faerie Herten förtiga OT tarry ys “#4 ATEN 405 ! ‘ 445 oe es ine Vie eye lätoge aS We 1,5 Sy FOR GiE 2 BORE: FOR EDVCATION BORSSCTENGE LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY | me TER BIDRAG till KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR och FOLK. Utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten.. Femtiondeättonde Häftet. Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1900. 5 INNEHÅLL: Pflanzenphanologische Beobachtungen in Finland 1895. Zusam- mengestellt von A. Osw. Kihlman Thierphänologische Beobachtungen in Finland 1895. ERE gestellt von K. E. Stenroos . Stead trate claret esi er ct Finland i utlandsk historisk literatur. Bibliografiska meddelanden af Rolf Lagerborg . Själfmorden i Finland 1861-1895. Statistisk re af F. W. Westerlund . : Om de primitiva formationernas “ati med Särskild! sm till Finlands geologiska förhållanden. (Resumé). Af F. J. Wiik Dissertationes academicae fennorum extra patriam. Ett bidrag till Finlands kulturhistoria af K. G. Leinberg . PELANZENPIINNDLOGISCHE BEOBACHTUNGEN FINLAND 1895. ZUSAMMENGESTELLT A. OSW. KIHLMAN. (VORGELEGT AM 19. OKT. 1896 Lee Lan — ” Pe GA AVE ES Neit 1859 und bis zu seinem letzten Lebensjahre hat Ad. Moberg alljährlich einen Auszug der finländischen phänologi- schen Beobachtungen in dem „Öfversigt* der Societät der Wissenschaften veröffentlicht. Der Jahrgang 1894 dieser Sammandrag” wurde noch von mir in unveränderter Form besorgt. Aus verschiedenen Gründen schien mir jedoch eine Modifikation des früheren Verfahrens wünschenswerth. Erstens konnte es gewiss der Sache nur förderlich sein, wenn die botanischen und zoologischen Aufzeichnungen gesondert be- handelt würden; diese Vertheilung der Arbeit wurde auch ermöglicht, in dem der Herr Mag. Phil. X. E. Stenroos auf Veranlassung von Professor J. A. Palmen die Zusammen- stellung des zoologischen Materiales freundlichst übernahm. Zweitens liegt es auf der Hand, dass eine nur theilweise Publikation der einmal vorhandenen Daten auf die Länge keine so bedeutende Vortheile bieten kann, dass die vorläufige Unzugänglichkeit des sonstigen Materiales und der schliess- lich wohl doch nöthige Neudruck desselben in toto damit aufgewogen wären. Auch den Beobachtern dürfte es meis- tens willkommen sein, dass die gemachten Notizen nicht für Jahrzehnte im Staube des Archives verborgen bleiben, und 4 nichts dürfte so sehr zur künftigen Beachtung der früheren Lücken an den resp. Stationen beitragen als die schnelle Bekanntmachung derselben. Diese Erwägungen haben mich bewogen eine phänologische Jahres-Publikation anzufangen, wie sie etwa für Deutschland schon, seit längerer Zeit besteht. Von den im vorigen Jahre arbeitenden Stationen ver- misst man hier sieben und zwar: Nurmijärvi, Munsala, Ny- karleby, Piikkiö, Hattula, Kalvola und Alavus. Unter diesen waren an den drei erstgenannten die Beobachtungen auch früher sehr unvollständig eingetragen; Piikkiö wurde durch den Umzug des Beobachters, Gutsbesitzer E. Rettig, nach der nahegelegenen Paimio ersetzt. Vou den übrigen ist besonders der Verlust von Hattula, wo die Aufzeichnungen seit vielen Jahren mit besonderer Umsicht und Genauigkeit durch Herrn U. Wegelius gemacht wurden, zu bedauern. Als neu hinzugekommene Stationen sind zu verzeichnen: Godby, Pernä, Rovaniemi Sinetta, Kustavi, ' Pirkkala, Kittilä, Abo, Impilaks, Enontekiö, Paimio, Jyväskylä, Utsjoki, Hangö, Tisalmi, Inari Thule, Esbo, Kajaani, , Toivoniemi, Sibbo Gesterby, Pudasjärvi, Petrosawodsk, Borgå Bosgård, Kemi, Muromli. . Unter diesen haben wenigstens die Beobachter in Kajaani und Inari Thule schon früher mehrjährliche Auf- zeichnungen eingesandt. Besonderer Erwähnung verdienen die Stationen von Petrosawodsk und Muromli, deren Zu- standekommen wir dem Eifer und Hingebung des Herrn Staatsrath A. Günther verdanken und wodurch das bisher 3 D phänologisch ganz vernachlässigte Russisch-Karelien in das Netz der Beobachtungen hineingezogen werden konnte. In Allem sind dieses Jahr 83 Stationen im Gang ge- wesen; aus à derselben wurden von je zwei Beobachtern Notizen eingesandt. In den bei uns noch ziemlich schwankenden Orts- bezeichnungen wurden in Anschluss zu der officiell vorge- schriebenen Schreibweise einige Besserungen eingeführt. Obwohl die Lage der Stationen durch die Angabe der seoer. Länge und Breite hinlänglich präeisirt sein dürfte, mögen die wichtigsten Neuerungen hier zusammengestellt werden; von den in Mobergs ,Sammandrag“ gebrauchten Namen bezeichnet Enare — Inari, Kuolajärvi — Salla, Euraäminne — Eurajoki, Loimijoki — Loimaa, Tjo — Ii, Nedertornea — Alatornio, Tmola — Ilmajoki, Nykyrko — Uusikirkko, Kajana — Kajaani, Nyslott — Savonlinna, Kronoborg — Kurkijoki, S:t Michel — Mikkeli. Die Anwendung einer Parenthese bezeichnet eine grös- sere Abweichung von den entsprechenden Daten der Nachbar- Stationen, ohne dass damit entschieden sein soll ob ein Beobachtungsfehler oder eine durch äussere Umstände be- dingte, faktische Anomalie vorliegt. Die hier benutzten Abkärzungen sind dieselben als in den von Jhne publicirten, deutschen „Beobachtungen“; es bedeutet also ; b erste normale Bliithen offen; f erste normale Früchte reif; BO erste normale Blattoberflächen sichtbar; Laub- entfaltung. LV — allgemeine Laubverfärbung; über die Hälfte sämmtlicher Blätter an der Station verfärbt. Die Ziffern bezeichnen Tag und Monat. Aland. Acer pl. BO. 22.5. Achill. m. b. 17.6. Aln. glut. b. 27.4. Anem. hep. b. 21.4. An. nem. b. 1.5. Betula BO. 10.5. b. 5.5. » LV. 24.10. Calluna b. 15.7. Caltha b. 5.5. Chrys. leuc. b. 20.6. Corylus b. 2.5. Cony. maj. b. 23.5. Frag. v. b, 20.5. i BIE Linnea b. 11.6. Myrt. nigra b. 16.5. a IR. Picea exc. b. 26.5. ” Mariehamn. — Assessor Abr. Acer pl. BO. 16.5. | Betula BO. 14.5. 1010. |, LVe 15.10, Aesc. BO. 17.5. Fraxinus BO. 22.5. Aln. glut. BO. 18.5. a LY. 2.10. LY. 23.10. | Rib. gross. BO. 8.5 y — Mariehamn. 609 6' n. Br.; I DU 02 (Eres Pinus silv. b. 1.6. Pir. mal. b. 29.5. Plat. bif. b. 13.6. Pop. trem. b. 12.5. BO. 24.5. . LV. 29.10. Prun. cer. b. 23.5. Prun. pad. b. 245. i (LS) Qvercus BO. 29.5. LY. 14.11 Rib. 1B, 10), INS, N Ossian Uefa ie Rub. arct. b. 20.5. Rub. cham. b. 20.5. ir, all, Rub. id. 1 ROT Sal. capr. b. 1.5. Sorb. auc. b. 2.6. ” c. 10 m. sk Avena S. 3.5. | | — Rektor Ivar Bergroth. M. Sorb. auc. f. 4.9. Syringa v. b. 1.6. Trientalis b. 21.5. Tussilago b. 20.4. Vace. v.-1. b. 27.5. f. 14.8. ” | Viburn. op. b. 23.6. Aehr, 3.7. ” | Hordeum S. 15.5. | Aehr. 6.7 Secale Aehr. 23.5. b. 17.6. „ Brnter 2:8: Solan. tub. S. 30.5. ” Mähen d. Wies. 3.7. Öhberg. Syringa v. BO. 20.5. A LV. 20.10. Tilia parv. BO. 20.5. LY. 23.10. ” Godby. — Fräulein Anna Järnfelt. 602127 n. Bre; Acer pl. b. 14.5. I BO. 23.5. LV. 10.10. Anem. hep. b. 21.4. An. nem. b. 3.5. Betula BO. 12.5. m 12.5: 199 58° 6. Gr.; Chrys. leuc. b. 15.6. Frag. v. b. 24.5. à f. 30.6. Linnæa b. 15.6. Pir. mal. b. 31.5. Pop. trem. b. 3.5. BO. 25.5. 1 c. 10 m. wi. M. Pops trem AED: Prun. cer. b. 245. Prun, pad. b. 23.5. Rib. r. b. 18.5. Rub. cham. f. 18.7. {ily al, an SSL Sorb. auc. b. 5.6. S Sorb. auc. £. 8.9. Syringa v. b. 2.6. Trollius b. 23.5. Vacc. v.-i. f. 20.8. Avena S. 3.5. Südwestliches Finland. Avena Aehr. 1.7 „ Ernte 20.8. Hordeum S. 11.5. 5 Aehr. 1.6. 3 Ernte. 22.8. Lin usit. Ernte. 26.8. Secale Aehr. 22.5. — Houtskär, | Secale b. 14.6. > | ‚Eirntesples: Sinise GS, Solan. tub. S. 30.5. Ernte. 28.9. Trit. sat. Ernte. 16.8. Mähen d. Wies. 10.7 Kirchdorf. — Pfarrer Max. Lagerbohm. 60° 13’ n. Br.: Acer pl. LV. 28.9. Anem. hep. b. 29.4. An. nem. b. 5.5. Betula BO. 7.5. Myrt. nigra Fee Prun. pad. b. 22:5. Kustavi, Kirchdorf. GOP sey ing Br. Acer pl. BO. 16.5. Anem. hep. b. 22.4. Betula BO. 10. 5. Conv. maj. b. 24.5. Frag. v. f. 18.6. Pir. mal. b. 24.5. Pop. trem. BO. 19.5. Prun. cet. b.:26.5. Prun. pad. b. 20.5. Uusikirkko, Männäis. 609 44" n. Br.; Acer pl. b. 12.3. BO. 15.5. Anem. hep. b. 29.4, An. nem. b. 5.5. Betula BO. 8.5. Caltha b. 10.5. Chrys. leuc. b. 18.6. Conv. maj. b. 23.5. 210 22° 5. Gr.: Ribbon 00202: a ity PLY Rub. cham. f. 10.7. Rub. id. f. 19.7. Vace. v.-i. b. 4.9. Avena S. 1.5. Ernte. 19.8. ” DODGE Sorb. auc. b. (8.6.) Syringa v. b. (5.6.) Avena S. 1.5. > Neh LS „ Ernte. 16.8. Hordeum 8. 4.5. Frag. v. b. 17.5. i 19.0: Ledum b. 27.5. Linnea b. 10.6. Menyanth. b. 20.5. Myrt. nigra b. 16.5. 10 Elle Nuph. "hat. b. 15.6. Pir. mal. b. 28.2. Pop. trem. b. 2.5. ie BO. 20.5. — Pfarrer Aug. 210327 8. (Gree NC 10 ns Vs Nå « Pop. trem. LV. 30.10. c. 10 m. Wy M. Hordeum Ernte. 23.8. Secale Ernte. 26.7. „VS RINGE Solan. tub. S. 20.5. N Ernte. 25.9. Trit. sat. S. 20.8. ai Ernte. 12.8. Mähen d. Wies. 3.7. — Pfarrer Janne Hollmén. c. b m. ü M. Hordeum Aehr. 28.6. 5 Ernte. 19.8. Secale Aehr. 23.5. ee JO. „ Ernte. 20.7. S. 15.8. Solan. tub. S. 20.5. Trit. sat. Ernte. 2.8. Mähen d. Wies. 3.7. F. Valdstedt. Prun. cer. b. 21.5. Prun. pad. b. 20.5. Rib: TN ND » DENON Rub. id. b. 9.6. RAD Sal. Cap. le ID Sorb. auc. b. 31.5. Syringa v. b. 28.5. | Trientalis b. 24.5. EN Ulmaria b. 30.6. Vace. v.-i. b. 28.5. Avena S. 6.5. Avena Ernte. 13.8. Hordeum S. 16.5. 5 Aehr. 30.6. = Ernte. 12.8. Lin. usit. b. 3.7. | Secale b. 12. 6. | | | | I I Se Brntes2tT. i) sng Meh. | Solan. tub. 8. 23.5. 5 Ernte. 16.9. » Aehr. 28.6. Secale Aehr. 27.5. Trit. sat. Ernte. 8.8. Abo, Ispois. — Gutsbesitzer Arno Reuter. GOTT Br. 220013 Oo Grey e. OF me Ue M: Acer pl. b. 9.5. Frag. v. b. 20.5. Sal. capr. b. 3.5. Aesc. BO. 14.5. f. 10.6. MnO 24H, Aln. glut. b. 20.4. Anem. hep. b. 20.4. An. nem. b. 30.4. Betula BO. 4.5. 1, Ope Caltha b. 8.5. Chrys. leuc. b. 18.6. Corylus b. 18.4. Cony. maj. b. 23.5. ” Linnea b. 12.6. Menyanth. b. 20.5. Myrt. nigra b. 12.5. Bir mals Ab 23.2. Plat. bif. b. 14.6. Bop. trem. b. 210. BO. 18.3. Prun. cer. b. 17.5. Prun. pad. b. 18.5. Qvercus BO. 20.5. Paimio, Spurila. — Gutsbesitzer GÖ DU Br.; Acer pl. b. 12.5. x BO. 18.5. Aln. ine. b. 27.4. Anem. hep. b. 24.4. An. nem. b. 29.4. Betula BO. 5.5. Caltha b. 1.5. Chrys. leuc. b. 8.6. Conv. maj. b. 2.6. Frag. v. b. 18.5. ite CU Ledum lös AN Linnea b. 10.6. Menyanth. b. 27.5. Myrt. nigra b. 17.5. it, LOM Nuph. lut. b. 10.6. Picea exc. b. 16.5. Cardam. prat. 20.5. Centaur. cyan. 7.6. Crateg. cocc. 25.5. Erioph. vag. 5.5. 290 43' 5. Gr: Pinus silv. b. 24.7. "Bts mail 10, SR TE, lotte Jde Wa. Pop. trem. b. 30.4! BOMIS Prun. cer. b. 19.5. Prun. pad. b. 18.5. ll), ies los IO, % PONT Rub. aret. b. 24.5. Rub. cham. b. 2.6. 1 Te Rub. id. its Wo Sal. capr. b. 29.4. Sorb. auc. b. 25.2. Syringa v. b. 20.5. Trientalis b. 28.5. Tussilago b. 29.4. Anfang der Blüthe. Juniperus 50.5. Luzula pil. 10.5. Lychnis vise. 30.5. Oxalis acet. 14.5. GO) Honk we Syringa v. b. 23.5. Vace. v.-1. b. 20.5. Avena S. 4.5. AGNE 0; Hordeum S. 15.5. Secale Aehr. 24.5. los ING, Solan. tub. 8. 30.5. Eric Rettig. M. Vacc. v.-i. b. 26.5. Avena S. 7.5. > ANCES BY > Biene, AL) Hordeum 8. 18.5. 5 Aehr. 6.7. as Ernte. 6.9. Tine Wish Melee Secale Aehr. 20.5. es 10: Bp a SEM en Atol IS IGS). Solan. tub. S. 30.5. Ernte. 30.9. Trit. "sat. S. 22.8. Ernte. 23.8. | Mähen d. Wies. 5.7. Pedic. pal. 13.6. Primula off. 12.5. Prunus dom. 23.5. Pyrus comm. 26.5. 10 Ranune. acr. 11.5. Ribes gross. 8.5. Rib. nigr. 2.5. | Tarax. off. 3.5: | Trif. prat. 24.5. | Trif. rep. 28.5. Vaccin. oxyc. 8.6. Vaccin. ulig. 21.5. Kimito, Kirchdorf. — Fräulein Maria Hedberg. 60210 ites IN Acer pl. b. 10.5. Ke BO. 14.5. : LV. 26.9. Anem. hep. b. 21.4. An. nem. b. 28.4. Betula BO. 7.5. sem Abin PAS Calluna b. 14.7. Caltha b. 29.4. Centaur. cyan. b. 10.6. Chrys. leuc. b. 15.6. Cony. maj. b. 24.5. Frag. v. b. 19.5. a Wis IHS: Ledum b. 27.5. Linnea b. 11.6. Salo. 60% 22° n. Acer pl. b. 10.5. 5 BO. 17.5. = LV. 23.9: Achill. m. b. 14.6. Aln. ine. b. 23.4. Aln. glut. b. 26.4. Anem. hep. b. 25.4. An. nem. b. 29.4. Betula BO. 5.5. + i jos BS: 4 | Je BOS Calluna b. 11.7. Caltha b. 8.5. Chrys. leuc. b. 12.6, Corylus b. 23.4. Cony. maj. b. 23.5. Frag. v. b. 18.5. i. f. 21.6. Ledum b. 24.5. Linnea b. 12.6. Lonic. tat. b. 20.7 Menyanth. b. 20.5. Myrt. nigra b. 12.5. 1. BEE Nare. poët. b. 22.5. Nuph. lut. b. 12.6. — Provinzial-Arzt Dr. 22049770. GE Narc. poét. b. 23.5. Pir: mal. b. 23.5. Plat. br. b> 11-6. Pop. trem. b. 30.4. a BO. 18.5. is LV. 25:9: Prun. cer. b. 19.5. Prun. pad. b. 19.5. Qvercus BO. 17.5. 5 LY. 23.9. Rib. r. L m 5 ts) Rub. id. e 154. Sal. capr. b. (17.4.) Sorb. auc. NN 29.5. Syringa v. b. 27.5. Brie 230 Os (GRS Picea exc. b. 18.5. Pinus sily. b. 24.5. Pir-emal eae as Plat. bib 1616: | Pop. trem. b. 30.4. | Prun. cer. 2 BO. 17.5. LV. 30.9. b. 21.5. | Prun. pad. b. 19.5. | Sal. capr. b. = f. 30.8. Qvercus BO. 20.5. aN BOM) Ribs) tabs 145. RSA CU is Rub. arct. ue = 5. Rub. id. b. 12.6. IE He Ur Shar Sorb. auc. b. 985 z f. 2.9 Syringa v. b. 25.5. Igy iE | Tilia parv. BO. 18.5. VE Sree): | Trientalis 1), Qe | Trollius b. 22.5. c. 20 m. aie Vacc. v.-i. b. 285. 2 f. 10.8. Avena S. 1.5. ,» Aehr. 28.6. » Ernte. 22.8: Secale Aehr. 24.5. DELGES » — HEDGE 25.7. a is), JIGS). Solan. tub. S. 25.5. Ernte. 16.9 | Mahen d. Wies. 7. Arthur Zetterman. c. SM | Tussilago b. 25.4. | Ulmaria b. 28.6. | Wace. v.-i. b. 30.5. | f. 6.8. | Viburn. op. b. 10.6. | Avena S. 4.3. » Aehr. 28.6. » Ernte. 19.8. Hordeum S. 13.5. | Lin. usit. S. 21.5. | 3 b. 4.7. | Secale Aehr. 26.5. > DEER | Ernte. 23.7. | S. 14.8. | ” | Solan. tubs SINE Trit. "sat. S. 20.8. Ernte. 10.8. | Mähen d. Wies. 8.7. , 0 VAGN PLA Ernte. 21.8. 3 Ernte. 12.8. Ernte. 16. 9. | | Hangö. HV AM Br.; Acer pl. b. (20.5.) Aesc. b. 30.5. Aln. glut. b. 30.4. Anem. hep. b. 27.4. An. nem. b. 28.4. Betula BO. 9.5. b. 16.5. Cony. maj. b. 26.5. Frag. v. b. 18.5. Ledum b. 25.5. Pojo, Brödtorp. — Aufseher E. GUStG ame BE: 23° 307 6; Gr.; Acer pl. b. 12.5. he BONIS 5. fs LY. 26.9. Achill. m. b. 18.6. Aesc. BO. 21.5 aba 13.6.) = ION, DES) Aln. inc. b. 26.4. Aln. glut. b. (4.5.) Anem. hep. b. 22.4. An. nem. b. 2.5. Betula BO. 6.5. ~ Ib, ZB) Calluna b. 10.7. Caltha b. 5.5. Chrys. leuc. b. 20.6. Conv. maj. b. 24.5. Frag. v. b. 25.5. a BAT; Ledum b. (30.5.) Linnea b. 17.6. Lonic. tat. b. 1.8. Myrt. nigra b. 10.5. 5 & Aueh, —— |Pieyarere Maile. 220 BOB Gr: Menyanth. b. 23.5. Myrt. nigra b. 15.5. Pinus silv. b. 1.6. Rin male by 30:5: Prun. pad. b. 24.5. Qvercus BO. 26.5. to, TR ln BULK. Rub. cham. b. 23.5. Sorb. auc. b. 30.5. Narc. poét. b. 24.5. Nuph. lut. b. 10.6. Pinus silv. b. 26.5. Pir. mal. b. 26.5. Pop. trem. b. 28.4. x BO. 19.5. LV. Prun. pad. b. 23.5. Qvercus BO. 21.5. a LV. 24.10. IBM. 12. os (SUS) Rub. arct. b. 26.3. Rub. cham. f. 26.7. Rub. id. b. 16.6. N tt Alto Sal. capr. b. 4.5. Sorb. auc. b. 2.6. 1830.88 Syringa VND POL Tilia parv. b 10.7. Je Nail Tussilago De ALE Ulmaria 10, DEL, O2 10. | i 10.10. Prun. cer. b. 24.5. 11 Nauklér. > 0 Fn i, ME Syringa v. b. 27.5. Trientalis b. 24 ws Avena S. 6.5. Secale Aehr. 10.6. „ Ernte. 20.7. Ss. 19.8. Solan. tub. S. 30.5. Gustaf Borg. 220m UM: Vace. v.-i. b. (10.6.) si f. 24.8. Avena 8. 4.5. 4) ANGIE Dale 5 rane, Zid Hordeum S. 20.5. 3 Aehr, (12.7 ) = Ernte. 24.8. ie me, Sy BID. | lp. WL & Ernte. 12.8. Secale Aehr. 25.5. a 105 NAR „ Ernte. 24.7. > NS 160 Solan. tub. S. 27.5. Ernte. 23.9. S. 28.8. Ernte. 12.8. Mähen d. Wies. 6.7. à ” Trit. sat. Kisko, Toija. — Fräulein Sofi Rosell. GODIN Br: Li slut. h. 1.5. Acer pl. b. 9.5. eb), 14.5. BR EV. 012.10: Achill. m. b. 14.6. Aln. inc. b. 25.4. | FAR. nem. b. | Betula. BO. 8.5. 230 29° à. Gr.; Anem. hep. b. 24.4, 29.4. 0 no SEH, Ga DOR me) Ne Betula LV. 12.10. Calluna b. 17.7. Caltha b. 8.5. Chrys. leuc. b. 17.6. Conv. maj. b. 26.5. 12 Frag. v. b. 20.5. > 2 Ledum b. 22.5. Linnæa b. 46 6. Lonic. tat. b. 20.8. Menyanth. b. 24.5. Myrt. nigra b. 18.5. > RT Narc. poét. b. 27.5. Nuph. lut. b. 18.6. Pinus silv. b. 24.5. Bir mal2ib72223: IBlat DIE 0: 18.6: Pop. trem. b. 5.5. ss BO. 19.5. VE ORO: Prun. cer. b. 20.5. Prun. pad. b. 19.5. | Viburn. op. aps 16.6, 2 f. 20.8. Qvercus BO. 24.5. Wichti, Haitis. — Staatsrath G. 609922" n. Br.2 2409650: | Tussilago b. 26.5. Acer pl. b. 12.5. = BOT. Aln. ine. b. 25.4. Aln. glut. b. 2.5. An. nem. b. 2.5. Betula BO. 10.5. Caltha b. 3.5. Chrys. leuc. b. 22.6. Corylus b. 28.4. Cony. maj. b. 30.5. Frag. v. b. 17.5. > 27:6. Ledum b. (6.6.) Linnea b. (20.6.) Myrt. nigra b. 16.5 > f. 172 Centaur. cyan. 22.6. Fraxinus 21.5. Juniperus 29.5. Oxalis acet. 15.5. Pisum ary. 19.7. Nyland. Esbo, Kaitans. 602 STABS Calluna b. 18.7. Frag. v. f. 24.6. LV. 22.10. Rib. 110: ae F2 | Rub. arct. aa an Rub. cham. f. 7.7. | Rub. id. N ee DORT | Sal. capr. 1.5. | Sorb. auc. b. 1.6. N TT) | Syringa v. b. 305. | Tilia parv. b. 17.7. | Vie 0: Trientalis bs 2225: | Trollius b. 21.5. | Vace. v.-i. b. 28.5. 26.8. Narc. poët. b. (31.5.) Pinus silv. b. 28.5. Pir. mal. b. 26.5. Pop. trem. b. 26.4. Ke BO. 22.5. Prun. cer. b. 26.5. Prun. pad. b. 18.5. Qvercus BO. 25.5. Rib. r. b. 225: Rub. arct. b. 25.5. Rub. id. b. 13.6. | Sorb. auc. b. 29.5. Syringa v. b. 29.5. Tilia parv. BO. 20.5. | i b. 18.7. Trollius b. 24.5. Anfang d. Blüthe. Prunus dom. 24.5. Ranune. acr. 25.5. Ribes gross. 18.5. Rib. nigr. 20.5. — Dr. dorf 26.6. | Avena S. 7.5 249 41’ ö. Gr.; c | | Käuflich aus d. Kirch- Avena S. 45, > ACK » Ernte. 24.8. Hordeum S. 13.5. x Ernte. 248. Lin. usit. S. 27.5. i b. 10.7. i Ernte. 17.8. Secale Aehr. 23.5. 2. ADEN OIG: , Abrater 27%: usa: Solan. tub. S. 25.5. Ernte. 18.9. Trit. sat. S. 15.8. A Ernte. 14.8. Mähen d. Wies. 9.7. H. Sjöstedt. Gr. Ulmaria b. 1.7. Vacc. v.-1. b. 29.5. » Aehr. 30.6. „ Ernte. 16.8. | Secale Aehr. 2.6. „mare „ „Brntezälks: an SS : Solan. tub. S. 31.5. i Ernte. 23.9. Mähen d. Wies. 8.7. Tarax OM Cistar Tilia vulg. 18.7. (bat prat. 20.6. Vaccin. ulig. 29.3. . Osw. Kihlman. ec 5 mene | Lonic: tat. b. 25,7 Myrt. nig. f. 6.7. pln, mah a Tye Sorb. auc. b. 28.8. Vacc. v.-i. f. 7.8. Epilob. ang. 26.6. Phragmites 27.7. Cornus svec. 20.7. Empetrum 14.7. Epilob. ang. 10.8. Avena Ernte. 17.8. Hordeum Ernte. 14.8. Anfang d. Bliithe. Solan. dulcam. 23.6. Solidago 18.7. 13 | Secale Ernte. 2.8. S. 14.8. | Succisa 28.7. | Tanacetum 18.7. Anfang d. Fruchtreife. | Primula off. 11.8. | Ribes nigr. 29.7. Rubus sax. 20.7. | Samb. rac. 22.7. Sedum acre 5.8. Solan. dulc. 14.8. Helsingfors, Lappvik. — Professor Th. Selan. 60° 10° n. Br. Acer pl. b. 17.5. på BO. 20.5. > LV. 26.9. Aesc. BO. 22.5. Aln. glut. b. 30.4. Anem. hep. b. 15.4. An. nem. b. 4.5. Betula BO. 10.5. =» lias > IMG 28.9. Chrys. leuc. b. 27.6. Corylus b. 28.4. Conv. maj. b. 23.5. Brag. v. D: 22:5. Allium schen. 28.6. Betula odor. 18.5. Bet. verr. 9.5. Berber. vulg. 13.6. Campan. rot. 20.6. Cornus suec. 7.6. Coryd. solida 4.5. Cratzg. cocc. 8.6. Crocus vern. 29.4, Dianth. delt. 28.6. Epilob. ang. 29.6. Fraxinus 4.5. Fritill meleagr. 17.5. Gagea lut. 5.5. Galanth. niv. 21.4, | [ | Linnea b. 15. b. Spee AO oy De ONE Frag. v. f. 25. Myrt. nigra Narc. “post. b. 25. Pinus silv. b. 7 | Pir. mal. b. 4.6. Plat. bif. b. 15.6. | Pop. trem. 3:9: 5 BO. 22.5. 5 TV. 29:9. | Prun. cer. b. 25.5. | Prun. pad. b. 24.5. Qvercus BO. 23.5. a LV. 27.9. Rib. r: b. 20.5. Rub. arct. b. 28.5. Anfang d. Blüthe. Juniperus 12.6. Larix. eur. 12.5. | Luzula pil. 12.5. | Lychn. visc. a | Lysim. vulg. | Lythr. sal. “sr | Majanth. bif. 7.6. Pæonia off. 11.6. Philad. coron. 21.6. Pisum. sat. 13.6. Primula off. 19.5. | Prun. dom. 4.6. | Prun. spin. 28.5. Pyrus comm. 30.5. +10: me Wik | Rub. id. b. 20.6. Sal. capr. b. 5.5. Sorb. auc. b. (8.6.) Syringa v. b. 4.6. „ 1. albiflora 9.6. Tilia parv. BO. 21.5. : ln de LV. 4.10. Trientalis b. 26.5. Trollius b. 30.5. | Tussilago b. 4.5. | Ulmaria b. 4.7. Vace. v.-i. f. 14.8. Viburn. op. b. 29.6. | Solan. tub. S. 20.5. Ranune. acris 31.5. Ran. auric. 17.5. Ran. ficaria 12.5. Ribes alp. 19.5. | Rib. gross. 21.5. Rib. nigr. 23.5. Sedum acre 18.6. Spiræa sorbif. 5. Tanacetum 15.7. Tarax. off. 11.5. Tilia vulg. 14.7. Trif. prat. 9.6. Ulmus mont. 12.5. Valerian. off. 28.6. 14 Anfang d. Fruchtreife. Pyrus malus, „Weisser | „Virginischer Rosen- Astrachan“ 16.8. | apfel“ 23.8. Helsingfors. — Dr. A. Osw. Kihlman. Acer pl. b. 13.5. 2 BO. 14.5. a HIVE 239) Mehrere Bäume 17.9. Aesc. b. 27.5. SION PATIO) Betula BO. 10.5. 2 La Betula verr. 10.5. Berb. vulg. 7.6. Crateg. cocc. 5.6. Betula LV. 30.9. einzeln 22.9. Corylus b. 28.4. Myrt. nigra b. 11.5. Plates bites. 1:6; Pop. trem. LV. 6.10. Mehrere Bäume 1.10. Qvercus LY. 2.10. Anfang d. Bliithe. Larix sib. 10.5. Lonic. tatar. 6.6. I Sorb. auc. b. 3.6. 5 LV. 29.9. einzeln 22.9. Syringa v. b. 31.5. Tilia vulg. LV. 16.10. Aeltere Bäume 29.9. Orchis mac. 12.6. Ulmus mont. 9.5. Sibbo, Gesterby. — Landwirth Otto Lönnroth. GO Tin. Bre 250787 0: Gr: Ne 0) eee Acer pl. b. 14.5. 5) BO. 14.5. ss LV. 26.9. Aln. glut. BO. 18.5. Anem. hep. b. 25.4. Betula BO. 7.5. a INS ONO) Caltha b. 12.5. Chrys. leuc. b. 16.6. Conv. maj. b. 29.5. - Frag. v. b. 24.5. : f. 25.6. Myrt. nigra b. 18.5. 5 f. 27.6. Narc. poet. b. 19.5. Nuph. lut. b. 12.6. Pir. mal. b. 26.5. Centaur. cyan. 16.6. Juniperus 3.6. Lychn. vise. 10.6. Pyrus malus 24.8. Ribes gross. 22.7. | Pop. trem. b. 21.5. A EN AN, Prun. pad. b. 22.5. ie i DOM. Ribs 183 105 DILL Rub. cham. f. 20.7. Rub. id. b. 10.6. a fold. Sorb. auc. b. 1.6. Syringa v. b. 31.5. Tussilago b. 13.5. Vace. v.-i. b. 28.5. Me iy dlteh Avena S. 9.5. a eAehr 28:68 Anfang d. Blüthe. Oxalis acet. 20.5. Pisum arv. 6.7. Ribes gross. 20.5. Rubus arct. 8.7. Anfang d. Fruchtreife. Avena Ernte. 28.8. Hordeum S. 18.5. 3 Aehr. 30.6. 3 Ernte. 26.8. x b. 20.7. & Ernte. 13.8. Secale Aehr. 28.5. Sy GS „ Ernte. 29.7. US ÖS Solan. tub. S. 27.5. 3 Ernte. 12.9. Trit. sat. S. 18.8. Ernte. 12.7. Mahen d. Wies. 6.7. Tanacetum 10.7. Tarax. off. 14.5. Rib. nior. 29.7. Sibbo, Mårtensby. — Gutsbesitzer H. B. Åström. eens Br.: 259.15) 0. Gr.; c. 50) m. tie M Acer pl. b. 14.5. Pinus silv. b. 2.6. | Trollius b. 3.6. ni BO. 18.5. Pir. mal. b. 26.5. Tussilago b. 30.4. & LV. 24.9. | Plat. bif. b. 16.6. Ulmaria b. 1.7. Aln. ine. b. 23.4. Pop. trem. b. 3.5. Vace. v.-i. b. 5.6. Aln. glut. b. 27.4. h BO. 23.3. f, 24.8. Anem. hep. b. 27.4. e Vi. 29.9. Viburn. op. b. 19.6. An. nem. b. 1.5. Prun. cer. b. 26.5. Betula BO. 9.5. Prun. pad. b. 19.5. TRE REDS: 5 f. 9.8. IV... 28:9: Qvercus BO. 28.5. Avena S. 7.5. Calluna b. 26.7. Bs LV. 2.10. ay AGND De Caltha b. 10.5. IRM), es 106 HD log INNE Ko: Chrys. leuc. b. 18.6. RT, Hordeum S. 20.5. Corylus b. 24.4. Rub. arct. b. 24.5. ie Aehr. 8.7. Cony. maj. b. 4.6. Rub. cham. b. 26.5. 5 Ernte. 23.8. Frag. v. b. 23.5. 4 120% Lin. usit. S. 30.5. 1. 25.0. I UGG Loy Coy DAMON Ledum b. 5.6. hs ts Utss0c Secale Aehr. 4.6. Linnea b. 16.6. Sal. capr. b. 3.5. 2b 196; Lonie. tat. b. 28.7. Sorb. auc. b. 5.6. » Hrnte. 28.7. Menyanth. b. 3.6. f. 24.9. S. 12.8. Myrt. nigra b. 15.5. Syringa v. b. 3.6. Solan. tub. S. 31.5. 3 it, Cats Tilia parv. BO. 215 ernten 13.9: Narc. poët. b. 2.6. 2 b. 20.7. | Trit. sat. S. 128. Nuph. lut. b. 5.7. it 1 DO | Ernte. 20.8. Picea exc. b. 21.5. | Trientalis b. 4.6. | Mähen d. Wies. 9.7. Borgå. — Student V. Meinander. GO DA ne Br.: 2504070. Gr.2c. Dim: ü. M: Aesc. b. 29.5. Frag. v. b. 22.5. | Syringa v. b. (24.5.) Anem. hep. b. 25.4. Nare. poét. b. 24.5. | Trientalis b. 23.5. An, nem. b. 1.5. | Pir. mal. b. 20.5. | Tussilago b. 1.5. | Betula BO. 9.5. | Prun. cer. b. 21.6. Cony. maj. b. 27.5. | Sorb. auc. b. (24.5.) Anfang d. Blüthe. Chrysospl. alt. 3.5. | Lamium alb. 22.5 Gagea min. 4.5. | Polygon. off. 29.5. Geum riv. 22.5. | Salix acut, 24.4. | Sal. frag. 21. 5. | Sal. pent. 22.5. Borgå, Bosgard. — Mag. Phil. A. W. Nordström. GÖ 25 ne bre 25% 500 Gr: co AV u. M Anfang d. Blüthe. Agrost. vulg. 30.6. | Calam. epig. 15.7. C. rotundif. 18.6. Anthem. tinct. 24.6. | Campan. Se 2.7. Centaur. jac. 9.7. Butomus 16.7. C. patula 15. Chenop. polysp. 18.7. 16 Cichorium int. 16.7. Cicuta 16.7. Cirs. arvens. 9.7. Cirs. lanc. 22.7. Cirs. pal. 28.6. Dactylis 19.6. Daucus 16.7. ‘Epilob. mont. 19.6. Erigeron 17.7. Ervum hirs. 19.7. Festuca prat. 30.6. Galium bor. 24.6. Gal. verum 28.6. Geran. Rob. 18.7. Glyc. fluit. 21.6. Gnaph. silv. 22.7. Hyper. qvadr. 25.6. Juncus filif. 146. Lamium alb. 15.6. Lampsana 21.6. Lappa min. 22.7. Lath. prat. 12.6. Lath. silv. 13.7. Leont. ant. 28.6. Lysim. vulg. 5.7. Lythrum 17.7. Matric. disc. 21.6. Melamp. crist. 20.6. M. silvat. 14.6. Melandr. rubr. 17.6. Nasturt. pal. 10.7. Pastinaca 16.7. Peucedanum 18.7. Phleum prat. 1.7. Polyg. avic. 2.7. | Polyg. conv. 29.6. | Polyg. lap. 1.7. Potamog. perf. 21.6. Potent. norv. 13.6. | Prunella 25.6. Pyrola sec. 27.6. Pyr. unifl. 21.6. | Ranune. repens 15.6. | Rumex acetosa 13.6. R. acetosella 13.6. R. domest. 13.6. Scirpus silv. 21.6. Scroph. nod. 19.6. Scutell. gal. 19.6. Sedum tel. 28.7. Solan. tub. 19.7. Sonchus asp. 9.7. Stach. pal. 16.7. Stell. gram. 13.6. | Tragop. prat. 28.6. Trifol. med. 19.6. Trif. spad. 15.6. Tritic. rep. 30.6. | Veron. longif. 17.7. Askola, Dampbacka. — Frau Assessor Julia Holmberg. 60031: n. Br; 25° 44%. Gris C2 UNE Acer pl. b. 11.5. à BO. 20.5. IG VEn29:9: Aesc. LY. 6.10. Aln. inc. b. 20.4. Aln. glut. b. 22.4. Anem. hep. b. 26.4. An. nem. b. 2.5. Betula BO. 7.5. D SOLS lie OU Calluna b. 14.7. Caltha b. 8.5. Chrys. leuc. b. 18.6. Conv. maj. b. 26.5. Frag. v. b. 23.5. 5 1 PEO Linnæa b. 21.6. Menyanth. b. 23.5. Myrt. nigra b. 13.5. = iB 8500 Nuph. lut. b. 20.6. | Pinus silv. b. 2:6. Pir. mal. b. 29.5. Plat. bif. b. 20.6. Pop. trem. BO. 19.5. | = VE NON 0: Prun. cer. b. 24.5. Prun. pad. b. 20.5. 2 f. 16.8. Ribs abel Oi. ONE Rub. id. b. (7.6.) i 920% Sal. capr. b. 30.4. Sorb. auc. b. 31.5. Syringa v. b. 25.5. Tilia parv. BO. 16.5. N EV. 7.10: Trientalis b. 25.5. Trollius b. 26.5. Tussilago b. (6.5.) Ulmaria b. 3.7. I Vace. v.-1. b. 4.6. tf, AO Meh Avena 8. 3.5. » MAC „ Ernte. 22.8. Hordeum S. 20.5. = Aehr. 8.7. Ernte. 1.8. | Lin. sit. S. 215. [a bo. Ernte. 16.8. Secale Aehr. 24.5. in. 103 „ Ernte. 26.8. ZEN Solan. tub. S. 24.5. Ernte. 12.9. | Trit. sat. NS 3 Ernte. 9.8. Mähen d. Wies. 2.7. "Mörskom, Backbüle. — Herr Ernst Johansson. 6090350 ne Br. 250 500 ACTE | Chrys. leuc. b. 18.6. Cony. maj. b. 3.6. | Frag. v. b. 22.5. Acer pl. BO. 12.5. | Betula BO. 11.5. Achill. m. b. 14.6. RNA ADS An. nem. b. (8.5.) | Caltha b. 10.5. Frag. v. f. 25.6. Ledum b. 9.6. Menyanth. b. 27.5. Myrt. nigra b. 14.5. > f. (28.6.) Nuph. lut. b. 15.6. Pir. mal. b. 27.5. Plat. bif. b. 16.6. Pop. trem. BO. 18.5. Prun. cer. b. 23.5. Prun. pad. b. 20.5. Rib 2 berl6.5: = PDO Rub. cham. b. 18.5. > ale Rub. id. b. 15.6. = 12376 Sal. capr. b. 28.4, Sorb. auc. b. 4.6. Syringa v. b. 28.5. Trientalis b. 28.5. Tussilago b. 26.4. Ulmaria b. 6.7. Vacc. v.-i. b. 31.5. à t, DONS Viburn. op. b. 13.6. Avena 8. 10.5. Perna, Gregböle. — Student V. 60228771. Br.; 260547 owGriere. Achill. m. b. 18.6. Chrys. leuc. b. 20.6. Frag. v. f. 26.6. Linnea b. 11.6. Menyanth. b. 6.6. Myrt. nigra f. 4.7. Campan. rot. 15.6. Cardam, prat. 11.6. Centaur. jac. 6. 7. Cirs. heteroph. 2.7. Galium bor. 15.6. Hyper. qvadr. 9.7. Leont. aut. 7.7. _ Lych. fl. cuc. 16.6. Lychn.. visc. (17.6.) | Nuph. lut. b. 13.6. | Rub. id. b. 17.6. Vacc#v.-1.0b.2146: Viburn. op. b. 19.6. Anfang der Blüthe. Majanth. bif. 8.6. Melamp. prat. 18.6. Nymph. alba 15.6. Peuced. pal. 11.8. Potam. perfol. 26.6. Potent. arg. 24.6. Prunella vulg. 26.6. Pyrola rot. 20.6. 17 "| Avena Aehr. 2.7. ' Hordeum Aehr. 6.7. je Ernte. 17.8. Lin. usit. S. 22.5. 5 Ernte. 17.8. Secale Aehr. 1.6. 5s GG, Ernte. 29.7. sh JENS Solan. tub. S. 29.5. és Ernte. 24.9. Trit. sat. S. 15.8. Ernte. 16.8. ” | Mähen d. Wies. 10.7. Meinander. 15 m. ü: M: Avena S. 6.5. Hordeum S. 18.5. Secale b. 13.6. » _ Myrnte.- 29:7; „se 19.5 Ranunc. acr. 5.6. Rhamn. frang. 7.6. Sedum acre 13.6. Stellar. gram. 11.6. Trif. prat. (1.6.) . Trif. spad. 16.6. Urtic. dioic. 19.6. Vicia cracca 19.6. Süd-Karelien. — Wiborg. — Eisenbahnbeamter C. M. Heikel. COS En Br: 26060 GT: ec. 5 me ul M: Aln. inc. b. 28.4. Conv. maj. b. 22.5. Frag. v. b. 16.5. Ledum b. 19.5. Pop. trem. b. 30.4. Prun. pad. b. 17.5. Wiborg, Iso-Merijoki. — Landwirth Robert Pettersson. CODE Br. > 28,400 Sn Gmztc. 5 mete M: Achill. m. b. 19.6. An. nem. b. 3.5. | Betula BO. 15.5. NE OA Ho | Caltha b. 10.5. | Cony. maj. b. 1.6. 9 “= 18 Pir. mal. b. 5.6. Prun. pad. b. 20.5 Rub. id. f. Pat) Sorb. auc. b. (il: 6.) Trollius b. 20.5. Tussilago b. (17.3.) Jääski, Acer pl. b. 25.5. Aln. inc. b. 28.4. Anem. hep. b. (5.5.) An. nem. b. (16.5.) Betula BO. 8.5. > ibe9:5: or Ve 16:9! Calluna b. 20.7. Caltha b. 10.5. Chrys. leuc. b. Corylus b. 3.5. Conv. maj. b. 28.5. Frag. v. b. 15.5. % f, 21.6. Ledum b. 12.6. Linnea b. 20.6. Menyanth. b 10.6. Myrt. nigra h 6. 18.6. Nare. "post. N 2. Nuph. lut. b. 92.6 Pinus silv. b. 2 Vacc. v.-i. f. 10.8. Avena S. 6.5. Hordeum S. 27.5. | Secale Aehr. 6.6. | Plat. bif. b. Kostiala. — Provinzial-Arzt Dr. 618) 2 near Pir. mal. b. 28.5. 20.6. | Pop. trem. BO. 26.5. | Prun. cer. b. LV. 22.9. 25.5. | Prun. pad. b. 20.5. x f. 1.8. RD ND 17.5: TO 7: Rub. arct. b. 24.5. Rub. cham. f. 22.7. Rub. id. b. 10.6. = f, 1857: Sal. capr. b. 8.5. | Sorb. auc. b. 6.6. | Syringa v. b. 4.6. | I I | Tilia parv. BO. 21.5. i b. 18.7. LV. 20.9. Trientalis b. 5.6. Trollius b. 4.6. Tussilago b. 3.5. | Secale b. 19.6. Solan. tub. S. 20.5. 3 Ernte. 26.9. Mähen d. Wies. 4.7. Alarik Fabritius. 28° 57 6. Gr.; ec. AO mae ve | Ulmaria b. 26.6. | Vace. v.-i. f. 25.8. | Viburn. op. b. 15.6. | Avena 8. 2.8. » Aehr. 29.6. „ Ernte. 15.8. | Hordeum S. 6.5. 5 Aehr. 26.6. Ernte. 8.8. | Lin. usit. b. 20.7. 5 Ernte. 10.8. | Secale Aehr. 2.6. - ‘204006 | Ernte 1.8. nat Soe: | [Solar tub. S. 20.5. | > Ernte. 16.9. le d. Wies. 1.7. Sakkola, Kirchdorf. — Pfarrer O. H. Bergström. 60° 42’ n. Br.; 30° 12’ 6. Gr.; Aln. ine. b. 23.4. An. nem. b. 5.5. Betula BO. 13.5. 0 ING Caltha b. 13.5. Chrys. leuc. b. 18.6. Cony. maj. b. 31.5. Frag. v. b.22.5. x f. 25.6. Ledum b. 11.6. Myrt. nigra b. 20.5. £ 18%. Nare. poét. b. 1.6. Nuph. lut. b. 24.6. | Pinus silv. b. (10.6.) Pir. mal. b. (5.6.) Plat. bif. b. 23.6. | Pop. trem. b. 9.5. BO. 29.5. LY. 10.10. Prun. cer. b. 29.5. Prun. pad. b. (28.5.) Rib ra 1.006%. Rub. cham. f. 25.7. Rub. id. b. 16.6. f. (26.7.) Sal. capr. b. 10.5. Sorb. auc. b. 6.6. c. 30 mie | Syringa v. b. 6.6. Trientalis b. 4.6. | Trollius b. 1.6. | Ulmaria b. 17.7. Vace. v.-i. b. 6.6. 4 f. 26.8. | Avena S. 9.5. 16.7. „ Ernte. 25.8. > Aehr. | Fagop. esc. b. 14.7. ps Ernte. 30.8. Hordeum Aehr. 15.7. 19 Hordeum Ernte. 25.8. | Secale b. 18.6. | Solan. tub. S. 28.5. Lin. usit. Ernte. 25.8. | , Ernte. 307. | , Ennte, 249. Secale Aehr. 2.6. RES DE | Mähen d. Wies. 15.7. Satakunta. Loimaa, Hirvikoski. — Pfarrer J. V. Wartiainen. 609 52' n. Br.; 22° 5606: Gr.; c. 85 m. tis M. Acer pl. BO. 20.5. | Prun. cer. b. 20.5. Avena Ernte. 15.8. Aln. inc. b. 30.4. | Prun. pad. b. 21.5. | Hordeum S. 18.5. An. nem. b. 6.5. | Qvercus BO. 20.5. | 5 Aehr. 15.7. Betula BO. 11.5. Ribs r. b. 18:5: x Ernte. 20.8. Frag. v. b. 3.3. Sal. capr. b. 1.5. Lin. usit. S. 21.5. To Bo Sorb. auc. b. 2.6. få Ernte. 30.8. Ledum b. 3.6. Syringa v. b. 25.5. Secale Aehr. 30.5. Myrt. nigra b. 18.5. Trientalis b. 3.6. lie: Narc. poét. b. 23.5. Vacc. v.-i. b. 30.5. „ FErnter 29%. Picea exc. b. 24.5. 55 f. 158. S. 10.8. Pir. mal. b. 24.5. Solan. tub. S. 4.6. Pop. trem. b. 28.4. er = 4 Ernte. 15.9. 5 BO. 20.5. Trit. sat. S. 17.8. » LV.z. Theil | Avena S. 6.5. | » Ernte. 30.7. 25.5. DS Nehr: 24.0. Mähen d. Wies. 12.7. Eurajoki, Lappjoki. — Pfarrer I. L. Roos. Sn. Br. 22131770. Gr. Acer pl. b. 3.5. | Prun. cer. b. 20.5. | Avena Ernte. 26.8. ERBONN2N. Prun. pad. b. 20.5. | Hordeum S. 20.5. Anem. hep. b. 29.4. at stints (20:82) 5 Aehr. 1.7. An. nem. b. 5.5. (BRID er 00-2175: + Ernte. 15.8. Betula BO. 8.5. | 220. Lin. usit. S. 21.5. NV 5.10: Rub. id. f. 22.7. ; pr Caltha b. 6.5. Sorb. auc. b. 31.5. Ernte. 10.8. Chrys. leuc. b. 19.6. 5 f. 25.8. Secale Aehr. 29.5, Conv. maj. b. 21.5. Syringa v. b. 30.5. NT LEE Frag. v. b. 25.5. | Trientalis b. 29.5. » Ernte. 31.7. [ER TAL | Vacc. v.-1. b. 30.5. In, et LGISE Ledum b. 8.6. à f. 22.8. | Solan. tub. S. 24.5. Myrt. nigra f. 8.7. | | » Ernte: 16.9. Nuph. lut. b. 20.6. | Te al | Trit. sat. S. 22.8. Pir. mal. b. 24.5. Ernte. 15.8. Pop. trem, b. 2.5. | Avena S. 6.5. Mähen d. Wies. 10.7. hr BO. 20.5. Der AERr 9 Karkku, Kauniais & Järventaka. — Lektor, Dr. Hj. Hjelt. OREO Br Aa 14770, Gr el AM NS Me Achill. m. b. 19.6. | Calluna b. 6.7. Frag. v. f. 20.6. An. nem. b. 1.5. Chrys. leuc. b. 22.6. | Linnea b. 17.6. 20 Lonic. tat. b. 26.7. Myrt. nigra f. 1.7. Narc. poët. b. 5.6. Nuph. lut. b. 17.6. Plat. bif. b. 15.6. Pop. trem. b. 19. Prun. pad. f. 30.7. Rib. r. f. 24.7. Rub. cham. f. 19.7. Rub. id. b. 12.6. is f. 227. Sal. capr. b. 30.4. Sorb. auc. b. (2.6.) Aira cæsp. 28.6. , ' einz. 21.6. Alisma 26.6. Campan. pers. 23.6. 5 einz. 20.6. Centaur. cyan. 16.6. N einz. 9.6. Cirs. het. 30.6. „ einz. 20.6. Dianth. delt. 19.6. Epilob. ang. 22.6. ! a einz. 20.6. Geran. silv. (3.6.) Juniperus 2.6. Lilium bulb. 26.6. Lonic. tat. 5.6. Luzula pil. 1.5. Sorb. auc. f. 27.8. Syringa v. b. 2.6. Tilia parv. b. 20.7. Ulmaria b. 30.6. Vacc. v.-i. b. (3.6.) 5 f. 20.8. Viburn. op. b. 13.6. Avena S. 11.5. » Aehr. 30.6. » . Ernte. 23:8. Anfang d. Lychnis visc. 3.6. Majanth. bif. 4.6. Nymph. alba 22.6. Orch. mac. 15.6. Parnass. pal. 2.8. Pedic. pal. 9.6. Philad. coron. 22.6. Pimp. saxifr. 6.7. , einz. 29.6. Pisum arv. 18.7. > veinz. 10,7. Potam. nat. 2.7. Pyrola min. 1.7. >). einz. 16:6; » rotund. 17.6. . » einz.. 8.6. Rhamn. frang. 9.6. Bliithe. Hordeum S. 22.5. 5 Aehr. 10.7. Lin. usit. b. 10.7. Ernte. 26.8. Secale Aehr. (2.6.) » Db. 13.6 > Ue: 97.7. STATS Solan. tub. I 4.6. Trit. sat. S. 15.8. = Ernte. 12.8. Mähen d. Wies. 13.7. Sed. acre 19.6. Solid. virg. (30.7.) » > einz. 6.7. Succ. prat. 6.8. n° einz. 24.7. Symph. rac. 2.7. Tanac. vulg. (Pirkkala) 20.7. Tilia vulg. (Tampere) 20.7. Trif. prat. 15.6. , einz. 3.6. Trif. rep. 16.6. „ einz. 6.6. Vaccin. oxyc. 17.6. Verb. thaps. 26.6. Anfang d. Fruchtreife. Alisma 19.8. Cirs. het. 2.8. Daphne 19.7. Epilob. ang. 2.8. Geran. silv. 10.7. Lonic. tat. 26.7. Luz. pil. 9.6. Lychn. vise. 9.7. Pirkkala, Kirchdorf. — Cand. Phil. 610 30° n. Br.: 2303000 Greve SOM RME Acer pl. BO. 20.5. Achill. m. b. 8.6. | Anem. hep. b. 25.4. An. nem. b. 30.4. | Betula BO. 9.5. Ranune. acr. 10.7. Ran. auric. 26.6. Rhamn. frang. 11.8. Ribes alp. 13.7. Rib. gross. 30.7. Rib. nigr. 21.7. Rub. arct. 10.7. Rub. sax 15.7. Caltha b. 8:5. Chrys. leuc. b. 15.6. Conv. maj. b. 29.5. Frag. v. b. 18.5. 5 f. 19.6. Samb. rac. 2.8. Solan. dule. 9.8. Solid. virg. 20.8. Trif. prat. 38, | Tussil. farf. 2.6. Vaccin. ulig. 13.7. Py HCINZ (O01 M. Starck. Linnea b. 9.6. Menyanth. b. 4.6. Myrt. nigra b. 19%; BEN Nuph. Hut." devs Picea exe. b. 22.5. Par mal. bs 25.5. Pop. trem. BO. 1.6. Prun. cer. b. 24.5. Prun. pad. b. 19.5. D re) Le IS) met (A.C) Rub. id. b. (2.6.) fy LEWC. Sorb. auc. b. 4.6. Viburn. op. b. (6.6.) Syringa v. b. 28.5. f. albifi. 3.6. Trientalis b. 27.5 Trollius b. 3.6. Vacc. v.-i. b. 2.6. f. 14.8. Avena S. 10.5. 21 Avena Aehr. 2.7. RENTE JK Hordeum S. 20.5. Ernte. 2.8. Secale Aehr. 28.5. =. Talend 3 INN Dole Solan. tub. S. 31.5. Ernte. 16.9. Mähen d. Wies. 15.7. Ruovesi, Tapio. — Landgerichtsbeamte A. Lindeqvist. 6190 356 n. Br.; 24% 3i0. Gr: Acer pl. b. 16.5. BO. 17.5. Achill. m. b. 13.6. Aln. inc. b. 29.4. Rib, rb. 19.5. | : aie Aln. glut. b. 30.4. BR Perdue. ese An. nem. b. 13.5. Rub. cham. f. 27.7. 2 Er is 508 Betula BO. 8.5. Rub. id. b. 15.6. | 7 ae ae » LV. 4.10. 2 fi 20. Lin. usit. S. 1.6. Calluna b. (28.7.) Sorb. auc. b. 2.6. 3 Ernte. 29.8. Caitha b. (15.5.) ate Ee) | Chrys. leuc. D: 20.6. | Syringa v. b. 31,5. | Secale ACNE 81.3. Conv. maj. b. 30.5. Trientalis b. 3.6. I A a ae Frag. v. b. 24.5. Ulmaria b. 1.7. HSE sigh a heath f. 28.6. Vacc. v.-i. b. (13.6.) 2 Menyanth. (12:60 3 f. (29.8) | Solan. tub. S. 3.6. Myrt. nigra b. 14.5. Miburn:%op.4b:015:6: 120) ty Ernte. 14.9. Pir. mal. b. 24.5. Plat. bif. b. 9.6. Parkano, Kirchdorf. — Oberforstmeister Casimir Brander. CAN Br. Achill. m. b. 15.6. Aln. ine. b. 28.4. Anem. hep. b. 30.4. An. nem. b. 1.5. Betula BO. (3.5.) ~~ Wa Cae VE 27.9). Calluna b. 14.7. Caltha b. 13.5. Chrys. leuc. b. 20.6. Conv. maj. b. 30.5. Frag. v. b. 24.5. a f. 30.6. Ledum b. 24.5. Linnea b. 13.6. Menyanth. b. 28.5. | Prun. cer. b. | Rub. arct. b. 20.5. Pop. trem. b. 1.5. Prun. cer. b. 24.5. | Prun. pad. b. 18.5. 230 2 5. Gr.; Myrt. nigra b. fi Narc. "post. DRE Gui Nuph. lut. b. 11.6. Picea exc: b. 27.5. Pinus silv. b. 6.6. Pir. mal. b. 24.5. Plat. bif, b. 22.6. Pop. trem. b. 28.4. 2 BO. 21.5. a LV. 30.9. 26.5. Prun: pad. ıb.710.9. Rib: r.1b2 20.2. rer. EI 100 MET. (65 INO ii, We | Rub. cham. b. 18.5. M. Avena S. 9.5. enr 127 „ tonte 2192 M. ie NEG Rub. id. b. 20.6. 3 ape AN LIEU Sal. capr. b. 2.5. Sorb. auc. b. 4.6. Syringa v. b. 1.6. Trientalis b. 22.5. Trollius b. (cult ) 25.5. Ulmaria b. 12.7. Vacc. v.-i. b. 8.6. f, 25.8. Viburn. op. b. b. 20.6. Avena S. 2.5. „ Aehr. 47. ie 22 Avena Ernte. 30.8. | Lin. usit. b. 15.7. Secale S. (27.8.) Hordeum S. 17.5. „ Ernte. 28.8. | Solan. tub. S. 4.6. a Aehr. 6.7. | Secale Aehr. 4.6. Ernte. 16.9. +3 Ernten238 1 2, bh. 18:6: Mähen d. Wies. 22.7. Lin. usit. S. 4.6. ernten 317 Siid-Tavastland. Mustiala. — Dr. P. A. Karsten. 600 49 n. Br. 22324706. Gr: ec 120 anes Acer pl. b. 12.5. Nuph. lut. b. 26.6. | Ulmaria b. 30.6. ss BO. 18.5. Picea exc. b. 21.5. Vacc. v.-i. b. 26.5. LV. 14.9. Pinus silv. b. 27.5. = 7108: Achill. m. b. 13.6. Pir. mal. b.) 25.5: Aln. ine. b. 24.4. Plat. bif. b. 18.6. | Aln. glut. b. 27.4. Pop. trem. b. 1.5. Avena S. 29.4. Anem. hep. b. 26.4. x BO. 22.5. » . Aehr. 24.6. An. nem. b. 30.4. Prun. cer. bs 20:5. » Ernte. 10.8. Betula BO. 8.5. Prun. pad. b. 18.5. Hordeum S. 18.5. sl OD 1 (er " Aehr. 4.7. ewe UA Yea 419; Qvercus BORIS A Ernte. 14.8. Calluna b. 21.7. Ribs 25. 195 159: Lin. usit. b. 7.7. Caltha b. 10.5. an, Tue = Ernte. 21.8. Chrys. leuc. b. 15.6. Rub. arct. b. 21.5. Secale Aehr. 23.5. Corylus b. 25.4. Rub. cham. b. 23.5. 5 aE 15:6: Conv. maj. b. 22.5. f. 14.7. „» »Birntew29%. Frag. v. b. 24.5. Rub. id. b:213:6: las 3 1.023:6. 220.7. Solan. tub. S. 21.5. Ledum b. 25.5. | Sal. ”capr. li, Ry. » HErnte. 15.9. Menyanth. b. 24.5. | Sorb. auc. b. 1.6. Trit. sat. S. 12.8. Myrt. nigra b. 12.5. | Syringa v. b. 26.5. 5 Ernte. 9.8. 1B onl Tilia parv. BO. 23.5. | Mähen d. Wies. 3.7. Narc. “post. b. 21.5. | Tussilago b. 28.4. Anfang d. Bliithe. Aira cæsp. 21.6. | Lonic. tatar. 7.6. | Rib. aur. 22.5. Andr. polif, 11.5. | Luzula pil. 2.5. | Rib. gross. 19.5. Betula nana 9.5. | Lychn. visc. 6.6. | Rub. arct. 21.5. Bet. odor. 9.5. Majanth. bif. 4.6. | Rub. sax. 5.6. Campan. pers. 30.6. | Nymph. alba 276. Salix pent. 27.5. Cardam. prat. 27.5. | Orob. vern. 25.5. Sambue. rac. 26.5. Carex ericet. 6.5. Oxalis acet. 15.5. Sedum acre 20.6. Centaur. cyan. 17.6. | Pedic. pal. 13.6. Solid. virg. 18.7. Cratæg. coce. 29.5. | Philad. coron, 21.6. Succ. prat. 8.8. Daphne mez. 3.5. | Pimp. saxifr. 8.7. Tarax. off. 15.5. Epilob. ang. 25.6. | Pisum arv. 4.7. Tilia vulg. 14.7. Erioph. vag. 30.4. | Primula off. 10.5. Trif. prat. 12.6. Fraxinus 15.5. | Ranune. acris. 29.5. Trif. rep. 12.6. Geran. silv. 29.5. Ran. auric. 22.5. Ulmus mont. 5.5. Larix sib. 8.5. Ribes alp. 13.5. Vace. ulig. 2.6. ND Oo Janakkala, Virala. — Forstwärter Johan Hanström. 60° 54’ n. Br.; Acer pl. b. 8.5. A BO. 14.5. Anem. hep. b. 27.4. An. nem. b. 3.5. Betula BO. 5.5. Caltha b. 6.5. Chrys. leuc. b. 18.6. Corylus b. 14.4. Conv. maj. b. 27.5. Frag. v. b. 20.5. eer 25.6. Menyanth. b. 22.5. Myrt. nig. f. (10.7.) Narc. poét. b. 26.5. Nuph. lut. b. 20.6. Pir, mal. b. 24.5. Pop. trem. b. 2.5. 24360, Cals: Pop. trem. BO. 18.5. Prun. cer. b. 24.5. Prun. pad. b. 19.5. Qvercus BO. 15.5. Rib. r. b. 9.5. TE Rub. cham. f. 17.7. Rub: 146 21:7. Sorb. auc. b. 27.5. | Syringa v. b. 26.5. Tilia parv. b. 22.7. Trollius b. 23.5. Tussilago b. 5.5. Vacc. v.-i. b. 4.6. f. 26.8. Viburn. op. b. 18.6, c. 80 m. ü. M. Avena S. 10.5. Se AeNr 87: Ernte) 29: Hordeum S. 24.5. 3 Aehr. 6.7. A Ernte. 26.8. Lin. usit. S. 22.5. S Ernte. 16.8. Secale Aehr. 28.5. 193 UGK „ Ernte. 3.8. MS JE. Trit. sat. S. 30.8. 1 Ernte. 13.8. Mähen d. Wies. 10.7. Asikkala, Urajärvi. — Gutsbesitzer Hugo v. Heideman. Gl 32.1. Dr: Acer pl. b. 15.5. Å BO. 20.5. LV. 17.9. Aesc. BO. 20.5. Aln. ine. b. 29.4. Aln. glut. b. 1.5. Anem. hep. b. 5.5. Betula BO. 7.5. „695 ala. 20.9. Calluna b. 25.7. Caltha b. 12.5. Chrys. leuc. b. 14.6. Corylus b. 1.5. Conv. maj. b. 31.5. Frag. v. b. 20.5. 4 f. 29.6. Ledum b. 3.6. Myrt. nigra a 13.5. Tere Narc. Doët. b. “106. Picea exs. b. 25.5. Arct. u. ursi 12.5. Camp. pers. 25.6. Centaur. cyan. 20.6. 250 48° 6. Gr.; Pinus silv. b. 31.5. Pir. mal. b. 31.5. Pop. trem. b. 3.5. a BO 18.5. à LV. 24.9. Prun. cer. b. 30.5. Prun. pad. b. 21.5. RD Te Oy 15: ar PAS Rub. arct. b. 26.5. Rub. id. b. 14.6. DS Sal. capr. be 4.5. 3.6. | Sorb. auc. b. 829: Syringa v. b. 2.6. Tilia parv. BO. 20.5. A LV. 22.9. Trientalis b. 25.5. Tussilago b. 2.5 Ulmaria b. 4.7. _ Vace. v-i. b. 2.6. Anfang d. Blüthe. Dianth. delt. 2.7. Epilob. ang. 27.6. Lychn. vise. 31.5. GA WD Mat ite, Vace. v.-i. f. (2.9.) Viburn. op. b. 17.6. Avena S. 15.5. „ Ach ILE PETER. Hordeum S. 25.5. 3 Aehr. 15.7. Ernte. 17.8. Lin. usit. S. 28.5. 105 DRI = Ernte. 19.8. Secale Aehr. 3.6. 5816 „, »Bırntesi>s0.X- Sl: Solan. tub. S. 4.6. Ernte. 20.9. Mähen d. Wies. 17.7. | Nymph. alba 1.7. Orchis mac. 20.6. Oxalis acet. 13.5. 24 Phragmites 1.8. Potamog. nat. 27.6. Pulsat. vern. 4.5. Pyr. rotund. 28.6. Ranune. aur. 21.5. Rib. gross. 19.5. | Tanacetum 15.7. Lu off. 12.5. Trif. prat. 13.6. | Trif. rep. 16.6. | Vace. ulig. 31.5. | Verbase. thaps. 30.6. Pälkäne, Tommola. — Pfarrer August Laaksonen. Cl Plan ebr 240 170.,08.4Gr; Acer pl. b. 14.5. 3 BO. 16.5. Aln. ine. b. 25.4. Anem. hep. b. 26.4. Betula BO. 5.5. b. 6.5. Calluna b. 18.7. Caltha b. 11.5. Chrys. leuc. b. 14.6. Conv. maj. b. 21.5. Frag. v. b. (12.5.) ie f. 24.6. Ledum b. 5.6. Linnea b. 17.6. Trientalis b. 27 Solan. tub. 8. 4.6. Menyanth. b. 30.5. Ulmaria b. 8.7. Ernte. 25.9. Myrt. nigra b. 16.5. | Vace. v.-i. b: 3.6. Trit. sat. S. 23.8. à f. (26.6.) 208: 3 Ernte. 17.8. Pinus silv. b. (10.6.) Mähen d. Wies. 17.7. Sysmä, Nuoramois. — Gutsbesitzer Karl Wilskman. 61° 2% n. Br: 2504510010 Gr. c. 95 menge Aln. ine. b. 28.4. | Prun. pad. b. 21.5. Avena 8. 9.5. Anem. hep. b. 1.5. À f. 7.8. „x AENT MIO Betula BO. 8.5. Rib. r. b. 20.5. > .Ernter 27.8. Calluna b. (2.8.) | kl OMe Hordeum S. 22.5. Caltha b. 5.5. Rub. id. b. 14.6. I Aehr. 8.7. Chrys. leuc. b. (1.7.) iy PADS 3 Ernte. 16.8. Conv. maj. b. (3.6.) Sal. ”capr. b. 4.5. Lin. usit. S. 5.6. Frag. v. b. 24.5. Sorb. auc. b. 1.6. : b. 24.7. UN 216: Syringa v. b. (7.6.) = Ernte. 16.8. Linnea b. 14.6. | Tilia parv. b. 26.7. Secale Aehr. 30.5. Myrt. nigra b. 18.5 Ulmaria b. 5.7. nr NBG. f. don Vacc: v.-i. b. 2.6. „ Ernte. 30.7. Nuph. "hat. b. ee A f. 25.8. S. 12.8. Pir. mal. b. 3.6 Solan. tub. 8. 25.5. Pop. trem. b. 5.5. Süd-Sawo. — Mikkeli. | Pir. mal. b. 23.5. | Plat. bif. b. 20.6. | Pop. trem. BO. 16.5. | Prun. cer. b. 21.5. fey 20:7: Prun. "pad. b. 18.5. ONE | Rib. r. b2.12:5; te Meds | Rub. id. b. 10.6. PAS | Sorb. auc. b. 24.5. | Syringa v. b. 25.5. 7.5. c. 90 m. iia Me Viburn. op. b. 16.6. Avena 8. 16.5. » Aehr. 6.7. » Ernte. 30.8. Lin. usit. S. 1.6. 3 b. 20.7. 2 Ernte. 19.8. | Secale Aehr. 28.5. y Ose NEG = dorama, DUS}. 8108, Mähen d. Wies. 8.7. — Fräulein Ingeborg Ehnberg. 610.41’ n. Br: 27071510. Gr.: c. Im a Acer pl.!b.113.5. Es BO. 18.5. Achill. m. b. 14.6. Aln. inc. b. 24.4. | Anem. vernal. b. 30.4. | Betula BO. 7.5, Betula b. 9.5. Calluna b. 9.7. Caltha b. 5.5. Conv. maj. b. 26.5. Frag. v. b. 10.5. a rs Ledum b. 30.5. Linnea b. 16.6. Lonic. tat. f. 28.7. Menyanth. b. 27.5. Myrt. nigra b. 15.5. : ifs. Belle Narc. poét. b. 26.5. Nuph. lut. b. 21.6. Picea exc. b. 18.5. Pinus silv. b. 2.6. Pir. mal. b. 25.5. Plat. bif. b. 16.6. Pop. trem. b. 30.4. é BO. (25.5.) Prun. cer. b. 26.5. Prun. pad. b. 15.5. a f. 4.8. Ribs rab lato: RG EE Rub. cham. b. 25.5. Rub. id. b. 15.6. 5 Te LANE, Sal. capr. b. 30.4. Sorb. auc. b. 28.5. Syringa v. b. 26.5. Tilia parv. b. 12.7. Trientalis b. 29.5. Trollius b. 5.6. Tussilago b. 7.5. Ulmaria b. 1.7. 25 Macc: v.-1. b. 25.5. à. i, DD, Viburn. op. b. 11.6. Avena 8. 6.5. » Aehr. 4.7. „ Ernte. 2.8. Fagop. esc. b. 2.7. Hordeum Aehr. 2.7. Secale Aehr. 6.6. 0206: 3 mans cone Solan. tub. S. (11.5.) > Ernte. 31.8. Mähen d. Wies. 1.7. Mikkeli. — Mag. Phil. A. W. Nordström. Acer pl. b. 12.5. = BO. 14.5. 4 MNT! Achill. m. b. 13.6. Aln. inc. b. 25.4. Aln. glut. b. 28.4. Anem. hep. b. 26.4. An. nem. b. 5.5. Betula BO. 7.5. 9 biy Sia: oN 20.9. Calluna b. 10.7. Caltha b. 7.5. Chrys. leuc. b. 14.6. Corylus b. 26.4. Cony. maj. b. 21.5. Frag. v. b. 9.5. pet ihe 20.6! Ledum b. 26.5. Menyanth. b. 22.5. Myrt. nigra b. 9.5. Narc. poét. b. 23.5. Nuph. lut. 17.6. Picea exc. b. 20.5. Pinus silv. b. 28.5. Pir. mal. b. 27.5. Actæa 29,5. Alop. prat. 29.5. Amelanch, spic. 15.5. Androm. calycul. 4.5. Plata D 12/6: Pop. trem. b. 2.5. fs BO. 145, LV. 20.9. Prun. cer. b. 26.5. Prun. pad. b. 19.5. Qvercus BO. 20.5. 1 LV. 4.10. Rib er nb 745; eier. Rub. aret. b. 21.5. Rub. cham. b. 22.5. x i PADS, Rub. id. .b. 13.6. Sal. capr. b. 2.5. Sorb. auc. b. 28.5. 3; 918: Syringa v. b. 27.5. Tilia vulg. BO. 19.5. A be 10%. a LV. 16.10, Trientalis b. 21.5. Trollius b. 22.5. Ulmaria b. 25.6. Vacc. v.-1. b.: 23.5. Anfang d. Blüthe. | A. polifol. 15.5. Anem. vern. 2.5. | Antenn. dioic. 24.5. | Anthox. odor, 26.5. Vace. v.-1. f. 8.8. Viburn. op. b. 19.6. Avena S. 4.5. » Aehr. 30.6. Se Hrntessl9:8: Fagop. esc. 8. 24.5. 105. Cael ” RECU x Ernte. 26.8. Hordeum S. 17.5. Aehr. 25.6. 3 Ernte. 13.8. Lin. usit. S. 24.5. = 105 PAT & Erute. 6.8. Secale Aehr. 5.6. ” 5 1d. IGG. a Eenteh 27.06 = On Ier Solan. tub. S. 18.5. = Ernte. 19.9. Trit. sat. S. 14.8. Ernte. 9.9. | Mähen d. Wies. 5.7. | Arctost. u.-ursi 12.5. Astrag. alpin. 19.5. Berb. vulg. 4.6. Carag. arbor. 19.5. hole nn rn nn 26 Cardam. prat. 23.5. Carex. ericet. 29.4. C. globul. 26.5. C. panic. 26.5. C. stricta 26.5. Croc. vern. 1.5. Daphne mez. 2.5. Draba verna 3.5. Dracoceph. thym. 21.5. Empetrum 1.5. Eqvis. arv. 5.5. E. hiemal. 26.5. Erioph. ang 22.5. E. vagin. 6.5 Erysim. cheir. 12.5. Fraxinus 12.5. Gag. min. 12.5. Glech. hed. 26.5. Hierochl. bor. 21.5. Junip. comm. 26.5. Berber. vulg. 29.8. Cratæg. cocc. 8.9. Daphne 16.8. Puumala, Kirchdorf. — Fräulein Br: 610 32) an: Acer pl. b. 16.5. Larix sib. 4.5. Lonic. cerul. 27.5. L. xylost. 24.5. Luzula camp. 29.5. | L. pilosa 3.5. Lychn. vise. 29.5. Majanth. bif. 24.5. Melica nut. 22.5. Myosot. strict. 24.5. Myosurus 18.5. Myrica 3.5. Nast. armor. 25.5. Nepeta cat. 24.5. | Orob. vern. 27.5. Oxalis 16.5. Poa annua 24.5. Polygonat. off. 25.5. Popul. balsam. 9.5. Primul. auric. 12.5. | Pr. offic. 26.5. Anfang d. Fruchtreife. | Pisum ary. 30.8. | Prun. ceras. 20.7. | Symphor. rac. 18.8. 280 10° 6. Gr.; | Narc. poët. b. 30.5. Pyrus comm. 29.5. | Ranunc. acr. 5.6. R. auric. 23.5. Rib. alpin. 18.5. R. aur. 172. R. gross. 15.5. R. nigr. 22.5. Rubus sax. 25.5. Salix pent. 23.5. Sambue. rac. 23.5. Scilla verna 2.5. Sorb. scand. 2.6. Tarax. off. 7.5. Trif. prat. 4.6. Ulm. mont. 12.5. | Vace. ulig. 21.5. | Veron. offic. 23.5. | Ver. serpyll. 5.5. | Viola canina 12.5. | Vacc. oxyc. 10.9. | Verbasc. thaps. 17.8. Bertha Witikka. c. 85 m. it. Me | Vace. v.-i. b. (5.6.) en N BO. 22.5. Pir. mal. b. 28.5. > f. (30.8.) | 5 LV. 28.9. Pop. trem. b. 4.5. Achill. m. b. 5.6. & BO. 22.5. = Anem. vern. b. 3.5. TV. 22:9: Betula BO. 7.5. ID UNG Prun. cer. b. 23.5. | Prun. pad. b. 20.5. | Avena S. 9.5. » & ACRT DE 20 GWE 2019! a f. 5.8. | oo. Ernte. 28.8. Calluna b. 7.7. Rib. r. b. 15.5. | Hordeum S. 27.5. Caltha b. 10.5, mie ta pitied | 3 Aehr. 3.7. Chrys. leuc. b. 8.6. Rub. id. b. (8.6.) | 3 Ernte. 2.9. Conv. maj. b. 26.5. 5 fs 15%. | Lin. usit. b. 5.7. Frag. v. b. 21.5. Sal. capr. b. 3.5. | Secale Aehr. 1.6. f. 21. 6. Sorb. auc. b. 30.5. | , Ernte. 28. Ledum b. Ca = 1.5.23 | S. 20.8. Linnea b. 15.6 Syringa v. b. 2.6. | Solan. tub. S. 24.5. Myrt. nigra b. 17.5. ‘Trientalis b. 23.5. | 2 Ernte. 25.9. Feld. Ulmaria b. 4.7. | Mähen d. Wies. 8.7. ” Sulkava, Tiittala. — Gutsbesitzer C. Ph. Lindforss. 619 48" n. Br.; 280 20) 6. Gros © flm Acer pl. b. 16.5. Acer pl. LV. 15.9. | Aln. glut. b. 4.3. RER 025 0: Aln. inc. b. 29.4. | Betula BO. 6.5. Betula b. 10.5. RV 10:9. Calluna b. (22.7.) Caltha b. 10.5. Chrys. leuc. b. 19.6. Conv. maj. b. 26.5. Frag. v. b. 19.5. » 7196: Ledum b. 2.6. Linnea b. 14.6. Menyanth. b. 29.5. Myrt. nigra Få 18.5. RN. Nuph. Int. b. 23.6. Picea exc. b. 25.5. Pinus silv. b. 1.6. Pir. mal. b. 30.5 Plat. bif. b. 20.6. Pop. trem. b. 2.5. Savonlinna. | Ulmaria b. 1.7. Vacc. v.-i. b. | Prun. cer. Pop. trem. BO. 15.5. LV. 25.9. b. 24.5. Prun, pad. b. 19.5. £8: | Rib. r. b. 18.5. f. 20.7. cham. f. 16.7. id. b. 18.6. us LADITE Sal. capr. b. 3.5. Sorb. auc. b. 4.6. Syringa v. b. 5.6. Trientalis b. 27.5. Tussilago b. 30. Rub. 5 Rub. f. 24. 27 Viburn. op. b. 19.6. Avena S. 10.5. — ADT SH , Ernte. 6.8. | Fagop. esc. S. 4.6. | De Oh Hordeum 8. 24.5. = Aehr. 1.7. n Ernte. 12.8. Lin. usit. S. 20.5. 5 Ernte. 14.8. | Secale Aehr. 4.6. Sl A » Emte. 1.8. ts AOS Solan. tub. S. 20.5. Ernte. 23.9. Mähen d. Wies. 11.7. — Lektor Auk. Snellman. 619 52’ n. Br; 28° 52° 6. Gr.; c. 85 m. ü. M. Acer pl. b. 13.5. = BO. 20.5. LV. 10.9. Aln. ine. b. 28.4. Aln. glut. BO. 30.4. An. nem. b. 5.5. Betula BO. 7.5 5495, > INST PaO) Calluna b. 17.7. Caltha b. 8.5. Conv. maj. b. 23.5. Frag. v. b. 12.5. 1 eG: Ledum DW29:9: Linnea b. 20.6. Menyanth. b. (6.6.) Myrt. nigra b. 10.5. "ET Narc. "post. b. 20. Nuph. lut. b. Pinus silv. b. Pir. mal. b. (3.6 Plat. bif: b. 20.6 SS | Rub. id. pb. 15.6. a Sorb. auc. ; Pop. trem. b. 30.4. = BO. 22.5. 2 LV. 15.9. Prun. cer. b. 22.5. Prun. pad. b. 20.5. = f. (15.8.) Biber b 145. f. (25.7.) | Rub. arct. b. 6.6. Rub. cham. b. 25.5. 20e Sal. capr. Syringa v. b. 2.6. | Tilia parv. BO. 23.5. [Da TER Trientalis bs 225: Trollius b. 4.6. Tussilago b. 6.5. Ulmaria b. 26.6. Vace. v.-i. b. 1.6. Vacc. v.-i. f. 14.8. | Viburn. op. b. 21.6. | | Avena S. 25.4. | AB LT hee IDG, 166: Fagop. esc. S. 27.5. | » b. 25.6. | Hordeum $. 4.6. | Aehr. 6.7. | is Ernte. 15.8. | Lin. usit. S. 4.6. | 3 jy NES | Secale Aehr. 4.6. 2 7: „ Ernte. 28.7. ao Slo Ose Solan. tub. S. 20.5. 3 Ernte. 19.9 Trit. sat. (Sommersaat) S. 6.6. Trit. sat. Ernte. 23.3. Mähen d. Wies. 5.7. Ladoga-Karelien. — Kurkijoki, Rahola. — 61° 18’ n. Acer pl. b. 15.5. n BO. 20.5. Bri: Acer pl. LV. 22.9. Achill. m. b. 15.6. Fräulein Hilja Genetz. 290 50’ 6. Gr.; c. 30 m. ti. M. Aln. inc. b. 28.4. Anem. hep. b. 28.4, 28 Betula BO. 9.5. D 010; TAN LENS Calluna b. 23.7. Caltha b. 13.5. Chrys. leuc. b. 22.6. Conv. maj. b. 31.5. Frag. v. b. 24.5. 5 ILL Linnea b. 19.6. Myrt. nigra b. 14.5. > ip AGEL fe Narc. poét. b. 8.6. Nuph. lut. b. 20.6. Pir. mal. b. 1.6. Plat. bif. b. 23.6. Pop. trem. b. 30.4. ED NCIS. Prun. cer. b. 29.5. Prun. pad. b. 23.5. | Prun. pad. f. 9.8. Rib. r. b. 19.5. RATE Rub. aret. b. 26.9. Rub. cham. f. 15.7. Rub. id. b. 20.6. | USE MATE Sal. capr. b. 3.5. | Sorb. auc. b. 7.6. | 4 f. (24.9.) { Syringa v. b. 4.6. | Trientalis b. 2.6. | Trollius b. 27.5. | Tussilago b. 12.5. Ulmaria b. 7.7. | Vace. v.-1. b. 4.6. | 2128 | Viburn. op. b. 21.6. Avena S. 2.5. » Achr. 2% > Brafte, 2273: | Fagop. esc. b. 7.7. Hordeum S. 17.5. 5 Aehr. 2.7. 5 Ernte. 20.8. | Lin. usit. S. 1.6. 3 b. 16.7. Ernte. 15.8. 3 | Secale Aehr. 7.6. > 7. 16220:63 „ Ermte. 5.8. Solan. tub. S. EN x Ernte. 17.9. Trit sat 15468; Mähen d. Wies. 3.7. Impilaks, Viipulanniemi. — Provinzialarzt Otto Meurman. bå GLS En: Acer pl. b. 25.5. BO. 30.5. Aln. "ine. b. 29.4. Anem. hep. b. 7.5. An. nem. b. 13.5. Betula BO. 16.5. 4 bs 22: Calluna b. 28.7. Caltha SH = Os DIS He | Syringa VA b. Tilia parv. BO. "22.5. = 105 Shark LV. 18.9. Trientalis b. 29.5. | Trollius b. 31.5. Ulmaria b. 3.7. Vacc. v.-i. b. 9.6. » f. 18.8. Viburn. op. b. 25.6. Anfang d. Blüthe. Luz. pilos. 20.5. Majanth. bif. 9.6. Nymph. alba 4.7. Orchis mac. 20.6. Oxalis acet. 19.5. Parnassia 1.8. Pisum arv. 18.7. Prim. off. 23.5. Pyrola min. 30.6. Lonic. tat. 12.6. Pyr. rot. 2.7. 29 | Avena 8. 6.5 ne Atehr: 77. „ Ernte. 23.8. Hordeum S. 22 D. 5 Aehr. 7.7. 5 Ernte. 12.8. Lin. usit. S. 25.5. Hy Deals ih Ernte. 22.8. Secale Aehr. 11.6. SPATS PAT RG: „ Ernte 7.8. SS HA Solan. tub. S. 24.5. % Ernte. 16.9, Mähen d. Wies. 9.7. Ranunc. acr. 23. Rhamn. frang. x 6. Rib. gross. 22.5, Rib. nigr. 25.5. Rub. sax. 6.6. Tarax. off. 23.5. Trif. prat. 18.6. Trif. rep. 21.6. Vacc. oxye. 21.6. V. ulig. 6.6. Anfang d. Fruchtreife. Arctost. u. ursi 25.7. Pisum. arv. 28.8. Rib. gross. 12.8. R. nigr. 8.8. Rub. aret. 12.7. Rub. saxat. 29.7. Vacc. ulig. 30.7. Nord-Tawastland. — Korpilahti, Kirchdorf. — Pfarrer 62° 2 n.. Br. Acer pl. b. 19.5. Aln. ine. b. 30.4. Anem. hep. b. 7.5 Betula BO. 7.5. Caltha b. 17.5. Chrys. leuc. b. 30.6. Conv. maj. b. 1.6. Frag. y. b. 23.5. f. 22.6. Gust. Ad. Rydman. E30 mat 2502342 0, (Cate Myrt. nigra f. (22.7.) 12h, mal PL 3:0: Pops, trem. bs) 4-5: BORIS Prun. pad. b. 23.5. IR) 28) 106 KS) 45, wee? fol Oe Rub. cham. f. 23.7. Rub. id: b. 16.6. Linnæa b. 15.6. JE LP 40185) M. Sal. capr. b. 8.5. Syringa v. b. 9.6. Trientalis b. 6.6. Trollius b. (8.6.) Tussilago b. 16.5. Vace. v.-i. b. 1.6. L f. 20.8. 30 Avena S. 6.5. | Hordeum Ernte. 22.8. | Secale Ernte. 3.8. „ -Aehr. 9.7. Lin. usit & 106 | „ Se > Ernte. 26.8. „ Ernte. 23.8. | Solan. tub. S. 20.5. Hordeum 8. 25.5. | Secale Aehr. 3.6. „ _ Ernte. 23.9. = A'enr 7 0e) On 106. Mähen d. Wies. 12.7. Jyväskylä, Jokela. — Student Oskari Heikel. 629 17 -n. Br.; 250 42° 0. Gr. Om Achill. m. b. 19.6. Rub. id. b. 19.6. Avena Ernte. 28.8. Chrys. leuc. b. 20.6. 5 1& De | Hordeum; Aussaat aus Conv. maj. b. 1.6. ; Sorb, auc. b. 6.6. Lappland S. 17.5. Frag. v. b. 25.5. Syringa v. b. 4.6. Hordeum Aehr. 28.6. 3 129.0: Trientalis b. 22.5. > Ernte. 12.8. Linnæa b. 17.6. Trollius b. 22.5. Secale Aehr. 5.6. Menyanth. b. 6.6. Ulmaria b. 3.7. » ODA Myrt. nigra f. 30.6. Vacc. v.-i. b. 8.6. » 4Hrnte. 5.8. Nuph. lut. b. 25.6. 5 f. 10.8. =) Sloss Pir. mal. b. 4.6. Pek Ok Solan. tub. 8. 25.8. Pop. trem. BO. 22.5. ı Mähen d. Wies. 8.7. Rıb. v1. 197 Avena S. 3.5. | Rub. arct. b. 24.5. > CANE NEN | Saarijärvi, Pajuniemi. — Disponent A. A. Lilius. 620 42’ n..Br.; 25°. 16 6..Gr;.c 20m are Aln. inc. b. 20.4. | Pop. trem. b. 1.5. | Avena S. 6.5. Aln. glut. b. 24.4. 2 BO. 21.5. = Alehr. 9% Betula EO 10.5. | NG [TV PAS). » Ernte. 18.8. ehe: | Prun. pad. b. 21.5. LV. 20.9. | Rib. r. b. 16.5. Hordeum BE Calluna b. 21.7. | ROME Athy is | 2 Ernte. 118. Caltha b. 17.5. Rub. arct. b. 21.5. ? Chrys. leuc. b. 21.6. | Rub. cham. f. 12.7. Lin. usit. S. a Conv. maj. b. 7.6. | Rub. id. b. 21.6. 3 b. 22.7. Frag. v. b. 22.5. = ft. 290. = eee 91.8. = f. 28.6. | Sal. capr. b. 29.4. | cree 3 Ledum b. 4.6. | Sorb. auc. b. 5.6. Secale Perri Linnea b. 21.6. | & f. (18.8.) 2 Ernte 58 Menyanth. b. 2.6. | Syringa v. b. 3.6. 7. MG SN 1 Myrt. nigra b. 21.5. Trientalis b. 4.6. 2 Ir 1. 9.7. | Ulmaria b. 6.7. Solan. tub. S. 24.5. Nuph. ”lut. b. 23.6. | Vacc. v.-i. b. 9.6. 3 Ernte. 16.9. Pir. mal. b. 7.6. | 119.8: Mähen d. Wies. 10.7. Plat. bif. b. 16.6. | Saarijärvi, Hännilä. — Landwirth Werner Taipale. 62° 42° n. Br.; 25° 11° 8.:Gr.; . 120 mae Betula LV. 30.9. Frag. v. b. 20.5. Prun. cer. b. 20.5. Caltha b. 20.5. | Myrt. In f. 30.6. Prun. pad. b. 20.5. 31 Qvercus, cult. BO. 22.5. | Avena S. 10.5. Secale Aehr. 5.6. Syringa v. b. 30.5. | „ Ernte. 25.8. „ Ernte. 2.8. | Hordeum Ernte. 19.8. Rautalampi, Koski. — Pfarrer Gottlieb Dahlgren. 26. Bri: .26° 43) 0. Gr.; c. 1100 m; ü.,m. Aln. inc. b. aut Prun. pad. b. 21.5. Avena S. 12.5. Betula BO. FRibe re be 17.5: a) AGN 3.4. x pur, > In f. 1B „ Ernte. 26.8. 5 Rub. arct. b. 19.5. : a = Calluna b. 10.7. Rub. cham. b. 21.5. Hordeum | ee Caltha b. 7.5. Rub. id. f. 10.7. Ps ce Chrys. leuc. b. 22.6. Sal. capr. b. 3.5. ? Mol a Conv. maj. b. 26.5. Sorb. auc. b. 2.6. Secale Aehr. 2.6. Frag. v. b. 19.5. Syringa v. b. 31.5. > lie Veoh oy 5 f. 22.6. Tilia parv. BO. 22.5. , Emte, 1.8: Myrt. nigra b. 13.5. 3 INS USS PUS RIDE “ f. 29.6. Trientalis b. 26.5. a : Narc. poét. b. 10.6. Trollius b. 3.6. Solan. te S a Pir. mal. b. 6.6. Vacc. v.-i. b. 28.5. 2 Ne ee Pop. trem. b. 1.5. 5 787.8: Mähen d. Wies. 7.7. 3 BO. 20.5. Mn ie | a LY. 18.9. Wiitasaari, Haapaniemi. — Pfarrer Em. Fr. Landgren. Bun. Br; 259507 02,Gr.3 © 105) my tM. Acer pl. b. 24.5. Pop. trem. b. 4.5. Vacc. v.-i. f. 9.8. se BO. 26.5. ; BO. 20.5. 3 Aln. inc. b. 24.4. 5 ENSO | Betula BO. 10.5. Prun. cer. b. 26.5. | Avena S. 1.6. eV. 2.10. Prun. pad. b. 21.5. » Aehr. 4.7. Calluna b. 10.7. 5 i leker > „Bimte. 12:8: Caltha b. 14.5. | Rib. r. b. 25.5. | Hordeum S. 18.5. Chrys. leuc. b. 20.6. 5.) ig AUC | = Aehr. 26.6. Conv. maj. b. 25.5. Rub. arct. b. 21.5. a Ernte. 8.8. Frag. v. b. 19.5. Rub. cham. b. 26.5. — Secale Aehr. 30.5. f. 20.6. x RAS ii ts 5 ..ba180;: Ledum b. 26.5. Rub. id. b. 18.6. | „ Ernte. 29.7. Linnea b. 10.6. I 5a | S. 12.8. Menyanth. b. (15.6.) Sal. capr. b. 6.5. | Solan. tub. S. 4.6. Myrt. nigra b. 20.5. Sorb. auc. b. 4.6. i Ernte. 16.9. 13.7. Syringa v. b. 3.6. | Trit. sat. Ernte. 20.8. Nuph. lut. b. 10.7. | Trientalis b. 17.5. | Mähen d. Wies. 15.7. Plat. bif. b. 26.6. Vacc. v.-i. b. 1.6. | 32 Pihtipudas, Kirchdorf. — Dorfschullehrer Alfr. Fredman. 639 22 n. Betula BO. (5.5.) Caltha b. 13.5. Frag. v. b. 23.5. Myrt. nigra b. 21.5, Bir:>mal#b 21:6: Prun. pad. b. 22.5. Nord-Sawo. 63° 31 Aln. inc. b. 29.4. Betula BO. 10.5. Jo WES Caltha b. 18.5. Frag. v. b. 13.5. Myrt. nigra b. 20.5. Picea exe. b. 4.6 Pop. trem. b. 6.5. ” Nord-Karelien. 62° 10 n. Br.; Acer pl. b. 20.5. - BO23:0: LV. 16.9. Achill. m. b. 13.6. Aln. ine. b. 28.4. An. nem. b. 14.5. Betula BO. 17.5. mab TES: ae NGO: Calluna b. 23.7. Caltha b. 20.5. Chrys. leuc. b. 25.6. Cony. maj. b. 15.6. Frag. v. b. 22.5. i f. 30.6. Ledum b. 12.6. Linnea b. 24.6. Lonic. tat. b. 11.8. Menyanth. b. 12.6. mae nigra b. 22.5. im Lh BO. 23.5. Br: 25° Rub. arct. b. 34 ö. Gr.; 29:9: Rub. cham. b. (3.6.) Sorb. auc. b. 6.6: - Vacc. v.-i. b. 6.6. © iilb* mse — Jisalmi, Peltosalmi. Hannes Nylander. 8 — Wärtsilä. 39° 6. Gr.; | Rub. aret. b. | Rub. cham. f. 15.7. 7. HUV NET OG. Cribs Prun. pad. b. 24.5. Ri] Strap SRS Rub. arct. b. 19.5: Rub. cham. b. 22.5. Sal. capr. b. 7.5 Trientalis b. 27.5. 30° Narc. poét. b. 9.6. Nuph. lut. b. 28.6. Plat. bif. b. 22.6. Pop. trem. b. 9.5. Le BO. 23.5. LY. 20.9. Prun. pad. b. 23.5. à 1.+20.8. Qvercus BO. 25.5. { LV. 30.9. Rıb. tb: 24.5. > AL 23.5. Rub. id. b. 18.6. 221,7 Sal. ‘apr. b. 3.5. Sorb. auc, b. 12.6. > IG) | Syringa v. b. 14.6. Trientalis b. 6.6. C. C. M. Avena S. 6.5. Secale Aehr. 3.6. Solan. tub. S. 3.6, — Landwirth 95 m. ti. M. Avena S. 6.5. ». Ernte. 17.8. Hordeum S. 17.5. Ernte. 12.8. Secale Aehr. 26.5. RR Susy Solan. tub. S. 24.5. Mähen d. Wies. 9.7. — Frau Pfarrer Nina Karsten. .85 m. ti. M. | Tussilago b. 14.5. | Ulmaria b. 18.7. | Vacc. v.-i. b. 15.6. 2498 | Viburn. op. .b. 24.6. |- Avena S. 4.5. jo Aehr auc » Ernte. 19.8. | Hordeum S. 12.6. 2 Aehr. 20.7. = Ernte. 1.9. Secale Aehr. 11.6. „. h. 24.6. „ Ernte. 9.8. | S. | Solan. tub. S. 29.5. 2 Ernte. 16.9. Mähen d. Wies. 9.7. Süd-Ostrobothnien. 620 2 Achill. m. b. 21.6. Aln. ine. b. 29.4. Anem. hep. b. 18.5. Betula BO. 15.5. meals 245; = IV, ROO, Calluna b. 20.7. Caltha b. 19.5. Chrys. leuc. b. 23.6. Cony. maj. b. Coe Frag. v. b. 23.5 a ils Bg Ledum b. 5.6. Linnea b. 10.6. Myrt. nigra b. 22.5. 6: 7. Pir. mal. b. 4.6. ns ee — Sideby, Pop. trem. b. 5.5. a BO. 24.5. LV. 6.10. Prun. pad De 27.5. er f. 25,8 Biber. ba 17.5: Rub. arct. b. 24.5. Rub. cham. b. 24.5. = 7.0.7 Rub. id. b. 25.6. fet SING: Sal. capr. b. 10.5. Sorb. auc. b. 7.6. 112.9; Syringa v. b. (20.6.) Trientalis b. 28.5. Tussilago b. 22.5. 33 Kirchdorf. — Pfarrer K. E. Hohenthal. 218270 AGE mu Mi. Vacc. v.-1. b. 29.5. 45 15:8. Avena S. 7.5. Aa, Dsl i Ernte il0:0: Hordeum S. 15.5. ‘J Aehr. 4.7. 5 Ernte. 16.8. Secale Aehr. 5.6. We BEG. » Ernte. 10.8. SE Solan. tub. S. 27.5. 5 Ernte. 12.9. | Mähen d. Wies. 22.7. Lappfjärd, Kirchdorf. — Pfarrer J. S. Laurell. 62% 19° n. .Br.; Acer pl. BO. 17.5. | Sorb. auc. b. 8.6. Hordeum Aehr. 5.7. Aln. glut. b. 29.4. | Syringa v. b. 6.6. 5 Ernte. 17.8. An. nem. b. 6.5. Trientalis b. (3.6.) Lin. usit. S. 29.5. Betula BO. 11.5. Vacc. v.-i. f. (30.8.) 2 Ernte. 17.8. Caltha b. 15.5. Secale Aehr. 4.6. Conv. maj. b 3.6. TEE melds NN Pir. mal. b. 4.6. „ Ernte. 16.8. Pop. trem. b. 5.5. Avena S. 9.5. S. 26.8 3 BO. 23.5. AGE SG Solan. tub. S. 21.5. Prun. pad. b. 24.5. „ Ernte. 23.8: Mähen d. Wies. 17.7 4 f. 20.8. Hordeum. S. 20.5. Alavus, Töysä. — Pfarrer Arnold Berger. 62° 38 n. Br.; 23° 48° 6. Gr. Acer. pl. b. 20.5. | Frag. v. b. 22.5. Pop. trem. BO. 23.5. 3 BO. 24.5. & f. 25.6. Prun. pad. b. 18.5. Aln. inc. b. 1.5. | Ledum. b. 26.5. 112,8: Anem. hep. b. 4.5. Linnea b. 20.6. Rib. r. b. 20.5. Betula BO. 10.5. | Myrt. mere b. 16.5. oy dat OAs > LIV. 22.9. temp Loleede Rub. areti.b: 2050. Calluna b. 18.7. Caltha b. 10.5. Chrys. leuc. b. 20.6. Cony. maj. b. 25.5. | | Nuph. lut. b. 6.7 | Pinus silv. b. 6.6 | Pir. mal. b. 26.5. | Pop. trem. b. 4.5. 219 31' ö. Gr.; (5D) Hög wie NN Rub. cham. f. 14.7. Rub. id. b. | rt Pee Sal. capr. b. 4.5. 4 ws Sorb. auc. b. 8.6. E f. 4.9. Syringa v. b. 5.6. Trientalis b. 25.5. Ulmaria b. 8.7. Vace. v.-i. b. 7.6. a f. 20.8. Avena S. 9.5. D AtChre8 7 „ Ernte. 26.8. Hordeum S. 21.5. > Aehr. 3.7. 5 Ernte. 19.8. Lin. usit. S. 29.5. ss bs 205%. | Lin. usit. Ernte. 22.8. | Secale Aehr. 5.6. | | I I I | | » = DAES „ Ernte. 58 S. 12.8. | Solan. tub. S: 27.5. 3 Ernte. 16.9. Mähen d. Wies. 15.7. Ilmajoki, Kirchdorf. — Arzt Dr. S. W. Liljeblom. 62° 44 n. Br.; | Pop. trem. LV. 30.9. Acer pl. BO. 17.5. Achill. m. b. 15.6. Aln. inc. b. 26.4. Betula BO. 9.5. DESS BEE INE LT Calluna b. 19.7. Caltha b. 13.5. Chrys. leuc. b. 12.6. Conv. maj. b. 3.6. Frag. v. b. 18.5. 18:7.) Ledum b. 1.6. Myrt. nigra f. 11.7. Nuph. lut. b. 18.6. Pinus silv. b. 4.6. Pir. mal. b. 26.5. Prun. pad. b. 19.5. 2 f. (31.8.) | Qvercus BO. 21.5. Riberraabe 19:9: ONE Rub. arct. b. 26.5. | Rub. id. b. 15.6. | à 2072 Sal. capr. b. 4.5. | Sorb. auc. b. 3.6. A. f. 11.9 Syringa v. b. 28 5. Trientalis b. 31.5 | Ulmaria b. 30.6. Mac vl. .b- aIk6: 4 f. 26.8. Viburn. op. b. 17. | | | | I | | 220 35 6..Gr Avena S. 8.5. » ACRRREE a “Ernte. 26.8. Hordeum S. 18.5. = Aehr. 29.6. 5 Ernte. 10.8. Lin. usit. S. 27.5. > b. 137. 3 Ernte. 18.8. "Secale Aehr. 31.5. 1 DE NEG HT sue > HS MIS | Solan. tub. S. 24.5. 5 Ernte. 18.9. Trit. sat. S 12.8. Pop. trem. b. 2.5. 6. | Mähen d. Wies. 9.7. MOUBEO 195 | Pörtom, Alholma. — Fräulein Saima Sjöberg. 62° 467 n. Br.; 203 OFÖR Gr Acer. pl. b. (10.5.) zs BO. 20.5. = ING SR Achill. m. b. 86. An. nem. b. 12.5. Betula BO. 7.5 211222019: Calluna b. 18.7. Caltha b. 8.5. Chrys. leuc. b. 25.6. Frag. v. b. 23.5. Ledum b. 30.5. Linnea b. 11.6. Lonic. tat. b. 258. Menyanth. b. 11.6. Myrt. nigra b. 225. : f. (20.7.) Pinus silv. b. 6.6. Pir) malirb: 27:5: Plat. bif. b. 20.6. Pop. trem. BO. 21.5. 5 EVER: Prun. pad. b. 21.5. St in ZB, Rub. arct. b. 19.5. Rub. cham. b. 19.5. Rub. cham. f. 17.7. Rub. id. b. 18.6. 5 ifs UEC | Sorb. auc. b. 3.6. 5 1.9, Syringa v. b 29.5. Trientalis b. 23.5. Ulmaria b. 1.7. Vacc. v.-i. b. ee Fs TO Avena S. 10.5. SACHE. Hordeum S. 20.5. À Aehr. 1.7. | Secale Aehr. 2.6. 3 Ernte. 20.8. | 221092216: Lin. usit. S. 30.5. | . „ - Ernte. 10.8. b. 20.7. | ” ‚Mustasaari, Korsholm. — Frau 99 | Lin. usit. Ernte. 17.8. | Secale S. 20.8. lö tub. S. 24.5. Ernte. 17.9. | Mähen d. Wies. 17.7. Anna Wahlbeck. Garn. Br; 21° 39° 8..Gr.; e@ 10 mé ii. M. Acer pl. b. 20.5. Pop. trem. BO. 18.5. | Vacc. v.-i. b. 2.6. 5 BO. 22.5. > LV. 26.9. | ® f. 25.8. LV. 18.9. Prun. cer. b. 20.5. Achill. m. b. 10.6. Prun. pad. b. 20.5. Betula BO. 8.5. & f. 14.8. Avena S. 9.5. a ass Rib. r. b. 15.7. = = Kehr. 1057. EV. 229. Rub. arct. b. 26.5. je ae, eErnte:-20)6: Chrys. leuc. b. 24.6. Rub. id. b. 19.6. Hordeum S. 24.5. Conv. mar b. 16 f 24.7. cast Te Sa Frag. v. b. 20.5. Sal. ”capr. b. 2.5. > Ernte. 2.8. 3 14280: Sorb. auc. b. 8.6. Secale Aehr. 1.6. Ledum b. 4.6. Syringa v. b. 6.6. „+ 95246: Linnea b. 20.6. Tilia vulg. BO. 22.5. „ Ernte. 9.8. Myrt. nigra b. 18.5. Trientalis b. 21.5. Solan. tub. S. 27.5. 1,1087 Trollius b. 20.5. = Ernte. 16.9. Nuph. “Tut. b. 10.6. | Ulmaria b. 8.7. Mähen d. Wies. 12.7. Pop. trem. b. 4.5. | Wasa. — Lektor Dr. Hj. Hjelt. *) Basen. Br 200632! 6: Gr.; (& 10m Me Acer pl. b. 17.5. | Conv. maj. b. 29.5. Pir. mal. b. 3.6. » BO. 20.5. . einz. 24.5. | Pop. trem. b. 2.5. eee Ve 12.10: | Frag. v. b. einz. 18— 3 BO) 23:5: Aesc. BO. 20.5. | ERBE . LV. 26.9. LV. 16.10. | = f. einz. 22.6. | Prun. cer. b. 24.5. Aln. inc. b. 25.4. | Ledum b. 14.6. Prun. pad. b. 23.5. einz. 24.4. Linnæa b. 17.6. # einz. 22.5. Aln. “olut. b. 30.4. | Menyanth. b. 27.5. Qvercus BO. 24.5. Anem. hep. b. cult. 28.4. | Myrt. nigra b. 20.5. LV. 20.10. = verwild. 2.5. | einz. 11.5. Rib. r. b. eult. 22.5. An. nem. b. cult. 8.5. | 25 RAID à einz. 19.5. Betula BO. 10.5. | ; einz. 2.7. | Rub. arct. b. 26.5. ey allel BAe | Nare. poét. b. 29.5. = einz. 22.5. Brenz. 12.5. | Nuph. lut. b. 25.6. | Rub. cham. b. 23.5. ONE 2619; | Picea exc. b. 24.5. P einz. 20.5. J. einz. 20.5. > is BEC Chrys. leuc. b. 20.6. *) Die Beobachtungen in Wasa wurden von Dr. Hjelt und Herrn Mag. G.,Tegengren mit Beihilfe der Schüler und A. Akesson ausgefiihrt; gestellt. R. Boije, A. W. Svanljung das Material ist von Dr. Hjelt zusammen- 36 Rub. id. f. 16.7. | Syringa v. b. vereinz. | Trollius b. cult. 26.5. Sal.-capr. b. 5.5. | 24.5. | Vacc. v.-1 b. 12.6. Sorb. auc. b. 11.6. Tilia parv. BO. 205. | - , einz. 24 5. i elnz. 6.6. | Trientalis b. 25.5. | Syringa v. b. 3.6. | ‘> einz. 22.5. | Avena S. 3.9. Anfang d. Blithe. Fraxin. exc. 20.5. | Pyr. comm. 28.5. | Sal. pent. 24.5. Oxalis 16.5. Rib. gross. 19.5. | Samb. rac. 24.5. Prim. off. cult. 80.5. Rib. nigr. 24.5. | Tarax. 18:5. Ylihärmä, Kirchdorf. — Pfarrer O. J. Cleve. 63, Se nbs 2204159180: Gr. Betula BO. 14.5. | Rub. cham. b. 21.5 Avena Ernte. 15.8. nV 24:9) | Rub. id. b. 14.6. Hordeum 8. 20.5. Ledum b. 1.6. SALA - Aehr. 1.7. Myrt. nigra b. 18.5. | Sal. capr. b. 5.5. a Ernte. 8.8. Picea exc. b. 21.5. | Sorb. auc. b. 8.6. | Lin. usit. Ernte. 10.8. Pinus silv. b. 5.6. Syringa v. b. 6.6. Secale Aehr. 6.6. Pop. trem. b. 1.5. | Trientalis b. 3.6. Be os à BO. 21.5. Wace. V.-1. f. 18.8. » Ernte. 4:8: LY. 25.9. Viburn. op. b. 20.6. S. 15.8. Prun. pad D 19:5: Solan. tub. S. 27.5. Rib. r. b. 18.5. Ernte. 10.9. BR DA Avena S. 17.5. Mähen d. Wies. 8.7 Rub. arct. b. 20.5. Replot, Kirchdorf. — Pfarrer Maurits Elenius. 63° 14) 1. Bre 21072270: Gr. 2035 ma Acer pl. b. 20.5. Nuph. lut. b. 25.6. Trientalis b. 27.5. 2 BO. 26.5. Picea exc. b. 30.5. Ulmaria b. 8.7. IONS Ei Os Pop. trem. b. 13.5. | Vacc. v.-i. b. 14.6. Achill. m. b. 25.6. 3 BO. 29:23. | 5 f. 23.8: Aln. inc. b. 4.5. LV. 12.1057 | Aln. glut. BO. 8.5. Prun. pad. b. 31.5. | Pr: Anem. hep. b. 18.5. 2218 | Betula BO. 17.5. Rib. r. b. 22.5. | Avena 8. 17.5. mall o.o: aw pol. Dre | ,, Ernte. 28.8. LY. 5.11. Rub. arct. b. 24.5. Hordeum S. 22.5. Caltha b. 16.5. Rub. cham. b. 25.5. a Aehr. 6.7. Conv. maj. b. 4.6. E20 5; Ernte. 19.8. Frag. v. b. 25.5. Rub. id. b. 28.6. | Secale Aehr. 9.6. is 1.227. 3 f. 3.8. I is SET: Ledum b. 17.6. Sal. capr. b. 12.5. „ Ernte. 19.8. Linnea b. 26.6. Sorb. auc. b. 15.6. Solan. tub. S. 17.5. Myrt. nigra b. 20.5. f. 14.9, Ernte. 27.9. . ig IPA Syringa Ve 105 HEHE Mähen d. Wies. 10.7. (Sb) er Oravais, Kirchdorf. — Dorfschullehrer Oscar Krook. DIRE Br. ; Aln. glut. b. 4.5. Betula BO. 10.5. LV. 30.9. | Caltha b. 10.5. Cony. maj. b. 4.6. Frag. v. b. 20.5. | = BIS: Myrt. nigra b. 15.7. Pinus silv. b. 10.6. | Pop. trem. b. 6.5. 2 BO. 26.5. > MV210. | Mittel-Ostrobothnien. Jonatan Johansson. c. 130 m. ü. M. syn. Br.; Aln. ine. b. 27.4. Betula BO. 9.5. = Ii 10 Calluna b. 16.7. Caltha b. (22.5.) Chrys. leuc. b. 23.6. Brag vi 120.1. Ledum b. 31.5. Myrt. nigra f. 13.7. Nuph. lut. b. 1.7. Oxal. acet. 22.5. Pinus silv. b. 9.6. Pop. trem. b. 3.5. Prun. pad. b. 24.5. f. (2.8.) Rub. aret. b. 21.5. | Rub. id. f. 4.8. | Sorb. auc. b. 6.6. Syringa v. b. 5.6. Vacc. v.-i. b. 5.6. 3 f (81.7.) Avena S. 15.5. Aehr. 13.7. 2 — Alajärvi, 230 49 5. Gr; Biber bs lites: u. AE a Rub. arct. b. 22.5. Rub. cham. b. 25.5. FLAG Rub. id. b. 22.6. i if Alk Sorb. auc. b. 8.6. Syringa v. b. 6.6. Trientalis b. 22.5. Trollius b. 23.5. | Ulmaria b. 10.7. | Vace. v.-i. b. 7.6. Kirchdorf. 22220/80461: CoO) Weg Ue ING | Avena Ernte. 28.7. ! Hordeum S. 24.5. 5 Aehr. 13.7. | Ernte. 16.7. | Secale aoa 4.6. » b. 22.6. x Ernte, 12.8. MSE CROKE Solan. tub. S. 28.5. | 5 Ernte. 16.9. Mähen d. Wies. 15.7. — Probst Avena $. 7.5. st Neh Taal oe Fagop. esc. S. 25.5. | Hordeum S. 15.5. i. Aehr. 30.6. ia Ernte. 16.8. Lin. usit. S. 4.6. 5 Ernte. 15.8. Secale Aehr. 5.6. 10s PEG. » Ernte. Waste alos: Solan. tub. S. 15.5. 1.8. B0.235. | Mähen d. Wies. 10.7. Prun. pad. b. 23.5. | 3 12 17.8. | Haapajärvi, Lähemäki. — Landwirth A. J. Montin. Ga RA GRID BE 298 18 02. Gif. Achill. m. b. 24.6. Aln. inc. b. 29.4. Betula BO. 9.5. Caltha b. 17.5. Chrys. leuc. b. 26.6. Cony. maj. b. 13.6. Frag. v. b. (5.6.) 9% Ledum b. (9.6.) Linnæa b. 25.6. Menyanth. b. 8.6. Nuph. lut. b. 22.6 Pinus sily. b. 10.6. Pop. trem. b. 4.5. zs BO. 24.5. Prun. pad. b. 22.5. Ribera s 20:5. Rub. arct. b. (5.6.) Sal. capr. b. 10.5. Sorb. auc. b. 10.6. Trientalis b. (7.6.) Ulmaria b. 2.7 | Vacc. v.-i. be Avena S. 7.5. a Achis a0 Go: „ Ernte. 12.8. Hordeum S. 13.5. 38 Hordeum Aehr. Secale Aehr. 4.6. 28.6. Ernte. 12.8. Secale b. 20.6. Pee Eirntes1228: mtg) test Solan. tub. S. 21.5. > Ernte. 9.9. Mähen d. Wies. 15.7. Kalajoki, Kirchdorf. — Probst Karl Ad. Ottelin. 640515) ne brs Betula BO. 13.5. Chrys. leuc. b. 25.6. Ledum b. 25.5. Myrt. nigra f. (1.8.) Pop. trem. BO. 28.5. Rub. id: 1.7.8. Sal. capr. b. 20.5. Sorb. auc. b. (15.6.) Syringa v. b. 15.6. Walccanvi-1. Ib 1-9: 230-55 Oy (Coie c. Dm. Us Nl Avena Ernte. 23.8. Hordeum S. 15.5. kö Aehr. 26.6. E Ernte. 17.8. Secale Aehr. 3.6. a 105 2e Viburn. op. b. 13.6. > Ss) 25 0 NT BALL AREA „ Ernte. 18.8. Rub. cham. b. 16.5. 8. 15.8. i 1267: Avena 5. 10.5. Solan. tub. S. 22.5. Rub. id. b. 20.6. = LPAChT 27.1: Mähen d. Wies. 15.7. Kajanisch-Ostrobothnien. — Kajaani. — Fraulein GAS ns Br: Aln. inc. b. 5.5. Betula BO. 11.5. ey ALA 22.0; Calluna b. 11.7. Chrys. leuc. b. 28.6. Conv. maj. b. 12.6. Frag. v. b. 2.6. : aloe Linn&a b. 25.6. Myrt. nigra b. 21.5. TOLL Nuph. "Tut. b. 4.7. Picea exc. b. 1.6. Pir. mal. b. 12.6. Maria Renfors. 21074592 0. Gr.; Pop. trem. BO. 24.5. LV. 25.9. Prun. pad. b. 23.5. 14.9: Rib. r. b. 20.5. DT DATE Rub. cham. f. 13.7. Rub. id. b. 24.6. 5 f. 5.8. Sal. capr. b. 8.5. Sorb. auc. b. 15.6. = f. 10.9. | Syringa v. b. 15.6. | Ulmaria b. 8.7. c. 145 m. ti. M. Vacc. v.-i. b. (16.6.) f. 30.8. Viburn. op. b. 8.7. Avena Ernte. 24.8. Hordeum S. 11.5. Ernte. 15.8. Secale Aehr. 7.6. Sly 2745. „ Ernte. 8.8. EO Ss SOL. Solan. tub. 8. 20.5. Ernte. 14.9. Mähen d. Wies. 10.7. Kajaani. — Forstwirter H. E. Heiman. Aln. inc. b. 2.5. Myrt. nigra b. 12.5. Rub. cham. b. 25.5. Anem. hep. b. 21.5. f. 15.7. Lah) Kerle Betula BO. 10.5. | Nuph. "ut. b. 2.7. Rub. id. b. 23.6. b. 12.5. Pinus silv. b. 14.6. Far Calluna be 197: Caltha b. (2.5.) Conv. maj. b. 10.6. in Sotkamo 2.6. Frag. v. b. 23.5. TON Ledum b. 26: Pir. mal. b. 10.6. Pop. trem. b. 4.5. BO. 26.5. Prun. pad. b. 22.5. Rib. r. b. 9.5. 8: Rub. arct. b. 26.5. ” Sal. capr. b. 8.5. Sorb. auc. b. 12.6. fe Leh Syringa Va b2 16i63 Tilia parv. cult. BO. 26.5. Tilia parv. b. 26.7. V. 10.9. Trientalis b. 26.5. Trollius b. 22.5. Ulmaria b. 4.7. Vacc. v.-i. b. 10.6. $ 1, doh Avena S. 9.5. | Aehr. 6.7. Dee Ernte 2.9! Hordeum S. 10.5. Aehr. 2.7. N Ernte. 12.8. | | Secale Aehr. 12.6. » ” 39 | Secale b. 24.6. Ernte. 10.8. PARIS MOIS Solan. tub. S. 20.5. , Ernte. 5.9. Mähen d. Wies. 8.7. ” Hyrynsalmi, Salmenkylä. — Förster Otto G. Weenerberg. 64° 40° n. Br.; Betula BO. 10.5. LV. 20.9. Conv. maj. b. 13.6. us nigra b. 29.5. fs 205 Pop. ”trem. b. 8.5. BO. 20.5. 5 LV. 20.9. Prun. pad. b. 29.5. Rub. cham. f. 18.7. Nord-Ostrobothnien. 0522116 im. Br; Achill. m. b. 21.6. Aln. glut. b. 10.5. Anem. hep. cult. b. 24.5. Betula BO. 19.5. b. 24.5. ~~ IN eae Calluna b. 19.7. Caltha b. 24.5. Chrys. leuc. b. 29.6. Frag. v. b. 2.6. 5 Men Ie Linnæa b. (5.7.) Menyanth. b. 20.6. Myrt. nigra b. 26.5. 029. Nuph. "Int. b. 1.7. Picea exc. b. 6.6. Pop. trem. b. 15.5. x” 280 33° 6. Gr.; Rub. id. b. 26.6. = f. 28.7. Sorb. auc. b. 12.6. Trollius b. 31.5. Vacc. v.-1. b. 10.6. 1) ghee) Avena 8. 7.5. ” Aehr. 15.7. ””a — li, Etelä-li. 25205026; Pop. trem. BO. 2.6. LV. 1.10. Prun. pad. b. 7.6. f. 6.8. Rib. r. b. 26.5. rt. 24.0. Rub. aret. b. 1.6. Rub. cham. b. 25.5. Rub. £3 Sal. capr. b. 16.5. Sorb. auc. b. 19.6. = 10:93 Syringa v. b. 19.6. Trientalis b. 6.6. Trollius b. 5.6. Ulmaria b. 10.7. — Pfarrer c. 165 m. ü. M. Avena Ernte. 5.9. Hordeum S. 20.5. . Aehr. 2.7. 3 Ernte. 5.8. Secale Ernte. 7.8. Sh rl. Solan. tub. S. 20.5. Ernte. 15.9. Mähen d. Wies. 9.7. M. Vacc. v.-i. b. 17.6. f. 4.9. CHEN VW ” Avena S. 16.5. Aehr. 10.7. » Ernte. 28.8. Hordeum S. 17.5. Aehr. 10.7. Ernte. 7.8. Secale Aehr. 11.6. MD OUT Ernte 15.8. RSS Oss. Solan. tub. S. 17.5. 5 Ernte. 9.9. Mähen d. Wies. 8.7. ” ” ” Pudasjärvi, Kirchdorf. — Provinzial-Arzt J. Stenbäck. 090523: nN. Br; Achill. m. b. 19.6. Aln. inc. b. 29.4. 260 53’ 6. Gr.; | Betula BO. 17.5. 23.5. ” cs 105 m. ä. M: Calluna b. 17.7. Caltha b. 23.5. M. Hiltula. 40 Chrys. leuc. b. 28.6. Cony. maj. b. 13.6. Frag. v. b. 30.5. fe LON Ledum b. 15.6. Linnea b. 23.6 Menyanth. b. 10.6. Myrt. nigra b. 27.5. 4s TLS Picea exe. b. 4.6. Pinus silv. b. 15.6. Pop. trem. b. 8.5. 5 BOF 36. 4 NERE: Prun. pad. b. 3.6. Kemi. GSR nk BES Achill mS bs (5.0, Aln. ine. b. 8.5. Betula BO. 19.5. De CMDs ov dey BSS) Calluna b. 30.7. Caltha b. 22.5. Chrys. leuc. b. (17.7.) Conv. maj. b. 15.6. Frag. v. b. (20.6.) 4 f. 20.7. Linnea b. 25.6. Myrt. nigra f. 20.7. Aira cæsp. 2.7. Alisma plant. 29.6. Bet. verr. 22.5. Calypso 15.6. Camp. rot. 12.7. Card. prat. 18.6. Cirs. heter. 10.7. Cornus suec. 16.6. Dianth. sup. 7.7. Epilob. ang. 9.7. Erioph. vag. 11.5. Geran. silv.:20.6. Junip. comm. 20.6. Cornus suec.: 25.8. Daphne 20.8. Prun. pad. f. 8.8. Rub. aret. db. 31.5. Rub. cham. f. 14.7. Rub. id. cult f. 7.8. Sal. capr. b. 9.5. Sorb. auc. b. 14.6. f. 6.9. Trientalis ln UBC. Trollius b. 2.6. Ulmaria b. 4.7. Vace. v.-1 b. 13.6. 3 12:9) Avena S. 65. 'Aehr:12:: Avena Ernte. 22.8. Hordeum S. 13.5. ie Aehr. 2.7. 5 Taivalkoski, Inkee 26.6. 3 Ernte. 5.8. 20 km nach N. bei Korento 31.7. Secale Aehr. 10.6. DM TAG: , Hrnte. 12:8. DS ONE Solan. tub. S. 20.5. Ernte. 9.9. Mähen d. Wies. 15.7. — Förster K. J. Ehnberg. 2483320. Gre: Nuph. lut. b. 26.6. | Pinus silv. b. 21.6. Pop. trem. b. 9.5. 1.3309. Prun. pad. f. 15.8. Rub. cham. f. 23.7. Rub. id. b. 15.6. à f. (18.3.) Sal. capr. b. 12.5. Sorb. auc. b. 21.6. f. 24.8. Syringa Y. ï. 25.6 Trientalis b. 15.6. Anfang d. Blüthe. Larix sib. 23,5. Lath. pal. 6.7. Lychn. alp. 20.6. Majanth. 25.6. Nymph. alba 26.6. Orch. mac. 28.6. Oxal. acet. 15.6. Oxye. pal. 22.6. Parnassia 20.7. Pedic. pal. 25.6. Prim. sib. 18.6. Pyrola min. 30.6. | Pyr. rot. 10.7. Anfang d. Eqvis. arv. 23.5. Erioph. vag. 25.6. U1. 12.7. 20.6. C. 5 m! | Ulmaria b. Vace. v.-i. b. Avena S. 21.5. > Aehr. 28.6. „ Ernte, 28.8. Hordeum S. 28.5. 5 Aehr. 28.6. Secale Aehr. 20.6. DAS Solan. tub. Ernte. 10.9. Mähen d. Wies. 28.6. | Ranunc. acr. 15.6. Ran. aur. 20.6. | Rhamn. frang. | Rib. nigr. 15.6. Rub. sax. 25.6. Salix phyl. 9.5. | Solan. tub. 14.7. | Solidago 7.7. | Tanacetum 18.7. | Taraxacum 9.6. Trichera arv. 17.7. | Trif. prat. 18.6. | Vaccin. ulig. 28.6. 3.7. Fruchtreife. Geran. silv. 18.7. Lychnis alp. 20.7. Orchis mac. 25.8. Oxalis 18.7. Pyrola min. 28.8. Alatornio, Puas. Golgole m. Br: Aln. ine. b. 8.5. Betula BO. 24.5. 3 105 16: > ING NEC Caltha b. 18.5. Conv. maj. b. 13.6. Frag. v. b. 4.6. 5 if, 2608 Linnea b. 30.6. Myrt. ere 3.6. re aret. b. | Rub. cham. b. ( | Pyr. rot. 28.8. | Rub. sax. 20.8. Prun. pad. b. 6.6. | Ribsir. 6.3.6. LA 103.8. 1 Rub. id. be 27. fe Sorb. ‘alc: by | Trientalis b. 15. 240 10 6. Gr.; 41 | Solidago 28.8. | Vacc. ulig. 18.7. — Landwirth K. Em. Castrén. ©, IG) sah Vs Wee Avena S. 9.5. ATEN LG „ Ernte. 22.8. Hordeum Aehr. 10.7. ze Ernte. 16.8. Secale Aehr. 16.6. Pine lpia és rite, 20.8. SE IOK Solan. tub. Ernte. 9.9. 22.1. Trollius b. 5.6. Mähen d. Wies. 17.7. Pir. mal. b. 14.6. Vacc. v.-i. b. 20.6. Pop. trem. b. 14.5. 5 f. 27.8. 5 BO, 11.6. Rovaniemi, Muurola. — Landwirth Iisakki Hoikka. 6622 n. Br.; Betula BO. 20.5. > ING 24.9. Conv. maj. b. 26.6: Myrt. nig. f. (12.7.) Picea exc. b. 1.6. Pop. trem. b. 15.5. BO. 5.6. LV. 26.9. Prun. pad. b. 29.5. Rovaniemi, Sinettä. ner: 66° 39’ Ledum b. 13.6. Menyanth. b. 10.6. Myrt. nigra b. 6.6. Picea exc. b. 8.6. Pop. trem. BO. 5.6. Androm. pol. 26.5. Betula nana 4.6. | Prun. pad. f. 15.8. | Rib. REED | Rub. id. b. 17.6. | Avena 8. 7.5 jy Aehrs 987. „ Ernte. 20.8. | Hordeum S. 13.5. 250 | Rub. arct. b. 10.6. Rub. cham. b. (31.5.) Trollius b. 10.6. | Vacc. v.-i. f. 24.8. 259 25 5. Gr.: HÖR GT: C2 ORMa is m Hordeum Aehr. 1.7. es Ernte. 31.7. Secale Aehr. 18.6. by 276; Ernte. 15.8. S. 30:7. Solan. tub. 8. 20.5. Ernte. 3.9. Mähen d. Wies. 8.7. ” ” — Forster K. J. Ehnberg. C.2 702m MR Hordeum Ernte. 10.8. Secale Ernte. 15.8. S. 8.8. | ” Anfang d. Bläthe. | Geum riv. 13.6. | Luzul, pil. 31.5. 42 Anfang d. Fruchtreife. Betula nana 20.7. | Rib. nigr. 28.8. | Rub. arct. 20.7. Lappland. — Kuusamo, Kirchdorf. — Dorfschullehrer EN He til, BES Achill. m. b. 18.6. Betula BO. 20.5. St Ihe He Calluna b. 22.7. Caltha b. 22.5. Chrys. leuc. b. 18.6. Frag. v. b. 5.6. 018.7. Ledum b. 12.6. Linnea b. (10.6.) Menyanth. b. 17.6. Myrt. nigra b. os Nuph. "lut. b. sr Picea exc. b. (12.6.) Pinus silv. b. 14.6. Pop. trem. b. 9.5. Salla, Kirchdorf. — Polizeibeamte B. 66° 58’ n. Br.; Achill. m. b. 26.6. Aln. ine. b. 9.5. Betula BO. 18.5. » D: 1010 Calluna b. 20.7. Caltha b. 1.6. Ledum b. 11.6. Linnæa b. 29.6. Menyanth. b. 17.6. Nuph. lut. b. 9.7. Picea exc. b. 6.6. Pop. trem. BO. 3.6. Kolari, 61° 26 ny Br Betula BO. 18.5. | Picea exc. b. 136. | Prun. pad. b. 12.6. Rub. cham. b. 4.6. | L. W. Pop. trem. BO. 7.6. LV. 9.9. Prun. pad. b. 10.6. ‘ f. 16.8. Rib. r. b. 10.6. adv D8! Rub. arct. b. 9.6. Rub. cham. b. 12.6. f. 1.8. Rub. "id. b. 25.6. fel tS) Sal. capr. b. 6.5. Sorb. auc. b. 18.6. 120209) Trientalis b. 15.6. Trollius b. (13.6.) | Vace. v.-i. b. 15.6. Rib. r. b. 2.6. a 1 2:85 Rub. cham. b. 11.6. Rub. Tarax. off. 10.6. Trientalis b. 14.6. Trollius b. 7.6. Vacc. v.-i. b. 17.6. Vacc, v.-i. b. 24.6. Hordeum S. 20.5. Ponkala. 29127 Tom Gres 290 14 6. | Prun. pad. b. 11.6. 239 46’ 6. Gr.; c. 280 m. ü. M. Vacc. v.-i. f. (15.9.) Avena §. 8.5. » Aehr. 16.7. „ Ernte. 2.9. Hordeum S. 10.5. N Aehr. 28.6. 7 Ernte. 13.8. Secale Aehr. 12.6. 1s SG. » Ernte. 28.8. Sb. ELT. Solan. tub. S. 20.5. À Ernte. 9.9. Mähen d. Wies. 10.7. F. Ossian Möller. Gr. Hordeum S. 15.5. 5; Aehr. 4.7. R Ernte. 14.8. Secale Aehr. 16.6. ale „ Ernte. 19.8. LES MONTE Solan. tub. S. 22.5. ay Ernte. 6.9. Mähen d. Wies. 22.7. Luttunen. — Polizeidiener Simo Luttunen. c. 125 m. uä. M. | Hordeum Ernte. 25.7. | Secale Aehr. 24.6. Solan. tub. S. 1.6. is Ernte. 12.9. 43 Kittilä, Kirchdorf. — Förster Hjalmar Malmgren. CAO n. Br.; 240 5506 Gr.; ec. 170) m: ti. M: Betula BO. 18.5. | Prun. pad. f. 22.8. Avena 8. 8.5. de Hota, Rib. r. b. 25.5. » Aehr. 8.7. ee een 20-9: OH (Roh Hordeum S. 9.5. Caltha b. 23.5. Rib. nigr. f. 28.8. : Aehr. 1.7. Linnæa b. 1.7. Rub. arct. b. 8.6. = Ernte, nicht Myrt. nigra b. 6.6. Rub. cham. b. 10.6. reif. 29.7. ity PRC x f. 26.7. Secale Aehr. 18.6. Nuph. "ut. b. 10.7. Rub. id. b. 28.6. >. a Bbl Picea exc. b. 4.6. Sal. capr. b. 18.5. „ Ernte. 16.8. Pinus silv. b. 17.6. Sorb. auc. b. 14.6. = so 202% IAB, Ite Ids BOs Trollius b. 7.6. Solan. tub. S. 22.5. Pop. trem. b. 22.5. Ulmaria b. 12.7. » Ernte. 28.8. > BO. 6.6. Vacc. v.-i. b. 17.6. Mähen d. Wies. 9.7. Prun. pad. b. 6.6. Enontekiö, Hetta. — Pfarrer A. Laitinen. 680223, BY Br.; 23° 37 0. Gr. Caltha b. 10.6. Rib. r. b. 11.6. Trollius b. 10.6. Ledum b. 17.6. Myrt. nigra b. 5.6. ” f. (7.7.) Pop. trem. b. 16.5. Prun. pad. b. 19.6. = f. (16.7.) Rub. arct. b. 13.6. Rub. cham. b. 16.6. f. 16.7. ” Vacc. v.-i. b. (4.6.) Hordeum S. 20.5. Inari, Kirche. — Pfarrer M. Hinkula. 68° 54 n. Br.; Betula BO. 19.5. LV. 18.9. Calluna b. 15.8. Caltha b. 6.6. Epil. ang. 28.7. Ledum b. (18.6.) Menyanth. b. 27.6. Myrt. nigra b. 15.6. E98: Parn. "pal. 10.8. Inari, 69° 4° Aln. ine. b. 20.5. Betula b. 24.5. + IY, POS Frag. v. cult. b. 16.6. | Toivoniemi. n.br.; 242.0. Gr.; Pop. trem. b. 30.5. Prun. pad. b. 20.6. Rib. r. b. 20.6. OS Rub. cham. f. 25.7. Sorb. auc. b. 20.6. Tarax. off. 30.6. Trientalis b. 22.6. Ulmaria b. (25.7.) TMC ACTE: | c. 125 m. u. M. Vacc. v.-i. b. 15.6. £ 1.9: Hordeum S. 9.5. 3 Aehr. 1.7. & Ernte. 1.9. Secale Ernte. 18.8. Solan. tub. S. 27.5. | Mähen d. Wies. 21.7. Frag. v. cult. f. 25.7. Ledum b. 6.6. Myrt. nigra f. 20.7. Pop. trem. LV. 2.9. — Polizeibeamte J. Rossander. €. 150 m. ii. M. Prun. pad. f. 25.8. Rib. r. b. 10.6. | Rub. cham. b. (4.6.) | Rub. id. b. 26.6. 44 Rub. id. f. 3.9. Hordeum S. 18.5. Secale Ernte. 25.8. Sal. capr. b. 20.5. = Aehr. 10.7. Solan. tub. S. 29.5. Sorb. auc. 1. 1.9. 5 Ernte. 22.8. i Ernte. 4.9. Trollius b. 14.6. Secale Aehr. 12.6. | Mähen d. Wies. 15.7. Tussilago b. 10.6. be 12.7. Ulmaria b. 5.7. | Inari, Thule. — Förster M. W. Wænerberg. 69926” n. Br; 279 12805 Grate) 150 eee Aln. ine. b. 19.5. | Pop. trem. LV. 1.9. Trollius b. (22.6.) Betula BO. 17.5. | Prun. pad. b. 8.6. Tussilago b. 6.6. PDT: | f. 28.8. Vacc. v.-i. b. 7.6. > DU TN RO: | Rib. 7. 4 8.6. 5 f. 25.8. Frag. elat. cult. b. 8.6. | pet (8:35) > f. 24.8. | Rub. arct. b. 8.6. Ledum b. 10.6. | Rub. cham. b. 18.6. Hordeum S. 17.5. Linnea b. 21.6. | 1187] 3 Ernte. 10.8. Myrt. nigra b. 7.6. Rub. id. b. 22.6. Secale Ernte. 20.8. N 118,7: | MO 2513s Solan. tub. S. 18.5. Nuph. interm. b. 24.6. | Sal. capr. b. 19.5. Ernte. 2.9. Pop. trem. b. 19.5. | Sorb. auc. b. 7.6. Mähen d. Wies. 15.7. 5; BO. 245. | Utsjoki, Onnela. — Polizeibeamte Em. Moberg. 690 55° n. Bri; 260 517 6. Gr: COCO men Achill. m. b. 15.6. Pop. trem. BO. 25.5. | Sorb. auc. b. 28.6. Betula BO. 20.5. | 5 LV.109. | = ee (Cue) ne Prun. pad. b. 19.6. | Trientalis b. 12.6. u. i ILS); | Vacc. v.-i. b. 18.6. Ledum b. 13.6. | Rib. T. b. 10.6. | > 1.1.9. Linnea b. 5.7. AO yeh | Menyanth. b. 25.6. Rub. arct. b. 15.6. | ; Myrt. nigra à con Rub. cham. b. 10.6. | Solan. tub. 8. 30.5. 9072) u 19517. | 5 Ernte. 1.9. Nuph. Beton h 29.6. | Mähen d. Wies. 27.7. Russisch Karelien. — Muromli. — Dorfschullehrer A. D. Georgiefski]. 619, 10) ny Br; 35° 5.6. Gr.s ;c. 20, man Må Achill. m. b. (27.65) | Prun. pad. f. 5.8. Rub. id. b. 26.6 Betula LV. 4.9. | Rib. r. b. 24.5. Re. 157 Calluna b. 17.7. | Rub. arct. b. (9.6.)..| Macen vr ja, Caltha b. 20.5. Rub. cham. b. 19.5. | Viburn. op, b. 16.6. Chrys. leuc. b. 26.6. te, CRÈTE Prun. pad. b. 20.5. 2 Avena S. 9.5. _ : Ado Ahr …. Ernte 19:8. Hordeum S. 30.5. 5 Aehr. 10.7. 4 Ernte. 19.8. Petrosawodsk. — Forster, Lin. usit. S. 30.5. 5 hr "197 To 5 Ernte. 17.8. | Secale Aehr. 5.6. b. 24.6. ” eon. Br 34072570. Gr: A, ine II: 25): Betula b. 16.5. _ EVE} Calluna b. 27.7. Caltha b. 14.5. Conv. maj. b. 16.6. Frag. v. b. 27.5. 1 Bolla Ledum b. 9.5. Linnea b. 23.6. Menyanth. b. 18.6. Myrt. nigra b. 14.5. Picea exc. b. 21.5. Pinus silv. b. 1.6. eH, lobe, 19, 980: Pop. trem. b. 6.5. $ LY. 22.9. Arct. uva-ursi 16.5. Petas. frig. 18.5. Druck abgeschlossen am 5. Prun. pad. b. 23.5. 5 lig: Udo Riba xs bs pe PTE pets Rub. arct. b. 24.5. Rub. cham. f. 22.7. Rub. id. b. 22.6. Sal. Capr. b. Sorb. auc. b. 6.6 Syringa v. b. 12. Trollius b. 6.6. Tussilago b. 8.5. Vacc. v.-i. b. 6.6. f. 26.8. Viburn. op. b. 20.6. Anfang d. Blüthe. Rib. nigr. 21.5. 45 Secale Ernte. 5.8. SL Bush Solan. LU AS ID) "OU ErNte ford Mähen d. Wies. 9.7. Staatsrath Alexander Günther. ec. (0) sine Wie ME Avena S. 10.5. 3 AChr 13.0. „ Ernte. 19.8. Hordeum S. 30.5. fs Aehr. 13.7. ia Ernte. 19.8. Lin. usit. S. 1.6. 2 lb Bille à Ernte. 15.8. Secale Aehr. 14.6. 1292210: ne pHEnte= 6.8: Solan. tub. ig 2:9: x Ernte. 11.9. Trit. sat. S. 15.8. Mähen d. Wies. 11.7. UME WR, OM BH, Mai 1897. a0 RER RAR Be EE ' Bh RR) > ae, Mt RAS: OSS DER ay, y Py 2 Kr 2 | "LU be 5 INIERPINNDLINISCHE: BEOBACHTINGEN IN FINLAND 1895. ZUSAMMENGESTELLT K. E. STENROOS. NY FLAT 2 # } a i qui LA i ‘ < i IA R EX i mn 4 i i i a » \ . j D ihe ‘ af 4 if x 2 > i ay \ D: N ee dj RR > A MEN FE DA R I AN Su BO. Ve 4 Vat x i . A 4 j ne wae ETS HE #3 3 1 nt bi 4 N à © I ET N ve 7 aan ER) t 1 E 4 1 & , En N à } ; y ih 1 3 y À \ \ x - r - “ uv I | fa D À ; ; N ; 4 À tb \ : | N à | PALM UN h ' i à Lt i AE I: der Zusammenstellung des zoologischen Materiales der phänologischen Beobachtungen dieses Jahrganges habe ich genau demselben Plan, wie Dr. A. O. Kihlman in seinen Pflanzenphänologishen Beobachtungen verfolgt. Wo die angegebenen Daten über die Ankunft oder Ab- zug einer Art zweifelhaft erschienen oder eine grössere Ab- weichung von den entsprechenden Daten der Nachbarstatio- nen aufwiesen, habe ich eine Klammer benutzt. Betreffs der Daten des Abzugs des Kuckuks (Cuculus canorus) halte ich es für wahrscheinlich, dass die diesbe- zügliche Daten die Zeit, wenn der Kuckuk zu rufen auf- hörte angeben, obwohl die Frage im Circularschreiben eigent- lich den Abzug gilt. Die benutzten Abkürzungen bedeuten: an = angekommen ab = abgezogen spiel = Spielzeit begonnen laiche =" "laichzeitn, os st = Standvogel s = erscheint, sichtbar str = Strich begonnen n = Nistbau angefangen. Meinem Freunde Dr. A. O. Kihlman, der die Arbeit mit Rath und That befördert hat, bin ich zum aufrichtigen Dank verpflichtigt. Aland. — Mariehamn. — Rektor Ivar Bergroth. 60046. Bri; 199 571 6. Gr.;re. 10) maa e Alauda arv. an. 27.3. | Fr. coel. © an. 18.4. | H. urbica ab. 25.9. (1. Ampelis an. 28.10. 5 ab. (26.12.) 10.) Anser an. 15.4. F. moll. an. 14.4. Mot. alba an. 22.4. Bombus s. 3.5. F. glacialis Den ganz. 3 ab. 10.10. Cory. corn. n. 19.4. Wint. Scarabæus s. 20.4. A str. 24.8. Hirundo rust. an. 13.5. | Sturnus an. 26.3. Cygnus mus. an. 26.4. > ab. 24.9. | Turd. mus. an. 28.4. Cuculus an. 9.5. H. urbica an. 13.5. Vanessa urt. s. 30.4. Fr. coel. g an. 3.4. Öhberg. Alauda arv. an. 27.3. | H. urbica an. 11.5. | Saxicola oen. an. 27.4. Mariehamn. — Assessor Abr. Cuculus an. 4.5. Mot. alba an. 30.3. Sturnus an. 30.3. Fr. coel. an. 10.4. Godby. — Fräulein Anna Järnfelt. 60° 12’ n. Br.; 19° 587 6. Gr; COS ENE Alauda arv. an. 16.4. Anser an. 22.4. Bombus s. 15.5. Cuculus an. 12.5. H. urbica an. 13.5. 2 ab. 30.9. | Mot. alba an. 21.4. | Rana temp. laich. 23.4. Scarabæus s. 29.4. | Vanessa urt. s. 16.4. Stidwestliches Finnland. — Houtskär, Kirchdorf. — Pfarrer Max Lagerbohm. 60° 13) n. Br.; 2102370. Gr. c. 10 sme ie Alauda ary. an. 10.4. | Cuculus an. 9.5. A. Boschas an. 14.4. Grus an. 17.4. | Mot. alba an 17.4. Bombus s. 7.5. | Hirundo rust. an. 1.5. | 5 Rana temp. laich. 22.4. 5. | Sturnus an. 8.4. Corvus corn. an. 10.3. ab. 25.8. | T. tetrix spiel. 22.4. 5 str. 30.8. Kustavi, Kirchdorf. — Pfarrer J. Hollmén. Alauda ary. an. 26.3. | Grus an. 13.4. | Numenius arc. an. 19.4. A. Boschas an. 18.4. | Hirundo rust. an. 4.5. | Ortygom. crex. an. 20.5. Anser an. 17.4. | H. urbica an. 28.4. | Saxicola oen. an. 25.4. Cygnus mus. an. 7.4. | Mot. alba an. 18.4. | Scarabeeus s. 25.4. Cuculus an. 29.4. Merg. serr. an. 18.4. | Sturnus an. 5.4. Fuligula cl. an. 17.4. Uusikirkko, Männäis. — Pfarrer Aug. F. Waldstedt. COR en Br: 12107205 0%. Gr. Te. 5. manus Me Abramis br. laich. 21.5. | M. geh. 16.7. | Num. arc. an. 24.4. Alauda arv. an. 13.4. | Fr. coel. / an. 21.4. | Ortyg. crex an. 19.5. A. Boschas an. 21.4. | Grus an. 18.4. Rana temp. laich. 25.4. Bombus s. 2.5. | Hirundo rust. an. 15.5. | Saxicola oen. an. 20.4. Corv. cornix an. 12.4. | Lusc. phoenic. an. 5.5. | Scarabæus s. 26.4. 2 str. (12.4.) | L. rutilus laich. 2.5. Sturnus an. 10.4. Cypselus an. 21.5. | L. idus laich. 28.4. Turd. mus. an. 24.4. Cuculus an. 10.5. Mot. alba an. 19.4. | T. pilar. an. 25.4. ” Das letzte | Abo, Ispois. — Gutsbesitzer Arno Reuter. G0 25 in Dr. 22917. 0 (Es & 5 Meal, JUL Alauda arv. an. 16.4. | Fr. coel. Q an. 20.4. | Rana temp. laich. 2.5. Ampelis garr. an. 14.12. | Hirundo rust. an. 13.5. | Scarabæus s. 29.4. A. Boschas an. 17.4. | Lusc. phoen. an. 30.4. | Sturnus an. 12.4. Bombus s. 25.4. | Mot. alba an. 18.4. | Turd. mus. an. 20.4. Corv. corn. 4.3. | Num. arc. an. 22.4. | T. pilar. an. 20.4. Cuculus an. 7.4. | Osm. eperl. laich 24.4. Vanessa urt. s. 4.4. | Fr. coel. an. 12.4. | Ortyg. crex. an. 18.5. | Paimio, Spurila. — Gutsbesitzer Eric Rettig. SO! GS tie [Bee 9204370. Cine oe 30 ate ate Me Alauda arv. an. 12.4. | Hirundo rust. an. 29.4. | Scarabæus s. 1.5. Cypselus an. 23.5. | Lusc. phoen. an. 7.5. | Sturnus an. 6.4. Cuculus an. 8.5. | Mot. alba an. 18.4. | Tetrao tetr. spiel. 12.4. Fr. coel. «7 an. 12.4. | Ortyg. crex. an. 13.5. | Totanus hyp. an. 3.5. Q an. 14.4. | Rana temp. laich. 30.4. | Turd. mus. an. 3.5. Grus an. 18.4. | Saxicola oen. an. 3.5. | T. pilar. an. 5.5. Kimito, Kirchdorf. — Fräulein Maria Hedberg. BOO! ner: SVG OC ec. FM me i. Me Alauda arv. an. 6.4. | Cuculus an. 12.5. | Grus. an. 2.4. Cypselus an. 22.5. | Fr. coel. & an. 84. | H. urbica an. 7.5. 92 Lusc. phoen. an. 17.5 Mot. alba an. 10.4. Num. are. an. 7.5. Sturnus an. 4.4. Turd. mus. an. 18.4. Salo. — Provinzial-Arzt Dr. Arthur Zetterman. 609 22 n. Br.; Alauda arv. an. 28.3. Ampelis g. an. 14.10. A. Boschas an. 16.4. Bombus s. 11.5. Cory. corn. n. 6.4. a str. 20.8. Cypselus an. 24.5. Cuculus an. 8.5. Emberiza niv. an. 1.4. 2a Sn ee Fr. coel. an. 12.4. Grus an. 15.4. Hirundo rust. an. 4.5. ab. 7.9. | H. urbica an. 14.5. Lusc. phoen. an. 29.4. 9.4. 14.9. Mot. alba an. 3 ab. ec. 5 m. i. M. Num. arc. an. 19.4. Ortyg. crex. an. 11.5. Rana temp. laich. 25.4. Saxicola oen. an. 23.4. Scarabæus s. 29.4. Sturnus an. 1.4. Turd. mus. an. 12.4. Vanessa urt. s. 19.4. Hangö. — Pfarrer Fredr. Nauklér. 599 49° n. Br.: Alauda arv. an. 20.5. Bombus s. 2.5. | Corv. corn. Standf. | à str. (15.3.) | Cygnus mus. an. 17.4 Cuculus an. 28.4. | Emberiza niv. an. 10.4. | :2200502.02.Gr.; Fr. coel. & an. 5.3. 4 en Do. Grus an. 17.4. H. urbica an. 26.4. Mot. alba an. 21.4. Rana temp. laich. 30.4. ce. 10 m. ti. M. Saxicola oen. an. 20.4. Scarabæus s. 1.5. Sturnus an. 20.3. Turd. mus. an. 22.4. T. pilar. an. 7.4. Vanessa urt. s. 23.3. Pojo, Brödtorp. — Aufseher E. Gustaf Borg. 60° 6° n. Br.; Alauda arv. an. 26.3. A. Boschas an. 25.4. Bombus s. 26.4. Corv. corn. an. 9.3. 5 n. 1.4. Cygnus mus. an. 9.4. Cypselus an. 24.5. Cuculus an. 8.5. Emberiza niv. an. 19.3. 230 30' 6. Gr.; Fr. coel. ¢ an. 11.4. 4 © an. 15.4. Grus an. 17.4. = 0, I), H. urbica an. 9.5. Lusc. phoen. an. 13.5. Leuc. rut. laich. 5.5. Mot. alba an. 17.4. Num. arc. an. 25.4. ¢. 20) Mm. az Me Ortyg. crex. an. 9.5. Rana temp. laich. 1.5. Saxicola oen. an. 23.4. Scarabæus s. 27.4. Sturnus an. 24.3. Tetr. urog. spiel. 5.5. Turd. mus. an. 13.4. Vanessa urt. s. 23.4. Kisko, Toija. — Fräulein Sofi Rosell. 23%. 297.0. Gr.; e. HOMME COM Te: Alauda arv. an. Bombus s. 12.5. Cory. corn. n. 9.4. Cuculus an. 8.5. | 8.4. | Grus an. 15.4. «ts, Dl H. urbica an. 5.5. Mot. alba an. 13.4. Osm. eperl. laich. 29.4. Ortyg. crex. an. 18.5. Rana temp. laich. 27.4. Saxicola oen. an. 20.4. Scarabæus s. 5.5. Tetr. urog. spiel. 7.4. | Vanessa urt. s. 19.4. Sturnus an. 6.4. Turd. mus. an. 29.3. Wichti, Haitis. — Staatsrath G. H. Sjöstedt. 60295 ne bis 2499670. Gr Alauda arv. an. 12.4. | Fr. coel. Q an. 14.4. Saxicola oen. an. 30.4. A. Boschas an. 23.4. Grus an. 17.4. Sylv. troch. an. 17.5. Bombus s. 2.5. Hirundo rust. an. 13.5. | Scarabæus s. 3.5. Cory. corn. an. 7.3. Lusc. phoen. an. 12.5. | Sturnus an. 2.4. Cypselus an. 2.6. Mot. alba an. 19.4. Turd. mus. an. 20.4. Cuculus an. 6.5. Num. arc. an. 25.4. Vanessa urt. s. 27.4. Fr. coel. g an. 8.4. Ortyg. crex. an. 17.5. Helsingfors, Lappvik. — Professor Th. Sælan. 00 0 MT ds 240 5700 Gr. ;0cC. 105m ME Alauda arv. an. 1.4. | Fr. coel. g an. 3— H. urbica ab. (14.8.) Ampelis g. an. 5.10— 9.4, | Lusc. phoen. an. 29.4. 15.12. Fr. coel. © an. 9— Mot. alba an. 234. Anthus arb. 12.4. 13.4. Ortyg. crex. an. 17.6. Bombus s. 28.4. Grus an. 7—25.4. | Rana temp. laich. 1.5. Cygnus an. 3—22.4. abe 23:8. | Sturnus an. 22.3—6.4. Cypselus an. 22.5. Hirundo rust. an. 5— | T. pilar. an. 9—19.4. Cuculus an. 10.5. 12:5. Vanessa urt. s. 13.4. H. urbica an. 1—125. Sibbo, Gesterby. — Landwirth Otto Lönnroth. GONE Br: 259180 0. %G1227c. 20) mus Me Alauda ary. an. 16.4. | Cuculus ab. (12.7.) Ortyg. crex. an. 11-5. a ab. 1.10. | Fuligula cl. an. 244. | Rana temp. laich. 5.5. Ampelis g. an. 12.10. | Grus an. 5.4. Saxicola oen. an. 25.4. A. Boschas an. 22.4. 1 BOs DUST Scarabæus s. 2.5. Anser an. 22.4. Hirundo rust. an 6.5. | Sturnus an. 27.3. eae 12410: H. urbica an. 7.5. » ab. 24.9. Bombus s. 28.4. Lusc. phoen. an. 7.5. | Tot. hypol. an. 28.4. Cygnus an. 11.4. à ab. 30.8. | Turd. mus. an. 19.4. Cypselus an. 28.5. Mot. alba an. 19.4. T. pilar. an. 9.4. Cuculus an. 10.5. Num. arc. an. 16.4. Vanessa urt. s. 16.4. Sibbo, Martensby. — Gutsbesitzer H. B. Åström. BO DA Mn. br 2 I On (Eg ca 50) NN us Mr Alauda arv. an. 8.4. | Anas crecca an. 27.4. | Anser ab. 21.10. = A0 710: | A. Boschas an. 26.4. Bombus s. 28.4. Ampelis g. an. 6.11. | Anser an. 21.4. Corv. corn. an. 21.3. 54 Corv. corn. n. 27.4. 2 Sn Dale Cygnus mus. an. 10.4. AD RSA Cypselus an. 2.6. a El ör Cuculus an. 9.5. 2 ab. (12.7.) Emb. niv. an. 2.4 Erz coel.. an: 11.4. ys © an. 20.4. E ab. 6.10. Grus an. 24.4. Borgä, Bosgärd. — Mag. 60° 25 n. Br.; Abr. brama laich. 18.5; 6.6. Alauda arv. an. 19.4. Ampelis g. an. 28.10. Anas crecca an. 1.(6).5. A. Boschas an. 13.4. Anser an. 27.4. 3 Bs Zell Bombus s. 2.5. Coreg. Bille 10. Corv. corn. an. Standf. +5 n. 7.4. 5 str. 11.8. Cygnus an. 22.4. + EIN 29x10: Cypselus ab. 10.8. Cucucus an. 2.5. Hal. (AE) Ember. niv. an. 11.4. Fr. coel. g an. 22.4. fs Q an. 29.4. „ ab. 29.8—5.9. " Fuligula cl. an. 1.(5).5. | I alb. laich. 18— | Grus ab. 16.9. Hirundo rust. an. 10.5. ab. 12.9. Jan urbica an. (30.5.) z ab. 11.9. Lusc. phoen. an. ab 16.9. Mot. alba an. 19.4. . ab. 24.9. Num. arc. an. 24.4. Ortyg. crex. an. 18.5. Rana temp. laich. 3.5. Scolop. rust. an. 8.5. 25° 50° Onn Gas |. F. glacialis an. 7.5. | Grus an. 22.4. » aba DÖ | Hirundo qe an 239: — 8.9. He urbica Rn es 3 ab. 29.8. | Luse. phoen. an. 26.4. ab. 1—6.9. Er philomela anol: | Leuc. rut. laich.,14— 220): | Mot. alba an. 21.4. a ab. 23.9. Mergus serr. an 12.5. Num. arc. an. 25.4. Osm. eperl. laich. 7.5. Ortyg. crex. an. 20.5. Rana temp. laich. 2.5. Salmo salar 16.5. 5 laich. 14.10. Scolopax rust. an. 2.5. | Saxicola oen. an. 26.4. 5 ab. 2—7.9. 28.4. phil. A. C 20m Au Scolop. rust. ab. 2.10. Saxicola oen. an. 26.4. ab. 20.9. Sylvia ‘troch. an. 8.5. Scarabæus s. 2.5. Sturnus an. 6.4. 5 ab. 8.7. T. tetrix spiel. 17.3. Tot. hypol. an. 27.4. Tetr. urog. spiel: 2.4. Turd. mus. an. 21.4. T. pilar. an. 24.4. | Vanessa urt. s. 19.4. W. Nordström. M. Sylvia troch. an. 20.5. Scarabæus s. 30.4. Sturnus an. 7.4. 3 ab. 11.8. T. tetrix spiel. 30.3. Tot. hyp. an. 18.5. T. urog. spiel. 24.4. Turd. mus. an. 26.4. (11.5.) T. pilar. an, 24.4. Vanessa urt. s. 20.4. Caprimulgus an. 6.6. Esox laich. 4.5. Fr. carduelis an 14.5. Fr. linaria an. 9.4. Fr. spinus an. 9.4. Iynx an. 18.5. Leuc. idus laich. 12.5. Muscic. gris. an. 23.5. Oriolus an. 29.5. Perca fl. laich. 5.5. Sylv. hort. an. 12.5. Askola, Dampbacka. — Frau Assessor Julia Holmberg. SOY Sil” ins. Br: Alauda arv. an. 9.4. A. Boschas an. 12.4. Anser an. 1.4. Bombus s. 28.4. Corv. corn. n. 8.4. Cygnus an. 27.3. Cuculus an. 5.5. Ember. niv. an. 21.3. Fr. coel. I an. 28.3. Fuligula cl. an. 11.4. F. moll. an. 25.3. Grus an. 26.4. Ab 2618 Hirundo rust. an. 7.5. 250 44° 8. Gr.; c. 25 mouse | Hirundo rust. ab. 27.8. H. urbica an. 3.5. be ab. 24.8. Lusc. phoen. an. 20.4. Mot. alba an. 8.4. Rana temp. laich. 6.5. Saxicola oen. an. 16.4. Scarabæus s. 29.4. Sturnus an. 29.3. T. tetrix spiel. 5.4. Tot. hypol. an. 11.4. Turd. mus, an. 20.4. 99 | T. pilar. an. 22.4. | Vanessa urt. s. 10.4. Mörskom, Backbéle. — Herr Ernst Johansson. OED iy Bee Bae BOO, (emer Alauda arv. an. 14.4. A. Boschas an. 4.5. 5 ab. 15.9. Bombus s. 8.5. Corv. corn. n. 19.5. a str. 8.8. Cypselus an. 12.5. Zz ab. 20.8. Cuculus an. 6.5. Cucalus ab. (17.7.) Grus an. 3.5. AD HO Hirundo rust. an. 10.5. ab. 3.9. H. urbica an. 7.5. = ab. 5.9. Leue. rut. laich. 6.5. Mot. alba an. 20.4. | Osm. eperl. laich. 21.5. | Ortyg. crex. an. 18.5. | Rana temp. laich. 29.4. | Saxicola oen. an. 23.4. Scarabæus s. 10.5. | Sturnus an. 3.4. | 5 ab. 15.7. | Vanessa urt. s. 3.5. Süd-Karelien. — Wiborg. — Eisenbahnbeamter C. M. Heikel. CUA ame Bra 28246702 Gr, Ch 52m. Us Me Alauda arv. an. 27.3. Anser an. 27.3. Ardea stellaris n. 27.5, 1895. Bombus s. 4.5. Cypselus an. 18.5. Cuculus an. 9.5. Fr. coel. g an. 3.4. Fr. domestica n. 2.4. Grus an. 28.3. Hirundo rust. an. 2.5. H. urbica an. 28.4. L. phoenic. an. 10.5. L. philomela an. 2.5. Mot. alba an. 30.3. Rana temp. laich. 4.5. Saxicola oen. an. 23.4. Scarabæus s. 28.4. T. tetrix. spiel. 6.3. Vanessa urt. s. 29.3. Säkkijärvi. — M. Hirn. COS EN APTE 28020, Gr: Alauda arv. an. 19.4. Ampelis g. an. 6.10. A. Boschas an. 24.4. Anser an. 18.4. | Cygnus an. 9.4. | abs 1411. | Cuculus an. 10.5. Fr. coel. ¢ an. 21.4. | Fr. coel. © an. 21.4. | Fuligula cl. an. 24.4. Grus an. 20.4. Hirundo rust. an. 15.5. H. urbica an. 15.5. 3 ab. 24,30.8. Leuc. rut. laich. 30.4. Mot. alba an. 20.4. Num. arc. an. 6.5. Oriolus g. an. 20.4. Rana temp. laich. 4.5. Scarabæus s. 3.5. T. tetrix spiel. 21.4. Tot. hyp. an. 8.5. Turd. mus. an. 21.4. T. pilar. an. 20.4. Wiborg, Iso-Merijoki. — Landwirth Robert Pettersson. GOON een 2809400 0.6: Cady ms lee Me Alauda arv. an. 26.4. | Anser an. 26.4. | Bombus s. 3.5. | Cygnus an. 13.4. Cuculus an. 9.5. Grus an. 19.4. | Hirundo rast. an. 9.5. i ab. 14.9. | H. urbica an. 15.5. 56 H. urbica ab. 14.(18).9. Mot. alba an. 21.4. a ab. 20.9. Num. arc. an. 10.5. | Ortyg. erex. an. 19.5. | T. tetrix spiel. 15.3. Rana temp. laich. 27.4. | Turd. mus. an. 22.4. | Scarabeus s. 10.5. | T. pilar. an. 21.4. Sturnus an. 21.4. | Vanessa urt. s. 20.4. Jääski, Kostiala. — Provinzial-Arzt Dr. Alarik. Fabritius. 610 2” Alauda arv. an. 23.4. = ab. 14:9. A. Boschas st. Anser an. 8.5. AD 810: Bombus s. 1.5. Cory. corn. st. 5 n. 15.4. 2 str. 24.8. Cygnus an. 6.4. Cuculus an. 10.5. = ab. (27.7.) Ember. niv. an. 5.4. Fr. coel. g an. 20.4. = Q an. 26.4. n. Brie 28° 57° 0. Gr; C 40) mais | Fr. coel. ab. 8— Fuligula cl. an. Grus an. 21.4. 9. | Mergus serr. an. 5.5. 5 Num. arc. an. 24.4. Ortyg. crex. an. 18.5. 25. 3.4 Sh els Bey | Rana temp. laich. 3.5. Hirundo rust. an. 10.5. | Saxicola oen. an. 1.5. - ab. 16.9. ab. 10.9. H. urbica an. 15.5. Sylvia troch. an. 2.5. 5 ab. 14.9. | Scarabæus s. 6.4. L. phoenic. an. 27.4. | Sturnus an. 10.4. | a ab. 20.9. ka ab. (12.6.) | Totanus hyp. an. 29.4. Turd. mus. an. 4.5. | T. pilar. an. 21.4. Vanessa urt. s. 25.4. L. philomela an. 19.5. Leuc. rut. laich. 21.5. Mot. alba an. 20.4. ab. 21.9. Sakkola, Kirchdorf. — Pfarrer O. H. Bergström. 602) 40 NS IRAN NAO NGEERE. Alauda arv. an. 10.4. 5 205 lalılz Ampelis g. an. 4.11. Anser an. 20.9. Corv. corn. str. (21.5.) Cygnus an. 4.11. Cypselus an. 20.5. 2 ab. 20.8. Cuculus an. 11.5. a ab. (ES) Ember. niv. an. 22.3. 30 me ue | Fr. coel. £ an. 20.4. | Osm. eperl. laich. 11.5. ä ab. 15.9. | Ortyg. crex. an. 28.5. Grus an. 20.4. Scolopax rust. an. 26.4. |A els Boy | Saxicola oen. an. 27.4. | Hirundo rust. an. 12.5. | = ab. 4.9. | - ab. 12.9. | Scarabæus s. 30.4. | El. urbiea an. 9.5. Sturnus an. 20.4. 3 ab. 8.9. | Tot. hypol. an. 28.4. | Turd. mus. an. 244. | Lusc. phoen. an. 1.5. Vanessa urt. s. 25.4. | Mot. alba an. 20.4. | Num. are. an. 25.4. Satakunta. — Loimaa, Hirvikoski. — Pfarrer J. V. Wartiainen. 60° 52° n. Br.; 220 56° 6: Gr.; Cc) 85 mag mMe Alauda arv. an. 10.4. Bombus s. 3.5. Cory. corn. st. Cuculus an. 10.5. Fr. coel. ¢ an. 21.4. Grus an. 16.4. Hirundo rust. an. 10.5. | Rana temp. laich. 28.4. 3 ab. 25.8. | Saxicola oen. an. 25.4. Lusc. phoen. an. 27.4. | Scarabæus s. 10.5. Mot. alba an. 13.4. | Sturnus an. 14.4. Num. arc. an. 28.4. | Turd. mus. an. 21.4. Ortyg. crex. an. 21.5. | Vanessa urt. s. 244 Eurajoki, Lappjoki. — Pfarrer I. L. Roos. 61° 11° n. Br.; 219 31’ 6. Gr. Alauda arv. an. 5.4. Ampelis g. an. 17.10. Anser an. 10.4. Bombus s. 3.5. Cory. corn. str. Anf. 9. Cypselus an. 22.5. Cuculus an. 11.5. „ ab. (30.6—6.7.) Ember. niv. an. 153. Grus an. 26.4. Pirkkala, Kirchdorf. GES On. Br.; Alauda arv. an. 19.4. Bombus s. 30.4. Cuculus an. 9.5. Grus an. 22.4. Grus ab. 15.9. Hirunde rust. an. 9.5. ab. 30.8.—12.9. 2:9: 10.8. H. urbica an. cu ab. Lusc. phoen. an. 21.5. Leuc. rut. laich. 3.5. Mot. alba an. 20.4. = ab. 25.9. | Ortyg. crex. an. 20.5. 230 30° ö. Gr.; Hirundo rust. an. 16.5. H. urbica an. 16.5. | Mot. alba an. 26.4. | Rana temp. laich. 27 en SO} ms tic | | Turd. mus. an. | Vanessa urt. s. — 30.4. Saxicola oen. an. 23.4. 3 ab. 31.8. | Scarabæus s. 6.5. Sturnus an. 13.4. > ab. 20.6.—15.10. Tot. hypol. an. 20. = 1 Dr 4, 1.4. — Cand. Phil. M. Starck. M. Osm. eperl. laich. 12 —13.5. Ortyg. crex. an. 22.5. Rana temp. laich. 1.5. Ruovesi, Tapio. — Landgerichtsbeamte A. Lindeqvist. G10 560m. Br.; Alauda ary. an. 20.4. Ampelis g. an. 9.11. Anas crecca an. 19.4. A. Boschas an. 17.4. Anser ab. 8.10. Bombus s. 1.5. Cory. corn. an. 13.4. Cuculus an. 13.5. 240 3° ö. Gr.; | Er. coel. © an. 25.4. | Fuligula cl. an. 15.4. 16.4. 10.9 | Grus. an. ab: | Hirundo rust. an. 14.5. ab. 5.9. (BE urbica an. 16.5. : ab. 5.9. cx 100) mau: M. ! Mot. alba an. 21.4. | | | à ab. 16.9. | Num. arc. an. 27.4. | Ortyg. crex. an. 22.5. | Saxicola oen. an. 9.5. Scarabæus s. 9.5. Turd. mus. an. 3.5. T. pilar. an. 27.4. Parkano, Kirchdorf. — Oberforstmeister Casimis Brander. 628217 n. Br.; Abr. brama laich. 24.5. Alauda ary. an. 17.4. Amp. garr. an. 18.10. A. Boschas an. 10.4. Anser an. 10.5. Ban BOS Bombus s. 27.4. Coreg. alb. laich. 5.10. Corv. corn. an. 15 — 30.3. Cory. corn. n. 2.5. = Sit. 22.8. | Grus. an. BO IM (Giese | Cypselus an. 5.6. | Cuculus an. 14.5. | Ember. niv. an. 10.4. | Fr. coel. ¢ an. 16.4. 5 © an. 24.4. 2 ab. 12.10. Fuligula el. an. 20.4. 19.4. aba Hirundo rust. ab. 26.8. | H. urbica an. 19.5. n ab. 26.8. e> 11 02mSueM: Lusc. phoen. an. 27.4. ab. 4.9. | Leuc. rut. laich. 22.5. | Mot. alba an. 19.4. $ ab. 9—16.9. Num. arc. 25.4. Osm. eperl. laich. 8.5. Rana temp. laich. 1.5. Scolopax rust. an. 18.5. Saxicola oen. an. 23.4. ab. 2.9. Sylvia troch. an. 6.5 28 Scarabæus s. 27.4. Sturnus an. 23.4. T. tetrix eel 28.3 Stid-Tawastland. 6022492n2 Bra Abr. brama laich. 19.5. Alauda arv. an. 29.3. A. Boschas an. 20.4. Anser an. 24.4. Bombus s. 27.4. Corv. corn. n. 17.4. 5 str. 12.8. Cygnus an. 11.4. Cypselus an. 23.5. Janakkala, Virala. OM BENSIN Abr. br. laich. 1.5. Alauda arv an. 16.4. A. Boschas an. 19.4. Anser an. 24.4. Cuculus an. 75. | Grus an. 15.4. | » Tot. hyp. an. 10.5. Turd. mus. an. 23.4. — Mustiala. 230 47 5. Gr.; | Cuculus an. 11.5. | Grus an. 20.4. H. urbica an. 28.4. Lusc. phoen. an. 21.4. Leuc. rut. laich. 10.5. Mot. alba an. 15.4. Num. are. an. 24.4. Ortyg. crex. an. 16.5. | Rana temp. laich. 25.4. 240 36° 6. Gr.; | H. urbica an. 10.5. | Mot. alba an. 18.4. | Mergus serr. an. 29.4. be arc. an. 1.5. Ortyg | | MCrex an 0210; | | T. pilar. an. 22.4. Vanessa urt. s. 13.4. — Dr. PATRarsen c. 120 ma Saxicola oen. an. 27.4. Sylvia troch. an. 27.4. Scarabeeus s. 1.5. Sturnus ab. 2.4. Tot. hypol. an. 7.5. Turd. mus. an. 16.4. T. pilar. an. 26.3. Vanessa urt. s. 19.4. — Forstwärter Johan Hanström. C. 80 m. i. M. Rana temp. laich. 29.4. Scolop. rust. an. 27.4. Sturnus an. 2.4. | T. pilar. an. 8.5. Vanessa urt. s. 22.4. Asikkala, Urajärvi. — Gutsbesitzer Hugo v. Heideman. 61° 8° n. Br; Alauda arv. an. 20.4. Ampelis g. an. 13.10. A. Boschas an. 28.4. Anser ab. 15.9. Bombus s. 25.4. Coreg. alb. laich. 8.11 Corv. corn. an. 2.4. Cuculus an. 2.5. > ab. (29.7.) Fr. coel. 4 an. 20.4. © an. 26.4. ” 25° 48909 Gr Fulig. cl. an. 8.5. Grus an. 21.4. „ ab. 2—5—19.9. Hirundo rust. an. 9.5. N ab. 15.9. H. urbica an. 9.5. 5 ab. 7.9. Lusc. phoen. an. 27.4. Leuc. rut. laich. 20.5. Mot. alba an. 24.4. C. ab. 29.9. » ab. 29.9.(10.10.) | Num arc an. clean | | T. tetrix spiel. 22 | Tot. hypol. ar. 7.5 | Turd. mus. an. 26. Me pilar. an. 26.4. 90 m. ü. M. Ortyg. crex. an. 20.5. Rana temp. laich. 2.5. Scolop. rust. an. 2.5. Saxicola oen. an. 27.4. | Scarabæus s. 2.5. | Sturnus an. 13. (19)4. 29 A. 4. 4. Vanessa urt. s. 25. Pälkäne, Tommola. — Pfarrer August Laaksonen. a DEN IR oe Alauda arv. an. 20.4. Bombns s. 2.5. | | Cuculus an. 11.5. ” C. ab. (7.7.) | 90 m. ü. M. | Grus an. 19.4. ab. 30.8 ” Hirundo rust. an. 15.5. | Lusc. phoen. an. 4.5. | Mot. alba an. 19.4. | Num. are. an. 27.4. Ortyg. crex. an. 19.5. 59 Sturnus an. 16.4. Rana temp. laich. 29.4. | Turd. mus. an. 19.4. Saxicola oen. an. 27.4. Scarabæus s. 28.4. | Vanessa urt. s. 20.4. Sysmä, Nuoramois. — Gutsbesitzer Karl Wilskman. 61° 27 n. Br.; 25° 51° 6. Gr.; c. 95 m. ü. M. Abr. br. laich. 27.5. Alauda arv. an. 18.4. Anas crecca an. 4.5. A. Boschas an. 26.4. Bombus s. 30.4. Corv. corn. n. 2.4. 3 str. 1.7. Cygnus an. 20.4. Cypselus an. 25.5. Cuculus an. 6.5. Ember. niv. an. 16.3. Fr. coel. g an. 21.4. Fr. coel. © an. 21.4. Fulig. cl. an. 144. Grus an. 20.4. » ab. 20.8—15.9. Hirundo rust. an. 2.5. H. urbica an. 27.4. 4 ab. 9.9. Lusc. phoen. an. 28.4. L. philomela an. 22.5. Leuc. rut. laich. 11.5. | Mot. alba an. 20.4. Num. are. an. 25.4. | Ortyg. crex. an. 11:5. | Rana temp. laich. 30.4. Saxicola oen. an. 18.4. | Scarabæus s. 4.4. | Sturnus an. 18.4. | » ab. 9.9—18.10. | T. tetrix spiel. 26.3. | Tot. hypol. an. 10.5. Turd. mus. an. 1.5. T. pilar. an. 22.4. | Vanessa urt. s. 19.4. Süd-Sawo. — Mikkeli. — Fräulein Ingeborg Ehnberg. Gö AM me Br.:,970 ND 02.62: Co 90m 0 Me: Abr bralaich 21.5. Ampelis g. an. 29.10. A. Boschas an. 12.4. Bombus s. 27.4. Corv. corn. str. 18.8. Cygnus an. 18.4. Cuculus an. 20.4. Fr. coel. g an. 20.4. Hirundo rust. an. 10.5. H. urbica an. 14.5. Lusc. phoen. an. 26.4. Leuc. rut. laich. 23.5. Mot. alba an. 19.4. Ortyg. crex. an. 18.5. Rana temp. laich. 2.5. Scarabæus s. 28.4. Sturnus an. 11.4. Tot. hypol. an. 2.5. Turd. mus. an. 15.5. T. pilar. an. Ein Theil das ganze Jahr. Vanessa urt. s. 19.4. I Puumala, Kirchdorf. — Fraulein Bertha Witikka. GO BA Nabi; 28% 1080, Grey Ch SV my ua, M, Alauda arv. an. 14.4. Bombus s. 30.4. Cygnus an. 8.4. Cuculus an. 11.5. Emb. niv. an. 28.3. Fr. coel. $ an. 15.4. Q an. 20.4. | .Grus an. 2.5. Hirundo rust. an. 11.5. | ; ab. 12.9. | Mot. alba an. 22.4. " ab. 29.9. | Ortyg. crex. an. 25.6. | Rana temp. laich. 1.5. | Saxicola oen. an, 29.4. Scarabeeus s. 4.5. Sturnus an. 16.4. Turd. mus. an. 29.4. T. pilar. an. 20.4. Vanessa urt. s. 26.4. Sulkava, Tiittala. — Gutsbesitzer C. Ch. Lindfors. 61° 48° n. Br.; 28° 20° 6. Gr.; c. 110 m. ü. M. Abr. br. laich. 7.6. Alauda ary. an. 20.4. o + | Ampelis g. an. 25.9. | Anas crecca an. 28.4. | A. Boschas an. 22.4. | Anser an. 7.5. 60 Anser ab. (3.9.) 11.10. Bombus s. 30.4. Corv. corv. str. 25.8. Cygnus an. 20.4. Cuculus an. 9.5. Emb. niv. an. 13.4. Fr. coel. sg an. 21.4. re) an. 25.4. Fulig. cl. an. 20.4. F. glacialis an. 12.5. Grus an. 25.4. Savonlinna. 652 MN NT Abr. br. laich. 23.5— 6.6. iis arv. an. 9.4. Ampelis g. an. 18.10. A. Boschas an. 20.4. 