MAP RUNN ANN eae aa KALI ESIELF TE LEE et ss tehagep bag Rte RAR: Ve werner Ce ae ei dut dub. MEL en Has HN ones Re ler, » 4 + RR 4 a Le} EHRT, DU: ATEN AMAR HU HS Hårde sinn regain a CHR om ne herdsarıe vila KKR hig! CHARTES + 4 HH Mate kin Anl i teva do bee DOF ogre, UR UTTER My ithe went Bam. Bere negrt Je ts MAE eh a, EHRT sides IDE HET het Ah À eit dera ts ts Lado ETES DCE RENE EN trot PRES Ks Vent ath Arne tee tye He D > = dun ARA SRE . Bash: ‘ Biens TTL Dis bobiireh ans LE Dyes Sab casa ae P4420! Re pop. oes oa tenet ee bm H AUD DD bvye Dre à Yoh oe HLER BEL LEI TETTERET LIE NETT Nidehseg IB te af HA regret ble Henn mie Bi han) [ES er “8 | ideas’ suse Wietepe Purple, LT AT Etats tta HET ASE Värde Sere NEON NES HE le rte se died re fs bets hed pashobetane jan den NEE CHANT Eh ets (+ mes BE TETE TE 1002-00 oe ent = pine en pis im RR REX HE Lt M nt HE étre ” erent oe 2 + + HN poke) 3 Me er OM 7 4 vt Mt ate 0 : À 4 Sak se 1 der 2 9 Oo hey nf ‘ deren Lee sag AN N ] Belang 100025 Mi ba lose! 088 bus nc r Sy we pd ICONE ETES re ee 4 ree ta 4 elen stateye)eisi=bsingstordy we) ru m 4 eee is fe ve. ei: dr teeevenntes Here a i br es . - " v of gale à J nobel area debs = u | 4 par a) bes sj 1808 Be th pee Ste roy his VET vr 05a ed . ye Tosa Hå pallets be ta nr 4 er mt u. à À na. wait ’ mes " sde seca} , ; 4 7 hrétisieiers - ths. + x CHE r Ohler an n j À is , SEAT se ' VU J id + + 1 " , 4 mem M HAE 1 Å Ip , i Haj reste ane: # CNT pe iti » + i sr 2 ! MOTRICE BRA N win idea Ber Hide DM; 1 , twee! Se PAU amt) se Demers ENT omg N tés ’ ss dd en fret bts prés be r ét ' à. 6 hå au [ | \ 4 1 stat TUE Wy 7 4 Haan x a + jest 2 ie ) My! > ! | lib , A 1 1 , st + ) + ‚ i ) 10? ? " al pb HAL Add as ped MÅ 4 fåran bäst ay : ar + 1} 6 z oe bä ' vi ' p+ 44 Hör wi ‘ KL eke gay 4 : rss ven ' , - 4 a ne , ; an À, { COUPE IN ’ ' ; À i h } ER > vs “ DE yak ICH An us Ha ILES 14 M N + A JAg JU] « AOL + ji Var; KR Br saree 24 V ; vie D af i eMC hee unterer Ar , ‘ RE OP k 1 HIT LM nr ; : a hen rt nat A 49 i; ‘ ' : é f y N så | i CS Sr 4 U Kr; er ten nah. vi Fit. wage née 4 rennes HO dey? be Eu ry mi | : b aus , ARRETE ; tr hd US Ee Wire PCA EN SORSELE repay + | ME ci : Yan M a 2 ; we Teo , ea 4 va + vr ’ » a; AE NE 7 +) 1 Het i $ i Ces ete (ett v == x is ead aba pb CP Tas pat gags pti true th BER geh are Note ponte RH gt ar al mire ti RATES ad Per Piven agn noter Hl Ar isetsseant wees tote oies > Bt ewes nt dt i ‘ 2 i N 4 , + ea 4 ni LE var “Said hoes À id. RIRES i Må Hy ya er väl dise ör + bg} ee fe bi N LOS à 4 a dime te tbe ttes ns Wh oh A sa rf rite ; ih: Feertieatga yy APTE ni Pe dut CRIE TE $2 pods Got Per we ndra + 2 on + rs it pour CAC ENEEITU LITE ET Brett rate LY eo OR EU Pgs iat inde ra sts dead gaa: HN Re Hagin année tu MATE this Mu dès LAY Tee EM HUE NT 3 É Bound ı - x x Ÿ x ‘ ANT t A : AR D pr Pr dar UN ay Ws a RL TURER BIDRAG = g | F1 | a) till SOT (LENA Re) KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR ocx FOLK. Utgifna af Finska Yetenskaps-Societeten. Sjuttionde Häftet. HELSINGFORS, 1911. FINSKA LITTERATUR-SÄLLSKAPETS TRYCKERI. Sn: AK TATE PPPs Like nace acs û TN 1 3 ua MT ARLES We SEER ; 7 i | j =. SF INNEHÅLL. 1. Sveriges biologiska disputations- och program-litteratur 1700— vårterminen 1910. Systematiskt ordnad af Otto E. A. Hjelt. 2. Johan Haartmans verksamhet vid universitetet I Åbo under åren 1754—1787. Skildrad enligt hans bref af Otto E. A. Hjelt. Bie | = FE Fe ategewd sg Kaine Kars ya bau od 4 , 160 BIDRAG TILL KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR OCH FOLK. H. 70, N:o I. SVERIGES BIOLOGISKA DISPUTATIONS- och PROGRAM- CITE 1700—VARTERMINEN 1910 SYSTEMATISKT ORDNAD AF OTTO E. A. HJELT. HELSINGFORS 1911, FINSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS TRYCKERI. du weer NA Få = > ee MOORE “ Lai Nb författaren under 1880-talet vistades i Sverige för att i därvarande arkiv samla material till „Svenska och Finska medicinalverkets historia", sökte han samtidigt taga kännedom om den svenska medicinska litteraturen. För detta ändamål undersökte förf. denna litteratur 1 bibliote- ken i Uppsala och Stockholm och tanken att, sedan me- dicinalverkets historia blivit fulländad, börja bearbeta den svenska medicinska vetenskapens historia hägrade för ho- nom som en framtida forskningsuppgift. Det blef dock icke möjligt för förf. att till fullföljande af denna tanke fortsättningsvis under en längre tid uppehålla sig 1 Sve- rige och i hemlandet ställde sig för honom andra upp- gifter. Sveriges vetenskapliga medicinska litteratur är un- der nära två århundraden till stor del nedlagd i akade- miska afhandlingar. För en undersökning af vetenskapens utveckling under olika tider är man därför hufvudsakli- gen hänvisad till universitetslitteraturen. Föreliggande bibliografi har uppgiften att tjäna såsom en orienterande litterär hjälpkälla för forskning på detta område. I följd af det nära samband, som isynnerhet i äldre tider förenade undervisningen i medicin med naturalhi- storien, hafva äfven afhandlingarna 1 zoologi och botanik i detta sammanhang beaktats. Föreliggande skrift in- nehåller därför uti systematiskt ordnad uppställning icke blott de vid Universiteten 1 Uppsala och Lund, äfven- som vid Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet uti Stockholm under åren 1700—vårterminen 1910 utgifna och II ventilerade medicinska athandlingarna, utan äfven sådana i zoologi och botanik. För den tid, då hvarje ännu icke graduerad person ägde att för vinnande af lärd grad utgifva och försvara en akademisk afhandling under inseende (presidium) af professor eller docent, är det i en mängd fall nästan omöj- ligt att fastställa hvilkendera af dem, preses eller speci- minanten, varit den verklige författaren. I de fall, där speciminanten uttryckligen uppgifves såsom författare, är saken klar, men det finnes en stor mängd gradualathand- lingar, beträffande hvilka det icke är lätt att afgöra frågan. Då likväl universitets-konstitutionerna principiellt förutsätta, att den blifvande doktoranden själf utarbetar och försvarar sin afhandling, har utgifvaren ansett det vara rättast och i litteraturhistoriskt afseende riktigt att, där icke tvingande skäl tala däremot, upptaga honom som författare. I detta afseende måste dock, såsom man lätt finner, undantagen blifva ganska talrika. Hvad filosofiska fakulteten beträffar, erfordrades icke nödvändigtvis under den äldre tiden något själfständigt specimen för vinnande af magistergrad. Försvaret af en eller tvenne exercitiedisputationer, författade af en lärare, var tillfyllest görande. Numera är magistergraden afskaffad och på grund af kong]. brefvet af den 16/, 1870 erfordras „af filos. kandidat, som vill vinna filosofisk doktorsgrad, att inför faculteten aflägga licentiatexamen samt författa och försvara en af faculteten med afseende på så väl för- fattandet, som på försvaret godkänd akademisk afhand- ling inom någon af de kunskapsgrenar, i hvilka licentiat- examen blivit aflagd“. Samma stadganden gälla äfven für. vinnande af juridisk och medicinsk grad. Äfven i medicinska fakulteten förekomma, isynnerhet under 18:de seklet, fall, då en blifvande läkare, såsom , Alum nus“, under sin studietid offentliggjorde en vanligen af- professorn (preses) författad mindre disputation, innan den egentliga doktorsafhandlingen ,pro gradu medico“ utkom. Denna lät likväl stundom ganska länge, ja i åra- tal vänta på sig och i följd däraf äfven den officiella dok-. III torstiteln; 1 flere fall utkom afhandlingen aldrig. På ganska många för vinnande af medicinsk grad utgifna afhandlin- gar saknas dock det afgörande tillägget „auctor“ och man stannar då i ovisshet om författareskapet. Likaså där ett medicinskt arbete, såsom ofta nog är fallet, består af flera delar, är det ju klart, att den blifvande doktoranden åt- minstone icke 1 större man kan anses hafva deltagit 1 af- handlingens utarbetande. Hvarje sådant arbete måste an- ses vara författadt af preses (professorn) och endast för- svaradt af respondenten. Någon gång bifogade teser äro däremot högst sannolikt skrifna af den sistnämnde. Dok- torsgrad kunde således vinnas på grund af försvaret af den præsiderande professorns arbete. Förf. har därför infört sådana afhandlingar under professorns namn såsom preses och de deltagandes namn under gemensam beteckning M. G. (medicinsk grad). Det säregna förhållandet har dock förekommit, att några sam- tida medicine studerande verkligen förenat sig om ett ge- mensamt sammanskrifvande af en vidlyftigare afhandling och en hvar har därefter uppgifvit sig såsom författare och i tur försvaret sin del däraf. Sådana afhandlingar fin- nas utgifna under inseende t. ex. af Israel Hwasser och Olof Glas m. fl. I hvilken osäkerhet man mången gång måste stanna, framgår af några exempel. Sålunda disputerade H. A. Fahl- man första gången 1845 under presidium af Isr. Hwasser (4:de delen af ,, Digerdöden och dess följder"), andra gån- gen 1847 under inseende af C. H. Bergstrand (26:te delen af „Chirurgiska Iakttagelser"). Axel Lamm disputerade under Hicassers præsidium- 1842 (för 13:de delen af ,, Läran om feber") och 1845 (för 5:te delen af Digerdöden). I dessa fall måste den första disputationen anses vara utgifven „pro exercitio“ och den senare „pro gradu doctoris". För flere samtida studiekam- rater, hvilka deltogo i försvaret af dessa af den præside- rande professorn själf utarbetade disputationsserier, god- kändes dessa likväl såsom doktorsafhandlingar. Egendom- ligt är, att J. À. Hedenström 1843 disputerade för 5:te delen IV af Bergstrands „Chirurgiska Iakttagelser“, men 1845 un- der samma presidium försvarade andra delen af A. F. Melanders arbete ,om Hjernans commotion“, hvars tredje och fjärde del denne sedermera såsom preses själf utgaf samma år. Hedenström erhöll på grund af denna dispu- tation doktorsgrad. Alla de vid Karolinska Mediko-Kirurgiska Insti- tutet 1 Stockholm för medicinsk grad eller lärarebefatt- ning utgifna vetenskapliga afhandlingar äro införda 1 detta arbete. Från och med år 1823 till och med maj månad 1910 utgöra de ett antal af 114. Då det i allmänhet är svårt att någon tid efter ut- gifvandet öfverkomma akademiska dissertationer, har förf., så vidt han lyckats därom vinna kännedom, upptagit de journaler och vetenskapliga samlingsskrifter, 1 hvilka en så- dan afhandling blifvit införd. På fullständighet i detta afseende kunna dessa meddelanden icke göra anspråk. I en del fall torde olika uppfattning af vissa afhand- lingars plats i systemet icke kunna undvikas. Måhända kan man till och med anse, att en och annan disputation icke behöft upptagas. Lepola villa, Järvenpää, Finland den 18 april 1911. Otto E. A. Hielt. Innehållsförteckning. Förord. D Done 10. I. Disputationslitteratur. I. Medicin. Medicinens historia 1. Medicinsk historia i allmänhet. . 2. Sveriges medicinska historia 3. Medicinska skolor 4. Enskilda medicinska ee ea Normal anatomi . : 1. Osteologi. Aloe 2. Myologi. Fascier 3. Angiologi 4. Neurologi Ve 5. Mikroskopisk anatomi 6. Enskilda anatomiska ados ysiologi APE 1. Allmän fysiologi 5 2. Nervsystemet och sinnesorganerna . 3. Blodets och blodkärlens fysiologi 4. Respiration. 0 bas ne 5. Digestionsorganernas fysiologi 6. Enskilda fysiologiska afhandlingar . Fysiologisk och ma kemi. Patologisk anatomi SR 1. Allmän patologisk anatomi 2. Hjärnan och nervsystemet . 3. Hjärtat och blodkärlen 4. Bukorganerna m. m. 5. Svulster . Bakteriologi Hygien Dietetik . 3 Medicinsk ae Rättsmedicin . Wil Lil, 12. 13: 14. 15. 16. Wie Forgiftningar . Militärmediein Allmän patologi . Speciell patologi 1. Konstitutionella sjukdomars 2. Infektions- och folksjukdomar 3. Nervsystemets sjukdomar : 4. Andedraktsorganernas sjukdomar 5. Hjärtats och blodkärlens sjukdomar 6. Digestionsorganernas sjukdomar . 7. Urinvagarnes sjukdomar. 8. Fran sjukvardsanstalter . Psykiatri Allman kirurgi Speciell kirurgi Il © ile SIR RD Kirurgi i allmanhei. Sjukvardsiakttagelser . Kirurgiska monografier. Enskilda kirurgiska fall Särskador Bensystemet Ryggraden . Respirationsorganer na Aneurysmer, arterier Appendicit. Brackoperationer Hôftleden Ad ans Urinvägarne, prostata m. m. Oftalmologi Orats sjukdomar. Sp Saat Veneriska sjukdomar. Syfilidologi ite 2. Patologi. Therapi . Hudsjukdomar Koppor. Vaccination . Obstetrik SE 1. Hafvandeskap. Moore 2 Puerperalfeber Gynäkologi Pædiatrik Hälsokällor. Hylrolerspi Farmakologi. Enskilda droger Farmokodynamik Therapi . Farmaci. Farmakopéen Sid. 73. Aw p II. Zoologi. Zoologins historia Museer Meee Komparativ Ana chi ; Allmän Zoologi . © a) Allmänna solar ee b) Vertebrater . c) Fiske ‘ Sveriges fauna Särskilda länders fauna . . . . . Allmän Entomologi : ; Coleoptera. Orthoptera. EE s Lepidoptera. + LOIS 5 Diptera . Collembola. Avachnoiden ailes Merde Crustacea er PE LES APN Re cunts Mollusker. Annelidert Nematoder. Platyhelminther Bryozoer : NOR Echinodermer Coclenterater. Protodsdr Zoologiska afhandlingar vid Stockholms Ho Lola: III. Botanik. Naturhistoria i allmänhet Biblisk naturalhistoria Botanikens historia Systematisk botanik Enskilda växtsläkter och arter Sveriges flora Svenska lokalfloror Särskilda länders flora Ormbunkar. Mossor Lafvar Svampar. Alger. 4 Vaxtanatomi ch nn lo ; Vaxtbiologi och vaxtfysiologi. Vaxtgeografi och vaxttopografi . Fossil fauna och flora Ekonomisk botanik Tradgardsodling . Vil Sid. 111. 111. 112. 115. 115. 116. 117. 118. 119. 120. 121. 122. 124. 126. 127. 129: 131. 133. 137. 139. 140. 141. 143. 145. 146. 150. 151. 153. 153. 156. 161. 163. 166. 168. 170. VII II. Programlitteratur. I. Medicinska program. 1: vUniyersiteteta Uppsala En CAC ee 175. 25 Uniyersitelet aa kund VER RE ee 179. 3. Karolinska Mediko - Kirurgiska Institutet i Stock- holm gay. eier a oe Re ee 181. Ii. Naturalhistoriska program. 1.) Universitetet aUppsalas et CNE 185. 2. Universitetenar Tumdae gr Zee ee 188. Personregister\” ET rasante Case e 191 Tillägg: _ A. H. Westergärd, Studier öfver Dictyograptusskiffern och dess gräns- lager. Lund, */,, 1909, 79 s., 5 tabb. (Fossil Flora et Fauna). 1. Medicinens historia. l. Medicinsk historia i allmänhet. Lithenius, Mart., De Astronomia, medicinam illustrante. Uppsala, 3/; 1732, 23 (1) p. 4 bl. 8:0. — Under in- seende af And. Celsius. Harmens, Gust., Tentamen academicum sistens Medicinam Lapponum. Lund, ?2/, 1734, 31 s. 4:0. Leche, Joh., De mumia Aegyptiaca. Lund !/;, 1739, 40 p. 4:0. — Under inseende af Joh. Jac. von Döbeln. Montin, Lars, De medicina Lapponum Lulensium. G. M. Lund, 2/, 1751, 24 p. 4:0. — Under inseende af Eberh. Rosenblad. Trozelius, CI. BI, De sacerdote medico. Lund, °/, 1760, LA. po: Berg, Petr. Ulr., De medicina Africanorum. G, M. Uppsala, 4/, 1785, 8 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thun- berg. Nordberg, Math., De medicina arabum. Lund, %/,, 1791, 12 s. 4:0. Wåhlin, Laur. P., Prime origines Medicine. Lund, 7/; 1800, 8 s. #0. Hwasser, Isr., Digerdöden, dess tidehvarf och dess följder. Uppsala, 1—8.* 7/, 1845, 92 s. 8:0. (M. G., Claes Grill, P. Abr. Govenius, C. Joh. Liljebjérn, Henr. A. Fahlman, Ax. Lamm, C. Andersson, Z. V. Lind- bergh, Conr. Hahn). 2. Sveriges medicinska historia. Hedin, Sveno Andreas, Qvid Linnæo patri debeat medi- cina. Uppsala, 14/, 1784, 26 p. 4. — Specimen för professionen i botanik. Barfoth, Andr., De Fatis Anatomes in Svecia, 1 *. Lund, 7/6 1788, 8 s. 4:0. (Laur. S. Petersson). Broberg, Johan Valentin, Om pesten 1 Stockholm 1710. I. Uppsala, /; 1854, 32 s. 8:0. — För filosofisk grad under inseende af J. Henr. Schröder. II. Dan.Magn. Sandahl, #/, 1854, 33—48 s. med , Tillägg" 2 s. — Under inseende af J. H. Schröder, ehuru Broberg var författare. 3. Medicinska skolor. Romanson, Henric. Wilh., In medicinam Auli C. Celsi ob- servationes. G. M. Uppsala, !8/; 1803, 12 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Engelhart, Joh. Henr., Doctrine Brunonis de Opportuni- tate expositio critica. I. Lund, 2?/; 1805, 16 p. 4:0. II. 25/, 1812, 17—28 p. 4:0. (G. M. Nic. Frese, Car. Joh. Fiirst). Cederschjüld, P. G., De Evacutionum in morbis asthenicis interdum necessario usu doctrine Brunonis haud ini- mico. Lund, 23/; 1810, 17 s. 4:0. — Specimen. Wistrand, Aug. Timoleon, Kort öfversigt af de förnämsta medicinska theorier ifrån Paracelsus till närvarande tid. M. G. Uppsala, ??/, 1829, 54 s. 8:0. — Under inseende af Carl Zetterström. Liedbeck, P. J., Om Homöopathiska Medicinen och dess litteratur. N:o 1*. „Uppsala, !5/,, 1832, 16 s. 8:0. Hwasser, Isr., Sydenhams therapie 1. M. G. Uppsala, 1/, 1845, 16 s. 8:0. (Carl Maur. Nyman). i Lovén, N. H., De Frederico Hoffmanno, ejusque medicina rationali systematica. Lund, 1846, 54 s. 8:0. — Spe- cimen för profession 1 teoretisk och rättsmedicin. Bidrag t. känned. af Finl. Hedenius, P. John Hunter, medicinskt historiskt försök. M. G. Uppsala, ?°/, 1855, 25 s. 8:0. Nelson, Axel, Die Hippokratische Schrift cor DYYQON Text und Studien. För filos. grad. Uppsala, ?2/; 1909, 118 s. 8:0. — Filologiskt innehäll. I Uppsala Univ. Arsskrift 1908. Ahlqvist, 0. H. G., Studien zur spätlateinischen Mulomedi- cina Chironis. För filos. grad. Uppsala, 4/;. 1909, 8:0. —- Filologiskt innehåll. 4. Enskilda medicinska vetenskapers historia. Rosén, Eberh., De Fatis Anatomiæ *. Lund, 23/, 1766, 18 s. 4:0. (Samuel Feuk). Alfort, Adolphus Frider., Historia Galvanismi Medicine adplicati. G. M. Uppsala, 4/,. 1805, 8 p. 4:0. — Un- der inseende af Petr. Afzelius. Dahlman, Nils, Bidrag till ögonläkekonstens historia. I. M. G. Uppsala, !!/, 1849, 16 s. 8:0. II. Åhlström, Otto Edvard. M. G. Uppsala, 11/, 1849, 17—30 s. 8:0. — Under inseende af ©. H. Bergstrand. Leffler, John Alfred, Kritisk öfversigt af Homöopathiens nyaste lärosatser. M. G. Uppsala, 39/, 1860, 40 s. 8:0. Ulmgren, Otto, Ofversigt af Tandläkarkonstens historiska utveckling. I. M: G. Uppsala, !/, 1877, 52 s. 8:0. 2. Normal anatomi. I. Osteologi. Arthrologi. Roberg, Laur., Ossa tuberosa. Uppsala, !/; 1717, 15 p., 2 pl. 4:0. (Er. Victorin). Rosen, Nic., De ossibus Calvariæ. I*. Uppsala, !%/,, 1746, 28 p. 4:0 (Jonas Sidrén). Romanson, Henr. Wilh., Försök till en afhandlıng om Be- nen 1 menniskokroppen. I—XXI. Uppsala, 1808— 1815, 176 p. 4:0. Nat. o. Folk, H. 70. 4 Westman, Sveno Abrah., De Generatione calli ossei. G. M. Uppsala, 7/4 1809, 12 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Sandmark, Gudm., Observationes circa doctrinam de arti- culationibus ossium ab osteologis receptam. G. M. Lund, °/, 1811, 16 p. 4:0. — Under inseende af A. H. Florman. Trendelenburg, Philipp. A., De longitudine femoris aucta sine previa luxatione. G. M. Lund, 11/; 1812, 14 p. 4:0. — Under inseende af A. A. Florman. Pramberg, Joh. B., De conformatione articulorum corporis humani ossea, generatim spectata, ejusque vi et effi- cacia in motus, quorum ipsi sunt potentes et luxa- tiones, qvibus sunt obnoxu. I. Lund, 13/; 1829, 34 p. — Il. 17/, 1829, 30 p. 8:0. (Gr. Med., J. Gust. Löf- ström, C. G. Wieselqvist). Hunemöder, A. L., De textura, proprietatibus et vita et metamorphosi partium articulorum fundamentalium et ossearum. G. M. Lund, 22/,, 1830, 20 p. 8:0. — Under inseende af J. DB. Pramberg. Sundewall, Fredr., Om Foten hos menniskan och de öfriga Däggdjuren. Uppsala, 15/,, 1845, 84 s. 8:0. — Spe- cimen för professionen 1 anatomi och fysiologi. Kuylenstjerna, Zach. Sam., Om benets fascier och lår- bråcksregionen. M. G. Uppsala, !7/; 1848, 16 s. 8:0. — Under inseende af Fredr. Sundevall. Törnblom, Peter Alrik, Om Första refbenet hos männi- skan. M. G. Uppsala, /; 1864, 50 s., 3 pl. 8:0. I Medicinskt Archiv II. Sthlm 1865. Rosborg, C. A., Om medfödd luxation af höftleden. Upp- sala, 1855, 28 s. 4 tabb. Hultkrantz, J. Wilh., Das Ellenbogengelenk und seine Me- chanik. M. G. Sthlm, 1%, 1897, 151s. 8:0 mit 4 Tafeln. — Tryckt i Jena. Kjellberg, Knut, Bidrag till Käkledens utvecklingshistoria. M. G. Sthlm, 15/, 1901, 46 s. 8:0.- Bidrag t. känned. af Finl, 5 Bovin, Emil, Om traumatiska meniskrubbningar i knäleden. Klinisk anatomisk studie. M. G. Sthlm, 13/, 1903, 171 s. med 12 taflor 8:0. I Uppsala Läkarefören. förhandlingar. Ny följd. VII. Haglund, Patrik, Radiografiska studier öfver Spongiosans funktionella struktur i Calcaneus. M. G. Sthlm, 26/0 1903, 116 s. med tre taflor 8:0: I Uppsala Läkarefören. förhandlingar. Ny följd. VAR 2. Myologi. Fascier. Murray, Adolph., De Fascia lata. Uppsala, 24/; 1777, 36 ae 30: Sönnerberg, Jacob, Quæstio physiologica que et qualis est musculorum vis formam ossium mutandi. Lund, 31/,o SOIT Speo Romanson, Henr. Wilh., Myologiska Dissectioner eller Af- handling om musklerne 1 menniskokroppen. I—X VIII. * Uppsala, 1820—1838. 144 s. 40. (VII—XVIII. Med. G., S. Er. Sköldberg, J. F. Arenander, OI. Söder- berg, N. Ekwurzel, Ax. Höjer, OÖ. G. Söderbom, B. V. Ingman, P. A. Martin, ©. Eb. Sebardt, O. Asken- stedt, J. Chr. Lind, P. Fr. Apelqvist). Bergman, Carol. A., Observationes anatomicæ in Syndes- mologiam. G. M. Lund, 2%), 1828, 31 p. 8:0. — Under inseende af J. Bernh. Pramberg. Traneus, Pehr Ludvig, Om musculus multifidus spine och musculi rotatores dorsi. M. G. Uppsala, 1/3 1851, 16 s. 8:0. Under inseende af Fr. Sundevall. Wide, Anders, Om armmusklernas verkningar. Gymna- stiskt-anatomisk studie. M. G. Uppsala, 3/, 1886, 35 8. 8:0. Lindstrom, C. 0., Menniskokroppens synovial-senskidor och bursor. 1. Synovial-senskidor. M. G. Sthlm, 3%, 1886, 101 s. med 6 planscher 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 6 Nordlund, Gustaf Adolf, Studier öfver främre bukväggens Fascier och Aponevroser. M. G. Uppsala, 2, 1891, 165 s. 8:0. 3. Angiologi. Wallerius, Joh. Gotschalk, Tentamen Anthropologiæ experi- mentalis; quo demonstratur existentia vasorum absor- bentium in Intestinis, partem Chyli ad venas mesen- tericas immediate deferentium. Uppsala, 15/,, 1731, 8 p. +0. — Under inseende af Nicol. Rosen. Linné, C. von, De Venis resorbentibus. Carol. Pet. Thun- berg. Uppsala, 2/, 1767, 10 p. 4:0. Murray, Adolphus, Descriptio arteriarum corporis humani in tabulas redacta. I—IV. Uppsala, 1780—1783, 23, 30, 30, 32 pag. 4:0. Murray, Ad., Delineatio sciagraphica Venæ portæ. Upp- sala, 11/, 1796, 18 p. 4:0. (G. M., Sam. Frölich). Florman, Arv. Henr., Diss. phys. de controversa quæstione, an cor nervis careat? Lund, 2/,, 1796, 13 p. 4:0. Murray, Ad., Sciagraphica venarum corporis humani de- scriptio et qvidem venæ cavæ superioris. I. Upp- sala, 1/, 1802, 22 p. 4:0. (G. M., Joh. Isr. Ekström). II. Descriptio venæ cave inferioris venarum cordis pulmonum atque venæ umbilicalis. */, 1803, 38 s. 4:0. (G. M., Ericus Steno Bogman). — I anledning af förf. prof. Murrays plötsliga död den */, 1803 öfver- tog P. von Afzelius presidiet. Pramberg, Joh. Eberh., De cognitione aberrantium vasorum præcipue arterlarum, medico necessaria et exemplis notabilioribus in theatro anatomico etiam nostro ob- servatis illustrata. I--VI. Lund, 1835, 23 p., 24 p., 23 p., 1—41 p.c. Tab. 8:0. (G. M., Carol. J. Wetter- gren, Sveno J. Stille, Carol. Fredr. Appeltoft, Carol. Lönner, Osc. S. E. Ström, J. Magn. Frykman). Wahlgren, Fr., Kort framställning af Vensystemets allmänna anatomi hos menniskan med fästadt afseende äfven Bidrag t. känned. af Finl. > på de öfriga däggdjuren. Lund, 2%/, 1851, 90 s., en pl. 8:0. — Specimen för professionen 1 anatomi. 4. Neurologi. Murray, Adolph., Observationes anatomicæ, circa Infundi- bulum Cerebri; ossium capitis in foetu structuram alienam; partemque nervi intercostalis cervicalem. G. M., Uppsala, 2°/; 1772, 81 p., en pl. 4:0. — Under inseende af Jon. Sidrén. Murray, Ad., Sciagraphica nervorum capitis descriptio et qvidem paris 1:mi--V:ti. Uppsala, */, 1798, 26 p. 4:0. (G. M., Jac. Akerman). Murray, Ad., Sciagraphica nervorum capitis descriptio et qvidem paris VI:ti—XI:mi. Uppsala, !5/, 1793, 26 p. 4:0. (G. M. Johannes Noræus). Murray, Ad., Sciagraphica nervorum spinalium descriptio et qvidem parium cervicalium, cum plexu brachialı. Uppsala, #/, 1794, 27 p. 4:0. (Olav. Noræus). Murray, Ad., Sciagraphia nervorum spinalium descriptio et qvidem nervi intercostalis s. sympathetici. Uppsala, 18/, 1796, 29 p. 4:0. (G. M., Joh. Jac. Ekman). Murray, Ad., Sciagraphia nervorum spinalium descriptio et qvidem parium dorsalium atque lumbalium. Upp- sala, 3/;. 1796, 19 p. 4:0. (Gust. Henr. Ahlstedt). Murray, Ad., Sciagraphica nervorum spinalium descriptio et qvidem parium sacralium cum plexu ischiadico. Uppsala, 27/; 1797, 20 p. 4:0. (G. M., Laur. Zenius). Liedbeck, Petr. Jac., De Cerebello humano observata et commentata. Uppsala, +—7/, 1845, 1. 2. 32 p. 8:0. — Specimen för professionen 1 anatomi och fysiologi. 5. Mikroskopisk anatomi. Claræus, Fredr., Hornhinnans histologi. M. G. Uppsala, 28/. 1857, 28 s. 8:0. Odenius, M. V., Salivkörtlarnes anatomi hos menniskan. M. G. Lund, 12/7 1860, 75 s. 3 planscher 8:0. — För medicinsk adjunktur. Nat. o. Folk, H. 70. 8 Key, Ernst Axel, Om smaknervernas ändningssätt i grod- tungan jämte anmärkningar öfver nervernas likar- tade ändningssätt i de öfriga högre sinnesorganerna. M. G. Lund, ?'/, 1861, 34 s. med en pl. 8:0. I Archiv f. Physiologie 1861, 3. Kjellberg, Ad., Studier i läran om Lymphkärlens ursprung. M. G. Uppsala, 13/,. 1861, 32 s. en pl. I Uppsala Univ. Arsskrift. 1862. Loven, Christ., Studier och undersökningar öfver benväf- naden, förnämligast med afseende på dess utveckling. M. G. Lund, /, 1863, 98 s. 8:0. — Tryckt i Sthlm. I Medicinskt Archiv. I. 3. Sthlm 1863. Blix, Carl August, Studier öfver Glaskroppen. M. G. Lund, 20/; 1868, 37 s. 2 pl. 8:0. Retzius, Gust., Om membrana limitans retinæ interna. M. G. Lund, 3°/,, 1870, 34 s. en pl. 8:0. I Nordiskt medicinskt Arkiv. 1871, N:o 2. Lindgren, Hj. Oss., Studier öfver Däggdjursägget. Lund, 21/, 1876, 136 s. med en tafla 8:0. — Specimen för adjunktur. Fürst, Carl M., Bidrag till kännedom om Sädeskropparnas struktur och utveckling. M. G. Lund, 29/7 1886, ol s. 8:0. I Nordiskt medicinskt Arkiv. 1887, N:o 1. Sederholm, E.. Om den elastiska väfnaden i huden hos medelålders och äldre personer. M. G. Sthlm, ?9/, 1892, 66 s. 2 pl. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1892, N:o 15. Hammar, Joh. Aug. Harald, Bidrag till Ledgangarnes histo- logi, med 8 taflor. M. G. Uppsala, ?”/, 1892, 140 s., 8. pl. 8:0. Müller, Erik, Om inter- och intracellulära körtelgängar. M. G. Sthlm, */,, 1894, 58 s. m. tre taflor 4:0 maj. — Promoverad med. doctor i Lund den #21/, 1895. Broman, Ivar, Die Entwickelungsgeschichte der Gehör- knöckelchen beim Menschen. M. G. Lund, !!/, 1899, 164 s. och 6 pl. 8:0. — Tryckt i Wiesbaden. Bidrag t. känned. af Finl. 9 I Anatomische Hefte von Fr. Merkel und R. Bonnet. 1899. Holmgren, Emil, Zur Kenntnis der Spinalganglienzellen von Lophius piscatorius Linné. M. G. Sthlm. 27/; 1899, 154 s. med 5 planscher 8:0. — Tryckt 1 Wiesbaden. I Anatomische Hefte. 1899. Sjövall, Per Gustaf Einar, über Spinalganglienzellen und Markscheiden. (Zugleich ein Versuch d. Wirkungs- weise der Osmiumsäure zu analysieren). M. G. Lund, 14/,, 1905, 130 s. 8:0 mit 5 Tafeln. I Anatomische Hefte. 1906. 6. Enskilda anatomiska afhandlingar. Rudbeck, OI. Fil., De facie humana. Uppsala, 13/, 1697, 56 p. 8:0. Roberg, Laur., Selectiora recentiorum inventa anatomica eorundemque in medicina usus. Uppsala, !?/, 1700, 24 p. 4:0. (Laur. Micrander). Grundel, Laur. M., (Alumnus regius), De ventriculo hu- mano. Upps. */;, 1736, 16 p. 4:0. — under inseende af Nicol. Rosén. Harmens, Gust., De vera notione corporis. Lund, 14/, IAEA. 3 SO Harmens, Gust., Diss. exhibens physicam corporis humani cognitionem. Lund, 22/, 1741, 17 p. 4:0. Döbeln, Joh. Jac. v., Compendium Physiologie Anatomicis demonstrationibus illustrate. Lund, !2/,, 1741, 36 p. 450). Ziervogel, Samuel, De naribus internis. G. M. Uppsala, 24/5 1760, 56 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Linné, C. von, Anthropomorpha. Christianus Em. Hop- pius. Uppsala, °/, 1760, 16 s. 4:01). ') Några af de under Linnés presidium utgifna afhandlin- garna äro, såsom man kan antaga, visserligen författade af respon- denterna sjäfva och borde således i konseqvens med hvad i detta Nat. o. Folk, H. 70. 10 Ribe, Carolus, In doctrinam de Glandulis animalibus obser- vatio. G. M. Uppsala, 12/; 1764, 31 s. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Hoffman, Antonius, Structura corporis humani idea genera- lis. G. M. Uppsala, 18/5 1765, 41 p. — Under in- seende af Sam. Aurivillius. Linné, C. von, Metamorphosis humana. Joh. Ad. Wad- ström. Uppsala, '°/,. 1767, 18 p. c. Tab. 4:0. Florman, Arv. Henr., Observationes in hodiernam de den- tibus præcipue hominum doctrinam. Lund, !5/,, 1793, 22 p. 4:0. Akerman, Jac., Structuræ pharyngis adumbratio. Uppsala, 30/, 1794, 12 p. 4:0. — För anatomie-prosektors- tjänst. Hedin, Sveno And., Diss. acad. sistens Observationes circa vulnera ex combustione eorumque variam curandi Methodum, adjectis positionibus qvibusdam anato- mici, physiologici et chirurgici argumenti. Uppsala, 30/, 1804, 17 p. 4:0. Cum tabula. — Pa grund af denna disputation blef förf. uppförd pa förslag till anatomiska professionen 1 Uppsala 1804. Romanson, Henr. Wilh., Animadversionum anatomico-phy- siologicarum. Pars I. II. Uppsala, ?/; 1804, 18 p. 4:0. — Specimen. Sporsel, Laur. Petr., De structura igamentorum Coli mus- culosa adhuc dubia. G. M. Lund, '4/,. 1808, 15 p. 8:0. — Under inseende af A. H. Florman. Hallström, Carl Eman., De organis partum efficientibus. M. G. Lund, 3/, 1819, 22 p. 8:0. — Under inseende af ©. T. Liljewalch. arbete iakttagits, anföras under deras namn. Men da det likväl i de flesta fall är svårt att afgöra, i hvilken mån det är fallet med en del af nämnda afhandlingar, äro endast de disputationer, i hvilka respondenterna själfva uppgifva sig vara deras författare, införda under deras namn. Jfr O. E. A. Hjelt, Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare. Sthlm. 1907, s. 20. Bidrag t. känned. af Finl. 11 Liedbeck, Petr. Jac., Observationum anatomicarum tiroci- nium. Uppsala, 2/; 1831, 16 p. 4:0, cam Tabula. Santesson, Carl Gustaf, Utkast till bestämmande af den typographiska anatomiens begrepp, dess studium och förhållande till öfriga dithérande kunskapsarter, jemte bidrag till anatomien af regio perinæi hos mannen. + M. G. Uppsala, /, 1844, 16 s. 8:0. — Under inseende af ©. H. Bergstrand. Varenius, Gustaf, De menskliga Hörselverktygens beskrif- ning och förrättning. 1—4. Uppsala, 15-18/,, 1845, 62 s. 8:0. — Specimen for professionen 1 anatomi och fysiologi. Naumann, Carl Fredrik, Om byggnaden af luftrôrshufvu- det hos den fullväxta menniskan. I—III. Lund. 12/, 1851, 64 s. 6 pl. 4:0. — Specimen för profes- sionen 1 anatomi. Ask, Carl Jakob, Halsens chirurgiska Anatomi. Lund, 29/, 1858, 118 s. 8:0. — Specimen för professionen 1 ki- rurgi. Lindgren, Hjalmar Ossian, Studier öfver lifmodrens bygg- nad hos menniskan. M. G. Lund, /,) 1867, 44 s. med fem pl. 8:0. I Medicinskt Archiv. III. 1867. N:o 13. Rudberg, Hans, Om Thymusinvolutionen efter Röntgen- bestrålning jämte några iakttagelser öfver leukolysen i öfrigt hos Röntgenbestrålade djur. M. G. ?°/, 1909, 106 s. 1 plansch. 8:0. 3. Fysiologi. l. Allman Fysiologi. Rudbeck, Ol. Fil, De functionibus corporis humani pri- marus. Uppsala, !4/,, 1695, 24 p. 8:0. Roberg, Laur., Diss. medica de Ovo habita coram Alum- nis regus, Magnatum aliorumque civium anno 1725 d. 17 apr. Uppsala, 2 bl. 8:0 min. Nat. o. Folk, H. 70. 12 von Döbeln, Joh. Jac., Doctrina de Temperamentis emen- data et de sanguinis statu naturali et inprimis cor- poris humani principio vital. Lund ?5/, 1725, 14 s. 4:0. Roberg, L., Theses miscellaneæ, disceptatæ coram...... 1731 die 14 Apr. 4 bl. 8:0 min. Uppsala. Roberg, L., Theses physiologicæ ....... anno 1733 d. 25 apr. Uppsala. Roberg, L., De machinis instrumentisque experimentali physice adeoque et Medicine inservientibus. Upp- sala, 16/,, 1725, 12 p. 4:0. (Pet. Lundman). Harmens, Gust., De vera ratione Temperamentorum. Lund, 13/1941, 26 pr 4:0. Gistrén, Laur., De vera ratione secretionum corporis hu- mani in genere. I. Lund, /, 1756, 44 p. 4:0. — Under inseende at G. Harmens. II. M. G. 2/, 1758, 83 p. 4:0. — Under inseende af Eberh. Rosen, nob. Rosen- blad. Linné, C. von, Senium Salomoneum. Joh. Pilgren. Upp- sala /, 1759, 24 p. 4:0. Högman, J. P., Diss. de incitamentorum in organismum repetita incitabilitate. G. M. Uppsala, 14/, 1817, 18 s. 4:0. — Under inseende af Adam Afzelius. Djurberg. Fredr. Aug., Dissertatio physiologica observatio- nes nonnullas circa absorptionis phenomena sistens, G. M. Uppsala, /; 1822, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Häggström, Ol., Observationes physiologice circa systema absorbens. G. M. Uppsala, /; 1822, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Landergren, Ernst, Undersökningar öfver människans ägg- hviteomsättning. M. G. Sthlm, ?3/; 1902, 65 s. 4:0. Heüman, Gustaf, Ueber die Beziehungen zwischen Arbeits- dauer und Pausenwirkung. M. G. Sthlm, !%/,, 1902, 72 8. 8:0. Särtryck ur: Kraepelin, Psychologische Arbeiten. IV. 4. Bidrag t. känned. af Finl. 13 2. Nervsystemet och sinnesorganerna. Below, Jac. Frid., De odoratu. Lund, */,, 1703, 25 p. 4:0. Liedbeck, Petr. Jac., Om lilla hjernans funktion. Fysiolo- gisk afhandling. I—III. Uppsala, 4-7/, 1845, 35 s. 8:0 med två planscher och förklaring däröfver. — Specimen för professionen 1 anatomi och fysiologi. Edgren, J. G., Bidrag till läran om temperaturförhällan- dena i periferiska organ. M. G. Sthlm, *7/,, 1880, 78 s. 8:0 med 4 taflor. I Nord. medicinskt Arkiv. 1880, N:o 26. 1881, Neo: Lennmalm, F., Om lokalisationen 1 hjernbarken af Afasiens olika former. M. G. Uppsala, ?°/, 1886, 154 s. 8:0. I Uppsala Läkareförenings förhandlingar. 21. 1886. 405 — 530, 564—592. Öhrvall, Hjalmar, Studier och undersökningar öfver smak- sinnet. M. G. Lund, 2°/, 1889, 87 s. 8:0. — Tryckt 1 Uppsala. Thunberg, Torsten, Undersökningar öfver de Köld-, Värme- och Smärtpercipierande nervändarnes relativa djup- läge i huden samt öfver Köldnervändarnes förhållande till värmeretmedel. M. G. Uppsala, 2/; 1900, 56 s. 8:0. : I Uppsala Univ. Arsskrift 1900. Alrutz, Sydney G. L. R., Undersökningar öfver Smärtsin- net. Uppsala, 29/5 1901, 136 s. 8:0. — För filosofisk grad. I Uppsala Univ. Arsskrift 1900. Ramström, M., Untersuchungen und Studium über die Innervation des Peritoneum der vorderen Bauch- wand. M. G. Lund, !3/, 1905, 92 s. med 7 dubbel- taflor 8:0. — Tryckt i Wiesbaden. I Anatomische Hefte. 1905. Göthlin, Gust. Fr., Experimentella undersökningar af led- ningens natur i den hvita nervsubstansen. M. G. Uppsala, !!/, 1907, 146 s. 4 planscher, 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 14 3. Blodets och blodkärlens fysiologi. Roberg, L., Diss. medica de dupliei progressivo et inte- stino sanguinis motu habita coram Alumnis ...... anno 1728 d. 30 oct., 2 bl. 8:0 min. Uppsala. Döbeln, J. J. v., De sanguificatione sive novo chylo peren- nante in inedia diuturna. Lund, !2/,, 1730, 16 p. 4:0. Ekman, Joh. Jac., De sanguinis detractione. I. G. M. Lund, 16/, 1792, 14 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach., De principiis sangvi- nis humani. I. Phil. Gr. Lund, 5/, 1793, 12 p. 4:0. — Under inseende af Christ. Wollin. II. 7/, 1793, 13 —24 p. (Själf preses). Forsström, Joh. Er., Observationes de vi cordis sangvi- nem ejiciendi. Uppsala, */, 1803, 16 p. ec: Tab. 4:0. Lovén, N. H., Comparatio systematum sangvinis et lym- phe. Disquisitio physiologica. I—IV. Lund, 1835 — 1837, 32 p. 4:o. (G. M., Sv. Frykman, Z. Fr A. Stenkula, W. A. Nolleroth, Car. M. Lundh). Holmgren, Frith., Om den hvita blodcellen. M. G. Upp- Sala 39) a. 1 SGI ND I KO. Wilkens, G. D., Bidrag till kännedomen om blodkropparnes antal och hæmoglobinhalt hos friska och sjuka. M. G. Sthlm, 24/; 1888, 85 s. 8:0. Delvis i Hygiea. 50, 1888, 361—391, 433—466. Johansson, J. E., Studier öfver inflytandet på blodtrycket af retning af ryggmärgen och nerv. splanchnicus med induktionsslag af olika frekvens och intensitet. M. G. Sthlm, 39/, 1890, 78 s. 8:0 med IV Tabeller. I Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. B. 16. Afd. IV. N:o 4. Hedbom, Karl, Farmakodynamiska studier å det isolerade och öfverlefvande däggdjurshjärtat. M. G. Sthlm, 12/, 1897, 136 s. 8:0 med textfigurer. I Uppsala Univ. Arsskrift 1896. Bidrag t. känned. af Finl. 15 Bruhn-Fâhræus, E. G. Mortimer, Klinische Studien über die Zahl der weissen Zellen im menschlicher Blute während der Verdauung und bei einigen acuten Krankheiten und anämischen Zustände. M.G. Sthlm, 29/, 1897, 202 s. 8:0. I Nord. medic. Arkiv. 1897, N:o 16. 4. Respiration. Below, Jac. Frid., De respiratione humana. Uppsala, 3/,, UA OO EEE 420. Baeck, Abrah., De Aere ejusque in corpus humanum effec- tis. Uppsala, 18/,. 1734, 55 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosen. Cederschjöld, P. G., De respiratione. 1, 2. Lund, 22/, 1812, SAS 24:0. Lovén, N. H., Afhandling om Fiskars, Amphibiers och Fäglars respiration. M. G. Lund, ??/, 1830, 46 s. 4:0. Sandahl, Oskar, Om verkningarne af förtätad luft på den menskliga organismen i fysiologiskt och terapeutiskt hänseende. M. G. Lund, 3/, 1862, 205 s. 8:0. I Medicinskt Arkiv. I, 1. 1863. 5. Digestionsorganernas fysiologi. Rudbeck, Ol. Fil., De motu peristaltico intestinorum. Upp- Sala, 23, 1698, 58 p. 8:0. Döbeln, Joh. Jac. v., De fame naturali. Lund, 7/, 1717, 44 p. 8:0. Döbeln, J. J. v., Conclusiones diæteticæ, quibus nonnulla momenta, circa appetitum, nec non cibum et potum horumque digestionem notantur. Lund, */,, 1721, 2 bl. 4:0. Döbeln, Joh. Jac. v., De caussa chymificationis. Lund, 24/,, 1733, 9 p. 420% Nat o Folk, H. 70, 16 Harmens, Gust., De functione et usu licnis. Lund, 17/, 1738, 26 p. 4:0. Frank, Andr. Georg, Diss. phys. indolem nec non absorp- tionem chyli sistens. G. M. Uppsala, /, 1822, 13 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Hedin, S. G, Om Trypsindigestionen. M. G. Lund, ?9/, 1893, 45 s. 4:0. : I Lunds Univ. Arsskrift. XXIX. 1892—93. Bergman, Per Gustaf, Studien über die Digestion der Pflanzenfresser. M. G. Lund, 3/, 1906, 162 s. 8:0. I Skand. Archiv für Physiologie. XVIII. 1906. 6. Enskilda fysiologiska afhandlingar. Below, Jac. Frid., De transpiratione insensibili. Lund, 1%/, 1706, 14 p. 8:0. (Nic. Hellman). Below, Jac. Frid., De generatione animalium zquivoca. Lund, 16/; 1706, 21 p. 4:0. Linné C. von, Generatio ambigena. Chr. R. Ramström. Uppsala, !2/,, 1759, 47 p. 4:0. Linné C. von, De perspiratione insensibili. G. M. Nic. Avellan. Uppsala, 2°',, 1775, 12 p. 4:0. Cederschjöld, P. G., De exhalatione per cutem. M. G. Lund, 2!/ 1808, 12 p. 4:0. — Under inseende af Joh. H. Engelhart. Henschen, Salomon Eberhard, Om indigosvafvelsyradt na- trons afsöndring i njurarne. Experimentel undersök- ning öfver urinsekretionens mekanism under fysio- logiska förhållanden. M. G. Uppsala, !?/,, 1879, 166 s. med fyra planscher 8:0. Äfven i Svenska Lükare-Sällskapets Nya Handlingar. Ser. IL. VII. I. Sthlm 1879. Santesson, C. G., Studier i muskelns allmänna Mekanik. M. G. Sthlm, 29/, 1891, 235 s. 8:0. Bidrag t. känned. af Finl. Le, 4. Fysiologisk och patologisk kemi. Roberg, L., Theses chemice disceptate coram Alumnis regiis, magnatum aliorumque civium anno 1732 die 15 nov. 2 bl. 8:0 min. Uppsala. Roberg, L., Theses chemicæ disceptatæ coram ..... anno _ 1733 die.... febr. 2 bl. 8:0 min. Uppsala. Roberg, Laur., E prælectionibus chemicis de definitione chemiæ nominali et reali, hecce proposuit.... anno 1738 die.... Juni L. R. Uppsala. Harmens, Gust., De usu et noxa bilis genuine et vitiate. Lund, */, 1746, 12 p. 4:o. Linné, C. von, De generatione calculi. G. M. Joh. Otto Hagström. Uppsala, 5/, 1749, 27 p. 4:0. Linné, C. von, De pingvedine animali. Jac. Lindh. Upp- sala, 24/.. 1759, 32 p. 4:0. Linné C. von, Morsura serpentum. Joh. Gust. Acrell. Upp- sala, 16/, 1762, 19 p. 4:0. Wollin, Christ., De acido animali. Lund, 2°/, 1781, 16 p. 4:0. Ekeberg, Andr. Gust., De Materiis oleosis e regno ani- mali. Uppsala, 2’/, 1789, 18 p. 8:0. Hammarsten, Olof, Om gallans förhållande till magsaften och ägohvitedigestionen. M. G. Uppsala, 22/; 1869, 121 s. 8:0. | I Uppsala Univ. Arsskrift 1869. Lang, lohan, Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sön- derdelningsprodukter. I. Historik. Taurin och dess föreningar. Chologlycolsyra. Glycodyslysin. Lund, 14/, 1875, 106 s. 4:0. — Specimen för profession. I Lunds Univ. Arsskrift XI. 1874—75. Hogner, Rich., Nagra undersökningar vid Saltsyre-afsön- dringen vid magkatarr och dilatation. M.G. Uppsala, ESS IGN ise BO Bergstrand, Carl Er., Om näringsämnena 1 allmänhet jemte några bidrag till kännedomen af svenskt mjöl och dess användning till bröd. Uppsala, 1887, 77 s. 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. i 18 John, Severin, Bidrag till kännedomen om svingallans sy- ror. M. G. Sthlm, 11/,. 1888, 96 s. med 2 taflor 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1888, N:o 13 och 20. Jfr Hygiea. 50, 1888. Wolff, Ludv., Bidrag till kännedomen om några njutnings-- och läkemedels inverkan på menniskans magsaft. M. G. Uppsala, !2/,, 1888, 88 s. 8:0. I Upsala Läkareförenings förhandlingar. 1888. Mörner, Carl Th., Undersökning af proteinämnena 1 ögats ljusbrytande medier. M. G. Uppsala, ?5/; 1892, 110 Ss. 8:0, Sjögvist, John, Physiologisch-chemische Beobachtungen über die Saltzsäure. M. G. Sthlm, 1%, 1895, 104 s., 2 Tabeller 8:0. I Skandin. Archiv für Physiologie. 5. 1897. Elfstrand, M., Über giftige Eiweisse, welche Blutkörper- chen verkleben. Uppsala, 1897, 192 s. 8:0. — Spe- cimen för docentur i Farmakodynamik. af Klercker, Rutger Kjell-Otto Göran, Studien über die Pentosurie. M. G. Lund, 13%, 1904, 96 s. 80. _ I Nord. med. Arkiv. 1905. Inre Medicin, N:o 1 och N:o 6. 5. Patologisk anatomi. I. Allmän patologisk anatomi. Flodin, Carol. Clemens, Diss. Entomologiam medicam sistens. G. M. Lund, ?2/; 1780, 18 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Brandelius, Laur., De sensibilitate ossium morbosa. G. M. Uppsala, 5/; 1780, 26 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Kolmodin, Isr., De Entozois humanis. Diss. physiol.-patho- logica. G. M. Uppsala, !!/, 1817, 16 s. 4:0. — Un- der inseende af C. P. Thunberg. Bidrag t. känned. af Finl. 5 19 Lundborg, C. J., De Entozois humanis. Diss. nosologico- therapeutica. G. M. Uppsala, 12/, 1817, 18 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Widberg, Joh. A., De Metastasi. G. M. Lund, '7/, 1820, 27 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Wennberg, Eric. Sam., Ad sectiones cadaverum observa- tiones. G. M. Uppsala, 2‘, 1823, 10.p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Orbom, Nic. Gust., De necrosi. G. M. Uppsala, 1/, 1833, 9 p. 4:0. — Under inseende af Henr. Wilh. Romanson. Edgren, Joh. Nic., Observationes in hypertrophiam. G. M. Lund, 13/, 1837, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Rydberg, Johan Gustaf, Om utvidgningar af cylinderfor- miga kanaler i menniskokroppen. 1. M.G. Uppsala, 6/, 1852, 1—16 s. 8:0. 2. Osbahr, E.G. M. G. %/, 1852, 17—30 s. 8:0. 3. Ehrengranat, Gust. Adam, M. G. 13/, 1852, 31—44 s. 8:0. — Under inseende af Olof Glas. | Düben, Gust. W. J. von, Öfversigt af de bidrag mikrosko- pet lemnat till den medicinska diagnostiken. M. G. Uppsala, 28/, 1855, 98 s. 8:0, ett blad teser. I Svenska Läkare-Sällskapets Nya Handlingar. IX. Ek, Robert, Om Pyemi i pathogenetiskt och anatomiskt hänseende. M. G. Uppsala, 5/, 1856, 16 s. 8:0. Förf. är finne. Lindström, Albert, Bidrag till läran om Embol. M. G. Lund, 13/,. 1856, 69 s. Brelin, Carl, Studier i cell-läran med särskildt afseende fastadt vid varcellen. M. G. Uppsala, 29/, 1862, 51 8 KO I Uppsala Univ. Ärskrift 1862. Ekecrantz, Walter, Bidrag till kännedomen om de i men- niskans tarmkanal förekommande infusorier. M. G. Uppsala, 39/,, 1889; 23 s. em pl., 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1869. N:o 20. Nat. o. Folk, H. 70. 20 Wising, Per Johan. Till kännedomen om Balantidium Coli hos människor. M. G. Uppsala, 1/; 1871, 30 s. en tafla, 8:0. I Nord. medie. Arkiv. 1871. N:o 3. Sjöbring. Nils Persson, Om den tuberkulösa nybildningen och dess egendomligheter, Lund, 1!