skorsten, 
hvarvid en man bedöfvades samt à Uotila afvensa genom skorste- 
nen i ett hus, som blef illa skadadt), Tammerfors, Messuby (äskslag 
splittrade en brunnstäng och flere telefonstolpar), Orivesi, Lavia 
(äskslag i en stuga), Ikalis, Parkano, Rafso och Sideby. C) KI. 12.50 
f. m. à Ålands haf, äfvensom i Nädendal. D) Kl. omkring 5.30— 
10.45 f. m. öfver Österbottniska kusten och skärgärden fran Sideby 
till Jakobstad med äskslag i Storå (i form af ett Aloti prestgardens 
stuga), Lappfjärd (en pil splittrades i prestgärdens trädgård), Por- 
tom (i en stuga samt i telefonstolpar, som splittrades), Korsnäs (i 
en stuga) och Nikolaistad (telefonstolpar splittrades) samt hagel i 
Lappfjärd, Nerpes, Öfvermark, Pörtom, Malax och Korsholm. E) Kl. 


650 f. m. i Pelkjärvi. F) Kl. 7.45 f. m.—6.40 e. m. öfver Pukkila, 


Perno, Liljendal, Miehikkälä, Hausjärvi, Kuhmois, Jämsä, Gustaf 
Adolfs, Messuby, Orivesi, Karkku, Lavia, Ikalis, Keuruu, Storà, Lapp- 
fjärd, Kaskö, Nerpes (äskslag antände en badstuga i Kalax och en 
lada i Yttermark samt splittrade en gran i Kalax, hvarvid två kor 
dödades), Öfvermark, Pörtom, Storkallegrund, Malax, Korsholm och 
Munsala. G) Kl. 9.25 f. m. i Malax, 9.40 i Gamlakarleby, 10.20 à 
Valsö, 10.30 i Kaskö och 10.50 f. m. vid Snipan. H) KL 9.30 f. m. 
—2.5 e. m. öfver Vehkalahti, Fredrikshamn, Miehikkala, Klemis, Vill- 
manstrand, Hanhipaasi, Kronoborg, Jaakimvaara, Parikkala. Rus- 
keala och Pelkjärvi. I) Kl. 10.30 f. m.—omkring 3 e. m. üfver Borga 
socken, Pukkila, Artsjö, Hirvensalmi, Gustaf Adolfs, Kuhmois, Jamsa, 
Messuby och Orivesi. J) Kl. 11.45 f. m.—1.30 e. m. öfver Sabbskar, 
Räfsö, Sideby (hagel), Lappfjärd och Nerpes (äskslag i en telefon- 
stolpe vid kyrkan, förstörde stolpar och ledning på en half kilo- 
meter, blixten syntes likasom en „gryta“ följa tråden). K) Kl. 12— 


286 


7.5 e. m. öfver Kyrkslätt, Mörskom, Hirvensalmi, Gustaf Adolfs, 
Sulkava, Kerimäki, Tohmajarvi och Tuusniemi. L) Kl. 6-8 e. m. i 
Kauhajoki, Jalasjärvi och Kauhajärvi. M) Kl. 7—9.55 e. m. öfver 
Viitasaari, Kivijärvi och Alajärvi. N) Kl. 7.40—10 e. m. i Tyrnävä. 
Kornblixt kl. 9.50—10 e. m. åt NW i Jakobstad. 

71) Augusti 8. Minimum i södra Sverige; stormarna fort- 
fara; temperaturen har sjunkit något och askutbrotten hafva for- 
minskats. Åska A) kl. 1.5 f. m. i Himanko. B) KI. 8—11.30 f. m. 
öfver Perkjärvi, Taipalenluoto, Pyhäjärvi, Räisälä (åskslag antände 
en lada, slog in i ett torp genom fönstret och splittrade en telefon- 
stolpe, hagel) och Hanhipaasi. C) Kl. 11.45 f. m. vid Porkkala och 
i Borgå socken. D) Kl. 1230—3 e. m. öfver Jaakimvaara, Krono- 
borg, Hanhipaasi och Räisälä. E) Kl. 1.45—3.5 e. m. öfver Hirven- 
salmi, Jorois, Sulkava och Kerimäki. F) Kl. 2.20—3.35 e. m. öfver 
Parikkala och Jaakimvaara. G) Kl. 3.30—6.10 e. m. öfver Kuhmois, 
Borga socken, Perno och Klemis. H) Kl. 6.50—7.5 e. m. öfver Pa- 
rikkala, Jaakimvaara och Pelkjärvi. I) Kl. 7.5 e. m. i Viitasaari 
och kl. 7.15 e. m. vid Söderskär. Blixt utan dunder e. m. i Pojo; 
kornblixt kl. 10.30 e. m. at SE i Sulkava. 

72) Augusti 9. Minimum fortfarande i södra Sverige; anta- 
let askutbrott (46) är åter i tillväxt. Åska A) kl. 7.25 f. m. i Keri- 
maki. B) Kl. 10.25—12 f. m. öfver Parikkala, Pelkjärvi, Ruskeala : 
och Hanhipaasi. C) Kl. 12 middag i Borgå socken. D) Kl. 12.10— 
1.25 e. m. öfver Kerimäki, Kides, Pelkjärvi och Jaakimvaara. E) Kl. 
2—3.50 e. m. öfver Karkku, Björneborg, Rafso och Sabbskar. F) Kl. 
3—4.25 e. m. öfver Keuruu, Kuhmois, Gustaf Adolfs, Jorois, Kangas- 
lampi, Sulkava, Parikkala och Kronoborg. G) Kl. 4.15—6.35 e. m. 
öfver Pörtom, Nerpes, Kaskö, Kauhajoki (hagel, äskslag splittrade 
telefonstolpar), Keuruu, Björneborg och Sideby; ett åskslag dödade 
fyra kor i Solf. H) Kl. 4.20—6.20 e. m. öfver Lundo, Karkku, Björ- 
neborg, Sabbskar och Rafso. I) Kl. 5.10 e. m. vid Utö, Rafso och i 
Björneborg. J) Kl. 5.45—8.5 e. m. öfver Kyrkslätt, Porkkala, Sjun- 
deå, Hangö fyr, Hiittis och Dragsfjärd. K) Kl. 7.15 e. m. i Gustaf 
Adolfs och Jämsä samt kl. 755 e. m. i Vårdö. Blixt utan dunder 
eller kornblixt kl. 9 e. m. åt N i Karkku, kl. 10 i Pojo, 10.10 i Ikalis 
at SE samt kl. 10.15—11 e. m. ät S i Korpo. 


287 


73) Augusti 10. Askutbrotten äro rätt talrika (52), hufvud- 
sakligast längs Finska viken. Åska A) kl. 9.50 f. m.—2.10 e. m. 
öfver Salo, Sagu (åskslag dödade en tjensteflicka på en äng å Roit- 
niemi samt två grisar i ett uthus à Hallela), Pemar, Piikkis (hagel), 
Eura, Lundo, Nådendal, Gustafs, Sottunga och Säbbskär. B) Kl. 
10.5—11.35 f. m. öfver Verkkomatala, Perkjärvi, Viborg (hagel), Vi- 
borgs socken (äskslag à Havis i en byggnad, hvarvid tre personer 
skadades), Vehkalahti, Fredrikshamn, Miehikkala, Kaipais och littis. 
C) Kl. 11.25 f. m.—11.45 f. m. i Liljendal och Perno. D) Kl. 11.45 
f. m.—1.35 e. m. öfver Pusula, Suomusjärvi, Sagu och Berttula. 
E) Kl. 11.50 f. m.—2.50 e. m. öfver Mörskom, Pukkila och Hausjärvi. 
F) Kl. 12.15—4 e. m. öfver Verkkomatala, Perkjärvi, Vehkalahti, 
Fredrikshamn, Miehikkälä, Davidstad, Kaipiais, Valkeala, Lauritsala, 
Villmanstrand och Parikkala. G) Kl. 3.5 e. m. i Berttula, 4.15 i Nà- 
dendal och Perno, 4.45 i Parkano, 4.50 i Salo, 5.10 i Hvittis, 5.45 i 
Vampula och 7.55 e. m. i Kyrkslätt. 

74) Augusti 11. Åska kl. 12.20 e. m. i Dragsfjärd och kl. 
2.45 e. m. i Sjundeå. i 

75) Augusti 14. Åska strax efter midnatt i Parkano. 

76) Augusti 15. Åska kl. 10.10 e. m. i Alajärvi. 

77) Augusti 17. Âska A)kl.'9.308..m.1Simo. "B) Kl. 25— 
5.20 e. m. öfver Alajärvi, Töysä, Kauhajärvi, Halsua, Lestijärvi och 
Pyhäjärvi. C) Kl. 1.40—10 e. m. öfver Pudasjärvi, Kajana, Kuhmo- 
niemi (hagel), Tuusniemi och Leppävirta. Blixt utan dunder kl. 8 
e. m. ät E i Simo och kl. 10.25—10.35 e. m. åt N vid Haukivuori. 

78) Augusti 18. Åska A) kl. 8 f. m.—10.20 f. m. öfver Simo, 
Pudasjärvi och Kajana. B) Kl. 10.40 f. m.—2.30 e. m. öfver Simo 
(hagel), Pudasjärvi, Kuhmoniemi och Tuusniemi. C) Kl. 6.50—8.5 
e. m. öfver Hanhipaasi och Pyhäjärvi. Blixt utan dunder kl. 7.55 
. e. m. at Ei Viborg. Hagel utan åska i St. Michels socken. 

79) Augusti 20. Minimum öfver nordvestra Norge. Åska A) 
kl. 8.45 f. m.—3.10 e. m. i flere skof öfver Norrskär, Snipan och 
Valsö fyr; sista åskvädret utsträckte sig till Jakobstad. B) Kl. 
1.5—5 e. m. öfver Bergö, Nikolaistad, Korsholm, Storkyro och Kauha- 
järvi. C) Kl. 7.40 e. m. i Enontekis. D) Kl. 9 e. m. i Lestijärvi. 
E) KI. 10.55—11.50 e. m. öfver Norrskär, Snipan, Valsö fyr och Hel- 
singkallan. Åska sent pa aftonen i Leppävirta. Blixt utan dunder 


288 


eller kornblixt kl. 9—10.40 f. m. at S och SW i Ikalis, 9.30—10.45 
e. m. at S i Hiittis, kl. 10 i Jakobstad at N och NE samt kl. 10— 
11 e. m. at NW i Nikolaistad. 

80) Augusti 21. Minimum i norra Skandinavien; talrika (82) 
och haftiga askutbrott. Åska A) kl. 12.45—5.20 e. m. (fortsättning 
af åskan E) föregående afton) öfver Jakobstad (två skof) och Mar- 
janiemi. B) Kl. 4—6.45 f. m. öfver Alajarvi, Korsholm, Nerpes, 
Kaskö, Sideby och Säbbskär. C) Kl. 6—9.5 f. m. öfver Jakobstad, 
Kelviå, Halsua, Lestijärvi, Tyrnävä och Muhos. D) KI. 6.10—9.50 
f. m. öfver Jalasjärvi, Parkano, Kauhajoki, Kauhajärvi, Sumiais, 
Saarijärvi och Viitasaari. E) Kl. 6.50—8.15 f. m. öfver Verkkoma- 
tala, Björkö och Perkjärvi. F) Kl. 10—12 f. m. öfver Räisälä, Pyhä- 
järvi och Perkjarvi. G) Kl. 11.40 f. m.—3.25 e. m. öfver Kyrkslätt, 
Helsinge, Pukkila, Askola (ett äskslag dödade en qvinna i Korttis 
by), Borgå socken, Liljendal och Kaipiais. H) Kl. 11.50 f. m.—4 e. m, 
i Padasjoki, Halinmaa (hagel), Messuby, Kuhmois, Gustaf Adolfs, 
Hirvensalmi, St. Michel, Haukivuori, Jokkas, Kangaslampi, Sulkava, 
Kerimäki, Parikkala, Leppävirta (hagel) och Tuusniemi. I) Kl. 1 
e. m. i Tuusniemi. J) Kl. 2.30—5.45 e. m. öfver Hirvensalmi (hagel), 
Sulkava, Kerimäki och Kides. K) Kl. 2.45 —7.40 e. m. öfver Kuh- 
mois, Jämsä, Gustaf Adolfs (äskslag à Seppälä torp antände tva 
ragskylar, dödade tva svin och bedöfvade en qvinna, hagel), Hirven- 
salmi, Mantyharju (ett äskslag antände en ria, som nedbrann jemte 
deri insatt råg, hagel), Jokkas, Pieksämäki (ett äskslag förstörde en 
telegrafapparat), Sulkava, Jorois (hagel), Kangaslampi, Kerimäki, 
Parikkala (hagel), Jaakimvaara, Kides, Ruskeala och Pelkjärvi. 
L) Kl. 3.50—5.35 e. m. öfver Hausjärvi, Borgå socken, Mörskom och 
Liljendal (hagel). M) Kl. 4—5.15 e. m. öfver Vehkalahti, Fredriks- 
hamn (hagel), Miehikkälä, Kaipiais och Davidstad. Blixt utan dun- 
der eller kornblixt kl. 12—1 f. m. at W och Ei Utsjoki, kl. 8.40— . 
11.40 e. m. at ENE vid Hanhipaasi, 8.45—9.10 åt E i Sulkava, 9—10 
ät SE i Hirvensalmi, 9—10.55 ät W och NE i Pyhäjärvi (Viborgs 
län), 9.10—12 i Björkö och vid Verkkomatala, 9.25—10.25 at E och 
W i Kronoborg, fran kl. 10 åt E i Miehikkälä och kl. 10 e. m.—2 
f. m. at NW och NE vid Storkallegrund. 

81) Augusti 22. Åska i Enare kl. 10.30 f. m. samt kl. 4—4.45 
e. m. i Enare och Enontekis. 


289 


82) Augusti 23. Aska kl, 1.406. moi Hvittis, 3 20e mr wid 
Norrskär, kl. 5 vid Storkallegrund, 7.30 i Halsua, 11.30 i Gamlakar- 
leby och 11.45 e. m. i Viitasaari. Blixt utan dunder kl. 8.10 e. m. 
at W i Kauhajärvi, 10—11 ät NE i Gustaf Adolfs äfvensom under 
natten mot följande dag ät N vid Utü. 

83) Augusti 24 Minimum öfver norra delen af Bottniska 
viken; 56 åskutbrott. Åska A) kl. 12—9.5 f. m. öfver Skälskär, 
Brändö, Vampula, Säbbskär, Räfsö, Björneborg, Karkku, Ikalis, Tam- 
merfors, Messuby, Orivesi, Jamsa, Kuhmois, Padasjoki, Gustaf Adolfs, 
Hirvensalmi (hagel), St. Michel (hagel), Haukivuori, Kantala (hagel), 
Jorois, Kangaslampi, Sulkava, Kerimäki, Parikkala, Jaakimvaara, 
Hanhipaasi, Kides, Ruskeala (hagel), Pelkjärvi och Värtsilä. B) Kl. 
12.5—2.30 f. m. öfver Jakobstad, Kronoby, Kelviå och Pyhäjärvi. 
C) Kl. 3.25—3.30 f. m. i Messuby, Kuhmois, Gustaf Adolfs, Leppä- 
virta och Tuusniemi. D) Kl. 9.15 och 11.15 f. m. vid Valsü. E) Kl. 
2.45 —3.5 e. m. öfver Valsö och Helsingkallan. F) Kl. 4 e. m. i Tuus- 
niemi. G) Kl. 4.45—5.40 e. m. öfver Marjaniemi, Pyhäjärvi och Pu- 
dasjärvi. H) Kl. 6.40—9.15 e. m. öfver Norrskär, Snipan, Helsing- 
kallan, Jakobstad, Nedertemmes (en ,elektrisk eld" (Elms eld) satte 
sig pa brunns-stolpen, der jordledningen för telefonen gär ned, och 
lyste klart fem minuter med flammande sken) och Kuhmoniemi. 
Kornblixt eller blixt utan dunder kl. 12—1.30 f. m. At W vid Stor- 
kallegrund, 12.30—1.5 at N vid Snipan, 1.20—3.50 at NW à Lagskar, 
3.40 f. m. at NE i Nagu, kl. 9.15—11.15 åt W och N vid Storkalle- 
grund, 9.15—11.45 at SW och E i Nikolaistad och kl. 10 e. m. at 
NW i Alajärvi. 

84) Augusti 25. Åska A) kl. 10.25 f. m. i Tuusniemi och 3.25 
e. m. i Tyrnävä. B) Kl. 6.15—7 e. m. öfver Nedertemmes och Tyr- 
nävä samt kl. 850 e. m. i Tyrnävä. C) Kl. 6.30—9.30 e. m. öfver 
Valsöarne, Jakobstad och Lohtea. D) Kl. 9.45—10.20 e. m. vid Norr- 
skär, Snipan, Valsö, Jakobstad och Kronoby. (hagel, ett äskslag dö- 
dade en ko). E) Kl. 10.25—11.15 e. m. öfver Valsö (hagel), Helsing- 
kallan och Jakobstad (hagel). Kornblixt eller blixt utan dunder kl. 
8-9 e. m. åt S i Kauhava och Kauhajarvi, 8.45 at N i Nerpes, 9—10 
at SW i Kivijärvi, 9.5 e. m.—2.25 f. m. at W och NE vid Storkalle- 
grund, 9.15 e. m.—12.10 f. m. åt NW och W i Kauhajoki, 9.35 —11 


290 


at SW i Halsua, kl. 10 e. m. i Ikalis at N ooh i Gamlakarleby åt 
WNW samt kl. 10.30 e. m. at NW i Kuhmoniemi. 

85) Augusti 26. Minimum vid Haaparanta; dagen är mycket 
äskdiger (138 utbrott): askvädren beskrifvas sasom jämförliga i häf- 
tighet med äskvädren den 5—7 Augusti samt åtföljas flerstädes af 
orkanbyar. Aska A) kl. 12—1.50 f. m. fortsättning af åskan E) füre- 
gående afton) öfver Gamlakarleby (blixten dödade en häst och ett 
svin samt slog in genom skorstenen i en stuga, hagel), Kelviå, Ul- 
lava, Lohteä (hagel) och Himanko. B) Kl. 1.15—8.35 f. m. öfver Pu- 
sula, Inga, Sjundeå, Kyrkslätt (stormby), Sibbo, Söderskär, Borgå 
socken,' Thusby (hagel), Pukkila (hagel), Orimattila (ett äskslag dö- 
dade en man och bedöfvade tre andra, som voro på väg till sitt 
arbete), Mörskom (hagel), Davidstad, Kaipiais, Willmanstrand, St. 
Michel (hagel), Jokkas, Sulkava, Parikkala och Kangaslampi. C) KI. 
5.30—7.40 f. m. öfver Leppävirta, Tuusniemi och Kuhmoniemi. D) Kl. 
5.40 f. m. i Jakobstad. E) Kl. 7—9.10 f. m. öfver Björkö (hagel), 
Valsö, Jakobstad och Kronoby (hagel). F) KI. 9.25—10 f. m. i 
Karkku och Ikalis (hagel). G) KI. 9.30 f. m.—1.35 e. m. öfver Ja- 
kobstad (hagel), Gamlakarleby, Kelviå, Lohteå, Himanko, Ullava 
(hagel), Halsua, Lestijärvi, Pyhäjärvi, Kivijärvi, Viitasaari, Vesanto 
(hagel) och Tuusniemi (hagel). H) Kl. 9.45 —11.35 f. m. öfver Kivi- 
jarvi (hagel), Viitasaari (hagel) och Sumiais. I) Kl. 9.45 f. m.—2.5 
e. m. öfver Jamsa (hagel), Gustaf Adolfs, St. Michel (hagel), Pieksä- 
mäki (hagel), Leppävirta (hagel), Jorois, Kangaslampi, Tuusniemi 
(hagel), Sulkava (hagel), Kerimäki (hagel), Kides (hagel), Ruskeala 
(hagel), Pelkjärvi (hagel) och Tohmajärvi (orkan). J) Kl. 10.40—11.30 
f. m. i Borgå socken, Pukkila, Viborg och vid Tali. K) KI. 11.40 
f. m.—5.30 e. m. öfver Karkku, Hvittis, Vampula (hagel), Pargas 
(hagel), Eura, Pemar, Kimito (hagel), Salo, Suomusjärvi (hagel), So- 
mero (hagel), Pusula, Hausjärvi (hagel), Jämsä, Padasjoki, Pukkila, 
Villmanstrand (hagel) och Parikkala (hagel). L) Kl. 11.50 f. m.—12.40 
e. m. öfver St. Michel (hagel), Pieksämäki (hagel), Jorois och Sul- 
kava. M) Kl. 11.55 f. m.—12.30 e. m. öfver Kivijärvi och Sumiais. 
N) Kl. 12.10—2.5 e. m. i två skof öfver Tyrnävä, Muhos (hagel) och 
Pudasjärvi (hagel). O) Kl. 12.15—2 e. m. öfver Kuhmois, Padas- 
joki (hagel), Jämsä (hagel), Gustaf Adolfs, Hirvensalmi, St. Michel, 
Pieksämäki (hagel), Kangaslampi, Sulkava (hagel) och Kerimäki 


291 


(hagel). P) KI. 12.15—3.30 e. m. öfver Kajana (hagel) och Kuhmo- 
niemi (storm). Q) Kl. 12.55—2.50 e. m. öfver Gustaf Adolfs, Hirven- 
salmi och Kerimaki. R) Kl. 2—3.40 e. m. öfver St. Michel (hagel) 
och Kerimäki. S) Kl. 2.5—3.5 e. m. öfver Sumiais (hagel) och Ve- 
santo. T) Kl. 2.55—3.10 e. m. öfver Kides, Pelkjärvi (hagel) och 
Ruskeala (hagel). U) Kl. 3.25—3.50 e. m. öfver Salo, Somero och 
Suomusjärvi (hagel). V) Kl. 3.40—435 e. m. öfver Hirvensalmi och 
Pieksämäki. W) Kl. 435 e. m. i Mariehamn och kl. 5.50 e. m. i 
Hiittis. Æornblixt eller blixt utan dunder tidigt på morgonen at 
NNW i Lestijärvi, kl. 1—3 f. m. åt SE och E i Dragsfjärd, kl. 2 
f. m. 1 Suomusjarvi, 3.45—4 f. m. åt E vid Snipan, 8.20—9.15 e. m. 
at S och SW i Kyrkslätt, 8.20 e. m.—2 f. m. at ESE och SW vid 
Uto, kl. 9 e. m. åt SW i Somero, 9.15 at ESE i Viborg, kl. 11 e. m. 
at S i Hiittis och kl. 11.40 e. m.—1.30 f. m. at SSW och SW vid Stor- 
kallegrund. Fyra skydrag kl. 245 e. m. vid Helsingkallan. Hagel 
utan åska kl. 9.10 f. m. i Hausjärvi, kl. 2.25 e. m. vid Kaipiais äfven- 
som vid Davidstad. 

86) Augusti 27. Åska kl. 1 f. m. vid Porkkala. Bliet utan 
dunder kl. 12.20—2.50 f. m. ät WSW och SW vid Söderskär samt 
kl. 2.10—2.30 f. m. åt W och Ni Pukkila. Stark storm denna och 
följande dag i Kronoby. 

37) Augusti 28. Åska kl. 2.55 e. m. i Pemar. Åska å Räfsö. 
Blixt utan dunder kl. 8.45 e. m. at NW i Björneborg, kl. 9 at NW 
i Mariehamn (orkanlik storm kl. 7—8 e. m.) samt kl. 9—11 e. m. åt 
S i Kauhajärvi. 

88) Augusti 29. Åska A) kl. 2.35—6.5 e. m. öfver Eura, Par- 
gas (hagel), Dragsfjärd (hagel), Kimito (hagel), Sagu (ett äskslag 
antände en rågskyl), Salo, Hiittis (hagel), Hangö (hagel), Hangö fyr, 
Suomusjärvi, Somero och Borgå socken. B) Kl. 7.20—7.35 e. m. öf- 
ver Björkö (hagel) och Verkkomatala. Åska i Tuusniemi. Blixt 
utan dunder kl. 7.25—7.40 e. m. åt S och SE i Wiborg, 8—8.40 åt 
SE och ESE vid Söderskär, 9—9.30 åt S i Borgå socken samt i Hel- 
singfors. Hagel utan åska kl. 5.40 e. m. i Kyrkslätt. 

89) Augusti 30. Åska kl. 12.55 f. m. i Gustaf Adolfs. 

90) Augusti 31. Aska kl, 2.55 f. m. vid Süderskär. 


292 
September — November. 


Under September, Oktober och November förekomma 
15 äskdagar med 10 äskslag (alla under September) och 10 
hagelfall under äska. 


91) September 1. Äska A) kl. 6.45 f. m. vid Helsingkallan 
och kl. 12.35 e. m. i Lehtimäki. B) Kl. 3.10—3.25 e. m. öfver Kuh- 
mois (hagel) och Gustaf Adolfs. C) Kl. 5.15 e. m. i Kelvia. D) Kl. 
7.20—8.40 e. m. öfver Himanko (hagel), Lohtea (hagel), Ullava, Kel- 
via (hagel) och Gamlakarleby (hagel). Kornblixt eller blixt utan 
dunder kl. 8.20—10 e. m. åt E i Kronoby, 8.30 e. m. åt SE i Lovisa, 
3.30—9.5 åt S i Pukkila och 8.50—10.5 e. m. åt NE vid Snipan. Ha- 
gel utan åska kl. 12.55 och 1.25 e. m. i Jorois, 2.30 i Halsua, 2.45 
vid Korkeakoski, 5 e. m. i Kyrkslätt, 5.55 i Lappajärvi, 6.5 i Kauha- 
järvi, 11.15 e. m. i Gamlakarleby äfvensom i Brahestad. 

92) September 4. Ett ifrån norra Atlanten kommande mini- 
mum förorsakar ett stort antal (88) ställvis häftiga åskutbrott, mest 
i vestra och sydvestra delen af landet. Aska A) kl. 3.25—5.15 e. m. 
öfver Parkano, Sideby och Jalasjärvi (ett åskslag dödade en tjur 
och nio kor). B) Kl. 3.45 à Räfsö. C) Kl. 445—10 e. m. öfver 
Räfsö, Jalasjärvi, Ikalis, Orivesi, Kuhmois, Gustaf Adolfs och Jorois. 
D) Kl. 450—6.50 e. m. öfver Mariehamn, Lågskär, Vårdö, Kumlinge, 
Brändö och Gustafs. E) KI. 5.10—8 e. m. öfver Alajärvi, Kauha- 
järvi, Halsua, Lestijärvi, Ullava, Gamlakarleby, Kelviä, Lohtea och 
Himanko. F) Kl. 5.20—6.25 e. m. öfver Simo och Torneå *). G) Kl. 5.35 
—6.5 e. m. öfver Hiittis, Kimito, Nagu, Pargas och Sagu. H) Kl. 
5.45— 6.20 e. m. öfver Nådendal, Äbo (äskslag genom telefonapparat 
in i ett rum), Lundo, Eura och Somero. I) Kl. 7—10.25 e. m. öfver 
Pemar, Salo, Hiittis, Hangö, Ingå, Kyrkslätt, Porkkala, Sibbo och 
Perno. J) Kl. 7.20—9 e. m. öfver Jalasjärvi, Parkano, Messuby och 
Jämsä. K) Kl. 7.20 e. m. till midnatt öfver Mariehamn, Vårdö, Kum- 
linge, Brändö, Gustafs, Nagu, Pemar, Somero, Kimito, Dragsfjärd, 
Hittis, Hangö (hagel), Suomusjärvi (blixten antände en lada), Pojo 
och Helsingfors. L) Kl. 7.30—9.30 e. m. öfver Nådendal, Lundo, 


*) Blixten antände på svenska sidan en hölada. 


293 


Eura, Sagu, Dragsfjärd, Hiittis, Suomusjärvi, Pusula, Somero, Jokkis, 
Vampula (blixter antände en ria), Hvittis och Punkalaitio (blixten 
antände tvä rior). M) Kl. 740—8.10 e. m. öfver Viitasaari och Py- 
häjärvi. N) Kl. 8 e. m. i Tyrnävä. O) Omkring kl. 10 e. m. till 
omkring midnatt öfver Messuby, Orivesi, Kuhmois (ett dskslag dö- 
dade en qvinna och bedöfvade en man) och Hirvensalmi. Kornblixt 
eller blixt utan dunder kl. 8 e. m. at S och E i Kronoby och 10.50 
e. m.—1.45 f. m. at NW, N och NE vid Kaipiais. Hagel utan åska 
kl. 10.50 e. m. i Lovisa. 

93) September 5. Gårdagens minimum ligger öfver norra 
Ishafvet: äskutbrotten äro fortfarande talrika (78), mest i östra 
delen af landet. Aska A) kl. 12—3.10 öfver Gustaf Adolfs, Hirven- 
salmi (blixten antände en badstuga), Davidstad, St. Michel, Jokkas, 
Sulkava, Kangaslampi, Jorois, Pieksämäki, Leppävirta, Kerimäki 
och Kides. B) Kl. 12—7.40 f. m. öfver Pojo, Ingå (hagel), Pusula, 
Sjundeå, Kyrkslätt, Porkkala, Helsingfors (äskslag à finska Real- 
lycei gärd), Perno och Tali. C) Kl. 12.30—3 f. m. öfver Hausjärvi 
(hagel), Sibbo, Pukkila, Perno, Lovisa, Fredrikshamn, Davidstad och 
Kaipiais. D) Kl. 2 f. m. i Tyrnävä samt kl. 2—2.30 öfver Tohma- 
järvi (hagel) och Tuusniemi. FE) Kl. 3.55—7.35 f. m. öfver Hirven- 
salmi, St. Michel, Kangaslampi, Jorois, Pieksämäki, Tuusniemi och 
Kides. F) Kl. 5—7.30 f. m. öfver Verkkomatala, Björkö, Perkjarvi 
och Viborg. G) Kl. 6.45 f. m. vid Verkkomatala. H) Kl. 7.45—9.30 
f. m. öfver Verkkomatala, Björkö, Taipalenluoto och Pyhäjärvi. 
I) Kl. 9.20—11 f. m. öfver Kides och Tohmajärvi. J) Kl. 10.50 f. m. 
— 2.30 e. m. öfver Kangaslampi. Savonranta, Kides och Pelkjarvi. 
K) Kl. 11.15 f. m.—2.40 e. m. öfver Kaipiais, Fredrikshamn, Träng- 
sund, Viborg och Perkjärvi. L) Kl. 11.45 f. m.—1.25 e. m. öfver 
Sulkava, Kerimäki, Kides och Savonranta. M) Kl. 12—12.50 e. m. 
öfver Hirvensalmi, St. Michel och Jokkas. N) Kl. omkring 12—2.50 
e. m. öfver Taipalenluoto och Hanhipaasi. ©) Kl. 1.45—1.50 e. m. 
öfver Kronoborg och Parikkala (hagel). P) Kl. 3.5—5.10 e. m. öfver 
Tali och Pyhäjärvi. ; 

94) September 6. Åska A) kl. 1—3.45 e. m. öfver Viitasaari, 
Kangaslampi, Leppävirta och Tuusniemi. B) Kl. 3.55—7.25 e. m. 
öfver Gustaf Adolfs, Hirvensalmi (ett åskslag träffade en stuga och 
bedöfvade; nagra personer deri, ett skydrag upplyfte en „flere fam- 


294 


nar“ hög vattenpelare à Puulavesi), Kangaslampi och Pelkjarvi. 
C) Kl. 10 e. m. i Kangaslampi. 

September 7. Hagel utan åska kl. 3.40 e. m. i Gamlakarleby. 

95) September 9. Äska i Nerpes kl. 9.30 f. m., efterföljd af 
ett hagelfall. Hagel utan åska kl. 12.20 e. m. i Lestijärvi och kl. 3 
e. m. i Hirvensalmi. 

96) September 13 (eller 14). Äska kl. 4.30 f. m. i Lovisa och 
i Perno (blixten antände en lada i Hommansby). 

97) September 15. ÆXornblixt kl. omkring 3 f. m. at SW i 
Kerimäki. Åska kl. 2.10 e. m. vid Perkjärvi. 

September 17. Blixt utan dunder kl. 9 e. m. åt S och kl. 10.5 
e. m. ät SSE vid Taipalenluoto. 

September 21. Hagel utan äska kl. 12.35 e. m. i Hirvensalmi. 

98) September 23. Åska kl. 1.40 e. m. vid Perkjärvi. 

99) Oktober 3. Minimum i södra Sverige. Blixt utan dun- 
der vid Porkkala kl. 2—4 f. m. åt SW och 8. Aska A) kl. 8.30—9.25 
f. m. vid Porkkala, i Perno, Heinjoki och vid Verkkomatala. B) Kl. 
3.15—4.50 e. m. öfver Vehkalahti, Fredrikshamn, Kaipiais, David- 
stad, Viborgs socken och Heinjoki. C) Kl. 5.20—6.5 e. m. i Lovisa, 
Perno och vid Verkkomatala. D) Kl. 7—9 e. m. öfver Vehkalahti, 
Fredrikshamn och Davidstad. Blixt utan dunder i Hirvensalmi Kl. 
7 e. m. åt S, i Perno kl. 9.10—10 e. m. åt SE och i Lovisa kl. 9.50 
—10.25 e. m. ät NE. 

Oktober 6. Blixt utan dunder kl. 10 e. m. i Kyrkslätt. 

100) Oktober 7. Aska kl. 3.30 f. m. vid Porkkala och kl. 1 
e. m. i Kyrkslätt. 

Oktober 11. Blixt utan dunder kl. 6.35—7 e. m. åt E à Fa- 
gervik. 

101) Oktober 12. Aska kl. 435 f. m. i Kimito och kl. 3.5 e. m. 
vid Tikkala. 

102) Oktober 15. Åska kl. 2.10 e. m. vid Porkkala. Blixt 
utan dunder kl. 7.20 e. m. ät SW vid Porkkala och kl. 8.30 e. m. ät 
E i Helsingfors. 4 

Oktober 16. Blixt utan dunder kl. 11.50 e. m. åt WSW i 
Lemland. 

Oktober 17. Hagel utan åska kl. 12.50 f. m. i Lemland. 

Oktober 20. Hagel utan åska kl. 7.45 e. m. i Åbo. 


295 

103) Oktober 26. Åska kl. 8.50 f. m. vid Lägskär. Hagel 
utan åska kl. 5.15 e. m. i Åbo. 

104) Oktober 27. Åska kl. 11.10 e. m. i Kimito. 

105) Oktober 28. Äska kl. 10.10 e. m. vid Hangö fyr. 

106) Oktober 30. Aska kl. 9.55—11.5 f. m. vid Hangö fyr och 
i Pojo, samt kl. 2.10 e. m. i Perno. Hagel utan åska kl. 8.50 f. m. 
och 4.15 e. m. i Helsingfors. 

107) November 11. Orkan vid Verkkomatala kl. 9—11 e. m. 
Åska kl. 11—12 e. m. i Viborg. 

108) November 17. Åska med orkan i Lohteå kl. 8 f. m. 
och i Tuusniemi kl. 1 e. m. 

November 27. Blixt utan dunder kl. 6.30 f. m. åt NE i Frant- 
sila och kl. 9 e m. åt E i Hirvensalmi. 


4. Äskvädrens utbredning och talrikhet i de olika länen. 


Jemte en bifogad grafisk framställning af äskans utbred- 
ning i hvarje län under äskdagarne 3 Maj—7 Oktober an- 
fores här nedan äskans medelutbredning under Maj— Septem- 
ber för de särskilda länen och för hela landet. Hithörande 
beräkningar stöda sig på talen i följande två tabeller. 


296 


“UBT 


OTN “IS | SHYOISBAVy, 


UBT 


‘uel ordony | UR, SSI0QTA su 


url 


s310gqBaIN 


‘URI SPUBJAN 


‘URL 0QV 


‘URI BSBA 


fe} 


1895. 


Stationer 
Askda- if lanet 


gar for | stationerna . 


Askutbrott . 


Stationer 
Askda- [ länet 


gar för | stationerna . 


Askutbrott . 


Stationer 
Askda- f länet 


gar för | stationerna . 


Åskutbrott . 


Stationer 
Åskda- J lånet 


gar för | stationerna . 


Åskutbrott . 


Stationer 
Askda- { lanet 


gar für | stationerna . 


Askutbrott . 


Stationer 
Äskda- f lånet 


gar för | stationerna . 


Åskutbrott 5 


Stationer 
Äskda- [ länet 


gar för | stationerna . 


Askutbrott . 


Stationer 
Askda- f länet 


gar für | stationerna . 


Askutbrott . 


LIENAAOT 


[HAV 


fen 


‘run £ 


"mL 


‘ysnsny 


"T9qw dag 


CA ep BE) (ee) 


“1040110 


"IOqTIOAON 
BUNS 


| 
| 


bo 
we) 
co 


l 


TM 

= | € 

de a eet TE 

Same"... E05) 135 153 155 113 

Reva fö j landet OR heey. eel ae lp 21 25 27 3 
skdagar für / | Su: 

Wate | Stationerna . . | 153 | 259 | 499 | 593 | 125 


Högsta antalet (54) äskdagar förekommer i Åbo län, 
ägsta antalet (30) i Tavastehus län. 


Askans utbredning Maj— September 


i procent af arealen. 


3 = Se = DE = > 

c ee 

1395. = = = 2 = 3 gå > = = = 3 
Mae 302 lon 502231217202 728217292 0255710 
une MN 101431025, NASE 3ER 182139: [240120 9 
Juli” 9 6 oc 126... 16.511253, AA IS MINS DE 22 ES 
FAMOUS | SO 217731, 252 | Al 1,292 27210 27 14 
September | 41717932) 30%, 392337) 570 2.26 12257 |, 14 


En hög medelutbredning förekommer i Maj i Tavaste- 
hus län (50 °/,) samt i September i Abo län (93 °/,) och i 
Kuopio län (57 °/,). Under sommarmånaderna är utbrednin- 
gen störst (48 %,) under Juni i Tavastehus län, minst (14 9/4) 
under Juni i Nylands län. 


293 


Äskutbrottens relativa talrikhet 
Maj— September. 


A als = 

PS e| #| =| 2) 2006 
aoe 2 | 2:22 8) 2 | 2 les] ® 
= Jos lee), Sieh es | Se 
3 a a} 5 De. = 
WER ene meee A Ie LCM Ml 8 VILE mie Tr ae ee 
JUNI io. | 1a | Qa 1270002740 RIRE ND EN 
Juli... UNSS 6 102.800 Zen 17. | 0:0 22/08 | Ba | 4s 
4 lies cee A 6 9 | 8.9 SU 3.6 Er 3. || OS 

Augusti 6 + 4 8 6 6 5 4 
- He 8 i 4 3 EE 720 2 st ot 
September il 1 1 3 1 2 1 0 1 
Summa |16.0 | 1441 |13.0 | 25.4 | 20.8 | 21.2 | 142 | 12.5 lies 


Askfreqvensen är äfven denna sommar (likasom 1894) 
synnerligen hög, jemförd med medeltalen för femärsperioden 
1887— 1891 !). 


5. Äskutbrottens dagliga period. 


I följande tabeller äro antalen äskutbrott under dygnets 
särskilda timmar (lokal tid) anförda. 


1) Askyiidren i Finland 1891 i: Bidrag till kännedom af Fin- 


lands natur och folk, häftet 51, sid. 324. 


299 


Askutbrottens dagliga period i olika län. 


D OH © OO D OH mm M 1 a M D DE + © © © © aan 1 © 
Hela landet. GÅ CI Ge © GÅ GM GM i EN = KN po m aa 09. GA 
Am mm ANN ÄH Är rm rm Är 
Uleåborgs QG aoa =e GI CU =] & CCD Go A) © Mm ©) Cor Go a — 
län FR UE 
€ . 
el: oo © 10 DB © LL OO © M OO OM Ta HH mi Le NN mn 
Vasa län. ue A Qi a OO À D Qi QAR QI QI dan m 
Kuopio län. = ec m N N © 10 D © HFF © 9 SN D © D # HAN 
71 nod là IT = GP) tab ON MOOD CON COM NOIM ON MONNIER ONEr 
Viborgs län. aoa a Aart CD De CN Ss a& a = 
St. Michels CD OÙ H 10 10 + H © HAR © D OB HH D © © RE © NAN 
Ian „= A NN NANNA A nn 
all, 
Tavastehus 8 
aD II + m I D Om + GU NT CD Co eS) GG eo) “Ge HITS Ke Rel Gel GX 
län m EIN 
Le 
Abo län mt SS) KDS GB Ye) Ga = NER KS SID KG FO a Ge) We) ar 
° al tl im! tl 6G GY CD IC SE Gisak GY sai GY GY ie 
‘ er iy D Dooyoo FH ER a © OO © 1 NI DY OY © 
Nylands län. = OS de FS ROTE 
E ¢ 
Ä [CR = 
Ce o 
Q oO m, ol oO m1 (a 
= TA ON a Ho => DOO Att ea N I OO. OO I m rm m 
D AUS leder 
| at wt GY Ge Srl we) eo) IKSU CG). Sr ral al AN 60) Sante), Wey DEE 
Lo rm Mm Se ord 
a a 
re iol 


300 


Askutbrottens dagliga period under olika 


månader. 
1895. | lasse sel | VS 
ae lee ae oe = | IS 3 
= = = 3 
12 n.—1 f. m. il 1 4 23 8 37 31.25 
1—2 2 2 11 21 8 44 40.25 
2—3 2 1 11 13 9 36 33.50 
3—4 — il 9 22 6 33 37.25 
4—5 1 4 12 16 4 91 36.50 
5—6 1 3 9 1 3 34 34.00 
6—7 — 3 12 14 2 31 34.75 
7—8 il — 15 20 7 45 40.50 
5-9 2 il 20 19 3 45 51.75 
9—10 4 9 21 34 6 14 74.00 
10—11 2 23 25 51 2 103 109.25 
11—12 d. 20 36 42 50 9 157 148.50 
12 d.—1 e. m. | 26 39 56 51 5 IUT 181.25 
1—2 BJ | 44 82 53 4 214 | 201.25 
2e) 24 | 41 |: 64, | 163 8 | 200 | 193. 
3—4 26 21 56 44 12 159 163.50 
4—5 19 23 42 46 6 136 137.50 
5—6 7 20 39 33 15 119 121.50 
6—7 112 15 36 33 16 112 115.50 
7—8 — 121850 59 18 119 108.75 
3—9 2 3 15 47 18 85 87.50 
9—10 3 6 6 39 lil 61 61.25 
10—11 1 3 7 19 8 38 42.00 
11—12 n. — 3 10 14 4 91 34.25 


Maximiantalet askutbrott har inträffat kl. 1—2 e. m. 
eller en timme tidigare än femarsmedeltalet, minimum kl. 
5—6 f. m. (enligt de afrundade talen). 


301 


6. Askutbrottens antal i olika väderstreck. 


= = 

= Le 2 3 

a = SA = > 

1895. Ih = = = | re 

= = cee eas = = 

#5 = © © 

6 © = 
S 235 al 560 103.0 165.0 31.5 379.0 
SW 39.0 57.0 151.5 168.5 55.0 471.0 
W 40.5 43.0 128.0 131.0 335 376.0 
NW 23.0 32.0 745 64.0 12.0 205.5 
N 12.5 20500 RSS 02309 6.0 122.5 
NE | 7.0 17.5 34.5 37.0 5.0 101.0 
E 10.0 29.5 29.5 Do 5.0 126.5 
SE 18.5 44.5 43.5 |: 111.0 16.0 | 233.5 


Största antalet äskutbrott har, säsom under de flesta 
föregående observationsär, inträffat i SW, minsta antalet i NE. 


7. Åskslag, hagelfall och andra med åskvädren 
sammanhängande företeelser. 


Följande tabell upptager antalen kända äskslag för 


hvarje län och för olika månader. 


(BE) 
& 
bo 


Askväder med askslag. 


zZ | | ig = | = | EEE 
et IR LE te las 
> = < © © > ols ARE 
ie | = = em En | D || Sl enges 
1595 Ss | zlealeala | = | SIE 
un | = LE tal © | un || — = = 2 = CES 
[sels 8) 2 2|8:|&| al2|s 
| = | a | u | = = 5 | 3 es Zei 
Mat ee I-|-|-| -|-|-| 11 1 0.5 
| | | | | 
JUNE ss last 1 12 M cad RE ee eal fred + LU) 2.8 
Jui Re |:3|1.2|1 I) 4.) 6| 1) =) — eo 
| | | | | 
Augusti....| 319 | 4. 430227 OS — ||. Ss) 3.7 
Sept. —Okt...|-2) 4| 77 2] =) 1) aoe 
| NL LLC i). | | | | | 
Hela tiden..| 9/16] 7 |. 11 9] 3] 15) a 3.0 
=== | | 
Antal askslag | | | | | 
pa 100 äsk- | 28 | 41) 45 | 36 | 23| 16] 32| O6 | 3.0 
| | | | | 
utbrott. | | | | | | 


Relativa faran för åskslag öfverstiger betydligt medel- 
värdet för Tavastehus och St. Michels län samt är ovanligt 
liten för Kuopio och Uleåborgs län, medan afvikelsen för 
öfriga län är mindre betydande. För Maj är relativa faran 
för åskslag ovanligt liten, för Juni äfvensom för höstmåna- 


derna ovanligt stor. 


| un 
| Be A 
ad Abo eee = = = 
1895 Se = © = 
a. = | = = | = = 
= = | un = =) 
| ES 
I I | 
| | 
| | 
Dödade menniskor 1 Shula ees 3 1 LE KE 
| A ett 
Dodade‘kreatur =... 2% — SIN 2621118 10 62 
IMINO, 2 27.0. — a. A 5 5 14 
Skosseldame TEEN — — | — 3 — 3 | 


Antalen af blixten dödade menniskor och Kreatur är 
större än under nâgot af de föregäende âtta âren. Äfven 
antalet af blixten förorsakade eldsvädor är ganska betydligt. 


Hagelfall under åska. 


us 
© 
(SO) 


1895. 


Maj 
Juni 
Juli 
Augusti. . 


September. . 
Okt.—Apr. .. 


| Hela tiden .. | 


Antal hagel- | 


| fall på 100 | 
askutbrott. 


un 


SNYOISVAR IT, 


11.6 


Su? “IS 


“UBT SSLOGIA 


IL Ov Oo 


‘ue ordonyy 


DA 


| 9.2 
| 


eS CO © RH 


"ur SEA 


“URI 


S8104V9]N 


HA 


bo 


H © 


N 
[SV] 


001 vd TJ 
-[93eU [RJUV 


"PIOLAANSU 


Juni och September utmärkas genom ovanligt läg, Augu- 


sti genom hög hagelfreqvens. I Nylands län är hagelfreqven- 


sen betydligt lägre, i St. Michels län betydligt högre än 


medelfreqvensen. 


Hagelfallen utan åska under åskdagar voro fördelade 


på följande sätt. 


Z | | = | TN | << I = ae: 
Ass) LE EE eee EME CITE 
> = | < | i € © in © x 
| 305 NOM NE GG (= Leere 
| 1895. = Rake nies un = =) = = = = 3 > 
le AL yess = GS | UE = 
ee | EU NE A RE = la 
D | Den En RE |i | 
| | 
| 
NISSE 1 | — = || 1 
unteren... — — = — = = = = = 
ul. à . — — — — — — il 1 2 
Augusti .. 1 | — 1 2 | — | — | — 5 
September 2 | — 2 | — | — 5 ie} | ala! 
Oktober . 1 1 — — = — — — 2 
| 2 = PE 
| Hela tiden 5 1 2 3 2 — 7 2 22 


304 


En eldkula observerades vid Jungfruskär den 3 Augusti 
kl. 10.15 e. m. i SSW omkring 15° öfver horisonten med 
rörelse snedt nedåt från venster åt höger; skenet starkt, ehuru 
klart månsken egde rum. 

Följande norrsken hafva anmälts: den 12 April i Hir- 
vensalmi kl. 10—11 e. m.; den 22 Augusti på aftonen i 
Gamlakarleby; den 13 Oktober i Helsinge från kl. 9.45 e. m. 
långt in på natten samt den 15 Oktober i Helsinge kl. 
9—10 e. m. 


— 
CCS > 


of | | 


A. F. SUNDELL. Äskvädren { Finland 1895. 


Åskans utbredning under äskdagarne 


Maj 3 — Oktober 7. 
Maj. Juni. Juli, Augusti. September. oktober 
== 
allo 1lo 210 ali ılo 2lo ali lo ele ab io 
HE = — - So = a 
==: E = EE IE: == 
= EEE EHER Ro ee 
Nylands 
lan, 
EL 
Åbo län. 
= Tavastehus 
län. 
S:t Michels 
län. 
Viborgs 
län, 
Kuopio 
län. 
Vasa län, 
55535 H = 25: 
E = 5 ace = HH 22255 EEEEEEEEE sa 
40 = H FFE = HS =; ss 2 E 5 
FER : = = = FE LE BRIE ==: El Uleåborgs 
20. = PR ER = ee: = län. 
EEE FE ze H EEE = = = = = 
0. LE + H = É + 5 HR] 
110 210 alt 110 210 alo ' 210 1 110 2/0 ait 42 2/0 3/o 
Juni. Juli. Angusti. September. Oktober. 


Angående 


medlen att kunna förutsäga nattfrost 


om Sommaren. 
Af 


S. Levanen. 


u sun ms 


D: vi i en lika betitlad uppsats, införd i ärgängen 1893 af 
tidskriften Naturen, sid 194, anmärkte att en af de moder- 
paste metoderna för ställande af nattfrostprognoser bestod 
däri, att man af det utslag, som en fuktad termometer ger 
om kvällen, sluter till graden af den under följande natt vän- 
tade temperaturminimum — en metod, som för dess enkel- 
hets skull kan begagnas af den enklaste landtman — men 
att man af brist pä observationer af detta slag ej kunde pröfva 
dess hällbarhet hos oss, föresatte vi oss att i dess ställe under- 
kasta en annan, ehuru mera komplicerad och äfven mycket 
använd metod en dylik pröfning. Vi mena daggpunktsmeto- 
den, som bestär däruti, att man inemot aftonen antingen ome- 
delbart medels en kondensationshygrometer eller enklast me- 
dels en psykrometer och psykrometertabell bestämmer luf- 
tens s. k. daggpunkt eller den temperaturgrad, ända till hvil- 
ken luften bör afkylas förr än den uti henne varande vatten- 
gasen börjar förtäta sig till imma eller vatten och på grund 
häraf sluter till storleken af den under följande natt inträf- 
fande lägsta temperaturen. Denna metod förutsätter äfven, 
liksom den föregående, att man af erfarenhet vet huru mycket 
öfver eller under daggpunkten den lägsta temperaturen plä- 
gar ställa sig. Fuktigheten i luften spelar en högst viktig 
roll med hänsyn till nattfrosterna, hvarmed man förstår, utan 
afseende därpå om växtligheten däraf skadas eller ej, den 


308 
X 
värmegrad hos den fria atmosferiska luften, som är lägre än 
0° eller vattnets fryspunkt, i det hög fuktighetsgrad hindrar 
temperaturens sjunkande därigenom att vid vattengasens kon- 
densation värme frigöres. Torr luft afkyles däremot oafbru- 
tet. Huru alla dessa faktorer sammanvärka för att ästad- 
komma en frost, som skadar vissa slag af växter, ligger icke 
inom vär kompetens att utreda. 

Vi använde jämväl för föreliggande undersökning de af 
härvarande meteorologiska anstalt publicerade observationerna 
för decenniet 1882—91. Ur den absol. fuktigheten för kl. 
8 e. m. beräknade vi medels Regnault’s tabell för vattenga- 
sers spänstighet daggpunkten 7 och jämförde denna med den 
därpå följande lägsta temperaturen m. Angående denna läg- 
sta temperatur få vi upplysa att den icke är den absolut 
lägsta, på en minimitermometer aflästa, utan den genom af- 
läsning vid hvarje timme erhållna lägsta temperaturen. Mi- 
nimitermometer har nämligen icke begagnats. Af differensen 
m—r togo vi medeltalet, skildt för de positiva och skildt 
för de negativa värdena däraf och erhöllo sålunda för m — + 
följande medelvärden. 


I. 
-— +  Totalmedeltal 
Maj i SR 2.04 1.0; 
JUNI svs lass 2.8 2. 0 
JUNE ey ee lese 2,0 ee 
ANTON ili 1. 5 0.1 
SPL LE. se oe 1.5 — 0. 5 


Af denna tabell synes att i medeltal skiljer sig dagg- 
punkten kl. 8 e. m. och det därpå följande temperaturmini- 
mum ej betydligt från hvarandra. 


309 


Sedan hafva vi uträknat medeltalen af de största vär- 
dena på m— r såväl negativt som positivt samt af motsva- 
rande data och molnigheten (0 = klar, 10 = helt och häl- 
let mulen himmel) vid tidpunkten kl. 8 e. m. Sålunda er- 
höllo vi tabellen 


IT. 


m—r dat. moln m—r dat. moln. 

- + 
MAS gängen: $2929 15 D.9 6.03 20 4.1 
3.0 14 D.s (lee 13 3.7 
LU sim: 18 7.6 6.0 12 3.7 
AO Nr DA 20 6.4 4.0 12 4.9 


Bent... 102 17 6.9 4. 4 17 4.4 
Med. tal 17 6.5 15 4.2 


De största negativa värdena på m — r visa således en, 
ehuru svag, tendens att inträffa senare under hvar sin mänad 
än de positiva maximala värdena på detsamma. Däremot 
markerar sig tydligt en högre grad af molnighet vid det förra 
än vid det senare tillfället. Ehuru ej fullt ut lika tydligt, mar- 
keras denna olika molnighetsgrad för de motsatta värdena 
på m—7 i allmänhet, utan afseende på deras storlek, så- 
som det framgår af följande sammanställning. 


III. 
Medelmolnigheten för alla värden på m — 7: 
| = + 
Maye his... tae 40 4.9 
June i.e 4.8 4.2 


Julie NS 52 4.3 


310 


AUG I hier dpi 4.s 
Maison ses Bade 5.0 
Med. tal 5.0 4.6 


Denna företeelse, som ej är utan intresse, är icke omöj- 
lig att förklara, men vilja vi för tillfället lämna denna för- 
klaring därhän. 

Men af ojämförligt större vikt för prognostiska ändamål 
än de af tab. I angifna ,konstanterna“, äro de enskilda vär- 
dena af m— 7 och de gränser, mellan hvilka de spela. För 
att komma till kännedom af dessa hafva vi gjort följande sam- 
manställningar, däri 1:sta kolummen innehåller differensen m 
— T indelad i grupper, 2:dra och 3:dje kol. angifva frekven- 
serna af dessa i absoluta tal och i °/, af alla observationerna. 
De fett tryckta talen beteckna prevalenter eller förherrskande 
värden. Fjärde kol. uppstår genom successiv summering af °/5- 
talen, af hvilka summor för tydlighetens skull, de för de nega- 
tiva differenserna äro tryckta feta. 


IV. 
Maj. 
— 50/ — 40 4 1.3 32.9 
— 4/— 3.1 9 2.9 31.6 
—3/—2.1 14 4.5 28.7 


—2/—1.1 34 11.0 24.2 
—1/—0.1 41 15.2 15.2 
0/ 0.9 59 19.0 19.0 


1./-F 1.9 45 13.9 32.9 
Deters 02.30 30 11.3 44.2 
3/08 OO) 30 7 53.9 
4/49 25 8.1 62.0 


De Oe 9 2.9 
Oy) aba O 0.0 
GA 0 5 1.6 
Sl kb 1 0.3 
Df Bee 1 0.3 


S:a 310 100.0 


V. 
Juni 
— 50/ — 4.9 2 0.7 
—4/—3.1 4 1.3 
—3/—2.1 6 2.0 
—2/—1.1 15 5.0 


—1/—0.1 3D 11.7 
022089 52 17.3 
Tb gfe 52 17.3 
By One 32 10.7 


3 Bp 0) 28 93 
4/ 4.9 30 10.0 
DI hy 6 21 7.0 
6/ 6.9 13 4.3 
TRE BAS 4 1.3 
Bj 15% 4 1.3 
DEE DH 2 0.7 

S:a 300 100.0 


64.9 
64.9 
66.5 
66.58 
67.1 


GT 
32.9 


20.7 
20.0 
18.7 
16.7 
11.7 
17.3 
34.6 
45.3 
54.6 
64.6 
71.6 
75.9 
17.2 
78.5 
19.2 


792 
20.7 


311 


as 


= 9.8 


312 


— 60/ — 5.9 
—)/—4.1 
—4/—3.1 
—3/—2.1 
—2/—1.1 
— 1/—0.: 
O/ 403% 
Tyfors 
21 28 
4) 48 
De. 
6/ 6.9 
"RES 
8/ 8.9 
SN NN PP 


II. 


RTE 


CO BED DD 
NN WwW HÖJS Ww a Ke HM 


10 


VIL. 


0.6 
2.9 
9.4 
12.6 
22.6 


48.1 
44.5 
44.6 
30.2 
22.6 


Bes 


Zul a ts 28 9.0 
Ss Hes 7969 17 5.5 
4/ 4.9 6 1.9 
DE 1 0.3 
OU 0) 0.0 
(SARA 1 0.3 


S:a 310 100.0 | 


VII. 
September. 

— 9,0 1 0.3 
80/ — 7.01 2 0.7 
7] — 6.1 3 1.0 
6/— 5.1 4 1.3 
D/—4.1 9 3.0 
4/—3.1 16 D.3 


SH RD 11.7 
2/—1.1 51 17.0 
1/—0.1 43 14.3 
0/—0. 9 58 19.3 
16 ue la) Al 13:7 


Za Ne RE 21 7.0 
DE ME EC 3) 3.0 
4/ 4.9 4 iles: 
Demand 2 0.7 
6 6. 9 1 0.3 


S:a 300 100.0 


314 


Tabb. IV-—VIII visa att differensen m — + spelar inom 
ganska vidsträckta gränser, fullt ut lika vida, ja delvis ännu 
vidare, in motsvarande gränser för den i föregäende upptats 
framstälda metoden äro. Häraf följer att vi äfven har kunna 
endast med lägre eller hôgre grad af sannolikhet pa grund af 
daggpunktens lige om sommaraftnarna sluta till det blifvande 
temperaturminimet. Om t. ex. en majkväll kl. 8 e. m. daggpunk- 
ten skulle befinnas vara 3°, si kan man med sannolikheten 


28.1 
100 


peraturen vil under följande natt sjunker, men icke sjunker 
under 0°. Om däremot äfven höjning, med hvilket belopp 
som hälst mellan 09 och 109 är möjlig, så blir sannolikheten 
för att ofvan nämda sänkning af 39 icke öfverskrides = 
28.7 + 44.2 12.5 
100 100 
under följande natt frost icke inträffar. Detta exempel torde 
tillräckligt illustrera användningen af frekvenstabellerna. 
Genom att uppmärksamt betrakta samtliga ofvan upp- 
stälda tabeller, kan man finna gängen af de betraktade stor- 
heterna under sommarmånaderna. För maj—aug. befinna sig 
de negativa värdena på m—- 7 i minoriteten såväl i afseende 
på storlek som antal. Frekvensen af de förra förhåller sig 
till frekvensen af de senare i ordning som 2.1:1, 3.s:1, 
23:1, 11:1. Gränsvärdena för m — + förblifva i det när- 
maste desamma (äro de minsta för augusti), medan total- 
medeltalet för nämda differens är störst i juni och minst i 
augusti. Prevalenterna för densamma hålla sig inom grup- 
pen — 1°/ O», ehuru med något olika frekvenser. Juli 
visar sig äfven enligt denna metod, liksom enligt den i före- 
gående uppsats framstälda, i afseende på temperaturförän- 
dringar vara rörligare än de öfriga månaderna. I september 


(eller med chancerna 29 för och 71 emot) vänta att tem- 


eller man kan hålla 73 emot 27 att 


315 


uppträder en frontförändring, i det de negativa värdena pä 
m-— r blifva talrikare och större än de positiva. Anmärk- 
ningsvärd är dessutom tillvaron af två prevalenter: en nega- 
tiv och en positiv. Ytterligare observationer i dessa hänseen- 
den gör nog den uppmärksamme läsaren själf. 

Dä säledes gränsvärdena för afvikelserna mellan dagg- 
punkten och minimaltemperaturen ej äro trängre, än grän- 
serna för afvikelserna mellan temperaturen kl. 7 e. m. och 
nämda minimum och man i det förra fallet således icke 
kan sluta till ett visst temperaturfall -med större sanno- 
likhet än i det senare, kunna vi icke ge det förra sättet att 
prognosera nattfrost något synnerligt företräde framför det 
senare, om vi ej fästa afseende på den ringa fördelen af mindre 
konstanter, hvilka likväl endast äro medelvärden och därför för 
prognostiska ändamål af ringa nytta. Dessutom bör det förhål- 
lande tagas i betraktande, att daggpunktsbestämningen är en 
delikat uppgift, som erfordrar en grundlig instruktion och 
ett visst mått af fysikaliska insikter. Men det skadar ej att 
en nattfrostprognos ställes enligt flera olika metoder, tvärtom 
är andvändningen af så många dylika som möjligt att rekom- 
menderas. Fäster man sig endast därvid att få medelvärden, 
som förbli konstanta under sommarmånaderna, ges det en 
mångfald af sätt att af termometerutslag på en bestämd tid 
i dygnet sluta till det närmast följande temperaturminimet. 
Vi vilja anföra det som hänför sig till temperaturmaximum 
och minimum under ett dygn. Det förra inträffar som be- 
kant på något variabla tider (sommartid i medeltal kl. 2 å 
3 e. m.) och bestämmes medels en maximitermometer. Be- 
tecknas denna temperatur med M och minimum liksom förut 
med m, fås för Helsingfors under det betraktade decenniet 
följande tabell 


316 


Ex 
M—m gränser 
Majsaut sam a ee 2.03 — 11. 
PUNT ann 3.1 — 12.8 
Juliet cent ale 2.8 — 12.2 
AUD Porte (Ubi oaOege 2.5 — 11.4 
DEDE MENT ENG äl 2.0 — 10.5, 


hvilken visar obetydlig förändring från månad till månad sä- 
väl hos M—m som hos dess gränsvärden. Härvid får likväl 
ej förbises att samtliga talen utgöra medelvärden ur tal, som 
' variera mellan lika vidsträkta gränser, som talen i de före- 
gående metoderna. Denna metod är således lika god i prak- 
tiken, som de föregående, och förtjänade jämväl att i detalj 
bearbetas, d. v. s. förses med frekvenstabeller. 

Vi veta att frostförutsägelserna i praktiken förenklas 
därhän, att, säsnart man funnit daggpunkten t. ex. vid sol- 
nedgångstiden befinna sig någon grad ofvanom fryspunkten, 
anses nattfrost icke behöfva befaras och tvärtom. Vi hafva 
ej tillgång på ett vidsträcktare observationsmaterial, som 
skulle tjäna till pröfning af hållbarheten af denna sats. Vi 
skola söka belysa densamma medels följande sammanställning 
af antalet fall, då daggpunkten 7 under decenniet 1882—1891 
kl 8 e. m. och det därpå följande temperaturminimum m, 


endera eller bägge två, i Helsingfors varit < 0°. 


317 


X. 

Maj Sept. Juni. 
Mel. \ 7 gänger 4 gänger 
me OD Sr “+ 
Ta () E P 
nu SO | 27 à HAUTS 6 gänger 
22) | 
| IR: on 
FA) | 
me () f 2 2 Pog 


Af denna sammanställning synes att (utom i juni, da 
ingen nattfrost förekommit) nattfrost inträffat (7 + 4 gan- 
ger), ehuru daggpunkten stått öfver 09, om ock antalet natt- 
froster (16 + 4) är större vid v < 0%. I öfvervägande an- 
tal fall (27 + 3), da + varit < 09, har m dock ej sjunkit 
under 09. Äfven häraf, liksom ur våra frekvenstabeller, föl- 
jer att det endast ges vissa chancer för och emot att prog- 
nosen skall slå in. : 

Angående den af oss valda epoken kl. 8 e. m. få vi 
upplysa att den utgör i det närmaste medeltalet af solens 
nedgångstider under sommarmånaderna. Tabellerna äro utan 
väsentlig modifikation användbara jämväl för en senare bestäm- 
ningstid af daggpunkten, såsom kl. 9 e. m., ja t. o. m. vid 
solnedgångstiden under juni månad. 

Samlingar af observationer af dylik art, som de, som 
legat till grund för föregående undersökning, från så många 
orter inom landet som möjligt och framför alt — vi upp- 
repa det ytterligare — från frostömma sådana, vore ett 


1) Kombinationen 7 = 0, m = 0 inbegripes ej hari. 


318 


ypperligt material för bestämmandet af lokala konstanter — 
frostkonstanter. Medels dessa och dagliga synoptiska väder- 
lekskartor kunde man ett dygn förut eller kanske t. o. m. 
något tidigare uppställa frostprognoser och i god tid expe- 
diera frostvarning till de mest hotade punkterna, i likhet med 
stormvarningar. Ty temperatursänkningar och höjningar un- 
der och öfver den normala temperaturen orsakas företrädes- 
vis af cykloner eller barometriska minima, hvilka från atlan- 
tiska oceanen draga hit öfver till oss och vid sin passage af- 
kyla luften på de orter, hvilka komma inom området af dess 
bakre kvadranter. Vi föreställa oss därför att i framtiden, 
då den synoptiska meteorologin hos oss uppnått en så hög 
grad af utveckling, att en karta öfver landet dagligen kan 
fyllas med ett tätt nät af isobarer och isotermer, med led- 
ning af dessa säkra väderleks och således också frostprogno- 
ser kunna göras, hvilka sedan medels telegraf, telefon, dufvo- 
post, bantåg och ångbåtar spridas, om ej just till de tusen 
sjöarna, så åtminstone till de många tusen kärren och frost- 
nästen. Men för att komma så långt, fordras det arbete, 
arbete och ihärdigt arbete. Måtte ofvanstående uppsats vara 
ett strå till stacken. 


Tillägg. 


Daggpunkten bestämmes bekvämast medels psykrometer 
och en för ändamålet uträknad tabell. En fin psykrometer kostar 
39 mk, en gröfre, dock för praktist bruk användbar betydligt min- 
dre. Men man kan äfven hjälpa sig med två vanliga och billiga 
termometrar, hvilka visa någorlunda rätt, och af hvilka åtmin- 
stone den ena är innesluten i ett glasrör, så att dess kula bekvämt 
kan omlindas med tunt bomullstyg, hvilket löst omsluter ku- 
lan. Tyget fuktas med vatten, hälst af den yttre luftens tem- 
peratur. Är luften alldeles stilla, bör den fuktade termome- 
tern, för att befordra vattnets afdunstning, föras af och an 
i luften, vid måttlig blåst är det öfverflödigt. Däremot får 
den ej utsättas för häftig vind eller för solsken. I nödfall 
reder man sig med en enda termometer, hvilken observeras 
först som torr och sedan som fuktad samt för säkerhets skull 
därefter åter som torr. Man bör vänta tils kvicksilfret i den 
våta termometern stält sig lägst. Det är klart att dagg- 
punktsbestämningen bör göras ute i det fria (icke inne i rum- 
met), hälst ute på ett åkerfält. | 

För att göra samma tjänst, som en psykrometertabell, 
bifogas här ett diagram, tecknadt pä ett särskildt blad, 
medels hvilket daggpunkten finnes med för prognostiska 
ändamål tillräcklig noggrannhet. På den horisontala räta 


320 


linjen ab äro afsatta luftens eller den torra termometerns ut- 
slag och pä vertikala linjen bc skillnaden mellan den torra 
och den väta termometerns gradtal (psykrometrisk differens). 
De lindrigt böjda och snedt löpande linjerna äro daggpunkts- 
linjer, d. Vv. s. att mot hvarje punkt på en och samma af 
dessa linjer svarar samma, på linjen antecknade daggpunkt. 
Sådana linjer finnas i diagrammet tecknade för hvarje hel 
grad mellan — 49 och + 3° inkl. Diagrammets användning 
belyses af de prickade linjerna df och ef. Den förra af 
dem svarar emot lufttemperaturen 10.93 och den senare mot 
en psykrometrisk differens af 8.07, båda observerade vid samma 
tidpunkt. Deras skärningspunkt f faller mellan daggpunkts- 
linjerna för 19 och 29, hvaraf slutes att daggpunkten vid ob- 
servationstiden låg mellan 19 och 29, Efter ögonmätt upp- 
skattas dess läge noggrannare till 1.04. 


SNÖ-och ISFORHALLANDENA 


Je EIN) Er N D 
ala 


AXEL HEINRICHS, 


— in 


De observationer rörande snö- och isförhållandena i Finland 
under år 1892, hvilka här meddelas, hafva blifvit utförda på an- 
modan af Meteorologiska Centralanstalten och underkastats en 
liknande bearbetning, som de för åren -1890 och 1891. Att 
denna bearbetning i flere afseenden är blott förberedande 
ligger i ämnets natur. En detaljerad och på samma gång 
generell framställning t. ex. af islossnings- och isläggnings- 
fenomenen i våra olikartade vattendrag kan svårligen göras 
förrän ett flerårigt material står till buds, då såväl enskilda 
ärs anomalier som ock de allmänna dragen klart framträda. 

Utom de i de föregående berättelserna berörda förhållan- 
dena hafva i föreliggande sammanställning äfven intagits en 
tabell belysande den relativa yrvädersfrekvensen under vinter- 
månaderna 1891—1892 i de skilda länen och i hela landet; 
äfvensom tabeller öfver den största snöökningen och -minsk- 
ningen (under snösmältningstiden om våren) på skilda orter. 
Uppgifter beträffande isarnas tjocklek föreligga i vida större 
antal än under föregående år. Slutligen har jag bifogat en 
karta öfver ,totala snönederbörden* (i cm) i landet under 
vintern 1891—1892, hvarom jag längre fram skall nämna 
några ord. Totala snönederbörden eller snöhöjden !) uttryc- 
ker summan af alla tillskott i snödjupet, sådana de framgå 
af de dagligen gjorda snödjupsmätningarna. Genom redu- 


1) Prof. À. Sundell har tidigare lämnat en dylik karta för vin- 
tern 1890—1891 i sin uppsats: ,Snötäckets höjd i Finland Januari— 
Maj 1891“, Fennia 7, N:o 3. 


324 


cering af denna totala snönederbörd till nederbörd i vatten 
kunde man, därest nederbördsmätningar under den varmare 
ärstiden skulle utföras lika talrikt i landet som snömätnin- 
garna under vintern, lätt göra en undersökning af nederbör- 
dens geografiska fördelning under olika ärstider m. m. 

Rörande tabellerna öfver snödjupet bör nämnas, att talen 
med fet stil utmärka månadens största snödjup, tecknet = 
att marken varit till mer än hälften betäckt med snö (men 
mätning ej värkstälts), O marken alldeles snöfri, X snöfall 
samt — under ett tal, att yrväder inträffat denna dag. 

Tabellen öfver yrvädersfrekvensen (f) har uppgjorts så- 
lunda att antalet anmälda yrväder (m’) dividerats med anta- 
let observatörer (m) inom länet under månaden, hvarpå kvoten 
multiplicerats med 10. I de fall, då det erhållna talet f <1/,, 
har i tabellen antecknats 0; siffrorna från och med 5 hafva 
tryckts med fetare stil. Räknar man de öfver landet mera 
utbredda yrvädren eller rättare yrvädersperioderna om 2 à 3 
dagar, (se taflan 1, & hvilken frekvenstalen äro utmärkta 
såsom ordinator af 2 mm bredd) så finner man dem uppgå 
till 36 under tidrymden 18 oktober 1891—29 maj 1892, 
omfattande 227 dagar. Under vintern 1891—1892 förekom 
således ett yrväder i medeltal på hvarje 6,3 dagar eller: neder- 
börd och blåst, dessa de barometriska minimas ständiga 
följeslagare, återkommo i medeltal efter 6 dagar med större 
intensitet. 

Fördelningen af yrvädren på de skilda månaderna ställer 
sig såsom följer: 

Okt. Nov. Dec. Jan. Febr. Mars. April. Maj. Okt.-Maj. 

Antal yrväder: 3 5 5 5 4 (5) 5 4 36 
Mellantid, dagar: 4,7 6,0 6,2 6,2 7,2 6,2 6,0 7,2 6,2 


Antal yrviider 
hvilkas utbred- 


ning > 5: 0 2 3 4 1 1 1 0 12 


325 


Antalet yrvädersperioder är säledes anmärkningsvärdt 
lika under alla vintermänader och intervallen mellan två 
på hvarandra följande yrväder utgör i medeltal 6,2 dagar. 
Yrväder af större omfattning uppträdde oftast i januari och 
december. De mest utbredda yrvädren med en frekvens = 7 
inträffade den 28 januari, 2 februari, 30 mars och 18 april. 
En period synnerligen utmärkt af utbredda yrväder är 
tiden 20 november till 20 december, på hvilken kommer 5 
yrväder med en frekvens >5. Den 3, 6 och 8 januari rådde 
ater yrväder af en omfattning = 5. Mellan den 2 februari 
och 30 mars inträffade intet yrväder af större omfattning 
än 2B Bh 3. 

För att utröna huru ett passerande minimum förändrar 
snötäckets tjocklek på olika orter uppritade jag isobarerna 
bl. a. för 2 februari 1892, under hvilken dag ett mycket ut- 
bredt yrväder uppträdde i landet, och införde vid socken- 
namnen å kartan de tal, som utmärkte ökningen eller minsk- 
ningen i snödjupet. Jag erhöll på så sätt en tydlig bild äfven 
af temperaturfördelningen i den främre (ostliga) delen af 
barometerdepressionen ifrågavarande dag. — Minimets centrum 
låg utanför norska kusten, i trakterna af Kristiansund, och 
Finland innefattades mellan isobarerna 730 1 väster (Vasa, 
Tammerfors, Åland) och 745 i öster (Sordavala, Viborg). 
Åland samt sydvästra och södra Finland till en gränslinje 
gående från Björneborg längs Kumo älfdal till Tammerfors och 
därifrån åt S och E genom Toijala, Tammela, Vichtis, Tusby, 
Mörskom, Kymmene och österom Sippola ned till Finska 
viken bilda ett sammanhängande område (se taflan 2), hvars 
snöhölje under det rådande yrvädret sänkte sig. Andra 
enstaka områden, å hvilka snödjupet likaledes minskades 
voro: Heinjoki, trakten kring Nyslott, Kankaanpää, näjderna 
af Längelmäki och Korpilahti, Östermyra och Alajärvi, Nivala 


326 


samt Kristina socken i St. Michels län. Den sistnämnda 
orten befann sig inom gränserna af en frän Nylands län mot 
NE ända till Leppävirta i Kuopio län gäende landsträcka, 
på hvilken snöhöjden förblef oförändrad. Alla öfriga orter 
i landet uppvisa däremot en ökning af snödjupet, hvilken 
då medeltalen tagas fördelar sig på följande sätt i zonerna 
mellan isobarerna: 


725—730 730—735 735—740 740—745 745—750 
snöökning 5,s 9,0 3,7 3,5 1,5 cm. 
Till grund för observationsorternas ordningsföljd har 
jag likasom i föregående berättelse lagt den af Ignatius i 
„Finlands geografi, Handbok för medborgare" gifna indelnin- 
gen af vattensystemen. 


327 


Snödjupsmätningarna i Finland vintern 1891—1892. 


Flodomradets Observationsplatsens | 
N:o Namn. Namn. | Läge vid. | 
A. | Fasta landet. | | 

1, Tana Alf. Utsjoki, Aimajoki. | Tana älf. 
3 | Enare. | Enare, Muddusjärvi by, | Kaamasjoki. 
| | Thule gård. 
BL | Pistojoki. | Kuusamo, folkskolan.. | Kuusamojärvi. 
8 | Torneå Alf. | Öfvertorneä, Kolari. | Torneå älf. 
| D:o Alkula by, | D:o en gren. 


10 Kemi älf. 


11 Simo lf. 
13 Ijo älf. 


15 | Ules àlf 


| 
| 

| | 4 
| 
I 


Naasko gård, 


| Nedertorneå, Torpet. 


| Kittilä, Salmijärvi pro- 


| vinciallakarebostille. 


| Kemijärvi, Lepistö forst- | 


mästareboställe. 
| Kuolajärvi, Herrala. 
Kemi, Pölhö gård. 


| Simo, Simoniemi. 
| Taivalkoski, Pesiö. 
| Pudasjärvi, folkskolan. : 


D:o nära Tor- 
| nea stad. 
| Ounasjoki. 


Kemijärvi. 

| Sallajarvi. 

'Kemijoki och bi- 
floden Akkunus- 
joki. 

I närh. af Bottn. 
viken. 

Tjo älf. 
D:o 


| Suomussalmi, prestgården. Kiantajärvi. 


| 
| Kuhmoniemi, prestgärden 


. Lammasjärvi och 


| Lentuanjärvi. 


| Sotkamo, Nuasjärvi by, Nuasjärvi. 


| Hyrkäs gård. 
| Paltamo, Paltaniemi. 


| Kajana. 
|Muhos, Kylmälä by. 


| Uleä träsk. 
| Kajana älf. 
| Muhosjoki. 


328 


Flodomrädets Observationsplatsens 
N ‘0 Namn. | Namn. Lage vid. 
15 | Ules, alt. a) | Uleåborg, Rädhusgärden. | Uleå ält. 
| b) | D:o apoteksgärden. | D:o 
16 | Limingo à. Tyrnävä, folkskolan. | Tyrnävänjoki, bifl. 
| till Temmesjoki. 
17 | Siikajoki. | Paavola, Ruukki by, Sag- | Siikajoki. 
| holmen. | 
18 | Pyhäjoki. | Pyhäjärvi, Sammallahti | Pyhajarvi !sjô. 
| prestgärd. | 
| | Haapavesi, Rauhaniemi | Haapajärvi sjö. 
| gård. 


19 | Kalajoki. 


20 | Lestijoki. 


| 


2 


_ 


| Vetil CES 
| Perho fs 


23 | Esse ä. 


25 | Lappo älf. 


26 | Kyrö älf. 


| Nivala, Peltola. 


| Ylivieska, prestgården. 

| D:o Toivola. 

| Toholampi, TT 
prestgärd. 

| Ylikannus kyrkoby, folk- | 
skolan. 

| Gamla Karleby, Nederve- 
til. 

| Gamla Karleby, Saka by, 

Ventjärvi hemman. 


| Alajärvi, prestgärden. 

| Esse, Öfveresse by. 

| Ylihärmä, folkskolan. 

| Nykarleby, stadsparken. 


| Jalasjärvi, Koskut. 


| Malisjoki, utf. i Pi- 


| disjärvi. 
'Kalajoki älf. a) 
| 2:0 b) 


a sjö. 
Lestijoi, 
hex à. a) 
| Linse träsk. b) 
(Linnus bäck, afl. 
| till Perhonjoki). 
Alajärvi sjö. 

| Esse à. 

| Lappo älf. 

D:o (Nykarleby 
älf). 

| Mustajoki, bifl. t. 
| Jalasjoki, bifl. t. 


| 
| 


Ilmajoki, utf. i 


Kyrönjoki. * 


329 


| 


Flodområdets Observationsplatsens 
N:o Namn. Namn. Läge vid. 
26 | Kyrö älf. Östermyra (Seinäjoki), | Seinäjoki, utf. i 
folkskolan. Kyrönjoki. 


27 Laihia och Malaks 


28 | 


åar 
Närpes’ä. 
Lappfjärds a. 


Karvia och Norr- 
marks äar. 


Kumo älf. 


Oravais by. 
Vasa (Nikolaistad). 


Pörtom kyrkoby. 
Öfvermark. 
Närpes, Finnby by. 


Lappfjärd,  Dagsmark 
folkskola. 
Kankaanpää, folkskolan 


i kyrkobyn. 
Lavia, kyrkobyn. 
Ätsäri, folkskolan. 
Ruovesi, Kauttu ström. 
Längelmäki kyrkoby, Pou- 
ka gärd. 
Eräjärvi prestgärd. 
Kuhmalahti, Peltola gård. 
Kalvola, Sauvala gärd. 


Vana (Vanaja) kyrkoby. 
Urjala, Notsjö bruk. 


Tammerfors. 


Parkano, Rauhala parcell. 


Hämeenkyrö kyrkoby. 
Tammela, Mustiala. 


Bottniska viken. 
Bottniska viken. 


Närpes (Pörtom) & 
D:o 
D:o (Finnby à) 
Lappfjärds à. 


Ruokojärvi, utf. i 
Honkajoki. 

Karhijärvi. 

Honkavesi. 


| Ruovesi sjö. 


Längelmävesi. 


Eräjärvi. 

Längelmävesi. 

Kalvolanjärvi, Äi- 
mävesi, utf. i Va- 
najavesi. 

Vanajavesi. 

Nuutajärvi och Ru- 
tajärvi. 


| Tampereenkoski, 


förenar Näsijärvi 

och Pyhäjärvi. 
Vuorilampi, utf. i 

Kyrösjärvi. 
Kyröskoski. 
Pyhäjärvi. 


SS 


Oo 
© 


Flodomrädets | Observationsplatsens 
N:o Namn. | Namn. Läge vid: 
32 | Kumo älf. | Mouhijärvi, Uotsola. Mätikköjärvi utf. i 
| | 


34 


39 


37 


38 


39 
40 


43 


Lapinjoki. 


Männäis, Laajoki 


m. fi. 
Somerjoki, 
Uskela à (Salo à). 


Kisko a. 
Svartä. 


| 
| 
| 
| 
| 


| Vanda ä. 


Svartsä. 


Loimaa, Vesikoski by. 
Alastaro, Männistö. 
| Punkalaidun, kyrkobyn. 


Ulfsby kyrkoby. 
| Hinnerjoki prestgärd. 


Nykyrko (Uusikirkko) 
Männäisten Jokela. 
Virmo (Mynämäki), Nihat- 

tula. 
Somero, folkskolan i kyr- 
kobyn. 


nära Salo köping. 
Kisko, Toija gärd. 
Pyhäjärvi, folkskolan. 
Lojo, kyrkobyn. 


Pojo, Fiskars bruk. 
D:o Brüdtorp. 
Karis, Snappertuna. 
Hangö stad. 
Bromarf kyrkoby. 
Helsinge kyrkoby. 
Helsingfors, botaniska 
trädgården. 
Mäntsälä, Ehnroos’ folk- 
skola. 


Uskela, Moisio folkskola 


Kulovesi. 

| Loimijoki. 

| D:0 

Punkalaitumenjoki 
utf. i Loimijoki. 

Kumo älf. 

Hinnerjoki (= La- 
pinjoki). 

Laitila à (Männäis- 
Joki). 

Mynäjoki. 


Somerjoki (Pai- 


| 


mionjoki). 
Salo à. 


Kiskonjärvi. 
Pyhäjärvi sjö. 
Lojo sjö. 


Pojo viken. 
Al JD 
Raseborgs à. 


a) 
= Db) 


| Finska viken. 
D:o 
Helsinge (Kervo) à, 
utf. i Vanda à. 
Tölö, vik af Finska 
viken. 
Mäntsälänjoki. 


331 


Flodområdets Observationsplatsens 
N:o Namn. Namn. Läge vid: 
43 | Svartså. Borgnäs, Kirveskoski folk- | Mäntsälälänjoki. 
skola. 
Sibbo, Mårtensby, Tallmo 
gård. 
44 | Borgå à. Orimattila, Heinämaaby | Heinämaanjoki, 


45 | Perna a. 


47 | Kymmene älf. 


Borgå, Kerkkoi. 
Borgå stad. 
Orimattila, Kuivanne. 


Pernå, Fasarby. 
Lappträsk, Porlom by 


Pielavesi, folkskolan. 
Rautalampi, Vekaraniemi. 
Suonnejoki, kyrkobyn. 


Pihtipudas kyrkoby. 


Kivijärvi, folkskolan. 
Viitasaari, Haapaniemi. 
Saarijärvi, Taipale. 
Hankasalmi. 


Jyväskylä, apoteksgården. 
Korpilahti, folkskolan. 


källflöde till Bor- | 
gå à. | 
Borgå à. 
D:0 | 
Bäck, som rinner | 
till Villikkajärvi | 
— Pyhäj., utf. g. | 
Pernå å. | 
Fasarby invik afl 
Finska viken. | 
Pernå å, nära Py- 
häjärvi sjö. 
Pielavesi-sjö. 
lisvesi sjö. 
Suonnejoki, Val-| 
keinen träsk utf. | 
i Suonteenselkä. | 
Mellan 
och Kolimajärvi | 


Alrejärvi | 


sjöar. 
Kivijärvi sjö. 
Keitele: sjö. 
Saarijärvi sjö. 
Kuuhankavesi, utf. | 

i Kynsivesi. 
Jyväsjärvi. 


Päijänne sjö. 


332 
| Flodomradets Observationsplatsens 
N:o Namn. Läge vid: 


Namn. 


47 


48 


53 


Kymmene älf. 


Summajoki m. fl. 


Vammeljoki och 
Rajajoki. 
Vuoksen älf. 


Kuhmoinen, nya folksko- 
lan. 

Hirvensalmi, Björnilä. 

| Gustaf Adolfs (Hartola), 

| kyrkobyn. 

Asikkala, Urajärvi by. 

Anjala, Korvenkylä folk- 
skola. 


Strömfors, Svenskby. 


| Pyttis, Svartbäck. 


Kotka stad. 
Sippola, gossfolkskolan. 


Fredrikshamn. 
Kivennapa, Terijoki by. 


Nurmes köping. 
Pielisjärvi, Viekki by. 


| Juuka kyrkoby. 
Kontiolahti, Utra sig (Ut- 
ran sahat). 


Vik af Päijänne. 


Suonteenjärvi sjö. 
Jääsjärvi. 


Päijänne. 

Junkkarinjärvi, utf. 
gen. Korhosenjo- 
ki i Kymmene. 

Teutjärvi sjö, utf. 
Kymmene. 


| Svartbäcksfjärden, 


vik af Finska vi- 
ken. En af Kym- 
älfs 

loppsarmar, 
„Kyrkbyälfven“ 
utf.i denna fjärd, 
som t. f. d. har 
sött vatten. 


mene ut- 


Finska viken. 

Källflöde till Sum- 
majoki. 

Finska viken. 

Finska viken. 