4 ab. 10.10. Anser an. 28.4. 3 AST Bombus s. 25.4. Coreg. alb. laich. 15.10. Cygnus an. 13.4. Babs TAL: Cypselus an. 225. = ab. 10.9. Hirundo rust. an. 10 —17.5. 5 ab. 28.8: H. urbica ab. 28.8. Lusc. phoen. an. 29.4. L. philomela an. 18.5. | Leuc. rut. laich. 21.5. Mot. alba an. 20.4. 5 ab. 26.10. | Num. arc. an. 26.4. Osm. eperl. laich. 10.5. Coc ae 10.5. ; b. (18.7. Fr. dose & an. © an. Fuligula cl. an. F. glacialis an. Grus an. 21.4. „ ab. 10.10. Hirundo rust. an. 12.5. ab. 17.9. H. urbica an. 11.5. > ab. 16.9. DO bo bo Be RS SEE | Lusc. phoen. an. 25.4. | L. philomela an. 24.5. | Ortyg. crex. an. 1.6. Rana temp. laich. 5.5. | Scolopax rust. ab. 6.10. | Saxicola oen. an. 20.4. Scarabæus s. 27.4. | Sturnus an. 20.4. Tot. hypol. an. 27.4. Tetr. urog. spiel. 20.4. Turd. mus. an. 21.4. T. pilar. an. 21.4. Vanessa urt. s. 25.4. — Lektor Auk. Snellman. XS ee Opn Case Cs 85 m. ü. M. Leuc. rut. laich. 26.5. | Mot. alba an. 20.4. Num. are. an. 3.5. Osm. eperl. laich. 25.4. Rana temp. laich. 3.5. Scolop. rust. an. 28.4. | Saxicola oen. an. 28.4. | Sylvia troch. an. 5.5. | Scarabæus s. 8.5. Sturnus an. 19.4. | Tot. hypol. an. 3.5. | (TER urt. s. (30.3.) 22.4. Ladoga-Karelien. — Kurkijoki, Rohola. — Fräulein GLlOMS on! Bree Abr. br. laich. 14 6. Alauda ary. an. 20.4. Ampelis g. an. 12.12. A. Boschas an. 5.5. 5 ab. 1.11. Anser an. 26.4. ab SL Bombus s. 3.5. Corv. corn. an. 19.6. Cygnus an. 21.4. Pas 20510: Cuculus an. 12.5. Hilja Genetz, | Cuculus ab. (5.8.) Fr. cool. an. 23.4. Fuligula cl. an. 7.5. | Grus. an. 29.5. Hirundo rust. an. 10.5. 4 ab. 29.8. Lusc. phoen. an. 5.5. L. philomela an. 19.5. | Mot. alba an. 30.4. = ab. 10.9. | Osm. eperl. laich. 9.5. 290 50°. 6. Gr.; c. S0M AR NTE | Ortyg. crex. an. 20.5. Rana temp. laich. 3.5. Saxicola oen. an. 25.4. ab. 7.9. Sylvia troch. an. 11.5. Scarabæus s. 30.4. Sturnus an. 16.4. T. tetrix spiel. (1).22.4. Turd. mus. an. 1.5. T. pilar. an. 27.4. | Vanessa urt. s. 25.4. 61 Impilaks, Viipulanniemi. — Provinzialarzt Otto Meurman. CS Ont Br. 13100 RES e. 25 m ü. M. Alauda arv. an. 28.4. Anas crecca an. 4.5. A. Boschas an. 2.5. Anser an, 30.4. Bombus s. 5.5. Cory. corn. n. 24.4. x str. 6.6. Cygnus an. 22.4. Cuculus an. 12.5. > ab. (28.7.) noch gehört. Fr. coel. an. 19.4. H. urbica an. 12.5. L. rutilus laich. 9.5. Mot. alba an. 19.4. | Num. are. an. 7.5. Ortyg. crex. an. 1.6. Mergus serr. an. 25.4. | | Turd. mus. an. 2.5. Osm. eperl. laich. 2.5. Emb. niv. an. 5—10.4. | Rana temp. laich. 4.5. Saxicola oen. an. 6.5. | Scarabæus s. 1.5. | Sturnus an. 11.4. T. tetrix spiel. 1—6.4. Tot. hypol. an. 7.5. T. pilar. an. 3.5. Vanessa urt. s. 29.4. Pälkjärvi, Alahovi. — Fräulein Inez Karstén. Sn br 30°, 40010. Gr: | Mot. alba ab. 20.9. | Mergus serr. an. 10.5. | Num. are. an. 5.5. | Rana temp. laich. 6.5. Abra berlaich, 13.5: Alauda arv. an. 21.4. Ampelis g. an. 23.9. Anas crecca an. 10.5. A. Boschas an. 4.5. abe 21.10: Anser an. 10.5. We abe 15.10. Bombus s. 5.5. 1 Corv. corn. str. 248. | Fr. coel. ab. 13.10. | Fuligula cl. an. 6.5. | F. glarialis an. 20.5. Grus an. 23.4. ab. 17.9. | ” | Hirundo rust. an. 11.5. | : | Sylvia troch. an. 18.5. | 55 ab. 3.9. SEI urbica an 017.5: | ab. 2.9. | Lusc. phoen. an. Scolop. rust. an. 14.5. Saxicola oen. an. 5.5 | Scarabæus s. 6.5. Tot. hypol. an. 7.5. | Turd. mus. an. 25.4. 8 2. or or Shae. pilar. an. 26.4. Vanessa urt. s. 6.5. 2 Cuculus an. 11.5. L. philomela an. 2 Fr. coel. ¢ an. 20.4. | Mot. alba an. 23.4. > Ota Tea | Nord-Tawastland. — Korpilahti, Kirchdorf. — Pfarrer Gust. Ad. Rydman. Dame Bbr.; 250 34 O:aGrsic. 90) mci M | Grus ab. 2.9. | Scarabæus s. 9.5. | Hirundo rust. an. 21.5. | Sturnus an. 20.4. | H. urbica an. 17.5. |T. tetrix spiel. 27.4. | Lusc. phoen. an. 12.5, | Turd. mus. an. 2.5. | Mot. alba an. 21.4. | T. pilar. an. 8.5. | | Alauda arv. an. 244. A. Boschas an. 16.5. Corv. corn. str. 9.8. Cuculus an. 10.5. Fr. coel. « an. 19.4. 5 © an. 244. Saarijärvi, Pajuniemi. — Disponent A. A. Lilius. ean br: 25° 1666. Gr. c. 120 meen: Me | Anser ab. 7.10. Abr. br. laich. 19.6. Ampelis g. an. 20.10. | Coreg. alb. laich. 18.10. Alauda arv. an. 21.4. | A. Boschas an. 21.4. 62 Cygnus an. 16.4. ab. 2.11. Cuculus an. 10.5. > ab. (24.8.) Ember. niv. an. 5.4. Fr. coel. f an. 18.4. x Q an. 224. 3 ab. 25.9. Fuligula cl. an. 23.4. Grus an. 26.4. ab oy Hirundo rust. an. 1 5 ab. 8.9. H. urbica an. 11.5. Ps ab. 6.9. 5 ab. 18.9. Leuc. rut. laich 19.5. Mot. alba an. 23.4. 5 ab. 20.9. Mergus serr. an. 8.5. Num. are. an. 5.5. | Ortyg. crex. an. 6.6. | Lusc. phoen. an. 10.5. Osm. eperl. laich. 11.5. Rana temp. laich. 9.5. Salmo salar 1.6. Zz laich. 30.9. Scolop. rust. an. 4.5. Saxicola oen. an. 9.5. Scarabeus s. 11.5. Sturnus Kommt nicht vor. T. tetrix spiel. 19.4. Tot. hypol. an. 10.5. T. urog. spiel. 21.4. Turd. mus. an. 22.4. | T. pilar. an. 234. | Vanessa urt. s. 29.4. Saarijärvi, Hännilä. — Landwirth Werner Taipale. 62° 42’ n. Br.; 25° 11 6. Gr.; c. 120) mnt Alauda arv. an. 26.4. Anas crecca an. 10.5. A. Boschas an. 20.5. Cygnus an. 254. Cuculus an. 16.5. Grus an. 26.4. Hirundo rust. an. 16.5. | H. urbica an. 20.5. L. rutilus laich. 15.5. Mot. alba an. 25.4. Mergus serr. an. 15.5. Osm. eperl. laich. 5.5. | Rana temp. laich. 17.5. Scolop. rust. an. 18.5. Saxicola oen. an. 25.4, Scarabæus s. 20.5. T. tetrix spiel. 10.4. T. urog. spiel. 25.4. Turd. mus. an. 25.4. T. pilar. an. 25.4. Rautalampi, Koski. — Pfarrer Gottlieb Dahlgrén. 629) 361 N. Bre 26° 43070) Gre: Alauda arv. an: 26.4. Ampelis g. an. 24.9. Anser an. 29.4. D Tall). Bombus s. 26.4. Cory. corn. an. 18.3. & För 12:0: Cygnus an. 22.4. Cuculus an. 8.5. Emb. niv. an. 12.4. > Fr. coel. « an. 20.4. Fuligula cl. an. 18.4. Grus an. 20 4. = 05 iL) Hirundo rust. an. 10.5. à ab. 298. H. urbica an. 18.5. | 5 ab. 29.8. | Lusc. phoen. an. 29.4. 100 m. ü. M. | L. rutilus laich. 20.5. Mot. alba an. 21.4. | Num. arc. an. 22.4. | Rana temp. laich. 2.5 Saxicola oen. an. 25.4. | T. tetrix spiel. 17.4. Turd. mus. an. 224. T. pilar. an. 27.4. | Vanessa urt. s. 254, Wiitasaari, Haapaniemi. — Pfarrer Em. Fr. Landgren. 63° 4° n, Br: 25° 50° 6. Gr.; c. 105 ENNE Abr. br. laich. 7.6. Alauda ary. an. 13.4. Anas crecca an 20.5. A. Boschas an. 15.5. Bombus s. 26.4. Corv. corn. n. 23.4. Cygnus an. 13.4. Cypselus an. 26.4. Cuculus an. 10.5. Emb. niv. an. 31.3. Fr. coel. / an. 10.4. 5 © an. 18.4. 5; ab. 15.9. Fuligula el. an. 20.4. Grus an. 16.4. ie DDS 28.0: Hirundo rust. an. 13.5. 5 ab. 27.8. H. urbica an. 26.5. $ ab. 27.8. Lusc. phoen. an. 6.5. L. rutilus laich. 20.5. Mot. alba an. 18.4. > ab. 8. Mergus serr, an. 15.5. | Saxicola oen. ab. 3.5. Ortyg. crex. an 18.5. | Sylvia troch. an. 18.5. Rana temp. laich. 55. Saxicola oen. an. 3.5. Scarabeus s. 3.5. Sturnus an. 5.5. 63 T. tetrix spiel. 27.3. Turd. mus. an. 19.4. T. pilar. an. 2.5. Vanessa urt. s. 20.4, Pihtipudas, Kirchdorf. — Dorfschullehrer Alfr. Fredman. (ÖS DE OIL Br.; 25% 3490: ERA c: Alauda arv. an. 18.4. A. Boschas an. 10.4. Bombus s. 7.5. Emb. niv. an. 20.3. Fr. coel. £ an. 26.4. » Q an. (25.4.) Fuligula el. an. 20.4. Grus an. 19.4, Nord-Sawo. — Iisalmi, Peltosalmi. GS FI Br: 2708 13° 0% Grec Abr. br. laich. 17.5. Alauda arv. an. 20.4. Anas crecca an. 30.4. A. Boschas an. 21.4. Anser an. 25.4. Bombus s. 7.5. Cory. corn. an. 10.4. 5 n. 20.4. Cygnus an. 24.4. Cuculus an. 11.5. | Hirundo rust. an. 16.5. H. urbica an. 14.5. | Lusc. phoen. an. 9.5. L. rutilus laich. 18.5. Mot. alba an. 20.4. Num. arc. an. 28.4. | Rana temp. laich. 1.5. Hannes Nylander. Emb. niv. an, 7.4. Fr. coel. an. 214. a © an. 30.4. Fuligula cl. an. 28.4. F. glacialis an. 23.4. Grus an. 21—30.4. H. urbica an. 30.4. | Lusc. phoen. an. 4.5. L. rutilus laich. 19.5. Mot. alba an. 19— 23.4. Sem VW; Mi Saxicola oen. an. 2.5. Sylvia troch. an. 2.5. | Scarabæus s. 2.5. | T. tetrix spiel. 15.4. Tot. hypol. an. 29.4. Turd. mus. an. 1.5. | Vanessa urt. s. 22.4. — Landwirth 95 m. a. ME Num. arc. an. 28.4. Osm. eperl. laich. 6.5. Ortyg. crex. an. 27.5. Rana temp. laich. 2.5. Scarabæus s. 6.5. Sturnus an. 20.4. T. tetrix spiel. 1—28.4. Turd. mus. an. 23.4. T. pilar. an. 20.4. Vanessa urt. s. 28 4. Nord-Karelien. — Wärtsilä. — Frau Pfarrer Nina Karsten. DEN Br; 30° 39702 Grea. SOM. u. ME Abr: br. laich. 13.5. Alauda arv. an. 18.4. Ampelis g. an. 14.10. Anas crecca an. 10.5. A. Boschas an. 30.4. Anser an. 10.5. >. BD ISN) Bombus s. 2.5. «Cory. corn. st. en str. 9.8. Cuculus an. 16.5. Fr. coel. g an. 19.4. ñ © an. 1.5. Fr. coel ab. 23.9. Fuligula cl. an. 6.5. F. glacialis an. 19.5. | Grus an. 21.4. Hirundo rust. an. 18.5. H. urbica an. 17.5. à ab. 15.9. Lusc. phoen. an. 28.4. L. philomela an. 22.5. | Mot. alba an. 22.4. > ab. 16.9. Mergus serr. an. 6.5. Num. arc. an. 28.4. Ortyg. crex. an. 11.6. Rana temp. laich. 6.5. Scolop. rust. an. 14.5. Saxicola oen. an. 1.5. | Sylvia troch. an. 16.5. Scarabæus s. 8.5. T. tetrix spiel. 3.4. Tot. hypol. an. 7,5. Turd. mus. an. 16.4. T. pilar. an. 26.4. Vanessa urt. s. 27.4. 64 Süd-Ostrobothnien. — Sideby, Kirchdorf. — Pfarrer K. E. Hohenthal. 620% %nBr 2109270. Gr.: c/o maus Alauda arv. an. 13.4. Ampelis g. an. 18.10. Anas crecca an. 26.4. A. Boschas an. 23.4. Anser an. 18.4. a ENDS IVO Bombus s. 8.5. Cory. corn. an. 26.3. 5 n. 18.4. 5 str. 26.6. Cygnus an. 16.4. M ab. 6.9. Cuculus an. 17.5. Emb. niv. an. 10.3. Fr. coel. an. 4.4. Fr. coel. © an. 10.4, SD ala) F. clangula an. 19.4. F. glacialis an. 30.4. Grus an. 8.4. „ ab. 6.9. i ab. 9.9. H. urbica an. 7.5. 2 ab. 8.9. ms ab. 30.8. Mot. alba an. 19.4. PS ab. 10.10. e F. mollissima an. 22.4. Hirundo rust. an. 13.5. Lusc. phoen. an. 27.4. Mergus serr. an. 27.4. Num. are. an. 20.4. Ortyg. crex. an. 19.6. Rana temp. laich. 29.4. Saxicola oen. an. 23.4. ns ab. 28.8. Sylvia troch. an. 30.4. Scarabeeus s. 8 5. Sturnus an. 26.3. T. tetrix spiel. 18.4. Tot. hypol. an. 30.4. Turd. mus, an. 29.4. T. pilar. an. 26.4. Vanesss urt. s. 13.4. Lappfjärd, Kirchdorf. — Pfarrer J. 8. Laurell. 62° 15 n.-Br.; 210731 ©. Gr. ¢..5) mouse Abr. br. laich. 5—11.5. Alauda arv. an. 11.4. Bombus s. 9.5. Cuculus an. 185. Emb. niv. an. 7.4. Grus an. 26.4. H. urbica an. 15.5. | | | L. rutilus laich. 12— | 16.4. Mot. alba an. 23.4. Hirundo rust. an. 14.5. Lusc. phoen. an. 15.5. Num. arc. an. 24.4. | Ortyg. crex. an. 27.5. Saxicola oen. an. 25.4. Sturnus an. 20.4. | Turd. mus. an. 224. Alavus, Töysä. — Pfarrer Arnold Berger. 629 138 n. Br.; 239 48" ö. Gr. Abr. br. laich. 24.5. Alauda arv. an. 21.5. Ampelis g. an. 16.10. Anas crecca an. 20.4. A. Boschas an. 244. Anser. an. 28.4. Bombus s. 28.4. Cory. corn. n. 20.4. N str. 25.8. Cuculus an. 18.5. | Fr. coel. & an. 20.4. 5) OFan wea: Fuligula cl. an. 20.4. | Grus an. 26.4. | H. urbica an. 16.5. L. rutilus laich. 20.5. Mot. alba an. 23.4. | Mergus serr. an. 5.5. | Hirundo rust. an. 19.5. | Lusc. phoen. an. 10.5. Num. arc. an. 6.5. - Rana temp. laich. 30.4. Saxicola oen. an. 26.4. Scarabaus s. 9.5. Sturnus an. 22.4. T. urog. spiel. 28.4. Turd. mus. an. 26.4. T. pilar. an. 28.4. Vanessa urt. s. 25.4. Ilmajoki, Kirchdorf. — Arzt Dr. S. W. Liljeblom. 620744 ney Br.:722978520. (Gis Anser an. 21.4. Bombus s. 2.5. | Cuculus an. 11.5. | Grus an. 20.4. | Hirundo rust. an. 18.5. | H. urbica an. 15.5. 65 Ortyg. crex. an. 20.5. | Scarabæus s. 9.5. | Vanessa urt. s. 22.4. Rana temp. laich. 30.4. | Sturnus an. 13.4. | Pörtom, Alholma. — Fraulein Saima Sjoberg. 629 46) n. Br.; 219 39 ö. Gr. Alauda arv. an. 13.4. Ampelis g. an. 6.10. Cory. corn. an. 18.3. Ember. niv. an. 24.3. | H. urbica ab. 15.8. Fr. coel. ¥ an. 144. | Lusc. phoen. an. 28.4. © 25@9an22242 |) Mot: ID An NL Cygnus ab. 25.11. | Grus an. 20.4. Saxicola oen, an. 14.4. Cuculus an. 17.5. Hirundo rust. an. 18.5. | Sturnus an. 23.4. 5; ab. (30.6.) H. urbica an. 16.5. Vanessa urt. s. 21.5. Mustasaari, Korsholm. — Frau Anna Wahlbeck. 63047 Nn. Br; 2103970. Gr; c 10 m. i. M. Alauda arv. an. 8.4. | Fr. coel. g an. 14.4. | Num. arc. an. 25.4. A. Boschas an. 204. Q an. 244. | Ortyg. crex. an. 4.6. Anser an. 26.4. Grus an. 22.4. Rana temp. laich. 8.5. Bombus s. 9.5. Hirundo rust. an. 6.5. | Saxicola oen. an. 26.4. Corv. corn. n. 16.4. © ah. 6.9. Scarabæus s. 6.5. 15 str. 1.9. Luse. phoen. an. 28.4. | Sturnus an. 1.4. Cypselus an. 4.6. Mot. alba an. 24.4. T. pilar. an. 14.4. Cueulus an. 8.5. 3 ab. 24.9. Wasa. — Lektor Dr. Hjalmar Hjelt. Eo GO Ms WES CO Se Crime ey MO Ne wh NE Alauda arv. an. 8.4. Emb. niv. an. 17.3. | Mot. alba an. 19.4. Anas crecca an. 5.5. Fr. coel. an. 15.4. | Rana temp. laich. 29.4. A. Boschas an. 27.4. tp © an. 21.4. | Scarabæus s. 4.5. Anser an. 23.4. Fuligula cl. an. 2.5. | Sturnus an. 14.4. Bombus s. 27.4. F. glacialis an. 2.5. |T. tetrix spiel. 28.4. Corv. corn. st. Grus an. 26.4. Tot. hyp. an. 4.5. = n. 15.4—5.5. | Hirundo rust. an. 17.5. | Turd. mus. an. 25.4. Cygnus an. 2.5. Luse. phoen. an. 28.4. | T. pilar. an. 24.4. Cuculus an. 18.5. Leuc. rut. laich. 5.5. Vanessa urt. s. 12.4. Ylihärmä, Kirchdorf. — Pfarrer O. J. Cleve. GB sy me Bye OPW WEY ay (Ene, Alauda arv. an. 15.4. | Grus. ab. 31.8. Scarabæus s. 10.5. Anser ab. 6.9—16.10. | Hirundo rust. an. 11.5. | Sturnus an. 19.4. Bombus s. 6.5. Luse. phoen. an. 8.5. | T. tetrix spiel. 19.4. Corv. corn. n. 20.4. Mot. alba an. 26.4. Turd. mus. an. 23.4. Cuculus an. 15.5. Rana temp. laich. 30.4. | T. pilar. an. 30.4. Fr. coel. an. 19.4. | Saxicola oen. an. 28.4. | Vanessa urt. s. 27.4. Grus an. 29.4. | 66 Replot, Kirchdorf. — Pfarrer Maurits Elenius. 63° 14 n. Br; 2102270. GS; e. 5 mane Alauda arv. an. 18.4. hs ab. 12.10. Ampelis garr. an. 12— | 24.10. Anas crecca an. 25.4. A. Boschas an. 20.4. Anser an. 19.4. » ab. 20.4. Bombus s. 8.5. Cory. corn. an. 22.3. n. 19.4. x str. 29.7. Cygnus an. 284. ñ ab. 21.(10).10. Cypselus an. 25.4. -n Mot. alba an. 20.4. ab. 24.9. | Cuculus an. 13.5. Emb. niv. an. 14.3— ” 10.4. Mergus serr. an. 29.4. | Fr. coel. g an. 21.4. | Num. arc. an. 224. x © an. (14.4.) | ; ab. 28 9. | Fuligula cl. an. 26.4. Grus an. 23.4. Rana temp. laich. 30.4. Saxicola oen. an. 22.4. A ab. 4.9. Scarabæus s. 10.5. „abs 20! | Sturnus an. 20.4. Hir. rust. an. 11—15.5. | T. tetrix spiel. 22.4. | n ab. 21.9. Tot. hypol. an. 20.4. Turd. mus. an. 25.4. T. pilar. an. 26.4. Vanessa urt. s. 24.4. | H. urb. an. 11—15.5. Lusc. phoen. an. 24.4. Leuc. rut. laich. 11.5. Oravais, Kirchdorf. — Dorfschullehrer Oscar Krook. 6302174 Tee Br 32.2000. !Gr3lc. DAME Alauda arv. an. 14.4. A. Boschas an. 19.4. Bombus s. 7.5. Corv. corn. an. 20.3. i n. 15.4. Cygnus an. 19.4. Cypselus an. 56. Cuculus an. 17.5. | Ember. niv. an. 7.4. | Grus an. 20.4. | Hirundo rust. an. 11.5. | Num. are. an. 20.4. | Rana temp. laich. 26.4. | Saxicola oen. an. 22.4. | & ab. (31.7.) | Sturnus an. 16.4. | H. urbica an. 12.5. T. tetrix spiel. 20.4. | = ab. (27.7.) T. urog. spiel. 17.4. | Mot. alba an. 20.4. | Vanessa urt. s. 17.4. Mittel-Ostrobothnien. — Alajärvi, Kirchdorf. — Probst CSN Br; Alauda arv. an. 20.4. A. Boschas an. 4.5. Bombus s. 30.4. Cory. corn. st. Cuculus an. 10.5. Fr. coel. ¢ an. 24.4. Jonatan Johansson. 23° 49° 6. Gr.; c., 130m su RME | Saxicola oen. an. 29.4. Sylvia troch. an. 6.5. Scarabeus s. 2.5. Sturnus an. 12.4. Turd. mus. an. 29.4. Vanessa urt. s. 24.4. Grus an. 20.4. Hirundo rust. an. 11.5. Luse. phoen. an. 29.4. : Mot. alba an. 24.4. Num. arc. an. 26.4. Rana temp. laich. 1.5. Haapajärvi, Lähemäki. — Landwirth A. J. Montin. 639 Abr. br. laich. 8—9.6. | Anser. an. 23.4. Alauda arv. an. 19.4. A. Boschas an. 23.4. 46 ns Br. 25018903. Gr. | Corv. corn. str. 26.6. Cuenlus an. 17.5. Fr. coel. 4 an. 20.4. Bombus s. 2.5. Cory. corn. an. 26.3. 95. Mot. alba an. 22.4. Fuligula cl. an. 234. | Leuc. rut. laich. Grus an. 16.4. = 10:99: | à ab. 15.9. Hirundo rust. an. 10.5. | Num. arc. an. 17.4. ab. 23.8. | Rana temp. laich. 28.4. H. urbica an. 11.5. | Saxicola oen. an. 26.4. = ab. 30.8. | Bs ab. 5.9. 67 T. tetrix spiel. 2.4. | Tot. hypol. an. 7.5. | T. urog. spiel. 16.4. Turd. mus. an. 22.4. | T. pilar. an. 29.4. | Vanessa urt. s. 28.4. Kalajoki, Kirchdorf. — Probst Karl Ad. Ottelin. HMS ny Br: 239 55” 0. ‘Gri: Alauda ary. an. 18.4. | Ember. niv. an. 9.4. A. Boschas an. 224. | Fr. coel. g an. 20.4. Anser an. 24.4. | Grus an. 19.4. |, 22.0. RADIO, Corv. corn. an. 31.3. | Hirundo rust. an. 18.5. 3 2134. | Lusc. phoen. an. 21.4. Cygnus an. 26.4. | Mot. alba an. 19.4. Cuculus an. 16.5. | Mergus serr. an. 22.4. Ga D, tly Why ile Num. arc. an. 22.4. | Rana temp. laich. 1.5. | Saxicola oen. an. 7.5. Scarabæus s. 2.5. Sturnus an. 13.4. T. tetrix spiel. 17.4. Tot. hypol. an. 14.5. . Kajanisch-Ostrobothnien. — Kajaani. — Fräulein Maria Renfors. CHIEN Bry: Ampelis g. an. 20.9. | Hirundo rust. an. 17.5. Bombus s. 5.5. | ab. 31.8. Cygnus an. 22.4. H. urbica an. 17.5. Cuculus an. 22.5. "AD 31.8. Fr. coel. g an. 23.4. Fuligula cl. an. 26.4. Grus an. 29.4. Lusc. phoen. an. 8.5. Mot. alba an. 28.4. Kajaani. — Forstwärter H. a Fuli gula at ant Alauda arv. an. 5.5. Fr. coel. Ampelis g. an. 11.9. | LE à AL). Anas crecca an. 29.4. 3.9 A. Boschas an. 27.4. Grus an. 29.4. Anser an. 26.4. Hirundo rust. an. 17.5. Bombus s. 9.5. | H. urbica an. 26.5. Cory, corn. an. 84. | Lusc. phoen. an. 1.5. Mot. alba an. 25.4. Mergus serr. an. 2.5. 2 n. 4.5. Cygnus an. 26.4. | Cuculus an. 19.5. HU ayo, Es Gs 145 m. ü. M. | Mot. alba ab. 10.10. Rana temp. laich. 5.5. Saxicola oen. an. 29.4. Tot. hypol. an. 4.5. Turd. mus. an. 29.4. Vanessa urt. s. 1.5. E. Heiman. | Num. arc. an. 85. Rana temp. laich. 4.5. | Saxicola oen. an. 7.5. | Scarabeeus s. 17.5. | Sturnus an. 26.4. | T. tetrix spiel. 2.5. T. urog. spiel. 3.5. Turd. mus. an. 14.6. | Vanessa urt. s. 14.6. 68 Hyrynsalmi, Salmenkylä. — Förster Otto G. Wenerberg. 64° 40° n. Br.; 28° 33’ 6. Gr.; c. 165 m. ü. M. Anas crecca an. 29.4. A. Boschas an. 29.4. Anser an. 22.4. Anthus triv. an. 15.5. Bombus s. 65. Corv. corn. an. 16.4. 5 n. 29.4. Cygnus an. 12.4. Cuculus an. 245. Ember. niv. an. 19.3. Fr. coel. an. 22.4. Fr. coel. Q an. 28.4. a ab. 25.9. Fuligula cl. an. 24.4. Grus an. 23.4. > Gilde Biller. Hirundo rust. an. 16.5. - ab. 12.9. Lusc. phoen. an. 29.4. Mot. alba an. 21.4. | 2 ab. 21.9. Mot. flava an. 9.5. | Mergus serr. an. 28.4. Num. arc. an. 16.5. Saxicola oen. an. 3.5. iy rub. an, 12.5. Sylvia troch. an. 15.5. T. tetrix spiel. 29.4. Tot. hypol. an. 5.5. Turd. mus. an. 29.4. | T. pilar an. 29.4. Nord-Ostrobothnien. — li, Etelä-Ii. — Pfarrer M. Hiltula 659.167 ni Br.; 25° 20°16. Gr: c. 5 i u Me Alauda arv. an. 24.4. Ampelis g. an. 25.9. Anas crecca an. 30.4. A. Boschas an. 27.4. Anser an. 23.4. BOs allan) Bombus s. 8.5. Cory. corn. an. 1.4. 5 n. 18.4. Cygnus an. 26.4. Cuculus an. 19.5. Ember. niv. an. 8.4. E. citrinella an. 20.4. Esox luc. laich. 105. | Fr. coel. g an. 21.4. a Q an. 30.4. | i ab. 20.9. | Fuligula cl. an. 26.4. Grus an. 27.4. ENDS 210; | Hirundo rust. an. 15.5. 5 ab. 25.8. | H. urbica an. 20.5. Br ab. 20.8. Lusc. phoen. an. 28.4. | Leuc. rut. laich. 10.5. Mot. alba an. 23.4. = ab. 10.9. Mergus serr. an. 27.4. Num. arc. an. 27.4. Rana temp. laich. 13.5. Salmo salar 21.5. Saxicola oen. an. 27.4. Scarabzus s. 13.5. T. tetrix spiel. 7.4. Tot. hypol. an. 3.5. T. urog. spiel. 20.4. Turd. mus. an. 28.3. Kemi, Kirchdorf. — Förster K. J. Ehnberg. 650 44" n. Br; 24° 33) 6. Gr: ce. > main Alauda arv. an. 26.4. Ampelis g. an. 12.10. Anas crecca an. 4.5. A. Boschas an. 28.4. N ab. 18.10. Bombus s. 15.5. Corv. corn. an. 18.4. 5 n. 29.4. Cygnus ab. Cuculus an. Ember. niv. Fr. coel. g an. 19.4. ei Q an. 22.4. A ab. 24.9. Fuligula cl. an. 30.4. Grus an. 27.4. ee Oo) Hirundo rust. an. 19.5. 5 ab. 18.8. Lusc. phoen. an. 19.5. 8 ab. 20.8. Leuc. rut. laich. 21.5. Mot. alba an. 26.4. A ab. 6.9. Mergus serr. an. 1.5. Num. are. an. 23.5. Rana temp. laich. 8.5. Salmo salar 15.6. Saxicola oen. an. 28.4. A ab. 6.9. Sylvia troch. an. 16.5. Scarabeus s. 16.5. T. tetrix spiel. 8.4. Tot. hyp. an. 7.6. T. pilar. an. 8.5. Vanessa urt. s. 28.4. Anas acuta an. 4.5. Anthus obsc. 3.5. Emb. schoen. an. 3.5. Emb. citr. an. 13.4. Falco aesal. an. 24.4. Fr. montifr. an. 3.5. Fr. lapponica an. 3.5. Mot. flava an. 23.5. (Rovaniemi). Sax. rubetra an. 2.5. 69 Pudasjärvi, Kirchdorf. — Provinzial-Artz J. Stenbäck. Coe sels Br; 200537 0. Gin: ca 105 m. ie Mö Alauda ary. an. 25.4. Ampelis g. an. 2.11. Anas crecca an. 1.5. Anser an. 22.4. Bombus s. 9.5. Coreg. alb. laich. 20.10. Cory. corn. an. 11.4. x str. 20 6. Cypselus an. 5.6. Cuculus an. 5.6. Ember. niv. an. 18.4. E. schoen. an. 21.4. Alatornio, Puas. — Landwirth K. COOL. 240 1070. Gr; & Alauda arv. an. 23.4. A. Boschas an. 27.4. Corv. corn. an. 14.4. x n. 21.4. Fr. coel. X an. 20.4. Fuligula el. an. 23.4. Grus an. 23.4. » ab. 24.8. | Hirundo rust. an. 16.5. | H. urbica an. 23.5. eo DOS, | Lusc. phoen. an. 10.5. Mot. alba an. 24.4. Rana temp. laich. 2.5. Salmo ferox 28.5. Ember. niv. an. 24.3. | Fr. coel. g an. 17.4. | Grus an. 30.4. | Hirundo rust. an. 18.5. | Saxicola oen. an. 2.5. Sylvia troch. an. 23.5. T. tetrix spiel. 20— 29.4. Tot. hypol. an. 23.5. Tot. glottis an. 3.5. T. urog. spiel. 11.4. Turd. mus. an. 8—16.4. T. pilar. an. 1.5. T. iliacus an. 1.5. Vanessa urt. s. 2.5. Em. Castrén. 10 m. ü. M. Lusc. phoen. an. 5.5. Mot. alba an. 28.4. Saxicola oen. an. 8.5. T. pilar. an. 2.5. Rovaniemi, Muurola. — Landwirth Tisakki Hoikka. GGN Br.; 25925) OG: Abr. br. laich. 24.5. Alauda arv. an. 2.5. - ab. 4.9. Anas crecca an. 9.5. A. Boschas an. 28.4. 3 ab. 13.9. Anser an. 29.4. > AMI CCE Bombus s. 18.5. Coreg. alb. laich. 20.9. Corv. corn. an. 28— Bil ere på n. 26.4. x Str. 22.5. Cygnus an. 29.4. a ab. 10.9. Cypselus an. 28.5. 5 ab. 20.8. Cuculus an. 21.5. x ab. 8.8. Ember. niv. an. 30.3. E. citrinella an. 22.4. Fr. coel. an. 24.4. ñ Q an. 27.4. La ab. 3.9. Fuligula cl. an. 29.4. F. moll. an. 29.4. F. glacialis an. 27.4. Grus an. 27.4. = Bled), Hirundo rust. an. 12.5. “9 ab. 24.8. H. urbica an. 19.5. - ab. 22.8. Lusc. phoen. 18.5. L. philomela an. 16.5. 50 m. ü. M. Leuc, rut. laich. 20.5. Mot. alba an. 25.4. 5 ab. 2.9. Mergus serr. an. 7.5. Num. arc. an. 10.5. Rana temp. laich. 13.5. Salmo salar 27.5. à laich. 25.9. Scolop. rust. an. 11.5. Saxicola oen. an. 3.5. Scarabæus s. 16.5. Sturnus an. 22.4. T. tetrix spiel. 25.4. Tot. hypol. an. 9.5. T. urog. spiel. 30.4. Turd. mus. an. 1.5. T. pilar. an. 2.5. Vanessa urt. s. 7.5. 70 Lappland. — Kuusamo, Kirchdorf. — Dorfschullehrer L. W. Ponkala. 65° 57° n. Bro; 299 12° 6. Gr.; ce. AIN TN. Ho IN Alauda arv. an. 27.4. A. Boschas an. 3.5. Anser an. 28.4. aD S10. Bombus s. 12.5. Cory. corn. an 9—16.4. x str. 28.8. Cygnus an. 22.4. Ember. niv. an. 24.3. Fr. coel. an. 24— 26.4. in Q an. 26.4. Grus an. 1.5. Hirundo rust. an. 27.4 (18.5.) H. urbica an. 18.5. Lusc. phoen. an. 17.5. | Leuc. rut. laich. 18.5. Mot. alba an. 27.4. Num. are. an. 30.4. Rana temp. laich. 11.5. Saxicola oen. an. 28.4. T. tetrix spiel. 5.4. Tot. hyp. an. 6.5. T. urog. spiel. 28.4. T. JD, An Do Vanessa urt. s. 22.5. Salla, Kirchdorf. — Polizeibeamte B. F. Ossian Möller. 669 58' n. Br.; 299 14' ö. Gr. Alauda arv. an. 3.5. Anas crecca an. 6.5. A. Boschas an. 28.4. Anser an. 28.4. Bombus s. 11.5. Cuculus an. 5.5. Ember. niv. an. 25.3. Fr. coel. g an. 23.4. Fuligula cl. an. 28.4. | Grus an. 28.4. | H. urbica an. 6.5. | Luse. phoen. an. 45. Mot. alba an. 28.4. Rana temp. laich. 11.5. Saxicola oen. an. 17.5. Scarabæus s. 6.6. T. tetrix spiel. 28.4. Turd. mus. an. 8.5. Kolari, Luttunen. — Polizeidiener Simo Luttunen. 67° 26° n. Br; 23° 46 0. Gr.; c. 125 emeaieeve Alauda arv. an. 27.4. Anser an. 30.4. » ab. 20.9—7.10. Bombus s. 16.5. Corv. corn. an. 6.4. : n. 21.4. Cygnus an. (1.4.) Cuculus an. 27.5. Ember. niv. an. 1.4. Fr. coel. g an. 15.4. | Fuligula cl. an. 28.4. Grus an. 22.4. | H. urbica an. 27.5. Mot. alba an. 28.4. 4 ab. 20.9. : Num. arc. an. 14.5. T. tetrix spiel. 2.5. | T. urog. spiel. 25.4. | Turd. mus. an. 1.5. Kittilä, Kirchdorf. — Förster Hjalmar Malmgren. BA an. Br: 0241008 50 EN @ Alauda arv. an. 28.4. Ampelis g. an. 26.9. Anas crecca an. 10.5. A. Boschas an. 3.5. Anser an. 27.4. > saoemll Bombus s. 9.5. Cory. corn. an. 16.4. | Cygnus an. 28.4. | Cuculus an. 2.6. | Ember. niv. an. 2.4. | Fr. coel. d an. 28.4. | : © an. 28.4. Fuligula cl. an. 27.4. | Grus an. 28.4. ftir See LER | H. urbica an. 24.5. | ab. 28.8. ” 170 mm, ae M& Luse. phoen. an. 5.5. Leuc. rut. laich. 19.5. | Mot. alba an. 28.4. Mergus serr. an. 18 5. Num. are. an. 7.5. Rana temp. laich. 10.5. Salmo salar 3.6. | uf laich. 20.9. Saxicola oen. an. 14.5. Sylvia troch. an. 1.5. T. tetrix spiel. 22.4, Tot. hyp. an. 15.5. T. urog. spiel. 8.5. Turd. mus. an. 9.5. T. pilar. an. 10.5. | Vanessa urt. s. 4.5. | | Anas acuta an. 29.4. Charadr. apr. 1.5. Fr. montifr. an. 30.4. 71 | Oidemia fusea an. 10.5. | O. nigra an. 8.5. | Tot. glareola an. 7.5. | Tot. glottis et fuscus I an 95: Enontekiö, Hetta. — Pfarrer A. Laitinen. 680595921. Pr ARA öser Alauda arv. an. 15. Anas crecca an. 10.5. A. Boschas an. 13.5. Anser an. 6.5. Bombus s. 25.5. Cory. corn. an. 1.5. Cygnus an. 20.4. Cuculus an. 5.6. Ember. niv. an. 25.4. Is COCA an. he © an. 6.5. Fuligula cl. an. 3.5. F. glacialis an. 20.5. Grus an. 8.5. H. urbica an. 3.6. Leuc. rut. laich. 27.5. Mot. alba an. 6.5. Mergus serr. an. 5.5. Num. arc. an. 12.5. Rana temp. laich. 14.5. Scolop. rust. an. 10.5. Tot. hyp. an. 19.5. T. urog. spiel. 2.5. Turd. mus. an. 10.5. T. pilar. an. 10.5. Inari, Kirche. — Pfarrer M. Hinkula. ÖS öm BR: ROC LC 125. m. Ue EME Corv. corn. an. 28.4. Cygnus an. 27.3. Fr. coel. Ç an. 28.4. H. urbica an. 18.5. 5 ab. 1.9. Mot. alba an. 20.5. Tot. hypol. an. 20.5. Inari, Toivoniemi. — Polizeibeamte J. Rossander. GO 4 om. BE SUV TE OJ (ENG NAMN my u. Me Anas crecca an. 2.5. A. Boschas an. 10.5. 5 ab. 30.9. Anser an, 25.4. | OS OSE Cory. corn. an. (14.5.) a n. 25.4. Cygnus an. 18.4. Cypselus ab. 28.8. Cuculus an. 9.6. Ember. niv. an. 26.3. Fr. coel. g an. 244. „ Q an. 24.4. 5 ab. 26.8. Fuligula el. an. 2.5. F. glacialis an. (12.5.) H. urbica an. 1.6. 5 ab. 26.8. Lusc. phoen. an. 9.5. = ab. 8.9. Mot. alba an. 25.4. 4 ab. 8.9. Mergus serr. an. 2.5. Num. arc. an. 10.5. Rana temp. laich. 16.5. Saxicola oen. an. 16.5. ds ab. 2.9. Scarabeus s. 10.5. Tota hyp ants 1a. T. urog. spiel. 1.5. Turd. mus. an. 30.4. | T. pilar. an. 18.4. Inari, Thule. — Forster M. Weenerberg. Bene bre 27D On Gr. 1163150 m. u. Ne Ampelis g. an. 28.9. Anas acuta an. 2.5. A. crecea an. 45. A. Boschas an. 2.5. A, Boschas ab. 28.9. Anser an. 24.4. „ab. 289: Coreg. alb. laich. 10.10. | Cory. corn. an. 13.4. i ” n. 7.9. Cygnus an. 18.4. 2 ab. 10.10. 72 Cypselus ab. 288. Cuculus an. 6.6. Ember. niv. an. 2.4. Fr. coel. « an. 22.4. a Q an. 29.4. 5 ab 28.9. Fuligula cl. an. 2.5. F. glacialis an. 12.5. Hirundo rust. an. 18.5. H. urbica an. 18.5. H. urbica ab. 23.8. Luse. phoen. an. 7.5. ; ab. 5.9. Mot. alba an. 25.4. 3 ab. 5.9. Mergus serr. an. 2.5. Num. arc. an. 9.5. Rana temp. laich. 9.5. Salmo salar 28.6. Saxicola oen. an. 11.5. ; ab. 5.9. Sylvia troch. an. 7.5. T. tetrix Kommt nicht vor. Tot. hyp. an. 4.5. T. urog. spiel. 4.4. Turd. mus. an. 29.5. T. pilar an. 23.4. Utsjoki, Onnela. — Politzeibeamte Em. Moberg. 6955 mn. Br.; 260 57 6. Gr.:; c. 605m use Ampelis g. an. 15.10. Anas crecca an. 15.5. A. Boschas an. 13.5. 2 ab. 20.9. Anser an. 1.5. a ENDS HO Bombus s. 16.5. Colymbus sept. an. 5.5. Cory. corn. st. Cygnus an. 6.4. Cuculus an. 12.5. à ab. (25.7.) Ember. niv. an. 10.4. Fr. coel. an. 25.4. Hr coe O vane 2:5: Fuligula cl. an. 4.5. F. glacialis an. 6.5. Hirundo rust. an. 29.4. H. urbica an. 19.5. a ab. 24.8. Lusc. phoen. an. 3.6. ab. 3.9. Mot. alba an, 29.4. es ab. 22.9. Mergus serr. an. 3.5. Num. arc. an. 13.5. Rana temp. laich. 16.5. Salmo salar 17.5. Saxicola oen. an. 10.5. 9 ab. 2.9. Scarabeus s. 20.5. Sturnus vulg. Kommt nicht vor. T. tetrix Komm# nicht vor. Tot. hyp. an. 10.5. T. urog. Kommt nicht vor. Turd. mus. an. 8.5. T. pilar. an. 25%); Russisch-Karelien. — Muromli. — Dorfschullehrer A. D. Georgiefskij. COO. Bis 350457 0. Gi. = Go MO NN TE UL Abr. br. laich. 18.5. A. Boschas an. 3.4. Cory. corn. n. 7.5. Cypselus ab. 30.7. Cuculus an. 28.4. Fuligula cl. an. 1.4. Grus an. 27.3. Grus ab. 11.8. Hirundo rust. an. 25.4. H. urbica an. 23.4. Leuc. rut. Jaich. 21.4. Mot. alba an. 19.4. a ab. 12.9. Num. arc. an. 14.4. Ortyg. crex. an. 17.5. Rana temp. laich. 8.4. T. tetrix spiel. 3.4. T. urog. spiel. 17.3. Vanessa urt. s. 7.4. Petrosawodsk. — Forster, Staatsrath Alexander Giinther. 61° 48 in.) Br.; 349250. Gr.; cy 70 amu Alauda arv. an. 27.3. Anser an. 4.4. Bombus s. 3.4. Cygnus an. 18.3. x ab. 15.9. Cuculus an. 21.4. Ember. niv. an. 14.3. Fuligula cl. an. 29.3. Grus. an. 30.3. Hirundo rnst. an. 15.4. M ab. 3.8. H. urbica an. 20.4. ed — Mot. alba an. 29.3. Rana temp. laich. 10.4. Saxicola oen. an. 29.3. Sturnus an. 27.3. Tot. hyp. an. 3.4. Vanessa urt. s. 23.3. ELNCAND NÉE ANDSE HISTORISK LITERATUR BIBLIOGRAFISKA MEDDELANDEN AF ROLF LAGERBORG Trots den försvinnande roll Finland spelat i Europas allmänna utveckling, finner man ofta vårt land och vårt folk uppmärksammadt af de stora kulturländernas historici och det såväl flyktigt i allmän och diverse specialhistoria som i särskilda ingående undersökningar. I arbeten af hvartdera slaget påträffas uppgifter, hvilka — ofta spridda och skenbart obetydliga — dels äro från första hand, dels för den ovanliga synpunktens skull för- tjäna beaktande. Då härtill kommer, att för vissa partier af Finlands historia dylika utländska vittnesmål utgöra en stundom oumbärlig källa, — och hvilken källa, hvad beträf- far ett par färska inhemska undersökningar, kunnat i vårt tycke omsorgsfullare tillgodogöras, — så torde en öfversikt af de mera väsentliga uppgifter om Finland och finnarna, hvilka igenfinnas i utländska historiska arbeten à härvarande Universitetsbibliotek, icke vara öfverflödig. Det utkast till en sådan öfversikt, som här följer, om- fattar — dock ingen regel utan undantag —: 1) endast rent historiska arbeten, — således icke t. ex. literaturhistoria, statistik, naturhistorisk etnografi eller rese- beskrifningar ; 2) endast utländska arbeten, — således icke arbe- ten af svenskt och ryskt ursprung, om icke på utländskt 76 språk !); öfversättningar och bearbetningar af ryskt, men icke af svenskt, icke häller i utlandet utgifna arbeten af finska författare; 3) endast arbeten som förefinnas 4 Universitetets Bi- bliotek. Likväl har i förteckningen icke upptagits akademisk och periodisk literatur, uppslagsvärk samt arbeten, som egna Finland den detaljbehandling, att de förutsatts som kända af hvarje forskare i dess historia ?). Oaktadt dessa luckor är det att hoppas, att öfversik- ten i förväntan på fullständigare vägledning skall lända särskildt yngre forskare till gagn; och torde äfven de mera boksynte af dess hänvisningar till pagina, som i respektive arbeten röra Finland, kunna draga nytta. Slutligen må anmärkas, att bland citerade värk, hvil- kas uppgifter om Finland dels ännu icke äro använda, dels fortsättningsvis användbara, tilläfventyrs arbeten kommit med, där innehållet hvad Finland beträffar, hvarken är upp- lysande eller säreget, — möjligheten af andra peccata icke utesluten. För deras räkning, hvilka törhända önska taga kännedom om äfven obetydligare uppgifter om Finland, hvilka likväl för speciella syften kunna vara af intresse, må nämnas, att fullständig förteckning öfver Finland rörande uti mera än 1000 volymer utländsk historisk och geografisk literatur finnes uppgjord och förvaras å Universitetsbiblio- teket. 1) Svenskars arbeten pa latin från tider, då latinet var inhemskt — t. ex. Joh. och Ol. Magnus, Messenius m. fl., — hafva icke medtagits. ?) Således icke arbeten af Rühs, v. Gerschau, Nettelbladt, v. Such- telen, Michailovsky-Danilevsky, Theiner, Weidling m. fl.; ej häller Der- schau eller andra, företrädesvis resebeskrifningar. 77 Måhända ymnigast ha utlandets forskare sysselsatt sig med det finska folket, dess urtid och stamförvandtskap, relgion och seder samt språk. En rätt vidlyftig, såväl in- som utländsk bi- bliografi i ämnet ger: 1. Eduard Winkelmann: Bibliotheca Livoniae historica. Systema- tisches Verzeichniss der Quellen etc, 2. Aufl. Berlin 1878, 8:0. p. 66-70. Utôfver här nämda arbeten kunna vi uppräkna — de an- förda värkens ordningsföljd här som framgent beroende af ifraga- varande uppgifters utförlighet och befunna vikt; paginahänvisningar till alla förekommande, icke blott till närmast afsedda uppgifter rörande Finland —: bo Ferd. Heinr. Müller: Der Ugrische Volksstamm oder Unter- suchungen über die Ländergebiete am Ural und am Kaukasus in historischer, geographischer und etnographischer Beziehung. I—II. Berlin 1837—39, 8.0. T. Ip. 396-515 m. fl.; II p. 21—23 m. fl. 3. A. C. Lehrberg: Untersuchungen zur Erläuterung der älteren Geschichte Russlands. Herausgeg. von der Kaiserl. Acad. d. Wiss. durch Ph. Krug. St. Petersburg 1816, 4:0. p. 103236. 4. Aug. Ludv. Schlözer: Allgemeine Nordische Geschichte. Aus dem neuesten und besten nordischen Schriftstellern und nach eigenen Untersuchungen beschrieben etc. Halle i771, 4:0. p. 84, 206, 46-48, 265, 301—16, 421—22, 431, 437--90, 497-500, 502. 5. James Cowles Prichand: Naturgeschichte des Menschengeschlechts. Nach der dritten Auflage des englischen Originals mit Anmer- kungen und Zusätzen herausgegeben von Rudolph Wagner und Fr. Will. I—IV (5 vol.). Leipzig 1840—48, 8:0. T. IH, p. 298—850. 6. A. de Quatrefages: Hommes fossiles et hommes sauvages. Etudes d’anthropologie. Avec 209 gravures intercalées dans le texte et une carte. Paris 1884, 8:0. p. 571—639. 75 ae Oo 5? 10. 11. 12. 13. 14. 15. A. Viquesnel: Recherches historiques sur quelques points de l’hi- stoire générale des peuples slaves et de leurs voisins, les Turcs et les Finnois. (Extrait du , Voyage dans la Turquie“ par le même.) Paris 1869, 4:0. p. 457—58, 460, 465, 469, 471, 473, 475, 479, 481, 483, 489—90, 492, 495—96, 499, 501, 504, 506, 515, 582—46, 549--50, 554. Stanislave Siestrieniewicz de Bohusz: Recherches historiques sur l’origine des Sarmates, des Esclavons et des Slaves. Et sur les époques de la conversion de ces peuples au christianisme. I—IV. St. Petersbourg 1812, 8:0. T. I kap. III § 7; kap. IX § 64; T. II kap. XXV § 10, 29; kap. XXXI § 4; kap. XXXIII § 1. Frederik Schiern: Europas Folkestammer. Historiske Underso- gelser og Omrids I. Kjobenhavn 1851, 8:0. p. 36—98. Adolf Bastian: Ethnologische Forschungen. I—II. Jena 1871—73. T. I p. 39, 41, 93—104, 373. Adolf Bastian: Das Beständige in den Menschenrassen und die Spielweite ihrer Veränderlichkeit. Prolegomena zu einer Ethno- logie der Culturvölker. Mit einer Karte von Prof. Kiepert. Ber- lin 1868, 8:0. p. 110—11, 199—200, 220—21. A. de Gobineau: Essai sur l’inégalité des races humaines. I—IV. Paris 1853—55, 8:0. T. III p. 26, 35, 39, 50-52, 56—58, 88, 157, 401, 406, 422; T. IV p. 3, 10, 46. Léouzon Le Duc: La Finlande, son histoire primitive, sa mytho- logie, sa poésie épique, avec la traduction compléte de sa grande épopée: le Kalewala, son génie nationale, sa condition politique et sociale depuis la conquête russe. I—II. Paris 1845, 8:0. T. I CXXXVIII + 262 p.; T. II 443 p. Hermann Vambéry: Der Ursprung der Magyaren. Hine ethno- graphische Studie. Leipzig 1882, 8:0. p. 6—7, 13—14, 206, 208—09, 212, 218, 22023, 226, 228, 256, 291, 308— 13, 315, 389, 341, 368, 395, 398. Paul Hunfalvy: Ethnographie von Ungarn. Ins deutsche über- tragen von Prof. I. H. Schwicker. Budapest 1877, 8:0. p. 146—55, 158—62, 168—71. 16. 17. 18. 19. 20. 21. bo D 23. 29. 19 Eduard Sayons: Histoire generale des Hongrois. I—II. Paris 1876, 8:0. Tt, 1 fe 31 32435 8 Ignaz Aurelius Fessler: Geschichte von Ungarn. Zweite Auflage, bearbeitet von Ernst Klein. Mit einem Vorwort von Mikael Horwath. I—V. Leipzig 1867—83, 8:0. T. I p. 32, 35, 37—39, 41. Amedee Thierry: Histoire d’Attila et de ses successeurs jusqu’a l'établissement des Hongrois en Europe etc. I—II. Paris 1856, 8:0. T. Ip. 4-6, 8. C. Adler: Studium zur Kulturgeschichte Polens. ‘Berlin 1866, 8:0. p. 20—26. K. F. Neumann: Die Völker des südlichen Russlands in ihrer geschichtlichen Entwickelung. Eine von dem Königlichen Insti- tut von Frankreich gekrônte Preisschrift. Leipzig 1847, 8:0. p. 11, 14-16, 121-2. Paul Joseph Schafarik: Slawische Alterthümer. Deutsch von Mosis v. Ackrenfeld, herausgeg. von Heinrich Wuttke. I—II. Leipzig 1843—44, 8:0. T. 1 p. 288—317, 477, 479. P. F. Suhm: Om de Nordiske Folks aeldste Oprindelse. Kjoben- havn 1770, 4:0. p. 1-20, 91, 96, 109—10, 119—20, 138, 164, 183. Ernst Kunik: Die Berufung der schwedischen Rodzen durch die Finnen und Slaven etc. I—II. St. Petersburg 1844—45, 8:0. T. Ip. 87—96, 153—54, 157, 162—64, 174. Joh. Karl Bahr: Die Graber der Liven. Hin Beitrag zur Nordi- schen Alterthumskunde und Geschichte. Dresden 1850, 4:0. p. 8, 22, 25, 29—46. Joh. Thunmann: Untersuchungen über die alte Geschichte einiger Nordischen Völker. Mit einer Vorrede herausgegeben von Ant. Fr. Büsching. Berlin 1872, 8:0. p. V—VII, X, XII, 10, 15—17, 18—20, 52, 62, 72, 74, 76, 78, 8283, 88—92, 219—20. C. Grewingk: Das Steinalter der Ostseeprovinzen Liv-, Esth- und Kurland und einiger angrenzenden Landstriche. Dorpat 1865, 8:0. p. 58—54, 69, 74, 76, 96—97, 99, 113. 30 Joh. Gust. Cuno: Forschungen im Gebiete der alten Völkerkunde. 27. I: die Skythen. Berlin 1871, 8:0. p. 50—57, 59—65, 225, 28. Samlede Skrifter af Peder Claussen Friis. Udgivne for den Norske Historiske Forening af Gustav Storm. Kristiania 1881, 8:0. p. 399 —409. 29. Rasmussen: De Orientis commercio cum Russia et Scandinavia medio aevo. Hauniae 1825, 4:0. p. 13—14, 21. 27, 48. 30. Konr. Schwenck: Die Mythologie der Asiatischen Volker, der Aegypter, Griechen, Römer, Germanen und Slaven. I— VII Frank- furt a. M. 1843—53, 8:0. T. VII p. 348, 367—444. 31. F. Max Müller: Natürliche Religion. Gifford-Vorlesungen, gehalten vor der Universität Glasgow im Jahre 1888. Aus dem Englischen von Engelbert Schneider, Leipzig 1890, 8:0. p. 239, 320—21, 362, 364, 383 ff, 475—76. 32. F. Max Müller: Physische Religion. Gifford-Vorlesungen — — 1890. Aus dem Englischen von D:r Otto Franke. Leipzig 1892, 8:0. p. 14546, 176 —77. Gifford-V orlesungen 33. F. Max Müller: Anthropologische Religion. — — 1891. Aus dem Englischen von Moritz Winternitz. Leipzig 1894. 8:0. p. 312—13, 438—43. 34. Tooke: Histoire de l’empire de Russie sous le regne de Cathé- rine II et à la fin du dix-huitiéme siècle, traduite de l’anglais etc. I—VI. Paris 1801, 8:0. T. I p. 23, 51, 293; T. II p. 10, 14, 16, 20 -21, 195 —216, 241, 267—69, 272, 274, 276; T. III p. 436; T. IV p. 354. 35. (F. C. Weber): Das veränderte Russland, in welchem — — bisher unbekannte Nachrichten vorgestellt werden. I Franckfurt und Leipzig, II—III Hannover 1739—44, 4:0. T. I p. I—II. 9, 2426, 32, 61, 131-32, 256, 329, 339-40, 34346, 351, 378, 381—82, 447; T. II p. 165—66, 182, 206; T. III p. 64—67. Tvänne betydligt afvikande franska redaktioner existera: 81 a) Nouveaux mémoires sur l’état present de la grande Russie ou Moscovie. I—II. Paris 1725, 12:0. T. I p. 11—12, 20, 57, 63, 73—74, 197—98, 357, 420 —22, 427; T. II p. 63—10. b) Mémoires anecdotes d'un ministre étranger résidant a Péters- bourg: concernant les principales actions de Pierre le Grand — — La Haye 1737, 12:0. p. 34, 39, 44—48, 53, 55, 61—62, 150, 242, 304, 333—34, 349. 36. Pierre Charles Levesque: Histoire de Russie. Nouvelle édition. I— VIII. Hambourg et Brunnswick 1800, 8:0. T. I p. 52; T. III p. 240—43; T. IV p. 8, 12, 305, 316—17, 344, 388, 310, 432—35, 439 -43, 446, 465, 475, 482; T. V p. 35, S2-83, 88, 272, 372, 316—77; T. VI p. 464—77; T. VIII p. 197—201, 309. Denna edition är ihopsmält af tvänne tidigare arbeten; det ena af dessa är: Histoire des différents peuples soumis à la domination des Russes, ou suite à l’histoire de Russie par M. Levesque. I—II. Paris 1783, 8:0. T. I p. 361—66, 474—523. 37. Karamsin: Geschichte des Russischen Reiches. Nach der 2. Original-Ausgabe übersetzt. I—XI. Riga und Leipzig 1820 —33, 8:0. T. I p. 30—82, 246—49; T. IV p. 223; T. VII p. 390—94, 477; T. VIII p. 99, 101, 154—55; T. IX p. 173, 176, 220-224: T. X p. 24-29, 27475: T. XI p. 261, 269. ; Fransk upplaga: Paris 1819—26, 8:0. 38. Aug. Ludw. Schlözer: Nestor. Russische Annalen in ihrer sla- vonischen Grundsprache verglichen, übersetzt und erklärt. I—V. Gottingen 1802—09, 8:0. T. I p. 106, 308. Andra editioner: Joh. Bened. Scherer: Leipzig 1774, 4:0. C. W. Smith: Kjobenhavn 1869. 8:0. 39. Claude Francois Lambert: Histoire generale, civile, naturelle, po- litique et religieuse de tous les peuples du monde. I—XIV (15 vol.). Paris 1750, 8:0. Vol. III p. 120—71. 40. Elias Caspar Reichard: Die heutige Historie oder der gegenwär- tige Staat von Russland nach den Engländischen und Hollän- dischen des Herrn Salmon und Herrn von Goth ins Deutsche übersetzt mit Zusetzungen und Anmerkungen. Altona und Leipzig 1752, 4:0. p. 12—18, 23, 85, 213, 249, 271—72, 341—42, 365—69, 646 fr. 41. Andr. Buraeus: Orbis Arctoi imprimisque Regni Sueciae nova et accurata descriptio. Wittebergae 1631, 16:0. f. K,—M. Af detta arbete, afsedt for utlandet, sag forsta upplagan dagen år 1626. N:o 42 är samma opus i öfversättning. Omtrykt jämte annat i n:o 43, hvilket arbete i öfversättning återfinnes uti n:o 44. 42. Mathaeus Langwitius sen.: Appendix — — das ist Eigentliche Beschreibung des Königreichs Schweden. Leipzig 1632, 4:0. p. 17, 24, 26—28, 29, 37—44, 206. 43. Henricus Soterus edid.: Suecia, sive de Suecorum Regis dominiis et opibus, Commentarius politicus. Lugduni Batavorum 1633, 16:0. p. 54—64. 44. Lucius edid.: Historische eigentliche Beschreibung des Kônigreichs Schweden etc. Rinteln 1634 12:0. p. 85-—102. En specialitet representerar : 45. August Meitzen: Siedelung und Agrarwesen der Westgermanen und Ostgermanen, der Kelten, Römer, Finnen und Slawen. I—III, III Atlas. Berlin 1895, 8:0. T. II p. 141—212; T. III p. 329—31, 335—41; III Atlas n:is 100, 103. Äfven lapsk etnografi finner man i ofvan anförda arbeten; företrädesvis behandlas detta ämne i: 46. Francois Marie de Marsy: Histoire moderne des Chinois, des Ja- ponais — — Russiens et Américains. Pour servir de suite a Vhistoire ancienne de M. Rollin. I—XVIII. Paris 1775—76, 12:0. T. XI p. 78-79, 123, 126—29, 132—33, 173, 29-30, 237, 239, 478, 500, 904— 08: Finland. T. XVI p. 264—411: Lappland. 33 47. (Zacharie) C***(hatelain): Atlas Historique ou nouvelle introduc- tion à l’histoire, à la chronologie et à la géographie ancienne et moderne — —. Avec des dissertations sur l’histoire de chaque état par M. Guedeville. I—VII Amsterdam 1739, fol. T. IV p. 62: talrika planscher med afbildningar fran Lappland. Fin- land rörande kartor p. 14, 52, 178. Text p. 62 ff, S6 ff. 48. Carl Vogt: Vorlesungen über den Menschen, seine Stellung in der Schöpfung und in der Geschichte der Erde. I—II. Giessen 1863, 8:0. T. II p. 173, 320—24. Vi förbigå de grekiska och romerska autorerna samt me- deltida kosmografer+). Att framhållas förtjäna däremot några underrättelser om det apokryfiska korståg till Finland, som ko- nung Knut VI i Danmark skall företagit år 1190, 91 eller 92 för att stäfja finnarnas plundringar. Urkunder, som ojäfaktigt bevisa, att ett sådant tåg till Finland egt rum — hvad med detta Finland menas, är sedan en annan sak — finner man hos: 49, Langebek-Suhm-Engelstoft-Werlauff: Scriptores rerum Danicarum medii aevi, partim hactenus inediti, partim emendatius editi etc. I—IX. Hauniae 1772—1878, fol. T. IX (register): p. 2, 207, 300, 360, 457, 795. Korstaget röra: T. Ip. 39, 164t, 179, 242; T. II p. 171; T. III p. 69y; T. IV p. 279p. 1) Om hvilka jfr Ignatius: Finlands geografi, p. 1—25. Med for- del radfragas äfven: Karl Ahlenius: Olaus Magnus och hans framställning af Nordens geografi. Akad. afh. Upsala 1895. samt arbeten i geografins historia sasom: P. F. J. Gosselin: Recherches sur la géographie systématique et positive des anciens; pour servir de base a l’histoire de la géo- graphie ancienne. I—IV. Paris an VI—1813, 4:0. T. IV p. 123, 125, 152. le vicomte de Sautarem: Essai sur l’histoire de la cosmographie et de la cartographie pendant le moyen age et sur les progres de la géographie après les grandes découvertes du XV siècle. I—III. Paris 1549—52, 8:0. T. III p. 188, 408, 453, 473. 84 50. Pertz edid.: Monumenta Germaniae historica. I—XXIV Scripto- rum. Hannoverae 1826—92, fol. | T. XVI Scriptorum p. 404; XIX Scriptorum p. 17S, 206, 213, 225. Korståget återfinnes i äldre utländska arbeten, t. ex.: 51. v. Ziegler und Kliphausen: Historischer Labyrinth der Zeit. I—III. Leipzig 1701, fol. T. II p. 497, 700, 1270 b. 52. Joannes Meursii Historia Danica, cuius sex libri postremi nunc primum in Jucem prodeunt. Omnia a Joanne Grammio scoliis perpetuis illustrata. Joannes Lamius recensuit. Florentiae 1746, fol. p. 8, 12, 14, 106, 140, 165, 280, 360, 546, 584, 594—600, 604, 622, 635, 670—T71, 674, 676—77, 710, 713, $23, 942. Och ännu i senaste tid finna vi dokumenternas utsago utan all tvekan hänförd till Finland af: 53. Hans Olrik: Konge og Praestestand i den Danske Middelalder. I—II. Kjobenhayn 1892, 8:0. Pars II p. 105. Om tidigare vikingaexpeditioner till Finland och Bjarmaland upplysa: Ofvannimnda n:o 49. 54. Scripta historica Islandorum de rebus gestis veterum Borealium Latine reddita et apparatu critico instructa, curante societate regia Antiquariorum septentrionalium. I—XII. Hafniae 1828— 46, 8:0. J. XII register: p. 151—53. 55. Saxonis Grammatici Historia Danica. Recensuit et commentariis illustravit D:r Petrus Erasmus Müller, opus morte Mülleri inter- ruptum absolvit J. M. Velschow. I—II. Hauniae 1839—58, 8:0. T. Ip. 33, 43, 243, 336: IT p. 33—85, 39, 54, 66, 127, 147, 262, 268. 56. Albertus Kranzius Hamburgensis: Chronica regnorum aquilona- rium, Daniae, Suetiae, Norvagiae. Argentorati 1546, fol. p. 136—87, 386, 579, 581. 85 En undersökning af ursprungliga finsk-ryska grdnsforhallan- den ger: 57. P. A. Munck: Om Graendse-Tractaterne mellem Norge, Sverige og Rusland i det 14. Aarhundrede. Norsk Tidskrift, udg. af Chr. A. Lange. V. Kristiania 1852, 8:0. p. 307—08, 311, 313—15, 319, 327, 332—38, 350—53, 353, 360—63, 365. Jfr n:o 180. För att gifva en ungefärlig föreställning om arten af en god del af de utländska uppgifterna om Finland skola vi ur ofvannämda arbe- ten anföra några sådana af allmännare intresse, hvilka röra det finska språket. Det veterligen älsta meddelandet om finnarnas språk möter i tvänne vikingars, Other och Wulfstan, resebeskrifning från 1000 år tillbaka, hvilken är trykt i n:o 49, T. II p. 106 och lyder: „Da Finnas him thuhte and tha Beormas spraecon neah an gedeode“, hvilket lär betyda att finnar och bjarmer synas tala nära nog samma språk. Münsters , Cosmographia", åtminstone redan upplagan af år 1598 innehåller som bekant ett omnämnande af finnarnas särskilda språk och bönen „Isä meidhen“ som prof härpå; men den tidigaste in- gående och kvasi-vetenskapliga utläggning om finskan stammar från den lärde Andr. Buraeus'). Efter honom i ofvannämda n:o 41 går densamma i långa tider igen hos utländska författare. Vi afskrifva uttalandet i tysk öfversättning ur ofvannämda n:o 42 p. 38—39: »Die Finnen haben eine besondere Sprache/ welche der andern Schondänischen Sprache gantz nicht ehnlich/ diese/ weil sie etliche den andern in Europa Sprachen nicht gmeine Eigenschaften hat/ wil ich sie beyleuffig hier erzehlen. ') Jfr om Buraei öfriga arbeten beträffande Finland Stiernmann: Bibl. Sv. Goth. T. III p. 514. Huruvida något äldre meddelande om Finland och finska språket ingår i Jacobi Typotii (Typotius var i 12 års tid fängslad i Abo och Tavastehus) Notae de regno Sueciae etc. (1605) eller Relatio historica de regno Sueciae (1606), hvilket arbete af Buraeus öfversatts till svenska, har icke kunnat afgöras, då Typotii arbeten å Univ. Bibl. icke förefinnas. 36 Denn Erstlichen haben sie in ihrer gantzen Sprache kein F, und auch kein B, D oder G, oder sonst von zweyen Consonanten anhebet. Welch ihrer Sprache eigenschaft die Finnen andere Sprache zu lernen fast untächtig macht/ et sey dann/ dass dieser Mangel bald von Kind- heit auff/ durch Kunst verbessert werde. Denn wenn sie nicht in der Kindheit eine andere Sprache gelernet / können sie dieselbe / wann sie zu Jahren kommen/ den Ausspruch derer Wörter/ welche sich von ob- bennandten Buchstaben / oder von zween/ auch mehren Consonanten anfangen/ nicht lernen/ sondern lassen die ersten Consonanten allezeit aussen / und sagen für Grex, Rex, für Gratus, Ratus, für spes, pes, prodere, rodere, strepere, repere etc. Für bonus sagen sie ponus, für Dominus sprechen sie Tominus, für guberno, cuperno, für filius, wilius: darum dann Edelleute/ Kaufherren/ Priester ja wol auch theils Bawren dahin fleiss anwenden / dass ihre Kinder bald von Kindheit an/ die Schwedische Sprache lernen / und also gewehnen sie sich auch anderer Sprachen Eigenschaften und Ausrede zu fassen. Fürs 2. nemen sie in jrer gantzen Sprache keine genera noch Geschlechtsarten in acht / sondern haben nur den einigen Articul se, welcher beyden Geschlechten und allen generibus zugeignet wird / als se mes hic vir der Mann/ se warmo vel Naine haec mulier das Weib/ se Aelehin hoc animal das Thier. Wann sie nu nicht in ihrer Jugend die Schwedische / oder ein andere Sprache gelernet haben / so kömpt es jhnen sehr schwer für in andern Sprachen / den unterschied des Geschlechts und generum zu mercken / und lassen jhn entweder gar aussen / oder pflegen jhn gantz ungereimt hinzusetzen / doch ist diese Eigenschaft den Ausländern die Finländische Sprache zu lernen / fast zuträg- und behülflich. Denn was in andern Sprachen zu lernen am allerschweresten/ das wird in dieser gantz ausgelassen. Die 3. Eigenschafft dieser Sprache ist / dass die Wörter / so in andern praepositiones vom vorsetzen genennet/ in dieser allezeit nach- gesetzt werden. Über dies nehmen sie auch Reimen im acht / nicht aber wie im andern Sprachen / von gleicher endung der Wörter/ son- dern vom gleichen zwey- oder dreyer-wörter Anfang/ und schliessen gemeiniglich den Vers in acht Syllaben. Aber von diesem genug.“ I allmänhet sammandrages och varieras detta länga utlätande efter omständigheterna. Så i arbetena af Reichard och Lambert: Ofvannämda n:o 40 p. 647: 87 „Die ärgsten Deutschverderber aber in Petersburg sind die Fin- nen, welche die Vorwörter oder Präpositionen hinter die Nennwörter setzen, und in ihrer Sprache nur ein Geschlechtswort, auch weder B. D. F. noch ein G. in ihrem ganzen Alfabet haben.“ Ofvannimda n:o 39 p. 125—26: „ils — — n’ont qu'un seul article qui est l’article se, qu’ils appliquent indifféremment à tous les genres: aussi si il leur est extrêmement difficile d'apprendre les autres langues, l’on peut aisément apprendre la leur“. En synnerlig vän har finska språket i F. C. Weber, ofvannämda n:o 35, T. III p. 65—66. Efter diverse om finnarna, som författaren synes uppsnappat i Petersburg, skrifver han: »Die Finnische Sprache finde ich von einer sonderbaren Beschaf- fenheit, dass ich die vornehmsten Eigenschaften desselben zu berühren bewogen werde. Sie hat nicht die geringste Gemeinschaft mit einiger andern Sprache, und stammt von sich selbsten ab. Sie ist sehr reich an Worten, und kann sich vollkommen wohl ausdrücken. Die Italienische Sprache ist bisher zur Singekunst an allen Eu- ropäischen Höfen am meisten beliebet und gebraucht worden weil die Menge ihrer Vocalen den Mund fast beständig offen hält, und die Lieblichkeit der Stimme um ein grosses vermehret. Es wollte jemand behaupten, dass wenn Finnland nicht in der Nordischen Ecke, sondern mitten in Europa läge, und dessen Sprache bekant und nöhtig wäre, man dieselbe vor allen andern in dem Theatralischen Gesange gebrau- chen und hervor ziehen würde, weil die selbstlautende Buchstaben, darin allenthalben und noch mehr als in der Italienischen Sprache, sonderlich am Ende der Wörter (gleich wie auch die Schwedische thut) regieren, und aus dieser Ursache sich im Singen überaus angenehm hören lassen. Zu Bestärkung dessen will ich einige Verse aus einem wohlgesetzten Finnischen dactylischen carmine hieher setzen, woraus der Leser zu gleicher Zeit ersehen wolle, dass die Finnen zwar auch Reimen haben, jedoch nicht im Beschlusse eines jeden Endworts, sondern die zween oder drey ersten Buchstaben derer Wörter eines jeden Verses reimen sich, oder sind gleichlautend: Cans pölwüil kiwisil, cäst cannia callänen kalke Taal siis nytt pannal mina pinela pikusin pirsin Calimman caikein calasen cuing cukula cosken Tuo tuonel tuimal, wie wirax wittele werkon 88 Wiel mutah murusen täsa kirjasa kirjotin kirust Cans pdalle päattex täsa toiwoni toiwotan totta !). Ueberdem hat diese Sprache noch dreyerley besondere Eigen- schaften, erstlich, dass ihre praepositiones nicht vor sondern nach ge- setzt werden — — (Buraei uppgifter) — —; weil ihnen ebenfalls ohnmöglich ist, zween Consonantes im Anfange eines Worts auszuspre- chen, sonst würden sie anstatt gratus, cratus sagen. In ungebundener Rede kann volgender Passus zum Beweis dienen dass die Sprache sehr männlich und hellautend sei: Mulla ajalla pitae taika lujettaman jotakin kirjasta, taika sidän jotakuta. Man soll täglich entweder in einem geistlichen Buche lesen, oder im Herzen etwas gottseliges betrachten.“ = Finlands historia under Unionstiden finner en ofta oväntadt sakrik belysning i: 58. Frederik Barfod: Danmarks Historia fra 1319—1536. I--II. Kjo- benhavn 1885—87, 8:0. T. I p. 14, 22, 143, 168-69, 268-69, 271, 284—S5, 290, 29798, 323, 329, 384, 398—99, 405—06, 435, 438, 455, 485, 488, 494, 529, 535-36, 541. II p. 23, 25--26, 23-29, 36-37, 49, 55, SI-$S4, 100, 181, 189, 200, 206, 295, 250, 253—55, 262, 267, 347, 439; „tidstaflan“. 59. Ludw. Christ. Miller: Danmarks Historie. Udgave ved J. T. A. Tang. I—VI. Kjobenhavn 1866—92, 8:0. Pars II p. 73, 114, 182; IV p. 27—28, 37, 61, 92, 102, 108, 113, 136—37, 167, 169—72, 176, 195, 204, 274, 33435, 343, 407, 420, 44-45, 449. i 60. C. Paludan-Müller: De forste Konger af den Oldenborgske Slaegt. Omrids og Tanker til forstaaelse af Danmarks historie i Over- sangen fra Middelalderen til den nyere Tid. Kjobenhayn 1874, 8:0. p. 71, 75, 151—52, 156—58, 163—65, 189—90. : 61. Ferd. Henr. Jahn: Danmarks politisk-militaire Historie under Unionskongerne fra Oluf og Margaretta indtil Kong Hanses Dod. Efter Forfatterens Dod udgiven af C. Ewald, J. A. Fibiger og C. Molbech. Kjobenhavn 1835, 4:0. p. 19, 21, 204, 266, 268, 358—60, 370, 372, 418—19, 570. ') Dessa verser, icke kända af Pipping (Förteckning etc.) äro utan alt tvifvel af Abr. Achrenius från c. 1730, måhända i nagon akad. disputation. 39 62. Joh. Isacis Pontan: Rerum Danicarum Historia, Libris X unoqae tomo ad domum usque Oldenburgicam deducta etc. Amstelodami 1631, fol. p- 599, 603, 606, 609, 619. 632, Ofvannämda n:is 52, 57. Diplomatarier och därmed likställda för denna tid äro: Ofvannämda n:o 49. 63. Cura Societatis Scientiarum Danicae: Regesta diplomatica histo- riae Danicae. Index chronologicus diplomatum et literarum historiam Danicam ab antiquissimis temporibus usque ad annum 1660 illustrantium, quae in libris hactenus editis vulgata sunt. Samma titel på danska. I—V. Kjobenhavn 1847-89, 4:0. (Uppslagsvärk.) 64. C. F. Wegener: Diplomatarium Christiani Primi. Samling af Akt- stycker, Diplome og Breve, henhörende til Kong Christiern den Förstes Historie etc. Kjobenhavn 1856, 4:0. p. 16, 18, 21—22, 51, 77-80, 93, 150—51, 263, 300—01. 65. C. F. Wegener: Aarsberetninger fra det kongelige Geheimearchiv, indholdende Bidrag til Dansk Historie af utrykte Kilder. I—VII. Kjobenhavn 1852—83, 4:0. T. II p. 35, 68; IV p. 286, 291, 294, 297, 346, 348—49, 353; V p. 231, 217—88, 243, 246-—48, 252, 258, 280—S1, 283, 287, 290, 292, 301—02, 305, 308—10, 312—13, 315—21, 325, 330—32, 336—38, 340—41, 344—45, 347, 350—51, 358, 362, 366: VI p. 164, 251. (Uppgifterna i T. V, VI röra nya tiden.) 66. T. A. Becher: De aelste danske Archivregistraturer udgivne efter Beslutning af det Kongelige Danske Selskab for Faedrelandets Historie og Sprog efter Originaler i Geheimearchivet. I—IIl. Kjobenhavn 1854—65, 8:0. 1 Ip 078. 67. P. A. Munch: Paavelige Nuntiers Regnskabs og Dagbgger, forte under Tiende-Opkraevningen i Norden 1282—1334. Med et An- hang af Diplomer. Udgivne efter offentlig Foranstaltning. Chri- stiania 1864, 8:0. p. 41—42, 180. Ehuru icke utländskt, nämna vi, såsom hörande till samma klass: 90 68. Ekdahl: Christiern II:s Arkiv. I. Handlingar rörande Severin Norby och de under hans ledning stående krigsföretagen mot Sverge. I—IV. Stockholm 1835—42, 8:0. T. I p. 39, 53, 242—44, 245, 253, 258, 263, 268, 270, 273, 301; IV p. 1585 —86, 1651—53 m. fl. Fran samma tid och sträckande sig långt in pa 1500-talet finnas akter i: 69. Holger Rordam: Monumenta Historiae Danicae. Historiske Kilde- skrifter og Bearbejdelser af dansk Historie, isaer fra det 16. Aarhundrede. I—IV. Kjobenhavn 1873 —87, 8:0. T. I p. 49, 289, 310, 514, 588, 610, 706, 720; II p. 57, 168, 267—68, 340 490, 533, 611; IV p. 158, 182, 465—67, 471, 690, 700. Andra urkundssamlingar för 1500-talet, särdeles hertig Jo- hans tid, äro: 70. C. Schirren: Quellen zur Geschichte des Untergangs livländischer Selbstiindigkeit. Aus dem schwedischen Reichsarchive zu Stock- holm. I—Y. Reval 1861—65, 8:0. T. I p. 2, 11, 61, 147, 196—99, 204—20, 222—32, 237—44. 252—54, 258—60, 266— 74, 277—90: II p. 248, 298—300, 305-07; III p. 77—78, 99—104, 119—22, 125, 137—39, 147—51, 174—%6, 187, 199—201, 208—11, 327—28, samt p. enl. re- gistrets Nyland, Nystad, Ulfsby, Wiborg, Abo; IV p. 21—23, 59—135, 167—69, 173—17, 187—90, 212—20, 223—24, 279-81, 292—95, 318—19, 325—27, samt p. enl. registrets Abo, Biörkö, Finland, Hansa, Nyland, Nyslot, Ulfsby, Ulfsösund, Vit Olde, Snidker, Wädderlax, Wehkelax, Wiborg: V p. 8, 132, 186—37, 198— 201, 293, samt p. enl. registrets Hansa, Abo. 71. C. Schirren: Verzeichniss livländischer Geschicht-Quellen in schwe- dischen Archiven und Bibliotheken. Ausbeute des Jahres 1860. Dorpat 1861—68, 4:0. p. 23, 41, 49—54, 56, 58—59, 68, 72, 76, 78, S1—S5, SS—93, 96—102, 104, 109, 111, 121—22, 158, 162, 197, 215. 72. F. G. v. Bunge m. fi.: Liv-, Esth- und Curländisches Urkunden- buch, nebst Regesten. I—X. Reval, Riga, Moskau 1853 —96, 4:0. Jfr ortsregistret: T. I: Berkö, Finlandia, Kareli, Nu, Wiborg ; II: Abo, Alland, Finlandia, Kareli, Nu, Nyland, Tavestia, Wiborg; III: Abo, Aland, Borgä, Carelia, Finlandia, Helsingaa, Kastelholm, Ny, Osterlandia, Raseborch, Wiborg; IV: Äbo, Alandia, Berks, Castelholm, Finlandia, Ingo, Ny, Nyland, Raseborch, Sackagunne, Wyborg; V: Abo, Fynland, Ny, Nyland, Raseborch, Tawestahuus, Wyborch; VI: Abo, Aland, Borgaa, Finlandia, Kareli, Kirkio- sleth, Nu, Nuland, Osterland, Raseborg, Wiborg; VII: Abo, Aland, Borga, Bot- nischer Meerbusen, Finnland, Helsinge, Hollola, Kadroma, Karelien, Kastel- holm, Newa, Raseborg, Scheren, Wiborg: VIII: Abo, Aland, Bjerno, Borga, 91 Finnland, Halko, Helsinge, Hogland, Karis, Kastelholm, Kimittö, Kirkioslot, Loya-socken, Melkil, Newa, Paelkena, Pellinge, Poya, Raseborg, Saltwiik, Spetalsund, Tavastehus, Wiborg; IX: Abo, Aegraepae, Aland, Borgå, Espo, Finnland, Helsinge, Karelien, Karis, Kastelholm, Kirkioslät, Korpo-Skär, Kustö, Massaby, Newa, Nyland, Nöteborg, Piirna, Pellinge, Raseborg, Satagunda, Schären, Sibbo, Siundo, Tenala, Tranaviik, Wiborg; X: Abo, Finnland, Newa, Nöteborg, Raseborg, Wiborg. 73. Friedr. Bienemann: Briefe und Urkunden zur Geschichte Livlands in den Jahren 1558—62. I—V. Riga 1865—76, 8:0. T. II p. XII, 129—32, 153, 16162, 168—70, 188—90; III p. 27-29; IV p. XIJI—XIV, 188—45, 175—76. 74. Jo. Burchard Menckenius: Sigismundi Augusti, Poloniarum regis, Epistolae, Legationes et Responsa — —. Lipsiae 1703, 8:0. p. 7—17, 28—36, 88—95, 105—108, 112, 269, 294—98, 315, 329—30, 349, 401, 453, 468—70, 474—76, 479, 494—99, 515—19, 531—33. Flera af mindre vikt, såsom: 75, Inventarium omnium — — Litterarum, Diplomatarum et Monu- mentorum, quaecunque in archivo regni in vice Cracoviensi con- tinentur — — Lutetiae Parisiorum, Berolini et Posnaniae 1862, 8:0. p. 37—38. Af medeltidshandlingar, som réra Finland, finnas slutligen de icke minst viktiga uti: 76. Hanserecesse. I. Recesse und andere Akten der Hansetage 1256— 1430: I—VI; II 1431—76: I— VIT; III 1477—1530: I—V. Leipzig 1870—94, 4:0. I I p. 354; III p. 387; IV p. 493, 308, 482, 579; VI p. 161—62, 384, 387, 525—28, 581—S2, 586—87; IH I p. 186, 542, 544; II p. 503, 588—S9; III p. 50, 52, 54, 78, 395—396 ; IV p. 177, 375, 386, 472, 480—S1, 487—SS, 490, 495; V p. 22, 25, 55, 81; VI p. 181, 186. IT Ip. 235—37; II p. 115, 129; III p. 11, 330, 337, 537, 539, 553, 559; IV p. 80, 468—69, 471—72, 517, 564—66, 634; V p. 127, 134, 186, 252—54, 258, 322, 328, 417, 429, 470—71, 485, 506—07, 577, 580, 583, 594, 675, 712. 77. Konstantin Höhlbaum: Hansisches Urkundenbuch. I—III. Halle 1876—86, 4:0. T. I p. 72, (161, 187), 196—97, (215), 229—(35), (246, 265, 267, 340, 380), 404—05, 450—51 (siffrorna inom parentes röra Sverge, Finland inbegripet); II p. 23, 83, SS-89, 174, 179, 184—85, 194, 259, 262, 270; (9, 92—93, 97, 102, 160, 165, 174, 204, 237, 259—60, 280—S1); III p. 19, 27, 72—73, 84—85, 95, 97, 137; (2, 4, 8, 14, 22, 93, 121, 132, 134, 149, 151, 238). 78. Codex diplomaticus Lubecencis. Liibeckisches Urkundenbuch. I. Urkundenbuch der Stadt Lübeck, herausgeg. von dem Vereine für Lübeckische Geschichte. I—IX. Lübeck 1843—93, 4:0. T. I p. 570, 652, 694; (267): II p. 148—49, 261—62, 270, 401, 523, 565—69, 750—51; (593-94, 603—06, 625, 720—22, 755); III p. 397 (?), 763—64; (177, 206—07, 248, 307, 399, 58183); IV p. 106, 143, (505), 76S—70; VI p. 36—37, 157, 163, 363—64, 528, 531—32, 637, 641, 649, 656—57, 791—92: (805, 635, 797, S00—01, 804); VII p. 498, 712; VIII p. 776; (391): IX p. 172, 713—14, 863, 919—20; (615—18). 79. Hansische Geschichtsquellen. V: Revaler Zollbücher und Quit- tungen des 14. Jahrhunderts von D:r Wilhelm Stieda. Halle 1887, 8:0. p. CX. Hansans relationer till Finland belysas vidare af: 80. William Christensen: Unionskongerne og Hansestaederne 1439 —66. Kjobenhavn 1895, 8:0. p. 7, 114—15, 185, 356—57. 81. Arthur Winckler: Die Deutche Hansa in Russland. Berlin 1886, S:o. p- 6, 11, 30, 4. 82, C. C. H. Burmeister: Beiträge zur Geschichte Europas im sechs- zehnten Jahrhundert aus den Archiven der Hansestädte. Rostock 1843, 8:0. ps 54-55, 118. Om senare tiders handelsförbindelser med Holland finnas upplysningar uti: 83. €. D. Huet): Mémoires sur le commerce des Hollandais — — ouvrage aussi curieux que nécessaire à tous les Negocians. Nou- velle édition augmentée — — du Tarif Général d’Hollande. Am- sterdam 1718, 8:0. p. 51, 66—72: om handeln med Sverge; p. 70 och i tulltariffen p. 50: i stället för Wiborg: Wirtzbourg och Wysburg. 84. J. J. Altmeyer: Histoire des relations commerciales et diploma- tiques des Pays-Bas avec le Nord de l’Europe. Bruxelles 1840, 8:0. p. 25, 2. I detta sammanhang ma anmiirkas att Abo mynten finnas omtalade och t. o. m. afbildade hos: 93 85. Joachim Lelewel: Numismatique du Moyen-age, considérée sous le rapport du type. Ouvrage publié par Joseph Straszewitz. I—II, Atlas. Paris 1835, 8:0. T. II p. 51; Atlas plansch XIII n:o 60. Särskildt intresse i utlandet och en rik literatur ha natur- listvis Avigcn framkallat. Om de äldre finsk-ryska krigen äro uppgifterna sparsammare; dock kunna sadana hiimtas ur: 86. Johannes Lassius: Die Urkunden der Grafen de la Gardie in der Universitätsbibliothek zu Dorpat. Dorpat 1882, 8:0. p. 9, 19, 37-88, 40—52, 64-65, 71—72, 85—104, 106—07, 110, 112—14, 119, 121—22, 129, 132, 135, m. fl. 87. Fr. Konr. Gadebusch: Livländische Jahrbücher. Pars I—IV: vol. 1—8. Riga 1781, 8:0. Pars II vol. 2 p. 153—55, 179, 189—90, 199—201, 209, 268—69, 285, 349, 363, 387, 407—09, 417, 419, 430-31, 435, 455, 462, 472, 503, 511—13, 549, 580; Pars III vol. 1 p. 9—10, 51, 440, 588; P. III v. 2 p. 82, 141, 157, 241; P. III v. 3 p. 480; P. IV p. 101—02. 88. Millers Sammlung Russischer Geschichte I—V. St. Petersburg 1732—60, 8:0. T. III p. 315, 318; V p. 95—101, 388, 421—22, 437, 490, 506—08, 524. 89, Johann Reuners Livlindische Historien. Herausgeg. von Rickard Hausmann und Konst. Höhlbaum. Göttingen 1876, 8:0. p. 6, 85, 87, 90—91, 202, 24-45, 349—50, 355—57, 363, 365. 90. (Pet. Schafiroff): Raisonnement, was für rechtmässige Ursachen Petrus der Erste, Czaar und Kayser aller Russen, gehabt den Krieg wieder den König in Schweden Carolum XII:ten A:o Christi 1700 anzufangen. S:t Petersburg 1717, 8:0. p. 24, 34, 128, 165, 169, 179, 183, 185, 233. 91. Salomon Henning: Liffländische Churländische Chronica, Was sich vom Jahr Chr. 1554 biss auff 1590 in den langwierigen Moscowitischen und andern Kriegen — — gedenkwiirdiges zu- getragen — — Rostock 1590, fol. p. 40, 77—78. För öfrigt beröras dessa krig flyktigt i en hel del arbeten i rysk historia, t. ex.: 94 92. de Lizakewitz: Essai abrégé de Vhistoire de Nowgorod. Conte- nant l’origine de cette ville etc. Tiré des Monuments Russes. Copenhague 1771, 8:0. p. 12, 19—24, 37, 113—17, 129, 133—35, 146—47, 150, 173—75. Icke sist bör nämnas en skildring af krigen mellan Sverge och Ryssland, ända , ifrån Odin“: 93. Schliissel zu dem Nystädtischen Frieden. — — Niirnberg 1722, 8:0. p. 26—47, 92—496. Andra krig under ildre tider behandlas af: Ofvannämda n:o 68. 94. Axel Larsen: Kalmarkrigen. Et Bidrag til de nordiske Rigers Krigshistoria. Efter trykte og utrykte Kilder. Kjobenhayn 1889, 4:0. p. 41, 44, 46, 54, SS, 92. Fran 1500-talet kunna yttermera antecknas samtida om- nimnanden af Klas Flemings Finland samt uppgifter om Gustaf, Erik XIV:s och Karin Mansdotters son. Af de förra finner man ofta i stridsskrifterna, som växlades mellan Sigismund och Karl, buex.ii: 95. Credentzschreiben und Instruction — — was von wegen — — Sigismundi geworben und anbracht und was von — — Carln — — für Antwort gegeben. s. 1. 1596. 7.610, Qin Vidare i: 96. David Chytraeus: Chronicon continens eventus memorabiles pro- ximorum annorum 1593—98, fideliter annotatos. Gryphiswaldiae 1599, 12:0. p. 130, 197, 212, 247, 252. Om Gustaf, hans öden i landsflykten, särdeles i Ryssland, finnes det talrika, bade privata och politiska underrittelser — bl. a. om hans afsikter på Östersjöprovinserna och Finland — uti: co Ofvannämda n:is 36, 37, 8 93 97. Christ. Kelch: Liefländische Historia oder Kurze Beschreibung der Denkwiirdigkeiten, Kriegs- und Friedensgeschichte Esth-, Lief- und Lettlands ete. Revall 1695, 4:0. p. 12ff, 453, 458—59, 461—62, 491, 536. 98. Jacques Lacombe: Histoire des révolutions de l’Empire de Russie. Amsterdam 1760, 8:0. p. 82, 169, 188, 276—77, 279—80, 285, 306—07, 311, 317, 319, 323. 99. A. v. Richter: Geschichte der dem Russischen Kaiserthum ein- verleibten deutschen Provinzen bis zur Zeit ihrer Vereinigung mit demselben. I—V. Riga 1857—58, 8:0. Pars I p. 59, 80; III p. 21, 26, 33-34, 36—37, 154, 172, 174—75, 176; IV p. 270, 274, 281, 330. 1600-talet erbjuder intet väsentligare, om man undantager en af Arckenholtz framkallad, anmärkningsvärd skildring af Hel- singfors landtdag: 100. M. D. M***, (Eleazar de Mauvillon): Histoire de Gustave-Adolphe, roi de Suède, composée sur tout ce qui a paru de plus curieux et sur un grand nombre de manuscrits et principalement sur ceux de M. Arckenholtz. I—IV. Amsterdam 1764, 12:0. T. I p. 26—27, 148—70. I stillet öfverflöda uppgifter beträffande det stora nordiska kriget; vi anteckna: 101. 8. Faber): Ausführliche Lebensbeschreibung Carls des XII, Kö- nigs von Schweden. I—X. Frankfurt u. Leipzig 1704—19, (I. Senate) 220. T. III p. 375, 397-413; VIII p. 526; IX p. 485—91, 559; X p. 471—85, 490—91, 498-508; (VII p. 212—21). 102. (Justus Gottfried Rabener): Leben Petri des Ersten und Grossen, Czaar von Russland. Leipzig 1725, 8:0. p. 88—89, 115, 160, 170, 526—29, 535—44. 550—55, 657—91, 791—92. 103. ©. T. F. v. H. (J. Ehrfr. Zschackwitz): Historische Nachricht von dem Nordischen Kriege etc. I—VII. Freystadt 1716, 8:0. T. I p. 319—26; III 27-29, 63- 68. 96 104. (Hagelgans und Lehne): Schwedische Fama, welche den Zustand Thro Konig]. Maj. Caroli XII aus glaubwurdiger Nachricht kund machet. I—XXIV. s. I. 1711—75, 3 vol. 8:0. Vol. III p. 933—36, 2029—41. 105. Benj. Bergmann: Peter der Grosse als Mensch und Regent. IIT— VI. Riga & Mitau 1826—30, 8:0. T. III p. 126—34,161—63, 300—07, 351—54, 360—65; IV p. 29, 265—66, 270, 291; V p. 11, 16—17, 26, 35, 57, 59, 61, 76, 78, 90—96, 98. 106. Journal de Pierre le Grand depuis l’année 1698, jusqu’à l’année 1714 inclusivement. Traduit de Voriginal russe etc. Stockholm 1774, 8:0. p. 39, 59, 99, 104, 113, 128, 144, 150—51, 187—90, 205—06, 234, 290—301, 336—38, 343, 381, 408—12, 420—27, 442, 444—49, 453—54, 458—63, 469—72. Pa tyska: Tagebuch Peters des Grossen vom Jahre 1698 bis zum Schlusse des Neustädter Friedens etc. Berlin u. Leipzig 1773, 8:0. 107. John Mottley: The History of the life of Peter I, Emperor of Russia. Second edition. I—III. London 1740, 8:0. T. I p. 4, (156, 170), 172, 219; II p. 63-64, 69, 157—67, 170, 195, 277; III p. 118, 120—27, 156—58, 160, 165, 195, 216—220. 108. Iwan Nestesuranoi (Jean Rousset de Missy): Mémoires du regne de Pierre le Grand. I—IV. La Haye, Amsterdam 1725—26, 12:0. T. I p. Sl, 110, 125, 129; II p. 415, 431—46, 517, 606—07; III p. 73, 95 —96, 29599, 307, 451—57, 470—80, 482—89, 493; IV p. 306, 310—11, 313—14, 337—89, 368—70, 412, 563, 568, 570, 576. 109. Carl Günther Ludoviei: Schauplatz der Allgemeinen Welt-Ge- schichte des gegenwärtigen achtzehnden Jahrhunderts. I—VI. Leipzig 1744—52, fol. T. IV p. 503, 541, 553-56, 585, 609. 110. Christian Kelch: Liefländische Historia. Continuation 1690—1707. Nach der Originalhandschrift zum Druck gegeben etc. Dorpat 1875, 8:0. p. 88, 307—11, 331—38, 503, 548—51. 111. G. A. v. Halem: Leben Peters des Grossen. I—III. Munster u. Leipzig 1803—04, 8:0. T. 1 p. 165—66, 168, 208—09, 228; II p. 13—15, 103—08, 119—28, 206, 237, 273, 275, 284—85, 287, 290—91, 311—13, 323—25, 340. 97 112. Landrath Wrangells Chronik von Ehstland nebst angehängten Ehstländischen Capitulations-Punkten und Nystädter Friedens- schluss. In Druck gegeben von C. J. A. Paucker. Dorpat 1845, 8:0. p. 744—75, 80, 90—92, 97, 100, 108—10, 125, 127, 145, 163—64, 219—34. 113. Joh. Phil. Abelinus, Wolfgang Geigern u. A.: Theatrum Euro- paeum, das ist glaubwurdige Beschreibung denkwurdiger Ge- schichten, die sich in Europa, zum Theil auch in Ost- und West- Indien begeben haben 1617—1718. I—XXI. Frankfurt a. M. 1662—1738, fol. Vol. XVI p. 396; XIX p. 310—11 jämte plansch (Wiborgs fästning), 318—19. Ofvannimda n:is 36, 93, 99. En framställning af de finska krigshändelserna i anslutning till afbildade medaljer ger: 114. P. Ricaud de Tiregale: Médailles sur les principaux événements de l’empire de Russie depuis le règne de Pierre le Grand jusqu’à celui de Cathérine II. Avec des explications historiques. Pots- dam 1772, fol. p. 12, 15—16, 22, 28, 35, 40, 42, 45—51, 60—62, 80. Dessa medaljer finnas vidare uti: 115. J. Iversen: Medaillen auf die Thaten Peter des Grossen. St. Pe- tersburg 1872, 4:0. p. 17, 31-82, 36—38, 40-46, 54. 116. (Eleazar de Mauvillon): Histoire de Pierre I:r, surnomme le Grand, empereur de toutes les Russies, Roi de Sibérie etc. Amsterdam et Leipzig 1742, 4:0. p. 198—99, 206—08, 237—41, 24346, 249, 25253, 268—69, 271, 285, 418, 465—T5. Kriget 1741—43 skildras utförligast i: 117. Ch. H. v. Manstein: Mémoires historiques, politiques et mili- taires sur la Russie 1727—44. Nouvelle édition etc. I—II. Paris (Leipzig) 1860, 16:0. (Bibliotheque russe. Nouvelle série I—IL.) T. Ip. 75—76; IL p. 113—14, 156—60, 163—84, 241—73, ‘276—309, 317. Andra upplagor: Lyon 1772, 8:0. Leipzig 1771, 8:0. Hamburg u. Bre mon 1771, 8:0, 98 118. Neu eröffneter Historischer Bilder-Saal. I—XIII. Nürnberg 1752 —62, 8:0. T. IV p. 742; VIII p. 483—35, 765—69, 779—S4, 791—92: X, 606, 764; X,, 1312, 1821—29 (p. 1322: bild af slaget vid Willmanstrand). 119. M. K. E. Mangelsdorf: Allgemeine Goschichte der europäischen Staaten. I—XII Halle 1784—92, 4 vol. 8:0. Vol. III, p. 117, 201, 249, 34-56; IV, p. 35—36, 95—118, 180, 237, 258 —59, 2S1—S2, 28S, 299, 325, 331, 346; (fran p. 281 diverse statistiska uppgifter). Kriget 1788—90 behandla: 120. (Georg Konrad Horst): Geschichte des letzten Schwedisch-Rus- sischen Krieges. Frankfurt a. M. 1792, S:0. 384 p. 121. Ryska historiska skrifter i svensk öfversättning. II. Utdrag ur Sekreteraren hos kejsarinnan Katarina II, sedermera verkl. ge- heimerådet A. V. Chrapovitzkys dagbok 1787—92. Öfv. af Carl Silfverstolpe. Stockholm 1880, 8:0. 113 pag. 122. d’Aquila: Histoire du règne de Gustave III, Roi de Suède. Ou- vrage orné — — d'une carte de la Finlande, gravés sur les des- sins de l’auteur, I—II. Paris 1815, 8:0. T. I p. 18, 31, 112, 288—90; II p. 1—822. 123. Ernst Ludvig Posselt: Geschichte Gustafs III, Königs der Schwe- den und Gothen. Strassburg 1793, 8:0. p. 289—395. 124. J. Castera: Histoire de Cathérine II, impératrice de Russie. I—III. Paris an VIII (1799), 8:0. T. I p. 43—44; II p. 827; III p. 32-45, 57—71, 149-51, 20708, 230 —31, 239, 252, 341, karta. Annan upplaga: Paris 1797, 2 vol. S:o. j 125. A. Brückner: Der Anjalabund in Finnland. 45 pag. Baltische Mo- natsschrift, Neue Folge, Band I, Heft 7—8 (Tom XIX) Riga 1870, 8:0. 8: 126. Edouard de Beaumont-Vassy: Les Suédois depuis Charles XI jusqu’à Oscar J. Paris 1847, 8:0. p. 39, 49—50, 52, 169—90, 198—200, 208—21, 257—SS, 291, 316, 338. Upplysningar om 1808—09 ars krig lämnas af: 127. J. v. Raeder: Danmarks Krigs- og politiske Historie, fra Krigens Udbrud 1807 til Freden til Jénkjoping den 10 December 1809. I—TIII. Kjobenhavn 1845—52, 8:0. T. II p. 286—373; III p. V, 103—230, 248, 32S—99, 404, 409 (274, 418 m. 11.). 129. 130. 131. 99 . J. Ritter von Xylander: Beitrag zur Geschichte des schwedischen Krieges 1808—09. Nach einem amtlichen, mit Aktenstiicken be- gleiteten Berichte. (Aus der Zeitschrift für Kunst, Wissenschaft und Geschichte des Kriegs besonders abgedruckt). Berlin und Posen 1825, 8:0. 114 pag. Der Nordische Kontrolleur. Erster Band: vom März bis Septem- ber 1808. s. 1. 1808, 8:0. Zweyter Band: vom September 1808 bis zum Februar 1809. s. 1. 1809, 8:0. 701 pag. Friedr. Saalfeld: Allgemeine Geschichte der neuesten Zeit, seit dem Anfange der französischen Revolution. I—IV. Leipzig und Altenburg 1815—23, 8 vol. 8:0. Vol. VI p. 354, 615—26, 633-34, 64351, 657—59, 669, 67375, 678—79. Alph. Rabbe: Histoire d'Alexandre I:er empereur de toutes les Russies, et des principaux événements de son règne, I—II. Paris 1826, 8:0. T. I p. 199—200, 221—35, 273; II p. 29—30, 36. Vidare påträffas en myckenhet smärre uppgifter; t. ex. ett meddelande om den ryska armén i: 132. 134. Correspondance inédite officielle et confidentielle de Napoléon Bonaparte avee les cours étrangères, les princes, les ministres et les généraux Francais et étrangèrs etc. I—VII. Paris 1819 —20, 8:0. T. VII p. 377. Bada krigen 1788—90 och 1808—09 afhandlas af: . E. M. Arndt: Schwedische Geschichten unter Gustav dem dritten, vorzüglich aber unter Gustav dem vierten Adolf. Leipzig 1839, 8:0. p. 108—13, 119—27; 291—92, 317—400, 422, 446—45, 457, 532—38. Efemerider till krigen 1700—1809 ger: B. v. Wichmann: Chronologische Uebersicht der Russischen Ge- schichte yon der Geburt Peters des Grossen bis auf die neuesten Zeiten. I—II Leipzig 1821—25, 4:0. I, p. 46, 50, 52, 56, 64, 74, 76, 78, 100; I, p. 46, 52, 54, 56; II, p. 72, 74, 76, 78; IL, p. 32, 34-40. 100 Om engelska flottaktioner vid Finlands kuster under dessa krig vinnas upplysningar, dem man på annat håll får söka för- gäfves, ur: 135. W. E. Hartpole Lecky: Englands historia i adertonde århundra- det. Ofvers. af D:r G. Elmqvist. I—VIII. Stockholm 1880—92, 8:0. T. V p. 237—89, 241, 277—S0, 282, 284—S5. 136. Charles Macfarlane and Thomas Thomson: The Comprehensiv History of England. Civil, military, religious, intellectual and social. I—IV. London 1870, 8:0. T. III p. 562—63, 766, 797—98; IV p. 247, 735—39. 137. Pelham Brenton: The naval history of Great Britain from the year 1783 to 1836. I—II. London 1837, 8:0. T. I p. 58—65; II p. 283. 138. William James: The naval history of Great Britain, from the do- claration of war by France in 1793 to the accession of George IV. With additions and notes. I—VI. London 1847, 8:0. (LT pS2) V p. 13, 180-82. Operationer till sjös under nordiska, 1788—90 och Krim- krigen belysas äfven af: 139. H. J. Möller: Fremstilling af Sokrigshistoriens vigtigste Begiven- heder. Christiania 1863, 8:0. p. 145—47, 173—74, 221—43, 422, 455, 457—58, 471, 474. Anmärkningsvärda underrättelser om Krimkriget innehålla: 140. Siege of Bomarsund 1854. Journal of operations of the artillery and engineers. Published by permission of the Minister of War. Illustrated by maps and plans. Translated from the french by an army officer. New-York 1856, 8:0. 156 pag., 2 kartor. 141. Jules Ladimir et Honoré Arnoul: La Guerre. Histoire complete des opérations militaires en Orient et dans la Baltique pendant les années 1853 à 1856, précédée d'un aperçu historique sur les Russes et les Turcs. Paris 1857, S:0. p. 30, 34, 190—93, 199—202 205—07, 375. 101 142. William Nassau Molesworth: The history of England from the year 1830. I—III. London 1871—73, 8:0. T. III p. 34, 42—43, 71, 92. 143. Taxile Delord: Histoire du second empire. Cinquiéme edition corrigée. I—VI. Paris 1869—75. T. I p. 550-51, 617-18, 144. C. de Cardonne: L’Empereur Alexandre II. Vingt-six ans de régne (1855—81). Paris 1883, 8:0. p. 280—S1, 194—95. Uti en detaljerad historia öfver kriget 1877—78 nämnas till och med finnarna vid Gorni-Dubnjak : 145. F. W. Greene: The Russian Army and its Campaings in Turkey in 1877—78. Sec. ed. London 1880, 8:0. With Atlas. p. 273, 275—76; atlas: plate 15. Den europeiska diplomatin befattar sig föga med Finland; endast i vårt sekels början kommer äfven Finland med i den egentliga storpolitiken. Fran äldre tider förekomma likväl spridda uppgifter i samband med krig och fredstraktater, hvilka sistnämda i utländska arbeten altjämt — ej sällan in extenso — ga igen. Diplomatiska förhandlingar mellan Sverge och Ryssland från ur- älsta tider till och med kung Hans återfinnas, berörda i anslut- ning till denne kungs förbund med Ryssland, uti: Ofvannämda n:o 61. Äfven, om ock mindre i n:o 57. För öfrigt äro endast uppgifterna, som röra sig kring 1741—43 af någon betydelse: Ofvannimda n:o 65 T. V, n:o 117, n.o 1197). Förnämligast förhållandena 1741—43 behandla äfven: 146, 147. Recueil des instructions données aux ambassadeurs et mini- stres de France 1448—1789. II. A. Geoffroy: Suède. Avec une 1) De tvänne senare innehålla äfven uppgifter om 1718—21 ars fredsfürhand- lingar; i n:o 117 T. I p. 75 anges summan, 80,000 rubel, hvilken skulle användts till bestickning af den ena svenska ministern. 102 introduction et des notes. Paris 1885, 8:0. VIII, IX. Alfred Rambaud: Russie. Avec une introduction et des notes. Paris 1890, 8:0. T. I p. XXXV, LXXXVIII, XCIV, 288, 301, 45657; VIEL p. XI, XXXI, XX XIX, 45(—51), (77), (115), 117, 122, 130, 204, 210, 224, 23133, 235—36, 370 ff, 402; IX p. 434, 436—87, 445, 500—01. Något finner man ock uti: 148. Albert Vandal: Louis XV et Elisabeth de Russie. Etude sur les relations de la France et de la Russie. Paris 1882, 8:0. p. 57, 150, 168, 235—36, 238. Fran tidrymden 1807—14 påträffas omnämnanden i mängd. För det mesta omtalas väl Finland i förbigående, men da bifogas ofta någon märkelig reflexion. Än heter det: Finland är icke blott en betydelselös ödemark; dess sterila granitklippor äro i politiken värda diamanter. Än åter betecknas Finlands förening med Ryssland såsom det måhända största felgreppet i Napoleons statskonst. Vidare beröres ymnigt Karl Johan, hans förhållande till Alexander och Napoleon, till Finland och Norge. Vi anteckna: 149. Ryska historiska skrifter i svensk öfversättning. I. Zlobin: De diplomatiska förbindelserna mellan Ryssland och Sverge under de första åren af Alexander I:s regeringstid intill Finlands för- ening med Ryssland, öfv. af H. Hjärne. Stockholm 1880, 8:0. 119 pag. 150. Albert Vandal: Napoléon et Alexandre I. L’alliance russe sous le premier empire, 2. édition. I—III. Paris 1895—96, 8:0. T. I p. (243), 260, 274—77, 304, 318—21, 324, 475, 512; II p. 9, 61, 66, 98, 147, 190, 512, (513), 514(—18), 520—21; III p. 9, 12-18, 75, 77-79, 83—S4, 123, 144, 149, 236, 240, 334, (352, 369), 440, 545, 553, 55860. 151. Mémoires posthumes du Feld-Maréchal Comte de Stedingk, rédi- ges sur les lettres, dépêches et autres pièces authentiques lais- sées à sa famille; par le général comte de Bjôrnstjerna. I—TII. Paris 1844—-47, 8:0. T. I p. 2, 53, 76—299, 308, 310; II p. S—10, 13, 17, 56, 119, 201, 262, 267, 269, 300, 340, 358, 363, 377, 381, 391, 408, 410—11, 416, 423—26, 428, 431—48, 454—56, 463, 465; III p. 1—12, 19-21, 24, 50, 55—56, 64, 66, 69, 89, 106, 110, 127—128, 195, 198—99, 203—04, 206—07, 209—12, 353, 463. 152. 153. 154, 155. 156. 157. 158. 159. 160. 103 A. Thiers: Histoire du Consulat et de l’Empire faisant suite à l’histoire de la révolution française. I—XX. Paris 1845 —62, 8:0. T. VIl p. 647—48, 650, 654; VIII p. 11, 208, 212, 215—16, 21S—19, 223 —26, 232, 439, 450—61; IX p. 300, 309—10, 322, 340; X p. 74; XII p. 50—51; XIII p. 80—S1, 91, 96—97, 550—51; XIV p. 54-55, 430—31, 433, 435, 437. Armand Lefebvre: Histoire des cabinets de l’Europe pendant le consulat et empire — — 1800—15. I—III. Paris 1845—47, 8:0. T. III p. 95, 338, 34142, 34447, 349-50, 369, 383-85. Correspondance de Napoléon I, publiée par ordre de l'Empereur Napoléon III. I—XXXII Paris 1858—70, 8:0. T. XVI p. 88, 337, 384, 500; XVII p. 46, 268; XXI p. 415—16, 425 XXII p. 40. Charles Joseph Bail: Correspondance de Bernadotte, prince-royal de Suède avec Napoléon, depuis 1810 jusqu’en 1814; précédée de notices sur la situation de la Suède etc. Paris 1819, 8:0. p. 10, 12, 49, 91, 113, 117—20. B. Sarrans jeune: Histoire de Bernadotte, Charles XIV Jean, roi de Suède et de Norvège. I—II. Paris 1845, 8:0. p. 170—72, 220, 222, 243, 254—55, 264, 269—70, 274, 277, 298. L. P. E. Bignon: Histoire de France, depuis le 18 Brumaire (nov. 1799) jusqu'en 1812. I—XIV. Paris 1829—50, 8:0. T. VII p. 39, 351—59, 365—66; VIII p. 5, 31, 159—60, 168, 250—51, 393: IX p. 202, 204; X p. 156—57, 159, 187, 190—93, 417—18. J. B. H. R. Capefigue: L'Europe pendant le Consulat et l’empire de Napoléon. I—X. Paris 1840, 8:0. T. VI p. 398-400; VII p. 77—78, 351, 374; VIII p. 34; IX p. 55, 58—59, 174, 177, 233—38, 426, 430; X p. 180. A. C. Thibeaudeau: Le Consulat et l’Empire, ou Histoire de France et de Napoléon Bonaparte de 1799 à 1815. I—X. Paris 1834—35, 8:0. T. VI p. 226, 228-30; VII p. 31—32, 41920; VIII p. 61, 153, 542, 544; IX p. 22—23, 107, 234. Walter Scott: Vie de Napoléon Buonaparte, Empereur des Fran- çais, précédée d'un tableau préliminaire de la révolution française. I—IX. Paris 1827, 8:0. T. V p. 451—53; VII, p. 102, 104, 190—92, 290. 104 161. 164. 165. 166. 167. 168. 169. 170. Gust. Pet. Blom: Norges Statsforandring i aaret 1814, historisk beskreven. Christiania 1860, 8:0. p. 185—87, 241, 245—46, 248, 25253. P. Lanfrey: Histoire de Napoléon I:er. I—V. Paris 1870—75, 8:0. T. IV p. 129, 133, 393, 403; V p. 330. Louis Henri Martin: Histoire de France depuis 1789 jusqu’à nos jours. I—VIII. Paris 1878—85, 8:0. T. III p. 308, 318, 386, 428, 431. J. B. H. R. Capefigue: Les Diplomates Européens. 2. éd. I—IV. Paris 1845, 8:0. T. IV p. 265—66, 267—69, 273. Sirtéma de Grovestins: Mémoires et souvenirs. I—V. Saint-Ger- main 1866—69, 8:0. T. I p. 268, 270, 403; II p. 119. Aus Metternichs nachgelassenen Papieren. Herausgeg. von dem Sohne des Staatskanzlers Fiirsten Richard Metternich-Winne- burg. Geordnet und zusammensestellt von Alfons von Klinckow- ström. [—VIII. Wien 1880—84, 8:0. T. II p. 228, 374, 395—96. L. A. Fauvelet de Bourrienne: Mémoires sur Napoléon, le Direc- toire, le Consulat, l’Empire et la Restauration. I—X. Paris 1829 —30. T. IX 96—98, 149. J. M. de Montbreton de Norvins: Histoire de Napoléon. 4. édi- tion. I—IV. Paris 1833, 8:0. T. III p. 25—26, 146, 319. Fr. Schmidt: Schweden unter Karl XIV Johann. Heidelberg 1842, 8:0. p. 1, 9, 40, 57, 62. S. B. Thrige: Danmarks Historie i vort Aarhundrede. I—II. Kjö- benhavn 1889—90, 8:0. Pars I p. 121, 170—71, 176. A. Ch. TI. V. de Broglie: Mémoires du prince de Talleyrand, pub- liés avec une préface et des notes. I—V. Paris 1891—92, 8:o. T. I p. 410, 454; II p. 369. 103 Slutligen må medtagas: 172. Gaston Créhange: Histoire de la Russie depuis la mort de Paul I:er jusqu’à nos jous. Paris 1882, 8:0. p. 20, 24, 31, 35, 37, 38, 215. 173. Alph. Rabbe: Histoire d’Alexandre I:er, empereur de toutes les Russies, et des principaux événements de son règne. I—II. Paris 1826, 8:0. T. I p. 199—200, 221—35, 273; II p. 29—30, 36. 174. G. G. Gervinus: Geschichte des neunzehnten Jahrhunderts seit den Wiener Verträgen. I—VIII. Leipzig 1855—66, 8:0. T. I p. 184—86. 175. Friedr. von Smitt: Zur näheren Aufklärung über den Krieg von 1812. Nach archivalischen Quellen. Leipzig und Heidelberg 1861, 8:0. p- 135, 164. 176. Georges de Chambray: Histoire de l’expédition de Russie. 3. édi- tion. I—III. Paris 1838, 8:0. T. I p. 37—38, 103. 177. FE. P. G. Guizot: L’histoire de France depuis 1789 jusqu’en 1848. Racoutée à mes petits enfants. I—II. Paris 1875—79. Lap ool: 109.51. 178. J. Michelet: Oeuvres Posthumes. Histoire du XIX siècle. III. Jusqu'à Waterloo. Troisième édition. Paris 1875, 8:0. p. 281. I den internationella politiken indrages Finland ännu en gång med anledning af Krimkriget och skandinavismen; härom i: 179. G. Lallerstedt: La Scandinavie, ses craintes et ses espérences. Paris 1856, 8:0. p. 7, 47-61, 65-67, 71, 89—90, 94—95, 97, 100—01, 105, 116, 122, 127, 132, 160—97, 230, 319, 323—32, 39499. 180. P. A. Munch: Samlede afhandlinger, udgivne efter offentlig For- anstaltning af Gustaf Storm. I 1831—49. II 1849—51. III 1851 —56. IV 1857—63. Christiania 1873—76, 8:0. T. II p. 197, 199, 201, 225-26, 238, 212, 272-8, 290-93; p. 686 ff: om Graendse-Tractaterne mellem Norge, Sverige og Rusland i det 14 Aarhun- drede: jfr ofvannämda n:o 57. 106 T. III: artikel p. 401: om Finlands Nationalitet og dens Forhold til den Svenske; p. 437: Bemerkninger ved Lallersteds skrift om Skandinavien og dets Fremtid; p. 553: Om Nordboernes Forbindelser med Rusland og til- graensende Lande, p. 555, 566, 588S—90. 181. A. Geoffroy: Des intéréts du Nord scandinave dans la guerre d'Orient. Revue des deux mondes 1855, 15 sept.; p. 1269 ff. Jämte storpolitiska betraktelser finner man uppgifter om Finlands inre angelägenheter och förhållande till Ryssland efter 1809 uti: 182. Das enthüllte Russland oder Kaiser Nikolaus und sein Reich. Nach dem englischen Originalwerk Revelations of Russia von Adolph Heller. I—II. Grimma 1845, 8:0. T. I p. 333, 339, 351; II p. 208—27, 236. 183. Das oestliche Europa und Kaiser Nikolaus. Vom Verfasser des „enthüllten Russlands“ und der „weissen Sclaverei“. Aus dem Englischen von A. Kretzschmar. I—II. Grimma 1846, 8:0. T. I p. 107; II p. 107—53. 184. H. von Samson-Himmelstjerna (Victor Frank): Russland unter Alexander III. Mit Rückblicken auf die jüngste Vergangenheit. St. Petersburger Schilderungen und Briefe. Leipzig 1891, 8:0. p. 13, 19, 149— 83. Uteslutande de inre förhällandena röra: 185. W. F. Carl Schmeidler: Das Russische Reich unter Alexander II. Berlin 1878, 8:0. p. 47-532. 186. ©. H. Aagaard: Til Minde om Hs. Maj. Kejser Alexander II. Minder og Smaatraek fra Czarens private Liv. Kjobenhavn 1894, 8:0. p. 249—50. Schulthess: Europäischer Geschichtskalender. I—XXXVI. Nörd- ~l lingen, München 8:0. År 1861: p. 251, 258; 1862: p. 320, 331: 1863: p. 255—56, 258, 268—69, 271; 1864: p. 289; 1865: p. 323; 1867: p. 421, 428; 1868: p. 474—77; 1871: p. 443: 1872: p. 513—15; 1877: p. 319—S0, 353; 1880: p. 459; 1881: p. 511; 1882: p. 453, 462, 465; 1885: p. 357; 1889: p. 287; 1890: p. 2SS—89: 1891: p. 272: 1894: p. 295—96, 298. 107 188. Karl Wippermann: Deutscher Geschichtskalender. I-XII. Leipzig 1886—94, 18 vol. 8:0. Ar 1885,,: p. 60; 1887,,: p. 325; 1890,,: p. 349; 1891,: p. 303; 1891,,: p- 309; 1892,,: p. 270; 1898,,: p. 202. Slutligen vinna äfven russificeringsprojekten af 1890 genljud i Europa; vi framhålla t. ex.: 189. W.: Les Alliances Françaises. L’opinion publique en Suède. La Nouvelle Revue, T. 64, Mai—Juin 1890. p. 749-51, 753—54 '). Ofvannimda n:o 33, p. 312: yttrande af Gladstone. Af enskilda finska infödingar ha inga hos utlandets historici väckt mera uppseende in G. M. Armfelt och — Eufrosyne, den finska krigsfangen som så när blifvit Rysslands kejsarinna. Hen- nes romantiska historia finner en mångskiftande, både intressant och pikant belysning i en mängd arbeten. Då veterligen ingen egnat ämnet särskild behandling, ge vi en något utförligare för- teckning på källor i Univ. Bibl.: 190. A. Briickner: Der Zarewitsch Alexei. (1690—1718) — — Heidel- berg 1880, 8.0. p. 96, 125, 145, 148, 157, 174, 181-84, 206—11. 191. C. Sadler: Peter der Grosse als Mensch und Regent. Eine Cha- rakterstudie, St. Petersburg 1872, 8:0. p. 120, 193—94, 279. 192. Eugène Schuyler: Peter the great, Emperor of Russia. A study of historical biography. I—II. London 1884. T. I p. 516—18, 522—28, 525—26; II p. 1, 3—5, 7, 209, 214, 304—06, 335 —36, 418, 430, 507—08. 510, 516, 518, 521, 532—34. 193. Alexander Gordon von Archintoul: Geschichte Peters des Gros- sen, Kaisers von Russland; nebst kurzem vorläufigem Geschichte des Landes — — Aus dem Englischen. I—II. Leipzig 1765, 8:0. T. I p. 1838-84, 207—08, 216, 244—45, 279, 307; II p. 20-21, 55-56, 60-63, 74, 114, 132—33, 154, 159, 163, 209, 211. 1) I samma tom ingår: Tatistscheff: Alexandre I:er et Napoléon, d'après leur correspondance inédite: p. 703, 711, 716—17, 721: från annat håll kända uppgifter om Finland. 108 194. 195. 196. 197. 198. 199. 200. 201. (A. G. Contant d’Orville): Les fastes de la Pologne et de la Russie. I—I. Paris 1769—70, 8:0. T. II p. 82, 145, 148, 155, 160—64, 172—73, 177, 205—06, 211—12. P. H. Bruce: Nachricht von seinen reisen in Deutschland, Russ- land, die Tartarey, Turkey etc. nebst geheimen Nachrichten von Peter dem Ersten, Czar von Russland. Aus dem Englischen. Leipzig 1784, 8:0. p. 143—44, 149—50, 152—53, 166, 170, 215—16, 222—23, 231, 234, 239, 249, 255, 257. A. de Lamartine: Histoire de Russie. I—II. Paris 1855, 8:0. T. I p. 9-11, 164, 171, 174; II p. 39-40, 216, 222, 299, Ofvannämda n:is 35, 35 b, 36, 46, 105, 107, 111, 116. Armfelt omtalas i bland andra: J. Brown: Les Cours du Nord ou mémoires originaux sur les sou- verains de la Suède et du Danemarck depuis 1766 — —; tra- duits de l'Anglais par J. Cohen. I—III. Paris 1820, 8:0. T. II p. 234—36, 262, 314-18; T. III p. 2, 15—29, 47, S1—87, 235, 259—60, 262—63, 267, 271, 286, 297, 311—30, 361, 407-12; Armfelt specielt: p. 7—S, ST : 89, 120—22, 192—94, 199—203, 206, 217, 223, 271—72 m. fl.; p. 165: porträtt. William Guthrie: A new geographical, historical and commercial grammar and present state of the several kingdoms of the world. London 1794, 8:0. PAIR. G. Fred. de Martens: Cours diplomatiques ou Tableau des rela- tions extérieures des puissances de l'Europe. I—II. Berlin 1801, 8:0. T. II p. 919—26, 967. Niels Backe: Nordens Historie populaert fremstillet. I—V. Kjo- benhavn 1881—87, 8:0. T. 11 p. 171, 178—79, 381, 394—95, 507, 518; III, IV: flerstädes i sam- manhang med Sverges historia; V p. 126—82, 141—47, 150, 154—56; Arm- felt: p. 310. C. Joyneville: Life and Times of Alexander I, Emperor of all the Russias. I—II. London 1875, 8:0. T. I p. 43—44; II p. 39—42, 48, 76—78, 101, 254; Armfelt: p. 155. Ofvannimda n:is 127 (T. III p. 274, 418 m. fl), 150 (T. II p. 352, 369), 151 (T° II p. 119; III p. 110, 128), 152) Pavano) elon (T. X p. 190—93), 172 (p. 38). 109 Af enskilda i nyare tider nämnes A. E. Nordenskiöld oftast: den rika literatur, som rör honom, tillhör likväl ej den egentliga historien. I sammanhang härmed annotera vi: 202. Eduard von Eichwald: Nils von Nordenskiöld und Alexander von Nordmann, nach ihrem Leben und Wirken geschildert. S:t Pe- tersburg 1870, 8:0. Af urgamla kartor och reproduktioner af sådana öfver Finland och angränsande länder, hvilka medfölja ifrågavarande historiska arbeten och icke brås på bröderna Magni eller Miinster, framhalla vi dem uti: 203. Hartm. Schedel: Libri Cronicarum per viam epithomatis et bre- viarii compilati opus quidem preclarum. Dm. Antonius Koberger Norimbergae impressit, anno salutis 1493, fol. Karta mot slutet. Äfven en tysk upplaga förefinnes. 204. F. H. S.(trube) D.(e) P.(iermont): Dissertation sur les anciens Russes. St. Petersburg 1785, 8:0. p. 19, 22 (karta), 25, 36. 205. F. Amelung: Baltische Culturstudien aus den vier Jahrhunderten der Ordenszeit (1184—1561). Dorpat 1885, 8:0. p- 39, karta II. 206. Rerum Moscoviticarum auctores varii: unum in corpus nunc pri- mum congesti. Quibus et gentis Historia continetur et regionum accurata descriptio etc. Francofurti 1600, fol. p. 56, 87, 282, kartor. Som mirkvirdighet må vidare upptagas ett arbete, som für- täljer om finnarna i kolonin Nya Sverige: 207. John Curtis Clay: Annals of the Swedes on the Delaware, from their first settlement in 1636 to the present time. Second edi- tion, corrected and enlarged. Philadelphia 1858, 8:0. p. 31. Slutligen må af allmänna världshistorier, dir Sverge med Finland särskildt utförligt behandlas, som exempel anföras: 110 208. Fortsetzung der allgemeinen Weltgeschichte (herausgegeb. von v. Baumgarten und Semmler) von Gelehrten in Teutschland und England ausgefertiget. T. XXXI—LXXI. Halle 1746—1814, 4:0. T. 68—71: Rühs: Geschichte Schwedens. T. 68: p. 7, SG6—88, 102, 124, 166—68, 281—82, 289-90, 295: 69: p. 59, 117—20, 169—70, 176, 191, 216, 263—64, 280, 28283, 29195. 297, 300, 302—03, 309; 70: p. 4, 12, 119—11, 115—16, 168; 71: p. 42, 46, 235, 237, 241, 263, 293 —94, 310—12. 209. F. C. Schlosser: Weltgeschichte für das Deutsche Volk. Unter Mitwirkung des Verfassers bearbeitet, von Dr. G. L. Kriegk. I—XIX. Franfurt a. M. 1844—57, 8:0. T. V p. 210 ff; VIII p. 70-72; XIII p. 358, 370, 373, 396, 399 ff, 405 : XIV p. 150, 152, 154 ff, 156; XVI p. 53, 61, 257M; XVII p. 29-32, 235 ff: XVIII p. 144 ff, 266. Helsingfors i maj 1897. SJÄLFMORDEN I FINLAND 1S>61 1299. STATISTISK SAMMANSTÄLLNING AF F. W. WESTERLUND. PROVINSIALLAKAR E De statistiska källorna. Befolkningsstatistiken räknar, som kändt, höga anor i vårt land. Redan i 1686 års kyrkolag anbefalles präster- skapet att föra förteckningar öfver födde och döde, de seder- mera s. k. kyrkoböckerna. Dessa voro ganska specificerade och innehöllo redan från 1750 uppgifter om själfmorden. Den långvariga och folködande stora ofreden 1700— 1721 tillskyndade Sverige och Finland många lidanden, bland hvilka särskildt folkbristen var mycket kännbar. En kunglig befallning utfärdades därför 1736 till alla konsisto- rier att insamla och till konungen insända förteckningar öfver alla i hvarje stift årligen födde och döde personer. En tid därefter, 1748, faststäldes vissa tabellformulär för afgifvandet af årliga uppgifter öfver födde, vigde och döde, samt öfver invånarnes antal och fördelning efter kön, ålder, stånd, m. m. Härifrån och från dessa tabellers första till- lämpning 1749, räknar det svenska och finska tabellverket sin begynnelse. I hvarje församling skulle pastor föra kyrko- 114 bok, samt vid årets slut därur göra ett utdrag, som sändes till kontraktsprosten; denne gjorde häraf en sammanställning som öfverstyrdes till domkapitlet, hvilket åter sände sitt sammandrag till landshöfdingen. Den slutliga öfversigten af folkförändringarne i hela riket uppgjordes af kanslikolle- gium, eller sedermera af kommissionen för tabellverket i Stockholm. Sedan förbindelsen med Sverige upphört, uppdrogs var- den om tabellverket åt Kammar- och Räkenskaps expeditio- nen i Kejs. Regeringskonseljen, eller numera Kejs. Senaten för Finland, till hvilken domkapitlen härefter insände stifts- tabellerna. Domkapitlens skyldighet att uppgöra samman- dragstabeller för stiftena upphäfdes, och deras åtgörande vid tabellverket inskränktes till den allmänna uppsigten och till oranskning af prosteritabellerna. År 1812 infördes tabell- verket äfven i Viborgs län, och då detsamma vidare 1823 och 1828 utsträcktes att gälla äfven för de i landet befint- liga grekisk-ryska samt romersk-katolska församlingarna (hvarför tabellformulären öfversattes till ryska) kunde från och med 1830 fullständiga sammandrag för hela landet upp- rättas. På detta sätt fortgick sedermera upptagandet af pri- märuppgifterna för befolkningsstatistiken och dessas hopsam- lande ända till 1865, då ett särskildt embetsvärk, Statisti- ska Centralbyrån för Finland, erhöll deras bearbetande sig uppdraget, och i hvars första publikationer jämväl ingår en öfversigt af det under äldre tider insamlade, rika material för folkmängdsförändringarne i Finland sedan 1812. För närmare upplysningar om alla de intressanta förarbeten till en befolkningsstatistik för Finland, som utfördes af stats- rådet F. Langell för Viborgs län 1786, sekreteraren i finska hushållningssällskapet, professor K. K. Böcker 1824, sekre- 115 teraren i medicinalstyrelsen, kammarrådet F. J. Rabbe, 1840—1860, professor Gabriel Rein, m. fl, hänvisas läsa- ren till första häftet af Finlands Befolkningsstatistik, H:fors 1870, hvarifrån ofvanstaende uppgifter till största delen hämtats. | Häraf synes att upptagandet af primäruppgifterna för befolkningsstatistiken, förteckningen öfver födde, vigde och döde, in- och utflyttade, m. m., aldrig i Finland utförts af civil myndighet, utan efterhand utvecklat sig som ett af prästerskapets embetsåligganden, hvilket det allt fortfarande är. På prästerskapets kyrkoböcker stöda sig såväl det ofvan- nämnda tabellverket, som äfven alla af statistiska central- byrån i Finland, efter dess inrättande 1865, sammanstälda statistiska uppgifter öfver befolkningen. I detta tabellverk ingå också uppgifter öfver själf- morden i landet, liksom äfven i de sedermera årligen utgifna öfversigterna öfver folkmängdsförändringarna i Finland, och genom särskildt tillmötesgående af Direktorn för statistiska Centralbyrån, Herr statsrådet Boxström, är jag satt i till- fälle att lämna följande sammanställning af själfmördarnes i Finland antal ända från 1750. 116 Tab. I. Själfmördare i Finland pa 1 miljon af medelfolkmängden. | | Ne Bada | Man- | Kvin- Ne | Bada | Man- | Kvin- | = könen| kön | kön > könen | kön | kön 1751—60 11,82 | 19,63 | 4,62] 1821—80 | 24,48 | 41,72] 8,42 1761—70 | 12,54} 20,36] 5,17] 1831—40 | 30,12 | 51,74 | 9,87 1771—80 = | 11,84] 15,47 | 8,36] 1841—50 | 37,45 | 65,40 | 11,08 1781—90 =| 10,06} 17,60) 2,85] 1851—60 | 42,19 | 73,24 | 12,90 1791—1800 | 16,66 | 28,15 | 5,82] 1861—70 | 36,46 | 58,47 | 15,56 1801—10 18,04 | 31,11 | 5,76] 1871—80 | 30,50 | 50,58 | 11,94 1811—20 21,44| 36,35 | 7,62] 1881—90 | 39,27| 64,64 | 14,82 Denna tabell, hvilken som nämdt, helt och hållet ar uppgjord enligt prästerskapets till tabellverket och statistiska , byrån lämnade uppgifter, omfattar först fran 1815 Viborgs län, samt från 1830 äfven de grekisk-ryska trosbekännarne i landet, hvarifrån dock uppgifter ofta uteblifvit. En annan källa för själfmordsstatistiken hos oss finnes därigenom att i vårt land, liksom i flere andra länder medi- kolegal obduktion af själfspillingar är påbjuden. Redan 1726 innehöll ett kungligt bref till Collegium medicum före- skriften att alla personer, som genom plötslig död hädan- ryckas, skola straxt efter döden öppnas; samt 1739 att sa- dana menniskors kroppar, som blifvit funne döde på vägar och stigar, skola besigtigas. Samma praxis har allt sedan varit rådande. Nu gällande lagstadgande på grund hvaraf medikolegala obduktioner hos oss verkställas (Kejs. förordn. om införande af allmän strafflag i Storf. Finland af den 19 Dec. 1889 paragr. 8) lyder: , Finnes någon ligga död utan att 117 kändt är att han af sjukdom aflidit, skall polismyndighet genast, i trovärdiga mäns närvaro, undersöka om den döde omkommit af egen eller annans handaverkan, samt, då minsta anledning dertill förekommer, skyndsamt inberätta om för- hållandet till Kejsaren och Storfurstens hefallningshafvande, hvilken efter omständigheterna äger förordna huruvida be- sigtning af läkare och undersökning vid domstol må värk- ställas eller icke, innan den döde far begrafvas“. — Denna paragraf tolkas öfverallt i vårt land sålunda att alla själf- spillingar skola obduceras, äfvensom att den påbjudna be- sigtningen af läkare innebär en fullständig obduktion, d. v. s. såväl yttre som inre besigtning af liket. Liknande föreskrifter finnas äfven inom den tyska lag- stiftningen. Nu gällande deutsche Straffprocessordnung be- stämmer härom: ,Sind Anhaltspunkte dafür vorhanden dass jemand eines nicht natürlichen Todes gestorben ist, oder wird der Leichnam eines Unbekannten gefunden, so sind die Behörden zur sofortigen Anzeige an die Staatsanwaltschaft verpflichtet. Die Beerdigung darf nur auf Grund einer schriftlichen Genehmigung der Staatsanwaltschaft erfolgen“. Denna myndighet utläter sig huruvida misstanke till främ- mande handavärkan vid dödsfallet finnes och om kroppen bör obduceras; i annat fall tilldelas omedelbart tillätelsen till jordfästning af liket. I Sverige, Norge och Danmark, där själfmord äro mycket allmännare än hos oss, och i synnerhet i dessa län- ders hufvudstäder, torde, enligt erhällna upplysningar, sällan förekomma obduktion 4 hängda personer, eller endast vid misstanke om därmed sammanhängande brott. Där ersättes obduktionen å själfspillingar af ett polisförhör och en yttre besigtning af den döda kroppen genom läkare, vid döds- attestens afgifvande. På landsorten i Sverige torde det 118 dock ännu förekomma att själfhängda personer underkastas medikolegal obduktion. Själfmördares kroppar obduceras dock hos oss i kraft af ännu en annan lagbestämning. Kyrkolagen af 1686 stadgade att själfspillingar skulle begrafvas å afskild plats å kyrkogården samt med stilla jordfästning enligt särskildt formulär. I vår nu gällande kyrkolag af d. 6 dec. 1869 lyder $ 88: „Pä det kortare sätt som i handboken föreskrifvet fin- nes skola jordfästas: dödfödt barn, barn som aflidit förrän det döpelsen undfått, den som aflidit under omåttligt bruk af starka drycker; de som dödat hvarandra i brådskilnad, eller eljest ljutit döden under föröfvandet af brott, samt den som med beradt mod sig själf lifvet afhändt. Sadan stilla jordfästning förrättas af präst, men utan några cere- monier, tal, predikan, klockringning, i närvaro endast af närmaste anhörige, om sådana finnas och den döde åtfölja vilja". Ofvan citerade paragraf af vår civillag fordrar sålunda obduktion för fastställandet af själfmordet eller uteslutandet af annans handavärkan; kyrkolagen åter kräfver afgörande huruvida döden inträffat under omåttligt bruk af starka drycker, eller om den döde ,med berådt mod sig själf lifvet afhandt*. Med anledning häraf förordnas hos oss läkare att obducera själfspillingar äfven i fall af hängning. Ifråga- sättas kan dock huruvida det därmed afsedda målet ernåtts, eller ens kan ernås. Jag befarar tvärtom att de flesta ob- ducenter skola vara ense med mig deruti, att en obduktion, ensamt för sig, i de festa fall, i afseende å uppdagandet af den dödes sinnestillständ, ej lämnar tillräcklig upplysning, isynnerhet då den, som hos oss vanligen sker, kommer att utföras lång tid efter döden och under för öfrigt högst 119 ogynsamma omstandigheter. I nagot klarare belysning fram- star deremot den aflidnes sinnestillstand,om rättsläkaren är i tillfälle att granska den aflidnes sista handlingar, och öfriga i sammanhang med själfmordet stående förhållanden. Emellertid torde den genom föregående polisundersökning härom vunna kunskapen ganska sällan komma till obducen- tens kännedom, hvartill man kan sluta däraf, att den s. k. species facti mycket ofta saknats i de omkring 1500 obduk- tionsprotokoll jag för detta arbete genomgått; och, äfven då den finnes, ej sällan saknar upplysningar om den dödes hem- vist, ålder, civilstånd, dödsdag, de omständigheter hvarun- der döden inträffat, m. fl. för själfmordsstatistiken, eller för bedömandet af den dödes sinnestillstånd, mycket vigtiga data. Den genom obduktionsprotokollens sammanställning vunna statistiken stämmer dock i många fall ej öfverens med statistiska byråns siffror. Enligt statistiska byråns uppgifter förekommo i Fin- land under decenniet 1861—70 inalles 638 själfmord, hvar- emot under samma tid 805 själfmördare obducerades. Under 1871—80 uppgifver statistiska byrån 586 själfmord, hvar- emot obduktion utfördes à 649 själfmördare. Under dessa båda decennier upptaga saledes statistiska byråns tabeller 1224 själfmord, hvaremot de obducerade själfspillingarnes an- tal stiger till 1454, eller 230 flere. Med anledning af dessa från hvarandra afvikande siffror må till först erinras om svårigheten att erhålla exakta uppgifter angående själfmorden. De efterlefvandes anmäl- ningar härom till prästerskapet kunna stundom vara opålit- liga eller oriktiga, dels till följe af fruktan för den af kyrkan stadgade vanhederliga begrafningen, dels af andra orsaker. Flere lifförsäkringsbolag vägra att utbetala försäkringsbe- 120 loppet efter själfmördare, da den döde varit tillräknelig; själfspillingens döda kropp bör underkastas obduktion, hvil- ket för de efterlefvande alltid är pinsamt och motbjudande; vidare fanns för icke länge sedan en bestämmelse därom att själfmördares lik från Nylands och Tavastehus län skulle lämnas till dissektionsmaterial för anatomisalen i Helsingfors, hvilken dock från 1888 upphäfts. Vidare må erinras om att fere själfmord inträffa å andra orter än själfmördarens kyrkskrifnings ort; dödsfallet upptages då i kyrkboken som själfmord endast i fall pastor a den ort där själfmordet skett underrättar pastor i den församling där själfmördaren varit kyrkskrifven, hvilken an- mälan understundom torde hafva uraktlåtits. Säkert torde en sådan anmälan uteblifvit for de själfmördare, hvilkas identitet icke kunnat konstateras; endast under åren 1870 —76 obducerades i Finland icke mindre än 12 personer, angående hvilkas namn och hemvist inga upplysningar stått att få. Obduktion verkställes enligt regeln äfven på utländin- gar som i Finland begå själfmord, hvaremot prästerskapets och statistiska byråns uppgifter ej omfatta andra än i lan- det infödda och i kyrkböckerna upptagna; de utländska själfmördarnes antal har dock varit ganska litet. En annan orsak till olikhet mellan ifrågavarande båda källors uppgifter är den att själfmördare, som tagit sig af- daga mot slutet af året, vanligen ej komma att obduceras förr än under följande år; denna olikhet har i det följande, savidt möjligt, korrigerats salunda, att hvarje själfmord rak- nats till det år, då det begåtts. Från 1881 inträder emellertid ett motsatt förhållande eller att statistiska byrån angifver själfmördarnes antal högre än medicinalstyrelsens arsberattelser. För decenniet 121 1881—90 utgör antalet obducerade själfmördare 780, hvar- emot statistiska byrån för samma tid upptager 869 själf- mord i landet. Orsaken härtill är sannolikt den, att större uppmärk- samhet från prästerskapets sida egnats själfmordsstatistiken, hvarjämte troligtvis numera icke alla själfmördare blifvit obducerade. Man har stundom förebrått statistiken att den arbetar med osäkra tal och ej använder tillräcklig omsorg på primär- uppgifternas upptagande. Denna förebråelse är till en viss grad berättigad, emedan primäruppgifterna, till följe af de många olika personer som till först anteckna dem, alltid måste vara behäftade med en relativ bristfällighet. Huru stora fel som härvid kunna insmyga sig, oaktadt all använd omsorg, framgår af förhållandena i Preussen. Här var sät- tet för primärupgifternas upptagande temligen noga regle- radt redan 1816 och samma metod användes allt fortfarande. Emellertid stadgades 1868 att hvarje själfmord skulle un- dersökas af den lokala polisen och särskilda förteckningar (Zählkarten) häröfver föras. Vid en jämförelse 1883 mellan dessa Zählkarten och de enligt förut öfliga metoder upp- tagna Sterbekarten, framgingo följande siffror för själfmor- den i Preussen: 1882 enligt Sterbekarten 5,072, Na, ß 4,984, 1883 „ Zählkarten 6,171, En absolut säker statistik öfver sjalfmorden torde sa- lunda i vårt land vara lika omöjlig att.erhalla som 1 andra lander. Dock torde man kunna antaga att samma svarig- heter beträffande denna statistik göra sig öfverallt gällande och att siffrorna för vårt land äro lika pålitliga som de i 122 andra länder upptagna samt därför äfven låta använda sig för komparativ statistik. För denna statistiska sammanställning af själfmorden i Finland har jag genomgått obduktions protokollen för åren 1861—80 och därvid som själfmord upptagit alla de fall, där obducenten i sin attest angifvit själfmordet som konstateradt eller sannolikt; detta är vanligen händelsen med t. ex. alla hängda personer; några fall, där långtgången förruttnelse hindrat obducenten att afge positivt utlåtande, men polis- förhörsprotokollet angett att den döde anträffats upphängd, samt ingen misstanke yppats om andras handavärkan, har jag dock räknat bland själfmördare. Svårare kan afgörandet vara vid dränkning, hvarvid också flertalet obducenter af- gifvit reserverade eller obestämda attester; jag har därvid sökt följa den principen, att då föregående polisundersöknings- protokoll funnits upptaget och konstaterat själfmord, eller omständigheter som gjort ett sådant ganska sannolikt, har jag upptagit fallet som själfmord, i händelse inga spår af yttre våld eller motvärn kunnat påträffas. Emellertid före- komma fall som kunna vara svåra att afgöra, och där medi- cinalchefen tecknat a protokollet en från obducentens afvi- kande asigt. Sadana fall har jag vanligen upptagit enligt dessa anteckningar. Äfven har jag upptagit de själfmord som begåtts under sinnesrubbning eller under feberdelirier, hvilka ofta nog kunna vara svåra att skilja från hvarandra.