/,, 1899, 78, VII s. 4:0. ~ 2. Hiärnan och nervsystemet. Schulzen. Freder., Fetus hydrocephalo interno correpti descriptio. G. M. Uppsala, ?5/, 1797, 21 p. 4:0. — Under inseende af Ad Murray. Levertin. Jac., De monstro hydrocephalico ovino, extremi- tatibus anterioribus carente observationes. G. M. 29/. 1833, 14 p. 4:0, cum tabula. — Under inseende af H. W. Romanson. Marin, Otto. De Meningum cerebri ossificatione abnormi. G. M. Lund, 16/, 1834, 16 s. 8:0. — Under inseende af Bernh. Pramberg. | Jäderholm, Axel, Studier öfver gra degeneration i ryggmär- gen. M. G. Uppsala, 3/, 1869, 25 s. 8:0, 5 pl. I Nord. medic. Arkiv, I. 1869. Petersson, Osk. Vikt., Fall af nybildningar inom hjernan jemte några ord om hjerntumörernas diagnos. M. G. Uppsala, 1°/,; 1875, 68 s. en pl. 8:0. Köster, H., Om nervdegeneration och nervatrofi jämte några ord om varikositeternas förekomst och bety- delse i de perifera nerverna. M. G. Uppsala, 5/,, 1887, 154 s. en pl. 8:0. I Uppsala univ. Arsskrift 1887. Petrén, Karl, Bidrag till kännedomen om ryggmärgsför- ändringar vid perniciös anemi. M. G. Lund, !£',, 1895, 144 s. 2 pl. 8:0. I Nord. medic. Arkiv. 1896. N:o 7. Forssman. J.. Ueber die Ursachen, welche die Wachsthums- richtung der peripheren Nervenfasern bei der Rege- Bidrag t. känned. af Finl. 21 neration bestimmen. M. G. Lund, 1898 (utan da- tum), 47 s. 8:0. — Tryckt 1 Jena. Särtryck ur Zieglers Beiträge zur patolog. Anato- mie und allgem. Pathologie. 24. 1898. N:o IV. Rodhe, Einar, Studien über die senilen Rückenmarkver- änderungen. Sthlm, !2/, 1905, 104 s. 2 taflor 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1904. Inre Medicin, N:o 11, " N:o 14. 3. Hiärtat och blodkärlen. Murray, Ad., In Aneurismata femoris observationes. Upp- sala, 30/; 1781, 61 p. med en pl, 4:0. (Petr. Afzelius Arvidsson). Tengmalm, Petr. Gust., De ruptura cordis. .G. M. Upp- sala, 28/; 1785, 28 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Pontin, Magn. Mart., De cordis polypo. 15. G. M. Upp- sala, 51/; 1806, 18 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Florman, Arv. Henr., De aneurysmate cordis. I—II. Lund, 2%/,—22/, 1812, 32 p. 4:0. (G. M., Nic. Magn. Hjertstedt, Nic. Engström, Joh. Pramberg). Hvasser, Paul, Tumor a ruptura arterie ortus. G. M. Uppsala, ?!/, 1823, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Svedmark, Johan, Om inflammation i venerne efter yttre mechaniska lesioner. 17. M. G. Uppsala, !/, 1832, 16 s. 4:0. — Under inseende af Jsr. Hvasser. Dahlin, N, Om variküsa utvidgningar i nedre extremite- ternas vener. M. G. Uppsala, !/,, 1832, 16 s. 4:0. — Under inseende af Isr. Hvasser. Grähs, Carl Gustaf, Blasjuka af medfödda bildningsfel (Cyanosis congenita). M. G. Lund, 17/, 1841, 16 s. 8:0. — Under inseende af Jac. Sünnerberg. Nat. o. Folk, H. 70. 22 Cron, Johan Olof, Om Kärlutvidgningar. M. G. Uppsala, 5/, 1848, 16 s. 8:0. — Under inseende af ©. H. Berg- strand. Vestberg, Art. Edvard, Om dissekerande hjärtaneurismer. M. G. Uppsala, %/, 1897, 128 s. med 2 pl. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1897, N:o 26 och N:o 31. Wadstein, Emil, Om Stenos och Obliteration af Aorta vid eller i närheten af Ductus Botalli. M. G. Lund, #,, 1897, 122 s. 3 pl. 4:0. I Lunds Univ. Arsskrift, XXXIII, U, 2. 4, Bukorganerna m. m. Reef, Mart., De Calculis in ventriculo inventis. Lund, 7/, 1744, 24 p. en plansch, 4:0. — Under inseende af Gust. Harmens. Keventer, Gust. H., De calculis hepaticis et cysticis. G. M. Lund, 17/, 1762, 43 p. 40. — Under inseende af Eb. Rosén nob. Rosenblad. Wenner, Mart. Ludov., Atresia ani vesicalis singulari obser- vatione illustrata. Uppsala, ??/,;, 1794, 19 p. cum Ta- bula, 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Haak, Petr. Reinh., Anatomie pathologice cesophagi bre- vis delineatio. G. M. Uppsala, "of; 1811, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Arpi, Jac. Eman., Specim. anatomico-pathologicum de mu- tationibus peritonei morbosis. G. M. Uppsala, 2°/; 1813, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Aman, Joh. Aug., Observationes pathologico-anatomicæ circa ventriculum. I. G. M Uppsala, '3/, 1815, 16 p. 4:0. — IL. Lithell, Carol. Gust. G. M. 13/, 1815, 8 s. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Bänge, Car. OI, De immutationibus morbosis organorum bilis. I. G. M. Uppsala, ?/, 1817, 10 p. 4:0. — I. Wendt, Joh. P. G. M. . Uppsala, 17/; 1817, 11—18 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Bidrag t. kanned. af Finl. 23 Olai, Andr., Observationes pathologico-anatomicæ circa Intestina. G. M. Uppsala, 2%/, 1817, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. Lindström, Jac. Nicol., Observ. anat.-pathologicæ circa ute- rum atque ovaria casu singulari illustrate. Uppsala, 1822. 14 p. c. 2 tabb. 4:0 — Under inseende af Jac. Åkerman. Trägårdh, Gust. Sv., Magens och tarmkanalens patholo- giska anatomi. I". Lund, 9/7 1859,. 91 s. 8:0. — Specimen för adjunktur i teoret. o. prakt. medicin. Bendz, Hans, Om förekomsten och betydelsen af varices i Oesophagus vid hinder inom portåderkretsloppet sär- skildt vid Cirrhosis hepatis. M. G. Lund, /, 1884, 99 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1884. N:o 9. Hildebrand, Carl Hildemar, Kliniska studier öfver bukorga- nens lägeförändringar. M. G. Lund, 23/, 1892, 85 s. 4:0. I Lunds Univ. Arsskrift, XXVII. 18901891. Quensel, Ulrik, Studier öfver den kroniska Gastritens histo- logi. M. G. Sthlm, 4/,, 1893, 87 s. en tafla 8:0. — Promoverad med. doktor 1 Lund d. 3!/, 1894. I Nord. med. Arkiv, 1893. N:o 24 och N:o 31. Jansson, Carl, Lefverförändringar efter ligatur af arteria hepatica. M. G. Sthlm, 39/,, 1894, 46 s. 8:0 med en tafla 1 färgtryck, ett trädsnitt och 8 autotypier. Pro- moverad med. doktor i Lund d. :!/, 1895. I Nord. med. Arkiv. 1894, N:o 34. Åkerlund, Sven Fredr., Studier öfver tarmuttömningar. M. G. Lund, 29/,, 1895, 83 s. och 6 pl. 8:0. Delvis införd 1 Archiv f. Verdaungskrankheiten I. H. 4. Forssner, Hjalmar, Om de kongenitala tarm- och oesophagusatresiernas patologiska anatomi och ætio- logi jämte en studie öfver digestionskanalens tidi- gaste utveckling. M. G. Sthlm, 2%/, 1906, 108 s. med 8 taflor, 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 24 I Nord. med. Arkw. 1905: Kırursı N:020. 1—108. 5. Svulster. Hamnerin, Petr., (Alumnus regius). De insigni capitis tumore, quem, separatio maximæ partis ossis frontis, excepit. Uppsala, %/,, 1735, 8 p. 4:0. — Sub pre- sidio Nicolai Rosén. Stobæus, Kilian J. F., De Scirrho generatim. G.M. Lund, 5/, 1745, 30 p. 4:0. — Under inseende af G. Har- mens. Sidrén, Jon., De Tumore articulorum fungoso. Uppsala, 31/,, 1769, 12 p. 4:0. (Christ. Ernest Boecler). Norell, Carol., De Osteosteatomate. G. M. Uppsala, 3/, J 1780, 38 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Lodin, Joh. Gust., De Tumoribus salivalibus. G. M. Upp- sala, 1/, 1785, 24 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Nyblæus, Joh. Er., De Tumore lymphatico. G. M. Upp- sala, 13/, 1807, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Topelius, Zach, In carcinoma observationes casu illustra- te. G. M. Uppsala, */, 1811, 15 p. e. Tab, 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Ekelund, Dan., De Tumore cystico. G. M. Uppsala, 16/, 1817, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Müllern, Ulric, Observationes in viscerum tumores. G. M. Lund, !7/, 1818, 12 p. 4:0. — Under inseende af Jae. Sönnerberg. Tholander, Frider, Hypomnemata de Cancro glandulæ mamme. I. G. M. Uppsala, 1/, 1831, 8 p. 4:0. — IT. Petr. Nordgren. G. M. 11/, 1831, 9—17 p. 4:0. — Under inseende af H. W. Romanson. Edling, Carl Leonard, Om Epithelioma i ansigtet. M. G. Uppsala, 31/; 1856, 26 s. 8:0. Bidrag t. känned. af Finl. 25 Wettergren, Carl Ludvig Fr., Bidrag till kännedomen om Kystoma Testiculi. M. G. Uppsala, 25/, 1872, 60 s. 3 taflor 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1872. N:o 20 och 24. Mörner, K. A. H., Bidrag till kännedomen om färgämnena i melanotiska svulster. M. G. Sthlm, 8/, 1886, 58 s. 8:0 med tva planscher. I Nord. med. Arkiv. 1886. N:o 19. Ljunggren, Carl Aug., Om käksvulster med ursprung ifrån tandepitelgroddlisten. M. G. Lund, !3/,, 1894, 95 s. 8:0 med 4 taflor. I Nord. med. Arkiv. 1895. N:o 1, 1—69 med 4 taflor och 16 autotypier. Stecksén, Anna, Studier öfver Curtis’blastomycet fran svulst-etiologisk synpunkt. M. G. Sthlm, 1906, 88 s. 8:0 med en pl. Ahlström, Erik, Über die Gallertkystome der Ovarien und die bei Ruptur derselben auftretenden gallertigen Veränderungen des Bauchfells (S. G. Pseudomyxoma peritonei). M. G. Sthlm, 27/,, 1909, 240 s., Tabellen I—XXXVI 8. 7 Pl. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1909. Kirurgi N:o 1. 6. Bakteriologi. Linné, C. von, Exanthemata viva. Joh. C. Nyander. Upp- sala, 23/, 1757, 16 p. 4:0. Linné, C. von, Mundus invisibilis. Joh. Carol. Roos. Upp- sala, 6/; 1767, 23 p.- 4:0. Andersson, Joh. Casper, Om vägen för menniskokroppens infektion vid abdominal-typhus. M. G. Lund, !!/, 11879, DT S20: Almqvist, Ernst, Tyfoidfeberns bakterie. I. M. G. Sthlm, 29/, 1882, 30 s. med en tafla 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1882. N:o 10. Nat. o. Folk, H. 70. 26 Bayer, Sven, Bidrag till kännedomen om Bakterierna i menniskans tarmkanal. M. G. Uppsala, 27/, 1886, 39 s. en pli s:zo: I Uppsala Läkareförenings förhandlingar, 21. ‘Sundberg, Carl Jonas Gustaf, Undersökningar öfver möj- ligheten af mikrobers inträngande genom den oska- dade tarmslemhinnans yta. Bidrag till den allmänna infektionsläran. M. G. Uppsala, ?/, 1892, 127 s. med 2 Tabeller 8:0. Wetterdal, Henr., Bidrag till kinnedomen om Bakteriehal- ten 1 vattendragen invid Stockholm. M. G. Uppsala, 40/. 1894, 81 s., en tabell 4:0. Kaijser, Fritz, Bidrag till kännedomen om serüsa Artriter beroende pa Staphylomycosis. M. G. Sthlm, 26, 1897. 060s. 3:0, I Aygiea. 59, 1. 1897. Levin, Ernst, Om mjältbrand hos Höns. M. G. Sthlm, 2379 HSM TES Sen) tatlasis:o- Jundell, Isak, Klinisk-Bakteriologiska studier öfver Bronki- terna MG. Sthlm, 23/1808 MOIS pire 0; I Hygiea. 60, 477—510. 2. 1—77. 1898. Wirgin, Germund, Zur Wirkung des Aethylalkohols auf Mikroorganismen. M. G. Sthlm, 2°/, 1902, 56 s. 8:0. I Zeitschr. für Hygiene und Infectionskrankheiten. XL. 1902. Forssner, Gunnar Hjalmar, Renale Lokalisation nach intra- venösen Infektionen mit einer dem Nierengewebe ex- perimentell angepassten Streptokokkenkultur. M. G. Lund, ?1/, 1903, 56 s. 8:0. — Tryckt 1 Sthlm. I Nord. med. Arkiv. 1902. N:o 18. Törne, Frans Wilhelm, Studien über die Bakteriellen ver- hältnisse der Nasennebenhöhlen und über ihre Schutz- mittel gegen Bakterien. M. G. Lund, ?’/, 1904, 119 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1904. Kirurgi N:o 2 och 6. Bidrag t. känned. af Finl. 27 Koraen, Gunnar, Zur Biologie des Erregers des Darmtyphus. M. G. Sthlm, 15/5 1907, 64 s. 8:0: I Nord. med. Arkiv. 1907. N:o 5. 7. Hygien. Below, Jac. Fr., Diss. exhibens medicum togatum s. sani- tatis Custodem. Lind, 8/, 1702, 82 p. 4:0. (Joh. Thomson). Thomson, Joh., Diss. exhibens medicum sagatum, sive morborum Vindicem. G. M: Lund, *!/,, 1703, 55 p. 4:0. Roberg, Laur., De Aquosi calidique potus salubritate. Upp- Sala, >, 1711, 27 pP. 4:0. (Joh. Pihl): Rosen, Nic., De purificatione aque. Uppsala, 24,5 1736, 16 p. 4:0. (OL Ruth). Roberg, Laur., Theses diæteticæ propositæ coram Alum- nis regis, Magnatum aliorumque civium anno 1736 die.... nov. Uppsala. — Innehåller 22 hygieniska teser med anförande af bibelsprak såsom stöd. Roberg, Laur., E prælectionibus publicis chemicis de Fur- nis, hæcce proposuit Alumnis regis .. . anno 1739, die 31 Marti. Uppsala. 3 bl. med plansch. Harmens, Gust., De aqua utili et noxia. Lund, 19/5 1749, 36 p. 4:0. Harmens, Gust., De Dieta ad long&vitatem. Lund, 27/, 1752, 25 p. 4:0. Linné, C. von, Fundamenta valetudinis. Pet. Engström. Uppsala, 17/, 1756, 13 p. 4:0. "Linné, C. von, Aer habitabilis. Joh. Vict. Siefvert. Upp- sala, 22/5 1759, 25 p. 4:0. Linne, C. von, Motus polychrestus. Christ. Lado. Upp- sala, *3/,, 1763, 20 p. 4:0. Linne, C. von, Circa Fervidorum et Gelidorum usum pa- rænesis. Carol. Ribe. Uppsala, 12/; 1765, 25 p. 4:0. Nat. o Folk, H. 70. 28 Linné, C. von, Morbi Artificum. G. M. Nicol. Skragge. Uppsala, 15/5 1765, 12 p. +:0. Linné, C. von, De medico sui ipsius. G. M., Joh. Grys- selius. Uppsala, /, 1768, 12 p. 4:0. Wenman, Car. Henr., De morbis nautarum Indie. Upp- sala, 5/,, 1768, (2 blad, innehållande titel och 8 teser) 4:0. — Under inseende af C. von Linné. Linné, C. von, Respiratio diætetica. Jonas Uliholm. Upp- sala, 227ml 2s 26 p. 4:0. Barfoth, And. Eilert, De virtute æris fixi antiseptica. Lund, 1777, 14 p. 4:0. (Nic. Hjortzberg). Sommelius, And. Br., De salubritate Lunde. G. M. Lund, 10/, 1794, 29 p. 40. — Under inseende af Andr. Barfoth. Kjellman, Car. Joh., De Politia medica aphorismos nonnul- los complectens. G. M. Lund, 19/,. 1798, 13 p. 2:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Malmström, Andr., De methodo mersis subveniendi per inflationem aeris. G. M. Lund, 15/,, 1802, 11 s. 4:0. — Under inseende af Arv. Henr. Florman. Kollinius, Andr., Diss., queedam de corporis cura, studiosis necessaria complexa. G. M. Lund, °/, 1804, 12 =. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Dellwik, C. J., De sanitate militum et nauticorum tuenda dissertatio. G. M. Lund, 17/, 1816, 16 s. 4:0. — Under inseende af Eberh. Munck af Rosenschôld. Marin, C.0., De sanitate mari tuenda. Lund, 17/, 1825, 18 s. 4:0. — Under inseende af Jac. Synnerberg, Minton, Th., Observationes circa prophylaxin in morbis contagiosis acutis. G. M. Lund, 5/, 1830, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Wallis, Curt, Om Catanias klimat. M. G. Lund, 39/; 1873, 54 s. 8:0. IX och III meteorologiska tabeller. Kullberg, Anders Fredrik, Om prostitutionen och de verk- sammaste medlen till de veneriska sjukdomarnes hämmande, med särskilt afseende fästadt pä förhäl- landena 1 Stockholm. M.G. Lund, 28/, 1874, 84 s. 8:0. Bidrag t. känned. af Finl. 29 I Svenska Läkare-Sällskapets Nya Handlingar, ser. IL Vs ig, Bern. Heyman, Elias, Studier i Allmän Hälsovård grundade på Göteborgs mortalitetsförhållanden. M. G. I. Lund, /, 1877, 72 s. 8:0 med en karta. — Tryckt 1 Göteborg. Heyman, Elias, Renhållningsväsendet i städer ur hälsovår- dens synpunkt. Sthlm 1877, 124 s. och 4 taflor 8:0. — Tryckt i Göteborg. Specimen för professionen i Hygien. | Bergsten, Wilhelm, Helsobringande sommarlif. M. G. Uppsala, ®/, 1877, 146 s. 8:0. — Tryckt i Norrköping, Wallis, Curt, Liernurs differenseringssystem och frågan om städers renhållning. Sthlm, 31/,, 1877, 175 s. 8:0. — Specimen. I Svenska Läkare-Sällsk. N. Handl. IL, 7. Wallis, Curt, Hygieniska undersökningar angäende luftens beskaffenhet ı Stockholms theatrar och kafeer. Lund, 10 1879, IPS KO Selling, A. M. Om gällande Helsovärdsförfattningars bety- delse och tillämpning 1 rikets landskommuner åren 1875—1884. M. G. Sthlm, !5/; 1887, 173 s. 8:0. Selander, Edv., Luftundersökningar vid Vaxholm. M. G. Sthlm, 25/, 1887, 108 s., 3 pl. 8:0, 1—21 (litteratur- förteckning). | Delvis i Bih. till K.V. Ak:s. Handl. XIII. Afd. II. 1—38. | Setterbom, E., Undersökningar af effekten hos några nu- mera 1 Berlin mest i bruk varande luftvärmnings- och ventilationsanordningar 1 skolor samt derpä grundade omdöme om dem 1 hygieniskt afseende. M. G. Sthlm, 29/, 1893, 94 s. 8:0. — Promoverad med. doktor 1 Lund 27/, 1893. Pettersson, Alfred, Experimentelle Untersuchungen über das Conservieren von Fisch und Fleisch mit Sal- zens, Uppsala, 2/5 1900; 70255 8:0. — Tryckt i München. I Archiv f. Hygiene. 37. 1900. 171—288. Nat o. Folk, H. 70. 30 8. Dietetik. Rosén, Nic, Diss. medica de diversis cibi potusque generi- bus. Uppsala, !*/, 1739, 16 p. 4:0. (Zach. Jo. Strand- berg). Linné, C. von, De Acetariis. Hieronym. v. d. Burg. Upp- Sa Te 1756, 7L6" py 4:0. Linné, C. von, De Pane diætetico. Isac. Svensson. Upp- Sala, 8/5 1197, 20 p. 2:0. Linné, C. von, Culina mutata. Magn. Osterman. Uppsala, ga AAG Tia AU) (OR EO Linné, C. von, Macellum olitorium. Pet. Jerlin. Uppsala, 20}. 1760,253 pP. 420. Linné, C. von, Diæta acidularis. Eric. Wigelius. Uppsala, 18/1761; 129.40: Linné, C. von, Potus Coffee. Heinr. Sparschuch. Upp- sala,ı18/ 5. 1761,,180p sollen Tab: Linné, C. von, Fructus esculenti. Joh. Salberg. Uppsala, me 1963,22 505 AO; Linné, C. von, Dieta per scalam ætatis humane obser- vanda. Dan. Joh. Ohrqvist. Uppsala, 1764, 12 p. 4:0. Linne, C. von, Spiritus frumenti. Petr. Bergius. Uppsala, oO 20. 1:0. Linné. C. von, De potu Chocolate. G. M. Anton Hoffman. Uppsala, 15/, 1765, 10 p. 4:0. Linné, C. von, Potus Thee. Petr. ©. Tilieus. Uppsala, 245. 1765, ND ja zes ab: 20 Linné, C. von, De effectu et cura vitiorum diæteticorum general. G. M, Joh. Gabr. Bergman. Uppsala, 10/,, 1766, 24 s. 4:0. Linné, C. von, De varietate ciborum. Adolph. Fr. Weden- berg. Uppsala, 1%/,, 1767, 20 p. 4:0. Bidrag t känned. af Finl. 31 9. Medicinsk statistik. Wretlind, E. W., Undersökningar rörande Stockholms mor- talitet. 1. Mortaliteten. 2. Dödsorsakerna. M. G. Uppsala. 2*/, 1866, 107 s. 8:0. I Medicinskt Archiv. N:o 8. 1867. Odén, Klas Gustaf, Statistisk undersökning rörande våld- samma dödsfall i Sverige. I. Uppsala, 22/5; 1875, 23 s. 4:0. — För filosofisk grad. Lindman, Carl, Dödsorsakerna och dödligheten i Helsing- borg 1876—1890. M. G. Lund, 8/,, 1894, 106 s. 2 kartor 8:0. — Tryckt i Helsingborg. 10. Rättsmedicin. Pramberg, Joh. Bernh., De fetu monstroso, judicio medici submisso. 1, 2*. Lund, 21/, 1838—?9/, 1840, 32 s. 2 tabeller 8:0. (G. M., C. J. Löfdahl, Car. Joh. Ny- gréen). Berg, Fredrik Theodor, Summarisk redogörelse för medico- legala liköppningarna på Kongl. Carol. Med. Chir. Institutet under höstterminen år 1841. Sthlm, !3/; 1842, 16 s. 8:0. — Prof för lärarebefattningen 1 medi- cina legalis. I Hygiea 1842. N:o 6. Wistrand, Alfr. Hilarion, Afhandling om sättet att besvara rättsmedicinska frågor rörande hafvandeskap och för- lossning. Sthlm, 19/,, 1849, 95 s. 8:0. — Specimen för lärarebefattningen i medicina legalis. Hjort, G. F., Theser uti legal medicin. Sthlm, 1849, 4 s. opag. 4:0. — Specimen. Amneus, A. J., Om Kronprinsen Karl Augusts dödssätt och de rättsmedicinska hufvudpunkterna af rättegån- gen mot Rossi. M. G. Uppsala, °!/, 1865, 63 s. 8:0. I Uppsala Univ. Arsskrift 1866. Ekdahl, Ax. Joh., Om rättsmedicinska undersökningar rö- rande sinnesbeskaffenheten hos för brott tilltalade personer MG: = 45/1895, 88" s: 8:0: Nat. o. Folk, H. 70. 32 Dillner, Hj., Några rättskemiska studier. M. G. Sthlm, 2/, 1895, 46 s. 8:0. Hedren, Gunnar, Om Fosterfördrifning fran rattsmedicinsk synpunkt. M. G. Sthlm, 39/5; 1901, 90 s. 8:0. Se Kinberg. Olof, 1908. Psykiatri. ıı. Förgiftningar. Gravander, Laur. Fredr., Diss. de Veneficiis per Arseni- cum. G. M. Uppsala, 9/, 1804, 12 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Alm, Andr. Jon., Casus veneficii per Arsenicum. G. M. Uppsala, *, 1810, 11 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Sefstrém, Nic. Gabr., Enchiridii Toxicologiæ tentamen. P. 1. sect. 1. G. M. Uppsala, 29/; 1813, 6 s. 40. — Martin, Car. Rob., P. 1. sect. 2. Uppsala, 29/; 1813, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Ingelman, Bened. Sam., De ratione Arsenici in corpore venenato explorandi. Gr. Phil. Lund, 8, 16 p. 4:0. — Under inseende af Joh. Alb. Engeström. Lychnell, Laur. Petr., Examen veneficii medico-legale. 1 *. G. M. Uppsala, !*/, 1826, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Liedbeck, Petr. Jac., De Veneficio phosphoreo acuto. 1, 2. Uppsala, 15/,, 1845, 30 p. 8:0. — Tryckt 1 Gefle. Åberg, Ernst Georg, Om kronisk arsenikforgiftning. M. G. Uppsala, 1/, 1850, 17 s. 8:0. — Under inseende af Olof Glas. Molander, J., Om fosfornecros. M. G. Uppsala, 25/; 1855, 36 s. 8:0. — Tryckt 1 Stockholm. Grape, Erik Adolf, Om chronisk Arsenikförgiftning. M.G. Uppsala, #5 1877, 618s. 8:0. Lindberger, Valter, Bidrag till kännedomen om Förgift- ningarna i Sverige under aren 1873—1892. M. G. Uppsala, !/, 1893, 117 s. 8:0. I Uppsala Univ. Arsskrift 1893. Biirag t känned. af Finl 39 Almqvist, Johan, Experimentelle Studien über die Lokali- sation des Quecksilbers bei Quecksilbervergiftung. M. G. Sthlm, 23/7 1903, 73 s. och 2 taflor 8:0. I Nord. med. Arkiv 1903. Inre Medicin N:o 6, 1—73. 12 Militarmedicin. Bierchén, Petr., Morbi expeditionis classice MDCCLVI. Uppsala, 18/; 1757, 22 p. 4:0. — Under inseende af , ©. von Linné. Akerman, Nic., De Typho nervoso in Classe svecana per autumnum anni MDCCCVIII observato. G. M. Upp- sala, 12/, 1810, 12 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Kjellander, Bened., De Dysenteria in Nosocomio militari Brinkebergskulle observata annis 1808 et 1809. 1 *. G. M. Uppsala, 4/4 1810, 10 p. 4:0. — Under in- seende af P. v. Afzelius. Jedeur, Joh. Nic., De vulneribus sclopetariis, qualia et quo- modo in Xenodochiis militaribus tractanda. G. M. Uppsala, 75/, 1815, 12 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Welander, Edv., Om morbiditeten och mortaliteten inom Kongl. andra lfgardet under aren 1866—1877 samt luftundersökningar 1 regimentets kasern. M. G. Sthlm, 22/, 1880, 122 s., 2 taflor 8:0. Göransson, Jacob, Om solstyng eller värmeslag fran mili- tärhygienisk synpunkt. M. G. Uppsala, ?°/,, 1888, 88 SE 8:0. 2 Rudberg, Karl, Studier öfver Sjuklighet och Dödlighet på kongl. flottans fartyg åren 1865—1885. M. G. Sthlm, 23/, 1888, 99 s., 2 taflor, 3 kartor 8:0. Netzler, Fritz, Organisationen af vara svenska arme-kök. M. G. Sthlm, ‘7/, 1906, 106 s: 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 34 13. Allmän patologi. Below, Jac. Fried., De natura, arte et remediis in morbo- rum cura necessariis. Uppsala, 2°/, 1695, 48 p. 2 bl. 8:0. Roberg, Laur.. Diss. varios effluviorum effectus ostendens. Uppsala, 3/, 1699, 28 p. c. tab. 4:0. (Gabr. Holste- nius). Roberg, Laur., Morbi hereditarii. Uppsala, 18/; 1702, 36 p. 4:0. (Joh. Christ. Heyn). Döbeln, Joh. Jac. von, Diss de vita absque eho et patie qua casus oppido rarus ejusque certitudo eruditorum con- siderationi exhibetur. Lund, 3!/; 1711, 26 p. 8:0. Heyne, J. Chr. (sedermera Nordenheim), Theses miscella- nee (medicæ). Lund, 17/,, 1717, 4 bl. 4:0. — Tjugu- fyra teser, författade på befallning af Kon. Carl XII och ventilerade i hans närvaro. Den sista tesen ly- der: senectus ipsa morbus est. Braun, Laur., Aphorismi physico-medici. Lund, 1717, 4 [dy CEO Roberg, Laur., Diss. acad. ideam boni medici leviter deli- neans. Uppsala, ?7/, 1718, 16 s. 4:0. (Jac. Boethius). Stobzus, Kilian, De fame lesa. G. M. Lund, !£/; 1720, 10 p. 4:o. — Sub præsidio J. J. von Döbeln. Roberg, Laur., Theses miscellaneæ disceptatæ coram Alum- nis regiis, Magnatum aliorumque civium anno 14/, 1731, 4 plag. 8:0. Upsalie. | Rosén, Nic., nob. von Rosenstein, Theses medicæ, coram Alumnis regiis, magnatum et privatorum ventilate. Upsaliæ, f/,, 1731, 4 bl. 8:0. Roberg, L., Theses chemicæ disceptatæ coram Alumnis re- gis aliorumque civium anno 1732 d. 15 nov., 2 plag. 8:0. Upsaliæ. Rosén, Nicol., Theses medicæ de emendatione temperamen- torum. Uppsala, 15/,, 1732, 15 p. 4:0. (Claud. Sohl- berg). Bidrag t. känned. af Finl. 35 Wallerius, Joh. Gotschalk, Diss. qua demonstratur Scorbu- tum Svecis non esse Endemium. G. M. Lund, 23/, 1735, 16 p. 4:0. — Under inseende af J. J. von Dö- beln. Tracht, Rud. Christ., Theses medicæ. Uppsala, 6/; 1736, 6 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosén. Rosén, Nic., De communi ad septentrionem per æstatem degentium malo, alvo adstricta. Uppsala, 2/, 1737, 12 p. 4:0. (Ol Kalmeter). Rosén, Nic., De equitatione ejusque in medicina usu. Upp- sala, 2/, 1738, 32 p. (And. Ramzelius). Wallerius, Joh. Gotsch., Decades bine Thesium medicarum. Uppsala, #/, 1741, 18 p. 4:0, (resp. A. Darelius). — Stridsskrift mot Carolus Linneus. Bockman, Jon., De venæsectione corroborante. G. M. Upp- sala, !+/,, 1744, 16 p. 4:0. — Under inseende af Nie. Rosén. - Wallerius, Joh. Gotsch., Disput. physiologico-pathologica de Siti natural et morbosa. Uppsala, 9/, 1746, 18 p40: = Hast, Barth. Rud., Decades bine Thesium medicarum. G. M. Uppsala, ?4/,) 1747, 3 p. 4:0. — Under in- seende af Nic. Rosén. Bergstral, Joh., Theses medicæ, speciminis inauguralis loco. Pro licentia, summos in Medicina obtinendi honores publico examini submissæ. G. M. Uppsala, 2%/,, 1747, 4 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosen. Hasselqvist, Fr., Theses medicæ. G. M. Uppsala, ?!/, 1749, 3 s. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosen. Rudberg, Jacobus, De legibus microcosmicis. G. M. Upp- sala, 28/, 1750, 29 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosen. Linné, C. von, Obstacula medicine. Joh. Georg. Beyer- sten. Uppsala, #/, 1752, 10 p. 40. Rosen, Nic., Morbi evacuatorii sangvinis. I. Petr. Zetzell. Uppsala, 22/, 1752, 20 p. 4:0. II. Laur. Balck. G. M. Nat. o. Folk, H. 70. 36 Uppsala, 3/; 1752, 24 p. 4:0. III. Martinus Kähler G. M. Uppsala, 19/; 1752, 25 p. 4:0. Linné, C. von, De morbis in hyeme. Sveno Brodd. G. M. Uppsala, 2/, 1752, 23 p. 4:0. Beyersten, Joh. Georg, Theses medice. G. M. Uppsala, 10/, 1754, 3 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosén. Schultz, Dav. (sedermera von Schulzenheim), De Emesi. G. M. Uppsala, 16/., 1754, 32 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosén. Borg, Joh., De symptomatibus purpureæ chronice scorbu- tice, præcipue latentis. G. M. Lund, %/, 1756, 27 p. 40. — Under inseende af Eberhard Rosén, nob. Rosenblad. Bierchen, Petr., Theses medicæ. G. M. Uppsala, ®/, 1757, 8 p. 40. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Fornander, And. N., Theses medicæ. G. M. Uppsala, ®/, 1758, 4 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivil- lus. Forsskal, Joh. Gust., Theses medice. G. M. Uppsala, 9/, 1758, 4 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivil- lus. Gedner, Christoph. El., De leso motu intestinorum vermi- culari. G. M. Uppsala, '°/, 1758, 24 p. 4:0. — Un- der inseende af Sam. Aurivillius. Aretin, Laur., De Anorexia. G. M. Lund, !4/, 1759, 32 p- 4:0. — Under inseende af Eberhard Rosen, nob. Rosenblad. Linné, C. von, Genera morborum. Joh. Schröder. G. M. . Uppsala, 5/,; 1759, 32 p. 4:0. Osterman, Magn. Gabr., Theses medicæ de Crisibus. G. M. Uppsala, 7/, 1760, 8 p. 40. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Linné, C. von, Theses medicæ. Joh. Christ. Dan. Schreber. G. M. Uppsala, 14/, 1760, 4 s. 4:0. Bjôrnlund, Bened., De metastasi materiæ febrilis vel crisi imperfecta, observationibus clinicis firmata. G. M. Bidrag t. känned. af Finl. 31 Lund, #/; 1760, 11 p. 4:0. — Under inseende af @. Harmens. Hager, Joh. Hinr., De Morbis hereditariis et illorum caussa. M. G. Lund, 27/4 1760, 14 p. 4:0. — Under inseende af G. Harmens. | Dalberg, Sam., Theses medicæ. G. M. Uppsala, 1%/,, 1761, 3 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Ekman, J. Herm., De Aphthis, sigillatim febrium conti- nuarum. M. G. Lund, 27/,,; 1762, 26 p. 4:0. — Un- der inseende af Eb. Rosenblad. Unge, Petr., De Hydrope. G. M. Lund, 18/,;, 1762, 49 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Angelin, Olaus, Diss. med. caussas morborum epidemicorum generatim inquirens. G. M. Lund, /; 1765, 17. p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Engstrom, Petr., Diss. medica, qua Paralysis leviter adum- bratur. G. M. Uppsala, /, 1765, 20 p. 4.0. — Un- der inseende af Sam. Aurivillius. Rydbeck, 0., De doloribus schediasma. G. M. Uppsala, 18/, 1765, 18 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Hjertzeel, Gust. Joh., Mira effluviorum in corpus huma- num potentia. Lund, "/,, 1766, 22 p. 4:0. — Un- der inseende af G. Harmens. Linné, C. von, De Hemoptysi. Joh. Mart. Graberg. G. M. Uppsala, !3/, 1767, 14 s. 4:0. Muhrbeck, K., De Hemoptysi. G. M. Lund, #/, 1768, 23 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Sidren, jon., Symptomatum febrilium P. 1. De affectibus oris et faucium. G. M. Pet. Bergius. Uppsala, ?2/; 1768, 14 s. 4:0. P. IL. De Anxietate. G. M. Birg. Mart. Hall. Uppsala, !5/;, 1768, 12 s. 40. P. UL De Delirio. G. M. Dan. Weber. Uppsala, !5/,. 1768, 11 s. P. IV. De Hemorrhagia narium. G. M. Laur. Ad. Gersdorff. Uppsala, 2/,, 1776, 11 s. 4:0. Petersen, Ernest J. M. Diss. sistens morbos exanthemati- cos, ut effectus certarum tempestatum. Uppsala, Nat. o. Folk, H. 70. 38 17/,, 1768, 24 s. 4:0. — Under inseende af Jon. Sidrén. Wadström, Joh. Adolph, De doloribus spastico-flatulentis primarum viarum. (Cr M. Lund, :6/, 1771, 52 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Heidenstam, J. M. af, De Hemorrhagiis ex plethora, G. M. _Uppsala, ?2/; 1772, 32 p. 4:0. — Under inseende af C. von Linné. Palm, Frider. Christ., De laude Hemorrhoidum restringenda. Lund, 11/, 1773, 24 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. | Hallenberg, Georg., De vertigine. G. M. Uppsala, 1°/,, 1774, 14 p. 40. — Under inseende af Jon. Sidrén. Rosenblad, Eb., De perturbatione critica. Lund, 27/,, 1775, 27 p. 4:0. (Joh. Kraak). Leven, Joh. Ad., De Plethora. G. M. Uppsala, 2°/,, 1775, 22 p. 4:0. — Under inseende af Jon. Sidren. Hedin, Sveno And., Canones medici. G. M. Uppsala, ?°/,, 1775, 12 s. 4:0. — Under inseende af C. von Linné. Svedelius, Gustav, De crisibus febrium perfectis. G. M. Uppsala, 11/,, 1775, 18 p. 4:0. — Under inseende af Jon. Sidrén. Söderberg, Dan. Henr., De Heemorrhoidibts provocandis. G. M. Lund, 7/; 1777, 41 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Johansson, Boas, De colore viridi liqvidorum humanorum portentosa. G. M. Lund, /, 1778, 38 p. 4:0. — Un- der inseende af Hb. Rosenblad. Westring, Joh. Petr., De sternutatione. G. M. Uppsala, 24/, 1779, 12 p. 4:0. — Under inseende af Jon. Sid- ren. Christophersson, Andreas, De certo in medicina acquirendo. G. M. Lund, *6/, 1780, 19 p. 4:0. — Under inseende af Hb. Rosenblad. Rosenblad, Eberh., De inflammatione potissime autem ve- nosa. Lund, 9/6 1780, 32 p. 4201 (Joh; Petr. Öst- man). Bidrag t. känned. af Finl. 39 Acharius, Ericus, De Tenia. G. M. Lund. 8/, 1782, 37 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Westberg, Joh. Lor., De audacia et timiditate medica. G. M. Lund, 13/, 1783, 25 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Rooth, Jöran, An methodus medendi, que in nosocomiis valet, lautioris quoque sortis hominibus conducat. G. Ms Lund. !6/5 1784, 28 p. 4:0, — Under in- seende af Eb. Rosenblad. Segerstedt, Alb. Jul., De nutrimento corporis superfluo, ut vera arthritidis caussa. G. M. Uppsala, 15/4, 1787, 24 s. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrell. Faxe, Car. Arvid, De divisione febrium idiopathicarum. G. M. Lund, 12/; 1790, 22 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Fries, Andr. Petr., In contagium epidemicum inquirens. G. M. Lund, 22/, 1791, 21 p. 4:0. — Under inseende af And. Barfoth. Rumberg, Ericus, Proposita medica. G. M. Lund, #/, 1791, 7 p. 4:0. — Under inseende af Joh. Henr. En- gelhart. Avent, Nic. Bastard (Cornubia-Anglus), De Hydrope ab inflammatione oriundo dissertatio. G. M. Uppsala, 1793, 12 p. 4:0. Florman, And. Henr., Theses medicæ. Lund, 1°/, 1794, 3 [Do 4:0. Munck, Eberh. Zach., De Hemorrhagis. G. M. Lund, 1/, 1794, 18 p. 4:0. — Under inseende af Joh. H. En- gelhart. Hagström, P. Gullbr., De dyspepsiæ caussis. G. M. Lund, 21/, 1796, 16 p. 4:0.— Under inseende af Andr Bar- fotn. Munck af Rosenschiöld, Eberh. Zach., Nonnullæ circa No- sologiam methodicam observationes. Lund, /,) 1796, 16 p. 4:0. Kinmanson, Sam., De Epistaxi. G. M. Uppsala, */, 1797, 16 s. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Nat. o. Folk, H. 70. 40 Baeyer, Gust., Aphorismi nonnulli de Plethora vera. Lund, 22/, 1797, 15 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Lönberg, Er. Gust., De Siti febrili. G. M. Uppsala, ?°/, 1797, 8 s. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Hillers, Laur. Er., De congestione sangvinis ad ventricu- lum et intestina. G. M. Lund, ?9/,, 1797, 21 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhait. Kjerner, Melker, Aphorismi de Marcorum precipuis caus- sis. G. M. Lund, 22/,. 1798, 14 p. 40. — Under inseende af J. H. Engelhart. Lindblad, Alex., Proposita medica. G. M. Lund, 19/, 1799, 16 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Keventer, Hans Christoph., De Catarrho infammatorio. M. G. Lund, 7°), 1799, 14 p. 4:0. -- Under inseende af J. H. Engelhart. Florman, Arv. Henr., De inflammatione ossium. Lund, 4/,, 1799, 20 p. 4:0. Collnér, Joh. Er., De cura moribundorum. G. M. Lund, 18/,, 1799, 17 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Sönnerberg, !ac., De caussa proxima inflammationis. G. M. Lund, *°/; 1800, 10 p. 4:0. — Under inseende af À. E. Barfoth. Westman, Sten Edvard, De regimine antisphlogistico. G. M. Lund, 7/; 1800, 16 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Wallenius, Conr., De facultate nature medicatrice a vi vitali non distinguenda. G. M. Lund, 21/, 1800, 10 p. 4:0. — Under inseende af A. E. Barfoth. Almqvist, Petr. Andr., De inflammationibus occultis dubia nonnulla sistens. G. M. Lund, !2/,, 1800, 18 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Afzelius, Petr. von, Dissert. medicarum lineæ prime. Uppsala, ?5/, 1801, 13 p. 4:0. (Jac. Josua Betulin). Radloff, Fr. Wilh., De methodis in medicina. Uppsala, 2°, 1802, 12 p. 4:0. — Specimen för medicinsk adjunktur. Bidrag t. känned. af Finl. 41 Zetterström, Carolus, Diss. artem pro mortuis habitos suscitandi medicinam non facientibus exhibitura. 1, 2. Uppsala, !7/. 1802, 30 p. 4:0. — Specimen för medicinsk adjunktur. Döbeln, Joh. Wilh. von, Proposita medica. G. M. Lund, 22/, 1802, 8 s. 4:0. — Under inseende af J. H. Engel- hart. Cavallin, Petr. Sam., Aphorismi nonnulli de pretio patholo- gico febrium gastricarum minuendo. G. M. Lund, 23/5 1806, 15 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Ringenson, Joh. Laur., De vera notione morborum. Lund, ‘49 1806, 19 p. — Specimen för medicinsk adjunktur. Wulf, Carol. Eric, In inflammationes asthenicas observa- tiones. G. M. Uppsala, 78/, 1810, 8 s. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Halenius, Engelb., Proposita medica. G. M. Lund, 2/, 1810, 13 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engel- hart. Allgulin, Joh. Magn., Asthenia directa ab indirecta distin- guenda. G. M. Lund, 1%/,, 1810, 15 p. 4:0. — Un- der inseende af J. H. Engelhart. Lorich. Carol., De signis inflammationis membranarum serosarum. G. M Lund, !%/, 1812, 13 p. 8:0. — Under inseende af Arv. Henr. Florman. Eriksson, Gust., De Idiosyncrasia. G. M. Uppsala, !*/, 1817, 15 s. 4:0. — Under inseende af P. von Afzelius. Arrhenius, Joh. Elavus, Diss. med. observationes quasdam circa Bulimiæ morborum symptomatis notionem et caussas continens. G. M. Uppsala, /, 1817, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Rabbén, Joh., De præcipuis caussis mali scrofulosi ejusque remediis efficacissimis, respectu habito ad regionem nostram, quam morbus hic frequenter infestat. Lund, 2%/,, 1817, 181 p. 8:0. — Specimen för medicinsk adjunktur. Nat. o. Folk, H. 70. Utkom 1 svensk öfversättning. Lund 1819, 8:0. Förf. var Finne. Pramberg, Joh. Bernh., Qua ratione Medicina empirica et rationalis ad disciplinæ emolumentum optime conjungi possint. Lund, 13/,, 1817, 116 p. 8:0. — Specimen för professionen i praktisk medicin. Sillén, Nic. Jac., Fragmenta medicinam empiricamque na- ture disquisitionem spectantia. 1*. Uppsala, 3/, 1820, 8 p. 4:0. (Joh. Ol. Lagberg). Billing, Joh. Sam., De vi febrium in morbos chronicos. M. G. Lund, 21/, 1820, 24 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Rahmström, Nic. Laur., Diss. pathologica de ratione typici morborum decursus. M. G. Uppsala. 1%/, 1822, 8 p. 4:0. — Under inseende af Carol. Zetterström. Westring, C. A. T., Diss. medica de curationibus pericu- losis. G. M. Lund, 19/, 1822, 16 p. 4:0. — Under inseende af J. Sönnerberg. Ljungblom, Carol. A., Tussis sciagraphia ætiologica. G. M. Uppsala, 5/,, 1822, 8 p. 4:0. — Under inseende af H. W. Romanson. Zetterström, Carol., De ordine rerum in arte medica ad- discendarum et officiis, que preter curam morborum medicis commendanda sunt, notationes. 1, 2. Upp- sala, /,, 1826, 23 p. 4:0. (G. M. Ericus Staaf, Joh. Jac. Smitt). Zetterström, Carol., De officio medici commentationes. I— IV. Uppsala, 1827, 36 p. 4:0. (G. M., Joh. Christ. Kull, Gust. Maur. Florman; Nils Gust. Orbom, Laur. Lindgren). Romanson, Henr. Wilhelm, De situ corporis in morbis dissertatio. 1, 2. Uppsala, 15/, 1829, 22 p. 4:0. (G. M., Claud. Joh. Bergman, Andr. Eric. Setterblad). Sundevall, Carol. J., Observationes in morbos quosdam tro- pieces. M. G. Lund, 17/,, 1829. 21 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Bidrag t. kanned. af Finl. 43 Lindström, Jac. Nic., Diss. affectiones sympathicas in mor- bis corporis humani æstimatura, respectu in primis habito ad revulsionem et medicamina, quæ appellan- tur derivantia. 1*. Uppsala, 2°/, 1830, 16 p. 8:0. — Förf. uppförd på förslag till professionen 1 teoretisk och praktisk medicin. Sönnerberg, Jac., Diss. med. de statu verminoso. I—III =. Lund, 1830, 24 p. 4:0. (G. M., Laur. Scholander, Laur. Th. Sjöbeck, A. L. Ullman). Klintberg, Joh. Wald., De prægnatione cognoscenda disser- tatio. G. M. Uppsala, ?3/; 18381, 8 jo, 4:o. Under inseende af Henr. Wilh. Romanson. Holmblad, Andr., De morborum simulatione dissertatio. G. M. Uppsala, !4/,. 1831, 10 p. 4:0. — Under inseende af H. W. Romanson. Almqvist, Imm. Gust., Inledning till inflammationsproces- sens nosographie. M. G. Uppsala, 2*/, 1835, 24 s. 8:0. — Under inseende af Isr. Hwasser. Hwasser, Adolphus L., De constitutione hectica dissertatio pathologica. Lund, /, 1836, 34 p. 8:0. — Specimen för docentur i praktisk medicin. Hwasser, Isr., Läran om feber. Första afdeln. 1—10. Upp- sala, "/; 1839—1841, 160 s. 8:0. (G. M., Algoth Joh. Carlander, H. Imm. Carlson, P. J. Danielson, A. G. Virgin, Ol. Rob. Sandberg, Ulr. T. Thollander, A. F. Hellman, Dan. Ekelund, A. J. Hôrlin, E. A. Hall- ström. — Andra afdeln. 1—16 *. 1841—1844, 216 s. 8:o. (G M., Alb. A. Langell, F. A. Ekström, 0. D. Bagge, P. R. Lundberg, V. M. Bergmanson, M. Is. Biberg, P. V. Wester, J. G. Höstman, K. F. Levin, J. J. Lindhagen, J. O. Walmstedt, Conr. Hahn, Ax. Lamm, H. Sundberg, K. F. Levin, C. F. Molin). Sandegren, J. Aug., De constitutione epidemica, præcipue stationaria. Lund, 2/, 1840, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sünnerberg. Darin, Th. Wilh., De Acrotismo, sive pulmonum defectu. G. Nat. o. Folk, H. 70. 44 M. Lund, 22/, 1841, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sénnerberg. Satherberg, Herm., Reflexioner öfver den praktiska medi- einen. M. G. Lund, 19/, 1843, 24 s. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Nilsson, Nils Aug., Die Klassificirung der Krankheiten (Classes Morborum). M. G. Sthlm, 3%), 1901, 163 s. 8:0. 14. Speciell patologi. I. Konstitutionella sjukdomar. Sommelius, Daniel, De Diabete. G. M. Lund, !9/,, 1799, 20 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Lidin, Olaus, De Diabete. I. G. M. Uppsala, 2/, 1809, 16 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. TI. sect. 1, 2*. 17—42 p. 4:0. 1809. (Själf Præses). ‘Malmberg, Petr. N., De præcipuis in Diabete curando re- mediis adhibitis. G. M. Lund, 22/, 1833, 16 s. 8:0. Oelrich, J. D., :Om Ammoniakafsöndring och Alkaliterapi vid Diabetes mellitus. M. G. Lund, 4/, 1901, 152 s. 8:0. Ahlberg, Nicol. Levin, De Rhachitide. G. M. Uppsala, 19/, 1813, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Aker- man. Hwasser, Isr., Om Rhachitis. 1-3. Uppsala, 12/,, 1835— 1836, 49 s. 8:0. (G. M, C. Aug. Aurell, And. Fr. Regnell, Joh. Pet. Holmbom). Salomon, Ernst D., De Scorbuto. G. M. Uppsala, 2/,, 1775, 23 s. 4:0. — Under inseende af C. von Linné. Bidrag t. känned. af Finl. 45 Hwasser, Isr., Om skörbjugg. 1—3. Uppsala, !3/,, 1838 —1839, 42 s. 80. (G. M., Jon. Risberg, P. Gust. Sundberg, Vict. Cassel). Acrell, Joh. Gust., De Rheumatismo. G. M. Uppsala, !5/; 1764, 28 p. 4:o. — Under inseende af Sam. Aurivil- lus. Thunberg, Carl Petter, De Ischiade. G. M. Uppsala, 28/, 1770, 16 p. 4:0. -- Under inseende af Jon. Sidrén. Roos, Joh. Carol. De Lumbagine. G. M. Uppsala, !°/,, 1775, 9 p. 40. — Under inseende af Jon. Sidren. Rosenblad, Eberh., De Podagra. Lund, 15/, 1780, 23 p. 4:0. (Joh. Henr. Engelhart). Thurling, Er., De rheumatismo chronico. G. M. Uppsala, 277.1780, 16 p. 4:0. — Under inseende af Jon. Sidrén. Engelhart, Joh. Henr., De Rheumatismo acuto. Lund, +/, 1790, 42 p. 40. (Eberh. Zach. Munck). Pettersson, Laur. S., De Angina arthritica. G. M. Upp- sala, /; 1793, 9 s. 4:0. — Under inseende af J. @. Acrel. Sommelius, Nic. Jac., Observationes in Psoitidem. G. M. Lund, */, 1819, 19 p. 8:0. — Under inseende af J. Sünnerberg. Platsman, Maur. Aug., Observationes in Rheumatismum et Arthritidem. Lund, 12/, 1819, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Hwasser, Isr., Om Gikt. 1, 2. Uppsala, !3/, 1834—1839, 50 s. 80. (Ee M., Joh. Chr. Fr. Heffner, Fritz Lang). ‘Asp, Carl, Studier öfver „Reumatismen“ vid rödsot. M. G. Uppsala, !!/, 1889, 219 s. 8:0. — Tryckt i Lund. 2. Infektions- och folksjukdomar. Rosén, Nic., De febre intermittente quartana. Uppsala, 16/5 1739, 18 p. eo, (Pet. Lundberg). Nat. o. Folk, H. 70. 46 Lithén, Mart., De febribus intermittentibus. Uppsala, #/,, 1741, S p. 4:o. — I slutet af afhandlingen finnas biografiska notiser om förf. af Laur. Roberg och vits- ord af utländska lärde. Wahlbom, Gust.. Amphimerina catarrhalis. G. M. Uppsala, 27/5 1750, 20 p. +0. — Under inseende af Nic. Rosen. Linné, C. von, Febris Upsaliensis. And. Boström. G. M. Uppsala, 21/; 1757, 12 p. 4:0. Lado, Christ. Diss. med. inaug. sistens febres- intermit- tentes malignas. G. M. Uppsala, 3!/; 1765, 29 s. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Linné, C. von, De varia febrium intermittentium curatione. Pet. C: Tilleus. G. M. Uppsala, !!/,, 1771, 56 p. 4:0. Gistren, Joh. Henr., Casus Tertianæ apoplecticæ. G. M. Lund, :$/, 1792, 21 p. 4:0. — Under inseende af Joh. Henr. Engelhart. Schedvin, Joh. Sigfr., Historia febris intermittentis pete- chialis. G. M. Uppsala, 27/, 1793, 10 s. 4:0. — Un- _der inseende af J. G. Acrel. Dahl, Joh., De febre intermittente vernali. G. M. Uppsala, 21/, 1830, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sön- nerberg. Sonden, Car. Udalr.. De febre vernali anni MDCCCXXIX ad ergastulum Longholmiense epidemico-endemica. 1, 2. Uppsala, 1830, 21 p. 4:0. Holm Johansson, Carol. Otto, Observationes quedam me- dico-practice ad febrem intermittentem. Lund, ?!/, 1834, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönner- berg. Svedberg, Joh. Fr., Om Frossa. M. G. Uppsala, ?5/; 1857, 54 s. 8:0. Hvasser, Isr.. Om cholera-farsoten. 1—6*. Uppsala, }2/;> 1836—1837, 86 s. 8:0. (G. M., Ax. Herm. Behm, J. M. Lemchen, J. V. Graffman, G. M. Rosling, J. D. Lindström, Ake Edv. Hvitfelt.). Bidrag t. kanned. af Finl. 47 Jacobsén, J. G., De Cholera asiatica et præsertim de epi- demia Gothoburgensi adnotationes nonnullæ. (Loco examinis medici). Uppsala, 3!/, 1838, 46 s. 8:0. Sönnerberg, Jac., Choleræ Asiaticæ brevis expositio. I, II. Lund, 1838, 18 p. 4:0. (G. M. P. ©. Bräkenhjelm, L. J. Flygare). Gammelin, Ol. Niklas, Om Cholera morbus. 1. M. G. Upp- sala, */, 1849, 14 s. 8:0. 2. Sjöstrand, Per OI., M. G 1849, 15—28 s. 8:0. 3. Nilsson, CI, M. G. /; 1849, 29—42 s.. 8:0. — Under inseende af Ol. Glas. Bergman, Pehr Reinhold, Iakttagelsev öfver den epide- miska choleran. M. G. Uppsala, 6/,, 1854, 16 s. 8:0. Groth, C. M., Bidrag till Cholera-Epidemiens statistik, sam- lade vid Cholera-Sundhets-byran i Upsala ar 1857. M. G. Uppsala, 2%/; 1858, 21 s. 8:0 med en karta. Aberg, Ph., Iakttagelser vid sjukvården à Upsala stads pr D ka Sjukhus under 1857 års cholera-epidemi. M. G. Uppsala, 1859, 34 s. VI Bilagor, 11 s. (ob- duktionsprotocoller), 8:0. Baeck, Abr., De dignoscenda et curanda imminente phthisi pulmonalr. G. M Uppsala, 17/; 1740, 32 p. 4:0. — Præside Nic. Rosén, nobil. von Rosenstein. Bergholtz, Georg Joach., De phthisi intestinali, morbi casu illustrata. G. M. Lund, #/, 1816, 12 p. 4:0. — Un- der inseende af Jac. Sönnerberg. © Sönnerberg, Jac., Diss. medica in curam phthiseos pulmo- nalis ulcerosæ inquirens. I, II. Lund, 2!