Pielinen. 
Viekinjärvi sjö, utf. 
i Pielinen. 
Pielinen. 
Pielisjärvi. 


| Flodomrädets Observationsplatsens | 
| 
5 Namn. Namn. Läge vid: 
53 | Vuoksen älf. Nilsiä, Kangaslahti. Syväri sjö. 
Lapinlahti prestgård. Onkivesi sjö. 
Kuopio, Vehmasmäki folk- | Koivajärvi träsk, 
skola. nära Sotkanselkä; 


Kuopio, Taivalharju torp. 


Leppävirta, Nikkilänmäki. 
D:o, Sorsakoski folk- 
skola. 


Savonranta kyrkoby. 
Jorois kyrkoby. 


Rantasalmi kyrkoby, Kok- 
kokangas. 


Nyslott (Savonlinna), kyrk- 
parken. 
Sulkava, Tiittala gärd. 


Puumala, 
stället. 
Kristina, folkskolan. 


kapellansbo- 


Savitaipale, folkskolan. 


fjärd af Saima. a) 


4 km norr om Kuo- 
pio vid Kalla- 
vesi. b) 

Unnukkavesi. 

Mellan Sorsavesi 
och Osmajärvi, 
som utf. i Äimis- 
vesi fjärd af Hau- 
kivesi. 

Orivesi-Paasiselkä. 

Joroisselkä, fjärd af 
Äimisvesi. 

Pieni Raudanvesi, 
fören. med Haa- 
pavesi (NW) och 
Haukivesi (SE). 

Haukivesi- (Haapa- 
vesi) Puruvesi. 

Alanen, vik af Sai- 
ma. 

Puumala sund (Sai- 
ma). 

Yövesi, vik af Sai- 
ma. 

Kuolemanjärvi, utf. 
i Saima. 


> 


334 


Flodomrädets Observationsplatsens 
N:0 Namn. Namn. Läge vid: 
53 | Vuoksen älf. Andreae, Hatulafolkskola.| Vuoksen ström. 


Kokkolanjoki. 


| Ihalanjoki m. fi. 


| Jänisjoki. 


Tulemajoki. 


| Suo-oja. 
| 


Heinjoki, folkskolan. 
Valkjärvi, folkskolan. 


| Sakkola, Räihäranta. 
D:o Metsäpirtti kapell. 


Rautjärvi, Miettilä folk- 
skola. 


| Parikkala, Kangaskylä. 


|Kronoborg (Kurkijoki), 


Riihipiha. 
| Jaakkima, folkskolebac- 
ken. 


| Tohmajarvi, Vartsila bruk. 


| 
| 


| Impilahti kyrkoby. 


Salmis, Tulema by. 


| 
| 
Se Leppäniemi by. 
| 
| 
| 


| Kaltavesi, fjärd af 


Vuoksen. 
Valkjärvi, utf. i 

Vuoksen. 
Vuoksen. a) 


Viisjoki, utf. i Tai- 

paleenjoki, som 
Suvanto 
b) 


fören. 
och Ladoga. 


Simpeleenjärvi,utf. 
gen. Kokkolan- 
joki i Ladoga. 


Ladoga. 

Nära Siikalahti, vik 
af Ladoga. 

Juvanjoki, utf. i 


Jänisjärvi—Jänis- 
joki—Ladoga. 
Impilabti, vik af 
Ladoga. 
Ladoga, vid Tule- 
majokis och Mii- 
nalajokis utlopp. 
Suojärvi sjö, utf. 


gen. Suojunjoki 


i Onega. 


Flodomrädets 


Observationsplatsens 


N:o Namn. 


Namn. 


Läge vid: 


B. | Hafsvikarna och 
Åland. 


Bottniska viken. 


Östersjön och Fin- 
ska viken, 


Karlö (Hailuoto), Kesti. 
D:o, Marjaniemi, fyr. 


Ulkokalla, fyr. 


Säbbskär, fyr. 


| Sälskär, fyr. 


Märket, fyr. 
Bogskär, fyr. 


Geta, Bolstaholm. 
Finström, Markusböle. 
Vårdö. 

Mariehamn. 

Föglö, Degerby. 
Korpo, Utö fyr. 
Hangö fyr. 

Söderskär, fyr. 


Borgå socken, Kardrag. 


| Viborg, Myllysaari holme. 


Salmi insjö, gen. 
„Kurkku“ fören. 

| om. hafvet. 
Utanför Kalajoki 
älf. 

Utanför Björne- 


| borg. 
(Norr om Åland, 
| Hammarland. 
| Ålands haf, Eckerö. 
| Östersjön, söder om 
| Aland. 
| Fasta Åland. 
| D:0 
| Delet. 
| Fasta Åland. 
| Östersjön. 
D:0 

Finska viken. 

D:o, ESE från 
H:fors. 
| Kardrag, fjärd af 
Finska viken. 
| Huusniemi, sund af 


Finska viken. 


336 


Snödjup i Finland. 
Uppgifterna i em. Stationerna äro ordnade efter flodomräden. 


Oktober. 


1591. 


a buy Yen 
ET nn 


10 L= © 
Toholampi. 
ae Vus nz = = er Te © © © So oo © SIN OI OI 10 
Ylivieska b). | | | | | D 
TA fr vx. et CE Te en te 
Ylivieska a). | | | | = 
= E = FRÖ © JAR & AR mn © 
Haapavosi. 
Pyhäjärvi, | M mm ÅA mi md © © À À arm © 
U:borgs län. 
ni Md GM Ga O1 O1 OI AN A 
Uloñborg a). x | gi > à 
MM of of mn m a © 
Muhos. | ay ET =D. 
wile oO © © I D AWA WA Ww rm ml © 
Kajana. 
4 Alk Q 
Sotkamo. i | Si ( ( ( sé] ( | ( ( ( 

A ' © © 
Kuhmoniemi. ( = 
Suomussalmi, - 

37 “| | OC en (eo) oe) (00) Ce) 
Simo. A 

é œ| | Oo OO CH Co) ee) Ceo) 

Komi. MI OM AA A Ar Sc 

o ( | Si SW Sy EEE 

Nedertorneä. Alm Ae nm AH 8 à 

No oo oies Nono ne Se) a Cm 

Datum. RS RSR AE TOP ME EEE iQ SO LE OO he pert RTS Eee NN NN D OH 


rt wc 


331 


1891. 


Mouhijärvi. 


Tammerfors. ee lc = 
Urjala. : | | y 
Kalvola. “4 (OSC OSD D000 
Erijärvi. k [re sen COCO 

Längelmäki. an en | jojo coco oo es 


Lavia. x 


Se | at WLS) El dibs 


Kankaanpää. 

Vasa. j x Taos > = ree = 
Jalasjärvi. = i À | | 
Nykarleby. a | [me ( (( IQ Rz So 2 co SMS) o 
Alajärvi. = ae © © mm © 
oe anal ar ee a | ee SE ( Oo 2S 
Ylikannus. = Bere | | Ney rl ker SE 

EEE EEE FEIERN MR en 


338 


1891. 


Oktober. 


— 


Anjala. 
Gustaf Adolf Se > 
(Hartola)e er re | Soho SO @ a | mS) fe) (=) 
Kuhmoinen. YC See. eo © © ( ( ( 
Korpilahti. a | © CO md HHA mm © 
Viitasaari. ( ( ( | ( | ( SSE ( © 
Kivijärvi. | il HAM © © © © AM mm am © 
Suonenjoki. Kk ( ( ( ( | | ©) ( aa Hm © 
Pielavesi. =) ( ( ( ( ( oO | ( ( Sie 
Pernå. ( (122222252 (SNS (<>) 
Borgnäs. ( ( Der 1 ey Oe) ee 
Mäntsälä. x © | Noo ty SC Se Cro oo = 
Lojo. x ( | ee ere ( ( Se © 
Some. (| Trees 
Punkalaidun. = ( Se Cero oo oS eo ers) 
Datum? Eee ee nan-+»ooı- ao © 1 A M HO Saas 
CI CN CNT ICT EE CNE CNRC EE CN CNE CNT ES CD Ge) 


339 
1891. 


Oktober. 


Rantasalmi. 1e Oo SN OMS CE] aa © 
Jorois. 5 intel 0 SO S&S & C2 D CG co © 
Savonranta. ; rial a Oo So So oS) Si Hon ( 
Leppävirta b). : = - ( ae O oa À a HR S 
Kuopio a). Er Fe = 
Kontiolahti. | ee > © Mm © a = 
Juuka. a as = © 
Pielisjärvi. Qu 8 © © mm © © = ©, © 
Kivennapa. : Or oo 6. © © © © 
eta 3 mm mm mm & © Of mr o 
Sippola. | = ; : = HÖ BÖG GÖ SS eS 
Kotka. ( ( SO Oe 2 2 eS 
Pyttis. N | (rare SE x © © © 
Strömfors. ns en = = il © © S| =] =] «| = = 
REA TI TERN rer 


340 


1891. 


Oktober. 


mm eee 


Karlö x a SS» ON OI ON HH tata 
(Hailuoto). 
Suojärvi. a ( ( Oo 0 2 0 © © SS 
Impilahti. MEN oo S& 
Tohmajärvi. MONO = o-oo SO 
Jaakkima. ( MON 1S OS) Si eet te 
Parikkala. ( ( ( | ( SS. © | ( ( ( =) 
Sakkola b). x (Qa RSS ( (eS 
Valkjärvi. ( ( © © ( ( | | | OMS 
Heinjoki. lS) So oreo eS So 
Kristina. x mm mm RE 2] So ere wea a Se 
Puumala. = ( ( = RS ( ( = 
Nyslott i na ( © © HA AN 
(Savonlinna), 
Dat ANON HO © m DO OO © mm ON M HN © DE OO oo © man 2 © EE DODO xv 
atum. CNE CINE (AE (al EN (SJ Gs} (all Gs) Ge) Ge) 


1891. 


Sotkamo. 


341 


November. 


Suomussalıni. 


De 
m 


Pudasjärvi. 


a me 


(en) 


Taivalkoski. 


MINI a 


26 


29 


Simo. 


UNE 


ZI 


Kemi. 


15 
12 


14 
10 


So OI 
LS 


Kittilä. 


om ce oO 


Kemijärvi. 


19 
16 
16 


18 


18 
16 
16 


Kuolajärvi. 


Nedertorneä 


Öfvertorneä, 
Alkula. 


Ofvertornea, 
Kolari. 


12 
11 


10 
10 


Kuusamo. 


Enare. 


16 


Lun | 


ri 


j=) 


Datum. 


1 NO H 10 © m O © 


10 


11 | 18) 17 
15 | 22| 19 

29 23 
16 | 30| 23 


15 


10 | 29 
13 | 35 
38 
38 


13 
13 


TIS 
11 
11 
13 
13 | 21 
13 | 21 


10 | 27 | 31 


19 | 29 


31 
32 


6 | 28 | 24 

7 | 29 | 26 

6 | 28 | 26 

6 | 28 | 26 
27 


6 | 27 | 27 


24 | 15 
8 | 26 | 26 | 15 
27 | 15 
25 | 26 | 15 
7 | 24 | 26 | 15 
16 
16 

28 | 17 | 7 

| 32 | 17 | 

35 | 17 


25 | 25 
13 | 29 | 28 


27 


30| 14 | 36 | 35 


0 


21 
26 | 13 | 24 | 25 


29| 14 | 35 | 32 


25 
27 | 11 
28 


342 


1891. 


November. 


Nie ER DS © VE ee se SC Se Pre ee eee 
Ylivieska .b). Da NSS ee OS > = a. SES a a al MIT aa Al & Pa 
Ylivieska, a). SE SE ST ee > SEN a I an 3 ae = Site 3 SED = 
' SIERT SS) >So OO) LS) EEE >» © mm rm SS SOO SS QS) OS) soo) 
Nivala. ae ne ela ri rm As RAA SIS = 
ELAS BVO ol eo alee ee RS er ar See 
2 Pyhäjärvi, Here men NN mm m © © © San NN EE © mm HTH NNN AA HH ch 
Ubgs län. SoS MM rm PAC VER RR orm StS ec | 
Paavola. ( ( ( ( ESSER Be ess S; = Sy Sl 2 
Tyrnävä. PER Nl ns | eG rt Cat (SSC ee. 
183505 grab) lee (Re RNE neo OR SS ES SEs ies 
Uleåborg, a). SU NS EN RN DD > SS Yo) el 15 ler er = = = = = = 2 SJS © 
Muhos. Ehre 
Kajana. | Sen Es ON eee cote, EDER Sue a = ay = ae > Oe LS = 
Paltamo. er EN (RR a a SR (SRN eg USE 
Datum. Be me de to ne Ru ON ue Min SOL AN ed ne BEN ER ER 


943 


1891. 


10 | 


November. 


Ofvermark. Ad An mi AA M mm As As = 
ar o-oo © ooo oe oo So So Ss GN Gel MONO MS AANA mm mm mm År SNC = 
Pörtom. IH Hr ra rn Re 
Vasa. = nr nr ml m rm 
x . So © ( AS So © © Ooo © II CI Cd Ch CI AN ES) Sh fie NAN mm mm Am mm oo m © 
Oravais. “Hr Im Hmm rn År Är ss rm 
= I au Ye) > a 
Gone, 222 er + # is ESEL > > we + + 
Jalasjärvi. So oS ©& ae DS OC (| iS co) [ÈS >| ee = = = [ES a Ge 
Nykarleby. An me male ne nm nm mm ern Hm 
CE en SS ore = See Se. © © ME Sara ala I N ON AN OI N YD M SH 
Ylihärmä. A nm mm NNIN NN N NN ON I A AN RA 
sse. mam re eine Ii odie ml m mm mm mm mm AIN m m 
Ne OHOSRS MMS So SoS oo | = SCIE ( SS [SS] Co). Coy Ve) = ea) Ney IE 
ajarvi. 1 min win Am www NIN NÄ 
1 Too re ce De De 
ul ae oo en ee a 
by, b). 
sl a- = => >IGL SoSe rl) am) OO | Len! (0.0), CONGO mn & 
re a | | ( = Dons ( ( = = AN ( | a a = Hmm ee) a - & 
o (>) © © =S — aoe ©& ONE ww 10 en ine) Se) ( ( ( (| Se) (or) (=) SIE 
Ylikannus. ml m + mn ml ( 
a fae) Sarl Ne Kerr OO ee ar Be SM TR eo) Ten, = a (AN Ger HO Col INT Kool on LE) 
Datum. Hr Ad Ar Ad ARA AA AA AA An NN NN NN NN NN WD 


344 


DSH. 


November. 


Tammorfors. ER RR ENE 
Urjala | PPT 2 Se [ale oe SÉRIE 
anne) | OC CaCO CCC (Sak 
ey le = Per FAR PL CPS sea i Saale 

Kulmalshti. | 2 29999 oo. 0 ._rgjer oes 8 8 a8 A A MAA 
Hone ee = = l= = = Er 

Längolmiki. | > 9 99 219 SSS > > C+ S/S SNS > IR A A A RIRE 
Ruovesi. PAT OS (a oma Ga (ea lan 
RÉ, OS ev ENS NINO SNS A HOT DIA DCE LITE ee 

aa SES oj RE nat are 

Lappfjärd. SSeS 5 2S Se SS S oo] Go Ge tg ar ren SST 
Närpes. SES [pe NT oul oll east ae er (| 
Dim J AAeFSSHSSSHASAHSSSSSRARRARRARARG 


ee ee 


345 
TSOP. 


ISO! (Tan nn © © © ®  » wm mn 1 
Uskela. moe + ws ol Sy Se) ele Caan ee = © a | 
mess | ÉTAPES EFFET 
ary SER FR EE 
ct, | ESPN OTRS 
Ulfsby. lo (ee Soy (KOS SS a Seelen 
ale | ee SRS Sö a 
Alastaro. METER sae gs 
tas speepecananea338%42 
a Meere: 
Mouhijie ERP EC 
Hämoonkyrö. [2 © Spot + I 4] © © oj: = HINNS 
Ei SSSAAASBRRRRSAINES 
Bee CO 2 2S Ge 2 RM es Ro a 


November. 


346 


1891. 


November. 


ee 2 22?22 =" 


Borgå stad. Re On DE Te TE EEE 
Orimattila, a). AE | Le SIE este (Kate We SSI 
Sibbo. ne EM RSR cap og) ca cal call car est es 
er RR i ae ee 
Mäntsälä. | FISHER | 
Helsingfors. «ls = AM > SS = = =; = all a 
Bromar’ pees ISIN (ag (SSS ( sooo oo or ee 
: FE = oo ao SÖS SG SoS | 


Hangö stad. 


li Se © QE = ae 


Lines 


0 
4 
13 
14 


18 | 


ee, ) 
Karis: = 
Vey Ne) (ey Te ere) SIS ES RS IRIS = 
Pojo, b). | + =] IS A 
c D © DIO M © © CIM M M M aa AIL m|m 
Pojo, a). | FA | | m ala 
Loi ( an SE Ke © zul (Woy Wey Kal | Se 
Ojo. "Id a wn we A A Da lel! Gl ce 
AE AIDS 10 DIM m M COINI IT m m m OI] BA 
an vi, | | | mi | QI et | Soe es AA Am | | a | [os 
yl. län. 
I GR BD sa! fey IKT Col eS) tl al Ge) SR ed Oele ae Naeh (slo Oh Mone) 
Datum. Boe tne ATP TP rm Ha aaa I NN AN NI Mm 


es 


347 


1891. 


November. 


O———— rn 


Kuhmoinen. ( CCC EG CRE EEE EE EEE 
Korpilahti A : - HS OO SSS) BS) SP lh ph HEHE ESS D EE te ce ft CON Go|} 30) = 
Jyväskylä. >> 22 (ESA Se SER 
Hankasalmi. JS we SSc ee EAST OCTO IE 
Saarijärvi. [9 fea S| CIS SR ee ÄTA RT Nese Ss 
Viitasaari. bole Wal A ( ( ( SSC (ROIS ee LE = = = = = = Sa 
Kan a COS CS SES NNE: Fred ar CD. OO. © 
Pihtipudas. LICH Ba aA I 
Suonenjoki. 5 ERREICHEN) COMPROMIS. OOO OUI! Lo 
Rautalampi. EICHE (Ge RCO 272278727 SER SEE 
Lappträsk. ZIELE UK L UL SITE 6 CL U ER 
Pernä. Shae FE aC a 20 SISO aC TER STE 

Orimattila, b). SE SOS SE SSS) SS) BES gO EN Si Si tS FRE GY 
Datum TN co Sc) r= aa GSK Sn) a RO SE colon mice MMS 

ET Al eel ee El ON EE NY RI Gt Re es GS) ar 


348 


1891. 


November. 


Lapinlahti. REISE IE USERN era 
Nilsiä. De ee Tesla 
Tuba. ual IA dd mm em em rr em u = co Ge = = + = = =H st SH = = 
Kivennapa. mi mm | ( SS III AOL: SO. © | © © © © m & ( ( ( BS 
Fredrikshamn. | SET AS re 3 = = = 2 = = = = à & 
Sippola. SS ana m SARS HE Heh eet = 1 2 
Kotka. RS ee CO 
Pyttis. Ye) oa © mm - =) 10 10 10 10 10 SÅ 2 oe 
Strömfors. | Sf a Peel 
Anjala. | BE eier 
Asikkala. for) = D © m > SC S SDEDTSERERE P|] 2] ce 
Gustaf Adolf | ( Se) oO So) oS) ( oO ty BR & wt = D EE EE EE te DIE Ne} 
(Hartola). | fi Nov SI 
Hirvensalmi. | 7H | bl al tool Cal 2 Cr a re ET 
Datum ANN HO © EE ao 99 © mm ON MH ND © = DO OO OHN M +H 10 © D D a © 

. HM Ad Am AMA AA AAA DB NANANAANAANAA © 

a Fa za m re a ES er a er ee ee ee Soe 


349 


1891. 


November. 


À 


Ce EEE ee i ee IE IR I OC TEE EI HT Re 
ntrea). = 
Savitaipale SSE NZ N Ge Ge NM We) Ne) We) Nel Wo) ad) ac} fice e 
F one Se Se S&S ( (IE i 6a GQ Oo © Oo © NE Le] SE - =S Se JE RE Collie = 
Kristina. "rm le nm me rn nm zul aa 
P S © AMT NAN OS eo oS (Sa CONTI NS 0 | <0 D ® © © I YK Ww 
uumala. =. M mm mm = 
Sulkava. | Te ut ce SS SSA Sn ESS 
Nyslott oO © I 93 OAD 10 10 HH H Ht x Q|= ear mm MH + He 10 10 10 | a 
(Savonlinna). ( ( | Al RAR AM AM Ar rm Ar nm rm | a A& 
A i © OH OO ON NEN NN I a Ap ola nN MR 19 10 10 10 10 He ES 
Rantasalmi. NAANINONNANA AN alles 
4 |? MM MN ÄH mm mm mm mm mm ON D D EE © GG DO oo ODO wow 
Jorois. HH Ad mA M rr ran Ra 
© © © © Ofi1O nt HN MMM GJ M an MID H H H O0 10 10 10 3 © Ion 
Savonranta. | | D Ar AAA nr A nm | a | oe 
mia ON ON OO D OT OI OI QI QI M M on M MD al Do OS a © as 
Leppävirta, b). Im „a ala 
Leppävirta, a) NE (re (Cans Gene oe ee ee ER 
Kuopio, b). ( = Set ee Sue y ei Dh me ni SEE 
Kuopio, a). Fe Se Se ip Se ae Fl NER FRI OT Ri QE 
D mm NI + © © © © © © ma OAH 10 © © OO OO © mm ON M HMO © EE © © © 
atum. MM RA ON ON ON OI ON OÙ NAN an 


À 


1891. 


350 
‚November. 


Säbbskär fyr. [= 2 


FT MAÉ Tr el a 


Karlö. N m © orlr|r] 2 © © © © MJO © © © © © à A N AN AN AN À AN S © © 
(Hailuoto). A Ad 0 rare m 
He ( Se DA DIN 1D We) We) Ke) Ce) KK Ne) KA Su GS SS (OM HÖ | SH oath SHH om om où YO 
Suojärvi. md A dd Qi | 
RE See ooo oc Se Soa WwW NM fal Os aA Gia OS a Co | wey CN oe GA Ge me) CO 
Salnis. ss Se = 
: : SRS Seo OTO oS aa A Sell (SKO) 
Impilahti. VER ( ( | Cal AGE ES 
r er | GK) GJ a Gdiial Co Ser er ee & Ne) Ge (ol cn £2 | NaH © S| S ON 
Tohmajärvi. SS Ad dr Ar Ar AH AA SA x 
à pe Rt eH ect VIP © I COS OS Ie Ne) SITES Beil ~ u |] oO] NAN 
Jaakkima. ( ri - ml nm mm INI 
(NI oe 
Kronoborg. EEE eee. ee Os ee © en] es | a où a a a oa = a 
or . N ~ ~ ~ Ce 9 fa N Din ob) be ce c= om EE 
Rautjärvi. ee ee Eee er en 
a - HOD 

Sakkola, b). - | ao = 
AIS: a Ne} 
Valkjärvi. ERE ooo tes ae ANS EE (et. as 
EE H = oon) on x 
Heiioli: LOMO DD SS SS OOO fl SN | © EN (en (en [or] Be 
DE is a 5 © & D © Han + 10 © ER © © © man nor © © 
Datum. AGE SRE SSI OS CE LES ER AN LES PEU STEEL RES Men has 


| 


| 


aol 


1891. 


November. 


Wibor ; DRITT EEE TER 
a ( = ( ( = ( ( = ( ( es N 
Borgå skn, al | | | m D ER & © © D D L[ © | C1} 00 = 
Kardrag. =i NA FAW nm = a m 
Söderskär fyr. | | | 
Hanköliyr. fe) +] NOR NO DÖ © © | = >| > 
Utö fyr. | X ( CAE de er ROUE 
Föglö, HONOR OO eo ooo oo oqo Ooo S Mn 113 
meer 4 ( (| m ml 
Vårdö NJA So ooo 2 © 2 © Ors SMD DNA OMS o|* <H ch 
Mariehamn. IS em: 
Finström. x Le © SJS or 
Geta, Bolsta- a] se oro So © am a © Spa an m 
holm. 
Bogskär fyr. | | | 
Märket fyr. | | | | | 
Sälskär fyr. ie) So ror ON M NÄ © o © | “| SN m A = a 7 a = © (or ©] D || sH 
Dur SE Tom SENS CR me Re oe non w es (=) 
' AA td dee ae aA ANNA NN NN «NN «NA 


352 


December. 1891. 
| 

| 2 Bi Sell u 
A = = La] a = = 3 a 
By Sale| 2 les | & | Se en | ee 2) 3 fe 
eo Seale ee a Belle le |e | Ver 
= © = 2 ire) © =: =: =. = = &. a > 
Ba more | B-l sg | 33 | Een | © | © 
= 5 © |* © © < SE nf = < = ? 

| 2 20 > : =. = B 
ARS GANT 9 | 29 | 33 | 13 | 20 | 35 | 16 | 29723 


22619 1825292137. 215) 22 BEE 
5 9 | 37 | 19 | 16 | 29 | 32 | 17 | 26 | 40 | 23 | 31 | 32 
6 9 | 39 | 19 | 14 | 20 | a6 | 17 | 26 | 39 | 23 | 32 | 33 
7 8 | 39 | 19 | 15 | 28 | 35 | 17 | 26 | 43 | 23 | 32 | 36 
8 8 | 38 | 19 | 15 | 28 | 35 | 17 | 25 | 43 | 23 | 54 | 36 
9 8| 38 | 19| 15 | 28 | 34 | 17 | 25 | 43 | 23 | 35 | 36 
10! | 101-38 | 27) 18 | 30 | 84] 17 | = | 44 | 23 6m 
11] 21 | 11 | 47 | 36 | 2 | 30 | 34 | 15 | 55 | 43 | 20 | 37 | 45 
12| 21 | 15 | 56 | 40 | 41 | 30 | 34 | 15 | 55 | 42 | 30 | 4a | 47 


26| 47 | 21 | 50 | 29 | 16 | 31 | 33 | 14 | 45 | 42 | = | 39 | 40 
27| 47 | 21 | 50 1,29 | 16 | 31 | 32 | 14 | 451) 42) Ro 
28| 47 | 20 | 50 | 20 | 16 | 31 | 32 | 14 | 45 | 42 | © | 39 | 40 
29| 47 | 18 | 50 | 29 | 16 | 31 | 33 | 14 | 45 | 42 | | 39 138 

28 | 15 | 31 | 33 | 14 | 45 | 42 | © | 39 |s8 


[Sv] 
+ 
> 
oo 
—" 
[00] 
on 
&) 
IR 
— 
(en) 
wo 
Fa 
we 
Yo 
— 
cs 
cS 
+ 
> 
D 
) 
oo 
© 
© 
=] 


December. 


Mouhijärvi. aa 23891212 alala aa & 82 IA aa 
Pak. | RRSARRASARSHRAISSSSRASRR 25 8 
Tammerfors. | 4 I a UN I ERS TIATITANI SN FUN NN aa a 
Urjala. alala RES & | PK ee Salle ate es Ken Bel 
Vani ae ae 
(Vanaja). ( ( ( ( = ( ( ( ( ( ( Ss = = = = R = era) 272 = ke 
Kalvola. > SITS Sa Lo = Lo Ge) = INS © © © © le nl nl ht er ©) 
Kuhmalahti. a a Ala a Sala a ala ai a a a a = SE 
Eräjärvi. CEG) Citas SSS Se Ive ee = = ER 
Längelmäki. | & ale || Ge) | Sa oe) Gah SO el Me) Veh te ( ( (an 
Ruovesi. ( a OR ( ( ( ( a ( ( ( ( 
avila. a OUR MoN ml m Lo a Ge a Lo rm m 
Kankaanpää. | & a als ala 3 3 282838515533 aaa 
Lappfjärd. = 28) Se FN N a je > De OH OH OH OH HH HR RN NN Hl 
EE 1 DS Soe IN ak 


356 


1891. 


December. 


Poi EME SS DO I OO SG SO EK SR SS NA SD TD AR TGS 
0j0, a). Re a m 
Lo: SHSASRSMBNMN SHH HR®SPAAMWHwA Het wet oon woe 
0J0. aa GO OI AN ei id id en aA Hm rn rm le m rm rm rn AB Nn ne BN rm 
Pyhäjärvi, PANNIPITITI UI NNITTTITALLOH EL XD ED © © 2|RIRIRI 
Nyl. län. «aaa m a a a a aaa ON NN NN „Im m m nm nm AA mm ANNAN 
Kisk a Uno oo D > 2 OO OO mw EI El NN no © © © © 0l0l10 © a 
1SKO. NAAN mi m mi mm md ed AA | - 
3 BANNERS SOS SS DNS FN EA be GEN NN DSS OOM io © he 
Uskela. ren 
SOME HH MIO FB 10 M M AM HIS © © PIS 9 992929 999% CIS + oo IS] s 
mero. ae À NIN AN nm AF mm mm lm CL SE SES D I Si Ce 
'Virmo sser o0090902[2 © Sstejeje (I m mr neo SOS OO ([(2© (|* 3 
(Mynämäki). Sd teal teal 3 
—=| = x 
= 
Nykyrko gmrwooosoosoooo0o0.. HAHN nnoooooo0o rn nm 3 
(Uusikirkko). = = 
a = 
Hinnerjoki. 2 iat = SON Ses SÅ oO © © OR Mme DO mmNm mm mm mm OON & “= 
er = — a SÅ 
Ulfsb =) Gl Ge al) SS SO Soro SS SL): IN Go G) Go oS oS oS See So ooo So = 
sby. a pe] 2 
> 
Prnkalatdun aan OD om 10 19 + M M M EI aa © © © ANNA M nm mc cm © | 3 
s 2 
3 
Alastaro S SLR D TN M M MM NN N MIO OM HM OO GI NN NAD AH AAD | 
: a RN À m Ö s 
Boimaa DRS © M ©! Hr ott HOOF KW DÖ DM 1 on m m NIA Haid © (13 
e ne end I 
= N 
Tammela © © 10 + © D 10 2020 © © © 12 SSH (BIN NANNANA SS Al= 
Ê CT CU AV ON CN Be rn 1 rn ei 1 ala AN ca A AINNA NN NN aaa a 
Dat AND TNO OM OO OO © mm NM OH 10 OR x oo © mm QI M OH 10 © DE © © © AH 
atum. dd Ar Ar rm Am rm, m sa ON ON ON ON NI ON NN NA MD 


December. 


À 


Ylikannus. aaa reg Cle | SSI CEE EEE 
Toholampi. IC AUS GE CUS AIRE ONE EE ORIN 16 tae ROTEN 
Vhviestaun). | = Oo es 22 2 IS AR EZ S28 AT aoa a a a UC AQU 
Nivala. Sao ala BEE SEE EGP SS Se PORT ETS (RQ ETS Et 
no. 318 SIEISISIE 3 SISlSlsls 2 slg SE SIE EI HE N TI ITITT 
pavesi. ala AlnIFlalan a mlmlslzslis 6 10116 16 10 OÙ SH HH HHH HHH + + 
Pyhäjärvi FERMSSSSEISISISISSLZARZRRE SER LE LEHRE EHE 
Ubgs län. A AH IN NAAN alalolala nn nn ann a an an nm OM a am OM mn OD 
D © © mn @ © © SIZISIRIS FIX INN KISS À D D D D D D D m D © 

Paavola. DR au con cae conical exes eailicd CE ET BR | AQU oa oo Eee 
Pee Ce | tes Eee en 
Ve cy ey ay lice SR IR IR le TR TA OR SR Re 
Uleåborg, a). | © 2 9 SIRS EEE SILIRIR IF RI JF a A AIA (Bred [op 1098 I OIA 
Muhos. =SIEISIS 3 SIS SISISIBIS SSS 318 8 ZI SS EI SS Saas 
Kajana FB Re ne De ee ee 
1 Sd mm 
Paltamo. RS ERS D RES ASS 6 6.6 4.5 D AR BS BS SS SS So 
D = SL wi Dee © Slo sie owe © Sid aca Sot a am Ooo = 
atum. a a RIT oy GS GS a Gy CU SS OT (AN Ge Ge 


1891. 


354 


December. 


| 18 


18 | 
| 12 | 
7 


20 | 22 | 12 | 
18 | 22 


36 | 
34 | 


26 
26 


aS 


4 lee) 
Närpes. = = S S D nn n m =] oO of Ru lass Ven) 
Ofvermark. a St eS eee = a eS, Sty ks 
ne co m © [or Ne) Ne) 
Pörtom. SEI ME co |. co 0 UT 
Vasa N HOA AHA Aj 4 un as Kerl Kar 
0 m= - re m m MM we HM wine m ml ii | Los! vi 
Out CI LIT ep OH er ve xI|2 IK, Ko nd. NS 
C} re ri re rei wi re rm — ri a ri r= ri ri rm ri 
(star ne om m © Pl] Or 
Ostermyra. 1 M nm BS = SS) | =| | =| mH 
rune ATR Do m In = m © IS D IIS 
Jalasjärvi. | mo Sl en oe m1 mm | > = Sl + 
Bats + >) Oo So SC]DOI™~ nn C12 © 
Nykarleby. er = A AA rn Ar” dc = Sl Sl Sn =| “nm 
pres © O m AJA HH HH HH DIE m m MIO 
Ylihärmä. aga ala a aaa Slan a NME 
Wiese 2122 32 212 2 SISIE À x LUST 
Id mm NIT Alm mm alala NAN ala ae 
see ss ON m Ot AIM nm MI@QInRIM o a] — 
Alajärvi. ANA ala ala a alal sls al (18517 


36 
36 
36 


Gamla Karle- COCO Ne) NX) oS) 
by, b). tl ri rt re rt ri 


29 
25 
25 


le-| HH HK Had 19 nn # HICISO © DOO o © 
ee aaa Ga aa aa MT a alas 235 
ee AIN BR HÖ OCHOA MIN + © © 


25 | 36 
29 | 29 


24 | 36 


December. 


‘une 


eo w 


(SEY OE (SE) (SE fou} 


Ha 


bi 
-— 

Stel 

(SE) Kerr] (tee) RICH (26) 


— 
[SV 
4 
oo 


we pe 
m © Ww 


"UUEUSAMPONT 


ET (RS) IRS) NON ROIS (RO) 
OO © = NE © 


| 45 | 


noi 
‘eynnf 
“THUG LOLFWO ST 
DT 
“querurder 
‘(ve fordons 
‘(4 ‘ordonx 
a rer d a 


bo 
[Sv] 


bo 


O9 


VD 


D 
Os 


bo 
oo 


AT 
) D 


Ne} 


a) 


) 


S © © 


) 
) 


) 
) 


[Ro] 
S 


bo D D 
Qt 


bo 
or 
bo D 


DD 
Qt 


Or 
DD D 


DD 
bo 


28 | 


UUIJUOAUS) 


"UJUUTUO A UC 
“STOOP 
ILUBSBIUBM 
Y40ISÄN 


(v 


> ER BR BR 
DEN 


bo D 


> 


1891. 


D 


300 


oO 


December. 


Salmis. als SIE = ass = NE a & 
Tmpilahti. GEO (Bu SE CEE a 
Tohmajirvi. Se SSK Sls eS Sel 
Jaakkima. al ala sles = 21818 
en NH SIN eo 0 0 ve 
Fo N SIR 8 NIA KIL à 
Sakkola, b). Ale 
Valkjärvi. ( are (Se 
Heinjoki. ae ei ei = 
aus |sesea 
Savitaipale. Se = 
Kristina. aa ala eles 
ae 22 ÅAR 218 
Sulkava. a ala De EX 

Datum. | GORE © = = 


| 50 


22| | 28 
24 | — | 50 
24 | 27 | 50 
28 | — 50 
36 | 28| — 50 
28 | —| 47 

8 — | 45 

26 | 4 

10 | 36 | 28  — | 45 
28| — | 45 

28 30 45 


2 


36 | 28 | — | 47 


36 


36 
6 | 36 | 28| — | 45 


32 | 22] = | 28 
36 | 28 | — | 47 


10 | 37 
36 | 28 
36 
36 


10 | 38 | 23 ~; 40 
10 | 38 | 23) = | 40 


10 | 38 | 24 


6 
7 
7 
7 
7 
7 
10 


23 
28 
10 | 28 
28 
30 
30 
29 
29 
29 
25 
28 


8 | 28 


0 
10 
10 

9 

9 

9 

8 

8 


| 


TS 
CN 
N 
N 
TS 
TT 
CN 

SM | 


9 
14 
14 
14 
14 
14 


1 
i 
ill 


10 
15 
13 
13 
19 


18 
18 
151 


16 


30 
25 | 27 
27 


23 


20| 23 | 23 | 20 
21 | 23 


15 | 25 | 20 
18 | 23 | 22 


19 
24 
27 | 25 


December. 
m 

ine) 
212 | we 
e|° |88 
= Se es 
® 


Re 
bo 
bo 


HR Hju HH 
me WO ND HH © 
RA ET 
SS ES. © 


12 


HR HR HR | 
© D I © © 


DD 
-— 


22 


INO NO DS DS) Sn bo 
aon PRE H= CO © 
lololololols 8 & © © 


w 
i=) 


(SA bo 
— Le) 
Mlalolalal 


h ') Helsinge: gräs och tufvor synas på ängar och åkrar. 
fläckar synliga den 13, 21, 30. 


Fre 
me & 


SS SO) OOD] OS] Qa ] Ye 69 CS CD CH COS oS oS Go OMS) & EN eo ex 


‘JaAVULO.g, 


a 
De 


— 
ls socosceccccsesewwwwesseecesesecewrx 


| 


-oduısjoH 


Soo — DD NN WW © 
Po I À © © m © 


14 


| 291 


26 


| 26! 


blida, åkrarna delvis bara. 


*SIOJSUISIO FT 


D DD 
D I @ 


10? | 


ile 


12 


*Seus10Œ 


& 
© 


30 


Sean 


© ow ) 
a] 4] 

bo bo D D 
~ 


36 


“Oddi 


I © 


rs 


"(8 RIHFEUETO 


11 


12 


‘U9Y90$ PF10Œ 


17 


| 20 


20 


‘preys 23104 


| 21 


18 
18 


"(4 "BINLTULTO 


TT 


CR 


>) Helsingfors: 
?) Borgnäs: blida, öppna flackor delvis bara. 


"BUTI9 


) 


en 


15 


“TARR ANY 


301 


1891. 


38 


‘ryofueuong 


TS 


TS 


bara 


3) Sibbo: 


308 

December. 1891. 
era | Selle |) © | i 

aa oe en Pe Bes SB: Al ENS OS 2 

ER | ee RR 
ı[ız |10| 11 | 80 | 18 | 17 | 15 | 21 | 15 | 12 | 21 24 12] 26 
2| 17 | 10 | 11 | 30 | 21 | 18 | 16 | 21 | 15 | 13 | 20 | 24) 12) 26 
3| 17 | 10 | 11 | 80 | 20 | 18 | 17 | 32 | 15 | 14 | 20 | 24] 12) 26 
a (27 | 11 | 14 | 80 / 20 / 20 |a9 | 32 | 16/18 | 26 | 24) 12) 27 
Sale 34/19 19,15 10 14) 8 | 17 | at) RE 
6| 24 | 13 | 17 | 32 | 10 | 18 | 13116) 10.| 5 |13 15] 8] 17 
7| 33°| 13 | 17 | 82 | 17 | 17 | 10 | 16 | ‘8 || Roi 
8 33'| 13 | 17 32 17-17 | 10 | 16 | 8 | @ ae ane eed 
9] 84) 13 | 17 | 82 | 17 | 17 || 10 | 16 | 9 | AR EG rr 
10 40 | 15 | 88 | 88 | 17 | 21) 18 | 29] 14] 8 | 15 | 12) 10) 22 
11 | 40 | 18 | 24 | 48 | 24 | 30 | 17 | 88 | 13 | 7 | 24 | 16| 12) 24 
12; 33 | 18 | 22 | 31 | 17 | 24 | 15 | 38 | 11 | 4 | 17 | 13) 10) 22 
13| 36 | 18 | 23 | 30 | 19 | 24) 14) 88 |10 | 4) 14 10) 8) 2 
14| 38 | 18 | 25 | 30 | 23 | 29 | 19 | 88 | 11 | 6 | 21 | 15 41) 22 
15| 38 19 | 25 | 33 | 24 | a2 | 21 | 88 | 18 | 9 | 24 | 27/48/07 
16 38 | 19 | 25 33 | 24) 31 | 21 33 113 | 9 | 27 | 27] 181 32 
17| 38 | 19 | 25 | 33 | 24 | 29 | 21 | a8 | 13 | 11 | 27 | a7] 12) 2 
18| 38 | 19 | 25 | 33 | 23 | 29 | 21 | 32 | 13 | 11 | 24 | a7) 16) 82 
19| 38 | 19 | 25 | 33 | 23 | 28 | 21 | 31 | 13 | 11 | 24 | | Be 
20) 39 | 20 | 26 | 37 | 23 | 31 28 | 30| 35 11 24 27) 15) ss 
21| 41 | 20 | 22 | 34 | 25 | 30 | 19 | 30 | 14 | 11 | = | 16) 15) 18 
22| 38 | 20 | 22 | 33 | 25 | 20 | 18 | 29 | 17 | 10 | = | 16 15) 16 
23| 38 | 18 | 22 | 33 | 25 | 29 | 18 | 29 | 17 | 10 | — | 16} 14) 16 
24| 38 | 18 | 22 | 33 25 | 29 | 18 | 28 17 |10 | ~ | 16| 14] 16 
125| 38 | 18 | 22 | 31 | 25 | 29 | 18 | 28 | 17 | 10 en ie 
26 | 38 | 18 | 22 | + | 25 | 29 | 18 | 28°| 16 MON Peer 
27| 38 | 18 | 22 | 31 | 25 | 29 | 19 | 28 | 16 | 9) Asa 
28| 38 | 18 | 22 | — | 25 ale 28 [15 | 8 ~ | 15] 121 14 
29| 35 | 18 | 22 | 30 | 25 | 28 | 16 | 28/15] 8) 2 | a5) 12) 72 
30| 34 | 18 | 22 | 30 | 25 | 28 | 14 | 28 | 16 | 8 | 21 | 15] 12) 74 
31| 34] 19 | 22 | = | 25 là 32 | 16 | 9 | 21 | 15| 12] 14 


361 


December. 


1891. 


ibor Ge (TORQ — oH OH tI mm ee ere £ 
a ARS CAE 6 Ga a es eet Cae (SCAGC2CRCH( 2S AE 
Terreasın | @ 10 Hat mlm OM MN ON oH oOo Ha mt: ot aig L' ISA 
enr Tea solos 6S HSS oS CES NES SSeS SS 2] = ©) 
ang ö 
I u <= = = ie a 3 -R wi 
| Ute fyr 0.0, 5 BE euere ae Shey 
Föglö, COICO Oi ONO Oe 3 IST TITANS LE 
Degerby. Smale Sai! 
| Mariehamn (eos OS SS So SO © ro oO OO SENS DSS TD O SS DA DES 
| Vårdö HN I SO > I I Dre Oe DT NAD IAS SA DO (ND 
| ärdö. 
| 
| — — — — = — -———_—— — — — ee — mm —s ————— ee se —— = an —— — — — 
Finström Oo BD I I I I OO MO SOOO SV So oO FOS OS ONES 
GRR Ge os SS SAD DO DRA TD oOo Oe DD NAN NTE 
olm. = 
Märket fyr. x] x] x] Xl 
Sälskär fyr Or CONS ENS 6 S90 92 OS) ea) RONA SMS 
a OMR a oC) ol OS oS oo © m GOA M m DO IMMO © © © © © © 4 
Säbbskär fyr. an = - Ska a4 | | | 
Karlö SAONE = | ON COTE SI SES SSIS GS Sam SB BD KB och 
(Hailuoto). Se TW NIN NN NN NN N CHI HHH + + HITS RA MM MM OM MD mn m 
Re O Oo H om Ayo m A = © m = WW I N et A BD = a ep = (= (Ch 
Suojärvi. IE SEE (NIET RO (| IT EI ME CRETE ROM 
Dat NE TE EC CE CSC CON 
acum. I NN los ON GNT CNT CN ENT CNT ONG ETC CT 


362 
Januari. 1892. 
— | — 
wl lay pS lee Ei Eee 
= = © = ese ie CNRS = | À Sa E = | E 
= hs ST 2 |s El 
Z| | | 24 ea 
| SE I 
1, 43 |.18 | 50 | 35:] 16) 32) 34 | 14 | 44 | 43 | + | 40) 37 
2| 45 |. 2% 50|3|16) 33 | 36 | 14 | | 43 | = | 40] 32 
3) 45 | 24) 52 | 35| 16:| 37 | 36 | 14 | | 43| 4] 40] 39 
41 45 | 24 | 52 | 35 | 16 | 37 | 36 | 15 | — | 43 | — | 40] 37 
5| 45 124 52) 35. 160) 3436 | 15 | — | 43 NES 
6, 45 |.24 | 53] 35) — | 31 | 36 | 17 | | 43 | NES 
71 4628 | 58 | 37; — | 31 | 36 | 17 | = | 45| au 
8| 46 | 28 | 60) 41| ~| — | 36 | 18 | — | 8 | = alle 
g| 49 1:29 | 63 | = | =! ~| 44) 19 | 58 | 5 out 
10! 49 | 20 | 67| ~| — | 37 | 48 | 19 | = | 55 | = | 52 | 45 
11] 50 | 29 |.67| ~] | 37 | 41] 19; | 56) 21508 
12| 50 | 29 | 65 | — | ~| 30 | 50 | 20 | — | 58 | 45 | 49] 45 
13) 50 | 20 | 67 | — | ~| 39 | 49 | 20 | — | 50 Sat 
14 | 49 | 28 | 68 | ~| — | 39 | 49 | — | — | 58 | 46 | 50 | 45 
15 | 49 | 28 | 68 | — | — | 39 | 49 | — | — | 58 | 46 | 50 | 45 
16| 51 |.30 | 68 | ~ | | 39 | 49 | ~ 50 | sa | 46) 50 | 45 
47| 51 1,30 1768 | = | 30.48 | | SP 
18| 51 1530 | 68 |) = =) 39) 48)| |) 5 SE 
19] 52 | 30 | 65 |. 37 | — | 39 | 48 | — | — | 58 | 46,504 
20| 53 | 30 | 65 | 37 | |! 30 | 48) ~| — | 58 | 46508 
21) 58 | 30 | 65 | 37| ~| 30 | 48) | | 58 | 250) 2 
22| 53 |.30 | 65 |, 37.| HI 39) | 48002 | 3 | 58:1 age ae 
23| 53 1:32 | 65 | 37| — | 39 | 48 | 20 | — | 58 | 48 | 50] 40 
24| 58) 32 | 65 | 37 | | 30 | 48 | 21 | — | 581 484 50.28 
25| 43 | 34 | 65 | 45 | | 30 | 48 | 21 | _ | 58 | 48 | 50.39 
26| 49 | 34] 65 | 45 | —| 39 | 48 | 25 | = | 58 | — | 50 | 38 
27; 49 | 36| 69 | 45 | | 43 | 54 | 26 | — | 60 | = | 54 | 51 
28| 48) 36 | 74 | 45 | — | 48 | 58 | 27 | 70 | 60, — | 55 | 53 
29! 52 |.40 | 77 | 46] | 45 | 64 | 28 | — | 67 | 57 | 60 | 56 
30| 52 | 42 | 78 | 46 | 47 | 63 | 29 | ~ | 68 | 57 | 66 | 56 
31| 52 | 40 | 82 | 47.1 24 51 | 66 | 29 | 75 | 75 | 61 | 66 | 56 


Januari. 1892. 
Ge ET ie 2 
ee ieee = |e 
—_ - — Ä 

1/33 | 11 | 45 RER OS SN EST nu Le | Du PR 196 

ss des (Cn | ag se ue en || Css 

Sean 5 = 711 he lisa | at | 19) [tea || S| 80 

Be as Ph he ST | a) te) | 21 en us 50 

5| 83 | 11 | 45 ER AE CASA CON MERE 55 

6 34 15 | 45 EN SE De) 2 7155 

5586| |.~| @ |18 | 38/43} 3 25127) 4] 35 

8/38) 15/50) |5 8) 1 44) 8 30 | 82) +) 3: 

9| 40 | 17 |.54 | 27 | 18 — | 45 | 46 | 10 32 34) | 35 

Deal |) | 13 24 45 | 47 | 14 | 82 | | A] 35 

sa 2» | 24 | 45 | 47 | 14 | 38) 2 | = | 35 

2 als 56) | 29) 48 | 25 | 45 | 49 | 44 | 35 | 48) —| 35 

13| 41 | 18} 60 |: CA | 13 | 26 | 43 | 52 | 14 | 37 | —| 35) 35 

j4| 4218/63 |: |) 13 | 25 | 43 | 52 | 14 | 38 | | 85) 37 

15 | 42 | 18 | 65 | 22 | | 13 | 25 | 43 | 52 | 14 | 38 | | 22] 37 

16| 41 | 18 | 65 | 22 | ~ | 13 | 25 |-43 | 53 | 14 | 38 | 48] 10 | 37 

i7| 41 18 |-65 | 22 | ~ las | 25 | 43 | 58 | ta 138 |) | | 37 

18| 40 | 18 | 65 | 22 | = |13 | 25 | 44 | 53 | 14 | 38 _ 83 

19 | 40 | 18 | 65 | 22 | ~ | 13 | 25 | 44 | 53 | 14 | 38) | 10 37 

20 | 40 18 | 65 22 | ~ | 13 | 25 | 44 | 53 14 38) 102710 3d 

2) ERAHNEN ev, 

22 Man | 18 | 66 | 23 | ~ | 13 | 25 | 44 | 53 | 14 |:37 | | 8 

2340 | 18 | 66 | 23 | + | 13 | 25 | 44 | 53 | 14 | 37 | 30 37 

B4 40 | 18 | 66 | 23 |. | 13 | 25 | 44 | 53 | 14 | 87 | | | 37 

25 40 | 18 | 66 | 23 | ~ | 13 | 25 | 44 | 53 | 14 | 38 | = | 25] 37 

26 | 40 | 18 | 66 | 23 |A | 13 | 28 | 44 | 53 | 14 | 38 | — | 24) 87 

27 | 42 | 22 | 67 | 24 | 28 | 13 | 29 | 50 | 54 | 14 | 40 | 49) 34) 37 

23/47 28 68 | 24 41) 13 30 52 55 14 41 52 89) 40 

20 | 56 | 31 | 68 | 30 | | 15 | 30 54 | 57 | 14 | 45 | 56! 34) 47 

30 | 55 32 70 |-81 |A | 15 | 34 | 54 | 57 | 19 | 46 | A) las 

311 55 | 32 | 70 | 35 | — 19 | 36 | 54 59 | 21 | 47 | ese ESS 


364 


Januari. 


I 


8 | 


3 2 | |e 

RES NF 
1125 37 | 35 | 18) 21 9 |- 
2| 25 | 37 | 35 | 18] 21 lo | 4 
| 2] 20 47 jao 1B 9 0 
4 26 | 57 Si 1223 | 23 | 11 6 
5| 26 | 57 | 51 | 25 |.23 | 11 | 10 
6| 27 | 50 | 51 | 26 | 42 | 12 | 12 
7| 27 | 53 | 51 | 28 | 44 | 15 | 12 
8| 27 | 56 | 53 | 29 | _ | 17 | 13 
9 31 | 56 | 53 | 41 | 45 | 17 | 15 
10/31, 521 53 a1 | 46 16 | 15 
11} 31 | 57153 | 41 | 47 | 16 | 15 
12! 31 | 56 | 54 | 42 | 50 | 18 | 16 
13 | 32 | ~ | 55 | 44 | 54 | 18 | 19 
14 33 | 64 | 58 | 46 | 55 | 19 | 19 
15 | 33 | 63 | 58 | 46 | 55 | 18 | 19 
16 | 33 | 62 | 58 | 46 | 55 | 18 | 18 
171334 61 56 46 |'55 |18 | 17 
18| 33 | 60 | 55 |45 | 55 1:18 | 17 
19| 33 | 60155 | 45 | 55 18 |1 
20| 33 | 59 | 54 | 45 | 55! 18/1 
21! 33 | 59 | 54 | 46 55 | 18 | 1 
22| 33 | 59 | 54 | 46 | 55 | 18 | 1 
23 33 | 59 | 54 | 46 | 55 | 18 | 1 
24| 33 | 59 | 54 | 46 | 55 | 17 | 1 
25 | 35 | 59 | 55 | 46 | 54 | 16 | 1 
26! 37 | 59 | 55 | 47 | 55 | 16 | 20 
27| 33 | 59 | 55 | 49 | 56 | 16 | 20 
28 | 38 | 59 | 58 | 51 | 56 | 17 | 20 
29 | 42 | 63 | 62 | 53 | 56 | 23 | 20 
30/ 43 | 63 | 62 | 54 | 56 | 23 | 22 
31 | 43 | 63 | 63 | 53 | 56 | 24 | 28 


"BST A 
T0910 7 
NIBLLIOATO 
sodıeN 
partie 
"BAT 


ISIo wlo ww 
HR BE er 


— Hi 
N D bo 


ni 


ST IT ey 
55 eal Jes SS no no 


ISlo = = ol ) bols B WIN ND 


lel) Ins & 


— 
ao 


pay ay pe gy ey PE yey el 
si ee ce ee en RR RR RR 


bn 
Hi 


369 


Januari. ; 1892. 
| | | | | 

B | a. 4 make Eg fe nel 
Sige |e | RSS ILE Ie RB NE | ENS 

= ae |S | | | = S Alles = Sale 
N SN Keys É ra lead 
a öra 14 No 1a |14 | .28 35 | 19 les 21 5) 6 
Aa lang (eas la 4281/6359 | PA EN a5 
3 |= | 17 | 16 | 2 | 26 | 15 | 33 | 37 | 20 | 25 | 37| = | 20 
22/29 SE | 26/15 | 35 es || to) 24 
5| = | 20 | 26 | 3 | 21 | 16 | 34 | 37 JA |A | 40/ 10] 24 
ESR | 3 2 is 35167 | (20 eo 10)|| 24 
Gia 2 | SB | 97 | 20 | a7 | 35) sn | 22 | 32 [32 | 20) 24 
fe) = |/23 026 | 32 | a1 | 24 | 20 | 36 | 51 | 22 | 37 | | 21) 25 
9| 30 | 25 | 28 | 34 | 11 | 24) 21 | 36 | 51 | 24 | 38 | 37) 21] 25 
To 5 | ai | 24 | 21 | 36, 611124 87 || 22] 95 
25 28 35 | | 24 | 21 | 36 | 51 124 | 36) 222 
12) — | 25 | 28) 35 | 11 | 24 | 20 | 35 | 51 | 24 | 35 | 37] 22| 25 
13| = | 26 | 28 | 35 | 11 | 25 | 21 | 40 | SE | 34 | 86 | = | 25] 20 
de |e |)26 | 32 | 36 | 13 | 28 | 22 | 42 | 51 | 34) = | 25/30 
fey) 126, 32 | 36 | 73 | 28 | 22 Lan | 55 | 34 | +] | 25] 80 
16 | 35 | 26 | 32 | 36 | 13 | 28 | 22 | 41 | 55 | 35 | 35 | 20) 251 30 
| ~ | 26) ~ | 36 | 13 | ~ | 24 | 42 | 55 | 35 | 36 | 21| 25 | 30 
18| — | 26 31 | 36 | 13 | 28 | 24 | 41 | 55 | 35 | 36 | = | 25| 30 
19| — | 26 | 31 | 36 | 13] 28 | 24 | 40 | 55 | 34 | 35 | = | 25| 30 
20} — | 26 | 31 | 36 | 13 | 28 | 24 | 40 | 55 | 34 | 35 | — | 25) 30 
21) = | 25 | 31 | 36 | 13 | 28 | 25 | 41 | 55 | 84 | = | 22) 25] 30 
23| — | 25 | 31 | 37 | 13 | 28 | 25 | 41 | 55 | 34 | || 25] 30 
23| 36 | 25 | 32 | 37 | 13 | 28 | 24 | 40 55 | 33 | = |) 25:30 
MI ~ | 25 | 32 | 37 | 13 | 28 | 24 | 40 | 55 | 33 | = | = | 25 | 30 
25) — | 25 | 32 | 37 | 13 | 28 | 24 | 40 | 55 | 83 | = | = | 25 | 30 
26| — | 25 | 32 | 37 | 13 | 28 | 24 | 40 | 57 | 33 | 36 | | 25] 30 
a. | 27 32 | 37 | 13 | 29 | 24 al | 38 oe 37 | — | 25! 30 
DST 5 | 38 | 14 | 30 | 25 42,60 | 33 | 39 | 26) 25) 33 
29) | 48 | 45 | 40 | 26 | 49 | 35 | 50 61 | 43 | 46 | 27) 30! 35 
30| 46 | 49 | 48 | 42 | 26 44 | 34 | 53 | 61 | 43 | 46 | = | 30) 36 
ils | 43 = | 42 | 36 | 44 | 42 | 58 | 61 | 45 | 48 | 29/ 35) 36 


366 


Januar. 1892. 
RES | 
gle | ffa ala Ar ls 51818 
Se | 212259] I Ele ele) Sa NEN 
ES 8 jäses: |e 1S |: SST 
el NEE iR 
| ee aR | ah oa 
1 | är (AA | 4] 3] 16) 5) 5] 23] 37/5) 96) 5) 3) 3 
2| 21-| 4] 4/16) 5)'4] 28/19} 8) a6 | ayes) 33 
sl 4/44) 8110/18] 5 |16 | 36 | 27 |41 | 21) Si | 3 
4} 5/16) 9| 11/18] 5/16 | 37| 25 | 10) 21) 5] 1) 73 
5| 10 | 16 | 11 | 11 | 18 |: 7 | 16 | 39 | 25 | 10 | 91] 6} | > 
lu | 17 | 25 | 10 [24 10 | 17 | mn | 0 25) 51h 
7| 11 | 24 | 32 | 17 | 30] 75 | 30 | 49 | 38! 9 | 31 | 16] 8) 5 
8| 13 27 | 35 | 19 | 38 | 15 | 33 | 52 | 58 | 9 | 34 | 20) —| 6 
9| 32 | 28 | 36 | 19 | 39 | 15 | 33 | 51 | 41 | 12 | 34 | 26) 41) 13 
10| 32 | 27 | 36 | 19 | 39 | 15 | 33 | 50 | 38 | 12 | 34 25] — 43 
11132 | 25 | 36 | 19 | 39 | 15 | 33 | 51.| 37 | 17 | 34 | 21) = 12 
12| 32 | 24 | 36 | 19 | 30 | 3 | 51 | 87 17 | & | 20) 0% 
13| 35 | 30 | 38 | 24 | 42 | 18 | 33 | 51 | 40 | 47 | 37 | 20] 10! 35 
14| 37 | 31 | 40 | 24 | 41 | 18 | 33 | 51 | 41 | 17 137 | 20] 7) a8 
15 | 37 30 | 40 a 51 | 40 | 20 | 37 | 20] 716 
16| 37 | 28 | 40 | 24 ! 40 | 18 | 33 | 51 | 39 | 20 | 37 | 20! 7735 
17| 37 | 28 | 39 | 24 | 40 | 18 | 32 | 51 | 38 | 24 | 34 80) 13 
18) 37 27 | 37 | 24 42 | 18 | 32 | 51 | 86 | 20 | 34 | 20] = 13 
19 | 37 | 27 | 36 | 24 | 42 | 18 | 32 | 51 | 36 | 29 | 32 | 20] | 13 
20| 37 | 27 | 35 | 24 | 42 | 18 | 32 | 51 | 36 | 20 | 34 |20| = 33 
21| 37 | 26 | 35 | 24 | 42 | 18 | 32 | 51 | 86 | 30 | 342 |20| 8) ı3 
22| 37 | 26 | 35 | 24 | 42 | 18 | 32 | 51 | 56 | ~ | 35 | 20 = | 13 
23| 37 | 26 | 35 | 24 | 42 | 18 | 32 | 49 | 36 | = | 35 | 20) Ms 
pe 26 | 35 | 24 | 42 | 18 | 32 | 49 | 36 | = | 35 | 20] =] 15 
25| 39 | 26 | 36 | 24 | 42 | 18 | 31 | 49 | 36 | = | 35 | 20| 4) 15 
26| 42 | 31 | 40 | 22 | 42 | 18 | 31 | 49 | 36 | — | 33 | 20) | 15 
ze 31 | 41 | 22 | 42 | 18 | 20 | 49 | 36 | + | 87 | 20) 15 
28/ 39 | 31 | 42 | 22 |-45 | 17 | 20 | 51 | 40 | _ | 37 | 28) 10] a9 
29! 37 | 32 | 38 | 21 | 49 | 17 | 36 | 52 | 46 | = | 44 | 26) 10! 21 
30 | 40 | 38 | 39 | 22 | 50 | 17 | 88 | 55 | 46 | 4 | 44 | 28] 2) 22 
131 | 40 | 33 | 42 | 24 | 50 | 19 | 88 | 58 | 52 | = | 44 | 28| tes 


367 
Januari. 1892. 
lo |w | © | 
l'OS Is LEA | | 
2.2, 3.9 ne 6) 34 | 2a 
2140 | 16 | — | 26 | 13 | 27 | 26 | 29 | — | 38 | — | 34) 22) 31 
3126 | 20 | 49 | 33 | 14 | 31 | 28 | 31 | 12 | 38 | — | 34) 22) 3 
4) 48) 20 | — 36 25 | 34 | 38 38 | 16 | 40  —  34| 23) 33 
5143120 | 49 | 56 | 25 | 30 | 38 | 36 | 17 | 40 | — | 34) 23) 33 
ar | 50 | 36 | 30 133 | 39 | 39 16 | 40 | — | 34) | 33 
7/ 70 | 29 | — | 64 | 36 | 49 | 50 | 60 | 32 | 43 | — | 35| 24) 40 
8| 76 | 31 | 70 | 67 | 36 | 53 | 55 | 59 | 31 | 45 | ~ | 36| 28] 40 
9/81 | 36 | — | 71 | 37 | 53 | 58 | 62 | 32 | 46 | 33 | 49| 30| 2 
10 80 | 34 | — | 71 | 37 | 48 | 58 | ~ | 32 | 47 | 33 | 20 | 30] 42 
1) 73 | 32 | 74 | 71 | 37 46 | 58 | = | 28 | 47 | 85 | 40| 30| 42 
12) 71) 30) ~ 72 | 37 4 G4 | — | 27 | 47 | 33 46) 30) 42 
13| 75 | 31 | 72 | 73 | 37 | 50 | 68 | ~ | 33 | 47 | 88 | 46] 30| 42 
14| 77 | 35 | — | 73 | 40 | 50 | 68 | ~ | 35 | 47 | 33 | 46 | 32| 42 
15,76 34 — 13 40 51 68 58 33 | 47 | 33 | 46 32| 49 
16 75 | 33 | ~ | 73 | 40 | 49 | 68 | 58 | 33 | 47 | 33 | 46) 32| 42 
17 | 75 | 34 | = | 72 | 40 | 40 | 68 | 57 | 32 | 47 | 35 | 46, 32} 42 
18| 7 | 34 | — | 71 | 40 | 40°) 68 | 57 | 32 | 47 | 35 | 46| 32 | 42 
19| 73 | 34 | — | 69 | 40 | 40 | 68 | 56 | 32 | 47 | 55 | 46/ 32) — 
20| 72 | 34 | ~ | 68 | 40 | 44 | 68-| 56 | 32 | 47 | 35 | 46 | 32 42 
21| 72 | 34 | — | 66 | 40 | 48 | 68 | 55 | 30 | 47 | 35 | 46 | 32 | 42 
22) 71 | 33 | | 65 | 40 | 48 | 68 | 55 | 30 | 47 | 35 | 46) 32| = 
23 | 72.) 33 | 67 | 64 | 40 | 47 | 68 | 55 | 27 | 47 | 35 | 46/32] — 
24) 72 | 33 | ~ | 64 | 40 45 | 68 | — | 27 | 47 | 85 | 46 | 32) 42 
25| 70 | 33 | — | 64 | 40 | 45 | 68 | | 26 | 47 | 35 | 46 32) ~ 
26| 70 | 33 | — | 64 | 40 | 45 | 68 | — | 26 | 47 | 35 | 46 32) — 
27) 73.) 33 | 71 | 64 | 40 | 45 | 69 | — | 26 | 51 | 37 | 48 | 35 | 43 
28) 77 | 36 | 72 | 68 | 40 | 48 | 67 | — | 26 | 51 | 40 | 50 37) 45 
29/78 | 41 | 78 | 77 | 53 68 80) — | 39| 70 45 51 44) 55 
30| 77 | 42 | 78 | 76 | 55 | — | 80 | ~ | 30 | 70 | 45 | 51, 44) 55 
ab 82 | 44 | = | 74 | 55 | = | 88 | = | 44 | 70 | 45 | 52) a) | 


368 


Januari. 1892. 
| i | | | | 
IE tl RE: rg 25) 
Bo) oe | is | See | oe | Se |e | Se ce RS ER 
5 E. = =E Sale a ig ERA 
1/24 = | 14 | 92 | a5 | 10 | = | 16 | 14 | = | 20 | 26| 2% 
2124 | 28 | 14 | 32 | 15 14|2|19 | 16 | = | 20) PIE 
3| 25 | 28 | 15 | 33 | 16 | 12 | — | 19 | 16 | = | 26 | 25| S| 36 
4) 26 | 41 | 32 | 33 | 23 | 20 | — | 20 | 22 | 31 | 27 | 34) S| 36 
5| 27 | 39 | 33 | 32 | 25 | 19 | — | 29 | 25 | 31 | 27 | 34) | 36 
6| 28 | 36 | 30 | 35 | 27 | 21 | — | 29 | 25 | ~ | 36 | 601 =| 36 
7) 37 | 87 | 34] 85 | 35 | 35 | — | 36 | 35 | 42 | 50 | 75) —| 36 
8| 43 | 38 | 36 | 37 | 37 | 40 | — | 40 | 35 | 42 | 49 | 75| = | 36 
9| 43 | 41 | 36 | 37 | 41 | 41 | — | 46 | 35 | 51 | = | 75| | 40 
10) 43.) 41 | 35 | | 49 | 41 | = | 47 | 55 | 51 | | 95) 38) 20 
11,42 | 41 | 35) ~ | 41 | 41 | ~ | 47 | 35 | 51 | 52 | 74] 52| 40 
12! 41 | 40 | 35 | 36 | 41 | 38; — | 50 | 38 | 53 | 54 | 72] 53 40 
13 | 40 | 43 | 36 | 36 | 41 | 41 | ~ | 50 | 40 | 53 | 54 | 72| 52) 40 
14 | 42 | 42 | 39 | 37 | 43 | 41 | ~ | 50 40 | 55 | 57 | 69 52) 40 
15 41 | 42 | 89 | 37 | 43 | 40 | ~| 50 40 | 55 | 56 | 69| 51; 40 
16 | 41 | 42 | 39 | ~ | 43 | 40 | ~ | 50 | 40 | 55 | 56 | 69| 51| 40 
17 | 41,42 | 39) ~ | 43 | 40 | — | 50 | 42 | 55 | 55 | 69| 50 | 40 
18 | 41 | 42 | 39 | 36 | 43 | 39 | — | 50 | 42 | 55 | 55 | 69| 51| 40 
19| 41 | 41 | 37 | 36 | 43 | 38 | — | 50 | 42 | 55 | 55 | 67| 5140 
20! 41 | 41 | 37 | 36 | 43 | 40 | ~ | 50 | 42 | 55 | 55 | 67| 50 | 40 
21| 41 | 41 | 37 | 36 | 48 | 41 | _ | 50 | 42 | 55 | 55 | 67.50.40 
2241 | 41 | 37 | 36 | 43 | 38) | 50 | 42 | 55 | 55 166 49 40 
23 | 41 | 41 | 37 | 35 | 43 | 38 | 56 | 50 | 42 | 55 | 55 | 66 | 49 | 40 
24| 41 | 41 | 37 | 35 | 43 | 38 | 56 | 50 | 42 | 55 | 55 | 66) 49] 40 
25 41 | 41 | 87 | 35 |48 | 38 | 56 | 50 | 42 | 51 | 55 | 66) 49) 40 
26 | 41 | 41 | 37 | 35 | 44 | 38 | 56 | 50 | 42 51 55 | 66 49 40 
27 42 | 44 38 | 38 | 45 | 38 | 56 | 50 | 42 | 51 | 55 | 661 29| 46 
2843 45 | 40 | 42 | 45 | 40 | 57 | BI | 48 a0 | 57 |B) B1| = 
29| 5a | 57 | 52 | 55 | 55 | 56 | = | 54 | 43 | 59 | 62 | 57/5702 
30| 58 | 57 | 52 | 56 | 57 | 56 | — | 57 | 45 65 | 70 | 57) 60| 57 
31| 52 | 56 | 52 | 56 | 57 | 57 | 68 | 57 | 46 | 67 | 71 | 57! 60! 57 


369 
1892. 


Januari. 


wo 


~ 


Kristina 0 © OISSAILSEIR VeReeerrreeegegeseseeseeseesexes 
. am MINA A AIH DAA nm am m m mn nn HAHAHAHAHA AAA HAA HOS S 
P etek eS Sie TS |I|[I/[IVIL III SE SE Tr ER RE Sarena Cap Sets 
uumala. aaala a alalIFıIF FH FR HH HHO 10 10 10 10 10 10 10 10 OH 10 SI BIS 14 
Sulk ee LS 2 FINISI8 8 SS 8 8 8 8 Sit HHS tS NO eo MTT = 
ulkava. ANA NIA n OIAIHIi6 SD 8 10 10 10 10 D 10 1 10 10 10 10 1 © 5 HOI SIS SS 
Nyslott mp QIR LLSSOQQUVDATÉAT TOME LLSSS NL EL 
(Savonlinna). Ge) Ga CJII]G)J GO Ge: GO GO SIMS TETE HE SHE TC OR CS ECS FT TO ET) 
Rant Sr ON ON ON) EN ee Ss | S568 NEO EST GO a ag ne SISISISIA 
antasalmı. Http tit St OIDIO 6 0 MOIS S OS OS OO SO © © DOO © © SISIOI BIE 
Joroi 2 8 DiS SP 1 AI OOO HN IQ QT HD I ND © GJ KD a sig 
orois. an GIF FF IF FD 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 1D D D 10 HSS S 
Savonvanta 55 519 2 2 SISIE I I SILZL RAS ER SZ SS ITA Ssiazisiz & 
. an les m m ll H+ H HIV 6 10 10 10 10 10 10 D 6 FH FH HH SlolSls 3 
Ont DIS SlR Se aIN 23 SS SS ES ES ESS SS SS SS ZT CT OS SZ AA 
ppivirta,b)| a m Alm nm mln a RH FR RR + 4 HE EEE HF À 2 D D D D 10 © HB 
ee: HoH HIN ca NIO DIM|=H + H + + OO 0 NIO © © © oe © © © SHI GI = 
Kuopio, b). aa als 8 SIS elle Ma Gh 65 Go Gallas ere Ga cea Ga ca ca IIIe 
: GU 6 GÅ FY bs “fe | + + © © © Oo © st HR oH 00) DOR 
Kuopio, a). a toto tit tices Sete Ss SS IH (Ss Ss 1 CS GZ ee 
‘ ; no oO oo a ro EN. GM IGEN GM GD EP OM O — = 6 
Lapinlahti. (eC Ss sO Cars Sens SB CI ER ENS BE 
ene So eo So © SJ — då QD AM a) Walle) Ce) Col Co) Co) 0) Wo) 0) Co) Ce) Co) Co) Co coli Mo KD 
Nilsiä. ee ct BT te eS AS te | ee eee GR ET FE 
= : MEN OM MONO ED ONCE NGC) CCE NO - EM CN CO eee) Col Cr) 
Kontiolahti. muet oo on aS a Se Aa HR ÖR ff 5 5 Sees 552 5 SE 
Juuka RSSSKHRAKNAHISSSSVBVBRVSOee SS 9 Hr BH 8 
ka. GY GY GU GY SE EC EF GIG) GJ GV GY am am am am am M GJ M M M M M M M GM m 2 2 18 
DE AND FI 10 © ro © Hau M H 1 © DE dv © © an IH 1d oO rm © © — 
. (al Ath fl il fal tel Si tel Sart Oe RT OSS eS CNT AN OS) (AN EU GX Ge) se) 


310 


1892. 


Januari. 


Ulkokalla fyr. CA A EEE fr 
Gaim, | 8 8 818 SIZISIS SERB SSSR ESRESSISS BISA Bla 8 8 
Suojiirvi. Ann ols Dols ST FE he oe ES TEST STB es IR 5 3 
Salmis. ao a ale Bam oo eee Se LTR RS TEL ZB EZ 28 se 
Impilahti. Deere ale IE Bar QUES Ca 
Tohmajärvi. | & & RISISISIAIR 3 I III III TI II III FFF UVII BG 
Jaakkima. SIT SISIS 2 SISISISISISISISIS 31313 3 SIS 5 3 5 a BISISISIS 3 
one See ae 5 Seals SIS ES SS SS Sm ss Ss eS we Se Be 
a: LISSISSEHELIER ER R222 8383838332838 8 855 
Rautjärvi. ala Alo oc co AI HH HA OH OH HK OH RR FH HO OHH OH HF FH + F Da IS 5 
OO! (GO) COR rs sh ssp ship SEN TRS ES SHH OS of om co & t= ff he & = De © SS —) 

Sakkola, b). Bot Am AR TF TA NNANANNANAANANANAANANANAAN mm M 
Balskola aj | oe eC ACC ACCP RCC SC RC PECL Cd AG RE LET AC EE SU EA 
Heinjoki. a SLR er ee Ss = 
Andre» el 0 an un ui Ia a ue Ga a UE Re 
(Antrea). | ea | MM AM Or De AM AM Mm Mm AM AM AM Am Am AR mm ON a N 
Savitaipal Deren Fa na fen EE SOS RAG 
pale. SB MBM mm sm NN NININ N N PD DD MM MM M MM MM M MM où M M M M H Hlislw 06 3 
Datum sr mica Gl a Glo SEE EB rl a Sia ant Sens OS 6 a 
Q mi ee st re Ce nm VONT ON NN CN ON: CN CN ON: EN CN: m M 


371 


1892, 


Januari. 


EA ARN EE EE EE EE I ET 
Borgå skn, | SISISISIS SIS SISSRASRSSSSSSSARSS SS SSIS 
Söderskär fyr. | | | | 

N fel | ed 
Utö fyr. (CSS (OS RAA HOH RR 0 6 6 eo eo © nee «mn n 
RO ET EEEETEEEEEEEEEEETES EEE 
view. | SIT A AAAS tools ele 22222 2 s FISKA & à SISIZI 
Mariohamn. | DSCOSOSRERRORERERRRSOLESSSRNNSSERER 
Finstrim. | DOSSSHRDOLLOSRERRRRRSSANÉENRNALARE 
ae Eee CL aa ee een aaa 
Bogskär fyr: a | 
eve JU | m | | IT Be 
sälskär fyr. | SION SISISIS > MINI I VX I I I RISIRISIS 8 SIS SIS 
Säbbekär fyr. | © SSASISRSRSSEESARAAHSSARAAS AIS VA 
Datum, BRIEF SL JE BIETE U VI Or A ee Sa I SES Een 


912 


Februari. 1892. 
| | | | | [ = | 
NE LEE = | ES 
1 | 54 | 40 83 | 47 | 26 | 52 | 67 | 30 2 ~| 66] 57) 56 
2/54 | 42 | 83) ~ | 26 | 52 65 51 — 77 | 68 | 67) 58] 57 
3| = | 44 | 87| | 35 | 52 | 69 | 32 | 75 | 85 | 74 | | 60| 58 
al ~| 45 | 94 58 | 37 | 56 | 70 | 34 | 75 | 87 | 74 | 69) 0 = 
5| = | 46 | 94| 58 | 37 | 56 | 70 | | | 87 | 72 | 68] 60) _ 
8| — 42 | 95) 58 | 37 | 56 68 | | - 87 | 70 | 67| 61) ~ 
7) ~| ~ | 95) 58 | 37 | 60 | 69 | 32 | ~ | 87 70 | 67) 61 = 
8| 56 | > | 98; 59 | 37 | 65 | 69 | 32 | — | 87 | 70 | 68! G1) & 
gl = || 98| 59 | 37 | 68 | 72 | 32 | | 87 | 72 | 69| 61] — 
10 | 57 | ~ | 97| 50 | 38 | 66 | 72 | 33 | — | 87 | 73 | els 
11| 57 | ~ | 98| 59 | 40 | 66 | 74 | 42 | = | 88 | = | 74| 63] 60 
12| 57 | | 98| 60 | 40 | 64 | 74|~|— | ss | a | 72) ez pes 
13| 57 | 46 | 98] 60 | 40 | 64 | 74 | 42 | ~ | 88 | 70 | al 68] = 
14| 57 | 48 | 99/ 60 | 40 | 64 | 72 | ~ | 78 | 80 | 70 | 73] TO] — 
15| 57 | 48 | 97] 60 | 40 | 64 | 68 | 40 | ~ | 89 | 70 | 72] 70] — 
16 | 57 | 48 | 97| 60 | 40 | 64 | 69 | ~ | — | 91 | 70 | 71| 69} ~ 
17| 54 | 49 | 97] 60 | 41 | 64 | 70 |A | — | 98 | 71 | HJ GTA 
18| 59 | 49 | 97] 60 | 41 | ~ | 70| ~ |A | 98 | 72 | 72] 66] 59 
19| = | 49 | 98] 60 | 40 | = | 70 | ~ | 78 | 98 | 72 | 5] 6. 
20 | 58 | 50 | 98) 60 | 40 | — | 70 | — | 78 | 98 | 72 | S| 65] = 
21| = | 50 | 99| 61 | 40 | ~| 70 | ~ | 79 | 98 | 72 | | 66| 60 
22 | 58 | 50 | 90! 61 | 42 |A | 71 | 48 | = | 98 | 74 | —| 66] 60 
23| 58 | 50 |101| 61 | 42 |. | 71 |. |A | 98 | 74 | 8 
24| = | 50 | 98] 61 | 42 | 63 | 1 | = | = | 98 | TA 6 
25 | 56 | 50 | 98| 61 | 48 | 63 | 71 | ~ | — | 98 | 74 | | 66) 63 
26| 56 | 50 | 98| 61 | = | = |"71 | ~ | — | 98 | 74 | 5) 66) @2 
27| ~ | 50 | 97] al-|-. 71) 2 | 42] 98] A] A] 64 2 
28| = | 50 | 97. 61 | = | + | 71 | 40 | 78 | 93 | BE 
29| 61 | 50 | 97161 | ~| = 1 71 | = | = | 98 | BE 


315 
1892. 


Februari. 


ue o ALOINANA AN 0 MIRE > © Hj + ( GRIP Ge Srl! Gel Gal Ga 
Alajärvi. © | I Dr ES RR ES > Nr | | = LE © Sl > ( ( ( Nr BR BS Nr Nr RE Re Be) ( 
Gamla Karle - 0) | | S| NNANANAAA | 10 10 10 19 10 12 | Cp Cy CS) Cd AR No NW) Yo NHJ Ge) Ge) Ge Go 
by b). Sul CRC > CO) CS CS) IST SD COS) CO KS CO ICO) CONICS) COO) ic) I= FIR FI R= mare 
Gamla Karle- SS Gta aE GES Sve oa SS) eS OSS GE Ge) Ga) Ge) Ge te) Ye = Ce) Co) Ke) Key NT) 
by a). OO IO! 1) CO ft OO CO OO CO OO O SO OS CO CO SO O OO SID WO OS =o) 
Z HI ( (och SI ( Koll Ke) on S 6A H Ne) 
Ylikannus. ( ( ola ( ( ( an ( (lal ( ( (| ( als ( ( a ( Ge) al ( ( ( an ( ef 

a + + Le] 10 rm 

Toholampi. ( ( | >| ( ( SA ( ( ( ( (CE ( (CL ( ( ( ( ~~ | ( ( ( ( ( ao | ( 
Vo Ye) SIE 2 MO AA NN NN NN AM +H 10 10 10 © D DPA RI ST (ST GW GY Ga Ga Su Yo 
ivieska a). + lol: 6 10 10 10 10 10 16 10 10 10 10 10 10 10 10 1 MOI © © © DO © © © 
Ni =I a | © ON OI a QI CI M MM GO DD D A M OÙ OO 2 SE SS EHS SS © 
ivala. a ala NAAANAAAAAAAAAA A A G1 & ce MM MM MM Mm G8 cm © 
; © OolnIim HR hr KR > RIO DID wo SO Mö © © © CII KSK + SH st HH 
Haapavesi. Ne) SlSls oOo Oo © SIS SIL nm Ro RR BIE ao O © a121% oom da MD MW 2 
Pyhäjärvi, Saale SS Ense LE RRERE BE LOS 
Ubgs län. Dm mle oe oo oa seo Bu os oo os Ss Ss 2a ss. 3 oo. su. os. woe 288.878 Oo © 
Paayvol Selejı TS: lee Sa SATS NS ISO Ser aE CD 
aavola. OlDIRITR +e FR FR RH HIS hr HIS SHIH + HIS 06 26 216 28 + + + 
Tvrnävä NEO Le mmm CD OÙ D ck HH SH SH Se 19 10 10 SIS rbb. 
yrnävä. =i (NG) Ga cm) Ge Ge) Ge) Ge) Ge CII Ge Gel GJ MID INC Ga) Go Ge REITER 
pie D AI © <© 10 OHA HNO OO 10 N MID a do DD Cln|M NA © © © © 
Uleäborg a). SES STA era EN RSS ER ae an eue Lo 
Mul ver) ale el Wey No We) We) Wey Ws) We) we We) Ne) S/S m D SIA Nr be EE RE re PR 2 
hos, o ole ol 5S 5 © oo © vo oo © oo Ciel ER -I|@ T RER > m 
Kai ON Ad HO H + HO HO HH © © 2 8 2 OB 2 LÀ LS À 8 8 LS 2090988 © 
ajana, OM DM MM M M M M TD CD MM OD m CD GD GD GD OD GD O Mm OD m M m Mm cn an 
Dat — QU D HO) © D ADOHAMHA Nn CIS Lv el = Ta Äl KC) a OO DO) © 
atum. Be AM AA Ad Ar Am TD TD NN AN MN AN NA ON NN OI 


314 


Februari. 1892, 
1| 63 | 56 | 57 | 25 | 24 | 48 | 23 | = | 22 55 | 42| =| 48 
2| 67 | 58 | 58 | 19 | 28 | 52 | 23 | 27 | 22 57 | 43| = | 50 
3| 83 | 78 | 58 | 18 | 41 | 68 | 27 | 37 | 24 | ~ | 55 | 41] =| 43 
4| 83 | 78 | 57 | 19 | 41 | 61 | 27 | 33 | = | = | 60 | 41] 4) 44 
5| 83 | 79 | 57 | 18 | 41 | 60 | 27 | 34| = | = | 60 | 41] = 43 
6| 83 | 79 | 57 | 18 | 41 | 60 | 27 | 34 | 24 | ~ | 60 | 41 | 49) 43 
7 | 80 | 79 | 57 | 17 | 40 | 59 | 27 | 34 | = | = | 60 | 41] 4] 8 
8| so | 79 | 57 | 18 | 40 | 59 | 27 | 34 | ~| = | 60 | 41! 43 
9| 81 | 80 | 57 | 20 | 40 | 59 27 | 34 | 24 | — | 60 | 41! = | 44 
10| 81 | 80 | 57 | 20 | 40 | 58 | = | 34 25 | ~ | 60 | 41] | 45 
11| 81 | 81.| 57 | 22 | 40 | 50 | 27 | 35 | 25 | ~ | 59 | 42) | 44 
12 | 80 | 81 | 57 | 22 | 40 | 58 | 27 | 35 - = 59) | 44 
13 | 80 | 81 | 57 | 22 | 40 | 59 | 27 | 35 | - |A | 59 | 43) 50| 47 
14) 80 | 81 | 57 | 22 | 40 | 59 | 27 | 35 | 25 | = | 59 | 43| =) 45 
15| 80 | 82 | 56 | 22 | 40 | 59 | 27 | 35 | = | = | 59 | 43] =) 45 
16 | 80 | 83 | 56 | 22 | 40 | 59 | — | 35 | 24 | = | 59 | 431 a] 44 
17] 80 | 83 | 56 | 22 | 40 | 59 | 24 | 35 | = | ~ | 59 | 43] =| 44 
18 | 80 | 54 | 62 | 21 | 40 | 50 | = | 35 = | 59 | 47| | 45 
19| 80 | 85 | — | 21 | 40 | 60 | 27 | 38 | 9g | = | 60 | 47| | 45 
20 | 80 | 85 | = | 21 | 40 | 59 | 27 | 38 = | 60 | 47| 50! 45 
21| 80 | 86 | ~ | 22 | 41 | 61 | 28 | 35 = | 60 | 46| | 44 
22| 80 | 85.] ~ | 21 | 41 | 60 | 28 | 35 | 26 | — | 50) 45| | as 
23| 60 | 88 | ~ | 20 | 48.| 61 | 28 | 39 | ~ | — | 59 | 44] 4] 42 
24 | 80 | 88 | | 20 | 48 | 61 | 28 | 399 | | = | 59 | 44) =| 42 
25| 80 | 87 | ~ | 22 | 48 | 60 | 28 | 89 | 26 | — | 59 | 43) | 42 
26| 80 | 86 | ~ | 21 | 42 | 59 | 28 | 88 | | = | 59 | 43] a] 42 
27| 80 | 86 | ~ | 21 | 42 | 59 | 29 | 38 | 26 | — | 59 | 43) 50| 42 
28 | 80 | 85 | ~ | 20 | 42 | 59 | 29 | 38 | | = | 50 | 43] 5] 42 
29| 80 | 85 | = | 20 | 42 | 59 | 29 | 38 | 26 | = | 50 | 43| Al 42 


319 


1892. 