*) *) I förbigående må anmärkas att forskningar i obduktionsproto- kollen äro förknippade med vissa svårigheter, hvilka isynnerhet för i landsorten bosatte personer ej äro lätta att üfvervinna; de förvaras nämligen i statsarkivet i Helsingfors och utlämnas därifrån på inga vilkor, hvarför deras genomgående måste ske i statsarkivets läserum; här erbjudas visserligen alla tänkbara bekvämligheter och tillmötes- gåenden, men naturligtvis endast för dem som hafva tillfälle att vistas Från professor Saelans förtjänstfulla afhandling ,Om själfmordet i Finland" Helsingfors 1864, hvilken innehåller en omfattande statistik för aren 1841—60, uppgjord efter ob- duktionsprotokollen, har jag erhållit manga värdefulla upp- lysningar; i anslutning till denna har jag ansett lämpligt att utsträcka mina statistiska undersökningar öfver själfmor- den i Finland till åren 1861—95. i hufvudstaden en rundlig tid, då statsarkivet är öppet endast 5 timmar dagligen och ingen belysning där får användas. Har man emellertid varit nog lycklig att få de dyrbara protokollen i sina händer eller kun- nat förmå en god vän i hufvudstaden att egna någon tid till deras ge- nomgående, så yppa sig snart nog nya svårigheter. Än hafva obducen- terna glömt att utsätta orten där obduktionen försiggått, eller den ob- ducerades ålder eller civilstånd, än finnes endast högst knapphändigt eller alls icke antydt under hvilka omständigheter själfmordet försiggått, eller ock är utlåtandet sa affattadt, att man ej får klart för sig om ett själfmord föreligger eller icke; svårigheterna att bestämma till en bör- jan själfmordens antal kunna sålunda vara stora. IT. Sjalfmord i Finland 1861—90. Enligt obduktionprotokollen (1861—80) och Medicinal- styrelsens årsberättelse (1881—90) begingos följande själf- mord i hela landet, hvarjämte jämsides hafva uppstilts ta- bellverkets (1861—64) och statistiska byråns (1865—90) uppgifter; alla dessa siffror omfatta båda könen. Tab. II. Antal sjalfmord i Finland 1861—90. (Enligt obduktionsprotokollen (a) och statistiska byråns (b) tabeller. År a | b ie a b | Ar a b 1861 18 | 63 18711256 N 1881 69 | 72 1862 13 | 67 1572 dd | 42 1582 OM Side 1863 69 | 48 1873 56 | 41 1883 89 | 96 1864 | 77 | 59 1874 68 | 62 1884 64 | 84 1865 SI So 1875 78 | 69 1885 13 | 89 1866 87 | 58 1876 66 | 68 1886 96 105 1567 78 | 62 1877 72 | 69 1887 18 1868 1105 | 86 1878 LOT 1888 65 1869 | 81 | 66 1879 66 | 59 1889 84 | 77 1870 70 | 52 1880 56 ! 55 1890 9225935 Medeltal | 80,5, 63,8] Medeltal | 64,5) 58,6] Medeltal | 78,0, 86,9 or 125 Om siffrorna enligt obduktionsprotokollen för de två första decennierna 1861—80 och statistiska byråns uppgifter för det tredje decenniet 1881—90 antagas komma det värk- liga antalet själfmördare närmast, så erhålla vi för de tre decennierna 1861—90 en summa af 2,323 själfmord eller i medeltal 77,4 själfmord för hvart ar. För decennierna 1841 —60 gifva Saelans undersökningar en summa af 1,440 själf- mord, eller i medeltal 72 själfmord för året. Således hafva under halfseklet 1841—90 i Finland begåtts 3,763 själfmord eller i medeltal 75,3 for hvarje ar. Om nyss anförda siffror jämföras med befolkningen för erhållande af de relativa ta- len, samt Saelans uppgifter för 1841—60 anföras, erhålles följande fortlöpande serie för fem decennier. Tab. III. Själfmördare i Finland pa 1 miljon af befolkningen 1841—90. 1841 36,2 | 1851 44,3 1861 44,05 | 1871 31,05 | 1881 34,57 1842 36,4 | 1852 44,611862 40,87] 1872 29,98 | 1882 34,54 1843 49,2 11853 41,4 | 1863 38,39 | 1873 30,11 | 1883 44,73 1844 37,2 | 1854 42,311864 42:1211874 36,05] 1884 38,53 1845 29,1 | 1855 53,9 | 1865 47,20 | 1875 40,78 | 1885 40,30 1846 40,4 | 1856 49,011866 47,34 | 1876 33,97 | 1886 46,01 1847 43,7 | 1857 52,0 | 1867 42,16 | 1877 36,5211887 37,15 1848 60,7 | 1858 46,9 | 1868 60,78 | 1878 38,10 | 1888 40,62 1849 43,3 | 1859 40,61 1869 46,5711879 Bat, Mes S | = PS | | 1750— 60 10 ey Les 1851—55 711 Joue 1761—80 TOMEA| = 1856—60 5700 4,5 1781—1800 | 22 1861—65 760 51 1801—15 34 = 1866— 70 8 | 47 1816—30 | 93 1871—75 81 6,5 | (år 1829) | 1876—80 91 | 5,3 1831—35 69 | = 1881—85 97,0 | 4 1836—40 | 66 | — | 1886-90 117,00 0% 1841—45 Gok GE 28 | 1846-50 0 GT aa | | | | | (år 1850) | | Uppgifterna för 1829 och 1850 angående spritkonsum- tionen äro approximativa, men anses snarare for låga än för höga; först från 1855 finnas tillförlitliga statistiska siffror. Tab. VII. Själfmord i Sverige pa 1 miljon af medelfolkmangden 1881—92. Ar Hela mankön | kvinkön landsbyg- städerna riket. | den 1881 | Bön | ig 29,3 724 | 148% 1882 105,3 | 161,3 52,6 84.0 | 2193 1883 102,4 | 159, 48,6 82,6 205,4 1884 93,2 | 149,9 39,9 77,2 174, 1885 99,3 |: 161,7 40,4 77,2 207,2 1886 120,6 | 197, 48,0 100,4 217, 1887 108,3 174,4 46,0 90,9 | 189,5 1888 119,2 196,2 47,0 00 re 1889 112,6 168,9 59,5 93,3 | 1984 1890 127,6 206,0 54,0 103,1 | 234,4 Medeltal 1881-90 | 1073 | 171,8 46,5 | 873 | 2036 _ 1891 1279 | 192: 675 |. 1087 | 228 1892 Die 2080 SA 1073 284,5 Som synes, hafva själfmorden i Sverige under senare decennier fortfarande tilltagit, och sålunda M. Huss ofvan nämda förutsägelse besannats. Det relativa antalet själf- mord 1856 förhåller sig till samma tal 1890 som 100 till 223. Angående förbrukningen i Sverige af bränvin, så kunna vi ur tabellen VI till en början konstatera den enorma åt- gången af 23 liter alkohol af 100 9/, styrka, eller 46 liter (rättare dock 44 liter) bränvin af vanlig styrka, 50 °/,, per person och år under husbehofsbränningens gyllene tider 1829, ehuru vi ej kunna säga om denna siffra är den högsta; 144 om vi betänka den bränvinsflod, som motsvarar 44 liter på hvarje person, män, kvinnor och barn inberäknade, och se- dan fördela densamma på dem som värkligen förtärt denna kvantitet, så kunna vi få ett begrepp om allt det elände, alla de brott och fasor, all den moraliska och fysiska dege- neration, som dessa siffror representera. Emellertid har bränvinsåtgången betydligt aftagit se- dan husbehofsbränningen afskaffades, samt efter flere oscil- lationer, under loppet af de tre sista decennierna, nedgått från 4,5 liter per person till 3,6 liter. Detta är ej någon betydande förminskning under sa lang tid, då vi betänka att konsumtionen under flere af dessa år höjt sig till 6 a7 liter, och isynnerhet jämfördt med förminskningen i Norge under samma period, fran 3,2 liter till 1,5 liter per person. Beträffande de tre skandinaviska länderna kunna vi således konstatera att alkoholkonsumtionen i Danmark är störst, nära dubbelt större än i Sverige och fyra gånger större än i Norge (6,2; 3,6; 1,5), och beträffande ater själfmordsfrek- vensen att dess siffror stå i nära nog samma förhållande till hvarandra (250; 117: 66) som de nyss nämda. Vi finna . alltså i dessa länder med nästan matematisk tydlighet utta- ladt det märkliga förhållande, att siffrorna för dessa länders själfmords frekvens stå till hvarandra nära nog i samma proportion, som dessa länders relativa bränvinskonsumtion. Afse vi åter endast hvarje lands själfmordsfrekvens för sig, så kunna vi beträffande Danmark säga, att oaktadt bränvinsförbrukningen under de två sista decennierna afta- git, (hvaremot ölförbrukningen tredubblats) hafva själfmorden hållit sig vid nära nog samma höga siffra, men antalet af de själfmord där dryckenskap konstaterats, samtidigt för- dubblats. 145 I Norge däremot är förhållandet mellan alkohol och själfmord tydligast uttaladt och enklast; där hafva bade själfmordsfrekvensen och alkoholkonsumtionen under de fyra sista decennierna i nästan samma proportion aftagit. I Sverige märkes ett tydligt nedgående af själfmor- dens antal, samtidigt med husbehofsbränningens upphörande, men efter denna tidpunkt hafva själfmorden åter betydligt ökats, oaktadt bränvinskonsumtion i någon mån aftagit. Enligt officiella uppgifter hade af de i Sverige under aren 1861—77 obducerade själfmördarne, 28 procent i medel- tal haft rus och rusdrycker, som lagligen styrkt orsak. Här- vid bör dock anmärkas, att 1 Sverige icke hvarje fall af själfmord obduceras. Efter allt detta kan man ej gärna förneka att alko- holen utgör en af de allmännaste orsakerna till själfmordet, ehuru till följe af våra dagars invecklade samfundsförhål- landen och allt mer ökade kamp för tillvaran, ingalunda den enda. Till belysande af själfmordens och bränvinets förhål- lande till hvarandra bifogas en grafisk framställning af den relativa själfmordsfrekvensen och alkoholkonsumtionen i Fin- land, Sverige, Norge och Danmark under åren 1861—95, och vilja vi här angående densamma tillägga, att ölkonsum- tionen alls icke, vid kurvorna för alkohol, tagits i betrak- tande, ehuru det ej torde vara alldeles utan inflytande här- vidlag. Angående Danmark och Sverige, med deras isynnerhet tidtals mycket stora bränvinskonsumtion, må ännu erinras om den af rättsläkare och patologer framhållna invärkan af alkoholen på drinkarens afkomlingar, hvilka ofta visa för- minskad motståndskraft såväl mot yttre inflytelser som mot alkoholens lockelser; man kan därför med skäl antaga, att 146 den under decennier i dessa länder fortgående dryckenskaps- lasten ännu gör sitt inflytande gällande genom höga siffror för själfmord och sinnesrubbade personer, oaktadt också de för tiden gällande siffrorna för alkoholförbrukningen något nedgått. Finland. Bränvinstillvärkningen i Finland följde na- turligtvis samma bestämmelser som i Sverige, sålänge dessa länder voro politiskt förenade, eller ända till 1809. Under denna tidigare period voro åsigterna om bränvinets nytta eller skadlighet mycket skiftande, och likaså lagarne för dess tillvärkning. Redan i kyrkolagen af år 1686 förbjödos prä- sterna att bränna bränvin, och Carl XII, som var en stor nykterhetsvän, förbjöd 1709 all husbehofsbränning; under de ofta återkommande nödären fick siden ej användas till brän- vinsberedning. Gustaf III gjorde däremot bränvinstillvärk- ningen till ett regale vid de s. k. kronobrännerierna, hvar- igenom hans en tid sa stora popularitet betydligt förmin- skades. Den medicinska vetenskapen betraktade emellertid under denna tid spritdryckerna som nyttiga och hälsosamme hjälpmedel, ända till dess M. Huss skref sin förutnämda bok, Alcoholismus chronicus 1852, hvilken gaf uppslag till ett annat äskädningssätt. Annu i slutet af föregående sekel ansåg allmän lag och urgammal häfd rättigheten att bränna och försälja bränvin som ett fritt yrke, hvilket enhvar kunde utöfva utan andra inskränkningar, än hvad andra yrken på- kallade. År 1800 bestämdes åter att endast jordägarne på landet ägde rätt att tillvärka och försälja bränvin, och detta blott under 8 månader, af året; 1829 inskränktes denna tid till 3 månader, och 1856 till 6 veckor. Vår första landt- dag, 1863—64, upphäfde emellertid helt och hållet denna jordägarnes rätt, den s. k. husbehofsbränningen, och från 1866 fick bränvin tillvärkas endast i strängt öfvervakade 147 fabriker; på samma gång mrymdes åt kommunerna en allt mer utvidgad rätt att öfvervaka bränvinsförsäljningen. Angående de sista åren af husbehofsbränningstiden sä- ger statistiska byrån i Finlands officiella statistik: „I följd af felslagna skördar och sädesbrist har husbehofsbränningén på landet under 1861—65 varit mer eller mindre inskränkt, samt åren 1863 och 1864 helt och hållen förbjuden i Kuo- pio, Vasa och Uleåborgs län, samt öfre Satakunda öfredels härad af Åbo län. I samma förhållande har äfven städer- nas bränvinsbränning varit minskad.” I städerna öfverlämnades bränvinsförsäljningen efter- hand åt skilda, i sedlighetens intresse organiserade bolag, utskänkningsbolagen, hvilka lämnade hela sin vinst åt kom- munerna, för befordrandet af allmänt nyttiga ändamål. I allmänhet har tillvärkningen och försäljningen af bränvin varit föremål för de flesta af våra landtdagars omsorger och kringgärdats med allt trängre skrankor. 1879 förbjöds all minuthandel med bränvin på landet, 1887 äfven partihan- deln, äfvensom all utskänkning å gästgifverierna. Under innevarande decennium har äfven öltillvärkningen och ut- skänkningen blifvit underkastad kontroll och inskränkande åtgärder. Väckelsen till denna i vårt land sedan flere decennier pågående rörelse till nykterhetens befrämjande, är till stör- sta delen ett värk af därför särskildt arbetande föreningar, hvilkas insats i landets utveckling i sedligt, hygieniskt och. ekonomiskt hänseende ingalunda bör underskattas. Den relativa bränvinskonsumtionen i Finland är i föl- jande tabell uppgjord enligt officiella källor, samt beräknad såsom alkohol af 100 °/, styrka, för jämförelses skull med öfriga länder, hvarvid må erinras att 100 liter alkohol af 148 100 9/, icke, såsom flere statistiker synas antaga, motsvara 200 liter bränvin af 50 9/, alkoholhalt, utan endast 192,. liter. Tab. VIII. Själfmord och alkoholkonsumtion i Finland 1861—580. 2| Be = Zn | BE = (SEE Bis 2 Feil) Blea Fe | TE 1861 | 44,05 |) |: 21 1871 Si | 1m | 07 1862 | 40,7 Jomkr.| 16 1872. | 29,08 | 207 | 15 1868 | 38 jt 11 | 13 1873, , ;,| 300) 2 1864 | 42,0 || ei 1874 36,05 | 2,9 | 12 1865 | 47,20 || | 22 1875 40,78 | 3,06 | 10 1866 | 47,31 | 0,23 | 17 1876 33,070 UT NES 1867 | 42,76 0,29 | 10 1877 36.52 2,86 14 1868 .| 60,73 | 0,4 | 4 1878 38,10 | 2,16 | 18 1869 | 46,37 | Os | 5 1879, | 32,47 | 208 | 99 1870 | 39,58 | 1,44 | 7 1880 21318) | 9 | Medeltal | 44,97 | 33,62 Siffran för alkoholkonsumtionen, under åren för hus- behofsbränningen 1861—65, är approximativt beräknad, då för denna tid inga statistiska uppgifter angående bränvins- atgangen finnas, eller ens kunna annorlunda än med sanno- likhet angifvas; dock antages 11 liter alkohol, eller omkring 20 liter bränvin per person och år, närmast motsvara den värkliga åtgången dessa tider. Hela den fjärde kolumnen, eller antalet själfmord orsakade genom alkohol, har erhållits 149 ur obduktionsprotokollen, hvarvid måste erinras om de brist- fälliga uppgifter dessa öfverhufyudtaget innehålla om moti- ven för själfmorden, eller själfspillingarnes föregående sin- nestillstånd och handlingar. Dessa siffror kunna således ej heller göra anspråk på fullständighet, men de äro de enda af detta slag som stå att få, emedan statistiska byrån ej meddelar uppgifter om själfmordsmotiven. Då siffrorna för de särskilda åren äro alltför små och varierande för att berättiga till några egentliga slutsatser, torde det vara bäst att sammanställa dem i femarsperioder. | Alkohol per Af 100 själt- s alfmord pa mord orsaka- jar och person 1 miljon. | ast des af alko- | ncaa ter en hole 1861-65 | 42,52 11 19 1866—70 | 47,30 0,67 8,2 1871—75 33,55 2,58 11,2 1876—80 | En À vd Le» M à Främst faller i ögonen den stora minskningen i alko- holåtgången som husbehofsbränningens afskaffande medförde, i det under närmast härpå följande år tillvärkades endast femtiondedelen eller fyrationdedelen af hvad som förut gått åt; man måste väl antaga att denna exempellöst ringa brän- vinsproduktion, som hvarken förr eller senare kunnat ernås, till någon del kompenserades genom kvarvarande, besparade förråder eller lönnbränning (import af bränvin var nämligen då liksom senare fullkomligt förbjuden). Däremot synes denna stora reform ej utöfvat något särdeles inflytande på 150 själfmordens antal, eller ens närmelsevis så i ögonen fallande inflytande som i Norge eller ens i Sverige (se tabellerna V och VI). Tvärtom visar qvingvenniet 1866—70 en märkbar ökning af själfmorden, hufvudsakligen beroende på den höga siffran under missväxtåret 1868, hvarom vi redan förut talat. Dock visa 8 af åren under decenniet 1861—70 en själf- mordsfrekvens af 40 eller därutöfver, och endast 2 helt litet därunder. Att dessa höga siffror för qvinqvenniet 1861—65 till stor del torde berott på den betydande bränvinskonsum- tionen, synes otvetydigt af den fjärde kolumnen, eller de af alkohol orsakade själfmordens höga antal, likasom de låga siffrorna i samma kolumn för qvingvenniet 1866—70 med lika stor sannolikhet antyda, att andra orsaker då gjorde sig gällande, eller, som vi i det föregående sökt framhålla, miss- växterna och med dem framträdande fördärfliga ekonomiska och sanitära inflytanden. Ett ytterligare bevis för dessa missväxtårs stora in- värkan på själfmordsfrekvensen finna vi under 1868, då själf- morden i och för sig nådde sitt maximum, men samtidigt de genom alkohol orsakade själfmorden sitt minimum. Den minskade bränvinskonsumtionens egentliga invär- kan på själfmordens antal framträder mindre grumlad af andra inflytanden först under decenniet 1871—80, då inga svåra naturförhållanden, hungersnöd och sjukdomar, förefun- nos. Då nedgår icke allenast hela själfmordssiffran med om- kring 30 procent, hvilket håller sig temmeligen konstant un- der de båda femårsperioderna, utan äfven antalet af genom alkohol orsakade själfmord till en likaså ganska konstant siffra, nära nog hälften mindre än under husbehofsbrännin- gens tider. 151 Tab. IX. Sjalfmord och alkoholkonsumtion i Finland 1881—95. | 2 | | ©: OM | ©: Bye Sli ole aes > “EN MINE x BE | Ss! 5 Ar =o Se | oa Ar Se | Ss | a = | Sa eu 55 SI De sa Su = © me "os > OF ii. Be |g = | Es 1881 34,57 | 2,33 | 1889 32,80 | lst | 8,33 1882 34,54 | 9,54 1890 | 39,92 | 1,69 | 8,34 1883 44,73 | 2,68 1886—90 | 39,2 | Les 7,21 1884 | 38,53 | 2,69 5,85 1891 4580 Tee 1885 40,30 | 2,66 5,95 1892 48,31 | 1,40 1881—85 | 38,53 | 2,58 | 5,90 | 1898 49,12 | 1,06 | 1886 | 46,01 | 2,64 5,56 1894 40,90 | 1,48 | 1887 DITS 1,30 6,41 1895 DUE | NAS | I 1888 40,62 | 0,96 7,39 1891—95 AS o7 les | Olproduktionens mängd finnes angifven först fran 1884; for aren därförinnan uppgifves endast dess tillvärknings- värde; dess storlek är icke särdeles hög, isynnerhet vid jäm- förelse med andra länders; dock kan ej nekas att ölets värkningar kunna blifva lika fördärfliga som bränvinets, då ölet hos oss innehåller temligen mycket alkohol. Ölkom- sumtionen synes vara i tilltagande, på samma gång bränvins- förbrukningen aftager. Själfmordsfrekvensen under nuvarande decennium synes, enligt uppgifterna i tab. IX, vara stadd i tillväxt och detta oaktadt bränvinsproduktionen, tack vare däråt riktade om- sorger, allt mera förminskas. Sannolikt är denna förökning af själfmorden en följd af att samfundsförhållandena i vårt land hålla på att utveckla sig i samma riktning som 1 öf- 152 riga europeiska länder, där den ökade konkurrensen på alla områden vanligtvis söker sina offer bland samhällets svagare individer, hvilka ej kunna bestå i den alltmer framträdande kampen för tillvaron. I alla händelser synes alkoholen ej hos oss numera kunna utöfva ett så stort inflytande på själf- mordsfrekvensen, som för några decennier tillbaka. Själfmordens antal i Finland är emellertid betydligt mindre än i våra grannländer, oaktadt i Norge t. ex. alko- holkonsumtionen icke är högre än hos oss. Sverige däremot, där dubbelt mera bränvin drickes, har äfven dubbelt flere själfmördare än Finland. Frankrike. Själfmordet har i intet annat land varit föremål för en så stor uppmärksamhet från statens, skrift- ställarnes, statistikernas och läkarnes sida som i Frankrike, och i synnerhet har man bemödat sig att fastställa själf- mordets orsaker, ofta dock mera från teoretisk än praktisk synpunkt. En af dessa författare, Legoyt, anmärker med rätta, att Frankrike är ett af de länder där själfmord oftast begås, men hvarest tillika befolkningen minst tillvä- xer. I länder med hög nativitetsiffra, som Tyskland och England, är dödligheten genom själfmord endast en obetyd- lig nationalförlust; icke så i Frankrike, där det minsta antal barn födes bland alla länder på jorden. Flere franska statis- tiker hafva hänvisat på sambandet mellan själfmord och dryckenskap; Lumier t. ex. säger, att förökningen af alko- holkonsumtionen under de senare åren är för Frankrike en lika stor nationalolycka som kriget 1870. Andra författare hafva framhållit, att i de delar af landet, där mest bränvin förtäres, har antalet af till militärtjänst dugliga betydligt aftagit; förbrytelserna tillväxa ar för år, sinnessjukdomarne ökas på ett förfärande sätt, och själfmorden väcka regerin- gens och statsmännens oro genom sitt rapida tilltagande, 153 allt detta emedan absintförbrukningen under senaste half- sekel nära nog tredubblats. I norra delen af Frankrike drickes mest bränvin, i södra delen mera vin och mindre bränvin; dock samman- falla icke fullständigt maxima för själfmordsfrekvens och bränvinskonsumtion, ehuru själfmorden äro dubbelt talrikare i norra delen af landet. Själfmorden gruppera sig hufvud- sakligen kring Paris i norr och Marseille i söder, samt af- taga nära nog proportionelt med afstånden från dessa centra. Tab. X. Sjäfmord och alkoholkonsumtion i Frankrike 1841-85. 2 EE | pe = | 2c joe | ae ENS | oS See ea Ben MURS MES FR <2S| ces [Se See 2S 5 EE ee] 3 EB (LRO 75 Ar Me lo sul eo Ar | eee lose SF | | SÅ IE FE Sö SA nee SS | BBs bl eg 2 225 så ho a a = | = TH 1841—45 85 6,5 — 1866—70 135 14,0 | 2,32 1846 —50 97 6,1 1,46 1871—75 150 11,0 | 2,8 1851—55 100 6,0 2,0 1876—50 172 12,6 | 3,64 1856 — 60 110 1,5 2,27 1881—85 201 Po 3:85 1861—65 124 | 95 — Vid bedömandet af alkoholkonsumtionens storlek i Frank- rike bör erinras, att i norra delen af landet förtärdes 1884 ej mindre än 7 liter bränvin årligen per person, samt i södra delen 1,5 liter; samtidigt konsumerades 94 liter vin och 22 liter öl per person årligen i medeltal för hela lan- det; här ofvan är hvarken vin- eller ölkonsumtionen inbe- räknad. 154 Tyskland. Då hvarje stat i tyska riket har sin sär- skilda, och efter olika principer uppgjorda, statistik, är en sammanställning för hela riket nästan omöjlig. En sådan har försökts af olika statistiker och merändels gifvit olika resultat. Själfmordsfrekvensen är mycket afvikande i de skilda staterna och provinserna, samt står högst i konunga- riket Sachsen, där flere för själfmorden gynsamma omstän- digheter samtidigt invärka: en stor bränvins- och ölkonsum- tion; en jämförelsevis ringa åkerbrukande befolkning, som alldeles träder tillbaka i bredd med den industri idkande, hvilken åter står under stort ekonomiskt betryck; invå- narne bo mycket tätt tillsamman och till öfvervägande an- tal i städer; en högt stegrad skolbildning; en utbredd so- cialdemokratisk agitation, äfvensom landets förhärskande pro- testantiska religion (Oettingen). Själfmorden i Sachsen ut- gjorde på en miljon: 1850 208: 1878 . . 389; 1860 . . 252; 1888 ame 1870 262; 1892 308. 1846—50 . 99,3; 1866—70 . 133; 1851—55 . 130,0; 187125 ee 1856—60 . 123,0; 1876-80 "MINE 1861—65 . 1220: 1881—85 . 200. Konsumtionen af spritdrycker är i Tyskland mycket stor; i Rheinprovinserna och Wiirttemberg drickes mest vin, i Bayern och Sachsen särdeles mycket öl, och i norra Tysk- land företrädesvis bränvin i tilltagande grad fran vester till öster. I allmänhet förekomma själfmorden allmännast dar 155 mest bränvin drickes; ett undantag bildar provinsen Posen, hvars slaviska befolkning har ringa böjelse för själfmord. Prinzing har uppgjort en sammanställning af alkohol- konsumtionens och själfmordens inbördes beroende för Tysk- lands olika stater, gällande för olika år, mest 1883—90, hvarur vi låna följande: Tab. XI. Själfmord och alkoholkonsumtion i Tyskland. >| re Ee Stater = 2 5. 2 Da NE: 28 och provinser. EFS AT eee IEOSEnEE gies ee 6,7 AMN 96,4 Schlesien . . . .| 6,1 57 | 260» Brandenburg . . 6,1 94 | 296,3 Pommern . . . . 5,6 35 171,5 Ostpreussen . . . 4.8 36 | 171,3 Vestpreussen . .| 4,5 SOME RKS: Sachsen (prov.) . 3,9 115 | 309,4 Thüringen . .. 3,9 == TUE Sachsen (konung.) 33 120 | 348,0 Schlesvig-Holstein| 26 | 59 312,9 Elsass-Lothringen 2,5 45+79| 105,0 Badener a 1,3 78 +41 195,9 Bayern; 2)... 1s | 209+9 136,7 Württemberg . . 0,9 144+32| 158,9 Hela Tyskland. . 3,7 88+9 | 206, 1891 utgjorde vinkonsumtionen i Tyskland 6 liter, al- koholkonsumtion (100 °/,) 4,4 liter och ölförbrukningen 106 liter per person. IV. Själfmordet i förhållande till kön, ålder och civilstånd i Finland. I alla länder och under alla tider har mankönet läm- nat vida flere själfmördare än det kvinliga, hvilket betingas af den stora fysiologiska, psykologiska och sociala åtskilna- den mellan könen. I allmänhet begås 3—4 gånger så många själfmord bland männen som bland kvinnorna, och ehuru detta förhållande kan något variera under olika tider och bland olika folk, så kvarstår hos alla som faktum, att män- nen flerfaldt oftare själfva förkorta sitt lif. Orsakerna här- till kunna vara fierahanda: mannen har större ärelystnad, deltager mer i det politiska och sociala lifvet, eller i allmän- het i kampen för tillvaron, han är mera fallen för sprit- drycker och lämnar äfven en större kontingent till de sin- nesrubbade; kvinnan däremot har en djupare känsla, som låter henne med mera undergifvenhet bära motgång och li- dande, samt mera fäster henne vid sin familj och hemmet. 157 Tab. XII. Sjalfmord bland mankön och kvinkön i Finland 1861—95. Antal själf- o mord. Antal själf- På 1 miljon. à mord. mk. | kvk. | mk. | kvk. mk. | kvk. | mk. 1879 | 56 10 56,3 9,6 | Pal = | 1880 | 46 | 10 | #55 | 9 1864 | 66 11 | 74,1 | 11,7 | 1882 | 58 15 | 56,0 | 13,9 1865 | 72 | 15 | 801 | 15,9 | 1883 | 79 | 17 | 7, | 155 1866 | 61 26 | 680 | 27,6 | 1884 | 72 1022 1762.32 10:8 iso ee 13 | 73,0 | 13,9 | 1885 | (70 | 119 | 646 | 116 1868 | 82 | 23 | 97,2 | 25, | 1886 | 88 | 15 | 80, | 13,2 1889 | Gör 18 | 745 | 20,1 1 1887 | 64 | 22 | 572 | 18,9 ni Ss bi += is -— bo on S = DI © bach [0,6] Oc © © [SG] 14227 5452 | 68 jez 55 | 13 | 507 | 13,5 | 1892 | 96 | 22 | 805 | 180 1875 | 64 | 14 | 685 | 14,3 | 1893 | 105 15 zei 19 | | 78 | 23 | 641 | 185 1877| 58 | 14 | 602 | 13,0 | 1895 | 117 | 27 | 948 | 21,3 Medeltalet för hvarje qvinqvennium blir sålunda pa 1 miljon af befolkningen: 1861—65 . . 70,0 mankön; 16,2 kvinkön; Bao T0 ÖA le een Den. TER el 158 1881—85 . . 64,7 mankön; 13,3 kvinkön; 188600 sr. 636-4 CCG 1891—95 . . 80,4 4 16,6 a Tab. XII. Sammanställning af sjalfmorden bland olika kön. | Bland 1,000 Absolut antal. | själfmord. Ar “BOTLUBUL VULULOY könen. prougpels est -UTANO0OO LEI. | mk. | kvk. | båda | mk. | kvk. 1861—70 636 | 169 | 805 | 791 | 209 3,784 1871—80 528 | 121 | 649 | 814 | 186 4,376 1881—90 702 | 167 | 869 | 808 | 192 4,208 1861—90 |1,866 | 457 | 2,323 | 803 |- 197 4,076 1841—90 |3,082 | 681 |3,763 | 819 | 181 4,524 Ur dessa tabeller framgà flere omständigheter af in- tresse. Främst må påpekas den regelbundenhet som möter oss i dessa siffror, och hvilken med skäl kan kallas öfverras- kande, om vi särskildt betrakta decenniet 1871—80, samt tillika erinra om huru små de siffror äro, som här äro i fråga. Under dessa tio år inträffa nära nog lika många själf- mord bland kvinkönet i ett land med omkring två miljoner invånare, och under fyra på hvarandra följande af dessa år hafva jämt lika många kvinnor hvarje år själfva förkor- tat sina dagar; likaså finnas bland männen ganska litet från hvarandra afvikande siffror. Man kunde med anledning häraf känna sig frästad att gifva Buckle rätt, då han sä- 159 ger: I ett visst gifvet samhällstillständ måste ett visst an- tal menniskor taga lifvet af sig. — Eller kunde man fråga: hvilken är denna allmänna lag, som under en följd af år tvingar samma antal menniskor att söka döden för egen hand. TI alla händelser är denna regelbundenhet mera utta- lad bland kvinnokönet, hvilkas själfmord i ett visst gifvet samhällstillständ synas återkomma med en üfverraskande likformighet. Som medeltal för de tre decennierna 1861—90 synes på ett kvinligt själfmord komma fyra manliga; under det första af dessa hafva däremot de kvinliga själfmorden varit all- männare och nådde sitt maximum 1866, då på 2 kvinliga själfmord kommo ej fullt 5 manliga; det minsta antalet kvin- liga själfmord yppades under följande årtionde, då år 1872 de kvinliga själfmorden utgjorde endast sjättedelen af de manliga. Granska vi obduktionsprotokollen för 1866, då de kvinliga själfmorden nådde sitt maximum under halfseklet 1841—90, finna vi, att, af där upptagna 26 kvinliga själf- mord, största delen, eller 12, beröfvade sig lifvet tillfölje af akut eller kronisk sinnesförvirring, samt 4 i följd af orsaker. som stodo i sammanhang med grossess eller förlossning; en- dast 2 finnas antecknade såsom missbrukande spirituosa; an- gående de öfriga saknas uppgifter. | Jämför man förminskningen i själfmordens antal från det första till det andra af de tre decennier vi här närmast betrakta, finner man, att minskningen bland mankönet ut- gjorde omkring 25 procent, bland kvinkönet däremot 33 procent. Under de båda första decennierna af halfseklet 1841— 90 synas de manliga själfmorden så mycket öfvervägt de kvin- liga, att medeltalet för desamma, oaktadt de många kvinliga själfmorden 1861—70, och oaktadt medeltalet för de tre se- 160 nare decennierna, som nämdt, var 10 kvinliga på 40 man- liga, höjer sig till 10 kvinliga pa 45 manliga. Saelan upp- gifver också i sin förutnämda afhandling, att for aren 1841 —60 pa 10 kvinliga själfmord belöpte sig 56 manliga; för decenniet 1861—70 utgör medeltalet 10 kvinliga mot 38 manliga. Detta relativt höga antal kvinliga själfmord under åren 1861—70 kan med skäl betraktas som ett uttryck för den under flere af dessa år rådande allmänna nöden, hvil- ken, ehuru icke skonande någotdera könet, dock företrädes- vis gjorde sig gällande bland kvinnor och barn. Med lika grad af sannolikhet kan mani de öfvervägande manliga själfmorden 1841—60 spåra värkningarne af en bland män- nen särskildt effektiv själfmordsorsak, nämligen bränvinet, hvilket flödade rikligt under dessa husbehofsbränningens tider. Om vi jämföra den första och sista femårsperioden i tab. XII med hvarandra, finna vi, att själfmorden bland kvin- kön ej i någon nämnvärd grad ökats fran 1860 till 1895, då de relativa talen för båda qvingvennierna äro nästan de- samma; bland mankönet däremot hafva själfmorden under samma tiderymd ökats från 70 på en miljon till 80; härvid böra vi dock ej förglömma, att under en mellanliggande pe- riod, 1870—1880, själfmorden bland båda könen aftogo med omkring 25 procent, för att under följande decennier åter stiga till sina förra, eller, hvad mankönet beträffar, ännu högre siffror. Denna stigning sker dock långsammare bland kvinnorna, och märkes knappt ännu 1881—55, då den redan är ganska tydligt uttalad bland männen. Som förut nämdt äro de allmännaste motiven till själf- mord i vårt land, liksom i de festa andra länder, tvänne, nämligen sinnesrubbning och alkoholmissbruk. Da det erbju- der mycket intresse att erfara huru allmänt dessa orsaker 161 förekomma, och huru de fördela sig på de båda könen, har jag i sådant afseende genomgått obduktionsprotokollen, hvilka dock, isynnerhet för bestämmandet af sinnesrubbning som själfmordsorsak, erbjuda vissa svårigheter. Flere obducen- ter hafva synbarligen hyst den uppfattningen, hvilken värk- ligen också af flere auktoriteter omfattats, att ett själfmord i och för sig är ett tillräckligt bevis på sinnesrubbning. Därför är det också ingalunda sällsynt att attesten, utan anförande af vidare upplysning, eller s. k. species facti, (hvilken troligen i många fall saknats) innehåller, att den döde , synbarligen" eller , sannolikt" under , häftig sinnes- yrsel” eller , anfall af sinnesoreda“ själf afhändt sig lifvet, eller att själfmordet gjorts ,i ett ögonblick af stor hufvud- svaghet". Andra åter tala om , ångest eller yrsel förorsa- kade af hjärtlidande“ eller , sjukligt lynne beroende pa bin- nikemask eller lefverlidande*. Som sinnesrubbade har jag dock upptagit endast sädana, som fore själfmordet visat tec- ken till rubbadt förstånd, och sammanfört dessa, liksom dem, som längre eller kortare tid före själfmordet missbrukat spi- rituosa, i féljande tabell. 162 Tab. XIV. Sinnesrubbning och alkoholmissbruk som själfmordsorsak i Finland 1861—80. | Af 100 själfmördare Af 100 själfmord or- i | voro sinnesrubbade. | sakades af alkohol. r | | | | | : | | nn LEGE eee AEG mank. kvin "| könen. mank. kvink. Kanan 1861—65 | 23% | 4 5 27,6 | 22,0:| 4,0 | 185 1866-70, |723:5%| 137.220 2 7 6,6 94 | As | 8,3 1871-75. | 19,2 | 37.0 | 227 | 130 | 3s | 1, 1876—80 | 12,8 | 40,3 | 17,8 | 13,5 | O | ILa Häraf synes att sinnessjukdomarne pa själfmordens an- tal utöfva ett mycket stort inflytande, i det val fjärdedelen af alla själfmord i Finland begås af sinnesrubbade. Detta förhållande, hvartill vi ännu längre fram skola återkomma, upprepas i alla länder, hvarifrån statistiska undersökningar förekomma, och utgör i flere af dem, i ännu högre grad än hos oss, ett vigtigt etiologiskt moment, ehuru icke alltid själfmordsfrekvensen sammanfaller med förekomsten af sin- nesrubbade. Sinnessjukdom som orsak till själfmord förekommer sa- sålunda mycket allmännare bland kvinnor än bland män, ja den förefinnes bland kvinnor som den aldeles öfvervägande orsaken, i det att ända till 40 procent af de kvinliga själf- mördarne äro sinnesrubbade, och måhända ännu flere. Där- emot är glädjande att med stöd af dessa siffror kunna säga, att kvinliga själfmord hos oss ganska sällan förekomma till följe af alkoholmissbruk, då denna omständighet, själfmords- frekvensen bland kvinnor genom spritdrycker, från flere 163 länder anföres som ett kriterium på graden af alkoholens invärkan på samhället och slägtet. Ännu framgår ur tabellen, att omkring en fjärdedel af alla själfmord hos oss beror på sinnesrubbning, och ungefär hälften af detta antal direkte på alkoholmissbruk; att denna sistnämda siffra dock i värkligheten är större än så, synes sannolikt, då vi erinra oss att en hel hop af sinnessjukdo- marne enligt regeln beror på alkoholmissbruk. Hvad som kan vara orsak till den märkbara minsknin- gen af sinnessjukdom som själfmordsorsak bland mankönet under decenniet 1871—80, torde vara svårt att säga; må- hända beror detta till någon del därpå, att obducenterna ej mera fäst så stor vigt vid detta orsaksmoment som förut, måhända ock på andra orsaker. Vi hafva i det föregående som karaktäristiskt för vårt samhålle under ifrågavarande decennium sökt framhålla tvänne omständigheter, hvardera för sig hämmande själfmords tillväxten; å ena sidan ett ef- ter de föregående nödåren öfverallt vaknadt intresse för ekonomisk och social utveckling, hvarvid dock konkurrensen och kampen för tillvaron ännu ej hunnit göra sig så gäl- lande, som under senare tider; å andra sidan åter den ge- nom husbehofsbränningens upphörande minskade bränvins- tillgången; hvardera af dessa omständigheter hämma natur- ligtvis äfven tillväxten af sinnesrubbade, och uttala sig må- hända till någon del i nyss antydda siffror. Om vi ännu kasta en blick på de båda könens rela- tiva andel i själfmordens förekomst i Sverige (tab. VIT) så finna vi, att decenniet 1881—90 erbjuder ungefär samma för- hållande mellan frekvensen hos hvardera könet som hos oss, ehuru likvisst med den stora åtskilnad, att själfmorden där öfverhufvudtaget äro mer än dubbelt allmännare än i vårt land. Medeltalet för detta decennium utvisar nämligen, att 164 på ett själfmord blard kvinnor komma nära nog fyra bland män, liksom hos oss; däremot tiliväxa såväl själfmorden bland båda könen, som isynnerhet bland kvinnor, under de följande åren med stor rapiditet. De kvinliga själfmorden förhålla sig till de manliga 1891 och 1892 ej mera som 26 till 100, hvilket var fallet under 1881—90, utan som 35 eller 38 till 100. Denna ökning, säger Sveriges officiella statistik, står i sam- band med de talrika själfmord genom fosforförgiftning hos unga, ogifta kvinnor, som allt mera börjat förekomma, hvar- vid afsigten egentligen synes hafva varit fosterfördrifning; af de 70 kvinliga själfmord genom fosforförgiftning, som före- kommo i Sverige 1892, voro 64 ogifta och 62 i åldern 18 —35 år. — Då Sveriges officiella statistik år efter år upp- fört dessa slags fosforförgiftningar som själfmord, torde därom ej vara något att säga, ehuru man vid diagnosen af själfmord väl främst måste taga den frivilliga afsigten, att beröfva sig själf lifvet, i betraktande; visserligen hafva dessa dödsfall inträffat genom personens ifråga eget förvållande; men afsigten torde dock i flertalet fali ej hafva varit att förgöra sig själf, utan fostret, hvarför dödsfallet sålunda knappt kan rubriceras som själfmord. — Emellertid blotta dessa under senare år hastigt stigande siffror ett samhälls- ondt af djup betydelse, hvilket dess bättre ännu ej vunnit insteg hos oss. Angående själfmördarnes ålder finnas tyvärr mycket ofullständiga uppgifter; statistiska byrån lämnar alls inga upplysningar härom, och obducenterna hafva i två tredje- delar af fallen glömt att angifva åldern på de själfmördare, som underkastats medikolegal besigtning. Om den återstående tredjedelen lämnas här nedan upplysningar. Den yngste själfmördare under de två decennierna 1861—80, och tillika under halfseklet 1841—90, var en 7 165 årig kringvandrande tiggargosse, som under april månad af nödåret 1868, förtärd af hunger, dränkte sig i Evijärvi af Uleåborgs län; vid obduktionen fanns liket ytterst afmag- radt och tarmarne nästan toma. Själfmordet attesteras på flere skäl af obducenten som sannolikt. Följande år dränkte sig, under nära liknande omstän- digheter, en 8 årig gosse i Kihtelysvaara af Kuopio län. Bland kvinkönet äro de yngsta med uppgifven ålder, en 12 årig bondedotter från Kuusamo, som hängde sig i maj 1878, samt en 14 års flicka, ett fattighjon, från Luopiois, som dränkte sig 1880; angående henne finnes anmärkt att hon led af svårmod och förut hotat taga lifvet af sig. Den äldste person, som under nämda tidrymd afhändt sig lifvet, var ett fattighjon af manligt kön i Jorois af S:t Michels län, som vid 98 års ålder var så afsigkommen, att han knappt kunde röra sig; emellertid hade han praktiserat sig ut från stugan, där han vanligen låg, och fanns kort därpå död, liggande på marken nära intill trappan med ett snöre i handen, hvars andra ända var fästad i en till taket ledande brandstege; kring halsen fanns en grund fåra och obduktionen gjorde det sannolikt att han dött af kväfning. Hvardera af dessa extremer äro mycket sällsynta, så- väl den yngstes som den äldstes ålder; för att framhålla detta, vilja vi nämna att den yngste själfmördare i Sverige, under decenniet 1881—-90, var en gosse om 8 år, och den äldste en enkling af 94 års ålder; de yngsta kvinliga själf- mördarne under samma period i Sverige voro 15 år gamla. I Frankrike, där de flesta abnormiteter nå sin kulmen, har man iakttagit själfmord hos barn redan vid 5 års ålder. Dessutom funnos under dessa två decennier åtminstone tre själfmördare öfver 80 år gamla. 166 Tab. XV. Själfmördare i Finland 1861—80, ordnade efter ålder. N SIETeeeTaTeT a a REN EEE |: DS SS el ol >| S = =a = = Ce =) =| = = > 2 1861—65 | P2532 3227 lo 30,019 TAS 1866 —70 9151831388 | 35128) 1615| 1 Wve 1871—75 LO ON Ss ey ON A LT à ea 93 1876—80 |—| 9/15; 9/11} 9) 9) 41 1 67 Summa 5 | 46 | 36-196 | 93 | 83 [5415| 4] 482 Denna tabell omfattar emellertid, som nämdes, endast en tredjedel af de under dessa båda decennier obducerade själfmördare; om man antager att de återståendes ålder lå- ter beräkna sig med ledning af denna tabell (hvilket anta- gande naturligtvis endast är approximativt riktigt) och hän- för de sålunda funna talen till de olika åldersklasserna för 1875, sådana de finnas angifna i Finlands officiella statistik, erhållas följande relativa tal, gällande för båda könen, och utvisande huru många själfmord förekommit på 1 miljon personer af motsvarande ålder. 0—10, 11—20, 21—30, 31—40, 41—50, 1565 18,13; 89,92; 54,81; 73,05; _51—60, 61—70, 71—80, öfver 80 ar 81,04; 105,8; 57,52; 104,6. Dessa siffror visa, sävidt öfverhufvud af dem några slutsatser låta draga sis, att själfmorden hos oss, liksom i flere andra länder, tilltaga från barndomen ända till den 167 sena ålderdomen. Detta kunde man måhända rättare ut- trycka sålunda, att de till antalet allt mera förminskade kvarlefvande i de högre åldersklasserna allt ännu äro böjda för att själfva förkorta sina dagar; till de själfmordsorsa- ker, som den kraftigare åldern och deltagandet i samhälls- lifvet medför, sälla sig för ålderdomen ännu andra skäl, be- roende på tilltagande kroppslig och andlig bräcklighet. En bekräftelse därpå, att den relativa själfmordsfrek- vensen tilltager för hvarje åldersklass finna vi, hvad Sve- rige beträffar, i sista kolumnen af tab. XXII. Maximum af den relativa själfmordfrekvensen synes hos oss uppnås vid 70 år, hvarefter själfmorden åter något af- taga; huruvida detta motsvarar värkliga förhållandet, kan ej med säkerhet af dessa siffror afgöras. Detta nyss berörda förhållande hindrar naturligtvis icke, att de absolut taget flesta själfmord inträffa, såsom ne- danstående siffror visa, under lifvets kraftigaste ålder, då menniskan mest deltager i kampen för tillvaron. Af 1,000 själfmord inträffa nedannämda antal på följande ålders- klasser: 0—10, 11—20, 21—30, 31—40, 41—50, 10,4; 95,4; 178,4; 192, 22: 51—60, 61—70, 71—80, öfver 80 år, 172,2; 112,1; SI 8,3. Angående själfmördarnes civilstånd innehåller var offi- ciella statistik uppgifter fran och med år 1878, af hvilka vi här meddela en sammanställning: 168 Tab. XVI. Själfmördare i Finland efter civilstånd 1878—94. Mankün Kvinkön | är (PRES „2 SER al ol Blase Es AE MERE) © on 2 CHINE 2 = QUE Ord S S 1878 2 9131236 7 1 5 4 3 1879 — | 14) 27 6 | — 4 4 4 1880 — 16024 105 |, 1200201, ae 1881 — 19) 34) NON 21210 4 2 as 1882 =| to) 38) 257 21 7052 0235 8 1883 Ara 5 1884 2 Weal Sia ed 5 | — 3 D 4 1885 1 | 29 | 35 D | — 4 | 12 3 1886 == BaO SER eet 1887 2210230 7.302291 227 555 IS AIT 1888 49 PE PS 10 1 GW le 2 1889 2 0222 039 SEN 71 812 1890 —.30,1892| 7521 12.60 AISNE 1891 1123|154| 9|—| 81} 6] 3 | 1892 — | 30 | 5471 127 — NE 9 AEG | 1893 | 4 | 36 | 61 US) à 1894 | 1 | 26 | 44 2 | 10 8 3 Om dessa siffror, nas efter qvinqvennier för vinnandet af lättare öfversigt, ord- erhålles följande: 169 Tab. XVII. Sjalfmord i Finland efter civilstand för tre qvinqvennier 1878—92. Mankön Kvinkön | un À tn < © aed © = = |S 28S) à SUFEFE a) S| à stig] SEE Ble | à si | g00:] * rare Sox | Doo: * = Ele HER 1878—82 22 TT SONSON 202018 330 1883—87 7 11341196! 36} — | 24 | 44] 17 458 1888—92 NAB UB AO a Ber | SB 1 493 1878—92 16 |348/568|106 | 5 | 81 |107 | 50 | 1281 Om vi särskildt vilja utröna äktenskapets inflytande på själfmorden hos oss, så finna vi att af 100 själfmördare, utan afseende på könet, voro i medeltal för qvinqvennierna (barn under 15 år oberäknade): Ogifte Gifte. Enklingar o. enkor. (öfver 15 ar). 1878—82 29,4 54,3 14,5 1883—87 34,5 52,4 11,5 1888—92 35,3 51,9 ES Således voro mera än hälften af alla själfmördare un- der dessa femton år gifte; dock synas själfmorden bland de ogifte vara i tilltagande, bland de gifte däremot i afta- gande. Vida tillförlitligare upplysning om äktenskapets infly- tande erhålles om man beräknar den relativa själfmords- frekvensen på en miljon af hvarje civilståndsklass. 170 Till först vilja vi dock erinra att i procent af hela medelfolkmängden utgjorde i Finland: Ogifte Gifte. Enklingar o. enkor. (öfver 15 år). 1880 25,4 34,1 5,8 1885 24,2 34,2 5,7 1890 24.9 33,6 5,6. Tab. XVIII. Relativ själfmordsfrekvens i Finland efter civilständ 1878—92 *) (på 1 miljon). | | | Mankön | Kvinkön Båda könen ? [a0 eS 40] SE AT Zoe | ay ies | 03 Q Ss = | M Ss => pas SS = = =] = ae ll ae Föll + Ia & sla les Se NALS SEE 5 RE NS go: ©: : = | ao > £ ©: : ONS [=] | [= | = | Bs { | | | | 1878—82 | 58,0 | 91,26 | 187,2 | 15,5 | 11,5 41,0 | 59,9 | 77,8 |.121,0 1883 — 87 | 98,3 | 104,7 | 212,2 | 18,5 | 23,5 | 36,8 | 67,7 | 69,9 91,1 1888—92 | 90,5 | 106,8 | 223,1 | 26,0 | 21,6 | 31,4 | 62,0 | 65,1 84.3 Häraf synes att själfmorden bland de ogifte, ehuru som redan nämdes, färre än bland de gifte, dock förete vida större växlingar; så är medeltalet för första qvinqvenniet bland ogifte män särdeles lågt, endast 58 på en miljon af *) Tabellen har beräknats sålunda, att medeltalet själfmord för ett qvingvennium inom hvarje grupp jämförts med medelfolkmängden inom samma grupp för det mellersta året af hvarje femårsperiod, så- ledes för åren 1880, 1885 och 1890. Barn under 15 år hafva bortläm- nats. Siffrorna äro dock alltför små och växlande för att tillåta kon- stanta slutsatser. 171 hela antalet ogifte män, men stiger under följande femår till nära dubbelt högre siffror, eller 98, för att åter nedgå något under tredje femårsperioden; bland ogifta kvinnor äro däremot själfmorden under dessa 15 ar på långt när ej sa varierande som bland ogifte män; själfmord bland ogifta kvinnor förekomma öfverhufvud oftare, än bland gifta kvin- nor, hvilka hafva de lägsta siffror bland alla i tabellen an- förda klasser. De gifte männen visa däremot så höga siff- ror, att det endast är tillfölje af dessa som själfmordsfrek- vensen bland gifte af båda könen öfverväger de ogifte. Så- lunda motsvara under qvingvenniet 1878—82 nära nog 8 själfmord bland gifte män 1 bland gifta kvinnor, då den vanliga proportionen mellan könen, som ofvanför visats, är 4: 1; dock närmar sig proportionen mellan könen bland de gifta allt mer detta förhållande under följande femårsperio- der. Högsta antal själfmord bland alla visa enklingarne, hvilka själfva taga sitt lif dubbelt oftare än gifte män, samt 5 a 6 gånger oftare än enkorna; likväl visa bland kvinno- könet enkorna den högsta själfmordsfrekvensen, omkring dub- delt högre än de gifta kvinnorna. Om vi betrakta båda könen, så visa de gifte under alla tre qvingvennierna afgjordt högre siffror än de ogifte, dock är skilnaden dem emellan minst 1883—87, då siffrorna för ogifte äro högre än under både föregående och efterföljande qvinqvennium. Däremot synes själfmordsfrekvensen konstant aftaga bland de gifte, och sålunda den bestående olikheten mellan gifte och ogifte hålla på att förminskas. Följande tabell framvisar tydligare skilnaden mellan könen i hvarje civilståndsklass. 172 Tab. XIX. Mot 100 själfmord bland kvinnor svarar följande antal själfmord bland män. AY GT 19AJQ UEUL 947180 “UROL IT "AIBSUTNUT 1878-82 | 385 | 795 | 166 1883-87 | 560 | 45 | 212 1888—92 | 370 | 495 | 266 Förhällandet mellan gifte och ogifte framgär ur föl- jande tabell. Tab. XX. Mot 100 själfmord af gifte svarar följande antal sjalfmord af ogifte. I — SS: = =S) } | Sop | = 98 = | | © À | © = =, | les ° > > eS #1 az] = Ar ae ER ss = cor: - = 2 SE or Ss = Saale SEN] | 1878 — 48 19055) 7:19 217590 78—82 188387001068 HAN FISKEN 88—92 | | 173 Morselli yttrar i sitt förut citerade arbete, Der Selbst- mord, 1881: Om det gifves något förhållande i lifvet, som vore egnadt att förändra passionerna och karaktären, så är det äktenskapet, och det är obegripligt att man trott sig kunna utforska själfmördarens motiv för sin handling, utan att taga hans civilstånd i betraktande. Den äktenskapliga föreningen bland de civiliserade folken har en så ingripande rättslig, social och materiel betydelse; den upphöjer köns- umgänget från en öfvergående och tillfällig tillfredsställelse, till ett fortfarande, genom sed och rätt helgadt, förhållande, till en för hela det sociala samfundet afgörande institution. Som en för lifvet knuten förening mellan två personer, har äktenskapet kraft att bilda ett bestående stöd i lifvets stri-. der, i den ständigt fortgående kampen för tillvaron; det mildrar passionerna, gör lefnadssättet mera regelbundet, hö- jer arbetsförmågan, och, som grundval för familjen, är det ett värksamt medel till det sedliga lifvets utvecklande, och till höjande af den sociala nivån öfverhufvud. Man kan där- för a priori hos de gifta förutsätta ett gynsammare förhål- lande i afseende å kriminalitet och själfmordsfrekvens. Låtom oss nu undersöka huru statistiken bekräftar denna Morsellis utan tvifvel fullt berättigade höga tanke om äktenskapet. 174 Tab. XXI. Själfmorden i förhållande till civilstånd. | Af 100 själfmördare af manligt eller | kvinligt kön, voro | Ogifte. Gifte SES | mank. kvink. mank.! kvink. mank. kvink. | Frankrike . . . 1872—76 | 34,4 | 26,5 | 44e | 491 | 14.8 | 232 Sachsen : , . . 1871—76 | 30,8 | 36,3 | 481 | 41,3 | 141 | 207 Preussen . . . 1873—75 | 33,3 | 40,0 | 454 | 368 | 16,5 | 21,8 Danmark . . . 1876—85 | 26,5 | 34,5 | 54,9 | 41,3 | 15,1 | 23,0 Finland . . . . 1878—82 | 286 | 322 | 591 | 322 | 112 | 280 | 1.188387, 239,97 26.00 Horse 9.6 | 20,0 | | ns 2. 1888—92"|'34;5 | 385 | 53,6 | 2500 MIRE | Denna tabell, hvilken, hvad Frankrike, Sachsen och Preussen beträffar, är hämtad från Morsellis arbete, bör upp- fattas sålunda, att siffrorna för hvarje kön särskildt för sig "böra tillsammans bilda 100; hvad som fattas häruti utgöres i Frankrike, Sachsen, Preussen och Danmark dels af perso- ner med okändt civilstånd, dels af frånskilda; i Finland åter af barn under 15 år. Tabellen kan dock ej lämna någon upplysning om själfmordens relativa förekomst bland civil- standsklasserna; så t. ex. får man ej af siffrorna för gifte i ~ Finland 1883—87 (52,6 och 51,5) draga den slutsats, att man- kön och kvinkön skulle varit temligen lika under dessa år, då vi från tabellerna XVII och XVIII finna att skilnaden mellan manliga och kvinliga själfmördare bland de gifte är ganska betydande; dessa siffror innebära endast att de gifte, 175 särskildt bland hvardera könet, absolut taget utgöra något mera än hälften. Af denna tabell synes således framga, att äktenskapet, långt ifrån att skydda för själfmorden, i de flesta af Euro- pas länder och i allmänhet taget, måhända snarare ökar själf- morden, i det att mer än hälften eller nära hälften af alla själfmördare äro gifta. Man kan ej neka, tillägger Morselli, efter konstateran- det häraf, att ett flertal äkta makar lefva under ganska sorgliga förhållanden, isynnerhet där den proletariska arbe- tarebefolkningen är starkt representerad. I dessa lager up- penbarar sig menniskonaturen ofta nog genom en särdeles utvecklad passion och brutalitet, hvilken skiljer sig från brunsten hos djuren endast därigenom, att den är perma- nent, och knappt är naturdriften tillfredsstäld förrän man- nen finner en hustru och barn dem han måste försörja, utan att hans karaktär och förmåga göra honom därtill vuxen. Under en sådan förbindelse lider vanligen kvinnan mest och, är prisgifven åt förtviflan, nöd och huslig jämmer; mannen däremot blir ett lätt vunnet offer för alkoholens lockelser, eller för frestelsen från kamrater, hvilka lefva under samma olyckliga förhållanden. Hvad kvinkönet beträffar må ännu erinras om att den allmännaste själfmordsorsaken bland dem utan tvifvel är sin- nesrubbning, samt att flere kvinnor under graviditeten och efter förlossningen äro mer än vanligt utsatta för sinnes- sjukdomar; bland de ogifta är däremot den vanära som åt- följer ett iråkadt hafvandeskap ett ofta förekommande själf- mords motiv. En säker uppfattning af äktenskapets inflytande på själfmorden tillåter dock knappt tab. XXI, bygd som den är på en artificiel eller tillfällig princip och på grund af de 176 absoluta talen. Vill man däremot lära känna äktenskapets värkliga förhållande till själfmorden måste man jämföra själf- mördarne från hvarje civilståndsklass med hela antalet inne- vånare i samma klass, eller ännu hällre, som Bertillon fram- visat, undersöka detta förhållande hos hvarje särskild ål- dersklass under loppet af flere år i hvarje land. Så nog- sranna statistiska undersökningar föreligga emellertid icke från andra länder än de nordiska, Sverige, Norge och Dan- mark (i Finland har, som nämdes, ingen hänsyn tagits till själfmördarnes alder). För andra europeiska lander hafva vi följande data, hvilka vi anföra efter Legoyt och Morselh. Bland de ogifta äro alla under 15 år (för en del länder un- der 20 år) frånräknade. Tab. XXI Relativ sjalfmordsfrekvens efter civilstånd (pa 1 miljon). j | Lander och ar. Frankrike ‘y Preussen ren Wiirttemberg . Italien... Enklingar o. Ogifte. Gifte. anton Sur ieee CE sö SSR A| Bl | clea ae fie yar . 1863—68 1273,0| 59,0/173,0/245,7| 62,5/154,5/628,0/133,0/303,0 . 1876 422,11 80,0) — |271,7| 80,8} — |737,2/121,2| — 1873 240,5, 80,0} — |233,3| 53,8) — |826,4)125,5| — 1873—75| — | — |330,0) — | — |230,0) — | — |360,0 1873—77 | 86,6) 19,s| 56,4) 71,8] 20,1] 45,9]168,6| 29,6, 72,8 Som synes omfattar denna tabell själfmorden delvis i samma länder och under samma tider som tab. XXI, ur hvilken framgick att själfmorden bland gifte voro allmän- nare än bland ogifte; denna tabell ater synes otvetydigt be- 177 visa att tvärtom de ogifte oftare begå själfmord. Hvilken- dera uppgiften skall man då anse motsvara värkliga för- hållandet? Härvid må erinras att själfmorden i de olika civil- ståndsklasserna kunna vara olika i olika länder och under olika tider, äfvensom framför allt att den senare tabellen, som anger de relativa talen, förtjänar mera tilltro. Det synes således som själfmorden bland de ogifte vore allmännare i flere af Europas länder, och att äktenska- pet bor tillskrifvas en skyddande kraft mot manga af de passioner, som bland de ogifte leda till sjalfmord. Legoyt är öfvertygad om äktenskapets välgörande in- flytande i flere af de i tabellen anförda länderna, och anser fullt bevisadt, hvad Frankrike beträffar, att de gifte vida mindre än de ogifte falla offer för själfmordet. Non bonum est virum solum esse, citerar han; ensamheten är en dålig rådgifvare, den förmörkar horisonten och förjagar därifrån detta sista ljus som kallas hopp. Oaktadt den nuvarande tidens stora tolerans mot själfmordet, lämnar det ännu i dag en fläck på familjen; man hyser i själfva värket be- tänkligheter att gifta sig med dottren till en själfmördare. En familjefar skall därför längre än en ogift tveka att begå en handling, som drager vanära öfver hans familj och läm- nar den utan stöd. Emellertid kan det ej nekas att äktenskapet, som stäl- ler vida större anspråk på familjefadrens arbetsförmåga än det ogifta ståndet, i många fattiga familjer kan gifva an- ledning till själfmord; bland gifte personer af mankönet äro själfmorden i och för sig ganska allmänna, och en af de of- tast förekommande orsakerna därtill är just näringsomsor- gen. Hvad särskildt Finland beträffar hafva vii tab. XVIII sett själfmorden betydligt öfverväga bland de gifte männen, 178 och torde i många af dessa fall motiven hafva varit fattig- dom och bristande tillgångar. Det kan härvid vara skäl att erinra om huru lättsinnigt och utan tanke på morgondagen äktenskap hos mången af vår lösa, jordbrukande befolkning ingås ; mången inhysing och dräng, hvilken knappt kunnat lifnära sig själf, tvekar ej hos oss att när som hälst binda sig för lifvet med en ofta nog lika fattig och oduglig kvinna; den hastigt växande familjen tvingar snart modren att upp-' höra med sitt jordbruksarbete; kommer sedan missväxt och dyr tid, har familjefadren knappt annat val än mellan tig- garstafven och repet, hvilket sorgliga val stundom kan komma i fråga äfven för den ordentliga jordbrukaren i vara nordliga trakter. : 179 Tab. XXIII. Arligt antal själfmördare i Sverige i medeltal för aren 1881—90 efter civilstand. | På 1 miljon innevånare af hvarje grupp. Ålders år. Män. | Kvinnor. | Summa. wise | ewe | 2 Si Sees Pee? |) | 26 Mg — | ale 251088 20—25 129 0.78. 0 02.231031 195.80) 024 25—30 247 | 81 | — | 105 | 14 | 288/180 | 63,s| 120 30—35 | 407 | 150 | 225 | 117 | 39 | 98 | 237 | 66 | 1504 35—40 520 | 187 | 960 | 102 | 40 | 91 | 271 | 57 | 158, 40—45 743 | 251 | 620 | 86 | 44 | 127 | 3354] 58 | 188; 45—55 905 | 320 | 801 | 127 | 75 | 123 | 4084] 89,1 238,s 55—65 789 | 358 | 675 | 88 | 91 | 104 | 431 | 94,6) 250 65—75 638 | 346 | 562 | 82 | 71 | 64 | 422 | 69,2| 226 75 och öfver | 462 | 218 |'412 | 55 | 29 | 68 | 329,7| 59,2| 166,3 180 Tab. XXIV. Årligt antal själfmördare i Norge i medeltal för ären 1871—-80 efter civilstånd (på 1 miljon af hvar grupp). | Män Kvinnor. Ålders år. om 2 A ” ~ | @ | @ ES 2 | & | @ |Eeel € == eng See AE = 5 | ® |e eo, 5 mein 5 — fier er 15—24 ALS) 83 | = | 41 l'es 25—34 40} 157 0720/0352 0116. | 40 210 ENS 35—44 317. | 02 | 401 | 142) 73) | 30) SE 45—54 405 | 221 | 451: | 254 | 112 | Ver KS 55—74 495 | 303 | 780 | 75 och öfver | 457 | 357 | 635 | Summa öfver | 15 år. za ro | Tab. XXV. Ärligt antal själfmördare i Danmark i medeltal för hvart decennium af aren 1856—85 efter civilstånd (på 1 miljon af hvar grupp). (För personer öfver 20 år). 1856—65 1866—75 1876—85 Man. |Kvinn.| Män. [Kvinn. Män. Kvinn. Opitter Re 639 | 226 | 530 | 190 | 538| 174 CHATONS EURE ee 616 | 160 | 600 | 138 | 640 | 133 Enkl0-1enKkor 222.0. 1939 | 316 | 1790 | 330 | 1777 | 317 Fränskildar u 02.2... 3461 | 591 | 4308 | 679 | 3998 | 380 Summa — — — — 698 171 Angående Sverige, tab. XXIII, anmärker dess officiella statistik att, jämförda med männens tal äro kvinnornas all- tid lägre, dock bland ogifta kvinnor bland åldersklasserna omkring 20 ar så höga, att de ganska mycket närma sig, ja, för åldern 20—30 t. 0. m. öfverträffa de gifte männens. Härvid kan man ej underlåta att säga, att detta ej vittnar särdeles godt om moralen hos denna klass. Bland ogifte äro själfmord alltid vanligare än bland gifte, med ett enda undantag, för åldern 15—20 år, hvilket dock är beräknadt på grund af ett enda fall. För enklingar och enkor äro de absoluta talen i allmänhet för små, och detsamma torde vara fallet med en del af de öfriga grupperna. Bland de gifte männen hafva själfmorden endast obetydligt ökats un- der de senaste sex decennierna; bland de ogifte däremot, isynnerhet för de äldre alderklasserna nästan fyrdubblats under samma tid; bland ogifta kvinnor hafva de härunder fördubblats; allt detta enligt andra i Sveriges officiella sta- tistik anförda tabeller. Om dessa nu berörda förhållanden sammanställas med hvad vi förut framhållit angående själfmordsfrekvensen i Sverige, så ligger det nära att antaga det de ogifte män- nen, bland hvilka enligt all sannolikhet alkoholförbrukningen är större än bland de gifte, skulle af denna anledning vara mera böjda för själfmord; åtminstone visa de höga siffrorna för åldersklasserna 25—55 år, hvilka äro ända till tre gånger högre bland de ogifte männen än bland de gifte, med nöd- vindighet på en här särdeles värksam själfmordsorsak, lik- som äfven de ovanligt höga siffrorna för åldersklasserna 20—35 ar bland ogifta kvinnor göra samma intryck. Af tab. XXIV för Norge kan dragas den slutsats att äktenskapet värkar skyddande mot själfmord, hvaremot de som aldrig knutit äktenskaplig förbindelse, äfvensom de hvil- 182 kas förbindelse upplösts, mycket allmännare duka under för frästelsen att bära hand på sig själf. Detta äktenskapets lyckliga inflytande gör sig gällande både hos mannen och kvinnan, dock på den förstnämde i högre grad, hvaremot beträffande mannen enklingskapet; för kvinnan åter det ogifta ståndet, visar sig vara det farligaste i afseende å själfmord. I de högre åldersklasserna, där sannolikt närings- omsorger bidraga att öka själfmorden bland de gifte män- nen, visar sig äktenskapets inflytande mindre i ögonen fal- lande; dock bör detta antagande, tillägger den officiella sta- tistiken, ännu stödas af flere iakttagelser. Kvinnornas siff- ror äro likaledes små och varierande och göra sålunda re- sultaten osäkra. Beträffande Norge må ännu erinras, att summan af själfmorden bland de gifte visar högre siffror än summan för de ogifte, och det oaktadt hafva under alla åldersklas- ser ett mindre antal gifte begått själfmord. Detta egen- domliga förhållande, som beror därpå att de gifte och ogifte äro olika fördelade på de skilda åldersklasserna, och hvil- ket återkommer hos båda könen, med några undantag för gifta qvinnor, låter antaga, att en efter ålderklasser genom- förd beräkning af själfmorden i Finland för de olika sla- gen af civilstånd kunde utfalla till förmån för de gifte, oaktadt dessa i slutsumman visa något högre siffror än de ogifte. I Danmark är de frånskildas förhållande till själfmor- den särskildt för sig observeradt, och befinnes vara ännu högre än enklingarnes och enkornas, nämligen omkring 6 å 7 gånger högre än själfmordsfrekvensen hos ogifte eller gifte män, eller hos männen i allmänhet. Beträffande enklingars och enkors höga själfmordssiffror i alla länder bör erinras att de enligt regeln äro äldre än gifte eller ogifte, och äldre 183 personer visa, enligt hvad förut framhållits, en med åldern tilltagande håg för själfmord. Då åldersuppgifter och civil- stånd icke finnas kombinerade med hvarandra för Danmark, kunna vi icke säga hurudant förhållandet mellan gifte och ogifte ställer sig under olika åldersklasser; dock synas de siffror, som förekomma i tabellen XXV icke tala för att äk- tenskapet där skulle utöfva något särdeles inflytande på själfmordsfrekvensen. Måhända har alkoholbegäret, genom långvarig vana och gammal häfd, så starkt inrotat sig i detta land, att det förkväfver äktenskapets annorstädes märk- bara välgörande inflytande. Själfmorden i Finland däremot öfverväga, som flere gånger framhållits, bland de gifte och isynnerhet bland de gifte männen. Skall väl detta tydas därhän, att de gifte männen bland vårt lands hela befolkning i allmänhet hafva svårare näringssorger än i andra nordiska länder, eller att de ogifte hos oss äro mindre utsatta för de passioner, som bland andra folk i så hög grad tvinga dem till själfmord? I själfva värket är alkoholförbrukningen i vårt land, isyn- nerhet bland landsbefolkningen, ganska ringa, och hvad kvinkönet beträffar torde själfmord till följe af kärlekssor- ger och hafvandeskap bland ogifta utan tvifvel hos oss kräfva färre offer för själfmordet än t. ex. i Sverige. Ännu hafva vi, beträffande äktenskapets inflytande på själfmorden att anföra en intressant iakttagelse af Legoyt. Han erinrar om att äktenskapsfrekvensens aftagande, hvil- ket i alla Europas länder är ett bedröfligt faktum, samman- faller med den i de flesta länder iakttagna förökningen af själfmorden. Hans iakttagelser, ehuru, märkvärdigt nog, ej omfattande de senaste decennierna, då denna företeelse tro- ligen allt vidare fortgått, böra därför här anföras. Vi hafva, säger Legoyt, (Le suicide. Paris 1891), framhållit själfmor- 184 dens progressiva tilltagande under de senaste decennierna i nästan hela Europa; en däremot svarande förminskning af äktenskapen gör sig i samma länder i hög grad gällande och synes bära ett talande vittnesbörd om äktenskapets pre- ventiva inflytande på själfmordsfrekvensen. I Frankrike hafva äktenskapen gradvis nedgått från 325,754 år 1872 till 279,650 för 1878; i tyska riket från 455,900 till 340,000; i England från 201,267 till 194,343 år 1877; i Österrike från 192.406 till 161,337 för 1877. Samma har förhållan- det varit i Italien och Schweitz från 1875 och i Belgien från 1873 till 1876. Vi kunna tillägga att förminskningen af äktenskaps- frekvensen i Sverige har, fran 1831 till 1890, utgjort hvad männen beträffar 27°/,, hvad kvinnorna beträffar 22 9/,, eller i genomsnitt omkring 25 0/;. ; I Norge, där själfmorden dock hafva minskats, hafva äktenskapen äfven aftagit från 1851—1885 med 15 procent. Aktenskapen i Finland utgjorde 1861—65 ett på 130 personer eller 770 på 100,000; 1881—90 på samma antal innevånare 730 äktenskap, eller en förminskning på tre de- cennier med omkring fem procent. Äktenskapet är att anse som ett af sed och moral — ordnadt och hälgadt förhållande mellan könen; äktenskaps- frekvensens aftagande vittnar därför naturligtvis om en till- tagande motvilja att, beträffande könsförhållandena, underka- sta sig något tvång. „En ringa äktenskapsfrekvens kan härflyta såväl ur ogynsamma materiella förhållanden, som ock ur allmännare rådande sedefördärf, hvilket ger sig tillkänna i familjeliivets aftynande och en inom allt vidare kretsar sig utbredande motvilja att inträda i detsamma. Å andra sidan kan en 185 ovanligt hög giftermalsfrekvens vara en följd icke ensamt af folkets välstånd, utan likaväl vara föranledd af lättsinne och oeftertänksamhet, som drifver den för dagen lefvande delen af befolkningen att, obekymrad om vilkoren för för- sörjning, ingå äktenskap, hvilka endast bidraga att öka pro- letariatet.“ (Finl. off. statistik). Ve Sjalfmorden i Finland a olika orter och under olika arstider. Om själfmordens fördelning pa Finlands län beräknas på samma sätt, som vid tabellen III nämdes, eller att till grund för åren 1861—80 lägges själfmordens antal enligt obduktionsprotokollen, och för tiden därefter statistiska by- rans uppgifter, erhållas följande tabeller, den första beräk- nad i medeltal för hvarje femårsperiod, den senare för hvarje helt decennium, 187 cos so 686 [OT lire 6 [sec [SOL rer FEL [EO LOT jene lagg Irgs og C6 — 1681 69g rg Ge [CHT LS [SL [SS [6 pe IT [FOS [OPT 1898 EPT LG IG 06 --9881 “og |p [ees 96 (Te re jan 8 Shh OTL 1097 [FOL | HE ICT |e‘E9 ret G8 — T1881 az |G I) sa reg ec 1666 99 [SE KIT [FOF [OT |v‘ge Fer ‘02 ET 08-9281 SFT 8a [EL eh gg (2 gr OL (ge or [SOE 109 [LE [IT |1GZ EL GL—TLSL Léa MG (ss [SL [OP 96 [849 FOT FOG Ber le'69 IOTTT IFOR [9ST |E‘O8 EL OL—998T ge (so reg [OR [ele KB [pr rs OR ETT [eer FL OP EL [98 [POT G9—TO8T = a Fa) aa gg aa ala | -2210 vseA | oldony |-0rM 38 | SJIOQLA | -oysvavy,| oqy | SPULIAN URI S.o10q) "URL ‘UCI | ‘UBT SI) ‘UR, |’uep SU | ‘URI "URI AV (oxvugaur uoljtur [ vd —Q ‘Jojeque vynposqu =») "umTUUADUTAP ofaeay 107 [RHOPOUL I CG—TYST URL Spuejung I oaepaquyyels peyue Ja "IAXX PAUL 188 I denna tabell har först summan af absoluta antalet själfmördare under fem år beräknats för hvarje län, och denna sedan hänförts till en miljon af befolkningens summa för hvarje qvingvennium i samma län, med undantag af det första qvinqvenniet, där medeltalet jämförts med befolknin- gen i hvart län för 1865. Följande tabell har åter beräk- nats sålunda, att medeltalet för absoluta antalet själfmör- dare under ett decennium hänförts till befolkningen i hvarje län, för det första decenniet under 1865, för det andra un- der 1875, för det tredje under 1885. 189 “az EG (Cs HL Ses et ere |sOr lar HBF [6 se Jar [STL ser 06 - 1981 Er 1606 [FLT 96S |S SOG se 1866 Ber [OLS ‘ar [ecg ET [8°19 ser 06—I88T LOG y or re ec L'o ISTF so 2e SOF és JOS [riss le‘rr lee ser O8—TZ8I es 19 [PGS OL 866 06 [se se Lh ISL FS Iris [PGE JOST [E18 Joe 02— 1981 Qi) © | Q | Ol @ 19 | @ wo le Po bat D lo aa © UR] S.0L0Q) “UBT ‘URI ‘UUI spoy| ‘URI UR] say ‘URI ‘URI NY -ta]N eseA | ordony |-IX iG) SSIOGIA -eIseaeL | oqy | SPULIAN -(oreuvaur uofqrur wo ed —q ‘jopeque vynTosqe =) “UMIUUI99p 9LACAU INJ IUJODOUL I 06-1981 "er SPUCIULX I oaepaguyels perue JV "TIAXX "QUI s tämligen säkert framg , att à a C2 dessa tabeller syne Wire Nylands lan under hela den tid jämförelsen omfattar, haft det vida vägnar Öfvervägande antalet själfmördare, upp- ånga, som det öfriga a m 0 le till i det närmaste dubbelt s gåend o 190 landets; närmast därefter komma Tavastehus och S:t Mic- hels län, sedan Viborgs län, Åbo län och Kuopio län, samt sist Uleåborgs och Vasa län, där själfmördarnes antal är minst; allt detta i händelse man afser det relativa antalet, samt medeltalet för en längre tid. I enlighet med medeltalet för 1861—90 i tab. XXVII är också den karta öfver själfmordens antal i Finlands län uppgjord, som bifogas detta arbete, och hvilken i mörkare och ljusare schatteringar på ett öfverskådligt sätt fram- ställer själfmordens förekomst i vårt land under de tre sista decennierna. Betraktar man däremot växlingarne i själfmordens an- tal under dessa trettiofem år, och erinrar sig tillika de i det föregående påpekade mest inflytelserika momenten af själf- mordsorsakerna i vårt land, så finna vi att själfmorden 1861 —65 varit särdeles höga i alla län, isynnerhet om vi jäm- föra dem med förhållandet 1871—75 och 1876—80. För bedömandet af husbehofsbränningens värkliga inflytande på själfmordens antal i Finland, kan det vara skäl, att från Saelans förut citerade arbete anföra den relativa själfmords- frekvensen i landets län för 1841—60, hvilken på 1 miljon innevånare utgjorde i Nylands | Åbo | Tavaste- | Viborgs | S:t Mic- län, län. hus län. län. |hels län. | | | 85,3 491 | 62,2 | 33, | 440 | | Rss Vasa Uleåborgs Hela län. län. | län. | landet. 191 Tillika bör erinras att husbehofsbränningen 1863 och 1864 i följd af felslagna skördar och stor sädesbrist var helt och hållet förbjuden i Kuopio, Vasa och Uleåborgs län, samt under 1863 i S:t Michels och en del af Åbo län. Om vi nu jämföra siffrorna för 1841—60 med dem för 1871—80, då husbehofsbränningen 1 hela landet var afskaffad, samt ingen hungersnöd härjade, befinnas själfmorden under dessa decennier, i stället för att, som fallet varit i de festa andra af Europas länder, hafva ar för ar tilltagit, tvärtom hafva nedgatt, i Tavastehus och Vasa län med 33 och 50 procent, i Åbo län med 25 procent, i Uleåborgs län med 45 procent, i de andra länen något mindre, med undantag endast af Viborgs län. Inför dessa siffror kan man ej gärna underlåta, att åt alkoholmissbruket och hungersnöden in- rymma ett ganska stort inflytande på själfmordens förekomst i vårt land, hvilket vi äfven i det föregående varit i till- fälle att utförligare framhålla. Hungersnödens värkningar göra sig mera gällande under 1866—70 och husbehofsbrän- ningens ater under 1841—60, samt i något mindre grad 1861—65. Ägna vi däremot en öfverblick åt själfmordsförhållan- det i hvarje län för sig under ifrågavarande tiderymd, finna vi de höga siffrorna i Nylands län under hvarje femårs- period värda särskild uppmärksamhet. Här kunna vi främst iakttaga hufvudstaden Helsingfors” stora inflytande på hela länet; i händelse själfmördarne i Helsingfors, hvilka utgöra ända till 50 å 75 procent af alla själfmördare i Nylands län, och till hvilka vi längre fram skola återkomma, från- räknas, nedgår nämligen själfmordsfrekvensen i Nylands län betydligt, så att vi för Nylands län, utom hufvudstaden, er- hålla följande antal själfmördare på en miljon innevånare: 192 1861—65; 1866—70; 1871—75; 1876—80; 1881—85; 1886—90; 56,9 32,4 25,3 20,3 21,2 7,0. Sålunda finna vi, att om hufvudstaden fränräknas, nedgä själfmorden i Nylands län till samma frekvens, som de i Vasa och Uleåborgs län, eller med andra ord: i stället för att Nylands län omfattar de festa själfmord i landet om huf- vudstadens däruti inräknas, kommer det, efter frånskiljan- det af dessa, på samma nivå med de län, där det min- sta antal förekommer. Dessutom visar Nylands län ett gan- ska konstant och utan afbrott fortgående aftagande af själf- mordsfrekvensen. I Åbo län hafva under de tre decennierna 1861—90 själfmordens antal bibehållit sig ganska stationärt, och sy- nas sålunda ej häller i detta län några särdeles pävärknin- gar hvarken af husbehofsbränningens afskaffande eller miss- växtären; under senaste decennium 1891—95 framträder däremot både i Nylands och Åbo län en ganska betydlig stegring med respektive 33 och 50 procent af själfmordens antal. | Tavastehus län erbjuder vida större fluktuationer. Det lägsta talet 1871—75 uppträder omedelbart efter det hög- sta 1866—70 och utgör ej fullt hälften däraf; själfmorden i detta län synas vida mer än t. ex. i Åbo län röna infly- tande af tillfälligt värkande omständigheter; sålunda är det sannolikt att missväxtåren 1866—70 ej voro utan medvär- kan till själfmordsstegringen, likasom de omedelbart därpå följande goda åren, och det i följd häraf inträdande all- männa välståndet, bidrogo att sänka själfmordssiffrorna. Äf- ven den rikliga bränvinstillgången 1841—60 bidrog sanno- likt i ej ringa grad till att höja själfmorden till ungefär samma siffra, som nödåren 1866—70 åstadkommo. 193 I Viborgs län finnas ej så snabba växlingar; här mär- kes ej något inflytande af husbehofsbränningens afskaffande, i hvilket afseende detta län står ensamt i landet, från 34 på en miljon under åren 1841—60, stiga själfmorden 1861 —65 till 40, samt 1866—70 till 50, men falla under föl- jande femår till 36, således dock en märkbar stegring un- der nödåren; kring dessa siffror hålla sig sedan själfmorden under följande qgqvingvennier, utan att ens för det sista af dessa visa någon afsevärd stegring. Siffrorna 1 S:t Michels län visa mycken likhet med dem i Tavastehus län, dock med den ätskilnad, att detta län, efter en betydlig höjning för åren 1866—70 ej visar så stark sänkning. ehuru dock en märkbar, för de gynnsamma åren 1871—75 och 1876—80. Efter sistnämda qvinqvennium in- träder en nästan jämt fortgående ökning i själfmorden. Kuopio, Vasa och Uleåborgs län erbjuda många lik- heter; i dem visar sig, märkvärdigt nog, ingen nämnvärd ökning af själfmorden under missväxtåren, oaktadt nöden och sjukligheten, som genom dem föranleddes, naturligtvis i dessa nordliga län var vida större än i landets sydligare delar. Detta kan till någon del förklaras genom den all- manna utvandring, som den mest nödlidande delen af be- folkningen vid missväxtår i dessa län företager, och hvilken vållar, att genom hunger och förtviflan orsakade själfmord mera visa sig 1 de län, hvartill utvandringen skett. Dock kunna vi äfven här spåra värkningarne af nödären, ej sa mycket genom en betydande stegring af sjalfmorden under desamma, som icke mera genom den i ögonen fallande, till omkring 50 procent uppgående förminskningen af själfmor- dens antal i alla tre linen under de därpå följande gynn- samme femarsperioderna 1871—75 och 1876—580, i hvilken 194 förbättring sannolikt äfven husbehofsbränningens ufskaffande har en icke ringa del. Anmärkningsvärd är vidare den betydande ökning i själfmordens antal, som Vasa län visar efter 1881: härvid bör erinras att uppgifterna efter detta år leda sitt ursprung från statistiska byrån, eller prästerskapet; därförinnan åter härflyta de från obduktionsprotokollen. Pastorerna uppgifva naturligtvis själfmorden till stor del, enligt inflytande an- mälningar från andra orter om där timade själfmord, hvar- emot obduktionerna alltid försiggå å den ort, där själfmor- det begåtts, äfven om själfmördaren tillhört annan försam- ling eller annat län. Österbottens inbyggare åter, äro kända för att vandra omkring i landet och söka arbetsförtjänst hvar sådan erbjudes, hvarför flere af de själfmord, som af dem begås, ske i andra län. Kuopio och Uleåborgs län fö- rete däremot en ganska ringa stegring af själfmorden under senare decennier. Ur denna korta öfverblick af själfmordens förekomst i Finlands län synes framgå, att landets sydligare delar, ehuru till utseendet företeende ett högre antal själfmord, än de nordliga, till stor del hafva härför att tacka sina städer, särskildt hufvudstaden, där själfmorden äro vida allmännare än å landsorten; ett högre antal själfmord torde däremot landets inre och mellersta län uppvisa, då äfven de nordliga länen förete en ganska ringa själfmordsfrekvens. Ett stort inflytande å själfmordens förekomst bland landets vida väg- nar öfvervägande jordbrukande befolkning, utöfva dåliga skör- dar, hvilka hastigt och i vida kretsar försvåra existensvil- koren, vålla utvandring till landets bättre lottade delar och alltid åtföljas af farsoter, hvilka alla omständigheter gynna själfmordens förekomst. Likaså utgjorde den lätta och all- männa tillgång till spritdrycker, som den för alla jordbru- 195 kare tillatna husbehofsbränningen åstadkom, en riklig källa till själfmord, hvilken lyckligtvis utsinat sedan 1865. Om vi nu öfvergå till betraktande af själfmordens för- delning mellan stads- och landsbefolkning, sa är det en se- dan gammalt känd och i alla länder iakttagen sak, att stads- befolkningen uppvisar större antal själfmördare, an lands- befolkningen, och detta ofta nog i högre grad, ju större be- folkning städerna hafva. Redan Voltaire uppställer frågan: hvarför finna vi ett mindre antal själfmord på landsbygden än i städerna? Denna fråga besvaras numera af de flesta författare sålunda, att stadslifvet genom sin agglomeration af menniskor mycket mera gynnar det bellum omnium inter omnes, som numera kallas kampen for tillvaron; detta ater värkar pa alla svaga eller degenererade individer därhän, att deras elände och svårighet for utkomst varder an större; vidare är i städerna njutningslystnaden mycket stegrad, lik- som äfven de behof en ökad civisation medför, hvarjämte lättheten att tillfredsställa dem och andras lockelser har kunna mera fördärfva individen; spritdryckerna stå har äf- ven lättare till buds, hvilken omständighet sannolikt i vårt land spelar en stor rol, vidare kan en dålig press, som till hvarje pris vill väcka nyfikenhet, här utöfva en skadligare värkan, o. s. v. Ett faktum är, att 1 nästan alla hufvud- städer äro själfmorden vida talrikare än 1 det oes riket, såväl 1 städerna som pa landet. I Preussen förekommo pa en miljon af befolkningen 1881—90 i medeltal för hvarje ar: i hela riket 202 själf- mord, i städer med öfver 15,000 personer 256, i Berlin 310. I Frankrike 1887 på samma antal 1 städerna 270, på lan- det 160 själfmord. 1877 funnos på 1 miljon innevånare 327 själfmord i- Paris, i öfriga städer 167, på landsorten 112. I Österrike beräknades själfmorden 1877 till 146, i Wien 196 till 411 på en miljon. I London voro själfmorden 1866—75 i medeltal per år 85 å 90 på en miljon; på 100 själfmord i England kommo under samma tid 132—138 i London. Ad. Wagner har lämnat följande relativa tal för hufvudstä- derna om hvarje lands medeltal för själfmorden antages = 100; Paris 320, Stockholm 290, London 154, Köpenhamn 142, Berlin 140. Flere af hufvudstäderna erbjuda emellertid särskilda förhållanden, som det kan vara af intresse, att något när- mare atergifva. Morselli säger, att hufvudstäderna i sin olika själfmordsfrekvens återspegla flere materiella och and- liga egendomligheter, ej allenast hos sina egna invånare, utan äfven hos den stat de tillhöra. | Detta finna vi fullkomligt bekräftadt i Frankrike, hvars hufvudstad, Paris, anses vara den ort, där de flesta själf- mord på jorden begås; siffrorna därifrån visa sig dock myc- ket varierande och mycket känsliga för alla politiska och ekonomiska kriser; 1848 begingos där 447 själfmord på hvarje miljon innevånare, 1868 endast 370, och 1877 ej mer än 327. Denna stad utöfvar på själfmordsfrekvensen i hela Frankrike ett särskildt inflytande; näst efter Paris i afseende a själfmordens förekomst, komma nämligen ej de öfriga stora städerna i Frankrike, som Lyon, Bordeaux, Lille, utan de närmast omkring Paris belägna depardementen, hvilkas själf- mordsfrekvens, enligt flere franska statistikers undersöknin- gar, är snart sagt proportionell till deras afstand från Pa- ris. Flere från Paris längre bort belägna departement hafva ganska ringa böjelse för själfmord, oaktadt flere folkrika städer finnas inom deras område. Ett undantag härifrån bildar emellertid Marseille, som på sin omgifning utöfvar ungefär samma inflytande som Paris. 197 I Danmark är förhållandet mellan hufvudstadens och landsortens själfmord följande. Under åren 1835—44 före- kommo i medeltal på hvarje år 457 själfmord i Köpenhamn på en miljon innevånare, 301 i de öfriga städerna och 178 på landsbygden. Medan förhållandet i städerna hållit sig på ungefär samma punkt under 50 år, har den relativa fre- kvensen i Köpenhamn regelbundet aftagit, men däremot i landsorten med samma regelbundenhet stigit; sålunda räk- nades under perioden 1845—56 i landsortsdistrikten ej min- dre än 232 själfmord på en miljon invånare och under decenniet 1876—85 ända till 246, medan i Köpenhamn un- der sistnämde period förekommo 288 och i de öfriga stä- derna 298. Denna förminskning af Köpenhamns själfmordsfrekvens är emellertid, enligt hvad Danmarks officiella statistik upp- lyser, mera skenbar än värklig, 1 det att de tilltagande själf- morden på landet till största delen bero på en förökning i de närmast hufvudstaden belägna landdistrikten. En stor del af de själfmördare, hvilkas död konstaterades i dessa jurisdiktioner, tillhörde egentligen hufvudstadens befolkning, hvilket framgick vid de förhör, som efter själfmordet anstäl- des. Flere orter i Köpenhamns närhet, hvilka af statistiken räknas till landsorten, torde af hufvudstadens själfmördare föredragas som lämpligare ort för själfmordets föröfvande, och Köpenhamn sålunda på sin omgifning utôfva samma in- flytande i afseende à själfmorden, som vi nyss funno beträf- fande Paris. Af mycken vigt är naturligtvis frågan om hvad som bör räknas till städerna och hvad till landsorten, då grän- serna dem emellan dragas mycket olika i skilda länder. Så t. ex. finnes i närheten af Köpenhamn förstaden Frederiks- berg, hvilken i dess officiella statistik hänföres till lands- 198 orten, oaktadt dess innevånare utgöra utgöra öfver 30,000 personer; sammalunda i närheten af Berlin, Paris, och flere andra hufvud- och större städer, hvilka allt jämt växa utåt. Då själfmorden å dessa orter räknas till landsorten, oaktadt själfmördarne ofta nog varit bosatte i hufvudstaden, får sta- tistiken för hufvudstaden utseende af att hafva förminskats, oaktadt förhållandet varit det motsatta. I en del tyska sta- tistiska uppgifter upptagas bland städerna alla orter med mera än 20,000 personers befolkning; i en annan del sa- dana med öfver 15,000; på en internationel statistisk kon- gress föreslogs, att alla orter med mer än tvåtusen personers befolkning skulle räknas till städerna, hvilket visserligen antogs vid detta möte, men knappast synes hafva blifvit eller kunnat blifva observeradt i de olika ländernas stati- stitiska material. Förhållandet i Sverige framgår ur följande Tab. XXVII. Årligt antal själfmord i Sveriges städer och landsbygd 1851—90 (på 1 miljon). | Su u = 5 2 3 ZS = | År | = a ES & | = 2 3 28 = = i eee = 1851—60 53s | 1482 | 2126 | 125, 64,0 1861—70 632 | 2047 | 3632 | JAGA 80,4 1871—80 D | 75 285,1 | 138: 86,5 1881—90 87,4 | 2045 317,3 | 1640 107,4 199 Själfmorden a Sveriges landsbygd hafva sålunda un- der dessa 40 ar betydligt och ganska jämt ökats utan na- got steg tillbaka, och förhåller sig medeltalet for första de- cenniet till det sista som 100: 163; i städerna förekomma själfmorden omkring tre gånger allmännare an à landet un- der de två första decennierna, men endast 2!/, gång under de senare; själfmorden i städerna förete också större vax- lingar och baksteg än å landsbygden, hvarjämte det första decenniets medeltal förhåller sig till det sistas som 100: 139; landsortens själfmord hafva således stigit i större progres- sion än städernas. Själfmorden i hela riket förhålla sig till själfmorden i Stockholm under dessa fyra decennier som 100: 332, 100: 452, 100: 329, 100: 296, hvarjemte första de- cenniets medeltal förhåller sig till det sistas som 100: 149, hvaremot samma förhållande för hela riket utgör 100: 167, hvaraf framgår, att själfmorden i Stockholm ej tilltagit i samma grad, som i hela riket. Den höga själfmordsfrekven- sen under decenniet 1861—70 i Stockholm, hvilken var ex- ceptionel och ganska mycket påminte om den vi sett råda i Paris, har ej sedermera uppnåtts. Själfmordens fördelning i Finland mellan landsbefolk- ning och stadsbefolkning framgår ur följande tabeller. 200 Tab. XXIX. Själfmord i Finlands städer och landsbygd 1861—95. e = Summa själfmord pä| Arligt medeltal pa 2 CS hela qvinqvenniet. 1 miljon. = BB 3 Är = Bang à = Le > = SES aS E ab | & (IA oS 3 eS 2 gan E à = 5 : = 3 a 1 2: 1861 —65 - 309 25 79 | 39,5 128,3 360 1866—70 341 80/2. 41,3 125,4 304 1871—75 215 98 25,1 138,2 551 1876—80 291 | 85 | 27,3 104,7 384 1881 — 85 319 95 | 325 101,2 310 | 1836 — 90 352 103 39,7 93,8 278 | | 1891—95 438 154 40,0 121,1 302 | Själfmorden både på landsbygden och i städerna i Fin- land visa sig sålunda ganska varierande, dels något för- ökade, dels aftagande fran den ena femarsperioden till den andra. Under alla dessa ar förekomma däremot 3, 4 a 5 gånger sa manga själfmord i städerna, som bland lands- befolkningen, utan att dock ens i detta förhållande någon särdeles regelbundenhet kan iakttagas. Så mycket kan dock med bestämdhet sägas, att någon tendens till den i länder med hög och progressiv själfmordsfrekvens uppträdande fort- gående ökningen af landsbygdens själfmord, ännu ej hos oss kan varsnas. Under den andra femårsperioden märkes först en ök- ning, ehuru ej särdeles stor, endast bland själfmorden på landet, sannolikt som en följd af missväxtåren under denna period, hvilka göra sig mindre gällande i städerna; under 201 den derpa följande, 1871—75, märkes en betydande för- minskning på landet, under det städernas något ökas; denna förminskning fortfar under fjärde perioden på landet och sträcker sig numera äfven till städernas själfmord, hvilka nedga fran 138 till 105 pa en miljon; under den femte och sjätte perioden ökas landsbygdens själfmord obetydligt, hvar- emot städernas fortfarande aftaga; under sjunde och sista perioden ökas själfmorden både i städerna och på landet, hvarvid landsbygdens obetydligt, men städernas alls icke öfverskjuta medeltalet för det första qvingvenniet trettio ar tidigare. Om vi sätta själfmorden 1861—65 = 100, så fa vi för qvingvenniet 1891—95 förhållandet 100: 112 för lands- bygden och för städerna 100: 95, hvilka siffror således re- presentera hela förändringen under trettiofem år. Som temligen sannolikt synes härvid framgå, att själf- morden i städerna och på landet, ehuru uppträdande i olika frekvens och i någon mån af olika orsaker, dock i det hela taget följa samma lagar. Missväxtårens värkningar spörjas allmännare bland landsbygdens nästan uteslutande jordbru- kande befolkning; dock röner äfven stadsbefolkningen ett välgörande inflytande, eller minskning af själfmorden, genom goda skördar, hvilka äfven för dem bestämma de ekonomi- ska framstegen. Hela vårt lands utveckling, affärsvärksam- heten både i städerna och på landet, äro i hög grad beroende af landets materiella resursser, i främsta rummet af tillgån- gen på födoämnen. Ett betydande ekonomiskt uppsving, sådant vårt land visade under decenniet 1871—80, hvars förnämsta drag vi i det föregående påpekat, kan knappt tänkas, utan grundvalen af goda skördar och välstånd hos den jordbrukande befolkningen. Att ett sådant lyckligt till- stånd förminskar själfmorden, synes a priori mycket sanno- likt och bekräftas genom de låga siffror både landsbygden och städerna här ofvan visa. Å andra sidan åter, så snart ett sådant ekonomiskt välstånd varat någon tid, göra sig snart konkurrensens värk- ningar gällande och själfmorden ökas på nytt, såväl på grund af denna konkurrens, som af andra orsaker, t. ex. af den njutningslystnad välståndet framkaliar. Behofven stiga med medlen att tillfredsställa dem, och så visa sig snart värkningarne af kampen för tillvaron och passionerna. Detta synes ganska sannolikt framgå ur själfmordssiffrorna för Sverige och Danmark, för att ej taga längre bort belägna länder till exempel. Hos dem har det ekonomiska välstån- det i vara dagar gått framåt i ännu högre grad än hos oss, gynnade som de varit af rikligare naturprodukter och ett mildare klimat; det oaktadt hafva själfmordssiffrorna hos dem ej allenast hållit sig betydligt högre, än hos oss, utan äfven stegrats år för år. Detta är sannolikt en följd af den i högre grad, än hos oss, stegrade konkurrensen individerna emellan, kombinerad med njutningslystnaden, hvilka faktorer således i förening synas vara vida gynnsammare för själf- mordens tillväxt, än våra nödär. Emellertid framgå ur dessa båda nyssnämda grundorsaker flertalet af de sedermera vid själfmorden synbara, närmaste orsakerna, alkoholmiss- bruk, sinnessjukdomar, syfilis, olycklig kärlek, ekonomiskt obestånd, 0. s. v. Om vi återgå till vårt eget land, hafva vi ännu att erinra om några omständigheter beträffande landsortens och städernas förhållande till själfmorden. Den första är, att städerna hos oss äro i allmänhet taget sa små, att flere af dem, enligt senaste uppgifter 13 af hela antalet 37, ännu ej ens hafva 2,000 personers befolkning, och således, enligt nämda, internationella kongressens beslut, icke finge bland 203 städerna upptagas, då det gäller att jämföra själfmorden bland dessa båda kategorier af medborgare. Emot det be- traktelsesätt, att räkna dessa småstäders innevånare till landsorten, tala dock flere omständigheter, dessa städers sär- skilda jurisdiktion, ekonomiska och politiska rättigheter, hvilka förläna dem ett från landsortens afvikande lefnads- och utkomstsätt, samt ställa deras innevånare, äfven beträf- fande själfmordsorsakerna, hällre på samma nivå med de öfriga städerna, än med landsortens; därjämte må påpekas, att antalet själfmord i dessa städer i själfva värket varit så litet, att det ej kunde utöfva särdeles inflytande på stati- stiken. Under åren 1561—80 begingos i dessa städer inal- les 15 själfmord, af dessa 6 i den största bland dem, Lo- visa, hvilken ock, vid denna tidpunkt, hade öfver 2,000 per- soners befolkning. Äfven i afseende à tillvirkning och försäljning af brän- vin äro dessa småstäder likstälda med Finlands öfriga stä- der, hvilken omständighet särskildt torde böra beaktas, be- träffande själfmorden. Som bekant upphäfdes, som förut blifvit nämdt, vid husbehofsbränningens afskaffande 1865, jordbrukarenas eller landsbefolkningens företrädesrätt, att tillvärka bränvin, och öfverlämnades denna rättighet åt stads- befolkningen i särskilda fabriker. Det kan därför vara skäl, att undersöka, savidt vårt bristfälliga statistiska material tillåter, huruvida denna förändrade rätt att tillvärka och försälja bränvin utöfvat något inflytande på fördelningen af själfmorden mellan stad och land. 204 Tab. XXX. Alkoholsmissbruk som själfmordsorsak bland lands- och stadsbefolkningen i Finland 1861—80. Af 100 själfmord orsaka- des af alkohol bland Ar Lands- Stads- befolkningen. befolkningen. 1861—65 17,2 22,8 1866—70 7,1 12,6 1871—75 9,3 15,3 1876—80 9,8 14,9 Denna tabell siger oss, att under de ar, 1861—65, da husbehofsbränningen, ehuru något inskränkt, ännu var tilla- ten, inträffade bland 100 själfmord på landet, att spritdryc- ker i högre grad, längre eller kortare tid före själfmordet, förtärts i 17 fall, i städerna däremot på samma antal själf- mord i närmare 23 fall, och detta i medeltal af 5 års iakt- tagelser. Efter husbehofsbränningens afskaffande däremot nedgick antalet af de själfmord, där alkohol var medvär- kande orsak, på landsorten till endast 7 å 9 på 100 själf- mord, i städerna till 13 å 15. Dessa af alkohol orsakade själfmord, aftogo således betydligt genom den förminskade bränvinstillgången, ehuru ej i samma grad i städerna, där bränvin ännu stod att fås, som på landet, där bränvinet er- hölls endast genom köp från städerna. Tabellen synes alltså ganska påtagligt bekräfta, att tillgången till spritdrycker utüfvar ett märkbart inflytande på själfmordsfrekvensen, samt 205 att detta inflytande gör sig gällande i högre grad i stä- derna än på landet. Siffrorna i tab. XXIX antyda äfven samma förhållande; under invärkan af husbehofsbränningen och nödåren, var den relativa själfmordsfrekvensen i städerna omkring tre gånger större än på landet; efter det dessa faktorers inflytande upphört eller förminskats, nedgick antalet själfmord på lands- orten så, att städernas själfmordsfrekvens var fem gånger högre, än landsortens (1871—75). Förhållandet mellan stads- och landsbefolkningens nu- merär 1 ett land, utöfvar naturligtvis ett visst inflytande på själfmordsfrekvensen i samma land, så till vida, att, då själf- spillingarnes antal i alla Europas länder är högre i städerna, än på landet, varder äfven antalet själfmord i hela landet något större, ju större del städernas invånare utgöra af hela landets. Emellertid förefinnes i detta afseende icke na- got regelbundet inflytande; tvärtom finnas länder med öfver- vägande stadsbefolkning och det oaktadt ganska låg själf- mordsfrekvens. I Nederländerna och Belgien t. ex. utgör stadsbefolkningen 80 och 64 procent af hela folkmängden, men själfmordsfrekvensen utgör i förra landet 35 och i det senare 68 på en miljon. I Danmark bildar stadsbefolknin- gen endast 19 procent af landets hela befolkning och sjalf- morden på en miljon stiga det oaktadt till 260; i Sachsen bilda städernas innevånare 48 procent af totalfolkmängden och själfmorden äro ej mindre än 310 på en miljon. Tall- mänhet tillväxer i hela Europa stadsbefolkningen genom in- flyttningar år för år på landsbefolkningens bekostnad, hvar- jämte städernas kultur och lefnadsförhållanden allt mera ut- breda sig bland landsbefolkningen; hand i hand härmed går också en allt mera tilltagande böjelse för själfmord på lands- bygden, sådant vi sett förhållandet vara i Sverige, Danmark 206 och flere andra länder. Angående Finland kunna vi tillägga, att, oaktadt stadsbefolkningen på senare tider alltmera till- växt, någon nämnvärd förökning af landsortens själfmord ännu ej kunnat konstateras. Stadsbefolkningen utgjorde 1860 endast 6,3 procent af befolkningens summa och hade 1892 stigit till 10,3 procent; själfmordsfrekvensen däremot var 1861 i städerna högre än 1892 och i hela landet det först- nämda året 42, det senare 48 på en miljon innevånare, på landsbygden åter respektive 36 och 40. Själfmorden i landets hufvudstad tabell. Tab. XXXI. framställas i följande Själfmorden i Helsingfors 1861—95. \ | | = = = Ärligt medeltal på | „ 2 2 = = Do ZE jo Bes ili TB : Sans 1 miljon S See AY = OM 2. as i ss =. E | Helsing- | hela 3 SSH a fors. landet. aes 1861—65 19 162,s 42,5 383 1866—70 24 182,3 47,4 385 1871—75 30 201,5 33,6 599 1876—80 36 199,1 33,7 591 1881— 85 32 134,2 38,5 348 | 1886 — 90 56 190,4 39,4 483 | 1891—95 7 205,7 48,3 426 Tabellen angifver de själfmürdare, som blifvit obduce- rade i Helsingfors och afviker något fran den officiella sta- tistiken eller prästerskapets uppgifter. Dessa upptaga san- 207 nolikt endast sådana, som i Helsingfors äro kyrkskrifna, med tillägg måhända af okända personer. Skilnaden mel- lan dessa båda källor kan vara ganska betydlig; under qvin- qvenniet 1891—95 obducerades i Helsingfors 71 själfmör- dare, hvaremot den officiella statistiken för samma tid upp- tager endast 48 själfmord. Dessutom bör erinras, att i Hel- singfors årligen anträffas flere drunknade personer, angående hvilka obduktionen ej kan upplysa, huruvida de själfva ta- git sig afdaga, eller genom olyckshändelse kommit i vattnet. Dessa äro ej här ofvan upptagna, ehuru sannolikt flere bland dem varit själfspillingar. Nyss anförda siffror, ehuru till antalet högre, än hvad den officiella statistiken uppgifver, torde sålunda ej vara för höga, snarare tvärtom. Själfmorden i Helsingfors äro således ganska allmänna, om också ej fullt så ofta förekommande, som i Paris, Wien, Köpenhamn eller Stockholm. Jämför man dem däremot med antalet själfmord i hela Finland, så förefalla de vida all- männare än fallet är med flere andra hufvudstäder, såsom den sista kolumnen i tabellen utvisar, jämförd med hvad om dessa förut anförts. Själfmordsfrekvensen i hufvudsta- den synes äfven vara temligen oberörd af den för hela lan- det gällande; den kan i Helsingfors vara ganska hög, oak- _tadt själfmorden i det öfriga landet varit jämförelsevis fa, såsom t. ex. under qvinqvenniet 1871—75. Pa denna grund kan man naturligtvis ej heller här spåra några särskildt värksamme orsaker till själfmorden, utan måste antaga dem vara desamma vi förut påpekat såsom 1 städerna, särskildt de större, allmännast förekommande. Vidare synes ur ta- bellen framgå, att om också befolkningen i hufvudstaden ganska hastigt tillväxt de senare åren, så hafva själfmorden dock i ännu högre grad ökats, och torde Helsingfors i detta afseende snart nog ej stå tillbaka för många andra hufvud- 208 städer. Medeltalet för första qvinqvenniet förhåller sig det sistas som 100: 126. Förbrukningen af spritvaror utgjorde i Helsingfors, en- ligt uppgift af kontrollören: 1892 . . . Fmk 679,485 18006 Me ar OU RO AL RE SOR DE ren: Själfmordens antal i landets öfriga städer framställes i följande tabell; i brist på därför nödiga data kunna en- dast de absoluta talen angifvas,.samt for de mindre stä- derna endast själfmordens summa. Tab. XXXIE Själfmord i Finlands städer med öfver 4,000 personers befolkning. | EE) SSA 3 = = © 2 [= 3 Si LG Zee. all = ee 186170 | 19°| 6 | 8 | 6 le | SU SNES 1871280 | 2121008 2/49") a AT Die 183190, lek (e101) ans SUG NG soo NS ROSE A AE AU | 1861-94 | 74 | 37 | 61 | 21 | 16 | 32 | 29 | 27 | 20 | Dessa siffror kunde nog gifva anledning till uttalan- den om ifrågavarande städers befolkning och den anda, som präglar densamma; vi lämna dock detta åt läsaren själf då 209 siffrorna tala, utan kommentarier; endast i korthet må på- pekas det egendomliga förhållande, att af två städer, Vasa och Björneborg, med ungefär lika innevånaretal, den ena har dubbelt flere själfmord att uppvisa, än den andra, under här ifråga varande tidrymd af öfver tre decennier. Anmär- kas böra äfven de ojämna och höga siffrorna för Viborg, hvarest under två år, 1893 och 1894, inträffade 17 själf- mord, eller flere än 1 Vasa under 34 år. Siffrorna för Tam- merfors äro särdeles låga och synas antyda, att stadens lifliga industriela utveckling försiggått utan svårare kriser. För öfriga städer anföres här nedan summariskt hela antalet själfmord under förut nämda tidrymd: S:t Michel 13, Villmanstrand 12, Raumo 11, Nystad 9, Fredrikshamn 9, Lovisa 7, Jyväskylä 6, Nyslott 5, Kotka 4, Kexholm och Sordavala 3, samt öfriga här ej nämda städer ett eller två, eller intet. Om vi nu återgå till betraktande af landet i sin hel- het torde det vara skäl, att egna någon uppmärksamhet åt könens olika fördelning på stads- och landsbefolkningen i afseende å själfmorden. Tab. XX XII. Årligt antal själfmord bland olika kön af Finlands stads- och landsbefolkningen (på en miljon). ] | | Landsbefolkning | Stadsbefolkning. Ar | er | Mankön. | Kvinkön. | Mankön. | Kvinkön. | | 1861—65 576 | 11480 | 327 NE 1866 —70 GLEN 18,9) Tr 41,s 1871—75 Alo | 9,3 | 241, 43,2 1876—80 AZT, Anlass RON 18,s 1881—85 53,2 12,7 |. 192,0 20,2 1886—90 52m |e we Dette 24.1 1891—95 661 | 143 | 215, 37,1 Man kan, pa grund af dessa siffror säga, att det öf- vervägande antalet själfmord i städerna hufvudsakligen be- tingas genom Ofverskottet bland den manliga stadsbefolk- ningen. Själfmorden bland de båda könen förhålla sig nem- ligen hos landsbefolkningen i allmänhet (ehuru med några undantag) som 1: 4, hos stadsbefolkningen däremot som 1:5 eller 1:6, ja för qvinqvenniet 1881—85 som 1:9,5. Under det själfmorden bland kvinnor i städerna äro omkring dub- belt allmännare än bland landsbygdens kvinnor, förekomma själfmord bland männen i städerna nära nog fyra gånger oftare än bland männen på landet. Själfmorden bland kvinnorna, både i städerna och på landet, synas vara något så när lika allmänna under det första och sista qvingvenniet af hela här ifråga varande 211 tiderymd; däremot har frekvensen, om man afser endast mankönet, något stigit på landet och ungefär lika mycket aftagit i städerna. Under de däremellan liggande femårs- perioderna förekomma emellertid icke obetydliga fluktuatio- ner; så är ökningen från den första till den andra perio- den ganska betydande bland båda könen på landet, och li- kaså förminskningen under därpå följande period, hvilken uppvisar de lägsta siffror bland alla på landet förekom- mande; i städerna däremot visar sig ingen minskning un- der tredje perioden, motsvarande den på landet, utan hällre en ökning, därefter aftaga de kontinuerligen i städerna, där minimum nås först under sjätte perioden. Under fjärde till sjunde perioden iakttages däremot en om ock obetydlig ök- ning bland båda könen på landsbygden. Denna tabell före- ter således i det hela taget aldeles samma fluktuationer, som tab. XXIX, utvisande, att båda könen i något så när samma proportion däruti tagit del. Själfmordens fördelning på årets månader och årstider förete många intressanta sidor, sem det kan vara skäl att närmare framhålla. Tab. XXXIV. Själfmordens fördelning på olika månader i Finland 1861—90. (Absolut antal). = 5 = || un 2 5 = = | 1861—65 28) 23| 32) 38) 46] 50) 40) 29) 30) 23) 24! 21) 384 1866 — 70 29) 19) 35) 58} 56) 43) 31) 31) 40) 24] 22) 33) 421 1871—75 13) 15} 26) 29| 36) 29} 43} 26} 19] 31] 23] 23) 313 1876—80 17, 17, 23) 34) 38) 45} 31] 34] 31) 21] 19) 26) 336 | 1881—85 29) 30} 39] 33) 36) 49, 44) 46| 32) 36) 20) 20) 414 | 1886 — 90 39) 26| 35) 40) 48) 59) 48) 32) 36) 41| 28) 23) 455 Summa 155/130)190)232|260 275/237 /198) 188/176) 136/146|2323 For lättare üfversigts skull, hafva vi här, liksom i flere föregående tabeller, sammanställt själfmorden i femarsperio- der, hvilket tillika ger en samlad och fran tillfälligheter mera frigjord bild af det som regel for vårt land gällande. Om vi bland dessa siffror uppsöka de högsta for hvarje femårsperiod, så visar sig snart en del af den märkvärdiga regelbundenhet, som utmärker själfmordens fördelning pa olika tider af året. Vi finna nemligen, att under tjugo ar af de trettio, tabellen framställer, hafva de flesta själfmord inträffat under juni månad, hvarför äfven maximum för alla trettio åren infaller under denna månad. Vi kunna på samma gång nämna, att ej allenast i Sverige, Norge och Danmark, som vi straxt skola framhålla, maximum af själf- morden ‘inträffar under samma månad, utan ock att en üf- ver snart sagdt alla Europas stater af Morselli utsträckt 213 statistik konstaterar, att de flesta själfmord förekomma un- der den varma årstiden och oftast under maj eller juni må- nad. Undantag från denna regel bilda i nyss anförda tabell endast två qvingvennier, 1866—-70, då de flesta själfmord uppträdde i april, och 1871—75, då juli visar de flesta. Vid oranskandet af den tabell, hvaraf ofvan anförda utgör ett sammandrag, ser man, att under det förra qvinqvenniet på- träffas de högsta siffror för en månad, 17 och 16, som öf- verhufvud förekomma under dessa 30 år, och under det se- nare, likaså de lägsta, i det att ej mindre än fem månader under åren 1871—75 förekomma, då endast en person tagit sig afdaga i hela landet, hvilket lyckliga förhållande eljest icke iakttages. Dessa båda qvinqvennier utgöra sålunda synbarligen undantag från det hos oss som regel gällande, hvilket vi också förut, angående dessa år, varit i tillfälle att påpeka. Femarsperioden 1866—70 uppvisar också den högsta relativa och absoluta siffra vi funnit under något år, nemligen för nödåret 1868, under hvilket vi äfven anträffa för april ofvan omnämda abnormt höga månadssiffra, 17 själfmord; hvardera af dessa omständigheter synes alltså be- kräfta, att hungersnöd och sjukdomar i förening äro af stort inflytande på själfmordsfrekvensen och bringa den att stiga utöfver vanliga gränser. Tillika synes det ej osannolikt, att hungersnöden under tidigare vårmånader (både mars, april och maj visa 1868 höga siffror) gör sitt inflytande mest gällande, då föregående skörd på de flesta ställen förtärts och de afmagrade husdjuren störtat af foderbrist. Om vi från dessa undantag vända oss till det för vårt land vanligaste förhållandet, finna vi af Saelans förut cite- rade arbete, att han undersökt själfmordens förekomst un- der decenniet 1851—60 och därvid funnit de flesta i maj månad. Han anför vidare Sveriges statistiska byrås upp- 214 gifter: För den långa tiderymden 1836—60 ar det (för Sve- rige) adagalagdt, att under april—september begåtts 60 procent af själfmorden mot 40 procent under hösten och vin- tern, samt att für de flesta ar faller maximum pa maj, mindre ofta pa juni eller juli månader. Härvid tillägger Saelan, att detta fullkomligt träffar in med förhållandet i Finland. ; Vi kunna i hufvudsak bekräfta dessa uppgifter och lämna för detta ändamål följande sammanställning, hvarvid månaderna antagas vara af lika längd. Tab. XXXV. Sjalfmordens fördelning på trimestrar och halfar i Finland 1861—90. (Relativa tal). = BA = = | 2 = = ATS “| = FIR 1861 - 65 21,6) 3487 25:8 1° 17720007 9 1866 — 70 1975) 3453 | 2428 21882 0152 585 1871—75 17,3 | 30,0 | 28,1 | 246 | 581 | 41,9 1876—80 17,0 | 34,3 | 28,6 | 196 | 63,4 | 36,6 1881—85 D 10285 RAS 18,3.| 58,0 | 42,0 | 1886 — 90 22,0 -| .32;3 |. 