/,, 1826, 20 p. 4:0. (G. M., Joh. Jac. Björkman, Dan. Scharf- fenberg). Jonsson, Pet., Phthiseos pituitosæ brevis expositio. G. M. Lund, 22/,, 1827, 15 p. 8:0. — Under inseende af J. Sönnerberg. Billengren, D. J., Diss. med. in phthisin pulmonalem bre- viter inquirens. G. M.* Lund, 4/, 1832, 16 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Nat. o. Folk, H. 70. 48 2 Glas, Olof, De tuberculosi pulmonum seu phthisi pulmo- num tuberculosa. Uppsala, 16/,, 1839, 84 s. 8:0. — Specimen för adjunktur 1 teoretisk och praktisk me- dicin. Gellerstedt, Pehr Erik, Bidrag till den tuberkulösa lung- sotens nosographi och pathologie. 1—6. Uppsala, 1844, 127 s. en Tab. 8:0. — Specimen för docentur 1 praktisk medicin. Berg, Henr., Till frågan om Lungsotssanatorier med sär- skild hänsyn till s. k. Folksanatorier. M. G. Sthlm, 18/, 1899, 164 s. 8:0, med 16 planscher. Tillman, John, Om Kochs gamla Tuberkulin vid kronisk : lungtuberkulos ur praktisk-diagnostisk synpunkt en- ligt nyare erfarenhet. M. G. Sthlm, #°/, 1910, 159 s. 8:0. I Hygiea. 71. 1909. Schänberg, Joh. Fr., De Pertussi. G. M. Lund, !%, 1797, 18 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Hay, Carol., Observationes circa tussim convulsivam. G. M. Lund, 2°/, 1835, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Hwasser, Isr., Om kikhosta. 1—3. Uppsala, 26/, 1837, 44 s. 8:0. (M. G., L. M. Hjertstedt, Charl. Dickson, J. Nic. Herlitz). Engelhart, Joh. Henr., De Dysenteria. Lund, 2!/, 1780, 17 p. 4:0. (Vicent. Henr. Müller). Hwasser, isr., Om Dysenterie. 1—6. Uppsala, 27/; 1835 - 1837, 92 s. 8:0. (G. M., Leonhard Fahlander, C. Osk. Ekecrantz, G. Varenius, A. Biberg, Jac. Ström- qvist, Vilh. Aug. Palmer). Bidrag t. känned. af Finl. 49 Bergman, F. A. G., Om rödsoten 1 Sverige. M. G. Upp- sala, 29/, 1869, 114 S CEOs I Uppsala Univ. Arsskrift 1869. Heiligtag, Joh. Benjam., De morbo spasmodico convulsivo epidemico. G. M. Lund, 13/, 1749, 36 p. 4:0. — Under inseende af Eberh. Rosén. Linné, C. von, De Raphania. Georg Rothman. G. M. Uppsala, 27/; 1763, 21 p. c. Tab. 4:0. Lindstrom, Alb., Om Meningitis cerebrospinalis epidemica och dess uppträdande inom Sverige aren 1854—1857. Ett bidrag till epidemiernas historia. Lund, 1°/,, 1857, 89 s. med en karta 8:0. — Specimen för ad- junktur 1 praktisk medicin. Hay, Daniel, De angina tonsillari. G. M. Lund, 17/, 1799, 15 p. 4:0. — Under inseende af Joh. Henr. Engel- hart. Fant, Elis Michael, De angina parotidea. G. M. Uppsala, /5 1813, 14 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Aker- man. Hwasser, Ad. Leonh., Ad anginam membranaceam epide- mice in Scania grassantem observationes. G. M. Lund. 16/,.1833, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Lundblad, Lars Johan, Om angina diphterica. M. G. Upp- sala, 1/, 1877, 48 s. 8:0. Wern, Jonas, Om Difterins och Strypsjukans uppträdande i Sverige. M. G. Sthlm, 4 maj 1885, 224 s. 6 ta- beller och 4 kartor. Selldén, P. A. Hjalmar, Om difterins behandling med qvicksilfvercyanid. M. G. Uppsala, 1°/, 1886, 96 s. 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 50 Sjöberg, Nils, Difteriens uppträdande 1 Skåne under fem- ton ar (1881—1895). M. G. Lund, %/,, 1898, 4, 122 + IV s. 4 tab. 8:0. Wollin, Christ. De Causo (Brännfebern). G. M. Lund, 20/,, 1758, 20 p. 4:0. — Under inseende af Eberh. Rosén. Harmens, Gust., De febre epidemica feliciter curata. Lund, alles ALO a) ALS). foe TD Saur, Carol., De febre epidemica in et circa Christiansta- dium anno proxime præterlapso grassante. M. G. Lund, 2°/, 1771, 22 p. 4:0. — Under inseende af G. Harmens. Florman, Arvid Henr., De febre biliosa a. 1788 nautas affi- ciente. M. G. Lund, '!8/; 1790, 23 p. 4:0. — Under inseende af Andr. Barfoth. Leurén, Jac., De typho nervoso lento. 175. G. M Upp- sala, 3/, 1809, 14 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Hwasser, Isr., De typho contagioso dissertatio. I, II. Uppsala, 27/, 1816, 1—16 p. P. III—V, p. 17—54. Aboz 1816. — För professionen 1 teoretisk och prak- tisk medicin i Åbo. Ahlberg, Joh. Dan, De morbo maculoso-hemorrhagico Werlhofii. G. M. Uppsala, 2/,, 1822, 14 p. 4:0. — Under inseende af H. W. Romanson. Sönnerberg, Jac., Diss. med. in diagnosin febris nervosa et typhi inquirens. 1, 2. Lund, 1840, 16 p. 4:0. (G. M., Aug. Kjellman, Laurent. Ol. Hagman). Bolin, Ernst, Om tyfoidfebern i Sverige. I. Historia, Geo- grafi och Statistik. M. G. Uppsala, ?/, 1893, 108 s. med en tafla och en karta, 4:0. Wide, P. G., Om tarmtyfus. Bidrag till dess Historia, Sta- tistik och Etiologi med särskildt afseende fäst vid Skåne. -M. G. Lund, #4/; 1902, 90 och 25 s. 4:0. — Tryckt 1 Malmö. Bidrag t. känned. af Finl. Sl 3. Nervsystemets sjukdomar. Wollin, Crist., Diss. med. de Apoplexia (Slag.). Lund, 23/5 1759, 80 p. 4:0. | Ekmark, Carol: D., Diss. med. exhibens Hydrocephalum internum annorum XLV. G. M. Uppsala, /, 1768, 18 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Bange, Paul, De sanatione epilepsiz per imminutum vi- um irritabilitatis et mobilitatis nervorum. G. M. Lund, %/,, 1771, 40 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad: Hallenberg, Georgius, De vertigine. G. M. Uppsala, 11/, 1774, 14 p. 4:o. — Under inseende af Jon. Sidrén. Gevalin, Joh. Ev., De phrenitide. G. M. Uppsala, 22/, 1786, 14 p. 4:0. — Under inseende af Joh. Sidrén. Köllner, Joh. Fredr., Diss. med. morbi convulsivi casum sistens. G. M. Lund, 2/, 1791, 11 p. 4:0. — Un- der inseende af Joh. H. Engelhart. Willman, OI. De Chorea sancti Viti. G. M. Lund, 23), 1798, 19 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engel- hart. Rislachi, Gabr., Hydrops ventriculorum cerebri histortis morbi et sectionibus cadaverum illustratus. G. M. Uppsala, /; 1804, 33 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Elgstrôm, Gust., Brevis expositio epilepsies. G. M. Upp- sala, +/; 1817, 12 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Sabelli, Joh. Eric., In Apoplexiam observationes patholo- gice. G. M. Uppsala, 12/, 1817, 8 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Danieisson, Car. N., Disquisitio in cephalalgiam. M, G. Lund, 22/,. 1821, 22 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. - Åkerman, Gust. Jac., In casum morbi paralytici meditatio- nes. G. M. Uppsala, !*/, 1829, 18 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Nat. o. Folk, H. 70. 52 Bravik, Jac. Wilh., Myopathiæ periodice casus. G. M. Lund, 8/; 1833, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sünnerberg. Sönnerberg, Jac., Epilepsiæ brevis delineatio. 1, 2. Lund, 1834, 20 p. 4:0. (G. M., Joh. Fredr. Bergström, Gu- staf Ulr. Kihlstedt). Wetterbergh, Carol. Ant. De commotione cerebri. G. M. Lund, ?9/; 1834, 18 p. 8:0. — Under inseende af J. B. Pramberg. Lokrantz, Gust. Fr. Wilh., De delirio tremente dissertatio. G. M. Uppsala, 29/; 1835, 12 p. 4:0. — Under in- seende af Isr. Hwasser. Cederschiöld, Carol., Cephalalgiæ brevis expositio. G. M. Lund, 19/5 1837, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Bergenklint, Petr. Gust., Hæmorrhagiæ cerebri expositio brevis. M. G. Lund, 22/, 1842, 22 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Melander, Adolf Fredrik, Om hjärnans commotion. 1. M. G. Uppsala, 14/; 1845, 1—16. 8:0. 2. J. A. Hedenström, G. M. 27/, 1845, 14—28 s. — (Under inseende af C. H. Bergstrand). 3. Filip Sandelin, 29—44 s. 4. Carl Edy. D’Angotte, 45—64 s. (3 och 4 under inseende af Ad. Melander 1846). Quiding, Nils Alfr., Om diagnosen af hemorrhagia cere- bri. M. G. lund, 1}; 1850, 17 s. 8:0. — Under in- seende af N. H. Lovén. Bohm, Gustaf Henric, Om spinalirritation. M. G. Upp- sala, 23/,, 1850, 15 s. 8:0. — Under inseende af Olof Glas. Strém, Bernhard Mauritz, Om hydrocephalus acutus. M. G-AUppsalan 2% 118547232837 KRO. Hwass, Thorbjörn, Kliniska och patologiskt-anatomiska bidrag till kännedom om den amyotrofiska lateral- sklerosen. M. G. Sthlm, 3°/,, 1889, 111 s. med 4 taflor, 8:0. Bidrag t. känned. af Finl. 93 I Nord. med. Arkiv 1889, N:o 15, 1—67. N:o 20, 1—44. Pfannenstill, S. A., Nevrasteni och Hyperacidität. Ett bi- drag till neurasteniens symptomatologi. M.G. Lund, 27/, 1891, 42 s. 3 s. tyskt referat, 8:0. — Tryckt 1 Stockholm. I Nord. med. Arkiv 1891, N:o 17. Nerander, Teodor, Studier öfver förändringarna 1 Ammons- hornen och närliggande delar vid epilepsi. M. G. Lund, 5/, 1894, 47 s. med 7 tabeller, 1 plansch och 6 figurer 1 texten, 4:0. | I Lunds Univers. Arsskrift XXX. 1893—94. Josefson, Arnold, Studier öfver Akromegali och Hypofys- tumörer. M. G. Sthlm, 25/, 1903, 184 s. med tre tabeller, 8:0. Wickman, Ivar, Studien über Poliomyelitis acuta. Zugleich ein Beitrag zur Kenntnis der Myelitis acuta. Sthlm, 28/, 1906, 292 s., 8 planscher, 8:0 maj. I „Arbeiten aus dem Pathologischen Institut der Universität Helsingfors. I Heft 1—2, herausg. von Prof. E. A. Homén." Bergmark, Gust., Bidrag till de cerebrala förlamningarnas symptomatologi. M.G. Uppsala, ?7/,, 1908, 205 s. 8:0. Landström, John, Uber morbus Basedowii. Eine chirur- gische und anatomische Studie. M. G. Sthlm, 39/,, 1907, 196 s. med 10 taflor, 8:0. I Nord. med. Arkiv 1907. Kirurgi N:o 9. Holmgren, Israel, Über den Einfluss der Basedowschen Krankheit und verwandter Zustände auf das Längen- wachstum. Nebst einigen Gesetzen der Ossifikation. M. G. Sthlm, 6/,, 1909, 244 s. mit zwey Taf., 8:0. 4. Andedräktsorganernas sjukdomar. Rosen, Eberh., De Tussi. Pars prima theoretica. Upp- sala, 14/,, 1739, 16 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosen, nob. von Rosenstein. P. secunda practica. Nat. o. Folk, H. 70. 94 G. M. Uppsala, 3!/,, 1741, 17—66 p. 8:0. — Under inseende af Nic. Rosén. Dubois, Godofr., Resolutio casus pleuritici cum metu niet ropneumoniæ. G. M. Uppsala, 2*/, 1749, 18 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosen. Wickelgren, Petr., De febre catarrhali epidemico hoc anno in Scania observata. G. M. Lund, 28/5 1751, 13 p. 4:0. — Under inseende af @. Harmens. Faxe, Arvid, De empyematis felici per metastasin solutione. G. M. Lund, /, 1759, 36 p. 4.0. — Under inseende af Hb. Rosenblad. - Rothman, Georg, De exspectoratione peripneumonicorum. G. M. Uppsala, 29/,, 1760, 13 p. 4:0. — Under in- seende af Sam. Aurivillius. Hultman, David, De asthmate. G. M. Uppsala, 3%/, 1763, 32 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Philipsson, Laur. M., De sangvinis detractionis usu in pneumonia. G. M. Lund, 28/,; 1790, 18 p. 40. — Under inseende af Joh. H. fn söker t. Noreus, Ol., De Catarrho. G. M. Uppsala, 2*/, 1797, 14 p. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Mortinsson, Nic., Hæmorrhagiæ pulmonum casus. G. M. Lund, 39/1, 1799, 18 p. 4:0. — Under inseende af Joh. H. Engelhart. Ahlstedt, Gust. Henr., Empyema, morbi historia et obser- vationibus illustratum. G. M. Uppsala, ?°/, 1800, 30 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Drakenberg, Gust. Adolph, Casus hydropis pulmonum. G. M. Uppsala, */, 1811, 24 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Bagenholm, Fredr., De empyemate casu morbi et sectione cadaveris ‘Mamet. G. M. Uppsala, #/, 1817, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. Swederus, Sam., Diss. de charactere dynamico et cura plevroperipneumonie refrigeratione ortæ. G. M. Upp- sala, /;) 1822, 8 p. 4:0. — Under inseende af Car. Zetterström. Bidrag t. känned. af Finl. 55 Elmlund, Sam., Pneumoniæ rheumaticæ exemplum. G. M. Lund, 19/, 1824, 14 p. 4:0. — Under inseende af JJ. Sönnerberg. Medén, Joh. Fred., Inflammationis chronicæ pulmonum casus. G. M. Uppsala, 5/; 1827, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Carlson, Axel Gabr., Diss. acad. de bronchitide acuta. G. M. Uppsala, 24/, 1833, 10 p. 4:0. — Under inseende af Isr. Hwasser. Hwasser, Isr., Om inflammation i luftstrupen. 1—11 *. Uppsala, !*/, 1836—1839, 156 s. 8:0. (M. G., J. G. Winberg, P. Aug. Söderström, Simon Fr. Elisson, N. Aug. Wilander, P. Imm. Eckman, C. And. Leffler, A. J. Cnattingius, Fr. Aug. Suneson, Er. Gust. Palmgren, Ax. Claes Holmgren, Gerh. Ad. Silfver- sparre. Blachet, Carol. Joh., De curatione pneumonie simplicis. G. M. Lund, !3/,, 1842, 18 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Pallin, Pehr Gustaf Victor, Om pneumothorax. M. G. Upp- ‘sala, 1 *. 1/, 1848, 16 s. 8:0. — Under inseende af Isr. Hwasser. Noréus, Frans Theod., Om pneumatos. 1. M. G. Uppsala, 1848, 16 s. 8:0. 2. Hagberg, Knut August, M. G. Uppsala, /, 1849, 17—30 s. 8:0. — Under inseende Zar Isr. Hwasser. Sandelin, Filip, Om empyem. 1. M. G. Uppsala, ®/,, 1849, 16 s. 8:0. — 2. Fallenius, Const., M. G. Uppsala, /s 1851. 17—30 s. 8:0. — Under inseende af Ol. Glas. Öhrström, Wilh. Ferd., Om bröstkorgens commotion, be- lyst genom en casus. M. G. Lund, /, 1850, 20 s. 8:0. — Under inseende af N. H. Lovén. Sefvelin, Bengt Ulr., Om inflammation uti brösthinnan. M. G. Uppsala, */,, 1852, 10 s. 4:0. — Under inseende af Isr. Hwasser. Nat. o. Folk, H. 70. 56 Ask, Carl Jacob, Om lungbrand. M. G. Lund, !8',, 1852, 36 s. 8:0. — Under inseende af Per Erik Gellerstedt. Andersson, Nils Lukas, Om lungemphysemet. M. G. Lund, 28/. 1853, 21 s. 8:0. Kamph, E. J., Collaps 1 lungorna i anatomiskt och ætiolo- giskt hänseende. M. G. Uppsala, 3/, 1855, 20 s. 8:0. Hartelius, Truls Johan, Om lungemphysemet. M. G. Lund, 2]. 1857, 34 s. 8:0. Billqvist, Carl Gustaf Leopold, Några fall af pneumothorax iakttagna under tjenstgöring på Kongl. Serafimer- lazarettet. M. G. Lund, 29/; 1857, 25 s. 8:0. Lundgren, Joh. Gottfr., Symptomatologien i pleuritis. M. G. Lund, 2/, 1858, 29 s. 8:0. Brunstedt, Emil Reinh., Den idiopathiska pneumoniens symtomer. M. G. Lund, 3!/, 1859, 44 s. 8:0. Nilsson, Lars, Bidrag till den croupösa pneumoniens stati- stik och etiologi. M. G. Lund, 14/,. 1892, 161 s. 8:0. 5. Hjärtats och blodkärlens sjukdomar. Linné, C. von, De pulsu intermittente. Andr. Wåhlin. G. M. Uppsala, 5/; 1756, 18 p. 4:0. Wickman, Dan., Diss. med. sistens hydropis pericardii solitarii casum. G. M. Uppsala, 1°/, 1780, 8 p. 4:0. — Under inseende af Joh. Sidrén. Elliot, Joseph, Angor cordis idiopathicus ex aucta cras- situdine et dilatatione ventriculi sinistri oriundus, historia morbi-et sectione cadaveris illustratus. G. M. Uppsala, 2/3 1826, 8 p. 4:0. — Under inseende af H. V. Romanson. Henschen, Sal., Observationes in anginam pectoris. G. M. Lund, 22/, 1829, 12 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Hwasser, Isr., Om periodisk nevralgi i hjertat. 1—3. Upp- sala, 24/, 1837, 41 s. 8:0. (M.G., Ol. Glas, Er. Leonh. Eneroth, Lor. Th. Ekman). Bidrag. t. känned. af Finl. 57 Lundberg, Dan. Vincent, Om blasot. M. G. Uppsala, 5/, 1841, 23 s. 8:0. — Under inseende af /sr. Hawasser. Wistrand, Alfred Hilarion, Om bleksot. 1. M. G. Uppsala, 29/, 1844, 16 s. 8:0. 2. Pontén, Otto, M. G. ®/, 1844, 18 s. 8:0. — Under inseende af Isr. Hwasser. Mörck, Sam., In pericarditidem notata ex usu practico. G. M. Lund, 2%/,, 1844, 18 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Fiirst, Magn., Om ett sjukdomsfall af vitium organicum cordis. M. G. Lund, !!/, 1850, 24 s. 8:0. — Under inseende af Per Erik Gellerstedt. Engelbrecht, Carl Wilhelm, Om angina pectoris. 1. M.G. Uppsala, 4/, 1851, 16 s. 8:0. 2. Akerman, Carl Wil- helm, G. M. Uppsala, */, 1851, 17—82 s. 8:0. — Un- der inseende af Ol. Glas. Key-Aberg, Algot, Bidrag till kännedomen om endarteritis chronica deformans såsom orsak till plötslig död. M. G. Sthlm, 30, 1887, 98 s. en tab., 8:0. I Nord. med. Arkiv 1887, N:o 11 och 15. 6. Digestionsorganernas sjukdomar. Baeck, Abr., De medicamentis domesticis, eorumque usu in Dysenteria. Uppsala, 18/5 1741. Strandberg, Zach. Jo., De inflammatione ventriculi. G. M. Uppsala, ?3/, 1741, 24 p. 4:0. — Under inseende af N. Rosen. Bjuur, Jac., Diss. academ. qua Icterus leviter adumbratur. G. M. Uppsala, 13/2 1763, 52 p. 4:0. — Under in- seende at Sam. Aurivillius. Salberg, Joh., De cholera. G. M. Uppsala, 24/, 1768, 12 p- 4:0. — Under inseende af Joh. Sidren. Sparschuch, Henr., Diss. sistens casum hemorrhoidalem. G. M. Uppsala, !!/,, 1768, 12 s. 40. — Under in- seende af Joh. Sidren. Nat. o. Folk, H. 70. 28 Tingstadius, Laur. Chr., De tympanite intestinali. G. M. Lund, ?6/,, 1774, 18 p. 40. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Sidrén, Jon., De passione iliaca. G. M. Uppsala, 2/,, 1775, 19 p. 4:0. (Joh. Ullholm). Cronholm, Joach., De Paraglosse exertoria cum ptyalismo. G. M. Lund, /; 1778, 35 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Waldenström, Joh. Car., De gastritide. G. M. Lund, 18/,, HED 17 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engel- wart. Philipsson, Laur., De cholera. 17. Lund, 19/. 1791, 20 p. 4:0. Liljewalch, Car. Fredr., De ictero. G. M. Lund, :5/, 1793, 26 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Olander, Eric. Joh., De colica spasmodica. G. M. Lund, 4/, 1794, 21 p. 4:0. — Under inseende af J. H. En- gelhart. Engström, Carol. Petr., Specimen academicum dysphagiæ casum,sistens.;, Ge Mi, Lund, 18/, 1796, 9 p: 40 — Under inseende af J. H. Engelhart. Aschan, Joh. Laur., De hepatitide ejusque per ptyalismum curatione. G. M. Uppsala, 27/, 1797, 14 p. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Haij, Isaac, De gastrodynia. G. M. Uppsala, #/; 1797, 12 p. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Nordblad, Car., De morbosis pancreatis affectionibus. G. M. Lund, !5/; 1799, 20 p. 4:0 — Under inseende af Andr. Barfoth. Hedenström, Joh., Casus morbi ilei. G M. Uppsala, 25/, 1804, 18 p. 4:0. — Under inseende af Pet. v. Afze- lius. Elmstedt, Petr., Glossitis casus. G. M. Uppsala, 12/; 1804, 12 p. 40. — Under inseende af P. v. Afze- lius. Brisman, Joh., Commotionis hepatis casus. G. M. Uppsala, 26,. 1813, 9 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Aker- man. Bidrag t. känned. af Finl. 59 Strômberg, Sv. Joh., Tympaniæ intestinalis pathologia. 1 *. G. M. Lund, 1}, 1814, 16 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Lindbom, Ax., Observationes in hepatitidem acutam. G. M. Lund, !7/,. 1816, 16 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Bergman, Joh. Magn., Observationes in morbos hepatis chronicos: G. M. Lund, 2!/,, 1816, 12 p. 4:0, — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Frestadius, Joh. Abrah., Casus intestini a monstrosa peri- tonæi duplicatura strangulati. G. M. Uppsala, 7/, 1817, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. Hellichius, Haquin, Diss. med. de pyrosi. G. M. Lund, 5/5 1819, 32 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sön- nerberg. Engholm, Jon. Joh., Peritonitidis chronice casus. G. M. 6/;9 1826, 8 s. 4:0. -- Under inseende af C. Zetter- ström. Hwasser, Isr., De gastricismo positiones pathologicæ. 1, 2. Uppsala, 12/, 1833, 16 p. 4:0. (G. M., Ol. Aug. Swa- lin, Joh. Dan. Grill). Hwasser, Isr., Om hemorrhoider. Uppsala, 16/, 1835, 34 s. Seo. (G. M., Ax. Willa, Stiegler, Bernh. Hasselrot). Hwasser, Isr., Om gulsot. Uppsala, 4, 1835, 16 s. 8:0. (G. M., Pehr Adolf Hedberg). Hultgren, Car. Wilh., Scirrhi pancreatis casus. G. M. Lund, 22/, 1837, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sön- nerberg. Hwasser, Isr., Om colik. 1—19. Uppsala, ?‘/; 1837 — 1838, 260 s. 8:0. (G. M., Ose. Vilh. Egerström, Frans Gerh. Mosén, P. Joh. Hyckerström, N. Joh. Berlin, J. V. Lagerstedt, Th. Hök, Franz Fr. Rydberg, N. Gust. Höglander, L. M. Altin, P. Er. Gellerstedt, C. J. Kjerrulf, J. F. G. Keyser, F. A. Zetterstrand, C. E. Hagdahl, P. M. Chr. Tenggren, P. G. Palmgren, Vict. Matth. Beronius, P. H. Malmsten, Moses Grön- dahl). Nat. o. Folk, H. 70. 60 Hwasser, Isr., Om Cardialgi. 1—3. Uppsala, 24/,, 1838, 42 s. 8:0. (G. M., Otto Vilh. Äberg, P. C. Gustafsson, P. J. Er. Afzelius). Landberg, G., Gastro-enteritidis expositio brevis secundum theoriam, quam protulit Broussais. G. M. Lund, 28/, 1840, 8 p. 4:0. — Under inseende af N. H. Lovén. Witt, Otto M., De peritonæitide. G. M. Lund, 22/, 1842, 27 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Hwasser, Isr., Om inflammation i lefvern. 1*. M. G. Upp- sala, 13/,, 1845, 12 s. 8:0. (Rob. Fornmark). Ekman, Magn. Lorents, Om ulcus ventriculi perforans. M. G. Lund, 27/, 1850, 21 s. 8:0. — Under inseende af Per Erik Gellerstedt. Kalén, Frans August, Om kramp i matstrupen. I. M. G. Uppsala, §/, 1850, 16 s. 8:0. — II. Warodell, Per Ewald, G. M Uppsala, ®/, 1850, 17—30 s. 8:0. — Under inseende af O/. Glas. Lundbergh, Theodor, Om pankreas’ sjukdomar. 1. M. G. Uppsala, 17/, 1852, 1—-16 s. 8:0. II. Anjou, Carl Theo- dor, M. G. 17/, 1852, 17— 32 s. 8:0. III. Hulting, Ludv. Theod., M. G. 2*/, 1852, 33—48 s. 8:0. IV. Carlberg, Joh. Ludvig, M. G. 24/, 1852, 49-64 s. 8:0. V. Wal- denström, Gust. Fredr., M. G. 7/, 1852, 65—78 s. 8:0. VI. Martin, Joh. Ed., M. G. 1852, 79—92 s. 8:0. VII. Hallman, Carl Erik, M. G. 28/, 1852, 93—110 s. 8:0. — Alla delarna äro af författarene ventilerade under inseende af Isr. Hwasser. Falck, John Henr. August, Om cancer ventriculi. M. G. Lund, ?*/; 1852, 36 s. 8:0. — Under inseende af Per Erik Gellerstedt. Ramström, Aug. Fr., Om det enkla magsåret (Ulcus ven- triculi simplex). 1*. M. G. Uppsala, 7/, 1852, 16 s. 8:0. — Under inseende af Isr. Hıvasser. Flyborg, Joh. Maur., Om tarminvagination. M. G. Lund, 18/, 1851,-18 s. 8:0.. — Under inseende af Arv. St. Bruzelius. Bidrag t. känned. af Finl. 61 Klosterberg, Gust. Alarik, Om perityphlitis. M. G. Upp- sala, 2!/, 1853, 24 s. 8:0. Andersson, Roloff, Om ulcus ventriculi simplex. M. G. Lund, %/,, 1857, 30 s. 8:0. Ribbing, Seved, Om ileus, en klinisk studie. Lund, ?3/, 1882, 192 s. 8:0. — Specimen för profession 1 prak- tisk medicin. Kulneff, N., Bidrag till kännedomen om autointoxicatio- ner vid funktionsrubbningar 1 digestionsorganen. I. M. G. Lund, 2%/,, 1891, 87 s. 8:0. Buhre, B., Om mjölksyre-reaktionens betydelse för dia- gnosen af magkräfta. M. G. Sthlm, '/, 1897, 116 s. 8:0 med en pl. I Hygiea. 59. 1897. Törnqvist, G. W., Beiträge zur Pathologie und Therapie der Gallensteinkrankheit. M. G. Lund, 21/, 1903, 159 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1903. Kirurgi. N:o 1 och N:o 7. Wernstedt, Wilh., Studien äber die Natur der sogenannten angeborenen Pylorusstenose“. M. G. Sthlm, 25/; 1906, 173s. 4 p1.08:0: I Nord. med. Arkiv. 1906. Inre Medicin. N:o 2 och N:o 5. Key, Einar, Bidrag till den kirurgiska behandlingen af ulcus ventriculi. M. G. Sthlm, ‘#/. 1907, 164 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1907. Kirurgi. N:o 3 och 5. 7. Urinvägarnes sjukdomar. Neumann, Math., De Hydrope Ascite. G. M. Lund. *%/,, 1687, 21 bl. 4:0. — Under inseende af Erasm. Sacken- sköld. — Förf. utlänning. Westman, Joh., De Hydrope I. Uppsala, **/,, 1739, 20 p. 4:0. P. II. G M. 17, 1742, 20 p. 4:0. — Under inseende af N. Rosen, nob. von Rosenstein. Nat. o. Folk, H. 70. 62 Leche, Joh., De calculo renum et vesicæ. G. M. Lund, 10/, 1740, 12 p. 4:0. — Under inseende af G. Har- mens. Reftelius, Joan Mart., Diss. sistens ascitis simplicis casum. G. M. Uppsala, !!/, 1772, 12 p. 4:0. — Under in- seende af Jon. Sidrén. Liljeblad, Sam., Usus Lapidis suilli in lithiasi renali. G. M. Uppsala, !/, 1793, 18 p. 4:0. — Under inseende af J. G, Acrel. Malmsten, Pehr Henr., Om Bright’ska njursjukdomen. I— IV. Uppsala, 1842, 119 s. 8:0. — Specimen för do- centur 1 praktisk medicin. Boursell, Carl Johan, Om vattensots orsaker och causal- behandling. G. M. Uppsala, 2%/, 1848, 13 s. 8:0. — Under inseende af Isr. Hwasser. Troilius, Samuel Gustaf, Om uræmi. M. G. Uppsala, 17/,, 1858, 56 s. 8:0. Almen, Aug., Om urinafsöndring och uremi. -Nägra an- märkningar fran fysiologisk-kemisk synpunkt. M. G. Uppsala, 5/; 1860, 87 s. 8:0. Odmansson, Ernst L. W., Bidrag till kännedomen af urin- sedimentet uti njurarnes sjukdomar. M. G. Lund, 10/. 1862, 66 s. 2 planscher 8:0. Flensburg, Carl Axel Vilhelm, Studier öfver urinsyrein- farkten, urinsedimentet och albuminurin hos nyfödda. Sthlm, %/,, 1898, 77 s. 8:0 med en bilaga (af John Sjöqvist) och tre dubbeltaflor 1 färgtryck. — Promo- verad med. doktor 1 Lund 31/; 1894. I Nord. med. Arkiv. 1894. N:o 9 och 14. Hedenius, Isr., Studier öfver Albuminuri 1 dess lindrigaste kliniska form. M. G. Uppsala, 3!/,; 1900, 250 s. 8:0. Forssell, Olof H:son, Bidrag till njurtuberkulosens diagnos. M. G. Sthlm, ny 1901, 71 s., VI, 4:0 min: med 4 taflor. Stridsberg, Wilh., Studier öfver den s. k. cykliska Albu- minurien. M. G. Sthlm, 23/, 1908, 130 s. 4:0 min. med 5 tabeller. Bidrag t. känned. af Finl. 63 Ernberg, Harald, Studien über chronische Nephritis mit besonderer Berücksichtigung des Stickstoffumsatzes M. G. Sthlm, 2!/; 1905, 75 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1905. Inre medicin N:o 3 och N:o 7. 8. Från sjukvårdsanstalter. Rosén, Nicol., Diss. med. sistens resolutionem casus ægoræ, varııs malis, a plethora ortis, vexatæ et feliciter cu- rate. Uppsala, ?/, 1732, 14 p. 4:0. (Pet. Leet- ström). Afzelius, Petr. Arvidsson, Historie Morborum observa- tionibus practicis illustrate. 1*. G. M. Uppsala, 17/, 1784, 12 p. 4:0. — Under inseende af Jon. Sidrén. Odhelius, Er., Morborum casus Spec. 1*. G. M. Uppsala, 11/, 1785, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jon. Sidrén. Stridsberg, Carol. Ax., Morborum casus ex diario nosoco- mii academici Lundensis. M. G. Lund, 2}; 1820, 16 p. 8:0. — Under inseende af J. Sönnerberg. Englund, Ericus, Morborum casus ex diario nosocomii academici Lundensis. M. G. Lund, 2!/, 1823, 16 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. 15. Psykiatri. Detterberg, Magnus, De passione hypochondriaca. G. M. Uppsala, 13/,, 1697, 28 p. 8:0. — Under inseende af Ol. Rudbeck fil. *). Retzius, Nicol., De Vampiris, non Vampinis, sed producto quodam morboso, Incubi nomine dudum noto. Lund, *) Är den första i Uppsala för medieinsk doktorsgrad utgifna afhandling, & hvilken mig veterligen tecknet G. M. finnes infördt. Förf., då redan Logices och Physices lektor i Skara, blef likväl icke promoverad. Nat. o. Folk, H. 70. 64 16/,, 1737, 25 p. 4:0. — Under inseende af Joh. Jac. von Döbeln. Ekman, Otto Crist., Diss. acad. sistens casum magnetismi animalis. G. M. Lund, !2/,, 1818, 71 p. 8:0. — Un- der inseende af E. Z. Munck af Rosenschöld. Ronander, Car. G. Henr., Expositionis psychopathologiæ tentamen*. Pars prior. G. M. Uppsala, 1822, 8 p. 4:0. — Pars posterior. Johan Hedenborg. G. M. 19/,, 1822, 8 p. 4:0. — Under inseende af C. Zetterström. Bergen, Laur. Magn. von, De animi deliquio. M. G. Lund, 2/, 1824, 16 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sön- nerberg. Bergh, Gust. Fredr., Maniæ Helluonum brevis expositio. G. M. Lund, 2°/, 1835, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Dahlberg, Joh. Leonard, Bidrag till den psychiska Aetio- logien. M. G. Uppsala, *°/; 1858, 40 s. 8:0. Moller, Carl Fingal, Bidrag till kännedomen af det reli- giösa vansinnet. M. G. Uppsala, 39/; 1860, 73 s. 8:0. Salomon, Ernst, Om de pathologiska hufvudmomenten af Allman Paresis eller förlamande sinnessjukdom (pa- ralysie générale. M. G. Uppsala, 15/5 1861, 27 s. 8:0, med en pl. Kjellberg, Gust., Om sinnessjukdomarnes stadier. I. De depressiva formerna af sinnessjukdom. Utkast till en psychiatrisk diagnostik. I. M. G. Uppsala, 29/; 1863, 30 s. 8:0. i I Upsala Universitets Arsskrift 1863. Nyström, Anton, Om Cretinism och Idioti. M. G. Lund, 19/. 1868, 108 s. 8:0. Hjertstrom, Ernst Joh. Gust., Om den epileptoida sinnes- sjukdomen. M. G. Sthlm, 2/, 1883, 73 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1883. N:o 10. Hammarberg, Carl, Studier öfver Idiotiens klinik och pa- tologi jämte undersökningar af hjärnbarkens normala anatomi. Uppsala, 2°/, 1893, 104 s. 7 planscher, fol. mın. Bidrag t. känned. af Finl. 65 Gadelius, Bror, Om Tvångstankar och dermed beslägtade fenomen. M. G. Lund, 28/; 1896, 239 s. 8:0. Schuldheis, Georg, Om sinnessjuka fångar i Sverige under aren 1865—1894. Rättsmedicinska och kliniska stu- dier. Inledning och förra delen. M. G. Uppsala, 16/, 1898, 264 s. 8:0. Lundborg, Herman Bernhard, Ueber Degeneration und degenerierte Geschlechter in Schweden. I. Klinische Studien und Erfahrungen hinsichtlich der familiären Myoklonie und damit verwandten Krankheiten. M. G. Sthlm, 2?/; 1901, 130 s. 3 tafl., Geschlechtstafel, 3 Tabb. 8:0. I Svenska Läkare-Sällsk. nya Handl. Ser. III. 3. Marcus, Henry Isac, Akuta forvirringstillstand pa syfili- tisk grund. M. G. Sthlm, 2/, 1903, 131 s. med 2 taflor, 8:0. I Hygiea. 65. 1903. Svensson, Frey, Psykiatrisk-psykologiska studier till Jagets mekanism. M. G. Sthlm, 13/, 1903, 277 s. 8:0. Westberg, A. Edv., Bidrag till kännedomen om sinnes- sjukdomarnas familiära uppträdande. M. G. Sthlm, 28/ 1906, 156 s. 8:0. I Hygiea. 68. 1906. Petren, Alfred, Über Spätheilung von Psychosen. Eine monographische Studie. M. G. Sthlm, 13/, 1908, 324 s. 8:o, mit 5 Tabellen. I Nord. med. Arkiv 1907. Inre Medicin. N:o 9 och N:o 12. 1908. Inre Medicin. N:o 3 och N:o 4. Kinberg, Olof, Om det rättsliga förfaringssättet i Sverige rörande för brott tilltalade personer av tvivelaktig sinnesbeskaffenhet samt om behandlingen av krimi- nella sinnessjuka. M. G. Sthlm, ?%/; 1908, 311 s., MILES) 8:0: E Se Ekdahl. Ax. Joh. 1893. Rättsmedicin. Nat, o. Folk, H. 70. 66 » 16. Allmän kirurgi. Roberg, Laur., Diss. chirurgica de Pernionibus. Uppsala, 7/, 1722, 21 p. 4o. (Gerh. Boltenhagen). Rosén, Nic., De Chirurgie curtorum possibilitate. Uppsala. 10/,, 1742, 18 p. 4:0. med tre pl. (Isac Fritz). Harmens, Gust., De spastica constrictione vesicæ urinariæ et adjacentium partium. Lund, 7/, 1757, 10 p. 4:0. Nordblad, Eric., De herniis spuriis aphorismi. G. M. Upp- sala, 15/, 1765, 10 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Acrel, Joh. Gust., De ulceribus. Uppsala, !3/,, 1769. 20 p. 4:0. (Ernest D. Salomon). Boecler, Chr. Em., De suturis vulnerum in genere. G. M. Uppsala, 27/, 1772, 21 s. 4:0. — Under inseende af C. von Linné. Sacklén, Joh. Fr., De usu inustionum vario et præcipue in gangræna metastatica exoptato. G. M. Uppsala, 7/, 1787, 26 p. 40. — Under inseende af Ad. Mur- ray. Östman, Joh. P., De criteriis et remediis cancri adhuc dubus. G. M. Lund, ?2/,, 1787, 27 s. 4:0. — Under inseende af And. Barfoth. Leffler, Sveno Petr., Anchylosis. G. M. Uppsala, 17/; 1797, 22 p. #0. — Under inseende af Ad. Murray. Zetterström, Car., De hemorrhoea. G. M. Uppsala, 1%/, 1797, 18 s. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Hedrén, Magnus, In vulnera venenata nostratium animad- versiones. G. M. Lund, !5/, 1803, 16 p. 4:0. — Un- der inseende af Arv. Henr. Florman. Ringenson, Joh. Laur., De extensione continuata fractis ossibus sanandis interdum necessaria. G. M. Lund, 27/, 1805, 16 p. 4:0. — Under inseende af Arv. H. Florman. Rabbén, Joh., De formatione novi ossis in cavamine tibiæ, exemplo comprobata. G. M. Lund, 2°/, 1814, 12 p. Bidrag t. känned. af Finl. 67 4:o. — Under inseende af Eb. Zach. Munck af Ro- senschöld. Eriksson, Adolph, Observationes circa gangrenam. G. M. Uppsala, '3/,, 1817, 17 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Engström, John, De Bracherio Frisiano dissertatio. M. G. Lund, 11/, 1818, 12 p. med en pl. 8:0. — Under in- seende af J. Sönnerberg. Nerman, Wilh. Sam., Diss. de articulationibus sic dictis accidentalibus, fracturas ossium interdum subsequen- tibus. G. M. Lund, 7/; 1821, 17 p. 8:0. — Under inseende af A. H. Florman. Ouchterlony, John, De castratione. G. M. Uppsala, /ıo 1822, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Ekelund, Daniel, Theser angående amputation af mennisko- kroppens större lemmar. Sthlm, 23/; 1823, 4 s. 8:0. — Specimen. Kjellenberg, Fred. Udalr., De fracturis cranii commenta- tiones. G. M. Uppsala, 12/, 1827, 8 p. 4:0. — Un- der inseende af Jac. Akerman. Landgren, Gustaf, Afhandling om Acupuncturen. M. G. Uppsala, 1%/, 1829, 84 s. 8:0. — Under inseende af C. Zetterström. Bergstrand, C. Henr., Nagra anmärkningar rörande testick- larnes sjukdomar. M. G. Lund, 1%/, 1831, 48 s. 8:0. Söderqvist, Aron Elias, De trepanatione opportune insti- tuenda. G. M. Uppsala, °/, 1833, 8 p. 4:0. — Un- der inseende af H. W. Romanson. Götlin, Ericus Joh., Dysurie brevis expositio. G. M. Lund, °/, 1837, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Carlson, Herrman Imm., Inledning till läran om friska sår. Lund, ?3/,, 1846, 77 s. 8:0. — Specimen för profes- sionen i kirurgi och barnförlossningskonst. Hülphers, Henr. Vilh., Om ganglier. G. M. Uppsala, ?9/; 1847, 14 s. 8:0. — Under inseende af C. H. Berg- strand. Nat. o. Folk, H. 70. 68 v. Bétzen, Alfr. Gotthard, Om lymphatiska abscesser. M. G. Uppsala, §/, 1848, 16 s. 8:0. — Under inseende af C. H. Bergstrand. Almqvist, Seth Valentin, Om klumpfot. 1* M. G. Upp- ‘sala, 3/; 1848, 16 s. 8:0. — Under inseende af F. Sundevall. Bergstrand, C. H., Afhandlingar uti Allmän Chirurgi. 1, 2* Uppsala, 1848—1849, 28 s. 8:0. (M. G., Pehr Henr. Fr. Greve, Alfr. Billing). Grenholm, Erik Magnus, När bör man amputera? M. G. Uppsala, 25/, 1850, 17 s. 8:0. — Under inseende af Fr. Sundevall. Gadde, Nils Ohlsson, Om scrotalsvulsternas differentiella diagnostik. M. G. Lund, 2%/, 1865, 44 s. 8:0. Liljenroth, Adolf, Om pharyngo-rhinoskopien. M. G. Lund, 4/, 1870, 68 s. 8:0, med fem pl. Tham, Pehr Vollrath Sebastian, Om tetanus traumaticus. M. Ge Uppsala; 22/2 ST, IV IT Ko. Johnson, Erik Gustaf, Bidrag till kännedomen om nervsu- tur och nervtransplantation. M. G. Sthlm, 22/,, 1882, 23,8... 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1882. N:o 27. Borelius, Jacques, Antiseptikens utveckling och nutida till- lampning. M. G. Lund, !6/, 1890, 96 s. 4:0. I Lunds Universitets Ärsskrift. XXVI. 1889—1890. Naumann, Gust., Om struma och dess behandling. M. G. Lund, °/, 1891, 178 s. 8:0. 17. Speciell kirurgi. I. Kirurgi i allmänhet, sjukvårdsiakttagelser m. m. Hårdh, Carl Wilhelm, Observationes nonnullæ medico-chirur- gicæ. G. M. Lund, t/, 1797, 16 p. 4:0. — Under inseende af Joh. H. Engelhart. Zetterström, Carol., Notationes chirurgice. I—IV. Upp- sala, 15/, 1804, 24 p. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. 69 Romanson, Henr. Wilh., Exercitationum in nosocomio reg. acad. Upsal. chirurgicarum part. I—X. Uppsala,- 1821—1827, 86 s. 4:0. (G. M., A. F. Flodman, Er. Rossander, P. E. Stagnell, C. Jon. Genberg, Joh. G. Hallberg, A. Erl. Lönnberg, L. Kinberg, Chr. Fr. Ewert). Bergstrand, Carl. Henrik, Chirurgiska iakttagelser. I— XXVIII* Uppsala, 1842—1848, 396 s. 8:0. (G. M. Osk. Fred. Barck, Pehr Joh. Lithander, Joh. Lechard Hegardt,- John Hjort, J. A. Hedenström, P. L. Th. Thegerstrôm, C. J. J. Lindhagen, N. G. Forling, Joh. Sieurin, C. Maur. Hellström, A. G. Wikblad, Ed. Ekeroth, E. Ulr. Tengstrand, G. Lundqvist, G. Béttiger, Herm. Sundberg, C. Rinman, Th. F. Lund- berger, A. Fr. Jacobson, C. A. Kiisel, J. Abr. Lager- trad, V. M. Nordenstrôm. D. E. Bergius, J. L. Eng- ström, A. A. Lenström, H. A. Fahlman, J. Fr. Ihr- man, C. S. Cronstrand). Söderbaum, Per, Listers antiseptiska method. M. G. Upp- sala, 1/, 1877, 114 s. 8:0. 2. Kirurgiska monografier, enskilda kirurgiska fall. Roberg, Laur., Casus chirurgicus pedis marcescentis et indurati in valetudinario academico nuper habitus. Uppsala, 21/, 1718, 15 p. en pl. 4:0. (Alex Ranie). Sidrén, Jon., Diss. sistens casum sphaceli cruris. Uppsala, 23/, 1768, 10 s. 4:0. (Joh. Fr. Törnbohm). Trendelenburg, Caspar, Diss inaugur. medica sistens ca- sum Pædarthrocaces. G. M. Lund, §/,;, 1777, 28 p. 4:0, c. Tab. — Under inseende af Eberh. Rosenblad. Pipping, Joseph. Gustavi, In Gangrænam scroti observatio, animadversionibus nonnullis illustrata. G. M. Upp- sala, %,, 1783, 30 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Nat. o. Folk, H. 70. 70 Ekman, Olaus Jac., Diss. med. descriptionem et casus Osteomalaciæ. G. M. Uppsala, 19/; 1788, 27 s. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Wadsherg, Andr. M., De cholelithis per abscessum ruptum egredientibus, casus et experimenta. G. M. Uppsala, 7/, 1788, 17 s. c. tab., 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Kullberg, Ol., De panaritio. G. M. Lund, 2/, 1800, 17 p. 2:0. — Under inseende af And. Barfoth. Carlstén, And. Joh., Exania morbi historia et observationi- bus illustrata. G. M. Uppsala, !7/; 1806, 12 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. Elgenstierna, Nic. Wilh., Casus hæmaturiæ. G. M. Upp- sala, !2/, 1810, 13 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Wallmark, Joh., Casus tetani traumatici. G. M. Uppsala, 13/, 1817, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Aker- man. Linroth, Klas, Blodkärlsvulsterna och deras behandling. MCE Shane PARTS TO MI & Sö Berg, John, Studier üfver tungkräftan och dess behand- ling. Sthlm, 1881, 100 s. 8:0. Kasuistik i 12 tabeller. Forssell, William, Klinische Beiträge zur Kenntniss der akut septischen Eiterungen der Sehnenscheiden der Hohlhand besonders mit Rücksicht auf die Therapie. M. G. Sthlm, 2°/,, 1903, 161 s. mit 6 Tafeln, 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1903. Kirurgi. N:o 19. 3. Sarskador. ° Galleen, Olav., In vulnera sclopetaria observationes. G. M. Uppsala, 15/,, 1791, 18 s. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. von Döbeln, Joh. Wilh., De amputatione post ictus sclope- tarios instituenda, observationes. G. M. Uppsala, 1/, 1810, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Bidrag t. känned. af Finl. pal Selldén, Sveno Nicol., In vulnera pectus penetrantia obser- vationes quædam casu illustrate. G. M. Uppsala, ?°/,, 1826, 10 p. 40. — Under inseende af Jac. Akerman. Boustedt, Joh., De complicationibus vulnerum pectoris penetrantium. I. G. M. Uppsala, 14/,, 1833, 8 p. 4:0. II. Almqvist, Ax. Fr. G. M. 14/,. 1833, 9—16 p. 4:0. III. Modin, Bened., G. M. 22/, 1834, 17—24 p. 4:0. IV. Ullman, Joh. Gust., G. M. */, 1834, 25—32 p. 4:0. — Under inseende af H. W. Romanson. 4. Bensystemet. Bergsten, Nic., Usus modioli in fractura et depressione cranu, casu singulari illustratus. G. M. Uppsala, 7/s 1796, 14 p. 4:o. — Under inseende af Ad. Murray. Malmström, Christ, Dc insolita costarum depressione, sine prævia fractura et luxatione orta. G. M. Lund, 11/5 1807, 17 p. 4:0, c. Tab. — Under inseende af A. H. Florman. Billberg, Gust. Joh., Casus trepanationis capitis propter fracturam et depressionem cranii, adjectis quibusdam observatiunculis circa indicationes ad trepanandum. G. M. Lund, 2%, 1836, 16 p. 8:0. — Under inseende af J. B. Pramberg. | Liborius, Joh. Aug., De methodis in ossium fracturis recen- tiori tempore adhibitis atque præcipue de apparatu permanente amylaceo. Lund, 3°%/, 1844, 110 p. 8:0. — Specimen för professionen i kirurgi och barnför- lossningskonst. Bruzelius, Arv. Sture, In doctrinam trepanationis cranii meletemata. Lund, ?8/,, 1846, 70 p., 2 pl. 8:0. — — Specimen för professionen ikirurgi och barnför- lossningskonst. 5. Ryggraden. Grillsson, Petrus, De spinæ dorsi luxationibus. G. M. Uppsala, 17/; 1780, 33 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Nat. o. Folk, H. 70. 72 Frölich, Sam., De curvatura spine dorsi cum paralysi extremitatum inferiorum. Uppsala, 11/, 1804, 28 p. 4:0. — Specimen fér professionen 1 anatomi. Säve, Salom. Freder., De spina bifida vel hydrorhachitide. G. M. Uppsala, 17/, 1822, 9 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Bergstrand, Car. Henr., De spina bifida. Uppsala, §/, 1838, 58 p. med 3 taflor, 4:0. — Specimen för professio- nen 1 kirurgi. Clason, Edv., Om ryggrads-krökningarnas ætiologie. M. G. Danse, 14/,, 1861, 28 s. 8:0. I Uppsala Univ. Årsskrift 1862. Hansson, And., Om excision vid spina bifida. M.G. Sthlm, 11/, 1895, 144 s. 8:0. — Promoverad med. doktor i Lund a. 1895. I Nord. med. Arkiv. 1895, N:o 3 och 8. 6. Respirationsorganerna. Lindström, Jac. Nicol., Diss. anatomico-chirurgica de bronchotomia. I. Il. Uppsala, 25/. 1823, 16 p. 4:o. — Förf. uppförd pa förslag till professionen 1 ana- tomi och kirurgi i Uppsala. Lennander, Karl Gustaf, Om tracheotomi för croup jämte croupstatistik från tre sjukhus i Stockholm, M. G. Uppsala, !*/,, 1887, 194 s. tre taflor, 8:0. I Uppsala Univ. Arsskrift 1888. 7. Aneurysmer, arterier. Äkerman, Jac., Observationes in aneurismata. Uppsala, 15/, 1804, 25 p. 4:0. — Specimen för professionen i anatomi och kirurgi. Ingelman, Bened. Sam., Aneurysma spurium externum, casu hujus morbi illustratum. G. M. Lund, 15/, 1814, 20 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Bidrag t. känned. af Finl. . 13 Pramberg, Joh. Bernh., De ligandarum torquendarumque arteriarum ratione et usu. I—IV. Lund, :8/, 1830, 80 jos SHO. (Gn M., Ol. Andr. Ohlsson, Fred. Henn. Bunth, Carol. Freder. Kjellberg, Joh. E. Ringius). Engström, Leonh., Kort framställning af underbindningar på artererna 1 deras continuitet. 1. M. G. Uppsala, 26/, 1848, 16 s. 8:0. 2. Arpi, Per Alfr. Eman., M. G. 4/, 1848, 16 s. 8:0. — Under inseende af C. H. Berg- strand. Svensson, C. A. Ivar, Om aneurysmers behandling med kompression. M. G. Uppsala, !/, 1877, 46 s. 8:0. 8. Appendicit. Nyström, Gunnar, Studier öfver resultaten af behandling för appendicit vid akademiska sjukhuset i Uppsala. I. Opererade fall af appendicit utan varig peritonit. M. G. Sthlm, 29/s 1907, 117 s. 8:0. — Bilaga: Sjuk- historier och anteckningar om hälsotillstånd efter sjukhusvistelsen till fall af appendicit utan varig peritonit, opererade à akad. sjukhuset 1 Uppsala under åren 1891—1905. Sthlm, 1907, 258 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1907. Kirurgi N:o 6. Bilaga: Sjukhistorier, 1—258 s. Giertz, K. H., Ueber akute eitrige Wurmfortsatzperitonitis ihre chirurgische Behandlung und die Dauerresultate derselben. Eine klinische Studie über 533 Fälle aus d. chirurgischen Klinik zu Uppsala vom 1. 9. 1888 — 31. 7. 1907. M. G. Uppsala, 2!/, 1909, 325 s. 8:0. — Beilage Krankengeschichten 497 s. | 9. Brackoperationer. Lunddahl, Dav., Animadversiones in hernias incompletas casu singulari illustrate. G. M. Uppsala, ?{/; 1788, 39 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Nat. o. Folk, H. 40. 14 Rung, Joh. Dan., Casus herniæ incarceratæ et dysuriæ. G. M. Uppsala, /, 1788, 19 p. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Axenborg, Car. Eric., De hernia ingvinali et scrotali exter- na ab interna distingvenda. G. M. Upsala, !2/, 1817, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jae. Akerman. Lidén, Joh., Herniæ diaphragmatis casus. G. M. Uppsala, 23/, 1827, 8 p. 4:0. — Under inseende af H. W. Ko- manson. Bågenholm, Jac., Herniæ gangrænosæ casus. G. M. Upp- sala, 27/3 1828, 8 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Wilson, Jak. Petr., Ad herniæ cruralis interna curationem animadversiones arteriarum variationes precipue spectantes. G. M. Uppsala, *°/; 1835, 9 p. 4:0 cum tabula. — Under inseende af H. W. Romanson. Collin, Petr. H., De herniis abdominalibus in genere. G. M. Lund, 2%/,, 1842, 23 p. 8:0. — Under inseende af J. B. Pramberg. Mesterton, Carl Benedict, Om medfödt hjernbrack. M. G. Uppsala, /; 1855, 46 s. 1 pl., 8:0. — „— Studier i bräckläran I. Uppsala 1857 (dat. icke angifvet), 100 s. en pl, stor 8:0. — Specimen for professionen 1 kirurgi och obstetrik. Lindh, Alrik, Om alkoholinsprutningar vid underlifsbrack. JUL (Ck und 227 alSS25 50" I KO. Warholm, Rich., Om behandling af inklämdt brandigt bråck med cirkulär tarmresektion och tarmsöm. M. G. und 29/5889 7/8) Si KO Sjövall, Sigurd Krister, Om blåsbråck anträffade vid ope- rationer af ingvinal- och cruralbråck. M. G. Lund, 2 S99) 16) och 95 I KO. Lindqvist, Silas, Studier öfver resultaten af radikalopera- tioner för bråck vid kirurgiska kliniken i Uppsala 1/9 1888—31/,, 1904 M. G. Uppsala, !2/; 1908, 368 s., tabellbilagor 1—135, 8:0. Bidrag t. känned. af Finl. 15 10. Höftleden. Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach. De morbo articuli coxæ. I-III. Lund, 1799 —1802, 36 p. 4:0. Hasselhun, Eric., De morbo coxario observationes. G. M. Uppsala, /; 1813, 11 p. 40. — Under inseende af Jac. Åkerman. Liljevalch. Petr. OI, De morbo coxario observationes pa- thologico-chirurgicæ. 