Hinnerjoki. | 5 BSS HH AKAS TIARA SSS SBA FRSHRRSERRSS 
SEES YYW BR RB OHH SIS KHRRRRRReEReSEOLS 

Ulfsby. ann 10 10 10 10 10 10 10 10 VV ala mn 8 8 8 8 98 8 8 10 © © © © 
POLA SIEIEIEIS I I FIF II ER SR SEITE 3322323292909 
> HIHI HT ff HO ff SH SK + HIS OH FR Bla 15 D BR RH FR + FRE + 
Alastaro. n'Sslal8 © 8 8 8 322 A Hå HH FH NIA AA AA SR 22 2 2 32 
Loimaa. AMEN SR AE EES EEK 
Tammela. SRA ( ( ( ( (CS ( 81518 (Hal ( (IST ( ( Css 3 ( ( ( (rs 
Monnaie SIS SIE BS II ITS SSB L 2 FT P|T|L FS FB PB PR VB PM PD mA 
ouhijärvi. HIS +15 DD 06 on + + + Hola 2 6 © SIDI 2 So a © 5 © © © © 
i ZZ SR nn AN AN AN AN & NN A AIN S S 2 & D À + D DH PP 
Parkano. D OR Pr Pr Pr DD IF PD EIS ISO 88 8 À À 10 HH 0 © 
E + SISISISS 3 35 25 8lalg 2 BIT ZJElE & à IS az CG a 
Tammerfors. 10 Dliolnlis ©» 10 6 HD 0 nleols 6 SIS SISIS 6 © lo 2 Sd ds Jc 
Urjala. NES IE EE I IE ES SEE 
Ope 0 st rel t= tc t= ff m OIC © CO =-|lS ed aS Ss mm D D Ce CH DE Ce Pe Pe Pe EE CS 
Vana (Vanaja). Sas: Gy St 23 25 salle cane Nal 19 28 08 DD 10 HOH HH OH OH OSH OH H OH H + 
181218 BB BB RIÉIS LIL LLLLSIS 2 23 2838 GI 1919 19 da 

Kalvola, Ssialala aa 2 2el 222 es Stale BBS 2 3 8338 
Kam | MFA ee FA ele SRI a ]Sl3-3 Slule BB EUR Ses 
Bräjärvi. Siler allie te ee aC to SER 2 220208838 28 72 28 332323 33 
Da mm AM MI H 10 © © oo» © Am an HH © D OO D © 4 NN MM KH 10 On DO OD 
. Sa nm MM rm Mm mm NN ON ON N ON aa OÙ a 


Februari. 


1892. 


376 
Februari. 


Rives al = er Rene + 101] S Ne) > + + — 

Borgnäs. Cala Gele Be (acy (ey ARCS RER 

Hoelsingfor + ala Sa Ss ze alle S/T & CAT MANU I ID I DE & 

elsimgiors. SH HU SR SH SH HH HH HH HITS HU SR SH 26 20 1 10 18 10 10 10 10 EEE + 

: O D © 10 10 M M H t tH OD QE (SJ) (Al AO ON ONU CU ED en Le) EN ven en en 

Helsinge. FP RP RP RE SR RR ER & & GS ©& © © = S S (er) Kor) (CAC DO) Ca) DO BD (TA) 

9 £ © IM OO + M NN OHH DONOR D D I QI Ne ao oS de eG eG © 

Bromarf. NN ON ON ON ON NN ON ON NN NN NN NN NN I Ie © op CO M © M ON ON NN A MH 

Fs Ye) or SS) NS = a Oo ( SM ED 1 OG 6 fon) 
Hangö stad. Hm ( ( ( ( ( ( ( | ( — ( - ( mt = mm mm An ( ( ( ( ( ( 

Snappertuna, OPO 8 © © © © © © © © SIRKSRLPEREE RRS HAHAH À st 

Karis. GA. GÅ. CO CO CO Ge GE CN CD nn a I SD IM 10) Ka 10 ID ID 1d 10 19 16) 10 16 10 

Poio. I Go) OS De Le CM ke) Kerr &) OMS Co a) tie) Ce) 2/2 S SOA nrN nb HL Hr kr Hr he & 

ojo, b). FO AH + H + HR D 10 © 10 10 DIE ROR © 10 10 10 10 10 10 D 10 

: on Bie D M CD M nom CD HK + 218 aa a 2 2 D - ROAD mu 

Lojo. We) Well Ne Wola OD AA SS STOSS ST SESSION 

Pyhäjärvi, Al eal ish 3 3 SljT TIS SI sl ee EN. (CM CN CN EN fe oo DOS (90 O O © 

Nyl. län. vlololo 6 © SIS sie slolr- I - SSL oc | ELLES © 98 989 590 

. ST NMIOQOIS © © © © © © © — | TO @ CO D OO 28 18 M mm mm mm mn nn 

Kisko. D MAIS SSS SS SS es Bis 8S se Ses Ss Se Se SS Ss Ss 

HE OO OO D D D D 1 HAH HHH HH HD DO MO GC m m DO m 

Uskela. aa em mi md mi Ar dm nm ON ON ON ON ON ON ON QI ON A mm AA mi mi mi mi mm m 

é 2121215 Doro 223 ÅT SI'SIS > RIS @0) CM OMS Kel Wel Nel Nel Ge) Gr) Ge) 

Somero. MIEOMA1O 10 10 10 10 Klo Slololo © SIT ODDO OHO 10 10 N ad 10 1 10 

| Virmo FSIISTLTISSSSES MTF I STILE DISS NS SiS 

(Mynämäki). ANAINANANANAN ANN NIRMIM RR RN NN NN NN ON A N 

| Nykyrko SSIE E82 8333 3 I KI 38 KTIB BI BEI OO DO Oo DO DO 

(Uusikirkko). + Sit SH HH a HIS © DO DINOS © OO 10 10 10 10 10 10 10 10 

> o ma Bora a ion a © 

Datum. GI IS FL SS SI MOSES IT SE aa ae 


371 
1892. 


Februari. 


i D : ds) & | Ome AN Ow ı9 10) 201 De OO Dantas m A HSC SO Gc SS SO © 
Hirvensalmi. 2 DIS 8 © CS LG À © © À © © © & NS - D D EE EE © © © © 8 € 
EE A nn © | &| 19 10 Hm CD MO H H 10 OOM 10 10 10 10 a © Ht VV AR HH tH 
Korpilahti. 10 weloaloa 1 10 10 10 10 10 1 10 10 10 10 © 10 19 19 19 2 19 10 10 10 10 1 
neväskvlä 0 I Sl Gl Ge) Gal Ge Gå Ge No St OM So oa oo oa eas EE SS 
yvaskyla. Fr OM OO OM EL ERENTO ELSE LS ELSERSENSERSELSELSTELSENSENSTENS HEN SEN SEEN) 
H : Où! | sl 0 10 HOH RH OH 10 10 al © © © oo 10 10 CO = OO A A A KL m 
ankasalmi. Wy wadhighsa 16 16 10 10 10 10 10 10118 10 9 GO 10 10 10 10 19 26 28 28 2 10 10 
a Sitter gel CoS ioe 7 ou en COCA en on of on cn 
Saarijärvi. a ae So Grue & © BS: Ge Bi €3 €'@ es 
Viit ¢ ~ ml Herrmann ON ML mn & mn OD m OF en en. on m. cm. en em Gr. Cr 
utasaarl. SH 10119 10 10 10 10 10 10 10 10 18 19 19 19 DS 19 19 29 29 9 18 28 19 19 29 26 
Er 0 10 | NAAAAN A A a| re D DB RO maa AN | OU H KH HK HK HK 
Pihtipudas. So olc © À À © © À ola D Oo SSK ro rer Fr PF Fr 
TE D DO © Hr = rm ei = ON 10 THAN M MM em em m M OH © © D DD I 
Suonenjoki. AD 10 10 6 10 10 10 10 © © © © & Ee DS CS D S SN DS 1 1 0 © 0 
R . nN eu] 1G) NO MO nO) Co cor Ko) Kar Beil CON & Ko 2) So KD ta) Sb St St CS oo) (co) ic 
autalampi. re Site wee ee Re Re he de Oh Oe OP fe Oe No OO D Oo & Oe EE Oo SO 
Beane =H | Dom Vom 10 10 1 © m © 2 | CO) 63) f= f=) f=) & Cr) Or ig SN SH oa ce NS 
erna. + HR HH tH RH SH RR FR HK lea we tH HH OM OH HO HO HO tH NO + 
Boreähstad = el COMORES RAR NO OT | GD 6a) GD Ge) Wel fey Ua) Cel Ho [Thos SITES 
orga stad. DOIDD DADA DADA al DN © OS HM m ABH D 0 MW oO @ 
2 D 10 10 H H WOlLOl] me MJ DI © st ON DA 1D 10 1000 HH H 
Borga socken. ( ( ( 1d 1 1 1d 10 al al 10 al S| r=) ( ( ( Cr cS) OP ENDEN SENSE ENT) 
Ori ttil Ye) elle EE & EE © © © SAIS Co) EN I a ey a Fö ie ES te BS 
rimattila, a). I OO ag 1 EN SS CONS SO rer m m Où © Oo ©) © 
Sibb + - | I Wel We Re Re <HE ON te 00 | CON QD os CON a a wm oa Ht HE xd 
1DDO. = NIL RB Wm RR BE EE DR LIr D DE BR DE EE EE EE BR EE Pr EE 
Dat San HO ON oo oma Be su Sm a OAtaw tio C 
atum. te rm ON OU N a 0 SS 
ee ne tag BARA 


378 


Februari. 


1892. 


"(e1091eH) 
JIOPV Jvsn9 


Oo © © © 
BE w © 


) 


) 


© CO I OO PW D M 


N = 


DOP IR) DOF) DO) 0) Ne Re? 


AUL2 CAS 


68 | 


58 | 65 


. ‘eJ0Y 


“eroddre 


"UMBUSATIPOLT 


50 


edeuusary 


) 


‘SOIN N 


63 | 


| 63 | 


63 | 


“TYROL OY, 


69 


68 | : 


"RISTIN 
“Taye purdery 


ao © 
Or OV 
OO 
ov © 


68 | 66 


SS © 
) RE) 


© 
-] 
bo 


Sal cat cel cal S| 
© 


IS 
=] 
os 


I SI 
DD 
=] 
=] 


-] 
DD D DD bv 


1 


I 1 


Februari. 


se TE > = Co) ro COG CY GUUS GH oe Sh GO CON Co) Co) Co) CO Sa) Cd el il Sl ala Dar 
Heinjoki. OO im 0 0 0 10 0 DD OB DW OD OA 1919 19 S&S DH TON i 1 Ko LD MONO 16 
Andre CO = IS SS TESTER BA 2 SRS ( (GREN 
(Antrea). a am mm ol an mn m MIM CO 60 OD m CO) Hl OD a GJ Mm an m 
ae SMNMNOTNS aaa CIO Sa Co SO eo OF OH Qa ara ae 
Savitaipale. Sole Gta ooo oS Slate Sle cle Se oS a oa non a (OG 
ere > fen er I=) 5 00 SOONG) aa a aaa CONS CO Sy GJ CHICO) car GA CRICK 
Kristina. SSIS SSS 85s rs tenth EE NRC RS os oer 
= © @IDIS © © © © © 1 — ll na an #o © © nm 2 DO OO a m & 
Puumala. Ne) 21318 Wey We) We) Le) We) Key le) 313138 © © © © D SS SA HO 1 10 1 10 
+ HIS SH HIS HH Ht 10 MINI IE nn OO SH H SH HSH SH 1 DA © 
Sulkava. Ne) öl D > =] SD À DS ol el el SNS SE ee YS st ( U ( ( ( ( ~ © © 
Nyslott 10 2 | Sst oO MD ON © = ml mt © OO OMC a oo a a NAN HD SH 10 16 
(Savonlinna). Ye) PA oe fe) fe) We ie) Ne) Co CS CS CS Cs OS CO) Cone We) We) To TS fe) a) fa He fe te) fe) ie) 
R 2 au oo ann m ae) rel © OI m © © © SIE ~ aa NANANAA 
‚antasalmi. merle eee > rr > RIRE Ie Oe ee ee ee Ie > ele > RR Ro & m 
Tordi TI IIIIINESI DI OS ea SNS SS 
orois. © SIS © © © © © © LlS À FE © © © © © À ER © © © © © © © © 
g : + OH &] + &] OQ = © © © Z| Gl Gd BV SS oS =| a 1 D © © EE © © © © 
avonranta. © © lo OID OOO DS OR ER RE DE Lili m © © © © © © © © 
are 218 21/3 CD 6) 6) CN GA Gao oe 2 Dj SS pall sm ss = xt © © © 
Leppävirta, b). 194119 19011 10 10 10 10 10 10 10 10 OO © © © © MMI OS Liles À © © © © © 10 
non al or) f eS) ( = ( 
évite, oll CO CCC CCC CCS CT CS TC TER Oe Or CS 
: a NI De De LE De Be De mr m © OO OO MÅ D MM MÅ D OO AIM WB HH A mm ÅA m 
Kuopio, b). st SUIT in PET TM MN Kd SK SM Co were a SS MJ IT 9 I DT Ac 
Debra = OÙ D HA 10 © D oo D © 4 O1 a H He © I DO © = nm Hy BO © nm DW © 
Q ie nm AM AM AR AM NN AN NN ON NN NN ON N NN AA 


380 


1692. 


Februari. 


1 = SO OO D 10 10 H HH © D CIN A © — M NN © Ce) =) 
Säbbskär. Slo eS RRQ PSPS DG LS 5 RT BER TI BE + 288888 
de) HSH HH HHH 10 10 1 0 0 © D © © © 

|| Ulkokalla fyr. ("SSSA DO OS SS o SM SR RR TEL D 3 5 3 3 5 ss 

Karlö, © a SN > & © ne] a f 
| Marjaniemi fyr. ( ica) ( a ( ( CMa ( ( ( GO ( do ( ( © ( lon) ( S ( ( ( ( ( ( 
Karlö S x(t I © DO D © À TEEN bo Tf f Oe OOO mir 
(Hailuoto). Sol re NR RR FR ER FR ER RR Oo 0 RR RE 

ES oO co ue 1 ( för dl 
Suojärvi. EB ele (BB GS Bao GB Ce. ler (CR (84 (414 B88 
Io Mån 2 DO 2 om AD DA ON © © 190 19 + © © D 19 © © on + H c 
Salmis. 2 &1% d DD OD m DO CL SIS =D SKE SN GS eee CONS CIC 28 
ee mM m [eo = AH m - 

Impilahti. ae MER RMS RS RE ARE 
Mit © [OI 10 nn HIS © D = > D © > m fe) - 
Tohmajärvi. iles Sr STR te ee colo, 6 ooo Oo ome ooo ee oo 8 

a @ VI JAINr KI 10 10 © VJOIn RI@It © 10 NAO OA mm Hrn ann 
Jaakkima. Ne) 313 © ile ewe > DD als SS re > eleiI we ee eee 
Kr > Ne) SIE D SIA DDD © Ps ar) Ber Veli Neuve) do iS (Dir iS) So Se) Sle oreo 

ronoborg. a le mn mile nm an Hm A Ala SIH AI HHH SSH FR FR FH Ht Ss S 

TE ee ee a Fa Sa 12 29 An NDAD DO wo (a ( 
Rautjärvi. 10 1110 10 MIO SO GO BG Gere rl tree ER EE © © © BS © \ 
Sak | © 313 S (edles © Go & 21% 21% “am an m m m D m CD m CD DH m 
akkola, b). a Alan mile à a AA HIHI SI HH He He FH HA NAN NN NN NA A 
Sakkola, a). RA SE 6 8 EO: 

= © AM + 0 OR 989 © m NM + 10 OR 8 & © = NN AM HH OR m © 
Datum. SO ON QI ON NN ON AANA 


1892. 


381 


Februari. 


Viborg, = = so = | mmm mM © © © =| AN NN a NN dm a & LO © nn m 10 
Myllysaari. 10 55 1a WO ao i MOTO MONO ROME MEME 6 GS HS SS 1 1 1 19 HG 1S 1G 1 
Borga skn aAlClo © © © © © OR © OJOJH © © IH + HPHDDDHDHHHDH m © 

Kardrag. SI SIT FR FH HH + + + SAB D © S13 À DD 10 À OH OH OH RF + + 
Söderskär. ( ( ( ( ( ( ( 
|, aerate er an CO] + = —+ SHS co aa ASS oa a | 2 D © OO = EE = EE LE © D 
| ango fyr. RS PE EE EE ES EE SE EE rm rm mn 
Utö fyr HD 2e SES - ( OHH HH da Dr OOH 10 © © D D 
Föglö, © © © © DD VO CK VA CN CD GÅ CN CK SN EM BE EN KR Oo © © © © © 
Degerby. AMDADANAANAAANARAAANANAANMDANAAAAIAAN 
Vårdö © SISIS = © © © © SISIS DDD © SRE M © M D D © © © © © 
ardo. DAAUNIN ON NN NN NN ON NII aaa AIMIA 6 oa NN NN NN NI I an 
Mari FETT RA TE MISSION HS NG ON ICO OD Oe BS = 
ariehamn. ET CU ed ed ae ae ed m m NNNATAANAATNAANA A Aenean sa 1 — 
Finstrô SH D © © = © © CO CO 0 FA © © 1 0 © 1 AL DL © © TO TO mm © m KO mo 
ınstrom. NNANN mm mi mi mi ON ON aaa QI I NN ON NN mm mi mi mi AA 
: CO H H © © DO 10 10 10 © X + a Le) © A —- LT 
Geta, ANNAANANANAARA AN ( ( CASA a Mn | ( ( ( 
Bolstaholm. 
| = 
\ 
Bogskär fyr. = 
Märket fyr. | SES ee ei 
eg mere tec ee H1 DI DIO SOD © © Nr IO BIOCILOIHAININIS©}.9 Clal= © © © © © I I 
Sälskär fyr. SISISIS 3 ES 25 SIS ZISSJEISISE EIS SEE SS ff 3 
Dat rm OÙ © SH 10 © D oo © ran D D D = D © © ma D + D © nm I 
atum. Sa Se SON ON ON ON NN NM NN MN NN X 


Mars. 1892. 
= la |» | = | tg | 2: | 
a Lee nek Se ar | abet Be Sale“ 
11 61-| 50 | 07.) = | ~ | 71 | 78 | 03 | 73 | — | 63 | 61] 37| 77 
21 = | 47 | 96! || ze] 2) 080 75 (en: 
3) 60 | 47 96, ~| ~| 70 | 79 | 93) ~ | ~ | 62 | 68) 38) 7 
4| = | 46 | 96 | ~| ~| 70| 80 | 93| 73 | ~| 61 | =) 39) 7 
5| 58 | 45 | 96 | - | ~| 70|.~| 93 | 73 | = | 61 | 61) 39) 7 
6 =) 45 | 96-| — | | 701) 79.| 93.1.7331 — Gielen ans 
7| 57 | 45 | 96 | 43 | = | 70-| | 93 | 73 | 71 | 60 | 60| 39) 77 
gl. | 45 | 66-1 43°| — 70 | 94.) 73.172100 Ser 
9| 55 | 45 | 98 | 43 | 63 | 70-) ~ | 94 | 73 | 72 | 64 | 61| 42 | 79 
10) 55 | 46 | 99 | 44 | 65 | 71 | = | 94 | 73 | 73 | 70 | 62] 45] 80 
11| ~ | 46 | 98-| 45 | 65-| 78 | 81 | 94 |-74 | 74 | 70 | = las Mr 
12| ~ | 46 | 98 | 45 a 72 | a 73 | 75 | 68 | 3! 49] 81 
13| — | 46 | 98 | 45 | 62 | 71 | ~ | 94 | 73 | 75 | 65 | 61] 39] 81 
14] 54 | 45 | 97 | 45 | 63 | 71 | 81 | 94 | 73 | 74 | 65 | ~| 38] 81 
15| 54 | 45 | 07 | 45 | 63 | 72 | 83 | 94 | 74 | 74 | 65 | 4) 37| 81 
16 | 54 | 44; 95 | 45 | 62 | 71 | = | 94 | 74 | 74 | 65 | 60) 37) 81 
17) ~| 46 | 93 | 45 | 62 | 71 | 85 | 94 | 75 | 73 | 65 | 4] 37] 82 
18 | 53 | 45 | 93 | 46 | 64 | 71 | ~ | 95 | 75 | 73 | 66 | 59| 36] 84 
19! 53 | 47 | 91 | 45 | 62 | 69 | ~ | 90 | 74 | 69 | 62 | 58| 33] 79 
20 | 50 | 47 | 86 | 41 | 64 | 66 | 80 | 85 | 72 | 68 | 60 | 57] 29] 7 
21.| 43 | 45 | 81 | 39 | 54 | 65 | ~ | 83 | 70 | 68 | 55 | | 27] 65 
22 | 38 | 45 | 81 | 39 | = | 64 | — | 80 | 67 | 67 | 54 | | 26 64 
23} ~| 46 | 81 | 30 | ~| 64 | ~ | 79 | 65 | 67 | 54 | =) 26) 64 
24| | 46 | 81 | 39 | ~ | 64 | = | 79 | 65 | — | 62 | 58] 28] 65 
25| 41 | 46 | 81 | 41 | ~ | 66 | 83 | 79 | 65 | — | 64 | 60] 32| 65 
26| — | 49 | 81 | 41 | 60 | 66 | = | 79 | 67 | ~ | 65 | — | 31) 66 
27| ~ | 49 |sı | 41 | 66 | 64 | = | 79 | 67 | — | 60 | 59] 29] 61 
128 | 42 | 49 | 81 | 41 | 58 | 64 | — | 79 | 67 | = | 60 | =| 27] 611 
29 |. | 46 | 81 | 41 | 58 | 64 | = | 59 | 67 | 60 EES 
30 | 42 | 45 | 81 | 41 | 58 | 64 | 86 | 79 | — | 68 | 60 | 62] 25| 64 
31 | 42 | 45 | 81 | 44 | 58 | 64 | — | 79 | 65 | 68 | 65 | | 30/74 


17 


383 

1892. 
1] 50 | 66 | 47 | 66 | 84 | 86 | 65 | ~| — | 65 | 73 | | 80) 85 
2| 50) — | 47 | 66 | 84 | 36 | 65 | ~| 34 | 64 | 73 | — | 79] 85 
3| 50 | 67 | 47 | 66 | 84 | 36. 65 | | ~| 64 | 73 | ~! 79] 85 
41 50 | 67 | 47 | 66 | 84 | 36 | 66 | ~| ~ | 64 | 73 | — | 79] 86 
5150| — | 47 | 66 | 84 | 36 | 66 | Al | 63 | 73 | ~| 78] 86 
6/50 | ~ | 47 | 67 | 84 | 36 | 66 | +} 63 | 73 | | 78) 86 
7| 50 | — | ar | 67 | 84 | 36 | 66 | —| 31 | 63 | 73 | = | 78] 86 
8) 50] ~ | 47 | 67 | 84 | 36 | 67 | ~| |'63 | 73 | —| 78) 86 
9| 52 | 68 | 47 | 67 | 85 | 36 | 67 | —| 31 |'63 | 73 | = | 78) 88 
10 | 53 | 70 | 47 | 67 | 86 | 36 | 67 | —| 36 | 64 | 75 | — | 78] 89 
11 | 52 | — | 47 | 67 | 87 | 36 | 68 | 101] 35 | 64 | 75 | | 78] 90 
fin 476787 | 361 | 68) Aes | 75 ze 90 
13 | 50 | — | 47 | 67 | 87 | 36 | 68 | ~| | 66 | 75 | — | 781 90 
14 | 50 | 70 | 47 | 67 | 87 | 36 | 69 | ~} 34 | 66 | 76 - 78) 91 
EAS 67.88 | 36°] 60 | LI ee | 75 | 78| 9 
16 | 50 | = ; — | 66 | 88 | 36 | 69 | 102| 31 | 66 | 75 | | 76| 91 
2 71 | ~| 66 | 93 | 86 | 70 | | = | 66 | 72 | 75 89 

18) 53 | — | — | 63 | 95 | 35 | 66 | 104! 31 | 66 | 67 „| 72| 7 
19) 48) \| ~| 57 | 85 | 34 | 58 | Ål ~ |-66 | 63 | ~| 68] 63 
2045| | | 53 | 73 | 32 | 51 | | 06 | 57 | 76| 65 | 49 
mate) u: | 53°) 62°| 27 | 454 ATA es | 50 | 74) 64) 38 
22) 40) ~| ~ | 53 | 50 | 27 | 41 | | 28 | 66 | 49 | 72| 64| 35 
23] 40 | = | — | 52 | 48 | 27 | 42 | 82| 24 | 66 | 48 | 71) 62) 32 
24| 43 | 55 Ja | 52 | 48 | 27 | 42 | | |66 | 48 | 71| 62] 32 
25) 41 | 56 | — | 52 | 48 | 27 | 45 | 85) ~ | 66 | 48 | 73| 62) 35 
26) 4) 56| ~| 52 | 49 | 22 | 401 —| (an | 47 | 71| 61| 34 
27| 39 | 56 | ~ | 49 | 43 | 22 | 40] ~| | 66 | 4 | 68) 61) 32 
28| 39 | 56 | — | 49 | 43 | 22 | 40 | = | 36 | 66 | 44 | 67) 61) 311 
29,39 | 56 | — | 49 | 43 | 22 | 39 | — | 28 | 66 | 43 | 67| 61| 31 
[39] 36 | ~ | 49 8 122 | 45) lolo | 43. on 62) 31 
46 | 60 | 38 | 49 | 46 | 22 | 48 | 801 38 | 66 | 44 | 68] 62) 37 


co 
— 


D 
SM 


384 


1892. 


Mars. 


ca | 8 8 VI I I I MIG sss SSIS 488 8 3 sls 218 IA 8 MUN 
ings | SIS SS 8 SS MIMS S59 HS TSI 59 88 MAG Sz 
Seer Cee Ce Oe eee Canc 
an. [SEES cts FI IF HSS SSSSSISSSS BIS Al 
unter | SSSSSSSSG 88SSSSesssuesessezavtysers 
eae ee eer Ce eee 
re ie a Saisie Ce eee es (2s CRI CSN (2s Cs 
Öfvermark. | BRESSSSSASAHMSSSS(RASSSEARSRBAS (AI NINA 
Pörtom |SSLSRASSSERLTESSER ANA KEN A SH Ha NAN 
ven |z2 2223288 8 8812 SSR AS 22 HMS SS iy 
RR RR eo a an 
Comyn | SARSSSAEVRVSASISHES RANT A225 HL © neo of 
mao | CCCCCLCCauuut (EIS ELF 23358213 33255218 
Sam [Heese See SSH ase en esa ANS ASRS ARES 


ö Mars. 1892. 
D | 4 | A |S, | | x Pele |e 3 | ale 
Sees St 2 (2 PELE LE fe |e |B leas 
pee (22/2 oa LE be ra le |e | 2 )e2 
a 3 ER 
1 | 56 | 35 | ar | 46 | 61 | 58 | 53 | 55 | 40 | 48 | 47 | 56 | 37 
2| 56| 35| 47| 46 | 61 | 58 | 53 ||. | 48 | 45 | 49 | 37 
3| 56) 35 | 47 | 46 | 61 | 58 | 53 | ~| ~ | 48 | 45 | 49 | 37 
4| 56 | 35 | 47 | 46 | 61 | 58 | 53| |A | 48 | 44 | 49 | 37 
5| 56 | 35 | 47 | 46 | 61 | 58 | 53 | = | — | 48 | 44 | 48 | 37 
6| 56 | 34 | 47 | 46 | 61 | 58 | 53 | — | — | 48 | 44 | 48 | 37 
7| 56 | 34 | 47 | 46 | 61 | 58) 53| ~| ~| 48 | 44 | 47 | 37 
8| 56 | 34 | az | 46 | 61 | 58 | 53 | 56 | 42 | 48 | 44 | 46 | 37 
9| 57 36 | 50 | 48 | 63 | 59 | 55 | 57 | as | 50 | 43 | 46 | 39 
10 | 58 | 36 | 52 | 57 | 66 | 74 | 56 | 60 | — | 50 | 43 | 48 | 40 
11 | 59 | 36 | 52 | 55 | 65 | 75 | 56 | 62 | ~ | 50 | 44 | 50 | 40 
12| 59 | 36) 52 | 52 | 63 | 75 |,55 | |A | 50 | 45 | 50 | 39 
131.59 | 86 | 50 | 50 | 63 | 75 | 54 | 68 | | 50 | 45 | 50 | 39 
14) 59 | 36 | 50 | 50 | 62 | 74 | 55 | 62 | — | 50 | 45 | 49 | 39 
15) 59 | 36 | 50 | 49 | 62 | 73 | 53 | 60 | — | 50 | 45 | 47 | 39 
16 | 59 | 36 | 45 | 48 | 61 | 74 | 52 | 58 | 30 | 40 | 45 | 46 | 37 
17| 59 | 36 | 44 | 49 | 62 | 66 | 56 | — | — | 50 | 46 | 46 | 39 
18 | 59 | 36 | 43 | 48 | 61 | 66 | 52 | 58 | ~ | 49 | 45 | 43 | 37 
19| 58 | 36 | 41 | 44 | 59 | 66 | 50 | 57 | 36 | 48 | 44 | 42 | 35 
20| 54 | 36 | 38 | 42 | 55 | 65 | 50 | 54 | ~ | 46 | 44 | 41 | 34 
21 | 49 | 32 | 38 | 40 | 51 | 62 | 47 | 52 | — | 45 | 44 | 30 | 32 
22 45 | 28 38 | 38 | 47 | 60 | 48 |, | — | 43 | 43 | 37 | 30 
23| 43 | 25 | 38 | 37 | 43 | 60 | 46 | 51 | 26 | 41 | 43 | 35 | 29 
24| 42 | 25 | 37 | 37 | 41 | 60 | 46 | 50 | — | 41 | 43 | 35 | 29 
25 | 43 | 25 | 37 | 37 | 43 | 60 | 46 | | ~ | 40 | 43 | 33 | 27 
26| 42 | 25 | 37 | 36 | 41 | 60 | 46 |. | — | 40 | 42 | 30 | 26 
27| 41 2 37 | 36 | 38 | 59 | 46 | 49 | 16 | 37 | 42 | 29 | 23 
28 |. 41 | 21 | 37 | 36 | 37 | 59 | 45| ~| | 36 | 41 | 29 2 
29| 41 | 21 | 37 |-86 | 36 | 59 | 54 | | | 36 | 41 | 29 | 20 
30| 41 | 21 | 37 | 36 | 35 | 59 | 54 | |... | 36 | 41 | 28 | 20 
3ı| 42 | 21 | 37 | 36 | 35 | 60 | 54 | = | 14 | 35 | 40 | 27 | 19 


386 


Mars. 


1892. 


D (CM CN © a2 GEN. © CS alo oa ete an NOonoasn 
Helsinge. DODD D D D D HR He aS eo 2 D © © D I & © © 
re — re - —_ re 
D OO vo D © © nm r-Ta M Do m DH m © c Al = © oN 
Bromarf. NN I EI I M M M on M M I aaa I Nn a aa i pi 2 
A D O OO À aaa © mm HHA MHA A Am D co SOS So] 5 
Hangö stad. “ee Add ASA ern mm mm nm 
Snappertuna, SH SN SE HN EB a SIE ÄRR eo re D 10 GGN mm © wo 
Karis. © 10 10 19 19 19 10 19 10 19 10 10 1811 © 1 1 0 D D F HoH OSH OH OH D A 
Poio. t Bev Bots CS ae SB SSE 2 2 mon wo © ® (aaa = 
ojo, b). 10 10 10 10 10 1 10 3 5 595 Salla © © 10 D + + FF + oH oH er 
f Of MM AM WM SH AT © D DOr Ne O10 a OA MA © Co) 
Pojo, a). FH HO HH HH HHH HHH D M M M M om MM MM cn ST SJR AT ere 
5 LI LI {COM COMICON ICO CO) Ro) COCO (0) CO) Ie (er) Oo OOO) oO ty EE & OO SH SH SH OD 
Lojo. We) De We) Ne fe) Ve) ie) We) We) We) 0) Ne) I Ne ie) We) de Ne) Vel We) te) Nej 10 10 10 10 
Pyhäjärvi, 2 2? 20 m m O0 2 MW AO MW MW AD MA A AD A w © 10 © sH MEN Om 
Nyl. lin S 3 58955 9595 995 sete SESE SES CO Ow CO) ce SHO © © 
HE see rr Am AA [oa M MA HH m m a ot © 10 NE ROM 
Kisko. À HO H HH HO OH HH À OH OH + + FR + N © nn nn © 
DD M DA DO d D D © a © A © SS 
Uskela. A Ad A NN A dr = = = = FA nm ( ( ( ( 
S " 2 12 © 12 2 © RV a a nn @ S ts M A © © 
omero. 19 10 19 16 1 10 10 10 Ml 1s 1 19 10 1 D + FR FR À 
Virmo OMS NES Sl [0 0) a 2 m © “H d ao O id sH 
(Mynämäki). NN NN NA NAN AIR aa aaa | a Sy 
Nykyrko OO 000% a © oo © a a Son 
(Unsikinkiko): DO 19 10 1 1 1 19 1 10 10 10 10 10 10 1 10 D HH FH RH + 
Dat m O1 M tH 1 Or DRO am von Ha © LE ORO 
atum. — m - mi Am Mm aa SN NT N 


ee: 
à 
za 


& = TE BEE 
Sy Hank q > EE ED EE & EE & Sls oO © © D a (00) als Ott © D © Qi ENN 
= 6%) ankasalmi. 10 10 10 10 10 10 10 10 Ole SS 10 1 10 6 10 610 0 10 10 HHH HK FH HH HH + HIS 
cs ~ = —— ae et 
Beat on on + las a nortan © 00 +H 
Saarijärvi. CCC LESE SS EI CRE RS RENE SRE o( (|= 
= ; D M CD M mm M CD 12 19 19 19 10 1 nn O1 na Ham © OITA © © DH DO FIO 
Viitasaari. 9 10 10 10 10 10 10 10 19 19 LS 28 18 28 10 10 10 10 OH H a OH SH SH | Cl el Ge) Ge). Oe) ml + 
Pihti HH 10 © OO © © Oo © © a a 218 a aa O1 aaa D hm © © SS 
ihtipudas. EDITED DIDI EN EACH oy I CC eo) Co) CO: Wo) CD ID Ke) We) Re) HI) 
g ‘oki D D © oO oO OO OO D mm ON ON EI OI QI OI QI OM mm © D D D OO D © © 8 am © SI 2 
DuonenJokl. KREIEREN We) We) We) TINTIN Le Welds) We) Coy Wey Cen We) ey a) No) Woy Ro) We Ney Ne) RE Le) RS 
Rautal : aaaaaacaddoa mm © D 10 SIG) M ON M OI A SES 10 HH MA MA ae 
autalampl. i> TS Soe NO Co We) We) Ke) We) We) Ke) We) KC) |e) Ge) Col Na Co CST 
Pama “COs 4 © © © Mm = Sal OO > 0 O EL LE © © OH OO OO EL OO CD MH HOH ce 
erna. Sd EST SC STI CT Sy Slee) (Ge) Ga Ge) GV Go Ga Ga Ga Ge (LAN GG) GQ) (KR Gi Gt 6 
Boreavatad == = OOO DO RO NO ONE em 2-22» oo» OD Oem om a 
orga stad. (G0) Co) (9) (eo) eo) 0) CoCo) EI CI Ch CN len led ep ©) Co) Wo) Co) [SS TSS ISS eS) IT Ke Bo) I) Na DG) Ne 
Bones k RES, GS GR Gah Ge Gel Gehl [| a Hel de) ee, Sell oer Gel en On © 10 Ht +++ 
orga socken. LD 10 10 10 KSK KITTS) 10 10118 10 10 10 10 10 HOH H SH SI OH OOH M M M m 
: : MST MN NON Ö ee lee st © © OH ON D OO Nr > © + HIS a 
Ormes) RER SRE RC GS SSS Se SSS BB Se SIS SS eS ells 
6 SENSE EN EHE HE NN VA RS: CD ND DN CD CO MI VD SH GD GD SM (AN a = DD OLIS 
Sibbo. NUTS NO NS NS NI No Sy No ofte 53 Me NI bs De > MS NN HS Me NS > Sl SE > Ke Ha & Le 
= + sH nN © © on on m & (TS 10 
Borgnäs. RC AC MeO ete ES ET ARS arte SN eae eS st eS 
: $ . D © DD © © Oo D OO NINA nH Ft OH © © © D A HT OO X D = EE © 10 HH M a 
Ee Helsingfors. Seti HN HY I ali ae en 
~ = 
S ANMH NOR DO © © Han + 10 © ro © = QI M + or © © © — 
= Datum. See ete BPD nn TA ANANANANAANAA HD m 


388 


Mars. 1892. 
| | | Ger 

la BS leele | 2 lala le VEN 
1} 60 | 55 | 55 | 67| 58| 63 | 64 | 74 | 35 | 66 | 62 | 63 | 67 
2| 60} 55| | 67] 58| 68 | 64 | 74 | 35 | — | 63 | 63 | 67 
3| 60 | 55 | = | 67 | 58 | 68) 64 | 74 | + | = | 68 | 63 | 67 
4| 60| 55 | ~| 66| 58 | 63 | 64 | 74 | ~ | ~ | 65 | 64 | 66 
5| 60 | 55 | 54 | 66 | 58 | 62 | 64 | 74 | 35 | — | 64 | 64 | 66 
6| 60] 55| — | 66| 58 | 62 | 64 | 74 | 35 | ~ | 64 | 64 | 66 
7| 60| 55| — | 65 | 58 | 62 | 64 | 73 | — | = | 63 | 64 | 66 
8| 60 55 | 53 | 65 59 | 62 | 64 | 73 | — | 66 | 63 | 64 | 66 
9| 63 | 58| — nlo 62 | 65 | 74 | 37 | — | 68 | 65 | 67 
10 64 | 60! 55 | 72 | 60 | 63 | 65 | 75 | 40 | 69 | 69 | 65 | 68 
11| 64 | 61 | 55 | 72; 60 | 63 | 63 | 74 | 40 | — | 68 | 65 | 67 
12! 62 | 61 | 55 | 66 | 60 | 63 | 59 | 74 | 40 | — | 66 | 65 | 67 
13| 61 | 61 | 55 | 66 | 60 | 63 | 59 | — | 40 | — | 65 | 65 | 67 
14| 60 | 61 | 54 | 66 | 60 | 63 | 59 | 72 | 34 | 67 | 65 | 65 | 66 
15| 60 | 61 | — | 66 | 60 | 63 | 56 | 73 | ~ | 69 | 65 | 64 | 66 
16| 60 | 58 | — | 68 | 60 | 63 | 56 | 74 | ~ |'69 | 64 | 64 | 65 
17| 60 | 58 | — | 66 | 60 | 68 | 56 | 75 | — | — | 64 | 64 | 65 
18) 60 | 58 | 53 | 66 | 60 | 63 | 56 | 74 | — | — | 65 | 64 | 67 
19| 56 | 56 | | 62 | 60 | 61 | 55 | 72 | — | 68 | 64 | 62 | 67 
20| 54! 54 | 51! 56 | 56 | 59 | 53 | 67 | 30) — | 60 | 59 | 64 
21] 52 | 51 | = 151| 50 | 57 | 53 | 68 | = |165 | 59 | 56 Men 
22| 51 | 49 | 48 | 46 | 50 | 54 | 53 | 65 | — | 65 | 58 | 55 | 60 
23| 49 | 47 | 47 | 45 | 50 | 52 | 53 | 65 | — | 68 | 58 | 54 | 60 
24| 49 | 47 | 45 | 45 | 49 | 52 | — | 65 | | 64 | 59 | 55 | 59 
25| 51 | 48 | 45 | 46 | 53 | 52 | 55 | 70 | 37 | = | 62 | 57 | 63 
26| 50 | 46 | 44 | 43 | 49 | 51 | 55 | 66 |A | ~ | 58 | 57 | 61 
27| 47 | 47 | 42 | 38 | 47 | 50 | — | 63 | 28 | 63 | 58 | 51 | 62 
o8| 47 | 45 | 41 | 37 | 47 | 48 | + | 63 | 28 | = | 57 | 51 “61 
29| 47 | 44 | | 36 | 47 | 47 | — | 63 | 28 | 62 | 57 | 51 | 61 
30| 47 | 43 | — | 35 | 47 | 47 |A | 63 | 28 | = | 57 | 50 | 69 
31| 47 | 43 | 421 341 471 47 | 163! 2 | 70 | 62 | 55! 69 


Mars. 1892, 
Hi A x 5 = ma mn |@ eal 
= | & ILS 2 a“ = |E | 

1| 74 = | 51) ~ | 59 | 66 | 67 | 72 | 55 | 69 | 59 | 64 
Pei | ot |), 1595| 66 | 67 | 72° 1555| 69 | 59) | 64 
3| al —| | 51] 58 | 59 | 66 | 67 | 72 | 55 | 69 | 59 | 64 
Gn) wae | 54 | 2592661677 | 72) 156 | 69 | 59 | 64 
MEME ST | | 59)| 66 | 67 | 72 1156 | 69 | 59.) 64 
RE No |= |) 59.1 66 167 | 72 ST | 70 | 59) | 64 
7| 76) a | 51 | 55 | 59 | 66 | 67 | 72 | 57 | 70 | 59 | 64 
8| 76) ~| — | 51| — | 59 | 66 | 67 | 72 | 56 | 70 | 59 | 64 
976 | 75 | 87| 51) — | 60 | 66 | 68 | 76 | 56 | 71 | 61 | 65 

10! 78 | 76 | 87 | 51| — | 60 | 69 | 69 | 77 | 56 | 71 | 63 | 65 

LOTS 7. 087 051 106011 69! 69 7215610710) 63 | 66 

12) 78 | 73 | 87 | 50 | — | 60 | 67 | 69 | 76 | 56 | 71 | 63 | 66 

13| 78 | = | 86) 50 | 53 | 60 | 67 | 69 | 75 | 55 | 71 | 63 | 66 

14/78 | 72 86 | 50 | — | 61 | 65 | 60 | 75 | 54 | 71 | 64 | 66 

15| 78 | 71 | 85 | 50 | |-61 | 65°) 70 | 78 | 55 | 72 | 66 | 66 

16/78 | = | 84 | 50 | — | 61! 65 | zo | 77 | 56 | 72 | 66 | 67 

AE ON 827,50 [7 6165.) 69) 75) 156 || 7 | G6 | 67 

18] 80 | 70 | 84 | 50) — | 61 | 65 | 68 | 74 | 56 | 71 | 67 | 67 

19| 80 | 68 | 83 | 51 | -46 | 60 | 64 | 68 | 72 | 57 | 71 | 67 | 65 

20 78 | 66 | 80 | 51! | 58 | 62 | 65 | 69 | 56 | ~ | 63 | 62 

21} 75 | 63 | 77 | 42 | ~| 55 | 57 | 62 | 66 | 54 | 64 | 60 | 60 

aa 75,63) | 76 | 85 M 1°55 153. | 61 | 64 1,54 | 64 | 55 | 56 

23| 75 | = | 73 | 35 | | 54 | 52 | 60 | 63 | 53 | 64 | 53 | 55 

24| 76 | 61 | 74 | 35 | — | 54 | 52 | 60 | 64 | 53 | 64 | 53 | 54 

25 | 76 | 68 | 75 | 35 | — | 55 | 55 | 63 | 68 | 52 | 67 | 56 | 56 

26| 77 | 67 | 78 | 34) 4001055 | 51 | 163 | 65 | 52 | 67 | 56 | = 

a 77 | 64| 74| 34) | 55 | 51 | 63 | 63 | 51 | 64 | 53 | — 

28 75 | 64| 74| 341 | 55 | 51 | 62 | 63 | 51 | 64 | 50 | 52 

Ba Ms 1032 55 fö 61 | 63 | st || | 497152 

30| 75 | 63| 73 | 34) — | 55 | 51 | 64 | 62 | 51 | = | 49 | 52 

u 76 |) 63! | 34102 a 571660 64 | 74 | 55 | = | 54 | 54 


390 
Mars. 1892. 
| | g cA Er. ee i ARE 
= ee ee | Le | Stee [os IN Sp NE 
sl ee | 
| | | | | | I 
1| 51 | 34 | 54] 86 | 28 | — | 40 | 70 | 63 | ~ | 93 | 65 | 7 
2| 51 | 33 | 54| ~ | 98 | = | 40 | 70 | 63 | — | 93 | 64 | 77 
3] 5ı | 33 | 541 — |128 | 65 | 40 lo 62 | EE 
4! 50 | 33! 54 | — | 98 | 65 | 40 | 70 | 62 | = | 92] 5) 7 
5| 50 | 33 | 54 | — | 28 | 65 | 40 | 70 | 62 | 74 02 NT 
6] 50 | 33 | 54} — | 29 | 65 | 40 | 70 | 62 | — | 92 ~ | 76 
7| 50 | 33 | 5412 | 29 | 67 | 40 | 20 [61 NE 
8| 50 | 35 | 54 | — | 29] 70 | 40 | 70 | 61 | = | 93 | 76 
9| 50 | 85 | 55 | 36 | 29 | 72 | 42 | 71 | 63 | 79 | 94 | — | 80 
10! 50] 85 | 55] — | | 72 | + | 73 ce IS 
iv) 49 | 32 | 55 JA |. | 071 | 44 | 73 | 66 IR En 
12} 49 | 34 | 53 [on 9: 171.44 | 73 (64 | ese 
13} 49! | 53 | ~| ~| 68| 45! 73 | 63 | — | 96 | 73 | 78 
i4| 49 | 33 | 53| ~| ~| 68 | 45 | 73 | 62) los | 
15] 48 | 34 | 58 | ~ | ~| 701146 | 75 | 63 | | 99 | zen 
i6| 48 | 34 | 153 Lia |). | 701246 | 75 63 172 gee ena 
17| 48| 33| 53! | | 70] 46| 75 | 62! — | 98 | 72! BB 
18| 48 | 33| 49 | | ~| 69 | 44 | 75 | 63 | — | 96 | 74 | 81 
19| 47 | 33 | 49 | — | 26 | 69 | 42 | 74 | 62 | 65 | 96 =| 79 
20| 47 | 33 | 46 | ~| 26 | 65 | 40 | 70 | 60 | = la |“ 
21| 47 | 32 | 45 | 30 | 25 | 64 | 35 | 65 |58 | = | 96 | 70} 72 
22) 46 | 31 | 44 || 23 | 61.) 31 |-59 55 EE 
23| 46 28 | 43) —) 22 | 61 | 26 58 | 54] | 95 |} a 
as | 27 | 43) | 21 61 | 25 | 58 | 54) — | 95 | 61 | 71 
25 | 46 | 27 | 43 | | 20 | 601.23 | 58 | 57 PRESSE 
26| 45 | 27| 42| | 18 | 60 | 22 | 57 | 58 | 60 | 93 | 66 | % 
27 | 45 | 26 | 42| | 15 | 58 | 19 | 54 | 57 | = | 98 | 66 | 73 
28| 45 | 25 | 411 | 14] 57 | 15 | 55 | 56 | 2 | 907) Gass 
29 | 44 | 25 | 41) | 18) 57 | 14| 54 | 56) — | 90 ASB 
20) RU) eds STE SR ee SS 
31 | 44 | = | 44 26 | 14 | 68 | 12 | 63 | 63 | = | 96 | — | 84 


nn 


391 


Mars. 1892. 


| 
S| i bw | | | = 
Rd |e ET LP ee PS lee 
1) =| Bt | 50 — | 18 | 17 | 26 | 26 | 5 | 18| 48| 55 
2102/51250 -~ | 18 | 17 | 26 | 26 | 5 | 17] 48| 55 
3| ~| 51 | 50 = las | 17 | 26 | 26| 5 | 17] 48] 55 
RE KONER 52 | 18 a7 | 26 | 261) 15: | 18149 55 
5| 97| 51 | 49 (PST [el uy. | 26.126 ROR 18491155 
Gil | 3150 | = | 18 | 17 | 26 |26| 5 | 18 49 | 55 
Ze 50 rn | 18 47! 06 1126. Ms 840) 55 
8| —| 51 | 52 ~|18|17 | 26 | 26) 5 | 18| 49] 55 
9} 99] 51/55) | 4] | 18 | 18 | 27 | 31 | 6 | 20] 50| 56 
10| | 51 | 57 6 | — | 26 | 18 | 28 | 31 | 10 | 20] 51 | 57 
a 58 | |A | 27: 20 |28 | 81 | 25 | 20) 50! 57 
se | | | 231 20 150 1321 is 24] 491 57 
13) 2A sera eae ~ 23 am 8k 15 24 | 49| 57 
14) 99! 50 | 55 = | 23 | 21 | 31 | 84 | 15 | 24) 48| 57 
eT) | 5A lo = | 22 | 24 | 30 | 32 | 14 | 24] 49] 57 
#6 | Pas [52 | = | 22 | 20 | 29 | 31 | 14 | 24) 49! 57 
17/100) 41 | 49 | _ = | 20 | 19 | 29 | 30 | 14 | 23) 48| 56 
18| 90| 39 | 46 | = | 19 | 17 | 28 | 29 | 11 | 23] 48} 55 
19 | 38/46) | | 24 18 | 16 | 27 | 28 | 8 | 22) 46] 55 
20| —| 36 | 45 | 24 | 18 | 16/25] 26 | 5 | 21) 46| 53 
Zi) 0361145 |: | | 20 | 10 | 16 | 24 | 25 | 3 | 21] 44| 51 
22 | | 36 | 45 | 18/| 8 | 16 | 22 | 24/0 2 | 20] 42) 49 
23} | 36; 44/ | | 16) 6 | 15 | 20 | 24 | 0 | 20) 41] 48 
MU las) | 16) | 14! as] 23} 0 19} 40] 48 
25| | 36 | 43 | 16 13 | 17 | 22 | 0| 19| 4|51 
25 186 |142 | | 10 | 11 | 16 | 21 | 0 | 19! 40] 48 
a7| | 36 | 41 | 5] | 8] 14) 19] 0 | 17) 38] 47 
28; —| 36 | 41 5 | 5 | 10 |19| 0| 17| 37| 46 
salon | 5) io 10 | 0 lie! arl4s 
30! 95 | 86 |41|_| | 3 | 4] 9} 19 | 0} 16] 37 46 
Si! | 61 | 41 | 3l | 3| 91181 01 16] 36| 46 


392 


April. 


1892. 


ungut 
TOs} 


10| = 
Jan +4 
12| — 
13| = 
14| = 
15 pes 
16| 45 
17| = 
18 p= 
19 > 
20 | — 
au 
DD | p= 
33.8 
DAS 
25 lex 
261 Ex 
27 | 24 
28 | 22 
29 | 19 


"OUT 
‘ommesnn SE 
*TOUTOFLOPO N 
"TA TBLEJONSE 
"TATU yp 
"RO 
"TULO NM 
"PISONTLATUL 
‘TAR (sepng 
‘oulR 40g 


*TUIUSSNUTONQ 


[0 0] 
— 
D 
> 
[0 5] 
{or} 
Pr 


[0 6] 
e 
[en] 
+ 
[9.0] 
(en 
© 


oo 
ee 
Da 
(=p) (Pp) 
> + 
as 
SNS 


[SN 
© 


) 


) 


a © 
© ee 


) 


I I 1 I I I 


D> 
© 


COM CO N OC Rm Co NN = 
D © 
(CAROL 
© © 


[en] 
[en] 
=) 


[en] 
lor) 
pet 


I SI SI SI SS SI SI SN I I] SI | 


© 


© 
aD © hes (en) 
D DIV ur 


Or 


or 
NEN ND Ww oO 


© 


IS Ie] 


© 


Qt 


= 
12 


(we) 


re 


ou oO 
+ 
Op 


ou 
= 
[9 6] 
bo bo 


D © 


+ 
IS SIDIEP 


Or Or ot 
O2 SV) 


1 =] 


Fm M 


+; 
1 
© 


=] 


H> 
(en) 
[en] 
Qt 


© 
(=) 


a © 
© =] 


© 
© 
on 


qr 


& 


bo 
© 
où 


D ss] 


bo 
[SA 
(SV 


S| 
62 | 30 
= | 301 
AE 
— | 28 
61 | 26 
= | 26 
526 
=| 25 
Pals 
le! 
60 | 24 
4 
59 | 23 
23 
| 24 
BAPE 
72) 25 
76 | 28 
77| 30 
16 | 29 
80 | 34 
79 38 
78| 36 
74 | 29 
70 | 26 
64| 22 
60 | 15 
56! 3 
54) 2 
59 Me 


ws 
© 
[SG] 


April. 1892. 
e| a 
1 | 74 | 46 | — | 38 | 49 | 46 | 19 | 46 | 8a | = | 66 | an 65 
Ae a | 37 | 49 | 46 | 19 | 45 | ~ | 29 | 426 
373 | 44| 37 | 49 | 46 | 10 | 45 | | 17) al 7 | 66 
4| 72 | 45 | 52 | 37 | 48 | 46 | 19 | 45 | — | 85 | = | 44! 70] 66 
5 7d | 45 | —~ | 36 | 48 las 19 | 4, 17) 5 | 43| 70] 66 
41 70 | £5 | | 36) 485-46) | 19) tae N ENS TON es 
7 | 60 | a2 052 48.46) | 10 | 44 PEN PA Ie 48)! G65 
8| 69 | 43 | 51 | 32 | 48 | 46 | 19 | 44 | = | = | ~ | 43] 60! 65 
9 | 70 | 47 | 53 | 32 | 48 as | 19 | 46 | 70 | = | 43| 70| 64 
10| 67 | 46 | = | 31 | 47 | 45 | 19 | 45 | = | ~| | 39] 68| 64 
HN en AGN Pew 30") 44/45, 19) | 44. | 2 36 | 65\| 64 
12| 67 | 45 | = | 30 | 43 | 45 | 18 | 43 | 65 | 27 | | 36| 64) 64 
Nomao 20 | 450450 18 43 NE 2 561 64 64 
14| 67 | 45 | + | 28 | 43 | 45 | 17 | 43 | 67 | 21 | ~ | 36] 64) 64 
15| 67 | 45 | — | 27 | 41 | 48 | 18 | 45 | = | = | | 36| 68| 64 
16| 68 | 45 | 53 | 25 | 41 | 48 | 18 | 45 | 58 | ~ | 55 | 36| 65| 64 
17| 68 | 47 | 53 | 25 | 41 | 52 | 18 | 46 | ~| ~ | 55 | 36| 67| 64 
18| 70 | 47 | 53 | 25 | 45 | 54 | 18 | 47 | = | | 57 | 36| 65| 65 
19 | 80 | 49 | 58 | 26 | 56 | 56 | 17 | 48 | | — | 53 | 38] 70] 66 
20 | 80 | 49 | 58 | 26 53 | 56 | 17 | 46 | — | = | 56 | 38] 68] 66 
21 | 82 | 47 | 58 | 26 | 53 | 57 | 22 | 46 | — | 14 50 | 38 | 7o| 67 
22) 74 | 50 | 55 | 25 | 55 | 59 | 22 | 45 | 80 | 14 | 48 | 40 | 70 | 67 
23 | 71 | 45 | 58 | 25 | 55 | 59 | 20 | 42 | — 46 | 35 | 68) 67 
24| 65 | 41 | 53 | 25 | 52 | 53 | 18 | 40 | = | = | 43 | 30 | 67| 65 
25160 | 35 | 51 | 24 | 49 | 45 | 17 | 38 | — | 16 | 40 | 28 | 65 | 60 
96| 50 | 26 | 45 | 24 | 45 | 40 | 13 | 35 | = | | 37 | 27] 62 | 58 
27|48 17 | 36 | 20 | 43 | 34 | 9 | 30 | — | ~| 20 | 26| 57| 56 
281 46| 5 | 26 | 14 | 39 | 30 | 4 125 |A || 20 | 25] 53) 52 
2043 | 3 | 22 | 10 | 33 | 25 | = | 20 | ~| | 18 | 22| 51] 50 
30/41 | ~11 14| 2 | 28 | 20 | — | 15 | 43 15 | 17| 46| 48 


5 Tledbor g: Isskorpa 2 cm den 30. Nollpunkten stod vid vinterns slut 2 em öfver 
marken, ehuru riktig om hösten. 


394 

April. 1892. 
| a | FRE 
1138 | 58 | 48 | 27 | 52 | 13 | 38 | 18 | A | 80.5. 
2| 38 | 59 | 18 | 27 | 5e | 12 | 38 | 17 | — | 44 | 40 | 48 36] & 
3| 42 | 59-| 18 | 27 | 48 | 12 | 37 PRE sol = 
4| 41 | 58 | 12 | 27 | 46 | 15 | 50 | 17 | — | 42 | 35|2|33] 2 
5) 4158 | 11 | 27 | 46 | 9 | 37| 14 | = | 42 | 35 PSS 
6| 40 | 56 | 10 | 27 | 45 | 6 | 27 | 12 | = | 40 | 3 | Si 30148 
2189 155 |10 27 | 42| a 27 | 10 | — | 30 | 34 20 
8| 39153] 8127142! al 9] ~!| 39] 34] 4) 26! 4 
9/39/53] 8|e8| 41] 3|.! 9| 4 | 394 32] 40] 26| > 
10| 39 | 51 | 7 | 27) 3811-0123 | 8 | | 33,1 30| | 25] 40 
11|35 | 49] 7|24| 36] 0221 7) | 30 | 28) houle 
12| 34/49 | 74 24135 | 01 21 | 6) 4 | 20) PARIS 
13| 33'| 49.| 6 | 24) 85.) 0 21 | 5 | | 29: 20] REr 
141 32] 49| 5 | 24] 34] 0] 24] 7 |A | 29 | 28) MS 
15/32} 49] 7) 23] 38] 0] 24] 7 | 3133/28/85 
16] 30 | 50} 7 | 231 32 | 0} = 6| 4 | 27) 28 Sonn 
17180 | '50 | 9 | 22 | 31}-0| | 3 | See 
18| 29 |50| <9 | 22/31 | 2] 27 | | | 31 | oz en 
19| 32 | 50 | 12 | 23 | 32 | 0] 25] 6| 2 31 | 3 | Mines 
20) 81 | 49; 11 | 23] 20 | 01-24 | 5) 4/26 32] =) 1B] 4 
2111135") 49 | 12 | 25 | 31 | 0 | 28] 5 | 5 | 33 | Soh enema ee 
22| 37 | 49/12 | 25 | 28 | o|27| 4] 5 | 31 | 32) Aw 
23| 35 | 49 | 10 | 25 | 27 | 0| 24] ~| | 29 | Bi | 43) 15] 42 
24} 34} 48] 9 | 23 | 22 | 0/23] 3] 0 | 28 29 | | 13) 43 
25 | 132") 48 | 07 | 21) 17 | 0-/ 22 | 3| 0 | 26 281 eeen es 
26| 28 | 47 | "6 | 16 | 9 | 0/16] 2| 0 | 20 | 25 | Koss 
271126 | 45 | 75 | 12) 2 | 0 | 11 | “2 | o| 15 | oie 
le 22 | 42 | 4] 51 04) 3) ı ol om ey 
291/20 | 44 | 0] 0| 0} 0| 0 |10 | o| NAS IIIe 
30115 | 8 | ‘0 | o | 0! to | 01 0! 0] ol IS 


') Vasa: Noilpunkten stod, då marken blef bar, 1 cm öfver marken, ehuru rik- 
tig om hösten. 


39 


1892. 

; < = 
i g els |2 a Sursee | 3 = 33 3- 
= | ES | Zee || AIRE es CRIE 
5 = LE 7 | Sön Sa 
1142 | 24 | 89 | 40 | 38 | 69 | 50 | 54 | 20 | 42 | 49 | 30| 45| 14 
2 | 44 | 24 | 39 | 35 | 35 | 67 | 48 | 53 16 | 37 | 42 | 25) 43] 11 
3 | 46 | 24 | 38 | 324 | 36 | 65 | 47 | 52 | 10 | 35 | 41 | 23) 42] 8 
a Mar | 22 | 38 | 33 | 32 | 61 | 45 |A |A | 33 | 41 | 20] 40156 
5| 45 | 23 | 36 | 33 | 29 | 61 | 45 | 51 | 6 | 32 | 41 | 20) 30) 5 
6| 43 | 23 | 35 | 32 | 27 | 61 | 44 | 49 |A | 31 | 40 | 19] 39) 5 
7| @ | 21 | 35 | 31 | 22 | 50 | 43 | = | 4 30 | 30 | 17/37) 4 
Sie at! 35 31 | 23 | 59 |. 48 858 | 15| 36 10 
9| 39°| 21 | 35 | 30 | 21 | 58 | | 46 | 4 | 26 | 37 |15| 35| 3 
10| 39 | 17 | 30 | 25 | 15 | 51 | 39 | 43 | = | 20 | 30 | 12] 38} 1 
i) 36 | 17|25|19| 8 | 43 | 36 | 40 | 35 | 14 la 23 4 
De in 23 18 | 6 45,56 | 37 |) | 12 | | 6| 30] 00 
leo us | 4/43] 36| |) ln Mel 300 
14) 30) 17/15 | 18 | 8 | 45 | 38) ~| | 14 | 10 | 6] 30) a 
fas | 18 1018 | 4 | 45 |37 | 2 08 ut | 13196) 30] 4 
„a LE ED TS ES | 87 38 | | 18) NE St ee 
iy aa | 19 | 15 | 23 | 12 | 46 | 44°] 40 | 2 | 13 | 14 | 8] 32] v2 
18) 87 21 | 15 | 24 | 14 | 45 | 46 | 41 | 3 | 18 | 24/10] 35) 2 
19| 41 | 21 | 10 | 24 | 18 | 60 | 45 | 40 | 2 | 18 | 265 | 10] 37) 3 
20) 40 | 21 | 11 | 23 | 13 | 60 | 44 | 39 | | 18 27 | 12) 84) à 
Bi) 43 | 21 | 8 | 22 | 16 | 66 | 48 | 40 | 1 | 20 | 30 | 14| 44) 5 
go) 41} 20| 7 121 | 14 | 66 | 47 1.39 | 01728 ma 3 
23139 | 20 | 8 | 20 | 11 | 63 | 46 | ~ 0 | 15 25 | 4136) 3 
94/34 | 207] 3 | 18 | 10 | 55 44/38] 0/12 21) 2135) 2 
Bl | 18) 2) 15] 7| 51 | 40| 37 | 0} 8/17] o| 33 0 
Boat | 13} 1) 11 | 3 | 44/40/35] 0 | 6] 10] 0} 31) to 
2025 1 | 2| 0| 42/34] 30] 0} 3| 7) 0| 28] 0 
Bees | 0 20:02 | 2137 35 los Nota | 6 |13| 24] 0 
Bro 0} o| fo 136 82 l24 00 0 5 | ol 21) 0 
eo eo Lot NO lee ar |az |i ol ols vol it No 


kl =” de. 


396 
April. 1892. 
| | | | en | | = jez) 

ple [212 leel 2 12 El: slals de 
en en 5: 
As BER La Rte 
Br | | | | 
1|4 | ~ | 87 | 56 | 56 | 41 | 36 | 11 73 >. Sl 51 
21 40 | ~ | 32 | 57 | 52 | 41 | 34 | 8 | 71 | 33 | 77 | 72/34/41 
3| 38 | ~ | 29 | 61 | 51 | 40 | 33 | 3 | 70 | 32 | 76 | 74| 87] 5 
4|-36 | = | 28 | 60 | 50 | 40 | 31 | 2 | 67 | 32 15 | 70| 31| 45 
5| 36 | | 28 | 60 | 50 | 39 | 29 | 1 64 | 85 | 78 | 77| 32 | 47 
6| 36 | ~ | 27 | 59 | 49 | 37 | 27 | 0 61 | 32 | = | 74] 26140 
7) 35 | — | 25 | 58 | 48 | 37 | 24 | 0 | 69 | 30) | 71] 25] 36 
8! 34 | ~ | 23 | 56 | 48 | 35 | 21 | 0 | 54 | 29! 75 | | 24] 34 
9| 34| 0 | 21 | 54 | 47 | 30 | 19 | 0 | 52 | 28 | = | 71 22) 32 
10| 34 | 0 |19 | 52 | 43 | 28 | 16 | o | 49 | 22 | 72 | 70| 20) = 
11 | 34 | 0 | 16 | 51 | 41 | 25 | 14 | 0 |46 | 17 | 68 | 70) 7| 20 
12 | 34 | 0 | 14 | 48 | 41 | 24 | 11) 0 | 41 | 12 | = | 69] 4) a7 
13] 34 | 0 | 12] 47 |41|23| 9 0 |40| 6| 67 68} 4| 15] 
14 | 36 | 0/19] 50 | 41 | 25 | 7| 2) 39] 6 | 70 | | 7| 20] 
15 | 34 | 0 | 15 | 50 | 40 | 22 | 51 0/40] 0| ~| 69] 51131 
16135 | 0 | 14] 50 | 40 23) 31 3140) 0 | 65 ENE 
17 | 38 | 10 | 12 | 46 | 39 | = |10| 12 | 49] 2 | 68 INSE 
18 | 40 | 5/15 |51 | 38 | 28 | 10 | 3 |50| 2168 | 75 8| 201 
19 | 38 | 2 | 14 | 51 | 38 | 22 |10| 3 | 49 | ı (RR 
20| 36! 01 13 52 | 36 (22 | 9! 4] 47 0 | 68) 73] | 12) 
21| 36 | 0 | 12 | 51 | 33 | 20} 8| 0| 45 | 0} 63) a 5 
22|35| 0 | 10151 | 32 | 18 | 16 | 0 | 4 No Ie 0 
231,35 | to | 7 | 48 | 30 | 16 | 4| 0 | 30 | oi 
221135 100 105 | 50 | 30 161103 | ©o.) 30 MoN = 263) 0 
25.30. | 0011248 | 47 | 29 | 13°) 2 | 10) 25 | 0) ENS 0 
26|27| 0| 1/43 28/10) 1| oJıs| 0} 4} 60, 0 
27| 24 | OM 0.) 87-125 | 0] 0 | co | 45 | Yo AE 0 
28124 | 01 0/32/22! 0] 0) 0/12] 0| 42 | 57 0 
29|'20 | 401) 0 | 27 | 20 | 0] 0] 0| 6| 0 ES 
30 | 17] «où! 0] 19144] vo | vo | 0 | 0] 0] B3q4sy 0: 


1) Borgå stad: 


fälten snöfria den 30. 


307 
April. 1592. 
>| 
; > > 
1,25 | 70 | 75 | 38 | 43 | 52 | 53 | 43 | 42 | 39 | 47 | 47| 63) — 
2 | 25 | 70 | 75 | 40 | 48 | 53 | 53 | 47 | 43 | 38 | 51 | 51 63 44 | 
3| 26 | 70 | 75 | 40 | 52 | 53 | 51 | 48 | 48 | 37 | 46 | 51 | 63| = 
4| 19 | 70 | 72 | 38 | ~ | 49 | 47 | 46 | 42 | 36 | 45 | 48| 68| — 
5| 19 | 69 | 72 | 38 | 50 | 49 | 47 | 44 | 42 | 33 | 45 | 47] 62| 44 
6] 19 | 69 | 69 | 37 | ~ | 48 45 | 43 | 41 | 32 | 45 | 47| 62| = 
7| 18 | | 64 | 37 | 47 | 48 | 45 | 41 | = | 31 | 45 | 46| 62) = 
8/16 | 68 | 58 | 37 |A | 48 | 45 | 41 | — | 30 | 43 | 45! 61 | 38 
9| 16 | 67 | 62 | 36 | 45 | 48 | ~ | 42 | — | 28 | 43 | 45| 59) — 
10| 14 | 66 | 57 | 35 | 42 | 48 | 41 | 38 | 39 | 26 | 42 | 40| 56| = 
12 | 65 52 | 34 | 38 | 45 | — | 32 | 35 | 25 | 40 | 35| 56 | 32 
12| 11 | 64 | 52 | 33 | 38 | 45 | 36 | 32 | — | 25 | 40 | 35| 56| 32 
13| 11 | 63 | 51 | 33 | 37 | 45 | 36 | 32 | 34 | 24 | 39 | 35) 55| = 
14] 12 | 63 | 51 | 33 | 36 | 44 | 36 | 32 | — | 24 | 40 | 34) 55] — 
15} 12 | 62 | 57 | 34 | ~ | 48 | 39 | 34 | ~ | 23 | 40 | 33) 55) 32 
16 | 11 | 62 | 52 | 34 | ~ | 44 | ~ | 31 | — | 23 | 38 | 33| — | 32 
17) 14 | 65 | 57 | 35 | 38 | 49 | 42 | 39 | 37 | 30 | 42 | 32 | | 34 
18| 20 | 65 | 57 | 35 | 38 | 46 | 36 | 35 | 37 | 24 | 37 | 31) | - 
19| 15 | 70 | 58 | 41 | 50 | 49 | 40 | 38 | 36 | 22 | 34 | 31] 52) = 
DO 158. | 41 | 50 47-137 | 36 | 35 21 | 32 | 31) 50 
21| 7 | 76 | 60 | 41 | 52 | 58 | 38 | 35 | — | 19 | 29 | 30| 46 
Bao | 71 | 64 | 40 | ~ | 49 | Z| 341 30 | 17 | 27 | 29) 44 
23)/ 6 | 66 | 61 | 45 | 48 | 47 | 35 | 34 | 28 | 15 | 25 | 28) «| 
241 6 | 61 | 58 | 41 | 46 | 46 | 35 | 34 | ~ | 13 | 23 | 25| 39 
95) 4/57/55 | 38 | ~ | 43 | 30 | 32 | 26 | 11 | 20 | 18] 36 
86/ 4 | 54 | 52 | 35 | 44 | 40 | 25 | 29 | 25 | 8 | 17 | 15) 30. 
27) 3\| 51 | 45 | 34 | 40 | 35 | 15 | 26 | 24 | 6 | 13 | 10| 27 
a2 | 46 | 47 | 33 | 30 | 32 | 12 | 22] 22 | 2) 8| 7) 17 
29) 1 | 41 | 41 | 30 | 20/28] 0/18 | 18 | 0} 4 | 4| 12 
0 36) | 34125 115 | 20 | ol12 |) 4100! ol 2 2] 


1892. 


ung 
‘vdvuuoADT 
*SOULIN NT 
eyunf 
‘TJUUIOTFUOY 
"BISTIN 
TyYRpUrdey 
‘(eg ‘ordony 
“(q ‘ordon yp 
*(g ‘eqaranddory 
“BLUVINOABS 
*SIOIO £ 
"ITU[BSBJULY 


(en) 
© 
[So] 
pa 
=] 


(BS) t= 
) 
8 ) 
Q9 
= 


) 
) 


) 
) 


EN 


8 ) 
=) 


So Or p= CO 
J 


= © 
N tw wm HY © 
SI 


) 


HS 
bo 
=] 
for) 


) 
I] 1 -I =! 


© 0 
He 
on 
=) 
> 
Ÿ 
[en] 
[en] 


ji 


©] 


© 
=] 
oo 
> 
(er) 


[8 


So ) 


© 
a ) 
9 
per 
on 


b 


© 
ND 
© 


Pp 


© 


) 


D EM (ED nn Ss sa 
an 
= 
Ee RR KH BS OD 
or on an on oO 
sy a a Sy Sy Say ke BY) 


NI I 3) 


Seren 


a © 
a @w 
(SU (KO) 


See 


SS I NI NI I N JS = 
Ro) 


ID 
= 
OU Kar ni Kb) 


bo 
ni 
[9.0] 


) 


Bl 
D 


Se 
AE Ce] a | 


O2 
wo w 


© 


on 
MND IIS © 


> D 


D 
{or} 
oO 


) 


[en 
-] 


Hr 
bo to 
bo 
o> 
[en] 


bo po Bb ING) (09 


on 
bo 


[en] 
> 


I I I I 1 
I= Ex 

mo 

Nol 


D wp D ND N 


=] 
O2 
[en 
[0,0] 


& S ) 
[0 6) 


> Od 


© 
= 
-— 


m 
+= 


D ) 
© © © & D 
bo bo 

bo © W AY DD 


S) 
fi 
uh 


—— ee 


*(VUUTTUOAGS) 


a ge 

mR | 
EX 
El = 
55 | 60 
55 60 
54 | 60 
54 | 60 
53 | 60 
52 | 60 
FS 
SIDE 
50) — 
48) A 
AR |A 
49| = 
50| = 
50 
Ay | ake 
aa 
A 
44 | 4a 
40 | 45 
30 | 45 
37 | 40 
32| 34 
28| 31 
24 29] 
15 | 25 
8| 15 


DER Ne) = No) one 
a = Suojärvi. BEER 6G CA eG COTÉES ECC 
ne) Sun m = € ES 
D = in OA = oO OM MIA Gro @m oi ir mM =e Hielo = no o a we be CI re 
Salis. cy ep ey eb EN ee SSS aS oS EN aE aE SO S&S es ey Gy Co Is IS CO À + + 
IE se er a ses at Veal NS mr = ial € 
ER: Ne) Rue =) | Fr © © fF - (=) Ge (ae ( fa 
Impilahti. GE CAC CHERE RES CEE Ware SAME EC TA CEE (a 
: nes AN OI mm © OO OO MOM Mr FH =H HM M a HHA HA D OH OOM KK A © 
Tohmajärvi. CS) KK) pion ini MS Mo initie FD ÅN rot een en ccs) ER Er ot 
Ste SIS BIR 0 CO ARA QI NN NAN AY Nja AILISA AIC @lInlo © © © 
Jaakkima. 213 ols al ie) Ye) Nel We) Neb No) Ho Ne) fie) No) als 51:3 SFF als shoals ANN AA 
Kr = Rl aD GD DA, CO ND KD G 4 Oo So > 212 SIE DIO OMS ST SD a (SS (SS 
ronoborg. “IQ ed HT em Hm rn Hr nam le m 
Raubiärvi Gi = Sal SS) oie ON (ed) en IS Ge GT NOUNOU ITA GU KEN = ie Co SY << (KX (AS lo). Ge KS (>) 
aAULJÄr VI. CS No Woy Nol CO ECO ive) Wea) Na he) TO Wey Wel Ne) ep Wellies) ie) We) ae) St Gel Ge) Gel RN ies) = 
am 28118 H HI mm AN WH = © © Hm NH © © 
Sakkola, b). - - | = at | M M nm mm mm em © Rent) ( CAE ( SEI SZ 
SE Be Ga i S an Im ESS a > 
Sakkola, a). ee en ee Cen a mre (la ( 
Heinioki Sen SN oy Coa) Wee Sy Ge) Ql VU NY ae a So I OO oS He BAS 
OlnjOKI. beger FX Ge) Ge Oe) CT) Ge) Gel Ge) Gee Ge) Ge) Gel Ge) Wael Se) Ga Gl) Ge) oO Gm =| 
Andrew 6 À NH © SMS I S © OHM OOO HE DJ (NSSSoOoSocces 
(Antrea). NAN AN AN BIA N HA AH mm mm ÅA 
apte Sle) Gel Ga A Gl Gl SC ee CO CE oo to = OO tr a Oh tarte 
Savitaipale. SoH Sa otal TC CC BJ COIN encore a ae = 
ra nn DD ( oO I ( 1Q 10 ( a a ( mm Om nm al MORE Sy Wey ive) =) Ge) =) ISS) fen Si 
ristina, 1D) 19 16 WD 10 10 10 10 10 Nel ne) We) Ne Weyl) ie) We) Ney Rey or sn rh St HS Lo] atl 
P x ste 2/8 ND D D M M ca © OT 1% +18 SEN + ao m1 9 io © 218 nm © 
uumala. In KATA DS 16 19 10 10 10 © ole SFE SH HR HR FH HH OR Ol À À ala = = 
; ol cn 10 = CO) © © Haan «Ho OO = D © © man HMO OM DRO 
Datum. = = a ae ae 5 © Se SA 
RE EEE ER 


1892. 


400 
April. 


SS nn 


Viborg, 


oe seo aa St SS Sp tH OO DO Mae ae de Fö oe aN oD so oOo ere 
Myllysanri FR RF RR +R À + RAM MM M M No À Ni ne rr = 
re skn Co). (00) = Ko COR We) Sa aa (= ho i) ID Gea EG SV Ga = 53 1 Co [> Co fe) See 
te , D M F M M M M BD DM ON Qi QI QI ANNAN nn ( 2 
Söderskär fyr. a 
Hangö fyr. | | : | | | i | 
Ute fyr. ( ( SMS OST SR SI ENSE ( + (| de) ( ( al ( ( ( STO SSS 
Föglö, Om te QU) So So SS SoS (CH om A > fe) +] Dee OS OS OS 
Degerby. ET as ees en 
Vårdö SES este Sj SS So | EX Le OS CS OS 
Mariehamn OS oo oo > > oo oo oo oo CF Gear SES Te 
Geta, OS oo S So SS DTS NOV | Sera ooeoreozororo 
Bolstaholm. <= 
Bogskär fyr. | | | | 
Märket fyr. | | | | 
Säbbskär fyr SARASSeEES Snake h © © AIS RIG LS Sr FIS ON I 10 
appskar Tyr. HAMAD MAM NDAD r M ON ON NN NN NN NN NI AMD AIMID ANA A = — HM 
Ulkok or Cove) Co) Ke) (SS) OO Se eee © S| 21 aeoooeoxo+a-Hto an © 
okalla fyr. © D 10 nH A 0 D © © © © © 5 © SlSIS HH Ss 10 a + + 3 a a Aa 
Karlö, G > Ce) co = © a © Ne 
Marjaniemi fyr. ( EN ( ( ( ( es fe ( ( ( (& ( or) ( ( for) ( en ( ( ( © ( (Gs 
Karlö Too mo © ee OO 10 ce: ee en Qs CMOS CS ger oy Py 
(Hailuoto). D D D RE RIR LR or RIRIRID mr DI D D m m © © 10 10 
= : = = © © © 1 N © + DON DAO 
Datum. Ne = = a = a = = si nm ON ON ON NON NN ON NN NI AN OY 


€ 
€ 


401 


Maj. 


1892. 


p Ser naar EI SE 2 OS 
altamo. D ++ + + BIOS HH + + É HH FH D © M aa 
Ej © & © M EE © © — 9 © EN © En © # À © © © © © © © © © © © © © © 
Sotkamo. H SH OO D MM MM © HH HM M a NN ON NN NN mm MA 
4 > Ole oo FH AI FH DONE © = joo oo So © oS © 2 2 
Suomussalmi. ( (5 (SIS SSAA S SH HH (C&a&a G6 
asa ee a D HA mi — 00 De 10 a See 6 Se S)||Co © 
Pudasjärvi. | À & I I 2lalaln SSS CN OS) > | 
5 : o Sir # + or Js © r so © I GO AH MI © © © NI D 1 M MT © © © © © 
Taivalkoski. Sara ann on ol a = 
: S on So So So © © Se SS so eee eee 
Kemi. CCE Seat eS 
ee se © 
Kittilä. FACE RC 202c0cccel 
? a en CO 10 +H HO OH oO + a q Soo © © © 2 © 
Kemijarvi. Bea ca On Ot ara TO 
Kuolaiärvi Tl @) 0) 20 be Co He lb RE OO SO eo Oo CCS Ce Ce ee © | 
1olajarvi. DOA AN OI NI OI NI A Fe nn 
Nedetornen SOT SS = D Ce ein eo Szenen NS 
en AM 10 FH AN CI DO MM AO NN I 1 1 M Se © 
Kuusamo, A DO QG BBG CR RN Bae Os BG Ea te OOS OSS ES 
AN NN QI NAN OI mi id © OO + H = 10 > 0 
Enare. NANSEN NN ais FR DS SIR sa 2 > => 
ur © es 
Utsjoki. CO] ETES EM RO ON SR OO os 
Dat — O1 © + DOK © D © mm OI M vor x OO © man SH 1 DO EE DADS = 
um. NT I ET Les EN EN CI CIN QUI oN CO UC 


402 


1892. 


Maj. 


vılıharma. SOSSE SE gig hl zig gg Ri ggg nl 
ae nor m a 
Alajärvi. a elle sg 9 © © © © © © 2e SN CERN EME RMS oe 
Bene eig aa elt us © © © CSS © CN CS © OS eee ee Ss € 
y . 
Gamla Karle- SI © © 
by a). = 
Ylikannus. | =I = 
; s = oO © an © 
Toholampi. ( ( ( Ce SI ( ( ( ( ( ( ( 
Nivala. oo © © © | 98 =) Où 
FN: = 
:Haapavesi. € S oF a a = | 2 | = 9:9, N u | 
Pyhäjärvi, ee Or N Ne Se © Ce CONS eee SSS 
Ubgs län. Sees sl 
Tyrnävä. x | “|x 
Uleaborg a). “U GE G CE hs 
Mut EEE ES de oe (©) (2) 0) 
unos, NNO N NAIA HINA AN | oa 
5 3 > Nana D a Seo oo G&G C-eo eo See Ooo Coo oe © 
Kajana. CEE CESS 2 ( 
[> + 10 a CI © H © © D oa © = 
Datum. RSR See BE PRE NRA oak Cay CAL OUR CAS ar 


405 


1892. 


Kalvola. LS | 
un Ba] | Fl 
5Eräjärvi. = Fe = 
sn PASS S| =| | | 
eee À tar MAC eee 2 S22 Sr 
ee ee (| 
a So oo [9 BINS a 
rc] = | = | 
Vasa. : sel | 
Oravais. ( ( X X ( 
von Soeoo Te 009€ 
mea ee ec A Oe ee S| (ESS 
Nykarleby. Suomi NON ESS ETS 9227929, Ce. ee RS See ee 
ee TPE TIENNE ERREUR 


1892. 


404 


May. 


Somero. = HER i | 
Virmo ie | DU 
(Mynämäki). 
Nykyrko es © 
(Uusikirkko). 
Ulfsby. = 
Punkalaidun. = | = 
Alastaro. = | 2 
Loimaa. x ue 
Tammela. = ENS ee ct 
Mouhijärvi. Sana Seo =] =| al SE 
Parkano. 2 = = Se = NR 
Tammerfors. = St 
Urjala. | i = | = 
Vana oe | 
(Vanaja). 
Datum mm OI M OH 10 OR oO OD 


405 


1892. 


Maj. 


Gustaf Adolf 


( 


Xx 


(Hartola). 33 

Korpilahti. SS Sas eS X 
res = cs =] + © x 
Saarijärvi. Seo (Gem se CeO ELU LS SNS 
ar 3 = ( ( Ge ( ( = = 
Pihtipudas. 2 = = > 

Rautalampi. = Be Ss DENE 

rm. | SRRSAISARSEA 
eet a). : am | X 

sie. [538884 
i nn E co 
Pan et 

En = DS ee. ES 

Kisko en 

Datum mi ON OO Ht 100 oo m © © = = = 


Marken var dock ej till hälften 


) Borgnäs: 


Stoftregn den 3 maj. ? 


1) Kisko: 


snöbetäckt. 


406 


1892. 


Sulkava. 


Nyslott 
(Savonlinna). 


Rantasalmi. 


Jorois. 


Savonranta. 


Leppävirta, b). 


Kuopio, b). Ben Soe ee Sen IST 
Kuopio, a). DAT ar 
Nilsiä. Seelen Galle 
Juuka. So a = = SR 
Nurmes. | = © 
Fredrikshamn. > ae 
Strömfors. | = iz 
Asikkala. | x ( 
P| oe Ol eo os es Se Se sae RER SSR Ra SS 


407 


1892. 


Maj. 


Hangö fyr. 


Geta, 


Bolstaholm. | 


Märket fyr. 


Säbbskär fyr. | 


0 
0 


| 


Ulkokalla fyr. | 


18 


© a BO 


15 
13 
10 


Karlö, 
Marjaniemi fyr. 


70 


72 


( 


CT 


Karlö 


Salmis. 


(Hailuoto). 


( 
oO © 
ne) 


40 | 70 | 


22 | 62 


0 | 40 


12 | 45 
7 


Impilahti. 


14 | 37 | 49 


9 | 34 | 50 | 74 
AA 


0 | 20 | 4 | ~ 


Jaakkima. 


Kronoborg. 


| 14 


Ds] 0] 94 O] 


| 12 


xx 


Savitaipale. 


0 


Kristina. 


oo sc > © 


Puumala. 


SS © m © Co 


Datum. 


aaa a 10 © m D DD 


© 
taal 


ri 
ra 


a 
— 


op) 
| 


= 
— 


15 


Snön 


*) Hangö: 


2 


Den 19 maj 6 cm ny snö; den gamla 14 em djup. 


har legat 154 dygn på marken. 


1) Karlö: 


408 


Juni. 


') Kuusamo: Äfven skogarna fria från snö den 9 juni, men ej fjällen. ?) Karlö: 


Ingen is mera synlig. °) Sista snön smälte denna dag. 


"o1e UF 
‘ouvsnny 


om eo © © ©) oP À re 


I 


i 


“rduvegneir 
“TAZ ruorurelae 
"OEM 


——-- 


12 


Totala snôdjupet i Finland vintern 


409 


Observationsort. 


AUUSAMON EL Ce. 
Öfvertorneä, Alkula . 

Nedertorneä....... 
Kmolajärvi... . =. . | 
Bemyaryil........ 
Bla... 


Eudasjärvi........- 


Suomussalmi ...... | 
SOLEN MO De cs ae. | 
ame... | 
NAD Gk ee | 
NIT OSSE a wes. | 
Bleaborsv a)... ... | 
Meabors D)». . . . . . 
MMA LL. . . . . | 
vy ST SERA | 
Pyhäjärvi, U. 1. 
MÉADDAVESL Le. . vc | 
MAR sss. so | 
Mlivieska a). . . . . . . 
Mimieska b) ......| 
Monolampi........ | 
Pecans... +, .| 
Gamla Karleby a)... 
Gamla Karleby b) .. Bi 
REV. .. «te | 


"HO 


14 


13 
15 


576 
14 | 25 
25 | 37 
29 | 17 
44 8 
8 | 29 
10 | 39 
215 
36 | 32 
11 | 34 
19 | 26 
17 | 30 
25 | 26 
13 | 25 
6 | 21 
45 | 25 
17 | 17 
18 | 18 
9 | 18 
11 | 19 
27 | 22 

19 
13 | 19 
24 | 29 
19 | 41 
19 | 58 
20 | 21 
24 | 18 
34 | 41 


'IQq9T 


"SIT 


H> 


19 | 


a 
= 


Cap On Ts) 


bo 


© 


1891—1892. 
pe a 
> 
3 95 
ii 23 LTT 
9| 6| 151 

| 82 
8 119 
5 109 

MA MES 
12 67 
8 140 

23 
2 710% 
95 321 107 

13 | 18 | 135 
27 | 24 | 189 
22 | 31 | 143 
1 20) NS 
16 | 16 | 175 
12 5. bis 
10 98 
1 77 

64 

Mic Eros 
16 | 3] 156 
6! 5 
7 139 

35 

| 28 | 12 | 206 

| 30 10 | 191 
5 101 
A 2.1 109 
19 | 3 | 149 


‚Topeuru 
eyuy 


aS) ay nor Se Se aS aa & 


1 CO CO 


CO w 


CS {ory (Ce) 02) thoy NP ery ook eo XO O0 


[0 0) 


410 


Observationsort. 