29,5 || 2000 SSR 1861—90 (medeltal) 20,5 | 33,0 | 26,8 | 19,7 | 59,84] 40,16 Denna tabell bör, som synes, uppfattas sålunda, att af hela det antal själfmord, som inträffade t. ex. 1861—65 hade 21,6 procent försiggått under januari till mars, 34,9 procent under april till juni, o. s. v. 215 Värkligen förvånande är den regelbundenhet, som ut- talar sig i dessa siffror. Icke allenast under hvarje femars- period, utan äfven under hela den tiderymd af trettio år, som tabellen omfattar, förekommo nästan utan undantag 60 procent af själfmorden under de varmare månaderna, april till september och 40 procent under de kallare, oktober till mars. Likaledes yppades, med obetydliga afvikelser, under samma tid en tredjedel af själfmorden, under trimestern ap- ril till juni, och under någon af dessa månader inföll ge- menligen maximum af årets själfmord. Förhållandet i Sverige, Norge och Danmark framgår ur följande. I 09 VA LL 6) BQ) AO Oye SUITE LG 8‘) 6 09 | FILS C8—9LST ‘ HICUUU(] 59 | v9 vik LY) LG | FOL | CL | wor | 36 g Sp | erg | 869% G8—998T * ‘ * ISION avg £8'90 928 sg 186 96 OT | OT | LG SL erg 119 LOT'GT 06—198L * * 9SH9AG wu ‘ood | “AON | ‘310 | ‘ds | "Suy | tug | tung | fey | prady Isen | ‘1x | ueg ‘prowyyels vue Ô 19pun. opryegur paougyels OOL JV D ‘dopeuvu vd oprpopaoy HAVUURE yoo SION STASI paowypels "TAXXX "QUE 216 217 Denna tabell är dels reproducerad ifrån, dels uppgjord på grund af de respektive ländernas officiella statistik. Den utvisar, hvad Norge och Danmark beträffar, att maximum under året infaller i juni, som medeltal af tjugo och tio års iakttagelser. I Sverige har detta maximum under de senaste trettio åren fördelats så jämt mellan maj och juni, att som medeltal framgår till favör för maj en ringa för- höjning på andra decimalen. Om månaderna, som i dessa tabeller öfverallt skett, antagas vara lika långa, utgör medeltalet för en månad 8,33 (= 100:12); öfver detta medeltal sta i alla tre länderna på grund af iakttagelser beträffande circa 18,000 själfmord, månaderna april till och med augusti; om man därför delar året i tvänne halfar, det ena bestående af de varmare må- naderna, april till september, eller våren och sommaren, det andra af hösten och vintern, oktober till mars, skall man finna, att ofvanstående siffror, hopsummerade för hvardera af dessa halfar, gifva för det varmare halfaret 60 procent af själfmorden, för det kallare circa 40 procent. I själfva värket fa vi för Sverige 58,63 for det förra, 41,37 för det senare halfaret; for Norge 60,5 och 39,5, for Danmark 59,s och 40,2. Likasa se vi vid första blicken pa tabeilen, att i hvarje land faller antalet fran maximum i juni med stor regelbun- denhet för hvarje månad till årets slut, och stiger fran samma eller litet lägre siffra i årets början likaså regelbundet åter för hvar månad till maximum. Danmarks officiella statistik tillägger, angående dess ofvan anförda siffror, att förhållandet mellan enskilda må- nader och årstider varit väsentligen oförändradt sedan 50 ar. Hvad Sverige beträffar, har det förefunnits, som vi förut nämt, åtminstone sedan 1836. Siffrorna för Finland 218 hafva likaledes företett ett med de anförda ganska nära öf- verensstimmande förlopp af själfmorden under årets må- nader. Vi skola nu anföra några uttalanden, som sökt förklara denna märkvärdiga regelbundenhet i en handling, som före- faller så fullkomligt beroende af individens själf bestämmelse och fria vilja, som själfmordet. Danmarks officiella statistik yttrar följande. En del månader synes sålunda utöfva ett starkare tryck på det menskliga sinnet, eller i högre grad skapa situatio- ner, som gynna själfmordstankens fullbordande och tillintet- göra förmågan, att motstå denna böjelse hos de individer, där den förefinnes. D:r Kayser har för decenniet 1833—44 sökt närmare bestämma detta inflytandes karaktär och or- saker, genom att, bland annat, jämföra själfmordsfrekvensen för hvarje månad med dess medeltemperatur och fuktighets- grad. Det lyckades honom emellertid icke, att framvisa nå- got sammanhang mellan själfmorden och dessa rent fysiska förhållanden i den yttre naturen, likaså litet, som att full- komligt utesluta möjligheten af ett sådant sammanhang. En fortsatt undersökning på en sådan basis skulle därför knap- past föra till ett pålitligt resultat, så länge hvarje fast ut- gangspunkt saknas. Om vi vända oss till författare utom Skandinavien, möter oss först den bekante filosofen Montesquieu, som utan några stöd af fakta påstod, att själfmorden voro allmännare under de mörka och kalla månaderna, hvilka gåfvo upphof at en melankolisk sinnesstämning. Undersökningar af värk- liga förhållandet visade dock redan i början af detta år- hundrade, att själfmorden tvärtom voro allmännare under den ljusa och varma årstiden. 219 De Guerry (Statistique moral. Paris 1864) samlade ett material af 85,334 själfmord från åren 1835—60 och fann på grund af dem, att maximum för själfmorden alltid faller omkring sommarsolståndet och minimum vid tiden för vin- tersolstandet. Han erinrade tillika om, att sinnessjukdo- mar och brott visa ett mycket regelbundet uppträdande och icke mindre än själfmorden äro beroende af de pa jordklo- tet förekommande atmosferiska och astronomiska förändrin- garne. A. Wagner (1864) stälde äfven själfmordens allmän- nare förekomst om sommaren i sammanhang med hjärnsjuk- domarnes enahanda förhållande. Han jämförde antalet af de själfmord, där sinnesrubbning konstaterats med dem af andra orsaker och fann, att de förra betydligt öfvervägde om sommaren. Morselli, i sitt förut citerade arbete, Der Selbstmord, 1881 (öfversättning från italienskan), har egnat frågan mycket uppmärksamhet. Hans tabeller omfatta om- kring 200,000 fall af själfmord från de festa civiliserade stater. Han hänvisar först på, att tiden för ett själfmord vanligen kan med mycken säkerhet angifvas, och är det faktum, hvars konstaterande först kommer i fråga; på grund häraf är också det material, som kan användas för bestäm- mandet af årstiden och månaden, då själfmorden oftast före- komma, ovanligt stort och särdeles pålitligt. Hans tabeller och grafiska kurvor omfatta 30 tidsperioder från 15 skilda stater; af dessa faller maximum 18 gånger i juni, 7 gånger i maj och 5 gånger i juli. Äfven anför han ett stort antal själfmord från en del större städer, där flere oregelbunden- heter framträda, än i de uppgifter, som omfatta hela län- der. De stora städerna synas visserligen i någon mån vara underkastade temperaturens inflytande, men af vida större betydelse för deras själfmordsfrekvens, synas dock flere so- ciala förhållanden vara. Vidare anställer ban en jämförelse 220 mellan förekomsten af dödsfall och födelser å ena sidan, samt själfmordens fördelning på månader 4 den andra och visar tydligt, att själfmorden förekomma med större regel- bundenhet, än dessa fysiologiska företeelser. Maximum för födelserna inträffar i Italien, hvarifrån dessa uppgifter häm- tats, stundom i september, stundom i februari; samma osäker- het visar sig, beträffande dödsfallen; en del år inträffar de- ras maximum i januari, andra åter i augusti. För själfmor- den uppträder däremot maximum under samma tidsperioder, som de föregående utan undantag i juni. Till slut yttrar Morselli, att han genom dessa vidt ut- sträckta jämförelser velat visa, att des. k. vilkorliga mänsk- liga handlingarne äro underkastade en regelbunden och i siffror framvisbar likformighet och beständighet. I stället for att tala om den mänskliga friheten, bör man således i individernas och folkens psykologi göra sig förtrogen med den tanken, att själfmordet är en funktionell yttring af hjär- nan, under inflytande af de talrika inre och yttre omstän- digheter, hvilka mänskliga organismen städse är underka- stad. Själfmordens regelbundna fördelning på månader och årstider står sålunda i nära beroende af sinnessjukdomarne, hvilka, enligt psykiatrernas iakttagelser, vida allmännare fö- rekomma under den varmare årstiden. Emellertid kunna många invändningar göras mot an- tagandet af sommarvärmen, som orsak till själfmordens öf- verhandtagande denna tid. Det är ej den hetaste tiden på året, då själfmorden uppträda allmännast, utan under som- marens början, då temperaturen ännu ingalunda nått sitt maximum. Om temperaturen i och för sig vore bestämmande för sinnessjukdomarnes eller själfmordens frekvens, så borde de sydligare belägna ländernas innevånare visa betydligt flere sinnesrubbade och själfmördare, än de nordliga länder- 221 nas, hvilket ingalunda är fallet. I vårt nordliga klimat, där maj eller juni månad har ungefär samma värmegrad, som mars eller april t. ex. vid medelhafvets strand, uppträda emellertid själfmorden med samma öfvervägande frekvens under samma maj eller juni månad, som där. Vidare kan man ur Morsellis egna tabeller (op. cit. pag. 91) draga slut- satser, som ingalunda äro gynsamma för hans förklaring. Han delar själfmorden i två klasser, sådana, som uppstått af sinnesstöring och af andra motiv. För hvardera af dessa klasser visa hans siffror, både för Frankrike, Italien och Bel- gien, utan undantag maximum af själfmord under juni må- nad; om således själfmorden i den första klassen nå sitt maximum denna tid till följe af sinnessjukdomarnes öfver- vägande under sommaren, så måste väl den andra klassen, som omfattar tre till fyra gånger så många fall, som den första, och där sinnessjukdomarne, som orsaksmoment, äro fullkomligt uteslutna, men bland hvilka likvisst maximum alltid inträffar under samma juni månad, som orsak härtill hafva någon annan omständighet, än sinnessjukdomarnes uppträdande. Dessa och andra invändningar, som kunna göras mot Morsellis hypotes och hvilka han äfven själf till en del ta- git i öfvervägande, visa, att frågan ännu är öppen och att en uttömmande förklaring för själfmordens öfverallt konsta- terade höga frekvens om sommaren ännu ej lämnats. Angående själfmordens i Finland förhållande till fö- delser och dödsfall, hänvisa vi till följande tabell. Tab. XXXVIE Födelser, dödsfall och själfmord i Finland, fördelade på månader (i förhållande till 1,200). = sele af reolzgg | FÖRR E/E) Ela |S 328 — | | . | | | | | ae Födelser. . 1878—80 [108 106/106 1011021041101 98 102 os) 88 96 Födelser. . 1881—90 |105|101/102| 981100 105|108| 981104 90! 92 99 Dödsfall . . 1878—80 |112 117 115/116 112 96) 82 80, 87, 86, 95102 Dödsfall. . 1881—90 |116/114/114/107 103) 95| 88| 85, 84 90 98106 Själfmord . 1876—80 | 61, 61) 82121136161 111121111 75 68| 92 Själfmord . 1881—90 | 92] 84100/101 114 1511125/106, 95 104, 70, 58] I denna tabell antagas alla månader vara af samma längd, hvarjämte alla födelser, dödsfall och själfmord under de angifna tidsperioderna satts lika med 1,200, och det värkliga antalet under hvarje månad därmed jämförts. Ta- bellen utvisar, att maximum för födelserna inträffar under den ena tidsperioden i januari, under den andra i juli, samt för dödsfallen i sin helhet i februari och januari. För själf- morden åter infaller maximum alltid i juni och minimum i december eller januari; minimum åter för födelserna inträf- far i oktober, för dödsfallen i augusti och september. Un- der det varmare halfaret, april—september, infaller regel- bundet 60 procent, eller ännu större del af själfmorden, hvaremot för födelser och dödsfall ingen sådan regel kan uppstillas. Således synes, äfven hvad Finland beträffar, en vida större regelbundenhet förekomma bland själfmorden, än bland födelser och dödsfallen i sin helhet. VI. Om själfmôrdarnes i Finland lefnadsyrken. Källorna for utforskandet af själfmördarnes i Finland yrken utgöras endast af obduktionsprotokollen, da de årligen utkommande hiftena af Finlands befolkningsstatistik icke lämna härom några upplysningar. För lättare öfversigts skull, äro följande uppgifter om själfmördarnes yrken, enligt obduktionsprotokollen, ordnade efter qvinqvennier och sammanstälda i olika tabeller efter decennier. Tab. XXXIX. Själfmördarnes i Finland yrken 1861—70. 1861—1865 1866 —1870 nel Stadsbe- | Landsbe-| Stadsbe- 2 folkning. | folkning. | folkning. | folkning. 3 nee ae pee ee |= Bönder, rusthallare, jord- | agare on. we) [20 1.132) — | — 1681| 288 I I | 180 orparew ee [SON one es We Te RER ES Landbönder, sytnings- | | tagare 0 0 0,0 19°] 3 | bo RS 40 Inhysingar, jordbruks ar- | | Beate | 25) 9) | Sen SEE Manstehjonen TEE TA EO (57040889 ane 0835 Me Handtvärkare o. biträden | 9 | 5 | 21 | 1 | 19 | 2) 142 | S Handlande, affärsmän o. | | biträden 45 2.002 2 122 her rs ae NRA Tjänstemän 1 statens o. | | | kommnens tjänst. . .| 3) — | 6) — | 6 (isa En Militärer, af högre o. | lägre rang Cu os moss | 7 | 1 | 6). 200 22 EI TN Präster o. tjänstemän i | Kyrkans ans MN a fr 3 bäkare ine. Ley Mie ten vs NS 1 | — 1 Barmaceuter tn el) en | 2 SJÖMAN yes 2.0: la oa CREME ol 1) 12 Studenter, magistrar . . | — | — Re ee | 2 Hattiohjon 0.0... | 4 ENS | == SN ET Fångar . ne PA es 1 | — 1|— | 3|— | 2 — 7 Daglönare, fabriksarbetare] 5 | — | 8 | 1 8 |" Sub rat Diverse... Saal rl NA II RE RE 6 tings- gårds- mam- kvins- skrifvare ägare sell person Okandarı Me: ere 5l— | 2| — 1|—- | 21 — | 10 Summa... ... . ~ | 2421 63/6712 2611NS0%R604)MERISUS Tab. XL. Själfmördarnes i Finland yrken 1871—580. 1871—1875 1876 —1880 Landsbe-| Stadsbe- | Landsbe-| Stadsbe- folkning.| folkning.| folkning. folkning. PE eee Pees | Bönder, jordägare . . . | 44 14 1 | — | 51 | 16 | — Tomas. 0 sars ee SARS Mandponder pen a weni ls ann ze Sytningstagare 3 | — [Sherr her En) ll ar Inhysingar . . . . . . | 27 | 9 | — | — | 39 | 13 | — | — Tjänstehjon . 230 10.02 78.68 EST 016, aA) eB} Eandeyarkaresıı dc, ars 1502 32355152321, ON 210018701 Handlande a || ON Tjänstemän . SA] ET EE 6|— | 8 | 1); 6 | — Altana ia, LL) APE NTI ONE ee 290 — 10143 = Läkare, fältskär, veterinär | — | — PT er Karmaeeuter ni ai 2,1113 ;—} 2 —|— | — Soin or OO M A ON OA eile. noe ie Studenter . tal PS EE eme N Daglönare, fabr. arbetare | 9 | 2 | 10 | 7 |15 [Pa es WaGtonjom 27s. | 70002 CMD Gr Ar SN SE Hansa. et ob pipe NL NES IN EAN Su Diverse. . . . . . . .|—|—| 11 —|— | — | 2 | — gårds- gårds- ägare ägare CENTER SH E55 | 3 | — | 2 | — ee tr 43 st 1610710020 ze 8 Twumg 126 649 226 Alla statistiker äro ense om, att en individs dagliga sysselsättning måste utöfva ett stort inflytande på själfmor-- dens förekomst, men oaktadt mycken uppmärksamhet i andra länder ägnats detta förhållande, har man knappt kunnat framvisa något särskildt yrke, som framför andra vore ut- satt för själfmord eller mer än andra skyddadt för frästel- sen därtill. Måhända beror detta till någon del på den olika fördelningen af lefnadsyrken och social ställning i de olika ländernas statistik, och på andra med dessa undersök- ningar förknippade svårigheter, men säkert är att för upp- fattningen af själfmordens frekvens och orsaker har yrkes- statistiken ej kunnat tillvälla sig på långt när den betydelse som t. ex. för hygienen, där undersökningar om de olika yrkenas inflytande på hälsan bilda ett af de vigtigaste ka- pitlen. Emellertid hafva af dessa undersökningar i andra län- der framgått några omständigheter, som det kan vara skäl att framhålla. Så har man funnit, att jordbrukarens lugna och regelbundna lif, till en stor del ute i det fria, i hög grad skyddar honom för frästelsen att bära hand på sig själf. Denna iakttagelse har isynnerhet gjorts i länder med förmånligt klimat, där jorden nästan utan undantag med en god skörd lönar jordbrukarens jämförelsevis ringa möda. Det kan därför vara skäl att se till, huruvida samma iakt- tagelse kan göras hos oss och under ofvan nämda decennier, då vi veta, att ett hårdt och kallt klimat ofta tillintetgjort våra jordbrukares största ansträngningar. Likaledes har man i andra länder funnit, att hand- lande, industri-idkare och handtvärkare vida oftare bära hand på sig själfva, särdeles under tider af industriella och kom- mersiella kriser, då föregående lyckliga konjunkturer lockat 227 till vågade spekulationer och öfverdrifven industriel produk- tion. Äfvenså har man tyckt sig finna, att själfmordet är mycket allmännare bland civiliserade folkslag, än bland bar- bariska och sådana, som ännu ej fullt njuta af civilisatio- nens alla förmåner. Sa yttrar en fransk författare, Saint- Marc de Girardin, att den olyckligaste människa på jorden, hvars alla tillgångar äro uttömda, ej faller på den tanken, att förkorta sitt lif, om han ej förut i någon mån smakat af frukterna på kunskapens träd. Själfmordet, tillägger han, är icke en sjukdom hos dem, som sakna all begåfning, tvärtom angriper den mest våra dagars filosofer och raffine- rade befolkning, och isynnerhet synas våra artister och litte- ratörer ofta falla offer för den moderna civilisationen och for sin öfverspända intelligens. — Emellertid kunde det vara skäl att erinra en del af de franske författare, som mer eller mindre förblommeradt vilja framställa själfmordet som ett intelligensens privilegium, därom, att det gifves bar- bariska folkslag, hos hvilka själfmordet är mycket uppburet af folkmedvetandet, t. ex. i Indien, där det är allmän sed- vänja, att kvinnorna gifva sig döden, då deras män aflidit, eller i Kina, hvarest höga embetsmän ej sällan rista upp sin mage, då deras ära fått någon flack. Om vi nu betrakta förestående tabeller öfver själfmör- darnes i Finland lefnadsyrken, så finna vi snart, att dessa absoluta siffror i själfva värket lämna föga pålitliga upplys- ningar om själfmordsfrekvensen. Vi se vid första ögonka- stet t. ex. att bönder, torpare och inhysingar i tabellen uppträda med mycket höga siffror, men om vi på samma gång erinra oss, att dessa yrken utgöra den absolut öfver- vägande delen af Finlands befolkning, så känna vi snart behofvet att se, huru stor del af dessa jordbrukare i 228 själfva värket förkortat sina dagar. Likaså med de öf- riga yrkesklasserna. Vi skola därför, i likhet med Finlands Befolkningsstatistik, 1 0. 5 häft., dela Finlands befolkning i 8 klasser efter dess näring och yrke; till första klassen hän- föras då bönder, jordägare, landbönder, nybyggare, jord- torpare och inhysingar med deras hustrur, barn och tjänste- folk, eller alla, som direkt eller indirekt lefva af jordbruket; till andra klassen industri-idkare, fabriksarbetare, handtvär- kare, apotekare, alla, liksom de följande klasserna, med till dem hörande familjer; till tredje klassen handlande, med biträden, skeppare, sjöfarande, näringsidkare; till fjärde klas- sen tjänstemän i statens, kyrkans, skolans (och kommunens?) tjänst, läkare, fältskärer, veterinärer, krono- och stadsbetjäning samt studenter och skolgossar; till femte klassen militärer, högre och lägre; till sjätte tjänare af båda könen, inspek- torer, guvernanter, hushållerskor, lösa arbetare och daglö- nare; till sjunde personer utan uppgifvet yrke och till sista klassen slutligen personer, njutande underhåll af andra, fat- tighjon, fångar, dårar, fosterbarn och oäkta barn under 15 år. Om vi sedan i dessa klasser inpassa ofvan anförda själfmördare, särskildt för hvardera decenniet, naturligtvis under iakttagande däraf, att vi, på grund af siffrorna för hela decenniet, först ledt oss till ett medeltal, gällande för ett ar, så få vi efterföljande tabeller (XLI och XLIT), hvilka vi kunnat uträkna för hvardera könet särskildt. Tilläggas må ännu, att denna fördelning af Finlands befolkning efter yrken finnes uppgjord endast för hvart tionde år, och att vi i följande tabeller jämfört medeltalet för själfmorden under första decenniet 1861—70 med fördel- ningen för 1865, och andra decenniets medeltal med fördel- ningen för 1875. 229 Om denna indelning af befolkningen efter yrken, såsom officiella statistiken medgifver, stöter på ganska stora sva- righeter, så är ej heller fördelningen af själfmorden på of- vanstående klasser så alldeles enkel och själffallen, som man vid första påseendet kunde tro. Hvart höra t. ex. inhysin- garne, denna på landet särdeles talrika klass, hela vårt lands lösa befolkning. Den lefver visserligen delvis af jord- bruk, som daglönare, men också till en stor del af hvilket annat arbete som hälst, hästkörslor, stockfällning och flöt- ning, järnvägsbygnad, m. m. Om vi emellertid anse dem som hufvudsakligen lefvande af jordbruk och därför räkna dem till första klassen, så böra till samma klass vidare räk- nas allt tjänstefolk, som är sysselsatt med jordbruk, hvar- emot alla öfriga tjänare hänföras till den sjätte klassen; nu finnes emellertid på landet ganska mycket tjänstefolk, som ej sysslar med jordbruk, hvarför frågan ej kan lösas genom att föra landsbefolkningens tjänare till första, stadsbefolk- ningens till sjätte klassen. Jag har fört alla inhysingarne till första klassen, jämte halfva antalet tjänstehjon, samt dessutom naturligtvis alla bönder, torpare, landbönder och sytningstagare. Till sjätte klassen hafva räknats andra hälf- ten af tjänstehjonen, samt hälften af daglönarne, hvaraf an- dra hälften såsom fabriksarbetare förts till andra klassen. Äfven beträffande fjärde yrkesklassen kunna olika åsigter uppstå; emellertid har jag räknat dit t. ex. brofogdar, vakt- mästare, uppsyningsmän, m. fi.; till sjunde har jag fort de flesta af dem, som i tabellerna upptagas under diverse, till attonde fattighjon och fångar. Beträffande militären bör erinras, att en stor del af hithörande själfmördare utgjorts af här förlagde ryska sol- dater och officerare, hvarför siffrorna i denna klass äro allt- för höga och alldeles opålitliga. 230 Det är således med mycken reservation, som följande tabeller framställas och for flere grupper endast som ap- proximativa tal; äfvan må erinras, att många klasser inne- hålla så små siffror, att knappt några allmänna slutsatser af dem kunna dragas. 231 c08 691 989 00T OOL OOT Un OT == OT aya ypueyo JV L'67 Sara 0‘6+ 97 9 0% F6 1E°C 02% “ur "ut ACOUET UOÏTSNIET INA OFT = = 9 fe g and LO 60 TÅ yoansddn uesn HA ‘ce 26°97 r‘02G rey) 6L 6G oop 9°) LT À omwuelL IA o'F6T 46 [2 2880 I G 95 680 SL ET TM ‘A 0931 = 10% ce I Pe pet svT 26°, WY VSTPAGLOGSIVIG “AT “OPT 12°96 9'61T Cr LT Ig 62°] eT. 96'[ " apuvrvjols 'opuepuLH III s'60T 90°0 VpOT G6 Gil 08 Oh wep le OIVYPL-LASNpUL II 6:68 90°9L 68 0G CST CII SLs € 62 sr'G) 66 68 STEANIAPIOL I 'UIUOT "UI OY "LOUOM eped “MULAN | “HUUU eped "YFUTAJ | ‘Huet epeq "HUA | 'yuewm ÄV a rae ae “US OFOG vey Je quosoad t "TSSETASOATX vd prowzpels pegue SNI coli I ‘JOTUU999P CO Topum Arepaouippels Jeguy “Lossepysoyad Bd opepopatoy ‘02 — [98] pwepung I DaRpaouppefs “VIX “Gtr COST "re opaofojn SSeI IVA 679 | Tel 866 00T 001 00T VE RE ER UU UD SS a | = ET ER ENN sy 206 SOL AGG LG G CC 69°F 96'F Lop ‘Yu Iexep "tuoflqsrnred "IIIA SKF — — | € lo © ese 06°C v0] " oMIÅ joattoddn ueI) ‘TTA HL rd 9'BLE OL SI GS 16% 1e LT ee rn TUN rel) = 08 Sale 08 er'0 600) st'0 ONLINE CA CATED Le‘OT HGH OB si. Fe 09° ec [ 96'T * UIJFIÅ BS[IIFLOGSILIS ‘AI VGTL | 10%€ Mol | ep | -¢ 8g 6°] ve] erg " optexejofs ‘opueppuef III SLOT | FE 899T | OOT | FI 98 sp (as à 63°C © © © SIAPI-MIENPUT IT LEGG OL SAS ee | 27 09 BL gl reg ee Ley LLG P10 (eel uauoy | : uouoy | uauoy | epeq YUIAY | 'yueu uped YUIAY rem | epeg YUIAY | “HUUI : Say "uyfoJoq ejay pe yuaaoad I "TOSSEIYSON IA ‘woffa T ‘J9Iuusdap Cal SL ENS > 3 CLST "re = ae = x ed prowgjels [eque OUI | pun ateprouyels [UF apro(Syn ssey ofresk “LASSEpysoyad Bd opepopdoy ‘QR—TLS] puvpury I oavpaguiypely a ee “IPIX ‘AL: Främsta uppmärksamheten bland dessa siffror tilldraga sig naturligtvis jordbrukarnes, såväl emedan denna klass omfattar det största undersökningsmaterialet och därigenom erbjuder garanti för de relativa siffrornas pålitlighet, som äfven af den anledning, att under decenniet 1S61—70, som förut ofta framhållits, inträffade flere missväxtår, hvilka hårdt pröfvade jordbrukarnes motståndskraft. Själfmorden för detta decennium befinnas också betydligt högre bland jordbrukarne, än under det följande, hvilket synes gälla hvardera könet. Här se vi ånyo en bekräftelse därpå, att bland själfmordsorsakerna icke utan skäl af oss anförts miss- växt och hungersnöd, samt att dessa olyckor i märkbar mån höja själfmordsfrekvensen bland jordbrukarne. Emellertid äro själfmordssiffrorna under dessa båda decennier mycket lägre hos den jordbrukande klassen, än bland de flesta andra yrken; till och med under tider af svårt betryck för jordbruket i vårt nordliga klimat, se vi själf- morden vara omkring tre gånger allmännare bland industri- idkare än bland jordbrukare, samt under det senare decen- niet nära fem ganger oftare förekommande. I denna ringa böjelse för själfmord hos vår jordbru- kande klass hafva vi utan tvifvel att söka orsaken till de låga siffror själfmorden öfverhufvud hos oss uppvisa, äfven- som en garanti för att, så länge denna ringa håg förefin- nes, äfven vår låga själfmordsfrekvens skall fortbestå. En antydan om fortfarandet häraf och om förefintligheten af en betydande stabilitet hos vårt folk, och särskildt dess jord- bruksklass, ligger i den omständigheten, att jordbrukarne representera en så betydande del af vår befolkning, samt att de relativa siffrorne för yrkesklassernas frekvens under decenniet 1865—75 i ganska ringa mån förändrats. I själfva värket återfinna vi under 1875 siffrorna för 1865 något sa när oförändrade, hvilket är så mycket mera anmärknings- värdt, som de svåra epidemierna 1867 och 1868 medförde en högt stegrad dödlighet, hvilken närmast träffade den jordbrukande klassen. Den klass, som näst efter jordbrukarne lidit mest af de svåra förhållandena 1861—70, synes vara tredje klassen eller handlande och sjöfarande, hvilka, såsom tab. XXXIX visar, företrädesvis tillhört stadsbefolkningen. Att äfven städernas innevånare lida af dåliga skördar, hafva vi förut varit i tillfälle att erfara, och de höga själfmordssiffrorna i tab. XLI för den kommersiella yrkesklassen, synes bekräfta denna utsago. Den jordbrukande klassens produktionsför- måga och köpförmåga synes i så öfvervägande grad bestämma vår export och import, att då utförseln af varor, till följe af ogynsamma förhållanden bland jordbrukarne, ligger nere, äf- ven införseln i hög grad reduceras och på samma gång handelsvinsten och sjöfarten. Bland vår tjänstemannaklass synas själfmord förekomma ganska talrikt eller fullt ut lika ofta, som bland industri- idkare och handlande. Måhända kan denna omständighet i någon mån bidraga, att nedtysta de röster, som icke sällan höras, att tjänstemännen hos oss intaga en särskildt privi- legierad ställning, eller befinna sig i ett mera afundsvärdt läge, än andra yrkesklasser. Dock ma erinras, att till denna klass äfven räknas studenter och magistrar, samt krono- och stadsbetjänte, hvilka sammantaget lämnat nära nog lika manga själfmördare, som de öfriga. Själfmordssiffrorna för militären äro i ofvanstaende ta- beller abnormt höga, och motsvara ingalunda värkliga för- hållandet. Orsaken därtill är, som förut framhållits, den, att flere ryska soldater och officerare finnas upptagna bland de hos oss obducerade militärerna, hvaremot den i Finland stationerade ryska militärtruppens numerär af lätt förklar- liga skäl icke kunnat i befolkningstabellerna intagas såsom tillhörande vårt land. Den militär, som egentligen kan räk- nas till vår stationära befolkning, är ganska ringa och har dessutom 1875 betydligt förminskats i jämförelse med för- hållandet under föregående decennium, hvarför äfven siff- rorna i den senare tabellen förefalla ännu mera öfverdrifna. Själfmord bland militären äro mycket allmänna i Eu- ropas stora militärstater och hafva själffallet där väckt myc- ken uppmärksamhet och gifvit anledning till noggranna sta- tistiska undersökningar. I Frankrike var själfmordsfrekven- sen i armén 1867 ej mindre än 510 på en miljon, under det, att själfmorden bland samma åldersklasser hos den öf- riga befolkningen utgjorde 194. I Preussen voro motsva- rande siffror 1876 äfven ganska olika, nämligen 468 och 263; för Italien uppgifves for åren 1871—75, att själfmor- den bland militären voro fyra gånger större, än bland man- kön af samma ålder bland de civila. Som orsaker till denna öfvervägande böjelse för själfmord bland krigarne har man uppgifvit den stränga disciplinen, som på ett ärekränkande sätt bestraffar obetydliga förseelser, oaktadt hela den mili- tära organisationen går ut på, att främst uppdrifva ärelyst- naden; vidare sysslolösheten eller brist på tillfredsställande arbete, det ständiga handterandet af vapen, m. m. Freds- vännerna i alla stater, och motstandarne till de stående hä- rarnes kräftskada, hafva ej underlåtit att begagna detta kraftiga argument till utbredande af sina åsigter, ehuru de tyvärr hittils förklingat, som en ropande röst i öknen. Siffrorna för den tjänande klassen bära vittne om de svåra förhållanden, hvarunder densamma lefver och hvilka synas hafva ytterligare förvärrats, samt betydligt stegrat själfmorden bland den under nödåren. Dock måste vi be- bo 96 teckna de höga siffrorna för mankönet i denna klass som abnorma och ej motsvarande värkligheten, då de till stor del bero på den märkvärdiga sammanställningen af hithö- rande personer. Öfver 60 procent utgöras af kvinnor, såsom äfven siffrorna i våra tabeller utvisa, nämligen af enkor tillhörande arbetsklassen, hvilka placerats här sannolikt af det skäl, att de icke kunnat inordnas under andra rubriker, ehuru de i själfva värket ej äro andras tjänare. Denna in- konseqvens är ej den enda, som vidlåder den indelning af befolkningen efter yrkesklasser, som vi här följt, och hvilken statistiska byrån flerestädes påpekar som oundviklig. Fattighjon, fångar, dårar, m. fi. bilda den sista klas- sen och omfatta själffallet ganska få själfmord, eller minsta antalet bland alla. Här hafva naturligtvis icke upptagits själfmord bland sinnesrubbade personer, hvilka ej hänförts till någon särskild klass; de dårar hit räknats, äro endast sådana, som finnas intagna å allmänna anstalter. Till sist upptagas under rubriken af okändt yrke så- dana själfmördare, hvilkas identitet icke kunnat konstateras och hvilkas antal under ett decennium stiger till omkring 2 procent af alla själfspillingar. Af denna sammanställning synes sålunda framga, att de yrkesidkare äro minst fallna för själfmord, som minst hafva att kämpa med lifvets och tillvarons svårigheter, nem- ligen åttonde klassen, hvilka alla lefva på andras bekost- nad, och den sjunde, de som äro utan yrke; likaså att jord- brukare mycket mindre döda sig själfva, än industri-idkare och handlande. Dessa resultat stämma i manga afseenden öfverens med de tabeller, som Morselli utarbetat för Italien, gällande för åren 1866—76. Han säger om sitt fädernesland, att det ej är något framstående industrielt land, och att stora 237 städer där ej förekomma, med sin fördärfliga attraktion på landsorten och med allt det elände och agglomeration af massor, som tillhöra dem. Den jordbrukande befolkningen i Italien räknar dess officiela statistik dock endast till 33 procent af befolkningen, hvaremot yrkeslösa bilda ej mindre än 44 procent, detta torde bero därpå, att de kvinnor, som ej personligen deltaga i jordbruks- eller annat arbete, räk- nats till yrkeslösa. Siffrorna för jordbrukarnes själfmord utgöra 25 på en miljon, för industri-idkare 57 och för hand- lande 246. Angående jordbrukarne, tillägger författaren, äro siffrorna sannolikt dock för låga, då flere själfmord på landsorten rubriceras som olycksfall. I flere trakter af norra Italien, isynnerhet vid stränderna af Pofloden, är nämligen Pellagra endemisk, och ger mycket ofta anledning till sin- nesrubbning och själfmord, vanligen genom dränkning, men dessa upptagas oftast som drunknade af vada. Faktiskt är att Morselli, som är föreståndare för ett stort dårhus, knappt påträffat någon enda med Pellagra behäftad, hvilken ej före sitt intagande gjort ett själfmordsförsök. Äfven Lombroso förmodar, att flere fall af dränkning tillfölje af Pellagra alls icke upptagas i de officiella listorna öfver själfmorden. I Frankrike har Legoyt undersökt förhållandet mellan själfmordet och den sociala ställningen. Af dess befolkning beräknas jordbrukare utgöra 52 procent, industri-idkare 25 procent och handels-idkande 10 procent; 1876 utgjorde själf- morden 233 för mankönet och 59 för kvinkönet af åker- brukarne, 859 för männen och 136 för kvinnorna af in- dustri-idkarne, samt 200 för männen och 21 för kvinnorna af handels-idkande, allt på en miljon personer af motsva- rande klass. Enligt alla trovärdiga underrättelser, fortsät- ter sistnämde författare, utbreder sig själfmordet ganska hastigt på landsorten under det fördärfliga inflytandet från städerna, med hvilka de förbättrade kommunikationerna sätta dem i allt mera intim förbindelse. I Preussen anstäldes 1882 en yrkescensur (Berufs zäh- lung) hvarvid sex hufvudgrupper antogos: jordbruk, industri och handtvärk, handel och kommunikation, daglönare och i andras tjänst varande (Hausdienst), tjänstemän samt öfriga yrken. Enligt denna censur, har Prinzing funnit själfmör- dare: i första klassen 315, 1 andra 456, i tredje 754, 1 femte 832 pa en miljon; i Bayern respektive 153, 369, 465 och 454 pa en miljon. I Sachsen, det mest industri-idkande land i Tyskland, räknades 1875 endast 71 själfmord pa en miljon jordbrukare, men 342 bland samma antal kommersiella och industriella tillsammans. Alla dessa, såväl de företrädesvis åkerbrukande, som de öfvervägande industriella länderna, synas således likna hvarandra däruti, att jordbrukarne i betydligt mindre antal begå själfmord, än de öfriga folkklasserna; i flere synes dock de senare årens och årtiondenas tillväxt af själfmorden till stor del berott på, att jordbrukarne i allt högre grad an- taga stadsboernes lefnads- och åskådningssätt. Från de skandinaviska länderna har jag, ledsamt nog, ej lyckats erhålla några användbara uppgifter om de olika lefnadsyrkenas inflytande på själfmordsfrekvensen. Ännu torde vara skäl, att egna någon uppmärksamhet åt könens förhållande till hvarandra inom de olika yrkes- klasserna. Som förut nämdt förhålla sig i allmänhet i vårt land de manliga själfmördarne till de kvinliga som 4:1 på landsbygden och som 5 eller 6 (t. o. m. 9) till 11 städerna. I öfverensstämmelse härmed finna vi 1861—70 omkring fyra gånger flere mankön än kvinkön bland jordbrukarne, och sammaledes äfven bland fattighjonen, hvilka mest tillhöra 239 landsorten, men fem gånger eller något flere bland handt- värkare och handlande för båda decennierna. Ett i ögonen fallande undantag härifrån bilda dock handlande och sjö- farande 1861—70, där kvinnorna utgöra något mer än hälf- ten af männen, hvilken höga själfmordsfrekvens ej visar sig bland kvinnor af någon annan yrkesklass. En annan ytterlighet visar tjänarnes klass, där männen lämnat 18 å 20 gånger flere själfmördare än kvinnorna. Orsaken till denna sist- nämda disproportion hafva vi redan berört och funnit ligga i könens egendomliga fördelning i denna yrkesklass. Vi finna sålunda i befolkningsstatistikens för 1865 yrkestabel- ler icke blott de egentliga tjänstehjonen upptaga omkring tio gånger flere kvinkön än mankön, hvilket väl ingalunda kan anses motsvara värkliga förhållandet, utan ock att alla enkor i andras tjänst, samt alla öfriga enkor af arbets- klassen räknats hit. Härigenom kommer sjätte yrkesklassen att räkna 6 å 7 gånger flere kvinnor än män, hvilket omöjliggör den undersökning af själfmordens fördelning på olika kön bland tjänande klassen, hvilken eljest kunnat erbjuda mycket intresse. För att dock i någon mån bilda oss ett omdöme härom, . vilja vi enligt tabellerna XXXIX och XL jämföra tjänstehjonens fördelning mellan städer och land, samt mellan könen enligt de absoluta talen. Vi finna då på landsbygden 124 mankön mot 42 kvinkön, och i stä- derna 23 män mot 14 kvinnor; redan dessa tal, samt de re- lativa talen för båda könen i tab. XLI och XLII antyda, att själfmorden bland tjänarne äro ganska allmänna både på landet och i städerna, men vidare se vi äfven, att de äro vida allmännare bland de kvinliga tjänarne än bland de manliga redan på landet, men i betydligt högre grad i städerna; i stället för tre eller fyra kvinnor, som enligt den i städerna vanliga proportionen skulle motsvara 23 manliga 240 själfmord, finna vi här 14; detta synes antyda, att tjänar- nes ställning i allmänhet är ganska svår, och att särskildt de kvinliga tjänarne i städerna ganska ofta beröfva sig lif- vet, hvilket, enligt hvad obduktionsprotokollen antyda, ej sällan sker till följe af iråkadt hafvandeskap. Bland tjänstemännen i fjärde klassen finna vi äfven en betydlig disproportion mellan könen, i det att endast en kvinna kunnat hiträknas för det första decenniet och två för det andra; på grund af så små siffror kunna inga andra. slutsatser dragas, än att själfmorden bland mankönet i denna. klass äro i hög grad öfvervägande och att kvinnorna i den- samma ej ofta finna anledning, att själfva förkorta sina dagar. Äfven den sjunde klassen tillåter på grund af sitt få- lal ej några allmänna omdömen. ' VIL Om de olika sätten för själfmordens utförande. Den, som ej studerat själfmorden och sättet för deras utförande, kunde vara böjd för antagandet, att själfmördarne välja alla möjliga dödssätt, och att en så på individuelt godtycke beroende handling, som utförandet af ett själfmord, icke kunde visa någon regelbundenhet. Detta är emellertid alls icke händelsen, emedan själfmorden i detta afseende, som i så många andra, visa sig följa ganska begränsade regler. Det är endast några vissa dödssätt, som själfmördare i allmänhet välja, ehuru i någon grad olika i olika länder, och dessutom är förekomsten af dessa dödssätt bunden inom jämförelsevis trånga gränser. Det kan väl förekomma, då man jämför olika länder och tidsperioder med hvarandra, att en del dödssätt uppträda oftare i ett visst land och under en viss tid mera hopade än under andra, men i alla länder och under alla tider har man funnit några vissa slag af dödssätt, hvilka själfmördaren i öfvervägande grad föredra- ger framför andra. Vidare finner man, som vi framdeles skola visa, i samma land ganska litet från hvarandra afvi- 242 kande relativa siffror för dessa de vanligaste själfmordssät- ten, ofta nog under ganska långa tidsperioder. Hos alla folkslag begagnas allmännast repet som sjalf- mordsvärktyg, därnäst kommer nästan utan undantag dränk- ning. Sedan möta vi hos alla nationer skärande vapen, skjutvapen och gift i något olika frekvens. Alla öfriga döds- sätt förekomma endast undantagsvis: kväfning genom kolos är 1 vissa större städer ganska allmänt, hos oss mycket säll- synt; nedstörtning från höjder förekommer äfven på en del trakter, hos oss högst sällan; likaledes krossning under ban- tåg, hvaraf några fall uppträdt i vårt land under senare tider. Flere andra dödssätt, som ihjälhungring, sönder- sprängning med dynamit, själfförbränning, förekomma endast som sällsynta undantag både i andra länder och hos oss. I förevarande afseende, liksom i så många andra, kan spåras inflytande af yttre förhållanden, isynnerhet af den omgifvande naturen. I länder, där bärandet af vapen är brukligt, äro också själfmord med sådana vanligare; i de nordliga länderna, där vattnen längre tid äro isbelagda, är dränkning mindre vanlig. I Danmark t. ex. hänga sig mer än tre fjärdedelar af dess särdeles talrika själfmördare; i Italien, där nästan alla bära skjutvapen, förekomma själf- mord genom sådana mycket allmänt; däremot är dränkning där mycket vanligare än hängning, i hvilket afseende detta land bildar ett undantag från alla andra länder. Inom österrikiska militärgränsen, som för ej länge sedan var or- ganiserad på militärisk fot, förekommo inom denna tid 46 procent själfmord genom skottsår, hvilket annorstädes ej iakttagits. För undersökning af de olika sätten för själfmordets utförande i vårt land, äro vi uteslutande hänvisade till ob- duktionsprotokollen. Enligt dessa var förhållandet följande. Tab. XLIII 243 Själfmördare i Finland 1861—90, ordnade efter sättet for sjalfmordets utförande. Hängning | 391 Strypning Dränk- ning Skärande värktyg Skjutva- pen Förgift- ning Krossning und. ban- tåg Andra me- del Summa | 636 | 169 1861—70 1871-80 | 1881-90 | 1861—90 = | & lean te = ey er ee ES = = 2 | 5 = = > = > D: = 2 > Kaas || er | za STING eis = IE 82 | 473 | 331 | 71/|402 385 | 57 |442 1107 210 1317 A PR SK Oo SIS) ff Se 88 | 67/155} 53| 44| 97) 72| 42 |114 | 213| 153 | 366 76| 11| 87| 53] 2) 55| 58| 9! 67, 187] 22) 209 59| 1| 60) 651 —| 65l113| 11114) 237) 2) 239 15| 2] 17] 15| 2] 17| 18| 15| 33| 48) 19| 67 Sy aie Serie 31 ow) 2) 10 pe 2 fee eee Sa le 805 | 528 | 121 | 649 | 653 | 127 | 780 |1817] 417 [2234 I de obduktionsprotokoll jag genomgått, har jag kunnat särskilja hängning och strypning; i Medicinalstyrelsens àrs- berättelser för 1881—90 äro de sammanforda. Andra sätt för själfmordets utförande, an de ofvan specificerade, äro sa fa, eller under 30 ar endast tre, att de här med samma kunna omnämnas. 244 En rusig fabriksarbetare i Björneborg hade 1871 kru- pit in i en brinnande ugn och sålunda förbränt sig själf. En arbetskarl i Mäntsälä hade 1877 gått in i en upp- hettad torkugn och dragit igen den för ugnen anbragta . luckan, samt sålunda själf gjort det omöjligt för sig, att komma ut därifrån; kroppshuden var vid obduktionen öfver- allt svart. En bokhållare från en såg i Ulfsby, svensk undersåte, hade 1879 störtat sig ut från ett fönster och därigenom om- kommit. Han är sålunda det enda hos oss iakttagna exem- pel på själfmord genom nedstörtning från en höjd”), hvil- ket t. ex. i Paris och Italien ej är sällsynt. Obducenten antager det ej vara själfmord på grund af det otroliga och sällsynta, att en frisk människa skulle välja ett sådant dödssätt. På grund af nyss anförda absoluta tal, kunna följande relativa beräknas, hvilka alltid äro mera upplysande. +) Saelan omnämner ett dylikt fall (op. cit.) från 1857, hvilket äfven gälde en utländsk undersåte. 10 ON 000°T | 000°T |000T | 000° | 0007 | 000°T | 000°T | OO0‘E | 000°r | ODOT | O00‘T | O00E "> eUIUNS I <= té == = = G => 9 — = = J9pow VIPUY FT L y et CZ IT — — — — == — " SVIUVG “pun Surussory 68 Ch 98 ay = Bene ROZ 98 91 88 IG fd re SUTUJFLOLO,T LOT | IST | 9FT | 8 rane | p= Se RTL 9) 6 uodeamulyg 6 6G £OT | 98 TL F6 C8 OL 00L | SOI | «9 6IL * GABA OPUBIBAG COT 296 | LIL | 95T | Teg | OLE | GFL | GOS | 001 | SEL | 968 | ger ° SUTUAUBI(T IT 6L 8 = — — OT 91 GT 91 9€ TT °° : Suudiuys 68S | FOG | 609 | 299 | 6Pr | 68G | 619 | Z8G | 829 | 889 | SBF | SIO °° °° : Suusurr "UJ OY “UdTO "U9UON "U9UOM => vpET UUTA Y] ‘UCI epeg UUTA HY} ‘UVIT peg ‘UUTAY| “UBT epg UULA | ‘UCI 06—T98T 06—T88T 08—1281 04— 1981 "es joajtouv vd jeque opuefioy sodursag prowsrfels 000°T JV PueJUpg I paowyy els 10 “AVIX “UU J JOURS Je [VA PLA PUYWPungp FY 246 Denna tabell upplyser bl. a. därom, att omkring 60. procent af de manliga själfmördarne tagit sig afdaga genom hängning, men endast 50 procent af de kvinliga. Detta har skett med den grad af regelbundenhet, att högsta antalet hängde män utgjort 62 procent, minsta antalet 59; högsta antalet hängda kvinnor däremot 58 procent, minsta antalet 45 procent, hvilka alla tal representera medeltalet af tio års iakttagelser. Kvinnorna synas oftare än männen välja dränkning som medel för själfmordet, då af männen 12 procent, men af kvinnorna 36 procent dödat sig på detta sätt. Om man däremot ej afser skilnaden mellan könen, hafva 60 procent af alla själfmord skett genom hängning eller stryp- ning och endast 16,5 procent genom dränkning. Skärande värktyg och skjutvapen begagnas däremot i det närmaste lika ofta, eller hvardera i omkring 10 procent af alla själf- mord; dessa båda själfmordssätt väljas företrädesvis af män, då under trettio år endast två kvinnor i vårt land tagit sig afdaga genom skjutvapen, men något flere, eller 22 (5 pro- cent af alla kvinnor) valt skärande eller stickande vapen. Förgiftningarne synas däremot vara i tilltagande. Saelan i sitt förut citerade arbete anför från 1851—60 7 fall af förgiftningar, 1861—70 iakttogos 17, 1871—80 likaledes 17, men 1881—90 ej mindre än 33, eller nästan lika manga, som under de båda närmast föregående decennierna, af hvilka dessutom nära nog hälften voro kvinnor. Den regelbundenhet, hvarmed dränkning, skärande värk- tyg och skjutvapen användes af själfmördare i vårt land, är ej så stor, som den, hvarmed de begagna repet. För blanka vapen t. ex. föllo offer under första decenniet 76 män, un- der andra 53 och under tredje 58, hvarför deras använd- ning synes vara stadt i aftagande; ett motsatt förhållande 247 råder däremot med skjutvapen, då motsvarande siffror ut- göra 59, 65 och 113 eller 9, 12 och 19 procent af hvarje decenniums manliga själfmördare. Det ser sålunda ut, som om skjutvapnen skulle vinna mera terräng hos oss, åtmin- stone som medel för själfmord. Dränkning väljes åter regelbundet af ett vida mindre antal själfmördare, än hängning, i det att 10—14 procent af männen och 33—40 procent af kvinnorna därför fallit offer; måhända kan man i dess förekomst spåra en tendens till aftagande, då under första decenniet 67, under andra 44 och under tredje 42 kvinnor valt detta dödssätt. Fort- farande synes det dock vara det medel für själfmord, som i frekvens kommer näst efter hängning. I följande tabell finnes detta förhållande sammanstäldt från en del andra länder. | er 248 Tab. XLV. Nationella olikheter vid val af medel för själfmord. 1,000 själfmördare valde följande medel. = 2 Zale Länder och städer. sel S | al & SU "58 | 2) 2b ee 1 Sverige: 101. 1871—80 |507| 209} 91) 98] 84 | — | — | 12 M. 1881—90 |519/181| 74/118) 95 | — | —| 13 INorgerr. ur re. 1876—80 |615)171) 45} 51) 13 | — | — |105 npc TEN 1881—85 |672|168| 57| 82| 12 = Danmark , . . . 1871—76 | 777 | 144 | 16 | 38| 17 | — | — 3 pope ee 1870-85 [7775 1591) LS SO ee 8 | Preussen . . . . 1873—75 |608|182| 54/109) 30 | 3 ID Sachsen. , . . . 1867—76 |651 | 195 | 26| 81/17 | — | — | 30 Frankrike . . . . 1871—76 |437 | 284 | 43/114) 20 | 65 | 26| 11 England . . . . 1871—76 |368 | 208 | 206 | 46| 94 | — | — | 78 Italene 2.0.2. 1871—77 1169 | 300 | 55 | 244 | 61 | 22 |113 | 36 Sveriges officiella statistik anmärker, att skjutvapen där börja begagnas allt oftare, likasom äfven hängning el- ler strypning, hvilket sistnämda dödssätt där, oväntadt nog, uppgifves förekomma i mer än halfva antalet fall af själf- mord bland männen. Sverige utmärker sig vidare genom sina talrika giftsjälfmord, hvilka år för år tilltaga, och till stor del utgöras af kvinnor, som använda fosfor som abortiv- medel (och som själfmordsmedel?). I öfriga nordiska länder äro giftsjälfmord vida sällsyntare och motstycke till frekven- sen af dem i Sverige finnes ej annorstädes än i England. 249 Största delen af den höga siffran i sista kolumnen för Norge 1876—80 beror därpå, att för flere själfmord ej upp- gifvits sättet för dess fullbordande, hvilket under följande qvingvennium rättats. Skjutvapen visa både i Sverige och Norge ett tillta- gande användande, hvilket vi nyss sett vara fallet äfven i Finland. I Danmark däremot äro både dessa och isynner- het skärande vapen ganska sällan förekommande, då där- emot hängning i Danmark föredrages i mer än 75 procent af alla själfmord. Skärande vapen användas däremot i Eng- land lika ofta som dränkning eller i mer än 20 procent af fallen. Dränkning förekommer mycket allmännare i Frank- rike, England och isynnerhet i Italien, än i nordliga länder, där måhända naturförhållanden hindra dess värkställande under större delen af året. I proportion härtill äro själf- mord genom hängning mindre ofta förekommande och bilda i Italien ett mindre antal än de, som dränkt sig eller an- vändt skjutvapen. Nedstörtning från höjder når i Italien sitt maximum, liksom kolossjälfmorden i Frankrike. Efter dessa allmänna anmärkningar skola vi litet när- mare betrakta hvarje särskildt slag af själfmord för sig, och framhålla några egendomligheter vid sättet för deras värk- ställande i vårt land, äfvensom på samma gång kasta en blick på deras uppfattning och bedömande från rättsmedi- cinsk synpunkt, enligt tillgänglig literatur. Författarne på detta område uppgifva allmänt, att hängning föredrages af de flesta själfmördare på den grund, att den är minst smärtsam och hastigast leder till en säker död. Hvad smärtan beträffar, är den naturligtvis i fråga om detta dödssätt, liksom i alla andra fall, fullkomligt sub- jektiv och torde väl i allmänhet undandraga sig hvarje be- dömande af de efterlefvande, eller af dem, som gå och rufva 250 pa själfmordstankar; dock synes det finnas skäl för anta- gandet af en relativ smärtfrihet eller hastig medvetslöshet på grund af carotidernas kompression genom halsens tillsnö- rande. Angående det säkra inträdandet af döden, finnas ganska få iakttagelser därom, att en själfmördare, som valt repet, skulle räddats, eller räddat sig själf, men väl flere sådana, som intyga, att döden inträdt, oaktadt repet eller snaran brustit, och således kroppens upphängning varat en- dast helt kort tid. Som exempel på en hängd, som lyckli- gen undgått döden, må nämnas, att en femtonårig torpare- son i Uskela med framgång blef nedskuren omedelbart efter ett hängningsförsök; huru lång tid, som förflutit mellan upp- hängningen och den lyckliga räddningen, finnes ej angifven. Däremot hafva vi samlat åtminstone 12 fall af hängning, där snöret eller repet brustit och döden det oaktadt in- trädt; bland dessa må nämnas: en 30 årig inhysing hängde sig i ett fint spinnrockssnöre som brast, men kroppen fanns död på golfvet; en 70 årig enka, snöret brustit, kroppen låg liflös på golfvet; en torpare hängde sig på en torr kvist, som brast af kroppens tyngd, men döden hade emellertid in- trädt; en 23 årig torpareson träffades liflös på marken med ett kring halsen knutet ylleband, hvars andra ända var fä- stad vid en mindre björk, som i följd af kroppens tyngd af- brutits vid roten och fallit öfver den aflidne; en trettioårig skarpskytt hängde sig i en läderrem som brast, men döden inträdde icke, utan han gjorde omedelbart därpå ett nytt försök med en flätad björkvidja, med önskad framgång. Ännu märkvärdigare är det, som hände en 69 ars inhysing, hvil- ken hängde sig i en sparre i taket, men repet brast och gubben släpade sig sannolikt till dörren, invid hvilken liket sedermera anträffades. Ganska egendomligt är också föl- jande fall, som ej gäller ett själfmord, utan ett detsamma 251 nära stående olycksfall. En 13 årig torpareson yttrade på lek åt en bredvid stående 12 års flicka, man borde försöka hänga sig; därpå sammanknöt han två kvistar af en slok- björk, stack hufvudet in mellan dessa och släppte sig fram- stupa i liggande ställning mot marken; han nedskars ge- nast, men dog efter nio dygn, hvarunder han hade högst få rediga ögonblick. Döden genom hängning definieras af Strassmann (Hand- buch der gerichtl. Medicin, 1895) sålunda: hängningsdöd är det slag af kväfning, som uppstår, då ett strangulations- vehikel (Strangwerkzeug) lägges kring halsen, hvars kom- pression medelst detta vehikel åstadkommes genom kroppens egen tyngd. Emellertid visa flere iakttagelser, att hela kroppstyng- den ingalunda är nödig för åvägabringandet af en fullt värksam strangulation. Sadana fall äro ganska manga, där den upphängde efter döden anträffats med taspetsarne eller hela foten stödd mot marken, eller liggande på knä, eller t. o. m. liggande nästan horisontelt utsträckt, med endast öfre eller öfversta delen af kroppen hängande i eller stödd mot snaran. ; Af sådana fall må nämnas följande. En 60 årig torpare anträffades hängd sålunda, att föt- terna nådde marken, knäna voro böjda; en 85 årig kvinna hade hängt sig i sittande ställning, benen böjda i höft- och knälederna; en fånge hängde sig i sittande ställning, sna- ran fästad vid fönstergallret; en dräng fanns död med snara om halsen, stående fullständigt på fötterna, hufvudet nedåt böjdt: en 56 års bonde fanns hängd i en hölada, afståndet från höet, hvarpå liket låg, till den ås, där snaran var fästad, var så kort, att mannens hufvud knappt rymdes däremellan; en 20 ars bondhustru insjuknade, efter barnsäng, 1 feber och 252 delirier; hon fanns sedan liflös liggande på golfvet i en bad- stuga, med ett tjockt bastrep kring halsen, som var kastad öfver en sparre i taket; repets ena ända var knuten kring likets hals, den andra fanns i likets hand. En 50 års smed låg på golfvet i sitt rum med halsen omsnärjd och stödd mot ett snöre, hvars ena ända var fästad i takåsen, den andra vecklad kring hans hand. Döden vid hängning inträder genom kväfning, men kväfningen astadkommes i de festa fall icke genom luft- strupens kompression; detta framgår redan däraf, att van- ligtvis vid hängning slingan kring halsen glider uppåt of- vanom larynx ända till underkäksvinkeln och larynx således ej är utsatt för något tryck; kväfningen inträder i själfva värket därigenom, att tungbenet och tungans bas genom snaran trängas uppåt emot bakre farynxväggen och tillslu- ter ingången till larynx; detta har framgått genom under- sökningar och experiment af Ecker, Langreuter och Strass- mann (op. cit. pag. 237). Hängning bör dock ingalunda betraktas som en ren kväfningsdöd, då som ett annat moment af mycken bety- delse tillkommer blodkärlens på halsen kompression, och därpå beroende hjärnanämi och venös hyperämi. Angående hvil- ketdera af dessa tillstånd ett större inflytande bör tillskrif- vas, därom äro författarne på detta område af olika åsigt. Ignatowsky (Vierteljahrschr. f. gerichtl. med. 3 F. B. VI) anser hjärnhyperämin vara orsak till den hastigt intradande medvetslüsheten vid hängning; Strassmann ater faster mera vigt vid karotidernas kompression och framhåller, att huf- vudet och ansigtet hos hängda ofta nog aro bleka och hafva samma utseende, som hos personer, hvilka dött en naturlig död. Emellertid måste sanningsenligt framhållas, att de flesta obducenter utan tvifvel obducerat hängda med cyano- 253 tiskt och uppdrifvet ansigte, där såväl det yttre, som inre befundet utvisat en hyperämi i hufvudet och hjärnan. Ännu må nämnas ett fall, där strangulationsfåra sak- nades; en hängd inhysing från Janakkala anträffades half- liggande i sin säng, med snara fästad kring halsen; obdu- centen kunde dock ej iakttaga någon fåra efter hängnings- vehiklet på halsen, och anmärker, ,att fall hafva förekom- mit, där hängning varit veterlig och repintryck på halsen dock saknats.” Sådana iakttagelser, ehuru mycket sällsynta, förekomma i rättsmedicinska handböcker. De rättsmedicinska bevisen för hängning, äro främst de allmänna företeelser, som utmärka kväfningsdöd, eller blo- dets mörka och flytande beskaffenhet, blodöfverfyllnad i lun- gorna och blodutgjutningarne under pleura och pericardium; af dessa kunna dock ett eller flere, eller någon gång alla saknas, och anses af Strassmann (op. cit.) icke hafva någon specifik betydelse, isynnerhet blodets beskaffenhet, då det alltid är mörkt vid den tidpunkt, då obduktioner vanligen företagas; lunghyperämin åter är mycket svår att bedöma och antages ofta af den ovane, där den ej finnes; för att ej förväxla den med hypostas, bör man döma endast efter för- hållandet i högra lungans mellersta lob; eckymoserna bevisa kväfning endast om de finnas i riklig mängd på lungorna och hjärtat. En likföreteelse, som dessutom ofta anföres, eller högra hjärtats öfverfyllnad af blod, har ej häller något stort värde, emedan hjärtkamrarne genom snart inträdande rigor mortis efter döden snart tömma en del af sitt inne- hall, den starkare venstra alltid mera. Så mycket större betydelse hafva de specifika häng- ningskännetecknen och främst bland dem strangulationsfåran. Den förlöper vanligen på halsens främre sida, ofvanom luft- strupen, dit hängningsvehiklet, jämte huden, vanligen glider 254 vid upphängningen; fåran kan stundom vara dubbel om dub- belt snöre användts; härifrån går fåran i de flesta fall bakåt och uppåt, nästan symmetriskt på hvardera sidan af halsen; fårans högsta punkt beror på, hvar snarans upphängnings- punkt varit belägen. Om vid hängning endast en enkel slinga användts, saknas fåran på det högsta eller upphäng- ningsstället, således vanligen i nacken. Äfven vid en dub- bel, eller löpande slinga, kan fåran på detta ställe saknas, om slingan ej varit fast tilldragen. Huden i farans botten kan vara mjuk, blek, eller hård, brun, pergamentartad; denna senare uppkommer, da öfverhuden afskrubbats och läderhuden torkat. Tungans framskjutning mellan tänderna är mycket allmän vid hängning, men kan äfven finnas vid andra dödssätt. Erectio penis och utträde af sperma äro äfven vanliga symtom; omedelbart efter hängning har värk- lig erektion af flere författare iakttagits, ehuru den synes senare försvinna eller öfvergå till mjuk ansvällning. Vidare finnas vid hängning ofta muskelrupturer i sternocleidomastoi- deus eller platysma, sällan i andra muskler, samt frakturer a os hyoideum, larynxbrosken, ringbrosket eller sköldbrosket. En luxation af halskotorna uppstår icke under vanliga för- hallanden; någongång kan en diastas mellan 4 och 5 hals- kotan med blödning i angränsande delar anträffas. Strypning är den art af kväfning, där kroppstyngden ej medvärkar till strangulationen af halsen, utan. denna åvägabringas genom själfmördarens egna händer. Några väl karaktäriserade fall häraf hafva förtecknats bland obduktions- protokollen 1860—80, hvaraf vi omnämna några. En äldre mansperson, liderlig sedan flere ar, anträffades liggande död på sin soffa, med båda händerna hållande ändarne af en, två hvarf kring halsen lindad, ylleduk. En inhyseskvinna hade strypt sig sålunda, att hon knutit ett snöre om sin 255 hals och tillsnört eller kvingvridit detta med tillhjälp af en -fällknif. En 19 årig bonddotter hade strypt sig med ett par tömmar, lagda i rännsnara kring halsen. Kväfningsmekanismen är vid strypning alldeles den- samma som vid hängning, tungans bas tränges uppåt och bakat och tillsluter sålunda larynxingangen; äfven karoti- derna kompression värkar härvid en hastig medvetlüshet, hvilket personer, som varit utsatta för strypningsförsök, hafva intygat. I afseende å strangulationsfåran är att märka, att den förlöper mera horisontelt, nästan rätt framifrån bakåt, är öfverallt lika djup och visar inga afbrott. Vid bedémandet af en hängd eller strypt persons döds- sätt måste rättsläkaren naturligtvis alltid tänka på, huru- vida ett själfmord föreligger, eller andras handavärkan kan misstänkas. Hangning i och för sig gör ett själfmord myc- ket sannolikt; visa sig inga andra tecken till yttre våld än fåran kring halsen, kan man med säkerhet antaga ett så- dant. Främst kommer i fråga granskandet af platsen, där mordet eller själfmordet begåtts, huruvida någon strid eller något motstånd där kan hafva ägt rum; likaså kvarlämnar alltid före döden gående yttre våld mer eller mindre märk- bara spår på liket, hvilkas betydelse och invärkan noga måste öfvervägas. De egentliga rättsmedicinska känneteck- nen äro dock vid hängning och postmortal suspension mycket lika hvarandra; så har man vid den sistnämda iakttagit både mjuk och pergamentartad strangulationsfara, sönder- slitning af halsmusklerna, små rupturer på intiman af caro- tis, fractur på tungbenshornen; äfven eventuella blodextra- vasat, hvilka skulle tala för ett våld, tillfogadt under lif- vet, saknas ofta i strangulations fåran vid vanlig hängning. Äfven gör Strassmann uppmärksam på, att särskiljandet af 256 blodextravasat och fylda blodkärl i huden icke alltid är lätt och att vid bedömandet häraf misstag ofta förekommit. Dränkning är en sådan art af kväfning, där lufttill- trädet hindras genom kroppens insänkning i en vätska; härvid är ej absolut nödigt, att hela kroppen sjunkit in i vattnet; redan mun- och näsöppningens tillslutande genom detta kan vara tillracklig. Några anmärkningsvärda fall från obduktionsprotokol- len vilja vi här meddela. En 50 års enka hade kastat sig i vattnet, hvarvid hon 1 linnet fastband en sten af 3 lispunds vigt och ombundit hufvudet med en kofta. En ogift bondedotter dränkte sig i Wuoksen, jämte sitt 2 dagar gamla barn. Liket efter en 50 årig. bonde uppfiskades i Viborgs hamn, med ett 20 tal stenar i fickorna, hvarjämte en järnstör var fastbunden vid hans hals. En inhyseskvinna dränkte sig i en brunn med vatten till endast 5 kvarters djup; då hon påträffades, var liket i den ställning, att endast hufvud och fötter voro un- der vattenytan. En sinnesrubbad kvinna tillfogade sig först flere sår med yxe, dränkte sig sedan i en brunn, där vatt- net ej steg henne öfver hufvudet; hon lefde ännu, då folk skyndade henne till hjälp, men tryckte häftig hufvudet un- der vattnet. En 60 årig, sinnessvag enka, påträffades med sin treåriga dotterdotter nakna och liflösa i ett träsk så- lunda, att mormodren hade barnet med ryggen fastbunden mot sin mage; kläderna lågo på stranden. De rättsmedicinska kännetecknen på ett drunknadt lik äro sammansatta af sådana, som uppstått af likets vistande i vatten, och af dem, som angifva kväfning i vatten. De förra, som naturligtvis ej bevisa kväfningsdöd, äro hudens a händer och fötter hvita och skrynkliga beskaffenhet, hvil- ken sträcker sig öfver en större yta, ju längre tid liket le- 257 gat i vatten; efter 3—6 timmar äro fingerspetsarne och tårna, efter lika många dagar inre handytan och fotsulan, efter 6—10 dagar äfven handryggen och fotryggen hvita och skrynkliga; är vattnet varmt, försiggå dessa förändrin- gar hastigare. Därtill komma förruttnelsetecknen, hvarvid, enligt Caspers utsago, ungefär en vecka i luften, motsvarar 2 veckor i vattnet och 8 veckor i jorden. På tredje da- gen flyter liket vanligen upp och utsättes delvis för luftens invärkan. Hos lik, som nyss dött i vatten, finner man vanligen lungorna starkt utvidgade af luft och dränkningsvätska; lungorna kollabera icke vid öppnandet af bröstkorgen, utan täcka hjärtsäcken; med dränkningsvätskan i luftvägarne kan vara blandadt slam och gyttjepartiklar; om dessa trängt ända till de finaste förgreningarne, hafva de aspirerats un- der lifvet. Från lungornas snittyta utrinner, äfven utan kompression, finblåsig vätska i större eller mindre mängd. Detta finblasiga skum bildas icke i den vätska, som efter döden intränger i luftvägarne, utan har uppstått genom in- tim blandning i dödsmomentet af det inandade vattnet och den utandade luften. Det bevisar således döden i vattnet, där det finnes. Emellertid kunna dessa förändringar saknas om döden plötsligt inträdt genom synkope kort efter kroppens fall i vattnet; likaså om liket genom förruttnelse blifvit mycket förvandladt. I magen kan vanligen äfven framvisas dränknivgsvät- ska, som nedsväljts i dödsmomentet eller efteråt dit inträngt; däremot hafva Fagerlunds undersökningar visat, att denna vätska ej kan genomtränga pylorus. Angående själfmord genom skärande eller stickande 258 värktyg, må nämnas några ord, om hvilka slags sår som mest tala for själfmord och hvilka åter för mord. Själfmördaren förlägger vanligen de sår han tillfogar sig på kroppens framsida, på några predilektionsställen, hal- sen, underarmen bröstet, sällan buken och nedre extremite- terna, och utför dem med en viss omsorg och i en viss rikt- ning; en mördare hinner sällan iakttaga allt detta, utan hugger till i hvilken riktning, som för tillfället passar. Själf- mördarens sår gå från venster till höger och uppifrån nedåt, sitta vanligen i midten af halsen, och tillfogas ganska sällan genom kläderna; flere mindre, sargande, ytliga sår, jämte ett eller annat djupare, tala hällre för själfmord, isynner- het af sinnesrubbade, såsom Saelan i sitt förutnämda arbete framhåller. Själfmord genom sticksår äro sällsynta, mord genom sådana allmännare. Emellertid finnas undantag från alla dessa satser, och några allmänt giltiga regler låta knappt uppställa sig; i hvarje förekommande fall bör där- för möjligheten af såväl mord som själfmord tagas 1 betrak- tande och noga öfvervägas; således förhållandet mellan vap- net och såren, mellan platsen för såret och möjligheten för själfmördaren, att tillfoga dem på detta ställe, sårens och sarkanalens riktning, om sinnesrubbning eller spår därtill föreligger, 0. s. v. Själfmord genom blanka vapen äro utan tvifvel de smärtsammaste af alla och 1 afseende å sin effekt osäkraste; döden efter dem inträder också stundom alls icke, eller blott efter flere timmars eller dagars lidanden, stundom först ge- nom blodförgiftning, sekundära blödningar i luftvägarne, pneumoni, 0. S. V. Själfmord genom skjutvapen sker alltid på nära håll och betecknar ofta i och för sig ett själfmord, då mord ge- nom skott ej äro allmänna, såsom lätt röjande mördaren. 259 Äfven här finnas vanligen några särskilda ställen på krop- pen, som själfmördaren föredrar, tinningen, vanligen den högra, munnen, pannan, hjärttrakten. Kriterium för ett skott på nära håll är den omgifvande hudens förbränning och svärtning af krutrester, krutkorn äro insprängda i hud- lagren, hudhåren krusade. Skottkanalens ingängsöppning är vanligen för en kula rund, motsvarande projektilens stor- lek; stundom kunna dock krutgaserna eller förladdningen sarga mjuka delarne och förstora ingångsöppningen. Vid hagelskott är skottkanalens ingångsöppning ett enda stort hal, om skottet aflossats på nära håll, ehuru haglen seder- mera vanligen sprida sig i kroppen. Utgångsöppningen, om en sådan finnes, är vanligen mindre, savida ej kulan afplat- tats mot ben eller slitit med sig benstycken. För antagan- det af ett själfmord tala vidare, att skottet träffat ett blot- tadt ställe, att skottet skett i munnen, att vapnet finnes kvar i själfmördarens hand eller nära intill honom, samt krutsvärtning på fingrarne eller handen, som fört vapnet, äf- vensom att boningsrummet, om katastrofen skett i ett så- dant, varit inifrån tilläst. Uppmärksamhet bör egnas at vapnets beskaffenhet, dess ställning till liket och under af- lossandet, kulans motsvarighet mot skottöppningen och vap- nets kaliber, forladdningen, m. m. Själfmorden genom förgiftning aro sammanstälda i föl- jande tabell. 60 Tab. XLVE. Sjalfmord genom förgiftning i Finland 1861—90. 2 | = | & | & | & |e |e Don Giftets art. & = Come S| SS PERE RRR EE 2 OE) A) E/ Siryehnin ss.) 307 20 — | 2 3|—| ale SIS) 4 Arsenik . . . | 1—-| 2 —-|— | —|—| 1} 2} 2}/—/—| 5] 3 HOSON se me: —|{—{—|—|— —— — —/ 3) 1) 2} 1/5 Mineralsyror . .| 1|—|—|—|—|—| 2 — | 2 1/1 1] 6} 2 Cyankall nee est elt Kromsyradt kali] 1/—|—|—}—|—/—|—|—|—/—|] 3] 11 3 Sublimat. ... .| 1)—) 2)—) 7 —| nee Svafvelsyr. zinik]J— — | — —|- -| 1/—|—/—|]—|—] 1|— Morfin och opium | —|— | —/— | 2 — — 1-/-/ 2 —| 4] 1 KJoral a. ee —|-|1-|-|-|-|1-|-/-|-) 1—| 1/— Cicuta virosa. .|—- —| 1 -|1- - -— -/|-|-1-)—-|1 | Okändt gift es aes ASS EN ee || © — Summa... -|.7| 2|.8|—| 7|/—| 8| 2| 20611 892308 För jämförelsens skull ma nämnas, att själfmorden ge- nom förgiftning i Sverige 1873—92, enligt Lindberger (För- giftn. i Sverige, Akad. afh. 1893) utgjorde 420, fördelade sålunda: fosfor 74, arsenik 199, cyankali 50, mineralsyror 19, kromsyr. kali 7, kvicksilfver 2, it, 14, opium morfin strychnin 12, karbolsyra 14, kloral 1% öfriga gifter 7. 261 Häri ingå ej fosterfördrifningar genom fosfor, hvilka utgjorde 616 fall. Beträffande slutligen själfmördarens sinnestillstand, el- ler afgörandet huruvida denne „med berädt mod sig själf lifvet afhändt“, hvilket uttryckligen fordras af vår lag, har redan framhållits, huru svårt och i flere fall omöjligt detta i allmänhet är. I början af detta sekel antog man, under inflytande af den naturfilosofiska skolan, att en del sjukliga tillstånd predisponerade för själfmord, eller åtminstone åstad- kom en mjältsjuk sinnesförfattning, såsom binnikemask, lef- versjukdomar, hjärtåkommor; spåren af ett sådant betrak- telsesätt synas ännu i en del obduktionsattester för trettio ar tillbaka. Något senare gick man ända därhän, att alla själfmördare betraktades som sinnesrubbade och att själf- mordet i och för sig var ett tillräckligt bevis på psykisk ofrihet; äfven denna uppfattning gör sig gällande i en del attester, som t. ex., då en person, hvars identitet ej kunnat konstateras, betygas hafva värkstält själfmordet i ett anfall af sinnesrubbning. Rättare torde dock vara, att söka affatta utlåtandet så objektivt som möjligt och stöda detsamma genom rättsme- dicinska bevis. Sådana finnas af tvänne slag, vunna antin- gen genom undersökning af den dödes kropp vid obduktio- nen, eller genom granskning af hans föregående handlingar, hvilka kunna stå i sammanhang med själfmordet. Flere obducenter synas dock hafva fäst alltför liten vigt vid de senare indicierna, hvilket väl till någon del kan förklaras därigenom, att något polisförhör icke skett före obduktio- nen, eller protokollet därom ej kommit obducenten tillhanda. Utan att äga kännedom om de omständigheter, hvarunder själfmordet begåtts, och utan att taga dessa i öfvervägande, är det själfklart omöjligt för rättsläkaren, att bilda sig ett 262 omdöme om själfmördarens sinnestillstand. Lika litet, som motiven för själfmordet, eller själfmördarens alder, hemort och civilstånd framgå ur själfva sektionen, lika litet ar det fallet med själfmördarens sinnestillstånd. Gällande instruktion för medikolega obduktioner af den 22 dec. 1841 säger visserligen i 8 9 uttryckligen, att pro- tokollet öfver likbesigtningen skall tjäna till „ensam grund“ för det medikolegala betyg, som om den obducerades döds- orsak och dödssätt utfärdas. Likväl säges härom litet se- nare, att detsamma bör framställa obducentens omdöme „om själfmördaren i sin handling under lifstiden kan anses hafva varit fri, eller begått densamma under ett tillstånd af sin- nesförvirring“. Här är således uttryckligen fråga om be- dömandet af själfmördarens handling, och förutsättes i och med detsamma, att obducenten tager under ompröfning allt, hvad därmed står i sammanhang. i Obducenten bör naturligtvis i främsta rummet fästa sig vid förändringarne i liket och hufvudsakligast stöda sig på dem, men detta hindrar icke, att han i detta fall, som i andra rättsmedicinska frågor, studerar och bedömer fakta, som han ej kunnat vara i stånd att själf iakttaga. Angående de anatomiska afvikelser, på hvilka ett om- döme om själfmördarens sinnestillstånd kan baseras, vilja vi endast erinra om, att de kunna vara af mångahanda slag, t. ex. spår efter föregående traumer, syfilis, hjärnsvulster, akut eller kronisk alkoholism, hjärnatrofi, hyperämi 1 hjärn- hinnorna, m. fl.; dock äro de alla sådana, att de med myc- ken urskiljning måste begagnas, och att den grad af utveck- ling de hafva nått, icke alltid motsvarar ett visst sinnestill- stånd. Å andra sidan har man vid många af de sjukdoms- former, som oftast gifva anledning till själfmord, t. ex. me- 263 lancholia, paranoia, icke funnit några gröfre anatomiska förändringar. Vida större möjlighet har obducenten att bedöma själf- mördarens sinnestillstand, om han erfar, att denne t. ex. förut behandlats pa darhus, eller allmänt ansetts för sinnes- rubbad, eller någon tid förut visat sig våldsam och sömn- lös, eller i hög grad nedstämd, utan orsak, eller om han gjort ett eller flere omotiverade själfmordsförsök, eller mord- försök mot sina närmaste, om han visat tecken till storhets- vansinne eller allmän paralysi, haft hallucinationer, m. m. VIII. Om orsakerna till själfmord. Ehuru dessa i det föregående till någon del berörts, äro de dock af den vigt, att de fordra ett närmare betrak- tande. Att utröna den värkliga orsaken till ett själfmord kan vara förenadt med många svårigheter, då den vanligen för- hemligas såväl af den aflidne själf, som af hans öfverlef- vande familjemedlemmar, såvidt den ens för dem är bekant. Man kan sålunda i flere fall endast med en viss grad af sannolikhet sluta till den värkande orsaken. I andra fall åter hör man själfmördaren tala om sa- ken nagon tid förut, och då undersökningen efter katastro- fen företages, kan man få många upplysningar om motivet till handlingen, ehuru de kanske ej alltid framställa värk- liga orsaken. Uppgifterna i följande tabell äro helt och hållet tagna från obduktionsprotokollen, hvilka emellertid om en hel hop fall, innehålla alls inga hithörande upplysningar, dessa siff- ror kunna därför knappt vara pålitliga. Tab. XLVII. Om orsakerna till själfmorden i Finland 1861—80. 1861—70 1871—80 aah eee = rs = ¢ | S Sinnesrubbning . . . . . 190 | 691259) 32,2 106 | 51|157| 24,4 Alkoholmissbruk . . . . . 96! 71106 132 63| 2| 65] 10: Sjukdomar Qos. FN: | 31 6] 37) 46) 12 42 Aly | Ba Feberdelirier . . . . . . 973 1218; 220, ol Bl Sl Ol De Hafvandeskap utom äkten- | | | | crepe” ae Ne Coy MoN Te | I Beroende af förlossning . | — 7 11 Ox In RNE Olycklig kärlek ..... Dil TS OA Io) -| — Fruktan för fattigdom och | | hungersnüd . . . . . . 1. ab 12 15 0 SS Ekonomiska motgångar ee: 093 MO} ot | 11 1,6 Ondsintheb = "0. 2 1 3 (OM 1) — i Oh Olyckligt äktenskap . . . Zell SI 01 = 3) DS Oe Motgang vid skriftskola . DE | COT les | 1 *3 70% Nestle ee Då | EE) SN = idole N, me | on Fruktan for straff. . . . | 18) 2| 20) 23) 7) —| 7| Ia Okänd eller ouppgifven . |245| 50/295) 36,7 320, 491369 | 57,4 Simm NN 636 | 169 | 805 | 100,0 | 528 | 121 | 649 | 100,0 Under rubriken sinnesrubbade äro här upptagna alla själfmördare, som i obduktionsattesterna betecknats som rub- bade eller sådana, som af „sinnesoro“, „grubbel“, sjuklig il- ska“, „mjältsjuka“ beröfvat sig lifvet; ytterligare äfven de, som , möjligen" eller ,sannolikt“ gjort det. Detta antal har därför utfallit något högre, än i tab. XIV, som upptager 266 endast dem, hvilka före själfmordet visat tecken till sinnes- rubbning. I procent för hvardera könet särskildt, upptager säle- des tab. XLVII för 1861—70 bland mankön nära 30 pro- cent, bland kviukön 40,s procent sinnesrubbade, och för 1871 —50 bland mankön 20 procent och bland kvinkön 42 pro- cent. De relativa talen för sinnesrubbade mankön voro sa- ledes under 1871—80 endast två tredjedelar af antalet 1861 — 70, for kvinkön märkas ingen sådan minskning. Det värkliga antalet sinnesrubbade själfmördare torde dock med skäl kunna antagas vara ännu större, da man ta- ger 1 betraktande de höga siffrorna, som angifva själfmor- den af okänd eller ouppgifven anledning; bland dem hafva sannolikt flere skett under inflytande af sinnesrubbning. Alkoholmissbruk har uppgifvits som orsak till, eller medvärkande vid själfmord i 15 procent bland de manliga själfmördarne för 1861—70 och i 4 procent bland de kvin- liga, och i 12 procent för 1871—S0. Emellertid torde ej häller dessa siffror atergifva spritdryckernas värkliga infly- tande på själfmorden i värt land, då en del fall af sinnes- rubbning t. ex. utan tvifvel bero på alkoholmissbruk, likaså “en betydlig del af de okända fallen, samt af de under andra rubriker upptagna; flere begångna brott hafva väl i större eller mindre grad haft bränvinet till orsak, likaså en del ekonomiska motgangar eller olyckliga äktenskap. Bland de sjukdomar, som i omkring 5 procent af hela antalet varit orsak till själfmord, omnämna obduktionsproto- kollen kräfta, fallandesot, incarcererade bråk, obotliga lung- sjukdomar, lupus, syfilis, m. fi. Under skild rubrik upptager tabellen feberdelirier vid akuta sjukdomar, mest tyfus och koppor, hvilka i 40 fall drefvo de sjuke till själfmord under decenniet 1861—70, och 207 isynnerhet under nödåren 1867 och 1868. En del rättslä- kare vilja ej betrakta dessa under delirier begångna själf- mord som annat än olycksfall, och således utmönstra dem från själfmorden; i sådan händelse blefve man tvungen att räkna äfven andra under psykiskt tvång begångna själf- mord till olycksfallen, främst dem, som sinnesrubbade för- öfvat. Emellertid kan man ej förneka, att äfven deliranter kunna visa beräkning, då de beröfva sig lifvet; de göra det ofta nog om natten, då de ej äro öfvervakade, samt upp- skjuta försöket till lämpligare tillfälle om de hindras att full- följa sitt uppsåt. I ännu högre grad är detta fallet med sinnes- rubbade, hvilka stundom visa en förvånande grad af omsorg och envishet häruti, för att vinna sitt mål. Man kan så- lunda ej gärna frånkänna deliranten och den sinnesrubbade afsigten, att själf beröfva sig lifvet, äfvensom en viss be- räkning vid dess utförande, åtminstone i en del fall. Utom detta psykiska tvång, som ofta drifver en om- töcknad hjärna till själfmord, antaga en del författare ännu ett socialt tvång eller en naturlag (determinism), som en allmänt värksam faktor vid själfmord. Påpekande den re- gelbundenhet, som visar ‘sig för statistikern i flere befolk- ningsförhållanden, hvilka uppträda med kraften af en natur- lag (och af hvilka vi i det föregående berört en del, så vidt de gält själfmorden), yttrar Morselli härom: Man har sagt, att förekomsten af individuela orsaker till själfmorden vore ett bevis emot den s. k. determinismen; om det är bevisadt, att själfmördaren lidit af ekonomiska bekymmer eller hus- liga sorger, måste man väl antaga, att själfmordet är resul- tatet af ett fritt och medvetet val mellan en sorglig existens och ett hastigt slut. Emellertid bör man erinra sig, att om ett motiv är så starkt, att det drifver individen till själfmord, så är det en- 268 ligt fysiologiska lagar den naturliga följden af en nödvän- dig orsak. Närvaron af en logisk process, sammansatt af orsak och värkan, är ett bevis för nödvändigheten af den därur framgående handlingen, hvilken utan ett föregående förnuftsslut vore resultatet af en sjuklig tankegång. Där detta senare är fallet, träder i stället för förnuftsslutet en sofism. Om valet vore fritt, kan man ej antaga några la- gar, emedan människoanden eljest kunde öfverskrida sina naturliga gränser, hvilket är absurdt. Då man ej kan be- visa, att individens beslut uppstår oberoende af ett fysiskt substrat (den gråa hjärnsubstansen), måste vi acceptera den psykologiska fysiologins slutföljd: den fria viljan hos indivi- den, mikrokosmos, förhåller sig lika med tillfälligheten i na- turen, makrokosmos. Individuela motiv äro för den vulgära betraktaren det närmast förnimbara, men dessa hindra ho- nom från att iakttaga, hurusom de skenbart mest frivilliga handlingar lyda under fasta naturlagar (Morselh). På ett annat ställe säger samme författare: I förhål- lande till alla dem, som deltaga i kampen för tillvaron är själfmördarnes och dararnes antal relativt ringa; vi måste dock erinra om, att största delen af de besegrade betala sin tribut på andra sätt, nämligen genom en förtidig död, fattigdom, utvandring, förbrytelser, prostitution, fysisk sjuk- dom. Nederlaget hos den ena ger sig tillkänna genom en störing 1 hjärnans värksamhet, hos den andra genom krop- pens bräcklighet, men orsaken är alltid densamma, nämligen att dessa individer besegrats i kampen med de starkare, utan att hafva nått målet. Själfmordet tilltager hos flere nationer med graden af deras civilisation, ej så mycket därför, att de behof, som måste tillfredsställas, ökas med deras bildning, som icke mera af den orsak, att hjärnan allt mera anstränges i kampen för 269 tillvaron. Denna åter ökas år från år hos vår tids civili- serade nationer af två orsaker, nämligen genom den hastiga tillväxten af dess befolkning, samt genom det skadliga ur- val, som den allmänna varnepligten medför. Under den värksammaste delen af lifvet undanryckas de kraftigaste och intelligentaste individerna från familjen, arbetet och produk- tionen, hvaremot de svaga och bristfälligt utrustade kvar- lämnas och tidigt bilda familj. Härigenom ökas samhällets svaga element och man bör ej undra däröfver, att med till- växten af generationernas fysiska och moraliska svaghet, äf- ven antalet af dem, som besegras i kampen för tillvaron, dårar och själfmördare, tilltager. Huru nödigt vore ej, men huru sällsynt är ej en fri och stark ande i en frisk kropp, och dock ligger i denna förening räddningen från så myc- ket socialt elände, hvilket man förgäfves söker på annat sätt bekämpa (Morselli). I motsats till denna tröstlösa determinism, framhålla andra författare mera de individuela motiven till själfmord, hvilka måhända erbjuda några utsigter till framgångsrikare bekämpande, än en naturnödvändighet. Drobisch (Die mo- ralische Statistik 1867) tillerkänner den yttre världen endast så mycket inflytande på människan, att hennes sedliga frihet icke därigenom lider intrång. Det gifves ingen absolut fri vilja, utan den måste nödvändigt bestämmas genom sedlig insigt. Huruvida individen alltid följer denna sedliga insigt, är beroende af två vilkor, konstanta, som ligga i hans per- sonliga karaktär, och variabla, som bestämmas af hans om- gifning, hans kroppsliga befinnande och erfarenhet. Masa- ryk (Der Selbstmord als sociale Massenerscheinung. Wien 1881) erinrar äfven om att själfmordens antal växlar år från ar, och att en absolut konstans ingenstädes står att finna; 270 förbrytelser och själfmord lyda inga naturlagar, utan äro re- sultat af omständigheter, som växla under tidernas lopp. Prinzing (op. cit.) medgifver, att ett stort antal själf- mord begås af sinnesrubbade under fullkomligt psykiskt tvång, men, tillägger han, att hos alla själfmördare förut- sätta ett patologiskt själstillstånd, eller en naturlag, som drifver dem till själfmord, är ett ingenstädes bevisadt an- tagande, som visserligen låter förklara sig af nutidens sträf- vande, att räkna andliga abnormiteter till psykiska sjukdo- mar. Det är likaså oberättigadt, att påstå alla själfmördare vara sinnesrubbade, som att anse en tjuf eller mördare för en degenererad och otillräknelig individ endast därför, att han flere gånger begått ett brott. Det är utan tvifvel sant, att statistiken visar, att an- talet af förbrytelser, själfmord och flere andra handlingar, för hvilka man vanligen gör individen fullkomligt ansvarig, i flere stater under en följd af år förblifver nära nog det- samma, och förvånad frågar man, huru detta är möjligt och förenligt med antagandet af den menskliga viljans frihet. Vid närmare granskning finner man också hos flere indivi- der ganska litet af viljans sedliga frihet, isynnerhet hos så- dana, som försvagats eller degenererats af dåliga anlag el- ler exempel, medfödd svaghet i karaktären, alkoholexcesser, tungt eller mekaniskt kroppsarbete i flere generationer, eller dylikt. Men de, som tänka och handla själfständigt, arbe- tare, köpmän, lärda, fabrikanter, handla de väl utan fri vilja? De som grundlägga ett nytt affärsföretag, eller som arbeta för mänsklighetens eller vetenskapens framåtskridande, göra de väl detta på grund af determinismen? Dessutom må man ej glömma, att historien bevarat minnet af många ädla och högsinnade personer, hvilka med fullt medvetande . offrat sitt lif för andras väl, äfvensom att det dagliga lifvet 271 stundom erbjuder exempel pa en hög grad af själfuppoffring, t. ex. en moder, som ädrager sig dödlig smitta vid skötandet - af sitt sjuka barn, eller en hustru, som offrar hälsa och kraf- ter for en döende make. Flere själfmord bero utan tvifvel af nöd och elände och andra sociala missförhållanden. Genom förbättrande af dessa och genom sammanslutning af enskilda individer för ernående af billigare och rättvisare existensvilkor, har man flerestädes åstadkommit storartade framsteg, och hand i hand härmed hafva äfven själfmorden i Tyskland och Frankrike under senare år aftagit. Morsellis antagande, att inskränk- ning af barnens antal skulle lätta kampen för tillvaron ge- nom att minska de kämpandes antal, är redan af det skäl osannolikt, att denna inskränkning ofta nog är en följd af höggradig egoism och bekvämlighet; den vederlägges dess- utom på det mest träffande sätt af förhållandena i Frankrike. Vi tro oss i det föregående hafva visat, att själfmor- dens antal i hög grad är beroende af alkoholmissbruk, och att sträfvanden, att förminska detsamma ej äro utan infly- tande pa själfmordsfrekvensen. För samhället i dess helhet kan det visserligen vara likgiltigt, om en ohjälplig drinkare själf gör slut på en tröstlös tillvaro, men det måste dock anses vara lagstiftarens rätt och pligt, att så mycket som möjligt med lagliga gränser kringgärda spritdryckernas till- värkning och försäljning, samt sålunda skydda samhället för dess skadliga värkningar. (Genom att försvåra spritdrycker- nas utbredande, förebyggas utan tvifvel många brott, mot- arbetas många olyckor och öfverilade handlingar, och in- skränkas själfmorden. För att äfven i siffror yttermera fram- visa alkoholens inflytande endast på mord, själfmord och dråp, hafva vi utarbetat följande statistik öfver de förbrytel- ser eller olycksfall, som gifvit anledning till obduktion, och 272 dir alkolmissbruk, antingen hos gärningsmannen eller hans . offer eller hos båda, funnits omnämd i obduktionsprotokollet, hvarvid ma erinras, att under nedanstaende ar redan bety- dande inskränkningar skett i bränvinstillvärkningen. Tab. XLVIII. Mord, dråp, själfmord, föranledda af alkohol i Finland. Obduktio- Mord, I procent dråp, m.m. där alkoh fullvuxna. inedvärk. obdukt. Ar ner a af alla 1874 275 104 38,0 1875 295 100 34,0 1876 270 75 28,0 1877 287 92 32,0 1878 260 80 30,0 1879 252 62 25,0 1880 246 70 28,0 Sedan vi nu följt själfmordets förekomst 1 vårt eget land under decennier, och tillika kastat en blick pa dess uppträdande i andra europeiska länder, hafva vi kunnat iakttaga, att denna sorgliga utväxt på samhället öfverallt bildar en produkt af åtskilliga samtidigt värksamma fakto- rer. Inom hvarje land synes själfmordsfrekvensen något så när konstant under en följd af år, eller så länge de mest i ögonenfallande orsokerna fortfara att värka likformigt. Hvarje tillskott till, eller förminskning af den vanliga själfmords- siffran synes hafva sin orsak däruti, att antingen en ny fak- tor tillkommit, eller en därtills värksam eliminerats. Sa 213 finna vi, att själfmordsfrekvensen temligen konstant aftagit i alla de nordiska länderna, sedan husbehofsbränningens af- skaffande minskat brännvinstillgången. Likaså hafva vi sett att i Finland missväxtår ökat själfmordens uppträdande. Vända vi oss till andra länder, synas dessas själfmord vara en produkt af så många samvärkande faktorer, att vid första påseendet knappt några allmänt giltiga orsaker kunna för dem framvisas. Likvist kan vid närmare skär- skådande ej nekas, att sådana äfven där äro värksamma, och delvis äfven nära beslägtade med dem vi i eget land på- visat. Alkoholmissbruket är utan tvifvel en sådan själf- mordsorsak, hvars inflytande af många författare erkänts och framhållits. Beträffande åter agglomerationen i stora städer och den bland alla större nationer mera märkbara kampen för tillvaron, synes det nära liggande, att dessas inflytande på själfmorden mycket väl kan jämföras med missväxternas i vårt land. I hvardera fallet föreligger en brist på subsistensmedel, hos oss framkallad af en hård na- turs förminskning af födoämnena, i starkt befolkade länder åter beroende på den oförutsedda tillväxten af de tärandes antal. Botemedlet i det ‘ena fallet, liksom i det andra sy- nes ligga i förökandet af dessa subsistensmedels mängd och underlättandet af deras åtkomst. Lätom oss dock tillägga att anvisandet och genomförandet af åtgärder, som värkli- gen leda därhän, kan vara förenadt med mycket stora svå- righeter, hvilka dock icke böra afskräcka alla nationers lag- stiftare att taga dem under allvarlig ompröfning. Betraktar man de olyckor, som oftast framkalla själf- mord, alkoholmissbruk, missväxtår, affärskriser, kampen för tillvaron, agglomerationen, m. m., som ett oundvikligt ondt, eller som yttringar af en naturlag, måste man äfven in- rymma åt samma naturlag ett betydligt inflytande på själf- 274 mordens förekomst, eller, hvilket är detsamma, uppgifva hoppet om, att kunna inskränka deras tillväxt. Uppfattar man dessa olyckor åter som ett sammanträffande af omstän- digheter, hvilka med alla till buds stående medel måste bekämpas och hvilkas lindrande ej ligger utom området för den menskliga förmågan, så skall man otvifvelaktigt äfven känna sig förpligtad, att i mån af sina krafter motarbeta sjäfmordens tillväxande frekvens. I större länder, där den stora mängder individer skapar mera invecklade förhållan- den och flere sociala motsatser, större rikedomar och mera elände, högt stående intelligens och högre antal degenere- rade individer, kan väl kampen mot själfmorden, som en produkt af flere ohjälpliga faktorer, stundom förefalla bopp- lös, och låta betraktaren anse dem som oundvikliga följder af en grym determinism. I vårt land däremot, där de se- nare årens betydande ekonomiska framsteg och en lyckligt förd kamp mot spritdryckerna visat, att missväxter och al- kohol kunna bekämpas, samt till sina följder betydligt lind- ras, har statistiken varit i tillfälle att konstatera en hand i hand med dessa framsteg gående förminskning, eller ute- blifven förökning af själfmorden, hvartill vi med allt skäl kunna lyckönska vårt land, äfven i jämbredd med andra, lyckligare lottade länder. Tammela, april 1897. Grafisk framställning af själfmordens och alkoholkonsumtionens förhållande till hvarandra i Finland, Sverige, Norge och Danmark. Årlig Årliga Alkoholkonsumtion (100%) Själfmord pr person på 1 miljon i liter 56-70; 71-75; 76-80; 81-85; 86-90; 91-95. 1861-65; 66-70; 71-75; 76-80; 81-85; 86-90; 91-95. 300 12,0 = 275 _ ls | 250 | er ehe io 225 : 10,5 | 200 10,0 175 9,5 150 9,0 125 8,5 ; 100 LE 8,0 7 pe 95 = “ 1,5 = 2,0 6,5 RK VN | ÿ N 6,0 - + NS \ N \ 5,5 \ / \ = 2 =F \ \ / \ NY) \ | 5,0 V | \ \ \ \ 4,5 | | \ \ \ \ 60 = 40 u + > 55 + | 3,5 - 50 L IL 3,0 fs. Ss 45 2,5 À an i N N 40 Bo ave at N Ne 35 1,5 a) 30 1,0 IL E 25 0,5 IL = 1861-65; 66-70; 71-75; 76-80; 81-85; 86-90; 91-95. 2 1861-65; 66-70; 71-75; 76-80; 81-85; 86-90; 91-95. Finland; Sverige; Norge; Danmark. AAULWERDALS LIC tra AILSIRGTORS. 1088 F d É | le d talet för 30 ar erna inberäknade) utgjorde i län d:o d:o d:o d:o do d:o d:0 | på 1 miljon. 71,8 37,5 48,7 40,6 48,7 32,5 22,2 25,6 Själfmord på 1 miljon Karta öfver årliga antalet Själfmord i Finlands Län 20—25 Wasa 25—30 Uleåborgs Mr] 30-35 Kuopio 35—40 Åbo län d:o d:o d:o 40—45 Wiborgs 70—75 Nylands d:o 45—50 Tavastehus & S:t Michels d:o do Ve nn 2 HELSINGFORS i medeltal för åren 1861—1890, på 1 miljon innevånare. eKuopio Medeltalet för 30 ar (städerna inberäknade) utgjorde i Nylands Åbo Tavastehus Wiborgs S:t Michels Kuopio Wasa Uleåborgs ST/PETERSBURG län dio dio dio dio do dio d:o på 1 miljon 71,8 37,5 48,7 40,6 48,7 32,5 22,2 25,6 Om De primitiva formationernas geolooi med särskild hänsyn till Finlands geologiska förhållanden. F. J. Wiik. De foologa esmauoismnot evig i sabasilädıöt sizigoloag 2DEBE , . 5 nr a an A FR VESNA TU TAC ne, I en större afhandling med ofvanstående titel har jag komparativt betraktat de i Finland och några andra terräng i Europa och N. Amerika uppträdande primitiva”) formatio- nerna, för att däraf draga några allmänna slutsatser rörande dessa fortfarande problematiska eller, såsom Naumann (Ele- mente der Geognosie) benämnde dem, ,kryptogena“ forma- tioner. Då jag emellertid på grund af sjuklighet ej för när- varande kan utgifva arbetet i sin helhet, måste jag inskränka mig till ett förelöpande meddelande i form af en kort sam- manfattning af hufvudresultaterna. Genom nämnda komparativa undersökning af de primi- tiva formationerna, jemförda dels med hvarandra inbördes dels med andra yngre, postprimitiva formationer har jag kommit till den bestämda öfvertygelse, att de förra äro bil- dade under förhållanden mer eller mindre olika mot dem, hvarunder de senare bildats, och att sålunda den i enlighet med den Lyell-Darvin’ska läran om jordens utveckling an- tagna asigten om de primitiva kristalliniska skiffrarna såsom *) Jag begagnar här den äldre, fortfarande af franska geologer använda benämningen primitiv för hela den prekambriska formations- gruppen, alldenstund detta namn synes mig mera betecknande än det nyare namnet ,arkeisk“, som för öfrigt numera af ätskillige författare blott användes för en del af denna grupp, hvilken dock från en all- män synpunkt betraktad bildar ett lika naturligt helt som de s. k. pa- leozoiska, mesozoiska och kainozoiska (primära, sekundära och tertiära) formationsgrupperna, och sålunda väl ock förtjänar en särskild benämning. 278 metamorfoserade ler- och sand-sedimenter samt de primitiva (plutoniska) eruptiverna såsom äkta vulkaniska”) bildningar icke står i öfverensstämmelse med förhållandena i naturen. Jag begynte mina geologiska studier, för några och 30 år sedan, såsom en anhängare af nämnda lära, jag slutar dem nu såsom en afgjord motståndare till densamma. Det förefaller tämligen oegentligt att vilja på den pri- mitiva tidsperioden tillämpa ett s. k. aktuelt betraktelsesätt, eller att från de nuvarande förhållandena sluta till de under denna älsta tid rådande, en tid, som tvärtom i enlighet med den allmänt antagna Kant-Laplace’ska teorin om jordklo- tets ursprungliga smältflytande tillstånd redan a priori måste förefalla enhvar geolog, som ej tillhör den Lyell-Darvin'ska skolan**) såsom i alla hänseenden bildande en fullkomlig motsats till den nuvarande tiden. Lika absurdt som det vore att betrakta roten hos växten 1 öfverensstämmelse med blomman lika besynnerligt förefaller för en anti-Darvinist be- traktningen af den primitiva perioden i analogi med den närvarande, från hvilken den i själfva verket måste betraktas lika skild som rotbildningen från blomningen hos växten. Såväl på grund af empiriska som teoretiska skäl kommer man till antagandet af ett urhaf med öfverhettadt vatten stående under trycket af en tät, af dunster uppfyld atmosfer, som ej kunde genomträngas af solens strålar, och betäckande större delen af den nybildade tunna jordskorpan, som stän- digt på olika ställen genombröts af den underliggande smält- +) Vanligtvis är det blott ett visst slag af de primitiva erup- tiverna t. ex. uralitporfyrn, som så betraktas, men hvad som gäller om denna måste gälla för alla andra; ty den primitiva periodens eruptiver stå i genetiskt hänseende i lika nära samband som den posttertiära periodens vulkaniter. +) Denna skola antager nämligen tillvaron af „mänga arkeiska system af samma. allmänna karaktär som de post-arkeiska“, (ord af prof. Ch. Lapworth, hvilka såsom motto inleda Dr. 7. 7 Sederholm’s afhandling: Uber eine archäische Sedimentformation im südwestl. Fin- land. Bull. de la commission géologique de la Finlande). 279 flytande magman, och hvars i början föga betydande niva- skilnader därigenom småningom ökades. Under sådana för- hållanden kan hvarken en sedimentbildning, sådan som den nuvarande, ej häller eruptiva företeelser, sådana som de nu- varande vulkanerna, tänkas förekomma, ty dessa förutsätta en tjock jordskorpa med betydliga nivåskilnader samt en temperatur och ett lufttryck sådana som de för närvarande på jordytan rådande. Det är därföre lika onaturligt att tänka sig nutida sedimentära och vulkaniska bildningar före- komma under primitivtiden, som det vore att tänka sig tertiära däggdjur lefvande under den primära, paleozoiska perioden, hvarunder, såsom man af dess djur- och växtläm- ningar kan sluta, en likformigt varm, tät och kolsyrerik atmosfer omslöt jordklotet, och ett varmt haf fortfarande betäckte större delen af dess yta. Hvad här anförts rörande den primitiva periodens for- mationer i förhållande till yngre postprimitiva bildningar gäller ej blott för den älsta af dem, den laurentiska gneis- formationen, utan ock för de yngre skifferformationerna eller alla de formationer, som sträcka sig från början af jordens utvecklingshistoria till början af den period, den kambriskt- siluriska perioden, som innehåller de älsta fullt säkra och bestämda fossilerna. Att, såsom geologer af den Lyell-Dar- vin’ska skolan, skära denna bade petrografiskt och geologiskt (stratigrafiskt) så naturliga grupp i tvänne skarpt skilda delar, den „arkeiska“ och den ,algonkiska“ gruppen”) före- faller från en allmän, mera omfattande synpunkt högst ona- turligt. De tre primitiva formationerna, gneis-, glimmer- skiffer- och fyllit (kvarzit)-formationen, som man från en sådan allmän synpunkt kan särskilja, bilda med hvarandra =) I Dr. Sederholm’s Nyaste system för de prekambriska forma- tionerna i Finland (1. ¢, p. 233) betecknas dessa tvänne grupper såsom resp. „arkeisk komplex" och „Archäozoisk grupp”, till hvilken senare - äfven hänföres sandsten från Satakunta, hvilken dock såväl geologiskt som petrografiskt så bestämt skiljer sig från den yngsta primativfor- mationens kvarziter, att det synes mig mera naturenligt att föra den till den kambriska formationen. 280 ett lika naturligt helt, som de tre paleozoiska formationerna (kambrisk-silur, devon och perm-carbon) eller de tre- meso- zoiska (trias, jura och kritformationen) ja ett ännu mer na- turligt; ty den skiljes från dessa senare ej blott i paleon- tologiskt hänseende genom den så godt som totala bristen på fossila lämningar, hvarföre namnet „azoisk“ allt fortfa- rande kan för densamma användas, utan ock genom sitt vä- sendtligt olika petrografiska förhållande, hvarföre ock kemin och mineralogin för de primitiva formationernas geologi eller, så- som den ock kunde kallas, den oorganiska geologin äro af lika stor betydelse som zoologin och paleontologin för den postprimitiva eller organiska geologin. Att för några otyd- liga, problematiska org. lämningar, som möjligen kunna fin- nas i den yngsta primitiv-afdelningens öfversta skikter såsom förebådande den rika kambrisk-siluriska faunan, afskilja denna afdelning från den öfriga primitiveruppen förefaller en icke- Darvinist lika litet välbetänkt som om en kemist företog sig att afskilja en hufvuddel af den oorganiska kemin och föra den till den organiska för några oväsendtliga förenin- gars skull. Ty primitiv-geologin är från den öfriga delen af den geologiska vetenskapen på grund af de kristalliniska skiffrarnas säregna beskaffenhet lika skild som den oorgani- ska kemin från den organiska. Denna åtskilnad mellan de primitiva och de postprimi- tiva bergformationerna är naturligtvis förenad med en mängd formela likheter eller analoga företeelser, som gör det möj- ligt att komparera dem med hvarandra och att dymedelst från de senare såsom varande i allmänhet bättre kända draga slutsatser rörande de primitiva bildningarnas geologi- ska och geogenetiska förhållande. Det är en sådan kompa- ration jag i Kap. II i mitt ofvananförda arbete anställt mellan den i Kap. I behandlade primitiv-terrdngen i trakten af Helsingfors”) samt södra Norges silur-gebit, hvilket genom *) Se den geol. kartan öfver denna trakt i min afh. om brott- stycken af gneis i gneisgranit i Helsinge socken. (F. Vet. Soc. ,Bi- drag“, 46:te häftet). 281 de nyare undersökningarna af norska geologer, Kjerulf, Dahil och Brögger, utgör ett af de bäst kända och intres- santaste geologiska områden i Europa. Med abstraherande från den betydliga skilnaden i afseende på arealen samt olikheten i de geotektoniska riktningarna finner man den analogi mellan dessa tvänne terränger, att de hvardera låta fördela sig på ett lika sätt i trenne smärre områden. Ett af dessa områden bildar silurgebitets SV-del (Langesund—Holmestrand) samt primitivterrängens NO-del (Rassböle—Nordsjö), hvilka öfverensstämma däri, att hvar- dera området består af synklinalt eller bassinformigt lagrade sediment- resp. skifferstrater; på eller mellan dessa äro ba- siska och acida eruptiver aflagrade, hvarvid den skilnad mellan de två bassinerna bör beaktas, att den primitiva är mera sammanprässad och förstörd än den siluriska, beroende väl på de sedimentära straternas mindre mägtighet och eruptivernas relativa öfvervigt i den förra. I hvardera ter- rängen måste en sänkning och större eller mindre förstöring af den underliggande berggrunden hafva försiggått, i högre grad dock i primitivgebitet. I silurgebitet bestod detta un- derlag af hela den under primitivperioden bildade berg- grunden (Kjerulf’s ,grundfjeld“), i Helsingfors primitivgebit utgjordes det blott af den älsta delen, den första stelnade jordskorpan, - den hvita oligoklasgneisgraniten resp. granit- gneisen. Efter att hafva lämnat materialet till gneisbildnin- gen, sönderstyckades återstoden vid eruptionen af de basiska eruptiverna, diorit och dioritporfyr, samt den acida röda mikroklin-gneisgraniten, -och återfinnes i mindre och större fragmenter inneslutna i dem. (Se min afh. om brottstycken af gneis i gneisgranit: Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, utg. af finska Vet. Soc. 46:te h.) En motsats till denna nu nämnda del i de tvänne ifråga varande terrängerna bildar den NO-liga delen (när- maste trakten af Kristiania) i silurgebitet och den SV-liga (trakten invid Helsingfors) i primitivgebitet, i så motto, att de granitiska eruptiverna i dessa delar af de tvänne terrän- gerna utöfvat en mera betydande inverkan på sedimenterna 282 eller skiffrarna än i de andra delarna af de resp. områdena, hvarföre ock sedimentstraterna här blifvit mera förändrade såväl i afseende på lagringen, stratigrafiskt, som petrogra- fiskt genom beröring och injektion af eruptivmagman, så att i stället för hornblendeskiffer och felsitskiffer i den östra delen af Helsingforstrakten finna vi i närmaste trakten af Helsingfors hornblendegneis och euritgneis, sa t. ex. i Ulrikas- borgstrakten, dir skikterna pa grund af skiffringsriktningen och lagringsförhällandet visa sig ursprungligen bildat en bassin, motsvarande den östra, men mera sünderstyckad genom sänkning af dess östra och södra delar utmed för- kastningsklyfter, så att blott den nordvästra delen numera är höjd öfver hafvet, men insänkt i ett dômformigt höjdt granitmassiv. De närmare bevisen för dessa invecklade lagringsför- hållanden äro framstälda 1 mitt ofvannämnda större arbete, likasom ock det närmare förhållandet mellan de östra och västra delarna af Helsingforstrakten, mellan hvilka Degerö- landets yngre gneis- och gneisgranitterräng bildar öfvergån- gen och sålunda motsvarar terrängen mellan Drammen och Tyrifjorden i det norska silurgebitet. På Degerö finner man i den norra delen smärre dömformiga upphöjningar af diorit omslutna af skiffer, samt i den mellersta delen en större af hvit- och röd gneisgranit bestående döm inklämd mellan skifferterrängen i norr och Stansviken’s långa och smala, starkt sammanprässade gneisbassin 1 söder, och sålunda mot- svarande den af silurstrater omslutna granitdômen i det nämnda siluriska ôfvergängsgebitet. Denna granitdöm be- traktas 1 Norge såso n lakkolit eller såsom bildad under ett skiffertäcke. Detta kan däremot ej vara fallet med primi- tivterrängens granitdômer, som vid sin uppresning sönder- styckade det jämförelsevis tunna gneistäcket och inneslöt fragmenterna i sin magma, hvilken sålunda icke bildades under bergtryck utan under ett motsvarande starkt vatten- och lufttryck. - En ganska karaktäristisk granitdöm är den i norra delen af Helsingfors öfver Berghäll, Sörnäs, Hermanstad, 223 Fredriksberg och Djurgården gående, och bildande, såsom visar sig af de däri insiinkta, vanligen på kant stående gneis- fragmenten, en krets, ett slags ringberg med en insänkning eller fürdjupning pa midten, på grund hvaraf man kunde jemföra den i yttre formelt hänseende med sådana vulkan- dömer, hvilka i likhet med den under åren 1866—68 bildade St. Georgsön i Santorin-arkipelagen förete en likartad, homogen bergmassa, icke en heterogen såsom de periodiskt under längre tid bildade stratovulkanerna. Det är dock icke med de egentliga vulkandômerna man skall förlikna granitdômerna utan snarare med de upphöjningar som visa sig på större lavafält; ett sådant var jag i tillfälle att iakt- taga vid Catania på Sicilien under min resa i Italien vintern 1896—97 ; och det syntes mig med sina omväxlande upphöj- ningar och fördjupningar kunna förliknas vid ett granitter- räng 1 miniatyr. Mellan eruptiverna i det norska eruptivgebitet och de i Helsingforstraktens primitivgebit visar sig den analogi, att i hvardera terrängen den eruptiva magma-serien börjat och slutat med basiska eruptiver. De äldre basiska eruptiverna äro 1 silurgebitet öfvervägande pyroxenbergarter, och blott lokalt af amfibolitisk karaktär, medan förhållandet är om- vändt i Helsingforstrakten. Man torde ej misstaga sig, om man anser detta bero på den betydliga öfvervigten af den acida gneisgraniten i den senare trakten i motsats till för- hållandet i silurgebitet. Genom inverkan af den kiselsyre- rika granitmagman antog den basiska, resp. diabasiska erup- tivmagman en mindre basisk, amfibolitisk, dioritisk eller syenitisk natur. Först vid slutet af primitiv eller början af den kambriskt-siluriska tiden uppkom återstoden af den på djupet, under den acida magman, liggande diabasiska, och utfyllde de sprickor, som bildats i ie da fullt stelnade gra- nitmassiven. Genom denna jemförelse mellan primitiv- och silur- gebitet fores man vidare till den äsigt, att i det förra, lika- som i det senare, de nu sa skilda och petrografiskt olika skiffer- och greisstraterna ursprungligen aflagrats i ett ge- 284 mensamt urhaf med småningom ökad vattenmängd, hvars botten sannolikt redan tidigt var delad i flacka bassiner och däremellan liggande dömformiga höjningsgebit, hvilka senare vid de förras fyllande med sediment af klastisk-kri- stallinisk beskaffenhet mer och mer uppressades. Härigenom förklaras den varierande mägtigheten af gneis-skifferserien i Helsingforstrakten pa olika ställen. Den största mägtig- heten visar NO-bassinen, en mägtighet, som dock, med fran- räknande af de bland de egentliga sedimentära skiffrarna inlagrade eruptiva, ej kan uppskattas högre än: till 4 a 500' eller till omkr. !