1 *. G. M. Lund, 22/, 1836, 16 p. 8:0. — Under inseende af N. H. Lovén. Santesson, Carl, Om höftleden och ledbrosken uti anato- miskt, pathologiskt och chirurgiskt hänseende. Sthlm, /12 1849, 272 s. 8:0, med 6 pl. — Specimen för pro- fessionen i kirurgi. Rosberg, Carl Axel, Om medfödd luxation af höftleden. M: G. Uppsala, /; 1855, 23 s. 80. Perman, E. S., Bidrag till den operativa behandlingen af höftledsankylos. M. G. Uppsala, 24/; 1888, 64 s. 8:0. I Hygiea. 50. 1888. IL Urinvägarne, prostata m. m. Murray, Ad., De paracentesi cystidis urinariæ. Uppsala, 6/2 1777, 21 p. 4:0. (Pet. Grillsson). Bonsdorff, Gabr., Diss. anatom-chirurgica de cirsocele. G. M. Uppsala, 29/,, 1784, 40 p. 4:0. — Under in- seende af Ad. Murray. Murray, Ad., In hydroceles curationem meletemata. Upp- sala, 14/,. 1785, 24 p. 4:0. (Joh. Fahreeus). Colliander, Zach., In fistulas urinarias observationes, casu singulari illustrate. G. M. Uppsala, 2!/; 1793, 26 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Opphoff, Car. Adolph, De fistula stercorali dissertatio. G. M. Uppsala, /; 1818, 12 p. 4:0. — Under inseende at Jac. Akerman. Ekstrém, Car. Joh., Observationes circa lithotomiam. G. M. Uppsala, °/,, 1815, 13 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Nat. o. Folk, H. 70. 76 Becker, Gust., Casus prostate calculis affecte. G. M. Uppsala, 11/,, 1820, 8 p. 4:0. — Under inseende at Jac. Åkerman. | Zaar, Ludov. Gust., Circa indurationem glandule prostate observationes. G. M. Lund, 5°/; 1822, 16 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Z Munck af Rosenschöld. Dunér, Gust., Om den inre uretrotomien. M. G. Lund, $0/, 1874, 9178. 48:0: I Nord. med. Arkiv. 1875. N:o 8. Akerman, Jules Herib., Om sectio mediana för mankönets urinblasestenar, M. G. Lund, !5/; 1889, 100 s. 4:0. I Lunds Univ. Arsskrift. XXV. 1888 —89. Ekehorn, Gustaf, Studier öfver rektalkarcinomets statistik och behandling. M. G. Sthlm, 5°/; 1890, 176 s. 8:0. Floderus, Björn G. 0., Om den s. k. prostatahypertrofiens behandling. M. G. Uppsala, 1°/,. 1897, 203 s. 3 taflor, 8:0. 18. Oftalmoiogi. - Spole, And., De myopia. Uppsala, 2°/, 1679, 22 p. 8:0. Roberg, Laur., De cataracta. Uppsala, #*1/, 1722, 34 p. 4:0. (Evald Ribe). Döbeln, J. J. v., De cataractæ natura et cura. Lund, %/, 1727, 10 P. 4:0, : Lindecrantz, Eric M., Classis prime remediorum ophthal- micorum. P. 1*. G. M. Uppsala, 2°/, 1756, 30) p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Avellan, Nic., De trichiasi. G. M. Uppsala, %/, 1792, 32 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Liljewalch, Car. Fr., De ophthalmia. Lund, 2/, 1794, 16 p. 4:0. Jacobi, Jon., Casus hydrophthalmiæ. G. M. Uppsala, !3/,> 1809, 8 p. 2:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Aschan, Zach. Petr., Observationes in amaurosin. G. M. Uppsala, %/; 1810, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Bidrag t. känned. af Finl. 77 Borgenstjerna, Car. Rob., Circa operationem cataractæ per keratonyxidem observationes. G. M. Uppsala, 23/, 1817, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Flodstedt, Laurent., Meditationes circa ophthalmiam neona- torum. G. M. Uppsala, 9/,, 1822, 8 p. 4:0. — Un- der inseende af Jac. Akerman. Akerman, Nils, Nagra anmärkningar om ögat. Sthlm, 2°/,, 1823, 16 s. 8:0. — Specimen. Ellmin, Joh., Diss. academ. sistens morbum oculorum sin- gularem. G. M. Uppsala, 29/; 1833, 11 p. 4:0. — Under inseende af H. W. Romanson. Thegerstrom, Pehr Ludv., Theod. Nagra ord om cataract och dess behandling. 1. M. G. Uppsala, 2%/, 1847, 18 s. 8:0. — Under inseende af C. H. Bergstrand. Holmer, Fridolf, Nagra ord om skelögdhet och dess behand- lineal + M. G. Lund, 3/5 1851, 31 s28:02 — Un- der inseende af J. B. Pramberg. Moberg, Wilh., Om accommodationsbredden och refractions- anomalierna hos ögat. M. G. Uppsala, :6/, 1862, 62 s. 8:0. I Uppsala Univ. Årsskrift 1863. Björkén, John, Om koremorphosis. M. G. Uppsala, 25/, 1863, 155 s. 8:0. I Medicinskt Archiv I. 2. Sthlm 1863, 77—231. Löwegren, Mich. Kolmodin, Om myopi. G. M. Lund, ®/ı: 1866, 86 s. 4:0. I Lunds Univ. Arsskrift. III. 1867. Salén, Ernst, Om hypermetropi. M. G. Uppsala, 28/,, 1868, 77 s. 8:0. I Uppsala Univ. Årsskrift 1868. Waldenström, J. A., När bör den hårda åldersstarren ope- reras? M. G. Uppsala, ?®/, 1869, 54 s. 8:0. Bergstrand, A., Studier öfver myopiens etiologi. M. G. Lund, 19/5 1877, 28 s. 8:0. Almström, Sven Johan, Om fürträngningar 1 tårvägarne. M. G. Uppsala, 3/, 1877, 33 s. 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 78 Blix, Magn., Oftalmometriska studier. 1. M. G. Uppsala, 1880, 72 s. med 4 tabeller 8:0. I öfvers. delvis införd 1 Zeitschrift f. Instrumen- tenkunde. I. 1881, med titel „Ein neues Ophtalmo- meter“. Widmark, Johan, Om Jequirity-oftalmien. M. G. Sthlm, 15/,, 1883, 60 s. 8:0. I sammandrag 1 Nordiskt med. Arkiv 1884, N:o 5. Nordenson, Erik, Till kännedomen om spontan näthinne- aflossning. M. G. Sthlm, 1886, 117 s. XII taflor, 4:0 maj. Berlin, Aug., Om snöblindhet. M. G. Sthlm, 2/; 1888, 34 s. 8:0 med en karta. I Nord. med. Arkiv. 1888. N:o 3. Gullstrand, A., Bidrag till astigmatismens teori. Sthlm, 26/, 1890, 102 s., en tafla 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1890. N:o 2 och 8, med 11 zinkotypier och en tafla. Ahlström, Gust., Bidrag till kännedomen om Glaucoma simplex. M. G. Lund, ?/; 1890, 90 s. 8:0. Holmstrôm, Joh., Till behandlingen af de suppurativa ke- ratiterna. M. G. Lund, 27/, 1896, 67 s. 8:0. — Tryckt i Malmö. Dalén, Albin, Experimentela undersökningar öfver desin- fektionen af ögats bindehinna. G. M. Sthlm, ”2/; 1897, SR Il I Nord. med. Arkiv. 1897. N:o 13, 1—53. N:o 18, 1—28. Hellgren, Ulrik, Om bestämningen i jarnflisors läge 1 ögat och deras borttagande med elektromagnet. M. G. Sthlm, 20/, 1901, 143 s. 6 taflor 8:0. Pihl, Johan Albin, Das Ulcus rodens der Cornea. Eine Studie anlässlich zweier neuen Fälle. M. G. Sthlm, 25/, 1900, 72 s., 1 tab. 2 pl. — Tryckt 1 Borna — Leipzig 1900. — Promoverad med. doktor i Lund den 3i/, 1900. Bidrag t. känned. af Finl, 79 Ask, Fritz, Cysticercus cellulose subconjunctivitis. M. G. 15/, 1902, 49 s. kasuistik XLIII s. 2 taflor, 8:0. Bjerke, K., Über die Veränderung der Refraktion und Sehschärfe nach Entfernung der Linse. M. G. Upp- sala, 28/5 1902, 40 s. 8:0. Friberger, Ragnar, Om mätning af pupillens vidd. M. G. Uppsala, ?7/; 1903, 128 s. 2 pl. 8:0. Forsmark, Ernst, Zur Kenntniss der Irismuskulatur des Menschen, ihr Bau und ihre Entwicklung. M. G. Sthlm, 39/,, 1904, 106 s. 2 taflor. I Widmarks Mittheilungen 7. Lindahl, C., Bidrag till kännedom om tärvätskans bakte- riedödande verkan. M. G. Sthlm, 11/; 1907, 48 s. 8:0. Jtr Hygiea. 69. 1907. Dahlström, Anna, Anatomische Veränderungen in vier wegen Drucksteigerung enukleierten Augen mit Netzhauthämorrhagien. M. G. Uppsala, 2/, 1908, 148 s., 4 planscher 8:0. — Tryckt 1 Leipzig. 19. Orats sjukdomar. Quensel, Conr., Ad abscessus auris interne observatio. G. M. Uppsala, 19/,, 1796, 16 p. 4:0. — Under in- seende af Ad. Murray. Sundevall, Fredr., Kort framställning af örats sjukdomar och deras behandling. Afd. 1* G. M Lund, 9/,, 1844, 38 s. 8:0. — Under inseende af J. B. Pram- berg. Wawrinsky, Richard, August Bidrag till mellanörats pato- logi och patologiska anatomi hos barn. M. G. Sthlm, 9/12 1882, 96 s. 8:0. — Tryckt 1 Norrköping. — Pro- moverad 1 Uppsala 31/; 1883. Rissler, J. G., Om intrakraniela komplikationer till Otitis media purulenta. M. G. Sthlm, 17/; 1893, 79 8:0. I Aygiea. 55. 1893. Nat. o. Folk, H. 70. 80 Dahlgren, Karl Petter, Om den kirurgiska behandlingen af Otitis media och dess komplikationer. M. G. Upp- sala, 2!/, 1894, 96 och 128 s., 3 planscher 8:0. Stangenberg, E., Bidrag till kännedomen om tillståndet hos våra skolbarns hörselorgan, näsa samt svalg. M. G. Sthlm, 21/, 1894, 57 s. 8:0. I Hygiea. 56. 1894. Holmgren, Gunnar, Om innerörats variga sjukdomar. M. G. Sthlm, 23/,, 1908, 274 s. 8:0. I Hygiea. 70. 1908. 20. Veneriska sjukdomar. Syfilidologi. I. Patologi. Roberg, Laur., De foeda lue dicta venerea. Uppsala, 2/ 1705, 47 p. 4:0. (Joh. Linder). - Marin, Frider, De Blennorrhagia impura. G. M. Lund, /, 1795, 14 p. 4:0. — Under inseende af Joh. H. En- gelhart. Berggren, Andr., Diss. de Pseudo-Siphilide sive de Mercu- rialis, justo magis evectæ incitationis effectu. G. M. Uppsala, /; 1813, 17 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. 5 Stenhammar, Carol. Disquisitio an Gonorrhoea virulenta morbus revera syphiliticus. G. M. Uppsala, 14/, 1817, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Zimmert, Sveno Gottfr., Diss. acad. de notione Syphilitidis determinanda. G. M. Uppsala, /;, 1822, 10 p. 4:o. — Under inseende af Carol. Zetterström. Schough, Ebbe Fr., Diss. de syphilitide curanda fragmenta quedam sistens. G. M. Uppsala, /;, 1822, 12 p. 4:0. — Under inseende af Carol. Zetterström. Hacksell, J. Fr. Thure, Om inflammation i bitestikeln i foljd af blennorrhé (Epididymitis blennorrhoica). 1. Bidrag t. känned. af Finl. 81 G. M. Uppsala, 19/, 1848, 16 s. 8:0. 2. Söderbaum, And. Gust., G. M. 19/, 1848, 19—31 s. 8:0.— Under inseende af Isr. Hwasser. Nensén, Abrah., Om primära syphilitiska sår (Ulcera sy- philitica primaria) 1. M. G. Uppsala, 1°/, 1848, 16 s. 8:0. 2. Sparrman, Nils Axel. M. G. 1°/, 1848, 17—80 s. — Under inseende af Isr. Hwasser. Drougge, J. Aug., Syphilis, observerad under fem ar inom Malmö hus län. M. G. Lund, 2%,, 1850, 12 s. 8:0., 2 tabeller. — Under inseende af A. H. Lovén. Rossander, Carl Jacob, Om Blennorrhoea urethre hos man- nen. 1*. M. G. Uppsala, 3°/,, 1852, 16 s. 8:0. — Un- der inseende af Olof Glas. Edholm, Edw., Om syphilis hos späda barn. M. G. Uppsala, _ 28/, 1859, 76 s. 8:0. Ljunggren, Alrik, Studier i syphilidologi. M. G. Uppsala, M. G. 28/,, 1865, 79 s. 8:0. — "Tryckt 1 Stockholm. Kjerner, K., Om syphilis vaccinalis. M. G. Uppsala, 2?/; | 1668, SS a) 60 I Medicinskt Archiv. III. Tillägg. N:o 6. Sthlm, 1867. Ljunggren, Alrik, Fall af visceralsyphilis. Sthlm, 14/,, 1867, 128 s. 8:0. — Specimen för e. o. professionen 1 sy- filidologi. Ödmansson, Ernst, Studier öfver syfilis. Sthlm, #/,, 1869, LIV s., 98 s. med en pl. 8:0. — Specimen. I Nord. med. Arkiv. 1869. N:o 18. (under titel: Syflitisk statistik). Möller, Magn., Studier öfver ryggmärgssyfilis. Sthlm, ?{/, 1890, 67 s. 8:0 med 2 taflor. ; I Nord. med. Arkiv. 1830. N:o 22. Björling, Eman., Studier öfver dréppel hos Mankönet. M. G. Lund, 15/,, 1893, 122 s. 8:0. Schlasberg, H. I., Klinische Studien über Gonorrhoe. M. G. Sthlm. 1903, 67 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1903. Inre Medicin N:o 1. och N:o 7. Nat. o. Folk, H. 70. 2. Therapi. Dubb, Pet., Nonnulla circa methodum Luis venereæ curandæ, meditamenta. G. M. Uppsala, !/;j, 1777, 48 p. 4. — Under inseende af Ad. Murray. Schultz, Carol. Gust., Observationes in Diætam parcam vulgo Svältkur. G. M. Uppsala, #/; 1812; 16 s. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Brandelius, Petr. De usu et utilitate muriatis aurico-na- trici in lue venerea curanda. G. M. Uppsala /, 1817, 11 p. 4:o. — Under inseende af P. v. Afzelius. Malmberg, Dan., Diss. de Methodo per diætam parcam curandi. G. M. Uppsala, ?/3 1822, 8 p. 4:0. — Under inseende af Car. Zetterström. Engberg, Erl. Gabriel, Diss. quasdam syphilitidis curandæ methodos violentiores practice et scientifice æstima- tura. G. M. Uppsala, 12/,, 1822, 10 p. 4:0. — Under inseende af Carol. Zetterström. Brunius, A. W., De usu oxidi hydrargyrici in lue venerea. G. M. Lund, 19/, 1823, 16 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sénnerberg. Petersson, D. G., De Dieta vegetabili in syphili curanda. G. M. Lund, %/; 1835, 21 p. 8:0. — Under inseende af N. H. Lovén. Stenberg, Sten, Om syphilisationen, jemte några med den- samma anställda försök. M. G. Uppsala, 29/; 1854, 30 s. 8:0. : Björkén, John, Om behandlingen af urethrit. Sthlm, 1/,, 1867, 132 s. 8:o — Specimen. I Medicinskt Archiv. UT. Tilläggshäfte. N:o 1. Stock- holm. 1868. Malmsten, Karl, Om inunktionskuren såsom antisyfilitisk behandlingsmetod. M. G. Sthlm, ?5/; 1883, 49 s. 8:0. 2 21. Hudsiukdomar. Svensson, Isac, De Erysipelate. G. M. Uppsala, 4/,, 1762, 11 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Bidrag t. känned. af Finl. 83 Linné, C. von, Lepra. Isacus Uddman. G. M, Uppsala 17/, 1765, 14 p. 4:0. Lundmark, Petr, De febre Scarlatina. G. M. Uppsala, 2/,, 1791, [15 p. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Beyer, Gottfr., De erysipelate. G. M. Lund. ?/; 1797, 23 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Ahlander, Car. Theod., De morbo cutaneo luem veneream consecutivam simulante. G. M. Uppsala 7/, 1806, 14 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Enroth, Franc., Morbus exanthematicus Zona dictus. G. M. Uppsala, 8/, 1812, 16 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Brink, Ol. Fr., Observationes in Scarlatinam. G. M. Lund, 19/, 1818, 4:0, 12 p. — Under inseende af Jac. Sön- nerberg. Zetterström, C., De crusta lactea. 1. Uppsala. /, 1822, 8 p. 4:0. 2. 167, 1822, 7 p. To (G. M. Joan. Ekenstedt, Pet. Shierman). _Gothén, Olav., Observationes de erysipelate. G. M. Upp- sala. 15/, 1822, 9 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Schagerström, N. 0., Observationes in Zonam morbi casibus illustrate. G. M. Lund. 8/, 1825, 14 p. 4:0. — Under inseende af Munck af Rosenschöld. | Montén, Andr. Ulr., Observationes circa exanthema scar- latinosum. G. M. Lund, 2!/,, 1832, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Friedlander, J. S., Observationes nonnulle circa febres exanthematicas, præsertim febrem variolosam, casu peculiari illustrate. G. M. Lund, 1°/, 1834, 10 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Liedbeck, Petr. Jac., Morbi scarlatinæ expositio. 1 *. Upp- sala, 28/, 1835, 15 p. 4:0. Westerberg, Joan. Jacobus, De morbo Lupo. G. M. Lund, 17/, 1841, 10 p, #0. — Under inseende af A. H. Loven. Sandahl, Carl J., Har den af Th. Helm beskrifna scarla Nat. o. Folk, H. 70. 84 tina 1. Purpura puerperalis varit en egenartad puer- peralsjukdom.? M. G. Lund, ?3/, 1847, 23 s. 8:0. — Under inseende af J. B. Pramberg. Hallin, Olof Fredrik, Tuberkler i huden. M. G. Uppsala, 71/4 1847, 12 s. 8:0. — Under inseende af Olof Glas. Wihlborg, Herman, Några ord om skarlakansfeber. M. G. Lund, 19/, 1852, 28 s. 8:0. — Under inseende af Per Erik Gellerstedt. Lundqvist, Jean Elof, Om elephantiasis Arabum. M. G. Lund, 11/5 1853, 22 s. 8:0. Barthelson, Casimir Gabr., Om ondskorf. M. G. Uppsala, a0 NIA 1678. 8:0: Neyber, Fredr Oskar Casimir, Om pemphigus. M. G. Lund. 31/. 1859, 788. en pl. 8:0. Sydow, F. E. von, Anteckningar öfver en skarlakansfeber- epidemi uti Gefle aren 1857, 1858 och 1859. M. G. Uppsala, 1860, 40 s. 8:0. Berling, Christ. Fredr., Om eczema. M. G. Lund, 13/, 1863, 59 s. 8:0. Fries, Oscar Robert,. Om svampbildningar på menniskans hud och deraf förorsakade sjukdomar. M. G. Upp- sala 4/,, 1867, 40 s. 8:0. I Uppsala Univ. Arsskrift. 1868. Wallin, August, Om Rubeola eller Roseola febrilis epide- mica. M. G. Uppsala, 25/; 1881, 32 s. 8:0. Rundström, Alfred, Kliniska undersökningar öfver ozænans etiologi. M. G. Sthlm, 23/; 1898, 8:0, 51 s. I Hygiea. 60. 1898. Moberg, Ludvig, Studier öfver eksem och impetigo con- tagiosa. M. G. Sthlm, 2?/; 1905, 84 s. 8:0. Jacobeus, H. C., Öfver ,Pagets Disease“. M. G. Sthlm, 1906, 32 s. med 6 taflor, 4:0. 22 Koppor. Vaccination. Martin, Roland, De variolis præcavendis. G. M. Uppsala, 23/, 1781, 35 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosén. Bidrag t. känned. af Finl. 85 Bergius, Pet. Jon, De variolis curandis. G. M. Uppsala, 12/, 1754, 26 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosen. Lyman, Joh., De insitione variolarum (Koppympning). G. M. Lund, 5/, 1760, 10 p. 4:0. — Under inseende af G. Harmens. Rotheram, Joh., (M. D., Anglus). Meditamenta nonnulla de variolis. Uppsala, 29/5; 1778, 12 s. 4:0. Almroth, Nicol., In variolarum insitionem observationes. Uppsala, #1/; 1788, 14 p. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Rissler. Petr., Observationes ex vaccinatione in Medel- padia et Jemtlandia collectæ. G. M. Uppsala, 16/, 1811, 20 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Zetterström, Carol., Initia historie vaccinationis in Svecia. 1—XX. Uppsala, 1816—1821, 171 s. 4:0. Åkerman, J. E., Ex doctrina vaccinationis fragmenta que- dam. G. M. Uppsala, *°/,, 1822, 10 s. 4:0. — Under h inseende af Car. Zetterström. | Akerblom, Carol. Magn., Ad. historiam variolarum vacci- narum in Suecia additamenta. G. M. Uppsala, %/, 1827, 8 p. 4:0. — Under inseende af C. Zetterström. Acharius, Viih., Om smittkoppor. 15. M. G. Uppsala, 3/3; 1850, 16 s. 8:o. — Under inseende af Olof Glas. 23. Obstetrik. I. Hafvandeskap. Förlossning. Klase, Laur. M., Regimen et cura puerperarum. G. M. Upp- sala, 15/, 1749, 24 p. 4:0 — Under inseende af Nic. Rosén. Elff, Ericus, De Hemorrhagis uteri sub statu graviditatis. G. M. Uppsala, ®/,. 1749, 23 p. 4:0. — Under inseende at C. von Linné. Gahn, Henricus, De partu serotino. G. M. Uppsala, /o 1770, 37 p. 4:0. — Under inseende af Jonas Sidrén. Nat. o. Folk, H. 70. 86 Kraak, Johannes, De foetus per pedes eductione. G. M. Lund, 10/; 1777, 74 p. 4:0, — Under inseende af Eb. Rosenblad. Dahl, Sveno Abr., In partum præternaturalem cum cluni- bus previis meditationes. G. M. Uppsala, 3!/, 1797, 20 p. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Psilander, Fr. Christoph., De Hæmorrhagia uteri sub trime- stri ultimo graviditatis stadio. G. M. Uppsala, 3/; 1810. 12 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Liljevalch, Cari Fr., De Heemorrhagiis parturientium. 1. 2. Lund, 1813—1818, 42 p. 4:0. (G. M. Joh. Fr. Ekerot och E. M. Waldenström). Idström, Andr. Freder., De partu faciali. G. M. Uppsala, *4/; 1822, 20 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Bruzelius, Arvid Sture, Om en förlossning, fullkomligt hindrad genom en benväxt. M. G. Lund, ?9/; 1829, 24 s. 8:0. Bostrém, Laur. And., De convulsionibus gravidarum et parturientium, casu illustratis. G. M. Lund, 1/, 1836, 15 p. 8:0. — Under inseende af N. H. Loven. Cederschjöld, F. A., Om fostrets framkomst ur moderlifvet efter qvinnans död. M. G. Lund, ?°/, 1839, 25 s. 8:0. — Under inseende af J. B. Pramberg. Elliot, Joseph, Aterblick pa förhållandet i Stockholms all- manna barnbördshus under de sednaste tretton aren 1835—1847. Sthlm, 1848, 58 s. med tre tabelier, 8:0. — Specimen för Artis obstetriciæ professionen. Retzius, M. C., Athandling om bäckenförträngning. Sthlm. 8/,, 1848, 204 s. 8:0, med en plansch. — Specimen för Artis obstetriciæ professionen. Ericsson, Gustaf, Om vändning, efter professor P. E. Ce- derschjöld, tillämpad vid tvärriktning med ryggläge. M. G. Lund, 22/,, 1852, 16 s. 8:0. — Under ASSA af J. B. Pramberg. Eneroth, Thure Leonard, Om bristning af lifmodren. M. G. Land, 21/,, 1852, 20 s. 8:0. — Under inseende af J. B. Pramberg. Bidrag t. känned. af Finl. 87 Anderson, Anders, Om lifmoderblédningar efter förloss- ningen och under barnsängen. M. G. Lund, */, 1863 76 s. 8:0. I Medicinskt Archiv. I. 2. Sthlm 1863, 1—76. Bruzelius, Ragnar Magnus, Om Abort. M. G. Lund, /, 1863, 97 s. 8:0. ' I Medicinskt Archiv. I. 3. Sthlm 1863, 99—195. Netzel, Wilhelm, Om de puerperala förändringarna inom lifmodern. M. G. Uppsala, $/; 1865, 31 s. 8:0. I Medicinskt Archiv II. N:o 10. Stockholm, 1865. Eklund, Fredrik, Studier 1 läran om perforation af foster- hufvudet under förlossningen. M. G. Uppsala, 2}, 1868, 71 s. 8 pl. 8:0. Ström, Walter R. V., Om rupturer i qvinnliga genitalia vid partus. M. G. Lund, ?9/, 1868, 52 s. 8:0. Hafström, Joh. Lorentz, Om förlossningstängen. M. G. Lund, 2/, 1868, 57 s. 8:0. — Tryckt 1 Helsingborg. Ribbing, S., Om den s. k. yttre undersökningens använd- ning inom obstetriken. M.G. Uppsala, !7/; 1871, 29s. 8:0. Sondén, Marten, Anteckningar om ruptura perinæi. M. G. Uppsala 13/, 1874, 45 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1874. N:o 23. Theorin, Gust. Alfons, Om partus arte præmaturus. I *. Me G. Lund, 24), 1875, 101 s. 8:0. Salin, Mauritz, Om den manuela lösningen af efterbörden och kvarstannade efterbördsdelar. M. G. Sthlm, 3/; SSS VD -I KO. I Nord. med. Arkiv. 1878. N:o 8 och 15. Alin, Edvard, Om cervix skador under förlossningen. M. G. Uppsala, 12/,, 1892, 87 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1892. N:o 34. Walter, Karl Axel, Om partus arte prematurus vid bäc- kenförträngning. M. G. Sthlm, 7/, 1894, 55 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1894. N:o 19. Lönnberg, Ingolf, Studien über das Nabelbläschen an der Nachgeburt des ausgetragenen Kindes. M. G. Sthlm, 18/50 1901, 118 s. mit 8 Tafeln, 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 88 2. Puerperalieber. Bjerkén, Petr., De indole et curatione febris puerperalis. G. M. Uppsala, 3/, 1793, 14 p. 4:0 — Under inseende af J. G. Acrel. Tjelke, Ludv. Bytzow, De febre puerperali. 1 *. G. M. Lund, 11/, 1794, 16 p. 4:0. — Under inseende af Joh. H. Engelhart. Cederschjöld, P. G., De nova Cl:i Saxtorph febri puerpe- rali medendi ratione. Lund, 7/, 1811, 24 p. 4:0. — Specimen. Toppelius, Gust., (Fenno), De febri puerperali conamen. G. M. Uppsala, ‘1/; 1812 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Kahl, A. F., Diss med. observationes de febre puerperali proponens. G. M. Lund, ?/, 1819, 15 p. 4:0 — Under inseende af ©. F. Liljewalch. Trägårdh, Gust. Sv., Bidrag till läran om puerperalfeber. M. G. Lund, 17/, 1858, 37 s. 8:0. — Tryckt i Malmö. 24. Gynäkologi. Apelbaum, Petr., Diss. med. sistens Menorrhagiæ erroneæ casum singularem, G. M. Lund, '/, 1781, 18 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Rosenblad. Wejlander, Magn. Diedr., De Amenorrhoea. G. M. Lund, 11/, 1790, 23 p. 4:0. — Under inseende af Joh. H. Engelhart. Gregerson, Jon., De Menorrhagia rubra. G. M. Lund, 1/, 1793, 14 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Sjôborg, Ad. Magn., Continuatio dissertat. de Menorrhagia rubra, G. M. Lund, 1/; 1794. 22 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Trafvenfelt, Er. Car., De Leucorrhoea. G. M. Uppsala, 11/,, 1796, 20 p. 4:0. — Under inseende af J. @. Acrel. Lindblad, Jac., In uteri retroversionem animadversiones. Bidrag t. känned. af Finl. 89 G. M. Uppsala, °%/,. 1797, 31 p. 4:0. — Under inseende at Ad. Murray. Kallström, Carol., Gestatio ovaria, observatione memoranda illustrata. M. G. Uppsala, 22/5 1802, 22 p. cum tabula. 4:0. — Under inseende af Ad. Murray. Alm, Andre Christoph., Phlegmatia dolens. G. M. Uppsala, /s 1810, 16 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Arte Joh. Fr., Hysterotomia. G. M. Uppsala, !2/, 1823, 16 p. 8:0: “Gade inseende af Jac. Akerman. Huss, John Axel. Casus secretionis mensium vicariæ. M. G. Uppsala, 5/; 1824, 9 p. 4:0. — Under inseende af A. V. Romanson. Swedenborg, J. G., De mensibus paucisque morborum ab vitiis eorum pendentium. G. M. Lund, 2!/,, 1840, 20 p. 8:0. — Under inseende af N. H. Loven. Pramberg, Joh. B., De retroflexione uteri a retroversione distinguenda et dignoscenda. Lund, ?*/,, 1846, 53 p. 8:0 — Specimen för professionen i kirurgi och obstetrik. Drakenberg, Carl Adolf, Orificium uteri præternaturale. G. M. Lund, 17/, 1850, 28 p. 8:0. — Under inseende af Arv. Sture Bruzelius. Samberg, Joh. Magn., Om abscesser 1 uteri annexer. M.G. Lund, 22/; 1853, 48 s. 8:0. Asplund, Nils Mauritz, Några ord i praktiskt hänseende om hymen imperforatus. M. G. Lund, !3/,> 1856, 21 s. 8:0. Sköldberg, Sven, Om ovariotomins tidigare historia i Eng- land och Amerika och operationens nuvarande stånd- punkt. M. G. Uppsala, 29/5; 1867, 127 s. 8:0. I Medicinskt Archiv. III. N:o 10. Sthlm. 1867. Lindfors, A. 0., Om kronisk hyperplastisk endometrit (en- dometritis fungosa). Ett bidrag till kännedomen om de extrapuerperala lifmoderblödningarne. M. G. Lund, 15/5 1882, 61 st 3:0. Josephson, C. D., Ureter-Genitalfistlar hos qvinnan. M. G. Sthlm. 1£/; 1887, 57 s. 8:0. Hygiea. 48. N:o 5 och 6. 1887. Westermark, F. J. E., Om exstirpation af Tuba Fallopu Nat. o. Folk, H. 70. 90 och denna operations indikationer. M. G. Sthlm, 23/, 1887, 99 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1887. N:o 23. (utan tabeller). Ess en-Möller, Elis, Klinische und pathologisch anatomische Studien zur Aetiologie des Uterusmyoms. M. G. Lund, 1899, 106 s. 8: maj. mit 2 Tafeln. I Mittheilungen aus der gynaekologischer Klinik des Professor Dr. Otto Engström. III. Berlin 1901. 25. Pædiatrik. Döbeln, J. J. v. Theses physico-medicæ, qvibus nonnulli errores, circa infantum et puerorum curam ac educa- tionem notantur. Lund, 22/, 1721, 4:0. Linné, C. von, Nutrix noverca. Frid. Lindberg. Uppsala, 1/11 1752, 20 p. 4:0. Schröder, Joh., De morbis infantum. 1 *. Uppsala 23/,, 1752, 18 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosén. Sundius, Pet. De epilepsia infantili. G. M. Uppsala, */, 1754, 14 p. 40. — Under inseende af N. Rosén. Halenius, Jon. Petr., De dentitione difficili. G. M. Uppsala, 3/1. 1757, 20 p. 40. — Under inseende af Sam. Au- rivillius. Wilcke, Henr. Christ. Dan., De angina infantum in patria re- centioribus annis observata. G. M. Uppsala, ?%/, 1764, 30 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Thunberg, Andr. A., De infantum sanitate tuenda. G. M. Lund, 27/, 1793, 19 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Wieslander, Magn., Opinionum de pretio pathologico denti- tionis difficilis, brevis narratio. G. M. Lund 2°/, 1804, 16 p. 40. — Under inseende af J. H. Engelhart. Hwasser, Isr., Om exsudativ inflammation 1 hjernan hos barn. 1—4*. Uppsala, 1/, 1846—1847, 32 s. 8:0. (M. G. Alb: Jul” Björk, “Hfjalmar? Aue. “Abel 22 Ae Levin, J. Fr. Forsenius). Lundblad, Jon. Conr., Om Cephaletom hos nyfödda. M. G. Bidrag t. känned. af Finl. 91 Uppsala, :7/,, 1849, 16 s. 8:0. — Under inseende af C. H. Bergstrand. Torstensson, Otto, Anteckningar om hjern-anæmi hos barn. M. G. Uppsala, 2°/, 1859, 24 s. 8:0. — Tryckt 1 Stockholm. Rabe, Reinh. A., Drag till diagnostiken af några bröst- kavitetens organers sjukdomar hos barn. M.G. Upp- sala, 28/; 1864, 18 s. 8:0. Warfwinge, Frans Vilhelm, Om exantematisk tyfus hos barn. M. G. Uppsala, ®/, 1877, 39 s. 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1877. N:o 9. Ribbing, Seved, Ofversigt af Pediatrikens utveckling i Sve- rige från midten af adertonde århundradet intill när- varande tid. Lund, 7/,. 1878, 110 s. 8:0. — Specimen för e. o. professur. Medin, Oskar, Meningitis cerebro-spinalis epidemica infan- tum. M. G. Sthlm, 26/, 1880, 78 s. med 6 tabeller, 8:0. I Nord. med. Arkiv. 1880. N:o 9 och 16. Hofsten, Sven von, Cholera infantum pa Allmänna barn- huset 1 Stockholm. M. G. Sthlm, 1887, 194 s. 4:0 min. och IV taflor. Såsom bilaga: K. A. H. Mörner, Nagra undersökningar af urin och blod fran fall af cholera infantum. Cronqvist, Johan, Bidrag till kännedomen om frossa hos barn. M: G. Lund. 24/, 1899, 38 s en pl. I Nord. med. Arkiv. 1899. N:o 3. Jfr Nord. med. Arkiv. 1903. N:o 9 och 13. Waidenström, Henning, Die Tuberkulose des Collum femo- ris im Kindesalter und ihre Beziehungen zur Hüft- gelenkentzündung. M. G. Sthlm. ?6/, 1910, 98 s. 8:0. 26. Hälsokällor. Hydroterapi. Roberg, Laur., De Thermis. Uppsala, 2°/, 1699, 28 p. c. tab. (Carol. Rothman). Harmens, Gust., De causa caloris Thermarum. Lund, 3!/; 1760, 16 p. 4:0. Nat. o. Folk, H. 70. 92 Harmens, Gust., De ortu et generatione salis alcalini fixi et volatilis in acidulis et thermis. Lund %/,, 1760, 24 p. 4:0. | I | Wollin, Chr., Corollaria nonnulla ex analysi aquarum mi- neralium, tam naturalium quam arte factarum. Lund, 12/, 1794, 13 p. 4:0. Munck af Rosenschöld, Eberh. Zach., Morborum casus ex diario ad acidulas Ramlösenses habito selecti. Lund, I-III *. 1798, 28 p. 4:0. Berzelius, Jac., Nova analysis aquarum Medeviensium. Uppsala, °/, 1800, 15 p. 4:0. — Under inseende af And. Gust. Ekeberg. Böcker, Hugo Herm., Analysis aquarum Setraénsium. G. M. Uppsala, 5°/, 1806, 14 p. 4:0. — Under inseende af P. von Afzelius. Caspersson, Har. Osk., Underrättelser för brunns-gister vid Porla. 1. M. G. Uppsala 28/3; 1849, 16 s. 8:0. 2. Hä- kansson, Joh. Edw., M. G. 28/, 1849, 17—30 s. 8:0. 3. Lagerlof, Magn., M. G. *'/, 1849, 31—43 s. — Un- der inseende af Isr. Hwasser. Forssenius, Carl Joh. Fr., Om Sätra brunn. M. G. Uppsala, 1*, 2/, 1849, 20 s. 8:0. — Under inseende af Isr. Hwasser. Borgman, Joh. Alex., Om Aachens svafvelkällor 1. M. G. 5 1851, 16 s. 8:0. 2. Fineman, C. Ludv., M. G. 6/, 1851, 17—30 s. 8:0. 3. Åman, Ludv. August. M. G. 6/, 1851, 31—43 s. 8:0. — Under inseende af Olof Glas. Wimmerstedt, A., Chemisk undersökning af Medevi helso- vatten. M. G. Lund, *°/, 1866, 28 s. 8:0. I Medicinskt Archiv. III. N:o 7. 1867. Levertin, Alfred, Om Torpa källa. M. G. Sthlm, 29/, 1875, 117 s. med en karta, 8:0. Delvis i Nord. med. Arkiv. 1875. N:o 24. Införd äfven 1 Svenska Läkare Sällsk. Nya Handlingar. Ser. IL Mb. 2. 97158. Söderwall, Emil, Om Ronneby Helsobrunnar. M. G. Lund, “ASSL, 36,8: 8:0, Bidrag t. känned. af Fink 93 Rietz, S. V., Om kurmedlen vid Rönneby helsobrunnar samt deras indikationer. M. G. Lund, 21/, 1896, 115 s. 8:0. Meijer, Otto Fredr., De acidularum post diuturniorem hy- drargyri usum efficacia. G. M. Uppsala, 21/, 1810, 10 p. 40. — Under inseende af Jac. Åkerman. Hwasser, Isr., De usu balneorum in febribus curandis dissertatio. G. M. Uppsala, /, 1813, 15 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Akerman. Cederström, Carl Gust., Om hafsluft och hafsbad vid Sverges vestra kust. G. M. Uppsala, 2°/, 1860, 37 s. 8:0. Dovertie, L. G., Balneologiska studier vid Upsala vatten- kuranstalt. M. G. 16/; 1865, 77 s. en pl. 8:0. 27. Farmakologi. Enskilda droger. Roberg, Laur., De fluviatili Astaco ejusque usu medico. Uppsala, 18/, 1715, 32 p. 4:0. (Nic. E. Osander). Hammerin, Petrus, Diss. gradualis vires medicas planta- rum quarundam indigenarum sistens. Pro Licentia consvetis in medicina honoribus. Uppsala, */, 1737, 16 p. 4:0. — Disputationen atfoljes af Lars Robergs program: Ad audiendam lectionem de natura fe- brium ad diem 27 aprilis et diss. mauguralem ad diem 4 maji MDCCXXXVII clariss. et erud. med. candidati Petri Hamnerini patrones civesque academicos de- bita cum reverentia et humanitate invitat Lars Ro- berg. 6 p. 4:0. Tracht, Rud. Christ., De succedaneis Acacie Aegyptiace, Peti Americani, Cedri Phœniciæ, Frumenti Turcici, Vitis meridionalium et Cannæ sacchariferæ. Pro Li- centia. Uppsala /, 1737, 28 p. 4:0. Preside Laur. Boberg. — Utgifven med särskildt tillstånd af uni- versitetets kansler, grefve G, Cronhjelm. Nat. o. Folk, H. 70. 94 Linné, Carol. von, Ficus ejusque historia naturalis et medica. Cornel. Hegardt. G. M. Uppsala, 15/2 1744, 28 s. 4:0. Linné, C. von, Lignum Colubrinum. Joh. Andr. Darelius. Uppsala. !!/, 1749, 22 p. 4:0. Linné, C. von, Radix Senege. Jon. Kiernander. G. M. Upp- sala, 8/, 1749. 32 p. 4:0 c. Tab. Linné, C. von, Materia medica in regno animali. Jon. Si- drén. G. M. Uppsala, *°/, 1750, 20 s. 4:0. Linné, C. von, Euphorbia ejusque historia naturalis et me- dica. Joh. Wiman. Uppsala, 6/; 1752, 33 p. 4:0. Linne, C. von, Materia medica in regno lapideo. Johannes Lindhult. G. M. Uppsala, 18/, 1752, 28 p. 4:0. Linné, C. von, Rhabarbarum. Sam. Ziervogel. Uppsala, 17/4 1752, 24 p. 4:0 c. Tab. Linné, C. von, Plant» officinales. Nic. Gahn. Uppsala, #/,: 17992 DD EO Linné, C. von, Censura medicamentorum simplicium vege- tabilium. Gust. Jac. Carlbohm. Uppsala, !9/,, 1753, 2 +0; Linné, C. von, Fungus Melitensis. Joh. Pfeiffer. Uppsala, Ar IT, ME D & PAD #0. Linné, C. von, Specifica Canadensium. Joh. von Coelln. Uppsala. 10/, 1756, 28 p. 4:0. Linné, C. von, Spigelia Anthelmia. Georg Colliander. G. M. Uppsala, 22/, 1758,16. p. 4:0. Linné, C. von, De Cortice Peruviano. I. oh Christ. Pe- tersen. 10/5 1758, 38 p. 4:0. P. II. utkom sednare i Greifswald 1763. Linné, C. von, De Meloë vesicatorio. Canut. Aug. Leneus. Uppsala, 2%), 1762, 15 p. 4:0. Linné, C. von, Lignum Qvassiæ. Carol. Magn. Blom. G. M. Uppsala, 2751763, 13 9. ce lad 20. Linné, C. von, Opobalsamum declaratum. Wilhelm Le Moine. Uppsala, 22/,, 1764, 19 p. 4:0. Linné, €. von, De Hirudine. Dan. Weser. Uppsala, /, 1765. 1979. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. 95 Linné, C. von, De Menthæ usu. Carol. Gust. Laurin. Upp- sala, 39/6 1767, 11 p. 4:0. Linné, C. von, De Dulcamara. Georg Hallenberg. Uppsala, | 29). 1771, 14 p. 4:0. Linné, C. von, Fraga vesca. Sveno Andr. Hedin. Uppsala, 26, 1772, 13 p. 4:0. Linné, :C. von, Observationes in soi medicam, Joh. Lindvall. G. M. Uppsala, 5/, 1772, 8 p. 4:0. Linné, C. von, Planta cimicifuga. Johannes Hornborg. G. M. Uppsala, /, 1774, 10 p. c. Tab. 4:0. Dahlgren, Joh. Ad, Ebbesson, De Maro. G. M. Uppsala, 3/12 1774, 18 p. 4:0. — Under inseende af C. von Linné. Wickman, Dan., De Viola Ipecacuanha. Uppsala, 16/,, 1774, 12 s. 4:0. — Under inseende af C. von Linné. Westring, Joh. Petr., De Ledo palustri. Uppsala, ?5/,, 1775, 18 p. 4:0. — Under inseende af C. von Linné. Linné, C. von, Opium. Georg Eberh. Georgi. Uppsala, !5/,, 1775, 17 p. 4:0. | Hellenius, Carol. Nicol., Hypericum. G. M. Uppsala, ?°/,, 1776, 14 p. c. Tab. 4:0. — Ne inseende af C. von Linné. Alm, Jac., Nonnulla de Nuce vomica lents, G. M. Upp- se 20/. 1780, 13 s. 4:0. — Under inseende af Jon. Sidrén. ; Hesselius, Andr., De Aloé. G. M. Uppsala, !/, 1785. 14 p. — Under seen af ©. P. Thunberg. Hast, Herm. Rud., De Caryophyllis aromaticis. G. M. Upp- sala, 12/6 1788, 8 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Lundmark, Joh. Dan., De usu Linnææ medico. G. M. Upp- sala, /, 1788. 10 s. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Aejmeleus, Christen, Arbor Toxicaria Macassariensis. G. M. Uppsala, 2!/; 1788. 11 p. 4:o. — Under inseende af C. P. Thunberg. Radloff, G. M., De Myristica. G. M. Uppsala, 2*/, 1788,. 10 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Nat. o. Folk, H. 70. 96 Ahl, Jon. Nic., De Benzoë. G. M. Uppsala, 22/; 1793, 7 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Blumenberg, Car. Fr., De cortice Angusturæ. G. M. Upp- sala, 29/, 1793, 7 p. 4:0. — Under inseende af C. Pr. Thunberg. Brannius, Frider. Wilh., De viribus atque usu Digitalis purpureæ. G. M. Uppsala, ?®/, 1806, 17 p. 4:0. — Under inseende af P. v. Afzelius. Forsberg, Car. Petr., De Cinchona. I. Uppsala 5/, 1811. 10 p. Lé LLG, M0 1816. 12 pi4208 — Under inseende af C. P. Thunberg. Prytz, Laur. Joh., De Styrace. G. M. Uppsala, 29/; 1813, 14 s. ec. Tab. 4:0 — Under inseende af C. P. Thunberg. Afzelius, Adam, Remedia Guineensia. I—X. Uppsala, 1813 — 1817. 78 s. 4:0. (G. M. I. !%/, 1813 Joh. Ulr. Ny- berg. IT. 22/;-1813 Joh. Jac. Kallstenius, X. 16/, 1817, Jac. Örtenblad). Lönegren, F. J., De Ricino. G. M. Uppsala. 13/, 1815, 12 p. 4:0. — Under’ inseende af C. P. Thunberg. — Wikström, Joh. Eman., De Daphne. G. M. Uppsala, #/, 1817, 56 p. 4:0. — Under inseende af ©. P. Thunberg. Lindbom, Oiav., De viribus et usu Atropæ Belladonnæ. G. M. Uppsala, 1°/,. 1817, 13 p. 4:0. — Under inseende af ©. P. Thunberg. Afzelius, Adam, Stirpium in Guinea medicinalium species cognitæ. 1. 2. Uppsala 1817—1825. 16 s. 4:0. (G. M. I. Axel Flygare). Afzelius, Ad. Stirpium in Guinea medicinalium species nove. Fasc. 1. 2. Uppsala, 1818—1829, 16 s. 4:0. (G. M. 2.Fredr. Widmark, 2/, 1829). Afzelius, Ad., De origine Myrrhæ controversa. I—V *. Upp- sala, 1818—1829. 40 p. 4:0. Ljungberg, Nic. Joh., De plantis venenatis I. G. M. Upp- sala, ??/, 1822, 8 p. 4:0. IL. Aestan. Eman. Harlin. G. M. /s 1822, 8 p. 4:0. — Under inseende af ©. P. Thunberg. Thunberg, C. P., De Digitali purpurea. Diss. medica. Upp- sala, /19 1822, 16 s. 4:0. (Car. Aug. Thelning). Bidrag t. känned. af Finl. 97 Billberg, Im., De Ipecacuanha. I. G. M. Uppsala, 9/,, 1824, 22 s. 8:0. II. Lidströmer, J. Otto. G. M. 19/,, 1824, 23—38 p. 8:0. — Under inseende af ©. P. Thunberg. Segerstedt, Fr., De Galipea cusparia. G. M. Uppsala. 1°/, 1825, 16 p. 8:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Melén, Eric Gustav, De Erythræis Svecanis. Diss. bota- nico-medica. G. M. Uppsala, /, 1826, 8 p. 4:0. — Un- der inseende af C. P. Thunberg. Nordstedt, P. U., De Bardana. Diss. pharmacologica. G. M. Uppsala, 15/, 1826, 13 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Söderberg, Chr., De Arbuto uva ursi. Diss. botanico-medica. G. M. Uppsala, 29/,, 1826, 12 p. 4:0. — Under in- seende af C. P. Thunberg. Linderholm, Magn. Gust., De Geo urbano. G. M. Uppsala, 11/, 1827. 8 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Humble, Ad. Henric., De Lactucario. Diss. botan. medica. G M. Uppsala! 26/5 1827, 8 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Liedbeck, Petr. Jac., De Pipere Cubeba. G. M. Uppsala, 1/;> 1827, 11 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Edgren, Petr. Adolph., Piper nigrum. Diss. medica. G. M. Uppsala, 12/,, 1827, 12 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Swartz, Ernest, De Gummi Ammoniaco. G. M. Uppsala, 16/, 1828, 8 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Flodberg, Joh. Eric., De Camphora ejusque usu therapeu- tico. G. M. Uppsala, I. !/, 1834, 8 p. 4:0. II. Elis Hedrén. G. M. '2/, 1834, 9—16 p. — Under inseende af G. Wahlenberg. Eckman, Petr. Imm., De Papavere somnifero. 1 *. G. M. Uppsala, 14/; 1834, 19 s. 8:0. — Under inseende af P. Jac. Liedbeck. Thunberg, And. Magn., Om Torsklefvertran. 1. M.G. Upp- Nat. o. Folk, H. 70. 98 sala, 23/,, 1850, 16 s. 8:0. 2. Kihlstedt, Per Gust., M. G. 13/,, 1850, 17—30 s. 8:0. 3. Senell, Carl Robert., M. G. 13/,, 1850, 31—44 s. 8:0. 4. Angstrom, Joh., M. G. 16/, 1850, 45—46 s. 8:0. — Under inseende af Ol. Glas. Hedenius, Per, Om Opium 1 historiskt och pharmakody- namiskt ‘afseende. Uppsala, 22/, 1859, 132 s. 8:0. Specimen för professionen i allmän patologi, pato- logisk anatomi och allmän helsovård. Fristedt, Robert Fredrik, Studier i Allmän Pharmakognosi. MUG a Uppsala, 207 1861,055732 8:0; I Uppsala Univ. Arsskr. 1861. Lindberg, Sextus Otto, Om de officinela barkarne. M. G. Uppsala, /,, 1864, 50 s. 8:0. I Medicinskt Archiv. II. N:o 9. Sthlm, 1865. Bolling, Gust., Klassifikation och Diagnostik af de oorga- niserade växt- och djur-ämnen, som tillhöra farma- kognosien. M. G. Uppsala, ?2/; 1867, 32 s. 8:0. Pallin, E. V., Hydrastis Canadensis. M. G. Sthlm, 26/, 1887, 448. 8:0. Rosendahi, Henr. Vikt., Farmakologiska undersökningar beträffande Aconitum septentrionale Koelle. M. G. Sthlm, 2°/, 1894, 140 s., 4 taflor, 8:0. 28. Farmokodynamik. Therapi. Rosén, Nic. Usus methodi mechanicæ in medicina. Upp- sala, 8/; 1728, 6 p. 4:o. Tillika XI teser. — Under inseende af Laur. Roberg. Fjellström, Joh., De abusu adstringentium in hæmor- rhagus. G. M. Lund, 22/; 1735, 10 p. 4:0. — Under inseende af J. J. von Döbeln. Voigtlender, Gust. Fried., De erroribus in curandis febri- bus inflammatoriis. Pro Licentia et consvetis in Me- dicina honoribus. Uppsala, 18/,, 1738, 14 p. 4:0. — Under inseende af Laur. Roberg, hvars tal till förf. åtföljer afhandlingen. Bidrag t. känned. af Finl. 99 Kalmeter, O1, De medicamentis absorbentibus eorumque perverso usu. G. M. /, 1739, 24 p. 4:0. — Under in- seende af Nic. Rosén. Kehler, Dan. Fr., De remediis evacuantibus universalibus et in specie de eorum selectu atque dosi. Lund 39/, Ile, CENT 480% Rosen, Eberh., nob. Rosenblad, De cortice Peruviano vulgo China dicto, ejusque amplissimo in medicina usu. Lund, ?°/, 1744, 60 p. 4:0. — Specimen för profes- sionen i medicin. Linné C. von, Vires plantarum. Frider. Hasselquist. Upp- sala, /, 1747, 37 p. 4:0. Linné, C. von, Sapor medicamentorum. G. L. Jac. Rud- berg. Uppsala, ®/, 1751, 20 p. 4:0. Wallerius, Joh. Gottsch., De salibus alcalinis eorumque usu medico. Uppsala, #/,, 1751, 16 p. 4:0. (Jacob Hideen). Linné, C. von, Odores medicamentorum. Andreas Wåhlin. Uppsala, /, 1752, 16 p. 4:0. Harmens, Gust., De varietate remediorum solarium. Lund 30/, 1753, 15 p. 4:0. Linné, C. von, De methodo investigandi vires medicamen- torum chemico. G. M. Laur. Hjortzberg. Uppsala ?/;, 1754, 16 pag. 4:0. Zetzell, Petr., Consectaria electrico-medica. G. M. Uppsala, | 12/,, 1754, 8 p. 4:0.— Under inseende af ©. von Linné. Bremer, Hans Erland, De sulphure minerali ejusque usu præcipue medico. G. M. Lund, ?/, 1757, 27 p. 4:0. — Under inseende af Gust. Harmens. Linné, C. von, Medicamenta graveolentia. G. M. Jon. Theod. Fagreus. Uppsala, !3/, 1758, 24 p. 4:0. Linné, C. von, Ambrosiaca. G. M. Jacobus Hideen. Upp- sala, 20/, 1759, 30 p. 4:0. Linné, C. von, Inebriantia. Ol. Reinh. Alander. — Uppsala U4 1761, 26 p: 4:0. Wallerius, J. Gottsch., De Cinnabaris in corpus humanum effectu. Uppsala, 22/,, 1762, 16 p. 4:0. Nat. o. Folk, H. 70. 100 Linné, C. von, Purgantia indigena. Petr. Strandman. Upp- SAVE 1766) 17 94:0 Harmens, Gust., De venenis. Lund, 17/,, 1766, 22 p. 4:0. Wedenberg, Ad. Fried., De Stramoni usu in morbis con- vulsivis. G. M. 12/, 1772, 32 p. 4:0. — Under inseende af Jon. Sidrén. Linné, C. von, Medicamenta purgantia. G. M. Joh. Rotheram. Uppsala, 22/,, 1775, 24 p. 4:0. Rosenblad, Eberh., De viribus Brassice in sanitatem hu- manam. Lund, 14/,, 1776, 35 p. 4:0. (Joh. Hardtman). Akerberg, Matth., De usu corticis Salicis in febribus inter- mittentibus. G. M. Lund, !5/, 1782, 26 p. 4:0. — Un- der inseende af Hb. Rosenblad. Hallman, Joh. Gust., De Moxæ atque Ignis in medicina rational usu. G. M. Uppsala, 24/, 1788, 15 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Acrel, Joh. Gust., Aphorismorum de viribus medicaminum particula prima *, Emetica comprehendens. Uppsala, 16/,. 1789, 12 p. 4:0. (Joh. Sigfr. Schedvin). Holmer, Laur. Magn., Observationes medico-practice circa remedia nonnulla indigena. G. M. Uppsala, !7/, 1790, 7 p. 4 — Under inseende af ©. P. Thunberg. Acrel, J. G., Aphorismorum de viribus medicaminum prole- gomena. Uppsala, ?3/,, 1793, 13 s. 4:0. (Laur. Zenius). Sundius, Jac., De Epispasticorum usu in medicina. G. M. Lund, ?8/; 1794, 13 p. 4:0. — Under inseende af Joh. H. Engethart. Engelhart, Joh. Henr., Aphorismi nonnulli therapeutici de vomitorus. Lund, 14/,, 1796, 14 p. 4:0. (Carol. Wilh. Hardh). Kjellman, Car. Joh., De usu Menyanthidis trifoliate. Upp- sala, 2#/; 1797. 6 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Gustorff, Joh. Dan., Externorum medicamentorum in ge- nere aestimatio. G. M. Lund, 2/, 1797, 16 p. 4:o. — Under inseende af And. E. Barfoth. Sjöberg, Joh. Petr., De usu vini in febribus. G. M. Upp- Bidrag t. känned. af Finl. 101 sala, 3/6 1797, 13 s. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Wenner, Mart. Ludv., De usu Opii in febribus. G. M. Uppsala, 7/, 1797, 8 s. 4:0 — Under inseende af J. G.. Acrel. Wenner, Gust. Magn., Positiones nonnullæ circa Chinchinæ usum in febribus. G. M. Uppsala, 8/; 1797, 16 p. 4:0. — Under inseende af J. G. Acrel. Mortinsson, Nic., De vi venenata nucis vomice novis ex- perimentis probata. Lund, 12/,, 1798, 16 p. 4:0. — Under inseende af A. H. Florman. Witthoff, Sven Anders, De usu Moxe. G. M. Lund, */, 1799, 12 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Wallberg, Gust., De vi venenata camphore novis experi- mentis probata. G. M. !?/, 1799, 11 p. 4:0. — Under inseende af A. E. Barfoth. Dandanelle, Clas, De remediis infirmantibus caute adhi- bendis. 1*. G. M. Lund, 15/5; 1799, 16 p. 4:0. — Un- der inseende af Joh. Henr. Engelhart. Ruhnberg, Is. OI, De virtute medice oxygenii. G. M. Lund, 13/5 1800, 12 p. 4:0. — Under inseende af A. E. Barfoth. Bæcklin, Petr. Eric., Aphorismi ex therapia generali de diureticis. G. M. Lund, 1%/, 1800, 18 p. 4:0. — Un- der inseende af Joh. Henr. Engelhart. Rix, Joh., Aphorismi ex therapia generali de epispasticis. G. M. Lund, !7/; 1800, 16 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Ström, Gabriel Tobias, Remedia expectorantia. G. M. 22/,, 1800, 10 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Ulfsberg, Joh. Er., Remedia sternutatoria. G. M. Uppsala, 22/,, 1800, 10 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Sjöblom, Lars, Aphorismi ex therapia generali de prophy- lactico medendi consilio. G. M. Lund, ?°/,, 1800, 21 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Nat. o. Folk, H. 70. 