Esse 


nO! Oi Foe OOO. On aso 


Ylihärmä 


Nykarleby 260.4). = 6 
Jalasparvay PARC LE 
Semajokieeq 6 a. 6 ar 
Oravais 


INGEDES Gioia eh Miele | 


APPART CEE 
Kankaanpaa. 16... 


Ruovesi (vecko-obser- 
vationer) 
Längelmäki ....... 
HIT GJ AVI corte teer a dr 
KUNMalAN TEE 
Kalvola 


DO OM log (0) los ter pe! Ke 


TRAIN 0 0.00.08 


MAMMEELOES IE PE EU 
Barkanos EAN 


Hämeenkyrö....... | 


Mouhijärvi 
Tammel <p bog oo Oo 
IDOLS Gästg od I BG 
ANASTATON Emmen 
Punkalaidun 


Ulfsby. sisi. ee 


Nykyrkoßr.ne atalolec 


HO 


"AON 


24 


od 


'uef 


38 | 


"god 


"SARITA 


D HR © oo 


ft 
OO DO) (Ou INS) (OW 4) ONE 


19 


Hm OF BR VW ww oo 


TH dv 


"lem 


17 
28 


15 
15 


euwung 


"a9peupu 


=] ND te} u Vv 


I NO AS > (0 (Gos (=) 100 CO 


(en) 


(0,6) 


(we 


-] -] I DO MA -1 D D =] D =] 


1 © 


oa» 


mm ee eee ee Ss eee eee 


fü 


nde 


tS 
jak: 


‘IQ 
"SIEM 
Trdy 

"IDPEUBTU 
eu 


CS} VW I DD 


| | 
Observationsort. | 2 | 2.8 > | 
5 as a EN LE 
Memo. |. . ie 13 | 11 | 25 
STONE 0 Se MOIS 31 | 12 | 36 | 
DS REPARER I. sr 23 | 14 | 15 
LS) 2 300 sus ce a 42 | 14 | 38 
Pyhäjärvi, Nyl. L . .. 33 | 7 | 42 
fo 5 lu L SE | 31 | 14 | 46 
510 DSS oe 40 | 2 | 32 
270 1) > Se 46 | 10 | 37 
Snappertuna....... | 32 | 4 | 36 
Hanged stad....... | 17 | 13 
NAT: a... 20 | 3 | 30 
BEISINGE 2 5). see a 53 | 74 
Helsingfors a) ..... | 34 | 11 | 42 
Mäntsälä. . ..... Sean | 
DEBAT. à ois 6 ss | 7 | 33 | 20 | 49 
Slo. A eee | 38 | 7 | 64 
Orimattila a). . . . .. | | 20 | 11 | 43 
Orimattila b)...... 17 | 14 | 41 
Borea socken...... | 22 | 70 
Borgi stad ....... | 40:| 20 | 67 | 
BETT: | 32 | 11 | 48 
Bappträsk 1.0. . . . .. 20 | 
Ipielayesi........- Bal | 
Bautalampi........ | 19 | 33 | 32 | 
EHonenjoki........ | 5 | 21 | 20 | 20 | 
Bihtipudas.....:.. | 19 | 36 | 18 | 
ae 0. . a . . . | 4 | 11 |‘11 | 
Witasai........| 312 21/2 
Saarijarvi........ Inn #307 1222182 
Hankasalmi........| 21 | 19 | 3 
kylä ........ 20 IE AE 
Korpilahti ........ 3 15 | 22 | 44 | 10 | 
Kuhmoinen....... 2 M3 NI 


DI 
=] 


BR I & NE E © HH 


a Fe 
BB RB © © 


(eo) I aon À 
NN ND 9 vv DPE D D À ADHD | &D 


1 I OO 9 oO 9 9 HMO > On IG) Oo 


no oo © 


412 

Observationsort. = oes. = 5 = 2 

See Se = = a = 

Eirvensalm.m Oka ch 12 | 41 | 28 | 17 
GUSTANPAUOLTAERIEEN Qi At 716 Page OS 
Sisal aie ae 23 | 18 | 60 | 24 | 10 | 12 
Anal ka. 4 | 29 | 31 | 42 | 28 | 
SÉTOMÉOLS EEE ae 2 120: 10222 AD | 
Potts N | 20 | 15 | 34 24| 1 
Kotkaree poste. Le 34 | 19 | 59 | 16 3 | 
Sippolassar.k.. al. 9, 1.15) 11124 1954 | 205 Sal) 
Fredrikshamn . . . . .. 3 | 25 | 25 | 50 | 8 | 12 | 18 | 
Küvennapar. m... 3 | 18 | 27 | 43 | 20 | 16 | 
Viborg, Myllysaari. . | 22.188 1739, NS 
INUEMeS He ala: 57, | 181) ISA 
BTS) IEP 2.0028 6 | | 
UU ARS en er A Gel 1 | 20 | 12 | 35 | 16 | 10 | 
Kontiolahti 0) he) | 8 41745 ties zo) | 
NER ue ee 2 2525 00 | 
ile ns I 1082 hee | 32. IS 12 arom 
Kuopio a)...... | 7 | 24|2|29 12 | 20 | 
Kuopiosby len sh hee MEN CR 12h) sia Te | 
Teppäyistara)ı = ee | |. 22 39 | 
Leppävirta b)...... Au on ele EN) eon IE 
Sayonranta En. | 5) 29072620330 MS RUES 
JOYOUS Sr oe Are MAS SON M2 1280) 27.110.295 AT 
Rantasalmi ....... | 6 | 40 | 24 | 39 9 | 25 | 17 
INYSLIO CERT sog sr be T2 7025010222 E11 70 3 
SLA VAT kiosk. 26 113 #30 112161 
Drumalal G Beat of boc 15 | 28 | 28 | 29 | 14 | 17 | 100 
KriStinar er are... 1 1752821152 5512 E92 82 
Sayitaipale ae neo... 16 | 24 | 31 | 11 
Andrea Lie TT ON 18| 6| 30/15] 3. 
Heinjokii Me Ei 1126 120) 50a 
Valkjaryıl..ee ER... | 6 I 312 10100 | | 
Sakkola a) | 30 | 14 | 


"fegt 


D 1 


oo 


pi 


D I © © Or © 


“BUTI 


PRE 


eUBUL 
jeguy 


“ap 


J 


I © © à À © © = © OO © à © 


cy (00) ler OST CS 


1 © © 


D wo © u © @m 


Observationsort. 


Bakikola D)... . . | 
Bauart soc mos ke . | 
RORODOrS . ....... 
ARNAUD. stacy ol 
Mohmajärvi.......| 
TIT ee | 
LLIN a ani alle = | 
int | 
Karlö, Kesti 
Sabbskar fyr 
Sälskär fyr 


o-G O DO Ge 


Bosskär fyr..... 


Geta, Bolstaholm.... 


SSGFOM 25. . . ne : 
Mariehamn 
Vårdö de 
Boelö, Degerby . . . . . 
Utö fyr 
Bmeoityr.....:... 


Baderskär fyr...... 
Borgå socken, Kardrag 


MO 


N m 


CS NON 
(en 


“AON 


> RK re DD 
~~) 


Oo 
(en 


CG OU) =] © 


a ow 


= 


"99T 


"up 


bo 
bo 


14 


"SIRT 


po 
© 


où | 


8 


oO ON FS © OUI N 


Trady 


eS 


"fe 


“VOUS 


CS en ES (6'5) 
I bo OS 


> © BF 


Co co 
wow © 


ol 


“LOPVUBUT 


CS} ery SS NS) CS ley Ler) (eo 


— 2 


1 DI PB 


Totala snödjupet för 126 orter i Finland för månaderna 
November 1891— April 1892. 
Snöhöjderna för de orter, fran hvilka uppgifter för endast 4 à 5 mäna- 


der förelegat, hafva reducerats till 6-mänaders snöhöjd genom multiplikation 
med en faktor ( ), som erhällits genom jämförelse med en eller flere närlig- 


gande orter. 


13 EN (2 
=S | 23 EE 
Observationsort. (LS Observationsort. 3) Observationsort. [ES 
EM Ei Ea 
| cm. | ‘om. | ‚cm. 
Utsjoki (1,2). . . .|118 | Uleäborg b) (1,51). | 136 | Vasa......... 124 
ETAT ae u: 94 | ,  medeltal . | 122 | Pürtom .......! 6 
Kuusamor PE | 145 | Tyrnävä (1,30) . ... | 100 | Ofvermark ..... 122 
Ofvertornea (1.31) . 110) Paavola (1,40) 90|Närpes ....... | 59 
Nedertornea > .| 105) Pyhajarvi...... 96 | Lappfjärd (1,16) . .| 52 
Kuolajary 2.2... 109 | Haapavesi...... 149 | Kankaanpää . . . .| 109 
Kemjärvi. 2 ss sc | 126 | Nivala (1,05) ... ...| 75 | Lavia, Re 98 

Kittilä!) (1,0) . . .| 80 | Yllvieska a) . . . .| 126 | Ruovesi (veckoobs. 

„enl.veckoobs. 64. | 96 | Toholampi ..... |187 64) .. SRE | 96 
RE PS tee 1120 | Ylikannus. ..... '176 | Längelmäki. . . .. 101 
Taivalkoski..... |117 | Gamla Karleby a). |101 Eräjärvi....... 108 
Pudasjarvii 22... 104 | Gamla Karleby b). 100) Kubmalahti 1106 
Suomussalmi . .. . | 106 | Mlajanyler ers 144 | Kalvola sc oc cc 3 | 78 
Sotkamo a 1153) viliharmaaı 0 > 112 | Vana. Se 3 
Paltamor Et 112 |Nykarleby...... 142 | Urdiala ee | 121 
Kaj ana) ey a... 84 | Jalasjarvi..... .| 88 | Tammerfors. . . . . 145 
Muhos «oto ac 1156 | Seinäjoki ...... 99 | Parkano eee 158 
Uleåborg a) 05 IOrAVAIS av a slösa 88 | Mouhijärvi ..... | 121 


') Snödrift har synbarligen äfven bidragit till det ringa snödjupet. 


415 

=. ze = 3 | 2 = 

Observationsort. LE Observationsort. oS Observationsort. oS 

| cm | em. “em 
Wammela’...... 111 | Perna, Fasarby | 126 | Savonranta ..... | 124 
Meimaa. 2.2... 124 | Rautalampi . .. .. 11948 POI ar EE 1109 
AJ ERE HON anne. 104 | Suonenjoki ..... 112 | Rantasalmi . . . . [154 
Punkalaidun . . . .| 124 | Pihtipudas ..... 150 Nyslotten. 22.20 97 
MÉSDY END... . A VTITASAATIO od oc 85,1Sulkaya EAU | 88 
Hinnerjoki (1,35). . 122 | Saarijärvi. . . . .. 118 | Puumala ..... .|126 
Bykyrko N. UC" 124 | Hankasalmi. . . . .| 111 | Kristina . . . .... 1134 
Damen ........ 63, Kyvaskyla. 225] 118 | Savitaipale (118) 97 
BOMERON ANNEE [124 | Korpilahti . . . ..| WU, FAST ERRIN AS: 77 
Dekel: ss. 76 | Hirvensalmi (1,14) . | 112 | Heinjoki (1,6) . . . | 120 
ERSKOM EL. 2e . 128 | Gustaf Adolf . . . .| 94|Sakkola b) . . . .. 69 
Pyhäjärvi, Nyl. J. .|122 | Asikkala . . . . .. 147 | Rautjärvi . . . . .. 108 
Lai D STE 121 | Anjala (1,23) . . . . | 160 | Kronoborg ..... 102 
Pojo a) (1,40)... | 127] Strömtors ne DIS Jaakkımas Er 129 
3/010) SRE 1963 oyitbise en ee er. | 98| Tohmajärvi..... 133 
Sr 96 | Kotka (1,03) 141 | Impilahti . . . . .. | 120 
Hangö stad (1,12) | GariSippolamee-e eae IM2ONSAIMIS EEE 1187 
Snappertuna .. . . 121 | Fredrikshamn | 138 SUOJARVIESE Soo | 143 
Melsinge (1.19)... . | 221 | Viborg . . . . . .. 90 | Karlö, Kesti . | 144 
Helsingfors a). . 7 Kivennapa (its) MST ISA DbSKAT ER 129 
Helsinsfors b) . . .| 138 | Nurmes (1,46). . . . | 161 | Sälskär (1,23). . : . 122 
BOOMS. «ccs es 148) Sane sen nn 101 | Geta, Bolstaholm | 79 
TD _— | 157 | Kontiolahti . . . . . 159 | Finström (118). ..| 91 
Orimattila a) (1,14) | NOTA ENTIS TA So iowa: gis TE 88 | Mariehamn . . ... | 74 
Orimattila b). ...|104|Lapinlahti . . ... PAO) VER à co do 0 6 0 | 70 
Borgä socken 162 | Kuopio a) (1,15) . .| 144 | Föglö, Degerby . .| 96 
» Kardrag. .|144| Kuopio b) . . : .. CB WHO NYPELe av CT 38 
Borga stad . . . .. 174 | Leppävirta b) 84 | BOgSKäl ENTRE 


9 Sc | LI ET 108 ZEIT Zn“ 8 IC COTE CT a IE ec 
9 pe lie | St |¥#e 8 le + lic gr le DS ANGE 2 al Ge a neo WIR STO 
N ut 
9 er [Te Gun RUES Eee e |6 2 let GG D AG ee Sn 
; OL 8 
9 on re CUS N L 162 & II 9 [83 F RT ARD EE DTA 
8 SET Sa STE wre SE Se 2 NA 7 |TI G pes ‘ DISONTEATET, 
FT 9 Îce 8 2. omg 
0% 9 108 Ge © TT € IT 08 | ET 9: | GZ () gs a ae a UOT 
GI OT [I 6 193 TG 2 Im F tab de ETAT IST 
i & |6L ST) ¢ |ce Tt) & je + le 6 |9 9 Ss amliumey 
2 Gaal ZO 20) he CT 9 [GI ce 10% GC D TAB RET OUST 
| GI G 1G¢ Ge 6 al zT (62 Sil & GG 7 | °° > VIMTOMMOPAN 
| F IL | ca WN El 6 ‘| FI £ °  BMYTY BITLOJIIAJO 
| FI G ‘ ‘ HRIOW "BIUTOJIOAJO 
8 9 191 De CHAT DRE Kerala Gr ST 8 ieee eee OUR TINA 
Trier 
ln + ee VG or) | en in te © DR ru 
OT OL |F 6 NGT gs |62 811 G 166 7 1c¢ 0% | 222327 yolsim 
po ' | | | 
"Um Pp Wo “tunyvp | ma "tunyep wo "uUmyEPp Un “canyep LUD "unIep wo ‘runyep | wo “tanypep um 


340 
“few ‘AY SIV] Tengo | ‘Taenuee |'19{0990( | "Taqwaaon | ‘1940JK0 


"CGST—IGST UAIOQUIA TUIOPrULUT CPIDISAYS op Jopun godnf{pous Je ussurmyo %I8.10I8 


417 


g Ronan CARRE 9 19 eller ser L ge Bio TATE TSR Tee 
L PUTS S ey TE 9 |§ 08 | 6 ral i 8 JET LAWS CMOS ENT ETAT 
L SAT ¢ 10g LE OT It IL | CI 6 [02 OT SEE TUE TT [EX 
OT ¢ |sz2‘rr| 8 LUE pap irae nes OS rm 
GI 2 GI G cz ram | PA tS 01 N" 8 183 Z| © az Zee 
61 z Was 672 3107 z le AR CARRE 2 Wor FI | RC + za) tr |' ‘(a Saoptey erueH 
[T 8 108 GS Wer Baltes GT) EL OL | SI 6 "(Be Aqopteyy CIE) 
SI or IF SI | Se et |A PCT az |9 8 |sı De | ee | ES SENTE ATX 
9 ZI | Ge 23 | IL PI IS RZ | cl FI | OT 91 18% CL EX LAs ETAT TOUT 
FI OL |8g Qe ss (TUE OTAITA 
GT'6 | 2 108 OMC 9 18 GERT ZL | 88 8 Me CRIS (BRE EO PAT 
GE te lite G 1 8 los |¢ |} 7 [OS TI]? LERNEN 
9 CT 2 Wane G {Zl OL | ST € |zı FI [GI 6 IG CAO CL erachtet 
619 | z |6I IL [9 L |? We ike OCR IA CHIEN RON | Me COR ees tae Le ge 
| Gesell SO 9 let @ ee F eee eee eee ONCE 
9 L |6L I dd 6 |6 GOT 8 [61 L REIT DETENTE 
GI ¢ [Te i2 8 er | TI galea 9 ZZ (RSA =) 10 
& G |6 7 |Ig le 9 162 9 lar Qu MIRE ee Galerien 
9 er [GI OT | TE OT | LI iv VERS TE 08 [61 OT [61 | So 
9 68 | IG 3 | TK ¢ |g a te + Ic ¢ 161 i ÖL (Se | DOS ENTER 
es to “tunjep Tu) "unJep | WU) “tunyep | ma "umyep to "tunJep ma “tunyep to “tanyep | uo 


5 au / 710 | 


"felt 'TIdy ‘SIV TaenAgeT | Trenuep | ‘xoqutooaq | ‘10quoAON | ‘140140 


2 et | LI 6 [01 € | 9 163 8 [oawılr Je 2 168 ger |" "°°": "STE, 
L PL | LL 9 [01 6 [er 9 [62 or [TEPE | ¢ ITC IT | 8I | SSSR (clk (a) 
L & [91 Gc |6 GSR NG 61 | FI IL | Tie ral "9 (elena) guy A 
L er | ¢ |6 a 618 G 168 Gt | FL CITE 6 [12 TA DEE TINTEN 
(= 
er | weller | & hr N rt leg le fr 6 Ne 1a I 16 se Cour 
) 
L G |6L‘LZ1| |6 » |S G |62 st | It CINE 6 |8 Je TUN EN 
L ze la une NG ry IST € [68 IG 4 Ke Do tg LT | SG 8 |" °°°" ppeupaougr] 
) 
L 8 [8 8 la LI |9 € [08 OL | 98 OMIS el EI STEINE 
08 ‘cz G uote elle cel ol ele LIRSIY 
L 98 | 61 € |0£ Gc| 3 IS r 162 8 |G OL | ET 8 RE ne AMAR TA UT 
L ST | Ta L 16 + It G 162 6 rl 6 OI GITE G | ct veedueuruey 
lg GIE 8 OL | FI G 123 6 FIT TE COTE NN 
9 L (#1 & 16 BT NAN) TS 9 16 g [22 9 SE CEE N 
[ 6 JOL € le ot [8 ET DB 191 L °°" NIBUNTAFO) 
Ÿ g 101 SE TT 1688 MOMIE € 108 9 oo 
L LS, IL G [Or € is IL |8 9 ISTOT|S |1z IT [Es ale tse Busen 
IZ a Ig e Is et |G + [01 OL |83 SL] ¢ HSE STONETG) 
L 9 [61 € [01 v = 6 G [68 9 IST 6 18 8 (profeuros) waLunagsg 
) 
“Un yep wo “tunyep | ato “HUN Bp Wo "wumyep ur "wngep two “tanyep wo "unyep na “canyep tuo 


418 


“et ‘IX AY "SIE “HOT | “Menuee | '19quwn2a | stequioaoy | ‘14040 


419 


# z I G PE a [62 (#8 
[4 
L lt > are Be FIRE ES 2 erlst |¢ [et Im 
G 
ST GANtG col ASL 6 IE BEACH & iz ral 
| 8 [OI & ÖL all er | IE 8 lee GL 
Me förl Te | Be ee Bi: 
G 
DEC re | © IG GO sa) | FAl F NZ OT 
L z IT tr! g FOT BAHT | 2 IF 9 |8 8 
1 Or |IT'OT  Z JET FI |9 FI ITI 9 |8 9 
WES NBS ING ce |2‘¢ L Hl 2 
L or oe le lo er [6 er let | 20 
1 12 ‘08 
L cr|T @ lela ae t | Ir else | Witz ee | 
GER 
D en | LANG & |SI 8 IL OF eG) Genre L 
L @ | IN 9 |6 | T [er OT |£ OL | 22 B= [hi 6 
L 8 II G 101 g 12 Gc 116g L (#1 IT | 1z IL 
L 03 | LT LAGS 6 |SL‘sl| 9 |68 £I| OL | FT Zee Elie j 
| GZ 9 
D FL | 61 GT [OI er ie IT | 2 FL IE £ 108 8 
-wunyep Tu) "wunJep wo “tanyep ma “wunyep mo “tanyep uma "umyep to “tunyep WD ‘unJup to 
“fey qudy “SIRT ‘Taenaqay | ‘Wenuee | taqme0ag | tequaaon | "194090 


eee 


“+ (v ofog 
2,22 2 © O LOOT 


'T ‘TAN ‘Tarefeqsg 


OK ORD 


oysty 
°°: vpexsn 


019WOS 


(TIRTRTUÄJT) OWITA 


(OJFILJISNN) OHIÄJFÅN 


Où 0. 010-000 


mn 


* oltouurg 
Ager 
unprefeyung 


"+ > OICISIY 
"tt BBUILOT 
"+ COUT, 
* TATefrynog 
OLAUIOUEH 


"ot OUBILT 


10 


420 


| gl 
| LI 
| LI 
G I 

G 
| I 
| GT 
| LT 
| 91 
| Bi 
| el 


wo "wmyep 


"wunyep 


“fey 


adv 


uta 


LT GES 9 LL 9 |¢ ol |sı G 
LE 6 [el 9 16 8 [FI G {ot 8 
Ig Qe li alevc RENE 61 | IL 6 |6G FI € 
Im OL 
Paik | ae 2 or | 18 Disc je 
L Ig | II SITE IT 
6 ¢ NOT & 1166 er [OI OT [Ta gl 
6 7 |SI 8 12 91 
6 gs [rt G |6¢ er [ST is || De 6 
Ge eS. Uc DB \ 2 ez | OF ee ee apt 
6 + IC eS 0g | 01 9 [TG GT 
1g OT 
6 g -|8I Ss Î|/ ge ler I 7 [RC OT 
gt 071 9 IST OT [LE TL | PI GT 
vee ler lit lie or keller 6 
aie | 
F & et SR D 68 6 
€T'OL| 8 [Hl ce | L ir pr g |8 6 
6 g |sı FI [63 » Ite 8 108 FL 
“wngep | wo |'ungep | wo |'umqup | wo [wngep | wo | "umgyep wo 


"SIE 


TENA AT 


TIENUEL 


“L9{W999(T 


“TOQUOAON 


LG + 
LG G 
EC [A 
IG G 


‘wunqup | wo 


‘194070 


SBN ET 
"s+ Tyoluomong 
ses» rÉuereane 
DES NET OST 
20 0 00 era UB 


OC AO MONO 


BUT 
°°° (q erneuno 
Fee ANUS TON 
"tt Tayoos volog 
7 9 9 (@ VTTTVUTIO 
eerie chen oqats 
BOOT 
' vesyueN 
SLOJ.OULSTO 


ie os SOUS [Ou 
* Jaeworg 


Tre 84 8) OS ILI 
stivy ‘eunjtoddeug 
0.0 0 0 00D (q ofog 


421 


6% 


0G 


m 
© 


LG 


8G 


"umgep 


UWBUSNTAPOLH 
* vjoddıg 


"eo 


STÅ 


Z MTS 

e me De 

DR SR STOOR 

F öser Te ou ED eek epeluy 
OO OA) DO 0 VIPAAISV 


(UIOJIUFT) JTOP VF INH 
© © TUT BSA ALLEL 
+ TAOULOWY NS 


" TJUUrTALO yy 
* : BTÄNSRAAL 


® TwpeseyueH 
* "TATBIIBLS 


* * LIBBSCHITA 


* * * TATRITATY 


‘194070 


a gr [ge |. |) lo 98 | cL 6 og OI 
08% 

GZ Gc 8 12 FL [GT OL) 2 108 G 

| : [6 ‘ : 

[ce Ele |o De 2 c re el 

z + |or le e |p or ler L 162 L 

G ae ta | eg + |FI L IF OT | FI G 168 13] 8 

I ZI LT 6 lez IT 

LI NG a lz er 162 91 [+ # IPL 6 

61 X JAI € [01 © ites € 168 OL [OT G Î|GI 8 

a + |6e er |¢ Lt |6z 9 

IC er 

L | EN | e |z e |r ut | PI ¢ |82 G 

[ 9 16 e |g 9 Ir er | Ir Rules | 2 

9 » ia PON ie Pe PTT Ge 0) 1 ee No 
G 

een are a EN 0 LOS er A LE 
| 5 © 

61 lö ON le NC Ie + |6g » lor nit | ae F 

mel er 

CL ‘el 
EE SE SE a VA — 
"wunJep wo “tunyep mo "umyıp wo "tungep Lin) "umyıp wo “map | ur "TUNIEP ma 
"fet CTI “SIC TL enge | Trenueg | ‘taqutodacy | ‘xoquiaAoN 


Le 


G az oa ES fe ja g is où aus le aie Me |A, dei at 
G 9 1&3 LA CZ & ile Or tL cr | IL G 162 6 RE Le RAR STAS 
€ a é [EN ‘ 
Gc a eo EE 6 lec | |: (euurmoavg) 018AN 
91 G et ‘Or 
9 CRT G ITE CL IZ € 16 OT | TT GI | ST JE MAIS NERE Sn a 
LT GC alge cz ike erg aoc On| © a) TT TL | Sr GT |e Fe Ye eB TOLO ( 
G r J20 + |ıe 6 19 + 162 GNT FI | 8 ASEA | zg | vejueruoaus 
9 Sell D | A | la e 16 DAS + |82 Sulz z |: (q eyaragdderg 
IZ or | 2 SI 6 000. (e eyaragdder 
CTC ea PAT 6 [61 Pee G |? Cea Te CN RS ICT OL DRE ol (COL LOL yt 
9 || ike Or |9g > | € 68 IL | I Or NGE 2 sez a a (BIO TOTT 
SI DEG D ige G 16 OL | TT +L ISI 6 DE a (ey TUTO UE 
aed + {4 = 
9 2 | Ko SENS e legs le IS GEHST 6 Ni 
6L ‘LT F 
LT 6 los 8 la Gc |82 3 IG 9 88 SET TUTO TON 
9 OL | AT r IIS ae | NGA SL 16 & 181 6 LE rue. | HS EM coterie oss CHR 
| G | RETA Te [Stor 
L 6L | AT où Wet |G Neel 9 log IL SEE ET“ 
sg |e |e e li ker for ng log ol zer Tu nr 
COMTE 
PER | VER VE TEE) ee Om OD OO vu a ———— TEE 
“nu p wo “tunyep Wo “tanyep wo ‘umyup wo “tuunyep mo “tunyep wo “nu p wo ‘un up wo 


ay | ee | | ER ele a 410 
a “et ‘rdv "SIEM TAENLAIH TIENUBf "TI QUI] "TIG WIAON "TI40JAO 


423 


L CI [IG 6 [6 CHAT r le GI | FI IL | 83 FI tt" TAT aeasages 
8 + |ıe ed | CI IL sr ss TAS EO 
g + |91 ¢ 10¢ G |TZ FL) € iss tworuelrept “Ley 
LT @ Te IT |& 6 |6c 9 IT IL [83 + 128 | a |usoy ‘(oyonreg) ale 
G Ger 6 19 s log Br (GSM | O Weu 6 ITE Tela ae eeu long 
ré 
ep log GE Se 0s ol OR | 028 OT ee une 
SIE A 
LI OL |6 GAS ZL |OG 81 [02 6 163 Oe re patent | 
LT ZL | IE 8 [9 DS || (sit Ne 8 IST GI | #2 ee | TA re fe Ut (UE 
m ie le FOS Or ne Ant (ög tee 1 DATA INC nt 
IG 
Im 
> ; Ir | z yak z log cle ine |b 6 27100 0UONM 
LT Tale 9 19 9 162 8 [91 G 19 L DR PAT A TU LENS 
I TFC 9 SIT SE 6 III 6 [9T IT| 9 [62 8 REA ((G]- ONES 
9 s log L ea (EBON eS 
Il? | 8 flog CGT ec NN IE RE Tana hae 
ie ae fer 9 ee vil (or lez 1 8 lee HAT Oro Pas ONE) gy 
LT € lie a 19 9 log oe + 168 L 2.0 07e ORO re 
02 q 2 L 182 OL | OL 8 [82 9 ee SU UTENTAUS 
G || pe Om | en cule cena 8 [6 ZL | ST ® eZ). 2 || Le 0 | aie eee IS TNT 
—— AE i i En 
"wunyep TU) "tunyep wo "wunyep Tu) "unyep Tu) ‘une p T9 “tunyep ua "wunyep ud "tunJep two 
i 710 
“fen "adv "SIE -TTENIIIT | ‘Wenuve | “taquiooaq | "aaqweAoN | 1940940 | 


—S ee — 


424 


| SI F 1% € IT Or NS 162 2 |91 y (6217 2 ° TIVBSATTATT "SIOQTA 
[ iG rm m lt od | F ld > 
2 mI GG 7 {Sst G 16% IT | ST OL [ST OT SLAPIVY ‘U9H208 V.GLOT 
G G esses IST TeNSIOpPOS 
el 7 {st F 6 7 3187 OT eee TAU MOORE 
91 CT G le ia |W € 6G & SETS TS 
IZ IL |6 G {Gl Last OT SZ €] ‘tt + ÂdI9S9(T ‘OI00 
TG CSI GT MAT 8 (SI FI 87 FT NEN 
1G CoE GIA OL 7 IST SI 86 OT MM UMELSTICHN 
OT 8 [GI 6 NS &l 86 L tt UT OS UT 
L e [08 T 61 r ISI ST | I DAlOT 6 "© wporegs[oet VIN 
6 7 I|zt FT Fee LT AEISSOT 
| | JE G I“ OT ha I Fe FI es ee STE 
EIRE ee cree LEO LE RPC UE RU EE ee ee ES 
“cunyep | uta “tanyep Tua "umyep | wo “tunyep tu) "umyup ma "TINJEP uta "tunyep wo “tanyep wo 


are er er aries Tin oo 3 910 
‘fe ‘dy "SIE 'ttenIq9T | Trenuep | ‘toqumaoey | “LoquteAoN | ‘1940740 


ee = 


Snösmältningen våren 1892, 


Dee 


18922 | AS piri wl Maj 

Ort. Gale 30 | : 14 21.) 28 
BIESIOKES 9 jak de 0 | + 1 | 0 — 29 36) a Lee? 
Bremer) ee sa eld + « | 4|-+ ale del see 7 — 16 
HENUSAMON Sa 6 oon. À — 1 + 8 | + 2|— 32 —16|—17| —25| 0 
Nedertorneä . ...... | + 2 | 04 21, 2211-16 10 |, 2.0050 
Kuolajarvi ....... + 2|— 1/-+ 3|—26|— 8 —28, 0) 0 
Kemijärvi sv... .... DO) ee er ST 
ml... NEO) to) alles 0 2) ol 
ER di. A OIE Gi S24) man) aya 
Taivalkoski....... Peo te SMES en) Be Bil =O EE 
Pudasjärvi ....... En I Sen Er ln 
Suomussalmi ...... + 1| 2 + 7)—25})+ 6 —21 —33 — 4 
kammer. A. 20... fir 1|— 1|1+417|—30|+ 5|—23|—27| 0 
Baltamon.. 2.2... Ile | SE St 
REITEN oe cen ee l= Bil 2\-+ 13) — 34 + 20 | —22| 0! 0 
nel. AA — 4/— 2/+ 3/—30]— 7/—34] 0 0 
Uleaborg a). ...... al ol 0 TORRT 
Uleåborg b).......|— 7 | O|+ 5|—44 1 
Tyrnävä ......... aloe | 
Pyhäjärvi, U:borgs län — 1 — 7|/+14|—27|/—26|/— 2 0| 0 
ERLIDAVESL . ... «ss ee 1 0;+11| — 39 | — ee 1: 
an... Mole are 1 3, oo 


1) Juni 2: — 4, 11: — 


2, 


426 


Mivieska a) eee 
oholampir 2.2.2.0 
Ylıkannus Saar. 
Gamla Karleby a)... 
Gamla Karleby b) . .. 
AU QUES QT wen. 
Wihiharmiy, 28... 
NykarleDy jus kiss 
Jalasjarvın war.) 
Östermyra (Seinäjoki) 

Oravalso srl... 


helle et 10) Cen sje 


NAPPES EP un 
Bappgardın 2.0.0: 
Kankaanpää. ...... 
À DEN AE ep dem tee 
Ruovesio fe. „u... 
känselnäki. a ese 
TAAL WI tse ede 
Kuhmalahtiır © 2... 
IKalvolas ae EE 
Vana (Vanaja)..... 
UP A EE AAC ie oa tee 
Tammerfors . . . . . .. 
Patkano fee Crete 
Monuhyyärvı. 2. sue hee. 
Tammela dt. ae susse is 
Eoimaal ae. were 


Sr y= <4 
> © © 
=] 
a Bb ae 
gs 
— 
Bes 
(>) 
Led 
EF I 


ATASTATO LS op. ame 


SE 
— 
a 


RH om SS BB DO m © LO 


=] 


& 


| 


| 


NEN 


-— 


| 


w D 


| 


OUR COR ICR HS DOE DIE EIZEIZETSTIIESIEIESHSFEN 


tt ltttttlt+ttttttt+ 


[0 6) 


ni 


bo 


I 
GOs DES (COR a, 


rt 
[0 0) 


DoF WwW ww co 


— 


427 


1892 AD a el | Maj 

Ort 9 .| 16 23| 30)| 7 14 |, 21 | 28 
TMS) 26 6 Oto) ano ee — 10 — 11 0 — 41415 —15 0 0 
Nykyrko (Uusikirkko) |— 8|— 4-2 0] of 0 
Démo (Mynimaiki),. «|= 8\|— 3) 23 73172, 2 oo 
SOMETORE Ga come james —6 +1 01— 181 — 17 0 0 0 
DÉKela sal... sss. = 0 0 0 0 
oe... Rd ln | 
Pyhäjärvi, Nylands län |— 3|— 4 — 2 —29 | 
ARON OMP EN sans 5: = 5 a 10 2 öl 210 0 
12090 DI ER RR —11|— 7/— 7/—16 
Snappertuna, Karis . .|—15 —16 + 1 — 4 
EMOMATIN a... ale + 3 — 3 0 
Helsinse. ......,. —19|— 12) — 1|—39 
Elelsingfors.......: — 5|— 28 0 0 | 
Borsnäas...... ,--|— 2/—10 — 2/—301—33 | 
En ........ Sale en 0) 0) 
Borga socken . . .... — 121—19 — 3 | 
Borga stad ....... —17|—23 — 9 0 
Bere... — 9/— 5 — 5) — 6 
Rautalampi. ...... — 3|—,5 + 4) — 30] — 36 0 | 0 0 
Hihtipudas! M... . . . . —18|—10| + 9|—27|— 34 0. 0 
Méitasaari ........ = Zen ee NR 
SATA VI I  : - sc — 3|— 9/+12| —33| —11 |— 4 0 
Hankasalmi....... — 5!— 4 4 3|—27|— 20 0 | 0 
Hvaskylat Le... . . = 8|— 6|— 4| 35 
Konplahti.....:.: — 5|—11 + 3 —22|—10 — 2 0 0 
Gustaf Adolf (Hartola) NE 6 —24| — 4 0 0 0 
Meikkala......... 10) Se Blane | | 
BIMOMEOYS ........ — 8/— 5|—13 —25| | | 
| RE) 6) ENT 
po) Der DR Per 4 4|— 14) — 39] — 2 0 0 0 
Fredrikshamn 2) ....|— 6|— 6, [63 


1) Mellan 16—30 april bortsmälte snön fullständigt, — 32 em. 


428 


1892. April. M aj 

Ort 16°) 23 | 30 | = | alla 98 
Kivennapase «4c tus 3|—11|— 29 | — 26 
Normes te shine 1131 9) —24 | 22) os ee 
Juukape ano 3/— 4\+ 1|—27|—12 10 0 0 
Kontiolahti ....... 56|6|50 | | 
Ne al. Bl. 2'777) Cale SE 
Bapınlahtien a a... 2 — 21 — 1)—24|—34 
Kuopioya)n a. nn. 4 — 3) + 5/—21|—34 | — 21 0 0 
KUOPIO MD) fee stay 4 fr ne 8 — 7|+ 8 14) 5) ee 0 
Leppävirta b) ..... 1 01— 6|/—26}]— 24) 0 0 0 
Savonranta ....... 2|— 41— 5/—31|—13| 0 0 0 
SOLOS un an. een | 0 0 0 
Rantasalmi ....... 6,+ 1|— 71—31|[—21 — 8 0 0 
Nyslott (Savonlinna) 3\— 3|— 9 —32|— 8 0 0 0 
Sulkayanke u. 4 0,—15|—301—15| OO 0 
Puumala rt we dl 9 0222110) 0 0 0 
Kristina. ale 4|— 4|— 5|—221— 24 0 0 0 
Savitaipale ....... 3|— 4 —16 — 20 
Andreae (Antrea) ... 5|—15'— 4 0 | 
Heinjokil. “bon aa | 
Sakkolara)ıl.. ot. 3 3|— 3|—20 0 | 
Sakkolaab)ı 2. cken: 2|— 3)— 9|— 1 
Rautjarviuel. Ce Fee 2|— 7j—18| —34 | 
KTONObOrO AE PRE 5|— 3|—10 0 | 
Jaakkıma eye le. 3 — 5)—11/—22|— 19 
Dohmajaryilı «ec 226.512), 10 
Impilanties ae 2 nn. 6 0|—18 | — 16 | — 26 
SEN EN PS 8|— 3|—13|—41|—438 
Suojatvipet: EP 6 0) —42 | —25 
Karlö (Hailuoto), Kesti 3|— 2 + 4)/— 98] TEES 02 
Karlö, Marjaniemi fyr 2)— 1— 41—171— 3|—10 —30|—32 
Ulkokalla fyr...... oP. O — 10 —30 zo 
Sabbskäu HYERES «=. se 6)— 9)+ 5, —24|+10| — 15 


429 


1892. | AS p rial: | Maj. 
Ort. 9 | 14 | 23 | 30/| 7 | 14 | 21 | 28 
| 

Geta, Bolstaholm. ...|— 2 +5 0— 5[+ 3 — 3 
Mariehamn N... | O+ 1 — 1 0 | 
ards «7. RE Oke Ol tego | | 
I Föglö, Degerby . . . . . el | I 
BORNE 8 5 5 ss 0 + 4;/— 2 — 4 | 
Borgå skn, Kardrag . .|— 4|/—12|/—15/— 7 | 
Viborg, Myllysaari . . .| — 2 —13|—25| — 6 | 


430 


— 


‘1240740 


DES mi 


Oj RTE a ©] OS ee | | © ie | © | [qopuer ve 

0 6 OD | | ">" UL] SSIOQIA 
I € * * upp odon 
SS € ee * URI SITT ‘JS 
ace à ou GAIN 9 * ‘ "UB[ SPULJAN 

018 |8& A OO ete UB] SU9JSEA 
| "UL ® soqg ‘OAV 
I el i! | I * UBT BSBA 
02 1202 Ge ar 3222922721202 70 vet ‘URI sSIogeain 

| | | | 
TE | O€ | 68 | 83 | 223 | 98 | SZ | FS | EG | ce) Te | OG |6T | BL] AT! OT ICT IFI SL) et) TE) OL; 6181219 CF Ej) elt 


wu 


“OLX u = J [90104 


"68T —-I6sT ULIJUrA topun 
Sep oftvay 107 DUVIULT I UOURL UPILIS op I U9SUJAFILJSIIPVATA 


= SO 70 0|0| o|0ol9l0ololololz|glolr|#|9/|elo|olo|o|s|o|o|ofspuer ex 

= el lol CIN er] Rte oo Te 100$ Tje) |": "wer sétoqrA 
€ | | 8 Caeser 9 6 | 817 " up] SE “3S 
cle 010! # 8 Öl SRE ais 9 8/7 /g|’ uret sugasearg, 
=) | jojo! 0 9 Ele) teleca RO € 0. e| | | |: wer spa 

Sal? 8 0 g 0/00 2/%)0)0) 0) 0/2 | 1610 [ÖJ aoe 
= | sol0q:g¢ © oy 
A Ela | 6 | 6 EE wer ordony 
e|z 0 0 e|z Is|o|zlo|2|s iso] jt] |e A as 
Cle 0 | © | Se | O 1 | 0| 0 9/6 se [210111811010 BRT s$toque]n 

| | | SA | 
( Hic el ON ON ON ESSER ololg| tio yopury eH 

OBE | 0 SÖS | |e ON FONRE Ale | ©: "UP SSI0gT 
Pac Slee ZA 9|2 lee EA “we SP Ig 
2 6c|s + elsloJo/la slele/sle | 0 * UT SNY9ISVALI 
e 7 | SA air) 9 ol or r|171e)0 lo] [010 ON 

= | Liz |B} SO) OO} VO) OS FOR EA EA EO Tasco fale acer) On ONO TI EL gee aT 
E | | SSI 9 Oy 
5 S| et] T | I) 9 Ile) FILT ++ + ue ordony 
oo le e& VOLS Oe za NE Ole re SEND es TRIERER 
oleis/rlo oo #/0 | #80 7i9le|o | lololrlolz "> weg SSx0quera 

nl al] | Al de Ale, de ee ee el ee SER EB Be 0 
Tg | 0€ | 68 | 8% | 22 98 | Sö | Fö | Eo) BG | Te) 08 sr St alor er | FT | ET zu TE] 01/6) 8|2/9/9/F/ S| 8| Tt 


al 


SS NN SS 
iS) EN. el 


‘Tenue f 
au 
a 


a 


&|8|11011/6/3168|31)1/0/0,0/0,0!+|2]2|]3%puer vex 
010 IE té Se a BE 01710 618 * * * URI SOLOQIA 
Ib | A 6 | te G &|8 “UT SION “39 
SA aN WO Tau Erz E85 ae 72,510 0 | £10T SI" ue] snqoqseary, 
[Is Lee) ner té lité We I 8 2|g|° °°" uef SPULIAN 
2118 NN talon lil (0) ET TER eat | 
ssloy:'g 9 oqy 
0 Gals 610 2 AIS AT) ordony 
I e/0|0 0/2|¢]0 el|z\2|°° °° uer ese, 
081€ EG 2 01010! |0 [ © 6 Ol: we sSioqvorn 


0)0/0/10/0|2|2,T/0|23/2e|7|s\T|2|s|0|z|J99puef eff 


SEKO OF OR ET2 BEZ IE IS) SBA €]° °° UBT SJIOQIA 

G I2|EG 88/9 8 "URL sPqIM 95 
018% Bol ©) 169 9|8|/8|8 P| ue] snyojseary, 

0 te 1219 el6/o\z 2 3|8|* ' "wer spuefin 
0 OR RTS BC er O2 Mile Bela ls ESA TN EC eel] 


ss: NH OV 
0 | 0 or r|®|lo|z|s RT ordony 

1 | 9 7/1738 2 Ue USA 
0/2|2|/8/0|8|7 77/0 LI0|o|* wer séxoquern 


a 


ST | 21 


| 
or St Fr er|ar er on 6 BILI9IS FE 3/1 


33 


€ 


‘SIT 


0 0|0[0/0/0/3|0|3|£8|0|4|8|r|0|2|0|0|0o]olo|riololololo|tr|alspur ex 
010 0 0 | 0 2101S 0 rks IT L| [oto :uer sSxoqra 
I RT #16 9 £ I T| IT] wer SRI 28 
te iz | SN ONE 81016. HN 0 23 0|3/0|8|8|' wer snqaqseary, 
0 8 0 eic\7| I | 0 Ol OT Igel wer spuerin 
1) I 229250: EST 729 |G (Oe el STE) 
ssrogg 9 OVy 
2,9 JAN BIS I tr] wey ordony 
| 0 Zu Kon Erz NCA ETS FSE eS RON EZ S| | [| |g|gl' °°" uer eser 
0 0 OR EGR FÖRESTEN GE AT RON EC ST EO 03 |F 0! |0!0! |" uer sStoqvern 
TE RE EUR RON ON KOR Ta za et 0 RO 00o/z2/r/Jo/zgJo|t|r|g|EeIT[0,0/0|0)0/0/0|YpueL ex 
>01 ©T 10 3 | 01010 | Fi 02 752 201 E02 202 Re A OO | "aeg SSIOQIA 
OT! I IF Cale lin Tat SF T|SIFII * ae] SIN 3S 
L ¢ ol eat AT i718 | SI o/lo|Is|s|r O0! |g| |ol'uer suysjseAg]L, 
© | 810 00 I OT eee) © ale 0 "* ORT SPULIAN 
g 7 | © 0 Bl ZN EON RON 6 Era TA SSO ore ne eee UG | 
soloy:g 9 ay 
01 Et ete | @ I FI I "tt ue ordony 
&|8 0 0 KON i] @ 3 SH Ol Ol Se ele er UBT BSBA 
L | I LZ; ele a | oe ne tee 8 a RARE RARE UL] SS104%9T0 
| AE 
TE | 08 6e | 82 LZ oc | ce Fe | 6 ge |12|02|6t| st] 2t| 92 er |t\er|ar| ırlor 6/8 2/9 c|F el I 


( 01010] 010/0/0/1/0/0/0/0! Jo} | | jojs|s/zlo]olo| [epuer ex 

malt I BT ee Door SUB] SS10QTA 
I § 61€ © UT SUN 18 
0 ORES: 0/8 S1S1010 * UP] SUTOISeARL, 
GI ESS GARE * * UP] SPUCIAN 

| 3 AR DEAN JR po ON 
51 SsI0q:g 9 oqy 
I | PF zur] ordony 
& £ 0 0.7171 Sn 2 ot PRES 
I VE eel 1) 0 sro 5 ° UP] särogeain 

a ee! | 


st 
ed 
bn 


| 
1e | 93 GG | FCI S| CG | Ta 0G] 6L | ST | LT! 9T IST FL) Stat IT lor 6/8 2(9le rlelzlr 


| 18 (08 | 62 | 82 


Yrvädersfrekvensen i medeltal för hvarje manad 


under vintern 1891— 1892. 


Oktober 


November . 


December 


Januari... 
Februari . 


Vintern... 


Ue] 
80104] (] 


Het a 
om © RR 


jy. ee, 
LIE Et 


0.6 


— 
ies) 


nx = A 
(BE fel: 
=) re =) Pos 
= = = 

| 
| OS Jaan | ne 
Sy a) alg 
13 | 05 | 08 
tenia Sent Qa 
Pe | is) |e 
| 0.8 0.8 0.3 
| O29: | ta 20:6 


0221504 0.3 


> 
O0 
El 
© 
rer 
=) 


Uv] 
SUU9ISCAUT, 


Ue] 
SPU “38 


= = @ 5 
nie] 
0.3 0.9 
0.6 1.3 
1.3 1.3 
1.6 1.8 
lil 1.2 
0.8 1.0 
0.3 1.0 
0.5 0.4 
08 1.1 


Anmärkningar rörande snöförhällandena 


Enare 


Kuusamo 
Muonionniska 
Nedertorneå 
Kuolajärvi 
Sodankylä 
Kittilä 
Kemijärvi 
Kemi 
Suomussalmi 
Kuhmoniemi 
Sotkamo 
Kajana 
Muhos 
Uleäborg 
Pyhäjärvi 
Ylivieska 
Alajärvi 
Nykarleby 
Lillkyro 
Vasa 
Kankaaapää 
Lavia 
Eräjärvi 
Urjala 
Tammerfors 


| 


vintern 1891—1892. 
A. Första snöfallet hösten 1891. 


september 


oktober 


september 


oktober 


” 


64 


september 


” 


oktober 


” 


” 


n 


” 


” 


” 


” 


n. 


n. 


m. 


m. 


september 


oktober 


n 


n 


” 


Punkalaidun, åska och hagel 


(A & 4) 


oktober 


3 
24 
18 


22 


Punkalaidun 
Lojo 
Helsingfors 
Mäntsälä 
Borgnäs 
Pernà 
Pielavesi 
Suonenjoki 
Kivijärvi 


Viitasaari 


Gustaf Adolf (Hartola) 


Anjala 
Strômfors 
Pyttis 
Kotka 
Sippola 
Viborg 
Kivennapa 
Pielisjärvi 
Ilomants 
Leppävirta 
Savonranta 
Jorois 


Rantasalmi 


oktober 


” 
„ 16 och n. m. 
” 
” 
” 
4 
” 


, 18 och n. m. 


n 
okt. n,m. 
” 
n 
” 


” 
september 
oktober 
september 

oktober 


” 


Puumala, trindsnö A , 


h sn X 


St. Michel 
Kristina 


Valkjärvi 


19 


19 


437 


Sakkola b) oktober 21 Karlö (Uleäborg) oktober aftonen 18 
Parikkala 7 20 Markets fyr november 4 
Kronoborg 20 Finstrom (Aland) a 4 
Jaakkima 23 20 Värdö = 3 4 
Impilahti å 23 | Föglö, Degerby (Åland) 4 
Suojärvi 20 Utö fyr 5 15 
B. Marken blef betäckt for vintern (a), sladfore 
uppstod (b). 
a. Sulkava, öppna platser XI 10 | Hangö fyr, XI 24 
» Skog och öppen mark Borgå, Kardrag, aftonen XI 13 
fullst. XI 18 Viborg, XI 18 
Kronoborg, XI 20 b. Esse, Öfveresse by, XI 14 
Värtsilä, XI 18 Nykarleby, XI 13 
Impilahti, XI 18 5 godt slädföre XI 18 
Salmis, till hälften XI 10 Jalasjärvi, XI 13 
? fullständigt XI 20 Vasa, XI 18 
Suojärvi, XI 6 Punkalaidun, XI 15, 21 
Ulkokalla, tunnt snôtäcke XI 15 Hinnerjoki, XI 20 
Sälskär, XI 16 Helsingfors, XI 21—22 
Hinnerjoki, XI 15 rs battre slädföre XII 8, 10 
Geta, Bolstaholm, XI 16 (28) Korpilahti, XI 14 
Mariehamn, XI 28 St. Michel, XI 14 
Vårdö, ; XI 28 Impilahti, XI 19 
Utö, XI 27 Karlö, Marjaniemi fyr, XI 17 


©. Särskilda anmärkningar rörande smötäckets beskaffenhet 
och växlingarna à snötäckets djup till följd af mild 
väderlek, regn, blåst och andra orsaker. 


December. 


Enare, växlande väderlek, stundom hårda stormar. 

Nedertorneä, 20: snödjupet 48 cm; 21: snödjupet 16 cm, fran denna dag bara 
fläckar till månadens slut. 

Kuolajarvi, 20—21, 26 och 28 mild väderlek, som ej sänkte synnerligt snötäcket. 

Kittilä, 11 och följande dagar: ställvis bara fläckar. 

Kemi, 20 och följ. dagar: blid väderlek ; 21—25: snön minskades; 29:regn, + 2. 


Pudasjärvi, 21: på öppen mark blefvo högre ställen och branter bara. 


438 


Sotkamo, 10—12: snöfria fläckar på äkerfälten, emedan stormen sopat bort snön. 

Kajana, 6, 20—21 och 29: töväder. 

Muhos, 5—6 och 21: regn; 24—25: töväder. 

Uleåborg, 5 och 21: blid väderlek; 21: snön tung och våt. Den 13: snödjupet 
på kyrkotorget 38 cm, på Hupisaaret 40 cm och mera. 

Tyrnävä, 9—11: yrväder sädant ej inträffat i mannaminne, i led ända till 2 m. 
djupa drifvor; 23: från denna dag bara fläckar. 

Paavola, 10—12: svårt yrväder; äldre personer minnas ej att före jul någonsin 
fallit så mycket snö på en gång. 

Pyhäjärvi, U:borgs 1., 10—11: i mannaminne har ej varit ett dylikt yrväder. 

Haapavesi, 9—12: efter yrvädret dessa dagar funnos ända till 2 m djupa drifvor. 

Nivala, 20: regn, + 3”. 

Ylivieska, 19—11: ESE storm, svårt yrväder; 12: vägarna ofarbara, tågen öfver- 
fulla af snö; 20: mycket snö i skogen; 21: snön smälter, + 22; 23: bara fläckar. 

Toholampi, 10—11: yrväder; 11: drifvor ända till 175 cm höga; 19: — 24°; 20: 
blid väderlek, + 2°, drifvorna 150 à 160 cm. — I mannaminne har ej funnits så mycket 
snö före jul. 

Ylikannus, 10—11: svårt yrväder ; 21—27 ovanligt vacker, lugn och mild väder- 
lek; 20 och 28: regn; 31: skogen bar. 

Gamla Karleby, 5: marken fläckvis bar på öppna fält; 20: regn, + 3°; 22: bara 
fläckar på öppna fält. 

Alajärvi, 20: regn från kl. 12 middagen. 

Nykarleby, 10: yrväder, senare regn; 11 och 12: regn och snö; 13: taken till en 
fjärdedel snöfria, bara fläckar kring träd och buskar; 20—23: blid väderlek, ända till 
+ 2°; bara fläckar på tak samt kring träd och buskar. 

Jalasjärvi, 6: bar mark synlig på åkrar och andra ställen; 26: dimma, svagt 
regn, som öfvergick till snö helt nära marken och föll ned såsom rimfrost; 24—30: 
mycket bara fläckar på åkrarna. 

Östermyra (Seinäjoki), 4: regn; 10: på eftermiddagen storm och snö; 11: regn; 
20—29: blid väderlek,. 

Vasa, 8: stark rimfrost förorsakade en ökning i sn ödjupet af 0.5 cm; 10: regn; 
12: marken bar i parken och troligen i skogen; 20-21: starkt töväder; 22: marken 
delvis bar i parken, äfven isen nästan snölös; förhällandet enahanda t. o. m. 29, dä de 
bara fläckarna voro mycket stora; 25: stark rimfrost; 29 och 30: enstaka bara fläckar 
i parkerna. 

Pörtom, 10 och 11: regn; 10: bara fläckar; 11—14 marken bar; 21—30: mar- 
ken bar. 

Ofvermark, 10-12: regn; 11—16 samt 21—30: marken bar. 

Närpes, 4—5: regn; 6—8: åkrar och ängar nästan bara; 10—13 samt 28—30: 
fälten nästan bara. 

Lappfjärd, 5, 10, 20 och 28: regn; 5—13 samt 28—30: marken snölös. 

Kankaanpää, 4: regn; 7 9: bara fläckar på öppna fält. 

Eräjärvi, n. m. 6: regn; 6: stenar, tufvor och längre grässtrån sticka fram ur 


snön, I slutet af månaden fanns mycket litet snö på öppna fält. 


439 


Kuhmalahti, 6: bara fläckar synliga; 21: mildt, + 4°; 22—31: bara fläckar. 

Kalvola, 4—6 och 11—12: snön smälter; 12--13: bar mark; 21—31: bar eller 
nästan bar mark. 

Vana (Vanaja), 14: marken snöbetäckt från denna dag; 22-29: marken bar. 

Urjala, 4, 10—12 och 28—30: snön smälter; 4, 11—12: regn. 

Tammela, Mustiala, 5: blid väderlek. 

Tammerfors, 5—6, 10—12, 21—23 samt 28—29: blid väderlek; 11: regn; 28: 
takskägget dröp. 

Parkano, 4, 6, 20 och 28: regn; 15—19: sträng köld. 

Mouhijärvi, 4, 6 och 28 regn; 11—12: snöslagg. — 28: brädden pä högre belägna 
äkrar synlig. 

Alastaro, 11—13 och 28—30: marken till hälften snöfri. 

Punkalaidun, 4—5 och 10—12: regn; 6—13: bara fläckar; 21—24 och 23-29: 
nästan bart. 

Ulfsby, 5 aftonen, 10, n. m. 21 samt n. m. och på dagen den 28: regn; 6—13 
och 21—31: bar mark. 

Hinnerjoki, 5—13: bar mark; 6—8, möjligen längre tid: litet snö i skogen, föret 
på landsvägarna godt; 19-80: nästan bart. 

Nykyrko, 4—13: bart ; 19:var 22° kallt; 21—31: bart. 

Virmo, 4: regn; 5—13: bart; likaså den 21—25 och 27—29. 

Somero, jultiden fanns mycket bara fläckar på åkrarna och slätterna. Slädföret 
var likväl godt. 

Uskela, 5—13: bar mark, snö endast i diken och ställvis i skogen ; 21—28: hart. 

Kisko, 5—13: bar mark; 26—27: nästan bart. 

Lojo, 20: akerkullar blefvo bara; 26: snö öfverallt; 28: akersluttningarna bara ; 
30: snöfall, åkrarna snöbetäckta. 

Pojo, a) 4—5: regn; 10: ymnigt regn; 27: regn; 7—13: bar mark; b) 20 e. m.: 
regn ; 21—30: slätterna snölösa. 

Karis, Snappertuna, 7—13 och 21—30: bar mark, 

Bromarf, 4—15 och 21—31: bar mark; 26—31: isgata. 

Helsinge, 25—31: gräs och tufvor synliga på ängar och åkrar. 

Helsingfors, 4: snötäcket vattendränkt; 9—12: yrväder; 13—15: regn och snö- 
slave; 20: regn; 27: duggregn; 13 samt 21--30: bara fläckar synliga. 

Borgnäs, 4: regn; 27—31: bara fläckar på slätterna. 

Sibbo, 4: häftigt snöfall med regn; 22-20: blid väderlek, snön hård på fälten, 
betäckt med tunn isskorpa i skogarna; 30: fälten delvis bara. Fastän den milda väder- 
leken fortfor i 8 dygn angreps ej snötäcket särdeles i skogarna; fälten blefvo delvis 
bara, drifyor vid gärden, häckar o. a. ställen. Temperaturen höll sig jämt vid + 1 
à + 20, — 

Orimattila, 6—9, 12—13, 21—30: marken fläckvis bar. 

Borgå stad, 4: regn; 12: bara fläckar på öppna fält. 


Orimattila, Kuivanne, 4: duggregn; 7—9: bara fläckar. 


440 


Pernå, Fasarby, 4: obetydligt snöslagg; 7: snön packad, marken à öppna fält 
delvis bar; 22-830: bara fiäickar à öppna fält. Slädföret var från den 17 nov. ganska 
godt, utom à skogsmossar. 

Rautalampi, 6 och 11: regn; mot månadens slut funnos små bara fläckar på 
öppna fält och kullar. 

Suonenjoki, 6: regn. 

Pihtipudas, 5, 6 och 12: blid väderlek; 6: snön sjönk 5 cm. 

Kivijärvi, 4: regn. 

Viitasaari, 6, 21: snön våt. 

Hankasalmi, 5: snön tung och våt. 

Jyväskylä, 16—17: minskades snödjupet genom vindens invärkan. 

Korpilahti, 4: yrväder, regn på aftonen; 20: regn; 21—31: åkrarna delvis snöfria. 

Hirvensalmi, 5—6: mild väderlek, ymnigt regn; 6—9: åtminstone hälften af 
omgifningen bar. 

Hartola, 4—6, 20—22, 25—26: mild väderlek; 27: regn. 

Asikkala, 6—9: mera än hälften af omgifningen snöfri. 

Anjala, 4—6: snön vattendränkt. 

Strömfors, 6—9: bara fläckar; 9: nästan hälften af omgifningen snöfri; 13: 
hälften af omgifningen snöfri; 20: regn; 21—31: bara fläckar, blid väderlek. 

Kotka, 20: snöyra, regn. — I slutet af månaden bara fläckar mângenstädes. 

Sippola, 11: regndugg. 

Vekkelaks, 11—13, 21 och 24—29: blid väderlek. 

Nurmes, 9, 10 och 11: snöfall med blåst. — Snödjupet omkring 50 cm; senare 
inträffade blid väderlek, till följd hvaraf snön satte sig, så att snödjupet i början af ja- 
nuari var endast 36 cm. 

Kontiolahti, 5—6: 22 värme; 20: snöyra och blidt; 21—31: mild väderlek. 

Lapinlahti, 5: snö och regn; 20: blidt, stark W-vind. 

Kuopio, 6 och 12: vattenblandad snö. 

Leppävirta, 20: snön våt. 

Savonranta, 5—6 och 21: snön fuktig. 

Jorois, 4 aftonen, 6 aftonen samt 20 och 21: blid väderlek: 10: genom yrvädret 
denna dag blefvo jordkokorna å högre belägna åkrar synliga. 

Rantasalmi, 5—6; regn, + 2 à + 3. 

Sääminki, 12: regn; 21: blid väderlek. 

Sulkava, 5: bara fläckar på öppnare ställen. 

Puumala, 3—6, 11—12 och 21: blid väderlek. 

Kristina, 4—6: ända till + 4; 11—12: + 22; 20—21: + 2°; 21: från denna 
dag bara fläckar. 

Savitaipale, 6 och 11: regn; 5—19 samt 21—25 bara fläckar. 

Andrew, 5 och 11: regn; 1—6, 11—13, 21—22 samt 25—30: blid väderlek. 

Heinjoki, 4—6 och 21: blidt, snön våt och tung; 1—7, 11—13 samt 20—31: bara 
fläckar. 

Valkjärvi, 5: starkt blidväder; 6: bortsmalt snön nästan fullständigt på öppna 
fält; 10—11: snöbetäckt; 12: snön smalt bort; 16: från denna dag åter snötäcke. 

Sakkola, 6—10 och 12—14: marken till största delen bar. 


441 


Rautjärvi, 4: regn; 21: blidt. 

Kronoborg, 6—10 och 21—28: bara fläckar; 21 och 26: blid väderlek. 

Jaakkima, 6: regn; 20—21: blidt. 

Impilaks, 6 och 28: blid väderlek. 

Salmis, 4: snön kram; 12, 21 och 25—29 blidt. — Från och med den 9 var mar- 


ken fullständigt betäckt. 


Suojärvi, 5—6: regn; 21: mycket blidt. 
Karlö, Kesti, 5: +2; 20—25 och 29--30: viirmegrader; 22—31: stora bara 


fläckar på öppna ställen. 


Sebbskärs fyr, 4, 10 och 20: regn ; 5—13: bar mark; 21—22: snö fläcktals ; 23—30; 


bar mark. 


Geta, Bolstaholm, 4—31: bar mark; 10: regn; 17: marken betäckt med ett myc- 


ket tunt snülager. 


= 


Finstrôm, 5: snön helt och hället försvunnit. 

Wärdö, 4—31: all snö borta. 

Mariehamn, 4: fullkomligt bart. 

Föglö, Degerby, 1, 4, 9-11, 13 samt 28—30: regn; 5—14 och 20—31: bar mark. 
Utö fyr, 6: från denna dag var marken fullkomligt bar. 

Hangö fyr, 5—16: bar mark; 16—20: tunna snöfläckar. 

Borgå, Kardrag, 5: regn, + 2 à + 3°: 11—12, 20—21 och 25—29: blidt; från 


den 21 bara fläckar. 


Wiborg, 4—6, 11—13 och 20—21 : töväder. 


Januari. 


Kuusamo, 26: kvicksilfret frös på morgonen. 
Kemi, 18—24: 22 à 26° köld, skogen snötyngd. 
Taivalkoski, 16—26: kölden växlade mellan 28 och 40°. 
Pudasjärvi, 22—26: var mellan 26 och 31? kallt. 
Muhos, 24: —30°. 
Uleåborg, 24: —27, 
Haapavesi, 23: —34°; 24: —31°. 
Nivala, 23 på morgonen var 29° köld. 
Ylivieska, 23 var 31” kallt. 
Toholampi, 23: —34°; 24: —32°, 
Alajärvi, 7: 
{ie , sme 
» 20: ” » pj ene) 
Kuhmalahti, 23: —34°; 24: —37° och 26: —33°. 


Ulfsby, 8 aftonen: rikligt snöfall. 


snödjupet pà jämna ställen i medeltal 35 em. 


"Hangö, genom snödrift förändrades snödjupet fran 8 cm den 28 till 11 em den 


29 januari. 


Hirvensalmi, 24: i trakten af kyrkan var det s& kallt att kvicksilfret frös; i 


Björnilä iakttogs —39°. 


442 


Anjala, 24 morgonen: —33 à —360. 

Strömfors, 22—25: växlade kölden mellan 25 och 340. 

Savonranta, 25 var 380 kallt. 

Rantasalmi, 23 till 26: stark köld, —33 à — 270 (26). 

Puumala, 24: —320. = 

Kristina, 3 till 25: —30 à —319. 

Impilahti, 23 till 25: var omkring 359 köld. 

Karlö, 24: —28°. 

Ulkokalla; sedan hafsisen blifvit staende i februari eller mars sopas snön af 
vinden från. isen upp pa klippan och bildar väldiga drifvor, hvilka nå upp till taket af 
fiskarkojorna. Den 21 januari var detta redan förhällandet. 

Geta, 28: blid väderlek. 

Finström, Markusböle, 14: fran denna dag var hela omgifningen snübetäckt. 

Wärdö, 7: fjärdarna, utom Delet, isbelagda; 26: töväder; 28: regn och dimma. 

Föglö, Degerby, 28: duggregn. 

Utö fyr, 29: bara fläckar. 


Borgå, Kardrag, 27: —35°. 


Februari. 


Paavola, Ruuki, 25: blef skogen, som alt sedan före jul varit snötyngd, nägot 
befriad frân snö. 

Ylivieska, 3: vägarna igenyrda; 4: skogen tyngd af snö; 7— 9: svårt att komma 
fram i skogarna för den myckna snöns skull: 23: skogen renare, på isarna och mossarna 
(ofrusna) ligger djup snö. 

Alajärvi, 6: snödjupet på jämna ställen i medeltal 64 cm. 

n 21: » » » 68 „ 
5 27 och 28: takdropp i solskenet. 

Wasa, 24: första takdroppet. 

Kankaapää, 2—6 och 21—22: blid väderlek. 

Längelmäki, 2-3 och 21—23: blid väderlek. 

Eräjärvi, 21: snö och regn; 2: blid väderlek. 

Kalvola, 2, 11 och 21—22: blid väderlek. 

Lojo, 21: regn. 

Pojo, Brödtorp, 21—22: blidt. 

Helsingfors, 21—22 och 25: snökristallerna på snöytan antogo utseende af klara 
vatten- och isperlor eller korn. Temperaturmaxima dessa dagar voro: + 1,7, + 1,0 och 
+ 2,9. Den 25 kl. 1 och 2 lätt dimma. 

Sibbo, 2—4, 11 och 21—23: starkt blidväder; 15—16: snödjupet aftog från 78 em 
till 76 em på grund af kölden, som uppgick till —26°. 

Borgå, 22—29: torde solvärmen åstadkommit en minskning på några em i snö- 
djupet på ställen utsatta för solen. : 

Suonenjoki, 3 och 22—23: blidt. 


Hankasalmi, 22: blidväder. 


445 


Hartola, 21: regn, + 39. 

Anjala, 26: smalt snön litet genom solvärmen. 

Strömfors, 21: regn. 

Nurmes, Kuohatti revier, 5 mil NE frän Nurmes, 6: snödjupet 91 cm; 22: 96 cm. 

Kontiolahti, 3: temperaturen omkring 09; 21—23: omkring + 20, 

Kuopio, 1 och 11: regn. 

Rantasalmi, 22: regn och snö. 

Savonranta, 21—22: blidt. 

Nyslott, 23: regn. 

Andreae, 3—4 och 21—22: blid väderlek. 

Sakkola, 2—3 och 21—22: blidt. 

Impilahti, 21—23: blidt. 

Wardé, 20—21 och 21—24: blidt; fran den 25 till mänadens slut klara, vackra 
dagar med 16 à 200 köld. 


D. Anmärkningar rörande snösmältningen våren 1892. 


Mars. 


Citlilä, under mars månad inträffade endast obetydliga förändringar i snödjupet 
genom snöfall; snönederbörden torde hafva utgjort mindre än 10 cm. — 27: häftigt yr- 
väder, S-vind. Efter medlet af månaden bildade sig skare. 

Nedertorneä, Torpet, 19: vidtog snösmältningen, men afstannade den 22. 

Kemijärvi, 12: snön nästan kram. 

Kuolajärvi, 18: snön nästan kram. 

Kemi, 1: — 290; 18: snön första gången kram; 19: + 59; 20: + 149 i solen; 
22—31: mycket kallt så att snön ej alls smalt. 

Taivalkoski, 17—18: flere graders värme, snön minskas; därefter kallt. 

Pudasjärvi, 19: bart kring byggnader; 20: branterna bara; 25: branterna snö- 
betäckta. 

Muhos, 18—20: blidt; 19: regn; 20: älfbranterna ställvis bara; 26: regn. 

Uleåborg, a) 10, 11—12 och 18—20: värmegrader; 5) 17—18 och följande dagar 
samt den 26: snön tung och våt. 

Pyhäjärvi, 16—18: blidt; 22 och följande dagar några bara fläckar på marken. 

Nivala, 18—20: blidt. 

Ylivieska, 19: bara fläckar vid älfstranden; 20: bara fläckar äfven på åkrarna; 
21: vägarna smutsiga; 22: åkertegar bara; 25 och 30: allt åter snöbetäckt. 

Toholampi, 18—23: blid väderlek. 

Ylikannus, 16—17: snöslagg; 22: vattnet rann från taken; 28: bara fläckar. 

@:la Karleby, 16—20: blid väderlek, ända till 89 varmt. 

Alajärvi, 20—23 och 26—27: varmt. 

Ylihärmä, 16: snön sänkte sig till följd af värmen; 17: vidtog snösmältningen. 

Nykarleby, 16: snösmältningen vidtog: 16—23: varmt; 22— 24 stark skare. 


Jalasjärvi, 18, 21, 24—27 och 30—31 : snöytan våt till följd af solens invärkan. 


444 


Östermyra, 17-23: blid väderlek. 

Vasa, i slutet af månaden var slädföret tämligen dåligt, 26: enstaka hjuldon 
synliga första gången. 

Pörtom, 23: töväder: 24—25: regn; 24: vidtog snösmältningen. 

Öfvermark, 19: snösmältningen vidtog. 

Närpes, mot slutet af februari takdropp och istappar i takkanterna; 18 mars: 
skaren håller fotgängare. 

Lappfjärd, 24: regn. 

Kankaanpää, 15—17 och 18: blidt; 26: hård skare. 

Lavia, 16—18: blidt; 19: skare; 22: skaren bar fotgängare. 

Längelmäki, 14: skare; 15—19: blidt; 19: hård skare. 

Eräjärvi, 16—20: blidt, ända till + 30; 21: tjock skare. 

Kalvola, 20 och 22: + 99 i skuggan. 

Vand, 13—17: snön vat; 18: skare. 

Urjala, 11—15: blidt; 16: skare. 

Tammela, Mustiala, 14: vidtog blid väderlek. 7 Nå 

Tammerfors, 16: skare; 17: vidtog snösmältningen; 18—19: blidt; 20: skare; 
21: asfalttak bara på solsidan. 

Ruovesi, 16: snösmältningen vidtog. 

Parkano, 13—19: blidt; från den 20: hård skare. 
Mouhijärvi, 18: snösmältningen vidtog; 25: första bara fläckar i solbelysta back- 
sluttningar. | 

Loimaa, 16: snön hård; 18: snösmältningen vidtog. 

Alastaro, 15—20: snön våt; 19—20: snön frusen om nätterna; 21: stark, gång- 
bar skare. 

Punkalaidun, 18: snösmältningen vidtog; 21: gångbar skare. 

Ulfsby, 14—16: snön våt; 19: stark skare. 

Mariehamn, 27: sista dag med fullständigt snötäcke. 

Nykyrko, 15—19: snön kram; 16: regn; 20: skare; 24: gångbar skare. 

Mynämäki (Wirmo), 14—19: snön vat; 20: skare. 

Somero, 15—22: varma dagar; 18: vidtog snösmältningen att döma af mät- 
ningarna. 

Uskela, 26: var snön borta på observationsplatsen fastän största delen af omgif- 
ningen ännu vid månadens slut var snöbetäckt. 

Kisko, 17: vidtog snösmältningen; 30: marken fläckvis bar. 

Pyhäjärvi, 17: snösmältningen började. 

Lojo, 13: snön kram; 16: skare; från den 17: bara fläckar synliga på åkrarna. 

Pojo, 15 à 18: snösmältningen börjar; 20: hård skare; 22: gångbar skare; 27: 
backsluttningarna på solsidan bara. 

Bromarf, 15: snösmältningen vidtog; 17: regn. 

Helsinge, 17: snösmältningen börjar; 21: skare. 

Helsingfors, 15: från denna dag tog snösmältningen fart och fortgick med ett 
afbrott af endast en à två dagar till månadens slut; 18: medeltemperaturen för dygnet 
= + 09.1; 25: första bara fläckar, 27: hjuldon begagnas mycket, isgata; 28: bara fläc- 


~~ 


445 


kar kring byggnader, på kullarna och på vägarna i Kajsaniemi; 30: kördes allmänt med 
hjuldon på tunn isgata, vissa gator alldeles bara. 

Sibbo, Mårtensby, 17 à 18: vidtog snösmältningen; 22: snön på slätterna har 
sjunkit, påvärkad af solen; 23, 8 p: hagelfall under 5 minuter; 25: första bara fläck på 
en mindre höjd i åkern; 27, 11,30 a: hagelskur; 28: från denna dag. stark, gångbar 
skare. — Vid månadens slut flere fot djup snö i skogarna. 

Orimattila, 17 à 15: snösmältningens början ; 24: skare hela dygnet. 

Borgå, Kerkkoi, 24, 10—11h p: hagelblandad snö; samma dag 11% p: två korn- 
blixtar (Kalevantuli) i S. 

Borgå stad, 15: snön smälter; 20: snön frusen; 21: stark skare. 

Pernå, 18—19: blidt, snön smälter; 20: skare. 

Rautalampi, 20: varmt, snön smälter i branterna på öppna ställen; 21: gång- 
bar skare. 

Suonenjoki, 16—20: blidt; 21: tjock skare. 4 

Viitasaari, 18: snön smalt märkbart; 22: hård skare. 

Saarijärvi, 16: snösmältningen vidtog. 

Jyväskylä, 18: snön kram, smälter; 22: skare. 

Korpilahti, 18: snösmältningen började. 

Asikkala, 18: snösmältningen började, 

Anjala, 18 à 19: snön började smälta. 

Pyttis, 18: vidtog snösmältningen; 20: skare. 

Wekkelaks, 15: snön smälter; 21—24: hård skare. 

Nurmes, 18: vidtog snösmältningen; 19—23: starkt blidväder; 21—23 ; stark skare 
om morgnarna. 


Juuka, 19: snösmältningen vidtog. 


Nilsiä, 19: 3 2 

Lapinlahti, 18: , 5) 

Kuopio, 18: 5 5 

Leppävirta, 18: , PvE 21rhardiskare: 

Savonranta, 18: » > 

Jorois, 19: - 5 ; 21—24 och senare: hård, gångbar skare. 
Rantasalmi, 18: , 5 ; den 3 mars: ovanligt grannt norrsken. 
Puumala, 19: 3 5 

Kristina, 18: = a 

Andree, 10 och 20: „ Pa ; 27—31: stark skare. 

Sakkola, 20: Nå 5 

Rautjärvi, 19: = a 


Parikkala, Jaukio by, 21: sista fullständiga snötäcke. 
4 Kangaskylä, 15: „ 5 n 
Kronoborg, 19—22 och 24—25: snön smälter. 
Jaakkima, 18 à 19: snösmältningen vidtog. 
Tohmajärvi, 19: 4 = ; 24: bara fläckar på äkerfält. 
Impilahti, 19: snön smälter litet. 
Salmis, 19 och 23—24: snön smälter. 


446 


Suojärvi, 18 à 19: snön smälter; fran den 21: starkare snösmältning, 20: smelt 


snön på de högsta backarna; på slätterna voro många stenar och tufvor bara. 


Karlö, Kesti, 17 à 18: vidtog snösmältningen. 
= Marjaniemi, 18: regn. 
Ulkokalla, 14 och 20: härd skare. Vid mars mänads slut hade snötäcket sänkt 


sig betydligt à isen. 


Finström, 16 & 17: snösmältningen började; 20: halfva omgifningen bar. 
Mariehamn, 15 & 16: ; 5 27: 2 u 


Vårdö, 15 à 16: 5 = ; fran den 27 blefvo tufvor synliga 


pa fälten; snödjupet 14 cm. 


blästen 


Föglö, Degerby, 15: snön smälter; 27: bara fläckar från denna dag. 


Utö fyr, Tier us » 3 20: bara fläckar, 

Hangö fyr, 15 à 16: „ > > 24: bergshymplarna bara. 

Borga, Kardrag, 18: » inne 

120070, AO ana 5 » > från den 19: starkare snösmältning. 
April. 


Enare, från den 23: starkt blidväder; 26: regn. 


Kuusamo, 23: snön smälter; 24: regn. 


Nedertorned, 20: , » > 20: sista dag med fullständigt snötäcke. 
Kuolajärvi, 23: , - 

Kemijärvi, 21: „ a 

Kittilä, De EA 

Kemi, CRIE » > om nätterua 15 à 209 kallt. 


Taivalkoski, sträng vinter i april; snön skulle hafva ökats därest ej den starka 
hade drifvit den nya snön till skogarna; 23 och följande dagar: snön smälter. 
Pudasjärvi, 28: snön smälter, regn. 

Suomussalmi, från den 22 à 28 till 30: snön smälter, regn. 

Sotkamo, 22 à 23: snön smälter. 

Paltamo, 23: 


” ” 
Kajana, 22: 5 = 
Muhos, 21—23: ” » » värmegrader; 25: regn. 
Uleåborg, 22 à 23: „ = 


Tyrnävä, 21: snön smälter; 22: bara fläckar. 
Pyhäjärvi, 23: snösmältningen vidtog. 

Haapavesi, 23: ? n 3 26—27: regn. 
Nivala, 22: A a 


Ylivieska, 19: snön smalt något på dagen; 23: från denna dag frös det ej mera, 


flyttfoglarna kommo. 


Ylikannus, 22—26: menföre; 27 och 30: regn. 
Gamla Karleby, 22: snön smälter; 28—30: regn. 
Larsmo, 18: sista fullständiga snötäcke. 


Alajärvi, 30: , n nn 


447 


Solf, 17: sista fullständiga snötäcke; 20: marken bar. 
Ylihärmä, 23: snön smälter. 


Jalasjävvi, 19—26: , Bam 


E. Anteckningar rörande tiden, då marken blef 
snöfri våren 1892. 


April. 


Utsjoki, 30: Tana älfs is blank. 

Kuolajärvi, 30: bara fläckar på sidländta åkrar och annorstädes. 

Kittilä, 30: tö- och yrväder hade bragt snön att försvinna från observations- 
platsen redan den 30, ehuru snön kvarlåg i omgifningen. à 

Kemi, 30: nâgra snölösa ställen finnas; isen i älfven ligger orörlig. 

Pudasjärvi, 24: branterna börja blifva bara; 26: branterna bara; 29: bara fläckar 
synliga på åkrarna. 

Sotkamo, 24: bara fläckar vid husknutarna; 27: regn; 28: bara fläckar på åker- 
fälten ; 29—30: de bara fläckarna större. 

Uleåborg a), 26: bara fläckar synliga å flackorna; 29: torde snötäckets djup på 
fälten kring staden varit minst 10 cm; 30: bart på observationsplatsen, isgata; snösmält- 
ningen à observationsplatsen torde ha försiggått hastigare på grund af värmeutstrålning 
från byggnaderna och markens svaga sluttning mot SW. 

Uleåborg b), 24: några bara fläckar; 26: de bara fläckarna större; 28: hälften 
af omgifningen bar; 30: endast större spridda snö- och isfläckar finnas kvar. 

Tyrnävä, 30: marken snöfri. 

Pyhäjärvi, 1—14: bara fläckar; 15—23: marken fullständigt snübetäckt; 24: bara 
fläckar. 

Haapavesi, 30: spridda bara fläckar på öppen mark. 

Ylivieska, 22: få bara fläckar; 27: snön våt, smälter med fart äfven i skogen; 
28: åkertegarna delvis snöfria. 

Toholampi, 12: marken bar invid väggarna på solsidan. 

Ylikannus, 4: backarna snöfria; 13: bara fläckar på åkrarna; 29: var en tredje- 
del af omgifningen bar; 30: fanns snö endast fläcktals, i diken och vid gärden. 

Nedervetil, 27: marken delvis snöfri. 

Gamla Karleby, 26: bara fläckar på öppna fält. — Vid månadens utgång fanns 
ännu mycket snö i skogarna; vid vägkanterna och utmed hägnaderna funnos ända till 
60 em höga drifvor, åkrar och öppna fält bara. 

Alajärvi, 11: trägårdssängarna delvis snôfria ; 12: snötäckets djup på en jämn 
plats 60 cm; 30: åkrarna snöfria. 

Jalasjärvi, 12—26: kördes både med släde och hjuldon, i skogen slädföre; 29: 
slädföret äfven på skogsvägarna dåligt, men annars finnes rätt mycket snö i skogarna. 
Redan i månadens början visade sig bara fläckar i backsluttningarna, men ännu äro 


jämna åkrar snötäckta och dikena äro fulla med snö. Åisen är utan vank. 


448 


Östermyra (Seinäjoki), bara fläckar voro synliga redan under sista veckan i mars 
och hafva funnits under hela april mänad; 27: mer än hälften af omgifningen bar. 

Nykarleby, 9: första gången kärror i bruk, landsvägen ställvis bar på midten; 
små bara fläckar på åkrarna och kring träna i parken; 16: många kärror, men ännu 
flere slädar; 23: såväl kärr- som slädföret dåligt; 24: isarna befaras ännu med häst; 
27: kärrföre; 29: större bara fläckar kring trän och på åkrarna. 

Oravais, 25: mer än hälften af omgifningen snöbetäckt; 26: hälften af omgif- 
ningen snöfri. 

Vasa, 9: föret dåligt; 10: bara fläckar såväl å öppna ställen som i skog; 11: 
hjuldon öfvervägande i bruk; 19: den nyfallna snön smalt å för solen utsatta platser; 
23: de flesta gator snöfria. 

Pörtom, 10: mera än hälften af omgifningen bar; 30: fullkomligt snöfritt på 
slätterna. 

Öfvermark, 4 och 6—10: små bara fläckar; 5: marken betäckt; 11: större bara 
fläckar; 14: hela omnäjden snöbetäckt; 27: stora snöfria fläckar; 29: marken på slätten 
snöfri. 

Närpes, 28: vid månadens slut var marken i skogen nästan öfverallt betäckt 
med ganska djup snö. 

Lappfjärd, 24: mera än hälften af omgifningen snöfri. 

Kankaanpää, 1: första snöfria fläckar synliga. 

Lavia, 29: mera än halfva omgifningen snöfri. 

Längelmäki, 29: snöfritt. — Under april var väderleken i allmänhet kall. 


- 


Kuhmalahti, 7: bara fläckar synliga; 17: marken änyo snöbetäckt; 20: bara 
fläckar; 25: stora bara fläckar, samma dag började vattnet strömma i dälderna; 29: hälf- 
ten af omgifningen snöfri; 30: mera än halfva omnäjden snöfri; ännu finnes mycket 
snö i skogarna. 

ralvola, 26: marken snöfri. 

Vand, 13: marken delvis bar; 28: större delen af omgifningen snöfri. 

Urjala, 5—13 och från den 20: bara fläckar; 30: skogarna ännu snôbetickta. 

u Tammerfors, 11—13: mera än hälften af omgifningen snöfri; 15—16: likaså; 

26: marken nästan snöfri. 

Parkano, 2: snöblandadt regn; 4—13: hård skare; 14, 16, 18 och 20—21: snöfall; 
26: hård skare; 27—28: snöslagg; 30: regn. 

Mouhijärvi, 29: snöfritt. 

Loimaa, 11: halfva omnäjden snöfri; 15: mera än hälften snöfri. 

Alastaro, 26 à 27: snöfritt; 27: regn. 

Punkalaidun, 7: vägarna bara; 10: bara fläckar synliga; 27: öfvervägande bar 
mark; 28: slädföret slut. 

Ulfsby, 8: knappast hälften af omgifningen snöbetäckt; 23—24: bar mark utom 
i skogarna. — Vid månadens slut fanns snö endast fläcktals i skogarna. 

Nykyrko (Uusikirkko), 4, 20, 24 och följ. dagar: bara fläckar. 

Virmo (Mynämäki), 25: fullständigt bar mark. 

Somero, 29: voro åkrar och ängar tämligen bara, endast vid gärden fanns rester 
af skare; 30 eller maj 1: fanns ännu 30 cm snö på skuggiga ställen i skogen; glesare 


bevuxna, för solen utsatta skogsbackar voro nästan, snöfria. 


449 


Uskela, 9: mera än hälften af omnäjden snöfri; 17—19: marken nästan betäckt; 
26—27: fanns ännu snö i dikena och i skogen; 30: större snöfläckar pà skuggiga ställen. 

Kisko, 8: slädföret slut, mera än halfva omgifningen snöfri; 20: sista snöfallet; 
27—28: marken i omgifningen nästan snöfri, i skogarna finnes mycket snö. 

Bromarf, 5: var hälften af omgifningen snöfri; 7: mera än hälften af omgifnin- 
gen snöfri; 15: marken bar; 25: fälten snöfria. 

Pyhäjärvi, 29: mera än hälften af omgifningen snöfri. 

Pojo, 5: bara fläckar på slätterna; 7: sista dagen slädföre; 10—13 och 15: mera 
än hälften af omgifningen snöfri; 19: likaså; 27: slätterna snöfria. 

Helsinge, 11: några bara fläckar; 26: öppna fält till mera än hälften bara; 29: 
marken snöfri omkring pegeln. 

Helsingfors, 4 à 5: bara fläckar; 6: Senatstorget snöfritt; 9 à 10: sista fall- 
ständiga snötäcke ; 13, 11 hp till 14 på dagen: snöfall, som fullständigt täckte marken; 
23 à 24: Kajsaniemi park snöfri. 

Helsingfors, Botaniska trägärden, 1: få bara fläckar; 15: hälften af omgifningen 
snöfri; 15—16 och 20: bart vid pegeln; 21: få snöfläckar synliga, 24: var en fjärdedel 
af marken snöbetäckt. 

Sibbo, 9 à 10: de bara fläckarna tilltaga i storlek: n. m. 18: yrväder; 18, 6 ha: 
hagel, 8 ha: regn; n. m. 21: marken första gången ofrusen; 28: mera än hälften af 
omgifningen bar. 

Borgnäs, 11: små bara fläckar på öppen mark; 30: mera än hälften af omgif- 
ningen bar. 