/, del af Langesundsfjordens siluriska sedi- ment-serie, hvilket ung. motsvarar den proportion, hvari de tvänne bassinerna i afs. pa arealen sta till hvarandra. Afven i afseende pi materialet af lagerserien visar sig den analogi mellan silur- och primitivformationen, att den kambr. sandstenen (resp. ,sparagmiten“) i den förra mot- svaras af glimmergneisen i den senare, den siluriska ler- skiffern jämte kalkstenen och mergelskiffern af primitiv-ter- rangens glimmerfelsitskiffer samt kalksten och hornblende- skiffer, på grund hvaraf man äfven for Helsingforstraktens gneis- eller laurentiska formation kan göra skilnad mellan en äldre och yngre afdelning, så mycket mer som en jem- förelse mellan denna trakt och andra delar af det sydfinska gneisterritoriet (Kap. III i ofvannämnda afh.) visar, att en dylik indelning ännu mera tydligt än i denna visar sig äfven på andra orter t. ex. vid Nyslott, St. Michel, Lojo m. fl; och den jemförelse, jag i Kap. VI gjort mellan de finska gneisgebiten och andra analoga primitivterräng i Europa, visar, att detta kan betecknas såsom ett allmänt förhållande. Här kan ännu särskilt påpekas den hufvudskilnad mellan det norska silurgebitet och Helsingforstraktens primitivgebit, som visar sig i underlagets stabilitet i omkretsen af silur- terrängen i jemförelse med den allmänna förstöringen af detsamma i primitivgebitet, hvarigenom detta primitiva un- derlag tydligen ger sig till känna såsom ett sådant eller så- som den första stelnade jordskorpan. Men likasom det nor- ska paleozoiska gebitet blott med afseende på de sedimen- 285 tira straterna kan betecknas såsom siluriskt och i afseende på de öfre sandstenslagren sannolikt t. e. d. såsom devoniskt, men med afseende på eruptiverna tillhör de yngre paleo- zoiska perioderna, så är ock Helsingforstrakten blott med afs. på gneis- och skifferstraterna en verklig gneisterräng tillhörande den 1:sta (laurentiska) primitivperioden, men med hänsyn till de eruptiva bildningarna och deras gångformiga eftervärkningar ett yngre, huroniskt och takoniskt primi- tivgebit. De intressanta slutsatser man sålunda kan draga af en komparativ betraktning af terränger af lika och olika alder hafva öfvertygat mig om den komparativa metodens stora betydelse för den geologiska vetenskapen, hvilket jag redan i mitt första geol. arbete (om Helsingforstraktens gneis- och granitformationer) framhöll genom att såsom in- ledande motto citera ett uttalande af Naumann i hans »beytrige zur Kenntniss Norwegen’s“, däri han säger att ett faktum i geologin först genom komparation med andra likartade data vinner sin rätta betydelse. Jag tänker mig därföre, att en komparativ geologi, motsvarande den kom- parativa zoologin eller anatomin skall i en framtid såsom en särskild disciplin uppstå; och till denna bildar den kom- parativa primitiv-geologin en grundläggande del, förhållande sig till den såsom den komparativa osteologin till zoologin och paleontologin; ty de primitiva formationerna bilda grund- stommen i jordskorpans arkitektur eller förhålla sig till denna i sin helhet såsom benbyggnaden till hela den ani- mala organismen. När man skall uppställa en allmän norm för den syste- matiska indelningen af en viss formationskomplex, sådan som den primitiva formationsgruppen, så bör man ej taga den från sådana terränger som de i den amerikanska och euro- 286 peiska norden, där de resp. formationerna äro mer eller mindre omkastade och skilda från hvarandra genom eruptiv- massiv, utan man bör gå ut från en terräng, där de följa konkordant på eller efter hvarandra i sin normala ursprung- liga ordningsföljd"), En sådan terräng är Sachs. Erzgebirge där redan Werner, geologins fader, för 100 år sedan tilläm- pade tredelningen: gneis-, glimmerskiffer- och fyllit-formationen, hvilken indelning sedermera bibehölls af hans efterföljare ej blott i Sachsen, utan i hela det öfriga Tyskland; och en motsvarande tredelning a1 (gneis), a2 (kristallinisk skiffer) samt as (azoisk skiffer) har antagits för den, på initiativ af 1:sta geol. kongressen i Bologna, för närvarande under utgifning varande stora öfversigtskartan öfver Europa. Äfven på de franska geol. kartorna, såväl större som mindre förekommer en dylik tredelning, och likaså på de af österrikiska geologer (v. Hauer m. fl.) öfver Tyroleralpländerna upprättade. Om naturenligheten af en sådan tredelning för den primitiva, prekambriska formationsgruppen har jag öfver- tygat mig genom tillämpning af densamma på åtskilliga pri- mitivterränger i Europa på grund af egna och andras iakt- tagelser. Detta beror på den stora likformighet, som de primitiva formationerna förete såväl i mikropetrografiskt som i geologiskt hänseende, såväl i smått som stort på olika ställen af jordytan; och detta får åter sin förklaring af den stora likformigheten i afseende på den geologiska utveck- lingsgången under den primitiva perioden. De primitiva for- mationernas geologi är därföre ock från en allmän synpunkt betraktad ganska enkel; och alla försök af den Lyell-Dar- vin'ska skolan att komplicera den genom antagandet af en stor mängd prekambriska formationer (,many Archean sy- stems“ Lapworth 1. c.) skola visa sig vara fåfänga, och blott +) Det är pa sådant sätt som den paleozoiska formationsserien, t. ex. den kambriskt-siluriska i England blifvit utredd. Jag törstär ej hvarfüre man äflas att förfara annorlunda vid utredandet af den pri- mitiva lagerserien om ej möjligen t. f. af teoretiska skäl, som ej grunda sig pa faktiska förhållanden. 287 leda på afvägar. Detta framgår äfven af den stora diver- gensen och de ständiga förändringarna i de Amerikanska, Engelska och Skandinaviska geologernas indelningar af den primitiva berggrundens geologi. För att bringa den primitiva geologin i yttre formelt hänseende, eller dess terminologi, i en närmare konformitet med den postprimitiva har jag för de tre hufvudformatio- nerna föreslagit benämningarna laurentisk, huronisk och ta- konisk, namn som redan tillförene varit använda i ungefär samma betydelse, och sålunda icke borde föranleda någon konfusion i högre grad än många andra namn i den geol. vetenskapen, hvilka af olika författare blifvit använda i olika bemärkelse, såsom fallet är t. ex. med namnen „arkeisk“, „algonkisk“ och „kambrisk“, hvilka af en del författare an- vändts i en inskränktare, af andra i en vidsträcktare bety- delse. Men så länge i fråga varande del af geologin ännu befinner sig i det primitiva stadium, att hvar och en geolog kan använda sin egen, fran andra mer eller mindre skilda terminologi, och tid efter annan förändra densamma, är det föga förhoppning om att man skall förena sig om en allmän sådan; och jag vill därföre ej häller för min del hålla på nämnda geologiska termer, utan använder hälst de gamla, petrografiska benämningarna: gneis, glimmerskiffer och fyllit, för att beteckna de tre primitivformationerna, af hvilka den första karaktäriseras af öfvervägande gneisarter, den andra af glimmerskiffer och den tredje af mjuka skiffrar (sericit-, klorit- och talk-skiffer) samt lerskiffer och kvarzit. Häri- genom får primitivgeologin i formelt hänseende likhet med de posttertiära formationernas geologi eller glacialgeologin, som äfvenledes befinner sig i samma outvecklade tillstånd, så att man ännu ej kunnat förena sig om en mera stabil, vetenskaplig terminologi för densamma.”) *) Följande skema visar förhållandet mellan de af mig använda benämningarna och synonyma termer: 3:dje (yngsta) prim. form. = fyllit = takon = yngre | algonkisk 2:dra (mellersta) , „ = glimmerskiffer = huron = äldref formation lista (älsta) 5 „ = gneis = laurentisk = arkeisk formation. 288 Med användande sålunda af namnen gneis för den första, glimmerskiffer för den andra, fyllit för den tredje af- delningen: af den primitiva formationsgruppen kommer man till följande allmänna öfversigt af dessa formationers uppträ- dande i Finland jämte förherskande eruptiver: V.- och S. Mellersta O.- och N.- Finland. Finland. Finland. Kambr. period. Sandsten o. Diabas. — Protogin-granit. 3:dje prim. per. Granitporfyr. Porfyrgranit. Fyllit. 2:dra „ , Gneisgranit. Glimmerskiffer. Glimmerskift. esta I Luang. Gmeist Gneis. Gneis. Ur-perioden. Oligoklas-gneisgranit och Granit-gneis. Denna tabellariska sammanställning ger en föreställning om Finlands primitiv-geologi i dess allmännaste grunddrag. Den visar, att de eruptiva bildningarna äro öfvervägande i vester och söder, de sedimentära, kristalliniska skiffrarna åter (på ytan) i öster och norr. I samband härmed står en större omkastning af gneis- och skifferlagren i vestra än i östra Finland, så att de i den förra delen af landet närma sig mera till vertikal-, i den senare till horizontalplanet, ett förhållande analogt med det som äger rum mellan östra och vestra delarna af Sverige (se den geol. öfversigtskartan i Grunddragen af Sveriges geologi" af A. E. Törnebohm). Den östra hälften af det sydsvenska primitivterritoriet mot- svarar den vestra delen af det sydfinska och har tydligen ursprungligen därmed sammanhängt, men afskilts genom bottniska vikens och östersjöns sänkningsområden. Här kan det vara på sin plats att lämna en kort framställning af resultaterna af en komparativ betraktning af det finska och norska primitiv-gebitet. I hvardera af dessa är den södra kuststräckan den älsta, i det att här den lau- rentiska gneisformationen uppträder med för det mesta nära vertikalt stående strater samt med förherskande skiffrings- riktning: i Norge i NNO och i Finland i ONO, eller i hvar- dera landet nära parallelt med kuststräckningen; vid detalj- 289 undersökning visa sig analoga förhållanden med de ofvan i Helsingforstrakten anförda. I östra trakterna af Norge, O. om det siluriska sänkningsgebitet, som till större delen är fyllt med eruptiver och i Finland motsvaras af det stora Viborgska rapakivi-gebitet, är skiffringsriktningen mestadels N—S, likasom i O.-Finland den förherskande riktningen är NNY. I vestra Norge öfvergår skiffringsriktningen till N—S, parallelt med kuststräckningen och likaså i vestra Finland, dir den nedsänkta och sammanprässade samt af Bottniska vikens N—S forkastningsklyfter afskurna gneisbassinen*) vid Kristinestad kan geotektoniskt jemföras med de i en half- krets staende yngre primitivstraterna och de dari inlagrade metamorfoserade silurstraterna vid Bergen i Norge. De pri- mitiva gneis- och skifferstraterna böja sig sålunda såväl i södra Norge som i Finland i stort sedt omkring ett centralt terräng, som i Finland utgöres af den Tavastländska skiffer- formationen med dess eruptivmassiv, i Norge af den därmed sannolikt eqvivalenta skifferbildningen i Thellemarken. En lang och smal i NNO gående zon af större och mindre, delvis malmförande kvarzgangar afskiljer den yngre nordliga. delen af sistnämnda skifferterrang fran den äldre i söder, och synes äfven hafva sin motsvarighet i Finland, att döma af de i ONO gående kvarzitgängarna vid Tiirismaa samt vid Sattula i Hattula socken. Den betydliga ätskilnad, som förefinnes i afseende pa höjdförhällandet mellan de norska och de finska primitiv- bildningarna kan icke bero pa en större erosion af de se- nare, alldenstund de for det mesta aro af samma alder och undergätt i det närmaste samma pävärkningar af de yttre eroderande krafterna, utan den måste bero pa en relativt olika nedsänkning af straterna, i Finland djupare ned än i Norge, samt vid kusternas sänkningsgebit mera än i de inre delarna af landet. Att nivaskilnaderna på jordytan i öfvervägande grad bero på en olika sänkning af den ursprungligen ungefär i +) Se min Ofversigt af Finlands geol. förhållanden (1876) p. 58. 290 samma nivå befintliga jordskorpan, och endast i inskränktare grad och lokalt på en höjning, det kan redan å priori för- utsättas på grund af den allmänna sammankrympningen af jordskorpan vid dess afsvalning. Orsaken åter till den be- tydliga olikheten i niväförhällandet på olika ställen, såsom mellan den norska oeh den finska bergsplatån, bör enl. min mening sökas i jordens inre kristalliserade metalliska kärna”) med dess till olika höjd uppskjutande hörn, kanter och planer. Härom mera längre fram. I Finlands primitiv-geologi är, säsom synes af det ofvan anförda, i sina allmänna grunddrag ganska enkel, och kan, såsom jag i det föregående sökt visa, äfven i detalj utredas, så framt man därvid går ut från den rätta synpunkten eller fran ett naturenligt teoretiskt äskädningssätt.-. Man ma ej anse teorin såsom varande af underordnad betydelse för ve- tenskapen. Teorin är, såsom jag i ett föregående arbete**) sagt, att betrakta såsom vetenskapens själ, som samman- håller de vetenskapliga data till ett helt, och utan hvilken denna sönderfaller till en oordnad, ovetenskaplig matertal- samling, likasom djur- och växtsjälen sammanhaller orga- nismens olika delar, och förhindrar dess sönderfallande. Men det finnes goda och dåliga teorier, lämpliga eller naturenliga och olämpliga eller naturvidriga, och till det senare slaget måste jag rakni Lyell’s ultra-metamorfism och Darvin's selections-teori, särskilt med afseende på deras tillämpning på primitiv-geologin; och så länge dessa äro de rådande skall denna del af geologin icke gå framåt utan snarare tillbaka. Det finnes. isynnerhet tvänne äsigter eller fördomar, framgångna ur dessa teorier, som förhindra framatskridandet af kännedomen om de primitiva formationerna. Den ena är äsigten, att dessa bildaingar blifvit så förstörda af den sä *) Se min teori härom i andra delen af Ofy. af Finlands geo- logi (Vet. Soc. Bidrag. 26:te häftet). **) Utkast till en allmän teori (Akademiskt program, 1892). 291 kulära förvittringen, att deras ursprungliga lagringsförhäl- landen ej mera skulle kunna utrönas. Detta skulle visser- ligen kunna vara riktigt, om den Darvin'ska teorin vore riktig; ty denna förutsätter så omätliga tiderymder, att hvarje spår af den ursprungliga bergbyggnaden därunder skulle blifvit totalt utplanadt. Men detta är icke fallet. Jag har vid mina undersökningar särskilt af Helsingforstrak- tens primitivterräng, och dess jemförelse med det norska silurgebitet kunnat öfvertyga mig om, att af dessa tvänne områden är det icke primitivgebitet utan tvärtom silurgebitet, som blifvit mest förstördt genom erosionen, och detta beror naturligtvis på den betydligt olika hårdheten och fastheten hos de tvänne terrängernas resp. bergarter. Därpå beror ock, att under det att de primitiva formationerna uppträda öfverallt på jordytan, där de ej betäckas af yngre bildningar, är silurformationen till större delen förstörd, och har be- varats blott på sådana ställen, där dess erosion genom ned- sänkning mellan primitiva gebit eller härdning vid beröring med yngre eruptiver blifvit försvårad. Det är sålunda silur- formationen och yngre eruptiver, som hufvudsakligen lämnat material för yngre sedimentära bildningar, och primitivfor- mationen har genom dem varit skyddad från vidare för- störing. Det är därföre egentligen blott under glacialtiden som en något större afnötning af den primitiva berggrunden ägde rum; men denna tid var dock, geologiskt taladt, alltför kort, för att detta i någon väsendtligare grad kunnat ske. Men att äfven silurformationen blott till en mindre “del härstammar fran primitivformationens bergarter, framgår däraf, att den förra i öfvervägande grad, den senare blott till en obetydlig del utgöres af kalksten. Siluraflagringarna hafva sålunda förnämligast erhållit sitt material från de i hafvet allt sedan urtiden befintliga från atmosfern och jor- dens inre härstammande och däri upplösta och uppslammade ämnena. För öfrigt bör påpekas att man ej från de kla- stiska sedimenternas mägtighet får sluta till en motsvarande hos de kristalliniska, alldenstund en bergmassa i klastiskt, söndradt tillstånd upptager en större volym än i kristalliniskt. 292 På frågan angående härstamningen af de postprimitiva kla- stiska sedimenterna*), som af Dr. J. Sederholm göres iupp- satsen: ,nagra ord om södra Finlands prekvartära geologi“ (Fennia 12, 3), kan man således trygt svara, att de primi- tiva formationerna härtill bidragit med den minsta delen Det stora motstånd, som de primitiva formationernas bergarter göra mot atmosferiliernas inverkan, framgår bland annat af glacialrefflorna, hvilka trots den långa tid, som förflutit sedan de bildades, dock mer eller mindre tydligt visa sig så godt som öfverallt på bergens ytor. Äfven de s. k. roches moutonnées tala härför; ty de härröra blott hvad den yttre slipningen och refflingen beträffar från is- tiden, men till sin hufvudmassa från primitivtiden. Ett di- rekt bevis på erosionens ringa inverkan på den primitiva berggrunden kan erhållas från Helsingfors, hvars centrala del ligger i en dalsänkning af kvarzrik gneisgranit mellan tvänne bergshöjder (Ulrikasborgs- och Broberget) bestående af mindre kvarzhaltiga, lättare förvittrande bergarter, ett förhållande, som således omöjligen kan anses bero pa en senare erosion utan måste härröra ända från gneisgranitens eruptionstid eller den andra primitivperioden. Pa det först- nämnda berget höja sig invid Observatorium, såsom man ännu för några år sedan, före bergets betäckning, kunde se, de gråa gneisstraterna öfver den röda gneisgraniten, ett för- hållande, som ej häller kan tillskrifvas erosionen, alldenstund denna borde åstadkommit ett rakt motsatt förhållande, utan måste betraktas såsom häntydande på ett ursprungligt för- hållande: gneisstraterna höjde sig, vid sin genom nedsänk- ning i den segtflytande FAO nära lodrätt uppresta ställning, öfver dess yta. *) Anmärkas bör att frågan om sedimenternas bildningssätt i allwänhet taget ännu är långt ifrån afgjord. Enligt den teori som framställts af Adhemar och Croll samt sedermera blifvit närmare ut- vecklad af 7. 7. Schmick i en mängd skrifter, hvilka synas mig blifvit mindre beaktade än de förtjäna, föres man till åsigten om en fluktua- tion eller transgression af hafvet från södra till norra halfklotet och tvärtom under långa sekularperioder, beroende på jordens därunder va- 293 Den andra åsigten, som förhindrar en rätt uppfattning af de primitiva formationerna är den ur Lyell’s ultrameta- morfiska lära framgangna asigten om de kristalliniska primi- tivskiffrarna sasom varande.metamorfoserade ler- och sand- sedimenter samt de primitiva plutoniska eruptiverna såsom t. e. d. metamorfoserade vulkaniska bergarter. Man har i allmänhet taget d. v. s. om man betraktar saken fullkom- ligt objektivt, och ej genom den Lyell’ska lärans synglas, icke mera skäl att kalla de kristalliniska skiffrarna och där- till sig anslutande eruptiver för metamorfiska än de yngre klastiska sedimenterna, sandsten, skiffer och kalksten. Genom att kalla de förra för metamorfiska men icke de senare har man bildat en onaturlig klyfta i petrografiskt hänseende mellan de två formationsgrupperna, hvilka dock genom sina gränsbildningar öfvergå i hvarandra. Hvad som således gäller för de postprimitiva, måste ock gälla för de primitiva, d. v. s. de senare kunna icke antagas hafva undergått någon högre grad af metamorfos än de förra, och detta helt enkelt därföre, att likasom de klastiska sedimenterna redan från början i öfvervägande grad varit klastiska, så hafva ock de kristalliniska till större delen redan ursprungligen varit kri- stalliniska. De egentligen s. k. metamorfoserna inskränka sig såväl i ena som i andra fallet till lokala kontakt- resp. injektions-metamorfoser, hvilka visserligen i de primitiva territorierna hafva en relativt större utsträckning, men detta på grund af de eruptiva massivernas relativt större utbred- ning i de senare terrängen. — Hvad den s. k. regionalme- tamorfosen beträffar, ett uttryck till först användt af Daubrée, så har man fullkomligt missuppfattat detsamma, då man velat utsträcka detta slag af metamorfos äfven till rande olika ställning till solen och månen, för hvilken åsigt, såsom Schmick visat, äfven en mängd geologiska data tala; för närvarande minskas vattenmassan på den norra men ökas på den södra hemisferen. — De s. k. isonobaserna kunna icke uppställas såsom bevis emot en sådan vattenfluktuationsteori, och för en kontinental landhöjning, ty de stå så nära till höjdkurvorna, att jag tror mig kunna förutspå, att de vid framtida undersökningar skola visa sig vara identiska därmed, 294 de primitiva skiffergebiten, ty Daubrée säger uttryckligen i sin „Experimentalgeologi* (tyska uppl. p. 106), att han ej härmed afser de gamla gneis- och glimmerskifferarterna samt de andra, under de fossilförande skiktade bergarterna liggande skiffrarna, utan blott sådana yngre skifferbildningar, hvilkas metamorfiska ursprung är klart bevisadt; och på p. 327 säger han, att ehuru han ingalunda underskattar vigten af metamorfismen han dock bestämt opponerat sig mot en så hypotetisk slutsats som den att beteckna gneisarter såsom metamorfiska på grund af deras skiffring och skenbara skiktning. Jag vet af egen erfarenhet huru svårt det är att öf- vergå från ett åskådningssätt, som vunnit ett större insteg till ett annat motsatt, och de nämde engelska forskarnes läror utöfva fortfarande ett sådant inflytande särskildt på yngre geologer, att man ej kan hoppas på en snar förändring till det bättre i den allmänna uppfattningen af de primitiva formationernas geologi. De geologer, som uttalat sig om onaturligheten af detta åskådningssätt äro därföre ännu ganska fa. Från äldre tid kan nämnas C. F. Naumann, som i sin utmärkta Lehrbuch der geognosie, 2:te Aufl. 1857 (p. 64) uttalar sig emot den redan pa hans tid öfverdrifna metamorfosteorin*), bland annat med hänsyn till sådana kri- stalliniska bergarter, som ôfverlagra klastiska och därföre icke kunna förklaras uppkomna genom en metamorfos, samt från senare tid A. De Lapparent, hvars Traité de Géologie, särskildt den del, som behandlar de primitiva formationerna (Terrain primitif) kan rekommenderas åt yngre geologer af den Darvin'ska skolan. En jemförelsevis moderat stånd- punkt i frågan om de primitiva formationernas genesis in- tager äfven A. G. Nathorst, hvars bearbetning af Neumayr's +) Han citerar här Zlie de Beaumont’s uttryck „La flexible Theorie du Metamophisme“, med afseende på den lätthet hvarmed man med dess tillhjelp kan få en skenbar förklaring af snart sagdt hvad som hälst; ett förbållande, hvarpå man nog sett exempel äfven i våra dagar, och som t. e. d. förklarar den allmänna anklang den vunnit. 295 „Erdgeschichte“ synes mig vara bättre än själfva originalet, som grundar sig pa en ultra Lyell-Darvinsk ståndpunkt. Slutligen må ännu anföras A. Turner, som i sin afhandling „Die Geologie der primitiven Formationen“*) säger under rubriken ,,Contact-Metamorphism“, att de primitiva forma- tionerna icke, såsom vanligen antagas, äro metamorfiska produkter, vare sig genom en omkristallisering på torra eller våta vägen under tryck, utan ursprungliga bildningar, som förete öfvergångar och anomalier, samt ända till stelnings- stadiet undergått modifikationer. Detta senare moment eller de förändringar af dynamisk (kemisk) eller mekanisk art som de primitiva bergarterna visa sig hafva undergått under själfva bildningsprocessen, kunna särskildt framhållas såsom karaktäriserande och skiljande dem från yngre postprimitiva. Det är därföre en ganska väsendtlig skilnad mellan de fullt eller i öfvervägande grad kristalliniska bildningarna och de på sin höjd blott halft kristalliniska s. k. regionalmeta- morfoserna af yngre sedimentära bergarter, som här och där anträffas företrädesvis i fjälltrakter. Härom har jag kunnat öfvertyga mig genom jemförelse af mikropreparat af meta- morfsilurskiffer från Bergen i Norge samt carbonskiffer från Verneyaz och liasskiffer från Andermatt i Schweiz med sådana af primitivskiffrar. De förra visa icke de senares likformigt kristalliniska struktur utan en mera ojämn för- delning af klastiska, kolhaltiga ämnen med mikrokristalli- niska nybildningar (kvarz, calcit, sericit, zoisit?), hvilka upp- kommit genom inverkan af solutioner*), innehållande alka- lisilikat och calciumkarbonat, på postprimitiva lerskiffrar, insänkta och inklämda mellan primitivskiffrar. Vid en ytlig, blott makroskopisk betraktning är det dock icke lätt att med bestämdhet skilja de förra från de senare, och det är *) Abhandlungen d. Senckenberg. naturf. Gesellsch. XII Bd. Frankfurt am M. 1880. **) Dessa solutioner kunna betraktas såsom heta källbildningar eller efterverkningar af eruptiver, och den s. k. regionalmetamorfosen kan sålunda sammanställas med kontakt- resp. injektionsmetamorfosen. 296 därföre förklarligt, att man kan förväxla dem med hvarandra och betrakta äfven en del af de primitiva skiffrarna såsom metamorfiska yngre skiffrar. Det är detta som i själfva verket inträffat såväl i de Skandinaviska fjälltrakterna som i Alperna, i de senare dock i mindre grad än i de förra möj- ligen beroende därpå, att den Lyell'ska metamorfosläran vunnit en större anklang i Skandinavien än bland Alp-geo- logerna. Jag har kommit till öfvertygelsen härom såväl genom egna studier i dessa trakter, som isynnerhet genom komparativ betraktning af dem, hvilket senare redan af L. v. Buch förordades. Det skulle föra alltför långt att här framställa alla de bevis jag i mitt större arbete (Kap. VI) lämnat för min åsigt om att större delen af det som på de geol. kartorna öfver Skandinaviens fjälltrakter betraktas såsom metamorfiska silurbildningar i själfva verket äro pre- siluriska primitivbildningar, hvilka genom sänkning af de yngre utmed snedt gående, konvergerande förkastningsklyfter, eller ock uppressning af de äldre, kommit i ett abnormt läge till de förra. Jag måste här inskränka mig att påpeka den analogi, som jag redan i min berättelse om en geol. resa i Tyrolen och Schweiz (1 c.) påvisat mellan Åreskutan och Mont Blanc, i det att hvardera förete ett centralt höjningsgebit med sänkningsterräng på sidorna, dock med den skilnad, att Mont Blanc’s centralgebit består af eruptiv protogingranit*), Åreskutans åter, såsom jag fann vid min bestigning af den- samma under en resa i Jemtland och Herjeådalen sommarn 1883, af laurentisk hornblende- och felsitskiffer jämte gabbro och pegmatit; skiffrarna såsom vanligt i fjälltrakter genom erup- tiva solutioner och tryck företeende en granulitartad karaktär. De fullt konstaterade fall, då ursprungligen under- lagrade äldre skiffrar genom höjning, eller ock genom sänk- ning af de yngre pålägrade, kommit i ett dessa öfverlag- *) Enl. Michel-Lévy: „Etude sur les roches cristallines et érup- tives des environs du Mont-Blanc“ (Bull. des Services de la Carte géol. de la France N:o 29. 1890). 297 rande läge, äro redan så många, att man med tämlig säker- het kan till dem hänföra flertalet af de på grund af.en sådan -öfverlagring såsom yngre metamorfiska betraktade äldre pri- mitiva skiffrar. Så t. ex. visar sig den af BR. Beck i hans afhandling ,,Die Contacthöfe- der Granite und Syenite im Schiefergebiet des Elbthalgebirges“*) såsom kontaktmetamorf devon betraktade cordieritgneis, vid jemförelse med den på NV-sidan af Erzgebirges gneisterritorium öfver silur lagrade gneisen, äfvenledes vara en genom uppressning -och beröring med yngre granit kontaktmetamorfoserad primitiv glimmer- gnels. Dock finnes några orter, där en värklig ursprunglig öf- verlagring kunnat konstateras af yngre icke metamorfiska kristalliniska skiffrar öfver klastiska sedimenter. Hit kunna räknas de af Brögger**) beskrifna gneis-, kvarzit- och kri- stalliniska skifferbildningarna, öfverlagrande silurskiffer pa Hardangervidda i Norge; vidare de kristalliniska Taunus- skiffrarna i Tyskland samt de af Lepsius beskrifna kristalli- niska Attika-skiffrarna i Grekland. Men dessa öfverens- stämma enl. beskrifningarna, och enligt hvad jag själf varit i tillfälle att öfvertyga mig om beträffande dem fran Taunus, icke . med de äldre laurentiska och huroniska utan med den yngre takoniska sericitskiffern och gneisen (= protogin- gneis-graniten), oeh kunna förklaras hafva uppkommit i-en- lighet med dessa under förhållanden, vid slutet af paleo- och mesozoiska perioderna, analoga med dem vid slutet af pri- mitivtiden, nämligen såsom utkristalliserade slamartadt erup- tiva sönderdelningsprodukter på bottnet af ett djupt haf, och kunna betraktas såsom äldre, plutoniska eqvivalenter till de nuvarande slamvulkaniska företeelserna. Sålunda hafva i själfva verket de eocena flyschbildningarna t. e. d. blifvit betraktade af Fuchs, Abich, Favre, Ritter m. fl. *) Tschermak’smineral. u. petrogr. Mittheil. 13 Bd.p. 250. *#) Lagfolgen pa Hardangervidda (Norges Geol. Undersögelse N:o 11. 1893). | 298 Den älsta teorin beträffande de primitiva formatio- nernas genesis, nämligen den Werner’ska var ultra-neptu- nisk; och den hade till följd en motsatt ytterlighet, det ultra-plutoniska åskådningssättet, hvarpå ett exempel i nyare tid lämnas af den af Roth uppstälda teorin om de primitiva bildningarna såsom utgörande delar af den ursprungligen stelnade jordskorpan. Såsom en förmedling mellan dessa skulle den för närvarande rådande metamorfiska läran kunna betecknas, om den ej för det mesta uppfattades på ett så ensidigt och öfverdrifvet sätt, att man väl kan tillägga äfven den epitetet ultra. Då nu enhvar af dessa tre särskilda be- traktelsesätt måste till en viss grad tillerkännas betydelse för det stora hela, är det tydligt, att de först i sin förening till ett helt, en neptunisk-metamorfisk-plutonisk teori, kunna lämna en fullt naturenlig förklaring af de geologiska och särskildt de primitiva företeelserna. Härvid bör dock märkas att för dessa senares förklaring hufvudvigten bör sättas på den sista eller plutoniska delen af denna teori, hvaremot vid betraktningen af de yngre postprimitiva och posttertiära formationerna de tvänne andra momenterna hafva en större betydelse. Ty de primitiva formationerna skilja sig från de yngre och särskildt de glaciala och nutida bildningarna just däri, att de eruptiva bergarterna i dem äro de rådande i motsats till förhållandet i de senare. Denna eruptiva verk- samhet var under primitivtiden ej blott kvantitativt utan ock kvalitativt så väsendtligt skild från den nuvarande vulkani- ska, att den väl förtjänar att betecknas med ett särskildt namn, den plutoniska. Denna gamla benämning motsvaras ej fullt af den af Rosenbusch, och hans i den Lyell’ska rikt- ningen gående skola, använda beteckningen „djupbergarter“; ty de primitiva eruptiverna äro, ehuru komna från djupet dock till en stor del utkristalliserade på eller närmare ytan, men under förhållanden, starkt (atmosferiskt) tryck, hög temperatur och inverkan af öfverhettadt vatten, motsvarande dem man har skäl att tänka sig för bildningen af yngre postprimitiva djupbergarter. Sedimenterna äro underordnade eller uppträda i mindre 299 mängd än eruptiverna à de primitiva terrängerna, i motsats mot förhållandet i yngre terränger, och då motsatsen äfven i de förra tyckes vara fallet beror detta såsom i östra Fin- land på straternas mer eller mindre horizontala läge, och därigenom skenbara öfvervigt. Sanningen af denna sats har först småningom kunnat komma till erkännande, från den tid då graniten sammanfördes med gneisen, och jämte den betraktades såsom neptunisk, ända till nuvarande tid, da allmänt erkännes, att den primitiva graniten, såväl den mass- formiga som den mer eller mindre skiffriga (gneisgraniten), är eruptiv eller bildad ur en ursprunglig, med vatten inpreg- nerad smält magma, samt ôfverväger den sedimentärt af- lagrade gneisen, eller gneisen i egentlig mening, samt den därtill sig anslutande skiffern. Men ännu finnes en hel mängd eruptiva primitiv-bergarter, hvilka fortfarande be- traktas såsom sedimentära. Hit höra de på senare tid från finska och andra primitivterräng bekanta och såsom sedi- menter betraktade konglomeratartade skifferbildningarna, hvarpå de i den Tavastländska (huroniska) glimmerskiffer- formationen uppträdande eruptiva konglomeraterna och brec- cierna lämna karakteristiska exempel. Sederholm betraktar i sitt ofvanciterade arbete blott en mindre del af dem såsom eruptiva breccier. Större delen såsom ursprungligen sedi- mentära, senare metamorfoserade konglomerater. Jag har i mitt större arbete, i Kap. IV, som behandlar mellersta Fin- lands skifferformation, lämnat en mängd bevis för att de samtligen äro eruptiva, en framställning, hvaraf jag här blott kan lämna ett kortare utdrag. De Tavastländska ,,konglomeratskiffrarna’ bilda till- sammans med skiffriga porfyrarter (porfyroider) af dels acid, dels mera basisk natur, en gränszon mellan den smala, fran Yläjärvi genom Orivesi och Längelmäki strykande, sedimen- tira skifferzonen i söder och det stora porfyrgranit och syenitgranit-gebitet i norr, hvilket, såsom redan af mitt, i Öfv. af Finlands geologi II meddelade utkast till en geol. karta framgår, utbreder sig öfver mellersta delen af Finland. Dessa gränsbildningar förhålla sig till det stora syenit-gra- 300 nitgebitet såsom de granitiska, ställvis turmalinförande gång- bildningar, som uppträda söder om skifferzonen, förhålla sig till de i Birkkala och Orivesi förekommande stockformiga massiven af porfyrartad granit. . Denna senare betraktas af Sederholm såsom äldre än skiffern, af mig däremot redan i min första afhandling om Tavastehus läns skifferformation (Bidrag utg. af Vet. Soc, 21 h.) af flera skäl såsom yngre. Att det senare är det riktiga därom förenade sig äfven fler- talet af deltagarne i den geol. kongressen (1897) vid exkur- sionen till Orivesi; och detta måste ock hvarje opartisk be- traktare af den af Sederholm (1. c.) upprättade geol. öfver- sigtskartan öfver ifrågavarande skiffergebit finna: granit- massiven mellan Birkkala och Yläjärvi afskär skifferstraterna tvärs Öfver skiffringsriktningen, på samma sätt som granit- stocken i Messuby O om Näsijärvi; och den i Orivesi ut- sänder en smal lagergäng mellan skiffern och gneisen, hvilket utgör det. ovedersägligaste bevis på att denna granit ar yngre än bade den laurentiska gneisen och den huroniska skiffern, och därföre kan räknas till den yngsta (takoniska) primitivperioden, till hvilken senare tidsafdelning äfven rapa- kivigraniten kan hänföras. Nämnda eruptiva gränszon") är, med abstraherande från olikheten i petrografiskt hänseende, i sitt geologiska förhållande för öfrigt, särskilt med afseende på den stora centrala granitmassiven i norr och skifferzonen söder därom, så lika den af Brégger**) beskrifna gränszonen mellan de nedsänkta silurskifferstraterna vid Langesundsfjorden och den NO därom befintliga nephelinsyenitiska eruptivmassiven, att den af honom för dessa senare gränsförhällanden lämnade förklaringen i hufvudsak äfven kan användas för de förra. #) Påpekas kan här analogin mellan denna och de såväl af acida porfyrarter som basiska diabas- och gabbromassiver bestående gränszoner omkring rapakivigebiten i Viborgs län och på Aland, med brottstycken af de acida eruptivbildningarna i de basiska. | **) Ueber die Geologie des Christianiagebietes (Zeitschrift fir Krystallographie XVI). 301 Enl. Brögger (1. c. p. 103) finner man nämligen längs nämnda grins, utom den normala rhomb.porfyriska griinsfacies, en skiffrig gränsmodifikation af syeniten (s. k. „ditroit‘‘), som uppträder gangformigt och innehåller större och mindre brott- stycken af den normala bergarten. Dessa brottstycken hafva ställvis en afrundad, ellipsoidisk form, och förekomma dels enstaka dels tätt till hvarandra i stort antal. De hafva enl. Brögger uppkommit genom söndersprängning af den redan stelnade syeniten, vid den periodiska nedsänkningen af silur- straterna, samt afrundning af brottstyckena på grund af rif- ning mot hvarandra. Brögger betecknar denna struktur eller , Arkitektur” såsom en „primär brecciestruktur med linsformiga brottstycken“. Äfven mera basiska ditroitarter förekomma, delvis företeende en porfyrartad , ögonstruktur' genom inneslutning af större och mindre afrundade korn af fältspat och eleolit. — Ett eruptivt konglomerat af augit- porfyr vid Holmestrand var äfven jag i tillfälle att iakttaga under min resa i södra Norge 1865; anteckningen härom i min därvid förda dagbok har följande lydelse: augitporfyrn är på ett ställe egendomligt konglomeratartad genom större och mindre afrundade ellipsoidiska porfyrbollar, hvilka låta sig utslå hela ur grundmassan. Jemföra vi nu harmed den af Sederholm i ofvancite- rade arbete beskrifna porfyroïdkonglomeratsskiffer-zonen pa ömse sidor om Näsijärvi, sa finna vi här analoga förhäl- landen med dem vid Langesundsfjorden. Utom en normal af Sederholm kallad „kvarzporfyrisk gränsfacies“ förekomma skiffriga porfyrarter eller porfyroider, hvilka 1 petrografiskt hänseende bilda en serie mellan porfyrgraniten och uralit- porfyriten, motsvarande den ofvanniimnda mellan augitsye- niten (Laurvikiten) och augitporfyrn i Langesundsfjordens gränszon; och en del af dessa porfyroider innesluta brott- stycken af andra mera acida eruptiver, ofta klotrikt afrun- dade, och därigenom skenbart företeende utseendet af ett konglomerat, isynnerhet på de förvittrade bergsytorna. Äfven smärre splittror och kristallkorn förekomma, lrvarigenom en struktur uppkommer liknande den hos „ögonditroiten‘“. För- 302 hållandet vid Näsijärvi är nu visserligen något mera kompli- ceradt än det vid Langesundsfjorden, i det den eruptiva bergartserien i det förra området sträcker sig från den acida graniten öfver den intermediära syenitgraniten och de indif- ferenta porfyroiderna till den basiska uralitporfyriten, i det senare blott mellan augitsyenit och augitporfyr, som hvar dera hafva en basisk natur. Dock äro förhållandena i öf- rigt, 1 geotektoniskt hänseende, så lika, att den af Brögger för silurgebitets gränszon gifna förklaringen synes mig på ett fullt naturenligt sätt lämpa sig äfven för den Tavast- ländska konglomeratskifferzonen; och de af Sederholm såsom sedimentära konglomerater betraktade s. k. .konglomerat- skiffrarna“ resp. ,,gneisserna" äro i enlighet härmed att be- trakta såsom eruptiva konglomerater eller breccier med „mer eller mindre afrundade brottstycken samt genom tryck upp- kommen skiffrig struktur. Såsom ytterligare bevis för konglomeratskiffrarnas erup- tiva natur må ännu tilläggas följande. Den egentliga af Brögger s. k. ditroiten motsvaras i den Tavastländska erup- tiv-skifferzonen dels af skiffrig syenitgranit, hvari jag redan vid min första undersökning af ifrågavarande terräng (i Ori- vesi) fann ett större brottstycke af porfyrgranit (1. c. p. 10), dels af skiffrig hornblende (uralit)-biotitfels, inneslutande af- rundade brottstycken af syenitgranit och porfyrarter af samma slag som dem, hvilka uppträda stock- eller gängformigt i samma terräng, således tillhörande samma eller en yngre period än själfva skifferformationen, men icke några från den äldre gneis- eller gneisgranitformationen. De kunna så- lunda omöjligen vara sedimentära konglomerater, men väl eruptiva sådana, uppkomna sålunda, att den basiska erup- tivmagman, som här likasom öfverallt annorstädes måste på grund af sin högre spec. vigt antagas ursprungligen hafva legat under den mindre basiska och acida syenitiska och granitiska magman, vid skifferstraternas småningom försig- gående nedsänkning uppressades, och därvid upptog bestands- delar af dessa öfre magmallger samt ställvis, nämligen där de redan delvis stelnat, inneslöt större och mindre stycken 303 af den söndrade stelnade skorpan, hvilka dels genom me- kanisk dels genom kemisk påverkan blefvo mer eller mindre afrundade. Men härvid undergick äfven den basiska, ur- sprungligen augitförande magman en förändring, i det att augiten öfvergick i uralit resp. hornblende, och hornblendet delvis eller helt och hållet i biotit med afskiljande af calcit. I själfva värket finner man sekundär kalkspat dels mikro- skopiskt inblandad i den mikrokristalliniska grundmassan, dels makroskopiskt utsöndrad och lagrad omkring bollarna, stundom koncentrerande sig vid ändarne, sa att de därigenom erhålla ett ,,svans‘‘-likt bihang, en form, som enl. Brögger stundom kan iakttagas äfven hos bollarna i den norska di- troiten. Da kalkspaten omkring bollarna utvittrar pa berg- ytan, sa framstå dessa tydligt fran själfva bergmassan, och utfalla äfven hela därifrån; och det är hufvudsakligen denna omständighet, som ger bergarten en sa förvillande iikhet med ett sedimentärt konglomerat, att det ej är att förvåna sig öfver, att den så allmänt blifvit tagen därför. I friskt brott, och då bergarten har en mindre basisk natur, och är fri från sekundär calcit, aro brottstyckena fast förenade med, eller mindre skarpt skilda fran grundmassan, och bergarten antar da ett mera breccie- än egentligen konglomeratartadt utseende. Sederholm betecknar dessa t. e. d. såsom „mindre typisk" konglomeratskiffer, och har i allmänhet behandlat dem mera styfmoderligt. Fran min synpunkt betraktade äro dock just de senare de normala; de ,,typiska konglomera- terna", hvari de dock öfvergä, abnorma undantagsförhällanden; och de förra förtjäna vil att omfattas med samma intresse som kommit de ,, typiska" till del. Såsom ett bevis pa den üfverensstämmelse, som före- finnes emellan de bildningar Sederholm betecknar såsom se- dimentära konglomerater och de, hvilka han kallar eruptiva breccier må påpekas analogin mellan de tvänne (1. c. fig. 9 och 69) afbildade bollarna, hvilka hvardera visa sig vara af- rundade fragment af en äldre bergart med gångbildning, den ena i s. k. ,,konglomeratskiffer", den andra i en ,,erup- tivbreccia''. 304 -Anmärkas kan äfven, att bollarna ställvis synas hafva utéfvat en ömsesidig inverkan på hvarandra, lik den af bol- larna i den Stockholm’ska klotgraniten, hvilket antyder en viss plasticitet hos en del af dem, antingen ursprunglig eller uppkommen vid beröringen med den basiska smälta magman. Att denna senare är eruptiv framgår äfven däraf, att den förekommer såsom lagergängar, och stundom äfven såsom transversalgång afskärande de skenbara konglomeratlagren (1. e. p. 19). Om nu ock de förra, under förutsättning, att konglomeratskiffrarna vore verkliga sedimentära konglome- rater, kunde betecknas såsom sedimentära tufflager, så kan dock en verklig gångbildning eller större sprickfylinad omöj- ligen betraktas annorlunda än såsom eruptiv, alldenstund gangformen just utgör ett karaktäristiskt kriterium för en eruptiv bergart. Här visar sig således (O om Näsijärvi) efter de af basisk och acid magma bestående blandade eruptiv- bildningarna senare eruptioner af endast basisk magma hafva försiggått. Såsom bestyrkande riktigheten af det ofvannämnda förhållandet mellan den basiska grundmassan och de acida klotbildningarna i ,,konglomeratskiffrarna’ må här anföras en gångformig diabas uppträdande i norra delen af granit- stocken i Messuby S om Tammerfors i den där förekom- mande järnvägsgenomsprängningen; på östra sidan af denna företer gången utseende af augitporfyr eller melafyr, vester om järnvägen åter antager den karaktärn af en hornblende-, biotit- och calcit-haltig minett eller kersantit, hvilken sa- lunda visar sig hafva uppkommit genom granitinverkan pa en augitförande basisk gångart. En approximativ analys, som jag utfört pa den melafyrartade delen af gangarten, gaf SiO2—47,99 eller något mindre än kiselsyreprocenten för uralitporfyrit från Yläjärvi och Tammela (Sederholm 1. ce. p. 66). Förvandtskapen mellan denna under inflytande af stelnande granitmagma utkristalliserade augitbergart och den af acid porfyr eller granit paverkade basiska grund- massan i en del konglomeratskiffrar är ögonskenlig. Den olikhet, som visar sig mellan Längelmäkiskiffer- 305 terräng och terrängerna vester därom, i det att i den förra endast enkla, i de senare äfven blandade (konglomeratar- tade) porfyroidiska gångbildningar uppträda, förklaras af den i min afh. om Tavastehus läns skifferformation (1 c.), genom profiler förtydligade framställningen af lagringsförhällandena. I Längelmäki företer skiktsystemet en sammanpressad syn- klinal byggnad; i Orivesi och Teisko, och ännu mer i ter- rängerna vester om Näsijärvi äro, såsom man äfven af Se- derholm’s karta (1. c.) kan sluta till, de båda brancherna af det hopvikta, nedsänkta skiffersystemet åtskilda genom de inpressade eruptiverna, och den norra grenen till större delen upprifven och förstörd, såsom ock framgår af de ställ- vis i konglomeratskiffern förekommande kantiga brottstyckena af fyllit (Sederholm 1. c. p. 43). Detta förhållande är ana- logt med det af SO-branchen af gneisskiffer-bassinen i östra delen af Helsingfors-trakten samt NO-grenen af silurbassinen i södra Norge (vid Holmestrand). Den takoniska porfyr- graniten och de därtill sig anslutande eruptiverna förhålla sig sålunda till den tavastländska huroniska skiffern såsom de huroniska eruptiverna (diorit och gneisgranit) till den laurentiska gneisen i Helsingfors-trakten. I terrängen öster om Näsijärvi ar skiffern skarpt skild fran den äldre, söder därom befintliga gneisen, i motsats till förhållandet i de vestra terrängerna, där skiffern sken- bart öfvergår i gneisen. Detta förklaras däraf, att i de östra terrängerna den yngre gneisformationen saknas, hvar- emot denna i de vestra förmedlar öfvergången mellan den äldre glimmergneisen och den huroniska skiffern i likhet med förhållandet i de syd-tavastländska skiffergebiten i Kal- vola och Tammela, där den huroniska glimmerskiffern utan någon lucka i lagerserien följer konkordant på den lauren- tiska gneisformationen bestående af såväl yngre hornblende- skiffer och hornblendegneis som äldre glimmergneis, pa samma sätt som i östra Finland den takoniska kvarzit-skif- fern följer omedelbart på den huroniska glimmerskiffern. Frågar man hvad som blifvit af den primitivbildning, som utgjorde underlaget för de huroniska aflagringarna i 306 Tavastland och Satakunta, så blir svaret i hufvudsak det- samma som för den laurentiska formationen (se ofvan): det har till en del lämnat material for sedimentbildningen, och den öfriga delen har sönderstyckats vid straternas nedsänk- ning samt återfinnes i den yngre graniten. Sålunda firner man vid mikroskopisk undersökning af syenitgranit och por- fyrgranit från Keuru, Orivesi och andra orter norr om skif- ferzonen, äfvensom af yngre granit söder därom från Birk- kala, Messuby, Orivesi och Kangasala smärre fragmenter af oligoklas, starkt korroderad och till större delen förvandlad i ett mikrokristalliniskt aggregat af sericit, epidot och zoisit, samt vanligen inneslutna i yngre frisk fältspat, och icke sällan äfven fragmenter af delvis i muscovit förvandlad, äldre biotit, häntydande på ett underlag under skifferforma- tionen analogt med det under gneisformationen i södra Fin- land nämligen oligoklasgneisgraniten eller den första stelnade jordskorpan (urgraniten). Det nära sambandet mellan de två äldre primitivforma- tionerna i vestra Finland, den laurentiska och den huroniska, hvilket visar sig i svårigheten att bestämdt åtskilja dem från hvarandra, utvisar, att de bildats under i allmänhet taget analoga förhållanden, och att, om man ock antager att tem- peraturen och lufttrycket på jordytan under den huroniska perioden något aftagit i jemförelse med förhållandet under den laurentiska, värmegraden dock fortfarande måste antagas varit hög eller öfver 1009, och att således några organiska varelser icke kunna tänkas under denna tid hafva existerat på jorden. Man kan därföre ej häller betrakta de af Se- derholm (1. c. p. 91) beskrifna kolhaltiga kiselkonkretionerna*) såsom spår efter fossilier, utan såsom uppkomna genom in- jektion i skiffern af kiselsolutioner, hvarvid medföljde kol- vätegas, som i den kolsyrerika, syrefattiga atmosferen ej kunde fullständigt förbrinna utan öfvergick i grafit eller ock i den af Inostranzew först iakttagna öfvergångslänken mellan *) En dylik kvarzkonkretion med grafitéfverdrag har jag redan för längre tid tillbaka funnit i gneisformationen från Säkylä i Tammela 307 orafit och antracit. Sådana konkretioner företrädesvis be- stående af kiselsyra och calciumkarbonat förekomma ju i alla formationer, ofta i besynnerliga former, hvilka gifvit an- ledning till att anse dem såsom lemningar af organiska former. Såsom sådana konkretionära oorganiska formbildningar kunna ock bollarna i de primitiva pseudokonglomerater be- tecknas, hvilka ej kunna betraktas såsom corroderade. frag- menter, och sålunda hafva de ock af äldre forskare”) blifvit betecknade, på en tid då de ännu ej till förmån för den Lyell-Darvin’ska teorin betraktades såsom sedimentära kon- glomerater. Namnet konkretion betecknar då en oregel- bunden utkristallisering af en substans ur en smält magma eller en lösning omkring en punkt eller ett främmande ämne såsom kärna, motsvarande den regelbundna kristall- bildningen, hvaraf ock namnet , kristalloider” för en del konkretioner. Då magman under eller efter deras bildning är i rörelse eller underkastad tryck, uppkommer former, som ej kunna tydas såsom bildade genom pressning af fasta konglomerat-rullstenar. Också hafva på grund häraf en del af förut såsom sedimentära konglomerat betecknade kristal- liniska klotbildningar i amerikanska primitivterränger på se- nare tid blifvit af amerikanska geologer förklarade vara pseudokonglomerat**), och jag tänker, att detta förr eller senare äfven annorstädes skall ske. Ett exempel på ett eruptivt pseudokonglomerat från finsk fyndort, företeende vissa analogier med dem från Nä- sijärvi skifferterräng, men som näppeligen ens af en anhän- *) Sålunda betecknar Naumann (Beyträge zur Kentniss Norwe- gens I. p. 80) de i Thellemarkens kvarzitzon vid Gaustafjeld i ett pseudokonglomerat förekommande kvarzitiska och felsitiska klotbild- ningarna. Såsom konkretioner i dioritisk bergart betecknades tillförene äfven bollarna i konglomeratskiffern vid Näsijärvi af V7. Z. Åkerblom (Bidrag till Tammerforstraktens geognosi, Vet. Soc. Bidr. 20:de h.). #k) C, À. van Hise. The pre-cambrian Rocks of the Black Hills (Bull. of the geol. Soc. of America. Vol. I. 1890). 308 gare af den Lyell-Darvin'ska teorin eller af åsigten om se- dimentära konglomerater i primitivformationen kan betraktas såsom ett sådant, lemnar den af H. Berghell (i Beskrifning till Kartbladet N:o 33 p. 14, af Finlands geol. Undersök- ning) anförda förekomsten af kvarzporfyr i form af läng- sträckta ellipsoidiska brottstycken (eller konkretioner) i en diabasartad bergart, som af honom betecknas såsom ,,plagio- klastisk skiffer”, och tydligen är analog med den Tavast- ländska basiska konglomeratskiffern. Denna eruptiva breccia med afrundade brottstycken från Tuppila i Lappvesi bildar en motsats till den af W. Ramsay från Hogland (Beskr. till kartbl. N:o 19 af F. G. U.) anförda ,kvarzporfyrtuffen‘!, hvilken jag dock i enlighet med E. Hoffmann’s tidigare upp- fattning anser vara en eruptiv-breccia, alldenstund den utom andra i dagen förekommande bergartsfragmenter äfven inne- håller sådana af diabas, hvilka endast kunnat upptagas från djupet. Dessa gångbildningar med tvåfaldig eruptiv magma, hvaraf den i mindre mängd uppträder såsom afrundade brottstycken eller bollar i den andra, kunna betraktas såsom modifikationer af de, af blandad acid och basisk magma be- stående gångar, af hvilka den 7 klm. långa s. k. Brefven- gången i Nerike") lemnar ett karakteristiskt exempel; 1 denna äro de tvänne magmorna åtskilda (differentierade), den ena basiska vid salbanden, den acida i det inre af gån- gen, samt med en indifferent syenitisk mellanmassa, således ett förhållande analogt med det som de stora eruptivmas- siven förete. De tvänne magmorna, den basiska lättflytande och den: tjockflytande acida magman, förhålla sig sålunda såsom tvänne vätskor, t. ex. vatten och olja, af hvilka den ena vid hastigare rörelse afskiljer sig såsom droppar i den andra, men vid långsammare såsom sammanhängande skikt. *) A Winge (Geol. Fören. Förh. N:o 172, p. 172) antager, enl. min mening med fullt skäl, att de tvänne magmornas differentiation skett icke såsom vanl. antages efter eruptionen, utan redan förefunnits i eruptionshärden på djupet före densamma. 309 En särskild afart af de primitiva pseudokonglomera- terna bilda de med kvarzit-bollar. Sådana förekomma vis- serligen äfven, ehuru undantagsvis i de ofvan anförda kon- glomeratskiffrarna t. ex. i den invid gränsen af gneisforma- tionen uppträdande ,,konglomeratgneisen‘ fran Suodeniemi (Sederholm 1. c. p. 56), i hvilken äfven gneisartade brott- stycken finnas inneslutna. Men uteslutande uppträda de i den äfven såsom „sedimentärt konglomerat" betraktade kvarzit-glimmerskiffern fran Taivalkoski à Kemi. Att dock kvarzitbollarna icke äro några ,,rullstenar“ framgår af deras petrografiska beskaffenhet samt bergartens geologiska för- hållande i stort. De bestå uteslutande af glasig, eruptiv gangkvarzit af samma beskaffenhet som den i form af små korn och smärre drummer i glimmermassan fördelade kvar- zen, samt hafva således tydligen uppkommit af samma kisel- solutioner som gaf upphof åt denna senare. Detta bestyrkes äfven af förhållandet i stort, i det att man kan förfölja öf- vergangar från dessa kvarzinpregnationer till en, bergarten eangformigt genomsättande kvarzit-pegmatit. Da man nu vet, att kolsyregas och tvefaldt kols. alkali utfälla geléartad kiselsyra ur en lösning af alkalisilikat, sa att lösningen antar en konsistens lik starkelseklister*), samt att (enl. Senarmont) geléartad kiselsyra i kolsyrehaltigt vatten vid 200—300° öfvergår i kristallinisk kvarz, så ligger det nara för handen att tänka sig nämnda pseudokonglomerat bildad i enlighet med detta förhållande. Vid min vistelse i Italien vintern 1896—97 var jag i tillfälle att besöka Monti Pisani, hvars högsta bergstopp, Verruca, gifvit namn åt en grupp af bergarter (Verrucano) af dels porfyrartad, dels konglomeratartad struktur, hvilkas rätta natur fortfarande är omtvistad; det är till dessa Ver- rucano-bildningar i Apenninerna och Alperna, till hvilka äfven från en allmän synpunkt ifrågavarande primitiva kon- glomerater kunna hänföras. Verruca-bergarten kan närmast jemföras med den vid Taivalkoski, men innehåller ej som +) Annalen der Chemie. Bd. 67 p. 256. 310 denna biotit utan hvit på ytan genom förvittring (af pyrit?) brunfärgad glimmer och kan sålunda betecknas såsom mu- scovit- eller sericit-skiffer; men denna är på samma sätt som Kemi-biotitskiffern genomdragen af kvarzit dels oregelbundet i form af drumartade injektioner, dels såsom större och mindre klotformiga partier och korn, hvarföre den ock af italienska geologer betecknas såsom konglomerat eller sand- sten. Jag fick dock vid min undersökning den bestämda öfvertygelse, att denna bergart ej är sedimentär, åtminstone ej klastisk-metamorfisk, utan att muscoviten och kvarzen bil- dats antingen tillsammans eller efter hvarandra ur heta sili- — katlösningar. För kvarzitens injektion 1 skiffern talar den omständighet, att en större kvarzitgång genomdrager hela Verruca-berget från foten upp till toppen, samt höjer sig ställvis öfver den förvittrade bergytan pä samma sätt som den s. k. Pfahl-gången i Böhmerwald eller Tiirismaa-kvarzi- ten vid Lahtis. Öfver „Verrucano“ i Schweiz, särskildt de i Glarus och Graubunden uppträdande betydande terrängerna, har L. Milch utgifvit en monografi (Beiträge zur Kenntniss des Verrucano I och II 1892 och 1896), men, såsom L. Wehrli*) anmärker, ej lyckats förklara dessa fortfarande problematiska bildningar, hvilka synas vara af olika ålder, dels primitiv (algonkisk), dels perm eller trias, möjligen ock eocen. Detta beror, enl. min mening, helt enkelt därpå, att alla nyare forskare hafva sökt tyda dem i enlighet med den härskande Lyell-Darvin’ska åskådningen såsom sedimentära metamor- fiska konglomerater och sandstenar, då de däremot böra uppfattas i öfverensstämmelse med de primitiva konglomera- terna såsom eruptiva kvarzit- och porfyr-konglomerater resp. breccier, hvilkas uppkomst bör tillskrifvas de periodiska rö- relserna i berggrunden, hvarvid den redan stelnade delen af eruptiv-magman = blifvit söndersprängd och de afrundade brottstyckena inbäddats i från djupet uppkommen yngre erup- +) Beiträge zur geologischen Karte der Schweiz, Neue Folge VI Lief. p. 43. dil tiv magma. Blott några få äldre författare, men dessa af framstående betydelse, såsom ZL. v. Buch, Elie de Beaumont, B. Studer, Escher von der Linth, hafva betraktat dem såsom eruptiva. Det skulle har fora altför långt att ingå i en närmare betraktning af dem. Jag måste därföre inskränka mig att nämna, att dessa verrucano-terräng, särskildt det äldre i Graubünden, af Wehrle (1. c.) 0. a. beskrifna, förete i geo- tektoniskt hänseende en analogi med de af Sederholm be- skrifna, och hafva äfven af nämnde författare blifvit tolkade på i hufvudsak enahanda sätt. I petrografiskt hänseende förete de Schweiziska formationerna en vida större mång- fald än de finska, såsom sträckande sig öfver flere tidsperio- der, så att här ej blott kristalliniska utan ock lösa, klastiska bildningar förekomma, hvilka stå i förbindelse med de förra genom en hel serie af öfvergångar. Af Milch betraktas nu de klastiska bildningarna såsom ler- och mergelsedimenter, och från dessa kommer han genom tillämpning af den ultra- metamorfiska läran genom de porfyrartade ända upp till se- ricitgneisen och protogingraniten, under det att för en mot- ståndare till denna lära det förefaller mera naturenligt att tänka sig de kristalliniska gneis-, protogin- och porfyrartade bergarterna såsom ursprungliga eruptiver, och de lösare kla- stiska bildningarna såsom deras sönderdelningsprodukter uppkomna genom inverkan af deras flytande och gasformiga efterverkningar. Märkas bör dock, att en del af de acida och basiska porfyrerna af Milch betraktas såsom eruptiva; men härigenom förefaller hans betraktelsesätt i öfrigt, i sin helhet taget, ännu mera inkonsekvent och onaturligt. Bildningar öfverensstämmande med de Alpiniska verru- cano-bergarterna finnas ock i de skandinaviska fjälltrakterna, äfven här tydda såsom metamorfiska sedimenter. Hit höra de s. k. sparagmitbilduingarna, hvilka uppträda i Jemtland, Herjeådalen och Hedemarken på gränsen mellan höjningster- rängen i norr och sänkningsgebiten i söder. Äfven dessa synes mig enklast förklaras såsom till större delen eruptiva 312 kvarzit, protogin- (eller granulit-) och porfyrbildningar, hvar- till ställvis ansluta sig gabbro- och serpentin-eruptiver. Mineralierna äro för de primitiva formationernas geo- logi af lika vigt som fossilerna för de postprimitiva, och kunna likasom dessa delas i karakteristiska, ledande mineral och mindre karakteristiska. I följande tabellariska samman- : ställning äro beståndsdelarna i de tre primitiva formationer- nas sedimentära bergarter ordnade efter deras större och mindre betydelse för dessa bergarters konstitution, hvarvid de sekundära genom kontaktmetamorfos uppkomna minera- lierna äro satta efter de primära. Takon-formation: Kvarz, Muscovit (Sericit); Talk, Klorit; Hornblende (Stralsten), Dolomit; Fältspat. — Cyanit. Huron-form.: Biotit, Kvarz; Faltspat, Muscovit; Klorit, Epi- dot. — Granat; Andalusit, Staurolit; Ottrelit. Laurentiska form.: Fältspat, Kvarz, Biotit; Hornblende, Calcit, Epidot. — Granat; Cordierit, Fibrolit. Man finner häraf, att fältspaten, som i den älsta pri- mitivformationen (den laurent. gneisform.) kan betraktas sä- som en hufvudbestandsdel, i den huroniska glimmerskiffer- formationen träder tillbaka för biotit och kvarz, i den tako- niska fyllit-formationen för muscovit och kvarz, samt att hornblendet i den förstnämnda formationen i de tränne se- nare delvis ersättes af klorit och talk. Man föres häraf till den asigt, att de yngre formationernas muscovit (resp. sericit) och kvarz samt delvis äfven biotit och kvarz utgöra sönder- delningsprodukter af fältspat; på samma sätt som under yngre postprimitiva perioder och under nuvarande forhallan- den fältspaten vid förvittringen öfvergär i kaolin och lösligt alkali-silikat, så 6fvergick den under de förhållanden som rådde under den yngsta primitivperioden (hög temperatur och 313 högt atmosferiskt tryck) i muscovit och kvarz, under den huroniska perioden vid ännu högre temperatur i biotit och kvarz, hvarvid dock äfven ett annat, magnesia- och järnhal- tigt silikat (amfibol) måste hafva bidragit. Till amfiboln har man ock närmast att hänföra talk och klorit såsom sön- derdelningsprodukter. Man kommer sålunda till följande allmänna petrografiska karakteristik för de tre primitivfor- mationerna: Takon-form.: Kvarzit, Sericitskiffer; Talk- och Kloritskiffer; Stralstenskiffer; Fyllit, Dolomit. Huron-form.: Glimmerskiffer; Felsitskiffer; Kloritskiffer. Laurent.-form.: Glimmergneis; Felsitskiffer 0. Kalksten samt Hornblendeskiffer, öfvergående i Huritgnets och Horn- blendegneis. Vid en allmän 6fversigtlig betraktning af denna petro- grafiska karakteristik finner man, att den älsta, laurentiska formationen ôfvervägande består af ternära bergarter, den mellersta, huroniska af binära och den yngsta, takoniska af monära, eller af bergarter med resp. tre eller två hufvudbe- ståndsdelar eller blott bestående af ett enda mineral; man kommer härigenom till den åsigt rörande dessa formationers inbördes förhållande i genetiskt hänseende, att de eruptiva eller i allmänhet äldre bergarter, genom hvars sönderdelning man har att tänka sig de primitiva sedimenterna ursprung- ligen bildats, vid bildningen af den älsta prim. formationen undergått den minsta, vid den af den yngsta åter den högsta graden af primitiv kemisk och mekanisk sönderdelning eller den som kommer närmast till den postprimitiva kaolinise- ringsprocessen (ler- och sandbildningen). Härtill kan tilläggas följande detaljer beträffande de tre formationernas mikropetrografi.”) *) Såsom grund för denna mikropetrografiska karakteristik hafva tjenat ett större antal sedan år 1873 af mig och af studerande på universitetets mineralkabinett förfärdigade mikr. preparat, hvilka sedermera kompletterats genom en samling af 100, af Voigt & Hochge- sang i Göttingen gjorda tunnslipningar af finska bergarter från alla tre primitiv-formationerna. 314 Laurentiska (gneis-) formationen utgöres i öfvervägande grad af gneisarter, hvilka, till skillnad fran de yngre, af två eller ett hufvudmineral bestående skifferarterna, bestå af tre eller fyra sådana, kvarz, fältspat och biotit, till hvilka hos hornblendeskiffern och hornblendegneisen kommer hornblendet, t. e. d. eller fullständigt ersättande biotit. Af dessa be- ståndsdelar visa under mikroskopet kvarzen och faltspa- ten hos den egentliga, primära glimmergneisen, d. v. s. den som ej influerats af granitens kontaktmetamorfiska pävärkan, större och mindre kantiga korn, afskilda genom en mindre eller stérre mellanmassa af finkornig kvarz och biotitfall stundom äfven af hornblende, epidot, zoisit och calcit. Denna primära eller äkta gneisstruktur förekommer såväl hos den äldre, närmare gneisgraniten stående, gröfre korniga glimmer- eneisen, hos hvilken de klastiskt utsöndrade och isolerade större kvarz- och fältspatskornen öfverväga den kristalliniska kvarz- och biotit-mellanmassan, som ock hos den yngre fin- korniga glimmer- eller felsitskifferartade gneisen, hos hvilken tvärtom de kristalliniska beståndsdelarna öfverväga de kla- stiskt afsöndrade små kvarz- och fältspat-kornen, hvilka af de förra i tunnslipning visa sig kretsformigt omslutna. Ge- nom lagerformig omvexling af dessa tvänne afarter uppkom- mer en hvarfvighet eller skiktning, som makroskopiskt visar sig på den förvittrade bergytan såsom en vexling af kvarz- rika härdare och biotitrikare mörkare smala lager. Denna struktur häntyder pä ett tväfaldigt bildningssätt (Gümbel’s „bigenesis“) af denna gneis: en sammanhopning af kvarz- och fältspatkorn utsöndrade ur berggrunden samt en injektion däri af dels acida kiselsyresolutioner dels af hydatopyrogena, tunnflytande smälta magmor af basisk (amfbolitisk resp. bio- titisk) konstitution. För dessa senare tala de fina drummer af biotit och amfibolit, som ställvis genomdraga den primära gneisen (t. ex. vid norra ändan af Botby viken i östra delen af Helsingforstrakten), äfvensom förekomsten (i en hvarfvig felsitbiotitskiffer frän Degerö) af en amorf, grägul med smä svarta magnetitkorn inpregnerad substans öfvergäende i bio- tit, och liknande de steatit- eller serpentinartade substanser, 315 som forekomma i malmgångar, och kunna betraktas såsom rester (ur moderluten) efter de kristalliniska beståndsdelar- nas utkristallisering. Genom omvexlande periodisk minsk- ning och tillökning af dessa injektioner, förelöparne till de stora mass-eruptionerna under den senare delen af primitiv- perioden, förklaras den skenbara skiktningen, som sålunda är väsendtligt olika den hos de yngre ler- och sand-sedimen- terna. — Frau denna primära gneisstruktur bör man skilja den mera granitlika, genom kontakt med eller injektion af granitisk magma uppkomna sekundära strukturn, genom hvil- ken kontaktmetamorfos den primära mer eller mindre for- störes, 1 det biotiten delvis 6fvergar i granat eller cordierit, och återstoden företer den för kontaktmetamorfiska bergarts- beståndsdelar karakteristiska formen af sma isolerade mer eller mindre afrundade lappformiga individer, en form, som är synnerligen utpreglad hos hornblendegneisens bestånds- delar. : Det är af intresse att jemföra nämnda primära gneis- bildning med de granitiska gångar som allmänt uppträda i gneisterräng, och som då de förete en större eller mindre skiffrighet kunna förvexlas med gneis. En sådan gånggranit går genom mellersta delen af Degerö mellan de tvänne gneis- terrängen i N och S, och visar sig dymedelst yngre än de. Den visar under mikroskopet i likhet med gneisen ett två- faldigt bildningssätt, i det att de ur den smältfiytande gra- nitmagman bildade stora fältspats- och biotit-individerna äro delvis förstörda och förvandlade i muscovit under den senare (takoniska) perioden, då heta solutioner genomdrog magman. Härigenom företer den en breccieartad struktur, snarlik den hos en granitgneis från Degerö (Stansvik), dock mindre tyd- ligt utpreglad; äfven visar sig den skiljaktighet, att fältspat- individerna hos gneisen förete en större friskhet eller min- dre påverkan af öfverhettadt vatten än de hos gänggraniten, hvilket kan sättas i samband med den olika bildningstiden. En sådan stark förändring, eller inpregnation med sönder- delningsprodukter, visade ock fältspaten hos en gånggranit från Fölisön, som jag i början ansåg vara en kornig, glim- 316 merfattig gneis*). Denna analogi mellan gneis och gäng- granit visar sig ock i den öfverensstämmelse 1 mineralogiskt hänseende, som förefinnes mellan gneis t. e. d. och pegmatit- granit. Så t. ex. förekommer i pegmatit i Helsingforstrak- ten cordierit, fibrolit och cassiterit, hvilka likaledes anträffas i den kontaktmetamorfiska gneisen i denna trakt. Denna analogi mellan gneis och gånggranit kan väl t. e. d. förklaras af gångarnas utmynnande i det haf, hvarur gneisen aflagrats, men beror dock hufvudsakligen på likheten mellan de granitiska magmor, som utgjorde det ursprungliga hufvudmaterialet såväl för gneisen som för gånggraniten. Denna analogi visar sig äfven mellan lagerformig och gång- formig hornblendeskiffer i den yngre gneisformationen, mellan lagerformig felsitskiffer och gangformig porfyroid i den hu- roniska samt mellan lagerformig sericitskiffer och gangformig sericitkvarzit i den takoniska, häntydande pa att det i huf- vudsak varit samma magma, som aflagrats, i ena fallet un- der skifferstraternas bildning horizontalt, i senare fallet efter uppresningen vertikalt. Till följd häraf ar det ofta svårt att afgöra, huruvida en viss förekomst skall betraktas såsom lager eller gång, nämligen då den senare uppträder parallelt med skiffringsriktningen eller såsom lagergang. Sa t. ex. betraktade jag tillförene de, på flere ställen (Rassböle, Ny- slott, Pitkälahti), i hornblendeskiffer uppträdande pyroxenin- lagringarna såsom Jager, hvilka jag dock senare funnit vara lagergångar; och de först såsom konkretioner betraktade el- lipsoidiskt utvidgade ställena visade sig på sistnämda ort vara sekretioner, bestående af en kärna af calcit och kvarz med pyroxenomhölje, och sålunda antagligen uppkomna ge- +) Denna gånggranit framvisar ett förhållande, som kan förtjena att anföras såsom egande ett allmännare intresse. Kvarzindividerna förete nämligen en mycket tydlig ,undulerande utsläckning“, hvilket vanligen anses bero på ett starkt „bergtryck“, och dock visa de öfriga beståndsdelarna och bergarten i sin helhet icke ett spår till ett sådant tryck, utan en fullkomligt massformigt kornig, icke skiffrig struktur. Detta utvisar att denna företeelse hos kvarzen icke kan bero på ett yttre tryck, utan på en inre molekular tvillingsbildning, sådan som 317 nom kalkhaltiga kiselsolutioner, hvilka förvandlat amfiboln i pyroxen. Till gneisformationen kan från en allmän synpunkt äf- ven den första stelnade jordskorpan hänföras, såsom dess första afdelning, hvilken dock till större delen förstörts, så att för närvarande med någon säkerhet blott en del af den hvita oligoklasgneisgraniten, som utmärker sig genom en mera gneisartad struktur, såsom fallet är med den på Broberget vid Helsingfors, kan såsom sådan betraktas. Denna visar sig såväl mikro- som makroskopiskt stå i nära samband med amfibolbergarter, och såväl med afseende härpå som äfven med hänsyn till uppkomsten af hvit oligoklasgranit i kon- takten mellan hornblendegneis och röd mikroklingranit resp. pegmatitgranit kan man sluta till, att den mera basiska eller mindre acida naturen af den första stelnande jordskorpan eller det öfversta lagret af den smältflytande silikatmassan uppkommit genom inverkan af basisk amfibolitmagma på den öfverliggande acida kvarz-fältspatmagman. Härvid öfvergick amfiboln delvis i biotit, hvarvid calcit eller epidot och zoi- zit bildades såsom biprodukter. Dessa mineral finner man ock dels makro- dels mikroskopiskt i oligoklasgneisgraniten och den därtill sig anslutande felsit- och hornblendeskiffern på Broberget, där gneisgraniten i form af granitgneis upp- träder såsom ställföreträdande faciesbildning till glimmer- gneisen på andra ställen af Helsingforstrakten. Särskildt anmärkningsvärd är en amorf eller kryptokristallinisk gul- brun substans, ställvis öfvergående i biotit eller hornblende samt i fina nätlika förgreningar omslutande kvarz- och fält- spatskornen, hvarigenom en struktur uppkommer snarlik den hos den primära glimmergneisen; denna åtminstone delvis Tschermak visat hos de s. k. vridna kvarzkristallerna (Denkschriften der Wiener Akad. 1894), och som synes mig kunna sammanställas med de hos optiskt anomala kristaller (t. ex. hos s. k. anorthoklas) före- kommande företeelser, hvilka erl. min mening bero på de mera sym- metriska kristallmolekylernas sönderfallande i mindre symmetriska fys. och kem. molekyler. (Se mitt Utkast till ett kristallokemiskt mineral- system; Acta Soc., Sc. Fenn. T. XIX). 318 amorfa substans förekommer ställvis i granitgneisen på Bro- berget samt i något större mängd i en oligoklasgneisgranit från Suomusjärvi, och visar, att det öfverhettade vattnet resp. vattengasen under den äldre primitivtiden icke öfver- allt verkat fullt likformigt. Huroniska (glimmerskiffer-) formationen. Beträffande denna formations mikropetrografiska förhållande kan jag hän- visa till den af J. J. Sederholm i hans ofvanciterade arbete lemnade beskrifning och afbildning af de i mellersta Fin- lands af honom s. k. ,,Bottniska" skifferformation, förekom- mande kristalliniska skiffrar: glimmerskiffer, fyllit och „leptit“ | (= felsitskiffer); jag vlll blott nämna, att jag naturligtvis från min ståndpunkt ej kan dela hans åsigt rörande deras bildning. Enligt Sederholms mening skulle alla dessa skif- ferarter vara ursprungliga ler- och sandsedimenter i olika grader af metamorfos. Men man söker förgäfves efter någon närmare förklaring af denna metamorfos; och det torde ock blifva ganska svårt, enl. min mening omöjligt att tänka sig biotit och klorit uppkomna af lera och sand. Däremot före- faller, det med afseende på den likhet som i allmänhet taget förefinnes mellan i fråga varande skiffrar, och de i den yngre gneisformationen uppträdande, fullt naturenligt att tänka sig dem uppkomna på ett med dessa i hufvudsak öfverensstäm- mande sätt, eller såsom ursprungligen aflagrade klastiskt- kristalliniska sediment, glimmerskiffern vid högre, fylliten vid något lägre eller hastigare kristallisation, då i stället för den tydligt utkristalliserade biotiten blott en kryptokristalli- nisk sådan uppkom. Så vidt jag kunnat finna är denna mikrokristalliniska skiffer blott af underordnad betydelse i den f. ö. af öfvervägande tydligt kristallinisk glimmerskiffer med större eller mindre kvarzhalt bestående huroniska for- mationen i Tavastland och Satakunta, till hvilken den så- lunda förhåller sig på samma sätt som den i öfversta delen af den yngre gneisformationen i Helsingforstrakten 0. a. ställen förekommande huroniska kloritskiffern förhåller sig till den laurentiska formationen. Hvad den s. k. „leptiten“ beträffar, synes mig den till 319 större delen böra betraktas såsom eruptiv och sålunda t. e. d. sammanställas med de acida porfyroiderna, med hvilka den ock genom öfvergångar är förenad. Det är därföre ge- nom en injektion af acid porfyr- eller granitmagma i skiffern som man har att tänka sig den hvarfvighet eller lagervexling hafva uppkommit, som Sederholm betraktar såsom en verklig skiktning. Den af honom s. k. ,discordanta skiktningen“ bör åter enl. min mening sammanställas med den discordanta skiffring, som jag iakttagit på flere ställen i Längelmäki- skifferterräng, och som beror på en pressning i tvänne rikt- ningar. Denna transversala eller discordanta skiffring visar sig äfven mer eller mindre tydligt hos porfyroiderna i nämda terräng i form af en streckad struktur, uppkommen genom glimmerbladens ställning i tvänne under en sned vinkel stå- ende riktningar, och kan måhända ställas i samband med de tvänne SO och SV om Längelmäki skifferterräng förekom- mande yngre granitmassiven (se Sederholm’s karta 1. c.), hvilka tydligen utöfvat en pressning på södra delen af denna terräng 1 dessa riktningar. Det är ock till denna granit som den af mig i min ofvanciterade afhandling anförda andalusit- och staurolitskiffern vid Isolöytänejärvi kunna hänföras så- som kontaktmetamorfiska produkter. Såsom kontaktmeta- morfos är äfven den af Sederholm anförda ottrelitskiffern från Yläjärvi att betrakta, och utgör sålunda äfven ett bevis på att den därstädes uppträdande porfyrgraniten är yngre än skiffern. Man har sålunda beträffande glimmerskifferar- terna i likhet med gneisarterna att göra skilnad mellan pri- mära (ursprungliga) och sekundära (metamorfoserade) skiff- rar, hvilka senare äro väsendtligen olika de i gneisterrän- gerna förekommande. — Från gneisformationen skiljer sig glimmerskifferformationen f. ö. genom bergarternas i all- mänhet mera skiffer- än gneisartade beskaffenhet, samt från den yngre gneisformation genom frånvaron af större horn- blendeskiffer- och kalkstensaflagringar. Den Tavastländska skifferformationen är icke den enda representanten för den huroniska formationen i Finland; den uppträder äfven i östra och norra Finland såsom man kan 320 sluta till såväl af det petrografiska som det stratigrafiska förhållandet eller det intermediära läget mellan den älsta och den yngsta primitivformationen. Särskildt står den i östra Finland, där den synes bilda en sammanhängande i NNV strykande zon, i nära samband till den yngsta, takoniska formationen, hvarmed den väl ursprungligen konkordant sam- manhängt ehuru sedermera därifrån genom förkastningar och eruptivmassiv åtskild. Ett karakteristiskt exempel på den huroniska formationens uppträdande i östra Finland lemnar glimmerskifferterrängen i Tohmajärvi*) där straterna förete en antiklinal eller dômformig lagring omkring ett cen- tralt dioritmassiv, snarlikt det af Inostrantsew (Materialer till Rysslands geologi T. VII p. 22) beskrifna förhållandet mellan skiffer och diorit NO om Onega sjön. Glimmerskif- ferstraterna äro i Tohmajirvi rika pa metamorfiska mineral, staurolit, andalusit och ottrelit, hvilkas uppkomst antagligen äro att tillskrifva heta solutioner och gaser, efterverkningar efter eruptionen af den vid Saariois, O om skifferzonen upp- trädande yngre protogingraniten. Ett intressant, sannolikt huroniskt skiffergebit ar äfven det redan ofvan anförda i Kemi elfdal, bestående af omvexlande kvarz- och biotitrika lager, ofta innehållande större och mindre magnetit och ottre- litkristaller, hvilka jämte kvarzit-injektioner kunna betraktas såsom efterverkningar af den i form af gångar och smärre stockar i skiffern uppträdande dioriten. Den takonıska fyllit-formationen. Hufvudbergarten i denna formation, motsvarande biotitskiffern i den huroniska och biotitgneisen i den laurentiska, är sericit-kvarzitskiffern, hvilken på grund af den sericitiska muscovitens förvexling med talk tillförene för det mesta betraktats såsom talkskif- fer. Den egentliga talkskiffern innehåller icke kvarz utan brunspat eller dolomit, och är jemförelsevis sällsynt, samt motsvarar t. e. d. amfiboliten och hornblendeskiffern i äldre primitiv. *) Se min afh. Om östra Finlands primitiva formationer med profiler. (Vet. Soc. Bidrag 21 h.). AN 321 Den takoniska kvarziten resp. skiffern företer makro- skopiskt i allmänhet en mera klastisk struktur än de äldre primitiv-skiffrarna. Dock visar äfven de mest sandstensar- tade af dem t. ex. den genom sina vâgrefflor*) såsom en sandsten karakteriserade kvarziten fran Sodankylä en sa be- stämd skiljaktighet från en äkta postprimitiv sandsten t. ex. den kambriska arkos-sandstenen fran Satakunta, att den visar sig bildad under andra förhållanden, eller i öfverens- stimmelse med den takoniska sericitskiffern. Den visar namligen under mikroskopet sma men tydliga muscovitla- meller fördelade mellan de små kvarzkornen**), och ställvis omslutna af en mörk, ogenomskinlig substans, som antag- ligen måste hafva inkommit i bergarten före dess consolide- ring. De mestadels små kvarzkornen äro kantiga, och tyda på en bildning in situ, eller åtminstone ej på någon längre transport; och detta kan af flere skäl antagas gälla för samt- liga primitiva sedimenter både äldre och yngre. Ja äfven den närmast primitivperioden stående kambriska arkos-sand- stenen från Säkylä visar sig bildad på ort och ställe, i det att dess beståndsdelar visa sig härstamma från den underlig- gande, af rapakivigranit bestående berg-grunden. Man kan häraf sluta till att det varit den underliggande berggrunden, som företrädesvis vid den primitiva sediment- bildningen undergätt en större eller mindre mekanisk och kemisk sönderdelningsprocess, och dymedelst lemnat mate- rialet till de nybildade sedimenterna, hvilka tidtals ökats genom injektioner från djupet. Också finner man icke sällan en mer eller mindre tydlig relation ega rum mellan de ta- koniska skiffrarna och granitiska eruptiver. En sådan visar sig t. ex. redan i stort (geologiskt) mellan sericitkvarziten +) Saframt ej dessa, i likhet med de hos Tiirismaa-kvarziten blott utgöra ett genom tryck uppkommet strukturfenomen. **) Det är väl denna fördelning af glimmerbladen mellan kvarz- kornen, som stundom ger åt denna sandstenskvarzit en viss böjlighet, jemförlig med den hos s. k. Itakolumit från yngre primitivformationen från Brasilien m. fi. orter. 322 och protogin-graniten vid Eno-kyrkoby*), i det man mellan dem kan iakttaga en öfvergängsbildning, hvarigenom den makroskopiskt mer eller mindre tydligt klastiska eller sand- stensartade kvarziten, som bestar af kvarzkorn omslutna af talkliknande sericitlameller, utan någon skarp gräns öfvergär i den sericithaltiga graniten. Under mikroskopet kan man närmare studera det intressanta förhållandet mellan kvarziten och graniten. Ett slipprof af öfvergångsbildningen visar en oligoklasgranit bestående af temligen stora fältspatsindivider, hvilka äro nätlikt genomdragna af sericitadror, ett förhål- lande likt det af delvis serpentiniserad olivin; och det är väl ej häller något tvifvel om, att här verkligen en sericiti- cering af fältspaten egt rum motsvarande olivinens serpen- tinisering. Likasom vid den senare sönderdelningsprocessen jernmalm afskiljes, så har här vid muscovit- eller val till en del paragonit-bildningen**) kiselsyra afskilts; och denna finner man i form af större och mindre afrundade korn i den seri- ticerade fältspaten, omgifven af de hvita glimmerlamellerna, så att härigenom en struktur uppkommer, ställvis liknande den hos de ofvannämda primära huroniska och laurentiska skiffrarna; och de mellan de förstörda fältspatsindividerpa afskilda större kvarzpartierna få likhet med kvarzutsöndrin- garna i Taivalkoski konglomeratskiffern. Denna sericitise- rade granit ter sig sålunda såsom en i första stadiet af yngre primitiv skifferbildning varande oligoklas-granit, som således kan sammanställas med den ofvannämda äldre gra- nit-gneisen i Helsingforstrakten, och sannolikt utgjort en del af den berggrund, på hvilken primitiv-skiffern i östra Fin- land bildade sig. *) Se min beskrifning härom i Öfv. af Finlands geol. förhållan- den p. 63. 1876. #*) Det är i själfva verket högst sannolikt, att den talklik- nande glimmern i den takoniska kvarzitskiffern till en stor del är natronglimmer (paragonit), som makroskopiskt har en ännu större lik- het med talk än kaliglimmern (muscovit). En kemisk undersökning af detta förhållande vore högst önskvärd. 323 Öfvergängsbildningen mellan kvarzitskiffern och grani- ten visar sig sålunda ock mikropetrografiskt såsom en sådan. Hvad åter den öster om denna bildning uppträdande proto- gingraniten beträffar, så har jag geologiskt kunnat öfertyga mig om, att den är en yngre granit, som vid Eno förhåller sig till skiffern såsom en skiffrig lagergranit eller såsom den eruptiva gneisgraniten till gneisen, men S därom åter vid Jakonkoski uppträder såsom en porfyrartad stockgranit med rapakivistruktur, i det de rödaktiga orthoklaskristallerna omgifvas af gröna oligoklasringar. Lagergraniten, närmare gränsbildningen visar sig under mikroskopet såsom en mikroklingranit, hvars stora mikro- klin- och. kvarzindivider innesluta större och mindre corrode- rade och afrundade fragmenter af den seriticerade oligokla- sen ur den äldre graniten, således ett analogt förhållande med det i de huroniska och laurentiska terrängerna upp- trädande eruptiv-graniterna. Att denna granit är yngre än kvarzitskiffern framgår äfven af A. F. Tigerstedi’s karta (i Fennia 5, 10) öfver trakten SV om Pielisjärvi, dar granit visar sig gängformigt hafva inträngt i den lagerformiga kvarziten och dess dioritiska lagergangar, samt efterföljts af malmförande gängformig kvarzit. Det af Tigerstedt i detta arbete anförda petrografiska och geologiska förhållandet af kvarziten talar äfven för dess nära genetiska samband till ofvannämnda äldre granit: så t. ex. dess ofta förekommande faltspathalt, dess stundom gneis- och granitlika utseende samt förekomsten af ,oregelbundet formade bollar af mjölk- kvarz“, hvarigenom bergarten får utseende af ett konglo- merat (l. c. p. 3). Ehuru nu sålunda den närmast till den takoniska skif- ferformationen i östra Finland uppträdande graniten visar sig vara en yngre protogingranit, så är ej därmed sagdt, att detta är fallet med hela det stora gebit, som befinner sig mellan den karelska skifferzonen och de därmed eqvivalenta skifferterrangerna i Olonez’ska guvernementet, utan synes har äldre granit resp. gneisgranit vara ôfvervägande, i mot- sats till förhållandet med de huroniska och laurentiska ter- 324 rängerna i västra Finland, där tvärtom den öfvervägande delen af de tillsammans med skiffer- och gneisstraterna före- kommande granitmassiven äro yngre än dessa. På grund af det nära samband i genetiskt hänseende, som sålunda visar sig mellan den takoniska skiffern och granit af både äldre och nyare bildningstid, kan det i de takoniska terrängerna ofta blifva lika svårt att med bestämd- het skilja sedimentära lagerbergarter från eruptiva gångbild- ningar, som uti de äldre primitiv-terrängen. Såsom exempel pa ett sådant fall må här ännu anföras den af G. Lisitzin (i Medd. fran Industristyrelsen 14:de h. p. 150) vid Lylyn- vaara funna „oskiktade kvarzit“, som vid foten af berget visade sig konglomeratartad, högre upp finkornig, och 6fverst sasom en homogen kvarzmassa. Den finkorniga bergarten visar i tunnslipning under mikroskopet en struktur lik den seriticerade graniten fran Eno, men fältspatindividerna aro här så godt som fullständigt förvandlade i hvit glimmer, om- slutande större och mindre partier af kvarz, ett förhållande, som synes mig häntyda på en korroderande inverkan af fluorhaltiga gaser och solutioner på en nedtill grof-, upptill finare kornig dôm-formig granit, som härigenom förvandlats i sericitkvarzit samt nybildad kvarz. Till följd af denna öfvergång mellan granit och tako- nisk sericitkvarzit kan en förvexling dem emellan lätt ega rum; också synes det mig på grund häraf, äfvensom af hvad jag var i tillfälle att iakttaga under en resa i södra delarna af Torneå- och Kemi-elfdalar, att en del af det, som Z In- berg på sin geognostiska karta öfver Uleåborgs län (Vet. Soc. Bidrag 25 h.) betecknat såsom kvarzit, egentligen bör be- traktas såsom granit. En i afseende pa sin rätta natur tvifvelaktig bergart är äfven den af Inberg (I. c.) såsom kvarzit betecknade berg- eller gångarten från Kallinkangas vid Kemi. Den visar under mikroskopet en sandstensartad gneisstruktur, i det att kantiga, delvis något afrundade kvarz- och fältspatkorn äro omslutna, dock utan skarp begränsning, af en sparsam mellanmassa bestående af finkorning kvarz och smala muscovitlameller, de senare mestadels gående i en 325 och samma riktning, hvaraf bergartens skiffriga struktur for- klaras. Jag har redan tillförene pa grund af dess geologiska förhållande betraktat denna kvarzit, i likhet med den där- med analoga fran Tiirismaa,*) såsom en eruptiv gangkvar- zit, och jag anser mig nu kunna hafva så mycket mera skäl dartill, sedan det visat sig, att afven granitiska till den yng- sta primitivformationen hörande eruptiver, till hvilka denna gångart kan anses stå i samma förhållande som porfyroiderna i den äldre skifferformationen till den äldre porfyrgraniten, förete en liknande, genom sönderdelning af fältspat i sericit och kvarz uppkommen struktur. Såsom en sådan porfyrartad gångkvarzit synes mig äfven en, makroskopiskt såsom talk- kvarzitskiffer betraktad bergart från den takoniska forma- tionen vid Kempaala norr om Uleå träsk böra betecknas på grund af dess under mikroskopet helt och hållet kristalli- niska struktur, liknande Kemi-kvarziten men med förherr- skande grundmassa. Samma svårighet, som man i de äldre skiffer- och gneis—skiffer-gebiten har att bestämt åtskilja den lager- formiga felsitskiffern från den gangformiga felsitporfyrn, visar sig sålunda ock mellan den lagerformiga kvarzitskiffern och den gangformiga sericit-kvarziten i de takoniska terrängerna ; och på samma sätt som hornblendeskiffern förhåller sig till de förra förhåller sig talkskiffern och talkstralstenskiffern till de senare, i det att det ofta nog kan blifva ganska svårt att afgöra huruvida dessa skola hänföras till de sedimentära aflagringarna eller betraktas såsom eruptiva gängbildningar. +) Att äfven Tiirismaa-kvarziten härstammar från en genom kemisk sönderdelning af fältspat resp. granit uppkommen eruptiv magma framgår af dess fibrolithalt, som äfven ehuru sparsamt före- kommer i Kemi-kvarziten, och i allmänhet jämte muscovit kan anses såsom karakteristisk för de granitiska gäng- och gränsfacies. — I sam- band harmed må nämnas, att äfven den af W. Ramsay (Kartbl. N:o 19 af F. G. U. med beskr.) anförda, med Tiirismaa kvarziten analoga, och såsom sedimentär betraktade kvarziten pa Tytärsaari, enl. min mening pa grund af sin glasiga beskaffenhet samt sin muscovit-, fibrolit- och faltspatshalt ar en i pegmatitgranit öfvergående gängkvarzit. 326 Ett exempel på en talkskiffer af senare slag lemnar den af mig, i Öfv. af Finlands geologi p. 67, beskrifna brunspatfö- rande talkskiffer, som i form af lagergångar uppträder i Wuokatti kvarzitskiffern i Sotkamo, och som såväl på grund af petrografiska som geologiska skäl kan betecknas såsom metamorfisk amfibolit. Slutligen kan här ännu anföras en antagligen till den takoniska formationen hörande gneisartad bergart af blandad eruptivt-sedimentär karaktär, hvaraf stuffer under namn af »Cyanitgneis" blifvit lemnade till universitetets mineralkabi- nett af C. F. Sundman och Hj. Stjernvall från Vuostimon- saari i Kemi-elf, och som makroskopiskt ter sig såsom upp- kommen genom en injektion af biotit-granit i muscovit-skif- fer, hvarvid cyanitkristaller bildats såsom kontaktprodukt; bergarten kan sålunda betecknas såsom en kontaktmetamorf takonisk skiffer. Ehuru nu den takoniska primitiv-formationen i petro- grafiskt hänseende i allmänhet taget är väl skild från de huroniska och laurentiska formationerna, så visar den dock i rent geologiskt eller geotektoniskt hänseende så stora ana- logier med dem, att den i ett naturligt geologiskt system måste med dem sammanföras till ett helt, en geologisk trias- komplex. Hvad jag i det föregående anfört rörande de tre pri- mitiva formationernas karaktäristik gäller nu visserligen närmast för deras uppträdande i Finland, men de kompara- tiva iakttagelser, såväl i geologiskt som mikropetrografiskt afseende jag varit i tillfälle att anställa mellan de finska primitiv-bergarterna och motsvarande bildningar i andra länder hafva öfvertygat mig om att denna karaktäristik kan tillerkännas en allmännare betydelse. Såsom några exempel på öfverensstämmelse i mikropetrografiskt hänseende må an- föras: cordierit-gneis från Södermanland i Sverige, röd gneis från Enåker i Vestermanland samt magnetitförande granat- pyroxenfels från Persberg i Sverige, hvilka äro fullkomligt lika med motsvarande bergarter i Helsingforstraktens primi- tiv-terräng, äfvensom åtskilliga , typiska huroniska“ bergarter 327 från Lake Superior i N. Amerika, i hufvudsak öfverensstäm- mande med dem i den huroniska glimmerskifferformationen i Finland, t. e. d. äfven med den takoniska fyllitformationen blott med smärre lokala skiljaktigheter t. ex. en större mag- netithalt, hvilket stär i samband med de i nämnda trakt rika malmförekomsterna. Af dessa bergarter må särskildt anföras „Mica gneis“ från Falls of the Sturgon-Riv. Mich., hvilken är så lik den konglomeratartade kvarz-glimmerskif- fern från Taivalkoski, att man kunde anse den för identisk därmed. Enligt den öfversigtliga framställning H. Reusch (Sv. geol. Foren. forh. N:o 141 p. 63) lemnat öfver de amerikan- ska prekambriska formationerna vid Lake Superior ligger nämnda huroniska formation mellan den laurentiska och den s. k. „Keweenaw-formationen“, hvilken senare således synes motsvara den af mig s. k. takoniska formationen, och äfven i sitt petrografiska förhållande såsom bestående af „eruptiver med konglomeratlag‘‘ och , sandsten", samt inne- hållande kopparmalm, synes ôfverensstämma med kvarzit- formationen vid Pielisjärvi m. fl. takoniska terränger i Fin- land”). Hvad de af amerikanska geologer antagna s. k. dis- cordanserna beträffar, så synas de mig, förutsatt att de äro verkliga sådana, och ej blott beroende på förkastningar eller mellanliggande eruptiver, endast kunna antagas vara lokala i likhet med den mellan gneisen och glimmerskiffern vid Tammerfors, och kunna lika litet som denna tillerkännas en allmän betydelse. Da de tre formationerna följa concordant på hvarandra utan några luckor, såsom förhållandet är på flere ställen i mellersta Europa, eller såsom i östra Finland regelbundet efter hvaranda från V till O, blott skilda genom senare förkastningar och förskjutningar, så kan man ej antaga några flere än dessa tre hufvudformationer (gneis-, glimmer- skiffer- och fyllit-form.), hvilka dock sedan vid ytterligare *) Märkas bör dock, att det mikropetrografiska förhållandet af „Keweenaw“ sandstenen mera talar för dess eqvivalens med den kam- briska sandstenen i Satakunta. 328 detalj-undersökning kunna vidare delas i underafdelningar, såsom jag ofvanför visat vara fallet med den älsta, eller den laurentiska (gneis-) formationen. Jag anser mig därföre kunna beteckna de tre primitiv- formationerna såsom verkligen egande en allmän betydelse; och hvad deras namn (laurentisk, huron och takon) beträffar, af hvilka åtminstone de för den första och den andra forma- tionen äfven af andra geologer användas, så synes mig att man åstadkommer mindre oreda i den „internationella nomen- klaturen“ genom att fasthålla vid en i hufvudsak redan förut använd allmän systematisk indelning samt därvid använda redan förut brukliga namn, än genom att, såsom en del geo- loger göra, ständigt komma fram med nya system, och öka den redan så brokiga geol. nomenklaturen med nya, mer eller mindre barbariska namn och termer. Jag har i det föregående sökt visa, att eruptiverna be- tydligt öfverväga sedimenterna i de primitiva terrängerna, och hvad de senare beträffar äro äfven de till större eller mindre del bildade på eruptiv väg, så att en stor del af dem kunna betecknas såsom blandade af sedimentärt (exogent) och eruptivt (esogent) material, och de kunna sålunda betecknas såsom eruptivt-sedimentära. Det är på denna deras blandade karaktär, som svårigheten att utreda de primitiva sedimen- ternas natur egentligen beror. En del af dem, de yngre kloritiska grönstensskiffrarna, kunna visserligen tänkas bil- dade i öfverensstämmelse med de yngre formationernas tuff- bildningar, men större delen hafva uppkommit under så sär- egna förhållanden, liktidig inverkan af vatten och stark vär- me under högt lufttryck, att man ej kan finna några mot- svarigheter dertill under senare perioder och allra minst under nuvarande tid. Då nu sålunda den största delen af bergarterna i de primitiva formationerna äro af plutoniskt ursprung eller ET 329 komna från djupet, d. ä. från de under den fasta jordskor- pan befintliga inre delarna af jordklotet, så blir det mer och mer och mer nödigt att söka komma till en föreställning om beskaffenheten af dessa inre delar, hvilket ock kan ske dels deduktivt genom att utgå från det geologiska axiomet om jordens ursprungligen smältflytande tillstånd, dels induktivt genom beaktande af de yttre geologiska, särskildt primitiv- geologiska företeelserna. Jag har redan ofvanföre påpekat sannolikheten af att den inre smältflytande magman redan från äldre tider eller under primitivperioden varit differentierad i öfverliggande lager af acid (kiselsyrerik) natur samt underliggande spec. tyngre, basiska eller mera metalliska lager, hvilka förmedlades genom intermediära lager af indifferent karaktär. Det synes mig att detta antagande enklast förklarar de differentiationer mellan basisk och acid eruptiv magma, som visa sig äfven på jordytan, och hvilka redan gifvit upphof åt en stor mängd hypoteser och teorier”). Såväl differentiationen i afseende på tiden som den i rummet mellan den basiska och den acida delen af en viss eruptiv formation, visande sig vanli- gen däri, att den förra träder i dagen tidigare eller ock samtidigt med den senare, men då intagande rummet när- mare gränsen af det sänkningsgebit eller hålrum, hvari erup- tivmagman injicerats — denna differentiation förklaras af den basiska magmans större lättflytenhet, på grund hvaraf den ehuru ursprungligen underliggande kan vid tryck ofvan- ifrån pressas upp och genomtränga den tjockflytande acida magman, och sålunda jämte den eller i vissa fall tidigare träda i dagen. Ett intressant exempel på ett sådant förhål- lande visar en eruptiv af blandad basisk och acid karaktär, en diabas-granit, innehållande såväl diabasens som granitens beståndsdelar förmedlade af syenitens, och uppträdande i några låga klippor söder om Torneå stad, skarpt skild från den äldre grå och röda gneisgraniten, men själf genomträngd +) Se härom W. C. Brögger: Die Eruptivgesteine des Kristia- niagebietes III. Vid. Sells. Skrifter I N:o 6 p. 334. 330 af yngre gånggranit. Den visar under mikroskopet frag- mentariska pyroxen- och plagioklas-kristaller, omslutna af hornblende och biotit, samt dessa af orthoklas och kvarz. Analoga af granitmagma påverkade och delvis omvandlade diabasarter har jag mikroskopiskt undersökt från Ruovesi och Keuru; de ansluta sig till de tillförene af mig under- _ sökta minett- resp. kersantit-arterna från andra fyndorter i södra Finland, till hvilka äfven hör den ofvan anförda i glimmersyenit resp. diorit Öfvergäende augitporfyren fran Messuby. För en lagerformig fördelning af den inre smältflytande magman tala äfven åtskilliga yngre eruptiver t. ex. Tonalit*) och Monzonit från Tyrolen samt Dacit från Ungern, hvilken senare, såsom jag varit i tillfälle att iakttaga i mikrosko- piskt preparat, visar plagioklaskristaller med anorthit-kärna, ringformigt omslutna af labrador och andesin, samt i horn- blende och biotit öfvergående pyroxen, inneslutna i orthoklas och kvarz, hvaraf kan slutas, att kristallbildningen begynte med pyroxen och anorthit i djupare basiska lager, hvarifrån kristallerna uppressades i högre mera acida och därunder delvis resorberades, hvarefter resterna omhöljdes af mera acida kristallskikt. Häraf förklaras ock den allmänt antagna lagen, att eruptivernas beståndsdelar bildats i ordning af deras aftagande basicitet eller derasafspec. vigten beroende läge imagma-härden. Det är också på liknande sätt som B. Popoff (Ellip- soïdische FEinsprenglinge des Finländische Rapakivi-Granites) förklarar den hvarfviga lagringen hos fältspatsbollarna i ra- pakivi genom en bildning i olika skikt i jordens inre, och vid förekommandet af flere concentriska lager genom en om- vexlande höjning och sänkning. Härvid synes det mig till- räckligt att antaga tvenne olika lager af smältflytande magma, ett af orthoklasens och ett därunder af oligoklasens kemiska konstitution, till hvilka man kommer, om man tänker sig den Viborgska rapakivigranitens eruption föregången af en sänkning och sönderbristning af berggrunden utmed förkast- +) 7. Becke: Tschermak’s petr. Mittheil. 1892, p. 343. 331 ningsklyfter i ONO och NNV, hvarvid grundbergets oligo- klas- och mikroklin-gneisgranit samt glimmergneis måste an- tagas hafva undergätt en ätersmältning till ett lager af kali- fältspat med däri uppslammade osmälta splittror af biotit samt sma kvarzkorn; denna förorening hindrade icke utan kan tvärtom anses hafva befordrat en förnyad bildning af orthoklaskristaller, att döma af de bekanta af sandkorn för- orenade, men väl utbildade calcit- och gipskristallerna; och från detta kalifältspatlager sänkte sig orthoklaskristallerna i det underliggande mera basiska magmaskiktet, undergingo där en partiel resorbtion och afrundning samt omslötos af ett oligoklashölje. Äfven de två finska förekomsterna. af s. k. klotgranit vid Borgå (Virvik)*) och i Kangasniemi, undersökta af B. Frosterus, kunna förklaras i üfverensstäimmelse med rapa- kivibildningen, och då de hvardera uppträda i närheten af med rapakivigranit förvandta porfyrgraniter kunna de ock själfva betraktas såsom modifikationer af rapakivi, i hvilka den periodiska skiktaflagringen försiggått omkring ett kri- stallfragment eller ett främmande brottstycke, dock hastigare och mindre regelbundet än i den normala rapakivibildningen. Såsom af det föregående framgår måste man tänka sig de särskilda magmaskikten i jordens inre i afseende på huf- vudmassan hafva de vanliga bergartsbeståndsdelarnas mole- kulära konstitution, hvilket ock står i öfverensstämmelse med det allmänna antagandet, att de differentierade magmorna +) Jag antog tillförene, att kloten i Virvik-graniten skulle bildat sig omkring sedermera resorberade kalkstensfragment i analogi med de i oligoklas-gneisgranit förekommande pyroxen-amfibolkonkretionerna. Under denna förutsättning kunde de delvis förstörda tetrag. kristaller, som förekomma i den under klotgraniten uppträdande oligoklas-gra- niten, betraktas såsom idokras, uppkommen genom kontaktmetamorfos. Dock synes mig numera den af Dr. Frosterus (Tscherm. min. u. petr. Mitth. B. 13) framstälda åsigten mera sannolik, att de äro i malakon förvandlade zirkoner, ehuru en sålunda förvandlad zirkon är jemförel- sevis sällsynt, men här kan förklaras uppkommen genom en stark in- verkan af öfverhettadt vatten vid oligoklasgranitens bildning. 932 forete samma stöchiometriska förhållanden som eruptivernas mineralier (Drögger 1. c.). Vi komma sålunda till följande serie af magmatiska skikt eller ämnen i jordens inre, med abstraherande från de mindre vigtiga, och bérjande med de specifikt lättare således uppifrån nedåt: kiselsyra eller kvarz (spec. v. = 2,5), orthoklas, albit, andesin, anorthit, biotit, hornblende-augit, olivin, pyrit-magnetit, jern (sp. v. = 7). Vidare kan man antaga, att af dessa lagerformigt öfver hvarandra liggande ämnen det första och det sista, det yt- tersta SiO,-omhöljet och den innersta jernkärnan, äro de till mängden öfvervägande, och medeltalet af deras spec. vigt (omkr. 5) är ock nära lika med jordens spec. vigt i sin helhet (5,5), hvarvid skilnaden beror på de tunga metalliska ämnen, som icke äro upptagna i ofvannämnda serie. Af dessa ämnen måste, såsom ock af flere geologer och geofy- siker (Hunt, Dana, Pfaff, Thomson, Hansteen, Lamont m. f1.) antagits, större delen eller de innersta, under det starkaste trycket varande metalliska och lättare kristalliserbara äm- nena befinna sig 1 fast tillstånd. Blott det yttre silikat- lagret och företrädesvis dess öfre acida, svårkristalliserbara del kan antagas fortfarande vara i smältflytande tillstånd. Hvad kiselsyran beträffar, är den antagligen i vattenlösning af högre temperatur fördelad i de vakua, som forefinnas i själfva jordskorpan. I sådant tillstånd, lösta eller uppslam- made i öfverhettadt vatten, har man ock att tänka sig de sönderdelningsprodukter, hvilka tidtals kommit till utbrott i likhet med smältflytande magmor eller slamvulkaniska 4m- nen. Hit höra sönderdelningsprodukterna af fältspat resp. eranit: muscovit-kvarz; samt de af olivin resp. gabbro: ser- pentin-jernmalm*). Beträffande särskildt serpentinen kan nämnas, att äfven Daubrée (Experimentalgeologie p. 425) anser sannolikt, att den eruptiva serpentinen i Apenninerna, *) Denna och andra sönderdelningsprocesser af de vanliga sili- katerna förklaras på ett tydligt och äskädligt sätt i enlighet med min kristallo-kemiska teori och system för silikaterna (Acta Soc., Sc. Fenn. T. XIX och Zeitschr. f. Krystallogr. Bd. XXIII. 1894). 333 Alperna och många andra trakter kunde vara uppkommen ur djupet, alldenstund den redan där kunnat bildas genom upptagande af vatten. Sålunda förklaras de i det föregå- ende anförda kristalliniska bildningarna i yngre formationer: de norska postsiluriska sericitskiffrarna och gneiserna, de postdevoniska Taunusskiffrarna och porfyroiderna samt Atti- kas till kritformationen hörande muscovit-kvarzitskiffrar och serpentingångar. Dessa äro på eruptiv väg bildade kristal- liniska sedimenter oeh återupprepa, ehuru i betydligt mindre skala, förhållandena under den yngsta primitiv-perioden. Daubrée jemför i sitt ofvanciterade arbete (p. 422 o. f.) ämnena i jordens inre med den serie, som meteoriterna bilda i afseende på spec. vigten, från asideriterna (spec. v. = 2,5) till holosideriterna eller jernmeteoriterna (sp. v. = TB). Denna jemförelse är så mycket mera berättigad, om man antager den Tschermak’ska hypotesen, att meteoriterna här- stamma från mindre planeter, hvilkas explosiva kraft varit större än deras attraktionskraft. Då nu jernmeteoriterna på grund af de Widmanstaetten'ska etsfigurerna visa sig vara fragmenter af större kristaller, kommer man till antagandet af att dessa planeters och i analogi härmed äfven jordens metalliska kärnor befinna sig icke i ett kristalliniskt utan i ett kristalliseradt aggregattillstånd, och att således jordklo- tets metalliska, hufvudsakligen af jern bestående kärna jemte dess magnetit-pyrit omhölje kan betraktas såsom bildande en enda stor kristall af reguliär form. Grunddragen af denna kristallo-geologiska teori har jag framställt i andra delen af min Öfversigt af Finlands geol. förhållanden”), åtföljd af en geologisk öfversigtskarta öfver Finland, med därpå uppdragna „kristallo-orografiska“ zonlinier. Jag har senare uppritat geologiskt färglagda kar- tor såväl öfver norra som södra halfklotet i stereografisk polarprojektion**) med det reguliära kristallsystemets vigti- *) Bidrag utg. af Finska Vet. Soc., 26:te h. 1874. **) Denna projektionsmetod har jemte den gnomoniska blifvit förordad särskildt för framställningen af en halfsfer af B. de Chan- 934 gare zonlinier*). En af dessa, öfver norra hemisferens pri- mitiva terränger, är ämnad att åtfölja det större arbete, hvaraf denna uppsats utgör ett sammandrag, och hvars sista afdelning (Kap. VIT) innehåller en på det kristall-geologiska systemet grundad jemförelse mellan de primitiva terrängerna i Europa, Asien och Amerika. Äfven obeaktadt den möj- ligen reela betydelsen af en sådan komparation kan det från rent formel synpunkt vara af intresse att i yttre orografiskt hänseende jemföra analoga förhållanden i de nämnda världs- delarna, och jag skall därföre här påpeka några sådana sär- skildt anmärkningsvärda analogier. Om man tänker sig en hexaëder-pol (ce = 001)**) mot- svarande nordpolen, en annan a (= 100) på ekvatorn 27° från Ferro-meridianen, d. v. s. på Afrikas vestkust vid Guinea viken, så komma de tvänne polerna b och b på ekvatorn att ligga 909 därifrån, den förra på vestkusten af Sumatra, den senare på vestkusten af Syd Amerika, och de linier, som förena dessa poler c—a, c—b och c—b, och hvilka utgöra projektioner af kanterna utaf en i jordens inre tänkt reguliär oktaéder, visa sig vara af den största betydelse för de tre analoga kontinental-komplexerna (Europa—Afrika, Asien— Australien samt Nord- och Syd-Amerika) i geografiskt och geologiskt hänseende. Linien c—a går utmed längdriktnin- gen af Spetsbergen samt öfver södra delen af Skandinaviska fjällryggen och längdriktningen af Danska halfön, bildar vi- dare gränsen mellan devon och trias i nord-Tyskland, går courtois, som användt den senare metoden för framställningen af Zie de Beaumont’s ,pentagonala bergsnät“ (Bull. de la Soc. de geogr. de Paris. 1874). +) De mot dessa svarande storcirklarna har jag för ytterligare förtydligande och till komplettering af de kartografiska framstallnin- garna medelst röd trad uppdragit på en jordglob. **) Jag använder här de af mig i min Mineral-karakteristik (1881) och andra mineralogiska arbeten begagnade kristallografiska symbolerna, hvilka skilja sig från de Millerska genom utsättandet af axeltecknen a, b och c med därtill fogade indices-tal, men med bort- 33D öfver längdriktningen af Odenwald, utmed längdriktningen af Schwarzwald, gar vidare öfver Alpernas centrala del, samt öfver Corsicas och Sardiniens längdriktning, parallelt med vestra stranden af Barca viken, sedan öfver Sahara öknens primitiva bergstrakter, samt fortsätter på södra halfklotet utmed vestkusten af Afrika. De två vigtigaste kristallogra- fiska punkterna (ac och ac) på denna linie sammanfalla med de två vigtigaste orografiska centra i Europa: mellersta delen af Schweizer alperna och mellersta delen af Skandi- naviska fjällryggen (vid Throndhjem). Af dessa poler mot- svarar ater den senare (ac,) en hörnpunkt af pentagondode- kaédern 1/; (& 02), den förra (ac) en hörnpunkt i jemvigts- kombinationen mellan oktaédern och hexaédern; och af de fran denna hörnpunkt utgående kanterna resp. zonlinierna går den i SV-lig riktning (ac—ab) öfver Spaniens SO- och Afrikas NV-kust, samt den motsatta (ac—ab) parallelt med Adriatiska och Röda hafvens längdriktning resp. strandlinier, hvarvid kan märkas, att de kanalformiga sänkningsgebit som bilda dessa tvänne långsträckta „baf“ eller vikar kunna för- klaras genom antagandet af att den inre kristallen här bildar tvänne framskjutande parallelkanter med en mellanliggande kanalformig fördjupning, en hos kristallerna i allmänhet ganska vanlig företeelse, och som äfven i äldre tid, då jord- skorpan var tunnare, synes visat sig tydligare än nu i dess yttre konfiguration, så t. ex. i de i södra Sverige under pri- mitiv- och primär-perioderna uppkomna i N—S-lig riktning gående höjnings- och sänknings-zonerna.”) De två öfver Asien och N. Amerika gående linierna lämnande af det med index o. I och för orienteringen kan den på planchen Fig. 13 (1. c.) framställda projektionssferen af det reguliära kristallsystemet användas, hvarjemte den på pag. 11 anförda Cos.-for- meln kan tjena till bestämmandet af de resp. kristallpolernas läge (long. o. lat.) på hemisferen. +) De hos planeten Mars iakttagna och mycket omdiskuterade „kanalerna“ synas mig enklast kunna förklaras såsom beroende på en inre kristallbildning med i vissa riktningar gående parallel-kanter. 