102 Berzelius, Jacobus, De Electricitatis galvanice, apparatu cel. Volta excitæ, in corpora organica effectu. G. M. Uppsala, 1/; 1802, 14 p. 4:0. — Under inseende af Petr. v. Afzelius. Wallner, Sam., Remedia epispastica. G. M. Uppsala, 2/, 72 1804, 8 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Engelhart, Joh. Henr., Aphorismi de viribus et usu Opii. I—TV. Lund, 1806—1812, 1—44 p. 4:0. (M. G. Pehr Brantstrôm, Thure G. Rothstein, Jacob Berggren, Jon. Trobeck). Akerman, Nic., De plantis Sveciz venenatis potioribus nec non antidotis, dissertatio. 1. 2. Uppsala, ?/; 1811, 28 p. 4:0. Winckler, Joh. Henr., De viribus et usu Moschi. G. M. Lund, $/, 1812, 13 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Engelhart. Bergelin, Pehr Johan, De Camphore in medicina usu. G. M. Lund, ?/; 1812, 16 p. 4:0. — Under inseende af Joh. Henr. Engelhart. Thunberg, C. P., Periculum medicum de utilitate planta- rum quarundam svecicarum. Uppsala, */, 1813, 9 p. 4:0 (Ericus Acrel). Bergqvist, Joh. Wilh., De Laxantium in febribus usu. G. M. Uppsala, 22/; 1813, 7 p. 40. — Under inseende af Jac. Akerman. Melin. Carl Ulric. De viribus et usu remediorum martia- lium generatim. G. M. Lund, 2/3 1815, 12 p. 4:0. — Under inseende af Joh. H. Engelhart. Dalman, Wilh., De Narcoticis observationes. G. M. Upp- sala, 5/, 1816, 8 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Ingelman, Bened. S., Specimen academicum de remediis precipue indigenis, que, ratione vis sue epispasticæ, in locum Cantharidum commode substitui possunt. Lund, °/,, 1817, 88 p. 8:0. — Specimen för profes- sionen 1 praktisk medicin. Westring, Petr. Christoph., De suffitionibus mercurialibus. Bidrag t. kanned. af Finl. 103 G. M. Uppsala, 6/, 1817, 20 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Åkerman. Stenberg, J. 0., De usu acetatis plumbici crystallisati in phthisi et hemoptysi. G. M. Lund, 22/, 1818, 12 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Bjorkman, H. P., De remediis adstringentibus. G. M. Lund, 19/, 1819, 12 p. 4:0. — Under inseende af Eb. Zach. Munck af Rosenschöld. Hartman, Car. Joh., De Krameria. Diss. botanico-medica sistens historiam botanicam generis nec non notiones auctorum circa Ratanhiam radicem chemicas et me- dicas. G. M. Uppsala, 27/,; 1822. 19 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Lindgren, Lars, Afhandlıng om Kinasalternas therapeu- tiska användning. M. G. Uppsala, 27/5 1829, 9 s. 4:0. — Under inseende af C. Zetterström. Liborius, Joh. Aug., De Nuce vomica et Strychnino, dissert. physiol. medica. G. M. Lund, 15/, 1829, 32 p. 8:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Huss, Magn., Om möjligheten att, enligt vegetabiliernas naturliga analogier, a priori bestämma deras egen- skaper och verkningar på menskliga organismen. 1. M. G. Uppsala, !2/. 1834, 16 s. ett blad , Aphorismi“. — Under inseende af G. Wahlenberg. Wretholm, C. Josua, Om möjligheten att, enligt vegeta- biliernas naturliga analogier, a priori bestämma deras egenskaper och verkningar på menskliga organismen. 2. M. G. 26/, 1834, 17—31 s. ett blad teser. 8:0. — Under inseende af G. Wahlenberg. Ekegren, Carol. Petr., Observationes quædam circa usum Nitratis Argentici fusi externum. G. M. Lund, 3/s 1837, 8 p. 4:0. — Under inseende af Jac. Sönnerberg. Björlingson, Carol. Julius, De notione antidoti, una cum generali expositione rerum, quæ hoc nomine signan- tur, dissertatio. G. M. Uppsala, 24/5 1837, 16 s. 8:0. — Under inseende af G. Wahlenberg. König, Carl Wilh., Om geléers, särdeles Perl-tängens (Sphe- Nat o, Folk, H. 70. 104 rococcus crispus Ag.) användande i medicinen. M. G. Lund, */, 1841, 20 s. 8:0. — Under inseende af N. H. Lovén. Stenberg, Sten, Om intagna läkemedels afsöndring utur organismen. ‚Uppsala, 15/5 1858, 88 s. 8:0. — Speci- men för professionen i medicinsk och fysiologisk kemi. Witt, Otto M., Therapeutikens theori. M. G. Lund, 16/, 1859, 60 s. 8:0. — Specimen för medicinsk adjunktur. Braun, Eduard, Orm åderlåtning 1 historiskt-therapeutiskt afseende. M. G. Uppsala, 1°/,. 1860, 74 s. 8:0, rättelser. Björnström, Fredrik, Studier i Elektrotherapi. M. G. Upp- sala, 17/,, 1863, 62 s. 8:0. I Uppsala Univ. Arsskrift. 1863. Elfstrand, Marten, Studier öfver Alkaloidernas lokalisation företrädesvis inom familjen Loganiacee. M. G. Upp- sala, 50/5 1895, 126 s. 2 pl. I Uppsala Univ. Arsskrift 1895. Zachrisson, Fr., Experimentella studier öfver den intra- venösa och subkutana saltvatteninfusionens värde vid akut anämi. M. G. Uppsala, 3%/s 1902, 156 s.med 8 taflor 8:0. > I Uppsala Univ. Arsskrift. 1902. 29. Farmaci. Farmakopéen. Roberg, Laur., De Piceæ Pinique sylvestris resina. Upp- sala, 23/6 1714, 24 p. 4:0. (Joh. Hesselius). Rosen, Nic., De erroribus in formulis medicinalibus. Upp- sala, 21/s 1737, 22 p. 4:0. (G. Fr. Voigtlender). Lundberg, Pet., De compositione medicamentorum Hallen- stum, eorumque vero et limitato usu. G. M. Uppsala, 17/,, 1739, 32 s. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosen. Rosen, Nic., Examen aquarum destillatarum simplicium, que in Pharmacopæa Stockholmiensi occurrunt. Upp-. sala, 26/, 1743, 18 p. (Er. E. Elff). Bidrag t. känned. af Finl, 105 Gissler, Nic., De Tincturis, Essentiis et Elixirus. G. M. Uppsala, 39/5 1744, 40 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosén. Rosén, Nic., Diss. medico-pharmaceutica sistens Decocta, Infusa et Emulsiones officinales. Uppsala, ®/,, 1746, 22 p. 4:0. (Jon. Kiernander). Nauclér, Sam., Examen medicamentorum simplicium, quæ in catalogo medicamentorum Svethico continentur. G. M. Uppsala, 2°/, 1750. 28 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosen. Haartman, Joh. Joh:is, Idea Pharmacopoeæ reformatæ G. M. Uppsala, 23/, 1754,42 p. 4:0. — Under inseende af Nic. Rosen. Wallerius, Joh. Gottsch., Censuræ circa præparationem me- dicamentorum chemicorum. Uppsala, 27/,, 1754, 24 p. 4:0. (Frider. Falk). Schultz, Matth. Theoph., De Camphora cum oleo expresso juncta. G. M. Uppsala, ®/, 1758, 16 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Grufberg, Isac. Olai, De spiritu vini mercuriali. G. M. Upp- sala, */, 1760, 32 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Aurivillius. Wallerius, J. Gottsch., Analysis et synthesis pulveris laxantis - D’Ailhaud. Uppsala, 2°/, 1761, 16 p. 4:0. (P. ©. Schultz). Wollin, Christ., De arte cognoscendi partes constitutivas toxicorum per saporem. Lund, 19/5 1764, 48 p. 4:0. (Paul P. Bange). Wallerius, Joh. Gottsch., Incongrua medicamentorum mix- tura. Uppsala, §/, 1764, 16 s. 4:0. (J. F. Wertmüller). Wollin, Chr., Aphorismi sistentes animadversiones nonnul- las circa Pharmacopoeam svecicam. Lund, 23/s 1778, 24 p. 4:0. (G. M. Peter Drös Peterson). Wollin, Chr., Aphorismi de Tartaro animali. Lund, 21/,, 1782, 15 p. 4:0. (G. Joh. Hardtman). Segerstedt, Alb. Jul., De Pharmacis indigenis observatio- nes oeconomice. — Specim. 1" Uppsala, 1%/, 1787, 12 s. 4:0. Nat. o. Folk, H. 70. 106 Woilin, Chr., De sale ammoniaco. Lund, /& 1791, 26 p. 4:0. Bogman, Ericus Steno, Diss. medico-pharmaceutica, obser- vationes quasdam in Pharmacopoeam svecicam exhi- bens. 1 *. Uppsala, 39/; 1796. 27 p. 4:0. — Under in- seende af C. P. Thunberg. Wennlund, Joh., De sale ammoniaco secreto Glauberi. Lund, IMS 162197023, [Da 480: Söderstedt, Johannes Gustavus, De oleo Cajuputi. I. G. M. Uppsala, 19/, 1797, 8 p. 4:0. II. Olin, Joh Henr., G. M. 10/5 1797, 9—18 p. 4:0 — Under inseende af C. P. Thunberg. Kugelberg, H., De mercurio. G. M. Lund, /;, 1797, 18 p. 4:0. — Under inseende af A. H. Barfoth. Bring, Sven, De Gummi ammoniaco. G. M. Lund, '8/, 1799, 16 p. 4:0. — Under inseende af A. H. Barfoth. Berg, Laur. Petr., Observationes in Pharmacopoeam sve- cicam. G. M. Uppsala, ™/,. 1802, 12 p. 4:0. — Un- der inseende af C. P. Thunberg. Betulin, Jac. Josua, In reformandam Pharmacopoeam sve- cicam prolegomena. G. M. Uppsala, !!/, 1804, 1 —14 p. 40. Lunell, Gust., Reformandæ Pharmacopoeæ Sveciæ spec. II. G. M. Uppsala, ?9/,, 1805, 33—49 p. 4:0. III. Bodin, N. G,, G. M. Uppsala, 27/,, 1805, 51—71 p. 4:0. — Under inseende af Per Afzelius. Se C. P. Thunberg. I. IV—X. 1804--1810. Thunberg, C. P., Reformandæ Pharmacopoeæ Sveciæ. Spec. I. G. M. L. Guil. Zethelius (auctor), Uppsala, 11/, 1804, 31 p. 4:0. IV. Eric. Magn. Juhlin (auctor), G. M. 12/5 1806, 73—89 p. V. Nic. Gust. Sparrman (auctor), G. M. 16/, 1806, 91—107 p. VI. Fab. Levin, G. M. °/, 1806, 109—118 p. VII. Eric. Edholm, 1807, G. M. 119—182 p. VIII. Joh. Gust. Hentzell (auctor), G. M. 29/,, 1809, 133—141 p. LX. Jac. Rådberg (auctor), G. M. !3/,, 1809, 143—151 p. X. Sveno Kjellberg (auctor), G. M. 9/, 1810, 195 Gm. Hedren, Magnus, De Tartaro antimoniali. Lund, ‘4/, 1806, las oh 480. Bidrag t. känned. af Finl. 107 Retzius, And. J., Observationes circa præparationem ex- tractorum officinalium. Lund, 29/5 1810, 24 p. 4:0. Lindbergsson, Aug., Tentamen pharmaceutico-chemicum sistens analysin corticis Angusturæ. G. M. Lund, 17/;9 1818, 19 p. 4:0. — Under inseende af Hb. Z. Munck af Rosenschôld. Lodin, Car. Gust, De Acido hydro-cyanico. Diss. med. G. M. Uppsala, 15/5 1825, 11 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Wahlberg, Pehr Fredrik, Anvisning till de svenska phar- maceutiska växternas igenkännande. I. G. M. Upp- sala, 13/,. 1826, 20 s. 8:0. II. Leopold Winberg, G. M. ?/, 1827, 21—44 s. 8:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Sondén, Carl Ulrik, Pharmaco-kritik eller prötning af läke- medlens äkthet och renhet med uteslutande hänseende till svenska pharmakopéen. 1. M. G. Uppsala, 3/s 1828, 16 s. 8:0. 2. Jentzen, C. Herm., M. G.7/, 1828, 17—30 s. 8:0 — Under inseende af ©. P. Thunberg. Munck af Rosenschüld, P. Sam., De Bromio in cinere Zosteræ mariuæ. Lund, ?2/,, 1828, 16 p. 4:0 Leufstedt, J. Jac., Pröfning af Svenska pharmacopeens sammansatta oorganiska præparater. M. G. Uppsala, 10/,, 1831, 12 s. 4:0. — Under inseende af G. Wah- lenberg. Hanssen, Laur. P. De extracto Lactucæ et Lactucario. Diss med. (Er WL, Diunad, ho 1838, 18 jo. eo. Un der inseende af Jac. Sönnerberg. Berlin, N. J., Circa præparata chemica Pharmacopeæ Sve- cicæ observationes. T—IIL. Uppsala, 1/, 1836—1°/,, 1836, 28 s. 4:0. Hamberg, Nils Petter, Om vegetabiliska droguers insam- ling och förvaring. M. G. Uppsala, !5/, 1848, 15 s. 8:0. — Under inseende af G. Wahlenberg. Nat. o. Folk, H. 70. je LC et bid yea weet LUS t8.&5) { N 4 1 ÅTER 5, it Ne (2 ANT Mu Fre Tae?) \ My rien ry + | 1 [1 LJ i An Le Fe ig at ' an ne tte VV | ' IE VENT LIT may ry ARLES More ‘ ae i in ‘ rit ri AOL: “NEC a ' 1 ARTITr ANR N Ä : { ni ! Le SAULT i | II. ZOOLOGI. dl 100100% 1. Zoologins historia. Friesen, Johan Otto von, Ofversigt af Sveriges ornitholo- giska litteratur. Uppsala, 16/; 1860, 44 s. 8:0. För filosofisk grad. Lundberg, Fredrik, Bidrag till öfversigt af Sveriges ichtyo- logiska literatur. Uppsala, 75/5 1872, 56 s. 8:0. — För filosofisk grad. Rudberg, G., Textstudien zur Tiergeschichte des Aristote- les. Uppsala, 19/5 1908, XXX och 104 s. 8:0 (af filo- logiskt innehåll). I Uppsala Univ. Arsskrift. 1908. 2. Museer. Linné, C. von, Amphibia Gyllenborgiana. Barth. Rud. Hast. Uppsala, :8/, 1745. 34 p. 4:0. Linné, C. von, Plante Martino-Burserianæ. Roland Martin. Uppsala, 12/,, 1745, 31 p. 4:0. Linné, C. von, Museum Adolpho-Fridericianum. Laur. Balk fil. Uppsala, 31/5 1746, 48 p. 4:0 c. tabb. Linné, C. von, Instructio musei rerum naturalium. Dav Hultman. Uppsala, !*/,. 1753, 19 p. 4:0. Linne, C. von, Chinensia Lagerströmiana. Joh. Laur. Odhelius. Uppsala, /;9 1754, 36 p. c. tab. 4:0. Linne, C. von, Iter in Chinam. And. Sparrman. Uppsala, 30/,, 1768, 16 p. 4:0. 112 Thunberg, C. P., Museum naturalium Academiæ Upsalien- sis. I—X XXIII (pars ultima). Uppsala, 14/, 1787—23/5 1821, 4:0. (I-XXI, 226 p., XXIII—-XXXIL, hvarje hafte med skild paginering). — Museum naturalium Academiæ Upsaliensis. Appendix. I-XXVI (pars ultima). Uppsala, %/, 1791—*/,; 1819. 4:0. — Museum naturalium Academie Upsaliensis auctum. 1. 2*. Upp- sala, 1827, 1—18 p. 4:0. 3. Komparativ Anatomi. Barfoth, Andreas H., De aspera arteria Avium. Lund, 17/, 1786, 22 s. 4:0. (Joh. Henr. Gistrén). Linné, C. v., Animalia composita. Albert. Beck. Uppsala, 2/5 1139, 9 ps. 1:0. Hanström, Svante, Diss. anatomica sistens comparationem suturarum verarum calvarıe hominis et brutorum. Lund, ?!/, 1809, 20 p. 4:0. — Under inseende af A. H. Florman. — För medicinsk grad. Retzius, Andr. Ad., Observationes in anatomiam Chondro- pterygiorum præcipue Squali et Rajæ generum. Lund, 15/5 1819, 33 s. c. tab.” 4:0 maj. — Under inseende af Arv. Henr. Florman. — För medicinsk grad. Ljunggren, Ant. Magn., De extremitate anteriori Talpæ cum brachio humano comparata. Lund 21/, 1819, 32s. 4:0. — Med särskildt tillstånd utan preses, för medi- cinsk grad. Lagberg, Joh. OI. Dissertatio anatomiam sistens Murenæ anguillæ L. comparatam et observationibus physio- logicis dilucidatam. Lund, 15/,, 1821, 20 s. 8:0. Theses. — Under inseende af A. H. Florman. — För medi- cinsk grad. Naumann, Carl Fredrik, Om Hyrax Capensis. I. M. G. Lund, 2%/,, 1848, 15 s. 8:0. — Under inseende af A, H. Lovén. II. 20/,, 1848, 17—98 s. 8:0. — Specimen för Anatomie prosektors-befattningen. Bidrag t. känned. af Finl. 113 Wahlgren, Fr., Bidrag till generations-organernas anatomi och physiologi hos menniskan och däggdjuren. I. II. Lund, 24/, 1849, 41 s. 8:0. — Under inseende af N. H. Lovén. — För medicinsk grad. Kinberg, Joh. Gust. Hjalm., De Tragulo javanico. M. G. Lund, !/;, 1849, 102 s. 8:0. — Under inseende af N. H. Lovén. — För medicinsk grad. Olsson, P., Takttagelser öfver matsmältningsorganerna hos några arter af slägtet Mus. Lund, 31/5 1865, 29 s., en pl, 8:0. — För filosofisk grad. Gadde, J. F. K. O:son, Bidrag till kännedomen om tungans beväpning hos Pulmonaterna. Lund, 1865, 36 s. 2 pl 8:0 — För filosofisk grad. Flensburg, C. Oscar T., Jemförande framställning af ske- lettet hos Ladusvalan, Hussvalan, Tornsvalan, Natt- skärran och Göken. Lund, 19/5 1868, 32 s. 3 pl. 8:0. — För filosofisk grad. Kleberg, Osk. Ax. Wilh., Öfversigt af Plagiostomernas ana- tomi. I. Lund, 20/5; 1868, 54 s. 8:0. — För filosofisk grad. Nilsson, Sven Johan, Framställning af benbyggnaden hos Alauda; dess kranium och skulderapparat jämförda med närstälda foglars. Uppsala, 18/s 1872, 54 s. 8:0. — För filosofisk grad. Théel, Joh. Hjalm., Beskrifning öfver hufvudets ben hos Anas boschas. Uppsala, 22/s 1872, 30 s. 8:0. — För filosofisk grad. Högman, Samuel, Jemförande framställning af skelettbygg- naden hos Colymbus och Podiceps. Uppsala, ?/, 1873, 40 s. 8:0. — För filosofisk grad. Engström, Arvid, Om fjällens byggnad hos Osteopterygii jämte några undersökningar öfver sidoliniens fjäll hos Skandinaviens fiskar. Lund, I. 23/5 1874, 24 s. 4 pl. 8:o. — För filosofisk grad. Malm, A. H., Om den brednäbbade Kantnålens — Sipho- nostoma Typhle Yarr — utveckling och fortplantning. Lund, ?$/: 1874, 21 s. en pl. 4:0. — För filosofisk grad. Nat. o. Folk, H. 70. [0 >) 114 Ringius, Gust. Erland, Jemförande framställning af ben- byggnaden hos Fulica, Grus, Ciconia och Ardea. Upp- sala, 39/s 1874, 74 s. 8:0. — För filosofisk grad. Ekhoff, Emil, Beskrifning öfver benbyggnaden hos Glans- fisken (Lampris guttatus, Retz.) I. Skallens ben. Upp- sala, 12/5 1875, 32 s. 8:0. — För filosofisk grad. Tenow, S. W., Bidrag till kännedomen om tandömsningen hos slägtet Phoca L. Uppsala, 12/; 1875, 20 s. en pl., 8:0. — För filosofisk grad. I Bihang till K. Sv. V. Ak. Handl. 3. N.o 9. Brattström, Julius, Om Kraniet och skuldergördeln hos Muræna Anguilla, Linn. Uppsala, 74/5 1875, 31 s. 8:0. — För filosofisk grad. Lidén, A. J., Bidrag till kännedomen om skulderapparatens och vingens ben hos svenska roffoglar. Uppsala, 25/s 1875, 45 s. 8:0. — För filosofisk grad. Kjellman, Ad. Fredr., Iakttagelser vid studiet af foglarnes digestionsorganer. Uppsala, 7°/s 1875, 40 s. 8:0. — For filosofisk grad. Neander, Ehrenfr., Undersökningar af muskulaturen hos slagtet Buteo, Cuv. I. Bakre extremiteternas muskler. Lund, /; 1875, 30 s. 2 pl. 4:0. — För filosofisk grad. Leche, Wilh., Studier öfver mjélkdentitionen och tänder- nas homologier hos Chiroptera. Lund, ?9/; 1876, 47 s. 2 pl. 4:0. — For filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift, XII. 11. 1875—-76. Arnström, Erik Gabriel, lakttagelser rörande bisträlarnes byggnad hos nagra af vara svenska foglar. Uppsala, 22/5 1877, 30 s. 2 pl. 8:0. — För filosofisk grad. Nilsson, And., Studier öfver foglarnes käkmuskler. I. Lund, 28/, 1877, 33 s. med 5 planscher, 8:0. — For filo- sofisk grad. Haij, Julius Bernh., Jemförande studier öfver foglarnes bäcken. Lund, 2/, 1886, 81 s. 4 pl. 4:0. — For fi- losofisk grad. | I Lunds Univ. Arsskrift. XXII. 11. 1885—86. Lönnberg, Einar, Anatomische Studien über Skandinavische Bidrag t. känned. af Finl. 115 Cestoden. Uppsala, 13/, 1891, 107 s. 4:0. Taf. III. — För filosofisk grad. I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 24. N:o 6. Malme, Gust. 0. A:n, Studien über das Gehirn der Kno- chenfische. Uppsala, 18/, 1892, 60 s. 5 pl. 8:0. — För filosofisk grad. I Bihang till K. Sv. Vet. Ak. Handl. 17. Afd. IV. N:03. Floderus, Matts, Uber die Bildung der Follikelhiillen bei den Ascidien. Uppsala, 22/; 1896, 163—260 p. 2 Taf. 8:0. — För filosofisk grad. I Zeitschrift für wissenschaftl. Zoologie. 61. 2. Nyman, Erik, Om byggnaden och utvecklingen af Oedi- podium Griffithianum .(Dicks.) Schwægr. Uppsala, 27/, 1896, 36 s. 2 pl. 8:0. — För filosofisk grad. Setterwall, Carl G., Studier öfver Syrinx hos polymyoda Passeres. Lund, 2°/; 1901, 128 s. 7 pl. 4:0. — För filosofisk grad. Grönberg, Gösta, Die Ontogenese eines niedern Säuger- gehirns nach Untersuchungen an Erinaceus europæus. Uppsala, ?/,, 1901, 124 s. 6 pl. 8:0. — För filosofisk grad. I Zoolog. Jahrbücher. Abth. f. Anatomie und Ontogenie d. Thiere. 15. 261—384. (1902). Swenander, Gust., Studien über den Bau des Schlundes und des Magens der Vögel. Uppsala, ?/,, 1902, 240 s. 8 Taflor, 8:0. — För filosofisk grad. I Det K. Norske Videnskabers Selskabs skrifter. 1901. N:o 6. Andersson, L. G., Untersuchungen über die Entstehung der äusseren Genitalorgane und des Afters bei den Nagetieren. Uppsala, 24/, 1909, 229 s. 8:0. — För fi- losofisk grad. 4. Allmän Zoologi. a). Allmänna zoologiska afhandlingar. Schwede, Joh., De natura avium. Uppsala, 1?/;; 1690, 42 p. 8:0. Nat O0 Hole EP O0! 116 Linné, C. von, Migrationes avium. C. D. Ekmarck. Uppsala, 2/3 1757, 88 p. 4:0. Linné, C. von, Fundamenta ornithologica. Andr. Petr. Bäck- man. Uppsala, */s 1765, 28 p. 4:0. c. Tab. Trozelius, Clas BI., Aphorismi nonnulli ex Zoologia gene- rahi Wound, 28/5 1767, 13 p. 4:0. Trozelius, Clas BI. De Animalibus hibernantibus. Lund, 2/5 1168, 15 p. 4:0. Holmberger, Petr., De Esca avium domesticarum. Uppsala, /11 1774, 15 s. 4:0. — Under inseende af C. von Linné. Sönnerberg, Jac,, Cogitata de instinctu animalium. Lund, 2 GOR 24 32:0: Retzius, Andr. J., Animadversiones in classem mammalium Linneanam. Lund, 12/5 1796, 22 s. 4:0. Retzius, And., J., Animadversiones in classem piscium Linneanam. Lund, 22/, 1803, 24 s. 4:0. Nilsson, Sv., De varıis mammalia disponendi modis disser- tatio. Lund, 3%), 1812, 21 s. 4:0. Loven, Sven Ludv., Om fäglarnes geographiska utbredning. Lund, 19/, 1830, 45 s. 8:0. Berlin, Karl Henrik, Om de Elektriska fiskarna. Uppsala, 14/, 1866, 18 s. 8:0. — För filosofisk grad. b). Vertebrater. Roberg, Laur., Diss. medica Ursum breviter delineans. Uppsala. /; 1762, 33 p. 4:0. (Jac. Sjöberg). Rydelius, Magn., De Mustela domestica. Lund, 1718, 8:0. Roberg, Laur., De Lagopode gallinacea et congeneribus. Uppsala, 22/, 1729, 26 p. 4:0. Linné, C. von, Cynographia. Hr. M. Lindecrantz. Uppsala. 21/4, 1753, 23 p. 4:0. Linné, C. von, Cervus rheno. Car. Fr. Hoffberg. Uppsala, 23/19 1754, 24 p. 4:0. Linné, C. von, Oves. Isaac. Palmerus. Uppsala, 39/1) 1754, 14 jp: 4:0. Linné, C. von, De Mure indico. Joh. Just. Nauman. Upp- sala, 2/,, 1754, 23 p. 4:0 c. Tab. Bidrag t. känned. af Finl. WALZ Linné, C. von, Siren Lacertina. Abrah. Osterdam. Uppsala, 21/6 1766, 15 p ec. Tab. 4:0: Thunberg, C. P., De Muræna et Ophichtho. Uppsala, 27; 1789. 14 p. 4:0. Retzius, Andr. J., Animadversiones circa Crocodylum ejusque historiam. Lund, 1%/, 1797, 17 s. 4:0. Retzius, A. J., Dissertatio sistens observationum zoologica- rum fasciculum. Lund, 8/, 1798, 24 s. 4:0. (Olika ordningar). Rislachi, ‘Gabr,, Falco Canorus. Uppsala, %/, 1799, 8 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Thunberg, Car. Pet., Ampelis. Uppsala, 14/, 1823, 6 p. 4:0. Thunberg, C. P., Canis species, Scandinaviam inhabitantes. Uppsala, 15/, 1824, 8 p. 4:o. Thunberg, C. P., Megarynchus. Uppsala, '5/, 1824, 6 p. 4:0. Nilsson, Sv., Observationes Ichthyologicæ. Lund, 1°/, 1835, 16 s. 8:0. Liljeborg, Wilh., Observationes zoologicæ. Lund, I. !/, 1844. 27 s. 2 pl. II. 14/, 1845, s. 29—57. 8:0. Strémman, Petr. Hugo, Leptocephalids in the University zoological Museum at Upsala. Uppsala, 27/; 1896, 53 s. 5 pl. 8:0. — For filosofisk grad. c). Fiske. Roberg, Laur., de Piscibus. Uppsala, ®/, 1727, 26 p. 3 pl. 4:0. Bonge, Daniel, De Salmonum natura eorumque apud Ostro- bothnienses piscatione. Uppsala, 23/, 1730, 27 p. 4:0. med plansch. — Preside Laur. Roberg. Hellant, Anders, De novo in fluviis Norlandiarum pi- scandi modo. Uppsala, #/; 1738, 27 p. 4:0. (Äfven med svensk titel och svensk text). — Preside Andr. Celsius. Humble, Nicol., De Piscatura Harengorum in Roslagia. Upp- sala, 1744, 26 p. 4:0. — Præside Elis Frondin. Bring (Lagerbring), Sven, De piscaturis in Oceano boreali. Lund, ®/,. 1750, 29 s. 4:0. (Carl Estenberg). Nat. o. Folk, H. 70. 118 Låstbom, Joh., De piscinis. Uppsala. 7/, 1764, 16 p, 4:0. Trozelius, Cl. Bl., Oeconomiska anmärkningar vid Skanska Karp-dammar. Lund, 19/; 1766, 19 p. 4:0. Oleen, B. 0., Om Mörrums laxfiske. Lund, 1871, 46 s. 8:0. Lundberg, Rudolf, Bidrag till kännedomen om strömmingen 1 Stockholms skärgård. Uppsala, /; 1875, 21 s. 8:0. För filosofisk grad. 5. Sveriges fauna. Nilsson, Sv., Analecta ornithologica. Pars prima Motacillas Scanenses sistens.Lund, 25/, 1814, 1—16 p. Continua- tio. 25/; 1814, 17—28 p. P. sec. Charadrios Sveciæ sistens. 7/,. 1814, p. 29—42, 4:0. Nilsson, Sv., Collectanea Zoologie Scandinavicæ. Lund, 1817, 16,8. 6:0. Thunberg, C. P., Illustratio animalium Sveciæ variorum. Uppsala, °/, 1823, 10 p. c. Tab. 4:0. Nilsson, Sv., Synopsis Ichthyologie Scandinavicæ. I—V. Lund, 1832, 80 s. 8:0. Cederström, Carl Gustaf, Om de i trakten af Carlstad före- kommande fogelarter. Uppsala, 13/5 1851, 16 s. 8:0. — Under inseende af J. Erh. Areschoug. — För fi- losofisk grad. Berlin, Erik Johan Oskar, Kort beskrifning öfver Skänes : däggdjur. Lund, 17/; 1856, 21 s. 8:0. Astrom, Carl P., Nagra iakttagelser rörande de vertebre- rade djur, som förekomma i trakten af Lomma. Lund, *5/- 1859, 32 s. 8:0. — För filosofisk grad. Högberg, Victor, Orebrotraktens foglar. Uppsala, 2°/; 1863, 21 s. 8:0. — For filosofisk grad. Widegren, Hjalmar, Bidrag till kännedomen om Sveriges Salmonider. Uppsala, /; 1863, 78 s. 9 pl. 8:0. — För filosofisk grad. I Öfversigt af Sv. Vet. Ak. Förhandl. 1862. Nyström, Carl Ludv., Takttagelser rörande faunan 1 Jemt- Bidrag t. känned. af Finl. 119 lands vattendrag. Uppsala, /; 1863, 37 s. 8:0. — För filosofisk grad. Tiselius, Gust. August, Bidrag till kännedom om Östra Smålands vertebratfauna. Uppsala, 1!/; 1868, 39 s. 8:0. — För filosofisk grad. Sundström, Carl Rudolf, Bidrag till kännedomen af Örebr läns vertebratfauna. Uppsala, 24/, 1869, 32 s. 8:0. — För filosofisk grad. Bergh, Carl Axel, Takttagelser öfver djurlifvet i Kattegat och Skagerrack gjorda under kanonbäten „Ingegerds“ expedition sommaren 1870. Lund, ?*/, 1871, 37 s. IV s. två kartor, 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. VIL 11. 1870. Olsson, Karl, Bidrag till närmare kännedom om de Skan- dinaviska arterna af slägtet Coluber. Uppsala 2!/; 1872, 28 s. 8:0. — För filosofisk grad. 6. Särskilda länders fauna. Linné, C. von, Surinamensia Grilliana. Petr. Sundius. Upp- sala, '8/, 1748, 34 p. c. Tab. 4:0. Thunberg, C. P., Fauna Novæ Hollandiæ. Uppsala. 4/15 1822. I JD FOR Thunberg, C. P., Fauna Japonica. Uppsala, :1/,4, 1822. 16 p- 4:0. Thunberg, C. P., Fauna Surinamensis. Uppsala, 12/,, 1822, Gi: 2:0. Thunberg, C. P., Fauna Japonica continuata. Uppsala, ?5/; 1823, 8 p. 4:0. Thunberg, C. P., Fauna Cayanensis. Uppsala, */, 1823, 12 p. 4:0. Thunberg, C. P., Fauna Brasiliensis. Uppsala, 7/, 1823, Ds 20%, Thunberg, C. P., Fauna Americe meridionalis. I—III. Upp- sala, "0; 1828, 11, 9, 11 p. 4:0. : Thunberg, C. P., Fauna Chinensis. Uppsala, !3/, 1823, I [Do 1:0: Nat. o. Folk, H. 70. 120 Thunberg, C. P.. Fauna Guineensis. Uppsala, 14, 1823, IP; Zo. Quennerstedt, Aug., Några anteckningar om Spetsbergens däggdjur och foglar. Lund, 7/; 1862, 33 s. 8:0. — För filosofisk grad. Sjöstedt, Yngve, Zur Ornithologie Kameruns nebst einigen Angaben über die Säugetiere des Landes. Uppsala, 20/, 1896, 120 s. 10 pl., 4:0. — För filosofisk grad. I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 27. N:o 1. Hofsten, Nils von, Studien über Turbellarien aus dem Berner Oberland. Mit sechs Tafeln und acht Figuren im Text. Uppsala, !°/, 1907, 269 s. 6 planscher, 8:0. — För filosofisk grad. I Zeitschrift für wissenschaftl. Zoologie. 85. 391—654. (1907). 7. Allmän Entomologi. Linné, C. von, Noxa Insectorum Mich. A. Beckner. Upp- sala, /,. 1752, 32 p. 4:0. Linné, C. von, Hospita Insectorum Flora. Jon. Gust. Forsskahl. Uppsala, */,, 1752, 40 p. 4:0. Linné, C. von, Miracula Insectorum. Gabr. Eman. Avelin, Uppsala, 11/,, 1752, 22 p. 4:0. Linné, C. von, Pandora Insectorum. Eric Ol. Rydbeek. Uppsala, 15/. 1758, 31 p. 4:0. Linne, C. von, Centuria Insectorum rariorum. Boas Jo- hansson. Uppsala, *3/, 1763, 32 p. 4:0. Linné, C. von, Fundamenta Entomologiæ. And. Joh. Bladh. Uppsala, /, 1767, 34 p. 4:0. Linne, C. von, Diss. entomol. Bigas Insectorum sistens. And. Dahl. Uppsala, *8/,. 1775, 8 p. c. Tab. 4:0. Quensel, Conr., De caussis, cur Deus insecta creaverit. Lund, 1°/, 1786, 13 p. 40. — Under inseende af Matth. Fremling. Thunberg, C. P., Characteres generum Insectorum. Upp- sala, 1%/, 1789, 16 p. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. 121 Retzius, Andr. J., De Studio Entomologiæ meletemata. Lund, 4/; 1811, 15 s. 4:0. Sundevall, Carl Jac., Om insekternas åverkan pa vara skogar. Lund. 17/, 1826, 22 s. 8. Düben, Magn. W. von, De fabrica corporis insectorum. Lund, I—III. 26/,, 1842. 26 s. 8:0. Wallengren, H. D. J., Anteckningar i Zoologien. Lund. I. 12/, 1856, 96 s. 8:0. — Specimen. (Hufvudsakligen entomologiskt innehall). Windslow, A. P:son, Om byggnaden af Thorax hos insek- terna. Lund, /, 1862, 23 s. en pl. 8:0. — For filo- sofisk grad. | Bengtsson, Simon, Studier öfver insektlarver. I. Till känne- dom om larven af Phalacrocera replicata (Lin.) Lund, 24/. 1897, 117 s. 4 taflor, 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. XXXII. IL. 1897. 8. Coleoptera. Orthoptera. Hemiptera. Thunberg, C. P., Diss. entomologica Novas Insectorum spe- cies sistens. I— VI. Uppsala, 1781—1791. 130 p. cum 6 Tabb., 4:0. (Coleoptera). Thunberg, C. P., Diss. entomologica sistens Insecta Svecica. I—IX. Uppsala, 1784—1795. 113 pag. 3 Tabb., 4:0 (I. II. V. VI—IX. Coleoptera. III. IV. VII. Lepi- doptera). Bonsdorff, Gabr., Historia naturalis Curculionum Svecie. I. IL. Uppsala, /, 1785, 42 s. c. tab. 4:0. Quensel, Conr., Diss. H. N. ignotas insectorum species continens. I. Lund, 24/, 1790, 20 p. 4:0. (Coleoptera). . Fallén, Carol. Fredr., Monographia Cantharidum et Ma- lachiorum Sveciæ 3/, 1807, 26 s. 4:0. Fallen, C. F., Observationes entomologice. I—III. Lund, 9/4 1802—1807, 42 s. 4:0. (Coleoptera). _ Thunberg, C. P., Opatrum insecti genus. Uppsala, °/, 1821. & Pp. 220% Nat. o. Folk, H. 70. 122 Rosenschöld, Eb. Munck af, Prodromus Faunæ Coleopte- rorum Lundensis. I. Lund, 18/, 1835, 20 s. 8:0. — Under inseende af Sven Nilsson. Mjöberg, Eric Georg, Studien über Mallophagen und Ano- pluren. Lund, ?6/; 1910, 296 s. 5 pl., 8:0. I Arkiv för Zoologi, utg. af K. Svenska Veten- skapsakademien 1 Stockholm. 6. N:o 13. Afzelius, Adam, Achetez Guineenses. Uppsala, 13/,, 1804. 31 s. 4:0, cum Tabula. Fallén, C. F., Hydrocorides et Naucorides Sveciæ. Lund, 14/- 1814, 8 s. 4:0. Fallén, C. F., Specimen novam Hemiptera disponendi me- thodum exhibens. 1. 2. Lund, /; 1814, 26 s. 4:0. Thunberg, C. P., De Hemipteris maxillosis Capensibus. Uppsala, */, 1822, 8 p. 4:0. Thunberg, C. P., De Hemipteris rostratis Capensibus. I— IV (ult.). Uppsala, !1/, 1822, p. 1—32, 4:0. Thunberg, C. P., Insectorum Hemelytrorum tria genera illustrata. Uppsala, 15/; 1825, 10 p. 4:0. Fallen, C. F., Hemiptera Sveciæ. I—V. Lund, ?*/, 1826, 80 s. 8:0. Fallen, C. F., Supplementum Cimicidum Sveciæ. Lund, ’/, 1826, 16 s. 8:0. Fallen, C. F., Hemiptera Sveciæ. Continuatio. I—XI. Lund, 1828—1829, 186 s. 8:0. 9. Lepidoptera. Hymenoptera. Linne, C. von, De Phalena Bombyce. Joh. Lyman. Upp- sala, */;. 1756, 12 p. 4:0. Forelius, Laur., De cultura Bombycum et Serici. Lund, 3/,, 1757, 35 p. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. 123 Dahlbom, And. Gust., Iakttagelser öfver Skandinaviens fjärillar. I—IV. Lund, 14/,, 1836—1837, 31 s. 4:0. Spångberg, Jakob, Om de Svenska och Norska arterna af Dagfjärilslägtet Cupido (Schrank). Uppsala, 21/; 1872, 63 s. 8:0. — För filosofisk grad. Thunberg, C. P., Insecta svecica. III. IV. VIL. 1792—1794. (Lepidoptera). Roberg, Laur., De Libella insecto lacustri et alato. Uppsala, Ig 1732, 11 p. 2:0. Reftelius, Joan., De apibus. Uppsala, !%/, 1701, 52 p. 8:0. Upmarck, Joh., De formicis. Uppsala, 12/5 1706, 44 p. 8:0. Roberg, Laur., Formicarum natura. Uppsala, 21/,, 1719, 15 p. c. pl. 4:0. Trozelius, Clas BI., Om Skanska biskötseln. Lund, I. /;, 1759. — Fortsättning. — II. 2!/, 1766. — Fort- sättning. 1766, 87 p. 4:0. Fallen, C. F., Specimen novam Hymenoptera disponendi methodum exhibens. 1—8. Lund, 1813, 42 s. 4:0. Dahibom, And. Gust., Monographia Pompilorum Svecie. Lund, °/, 1829, 15 s. 8:0. — Under inseende af C. F. Fallen. Fallen, C. F., Monographia Tenthredinidum Sueciæ. I— IIL*. Lund, 9%, 1829, 48 s. 8:0. Dahlbom, A. G., Monographia Chrysidum Sveciæ. Lund, ie IS TK KO Dahlbom, A. G., Exercitationes hymenopterologicæ. I—VI. Lund, 2°/; 1831—1833, 79 s. 8:0. Dahlbom, A. G., Bombi Scandinavie monographice tractati et iconibus illustrati. Lund, 2/, 1832, 55 s. en pl., 8:0. Dahlbom, A. G., Prodromus hymenopterologiæ Scandina- vice. I—IV *. Lund, 7/, 1836, 64 s. 8:0. Dahlbom, A. G., Examen historico-naturale de Crabronibus Scandinavicis. I-IX * Lund, 1839, 36 s. 4:0. Nat oc HOlkiCER 70! 124 Arbetet fortsatt och utgifvet s. 37—104 med fem lithografierade taflor under titel: Synopsis Hyme- nopterologiæ Scandinaviæ. I. Lund, 1839—1840. Dahlbom, A. G., Onychia och Callaspidia. Lund, 15/; 1842, 16 s. en tabell och en pl. 8:0. Dahlbom, A. G., Dispositio methodica specierum Scandi- navicarum pertinentium ad familias insectorum Hy- menopterorum naturales Sphecidarum, Pompilidarum etc. I—IV. Lund, 2°/, 1842, 16 s. 1 tabellform, en pl, 8:0. Dahlbom, A. G., Dispositio methodica specierum Hyme- nopterorum secundum familias insectorum naturales. P. II. Chrysidem in sensu Linnæano comprehendens. Lund, *4/, 1845, 1—8. IIL IV. 31/, 9—20. 1845. 8:0. Dahlbom, A. G., Om Galläple-steklar och deras anförvandter. I—IV *. Lund, 1846, 1—32. 2 tabeller. 8:0. Petersson, Frans Petter, Bidrag till kännedomen om ho- nungsbiets naturalhistoria. Uppsala, 5/, 1869, 28 s. 8:0. — För filosofisk grad. Adlerz, Gottfrid, Myrmecologiska studier. II. Svenska myror och deras lefnadsförhällanden. Uppsala, 12/, 1887, 320 s. 8:0. 7 tal. — För filosofisk grad. Roman, P. A., Ichneumoniden aus dem Sarekgebirge. Upp- sala, 26/, 1909, 175 s. 7 Taf., 8:0 maj. — For filo- sofisk grad. I Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarek- gebirges in Schwedisch-Lappland, geleitet von Ax. Hamberg. Bd. IV. Zoologie. Stockholm 1909. 10. Diptera. Fallén, C. F., Specimen entomolog. novam diptera dispo- nendi methodum exhibens. Lund, °/, 1810, en pl. 26 s. 4:0. Fallen, C. F., Asilici Sveciæ. Lund, 14/, 1814. 14 s. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. | 125 Fallen, C. F., Anthracides Sveciæ. 1. 2. Lund, 21/; 1814, 16 s. 4:0. Fallén, C. F., Platypezinæ et Bombylarii Sveciæ. Lund, 24/, 1815, 12 s. 4:0. Fallen, C. F., Empidiæ Sveciæ. I—III. Lund, 17/, 1815— 1816, 34 s. 4:0, Fallen, C. F., Syrphici Syeciæ. I— VI. Lund, ®/, 1816 —1817, ROIS EE: Fallen, C. F., Stratiomydæ Sveciæ. Lund, 31/, 1817, 14 s. 4:0. Fallén, C. F., Dispositio dipterorum synoptica. Lund, 7/, 1817, 12 8. 4:0. Fallén, C. F., Tabanu et Xylophagei Sveciæ. Lund, /, 1817, 14 s. 4:0. Fallen, C. F., Scenopinii et Conopsariæ Sveciæ. Lund, /, 1817, 14 s. 4:0. Fallen, C. F., Monographia Hæmatomyzidum Sveciæ. Lund, Urs LONG ONS 420% Fallen, C. F., Scatomyzides Sveciæ. Lund, 17/, 1819, 10 s. 4:0. Fallen, C. F., Heteromyzides Sveciæ. Lund, 25), 1820, 10 s. 4:0. Fallen, C. F., Opomyzides Sveciæ. Lund, 31/, 1820, 12 s. 4:0. Fallen, C. F., Ortalides Sveciæ. I—TII. Lund, %/, 1820, 34 s. 4:0. Fallen, ©. F., Oscinides Sveciæ. Lund, 1°/, 1820, 10 s. 4:0. Fallen, C. F., Rhizomyzides Sveciæ. Lund, !2/, 1820, 10 s. 4:0. Fallén, C. F., Sciomyzides Sveciæ. Lund, 13/, 1820, 16 s. 4:0. Fallen, C. F., Monographia Muscidum Sveciæ. I—IX. Lund, 13/, 1820—1823, 94 s. 4:0. Fallen, C. F., Agromyzides Sveciæ. Lund, 2%/, 1823, 10 s. 4:0. Fallén, C. ES Hydromyzides Sueciæ. Lund, 24/; 1823, Fallén, C. F., Carrie Sveciæ. Lund, 24/, 1823, 8 s. 4:0. Fallen, C. F., Monographia Dolichopodum Sveciæ. I—III. Lund, 2/, 1823, 24 s. 4:0. Fallén, C. F., Phytomyzides et Ochtidiæ Sveciæ. Lund, 4/, 1823, 10 s. 4:0. Fries, Bened. Fred., Monographia Tanyporum Sveciæ. Lund, 7/, 1823, 17 s. 8:0 c. pl. Preside C. F. Fallen. Nat. o. Folk, H. 70. 126 Fries, B. F., Observationes entomologicæ. I*. Lund, 51/, 1824, 20 s. c. tab. 8:o. (Diptera). Fallen, C. F., Supplementum Dipterorum Sveciæ. Lund, 12280) S20 16 574:0: 11. Collembola. Arachnoidea. Hydrachnidae. Myriapoda. Tullberg, Tycho Fredrik, Om Skandinaviska Poduriner af underfamilien Lipurine. Uppsala, ®/, 1869, 21 s. 8:0. Schott, Har., Zur Systematik und Verbreitung palæarc- tischer Collembola. Uppsala, '/, 1893, 100 s. 4:0. Mit VII Tafeln. — För filosofisk grad. PA Sv. Vet. Ak. Handl. 25. N:o 11. Wahlgren, Einar, Apterygoten aus Agypten und dem Su- dan nebst Bemerkungen zur Verbreitung und Sy- stematik der Collembolen. Uppsala, 28/, 1906. 72 s. mit 52 Fig. im Texte, 8:0. — För filosofisk grad. I Results of the Swedish Zoological Expedition to Egypt and the White Nile 1901. Part. III p. 1—72. Uppsala, 1906. Sundevall, Carol. Jac., Specimen academicum Genera Ara- neidum Sveciæ exhibens. Lund, 1°/, 1823, 22 s. 8:0. — Under inseende af C. F. Fallen. Sundevall, C. J., Conspectus Arachnidum. 1. 2. Lund, 4/, 1833, 39 s. 8:0. Thorell, T., Recensio critica Aranearum suecicarum quas descripserunt Clerckius, Linnæus, De Geerus. I. Uppsala, /;, 1855, 16 p. 8:0. — För filosofisk grad. Thorell, Tamerlan, Recensio critica Aranearum Suecica- rum, quas descripserunt Clerckius, Linnæus, De Gee- rus. Diss. acad. Uppsala, 1/, 1856, 116 s. 4:0. I Nova Acta Reg. Societ. Scient. Upsaliensis. Ser. III. Vol. II p. 61—176. Bidrag t. känned. af Finl. 127 Wetter, W. A. G., I Småland och Skåne hittills iakttagne spindlar jemte några ord om deras lefnadssätt. Lund, 30/. 1874, 33 s. 8:0. — För filosofisk grad. Bruzelius, Ragn. Magn., Beskrifning öfver Hydrachnider, som förekomma inom Skåne. Lund, 14/, 1854, 56 s. en pl., 8:0. Neuman, Carl Julius, Bidrag till kännedomen om Sveriges Hydrachnider. I*. Uppsala, /; 1869, 23 s. 8:0. — För filosofisk grad, Neuman, C. J., Om Sveriges Hydrachnider. Uppsala, /; 1881, 115 s. 4:0. | Trägårdh, Ivar, Monographie der arktischen Acariden. Uppsala, ?8/; 1904, 78 s. en pl. 4:0. — För filosofisk grad. — Tryckt 1 Jena. Porath, Carl Oscar von, Bidrag till kännedomen om Sve- riges Myriapoder. Ordningen Diplopoda. Uppsala, /; 1866, 34 s. 8:0. — För filosofisk grad. Palmberg, Jon. Gust. Wilh., Bidrag till kännedomen om Sveriges Myriapoder. Ordningen Chilopoda. Uppsala, 19/; 1866, 30 s. 8:0. För filosofisk grad. 12. Crustacea. Liljeborg, Wilh., Om de inom Skåne förekommande Crusta- ceer af ordningarne Cladocera, Ostracoda och Cope- poda. Sectio 1:ma. Lund, ?8/; 1853, 159 s. 4:0. Johnsson, Ad., Synoptisk framställning af Sveriges Onisci- der. Uppsala, °/,, 1858, 41 s. 8:0. — För filosofisk grad. Bruzelius, Ragnar Magnus, Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Amphipoda Gammaridea. I. Lund, 5/, 1859, 32 s. en pl., 4:0. 4 maj. Ke Vet. Ak. Handl. Wi. N:o 1. Nat. o. Folk, H. 70. 128 Lyttkens,. Iwar A., Bidrag till kännedomen af Crustaceer- nas anatomi. I. Skelettet och muskulaturen hos hum- mern (Homarus vulgaris Edw.). Lund, 22/, 1868, 42 s. 2 pl. 4:0. — För filosofisk grad. — II. III. Skelettet och muskulaturen hos Lithodes Maja (L.) Leach och Carcinus Moenas (L.) Leach. Lund 16/,, 1869, 43—111. s. en pl. 4:0. I Lunds Univ. Arsskrift. IV. V. 1867—68. Steffenburg, Adalrik, Bidrag till kännedomen om flod- kräftans naturalhistoria. Uppsala, 22/, 1872, 72s. 8:0. — For filosofisk grad. Stuxberg, Anton Julius, Bidrag till Nord-Amerikas Arthro- pod-fauna. Uppsala, 19/; 1875, 43—72 s. 8:0. — För filosofisk grad. I Ofversigt af K. Svenska Vetenskaps Akademiens förhandl. 1875. N:o 2. Bovallius, Carl, Om Balanidernas utveckling. Uppsala, 26/, 1875, 44 s. 5 pl., 8:0. — För filosofisk grad. Aurivillius, Per Olof Christ., Balænophilus unisetus. Nov. gen. et spec. Uppsala, 13/,. 1879, 26 sid. med 4 planscher. 8:0. — För filosofisk grad. Aurivillius, Carl Wilh. Sam., Bidrag till kännedomen om krustaceer, som lefva hos mollusker och tunikater. Uppsala, 21/7 1883, 126 s. 4 tafl. 8:0. — För filo- sofisk grad. Forsstrand, Carl, Det arktiska hafsomradets djurgeogra- fiska begränsning med ledning af skalkräftornas (Cru- _stacea malacostraca) utbredning. Uppsala, 25/; 1886, 54 s. en karta. 8:0. — För filosofisk grad. Ohlin, Axel, Bidrag till kännedomen om Malakostrakfau- nan i Baffin Bay och Smith Sound. Lund, */, 1895, I— XXII, 70, 1 s. och en karta, en pl. 8:0. — For filosofisk grad. Äfven i Lunds Univ. Arsskrift. XXXI. 11. 1895. Ekman, Sven, Die Phyllopoden, Cladoceren und freile- benden Copepoden der nord-schwedischen Hochge- Bidrag t. känned. af Finl. 129 birge. Uppsala, 13/, 1904, 170 s. 2 Tafeln. 8:0. — För filosofisk grad. I Zoolog. Jahrbücher. Abth. f. d. Systematik. 21. 1905. 14. Mollusker. Annelider. Nematoder. Platyhelminther, Bryozoer. Linné, C. von, Fundamenta Testaceologiæ. Adolph Murray. Uppsala, 2/, 1771, 43 p. c. 2 Tabb. 4:0. Retzius, Andr. J., Nova Testaceorum genera. Lund, !?/,, 1788, 23 p. 4:0. Torell, Otto M., Bidrag till Spitsbergens molluskfauna. Jemte en allmän öfversigt af arktiska regionens naturförhällanden och forntida utbredning. I. Lund, /, 1859, 154 s. 2 pl. 8:0. — Specimen. Andersen, Carl H., Om Blôtdjurens plats i systemet. I. Lund, 21/,, 1860, 60 s. 8:0. Westerlund, Carl Agardh, Sveriges land- och sötvatten-mol- lusker. Lund, 18/, 1865, 142 s. 8:0. — Specimen. Westerlund, C. Ag., Sveriges, Norges och Danmarks sötvat- ten-mollusker. Lund, 2°/, 1872, 100 s. 8:0. — Specimen. Westerlund, C. Ag., Monografi öfver Paläoarktiska re- gionens Clausilier. Monographia Clausiliarum in re- gione palæoarctica viventium. Lund, 2/; 1878, 184 s. jemte inledning XXVII s. och index 12 s. 8:0. Appellöf, Adolf, Japanska Cephalopoder. Med tre taflor. Uppsala, 13/; 1885, 36 s. 3 planscher. 4 maj. — For filosofisk grad. I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 21. N:o 13. Rosén, Nils (Walfrid), Zur Kenntnis der parasitischen ‚Schnecken. Lund, 27/; 1910. I Lunds Univ. Ärsskrift. N. F. 6, N:o 4. Nat. o. Folk, H. 70. 130 Wirén, Axel, Om cirkulations- och digestionsorganen hos Annelider af familjerna Ampharetidæ, Terebellidæ och Amphictenidæ. Uppsala, %/,, 1885, 58 s. 6 plan- scher, fol. min. — För filosofisk grad. I X. Sv. Vet. Akad. Handl. 21. N:o 7. Johansson, Ludv,, Bidrag till kännedomen om Sveriges Ichthyobdellider. Uppsala, ?3/; 1896, 121 s. 10 tafl., 8:0. — För filosofisk grad. Arwidsson, Ivar, Studien über die Skandinavischen und arktischen Maldaniden nebst Zusammenstellung der übrigen bisher bekannten Arten dieser Familie. Mit 12 Tafeln. Uppsala, 16/, 1907, 308 s., 8:0. — För fi- losofisk grad. I Zoologische Jahrbiicher. Supplement IX. 1907. Andersson, K. A.,Die Pterobranchier der schwedischen süd- | polarexpedition 1901—1903 nebst Bemerkungen über Rhabdopleura Normani Allman. Mit 8 Tafeln. Upp- sala, !8/, 1907, 122 s. 9 Tafeln. 4:0. I Wissenschaftliche Ergebnisse der Stared eee Süd- polarexpedition 1901—1903. V. jägersköld, L. A., Bidrag till kännedomen om Nematoderna. Uppsala, ?/, 1893, 86 s. 5 tafl., 8:0. — För filosofisk grad. Borgström, Ernst, Über Echinorhynchus turbinella, brevi- collis und porrigens. Uppsala, '5/, 1895, 60 s. 4 Tafl., 8:0. — För filosofisk grad. I Bihang till K. Sv: Vet. Akad. Handl. 17. IV. N:o 10. Linné, C. von, Tænia. Godofred Dubois. Uppsala, !9/,, 1748, 86 p. c. Tab. 4:0. Olsson, Peter, Entozoa, iakttagna hos skandinaviska hafs- fiskar. I. Platyelminthes. Lund, %/, 1867, 59 s. två pl., 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. III. 1866—67. Juel, Hans Oskar, Beiträge zur Anatomie der Trematoden- Bidrag t. känned. af Finl. 131 gattung Apoblema (Dujard.). Uppsala, 4/,, 1889, 46 s. en pl. 8:0. —- För filosofisk grad. I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 15. IV. N:o 6. Odhner, Theodor, Die Trematoden des arktischen Gebietes. Uppsala, ?/; 1905, 291—372 p. 4 pl. 4:0. Mit drei Tafeln. — För filosofisk grad. Särtryck ur Fauna Arctica. IV. and 1906. Smitt, Fredrik Adam, Bidrag till kännedomen om Hafs- Bryozoernas utveckling. Uppsala, */, 1863, 40 s. 8:0. — För filosofisk grad. I Upps. Univ. Arsskrift. 1863. Ekman, Thorsten, Beiträge zur Kenntnis der Stieles der Brachiopoden. Uppsala, 17/2 1897, 81 s. Vier Tafeln _ 8:0. — För filosofisk grad. I Zeitschrift für wissensch. Zoologie. 62. 1897. 15. Echinodermer. Coelenterater. Protozoer. Retzius, Andr. J., Diss sistens species cognitas Asteriarum. Lund, 1/, 1805, 37 s. 4:0. Linné, C. von, Corallia Baltica. Henr. Fougt. Uppsala, ®/; 1745, 40 p. c. Tab. 4:0. Wahlgren, Fr., Öfversigt af matsmältningsorganernas bygg- nad hos irregulärdjur och coelenterarter, jämte en kort redogörelse för dessa djurs anordning 1 natur- liga grupper. Lund, 2!/, 1857, 82 s. 3 pl. 8:0. — Specimen. Nat. o. Folk, H. 70. 132 Lindahl, Josua, Om Pennatulid-slägtet Umbellula Cuv. I. Lund, ?3/s 1874, 15 s. 4:0. — För filosofisk grad. I K. Sv. Vet. Acad. Handl. 13. N:o 3. Carlgren, Osk., Studien über Nordische Actinien. I. Mit 10 Tafeln. Uppsala, 25/7 1894, 10 planscher, 4:0 maj. — För filosofisk grad. I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 25. N:o 10. Holm, Otto, Beiträge zur Kentniss der Alcyoniden-gattung Spongodes Lesson. Uppsala, 27/; 1895, 50 s. 2 pl. 8:0. — För filosoflsk grad. I Zoolog. Jahrbücher. Abth. f.d. Systematik. 8. 1895. Fristedt, Konrad, Bidrag till kännedomen om de vid Sve- riges vestra kust lefvande Spongiæ. Uppsala, !4/, 1885, 4 pl. 4:o maj. — För filosofisk grad. I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 21. N:o 6. Lindgren, Nils Gustaf, Beitrag zur Kenntniss der Spon- gienfauna des Malayischen Archipels und der Chi- nesischen Meere. Uppsala, !3/,, 1900, 96 s. 4 tafl. 8:0. — För filosofisk grad. I Zoolog. Jahrbücher. Abth. f. d. Systematik. 11. 