Borgå stad, 9: voro fälten sista gången helt och hållet betäckta; 26: mycket 
snö i skogarna; 30: fälten snöfria. 

Pernå, mars 12: vidtog snösmältningen; april 1: några bara fläckar å öppna fält; 
10: alt flere snöfria fläckar; 25: öppna, odlade fält endast till hälften snöbetäckta; 30: 
öppna fält alldeles snöfria, i skogarna mindre bara fläckar. 

Rautalampi, 20: vidtog den egentliga snösmältningen; 28: öppna fält snöfria. 

Hankasalmi, 27: ungefär en tiondedel af omnäjden snöfri; 29: en fjärdedel af 
omgifningen snöfri. 

Jyväskylä, 11: bara fläckar på vägar och i backsluttningar; 13: hjuldon i bruk; 
20: mera än hälften af omgifningen bar. 

Korpilahti, 20: från denna dag blidväder; 22: bara fläckar vid byggnaderna och 
på åkrarna; 30: omkring hälften af omgifningen bar. 

Hartola, 13: hård skare, hvars tjocklek var hälften af snötäckets djup; 16: för- 
sta bara fläckar ; 19: många snöfria fläckar; 24 och 25: såväl kärror som slädar i bruk; 
n, m, 30: starkt regn, snö finnes ej mera annorstädes än i drifvor och i skogarna. 

Asikkala, 28: hälften af marken snöbetäckt; 29: drifvor vid gärdesgårdar och 
på norra sidan af backsluttningar; 30: likaså. ; 

Strömfors, 12: några bara fläckar; 18: snöfria fläckar på öppen mark och i back- 
sluttningar; 23: marken på slätter till hälften snöfri; 28: på åkrarna snö endast i dikena 
och vid Firdesgårdarna. — På tio år har ej funnits så mycket flödvatten, som denna var ; 
på ängarna vid Teutjärvi står vatten vidt och bredt, 50 em djupt. 

Pyttis, 20: från denna dag voro åkrar och ängar delvis bara; 29: mera än hälf- 


ten af omgifningen snöfri. 


450 


Sippola, 10: vidtog snösmältningen; 21: bara fläckar pa slätterna; 23: marken 
till stor del bar; 29: mera än hälften snöfri. 

Fredrikshamn, 18: blef snösmältningen raskare; 30: öppna platser bara, men 
snö i skogen. 1 

Nurmes, 21: var snötäcket lika djupt som den 10 mars eller 69 em; 22: största 
snödjupet under vintern 70 cm; 25: bara fläckar i solbelysta backsluttningar; 30: snö- 
täcket på öppna fält redan tunt, men endast få obetydliga snöfria fläckar. 

Juuka, 29: första bara fläckar på åkrarna. 

Tlomants, Möhkö, 29: snöfritt på öppen mark. 

Lapinlahti, 12: bara fläckar närmast väggarna mot söder; 27: en och annan bar 
fläck närmast trän och byggnadsväggar; 29: bara fläckar, dock mera fa; 30: rägbrädden 
synlig på strandsluttningar. : 

Kuopio, Vehmasmäki, 23: bara fläckar på sidländta åkrar, hvilka snart tilltogo, 
så att omkring den 30: åt solsidan liggande, sluttande mark var nästan snöfri. 

Savonranta, 22: första bara fläckar; 30: sista gången mera än hälften af om- 
gifningen snöbetäckt. — f 

Jorois, 23—24: sista snöfallet; 24: första bara fläckar. 

Rantasalmi, 30: åkrar och sydsluttningar bara, mycket snö i skogarna; pa isarna 
köres. 

Sulkava, 22: högländtare ställen fläckvis bara. 

Puumala, 10—14: bara tufvor på ängarna och bart vid träden; 15—20: bara 
fläckar på jämna åkrar; 20—30: alt mera snöfritt på åkrar och ängar; i skogen finnes snö. 
Savitaipale, 17: hälften af omgifningen snöfri ; 30: bart vid mätstafven. 

Andrew, 11: bara fläckar här och där; 22: snön slut vid miitstafven; 23: sista 
snöfallet. 

Heinjoki, 22: ställvis snöfritt; 25: snön slut nästan öfveralt. 

Kivennapa, 26: mera än hälften af omgifningen snöfri: 28: snön på observations- 
stället försvunnen, i skogarna finnes ännu snö. 

Sakkola, Räihäranta, 27: öppna fält snöfria. 

> Metsäpirtti, 15: mera än hälften af omgifningen snöfri. 

Rautjärvi, 30: Sppna fält snöfria. 

Parikkala, Kangaskylä, 20: marken snöfri. 

a Joukio by, 29: 5 


Kronoborg, 22: mera än hälften af omnäjden snöfri; 23: observationsplatsen 


” 


snöfri. 

Tehmajärvi, 11: bara fläckar på åkrarna; 26: mera än hälften af omgifningen 
snöfri; 30: i skogarna finnes fortfarande 15 à 20 cm djup snö. 

Pelkjärvi, 19: sista fullständiga snötäcke; 28: marken snöfri. 

Salmis, 18: snöfall; 30: mera än hälften af omgifningen snöfri. 

Suojärvi, 29: mera än halfva omgifningen snöfri; 30: bart vid mätstafven. 

Karlö, Kesti, 28: tufvorna bara, snöfria fläckar vid träna. 

Ulkokalla, 30: klippan till en tredjedel snöfri. 

Sebbskärs fyr, 10: bara fiäckar; 14: många bara fläckar; 22: mera än hälften 
af omgifningen snöfri; 25: stora bara fläckar; 27: endast några fläckar smältande snö 
finnas kvar. 


451 


Getu, Bolstaholm, 3: äkrar och ängar bara; snö i skogarna, vid gärdesgärdar och 
pa skogsängar; 15: marken öfveralt snöbetäckt; 24-25: marken snöfri utom vid gärdes- 
gärdar och i täg. 

Mariehamn, 1: marken snöfri på öppna fält; 15—22: marken snöbetäckt; 24: 
skogsmarkerna snöfria. 

Vårdö, 1: öppna fält fläckvis bara; 2: regn på aftonen; 4: all snö borta, endast 
vid gärden finnas drifvor; 24: drifvorna vid gärdena försvunna. 

Föglö, Degerby, 1: bara fläckar; 7—10: snörester här och där; 13: snö fläcktals 
i skogen; 14 och 16—24: tunt snötäcke; 24: bara fläckar; 30: en och annan snörest 
i skogen. 

Utö fyr, 1—12: snö här och där; 13—14, 16, 18 och 20—21: tunt snôtäcke; 29: 
marken fullständigt snöfri. 

Söderskärs fyr, 5, 7 a: tunt (1.5 cm) snötäcke, som snart bortsmalt; 21: litet 
snö har stundom fallit. 

Borgå, Kardrag, 26: bart vid mätstafven; 27: mera än hälften af omgifningen 
snöfri; åkrarna och backarna bara, endast i dikena finnes snö, enstaka drifvor. Vid 
randen af omgifninger ännu mycket snö. 

Viborg, Myllysaari, 25: mera än hälften af omgifningen snöfri, sista snöfallet; 
30: marken snöfri på öppna fält. 


Maj. 


Utsjoki, 6: marken snöfri; 16: 40 cm djupa drifvor; 18—20: snöfall; 23: marken 
åter bar. 

Enare, 15: marken fläckvis bar; 16—19: snöfall; 22: marken fläckvis bar; 25: 
marken åter snöbetäckt; 27: marken fläcktals bar; 29: marken åter snöbetäckt; 30: 
marken fläckvis snöfri, men drifvor i skogarna; 16—21: NE-stormen bildade drifvor af 
ända till 75 cm djup (den 18); 31: marken fläckvis bar. 

Kuusamo, 1—15: några bara fläckar; 16: stora bara fläckar på jämn mark om- 
kring gårdarna; 20: mera än hälften af omgifningen kring gårdarna snöfri; 25: slätterna 
snöfria. 

Nedertornea a), 10: mera än hälften af omgifningen snöfri; 12: alldeles snöfritt. 

5 b), 19: marken snöfri; 27: skogarna snôfria. 

Kuolajärvi, från början af månaden voro äkersluttningarna nästan snöfria; 10: 
akrar och ängar snöfria; 31: täcktes marken änyo med ett tunt snötäcke. 

Kemijärvi, 9: bara fläckar; 13: marken helt betäckt; 15: omkring hälften af 
omnäjden snöfri; 17: 2 cm nyfallen snö; 19: marken änyo bar. 

Kittilä, 10: hälften af omgifningen ännu snöbetäckt; 23: snön försvunnen i om- 
gifningen. 

Kemi, 12: snö endast i skogarna och i branter; 20 och 30: fanns ännu mycket 
snö i skogarna. Vären var ovanligt kall. 

Taivalkoski, 18: bara fläckar på åkrarna, där man utstrött aska och stengrus ; 
27: bart vid mätstafven, men i skogarna ännu snö. 


Pudasjärvi, 4: hälften af omgifningen bar; 6: marken snöbetäckt; 8: öppen 


452 


mark mera än till hälften snöfri; 11: öppna platser bara; 17: skogarna fulla af snö; 
22: snö finnes endast i tätare skog; 26: snön nästan försvunnen från skogarna. 

Suomussalmi, 5: svårt yrväder; 22: alldeles snöfritt. 

Sotkamo, 5—6: starkt snöfall med N-storm; 21: bart vid mätstafven; dock fin- 
nes ännu i täta skogar och på höjdernas norra sluttningar fläckvis snö till 10 à 15 cm 
djup; 31: endast mindre snöfläckar på nyssnämda ställen; isen på de större fjärdarna 
i rörelse. 

Paltamo, 27: bart vid mätstafven. 

Kajana, 1: marken fläckvis snôfri; 9: sista fullständiga snötäcke; 12: mera än 
hälften af omgifningen snöfri; 13—16: snö endast fläcktals; 18: marken snöfri; 30: sko- 
garna snöfria. 

Muhos, 14: marken bar; 19 morgonen: täcktes marken af snö, som genast 
smalt bort. 

Uleåborg, 8: mera än hälften af omgifningen snöfri; större fält, omgifna af skog, 
föga mer än till hälften snöfria; 10: marken i skogarna till mer än hälftenssnöbetäckt; 
22: snörester här och där vid gärden och i diken; 31—juni 3: obetydliga snörester i 
skogarna. 

Pyhäjärvi, 1: bara fläckar; 2: nästan bart; 3: mycket snö i skogarna, omgif- 
ningen nästan bar; 5: fortfarande snö i skogen; 6: marken nästan helt och hållet snö- 
betäckt; 9: marken bar; 9—15: snö ännu i skogarna; 16: snö här och där i skogarna; 
18: skogarna snöfria. 

Haapavesi, 15: öppna fält bara, 20 cm snö i skogarna; 23: snö endast fläckvis 
i skogarna; 24: snön fullkomligt slut. 

Nivala, 1: snö vid gärden och i skogarna; 27: snön slut både i skogarna och 
vid gärden. 

Toholampi, 11 kl. 9 e. m.: cyklonartad NW-storm; 14: mycket snö i skogarna. 

Ylikannus, 31: snö i skogen. 

Gamla Karleby, 10: snö finnes ännu utmed hägnader; 23: snö finnes på skugg- 
rika ställen i tåg, backsluttningar och i skogen; 27: försvann sista återstoden af snön 
på skuggiga ställen och i skogarna. 

Larsmo, 2: marken snöfri; 18: skogarna snôfria. > 

Alajärvi, 4—5 och 7: mera än hälften af omnäjden snöfri; 6: nyfallen snö; 11: 
marken omkring pegeln snöfri, på planen ännu snö fläckvis; 13: marken snöfri; 16: 
snön på planen slut; 27: skogarna snöfria. 

Jakobstad, 25: endast obetydligt snö i skogarna. 

Ylihärmä, 1: åkrar och öppna platser blefvo bara; 19: sista snöfallet. 

Nykarleby, 1: kärrföre, men mycket snö i skogar och tåg; 18: sista snöfallet: 
27: försvann snön från skuggiga ställen i den närgränsande skogen. 

Jalasjärvi, 2: mera än hälften af omgifningen bar; 8—9: marken snöbetäckt; 
16: från denna dag har hafresådden kunnat försiggå; 27: snön slut i skogarna. 

Östermyra (Seinäjoki), 1: snö vid gärden och i diken; 11: marken fullständigt 
snöfri på slätterna; 18: sista snöfallet; 27: marken fullkomligt snöfri i skogarna. 

Oravais, 18: sista snöfallet. 

Vasa, 11: all snö i det närmaste försvunnen från trägårdar och gator; 15: snön 


äfven i skogen till största delen försvunnen; 18: sista snöfallet 


453 


Solf, 1: skogarna snöfri. 

Närpes, 7: sista snöfallet; 15: marken bar i skogarna. 

Kankaanpäü, 18: sista snöfallet. 

Lavia, 18: n noe 

Ruovesi, 10: marken snöfri pa öppna fält; n. m. 19 och n. m. 20: de sista snö- 
fallen; 23: skogarna snöfria, 

Längelmäki, 8: litet snö i skogarna; 18: regn och bläst, 

Eräjärvi, 2: fälten snöfria, snö finnes endast vid garden och i skogarna; 18: 
sista snôfallet. 

Kuhmalahti, 1 à 2: stôrsta delen af marken snöfri; 3: snö endast vid garden; 
n. m. 19: sista snöfallet; 23: skogarna snôfria. 

Kalvola, 18: sista snöfallet. 

Vana, 18: snon slut i skogarna. 

Urjala, 1: mera än hälften af omgifningen snôfri; 11: slätterna fullkomligt bara ; 
18: sista snöfallet. i 

Tammerfors, 10: snöfritt pa slättmark; skogarna till stor del bara; 11: skogarna 
snofria; 18: sista snöfallet. 

Parkano, 9: skogarna snöfria. 

Mouhijärvi, 27: skogarna fullkomligt snöfria. 

Tammela, Mustiala & Haarankorpi, 4: fullkomligt bart vid mätstafven. 

Alastaro, 18: snöslagg. 

Punkalaidun, 1: slätterna fullständigt bara, i skogarna ännu omkring 50 cm snö; 
10: obetydligt snö i skogarna; 18 och 19: litet snö i skogarna; n. m. 19: snö och regn; 
22: marken alldeles bar. 

Ulfsby, 18: sista snöfallet. 

Nykyrko, 2: fanns på observationsplatsen endast vatten, inne i skogarna fanns 
dock ännu snö. 

Åbo, 6: sista snöfallet; 7: snöslagg. 

Somero, 5: marken fullständigt snöfri utom på skuggrika ställen i skogarna; 18: 
sista snöfallet. 

Kisko, 1: marken snöfri så när som på några små fläckar; 3: stoftregn; 9—11: 
under andra veckan i maj blefvo skogarna snöfria. 

Bromarf, 3: snöfritt pà södra sidan (af Bromarflandet ?). 

Vichtis, Haitis, 1: marken snôfri; 11: skogarna snöfria. 

Lojo, 22: försvunno de sista snöresterna från Lojo-åsens NW -sluttningar. 

Pojo, Brödtorp, 6: sista snöfallet; 10: snön slut i skogarna. 

Helsingfors, 2: endast få snörester synliga; 6 på morgonen och förmiddagen: 
starkt snöfall, 3 à 6 cm snö öfveralt; 8: omgifningen fullständigt snöfri. 

Sibbo, 1: fälten snöfria utom vid gärden; 5: marken i skogarna bar på solsidan ; 
7: mera än hälften af marken i skogarna snöfri; 13: ingen snö mera synlig. 

Borgnäs, 2: snödjupet vid pegeln 18 cm. 

Orimattila, Heinämaa, n. m. 19: sista snöfallet. — Väderleken var kall hela 
månaden utom den 26 och 27. 

Pernå, 1: öppna, odlade fält snöfria; 18: åska 0,45 p—1,30 p, regnbyar hela 
eftermiddagen. — Snösmältningen vidtog den 12 mars. 


454 

Rautalampi, 5: hälften af omgifningen snöfri; 6: bart vid mätstafven; 19: snö- 
fritt i skogarna; 19: täta snöskurar och hagelbyar. 

Pihtipudas, 3: snön bortsmulten à observationsstället, men skogarna äro ännu 
i sin vinterskrud; 8: marken snöfri; 15 och 19:.snöfall; 27: skogarna snöfria. 

Vitasaari, 3: bara fläckar; 9: marken bar, i skogarna fläckvis snö; 19: sista 
snöfallet, snön våt. 

Saarijärvi, 17: försvann den sista snön ; 18—19: sista snôfallet. 

Hankasalmi, 1: omkring hälften af omnäjden snöfri; 7: omkring tre fjärdedelar 
af marken snöfri; 19: sista snôfallet; 23: snön försvunnen öfveralt. 

Jyväskylä, under de första dagarna af månaden fanns ännu snö 1 diken och för- 
djupningar på skuggiga ställen; 10: fanns ännu snö i skogen. 

Korpilahti, 2: större delen af omgifningen snöfri; n. m. 19: sista snöfallet, 2 
cm snö, som bortsmalt efter soluppgängen. 

Gustaf Adolf (Hartola), 1: snön slut vid mätstafven; 17: de sista snöresterna 
försvunna; 18, 1—5p: stark SW-storm; n. m. 19: sista snôfallet, snön smalt bort på 
dagen. 5 

Asikkala, 1—8: snö vid gärden och på backarnas nordsluttningar; 9—17: pa 
nyssnämda platser aftog snön alt mera; 18: snön nästan slut öfveralt; n. m. 19: sista 
snöfallet, marken alldeles hvit; 20: all snö försvunnen. 


= 


Strömfors, T: snö finnes ej annorstädes än på skuggiga ställen; 12: slättmar- 
kerna snöfria; 18: snön försvunnen i skogarna. 

Pyttis, 1: öppna fält snöfria, men i skogarna snö öfveralt. 

Fredrikshamn, 12: snön slut i skogen; 18—19: regn; 20: sista snöfallet. 

Nurmes, 9: öppna fält snöfria; 16: marken i skogarna snöfri. 

Juuka, 9: marken snöfri. 

Tlomants, Möhkö, 16: skogarna snôfria. : 

Nilsiä, 3: bara fläckar här och dir; 10: öppna fält till större delen snöfria; 31: 
i skogarna fanns ännu snö i fördjupningar. 

Kuopio, Taivatharju, 4: bara fläckar; 7: mera än hälften af omgifningen snöfri; 
10: marken vid observationsplatsen snüfri, 

Kuopio, Vehmasmäki, 1: bara fläckar; 9: mera än hälften af omnäjden snöfri: 
19: »isregn» vid middagstiden; 23: obetydligt snö i gropar på nordsluttningar. 

Leppävirta, Sorsakoski, 2: mera än hälften af omgifningen snöfri; 4: marken 
fullständigt bar. 

Savonranta, 1: marken till hälften snöfri. 

Jorois, 1: omkring hälften af omgifningen snöfri; 2: mera än hälften af omgif- 
ningen snöfri; 3: marken till största delen snöfri, dock ej vid mätstafven; 15: sista snö- 
fallet; 19: hagel. 

Rantasalmi, 7: hälften af omgifningen snöfri; 19: på morgonen snöfall, pa afto- 


nen hagel eller trindsnö; luftvärmen var: 


Tha. 2hp. 
maj 18: + 5° +13? 
n 19:+4+1° + 8 
n 20: +5° +12? 


Nyslott, 1: slätterna snöfria; 9: skogen snöfri. 


455 


Sulkava, 1: snöfritt kring pegeln ; 2: öppna platser endast fläckvis snöbetäckta 
5—6: marken ånyo snöbetäckt; 10: marken öfveralt snöfri. 

Puumala, 1: snön kram vid gärden och i skogen : 5—6: marken snöbetäckt; 12: 
snön försvunnen, i skogen snörester; 18: all snö borta; 19: 44—6ha snöfall. 

Kristina, 1: snöfritt på öppen mark; 5: snön slut i skogen; 10: snön försvun- 
nen äfven i de djupaste groparna. 

Savitaipale, 20 om morgonen : sista snöfallet, 2 em. 

Sakkola, Räihäranta, n.m. 1: åska; 7: skogarna snöfria; 27 om morgonen: åska. 

Parikkala, Joukio by, 25: skogarna snöfria; Kangaskylä, 15: skogarna snöfria. 

Kronoborg, 15: sista snöfallet. 

Jaakkima, 1: marken till hälften bar, snön såsom skum; 7: fullständigt bart vid 
mätstafven, annorstädes ännu rätt mycket snö; öppna fält bara; 10: snö endast i sko- 
garnas nordliga sluttningar; 14: snön slut öfveralt; 18—19: regn och blåst. 

Tohmajärvi, 14: skogen snöfri. 

Pelkjärvi, 16: skogarna bara. 

Impilahti, 4: marken fullkomligt snöfri; 11: snö endast i gropar; 20: snö finnes 
ej mera någonstädes. 

Salmis, 7: bart vid mätstafven; 15: snöfall, snön smalt genast. 

Karlö, Kesti, 1: nio tiondedelar af omgifningen snöfria; 11—12: två tredjedelar 
af omgifningen betäckta med snö; 14: hälften af omgifningen snöfri; 15: marken till en 
tredjedel betäckt med mjuk snö; 19: sista snöfallet, hela omnäjden betäckt med 6 cm 
djup, mjuk snö: 23: omgifningen fullständigt snöfri. 

Karlö, Marjaniemi fyr, 18,9p—19: sista snöfallet med NW-storm; 28: bart vid 
mätstafven. 

Ulkokalla fyr, 14: bart vid mätstafven; 15: endast omkring en tiondedel af 
klippan snöbetäckt; 28: var klippan fullkomligt snöfri. 

Sebbskärs fyr, 6—7 : snöfall och blast; 18: storm och regnblandad snö fran lla 
till 5 p. 

Märkets fyr, 6—7: snöyra; 18: sista regnblandade snöfallet. 

Geta, Bolstaholm, 7: marken öfveralt betäckt med 3 em djup snö; 14: snön slut 
i skogarna. 

Mariehamn, 6: skogarna snöfria. 

Föglö, Degerby, 1: marken snöfri. 

Hangö fyr, 4: bart vid mätstafven; 5: marken snöfri. 

Hangö stad, 3: åska och hagel 11 a. — Nederbörden var uppblandad med stoft- 
liknande lera. 


Söderskärs fyr, 3: lerblandadt regn på förmiddagen. 


Juni. 


Enare, 5: marken snöfri på sina ställen; 6: drifvor i mark och skog; 10: mar- 
ken åter betäckt med 1 em snö; 12: öppna fält alldeles bara; 13: snö fläcktals i sko- 
garna; 14: åkrarna torra, värsädden begynner; 15—22: snörester i skogarna och på fjäl- 


len; n. m. 19: stark frost; 20: löfsprickning; 21: värsädden slutförd; 23—%5: enstaka 


456 


drifvor i skogarna; 26: all snö i skogarna försvunnen; 31: isen ligger på fjärdarna i 
Enare sjö. — Juli 9: snön försvunnen från fjällen; 19: fanns dock ännu en och annan 
drifva på fjällen. Regn hela månaden, hvarför Enare-, Tana- och Utsjokiälfvar liksom 
alla andra älfvar inom området stodo öfver sina bräddar. Ängsmarkerna stodo under 
vatten och fiskpatorna förstördes i Tana- och Enare-älfvar. 

Sodankylä, 13: sista snöfallet. 

Kuusamo, 9: skogarna snöfria, men ej fjällen. 

Karlö, Kesti, 6: fanns ännu stora drifvor i strandskogarna. 

& Marjaniemi fyr, 14: den sista resten snö smalt i dag. 

Toholampi, 1: löfven voro ej ännu utspruckna. 

Ylikannus, omkring den 1: marken har ej ännu nägon gräsväxt, löfven äro ej 
utspruckna, foderbrist räder. — I början af juni vidtog sädden och afslutades kring den 
11; 24: vid midsommar hade rönnen ej ännu blommat; blommade först omkring den 


1 juli — Under juni rådde nordliga vindar och föll rikligt regn. 


457 


— | — = = ies | Oe tae AN 1g X FR BITIOT, JodxoF, ‘youto}19p9 Nj 
— = = Zu £TG 9 GOT © 0G—S8T A 08 X ‘9 Se Bee 
BIUTIOJ, ‘E[OJINT, "BIUTOJIIAJN 
=F. Srl == 0° X = = = = "pw tArfsolo 
= OFT = 96 X = = = = ° > * IAIBÉSTIO ‘CHSIUUOIUONT '8 
188 | IET 8 IA—6G A IG X. = — — = "> "prel, VARPSONIIN 
‘AIefouresnn x owesuny '2'09 
G&G | Hl 8 IIA QUE IDE = = = = ofs oxvu & $ 
= = == = 088 | SH co À GT X tyofagop ‘Uapiesisvid =“ 
= OST = IG X Er = == = * tarelsnppnwm “ $ 
= = = LT IX = = — = (q * EUR So 
Ge | 8 IIA (HID: — || <= — : = (e ‘ofs orvug & 
=> >= = 61-81 X = = = 1 * aeols sapuru © 5 
oe =: = 08 X =a = = = * * gypsuoyf]) 
‘ofs orvugy =“ x 
IG | sel ST IA RQ. X = = = = "> zaaelsıysen = * 5 
= oe = = = naa oc ÅA = coe somoleryi .“ : 
= =: = == oa | ze € IA 0G X : molseweey ‘ony, LUF 7 
Ex = eye = 8G 9 SET 9 FIA 08 X ‘9 uayyeausng :JIe LUC ‘THOÏSIN ‘I 
ne aa | "SULUSSOIST | "SUIS SBIST Cru reap "SUTUSSOIST | “Sum SSI 


‘J968IPU9JJUA TOO UNO 
-ı9feuey 400 deyTAasjey ‘“tweols ‘yseay, 'IBAJIE FOO dev 


458 


7” zz v IA a == 
= 57 & IA fr = 
= haere ase 6 IX PT 9 IX ie 
du 3014 : 1681 GB X 
> = = = OT& 
QE =; == ae £06 
Se a Ig€—0€ A = = 
7, a 18708 A ae => 
= = ge == ale 
= = = sr 816 
G6G | SPI L IA- 96 À ôT X = 
= = Er Zu ITS 
== Ty aR = OLG 
= = = ae GIG 
e6—1687| _ 1ST = 36 - T68T 
183eps] ae "SUTUSSOJS] ‚SUISSE [ST Re 


"T68T 
Iesep 
VUJSI 


* IAWRIUOSSO É 

©  rdureguotsog TASONIEATET, “ET 
sr. BAY 

OUTS PIA JOAJUT 3 


0 0 Dao fF oD Tyofoutg ‘OUTS ‘II 


oo À JR TOY 'UGIÄH pra 
ST À tt FI TUR TURI 
= * IAIBÉSTIC A “ 
— * TAreleruseg re 
1Z2— 08 A “je TWO ‘TUOIUVAON 
VEN °°": ppofseung ‘RIT 
= je wouryry ‘epsywepog 
= TATBlueTeS x 
co A °°: ‘mofeonx ; 
TEN m pop 
FET ATA 
‘pes VOUIOT, BOLIONOPIN 
"Surusso]s] 


‘oTVUBY Yoo avyrasyey “wols ‘ysvay, 


“AVAJTR YOO ey 
° 


“Ja GCIPUOJJUA YOO WIIG 


991 


691 


SCT 9 


IE A 


& IA 
0E A 
65-16 A 
17 IA 
IA 
FIA :G68T 
66 X :1681 
6 IA 


1606 X 
1808 X 


105 X 


BVUIVSSNIS = N 
ooo Squat ser VAN 
ee We vuel 


‘ 


eueley 


-ey je yA ‘tduey “eueleyy 
oe eyposuel 

-H9Y yoo TarelsenN 
asfadod I vureprely 
901$ ap vd wast ‘ouey}0g 
* * Arelwenguor] 
(a 2 > 
(e TAre[swurure] 
7 HSUI] LIL TULITUOWYUH 
eee (q « “ 


"+: (e rArefoyuery “ 
cesse geq pout 
qAIVGIVE Wastoy WO 
-UBAJO Joovipueyyva © 
raayloguery I puns 
tupessnwong 'Tufessnwong 
He off I i 
Fie off I 

« « 


rdwuefelV 
Ji off TI 


460 


cé id 98 À = = = == — "UHNTA UHSIUJJOŒ ‘peIsoyeag 
SEN ea = = — | — — IX ss ppofexitg ‘ejoaweg 
= — — =S G6T | 808 8 A 98 — € X °°° mofauer ‘joddug ‘21 
= de = — OLT | E08 | 08-8 AI 9 IX QSrpursqm Suppe 10544 
119) ‘ BARUIÄT BABUIÄT ‘OT 
208 | 291 96-63 A 9 IX a lve = = uopparuopagfpoagga * 
902 | 991 CG A 66-86 X = = = = * ‘ * wopaelf ory 3 
ee een LT A = = — — — ' SIS BIOI Afro 
wast ‘uopiely Sau] < 
86T | 291 LER 9 IX me ee = = puns enddog =“ 
= pus = = 08 | GLT LT-PE N 8¢ X rem IA “Saoqearn 
= = ee = — | — 9T—0T A = "7.8105 TYSONBUÄ 
uvdy JUpou 3 & 
re ay = = ae ae OT A = EE 
Le = a = Br N = nenne Ste 
9paoı WAST :JIE BIN ‘soynM 
sie | 291 VIA ¢ IX = = = re SET VIN "efeeA 
606 | 99T & IA—6¢ A 9 Ix a == ST de "ae UN owereg 
er 
Sa seu “SuIUSSO]S] “OULUS.CR[ST a esp SULUSSOJS] "SUNLOSBISL 
IVSUps] IIS] . : x PEPSI | easy 


-Tofeuey yoo deytasjey ‘OS "ASVIT 


‘IVAJTR YOO Ivy 
Le] 


‘J9GLIPU9JJVA YOO UID) 


461 


= = IZ À = = 2 — SS DEL UTA VYSTUJIOT 
Je FA ‘uepiefjuy ‘owsterg 
ae ay OI A = => mie _ — * * mopaedueys 
| ‘U9MIA VYSIUIIOT = 
= = = — = | — 9 À PH Ce ae es qoddoy 
U]SI9pPOU i z 
Be = = Ve De ee ee v Aqouory "ÄqouoIF zz 
IST | €812 & À 88 ‘98 X ze ce = = Sat Sul 
= = — | — BESTEN = "ee Aqououx * 
== = = = — | — CA = *° * 1eydeq a11038 É 
= = = — = = NS AN = po aes 5 
er; er =. = &—I A “(8 wa ‘AI eue 
= = = — GAS PR NP HÖGERNS Pal di SU ES (IE AGE 
SD =) 8 INA THeAtepaN ‘TZ 
OI—F A ‘9STO101 9 IX 
rates = ab EL OO | engen) nm | ALS Nn RN Ne 
6 A : 2681 a 
= = — = | — rs SC SRE TyofasarT 
FIG == 6c A 86 X °°" TATR IST ‘tducepoyoy, ‘0 
ee pad SI A en RAS I RER |) a ia tee as eee We tof 
“vey Iofs TATBISIPIA 'eIvAIN “61 
— | — -- ae mofeula ‘ 
= = CZ A emteyiA =“ = 
GLI 
| $02 sah! ofs tArvfederyy ‘Isoaedeer 


(a) 018 


(ö) OLT 


EN 
ST A 
1261 A 


06 A 
8 A :c68I 
6 IX : 1681 
LG A 
FC A 
‘PUVISTINF 89 À 
top 
JIPUTUL LT — GI À 
u919p 
91108 0 —II À 
uofs eppy IG A 
LIJSt UIAIA BT À 
SIS IQ U9ST GI A 


0E X 
08 X 
og x u u 


Gt 1D fe OE 


91 IX 
6€ X 


F—G A 
G A 2681 
G IX ‘I68T 


u “ 


“ 


LE (CROIS ONT 
* rhaefuouuog 'BSÅOL ‘OAUIV ‘CG 


CRC RPC e owmandg ¢ 


6 0 Ou D> B asso 


* + uopajsddays 
*UOPIVSILHS OIUT 
U9HIA eystuog ‘PeJSAOHEL 
RR tarefeddey = 


FOR OT OO; 0 


TA TROTT 


“ “ 


oa 


"+ (v ofs taxefery ‘tarelery ‘EG 


462 


“T68T 
resep 


erıjs] 


“T68T 
resep 
LUS] 


‘COST 
Ieseps] 


“COST 
Ieseps] 


-Zurus.oels] 
Be = ‘JogeıpusygeA YOO U9YIO 


“SUIUSSO[S] “SUIU.G.OYIST -Surusso]s] 


“peut yoo avyrasyey "IBOfS “SEAT, 


“IUAJIE yoo ey 


465 


FÖL 


L6T 


61 A—S8G AI 
IT A 
Mall AN 


IN 


[FAR OE SAT 


GG À 


St A :G68T 
L IX :I681 
GA 


LT— GI À :C68T 
86 X : 1681 
66-81 A 

OG—GI A :&681I 
6 IX : 1681 


(2) OL IX 
ER LC X 
OT IX 


68 IX 


08 Le. X 


| U9PUJS our OF 

AT ‘UUIESI07 ur] 

"pw ¢¢—Fe AI 
G A :G68T 


(2) 82-08 X 


"ame suopeIs (q 

tete: MONA © 
See DE uspaefr 
-SPUJS YOO UOUUEY JIUI 
BES uspeIs 190 
uopueg ULI] OU 
OpurIg yoo UOYNUEISIBA 
-uıel pIA usuweg (e ‘SA 
* IVYSH[VY JOU Teu 


“ [44 


1859 43ue] es 


"gem wm I uopıely 


VUISPUVIIS 
eASTUJIOA 
"ss mofeurs "vIÄmNIsN 


‘U9HIA ‘SIRARIO 


“ 


* - tyoftenysoy 
> + taArvfynysoy TArelsefef 


"+ PALF OSIOU, : 
‘+ (uwounweg) 
wopıel} oSuer] 


464 


| £S8I I6L 1% AN 08 IX 

PSI O6T €& A Ic IX 

| SI— STI À :268E : 
CsI I6L 12 FI I 
08 IX :I68I x 

O8T 661 6I— FI A IG IX 
MD CI—IT A TI IX ax 

= OT A 
26—1681| 1681 26— 1681 
zuseps | ware -SUIUSSOTST | “BUIUSSYIST | resepsr 


‘CLIX IE X: 1681 
08-68 AI :Z681 


| SIX TEX:T6SL 


06—86 AI: C681 


PIL '€ IX 6 X 


7 ec 

6 IX :168T a: 
0 2681 
eal DaB GTS TEE TAN 


CT IX 


c A—9¢6 AI 
TA 


“DUTUSSOJS] “SUIUSSYIST 


-Iofeuey 490 rvyrasyey ‘VOIS "ASVIL 


‘ALAJIB YOO Ivy 


7 Teuey NME 
WOXIOU ISJANSTA 

— 8105], uopopayeyg “ 

“© jeuey on ‘ISOAONY 


+++ TAISÉIUEY u 


ccs TAIBITAUTT "BIART 
tArefoyony ‘epdueeruey 


e sprvfiddeq ‘parlrdderr 


o 


‘sadıeN 


‘YIVULIOATO) 


* ® sodıeNn ‘UOJI04 
e Aqoy, 'LIeeseIsnm 
: * * @seA TOO 
Jog uerou usprelfspeis “ 


"ee JOS yoo AgloL FOS 


“JoSvIPUI}eA YOO 9710 


CE 


465 


= = oe > = = = een, | tarelryary ‘eIUNEH 
N TAX 

ZLT | I61 OT A GT IX FT TE = == snyayseary, praeueols  * 
LAT | $61 LTA GG IX == = = = “s+ qArefaveunyey © 
= = 3omjs I AT = = = = = uogeaqs efeueA I puns # 
= me = a GIT | 108 LA FL IX ess olaeleneA “BURA 
68T | ZI GT A GE IDG = EE = = "> tTAIBLABTBALA £ 

88T | 681 8 À id; Des ae = = = TAre[ueperutoy eIeyNeurf 
geT | S6I FG À CG IX = = = SNRA tAre[ısaA efesesuey 
A — TS = Stl LA = °° mofagey : 

G8T 161 SIH AN | 9T IX = | = = = 1s9AruJ9SUP ] ‘TITR[VULIYN 


Seit 681 =a 
eer en +. ofs tareferq TAIelRIH 


T6T o |cer o| = | = 
GLID : T1681 0866 X 
DST 61 A | 08 IX == = — = OIG VITISMOTVG PIA 
IS9ABUO SUBIT & 
FSI FH CG A 08 IX = = = — "DIV BAPSUPITALS 


6 


wo BASEN 
TEXTA VPUBU UP|[IU 


= =e DIENT 


“ 


puns 1ujeseyeH 
HIA 1JUUIUTAUN L 
HIA DUCIUOHILM Tewuposur] 
eo. (q u « 

“+(e raaefeuiq 
cr (q 


“ 


0) IDE 
OMC 
Fe IX 
Go TG IX 
GG IX 


86T | OST UN IAN 
T6T | OST EL A 
OA 
FLE 
#6 A 


« 


“ [3 


466 


66-1681 
IVdVpsy 


GISI A 
Dall IN, 
CN 
0) DEN 
[IG A 
6T A 
08-81 A 


GI—ET A :2681 
STAT9P 6 IX : IG8T 
8 À 


GT A 


IL A :&681 
[ IX :168T 


"SULUSSO]ST 


6% IX 
ICS OR 


8 IX 


“OULUG.OV [ST 


‘LoVUVy Yoo AVAIASJUU ‘VOIS ‘ysvay, 


661681 
IVIVPST 


908 


VIS] 


08 AT 


“OULUSSO]ST 


GT ‘FIX 


"SUIS CRIS] 


“IVAJIE YOO Ivy 


"+ + ryofaeeutoy ‘eeutorT 


OO rareltyws “ 
015 Ao O tare CEUX « 
"stare fone yy ä 


°°° SPA) Ume BULT, 

"sols oxen TArelıqnom 
STAT [son 

-AY I Are foueyieg : 

ULOU9S AO] 


| -Tejn ‘TAUVIHIONA ‘oweyaeg 


(vols vssop uepu uv  “ 


 marfeng  * 


Pree rAdefeynny ‘erelxn 


* Teu 
4 “ ‘ ‘ 

“VY L[SOYVoY[VA “TYRUISTRUS 

* ‘uuvx stodworg “epeedwor] 


* ISOABUITY 'BIOAJEY 


‘JOOVAIpUa VA 90 0910 


FR 


467 


SEIEN 
N 
GT A : 6681 
9 IX : 1681 
€T A 
FA 


GI—G A ‘2681 
SIX TEX: I68T 


ET 3x 
CAN RUE 


eo IX 0E X 


9ST 


LOT 


TST 


92— CG AI 


ISVS INI 
9% AI 
[2681 ‘08 ‘OT 
IX ‘16 X ‘1681 
96—FG AI ‘C681 
L IX ‘1681 
i AG AM 


GG Al 
6 AZ GG AT 
‘STAIIUIS 6T AT 
SUROST 


yaeıs LA ‘GG AI 


a | oral TAI (say “ 
— 7s ++ OfSYIÄN onsty OST 


— ESRI AQIOLT, ‘OUI 


EA B opes “BPA 
7 ee RE TTL OU Ui lama 
-1995() JU YIAUL OTe,“ 
Le ‘G IX ‘06 x | Gxofavpaysa) ¥ org ‘ores 
Earnie | eure nes Tyofcautog I uofs 


-OLIULOG “Y ‘S Tap ‘oroulog 


= . . I: Dei fe) cel 0) 6 v VINY ‘ogV 
IT aG m 
28 16 rl tyoluogueuin TARURUATE 
9—GIX 08760X 


* 1yofuagstwuug]t 179 -weit 
rey (ONIÄYAN) OHHITHISN A 


te 9 IX 


ee | JR oumy 
Je wots molegea © 
DE | RE x (TS 
83 IX DAMON PT MOULES (CE Agena 
ce ‘e—2 IX |°° °° IR oumy BIEINEN 


‘66 


ee 


aG 


468 


= = = = = = 08-8 AI 

= == >= FE 89T | 005 6668 AI 

c9T | 906 vA FG IX ES A Fy 

69T 08 OT A 6G IX er = 

en COG = 86766 IX = rk = 

= = 9T A == == ay sea 

OFT ec Gl, AN St WX FT Se = 

SLT = Gl A TG IX en = = 

= = 6A = = ee Si 

ae a 96 AT a role u; 

== = GT AI = ms = 777 

>= = AU Te ae oe 

son | le = | = = 

OT IX :168L 

= — 86 AI == = is GE 

LET 886 Gi LAS ST IIX = = <a 

rel P&S I A—6¢ AI 61 WX = = = 

== = Gl A = = = = 
ae west “OULUSSO]ST “SULUSSRIST ne mi “SUIUSSOISE 


‚aofeuey Yoo ACHIASJUU ‘avols ‘yseay, “TeArfe YOO Vy 
o 


_ "tt" B Rpu@A ‘SIOJOUISION 
ET IX O8 X |° "°° o410Y ‘Sup ‘y 
| UOYIA VYSULT JE ATA ofog * 
Om ofsxe y « 


— we ofsiacaq ‘ofog 
Ares [12 
— (e uopawljaogs “ 
— teprely 9apurun “ 
= "tt BUTENTA 5 


—  euaopueags ‘ofs oforp  “ 


ofory I puns Jwoags 229 ‘oforr 


a mo oO “(q u bid 
zs os (e rareleug ‘sora 


— qyndysyr} us ‘pueyyeq odueg 
— * uopaeljspaesunlg x 

— UONTANAÄM ‘JAEWOAT 
=  Taapltgen ‘oxsty 


“OULUS.OR |S] 


469 


88T 


8—L A :268I 
IS X - T1681 
OI—Z A *G68T 
IS X TOT 


0826 AT 
US) AN 
GA 
ec TA 

FA 
GA 
GA 


9 IX ‘0Œ X 


GC IX HEN 


GLT 


GLI 


TEN 
6695 AI 
MIST € A 

:06—68 AL: 8681 
OT IX : [681 
06 — 68 AL :C68T 
OT IX : 1681 
"SIs OPAOI 
usst IG AI 
OT—6 AI 


FIX 
GL GIX 
GI ‘G IX 

€ IX 


* myolueragurg euro 


a 0 (9 “ “ 
(q “ « 
i“ “ u 


"> (B BV BIO = 


"UB I WayvA 
248107 ‘RV BSLOG 'peIs vSrog 


718217 Seapıey tt 


">> su 
TAIBIDURS 'UIFDOS VO ‘FF 
ee: V SEUGIOT ‘SEUSIOT ‘EF 
SENT Ue RB OAIDY ‘OQQIS 


Wep IUAIUESIE NT ai 
uopaely sctequory & 
* OUT CIPOS - 
(q 2 ; 
(e vauweg BIION 
“+ uoxrAddeT . 


470 


CO Ld 
98T 98T 96 A CG IX = = 
ER ee 68 A = nt 
Se) > 68 À = = se 
[GE [SE CG À 9T IX > = 
FSI 88I Le IN GG IX = = 
£8T LST 16 A 98 IX = = 
— | — — = CONS 
F6L LOT 6T A 4 IX CE a 
FSI | 88 a u PIB SUG || — => 
RAT Te SUR nn 3 
— — [ A — — — 
= = 08 AI ar =S — 
e6—1681| „1681 ‘à : 2e 26—1681| „1681 
uns a SUTUSSOJS] SUUSSEIST  |imsupsr a 


08 AI :C681 
OT '€ IX :T681 
L AI 


“OULUSSO[ST 


Oi FIN 


“SULU.G.SRIST 


‘ToTVURYy TOO avyrasyey ‘avols ‘ysvay, 


'IBAJTB YOO Ivy 


‘0% X | 391184 


ofs aa TIGBSERTA 
ÄN are rund 
* * TATelIUBES 
"> TATBLSATY 
* TAI (sean 
TA Te lOvaT[ OM 


wo yoy ur 


2.9 © (KO) 
OIp9U SUCIPES SUN 
‘sepndyytg 


“ 


Be sepndrytg 
+ + ofs IS9ABOIG ‘SOAR “LF 


“ “ 


"+ 2919 US I 


uepis Aqqey 


JOI[9 VAJSOPIOU “ x 


puns swjoyfjtT “ > 
uepu® vIySQ 


-piou "FIA AQIUSET ‘EUX ‘CF 


471 


Ss) 
PrP eS 


SI A 
OG—6T A 
IC Fö A 

SIN 

OG A 

LT A 
GEOG IN 
SI—FI A 
ING SG A 
10785 A 

61 A 

6T A 


Teuey SIA 
* reuey tArelıs9 A 


oO oF 0°00 0 


"+. rareljenkeg 
az ENT VI (0) 


enysoy 5 


« 


BR tareleın "ee NISy 


“ 


oumelted 


TArelstioweronn ‘SAS 


sn ISJABJNLY 


040. 0 OF 0800 


“ 


ISJASBEf ‘V[OJAV EL 


* auuelieg Je IA Si 


°° " TArpluergeem ‘myepdtoy 


606 0-6 ou (re a “ 

NH ISoARddort = 
ramfspace © 
TA TB lOTW 


-ONT, YO -eYYoJeq 


000000 140 fax “ 


“NO, 490 % 


erelty "BIÄXSVALL 
00000 ofs 


1s9Aeyueynuy  TUJLSLAULH 


0.00 0 IS9ASIT “ 


TArpley sg 


nyepzieyaA ‘Tdorepeyney 


“ 


472 


rai 


G6—T68T 
Ivsepsyt 


“T68T 
BIP 
BLAIS] 


SIS LOL UIST OZ À 


Le IN 
IG A 
68 À vu 
-wrs voddog A 
IST 
IT A ‘WO0Y1978 
west 2 À mm 
IVS WOT 9 À 
II A :2681 
IT—OI IX : 1681 


"SUTUSSOIST 


GT IX 
+ IX 


F7 IX=06 X 


GI OPIX 


"SUIUSSEIST 


G6—T68T 
1e3epSI 


CG AI 
08 AI 


85 AI 


*SUIUSSOIST 


9T IX wu 
8 IX Ur U 


“SUIILG.SRIST 


"oTVULY Yoo reytasjey ‘teols ‘ysRay, 


“ABATE YOO wey 


oo. "(Pe uauIPIJ “ 
9 (q 


[14 “ 


"+ (e rarelsgunmn sowmmN “EG 


7s) U9FIA eysurg “edeuusary 


“ 


UIPIBÉFSHIEAIIUAS 


* * * *AVAJIB 490 Tee « 
ea usyorgqyaeag ‘sag 
> ofs aelmaL, € 

1 TIC 


|-3n ‘ Aqysuaag 'SIOJULNIIS 


on ce % « 
+ JIB sus 


Je MA “arefımm ‘erefuy 


‘JOSRIPMI}IVA YOO UNO 


475 


+ + TS9A 
2EITEMEIPOS 
IS9A®I 
-[TEM VILION M 
toureyIe A ‘nfieypearey, * 


“ 


ee ısoAejfeyp ‘ordony 
“  ®JITAOMONU = 
jeuey syejuoryuy BJUULLIL 
“+ jeuey OJJIIN 'Dyepurder] 
ESTER 189AO0104 “ILUTESIE 
re fet, HAS I Iller 
-Qu TATBISJWINN-BIA BISTEN 
yofstporg T ATEN 
tareleguf  ‘VIUVASATIUTH 
(eyfosuoymy) es eu 
pra tyolstorg yepotyuoy 


9 8.0.0.0 yofegt OM & 

EN TAIBLEIONN 'SJUBWOTI 
nnsusof iy 
eun = 


& 


Rv 
2002 TNA 
-edeveH :HIRUCX SIE STI 
DSC MrB TUI = 
(eyppsuoloyy) ueurparg ‘exunuf 


474 


861 


&6—T6ST 


ICSVPSI 


G8T 


“T68T 


Ivsep | 
BLIJST 


6T—GT A 


8T—GI A 


“SULUSSOIST 


9 IX 
el IX 
IT IX 

9 IX :68 X 
9 1X 


“SUIU.G.SB IS] 


2e—tearl ‘T88T 
a6—1681) sep 


Iedepsy | Bugsy 


"SUIUSSOISI 


"SUIS SPIST 


“IOIRUCH yoo Avyrasyey ‘teols "YSVIL 


“AUAFIR YOO IY 


"* TSOALIQ) Je 
pavly ‘Isoatseeg 
I doy 


-[RJin ‘UICHONA "BJUVIUOALI 


“ 


eler 
* [EUX snuuoy 
tt TATBleWsO 


ISJABSIOS ‘eqiarddeyT 


AS tdwmeisieAgr] 


tsoaegfey IM 
enjosuerjog * 
YSPI) wet 
-Teigtg-osp * 
*  tarefea 
“103 


‘98%IPU9)1LA 100 UPIIO 


tdwejeinaN 


« 


“ 


“ 


-uepney Weg ‘Iwmjesegueygy 
RULES 
Je paelz "es[osstororf 'stoxof 


% 


« 


‘THRUSEUIUI A ‘ordony 


PT) 


ee 


0G A 

6T À 

ET A | 

See 

8I 

FI A 

BLIJST 
BUI9PULAIJS ST A 

‘uef1oq SZ AI 


IEA 
16 A 
61 A 
6T A 
SI A 


GI A 


Pe IX 
Fc IX 
FC IX 
61 IX 
GT IX 


PL '9 IX {0€ X 


08T ‘9 


681° 


ELIJST VUISPUBIIS 
er A ‘aoddo url 
-eywgas 6€ AI 
‘uelıoq BISIAJ 
ST AI :&68I ‘CI 
IX ‘#2 X : 1681 


9 IX :08 


‘88 X 


IS9AJOTT 
ey[osgarga’T 
eyjostderg 

er BAISSEUES 

"tt BA[OSUIISTEN 

"+ + ISIALOISTAULN] 


MIA UJULIY “vues 


‘epeunndg 


"ct 9 IdUeIAITAIE BALJUS 


a 


uguure 


ISOATYNV HY 


G BODA 


isoavlel qld 


Tsoavdvey 
°°: qsoavlerqtg I 


[ITU TYLON ALY 
[ISOAUTEIUIX I ITR} 


-n ‘TdureyUeeyyeOT, 


OO EL 


PIPM_DIP 


& 


“ 


“ 


« 


[14 


‘}0[84N 


EE Me 
à 861 | à OST 18 A AGIDE 
621 | 681 Fe A 18 IX 
eurepiel} OZ A 
Gr | — - ee IX 
BUTEAFTA OT A 
— — IG A CRIS 
6I A :&68I 
er | sor | _ F GI ‘2 IX 
OL IX : 1681 
— = Ce À — 
661 | Z21 OT A og X 
wu 2830 
Sur] Bs ST A 
261 | 221 | 8-9 1X ‘06 X 
FI—OL A :c68I 
& 1X ‘1681 
641 | I6I ce A GZ IX 
I I :G68I 
9ZT'2 |06T 9 | ST AGI AT ‘ST ‘8 IIX 
‘pa IX :I68I 
ret! ‘T68I 
C6—T68T| Là à 
| a "SUIUSSo]S] -Surussels] 


476 


c6— 1681 
Teseps] 


*SUIUSSOIST 


-Iofeuey Yoo weytaspey ‘reg[s “ASYL 


'IBAJIB YOO Vy 


epsunf 
SSu]S BJLSILINBT PIA RULES 
“+  worejs eJoung 
Je uajoqieu I BV ‘ısoadder 


© 


* tarvfuemtejony ‘afedregraes 


puns rwufesLmnf 
VUIVG JU ATA ‘ISOAO X "BUTISTIY 


‘ BulTeg 5 
ıdwefoyt] 


== 


© 


6T A 


EB) Ute JAN 


0I-F A 


OT IX 
Dip ci Au 
76 IX 


96 AI 


"s}01q 
wast ¢ AT 


ee re B SUAXI I, = 

ES STANS JE 

PIA UIPIVSIVYS (q 2 

= RILIOPURTIS 

Im smarsL PTA = 

Or oh onsen pues cac 

-[OY 9.1994 SNATIT, 

pla (e voopeyT ‘Sıogouory 

* * * BYTISMOYAL SY à 
BIIISUOUINN : 


* * : Taaglenyay x 


(q [14 “ 
" (@ ofs appduıg 3 
are eo SB} eeyyraed ‘FG 
UILS VIIOU SUISHON À > 


Tarp[loguvang “eJogqeg 
 gls tary oye A related 
en UISYONA 


Je MFA ‘ISoAUJIUN ‘tyofuray 
ide land UISMONA ‘POIPUY 


NL SHIVUH 
« 


WOURAJO UISHONA 
LE Due 


861 = 
EB EST 
IST IST 
681 921 
& 906 | à 091 


1606 A 


[G—0G A 


SI A 
CG À 
61 À :G681 
GG X : 1681 


OECELID op 
c—F IX -06 |X 


OS PI IX 


OST 
St IX 


@0§ 1¢ X 


a es LR TEL à FIX 
EHOL 2 |QOYE à Aie 
; €G X :I68T ‘86 IE X 
=. = Ig A = 
= cm SLA = 
IST | TSI 6I—YI A 0G IX 
ER "SUTUSSOIS] "SUTLOORIS] 
co = an : on 
= “LIEUX 400 aeytasjey ‘avols “yseay, 


"5681 
IVSVPST 


"Surusso]s] 


“IVAJTR YOO ICY 


VIREN 


“SUIS GUIST 


U a an er ed) ve } Tue air Nu) 
ory . tte . ee 


tod a: 


u 


* 1yolaewopn], 


: myoluejeunm ‘SIUIUS ‘09 '0 66 


es vlowwaeH uu 
SE GO DENT 

ye ya ‘aqerdur 'sqvpdug 
‚Says ‘UOOPUT ‘UICAUPIOS 


“ 


"TAB TOUTT 


 durvpoysvyy “vrevas {Toy ITy 


‘tofs raculyjod ‘Aa 


2 VIOIY “ 
tAdulstuyp BIT u 
1yolosy u 


Djofuvang 'tarelewyqor, “LG 


BoOpV'y 
Je ra yepegug “upper 


‘QOOBAPOIIVA TIO WoO 


Isförhällandena i de Finland omgifvande hafven. 


479 


Ladoga: 
Bemäluotorfyn.. 2... . . . 
PARTIR... . . . 
Sordavala hamn 
Jaakkima, Siikalahti vik... . 
EBanhipaasi fyr.. /.... 0... 
Kronoborg, inre skärgården. . 

5 vid Tervus yttre 


holmar 


Finska Viken: 
Fyrarna vid Kronstadt. . . .. 
Tollbäkens fyr 
Styrsuddens fyr 


010104108000 OO 
Où 0.0.8000. 2000 


Seskärs fyr 


0:0: 0.0. 9: MOD, 0 re je mD 


HT She sd dc c/s ss 


Sommarö fyr 
Rödhäll (Tuppuransaari) gas- 


oljefyr 
Björkö sund, Rondö ledfyr . 
Viborg, farleden kring Mylly- 

S220 “96: 6) Le «à à | à 
Hoglands öfre fyr. . . . . . .. 
BAIE. 4. 2-3 . + . . . . 
MISES VD. ler be . . . 


Nargö fyr 
Pyttis, Svartbäcks fjärd . . . . 


Borgå socken, Pellinge fjärd . 
» Kardrag fjärd . 
Berskärs fyt .. . died Je «6 . . 


3 is synlig E-vart . 


Isläggning 
1891. 


XI 25 
XI 14—20 
XI 19 
XI 20 
XII 19 
XI 19 


1892, I medlet 


1892: I 1—10 
1892: I 12 
1892: I 12 


XI 29 
XII 1 


e. XI 11 
1892, I 18 
1892, I 11 
1892, I 17 
1892, I 18; II 8 
XI 
XI 19 
1892, IT 5 


Islossning 
1892. 


V8 
V 6—11 
V2 
IV 27—V 9 
III 31—V 5 
III 31—V 8 


Vv 12 
V 12 


IV 18 

V 10 

Vi 
1102; IV 17 
1891: XT 11 
1892: V 11 


re) 
SEE 
ne 2 
Denen 


Isfria 
dagar 
1891. 


Isdagar 
1891—92 


480 


Isläggning 
1891. 
Söderskärs fyr, isen försvunnen = 
is åter synlig i E, 
men sedan ej mera — 
fast is synlig 1?/, 
mil i N fran baken = 
Helsingfors, yttre redden .-. . XII 18 
A Södra hamnen . . .[XI 24: XII 8—9 
Graharadtyr. SEP ts 1892, I 23 
POTKRA ARE ME sae eve fa 1892, I 25 
JUSSATO EME CE RENNES El 1892, I 20 
ÉOJO AIRE a te ee. XI 24 
Östersjön och Ålands haf: 
Bromarf, Kyrkviken ...... XII 19 
= Djurgärdsfjärden .. XII 18 
Köpmansgrund, Ersta fjärd . . 1892, I 21 
Utokfyr,@natvet®e 52 na 1892, II 6 


hafvet isfritt intill land 
Utö hamn till hälften 
isfri 
3 helt och hål- 
let isfri .. 
üppet vatten 3 mil in- 
NED LUND 49% cio! & 
Föglö, Degerby redd delvis 


öppen == 
Heike 1891: XII 19 
: ei | 180201210 
Vardos Deletis ver Ama. — 
» sma träsk och sund .. 1927, 


„ Vårdö strömmen 


HerroPoasolE y EE RE 022 1892: 


Islossning 
1892. 


IV 24 


IV 27 


IV 30 
IV 26—V 5 
III 26 
III 21 
III 21 
V4 


IV 4 
1891: XII 20 
1892: IV 28 
IV 28—29 
1891: XI 31 
1892: IV 26 

IVE3 

IV 6 


or 
=] 


| 


| 


481 
Islägening Islossning Se Isdagar 
- 1891. 1892. 1861, (189122 
Mariehamn, Slemmen, vik af] 1891: XII 19 | 1891: XII 31 | 
Lumparen. . ... 1892: ? | 1892: IV 29—30 | = 
2 Östra hamnen . . = IV 30 | — = 
3 Västra hamnen — IV 24—29 — — 
Bagskärs fyr, hafvet . . . . .. 1892: III 8 III. 26 — 18 
3 ZELTEN ar ets ok. 1892: III 8 an all = 3 
TERRA 1892: III 5 | III 24 = 19 
Bottniska viken: | 
MES ET ck de . . . 1892: II 29 III 25 — 25 
Bee EN... . 1892: II 9 HI 14 — 34 
MOSS EYE ss Sf .Vl. . . . 1892: I 8 III 23 | 283 75 
= all is försvunnen | 
från stränderna — VAS — = 
Bello inloppsfyr......... XII 7 IV 28 238 | 143 
meeronds-fyr OÙ 22... kli a 1892: I 1 Mid 261 | 121 
Strömingsbädans fyr ...... XII 14 V3 238 | 141 
Norrskärs (Kvarkens) fyr . .. XII 13 V3 | 237 | 142 
RAR sly. UE 7. : . .. XI 22—23 V 13—15 | 202 | 204 
Balsörarnes WE... sc. : . . . XII 19 vy 2 | 241 | 135 
Mentidippan co.cc «sc . .% XI 29 V 19 | 204 | 172 
Maukar gr li. XII 3 V 19 | 208 | 168 
Ulkokalla fyr .......... XII 15 Vv 28 | 206 | 165 
a isen mellan fast- 
landet och Ulko- 
kalla bröts . . = Vv 19 — — 
„ hafsisen kring klippan = V 27—29 — — 
Karlö, Salmi insjö, isen i rörelse -- V 15 = | — 
4 2 One och Ore — V 18 = 
„ Stora öppningar i hafs- 
LEG Ce A eee — V 22 — — 
»  bafsisen i rörelse. . — | V 23 — = 
hafsisarna omkr. Karlö XI 15 V 25 i rürelse | 185 | 198 


Isläggning Islossning 
1891. | 1892. 1891. |1891—98) 


Karlö, hafsisarna fördrifna af 
N- och E-vindar... 
„  Marjaniemiltyr 2. 


Östra delen af Üstersjün, 


ryska fyrar: | 
1891: XII 18 | 1891: XII 28 


Paternoster fyr, Moonsund .. 1892: 117 1802: TV 1822600 110 
Verders is 3 XII 20 IV 18 — 108 
Eyrmärket Moon ....!.... XII 20 IV 18 — 120 
if =SSchildaucs M0 XIT820% || MOINS — | 1208 
VOTINSO ply Te. eo! a alee XI 23 bürjan | IV 24 — 124 
Odensholmsuiyr RE 1892: I 7 början, IV 18 — | 833 
Hkholms tie. 1892: I 19 början. IV 28 — | 66% 
diyserortsetyr aes MR. 6 - 1892: I 18 början IV 5 — | 4) 
Milsands tiyrl Meee ee ed IE | 2) — | — 
Messaragotsem fyr, Riga viken! 1892: II 28 | III 23—IV 26 | — 795) 
Domesnäs fyr, Riga viken...| 1892: I 24 III 25 = | 610 
Kuno 2 MAUER, XIT 48 | waere 
Bernausbuoten we. nn... XI 19 V2 — | 165 ) 
1) Hafvet var ej fast tillfruset en enda dag. ‘ 


2) 1891, XI 27: is i vikarna. Under januari och februari 1892 tidtals drifis 
3) Hafvet var fast tillfruset 22 dagar. 
4) Hafvet var fast tillfruset 144 dagar. 


483 


0'0G ‘0g — 0'6G ‘88 | O'FF TS — 06 ONE Eve 
-eu4q ‘naemeuures ‘raAtefeydg 
= = as) ‘88 | O'g¢ "TE | 092 TE/GLTG och "He molfextngs ‘nn ‘efoaeeg 
0'C6 '61 | OSL 6 = 0:02 "cz | 0'9€ ‘ce | F6I Sea area 
== = Fer = Re 0'£G Og .. [1 “ [14 
0:02 (es "€ | 0'00T "TE | 0001 ‘68 — O'FS ‘08 | OLT 8 [°° Fe soqum :epewpsy Sogn 
— — — — — OCT ‘Or |" ol oyuery ‘Iwjessnwuong 
— O'FL ‘IL | 0'C9 QE — 0'€9 ane — > He off Svpoysypoy TArg[sepng 
= = = CRE 08 | OTE "6L | GL eg] °° ofs ramlueeg ‘razefeponx 
O82 ‘08 | 0'82 TE = = = 0'GE ‘OS F E i 
0:82 ‘CT | O'8L "CL | 0:29 ‘CI | 0:09 ‘TE | O'6P ‘18 | O'S "CT | JB Boutoy, :39dıo], "BIUIOJIIPIN 
OTS ‘OS = — = = OOF—OE ‘OE |" : ofs raıeluowesnny ‘ouresnny 
== = OR "LC — | — — st 5 4 
> == 0'82 {8 (OO ‘OS = = JIe areug ‘unsusofoppen ‘arvug 
— = — = 0'GG are LS eo 8 “ st 
0'CH ‘08 | O'LS ‘OT | O'LG ‘08 | 0'0G 93 |0'2E-82 ‘LI — “pe vue, tyofgwry 'Tyofsan 
‘dy "SIP LIENIAIT ‘Henur SL “L9{U999(T ‘I9QqUI9AON “SBAIPUIIVA YOO MO 


| 


*G6—IGSI UA9QUIA WHO I yoTyoor, semresy 


U oy US 6 SOUAGN PAY UU SIULE A) 


088 (ce ‘fear I = Zu I | Gr: | FE ‘ 2 £ 
red ‘OE | O'GF "TE | 0:89 ‘68 = = = 2 £ y 
0'GE (oa ‘SI | 09 ‘GT | 0:09 ‘GE | OFS "TE | 008 "IE = ; 2 À 
OG . UE [0:09 'T |O'PS 'T 007 "GI | O'OT ‘GT = B mofeupog +epoysyyoy erÄurogs() 
0'86 Ce = == = = = : 3 
O18 al = = — = = ee £ 2 
oes TZ | 0'€8 68 = = = | = ne = 5 
O'LIL 6 02 "GT | 0'&L ‘SZ |80TecT ’ELI00IE ‘1808 Go| Ae 
1yofuvumey ‘e[oysyJoF snuueyIy A 
== tes, i eas = er: 0°22 Oz ER: “ | “ 
= = = z = O'LI—GT et) °° ofs razefnsorr :ıdwejoyog, 
= = = = = (0'0€ ‘06 |” É # 5 
TeqIQy 
_, (O69 (er ‘IS — 009 (s "TE = 0:08 "er | "Je DIOSRIUM “EOAIOZ, "ERSOTAIA 
nuueg 08 
= = ane 6 a "4 Re | one D Dei OU ' JB ryofepey 
t ofs taagfsıprg ‘10704 ‘IRAIN 
— _ = — — O12 Bal = ae 3 2 
= = 0°09 ‘81 0'9G "83 |OCP(. 831001 ‘8 |" ofs 1504 
-edeeg ‘iuorueqnex ‘tsoaedeepy 
a —— PL ee =? En al oc | 6b 0-0 oo coo à € + ofs taave 
ee -ngeewuweg ‘tareleqsg 
3 BE 
a ‘dy "SIP “TIVUAG AT "renaef -| ‘I9{W999(T “LIQ ULIAON, “SBIPUIJVA YOO FIO 


485 


0'0°- CH (sz OE 


007 


OCP 


"98 


0'012 09 


0'6G 
0'96 
0'96 


le 


"0€ 
TE 
tL 


0'8G—FE (er ZI 


O'TG 


0'FG 


OOF 


0 09 


‘0G 


‘68 


‘68 


‘68 


EG 


0'8F 


OTP 


OLP 


OTS 


O'8T 


O0 GE 


0'6T 


Jr 


OST SG 
0'G "8 
GI ‘CI 
0 GI "DE 
O6L “OS 
OFT ‘DE 
0'61 ‘Of 
0'9 "EG 
GL ‘OS 
O'OI ‘OS 
OLT ‘OS 
O'¢  uoparir 
0'8EUTIPULIIS 
0'0T "98 
0'9 “LL 


7 7 ATA DURIBIRH9 A & 

IS9ASIT :TWOIUBIUH9 À Tdwepegney 
"8 BIO AQ I0HHIOM BILOG 
"s+ ofs ofot ‘£qoxafx oforr 

ofs otouog) raïefuoxiry ‘oxowmog 


[73 Ct “ 


OR 


-18/T :EJONOF UIISTBUULIT ‘OMILHÂN 


“ 


:oJsIuue ‘orejsefv 
ue ut a 

e molueewrorf IASONIS9 À 'BLWIOT 
ofs NINE ‘eros30 0 'TArelıqnom 
* ols TAIBÉISEN |peIs SIOHOUUET, 
* ofs 1aaeluweungeyy ä 

"8 tyofaeleuvA :Agoyaky eureA 
" ofs Isoavulry !epeAneg 'BIOATEM 


[14 te “ce 


ofs tAtvfeagq ‘piesisoid rare fern 
“ala 
Hyepurgunf :Kgoyasy rqeutasuer 


Nee are] 


486 


ASE 


| -UNIENNUNF :EJANU9AIOM 
O'&I gus i > x 
= = 008 (er (4 “62 = = 
BIAUL (q 'G 
TE = 006 (8 68 |0'9# ‘06 | 0'9T gus >= > ofs tart 
mun} (@ 'c -uatquong ÉCITUMIOÎT ‘TWTESUAAAH 
— — 0 £G ce = es zn eo ee « «u 
= = O'TG 7 0 ‘08 = = °° ouuefreg Je ATA Spyeptdaoy 
= O'LL "0€ | O'0L "6S /OFL(, ‘IS |0'07 ais = 5 ; 
OBL (6 ‘GI | OGL ‘GT | 0°69 "GT | OSG '9T |O'88(+ CI = :ofs taxelsvakf ‘pes BIÄNSBALL 
0°09 ‘feux G aa — — 008 ACL = . [11 [19 
= 002 "ec | 0'IG ‘OT | OCF 8 | O'S? ‘I | OOL ‘Or |" ofs saAeyueynnyy ‘WUpeseyuRy 
= 0GG  é'18106G 8681006 atejoog er OG 08 | ofs raxefireeg sopedrey, ‘Tarefrrees 
== Sr en = 0°06 O'OT ) is 
st aeg (q | uapanly ‘ec 
uy ‘0Z eu 
= = = = Då! ps 3 ofs taaglrary ÄGORIÄN TATBLIATI 
yyoegous (e | -URIJS ‘gz 
= = = O'CP "re | 0'08 ‘08 = à ö 
= = 0°06 "65 | 0'88 :CH | 0:CT °G = ofs euro :Agoyady sepndigyrg 
an = = CE = OT FCO 7) Gas coos 
ugurayfeA ‘CIOHSHIOZ ryofueuong 
"adv "SICHT '"TIENIQI JT ‘Tenue f “I9{W999(T “T9QU9A0 N -SeipuogyeA WO MO 


ae = = = O'SF (or ‘88 | 0°62 at = k = . EG 
$ O6L Ge FL) 069% ‘61082-69622 08F(s ‘8 10'S ‘€ | O'8T ‘88 | Foley 
wo ofleyy uejjpu Joayey {OHMEM 
ox = O'FL(or ‘68 | 0'0G Ig = = en ofs raxefons traxefong 
cu = O'TG gg | 0'88 50108 G |0'08 “LT | B mofewapng, ‘Aq ewopu], 'stufes 
= ne Er 0'219 ‘GT | O'FE "GT | O'TE ‘GI | 0'9T ‘GT |" °° *USOPUT Je HIA : Stoqouory 
WIRY] CI : 
029-09 ‘O8 | O'T9 ‘0€ | 0°09 68 | O'9F "08 | 0:98 ‘Ie | O'ST (GC) eae ee CE ROMANE 
-UEWOTONM :T[oysN[oF opvdrejtavg 
OGE—€Z 61 | 0'0F 63 | O'8F (cr ‘68 rs = = LÉ ATA 
U9.SB[9({ uepug-S PIA Ua 2 
woddo (os ‘GI | 008 (az ‘62/0 CE (er 62 — — = 2 0000 HAN + 
OH 07 "61 0°C 681099 ler ‘68 = > — oo. [YA wSeroq ULPUL-N PIA 
ua !eprddedeguey ‘mos veunng 
0:08 ‘08 | 0'€9 "T€ [00464 ‘68 a i Fe = oe ; ‘ 
029 "OT | 0'89 ‘GT | O'L9 ‘GT |0'GG( WP | 0:08 "TE | 0:96 ‘06 | ofs Tsaauep 
“URS ‘OF “ney II ‘AGOHIAH Tufeseguey 
a an: = dE LA O'OT a à Fs 
UOpAr(r ‘CZ 
Pas a 0 69-86 GG|0 6786 TI = GLI  wuaop | ofs 1S2AUS10S 
“URS ‘CZ |ECIOHSAIOZ LHASOHUSIOS "BJILABAdaIT 
se ah > vs En 0:01 GT oo GEO! DO. Oo. alk UALR 


-IOY OS] ‘1yvusvuryoA ‘ordony 


«+ Afa manar r € Canale sel 


‘02 "68 Qlsur rEg say 
WM :9'z "TE YO O'S ‘88 TAMBÉTAUM Je YTA yepunsnon ‘Aqoysty TAapltary SGT "TE MA gepurgunp ‘Kgoyaka INBupodur] 
GE (ee OG Ofs raïeuysoy TAxelseref ‘ory ‘62 ofs raxelery "pressoxd raïefery CO ‘23 JR TNofegeyt ‘epoatoy, ‘UASOTATIX 
SOUL “LE HY Soqum "erewlÄM SOUL ‘O'OT “Os He off “VpoysyHToy tarelsepng SOL ‘68 Je Boutog, “adıo], "BOUTOJIIPAN 


*IGSI 1940940 I yo Tyooly SBUIEST 


= = = O'OG—6T ‘LG = = TOTER OU Om Gea LOT 
I U9XHIA UHSUIT ‘AÂT saeysaapos 
Te 029 ‘68 | 0'89 ‘68 0'0F ‘68 | 8'61 63 * 2951035294 est 
O'LG "GT | O'L9 "GT | GS *GI | OSE "GL | SLT “GT PIA wouuteg VIION # 
= O'SG "68 | O19 6G | OOF ‘68 | GES "66 ; 
: s Be — ''' U9UWLH CIPOS SIOJOUISIOH 
OTS GT | O'9¢ "GT | O'FS "CT | OSE “GT | tBQITgqO “CT 
‘IT 
LE SENG QE Ibn = = — * syrip ‘uolstalso Saf SIRYSTO 
“WTXBUL IST uurxeut | STD UOISI9)$Q TAF SIBHSOOT 
6 
— = 0'CH ‘67 OFL Ken pen LE male O 0, 107 joie) OF lee pie uredunTg 
je FA UI] uwegorte 
an | SRE | 
adv "SIC 'TIENIQA AT ‘Heuur f ‘19{01999(T "I9QWOAON *"GRIPUIJJUA WO WO 


Anmärkningar rôrande isarnas tjocklek och styrka. 
I. 


1) Växlande mellan 15 och 20 cm, beroende på snötäckets djup. Mätningen gjord 
/ km ofvanom Ruuki forshufvud. ?) Isen bestod af dubbla lager, det öfre omkring 16 
em tjockt. °) Stället något strömt. *) Kärnisen 14 cm. °) Marken på begrafningsplatsen 
frusen till närmare 1 m djup. °) Snöns djup på isen 35 cm. 7) Mätningen den 31 januari 
utförd i en öppen vak, hvarför troligen något för hög. °) Snödjupet på isen 32 cm. 
») À några ställen mätte isen 61 em, & andra endast 28 cm. '°) Enligt fiskares utsaga 
skall isen mellan Uleåborg och Karlö à vissa ställen varit t. o. m. mindre än 30 cm 
tjock. '') Kärnisen 47,5 cm, flödvattenis 5 em. !?) Kiirnisen blott omkring 30 em. ') Å 
ställen med tjockt snöhölje endast 30 cm. !?) Ställvis endast 62 cm. !°) Afser kärnisen; 
flödvattenisen 5 à 7 cm, därpå snö. !°) Kärnisen 53,5 cm, flödvattenisen 20,5 em. '7) En- 
ligt sälskyttarnes förmodande ligger hela Bottenviken fast tillfrusen. 5) Snötäckets djup 
pa isen 15 cm. Mycket litet vatten i älfven. '’) Kämisen 47—50 cm, flödvattenisen 
7--8 cm. 7°) I närheten af en öppen vak. ?!) Isen redan till hälften full af hal. ??) Det 
förra observationsstället var nu öppet. ?3) Utanför Santahamina. Isens tjocklek torde 
ej hafva tilltagit mycket under mars t. f. af det tjocka snötäcket. Notkarlar uppgäfvo 
isens tjocklek till 60 à 90 cm. **) Drifisens tjocklek mycket olika: från helt tunn till 
52 cm. Där isen sköt ihop bildade sig packis på 3 à 4 m. Den 4—7 mars var hafvet 
fullkomligt täckt af stillastående is. °°) Den 28 april 50 em djupt, rinnande vatten på 
isen. ?') Mycket vatten på isen. ?7) Kärnisen 47,5 à 52,5 em, flödvattenisen 10 à 15 
em. *®) Vatten pa isarna i slutet af månaden. *°) Snön på isen 16 cm djup. Den 25 
april vatten på isen. *°) Forshufvudet och kungsådran öppna. Vattenständet var den 
30 april 80 cm under medelvattennivån. *') Skeppsfarleden på hafvet mellan Karlö och 
Siikajoki; sommartiden går här ström. Notkarlar uppgåfvo att isen på sina ställen var 
90 em tjock. 32) Ostermyra: Mycket vatten på isen. %) Jalasjärvi, 30 oktober: Isen 
vid stränderna 3,5 cm, midtpå sjön 2 cm tjock. 


Ha; 
Oktober 1891. 


Enare: X 18—19 kärr och mossar bära fotgängare. XI 1—2 orkanlik storm och 
stark blida, 


490 


Torneå älf, Nedertorneä: X 21, isläggning. X 26, älfven passerades till fots. 
X 27 älfven passerades med häst. 

Pöytiöjärvi, Kemijärvi: P-järvi isbelägges vanligen omkring 7 
än Kemiälf. I ar (1891) afkyldes vattnet genom flere dagars stark blåst och isbelades så- 
snart blåsten afstannat samtidigt med Kemi älf, X 22. 

Kemi älf, Kemi: Âlfven, som tillfrös den 28 okt. började slå upp på stridare 
ställen t. f. af blid väderlek den 30 och 31 oktober. 

Simo älf, Simo: höll köra den 31 oktober. 

Bottniska viken, Simo: tillfrös n. m. 25 okt. vid Simo kyrka; längre ut öppen 
vak synlig. 

Muhosjoki, Muhos: Forsarna tiilfréso den 25 okt.; den 27 okt. mycket flödvatten 
på isen, hvilket tillfrös den 30 okt. 

Uleåborg: X 20—21, Pyykkösjärvi och andra mindre träsk tillfrysa. X 20—29, 
fjärden utanför Uleå älfs mynning isbelades 2 à 3 km utåt, ända till Toppila sund samt 
bortom Hieta- och Nuottasaari. På strömdragen inom fjärden bibehöllo sig dock några 
öppna strimmor. Isen på de djupare lugnvattnen begynner bära skridskoåkare X 28—29. 

Siikajoki, Paavola, Ruuki: X 19 första isbildningen på älfven. XI 4 isläggning, 
XI 6 körbar is, XI 7 o. 8 blida. 

Haapavesi: X 28 bar isen fotgängare. 

Kalajoki, Ylivieska, Toivola: X 18 islossning; X 27 isläggning, isens tjocklek 
0.5 em; X 28 fullst. slädföre. 

Lestijürvi, Toholampi: X 25 is vid stränderna, bar en karl; X 28 sjön fullstän- 
digt isbelagd. 

Raumanjoki, Ylikannus: kommer från Lestijärvi och genomflyter Lestijärvi, 
Toholampi, Ylikannus och Himanko (Rauma) socknar till Bottniska Viken, tillfrös X 28 
(ej de stridare ställena). XI 6 tillfrös fullständigt. 

Alajärvi, n. m. X 19 kom första snön, men försvann kort därpå på denna ort; unge- 
fär 1'/, mil mot öster fanns denna snö kvar ännu den 22 såsom ett mycket tunnt lager. 

Vasa hamn: X 2S aftonen, skarp köld t. f. hvaraf is bildade sig närmast strän- 
derna; X 29 morgonen, var isskorpan täckt af ett ytterst tunnt snölager: X 31 var isen 
försvunnen. 

Finby à, Närpes: X 29 första isläggning, —8? C. 

Längelmäki, Kirkonlahti och Junkinlahti: X 30 tillfrusna. X 31 Kirkonlahti litet 
öppnad på midten, men X 31 Junkinlahti fullst. betäckt med 1 '/, em is. 

An mellan Nuutajärvi och Rutajärvi, Urjala: n. m. X 30 isbelades en liten starkt 
strömmande å, som förbinder Nuutajärvi och Rutajärvi. X 31 ånyo öppen; plägar ej 
tillfrysa för längre tid i gången än par dagar. 

Siilijärvi, träsk i Mouhijärvi: X 30 isläggning, XI 1 islossning. 

Punkalaitumenjoki: X 31 vatten på isen. 

Paimionjoki, Somero: n. m. X 30 isläggning à de bredare ställena, men gick 
åter upp n. m. X 31. 

Helsingfors? Norra hamn: X 26 på morgonen var hamnen från Brobergs kajen 
till Sörnäs isbelupen, endast här och där små vakar. 


Helsingfors, den mindre dammen i Kajsaniemi: n. m. X 18 isläggning. 


‘ à 8 dagar senare 


491 


Nousunlahti, Kivijärvi kyrkoby: X 20, tillfrös sjün. X 23, säges »poikatalvi 
kaikki». X 28, 1 km? isbelagd. X 31, tog andra förvintern slut. 

Heinlaks viken, Pyttis: X 28, köldgrader så att Heinlaksviken h. o. h. isbelades. 
Heinlaksviken är en grund träskartad vik, som genom ett smalt sund stär i förbindelse 
med en yttre fjärd, hvilken åter genom det långa och smala Hästholmssundet är förenad 
med Finska viken. X 31, isen åter smultit. 

Pielisjoki, Kontiolahti: n. m. X 30 isläggning; X 31 blid väderlek, snön smalt 
till största delen — islossning? 

Träsk i Savonranta: n. m. X 30 isläggning, X 30 och 31 blid väderlek. 

Skogsträsk i Puumala: X 29 isläggning; X 20—22 tillfrös marken. 

Valkjärvi: X 22 isbelades mindre vattensamlingar. 

Juvanjoki, Tohmajärvi: X 21 tunn isbildning å stränderna. 


Salmi insjö på Karlö: X 21 isläggning; marken tillfrös X 19—23 omkring 8 cm 


djupt. 
Hafsvikarna kring Karlö: X 29 isläggning. 
November 1891. 
Torneå älf, Öfvertorneå: XI 9—12 omkring 1 dm flödvatten på isen. 
Bottniska Viken, Simo: XI 3 hafsisen söndrad af stark NW-vind. 
$ » XI 6 tillfrös hafvet ånyo. 
5 4 XI 9—10 rådde omkring 4° värme, vinden SE och S, 
D hafsisen fullständigt söndrad; isen à Simo äl£ knappast 


hällbar längre. 

4 3 XI 14 tillfrös hafvet änyo. 
5 XI 16 bar fotgängare. 

Muhosjoki, Muhos: under november månad fanns ej flödvatten på isen. 

Uleåborg: XI 3 sönderbröts den yttre isen på fjärden utanför U:borg af WSW- 
storm vid + 5° temp.; de öppna banden på strömdragen längre inåt utvidgades betydligt; 
större delen af fjärdens is dock orubbad kvar samt bär på strömfria ställen ännu fortf. 
skridskoåkare och t. o. m. fotgängare. XI 6, tillfrös fjärden ända till Varjakka med 
undantag af några fläckar på ett starkare och djupare strömdrag vid Hietasaari. Äfven 
redden utanför Toppila sund isbelagd utåt så långt ögat når. XI 16 begynner man fär- 
das med häst på isen. 

Karlö (Hailuoto): XI 18 kördes med häst till Uleåborg. Natten emellan XI 5—6, 
hafvet isbelagdt, bröts upp af storm XI 6 på aftonen. 

Sükajoki älf, Paavola, Ruuki: Isbelades XI 4, var körbar XI 6. 

Lappo a, Nykarleby : XI 3 stark N-vind söndrade isen i älfven. 
XI 5 morgonen, var älfven frusen, vakar här och där. 


n n 

N) 5 XI 6 bar isen mindre skridskoäkare, XI 8 höll fullvuxna 
personer. 

n > XI 9isen svag. XI 11 söndrad, XI 12 var en tredjedel af 


älfven isfri. 


492 


Lappo a, Nykarleby : XI 14 började is lägga sig, XI 15 bar isen skolgossar. 
XI 16 tillfrös älfven mellan broarna, bar fullvuxna personer. 


» n 
A = XI 18 flödvatten vid stränderna. 
5 5 XI 24 bar älfisen häst med vattentina; XI 27, 28 och 30 
flodvatten. 
Längöfjärden, , X 29 till XI 9 voro stränderna af Längöfjärden och Ham- 
nen tillfrusna. 
3 5 XI 9 isen söndrad och hopad hvarftals i land. 
a 5 XI 15 och 16 lade sig Långöfjärden helt och hållet. 


Seinäjoki, Östermyra: X 28—29 tillfrös ån; flödvatten på isen ända till 
XI 16, då det hade försvunnit. 
5 Er XI 22—23 isen tilltog i styrka. 

Vasa hamn: n. m. XI 16 och under dagen XI 16 tillfrös en stor del af inre 
hamnen; XI 17 nedtyngdes isen af snön, hvarför mera öppet; XI 18 mest issörja; XI 
19 inre och en del af yttre hamnen täckt af tunn is; XI 21 hade vattnet nästan öfver- 
alt sugit sig igenom snön, men började frysa, så att XI 22—23 hela hamnen frusen; 
XI 23 ängbätstrafiken upphör; XI 24 inre vattnen frusna, isen bar fotgängare och till 
och med häst. 

Karhijärvi, Lavia: X 30 tillfrusen till en tredjedel. XI 1 tillfrusen till hälften. 
XI 14 tillfrusen nästan helt och hållet, endast en ådra midtpa öppen. (Lavijärvi ännu 
öppen). XI 20 söndrade blåsten större delen af istäcket. XI 21 tillfrés h. o. h. — 
Lavijärvi: XI 21 tillfrös h. o. h. under lugn och köld. 

Längelmävesi, Kirkonlahti vik m. fl.: XI 6, natten emot denna dag tillfrös 
anyo sjön. o 

Eräjärvi sjö, Orihvesi, Eräjärvi kap. : X 30, isläggning, — 10° C. XI 1—3, öpp- 
nades dessa dagar till följd af blida och stark blåst. XI 6—7, tillfrös natten mellan 
dessa dagar, —8 à —10° C. Emedan mycket snö låg på isarna voro dessa ej körbara 
ännu vid månadens slut. 

Kalvola sjös norra del Äimävesi, Kalvola: X 30 tillfrusen. XI 1 delvis öppen. 
XI 4 fullst. öppen. XI 5 tillfrusen. 

Bolstaholms träsk, Geta: X 30 en tredjedel af träsket isbelagdt. XI 22 is längs 
stränderna. XI 23 hela träsket isbelagdt. 

Lojo sjös mindre fjärdar, Lojo: XI 21 isläggning, XI 25 beforos med häst. 

Kardrag viken, Borgå skn.: X 30 bröts upp samma dag af NW-vind. XI 6 is- 
belagd. XI 8 bruten af flödvatten och SW storm. XI 12, öppen (utom vid stränderna) 
med ett från strand -till strand gående bälte af hopfrusen drifis i mynningen. Viken och 
fjärden isbelagda XI 19. 

Anm. Kardrag viken har godt lä for SW och är skyddad för andra vindar än NW. 

Borgå à, Borgå stad: X 30 tunn is öfver hela ån, —8° C. På e. m. och följ. 
dag blida (ända till + 7° C. i skuggan), hvarunder isen försvann från ån. XI 7, de delar 
af ån, där ångbåtar ej rört sig, isbelagda från denna dag. XI 15 den af ångbåtarna 
öppenhållna rännan tillfrös fullständigt. 

Urajärvi sjö, Asikkala: X 30 de grunda vikarna isbelagda, — 7° C. X 31 vikarna 
isfria, W-vind, +4° ©. XI 5 vikarna isbelagda, — 4° C 8% a. XI 6 isen à vikarna 


493 


sönderbruten af stark N-vind, — 7° C. 8% a. XI 8 stränder och vikar isbelagda ånyo och 
förblefvo så ändatill XI 19, da hela sjön isbelades. 