336 c—b och c—b, analoga med ofvannämnda öfver Europa och norra Afrika gående zonlinie (c—a), utmärka hvardera den största utsträckningen af dessa kontinenter i N—S riktning, och de två mot ofvannämnda hörnpunkter i Europa svarande polerna be och b,c i Asien, be och boc i N. Amerika äro äfven för dessa kontinenter af stor betydelse i geografiskt och geologiskt resp. kristallogeologiskt hänseende. De ifrån dessa poler i NV och NO gående zonlinier, hvilka motsvara kanterna i nämnda jemvigtskristall (0.202), komma i Asien att gå öfver längdriktningen af de Altaiska och de Vest-Sibiriska bergssträckningarna, samt i N. Amerika öfver © de tvänne brancherna af det V-formiga primitivterritorium som af Dana o. a. amerikanska geologer betecknas såsom kärnan eller centrum för den N. Amerikanska kontinentens sedimentära formationer. Af de tvänne andra polerna b,c och b;c, hvilka i likhet med ac, i Europa utmärka hörn- punkter i pentagondodekaédern, bildar den förra central- punkten för de i olika riktningar utgående bergsträcknin- garna i norra delen af östra indiska halfön, den senare åter ändpunkten af Florida-halfön. Hvad den fjerde af de fran c-polen utgående oktaédriska kantriktningarna på norra hemisferen (c—a) beträffar, så har äfven den, ehuru gående öfver delar af jordklotet, till större delen betäckta af vatten, en kristallo-geografisk betydelse. Den går nämligen öfver Beringssundet och bildar sålunda gränsen mellan Asien och N. Amerika, samt delar Stilla Ocean i tvänne symmetriskt lika hälfter, i det att de från polen ac i NV och NO riktade zonlinierna ga konformt med de två brancherna af Aleutiska ögruppen, hvilket har sin motsvarighet på den motsatta Europeiska kontinenten i de i NV och NO gående hufvudriktningar, parallelt med de från polen ac utgående zonlinierna, som man i geografiskt och stratigrafiskt hänseende kan särskilja, den förra i vestra den senare i östra Europa. Vidare finner man, att N. Amerikas V-kust samt Asiens O-kust förhålla sig på ett i hufvudsak likartadt sätt till de zonlinier, som gå mellan hexaöder- och oktaéder-polerna samt motsvara i afseende på läget kanterna 331 af rhombdodekaëdern (20). De två andra från c-polen ut- gående rhombdodekaëdriska kantprojektionerna c—abe och c—abe gi öfver Ural-kedjans och Grönlands längdriktningar, terränger utmärkta för sådana mineral och bergarter, som man har skal att antaga i allmänhet förefinnas pa större djup, men hvilka pa de ställen, där kanterna af den tellu- riska kristallkärnan uppskjuta, kommit närmare jordytan, t. ex. guld, platina, ged. jern samt jernmalm etc. I själfva virket finner man ock, att trakterna invid dodekaéder- och oktaëder-kanternas projektionslinier mestadels utmärka sig for sin metallrikedom. Äfven mot kanter hörande till den hemiédriska dyakis- dodekaedern !/, (303/3) kan man finna geologiskt-orografiska analogier, si t. ex. den mot zonlinien abc—ac, i Europa svarande, öfver Skottska höglandet och central-Skandinavien gående höjningszonen, och i Asien den öfver Himalaya-kedjan gående linjen abc—b,c, samt slutligen den mot kombina- tionskanten mellan pentagon- och dyakis-dodekaédern sva- rande zonlinie, som fran polen ac, i mellersta delen af Skandinavien går till polen b,e på Floridas sydkust, därvid tangerande Islands och Grönlands syd- samt N. Amerikas vest-kust, och som i likhet med den förstnämnda synes re- presentera en äldre, numera till större delen förstörd höj- ningszon. Man har nämligen skäl att tänka sig, att den inre kristallens yttre delar, hvilka stå i närmare beröring - med den fluktuerande smältflytande metalliska silikatmagman, kunna undergå förändringar, bestående i omvexlande smält- ning och äterutkristallisering, samt ätföljda af en motsva- rande omvexlande lokal, långsam sänkning och höjning af berg-grunden. Den öfverensstämmelse, som sålunda visar sig mellan hufvudriktningarna på jordytan och de af en i det inre tänkt reguliär kristallkomplex, synes mig näppeligen kunna be- tecknas såsom en blott tillfällighet, utan såsom ett bevis för rigtigheten af denna hypotes; ty de kristallformer, som här- vid kommit i fråga, äro just de, som vanligen uppträda hos de ämnen, hvilka på grund af ofvananförda skäl kunna anses 338 i större mängd förekomma i jordens inre, nämligen jernet, magnetiten och pyriten; af dessa kristallisera de tvänne först- nämnda i oktaéder- och rhomb-dodekaéderform, den sist- nämnda i oktaédern och hexaédern eller kombinationer dem- emellan samt i pentagon- och dyakis-dodekaéderform. Pa grund af det nära sambandet mellan dessa mineral såväl i kemiskt som kristallografiskt hänseende är det sannolikt, att deras former äro regelbundet med hvarandra förenade, dock till det yttre delvis åtskilda, så att pyritens pentagondode- kaéder till större delen omsluter magnetitens rhombdode- kaéder, och denna jernets oktaéderform. Jordytans konfigu- ration bör därföre visa ett förhållande motsvarande pyritens dodekaédriskt-hemiédriska formutbildning, hvilket ock såsom af det föregående synes, i själfva verket är fallet på det norra halfklotet, där t. f. af mindre vattenbeteckning denna konfiguration tydligare kan skönjas än på det södra. Den dodekaédriska hemiédrin visar sig särskildt däri, att Asien och Nord-Amerika kunna betecknas såsom varande med hvarandra fullt analoga”), men med Europa—Afrika i om- vänd ställning, så att Europa kommer att motsvara de syd- liga, Afrika de nordliga delarna af dessa kontinenter. Hvad beträffar olikheten mellan Europa—Afrika och det motstå- ende Stilla-Ocean-gebitet, så kan den ställas i samband med den förskjutning eller ensidiga utbildning, som kristaller i allmänhet och särskildt pyritkristaller icke sällan förete, lik- som i allmänhet olikheterna mellan de yttre geografiska och de inre kristallografiska riktningarna kunna tillskrifvas en påverkan af yttre krafter, närmast centrifugalkraften samt indirekte äfven solens och månens attraktion genom dess in- verkan på jordklotets rörliga element: hafven och den inre smältflytande magman. +) Detta ej blott i yttre geografiskt utan ock i inre geologiskt eller geofysiskt afseende, i det att de jordmagnetiska intensitetspolerna i norra Asien och nord-Amerika ligga nära till pentagondodekaéderns ytpoler (be, och be,). Bevis för jordens inre kristallisation synes mig f. 6. äfven kunna hemtas från dess magnetiska förhållanden, hvilka däraf kunna förklaras. 339 Öfver Finland gå icke några af de allmännare förekom- mande formernas zonala kantlinier, och i öfverensstämmelse härmed finnas ej häller här några särskildt framstående yttre bergsträckningar, motsvarande de i det föregående anförda, i hvilket afseende den finska primitivplatån öfverensstämmer med primitivterrängerna på vestra indiska halfön i Asien och Guyana i Syd-Amerika. Däremot finnas stratigrafiska zo- ner med förherrskande skiffringsriktning, af hvilka de vigti- gaste äro: den i ONO gående sydliga gneis- och den iöstra Finland i NNV strykande skiffer-zonen; och parallelt med dessa gå de tvenne förnämsta zonlinierna, nämligen a,c;— asbc, samt ab—asbes —acs, af hvilka den förstnämnda i sin fortsättning på södra halfklotet går conformt med det Bra- silianska primitiv-territoriets NNO-liga hufvudsträckning. Dessa och några andra till reguliära systemet hörande zon- linier har jag uppdragit på min ofvannämnda öfversigtskarta öfver Finland, emedan de, om också icke i yttre orografiskt, så dock möjligen i inre dynamiskt hänseende kunna vara af betydelse för Finlands primitiv-geologi, såsom motsvarande magnetiska jordströmmar eller sammanfattningen af de kri- stallmolekulära eterströmmarna, hvilka kunnat utöfva ett riktande inflytande, företrädesvis på glimmerbladen*) och dy- medelst ock på skiffern, gneisen och gneisgraniten, ett för- hållande som ock bland. andra af Scheerer ansetts såsom sannolikt. Den i denna uppsats lämnade kortfattade, öfversigtliga framställning af de primitiva formationernas geologi utgör en början till inslåendet af en ny riktning för denna del af geologin, lika mycket skild från den gamla af Werner fram- stälda neptuniska läran som från den nyare på Hutton’s och Lyell’s teorier grundade ultrametamorfismen. I enlighet med den här framstälda uppfattningen kunna de primitiva skiff- +) På grund af glimmermolekylernas betydliga utsträckning i hufvudaxelns riktning, hvarigenom basiska planet kommer att gå i den magnetiska eterströmmens riktning, (se min kristallo-kemiska mineral- teori I. c.). 340 rarna hvarken betraktas såsom ur vatten afsatta kristalli- niska sedimenter, ej häller såsom metamorfiska ler- och sand- sedimenter, utan såsom plutoniska aflagringar eller ur djupet uppkomna eruptiva bildningar, som genom öfverhettadt vatten under starkt atmosferiskt tryck undergatt en mindre eller större grad af sünderdelning. Denna primitiva sönderdel- nings- eller kristalliniskt-klastiska sedimentbildnings-process kan fördelas på tre perioder eller motsvarande formationer: 1) Gneisformationen, hvars bergarter undergätt den minsta graden af kemisk och mekanisk sönderdelning, och som där- före företer en jemförelsevis mindre atskilnad mellan de sedimentära skiffrarna och de ofta skiffriga eruptiverna; 2) Glimmerskifferformationen, hvars skiffrar uppstått genom en något högre grad af sönderdelning, och i enlighet härmed förete en något större åtskilnad från de massformiga erup- tiverna, hvari de dock öfvergå genom de gångformiga erup- tivbildningarna (porfyroiderna), samt 3) Fyllit- eller kvarzit- formationen, hvars skiffrar visa den högsta grad af primitiv kristallinisk sönderdelning eller sönderdelning med kristalli- niska sönderdelningsprodukter, och därföre ock förete den största åtskilnaden från eruptivmassiven med hvilka de stå i samband genom de gangformiga skiffrarna, under det de à andra sidan öfvergå i den postprimitiva klastiska sandstenen och lerskiffern genom sandstensartad kvarzit och kryptokri- stallinisk fyllit. Denna ny-plutoniska teori ansluter sig till den neptu- niska i formelt hänseende genom antagandet af den Wer- ner’ska tredelningen för den primitiva formations-gruppen äfvensom med afseende pa den stora betydelse den tiller- känner vattnet såsom hufvudfaktor vid den primitiva bergs- bildningen, samt å andra sidan till den metamorfiska läran däri, att den fran de primära kristalliniska bildningarna sär- skiljer de genom kontaktmetamorfisk inverkan af eruptiver på dem uppkomna sekundära skiffrarna; den kan därföre be- tecknas såsom en neptunisk-metamorfisk-plutonisk teori, som sammanfattar de förut skilda specialteorierna till ett helt. Jag tror mig redan genom föregående korta framställ- 341 ning för en opartisk läsare hafva ådagalagt, att detta upp- fattningssätt står i en bättre öfverensstämmelse med förhan- denvarande data än den för närvarande rådande ultra- eller ensidigt metamorfiska läran, som ej tillfyllest beaktar de för primitivformationen så ytterst vigtiga plutoniskt-eruptiva företeelserna; och jag vågar på grund häraf uttala den för- hoppning, att den, sedan den blifvit närmare i detalj utbil- dad, skall visa sig kunna lämna en fullt tillfredsställande och naturenlig förklaring öfver den primitiva berggrundens geologi, och dymedelst ock för de postprimitiva formatio- nernas geologi, för hvilken den förra kan sägas vara af en grundläggande betydelse, förhållande sig till densamma såsom den oorganiska kemin till den organiska. Likasom den ke- _ miska vetenskapens studium börjar med de oorganiska och afslutas med de organiska föreningarnas kemi, så bör ock studiet af geologin begynna med de fossilfria, af öfvervä- gande primära mineralier bestående primitiva formationerna och därifrån gå till de fossilförande, i förhållande till dem sekundära formationerna. Mot detta naturenliga förfarande star dock den nuvarande från Lyell härstammande „aktuali- stiska“ åskådningen i strid, då den från nuvarande förhål- landen vill sluta till de primitiva, och man borde i enlighet härmed för att förfara konseqvent äfven i likhet med Lyell vid betraktningen eller framställningen af den geologiska formationsserien gå från de yngre till de äldre formationerna, ett förfarande som dock icke bland nyare författare af geol. läro- och handböcker vunnit efterföljd, och som i själfva verket vore lika onaturligt som om man vid betraktningen af den historiska utvecklingen skulle gå från yngre till äldre tidsperioder. Jag bör här anmärka, att jag ingalunda härmed vill påstå, att den Lyell’ska läran och skolan ej skulle varit af nytta för geologins utveckling. Tvärtom har den haft en stor betydelse för densamma, nämligen att bilda en helsosam motvigt mot den äldre ultraplutoniska läran, hvilken bildade en motsats till den Werner’ska neptunismen; och den Lyell’ska metamorfismen har därigenom kunnat förbereda uppkomsten 342 af en ny, mera moderat och dymedelst ock mera naturenlig plutonism. Men härmed har den ock spelat ut sin rol, och ett vidare fortgående i den af densamma inslagna riktningen skulle, långt ifrån att vara till nytta, tvärtom verka häm- mande på geologins och särskildt primitiv-geologins vidare ut- veckling. De vetenskapliga teorierna följa på eller utvecklas från hvarandra såsom de enskilda organismerna i den orga- niska utvecklingsserien: de gamla formerna måste dö, för att de nya skola kunna lefva: Det är därföre ett nödvändigt vilkor för den nya teo- rins uppkomst och utveckling, att den nurådande försvinner, och särskildt är det trenne allmänt antagna åsigter härrö- rande från den Lyell'ska läran och den därmed 1 nära sam- band stående Darvin'ska, som måste öfvergifvas innan det nya äskädningssättet skall kunna göra sig gällande, näm- ligen: 1) åsigten om att de primitiva kristalliniska skiffrarna äro metamorfiska ler- och sandsedimenter, ursprungligen lika med de postprimitiva; 2) åsigten att de primitiva formatio- nerna för sin bildning erfordrat omätliga tidsperioder längre än alla de efterföljande postprimitiva tillsammantagna, och slutligen 3) åsigten att de kambriskt-siluriska organismerna föregåtts af en lång följd af lägre organiska former, eller med andra ord, att de primitiva prekambriska sedimenterna innehållit fossilier, hvilka dock genom deras metamorfos för- störts. Ehuru nu redan i det föregående talrika bevis, både direkta och indirekta lämnats mot riktigheten af dessa åsigter vill jag här ännu ytterligare framhålla några särskildt be- aktansvärda sådana. Beträffande först åsigten om de kristalliniska skiffrarna såsom ursprungliga ler- och sand-sedimenter, så utgör redan själfva naturen af dessa skiffrar ett talande bevis däremot. De elementer, hvilka utgöra hufvudbeståndsdelarna i de dem konstituerande mineralierna, kiseln, aluminium, magnesium m. fl., samt deras oxider, äro för det mesta kemiskt indif- ferenta ämnen, som vid vanlig temperatur förete föga eller ingen kemisk affinitet eller föreningsbegär, hvilket först vid en högre temperatur uppväckes hos dem. Häraf framgår, 343 att de mineral, hvaraf de primitiva formationernas bergarter bestå, måste hafva bildats vid en mer eller mindre hög tem- peratur, såsom ock de hittills gjorda silikatsynteserna utvisa, och det direkte såsom primära, icke genom metamorfos ur lera resp. kaolin, sand eller andra förvittringsprodukter, ty sådana finnas icke i de primitiva skiffrarna såsom primära beståndsdelar, ehuru väl om nämnda åsigt vore riktig åt- minstone spår däraf borde förefinnas; detta beror helt en- kelt därpå att dessa förvittringspropukter bildas vid en jem- förelsevis så låg temperatur, att de först vid slutet af pri- mitivperioden kunnat uppstå; de klastiskt-kristalliniska genom kemisk sönderdelning vid högre temperatur uppkomna skif- ferbeståndsdelarna kunna icke betecknas såsom förvittrings- produkter i egentlig mening. Nämnda åsigt är sålunda ett rent teoretiskt åskådningssätt, som icke har några verkligt positiva vare sig kemiska eller geologiska grunder för sig, hvilket hvarje opartisk forskare, som frigjort sig från de Lyell-Darvin'ska lärorna, nogsamt själf skall kunna finna, ty några andra skäl än dessa teorier finnas icke för i fråga varande åsigt. Hvad den andra frågan beträffar eller den om tiden för de primitiva formationernas bildning, så står den i nära samband till föregående. De kolossala tiderymder, som man antagit för de primitiva prekambriska formationerna kunde hafva skäl för sig under förutsättning af att dessa delvis bestå af metamorfiska ler- och sand-sedimenter, men de före- falla orimliga för der, som icke hyllar denna åsigt. Det är isynnerhet amerikanska geologer, som gjort sig skyldige till denna öfverdrift i afseende på tidsbestämningen. Sa t. ex. antager v. Hise (Bull. U. S. Geol. Survey N:o 86, p. 492), att blott den yngre afdelningen af primitivtiden eller den s. k. algonkiska perioden skulle varit längre än alla de efter- följande perioderna tillsammantagna, hvarvid dock kan mär- kas, att en del af denna s. k. algonkiska tid torde böra räknas till den kambriska perioden på förut anförda skäl. Denna öfverdrifna tidsbestämning står i samband med en motsvarande ôfverdrift i uppskattandet af de primitiva for- 344 mationernas mägtighet. Till och med Dr. J. J. Sederholm, som är en ifrig anhängare och försvarare af läran om de primitiva skiffrarnas rent sedimentära natur, framhåller i sitt senaste, ofvanciterade arbete (1. c. p. 248) beträffande mästigheten af de äldre „arkeiska sedimentformationerna“, att de amerikanska geologernas uppgifter angående denna mägtighet så mycket skilja sig från hvarandra, och i de flesta fall äro så högt tilltagna, att de förefalla osannolika. Jag måste säga detsamma om hans egna uppgifter rörande de finska primitiv-formationernas mägtighet. Det synes mig vara alltför tidigt att ens närmelsevis söka beräkna mägtig- heten af de primitiva sedimentformationerna, så länge det ännu icke är bestämdt afgjordt, hvad som i dem äro verk- liga sedimenter, och hvad som blott äro skenbara sådana, och i själfva verket eruptiva gängbildningar (porfyroider), som inkommit efter den egentliga sedimentbildningsperioden; och såsom jag ofvanföre visat är en stor del, ja måhända större delen af de Tavastländska eller Bottniska skiffrarna sådana eruptivbildningar, hvilka inpressats mellan de ned- sänkta skifferlagren och t. f. af trycket antagit en skiffrig struktur. Hvad åter själfva bestämningen af de primitiva skiffrarnas bildningstid vidkommer måste först afgöras, huru- vida denna bildning försiggått lika långsamt som de yngre formationernas rent klastiska sedimentbildning eller måhända behöft mindre tid. För min del anser jag det senare vara mera sannolikt, emedan såväl bildnings- som sönderdelnings- processerna under primitivperioden antagligen på grund af den höga värmegraden försiggått relativt hastigare än under senare perioder med lägre temperatur. Slutligen bör vid bestämmandet af mägtigheten ännu en omständighet beaktas, nämligen de särskildt i primitiva terränger ytterst allmänna förkastningarna, genom hvilka mägtigheten af skiffersystemen . skenbart kan te sig flere gånger större än den i verkligheten är. Det är på grund af alla dessa skäl jag anser mig hafva åtminstone lika mycken anledning som ofvannämnde ameri- kanska geolog att antaga, att det ej är med hela den post- primitiva formationsserien man har att jemföra den primitiva 345 prekambriska formationsgruppen, utan på sin höjd med en af dess större underafdelningar, den paleo-, meso- eller kai- nozoiska formationsgruppen. Hvad slutligen vidkommer frågan om organismer funnits eller icke funnits under de primitiva formationernas bildningstid, så är detta äfven en fråga, som står och faller med den om de primitiva sedimenternas egentliga beskaffen- het. Visar det sig, att de icke äro bildade på samma sätt som de postprimitiva fossilförande sedimenterna, utan såsom ursprungligen, från början kristalliniska bildningar, för hvilka es hög temperatur, ett starkt lufttryck och ett haf med öf- verhettadt vatten varit nödvändiga, således förhållanden un- der hvilka organiska varelser omöjligen kunnat existera, då är ock det egentliga hufvudstödet eller grundvalen för den Darvin'ska utvecklingsläran undanryckt, och den kan i lik- het med den Lyell’ska metamorfosliran antagas hafva upp- hört att existera. De primitiva formationerna, betraktade från en af de Lyell-Darvin’ska teorierna oberoende ståndpunkt, tala sålunda icke för utan tvärtom på det bestämdaste emot dessa läror, och man blir nödsakad att söka komma till en annan upp- fattning rörande den organiska utvecklingen än den Dar- vin'ska. Jag har redan i ett tidigare arbete (Utkast till en allmän teori p. 82) antydt en sådan uppfattning genom att utgå från den äfven af Darvinister antagna jemförelsen af den organiska utvecklingen i sin helhet vid ett träd; och likasom den enskilda organismen i sitt tidigare embryonala tillstånd jemförelsevis hastigare utvecklas, och utvecklingen senare blir långsammare tills den slutligen upphör, så har man ock att tänka sig utvecklingsförloppet hos det stora lifsträdet. Men häraf föres man ock till antagandet, att de krafter, som härvid varit verksamma, varit inre organiska lifs- eller själskrafter af helt annat slag än de som Darvin sammanfattat genom uttrycket ,naturligt urval i kampen för tillvaron”. Det är för mig af stort intresse att finna att v. Baer, den berömde embryologen, uttalat sig i huf- vudsak på enahanda sätt som jag i sin kritik af Darvin's 346 lära”), i det han säger: , Neubildung und Umgestaltung wirkten früher viel mächtiger als jetzt, wo sie vielleicht ganz erloschen oder wenigstens dem erlöschen sehr nahe ist.“ Den organiska utvecklingen är en fräga som primitiv- geologen säsom sädan alls icke har att befatta sig med. För honom äro mineralier och bergarter hufvudsaken, och mine- ralogin, mineralkemin och petrografin de hufvudsakliga hjelpvetenskaperna; och i samma män dessa gä framät skall äfven de primitiva formationernas geologi befrämjas. För lösningen af frågan om den organiska utvecklingen kan geo- login på sin höjd blott utgöra en förberedelse; och detsamma kan sägas om alla andra enskilda vetenskaper: paleontologin, zoologin, botaniken. Lösningen af detta stora problem, för- utsatt, att det alls kan lösas på jorden, tillhör en framtida kollektiv vetenskap af filosofisk art: den komparativa kos- mologin. #) „Reden gehalten in wissenschaftlichen Versammlungen“, II p. 430. 1876. — 7. Baer kan såsom embryolog, och sålunda i främsta rummet betraktande den embryonala formutvecklingen, hvilken bildar grundvalen för utvecklingen i stort, för den organiska utvecklingen i allmänhet sägas vara en större auktoritet än Darviz, som hufvudsak- ligen blott betraktat de fullt utvecklade formerna. DISSERTATIONES ACADEMICÆ FENNORUM EXTRA PATRIAM. ETT BIDRAG TILL FINLANDS KULTURHISTORIA K. G. LEINBERG. le GaN aes de VT Wiis AUG iE aD Abe VERA a BU AS Förord. Under mer än sju århundraden förbundet med vestra Eu- ropa, har Finlands folk vuxit fast med den vesterländska kul- turen och från occidenten jämväl mottagit de förnämsta impulser till det odlingsarbete, detsamma utfört à närheten af norra pol- cirkeln. Organer, som förmedlat dessa impulser, ha bland andra varit ett icke ringa antal unga finnar, hvilka från studiiresor i andra länder dtervändt med ett större matt af lärdom, än de kunnat förvärfva à sitt hemland. Sjelffallet ha universiteten, sasom varande högsta lärdoms- säten inom Europas kulturländer, utgjort de förnämsta malen för vara kunskapslystne landsmäns färder utomlands, hvarför vi ock finna finske studerande sedan mer än ett halft årtusende tillbaka inskrifne i utländska universitets matriklar. I de allra flesta fall saknas dock närmare underrättelser om desse immatriku- lerades studier. Sasom ett varaktigt minne af vara landsmäns literära sysselsättningar i utlandet quarstar emellertid deras an- del, vare sig såsom auktorer eller såsom respondenter, i aka- demiska dissertationer, för så vidt dessa blifvit befordrade till tryck och ännu finnas à behåll. Under den. förutsättning, att detta minne är i kulturhisto- riskt afseende wäl värdt att räddas fran en eventuel glömska, meddelas här, efter universitet och tidsföljd ordnad, en mängd titlar på disputationer, hvilka af finske studerande ventilerats vid utländska akademier. Desse titlar äro öfverhufvud afskrifna från originala arbeten, som finnas i universitetsbibliotheket à Helsingfors, à kungl. riksbibliotheket i Stockholm och i universitets- bibliotheket i Upsala. I några fall ha ännu andra källor an- litats. På någon fullständighet, som icke lemnar rum för vidare fyllnader, kan detta meddelande så mycket mindre göra anspråk, som en dylik fullständighet endast kan vinnas genom noggranna forskningar i bibliothek och arkiv vid alla de universitet, som besökts af finnar, sedan akademiskt tryck begynte se dagen, d. v. s. under mer än tre arhundraden. Den äldsta här upptagna disputa- tionen bär nämligen tryckningsaret 1593. | Den festliga karakter, som disputationsakter egt vid lär- domssäten, à synnerhet à äldre tid, har gifvit sig till känna icke blott à mer eller mindre högstämda tal vid sjelfva akten af auk- tor, respondenten och opponenterne, utan har äfven yttrat sig i pietetsfulla dedikationer af auktor eller respondenten till föräl- drar och gynnare äfvensom 1 artiga gratulationer, dem vänner och anförvanter egnat det utgifna „snilleprofvets“ malsmän, auctor och respondens. Dessa på förhand nedskrifna dedikationer och gratulationer offentliggjordes sedan 1 tryck tillsammans med dissertationen, i början och i slutet af densamma. Icke blott inhemska, utan äfven främmande språk anlitades härvid såsom vehikel bade pa vers och prosa för de 2 dessa artighetsbetygelser tolkade känslor och tankar. Sålunda förekomma 1 fråga va- rande sirater till de i det följande upptagna disputationer affat- tade på ett eller flera af dessa språk: latin, svenska, finska, grekiska, hebraiska, tyska, franska, italienska och engelska. Da de personliga notiser, som dessa bilagor innehålla, kunna à flera fall vara af intresse, ha här ännu i korthet angifvits föremålen för à fragavarande dedikationer och gratulationer äfvensom de senares författare. De efter disputationernas titlar, för så vidt möjligt varit, här införda biografiska notiser äro för korthetens skull till största delen hemtade ur Vilh. Lagus” fortjenstfulla arbete: Åbo Akademis Studentmatrikel, dock på sina ställen försedda med några nödig- befunna rättelser och tillägg. Helsingfors den 1 januari 1900. Kee Ge TE Upsala Lund . Dorpat Pernau . Altdorf . Berlin Bern . Giessen . Greifswald . Göttingen . Jena . Kiel A Leipzig . Leyden . Marburg Rostock . Strassburg . Wittenberg Register Innehäll. — — Upsala. En högskola i Upsala, hvars stiftande var i fråga satt redan före medlet af 1400-talet, kom till stånd efter det påfven Sixtus IV den 28 februari 1477 lemnat tillåtelse till dess inrättande. Efter att under några årtionden ha varit 1 verksamhet, råkade denna högskola under en lång tid 1515—1566 1 lägervall, men erhöll omsider efter manga vexlingar nya privilegier den 15 mars 1595, från hvilken tid dess verksamhet ej vidare varit afbruten. Såsom varande den till Finland närmast belägna härd för en högre bildnings förvärfvande blef högskolan i Upsala efter dess återupprättande mer än något annat universitet besökt af finnar. Detta var isynnerhet fallet, så länge vårt land saknade en motsvarande bildnings- anstalt. Men äfven efter det Åbo akademi inrättats, betrak- tades Upsala universitet såsom lärdomens förnämsta högsäte 1 Norden, hvarför det ock fortsättningsvis under hela den tid Finland var politiskt förenadt med Sverige och ännu ett par tre årtionden efter skiljsmessan besöktes af ett icke ringa antal finske studerande, hvilka antingen sökte der förfullständiga sina tidigare i Åbo bedrifna akademiska studier eller ock tillegnade sig 1 Upsala en grundläggande akademisk bildning, som sedan fulländades 354 vid universitetet i Åbo. Särskildt var Österbotten den del af Finland, hvarifrån — tack vare den lätta sjö- kommunikationen — den största kontingenten af unge män besökte den svenska högskolan. — Anmärkas bör dock, att omvändt äfven svenske ynglingar på den tiden funno sin fördel vid att besöka Finlands högskola och der aflägga prof, hvilka 1 allmänhet ansagos kunna här lättare presteras än 1 Upsala, hvarförutom lefnadskostnaden i den svenska universitetsstaden var dyrare, än i Åbo, der det var ,ogement godt köp pa allting" (Lagus, Åbo akademis studentmatrikel, I: 187). Utom egentliga finnar, som disputerat 1 Upsala, äro här nedan upptagne äfven några 1 Sverige födde män, hvilka under sin senare verksamhet tillhört Finland och här gjort sig förtjente om kulturens främjande bland vårt folk. Deremot ha här icke upptagits de många sven- skar, som studerat 1 Åbo och derefter återvändt till sitt hemland, vare sig omedelbart eller efter att någon kortare tid ha haft anställning i Finland. — Skälet dertill, att dispu- tationer, hvari tvenne svenske friherrar Lilliehöök och Gyllenstierna haft del, upptagits i denna samling, har en- dast varit uppmärksamhet mot deras från Finland hemtade titlar: Liber Baro de Närpiss och L. B. de Vhlaborgh. Enär icke fa af vara landsmän vunnit lärda grader vid akademin i Upsala, torde det kunna anses lämpligt att här uppräkna de vid denna högskola anställda promo- tioner, hvarvid finnar graduerats, till och med år 1839, da den siste finske studeranden 1 Upsala der lagerkröntes. Efter nämnda år ha väl ännu några gånger finske män promoverats vid Upsala universitet, men endast till jubel- magistrar samt till jubel- och hedersdoktorer. 359 Vid promotionerna inom filosofiska fakulteten, der den första firades den 22 januari år 1600 och den näst- följande år 1617 samt de derpå följande merendels efter en mellantid af 3 år, har de promoverades antal, efter att 1 början ha varit ganska ringa, efter hand ökats till 50 a 90 i gången och under nämnda tid 3 gånger öfver- skridit 100. Vid följande promotioner ha nedan nämnde finnar graduerats: 1632 bland 33 graduerade: Ericus Matthiæ Fortelius. TGS NS 9 ss Georgius Christophori och Christianus Winter. 16525130 4 Jonas Petri Biugge. 1691 ,...89 ; Henricus Jacobi Brenner. Wp Oe MARS GE > Andreas Bergius och Henricus Carlborg. 10228. AG Andreas Vaselius, Israel Peldan, Samuel Hornæus och Petrus Hällberg. LT SAH PRO 85 z Gabriel Arctopolitanus. 1732310 2:60 k, Gabriel Mathesius (primus), Gustavus Juslenius och Pe- trus Nicolaus Mathesius. RS 12375:607 À Johannes Nymarck, Ericus Fant, Gabriel Aspegren och Johan- nes Krook. BAS 0118 5 Jacobus Malmsten, Michael Fant, Andreas Wetterblad och Ja- cobus Krook. PAZOT Pi 50 à Carolus Hegequist. OST bee 87 x Jacobus Carlborg. 356 1761 bland 104 graduerade: Henricus Wilhelm Pose och Benedictus Zimmerman. IA BANEE HT 2 Aaron Mathesius, Abrahamus Lind och Johannes Gabriel Lind. ATOS 50 = Petrus Bonsdorff. 178254 ,5, 52 5 Johannes Gadolin och Nicolaus Agander. TSH. 50 2 Johannes Petrejus, Johannes Borgström och Jacobus Bonsdorff. VITT 50 = Israel Gustavus Wänman. 1797 2 53 5 Michael Chorus. 1803. 5 53 5 Gust. Frid. Bohm. 180975 75 x Johannes Ericus Sabellı. ISIR 75 a Wilhelm Gabriel Lagus och Carolus Walheim. IS: RE 72 Nathanaël Gerhard af Schultén | (ultimus). TOS 78 x Otto Reinhold af Schultén. [STR 77 = Germund Fredrik Aminoff. 1830125 90 3 Harald Viktor Wilhelm Furu- hjelm. 1859655 59 a Jakob Edvard August Grön- blad. Medan promotionerna inom filosofiska fakulteten se- dan 1619 firats någorlunda regelrätt hvart 3:dje ar, ha inom de andra fakulteterna doktorspromotioner aterkommit merendels med längre mellanrum och ganska ojämnt. Oftast ha doktorspromotioner firats inom medicinska fakulteten — 1 början tätare med ett fåtal, sedermera 357 glesare med ett större antal promoverade. Dervid ha äf- ven flere finnar ernatt den högsta lardomsgraden. Sedan 17381), da den första medicinedoktors promotionen firades i Upsala, ha till och med 1835 till medicinedoktorer der promoverats följande finnar: 1747 bland 2 promoverade: Bartholdus Rudolphus Hast. 1754 Te à Johannes Haartman. 1758 HÄ er Johan Georg Colliander. 1760 ee 5 Jacobus Hideen. 1765 ar fs Christianus Lado och Isaa- cus Uddman. 1768 ale £ Carolus Henricus Wän- man. 020,115, 17 Johan Adolph Dahlgren, Nicolaus Avellan och Anders Johan Bladh. 1780 elon ig am Carolus Nicolaus Helle- j nius. 1785 ee LO) 5 Joseph Gustaf Pipping och Gabriel Bonsdorff. 1788 LD N Herman Rudolph Hast, Johan Fredrik Sacklen, Christian Aeimeleus och Fredrik Wilhelm Radloff. 1791 » 14 5 Nicolaus Avellan (ul- timus). 1) Om anledningen, hvarför medicinedoktorspromotioner sa sent begynte hallas i Upsala, Be O. Hjelt, Svenska och finska medi- cinalväsendets historia, I, sidd. 5—7. 358 1804 bland. 17 promoverade: Henricus Wilhelmus Ro- manson och Gabriel Rislachi. 1813 Fue 5 Zacharias Topelius, Gusta- vus Toppelius och Lau- rentius Johannes Prytz. 1817 neo 2 Johannes Ericus Sabelli. 1835 250 EN Leonhardus Fahlander. Utan solenn akt promoverades till doktor 1803 med diplom af medicinska fakulteten Johannes Bergman, född i Ingå 1771, student i Åbo 1786, filosofiekandidat 1793, inskrifven vid Upsala akademi 1793, provincialläkare i Tavastehus 1805 och på Aland s. å., 1 1814. Theologie doktorspromotioner, vid hvilka endast ett mindre antal genom examina dertill dokumenterade, men ett öfvervägande antal genom sitt arbete i kyrkans tjenst eller ock genom literär verksamhet förtjente män ernatt den högsta lärdomsgraden, ha sedan 1617 firats 1 Upsala, och ha dervid följande finnar promoverats: ; 1640 bland 5 promoverade: theol. professorn i Åbo och li- centiaten Eschillus Olai Pe- treus. 16617/, endast generalsuperintendenten 1 Lifland, sedan biskopen i Abo Johannes Gezelius (d. ä.). 1732 bland 15 promoverade: biskoparne i Abo och Borga Tammelin och Gezelius samt theologie professorerne 1 Abo Fahlenius och Jusle- nius. 359 175215/, bland. 32 promoverade biskopen i Borgå Nylander, damera theol. prof. 1 Upsala Gabriel Mathesius, theol. professorerne i Åbo Lau- reus, Pryss och Tillander samt professorerne 1 filosofi- ska fakulteten i Abo Carl Friedrich Mennander och Carolus Mesterton. 1752 2/, endast domprosten, sedermera biskopen 1 Borgå Gabriel Fortelius. 1772 bland 40 promoverade: theol. prof. Ross i Åbo och 1779 1793 1800 ” 53 prosten Alanus i Vemo. 10 finske pastorer, nämligen Laihiander i Nerpes, Lenc- qvist 1 Orivesi, Idman 1 Hvittis, Avellan 1 Tenala, Pihlman 1 Eurañâminne, Backman 1 Finström, Chy- denius 1 Gamla Karleby, Hyllén 1 Hollola, Poppius 1 Jockas och Cajander i Hel- singfors. biskopen i Borgå Cygnæus samt prostarne 1 Pyhäjoki Westzynthius och 1 Hauho Bonsdorff. pastorn vid finska nationela forsamlingen 1 Stockholm Wallenius, theol. prof. i Abo Cavander, L. L. Orient. prof. 360 i Åbo Lefrén, theol. prof. sedan biskopen i Åbo Teng- ström, theol. prof. och pro- sten i Ulfsby Lebell, kyrko- herdarne 1 Kajana Frosterus, i Janakkala Hirn, i Nerpes Hägg, 1 Jomala Hambreus, domprosten 1 Borgå Alo- pæus samt prostarne 1 S:t Michel Forssius och i Iden- salmi Lagus. 1809 bland 73 promoverade: pastorn vid finska nationela förs:n 1 Stockholm Isaacus Lagus. 1818 106 5 kyrkoherden i Kumla, seder- mera biskopen 1 Hernösand, Frans Michael Franzén. Minsta antalet doktorspromotioner ha 1 Upsala före- kommit inom juridiska fakulteten, der sedan 1629, da den första promotionen firades, ett ganska litet antal creerats till doktorer, bland hvilka följande finnar: 1752 bland 5 promoverade: Carolus Krook. TE CASS 6 5 Johannes Alexander Brandt. 1818 9 3 Wilhelm Gabriel Lagus, Erik Gustaf Eneberg och Johan Gabriel von Bonsdorff. ” 361 1. JOHANNES JACOBI. Dispvtatio procemialis. In disputatio- nes Theologicas, in Collegio Privato M. lohannis Rvdbeckii habendas. De Stvdio Theologico recte inchoando et feliciter absolvendo, quam svb præsidio Rectoris habebit Johannes Lacobi Nycarlus Ostrobothniensis. */; 1611. 4 blad 8:0, utom i början 1 blad: Titel och latinsk dedikation af respondens till biskopen i Abo Erieus Erici, till öfversten Isacus Bhem samt till fadren past. i Nykarleby Jacobus Sigfridi, till morbrodren past. i Vloborg Johannes Henrici, till slägtingen G. O. T. i Pedersöre Isacus Erici och till morbrodren G. O. T. i Limingo Josephus Henrici. Dessutom i slutet: ett blad „Epigrammata“ — latinska verser — till resp. af Olaus Gabrielis A. F., af Ericus Johannis Prytz, Arbogensis, och af Andreas Iohannis Prytz 4), Arbogensis. Johannes Jacobi Nycarlus blef kapellan i Nykarleby och kkh derstädes 1625, + 1636. Var son af kkh derstädes Jacobus Sigfridi, som blef forste pastor i Nykarleby 1607 och dog 1625. (Strand- berg, Åbo stifts herdaminne IT, 85). Af Johannes Jacobi finnas la- tinska gratulationsverser till resp. Nicolaus Peter Schvte i en disputa- tion De providentia, pres. Johanne Rudbeckio, hvilken afhandling ventilerades i Upsala den ?3/, 1611. 2. CAROLUS SIMONIS NURCHERUS. Disputatio Philosophica Ordinaria Secunda. De Definitione & Distributione Logices. Ad quam in Privato Collegio M. Iohannis Rvdbeckii Nericij sub eius presidio die 11. Maij Anno 1611. Respondebit Carolus Simonis Nurcherus Ostrobothniensis. Stockholmiæ. 4 blad 8:0, utom titelblad, a hvars baksida ar af respondens lat. dedikation till M. Ioachimus Matthiæ Stutæus Rector Scholze Aboensis, till Ericus Hare, gubernator Ostrobothniensium, till Carolus Erici pastor Ecclesiæ Dei in Carleby, till Canutus Hindrici Pastor Ecclesiæ Dei in Pedersöre, avunculo suo, och till Gabriel Pauli Prætor Norbothniensium, consanguineo suo. Dessutom i slutet: ett blad latinska gratulationsverser till Carolus Simonis Nurche- 1) 1665 var en Johannes Prytz borgmästare i Stockholm. 362 rus, harum thesium propugnator, af Olaus Gabrielis A. F. och tre svenska studerande. Carolus Simonis Nurka (Nurcherus) Ostr. blef pastor i Pojo efter 1618 och afled 1626. Han var son af kkh Simon Johannis Nurka i Storkyro och fader till skolrektorn i Wasa Simon Caroli Nurka eller Anglenius. Hans hustru hette Hebla Eschilli (Strand- berg, Herdaminne I: 382). 3. MAGNUS MATHEI GAMMAL. Disputatio Ordinaria Philoso- phica III. De Prædicabilibus. Quam sub Presidio M. Johannis Rvdbeckii Nericii in ejus Collegio Privato ad 25 Maij Anni currentis 1611 habebit Magnus Mather Gammal Ostrobothnien- sis. Stockholmiæ. 4 blad 8:0, utom titelblad, a hvars baksida lat. dedikation af respondens till Henricus Martinus Brennerus, Præpositus Ostrobothniæ, till Matthæus Iacobi Gammal, Pastor in Woro, Patri suo, till Martinus Vargus, Pastor in Nerpis, till Martinus Jacobi Veronius, Pastor in Cronoby, auunculo suo, till Andreas Laurentij, affini suo, till Gabriel Pauli, Præfecto Norbothniz, till Iohannes Iacobi Viloides, verbi comminister in Woro, auunculo suo, och till Johannes Jacobi Maior, itidem auun- culo suo. Dessutom i slutet: 1 blad lat. gratulationsverser till respondens af 3 svenska studerande. Magnus Matthei Gammal var son af kkhi Wöro Matthæus Ja- cobi Gammal och hade 1601 blifvit kapellan i Pedersöre. Han blef sedan kapellan i Vörå 1614 och kkh i Pedersöre 1622 samt afled 1636. Hade med sin hustru Margareta Canuti flera barn (Strandberg, IL: 92). Af Magnus Matthæi Gammal ingå latinska gratulationsverser till respondens Nicolaus Peter Schvte i den disputation De provi- dentia, som, preside Johanne Rudbeckio, ventilerades i Upsala den ®/, 1611. 4. JOHANNES RAVMANNUS. Theses De Prædestinatione Filiorum Dei Fidemque Opposita Reprobatione Damnandorum Vna cum cognatis et cohærentibus Materiis et Quæstionibus, Qvæ disputatione publicå in Academia Vbsaliensi excutientur. Præside Johanne Ravmanno 8. 8. Theologie Doctore Respondente Jo- 363 hanne Haraldi Fegreo West. Disputatio instituetur 19. Octob. horis antemeridianis initium autem fiet hora septima Holmiæ Anno 1611. 12 blad 4:0, inber. titelbladet, a hvars baksida lat. dedikation till svenska prester af resp., och i slutet 3 sidor la- tinska gratulationsverser till respondens. M. o. D:r Johannes Svenonis Ravmannus var hemma fran Raumo och inskrefs 1594 vid universitetet i Jena, der han disputerade 1596. Blef magister 1 Wittenberg 1597 och 1598 matheseos professori Upsala. För theologiska studier begaf han sig några ar derefter ånyo till Tyskland och blef 1604 theol. doktor i Marburg. Samma ar vorden kkh i Stockholm, förflyttades han 1610 såsom theol. professor till Upsala samt afled 1614. 5. MATTHEVS PETRI. Dispvtatio Ordinaria Theologica XVIII. De Sacramentis. Quam sub præsidio M. Iohannis Rvdbeckii Ne- ricü in ejus Collegio Privato habebit Matthævs Petri Aboënsis 24/,, 1612. 11 bl. 8:0, utom titel och latinsk dedikation af respondens till riksrådet Nicolaus Andree af Faardal och Räf- welstadh, till Raden: Johannes Skytte af Elfsiöö och Grönssöö och Broderus Andreæ af Broo och Lanna, till pastor primarius i Stockholm Olaus Elemæus samt till pastor (suburbij Septentrio- nalis) Petrus Erici Roslagiander. I slutet: latinska gratulations- verser till resp. af Petrus Petri Enstadius !) Uplandus och af Io- hannes Laurentij S. Smol. 6. JACOBUS MATTHIÆ SKEPPERUS. Disputatio extraordinaria de Natura ac Definitione philosophie. Præs. Jacobus Zebra- zynthius. Resp. Jac. Matthie Skepperus, e Bothn. Orient. Woe- roéns. In Collegio privato d. 12 Febr. 1615. 2 ark 4:0 (En- ligt A. A. Stiernman, se Suomi 1844, sid. 253). Jacobus Matthie Skepperus eller Gammal var son af Matthias . Jacobi Gammal, som var kkh i Vörå fran 1601 till 1629 och möjligen längre. Han blef kkh i Gamla Karleby 1622 och dog 1637 (Strand- berg II: 115). 1) Disp. 1612, præs. M. Joh. Rudbeckio Nericio, 364 7. AESCHILLUS PETRAEUS. Disputatio De Antichristo Magno, qui est Romanus Pontifex, quam sub præsidio Laurentii Wallii Nericiensis, 8. S. Theologie Doct. Professoris Primarii Pro Li- centia Consequendi Sacre Theologie Doctoris gradum Publice proponit M. Aeschillus Petrœus Wermelandus, ad Scholam Abo- ensem vocatus ordinarius 8. S. Theologie Lector. Ad dies Septemb. 25 horis a 6, antemeridianis in decimam, et 26, horis à 1. pomeridianis in quintam 1628. 30 blad 4:0, utom i början 2 blad: titel och dedikation pa latinsk prosa af Aeschillus Pe- træus till erkebiskopen Petrus Kenicius, till 5 svenska och 2 finska biskopar (Rothovius och Ilemeus |!|) samt 3 svenska superintendenter (i Mariestad, Götheborg och Calmar). M. o. D:r Aeschillus Olai Petreus, född 1593 och son af Olaus Aeschilli, som slutligen var kkh i Filipstad, blef student i Upsala 1617. Mag 1619. Theologus superior vid Åbo gymnasium 1630, förste theologie professor vid Åbo akademi 1640, theol. doktor s. å., biskop i Abo 1652, 7 77/, 1657. Utom förenämnda utgaf han i Upsala och vid utliindska universitet flera disputationer. 8. ERICUS MATTHIÆ FORTELIUS. Disputatio Physica De Es- sentia et Origine Anime Rationalis Quam sub preesidio M. Jo- hannis L. Staleni, Græcæ Lingvæ Professoris ord. Præceptoris fautoris ac hospitis sui ætatem suspiciendi. Publicæ disqui- sitioni subiicit Æricus Matthiæ Fortelius Bothniensis S. R. M. Stipendiarius 1°/, 1630. 7 blad 4:0 (upptagande 40 theses), utom 1 blad: titel och latinsk dedikation af Author & Respondens Eri- cus M. Forthelius Both. till bisk. i Åbo M. Isaacus Rothovius och till Consistorialerne: M. Joachimus Stutæus, pastor i Åbo och prep. för omgifvande bygd, till M. Eschillus Petræus, 8. S. Th. Licentiat, Ejusdemque in celebri Gymnasio Aboénsi Pro- fessor, till M. Thomas Florinus, S. S. Th. ibid. lector secundus, till M. Gabriel Melartopæus, hactenus scholæ Aboénsis Rector solutiss. vicini pariter cujusdam accolatus preepos., till Ericus Althanus, præpositus & pastor 1 Töfsala olim S. S. Theologiæ lector, till M. Martinus Stodius, designatus ibidem Rector, till Dn Jacobus,. præp. et past. i Nyby, till Dn Jacobus, past. i 365 Nagu, till Dn Henricus, past. i Tavastkyro, och till Dn Christia- nus, pastor i Uskila. M. Ericus Matthiæ Fortelius Bothniensis, född i Pedersöre 1602, blef 1625 i augusti student i Upsala, eloquentiz lector i Abo gym- nasium 1630, magister i Upsala d. 13/, 1632, theol. lector i Abo 1634, kkh i Pedersöre 1636, prost i Österbotten s. 4. + vid riksdagen i Stockholm d. ?5/; 1650. 9. ANDREAS N. NEOCLEANDER. Endecas Quæstionum Selec- tiorum Philosophicarum, quæ insignem in uarijs disciplinis habent usum, Quas sub præsidio M. Johannis L. Staleni Græcæ Lingvæ professoris Publici & Collegij Philosophici p. t. Decani Spectabilis, præceptoris, fautoris ac promotoris omni observantia jugiter colendi. Placidè ventilandas choro Philosophantinum exhibet, Andreas N. Neocleander Aboensis Dioeceseos stipend. 12/,. 1632. 9 blad 4:0 (upptagande 11 quæstiones), utom 1 blad: titel och latinsk dedikation af Author et Respondens [Neocleander]| till bisk. i Äbo M. Isaacus Rothovius, till pastor i Åbo, M. Joachimus Stuthæus, till M. Eschillus Petrus. S. S. Theol. Candidatus Gymn. Aboens. L. primus, till M. Gabriel P. Melartopzeus, past. in Nadendaal & Reesää, till M. Thomas T. Florinus S. S. Th. Lect., till M. Martinus H. Stodius, Gymn. L., till M. Ericus Fortelius, eiusdem Gymnas. Lect. & p. t. Rector, till D. Ericus E. Alftanius, pastor & præpositus in Töffsala, till D. Gregorius C., pastor in Raumo, till D. Josephus G. Lepus, pastor in Nyestadh, till D. Ericus N., Ecclesiæ comminister in Nykyrckia, fratri suo dilectissimo, till D. Elias N., Concionator aulicus, fratri suo charissimo. Pa sista bladet ar en sida latinska gratulationsverser till auctor An- dreas Nicolai Neocleander af Georgius Christophori Alandus. Disputatio Physica De Ceolo [!] Quam in Regia Academia Upsaliensi sub Preesidio M. Martini E. Gestrinii, Math. Inf. pro- fessoris publici Pro Magisterij gradu ejusdemque privilegijs re- portandis, publico examini ventilandam submittit, Andreas N. Neocleander Abogius Finno, ad diem XI Junij Anno 1634. Upsaliæ. 7 blad 4:0, förutom titelblad, à hvars baksida lat. 366 dedikation af Andreas N. Neocleander till biskopen i Åbo, M. Isaacus Rothovius, till Christophorus S., Past. & Prep. in Ju- mala, till Johannes Hinrici, Past. in Birckala, till Johannes Bo- reus, Past. in Saltwijck, till Gregorius B., Past. & Prep. in Hattula, till Barthollus J., Past. Finnonum Ecclesiæ Holm., till Ericus, Past. in Tammela, till Christiernus, Past. in Wskela, till Gregorius T., Past. in Biörnborgh, till Gregorius M., p. in Pijkis, till Henricus, past & prep. in Kyro, affini suo, till Hen- ricus A., past. in Nykyrckia, till Sigfridus J., past & prep. in Kimithoo, till Simon B., past. in Kokemäki, till Siverinus, p. in Hollola, till Petrus B., p. in Lethala, till Josephus M., past. in Wesilax, till Johannes, p. in Wirmo och till Josephus M., pastor in Kangasalo. Dessutom i slutet: 1 blad latinska gratu- - lationsverser af 2 svenskar och af Clavidus Christophori Alandus. Andreas Nicolai Neocleander blef student i Upsala i oktober 1625 och filosofie kandidat derstiides 16341). Kort derpa skolrektor i Helsingfors. Var eloquentiæ lector vid Abo gymnasium 1636— 1640. Blef kkh i Raumo 1641, 7 1656. Hans enka hette Anna Aronsdotter. 10. GEORGIUS CHRISTOPHORI. Disputatio VIII. De Peccato Originali et Actuali, Quam placidæ sententiarum collationi ex- hibuit M. Olavus Laurelius 8. S. Th. Profes. Respondente Georgio Christophori Alando, S. R. M. Stipend. !4/,, 1633. 29 pagg. 8:0, utom titelblad. Disputatio Psycologica De Facultatibus Anime Vegetativee quam sub Directione M. Martini O. Nycopensis, Optices ac Mechan. Profes. Ordinarij, præceptoris sui reverenter colendi, Pro Magisterii Philosophici Laurea sibi decernenda publice exa- minandan proponit Georgius Christophori Alandus, S. R. M. Stipend. 2°/, 1635. 9 blad 4:0, utom i början 2 blad: titel och latinsk dedikation af Georgius Christ. till bisk. i Abo M. 1) Han blef såsom frånvarande icke promoverad vid magister- promotionen i Upsala i januari 1639. (Se Consistorii Academici psaliensis protokoll for den 8 januari 1639). 367 Isaacus Rothovius och till fadren p. & pr. i Jomala Christopho- rus Sigfridi. I slutet: 5 sidor gratulationsverser till Georgius Christophori Alandus, på latin af Martinus Erici Gestrinius, Math. Inf. prof., på grekiska af Johannes Laurentii Stalenus, Grece Ling. prof., pa latin af Christiernus Gabrielis Weren- berg, Bothniensis, pa latin af brodren Clavidus Christophori Alandus och pa latin af Johannes Canuti Silenus. M. o. D:r Georgius Christophori, född i Jomala 1609 och son af prosten derstädes Christophorus Sigfridi, blef student i Upsala i juni 1627, magister der ?/,, 1635, matheseos lector vid Abo gym- nasium 1637, physices och botanices professor vid Åbo akademi 1640, theol. doktor 1660, + 1664 såsom förste theol. professor och pastor i Abo. 11. CHRISTIERNUS OLAI WINTER. Disputatio Moralis De Na- tura Virtutis Moralis in Genere et in specie De Virtutibus Homili- ticis, quam pro gradu magisterii, pres. M. Israele Bringio, politices prof. publice ventilationi subjicit Christiernus Olai Winter Lect. Scholæ Wiburg. 13/, 1634. 9 blad 4:0, hvaraf på slutet 2 blad verser till auctor Winter. Disputationen utgöres af 55 Theses. På titelbladets baksida har Christiernus Winter dedicerat sitt arbete till General Commissarien för kungl. armén Antonius Lange- man de Bergzbrun samt till: Dn Bartholdus Andreaze, pastor i Jeskis, Dn Ericus Simonis, pastor i Borgå, affini chariss., Dn Sigfridus Erici p. & pr. i Seming, affini dilecto, Dn Andreas Matthie, pastor i Pyttis, affini colendo, Dn Severinus Nicolai, pastor i Itima, Dn Ericus Jacobi, pastor i Wierlax, Dn Matthias Jacobi, pastor i Wekelax, Dn Laurentius Petri, pastor i Taipal, Dn Andreas Laurentii, pastor i Ruokolax. De 2 sista bladen innehålla verser till Winter: på greki- ska af prof. Johannes: L. Stalenus samt pa latin af professor Johannes Loccenius äfvensom på latin af professor A. Gylle Gothus. 368 M. Christiernus Olai Winter inskrefs vid universitetet i Rostock i augusti 1623. Begaf sig derifran till Sverige, der han inskrefs vid Upsala akademi den ?/, 1628 blef theol. lektor i Viborgs skola 1633, magister 1 Upsala d * /10 1635, theologiæ lector secundus vid Viborgs gymnasium 1641, primarius 1648, pastor i Jääskis 1652, + 1667. 12. IOHANNES LIFMANNUS. Disputatio Ethica de Magnanimi- tate et Modestia, quam pres. M. Israele Bringio, ethices prof. pro gradu philosophico consequendo publice ventilationi submittit Johannes Lifmannus Wiburgo-Carelius. S. R. M. Stipendiarius 1/- 1636. 8 blad 4:0, hvaraf sjelfva disput. omfattar 41/, blad med 43 Theses. Titelbladets baksida innehåller adress af auctor [Lifmannus] till Dn Antonius Langman de Bergzbrun kungl. krigsgeneral-commissarie, auctors gynnare, och andra bladet latinsk dedikation till densamme. De tre sista sidorna innehalla verser till philosophie candidaten Johannes Lifmannus: pa latin af akademins rektor Johannes Loccenius, pa grekiska af greece lingue prof. Johannes Laurentii Stalenus och pa latin af Isaa- cus Lundius. M. lohannes ds student i Upsala, blef kkh i Duderhof i Ingermanland 1640, 7 1652 (Lagus, Studentmatrikel I: 74). Enligt A. A. von Stiernman lod han d. *#/, 1651 (se Suomi, 1844, sid. 259). 13. JOHANNES STALHANSK. Johannis Loccenii J. U. D. & Pro- fessoris Academiæ Ubsaliensis Dissertatio Juridica De Crimine lese Majestatis. Quam publicè defendendam suscepit Johannes Stalhansk ad diem . . . . Maij. Upsaliæ 1638. 6 blad 4:0. A titelbladets baksida är dedikation af Johannes Stalhansk till Johannes Berndez, Sacræ Majestatis Sveciæ Cameræ consiliario Domino in Strémsbergh, Wiby etc., avunculo suo & curatori. Johannes Stålhandske, född 1620 och son af ståthållaren pa Kex- holms slott och öfver dess lin Hans Johansson Stålhandske, in- skrefs vid universitetet i Upsala 1635 och begaf sig efter att der ha disputerat till Leyden 1638. Aterkommen till Finland orerade han pa holländska vid Abo akademis invigning 1640. Blef sedan hofrättsassessor i Abo och tillika häradshöfding i Hattula härad, + 1680 (Anrep, Svenska adelns ättartaflor, IV, sid. 278). 369 14. JOHANNES FRISIUS. Disputatio Theologica De Mini- sterio Ecclesiastico, Quam in inclyta et celeberrima Sveonum Academia Ubsaliensi, Preside Dn. M. Jona Magni Wex: S. S. Theol. Professore ordinario, præceptore suo colendo, Defendere conabitur Johannes Frisius Finlandus, Die 28 Junij, Anni 1639. Ubsaliæ. 18 blad 4:0, förutom i början 2 blad: titel och la- tinska dedikationer af Johannes Arvidi Frisius, Stud. Vbsal., till Gabriel Gustafsson Oxenstierna, friherre till Kimito, herre till Tyresiö och Fårsa [nu Sturefors], Sveriges riksdrots och president i Svea Hofrätt, till grefve Petrus Brahe, generalguver- nör öfver Finland, Carelen o. Ingermanland, samt till biskopen i Åbo M. Isaacus Rothovius. På slutet af sista sidan äro några lat. gratulationsverser till Frisius af Claudius Broderi Ralamb. M. Johannes Arvidi Fristus var född i Nådendal 1613 och son af Arvidus Johannis de Kajala. Han studerade i Upsala, der en af honom hållen oration ,in laudes concordiæ“ trycktes 1636, 4:0. Han holl i Abo 1638 en oration „De lingue usu et abusu“, tryckt i Up- sala 1639, 4:0 (Suomi 1844, sid. 259). Var förste akademie sekrete- rare i Abo 1640—1645. Blef garnisonspredikant i Riga 1645, senare magister (möjligen i Åbo 1653). Kkh i Kangasala 1656, prost 1659. Orerade vid prestmötet 1660 och afled å Pöytis prestgård under en resa 1672. Är begrafven i Nådendals kyrka under ett af honom sjelf upprest grafmonument (Strandberg, I: 268, Lagus, Student- matrikel I: 56. Jfr W. G. Lagus, Finska adelns gods och ätter, sidd. 262, 263). 15 & 16. ENEVALDUS SVENONIUS och JONAS ISAACI RO- THOVIUS. Discursus Politicus De Legitima Vocatione ad munus. in Republica: Quem publici exercitij causa proponebat Eneval- dus Svenonius Smolandus. Respondente Jona Isaaci Rothovio 30/. 1649. 6 blad 4:0, inber. titelblad. Disputatio Philosophica De Notitijs Hominis Naturalibus, quam exercitij Academici causa 1/, 1649 proponebat Enevaldus Svenonius Smolandus. Respondente Arvido Petri Rosbeckio Smol. 8 blad 4:0, utom titelblad och i slutet 1 blad med 4 gratulationer till respondens pa grekisk vers, deribland 1 af Jonas Isaaci Rothovius. 370 Theses Philosophicæ De Vitiositate Morali in communi; Quas exercitii caussä publico examini modesté submittit Ene- valdus Suenon. Gyldenh-Alumnus. Respondente Jona Isaci Rothovio 1°/, 1650. 7 pagg. 4:0, utom titel och dedikation af Enevaldus S. till riksrådet, friherre Seved Bååt. Pa sista si- dan grekiska verser till resp. af Henricus Ausius, Græcæ L. Professor ord. M. Enevaldus Svenonius, född 1617 och son af en jernhandlare i Småland. Student i Åbo 1640, der han blef magister 1647. Der- efter præceptor för biskop Rothovii son Jonas, med hvilken han vistades i Upsala 1648—1650. Professor i Åbo 1654, + i Åbo 1688, såsom utnämnd biskop i Lund. (Lagus, Studentmatr. I: 10). Jonas Isaaci Rothovius, den yngste (sjette) af biskopen i Abo Rothovii söner, var född 1629. Student i Abo 1640 der han 1645 disputerade ange Vexionius. Blef student i Upsala 1648, Advokat- fiskal i Svea hofrätt 1654. Revisionssekreterare 1674. Adlad 1675 med namnet Rothaf, + 1676. (Finl:s minnesvärda män, IL: 448). 17. SIMON LAUR. CARLANDER. Disputatio Ethica De Fine Ultimo Actionum Humanarum Civilium Quam sub Directione M. Olai Unonii Geval. Log. Prof. Publicæ Ventilationi submittit Simon Laur. Carlander Ostro-Botniensis. 13/, 1650. 8 bl. 4:0, utom titelbladet, och i slutet 1 blad latinsk gratulation till resp. 0. author Simon Laurentii Carlander af Mauritius Posze. Simon Laurentii Carlander var antagligen broder till Johannes Laurentii Carlander, som blef student i Upsala d. °/, 1652 och rektor i Nykarleby 1660 (se nedanföre N:o 22). 18. CLAUDIUS HENR. AALHOLM. Disputatio Philosophica De Origine Anime Rationalis, Quam sub Presidio M. Olai Unonii Geval. Logic. Professoris Ord. Promotoris sui, Pro Gradu Magisterij] ejusque Privilegijs obtinendis, publicæ eommittit cen- sure Claudius Henr. Aahlholm Ostro-Bothniensis /, 1650. 8 blad 4:0, utom titelblad, a hvars baksida är dedikation pa latin af A. et Resp. till pastor i Stockholm theol. d:r Ericus Gabr. Emporagrius och till följ. personer: 371 Præpos. Gen. [eralis] et past. in Pedersöre M. Ericus Matth. Præpos. et Past. in Limingo Isaacus Jos. Pastor i Ulea M. Marcus Pauli. Pastor i Pyhäjocki Henricus Joh., Patri suo Chariss. Johannes Bochmöller, prætor et civis Uloénsis. Pastor i Nykarleby Jacobus Carlmannus. Pastor i Cronoby Jacobus Brennerus. Pastor i Kalajoki Josephus Mathesius. Casparus Färbus, quondam Prætor, jam Exactor in ]ja. Henricus Cort. Deput. Consuli Saloensi. Johannes Mathesius, V. D. Minister in Salo. Laurentius Jac. V. D. Minister in Sijkajoki. Laurentius Talwan, Civis prim. Raumoensis. Henricus Sonck, Civis Holmensis. Matthias Luce, Civis Gamble Carleb. Olaus Christophori, Civis Gamble Carleb. M. Claudius Henrici Aalholm var son af kyrkoherden i Pyhäjoki Henrik Johannis Alholm 1, Corvinus (+ 1651), blef student i Abo 1642, i Upsala **/,, 1645. Han blef 1651 kapellan och 1652 kkh i Brahestad samt 1661 i Pyhäjoki, magister i Abo *4/, 1664, r 1674. (Lagus, Studentmatrikel, I: 17). 19. JONAS PETRI BIUGGE. Disputatio Physica De Mete-. oris in Genere et in Specie De Ignitis, Quam sub Presidio M. Isaci J. Isthmeni, Physicze* Professoris Publicè examinandam et discutiendam exhibet Jonas Petri Biugge O-Gothus 14/, 1651. 9 blad 4:0, utom titelblad, pa hvars baksida äro uppräknade personer, åt hvilka Biugge dedicerat arbetet: bisk. i Linköping Mag. Andreas Prytz, auctors fader biskopen i Viborg M. Pe- trus Jone Biugge samt Consistorii i Linköping assessores och gymnasiets derstades lektorer m. fl. Följande blad innehåller sjelfva dedikationen. M. Jonas Petri Biugge, född 1619 och son af biskopen i Viborg Petrus Biugge, som förut varit kkh i Söderköping, blef student i Upsala 1641 och magister der 1652, slutligen kkh i Qvedlinge, + 1644 (Lagus, Studentmatrikel I: 43). 312 20. JACOBUS GEORGII LYTHRÆUS. AEKAZ Theorema- tum Psychologicorum. Quam sub Presidio M. Isaaci I. Isthmenii Phys. Prof. Pro Magisterij Philosophici gradu ejusque privilegijs publicæ et candidæ censure submittit Jacobus Georgii Lythreus, Ostro-Bothniensis. /,, 1651. 7 blad 4:0, utom titelbladet, à hvars baksida är af Author & Respondens latinsk dedikation till bisk. mag. Isaacus Rothovius samt till theologie professo- rerne i Abo. I slutet är 1 blad latinsk gratulation till Philoso- phie Candidaten Jacobus Georgii Lythræus af preses Isth- menius. Jacobus Georgii Lythreus var son af borgaren Georg Anders- son i Uleaborg. Blef student i Abo 1642, skolrektor i Vasa 1655, + s. a (Lagus, Studentmatrikel I: 19 0. 478). 21. ANDREAS LILLIEHOOK. Palatinvs sive Aulicus, Quem ex C. Cornelii Taciti Verbis Libro IV. Annal. Cap. XX. vers. 3. & 4. Sub Manij Lepidi Exemplo brevissime descriptum moderante Joanne Scheffero, Eloqv. et Polit. Profess. Examini Eruditorum submittit Andreas Lilliehöök, L. B. de Narpiss 9/19 1652. 18 blad 4:0, utom titelblad och i slutet 1 blad latinska verser till Andreas Lilliehöök, L Baro de Närpiss, Dominus in - Färdaal & Hendelöö af Emundus Figrelius, Hist. Prof. Andreas Lilljehöök af Färdala, Baron Lilljehöök (son af Johan Lilljehöök af Färdala i Asleds socken och Händelö i S:t Johannis socken vid Norrköping, 7 1542), friherre till Nerpis, f. 1%/,, 1635 i Riga, blef student i Upsala 1643, upphöjd i friherrligt stand 1651 med Nerpes socken i Österbotten till friherrskap. President i hof- rätten i Greifswald 1663 och i Wismarska tribunalet 1683, i Stock- holm !7/,, 1685. Var en snäll latinsk poet (Anrep, Svenska adelns ättartaflor, II, sid. 709). 22. JOH. LAURENTII CARLANDER. Philosophie Civilis Disp. Preside Pet. Erici Ljungh. V. De virtutis moralis na- tura et causis. Respondente Johanne Carlandro, Bothniense 25/, 1658. p. 65—80 8:0. 373 M. Joh. Laurentii Carlander blef student i Upsala ?3/; 1652, inskrefs vid Åbo akademi 1658, blef skolrektor i Nykarleby 1660, disputerade i Åbo pro Gradu 1661, pres. A. Kempe, och blef der magister d. !!/, 1661. Kyrkoherde i Pyhäjoki 1674, + 1680? (Lagus, Studentmatrikel I: 76). 23. GUSTAVUS GYLLENSTIERNA. Dissertatio De Ortu Sta- tvs Politici et Norma politice vivendi. Quam preside Joanne Scheffero Elog. & Polit. Prof. Eruditorum examini subjicit Gu- stavus Gyllenstierna Lib. Baro De Vhlaborgh. Auctor et Resp. 12/, 1665. 55 page. 4:0, utom i början 4 blad: titel och auc- tors dedikation till konung Carl (3 blad) och 1 sida förord af Scheffervs till lasaren. I slutet 3 sidor gratulationer till auctor: latinska verser af Johannes Loccenius och af Petrus Liungh, Philos. Pract. prof., och grekiska verser af Benedictus Ekeevs, Nericius. Gustaf Gyllenstjerna, friherre till Ulaborg, herre till Gällenäs och Yxelshoff, f. 1/, 1646, blef kungl. kammarherre 1669, kansliråd och president i justitierevisionen 1671, + 7°/,, 1672. 24. HENRICUS S. SACKLINIUS. Disputatio Philosophica De Cognitione Dei Naturali, quam sub præsidio M. Olai Unonii, Log. & Metaphys. Profess. Publico bonorum examini sistit Hen- ricus S. Sacklinius O-Bothn. S:æ R:æ M:tis Alumnus. 3/3 1666. 41/, blad 4:0, utom titelblad och i slutet 1 sida latinska gra- tulationsverser till auctor Henricus Sacklinius af Petrus Liungh, Phil. Pract. Prof. M. Henricus Sacklinius eller Zadler, Uloensis, bondson, blef student i Upsala 1662, i Abo 1666, der han disputerade pro gradu 1672, præs. Er. Falander, och blef magister */, 1672. Han blef ka- pellan i Uleåborg 1675, derjämte skolrektor derstädes 1679, + 1681. (Lagus, Studentmatrikel, I: 117). 25. JOHANNES GEZELIUS. J. F. Disputationum De Allega- tione Scripturarum Prima De allegatione in genere. Præs. Mar- tino Brunnero, S. Theol. Prof. Respondente Johanne Gezelio J. F, 2/, 1669. 50 pagg. 8:0, utom 3 blad (titelblad och 2 blad 374 præfatio). På titelbladets baksida har resp. skrifvit en dedi- kation till sin gynnare, riksrådet m. m. Matthias Biörnelov, herre till Elmenhoff, Wannestad, Tislinge o. Kungshamn. De instinctu Sacrificandi in Gentilibus, Exercitatio. Quam Pres. Joanne Scheffero, Juris nature et gentium prof. honorario nec non Eloqventie et Politices Skyttiano publice disputationi subjicit Johannes Gezelius J. F. 29/5 1670. 132 pagg. 8:0, utom i början 6 blad: titelblad och lat. dedikation af Gezelius till Upsala akademis kansler grefve Magnus Gabriel De La Gardie samt förord af Schefferus till läsaren. D:r Johannes Gezelius, Johannis filius, var född i Dorpat 1647 och son af dåv. theol. prof. i Dorpat, slutligen biskopen i Åbo Jo- hannes Georgi Gezelius (+ 1690), hvars efterträdare han jämväl blef. Student i Upsala om hösten 1661 och 1667—1670, i Åbo 1665, theol. d:r 1676, bisk. i Åbo 1690, + 1718. 26. GABRIEL PROCOPOEUS. Exercitatio Historico-Politica, De Amnestia, Quam in regia florentissimaque ‘Upsaliensi Aca- demia, Preeside M. Petro Aurivillio. Log. & Metaphys. Profess. Publicæ bonorum disqvisitioni submittit Gabriel Procopoeus, Austro-Fennus. 22/,, 1673. 31 sidor 4:0, utom titelblad. Der- utöfver innehålla till slut 2 sidor en latinsk gratulation pa prosa af Claudius Fleming Henrici Filius, L. B. till Gabriel Proco- poeus och 1 sida 8 hexametriska gratulationsverser pa latin till Gabriel Procopoeus af Magnus Celsius, Mathes. Prof. ordin. Gabriel Petri Procopoeus var son af kapellanen i S:t Bertils kapell af Uskela socken Petrus Procopæus. Han blef student i Abo 1665 och i Upsala d. '°/; 1672. (Lagus, Studentmatrikel I: 113). 27. PETRUS KALLING. Disputatio Juridica De Jurisdi- ctione quam Preside Johanne Gartman, Jur. Civilis Rom. Profess. ad examen publicum defert Petrus Kalling Ostro-Bothn. 19/5 1673. 26 pagg. 8:0, inber. titelblad och i slutet 2 gratulationer till respondens, juris studiosus Kalling, pa grekisk vers af Olaus 379 Åkerman, Juris Suecani Prof. och på latinsk prosa af Iohan Keckonius, Ex inferiori Sat., Finl. Petrus Caroli Kalling, född 1648, var son af kapellanen i Kala- joki Carolus Petri Kalling, blef student i Abo 1660, i Upsala 2/4 1669. Slutligen assessor i Svea hofrätt 1687. Adlad 1696, + 1705. (Lagus, Studentmatrikel I: 87). 28. JACOBUS J. LANG. Statera Reipublicee Preside An- drea Norcopense Eloqvent, Profess. Pro gradu Magisterii librata et doctorum examini submissa à Jacobo J. Lang O-Bothn. 3/, 1674. 26 blad 8:0, utom i borjan 4 blad: titel och latinska dedikationer af Jacobus Lang till riksradet friherre Lorentz Creutz, herre till Sarwelax o. Abborfors, och till stathallaren Jacobus Mack Duwall samt 1 blad Prooemium. I slutet gratulationer till Phil. Cndd. Lang: pa grekisk vers af theol. prof. Martinus Brunnerus, pa latinsk vers af Math. Inf. Pr. Magnus Celsius samt pa latinsk prosa af Petrus Kalling !) Ostro-Bothn. D:r Jacobus Jacobi Lang, född i Gefle 1648, var son af hand- landen, sist tullnären Jacob Lang i Uleåborg. Stud. i Upsala ?/,, 1664, i Abo 1667. Disp. i Abo 1667 under A. Kempe. Studerade sluthgen i Oxford. Prestvigdes 1683 och blef kkh i Nyen samt superintendent i Narva 1688. Theol. d:r i Abo 1690. Sist biskop i Linköping 1711, 7 1716. Hans barn adlades med namnet Lager- creutz (Lagus, Studentmatrikel I: 116). 29. ANDREAS WANOCHIUS. Disputationum Theologicarum De Sensu Locorum Scripture Prima de sensu isto in genere. Pars Il. De Sensu implicito ratione verborum & primum de Ellipsi. Pres. Martino Brunnero, 8. Theol. Prof. Respondente Andrea Wanochio, Finlando 12/, 1675. Pagg. 45—94 8:0, utom 3 blad titel, dedikation och gratulationer. Pa titelbladets bak- sida adress af resp. till sin gynnare riksradet och presidenten i kommersekollegium, häradshöfdingen i Nerike Canutus Kurck, friherre till Lempala, herre till Hedensöö, Gidksholm, Akerhoft 1) Disp. 1673, præs. Joh. Gartman. 376 o. Aresta. Andra bladet: latinsk dedikation till den samme af Wanochius. 3:dje bladet: latinska verser till resp. af akad:s rektor Magnus Celsius och en lång latinsk gratulation i obunden stil till resp. af Andreas Grubb, hans samtida student, seder- mera theol. prof. M. Andreas Jacobi Wanochius, tidigare kallande sig Liuhander, född 1651, var bondson fran Tyrvis, blef student i Abo 1669, i Up- sala d. ?/,, 1673 under namnet Liuhander, såsom han ock kallar sig som respondens i Abo 1673 under Bangs presidium. I Upsala synes han ha ändrat sitt namn till Wanochius. Disputerade i Abo pro gradu 1678 under Sam. Gyllenstolpe och blef magister primus den *7/,, 1679, slutligen professor i Abo, + 1700. (Jf. Lagus, Student- matrikel I: 130). 30. JOHANNES MURICK. Disputatio Philosophica De Som- niis preside Andrea Norcopense, Eloquent. Profess. publico bono- rum examini proposita à Johanne Mürick O-both. 20/,, 1675. 28 blad 8:0, utom i början 4 blad: titel och latinska dedika- tioner af Mürick till bisk. i Åbo d:r Johannes Gezelius och till fadren, invänaren i Gamla Carleby Andreas Mürick, äfvensom gratulationer till Joh. Mürick på latinsk vers af Andreas Norco- pensis, på latinsk vers af poes. prof. Johannes Columbus och på grekisk vers af Joh. Cajanus '). Johannes Mürick, hvars fader Andreas Mürick var bosatt i Gamla Carleby, var född 1651 och blef från Nykarleby skola stu- dent i Upsala 1669. Han hängaf sig åt matematiska studier. Ut- nämnd grufingeniör föredrog han för sin svaga helsas skull att egna sig åt literära sysselsättningar. Blef adjunkt i filosofiska fa- kulteten, men dog af lungsot d. #/,, 1679 (Suomi 1844, sid. 286). 31. BARTHOLDUS FESTING. Dissertatio Juridica De Con- centu Juris Nature Civilisque Patrii, quam sub præsidio Caroli Lundii Jur. Patr. Profess. publico bonorum examini modeste subiicit Bartholdus Festing Aboensis. 2/; 1688. 41 pagg. 8:0, utom i början 2 blad: titel och latinska helsningsord af preses till 1) Disp. 1679 bade pro exerc. o. pro gradu. 377 Festing samt helsning till läsaren. I slutet latinska verser af Jean Boström till Festing. Bartholdus Festing blef student 1 Abo 1678, i Upsala ‘/, 1686. Var son af handl. i Abo Barthold Festing. (Lagus, Studentmatr. I: 173—174). 32. LAURENTIUS J. CARLANDER. Disputatio Historico-Po- litica De Theseo ejusque Athenis, quam Prees. Petro Lagerlööf, Eloq. Prof. Examini publico sistit Laurentius J. Carlander O-Bothnia-Fenno. 19/5 1689. 54 pagg. 8:0, utom i början 4 blad: titel och dedikation af Carlander pa latinsk vers till kungl. hofkanslern friherre Nicolaus Gyllenstalpe och latinska gratula- tioner till Carlander, pa prosa af Carolus Lundius och pa vers af preses P. Lagerloof. 4:de bladet innehåller ett latinskt for- ord ,Ad Lectorem“. ‘Till slut finnes till Carlander ett svenskt qväde af Petter Hoffren !) och ett latinskt dito af N. Gavelius 2). Laurentius Johannis Carlander blef student i Abo 1681. Var sannol. son af förre skolrektorn i Nykarleby, sedermera kkh i Pyhä- joki Joh. Laurentii Carlander (7 1680). (Lagus, Studentmatrikel 13 193). 33. NICOLAUS N. GAVELIUS. Exercitatio Juridica De Mo- do in Judiciis, per Svioniam procedendi ex usu potissimum veterum; quam Preside Carolo Lundio Jur. Patr. Profess. dispu- tandam exhibet S:æ R:æ M:tis Al. Nicolaus N. Gavelius O-Bothnia- Fenno. /, 1689. 41 pagg, 8:0, utom i början 4 blad: titel och latinsk dedikation af Gavelius till Upsala akademis kansler grefve Ericus Lindschiöld och latinska gratulationer till Gave- lius, pa prosa af preses och pa vers af P. Lagerlööf 3) samt lat. förord till läsaren. Till slut: svenska verser till Gavelius af Peter Hoffren, som i samma manad disputerade, praes. Carolo 1) Svensk, disp. 1689, præs. Car. Lundius. 2) OBothnia-Fenno, disp. 1689, prees. Car. Lundius. 3) Var 1689 Eloq. Professor. 378 Lundio, och till hvilken då egnades latinska gratulationsverser af L. Carlander, OstroBothnia Fenno 4). Nicolaus Nicolai Gavelius, f. 1663 och son af råd- och handels- mannen i Vasa Nils Gavelius. Student i Åbo 1688, sedermera i Upsala. Blef advokatfiskal och hofauditör i Sverige. Hauptman öfver drottningens lifgeding 1705, adlad 1708, introd. 1719 med nam- net Adelstjerna. Lagmans titel 1719, 7 1735. (Geneologia Sursilliana och Lagus, Studentmatrikel I: 234). 34. MICHAEL S. LITHOVIUS. Dissertatio physica De Na- tura atq. Origine Imbrium, quam sub præsidio Petri Lagerloof Eloq. Prof. publico candidorum examini sabjicit Michael S. Litho- vius O. Bothn. 7/; 1691. 50 pagg. 8:0, utom i början 2 blad: titel och Lithovii latinska dedikationer, pa vers till bisk. i Abo theo. d:r Johannes Gezeiius och pa prosa till pastor i Limingo M. Laurentius Lithovius, till fadren, pastor Joensium Samuel Litho- vius och till anförvanten G. O. Tjenare i Limingo Gustavus Lithovius. Pa 4:de sidan äro latinska gratulationsverser till Michael Lithovius af vännen L. Carlander, !) dat. Holmiæ *°/, 1691. Efter disputationen aro annu latinska verser till svagern Michael Lithovius af Joh. Hedræus. M. Michael Samuelis Lithovius, son af kkh i jo Samuel Lim- mingius (7 1692), blef fran Uleåborgs skola student i Upsala %/,, 1687, i Abo 1692. Disputerade pro gradu i Abo under Wanochius 13/, 1693. Magister. Kapellan i Limingo 1696. Kkh i Lappo 1717, + 1739. (Lagus, Studentmatrikel, I: 258). 35. HENRICUS BRENNER. De Hebdomade Feriata, Ex Institutis Gentium, Dissertatio Philosophica, quam sub moderamine Laurentii Norrmanni Græc. Ling. Prof. Pro Honoribus Magisterü publico examini modeste submittit Henricus Brenner Ostro-Both- niensis. +/,, 1691. 50 pagg. 8:0, utom i början 6 blad: titel och lat. dedikationer af auctor Henricus Brenner till Upsala akademis kansler grefve Nicolaus Gyldenstolpe och till kansli- 1) Disp. i maj 1689, pres. Pet. Lagerlööf. sekreteraren Johannes Schmedeman samt till kungl. miniatyr- målaren Elias Brennerus, äfvensom latinska gratulationsverser till auctor philos. cand. Brenner af P. Lagerlööf och P. Tillæus; dessutom 2 blad förord till läsaren. Pa sista sidan lat. gratula- tionsverser till auctor af Georgius Helsing, Wib. M. Henricus Jacobi Brenner, född 1669 och son af kkh i Kronoby Jacobus Henrici Brenner (+ 1684), blef student i Abo 1684. Disp. i Abo %/, 1687 under Achrelius. Student i Upsala ®/,, 1690 och magister der 1691. Hölls fängslad i Ryssland 1700—1721. Blef slutligen k. bibliothekarie i Stockholm 1724, + 1732. (Lagus, Stu- dentmatrikel I: 203). 36. GUST. ULSTADIUS. Exercitium Academicum, quod De Oceano Ejusque Proprietatibus sub præsidio M. Haraldi Wallerii Geometr. Prof. Examini publico submittit S:æ R:æ M:tis Alum- nus, Gust. Ulstadius Bothn. 14/, 1693. 31 pagg. 8:0, utom i början 2 blad: titel och lat. dedikationer af G. U. till p. & pr. i Paldamo Johannes Cajanus, till pastor i Limingo Mag. Lau- rentius Lithovius, till häradshöfdingen i Lill Savolax Jacobus Pontus Tawaststierna, till pastor i Sotkamo Ericus Cajanus, till borgmästaren i Uleåborg Gabriel Graa och till V. D. Mini- ster i Uleaborg, loco parentis Johannes Forbus. Gustavus Ulstadius, antagligen fran Uleåborg, blef student i Abo 1685. Rector pædagogiæ i Gamla Karleby s. 4. (Lagus, Student- matr. I: 219). Studerade sedermera i Upsala. 37. LAURENTIUS FLEMING. De Trajectu J. Cæsaris in Britanniam Dissertatio, quam Præs. Petro Lagerlof Eloq. Prof. Ad publicum Examen defert Laurentius Fleming Comes de Willnääs 2/, 1697. 66 pagg. 8:0, utom i början 4 blad: latinsk dedikation pa prosa af (auctor) Laurentius Fleming till konung Carl den Tolfte. Laurentius Fleming var född 1678 och son af friherre Claes Fleming till Willnäs; jämte mor och syskon upphöjd i grefl. stand 1687. Blef fänrik vid lifgardet 1701. Stupade i slaget vid Clisson 1702. (Lagus, Studentmatrikel, I: 282). 380 38. GEORGIUS HENR. HAVEMAN. Dissertatio Juridica De Successione ab Intestato, quam sub præsidio Caroli Lundii Jur. Patr. Profess. publico eruditorum submittit examini Georgius Henr. Haveman Wiburgensis 25/, 1697. 53 page. 8:0, utom i början 8 blad: titel uch latinska dedikationer af Haveman till Upsala akademis kansler, grefve Nicolaus Gyldenstolpe, till Abo akademis kansler, grefve Laurentius Wallenstedt och till presi- denten samt ledamöterne i högsta domstolen i Stockholm. Vi- dare aro har latinska gratulationer till respondenten af Jacob Gyllenberg, Carolus Lundius, Ericus Aurivillius och pa vers af J. Reftelius; slutligen pa 16:de sidan helsningsord till läsa- ren. I slutet annu gratulationer till respondenten pa latinsk vers af Andreas Westerman, pa svensk vers af L. Hægher och pa latinsk prosa af Augustus Hoppenstang '). Georgius Henrici Haveman, son af borgmästaren i Viborg Henr. Haveman, blef student i Upsala 1%/; 1691, reste strax derpä till Dorpats akademi, hvarifrån han återvände till Upsala universitet 1°/, 1695. Sekreterare i Abo hofrätt 1710-1716 1. 1717. (Lagus, Stu- dentmatrikel, I: 246). 39. AUGUSTUS HOPPENSTANG. Dissertatio Philosophica De Morbis et Medelis Mentis circa Veritates, quam sub preesidio Andreæ Goeding Philosoph. Theor. Profess. ad publicum examen defert Augustus Hoppenstäng Careliensis, ?5/; 1697. 29 page. 8:0, utom i början 3 blad: titel och dedikationer pa latin af resp. A. H. till biskopen i Viborg, theol. d:r Petrus Laurbeckius och till Viborgs gymnasii lektorer, consistorii assessorer samt svenska verser till Hauptmannen Jacob Hoppenstäng, farbror till resp. I slutet (sid. 30) aro latinska verser till resp. af Mauri- tius Rand, Calmariensis. Augustus Hoppenstäng blef fran gymnasium i Viborg student i Upsala °/, 1694. Archidiaconns i Viborg 1702, kkh i Sysmä 1716, i Kronoborg 1708 och 1718 i Rautalampi. (Lagus, Studentmatrikel I: 270). 1) Kallas Careliensis, sisom resp. till en disp. De morbis et medelis mentis, hvilken preside Andrea Goeding ventilerades i Up- sala 75/, 1697. - ns Er d L 381 40. GEORGIUS ZADLER. De Articulis Fidei Disputatio Prima, quam publice ventilandam sistit Præses Johannes Es- bergius S. Th. D. Prof. Respondente S. R. Majestatis Alumno Georgio Zadler Ostrobothn. 18/, 1705. pagg. 1—70 8:0, utom i början 5 blad: titel och lat. dedikation af Esbergius till Upsala akademis kansler, grefve Carl Piper. Exercitium Academicum De Philosophia Eclectica, quod sub pres. Mag. Haraldi Vallerii, Mathem. Prof. Publice examini qua par est modestia submittit S:æ R:æ Majestatis Alumnus Georgius Zadler Ostro-Bothn. 23/5 1707. 28 pagg. 8:0, utom i början 2 blad: titel och lat. dedikationer af G. Z. till biskop d:r Johannes Gezelius, till Primarius Theol. Professor d:r Jo- hannes Flachsenius samt till theol. professorerne i Abo Simon Tälpo och Torstanus Ruden. De Philosophie ac Philosophantium Hostibus Schediasma, quod Moderante Mag. Petro Elvio, Mathem. Prof. ad publicum examen Pro Gradu modeste defert S:æ R:æ Majestatis Alum- nus Georgius Zadler Ostro-Bothn. °°/, 1707. 46 page. 8:0, utom titelbladet. Antagligen M. Georgius Zadler, måhända son af skolrektorn i Uleåborg mag. Henricus Sacklinius 1. Zadler (+ 1681), blef student i Upsala *°/, 1699. (Lagus, Studentmatrikel, I: 295), 41. SIMON FORSSTROM. Continuatio Articulorum Fidei Non-Fundamentalium, quam Pres. Johanne Esbergio Theol. Doct. Prof. luci et discussioni publicæ exponit Simon Forsström Ostrobotn. 17/,, 1706. pagg. 179—228, 8:0, utom i början 3 blad: titel och lat. dedikation af Esbergius till statssekreteraren, kansliradet Olaus Hermelin. M. Simon Pauli Forsbeck blef student i Abo i nov. 1700. Kal- lade sig sedermera och redan !°/, 1703, da han blef student i Up- sala, Forsstrém. Skolrektor i Uleaborg 1709. Anyo inskrifven vid akademin i Abo 1710, der han blef magister 15/, 1712. Var pa flyk- ten 1714-1721. Kkh i Paldamo 1727, + 1740. (Leinberg, Abo skol- mannaminne, sid. 172). 382 42. JACOBUS JOH. SIPELIUS. Continuatio Articulorum [Fidei] Non-Fundamentalium, quam Pres. Johanne Esbergio, Theol. Doct. Prof., publico examini modeste submittit Respondens Jaco- bus Joh. Sipelius Ostrobotn. 17/,, 1706. pagg. 229-280. 8:0. Jacobus Johannis Sipelius blef från Uleäbergs skola student i Upsala 14/,, 1701. Student i Abo 1710. Kapellan i Lochtea 1712 och kkh derstädes 1731, 7 1733. (Lagus, Studentmatrikel I: 348). 43. JACOB. GAVELIN. Disputatio Theologica, Sistens nu- peram De Termino Gratiæ et Salutis Humane Peremtorio Con- troversiam, quam Pres. Johanne A. Esbergio Theol. Doct. & Prof. publice ventilandam proponit Jacob. Gavelin Ostro-Bothn. 6/, 1711. pagg. 589—738 8:0, utom i början 3 blad: titel och lat. dedikationer af Gavelin till biskop d:r Johannes Gezelius, till theol. prof. mag. Herman Ross, till pastor i Närpes, f. d. extra ord. professorn i Abo mag. Gabriel Thauvonius, till pastor i Ilmola Bartholdus Vhael, till pastor i Christinestad o. Lapp- flärd mag. Jacobus Verander, till rådmannen o. handl. i Vasa Michael Gavelius, resp:s fader, samt till G. O. Tjenare i Vora mag. Isaacus Wasbohm, en slagtinge till resp. M. Jacobus Gavelin, född 1687 och son af rad- och handels- mannen i Vasa Michael Gavelius, blef student i Abo 2!/, 1702 och i Upsala 14/, 1706. Kapellan i Vasa 1718. Magister i Abo ef PAN. Domkyrkosyssloman 1 Abo 1730. Erhöll afsked med prostenamn 1748, + 1750 (Renvall, Förteckning öfver filosofiemagistrar, och Strandberg, Herdaminne I: 64). 44. PETRUS HÄLLBERG GERHARDSON. Exercitium Aca- demicum De Moralitate Mendacii, quod sub pr&sidio Mag. Fa- biani Törner Eloqv. Prof. Publico Bonorum examini modeste sub- mittit Petrus Hällberg Gerhardson. O-Bothn. 6/, 1717. 21 pagg. 8:0, utom i början 4 blad: titel och lat. dedikationer af auctor et respondens till generalmajoren och landshéfdingen i Oster- botten, friherre Laurent. Clerck, till häradshôfdingen i Upland Carl Gustaf Gyllencreutz, till prof. i Grekiska Israel Nesselius, till Poeseos prof. mag. Petrus Schyllberg, till pastor o. pr. i 383 Torneå Henricus Forbus, till fadren, quæstorn (räntmästaren) i Österbotten Gerhard Hällberg, samt på 8:de sidan en gratulation till auctor på franska af Charles F. de Sparwenfeldt. I slutet äro gratulationsverser till auctor pa svenska af D: Kellander Peterson !), pa hebreiska af en obekant och pa latin af Ericus Nordberg, samt en latinsk prosagratulation af H. M. B. De Peregrinis apud Ebreeos degentibus Gradualis disser- tatio, quam Preside Olavo Celsio S. S. Theol. Doct. & Lingv. Orient. Prof. Publicæ Candid. Censuræ modeste submittit Petrus Hällberg Ger{hardi] fil. Ost-Bothniensis 3°/, 1719. 17 pagg. 8:0, förutom 3 blad: titel och latinska dedikationer af auctor till ad- vokatfiskalen öfver Gripsholms, Eskilstuna och Strömsholms lan Nicolaus Adelstierna och theol. prof. i Åbo Herman Ross, vi- dare till häradshöfdingen på Gottland Olavus Brodeen, till pastor _ 1 Fundboo Olavus Galle, till rådmannen och handlanden i Vasa, auctors farbror, Andreas Hallberg, till handlanden i Stockholm och Upsala Andreas Barck, till kronofogden i Österbotten, auc- tors farbror, Nicolaus Hällberg och till tullnären i Nykarleby Petrus Giedda. På sista sidan (18) äro gratulationsverser till Candidaten Petrus Hällberg på grekiska af Israel Peldan och på svenska af Sam. Brinck. M. Petrus Hällberg, son af landträntmästaren i Österbottens höfdingedöme Gerhard Hällberg, blef student i Abo 25/, 1713, i Upsala ?/, 1714, konrektor i Uleåborg */; 1722. Magister i Upsala 1725. Prestvigd i Uleåborg 1725. Kkh i Lappfjard 1736, + 1745. (Leinberg, Abo Skolmannaminne). 45. ERICUS FRONDEL. Dissertatio Philologica Natales Lingue Literarumque Samaritanarum exhibens, quam sub præ- sidio mag. Olavi Celsii Or. Ling. Prof. publicæ ventilationi sub- mittit S:æ R:æ M:tis Alumnus Ericus Frondel, Careliensis ?°/, 1717. 56 pagg. 8:0, utom i början 3 blad: titel och dedikatio- ner samt i slutet 2 blad gratulationer pa finska, tyska och la- tin. Pa titelbladets baksida äfvensom pa andra bladet äro 1) Gothoburgensis. Disp. #/, 1716, præs. Ol. Rudbeckius, Fil. 384 Frondels latinska dedikationer till Åbo biskopen d:r Johannes Gezelius äfvensom till Log. o. Metaph. prof. samt inspektorn för studerande af finska nationen mag. Johan Steuchius och till Poeseos prof. mag. Petrus Schyllberg. På tredje bladet är Frondels latinska dedikation till hans gynnare och välgörare Laurentius Malm, f. d. pastor i Wormbs i Estland, dåmera pastor i Klockerijke och Brunneby i Östergötland. På slutet är 1 blad finsk gratulation till Frondel af ,Johana Johanan Poica“ och 1 blad gratulationer med tyska verser af J. Barse och latinsk prosa-gratulation af ,M. M. T.“ Ericus Frondel, som synes ha anländt till Upsala d. “/; 1713 såsom privatlärare für den då immatrikulerade Andreas Norberg, Nylandus, blef skolrektor i Nyslott 1724, kkh i Pieksämäki 1731, + 1743 (Lagus, Studentmatrikel I: 353). 46. ANDREAS BERGIUS. Dissertatio philosophica Theolo- : giam Aristotelis leviter Adumbrans, quam sub moderamine Mag. Joannis Steuchii Log. & Metaph. Prof. Publicæ Candidorum disquisitioni modeste sistit Andreas Bergius, Filius. Aboensis. 1/, 1718, 42 pagg. 8:0, utom i början 3 blad: titel och dedi- kationer af Bergius pa latin till biskopen, d:r Joh. Gezelius J. F., till theol. professor, p. & pr. i Gamla Upsala mag. Daniel Lund, till tyska förs:s pastor i Stockholm mag. Timotheus Lütke- man och till fadren, p. & pr. i Tôfsala mag. Andreas Bergius samt pa svensk vers till borgmästaren i Torneå Johan Pipping. Pa 6:te sidan äro latinska gratulationsverser till Bergius af an- förvanten Johann. Haartman. I slutet aro 2 blad gratulationer till Bergius: pa svensk vers af hans landsman H. J. Carlborg, pa fransk prosa af B. Hedman’), pa latinsk vers till auctor (Bergius) af Jacobus Malm samt pa svensk vers af Matth. Pazelius. Verba Exod. 6: 3. Brevi Dissertatione Philologica Expensa Præside M. Olavo Celsio Ling. Orient. Prof. pro Gradu Magiste- 1) Disp. 1719, præs. Joh. Hermansson. 385 rii ad publicum examen defert Andreas Bergius, Filius. Aboen- sis. 4/, 1719. 17 pagg. 8:0, inber. titelblad, à hvars baksida dedikation af Bergius till mag. Joannes Steuchius, Log. et Met. Professor, och till mag. Petrus Schyllberg, Poéseos prof., for be- visade välgerningar. A sista sidan (18) äro latinska gratula- tionsverser af Carl D. Solander till Philos. Candidaten Andreas Bergius, Aboensis, „cum Upsaliæ de Nomine Jehova publice disputaret“. M. o. D:r Andreas Bergius, född 1693 och son af kkh i Töfsala Andreas Bergius ( 1724), blef student i Upsala 1715 och magister der 1719. Studerade sedan 1720 theologi i Rostock, der han var do- cent på femte året. Theol. adj. i Åbo 1724, theol. prof. och pastor i Nådendal 1728. Theol. d:r 1733. Theol. professor primarius o. domprost 1734. Pastor primarius vid storkyrkan i Stockholm 1744, 1 1750. (Strandberg, I: 46), — Uppgiften hos Lagus, Studentmatrikel I: 356, att Bergius redan 1717 varit respondens i Upsala under Tör- ner är oriktig, såsom hänförande sig till en Andreas Bergius An- dersson, hvars fader var pastor i Askersund och som att döma af dedikationerna synes ha genomgått Strengnäs gymnasinm. 47. HENRICUS JOHAN. CARLBORG. Disputatio Historico- Physica, De Cervis, quam preside Mag. Johanne Vallerio, Math. Profess., Publico sistit Examini Henricus Johan. Carlborg, Ost- Botn. 22/, 1718. 52 page. 8:0, utom i början 3 blad: titel och lat. dedikationer af Auct. & Resp. till biskopen i Storfursten- dömet Finland d:r Johannes Gezelius, till superintendenten pa Gotland d:r Johannes Esbergius, till p. & pr. i Gamle Carleby mag. Jacobus Falander, till hans fordne larare skolrektorn i Vasa mag. Andreas Kiemmer, till borgmästaren i Gamle Carleby Joh. Westring, till radmannen och handlanden i:Gamle Carleby Laur. Brenner, till radmannen och handlanden i Pithea Nic. Häggman, till handl. i Gamle Carleby Petrus Carling ‘samt pa svensk vers till herr Jacob Roring, ,min högt ährade k. Broder.“ I slutet äro 3 blad gratulationer till Carlborg: pa fransk prosa af M. Sweder F., på latinsk vers af Gustavus Lithovius Ostro- Botn., dat. Strengnesiæ 16/, 1718, på svensk vers af Henr. Ch. 386 Langman, Med. Stud., dat. Visby 16/,, 1717, och ett latinskt ode af Petrus Humbla, Suderm. Dissertatio Academica, Ideam Boni Studiosi, sub ductu Dn Joannis Steuchü, S. Theol. Doct. et Phil. Theor. prof., Pro Gradu Magisterii Publico Bonorum examini, qua decet Bonum Studio- sum modestia, committit Henric. Joh. Carlborg O. Botnia-Fenno 29/. 1719. 51 pagg. 8:0, utom i början 4 blad: titel och latinska dedikationer pa prosa af Carlborg till riksradet, friherre Johan- nes Liljenstedt, till generalen Carl Armfeldt, till krigskollegii- radet Johannes Frisenheim, till theol. prof. i Abo, mag. Her- man Ross, till e. o. theol. prof. i Abo Johannes Gezelius, ne- pos, till p. & pr. i Kemi Laurentius Forbus, till p. 1 Torneå stad o. prep. i angränsande Lappmark mag. Henricus Forbus, till p. & pr, i Wasa och Mustasari mag. Petrus Brenner, till pastor i Pitheä och præp. i angränsande Lappmark mag. Daniel Solander, till past. 1 Stenkumla, Trakumla och Westred pa Got- land o. prep. Martin Lundzberg, till pastor i Sande, Mästerby och Westergarn pa Gotland Joannes Dahlman, till notarien i Hof Consistorium, mag. Ericus Siberg, till predikanten i Gamle Carleby mag. Ericus Falander. — I slutet finnas pa 5 sidor gratulationer till philos. candidaten Henr. Joh. Carlborg: pa latinsk vers af C. Luderhoff, af Sam. Lund och af Carl D. So- lander, pa svensk vers af Joh. Bratt samt pa latinsk vers af Johan. Nylander och af Matth. Pazelius. M. Henricus Johannis Carlborg, född 1694 och son af hand- landen i Gamla Karleby Johannes Haquini Röring, blef student i Upsala under namnet Röring den ??/, 1713 samt magister der 1719. Konrektor i Vasa 1721. Prestvigd och kkh i Nerpes 1730, + 1766. (Strandberg, II: 36). 48. ANDREAS VASELIUS.. Exercitium Academicum Ae- tatem Homeri indagans, quod sub præsidio Israelis J. Nesselii Gr. Ling. Prof. ad publicum Eruditorum examen modeste de- fert Andreas Vaselius O. Botn. °/, 1718. 28 pagg. 8:0, utom i borjan 2 blad: titel och dedikation af resp. till hans farbroder 387 öfverste Petrus Riddergroll och till fadren, råd- och bandelsman- nen i Vasa Petrus Mornie, äfvensom förord till läsaren. I slu- tet är gratulation till Andreas Vaselius på grekisk vers af an- förvanten Andreas Bæckner och på engelsk prosa af B. . Hedman. Dissertatio Mathematica De Ratione Diametri ad Circuli Peripheriam quam sub præsidio Elavi Steuchii, Math. Prof., Pro Gradu Modeste sistit ventilandam Andreas Vaselius Ost-Bothn. 7/, 1722. 37 pagg. 8:0, utom titelblad, och en geometrisk plansch. M. Andreas Vaselius var son af råd- och handelsmannen i Vasa Petrus Mornie, blef student i Upsala 1/, 1713 under namnet Wase- lius och magister der 1722. Prestvigd 1724, blef han slutligen 1738 kkh i Frötuna (Upsala stift), 7 1759. (Lagus, Studentmatrikel, I: 359, der han oriktigt uppges ha varit son af borgm. Matth. Wase- lius i Wasa). 49. BARTHOLDUS HEDMAN. Examen Hypothesium Hob- besii de Deo, sub moderamine Johannis Hermansson, Eloq. & Polit. Prof., placidæ eruditorum censure subjiciet S:æ R:æ M:tis Alumnus, Bartholdus Hedman Aboénsis 1°/, 1719. 29 page. 8:0, utom i början 4 blad: titel och dedikationer pa latinsk vers och prosa af B. Hedman A. F., äfven A. & R., till bisk. i Lin- köping Torsten Rudeen, till superintendenten i Vermland och Dalsland Ingemund Bröms, till häradshöfdingen i Vesterbotten Carl Lagerflycht, till öfverdirektören for landstullarne i Sverige Martin Sandelin, till e. 0. theol. professorn i Abo Johannes Gezelius, till p. & pr. i Tofsala mag. Andreas Bergius, till p. & pr. i Kemi, mag. Laurentius Forbus, till kamreraren Johan- nes Svahn, till herr Olavus Arosius och till handlanden i Abo Gustaf Wittfoth. 4:de bladet innehåller latinska gratulations- verser till Barthold Hedman af Gustavus Lithou, dat. Upsaliæ d. IX Cal. Mart. 1719, och af Johann Haartman, dat. Stock. d. 15 Febr. 1719. Till slut (sidd. 30—31) finnas latinska verser till Bartholdus Hedman af Johannes Sipelius O-Botn. 388 „Bartholomeus Hedman Aboensis, exsul“ blef student i Upsala d. 29/5 1714. . (Jfr: Lagus, Studentmatrikel I: 357). 50. ISRAEL PELDAN. Speciminis academici pars prior historica de Templo Samaritanorum in Garizim, quam sub mode- . ramine Israelis J. Nesselii, Greece. Lingu. Profess., publice venti- landam sistit S:æ R:æ M:tis Alumnus Israel Peldan Ost-Bothn. 19/7; 1720. 44 pagg. 8:0, utom i början 4 blad: titel och dedi- kationer af Peldan pa grekisk vers till hans förre lärare, de landsflyktige professorerne fran Abo akademi, och pa latinsk vers till p. & pr. i Kemi mag. Laurentius Forbus, till pastor i Ilmoila Bartholdus Vhael, till pastor i Alfta i Helsingland mag. Michael Fanth, som fore fiendernas infall var pastor i Malax, till morbrodern pastor i Storkyro Nicolaus Aeimeleeus, till pastor i Kusamet mag. Zacharius Forbus. Pa 8:de sidan ar en gratu- lation pa latinsk vers till auctor et respondens Israel Peldan af Johann Haartman, dat. Stockholm 1°/, 1720. Pa slutet ännu 2 blad gratulationer till Peldan: latinska verser af Joh. Altan, Isr. Fil. Ost-Bothn., dat. Kåhlbäck, svenska verser af Johan Forsman Ost-Bothn., latinsk vers af Joh Wallenius !) och latinsk vers af Laurentius Lithovius. Speciminis Academici pars posterior philologica De Templo Samaritanorum in Garizim, quam Præside Dn Olavo Celsio S. S. Theol. Doct. et Ling. Orient. Prof. Pro gradu Magisterii examinandam modeste sistit S:æ R:æ M:tis Alumnus Israel Pel- dan Ost-Bothn. °*4/, 1722. 79 pagg. 8:0, utom 4 blad titel och latinska dedikationer pa prosa och vers af auctor till riksradet och Abo akademis kansler Grefve Carl Gyllenstierna, till biskopen theol. d:r Herman Witte i Abo, till biskopen öfver Nyslotts [obs. icke ännu Borgå] stift Jobannes Gezelius samt till theol. d:r et philos. theor. prof. Joannes Steuchius, som tillika var inspek- tor för Österbottniska nationen i Upsala [här kalladt: Sala]. 1) Disp. 1723, pres. And. Grönwall; 389 M. Israel Henrici Peldan, son af kapellanen i Ilmola Henricus Peldanus (f 1706), blef stud. i Abo 2/, 1708, i Upsala 7/, s. a. Magister i Upsala 1722. Lektor i Åbo s. à Prestv. 1726. Skolrektor i Abo 1730, 7 1747. (Leinberg, Abo skolmannaminne). 51. SAMUEL HORNEUS. Exercitium academicum De Ex- silio, quod sub præsidio Johannis Hermansson, Eloqu. & Polit. Prof., publico Bonorum examini modeste submittit S:æ R:æ M:tis Alumnus, Samuel Hornœus, Filius, Borea-Fenno. 6/, 1720. 32 pagg. 8:0, utom i början 4 blad: titel och dedikationer af Sam. Hornæus till direktören i Commercecollegium grefve Magnus Julius De La Gardie, till skattmästaren Carl Hökerstedt, till pa- stor i Nysätra och Österunda Johan Kolmodin, till pastor i Öf- ver- och Ytter-Gran Johan Hammarin samt till Horneei fader Samuel Hornæus, som före ryska infallet var kkh i Nystad, men damera i Holm och Kulla i Upland. I slutet aro 2 blad gratulationer till disputanten: pa latinsk vers af Magnus Pet. Frolander, pa grekisk prosa af Henricus Alanus, Fil.'!), pa latinsk vers af Joh. Wallenius och pa svensk vers af Lars Floman, sonen. Pastor Hebræus leviter delineatus Moderante Dn Olavo Celsio S. S. Theol. Doct. & Ling. Orient. Prof. ad ventilandam, pro solitis in Philosophia honoribus, publice propositus a S:æ R:æ M:tis Alumno Samuele Horn«o, Fil. Borea-Fenn: 22/,, 1721. 18 pagg. 8:0, utom i början 3 blad: titel och Horn&i dedikationer till biskop Herman Witte, auctors och hans faders välgörare, samt till professorerne i Abo, theol. prof. mag. Herman Ross, theol. prof. mag. Gabriel Juslenius och L. L. Orient. prof. mag. Daniel Juslenius. M. Samuel Samuelis Horneus, född 1694 och son af slutligen (1722) kkh i Euraäminne Samuel Samuelis Hornæus (+ 1740), blef student i Abo 1712 och i Upsala °”/; 1717, der han blef magister 1721. Collector i Åbo skola s. å. Prestvigd 1726. Skolrektor i Uleå- borg 1727, 7 1742 (Leinberg, Abo Sn donne 1) Disp. 1723, præs. Joh. Hermansson. 390 52. HENRICUS ALANUS. Dissertatio De Theodosio M. Ro- manorum Augusto, cujus partem priorem sub preesidio Johannis Hermansson, Eloq. & Pol. Prof., publice ventilationi modeste submittit Henricus Alanus H. Fil. Nylandus. 19/, 1723. 43 page. 8:0, utom 3 blad i början: titel och dedikationer på latinsk prosa af Henricus Alanus till justitie kanslern, friherre Gabriel Stierncrona, till biskopen i Åbo theol. d:r Herman Witte, till p. & pr. i Jomala Salomon Alanus, resp:s farbror, till p. & pr. i Eed och Sollentuna Olavus Térnboum och till boktryckaren i Abo Andreas Biörkman. Till slut finnas 3 sidor gratulationsverser till Henricus Alanus: pa franska af Jean Graa, fils de Martin, samt pa latin af Martinus Graa, Filius, !) och likaledes pa la- tin af J. Z. Frosterus. Pars posterior utgafs pro gradu af Alanus i Abo, pres. A. Searin !/, 1725. M. o. D:r Henricus Henrici Alanus, född 1700 och son af förre skolrektorn i Björneborg, sedermera kkh i Inga och slutligen kkh i Spånga och Jerfälla af Upsala stift Henricus Claudii Alanus (+ 1721), blef student i Upsala '°/,, 1718, titulerande sig Nylandus efter hem- orten Inga, student i Abo i maj 1723 och magister der !*/, 1726. Prestvigd 1726. Kkh i Vemo 1736, theol. doktor 1772, 7 1787. (Strandberg I: 165). 53. JOHANNES WALLENIUS. Apodixis Moralis, quam Mode- rante Mag. Andrea Gronwall, Phil. pract. et Pol. Prof., Dissertatione Philosophica proponit et Examini publico modeste submittit S:æ : R: M:tis Alumnus Johannes Wallenius, Jer. Fil. Nylandus. ?°/, 1723. 33 pagg. 8:0, utom i början 3 blad: titel och dedikatio- ner pa latinsk prosa och vers af Joh. Wallenius till riksradet erefve Johannes Lilienstedt, till biskopen i Abo theol. d:r Her- man Witte samt till häradshöfdingen i Carelen Samuel Blom- felt, en morbror till resp., till patronen och direktorn for jern- verken Andreas Gyllenhük och till kamreraren Benedictus Malm- berg. Pa sista sidan (84) aro tvenne lyckonskningar till resp. 1) Disp. #/, 1726, pres. Joh. Hermansson. 391 på fransk prosa af E. Schepperus och på latinsk vers af Nicol. Bursman. M. o. D:r Johannes Jeremie Wallenius, född 1698 och son af dav. kkh i Karislojo, senare i Vemo Jeremias Wallenius (7 1735), blef student i Upsala °*/, 1719. Han kallade sig efter födelseorten Karis- lojo Nylandus. Återkom i sept. 1723 till Abo, der han d. *#/,, 1724 disputerade pro gradu under Dan. Juslenius och blef magister 1}, 1726. Prestv. 1727, senare theol. professor och doktor samt dom. prost 1742, + 1746. (Strandberg, I: 46). RFO TS 54. MARTINUS M. GRAA. Dissertatio politica De Periculo Silentii, quam prees. Johanne Hermansson, Eloq. et Polit. Pro- fess., publico Eruditorum examini ea, qua par est, modestia sub- mittit Martinus M. Grad Nylandus. 25/; 1725. 30 pagg. 8:0, utom i början 4 blad: titel och dedikationer af Martinus M. | Graa på latinsk prosa till krigsradet Andreas Falcker, till justi- 3 tie revisionssekreteraren Erik Ehrencrona, till revisionssekrete- raren Andreas Fægerstierna, till resp:s fader, hittills pastor i Sånga och Ska samt præpositus i Svartsiö kontrakt, men nu- mera pastor i Töfsala mag. Martinus Graa, äfvensom till kansli- sekreteraren [skalden] Jacobus Frese och till kamreraren Jonas Soderling. 4:de bladet innehåller dedikationer och verser pa svenska af Martin M. Graa till inspektor öfver stora Siö-Tullen i Abo Johan Haaks, till inspektorn öfver Langholms tullen i Stockholm Salomon Matzdorpf och till handlanden Peter Steen. Till slut (sidd. 31—32) aro svenska gratulationsverser till respon- denten Martin Graa af Matern Pfeiffer. Viborgs kavalleri, slutligen kkh i Töfsala Martinus Johannis Grää (T 1736), som tillhört Nyländska nationen vid Åbo akademi, blef student i Åbo d. 27, Lal ocho Wpsalay 720 Aterkom till a Abo och disputerade der pro gradu 1729 under Joh. Haartman samt | blef der magister %/, 1729. Collector i Abo skola 1731 och dess J v 2 : M. Martinus Martini Grad var son af regementspastorn vid ] | rektor 1747. Kkh i Tôfsala 1752. Honorär professor 1760) 17 ILO (Lagus, Studentmatrikel I: 357, och Leinberg, Abo Skolmannaminne). 392 55. GABRIEL MATHESIUS. Exercitium Academicum De Novis Tabulis, quod preside Mag. Fabiano Törner, Eloqv. Pro- fess., Ad publicum examen ea, qua par est, modestia, defert Gabriel Mathesius Nicolai Filius, Ostrobothniensis. 18/, 1727. 41 pagg. 8:0, utom i början 6 blad: titel och Mathesii latinska dedikationer till generalmajoren och landshöfdingen öfver Öster- botten och Cajaneborg friherre Reinhold Wilhelm von Essen, till Logices et Metaphysices prof. i Abo mag. Johannes Hart- man, till p. & pr. i Wasa och Quefiax mag. Claudius Hedman, till fadren p. & pr. i Pyhäjoki, Oulahis, Hapajärfwi och Pyha- jarfwi mag. Nicolaus Mathesius, till farbrodern (patrui loco) pastor i Kelfwio mag. Ericus Falander, till blodsforvanten pastor i Kalajoki, Alawieska, Yliwieska och Hapajärfwi Olavus Cygnell, till titularfarbrodern borgmästaren i Uleåborg Josephus Klowensch, till morbrodern, jernverksegaren i Lögdö Matthias Krapp. Pa 5:te o. 6:te bladen aro svenska (gothiska) verser till Mathesius af „Ulphilas i Valesheim“. I slutet äro gratula- tionsverser till Mathesius på latin af Jonas Porthinus V. D. Minister, pa svenska af Joh. M. Gräà !) och pa latin af brodern Joh. N. Mathesius. Disputatio Philologica De => Quam sub præsidio Mag. Matthiz Asp, Eloquent. Professoris, Pro Gradu Ad publicum examen ea, qua par est, modestia defert Gabriel N. Matheswus, Ostrobotniensis, ??/; 1734. 56 pagg. 4:0, utom 3 blad i början: titel och dedikationer till erkebiskopen d:r Joannes Steuchius, till theol. d:r o. professor samt univ:s bibliothekarien Georgius Wal- lin, äfvensom latinska verser af A. Norrelius till auctor Philos. Candidaten och bibliotheks amanuensen Gabriel Mathesius. Till sist finnes ännu ett blad svenska verser till auctor af Johan Nymark. . M. o. Dir Gabriel Nicolai Mathesius, född 1705 och son af kapellanen, sedan kkh i Pyhäjoki Nicolaus Gabriel Mathesius (+ 1740), blef stud. i Upsala ?5/, 1723 och magister primus der 1734, 1), Disp: #/; 1727, præs. Fab.. Törner. 393 professor i grekiska der 1737. Theologie professor 1745. Theol, dok- tor 1752. Domprost i Upsala 1766, 7 1772. (Lagus, Studentmatri- kel T: 370). 56. JOHANNES M. GRAA. Dissertatio Philosophica De Communione Rerum Primæva, quam Preside Mag. Fabiano Törner, Eloquentiæ Prof. Publico Eruditorum examini ea, qua decet, modestia sistit Johannes M. Grad Nylandus. 19/, 1727. 39 page. 8:0, utom i början 5 blad: titel och lat. dedikationer af Graa till kungl. kanslipresidenten och Abo akademis kansler erefve Arvid Horn, till biskopen i Abo d:r Herman Witte och till fadren pastor & pr. i Töfsala, förut i Swartsiö, mag. Martinus J. Graa. I slutet 3 sidor gratulationer till Johannes Graa, pa svensk vers af A. B. och pa lat. vers af Daniel Z. Bonge 4). M. Johannes Martini Grad var son af regementspastorn vid Viborgs kavalleri, slutligen kkh i Tôfsala Martinus Johannis Graa (r 1736), som tillhört Nyländska nationen vid Abo akademi. Han blef student i Abo d. 2/, 1717, i Upsala d. ?/,, 1720. Disputerade pro gradu i Abo under A. Scarin och blef der magister ?5/, 1729. Efter att ha varit fadrens adjunkt o. vice pastor i Töfsala blef han kkh i Raumo 1742 och i Tôfsala 1758, + 1763. (Lagus, Studentmatri- kel I: 357). 57. GABRIEL ARCTOPOLITANVS. Dissertatio Historica De Origine ac Religione Fennonvm, Von dem Ursprung und der Religion der Finnländer, qvam Preside Mag. Fabiano Törner Eloqv. Professore ad publicum examen modeste defert S:æ R:æ M:tis Alumnus Gabriel Arctopolitanvs, Gregorii Filius, Ostro- bothniensis, 3/, 1728. 60 pagg. 4:0. — Ett annat ex. af arbetet saknar den tyska titeln pa titelbladet, a hvars baksida äfvensom på följande 2 blad äro latinska dedikationer af Gabriel Arcto- politanus till biskopen i Åbo d:r Herman Witte, till superinten- denten i Vermland och Dalsland d:r Joannes Steuchius samt till auctors fader pastor & pr. i Lojo Gregorius Arctopolitanus. — I arbetet ingå flere finska mythologiska runosanger jämte svensk öfversättning. I slutet äro 3 blad gratulationer till auctor, pa 1) Disp. 1730, prees. Laurent. Roberg. 394 finsk vers af Joh. M. Graa,') på grekisk prosa af Gabriel Nicolai Matthesius, ?) pa latinsk vers af Olaus H. Omnberg, Angerm. och pa lat. vers af Johannes Christophorus Holm- berg, Upl. Dissertatio Gradualis De Vario Objecto Logices, quam sub præsidio Mag. Erici Alstrin, Log. & Metaph. Prof., Publico bo- norum examini modeste submittit Alumnus Regius Gabriel Arctopolitanus Gregorii Filius, Ostrobothniensis, 14/,, 1730. 36 page. 8:0, utom i början 2 blad: titel och lat. dedikation till biskopen i Reval Matth. Simolin. M. Gabriel Gregorii Arctopolitanus, son af slottspastorn i Abo, sedermera kkh i Lojo Gregorius Arctopolitanus (7 1745), blef stu- dent i Upsala !°/, 1722 och magister der 1730, 7 s. 4. (Lagus, Stu- dentmatrikel, I: 361). 58. DANIEL BONGE. Dissertatio Physica De Salmonum Natura Eorumque apud Ostrobothnienses Piscatione, quam Pre- side Laurentio Roberg Med. Doct. Theor. et Pract. Profess. pub- lico Eruditorum examini modesté submittit Alumnus Regius Daniel Bonge, Uloa-Ostrobothniensis. 23/, 1730. 17 pagg. 4:0, utom i början 4 blad: titel och latinska dedikationer pa vers af Bonge till p. & pr. i Uleaborg mag. Zacharias Lithovius, till pastor i Ijo Johan Stenstrand, till kapellanen och vicepastorn i Ulea Johan Cajanus, till past. & pr. i Paldamo mag. Simon Forström, till pastor i Kelvio mag. Ericus Falander och till kapellanen i Ulea Georgius Rajaleen, svenska dedikationer pa vers till kronobefallningsmannen Simon Ruuth, till fadren rad- och handelsmannen i Ulea Zacharias Bonge och till farbrodern handelsmannen i Stockholm Johannes Bonge afvensom finsk dedikation på bristfällig hexameter till handlanden i Stock- holm Johannes Axeen och till handlanden i Uleaborg, brodern Zacharias Bonge jun. I slutet gratulationsverser till auctor Bonge 1) Disp. 1727. ?) Disp. 1727 o. 1734. 395 på latin af L. H. C. Backman, Collega Schol. Triv. Uloensis, och pa svenska af Hans J. Tunæus. Till sist 1 plansch. Daniel Bonge, hemma fran Uleåborg, var son af räd- och handelsmannen derstädes Zacharias Bonge.!) Han blef student i bips 20, 1726. 59. GEORGIUS HELSINGIUS. Dissertatio Academica De Probabilitate Resurrectionis Mortuorum Ex Ratione, quam sub preesidio Mag. Erici Alstrin, Log. & Metaph. Prof., Ad publicum examen modeste defert Georgius Helsingius Fil. Wiburgensis. 2/7 1731. 16 pagg. 4:0, förutom i början 2 blad: titel och lat. dedikationer till landshöfdingen öfver Nyslotts och Kymmene- gards lan, friherre Johan Henrik Frisenheim och till biskopen i Borga Johan Gezelius J. F. J. N. samt till auctors fader dom- prosten i Borga mag. Georgius Helsingius. M. Georgius Georgii Helsingius, född 1709 och son af kkh i S:t Michel, slutligen domprosten i Borgå Georgius Marci Helsingius (+ 1741), blef student i Abo '*/, 1795, i Upsala #/, 1729. Disputerade pro gradu i Abo under A. Scarin %/, 1732 och blef der magister ?/, 1732. Blef sedan skolrektor i Willmanstrand 1734, eloquentiæ le- ctor i Borgå 1746, kkh i Rantasalmi 1750, + 1764. (Lagus, Student- matrikel I: 377). 60. GUSTAVUS JUSLENUS. Disputatio Philosophica De Consvetudine, quam sub præsidio Mag. Andreæ Grönwall, Eth. & Polit. Prof., publicæ bonorum censure modeste sistit Alumnus Regius Gustavus Juslenius, Gabr. Fil. Aboénsis, 10/, 1732. 16 pagg. 8:0, utom i början 3 blad: titel och lat. dedikationer af Gust. Juslenius till bisk. i Abo theol. d:r Laurentius Tammelin, till hans farbror theol. d:r o. prof. i Abo Daniel Juslenius, till hans morbror justitiarien Christian Wallensteen, till häradshöf- dingen i Helsingland Johan Engelb. Grevesmöhlen och till hans broder secreteraren i justitiekommissionen Johan Gabr. Jusleen. ') Uppgiften hos Lagus, Studentmatrikel (I: 385), att Dan. Bon- ges fader varit kapellanen i Sievi Henrik Bones är oriktig, hvil- ket framgår af resp:s svenska dedikationsverser i disputationen. 396 I slutet upptager 1 blad en latinsk lyckönskan till resp. af Carolus Engelb. Grevesmöhlen. _ Studiosus Eloquentiæ, Disputatione Philosophica Delinea- tus; Quam Præside Mag. Matthia Asp, Eloq. Profess., Pro Gradu Publico bonorum examini modeste submittit Gustavus Juslenius, Gabr. Fil. Aboënsis, 29/, 1734. 32 pagg. 8:0, utom i början 2 blad: titel och latinska dedikationer till theol. d:r biskopen i Åbo Jonas Fahlenius och till theol. d:r professorn i Åbo samt kkh i Nådendal, Reso o. Merimasko Andreas Bergius. M. Gustavus Gabrielis Juslenius, född 1702 och son af profes- sor Gabriel Danielis Juslenius i Abo (+ 1724), blef student i Upsala 5/,, 1719, magister der 1734. Prestvigd 1735, kkh i Kronoby 1738, + 1774. (Lagus, Studentmatrikel I: 364). 61. PETRUS NICOLAUS MATHESIUS. Exercitium academi- cum, De Extensione Cognitiouis humane per Notiones univer- sales, quod Pres. Samuele Klingenstierna Geom. Prof. ad Pub- licum Bonorum examen modeste defert Petrus Nicolaus Mathe- sius, Ostro-Botniensis. 16/, 1733. 26 page. 8:0, utom i början 6 blad: titel och latinska dedikationer pa prosa af resp. till landshöfdingen öfver Österbotten Bror Rälamb, till vicepresiden- ten i Abo hofrätt Andreas Munsterhielm, till fadren p. o. pr. i Pyhajoki mag. Nicolaus Mathesius och till resp:s fordne præ- ceptor pastor i Hudickswall mag. Olavus Broman. Till slut finnes ett blad latinska verser af Joh. P. Nymark till auctor Petrus Nicolaus Mathesius. Disputatio Geographica De Ostrobotnia, quam Preside Mag. Andrea Grönwall, Eth. & Polit. Profess. h. t. Rect. Magni- fico, Pro Gradu ad publicum Bonorum examen modeste defert Petrus Nicolaus Mathesius, Ostrobotniensis. 17/6 1734. 117 pagg. 4:0 med 2 Tabb., den ena framställande Österbottens land- skaps och stiiders sigiller, den andra grundritning till Cajane- borgs slott. Pa titelbladets baksida star: , Patrice Sacrum‘. a 397 M. Petrus Nicolaus Nicolai Mathesius, född 1711 och son af kapellanen, sedermera kyrkoherden i Pyhäjoki Nicolaus Gabrielis Mathesius (+ 1740), blef student i Upsala °°/, 1724, i Abo 1727, ma- gister i Upsala !®/, 1734. Prestvigd 1755. Kkh i Pyhäjoki 1742, + 1772. (Lagus, Studentmatrikel I: 390). 62. JOHANNES KIEMMER. Exercitatio Academico [! |, Dissen- sionem amicam consultantium de Re Publica, sub presidiq Mag. Andreæ Grönwall, Philos. Pract. Profess., publico bonorum exa- mini modeste submittit Johannes Kiemmer, A. Fil. Ostro-Botni- ensis, 2/, 1733. 