1898. Linne, C. von, Noctiluca marina. Car. Fr. Adler. Uppsala, 9, nE752 asp: 40 Nc Tab: Wallengren, Hans, Studier öfver ciliata infusorier. IL. Lund, 16/,, 1895, 77 s. 4 pl., 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrifi. XXXI. 1895. Första af- delningen, 48 s. 1 t. 6 textfigurer, är införd i Års- skriften XXX, 1893—94. Sedan Göteborg och Stockholms Högskolor numera erhållit rättighet att utdela doktorsgrad, kommer den svenska disputationslitteraturen att erhålla bidrag äfven från dessa bildningshärdar. Hittills hafva de i Göteborg utkomna doktorsafhandlingarna icke berört de vetenskaps- områden, hvilka behandlas i föreliggande arbete. I Stock- holm däremot hafva redan några zoologiska gradualskrifter utkommit, hvilka tills vidare må här införas enbart för sig, till dess dessa från de nya bildnings- och lärdoms- anstalterna utgående skrifter hinna 1 större antal och med mängsidigare innehåll ingå i Sveriges allmänna veten- skapliga litteratur. Nämnda afhandlingar äro följande: Holmgren, Nils, Studien über Südamerikanische Termiten. Stockholm, Aus dem Zoologischen Institut zu Stock- holm, 3!/, 1906. Mit 52 Abbildungen im Text. Särtryck ur Zoolog. Jahrbiicher. Abth. f. d. Syste- matik. 23. Pp. 521—676. 1906. Ribbing, L., Die distale Armmuskulatur der Amphibien, Reptilien und Säugetiere. Stockholm, 5/; 1907. Särtryck ur Zoolog. Jahrbücher. Abth. f. d. Anatomie und Ontogenie der Tiere. 23. Pp. 587—682, zwey Tafeln. 1907. Christie-Linde, Augusta Ärnbäck, Der Bau der Soriciden und ihre Beziehungen zu andern Säugetieren. Stock: holm, 14/,. 1908. Sartryck ur Morphologisches Jahrbuch 36. Nat. o. Folk, H. 70. 134 Pira, Adolf, Studien zur Geschichte der Schweinerassen, insbesondere derjenigen Schwedens. Stockholm, 24/, 1909. Särtryck ur Zoologische Jahrbücher. Supplement 10, Heft 2. Pp.233—426. Mit 92 Abbildungen im Text. Jena 1909. Herrar Ofverbibliotekarierne i Stockholm, Uppsala och Lund, E. W. Dahlgren, L. Bygdén och Carl af Petersens hafva välvilligt lämnat förf. ofvanstående och en mängd andra uppgifter. Bibliotekarien vid K. Karolinska Insti- tutet 1 Stockholm E. Haverman är förf. äfven tackskyldig för flera viktiga upplysningar. II. BOTANIK. Sale ck or ‘Pistsiiihe’ Suede | Hate à PR Mit ee | RUE PRE Liu etek. INDEED ite Rera-vittiga på I. Naturhistoria i allmänhet. Browallius, Joh., De scientia natural, ejusque methodo. Uppsala, ay, 1737, 16 p. 4:0. Roberg, Laur., Vegetabilium cum animalibus comparatio, Tegel coram Alumnis regiis, magnatum aliorum- que civium. Uppsala, 23/,, 1737, 2 bl. 8:0 min. Wallerius, Joh. Gottsch., De historie naturalis usu medico. Uppsala, !*/, 1740, 44 p. 4:0. Linné, C. von, Crystallorum generatio. Mart. Kahler. Upp- sala, 2}, 1747, 30 p. 4:o. Linné, C. von, De curiositate naturali. Ol. Söderberg. Upp- ‘sala, /s 1748, 25 p. 4:0. Linné, C. von, Oeconomia nature. Isacus J. Brag Upp- i; de 4/, 1749, 46 p. 4:0. Chydenius, Sam., Observationes de decrementis aquarum in sinu Bothnico. Uppsala, ve 1749, 14 p. c. Ta- bula. 4:0. Burmester, Joh. Henr., Terltamndr- academicum sistens scientiam Eon in genere consideratam. Lund, 25/, 1751, 20 s. 4:0. Harmens, Gust., De similitudine vite here in animali- bus et plantis. Lund, *, 1752, 24 p. 4:o. | Herwech, : Adamsson: Olav., Præstantia studi historici na- ture. Uppsala, /, 1752, 48 p. 4:0. Linné; C. von, Questio historico-naturalis : Cui Bono? Chris- toph. Gedner.. Uppsala, 21/,, 1752. 29 p. 4:0. Hesslén, Nic. De usu Botanices morali. Lund, 18/, 1755, 52 p.-4:0... 138 Linné, C. von, Natura Pelagi. Joh. Henr. Hager. Uppsala, 18/, 1757, 15 D. 4:0. Liedbeck, Lars, An diminutio aque maris Balthici ex situ Lunde probari possit. Lund, 15/, 1757, 15 s. 4:0. Linné, C. von, Politia nature. H. Christ. Dan. Wilcke. Upp- sala, 29/, 1760, 22 p. 4:0. Linné, C. von, Instructio peregrinatoris. Eric. And. Nord- blad. Uppsala, °/, 1759, 15 p. 4:0. Wallerius, J. G., De Palingenesia. Uppsala, 3°/, 1764. 22 p- 4:0. Wallerius, J. G., Indoles historiæ naturalis in genere. Upp- sala, 5/, 1764, 8 p. 4:0. Linne, C. von, Usus Historie naturalis in vita communi. Matheus Aphonin. Uppsala, 17/; 1766, 30 p. 4:0. ©. Tab. Harmens, Gust., De differentia humorum in animalıbus et plantis. Lund, 22/, 1771. 24 p. 4:0. Trozelius, Clas Bl., De sacerdote botanico. Lund, /, 1772, 15 p. 4:0. Palm, Fr. Chr., De principiis scientiæ naturalis. Lund, 23/, 1774. 27 p. 4:0. Haggren, Laur. Christ., De oeconomico historie naturalis usu. 1". Uppsala, 1780, 14 p. 4:0. Liljeblad, Samuel, De historia naturali ordini ecclesiastico necessaria. I. Uppsala, 23/, 1788 16 s. 4:0. — Under inseende af Joh. Lostbom. — II. ?°/, 1789, 19—32 p. 4:0. Lidbeck, Andr., De limitibus inter regna nature. Lund, 20/,, 1790, 46 p. 4:0. Thunberg, Carol. Petr., De scientia botanica utili atque jucunda. Uppsala, 2°/,, 1793, 10 p. 4:0. Aberg, Ulr. Joh., De analogia et differentia inter animalia et plantas. Lund, 29/,, 1798, 23 p. 4:0. Retzius, Andr. Jahan, Tankar om naturalhistoriens nytta och värde. 1. 2. Lund, !8/, 1811, 31 s. 4:0. Retzius, Andr., J., De historia naturali fundamento theo- logie naturalis. Lund, !/, 1811, 13 p. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. 139 Fries, Elias Magnus, De historie naturalis studio contro- versie. Uppsala, 19/; 1836, 16 p. 8:0. Fries, E., Botaniskt-antiqvariska excursioner. 1—4. *. Upp- sala, °/, 1836, 36 p. 4:0. Fries, E., Aro naturvetenskaperna nagot bildningsmedel? 1—3. Uppsala, 27/, 1842, 40 p. 8:0. Fries, E., Öfver vexternas namn. 1—4. Uppsala, !!/, 1842, 64 p. 8:0. Fries, E, Våren. 1. 2.* Uppsala, 7/, 1842, 32 p. 8:0. Fries, E., Skandinaviska natur-myther jemnförda med Grekernas. Uppsala, !!/, 1842. 15 s. 8:0. Lindblad, M. A., Om tillvaron af ett centrum i naturliga grupper så väl inom djur- som växtverlden. Lund, 29/, 1857, 35 s. en karta. 4:0 — Specimen. 2. Biblisk naturalhistoria. Celsius, Ol., Botanici sacri exercitatio 1. qua 555 Prov. XV et Mich. VII. ex Arabum scriptis illustratur. Upp- sala, 3/,. 1702, 29 p. 8:0. Clewberg, Christoph., De variis Frumentorum et Legumi- num speciebus in Sacro Codice Veter. Testamenti memoratis. Uppsala, ?!/, 1760, 42 p. c. Tab. 4:0. Trozelius, Clas BI., (R. R. Grefve Gustaf Bondes tankar om) Guds underverk uti naturen. 1—16. Lund, 22/,, 1761—1771, 72 s., 43 s., 36s. Trozelius, Clas Bl.. Inledning till Guds underverk uti na- turen. 1—6. Lund, 5/; 1778—1780, 82 p. 4:0. Retzius, Andr. J., De distributione rerum naturalium pro- videntiæ divine teste. Lund, 4/, 1798, 19 p. 4:0. Thunberg, C. P., Afhandling om de djur, som i bibeln omtalas. 1—9. Uppsala, 1825—1827, 128 s. 8:0. Thunberg, C. P., Afhandling om de foglar, som i bibeln omtalas. 1—3. Uppsala, 1827, 42 p. 8:0. Thunberg, C. P., Afhandling om de växter, som i bibeln omtalas. 1—9.* Uppsala, 1828, 128 p. 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 140 Thunberg, C. P., Afhandling om de amphibier och fiskar, som i bibeln omtalas. 1—3. Uppsala, 1827, 39 p. 8:0. Thunberg, C. P., Afhandling om de insekter och maskkräk, som i bibeln omtalas. 1—4. Uppsala, 1828, 55 p. 8:0. 3. Botanikens historia. Linné, C. von, Incrementa Botanices proxime preterlapsi semiseculi. Jacob Bjuur. Uppsala, 2/, 1753, 20 p. 4:0. Linné, C. von, Auctores botanici. August Loo. Uppsala, 14/, 1759, 20.p.,4:0. Linne, C. von, Reformatio Botanices. Joh. Mart. Reftelius. Uppsala, 18/,. 1763, 21 p. 4:0. Karamyschew, Alex. de, Diss. demonstrans necessitatem promovendæ historie naturalis in Rossia. I. Uppsala, 16/, 1766, 34 p. 40. — Under inseende af C. von Linne. Herngvist, Pet., Diss. Genera Tournefortii stilo reformato et botanico sistens. P. 1*. Lund, 15/, 1771, 24 p. 4:0. Lidbeck, Andr., Diss. de plantis, in Svecorum memoriam nominatis. Lund, 22/,, 1792, 13 s. 4:0. Eckerberg, J. G., De reformationibus classium plantarum Caroli a Linné. Lund, 2!/,, 1804, 19 p. 4:0. Retzius, Andr. J., Observationes in methodum Tourne- fortianam a Cl. Guiart fil reformatam. Lund, ?9/; 1805, 14 ;s. 4:0. Fagerborg, Andr., De primordiis Botanices. Uppsala, ?3/; 1808, 19 p. 4:0. | Cal Afzelius, Joh. Arv., Symbolæ ad historiam litterariam Sve- ciæ. I. 1. cont. Anecdoton Linnæanum. Uppsala, */, 1827, 17 p. 8:0. Præside E. G. Geijer. Denna afhandling utgafs därefter af förf. under titel: Caroli Linnæi exercitatio botanico-physica de nuptiis et sexu plantarum. Ed. et lat. vertit M, Joh. Arv. Afzelius. Uppsala, 1828, pagg. 49. Bidrag t. känned. af Finl. 141 Myrin, Claud. Gust., Historie rei herbariæ in Svecia p. 1*. Uppsala, 1833, 8 p. 4:0. — Under inseende af J. H. Schröder. Fries, E., Grunddragen af Aristotelis vextlära. 1—3. Upp- sala, ?*/, 1842, 48 p. 8:0. Ährling, Ewald, Studier i den Linnéanska nomenclaturen och synonymiken. Afdeln. 1. Uppsala, ?!/, 1872, 49 s. 8:0. — För filosofisk grad. Swederus, Magn. Bernh., Botaniska trädgärden i Upsala 1655— 1807. I. Uppsala, 23/; 1877, 57 s. 8:0. — För filosofisk grad. Ährling, Ewald, Några af de i Sverige befintliga Linnéanska handskrifterna, kritiskt skärskädade. Uppsala, ?3/, TUSAN I Sö 4. Systematisk botanik. Below, Jac. Fr., De vegetabilibusin genere. Lund, 5/, 1700, 25 p. 4:0. Linné, C. von, Anandria. Erland Zach. Tursén. Uppsala, 20/,, 1745, 15 p. 4:0. c. Tab. Linné, C. von, Nova plantarum genera. Carol. Magn. Dassow. Uppsala, /, 1747, 32 p. 4:0. Linné, C. von, Nova plantarum genera. Leonhard Joh. Chenon. Uppsala, 1°/,, 1751, 48 p. 4:0. Linné, C. von, Plantæ hybridæ. Joh. J. Haartman. Upp- sala, 3/,, 1751, 30 p. c. Tab. 4:0. Linné, C. von, Centuria I. Plantarum. Abrah. D. Juslenius. Uppsala, 19/. 1755, 31 p. 4:0. IL. Eric Torner. 2/, 1756, 33 pg. 4:0. Linné, C. von, Nomenclator botanicus. Bened. Berzelius. Uppsala, /,. 1759, 19 p. 4:0. Linné, C. von, Termini botanici. Joh. Elmgren. Uppsala, 22/, 1762, 32 p. 4:0. Retzius, Andr. J., Fasciculus observationum botanicarum. Lund, 2/, 1774, 28 s. 4:0. Nat: o. Folk, H. 70. 142 Linné, C. von, fil., Diss. botan. illustrans nova Graminum genera. Uppsala, 21/,, 1779, 37 p. c. tab. 4:0. Thunberg, C. P., Nova genera plantarum. I—XVI. Upp- sala, 1781—1801. 194 p, c. Tabb. 5. 4:0. Liljeblad, Sam., Ratio plantas in sedecim classes dispo- nendi. Uppsala, 22/, 1796, 8 p. 4:0. Kullberg, Dan., De affinitate generum plantarum in clas- sibus systematis sexualis Linnæi obvia. Lund, 2%/,, 1796, 20 s. 4:0. Sönnerberg, Jac., Dijudicatio emendationum systematis sexualis Linneani. Lund, 2!/,, 1798, 20 s. 4:0. Retzius, Andr. J., Momenta nonnulla de genere in historia naturali. Lund, *, 1799, 16 s. 4:0. Retzius, Andr. J., Observationum botanicarum pugillus. Lund, /,, 1810, 23 s. 4:0. Retzius, Andr. J., Observationum in Criticam botanicam C. a Linné specimen primum. 1. 2. Lund. 15/5 1811, 27 s. 4:0. Agardh, Car. Ad. Aphorismi botanici. Lund, I—XVI*. 1817—1819, 246 s. 8:0. Fries, E., Specimen systematis mycologici. Lund, !8/,, 8 s. 8:0. Thunberg, C. P., Examen classis Diandriæ in systemate sexuali. Uppsala, !!/,, 1824, 11 p. 4:0. Thunberg, C. P,, Examen classis Gynandriæ. Uppsala, 11/,, 1824, 8 p. 4:0. Thunberg, C. P., Examen classis Monoecie. 1. 2. Uppsala 4/, 1825, 22 p. 4:0. Agardh, C. Ad., Classes plantarum. I. II. Lund, 2°/, 1825, 22 s., en tabell. 8:0. Thunberg, C. P., Examen classis Dioeciæ. Uppsala, %/, 1825. 1. 2. 18 p. 4:0. Thunberg, C. P., Examen classis Polygamiæ. Uppsala, 1/, 1825, 1. 2. 14 p. 4:0. Fries, E., Clavis in familias plantarum indigenas. Upp- sala, !*/, 1836, 10 pag. cum clave, 8:0. Bidrag t. känned. af Finl. 143 Agardh, Jac. G., In systemata Algarum hodierna adver- saria. I—III. Lund, ?2/; 1844, 56 s. 8:0. 5. Enskilda växtslägter och arter. Rudbeck, OI. fil., De Mandragora. Uppsala, !7/; 1702, 28 p. en planch. 8:0. Rudbeck, Ol. fil., De Hedera. Uppsala, 23/,, 1707, 45 p. 4:0. Rudbeck, Ol. fil, Rubus humilis Fragariæ folio, fructu rubro, Äkerbär fran Norlanden. Uppsala, 23/; 1716, 50 p. c. tabb. 8:0. Rudbeck, Ol. fil, De planta sceptrum Carolinum dicta. Uppsala, 19/, 1731. 18 p. en plansch och textfigurer, 4:0. — Under inseende af Laur. Roberg. Roberg, Laur., E prælectionibus publicis botanicis de Blito, hæcce proposuit Alumnis regiis, magnatum aliorum- que civium. Uppsala, 1740 d. Mart. 14 p. 8:0. Carolus Linnæus, nob. von Linné, Betula nana. Uppsala, Laur. Mag. Klase. 39/5 1743, 20 p. 4:0. Linné, C. von, Peloria. Dan. Rudberg. Uppsala, !9/,, 1744, 18 p. c. Tab., 4:0: Linné, C. von, Passiflora. Joh. Gust. Hallman fil. Uppsala, 18/,, 1745, 37 p. c. Tab. 4:0. Linné, C. von, Planta Alstrômeria. Joh. Petr. Falck. Uppsala, 23/1462, förp. ec. Fab 4:0. Linné, C. von, Erica. Joh. Adolph Dahlgren. Uppsala, !9/,3 1770, 15 p. 4:0. c. Tab. Linné, C. von, Planta Aphyteia. Ericus Acharius. Uppsala, 22/, 1776, 12 p. cum Tabula. 4:0. Lidbeck, ‘Ericus G., De Betula alno. Lund, 2/,, 1779, 14 s. 4:0. Thunberg, C. P., De Gardenia. Uppsala, 16/,, 1780, 22 p. c. Tabb. 2. 4:0. Linné, C. von, fil. De Lavandula. Uppsala, 29/,, 1780, 22 p. c. tabb. 2. Thunberg, C. P., De Protea. Uppsala, 19/, 1781. 62 p. c. Tabb. 5. 4:0. Nat. o. Folk, H. 70. 144 Thunberg, C. P., Oxalis. Uppsala, 7/, 1781. 32 p. c. Tabb. 2. 4:0. Thunberg, C. P., Iris. Uppsala, 16/,, 1782. 36 p. cum 2 Tabb. 4:0. Thunberg, C. P., Ixia. Uppsala, 2/, 1783. 24 p. c. 2 Tabb. 4:0 Thunberg, C. P., Gladiolus. Uppsala, 28/; 1784. 26 p. c. 2 Tabb. 4:0. Thunberg, C. P.,' De Erica. Uppsala, /& 1785. 62 p. c. 6 Tabb. 4:0. Thunberg, C. P., Ficus genus. Uppsala, 21/,, 1786, 16 p. c. Tab. 4:0. Thunberg, €. P., De Morea. Uppsala, 8/,, 1787, 20 p. c. Tabb. 2. 4:0. Thunberg, C. P., Restio. Uppsala, !’/, 1788, 22 p. c. Tab. 4:0. Thunberg, C. P., De Acere. Uppsala, /,, 1793, 12 p. 4:0. Thunberg, C. P., De Hermannia. Uppsala, */, 1794, 19 p. 4:0. Thunberg, C. P., De Diosma. Uppsala, 17/; 1797, 20 p. 4:0. Thunberg, C. P., De Drosera. Uppsala, 29/,, 1797, 8 p. 4:0. Thunberg, C. P., De Melanthio. Uppsala, 13/,, 1797, 10 p. 4:0. Thunberg, C. P., De Hydrocotyle. Uppsala, 24/,, 1798. 8 p. c. Tab. 4:0. Thunberg, C. P., Arctotis. Uppsala, 18/, 1799, 20 p. 4:0. Olin, Joh. Henr., De Arnica. Uppsala, 3°/, 1799, 84 s. 4:0. Thunberg, C. P., Aspalathus *. I. II. Uppsala, 1802, 25 p. 4:0. Thunberg, C. P.. De Bleria. Uppsala, 1°/,, 1802, 12 p. 4:0. Thunberg, C. P., De Antholyza. Uppsala, 1°/, 1803, 9 p. 4:0. (G. M. Johan Ek). Thunberg, C. P., De Phylica. Uppsala, 5/,, 1804, 10 p. 4:0. Thunberg, C. P., De Brunia. Uppsala, /,. 1804, 8 p. 4:0. Thunberg, C. P., Thesium. Uppsala, 2%/, 1806, 13 p. 4:0. Thunberg, C. P., Betula. Uppsala, 2/, 1807, 17 p. 4:0, cum Tab. Thunberg, C. P., De Dracæna. Uppsala. !?/, 1808, 8 p. 4:0 c. Tab. Thunberg, ©. P., De Borbonia. Uppsala, 15/, 1811, 7 p. 4:0 c. Tab. Thunberg, C. P., De Rubo. Uppsala, !?/, 1813, 12 p. 4:0. Bidrag t. känned. af Fin]. 145 Thunberg, C. P., In genus Echitis observationes. Uppsala, 2 SUS). 8 D ce. Tab 4:0. Thunberg, C. P., Observationes in Cynanchum. Uppsala, Ira NFAL ts) DS 0; Thunberg, C. P., Diss. botanica de Palmis. Uppsala, 1. 2. 11/, 1825, 16 p. 4:0. Agardh, Jac. G., Synopsis generis Lupini. Lund, I—III. 14/, 1835, 43 s. 8:0. Hammar, Olof, En monografi öfver slägtet Fumaria. Lund, ting list, Os) Se IL jal, Seo, Kindberg, Nils Conrad, Synoptisk framställning af växt- slägtet Lepigonum. Uppsala, ?/, 1856, 16 s. 8:0. — För filosofisk grad. Lundström, Axel Nicolaus, Studier öfver slägtet Salix. Uppsala, !5/; 1875, 59 s. 2 pl., 8:0. — För filosofisk grad. 6. Sveriges flora. Linné, C. von, Frutetam Svecicum. Dav. Magn. Virgander. Uppsala, ?3/; 1758. 26 p. 4:0. Linné, C. von, Arboretum Svecicum. David D. Pontin. Uppsala, 3°/, 1759, 30 p. 4:0. Afzelius, Adam, De vegetabilibus svecanis observationes et experimenta. I*. Uppsala, ?/3 1785, 36 p. 4:0. Afzelius, Ad., De Rosis svecanis. I—XI. Uppsala, 1804 — 1813, 74 p. 40. Retzius, Andr. J., Dissert. sistens supplementum et emen- dationes in editionem secundam prodromi Flore Scan- dinavie. I. Lund, 3/, 1805, 20 p. 4:0. II. 17% 1805, IEE JO. 220. Fries, E., Novitiæ Flore Suecice. I. Lund, /; 1814. (Preside C. Ad. Agardh). II—VII. 1814—1824, 122 p. 4:0. Hartman, Carol. Joh., Genera graminum in Scandinavia indigenorum recognita. Uppsala, 27/,, 1819, 10 p. 4:0. — Under inseende af ©. P. Thunberg. Nat. o. Folk, H. 70. 10 146 Forsberg. Car. Petr., De Campanulis Svecanis dissertatio. Uppsala, 16/ 1829, 9 p. +o. Huss, Magn., De Heu Sveciæ indigenis. Uppsala, a 1830, 10 p. 4:0. (Preside N. J. Sillén). Fries, E., Novitiarum Flore Suecicæ mantissa prima. I—V. Lund, 1832—1834, 64 p. 8:0. Pars ultima preside Alex. Lindblom. ?°/, 1835, 65—84 p. Arrhenius, Joh. P., Ruborum Sveciæ dispositio monogra- phico-critica. Uppsala, 1839. I. (Preside E. Fries). II—IV, 64 p. 8:0. Anderson, Nic. Joh., Salices Lapponiæ. I—V. Uppsala, /js 1845, 90 p. 2 pl. 8:0. Lindblad, Matth. Ad., Synopsis fungorum Hydnaceorum in Svecia nascentium. I. Hydna pileata. Uppsala, #4/,, 1853, 18 p. 8:0. — Under inseende af E. Fries. Areschoug, Fr. W. C., Revisio Cuscutarum Sveciæ. Lund, 27/, 1853, 20 s. 8:0. Areschoug, Fr. W. C., Botaniska observationer. Lund, 1854, 20 s. 8:0. Lönnroth. Can. J., Observationes criticæ plantas Svecicas illustrantes. Decas 1*. Uppsala, ?/, 1854, 24 p. 8:0. — Under inseende af E. Fries. Westerlund, Cari Agardh, Bidrag till kännedomen af Sve- riges Atriplices. Lund, ?9/; 1861, 62 s. 8:0. — För filosofisk grad. Berggren, S., Bidrag till Skandinaviens bryologi. Lund, 1866, 30 s. en tab. 4:0. — Specimen. I Lunds Univ. Arsskrift. II. 1865. Stenström, K. 0. E., Värmländska Archieracier. Anteck- ningar om Skandinaviens Hieraciumflora. Uppsala, 10/, 1890, 76 s. 3 tabb. 8:0. 7. Svenska lokalfloror. Leche, Joh., Disputatio medico-botanica exhibens primitias Flore Scanicæ. Lund, !9/; 1744, 54 p. 4:0. — Speci- men för profession 1 medicin. Bidrag t. kanned. af Finl. 147 Ekerman, Petr., De Alandia, maris Baltici insula. Uppsala, BEI 2 es, OTO Linné, C. von, Herbationes Upsalienses. And. N. Fornan- der. Uppsala, '3/,, 1753, 20 p. 4:0. Linné, €. von, Flora Äkeröensis. Carol. Joh. Luut. Upp- sala, 23/1, 1769, 20 p. 4:0. Linné, C. von, Pandora et Flora Rybyensis. Dan. Henr. Söderberg. Uppsala, 2%/, 1771, 23 p. 4:0. Thunberg, C. P., Flora Strengnesensis. Uppsala, 7/,, 1791. 62 p. 4:0. i Thunberg, C. P., Observationes nonullæ in historiam natu- ralem Smolandiæ. Uppsala, 12/, 1802, 12 p. 4:0. Agardh, Carolus Adolph, Dissert. botanica sistens Carico- graphiam scanensen. Lund, 1806, 22 p. 4:0. Thunberg, C. P., Flora Runsteniensis. I—V. Uppsala, 7/4 1815—1817, 32 p. 4:0. Fries, E., Flora Hallandica. P. 1. Sect. I-X. Lund, 1817 —1819, 159 p. 8:0. Wahlberg, Petr. F., Flora Gothoburgensis. I. Uppsala #/, 1820, 87 p. 8:0 (præside C. P. Thunberg). Pars pro- sterior. 1. 2. Uppsala, 27/,, och !3/,, 1824, 89—117 p. (Själf preses). Forsander, Joh., De vegetatione Scaniæ dissertatio. Lund, 1), 1020, 18 JO, 420s Fries E., Stirpes agri Femsionensis. Continuatio. I— VI. Lund, 25/, 1825—1827, 100 p. 8:0. Lindblom, Alexis Ed., Stirpes agri Rothnoviensis. I—V. Lund, /; 1826—1829. 84 p. 8:0. (Pars I. — Under in- seende af OÖ. Ad. Agardh). Sillén, Nic., Flora paroeciæ Bränkyrka. 1—3. Uppsala, 31/, —14/, 1827, 48 p. 8:0. Areschoug, John Erh., Stirpes in regione Cimbritshamnensi sponte crescentes. 1*. Lund, !1/,, 1831, 16 p. 8:0. — Under inseende af El. M. Fries. Myrin, Claud. Gust., Corollarium Flore Upsaliensis. I— VIII. Uppsala, 1f/,, 1833—1834, 123 p. 8:0. — För docentur. Nat. o. Folk, H. 70. 148 Düben, Magn. Wilh. von, Enumeratio plantarum in regione Landscronensi crescentium. I. Lund, !7/, 1835. 16 p. 8:0. — Under inseende af C. Ad. Agardh. Fries, E., Topographia stirpium Scanensium. I—XXV. Uppsala 1835—1837, 394 p. 8:0. Save, Carol., Synopsis flore Gothlandicæ. I. Uppsala, 2°/, 1837, 16 p. 8:0. II. Arv. Sundberg, Uppsala, 1837, 17—34 p. — Under inseende af G. Wahlenberg. Fries, E., Prolegomena in topographiam stirpium Scanen- sium. Uppsala, 24/,, 1836, XIV p. 8:0. Düben, Magn. W. von, Conspectus vegetationis Scaniæ. Lund, 21/,, 1837, 42 s. 8:0. Wessén, Carol. Joh., Synopsis plantarum Cotyledonearum in paroecia Ostrogothiz Karna. I—IV. Uppsala, ?°/, 1838, 62 p. 8:0. Ringius, H. H., Herbationes Lundenses. 1*. Lund, 1838, 16 p. 8:0. Schagerström, Joh. Aug., Plante cotyledoneæ paroeciæ Roslagiæ Bro. P. prior. Uppsala, *°/,, 1839, 16 p. 8:0. — P. posterior. And. Gust. Söderbaum, */,, 1840, 17—50 p. 8:0. — Under inseende af El. Fries. Andersson, Car., Observationes stirpium circa Christine- hamn provenientium. Uppsala, 23/,, 1842, 10 p. 4:0. — Under inseende af G. Wahlenberg. Afzelius, Petr. Conr. Georg., Novitiæ fore Gothlandice. 1 *. 12/, 1844, 18 p. 8:0. — Under inseende af G. Wahlenberg. Anderson, Nic. Joh., Plante vasculares circa Qvickjock Lapponiæ Lulensis. Pars prior. Uppsala, /, 1844, 16 p. 8:0. Pars poster. 1845, 17—36. 8:0. — Under inseende af El. Fries. Schagerström, Joh. Aug., Conspectus vegetationis Uplan- dice. I-IV. Uppsala, ,'°/,, 1845, 84 s. 8:0. — For docentur. Anderson, Nic. Joh., Conspectus vegetationis Lapponie. 1—2. Uppsala, 27/; 1846, 39 p., 8:0. Hartman. Car. och Rob. Vilh., Flora Gevaliensis. I—III. Bidrag t. känned. af Finl. 149 Uppsala, #/,, 1847—48, 57 s. 8:0. — Under inseende af El. Fries. — Schagerstrom, Joh. Aug., Plantarum vascularium in regione Telge borealis sponte crescentium synopsis. 1 111. Uppsala, 13/,, 1847, 40 p. 8:0. Mogvist, Car! Joh., Systematisk förteckning på phanero- gama växterna 1 Calmar stads närmaste omgifning. 1*. Uppsala, /, 1848, 16 s. 8:0. — Under inseende af El. Fries. Lindeberg, Car. Joh., Plantarum vascularium in regione Mæleri orientali-boreali sponte nascentium synopsis. I. Uppsala, 13/, 1848, 16 p. 8:0. II. Magn. Wilh. Kalen, 17—33 p. 8:0. — Under inseende af El. Fries. Larsson, Laur. M., Symbole ad Floram Daliæ. Uppsala, 10/, 1851 19 p. 8:0. — Under inseende af El. Fries. Hellbom, Pehr Joh., Förteckning pa Phanerogamer och Ormbunkar i Österåkers socken af Södermanland. Uppsala, 13/, 1851, 29 v. 8:0. — Under inseende af El. Fries. | Gosselman, Carl August, Stirpes territorii Ystadiensis. Lund, 20/,, 1851, 18 s. 8:0. — Under inseende af J.@. Agardh. Floderus, Ali, Synopsis plantarum paroeciæ Uplandiæ Funbo. 1*. Uppsala, 50/1853, 16 p. 8:0. Hartman, Rob. Vilh., Helsinglands Cotyledoneæ och Hete- ronemeæ. Uppsala, 31/; 1854, 35 s. 8:0. — Under in- seende af El. Fries. — Lönnberg, C. J. L., Conspectus Flore Ostrogothiæ. 1*. Upp- sala, ?/, 1854, 19 p. 8:0.— Under inseende af Elias Fries. Scheutz. Nic. Joh., Conspectus Floræ Smolandicæ. 1*. Uppsala, 1857, 16 p. 8:0. — För filosofisk grad. Grönvall, T. A. L., Nägra anteckningar till Skänes Flora. Lund, 2/, 1859, 20 s. 8:0. — För Filosofisk grad. Troilius, Ad. Magn., Om Westerästrakten i botaniskt af- seende. Uppsala, 1860 (datum icke angifvet), 1—43, I—XL, s. 8:0. — För filosofisk grad. — Lund, Anders Axel Wilhelm, Wimmerby-florans Phanero- Nat. o. Folk, H. 150 gamer och Ormbunkar. Uppsala, 22/; 1863, 34 s. 8:0. — För filosofisk grad. Falk, Herman Gustaf, Om Östra Blekinges lafflora. Lund, 16/, 1874, 22 s. 4:0. — För filosofisk grad. 8 Särskilda länders flora. Linné, C. von, Plantæ rariores Camschatcenses. Jon. P. Halenius. Uppsala, 224, 1750, 30 p. 4:0. Linné, C. von, Flora Anglica. Isaac Ol. Grufberg. Uppsala, 37, 1754, 29 p. 4:0. Linné, C. von, Herbarium Amboinense. Ol. Stickman. Upp- sala, 11/; 1754, 27 p. 4:0. Linné, C. von, Flora Palestina, Bened. Joh. Strand. Upp- Salay VOR milla SN SO | Linné, C. von, Flora Alpina. Nic. N. Amann. Uppsala, 2*/, 1756, 27 p. 4:0. Linné, C. von, Flora Monpeliensis. Theoph. Erdm. Nat- horst. Uppsala, 1°/, 1756, 30 p. 4:0. Linné, C. von, Flora Capensis. Car. Hen. Wennman. Upp- Sala, 20/5) 1759) MOD AO Linné, C. von, Prodromus Flore Danice. G. M. Georg. Tycho Holm. Uppsala, 2/; 1757, 16 p: 4:0. Linné, C. von, Plantarum Jamaicensium pugillus. Gabr. Elmgren. Uppsala, ?25/,, 1759, 31 p. 4:0. Linné, C. von, Flora Jamaicensis. Carol. Gust. Sandmark. Uppsala, fa 1759, 27 p. 4:0. Linné, C. von, Flora Belgica. Christ. Fr. Rosenthal. Upp- Sala, 12/5, 1760, 25,p: 4:0. Linné, C. von, Plante rariores Africanæ. Jae. Printz. Fa 1760, 28 p. 4:0. Linné, C. von, Rariora Norveciæ. G. M. Henr. Tonning. Uppsala, 2752176821059 21:0. Linné, C. von, Plantæ Surinamenses. Jacob Alm. Uppsala, ETS 11800. & Palo. | 46). Afzelius, Adam, Genera plantarum Guineensium revisa et aucta. 1* cum tabula. Uppsala, °/, 1804. 26 s. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. 151 Thunberg, C. P., Plantarum Brasiliensium decas I. II. III. Uppsala, 14/, 1817—1821. 38 p. cum tabulis. 4:0. Thunberg, C. P., Plantarum Japanicarum novæ species. Uppsala, !*/, 1824. 10 p. c. Tab. 4:0. Thunberg, C. P., Plantarum Capensium species nove. I— IV. Uppsala, “/, 1824, 82-p. 4:0. Thunberg, C. P., Florula Javanica. 1. 2. Uppsala, 16/, 1825, 23 p. 4:0. Thunberg, C. P., Florula Ceilanica. Uppsala, 16/, 1825, 11 p. 4:0. Areschoug, Johan Erh., Phyceæ Capenses. I—IV *. Upp- sala, 7/, 1851, 32 p. 4:0. Andersson, Nils Johan, Om Galapagos-éarnes vegetation. Lund, 15/,, 1854, 60 s. 8:0. Murbeck, Svante, Beiträge zur Kenntniss der Flora von Siidbosnien und der Hercegovina. Lund, ?/; 1891, 182 s. 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. XXVII. 1890—1891. Wulff, Thorild, Botanische Beobachtungen aus Spitzbergen. Lund, !2/, 1902, 115 s. 4 pl. 8:0. — För filosofisk grad. Fries, Rob. E., Zur Kenntnis der Alpinen Flora im nörd- lichen Argentinien. Uppsala, #/; 1905, 205 s. 4:0. Mit IX Tafeln, en karta. — For filosofisk grad. I Nova Acta Reg. Societ. Scientiarum Upsaliensis. Ser. IVT Vol I INO I H. G. Simmons, The vascular Plants in the Flora of Elles- mereland. With 10 Plates, 5 Figur. and one map in the text. Published by Videnskabs-Selskabet 1 Kristiania. Lund, 26/; 1906, 197 s. 8: maj. 10 pl. — Fôr filosofisk grad. I Report of the second Norwegian Arctic in the „Fram“. Kristiania 1898-1902. N:o 2. 9. Ormbunkar. Mossor. Agardh, Jac. Georg, De Pilularia. Lund, 29/,> 1833, 29 s. 8:0. Olsson, Peter, Om de svenska arterna af slägtet Equise- tum. Uppsala, !*/, 1866, 37 s. 8:0. — För filos. grad. Nat. o. Folk, H. 70. 152 Elmqvist, Carl Fredr., Om de Skandinaviska Lycopodia- ceerna. Uppsala, /; 1869, 33 s. 8:0. — För filos. grad. Linné, C. von, Acrostichum. Joh. Benjam. Heiligtag. Upp- sala, ?3/,. 1745, 17 p. 4:0. Linné, C. von, Splachnum. Zaur. Montin. Uppsala, /, 1750, 15 p. 4:0. c. Tab. Linné, C. von, Buxbaumia. Ant. Rob. Martin. Uppsala, 22/, 179 15,816 )p 2:0, Swartz, Olof, Methodus muscorum illustrata. Uppsala, 14/, 1781, 38 p. 4:0 cum Tabb. 2 et sced. — Under in- seende af C. von Linné, fil. Ahnfelt, Nicol. 0., Dispositio muscorum Scaniæ Hypnoideo- rum. Lund, 19/,. 1835, 24 p. 8:0. Hammar, Ol., Monographia Orthotrichorum et Ulotarum Sueciæ. I—-III. Lund, 29/, 1852, 30 s. 8:0. Areschoug, Joh. Erh., Dispositio muscorum frondosorum in monte Kinnekulle nascentium. I—IV. Uppsala, ,/; 1854, 72 p. 8:0. (P. 1. auctor Joh. Em. Zetterstedt). Zetterstedt, Joh. Eman., Monographie Andreæarum Scan- dinaviæ tentamen. Uppsala, 15/, 1855, 50 s. 8:0 Zetterstedt, J. E., Revisio Grimmiearum Scandinavie. Uppsala, 30%/, 1861, 139 p. 8:0. Falk, Otto Martin, Beskrifning öfver Skandinaviens Musci Cleistocarpi. Uppsala *4/, 1869, 24 s. 8:0. — För filos. grad. | Theel, Joh. Gust., De Skandinaviska arterna af slägtet Scapania bland Lefvermossorna. Uppsala, 2!/; 1872, 34 s. 8:0. — För filosofisk grad. Mosen, Karl Wilh. Hjalm., Moss-studier pa Kolmoren. Uppsala, 30/, 1873, 40 s. 8:0. — För filosofisk grad- Arnell, H. W., De skandinaviska löfmossornas kalendarium. Uppsala, 22/1875, NR Rö Ekstrand, Emil Viktor, Om blommorna hos Skandinaviens bladiga Lefvermossor (Jungermaniaceæ foliose. Upp- sala, 28/, 1880, 66 s. 8:0. I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl, 6. N:o 1. Bidrag t. känned. af Finl. 153 10. Lafvar. Fries, E. Lichenum Dianome nova. Lund, /,, 1817, 10 p. 4:0. Fries, E. Schedule criticæ de Lichenibus Suecanis. I—IlI. Lund, .°/, 1824—1825. 24 p. 4:0. Fries, E. Nove schedule criticæ de Lichenibus Suecanis. I—IV. Lund, 1826, 34 s. 4:0 Fries, E. Nove schedule criticæ de Lichenibus Suecanis. aise, XIII Lund, 22/5 1828, 1— 22 p., #0: Fries, Theod. Magn., De Stereocaulis et Pilophoris com- mentatio. Uppsala, 13/, 1857, 42 p. 8:0. — Fôr filo- sofisk grad. Fries, Th. M., Genera Heterolichenum Europæa recognita. Uppsala fa IDs sel UG hon) 8:0 Wore Bora, strömianska adjunkturen i botanik. Almqvist, Sigfrid, Om de skandinaviska arterna af lat- slagtena Schismatomma, Opegrapha och Bactrospora. Uppsala, 24/, 1869, 26 s. 8:0. — För filosofisk grad. Hulting, Johan, Lichenologiska excursioner i Vestra Bleking. Uppsala, 27/, 1872, 26 s. 8:0. — För filosofisk grad. 8. N:o 3. Hedlund, J. T., Kritische Bemerkungen tiber einige Arten der Flechten-Gattungen Lecanora (Ach.), Lecidea (Ach.) und Micarea (Fr.). Uppsala, 25/; 1892, 104 s. en pl. 8:0. — För filosofisk grad. Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 18. III. N:o 3. IL Svampar. Alger. Lidbeck, Er. G., Fungos regno vegetabili vindicans disser- tatio. Lund, 18/,, 1776, 16 p. 4:0. Fries, EE Symbole Gasteromycorum ad illustrandam floram Svecicam 1—111. Lund, 1817, 25 p., 4:0. Nat. o. Folk, H. 70. 154 Fries, E., Synopsis Agaricorum Europæorum. 1*. Lund, 1510, 12830, 1G) p. 80: Fries, E. Boleti fungorum generis illustratio. Uppsala, 13/, 1835, 14 p. 8:0. Fries, E., Genera Hymenocetum. Uppsala, 2°/, 1836, 17 p- 8:0. Fries, E., Synopsis generis Lentinorum. Uppsala, 19/5 1836, 15 p. 8:0. Fries, E., Spicilegium plantarum neglectarum. Dec. 1*. Agaricos hyperhodios sistens. Uppsala, 13/, 1836, 8 p- 4:0. Fries, E., Adami Afzelii Fungi Guineenses ad schedulas et Specimina inventoris descripti. 1*. Uppsala, 5/, NI, ID RO Fries, E., Monographia Cortinariorum Sueciæ. I-—VII. Uppsala, 21/; 1851, 114 p. 8:0. Fries, E., Hygrophori Sueciæ. 1. 2. Uppsala, 12/, 1851, 26 p. 8:0. Fries, E., Monographia Lepiotarum Sueciæ. Uppsala, /, SD 110.92 93:0. Fries, E., Monographia Armillariarum Sueciæ. Uppsala, 18/, 1854, 16 p. 8:0. Fries, E, Monographia Amanitarum Sueciæ. Uppsala, '8/, 1892 LÖ Da KO Fries, E., Monographia Tricholomatum Sueciæ. I--III. Uppsala, 1°/, 1854, 50 p. 8:0. Fries, E., Monographia Clitocybarum Sueciæ. I—III. Upp- sala, 13/; 1854, 48 p. 8:0. Fries, E., Monographia Collybiarum Sueciæ. I. II. Upp- sala, 18/; 1854, 32 p. 8:0. Fries, E., Monographia Mycenarum Sueciæ. 1 *. Uppsala, 27/. 1854, 16 s. 8:0. | Fries, E., Monographia Omphaliarum Sueciæ. Uppsala, 277, 1854, 18 p. 8:0. Lindblad, Matth. Ad, Monographia Lactariorum Sueciæ. Uppsala, #/; 1855, 31 s. 8:0. Starback, Karl, Studier 1 Elias Fries’ Svampherbarium. I. Bidrag t. känned. af Finl. 155 »Sphæriaceæ imperfecte cognite". Uppsala, ?!/; 1894, 114 s. 4 tad. 8:0. IL Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 19. III. N:o 2. Agardh, Carol. Adolph, Dispositio Algarum Sveciæ. I—V. Lund, 5/8 1810—1812, 45 s. 4:0. Agardh, C. A., Algarum decas I—IV. Lund, 1%/,, 1812 — O1, HÖ I ECO: Agardh, C. A., De metamorphosi algarum. Lund, 27/; 1820, 18 s. 8:0. Bruzelius, Arvid, Observationes in genus Charæ. Lund, 235,1824,, 24: St 8:0: Agardh, C. A., Conspectus criticus Diatomacearum. I—IV. Lund, 4/,, 1830--1834, 66 s. 8:0. Agardh, Jac. G., Novitie Floræ Sveciæ ex algarum familia. iP band, 2/2 1838, 18 I Rö. Areschoug, John Erh., Symbole algarum rariorum fore Scandinavice. Lund, 2!/, 1838, 14 s. 8:0. — Under inseende af Sv. Nilsson. Areschoug, John Erh., De Hydrodictyo utriculato. Lund, 25/3 USO, BS I an ol, 820% Ekman, Fredr. Laur., Bidrag till kännedomen af Skandi- naviens hafsalger. Uppsala, 2%/, 1857, 16 s. 8:0. — För filosofisk grad. Wahlstedt, Lars Joh., Bidrag till kännedomen om de Skan- dinaviska arterna af växtfamiljen Characeæ. Lund, 21/5 1862, 43 s. 8:0. — För filosofisk grad. Wittrock, Veit Brecher, Försök till en monographi öfver algslägtet Monostroma. Uppsala, 3/; 1866, 66 s., taflor. 8:0. — För flosofisk grad. Lagerstedt, Nils Gerh. Wilh., Om algslägtet Prasiola. För- | sök till en monografi. Uppsala, ??/; 1869, 42 s. en pl. 8:0. — För filosofisk grad. Kjellman, Frans Reinh., Bidrag tlll kännedomen om Skan- dinaviens Ectocarpeer och Tilopterider. Uppsala, ?/; 1872, 112 s. en pl. 8:0. — För filosofisk grad. Nat. o. Folk, H. 70. . 156 Lagerstedt, Nils Gerh. Wilh., Sötvattens Diatomaceer från Spetsbergen och Beeren Eiland. Uppsala, /,, 1873, 52 s. 2 tafl. 8:0 I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. I. N:o 14. Kleen, Emil A. G., Om Nordlandens högre hafsalger. Upp- sala, 12/,, 1874, 46 s. 2 pl. 8:0. — För filosofisk grad. Ahiner, Klas, Bidrag till kännedomen om de svenska for- merna af algslägtet Enteromorpha. Uppsala, 12/; 1877, 51 s. 8:0, en tafla. — For filosofisk grad. Juhlin-Dannfelt, H.. Om the Diatoms of the Baltic sea. Uppsala, ?7/; 1882, 52 s. 4 pl. 8:0. — För filosofisk grad. I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 6. N:o 21. Strömfelt, Har. G. Fredr., Om algvegetationen vid Islands kuster. Uppsala, 14/,, 1886, 87 s. 3 pl. 8:0. — For filosofisk grad. Svedelius, Nils, Studier öfver Östersjöns hafsalgHora. Upp- sala, 1°/; 1901, 138 s. 8:0. — För filosofisk grad. Bohlin, Knut, Utkast till de gréna algernas och arkegonia- ternas fylogeni. Uppsala, !1/, 1901, 43 s. 8:0. Tryckt tysk resymé 4 s. en tabell. — För filosofisk grad. Kylin, Harald, Studien über die Algenflora der schwedi- schen Westküste. Mit 7 Tafeln. Uppsala, +/; 1907, 287 s. en karta, 7 pl. 8:0. — För filosofisk grad. I Arkiv f. Botanik. 7. N:o 10. Skottsberg, Carl, Zur Kenntnis der subantarktischen und antarktischen Meeresalgen. I. Phaeophyceen. Mit 10 Tafeln. Uppsala, 15/; 1907, 172 s. 10 pl. 4:0. — För filo- sofisk grad. I Wissenschaftl. Ergebnisse der Schwedischer Süd- polar Exped. 1901—1903. TV. 12. Vaxtanatomi och växtmorfologi. Linné, C. von, Gemme Arborum. Petr. Lörling. Uppsala, 18/,, 1749, 32 p. 4:0. Linné, C. von, Semina muscorum detecta. Petr. Jon. Ber- gius. Uppsala, 2°/, 1750, 18 p. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl, 157 Linné, C. von, Nectaria florum. Birger Mart. Hall. Upp- sala, 22/6 1762, 16 ps 4:0. Jörlin, Engelb., Partes fructificationis s. Principia Bota- nices illustrata. Lund, !/, 1771, 25 p. 6 pl. 4:o, Thunberg, C. P., Fructificationis partium varietates. I—IIT. Uppsala, 2°/,; 1800—1802, 31 p. 4:0. Schagerström, J. A, De Antheris plantarum dissertatio. 1. 2. Uppsala, 2°/,, 1848, 32 p. 8:0. Hammar, Ol., Nagra anmärkningar rörande Carpologien. Lund, !6/, 1849, 39 s. 8:0. Sandéen, P. F., Morphologiska iakttagelser öfver blad- knopparne hos några Polygoneæ. Lund, ?7/; 1865, 29 s. 2 pl. 4:0. — For filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. I. 1864. Berggren, Sven, lakttagelser öfver mossornas könlösa fort- plantning genom groddknoppar och med dem analoga bildningar. Lund, 30/, 1865, 30 s. 4 pl. 4:0. — For filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. I. 1864. Theorin, Pehr Gust. Eman., lakttagelser rörande öfver- hudens bihang hos växterna. Uppsala, 23/, 1866, 34s. 2 pl. 8:0. — För filosofisk grad. Berggren, S., Studier öfver mossornas byggnad och ut- veckling. I. Andreæaceæ. Lund, !5/, 1868, 30 s. 1 s. 2 pl. 4:0. I Lunds Univ. Arsskrift. IVE 180% Strandmark, P. W., Om växtämnets läge 1 fröet jemte sär- skild redogörelse för hjertbladens ställning hos svenska växter. Lund, 19/; 1868, 34 s. en pl. 8:0. — För filo- sofisk grad. Trana, Er. Andr., Historisk framställning af åsigterna om den typiska pollenutvecklingen. Uppsala, 22/, 1872, 36 s. 8:0. — För filosofisk grad. de Laval, Patrik Fab. Honoré, Framställning af Chloro- phyllkornens anatomiska egenskaper och utveckling enligt de nyaste äsigterna. Uppsala, ?5/; 1872, 40 s. 8:0. — För filosofisk grad. Nat o. Folk, H. 70. 158 Strandmark, Joh. Ed., Bidrag till kännedomen om fröskalets byggnad. Lund, 9/5 1874, 40 s. 2 pl. 8:0. — För filosofisk grad. Örström, Carl Abraham, Bidrag till kännedomen om vedens byggnad uti stam och grenar hos granen (Pinus Abies L.). Uppsala, ?/; 1874, 32 s. en pl. 8:0. — För filosofisk grad. Eriksson, Jak., Om Meristemet i dikotyla växters rötter. Uppsala, 16/; 1877, 43 s. IV pl. 4:0. — Specimen. I Lunds Univ. Arsskrift. XIII. 1876 — 1877. Moler, Wilh., Bidrag till kännedom om vedens byggnad hos dvergbjörken (Betula nana L.). Uppsala, ?5/; 1877, 44 s. 8:0. — För filosofisk grad. Cedervall, E. V., Undersökningar öfver Araliaceernas stam. Lund, 2%/, 1879, 32 s. o. 3 taflor 4:0. — För filosofisk grad. k I Lunds Univ. Arsskrift. XV. II. 1877—78. Borgman, Joh. Alfred, Studier öfver barkens inre byggnad 1 Coniferernas stam. Lund, 1/, 1879, 54 s. c. 4 taflor. 4:o. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. XIV. II. 1877—78. Jünsson, Bengt, Bidrag till kännedomen om bladets ana- tomiska byggnad hos Proteaceerna. Lund, 1880, 51 s. med 3 taflor, 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Årsskrift. XV. 1878—79. Neuman, Leopold Martin, Undersökningar öfver Bast och Sklerenchym hos dikotyla stammar. Ett bidrag till kännedomen om dessa väfnaders utvecklingshistoria. Lund, 2/, 1881, 49 s. med 3 taflor, 4:0. — För filo- sofisk grad. I Lunds Univ. Årsskrift. XVI. 1879—80. Adlerz, Ernst, Bidrag till Knoppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter. Uppsala, ?/,. 1881, 63 s. 4 pl. 8:0. — För filosofisk grad. I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 6. N:o 15. Hultberg, August, Anatomiska undersökningar öfver Sali- Bidrag t. känned. af Finl. 159 cornia, företrädesvis Salicornia herbacea. Lund, 2/, 1883, 51 s. med 5 taflor 4:0. I Lunds Univ. Ärsskrift. XVIII. 1881—82. Forssell, Kari Bror Jakob, Studier öfver Cephalodierna. Bidrag till kännedomen om lafvarnes anatomi och utvecklingshistoria. Uppsala, /; 1883, 112 s. 2 tafl. 8:0. — För filosofisk grad. | I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 8. N:o 3. Ljungström, Ernst, Bladets byggnad inom familjen Eri- cineæ. I. Kriceæ. Lund, 23/5 1883, 46 s. 2 pl. 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskr oft. XIX. 1882—83. Bergendal, David, Bidrag till örtartade Dikotyledoners jämförande anatomi. I. Geraniaceernas byggnad. Lund, 7), 1883, 134 s., [—VI, 6 pl. 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds wa thesia XIX. 1882—1883 Nilsson. N. Hjalmar, Dikotyla jordstammar. Lund, 14/,, 1885, 243 s. en pl. 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. XXI. 1884—85. Karlsson, Gust. Adolf, Transfusionsväfnaden hos Coni- fererna. Lund, 2%/, 1888, 56 s. en pl. 4:0. I Lunds Univ. Aas XXIV. 1887—1888. Winge, Axel, Bidrag till kännedomen om ormbunkarnes bladbygenad. cena 27/, 1889, 82 s. 3 pl. 4.0. — For filosofisk grad. I ional Univ. Arsskrift. XXV. 1887—88. Petersohn, Thor Axel Edvard, Undersökning af de in- hemska ormbunkarnes bladbygenad. Lund, ?8/, 1889, 40 s. med 1 pl. 4:0. — För filosofisk grad. Jungner, Joh. Rich., Bidrag till kännedomen om anatomien hos familjen Dioscoreæ. Uppsala, 1%/, 1890, 84 s. 4 tall. 8:0. — För filosofisk grad. I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 13. Il. NEON Tedin, Hans, Bidrag till kännedomen om primära barken hos vedartade dikotyler, dess anatomi och dess funk- Nat. o. Folk, H. 160 tioner. Lund ?3/s 1891, 97 s. I-V s., tre pl. 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. XXVII. 1890—91. Grevillius, A. Y., Anatomiska studier öfver de florala axlarna hos diklina fanerogamer. Uppsala, ??/s 1891, 100 s. 6 plansch. 8:0. — För filosofisk grad. I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 16. TI. N:o 2. Erikson Johan, Bidrag till kännedomen om Lycopodiné- bladens anatomi. Lund, 25/5 1892, 56 s. 2 pl. 4:0. — For filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. XXVIII. 1891—92. Andersson, Gunnar, Studier öfver örtartade, . slingrande stammars jämförande anatomi. I. Humulus. Lund, 27/5; 1892, 57 s. en pl. och 32 textfigurer. 4:0 maj. I Lunds Univ. Arsskrift. XXVIII. 1891—92. Lidfors, Bengt, Studier öfver Elaiosferer 1 örtbladens me- sofyll och epidermis. Lund, 1*/; 1893, 33 s. 4:0. — För filosofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. XXIX. 1892—1893. Eliasson, Albin Gottfrid, Om sekundära, anatomiska för- ändringar inom fanerogamernas florala region. Upp- sala, 28/, 1894, 166 s. 4 tafl. 8:0. — För filosofiskgrad. I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 19. IM. N:o 3. Segerstedt, Per, Studier öfver buskartade stammars skydds- väfnader. Med 3 taflor. Uppsala, 19/5 1894, 86 s. 8:0. — För filosofisk grad. I Bihang till Sv. Vet. Akad. Handl. 19. III. N:o 4. Borge, 0., Uber die Rhizoidenbildung bei einigen faden- förmigen Chlorophyceen. Uppsala, 1*/,, 1894, 61 s. 2 tabeller, 8:0. — För filosofisk grad. Fredrikson, Th., Anatomiskt-systematiska studier öfver lök- stammiga Oxalisarter: Uppsala, 78/5 1895, 67 s. en tafla 8:0. — För filosofisk grad. Brundin, J. A. Z., Bidrag till kännedom om de svenska Bidrag t. känned. af Finl. 161 fanerogama växternas skottutveckling och öfvervint- ring. Uppsala 27/; 1898, 111 s., 8:0. Rosander, H. A., Studier öfver bladmossornas organisation. Mössa, Vaginula och Sporogon. Uppsala, ?9/s 1906, I— VIII, 82 s., figurer 87—100, 8:0 — For filosofisk grad. Ahlfvengren, F. E., Bidrag till kännedomen om Compo- sitestammens anatomiska byggnad. Lund, !!/,, 1896, 86 s. 4:0 maj. — För filosofisk grad. Jäderholm, Elof, Anatomiska studier öfver sydamerikanska Peperomier. Uppsala, 21/5 1898, 99 s. 8:0. 2 pl. — För filosofisk grad. Cleve, Astrid, Studier öfver några svenska växters gro- ningstid och förstärkningsstadium. Uppsala, ?7/5 1898, 98 s. 8:0. — För filosofisk grad. 13. Växtbiologi och växtfysiologi. Steuchius, Elav., De nutritione arborum. Uppsala, 3/,, 1722, 19 (1) p. 2 plag. 8:0. Roberg, Laur., Plantarum generatio leviter adumbrans. Upp- sala, ®/, 1738, 8 p. 4:0. Linné, C. von, Sponsalia Plantarum. Joh. Gust. Wahlbom. Uppsala, /, 1746, 60 p. 4:0 c. Tab. Wallerius, Joh. Gottsch., De principiis vegetationis. I*. Uppsala, /; 1751, 20 p. 4:0. Wallerius, Joh. Gottsch., De artificiosa foecundatione im- mersiva seminum vegetabilium. Uppsala, /, 1752, 24 p. 4:0. Linné, C. von, Vernatio arborum. Harald Barck. Uppsala, 5/5 1753, 20 p. 4:0 c. Tab. Linné, C. von, Metamorphoses plantarum. Nicol. E. Dahl- berg. Uppsala, /, 1755, 26 p. 4:0. Linné, C. von, Somnus plantarum. Pet. Bremer. 1%/,, 1755, 22 p. c. Tab. 4:0. Linné, C. von, Calendarium Floræ. Alex. Mal. Berger. Upp- sala, 31/3 1756, 22 pg. 4:0. Nat. o. Folk, H. 70. ‘a 162 Harmens, Gust., De transpiratione plantarum, Lund, 28/, 1756, 22 p. 4:0. Bring, Ebbe, De morbis plantarum. I*. Lund, /s 1758, 29 p. 4:0. Linne, C. von, Prolepsis plantarum. Henr. Ullmark. Upp- sala, 22/,, 1760, 22 p. 4:0. Wallerius, Joh. Gottsch., De vegetatione seminum vegeta- bilium per mortem. Uppsala, !°/, 1761, 10 p. 4:0. Wallerius, J. G., De origine oleorum in vegetabilibus. Upp- Sala 26/3; 1761, 21259 40. Linné, C. von, Fundamentum fructificationis. Joh. Mart. Graberg. Uppsala. 16/,, 1762, 24 p. 4:0. Linné, C. von, De prolepsi plantarum. Joh. Jac. Ferber. Uppsala, 22/, 1763, 18 p. 4:0. Tidström, And. Philip., Acidum vegetabile. P. 1=. 15/, 1765, Top ex Trozelius, Cl. Bl., De generatione et nutritione arborum. RENT, und,.I5 1768) 27 ss 4:0: Liljenroth, Frantz, Anmärkningar rörande växternas fö- dande ämnen. Lund, ®/, 1797, 30 p. 4:0. Fallén, C. F., De irritabilitate motus caussa in plantis. Lund, 24/,, 1798, 28 p. 4:0. Hällström, Laur.; Diss. chem-oecon., que ad usum calcis vegetationem promoventis spectent, observationes sistens. Uppsala, 12/,, 1805, 8 p. 4:0. Wahlenberg, Georgius, Tractatio anatomica de sedibus ma- teriarum immediatarum in plantis. * I. Uppsala, *, 1806, 24 p. 4:0. (Under inseende af C. P. Thunberg). II—IV. #/,. 1806—1!/, 1807, 25—74 p.4:0 (Själf preses). Zetterstedt, Joh. Wilh., Dissertatio de foecundatione plan- tarum. Lund, I—III*. 1810—1811, 42 p. 4:0. Eriksson, Gust., Diss. oeconomica sistens reflexiones non- nullas circa nutritionem vegetabilium, quatenus e natura Soli hæc imprimis pendeat. [—III. Uppsala, 18/,, 1815, 38 p. 4:0. Thunberg, C. P., De nutritione plantarum. I—III. Upp- Bidrag t. känned. af Finl. 163 sala, 3/, 1819, 32 p. 4:0. — Själfva afhandlingen är skrifven pa svenska. Björlingsson, Carl Jul., De elementis physiologiæ planta- rum in usum practicum spectantibus. 1*. Uppsala, 1828, 10 p. 4:0. Agardh, C. A., Om inskrifter i lefvande trad. Lund, ?/, 1829, 18 s. 8:0. Areschoug, Fr. W. Chr., Bidrag till kp morfo- logi och biologi. Lund, 25/, 1857, 49, 6 s. 6 pl. 4:0. — Specimen. Axell, J. Severin, Om anordningarna för de fanerogama växternas befruktning. Uppsala, 22/s 1869, 116 s. 8:0. — Für filosofisk grad. Söderlund, Simon Fredrik, Om latent lif med serskildt afseende på växterna. Uppsala, 25/5 1869, 30 s. 8:0. — För filosofisk grad. Theorin, P. G. E., Om afsöndringen af vaxtslem uti knop- parne hos familjen Polygoneæ Juss. Uppsala, 1°/, 1872, 39 s. en pl. 4:0. — För filosofisk grad. à I K. Sv. Vet. Ak. Handl. 