Nurmijärvi, Nurmes: X 19 vikar isbelagda, senare gätt upp igen. Pielisjärvi: 
X 19 grunda vikar isbelagda, senare gätt upp igen. XI 8 vikar af P:järvi frusna. XI15 
fjärdarna isbelades. 

S:t Michel: X 22, —9° C. X 24 +11°.8 C. X 30 — 102.5 C. X 30 hamnen 1:a 
gängen isbelagd, —10°.5 C. X 30, Likolampi träsk tillfryser och isen kvarligger därä 
äfven öfver XI 3, då temp. steg till +8° C. och hamnen öppnade sig utom vid strän- 
derna. XI 6, en del af hamnen isbelagd, — 12? C. XI 8, hamnen isbelagd med 3 cm 
tjock is, som bar skridskoåkare. XI 13 isen i hamnen ung. 5 cm tjock. XI 11, sista 
ängbät anlände. XII 22, isarna nästan snöfria, rägbroddarna hra nog gröna och nästan 
snöfria. 

Ladoga, Impilahti vik: XI 20 tillfrös, XI 27 befors med häst. 

Suojärvi sjö: n. m. XI 5 tillfrös sjön fullständigt; dock finnas många öppna 
vakar, hvilket sällan iakttagits i denna sjö; XI 25 inga vakar mera synliga. 

Bottniska viken, Karlö, Kesti: n. m. XI 6 isbelades hafvet omkring Karlö åt 
Uleåborg och Siikajoki till; XI 6 aftonen, bröts isen af storm; XI 14 hafvet isbelagdt åt 
Uleåborg till, XI 15 åt Siikajoki sidan; XI 30 svallade hafvet fritt vid Karlös NW-strän- 
der. Denna höst iakttogs öppna vakar i hafsisen ännu 5 dagar efter isläggningen. 


Delet, Vårdö: XI 27 vikar och sund isbelades; XII 1 alla sund öppna. 


December 1891. 


Muhosjoki, Muhos: XII 5 mycket flödvatten på isen. 

Monofjärd, Oravais: XII 5, 6, 10, 11 och 20 flödvatten på isen. 

Närpes à, Öfvermark: XII 12 mycket flödvatten på ån. 

Östersjön; Föglö Degerby: Degerby redd isbelagd XII 19, öppen XII 20. Isbe- 
lagd I 10, 1892. : 3 

Östersjön, Bromarf kyrkoby: XII 17 stränderna isbelagda. XII 29 svag is, ställ- 
vis öppet. 

Fasarby invik, Pernå: XI 14 isbelades och kördes delvis med häst. XI 30 icke 
farbar till följd af snötryck och uppsjö. Tillfrös ytterligare natten mot XII 9. Sedan XII 11 
kört öfver med häst. XII 17 farbar med häst öfveralt. 

Lisvesi, Rautalampi: XII 5 och 6 flödvatten vid stränderna. Samma dagar öpp- 
nade sig vakar vid observationsstället (Vekaraniemi), uti hvilka isen bröts i bitar. Frän 
samma tidpunkt har isen varit snölös hela månaden till slut. — Jisvesi hör till Rauta- 
lampi sträten af Päijänne vattensystem och utflyter genom Vaajasalmi i Nokinen fors; 
lisvesi är ung. 30 km lång och 5 km bred. Vaajasalmi och Nokinen fors voro öppna 
ännu i början af December. 

Pihtipudas à, Pihtipudas: XII 5 ån öppen på sina ställen; XII 7 frös an; XII 
21 flödvatten på isen; XII 22 frös ån; XII 28 ån under vatten. 

Puumala ström, Puumala: XII 8 tillfrös andra gängen, XII 18 tillfrös tredje 
gången. Emellan dessa isläggningar var strömmen öppen midtpà i kungsädran — omkring 


XII 11—12. Samma plägar förhållandet vara med de åt N och NE befintliga strömmarna 


494 


Osman-askele, Pahikka o. a. samt de i SW och W belägna: Niinisaaren- och Raunio- 
virta, Lietsalmi m. fl. 

Vuoksen, Jääskis: XI 21, Ehatus ooh Vuoksen frusna till närheten af bron. XI 
25, Ehatus och Vuoksen frusna ända till bron. XI 28, Ehatus och Vuoksen frusna ända 
till Rapasenkorva (3 km uppät fr. bron). XII 3, Vuoksen börjar ga upp igen. XII 5, 
Vuoksen öppen ända till Ehatus. XII 20, Vuoksen frusen närmare bron. XII 28, Vuok- 
sen äter öppen ända till Ehatus. 

Viborg: XII 5 öppnade sig Huusniemi sund, starkt strömdrag. XII 18—19 n. 
emellan dessa dagar isbelades Huusniemi sund fullst. XII 20 gick H—mi sund äter upp. 
XII 22 tog tövädret slut. 

Riihipiha vik af Ladoga, Kronoborg: XII 5—6 flödvatten på isen; XII 10—13 
âter flödvatten pà isen. 

Bottniska viken; Karlö, Kesti: XII 20 steg hafsytan 185 cm öfver vattennivän 
i »Salmi» sjö. Hafsisen tilltager ej i tjocklek, dà vattenständet är högt. Det öppna vatt- 
net har under denna mänad nätt fram ungefär till midten af fjärden, till linjen Karlö— 
Siikajoki, samt på norra sidan till linjen Karlö—]jo. 

Tuna vik af Lumparen, Finström: n. m. XI 28 isbelades viken; XII 10 viken 


åter öppen; XII 13 isläggning. 


Januari. 


Pihtipudas ad: I 1 ån frusen. 

Päijänne, Korpilahti: flödvatten har funnits på isen, men genom kölden kring 
I 16—24 tillfrös detta. 

Fredrikshamns redd: I 6—9 flödvatten på isen. 

Puumala ström: I 1—2, 10, 19 isbelades strömmen ; I 6—8, 12, 29 gick strömmen 
åter upp på de stridaste ställena. 

Östersjön, Bogskärs fyr: vid januari månads utgång hade någon isbildning i haf- 
vet ännu ej inträffat. 

Delet, Vårdö: I 22 uppstod en stor råk i Delet. 

Finska viken, Borgå skärgård, Kardrag: I 6—8 flödvatten på Kardrag fjärden. 

à Huusniemi sund, Viborg: I 8, 11 gick sundet upp; I 10, 18 isbe- 

lades sundet. 


Febmari. 


Monofjära al Bottniska viken, Oravais: II 3 flödvatten på isen. 

Zisvesi, Rautalampi: II vid slutet, snö på isarna och flödvatten üfveralt, öppnin- 
gar i isen vid stränderna. I Vaajasalmi och Nokinen fors hafva de öppna ställena blif- 
vit större. 

Päijänne, Korpilahti vik: under månaden rikligt flödvatten på isen. 

Puumala ström: II 6, 16 isbelades strömmen fullständigt; IT 11, 21 gick ström- 


men upp i strömhvirflarna. 


495 


Riihipiha vik af Ladoga, Kronoborg: under hela månaden har det funnits flöd- 
vatten under snön pä isen. 

Bottenhafvet, Sälskärs fyr: Sedan II 1 fanns issörja 4 fjärden mot land; från 
II 15 stod isen à fjärden fast; II 20 var bläis öfver hela hafvet, men ESE bläst pä 
aftonen ref till en del upp isen i hafvet. II 29 läg hela hafvet. 

Östersjön, Bogskärs fyr: II 9, 10 och 11 passerade en mängd sönderdelad och 
tunn drifis. Största tjockleken af de bitar, som landade pa Bogskär, var omkring 14 cm; 
II 16 f. m. och n. m. II 28 isbelades hafvet med tunn bläis, som bröts upp samma da- 
gar af bläst; II 29 blef drifis åter synlig i N och E. 

Finska viken, Huusniemi sund, Viborg: II 11 och 21, då töväder inträffade slog 


sundet upp; tövädret slut II 22 morgonen. Natten mot II 17 isbelades sundet. 


Mars. 


Bäckar, G:la Karleby: III 28 började vatten samla sig på ängar och lägre be- 
lägna öppna fält. III 30 började bäckar rinna. 

Lappo älf, Nykarleby; III 17 flödvatten under snön på isen. 

Nuuta- och Rutajärvi, Urjala: flödvatten på isen hela månaden. 

Tisvesi, Rautalampi: III 20 öppnade sig en större vak i Vekarasalmi. 

Pihtipudas a: III 19 en del af ån under flödvatten; III 26 uppkommo flere 
vakar i åisen. 

Puumala ström: III 2 strömmen fullständigt isbelupen; III 8 öppnade sig ström- 
men åter midtpå. Efter denna dag tillfrös stömmen ej mera fullständigt. Under kallare 
nätter var den något isbelagd, men väckte åter under dagens lopp. 

Östersjön, Bogskärs fyr: under mars månad fanns mycket is i hafvet. Från IIT 
4 till IIT 11 var intet öppet vatten synligt, hvarför fyren var släckt. Därefter stod isen 
mest mot Ålands skärgård. Under hela tiden var isen i rörelse, beroende af vinden och 
strömmen. ; 

Finska viken, Huusniemi sund, Viborg: Natten mot III 1 isbelades sundet; n. 


m. III 12 gick sundet åter upp. 


April. 


Kajana dif, Kajana: IV 28 vatten på isen. 

Muhos älf, Muhos: IV 23 regn, älfisen under vatten; IV 28 rinnande flödvatten 
på isen. 

Seinäjoki å, Östermyra: IV 30 flödvatten på isen. 

Lappo älf, Nykarleby : IV 28, ända till denna dag fanns så litet vatten i älfven, 
att ej ens forsarna mäktat befria sig från is, endast en smal ränna öppen. Sagda dag 
lossnade några isblock; IV 24—25 öppnade sig en ränna mellan forsarna i staden; IV 
29 steg flödvattnet upp på älfisen, som härefter ej mera kunde beträdas; 1V 30 steg 


vattnet hastigt i hafvet och i älfven — stark blåst. 


— 


496 


Vasa, inre farvattnen: IV 29 hade man ännu färdats (med häst 2) öfver isen, 
hvars styrka dock märkbart aftagit under de sista dagarna. 

Urjala: Till följd af den ovanligt myckna snön iro isarna öfverhufvudtaget svaga, 
oaktadt string köld varit radande under vintern. Flödvattnet, som steg upp pa isen i 
februari, var kvar à densamma hela vintern. 

Lojo sjé, Lojo: IV 15 üppnade sig ett nagot strémt sund; IV 26 slogo vakar 
upp; IV 28 iakttogs fina hal i isen. 

Borgå ad, Borgå socken: IV 13 kunde man ej längre befara isen med häst. 

Fasarby invik af Finska viken, Perna: IV 21 befors vinterviigen öfver viken till 
Sarfsalö landet sista gängen med hist. 

Lisvesi, Rautalampi: Isen var i slutet af månaden snöfri och betäckt med flüd- 
vatten. Oppningar i isen. 

Päijänne, Korpilahti: IV 30 isen ännu fullkomligt hel; snön nästan fullständigt 
försvunnit från isen. 

Pieni Raudanvesi, Saima, Rantasalmi: IV 30 kördes ännu på isen. 

Puumala ström, Saima: IV 19 forshufvudet och kungsådran öppna; IV 23 vidtog 
trafiken med färjan öfver strömmen. 

Lappvesi: IV 19 märktes en betydlig vattenökning i en nära Simola station rin- 
nande å; IV 26 funnos många öppna ställen i samma å, på andra ställen åter hade isen 
sjunkit till botten; V 3 återstodo endast enstaka isstycken. 

Vuoksen, Andres: IV 5 bröts isen, men ännu de sista dagarna af månaden fanns 
is längs stränderna. 

Delet, Vårdö: IV 3 började Vårdö strömmen, som för till Delet, rinna; IV 1—4 
växlade vattenståndet i sjön mycket; IV 26 små träsk och sund afkastade sitt istäcke; 
TV 28—29 gingo de yttre fjärdarna och Delet upp. 


Maj. 


Tana älf, Utsjoki: V 6 säges isen vara dälig; V 24 svag och full af häl. 

Kaamas älf, Enare: V 27 regn hela dagen, Kaamas älfs is lättade sig. Flod- 
vattnet lade sig åter och isarna på sjöarna voro ännu farbara; V 31 Kaamas’ älfs is 
dälig, men ingen flod att füra den bort. 

Ounasjoki, Kittilä: Från V 20 steg vattnet i Ounasjoki; V 25 rörde sig isen; 
V 26 gick isen; V 27 älfven isfri; från VI 1 aftog värfloden. 

Kemi älf, Kemi: V 18 gick isen vid mycket lägt vattenständ. Nägon egentlig 
islossning var det ej denna vär, ty isen smalt nästan pä stället. Vären ovanligt kall, 
starka N-vindar. 

Sotkamo: V 31 var isen på de större fjärdarna i rörelse. 

Fjärden utanför Uleåborg: V 17—23 fjärden öppnade sig; V 30—31 isen i haf- 
vet så mycket skingrad, att fartyg kunde framtränga från Uleåborg till Brahestad. 

Lestijoki ätf, Toholampi: V 5 forsarna på långa sträckor öppna; V 9 gick isen 
i älfven. 

Alajärvi sjö, Alajärvi: V 14 var vattenståndet i sjön högst; V 17 strök isen i 


den mindre delen af sjön. 


497 


Bottniska viken, Jakobstad: V 23 inkom första fartyget, en galeas; V 24 inkom 
angfartyget »Vega», mycket drifis synlig. 


„ Nykarleby: V 31 inkom ängbäten »Tärnan». 
5 Vasa: V 1 öppet vatten mellan staden och Sandö vid järnvägs- 


hanken, likaså nära Brändö; dä öppningarna voro temligen stora torde de hafva upp- 
kommit redan den 30 april; V 4 sågos vandrare på isen; V 6 hela sundet mellan staden 
och Sandö öppet; V 11 eller någon dag tidigare Metviken öppen; V 13 hela inre ham- 
nen och stadsfjärden öppna; V 17 inkom den första ångbåten efter stark och långvarig 
isforcering. 

Lavijärvi sjö, Lavia: V 14 isen delvis i bitar i NW delen af sjön; V 17 blef 
omkring '/, af sjön (NW delen) isfri; V 19 sjön isfri. 

Karhijärvi, Lavia: V 11 en del af isen söndrad i stycken; V 15 isen i bitar, i 
rörelse; V 18 sjön blef isfri under stark blåst. 

Fjärdarna N och S om Kauttu ström, Ruovesi: V 12 bröts isen; V 20 fjärdarna 
isfria. 

Näsijärvi, Tammerfors: V 15 öppet vid stränderna; V 21 isen står längre bort 
från stranden än förut; V 22 isen i rörelse; V 23 sjön öppen; is torde hafva funnits 
längre bort vid någon strand, emedan svag hägring iakttogs. 

Helsingfors” hamnar : Islossningen V 5—7 försiggick under rådande stark E-vind. 

Finska viken, Fasarby invik, Pernå: V 6 isbelades viken till största delen ; V 7 
isstyckena drefvo för stark blåst och krossades; V 8 hela viken isfri. 

Tisvesi, Rautalampi: V 8 redan öppna ställen isbelades; V 30 hade vattenståndet 
ökats med 45 à 50 cm. 

Saima, Nyslott: V 21 första ångbåten norrifrån; V 22 första ångbåt från Var- 
kaus bruk; V 23 första ångbåt från Villmanstrand. 

Puumola ström: V 8 isen på fjärden nedanom strömmen i rörelse. V 9—14 träsk- 
stränderna samt vikar, sund och strömmar i Saima öppnades; fjärdarna midtpå ännu is- 
belagda. V 21 ankom ängbäten »Suomi» från Viborg; V 22 anlände »Ilmari» från Var- 
kaus; natten mot V 26 isbelades Lietvesi fjärd ånyo. 

S:t Michel, hamnen: V 11 innersta delen af hamnen öppen; V 21 första ångbåt 
från Juurinsalmi; V 25 afgick första ångbåt till Villmanstrand. 

Ladoga, Kronoborg: V 9 öppet vatten synligt i Ladoga. 


Jänisjärvi, Tohmajärvi: V 3 isen ännu så stark att man åkte öfver med häst. 


Juni. 


Kaamas dif, Enare: VI 3 försvann isen à älfven utan flod. 

Taivalkoski: VI 4 voro ännu de större sjöarna mer eller mindre isbelagda. 
Suomussalmi: VI 3 kunde Niskanselkä fjärd redan befaras med bät. 
Uleåborg: VI 3 inkom det första fartyget. 


Bottniska viken, Karlö: VI 9 ingen is mera synlig. 


21 


498 
II b. 


November 1891. 


Marjaniemi fyr, Karlö, 16: första gången med häst till Uleåborg; 17: jämt snö- 
fall, godt slädföre; 23: is i hafvet så långt man ser; 26: fyren släcktes. 


Tankar fyr, 26: issörja; 27 och 28: fast is till Tankar; 29 och 30: issörja: 


December 1891. 


Ulkokalla fyr, 14—15: drifis öfveralt; 16-31: drifis. — Uti skärgården längs 
kusten fanns is redan i november, hvaremot hafvet var isfritt till den 11 à 12 december, 
då hela omnäjden plötsligt blef betäckt med issürja, som sedan småningom bildade sig 
till fastare is, 

Tankar fyr, 1—2: issörja; 3: fast is vid Tankar; 4—5: issörja; 6: hafvet öppet; 
8: issörja; 9: fast is vid Tankar; 10—13: issörja; 14—19: hafvet tillfruset; 20: drifis; 
24: issörja; 25—29: drifis; 30: hafvet isfritt. 

Sälgrunds fyr, 19 och 31: issörja. 

Sebbskärs fyr, 19: hafvet isbelagdt, men kort därpå åter öppet. — De sista far- 
tygen syntes inkomma till Räfsö den 26 november. 

Utö fyr, 11: inkommo de sista fartygen, två seglare; 16: gick det sista fartyget, 
en ångare, till sjös. 

Söderskärs fyr, 18: iakttogs is omkring 1 mil i N från båken; 19: isband en 


half mil i N och E om båken, som hoppackades mot land af SW-vind. 


Januari 1892. 


Ulkokalla, 1—31: is öfveralt. Hafsisen blir under vanliga vintrar stående i feb- 
ruari eller mars. Under januari 1892 var hafvet mer eller mindre betäckt med drifis, 
som blef fullkomligt stillastäende den 30 januari. 

Tankar, 1: issörja; 2—3: fast is till Tankar ; 4—31: hafvet tillfruset, fast is. 

Sälgrund, 1—81: hafvet belagdt med fast is och drifis. 

Sebbskür, 2—4: hafvet isbelagdt; 5 och 8: drifvande isbälten; 11—12: hafvet 
ishelagdt; 13—14 : drifvande isbälten; 17—23: hafvetisbelagdt; 24: isen sünderstyckad ; 
26—28: hafvet uppfyldt af drifis så långt ögat når. — Temperaturen var öfverhufvud- 
taget låg under januari, vindarna, mest från S och SE, åtföljdes af ymnig snünederbürd 
(yrväder); nägra svärare stormar inträffade dock ej. Hafsisen var säsom alltid i drift. 

Utö, 2: strandis första gången i Utö hamn: 18: strandis för andra gången; 20: 
isbelades Utö hamn till hälften. ; 

Hangö, 10 morgonen: tunn bläis från fasta landet till Rägskär; 13 morgonen : in- 
gen is synlig; 16 morgonen: tunn is till Lindskär, hafvet betäckt med tunt isskum; 
17: den tunna isen har drifvit ut till hafs, men inre redden är ishelagd; 18: isen stod 
ända till Lindskär, sjörök på hafvet till 10 a; 19: hafvet betäckt med isskum; 20: 


drifis och sjörök på hafvet; 28: den grofva isen har drifvit 3 minuter ut till hafs 


“Sas 


499 


(vinden ENE), sjürök öfver hafvet; 26 morgonen: en blå rand öppet vatten syntes fran 
lanterninen ; 29: isen på hafvet håller på att skingra sig; 3L: öppet från båklandet till 
Lilltärnan, drifis i hafvot. 

Söderskär, 2: N om båken, fullt med is drifvande ut till sjös; 5: fast is N om 
bäken samt i hafvet fläcktals så långt man kan se; 6: isen sönderhruten af stark S-vind, 
öppen sjö omkring 1 mil N om bäken; 10: hafvet fullt med drifis rundtomkring så långt 
man ser, isen drifvande W-vart; 13: S-vind har åter packat ihop isen; 15: drifis så 
längt man ser; 16: fast is N om bäken; 18: gängbar is N om bäken; 21: fläcktals is i 
hafvet, sjürük; 23: isen i hafvet löper W-vart, sjörök; 26 is i hafvet så långt man ser. 
27: var isens tjocklek 1 mil S om båken 19 cm, isen i rörelse för S-vind; 29: hafsisen, 


sönderbruten öfveralt af S- och W-vind, drifver E-vart. 


Februari. 


Ulkokalla, februari månads väderlek var merendels lugn, dimmig och kall, ända 
till — 30°. Hafsisen, som är 74 cm tjock och betäckt med ett 59 cm tjockt snölager, 
står fullkomligt hel och orörlig, hvilket är ett säkert tecken att sjön N om Kvarken är 
alldeles full med is. — Tiden för navigationens öppnande i dessa farvatten torde därför 
komma att draga sent ut på våren (Ulkokalla 1 mars 1892). 

Tankar, fast is i hafvet hela månaden. 

Sülgrund, hafvet belagdt med fast is och drifis hela månaden. 

Sebbskär, t: fast is i hafvet; 3—4: drifvande isbälten; 11—13: ingen vak synlig 
i hafsisen; 15—17: en smal öppen ränna W om Sebbskär; 19—21: ingen vak synlig i 
hafsisen; 22—24: en bred vak i hafsisen W om Sebbskär. — Temperaturen var i all- 
mänhet läg och kölden stundom rätt bister t. o. m. den 20; därefter mildare väderlek, 
svaga S-vindar och ofta molnfri himmel. Nederbörden var ringa under denna månad, 
dimma förekom ofta, stundom yrväder. De sydliga vindarna voro, isynnerhet under se- 
nare delen af månaden, ihärdigt rådande. Hafsisen var i allmänhet ganska stadig. 

Märket, 5—9: is; 19: is; 22—29: drifis. 

Bogskär, 9: spridd drifis, på aftonen rundt kring båken; 10—11: drifis; 11: på 
aftonen intill baken; 16: isbildning i hafvet; 26: is synlig i NW; 27: is synlig W 
och NW; 28: blåis, isbildning; stark tjocka hela dygnet; 29: blåis. 

Utö, 2: Utö hamn isfri; 5: strandis för tredje gången; 6: Utö hamn helt isbe- 
täckt och inomskärs is öfveralt; 8: hafvet isbelagdt par mil utåt; 11: hafvet isfritt in- 
till Utö-landet; 20: hafvet isbelagdt tre mil utåt. 

Hangö, 1: ingen grof is synlig; 2: drifis i hafvet; 3: en minut utanför Lilltärnan 


finnes drifis, i SE synes ej öppet vatten; 5: isranden står vid Stortärnan och Södra 
Klåfskär: 6: hafvet fyldt med is, packis på 10 minuters afstånd; 7: ifrån Lilltärnan 
sträcker sig en 3 min. bred, öppen ränna; 8: hafvet fyldt med is; 9: smal öppen ränna 
i hafvet; 10: ifrån Lilltärnan går en öppen ränna utmed kusten; 12: isen S om båken 
sönderbruten; 13: i SE och SSE finnes en bred vak till Lilltärnan i S, i SSW och SW 
likaså en bred öppning; 14: större öppna vakar i hafvet; 15: flere öppna rännor i haf- 
vet; 16: tunn is på hafvet, sjörök; 19: den fasta isen står till Lilltärnan, hafvet fyldt 
med drifis; 28; ifrån Lilltärnan sträcker sig en större öppning på 4 minuter. 


200 


Söderskär, 2: öppet vatten ej synligt, isen hoppackad af S-vind; 5: N-vind drif- 
vit isen S-vart och öppnat en c. 1 mil bred ränna; 8: is öfveralt i hafvet så långt man 
ser; 13: frisk NE-vind har öppnat sjön jämt från baklandet, sträckande sig åt S omkring 
1'/, mil (6 eng. mil); 14—15: stundom blåis fläcktals öfver vaken, som åter öppnats af 
vinden ; 16: sjörök längs kusten, blåis längre ut; 17: blåis öfveralt; 18: is så långt man 
ser, hoppackad af S-vind; 19 på morgonen: öppen ränna i hafvet; 20: hafvet fullt med 
is; 22: hafsisen i sakta rörelse N-vart; 27: öppet vatten har ej varit synligt sedan den 
19; 28: till följd af NW-vind har isen under natten öppnat sig långsmed finska kusten 
i en 1 mil bred ränna; 29: en omkring en mil bred öppen ränna utmed kusten, blåis 
fläcktals. ] 


Mars. 


Ulkokalla, 1—27: fast is Öfveralt; 28—81: några mindre vakar hafva numera 
öppnat sig i hafsisen; 30: hafsisen, som stått fullkomligt orörlig sedan den 30 januari, 
kom denna dag i rörelse t. f. af häftiga vindar. 

Tankar, fast is i hafvet hela mänaden. 

Sälgrund, hafvet belagdt med fast is och drifis. 

Sebbskär, 1—17: hafvet isbelagdt; 18: hafsisen W om Sebbskar sönderstycka- 
des under stark SW-vind och försvann; 25: fran denna dag till månadens utgång 
var hafvet äter fyldt med drifis. — Förra hälften af mänaden var det fortfarande ganska 
stadig köld, vindarna svaga, mest frän S och E — Under senare- delen af mänaden 
var temperaturen högre och vindarna frän S, W och NW. 

Märket, 1—22: hafvet fyldt med is. Hafvet omkring fyren var ej tillfruset denna 
vinter. 

Bogskär, 1: drifis och issörja; 2—3: hafvet fullt med drifis; 4—11: hafvet be- 
lagdt med fast is; 4: fyren släcktes; 11: fyren tändes; 19 på aftonen: drifis kring fy- 
ren; 20: i hafvet drifis, som pa morgonen och vid middagen stod omkring och intill Bog- 
skär; 21—22: spridd drifis; 24: is i NW—NE; 25: is i N och NE; 28: spridd drifis i 
NW och NE; 29: is i NW och NE. 

Utö, 1: isen inomskärs kan befaras med hast; hafvet är betäckt med fast is 1 '/, 
mil ut till sjös, längre utåt Gfveralt drifis till synranden; 31: inomskärs ligger isen 
annu fast och hafvet är fyldt med drifis üfveralt. 

Hangö, 1: den grofva isen har drifvit ut till hafs, tunn is har bildat sig i stället; 
5-9: bred üppen ränna i hafvet; 10: hafsisen har drifvit till den fasta iskanten; 11: 
flere öppna rännor i hafvet; 12: öppet vatten synligt i SE och S; 14: öppet vatten på 
7 minuters afstånd från båken; 16: isranden är 4 minuter irån båken; 21—23: stor 
bred ränna i hafvet; 24: isranden är 1 minut från båken; 26: fasta isranden är vid 
Stölskär och Lilltärnan; 28: öppet vatten till båklandet, drifis i hafvet; 29: hafvet fyldt 
med drifis; 31: öppet vatten till fasta landet. 

Söderskär, 1: bläis fläcktals; 2: blåis öfver största delen af rännan, endast vid 
fasta isbrädden inåt land öppet; 3: blåis öfver hela rännan; 5: under natten ha rännor 
åter öppnat sig i den nya blåisen; 8: rännan i hafvet har betydligt utvidgats under 


natten; 9: rännan i hafvet ihopskjuten, vakar här och där; 20; is så långt man ser, en 


501 


och aunan öppen ränna; 23: is sa langt man ser med stora öppna vakar emellan. N-storm 
slet pa aftonen (kl. 9) lös isen jämt med bäklandet; 24: isen utdrifven af frisk NW-vind, 
öppen sjö i hafvet; 26: stark NW- och WSW-vind har gjort öppen sjö i hafvet samt 
till en '/, mil i N om båken; 30: stark WSW-vind har sönderbrutit isen till 1 mil N 


om baken; 31: hafvet inom synkretsen nästan alldeles isfritt. 


April. 


Ulkokalla, is öfveralt hela månaden. Vid slutet af april och början af maj hade 
hafsisen ännu ett vinterlikt utseende, men rörde sig dock vid starkare vindar. Isen 
omkring Ulkokalla och isen inåt land står ännu alldeles fast. 

Tankar, fast is hela månaden, 

Sälgrund, hafvet belagdt med fast is och drifis. 

Sebbskär, 1: hafvet fullt med drifis; 14: drifisen i rörelse; 18: en öppen ränna 
i drifisen; 20: isen drifver W-vart (vinden NE 3 à 6); 23: en stor vak, vinden svag S; 
26: fast is ännu mellan Sebbskär och fasta landet. 

Bogskär, 1: is i NW och NE; 3—5: drifis passerat dessa dagar för NW3, oftast 
omgett klippan; 7 på morgonen: drifis intill och omkring Bogskär, NNW4. 

Utö, 18: hafvet isfritt intill land; 21: första inkommande fartyg; 24: Utö hamn 
till hälften isfri; 28: Utö hamn isfri; 29: första utgående fartyg; 30: öppet vatten 3 mil 
innanför Utö. 

Hangö, 2 aftonen: inre och yttre reddarna fylda med is; 9: hafvet isfritt, red- 
darna isfylda. 

Söderskär: 1: is iakttogs i SE och vid östra synranden; 2: några mindre issträn- 
gar synliga i hafvet; 6: is i hafvet inom synhåll; 9: ingen is synlig i hafvet; 11: is 
utdrifvande för NW-vind; 13: några mindre issträngar synliga i SE; 15: fasta isbräd- 
den en mil i N från båken, ingen drifis synlig i hafvet; 17: den första ångaren, ingående 
till Helsingfors; 19: is, drifvande ut för NW- och NE-vind; 22: is synlig österut; 24: 
ingen drifis synlig i hafvet; 27: första segelfartyget, styrande österut; drifis synlig E- 
ut, men sedan denna dag har ingen drifis mera varit synlig; 30: den fasta isen synlig 
omkring 1'/, mil i N om bäken. 


Maj. 


Ulkokalla, 1—19: hafvet isbelagdt öfveralt, men isen dock rörlig for starkare 
vindar; 19: bröts isen mellan fasta landet och Ulkokalla af frisk SW (5 Beauf.) och 
sedan dess var delvis öppet vatten inat land; 23: delvis öppet vatten omkring Ulko- 
kalla; 27—29: bröts isen omkring själfva klippan, ingen fast is vidare; 28: tändes fyren; 
29: syntes det första fartyget, en skonert, inpackadt i isen i W på omkring 3 mils 
afstand från fyren. Samma dag vid solnedgången syntes en större ångare, långsamt 
forcerande isen, gå N-vart. 

Tankar, 1: hafsisen i rörelse, SW 8 à 9; 2: fast is till Westerbädan; 3—19: 
drifis; 19—20: blef farleden isfri; 21—26: drifis i hafvet; 23: inkom ångbåten »Iris»; 


27: inkom första segelfartyget. 


Le dde 
| 


502 


Sälgrund, 1—5: hafvet fyldt med is; 10: inkom det första fartyget, angbaten 
Telegraf. 

Sebbskär, temperaturen i allmänhet läg under maj. — Den 6 och 7: starkt yr- 
väder fran NE, flere tum tjockt snötäcke på marken; 13: under loppet af denna dag 
försvann all is fran stränderna; 18: en mycket häftig snöby från 11 a till 4 à 5 p. 

Utö, 6 och 7: snöfall; 18: snöfall 3,30—4,80 p. — Vinden var pa morgonen 
SSW3, vid middagen och på aftonen NNW 4 à 3 och barometern utvisade resp. 753.3, 
753.8 och 759.5 mm. 

Söderskär, 2: inkom det första fartyget, en ångbåt, till Borgå; 3: regn 7,30— 
8,45 och 10,12—11,50 a, åska 9,25—9,35 a. Regnet, som föll vid ENE à NE4, var ler- 
blandadt och nersölade fönster, dörrar och trappor; 6: vid tiden för fyrens tändning 
iakttogs drifis i E, som dref ut för frisk ENE; 7: drifis i E, omkring en half mil fran 
bäken; efter denna dag var ingen drifis vidare synlig; 10: utgick första fartyget från 
Borgå. 


Öfversigt. 


Snöförhällandena i Finland vintern 1891-1892. 


1. Första snöfallet hösten 1891 inträffade den 5 sep- 
tember i Sotkamo och den 6 —7 september i Enare, Sodan- 
kylä och Kuolajärvi och omfattade säledes egentligen nord- 
ligaste Finland till 67:de breddgraden. 1 Kittilä föll dock 
första snön först den 3 oktober. I slutet af september före- 
kommo äfven snöfall à spridda orter i landet, sälunda i Lill- 
kyro den 22, i Ilomants den 23, i Wiborg och Kuusamo 
den 24. 

Under dagarna 18—23 oktober föll därpå snö öfver 
hela landet med undantag af Åland. Redan den 13 oktober 
började ett lufttrycksminimum tränga in öfver Skandinavien 
från Atlanten och den 18 omslöt en säckformig utbugtning 
af detsamma mellersta Skandinavien och södra hälften af Fin- 
land. Regn, flerestädes snöblandadt, föll denna dag öfver 
hela Finland söderom Uleä älf vid S—SE vind, medan i trak- 
terna norrom Uleå älf föll snö under rådande ostlig bläst. 
I Punkalaidun, SW om Tammerfors, förekom sistnämda dag 
aska med hagelfall under det att i det närbelägna Urdiala 
föll snö. Dessa orter befunno sig inom ett långsträckt om- 
råde eller en „ränna“ med lägsta lufttryck, hvars ostsydost- 
liga längdriktning angifves af orterna Kristianssund (745. 
mm), Hernösand (745.s mm) och Tammerfors (745.9 mm). 
Den 19 oktober omfattade minimets centrum mellersta och 


504 


sydöstra Finland, vindarna blåste å de flesta orter från NW, 
N och NE och temperaturen var på morgonen under 0° i 
norra Finland. Den 20 oktober visade termometern köld- 
srader öfveralt utom på Åland. I Åbo iakttogs is i vatten- 
såar på morgonen denna dag och i Kajana rådde 79 köld. 
Den 21 och 22 hade kölden fortfarande ungefär samma ut- 
sträckning öfver landet och var starkast 1 norra Finland, där 

man i Kajana och Uleåborg antecknade 109 köld. Vindarna 
blåste dessa dagar från E—NE (den 21) och ESE (den 22). 

På Åland med kringliggande skärgård samt i sydvästra 
Finlands kusttrakter till Hangö udd i öster, i hvilka trakter 
lufttemperaturen faller långsamt under hösten, uppträdde 
snön först i november. Den 4 november antecknades första 
snöfallet å de flesta orter på Åland, den 5 i Bromarf och 
Angelniemi, den 14 i Vestanfjärd, den 15 i Geta och Utö 
samt den 19 i Nagu. Väderleksläget dagarna 4—5 november 
utvisade lågt lufttryck, under 755 mm, öfver Ishafvet och 
Hvita hafvet, högt lufttryck, 770 à 775 mm, öfver södra och 
mellersta Skandinavien samt N-vindar och frost i Finland (Ka- 
jana — 8°, Mariehamn 0°). 

2. Ett stadigvarande snötäcke uppstod tidigast, eller 
under senare hälften af oktober, i Lappland samt nordligaste 
delen af Österbotten till gränsen Simo—Pudasjärvi—Suomus- 
salmi i söder. Hithörande data äro för Enare: 16 oktober, 
Sodankylä och Kuusamo 18, Öfvertorneå, Kemijärvi, Kuola- 
järvi, Simo och Pudasjärvi 23 samt Suomussalmi 25 oktober. 
Slädföre uppkom å dessa orter samtidigt med att marken 
blef betäckt för vintern utom i Kuusamo, där den 24 okto- 
ber, Kuolajärvi den 23 oktober och Enare medlet af novem- 
ber angifva ifrågavarande datum. Från Åbo omförmäles att 
ett tunnt snöhölje täckte marken därstädes den 27 oktober 
på morgonen, 


505 


Den 5 november, eller vid samma tid som de första 
snöfallen på Aland inträffade, täckte ett for vintern fortbe- 
stäende snöhölje marken i norra och östra Finland till en gräns- 
linje i W och S gående från närheten af Uleåborg genom lisalmi, 
Kuopio, Jorois och Parikkala till Jaakkima vid Ladoga. 

Den 13—14 november snöbetäcktes marken för vintern 
i det öfriga Finland med undantag af kustremsan mellan 
Raumo och Ekenäs samt det s. k. Karelska näset mellan 
Ladoga och Finska viken. Väderleksläget vid denna tidpunkt 
företer högt lufttryck, 770 mm, i NW-Ryssland, lågt — 750 
mm — i sydvästra Norge samt SSE à SE vindar. I syd- 
östra delen af Wiborgs län täcktes marken med snö mellan 
den 16 och 20 november och i de ofvannämda kustorterna 
samt på Åland omkring den 28 november. Snötäcket i sist- 
nämda trakter blef dock ej liggande längre än till 3 å 4 
december, hvarefter marken var snölös ända till början af 
(1 å 7) januari 1892, då marken slutligen äfven här erhöll 


ett för vintern bestående snötäcke. 
Trakterna norr om Ladoga, hvilka redan den 5 å 6 


november hade ett tunnt snöhölje, voro mångenstädes, såsom 
t. ex. i Tohmajärvi och Impilahti, åter snöfria från den 11 
till den 17 november. Likaså var marken i omnäjden af 
Kuopio bar under dagarna 9—14 november. 

Slädföre uppstod à de festa orter under dagarna 14—20 
november. För uppkomsten af slädföre äro enligt de före- 
liggande uppgifterna ett snöhölje af i medeltal 7 cm djup 
nödvändigt. Uppgifterna om snödjupet vid tiden för släd- 
förets uppkomst växla mellan 3 och 11 cm; oftast möter 
dock uppgiften 7 cm. Olikheterna i detta afseende fram- 
kallas tydligen af temperaturen och markens beskaffenhet. 

Närmare upplysningar i afseende å de under punkterna 
1 och 2 behandlade förhållandena lämna tabellerna A och 


506 


B a sid. 116—117 i föreliggande arbete samt tabell I 4 sid. 
12—19 i uppsatsen „Snö- och isförhällandena i Finland är 
1891*. 

3. Snötäckets tillväxt och största djup under de sär- 
skilda månaderna. Af uppgifterna i tabellen & sid. 89 —93 
framgår att januari månad medfört den största snönederbör- 
den à de flesta orter. Antalet i sagda tabell upptagna sta- 
tioner utgör 150. Å 85 af dessa har största totala snötill- 
ökningen egt rum i januari, à 25 i november, à 11 i decem- 
ber, å 9 i februari, 4 1 i mars och à 1 i april. I Paavola 
var tillökningen lika stor under november och januari, i Sak- 
kola under december och januari och i Seinäjoki under no- 
vember och december. I 15 fall har tiden ej kunnat bestäm- 
mas, emedan observationsserien varit altför bristfällig. I 
Lappland och norra Finland till Uleå älf föll dock största 
snömängden redan under november eller december; undan- 
tag härifrån göra endast Enare, där januari, och Kittilä, där 
februari betecknar ifrågavarande månad. 

De största totala tillväxterna i snödjupet under en må- 
nad inträffade i Helsinge med 74 cm, Borgå socken 70, Borgå 
stad 67, Sibbo 64, Asikkala 60, Kotka 59, Ylikannus 58, 
Kristina och Salmis 51, Fredrikshamn, Heinjoki och Nykyrko 
50 samt Borgnäs 49 cm. Dessa stora tillskott egde alla rum 
under januari månad och hänföra sig med få undantag till 
orter i södra delen af landet. 

Sin största mäktighet erhöll snötäcket å de flesta orter 
i medlet eller efter medlet af februari. Å många orter nådde 
snöhöljet sitt största djup först i mars, såsom i Muhos, Haapa- 
vesi, Karlö, Parkano, Helsinge, Viitasaari, Korpilahti och 
Rantasalmi och i många trakter såsom i Enare, Kemi, Suo- 
mussalmi, Paltamo, Nurmes m. fl. till och med först kring 
den 20 april. Tager man utom förestående omständighet i 


507 


betraktande äfven längden af den tid, hvarunder snöhöljet 
hade sin med mindre förändringar bestäende största mäktig- 
het, finner man en väsentlig olikhet framträda mellan landets 
nordliga, nordostliga och ostligaste delar à ena och dess mel- 
lersta, sydliga och sydostliga delar à andra sidan. Fränsedt 
särskilda öfvergängsformer företer snötäcket med andra ord 
tvänne hufvudtyper, hvilka kunna kännetecknas på följande sätt: 
Typen I: omfattar norra och östra Finland till en gräns gående 
från Uleå älf mot SSE genom Kuopio och Leppävirta 
samt vidare mot E och SE genom Tohmajärvi till nord- 
östra hörnet af Ladoga; ; 
snötäcket tog sin början i slutet af oktober eller 
i början af november och försvann i medlet eller slutet 
af maj (i Enare först den 4 juni); 
snöökningen fortgick till februari, hvarpå snö- 
djupet var a) lika i februari, mars och större delen af 
april eller obetydligt mindre i mars och april, b) i till- 
tagande ända till omkring den 20 april. 

Till denna grupp böra äfven Karlö, Rautalampi och 
Rantasalmi räknas. 

Typen II: omfattar mellersta, södra och sydöstra Finland; 
snötäcket vidtog i medlet eller slutet af november 
och försvann omkring den 1 maj eller något tidigare; 
snöökningen fortgick till februari, hvarefter snö- 
höjden var lika stor eller något större ända till medlet 

af mars. 

Till denna grupp höra äfven kusttrakterna och Åland, 
hvilka dock afvika däri att snötäcket där erfor en stark minsk- 
ning i december, hvarefter marken mångenstädes var bar till 
början af januari. (Diagrammen å taflan 3). 

Till belysande af det ofvan sagda anföres i efterföljande 
tabell största snödjupet i hvarje månad för ett 40-tal orter. 


508 


8g I 99 OL 99 el ec | Te=08 | 6z 02 12 0€ 
go | BL I NTI OT | | € SF TE €C 08 61 1g 
Fr | PTL | 92 FI GL | G2— 08 | Er | TE-08 | 0€ 08 I 0€ 
6G | 83-22 | 6 SI 78 | 68-82 | 6€ 1g OF 0% 68 08-8 
18 | ZG ‘GL | #8 1g 18 £a co TE OF 0% OT | 08-83 
28 12 #8 SI 08 GZ 02 | TE-08 | 09 | 08-81 | 08 | 08-82 
08 Ta GL | SI-—-GI | FL | EL “IL | 99 | TE-08 | HF | ET—ZT | OS 0g 
c6 SI 66 OL 101 £a 28 Ig 69 | 08-81 | 9€ 0€ 
ae | IL FL | SI—TII | 99 TE 9¢ | 6I—8T | ze 0€ 
29 Dik 99 LZ 89 6 IG TE ce 61 6G) |G 
— — — — 19 | 68—18 | LP 1g OF | 08-21 | LI | 08-8 
OF 61 IpeapurıoJo | SF dé 68 | Ig—0S | ZI | OI—G | ST | 08-82 
[8—61 
FC = 0G I 08 | 68-08 | ZF 08 ce IZ TL | 08-68 
CF OT 19 I 19 68 6G | PZ—08 | GG cz = — 
10009) unyeEp wo uwunyvp wo wmJep wo wunjep um umep 10009) umyep 
"dv "SIVIT TAVNAG9 IT trenuef ‘19{W999(T ‘I9{U9AON 


oe 0 


* * SIOFIOULUTE J, 
EN 

fqajteyejwen) 
"tt IS9AedeeH 
* Ysoy 'OMLY 


ES OO 
‘ 1mpessnuong 
“+ owesnny 


°° + TAaelruoyM 
"> "TATE fepony 


* * BIULOJIIAJO 
leo! 


Lem 


tt profan 


"19310 OF B peuru ofieay I Jodnfpous 35103 


509 


ec fe | 49 NTI OT INC IL LG | 08-68 | ze CT Ai 08 =|" css BIÄNSBAAL 
OL TG FL | 6—8 | 64 ral OLFIFIS=6¢ | CP 08 DAT OCH |: “  ıdurepemey 
CF €C ee | #16 | Es | 62-21 | Fr | SG | 82 OT IL | 08-83 |: "+ * HUUSUMIA 
— — TL | 21-01 | 02 | IG— 81 | SG | 15-08 | st | F—T | SE | 08-62 |' “+ (8 BINEWLIO 
II-6 
92 @ Ir m eg | cI-t | PF IE 9 I 0g DIE er 
LL G 8 OI 18 3 LL 68 ze | FI | ze | 0£ —62 | Es 
Ge | GI | 2G | 01-6 | 98 | 61-81 | PF TE 87 if TE ee || °° * SIOJOUISIOH 
IP 2-1 | 09 | gr—6 | OL | 02—8t | FF | 18-62 | 22 it 62 | 08-62 |" * diojporg "ofog 
OT LT 61 | SI—6 | Lö Z 61 IE 91 re ral Ge 1° onen! 
Ig 
FI I 8% | $#I—OL | 8% | 18-81 | Fz an IL I el 08 | SSPE SO OIE 
a 
— — OF | IL—OL | IP A ge | 18-08 | 8T I — — |: °* + tyoftouury 
0g I 9 I 29 | es—-sı | VF | 212-9 | FI T FI 08 ERP ACE TTI 
0g ‘88 
69 [ eL | €T—TI | | 21-8 | 19 | 18-62 | se 1g 18 te i °°° out 
ve | ET | 98! Og—6 | 68 | 12-81 | 9c | Te—6z | 91 | 82 | OF 08 EES OT M 
um wnyep wo umyep 10009) wnyep 10009) wmyep ut umyep 100%) unjyep 
i > ga @ ; \ DT (0) 
‘ady “SIV “TLONAG OH "TIENUEf "TI QUI "TOQUIAON 


D10 


| 29 & ia SEN 08 | Gir ee An CT | Ws tee 
0€ 
CONS TE | CPE ET ENG TA LE 0G) zer LOIR" 
OL De ne er | 0 COM OC] ee 
i. | SE 107 | CRS 62 AE || CO) | SOS RENTE | zen 03 
qi | =E | OS | Cio || | Re || A ee GO || Waa 
ca EN GS ONS CR I re PATES Va NN IAE 
12—08 
gL ete alten |) cep linn alee Zu ME = OCs Oy SE 1982| 08 
Fl 
19 Ia i On |e ie te) CAES Te 0 
69 ee Oe) Te CSN ee 109) || T0648) OF |r| 0S 
| 1Z—02 
gp | 8=T | Lo | 9I—OT [89 Ig | 1e=0g | G2 | NESS | te] 0¢ 
A 
a | BB || CT ON ee ee re 
18—08 
SF e |19 | er-1r |9¢ 4 |é)ie-6)ez] 08 | Ft] 0e 
| | | 
um | wnJep | Wo wnyep | uo} wmyep | wd | wnyep | Wo | umyep um | wnJep 
[lady "SIE “HN T ‘Tenue CP ‘19 ({W999(T “TOqUIOAON 


oo. 


oe ee 


‘+ tarvfong 


* * * SIUIIUS 


‘ nyYenduvr 
‘ BUNGE 
(4 eroqaes 
°° BIJIPUY 


tujesejuey] 


mgejpurder 
edenusAry 


"+ GLOGTA 
° * Blo VIB 


“ yeprdaoy 


511 


Det största snödjupet eller 110 cm har antecknats i 
Salmis. En höjd af omkring 1 meter nådde snötäcket i Kuu- 
samo (101 cm), Helsinge (101 cm) och Borgå (96 cm) och 
i många trakter låg snön 8 à 9 dm djup, såsom i Taival- 
koski (93 cm), Borgnäs (90), Nykarleby (88), Toholampi (87), 
Haapavesi (84), Sippola (84), Impilahti (84), Ylihärmä (81), 
Muhos (80), Kivennapa (80), Rautalampi (79 cm) m. fl. orter. 

Adderar man samtliga snötillskott från vinterns början 
ända till tiden för det största snödjupets inträffande i februari 
och jämför de sålunda erhållna totala snödjupen med de tal, 
hvilka utvisa de största värkliga snödjupen, erhåller man 
upplysning om den minskning i snöhöjden, som framkallats 
genom snöns smältning och afdunstning samt genom snöns 
sättning till följd af de öfre snölagrens tryck på de under- 
liggande. För de ofvan anförda orterna ställer sig resulta- 
tet såsom följer: 


a. Största | b. Totala | ph a. 
Ont: snödjupet, snüdjupet, a 
cm. cm. Nts h 

WSN Oe fe ss mer 61 88 27 0.69 
name SOON 54 74 20 0.73 
HUES EN le à 48 55 7 0.87 
Ofvertornes ....... ‘ 61 82 21 0.74 
LOCATION 68 85 17 0.80 
RME UN ee 74 105 31 0.70 
Bam... 101 123 22 0.82 
Suomussalmi ........ 74 96 22 0.77 
INSEIOS) 5 Goo ui 80 121 41 0.66 
TO ERES TT... cae. 81 113 32 0.72 
Haapavesi.......:-.. 95 133 38 0.71 
Gamlakarleby . . . ..... 75 92 17 0.82 
CES oo EE 63 113 50 0.55 


512 


| a. Största b. Totala pone 
| OR snödjupet, snödjupet, ; at 
| cm. cm. ce b 
Tammertorsen ya: Gör 20 54 0.55 
Kalvolayza er: «abet Gee 39 71 32 0.55 
Parkano draus er 72 106 34 0.68 
DÉS bye DA RS RAS 62 92 30 0.67 
Hinnerjoki PE CEE 41 82 41 0.50 
NAT HINO ph er een 28 55 27 0.51 
SK ET RE N le 27 60 33 0.45 
Foj0; brodtorp seep. ee 70 124 54 | 0.56 
Helsingforssan ae sien ae 96 105 49 0.53 
SibbOr peepee: Dee Lire 81 116 39 0.70 
RETNA ee 53 105 52 0.50 
Orimattila a) ae: 70 89 19 0.79 
VTT SAT EEE 53 67 14 0.79 
RantalampI m. an. 79 95 16 0.83 
dN ASoW hs Go.c1 oo ao 65 95 30 0.68 
ROSDIANT EE ER wer 61 88 27 0.69 
Hartolaser ocg sen. 69 96 27 0.72 
IVA OTO ae nen en 62 80 18 0.78 
KAVENDA PA ET scene 80 111 31 0.72 
kapınlahlli ges TER 177 95 18 0.81 
Rantasalmıean eg. 17 117 40 0.66 
AMATEUR 40 69 29 0.58 
SAkKOIA ND) RETIRE 43 66 23 0.65 
IRS EEE 79 122 43 0.65 
Inpilahtie ger 84 100 16 0.84 | 
I PLACES AP 110 | 150 | 40 0.73 | 
SWOPNAA ET ER ee ee 74 126 52 0.59 


a 


Såsom medelvärde för förhållandet + framgår 0.68. 
Detta resultat utvisar att höjden af den till omkring medlet 
af februari fallna snön minskats med 32 °/, eller en tredje- 
del till följd af snöns smältning, afdunstning och sättning. 


513 


Terrängens olika beskaffenhet pä skilda orter och observa- 
tionsplatsens af omgifvande trän eller byggnader mer eller 
mindre skyddade läge hafva otvifvelaktigt bidragit till att 
värdet af kvantiteten + på olika orter utfallit olika, men i 
främsta rummet har ortens läge vid kusten eller inne i lan- 
det varit bestämmande för ifrågavarande förhållande. I lan- 
dets västliga och sydliga kusttrakter hafva blidvädren tärt 
starkt på snötäcket, så att det störstä snödjupet utgjort endast 
50 à 60°/, af totala snödjupet. 

4. Totala snödjupet för tiden november 1891—april 
1892. Det har redan framhållits att den totala snötillväxten 
i allmänhet var störst 1 januari. För att vinna en mera 
öfverskådlig bild af de skilda månadernas olikheter i berörda 
afseende än den tabellen à sid. 89—93 erbjuder har jag ut- 
räknat medelvärdena för den totala snönederbörden i 18 sär- 
skilda områden i landet för hvarje månad, hvarvid jag kom- 
mit till följande resultat. 


Medeltal af totala snöökningen i em i 18 särskilda 
omraden af Finland vintern 1891—1892. 


| un 
Område. a | = | = 5 3 = = 
= = 
BABBMATKEN 2... . 2222000. 28 | 25 | 24 | 17 PROMO 2113 
Norrom Ulea älf........... 28 | 17 | 26 | 17 | 12 | 15 | 115 
Mellan Ulea- och Gamlakarleby | 
älfvar till Suomenselkä . .... 25 | 24 | 28 | 21 | 17 | 15 | 130 
Süderom Gamlakarleby älf till Side- | | | 
Boch, Alavo: 14.4.3 Miss wo 24 | 23 | 29 | 21 | 6 | 3| 111 
Pörtom, Ofvermark, Närpes och | | | 
Barden 15 | 8 24 |10| 6 |10| 73 
Satakunta till T:fors—Alastaro. .| 27 | 21 | 30 | 14 | 8 | 22 | 122 


7 
Ulfsby, Nykyrko och Virmo....|13 | 8 | 40 | 22 | 3 | 13 | 99 


D14 


“AON 


Omrade. 


291 
mee 
149, 
en 
ie 
eunung 


| Södra Tavastland och östra delen | 
DA DOMEN TS Er 30 | 13 | 88 |18 | 6 | 16 | 116 
Åbo läns sydöstra och Nylands | | 
läns västra del till Lohjanselkä | 38 | 9 | 39 | 22 | 6 | 12 | 126 
Uskela, Bromarf och Hangü. . . .| 20 [SK 219 | 20 8 | 80 
Nylands län t. 0. m. Fredrikshamn | 30 | 18 | 53 18 | 7 | 15 | 141 
Päijänne och Puulavesi-omrädet 
till Längelmäki i väster och | 
Iyvaskylası nor mer... 20 | 24 4 16 | 7 | 12 | 123 
Norra Tavastland till Pielavesi .| 20 | 26 | 28 | 12 | 11 | 22 | 119 
Norra Savolaks till ryska gränsen | 22 | 25 | 31 | 14 | 11 | 12 | 115 
Norra Karelen till Puruvesi och 


IKTONODOr PE TER PME ee 21 | 30 | 37 | 22 | 13 | 13 | 136 
Södra Savolaks till Villmanstrand | 28 | 21 | 33 | 13 | 13 | 8 | 116 
Södra Karelen ema lace 21 | 16 | s6 | 15 GREENS 
Wades Me ok Cee ea 12} 0|39/13| 6/11] 81 

| Hela landet |23.4|17.6|32.9|16.9| 8.4/12.5|111.8 


Beräknar man medelvärdet af den totala snöökningen 
direkt ur de å sid. 89-—93 ingående uppgifterna blir resul- 
tatet für: 

nov. dec. jan. febr. mars april  vintern. 
hela landet, 24. 192 334 172000 10012 SE 
(139) (130) (134) (132) (125) (118) 


Talen inom parentes angifva antalet uppgifter, som an- 
vändts för medelvärdenas beräknande. 

Af ofvanstäende tabell synes nu att totala snönederbörden 
var störst i januari öfver hela landet med undantag af nordli- 
gaste delen till Uleå älf i söder, där november var snörikare. 
I öfriga delar af Finland hade november näst januari de 


515 


ymnigaste snöfallen; december och februari voro i detta 
hänseende lika, utom i landets mellersta och östra delar, och 
mars var den på snönederbörd fattigaste månaden. 

Uti tabellen sid. 94—95 anföras de totala snödjupen 
för vintern för 126 orter i landet. Bristfälliga observations- 
serier hafva härvid reducerats genom jämförelse med fullstän- 
diga sådana från närliggande orter. För Utsjoki, Hinnerjoki 
och Helsinge hafva uppgifter saknats för november och för 
Nurmes för november och december. Denna omständighet 
gör att reduktionen af totala snödjupet för dessa orter bör 
ske på annat sätt än för de orter, för hvilka uppgifter för 
november månad finnas. Genom ett förbiseende häraf hafva 
de reducerade totala snödjupen för nämda orter beräknats 
orätt. De böra vara: | 


for Utsjoki . . . 114 cm i stillet för 118 cm 


et Einnerjoki . . 104 ss 1220 
meeeleisinge... ... 192) 5 5 DER 
SENUEMeS .’.. . loo ~,, ; NO 


Beaktar man denna rättelse finner man att den totala 
snöhöjden under vintern varit störst i: 


Helsinge 192 cm Pihtipudas 156 cm 
Toholampi 187 , Rantasalmi 154 „ 
Salmis 18, Sotkamo 153580 
Ylikannus 176 , Haapavesi 149 „ 
Borgå stad 174 , Borgnäs 148 , 
Borgå skn 162 , Asikkala 147 „ 
Anjala TOUR Tammerfors 145 „ 
Kontiolahti 159 „ Kuusamo 145 „ 
Parkano 158 „ Borgä, Kardrag 144 „ 
Sibbo 157% > Kuopio 144 , 


Muhos 1500 Ong Son, 


516 


Under punkt 3 framhölls att snötäcket i medlet af feb- 
ruari mängenstädes nädde sitt största djup. En öfverblick 
af snöns mäktighet à olika orter i landet vid denna tid läm- 
nar taflan 4, som äterger snödjupsförhällandena den 20 feb- 
ruari. I större delen af landet hade snön dä ett djup af 60 
à 75 cm eller därutöfver. Äland samt de västra och syd- 
västra kusttrakterna framträda på kartan genom sitt ringa 
snödjup. En stor del af egentliga Finland och Tavastland 
bildar ett område med endast 45 å 60 cm snödjup, hvilket 
i N och S omslutes af tvänne i SW—NE gående grenformiga 
områden med större snödjup. Af dessa begränsas den nord- 
liga, ungefär i Suomenselkäs riktniog gående grenen i W och 
N af områden med ännu mäktigare snöhölje (75 à 90 cm) 
och den sydliga i S och E af de snörika områdena i Nyland 
och i Karelen norrom Ladoga. Lappland och trakten W om 
Ladoga till södra Saima och Finska viken utmärkas genom 
jämförelsevis ringa snödjup ?). 

5. Snöns täthet. Enligt Symons’ (Revue scientifique, 
t. XLI, pag. 478) undersökningar växlar snöns täthet mellan 
0.1694 och 0.0402; i allmänhet är snön lättare ju strängare 
den vid snöfallet rådande kölden är. Vid härberget å Stora 
St. Bernhard utfördes under åren 1862—1881 tretusen iakt- 
tagelser, hvilka gåfvo en medeltäthet för snön af 0.11. 

För utrönandet af den nyfallna snöns ungefärliga tät- 
het har jag begagnat mig af de samtidigt med ombrometer 


1) Vid uppgörandet af kartan hafva uppgifterna från Nivala, 28 
cm, och Ylikannus, 29 cm, ej tagits i betraktande, emedan de omgif- 
vande orternas snödjup uppgått till 60 à 80 cm. I Nivala var obser- 
vationsplatsen ett åkerfält och skogen långt aflägsen; om observatio- 
nerna i Ylikannus säges att de blifvit gjorda på flere olika ställen å 
en gräslinda och på stranden af Lestijoki och att skogen äfven där är 
aflägsen. 


517 


och snöpegel gjorda nederbördsmätningarna under januari— 
april i Uleäborg, Lapinlahti, Kuopio, Värtsilä och Jyväskylä. 
Resultatet af denna beräkning synes af följande tabell. 


Ce) eee = 
BE ABOC Ty ta). Li. 1, a 0.162 | 0:196 | 0.125 | 0.100 | 0.146 
La ee . 0.085 | 0.130 | 0.103 | 0.176 | 0.124 
Ba... 0.102 | —:) | 0.140 | 0.164 | 0.135 
Bee... 0.125 | 0.109 | 0.073 | 0.090 | 0.099 
En. 0.090 | 0103 | 0.125 | 0.128 | 0.112 
IMEdeltal oe | 0.113 | 0.134 | 0.113 | 0.132 | 0.123 


Den i medeltal för hela landet beräknade totala snö- 
nederbörden under tiden november—april utgjorde 1155 mm. 
Denna under vintern fallna snömängd skulle således mot- 
svara 1153 X 0.123 eller 141.8 mm regnnederbord. För 
att erfara huru stor del af hela ärets nederbörd dessa 142 
mm utgöra vore nu ett stort antal äret om fortgäende neder- 
bördsmätningar af nöden. Dä sädana emellertid utförts endast 
å ett mindre antal orter måste man atnöja sig med ett unge- 
färligt värde. I detta syfte har jag uträknat nederbörds- 
mängden för Uleåborg (587.7 mm), Kajana (508.9 mm), Jy- 
väskylä (454.1 mm), Tammerfors (608.9 mm) och Helsingfors 
(799.4 mm) för året november 1891—oktober 1892, Genom 
division af vattenvärdena för de totala snömängderna för 
samma orter (145.1, 146.4, 145.1, 211.6 och 143.9 mm) med 
de motsvarande värdena för årsnederbörden finner man att 
i Uleåborg snönederbörden utgjort 25 °/, af årsnederbörden, 
i Kajana 29°/,, i Jyväskylä 32 9/,, i Tammerfors 35 °/, och 
i Helsingfors 18 °/,, eller i medeltal 28 9/,. Lägger man ater 


!) Snömätningar gjorda med pegel saknas. 


518 


till grund för beräkningen talet 142, som utgör vattenvärdet 
für den totala medelsnömängden i hela landet, och medel- 
ärsnederbörden, 521 mm, à 11 orter under 5-àrs perioden 
1886—1890 får man procenttalet 27. Den under vintern 
1891—1892 fallna snömängden kan således anses hafva ut- 
gjort à rundt tal något mera än fjärdedelen af hela ürsne- 
derbörden. re 

6. Smötäckets djup 1 skogarna. Enligt den instruk- 
tion, som Meteorologiska Centralanstalten lämnat sina obser- 
vatörer, böra snömätningarna utföras à „en jämn för vinden 
skyddad plats“. De festa snöpeglar hafva i öfverensstäm- 
melse härmed varit uppstälda antingen i en af plank omgif- 
ven trädgård eller gård, på ängsmark omgifven af glesare 
stående trän eller å mindre för vinden skyddade åkerlindor. 
Enstaka uppgifter beträffande snödjupet i skogarna hafva 
dock äfven ingått från några orter och från tvänne orter 
hafva insändts fullständiga dagliga snömätningar gjorda å 
flera olika lokaliteter 1) från Parkano af öfverforstmästaren 
Casimir Brander och 2) från Borgå-Kardrag af possessio- 
naten M. Hollmerus. Samtliga dessa iakttagelser anföras 
här nedan. 


November. 
Vid pegeln. I skogen. På åkrar. 
Kemi 11—12: bart sno — 
A 0 sez em 25 cm 18 cm 
December. 
Vid pegeln. I skogen. Pa åkrar. 
Suomussalmi 12: 44 cm 58 cm — 
Eräjär vi alles NUE 27 cm litet isartad snö. 


Hinnerjoki 6—13: = bart litet snö — 


519 


Uskela 5—13: bart snö fläcktals == 
Juuka 21: 20) Gin 25 cm — 
Valkjärvi c. 12—13: bart snö — 
6—10 och | passe 
Sakkola 19-14 | bart snö fläcktals — 
Februari. 

Vid pegeln, I skogen, På åkrar. 
Gamlakarleby, | : 
Mers j D cm 47 à 60 cm = 
Pörtom 28 PRET 50 cm — 
Asikkala 28: 68 cm 62 cm = 
Nurmes Ge Oe Gu 91 cm (i Kuohatti revier 5 

5 22: "103 cm 96cm mil NE fr. Nurmes.) 
Mars. | 

Vid pegeln. I skogen. På åkrar. 
“rares B J ae 
Wentjärvi | Dein cm 75 cm 43 em 
Korpilahti 12: 61 cm 71&76cm (öppen äng) 67 cm 
Savitaipale 3:7 446m 64 cm — 

: April. 

Vid pegeln. I skogen. På åkrar. 
Gamlakarleby, | _ ‘ 
an fe": 17 cm mycket snö bart 
Punkalaidun 30: 3 cm (bara fläckar) 50cm — 
Ulfsby Da: 4 cm fullst. snöbetäckt — 

33 25—31 bart snö fläcktals — 
May. 

Vid pegeln. I skogen. Pa akrar. 
Taivalkoski 20:20 bart snö — 
Pudasjärvi 1625) 27em — = 


520 


Pudasjärvi 172-2 part. .-  Mycket:sno® = 
3 26: bart nästan bart = 
Juni. 
; Vid pegeln. I skogen. Pa äkrar. 
Taivalkoski 4:  bart snödrifvor — 


Observationerna från Parkano och Borgå införas ej full- 
ständigt, utan endast för hvarje tredje dag. 


November. 


15 | 18 | 2151-24 or 
Parkano, Rauhala. = 5 ; 


mindre mangård ...... 10 7242 27 23 24 | 27 

SKOO NE EB eerie Sal 16 15 10 17 

Öppebsfültey bee neh gs 6 | 20 | 18) Se 
Borgå, Kardrag. 

VE se AT 8-1 147 [2 20. NICE: 

SKO DV fee TRE ee _ 9 25, 1222 19 39 


Parkano, Rauhala. i | 
mindre mangård . .| 30 | 25 | 24 | 27 | 32 | 32 | 30 | 28 | 28 | 33 
skog ...2:....| 24420 | 13.| 17 | 28 | 28 | 16°) TGs RENE 


ar ee 34 | 15 113 | 5/16 | 11 | 11 | 11 | 10 0 
Skoda It ss | 28 | 27 | 28 | 88 | 35 | 33 | 33 | 32 | 31 
öppnare, solbelyst | | | | | | | | 
ing: - ees — | — | — | 12 | 19 | 13 | 12 | 12 | 11 | 10 
skyddad och beskug- | ER) els >| | | 


sadinse C0. — | 


bo 
or 
DD 
or 
bo 
bo 
co 
ox 
bo 
© 
bo 
bo 
bo 
bo 
bo 
— 
bo 
par 


521 
Januari. 
3 |6 | 9 | 12 15 | 18 | 21 | 24 | 27 | 30 
Parkano, Rauhala. - 
mindre mangärd . .| 37 | 37 | 51 | 51 | 55 | 55 | 55 | 55 | 58 | 61 
SKO SMS SS . 26 | 26 | 34 | 34 | 36 | 36 | 36 | 36 | 41 | 43 
ÖP TG oss ov co 254 7252 8292 7290 SNS este al 5152 
Borgå, Kardrag. | 
Sandeman sy) 152172 Bl || BOP 32 342 0332 7352. 047 
SCENE 40 | 44 | 60 | 58 | 63 | 60 | 60 | 59 | 59 | 70 
öppen, solbelyst äng | 13 | 18 27 | 25 | 31 | 30 | 30 | 29 | 29 | 39 | 
skyddad och beskug- | 
OM MG po ss 34 | 37 | 54 | 52 | 58 | 54 | 54 | 53 | 53 | 68 
Februari. 
BP 6.) 9) 12 1215, SA | 245) omni, 29 
Parkano, Rauhala. | ; 
mindre mangard . | 72 | 72 | 72 | 72 | 72 | 69 | 69 | 64 | 58 | 58 
kon SIT es: du. 55 | 55 | 55 | 55 | 55 | 55 | 55 | 53 | 51 | 51 
Gppebetalitaes. Ne 58 | 58 | 58 | 58 | 58 | 50 | 50 | 49 | 48 | 48 
| 
Borgå, Kardrag. 
oni a oa 46 | 46 | 46 | 49 | 50 | 54 | 51 | 48 | 48 | 48 
ERDE ar ae TOA Tee TOR 750 Haile S420 77 zz ea 
öppen, solbelyst ang | 41 | 40 | 40 | 43 | 50 | 52 | 51 | 46 | 46 | 46 
skyddad och beskug- 
AA 0... 2.097.692 1768| 218 772215782 ie Ne Dal 9702070 
Mars. 
3 6 |9 | 12) 15 | 18 | 21 24 | 27 | 30 
Parkano, Rauhala. : | | 
I mindre mangärd . .| 58 | 58 | 59 | 75 | 73 | 66 | 62 | 60 | 59 | 59 
| | 
KO) LN 51 | 51 | 51 | 59 | 54 | 53 | 50 | 48 | 49 | 49 
bppet fält. cs. .o. 48 | 48 | 49 | 64 | 55 | 57 | 52 | 51 | 48 | 48 


3 | 6 | 9 | 12/15 | 18 | 21 | 24 | 27 | 30 

Borgå, Kardrag. | | 
ands AN SN 48 | 49 | 50 | 49 | 49 | 48 | 44 | 40 | 38 | 37 
Eos Pl 77 | 78 | 78 | 77 | 79 | 77 | 72 | 70 | 69 | 67 
öppen, solbelyst äng | 46 | 47 | 48 | 46 | 48 | 47 | 43 | 40 | 40 | 39 
skyddad och beskug- | | 

gad äng...... 70 | 71 | 72 | 71 | 78 | 71 | 69 | 69 | 67 | 65 

April. 
s|e|oJı2|1|18| 21 | 28) 2740 

Parkano, Rauhala. | | | 
mindre mangard . .| 65 | 61 | 58 | 43 | 45 | 45 | 66 | 51 | 42 | 24 
SKODA Re MEET — | 53 | 51 | 47 | 48 | — | 56 | 47 | — | 30 
Oppetmtal tiem nena — | 53) 50 | 44°] 42 54 ESS 
Borgä, Kardrag. 
ard tee bb OAS | 40 | 35 | 34 | 26 | 23 | 23/15! 8] O| O 
SKO Sy ee eal ois 71 | 67 | 66 | 60 | 57 | 59 | 54 | 48 | 35 | 12 
üppen, solbelyst al 43 | 39 | 38 | 31 | 30 | 31 | 28 | 24 | 90 
skyddad och beskug- | 

gad Äng...... 70 | 66 | 65 | 59 | 58 | 60 | 57 | 53 | 42 | 16 

May. 
| 1.152... 8. | ano: 

Parkano, Rauhala. == 
Mindre mangard...... 28 16 2 4 0 
SKODA RM ee le Me 23 20 17 10 0 
öppewialt oe de: — 15 8 0 0 

Borgå, Kardrag. 

SOS: a. M rs te LS U 5 0 0 = = 
skyddad och beskuggadäng | 13 10 7 0 = = 


De anförda mätningarna bekräfta den gamla erfarenhe- 
ten att snödjupet är större i skogarna än å öppen mark, 


523 


Mätningarna synas för öfrigt gifva vid handen att i skogs- 
mark snön ej faller rikligare än på någorlunda skyddad 
öppen mark och att det större snödjupet i skogarna således 
främst måste tillskrifvas det skydd träden gifva snötäcket 
under regnig och mild väderlek. Detta framgår af följande 
omständigheter. Enligt observationerna från Borgå-Kardrag 
var medeldifferensen mellan snödjupet i skog och på öppen 
mark (gårdsplan) i november 3 cm, december 19, januari 26, 
februari 28, mars 29 och i april 35 cm. Den under vinterns 
lopp tilltagande skilnaden mellan snödjupet i skog och på 
öppen mark framkallades nu tydligen af den starkare afsmält- 
ningen å den senare lokaliteten. I december uppgick näm- 
ligen den totala minskningen, förorsakad förnämligast af den 
milda väderleken under månadens förra hälft, à öppen mark 
till 35 cm, men i skogen endast till 18 cm, de ymniga snö- 
fallen i januari åter föranledde à den förra lokaliteten en 
tillökning af 38 cm, à den senare af 36 cm). Observatio- 
nerna från Borgå-Kardrag utvisa att snöhöjden i skogsmark 
och på skyddade ängar var i det närmaste densamma. 

7. Yrvädren och andra anmärkningsvärdare väderleks- 
företeelser. I inledningen ‘har redan påvisats att antalet yr- 
vädersperioder var anmärkningsvärdt lika under alla vinter- 
månader och att intervallen mellan två på hvarandra följande 
yrväder utgjorde i medeltal 6.3 dagar. Likaså angafs där 
sättet för beräknandet af yrvädersfrekvensen. 


1) Takttagelserna från Parkano tyckas visserligen tala emot det 
ofvan sagda. Snödjupet därstädes var nämligen ända till slutet af april 
större å öppen mark än i skog, men påtagligt är att observationsplat- 
serna ej varit fullt lämpliga, hvilket äfven antydes däraf att minsk- 
ningen i december på öppen mark (en mindre mangård) var endast 10 
cm, men i skogen däremot 23 cm. Tillökningen i januari uppgick åter 
till resp. 24 och 17 cm. 


re 


524 


Tabellerna rörande yrvädersfrekvensen (sid. 110—115) 
i de olika linen upplysa oss om att yrväder af en omfatt- 
ning > D förekommit den 20 och 28 november, 4, 10 och 
20 december, 3, 6, 8 och 28 januari, 2 februari, 30 mars 
och 18 april äfvensom i vissa trakter den 6 maj. 

Den största yrvädersfrekvensen i medeltal for hela vin- 
tern, 1.s, hade Tavastehus’ län, den näst största Uleåborgs 
län med 1.3 och den minsta frekvensen Kuopio och Wiborgs 
län med Os. 

De flesta yrviidren uppträdde à januari; endast i Kuo- 
pio och Uleåborgs län var yrvädersfrekvensen större i decem- 
ber än i januari. Medelfrekvenstalet för hela landet var i 
januari 1.s; den största yrvädersfrekvensen i denna månad 
hade Tavastehus län med 3.0 och den näst största Nylands 
län med 241. Efter januari följa i afseende à yrvädersfre- 
kvensen i ordningen november och december. 

Af de uppräknade yrvädren rasade det den 9—11 de- 
cember ytterst häftigt i hela landet, utom i de sydvästra och 
sydöstra delarna där nederbörden föll såsom regn. Från 
Tyrnävä, Paavola, Pyhäjärvi, Haapavesi, Ylivieska, Toho- 
lampi och Ylikannus m. fl. orter i Österbotten omförmäles 
att ett så starkt yrväder ej inträffat i mannaminne och att 
så mycket snö ej funnits före jul under något tidigare år. 


Under ovädret hopades snön i stora ända till 2 meter djupa 


drifvor, tågen voro öfverfulla med snö och vägarna ofarbara. 
De största snötillskotten under dygnet 10—11 december voro: 
i Kemi 30 cm, Muhos, Jaakkima och Salmis 20 samt i Haapa- 
vesi m. fl. orter 14 cm. 

Perioder med mild väderlek voro i december dagarna 
5—15 och 20—31 december. Marken blef härunder fläck- 
tals bar på åkrarna i norra och östra Finland samt nästan 
helt och hållet bar i västra och sydvästra Finland. Släd- 


525 


föret torde vid jultiden ändock varit behjälpligt äfven i sist- 
nämda trakter, mängenstädes t. 0. m. godt ss. i Somero. 

Bland anmärkningsvärdare företeelser under december 
månad förtjäna framhållas följande. Den 8 uppgifves hafva 
varit så stark rimfrostbildning i Wasa att den förorsakat en 
ökning i snödjupet af en half centimeter. Den 26 förekom 
i Jalasjärvi stark dimma eller svagt regn, hvilket frös nära 
Jordytan och nedfüll såsom rimfrost. Snüdrift förorsakade 
i Kittilä den 10—11 och i Jyväskylä den 16—17 en minsk- 
ning i snöhöjden af 2 cm. 

Under januari befästade vintern sitt välde med sträng 
köld och massor af snö. Trettondagen, den 6 januari, häf- 
dade denna gång sitt rykte att medföra yrväder. Åland fick 
nu sitt vinterhölje och i södra Finland ökades snödjupet å 
många orter ansenligt. I Sibbo var tillökningen 28 cm, i 
Fredrikshamn 26, Orimattila 21, Borgnäs 20, Jalasjärvi 19 
samt i Borgå och Pernå socknar 16 cm. Den 12—13 januari 
snöade det åter rikligt på Åland och ställvis i Österbotten. 
I Ylikannus föll vid detta tillfälle 22 cm, i Geta och Marie- 
hamn 18, Värdö 14, Finström 13 och i Föglö 10 cm snö. 
Under tredje dekaden af månaden (22—27) var kölden skar- 
past. I Helsingfors var den lägsta temperaturen — 279 och 
à fiertalet orter iakttogos dessa dagar temperaturminima på 
— 30 à — 359 eller ännu lägre. I Kuusamo, Taivalkoski 
och Hirvensalmi frös kvicksilfret. Denna köldperiod efter- 
följdes den 23 januari af mildare väderlek med snö och blåst. 

Den 2—3 februari snöade det starkt under blåst à många 
orter i Österbotten, såsom i Toholampi 22 cm, Nykarleby 20, 
Ylihärmä 16 och Oravais 13 cm, och den 13—14 februari 
föll åter mycket snö å många orter i södra Finland såsom 
i Snappertuna 22 cm, Helsinge 16 cm och Nykyrko 14 cm. 
Efter snöfallet den 3 februari voro vägarna i Ylivieska igen- 


526 


yrda och i skogarna var det svart att komma fram für den 
myckna snöns skull. Dagarna 15—20 februari rädde ganska 
string kéld+), men den 21 slog väderleken om till blid. Sko- 
garna, som mängenstädes statt snötyngda ända fran jultiden, 
befriades nu nagot fran snö (Paavola, Ylivieska) och de 
första tecknen pa den annalkande våren, drypande „tak- 
skägg" och smältande snökristaller pa ytan af snôtäcket, 
började visa sig?). Det första takdroppet omnämnes i Vasa 
den 24, i Anjala den 26 samt i Alajärvi och Närpes den 
27—28. I Helsingfors och Borgå antogo kristallerna pa snö- 
ytan den 21—22 februari utseende af klara vattenperlor eller 
iskorn och i Borgä astadkom solvärmen under dagarna 22—29 
februari en minskning i snöhöjden pa nagra centimeter. 

8. Snösmältningen våren 1592. Vid februari månads 
utgång hade snötillökningen i allmänhet nått sin gräns, ehuru- 
väl några rikligare snöfall förekommo ännu senare, såsom 
den 31 mars och den 17—19 april, hvilka i landets nord- 
liga och ostliga trakter något ökade snödjupet ?). De första 
dagarna af mars var vädret ännu kallt — i Helsingfors t. ex. 
var temperaturminimum den 3 mars —23.99 — och den 8—10 
föll snö öfveralt i landet, men från medlet af månaden gjorde 
vårsol och regn alt kraftigare angrepp mot vintertäcket. Smält- 
vattnet började rinna från byggnadstaken, hvilka snart blefvo 

1) Till följd af kölden (— 26°) sänkte sig snötäcket i Sibbo den 
15—16 februari 2 cm. 

*) Om Mathias-dagen den 24 februari säger ordstäfvet: 

„Mathias med sitt långa skägg 
Lockar barnen utom vägg”. 

3) Den 31 mars föll i Rantasalmi 12 cm, Karlö 11, Muhos 10 
samt i Suonenjoki, Savonranta och Jaakkima 9 cm snö. Under snöfal- 
let den 17—19 april utgjorde tillökningen i Parkano 15 cm, Paltamo 
13, Saarijärvi och Tohmajärvi 12, i Pyhäjärvi U. 1. 11 samt i Kittilä, 
Muhos och Uskela 10 cm. 


527 


bara, snöytan blef vät, tufvor och stenar började sticka fram 
och vägarna blefvo smutsgra. Nattfrosterna bildade val skare 
af den krama ytsnön, men detta gjorde arbetet blott så mycket 
lättare för middagssolen och inom kort blefvo de första bara 
fläckar synliga å bergshymplar och i backsluttningar. , Dags- 
mejan“, såsom man fordom uttryckte sig, hade vidtagit och 
snösmältningsperioden inträdt. 

Såsom tidpunkten för snösmältningens början kan man 
beteckna dagarna 13—19 mars och bland dessa isynnerhet 
den 18 och 19. Väderleken under den andra dekaden i mars 
utmärktes i hela landet af högt lufttryck (H:fors den 19 mars 
782 mm), E å SE vindar och mulen himmel. Temperaturen 
var i allmänhet några grader under nollpunkten och isoba- 
rernas riktning i det närmaste N—S. Den 18—19 föränd- 
rades isobarernas riktning under fortfarande högt lufttryck 
till E—W, vindarna började blåsa från SW å W och tem- 
peraturen steg öfver fryspunkten. I Helsingfors antecknades 
den 21 mars en maximumtemperatur af + 7.s° och den 25 
var medeltemperaturen + 1.79. Bara fläckar blefvo nu syn- 
liga: i Lojo den 17, i Pudasjärvi, Muhos, Ylivieska, Suojärvi 
och Finström den 20, i Pyhäjärvi U. 1. den 22, i Utö den 
23, 1 Hangö och Tohmajärvi den 24, i Mouhijärvi, Helsing- 
fors och Sibbo den 25, i Mariehamn, Värdö, Föglö och Pojo 
den 27, i Ylıkannus den 28 och i Kisko den 30 mars eller 
kort sagdt öfveralt i lanhet. I norra Finland afstannade snö- 
smältningen dock äter redan den 22 mars och i det öfriga 
Finland omkring den 27 mars. Genom nattfrosterna bilda- 
des vid denna tid stark, gångbar skare. Endast på Åland 
samt i sydvästra och södra Finland fortgick snösmältningen, 
om ock något långsammare, i slutet af månaden. I allmän- 
het hade snösmältningen afstannat i början af april, som à 
många orter t. o. m, medförde en ökning i snöhöjden. 


| 


MEN RA 


528 


Under de tvä första dekaderna i april rädde härpä kall 
väderlek, i norra delen af landet t. o. m. sträng vinter. I 
Kemi t. ex. sjönk temperaturen under nätterna ända ned till 
— 15 à — 20°; i Helsingfors var temperaturminimum den 
8 april — 9.29. Vindarna blåste under denna tid mest från 
NW—NE. Den 22 april betecknar slutet på vinterns välde 
och tidpunkten för vårens genombrott äfven i höga norden. 
I den egentliga Lappmarken samt i de nordliga och östli- 
gaste delarna af landet, där den ökade luftvärmen i medlet 
af mars gaf sig tillkänna endast genom uppkomsten af kram 
snö och skare, vidtog snösmältningen först nu (mellan den 
20 och 23 april) och påskyndades genom regn, som föll under 
sista pentaden af denna månad 1). Det bör dock sägas 
att den inträdande våren ej var en framstormande sådan, 
som i ett nu sirar marken grön och strör blommor i sina 
spår, en vår sådan man ofta får njuta den uppe vid polcir- 
keln. Trögt smulto drifvorna bort under maj månads kyliga 
väderlek och först i slutet af denna månad lågo fälten nakna 
i dessa trakter, i Enare t. 0. m. ej förrän 1 början af juni. 
Den 1 juni voro löfven ej ännu utspruckna i Toholampi och 
Ylikannus i Österbotten och marken låg grå utan gräsväxt. 
I Enare försiggick löfsprickningen den 20 juni, men ännu 
den 31 juni låg isen på fjärdarna i Enare sjö. Under hela 
juni månad rådde här nordliga vindar och föll rikligt regn 
likasom äfven annorstädes i landet. Sålunda gjorde somma- 
ren sitt intåg i Finland nödåret 1892. 

Vi nämde att den 22 april betecknade tidpunkten för 
snösmältningens egentliga vidtagande i landet. Af tabellen 
öfver snösmältningen (à sid. 105—109) framgår att densamma 


1) Vindarna voro öfverhufvudtaget S à SE under denna tid. En- 
ligt observationerna i Helsingfors kännetecknades perioden 16—24 april 


genom fullständigt mulen himmel. 


529 


i allmänhet pågick starkast under veckan 23—30 april. På 
Åland blef marken bar redan omkring den 1 april och snö- 
smältningen var där äfvensom i Hangö och några andra orter 
vid SW-kusten lifligast under veckan 19—26 mars. I Bro- 
marf minskades snön mest under dagarna 26 mars—2 april, 
i Pörtom, Loimaa, Virmo, Kisko, Pernå och Föglö 2—9 april, 
i Tammerfors, Vånå, Snappertuna, Helsingfors, Borgå och 
Andreæ 9—16 april, i Suojärvi, Kronoborg, Sakkola, Kiven- 
napa och Viborg 16—23 april, i Alajärvi, Ylihärmä, Jalas- 
järvi, Borgnäs, Sibbo, Rautalampi, Pihtipudas, Lapinlahti, 
Kuopio, Jorois, Kristina, Impilahti och Salmis 30 april—7 
maj, i Kuolajärvi, Kemi, Muhos, Toholampi och Lavia 7—14 
maj, i Suomussalmi 14—21 maj samt på Karlö under dagarna 
21—28 maj. 

9. Data då marken blef snöbetäckt för vintern och 
snöfri om våren på öppna fält och à skogarna. Antal dagar 
med snöbetäckt mark. Sista snöfallet. Med stöd af tabell I 
i uppsatsen ,Snö- och isförhållandena i Finland år 1891 och 
tabell „E. Anteckningar rörande tiden, då marken blef snö- 
fri våren 1892" i föreliggande arbete har jag uppgjort föl- 
jande öfversigt af snötäckets varaktighet å särskilda orter. 


D30 


63 [19 
LT en 


er mg 


62 [14 
ze 
rg fen 


OT mf 


1g em 


95— 22 let 
F tune 


co 61 tune 


03 fe = 
‘VUALS0YS 

“JOITUJOUS | 

BASIS 


aeq WOYAVL]T 


(A oO 
aaa 


a 


COR 
91 IMdy 
‘opel 


-104 096 


“THU [BUISOUG 


‘AVSVp [egue 


TG 

a" 
Er 
UG a 


ei fe 


Oise Cie 2 


Ole wy 
61-21 fem 


82 & Og fe | 


Ss une 


ge ‘9 km 


"68T TI 


JPOVJOGOUS IVA UOYae 


410 


"AON 


9T ‘AO 


"1687 ung 


* owelfed 
“+ omeyIos 
Tuujessnutong 
* * taaelsepug 


 FHSOHICAIET, 
OPE OG 
* * VIÉAUEPOS 


°° RON 


* IAB TU 
*  tArefejony 
"BIUTOJIIPIN 
* BIUTOJIIAJO) 


* : ' OWesSNNY 
TO TU 


"+ myolsyn 


53 


Si 


61 em 


08 ‘er em 
GI 
Ge 
iat 


“ 


Gil = 
Chas 
61 fem 
IT Tune 
ome 
61 fen 


JaITeFOUS 
eJSIS 


1 fem 
GTS 
AU 
LG [14 
ig fem 
Ne 
cc 
St em 


12-23 (en 


og (em 


"BUIBSONS 


i 


Ieq WoyIeyT 


9 SIE 
Te 
ISA 
CORRE 
Oh et 
der in 
Ba et 
SI 
Ges 
CORRE 
geb“ 
Be 
le. 
Ch act 
Fer 


Go IV 


opel 


-104 Was 
“UIA [BUSOU 


‘ıeoep [eue 


vå [19 


ei “ 
6 [4 
ı fel 
0€ Indy 
yh 
G « A) 
8 %“ 9 


8 66 
iF 
St fen 


"s68L ITA 


GE - 
Tle 
ER 
Ser 
SI 
Chee 
ee = 
GT “AON 
9% ‘10 
Cis 
er “ 
Cie. & 
GE ‘AON 
eG 
Gen 
6L ‘PIO 


"I68T UVI 


JHOIOQOUS IVA UOHIUIT 


. 