44 pagg. 8:0, utom i början 4 blad latinska dedikationer af Johannes Kiemmer till bisk. i Abo theol. d:r Laurentius Tammelin, till assessorn i Abo hofrätt Jonas Lo- stierna, till resp:s fader p. & pr. i Gamle Carleby och Wätil mag. Andreas Kiemmer samt till borgmästaren i Gamle Carleby Johannes Westring. Johannes Andreæ Kiemmer, son af skolrektorn i Wasa, seder- mera kkh i Gamla Karleby Andreas Caroli Kiemmer (+ 1734), blef student i Åbo 1727, i Upsala 1%/,, 1732, + i hemmet 1735. (Lagus, Studentmatrikel, I: 389). 63. JOHANNES P. NYMARK. Dissertatio Academica De Origine et Antiquitate Poéseos, cujus partem priorem Preeside Mag. Magno Beronio Poés. Profess. ad publ. candid. censuram modeste defert Regius Stipendiarius Johannes P. Nymark, Ny- landus. %0/; 1734. 51 pagg. 8:0, utom 2 blad titel och dedika- tioner: latinska verser af förf. Johannes Nymark till landshofd. öfver Nylands o. Tavastehus lan, friherre Petrus Stierncrantz, och svenska verser af förf. till handelsmannen i Stockholm Anders Westerman. Till slut (sid. 52): verser till auctor af Hinr. Westerman, Andersson. Dissertatio Academica De Origine et Antiquitate Poéseos, cujus partem posteriorem Preside Mag. Magno Beronio Anteh. Poése. nunc $S. S. Theol. Profess. Pro Gradu ad publ. candid. censuram modeste defert Regius Stipendiarius Johannes P. Ny- mark, Nylandus. '4/, 1737. pagg, 53—68, 8:0, utom 2 blad: 398 titel och dedikation af auctor till biskopen i Borgå theol. d:r Daniel Juslenius, till domprosten i Borgå mag. Georgius Helsin- oius, till p. & pr. i Hollola Benedictus Krook samt till lekto- rerne vid Borgå gymnasium, hvartill ännu kommer på 4:de si- dan latinska verser till auctor Philosophie Candidaten J. Ny- mark af Georg. Werner, dat. Calmariæ d. 24 jan. 1737. ”M. Johannes P. Nymark, blef student i Upsala °/, 1717 och der magister 1737. Var 1738—1740 skolrektor i Fredrikshamn. Dom- kyrkosyssloman i Borgå 1740. Tog afsked 1746. (Lagus, Student- matrikel I: 386. Akiander, Skolväsendet, s. 219). 64. PETRUS POSSENIUS. Dissertatio academica De Lingva Ejusqve Moralitate, quam Preside Mag. Andrea Grönwall, Phil. Pract. Prof., publicæ bonorum inquisitioni ventilandam modeste submittit Petrus Possenius, Wiburgensis. 73/, 1735. 32 page. 8:0, utom i början 4 blad: titel och latinska dedikationer af Petrus Possenius till landshöfdingen öfver Nyslotts och Kymmene- gårds län, friherre Johan Henric Frisenheim, till biskopen i Borgå theol. d:r Daniel Juslenius, till f. d. landskamreraren i Carelen Carl Printz samt till respondentens fader pastor i Liebelitz och Cavi Andreas Possenius. Petrus Andree Possenius, född 13/; 1702 och son af kkh Andreas Possenius i Libelits (+ 1740), blef student i Abo 1/, 1727, i Upsala 3/, 1730, prestvigd 1739, kkh i Libelits 1741, 7 73/5 1764. (Lagus, Studentmatrikel, I: 390. Akiander, Herdaminne). 65. ERICUS M. FANT. Eventus Stultorum Magister. In modum dissertationis academic leviter expositus, cujus partem priorem, sub præsidio Johannis Hermansson, Eloq. & Polit. Prof., ad publicum examen ea, qua par est, modestia defert Alumnus Regius Ericus M. Fant, Ostrobothniensis, 1°/,, 1735. 29 page. 8:0, utom i början 4 blad: titel och latinska dedikationer af Erieus Fant till major Carl Johan Stiernstedt, till hans fader pastor i Alfta i Helsingland mag. Michael Fant, till häradshöf- dingen i Helsingland Johannes Engelb. Grevesmöhlen, till handlan- 399 den i Stockholm Petrus Steen, en morbror till resp. Sedan följer på sidd. 6 o. 7 latinska verser af Joh. Hermansson till auctor Fant. Till slut (sidd. 30—32) ingå verser på svenska till auctor af Johan P. Nymark och gratulation på fransk prosa af brodern Mich. Fant. Eventus Stultorum Magister, in modum dissertationis aca- demicæ leviter expositus; cujus partem posteriorem sub præsi- dio Mag. Andreæ Grönwall, Eth. & Polit. Prof., Pro Gradu publice examinandam modeste sistit Ericus M. Fant, Ostro- bothniensis, ?/; 1737, pagg. 31—73 8:0, utom i början 2 blad: latinska dedikationer af Ericus M. Fant till egaren af Ramnäs jernbruk Carl Wendelien och till morbrodern handlanden i Ore- bro Carl Wittfooth. Pa sista sidan ar en latinsk gratulation till auctor af Carolus Wendelien Fil. M. Hricus Michaelis Fant, son af kkh i Malaks, sedermera un- der flykten kkh i Alfta af Upsala stift Michael Erici Fant (+ 1746), blef student i Upsala d. #/, 1728 och magister der 1737, + 1740. (Lagus, Studentmatrikel, I: 388). 66. MICHAEL M. LITHOVIUS. Dissertationis Philosophice, De Nexu Vere Religionis et Status Civilis, pars prior!) quam Preside Mag. Andrea Gronwall, Eth. & Polit. Profess., publico bonorum examini modeste subjicit Stipendiarius Regius Michael M. Inthovius, Ostrobotniensis, 7/, 1736. 27 pagg. 4:0, utom 2 blad i början: titel och latinsk dedikation pa vers af Michael Lithovius till hans fader pastor i Lapo, Cuortane, Cauhava och Härmä mag. Michael Lithovius samt svenska verser af M. Litho- vius till hans broder rad- och handelsmannen i Ny-Carleby Samuel Lithovius och till hans svåger handelsmannen i Uhlea Lars Forbus. Pa sista sidan (28) aro gratulationsverser pa la- tin, dat. Aboæ 14/, 1736, af Laurentius Forbus till morbrodern Mich. Lithovius. 1) Pars posterior utgafs pro gradu i Abo. Pres. A. Scarin. RETADE re ONA SE nn 2 ae 400 M. Michael Michaelis Lithovius, son af kkh i Lappo Michael Samuelis Lithovius (+ 1739), blef student i Abo 1728, i Upsala 14/,, 1732, disputerade pro gradu i Abo under A. Scarin %/; 1738, blef der magister (primus) 4/, 1738, kapellan i Pedersöre 1755, + 1756. (Lagus, Studentmatrikel, I: 396). 67. GABRIEL ANDR. ASPEGREN. Disputatio allegorica, De Arbore Virtutis, Cujus partem priorem sub præsidio Mag. Andres Grönwall, Eth. & Polit. Profess., publicæ Candidorum censure modeste sistit Gabriel Andr. Aspegren, Ostrobotniensis. 21/, 1736. pagg. 1—33 4:0, utom i början 4 blad, hvaraf 3 blad titel och dedikationer af Aspegren: latinska verser till landshôfdingen öfver Österbotten, grefve Carl Frölich samt till befälhafvaren öf- ver Osterbotniska infanteriet, grefve Gustaf Creutz äfvensom till p. & pr. i Wasa, Mustasaari och Queflax mag. Claudius Hedman och till auctors fader comministern i Wasa, Mustasaari och Queflax Andreas Aspegren, sedan en sida svenska verser af Gabr. And. Aspegren till handelsmannen i Christina Stad Hans Berg. 4:de bladet innehåller gratulationsverser till auctor pa latin af ,Gu- stavus Lithou, signifer“, dat. Holmiæ 2*/, 1734, och pa tyska af Carl Fredr. Mennander, dat. Abo d. 18/, 1736. I slutet äro ännu 3 sidor upptagna af gratulationsverser pa latin till auctor af Zacharias M. Dahl, Collega Sch. Tr. Was., dat. Wasa die XI. Apr. 1736, och af Jacobus Malmsten, dat. Holmiæ d. 2.1.0836: Disputatio allegorica De Arbore Virtutis, eujus partem poste- riorem sub preesidio Mag. Andres Grönwall, Eth. & Polit. Profess., Pro Gradu ad publicum examen modeste defert Gabriel Andr. Aspegren, Ostrobotniensis. 22/, 1737. pagg. 85—70 4:0 jämte en större tafla, föreställande dygdens trad, förutom i början 2 blad: titel och dedikationer af Aspegren till bisk. i Åbo doct. Jonas Fahlenius, till theol. profess. primarius i Åbo doct. Andreas Ber- gius samt till theol. prof. i Åbo, pastor i derv. finska församl. Isac Biörklund. M. Gabriel Andrece Aspegren, född 1708 och son af pedagogen i Kristinestad, sedermera comministern i Vasa, Mustasaari och Qvef- 401 laks Andreas Aspegren (+ 1752), blef student i Upsala 5/,, 1733 och magister der 1737. Akademiedocent i Åbo 1738. Kollega 1740, kon- rektor 1747 och rektor 1749 i Vasa skola, kkh i Pedersöre 1754, + 1784. (Lagus, Studentmatrikel I: 399—400). — Gratulationsverser på latin till resp. af Gabr. Andr. Aspegren äro införda i slutet af en disp. De Officio Principis Christiani, som, Pres. Mag. Andrea Grön- wall Eth. et Polit. Profess. och Respondente Petrus Schyllberg, ventilerades !?/, 1737. 68. JOHANNES KROOK. Exercitium Academicum De Exi- stentia Legis Naturalis, quod Preside Mag. Andrea Grönwall, Ethices & Polit. Prof., ad publicum eruditorum examen modeste defert Johannes Krook, B. F. Nylandus 24/, 1737. 14 page. 8:0, utom i början 2 blad: titel och lat. dedikation af Joh. Krook till ledamoten i kongl. Cammarcollegium Albrecht Lind- creutz samt 6 gratulationsverser pa grekiska till resp. af Gabriel A. Aspegren, 1) Ostrobotniensis. Cogitationes Philosophicæ, De Libertate Dei in Creando Mundo, quas preside Mag. Petro Ullén, Log. & Metaph. Profess. Pro Gradu Eruditorum examini modeste submittit Johannes Krook, B. F. Nylandus. 2*/, 1737. 16 pagg. 8:0, inber. titelbladet. M. Johannes Benedicti Krook, son af Consistoriinotarien i Borgå, slutligen kkh i Hollola Benedictus Krook (+ 1749), blef student i Abo 1730, i Upsala #/, 1733 och magister der 1737. Blef hofsekre- terare. (Lagus, Studentmatrikel I: 402). 69. GUSTAVUS HELSINGIUS. Exercitium academicum, Historiam literariam Algebre sistens, cujus partem priorem Preside Samuele Klingenstierna, Geom. Prof., examini publico modeste submittit Gustavus Helsingius, Wiburgensis, ?1/- 1737. 36 page. 4:0, utom i början 2 blad: titel och Helsingii latinska dedikation till sin fader domprosten i Borga Mag. Georgius Helsingius, till sin morbroder, kamreraren Christian Hochschild och till rådmannen i Borgå Johannes Bernh. Rahling, äfvensom 1) Disp. 1736 pro exercitio och 1737 pro gradu, pres. Andrea Grénwall. 1} 402 (pa sid. 4) en italiensk gratulation till auctor af hans kusin Giovanni H. Hochschild. Gustavus Georgii Helsingius, född 1701 och son af kkh i S:t Michel slutligen domprosten i Borgå Georgius Marci Helsingius (r 1741), blef student i Abo 1732, i Upsala !7/,, 1735, akademiedo- cent i Abo 1738, 7 i Borgå 1740. (Lagus, Studentmatrikel I: 416). 70. JACOBUS MALMSTEN. Exercitium academicum De Usu atque Applicatione Grammatices Latinæ, quod Preside Mag. Petro Ekerman Eloqu. Profess. [Han var O. Gothus] ad publi- cum examen defert Jacobus Malmsten, Ostrobotniensis. 1*/, 1738. 26 pagg. 8:0, utom 3 blad: titel och 4 sidor latinska dedika- tioner af J. Malmsten till: Chiliarchæ Cohortisque Satellitum Regiz locum tenenti Primario Magno Stiernroos samt till p. & pr. i Pyhajoki mag. Nicolaus Mathesius, till pastor i Ilmola, hans förre lärare Gabriel Peldan, till quæstorn i Österbotten och Cajaneborgs lan Jacob. Abr. Cronander, till p. &. pr. i Cala- joki mag. Ericus Falander, till pastor i Gamla Carleby o. Watil mag. Carolus Gust. Werander, till sacellanen i Gamla Carleby, hans fordne lärare Matthias Pazelius. Pa 6:te sidan aro verser pa svenska af Jacob Malmsten dedicerade till handelsmannen i Stockholm Hinrich Hahr. Dissertatio Gradualis De Lingua Eruditorum Vernacula, quam Preside Mag. Petro Ekerman, Eloqu. Profess., publico bonorum examini modeste submittit Jacobus Malmsten, Ostrobot- niensis. 27/; 1741. 24 pagg. 4:0, utom i början 2 blad: titel och latinska verser, dedicerade af auctor till Abo biskopen d:r Jonas Fahlenius, till domprosten i Abo theol. prof. prim. d:r Andreas Bergius och till theol. prof. i Abo d:r Johannes Wal- lenius samt (pa sid. 4) dedikation pa engelska af James Malm- sten till M:r Nicholas Fenwich och M:r John Montgomery. Till slut ett blad gratulationer till auctor pa engelska af Olof D. Swebilius, Calm., dat. Upsala °/, 1741, och pa franska af And. Wetterblad, Ostrobotnien. } { 9 403 M. Jacobus Matthie Malmsten, född 1711, skräddarson fran Gamla Carleby, blef student i Upsala 7/, 1732 och der magister 1743. Theol. docent i Åbo 1752, kkh i Kimito s. à., t 1774. (Lagus, Studentmatrikel I: 417). 71. DANIEL HELSINGIUS. Dissertatio Philosophica De Natura et Constitutione Metaphysice; Quam Preeside Mag. Petro Ullén, Log. & Met. Prof. Eruditorum examini modeste submittit Daniel Helsingius, Wiburgensis. 1*/, 1739. 47 pagg. 4:0, utom i början 2 blad: titel och lat. dedikation af Daniel Helsingius till fadren, domprosten i Borga mag. Georgius Helsingius och pa 4:de sidan ett latinskt förord. I slutet pa sista sidan äro latinska verser till auctor Helsingius af Jacobus Krook ?). Daniel Georgii Helsingius, född 1717 och son af kkh i S:t Michel slutligen domprosten i Borgå Georgius Marci Helsingius (+ 1741), blef student i Abo */, 1732, i Upsala *4/, 1735, der han ock synes blifvit filosofiekandidat. Blef assessor i antiqvitets arkivet och bibliothekarie, men afsatt under partistriderna, 7 1774. (Lagus, Studentmatrikel I: 416). 72. MICHAEL M. FANT. Dissertatio academica, De Usu Parallelismi Auctorum Græcorum verbalis in Novo Testamento; cujus partem priorem Preside Mag. Gabriele Mathesio, Greec. Ling. Prof., Ad publicum examen modeste defert Stipendiarius Regius Michael M. Fant, Ostrobotniensis. 1°/,, 1739. 43 page. 8:0, utom i början 4 blad: titel och latinska dedikationer af Fant till domprosten i Borga mag. Georgius Helsingius, till fa- dren pastor i Alfta i Helsingland mag. Michaél Fant, svenska verser af auctor till rad- och handelsmannen i Söderhamn An- ders Abrahamsson Bro samt 1 blad prefatio. Pa sista sidan finnas svenska verser till auctor af O. F. Dissertatio academica De Usu Parallelismi Auctorum Græ- corum verbalis in Novo Testamento: cujus partem posteriorem preside Mag. Gabrielie Mathesio, Greece. Ling. Prof., Pro Gradu 1) B. F. Nylandus disp. 1741 under samme preses. 404 Ad publicum examen modeste defert Stipendiarius Regius Mi- chael M. Fant, Ostrobotniensis. ?6/, 1742. page. 45—84 8:0, utom i början 4 blad: titel och dedikationer af Fant, pa latin till assessorn i Commercecollegium, Henricus Kalmeter, till rad- mannen i Stockholm Ericus Strom, pa grekiska till p. & pr. i Idensalmi mag. Henricus Helsingius samt pa svensk vers till Fants morbror handelsmannen i Stockholm Petter Sten och till handelsmannen i Stockholm Isac. Claéson. M. Michael Michaelis Fant, född 1718 och son af kkh i Malaks, slutligen i Alfta i Helsingland Michael Erici Fant (+ 1746), blef stu- dent i Upsala ?2/, 1732, och magister der 1743. Antogs 1746 till hus- predikant hos öfverstäthällaren friherre Fuchs och utnämndes 1747 till hofpredikant. Blef 1752 kkh i Eskilstuna, Klosters och Fors församlingar af Strengnäs stift, + 1754. (Hofberg, Svenskt Biografiskt handlexikon). 73. ANDREAS WETTERBLAD. Specimen Historicum, Elec- tionem Regum ad Lapides Morenses, Mora Stenar, Sistens; quod Pres. Mag. Elia Frondin, Histor. Profess., publico examini modeste submittit Andreas Wetterblad, Ostrobotniensis. °/;, 1741. [Li- déns katalog har oriktigt: 1740]. 86 pagg. 4:0, utom i borjan 3: blad: titel och dedikationer af Wetterblad pa latin till presi- denten i Gotha hofrätt Bernhard Cederholm och till landshôfdingen öfver Österbotten och Cajaneborgs lin, grefve Gustaf Creutz samt pa svenska till herr Hinrie Schröder i Stockholm. I slutet (sidd. 37—38) ar en lyckünskan pa latin till respondens, dat. Stockholm d. 23 novemb. 1741, af Wilhelm Schroder. Dissertatio Historico-Moralis, Controversiam inter Archi- Episcopum et Ducem Cameracensem, Fenelonium, ac Episcopum Meldensem, Bossuetum, De Fundamento Amoris erga Deum, sistens; quam Preside Mag. Andrea Grönwall, Eth. & Polit. Profess., Pro Gradu publico examini modeste submittit, Andreas Wetterblad, Ostrobotniensis. 2°/, 1743. 14 pagg. 4:0, utom 2 blad: titel och Wetterblads latinska dedikation till theologiæ professor primarius i Abo, doct. Andreas Bergius samt en latinsk J 405 gratulation till Philos. Candidaten Andreas Wetterblad af Carolus Joh. Creutz. M. Andreas Nicolai Wetterblad, son af tullinspektorn Nils Wetter- blad i Gamla Carleby, blef student i Abo 1734, i Upsala */, 1738 och magister der 1743. Akademie docent 1 Abo 1745. Prestvigd s. 4. Archidiaconus 1750. Skolrektor i Abo 1765, + 1774. (Lagus, Studentmatrikel I: 433, Leinberg, Abo Skolmannaminne). 74. JACOBUS KROOK. Exercitium Academicum De Divi- sione Demonstrationis in Dioti & Oti, quod sub presidio Mag. Petri Ullén, Log. & Metaph. Profess, Publico examini modeste subjicit Jacobus Krook, B. F. Nylandus. 16/,, 1741. 10 pagg. 4:0, utom 1 blad: titel och lat. dedikation af Jacobus Krook till hofkanslern, friherre Johan Henrik von Kochen. Cogitationes nonnulle De Impredimentis Servandæ Legis Naturalis, quas Preside Mag. Johanne Ihre, Eloquent. & Polit. Prof., Pro Gradu publico examini subjicit Jacobus Krook, B. F. Nylandus. 11/, 1743. 24 pagg. 4:0, utom i början 4 blad: titel och dedikation af Jacob Krook pa svensk vers till registratorn Johan Arckenholtz samt latinska gratulationer till auctor Krook, pa vers af Joh. Ihre, och pa prosa af Christophorus von Kochen och af Daniel Helsingius !), äfvensom det 4:de bladet auctors förord till , lector Benevolus“. M. Jacobus Benedicti Krook, son af kkh i Hollola Benedictus Krook (7 1749), blef student i Upsala !°/, 1736 och magister der 1743 samt var preeses 1747, resp. Joh. Lagus. O. Bothn. Prestvigd 1747 till fadrens vicepastor. E. o. hofpredikant 1748. Kkh först i Ranta- salmi, sedan i Hollola 1750, + 1768. (Lagus, Studentmatrikel I: 423). 75. JACOBUS NIC. HEGGMAN. Præjudica Eruditorum circa Scientias Exercitio publico priore, *) leviter proposita; quod sub Moderamine Mag. Johannis Ihre, Eloqu. & Polit. Profess., Bonorum ) Daniel Helsingius, Wiburgensis, disputerade pro exercitio 1739, pres. Petrus Ullén. ?) Pars II utgafs pro gradu i Abo 1745. Prees. A. Scarin. eG SE ee 406 examini atque judicio defert Stipendiarius Regius Jacobus Nic. Häggman, Ostrobotniensis. ?6/; 1744. 35 pagg. 4:0, utom 2 blad i början: titel och dedikationer af Jacob. Nic. Häggman, pa latin till Gree. Lit. profess. i Upsala mag. Gabriel Mathe- sius, till past. & pr. i Närpes mag. Henricus Joh. Carlborg, till pastor i Bahlingstads församl. mag. Gustavus Torner, till pastor i Cronoby mag. Gustavus Juslenius, till auctors broder, kapellanen i Cronoby Laurentius Häggman, hvarefter följer en sida dedikationer af Jac. Nic. Häggman pa svensk prosa till brodren radmannen i Pithea Magnus Haggman, till handelsman- non i Gamla Carleby Simon Fant samt till svagern landsge- valdigern i Uplands hofdingedome Johan Runbohm. Pa sista sidan (86) inga svenska verser till auctor af Augustin. och Andr. Rudman. M. Jacobus Nic. Heggman, född 1719 och son af rad- och handelsmannen Nic. Heggman i Piteå, blef student i Upsala **/,, 1737, i Abo 1744. Disputerade pro gradu i Abo under A. Scarin 1745 och blef der magister s. 4. Prestvigd 1746. Vicepastor i Ma laks 1749 och ordinarie pastor der 1753. Drunknade i Malaks a 1758. (Lagus, Studentmatrikel, II, 28. Renvall, Förteckning öfver filo- sofiemagistrar). 76. BARTH. RUDOLPHUS HAST. Amphibia Gyllenborgiana. M Dissertatione academica Pr&side Doct. Carolo Linn&o, !) Med. & Bot. Profess., Descripta et publico examini subjecta a Barth. Rudolpho Hast, Ostrobothniensi, Stipendiario Regio. -18/, 1745. 34 pagg. 4:0, utom i början 4 blad: titelblad, 2 blad latinsk dedikation af Barth. Rudolph. Hast till kansler for Upsala univ. grefve Carl Gyllenborg och 1 blad Proemium. Till slut 1 blad gratulationer: svenska verser till Herr Auctoren [Hast] af Carl Krook ?) [Nylandus] och en fransk gratulation af Fredrich Bückelman. [Osterbotning, som disp. 1747, pres. Joh. Ihre]. 1) De disputationer, för hvilka Linné var preses, utgäfvos „Cum consensu amplissime Facultatis Medicæ“. 2?) Disp. 1745, præs. D. Solander, och 1752 under samme preses für juridisk grad, varande då generaleuv:s Finland sekreterare. J Oo ? oO Oo 407 Decades Binas [XX] Thesium Medicarum, sub preesidio Dr. Nicolai Rosén, Anatom. & Med. Prof., Pro Gradu Doctoris pu- blico examini subjicit Barthold. Rudol. Hast, Ostrob. Designat. Med. Ord. Mag. Duc. Finland. ?*/,, 1747, 2 blad 4:0, inber. titel. D:r Bartholdus Rudolphus Hast, född 1724 och son af regements- fältskären i Vasa Herm. Hast (+ 1749), blef student i Åbo 1740, i Upsala #/; 1744, der promoverad medicine doktor *°/,, 1747. Blef provincialläkare i Vasa, T 1784. (Lagus, Studentmatrikel II: 3). 77. CAROLUS KROOK. Dissertationis Juridiee De Præ- scriptione Pars Prior, quam sub præsidio Danielis Solandri, Jur. Patr. et Rom. Prof., ad publicum eruditorum examen modeste defert Stipendiarius Regius, Carolus Krook, B. F. Nylandus. 13/,, 1745. 19 page. 4:0, utom i början 3 blad: titel och dedi- kation pa latin af Krook till Abo akademis kansler, grefve Carl Gustaf Tessin samt foretal till lasaren. Dissertatio Juridica Inauguralis De Possessione Immemo- riali, quam sub presidio Danielis Solandri, J. U. Doct. Jur. Patr. et Rom. Prof., Pro Gradu Doctoris eruditorum censure defert Carolus Krook, Gubern. Gener. Finlandiæ Secretarius. /s 1752. 11 pagg. 4:0, inber. titelblad. D:r Carolus Benedicti Krook, son af kkh i Hollola Benedictus Krook (7 1749), blef student i Upsala !3/,, 1742. Han blef 1748 sekreterare hos generalguvernören öfver Finland, riksrädet friherre G. F. von Rosen, juris doktor i Upsala 1752, assessor i Åbo hofrätt s. 4. Hofrättsräd 1760. Lagman i Söderfinne lagsaga 1767, 7 1776. (Lagus, Studentmatrikel II: 18; G. W. Lagus, Abo hofrättshistoria, s. 341). 78. FREDERICUS BOCKELMAN. Dissertatio Politica De Im- punitate Vitiorum in Republica, quam Pres. Mag. Johanne Ihre, Eloquent. & Polit. Profess., publicæ bonorum censuræ modeste submittit Fridericus Böckelman, Ostro-Botniensis. Dicast. Reg. Holm. Adscriptus. ?0/,, 1746. 48 pagg. 4:0, utom i början 2 blad: titel och en lat. dedikation af Böckelman till Hofrättsrädet i Svea Hofrätt Adam Fredenstierna och (pa fjerde sidan) tyska 408 gratulationsverser An den Herrn Respondenten af Carl Gustav Melartopceus. Fredericus Böckelman blef student i Upsala ?/, 1743, såsom landsflyktig fran Finland. (Lagus, Studentmatrikel, II: 2). 74 & 79. JACOBUS KROOK och JOHANNES LAGUS. Theses nonnullee, quas publico examini modeste subjiciunt Præses Ja- cobus Krook, Phil. Mag., et Respondens, Stipendiarius Regius Johannes Lagus, Ostrobotniensis. 17/, 1747, 4 pagg. 4:0 — inalles 10 Theses. M. Jacobus Krook se vid 74. M. Johannes Lagus, född 1725 och son af kapellanen i Alavo, sedermera i Jalasjärvi Gabriel Lagus (+ 1759), blef student i Abo 1744, i Upsala °/, 1745, disputerade i Abo pro gradu 1751 under Car. Frid. Mennander. Blef magister i Abo °/, 1751. Prestvigd 1755. Kkh i Sotkamo 1756, 7 1762. (Lagus, Studentmatr. II: 18). 80. CAROLUS H. HÆGGQVIST. Commentarius Miclal Jo- phi R. Salomonis B. Melech in Geneseos Cap. XVII. Pres. Andrea Boberg L. L. O. O. Profess. Examini publico modeste subjicit Alumnus Regius [Resp.] Carolus H. Hdggquist, Ostro- botniensis. 13/, 1747. 47 pagg. 8:0, utom 4 blad: titel och dedikationer af respondenten till theol. professorn i Upsala mag. Gabriel Mathesius (en hebreisk dedikation pa 2 sidor), til p. & pr. i Wasa mag. Claudius Hedman, till p. & pr. i Nyköpings östra pastorat mag. Jacobus Serenius samt till p. & pr. i Närpes mag. Henr. Joh. Carlborg (till alla dessa gemen- samt pa latin), äfvensom till handelsmännerne i Christinestad herr Hans Berg och herr Carl Zederman (pa svenska). Pa 8:de sidan äro svenska verser af Jacob Krook , Till Herr Auc- toren“ — (antagl. = respondenten). Pa disputationens sista sida (pag. 48) är en lyckénskan till resp. i obunden stil af hans van Carl Loffman. Dissertatio Gradualis De Convenientia Lingvee Sveo-Gothicæ cum Latina, cujus p. I Preside Mag. Petro Ekerman Eloquen- 409 tie Professore ad publicum examen modeste defert Stipendiarius Regius Carolus Henr. Hæggquist, Ostrobotniensis. 10/, 1749. 32 pagg. 4:0, utom titelblad. M. Carolus Henrici Hæggquist blef student i Upsala 1/, 173 och magister der 1749. Skolkollega i Uleåborg 1758, 7 1786. (Lagus, Studentmatrikel I: 435). à 81. ABRAHAM ARGILLANDER. Dissertatio Chemica De Origine et Natura Nitri, quam Præside Joh. Gottschalko Wallerio, Phil. & Med. D:re Fac. Med. Adj., Publicæ disquisitioni subjicit Abraham Argillander, Savolaxia Fenno. 16/,, 1749. 22 page. 4:0, inber. titel och latinsk dedikation af Abraham Argillander till hans fader pastor i Cuopio Henricus Argillander. Abraham Argillander, född 1722 och son af kkh i Kuopio Hen- ricus Argillander (+ 1756), blef student i Abo ®/, 1740, i Upsala °3/, 1748. Utnämndes 1750 till inspektor för salpetersjuderiet i Ny- lands och Tavastehus lin. Salpetersjuderidirektor 1758. Erhöll af- sked 1795, + 1800. (Lagus, Studentmatrikel I: 469). 82 & 83. SAMUEL CHYDENIUS och SAM. LACMAN. Obser- vationes De Decrementis Aquarum in Sinu Botnico, quas publice - defendent Preeses Samuel Chydenius et Respondens Stipendiarus Regius Samuel Lacman, Ostrobotnienses. ?9/,, 1749. 24 page. 4:0 och 1 Tab. med 7 figurer, utom 2 blad titel och latinsk dedikation af Samuel Chydenius till kungl. Vetenskapsakademin. M. Samuel Jacobi Chydenius se nedanföre vid 85. Samuel Lacman, son af kapellanen i Pielisjärvi Ericus Lack- man (7 1769), blef student i Upsala *°/, 1744. Sedermera klockare, + 1800. (Lagus, Studentmatrikel, IT: 18). 84. GABRIEL GABR. CALAMNIUS. Dissertationem De Elo- quente, Patrice insigniter profuturo, Preside Mag. Petro Ekerman, Eloqu. Profess., Ventilandam sistit Regius Alumnus Gabriel Gabr. Calamnius, Ostrobotniensis. 6/, 1751. 21 pagg. 4:0, utom i början 3 blad: titel och latinska dedikationer af Calamnius till 410 pastor & pr. i Närpes mag. Henr. Joh. Carlborg, till pastor i Calajoki mag. Johannes Salmenius, till pastor i Tjo, responden- tens morbror Gustavus Fabricius, till pastor i Sikajoki, resp:s morbror Jacobus Garvolius samt till comministern i Ijo, resp:s farbror och lärare Petrus Calamnius. Pa 4:de sidan ar en svensk dedikation af Calamnius till handelsmannen i Stockholm herr Hans Degerman, hans gynnare, och pa 5:te sidan likaledes pa svenska till hans morbroder handelsmännen i Ulea Lars Forbus och Jacob Forbus. Pa 6:te sidan en latinsk dedikation af resp. till hans fader vicepastor i Calajoki Gabriel Calamnius. Till slut ar en sida finska gratulationsverser af ,Jacoppi Chy- denius, Pohjalainen“. M. Gabriel Gabrielis Calamnius, född 1728 och son af kapella- nen i Kalajoki Gabriel Josephi Calamnius (+ 1754), blef student i Upsala °/,, 1744, i Åbo 1746. Disputerade pro gradu 1753 i Åbo under P. Kalm: ,Korta anmärkningar vid inbyggarenas naringar och hushållning uti CalaJoki Sokn i Osterbotn.“ Blef magister der %/. 1754. Prestvigd 1760, + 1774 såsom pastorsadjunkt i Limingo. (Lagus, Studentmatr. IT: 44). 82 & 85. SAMUEL CHYDENIUS och ANDREAS CHYDENIUS. Dissertatio academica, De Navigatione, per flumina & lacus patriæ promovenda, cujus partem primam publice defendent Præses Samuel Chydenius et Respondens Andreas Chydenius, Fratres Ostrobotnienses. °/, 1751. 16 pagg. 4:0 och 4 Tabb., utom titelblad, pa hvars baksida ar en latinsk dedikation af Samuel Chydenius till Commercecollegium. M. Samuel Jacobi Chydenius, född 1727 och son af pastors- adjunkten i Euraäminne, sedan kapellanen i Sotkamo, slutligen kkh i Gamla Carleby Jacobus Andres Chydenius (rt 1766), blef student i Abo 1745 och magister der °/, 1748. Inskrefs vid univ. i Upsala P/,, 1749. Preeses för 2 disp. derstiides 1749 och 1751, akademiedocent i Abo 1753. E. O. adjunkt 1756. Drunknade i Niska fors i Kumo vid strömrensningsarbetet den '!/, 1757. (Lagus, Studentmatrikel II: 26 och Strandberg, Herdaminne IT: 118). M. o. D:r Andreas Jacobi Chydenius, {. 1729 och son af kapel- lanen i Sotkamo, slutligen kkh i Gamla Carleby Jacobus Andres 411 Chydenius, blef student i Åbo 1745, i Upsala °/,, 1750. Disputerade 1753 i Åbo pro gradu under P. Kalm: , Amerikanska Näfverbätar beskrefne“, med plansch. Prestvigd 1753 till kapellan 1 Nedervetil. Blef magister i Abo 25/, 1754 Kkh i Gamla Carleby 1770. Theol. doktor 1779, + 1803. (Lagus, Studentmatr. IT: 26). 86. MATTHIAS MATHESIUS. Dissertatio De Vita Acade- mica recte instituenda, quam Preside mag. Petro Ekerman, Eloquent. profess., publico bonorum examini committit Matthias Mathesius, Ostrobotniensis. 5/, 1751. 26 pagg. 4:0, inber. titelblad. Matthias Mathesius (Jfr. Lagus Studentmatr. II: 38). Skref franska gratulationsverser till Jonas Holms disputation i Upsala Cee plone 87. JACOBUS STENIUS. Specimen Academicum, De Prin- eipiis Vegetationis, cujus partem priorem Pres. Joh. Gotschalko Wallerio, Phil. & Med. D:re, Chemie, Metallurgiæ & Pharmaceu- tices Profess., Publico Eruditorum examini modeste sistit S:æ R:æ M:tis Stipendiarius Jacobus Stenius, Jac. Fil. Carelia Fenno. 1/, 1751. 21 pagg. 4:0, utom i början 1 blad: titel och dedi- kation pa latinsk prosa af [auctor] Jacobus Stenius till hans fader pastor i Pielis Jacobus Stenius. I slutet ar svensk gra- tulationsvers till Auctoren af S. C. Jacobus Jacobi Stenius, född 1732 och son af kapellanen i Artsjö sedermera kkh i Pielisjärvi Jacobus Martini Stenius (+ 1766), blef student i Upsala 2/, 1748, filosofie kandidat i Abo 1755, dispu- terade 1757 der pro gradu under P. Kalm: ,Om bästa sättet att anlägga forsbyggnader“, men blef ej promoverad. Universitets- docent i Abo 1760. Prestvigd 1767. Kkh i Pielisjärvi 1768, + 1809. (Lagus, Studentmatr. II: 65. Akiander, Herdaminne). 88. JOHAN. J:NIS HAARTMAN. Plante Hybridæ, quas sub presidio Doct. Caroli Linnei, S:æ R:æ M:tis Archiatri, Med. & Botan. Prof. speciminis academici loco publicæ bonorum disqui- sitioni sistit Stipendiarius Nesselianus, Johan. J:nis Haartman, Austro-Finlandus. %/,, 1751. 30 pagg. 4:0, utom i början 2 412 blad: titel och latinsk dedikation af Haartman till biskopen i Åbo d:r Johannes Browallius samt en tillegnan af H. pa sven- ska till hans moder Anke Fru Professorskan Maria Haartman. 1) I slutet en botanisk plansch. Idea Pharmacapoeæ Reformatæ, quam sub auspicio Dr. Nicolai Rosén, Medic. & Anat. Prof., Pro Gradu Doctoris ad publi- cum examen defert Auctor et Stipend. Nessel. Johannes Joh:is Haartman, Austro-Finlandus. ?24/, 1754. 42 pagg. 4:0, inber. titel och latinsk dedikation af Haartman till preses i collegium medicum d:r Abraham Beck och samtlige assessores i samma collegium. D:r Johannes Johannis Haartman, £. 1726 och son af professor mar Johannes Jacobi Haartman i Åbo (+ 1737), blef student i Abo 1740. Flyktade 1742 till Stockholm, der han blef apotekselev. Student i Upsala ®/, 1750 och kandidat der 1752. Medicinekandidat och licen- tiat 1753. Med. d:r i Upsala 1754, hvarefter läkare i Åbo. Medi- cine professor der 1765, + 1788. (Lagus, Studentmatr. I: 471). 89. JACOB HIDEEN. Dissertatio Chemico Medica De Sali- bus Alcalinis Eorumque Usu Medico, quam preside Joh. Got- schalk Wallerio, Phil. & Med. Doct. Chemiæ &c. Prof., publico subjicit examini Jacob Hideen, Ostro-Botniensis. °3/,, 1751. 16 pagg. 4:0, inber. titelbladet med dedikation pa dess baksida af Jacob Hideen till fadren, Sacellanen i Cauhajoki Henricus Hideen. Ambrosiaca, que preeside Doct. Carolo Linnæo, Med. et Botan. profess., Pro Gradu Doctoris publico submittit examini Stipendiarius Regius Jacobus Hideen, Ostrobotniensis. ?°/, 1759. 14 pagg. 4:0, inber. titeln. D:r Jacobus Henrici Hideen, född 1731 och son af kapellanen i Kauhajoki Henricus Jacobi Hidenius (+ 1766), blef student i Up- 1) Fru Haartman hade för mer än 14 ar sedan blifvit enka, och hennes son hade fulländat Studium Pharmaceuticum, innan han ånyo upptog de studier, som ledde till denna disputation. 413 sala 2/, 1745, i Abo 1748. Medicinedoktor i Upsala 1760. Utn. provincialläkare i Björneborg 1760, men tillträdde ej, utan blef i stället stadsfysiker i Norrköping 1761, + 1769. (Lagus, Student- matr. Il: 55). 90. JOHANNES PIHLMAN. Dissertatio Chemico Oecono- mica De Artificivsa Foecundatione Immersiva Seminum Vegeta- bilium. Quam Pr&side Joh. Gotschalk Wallerio, Philos. et Med. Doct. Chemiæ, Metallurgiæ et Pharmaceutices Profess., Speci- minis academici loco publice luci et examini modeste offert Johannes Pihlman, Borea-Fenno. 1/, 1752. 24 page. 4:0, inber. titel och dedikationer på svensk prosa af Johannes Pihlman till hans fader Inspectoren Carl Pihlman och till hans farbröder Commissarien Isac Pihlman och Factoren Jacob Pihlman. M. o. D:r Johannes Caroli Pihlman, född 1733 och son af borga- ren i Nystad, sedermera inspektorn på Sundholm Carl Pihlman, blef student i Abo 1747, i Upsala 5/,, 1750. Disputerade 1753 pro gradu i Abo under Jac. Gadolin. Blef magister i Abo %/, 1754 och‘ universitetsdocent der 1756. Konrektor i Björneborgs skola 1760. Prestvigd 1770. Kkh i Euraäminne 1775. Tit. professor 1786. Theol. doktor 1787, 7 1811. (Lagus, Studentmatr. II: 50). 91. JONAS HOLM. Dissertatio Philosophica, De Præstan- tia Studii Historici Natures, quam publico examini modeste sub- mittunt Olavus Herwech Adamsson, Philosoph Mag. & Docens 1) et Jonas Holm, Ostrobotniensis. 12/, 1752. 48 pagg. 4:0, inber. titel och latinska dedikationer af Jonas Holm till landshôfdingen öfver Österbotten och Cajaneborgs län Gustaf Abraham Piper, till theol. dokt. o. professor i Upsala mag. Gabriel Mathesius, till theol. dokt. och prof. i naturvetenskaperna vid Abo aka- demi Carl Fr. Mennander, till oeconomie prof. i Abo Petrus Kalm samt till astronomie observatorn och e. o. prof. i Abo mag. Jacob Gadolin. I slutet finnes 2 blad gratulationer till Jonas Holm, pa svensk vers af Matthias Mathesius och af Sven 1) Var 1767 och 1777 Theol. Cand. o. Philos. Adjunkt. 414 Pehr Petersson samt på latinsk prosa af Johannes Stenberg och af Andreas Gedner, Uplandus. M. Jonas Holm, född 1729, blef student i Upsala °/, 1747, i Åbo 1749. Disputerade pro gradu 1756 i Åbo under Carl. Mester- ton. Magister der */, 1757. Prestvigd s. å. Skolkollega i Vasa 1779. Tog afsked s. 4. Död sinnessvag. (Lagus, Studentmatr. I: 70. Leinberg, Abo stifts Skolmannaminne). 92. CAROLUS MAGNUS SIERCKEN. De Crimine Violati Juramenti Regii, Edsöres Brott, Pars Prior, Quam consent. consult. Facult. Juridica, in regio ad Salam athenæo, moderatore Daniele Solandro, J. U. Doct. Jur. patr. & rom. Prof. Reg. & Ord., Dissertatione Inaugurali, die XVI Junii A. 1752 pro gradu Doct. in utroque jure obtinendo, publico erudit. exam. committit Carolus Magnus Siercken. Holmiæ Typis Laurentii Ludoy. Gre- fingü. 380 pagg. 4:0, utom i början 5 blad: titel och Sierc- kens dedikation pa svenska till presidenten, friherre A. J. Höp- ken, till riksradet, grefve Claes Ekeblad och till flere andra konungens tromän, samt ett blad latinskt förord till arbetet. D:r Carolus Magnus Siercken, Junior Aboensis, son af handlan- den Carolus Magnus Siercken Senior i Åbo, blef student i Åbo 1741 och inskrefs vid Upsala akademi 1752 samt blef der s. å. J. U. dok- tor. E. o. kanslist i justitierevisionen. Anställd vid brandstods kollegium i Stockholm. (Lagus, Studentmatr. II: 11). 93. JOHANNES STENBERG. Dissertatio Chemica, De Ori- gine Salium Alkalinorum, quam Preeside Joh. Gotschalk Walle- rio, Phil. et Med. Doct. Chemiæ etc. Profess., Publico examini submittit Johannes Stenberg, Joh. Fil. Wasa-Ostrobotniensis. 4/4 1753. 19 pagg. 4:0, inber. titelblad. I slutet gratulationer till auctor et respondens pa latinsk prosa af Jonas Holm, !) Ostro- botniensis, och pa fransk prosa af Adolf Jaque Neuman. Johannes Stenberg, född i Vasa 1730, blef student i Abo 1748, i Upsala *°/, 1751. T. f. salpetersjuderiinspektor i Österbotten 1755, ap all 777. (Lagus, Studentmatrikel, II: 65). 1) Disp. 1752, pres. Olav. Herwech. i > 4s z 415 94. ISAACUS STROMMER. Dissertatio academica Virtutem Prosopopoeiæ in Oratione leviter expositura, quam Præside Mag. Petro Ekerman Eloqu. Prof. publico bonorum censure modeste submittit Alumnus Regius Isaacus Strömmer, O-Botniensis. °°/, 1754. 12 pagg. 4:0, inber. titel. Isaacus Strômmer, född 1730, blef student i Abo 1747, i Upsala #/,, 1751. Död i Stockholm såsom sekreterare (skrifvare?). (Lagus, Studentmatrikel, II: 58). 95. JOHANNES GABR. BERGMAN. Specimen Academicum, Caussas Sterilitatis Agrorum Exponens, quod Pres. Joh. Got- schalk Wallerio, Phil. et Medic. Doct. Chemie, Metallurgie & Pharmaceutices Profess., Publico Bonorum Examini submittit Johannes Gabr. Bergman, Satacunda-Fenno. 11/, 1754. 26 page. 4:0, utom i början 2 blad: titel och dedikationer pa latinsk prosa af Joh. Gabriel Bergman till Eloqu. prof. i Abo mag. Henricus Hassel, till professorn i Naturvetenskaperna i Abo mag. Jacobus Gadolin, till hans forre larare f. d. rektorn i Björneborg, numera e. 0. matheseos prof. i Abo mag. Johannes Kraftman, till hans farbroder pastor i Tumbo och Raby Petrus Modin, till pastor i Mouhijerfvi Isacus Polviander och till hans morbroder commissarien Nicolaus Kekonius. Dissertatio medica, De Effectu et Cura Vitiorum Diæte- ticorum generali, quam preside Carolo von Linné, Med. et Bo- tan. Prof., Pro Gradu Doctoris publico examini submittit Johan. Gabriel Bergman, Phil. Mag. Satac. Fenno. 1%,, 1766. 24 pagg. 4:0, inber. titel och latinskt forord. M. o. Dir Johannes Gabriel Bergman, född 1732 och son at skolkollegan i Björneborg Johan Bergman (7 1738). Student i Abo 1751, i Upsala (1753 ?), Disputerade pro gradu 1757 i Abo under J. Kraftman. Magister der ?/, 1757. Medicine doktor i Upsala 1768. Provincialläkare i Abo, + 1793. (Lagus, Studentmatrikel, II, 75). 96. JOHANNES ALEX. BRANDT. Dissertationem De Perju- rio, sub. Prees. Mag. Johannis Ihre, Eloq. & Polit. Profess., pu- 416 blico examini subjicit Stipendiarius Helmfeldianus Johannes Alex. Brandt, Nylandus. 5/,, 1754. 18 pagg. 4:0, utom i början 2 blad: titel och dedikationer af Johannes Alexander Brandt pa latin till öfverste Petrus Gust. Pfeiff, till öfversten Alexander Modelin och till majoren Daniel Pfeiff samt pa svenska till far- brodern artilleri capitainen Conrad Brandt. Dissertatio inauguralis juridica De Processu Summario, quam preside Doct. Johanne Erico Fick, Jurispr. Pract. Profess., Pro Licentia summos in utroque jure capessendi honores et privilegia Doctoralia defendet Johannes Alex. Brandt, Fenno. 11/,, 1758, 15 pagg. 4:0, utom 2 blad: titel och latinska dedi- kationer af auctor Johannes A. Brandt till bisk. i Abo Carolus Friedericus Mennander och till auctors morbror häradshöfdingen Sveno Johannes Möllerheim. Afhandling i Svenska Sjö-Lagfarenheten, Om Sjörätts-Saker och Theras Handterande vid Laga Domstol. Af Johan Alex. Brandt, Juris Doctor och Notarius vid Cons. Acad. tillika med Johan Fried. Granschoug, Auscult. i Kongl. Gotha Hof-Ratt. 10/,, 1772. 30 pagg. 4:0, utom titel och respondentens dedika- tioner till svenskar samt i slutet 1 sida svenska verser till re- spondenten af Peter Tiliander. D:r Johannes Alexander Brandt, född 1736, blef student i Abo 1749, i Upsala ®/, 1753. Juris licentiat och docens i Abo 1760. Juris doktor i Upsala 1763. Häradshöfding 1 Upsala domsaga. (Lagus, Studentmatr. II: 68). 97. ANDREAS PLANMAN. Dissertatio De Methodo Tangen- tium inversa, Quam consens. Ampliss. Facult. Philosoph. in Reg. academia Upsaliensi, publice examinandam sistunt auctor Andreas Planman, Philos. Magister, et Respondens Stipendiarius Regius Ericus Prosperin, Uplandus d. XXI Decembr. Anni 1756. 14 pagg. 4:0, inber. titeln, och 1 plansch med geometriska figurer. 4 | a 417 M. Andreas Planman, född i Hattula 1724 och son af löjt- nanten Pet. Planman, blef student i Abo 1744 och magister der 1754. Studerade derefter i Upsala, der han blef astronomie docent 1758. Physices professor i Abo 1763, + 1803. (Lagus, Student- matr. II: 20). 98. ANTONIUS ROLANDI MARTIN. Buxbaumia, Quam sub preesidio Doct. Caroli Linnei, Med. & Bot. Professoris, publicæ ventilationi submittit Stipendiarius Regius, Antonius Rolandi Martin, Reg. Acad. Scient. Holmens. Adscriptus, Aboensis. 22/, 1757. 16 pagg. 4:0, inber. titel och dedikationer af Martin på latinsk prosa till hans farbror, borgmästaren i Stockholm Ericus Ström, till hans fader hofrättsrådet i Åbo Rolandus Martin samt på svensk prosa till hans cousiner: Anatomiz och Chirurg. profess. Doct. Roland Martin, till rådmannen i Gefle Casper Friedrich Bahde och till Politie Casseuren i Stockholm Carl Friedrich Martin. Antonius Rolandi Martin, född 1730 och son af slutligen hof- rättsrådet Roland Martin i Abo (+ 1763), blef student i Abo 1745 och inskrefs vid akademin i Upsala ?/, 1756. Medicine kandidat 1770, + 1785. (Lagus, Studentmatr. II: 37—38). 99. JACOBUS HENR. CARLBORG. Dissertatio Theologica De Necessitate et Veritate ue Christi, Quam Præs. Doct. Nicolao Wallerio S. S. Theol. Profess., publico examini modeste subjicit Jacobus a Carlborg, Ostrobotniensis. 27/, 1757. 16 pagg. 4:0, utom i början 3 blad: titel och dedikationer af Jacobus H. Carlborg pa grekisk prosa till Abo biskopen theol. d:r Carolus Friedericus Mennander, pa grekisk prosa till hans fader p. & pr. i Nerpes mag. Henricus Joh. Carlborg och pa latin till hans ende broder sekreteraren i Wiborgs o. Kex- holms län Johannes Henricus Carlborg. Dissertatio Academica De Utroq: L. J. & M. Bruto Liber- tatis Romanæ Vindice Acerrimo, cujus partem priorem Præside Mag. Petro Ekerman, Eloquent. Profess., pro summis in philo- soph. honoribus publice defendet Jacobus Henr. Carlborg. Ostro- botniensis. 15/, 1758. 16 pagg. 4:0, utom 2 blad: titel och 418 latinska dedikationer af „Auctor et Respondens* till auctors morbror, radmannen Olavus Bidenius Renhorn och till auctors farbror (patrui instar) justitieradmannen i Upsala Petrus Herke- pæus, samt pa 4:de sidan en svensk gratulation till auctor pa prosa och en 6 radig vers af H***. Till slut en numismatisk plansch. M. Jacobus Henrici Carlborg, född 1733 och son af kkh i Ner- pes Henricus Johannis Carlborg (+ 1766), blef student i Abo els a Upsala °/, 1753. Magister der 1758. Prestvigd 1763. Hofpredikant 1765, kkh i Pojo 1770, + 1773. (Lagus, Studentmatrikel, II: 80). 100. HANS HENR. BERGH Isaacsson. Dissertatio Politica De Opulentia Civitatum, Quam Preside Johanne Ihre, Reg. Cane. Consiliario, Eloqv. et Polit. Profess., publico examini pro- ponit Hans Henr. Bergh Isaacsson. Ostrobotniensis. 19/,, 1757. 20 pagg. 4:0, inber. titel. Johannes Henricus Isaaci Bergh, född 1735 och son af konrek- torn, sedermera rektorn i Björneborgs skola, slutligen kkh i Lapp- fjärd Isaacus Peldan, blef student i Abo 1748. Ingick i kungl. kan- sliet. Sekreterare. (Lagus, Studentmatr. II: 59). 101. JOH. GEORG. COLLIANDER. Dissertatio Medica De Spigelia Anthelmia, Quam sub presidio Doct. Caroli Linnæi, Med. et Botan. prof., Pro Gradu Doctoris ad publicum examen defert Joh. Georg. Colliander, Provine. Nyslott. Med. Ord. Smo- landus. *?/; 1758. 16 pagg. 4:0, inber. titel och auctors la- tinska dedikation till Collegii Medici Ordf. Archiatern d:r Abra- ham Beek och ledamöter doktorerne Martinus Reef, Mich. Kammecker, Zach. Strandberg, Ericus Elff, Joh. Bergstrahl och Joh. Andr. Darelius, äfvensom till Collegii Medici Syndieus d:r Laurent. Balk. I slutet en botanisk plansch. M. o. D:r Johan Georg Colliander, född 1728 och son af lektorn i Vexiö, sedermera kkh i Elghult och Helleberga församlingar i Smaland, mag. Nils Colliander, blef student i Upsala 1747, i Greifs- wald 1752. Magister i Greifswald 1753. Studerade derefter medicin. Aterkom till Upsala 1754. Provincial medicus i Kymmenegards lan 1757. Medicine doktor i Upsala (primus) 1758. Upptog och satte i 419 stånd år 1761 en mineralbrunn i Lovisa. Utnämnd 1771 till lektor och provincialmedicus i Vexiö, dit han flyttade 1772. Afsked 1795, +1796. (Sacklén, Sveriges Läkarehistoria, Första afd:n, sidd. 807—809). 102. CAROLUS JOHANNES POSE. Dissertatio Juridica, De Restitutione in integrum,!) Quam Preside Doct. Johanne Erico Fick, Jurispr. Pract. Profess., publicæ bonorum censure modeste submittit Carolus Johannes Pose, Fenno. ??/,, 1758. 24 pagg. 4:0, inber. 7 pagg. titel och Poses dedikationer pa franska till friherre Fabian Wrede, Senateur de Suede, och pa latin till justitiekanslern Ericus von Stockenström samt till landshofdin- gen öfver Kymmenegards och Savolax län Otto Wilhelm de Geer. Carolus Johannes Pose, född 1736, gymnasist i Borgå 1751, blef student i Upsala !9/,, 1755. (Lagus, Studentmatrikel, II: 101). 103. HENRICUS WILHELM. POSE. Dissertatio Philologica De 27% arbore, sub qua Elias profugus recubuisse legitur 1 Reg. XIX v. 4. 5. Quam Preside Mag. Christoph. Clewberg O. O. L. L. Profess. disquisitioni publicæ modeste submittit Henricus Wilhelm. Pose, Fenno. ??/,. 1758. 19 pagg. 4:0, inber. titel- blad och latinska dedikationer af [resp.] Henr. Wilh. Pose till hans gynnare biskopen i Borga theol. d:r Johannes Nylander, till domprosten derstades d:r Gabriel Fortelius, samt till lektorerne vid Borgå gymnasium: moralium lector mag. Andreas Kraft- man, theol. lect. mag. Petrus Bonsdorf, mathes. logices 0. meta- phys. lector doct. Joh. Borgström och eloqu. lect. doct. Paulus Krogius — hvartill kommer pa 6:te sidan en svensk dedikation till fadren „Landt-Räntemästaren uti Savolax och Kymmenegards lan herr Johan Pose“. Dissertatio Gradualis, Ter Primum Demosthenicum in Ora- tore, propositura, qvam Pres. Mag. Petro Ekerman, Eloqvent. Profess., publico examini modeste submittit, Henricus Wilhelmus Pose, Fenno. 11/, 1761. 16 pagg. 4:0, utom titelblad, à hvars 1) Restitutio in integrum = ,Resning“. 420 baksida äro svenska verser af C. N. till philosophie candidaten herr Henric Vilhelm Pose. På sista (16:de) sidan är ännu en lyckönskan på prosa till herr candidaten af Pehr Ol. Omnberg. M. Henricus Wilhelmus Pose, född 1737, gymnasist i Borgå 1751, blef student i Upsala !°/,, 1755. Magister der 1761. Prestvigd 1764. Kkh i Pieksämäki 1771, + 1797. (Lagus, Studentmatrikel, II: 101—102). 104. BENEDICTUS ZIMMERMAN. Dissertatio Academica De Solemnitate Ludorum Secularium apud Romanos. Quam Pres. Mag. Petro Ekerman, Eloquent. Profess., publico examini committit Benedictus Zimmerman, Ostrobotniensis. 13/, 1759. 17 page. 4:0, inber. titelblad, a hvars baksida ar en helsning ,ad Ludum Sæcularem Adplausus“ — 7 latinska verser, undertecknade: Claudian. I slutet en bilaga: 1 blad, innehallande afbildningar af prismedaljer. Dissertationem Academicam De Johan. Angelo Arcim- boldo, papali, per Scandinaviam, Aeruscatore. Pres. Mag. Petro Ekerman, Eloqvent. Profess., pro Gradu Philosophico Eruditorum examini committit Benedictus Zimmerman, Ostrobotniensis. ®/, 1761. 18 pagg. 4:0, inber. titeln. Dessutom ar till sist 2 sidor gratulationer: pa grekiska till auctor, candidaten, af Aaron Nicolai Mathesius och pa latin af Johannes B. Stilman, som ock var österbottning och disputerade pro exercitio samma ar. M. Benedictus Zimmerman, född 1741 och son af kronobefall- ningsmannen Kristian Zimmerman (boende i Pyhäjoki), blef student i Upsala */,, 1755 och magister der 1761. Pastor vid Osterbottens regemente 1763, kkh i Nordingrå i Angermanland, 7 1807. (Lagus, Studentmatrikel II: 108). 105. GEORGIUS HELSINGIUS. In Obadiam Animadversio- nes Philologicæ, qvas Præside Mag. Christophor. Clewberg, O. O. L. L. Professore, examini publico modeste subjicit Georgius Helsingius, Henr. Fil. Fenno. ‘/, 1759. 20 pagg. 4:0, utom 2 blad: titel och Helsingii dedikationer pa latin till biskopen i 421 Borgå, theol. d:r Johannes Nylander och till domprosten der- städes d:r Gabriel Fortelius, hans gynnare. På 4:de sidan äro verser på svenska till auctor af G. M. F. M. Georgius Henrici Helsingius, född 1737 och son af kkh i Idensalmi, Henricus Helsingius (7 1757), blef student i Upsala /, 1752, i Åbo 1759. Disp. pro gradu 1760 i Åbo under Is. Ross och blef magister i Abo %/, s. &. Han blef 1765 Consistorii vicenotarie i Borgå, 1770 kollega och 1774 konrektor i Rantasalmi skola, hvar- ifrån bekom afsked 1783, 7 1806. (Lagus, Studentmatrikel II: 132). Hans moder Katarina Fant, dotter till pastor i Alfta Michael Fant och Elisabet Helsingius, domprostedotter fran Borga, var tillika hans faders systerdotter. (Akiander, Herdam.) 106. DAVID GOTTFR. HEINTZIUS. Specimen academicum, De Titulis Eorumque Usu, quod sub pr&sidio Mag. Laurentii Dahlman, Moral. et Polit. Profess., publico examini modeste offert David Gottfr. Heintzius, Fenno 1/,, 1759. 19 pagg. 4:0, inber. titel och 2 sidor latinsk dedikation af D. G. Heintzius till hans fader p. & pr. i Syssme och Hardola Michaël Heintzius. David Gottfrid Heintzius, född 1735 1. 1737 och son af kkh i Sysmä Michael Heintzius (+ 1782), blef student i Abo 1752, i Upsala 5/, 1757. Kungl. Sekreterare. (Lagus, Studentmatr. II: 81). 107. AARGN N. MATHESIUS. Dissertatio Academica De Archivis Veterum, quam Preside, Mag. Petro Ekerman, Eloquent. Profess. Acad. h. t. Rectore, publico examini submittit Alumnus Nesselianus Aaron N. Mathesius, Ostrobotniensis. °/; 1760. 12 pags. 4:0, utom titelbladet. Dissertatio Gradualis, sistens Specimen Usus Historiæ et Rituum profanarum Gentium in illustrandis scriptis N. T. Quam Preside Mag. Johanne Flodero, Greece. Litt. Prof., publicæ cen- sure modeste submittit Aaron Mathesius, Ostrobothniensis. 26/, 1764. 44 pagg. 4:0, utom 2 blad: titel och lat. dedikationer af Aaron Mathesius till hans bröder: lagmannen Johannes Mathe- sius, theol. d:r och prof. i Upsala Gabriel Mathesius, pastor & prep. i Pyhajoki mag. Petr. Nic. Mathesius, och till hans sva- 422 ger pastor i Cronoby, mag. Gustaf Juslenius. Å fjerde sidan äro svenska verser till auctor af E. H. M. Aaron Nicolai Mathesius, född 1736 och son af kkh i Pyhäjoki Nicolaus Gabrielis Mathesius (7 1740), blef student i Upsala 1/,, 1754, magister der 1764, svensk legationspredikant i London, slut- ligen kkh i Fogelås i Skara stift 1805, + 1808. (Lagus, Student- matrikel, IT: 100). 108. JOH. BENEDICT. STILMAN. Exercitium Academicum De Mariolatria Romanensium, Pres. Mag. Petro Ekerman, Eloq. Profess., candidæ offert censuræ Stipendiarius Zedritzlinus Joh. Benedict. Stilman, Ostro-Botniensis. 15/, 1761. 14 pagg. 4:0, inber. titel. Dessutom till slut 2 sidor gratulationer till auctor, den ena på latin af Aaron N. Mathesius, den andra på franska af Charles H. Myreen. Johannes Benedictus Stilman, son af kamreraren Karl Johan Stilman i Vasa, blef student i Abo 1758, nagot senare i Upsala, der han vistades 1760. Blef kopist i kammarkollegium 1766. Död s. a. i Vasa såsom sin fars vikarie. (Lagus, Studentmatrikel, II: 120). | 109. ANDREAS JOHANNES LEXELL. Dissertatio De Methodo inveniendi Lineas Curvas, ex datis Radiorum Osculi Proprieta- tibus, Quam consensu ampl. Facult. Philos. in Regia Acad. Up- saliensi publico examini subjiciunt Andreas Johannes Lexell, Ph. M., et Ericus Östling, Gestricius. Die XXVII Aprilis Anni 1763. Upsaliæ. 48 pagg. 4:0, inber. titel, samt en geometrisk plansch. M. Andreas Johannes Lexell, f. 1740 och son af rådmannen i Abo, guldsmeden, juveleraren och inspektorn öfver perlfiskerierna i Finland Jonas Lexell, blef student i Åbo 1755 och magister der 1760. Inskrefs vid akademin i Upsala 1763. Matheseos docens i Åbo s. å. Adjunkt i filos. fakulteten 1765. Astronomie observator i Petersburg 1768. Astronomie professor vid vetenskapsakademin i Petersburg 1771, der han förblef till sin död 1784. Han hade 1775 blifvit utnämnd till matheseos professor i Åbo, men erhöll tillstånd att qvarstanna i Petersburg. Afsade sig sistnämnda profession 1780. (Lagus, Studentmatr. II: 99). oh 423 110. CHRISTIANUS LADO. Dissertatio Diætetica, in qua Motus Polychrestus delineatur, quam pres. Doct. Caroli von Linne Archiatro Medicin. et Botan. Professore publice ventilan- dam modeste proponit Christianus Lado, Wiburgensis. 23/,, 1763. 20 pagg. 4:0, utom titel och en tysk dedikation af Lado till hans fader radmannen i Wiborg Christian Adrian Lado. Dissertatio Medica Inauguralis, sistens Febres intermittentes malignas, quam preside Samuele Aurivillio, M. D. Med. Reg. Anat. et Med. Pract. Prof. publico examini proponit Christianus Lado. 3/5 1765. 36 pagg. 4:0, inber. titelblad. D:r Christianus Lado, f. 1741 och son af rådmannen i Viborg Christian Adrian Lado, blef student i Upsala */, 1760, medicine doktor der 1765. 111. ABRAHAMUS LIND. Disputatio de Caudis Cometarum, quam sub presidio Mag. Danielis Melander, Astron. prof., Pro Gradu publice ventilandam sistit Abrahamus Lind, Tavastia Fenno. ‘/, 1764. 19 pagg. 4:0, inber. titel och en fransk dedikation pa prosa af Abraham Lind till marinlöjtnanten Adam Schönström. Pa sista sidan (20) ar en fransk gratulation till auctor af hans kusin Otto Magnus Appelroth. M. Abrahamus Lind, född 1736 och son af kapellanen i Lampis Thomas Lind (+ 1784), blef student i Abo 1754, der han disputerade 1757 under M. J. Wallenius, i Upsala °8/, 1759. Magister der 1764. Finsk translator vid kanslikollesium 1769— 1785, + 1785. (Lagus, Studentmatr. IT: 100). 112. JOHANNES GABRIEL LIND. Disputatio academica Re- gulas Generales Librorum Vertendorum proponens, cujus partem priorem sub præsidio Johannis Ihre, Reg. Canc. Consiliarii, Eloqu. et Pol. profess., pro gradu modeste exhibet Johannes Gabriel Lind, Tavastia Fenno. 11/, 1764. 12 pagg. 4:0, inber. titeln. Till slut (sid. 13) ar en latinsk gratulation af brodren Jo- nas Lind. 424 M. Johannes Gabriel Lind, född 1734 och son af kapellanen i Lampis Thomas Lind (+ 1784), blef student i Abo 1754, der han disputerade 1755 under Chr. Björklund, i Upsala !5/,, 1757. Magister der 1764. Vice notarie vid Borga domkapitel 1770, gymnasii adjunkt 1771. Prestvigd 1775. Lektor vid Borgå gymnasium 1782, + 1809. (Lagus, Studentmatr. II: 99—100). 113. ANDREAS PETR. BACKMAN. Dissertationem acade- micam, Fundamenta Ornithologica exhibituram, præside Doct. Carolo von Linné, Medicin. et Botan. Professore, solemni nature curiosorum disqvisitioni submittit Alumnus Regius Andreas Petr. Backman, Helsingforsia-Fenno. */, 1765. 28 pagg. 4:0, inber. latinsk dedikation af Backman till hofmarskalken och kanslern for Abo akademi, grefve Claudius Ekeblad och 2 sidor prefatio. I slutet en ornithologisk plansch. Andreas Petr. Bäckman, född 1744 i Helsingfors, blef student i Upsala */,, 1763. Informator i Abo 1765, + 1766. (Lagus, Student- matrikel IT: 154). : 114. ISACUS UDDMAN. Lepra, quam dissertatione medica prees. Carolo von Linné, Medicin. et Botan. Profess., Pro Gradu Doctoris publico examini submittit Jsacus Uddman, Ostrobot- niensis. 17/, 1765. 14 pagg. 4:0, utom titelbladet. D:r Isacus Uddman, född 1733 och son af handlanden Hans Uddman i Kristinestad, blef student i Abo 1748, der respondens under Joh. Leche 1753. Student i Upsala ?*/,, 1755 och medicine doktor der 1765. Praktiserande läkare i Upsala, der död 1781. (Lagus, Studentmatrikel, II: 66). 115. ERICUS M. WESTZYNTHIUS. Disputatio De Dysphe- mia in Dictione et Scriptione vitanda, quam sub præsidio Mag. Petri Ekerman. Eloquent. Profess. publice exhibet Stipendiarius Regius Ericus M. Westzynthius, Ostrobothniensis. 9/- 1765. 16 pagg. 4:0, inber. titel. Ericus Magni Westzynthius, född 1745 och son af kapellanen i Ylivieska Magnus Westzynthius (+ 1762), blef student i Upsala #/, 1763. Prestvigd 1771. Blef slutligen kapellan i S:t Michel 1784, + 1787. (Lagus, Studentmatrikel, II: 158). 425 116. HENRICUS H. WALLENBORG. Specimen Mathemati- cum Proprietates nonnullas @vadrilaterorum evolutas sistens, qvod, consensu amplis. ord. Philosophici in Regia Acad. Upsa- liensi, publico examini subjiciunt Henr. H. Wallenborg, Philos. Magist. R. A. Scient. S. Adscriptus, et Stipendiarius Regius Henricus Nicander, Sudermannus. Die XXIII Junii Anni 1766. 36 pagg. 4:0, utom titelbladet och 1 blad svenska dedikationer af resp. samt | geometrisk plansch i slutet. M. Henricus Henrici Wallenborg, född 1740 och son af pastors- adjunkten i Nerpes, slutligen kkh i Lillkyro Henrik Wallenborg (+ 1763), blef student i Abo, der han 1757 inskrefs i Osterbotniska afdelningen. Magister der 1760. Inskrifven vid akademin i Upsala 1763. E. o. filosofie adjunkt der. Konrektor vid Björneborgs skola 1787, rektor 1791, + 1804. (Lagus, Studentmatrikel, II: 120—121). 117. ANDREAS JOHANN. BLADH. Fundamenta Entomolo- six, que Pres. Doct. Carolo von Linneé, Medic. et Botan. Professore, publice defendere conabitur Stipend. Regius Andreas Johann. Bladh, Ostrobotniensis. /, 1767. 34 pagg. 4:0, inber. titel och Bladhs latinska dedikation till cansliradet Johannes von Helandh. D:r Andreas Johannes Bladh, född 1748, blef student i Abo 1763, i Upsala 7/, 1764, medicine doktor der 1775. Stadsfysiker i Stock- holm 1795, erhöll professors titel 1813. Jubeldoktor i Upsala 1827, + 1834. (Lagus, Strudentmatrikel II: 150). 118. FREDRICUS LEBELL. Upsalia Illustrata, cujus partem secundam sub presidio Johannis Ihre, Reg. Canc. Consiliarii, Prof. Elog. & Polit., publice examinandam sistit Fredricus Lebell, Ostrobotniensis. 13/, 1769. 61 pagg. 4:0, utom titelblad, a hvars baksida ar en lat. dedikation af resp. till hans fader p. & pr. i Björneborg o. Ulsby doct. Michaél Lebell. Till slut 1 blad: XII Theses Miscellanez. Dissertatio De Eloquentia Regis Salomonis. Quam Auctor Fridericus Lebell, Phil. Mag. & in Aula Senatoria Horniana 426 | Concionator, Ostrobotniensis, Et Respondens Johannes Wallstedt, Sudermannus, Publicze Censuræ subjiciunt. 9/19 1772. 14 page. 4:0, inber. titelblad. M. o. D:r Fridericus Lebell, född 1752 och son af kkh i Ulfsby theol. d:r Michael Lebell (+ 1786), blef student i Abo 1768,i Upsala 10/,, 1768. Disputerade 1771 i Abo pro gradu under Joh. Bilmark. Magister i Abo /, 1772. Prestvigd 1773. Kkh i Ulfsby 1786. Er- höll theol. professors titel 1792. Theol. doktor 1800, + 1819. (Lagus, Studentmatrikel, II: 185 —186). 119. JOHAN ADOLPH DAHLGREN Ebbeson. Dissertationem Botanicam De Erica, Moderante D. D. Carolo Linne, Med. & Botan. Professore, publiee ventilationi offert Stipendiarius Regius Johan Adolph Dahlgren, Ebbesson, Norrcopia OstroGothus. 19/19 1770. 15 pagg. 4:0, utom i början 2 blad svenska dedika- tioner af Dahlgren till handelsmannen i Upsala Isac Wickblad, till inspectoren Carl Hellenberg och till hans foraldrar hallratts assistenten Bernhard Ebbe Dahlgren och fru Anna Margaretha Neuhauser, samt i slutet en sida svenska verser om Ljungen af J. A. D. E. och 1 botanisk plansch. Dissertationem Inauguralem, De Maro, Pres. Doct. Carolo v. Linné, Med. & Botan. Prof., Pro Summis In Medicina Hono- ribus publicæ ventilationi offert auctor Joh. Adolph. Dahlgren Ebbesson, Norrcopia Ostro-Gothus. Medicus per Savolaxiam Provincialis Ordin. Reg. Coll. Med. Membrum. 3/,, 1774. 18 pagg. 4:0, inber. titelblad. : ¢ D:r Johan Adolph Dahlgren, född i Norrköping 1744 och son af assistenten vid hallrätten och borgerskapets sekreterare der Bern- hard Ebbe Dahlgren, blef student i Upsala ?/,, 1764 Medicine dok- tor der ?5/, 1775. Utnämnd redan 1774 till provincialmedicus i Kuopio, tillträdde han ej denna tjenst, utan erhöll for sjuklighet afsked derifrän 1775. Flyttade 1785 till Uleåborg; hvarest han 1787 befullmäktigades till stadsfysiker och derjämte till intendent vid helsobrunnen i Uleåborg, 7 der 1797. (Sacklen, Sveriges Läkare- historia, Andra afd:n, senare häftet, sidd. 446—448). 427 120. FRIDERICUS STENHAGEN. Dissertatio Academica, Ostendens, Cognitionem Omnipræsentiæ Divine optimum esse ad bene vivendum incitamentum, Quam Preside Mag. Johanne Petro Sleincour, Moral. et Polit. Prof., Examinandam sistit Fridericus Stenhagen, Ostrobothniensis. °/; 1771. 15 page. 4:0, utom i början 2 blad: titel och dedikation af F. P. Sten- hagen pa grekisk prosa till domprosten i Upsala och theologiæ prof. primarius, d:r Gabriel Mathesius och till p. & pr. i Pyhä- joki mag. Petrus Nic. Mathesius samt pa 4:de sidan jamval af Stenhagen svenska dedikationsverser till hans föräldrar: rad- och handelsmannen Peter Stenhagen och fru Catharina Kemmer. Till slut 2 latinska gratulationer till auctor (Stenhagen) af H. H. och af J. Roos). M. Fridericus Stenhagen, född 1751 och son af rad- och handels- mannen Peter Stenhagen i Gamla Carleby, blef student 1 Abo 1767, i Upsala **/, 1769. Disputerade i Abo 1772 under Joh. Bilmark pro gradu. Magister i Abo 2/, 1772. Prestvigd 1774. Slutligen kkh i Gamla Carleby 1806, + 1814. (Lagus, Studentmatr. II: 181). 121. GUSTAVUS FRID. STILMAN. Exercitationes Philolo- gice in Matthei Evangelium ejusque Metaphrasin Svecanam. Quarum partem XXI. Præside Mag. Johanne Flodero, Gree. Lit. Prof., publice ventilandam sistit Stipendiarius Zedritzianus Gusta- vus Frid. Stilman, Ostrobothniensis. 23/, 1771. pagg. 249— 258, utom 1 blad titel och pa dess baksida svenska verser af G. F. Stilman till hans foraldrar landskamreraren Carl Johan Stilman och hans hustru Brita Catharina Widbom. M. Gustavus Frid. Stilman, född 1751 och son af landskamre- raren Carl Johan Stilman, blef student i Abo 1767, i Upsala ?/, 1768. L'prisete pro gradu i Åbo 1772 under P. Kalm. Magister i Åbo a Tu landtmätare, sedan jordbrukare. Jubelmagister 1823 ir (Lagus, Studentmatrikel, II: 181). 122. JOHANNES HORNBORG. Planta Cimicifuga. Quam Preside D:no Doct. Carolo v. Linné, 8. R. M. Archiatr. Med. 1) Joh. Car. Roos, Stockh., disputerade pro exercitio 1767 och pro gradu 1775. 428 et Botan. Prof. R. O., Pro Gradu Doctoris D. Sept. 1774 Proponet Johannes Hornborg, Petropolitanus. 10 pagg. 4:0, utom titelbladet, med en botanisk plansch. D:r Johannes Hornborg, född 1745, var son af kkh i Björkö, slutligen i Jaakimvara Bogislaus Hornborg (+ 1764). Blef student i Abo 1759, i Upsala 1767. Medicine doktor i Tver. (Lagus, Student- matr. IT: 124). — Antagligen kallar han sig i förestående disputation »Petropolitanus* med anledning deraf, att han jämte sin bror och 4 andra studerande vid Abo akademi, ryske undersåtar, önskade 1767 bilda en särskild „natio Petropolitana“, i stället för att höra till Viborgska afdelningen. 123. MATTHIAS SCHRODERUS. Quæstio, Quid Patriæ De- beat Eruditus; Quam Dissertatione Academica Enucleatam Præ- side Mag. Joh. Petro Sleincour, Mor. & Polit. Profess., Publice Ventilandam Sistit Auctor Matthias Schroderus, Ostrobottniensis. 7/, 1775. 9 pagg. 4:0, utom i början 1 blad: titel och svenska dedikationsverser af auctor till hans föräldrar, landsfiscalen Christer Schroderus och fru Margareta Waicko. Pa disp:s sista sida (10) ar en latinsk gratulation till auctor fran brodren Christian Schroderus. Matthias Schroderus, född 1757 och son af landsfiskalen Christer Schroderus, blef student i Upsala '%/,, 1773. (Lagus, Studentmatr. 11:2218): 124. NICOLAUS AVELLAN. Dissertatio Physiologica De Perspiratione Insensibili, Quam Preside Doct. Carolo a Linné, Med. et Botan. Prof., Pro Gradu Doctoris Defendet Auctor Nico- laus Avellan, Tavast. Fenno. Phil. Mag. 25/,, 1775. 11 pagg. 4:0, inber. titel och en latinsk dedikation af auctor till hans fordne lärare med. prof. d:r Johannes Haartman i Abo. M. o. D:r Nicolaus Avellan, född 1749 och son af sockne- adjunkten i Tammela, sedermera kapellanen i S:t Karin Johannes Avellanus (+ 1785), blef student i Abo 1766. Amanuens vid ke- miska laboratorium 1771. Disputerade i Abo under Joh. Haartman 1771 och pro gradu under P. A. Gadd 1772. Magister i Abo 2/1 429 1772. Inskrefs vid Upsala akademi '*/, 1774. Med. doktor der 1775. Stadsfysiker i Abo 1776. Anatomie professor der 1778, + 1780. ‘(Lagus, Studentmatr. Il: 166). 125. CAROLUS NICOL. HELLENIUS. Hypericum, quod, dissertatione botanico-medica Preeside Doct. Carolo a Linné Med. et Botan. Prof., Pro Gradu Doctoris exhibet Carolus Nicol. Hellenius, Tavastia-Fenno. °%/,, 1776. 14 pagg. 4:0, utom titel och latinska dedikationer af auctor till erkebiskop d:r Ca- rolus Fredericus Mennander och till med. prof. i Abo doct. Jo- hannes Haartman >). M. o. D:r Carolus Nicol. Hellenius, född 1745 i Hollola och son af sekreteraten vid Tavastehus regemente Karl Hellenius (+ 1762), blef student i Abo 1765. Amanuens vid kemiska laboratorium 1766 —1770. Disputerade i Abo pro exercitio 1766 och pro gradu 1769 under P. A. Gadd. Magister i Abo ‘/, 1769. Utgaf 1773 i Abo såsom preses en disp. „Förteckning pa finska medicinalväxter”, 3 ark. Docent i zoologi och ekonomi 1773. Betyg 1774 till Upsala. Bota- nices demonstrator i Abo 1778. Medicine doktor i Upsala 1780. Pro- fessor i Abo 1793. Afsked såsom emeritus och adlad: von Hellens 1816, jubelmagister 1819, + 1820. (Lagus, Studentmatr. II: 161). 126. ISRAEL FORTELIUS. Specimen academicum De Gustu Mentis Sano et Aegrotante, quod Preside Doct. Petro Nicolao Christiernin, Log. et Methaph. Prof., publico examini subjicit Israël Fortelius, Ostrobothniensis. 6/, 1777. 12 pagg. 4:0, in- ber. titelblad, på hvars baksida är Fortelii dedikation till hans fader mag. Isaacus Fortelius, pastor i Kemi och prost i Kemi Lappmark. M. Israel Fortelius, född 1755 och son af kapellanen i Paldamo, sedermera kkh i Kemi Isaacus Erici Fortelius (+ 1783), blef student i Åbo 1773, i Upsala 13/,, 1775. Disputerade pro gradu i Åbo 1781 under H. G. Porthan. Magister der °%, 1782, + 1785. (Lagus, Studentmatr. II: 213). 127. NICOLAUS GABR. EKHOLM. Dissertationis Juridiese De Contractu Locationis Conductionis, Continuatio prior. Quam 1) Detta var den sista disp. under Linnés præs. 430 Preside Daniele Solandro, J. U. Doct. Jur. Patr. ac Rom. Prof., Publico Examini submittit Nicolaus Gabr. Ekholm, Ostrobotn. 15/,, 1777. pags. 11—201) 4:0, utom i början 2) blad= titel och Ekholms dedikation pa svenska till presidenten i Vasa hofratt baron Arvid Frederic Kurk, till landshöfdingen i Österbotten, generalmajor baron Broer Cederström, till hofrattsraden i Vasa hof- ratt Adolph Fredric Silfversparre och Adolph Tandefeldt samt till krigsradet Jone Schöldarm, äfvensom en latinsk dedikation af Ek- holm till hans fader ord. landtmätaren i Österbotten Nicolaus Ekholm. Nicolaus Gabr. Ekholm, född 1758 och son af landtmätaren i Österbotten Nicolaus Ekholm, blef student i Upsala 5/,, 1775 Han blef borgmästare i Torneå. (Lagus, Studentmatr. II: 225). 128. PETRUS BONSDORFF. Dissertatio Philologica ad Caput XVIII. Prophetæ Esaiæ. Quam Preside Mag. Carolo Auri- villio, Lingv. Orient. Prof., Publico examini submittit Petrus Bonsdorff, Borgoa Fenno. %/;, 1778. 17 pagg. 4:0, utom i början 2 blad: titel och latinska dedikationer af Petrus Bons- dorff till hans morbror, med. professorn 1 Abo d:r Johannes Haartman och till hans fader, theol. lektorn i Borga mag. Petrus Bonsdorff. Termini Sacrificales Novi Testamenti Breviter Explicati, quos Preside Mag. Johanne Flodero, Greece. Litt. Prof., Pro Gradu publicæ disquisitioni exhibet Petrus Bonsdor/f, Ostrobothniensis. 15/, 1779. 10 pagg. 4:0, utom titelblad. M. Petrus Bonsdorff, f6dd 1756 och son af lektorn i Borga, sedermera kkh i Hauho, theol. doktorn Petrus Bonsdorff (7 1803), blef student i Abo 1774, i Upsala 2/,, 1776 och magister der 1779. Återkom till Abo akademi 1779, docent der 1782, lektor i Borgå 1783, prestvigd 1795, kkh i Pieksämäki 1800. Theol. doktor 1817, + 1820. (Lagus, Studentmatr. II: 211). 129. MÅRTEN POLVIANDER. Trettonde Fortsättningen af Strödda Besvarade Lagfragor. Hvilka under Herr Professorens 1) Början af detta arbete, pagg. 1—9, hade såsom disp., Resp. Claudius Cl. Livin Ostro Gothus, ventilerats *7/,, 1770. 431 i Svenska och Romerska Lagfarenheten Doct. Daniel Solanders inseende till allmänt ompröfvande äro utgifne af Marten Polvi- ander, Osterbotninge. 19/. 1779. page. 113—136 4:0, utom 2 blad i början: titel och dedikationer på svenska af Mårten Polvian- der till presidenten i Vasa hofrätt Friherre Arvid Kurck, till landshöfdingen öfver Uleåborgs län Carl Magnus Jägerhorn och svenska verser till hans föräldrar häradshöfdingen Johan Polviander och fru Ebba Charlotta Fougt. Marten Polviander, född 1750 och son af häradshöfdingen Jo- han Polviander, blef student i Upsala ?/, 1775. Blef löjtnant. (La- gus, Studentmatr. IL: 229). 130. JOHANNES POPPIUS. Dissertatio Philologica De Diffe- rentia Numeri in Syntaxi Nominis et Verbi apud Hebraeos. Quam preside Mag. Car. Aurivillio, Lingv. Or. Prof., publico examini subjicit Johannes Poppius, Savolaxia-Fenno. 5/5; 1781. 14 pagg. 4:0, inber. titelbladet. M. Johannes Poppius, född 1758 och son af kkh i Jokkas theol. doktorn Henricus Poppius (+ 1786), blef student i Abo 1776, i Up- sala */, 1780. Disputerade pro gradu 1782 i Abo under Lefrén. Magister i Abo 29/, 1782. Docens 1784. Kkh i Jokkas 1788, + 1802. (Lagus, Studentmatr. II: 229). 131. DAVID STARCK. Conspectus Rei Diplomaticæ Sve- cane, Sectio prior Historica, Cujus Partem III publico examini subjiciunt Mag. Ericus M. Fant, Acad. Vice-Bibliothec. Extra- Ord. et David Starck, Stipend. Nessel. Fenno. !/; 1781. pagg. 37—54 4:0, utom titelbladet med 5 Theses pa baksidan. M. David Starck, född 1759 och son af kkh i Lovisa, theol. doktorn David Gustavi Starck (+ 1778), blef student i Abo 1776, i Upsala !5/,, 1779. Disp. pro gradu i Abo 1781 under H. G. Porthan. Magister i Abo 1782. Hofpredikant i Stockholm, + 1786. (Lagus, Studentmatr. II: 237). 132. JOHANNES GADOLIN. Dissertatio Chemica De Ana- lysi Ferri, Quam Preside Mag. Torb. Bergman, Chemiæ Prof., | | | 432 publice ventilandam sistit Johannes Gadolin, Aboa-Fenno. ?/, 1781. 74 pagg. 4:0, utom titelbladet. Dissertatio Gradvalis De Problemate Catenario. Quam Preside Mag. Freder. Mallet, Math. Profess., Publico examini subjicit Johannes Gadolin, Aboa-Fenno. 13/, 1782. Titelblad och 36 pagg. 4:0, med en geometrisk plansch. M. o. D:r Johannes Gadolin, född 1760 och son af professorn, slutligen biskopen i Abo Jacob Gadolin (+ 1802), blef student i Abo 1775, i Upsala ?5/, 1779. Magister der 1782. Bibliotheksamanuens i Abo 1784. E. o. adjunkt i filos. fak:n 1785. Ordinarie adjunkt 1789. Kemie professor s. a. Emeritus 1822. Jubelmagister i H:fors 1832, i Upsala 1833. Honorär medicine o. kirurgie doktor 1840, + 1852. (Lagus, Studentmatr. II: 221). 133. NICOLAUS G. AGANDER. Historiola Litteraturæ Græcæ In Svecia, Cujus Specimen VI Præside Mag. Erico M. Fant, Design. Histor. Prof., Publice ventilandum sistit Nicolaus G. Agander, Stipend. Reg. Sawolaxia-Fenno. ??/, 1781. page. 1 —16 4:0, utom titelbladet med 5 Theses på baksidan. Historiola Critica Quintiliani, quam Præside Mag. Pet. Suedelio, Eloqu. et Poës. Prof., Pro Gradu, publice ventilandam sistit Nicolaus G. Agander, Savolaxia-Fenno. Stipend. Reg. 20/, 1782. 14 pagg. 4:0, inber. titelblad. Specimen academicum De Eloquentia, e Republica in Scho- lam relegata, Cujus partem posteriorem publicæ censuræ sub- mittunt Mag. Nicolaus G.jeorgius] Agander, et Andreas Michaël Fant, Fjerdhundrensis. 13/,, 1782. 17 pagg. 4:0, utom titel- bladet, a hvars baksida ar pa latin ett berömmande utlåtande om arbetet af Jac. Ax. Lindblom, Eloqu. et Polit. prof., och ett tillkinnagifvande af auctor, att professor Ericus Michael Fant, som utgifvit arbetets förra del [1777], gifvit Agander i uppdrag att afsluta arbetet. Cogitationes Politicæ De hodierna Artium Elegantium constitutione, cum prisco illarum habitu comparata, quarum partem 433 primam Publicæ Censure submittit Nicolaus Georg. Agander, Politices Docens. Respondente Johanne Holmbergsson, Anger- manno, Stip. Stiegler. ?3/, 1784. 20 pagg. 4:0, inber. 2 blad: titel och lat. dedikation till Upsala akademis kansler, grefve Gustaf Phil. Creutz. — — — — — quarum partem secundam Publicæ Cen- sure submittit Nicolaus Georg. Agander, Politices Docens. Re- spondente Petro Gustavo Ekeberg, Uplando, Stip. Piper. 2/, 1784. pagg. 21—52 4:0, utom titelblad. M. Nicolaus Georg. Agander, född 1760 och son af vicepastorn i Idensalmi, slutligen kkh i Kuopio, Nicolaus Thome Agander (+ 1803), blef student i Abo 1779, i Upsala 1%/, 1780, magister der 1782 och docens der. Bataljonspredikant, + 1792 hos fadren i Kuopio. (Lagus, Studentmatr. II: 246). 134. HERMAN RUDOLPH HAST. Oxalis, quam Disserta- tione Botanica publice ventilandam exhibent Pr&ses Carol. P. Thunberg, Med. Doct. Botan. Demonstr., et Respondens Herman Rudolph Hast, Ostrobothniensis. 7/, 1781. 32 pagg. 4:0, med en botanisk plansch, inber. titelbladet, a hvars baksida ar ett latinskt förord „L. B.*; hvilket antyder, att Resp. tillika är förf. Dissertatio Medica Inauguralis De Caryophyllis Aromaticis, quam, Preside Carol. Pet. Thunberg, Medic. Doct. Profess. Med. et Botan., Pro Gradu publice ventilandam offert Herman Rud. Hast, Medic. Provine. Ostrobothn. 12/5 1788. 8 page. 4:0, utom titelblad. D:r Herman Rudolph Hast, född 1756 och son af provincial- läkaren i Vasa, doktor Rudolph Hast, blef student i Abo 1774, i Upsala 5/,, 1775. Medicine kandidat 1782. Provincialläkare i Vasa . 1785. Medicine doktor i Upsala 1788, 7 1821. (Lagus, Student- matr. IT: 214). 135. JOSEPHUS GUSTAVI PIPPING. In Gangrenam Scroti Observatio, Animadversionibus nonnullis Ilustrata, quam Præside 434 Adolpho Murray, M. D. Anat. et Chir. Professore, Pro Gradu Doctoris examini defert Josephus Gustavi Pipping, Fenno. 3/10 1783. 30 pagg. 4:0, inber. titelblad. D:r Josephus Gustavi Pipping, född 1760 och son af handlanden i Åbo Johan Gustaf Pipping (+ 1766), blef student i Abo 1776. Respondens der under Joh. Haartman 1779. Fältskär vid lifdrago- nerna 1780. Filos. kandidat 1781. Inskr. vid Upsala akademi ?/,, 1781. Medicine kandidat der 1782 och licentiat 1783. Anatomie prosektor och medicine adjunkt i Åbo 1784. Medicine doktor i Up- sala 1785. Slutligen medicine professor i Åbo 1812, adlad Pipping- sköld, 7 1815. (Lagus, Studentmatr. IL: 229). 136. JOHANNES GABRIEL PETREJUS. Hebraeorum > bre- viter explicatum, dissertatione academica. Quam Preside Mag. Car. Aurivillio, Linguar. Or. Prof., publico examini subjicit Jo- hannes Gabriel Petrejus, Nylandia-Fenno. 5/, 1784. 22 page. 4:0, utom i början: titelblad och latinska dedikationer af Joh. Gabr. Petrejus till Borga biskopen theol. d:r Gabriel Fortelius och till resp:s fader pastorn i Maria Magdalena forsamling i Stockholm, theol. d:r Joël Jacobus Petrejus. Dissertatio Historica De Effectu Reductionis R. Caroli XI. in Livonia. Quam Preside Mag. Erico M. Fant, Histor. Prof., Pro Gradu publico examini subjicit Johannes Gabriel Petrejus, Fenno. 16/, 1785. 11 pagg. 4:0, samt 7 pagg. bilagor ur Palmsköldska samlingarna, utom titelblad och 1 blad latinsk dedikation af Petrejus till ordensbiskopen och pastor primarius friherre Carl Edvard Taube. M. Johannes Gabriel Petrejus, född 1764 och son af archidiaco- nus i Borgå, slutligen kkh i Maria församling i Stockholm Joél Jacob Petrejus ( 1804), blef student i Upsala '%/, 1780 och magister der 1785. (Lagus, Studentmatr. II: 264). 137. CHRISTEN AEJMELEUS. Gladiolus, quem Disserta- tione Botanica publice ventilandam exhibent Præses Carol. P. Thunberg, Med. Doct. Prof., et Respondens Christen Aejmeleus, 435 Fenno. 12/, 1784. 26 pagg. 4:0, inber. titelblad, jämte en bo- tanisk plansch. Arbor Toxicaria Macassariensis Quam Præside Carol. Pet. Thunberg. Medic. Doct. Profess. Med. et Botan. Pro Gradu Doctoris Publico subjicit examini Christen Aejmeleus, Fenno. 21/. 1788. 11 pagg. 4:0, utom titelblad. D:r Christen Aeÿmelœus, född 1765 och son af kkh i Storkyro Johannes Nicolaus Aejmelæus (+ 1803), blef student i Abo 1781, i Upsala !°/,, 1783. Medicine doktor i Upsala 1788. Regementsläkare vid Österbottens regemente 1791. Läkare vid Korsholms kronohäkte 1812, jubeldoktor i Helsingfors 1840, i Upsala 1841, då han i promo- tionsprogrammet namntecknas Aeimelee, + 1848. (Lagus, Student- matr. II: 257). 138. JOHANNES BORGSTRÖM. Dissertatio entomologica si- stens Insecta Svecica, quorum partem primam Preside Carol. P. Thunberg, Med. Doct. Prof. Med. et Botan., publico examini subjicit Johannes Borgström, Borgoa-Fenno. 11/,, 1784. 1 blad prooemium och 24 pagg. 4:0, samt 1 plansch, forutom 2 blad: titel och dedikation pa latinsk prosa af Johannes Borgstrom till erkebiskopen theol. doktor Carolus Fridericus Mennander. Dissertatio Gradualis, Accuratum Testium Historicorum examen Exemplis Domesticis illustrans; Quam Præside Mag. Erico M. Fant, Histor. Prof. publice proponit Johannes Borgström, Fenno. 15}, 1785. 14 pagg. 4:0, utom i början 2 blad: titel och Jatinska dedikationer af Johannes Borgström till Borgå biskopen d:r Gabriel Fortelius, till domprosten i Borgå theol. d:r Paullus Krogius och till gymnasii lektorerne i Borgå. M. Johannes Borgström, född 1761 och son af lektorn vid Borgå gymnasium Johannes Borgström (7 1785), blef student i Åbo 1781, i Upsala ?/, 1783. Magister der 1785. Gymnasii adjunkt i Borgå 1786. Lektor der 1795, Prestvigd 1806. Theol. doktor 1817, + 1836. (Lagus, Studentmatr. IT: 258). 436 139 & 140. GABRIEL BONSDORFF och LAURENTIUS G. BORGSTRÖM. Dissertatio Anatomico-Chirurgica De Cirsocele, Quam Preeside Adolpho Murray M. D. Anat. et Chir. Profess. Pro Gradu Doctoris rite impetrando publice defendet Gabriel Bonsdorff, Philos. Magister, Fenno. ?9/,, 1784. 40 page. 4:0, utom titelblad. Historia Naturalis Curculionum Sveciæ. Cujus partem primam examini offerunt Auctor Gabriel Bonsdorff, Philos. Magist. et Medic. Doctor. Et Respondens Laurentius G. Borg- ström, Stipendiarius Regius. Fennones. ?5/, 1785. 18 page. 4:0, utom titelbladet. och 1 blad latinska dedikationer af Gabriel Bonsdorff: pa lat. vers till archiatern och presidenten i Colle- gium Medicum doctor Abrahamus Beck och pa lat. prosa till med. professorn i Abo doctor Johannes J. Haartman. Historia Naturalis Curculionum Sveciæ. Cujus partem secundam examini offerunt auctor Gabriel Bonsdorff, Philos. Ma- gist. & Medic. Doctor. Et Respondens Petrus Ant. Norlin, Stock- holmiensis. 27/, 1785. pagg. 19—42 4:0, utom titelblad. Med en entomologisk plansch i slutet. M. o. D:r Gabriel Bonsdorff, född 1762 och son af theol. lektorn i Borgå, slutligen kkh i Hauho, theol. doktorn Petrus Bonsdorff (+ 1803), blef student i Åbo 1779 och magister der ?°/, 1782. Inskrefs vid Upsala akademi !°/, 1783. Blef der medicine kandidat och licen- tiat 1784 samt medicine doktor 1785. Professor i Åbo 1786. Arkia- ter 1817. Adlad 1819: von Bonsdorff. Emeritus 1823, + 1831. (La- gus, Studentmatr. II: 247). Laurentius Gabriel Borgström, född 1766 och son af lektorn i Borgå Johannes Borgström (7 1785), blef student i Upsala ?!/; 1784. Studerade medicin, + 1786 i Upsala. (Lagus, Studentmatr. IL: 289). 141. JACOBUS BONSDORFF. Dissertatio Philologica ad Ca- put XV. Prophetae Esaiae. Quam preside Mag. Carol. Auri- villio, Lingv. Orient. Prof., Pro Gradu publico examini submittit Jacobus Bonsdorff, Fenno. ®/, 1785. 36 pagg. 4:0, inber. titelblad. 437 M. o. D:r Jacobus Bonsdorff, född 1763 och son af theol. lektorn i Borgå, slutligen kkh i Hauho, theol. doktorn Petrus Bonsdorff (+ 1803), blef student i Åbo 1779. Respondens i Åbo 1782 under . P. Bonsdorff. Student i Upsala 38/, 1783. Magister der 1785. Do- cent i Abo 1786. Theol. adjunkt an och theol. professor 1807. Theol. doktor 1818. Emeritus 1829, 7 1831. (Lagus, Studentmatr. II: 247 — 248). 142. JOHANNES FREDR. SACKLEN. De Usu Inustionum Vario, et præcipue in Gangræna Metastatica Exoptato, Preside Adolpho Murray, M. D. Anat et Chir. Profess., Pro Gradu Docto- ris rite impetrando disserit Johannes Fredr. Sacklen, Fenno. 7/, 1787. 26 page. 4:0, utom titelblad. D:r Johannes Fredr. Sacklen, född 1763 i Björneborg och son af borgmästaren i Björneborg, kommerserådet Laurentius Sacklinius (+ 1795), blef student i Åbo 1778. Respondens der under Hellenius 1782. Student i Upsala !3/,, 1782. Der medicine doktor (primus) 1788. Regementsläkare vid Södermanlands regemente. Bosatte sig i Ny- köping. Afsked 1809. Erhöll medicinalrådstitel 1833, 7 1851. Ut- gifvit bland annat: Sveriges Läkarehistoria. (Lagus, Student- matrikel, il: 243). 143. FRIDERICUS WILHELM. RADLOFF. Museum Naturalium Academiæ Upsaliensis. Cujus partem primam Preside Carol. Pet. Thunberg, Medic. Doct. Profess. Med. et Botan., Publico examini proponit Fridericus Wilhelm. Radloff, Stockholmiensis. 14/, 1787. 16 pagg. 4:0, inber. titelblad och præfatio. De Myristica, Preside Carol. Pet. Thunberg, pro gradu Doctoris disserit Fridericus Wilhelm. Radloff, Stockholmiensis. 28/. 1788. 10 pagg. 4:0, inber. titelbladet. De Methodis in medicina. Disserunt Fredr. Vilh. Radloff, M. D. et Medic. provine., et Magnus Martin. Pontin, Ostro-Gothus. 20/, 1802. 12 pagg. 4:0, inber. titelblad. D:r Fredrik Wilhelm Radloff, var född i Mouhijärvi 1766 och son af borgaren i Abo, senare i Vesteräs Fr. Radloff. Student i Upsala 1782. Medicine kandidat 1787. Med. licentiat och doktor 438 1788. Fält Medicus vid Södra Armén s. å. Provincialläkare på Åland 1789, i Norrtelje distrikt 1799. Ledamot af Vetenskaps akademin 1804. Erhöll professors titel 1805. Sekreterare vid Finska Hus- hållningssällskapet 1805 samt derjämte Medicine adjunkt och Bota- nices demonstrator vid Åbo akademi 1806. Refendariesekreterare för Ecklesiastik-Expeditionen af Oeconomie-Departementet i Re- gerings-Conseillen i Finland 1809. Erhöll 1811 afsked med lönens bibehållande och tillstånd att vistas i Sverige. Bosatt i Norrtelje, + d. 18 April 1838. (Ur Isr. Hwassers medicine doktors promotions- program för 1841 och Lagus, Studentmatr. IL: 271). 144. ISRAEL GUSTAVUS WANMAN. Prime Scientiæ Edu- cationis Lineae, Quarum Particulam IV. Preside Mag. Dan. Boéthio, Eth. & Polit. Prof., Exhibet Israel Gustavus Wänman, Verb. Div. Minist. Fenno. !/, 1789. pagg. 25—32 4:0. Dess- utom titelblad, à hvars baksida är svensk dedikation af Isr. Gust. Wanman till prosten och kyrkoherden i Allmunge for- samling magister Johan Runbom och fru prostinnan Christina Runbom, född Holmbrinck. Dissertatio Philosophica De Perfectione Humana, conjuncto agendi et meditandi studio adquirenda. Quam Preside Mag. Dan. Boéthio, Eth. et. Polit. Prof., Pro Gradu proponit Israel Gustavus Wänman, V. D. M. Fenno. Alumnus Regius. 16/, 1790. 9 pagg. 4:0, inber. titelblad, à hvars baksida är dedikation på svensk vers af Isr. Gust. Wänman till hans föräldrar: Commissionslandtmätaren Israel Wänman och fru Maria Elisabeth Wänman, född Carlborg. M. Israel Gustavus Wänman, född 1762 i Nerpes och son af kommisssionslandtmätaren Israel Hansson Wänman, blef student i Upsala 1%/, 1780. Prestvigdes 1786. Blef magister i Upsala 1791. Bataljonspredikant vid Göta gardet i Stockholm 1792, kkh i Ham- marland 1802. Flyktade till Sverige 1809 och blef kkh i Vimmerby, + 1821. (Lagus, Studentmatr. IL: 266). 145. ANDREAS JOHANNES LAGUS. Dissertatio Entomolo- gica Novas Insectorum Species Sistens. Cujus Partem Sextam Preside Car. Petr. Thunberg, Medic. Doct. Profess. Med. et Botan., Publico Examini subjicit Andreas Johannes Lagus, Fenno. 439 1/, 1791. pagg. 107—130 4:0, och en entomologisk plansch, för- utom i början 2 blad: titel, å hvars baksida och å andra bla- dets framsida äro latinska dedikationer af Andr. Joh. Lagus till histor. professor i Upsala Mag. Ericus M. Fant och till hans fader pastor och prep. i Idensalmi med dess annexer Pielavesi och Kjuruvesi Mag. Johannes Lagus. Å andra bladets baksida äro 7 latinska theses. M. o. D:r Andreas Johannes Lagus, född 1775 och son af kkh i Idensalmi, theol. doktor Joh. Joh. Lagus (+ 1806), blef student i Upsala 1/,, 1788, i Abo 1794. Disputerade der pro gradu 1795 under H. G. Porthan. Magister der #/, 1795. Docens 1796. Theol. kan- didat och lcentiat 1799. Akademie adjunkt 1802. Professor 1805. Theol. doktor 1817, + 1831. (Lagus, Studentmatrikel, II: 359—360). 146. SAMUEL BOHM. Dissertatio academica De Ambigui- tate Sermonis Latini ex Defectu Articuli, Quam Preeside Mag. Jac. Fr. Neikter, Eloqu. et Polit. Profess., Publico Examini de- fert Samuel. Bohm, Ostrobothnia-Fenno. 21/,, 1791. 14 pagg. 4:0, inber. titelbladet, a hvars baksida är en svensk dedikation af Samuel Bohm till hans foraldrar prosten och kkh i Sijkajoki Samuel Bohm och fru prostinnan Cathar. Elisabetha Frosterus. M. Samuel Bohm, född 1770 och son af kapellanen i Sotkamo, sedermera kkh i Siikajoki Samuel Andreæ Bohm (+ 1800), blef stu- dent i Abo 1787, i Upsala 9/,, 1790. Prestvigd 1793. Disputerade i Abo pro gradu 1794 under H. G. Porthan. Magister der #/, 1795. Skolkollega i Uleaborg 1796. Kkh i Birkala 1807, + 1831. (Lagus, Studentmatr. IT: 306 —307). 147. NICOLAUS AVELLAN. De Trichiasi, Preeside Adolpho Murray, M. D. Anat. et Chir. Profess., Pro honoribus Doctoris Medici rite impetrandis, disputabit Nicolaus Avellan, Stip. Nessel. Fenno. ??/;, 1792. 32 pagg. 4:0, utom titelbladet. D:r Nicolaus Avellan, född 1769 och son af kapellanen seder- mera kkh i Tenala Johannes Avellan (+ 1800), blef student i Abo 1787, der respondens under Joh. Gadolin. Kandidat. Student i Up- sala */,, 1790. Medicine doktor (ultimus) der 1793. Stadsfysiker i 440 Sala 1794. Medicine adjunkt och prosektor i Åbo 1795, + 1800. (Lagus, Studentmatr. II: 300). 148. NICOLAUS MATHESIUS. Museum Naturalium Acade- mize Upsaliensis. Cujus Part. XIV. Preside Carol. Pet. Thun- berg, Medic. Doct. Profess. Med. et Botan., Publico examini submittit Nicolaus Mathesius, Fenno. ?1/,, 1793. page. 111— 120 4:0, utom titelbladet, a hvars baksida 7 theses. M. Nicolaus Mathesius, född 1772 och son af kapellanen i Teri- Järvi, sedermera kkh i Nykarleby Georg Mathesius (7 1816), blef student i Abo 1789, i Upsala *4/, 1790. Prestvigd 1797 till adjunkt at sin fader. Disputerade pro g en 1798 i Abo ele H. G. Porthan. Magister i Abo 2°/, 1798. Pedagog i Nykarleby 1803. Kapellan der 1810, + 1822. (Lagus, eue TESS: 149. MICHAEL CHORÆUS. Historia Librorum Catechetico- rum in Svecia, Cujus partem primam !) publico deferunt exa- mini Mag. Georg Freder. Fant. a Sacris Ordinibus, et Michaël Choreus, Stip. Reg. Fenno. %/,, 1794. 20 pagg. 4:0, utom i början 2 blad: titel och latinsk dedikation af Georg. Freder. Fant till erkebiskop Un. a Troil och svensk dedikation af Michaél Choreeus till domprosten d:r Johan M. Fant och domprostinnan Lovisa Sophia Fant, fodd af Geyerstam, ,mine huldaste val- görare" ?). De Legationibus Svecicis in Orientem, Dissertatio, Quam Præside Mag. Eric. M. Fant, Hist. Prof., Pro Gradu p. p. Mi- chaél Chorœus, Stip. Pip. Fenno. !7/, 1797. 8 pagg. 4:0, utom titelbladet, à hvars baksida ar latinsk dedikation af Michaël Choræus till hans fordne lärare lektorn i Vesteras mag. Andr. H. Stamberg. 1) Pars II utgafs af G. F. Fant 1794. les JOUE 5, OD: 2) Choræus hade då i 4 års tid haft lyckan vistas i dessa sina välgörares hus. Om inträdet deri skrifver han i dedikationen: „Jag kom till Eder okänd och oväntad, utan något annat, som talade för mig, än min uselhet, och den anvisning på Eder godhet, som min döende faders sista suckar hade helgat.” 441 M. Michaél Choreus, född 1775 och son af kapellansadjunkten i Esse, sedermera kapellanen i Kristinestad Michael Choræus (+ 1790), blef student i Upsala ?/,, 1792. Magister der 1797. Inskrifven vid Åbo akademi 1799. Eloquentiæ docens der 1799. Theol. adjunkt vid Carlbergs krigsakademi 1802, + 1806. (Lagus, Studentmatr. II: 393). 150. SAMUEL JOHANNES LIND. Dissertatio Historica De Efficacia Climatum ad variam Gentium Indolem, præcipue In- genia et Mores, cujus partem decimam quintam Preside Mag. Jac. Fred. Neikter, Eloqu. et Polit. Profess., Publice ventilandam sistit Samuel Johannes Lind, Borgoa-Fenno. ??/, 1797. pagg. 143—154 4:0, utom titelbladet, à hvars baksida ar en dedikation till riksmarskalken, grefve Joh. Gabr. Oxenstjerna. Samuel Johannes Lind, född 1778 och son af gymnasiiadjunk- ten, sedermera lektorn i Borgå mag. Johan Gabriel Lind (+ 1809), blef student i Abo 1794, i Upsala 5/, 1796. Juriskandidat. Auskul- tant i Abo hofrätt, 7 18081 Borgå. (Lagus, Studentmatrikel, II: 360). 151. GABRIEL RISLACHI Falco Canorus, Qvem Præside Carol. Pet. Thunberg, Medic. Doct. Profess. Med. et Botan., Publico submittit examini Auctor Gabriel Rislachi, Stip. Ness. Fenno. ?3/,, 1799. 8 pagg. 4:0, utom titelbladet, à hvars bak- sida arbetet är dediceradt till presidenten i Vasa hofrätt , Gustavo à Carlson, Ornithologo et mæcenati maximo“. Hydropem Ventriculorum cerebri Historiis Morbi et Sectio- nibus Cadaverum Illustratum Preside Petro Afzelio M. D. Medi- cine Theoret. et Pract. Professore Pro Gradu Medico p. p. Auctor Gabriel Rislachi Stip. Piper. Fenno. /; 1804. 34 pagg. 4:0, utom titelbladet. D:r Gabriel Gamaliel Rislachi, född 1765 (? enl. promotions- progr. 1804: 1767) och son af bokhallaren pa Orisberg i Storkyro Gabriel Rislachius, blef student i Abo 1783 och i Upsala */, 1790 med namnet Rislachius. Medicine doktor der 1804. Kirurgie ma- gister 1806. Konungens lifmedicus 1807. Förste fältläkare, + 1808. (Lagus, Studentmatrikel, IT: 286). 442 152. HENR. WILH. ROMANSGN. Fructificationis partium Varietates Quarum partem priorem Preside Carol. Pet. Thun- berg, Medic. Doct. Profess. Med. et Botan., publice examinandam sistit Henr. Wilh. Romanson, Stipend. Wred. Savolaxia-Fenno. 20/,, 1809. 13 page. 4:0, utom titelblad och en sida, inne- hallande 13 theses. In Medicinam Auli C. Celsi Observationes, quarum Prole- somena Preeside Petro Afzelio M. D. Medicine Theor. et Pract. Professore Pro Gradu Medico p. p. auctor Henricus Wilh. Ro- manson, M. L. Aman. Strandb. Stip. Wred. Savolaxia-Fenno 15/ 1803. 12 pagg. 4:0, utom titelblad, à hvars baksida är latinsk dedikation af H. W. Romanson till Medicinska fakulteten i Upsala. D:r Henr, Wilhelm Romanson (tidigare Romanus), född 1776 och son af kapellanen i Puumala Henrik Romanus (7 1783), blef fran Borgå gymnasium student i Upsala ?°/,, 1797. Medicine doktor der 1804. Sedermera anatomie och kirurgie professor i Upsala, + 1853. (Lagus, Studentmatrikel, II: 389). Såsom professor har Ro- manson utgifvit en mängd disputationer. 153. GUST. FRID. BOHM. Systema Ethicum, Antiqvis Socraticis commune, Primis Lineis Designatum, Quod Preside Doct. Dan. Boëthio, Eth. et Polit. Prof., Pro Gradu Philosophico p. p. Gust. Frid. Bohm, Stipendiarius Nesselianus, Ostroboth- nia-Fenno. 13/, 1803. 3 blad 4:0, utom titelblad och 1 blad latinska dedikationer af auctor Gustavus Fridericus Bohm till öfversten, grefve Albert Lantingshausen och till pastor primarius i Stockholm Gustavus Murray. M. Gust. Frid. Bohm, född 1780 och son af kapellanen i Sotkamo, sedermera kkh i Siikajoki Samuel Andree Bohm (+ 1800), blef stu- dent i Abo 1796. Respondens der under H. G. Porthan 1797. Stu- dent i Upsala %/,, 1798. Magister der 1803. Förste expeditions- sekreterare i konungens kansli. Kanslirad, + 1846. (Lagus, Student- matr. II: 373). | 443 154. GUSTAVUS ADR. RISLACHI. Animadversionum Ana- tomico-Physiologicarum particulam primam publice censure de- fert Henricus Wilh. Romanson M. D. Stip. Wred. et Reg. Chi- rurg. Aman. Strandb. Nosoe. Upsal. Respondente Gustavo Adr. Rislachi Fennone. ?/, 1804. pagg. 1—10 4:0, inber. titelblad. Gustavus Adrian Rislachius, född 1785 och son af bokhällaren på Orisberg i Storkyro Gabriel Rislachius, blef student i Abo 1801, i Upsala med namnet Rislachi */,, 1803. (Lagus, Studentmatr. IT: 416). 155. GUSTAVUS AD. MOLANDER. Animadversionum Ana- tomico-Physiologicarum particulam alteram public censure de- fert Henricus Wilh. Romanson M. D. Stip. Wred et Reg. Chirurg. Aman. Strandb. Nosoc. Upsal. Respondente Gustavo Ad. Molan- der Fennone. */, 1804. pagg. 11—18 4:0, utom titelblad. Gustavus Adolphus Molander, född 1782. Borgareson. Student i Abo 1801, i Upsala */,, 1803, + 1806 i Finland. (Lagus, Student- matr. II: 427). . 156. WILHELMUS GABRIEL LAGUS. Dissertationum Aca- demicarum Quæstiones in Jure Nature a Recentioribus illustra- tas Recensentium, Part. VIII. Quam Preside Doct. Dan. Boéthio, Eth. et Polit. Prof., p. p. Wilhelmus Gabr. Lagus, Stipend. Re- gius, Savolaxia-Fenno. 15/; 1805. pagg. 9—15 4:0, utom titelblad. Demosthenis Oratio in Philippum Altera, Quam Preside Mag. Gustavo Knös Gree. Litt. Prof. Pro Gradu Philosophico p. p. Wilhelm. Gabr. Lagus. J. U. C. Savolaxia-Fenno. 19/, 1812. P. I. pagg. 169—176. 4:0, utom titelblad. M. o. D:r Wilhelm Gabriel Lagus, född 1786 och son af kkh i ldensalmi, theol doktorn Johan Lagus (+ 1806), blef studenti Abo 1798, i Upsala */,, 1802. Magister der 1812. Juris kandidat och licentiat der s. 4. Akademie adjunkt i Abo 1813. Juris doktor i Upsala 1818. Professor i Abo 1823, + 1859. (Lagus, Studentmatr. II: 386—387). 157. JOHANNES ERICUS SABELLI. Quo Successu Davidi- cos Hymnos imitatus sit Muhammed, Disserunt Mag. Henricus 444 Lyth Stip. Reg. et Johannes Ericvs Sabelli, Stip. Nessel. Fenno. 1), 1807. P. II pagg. 9—20, 4:0, utom titelblad, a hvars bak- sida är svensk dedikation af Joh. Erik Sabelli till handelsman- nen Erik Bergman och dess fru Beata Bergman, född Bjuur, samt till handelsmannen Fredrik Stenhagen och dess fru Anna Elis. Stenhagen, född Wennman. Amos Latine Versus et Notis Philologicis Illustratus. Quem Preside A. Svanborg, Lingv. Orient. Prof., Pro Gradu Philoso- phico p. p. Johannes Ericus Sabelli, Stip. Nessel. Fenno. 13/, 1809. P. V. pagg. 37—44 4:0, utom titelblad. In Apoplexiam Observationes Pathologicæ, quas Præside Petro von Afzelius M. D. Medic. Theor. & Pract. Prof.: Pro Gradu Medico p. p. auctor Johannes Ericus Sabelli, Philos. Magister, Fenno. 12/, 1817. 8 pagg. 4:0, utom titelbladet, med tätt tryck. M. o. D:r Johannes Ericus Sabelli, född 1781, bondson, student i Åbo 1799 med namnet Sabel, i Upsala !/,, 1805 med namnet Sabelli. Magister der 1809. Medicine kandidat 1815, licentiat 1817. Medicine doktor s. å. Provincialläkare i Tavastehus 1817, i Vasa 1822, + 1856. (Lagus, Studentmatr. IT: 406). 158. GUSTAF TOPPELIUS. Försök till en afhandling om Benen i Menniskokroppen. Till offentelig granskning utgifvet af Henr. Wilh. Romanson Anat. Prosect. och Chir. vid Nos. Acad. och Gustaf Toppelius af Finska Nation. ?2/,, 1809. VI St. page. 49—56 4:0, utom i början 2 blad: titelblad, à hvars baksida 7 latinska theses, och 1 blad svensk dedikation af Gust. Toppelius till Capitainen Elias Norlin och fru Brigita Nor- lin, född Ocelavitz, „min vördade morbror och moster" samt latinsk dedikation af Gustavus Toppelius till hans broder Zacha- rias Topelius Chirurg. Mag. Med. Paup. Holmiæ. De Febri Puerperali Conamen. Preeside Jacobo Akerman, Med. Doct. Anat. et Chirurg. Prof. p. p. Pro Gradu Medico auctor Gustavus Toppelius, Chirurg. Mag. Reg. Coll. Med. Holm. a) ee 4 | & 445 Memb. Stipend. Helmfeld. Nat. Fenno. ?/, 1812. 10 pagg. 4:0, utom 2 blad: titelblad och lat. dedikation till archiater Petrus Afzelius, hans lärare. D:r Gustaf Toppelius, född 1786 och son af den i Uleåborg bosatte kyrkomälaren Michael Toppelius (7 1821), blef från Vasa skola student i Upsala 7/, 1804. Medicine licentiat der 1812 o. medi- cine doktor 1813. Adjunkt vid karolinska institutet i Stockholm 1814. Stadsfysiker i Uleåborg 1815. Erhöll professors titel 1816, + 1864. (Lagus, Studentmatr. II: 462). 159. CURTIUS FRED. MEINANDER. Prima lIliadis Home- rice Rhapsodia Svethice Reddita. Quam publice ventilandam deferunt Mag. Johannes Tranér, Litter. Human. Adjunctus e. o., et Curtius Fred. Meinander, Fenno. 7/3 1810. P. III. pagg. 17—24 4:0, utom titelbladet, 4 hvars baksida dedikation af Meinander „Laurentio Wadell, Magistro, Pastori, Præceptori, Amico“. Curtius Fred. Meinander, född i Sulkava d. **/, 1790 och son af lektorn i Borgå Carolus Fridericus Meinander (+ 1803), blef stu- dent i Upsala 7/,, 1807. Expeditionschef i kungl. svenska sjöför- svarsdepartementet, + '7/, 1878. (Lagus, Studentmatr. II: 484). — Riktigare torde dock vara den i Autografisk tidskrift lemnade upp- giften, att Meinanders fader varit kronofogde och assessor (7 1836). Förrän han blef student i Upsala 1807, gick han 2 ar i Abo skola och bevistade derefter Borgå gymnasium. 160. CAROLUS WALHEIM. Prima Iliadis Homericæ Rhap- sodia Svethice Reddita. Quam publice ventilandam deferunt Mag. Johannes Traner, Litter. Human. Adjunctus e. o., et Ca- rolus Walheim, Fenno. ‘7/3; 1810. P. IV. pagg. 25—32 4:0, utom titelbladet, à hvars baksida dedikation af Walheim: „Lau- rentio Wadell, Magistro, Pastori, Præceptori, Amico‘. Demosthenis Orationes Tres Olynthiacæ. Quas Preside Mag. Gustavo Knös Gree. Litt. Prof. Pro Gradu Philosophico Pp. p. Carolus Walheim, Fenno. ?/; 1812. P. VI. pagg. 137— 446 144 4:0, utom titelblad, à hvars baksida tillegnan af Carl Wal- heim till hans morbror öfversten och riddaren Enoch Furuhjelm. M. Carolus Walheim, född 1791 och son af landssekreteraren i Nylands och Tavastehus län Johan Woivalenius (7 1800), som lik- som brodern senare kallade sig Walheim, blef student i Upsala °/,, 1807 och magister der 1812. Juris kandidat 1814. Förste expeditions- sekreterare, 7 1857 i Vadstena. (Lagus, Studentmatr. II: 486). 161. ZACH. TOPELIUS. In Carcinoma Observationes Casu Illustrate Quas Preside Jacobo Akerman Med. Doct. Anat. et Chir. Prof. Pro Gradu Medico Publicæ submittit censure auctor Zach. Topelius, Chir. Mag. R. Coll. Med. Membr. Medicus Pau- perum Holmiæ. §/, 1811. 15 pagg. 4:0, inber. titelbladet, och en medicinsk plansch. D:r Zach. Topelius, född 1781 och son af kyrkomalaren Michael Toppelius (+ 1821), blef student i Abo 1797, i Upsala !/, 1799. T. f. stadsläkare i Nykarleby 1806. Kirurgie magister i Stockholm 1807. Stadsläkare i Nykarleby 1812 och tillika provincialläkare. Medicine doktor i Upsala 1813, + 1831. (Lagus, Studentmatr. IL: 380). 162. CARGL. DAN. v. HAARTMAN. Dissertatio Botanica De Borbonia. Quam Preside Carol. Pet. Thunberg Med. Doct. Prof. Med. et Bot. p. p. Carol. Dan. v. Haartman, Nobilis Fenno. 15/, 1811. 7 pagg. 4:0 och 1 sida med 4 theses samt en botanisk plansch, utom titelblad, a hvars baksida dedikation: »Optimo Parentum Filii Pietas. Carol. Dan.“ M. o. D:r Carolus Daniel von Haartman, född 1792 och son af medicine professorn i Abo doktor Gabr. Er. Haartman, adlad 1810 von Haartman (+ 1815), blef student i Abo 1805, i Upsala ?7/, 1806. Filos. kandidat i Abo 1813. Medicinekandidat 1814. Disputerade i Abo 1815 pro gradu under Joh. Gadolin. Magister der 1815. Medi- cine licentiat 1816 och doktor 1817. Stadsfysiker och lasarettsläkare i Abo s. & Professor vid Helsingfors universitet 1833. General- direktör för medicinalverket 1836. Afsked 1855, 7 1877. (agus, Studentmatr. IT: 456). ail 447 163. LAURENTIUS JOHANNES PRYTZ. Dissertationem Me- dico-Botanicam De Styrace Preeside Carol. P. Thunberg. Med. Doct. Prof. Med. et Bot. Pro Gradu Medico proponit Laurentius Johannes Prytz, Adjunct. Extra Ord. Ad Acad. Imper. Aboéns. Nobilis, Fenno. ?2/; 1813. 14 pagg. 4:0, utom titelblad, och en botanisk plansch. M. o. D:r Laurentius Johannes Prytz, född 1789 och son af kaptenen Andreas Joh. Pryss, adlad Prytz (7 1824), blef student i Abo 1805 och magister der 1810 samt akademie docens 1811. In- skrefs vid Upsala universitet *?/,, 1811. Medicine doktor der 1813. Botanices demonstrator i Abo s. à Provincialläkare i Saarijärvi 1821, + 1823. (Lagus, Studentmatr. IL: 460—461). 164. NATHANAEL GERH. af SCHULTEN. Figura Verticalium in Ellipsoide Determinata, Quam Preside Mag. Jöns Svan- berg, Math. Professore, p. p. Nathanaél Gerh. af Schulten, Sti- pend. Helmfeld. Westmannus. °/, 1814. 8 pagg. 4:0, jämte en geometrisk plansch, förutom titelblad, a hvars baksida svensk dedikation af Nath. G. af Schultén till hans ömmaste föräldrar öfversten Nath. Gerh. af Schultén och öfverstinnan fru Jaquette T. af Schultén, född Finkenberg. Theoria Motuum Ellipticorum e primis explicata principiis, Quam Preside Mag. Jöns Svanberg, Math. Professore, Pro Gradu Philosophico p. p. Nathanaël Gerh. af Schulten, Stipend. Helm- feld. Westmannus. 19/5 1815. 16 pagg. 4:0, jämte en geo- metrisk plansch, utom titelblad. M. Nathanaél Gerhard af Schultén, född 1797 och son af pro- fessorn vid Carlbergs krigsakademi, slutligen ledamoten i kejserl. regeringskonseljen för Finland Nathanael Gerhard Schultén, adlad af Schultén (7 1825), blef student i Upsala 7%/, 1809 af Vestman- ländska nation, i Abo 1815. Magister (ultimus) i Upsala 1815. Do- cens vid Abo akademi 1816 och adjunkt 1817 samt professor 1826. Emeritus 1855. Kansliräd, + 1860. (Lagus, Studentmatr. II: 559). 165. FRANSISCUS P. von KNORRING. Linearum atque Superficierum Theoria analytice exposita. Cujus partem primam 448 Preeside Mag. Jöns Svanberg, Math. Professore, p. p. Francis- cus P. von Knorring, Fenno. 13/. 1814. pagg. 1—8 4:0, jämte en geometrisk plansch, utom titelblad. D:r Franciscus Petrus von Knorring, född 1792 och son af öfversten Henrik Gustaf von Knorring (+ 1833), blef student i Abo 1810, i Upsala '°/, 1813. Lärare vid Haapaniemi krigsskola 1817, prestvigd 1827. Pastor vid Fredrikshamns kadetkorps s. à. Kkh i Fin- ström 1833. Theol. doktor 1857, + 1875. (Lagus, Studentmatr. IT: 496). 166. CAROLUS GUSTAVUS SCHULTEN. Perspectivarum Principia Projectionum analytice exposita. Quorum partem pri- mam Preside Mag. Jöns Svanberg, Math. Professore, p. p. Ca- rolus Gustavus Schultén, Westmannus. 13/,, 1815. pagg. 1—8 4:0, jämte en geometrisk plansch, utom titelblad, a hvars baksida är en svensk dedikation af Carl Gust. Schultén till hans föräl- drar ledamoten i kejserl. Finska Regeringsconseljen öfversten Nath. Gerh. af Schultén och öfverstinnan fru Jacq. Theod. af Schultén, född Finkenberg. Carolus Gustavus af Schultén, född 1795 och son af professorn vid Carlbergs krigsakademi, slutligen ledamoten i kejserl. regerings- konseljen för Finland Nathanael Gerhard Schultén, adlad af Schul- ten (+ 1825), blef student i Upsala _ af Vestmanländska natio- nen, i Åbo 1814. Underlöjtnant vid väg- och vattenkommunikations- korpsens ingeniörfördelning i Finland 1822. Afsked 1830, + 1854. (Lagus, Studentmatr. II: 548). 167. OTTO REINH. af SCHULTEN. Academisk afhandling om Jord-naturen i Sverige. Hvilken under inseende af Lars Georg Rabenius Ph. och J. U. Doct. Jurispr. Oecon. och Comm. Professor till offentelig granskning framställes af Otto Reinh. af Schulten, Terserisk Stipendiat, Vestmanländning. °/;, 1816. Page. 1—10. (oafslutad) 4:0, utom 1 blad titel, på hvars bak- sida dedikation af Otto Reinh. af Schulten till „De Bästa Föräldrar." In jus nature Recentiorum stricture Quas Preside Mag. Nicol. Freder. Biberg Eth. et Polit. Profess. pro gradu philoso- 449 phico publice examinandas proponit Otto Reinh. af Schulten, Stip. Terser. Vestmannus. ?6/; 1818. 14 pagg. 4:0, utom titelblad. M. Otto Reinhold af Schultén, född 1798 och son af professorn vid Carlbergs krigsakademi, slutligen ledamoten i kejserliga re- geringskonseljen för Finland Nathanael Gerhard Schultén, adlad af Schultén (7 1825), blef student i Upsala ?/, 1812 af Vestmanländska nation och magister der 1818 äfvensom juris kandidat 1819. Inskrefs vid Abo universitet 1819. E. o. kopist i senaten 1820. Kanslist i komiten för finska ärendena i Petersburg 1825. Arkivarie vid finska statssekreteriatet 1826. Andre expeditionssekreterare 1831. Leda- mot i senatens ekonomie departement 1844. President i Viborgs hofrätt 1854. Friherre 1859. Senator 1863. Viceordförande i senaten 1865. Jubelmagister 1869. Afsked 1874, + 1884. (Lagus, Student- matr. Il: 519—520*. 168. ABRAHAMUS POPPIUS. De Reciproca Conjugationum Forma in Lingua Fennica Dissertatio. Cujus Particulam Prio- rem Preside Mag. Ol. Kolmodin Eloqu. et Polit. Prof. p. p. Abrahamus Poppius, Savonia-Fenno. 3/, 1818. 8 pagg. 4:0, samt 1 conjugationstabell, motsvarande 4 page. 4:0, utom i bör- jan 2 blad: titelblad och latinsk dedikation af Abr. Poppius till hans farbröder: justitierådet Gabriel Poppius och härads- höfdingen i Finland Daniel Poppius. Abrahamus Poppius, född 1793 och son af löjtnanten Johan Poppius i Jokkas, blef student i Upsala 7/,, 1817. Prestvigd i Stockholm 1823. Återkom till Finland 1824. Pastorsadjunkt och sedan fängelsepredikant i Viborg 1825. Kapellan i Jokkas 1833, 7+ 1866. (Lagus, Studentmatr. II: 529). 169. JOHAN GABRIEL BONSDORFF. Academisk afhandling om Boställen. Hvilken under inseende af Lars Georg Rabenius Ph. och J. U. Doct. Jurisp. Oecon. och Comm. Professor For Doctorsgraden till offentelig granskning framställes af Johan Ga- briel Bonsdorff, Phil. Mag. och Ord. KammarSkrifvare i Kejser- liga Senaten för Finland. 5/, 1818. 39 pagg. 4:0, utom titel- bladet, à hvars baksida Johan Gabriel Bonsdorff tillegnat sitt arbete ,De Huldaste Föräldrar". ~I 450 M. o. D:r Johan Gabriel von Bonsdorff, född 1795 och son af professorn i Åbo, slutligen arkiatern Gabriel Bonsdorff, adlad von Bonsdorff (+ 1831), blef student i Åbo 1811. Respondens 1814 under J. J. Tengström, disputerade pro gradu 1815 under C. G. Hällström och blef magister 1%/,, 1815. Inskrefs vid Upsala universitet ?!/,, 1815. Derstädes juris kandidat 1816, licentiat 1817 och doktor 1818. Auskultant i Åbo hofrätt 1817. Slutligen senatskamrer. Afsked med statsrads titel 1844. Friherre 1868. Jubeldoktor s. å., + 1873. (Lagus, Studentmatr. II: 513). 170. ERICUS GUSTAVUS ENEBERG. Dissertatio Academica De Crimine Effractionis Furandi Caussa Perpetrato Ad § 6 Cap. XL. MB. Cujus partem priorem Preside Johanne Dan. Drissel Ph. et J. U. Doct. Jur. Patr. et Rom. Prof. Pro Gradu Juridico p. p. Ericus Gustavus Eneberg Ph. M. Fenno. %/, 1818. 12 pagg. 4:0, utom titelbladet. M. o. Dir Ericus Gustavus Encherg, född 1794 och son af vice- pastorn i Töfsala, slutligen kkh i Vemo och theol. doktorn Isak Eneberg (+ 1835), blef student i Abo 1809. Respondens der 1813 under Fr. Bergbom, disputerade pro gradu 1815 under A. J. Lagus och blef magister 1/,, 1815. Inskrefs vid Upsala universitet ?9/,, 1815. Blef der juris kandidat 1816, licentiat 1817 och doktor 1818. Aterrest till Abo 1817. Auskultant i Abo hofrätt 1817, der han slut- ligen blef hofrättsräd 1847, + 1852. (Lagus, Studentmatr. IT: 493). 171. CAROLUS CHYDENIUS. Initia Historie Vaccinationis in Svecia Que p. p. Carolus Zetterström Med: Doct. Profess. Reg. Facult. Med. Adjunct. et Carolus Chydenius Ostrob. Fenno. Particula Nona. 1?/, 1818. pagg. 77—84 samt ett blad „Pro- posita Medica‘, utom titelbladet, à hvars baksida ar dedikation „Parentum Curis Sacrum v. d. Pietas Fili“. M. Carolus Chydenius, född 1797 och son af kapellanen, slut- ligen kkh i Pedersöre Jacobus Chydenius (+ 1823), blef student i Åbo 1814, i Upsala !*/,, 1816. Disputerade aN gradu i Abo 1819 under Fr. Wilh. Pipping och blef magister der *#/, 1819. Auskultant i Vasa hofrätt 1825. Borgmästare i Jakobstad 1830, + 1836. (Lagus, Studentmatr. IT: 533). 451 172. CAROLUS AXELIUS GOTTLUND. De Proverbiis Fen- nicis Dissertatio Cujus partem primam Preside Mag. Johanne Tranér Litt. Hum. Adj. et Prof. Reg. Publice examinandam modeste proponit Carolus Axelius Gottlund, Savonia-Fenno. 12/,, 1818. 39 pagg. 4:0, utom i början 5 blad: titelblad, 1 blad latinsk dedikation af Carolus Ax. Gottlund till professorn, med. doctorn Henricus Wilh. Romanson, och 3 blad dedikation af »Kuarle* pa finsk vers till hans föräldrar p. & pr. i Jokkas Matth. Gottlund och hans maka prostinnan Ulrica Soph. Oraeus. Pagg. 1—28 utgöra sjelfva afhandlingen och pagg. 29— 39: Proverbia Fennica Centuria Prima (100 finska ordsprak med üfversättning till latin). Carolus Axelius Gottlund, född 1796 och son af kapellanen i Strömfors, slutligen kkh i Jokkas Matthias Gottlund (7 1821), blef student i Abo 1814, i Upsala !3/, 1816. Återkom till Finland 1834. Lektor i finska vid Helsingfors universitet 1839, + 1875. (Lagus, Studentmatr. IT: 534). 173. CAROLUS FREDERICUS HAST. In Genus Echitis Observationes Quas Preside C. P. Thunberg Med. Doct. Prof. Med. et Bot. Proponit Carolus Fredericus Hast, Ostrobothnia- Fenno. 21/, 1819. 7 pagg. 4:0 och 1 sida, innehållande 4 theses, samt 1 botanisk plansch, utom i början 2 blad: titel och dedikationer af C. F. Hast på latin till hans faders vän commerseradet i Commersecollegium Samuel Nicol. Casström och pa svenska till hans slagtingar kammarradet Johan Rudolf Sten- berij och fru Hedvig Maria Stenberij, född Stjerncreutz, samt svenska verser till hans ,Huldaste Föräldrar”. Carolus Fredericus Hast, född 1799 och son af provinciallikaren i Vasa, doktor Herman Rudolph Hast (+ 1821), blef student i Up- sala 14/,, 1816, återvände till Finland 1821. Student i Abo 1822. Prestvigd 1825. Kapellan i Saltvik 1833, 7 1834. (Lagus, Student- matr. II: 624). : 174. LAURENTIUS HAQUINUS PRYTZ. De Expeditione Re- gis Erici Sancti in Fenniam mota Dissertatio Quam publico 452 examini subjiciunt Mag. Josephus Wallin Fac. Philos. Adjunct. E. O. Stip. Gustav. et Laurentius Haquinus Prytz, Nobilis Fenno. 