10. N:o 5. Amark, Fredr. Wilh., Om Vigiliæ plantarum Lin. Uppsala, 22/5 1872, 32 s. 8:0. — För filosofisk grad. Blomberg, C. Albert, Om hybridbildning hos de fanerogama växterna. Uppsala, 23/s 1872, 41 s. 8:0. — För filo- sofisk grad. Eriksson, Jak., Studier öfver Leguminosernas rotknölar. Lund, °/s 1874, 28, 2 s., 3 pl. 4:0. — För filosofisk grad. I. Lunds Univ. Årsskrift. X. 1873. Arnell, Hampus Wilhelm, De Skandinaviska löfmossornas kalendarium. Uppsala, 13/5 1875, 129 s. 8:0. — För filosofisk grad. Arnell, H. W., Om vegetationens utveckling i Sverige åren 1873—1875. Uppsala, 27/s 1878, 84 s. med 4 taflor, 3:0. I Uppsala Univ. Årsskrift. 1878. Lindman, Carl Axel Magn., Om postflorationen och dess Nat. o. Folk, H. 70. 164 betydelse såsom skyddsmedel för fruktanlaget. Upp- sala, 27/, 1884, 81 s. 4 pl. 4:o. — För filosofisk grad. I K. Sv. Vet- Ak. Handl. 21. N:o 4. Nilsson, Alb., Studier öfver stammen såsom assimilerande organ. Uppsala, 1*/,, 1887, 133 s. 2 tafl. 8:0. — För filosofisk grad. I Göleborgs K. Vetenskaps och Vitterhets Samhälles Handl. Ny tidsföljd. 22. Hemmendorff, E., Om Ölands vegetation. Några utvecklings- historiska bidrag. Uppsala, ?2/s 1897, 59 s. en karta, 8:0. Romanus, Anton Robert, Bidrag till kännedomen om de néd-. vändiga mineralbasernas (kalk, kali, magnesia) funktio- ner i de högre växterna. Lund, 27/5 1897, 38 s. 4:0. I Lunds Univ. Arsskrift. XXXIII. 1897. Haglund, Emil, Ur de högnordiska vedväxternas ekologi. Upp- sala, *7/5 1905, 77 s. 2 pl. 8:0. — För filosofisk grad. Gertz, Otto, Studier öfver Anthocyan. Lund, 21/5 1906, 410 s. 8:0. — För filosofisk grad. Witte, Hernfr., Till de svenska alfvarväxternas ekologi. Uppsala, 23/5 1906, 119 s. 8:0. — För filosofisk grad. Sylvén, Nils, Om de svenska dikotyledonernas första för- stärkningsstadium eller utveckling från frö till blom- ning. II. Allmän del. Uppsala, !2/, 1906, 73 s. fol. min. — För filosofisk grad. Norén, C. 0., Zur Entwicklungsgeschichte des Juniperus communis. Uppsala, 27/, 1907, 64 s. 4 pl. 8:0. — För filosofisk grad. ] I Uppsala Univ. Arsskrift. 1907. Nilsson-Ehle H., Kreuzungsuntersuchungen an Hafer und Weizen. Lund, 7/, 1909, 122 s. 4:0. — För filoso- fisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. N. F. V.1909. Lagerberg, Torsten, Studien über die Entwickelungsge- schichte und systematische Stellung von Adoxa Mo- schatellina L. Uppsala, 22/5 1909, 86 s., 3 Taf. und 23 Textfiguren, 4:0. — För filosofisk grad. I K. Sv. Vet. Akad. Handl. 44. N:o 4. Bidrag t. känned. af Finl. 165 14. Växtgeografi och växttopografi. Linné, C. von, Stationes plantarum. Andr. Hedenberg. Upp- sala, 3/, 1754, 23 p- 4:0. Linné, C. von, De Coloniis plantarum. Joan Flygare. Upp- sala, 15/, 1768, 13 p. 4:0. Afzelius, Arvid August, Coloniæ plantarum in Svecia I. Uppsala, 7/, 1809, 8 p. 4:0. — Under inseende af Sam. Liljeblad. IT. %5/,, 1809, 9—16 p. 4:0 (Själf preses). Robsahm, 0. A., Diss. Geographiam plantarum cultarum adumbrans. G. M. Uppsala, 2/5 1813, 10 p. 4:0. — Under inseende af C. P. Thunberg. Fries, E., Primitiæ Geographiæ Lichenum. Lund, 29/, 1831, I—X VIII p. 8:0. Lindblom, Alex. Edv., In geographicam plantarum intra Sveciam distributionem adnotata. Lund, 21/, 1835, 100 p. cum 5 Tabb., 8:0. Björnström, F. Joh., Grunddragen af Piteå Lappmarks vaxt- fysionomi. Uppsala, 1856, 36 s. 8:0. Fristedt, Rob. Fredr., Växtgeografisk skildring af södra Angermanland. Uppsala, 2/, 1857, 40 s. 8:0. — För filosofisk grad. Fries, Elias Petrus, Anteckningar öfver svamparnes geo- grafiska utbredning. Uppsala, 15/, 1857, 22 s. 8:0. Wiström, Joh. Alfr., Botaniska och geologiska iakttagelser öfver Dalelfvens flodområde i Upland. Uppsala, 27/s 1857, 16 s 8:0. — För filosofisk grad. Læstadius, Carl Petter, Bidrag till kännedomen om växt- ligheten i Torneå Lappmark. Uppsala, 28/, 1860, 46 s. 8:0. — För filosofisk grad. Theorin, G. R. A., Växtgeografisk skildring af södra Hal- land. Lund, 2%/s 1865, 32 s. 8:0. — För filosofisk grad. Falck, Alfr., Bidrag till kännedomen om den sydsvenska vegetationens ursprung och vägen för dess invandring. Lund, ?2/s 1868, 57 s. 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 166 Aulin, Fredr. Rutger, Anteckningar öfver hafsalgernas geo- grafiska utbredning i Atlantiska hafvet norr om equatorn, i Medelhafvet och Östersjön. Uppsala, 13/5 1872, 44 s. 8:0. — För filosofisk grad. Fant, Carl Georg, Sveriges träd och buskar i vinterdrägt. Uppsala, 1872, 56 s. 11 pl. 8:0. Dusén, Karl Fr., Om Sphagnaceernas utbredning i Skandi- navien. En växtgeografisk studie. Uppsala, 2°/, 1887, 155 s. 4:0, en karta. — För filosofisk grad. Henning, Ernst, Agronomiskt- växtfysiognomiska studier i Jemtland. Uppsala, ?7/s 1889, 34 s. 4:0. — För filo- sofisk grad. Skärman, Joh. Albert Otto, Om Salixvegetationen i Klar- elfvens floddal. Uppsala, ?8/s 1892, 106 s. 8:0. — För filosofisk grad. Sernander, Rutger, Studier öfver den Gotländska vegeta- tionens utvecklingshistoria. Uppsala, !2/,, 1894, 112 s. 8:0. — För filosofisk grad. Hesselman, Henr., Zur Kenntnis der Pflanzenlebens schwe- discher Laubwiesen. Eine physiologisch-biologische und pflanzengeographische Studie. Uppsala, !1/; 1904, 313—460 s., 5 pl. 8:0. — För filosofisk grad. I Beiheften zum botanischen Centralblatt 1904. 15. Fossil fauna och flora. Stobæus, Kilian, Historia naturalis Dendritæ Lapidumque cognatorum. Lund., 1734, 36 p. c. 3 Tabb. 4:0. Stobæus, Kilian, Monumenta diluvii universalis ex historia naturali. Lund, 15/5 1741, 44 p. 3 pl. 4:0. Wallerius, J. G., Diss. adumbrans colles ad Uddewalliam conchaceos. Uppsala, ?’/, 1764, 20 p. 4:0. Lamér, M., De Ranis fossilibus. I. Lund, 22/; 1786, 24 p. Il. 2°/,, 1787, 24 p. 4:0. Kolmodin, Lars, Bidrag till kännedomen om Sverges silu- riska Ostracoder. Uppsala, 21/5 1869, 21 s. en pl., 8:0. Bidrag t. känned. af Finl. 167 Stolpe, K. H., Naturhistoriska och Archæologiska undersök- ningar på Björkö i Mälaren. Uppsala, 2°, 1872, 27 s. 8:0. — För filosofisk grad. Holm, Gerhard, De svenska arterna af trilobitslägtet Illæ- nus (Dalman). Uppsala, 1°/, 1883, 148 s. 8:0. I Bihang till K. Sv. Vet. Akad. Handl. 7. N:o 3 med 6 taflor. : Moberg, Joh. Christ., Cephalopoderna i Sveriges kritsystem I. Sveriges kritsystem systematiskt framstäldt. Lund, 29/5 1884, 45 s. 4:0 med en öfversigtskarta. — För filosofisk grad. ä | I Sveriges Geologiska Undersökning. Ser. C. N:o 63. Hennig, Anders H., Studier öfver Bryozoerna 1 Sveriges kritsystem. I. Cheilostomata. Lund, 2!/s 1892, 51 s. 2 pl. 4:0. I Lunds Univ. Arsskrift. XXVIII. 1891—92. Ar- betets fortsättning: II. Cyclostomata. 1—46 s. 2 t. 25 textfigurer finnes i Ärsskriften XXX. 1893—1894. Segerberg, Karl Otto, De Anomura och Brachyura deka- poderna inom Skandinaviens yngre krita. Lund, 26/; 1900, 42 s. 6 s. 3 pl. 8:0. I Geol. fören. 1 Stockholm förhandl. 22. 5. 1900. Nathorst, Alfr. Gabr., Om några förmodade växtfossilier. Lund, 1874, 30 s. 5 pl. 8:0. — För filosofisk grad. I Ofversigt af K. Sv. Vet. Akad. förhandlingar 1873. N:o 9. Tullberg, S. A., Om Agnostus-arterna i de Kambriska af- lagringarne vid Andrarum. Lund, 24/5 1880, 37 s. med 2 taflor, en karta. 4:0. — För filosofisk grad. I Sveriges Geologiska Undersökning. Ser. C. N:o 42. Wallerius, Ivar D., Undersökningar öfver zonen med Ag- nostus levigatus i Vestergötland. Lund, 24/5 1895, 3, 72, 1 s. med on pl. 8:0. — For filosofisk grad. Moller, Hjalmar, Bidrag till Bornholms fossila flora. Pteri- Nat. o. Folk, H. 70. 168 dofyter. Lund, 6/,,; 1902, 63 s. 6 pl. 40. — För fi- losofisk grad. I Lunds Univ. Arsskrift. XXXVII. 1902. 16. Ekonomisk botanik. Linné, C. von, Flora oeconomica. Elias Aspelin. Uppsala, 25/, 1749, 30 p. 4:0. Linné, C. von, Pan svecicus. Nicol. L. Hesselgren. Uppsala, 9/12 1749, 38 p. 4:0. Linné, C. von, Plante esculente patriæ. Joh. Hjorth. Upp- sala, 22/, 1752, 29 p. 4:0. Nyrén, Carl, De rei rustice in academiis tractande ratione. I. de re pecuaria. Lund, 2°/, 1754, 34 p. 4:0, preside E. G. Lidbeck. II. de re herbaria. 3!/s 1754, 23 p. 4:0, preside J. H. Burmester. Lidbeck, Ericus Gust., De silvicultura Scaniæ. Lund, 14/5 1757, 33 p. 4:0. Linné, C. von, De transmutatione frumentorum. Bogisl. Hornborg. Uppsala, ?8/, 1757, 16 p. 4:0. Linné, C. von, Plante tinctoriæ. Engelb. Jörlin. Uppsala, 16/5 1759, 30 p. 4:0. Lidbeck, Er. G., De arena volatili scanensi ejusque cohi- bitione. Lund, 2/5 1760, 31 p. 4:0. Lidbeck, Er. G,, De utilitate plantationum in patria. Lund, 21/5 1760, 31 s. 4:0. Trozelius, Cl. BI, Anmärkningar vid hvit- och rotkahls planteringen. Lund, 21/,, 1762, 26 s. 4:0. Linné, C. von, Usus muscorum. Andr. Henr. Berlin. Upp- sala, 17/1. 1766, 14 p. 4:0. Linné, C. von, Fundamenta Agrostographie. Henric Gahn. Uppsala, 27/, 1767, 38 p. c. 2 Tabb. 4:0. Lidbeck, Er. G., De utilitate plantationum, arborum fruti- cumque in Scania. Lund, /, 1768, 16 p. 4:0. Jörlin, Engelbert, De usu quarundam plantarum indigena- rum pre exoticis. Lund, 5/, 1769, 12 p. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. 169 Trozelius, CI. BI., Tankar om säcker och sirup af inhemska växter. Lund, /; 1771, 16 s. 4:0. Lidbeck, Er. G., Om nyttan af medicinal-växters samlande och plantering inom riket. Lund, ?2/, 1775, 26 s. 4:0. Lidbeck, Er. G., De Moro alba. Lund, !7/,, 1777, 16 p. 4:0. Jorlin, Engelbertus, Specimen botanico-oeconomicum sistens Trifolium hybridum. Lund, 39/5 1780, 14 p. 4:0. Jörlin, Engelb., Avena elatior Knylhafre eller Fromental. Lund, ?8/, 1781, 24 s. 4:0. Trozelius, Cl. Bl., Välmenta erindringar vid Skanska pihl- planteringen. Lund, #1/; 1781, 34 s. 4:0. Lostbom, Joh., De oleis seminum expressis. Uppsala, 12/, 1788" Oj 20: Fallen, Carl Fredrik, De Beta pabulari. Lund, 22/, 1792, 29 p. 4:0. Retzius, Andr. J., Utkast till de hufvudsakligaste grunder för ängsskötseln. Lund, 23/, 1796, 19 s. 4:0. Olin, Joh. Henr., Plantæ svecanæ, annonæ imprimis diffi- cultate urgente, victui humano inservientes. 1. 2. Uppsala, °/,. 1797-—1798, 30 p. 4:0. Retzius, Andr. J., Tankar om Träde, en oeconomisk af- handling. Lund, 9/5 1799, 19 s. 4:0. Retzius, Andr. J., Oeconomisk afhandling om Hirs. Lund, 14/3 1799, 19 s. 4:0. Retzius, Andr, J.. Oförgripliga tankar om flygsands plan- tering. Lund, 19/, 1802, 16 s. 4:0. Retzius, Andr. J., Anmärkningar vid svenska garfämnen. Lund, */,; 1805, 24 s. 4:0. Liljeblad, Sam., Grunderna af Naturalhistorien för eko- nomien. 1—9*. Uppsala, 3/5 1806—1812, 112 s. 4:0. Retzius, Andr. J., Botanico-oeconomisk afhandling om Ber- beris buskens nytta och skada. Lund, 1%/,, 1807. 21 s. 4:0. Retzius, Andr. J., Botanico-oeconomisk afhandling om Käl. Lund, 2/, 1808, 24 s. 4:0. Retzius, Andr. J., Diss. botanica de plantis cibariis Ro- manorum. I—IV. Lund, /, 1808, 71 p. 4:0. Nat. o. Folk, H. 70. 170 Retzius, Andr. J., Några anmärkningar om oljeväxters plantering i Sverige. Lund, 21/; 1810, 11 s. 4:0. Retzius, Andr. J., Tankar om några manufactur- färg- och medicinalväxters odling i Sverige. Lund, /, 1811, 22 s. 4:0. Agardh, Carl Ad., Afhandling om foderbetans användande till socker. Lund. 27/5 1812. 12 s. 4:0. Retzius, Andr. J., Bihang till Flora Oeconomica Sveciæ. Lund, 2/, 1812, 20 s. 4:0. Wallman, Joh. Hagv., De systematibus vegetabilium, qua ratione oeconomice scientie profuerint. 1. 2 *. Upp- sala, 29/5 1815, 16 p. 4:0. Ullgren, OI. Matth., De plantis tinctoriis svecanis disser- tatio. 1. 2*. Uppsala, 1°/, 1815, 14 p. 4:0. Stenkula, And. M., Landtbruks-lärans nästan samtidiga ut- veckling med naturvetenskaperna, isynnerhet med chemien och dess beroende af den. Lund, 18/, 1834, 26 s. 8:0. Fries, E., Anteckningar öfver de i Sverige växande ätliga svampar. 1—8. Uppsala, 39/, 1836, 68 s. 4:0. Fries, E., Om pilplanteringar och dessas vigt för landt- hushållningen. 1. 2. Uppsala, */, 1836, 16 s. 4:0. Lovén, Fredr. Aug., Om parasitsvamparna och deras in- flytande på skogskulturen. Lund, 28/5 1874, 57 s. 3 pl. 8:0. 17. Tradgardsodling. Linné, C. von, Hortus Upsaliensis. Sam. Nauclér. Uppsala, 16/,. 1745, 45 p. c. Tabb. 4:0. Linné, C. von, Demonstrationes plantarum in Horto Up- saliensi MDCCLIII. Joh. Christ. Höjer. Uppsala, 3/49 1753, 27 p. 4:0. Linné, C. von, Horticultura academica. Joh. Gust. Wollrath. Uppsala, 18/,, 1754, 21 p. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. LE Linné, C. von, Hortus culinaris. Jon. C. Tengborg. Upp- sala, 2°/, 1764, 26 p., 4:0. Trozelius, CI. Bl., Landtmanna genväg till fruktträn. Lund, 25/,, 1780, 16 s. 4:0. Trozelius. Cl. Bl., Om tran och buskar i allmänhet. Lund, 26/5 1781, 48 s. 4:0. Lidbeck, And., Observationes circa horticulturam acade- micam et speciatim Lundensem. Lund, 16/, 1791, 28 p. 4:0. Retzius, Andr. J., Om Aple- och Päronträds skötsel. Lund, 29/5 1802, 21 s. 4:0. Thunberg, C. P., Horti Upsaliensis plantæ cultæ 1780— 1800. I—VI. Uppsala, 2%/, 1803—1805, 53 p. 4:0. VIT. 26 1811, 10 p. 4:0. Thunberg, C. P., Om häckars plantering till lefvande gär- desgårdar. 1. 2. Uppsala, !9/,, 1819—1820, 15 s. 4:0. Thunberg, C. P., Om utländske träd, buskar och blomster- växter, som kunna tåla Svenska klimatet. 1—3. Upp- sala, 1°/, 1820, 25 s. 4:0. Thunberg, C. P., Om inhemske träd och buskar, som för- tjena att odlas. Uppsala, 9/, 1821, 7 s. 4:0. Thunberg, C. P., Horti Upsaliensis plantæ cultæ ab initio seeculi. I—IX (ult.). Uppsala. 17/3 1826, 71 p. 4:0. Nat. o. Folk, H. 70. «PR N MOV asks PE er A 82 vil Prel Dh, LG 1 RUE ae LOUE LE ci MEET ‘ . PR. “Ac 614 de white. eo il: E ara MERAN, tes zul | a ino Or AOD 1 4 Ian!” son i “issu Lå 0 sh oO da eu fan utanielns OS Ae toi at} yah veg bas nd. denne) Andrea ara ' [IG ' | öd a | [al ewer. Joie Pt At ENT alight! wt) JA on = in | och Oper pda te vr À Nr DEN tee kel COLLE CAR nah a: I medönd 5 JED Pocket . 1 EFS — Pie Em dn LIU DE NL rs oa — = ] : fe win Hat à de | “fs nie 7m of "uni vån aka Ale q 0; red 4 HE atlanten ral il EL ulnkyesh ie -qesaurold iss ouai sider ial atten C0. LA Ke) ‚sd qu ir se Podednid assure. ala? sand aes START | bee lei Venise coût deen émane duc igre died de A QE DA. ites Bla PCR VE särrlend Ta octets ns rief dam) i bw 38 = ‚yrednun rom rat. san, Ru MM ‘I vei , sf ® AE = & . Pi 1 ’ 1. pe “ tå, 4 ai ti , LJ KN Dr. | MT M Aid 0 nf “eee | er LA 9 oc JANEE IV. PROGRAM-LITTERATUR. a | AUTARATTUMAR OOS! Under äldre tider utkommo Universitetens program vida oftare, än hvad nu är fallet. De mäst olika orsaker gåfvo anledning därtill. Anspråken på deras innehåll voro dock helt andra än i vår tid. Undersökningen af en veten- skaplig uppgift eller ett uttalande i någon af tidens sväf- vande frågor förekom icke. Till och med rent historiska och personliga uppgifter, dem man med skäl kunnat vänta, äro ofta ganska ofullständiga. De i programmen van- liga fyra sidorna 1 folio gåfvo icke utrymme för vid- lyftigare meddelanden. Först omkring medlet af 1750- talet börjar man 1 ett och annat program finna ett rent vetenskapligt och sakligt innehåll. I Ernst Meyers bibliografiska arbete „Program ut- gifna vid Upsala Universitet 1701—1854. Uppsala 1908, 131 s. 8:0“ finna vi de vid detta lärosäte utkomna pro- grammen förtecknade. Förf. tillåter sig att 1 föreliggande skrift ur detta arbete anföra de medicinska och natural- historiska program, dem han icke själf varit i tillfälle att se. Utom egentligen akademiska program har fört. upptagit äfven öfriga af Universitetens konsistorium och fakulteter utgifna skrifter, som innehålla medicinska eller naturve- tenskapliga uppsatser. I. Medicinska program. l. Universitetet i Uppsala. Esberg, Johan, Inbjudning till hans parentation öfver Olof Rudbeck. Uppsala, ?9/,, 1703. Roberg, Laur., Inbjudning till bevistande af dis- sektionsöfningar. Upps. / 1716. 176 Roberg, L., Inbjudning till hans föreläsningar öfver hufvudskälen. Upps. ?3/; 1726. Rosén, Nils, Ett fall af förgiftning genom Hyoscya- mus. Uppsala, °/,, 1744, 4 s. fol. (Promotionsprogram). Gratulations skrift til Doctors Heder, som af hög- ädle Archiatern, Herr D. Carl Linnæus Bot. P. R. etc. tilstältes Medicine Licentiaten Herr Jonas Kiernan- der, vid Doctoral Promotjon d. 27 April 1749. Uppsala, 2 bl. 4:0. Hesselgren, Eric., Inbjudning till prof. Jonas Si- dréns oration 1 anledning af de Kongl. Prinsarnes kopp- ympning. Uppsala, :6/, 1769, 4 s. fol. Ihre, Joh., Inbjudning till prof. Johan Floderus’ parentation öfver Archiatern Nils Rosén von Rosen- stein. Uppsala, 1/,, 1774, 4 s. fol. Sidren, Jonas, Biografiska notiser om And. Sparr- man. Uppsala, '%/,, 1775, 4 s. fol. (Promotionsprogram). Murray, Adolf, Om ovarier. Uppsala, 4/, 1780, 6 s. fol. (Promotionsprogram). Murray, Ad., Om frakturer. Uppsala, !/,, 1783, 6 s. fol. (Inbjudning till prof. Eric Hydréns oration i an- ledning af Gustaf III:s tillfrisknande fran ett armbrott). Murray, Ad., Om koppympningen i Sverige. Uppsala, 2/,, 1783, 4 s. fol. (Inbjudning till prof. Eric Michaël Fants orat. 1 anledning af kronprinsens koppympning). Murray, Ad., Om filosofiens och medicinens inbördes nytta. Uppsala, '°/,, 1783, 6 s. fol. (Installationsprogram). Murray, Ad., Casus anevrismatis veri aortæ thoracice. Uppsala, 27/, 1793, 4 s. fol. (Promotionsprogram). Schröder, J. H., Prælectio inauguralis, qua Chirurgie artisque obstetricie professoris munus auspicaturus est Carolus Henricus Bergstrand ”/,, 1838, 8 p. fol. (Data ur den svenska medicinens historia). Hwasser, Isr., Till vetenskapens idkare och vardare 0. s. v. vid den stundande medicine doctors promotionen den 14 juni 1841. Uppsala, 29 s. fol. (Innehaller en skil- dring af den medicinska fakultetens 1 Uppsala historia). Bidrag t. känned. af Finl. 177 Hwasser, Isr., Olof Rudbeck. Uppsala, 2!/; 1846, 17 s. 9 s. fol. (Installationsprogram). Hwasser, Isr., Om motsatsen emellan hylozoism och biologi. Uppsala, 14/, 1846, 8 s. fol. (Program vid rek- torsombyte). Sundevall, Fredr. Em., Om kirurgiens studium vid Uppsala universitet. Uppsala, 1857, 12 s. 4:0. (Installa- tionsprogram). Mesterton, Carl Benedict, Om Nosocomium academi- cum och den kliniska undervisningen i Upsala. 1869, 35 s. fol. min. (Installationsprogram). I Uppsala Univ. Arsskrift. 1870. Almen, Aug., Jemförelse mellan naturliga och konst- gjorda helsovatten, sådana de i handeln förekomma. Upp- sala 1874, 56 s. fol. min. (Installationsprogram). Mesterton, Carl Bened., Ett Kejsarsnitt. Inbjudnings- skrift till medicine doktorspromotionen i Uppsala den 6 sept. 1877, 28 s. 8:0, 3 pl. I Uppsala Univ. Årsskrift. 1877. Upsala Universitets fyrahundraårs jubelfest. Septem- ber 1877. Sthm 1879, 38S s., stor 8:0 (Festberättelse, pro- motionsprogram m. m.). Hedenius, Per, Om upptäckten af blodomloppet. Ett bidrag till de medicinska vetenskapernas historia. I—VI. Uppsala, 1889—92, 237 s. 8:0 (Installationsprogram). I Uppsala Univ. Arsskrift. 1892. Hedenius, Per, De sjukliga svulsternas allmänna pa- tologi. Inbjudningsskrift till bivistande af rektorsombytet vid K. Universitetet 1 Uppsala den 1/, 1893, 59 s. 8:0. I Uppsala Univ. Arsskrift. 1893. Henschen, S. E., Om synbanans anatomi ur diagno- stisk synpunkt. Inbjudningsskrift till medicine doktors- promotionen 1 Uppsala den 6 sept. 1893. Uppsala, 1893, 56 s. 4:0 med en plansch. (Bland inbjudningsskrifterna vid trehundraarsminnet af Uppsala méte). Nat. o. Folk, H. 70. 178 Äfven i Uppsala Läkareförenings förhandl. 1893—94. Uppsala Universitetet 1872—1897. Festskrift med an- ledning af Konung Oskar II:s tjugufem års regeringsju- bileum den 18 september 1897. Enligt det större akade- miska konsistoriets uppdrag utgifven af Reinhold Geijer. Uppsala 1897. I—TII. 823 s., stor 8:0. Festskriften innehaller bland annat: Medicinska fakulteten af Gust. Nordlund. I. 174—219. Sjukhus och kliniker. Af R. Geijer och G. Nordlund. II. 67—95. Denna afdelning, för hvilken meddelanden af E. J. Henschen och K. G. Lennander ligga till grund, behandlas af dem fullständigt 1 Uppsala Läkareförenings förhandl. N. F. 3. 1897—1898. Anatomiska institutionen. Af Edv. Clason. II. 96— 122. Fysiologiska institutionen. Af Frith. Holmgren. IT. 125—129. Institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi. Af Olof Hammarsten. II. 130—133. Farmakologiska institutionen. Af Olof Hammarsten. II. 134—135. Pathologiska institutionen. Af Carl Sundberg. II. 136— 140. Botaniska institutionen. AT Th. M. Fries. II. 167—182. De zoologiska institutionerna. Af Tycho Tullberg. IL. 183—209. I „Inbjudningsskriften till jurisutriusque, medicine och filosofie doktorspromotionerna, utfärdad af Promo- torerne“, Uppsala, 1900, 104 s. 8:0, finnes af Carl Th. Mör- ner uppgift pa alla medicinska promotioner 1 Uppsala under aren 1738—1899. Hammarsten, O1, Om näringsämnenas betydelse för muskelarbetet. Uppsala, 1901, 45 s. 8:0. (Installations- program). | I Uppsala Univ. Arsskrift. 1901. Bidrag t. känned. af Finl. 179 Hammarsten, 0Ol., Bidrag till kännedomen om Gallans kemiska beståndsdelar. Uppsala, 19/4 1902, 49 s. 8:0. (In- stallationsprogram). Hammarsten, OI, Om lefvern såsom blodbildande och blodrenande organ. Inbjudningsskrift till den fest, med hvilken K. Universitetet 1 Uppsala kommer att fira minnet af Olof Rudbeck på tvåhundrade årsdagen af hans död den 17 september 1702. Uppsala 1902, 44 s. 8:0. Schück, Henr., Inbjudningsskrift till proff. Johan Gustaf Ekehorns och Carl David Josephsons installationer d. 29 och 31 jan. 1910. Uppsala 1910, 31 s. 8:0. Innehåller en blick pa den kirurgiska och obstetriska kliniken 1 Uppsala. 2. Universitetet i Lund. Gellerstedt, P. E., Några ord om masksjukdom isyn- nerhet hos häromkring boende befolkning. Lund, 1857, 6 s. fol. (Installationsprogram). Ask, C. 3., Om Bronchotomi. Lund, 1867, 27 s. 4:0. (Installationsprogram). Äfven i Lunds Univ. Årsskrift. III. 1866. Lovén, N. H., Öfversigt öfver Lunds stads medicinskt- statistiska förhållanden 1 äldre tider. Lund, 1868, 28 s. 13 s. 4:0. (Promotionsprogram den ?°/; 1868). Ribbing, Seved, Om läkare och läkarekonst 1 Shak- pere’s England. Inbjudning till Medicine-Doktorsprom o tionen den 27 maj 1893. Lund, 1893, 28 s. 4:0. I Lunds Univ. Arsskrift. XXIX. 1892-—1893. Fürst, C. M., Anders Retzius” bref till Anders Florman. Ett bidrag till medicinens historia i Sverige. Af medicinska fakulteten egnad Anders Retzii minne den 13 oktober 1896 å hundrade årsdagen af hans födelse. Lund, 1896. Med 4 porträtt. Blix, Magnus, Studier öfver muskelvärmet. I—IIT. Lund, 1899—1900, 31 s., 27 s., 34 s. 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 180 Ribbing, S., Malaria och Mosquitos. Inbjudning till medicine-doktorspromotionen den 31 maj 1900. Lund, 1900, 33 S. 4:0. \ I Lunds Univ. Arsskrift. XXXVI. 1900. Blix, Magnus, Den Poggendorffska synvillan. Lund, 1900, 42 s. 8:0. (Installationsprogram). I Skandin. Arch. f. Physiologie. XXI. 193—228. Un- der titeln „Die sog. Poggendorffsche optische Täuschung“. Blix, M., Till frågan om menniskans arbetskraft. Lund, 1901, 37 s. 8:0. (Installationsprogram). Blix, M., Om ögonmätt. Lund, 1902, 42 s. 8:0. (In- stallationsprogram). Ribbing, S., Om den medicinska undervisningen i Storbrittannien och Irland. Lund, 1901, 38 s. 8:0. (In- stallationsprogram). Gadelius, B. E., Studier rörande neuroglians allmänna egenskaper och förhållande under patologiska tillstånd. I Lunds Universitets rektorsredogörelse 1902. 24 s. Ribbing, S., Samtidens intresse för de tropiska sjuk- domarnes studium. Lund, 1904, 16 s. 4:0, (Installations- program). Ribbing, S., Gula feberns orsaker och utbrednings- sätt. Lund, 1905, 32 s. 8:0. (Installationsprogram). Ribbing, S., Om den Afrikanska recurrensfebern, dess orsaker och utbredningssätt. Lund, 15/; 1906, 12 s. 4:0. (Installationsprogram). — I Lunds Univ. Arsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 2. 1906. N:o 2. Ribbing, S., Die Chininbehandlung der Malariakrank- heiten und ihre Methodik. Lund, 1906. 24 s. 4:0. (Installa- tionsprogram). | I Lunds Univ. Arsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 2. 1906. N:o 3. Ribbing, S., Om Trypanosomasjukdomarna. En orien- terande öfversikt. Lund 1/, 1906, 38 s. 4:0. (Installations- program). Bidrag t. känned. af Finl. 181 I Lunds Univ. Årsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 3. 1907. Neo: Ribbing, S., Typhus-Statistik aus dem Provinzial- Krankenhause zu Lund von den Jahren 1887-1906. I. II. Lund 1907, 15 s. 8:0. (I. Installationsprogram. II. Program till rektorsombyte). I Lunds Univ. Arsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 3. 1907. N:o 2. 3. Karolinska medikokirurgiska Institutet i Stockholm. Diiben, G. von, Om behofvet af ett physiologiskt- pathologiskt Institut 1 hufvudstaden 1 samband med dar- varande medicinska skolor och kliniker. Inbjudnings- skritt till prof. Axel Keys installation såsom professor i pathologisk anatomi vid Karolinska medikokirurgiska Institutet den ?1/;, 1862. Stockholm s. å., 23 s. 4:0. Stenberg, Sten, Om allmänna barnbördshuset i Stock- holm och den därmed 1 samband stående obstetriska un- dervisningen, dess uppkomst och utveckling. Inbjudnings- skrift till prof. Anders Andersons installation såsom professor i obstetrik och gynekologi den 2!/,, 1864. Stock- holm s. à. 34 s. 4:0. Stenberg, S., Om fotografiens användning vid mi- kroskopisk forskning. Inbjudningsskrift till prof. Christ. Lovens installation såsom professor i fysiologi den !5/,, 18742 Stockh, sa, ol s. 8:0. Stenberg, $., Några iakttagelser och försök beträf- fande den qvantitativa bestämningen af ägghvitämnena uti qvinnemjölken. Inbjudningsskrift till prof. Ragnar Bruzelius” installation såsom professor i medicin den VR IKSU Rn Sa a. 30) I 060; Stenberg, S., Några experimentella bidrag till be- svarandet af frågan om det inflytande, som bränvinets föroreningar hafva på dess fysiologiska verkningar. In- bjudningsskrift till prof. Elias Heyman s installation såsom professor i allmän helsovärdslära den #/,, 1878, HIS SO Nat. o. Folk, H. 70. 182 Key, Axel, Om svulstmetastaser inom centrala nerv- systemets serösa banor och särskildt om arachnoidealfran- sarna. 88 s. 3 tafl. 8:0. — I Skrifter tillegnade Univer- sitetet 1 Kjöbenhavn vid dess fyrahundra års fest af Ka- rolinska medikokirurgiska Institutet 1 Stockholm. St. 1879. Retzius, Gustaf, Undersökningar öfver cerebrospinal- gangliernas nervceller med särskild hänsyn till dessas ut- löpare. Med tre taflor. 30 s. 8:0. I ofvannämnda skrifter m. m. (se ofvan). Broberg, J. V., Olai Martini Läkiare Book efter en i Karolinska medikokirurgiska Institutets bibliotek befintlig handskrift utgifven med inledning och anmärkningar. 57 s. 8:0. I ofvannämnda skrifter m. m. (se ofvan). Stenberg, S., Några bidrag till den qvantitativt- kemiska mjölkanalysen. Inbjudningsskrift till prof. Adolf Kjellbergs installation såsom professor 1 pediatrik den 2 18822 Stockhelmes. 3, 36. So CAO Loven, Chr., Bidrag till kännedomen om hjärtförma- kets förhällande vid direkt retning med enstaka induktions- slag. Inbjudningsskrift till professorn doktor Karl Oskar Medins installation såsom professor i pediatrik den 7/, 1885, Stockholm, s. å., 20 s. 8:0. Äfven i Nord. Med. Arkiv. 1885. Lovén, Chr., Inbjudning till afhörande af den offent- liga föreläsning, hvarmed professorn 1 kirurgi doktor Carl Jakob Rossander kommer att den 21/, 1885 tillträda sitt ämbete. Stockholm s. å., 9 s. 4:0. Key, Axel, Inbjudning till doktor grefve Karl Axel Hampus Mörners installation såsom professor 1 kemi och farmaci den 17/,, 1886. Stockholm s. å., 7 s. 4:0. (Nagra ord om föregående lärare i detta ämne vid Karol. Institutet). Key, Axel, Inbjudning till åhörande af den offentliga föreläsning, hvarmed professorn i fysiologi doktor Robert Tigerstedt tillträder sitt ämbete den 24 nov. 1886. Stock- holm s. a., 8 s. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. 183 Key, Axei, Inbjudning till prof. Per Johan Wi- sings installation till P. H. Malmstens professur 1 nerv- sjukdomar d. 2/; 1887. Stockholm s. å., 15 s. 4:0. (Akt- stycken rörande P. H. Malmstens professur). Key, Axel, Inbjudning till prof. dr Wilhelm Net- zels installation såsom professor 1 obstetrik och gynekologi den ?3/,, 1887. Stockholms. å., 10 s. 4:0. (Anteckningar om den obstetriska och gynekologiska undervisningen vid Karolinska Institutet). Key, Axel, Inbjudning till doktor Algot Key- Åbergs installation såsom e. o. prof. 1 rätts- och statsmedi- cin den 27/,, 1887. Stockholm s. å., 14 s. 4:0. (Om den rätts- medicinska undervisningen och professuren vid K. Karo- linska Institutet samt dess föregående innehafvare). Key, Axel, Inbjudning till doktor Mauritz Salins och doktor Severin Jolins installationer, den förre som e. o. professor 1 obstetrik och gynekologi, den senare som e. 0. professor i kemi och farmaci den 24 och 25 maj 1888. Stockholm s. å., 16 s. 4:0. (Om de föregående inne- hafvarene af dessa lärarebefattningar). Key, Axel, Inbjudning till doktor Johan Gustaf Edgrens installation såsom e. o. professor i medicin den 17/, 1889. Stockholm s. a., 42 s. 4:0. (Den medicinska klini- kens utveckling och öden vid K. Serafimerlasarettet). Key, Axel, Inbjudning till doktor Ernst Johan Gustat Hjertströms installation såsom e. o. profes- sor 1 psykiatri den ?°/, 1891 och doktor Karl Gustaf Frithiof Lenn malm s installation såsom innehafvare af P.H. Malmstens professur i nervsjukdomar den ?'/, 1891. Stockholm s. à., 24 s. 4:0. (Om den psykiatriska undervisningens utveckling och ställning 1 Sverige). Key, Axel, Inbjudning till doktor Johan Wid- marks installation såsom e. o. professor i oftalmiatrik den *°/, 1892. Stockholm s. ä., 78 s. 4:0. (Oftalmologiens utveckling i Sverige). - Key, Axel, Inbjudning till doktor Ernst Almqvists installation såsom professor i allmän hälsovårdslära den Nat. o. Folk, H. 70. 184 31/, 1892. Stockholm s. a, 31 s. 4:0. (Undervisningen i allmän hälsovård 1 Sverige). Key, Axel, Inbjudning till doktor Erik Gottlieb Müllers installation såsom e. 0. professor 1 histologi den 15 April 1896. Stockholm s. a. 19 s. 4:0. (Meddelanden om And. Retzius och Magnus Gustaf Retzius vetenskapliga verksamhet, äfvensom den patologiska pro- fessionens och institutionens utveckling). Key, Axel, Inbjudning till doktor Carl Gustaf Santessons installation såsom e. o. professor i farmako- dynamik och farmakognosi den ?9/, 1896. Stockholm 1896, 68 s. 4:0. (Innehåller „Till den farmakologiska under- visningens historia 1 Stockholm och vid Karolinska Insti- tutet"). Key, Axel, Inbjudning till doktor Jules Heribert Åkermans installation såsom e. o. professor i kirurgi den 29 nov. 1897. Stockholm s. å., 209 s. 4:0. (Kirurgiska Societeten 1 Sverige). Key, Axel, Inbjudning till doktor Edvard Welan- ders installation såsom e. o. professor 1 syfilidologi den 30/,, 1897. Stockholm s. a, 11 s. 4:0. (Om Stockholms stads kurhus och S:t Görans sjukhus). Mörner, K. A. H., Inbjudning till doktor Erik Gott- lieb Müller’s installation såsom professor 1 anatomi den 8 sept. 1899. Stockholm s. å., 10 s. 4:o. (Den anato- miska undervisningen och det anatomiska museet vid Ka- rolinska Institutet). Mörner, K. A. H., Inbjudning till professor dr Carl Jonas Gustaf Sundbergs installation såsom profes- sor 1 patologisk anatomi den !*/, 1900. Stockholm s. à. 13 s. 4:0. (Om patologisk-anatomiska institutet 1 Stockholm). Mörner, K. A. H., Inbjudning till prof. dr Salomon Eberhard Henschens installation såsom professor 1 medicin den 19/4, 1900. Stockholm s. ä., 12 s. 4:0. (Om K. Serafimerlazarettet). Mörner, K. A. H., Inbjudning till doktor Johan Erik Johanssons installation såsom professor i fysio- Bidrag t. känned. af Finl. 185 logi den 9/5; 1901. Stockholm s. å., 11 s. 4:0. (Om fysio- logiska institutet i Stockholm och prof. Robert A. Ti- gerstedt). Mörner, K. A. H., Inbjudning till M. Dr Frans Johan Eugene Westermarks installation den 2%, 1903 såsom professor i obstetrik och gynekologi. Stockholm 1903, 14 s. 40. (Om barnbördshuset i Stockholm och prof. Netzels vetenskapliga verksamhet). II. Naturalhistoriska program. l. Universitetet i Uppsala. Linné, C. von, Några naturhistoriska nyheter. Upp- sala, 9/, 1743, 4 s. fol. (Promotionsprogram). — Enligt E. Meyer det första Uppsala program, som innehåller ve- tenskapligt meddelande. Omtryckt 1 Linnes Amoenitales Academ. Vol. II. Aurivillius, Pehr Fabian, Inbjudning till prof. C. P. Thunber g’s tal pa sekularfesten öfver Carl von Linné. Uppsala, 23/; 1807, 6 s. tol: Aurivillius, Pehr Fabian, Inbjudning till Lifmed. Sven Hedins och Botanices demonstrator Adam Afzelius” parentation öfver Carl von Linné. Uppsala, 2/, 1807. Zetterström, Carl, Inbjudning till medicine doktors promotion. Uppsala, den °/,, 1822, 24 s. fol. (Innehåller utom biografiska notiser öfver promovendi prof. C. P. Thunbergs bio och bibliografi). Fries, Elias, Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis divina. Inbjudningsskrift till Philosophiska promo- tionen 1848. Uppsala s. à, 22 s. fol. Afhandlingen omtryckt 1 E. Fries, Botaniska utflygter. 2. Stockholm 1852, 8:0. Liljeborg, Wilh., Bidrag till kännedomen om de inom Sverige och Norrige förekommande Crustaceer af Isopo- dernas underordning och Tanaidernas familj. Uppsala 1864, 26 s. fol. min. (Installationsprogram). I Uppsala Univ. Arsskrift. 1865. Nat. o. Folk, H. 70. 186 Liljeborg, Wilh., Bidrag till kännedomen af Ptery- combus Brama B. Fries, en fisk af makrillfiskarnes fa- milj. Inbjudningsskrift till Uppsala Universitets fest den 4:de november 1864. Uppsala s. å., 9 s. en tabell 4:0. I Uppsala Univ. Arsskrift. 1865. Liljeborg, Wilh., Bidrag till kännedomen om under- familjen es inom underordningen Amphipoda bland kräftdjuren. Uppsala 1865, 25 s. 2 tab. I Uppsala Univ. Ärsskrift. 1865. Liljeborg, Wilh., Systematisk öfversigt af de gnagande däggdjuren, Glires. Inbjudningsskrift till Philosophie doctors-promotionen den 31 maj 1866. Uppsala s. à.,59 s. 4:0. Sahlin, C. Y., Om naturens lif. Inbjudningsskrift till den fest, med hvilken K. Universitetet i Uppsala kommer att fira minnet af Carl von Linné på hundrade ärs- dagen af hans död. Uppsala 1878, 49 s. 8:0. Fries, Th. M., Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl von Linné. I—VIIL Uppsala, 1893—1898, 502 s. 8:0. (Installationsprogram). I Uppsala Univ. Arsskrift. 1893 — 1898. Fries, Th. M., Naturalhistorien i Sverige intill mediet af 1600-talet. Inbjudningsskrift till den fest, hvarmed tre- hundraarsminnet af Gustaf II Adolfs födelse kommer att firas den 9 december 1894. Uppsala s, ä., 78 s. 8:0. I Uppsala Univ. Arsskrift. 1894. Fries, Th. M., Caroli Linnaei Hortus Uplandicus med inledning och förklaringar. Uppsala, !*/, 1899, 38 s. 8:0. Bifogad: Hortus Uplandicus Caroli Linnei. (MDCCXXX). XLVIII p. 8:0. (Installationsprogram). Skrifter med anledning af Linné-festen den 23 och 24 maj 1907, införda i Uppsala Universitets Arsskrift s. å.: Swederus, M. B., Linn és Vorlesungen über die Cultur der Pflanzen ferez Herren Alströmer und Logie gehal- ten in Upsala 1759. Uppsala 1907, 14 s. VIII s. 107 s. 8:0. Åtföljer Rektor J. H. E. Schücks inbjudningsskrift till Uppsala Universitets Linné-fest den 23 och 24 maj 1907. 4 s. 8:0 Bidrag t. känned. af Finl. 187 Enander, S. J., Studier öfver Salices i Linnés Her- barium. Uppsala 1907, 138 s. 2 pl. 8:0. Bifogad inbjud- ningen till Teologie doktorspromotionen 1 Uppsala den 24 maj 1907. Promotor, Erkebiskopen J. A. Ekman. Benedicks, Carl, Linn és Pluto Svecicus och Beskrif- ning öfver Stenriket. Uppsala 1907, I—-XV. Innehåller: Caroli Linnei Pluto Svecicus qui e regno subterraneo supra mille Naturalia Lapidea per provincias svecicas pre- sertim collecta promit. 48 p. 3 pl. 8:0. — Carl Linnei Beskrifning öfver Stenriket. Utg. af Carl Benedicks. IV p. 91 s. 8:0. Bifogad inbjudningen till juris utriusque doktorspromotionen den 24 maj 1907. Promotor prof. Hugo Blomberg. Lindfors, A. C., Linnés Dietetik pa grundvalen af dels hans eget originalutkast till föreläsningar: Lachesis naturalis que tradit diætam naturalem och dels lärjungean- teckningar efter dessa hans föreläsningar i Collegium diæ- teticum, pa grund af uppdrag af medicinska fakulteten 1 Uppsala ordnad och utgifven. Uppsala 1907, 167 s., 248 s. 8:0. Bifogad inbjudningen till medicine doktorspromo- tionen 1 Uppsala den 24 maj 1907. Promotor prof. Karl Petr én. Lönnberg, Einar, Caroli Linnæi Methodus avium Sveticarum. Uppsala 1907, 96 p. en pl. 8:0. Bifogad in- bjudningen till filosofie doktors promotionen 1 Uppsala den 24 maj 1907. Promotor prof. Tycho Tullberg. Tullberg, Tycho, Linnéportratt. Vid Uppsala Univer- sitets minnesfest pa tvahundraarsdagen af Carl von Lin- nés födelse a Universitetets vägnar. Stockh. 1907, 187 s. stor 4:0. Swederus, M. B., Linné och växtodlingen. Uppsala 1907, 87 s. 8:0. Innehåller dessutom „Tal om planterings nytta och nödvändighet isynnerhet på slättbygden i Öster- gothland hållet i Uppsala den 31 maj 1762 af Eric O. Rydbeck" s. 89—102. Schück, Henrik, Inbjudningsskrift till professorns 1 bota- nk Bengt Lidfors installation den ?/, 1910 37 s. 8:0. Nat. o. Folk, H. 70. 188 Innehåller en skildring af professionens i ekonomi till- komst och utveckling. 2. Universitetet i Lund. Nilsson, S., Till filosofiska fakultetens promotions- fest den 23 juni 1853. Lund 1853, fol. (Om zoologiska institutionen 1 Lund). Agardh, J. G., Om Spetsbergens alger. Lund, 1862, 6 s. fol. (Installationsprogram). Agardh, J. G., Om principerne för bestämmandet af delarnes betydelse hos växterna. Lund 1862, 7 s. fol. In- bjudningsskrift till filosofie magisterpromotionen den 31 maj 1862. Wahlgren, F., Om den zoologiska institutionen vid Lunds Universitet. Lund 1865, 33 s. 4:0. (Installations- program). d Äfven i Lunds Univ. Arsskrift. IL. 1865. Ljunggren, Gustaf, Carl von Linnés vistande i Lund och bref till E. G. Lidbeck. Inbjudningsskrift till den minnesfest öfver Carl von Linné, som det Caro- linska Universitetet firar den 10 januari 1878. Lund 1878, 18840: 2; Äfven i Lunds Univ. Arsskrift. XIV. 1877 —1878. Agardh, J. G, Über die Bedeutung Linnés in der Geschichte der Botanik. Ein Blatt zur Linné-Feier in Lund am 10 Januar 1878, 27 s. 4:0. Äfven i Lunds Univ. Arsskrift. XIV. 1877 — 78. Äfven på svenska. Lund 1878. Lundgren, Bernh., Bidrag till kännedomen om jura- formationen pa Borsholm. Lund 1879. 27 s. 4o — I Festskrift till K. Universitetet i Köpenhamn vid dess fyra- hundra års jubileum 1 juni 1879 fran K. Carolinska Uni- versitetet 1 Lund. Areschoug, F. W. C., Det fanerogama embryots nutri- tion. Inbjudning till filosofie doktorspromotionen den 31 maj 1894. Lund 1894, 36 s. 4:0. Bidrag t. känned. af Finl. 189 Acta Universitatis Lundensis. Lunds Universitets Årsskrift. Tom. XXXIII. 1897. Andra afdelningen. Acta regiæ Societatis physiographie Lundensis. Ny följd. 8. Lund 1897. 4:0. Festskrift med anledning af Hans Majestät Konung Oskar IT:s regeringsjubileum 1872— 1897: I. Petren, Karl, Über das Auftreten von Lähmungen nach Masern. 20 s. II. Wadstein, E., Om stenos och obliteration af Aorta vid eller i närheten af Ductus Botalli. 121 s., 3 tafl. en autotypi. V. Törnqvist, S. L., On the Diplograptidæ and Hetero- prionidæ of the Scanian Rastrites bed. 22 s. 2 t. VI. Hennig, And., Revision af Lamellibranchiaterna i Nils- sons „Petrificata Svecana formationis cretaceæ“. 66 s. 3 tad. VII. Bengtsson, Simon, Bidrag till kinnedomen om larven af Phalacrocera replicata L. 109 s. 4 t. VIII. Wallengren, H., Bidrag till kännedomen om fam. Urceolarina Stein. 48 s. 2 tafl. 14 textfig. IX. Agardh, J. G., Analectaalgologica. Observationes de speciebus aloarum minus cognitis earumque dispositione. Continuatio IV. 106 p. 2 tabb. X. Areschoug, F. W. C., Uber die physiologischen Lei- stungen und die Entwickelung des Grundgewebes des Blattes. 46 s. 5 t. XI. Lidforss, Bengt, Zur Physiologie des pflanzlichen Zellkernes. 26 s. 1 t. XII. Murbeck, Sv., Contributions à la connaissance des Renonculacées — Cucurbitacées de la flore du nord- ouest de VAfrique et plus spécialement de la Tunisie. 126 s. 6 t. XIII. Romanus, A., Bidrag till kännedomen om de nöd- vändiga mineralbasernas (kalk, kali, magnesia) funktioner i de högre växterna. 38 s. XIV. Berggren, S., Om Cyperaceerna. Inbjudning till f- losofie doktorspromotionen den 3!/; 1897, 23 s. Nat. o. Folk, H. 70. 190 Quennerstedt, Aug. W., Kampen om tillvaron. En granskning. I—TII. Lund 1898—1899, 85 s. 4:0. (Instal- lationsprogram och progr. till rektorsombyte. Det mel- lersta programmet innehåller tillika inledningen till A. Cor- nelii Celsi åtta böcker om läkekonsten i öfversättning jämte företal och anmärkningar af M. V. Odenius. 30 s.). Quennerstedt, A. W., Olaus Magnus såsom skildrare af nordens djurlif. Föredrag vid nedläggandet af rek- toratet den 1 juni 1899, 40 s. Schwerin, H. H. von, Om kustfolks olika sjödug- lighet. Lund 1900, 104 s. 4:0. Program vid filos. dok- torspromotionen den 31/, 1900. Först, Carl M., Tal vid Kongl. Fysiografiska Sällska- pets 1 Lund minnesfest öfver dess stiftare Anders Jahan Retzius. | I Lunds Univ. Arsskrift. N. F. Afd. 2 Bd 2. 1906. N:o 10. Murbeck, Sv., Die Vesicarius -Gruppe der Gattung Rumex. Mit zwei Tafeln. Lund 1907, 30 s. 4:0. Skrift vidfogad §. Ribbings inbjudning till den hégtidlighet, hvar- med tvahundraarsminnet af Carl von Linnés födelse kommer att firas, af Universitetets rektor den 23 maj 1907. I Lunds Univ. Arsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 3. 1907. N:o 14. Jönsson, B., Vikariat inom växtriket vid näringsbe- redning, sedt fran anatomisk-biologisk synpunkt. Lund 1910, 33 s. 8:0. (Installationsprogram). + >: Zi + Bidrag t. känned. af Finl. Personregister. I. Disputationslitteraturen. Abelin, HN N ce. 90. Nehamtus Vip Jul ET 85. Acharius, E.. . . . . - 39, 143. ANGI I en 102. Acrel, J. G. . 17, 45, 66, 100 (2). JG a CHA Ei. ee, 132. AGE AD 0 0 0 oo 158. INTER ZM CRE een 124. Aejmeleus, CO. . ss . «+ — 95. Nizelusst Am Au ES ee 163. Afzelius, Ad. . 96 (4), 122, 145 (2). 150. ASCE, dj As 6 coin 140. Atizelivisy BP 07692 222 148. Afzelius, P. v. (Arvidsson) 21, 40, 63, 106. Afzelius, P. J. E. Hons 60. Agardh, C. À. . 142 (2), 147, 155 (4), 163, 170. Agardh, J. G. 143, 145, 151, 155. AN EAN 96. Ahlander ao 1% 56 65 6 6 83. ANKE Ns Dog oo) 0 50. Ahlbere Io Jun 5 6 o 6 6 44. Ahlfvengren, F. EB. . . . 161. JAUNES "Kö CU NE 156. Ahlqvist, O. H. G. 2 i 3. ANoe CK, Ch Jabs 5 6 6 4) Oe Dt Ahlström, H.O.M. .. . 25. Alm CH 6 vo 5 Ög « 78. Ahnfelt, NO 2 va au ne 152. ander OR va 99. Nat. o. Folk, H. 70 Alfort, A. FE. 3. Alin, E. F. E. 87. Allgulin, J. M. . 41. Alm, A. C. 89. Alm, A. J. 32. Alm, J.. 95, 150. Almen, A. .. 62. Almqvist, A. F. file Almqvist, E. 25. Almqvist, J. G 43. Almqvist, J. R 33. Almqvist, P. A 40. Almqvist, S. . . 153. Almqvist, S. V. 68. Almroth, N. 85. Almström, 5. ae TT Alrutz, S G. L. R. 13 Altin, L. M.. 59. Amneus, A. J. . 31. Andersén, C. H. 129. Anderson, A. le See are 87. Anderson, N. J. 146, 148 (2), 151. Andersson, C. 1, 148. Andersson, G. . . 160. Andersson, J. C. . 25. Andersson. K. A. . 130. Andersson, L. G. . 115. Andersson, N. L. . 56. Andersson, R, 61. Angelin, O. : . 37. D’Angotte, C. E. 22. Anjou, C. T. 60. 192 Aypelbaum, JAg re 38. ApelquiSt Eng" a oo a 5. ANS CSG Lgr re 129. Appelton MO FER oc 6. Nphonin Wis y 4 er 138. Arenencler, do IP 5 6 à à By, Areschough, F. W. C. 146 (2), 163. Areschough, . J. E. 147, 151, 152, 155 (2). IAT Stin eae he NO 36. Arnell, H. W. 152 83 (2) Asencio, I Em 5 0.000 114. Lugo, MIG CU AR: 22. DIE EMEA RENE (NS glans 13. Archentus, Je Be. Eee 41. Asda, Jo I 6 5 9 « 146. Axwidsson, Lt fella 130. Aschan do db MC Te 58. JANSGIBIN, ZA IPS 5 5 7 76. Ask, C. J. Are 11, 36. JTE (CARO MALE dies as). Askenstedt Ona.) pe be 5° AD MOCHE TTC ET Son cme 45. Aspelin, SEIS ST. UE wre 168. | INSplun do a VI 89. AIN, IE NRA. te eo 166. Nurell Or Ar aie We 44, AURAS (ÖR Nio Sb 5 « 128. | Auenpillioe, I ©, ©, . . 128. | Avelin, G. E MR AT 120. | Aveollan INS. a ÖSK: Avent, AB. dög Med 39. | Amel ETES 2. NME 163. AXENbLOrL RC Ie 5 6 5 « 74. Beeck, Abr. . een 19 Ay Beck, YAM." an ey Lee an: 112. Becklun PSE. 2 ee. 101. Beckuer, Me AT Soper cn 120. Bagge, 0: De. . say. pois 43. Balck, L. ee salary Wala Barck Hl... - oc Miho 161. Bares OF AH. 0, LCR 69. BARON 6 ann 28. Barfoth, A. H. . 