(q 
(Re Agajtegejuen 


so: AGOIIPHAÂN 


Tr BULTBUTTA 
DR tO ULSI 


00-060 Tare [ely 


u 


== *  SNULEH pe 


‘+ tduepoyoy, 


"+ + BHSOTAILA 
en 


"+ + Ts9avdeey 


Ta TATE Le UA 
ECAP UAT 
5 GLOqRaty 


+++: som 


0.040.000 "eueley 


932 


L u SI (em LT—£I SIRT FOL 82 « OI “ DEN ENTE ON fe MO DO DENT DO PULA 


er. “ ae 02 « 091 92 “ FL “ Me oe] 
Glens es en Be 691 0€ Indy Sle 272222227227 Zuveremunsı 
ei = Olas TI a fen i Bete Se Ree an Ou 
Sige = Gries 691 68 THdy Clea ee 2 SUTRA eae a) 

0Z ‘61 « €Z fey 91 “ QLT 8 “ ral 050 O00 O80 0, 0.n 080 0 MO Geo ISOAOny 
ae = Ds OLT I few GES CR AR 
ST “ LES CI SAIT zul 0€ “ OT “ Oboe DO Oo DD ao 0 gedueeyueyy 
a EE 2 COT FC “ et « OU oo ee paelrddert 
se cr fem eres 891 da Ser NN 
we N GI uu ICI 82 “ OI « PEL AO Cr endend * AIBULIOAJ() 
oes 38 Pe ce COT 0€ te ZI “ Eee EE ET it ins 
Gites GT km GT ste | 291 & er of OE a ie CON 
81 « SE = 891 62 “ ey “ NE RE TT TINCT YG) 
hes Does ST SIE 021 "2 68 dy era Re AE ANS 
61 [dy 

08 ‘ST (em La (em ST sau LL er few GI “AON Dos Pr Per ele 

PRE Re a PRE PR ee eae 
“BUIeSOYS ‘opel ‘resep [eue | ‘Z68I IN "I68L UVI 

‘Jopfezaus : 

miss I -10q U95 | 32120 
5 Ieq UIAILIT | -urugpgursoug PHOBIIQOUS IBA UONIEM 


rm 55 S$G>>> lHHHHluiwiom. nm 


en er zur = dé ae eriiic br 
pe er, IL fe PERS LE 1 fey ace CA Sb EEE ET STETTEN 
= = ears LI ec 891 62 “ el “ 6.002000, 0: DOOR rT N 1aeleyusg 
Hs OT Cert LT “ LOL LE “ ZI “ O26 0. 02.010. 0.0 07 080. 6 060 DO OSTY 
= oe CI « FEL 6 « 02 “ Vi as As Det Jee Dice OT Dino Mm Fone Sucve. meet Foe Dae UE) He 
81 « a CI “ 891 62 “ el « 0 0-6 66 06 5 0-090 0 Do 9 * o19Wog 
1—9 “ — FI ce IFL cz ndy 1Z “ 02020309020, LPO DOM 0 MO. L0E 0: :0 OUT À 
— — CI we, OFI re few 18 ce DUO O0 OM DD 0 O20 0 0 OHIÂHAN 
QI u 08-62 judy el “ CPI £2 « 0% ce SN Ser Korean set st ter rege sasıın 
ON) NEO LA 81, cor Lee an Cg Oe EUR 
81 “ Ze CI “ COT 92 ; eT [14 0-0) 0, G0. DA DD, O60 ke DOS OTEJSUIY 
DO = GTS Sol eg Indy Of = PR rte oe ee Soe ORT 
DEN ES = TI 891 + lem gr < ES eos Se TUTO]: 
LO LOS SE in: 891 68 [dy Shee ee ee Ate ino i 
DOS GES Dre ELT ¢ fe pe © ha crs bees ES PA (NEN RUE 
Gens IT fel LT Siem 991 LG [dy Bi a do TOUT], 
st em = SI—IT SIeM OLT I em Gi AON | oes eee see er paa 
Be al SGT Cal Re te feed "tf OMe bed DE vs Ne, 5 Ron) 
"en Soys opel ‘rvsep [ejue | "ZEST TI | “16ST UUAJ 
“JT Te FQUS å : 
5 194 09.6 ANT) 
pre eq U9HICIQ | -urupgwsoug PPVIOGOUS AVA UNTEN 


— IWIMMIIHM OO VO VOM MMM HW WÄäÄr8Ä82EÄ WWW eo nn on  runes nn 


Gi © = Olimar LA Olea Tee : abends 
Gin © = SE BLI Gr ae a | 21009 10700 TEES 
ÖR De GT SIC CLT 7ER EI a °°: sepndnurg 
67 fem 61 fe 08 [Ndy €8T 9 km Gh a 117 gdwepegneg 
= a Sl 691 og “ | eek ; ESTER] 
= = Cree 891 Oc ta | FL c++: pus esiog 
ri = Ol ae 991 Date Men ; "* Seipiey BLOG 
61 fen = LT SIEM OLE? Ende | ES PTT BIAC) 
== er © 2 fen fe Indy 911 apa ea : Pree ee oqqis 
a = SIE, [A a few | FE ° ; °°°: syudlogl 
9 em = CT = 6CT Og Eo Ge "09° SIJSUISOH 
= = BES 891 68 sem | er “ PR NO QUISIO ET 
Fe = Ghz, Gel cre. SUN) eg “ “00 Heuoig 
— + QT SIVIT 00T 9 CG SIVIT | Qt 5 LC DES OGUCE 
= = LTR FL Ste) gr ie Wek 08. “+++ + eungreddeug 
9 fen OT fem LT Ste CFI Le Indy | OZ ‘AON | Rees * ofog 
| 
"BUIESONS “opel ‘lSep Jegue | “26ST IM "I68T Weaz 
“JoTTeJQUS =” 
a anes T -104 u95 Sant) 
> : Ieq uaNTem | -urugpewsoug JYORJOGOUS IVA UNTEN : 


535 


= ot km » 
— .| * or len 
— cz Id 
03 fem ot fen 
DE sı fen 
Gla — 
6 = 
61 fel — 
61 [em ca km 
"BULESONS 
“‘QoTTejOUS à 
BSI : 


. | req WILIT 


Geren 
Dates 
Sled a 
1g [dy 
QT SIP 
33 [dy 
Se 
OT SIVIT 
Pe 
OT udy 
SI STIL 
ges 
ST 
Class 
Since 
ST se 


“opel 


-10q Was 
-UTUITBUISQUS 


281 
gel 
911 


IST 


G8T 
091 
GOT 
OLT 
69T 
69T 
991 
LOT 
691 
OLT 
L9T 
OLT 


"Tesep [ejJue 


OT 


bc 


or em 


06 
T 


8 
86 
08 
0€ 

IT 


ve] 
CNE 


rdv 


Cet 


« 
“ce 


judy 


“ 


(ew 


« 
judy 
“ 
fe 
judy 
(ei 


"s68L IN 


Le) 


G 

05 
LT 
GL 
FI 
FI 
TI 


TE 


FI 
FI 
FI 


FI “AON 


"I6ST UF 


“ 


ce 


i 


1H9R]9QOUS IBA UIFILIT 


"nqejudeg 
2 
4yepoyuoy 


SIE PUR 


"0  SOULON 
* edeuusAary 
ee 810qrA 


°° * *UWEHSAMPALT 


"+ * ejoddig 

°°° sq 
* ‘ SIOFWOIS 
“  epeyisy 

° * VIOUCH 
°  ngeptdioy 
"> ppdyseace 
" rmjeseyueH 


pt OT fen 
GT fel: ns 

— GI fen 

— 2 fel 
ee = 
CHUTES GES 

ÖRE Zr fem 
Che = 

Cr 6 fel 
Des = 
Clea ST = 
CIS = 
Cle = 
61 ‘Gr em = 

TORI "BULBSONS 
®ISIS ! 


536 


Ieq UIJIGIT 


61 Indy 
LT SIEM 
Glen 
IR 
IS 
OT SIVIT 
6 
SE 
SA 
Clare 
la 
SE 
gl 
Co 
She 
23 Iudy 
"opel 
-10q UI3 
-uruyjpgusoug 


CST 
9ST 
LLY 
SST 
T9T 
sql 
LOT 
CLT 
GLT 
El 
BLT 
981 
£8T 
OST 
OST 
IST 


‘AvSup jejue 


(de = 
OB 
OSs. | 
Ngee 
Cor 
Ghee 
OSs ye 
OCKSA: 
ET 
og “ 
og [dy 
F 6 “ 
0 
cu 
re 
OT kw 
‘C681 IM 


Mm © 10 10 


“AON 


"T68T un 


AH9RI9QOUS IVA UOHICIT 


410 


. 


"euere 
SI0goOU0AY 
* BIEAAUEA 
* TAIBOUEY 
ne CIONAES 
"+ ryofurey 
‘* @alpuy 
ofedregraes 
°° BUTISTIY 
' efewunug 
"+ BALY[OS 

* 9J0ISÂN 
Imjesejueg 
80707. 
VIULILOA LS 
eyaraedder] 
"+ "ordony 


SP ED uU N U Fa 


L “ | 5 
+ « , 
rd “ . 
L 4% . 
9 « . 
@ “ . 
z ‘uvf 3 
8 “ . 
CI ce . 
el (14 . 
9 å uu . 
OL “ . 
ST “ . 
9 “AON : 


"T68T Ur 


En = — Mie O0 CG SUN 
= = = Gi CI Line 
— = gi" SOI Far 
9 fen e 
— Pace CT 66 T mdy 
= — OT 6% — Ss 
ir PI fen OT SACIT TIL g [dy 
9 “ =S = nn — 

9 fe == 1G oe © 9ST LG [dy 
= == Cra” IST The 
61 fey = TE 681 03 em 

— — Sita SLT 0€ udy 
GT en = STAR ESI RES 

= = A CLI + fel 

= Op = => So 

— FL fen LT Indy QLI 68 [Lady 

| | 
'€UILSOYS opel ‘recep [eue | ‘G6SI IN 

"JopTegaus 

mies I -104 096 

; Ivq UIJFILIT |-UIUJ[BULSQUS PPRPCOUS ABA UOHTETT 


ton 
Aqtasoqd AS 


++ OPA 
" umeyoLIeT 


* * * WOTSUNT 
++ Bian 
7° 7 AENSIES 
7 TBASQRS 
° © VITXOXIN 
NS OM 
SMTA BLOG 
"9 LS 
°° peptdug 
° ‘ ‘Aa 


* IAIB(RUUOT, 


538 


Vid beräknandet af antalet dagar med snöbetäckt mark 
har såväl det omkring 19—23 oktober uppkomna snöhöjljet, 
hvilket à de flesta orter försvann efter att hafva varat nägra 
dagar, som också de snöfria dagarna i början af november 
och i december beaktats. Uppgifterna rörande tiden dä mar- 
ken blef bar om vären äro för en del orter osäkra och kunna 
på grund af fenomenets art i allmänhet ej vara fullt bestämda. 
Af taflan 5, som återger nu berörda omständigheter, synes 
att marken blef tidigast bar på Åland?!) eller mellan den 1 
och 4 april och att snötäcket därstädes varade kortaste tid 
eller omkring 100 à 110 dagar. Senast blef marken snöfri 
i Enare eller 4—5 juni och snötäcket hade där och i Kuu- 
samo sin längsta varaktighet eller omkring 220 dagar. 

I skogarna blef marken snöfri: i södra Finland omkring 
medlet af maj, i norra Finland 27—30 maj samt i Taival- 
koski och Kuusamo i början och i Enare i medlet af juni. 

Från nio orter föreligga uppgifter om tiden för släd- 
förets slut, hvilka vi här anföra jämte data för slädförets 
början å samma orter. 

Slädförets 
cm. början. slut. varaktighet. 
c. nov. 20—dec. 6 


Pojo (37) m À 


april 7 c. 115 dagar. 


nov. 21—22, dec. 


I no are) 


mars 27—30 128 „ 


Punkalaidun (39) nov. 21 april 7 13500 
Vasa (41) 5 ‘18 ES CE. 
Jyväskylä (36) ll a) LE 15126 
Nykarleby (30) == 218 „16-23 150-157 ,, 
Gustaf Adolf (28) 5-14 aoa 165 
Jalasjärvi (47) = elo 26 160 
Ylikannus (16) Rah! 226 16505 


!) Fränsedt Utö och Hangö, där marken blef snöfri redan 23 mars. 


539 


Siffrorna inom ( ) bredvid ortsnamnen angifva snödjupet 
vid pegeln vid tiden för slädförets slut. Undantager man 
Ylikannus, var snöhöjden vid sagda tidpunkt i allmänhet 30 
a 40 cm. 

Det sista snöfallet inträffade mängenstädes i sydvästra 
och södra Finland den 5—7 maj, men à de flesta orter den 
18—19 maj. Dagarna 29—51 maj föll sista snön i Pudas- 
järvi, Kittilä och Kuolajärvi och ännu så sent som den 10—13 
juni snöade det i Enare, Sodankylä och Tyrnävä. 


Slutligen må ännu nämnas några ord om tvänne äsk- 
artade väderleksföreteelser i maj. Under dagarna 30 april 
—2 maj passerade ett lufttrycksminimum i NNE riktning 
öfver Skandinavien och norra Finland, framkallande i södra 
Finland S-W-NW vindar. Den 3 maj blåste dock E à NE 
vindar under inflytande af en lufttrycksdepression i södra 
delen af Österjön!). Sistnämda dag 11” a inträffade åska 
i Hangö; haglen, som föllo vid tillfället voro bemängda 
med stoftliknande lera. Pa Söderskär gick åskan samma 
dag mellan 9°25 och 9535 a och regnet, som föll under 
förmiddagens lopp, var lerblandadt samt nersölade fönster 
och trappor. I Kisko samt flere andra orter iakttogs äfven 
stoftregn denna dag?). Dagarna 18—19 maj, då de sista 

1) Detta minimum rörde sig under dagarna 4—7 maj åt nord och 
nordost mot trakterna af Ålands haf och Finska viken och framkallade 
de häftiga snöfallen den 6—7 maj. De största snötillskotten voro: i 
Kajana 29, Paltamo 28, Lavia 26, Sotkamo 24, Mouhijärvi 20, Nurmes 
19 och i Suomussalmi 18 cm. 

2) Enligt dr J. Sederholm, som har undersökt flere prof af detta 


stoft, skulle detsamma antagligen hafva härrört från vulkaniska utbrott 
på Island. 


540 


snöfallen i allmänhet inträffade, var väderleken äfven äsk- 
artad. Härpå tyda, utom den speciella äskrapporten fran 
Pernå, isobarernas starkt utbugtade v-form, de häftiga snö- 
och hagelbyarna samt de flerstädes iakttagna vind- och tem- 
peraturväxlingarna. Den 18 omförmäles från Pernå åska 
mellan 0." 45 och 1! 30 p samt regnbyar hela eftermiddagen, 
från Gustaf Adolf stark SW-storm 1" — 5h p, från Utö snö- 
fall 3" 30—4 30 p med tillägg att vinden, som på morgonen 
var SSW3, vid middagen och på aftonen blåste NNW3 à 4 
(vid resp. 753.1, 753.8 och 759.5 mm barometerstånd), från 
Säbbskär mycket häftiga snöbyar fran 11" a till 4 à 5Ep 
samt från Karlö, Marjaniemi fyr, snöfall med NW-storm från 
9 p till inpå natten mot den 19 maj. Den 19 maj pa mor- 
gonen hade den säckformiga rännan („träget“) i isobarerna, 
som föregående dag hade en N-S sträckning öfver Botten- 
hafvet och Östersjön, förskjutits åt NE och omfattade nu 
nordligaste delen af Sverige samt norra och östra Finland, 
äfven här framkallande snöfall och W-NW vindar. I Ranta- 
salmi var temperaturen den 18 maj på morgonen + 5°, vid 
middagen + 15° och vinden sydlig, men följande morgon, dä 
rännan hade passerat och det högre lufttrycket på dennas 
baksida (,asen“) började framskrida öfver orten, föll snö vid 
+ 1° värme och W-vind; middagstiden var temperaturen ej 
högre än + 8° Den 20 maj hade temperaturen åter stigit 
till sitt förra stånd. | 

De nu anförda fallen, likasom det tidigare omnämda 
af den 18 oktober 1891 (sid. 183), visa otvetydigt hurusom 
så vidt skilda företeelser som stormbyar, snö- och hagelfall, 
temperaturfall, vindförändringar och äskutbrott i mänga fall 
mäste betraktas säsom olika yttringar af samma atmosfäriska 
krafter, hvilkas samfälda uppträdande på en ort, långt ifrån 


D41 


att utgöra regeln snarare är undantag vid den väderleks- 
företeelse vi i dagligt tal benämna åskväder !). 


Isförhallandena i Finland vintern 1891—1892. 


1. Isläggningen i de inre vattendragen tog sin början 
i slutet af oktober och pågick till slutet af november. Okto- 
ber 18—22 tillfröso åar, älfvar och mindre sjöar i norra Fin- 
land till gränslinjen Kemi—Pudasjärvi—Suomussalmi—Kuhmo- 
niemi i söder äfvensom i Nilsiä eller samtidigt med att marken 
i dessa trakter blef snöbetäckt för vintern. Isbildningen under 
dessa och följande dagar sträckte sig väl ännu långt sydligare 
såsom till Haapavesi, Toholampi, Alajärvi, Närpes, Kankaanpää, 
Pihtipudas, Sulkava m. fl. orter, men vattendragen gingo här 
äter upp inom kort. 

Oktober 23—30 lade sig de mindre vattendragen i Nur- 
mes, Juuka, Kontiolahti, Ilomants, Kiihtelysvaara, Tohmajärvi 
och Suojärvi i östligaste Finland. 

November 2—8 isbelades de stora sjöarna i Suomus- 
salmi och Sotkamo, Uleå träsk, redden vid Uleåborg, vatten- 
dragen i norra delen af Österbotten (Siikajoki älf, Pyhäjärvi 
sjö), de mindre vattendragen i Tavastland, i Savolaks och 
Karelen till S:t Michel och Heinjoki (E om Viborg) i söder 
samt Pelkjärvi och Suojärvi sjöar. Under dessa dagar blefvo 
äfven isbelupna för en kortare tid: Bottniska vikens inre 
fjärdar (Simo, Oravais), åarna i södra Österbotten, Satakunta 
och Nyland samt för vintern: mindre träsk i Nyland. 


1) Se Abercromby, Weather, kap. VIII: Squalls, thunderstorms 
and non-isobaric rains, Durand-Greville, Les grains et les orages, Ann. 
du Bureau central météor. de France, I. Mémoires 1892, samt afhand- 
lingar af Ferrari, Köppen, Bezold, Horn och Tillmann m. fi. 


542 


November 14—16 tillfröso: nordligaste delen af Bott- 
niska viken, à finska sidan rundt omkring Karlö!), dess 
inre skärgärd ända ned till Vasa, älfvarna i södra och mel- 
lersta Österbotten, sjöarna vid Tavastehus, Loimijoki-, Kervo- 
och Borgå åar, Alvejärvi i Pihtipudas, lisvesi, Pielinen sjö 
i Nurmes, Suvantojärvi i Sakkola samt Kymmene älf, Svart- 
bäcks fjärd i Pyttis, Fasarby invik i Pernå och Impilahti vik 
af Ladoga. 

Vid denna tidpunkt voro vattendragen i W- och SW- 
Finland samt de stora sjöarna i det inre af landet och Enare 
sjö ännu öppna. I dessa inträffade isläggningen under nedan 
angifna dagar. 

November 18—23 i: Enare sjö, Karhijärvi i Lavia, Nasi- 
järvis norra del, Längelmävesi- och Vånå stråtarna, vattnen 
i Parkano, Urdiala, Kisko och öfriga trakter af SW-Finland 
(äfven Kumo älf) och västra Nyland, Vesijärvi- och Kalkis 
kanaler (Päijänne), Kallavesi och Saima vattnen, Vuoksen i 
Jääskis och Andreæ samt Ladogas inre skärgård, innersta 
delen af Finska viken kring Kronstadt ?), hamnen i Vasa och 
de yttre skärgårdsvattnen i Bottniska viken. 

November 25—26 isbelades fullständigt de stora sjöarna 
Kolimo- och Muurasjärvi i Pihtipudas, Päijänne och Sotkan- 
selkä i Kallavesi samt den 27 november Saima vid Laurit- 
sala sluss. 

Härmed var isläggningen slutförd öfver hela landet ?) 

!) Vid svenska kusten tillfrös den inre skärgården vid Rödkallens 
fyr, SSE om Luleå, den 18 november och blef isen gångbar den 15 de- 
cember samt körbar i slutet af december. 

2) För jämförelsens skull må anföras att Pernau bugten tillfrös 
den 19 november. 

3) Endast Storfjärden i Lojo sjö var ännu öppen och tillfrös först 
den 18 december. 


543 


‘och delvis äfven vid kusterna af Bottniska viken och norra 
Ladoga. 

Isläggningen à hafsvikarna och Ladoga hade tillsvidare 
berört endast Bottniska och Finska vikarnas innersta bott- 
nar samt Bottniska vikens och Ladogas skärgärdar. Väder- 
leken under december var ej heller gynnsam för en krafti- 
gare isbildning, i det luftvärmen var högre än den normala 
och vindarna öfvervägande W till S, hvarigenom det varmare 
ytvattnet frän öppna sjön drefs upp mot kusterna och 
isbildningen förhindrades. Vi skola längre fram återkomma 
till denna fråga och närmare behandla isbildningens beroende 
af vindarna, luftens och vattnets afkylning samt af vatten- 
ståndet och fortsätta här den kronologiska förteckningen öfver 
isläggningens fortgång i hafsvikarna. 

November 29— December 1 isbelades Halikko invik af 
Östersjön vid Salo, Finska viken vid Rödhäll vid inloppet 
till Viborg och i Björkösund vid Rondö ledfyr samt Trullö 
fjärd i Bottniska viken vid Trutklippar utanför Gamlakarleby ; 

December 9 lade sig Södra hamnen i Helsingfors; 

3 Bottniska viken vid Tankar fyr utanför 
Gamlakarleby; 

J 7 Räfsö hamn (Kallo inloppsfyr); 

» 13—14 Kvarken vid Norrskärs och Strömings- 
badans fyrar; 

3 15 Bottniska viken kring Ulkokalla fyr; 

„ 18—20 Kvarken vid Valsörarne, Lumparen och 
Slemmen vid Mariehamn, Degerby redd för- 
sta gängen, Kyrkviken och Djurgärdsfjärden 
af Östersjön i Bromarf, Helsingfors yttre 
redd och hafvet vid Styrsuddens fyr i Finska 
viken, Ladoga kring Hanhipaasi fyr SW om 
Valamo samt Riga viken i Moonsund och 
vid Kunö fyr utanför Pernau bugten; 


544 


Januari 


2 


” 


” 


” 


2” 


” 


” 


1 Bottenhafvet utanför Sälgrunds fyr vid Kaskö; 

7 vidtog isliggningen kring Odensholms fyr 
vid inloppet till Finska viken; 

3 isbelades Bottenhafvet omkring Säbbskärs 
fyr; : 


10—12 Degerby redd af Östersjön och Finska 


viken S om Fredrikskamn—Viborg till ryska 
kusten (Aspö. ledfyr, Nervö, Sommarö och 
Seskärs fyrar); 

17 Riga viken i Moonsund, andra gängen; 


17—18 Finska viken vid Nargö fyr första gången 


samt S om Lovisa Fredrikshamn till ryska 
sidan (Rödskärs och Hoglands fyrar), Ladoga 
utanför Kronoborg; 

18 försiggick isbildning i Östersjön vid Lyser- 
orts fyr N om Vindau; 

19 vidtog isbildningen vid Ekholms fyr i Finska 
viken; | 
21 Ersta fjärd utanför Åbo (Köpmansgrunds 

ledfyr); 

20 Finska viken viken vid Jussarö, 23 vid Grä- 
hara, 25 vid Porkala och 26 vid Söderskärs 
fyr samt 23—26 vid Hangö fyr; 

24 Riga viken kring Domesnäs’ fyr; 


Februari 2—D isbelades Finska viken åter starkare vid 


Söderskärs och Hangö fyrar; 

6 Östersjön omkring Utö och 9 vid Herrö 
ledfyr; 

9 Bottenhafvet omkring Enskärs fyr utanför 
Nystad; 

28 Riga viken omkring fyren Messaragotsem; 

29 Bottenhafvet N om Åland (Sälskärs fyr); 


545 


Mars 5 isbelades Älands haf inom synkretsen kring 
Märket samt slutligen 
„ 8 Östersjön S om Åland inom synhåll från Läg- 
skärs och Bogskärs fyrar. 

Isbildningen hade härmed nått sitt slut. Endast tre 
dagar varade istäcket vid dessa yttersta gränsposter mot 
hafvet; redan den 11 mars bröt sjön upp kring Bogskär och 
inom några dagar var vintern i fullt återtåg längs hafsvi- 
karna norr- och österut. (Se ,snösmältningen våren 1892"). 

2. Isbildningens förlopp i insjövattnen och i Öster- 
sjön. a) Temperaturfördelningen i sötvattenbassänger är så- 
som kändt enbart en följd af den omständigheten att vattnet, 
som fryser vid 0°, har sin största täthet vid + 4°, eller med 
andra ord då är tyngre än vid högre eller lägre temperatu- 
rer. Då nu en vattenmassa lagrar sig i ordning efter till- 
tagande täthet uppifrån nedåt förete insjövatten tvänne slag 
af temperaturlagring: den ena utmärkande för sommaren, då 
temperaturen aftager med djupet, den andra egen för vintern, 
då vattnets temperatur är mellan fryspunkten och + 4° och 
tilltager med djupet. Isbildningens förlopp i insjöarna är 
därför följande. Sålänge temperaturen under senhösten ännu 
är högre än 49 afkyles ytvattnet och blir tyngre samt ned- 
sjunker, lämnande plats för varmare djupvatten, hvilket i sin 
tur afkyles och sjunker. Denna vertikala strömning fortgår 
tills hela vattenmassan mellan bottnen och ytan har samma 
temperatur af + 40. Vattnets afkylning pågår härefter endast 
i det öfversta ytlagret tills detta tillfryser och fortplantar 
sig nedåt endast ytterst långsamt genom ledning !). 


1) Emedan det grunda vattnet vid stränderna afkyles hastigare 
och mera än på djupet vidtager isbildningen först vid stränderna. Detta 
ger upphof till en egendomlig företeelse, hvilken F. A. Forel först upp- 
visat för de schweitziska sjöarna och benämnt ,värmebommen i sjöarna" 


546 


b) Temperaturfördelningen och isbildningsprocessen 1 
hafven och isynnerhet i innanhaf med bräckt vatten säsom 
Östersjön, där salthalten är större i bottenlagret än vid ytan, 
gestaltar sig väsentligt annorlunda än i insjöarna. Vilkoren 
för isbildning i saltsjön äro olika dem i insjöarna redan på 
den grund att täthetsmaximum och fryspunkten för salthal- 
tigt vatten ligga vid betydligt lägre temperaturer än för sött 
vatten. Hafsvatten af en salthalt af 35 à 36 9/,, har sin 
största täthet först vid — 49 och mellan detta värde och 
+ 4° inträffa således täthetsmaxima för mindre salthaltiga 
vattenslag 1). För östersjövattnet vid kusterna af Åland och 
sydvästra Finland samt vid mynningen af Finska viken, hvars 
salthalt vid ytan växlar mellan 6.5 och 80/,, inträder största 
tätheten vid + 2.7.9 à + 2.49 och fryspunkten — likasom 
för sött vatten — vid en lägre temperatur, eller vid — 0.4? 
à — 0.69. För hafsvatten af en salthalt af omkring 30 0/, 
och mera eger en omkastning rum i det fryspunkten (— 2.1? 
och lägre) ligger högre än temperaturen för täthetsmaximum 
(— 2.79 och lägre). 

Hafsvattnets afkylning genom konvektion, d. v. s. genom 
de öfre, kallare vattenlagrens nedsjunkande och ersättande 
med varmare djupvatten, hvilket åter i sin tur afkyles och 
sjunker, kan därför i Östersjön ej sträcka sig djupare ned 
(la barre thermique des lacs). Närstående figur ger oss utan närmare 


förklaring en föreställning härom. (M. J. Thoulet, Océanographie sta- 
tique, sid. 312). 


0° 1° 99 8° 49 50 6° 


<2 Ae 


B = värmebommen. 


1) ©. Ackermann, Beiträge zur physischen Geographie der Ostsee. 


547 


än till 50 à 60 m, hvarest det från nordsjön öfver botten- 
tröskeln mellan Falster och Rügen inkomna saltare och tyngre 
bottenlagret vidtager och ställer ett oöfverstigligt hinder i 
vägen för detta i vertikal led försiggäende varmeutbyte >). 
Annat är förhällandet i Nordsjön, där under den kallare ärs- 
tiden frän november till mars en likformig temperatur är 
rädande frän ytan till 200 m djup. Orsaken härtill är den 
pa alla djup lika salthalten (35 °/,,) hos vattenlagren, hvilken 
tillåter värmeutbytet att fortgå ända till bottnen. 

Af hvilken mäktig betydelse dessa omständigheter äro 
för de klimatiska förhållandena i de Nordsjön och Östersjön 
omgifvande länderna har prof. Pettersson visat i sin nämda 
uppsats i det han beräknat det antal värmeenheter, som 
under tiden augusti-november och november-februari (mars) 
afgifves från hvarje kvadratmeters yta i Nordsjön och Öster- 
sjön. Utgående från att temperaturen i augusti i ytlagret 
till 50 m djup är omkring 12.29 och i det undre lagret till 
200 m djup 9.29 samt i november och februari i hela vatten- 
massan resp. 9.19 och 6.29 finner man att den värmemängd, 
som afgifves till luften från hvarje kvadratmeter af Nord- 
sjöns yta, är: 


under tiden augusti—november = 

= 50 X 3 X 1000 = 150000 kalorier, 
under tiden november —februari = 

= 200 X 2.7 X 1000 = 540000 kalorier. 


I Östersjön är vattnets temperatur i augusti i ytlagret till 
20 m. djup omkring + 15°, i november till 50 m djup + 8.5° 
och i mars + 140, hvaraf följer att den från en kvadrat- 
meters yta till luften afgifna värmemängden i Östersjön är: 


1) 0. Pettersson, Beziehungen zwischen hydrographischen und 
meteorologischen Phänomenen; Met. Zeit. Aug. 1896, 


548 


under tiden augusti—november = 

= 20X 6.5 X 1000 = 130000 kalorier, 
under tiden november—mars = 

= 50 X 71 X 1000 = 355000 kalorier. 


Prof. Pettersson framhäller vidare hurusom värmeutby- 
tet mellan hafvet och luften synbarligen äfven ger näring at 
det lufttrycksminimum, som under vintern plägar ligga öfver 
Norska sjön och af hvilket såsom kändt depressionen öfver 
Nordsjön endast är att betrakta såsom en utbugtning. Be- 
kant är äfven den redan af dansken Hoffmeyer påpekade 
omständigheten att lufttrycksminima med förkärlek välja vatten- 
vägar och ofta kvardröja i flere dagar öfver större vatten- 
bassänger såsom Nordsjön, Östersjön och Hvita hafvet. Häraf 
förklaras då äfven den hos samtliga klimatologiska och hydro- 
grafiska gränslinjer uppträdande tendensen att förlöpa paral- 
lelt med kusterna och med hvarandra, isynnerhet då fråga 
är om medelvärden för längre perioder *). 

Ett bevis för riktigheten af detta uttalande utgöra äfven 
de linjer å kartan 6 i föreliggande arbete, som utvisa antalet 
isdagar i de två stora hafsvikarna och hvilka i sina hufvud- 
drag följa isobatherna troget åt. Samma beroende afspeg- 
lar sig likaså i de à Meteorologiska Centralanstalten vid till- 


1) Prof. Pettersson framhåller vidare att den egentliga Östersjön 
sedan trehundra år tillbaka ej tillfrusit. Vilkoret för att detta skulle 
inträffa vore att den genom Kattegat och Sundet inlöpande saltare under- 
strömmen skulle nå upp till en högre nivå och att det saltfattiga täck- 
lagret således blefve tunnare, hvarigenom en starkare afkylning af detta 
senare möjliggjordes. Senast var Östersjön tillfrusen år 1573, då hafvet 
mellan Kurland och Danmark befors med slädar. Under 13- och 14- 
hundratalen inträffade isläggning flere gånger och att tillMödet af nord- 
sjövatten därunder var rikligare än vanligt bevisas däraf att, enligt de 
gamla krönikornas uppgifter, sillfiske under medeltiden bedrefs vid 
skånska kusten, ja t. o. m. söder om Gotland. 


549 


fället för den geografiska kongressen och utställningen i London 
sommaren 1895 uppgjorda medelmänadsisotermerna för perio- 
den 1881— 1890 för Finland jämte Bottniska och Finska vikarna. 

Vi skola nu egna vär uppmärksamhet nägot närmare 
åt isbildningen och temperaturforhällandena under vintern 
vid de finska kusterna. | 


Lufttemperaturen och den förhärskande vinden. 


1891. Süderskär. Utö. Säbbskär. Vasa. Ulkokalla. 
November — 0.5 5 +24 $ —02SE —15SE —108 
December — 12 W +17 SW —10S8E —25S — 2.5 SE 

1892. 
: 1 SW 
Januari — 84 NE —3.2 NE — 7.7 SE —10.1 SE —105 SE 
Fkn NE LS N 9384S) 108 S - 133 NE 
Mars —43 W —28SW -34SE 40 SE 59 SW 
April +0.7 SW +14N + 0.5 N — 0.7 N — 3.3 NE 
Maj — = = + 4.6 N + 2.4 SW 


Af denna tabell synes 1:0) att den starkaste vinterkül- 
den inträdde vid Finska viken redan i januari, men vid Utö 
och längs hela västkusten fôrst i februari, 2:0) att vid tiden 
for isbildningen, säsom framgär af en jämförelse med uppgif- 
terna under punkt 1, landvindar voro râdande, i Bottniska viken 
under november, december och januari SE, vid Utö och Söder- 
skär under januari och februari NE och N. Till belysande 
af det senare pastaendet meddela vi vindrosorna für Vasa, 
hvilka äro i det närmaste lika med dem för Ulkokalla och 
Säbbskär, samt vindrosorna för Söderskär. De med fet stil 
tryckta siffrorna angifva vind- eller lovartsidan. 


Vindriktningarna. 

Vasa. INGEN ER SE S SW W NW Lugnt. 
November 0 4 10 7 3 5 7 52 
Devember 8 8 7 20 10 9 2 27 
Januari 12 11 2 15 11 2 2 13 25 


IN) 9 ENE "Br SE S SW W NW Lugnt 

Februari 12 6 3 9 17 1 1 9 29 
Mars 6 2 1 26 10 15 2 7 24 
April 11 1 0 0 0 11 5 4 58 
Maj 26 5 6 0 0 8 22 7 13 
Söderskär. 

November 9 12 1 24 24 0 12 6 2 
December 3 17 2 8 20 13 25 5 0 
Januari 15 20 6 4 (18) 5 8 8 
Februari 5 19 5 6 8 10 13 3 18 
Mars 1 17 6 16 8 7 21 9 8 
April 9 15) S10 9 6"? 16 “oman 3 


I Bottniska viken tilltog säledes frekvensen af N, NE 
och SE vindarna fran december ‘till januari starkt pa bekost- 
nad af S, SW och W, sa att vindsidan för januari blef N- 
NE-E-SE. Vid Ulkokalla och Säbbskär förekom äfven E-vind 
betydligt mera under januari än under december: vid Ulko- 
kalla 8 ganger mot 1 gang och vid Säbbskär 12 ganger mot 
2 ganger i december. De sydvästliga och västliga vindarnas 
antal minskades samtidigt fran 25 och 26 till 13. Vid Söder- 
skär i Finska viken minskades antalet vindar fran SW och 
W fran 38 till 14 under det att vindarnas antal fran NW, 
N, NE och E ökades fran 27 till 49%). 

Annu mera utprägladt framträder sambandet mellan is- 
bildningen och landvindarna, dä man gar att granska för- 
hallandena i detalj. Sasom tidigare har omnämnts, utmarktes 
andra dekaden i december af kallare väderlek. Fran fyrarna 
vid västkusten füreligga nu füljande meddelanden om isbild- 


1) Antalet ganger da stiltje radt skulle enligt observationerna 
fran Vasa varit stérst i november och april. Iakttagelserna fran Ulko- 
kalla, Säbbskär och Süderskär utvisa emellertid att februari varit den 
lugnaste manaden i det vindstilla antecknats i resp. 49, 7 och 18 fall 
af 87 och att stiltje inträffat minst ofta i november och december. 


551 


ningen under denna period. Omkring Ulkokalla försiggick 
isbildning plötsligt den 11—12 december och var hafvet upp- 
fyldt med drifis den 14—15, vid Tankar var hafvet tillfruset 
den 9 och 14—19 medan issörja och drifis förekom under 
den öfriga delen af mänaden, vid Sälgrund uppkom issörja 
den 19 och vid Säbbskär isbelades hafvet den 19 för att 
kort därpå åter gå upp. Vindfrekvensen i december vid 
Ulkokalla och Säbbskär var följande: 


Ulkokalla: N NE E SE S SW W NW Lugnt 
December 1—10 3 0 0 8 9 6 1 3 0 
3 m 8 ey NT Gi) Bik u 9020 
: 27310 0.0. Sy TO RG Te re a 
Säbbskär : 
December 1—10 3 0 1 8 9 3 4 2 


= > iS 6 > (8 1 9 #1 SKOR DTE) 
mores D ee MUR 


Det bör för öfrigt päpekas att den vridning af lovart- 
sidan, som eger rum under vintern: vid västkusten till NE- 
E-SE och vid sydkusten till N-NE talar för riktigheten af den 
af Vojeikoff uttalade satsen om snötäckets betydelse för upp- 
komsten af högt lufttryck öfver fastlanden. 

De vid Söderskär och Utö tre gänger dagligen, 7" a samt 
2" och 9% p, värkstälda mätningarna af ytvattnets temperatur 
lämna oss tillfälle till en jämförelse mellan luftens och hafs- 
vattnets temperaturer. De erhällna resultaten meddela vi i 
efterföljande tabeller. 


Luftens och hafsvattnets temperatur vid Söderskär och Ut. 


Söderskär. Utö. 
Luften.  Hafvet. Differens. Luften. Hafvet. Differens. 
November 1—10 —+2.65 +6.33 — 3.68 + 5.06 +616 —1.10 
6 Lie) 45008) Seve <a) dese Soa) SIE 
a 21—30 —410 +250 — 6.60 — 1.27 +264 —3.91 


em 
St 
D 


Söderskär. Utö. 

Luften. Hafvet. Differens. Luften. Hafvet. Differens. 
December 1—10 —0.11 -+ 2.09 — 2.20 +346 +394 — 0.48 
0 11.00 2389 00 870 4.76") = 0.05) Seep omens 
= 231 14120.26 120.35" — 0.09911 122.70 oe 1103 
Januari 1-10 —5.26 —0.18 —5.08 — 2.21 +1.07 — 3.28 
2 IN. = == — 3.30 +016 — 3.46 
à 21—31 — — — —424 —0.15 — 4.09 

Mars 24-31 —0.84 +0.00 — 0.84 = a a 
April SM) — = = +198 +060 +1.38 
N ea). = = 4035 0.74 —0.39 
3 i) = = 11.94 oe 


Medeltalen för månaderna äro: 


Söderskär. Utö. 
Luften. Hafvet. Differens. Luften. Hafvet. Difterens. 
November — 0.46 —+4.54 — 5.00 +2,36 +464 — 2.28 
December —1.18 +110 —2.28 +174 + 2.96 — 1.22 


Januari — 840 —0.27 — 8.13 — 3.25 0.34 — 3.59 
Februari — 7.74 — 0.32 — 7.42 — 482 -- 0.15 — 4.67 
Mars —429 — 0.23 — 4.06 — 2.80 —0.15 — 2.65 
April +0.70 +116 —046 +142 +0.99 + 0.43 


Vid Söderskärs fyr var hafsvattnets temperatur fran 
och med den 9 januari till och med den 23 mars konstant 
= — 0.329, 

För Reval anför Ackermann !) följande medelvärden för 
ären 1847, 1849 och 1850. 


Reval. Luften. Hafvet. Differens. 
November . . . . . +1.70 + 2.84 — 1.14 
December ware a eh. + 1.01 — 2.76 
JANUAT 6 8 Go 76:6 — 0.51 — 6.10 
Februari . aa. 0 ve « — 5.20 — 0.38 — 4,88 
MATS en, 1 3:84 — 0.25 — 3.59 
ADI. ce OD — 0.18 + 0.33 


1) 1. ce. sid. 248—253. 


553 


Enligt de af Meteorological Office i London, Deutsche 
Seewarte i Hamburg och Meteorologiska Institutet i Utrecht 
utförda undersökningarna af ytvattnets temperatur i Atlan- 
tiska oceanen, hvilka hänföra sig till ekvatorealbältet mellan 
20° nordlig och 10° sydlig bredd, Goda Hopps udden, om- 
rädet mellan Kanalen och Azorerna samt södra delen af Atlan- 
ten, är ytvattnets temperatur hela äret om i genomsnitt om- 
kring 1° högre än det närmast ofvanom varande luftlagrets !). 
Detsamma gäller beträffande hafvets temperatur vid Irland 
och i allmänhet för temperaturen i de öppna oceanerna mellan 
509 nordlig och 509 sydlig bredd. I norra delen af Atlanten 
är förhållandet redan ett annat i det luften om sommaren 
är varmare, om hösten kallare än hafvet och har om våren 
samma temperatur som hafvet. I Nordsjön är hafsvattnet 
under 8 månader eller under tiden augusti—mars samt i 
södra och västra Östersjön under 7 månader, augusti—februari, 
varmare än luften. Östersjöns vatten vid Utö och Finska 
vikens vid Söderskär och Reval är under 7 å 8 månader 
varmare än luften, eller under månaderna september—mars 
à april. I augusti har hafsvattnet vid Hangö samma tempe- 
ratur som luften 2). 

Det största värmeöfverskottet i förhållande till luften 
har hafsvattnet i Nordsjön och södra Östersjön i november. 
I norra delen af Östersjön samt i Finska och Bottniska vi- 
karna förekommer den största temperaturolikheten i januari, 
såsom vid Reval och Söderskär, eller i februari såsom vid 
Utö och i Bottniska viken. — Detta förhållande är natur- 
ligtvis en följd af den altmera utpräglade kontinentala typen 
hos klimatet i dessa sistnämda trakter, hvilken själffallet yttrar 
sig äfven däri, att skilnaden mellan hafvets och luftens tem- 


1) M. J. Thoulet, 1. c. sid. 308. 
2) Axel Heinrichs, Uber das Klima von Hangö. H:fors 1895. 


554 


peratur blir alt större ju längre norr- och österut man kommer. 
Vintern 1891—1892 uppgick sälunda värmeöfverskottet hos 
vattnet vid Utö till 4.79 och vid Söderskär till 8.10 samt vid 
Säbbskär, Vasa och Ulkokalla, att döma af lufttemperaturen 
i februari, till omkring 8.79, 11.09 och 13.50, 

Observationerna från Söderskär och Utö öfverenstämma 
däri att de båda utvisa ett största nedåtgående i hafsvatt- 
nets temperatur från andra till tredje dekaden i november, 
hvilken minskning vid Söderskär belöpte sig till 2.39 och vid 
Utö till 2.50 Den andra dekaden i december medförde äfven 
en betydande temperatursäkning: vid Utö af 1.79 och vid Söder- 
skär af 1.29. Betrakta vi månadsmedeltalen finna vi att den 
största temperaturminskningen egde rum vid Söderskär med 
3.49 från november till december, då isbildningen inom skärs 
redan pågick, och vid Utö med 2.69 från december till januari, 
under hvilken senare månad isläggningen i det s. k. Skär- 
gårdshafvet vidtog. 

Det dubbla beroende, som fürefinnes mellan isläggnings- 
och islossningsfenomenen à ena sidan och vattenståndet a 
den andra, samt mellan dessa och det för tillfället rådande 
lufttrycket och vindarna, har jag sökt åskådliggöra genom . 
nedanstående öfversiktstabeller: 


555 


‘SIS yepgq JoLıyypny ‘ww OGL B GFL ‘o1SOU Joseu pom [IX ua epısyeq ssop ed opey rrenuef ¢ uop :uayIA CHSULT 


10 Jey spuepy ‘usTAeurpueyg VISU I9AJO SMUJAU-H I Lrenuel F—g uop opeaassed ummrurmsyoLaypup YA (x 


yuanf ‘M ‘ANN 


“fins ‘N 


oN 


‘TONG 
‘6 MNN 
KERN 
GR TAN 


'98 EMS ‘T MN 
‘€ MS 'OMN "€ ANN 
GaN 


"uoburuzyııpura 


"AN-MS uagusıpes ©" gg + 
“pueyxs-s te 
ture CASA I wmwırurm ‘JUTJNOU voor 
"PueJULT-U9TARU a 
CYI + 
IPUUAS-N 19440 ÿ—6 Up WMUITUTUL 
“ estl = W 
"WIN VATX BV “ 168 — 
"VIN VII BU er == 
wnuxeu = =“ pg — 
“TUNUIT XB UL ER == 
(+ N-S FOO MN-AS uoquorpers ae “ Leg 
‘yeanou = Sor + 
= KO 


UINWIIXBUL ” OG. — 


9yahın/[a T 


mo CII = NW 
(IT) PpweIsusgyeAjppauu 
= ‘J9PUDISU910 A 


"JIUIOAJO ST 


"BURT POI [TUL 


I Wo "JIBA-J JIAJIIp U9ST 


‘19S UBU L.GUL] VS JOATLY I SI 
-uoyeg wo N ST Teqouey 


‘TOYVG wo N ST ISCH 
‘JOAJUU I SIA 


-[op ‘uoyeq wo N SI ISB 
uoyeq wo N SIFLAp pour yu, 


woyeq wo N HU T SI 


= "DUopUupPYDYLOfST 


6 u 
8 “ 


G Wwenigeg 


0Z 112 
QI [44 
LT 2 
OI [14 
G % 
8 LTenur f 


QI daqutesaqy 
"IRASIOPON 


‘6 BT MSM © MNM 
Er GUN 


FRI HN 


Yuan ASS ‘2 AN 


‘CE HN ‘EHSS '9 MSS 


‘PASS ‘ee IHN 


‘JUN TAN 


Er GUN 
‘SHIN 
Ne) 
iS uoburwugyııpura 


"WNWITXTUL 


"LINUX OU 


"VIN VAX BU 


"MS-HN uoJuorpers ‘Se 


"M-H usguorpeıs Qyeaqgnou 
eSopef SuLıy Yoo 

qoayeyueyjog I umumarur pergasu 
"HN-MS 

uoquoIpers ‘puepddeg T wmumuru 
"HSHMNM 493 

-HOIPRIS ‘PurjssÄy-MN I wnwmulut 


HSH-MNM UOJUOIPUIS 


“ Zac, a 
“ L'ET — 
“ ge = W 


PNG 


no 
« STL + 


“ 88 + 


w6r + 


euupı teddy ueuue 190 
Ue '198 wem Your] VS ST 


SpeIORH SILLA 


*SIVIQ pout 
povjoq SIAIIRJS weuue 
”BUUBI porq [EU T 
uo opeuddo purA-MN ep 
‘88 Wop II SI 88 up 
-98 Joey I euugı uoddg 
'198 wem FOU, VS ST 


"HEXIAJQ STEIT 


‘In 9160] 


srefg uogsuy SOUL Noxolg 
“MOYVA LOATO STEIPUNIS SIVIT 


"BUUBL 


porq [rm %/,[ uo sopeudd( 


“204084 NT (ID Ppurjsusyyeappou = "VUIPUPPPYLOSST 
= 7PupIsus mA 


06 


81 


LT 


91 


GT 


£T 


SLM 


LrenIgeT 


IHN 


557 


‘9 EE MS 


"CHSS Fe T MN 


CUNN '€H 


‘GE PAN PON ‘MN 
‘9 ° FANN 
"LB OMS CAN 


‘2% JUN ‘60 


"LR 9 MSM 
‘G 6 6 MNM 
TMS “CG © MN 


“uahuruqyripurd 


*Q-N U9JUOIPULS UINUUTXEU JOUAS 


"MN-HS USJUOIPELS "umvarutut 
"MH UOUOJJE 


‘TN-MS UOUOGIOU UOJUOIPUIS ‘TA 


“WU TX EU 


‘UMUTXBUL 
"WINUWTXEUL 
"MNN HSS uoguoıpeao [TA 


"MSSHNN 
uoquorpers ‘Uofs1eysQ-g IT WWII 


‘N-G UOJUOIPUIS 4.67] 
“eudosmtAoadols 

-1998Q) INT} PULTULF I9AJO OUT)" SV] 

‘HM uoyuorpeas or] 


09h fn T ‘(NW 


"JIRIOAJO SABYSUIOUL ST 


“ 0] 
ev + ‘uodnjogst ‘STUNT umeg 020 
NR "Tyst uure 09) 
Er = 
BRE SN 
f Toy PLY 
© ROLL 
It) sepejoqs: umey 04 
Se Oy el — ‘UOSUVS VIPUL SIPUCIJS 
“ IG Se =” 
“ 201 + "U9SUBS VISIO} STPULIIS 
«“ 9'9 — pears 
* 0F8 = W 
M CIO = 
ARS "uoyeq WO N 
666 + [rut */; 9 uoyeaA yoddg 
uu G'EI + = 
"JoAFUU I 
DC 
wo ar ofs uoddo ‘qn 4oAJHP uoS] 
JOPUEISUIJBATOPOU = "Duapunpppy«ofsT 


= IOPUPISU mA 


08 


LIENIAIOAT 


Tenue f 
“on 


T Indy 


CR TMS 


‘gt Zz MS YO MSM 
‘TANG ‘N 

‘7 MNM ‘FAN ‘9 AN 
"AS-MS :SI—ST 
“MN-N :8I—T 


‘SAN FR CAN 


yusu ‘TAS 
‘CH ES IHN 
"M 
SEIN 420 HNN 
[0 6) 
uC uabuugyrııpura 


‘030 AQF 
-ueuut [I € uses goddg 


"MN-HS RE 
uauorpe1s ‘H-AA SUIUJAU I „euug“ ool + 
‘AN-MS usyuaIpeıs ‘unwum “FOI + why 
"MNN-ASS uojuarpeıd umwum * gO + IST ue TT} uwe O37 
z ‘AN a 

-MS Wo H-M U9JUOIPUIS ‘UN UUTUTU 


Se — ‘OA LUI AST JAH 


E19 UN 


qu ITU °/,T JDSUT9qST 


*Q-N UOJUOIDUIS 'wmwrxeW  “ EG — 3887 JOAFEU ‘JSEU PAUL seı 
-UJ9Q UY SIPHSUWOUT US] 
“ eh = WN 
"WIN WIXBU Cr — = 
rem 
"M-H U9JUIIPRIS NEE “ch — aim a EEE Dee 
aN PAGE ‘OA TIQUE JUJST J9AJEH 


- MS UOJUOIPUIS PUCIULT Taz „oe“ 
‘yen 

*Q-N U9JUOIPEIS ‘WMUITXVUE JJVAS WD G'E + oe 
[ru aed ypsrjoqst JoAJeH 


"20400 4NÎNT (MA) FRPULISUIIJUAIPOUT = "VUIPUPPMYLOSST 
= 19PUPISUI710 A 


08 


86 
TG 


8 


SIC 


THe G9 T 


ak 


559 


‘8 ‘7 uop vwunapeusssquogge A 


‘CUS ‘LASS SN 


"AS % 
WZ Wop II 49379 
-ıep ‘9 & ZAHN LI UD 


SAS AC 


‘AS US 

‘SUNN FE CHUN 
‘9 MSM GMS 
‘9HS ‘FS ‘LUSS 


BESS ‘€ % CAS 


UADULUIYL.UPUrLA 


“peur olaway I 78,00 OT 
100 -SUA TOF "TÄJSIDAJO Je opuvzeysuvtoy Yd seropm CIIAXX YOO OSJUU PIA VUTOUOINJVATISYOSPUYISTIIILA G 
"MH U9UojJe 
'-M UOUO.S TOUT UOJUOTPULS ‘TL 


wo ¢— ‘[ wep ‘JOAJVY I SI ISP T WMenaqaq 
wo TOT = W 


“ ¢¢— ‘Fe Wop 


‘I pPSRTIGST J0AJE e7—) É 
wog + ‘97 uep Jpovpaqst J9ATEH EG LI 


‘UnUTXEU 


"MN-AS ‘DRIS ‘wmurnuru ‘ZE 


pure I ‘JPSvpaqst Joa — 
feagnou "IT purer 1 Jpovpoqst JoayeH GI—TII 
"NS 40 MSUN R 
4 wo €Z + '8 up "UO4BASIFL — 
"M-H UOJUOIPUAS “WIMWITUTUL Er ‘8 UE ALLAN 
"TS-MN U9JUIPULS ‘TUNUUTUTU ‘opuvorys) | a a 
“MH Uoqtorpeas umwrurm 1 Jopurysuoygvas "Ip orfpgst yoayey AC ¢ 
"MNN-HSS uaguorpeas ‘TI wo g-+ 'T wep le Taenurf 
wo TTT = I 
"OpPUVOIJS I ‘yoddg vd 
"WNWIXBUL 61 49quo9o(T 
‘wo 9-+ OI UP  -TRP JOY Gpsvpoqst JoAyeH 
w LOT = W "IENSAAES 
(UE OSFRU 
oyohım/nT (MW) YPPurysusjyeAfppau = "DUIPUDIDYAO(ST 


= J0PUVISUI0A 


‘6  Z MSS-MS 
'sıeu TT 


wep IH SR O HSAN 


8 MBS 
‘'y 2 TMS SAS 

‘TAS ‘CASA 
‘qusny ‘LAS ‘SH 


"LR GH-HS 
TR SASS 


9% THN 


"GE YANN GUN 
GN ‘T MNN usa] 
‘à MN CE FMNA 

uoburugyrapura 


560 


"MN-HS ‘puis ‘puerdderr 
yoo uols UASION wmurruru 


"MS-HN 125907 UOJUOTPp 
els ‘ASH Yoo A I WNWIXBU 


"MH PO MS 
-AN ‘PUIS MSA I umwıxeut 
"MSM-ANG ‘PUIS TvanwrzeBuwu 
"MS 
-HN YO M-H ‘PUIS SMUT XU 
"MS-HN ‘PUIS ‘UNMUIIXEU 
SN YO MH u} 
-U9IPULS “PUBSOULIFT UIMUTUTUL 
“MN-US 490 
AN-MS UHOJUOIPULS “UMUTUTL 
"AS 
T wmwrurut ‘T-M UOJUOIPULS 
"HSMN ‘PUIS “WInwTurt 
'S-N ‘PUIS ‘wnwruru 
“AN-MS ‘PRIS Werten 


"2049473 {ny 


NZ ‘91 uep 


“ e— ‘9 up 
wo Z — ‘[ wep 
wo 19 = W 


un 9 — ‘FZ mp 


‘md e+ 


"JUL SUOY 
wo F¢-+ 3 up 


(IC) 19PUVISU9JJVATI PAUL 


= 2PUPISUINDA 


"PEAIAISIIPUNS UPSISJLH 


‘Qpovjoqst J9AJUH 


“IBIS QRS 
wo M UOSISJUY I HVA potg 


“OI[UAS HA uoSuT 


"IEASAARS 
wo AA euuvr uoddo ‘eus 


"UOSISFUL I studs HUA wa.cuy 


= "DUIPUDNPY4O[ST 


81 
Mail: SICH 
NE 
| 13 $ 
108 4 
ea 
| LT a 
| OT fe 

lc I HUIT 
fer 5 
gai é 

I: [ Tenıgod 


561 


€ 


98 THNN UN 


‘© @ CHAN 
Fass ‘9  CHS 


“1% SAS 


‘€ MN LU DONG 
ua “ZB TMS 


"SUN ‘GN ‘DAN 


TMS 9 MN 


uoburuggr.ıpura 


AS-MN 490 S-N 'MSHN 


uoquorpers  “rordolstarsg “ ect ‘pe UD Heroajosmiag IE FL LI FT 
yoo "Aeupueyg-g UIMUIUTLU 

‘SN YOO MS-HN UONIOID « 
-215 ‘puepurg-S Yoo ‘ACUIP “ ZI — ‘OL Uap yppegoqsı JStsIojd JoayeH = Zz 


-UUHS CJSIOQOU I 


— woo + ‘8 wp — 
wo 861 = W 
“AGOTAVYVTWV PIA UWBY UIIAXX 


ULL ULL UT 
OL—6 194222 
"seo 


‘"HSS-MNN UP à u 
‘Fc WP 'JIBA-M JOAJHP US Z 
-eis ‘“epuviedey, wnuxeu Dave Ue on ad Ll I We 
'S-N u9] E 


"uosıjrap I euuga uoddoQ SI 2 


L — ‘OT wep 
-UOIPULS ‘OSUBE PIA UIMUITUTUL I 


"QUOTPVAS M-H ORAS "VANA 
“HN MSM 


“ ¢— 3 mp 


‘OS[OIOI I UOSIJUI(T FI 


wo 'T wep 'STJTIP Pour JI[UJ I9AJe TIdYy 
uoguorpead SIOJ:], WNWTUTU St Reit BEIDES ET SAN SIEH oT DEN 
wo 16 = W 
3 "MS 
*N-S USJUOTPELO 
wo g+ ‘Fe UP  suapeuem Im sup pout cz SIVIT 


‘opog - epuered 
Opod pueieaeH TUNUITUTU APIÉT Sep eunop uw 39AJCH 


Yayoahafng (IN) Ppuegsusgyeapppaut = 'DUIPUPYPYLOSST 


= 22pPUPISUNDA 


‘AN OPUBSEALIATO 


usa ‘€ AN 
"MN YOO N 


CR CMS 
OPUBSPAIOATO ‘28 —2LT 


AS-H-AN-N : UBDISDUTA 


TAN IU30T 


"UIbuvupprspura 


562 


‘AN-MS Wywrpeis * pe — 


‘UOUOJJE MSS-ANN U9U00 


“ g— ‘ya wep 
um 9 — ‘OT Uap 


wo $2 = W 
"Pe up 
"Bap Oe wep 
wd ¥— "TN Wop 
wo TOT = IC 
DU fe WEDD 
wo g— ‘OT Up 
wo JET = W 


“ IE — ‘Fg uep 


-10U MSM-AINA woquerpeay 


ay ahagg {ny 


wo #Z-+ '8 udp 
W9 61 = W 
‘(TD Jopurgsusyyva pou 


= japunjpsuayyvA 


"DUTA OIUHILS 


DIA UOpUURU je yeynqs OS—I judy 
I IS OPAOI !ypeaoago SI 
“OS[OIOX T WON Uasisyey 0€ = 
"TVW VA , 
67—= ied 
puma BIN ‘Te—eg © & 


"I[VIJAJO ST ISCH SIE 


WO FL “SIMOIO UOSISFeH GZ—[ MENIQOT 


OPU9BIS 
VINS JOIE 394 Was] 
“J[RIOAJO SI 


« 
08 


I€—T Heuur f 


II 


"PUIPUPYDYLOSST 


63 


5 


‘JUoN ‘EN 
‘6 MN EN 
‘JUON] ‘€ MS 


FT R CMS SAN 


GETMNS 


ANNMN-M :03—11 
NMNM-MS ‘OTT 


uohurnugyiııpura 


‘ASH 
-MNM UOJU9IPUIS ‘ure 09, 


"HN-MS Wo TeTpeas 
‘epuvivdey umwmurm ‘1 


‘AS-MN Uojuotpeas ‘uu mu €—+ “Fz Uap 
‘AN-MS U9JuorpBas 'Uummurarur os 


_ un TG — ‘OT ap 


ud FL = IT 
YO UNÎNT (ID JopurysuoyeApopoux 
= 19PUNISUIJDA 


woyeq Wey JU-M 
West I PUHICAUT Y19uoyg 


"SOPURr} Word iy 
'SJOIG WAST ‘6Z—LZ 


eier 

OFT Surayuo yoddo srapoq 
‘qapuvy VISTJ Yoo 

VI[VYOY[] wepfow syoarq UOST 
‘PUTA 9418 

-IVJS PTA GIHOX IJVIDAJO ST 


= "DUIPUPIINYLOST 


68 4 

ge P 

Le “ 
a ut 
6 

61 = 


SI—T km 


564 


Ofvanstäende framställning af de väderleksförhällanden, 
med hvilka växlingarna i istäcket vintern 1891—1892 voro 
förknippade, ger vid handen att 

isläggningen vid våra kuster oftast försiggick under rà- 
dande högt lufttryck eller neutralt isobarläge, landvindar och 
lägt eller aftagande vattenständ, hvarvid lufttrycksgradientens 
riktning växlade mellan NW-SE, N-S, NE-SW, E-W ochSE-NW, 

islossningen inträffade under i samband med lägt luft- 
tryck rådande vindar och högt vattenstånd, då gradientens 
riktning oftast var S-N, SW-NE eller W-E, 

hafvet vid västkusten, såsom vid Säbbskär, fyldes med 
drifis vid W-, NW- och N-vindar och då gradienten hade en 
S-N å W-E riktning, under det att NE- å SE-vindar, betin- 
gade af gradientens läge i riktningarna NW-SE, N-S, NE- 
SW eller E-W, förorsakade uppkomsten af öppna rännor så- 
väl i den fasta som i drifisen, 

vid sydkusten, såsom vid Hangö och Söderskär, rännor 
och vakar slogo upp parallelt med kusten för NW, N à NE 
vindar, under det SW- och S-vindar vid Söderskär samt S- 
och SE-vindar vid Hangö medförde den svåraste packisen. 

3. Den i samband med förevarande ämne stående frå- 
gan om de orsaker, hvilka samvürka vid gestaltandet af 
Östersjöns högre eller lägre vattennivå, upptogs ungefär sam- 
tidigt som den rörande nivåförändringarna 1 insjöarna eller 
för omkring tvåhundra år sedan, måhända ännu tidigare, 
ehuru tryckta underrättelser härom saknas. År 1697, känner 
man, gjorde en Simon Mattsson sina vattenmärken, hvilka 
tre år senare blefvo inhuggna och år 1719 utkom Svedenborgs 
skrift „Om vattnens höjd och fordna werldens starcka ebb 
och flod”, hvilken länkade uppmärksamheten lifligare på för- 
ändringarna i hafsytans höjd. De stridiga uttalandena härom 
vid denna tid gälde främst tvistefrägan: vattenminskning 


"ESS 


565 


eller landhéjning. Bland förfäktarene af påståendet om 
yattenminskningen må nämnas A. Celsius, hvars afhandling 
, Anmärkning om vattnets förminskande så i Östersjön som 
vesterhafvet* offentliggjordes ar 1743 i Svenska Vet.-Akade- 
miens Handlingar. Spörsmälet om orsakerna till det under 
årstiderna växlande vattenståndet i sjöarna och saltsjün bör- 
jade likväl inom kort och jämsides med den tidigare frågan 
att behandlas af särskilda, förnämligast svenska forskare. Först 
i medlet af detta århundrade upptogs ämnet till behandling 
äfven af tyska vetenskapsmän. Då ett närmare ingående på 
frågans historiska utveckling och de under tidernas lopp för- 
härskande åsikterna skulle föra för långt hänvisar jag den 
häraf intresserade läsaren till À. Siegers bekanta arbete „Seen- 
schwankungen und Strandverschiebungen in Skandinavien“ 1), 
Jag vill här endast framhålla bland dem, som bidragit till 
frågans lösning, de finska forskarene N. G. Schulten, G. @. 
Hällström, A. Stjernereutz och A. Moberg samt professorn 
vid Åbo akademi, svensken J. Leche (död 1764), hvars be- 
tydelse för den meteorologiska forskningen i vårt land jag 
tidigare varit i tillfälle att betona?) och hvilken såsom veten- 
skaplig iakttagare uttryckligen framhälles af Sieger >). 

De slutliga resultaten af alla hithörande undersöknin- 
gar gifva enligt Steger vid handen att: 

1:0 den årliga perioden i insjöarnas vattenstånd hufvud- 
sakligen beror af tillflödet samt af nederbörden och tempera- 
turen. 

2:0 den årliga perioden i Östersjöns nivå betingas af 
flere orsaker, bland hvilka tillflödet, såväl det från insjöarna 


1) Zeitschrift der Gesellschaft für Erdkunde zu Berlin, Band 
XXVIII, Jahrgang 1893. 

2) Travaux géographiques, Fennia 13, 

8) L. c. sid. 415. 


566 


och älfvarna som det i form af nederbörd, är ôfvervägande 
under sommaren, men lufttrycket och vindarna under vinterne 

Det torde i detta sammanhang förtjäna att päpekas den 
tillfälliga förskjutning af vattennivån, hvilken eger rum mot 
läkusterna under ihållande vind från samma väderstreck. 
Bekant under namn af högvatten eller uppsjö gör den sig 
vid Finlands sydkust mest märkbar under SW- à W-vindar 1). 

3:0 arskurvan för hafvet har under en stor del af året 
(sommaren och hösten) ett motsatt förlopp mot den för insjöarna. 


1) I förening med lågt lufttryck förorsaka starka SW, W à WNW- 
vindar årligen hvarje höst de bekanta öfversvämningarna i S:t Peters- 
burg. Såsom ett typiskt exempel härpå vill jag i korthet skildra väder- 
lekens förlopp under den senaste öfversvämningen, den 16—17 november 
1897, enligt de synoptiska kartorna. Den 15 november om morgonen 
befann sig ett lufttrycksminimum af ringa djup (något under 750 mm) 
i södra Skandinavien och vindarna blåste på Östersjön starka från S- 
SW. På aftonen samma dag hade det fortskridit i ENE riktning, därunder 
hastigt tilltagande i djup; dess centrum befann sig 1 trakten af Marie- 
hamn, där barometern visade 735 mm. Den 16 på morgonen låg cent- 
rum (under 735 mm) öfver Saima-omrädet och fortskred under dygnet 
16—17 nov. vidare i ENE-riktning. — I Finska viken samt i norra 
delen af Östersjön, hvilka befunno sig på minimets bakre och undre 
sida blåste den 16 på morgonen orkanlika vindar från WNW, medan 
vindarna i Bottniska viken voro öfvervägande nordliga. I Petersburg, 
där högsta vattenståndet, 2.56 m öfver det normala, inträffade kl. 1/, 1 
på dagen, var vindens riktning och styrka på morgonen SW 4, middags- 
tiden WSW 4 och på aftonen WNW 6. Utefter hela norrländska kusten 
föll hafsvattnet vid samma tillfälle (16—17 nov.) ovanligt starkt eller 
mera än en meter och i Söderhamns skärgård iakttogs t. o. m. en sänk- 
ning af 1.5 m på två timmar. Sambandet mellan vattenståndet å ena 
och lufttrycket samt vindarna à andra sidan är i detta fall påtagligt. 
Att fenomenet vid svenska kusten af Bottniska viken uppträder rätt 
ofta och med stor styrka kan man sluta däraf att redan Gissler (Sv. 
Akad. Handl. 1747) värkstält en jämförelse mellan barometerståndet 
och vattenhöjden i Hernösand. 


567 


I allmänhet är vattenståndet i södra och västra Öster- 
sjön underkastadt en växling enligt schemat: *) 


vattenståndet om hösten > sommaren > vintern > våren. 


För de svenska stationerna Utklippan, S om Karlskrona, 
Ölands nordspets, Landsort samt Svartklubben och Djursten 
i Ålands haf gäller åter schemat: 


vintern > hösten > sommaren > våren, 


hvilket såsom af det följande framgår äfven passar in på 
resultaten från Yxpila, Räfsö, Utö och Söderskär för året 
juni 1891—maj 1892. 

Huru de ofvannämda orsaker, af hvilka vattenständet 
i Ostersjün är beroende, gjorde sig gällande under den nyss- 
nämda perioden har jag sökt belysa genom en undersökning 
af vattenständsväxlingarna vid fyra hafs- och fem inlands- 
stationer. 

Hvad nu i allmänhet beträffar fördelningen af neder- 
börden i Finland på de olika årstiderna vet man att den 
största mängden i det inre af landet faller under sommaren, 
men vid kusterna däremot under hösten, säsom förhällandet 
är omkring Nordsjöbassängen. Säväl i inlandet som vid ku- 
sterna faller den största regnmängden dock i juli eller augusti. 
Endast de sydvästligaste kusttrakterna och den utanför lig- 
sande skärgärden förete i afseende ä nederbördens ärliga 
fördelning likhet med västra Europa, Norge och andra länder 
med mera utprägladt maritimt klimat däri, att oktober är 
den regnrikaste månaden. Utö och Sälskär äro exempel 
härpå. Hangö bildar så att säga gränsen för den maritima 
karaktären hos vårt klimat i detta afseende. Den minsta 
nederbörden under en månad faller nästan utan undantag i 


1\ Ackermann, 1. e. sid. 199. 


568 


februari, hvaremot januari, säsom framgär af närstäende tabell 
öfver nederbörden och äfven framhållits under punkt 4i 
öfversikten af snöförhällandena, i en stor del af landet upp- 
visar ett relativt maximum. I de centrala delarna af landet 
hafva äfven mars och april ringa nederbörd och i Helsing- 
fors är april oftast den regnfattigaste mänaden. I Sverige 
är!) den regnrikaste månaden i de inre trakterna i allmän- 
het juli, i de vid hafvet belägna däremot augusti och sep- 
tember. På Gotland samt, ehuru mindre utprägladt, på ost- 
kusten af Svealand framträder ett sekundärt maximum i okto- 
ber. Minsta nederbörden kommer på någon af månaderna 
februari, mars eller april. Nederbördens årliga fördelning 
är således i Sverige och Finland i det närmaste densamma. 
De ofvannämda vattenståndsobservationerna, hvilka hän- 
föra sig till året juli 1891—juli 1892, meddelas här nedan 
i medeltal för månaderna jämte uppgifter öfver nederbörden 
i Helsingfors, Jyväskylä och Kajana för tiden juli 1891— 
juni 1892 och i Uleåborg i medeltal för åren 1883—1890. 


Nederbörden, mm. 


Kajana. Jyväskylä. Helsingfors. Uleåborg, 


1883—1890. 
1891, juli 87.2 42.9 25.9 80.8 
augusti 34.7 65.2 64.3 67.0 
september 77.8 50.2 111.4 47.9 
oktober 36.6 32.3 50.3 46.4 . 
november 28.2 19.9 87.2 37.0 
december 31.4 25.3 36.0 37.8 
1892, januari 19.0 32.9 72.5 41.4 
februari 14.8 11.3 29.8 20.1 
mars 16.6 12.1 10.9 22.0 


DEE E. Hamberg. Öfversikt af Sveriges klimat, Uppsala 1895, 


1892, april 
maj 
juni 


1891, juni 
juli 
augusti 
september 
oktober 
november 
december 

1892, januari 

februari 


mars 


569 


Kajana. Jyväskylä. Helsingfors. Uleåborg, 
1883—1890. 
29.0 21.7 43.1 27.9 
37.6 38.0 67.0 35.6 
71.2 112.4 117.0 42.4 
Vattenständet, em"), 
an 
Ae © E won à 2 4 & œ 
BG ES: ER > À ane 
Be AR i DE nr 
2 = = = 
246 220 159 171 94 
— 66 — 2 — 4 +14 +10 
180 218 155 185 104 
— 46 — 26 — 18 — 7 — 4 
134 192 137 178 100 
— 18 — 19 — 14 = © — 8 
116 173 123 169 92 
+ 2 — 14 — 11 — 11 — 16 
118 159 112 158 76 
— 1 — 9 — 6 — 12 — 17 
117 150 106 146 59 
— 8 — 3 — 6 —15 —10 
114 147 100 131 49 
+ 44 — 7 — 4 — 3 — 2 
158 140 96 128 47 
5% a5 6 il 10) + 0 
105 135 95 118 AT 
— 10 — 7 — 2 — 12 + 1 
95 128 93 106 48 
— 3 — 2 — 2 — 11 + 1 
92 126 91 95 49 
+ 34 + 41 + 22 + 5 + 9 


1) Talen vid sidan af och emellan mänadsmedeltalen utvisa för- 
ändringarna i vattenständet frän mänad till mänad. 


570 


= 4 Te 7 
2 FANER 
maj 126 167 113 
— 138 + 87 
juni 264 254 158 
— 3 + 27 
juli 261 281 194 
Yxpilahamn vid Räfsö hamn 
Gamlakarleby. vid Bjürneborg. 
1891, juni 119 81 
+ 9 +10 
juli 128 91 
+ 6 +15 
augusti 134 106 
2215 de A 
september 149 110 
+ 4 + 10 
oktober 1538 120 
— 31 — 31 
november 122 89 
+ 16 +18 
december 138 107 
+11 + 4 
1892, januari 149 111 
— 13 — 10 
februari 136 101 
— 35 — 34 
mars 101 67 
+ 23 + 24 
april 124 91 
+ 23 +13 
maj 147 104 
— 5 — 1 
juni 142 103 
+ 1 + 6 
juli 143 109 


-SSUIS 9170 
‘[euey SOC 


+ 45 
+ 36 


"UIUSIIT 
-nUT PIA vuieg 


‘B[VAUPIOS 
pIA voopey 


Söderskär. 


95.5 

I ag 
104.3 

+14.6 
118.9 

SO 
126.9 

= ns 
115.6 

S178 
97.8 

+ 23.7 
121.5 

2, 27 
119.1 

= Ke 
113.3 

— 35.0 
78.3 

+ 23.0 
101.3 

aL 88 
109.9 

aL 7 
117.4 

AL DE: 
129.6 


571 


Granskar man förestående uppgifter, finner man att: 

lägsta vattenståndet i Bottniska och Finska vikarna in- 
träffade i mars, i Ladoga redan i januari och februari, medan 
vattennivån i insjöarna stod lägst i april. Den skenbara 
motsägelse, som ligger häri, är beroende därpå, att 

.  vattenminskningen i inlandsvattnen, som i vanliga fall 

påbörjar omedelbart efter det snösmältningen afslutats och 
vårfloden upphört i juli, var starkast under sommaren och 
hösten samt så godt som hade afstannat redan i februari 
eller mars, i Ladoga redan i januari; 

värflödet var år 1892 starkast i juni—juli och varade 
i en stor del af landet två å tre månader eller under maj 
och juni. Vid nedre loppet af mycket långa vattenstråtar 
såsom i Saima vid Lauritsala, i Päijänne vid Kalkis kanal 
och i Näsijärvi vid Tammerfors eller i bassänger med i kli- 
matiskt hänseende något skiljaktiga tillllödesomräden, såsom 
Ladoga, varade värfloden något längre, eller maj—juli; 

tillflédet från inlandsvattnen till Östersjön gaf sig till- 
känna redan i juni och juli, men undantager man Söderskär 
nådde hafsvattnet i Finska och Bottniska vikarna sin högsta 
nivå först i september och oktober 1); 

höstmaximum i Östersjöns vattenstånd är därför ej en 
följd framkallad endast af vårtillfödet fran älfvarna, utan 
betingas äfven af de rikliga sommar- och höstregnen i juli— 
september, hvilka värka att vattenminskningen i de inre 
vattendragen något aftager och att hafsytan stiger ansenligt 
i augusti—september; 


1) Enligt en af mig utförd bearbetning af de medels limnigrafen 
i Hangö erhållna vattenståndskurvorna för året mars 1890—februari 
1891 var Östersjöns medelvattenstånd vid Hangö under hösten 1261, 
under sommaren 1225, under vintern 1014 och under våren 1010 mm 
öfver O-punkten. — Lägsta vattenståndet, 926 mm, inföll i maj 1890 
och högsta vattenståndet, 1452 mm, i oktober 1890. 


572 


höstmaximum i hafsvikarna i september—oktober efter- 
följdes år 1891 i november af en ganska stark utsjö, som i 


december—januari gaf vika för ett sekundärt maximum i . 


vattennivån, hvilket framkallades såväl af den starka afsmält- 
ningen i december‘) som af den ökade nederbörden i januari. 
Vattenståndets växlingar efter årstiderna ses af efter- 


följande tabeller. 
Inlandsvattnen. 


Schema: sommaren > hösten > vintern > vären ?). 


1891—1892. Kajana älf. Näsijärvi. Kalkis kanal. Saima. 
Sommaren 187 cm 210 cm 150 cm 178 cm 99 cm 


Hösten alg 161 , 1120 158 NT 

Vintern Tao MATE DE 97, 16 PSE 

Vären 104 „ 140 „ 9935 100 „ 52 ae 
Hafvet. 

Sehema: vintern > hösten > sommaren > våren. 
1891—1892. Yxpila hamn. Räfsö hamn. Utö. Söderskär. 
Sommaren 127 cm 93 cm 70.0 cm 106.2 cm 
Hösten 141+ „ 106 „ THOSE 113.228 
Vintern 141 , 106 , 81.9 , 118.0 „ 
Vären 124 „ Sigs Ves EE 96.5 „ 


Med lufttryckets ärliga period företedde den arliga pe- 
rioden i hafsytans stand under ifrägavarande ar ett samband 


1) Jämför i detta afseende med hvarandra snödjupsuppgifterna 
sid. 33 och 193 samt vattenständet i Kajana älf. 

2) Kalkis kanal och Ladoga visa en füga markerad afvikelse 
framkallad antagligen genom en nägot tidigare snösmältning; rörande 
orsaken till det höga vattenständet i Kajana älf är redan nämndt. — 
Schemat gäller, enligt prof. A. Donners undersökning (Fennia I, N:o 16, 
sid. 9) af vattenständet i Saima vid Lauritsala sluss för ären 1847—87, 


i de flesta fall för nämda sjö. 


573 


i så måtto att det låga vattenståndet i mars motsvarades af 
lufttrycksmaximum i mars och det sekundära högvattenstån- 
det i december—januari af lufttrycksminimum under samma 
månader. Hufvudmaximum 1 hafsytans stånd i september— 
oktober betingades, såsom tidigare framhölls, af sommartill- 
flödet från inlandsvattnen och af höstregnen, ehuru äfven i 
afseende å detta möjligheten af en invärkan af det minskade 
lufttrycket i augusti—september ej är fullständigt utesluten. 

Till stöd för det ofvansagda må anföras värdena för 
medellufttrycket i Helsingfors för månaderna under året juli 
1891—juni 1892 och i medeltal för 5-ärs perioden 1884—1888. 


Lufttrycket 1 Helsingfors, mm. 


Jan. Febr. Mars. April. Maj. Juni. 
Medeltal 1884—1888: 758.0 - 768.8 759.6 7594 757.1 756.6 
Juli 1891—Juni 1892: 753.2 757.1 7640 758.0 758.6 756.0 


Juli. Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. 
Medeltal 1884—1888: 10:34 I UDI D8 SONT TNT ST A 2158 
Juli 1891— Juni 1892: UBS UD TARO 22.261.002 RIS aD 


Såsom synes af medeltalen för 5-års perioden uppvisar 
oktober ett relativt minimum, hvilket förmodligen bidrager 
till det i vanliga fall höga vattenståndet i hafvet under denna 
månad. | 

4. Vända vi nu vår uppmärksamhet på den företeelse, 
som är känd under namn af grundisbildning så inses, att 
täcklagrets afkylning i Östersjön och dess vikar genom den 
s. k. konvektionsströmmen, beroende på salthalten, måste 
upphöra vid en temperatur à <+ 2.59 à + 19, dä täthets- 
maximum inträder. Uppkomsten af öfverkyldt vatten på 
bottnen och grundisbildning, hvilka så ofta iakttagas i Kat- 


574 


tegat och rinnande vattendrag med sött vatten !), vore af 
denna orsak ej möjliga i Östersjön. Ofverkyldt bottenvatten 
har emellertid iakttagits af A. E. Nordenskiöld i Äländska 
skärgården och såväl i Bottniska som i Finska viken — t. 
ex. utanför Luleå och vid Hangö — har grundisbildning iakt- 
tagits af fiskare och lotsar, hvilka sett utlagda nät samt stenar 
och tång upplyftas till vattenytan, öfverdragna med is eller 
häftande vid de uppstigande iskakorna. Om tillgången och 
de närmare omständigheterna vid grundisbildningen lämnar 
E. Edlund i „Öfversigt af Sy. Vet.-Akad. Förh.“, 1863, en 
på talrika underrättelser från Sveriges och Norges kuster 
grundad skildring, ur hvilken jag här vill anföra några upp- 
lysande ställen. | 

I norra delen af Bottniska viken skall grundisbildnin- 
gen vara en tämligen sällsynt företeelse; ,säsom undantag 
härifrän berättas frän Luleä, att fiskredskaper, som ligga pà 
ett djup af ända till 30 à 40 fot, understundom blifvit isbe- 
lagda. Ju längre man kommer mot söder desto allmännare 
synes isbildningen pä djupet blifva. Frän Salöga, söder om 
Ornö i Stockholms skärgärd, meddelas, att hafvet tillfryser 
pa ytan endast vid lugnt väder. Vid bläst tillfryser vattnet 
genom uppkommande isklumpar, stora som tvänne händer”. 
— — — ,Då de uppflyta, medfölja gräs och tång. De upp- 
komma understundom i sädan mängd, att bätar hindras att 
framkomma". Enahanda erfarenhet har man gjort à en mängd 
andra ställen inom Östersjön, såsom i Ålands skärgård och 
på Gottlands östra kust. Från Villinge skärgård meddelas 
att isen bildats på bottnen såsom fina löf eller blad, hvilka 
varit fästade omkring grässtrån, på fiskredskap m m., ofta 


1) I Motala älfs grunda fåra förorsakar afloppsmynningens till- 
frysning ofta så liflig grundisbildning att en stark ansvällning afström- 
men blir en följd däraf. (Sieger, 1. ce. sid. 411). 


575 


i så stor mängd att ryssjor till följd däraf uppflutit. Oftast 
har grundisen utseendet af runda skifvor stora som tallrikar, 
»ibland utgöres den af en lös issörja, liknande halfsmält snö". 

Under en den 6 mars 1895 med isbrytaren , Murtaja" 
företagen färd var jag i tillfälle att iakttaga, såsom jag har 
skäl att antaga, dylik på djupet bildad grundis. Den bestod 
af stora tallriksliknande skifvor. af ett poröst, vattendränkt 
utseende och gaf lätt vika för stampning med foten. Farty- 
get befann sig vid tillfället c. 35’ (65 km) i S a SSW från 
Hangö fyr i linjen Hangö—Tahkona fyr på Dagö, vid inlop- 
pet till Finska vikea. Vattendjupet var 66 m och tempera- 
turen hos vattnet i en liten vak — 0.2. Beträffande orten, 
där denna tallriksis bildats, är det svårt att med bestämdhet 
afgöra. Hafvet var vid ifrågavarande tillfälle fyldt med is, slät 
is och packis omväxlande, i alla riktningar undantagande 
råkorna, hvilka sträckte sig i NW-SE riktning. 

„2 Kattegat äro frysningsfenomenerna af det ifråga- 
varande slaget mer utbildade än i Östersjön och Bottniska 
viken. Från Kullen skrifves, att isen bildas därstädes högst 
sällan ofvanpå vattenytan, utan frysningen tillgår på det sätt, 
att små tunna och flata isskifvor, af omväxlande storlek och 
form, uppflyta, ofta i största mängd, till ytan. Deras stor- 
lek varierar från mindre än en ända till fem tum i diameter. 
Att dessa isskifvor ej bildas på sjelfva ytan bevisas bland 
annat däraf, att de uppkomma på kant och med så stor fart, 
att de större däraf höja sig flera tum öfver vattenytan. Vid 
klart och stilla väder kan man se, åtminstone ett par fot 
under ytan, huru de glittrande svänga sig upp mot ytan". 
I trakten af Marstrand skall isbildningen på längre afstånd 
från land allmännast försiggå medels från djupet uppkom- 
mande platta, runda kakor, hvilka sammanfrysa till en fast 
isbetäckning. „Det har observerats, att iskakorna understun- 


576 


dom uppkommit så tätt och hastigt, att de inom en timme 
lagt sig på ytan till 6 fots tjocklek. Dessa isbildningar före- 
komma mest under februari, men äfven under januari och 
mars månader". Skagerrack tillfryser såsom kändt mycket 
sällan på något längre afstånd från kusten, men ,när detta 
inträffar, sker det alltid på det sätt att isklumpar uppkomma 
från djupet"; i skärgården ,är isbildning på ytan regel och så 
kallad bottenis undantag”. Uppgifterna härom äro från trak- 
ten af Oroust på svenska västkusten och från Kristianiafjor- 
den. Meddelandena från Norge framhålla bland annat, att 
isskifvorna , fästa sig vid gräs på bottnen, på längre eller 
kortare afstand från denna allt efter gräsets höjd”, att „is- 
sörjan kan blifva flera famnar tjock" samt att ofta ,massor 
af död fisk med bottenisen komma upp från djupet”. 1 

Beträffande det djup, på hvilket grundisbildning iaktta- 
gits, säger Edlund: „Gränsen för det öfverkylda vattnet synes 
ofta ligga 5 till 10 fot under hafsytan, men ganska ofta ned- 
går den äfven till 20 fot. Det högsta djup, på hvilket verk- 
lig bottenis blifvit observerad, är i Östersjön på ett par ställen 
120 och på ett tredje ställe 50 fot samt i Kattegat 60 fot". 
Uppgifterna rörande djupet växla således mellan 2 och 36 
m. Storleken af isskifvorna kan äfven vara mycket olika, 
i det diametern växlar mellan några centimeter och en å två 
meter. 