5/; 1819. 14 pagg. 4:0, utom titelbladet, à hvars baksida en svensk dedikation af auctor till hans huldaste föräldrar: capi- tainen vid f. d. latta lif-dragon-regementet Anders Johan Prytz och fru Hedvig Maria Prytz, fodd von Mell. Laurentius Haquinus Prytz, född 1799 och son af kaptenen Anders Johan Prytz (+ 1824), blef student i Abo 1816, i Upsala 7/,, 1817. Aterkom till Abo 1821. Auskultant i Abo hofratt 1825, + 1836. (Lagus, Studentmatr. II: 558). 175. JOHANNES NISKA. Capita Prælectionum privatarum de Rhytmo ut Poéseos ita et Eloquentiæ forma pulchra p. p. Mag. Andreas Södermark in Litterat. Graeca Adj. E. O. Respon- dente Johanne Niska, Fennone. ?*/, 1821. 42 pagg. 8:0, utom titelblad. Johannes Niska, född 1799, handlandeson fran Uleåborg, blef student i Abo 1818, i Upsala ®/, 1819. Afreste derifrän 1824. Sjö- kapten. Handlande i Uleåborg 1831, + 1836. (Lagus, Studentmatr. II: 583). 176. GREGORIUS AMINOFF. Capita Commentationis de Stylo Ciceroniano et Eloquentia Vera. p. p. Mag. Andreas Süder- mark in Litterat. Græca Adj. E. O. Respondente Gregorio Ami- noff, Fennone, Nobili. 10/, 1821. 13 pagg. 8:0, utom i början titelblad och 1 blad dedikationer af respondens pa svenska till hans onkel generallöjtnanten och Hans Maj. konungens af Sve- rige minister i Spanien, grefve Jean Henri de Tawast och pa svenska till hans föräldrar: majoren Berndt Adolf Aminoff och dess fru Ulrica Aminoff, fodd Tawast. Gregorius Aminoff, född 1798 och son af majoren Berndt Adolf Aminoff (+ 1826), blef student i Abo 1816, i Upsala !°/,, 1818. Ater- kom till Finland 1829. Amanuens vid Borgå domkapitel 1830, prest- vigd 1831. Skolkollega i Kuopio 1836. Kretsskollärare i Nyslott 1838. Kapellan i Pielisjärvi 1843, + 1877. (Lagus, Studentmatr. 12551): 453 177. ABRAHAMUS GOTTSKALK. Exercitationum In Nosoco- mio Reg. Acad. Upsal. Chirurgicarum Particulam [:dam Præ- side Doct. Henrico Wilhelmo Romanson Prof. Med. theor. et pract. adj. p. p. Abrahamus Gottskalk, Fenno. 5/; 1821. pagg. 9—16, utom titelbladet. Abrahamus Gottskalk, född 1797 och son af pastorsadjunkten, slutligen hospitalpredikanten pa Sjählô Abrahamus Gottskalk (+ 1819), blef student i Abo 1813, i Upsala ®/, 1816. Afgängen der- ifrån i början af 1820-talet. Blef landtbrukare. (Lagus, Student- matr. IL: 525). 178. LAUR. REINHOLD. NYMANDER. De Lingua Phoenicio- Punica Ejusdemque et Linguæ Hebrææ mutua fere Æqualitate. Dissertatio, quam publico examini subjiciunt Mag. Em. Mart. Luth. Malmgren, Sud. Ner. Stip. Stjerncreutz., et Laur. Reinhold. Ny- mander, Fenno. Stip. Nessel. 12/, 1822. P. Ill. pagg. 17—24, utom i början 2 blad: titel, pa hvars baksida Nymander skrif- vit en dedikation pa franska till Madame Louise de Jägerhorn, född friherrinna de Göös, och 1 blad dedikationer af respon- denten pa latin till pastor i Järlåsa philos. mag. Ericus Arv. Sodenstierna och pa svenska till ,Den Faderliga Huldheten och Moderliga Ömheten“. Laurentius Reginaldus Nymander, född 1801, fadren krigs- kommissarie, bosatt i Pojo. Student i Upsala ?!/,, 1820, i Åbo 1823. Prestvigd 1824. Predikant i Degerby 1825. Sinnessvag, 7 1847. (Lagus, Studentmatr. II: 642). 179. GERMUNDUS FREDRICUS AMINOFF. Erinnae, Grae- canicae Vatis in Romam Hymnus. Quem Preside Mag. Jo- hanne Traner, Professore, Pro Gradu Philosophico p. p. Ger- mundus Fredricus Aminoff, Nobilis. Fenno. 7°/, 1827. page. 17— 24, utom titelblad. M. Germundus Fredricus Aminoff, född 1796 och son af ma- joren Germund Fredrik Aminoff (+ 1816), blef student i Abo 1812. Der respondens 1817 under A. I. Arvidsson. Student i Upsala 7/,, 1817. Der filosofie kandidat 1824 och magister 1827. Universitets 454 docent i Helsingfors 1831. Adjunkt s. å. Erhöll professors titel 1838. Professor 1849. Afsked 1852, + 1876. (Lagus, Studentmatr. JOS "ÖN 180. HARALDUS VICTOR GUIL. FURUHJELM. De Censura Philosophie Leibnitianæ, Quam egerunt Critici Philosophi Disser- tatio, Cujus partem primam p. p. Mag. Jonas Sellén, Eloquentiæ Romanze Docens, et Haraldus Victor Guil. Furuhjelm, Nob. Norrlandi. ?$/, 1829. 20 pagg. 4:0, utom i början titelblad och 1 blad svenska dedikationer af H. V. W. Furuhjelm till major Olof Jacob von Post och dess fru Hedvig Ulr. Gust. von Post, född von Post, och till hans föräldrar: f. d. öfversten i Kongl. svensk tjenst Elis Furuhjelm och dess fru Louise Furu- hjelm, fodd Avellan. Odarion Quinquagesimum Quartum et Quintum Anacreontis, Melici Vatis, quod Preeside Mag. Johanne Tranér Professore Pro Gradu Philosophico p. p. Haraldus Victor Guilielmus Furu- hjelm, Nobilis Norlandus. 28/, 1830. pagg. 271—278, utom titelblad, à hvars baksida är svensk dedikation af H. V. W. Furuhjelm till förste expeditionssekreteraren Johan M. von Kjörning och fru Ulr. Eleon. von Kjörning, född von Post. D:r Harald Victor Wilhelm Furuhjelm, född 1810 och son aföfversten Elis Furuhjelm (+ 1835), blef student i Abo 1825, i Upsala 18/, 1828. Filos. doktor der 1830. Inskrifven vid universitetet i Helsingfors 1831. Auskultant i Åbo hofrätt 1832. Kanslist 1833. Assessor i Viborgs hofrätt 1839. Hofrättsräd i Abo 1851. Senator 1855. Pre- sident i Viborg 1868. Ater senator 1869, + 1872. (Lagus, Student- matr. II: 679). 181. LEONHARDUS FAHLANDER. Mythicarum apud Gentem Fennicam Traditionum Momenta. Quae Preside Mag. Johanne Tranér, Professore, p. p. Auctor Leonhardus Fahlander, Fenno. 14/,, 1829. 9 page. 4:0, utom titelbladet, à hvars baksida svensk dedikation af auctor till „De Huldaste Föräldrar". Om Dissenterie, Academisk Afhandling under inseende af Doct. Israël Hwasser, Professor i Theoretiska och Practiska 455 Medicinen, för Medicinska Gradens erhållande utgifven af Leonhard Fahlander, Finne. Stip. Nessel. 27/; 1835. I Delen. page. 1 —16 8:0, utom titelblad. — Förf. af Hwasser, som deraf utgaf inalles 6 disputationer eller , delar". D:r Leonhard Fahlander, född i Tjo 1807 och son af glasbruks- egaren Ad. Fahlander, blef student i Åbo 1825 (enligt promotions- programmet 1835: 1826) i Upsala */,, 1828. Der medicine kandidat 1834, licentiat s. å., doktor 1835. Återkom till Finland 1835. Stads- läkare i Kristinestad s. 4. Öfverläkare vid Lappviks sjukhus invid Helsingfors 1840. Afsked 1868, + 1870. (Lagus, Studentmatr. II: 665). 182. JACOBUS FR. HEICKELL. Lycophronis Cassandra Grece et Svethice. Quam Preside Mag. Joseph. Otto Höijer Litt. Greece. Professore p. p. auctor Jacobus Fr. Heickell, Fenno. 14],, 1831. 4 blad 4:0, utom titelbladet, à hvars baksida de- dikation: „Rakkaalle Isälle omistettu“. Jacobus Fredr. Heickell, f6dd 1808 och son af kronofogden i Torneå assessor Jakob Heickell (+ 1840), blef student i Abo 1824, i Upsala ?°/, 1829. Militär i Sverige 1834. Aterkom till Finland. Blef tingsskrifvare. (Lagus, Studentmatr. IT: 654). 183. JAC. EDV. AUG. GRONBLAD. Dissertatio Symbolico — Theologica Ecclesiæ Evangelico-Lutheranæ de Sacramentis Doctrinam breviter adumbrans. Cujus partem secundam p. p. Mag. Jon. Wahlander 8. Theol. Cand. et ad Schol. Lincop. Apologista et Jac. Edv. Aug. Grönblad, Ostrogothi. 17/; 1833. pagg. 13—22, utom titelbladet, a hvars baksida dedikation till collegii assessorn häradshôfdingen öfver Ulea domsaga Jacob Joh. Grönblad och fru Johanna Marg. Grönblad, född Fahlstedt helgadt af Sonlig kärlek. Bidrag till Osterbottens Historia. Under inseende af Mag. Joh. Henr. Schroder Hist. Litt. o. Archæol. Professor, Acad. Bibliothekarie. For Philosophiska Graden till offentlig gransk- ning framstalldt af Jac. Edward Aug. Grünblad, Finne, Nessel. Stipendiat. 14/, 1839. 1 Afd. 16 pagg. 8:0 [oafslutad|, utom 456 titelblad och 1 blad dedikationer på svenska till: „Samuel Fredrik von Born, Abraham Stjernschantz, Robert Wilhelm Lagerborg, De trenne Män, hvilka sednast haft styrelsen öfver Uleåborgs och Cajana Höfdingadömen sig anförtrodd, vördnads- fullt tillegnadt af Författaren". På detta blads baksida äro 3 latinska „Aphorismi“, som gälla indelningen af Finlands historia efter Gustaf I till 1808 i 3 perioder: till slutet af klubbe-kriget, till stora ofredens slut och till skiljsmessan från Sverige. D:r Jakob Edvard August Grönblad, född i Åbo 1814 och son af landssekreteraren i Åbo, sedermera häradshöfdingen i Uleå dom- saga, lagmannen Jakob Grönblad. Student i Upsala af Östgötha nation *°/, 1830. Der filosofie kandidat 1839 och filosofie doktor s. a. E. o. amanuens vid universitetsbibliotheket i Helsingfors 1840. Konsistorii-amanuens s. å. Docent 1843. Ordinarie bibliotheks amanuens 1844. Afsked 1863, + 1864. (Renvall, Finlands universitet 1828—1890: Atterboms promotionsprogram för 1839). Lund. Universitetet 1 Lund, hvars stiftelseurkund utfärdats 1666, begynte sin verksamhet 1668. Jämförelsevis litet besökt från Finland, har dock det sydsvenska universitetet meddelat lärdomsgrad åt en och annan finsk vetenskaps- man. Sålunda promoverades vid jubelfesten den 25/, 1768 till theologie doktorer bland andra: ekonomieprofessorn i Åbo mag. Petrus Kalm och kyrkoherden vid finska natio- nela församlingen 1 Stockholm, mag. Carl Gustaf Werander. Vid jubelfesten 1 Lund 1868 promoverades biskopen 1 Borga theol. doktorn Frans Ludvig Schauman till honorär filosofie doktor. Af enahanda skal, som föranledt, att bland speci- minanter vid akademin 1 Upsala upptagits tvenne svenska friherrlige respondenter, hvilkas friherreskap legat 1 Fin- land, ha äfven här observerats tvenne svenska friherrar, hvilka på dissertationernas titelblad uppkallat sig efter sina i Finland belägna friherrliga possessioner. 184. NICOLAUS BANNER. Dissertatio Academica De Forma Reip. Romanæ. Quam Preside Samuele Pufendorf, Jur. Nat. & Gent. Prof. primar. In Academia Gothorum Carolina placido eruditorum examini submittit Nicolaus Banner, L. Baro in Gamble Carleby. Ad d. 9 Junii Anno 1669. Londini Scanorum. 28 blad 4:0, förutom i början 4 blad: titelblad och tre blad lat. dedikation af Nicolaus Banner till konung Carl. Sista sidan innehåller lat. gratulationer till Banner af slägtingen Petrus Banner L. B. och brodren Carl Banner L. B. 458 Nils Banér, f. 1654 och son af riksrådet Gustaf Banér, friherre till Gamla Carleby (+ 1689) blef 1677 e. o. kanslist i kungl. kansliet, gjorde sedan vidsträckta utländska resor, antog: derunder i Wien katolska läran och blef slutligen 1684 i London ihjälstucken. Hans kusin Pehr, f. 1653, dog 1704 såsom öfverste. Hans broder Carl blef 1677 kapten. (Anrep, Svenska adelns ättartaflor I: 116). 185. HERMAN FLEMING. Dissertatio Academica De Statu Hominum Naturali, Quam Sub Presidio Samuelis Pufendorfi, Primarii Juris Nature et Gentium, Nec non Ethices & Politices Professoris, in Academia Gothorum Carolina, Modesto Eruditorum Examini submittit Herman Fleming, L. Baro in Liebelitz, Ad d. 2. Maij, Anno 1674. 22 blad 4:0, förutom 4 blad: titel och latinsk dedikation af Herman Fleming till konung Carl XI. Herman Fleming, son af riksradet och generalguvernéren i Finland Herman Fleming (+ 1673) samt herre till Håtö och Kustad i Westmanland, Lindholmen i Södermanland och Gerknäs i Nyland (Lojo socken), studerade i Lund och blef kapten vid Preste-drago- nerne 1676. Lagman i Skane 1683 och i Södermanland 1684, + 1718. (Anrep, Svenska adelns attar-taflor I: 830). 186. SAMUEL PSILANDER. Dissertatio Academica De Pro- cessu Judiciali Hodierno Sveciæ Regni. Quam Preside Dno Richardo Ehrenborgh Juris Prof. Exercitii gratia Publico bono- rum Examini modeste submittit Samuel Psilander, Aland: Se: Re: Mtis: Stip: Ad IV nonarum Veris novi Ao. vulgaris Epoche 1693. 12 blad 8:0, utom i början 3 blad: titel och lat. de- dikationer till flere svenskar i södra Sverige samt pa en sida lat. gratulationsverser till Psilander fran Præses. Disputatio Philosophica demonstraus Lunam recte dici Luminare Magnum, Quam Preside Dn Andrea Riddermarck, Acad. Carol. Rect. Magnif. & Mathemat. Prof. Ordin. Publico Examini modeste sistit Pro Gradu Magisterii Samuel Nic. Psi- lander, Aland. Ad Anni 1697 diem 24 verisque novi. Londini Gothorum. 5 blad 4:0, utom 2 blad i början: titelblad, a hvars baksida äfvensom a tredje sidan Sam. Psilanders dedikation 459 till general Carl Gustav Rhenschiöld och cancellirådet Carl Piper. Å 4:de sidan äro lat. gratulationsverser till candidaten [Psilan- der] af Jur. Prof. Richardus Ehrenborgh. M. Samuel Nicolai Psilander, son af Nils Psilander, som var häradshöfding på Aland 1658—1682 (+ 1682), blef student i Åbo 1683, antagligen magister i Lund 1697, prestvigd 1700, bataljonspredikant vid Dahl regemente 1701, husprest på Tykö 1707, kapellan i Geta 1708 och kkh i Hammarland 1709. Flyktade till Sverige 1714. Åter- kom efter flykten till Hammarland, der han dog 1722. Var gift med Elsa Törnroos. (Strandberg, II: 2, Lagus, Studentmatrikel: I 207, Slägten Psilander, Stockholm 1886). 187. GABRIEL HERKEPÆUS. Dissertatio Theologica De Sacramento Romanensium Confirmationis Quam in Academia Carolina Sub Preesidio D. Doct. Henric Benzelii Theol. Prof. Prim. Sean. & Blek. Episcopi desig. Publico Eruditorum examini submittit - Stipendiarius Regius Gabriel Herkepœus, Tavastensis. Ad diem 4 Octobr. Anni 1740. Londini Gothorum. 74 pagg. 4:0, utom i början 2 blad: titel och lat. dedikationer af Gabriel Herkepæus till pastor i Svedahla Marcus Klink och till brodren pastor i Petterhof och Tyrris Gustavus Herkepæus samt gratu- lation till resp. af Præses. I slutet ännu ett blad lat. gratulations- verser till respondenten Fratri dilectissimo af G. Herkepæus, Pastor in Petterhof & Tyrris. Dissertatio Gradualis Situm & Memorabilia Quædam Fin- landiæ Exhibens Quam Sub Presidio D. Mag. Nicolai Stobæi, Eloqu. & Poés. Prof. Reg. & Ord. Publice Eruditorum Censure Ad diem XXX Maij Anno 1741 modeste submittit Stipendiarius Regius Gabriel And. Herkepœus, Tavastensis. Londini Gotho- rum. 27 pagg. 4:0, utom i början: titelblad, a hvars baksida 0. 3 följande blad äro lat. dedikationer af Herkepæus till biskopen öfver Skane och Blekinge theol. d:r Henric Benzelius, till biskopen i Borgå, theol. d:r Daniel Juslenius samt till flere svenske män. På sista sidan: en fransk gratulation till auctor af Nicolas Fabricius Fils de Jean. 460 M. Gabriel Andree Herkepeus var son af kkh i Orimattila Andreas A. Herkepæus (+ 1718) och blef student i Lund 1737 och antagligen der magister 1741. Mag. docens i Rostock 1746, + s. a. Hans broder Gustaf Herkepzeus var kkh i Tyris i Ingermanland. 188. HENRICUS HYLLEEN. Dissertatio Historica De Anthro- pophagis. Quam in almo Lyceo Carolino Preside D:no Sven Bring, Hist. Prof. Reg. et Ord. Publicæ Bonorum Disquisitioni modeste subiicit, Henricus Hylleen, Aboensis. Die 13 Martii Anni 1744. Gothoburgi. 18 pagg. 4:0, inber. titelblad, à hvars baksida fransk dedikation af Henri Hylleen till Christophle Ehrensparre, Lieutenant Colonel d’Infanterie; derpa följer ett blad, å hvars framsida lat. dedikation till pastor i Tenala och Bromarf Joachim von Glan och a baksidan ,Præfatio“. Dessutom i slutet: 1 blad till auctor [Hylleen] lat. gratulation af J. A. Loflund. Leg. Ped. Ruthensp. Past., dat. Gothoburgi i Augusti 1744. | M. o. D:r Henricus Hylleen, stadsfogdeson från Åbo, född 1718, blef student i Åbo 1738, i Lund 1742 under flykten, i Greifswald 1745, der han disputerade s. å. och blef magister 1746. Akademie docent i Åbo 1750, derefter e. o. filosofieadjunkt. Bibliothekarie 1764. Kkh i Hollola 1770, prost 1774, theol. doktor 1779, 7 1804. (Akiander, Herdaminne, I: 216). 189. JOHAN RABBEN. Dissertatio Botanica, sistens Cari- cographiam Scanensem, Quam publico examini subjiciunt Ca- rolus A. Agardh, Philos. Magister, et Johan Rabbén, Medicus Castrensis. In Lyceo Carolino die Dec. 18061). Lunde. 22 page. 4:0, inber. titelblad, à hvars baksida latinsk dedikation af Johan Rabbén till ryttmästaren Mick von Strussenfelt. Dissertatio Academica De Formatione Novi Ossis in Cava- mine Tibiæ, exemplo comprobata. Quam Preeside E. Z. Munck af Rosenschöld, Med. et Phil. Doct. Chirurg. Mag., Med. Theor. Prof. Reg. et Ord. Pro Gradu Doctoris Censure publice sub- mittit Auctor Johannes Rabbén, Ostrobothnia-Fenno. D. XX 1) Med handskrift ändradt till */, 1807. 461 Junii 1814. Lunde. 12 pagg. 4:0, inber. titelblad, a hvars baksida latinsk dedikation af auctor till öfverfältläkaren D:r P. af Bjerkén. De precipnis caussis mali scrofulosi ejusque remediis efficacissimis, respectu habito ad regionem nostram, quam mor- bus hic frequenter infestat. Commentatio Academica, Quam ju- bente Experient. Facult. Med. Lund. Censure publice submittit Johannes Rabbén, Med. Doct., Facult. Med. Adjunctus E. O. Respondente Jona Engström, Med. Candidato. In Academia Carolina d. XXIX Novemb. 1817. Lunde. 181 pagg. 8:0, utom 4 blad i början: titelblad, 1 blad lat. dedikation af Jo- hannes Rabbén till professorn i Halle Curtius Sprengel och 2 blad ,Conspectus“ (= öfversigt af innehållet). D:r Johan Rabbén föddes den !4/,, 1781 i Mustasaari. Fadren Anders Rabb var bonde och brukade en liten hemmansdel. Sonen bevistade trivialskolan i Vasa fran 1794 tills han i maj 1797 reste till Carlstad, der han egnade sig at pharmacin. Student i Lund 1802. Extra bataljonsläkare vid k. skånska regementet 1806. Med. doktor 1817. S. å. e. o. och 1818 ordinarie Med. theor. et pract. adjunkt vid Lunds universitet. Tituliirprofessor 1823. Erhöll 1847 afsked fran medicinska adjunkturen, dock med bibehållande af 16- nen, + */, 1865 pa Dybecks gard i Malmöhus län. (Sacklén, Sveriges Läkarehist. I. sid. 685 och Wistrands Supplement dertill äfvensom Sveriges Läkarehistoria af Wistrand, Benzelius och Edling). Dorpat. I Dorpat inrättades d. 1%/,, 1630 ett gymnasium, hvilket den %/, 1632 upphöjdes till universitet och invegs under namnet „Academia Gustaviana“ den 15/,, s. a. Stu- denternes antal var ännu 1633 mycket ringa (10 svenskar och någre finnar), men tillväxte sedan betydligt. 1656, då ryssarne intogo staden, blef universitetet sprängdt. Den ?3/, 1689 utfärdades nya statuter för ett uni- versitet i Dorpat, benämndt , Academia Gustaviana-Caro- lina", hvars återupprättande firades den 21/5 1690. 1699 flyttades det till Pernau. från Småland, Vester- och Östergötland, Södermanland, Nerike och Vestmanland. Af finnar mest från Karelen och Nyland. Kejsar Alexander I inrättade ånyo ett universitet i | | Dorpat år 1802. | | | | | Af svenskar synes detta universitet varit mest besökt | | | ‘ | 190. MICHAEL SAVONIUS. Disputatio Ethica, De Summo Bono, Quam Preside M. Michaele Savonio, Log. et Ethic. Pro- fessore Ord. Facultatis Philosophice p. t. Decano, Pro summo in Philosophia gradu obtinendo, placidæ disquisitioni submittit Petrus Andres, Arbogia-Wesmannus S. In Collegio majori ad diem 22. Febr. horis ante- & po-meridianis. Dorpati Livono- rum, Excudebat Jacobus Pistorius, 1633. 4 blad 4:0, utom i början 2 blad: titel och dedikationer af Petrus Andree. ia 463 Disputatio Philosophica De Sensibus Internis; Quam Sub Presidio Dn. M. Michaelis Savonii, Logices & Ethic. Professoris P. Phil. Facult. p. t. Decani, Pro Magisterii Philosophici privi- legiis et immunitatibus consequendis, publicæ disquisitioni & censure ad diem 16 Octob. horis & 7 antemeridianis, in audi- torio majori, submittit Ericus Petri Lerbeckius, Nerikia-Svecus. Dorpati Livonorum, Typis. Acad. Anno 1639. 8 blad 4:0, inber. titelblad och i slutet 1 sida lat. gratulationsverser till Lerbeccius. Disputatio Philosophica De Forma; Quam Sub Presidio Dn M. Michaelis Savonii, Logice & Ethices Professoris Ordinarij, Facult. Phil. p. t. Decani, Pro Magisterii reportanda Laurea ex Amplissimo Campo Philosophico depromit atque publico Exa- mini ad d. 16 Octob. horis a 7 mat. in auditorio majori sub- mittit Martinus Nicolai Faxelius, Nerikia-Svecus, Dorpati Livo- norum, Typis Acad. Anno 1639. 6 blad 4:0, utom titelblad och i slutet 1 blad lat. gratulationsverser till resp. Disputatio Philosophica De Liberalitate; Quam Sub Pr&- sidio Dn M. Michaelis Savonir, Logices & Ethices Professoris P. Phil. Facult. p. t. Decani, Pro Magisterii Philosophiei privi- legiis & immunitatibus consequendis, publicæ disquisitioni & censure, ad diem 18 Octob. horis à 7 antemeridianis, in audi- torio majori submittit Johannes Bringius, Smolandia-Svecus. Dorpati Livonorum, Typis Acad. Anno 1639. 4 blad 4:0, utom titelblad och i slutet 1 blad lat. gratulationsverser till respondens. Disputatio Philosophica De Virtute Heroica, quam Sub Presidio Dn M. Michaelis Savonii, Logices & Ethie. Professoris P. Phil. Facult. p. t. Decani, Pro Magisterii Philosophici privi- legiis et immunitatibus consequendis public disquisitioni et censure, ad diem 18 Octob. horis à 7 antemeridianis, in audi- torio majori submittit Sveno Magni Hagelsten. Dorpati Livo- norum, Typis Acad. Anno 1639. 4 blad 4:0, utom titel, dedi- kationer o. gratulationer. 464 M. Michael Joannis Savonius blef 1617 student i Wittenberg, der han disputerade och blef magister 1619. Redan 1618 omnämnd såsom ,designatus rector“ i Helsingfors, erhöll han härå 1621 kungl. konfirmationsbref. Var ännu 1630 skolmiistare i Helsingfors, men blef sedan logices et ethices professor i Dorpat, fran hvilket embete han erhöll afsked 1651. (Leinberg, Finske studerande vid utrikes universiteter före 1640, sid. 49). Af Elmgren, Finl:s Littera- tur I, sid. 35, uppgifves, att Savonius i Stockholm utgifvit 1619: „Progymnasma philologico-theologicum philosophie in theologia usum breviter enucleans“, och att han i Dorpat utgifvit 8 dispu- tationer. Antagligen voro de dock flera. 191. HENRICUS BOISMAN. Dissertatio Theologica De Ecclesia. Præside Andrea Virginio, SS. Th. Doct., Resp. Hein- ricus Boismannus, Wiburgo Carelius. D. 24 Maji 1633. (Blott efter titelbladet omnämnd bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 16, i Universitets bibliotheket i Upsala). M. Henrik Boisman. Efter att ha studerat i Dorpat blef Bois- man *7/,, 1635 den siste rektor i Viborgs skola. Vid dennas upp- höjelse till gymnasium blef han eloquentiæ lector 1641 och 2:dus theologiæ lector 1648; blef kkh i Kexholm och Pyhäjärvi 1653 och prost öfver hela Kexholms prosteri, 7 1688. (Akiander, Herda- minne, I: 368). Mot Alopæi uppgift i Borgå gymnasii historia (sid. 279), att „man icke vet, hvar B. blifvit magister och utgifvit sina lärdomsprof“, innebär numera ofvannämnda disputation en gensaga. 192. GEORGIUS JOHANNIS HORNICH. In octo Libros Phy- sic. Aristot: æeoè TNC Yvoızys Axooancewc, sive de Naturali Auscultatione, Disp. XXI. Lib. 6 ad 18. Præside Stregnensi. Resp. Georgius Johannis Hornich, Aboensis, d. Martii [1645] 10 blad. (Omnämnd bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 45, i Upsala universitets bibliothek). Georgius Johannis Hornich Aboensis inskrefs vid akademin i Dorpat d. %/; 1640, höll der en oration De Philadelphia, tryckt i Dorpat 1642. 40. Var prest i Reval 1647, sedermera svensk kapel- lan i Åbo, hvarifrån han 1660 blef kkh i Euraäminne, + 1661. (Strand-. berg, I: 216, Lagus, Studentmatr. I: 18, Suomi 1844, sid. 261, o. 465 handlingar i Sv. Riksarkivet). Synes varit en broder till Martinus Johannis Hornich, Aboensis, som inskrefs vid akademin i Dorpat d. 2/, 1639 och hvars oration de Civitate är tryckt i Dorpat 1642. 4:0. (Suomi 184, sid. 260, Hist. Ark. XIII, sid. 123). En annan broder Andreas Johannis Hornich, Aboensis, var 1641 student i Abo. (La- gus, Studentmatr. I: 14). 193. ABRAHAMUS GEORGII THAWONIUS. P. Virgilii Ma- ronis Ecloga I Methodice resoluta: Que in Regia Academia Gustaviana Adolphina, que Dorpati Livonorum est ad Embec- cam, horis à 7. mat. Die 25 Februar. Anno 1646 publice placidæ Disputationis Exercitio committebatur, Præside Lauren- tio Ludenio, Ph. & J. U. D. Poét. Coron. Professore Juris, Oratoriæ & Poéseos, Respondente Abrahamo Georgi Tha- wonio, Austro Finl. Dorpati. 3 blad 4:0, förutom titel med lat. dedikationer pa bladets andra sida af Abraham Thawonius till biskop M. Isaac. Rothovius, till rector magnif. theol. prof. M. Joannes Elai Terserus, till theol. doct. och prof. primarius Aeschillus Petræus, till theol. prof. och pastor i Sagu M. Sveno Vigelius, till juris prof. M. Johannes Dalakarlus, till medic. prof. M. Ericus Achrelius, till lingu. prof. och pastor i Lundo M. Martinus Stodius, till phil. pract. & hist. prof. M. Georgius Alanus, till mathem. prof. M. Simon Kexlerus, till eloqu. prof. och p. t. phil. fac:s decanus M. Johannes Elai Terserus, till log. & poëseos prof. M. Nicolaus Nycopensis, till sch. cathed. rector M. Samuel Hartman och till phil. adjuncten M. Andreas Laur. Nycopensis. De Legibus Disputatio Politica. Quam sub præsidio Dn Laurentii Ludenii, Ph. & J. U. D. Poët. Coron. Juris, Oratoriæ & Poëseos Professoris Die 1 Julij Anno 1646. placidæ Dispu- tationis Exercitio publice committebat Abrahamus Georg Tha- wonius, Austro Finland. Dorpati. 4 blad 4:0, inberäknadt titel med lat. dedikation pa bladets andra sida af Abrahamus G. Thavvonius, Author & Respondens, till landshöfdingen i Tavaste- hus Arvid Henriksson Horn, till baron Mauritz Christersson Horn, till assessorn i Abo hofrätt Johannes Bengtsson, till pastor 466 & prep. i Kimito Sigfridus Jacobi och till pastor i Uskela Christianus Simonis Agricola. Disputatio Theologica in Cap. XXI a 15 ad finem D. Evangeliste Johannis, selectissimas notas exhibens. Preside Wirginio. Resp. Abrah. Georgii Thauvonius, Austro-Finl. d. Apr. 1647. 10 blad. (Omnämnd bland , Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 25, i Upsala universitets bibliothek). Disputatio Mathematica Inauguralis De Astronomia Gene- rali; Quam sub Presidio M. Johannis Erici Stregnensis, Super. Mathem. & Physic. Profess. Pro summo in Philosophia Gradu consequendo placidæ Disputationis censure submittebat Abra- hamus Georgii Thauvonius, Austro-Finlandus: Ad diem 15 Octob. Anni rep. Sal. 1647. Dorpati. 31/, blad.4:0, utom titelbladet. Pà sista sidan: 2 lat. gratulationer. M. o. Dir Abrahamus Georgii Thauvonius, född 1622 och son af kkh i Halikko Georgius Matthiæ Thauvonius (+ 1651) är anteck- nad såsom student i Åbo redan 1639 och 1641. Reste till Dorpats akademi, hvarest han inskrefs *4/, 1645, disputerade och blef magister 1647. Lector gymnasii i Reval 1649 och s. à. physices professor i Åbo. Theol. professor der 1659, utnämnd theol. doktor 1660, promo- verad 1665. Superintendeut i Narva 1667, biskop i Viborg 1672, + 1679. (Strandberg, I: 118, Hist. Ark. XIII, sid. 124). 194. JOHANNES SCHEPERUS. Nvlyryoıc eixooty oyd0n méol TS Ads zat tHe Zwho Aiwvis. Preside Johanne Georgii Gezelio, Lingu. Orient. et Græc. Prof. Resp. Johannes Schep- perus, Abogiaios. Dorpati d. 21 april 1649. Af denna disputation, som omnamnes i Suomi 1844, sid. 316, och bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 63, i Upsala universitets bibliothek, finnes i nämnda bibliothek endast förestående titelblad. (Jfr. J. J. Tengström, Gezelii den äldres minne, sidd. 271 och 278). 467 De Juramento Discursus Juridicus: Qui Deo Duce ac Auspice, In Regia Gustaviana Adolphina Academia, que Dor- pati Livonorum est ad Embeccam, Die 5. Martij, Anno 1651, publicæ ac placidæ Disputationis exercitio in Auditorio Magno proponebatur, Præside Laurentio Ludenio, Ph. & U. J. D. Poët. Cor. Prof. Juris Ordinario, & Regio Bibliothecario Acad. Re- spondente Johanne Schepero, Abogiensi Finlando. Dorpati Livo- norum. Imprimebat Johannes Vogelius, Acad. Typogr. Anno 1651. 4:01). Johannes Henrici Schepperus eller Schæïer var son af borg- miistaren i Abo Henrik Scheffer. Blef student i Abo 1642. Stu- derade sedermera i Dorpat, der han höll en latinsk oration Finno- nize elogia 1650 och responderade under Ludenius 1651. Han var krigsfiskal i polska kriget, blef advokatfiskal i Abo hofratt 1662 och borgmästare i Abo 1663, + 1682. (Lagus, Studentmatrikel, I: 19). — 1650 trycktes i Dorpat Finnoniæ elogia. Que in Regia Academia Oratione Solenni Die 19 Octobris Anno 1650 enarrabat Johannes Scheperus Abogia Finiandus. Talet är med lat. verser af auctor dediceradt till grefve P. Brahe. 195. OLAUS à BORGER. In Tres Libros Aristotelis wo) ins Wovyns sive de Anima Disputatio Tertia, Continens Selec- tiores Notas & Quæstiones Lib. I Cap. 2. 3. 4. 5. a Text. 19 usque ad fin. Lib. Quam in Regia Academia Dorpatensi ad Embeccam proponit M. Johannes Erici Stregnensis, Professor Publ. & Regij Supremi Judicij quod est in Livon. Assessor: Respondente Olao à Borger, Wib. Carelio. 28 Juni 1651. Dorpati. 13 blad 4:0, utom titelbladet. Disputatio Theologica in Psalmum IX Davidis, selectissi- mas notas exhibens. Preside Wirginio. Resp. Olaus a Borger, Wiburgo-Carel. d. 27 Febr. 1652. 6 blad. (Omnamnd bland , Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 27, 1 Upsala universitets bibliothek). 1) Helsingfors Univ:s ex., defekt, innehåller blott 1 blad momm. 33—52, utom titelbladet). 468 Disputatio de principiis corporis naturalis in genere, et de internis in specie. Preside Stiernstrahl. Resp. Olaus Borger, Careliensis. Dorpati 1652, 4:0. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. 271). Olaus à Borger, radmans son fran Viborg, af ointroducerad ad- lig slagt, blef student i Dorpat 1648 med namnet Olaus yon Bor- gen, var konrektor i Nyen 1655—1661 och kkh i Kerimäki 1661— 1679. (Historiallinen Arkisto, XIII, sid. 124). 196. NICOLAUS RHÖNBERG. Disputatio Theologica in Cap. III. D. Evangelistæ Math&i selectissima Scholia exhibens. Pr&- side Wirginio. Resp. Nicolaus Rhönberg, Viburg. Carelius, 6 blad. [in Cap. I utgafs 1654|]. (Omnämnd bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 29, i Upsala universitets bibliothek). 197. NICOLAUS LIMATIUS. Disputatio Theologica, Qvä Majestatem Regiam Nonnisi 4 Deo dependere Ex divino Sacre Seripture codice In Regia Gustaviano-Carolina ad Emmam Academia ostendere constituit Olaus Moberg, S. Theol. Professor. Respondente Nicolao Limatio, Ostro-Bothn. ad diem 7 Martii 1691. Dorpati. 16 blad 4:0, utom titelbladet, à hvars baksida äfvensom a följ. blad är dedikation af Nicolaus Limatius Resp. S. Theol. Stud. till akademins kansler grefve Jacobus Johannes Hastfer. De Apodixi Mathemathica Dissertatio, Quam in Regia Aca- demia Dorpatensi Sub Presidio Dn Svenonis Dimberg Mathem. Professoris Pro honoribus Philosophicis rite consequendis Pu- blice ventilandam proponit Nicolaus Limatius, Ostro-Bothn. Alumn. Reg. Ad diem 10 Decemb.: A: 1692. Dorpati. 22 blad, 4:0, inber. titelbladet och i slutet 1 sida lat. gratulationsverser till Limatius. M. Nicolaus Limatius var född i-Rautalampi 1664. Skolgängen i Nykarleby sedan 1678, blef han student i Åbo 1684. Begaf sig 1690 till Dorpat, der han disputerade och blef magister 7/; 1693. Mathe- 469 seos lector i Viborg 1694, 7 !/,, 1705. (Lagus, Studentmatr. I: 206, Alopæus, Borgå gymnasi historia, sid. 460). I en disputation, som ventilerades i Dorpat ‘*/,, 1693 ingår en latinsk gratulation pa vers af Nicolaus Limatius till hans landsman respondenten Ericus Albogius. 198. JOHANNES GEZELIUS. G. F. Pars II. De Gemmis Adamantem Physica Dissertatione præcipue considerans, Quam Sub Presidio D. Mag. Gabrielis Skragge, Or. & Gr. Ling. Ord. Prof. Pro Gradu Magisterii Candide eruditorum ventilationi mo- deste submittit Johannes Gezelius, G. F. Vesm. Antea S. S. Th. Lect. Sch. Cath. Narv. Rect. & concion. Aulicus. nune. v. design. Pedersoerens. Past. Ad d. 24 m. Sept. A. 1692. Dor- pati. 34 pagg. 8:0, förutom i början 4 blad: titelblad, a hvars baksida o. nastfoljande blad lat. dedikation af Johannes Geze- lius till past. & prep. i Pedersöre och Jakobstad M. Lauren- tius Preutz, vidare 3 sidor lat. gratulationer till Johannes Ge- zelius af Gabriel Skragge och Gabriel Sidberg, Prof. Phil. Theor. Pa 8:de sidan ar foretal till lasaren. Dessutom i slutet 3 blad lat. gratulationer pa vers och prosa till Gezelius af Ericus Al- bogius, Phil.. Cand. Oeconom. temp. Cathed. Narv. & design. S. Th. lect. ut & Sch. Regis Rect., af L. Gezelius, G. F. och af 4 andra. M. Johannes Gezelius Georgii filius, född 1660, var son af skol- rektorn i Hedemora, sluthgen kkh i Husby Georg Gezelius och brorson till biskopen i Abo Johan Gezelius d. 4. Blef student i Upsala. Konrektor vid katedralskolan i Narva 1686. Theol. lektor och rektor derstädes 1689. Utnämnd till kkh i Pedersöre 1692, disputerade han samma ar pro gradu i Dorpat och blef magister der. Prost 1704, 7 i Stockholm 1714 såsom riksdagsfullmäktig. (Strandberg, IT: 94). 199. ERICUS ALBOGIUS Justi filius. Victor Prudens pau- cis delineatus. Quem Sub moderamine Dn: Gabrielis Sidberg, Philosoph: Theoret: Profess: ordin. Pro solitis in Philosophia honoribus candidæ bonorum censure submittit Ericus Albogius, S. S. Th. Lect. ut & Sch. Cath. Narv. Rector. Ad d. 2: Febr. A. 1693. Dorpati. 38 pagg. 8:0, förutom i början 2 blad: titel 470 och dedikation på latin af E. Albogius till några embetsmän och medborgare i civitas Neoviensis [= Nyen] samt i slutet 1 blad latinska gratulationer på vers och prosa till Albogius från Gabriel Siöberg, Johan Forsenius och Andreas Westerman. M. Ericus Albogius var son af kkh i Ivangorod Justus Erici Albogius och blef student i Åbo 1686. Domkyrkosyssloman i Narva 1688. Studerade sedan i Dorpat, der han disputerade 1693 och blef magister. Var redan 1692 såsom filos. kand. designatus Theol. lector och rektor vid katedralskolan i Narva samt Consistorii asses- sor. Nämnes 1697 såsom garnisonspastor i Narva samt utnämnd kkh och prost i Nyen. (Lagus, Studentmatr. 1: 215; Disputatio- ner i Upsala universitets bibliothek). — Bör ej förvexlas med sin kusin Ericus Johannis Albogius, som samtidigt studerade i Dorpat och blef kapellan i Borgå. Begge voro de sonsöner till M. Ericus Albogius, som 1640 blef pastor i Kattila, 1643 pastor i Ivan- gorod, 1651 prost samt 1673 superintendent i Narva (+ 1678). Denne. som benämnde sig efter sin hemort Alboga i Vestergötland, hade jämväl studerat i Dorpat, der han såsom redan pastor och prost i Ivangorod den !°/, 1651 ventilerade en afhandling för filosofisk grad „De Modestia & Magnanimitate“ sub præsidio M. Johannis Erici Stregnensis, prof., 6 blad 4:0, och s. a. blef magister. 200. ERICUS ALBOGIUS. Johannis fil. Disputatio Politica De Consiliario, Quam cum consensu Amplissimæ Facultatis Philo- sophicæ, in Regia Academia Dorpatensi Gustaviana Carolina ad Emmam Preside Rectore h. tp. Magnifico Dn M. Gabriele Skragge. Or. & Gree. ling. Ord. Professore ete. Publico Exa- mini ventilandam submittit Hricus Albogius, Joh. Fil. Nylandiä Svedus. Anno 4/,, 1693. Dorpati. 24 pagg. 8:0, förutom i början 4 blad: titel och dedikationer af E. Albogius (Author & Resp.) till biskop Petrus Bang i Viborg, till theol. lector pri- marius och domprosten i Viborg M. Petrus Carstenius, till theol. och philos. lektorerne i Viborg, hans välgörare och gynnare, till hans fader pastor i Borgå Johannes Albogius, till p. & pr. i Kexholm M. Johannes Serlachius, till sacellanus i Borgå Ste- phanus Strommius, till pastor i Nurmo Samuel Mecchelænius samt till sacellanus i Sibbo Gustavus Wiinbladh, hans fordne preceptor. — I slutet finnas 3 blad latinska gratulationer pa 471 vers och prosa till Albogius af theol. prof. Olaus Moberg, af Gabriel Siöberg, af Nicolaus Limatius, af G. A. Humble, af Jo- hannes Mether, J. F. Carel. och af E. Timmerman. Ericus Albogius, Johannis filius, var son af kkh i Borgå Jo- hannes Albogius (+ 1693). Efter att ha besökt Viborgs gymnasium, blef han student i Dorpat, der han disputerade. Blef sedan kapel- lan i Borga till ar 1703. (Akiander, Herdaminne, I: 112). — Bör ej förvexlas med sin kusin Ericus Justi Albogius, som jämväl stude- rade i Dorpat och blef magister. De voro begge sonsöner till p. & pr. i Ivangorod, sist superintendenten i Narva Ericus Albogius (+ 1678). 201. JOHANNES METHER. Dissertatio Academica De Ami- citia, Quam cum consensu Amplissimi ordinis Philosophici in Regia Academia Gustaviano Carolina ad Emmam. Preside Ga- briele Siöberg, Philos. Moral. Civilis & Juris naturalis Profes- sore, liberalis exercitii gratia qua par est modestia proponit S:æ R:æ M:tis Alumnus Johannes Mether, J. F. Carel. Ad diem 28 Sept. Anni 1694. Dorpati. 14 blad 4:0, inberäknadt titelblad och 1 sida förord. I slutet !/, sida lat. gratulation pa vers till Mether fran hans van Andreas Westerman. Johannes Johannis Mether blef student i Abo 1687. Reste efter 1690 till Dorpat, der han disputerade. Var skolrektor i Nyen 1696 —1699. (Lagus, Studentmatrikel I: 230). — I en disputation, som ventilerades i Dorpat d. 14/,, 1693, ingår en latinsk gratulation af Johannes Mether J. F. Carel. till hans landsman respondenten Eri- cus Albogius. 202. REINHOLD. JOH. BOISMAN. De Communione Bono- rum inter Conjuges, Dissertatio Juridica, Quam sub Preesidio Olai Hermelini, Juris patrii & Rom. Professoris h. t. Rectoris Magnifici, In Regia ad Emmam Academia Gustaviano-Carolina Publico examini submittit S:æ R:æ M:tis Alumnus, Reinhold. Joh. Boisman, Ingermannus. Anno 1696. die 30 Septembris. Dorpati, Excudit Johannes Brendeken, Acad. Typograph. 46 pagg. 4:0, förutom i början 3 blad: titel och dedikationer af 472 R. J. Böisman till vice presidenten i Abo Simon Ruut, patrono summo, till hofrättsassessorn i Abo Christian Hadrian Rosen- miller, patrono propensissimo, till sekreteraren vid regeringen i Ingermanland Johannes Thesleff och till kamreraren vid rege- ringen i Ingermanland Ericus Borg, de begge sistnämnde hans store gynnare. — Sidd. 44—46 upptagas af gratulationer till Boisman på latin (vers), hebraiska och grekiska. Reinhold. Joh. Boisman 1. Böisman blef från Viborgs gym- nasium student i Upsala 1685. Studerade sedan i Dorpat. Inskrefs vid Viborgska nationen i Åbo 1697. Var troligen son af Reinhold Boisman, som född i Viborg blef landträntmästare i Östergötland (r 1693). (Lagus, Studentmatr. I: 282.) 203. ERICUS JOH. CASTELIUS. Exercitium Academicum, De Aeternitate, Quod divina adjutus Gratia & Amplissimo Se- natu Philosophico consentiente, in Regio Livonorum ad Em- beccam Lyceo Preside Dn. Daniele Sarcovio Philosoph. Theoret. Profess. ordinario, Mæcenate, Promotore ac Fautore, plurimum observando, tueri tentabit S:æ R:æ M:tis Beneficiarius, Ericus Joh. Castelius, Aboénsis, Die XV. Decembr. A. 1697. Dorpati. 8 blad 4:0, förutom i början 4 blad: titel och dedikationer af Ericus Castelius till biskopen i Abo, theol. doktor Johannes Gezelius, till theol. licentiaten och prof. i Dorpat Laurentius Molin, till resp:s välgörare pastor i Ringen Andreas Stahlfoot, till hans välgörare pastor for Osterbotniska regementet i staden Riga Bartholdus Vhall, till hans gynnare och van bataljons- pastorn i fästningen Neumünde Jakob Garvolius och till hans välgörare och slägting pastor i Nagu Gustavus Salonius. Vi- dare ingå pa dessa blad af D. Sarcovius: företal pa prosa till lasaren och latinska gratulationsverser till resp. Castelius. Ericus Castelius, Aboénsis. Efter att ha studerat i Dorpat in- skrefs denne den 7/, 1698 såsom student i Upsala. (Jfr: Lagus, Studentmatr. I: 256, hvarest öfriga uppgifter, tagna ur Akianders Herdaminne, dock ej synas kunna tillämpas pa personen i fråga). 473 204. ANDREAS C. KIEMMER. Exercitium Academicum De Cura Animi, Quod cum consensu Amplissimi Collegii Philoso- phici in Regia Gustaviana Carolina ad Emmam Academia, sub Presidio Dni Gabrielis Siöberg, Phil. Moral. & Civil. Prof. Ord. et h. t. Rector. Magnifici, ad Examen Publicum defert S:æ R:æ M:tis Alumnus Andreas C. Kiemmer, Ost. Bothn. D. 9 Novembr. Ann. 1698. Dorpati. 35 pagg. 4:0, förutom i början 4 blad: titel och latinska dedikationer af Kiemmer till faltherren, gene- ralguvernören och kansler för Dorpats akademi, grefve Erik Dahlberg, till biskopen i Abo, doktor Johan Gezelius, till p. & pr. i Kronoby, mag. Jakob Falander och till pastor i Gamla Carleby Jakob Vessyntzius. I slutet finnas 5 sidor gratula- tioner pa latinsk vers och prosa till Kiemmer af Preses, af professor Daniel Sarcovius, af J. Svensche, af P. Timmerman och af Gabriel Hinnel, G. F. M. Andreas Caroti Kiemmer var son af handlanden i Gamla Carleby Karl Kjemmer. Blef student i Upsala och i Dorpat, der han disputerade pro exercitio, samt slutligen 1700 i Abo, der han disputerade pro gradu under Tammelin och blef magister ännu samma år. Konrektor i Vasa skola 1704, domkyrkosyssloman i Åbo 1708. Skolrektor i Vasa s. å. Kkh i Gamla Carleby 1720, + 1734. (Lagus, Studentmatr. I: 299). 205. JOANNES FRIDERICUS ROSENIUS. Dissertatio inau- guralis Medica De Genesi Febrium Earumque Nove Theoriæ brevem expositionem continens Quam ut gradum Doctoris Medi- cinæ in Universitate Cæsarea Literarum Dorpatensi rite sibi acquirat consentiente amplissimo Medicorum ordine loco con- sueto publice defendet auctor Joannes Fridericus Rosenius, Wi- burgensis. Dorpati Literis Michaelis Gerhardi Grenzii Typo- graphi Academici 1811. 47 pagg. 8:0, utom titelblad och 1 blad dedikation af auctor till ryska statsrådet med. o. chirurg. doktorn Nicolaus de Jaenisch. 474 D:r Johann Friedrich Rosenius var född 1789 och son af hand- landen i Viborg Johan Henrik Rosenius och Agatha Johanna Göös, dotter af pastorn i Joutseno Anders Göös, studerade medicin i Dorpat 1806—1811. Blef militärläkare och dog i Mitau kort efter sin anställning. Enligt en annan uppgift praktiserade han såsom läkare i S:t Petersburg och dog ung derstädes. 206. ALEXANDER FRIDERICUS JANISCH. Dissertatio Inau- guralis De Crisibus, potissimum que in febribus occurrunt, quam ut gradum Doctoris Medicine in Universitate Cæsarea Literarum Dorpatensi rite adipiscatur, consensu amplissimi Medi- corum ordinis, loco consveto die V. Martii publice defendet au- tor Alexander Fridericus Jänisch, Fennus. Dorpati, Literis Michaelis Gerhardi Grenzii Typographi academici. 1814. 55 pagg. 8:0, forutom titelblad och 1 blad dedikation af autor till hans gynnare, verklige statsradet Nicolaus de Sutthoff, Medicus Ob- stetricius hos Hennes Majestät Kejsarinnan Elisabeth Alexiewna. D:r Alexander Fredrik Jaenisch var född 1791 och son af löjt- nanten Johan Philipp Jaenisch och dennes hustru Anna Sofia född Jaenisch. Han var läkare i Varschau och dog i Polen efter 1844. (En Alexander Jaenisch dog som statsråd 1860 enligt Biografisk handbok). 207. PETRUS HENRICUS MACONI. Dissertatio Inauguralis Medica De Rubefacientium et vesicantium agendi modo, Quam consentiente amplissimo Medicorum Ordine in Universitate Litterarum Caesarea Dorpatensi, pro gradu Medicinae rite obti- nendo, loco consueto die XI Novembris publice defendet. Auctor Petrus Henricus Maconi, Viburgensis. Dorpati Livonorum, Ex officina academica J. C. Schünmanni. 1818. 41 pagg. 8:0, inber. titelblad. D:r Peter Henrik Maconi, född 1795, var son af kkh i Keri- maki, prosten, mag. Nils Maconi (+ 1839). Provincialläkare i Nyslotts distrikt 1820. Provincialläkare i Kuopio 1827, i Sordavala distrikt 1835. Collegii assessor 1837, + 1°/,, 1850. 475 208. JOANNES GEORGIUS a KOERBER. De Ebrietate Dis- sertatio Inauguralis Medica quam consentiente amplissimo Medi- corum Ordine in Universitate Caesarea Literarum Dorpatensi Pro Gradu Doctoris Medicinae legitime capessendo loco consueto publice defendet Auctor Johannes Georgius a Koerber, Finnus. Dorpati Livonorum Ex officina academica J. C. Schünmanni. 1820. 47 pagg. 8:0, förutom titelblad och 1 blad dedikation af auctor till hans fader med. o. chir. doktorn, statsradet Joannes Fridericus a Koerber och till professorn med. o. chir. d:r kungl. preussiska geheimeradet Ernst Horn. D:r Johann Georg v. Koerber var född 1795. Blef medicine studerande i Dorpat 1814. Fortsatte sina studier i Berlin, Wiirz- burg, Paris och Wien. Blef medicine doktor i Dorpat 1820 och dog i Mitau s. à. 209. KARL FREDRIK MANDELIN. Ueber das Vorkommen und über die Verbreitung der Salicylsäure in der Pflanzengattung Viola. Dorpat. 1881. Karl Fredrik Mandelin, f. i Joensuu 1854 och son af sadel- makaren, rådmannen Johan Fredrik Mandelin, blef apothekselev 1869, farmaceut 1873, provisor 1878. Studerade i Dorpat fran hösten 1878 och immatrikulerades vid universitetet derstädes i jan. 1879. Aflade farmaciemagisterexamen der i maj 1880 och disputerade for erhållande af denna grad */,, 1881. Bitr. laborator vid univ:s i Dor- pat farmaceutiska laboratorium 1880. Laborator der 1880—1884. Privat docent i farmaceutisk kemi och farmakognosi vid univ. i Dorpat 1883—1885. Apothekare i Nikolaistad 1885 efter att 1884 ha erhållit privilegium à inrättande af ett 2:dra apothek derstädes. (Hougberg, Finlands Apotekare, sidd. 111—113). Pernau. År 1699 flyttades universitetet från Dorpat till Per- nau, der det invigdes den 28 augusti. Men dess verksam- het afbröts med stadens eröfring af ryssarne 1710. Aka- demins arkiv och bibliothek räddades dock till Stockholm. 210. ABRAH. P. CARSTENIUS. Exercitatio Physica De Sensibus Brutorum Quam Annuente Divina gratia, Haud refra- gante Amplissimo Ordine Philosophico in Alma Pernaviensi Academia, Sub moderamine Dn: Michaelis Dau Eloqv. & Poés. Profess. ord. Publico Eruditorum Examini modestia ea, qua par est, ad D. 6 septemb. Anni 1699 submittit Abrah. P. Carstenius, Wib. Auctor & Respondens. Pernaviæ, 32 pagg. 4:0, förutom i borjan: 2 blad titel och latinska dedikationsverser af Car- stenius till kansler for Lunds akademi, grefve Nicolaus Gyllen- stalpe, och i slutet: 2 blad latinska gratulationer pa vers och prosa till auctor Carstenius af Decanus Gabriel Sidberg, af Pre- ses, af Andreas Strandenius, Wib. V. D. M. Kexholm., af Nico- laus Ursinus, Wiburg., af A. Willander, Wiburg., af Joh. Mar- tini Uddgreen, Wiburg. och af Marcus Helsingius, Wiburg. Abrahamus Petri Carstenius, son af domprosten i Viborg Pe- trus Henrici Carstenius (7 1712), blef, sedan han studerat i Dorpat och Pernau, adjunkt eller e. o. lektor vid Viborgs gymnasium och 1701 skolrektor i Helsingfors samt 1706 kkh i Sääminge. Flyktade under stora ofreden till Sverige, derifran han återkom 1722. Kon- traktsprost 1723, 7 1727. (Akiander, Herdaminne II: 332.) 477 211. PETRUS JOHANNIS BRENNERUS. Disputatio pro gradu. An poesis sit utilis. Pres. Dan. Sarcovio. Resp. Petrus Bren- nerus. Pernaviæ, 1699, in 4:0. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. 503). M. Petrus Johannis Brennerus, född 1677, var son af kapella- nen i Nerpes Johannes Brennerus (+ 1697) och blef 1698 student i Abo. Studerade sedan i Pernau, der han blef magister 1699. Sedermera bataljonspredikant och tidtals i rysk fångenskap. Erhöll 1712 utan förslag Karl XII:s fullmakt pa Vasa och Mustasaari pastorat, men tillträdde ej. Efter manga vexlande öden beskylldes och dömdes han för delaktighet i Görtz’ förrädiska stämplingar och halshöggs i Stockholm */, 1720. (Strandberg. II: 28). J. Tengström, Hand:r till Finl:s kyrkohist., 1V: 92, anser dock tvifvelaktigt, att han blifvit magister i Pernau. 212. GEORGIUS DANNENBERG. Meletema Academicum. Quo Scientiarum apud Veteres occultatio Histor: philosophicé depicta, Consensu Amplissimi Ordinis Philosophici in Athenæo Pernaviensi Sub Moderamine Dn. Michaelis Dau, Eloquent. utrius- que Professoris Placide gıloooysvrwov examini die (si Deo videbitur) 20 Martii Anni. Aer. Christ. 1700. Modeste defere- tur a Georgio Dannenberg, Wib. Carel. Aut. & Resp. Pernaviæ, Excud. Johannes Brendeken, Reg. Acad. Typographus. 8 blad 4:0, förutom i början 2 blad: titel och lat. dedikation af G. Dannenberg till biskopen theol. doktor Petrus Laurbecchius, till domprosten mag. Petrus Carstenius, till theol. lector secundus, prosten Matthias Martinius, till prosten Chilianus Rauscher, till kkh i Ringen Andreas Stahlfoot och till samtlige lektorer vid Viborgs gymnasium. I slutet 3 sidor lat. gratulationsverser till Dannenberg af Præses, af Abraham Carstenius, af Joh. Men- nander och af Samuel Tuuder. Georg Dannenberg blef, efter att ha studerat i Pernau, konsi- storii notarie i Narva och kkh i Libelitz efter 1711. Var 1713—1721 fånge i Ryssland. Efter Nystadska freden äterkommen till sitt pastorat afled han der 1724. (Akiander, Herdaminne, II: 12). 478 213. ABRAHAM JOHAN. DAHLMAN. Exercitatio Academica, Philologice expendens Voces Duorum Breuissimorum Scripturee locorum Esai. XLIX. 3. Jerem. XXX. 9. Quam sub Presidio Erici Fahlenii, Orient. & Gree. L. L. Prof. Ord. Publico Erudi- torum examini qua par est modestià ventilandam subjicit S:æ R:æ M:tis Alumnus Abraham Johan. Dahlman, Borea-Fenno. Ad VIII. Id. Junii Anni Salutis 1708. Pernaviæ. Excudit Jo- hannes Brandeken, Regie Academie Typographus. 29 pags. 4:0, förutom i början 3 blad: titel och latinska dedikationer pa vers af Dahlman till biskopen i Abo, D. Johannes Gezelius, till professorerne i Abo M. Gabriel Juslenius och M. Abrahamus Alanus, till p. & pr. i Tôfsala M. Andreas Bergius, till skol- rektorn i Abo M. Herman Ross, till akademiesekreteraren 1 Abo, filos. adjunkten M. Daniel Juslenius och till konrektorn i Abo M. Johan Sidbeckius. I slutet aro 7 sidor lat. gratulationer pa vers och prosa till Dahlman af 3 svenskar och af finnen Jo- hannes Schultz, Carel. Wiburg. Positiones Quædam De Aestu maris Reciproca, Quas sub Presidio M. Elavi Holstenii Phil. Theor. Prof. Reg. Ord. pro summis in Philosophia honoribus rité obtinendis publicè exami- nandas modeste proponit S:æ R:æ M:tis Alumnus Abraham Joh. Dahlman, Boreä-Fenno. Die 23. Octobr. Anni 1709. Pernaviæ. 181/, pagg. 8:0, förutom i början 2 blad: titel och latinsk de- dikation af Dahlman till Pernauska akademins prokansler och professorer, samt i slutet 11/, sida latinska gratulationsverser af Gabriel Kepplerus till candidaten Dahlman. M. Abraham Johannis Dahlman, antagligen hemma fran Töf- sala, studerade i Pernau, der han synes blifvit magister 1709. Af honom är en gratulation pa hebraiska till Königs disputation 1708. — Han var tvifvelsutan broder till den hos Lagus (Studenmatr. I: 321) nämnde Joh. Johannis Dahlman Töfsalensis, som inskrefs sa- som student vid Borealiska afdelningen i Abo den !7/, 1704 och dog såsom kkh vid finska nationela församlingen i Stockholm. — Ofvan- nämnde Gabriel [Alexandri] Kepplerus, som skrifvit lat. gratulations- verser till Dahlman, hade den ?2/; 1702 inskrifvits såsom student u de di 479 vid Borealiska afdelningen i Åbo, var 1705—1710 veckopredikant i Reval och blef 1722 kkh i Pojo, 7 1754 (Lagus, Studentmatr, I: 311 och 488). 214. PETRUS KÖNIG. B. C. D. Calculum Eclipsium Solis & Lunæ in genere & Lune in specie Disputatione philosophica Consensu amplissimæ Facultatis Philosophicæ Sub Præsidio Recto- ris h. t. Magnifici M. Conrad Quensel Math. Sup. & Inf. Pro- fess. Reg. Acad. Pern. Celeberrimi. Publice ventilandum exhibet Alumnus Regius Petrus König, Die 5. Septembr. Anni Curren- tis 1708. Pernaviæ, Excudit Johannes Brendeken, Reg. Acad. Typographus. 22 pagg. fol. förutom i början 2 blad: titelblad, à hvars baksida af auctor et Respondens Petrus König lat. de- dikation till biskop David Lund, till professor, med. doktor Lau- rentius Braun i Pernau, till pastor vid sv. förs:n i Reval Petrus Herlin, till sacellanus i Sibbo, Ericus Casselius, hans förre lä- rare numera , pater" (= stjuffader), och till hans farbroder handl. i Wiborg Petrus Konig. Följande blad innehåller gratulations- verser till auctor af adj. vid filos. fakin i Abo M. Johannes Joh. Thorwöste och en Tabella pro Determinando Numero Eclip- sium anni dati. I slutet: 1 blad gratulationer till auctor pa latinsk vers af Magnus Schantzberg, pa hebraiska af Abraham Dahlman, pa franska af Nicolas Braun samt ett tillkannagif- vande af auctor till läsaren, att han nu nödgats afbryta afhand- lingen, hvars fortsättning utlofvas framdeles. Caleulum Eclipsium Solis & Lune in genere & Lune in specie, Disputatione Philosophica altera, Consensu Amplissimi Collegii Philosophici, in Regia Pernaviensi Academia. Sub Pre- sidio viri amplissimi Mag. Conrad Quensel, Math. Sup. & Inf. Profess. Reg. & Ord. Celeberrimi, Prænominatæ Facultatis h. t. Decani Spectabilis, Ut Honores, in Philosophia summos conse- quatur, Disquisitioni submittit publicæ, Alumnus Regius, Petrus Konig, Die, si Deo visum, 14. Augusti, Anni 1709. Pernavie, Excudit Johannes Brendeken, Reg. Acad. Typographus. Page. 23—46. fol. — A titelbladets baksida en plansch med 5 mathem. figurer. 480 M. Petrus Johannis König, född i Viborg, var son af kapella- nen på Siikaniemi, sedermera kyrkoherden i Sibbo Johan König (+ 1701), hvars enka Gertrud synes haft i sitt andra gifte kapella- nen i Sibbo Ericus Casselius. Petrus König studerade i Pernau och blef der magister 1709. Skolmästare i Kungsholms skola i Stock- holm 1713. Kkh i Pyttis 1723, + 1748. (Lagus, Studentmatr. I: 322 o. 488, Akiander, Herdaminne II: 198, 272 o. 274). 215. JOHANNES SCHULTZ. De Palpitatione Cordis Disser- tatio, Quam Placido Eruditorum Examini submittit Doct. Lau- rentius Braun, Medic. Profess. & Civit. Pernav. Poliater, Una- que tuebitur $S:æ R:æ M:tis Alumnus Johannes Schultz, Wibur- gensis. D. 25 Septembr. Ann. 1709. Pernaviæ: 49 pagg. 4:0, förutom i början 2 blad: titel, dedikationer pa latin af Joh. Schultz till hans gynnare Pernauska akademins procanceller och professorer, och 1 sida förord samt i slutet 3 sidor gratulationer till Schultz på svensk vers, fransk prosa af Abraham Dahlman och latinsk prosa och vers. Altdorf. Universitetet i Altdorf uppkom från det 1575 der inrättade gymnasiet, som 1623 upphöjdes till en högskola. Det upphäfdes 1809, då dess fonder och fleste byggnader öfverlemnades åt det derstädes grundade nya läraresemi- nariet. Staden är numera belägen 1 Bayern. 216. ISAACUS LAURBECCHIUS. De Corporali Obsessione Disputatatio Theologica Annuente Summo Numine, sub Præsidio Joh. Michaelis Langii SS. Theol. D. & Prof. Publ. nec non in Oppidana Ecclesia verbi Divini Ministri Altdorfl ad diem 24 Marti A. 1700 examini submissa ab M. Isaaco Laurbecchio, Sveco. Altdorfi typis Jodoci Wilhelmi Kohlesii. 28 pagg. 4:0, inber. titelblad. De Descensus Christi ad Inferos Majestate Dissertatio Theologica, Moderatore Deo Ter Optimo Maximo ex decreto et applausu summe Reverende Facultatis Theologicæ, Pro Li- centia adeundi summos in Theologia Honores More Academico Defensa a M. Isaaco Laurbecchio, Sveco. Altdorfi 30 Aprilis, A. P. R. 1700. 22 pagg. 4:0, utom i början 2 blad: titelblad och prefatio samt i slutet 1 sida latinska gratulationsverser till Laurbecchius af theol. fak:s Decanus Th. D. Christophorus Sonntag och af Joh. Michaelis Langius D. P. P. 482 M. o. D:r Isaacus Laurbecchius. son af professorn i Åbo, slut- ligen theol. doktorn och biskopen i Viborg Petrus Laurbecchius (+ 1705), blef student i Abo 1690, der philos. kand. och disputerade pro gradu 1698. Reste sedan till Tyskland, der han i Altdorf disputerade för theol. doktorsgrad. E. o. theol. adjunkt i Åbo 1704. Afsatt och förklarad sin theologiska grad förlustig 1708, + i Ystad 1716. (Lagus, Studentmatr. I: 247). Berlin. Universitetet 1 Berlin stiftades 1809. 217. KARL WOLTER ASCHAN. Zur Kenntniss der Homo- piperidinsäure von Wolter Aschan. — Är publicerad i Berichte der deutschen chemischen Gesellschaft i 2 afdelningar: år 1890 sidd. 3692—3701 med titel: „Ueber einige Derivate der Homo- piperidinsäure“, och ar 1891, sidd. 2443—2450 med enahanda titel (ID. Karl Volter Aschan, f. 1561 och son af apothekaren K. V. Aschan i Äbo, blef apothekselev 1875, farmaceut 1879, provisor 1884. Studerade i Berlin och Marburg. Disputerade för doktors- graden i Berlin. Apothekare i Tammerfors 1893, sedan han 1892 erhållit privilegium pa inrättande af ett 4:de apothek derstädes. (Hougberg, Finlands Apothekare). Bern. Universitetet 1 Bern inrättades 1834. 218. MAIKKI FRIBERG. Entstehung und Entwickelung der Volkshochschulen in den nordischen Ländern. Inaugural-Disser- tation zur Erlangung der Doctorwürde der hohen philosophischen Fakultät der Universität Bern vorgelegt von Maikki Friberg aus Helsingfors. Bern. Buchdruckerei Steiger & C:ie 1897. 166 sidd. 8:0, förutom i början 4 blad: titelblad, 1 blad dedi- kation till Geheimrat D:r Herman Grimm, Professor der Kul- tur- und Kunstgeschichte an der Universität Berlin, 1 blad Inhalt och 1 blad Vorwort, dat. Bern, im December 1896, hvari förf. meddelar, att arbetet uppkommit ur ett föredrag öfver folkhögskolorna i Norden, hvilket hon hållit om våren 1895 i Berlin, Dresden o. Wien. (Arbetet synes vara tryckt af G. A. Brodmann in Erfurt). Dir Maikki Friberg är född den ?/, 1861 och dotter af krono- befallningsmannen Karl Arvid Friberg (+ 1873). Elev vid svenska fruntimmersskolan i Tammerfors 1871—1873. Lärarinna vid lägre folkskolan i Tammerfors 1877 —1880. Elev vid svenska privata lära- rinneklassen i Helsingfors 1880—1882. Förestod ett vikariat vid finska fruntimmersskolan i Helsingfors 1882—1883. Åhört föreläs- ningar och aflagt examina i några ämnen vid universitetet i Helsing- fors 1882—1884. Lärarinna vid högre finska fruntimmersskolan i Helsingfors 1883. Idkat studier vid högskolorna i Berlin, Ziirich och Bern 1894—1896. Promoverad filosofie doktor vid högskolan i Bern d. */, 1896. Under studiiresor till Paris, Brüssel och Holland Jämväl pa kongresser representerat nykterhetsvännerna i Finland och qvinnosakstörbundet Unionen 1893—1898. Giessen. Universitetet 1 Giessen stiftades 1607 af landtgrefven Ludvig V. 219. MATTHIAS IACOBÆUS. Davsowcıc TS Oey ev caone ex Timot. III: 16. suceinetis Thesibus comprehensa, sub Pres. Joh. Gesenii, S. Theol. D. & Prof. Resp. M. Matth. Iacobeus, d. 4 febr. 1619. Giessæ Typis Chemlini, 4:0, 12 blad. (Omnamnd bland , Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 113, 1 Upsala universitets bibliothek). Meditatio Dicti Apostolici 2 Timot. II: 19: firmum funda- mentum Dei stat etc. sub Pres. Balthas. Mentzeri, S. Theol. Doctor & Professor. Resp. Mathias Iacobeus, Wiburgo-Carelius- fenno, d. 2 Sept. 1619, Gissæ typis N. Hampelü, 4:0, 10 blad. (Omnämnd bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 111, i Upsala universitets bibliothek). M. Matthias Jacobœus Tolia, från Viborg, var född 1582, blef prest- vigd 1610, inskrefs vid universitetet i Rostock 1614 och 1615 i Wittenberg, der han blef magister 1617. Studerade sedan i Giessen och blef theol. lektor i Viborg 1619, kkh der 1631 och tillika pri- marius theol. lektor vid Viborgs gymnasium 1641, hvarifran han tog afsked 1648, + 1656. (Akiander, Herdaminne). Greifswald. Universitetet 1 Greifswald stiftades 1456 med 4 fa- kulteter. Staden utrymdes 1631 till svenskarne, som 1 Westphaliska freden 1648 behöllo den jämte det öfriga Vorpommern. År 1678 eröfrades staden af kurfursten Fredrik Wilhelm I i Brandenburg, men återgafs till Sve- rige 1679. Den intogs 1715 af danskarne, men återlemna- des 1 freden 1720. 1815 kom staden att tillhöra Preussen. De svenskar, som studerade och aflade disputations- prof i Greifswald, voro till största antalet hemma från Sveriges sydligare delar. Förutom de finnar, hvilkas disputationer nedan an- föras, ha vid universitetet 1 Greifswald, som åtminstone sedan 1474 besöktes af finske studerande, äfven andre våra landsmän förvärfvat sig lärdomsmeriter. Sålunda ha derstädes till theologie doktorer promoverats år 1756 vid akademins jubelfest professorn i fysik vid Åbo universi- tet, slutligen biskopen i Åbo, mag. Jakob Gadolin (+ 1802) och elogventie lektorn 1 Borgå, slutligen biskopen derstä- des mag. Paul Krogius (tf 1792) samt 1758 kyrkoherden 1 Ulfsby mag. Michael Lebell (+ 1786). — En person, som slutligen .1 Finland 1721—1728 beklädde ett högt embete och derunder verkade mycket gagnelist till kyrkoskickets 1 vårt land ordnande efter det upplésningstillstand, hvari det befann sig vid den stora ofredens slut, var biskopen à 487 i Abo M. o. D:r Herman Witte, hemma fran Riga, hvilken äfven studerade i Greifswald och derstädes disputerade for theol. doktors grad den 39/, 1696 med en afhandling, som adagalade .Ecclesiam Lutheranam non schimaticam, contra Joh. Philippum Pfeifferum Apostatam“. 220. JO. GEZELIUS. De Benedictione Sacerdotali Num. VI, v. 22 seqq. Sub Presidio D. Jo. Fred. Mayeri, P. P. S. Reg. Majest. Suec. Consiliarii per Germaniæ Provincias Pri- marii, Acad. Pro-Cancellarii etc. In Acad. Regia Pomeranorum disseret Jo. Gezelius, Narvensis, Joannis Episcopi Aboénsis Ne- pos, & Joannis Episcopi Abéonsis [!] Filius. d. 11 Junii, Ao. 1705. Gryphiswaldiæ Typis G. H. Adolphi, Acad. Reg. Typogr. 20 pagg. 4:0, förutom i början: titelblad och 3 blad latinsk gratulation af Præses Jo. Frid. Mayer „Ad Academicæ Juventu- tis Ornamentum Exemplumque Jo. Gezelium“. D:r Johannes. Gezelius, Johannis filius, junior, född 1 Narva 1686 och son af biskopen i Abo Johannes Gezelius den yngre, blef student i Abo 1699. Besökte utländska universitet 1704-1709. E. o. theol. professor i Abo 1710. Pa flykten i Sverige 1713—1720. Theol. ‚prof. i Abo 1720. Biskop i Borgå 1721. Theol. doktor i Upsala 1732, + 1733. 221. JOHANNES HENRICUS HOCHSCHILD. De Paganismo Triboniani, Sub Præs. Ioach. And. Helvigii, Juris Licent. & Prof. Resp. Johannes Henricus Hochschild, Björneb.-Fenno d. De- cemb. 1728. Litteris D. B. Starchii 4:0. 18 blad. (Omnämnd bland „Dissertationes Svecorum extra Patriam*, pag. 199, i Upsala universitets bibliothek). Johannes Henric. Hochschild, f. 1 Viborg 1711 och son af handels- mannen derstädes Christian Hochschild, blef student i Greifswald 1727. E. o. kanslist vid svenska riddarhuset 1734. Ordinarie no- tarie vid Slottsrätten 1740 och i Slottskansliet 1749. Rädman i 488 Stockholm 1761. Ordförande i norra förstadens vestra kämnärsrätt 1768, + 1776. Först sonsonen Carl adlades 1817 och baroniserades 1839. (Anrep, Svenska Adelns Attartaflor, IL: 277). 222. HENR. HYLLEEN. Triga Observationum Sacrarvm De Nomine Messie: Josedek. Jerem. XXIII. 6. Quam consensu Facultatis Theologicæ, sub Præsidio Jac. Henr. Balthasaris, S. Theol. D. et Prof. Ord. ete. In Academia Gryphica Anno 1745 die Augusti publice defendet Henr. Hylleen, Aboa-Fennus. S. S. Theol. Studiosus. Gryphiswaldiæ, 24 pagg. 4:0, inberäk- nadt titelblad. Om Henr. Hylleen se vid Lunds universitet n:o 188. 223. JOHANNES HERMANNUS CARGER. Dissertatio De ven- triculis cerebri Quam consensu gratiosi Ord. Medici publice de- fendent Carolus Asmund Rudolphi, Philos. et Med. Doct. Ordini Medico Adjunctus et Prosector, et Johannes Herrmannus Carger, Uleaburgensis, Med. Stud. Die Septembr. Mens. 1796. Gry- phiæ. 44 page. 4:0, förutom titelblad och 1 blad lat. dedikation till akademins canceller och svenska Pommerns „pro princeps“ Philip Jul. Bernhard von Platen. D:r Johannes Hermannus Carger var född 1776 i Uleåborg och son af provincialläkaren derstiides Christ. Herm. Carger (+ 1817), hvars fader var orgelnist i Greifswald och som jämväl der blifvit student: 1757 och medicine doktor 1766.1) Sonen Johannes blef fran Ulea- borgs skola student i Greifswald 1792, undergick examen philoso- phic. 1797 och blef med. doktor der /, 1801. Var regementsläkare vid Kajana bataljon 1808—1809. Blef efter fadren provincialläkare i Uleåborg 1817, + 1832. (Lagus, Studenmatr. II: 110 o. 336). 1) Christianus Herrmannus Carger, Gryphiswaldensis, Medi- cinee practicus Caroli-Coronensis, disputerade för medicine doktors- grad i Greifswald i Maj 1766. Göttingen. Universitetet 1 Göttingen stiftades 1733 och invigdes 1737. Staden är belägen vid floden Leine. 224. NICOLAUS JAENISCH. De spiritus vini usu et abusu von Nicolaus Jaenisch. Wyburgo Russus. Göttingen 1793 bei Dieterich. 63 sidd. 8:0. Nicolaus Jaenisch, f. 1716 och son af borgmästaren i Viborg Andreas Jaenisch (7 1792), studerade medicin 3'/, ar i Göttingen och bekom der doktorsdiplom den !/,, 1793. Erhöll 1794 rätt att utöfva läkarekallet i Ryssland. Blef derpä utsedd till läkare vid italienska armén under furst Suvoroff och deltog med denna armé i dess italienska fälttåg och dess återtåg genom S:t Gotthard. Blef efter arméns återkomst 1799 hofråd och utnämnd till inspektor för studenterne vid medico-kirurgiska akademin i S:t Petersburg. Derpå utnämnd till äldste läkare vid fälthospitalet i Viborg skötte han denna tjenst till år 1802. Statsråd, 7 i Viborg 1848. 225. CHRISTIANUS RVDOLPHVS IAENISCH. De Pollvtione Nocturno. Dissertatio Inauguralis Physiologica Quam Gratiosi Medicorvm Ordinis indvltv et avctoritate ad svmmos in Medicina et Chirvrgia Honores Die XX Maii 1795 rite obtinendos Ervdi- torum examini submittit Christianus Rvdolphvs Iaenisch, Wy- bvrgo-Rossvs Societatis Physicae privatae Goettingensis sodalis. Goettingae, in officina Barmeieriana. 46 pagg. 4:0, förutom titelblad, ett blad lat. dedikation af auctor till Med. D. Joan. Frideric. Blvmenbach, konungens af Storbritannien hofrad, och 490 till Med. D. loan. Henr. Iaenisch, kejserl. ryskt hofrad, auctors „patruus“, samt 1 blad ,Præfamen“. D:r Christian Rudolf Jaenisch, {. 1771 och son af handlanden i Viborg Anton Jaenisch och dennes hustru Charlotta Maria Sese- mann, född Thesleff, i hennes andra gifte, erhöll 1796 rättighet att utöfva läkarekallet i Ryssland och praktiserade derpa i S:t Peters- burg. Blef 1797 kommenderad till fälthospitalet i Fredrikshamn och transporterades 1798 pa förslag af ryska läkareförvaltningen i Viborg till sistnämnda stad, Erhöll 1815 hofrads- och 1830 kollegi- radstitel, + i Viborg 1852. Hade gift sig 1802 med sin stjufsysters dotter Katarina Sofia Jaenisch. à Jena. Universitet 1 Jena, stad 1 storhertigdémet Sachsen- Weimar Eisenach, har till upphofsman kurfursten Johan Fredrik. Det började sin verksamhet 1548, erhöll kejsa- rens privilegium 1557 och invigdes 1558. Sedan 1592 har universitet 1 Jena veterligen besökts af finske studerande, bland hvilka Jacobus Jacobi Flach- genius, en son af professorn i Abo Jakob Flachsenius (7 1694), blef magister i Jena 1711, sedermera theol. lektor 1 Vexiö 1714 och kyrkoherde i Rydaholm af Vexiö stift 1725— 1753. 226. IOHANNES SVENO R[AUMANNUS). Disputatio XXXII. De Providentia Dei, Qvam Preside Dn. Georgio Mylio, SS. Theologiae D. & Professore Inclytae Ienensis Academie Pri- mario: Ad diem 24 Martii Anni 1596. examinandam proponit Tohannes Sveno R. Svecofinnonius. Ienæ. 4 blad 4:0, inber. titelblad, a hvars baksida lat. dedikation af Johannes Sveno R, till Upsala akademis rektor M. Ericus Jacobi. Theses Dispvtationis XLI. De Coena Domini Ex septimo Form. Cone. Articulo Qvas Avspice Christo Sub Presidio Re- verendi Clarissimique viri Dn. Georgii Mylii. SS. Theologiae 492 Doctoris & Professoris in illustri Academia Ienensi Primarii, Horis locoque consvetis ad diem 19. Maij ventilandas excuti- endasque proponit Johannes Sveno R. Svecofinnonius. len» Typis Tobie Steinmanni. Anno Salutis nostre 1596 !) (icke 941), 3 blad 4:0, utom titelbladet, a hvars baksida: dedikation af Iohannes Sveno R. Svecofinnonius till Upsala erkebiskop Abrahamus Angermannus. Om Johannes Sveno 1. Suenonis Raumannus se vid Upsala n:o + 227. MICHAEL WISIUS. Dissertatio legalis de essentia possessionis. Preside Ernesto Friderico Schrotero. Resp. Mi- chael Wisius. Jenee 1653. 4:0, typis Nisii. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. 268). Diatriben Inauguralem De Jure Tutelarum, sub modera- mine Dn. Erasmi Ungepavr J Cti Magni, Decretalium Prof. Publ. Pro Licentia Summos in utroque jure Honores & Privilegia Doctoralia rite impetrandi, Eruditis discutiendam sistet Michael Wasius, Aboä Finnus Phil. Mag. Die Augusti Anni 1656. Jene. 48 blad 4:0, inber. titelblad och 2 blad lat. dedikation af Mi- chaël Wisius Aboensis till grefve Johan Oxenstierna, friherre till Kimithö, dat. d. 12 Julij Anni 1656. M. & D:r Michael Canuti Wisius, född 1624 och son af borg- mästaren i Åbo Knut Wiisas, blef student i Åbo 1640 och magister. der 1647. Konrektor vid Åbo skola %/,, 1647. Tog afsked 1652 och reste till Tyskland, der han i Jena blef juris doktor 1656. Syn- dicus i Stettin 1657. Borgmästare i Narva +/,, 1661. Assessor 1 Göta hofrätt 1666, + 1679. (Strandberg, II: 262, Suomi 1844, sid 267). 228. ABRAHAMUS FRIDERICUS EVROPAEUS. Dissertatio In- avevralis Medica exhibens observationem cum epicrisi de Diar- rhoea Militibus Rossicis Familiari Qvam Rectore Academize Ma- enificentissimo Serenissimo Principe ac Domino Domino Carolo 1) MDIVC. 493 Avevsto Duce Saxoniae Tuliaci Cliviae Montium Angariae et Gvestphaliae Landgravio Thuringiae Rel. Annvente Illustri Facul- tate Medica pro Gradu Doctoris Medicinae et Chirurgiae legi- time obtinendo Ervditorum Examini svbiicit Abrahamvs Fride- ricvs Evropaevs, Wibvrgensis. Jenae Litteris Mavkianis 1794. 15 pagg. 4:0, inber. titelbladet och 1 blad fransk dedikation af A. Fr. Europeus till brigadieren för H. M. Kejsarinnans af Ryssland armeer Alexander Wasiliwitz de Soltikoff. Dessutom pa sista sidan förf:s , Curriculum vitae“. D:r Abrahamus Fridericus Europaeus, född 1766 och son af kkh i Parikkala Matthias Reinhold Europaeus i hans senare gifte med Catharina Dannenberg, blef elev 1 Viborgs katedralskola 1775. Af- gick derifrån 1782 och upptogs såsom elev i militärhospitalsskolan i S:t Petersburg. Sändes 1784 såsom underkirurg till en militär- trupp. Återvände 1788 till förenämnda chirurgico-medicinska skola för att fortsätta studierna. Efter undergången examen 1789 erhöll han af Collegium Medicum vittnesbörd såsom kirurg och blef ånyo militärläkare. Sedan 1790 var han militärläkare i guverne- mentet Pensa. Statsråd (+ 1837). (Omn. i Ak. II: 128). 229. IACOBUS GVILIELMUS EVROPAEVS. Dissertatio Inav- gvralis Medica De Scorbvto Qvam Rectore Academiae Magnifi- centissimo Serenissimo Principe ac Domino Domino Carolo Av- gvsto Duce Saxoniae Ivliaci Cliviae Montivm Angariae et Gvest- phaliae Landgravio Thvringiae Rel. Annvente Gratiosa Facul- tate Medica pro Gradu Doctoris Summisque in Medicina et Chi- rvrgia Honoribus ac Privilegiis legitime obtinendis A. D. Il Augusti 1795. Ervditorum Examini svbmittit Jacobus Gvilielmvs Evropaevs, Fennonia Rossvs. Ienae Literis Fiedlerianis. 16 pagg. 4:0, inber. titelblad och 1 blad fransk dedikation af auctor till guvernören öfver provinsen Pensa, generallüjtnanten Iwan Alexejewitsch Stupichin och till med. doktorn Andreas Peter Peterson. Sista sidan upptages af auctors , Curriculum vitae“. D:r Jacob Wilhelm Europaeus, född d. ?/,, 1755, var son af pastor i Parikkala Matthias Reinhold Europæus i hans första gifte SR - LAS 494 med Anna Grisilia Neglick. Kom till Viborgs katedralskola 1 Afgick derifran 1770 till chirurgiska skolan i S:t Petersburg. D. 1771 sändes han såsom underkirurg till en militärtrupp. 1778 ble han kirurg på flottan. Sedan 1785 hade han anställning såsom ki- rurg i staden Makschan af guvernementet Pensa. Gift med en russinna, öfvergick han äfven sjelf till grekisk-katolska läran. (Omn. i Ak. 11: 129). : Kiel. Hertig Christian Albrecht af Holstein-Gottorp stiftade 1665 universitetet 1 Kiel, hvilket bär sitt namn efter stiftaren. 230. WILHELMUS HOUGBERG. Dissertatio academica inau- guralis de Lovisa, urbe Fenniae meridionalis. Quam Censurae Illustrissimi Philosophorum ordinis in Academia Christiana Alber- tina Kiloniensi pro summis in philosophia subjecit honoribus auctor Wilhelmus Hougberg, Linguae Rossicae ad Scholam Lovisensem Magister. Kiliae typis C. F. Mohr. 1824. 28 page. 4:0, inber. titelblad och i början 1 blad, à hvars främre sida lat. dedikation [af auctor] till ,Arsentio Zakrefsky Fenniae Gubernatori — — — Patriae benevolo Curatori Litterarum Maecenati“. D:r Gabriel Wilhelm Hougberg, född 1797 och son af kkh i Lovisa Karl Adolf Hougberg (+ 1840), blef student i Abo 1817, rysk språklärare i Lovisa 1822, filosofie doktor i Kiel 1824, prestvied 1826, kkh i Joutseno 1839 och i Lappvesi 1847, + 1869. Leipzig. Universitetet 1 Leipzig grundlades 1409. Det be- söktes 1 äldre tid mycket af finnar. 231. C. AUGUSTUS R. TÖTTERMAN. R. Eliezer ben Hyr- canos sive de vi qua doctrina Christiana primis seculis illustris- simos quosdam Judaeorum attraxit. Scripsit C. Augustus R. Tötterman in Universitate Helsingforsensi publice docens. Lip- sie Ludov. Peukert. 1877. 39 pagg. 8:0, inber. titelblad och 1 blad dedikation Francisco Delitzschio. M. o. Lic. Klas August Reinhold Tötterman, född i Pyhäjärvi (Viborgs län) 1835 och son af dav. nadarspredikanten i Pyhäjärvi sedermera kapellanen i Joutsa Klas Kristian Abert Tötterman, blef student i Helsingfors 1855, hist.- filolog. kand. 1863 och magister 1864. Docent i semistiska språk 1870. Theol. licentiat i Leipzig 1877. Prestv. 1879. Professor i biblisk exegetik 1879. (Renvall, Finlands universitet). 232. CAROLUS LINDROOS. Quæstiones Platonice ad Meta- physicam et Physicam pertinentes. Dissertatio inauguralis quam ad summos in Philosophia honores in Amplissimo Philosopho- rum Ordine Almæ Universitatis Lipsiensis rite impetrandos scripsit Carolus Lindroos, Heinolensis. Helsingforsiæ. 1891. 497 68 pagg. 8:0 utom i början 2 blad: titelblad och Argumentum [= innehåll] samt i slutet: 1 sida , Vita". D:r Carolus Lindroos, f. 1 Heinola 1848, blef student i Helsing- fors 1874 och filos. kand. 1882 samt tjenstgjorde sedan under några år såsom skollärare. 1888—1890 på studiiresor i Tyskland, Grekland, Egypten, Palestina, Mindre Asien o. Italien. Disputationen är da- terad: Athen 1890. Lektor i latin vid Jyväskylä Lyceum 1892. Leyden. Universitetet i Leyden grundades 1575 af Wilhelm af Oranien. Staden är belägen i nederländska provinsen | Syd-Holland vid Oude Rijn (Gamla Rhen). 233. ABRAHAMUS ROTHOVIUS. Disputatio luridica De Op- tima Ratione Interpretandarum Legum. Quam Preside D. Ia- cobo Mæstertio I. C. [Turis consulto] et in Celeberrima Lugd. Bat. Academia Feudalitij Iuris interprete. Exereitij gratia Pu- blice Ventilandam proponit Abrahamus Rothovius, Suecus. Ad diem 29. Aprilis. Lugduni Batavorum. Ex officina Ioannis Maire, 1637. 4 blad 4:0, utom titelbladet, a hvars baksida lat. dedikation af respondens till hans fader biskopen i Abo M. Isaa- cus Rothovius. Abrahamus Rothovius var son af biskopen i Abo Isaacus Rothovius. 234. ELIAS E. TIL-LANDZ. Disputatio Medica Inauguralis De Atrophia. Qvam Preside Summo Numine Ex Auctoritate Magnifici D. Rectoris D. Johannis Frederici Gronovii, J. U. D. & in Inelytä Lugd. Bat. Academia Linguæ Græcæ, Greecarumque Historiarum Professoris celeberrimi, Nec non Amplissimi Senatus Academici Consensu, ac Almæ Facultatis Medicæ decreto, Pro gradu Doctoratüs, summisque in Medicina Honoribus & Privile- eiis rite consequendis, Publico examini subjicit Elias E. Til- 499 Landz, Suecus. Ad diem II. Martii, loco horisque solitis. Lug- duni Batavorum, Apud Viduam & Hæredes Joannis Elsevirii, Academiæ Typograph. 1670. 8 blad liten 4:0, inber. titelblad. Pa sista sidan ar en italiensk „Sonetto“ till medicine licentiaten Elia Til-Landz af P. Bromenius. D:r Elias Tillandz, f. 1640, var son af kkh i Rogberga i Smä- land Ericus Sunonis Tillander, hvars namn sonen ändrade till minne af att han vid ett skeppsbrott lyckligen undkommit „till lands“. Han var student i Abo 1659—1662, studerade sedan i Upsala, begaf sig 1668 till Holland och promoverades 1670 i Leyden till medicine doktor. Medicine professor i Abo s. å., + 1693. (J. J. Tengström, För- och Anteckningar, sid. 143). Marburg. Universitetet 1 Marburg stiftades 1527 af landtgrefven Filip af Hessen. Staden belägen vid floden Lahn. — Universitetet här besöktes i början af 1600-talet af några svenskar. Sålunda disputerade här M. Jonas Petrejus Svecus 1603, Johannes Chesnecopherus Svecus, Medicine Studiosus 1603, Andreas Lælius, Stockhol. Suecus 1611. Endast ett fatal finnar har idkat studier vid detta universitet. 235. JOHANNES SVENO RAUMANNUS. Synoptica Descrip- tio et reputatio doctrine Rob. Bellarmini De Peccato: Dequa Sub Preesidio Balthasaris Mentzeri, SS. Teheol. Doctoris et Pro- fessoris Ordinarii, in publica Disputatione rationem redditurus est M. Johannes Sveno Ravmannus, Finnonivs. Ad diem XXV Martii. Marpurgi Cattorum, Excudebat Paulus Egenolphus, Ty- pog. Acad. 1603. 81/, blad 4:0, utom titelblad, a hvars baksida lat. dedikation af respondens till samtlige prostar och pastorer i Upsala stift. Disputatio Theologica & Scholastica De Bonis Operibus Cujus subjecta themata Ex decreto et auctoritate Venerandi Collegii Theologici in inclyta Marpurgensi Academia pro conse- quendo in S. S. Theologia gradu Doctorali, Moderatore Baltha- saro Mentzero S. S. Theol. Doctore, Ordinario Professore et 501 hoe tempore Rectore Academico, publice tuebitur M. Johannes Sveno Raumannus, Finnonius, die XVI Februari. Marpurgi Cattorum, 1604. 8 blad 4:0, utom titelblad och 1 blad lat. dedikation af Johannes Raumannus till Sveriges Riksföreständare Hertig Carl. Om Johannes Sveno Raumannus se vid Upsala N:o 4. Han var den förste svensk (finne), som sedan reformationen blifvit theo- logie doktor. Se mera om honom i Hofberg, Biografiskt hand- lexikon, och i Suomi 1844, sidd. 246—248. 236. STEPHANUS GALLIUS. Disputatio Philosophica, De Usu Philosophie in Theologia: Quam Preside Dn. M. Casparo Ebelio, Philosophie in Academia Marpurgensi Professore Pro Magisterii insignibus et Privilegiis consequendis Publicæ dis- quisitioni submittit Stephanus Gallius, Holmia-Suecus. Ad diem IIX Decembr. Marpurgi Cattorvm Typis Nicolai Hampelii 1632. 8 blad 8:0, inber. titelblad och 1 blad lat. dedikation af Author & Respondens till rikskanslern Axel Oxenstierna, friherre till Kimito etc. samt i slutet 1 sida grekiska och lat. gratulations- verser af 2 tyskar till Philosophie Candidaten Stephanus Gallius. M. Stephanus Gallius, hemma från Stockholm, garnisonsprest i Elbingen 1630 o. 1631, blef magister i Marburg 1633. Politices lektor vid Abo gymnasium 1634. Efter 1635 hofpredikant hos drottning Kristina och biträde vid hennes undervisning. Kkh i S:t Clara församling 1 Stockholm 1644. Drunknade i Ulfsunda sjön 1647. (Westin, Svenska Hofclereciets historia). 237. CARL RUNDQVIST. Ueber Allylsubstituierte Harn- stoffe und Thioharnstoffe. Inaugural-Dissertation zur Erlangung der Doctorwürde der hohen Philosophischen Facultät der Univer- sitat Marburg vorgelegt von Carl Rundqvist, Apotheker aus Ekenäs (Finnland). Marburg. Buch- und Steindruckeri von Köster & Schell 1898. Pa andra sidan: Von der Philosophi- schen Facultät als Dissertation angenommen am 10. Mai 1898. 502 63 sidor 8:0, förutom titelbladet och 1 blad: „Dem Andenken seines verstorbenen Vaters gewidmet“. Carl Gustaf Rundqvist, född 1866 i Lembala församling i Ingermanland och son af garfvaremästaren Knut Verner Rundqvist, blef apothekselev i Salo köping 1882, farmaceut 1886 och provisor 1891. Apotheksföreståndare i Ekenäs 1893—1896. Studerade der- efter farmaci och naturvetenskaper vid universitetet i Marburg, der han disputerade och blef filosofie doktor 1898. Efter återkomsten till Finland senast blifven apotheksföreståndare i Hiitola. Rostock. Universitetet stiftades 1418 1 Rostock, som ligger på venstra stranden af Varnows mynning, 13 kilometer från baltiska hafvet. Deraf namnen: Academia Rosarum seu Rhodopolitana ad Varnum vel Varno-Balthica. Redan året efter sin stiftelse och alltsedan in 1 se- naste århundrade har detta universitet varit besökt af finske studerande. 238. OLAUS ERICI ELIMAUS. Disputatio Physicarum Par- tis Primæ Secunda de Physicæ definitione, divisione & Doctrine ordine. Præses M. Joh. Sturmius, Luneburgensis. Resp. Olaus Erici Elimcus, Fennonius, 12 Cal. Sept. 15961). Typis Au- gustini Ferberi, in 4:0, 5 blad. (Omnämnd bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 411, i Upsala universitets bibliothek). M. Olaus Erici Elimeus, antagligen hemma fran Elimä socken, inskrefs 1595 vid universitetet i Upsala och studerade derefter i Rostock, Wittenberg och Helmstädt. Han blef skolmästare i Stock- holm 1609 och 1612 kkh vid Storkyrkan derstädes samt 1618 biskop i Viborg, + 1629. : 1) Jfr harmed Bidrag till kännedom af Finlands Natur och Folk I, sidd. 43—44, not. Manne Pipping härvid begått någon för- vexling af presides? — Jämför ock ofvanstäende årtal med upp- giften hos Daae: Matrikler over Nordiske Studerende, att Elimæus inskrefs vid universitetet i Rostock först i juni månad 1597. 504 239. JOHANNES FABRICIUS. Authore & Pres. Magno Pegelio, Phil. & Med. D. ac Math. Prof. Resp. Johannes Fa- bricius, Fenno. d. 17 Apr. 1605. Prelo Reusneriano 4:0, 16 blad. (Endast sålunda omnämnd ar Fabricii disputation bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pagg. 419, i Upsala universitets bibliothek) *). Johannes Fabricius Sveco Finnonius befann sig fér studier vid universitetet i Jena redan d. !!/, 1594. 240. SIMON JOHANNIS CARELIUS. Disputatio IIX. Ex For- mvla Christiane Concordi@ Continens Synopsin doctrine De Descensu Christi ad Inferos, Cujus Subiectas Positiones Eodem Duce et Avspice Christo Sub Presidio Dn. Luce Bacmeisteri, LD. F. 8. S. Theolog. Doctoris, & in Acad. Rostochiensi Profes- soris pub. In Collegio disputationum Theologicarum privato exa- minandas proponit Simon Johannis Carelius, Wiburgensis. S. Ad diem 31 Decemb. horis pomeridianis. Rostochii Ex Typo- graphia Stephani Myliandri. Anno 1605. 8 blad 4:0, förutom i början 2 blad: titel och lat. dedikation af Simon Johannis Ca- relius till Sveriges erkebiskop M. Olavus Martini samt till dom- kapitlens i Upsala och Stockholm ledamöter äfvensom till M. Ericus Erici, „Episcopo Aboénsi & Administratori Wiburgensi ac utriusque Capituli Collegis honorandis“. I slutet af 2:dra bladet finnas ännu lat. gratulationsverser till Simon af Johannes Bothvidi Nor. Disputatio V. Opposita Decretis Coneilij Tridentini, de vi- ribus humanis seu libero arbitrio et operibus infidelium. Sub Presidio Luce Bacmeisteri. Resp. Simon Johannis Carelius, Wiburgensis. Rostochii 1607. | Œnligt Bidrag till kännedom af Finlands Natur och Folk, I, sid. 44). 1) Enligt Bidrag till kännedom af Finlands Natur och Folk I, sid. 43, var disputationens titel: ,Aphorismi Thesium de corpo- ribus mundi primariis“. (Jfr. Elmgren, Finlands litteratur 1: 30). 205 Simon Johannis Carelius blef student i Rostock 1605. Åter- kommen till hemlandet, blef han theologie lektor vid Viborgs skola 1607 och afled 1610. 241. ANDREAS SCULPTORIUS. Disputationum Theologica- rum in Novum Testamentum Diversarum Græci textus versionem Collationem, & Paraphrasin Scholasticam, cum locis communi- bus, Aphorismis, & observationibus Theologicis, que vice medi- ocris commentarij esse possint, Epistolæ D. Apostoli Pauli Ad Ephesios Caput Secundum Proponens. Habita in Academia Rostochiana Sub Presidio Dn. Eilhardi Lubini 8. 8. Theologiæ Doct. & Profess. Publici. Respondente Andrea Sculptorio, Sveco- Carelo. Rostochii Ex Typographia Johannis Richelii. Anno 1610. Andreas Sculptorius var son af kyrkoherden i Viborg Johannes Olai (+ :/,, 1612) och blef student i Rostock 1607. Återkommen till Viborg, var han der efter Simon Johannis theol. lektor vid sko- lan 1610—1616. Blef 1616 pastor i Pyttis och var 1627 afliden. 242. JOHANNES BARTHOLDI RUUTH. Exercitationum Logi- carum XIV. De Demonstratione et ejus Speciebus, cui coronidis loco doctrina definitionis & divisionis annectitur. Quam In florentissima Rosarum Universitate Preside M. Hermanno Helt- bergio Walsroda-Lunæburgico, Discutiendam proponit Johannes Bartholdi Ruuth, Wiburgensis Carelius. Ad diem IV. Aprilis, Horis locoque solitis. Rostochl Typis Myliandrinis, Anno 1610. 12 blad 4:0, inber. titelblad, a hvars baksida lat. dedikation af loannes Bartholdi Ruuth, Wiburg. Respondens till pastor i Viborg Johannes Olai, till theologie lektorn vid Viborgs skola Simon Jo- hannis samt till respondentens fader civis Wiburgensis Barthol- dus Petri Ruuth. De sista 21/, sidorna innehålla latinska gratulationsverser till Resp. af tyska, svenska och danska stu- derande. Johannes Bartholdi Ruuth var son af borgaren i Viborg Barthol- dus Petri Ruuth och brorson till Theodoricus Petri Ruuth, som 1582 utgaf i Greifswald „Pie Cantiones*. Han blef 1606 student i Rostock. Han omnämnes der !5/,, 1611 såsom den der studerat vid renläriga akademier. (Waaranen, Urkunder III: 165). 506 245. JOSEPHUS LEANDER. Disputatio Mathematica, Quam sub Presidio M. Michaelis Havemanni Stadensis in Rosarum Academia defendet Josephus Leander, Norfinno. Habebitur ad diem 4 junij. Rostochii Typis suis exscripsit Augustinus Fer- berus Anno 1623. 6 blad 4:0, inber. titelblad, a hvars baksida ar en lat. dedikation af resp. Josephus Leander till biskopen i Abo M. Ericus Erici, ,patruo et patrono parentis loco“. M. Josephus Leander, som tidigare studerat i Rostock och der utgifvit ofvannämnda disputation, inskrefs den %/, 1623 vid uni- versitetet i Wittenberg. Han blef sedan 1626 magister i Rostock. (Leinberg, Finske studerande vid utrikes universiteter sid. 52). An- tagligen är han den Josephus Gregorij, som den */, 1623 erhöll af Abo domkyrkas medel „till sine studiers förkofringh“, när han fran Abo afreste till Tyskland — 20 daler. (Bidr. till Abo stads hist. I, 1, sid. 98). 244. SAMUEL KROELIUS. Disputatio Ethica De Fortitu- dine, virtute morali prima in Alma Rosarum Academia Sub Presidio Dn. M. Andres Virginii SS. Th. Stud. Publicæ Ventila- tioni Preestantissimorum Dn. glocogSrtwr subjecta à Samuele Kroelio, Wiburgo-Carelio Ad diem April. Anno 1625. Ro- stochi Typis Hæredum Richelianorum. 8 blad 4:0, inber. titel- bladet. I slutet af sista sidan äro lat. gratulationsverser till Samuel Kroelius af prof. i Upsala Gerhard Tideman. Samuel Kroelius var son af borgmästaren i Viborg Hans Croel och dotterson till biskop Paul Iwsten. Han blef 1623 student i Rostock, sedermera slottslofven pa Viborgs slott och var pa 1640- talet kammarfiskal i begge Karelerne samt Narva och Allentaka. (Lagus, Finska adelns gods och ätter, sid. 548). 245. BERGERUS DE-ROTHOVIO ISAACUS. Disputatio Meta- physica De Potentia et Actu, Quam in Academia Rostochiensi, Sub Presidio Dn. M. Ernesti Mylii, Placidæ ventilationi subjicit Bergerus De-Rothovio Isaacus. Suecus. ad diem 2. Martij Ro- stochii, Typis Joachimi Pedani Acad. Typ. Anno 1632. 12 blad 4:0, inber. titelblad, 4 hvars baksida är lat. dedikation af Author & Respondens Bergerus de Rhothovino Isaacus till biskopen i 507 Åbo, fadren M. Isaacus Rothovius, till pastor i Alffta och generalprosten i Helsingland M. Henricus Zynthius, till dom- prosten i Åbo M. Joachimus, till Åbo skolas längvarige rektor M. Gabriel Melartopæus, till förre lektorn i theologi vid Abo gymnasium M. Thomas Florinus, till theol. licentiaten och lektorn vid Åbo gymnasium M. Aeschillus Petrus, till logices lektorn vid Abo gymnasium och p. t. rektorn M. Ericus Matthiæ For- thelius, till eloquentiæ lektorn vid Abo gymnasium D. Boetius Olai Muur, till pastor & prep. i Kalajoki Dn Petrus, till pastor i Vaza Dn Nicolaus, till D. Michaei Caspari, jam in itinere Germanico ad Sam. Rem. Mtem. 1) constituto, Patris Sacellano fidelissimo, amicoque suaviter dilectissimo, samt till D. Abra- hamo, D. Isaaco, D. Carolo, D. Laurentio, Rothoviis fratribus germanis suavissimis & dulcissimis. I slutet ar 1 blad lat. gratulationsverser till respondenten. Birgerus Isaaci Rothovius, son af biskopen i Abo Isak Rotho- vius, blef 1627 student i Upsala och inskrefs 1632 vid universitetet i Rostock. 246. PETRUS CARSTENIUS. De Forma Substantiali Corpo- ris Naturalis contra Herebordum et Cartesianos, Diatriba Aca- demica Præs. Zach. Grapio, S. Th. Lic. Phys. & Metaphys. Prof. ut et ad ædem D. Catharine Past. pro Gradu Philos. Petrus Carstenius, Nylandia Fenno, d. 22 Marti 1673. Prelo Keili- ano, in 8:0. (Omnämnd bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 437, i Upsala universitets bibliothek). M. Petrus Carstenius, son af kkh i Borgä, slutligen biskopen i Viborg Henricus Henriei Carstenius (+ 1683), blef student i Abo 1665 och i Upsala 1669, lektor i Viborg 1672, magister i Rostock 1673, kkh i Nyen 1676 och domprost i Viborg 1683, begrafven 1712. (Lagus, Universitetsmatr. I: 106). ') Manne = Sanctam Regiam Majestatem? 508 247. ANDREAS BERGIUS, Aboa-Suecus, præsiderade aren 1720—1723 vid Rostocks akademi for flera disputationer af svenskar och en finne [Winquist]. Respondentes voro tillika Authores, utom for folj. af Bergius sjelf forfattade disp. Disputatio Phijologico Critica De Phraseologia Novi Testa- menti, Quam in Academia Rostochiensi Preside M. Andrea Ber- gio. Sveco, Ad diem XXIII Marti A. O. R. 1720. Publico placidoque Eruditorum Examini submittit Heinricus Schroederus, Regiom. Borussus. Rostochii. 31 sidd. 4:0, utom i början 2 biad: titel och lat. dedikation af Bergius till 3 professorer och larare vid Rostocks akademi, och 1 sida i slutet: gratulation af Bergius till Respondens. M. o. Dir Andreas Bergius Töfsalensis, född 1693 och son af kkh i Töfsala M. Andreas Bergius (+ 1724), blef student i Upsala 1715 och magister 1719. Studerade fran 1720 theologi i Rostock, der han aren 1720—1723 preesiderade för flera disputationer. Blef theol. adjunkt i Abo 1724. Theol. professor 1728. Theol. doktor 1733. Professor primarius och domprost 1734. Kkh vid Storkyrkan i Stockholm 1744, + 1750. (Lagus, Universitets matrikel I: 356). 248. ABRAHAMUS WINQVIST. Disqvisitio Moralis De In- vidia Virtvtis Charactere, Von Dem Neid als einem Beweiss der Tugend. Quam Preside Andrea Bergio, Præceptore ac Pa- trono omni honoris cultu ætatem prosequendo In illustris ad VARNVM academiæ auditorio maximo, die IV. m. Septemb. anno repar. sal. 1723 placido eruditorum examini submittit Avctor Respondens Abrahamus Winqvist, Aboa-Svecus. Rostochii. 14 pagg. 4:0, förutom i början 2 blad: titel och latinsk dedika- tion af Abrah. Winqvist till biskopen i Abo, d:r Herman Witte, samt i slutet 1 blad latinsk gratulation till Winqvist af preses Andreas Bergius. Abrahamus Winqvist, son af kkh i Ruovesi Johannes Wijnquist (+ 1718), blef student i Abo 1719. Studerade sedermera i Rostock. Blef kapellan i Pelgjärvi 1733 och pastor i Leppävirta 1735, + 1742. (Lagus, Studentmatrikel, I: 368, hvarest star: Dorpat, men sanno- likt åsyftas Rostock). 509 249. JACOBUS JOHANNES URSINUS. Dissertatio Philoso- phica de Jure Belli, Pars prima pro gradu Philosophico sine Preside Jacobus Johannes Ursinus, Wiburg. d. 5 Aug. 1756 typis Adleri 4:0, 8 blad (P. II habita Aboæ). (Omnamnd bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 463, i Upsala universitets bibliothek). M. Jacobus Johannes Ursinus, född 1734, länsmansson fran Pyttis, blef fran Borgå gymnasium student i Abo 1750. Aterkom- men fran Rostock utgaf han i Abo såsom preeses senare delen af sin afhandling: De Jure Belli, Resp. David Henr. Deutsch. (Lagus, Studentmatr. II: 73). Strassburg. Det franska universitetet i Strassburg grundades 1631, men upphäfdes genom den stora revolutionen. Sedan 1872 finnes här ett tyskt universitet. Liksom tidigare vid Upsala och Lund, så har också här för hans titel från Finland upptagits en svensk fri- herre. 250. JACOBUS LILLIEHÖCK. Dissertatio de Claudio Etrusco, Avlico Longævo et Felici, Quam Sub Presidio Roberti Koenigs- manni, Eloquentiæ in Argentoratensium Academia Professoris Ordinarii Solenni doctorum examini subjecit Jacobus Lilliehöck, Gothus, Baro de Narpis, a. d. 31 Januarii 1653. Argentorati Ann. 1653. 14 pagg. 4:0, utom i början: titelblad och 2 blad dedikation till drottning Christina samt i slutet 1 blad latinska sratulationsverser till Lilliehöck. Jacob Lilljehöök af Fardala, Baron Lilljehöök, son af Johan Lilliehöök af Fardala i Asleds socken och Skaraborgs län och Hän- delö i S:t Johannis socken vid Norrköping (7 1642), friherre till Nerpis, f. *°/; 1635 på Fårdala, blef student i Upsala 1643, upphöjd jämte sina syskon och för fadrens förtjenster i friherrligt stånd 1651 med Nerpes socken till friherreskap. Major vid Adelsfanan, + 1657 i slaget vid Knäröd. (Anrep, Svenska Adelns Ättartaflor, II, sid. 709). 251. HUGO EMIL LOJANDER. Beiträge zur Kentnis des Drachenblutes von Hugo Lojander. Strassburg 1887. 73 sidd. all stor 8:0, inber. titelblad och 1 blad dedikation af förf. till hans lärare professor d:r F. A. Fluckiger. Dessutom i slutet: 9 vackra botaniska planscher. Hugo Emil Lojander, f. i Viborg 1860 och son af postexpedi- tören Herman Voldemar Lojander, blef apothekselev 1877, farmaceut 1881, provisor 1885. Studerade i Strassburg och Heidelberg 1885— 1887. Promoverad i Strassburg till filosofie doktor 1887. Assistent vid farmaceutiska institutet i Erlangen 1889. Apothekare i Helsing- fors 1889, + 1898. (Hougberg, Finlands Apothekare). 252. THORE ASP. Die Geschichte des Finlandischen Bank- und Münzwesens bis 1865 von D:r Thore Asp aus Helsingfors (Finland). Strassburg i E. Buchdruckerei C. & J. Geller 1898. XVI + 112 pagg. stor 8:0, förutom titelbladet samt i slutet 23 bankstatistiska tabeller. D:r Georg Thore Asp, född i Helsingfors och son af professorn, d:r Georg August Asp, blef student i Helsingfors 1894, studerade fran hösten samma ar handelsvetenskap i Winterthur (Schweitz), Zürich och Strassburg samt blef i Strassburg 1897 Doctor juris et rerum cameralium, hvarefter han följande ar publicerade sin ofvan- nämnda inaugural-dissertation. Under vintern 1898 var han volon- tär vid „Eidgenossische Bank“ i Zürich och blef fran hösten 1898 anställd såsom föreståndare för handelsinstitutet 1 Björneborg. Wittenberg. Univetsitetet 1 Witteuberg, „Academia Leuchorea ad Albim“, stiftades 1502, men förlades 1817 till Halle. — Detta universitet besöktes mycket af svenskar och finnar. Sveriges sedermera sa berömde rikskansler Axel Oxen- stjerna, som under Isak Rothovii (slutligen biskop i Abo) ledning gjorde sin utrikes studuresa, disputerade här den 10/, och den 6/; 1602. 253. MARCUS H. HELSINGIUS. De Rationali Hominis Anima Metaphysicæ Propositiones LXIX, Quas, ovv Oso, Sub præsidio Clarissimi et Ornatissimi Viri, Dn. M. Christiani Ha- stei Rinthelensis, In celeberrima et inclyta Witebergensi Aca- demia defendendas suscipiet Marcus H. Helsingius, Nylandensis Finnonius. Habebitur Disputatio ad diem 10. Augusti. 1595. 6 blad 4:0, inber. titelbladet, a hvars baksida lat. dedikations- verser af Marcvs Helsingivs Nylandensis till Episcopus Aboen- sis, Administrator Wiborgensis Ericus Erici och till hans gyn- nare och van M. Gregorius Teittus, Rector Scholæ Aboensis. Till sist: Impress typis M. Simonis Gronenbergij. M. Marcus Henrici Helsingius Nyl. studerade i Wittenberg, vid hvars akademi han inskrefs den !*/, 1592. Antagligen var han da theologie lektor i Abo skola, hvars rektor han blef 1595, + 1609. Till Abo domkyrkas bibliothek testamenterade han tvenne theo- logiska arbeten in folio och erhöll sin lägerstad i domkyrkan. (Bidr. till Abo stads historia, I, 1 sidd. 64 o. 65). 513 254. GABRIEL MELARTOPÆUS. De Corpore Humano Exercitatio Prima, Que agit de principiis ex quibus partes humani corporis generantur, utpote de semine & sanguine ma- terno, Ad quam In Inelytä Witeberga Preside Gregorio Horstio Torgensi, Philos. & Med. D. Respondebit Gabriel Melartopeus, Kimitinsulanus Austrofinno. Ad d. VI. Septemb. Witebergae Impressa typis Meisnerianis, Anno 1606. 8 blad 4:0, inberak- nadt titelblad, à hvars baksida är lat. dedikation af Gabriel Melartopæus Kimitinsulanus, Austro-finno, till pastor i Masku och præpositus i Norrfinland D. Hemmingius Senior, , Parenti vere alteri ac sororio suo percharo“, äfvensom till „Isaaco Melartopæo Kimitinsulano, Diacono ibidem, germano suo fratri longe dilectissimo“. Disputatio Hagiographica prima, ex Hebræis et Syriacis fontibus, de dicto Paulino ad Galath. V. 6: fides per charitatem operatur. Præside Philippo Arnoldi. Resp. Gabriel Melartopeus, Wittebergæ a:0 1608, in 4:0. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. 251). Disp. XV et ultima in Epist. ad Hebræos amplectens avedvowv Capitis XII. Pres. Fred. Baldiuno D. Prof. Eccles. P. & S. Resp. Gabriel Melartopeus, Austro-Finnonius, d. 20 Aug. 1608 ejusdem typis per Joan. Gorman 4:0, 8 blad. (Omnamnd bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 491, i Upsala universitets bibliothek). M. Gabriel Petri Melartopeus var hemma fran Kimito, der fadren var vice pastor. Han tjenstgjorde ar 1602—1606 sasom hy- podidascalus vid Abo skola. Inskrefs den 2/, 1606 vid universitetet i Wittenberg, der han blef magister 1608. Aterkommen till hem- landet blef han 1610 theol. lektor i Abo skola samt rektor der 1616 —1630. Såsom rektor bekom han äfven Nadendals pastorat, hvilket han innehade till 1634. Dessförinnan utnämndes han den *°/, 1633 till biskop i Viborg, + 1641. 255. JOHANNES CANUTI FORTHELIUS. Decas II. Quæstio- num illustrium, ad supplendum Ethicarum quæstionum centuriam, 514 auctorii loco adjectarum. Preside Henrico Velstenio, M. Resp. Johannes Canuti Forthelius, e Bothnia Orient. Peersörensis, d. 22 Sept. 1610. Wittebergæ, typis Gormanni 4:0, 12 blad. (Omnamnd bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 491, i Upsala universitets bibliothek och i Suomi 1844, sid: 252). M. Johannes Canuti Forthelius var son af kkh i Pedersöre Canutus Henrici (+ 1621). 256. HENRICUS FATTBUUR. Dissertatio de anime ortu, scripta privati examinis gratia, ab Henrico Fattbuur, Wibur- gensi Carelio, insignia dum summi in Philosophia gradus Witte- berge XXVIII die Marti 1615, una cum aliis doctissimis viris et juvenibus, affectaret. Wittebergæ, a:o 1615, in 4:0 per Joh. Gormannum. (Omnämnd i Suomi 1844, sid. 255). M. Henricus Martini Fattbuur, hemma från Viborg, inskrefs vid universitetet i Rostock 1608, vid universitetet i Frankfurt a. d. Oder 1610 och 1614 vid universitetet i Wittenberg, der han blef magister 1615. Den !/, 1616 blef han skolrektor i Viborg och 1632 kkh i Nyen, der han afled i juli 1647. 257. MICHAEL JOHANNIS SAVONIUS. Progymnasma Philo- logicotheologicum philosophic in theologia breviter enucleans, pro- positum in examine pro summo in philosophia gradu consequendo, in Academia ad Albim, a:0 1619 die 6 Martii. Holmiæ V. editum, per Ignatium Meurerum. pagg. 51, preter carmen gratulatorium. (Enligt Suomi 1844, sid. 256). Partitionum Theologicarum Disp. II. De Theologia in ge- nere. Præs. lac. Martini Prof. Publ. Resp. M. Michaele Jo- hannis, Euro-Finlando SavonioCarelio. Witteberge [antagl. 1619.], 15 blad. (Omnämnd bland , Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 493, i Upsala universitets bibliothek). Om M. Michael Johannis Savonius se vid Dorpat n:0 190. 515 258. THOMAS FLORINUS. Disputationum Theologicarum Secunda De Deo Uno et Trino. In inelyta Wittebergensi Aca- demia proposita Preeside Jacobo Martini Professore Publico. Respondente M. Thoma Florino, Norfindo. Habebitur ad diem 15. Septembr. Wittebergee Typis Johannis Gormanni, Anno 1621. 12 blad 4:0, utom 2 blad i borjan: titel och lat. dedikation af M. Thomas Florinus Norfindus till D. Jacobo Matthize | { Vöro D. Canuto | | Peders. D. Matthiæ Matthiæ fer. ane Carel: ren u | Nycarll D. Martino Laurentii | Nerpis D. Matthiæ Sigfridi | | Cwmo och till D. Isaaco LS FE Bedernst D. Abrahamo Matthiæ f Sys. Ut | Carck I slutet af andra bladet finnas lat. gratulationsverser till Florinus från hans synnerlige vän M. Adamus Blithe Qued- linb. Saxo. M. Thomas Thome Florinus var son af slottsskrifvaren i Abo Thomas Eschilli. Han inskrefs 1619 vid akademin i Wittenberg, der han blef magister. Aterkommen till hemlandet blef han theol. lektor vid Abo skola 1623, theologus inferior vid Abo gymnasium 1630 samt kkh i Wasa och Mustasaari 1634, + 1648. 259. ENEVALDUS SVENONIUS. Disputatio Papistarum De- cima octava de Intentione Ministri Sacramentum conferentis, sub Pres. Joh. Meisneri, S. Th. D. & Prof. Resp. M. Enevaldus Svenonius, Gyldenhjelm. Alumnus, Smol. d. 24 Julii 165.. [fore 1655] 4:0, 4 blad (extat in Præf. Synopsi controversia- rum Papistic. edita 1656). (Omnamnd bland „Dissertationes Svecorum extra patriam“, pag. 499, i Upsala universitets bibliothek). Om Enevald Svenonius se vid Upsala n:o 15. Besister N:o. Aallnohian, Clennc OST Henrci 2.0 0 ghey SE AN er ers: Peeqmel cus Chiristen:... ._ 6. fö ar eg TS Meander Nicolaus Georgius... 25. 2. eS ean SPE BABS. Allkınug, Jilemmeng a16 (erates oe FORE ARS DE pr Pepa Sal SR Bitieus, Joh:s Mus... 20... 2a 132 eRe 31900: AUDIO Sh SGUS) Just hlus. u... ra ne a AS: Antmoragermund Breduik =... flea. es yu ee se eee OE Aminoff, Gregorius . . . SEAN AS Bee emer ETS ai eon A Shy SILTY, Arctopolitanus, Gabriel Gasca Sle ee STAR MSEC) TE Belange Nbraham 72.0 A Rn eee MEN SEER Strainer NAD ere er en ae LON: ASO; Nhore . . . NEN à KEANE eee an FR DD Aspegren, Gabriel adbers SNES att a) Sica, UE TE RU BE gee Avallon, NICE ee tes ee yo ae ee DE ATEN rn. INTOLERANS VEN so ee EE Seats BEREITEN TE Banner, Nicolaus . . . SENS DUR NARNIA PNR PU PRES ESA TATA Bergh, Johannes Honribns are Mee Re SE NND) Bergius, Andreas . . . Ne Tee Sela RE GTA AG DOTE Bergman, Johannes Gabel EEE RE MAUR FST HEAL? cine ON Bere llonast Petri)... LUE ee EEE CATS RR Bladkwenndreast Johannes 2 22.2 2 Kann ae ige Em CUS ET Erid.. . 0) <0 aga ee ET EHRE Cen Tyas cine, Dane res NE TAGS Bosmans@llenmieus 2 EEE ES SR BLÄ che Fane col A SEC |) Borsmen, Nono ee ee ale REED Lors, DEMO ARRET ER hoo) a eA EULA AERO RL AMA OR HGT (TOT Gabriel ee oa mest 189! Bonsdorff, Jacobus . . . SR EN RT ARTEN AO MALLA von Bonsdorff, Johan Gabriel RE ET LET MEET TG 15-070 (ON 5 pr CLUS ee os es es EERE Yaa OR! 518 Borgström, Johannes Borgström, Laurentius Gabriel . Brandt, Johannes Alexander . Brenner, Henricus Jacobi . Brennerus, Petrus Johannis . Bäckman, Andreas Petr. Böckelman, Fredericus . a Börger, Olaus . Calamnius, Gabriel Gabrielis . Carelius se Simon Johannis. Carger, Johannes Hermannus Carlander, Joh. Laurentii . Carlander, Laurentius Johannis. Carlander, Simon Laurentii Carlborg, Henricus Johannis . Carlborg, Jacobus Henrici. Carstenius, Abrahamus Petri. Carstenius, Petrus . Castelius, Ericus Joh. Choræus, Michaël . ; Chydenius, Andreas Jacobi Chydenius, Carolus Chydenius, Samuel Jacobi. Colliander, Johan Georg Dahlgren, Johan Adolph Dahlman, Abraham Johannis Dannenberg, Georgius Ekholm, Nicolaus Gabr. Elimæus, Olaus Erici Eneberg, Ericus Gustavus . Europaeus, Abrahamus Fridericus . Europaeus, Iacobus Gvilielmus . Fabricius, Johannes Fahlander, Leonhard . Fant, Ericus Michaelis . Fant, Michael Michaelis Fattbuur, Henricus Festing, Bartholdus . Fleming, Herman . . 210. . 246. . 203. . 149. . 8. hel see LOL „19: . 218. . 212. sll . 238. . 170. 11228! . 229: . 239. . 181. 65. ej hee . 256. > tele . 185. | | | | Fleming, Laurentius . Florinus, Thomas . Forsström (Forsbeck), on Paul Fortelius, Ericus Matthiæ . Fortelius, Israel ! 5 Forthelius, Johannes Canuti . Friberg, Maikki . Frisius, Johannes Arvidi Frondel, Ericus . 5 Furuhjelm, Harald Ve Wilhelm 3 Gadolin, Johannes. Gallius, Stephanus Gammal, Magnus Matthæi Gavelin, Jacobus Gavelius, Nicolaus Nicolai Georgius Christophori Gezelius, Johannes, Joh:s ie Gezelius, Johannes, Georgii filius. Gezelius, Johannes, Joh:s filius, junior. Gottlund, Carolus Axelius Gottskalk, Abrahamus Grää, Johannes Martini. Grää, Martinus Martini . Grönblad, Jacob Edvard nga Gyllenstierna, Gustavus von Haartman, Carol. Dan. Haartman, Johannes Johannis . Hægeman, Jacobus Nic. Hæggqvist, Carolus Henrici . Hast, Bartholdus Rudolphus . Hast, Carolus Fredericus Hast, Herman Rudolph Haveman, Georgius Henrici . Hedman, Bartholdus . Heickell, Jacobus Fredr. Heintzius, David Gottfrid . Hellenius, Carolus Nicol. Helsingius, Daniel Georgii Helsingius, Georgius Georgii Helsingius, Georgius Henrici Helsingius, Gustavus Georgii 520 Helsingius, Marcus H. Herkepæus, Gabriel . Hideen, Jacobus Henrici Hochschild, Johannes Henricus Holm, Jonas . ane Hoppenstang, Augustus Hornæus, Samuel Samuelis Hornborg, Johannes . 5 Hornich, Georgius Johannis . Hougberg, Gabriel Wilhelm . Hylleen, Sombre. Hällberg, Petrus Görhardsson lacobeeus, Matthias : Jænisch, Alexander ne à 2 Taenisch, Christianus Rudolphus Jaenisch, Nicolaus . Johannes Jacobi Juslenius, Gustavus Canela Kalling, Petrus . Kiemmer, Andreas Carolin 3 Kiemmer, Johannes Andree . von Knorring, Franciscus Petrus . a Koerber, Joannes Georgius Kroelius, Samuel a Krook, Carolus Benedicti . Krook, Jacobus Benedicti . Krook, Johannes Benedicti König, Petrus Lacman, Samuel Lado, Christianus . Leander, Josephus Lagus, Andreas Johannes . Lagus, Johannes Lagus, Wilhelm Gabriel Lang, Jacobus Jacobi Laurbecchius, Isaacus Lebell, Fridericus . Lexell, Andreas J Ass, Lifmannus, Johannes Lilliehöök, Andreas . 188, 222. . 214. #210. . 243. . 145. . 156. . 216. . 118. . 109. 12. 21. Lilliehöök, Jacobus Timatius, Nicolaus Lind, Abrahamus . Lind, Johannes En on Lind, Samuel Johannes Lindroos, Carolus . : Lithovius, Michael Michaelis. Lithovius, Michael Samuelis . Lojander, Hugo Emil Lythræus, Jacobus Georgii Maconi, Petrus Henricus Malmsten, Jacobus Matthiæ . Mandelin, Karl Fredrik . Martin, Antonius Rolandi . Mathesius, Aaron Nicolai . Mathesius, Gabriel Nicolai Mathesius, Matthias . Mathesius, Nicolaus . Mathesius, Petrus Nicolaus Nicolai Matthæus Petri . Meinander, Curtius Fr cd Melartopæus, Gabriel Mether, Johannes . : Molander, Gustavus Adlets : Miirick, ohannes 5 BE Neocleander, Andreas Nicolai Niska, Johannes 2 Nurcherus, Carolus Simohis 3 : Nymander, Laurentius Reginaldus Nymark, Johannes P. Peldan, Israel Henrici Petræus, Aeschillus Petrejus, Johannes Gabriel Pihlman, Johannes Caroli. Pipping, Josephus Gustavi Planman, Andreas . Polviander, Marten Poppius, Abrahamus . Poppius, Johannes Pose, Carolus Johannes 522 Pose, Henricus Wilhelmus Possenius, Petrus Andreæ Procopoeus, Gabriel Prytz, Laurentius Haquinus . Prytz, Laurentius Johannes . Psilander, Samuel . Rabbén, Johan . : Radloff, Fridericus Wilhelm à Raumannus, Johannes Svenonis Rhönberg, Nicolaus i] Rislachi, Gabriel Gamaliel Rislachi, Gustavus: Adrian Romanson, Henrik Wilhelm . Rosenius, Joannes Fridericus Rothovius, Abrahamus . Rothovius, Birgerus . Rothovius, Jonas Isaaci Rundqvist, Carl . Ruuth, Johannes Bartholdi Sabelli, Johannes Ericus Sacklén, Johannes Fredr. . Sacklinius, Henricus . : Savonius, Michael Johannis Schæperus, Johannes Schroderus, Matthias . af Schultén, Carolus Gustavus . af Schultén, Nathanaél Gerhard af Schultén, Otto Reinhold . Schultz, Johannes . Sculptorius, Andreas . Siercken, Carolus Magnus. Simon Johannis Carelius . Sipelius, Jacobus Johannis Skepperus, Jacobus Matthie . Starck, David À Stenberg, Johannes Stenhagen, Fridericus Stenius, Jacobus Jacobi Stilman, Gustavus Frid. Stilman, Johannes Benedictus . Strömmer, Isaacus . . 4, 226, 235. 219052257. Stålhandske, Johannes . Svenonius, Enevaldus Thawonius, Abrahamus Georgii Til-Landz, Elias E. Topelius, Zach. Toppelius, Gastar Tôtterman, Klas August Resnhold Uddman, Isacus. Ulstadius, Gustavus . Ursinus, Jacobus Johannes Walheim, Carolus . : Wallenborg, Henricus Höna à Wallenius, Johannes Jeremiæ Wanochius, Andreas . Vaselius, Andreas . Westzyntius, Ericus Mason Wetterblad, Andreas Nicolai. Winqvist, Abrahamus Winter, Christianus Olai Wisius, Michael. ; Wänman, Israel Gustavus . Zadler, Georgius 5 Zimmerman, Benedictus 523 13. 15, 259. 22193 . 234. . 161. . 158. . 231. . 114. 236: . 249. . 160. . 116. 53. 29. . 48. . 115. dae . 248. sp Lie . 227. . 144. . 40. . 104. Wek vg nan de PE EEE LÉO TES See eT eS SP ‘ ; | | AMNH LIBRARY PEIKLELTTRT TIER treat (RETECTEP EEE ALAS Pore 15344544: CELXELTEEE aay RETETEE See HATT PATATE ES ELCHTLRR Sab VaR are LEILEREN (NES ET) CETTE esse ines (LEE) FORD TETE . shbagee LETÉELLEEEEEE CET ERIK HT RAISES SEN Eee) Han HATET ES eae eee, PETA SUNRETS REL EST EI TTTYETET DT LCLENEETE CEE DALETETETER ELITE fjäll 15494 ACC CETETE ES Sasslepee filt IT HURT 2666645