Slutligen meddelar Edlund flere iakttagelser om den 
väderlek, som varit rådande vid tillfällen, då grundisbildning 
observerats. Beträffande först den af Nordenskiöld gjorda 
temperaturbestämningen är att nämna att den gjordes på ett 


1) Fiskarene kalla det öfverkylda vattnet ,flytande is“ och säga: 
„När en fisk kommer i dylikt vatten, är det ackurat detsamma som 
när man sticker ned ett ljus i smält talg. Det stöper sig is omkring 
den". 


511 


djup af 6.3 m och omkring 1 m från bottnen medels en af 
Wrede konstruerad minimumtermometer. Dä instrumentet 
efter nägra dagar upptogs, visade det att temperaturen pà 
detta djup nedgätt till —1°.o, således omkring en half 
grad under fryspunkten. „Vädret var under dessa dagar 
stormigt, temperaturen om middagen ett par grader öfver 
noll, men ända till 5 graders köld under nätterna”. Rö- 
rande väderleken vid tillfällen då bottenis uppkommit finnas 
flere samstämmiga uppgifter därom, , att bottenis uppstiger, 
när efter stark köld blidväder inträffar. Omslaget i tempe- 
raturen måste man, såsom äfven Edlund gör, ställa i sam- 
band med en förändring i lufttrycket och vattenståndet samt 
däraf framkallade strömmar i hafvet, hvilka skulle befordra 
isbildningen på djupet. 

Vid kusterna af Finska viken torde bildning af bottenis 
ej heller vara någon sällsynt företeelse. Tulluppsyningsman- 
nen Blomqvist i Hangö har meddelat mig att han ,otaliga 
gånger iakttagit isbildning på hafsbottnen på ganska ansen- 
ligt djup, hvarvid hafstången varit så betäckt med is, att 
den liknat ljuskronor: hafstång och nät hafva flutit upp till 
ytan, då man rört vid dem med en åre eller en stång.” 

Vi vända oss så till förklaringen af ifrågavarande fenomen. 

Edlund !) säger det genom sin undersökning vara be- 
visadt ,att detsamma i kända fysikaliska egenskaper hos salt- 
vattnet har sin rätta orsak", därmed äsyftande ett tidigare 
uttalande (1. c. sid. 353) af följande lydelse: „Om deremot 
vattnet, sedan temperaturen nedgått till fryspunkten, icke i 
mängd innehåller några förut bildade isstycken, och om rö- 
relsen i de öfversta vattenlagren icke är för våldsam, så fort- 
sättes afkylningen och temperaturen nedgår under fryspunk- 


DRICK sid. 379% 


578 


ten. Det öfverkylda vattenlagret bör under gynnsamma för- 
hällanden kunna erhålla en betydlig mäktighet. Då vattnet 
är en dålig värmeledare, synes det icke heller vara omöjligt, 
att vid inträffande töväder det öfversta vattenlagret ånyo kan 
uppvärmas öfver fryspunkten, under det att de underliggande 
fortfarande äro betydligt under densamma.” Ohållbarheten 
af detta påstående, såvidt det gäller Östersjön, tyckes mig 
klart framstå i betraktande af det, som tidigare nämdes rö- 
rande hafsvattnets fryspunkt och temperaturen för täthets- 
maximum samt dessas beroende af salthalten. Jag skall se- 
nare återkomma härtill och vill först i korthet omnämna 
några af de åsikter, som uttalats rörande denna företeelses 
uppkomst i vattendrag med sött vatten.!) 

Frågan bragtes till tals redan 1705 af engelsmannen 
Plot och dennes uppgifter bekräftades litet senare af Hales 
och andra. Enligt Hales skola sjömännen å Themsen plä- 
gat iakttaga grundis à bottnen med sina stänger flere da- 
gar före flodens isläggning och sett iskakorna uppkomma på 
kant med sådan fart, att de synts ända till en fot öfver vat- 
tenytan. Experimentelt undersöktes fenomenet först på 1830- 
talet af Strehlke, som nedsänkte särskilda föremål med en 
korg i det snabt rinnande vattnet i en kanal i Berlin. Vatt- 
nets temperatur var såväl vid ytan som vid bottnen 09. Då 
korgen upptogs, voro föremålen betäckta med små isblad, 
hvilka häftade rikligast vid de långa håren af en borste. 
Detta och flere senare försök hafva pa det tydligaste visat 
att en medvärkande orsak till företeelsen är att söka i den 
värmeutstrålning, som isynnerhet under klara nätter för- 
siggår från föremålen på bottnen, såsom från stenar och 


1) En fullständig historik ingår i Siegmund Gimnther, Lehrbuch 
der Geophysik und physikalischen Geographie, IL 


| 
| 
| 
: 


579 


sjöväxter samt att temperaturen i luften ej ens behöfver 
sjunka en grad under fryspunkten för att tilläta uppkomsten 
af grundis i vatten af 09 temperatur 1). 

v. Horner och Arago hafva framhållit att kristallisatio- 
nen af vattenpartiklarna skulle befordras genom en sträf och 
kantig beskaffenhet hos bottnen. 

Efter att hafva öfvervägt alla de ofvan framhällna om- 
ständigheterna kan jag ej finna den af Edlund uppstälda för- 
klaringen tillämplig på grundisbildningen i Östersjön. Såsom 
Edlund säger är vattnet en dålig värmeledare. Antagandet om 
vattenmassans afkylning till betydligare djup genom ledning 
är därför ej sannolikt. Vattnets afkylning genom konvektion, 
eller de öfre afkylda vattenlagrens nedsjunkande, är likaså 
utesluten på grund af att täthetsmaximum inträder vid en 
högre temperatur än fryspunkten. Zdlunds misstydning af 
fenomenet anser jag just bero på att denna omständighet då 
för tiden ej ännu var utredd. 

Väl inseende nödvändigheten af en grundlig undersök- 
ning af frågan medels observationer af temperaturen, ström- 
marna m. fl. omständigheter synes mig orsakerna till grund- 
isbildningen i Östersjön tillsvidare bäst kunna angifvas på 
följande sätt.: 

1:0. Den ringa salthalten hos vattnet i Östersjön gör 
att vattnets frysning försiggår under i hufvudsak enahanda 
omständigheter som 1 vattendrag med sött vatten; 

2:0. Såsom af talrika iakttagelser framgår, uppträder 
bildningen af bottenis oftast vid kusterna och på jämförelse- 
vis grundt vatten, där man kan förutsätta att de af landvin- 
dar framkallade yt- och reaktionsströmmarna åstadkomma 
den fullständigaste omblandningen af vattenmassan ; ?) 

1) E. E. Schmid, Lehrbuch der Meteorologie, Leipzig 1860, sid. 189. 


*) Ett fall, dä en dylik omblandning af vattenmassan egde rum, 
har jag anfört i uppsatsen „Über das Klima von Hangö“, sid. 8—9. 


580 


3:0. En medelbar orsak till grundisbildningen i Öster- 
sjön bör därför sökas i strömmarna, hvilka omblanda vatten- 
massan så, att temperaturen i bottenlagret och vid ytan blir 
densamma — vid tiden för isläggningen något under 09; 

4:0. Under klar väderlek värkar värmeutsträlningen från 
stenar och växter på bottnen!) en afkylning af det omgifvande 
vattnet, hvarigenom grundisbildningen slutligen framkallas; 

5:0. Grundisens flerestädes iakttagna uppträdande vid 
inträffande mildare väderlek låter förklara sig genom den 
samtidigt skeende förändringen i vattenståndet och däraf fram- 
kallade strömmar, till följd hvaraf iskakorna lösgöra sig från 
de i vattnet vajande föremålen såsom växter och nät eller, om 
de förekomma i. stor mängd, upplyfta desamma till ytan. 
Måhända utgöra hafsströmmarna äfven en direkt orsak till 
bottenisens bildande. 

Djupvattnets öfverkylning är i alla händelser den orsak, 
som framkallar bildningen af bottenis. — I Kattegat ett re- 
sultat betingadt af täthetsförhållandena, framkallas öfverkyl- 
ningen i Östersjön af ofvannämda orsaker. Till dessa kunde 
man möjligen ännu lägga ventilationen af täcklagret i Östersjön. 

Grundisbildningen har, utom i Östersjön, iakttagits i en 
mängd olika trakter på jordklotet; så t. ex. vid kusterna af Lab- 
rador, i floden Meuse i Frankrike, i Neva och i Ochotska hafvet. 

5. Isarnas tillväxt och tjocklek. Under denna rubrik 
meddela vi de få uppgifter, som ingingo rörande sjöfartens 
upphörande och isarnas hållbarhet vid vinterns inbrott, en 
sammanställning af de resultat, beträffande isarnas dagliga 
tillväxt, hvilka framgått af mätningar af isens tjocklek ut- 
förda à 14 särskilda orter i landet, äfvensom särskilda med- 


Det inträffade mellan den 12 och 13 juli 1889, dä hafsvattnets tempe- 
ratur på 24 timmar föll från 14° till 6° efter NW-bläst. 
1) Märk särskildt uppgiften från Norge. 


| 
| 


581 


delanden om flödvatten pà isarna samt om vakar och rännor 
i hafsisen. | 

Sjöfarten upphörde i: Saima, St. Michel nov. 11; Fin- 
ska viken, Söderskär nov. 26; Bottniska viken, Säbbskär nov. 
26; Raumo hamn hade kunnat anlöpas af fartyg senast den 
16 dec.; Niemis och Pihlus’ hamnar utanför Raumo till den 
16 januari; Östersjön, Utö dec. 11 inkommo tvä segelfartyg, 
dec. 16 utgick en ängare. 

Isen blef gångbar i: Bottniska viken, Simo nov. 16; 
Uleåborg, fjärden okt. 28—29; Lestijoki, Toholampi okt. 25; 
Lappo a, Nykarleby nov. 8, nov. 9—10 ohållbar likasom i 
Simo älf, nov. 16 åter gångbar; Finska viken, Söderskär jan. 
18 N om båken. 

Isen blef körbar i: Torneå älf okt. 27; Bottniska viken, 
Uleåborg nov. 16, Karlö nov. 16 à 18, Wasa hamn nov. 24; 
Siikajoki älf nov. 6; Lappo à, Nykarleby nov. 24; Eräjärvi, i 
slutet af nov. voro isarna ej körbara för den myckna snöns 
skull; Lojo sj nov. 25; Ladoga, Impilahti nov. 27; Finska 
viken, Fasarby invik i Pernå nov. 14 delvis, nov. 30 ofarbar 
t. f. snötryck och uppsjö, dec. 17 farbar ôfveralt; Östersjön, 
Utö mars 1 (febr. 20?), isen inomskärs kunde befaras med 
häst under hela mars mänad. 

Isarnas dagliga tillväxt och största tjocklek. Den dag- 
liga tillväxten i isens tjocklek har beräknats för tiden mellan 
två på hvarandra följande mätningar med stöd af uppgifterna 
i tabellen à sid. 163—168. 


Isläggning. Isens dagliga tillväxt: 


1. Tana älf, Utsjoki. Oktober 20. Oktober 20 
0.55 cm. 

December 17 
OS 


582 


Isläggning. 


Största tjockleken februari 20, 
57 CMe 


2. Torneå älf, Nedertorneå. 
Oktober 21. 


Största tjokleken mars 15, 78 cm. 


3. Bottniska viken, Karlö. 
November 15. 


Isens dagliga tillväxt: 


Januari 


Februari 
Mars 
April 
Oktober 
2 

November 

» 
December 
Januari 
Februari 
Mars 

” 


November 


December 


26 
0.3 
20 
0.00 
16 
— 0.3 
30 
Al 
Le 
29 
0.7 
15 
0.8 
30 
0.45 
31 
0.35 
31 
0.1 
15 
0.55 
15 
0.00 
al 
15 
1s 
28 
0.8 
3 
0.9 
11 


cm. 


—— 


D83 


Isläggning. Isens dagliga tillväxt. 
Januari 2 
0.2 cm. 
Januari 28 
lo „ 
Största tjockleken februari 27, 
69 à 78 cm. Februari 27 
4. Haapajürvi sjö, Haapavesi. 
Oktober 22. Oktober 22 
Or, 
November 8 
0.55 
n 28 
ÖR 
December 28 
Olas = 
Januari 28 
OR 
Största tjockleken februari 17, 60 em. Februari 18 
5. Seinäjoki à, Seinäjoki. Oktober 28? Oktober 28 
Var. 
December 15 
09 ,, 
a 31 
Ve 
Januari 15 
Oo 
A 31 
On 
Februari 1 
OR 
x 15 
Or: 
Största tjockleken februari 29, 62 cm. Mars 1 
QD à 
5 15 


584 


Isläggning. Isens dagliga tillväxt. 
April 1 
— O7 , 
2 15 
— 09 , 
or C0 
6. Aimiivesi, Kalvola. November 5. November 5 
Os 
2 30 
(GE à 
December 29 
OS 
Januari 29 
MA ave 
Största tjockleken februari 29, 58 em. Februari 19 
| — 02 , 
Mars 29 
— 02 , 
April 26 
7. Lojo sjö, Lojo kyrkoby. 
November 21. November 21 
1306 
nod 
Ouch 
December 16 
0.4 yy 
Januari 17 
Va > 
a 30 
0.578 
Största tjockle kenfebruari 15, 54 cm. Februari 15 
Oo 


Mars 15 
8. lLisvesi, Rautalampi. 
November 15. November 15 1.5 , 


Isläggning. | Isens dagliga tillväxt. 
November 28 
0.6 cm 
December 20 
Ol 
Januari 28 
02 » 
Februari 20 
UBER 
Största tjockleken mars 31, 
60 à 70 cm. Mars 31 
| — 06 , 
April 30 
9. Kuuhankavesi, Hankasalmi. 
November 6. November 6 
1.0 
5 16 
1.04. 
December 1 
Os 
= 15 
06 
Januari 8 
05 
Februari 16 
Os 
Största tjockleken mars 22, 70 cm. Mars 22 
— 022 ,, 
Maj 2 
10. Saima, Rantasalmi. 
Oktober 29—30. Oktober 30 
Osa e 
November 30 
095 


December 31 


Isläggning. 


Största tjockleken februari 29, 
70 cm. 


11. Kuolemanjärvi, Savitaipale. 
November 23. 


Största tjockleken februari 29, 


60 cm. 


(mars 30, 61 cm.) 


12. Tulemajoki, Salmis. 


November 2. 


Isens dagliga tillväxt. 


Januari 


Februari 


November 


December 


Januari 


Februari 
Mars 


April 


November 


7 


December 


30 
1.0 

15 
0.2 

29 
0.5 

15 
0.0 

ol 
— 0.1 

16 
— 0.9 

30 

23 
0.95 

31 
0.3 

30 
0.5 

29 
0.0 

30 
0.0 

30 

2 
1.3 

17 
0.65 

2 
0.25 


Wiktor 


Maa 


587 


Isläggning. ; Isens dagliga tillväxt. 


Januari 3 
0.2 cm 
Största tjockleken februari 2, 51cm, Februari 2 
13. Ladoga, Kronoborg. 
November 19. November 19 


NEAR 
December 15 
(ÖR 
Januari 15 
Olas 
Största tjockleken februari 15, [ 
.57 cm. Februari 15 
—0ı „ 
Mars 15 
14. Finska viken, Helsigfors’ 
Norra hamn !). November 23. November 23 
0.8 „ 
December 15 
Oe a 
A 29 
(One 
Januari 15 
OS 
; 29 
Or 
Februari 15 
0.73 
3 29 
OA. 
Största tjockleken mars 15, 67cm, Mars 15 
Olona 
5 29 
—06 , 
April 15 


!) Ismätningarna i Helsingfors hamnar hafva utförts genom 
hamnkontorets försorg. 


588 


Isläggning. Isens dagliga tillväxt. 
15. Finska viken, Helsingfors” December 9 | 
Södra hamn. December 9. em. 
; > 29 
Den, 
Januari 15 
OS 
s 29 
OR, 
Februari 15 
Oe he 
Största tjockleken februari 29, 61 cm. 5 29 
— 03 „ 
Mars 15 
— Or „ 
29 
— 14 „ 
April 15 


Af tabellen à sid. 163—168 framgår att isarnas största 
tjocklek ej uppgick till mer än omkring 60 å 80 cm; de upp- 
gifter om en större tjocklek hos isen, som föreligga från 
Muhos älf, 100 cm, Uleåborgs hamn, 95 cm, Raumanjoki älf, 
131 cm och Kolima sjö, 90 cm, förefalla ej trovärdiga, då 
man granskar de öfriga meddelandena från nämda orter. Den 
största tjockleken hos isen har, om dessa uteslutningar göras, 
uppmätts i Raumanjoki älf, där den var omkring 85 cm, i 
Siikajoki älf 82 cm, i Kuusamojärvi sjö 81 cm samt i Torneå 
älf, i Uleåborgs hamn, i hafvet mellan Karlö och Siikajoki 
och i Jyväsjärvi sjö, à hvilka vattendrag i norra och meller- 
sta Finland isen nådde en tjocklek af 78 å 79 cm. Den 
minsta maximumtjocklek, 41 à 45 cm, som med en viss 


589 


säkerhet framgär af observationerna, hade isen à Junkinlahti 
vik i Längelmävesi i sôdra Finland och à Lumparen vid 
Mariehamn. I Helsingfors’, Norra hamn var isens största 
tjocklek 67 cm, i Södra hamnen 61 cm. Isen å Tana älf i 
Utsjoki nådde ej större mäktighet än 57 cm. 

Beträffande hafsisens tjocklek lämnar den nämda tabel- 
len den upplysning, att isen i Finska viken vid Söderskär 
i slutet af januari var 19 å 20 cm och drifisen i Östersjön 
vid Bogskär i början af februari högst 14 cm; den drifis, 
som iakttogs vid Bogskär i mars och som förmodligen hade 
bildats närmare kusterna, mätte ända till 52 cm. 

Den föregående sammanställningen af isarnas dagliga 
tillväxt ger vid handen: 

1:o att isens tjocklek å vattendragen i det inre af lan- 
det tilltog raskast under tiden närmast efter isläggningen, 
då den dagliga tillväxten i medeltal för 2 å 3 veckor å många 
orter uppgick till 1 à 1.s cm; 

2:0 att isens tillväxt väsentligen hämmades af den milda 
väderleken i december, hvarefter den i allmänhet var störst 
under januari och förra hälften af februari, då den strän- 
gaste kölden inträffade, och afstannade i slutet af sistnämda 
månad !) eller samtidigt med att snötäcket nådde sin stör- 
sta höjd. 

3:0 att minskningen i isarnas tjocklek, på grund af isens 
smältning på den öfra ytan, vidtog omkring den 1 å 15 mars, 
i lisvesi och Kuuhankavesi dock först i slutet af mars; 

4:0 att isbildningen och isarnas tillväxt i hafsvikarna 
fortgick ännu i slutet af februari och början af mars, såsom 
framgår af ismätningarna vid Helsingfors och Karlö, samt 
t. o. m. var lifligast vid denna tid i det yttersta hafsbandet, 


*) I Torneå älf samt lisvesi och Kuuhankavesi sjöar har upp- 
komsten af flödvattenis värkat en ökning af isens tjocklek i mars. 


LI 


D90 


hvilket bekräftas af uppgifterna frän fyrarna, särskildt frän 
Utö och Bogskär +). 

Det framgår för öfrigt af anmärkningarna rörande isar- 
nas tjocklek och styrka, att isens tjocklek ute på större fjär- 
dar är mindre än vid stränderna och att snöhöljet motverkar 
isens tillväxt. Beträffande snötäckets djup à isarna hafva 
uppgifter ingått endast från fem orter. I 


 Rantasalmi var snödjupet på isen den 30 januari 32 cm 


Somero 3 > i. 31 = SN 
Ulkokalla „ à „ i slutet af febr 592 
Ylivieska 8 à à 31 mars Sy ee 
Jyvaskyla 5 5 ; 15 april 1675 


Mätningar såväl af den så kallade kürnisen som af 
den af flödvatten bildade isen hafva meddelats från följande 


orter: 


Jyväskylä, dec. 15 kärnisen 14 cm flödvattenisen 14cm 


Haapavesi, PDS A JON À 16%, 
Tammerfors, febr. 23 A 47 , 3 Dae 
Nykyrko, u) a DURE 5 30 
Puumala, PUR) . GÖRES Drama 
Suojärvi, 029 5 Hors 5 20.5 „ 
Tammerfors, mars 12 „ala DOME “ Tao 

: april 22 „47.5 à 52.5 cm SALON OR 


Für jämförelsens skull mä tilläggas att isens tjocklek 
à sjöarna och floderna i Canada vanligen uppgår till 45 à 75 


1) Vid Bogskär nädde packisen under mars mänad en mäktighet 
af ända til 3 à 4 m. I Bottniska viken mellan Karlö och Siikajoki 
var isen i april ställvis ännu 90 cm; mellan Karlö och Uleäborg var 
isen den 2 januari 28 à 61 cm, den 28 januari äter 30 à 48 cm tjock. 
Sommartiden, säges det, gär ström à nämda ställen. 


A EEE EEE FL 


591 


em och i Sibirien växlar mellan 1 m och 2.4 m. Under den 
stränga vintern 1879—1880, hvarunder kölden steg till — 20° 
i norra delen af Schweitz, nådde isen på sjön Morat en tjock- 
lek af 11 cm pa fem och 36 cm på fjorton dagar 4). 


Rörande tiden för förekomsten af flödvatten på isarna 
lämna nedanstående data upplysning.’ 


1891, december. 


På isen i Muhosjoki fanns flödvatten. den 5; Bottniska 
viken, Mono fjärd i Oravais den 5, 6, 10, 11 och 20; När- 
pes à 12; Rautalamp 5—6 vid stränderna, isen snöfri från 
samma tid; Pihtipudas å 21, 28; Ladoga vid Kronoborg 
5—6, 10—13; Bottniska viken vid Karlö 20 steg hafsytan 
185 cm öfver vattennivån i Salmi insjö, som står i förbin- 
delse med hafvet? 


1892, januari. 


Püijänne vid Korpilahti, på isen flödvatten, som till- 
frös 16—24 januari; Finska viken Fredrikshamns redd 6—9, 
vid Borgå-Kardrag 6—8, Huusniemi sund vid Wiborg gick 
upp den 8 och 11; Delet vid Vårdö, den 22 uppstod en 
stor råka. 

1892, februari. 

Bottniska viken, Monofjärd i Oravais, den 3; Jisvesi, 
Rautalampi, flödvatten och üppningar vid stränderna i slutet 
af månaden; Püijänne vid Korpilahti, rikligt flödvatten under 
februari; Saima, Puumala sund gick upp i stromhvirflarna 
11 och 21; Ladoga vid Kronoborg, flédvatten hela månaden; 
Finska viken, Huusniemi sund gick upp till följd af töväder 


1) Thoulet, 1. c. sid. 463—465. 


eee 


592 


den 11 och 21. Fran Urdiala meddelas att flödvattnet steg 
upp pa isen i februari och var kvar hela vären. I anteck- 
ningarna för april säges att isarna öfverhufvudtaget varit 
svaga till följd af den myckna snön, oaktadt sträng köld 
varit rådande. 


1892, mars. 


Gamlakarleby, den 30 började bäckarna rinna, den 28 
hade vatten samlat sig på ängar och lägre belägna fält: 
Lappo à, Nykarleby den 17; Nuutajärvi och Butajärvi sjöar 
i Urdiala, flödvatten hela månaden; Zisvesi den 20 en större 
vak i Vekarasalmi; Pihtipudas à delvis under vatten den 19, 
flere vakar den 26; Saima, Puumala ström öppnade sig den 
3 pa midten och tillfrös”ej mera fullständigt. 


1892, april. 


Kajana älf den 28; Muhos älf den 23 regn, älfisen 
under vatten, den 28 fanns 50 cm rinnande vatten på isen, 
hvars tjocklek var 70 cm; Seinäjoki à 15—30 mycket flüd- 
vatten på isen; Lappo a, Nykarleby, den 29 steg vattnet 
upp på isen, som härefter ej mera kunde beträdas; Lojo sjö, 
den 15 öppnade sig ett strömt sund, den 26 slogo vakar upp, 
den 28 var isen full med fina hål; Jyväsjärvi vid Jyväskylä, 
den 25 mycket vatten på isen; à Zisvesi var isen i slutet af 
månaden snöfri och betäckt med flödvatten, öppningar funnos; 
Püijänne, den 30 var isen alldeles snöfri, men fullkomligt 
hel; Saima i Puumala sund, den 30 var vattenståndet enligt 
uppgift 80 cm under medelvattenståndet, forshufvudet och 
kungsädran öppna sedan den 19; Zappvesi, den 19 ökades 
vattenmängden i en à betydligt, den 26 funnos öppna ställen; 
Delet vid Vårdö, 1—4 växlade vattenståndet mycket, den 3 
började vattnet rinna på isen, 28—29 gick Delet upp. 


dk 


nas té ont ES LE FE u a den m An ai dr 


| 
| 
| 
| 
4 
. 
; 


or 
Ne} 
os 


1892, ma). 


Tisvesi i Rautalampi, den 30 hade vattenståndet ökats 
med 45 å 50 cm. 


Vakar och rännor i hafsisen iakttogos på nedan anteck- 
nade tider: 


1S91, december. 


Bottniska viken vid Karlö, det öppna vattnet nådde 
under denna månad fram ungefär till midten af fjärden mel- 
lan Karlö och Siikajoki-samt på norra sidan till linjen Karlö 
—ITjo !). 

1892, januari. 


Bottniska viken, Säbbskär, den 26—28 var hafvet upp- 
fyldt med drifis; Finska viken, Hangö, den 31 öppet från 
bäklandet till Lilltärnan, drifis i hafvet; Söderskär, den 23 
isen i hafvet löper W-vart, 29 hafsisen sönderbruten af S- 
W-vindar, drifver E-vart. Hafvet i trakterna af Rödskär 
och Hogland var säledes ej fullständigt isbelagdt vid denna tid. 


1892, februari. 

Bottniska viken, Säbbskär, 11—13 ingen vak synlig, 
15—17 smal öppen ränna W om Säbbskär, 19—21 ingen vak 
synlig, 22—24 bred vak i W; Raumo inlopp, efter den 6 
öppet vatten synligt; Södra Kvarken Märket, 5—9, 19 och 
22—29 drifis; Östersjön, Bogskär, 9—11 drifis, 16 och 28—29 
isbildning i hafvet, 26—27 drifis i W och NW; Utö 6-8 
isbelades hafvet par mil utåt, 11 isfritt intill land, 20 hafvet 

1) Såsom häraf och af anteckningen från Ulkokalla (sid. 178) 


framgår var den vidaste delen af Bottenviken ej fullständigt tillfrusen 
i december och större delen af januari. 


594 


isbelagdt tre mil utåt; Finska viken, Hangö, 1—3 drifis, i 
SE öppen sjö ej synlig, 6 hafvet uppfyldt med is, 7 en tre 
min. bred ränna, 8 hafvet isfyldt, 9 smal ränna i hafvet, 
10 ränna utmed kusten frän Lilltärnan, 12 isen sönderbruten, 
13 bred vak i SE och SSE till Lilltärnan, i S-SW likaså 
breda öppningar, 14—15 flere rännor i hafsisen, 16 tunn is 
på hafvet, sjörök, 19 hafvet isuppfyldt, 28 en större öppning 
af 4 min. bredd från Lilltärnan; Söderskär, den 2 öppet 
vatten ej synligt, 5 N-vind öppnat en 1 mil bred ränna, 8 
is öfveralt, 13 frisk NE öppnat sjön från bäklandet 6 eng. 
mil S-vart, 14—15 bläis fläcktals pä. vaken, 16 sjörök, bläis; 
17 bläis, 18 is ôfveralt, 19 ränna, 20 is öfveralt, 22 hafsisen 
i rörelse N-vart, 23 NW-vind öppnade en 1 mil bred ränna 
längs kusten, 29 d:o. 


1892, mars. 


Bottniska viken, Ulkokalla, den 28 mindre öppningar 
synliga; Sälgrund, fast is och drifis omväxlande; Säbbskär, 
18 sönderstyckades hafsisen W om Säbbskär och dref bort 
under stark SW-vind, från den 25 till månadens slut hafvet 
fyldt med drifis; Raumo inlopp, från den 16 öppet vatten 
ungefär 1 eng. mil utanför Niemisantakari, från den 29 mars 
till den 16 april drifis utanför inloppet; Södra Kvarken, Märket, 
1—22 hafvet fyldt med drifis; Östersjön, Bogskär, 1—3 drif- 
is, 4—11 fast is, 19—20 drifis omkring fyren, 21—22 spridd 
drifis, 24—25 is i NW—NE, 28—29 spridd drifis i NW och 
NE; Utö, den 1 fast is inomskärs, drifis öfveralt i hafvet, 
den 31 isen inomskärs fast, hafvet isfyldt; Finska viken, 
Hangö, 5—9 bred vak i hafvet, 11 flere rännor, 12 öppet 
vatten synligt i SE och S, 14—16 isranden på 4 à 7 min. 
afstånd från bäken, 26 fasta isranden vid Stölskär och Lill- 
tärnan, 28 öppet till båken, 29 hafvet fyldt med drifis, 31 


595 


öppet till fasta landet; Söderskär, 1—3 blais öfver rännan, 
den 5 rännor i bläisen, 8 rännan betydligt utvidgad, 9 rän- 
nan ihopskjuten, 20 is öfveralt, 23 d:o med stora vakar, N- 
storm slet på aftonen lös isen jämnt med bäklandet, 24 isen 
utdrifven af frisk NW, 26 stark NW och WSW gjort öppen 
sjö till 1/, mil i N om fyren, 30 stark WSW söndrade isen 
till 1 mil N om båken, 31 hafvet inom synkretsen nästan 
isfritt. 


1892, april. 


Bottniska viken, Säbbskär, 1—14 fullt med drifis, 18 
en öppen ränna i drifisen, 20 isen drifver W-ut, NE3 à 6; 
23 stor vak, S-vind; 26 isen stär hel till fasta landet; Öster- 
sjön, Bogskär, den 1 is i NW och NE, 3—5 hopades drifis 
kring fyren genom NW-vind, 7 drifis alt rundt omkring, 
NNW 4; Utö, 18 hafvet isfritt intill land, 30 öppet tre mil 
innanför Utö; Finska viken, Hangö, den 2 på aftonen red- 
darna fylda med is, 9 hafvet isfritt; Söderskär, den 1 is i 
SE och E, den 2 mindre issträngar, 6 d:o, 9 isfritt, 11 drif- 
is för NW, den 13 issträngar i SE, den 19 drifis för NW 
och NE, 22 drifis synlig E-ut. 


1892, maj. 


Bottniska viken, Ulkokalla, 1—19 hafvet isbelagdt, men 
isen rörlig, den 19 bröts isen mellan Ulkokalla och fasta 
landet af frisk SW-vind, 27—29 bröts isen omkring klippan, 
den 5 juni hafvet isfritt; Tankar, den 1 satte SW-vind isen 
i rörelse, 20 farleden isfri, 26 ingen drifis mera. 


6. Islossningen våren 1592. Innan jag gar att med- 
dela några uppgifter om tiden, då islossningen inträffade, 


596 


anför jag ett mindre antal data rörande isarnas farbarhet 
och sjöfartens öppnande om våren. 

Isen kunde ej längre befaras med häst à: Tana älf, 
Utsjoki, maj 24; Kaamas älf, Enare, maj 27 à 30; Kalajoki, 
Ylivieska, körbar ännu april 30; Saima (Pieni Raudanvesi), 
Rantasalmi, april 30; Jänisjärvi, Tohmajärvi, maj 3; Borgå a, 
Borgå socken, april 13; Finska viken, vintervägen öfver 
Fasarby invik i Pernå, april 21; Bottniska viken, inre skär- 
garden vid Vasa, april 29. 

Isen bar ej längre fotgängare à: Lappo älf, Nykarleby, 
april 29; Bottniska viken vid Vasa, maj 5. 

Sjöfarten vidtog i: Kiantajärvi, Niskanselkä fjärd, Suo- 
mussalmi, juni 3; Saima, Nyslott, maj 21 norrifrån, maj 23 
från Villmanstrand; Puumala, maj 21 från Viborg, maj 22 
från Varkaus; S:t Michel, maj 21 från Juurisalmi; Finska 
viken, Söderskär, april 17 en ångare till H:fors, april 27 ett 
segelfartyg E-vart, maj 2 en ångbåt till Borgå; Östersjön, 
Utö, april 21 inkommande, april 29 utgående; Bottniska 
viken, inloppet till Raumo hamn, april 30 inkom ett skonert- 
skepp; Hylkikarta hamn vid Raumo, maj 5 samma fartyg; 
Raumo hamn, maj 10; Sälgrund vid Kaskö, maj 10 en ång- 
båt; Vasa hamn, maj 17 inkom en ångbåt efter isforcering; 
Jakobstad, maj 23 inkom en galeas, maj 24 en ångbåt; Tan- 
kar fyr vid Gamlakarleby, maj 19—20 farleden isfri, maj 
23 inkom ett ångfartyg, maj 27 ett segelfartyg; Ulkokalla, 
maj 29 en skonert inpackad i isen W-vart, maj 29 aftonen 
en ångare forcerande isen N-vart hän; Brahestad, maj 30—31 
kunde fartyg framtränga från Uleåborg; Uleåborg, juni 3 
inkom det första fartyget. 

Islossningen à hafvet vidtog såsom tidigare nämdes om- 
kring Bogskärs fyr i Östersjön den 11 mars, efter det hafvet 
här varit fullständigt isbelagdt i tre dagar. 


Mars 


3 


14 
21 


997 


bröt sjön upp i Bottniska viken vid Enskär; 
Finska viken vid Jussarö och Porkala, vid 
Hangö öppnade sig en bred ränna i hafvet; 
Finska viken vid Söderskär, stora öppna 
vakar; N-storm slet på aftonen lös isen; 
Bottniska viken vid Säbbskär; 
Södra Kvarken omkring Märkets fyr; 
Finska viken vid Söderskär, NW-vind åstad- 
kom öppen sjö i hafvet; 
Riga-viken vid Domesnäs; 
Östersjön vid Lågskär och Finska viken vid 
Gråhara utanför H:fors; 
Östersjön vid Hangö, öppet till båklandet; 
Östersjön vid Hangö, öppet till fasta landet, 
reddarna isfylda; 
Skärgärdshafvet, den s. k. Värdö-strömmen; 
Östersjön vid Lyserort; 
Skärgärdshafvet vid Herrö gasoljefyr; 

3 Degerby redd och Riga-viken 
vid Kunö fyr delvis; 
Finska viken vid Söderskär, fasta isen 1 mil 
N om bäken; 


Finska viken vid Nargô fyr; 
d:0 vid Odensholm och Moonsund, 
d:0 farleden kring Myllysaari vid 


Viborg och Östersjön vid Utö; 
Skärgärdshafvet, Ersta fjärd vid Köpmans- 
grund; 

Finska vikens mynning vid Vormsö fyr och 
Östersjön vid Mariehamn: Västra hamnen 
(24—-29); 


598 


April 26 Riga viken, islossningen började delvis redan 


23 mars; 

26 Finska viken, Helsingfors” Södra hamn, isloss- 
ningen afslutades först den 5 maj; 

25 Finska viken vid Ekholms fyr och Bottniska 
viken vid Kallo inloppsfyr vid Räfsö, 

28—29 Skärgärdshafvet, Delet; 

30 d:0 Skiftet; Finska viken 
vid Söderskär, fasta isen 11/, mil N om bäken; 

1 Bottenhafvet vid Sälgrund; 

2 Kvarken vid Valsörarne, Finska viken vid 
Styrsudden och Pernau-bugten; 

2—5 Helsingfors’ Norra och Södra hamnar; 

3 Bottenhafvet vid Strömingsbädans och Norr- 
skärs fyrar; Östersjön, Djurgärdsfjärden i 
Bromarf (1—3); Ladoga vid Heinäluoto fyr; 

4 Finska viken, Pojo vik; 

6—7 d:0 Pellinge-Kardrag fjärd; 


6—11 do utanför Kivennapa; 
7 d:0 vid Rödskärs fyr; 
8—9 d:o vid Kronstadts, Seskärs, Nervö 


och Sommarö fyrar; 

10 Ladoga vid Kronoborg; 

11 Finska viken, Svartbäcksfjärd i Pyttis och 
vid Aspö ledfyr: 

12 Finska viken, Björkö-sund; 

13—15 Bottniska viken, Vasa hamn ; 

16 Ladoga vid Hanhipaasi fyr; 

14-—19 Ladoga, Siikalahti vik vid Jaakkima; 

18 d:o Sordavala hamn; 

19 d:o inre skärgården vid Kronoborg; 


Maj 


Bland 
sitt istäcke, 
April 


599 


19 Bottniska viken vid Trutklippan, Tankar och 
Ulkokalla (inät land); 
20—21 Ladoga, Impilahti vik; 
28 Bottniska viken omkring Ulkokalla; 
(25)—31 dio omkring Karlö vid Marja- 
niemi fyr. 
data, då älfvarna och insjöarna befriades från 
anföra vi följande: 
19—25 Kumo älf; 
21—30 Aura à; 
29—30 Borgå à; 
28—maj 6 Suvantojärvi i Sakkola; 
10 Sjöarna vid Tavastehus och Stadsfjärden 
vid Vasa; 
12—16 Lojo sjö; 
18-—20 Saima, fjärdarna vid Puumala; 
19 Pielavesi sjö och Pyhäjärvi sjö vid Tam- 
merfors, 
19—20 Simpele sjö i Parikkala; 
20—21 Suojärvi sjö i Suojärvi; 
21 Iso Jänisjärvi i Tohmajärvi, Saima-Hauki- 
vesi vid Nyslott och Alajärvi sjö; 
21—25 Näsijärvi vid Tammerfors; 
24 Saima vid Lauritsala; 
17—24 Torneå älf i Nedertornei; 
20—26 Päijänne sjö; 
24—27 Kallavesi Noch S om Kuopio; 
25—27 Pyhäjärvi sjö i Pyhäjärvi, U. 1.; 
26—27 Keitele sjö; 
27—28 Pielinen sjö; 
30-31 Pasma- och Varisjärvi i Rovaniemi; 
29— juni 4 Uleäträsk; 


600 


Juni 3 Lentuanjärvi i Kuhmoniemi; 
„ 4 Tana älf i Utsjoki; 
» 8 Kuusamojärvi sjö i Kuusamo, islossningen bör- 
jade den 29 maj; 
„ 18 Vastusjärvi sjö i Enare, 

Juli S Enare sjö. 

Beträffande öfriga data rörande islossningen hänvisas 
till tabellerna à sid. 137—162. 

7. Ett närmare angifvande af likheterna eller olikheterna 
i afseende å islossningen och antalet isdagar särskilda orter 
emellan anser jag ej vara påkalladt. Kartan 6 lämnar härom 
den bästa upplysningen hvarförutom det väsentligaste i detta 
hänseende framgår af det, som i det efterföljande nämnes 
om gången af eqviglacialerna och linjerna för samtidig 1s- 
lossning. Det framhölls redan tidigare, då fråga var om 
temperaturfördelningen i Östersjön, att såväl de hydrogra- 
fiska som meteorologiska linjerna förlöpa parallelt med ku- 
sterna, hvarvid äfven hänvisades till kurvorna å kartan 6. 
Utöfver detta förtjänar ännu att påpekas följande: 

1:0 Temperatur- och isförhällandena i Östersjön närma 
sig 1 så måtto de i insjöarna rådande, att linjerna för lika 
antal isdagar och samtidig islossning öfvergå från fasta lan- 
det till hafsvikarna utan afbrott, med undantag beträffande 
datum för islossningen i nordligaste delen af Bottniska viken 
och kringliggande kusttrakter 1). 

2:0 De orsaker, hvilka betinga olika trakters snö- och 
isförhållanden, äro latituden samt läget i förhållande till och 
höjden öfver hafvet. Denna senare faktor gör sig i Finland 


1) Värkan af ismassornas sena kvarliggande i hafsvikarna yttrar 
sig en något försenad snösmältning och löfsprickning i kusttrakterna. 
Se i detta afseende kartan 5 samt de tidigare uppsatserna om snö- och 
isförhållandena i Finland åren 1890 och 1891. 


| 
| 
| 
| 
| 


601 


mindre märkbar än i Sverige, där höjdförhällandena äro mera 
växlande. Eqviglacialernas och de andra här ifrågavarande 
linjernas hufvudriktning är därför i Finland SE-NW, i Sve- 
rige 1) åter SW-NE. 

I en afhandling ,Om vegetationens utveckling i Sverige 
åren 1873— 75° visar H. W. Arnell att gången af kurvorna 
för den liktidiga blomningen af de skånska april-växterna i 
det öfriga Sverige mycket öfverensstämmer med den, som 
kännetecknar linjerna för den liktidiga islossningen. 

3:0 En följd af de nyss omnämda orsakerna är att 
eqviglacialerna och linjerna för liktidig islossning tränga hvar- 
andra närmare i kusttrakterna än i det inre af landet. 

Antalet isdagar under vintern 1891—1892 växlade mel- 
lan 30 i trakterna af Åland samt mellersta delen af Botten- 
hafvet och 230 å 240 i Kuusamo samt i Sodankylä och Enare 
Lappmarker. Islossningen. åter har att uppvisa de extrema 
data 11 mars för Östersjön vid Bogskär och 8 juli för Enare sjö. 

Formen af eqviglacialerna och linjerna för den liktidiga 
islossningen föranleder mig ytterligare till följande slutsatser. 
Tänker man sig de åt norr framskjutande spetsarna af de 
nämda linjerna förenade med hvarandra, erhåller man en 
kurva, hvars utseende fullkomligt liknar hufvudkonturen af 
den svenska kusten. Tillägga vi att denna hufvudaxel ligger 
närmare den svenska än den finska kusten, att eqviglacialerna 
vid den svenska kusten närma sig till hvarandra mera än 


1) Isförhällandena i Sverige hafva behandlats af H. A. Hilde- 
brandsson för vintern 1870—71 i Upsala Univ. årsskrift 1872, A. J. 4. 
Cronvall för vintrarna 1871—1872 och 1872—1873, Upsala 1875, Hilde- 
brandsson och C. A. Rundlund för vintrarna 1871—1877 i Nova Acta 
Soc. R. Scient. Ups. 1878, Vol. X samt af E. Solander i uppsatsen „Om 
isförhållandena i Sveriges rinnande vatten” i Öfv. af K. Vet. Akad. 
Förh. 1882. 


602 


vid den finska kusten, att hafvet utanför nerrländska kusten, 
isynnerhet mellan Bjuröklubb och Gaddens fyr i Västra Kvar- 
ken, är isbelagdt ett jämförelsevis ringa antal dagar samt 
att medelisotermerna för vintermänaderna uppvisa ett lik- 
nande förlopp som de nu ifrågavarande linjerna, så framträda 
orsakerna till de påvisade egendomligheterna så att säga af 
sig själfva !). 


1) De uppgifter rörande isförhållandena vid Sveriges bottniska 
kuststräcka, hvaraf jag begagnat mig och hvilka benäget meddelats 
mig af chefen för den Nautisk-Meteorologiska Byrån i Stockholm, kom- 
mendörkaptenen F. Malmberg, äro följande: 


Antal 
1892. Isläggning. Islossning. isdagar. 
Eee ant a oi 1115 HI 21 35 
NCE pe ee PE II 18; III 7 (19) JIL3,27(V1—6) 34(113 à 118) 
Bremö NME II 2 (I 10) III 24 (IV 28) 51 (109) 
129,517. COT 16, Il 15: 1123102 
Dee ete 49 (116 
Tango 115.176) IV 23) CES 
1.9, 18, 17, 31, 2%-1.12,.16, 20 Nee 
SKATE ut. i 77 (122) 
II 18 (d:o) 12; IV. 7 (V 10) 
Holmé Gadd .. II14,(XI115—17) V 3 (V 8) 89 (143) 
Stora Fjäderägg, 112 V 13 199 
Västra Kvarken 
Stora EJRGEESEN NG (117) V 9 (V 26) 95 (140) 
Ostra Kvarken 
Bjurö klubb... 115 IV 6 82 
a I ae = “ V 5-23 (V 30 100 à 118 
ödkallen ....  gängb. ; _VI 5) (177 à 183) 


kürb. XII slutet) 


Data inom ( ) angifva tiden för isläggningen och islossningen i 
den inre skärgärden. För vinnande af upplysning om isförhällandena 
utanför Kemi har jag begagnat uppgifterna om tiden för släckningen 
och tändningen af Ajos klippfyr: 1891, X 31 och 1892, VI 5, hvaraf 
följer en isbetäckning af 218 dagar. 


en nn 


603 


Dessa orsaker äro hafvets större djup och den söderut 
gående ytströmmen, hvars hufvudfära såväl till följd af det 
större tilllödet från älfvarna i Vester- och Norrbotten, jäm- 
fördt med det från de finska älfvarna, som till föjd af jord- 
rotationens aflänkande värkan gär utmed den svenska kusten. 
I trakten af Norrskär, söder om Kvarken, förgrenar sig denna 
ström i tvänne, af hvilka den ostligare och kraftigare ström- 
men gär i SE- och S-riktning till höjden af Björneborg, där 
den förstärkt af den stora vattenmassa, som Kumo älf af- 
bördar, inslär en mera SW-riktning och i trakten af Raumo 
vänder mot WSW för att N om W om Aland utlöpa i Ålands 
haf och Östersjön. Eqviglacialerna gå i Bottenhafvet i trak- 
ten af Raumo tätt intill hvarandra och de gynnsamma isför- 
hällandena längs kusten mellan Räfsö och Raumo äro säledes 
betingade ej blott af den vida och i dessa trakter djupa 
hafsbassängen, utan äfven af ytströmmen. I Bottniska viken 
går äfven en ström i SW-riktning fram öfver hafsfjärden 
mellan Karlö och fasta landet och fortsätter S-ut, att döma 
af isförhållandena omkring Ulkokalla, längs finska kusten. 
Beträffande ytströmmen i Finska viken känner man, att den 
i det närmaste flyter i längdaxelns riktning, men närmare 
den finska än den estländska kusten. Tulluppsyningsmannen 
Blomqvist i Hangö har meddelat mig, att svåra packismas- 
sor om vårarna ses segla ut för ostlig ström genom Tullsundet 
förbi Nyhamns klippor mot NW, oaktadt vinden blåser från 
W. Endast vid mycket stark SW-vind, som drifver vattnet 
in i Finska viken, afstannar den ostliga utströmmen för att 
åter vidtaga, då stormen bedarrat. | 

Det tidigare päpekade förhällandet att vakar och rännor 
sla upp i hafsisen parallelt med kusterna under landvindar 
torde säledes till en del hafva sin orsak i de till Östersjön 
gående ytströmmarna. 


604 


8. Olikheterna mellan isforhällandena under vintern 


1891—92 och under föregående vintrar torde, utan anförande af 


ett större observationsmaterial, kunna framgå af nedanstående 
uppgifter för några af de större insjöarna och för hafsvikarna. 


1890 


1891 


1892 IV 27—V 9 XII 22—30 


Isloss- Islägg- 
ning. ning. 
1890  IIL13 1891, I 26 
1891 HI 31 1892,18 
1892 II 23 XII 31 
Püijänne sjö. . 
Isloss- Islägg- 
ning. ning. 
1890 IV 21 XI 25 
1891 V 21 XI 26 
1892 V23—24 XIT10 


Finska viken, Seskär. 


Isloss- 


ning. 


III 24 


IV 11 


Islägg- 


ning. 


XII 18 


1892, 11 


Isdagar. Isfria 


dagar. 

54 
269 

115 
265 

120 
235 


Bottenhafvct, Säbbskär. 


Isdagar. Isfria 


dagar. 

97 
299 

84 
283 

75 
283 


Isdagar. Isfria 


dagar. 


218 
176 

189 
180 

200 


Ladoga, Hanhipaasi. 


Tsloss- 


ning. 


IV 24 


Vv 19 


V 16 


Islägg- Isdagar. Isfria 


ning. 
XII 22 
XII 19 


XII 17 


dagar. 

129 
242 

148 
214 

149 
215 


Bottniska viken, Ulkokalla. 


Isloss- 


ning. 


V 28 


Islägg- Isdagar. Isfria 


ning. 


XII 20 
XII 15 


XII 13 


dagar. 

118 
236 

154 
206 

165 
199 


Kallavesi sjö. 


Isloss- 
ning. 


Wark 


V 23—25 


V 27, X130 XI, 26; XII 3 


Islägg- Isdagar. Isfria 


ning. 


XI 23 


XI 22 


"dagar. 
206 

183 
181 

187 
186 


605 


Uleå träsk. Enare sjö. 
Isloss- Islägg- Isdagar. Isfria Isloss- Islägg- Isdagar. Isfria 
ning. ning. dagar. ning. ning. dagar. 
1890 NE XT 14 181 V 27 XI 20 LiCl 
193 218 
1891 V 29 X15 162 VI2 X118 145 
212 232 
1892 VI4 XI 22 171 VII 8 XI3 118 


Für hafsvikarna har jag anfört antalet isdagar äfven 
för vintern 1889—90, hvaraf synes att de två följande vint- 
rarna voro betydligt strängare. Vintern 1892—93 var såsom 
bekant likaså mycket sträng. Vintrarna 1890—91, 1891—92 
och 1892—93 utmärka således en kallare period, hvilken 
kännetecknas af sentida islossningar; uti data för isläggnin- 
gen spåras nämligen ôfverhufvudtaget ej någon synnerligt 
stor förskjutning. I allmänhet försiggick vattendragens is- 
läggning tidigare år 1891 än år 1890 och deras öppnande om 
våren 1892 senare än våren 1891, hvarför antalet isdagar 
under vintern 1891—92 var större än under vintern 1890—91. 
Främst var detta fallet i norra Finland och Lappland, såsom 
i Uleå träsk och Enare sjö. 

Hvad beträffar isförhållandena i sistnämda sjö är det 
vid första påseendet öfverraskande att isläggningen försig- 
går först i slutet af november eller senare än i Uleå träsk 
och ungefär samtidigt med isläggningen i Päijänne i södra 
Finland. — Sjöns djup, hvarom jag ej kunnat erhålla några 
exakta uppgifter, skall enligt hörsägen vara betydligt. Härpå 
tyda äfven de branta klippstränderna och de vida fiärdarna. 
Den sena isläggningen torde dock ej bero endast härpå, utan 
äfven till en del betingas af höstregnen, hvilka äro utmär- 
kande för norska kusten mellan 65—70° nordlig bredd. Ne- 


606 


derbördsmängden i procent af ârssumman är i nämda. trak- 
ter för månaderna !): 


juli aug. sept. okt. nov. dec. 


8 8 11 11 10 9 


Dä nederbördsmätningar icke värkställas i Enare kan 
jag ej med säkerhet afgöra om riktigheten af detta anta- 
gande, hvilket uttalats af H. E. Hamberg *) i fråga om den 
sena isläggningen i flere nordsvenska fjällsjöar, bl. a. Saggat- 
träsk. För denna förklaring talar dock lufttrycksminimas 
täta förekomst i dessa trakter; dessas inflytande kunde det 
äfven tillskrifvas att den totala snöhöjden i Utsjoki och 
Enare under vintern 1891—92 ej var större än omkring 120 
cm eller densamma som i SW-Finland, och att slädföre i 
Enare uppkom först i medlet af november eller 3 à 4 veckor 
senare än i södra Lappland. 

I Hambergs arbete ,Om nattfrosterna i Sverige åren 
1371, 1872, 1873", Upsala 1874, sid. 23, har jag funnit några 
uppgifter om isens medeltjocklek vid Sveriges kuster, hvilka 
jag meddelar för en jämförelse med de här anförda. 


Isens medeltjocklek. 


1870—71  1871—72 1872—73  1891—92. 
Luleå och Umeå  c. 100 cm 65 cm 74 cm 


Karlö 69 å 78 cm 
Sundsvall och Öre- 

grund 74 cm 36 cm 27 cm 
Finska viken, Hel- 

singfors 56 & 61 cm 


1) J. van Bebber, Lehrbuch der Meteorologie, sid. 218. 
21. sid.’ 30.. 


607 


1870—71 1871—72 1872—73 1891 —92. 
Östersjön, Stockholm 
—Gotland 
Bogskär 14 à 52 cm. 


cm 12cm 26 cm 


1” 


Uppgifterna ôfver isens tjocklek vintern 1891—92 tyda 
således på en medelsträng vinter. 


Intresset för antecknandet af isläggnings- och isynner- 
het islossningsdata vaknade tidigt till lif. Frånsedt de en- 
staka uppgifter, hvilka lämnats af äldre historieskrifvare rö- 
rande ovanligt stränga vintrar, sträcka sig de regelbundna 
anteckningarna om isförhållandena å många orter i Norden 
ett eller flere hundra år tillbaka i tiden. VWVesselovskij 1) med- 
delar i sitt arbete om Rysslands klimat flere långa observa- 
tionsserier. För västra Dwina vid Riga finnas islossnings- 
data från 1530 och utan afbrott från 1710; den tidigaste 
anteckningen om isläggningen i denna flod är från år 1601. 
För norra Dwina vid Arkhangelsk har man en oafbruten se- 
rie iakttagelser från 1734, för Angara floden vid Irkutsk från 
1724 och för Neva vid Petersburg från 1706. Isförhållan- 
dena i Mälaren utanför Västerås hafva iakttagits sedan år 
1712 och i Finland hafva anteckningar om isläggning och 
islossning gjorts för Borgå à sedan år 1771 och för Kumo 
älf sedan år 1794. 


En jämförelse mellan den föreliggande afhandling bi- 
lagda kartan öfver snödjupet den 20 februari 1892 och den 


1) EB. Becenoecxit, O xanmarb Poccin, S:t Petersburg 1857, sid. 
227—274. 


608 


af prof. Sundell publicerade kartan för samma dag ger vid 
handen ganska stora olikheter; dock äterfinnes & bäda det 
grenformiga utseendet af snödjupets fördelning i landet. En 
jämförelse med snöhöjden i de angränsande delarna af Sve- 
rige har ej kunnat göras, emedan det svenska observations- 
materialet ej är publiceradt. — Fran de ryska iakttagelserna © | 
må anföras följande högsta dekad-medeltal. 


der 


I Estland var det största snödjupet på: 


Wormsö 30 cm mars 11—20 
Tahkona DO in 11—20 
Odensholm 13 ,  februari 11—20 


Packerort IK a 11—20 
Nargö 23 : 11—20 
Reval 19% 2 1—10 
Narva Sa 5 11—20 


Den estländska kusten var säledes mycket snöfattig un- 
vintern 1891—92 och kan i detta hänseende likställas 


med Aland och de sydvästra kusttrakterna i Âbo län. 


I Arkhangelska guvernementet uppmättes det största 


snödjupet vid: 


Klostret Solovetz i Hvita hafvet 41 cm mars 120 


Arkhangelsk De A 1—20 
Cholmogory (Holmgärd) 70 „ februari 21—29 
Kem 74 „ mars 11—20 


Frân Olonetzska guvernementet anföra vi uppgifterna för: 


Rugosero 39 cm februari 11—20 
Padany 42 „ mars 11—20 
Onega 42 , 5 1—10 


och Olonetz 14 „ april 1—10. 


Jä 


609 


Att döma af dessa enstaka iakttagelser förefaller det 
som skulle det snörika området i Kuusamo, väster om Maan- 
selkä hafva sträckt sig österut i ESE-riktning mot trakten af 
Kem vid Hvita hafvet, medan söder om detta i Ryska Ka- 
relen snödjupet likasom i Finland hade varit mindre. 


Résumé. 


Le présent ouvrage est un résumé des observations sur 
l’état des neiges et des glaces en Finlande faites par environ 
centcinquante observateurs volontaires durant l’hiver de 1891 
— 1892, d’après les instructions du 9 janvier 1891 de l’In- 
stitut Météorologique Central à Helsingfors. Ces instructions 
se retrouvent dans un précédent travail de l’auteur sur 
„L’etat des neiges et des glaces en Finlande en 1891“ et 
qui fait partie du „Bidrag till kännedom af Finlands natur 
och folk, utgifna af Finska Vet.-Soc.“, cinquante-deuxieme 
livraison. 

On peut distinguer deux parties différentes dans le pré- 
sent traité, concernant, la première, les matériaux des obser- 
vations, la seconde, un résumé qui donne les principaux traits 


caractéristiques de l'hiver en Finlande ainsi que quelques 


conclusions générales concernant l’époque de la debäcle et 
de la congélation des eaux, puis la formation de la ,glace 
de fond“ dans la Baltique. L’auteur a publié cette dernière 
» partie, en y ajoutant une introduction historique, comme 
thèse académique, sous le titre de „L’etat des neiges et des 
glaces en Finlande pendant l'hiver de 1891—92, Helsingfors 
1897. Nous faisons mention de cette dissertation, parce 
qu'on y trouve dans l’introduction, outre quelques données 
historiques, un exposé des déterminations de la densité de 
la neige, faites par l’auteur dans le cours de l’hiver de 1892 
— 18935. Il résulte de ces déterminations que la densité de 


611 


la neige récemment tombée est la plus grande, quand la 
chute de neige a été occasionnée par une dépression baro- 
métrique, et la plus petite, lorsque la neige est tombée sous 
une haute pression par des vents du NE au SE dans les 
couches inférieures et d’E au NE dans les couches supérieures 
de l’atmosphère. 

Revenons à notre travail actuel. 

Dans l'introduction, page 4, l’on fait remarquer, à pro- 
pos des tableaux sur la profondeur de la neige, que les 
chiffres en lettres grasses désignent la plus grande profon- 
deur de neige du mois, un signe tel que —, que le sol était 
plus d’a moitié couvert de neige, mais qu'aucun mesurage 
n’a été fait; un O indique que le sol était sans neige, X chute 
de neige, et _ sous un chiffre qu’il y a eu chasse-neige ce 
jour-là. A la même page on fait savoir que le tableau de 
la fréquence des chasse-neige a été fait de la manière sui- 
vante: le nombre des chasse-neige, mt, a été divisé par celui 
des observateurs, m, dans chaque gouvernement dans le cou- 
rant du mois, après quoi on a multiplié le quotient par dix. 
Le nombre des périodes de chasse-neige était remarquable- 
ment égal, quatre à cinq, pour chaque mois de l’hiver, et 
intervalle entre deux chasse-neige depuis le 18 octobre 
1891 jusqu'au 29 mai 1892 en moyenne de 6,3 jours. La 
troisième carte, sur laquelle sont marqués par des hachures 
rouges les endroits où, du deux au trois février, la profon- 
deur de la neige a diminué, montre l’effet que produit une 
dépression sur l'épaisseur de la couche de neige. Dans les 
autres endroits du pays la profondeur de la neige a aug- 
mente. Cette augmentation se répartissait en moyenne dans 
les zones entre les isobares de la manière suivante: 

725-730 730-735 735-740 740-745 745-750 


augmentation de la neige: 5,5 9,0 3,7 3,5 1,5 cm. 


612 


Les pages 7—15 donnent le nom et la situation des 
lieux d'observation ainsi que le nom des bassins fluviaux 
dans lesquels ils se trouvent. 

Les pages 16—88 contiennent les résultats des mesu- 
rages des profondeurs de la neige, exécutés journellement 
depuis le mois d'octobre jusqu'au mois de mai. En addi- 
tionnant tous les accroissements de la hauteur des neiges, on 
obtient la „hauteur totale“ de la couche de neige; le tableau 
des pages 89—93 montre la profondeur totale de la neige 
en chaque endroit en indiquant dans la dernière colonne le 
nombre de mois durant lesquels les observations ont été 
faites. Dans le tableau suivant, pages 94—95, sont indiquées 
les profondeurs totales de la neige en 126 différents endroits 
du pays pour la période allant de novembre 1891 à avril 
1892, Les hauteurs des neiges des endroits d’où l’on n'avait 
reçu des renseignements que sur un temps de quatre à cinq 
mois, ont été transformées en hauteurs totales de six mois 
au moyen d'une simple multiplication par un facteur qu’on 
a obtenu par comparaison avec un ou plusieurs endroits 
voisins. 

La plus grande augmentation de la hauteur de la neige 
pendant 24 heures est donnée dans le tableau, pages 96—104. 

Les chiffres! du tableau suivant, pages 105—109, qui 
porte le titre de „La fonte des neiges au printemps de 1892“ 
indique en centimètres les changements qu'a subis la profon- 
deur de la couche de neige pendant la semaine précédente; 
un +4 marque une augmentation, un — une diminution de 
la hauteur. 

Des tableaux pages 110—115, résulte l’étendue qu'avait 
chaque chassse-neige ainsi que l’étendue moyenne que les 
chasse-neige avaient chaque mois dans les différents gouver- 
nements. C’est cette étendue des chasse-neige que j'ai in- 


615 


exactement nommée fréquence des chasse-neige (f). Lorsque 
la valeur de f est plus petite qu'un dixième elle a été desi- 
gnée dans le tableau par un 0. 

Viennent ensuite les „remarques sur l’état des neiges 
pendant l’hiver de 1891—1892* et portées sous les rubriques 
suivantes: À. La première chute de neige l’automne de 1891, 
page 116; B. Le sol fut couvert pour tout l’hiver b) et le 
trainage commença b) pag. 117; ©. Diverses observations sur 
la condition de la couche de neige et les changements de la 
profondeur, occasionnés par une température douce, de la 
pluie, du vent ou d’autres causes encore, pages 117—123; 
D. Observations sur la fonte des neiges au printemps de 
1892, pages 123—127, et E. Observations sur l’époque où 
le sol fut libre de neige au printemps de 1892, pag. 127—156. 

Les données sur la hauteur de la neige montent en 
tout au nombre d’environ 25,000. 

Les jours où, en 1891, les rivières, fleuves, étangs, lacs, 
baies et=canaux furent pris ainsi que les dates de leurs dé- 
bâcles sont annotés pages 137—158, de même que le nom- 
bre des jours sans glace en 1891 et des jours de glace pen- 
dant l’hiver de 1891—1892, montant à un peu plus de 1100, 
nombres calculés à l’aide des données déjà nommées et d’au- 
tres, qui montrent la débâcle de 1891. Les pages 159—162 
donnent des renseignements, au nombre d’environ 260, sur 
état des glaces des mers ou plutôt des golfes qui entourent 
la Finlande. Des notes sur l'épaisseur de la glace, donnée 
en centimètres, occupent les pages 168—168; elles sont com- 
plétées par des ,Observations sur l’épaisseur et la force de 
la glace“, pages 168—182. Ces observations contiennent: 
sous la rubrique I, divers renseignements sur l'épaisseur du 
„kärnis“ et de la couche supérieure de glace, formée par le 


 ,flddvatten* ainsi que sur l’épaisseur de la glace à différents 


614 


endroits du même cours d’eau; sous Ila. des observations 
sur la force de la glace et sur la couche de neige qui la 
recouvre, sur les ouvertures dans la glace et le „Hödvatten“ 
qui se rapportent aux lacs, et sous IIb. les mêmes observa- 
tions faites à neuf phares différents des golfes de Finlande 
et de Bothnie, parmi eux plusieurs notices sur l’époque où 
des crevasses se formerent dans la glace de la mer et où 
l’on voyait des glaces flottantes. 


x 


L’auteur a traité les matériaux recueillis dans un .ré- 
sumé“ sous les deux titres de „l’etat des neiges en Finlande 
pendant l'hiver de 1891—1892, pages 183—220, et de ,lé- 
tat des glaces en Finlande pendant l’hiver de 1891—1892* 
pages 221—289. 

L'article 1 donne les dates des premières chutes de neige. 
La „premiere neige“ est d’abord, le cinq septembre, tombée 
à Sotkamo, commune située à l’est de la ville de Kajana et 
le plus tard, du 15 au 19 novembre, à Åland et dans Var- 
chipel du sud-ouest de la Finlande. Le contenu des articles 
suivants ressort de l'extrait ci-dessous. 

2. Une couche de neige constante s'établit d'abord 
dans la seconde moitié d'octobre, en Laponie et dans le nord 
de la Finlande, au delà du fleuve d’Uleä, le plus tard, dans 
les premiers jours de janvier, à Âland et sur les côtes du 
sud-ouest de la Finlande. Le traînage s'établit presque par- 
tout du 14 au 20 novembre. ; 

3. Laceroissement de la couche de neige et sa plus 
grande profondeur pour chaque mois. Dans la plupart des 
endroits le mois de janvier présentait la plus grande quantité 
de neige tombée, mais la couche de neige n’attint sa plus 


615 


grande épaisseur que vers la fin de février, à plusieurs en- 
droits au mois de mars et même vers le vingt avril, comme 
ce fut le cas près de la frontière orientale du pays et dans 
les parties les plus boréales de la Laponie. La couche de 
neige présentait deux types différents, qualifiés à la page 187 
ainsi que par un tableau, pages 188—190, qui montre „la 
plus grande profondeur de la neige de chaque mois à 40 
différents endroits. La plus grande profondeur, 110 cm, fut 
observée à Salmis, commune située sur la côte nord-est 
du Ladoga. A Kuusamo, situé à mi-chemin du golfe de 
Bothnie à la Mer Blanche, on a annoté une profondeur de 
101 cm, et la même épaisseur avait la couche de neige 
dans les environs d’Helsingfors et de Borgå. La quatrième 
carte donne là-dessus des renseignements plus détaillés. Le 
tableau pages 191—192 contient des données sur la profon- 
deur de la neige 20 février (a) et sur la profondeur totale 
jusqu’au même jour (b) des 40 lieux déjà nommés, et de plus 
la valeur de b—a et de a/b, d’où résulte la diminution oc- 
casionnée par la fonte et l’évaporation des neiges et par la 
pression des couches de neige supérieures sur celles de des- 
sous. Sur les côtes sud et ouest du pays les temps plus 
doux influèrent tellement sur la couche de neige, que la plus 
grande profondeur n'était que de 50 à 60 pour cent de la 
profondeur totale de la neige. 


4. La profondeur totale de la couche de neige pour 
la période de novembre 1891 à avril 1892. Le tableau pages 
195—194 donne en centimètres les moyennes de l’augmen- 
tation totale de la neige dans 18 parties différentes de la 
Finlande pendant l'hiver de 1891 à 1892. La moyenne de 
l'augmentation totale pour tout le pays a été pendant le dit 
hiver de 115,3 cm. 


616 


5. La densité de la neige. L’auteur nomme, dans le 
tableau page 197, la densité de la neige fraiche, tombée 24 
heures auparavant. Il a reçu ce chiffre en divisant la hau- 
teur de la neige fondue par la hauteur correspondante de 
l'augmentation de la profondeur de la neige. En multipliant 
la somme totale de la neige tombée pendant l’année dans 
tout le pays, 1153 mm, par 0.123, représentant la densité 
moyenne de la neige, on trouve que la quantité de neige 
tombée pendant l’hiver correspond à 141,s mm de pluie et 
constituait, en chiffres ronds, un peu plus d’un quart de la 
quantité totale de pluie tombée. 

6. La profondeur de la couche de neige dans les forêts, 
pages 198—203. Outre diverses observations faites à ce sujet 
dans plusieurs parties du pays, on communique ici deux sé- 
ries de mesurages complèts et journaliers des neiges, faites 
dans la commune de Parkano, située au nord-est de Björne- 
borg et dans celle de Borgä, sur la côte méridionale, en dif- 
férentes localités: dans une cour, dans les bois, dans une 
prairie ouverte et exposée au soleil et dans une autre qui 
était ombragée et à l’abri des vents. Les mesurages semblent 
prouver, qu'il faut attribuer la grande profondeur des neiges 
dans les bois surtout à la protection fournie par les arbres 
à la couche de neige, pendant les jours doux et pluvieux. 

7. Sous cette rubrique, pages 203—206, sont traités 
les chasse-neige et autres phénomènes météorologiques re- 
marquables, comme les périodes de froid, le givre et le 
„snödrift“. La plupart des chasse-neige ont eu lieu au mois 
de janvier, mais aussi pendant la période du 20 novembre 
au 20 décembre il y en a eu plusieurs d’une très grande 
étendue. 

8. La fonte de neige au printemps, pages 206—209, 
commença dans la plus grande partie du pays du 13 au 19 


617 


mars, mais en Laponie et dans le nord et l’est du pays seu- 
lement aux environs du 20 au 23 avril. 

9. La date des jours où le sol a été couvert de neige 
pour tout l'hiver et où al en fut libre au printemps dans les 
plaines et dans les bois. Nombre de jours où le sol est resté 
couvert. La dernière chute de neige, pages 209—219. Le 
tableau, pages 209—217, contient outre ces données aussi, 
dans les colonnes 4 et 5, des renseignements sur l’époque où 
la fonte des neiges commença et où le sol des forêts fut libre 
de neige. Quand au nombre de jours où la neige couvrait 
le sol il a varié entre de 100 à 110 à. Åland et 220 à Enare 
et à Kuusamo. L’époque où le trainage a commencé et où 
il a fini, ainsi que le nombre de jours, pendant lesquels il 
a continué, sont cités dans le petit tableau de la page 218. 
La dernière chute de neige au printemps a eu lieu en la 
plupart des endroits du 18 au 19 mai, mais à Sodankylä et 
à Enare en Laponie, ainsi qu'à Tyrnävä, commune pres 
d’Uleäborg, il a encore neigé a une époque aussi avancée 
que du 10 au 13 juin. Pages 219—220 sont cités quelques 
orages, pendant lesquels il tonna et grêla en quelques en- 
droits, tandis que la neige tombait dans les environs. Pen- 
dant Vorage du 3 mai il grélait et tombait de la pluie mêlée 
de poussières sur la côte sud. Selon l’analyse qu’on a fait 
d’un échantillon de ces poussières elles provenaient lune 
éruption vulcanique en Islande. 


Voici un court résumé du contenu de la seconde partie: 
„L’etat des glaces en Finlande pendant Vhiver de 1891— 
1892.* 


618 


Sous la rubrique 1 on décrit la congélation des eaux. 
Dans les cours d’eau de l’intérieur du pays elle commenca à 
la fin du mois d'octobre et était terminée les tout derniers 
jours de novembre, pages 221—222. La congélation des 
eaux du Ladoga et des golfes, pages 223—225, commença 
vers les premiers jours de décembre et continua jusqu’au 8 
mars, époque où la glace de la Baltique avait atteint sa plus 
grande étendue. Déjà le 11 mars la glace se désagrègea 
autours du phare de Bogskär et à Âland, et peu après l’hiver 
etait en pleine retraite le long des baies. 

Sous le titre suivant, n:o 2, on donne pages 225—229 
un exposé théorique de la congélation et de la température 
des lacs d’eau douce et de la Baltique; ici l’auteur a tiré 
profit des ouvrages, publiés par messieurs M. J. Thoulet et 
O. Pettersson. Il résulte, pages 229—231, des rapproche- 
ments entre la température de l’air et les vents prédominants 
1) que les plus grands froids d’hiver éclatèrent déjà au mois 
de janvier sur les côtes du golfe de Finlande, mais seulement 
en février à Utö et le long de toute la côte occidentale et 
2) que pendant les congélations des eaux les vents de terre 
étaient les dominants. Pages 231—234 on trouve la moyenne 
de la température de Pair et de la mer aux phares d’Utö et 
de Söderskär et à la ville de Reval pour chaque décade et 
chaque mois. Les pages 235—244 sont consacrées au dé- 
veloppement du double rapport qu'il y a entre les phéno- 
mènes de la prise des eaux et de la débâcle d’un côté et leur 
hauteur de l’autre, ainsi qu'entre celles-ci et la pression 
atmosphérique du moment et les vents. Il en résulte que 
la congélation se passait le plus souvent sous une haute pres- 
sion quand la hauteur de l’eau était peu considérable ou 
allait en diminuant et que les vents de terre regnaient; la 
direction du gradient variait de NW—SE, NE—SW, E—W 


619 


et SE—NW. La débâcle avait lieu sous une basse pression, 
quand la hauteur de l’eau était grande et la direction du 
gradient était S—N, SW—NE ou W—E. 

3. Sur les causes, qui occasionnent la hausse et la 
baisse de l’eau de la Baltique, pages 244—253. Après avoir 
donné quelques renseignements historiques l’auteur montre, 
en s’en rapportant au ,Seenschwankungen und Strandver- 
schiebungen in Skandinavien“, de monsieur R. Steger, 1:0) 
.que la période annuelle de la hauteur des eaux des lacs 
dépend principalement de la quantité d’eau affluente, de la 
quantité d’eau tombée et de la température, 2:0) la période 
annuelle du niveau de la Baltique résulte de plusieurs causes, 
parmi lesquels l’eau affluente, aussi bien celle qui provient 
des lacs et des fleuves que celle qui vient sous forme de 
pluie, prédomine en été, mais la pression atmosphérique et 
les vents en hiver, 3:0) la courbe indiquant le niveau annuel 
de la mer a pendant une grande partie de l’année, en été et 
en automne, une marche contraire à celles des lacs. Après 
cela l’auteur examine jusqu'à quel point ces causes ont agi 
pendant l’année juin 1891—juin 1892 et montre, entre autre, 
que le niveau de l’eau vers les côtes de Finlande variaient 
d'après ce schéma: l'hiver > l'automne > l'été > le prin- 
temps; ce schéma compte aussi pour la côte est de la Suède, 
de Karlskrona à la mer d’Äland. 

4. Le quatrième titre traite du développement de la 
„glace de fond“, pages 253—260. L’auteur donne d’abord 
un compte-rendu succinct du travail de monsieur E. Edlund 
sur ce sujet et tiré du „Öfv. af Svenska Vetenskaps-Akade- 
mins Förhandlingar“ 1863 et des opinions soutenues par 
messieurs Strehlke, v. Horner et Arago. S'en rapportant a 
ceux-ci et à ses propres observations l’auteur tire la consé- 
quence que la surfusion de l’eau qui est la cause de la 


620 


formation de la „glace de fond“ est un résultat 1:0) du 
mélange des couches de la surface et du fond, occasionné 
par les courants de surface et de compensation et 2:0) du 
rayonnement des pierres et des plantes du fond de la mer. 
Celles-ci et peut-être encore la ventilation des couches de la 
surface paraissent être la cause du phénomène en question. 
— Mais il faut encore faire des explorations avant de venir 
à un résultat certain. 


5. L'augmentation et l'épaisseur des glaces, pag. 260 
—275. Sous ce titre sont donnés quelques renseignements 
sur l'époque où la navigation a cessé et où la glace a porté 
les piétons, puis les traineaus et un tableau montrant l’aug- 
mentation journalière de la glace en 14 lieux différents. 
L’épaisseur de la glace dans les cours d’eau de l'intérieur 
du pays s’est accrue le plus rapidement tout de suite après 
la prise des eaux; la température douce de décembre l’a di- 
minuée beaucoup. L'augmentation fut la plus grande au 
mois de janvier et dans la première moitié de février, mais 
s'arrêta tout à fait à la fin de ce dernier mois en même 
temps que la profondeur de la neige était la plus grande. 
Du premier au 15 mars l'épaisseur de la glace commenca a 
diminuer. Dans la mer la congélation fut la plus forte à la 
fin de février et au commencement de mars. — Cette partie 
contient de plus deux tableaux sur le temps où il y avait du 
.füdvatten“ sur la glace et où des trous et des crevasses se 
formèrent dans la glace de la mer. 


6. La débâcle au printemps de 1892, pages 275—280. 
Ici on voit les dates des jours, où l’on n’a plus pu aller en 
traineau sur la glace et où elle ne porta plus du tout, des 
jours où la navigation recommenca et où la débâcle eut lieu 
dans la mer et dans les lacs. 


621 


7. Les pages 280—283 traitent plus en détail le pas- 
sage des équiglacials et des lignes marquant sur la carte 
les endroits où la débâcle se faisait en même temps. L'état 
de la température et des glaces dans la Baltique ressemble 
à celui des lacs en cela que les lignes marquant le même 
nombre de jours de glace et les lieux où la débâcle se faisait 
en même temps, passent directement du continent aux baies, 
excepté pourtant la débâcle dans la partie la plus boréale 
du golfe de Bothnie et de ses environs. La direction prin- 
cipale des lignes en question est en Finlande SE—NW et 
en Suede SW—NE. Il faut chercher l’origine de leur forme 
prolongée vers le nord et, surtout près de la côte suédoise, 
ainsi que de la courte distance qui les sépare les unes des 
autres dans la profondeur plus ou moins grande de la mer 
et dans la direction des courants vers le sud. Dans la partie 
boréale du golfe de Bothnie ce dernier passe plus près 
de la côte suédoise que de celle de Finlande parceque la 
quantité d’eau affluente des fleuves suédois est plus grande 
que celle des fleuves finlandais et parceque le courant est 
poussé vers la droite par la rotation de la terre. Sous la 
rubrique | 

8. on montre d'abord la difference entre l’état des 
glaces pendant l'hiver de 1891—1892 et les deux précédents. 
Les hivers de 1890—1891 de 1891—1892 et de 1892—1895 
forment ensemble une période froide. On y fait encore re- 
marquer la prise retardée du lac d’Enare. Ce lac ne gele 
qu'à la fin de novembre, en même temps que le Päijänne 
dans le sud de la Finlande. Il faut, parait-il, en chercher 
les causes dans la grande profondeur du lac et dans les 
pluies d’automne qui sont très caractéristiques pour la côte 
de Norvège du 65-ème au 70-eme degré de lat-nord. Apres 
celà viennent quelques renseignements sur l'épaisseur moyenne 


622 


des glaces sur les côtes suédoises: pendant les hivers de 
1870—1871 de 1871—1872 et de 1872—1873, quelques 
communications sur les plus anciennes annotations de l’état 
des glaces dans le Nord et les plus grandes moyennes de 
la profondeur des neiges pour une décade pendant l'hiver 
de 1891—1892 en différents endroits de l’Esthonie et de la 
Russie. 


Innehäll. 


Inledning. Yrvädersfrekvensen. — Lufttrycksminimas invär- i 

kan på snödjupet . . 323—326. 
Ortforteckning . 327—335. 
Snödjup i Finland. € N . 336—408. 
Totala snödjupet i Finland vintern 1891—1892 . . 409—413. 
Totala snödjupet för 126 orter à Finland för månaderna 

november 1891—april 1892 vis, <prop seus ee 4 NI 
Största ökningen i snödjupet under de särskilda månaderna 

vintern 1891—1892 . . 416-424. 
Snösmältningen våren 1892 A ane er; . 425—429. 
Yrvädersfrekvensen i de skilda länen i Finland för hvarje 

dag under vintern 1891—1892 . . ove + + 430—434 
Yrvddersfrekvensen à medeltal för hvarje månad under vintern 

1891—1892 . AAA ve 3 : 435. 
Anmärkningar rörande snöförhällandena vintern 1891—1892. 

A. Första snöfallet. — B. Marken blef betäckt för 

vintern a), slädföre uppstod b). — C. Särskilda anmärk- 

ningar rörande snötäckets beskaffenhet och växlingarna 

i snötäckets djup till följd af mild väderlek, regn, 

blåst och andra orsaker. — D. Anmärkningar rörande 

snösmältningen våren 1892. — E. Anteckningar rö- 

rande tiden, då marken blef snöfri våren 1892 . . 436 —456. 
Isläggningen och islossningen i Finland vintern 1891—1892 457—478. 
Isförhållandena i de Finland omgifvande hafven . . 479—482. 
Isarnas tjocklek i em vintern 1891—1892 . 483—483. 


Anmärkningar rörande isarnas tjocklek och styrka . 


. 489—502. 


Öfversigt. Snöförhällandena à Finland vintern 1891—1892. 


1. Första snöfallet N oe 6 503—504. 
2. Uppkomsten af ett stadigvarande emötäcke iat af 

slädföre no 5. UE 
3. Snötäckets tillväxt och största djup. Förhällandet 

mellan största värkliga snödjupet och totala snö- 

djupet. 506—513. 
4. Totala snödjupet för tiden Doreen 1891 april 1892 513—516. 
5. Snöns täthet; snömängden uttryckt i mm regn- 

nederbörd ; . 516—518. 
6. Snötäckets djup i oe : : . 518—523. 
7. Yrvädren och andra anmärkningsvärdare väderleks- _ 

företeelser FR: . 523—526. 
8. Snösmältningen våren 1892 . . . « . 526—529. 
9. Data dä marken blef snöbetäckt för vintern och 

snöfri om vären pä öppna fält och i skogarna. 

— Antal dagar med snôbetäckt mark. — Sista 

snöfallet. — Om tvä äskväder i maj . 529—541. 

Isförhällandena à Finland vintern 1891—1892. 

1. Isliggningen i de inre vattendragen, i hafsvikarna 

och i Ladoga . En . . . 541-545. 
2. Isbildningens förlopp i növatinen och i Östersjön 

— Temperaturförhällandena och de förhärskande 

vindarna under vintern vid de finska kusterna. 

— Luftens och hafsvattnets temperaturer vid 

Söderskär och Utö. Beroendet mellan isliigg- 

nings- och islossnings-fenomenen, vattenständet, 

lufttrycket och vindarna . Se Aa 
3. Om de orsaker, hvilka samvärka vid gestaltandet 

af Östersjöns högre eller lägre vattennivå . 564—573. 
4. Om grundisbildningen . ne se de OO 
5. Isarnas tillväxt och tjocklek: isen blef gängbar, 

isen blef körbar, isarnas dagliga tillväxt och 

största tjocklek, snötäckets djup på isarna, kärnis 

och flödvattenis, flödvatten på isarna, vakar och 

rännor i hafsisen 


Sid. 


580—595. 


Sid. 
Gueelslossnineen ven TO) NE 506600! 
7. Om gängen af eqviglacialerna och linjerna för sam- 

tidig islossning. — Ytstrommarna . . . . . 600-603. 
8. Jämförelse mellan isförhällandena under vintern 

1891—1892 och under föregående vintrar. — De 

älsta iakttagelserna rörande isförhällandena. — 

Snöförhällandena i Estland och Ryska Karelen 


MINCE ISO 189255 2 222220604609: 
Kartor. 
1. Yrvädersfrekvensen under vintern 1891—1892. 
2. Förändringarna i snödjupet 2—3 februari 1892. 
3. Snötäckets djup under vintern à 7 orter. 
4. Snötäckets djup den 20 februari 1892. 
d 5. Antal dagar med snöbetäckt mark. — Tiden dä marken blef bar 
om vären. 
6. Antal isdagar i insjöarna och i hafvet. — Islossning. 


Rättelse. 


Sidan 323 säges att en karta öfver totala snödjupet bifogats till 
arbetet; bör vara: en karta öfver snödjupet den 20 februari 1892. 


à PL 


HUE 


rt 


Yrvädersfrekv 
Fréquence des ch 


20 25 301] 5 15 15 


Oktober Novembe Januart 


fi 


{1 


Yrvädersfrekvensen under vintern 1891 11892. 


Fréquence des chasse-neige pendant l'hiver 1891—1892. 


10 15 


& 


4 
3 
4 > 
20 25 30 | 5 10 15 20 25 3 5 10 15 20 25 3 


Norember December: Januari Februari 


À 5). 


1. 


_m >< 10 

NE 

ane =i antalet anmälda yrviider. as 
nombre de shasse-neige mentionnés, 
el antalet observatürer. 
\ nombre d’observateurs. 
0 betyder att } AGE 
0 signifie que 10 


Förändringarna i snôdjupet à 
Variations d'épaisseur de la 


= ( 
la 


IA JE] 
DU HE 


eC 
FERN 


Förändringarna i snôdjupet 2—3 februari 1892. 


Variations d'épaisseur de la couche de neige de 2 au 3 février 1892. 


DE 
CH 
rh) 


6 (ee | 
is 
FL 
re 
/ = 


Ra 


PETERSEU 0. 4 
chhisseiburp, 


0. Arridmen, Melsingfors 


PTT 


Ve == & 


: 
t 
ï 


nung ne on Du 


A 


une gs ie nome à 


pont ca ptm fe nr 


TE 


4 
“ 
i 
: 
a À 
zu 


Se 


100| 


00) 


70) 


401 


Snötäckets djup, em — Epaisseur de la couche de neige, cm. 


Norember December 


Januari 


Salmis, Tulema by. 


Thule gärd 


Jyväskylä, 


Helsingfors, |Botaniska 


Geta,|Bolstaholm. 


Februari 


Hattula folksköla. 


Mars 


April 


May 


trädgérden. 


Snotäckei 4. 
Epaisseur 


SES =) 
MD ee Aa | 
| 0-30 em. Di € ya 


Snôtäckets djup den 20 februari 1892. 4. 
Epaisseur de la couche de neige le 20 fevrier 1892. 


0. Arviduson, Hilors. 


Antal dap/ >. 


Tiden dä 


—— Antal dagar med snôbetäckt mark. — Nombre de jours pendant lesquels le sol 5. 
est resté couvert de neige. 
Tiden dä marken blef bar om vären. — Epoque où la neige a disparu. 


ARE 


RES 


Bad: 
Ranh 
ae 


Zn 


0. Arvidsson, Helslogfora 


Antal isdagar i insjö 6. 
Nombre de jours peı 


Islossning. 
Debäcle. 


au G I. à I Ÿ if 
> I a Aah 


Antal isdagar i insjöarna och i hafvet. 6. 
Nombre de jours pendant lesquels la mer et les lacs sont restés couverts de glace. 


Islossning. 
Debäcle. 


på su aunui 


/ 


in 


: 
TAR 

H A | ne 
SOS €. Yeas mom Bee | 
5) Il 7 ~, lsseltrur | 


N Tiaret „Ion Pre N Date à PA 
4 [Gntschhya n 
o 


SOL tT 
aah ; 


Wi TE 
SM 


€ 


\ 


vi) 
(hi 
nr 
il 
ih 


( 
ih 
N“ 


UM NN 
ih AN 


Tee esate ge 
SBS NGT igre 
LECCET ERLITT 


Ssishessesicgetar 


ATÉCEET EL 


ULHETEE 
LEFT ET 
ärar 
LER TIER 
Shirts 
baticgevey 


[ECKE LV) 


(ELSE STEEN 


CRETE TES 


ECC EEE EEE ENS 
CEE 


eee) 
PFLITERLER 


ECO 


si 
KET 


KATT YT TAN 
ELEC CECT EEE T LUE 


ALTO 
i 


LET 


‘TT 


derer 


DFEITETEE 


tee 
Fae secs; 


EC 


CPE FUEL 


Fatsetis 


HiNIT EE ste 


€ 


100 


AMNH LIBRARY 


| 


090626 


1 » 

€ 

} VR 
AT €