2 Wey Barthelson Ci Gr 220: 84. Baeyer, Grae en 40. Bayer, Sv. a ee 26.. Becker, GR nye NT RTS 76. Behm, A. H. .. 46. Below, J. F. 13, 15, 16 (2), 27. 34, 141. Bendz MEME EE eur 28. Bengtsson, S. F. A 121. er Mi near 31. Brest ER ao ES 70. Berg, L. J. 48. Bere WE. Biene she. 106. Bers#B..UÜ: 5 2% CRE 1. Bergelin, P. J. TO a 102. Ieee, Wy Wh We a 5 64. Bergendal DE ene 159. Bersenklint SP ICE 52. Berger, A. M. 5 161. Bereh; OR Ar: 22m ne 119. Bereh Ge 02 0er 64. Bere; oren he pg oy 80. Bersewen ee rer 102. Berggren, S. . 126, 157 (2). Bercholtz Cis er 47. Bereius, DRS SEE 69. Bergius, P. . 30, 37. Bergius, P. J. 85, 156. Beroman, JC JAG io TE 5.. idem, Os dio RES 42. Bere:man, 1 AUG (Er a oc 49. Bersman do Ga. ao Ba 30. IBersman, Yo Wl 5 8 6 5 59. Bereman Bra v2. 16. Beroman IPs 1% rer 47. Bergmansson, V. M. . . . 43. Berswark, CN um 53. Bergqvist, J. V. 102. Berssten, Ne re ale Bergsten, We eyo Bere 29. Bee ner 35. Bergstrand, N Be a 77. Bergstrand, C. E. à ile Bergstrand, C. a | 67, 68, 69, 72. Bersstnörm do 185 5 5 5 © 52. Bidrag t. känned. af Finl. Berlin, A.. Berlin, A. H. . Berlin, E. J. O. Berlin, K. H. Berlin, N. J. Berling, C. E. Beronius, V. M. Berzelius, B.. Berzelius, J. . Betulin, J. J. Bétzen, A. G. v. Beyer, G. . Beyersten, J. G. Biberg, A. Biberg, I. S. Biberg, M. I. Billberg, G. J. . Billberg, I. 6 Billengren, D. J. . Billing, A. Billing, J. S. Billgvist, ©. G. L. Bierchen, P. . Bjerke, K. R. Bjerken, P. Bjuur, J. . Björk, A. J, Björken, J. Björkman, H. P. Björkman, J. J. Björling, H. E. Björlingson, C. J. Björnlund, B. Björnström, F. Björnström, F. J.. Blachet, C. J. Bladh, A. J.. Blix, C. A. Blix, M. Blom, C. M. Blomberg, C. N. Blumenberg, C. F. Bodin, N. G. Boecler, Chr. E. Nat. o. Folk, H. 70. 78. 168. 118. 116. . 59, 107. 84. 59. © 141. 92, 102. 40, 106. 68. 3 83. . 35, 36. 48. 137. 43. 71. 97. 47. 68. 42. 56. 36. 79. 5 88. . 140, 57. 5 90. She CL 103. 47. 5 81. 103, 163. 36. Boethius, J. . Bogman, E S. Bohlin, K. H. Bohm, G. H. . Bolin, E. B. A. Bolling, G. Boltenhagen, G. Bonge, D. Bonsdorff, G. Borelius, G. . Borg, J. c Borge, O. F. Borgenstjerna, C. C. Borgman, J. A. Borgström, E. A. A. . Boström, A. . . Boström, L. A. Boursell, C. J. Boustedt, J. . Bovallius, C. E. A. Bovin, K. E. Brandelius, L. Brandelius, P. Brannius, F. W. Brantström, P. . Brattstrôm, J. Braun, E. . Braun, L. Brelin, C. . Bremer, H. E. Bremer, P. Bring, Ebbe . Bring, S. . Bring (Lagerbring), S. Brink, ©, F.. Brisman, J. Broberg, J. V. . Brodd, S. . Broman, Iv. Brovallius, J. Bruhn-—Fähræus, E. G. M. Brundin, J. A. Z. Brunius, A. W. Brunstedt, E. R. UE. .92, 13 193 106. 156. 194 Bruzelius, Ås & 4 = . & 155. Bruzelius, A. S. 717.806. Bruzelius, R. M. 87, 127 (2). | Bräkenhjelm, P. C. . . . 47. Bravik, JEANNE 5 52. wine, CLI 6 so o 5 « o 61. Bunth, MEET 73. Tite HIER. ve CE SOON, 30. Burmester, JE ENT 137. Bagenholm, Fe. 1 nn: 54. Bagenhelm, J. + = ses 74. ange; sO. 1. 72 Ms ee 22. Bange, P. P. .51, 105. Bäckman «AA: Be NN 116. Böeker, sl: JE di så SR 92 BOCKMANT re 39. Böttiger, Ga. = Arme. 69. Carlander AG Jr. = sö vc sc 43: Carlbers I. mr 60. Carlbohm °C IE ern: 94. Garlenren tO sven rn ME 132 Carlson, AIG. SCENE 55. Carlson, H. I. 2 43, 67. Carsten KAL, Je os hoj Re te 70. Caspersson, H. O.. . . . 92. Cassel AV ME der Le yee ARE 45. Cavallins Pom: de 2 Re 41. Cederschjéld, C. . . . . 52. Cederschjöld, F: A. . . . 86. Cederschjéld, P. G. 2, 15, 16, 88. Cederström, C. G. . Sh ie Cedervall, dis VI = 2 2 = 158. Celsius Ol 4 2,0 139. Chenon, LAINE te ee 141. Christie -Linde, A. . . . 133. Christophersson, A. . . . 38. Chydenius 1s; =) =e eee 137. Glaræus He ssk nn ee ts Clason 9s 2 Me 72. Clewberg, Chr... . . . 139. Cleve, Astrid Maria (Euler- ehelpin)ae. 18. NES NSL 161. Cnattingius, A. J. . . . 55. Coelln EN 2 ork es 94. Colliander) 62 Perez 94. Golliander 4, 5 6 2 o oc 75. Collin, PB: HA u An 74. CORNE ALAIN 6 o 6 40. Cron HOT: 835, 28 ae 22. Cronholm, J. steamed Reet 58. Cronqvist, J. ce ae 91. @ronstrand, CS Er 69. Dahl,A. Ne seck LR 120. Dahl Tr. om ho Oh er 46. Dahl. SVA AMEN RE 86. DahibDer JADE 64. Dahlbers, NET 161. Dahlbom, A. G. 123 (7), 124 (4) Dahlgren, J. A. (Ebbesson) 95. Dahlgren, -J Ad... =) 2%. 143 Danleren MSP a fo fc 80. Dahlın, WN: "45-400 02 21. Dahlman, NE 5 6. o 3. Dahlström; Anna... . 79. Dalbere Se 7... ner. 37. Dalén Ara ay "a ES 78. Dalmanyı Ver. men na 102. Denon, Cl, 5 77 5 6 oo 101. Danielson, IBS de = 6 o o 43. Danielsson, €. N.. . . 3 51. Darelius BAM 35. Darelius JPA 6 CR 94. Darin; “Mo NE EN 43. DassowWMC MAN 141. DEAR db 0 5 5 0 +5 28. Detterberos Mr se. 63. Dickson, CH. re 48 | »Dillner, Ey. 2.2.0 32. Dyarbergs eh 5 «t+ 0 ae 12. Dovertie Ju Ges FR 93. Drakenberg, C. A. . . . 89. Drakenberg, G. A. . . . 54. Drousse, I Aw de ee 81. Dub} PR. sou. 6! SES 82. Dubois, G. . 54, 130. DUNÉT AC EURE. A ee 76. Dusen, K:. Bs 4 SN 166. Diubenr Ce Wo ll, var 6 6-6 19. Bidrag t. känned. af. Finl. Düben, M. W. v.. Döbeln, J. J. v. Döbeln, J. W. v.. . Eckerberg, J. G. Eckman, P. J. Edgren, J. G. Edgren, J. N. Edgren, P. A. Edholm, Edv. Edholm, Er.. . BANC LEE Egerstrém, O. V. . Ehrengranat, G. A. Hk Res: : Ekdahl, A. J. Ekeberg, A. G. . Ekecrantz, C. O. Ekecrantz, C, O. W. . Ekegren, C. P. . Ekehorn, G. . Ekelund, Dan. Ekelund, Dan. Ekenstedt, J. Ekerman, P. . Ekerot, J. F. Ekeroth, E. Ekhoff, P. E. C. Eklund, F. Ekman, F. L. Ekman, J. H. Ekman, J. J. Ekman, L. T. Ekman, M. L. Ekman, O. C. Ekman, O. J. Ekman, S. P. Ekman, Th. Th. Ekmark, C. D. . Ekmark, C. D. . Ekstrand, E. V. Ekström, C. J. . Ekström, F. A. . Ekstrém, J. I. Nat. o. Folk, H. 70. A, 55 . 121, 148 (2). 9, 12, 14, 15 (3), 34, T6, 90. 10. 140. , 97 18. 19. | IE 31. 106. 24. 59. 19: 195) 31. Diwali INE 95 4 6 5 - 5. Elff, Er. E. 85, 104 Elfstrand, M. 018, 102 Elgenstjerna, N. W.. . . 70. BISStrömsykGrat Os d dd AR 51. Bhiasson AAC ER 160. BASSONMSNE M oe « 55. Elliot, J. i loue 56, 86 Billmeren Cac o 6 6 oo c 150. BElmoren,- doe 5 6 6,5 ¢ 141. Wilkin, de 5 6 © 0 à oc UT. EimlundeS 2 gr 222 903 55. Inline yi, (Cb Er 5 5 2 152. Eilmstedt 2 een aes 58. inerte IN, lg ot sc c 36. IdpayerOulM, Wo Wy 5 5 6 oo 86. IBmeloemee, I, (Gr 6 6 5 | 82. Engelbrecht, C. W. . . . 57. Engelhart, J. H. 2, 45, 48, 100, 102. nano) do db 5 500 0 « 59. Enelund yas, 2.0.08 ee 63. Eneströmp Ate] 4 che = 113. Siemon, (Ch RE 5 os 58. Engström, J. . 67. [Bravesinxom, dg Is 95 6 6 69. IDO, We GS Ge 0 73. Engström, N. : 21. Hnagsirémye deg Fite co Ad Slo DOC RER nr. ZA: 83. DEMO, Cr 06 5 56 © © © 86. EriksonWJch2 5 6 6 o ¢ 160. Bieikssonp Age oh Ale 67. Eriksson, G. . 41, 162. Eriksson, J. . Ea 1586 Brnbere Je Ein.) RCE 63. Essen - Müller, Elis . . . 90. HSienDere © 5 56 o o c ALG Ewert Chir i. kent 69. Baserbors, WS oc Jo Te 40. INGEN do WM, 5 CNE 99: Fahlander, Wes 5 6 3 6 « 48. HA MAN SERA 5) oo I te) abil clos Arte EE cect In OD Wilkes, di, del, A Ten 60. 196 HAlCK MIRE AT Sr 143. Kalkar: m 02.7523: Sul: 105. Pal ER AGE ee DRE 150. BalR O PNR: ee. 152 Fallen, C. F. 121 (2), 122 (5), 123 (2), 124 (2), 125 (22), 126, 162, 169. Fallenius. Const. . . . . 55. Bart MOM nel 166. Kant MR ME en se ce 49. Bao Aa re 54. BaxenO» Ahr. Aa 39. IHerber) an Erna ae oe 162. Hem S Fi AR en ML 3: Bmeman Ch Ie CRT 92 Fjellström, J. . SE: 98. Flensburg, ©. A. w. Ae 62. Flensburg, C.-O. T. 2 2% 113. Flodbere si. Bit seh 2% Si Floderus, A. 3 Se 149. Floderus, B. 6. 0. ee: 76. Plöderus, Me MES 115. Mod CC LOT ae 18. Flodman, ASE NU 69. Elödstedt, ir re TI. iBlorman) Ex WEE da kt 42. Florman, A. H. 6, 10, 21, 39, 40. 50, 101. By DOLE JA Vics: NE ee 60. Hlyoare (AS NP" 96. Eye aTe IE. ee ONE 165. Elveare MIE 47. Borelius In, 2 a une 122. online NAGER 69. Fornander, A. N. . . . 36, 147. IKornmark, ME: NN 60, Horsander JAN 147. Forsberg, C. P. . 96, 146. Horseniuiss JEUNE. ONE 90. HOrSMaATR SE MT uo: Horssell RENE NI u 159. Horssell Ose. 3 Cts ee 62. BorssellawWree a rd 70. Forssenius, C.J. F. . . . 92. Forssman, John . . . . 20. Forssner. Gunnar Hj. . . 26. Forssner, John Hj. . . . 23. Forsskähl, J. G. . . . 86, 120. Horsstrand CORNE 128. Forsström, J. E. . . : 14. Hougt See # Ben: : 131: Krank, SAR AGA cc 2) Se 16. Eredrikson, A, In. rer 160. Frese, N. . . SR cde 2. Frestadius, J. ie M ES 59. Eiziberger, AR... 2 > kee 79. Friedlander, JS. 0,072 83. Bries, AgiP ot ,, ul HOUR 39. Fries, B. F. . 125, 126. Fries, E. 139 (6). 141, 142 (2), 145, 146, 147 (2), 148 (2), 153 (6), 154 (16), 165, 170 (2). Etes tie? Re) ARS 165. Biest NOIR. EURE ees 84. Fries, R. E 151. Eiries ND Ne AUS EL) Ririesen, JO vi ONE 111. ACC, LOMME Ne 132. Fristedt, R. F. . . HIBTIOGNS Betta LR PR EU KS eh cheers 66. Erykman, JM MERS 6. Wayman SG 5 a 6 6 14. Frélich, S. LONG Pe Fürst, KOT N epee 2. Bürste OHM A 8. Byars ts) Mi ee ES CAPE 57. Bahrgusel. AD 75. Gale RIRE Ker EUR HS! Gadde "NO ML ES." soe 68. Cadets PB EEE 65. Gahn, H of eee ee ee COGS Gahn Ne spe ay Pe ES 94. Galleen, ‘Ol 20) 19 AM. 70. Gammelın ONE 47. Gedner, Chr. BE.‘ 2 u = Hore Gellerstedt, P. E. . MAS MEN! Genbers AC MIE TR 69. Bidrag t. känned. af Finl. Georgii, G. Eb. Gersdorff, L. A. Gertz, O. . Gevalin, J. E. Giertz, K. H. Gissler, N. Gistren, J. H. Gistren, L. Glas, Ol. Gosselman, C. . Gothen, Ol. Govenius, P. Abr. Graeve be. Hy Ho Graffman, J. V. Grape, E. A. Gravander, L. F. . Grefberg, Is. O. Gregerson, J. Grenholm, E. M. Grevillius, A. Y. Grill, Cl. Grill, J. D. Grillsson, P. Groth, C. N. Grufberg, I. O. . Grundel, L. M. . ‘Grysselius, J. Graberg, J. M. Grahs, C. G. Grönberg, G. Gröndahl, M. Grünvall, T. A. L. "Gullstrand, A Gustafsson, P. C.. Gustorff, J. D.. Göransson, J. Göthlin, G. N. . Gôtlin, E. J.. Bar 12, 1% Haartman, J. J. Hacksell, J. F. T.. Haeffner, J. C. F. Hafstrém, J. L. Hagberg, K. A. Nat. o. Folk, H. 70. . 87, 162. 71, 75. 47. 105, 150 9. 28. 21. 115. 33. 13. 67. E 22. 141, 105. 80. Has dal CAR + agai: 59. Hager, J. H.. . 1 15890 Hasgren,, TiC... u 2% 138. IHasılund Bes Ks 4 6 5 164. Hagslundg Pin. I oc dh oe 5. Haoman tO: RME 50. lslyesimmtom, do OS 5 5 5 da WT Haesiroöm WEG wre 39. Hahn Ce IE SSR HORS Be CR 58. SRB AE, rs ale ÉRleMUuS ME ee 41. Helenius, J. P., 90, 150 Hall, B. M.. 37, 157 Hallbere do CCR be = 69. Hallenbers Goo. .+.01..:58,,95 Halim ICH EN 003 tide 84. IgleMlibrryan, OS 1s @ oe 56 o 60. Hallman’ Je@G, om & 8. 143. Elm an, dh, (eg 5 5 5 6 100. HS 6LOM AC BE EN 10. HallStromME AO 43. Hampers ANNE RSR RE 107. Hamman dip JAG JE 4G Do IS 8. Hammar, O. . 145, 152, 157. Hammarberss CCE 64. Hammarsten ONE Te Hamnerin, ba . Nu „024,193: Hanssen Bes oc cc ov & 107. Hanssonw ÅSE. ER ONE 72. Hlanstrümss OVAL os ae 112. Hardtman, J. 100, 105. Erin Aue, 4 6 6 96. Harmens, G. . 1, 9h) 2716; 14, 2002), 5066,29 92, 99, 100, 137, 138, . 162. ATOS Ws er 56. Harbaan (CMS PF LOS IAE; Hartman, C. och R. W. . 148. Ériman RANCE 149. Hasselhun FES od yee se 15. Hasselrot, By rel EN sl 59. Hasselqvist, FÜ. . s „7.189,95 198 Hast, B. Ra . Jab, 141. Hast, H. R. 95. Hay, C. 48. Hay De : 49. Hedberg, P. A.. 59. Hedbom, K. J. . 14. Hedenberg, A. 163. | Hedenborg, J. 3 64. Hedenins, P. A. Isr. . 62. Hedenius, P.. 3), Sis. Hedenström, J. . : 58. | Hedenström, J. A. . 52, 69. | Hedin, S. A.. .2, 10, 38, 3. Hedin, S. G.. 16. Hedlund, J. T.. 153. Hedrén, E. 97. Hedrén, G. A 32. | Hedrén, M. . 66, 106. Hegardt, C. 94. Hegardt, J. L. . 69. Heidenstam, J. M. af 38. Heiligtag, J. B.. . 49, 152 Hellant, A. ie Hellbom, P. J.. 149. Hellenius, C. N. 95. Hellgren, U. L. 78. Hellichius, H. 59. Hellman, A. F. . 43 Hellman, N. . 16. Hellström, C. M. 69. Hemmendorff, E. 164. Hennig, A. H. 167. Henning, E. . 166. Henschen, S.. 56. Henschen, S. E. 16. Hentzell, J. G. . 106. Herlitz, J. N. 48. Herngvist, P. 140. Herwech, A. o.. 137. Hesselius, A.. 95 Hesselius, J. . : 104. Hesselgren, N. L. . 168. Hesselman, V. H. . 166. Hesslén, N. 137. | Heüman, G. D.. 42. Heyman, E. . . 29 (2). Heyne, J. Chr. . 34. Hideen, J.. ‘ 99: Hildebrand, C. EE 23. Hillers, L. E. 40. Hjertstedt, L. M. 48. Hjertstedt, N. M. 21. Hjertström, E. J. G.. 64. Hjertzeel, G. J.. 37. | Ehort,IG-®! . 31: Hjort, J. 168. Hjort, J. 69. Hjortzberg, L. 99. Hjortzberg, N. 28. Hoffberg, C. F.. 116. Hoffman, A. . . 10, 30. Hofsten, N. G. E. v.. 120. Hofsten, S. v. Sl | Hogner, R. 17. Holm, G. 167. Holm, G. T. ; 150. Holm Fölansson; C. OM 46. Holm, O. 3 132. Holmberger, P.. 116. Holmblad, A. 43. Holmbom, J. P. 44. . | Holmer, F. ite Holmer, L. M. . 100. Holmgren, A. Cl. . 55. Holmgren, Em. . 9 Holmgren, Fr. 14. Holmgren, Isr. 53. Holmgren, N. G. 80. Holmgren, N. Fr.. 133. Holmstrom aden 2 78. | Holstenius, G. 34. Hoppius, C. E. . 9. Hornborg, B. 168. . | Hornborg, J. 95. Hultberg, A 158. Hultgren, C. W. 59. | Hulting, J. : 153. Hulting, L. Th. 60. Bidrag t. känned. af Finl. Elie Tantz Ue Wo o.oo 4. Hultman, D.. ‚Seh, Gt Ehimple AG Is 2 6 5 < 97. humble ENE, 3... see 117. Hunemöder, A. L.. . . . 4. ESS J) vA yep TUE 89. Huss, M. ; 103, 146. IERwasse WM, nee 52. Hwasser, Ad. L. . 43, 49. Hwasser, Isr. 1, 2, 43, 44, 45 (2). 46, 48 (2), 50, 55, 56, 59 (4), 60 (2), 90, 93. Eiwasser; Ber. lass. Is Mil, RATES A 10 CPI 46. Hyckerström, P. J. . . . 59. Frülpherss HIV EU 67. Häkansson, J. H. . . . . 92. Hardh, C. V. . 68, 100 Hacostrom) Ole, RE 12% iFfallström, 1 sc. o 5 o 6 162. ENG berey Vi. 0.0.2 2 a, 118. HO Slan der ENG er co ee 59 JETTA, JE IG 5 6 5s 12. Eoomans Sh 6 5 « 6 6 6 113. HG NG fer es Sent se SÅR 5. HöjerssJ. Chr, da ee Oe ge 170. dä (ÖJ BI abs nen 59. IFÖ, API el ee få 43. Elostmamss ds (su 6 o 6 = 43. I StGEOom ANS IM a 6 e.d 1 86. Demain, Vol: 6 6 5 o 69. Ingelman, B. S. 32, 72, 102. Inoman Vena, Te 5. JACOLEUS KE, er NS 84. JAC OWUMP Rae 200% 76. Jacobsen, J. G. .... 47. Jacobson PAPER so 4 x 69. Janssons ©, Ob d,s 5 6 5 23. Jedeur JEANS de area 33. Jemima, Où à ss st 107. Jerlinsg Ba EN EN RE 50. JONAS «or sp ss ee RNA ee 18. Johansson, B. . 38, 120. JORANSSON EL EEE 130. Nat. o. Folk. H. 70. Johansson, JE ER 14. Johnson SRG EE 68. Jolmss@m, AC 5 à 6 5 « TAN Josetson “Aves 24!) JA) er 53. Josephson, Oo D. o 6 5 - 89. Julel ONE Er 130. dent, IM ME & 0 16 3 106. Juhlin-Dannfelt, H. . . . 156. JESUS 26. June mer do Js oc CON © 159. dinctieranibis, alors or fn 141. Jäderholm, A. . . . . . 20. Jiaderholm, wo I, ER 6 oc oc 161. Jäsersköld lu Aga cc wee. 130. JONSSON) 1B, < oc UC 158. JONSSON bes RENE 47. Jörlin, E. . .157, 168 (2), 169 (2). RGP AU EEE UE QE 88. IREM IIR Gn Do a 26. Kalens SAR S95. er Ar 60. Ella, VE W546i cs Gok 149 IRalstenius do Vo 6 6 6 96. Ixeiilewmoren, Cb 6 0 6 0 © 89. Kalmeter, OI. 35, 99 Ivan Id da 5) are m 56. Karamyschew, Al. de. . . 140. Ktar]lsson (Ch AT: 159. Kehler DER, na 99: KFÖ NI Dic 32k Sate erie, Ge 8. Mane 1M, Sb daly G6 6 5 < 61. Key—Aberg, Ga as aa 57. Keyser sn) Hey CR oo I nin 59. Keventer, G. H ... . 22. Keventer, HA Chr. RE 40. Kohlstedt AG Ur 1 a « ¢ 52! Kalılstedt MP (Cis) Gg so 6 98. Giono (Ch dal er 113. GIE, In 0 0 5 5 0 8 69. Kinbers, OV se ee 65. Kandhers IW Os a fo 145 GnaMMeWNSOM, Sh s 5 oo c 39. Kellander 1, a Nr 33. Kjellberes Ads oath NE 8. Kelberp CIE Reg EN ANNE 13. 200 Kjellberg, G. . Sih wees tA 64. Kjellberg, K. E. 0. ER. 4. Kjellberc SV En 106. Kjellenbers Ur 67. Ke lman, ele Er 50. En An JAG IS ee oc os 114. Kjellman, C. J.. cs 100 Kjellman, IN Nog oo a a a NIA Kjernander, J. : 94, 105 IEG Ga ICMR ceo ee eh) ol 81. Rjornet OM. 10 NR 40. Kernel MIG 202 od La 59. Klase, L. M.. 0 MS) 143 Kleberg, L. . AR ARR 166. Kleberg, O. A. W. ee ee 113. Kleen, M AMEN 5 156. Klercker, R. K-O.,G. oe 2 18. RAM ÉDEL do No wa lus da 43. Klosterberg, G. A. . . . 61. RQ IS RASE AR US 28. KOÏMOdN Es % seas. = 18. IKOlLmodın Bm CAT 166. oraen JG. ee kr gende se AT Kraak, J. . 38, 86 IKtuwelbere> MEN 106. RECHT: 0 ak Ae res 42. Kullberg, ALAN CN | 28. IKSU SES IDE ONE Er 142. Kallber=,20%, 0. 46) a al 70. Kuilline WN" CRT 61. Kuylenstjerna, Z. S. . . . 4. IKUSCLACMATE 14 on Rhee deen he 69. RATE Ata. LA, jose US 156. Kahler, M. SIC QE ler IBtöllmer QE 1B, CoG NN 51. OMI IC ME. URL, OR, gt 103. INO Ster SHEL. a fen PRIS D: 20. Lado, Chr.. 5 6 6 A, 20, Peestadims. CAP. <6 dd. 165 Lagberg, J. O. . . . 42, 112. IWeyserdorermet te Gg 164. Baserlöf, Me. 2 dd 92. Bawerstedt, Je Ne 2 a2 59. Lagerstedt, N. G. W. 155, 156. Bagerträd, JAS V6. 69. iam er Me no. i ne. Ue ah oe 166. Tamm, An 2 satir Aes Landberg, G. . Ve 60. Landergren, E. G. at AE 12. anderen, CO as 2228: 67. DAS rom dl oc do oc 3 53. ane HAE NET vey ee eee 45. Lang, J. . Re 17. Langell, A. A ARE Se 48. Larsson OU. (Mi a. 149. Baurin, CorGay u Ba 3. depbayal. Po Have] Vaasa 157. Leche, J. . .1, 62, 146. Wechey MW A ER NS ee 114. Beetström EP. MCE 63. lhe tillers (ORAL dej ratt, REA 55. Bemlerit A: I er 3. Léna Sy J ec CUS 66. Ibennelngyn, da IW 5 5 5 46. Deneus Ch AL dd er 08% 94. ennander IK Ga sn Wie 72. ennnaln Is 5 5 6 6 x 13. Tenström, As As os 8: 69. HOURS oot kel a RE 50. Weutstedt, J. Ji. « aan 107. BBvensdl. AG a cy gee ee 38. ievertina A, show «ene 92. MSviertink hd aktat 020 ce: ee 20. eV Bi 2er ERA 26. Levin NET ae 106. BeyinWRER... ner vest ee 43. Levin MR ÅSE re 90. Liborius, J. A. . . 71, 103. Lidbeck, A. 138, 140, 171. Lidbeck, E. G. 143, 153, 168 (4), 169 (2). Hiden Asch... NN EN EE 114. den le Ai. OUR 74. LRAÉOLS BLUE 160. DID MOI es ee 44. Indstromer JON 97. Liedbeck, L. a de 138. Liedbeck, P. 1. Anika 11, 13, 32, 83, 97. Bidrag t. känned. af Finl. Liljebjörn, ©: Joh. „m. - 1. Liljeblad, S. . 62, 138, 142, 169. Liljeborg, W. . ANA Biljenroth, A. Le > = 205 68. Liljenroth, F. M St ES 162. Liljewalch, C. F. . 58, 76, 86. Liljewaleh, P. O. . . . « 75. ind IOFS EUR ET 5. nncloges IN MUC 90. Endahl es CU Ne 79. Waal = = 1. ne 132. iindberss SOs 5 mE 98. Lindberger, B. V. H. 2% 32. indbereh Zi Ve TON: il, Lindbergsson, ÅA MN 107. In dbla ANNE 40. Wim blad dk es es eet 88 Lindblad, M. A. 139, 146, 154. Lindblom, A. E. 147, 165 Lino, AS 5 oo oo 59. Lindbomn, Ole MN 96. Lindeberg, C.J. . . . . 149. Lindecrantz, E. M. D MOTTE De die HU 202 eth ts 80. Linderholm, M.G. . . . OG Linolions AL Os, 5 oh 89. Lindgren, H. O. MSIE Lindgren, L.. : . 42, 103. ILinclenen, No Ch 6 6 5 a 132. TE D PATES AM NEAR 74 irvine ER ern. 17. Lindhagen, Ci Jos cers 69. - Ibinglngsera, do Jo Jo 6 I oc 43. Ibignclinwilts, so do 5 o o 94. MAN SC PR 31. Lindman, €. A.M. . . . 163. Lindqvist, S G. E 74. Lindström, A. 19, 49. Lindström, C. ©. . . 5. Eindstrom, Je DS = az 46. Lindström, J. N. . 23, 43, 72. Hindvall Jk 2. a. ze oe. 9. Tinne, Cv, 6 9 MO ME CNE) 17 (8), 25 (2), 27 (4), 201 28 (3), 30 (13), 35, 36 (8), 37, 46 (2), 49, 56, 83, 90, 94 (17), 95 (6), 99 (7), 100, (2), 111 (6), 112: (2), 116 (6), 117, 119, 120 (7), 122, 129, 180, 131, 132, 187 (4), 138 (4), 140 (3), 141 (7), 142, 143 (7), 145 (2), 147 (8), 150 (14), 152 (3), 156 (2), 157, 161 (5), 162 (3), 165 (2), 168 (7), 170 (3), tte Linné, C v. fil. 142, 148. DinrOth RTE RS 70. Bithander PAIN 69. Eithell CAC ENT 22. Lithén, M.. ES eed gi, Bjungberse PANNE NE 112. Bjune here; INE ds 5. 6 6 a 96. Ejungsblom; (CANNES 42. Ljunggren, A. 81 (2) Ljunggren, A. À. . . . . 112: Djunesren, Cx Ave eae ie 25. Bijume:strom, EN 159. Kodın, Co ÖRA, MENT 107. L'OMPI se alos ae ae 24. Lokrantz (ONE PNR 52. 100, Aug... ee le 140. oma, Oo ES E 41. Lostbom, J. a) 118, 169. No ver ACTE 8. Lovén, Sy A.. Le 170. Woven, N. Het ME 25 ara. Lovén, a ae Re 116. Lund, A. A. w. St TOME 149. Lundberg DENS 57. Lundberg, F. Halil Tindpars oe ¢ wh a0) 4b, OE: UNANEL MEME 43. Éundbére, Re 2: = u. 118. undbercer, Tem. 2 69. Bundbereh, Mig 2 60. Bidrag t. känned. af Finl. 202 Lundblad, J. C. Lundblad, L. J. Lundborg, C. J. Lundborg, H. B. Lunddahl, D. Lundgren, J. G. Lundh, C. M. Lundman, P. Lundmark, J. D. Lundmark, EP. Lundqvist, G. Lundqvist, J. E. Lundstrôm, A. N.. Lunell, G.. ining 1: SC Lychnell, L. P.. Lyman, J. : Lyttkens, J. A.. Löfdahl, C. J. Lôfling, P. . Löfström, J. G.. Lönberg, E. G. Lönegren, F. Lönnberg, A. Lönnberg, C. Lönnberg, E Lönnberg, G. örnen, Cr... Lönnroth, C. J.. . Löwegren, M. K. . Malm, A. H.. Malmberg, D Malmberg, P. N. . Malme, G. O. A:n. Malmstedt, J. O Malmsten, K. Malmsten, P. H. Malmström, A. . Malmström, Chr. Marcus, H. L Marin, C. O:. Marin, FE. . Marin, O. . Martin, A. R. Nat. o. Folk, H. 70. MG RE AE SE 32. Martin) in 83.0.2892 60. Marin fl. À oo 2e 3: Martin; Bol. > .. .. 14 ass Medéne Js. AT 55. | Medi Osan à = RÉ 91. | Mejer 65, We. u ee 93. lEMélander, A Ho 2 a edt 52. Melén; E. G.. . . . - - 97. Meint CU: Ga zer 102. Mesterton, C. B. . . . . 14, (2): "leMivcrander D, - » 8 se 2} Minton, Th 28 Mjöberg, EG... ET 56. INdsson N. Ar NE 5. 44. Nalsson-N. Hi...» 159. Nilsson, S. Nilsson-Ehle, H. . . . . 164. INollerosh,awr Al fal nee 14. NOG US IH nr. MEL AN 7. INOTAUS OI = = Aes oc Ue Nordbers WIG RTS 1. INOrd blad; Oras 5. SR 58. Nordblad, E.. . 66, 138 Nordenson TE 78. Nordenstrom, V. M. . . . 69. Norderen WP Wen nn 24. Nordlund Gr AS RE 6. | INordstedt, PAU Mur, ONE NorelnC: ME MU cv 24. Noreen; CROP. en 164. Noréus NE TD Sö sc os 55. NOreus AOL WET TR 27 54. INyander ds Co oe 6 Petersson, O. V. 20- Petterson, A. . 29 Petterson, L. S. . : . .- 5. Perens DAs) a 2 mE 65. Petrén, K. . eo one 20. Pfannenstill, S. re a 53. Bieter "Ga. os: (oe SU Philipsson; L M.. . . . 54,58. DI er er Vo LS DT. Pihl. Ja A7 US 7 Pälsren, da 2 >, 2 2 12. | Pipping; JG s rar Lx 69. Pira, A. : Fe. 134. Platsman, M. A. le 1 ae: RR 45. Ponten: 0: fo on os 57. Pont DD: 2 4 HS 145. Bonun, M: M. > ss 21. Perth, /C..O.-v.. + 2.4: 127. Pramberg, J. B. 4, 6, 21; al, 42; 73. 89. Bat LE RARES 150. LR A Ue] EN CRE - 96. Bstlander, BR. Chr. .@. 86. Quennerstedt, A. Reel 120. Quensel, C. 28 19, 1204p te Gensel a: U. Th stt. 23. | OA EN Ac RE 52. Babben, Jee. sek ag de ASCE: HD HER AS er Er 0 91. Bhdloff, G. M ; ; .. 2) 40495 Rahmstrôm, N. L.. . . . 42, Ramström; A= El . . Fä 60. Bamstrom, C: BJ „ir. 1. x: 16. Bamströom:O.-M: > ch .%. 13. Bamzehus- A 2 cf. ilsa 33. RATIO ZA „Sy AES ve 69. TgiGie, 1. TH: fo sk Mr 22. Rétiohns. Ja ML es 123 Reftelius, J. M. . . 62, 140 &ernell, AIR. X 4.7.02 44. | Retzius, A. Ad.. . LE 112. Retzius, A. J. 107, 112, 116 (2), 117, (2), 121, 129, 131, 138 | Roman, P. A. (2), 139, 140, 141, 142 (3), 145, 169 (8), 170 (8), 171. Retzius, G. 8. Retzius, M. C 86. Retzius, N. 3 63. fie, BEP... 200 :40;24- SE CE se eee 76. FRA DUE: fes 220202 eae 133. Ribbing, gS, ... oc ch GI SER BIC VENUE er CU SA 93. Ringenson, J. L. . 41, 66. Ringius, G. E. SAS 114. Bingias pel El LEO 2 148. Binciuss I... pr ar 73. Banan gC. <5. eres 69. Risberg, J. : 45. Rislachi, G. 51, Ane Rissler JG; oc 4) Sy ae 79. Rissier,, Pate: 1 ge 85. Ris A TER 101. Boberg, L. 3, 9, 11, 12 (8), 14, 17 (3), 27 (3), 34 (5), 66, 69, 76, 80, 91, 93, 104, 116 (2), 117, 123 (2), 137, 143. 161. Bobsahm OO A.) 23 ae 165. | Rodhe, G. W. Einar . . . 21. Ar: 124. Romanson, H. V.. 2, 3, 5, 10, 42, 69, Romanus, A. R. Bonander CG 2 64. Roos, J. C. 25, 45 Bohr). fe a 39. Rosander, H: Avec.) uw 161. Rosberg, C. A. MER ae 75. Rosborg, C. re LME 4. Rosén, nob. en E. 3, 38, 45, 53, 99, 100, 122. Rosén, nob. Rosenstein, N. 3, 27, 30, 34 (2), 35 (3), 45 63, 66, 98, 104 (2), 105. Rosén, Nils (Walfrid) . . 129. Bidrag t. känned. af Finl. Rosendahl, H. V. A 98. Rosendhal O: EU 7 150. Rostine GAMMES. . ae 46. Rossander, C. Je SI QUE 81. Rossander, E. . : 69. Rotheram, H. V. . 85, 106. imothmany Ce 2 a 5 ie = 91. Rothman, G.. . 49, 54. Rothstein, Th. G.. .~. 102. Rudbeck, OI. fil. 9, 11, 15, 143 (4). UC Pers fe VA ne a 143 Hrudlbersr EG or sr a ce: TUE Kudbers, MEL MEN 2 11. Rudberg, J 35, 99: Fudbers Kes ey kr ee 33. Rulmbers, 1 OS 2 Max: 101. RUMDCE SE 6 5 eo Gc 39. Kundström ATEN TN 84. UD [1 DE NAS 74. ut OMR EHE 27. Rydbeck, E. O. 37, 120 ESV Pero ead Dee 9 un... 59. Rydber eG: cc Zur 18), VAE US Mas =. En: 116. adenoids ts 2s 38 106. Sebel NE. eo. ie Be 51. SACHET ROUE 66. Saber Ir 2 2 2.221, 280,55 Dale Mys ssa ee Ti. Saline tare so ae 87. Salomon US G56 6 5 5 o 64. Salomon, HD... . I A 44066. Sambers, J. Me so 222 | 59. Sandahl, C. J. . TES 83. Sandahl Ds Mio ENT 2. Samohi, Os , 4.5 = 6 4 15. DANUDer I OS 1%. 5 oo oo 43. Sandéen, P. ER... 5 2 50: 157. Sandegren, J, Av 5. D 43. Sandelin, E. . no 02,100 Sandmark 0560. re 150. San dark a Ge 5 4 5 5 « 4, Santesson, C. G. . 11, 75. Santesson, ©) G. mn 16. Nat. o. Folk, H. 70. 205 Saur, C. . bie 50. Schasörström. J. i “148, (2), 149, 157. Schagerström, N. O.. . . 83. Scharffenberg, D. . . . . 47. Schedvin, J. S. . .46, 100. SCheutza NE De de hen ke ek 149. Schlasberg, Ho Ia) ae aye 81. Scholander Le 225 5 = 43. Schouch shite. RE 80. Sehreper Jb OF Di. 29% 36. Schröder, I... . 1.24. 72365490: Schuldheis, da Ch as) zu oc a 65. Shut s(Ck (CR CRE 82. SON) à 5 à 6 6 à 36. Schulze Mesh 5 6 5 5 105 Schultz 125 Cb 685 6 5 105. Sennen, 1s 4 5 6 o- 5 20. SERRES, Vo 55 5 0-0 < 115. Sehanbers do a) comma 48. Schott Ea el. sh IK 20 Seat ©. Ho es ae 5. Sederholm, Er ra: 8. Sefstrém, N. .@.. . MN... 32. Seven, IB, Wo os © © 55. Segerbers, RK, 0. . I: 167. Segerstedt, A. J. . . . .89, 105. eserstedt EHRE 97. Seserstedt PP 160. Salsa Ws 5 co ge 29. Sellden., BP. AU EEE sae 49. Sellden Sy Ne aa se cae Selling PAC Mi ER al 29. Senell CR. Er Me 98. Sernander, R. . . . . . 166. Setterblad, A.E. . . . . 42. Setterbom, Ju . . . . . 29. Setterwalls 02 Ger 115. SÉIerMan ING Cr 5 5 o 83. Sidrén, J.. . 3, 24, 37, 58, 69, 94. SICIVOLE ds Mo PES 27. SEULS de geil "=. ee 69. Silfversparre, G. A... . 55. Sillen Ns ha i ane Ae Ge 147. 206 Sillén, N. J.. Simmons, H. G. Sjôbeck, L. Th.. Sjöberg, Jak. Sjöberg, J. Sjöberg, N. Sjöblom, L. : Sjöborg, A. M. . Sjöbring, N. P.. Sjögvist, J. Sjöstedt, Y. Sjöstrand, P. O. Sjövall, P. G. E. Sjövall S. K.. Skottsberg, C. Skragge, M. . Skärman, J. A. O. Sköldberg. S. Sköldberg, S. E. Smitt, F. A. Smitt, J. J. Sohlberg, Cl. Sommelius, A. B. . Sommelius, D. Sommelius, N. J. Sondén, C. U. Sondén, Mart. Sparrman, A. Sparrman, N. A. Sparrman, N. G. Sparschuch, Henr. Spole, A. . Sporsel, L. P. Spangberg, J. Staaf, E. Stagnell, P. E. . Stangenberg, E. Starbäck, K.. Stecksén, Anna. Steffenburg, Ad. Stenberg, J. O.. Stenberg, S. . Stenhammar, C. Stenkula, A. M. .46, 1 Stenkula, Z. F. A. . . . 14. Stenström, K. O. E . . . 146. Steuchius, HN re aes 161. Stiekman OL 7 Zar Ir 150. Siiesler, PA Ve a 59. HN NS. à VER 6. Stobæus, K. . 34, 166 (2). Stobaus, K.J.F.. „nm = 24. Brolpen ME. OU 167. Strands B22 ILS. di A 150. Strandberg, Z. J. . . 30, 57. Strandman SB. CS 100. Strandmark, J.E.. . . . 158. Stranmark PS We. 2 252 157. Stridsberg, ©. A... . By 63. Stridsberct; We. re 62. Ström, BB. My 2 cc sie 52. Strom, G. T.. 101. Ström, “a S. E 6. Ström, W. R. v. 87. we de AE 59. Strömfelt, = G: Dr. 156. Strömman, P. H. 117. Strömqvist, J AT 48. ISbux Pero, Ae Er 128. Sundberg, AE 148. Sundberg, 0.7).G: 1.2. 26. Sundberg, H. . 43, 69. Sundberg, P. G. EN AE 45. Sundevall, C. J. 42, 121, 126 (2). Sundevall, F. 4, 79. Sundius Je MA RE Au 100. Sundius, P, 90 61197 Sundstrom, C. A. . . . . 119. Suneson, Ho ALT. os Mu Fae 53. Swan OSA 2. ONE 59. SWE VAE D NET LEE RA 97. Swarts, «OL Pie, 2 Ae eae 152. Syedberg, JR: yao JIE 46. Svedelius; (Grey sme fe wee 38. Svedelius; NO se os os ove 156. Swedenborg, J. G. .. . 89. Swederus, M. B. . . . . 141. Swederus, 8... 2 cd. 54. Bidrag t. känned. af Finl. Svedmank vd. 13 ester CNK 21. Svenander, G. : LS: Svensson, C. A. J. 13. Svensson, F.. 63. Svensson, I. . 30, 82. Sydow, F. E. v. 84. Sylven, N. 164. Satherberg, H. . 44. Säve, C. ANSE CE TE 148. | SAV Sl Le ER RE 72. | Söderbaum, A. G.. . . .81, 148. | Söderbaum, P. . 69. Söderberg, Chr. IT. Söderberg, D. H. 38, 147 Söderberg, Ol, ur. 12: a Séderberg, Ol. VER, 137. Soderbom OC UC ae Bu Söderlund, S. F. 163. Söderqvist, A. E. 67. Söderstedt, J. G. 106 Söderström, P. A.. 55 Södervall, E.. 92. | Sönnerberg, J. . 5, 40, 43, 47 (2), 30, 52, 116, 142. Tedin, H. . - 159. Tengborg, J. C. 171. Tenggren, P. M. C. 59. Menomalm PSC MES 21. Tengstrand, E. U.. 69. | Tenow, S. W. 114. Ram dee We Ss: 68. heal, J. Gai: 5 152. flee ENES, 3. 3t AE 113. Thegerstrém, P. L. T. 69, 77. Thelning, C. A.. 96. Theorin, G. A. : 87. Theorin, G. R. A.. 165. Theorin, P. G. E.. 157, 163. Tholander, F. 24. Thollander, U. T. . : 43. Thomson, J. . 22): Thorell, T. .126 (2). Thunberg, A. A. 9. Thunberg, A. M. 97. Nat. o. Folk, H. 70. 207 Thunberg, C. P. 6, 45, 96, 102, 106, 112, 117 (4), 118, 119 (8), 120 (2), 121 (3), 122 (3), 123, 138, 139 (3), 140 (2), 142 (6), 143 (2), 144 (25), 145 (3), 147 (8), 151 (5), 157, 162, 171 (5). Thunberg. T. 13. Thurling, E. . 45. Tidström. A. Th. - 162. Tilleus, P. C. 30, 46. Tillman, J. 48. Tingstadius, L. C.. 38. Tiselius, C. A. itis) Tjelke, L. B.. 88. Tonning, H. . 150. Topelius, Z. . 24. Toppelius, G. 88. Torell, O. M. 129: Torner, E.. 141. Torstenson, O. . Se Tracht, R. C. RE ; Mrasventelus 1, Oss co 88. Trana, E. A.. 157 Traneus, P. L. . : 5. Trendelenburg, C.. . . . 69. Trendelenburg, Ph. A. . . 4. SBrö Peck JS SC AC 102. rois SAME SR 149. Troilius, 8. G. . aie 62. Trozelius, Cl. Bl. .1, 116, (2), 118, 123, 138, 139 (2), 162, 168, 169 (2), 171 (2). Trägårdh, G. S. . 23,188. Trägårdh, I. . 127. Tullberg, S. A.. 167. Tullberg, T. F.. 126. Tursen, E. Z. 141. MornplomsgESAD ER: 4. Törnbohm, J. F. 69. Torne, Fr. W. 26. Törnqvist, G. U. 61. Uddman, Is. . 83. bo 208 60. | 91. Ulfsberg, J. E. . 101. Uligren, O. M. 170. | Ullholm, J. 28, 98. Ullman, A. L. ge 43. Ullman as Cro gos 6 Wl. Ullmark, H. . men 162 Ülmsren ROUES OU CE 348 Unge, P. 37. Upmark, J. 123. Wænman, C. H. 28, 150. Wærn, J. SAR Sad ee re 49. Wadsberg, A.M... : . 70. | Wadstein, E.. 22. Wadström, J. A. 10, 38. Wahiberg, P. F. 107, 147. | Wahlbom, G. .46, 161. Wabhlenberg, G. 162. Wahlgren, E. NR 126. Wahlgren, Fr. . 6, 113, 131. Wahlstedt, L. J. . . 155. Waldenström, E. M.. 86. Waldenström, G. F. . Waldenström, H. . Waldenstrôm, J. A. il Waldenstrém, J. C. 38. Wallberg, G.. 101. | Wallengren, H.. . . 132. | Wallengren, H. D I. 121. Wallenius, C. 40. Wallerius, Iv. D. : ni Wallerius, J. G. 6, 35 (3), 3372), 105 (3), 137, 138 a Wallin, A. Wallis. C.. Wallman, J. H. Wallmark, J. Walmstedt, J. ©. . Wallner, S. Walter, K. A. Warenius, G. 5 Warfwinge, F. W. Warholm, R. Warodell, P. E. 161 @), 3 162 (2), 166. 98, 29 (2). 170. 70. 1; 84 Wawrinsky, R. A. 13). Weber, Dan.. : - 37. Wedenberg, A. F.. . 30, 100. Wejlander, M. D. . 38. Welander, E. 33. Wendt. J. P. 22. Wennberg, E. S. 19. Wenner, G. M.. : 101. Wenner, M. L. . 122, 101. Wennlund, J. 106. Wernstedt, W. 61. Wertmiiller, J. F. : 108. Weser, D. 94. Wessén, 6. I. 148. Westberg, Art. Ed. 22: Westberg, A. E. 65. Westberg, J. L. 39. Wester. BJ Ve NE 43. Westerberg, J. J. . Jali 83. Westerlund, C. Ag. . 129 (3), 146, Westermark, F. J. E. 89. Westman, J.. . 61. Westman, S. x 4. Westman, S. E. 40. Westring, C. A. T. 42. Westring, J. P.. . 38. 95. Westring, P. Chr. 102. Wetter, W. A. ee ‘ 127. Wetterbergh, C. A. 52. Wetterdal, H. 26. Wettereren,) \C..J 00 6. Wettergren, C. L. E.. 25. Wickelgren, P. . 54. Wickman, D. 56, 95. Wickman, Iv. 53. Wictorin, E. . 3. Widberg, J. A.. 19: Wide, A. 5. Wade, P..G. .. 50. Widegren, Hj. 118. Widmark, J.. 78. Widmark, F.. 96. Wieselgvist, C. G.. 4. Wieslander, M.. 90. Bidrag t. känned. af Finl. Migellus, Ho, 2 es pane 30. WANT OT: os EB 95 oo o 8 84. Wikblad, A. G.. . . . : 69. NVIRSETOM du Hee es OG 96. Wilander, N. A. . . . . 55. Wilcke, H. Chr. D. .90, 138. Milkens (G2 De 2 ON 14. Wallman, (Oleg ce 5 a o c 51. NNAISO DATE MES AR me PEER 74. Wamani Ica res AU 94. Wimmerstedt, A. . . . . 92. Winber2 IMC CERN 55. MWinbers due as. ee 107. Wanekler, J. A. .......% 102. WWW Se Au cigs esate kål aes 159. iWinslow, Au Bar “so 5 o> 6 121. Waren: Oleg a. ren 130. Nirsander D. M, 2 2. os 145. War ounks AG. no re ee nee 43. Waren, Gras ven use her 26. VAS Une Par) es wi. te SR 20. | Wistrand, A. H. ol Bee Wastrand ASTM 2, Wiström, J. A.. 165. Witt, O. M. . 60, 104. Watte DA ao. oc wl beste MG Nithoft AS MANS une. ue 101. VAE OG Wo Ise 5 6 Jo 6 155. Voigtlender, G. F.. 98, 104. | INV COLES ALE 2 RUE NE 18. Wollin, Chr. 17, 50, 51, 92, 105 (3), | 106. Wrollrathy JP ICT C0 170. Wretholm, Cr I rm 103. Wretlind, E. Wi >. Sk mo 31. Vale DD rast ee Al. | Wåhlin, A. re AN OR Oo} Min BEE ike Bidar iat ÖN BE 76. | Zachzissonw a ee ÖA 104. | Zenius, L. J. 7, 100. Nat. o. Folk, H. 70. 209 Ziethelius Gr. MT 106. Zetterstedt, J. E. . 152 (8): Zetterstedt, J. W.. . . . 162. Zetterstrand, F. A. . . °. 59. Zetterström, C. 41, 42 (2), 66, 68, 83, 85. Zetzell, P. 139099. Ziervogel, Sam. . 9, 94. Zimmert Sb Cho TE: 80. Weta ENGINE 32. Åberg, OVH DE 2 60. pers Phe Ne RU 47. Älbere Ui... NON ee: Ahlstrém, Oi a aah gee 3. Akerberg, MS tao ts ee 100. Alkeranllomi, ©, Nb » 0 cc 85. Ageing), S, Wy 5 5 6 23. Akerman, (CHANVRE | SALE 57. Norman Cb da 5 63s 51. Âkerman, J. . J MO. 72e Akerman, JS crn caste 85. Akerman, EL ae oO ee 76. Akerman, N. . 33, 77, 102. Aman, Dies OR D. À man, à PR EE CRE icy PR ARVO. Amann, INL ING ci) ARE TA 150. Amark, F. W. 163. nes trom Veo 6 6 19 ec 98. INStröm, Ole. «9 ver ee 118. Ährling, Ed. . . 141 (2). Odmansson, E. L. W. . 62, 81. Ohrlins do Kap oo Ösd ic 89. Obrovist ID; dos 2 5 5s 30. Öhrström, Wie FE, . . . . 55. (Ölmevgall JEN 6. CNE 13. Orbom, N. G. 19; 42. Örström, ©. A... : 158. Oienolagl dis! 4 6 oc < 96. Österdam, Abr. . 11T. Österman, M. G. . 380, 36. Östman, J. P. . 38, 66. 210 II. Programlitteraturen. Agardh, J. G. . 188 (3), 189. Almen, A.. . . = ee 177. Areschoug, F. W. co 188, 189. Aish Conde) EU BR Os Pe 176) Aurivillius, P. F. . 185 (2). BénediCkS CCR yee 187. IBS, Ss 5 ne EE 189. Ders orten {Shiga co I 189. Blix, M. . 179, 180 (8). BTODETS AIN te: OL | tye 182. Clasone iba se ve Don 178. Düben, Grwie cet Gk iP AR. nine Le NS ENT 187. HSDELLES TP NS der ee 173. Hries Ben... 185. Fries, Th. M. 2 178, 186 (3). Fürst, ©. M. . 179, 190. (Geclelins, NB AE Se ao. - 180. Geijer, R. . . 178 (2). (Gallersuacli, Jo II 5 5 5 179: Hammarsten, Ol. 178 (3), 179 (2). Hedenius, Per. . Le): HenNiTE PAM hertig (Geom 189. Henschen Sn NO AS: Hiesselécen Bir oc Cd cy a 176. Holmesren EL er elak SN 178. Hwasser, Isr. 1176, ATH): Ihres. 2 RE RE 176. Jönsson, B. . Sarees 190. Key, Ax. 182 (3), 183 (8). 184 (4). Tennander, KR. (Ga eee 178. indfors Bs Gi." Me 189. Liljeborg, W. . 185, 186 (3). andifions AMONT CNE 187. inne, C.y.. 176, 185. Eiumeeven,, Gs. Pure 188. Lovén, Chr. . 182 (2). Ibe, ING Je 6 5 a 179. Eundgren,B: Al ar Ce 188. Honnberg, 1.5... ob oe) ale Mesterton, C. B. .177 (2). Murbeck, Sv. 189, 190. Murray, Ad. . . 176 (5). Morner ©, IN 6 5 5, 178. Mörner, K. A. H. . ..184 (4), 185. INGISS OMe SS NE beer ee 188. Nordlund, G.. .178 (2). Petrén, K. . DT AG 189. Qvennerstedt, N w. . 190 (2). Pets (Cr EN Se 182. Ribbing, S. 179, 180 (7), 181. Robert Nn a... lol: IRomanus Au ee. PRE 189. RosenmiNis, fk A ce 176. Salami NV 12. Ae ee he 186. Sehroder MINE SEE 176. SCRUCR MEN EN be NKI Schwerin, Hie v. EE 190. SITE EI EE SS eee 176. Stenberg, S. . 181 (4), 182. Sundberg,.®, DT. 178. Sundeyall. EL Hoe. pe ap: ‘prie Swederus, M. B. . . . 186, 187. Rullber MENT ENTER DÉMOVISE, SERRE 189. Wadstem Ba Ne" DE 189. Nena, Wo V5 65 a « 188. Walleneren Hr. "Wu 189. Hetterstrom, Ms ee 185 BIDRAG TILL KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR OCH FOLK. H. 70, N:o 2. JOHAN HAARTMANS VERKSAMHET VID UNIVERSITETET I ÅBO UNDER ÅREN eer SKILDRAD ENLIGT HANS BREF AF OTTO E. A. HJELT HELSINGFORS 1911 i FINSKA LITTERATUR-SÄLLSKAPETS TRYCKERI Lass a SER DA fonc 3 TERN LS gee 171 et ak oe rey Shen aa TEL [> CES ba hee Sea | Lot arly A - Be Be VANTAR oo er % | | | : reel ee ae Cy laits Wy. |: las EE Tan Ain Le to je ee v a peters if Vi Se it~.) | > UTTER 1% / Im, Nu OM ne Me fer ta sn | es E rs ” "ar: ae. itr ana | "RE | pe NA "+ 7 Pawn TE BR ons ES 248 acd ee a i QT) * ne aa : ET Re | à Hei, ze | | anti, À Näe vr ANT PR M ra “st Tr aie. Mob CURE LS (PL Maur, © | [ae ne es Forte te Ta Tal AUS RER EVS ur) Hat Gras? IR set ae ee ee Snr. 4, u | Woh a) wis | (AL TREE 7 I | DE Risk. ds: PE VU RUE EU REP: VAN Me FR be Did ey 80 0 | vi SNRA | Phere eer 4 Bw des ie. a | MAS FU Les . M aoe. L- iG am För längre tid tillbaka offentliggjorde förf. under titel Medicinska förhållanden i Abo“ tvenne uppsatser om prof. Johan Haartman, den ena i Vestfinska afdelningens pub- likation „Lännetär VII“ (1882), den andra i „Commentationes variæ in memoriam actorum CCL annorum edidit Universitas Helsingforsiensis* (1890). Da förf. nu blifvit i tillfälle att slut- föra teckningen af Haartmans verksamhet i den finska Högskolans tjänst, har han ansett lämpligt att till ett helt förena och i ett sammanhang skildra de olika tidskiftena i hans lif, så mycket mera som ofvannämnda uppsatser knappt mera äro tillgängliga. Dessa meddelanden stödja sig dels på Haartmans i Sveriges bibliotek bevarade bref, dels på hand- lingar i vårt Universitets arkiv. Haartmans egentliga vetenskapliga verksamhet är re- dan utförligt behandlad i ,Abo Universitets Lärdomshistoria. I (af L. W. Fagerlund och R. Tigerstedt)*. Lepola villa den 15 September 1911. Otto E. A. Hijelt. P { Put 4 LS Rat SPAT AP er Balad. ve EN & iA. Bi de män, hvilka den finska medicinens historia räk- nar såsom sina ypperste, intager Johan Johansson Haartman onekligen ett framstående rum. Om äfven manga af dem, hvilka nui de „Haartmanska stipendierna“ finna ett välkommet understöd för sina studier, forsumma att erinra sig den man, som stiftat desamma, fortlefver dock hans minne hos en hvar, som äger någon kännedom om den medicinska vetenskapens utveckling i vårt land. I mer än ett afseende hör Haartman till våra minnesvärda män. Han började sin bana såsom Åbo läns förste pro- vinsialläkare och afslutade den såsom stiftare af nya läro- stolar vid den fakultet, hvilken han under sin mannaälders kraft som lärare och författare hedrat. Dessa blad äro icke ämnade till en uttömmande skildring af Haartmans lif och verksamhet. Några strökorn till belysning af Haart- mans verksamhet, hemtade ur hans egen brefvexling, torde dock kunna förtjäna en plats i universitetets historia. Vid denna tid voro läkarekonstens idkare 1 Finland mycket få. Staten hade ännu icke vidtagit några åtgär- der att bereda befolkningen tillfälle till läkarevård. En- dast vid militären funnos kirurger eller s. k. fältskärer anställde, hvilka, ehuru icke dertill berättigade, ofta sys- selsatte sig med behandlingen af invärtes sjukdomar. Be- hofvet af läkare hade emellertid gjort sig allt mer känn- bart och på uppmaning af framstående personer hade bland annat inbyggarene i Åbo och Björneborgs län un- der år 1752 förenat sig om att sammanskjuta ett årligt anslag af 554 dal. 10 öre smt för aflönande af tvenne 2 provinsialläkare, af hvilka den ene skulle vara bosatt i Åbo med 300 dal. (= 564 mark) och den andre i Björne- borg med 254 dal. 10 öre i årlig lön. Initiativet till denna atgard synes hafva utgått fran da varande landshéfdin- gen i Åbo och Björneborgs län Johan Georg Lilljen- berg (Landsh. i Åbo 1749—1757), såsom man ser af ne- danstående bref till arkiater Abraham Bäck, dat. Åbo den 15 jan. 1753. „Sedan jag med nog besvär hunnit att förmå hela mitt Lähn, förutan Åland, som äger des egen Landtfältskiär, at årligen af hvarje hemman til en proven medici af lönande bestä nägot visst, som ohngefärl. kan utgiöra när- mare 600, än 500 dal. smt, så har jag trodt mig gå säk- raste vägen, uti en så öm, som samvetsgrann sak, att först underrätta mig af Collegio medico om de mäst skickeliga ämnen dertill, innan jag till Kongl. Maj:t mitt underdåniga förslag på samma syssla none Här i Åbo är Apothe- karen Synnerbergs stiufsson, benämd Wasström, som äger godt loford, hvilken sig härtill anmält, men allden- stund han ej ännu undergått graden, så vågar jag icke at sättja honom på förslaget, i anseende äfven dertill at jag ej har mig bekant, om han någon erfarenhet äger uti at vara accoucheur, som är en nog angelägen sak i detta land, hvarest slika saker handteras med nog barbarie på många ställen. Min hörsamma begiäran är alt derföre at Hr Archiaterr täckes jemte Collegio med all ömhet före- taga saken, samt lemna mig äfven dehl af de instructioner, som für provincial medici utverkats, vid hvilka jag i an- seende till detta lands särskilta beskaffenhet, och en och annan oseds afskaffande, som både på hälsa och lifstid kan hafva influence, torde giöra mina nödiga påminnelser, ej till förtigandes, at des giöromähl äfven borde blifva, at examinera vattnenas beskaffenhet, som på många ställen äro eländiga, at ej säga giftiga. En vidlyftig poste hind- rar mig, at bättre rangera mina tanckar, men med få ord kan jag säga, det jag önskar mig en bra och skickelig Provincialmedicus eller ock ingen”. Äfven en annan skrifvelse af samme landshöfding Lilljenberg den 9 juni 1751 till Abr. Bäck ådagaläg- ger hans nitälskan för länets sanitära behof och utgör ett Bidrag t. känned, af Finl. märkeligt bevis för hans uppmärksamhet på de hygieniska done i Åbo i medlet af förra seklet. .Jag får vid detta tillfälle nämna om en annan om- ständighet, uti hvilken Collegium medicum kan giüra en oändlig nytta. Med god police i stad förstår jag bland annat att hålla den fri ifrån all osnygghet och orena diur, som gifva stank p. p. Ibland dessa äro visserligen svin- erase de svåraste, af hvilcka här i Abo är godt förråd, utan at jag kan ändra sådant, i anseende till viss förelu- pen omständighet i min företrädares tid, som jag förbigår at uprepa. Min mening och önskan är den, at Collegium medicum, som tvifvelsutan hafft tilgång til Tabellvärket och fölgachteligen blifvit öfvertygad om at mortaliteten i städerne är större än å landet, ginge med en remonstra- tion derom till Hans Kongl. Maj:t, andragandes at sådant ofelbart härflyter af det sjelfsvåld, som i städerna ritat sig in med svins, getters, ankors, dufvors underhållande jemte flere omständigheter, anhållandes hos Hans Kongl. Maj:t det nådig befallning till samtel. Landshéfdingar afga kunde, at deröfver hålla sträng och alfvarsam hand, fast det ock vore vid ansvar. Då kunde mycket godt vinnas med snygghet, plantager, hägnader och mera sådant". Till den nyinrättade provinsialläkaretjänsten i Åbo anmälde sig som sökande Dr Johan Haartman och med. hcentiaten Nils Wasström. Johan Haartman, född i Pemar den 15 sept. 1725, hade grundlagt sina studier vid universitetet i Åbo, tjänst- gjorde derefter under fyra års tid vid apotek i Stock- holm, började 1749 sina medicinska studier 1 Upsala och blef snart en af Linnés och Roséns mest framstående lärjungar. Då provinsialläkaretjänsten inrättades i Åbo, skyndade Haartman, som helst önskade nedsätta sig i sin födelsebygd, att afsluta sina medicinska examina för att kunna komma 1 fråga vid besättandet af denna befatt- ning. Om Haartmans licentiatexamen den 13 december 1753 har Linné antecknat att han ,visade en extra ordi- narie genialitet“. Det synes hafva varit Linnés infly- tande, som förmådde Collegium medicum i Stockholm att gifva den unge läkaren sitt förord, ehuru han hade en Nat. o. Folk, H. 70 N:o 2 4 svår medtäflare om tjänsten i medicine licentiaten Nils Wasström, som dertill fått icke mindre medicinska fa- kultetens, än landshöfdingens rekommendation. Denne hade också gjort sig säkra förhoppningar om tjensten, hvilket synes af hans bref till arkiater Bäck, dat. Åbo den 25 april 1751: „Högädle Herr Archiatern har derjemte behagat at be- rätta, det Hr Professor Leche skrifvit till Kongl. Colle- gium medicum mycket favorabelt till min fördel, hvarföre ' jag har orsak honom på det hörsammaste at tacka, ön- skande det Hr professorn ville på lika benägit sätt rekom- mendera mig till slik syssla i detta lähn, emedan ej nå- gon annan än den, hvilken är inkommen med finska språ- ket, vore därmed betiänt, det allmogen sig ock förbehållit. Hvad mig beträffar, så har jag längesedan undergåt Candidatexamen, samt är ständig färdig at fulborda resten när hälst som fordras, hvarom jag ofta påmint.” Linné deremot hade, på grund af honom meddelade underrättelser, men sannolikt utan att närmare känna för- hållandet, yttrat sig högst nedsättande om Wasström och skrifver härom 1 okt. 1753 till Abr. Bäck. „Som en Medicus skall af Kungl. Collegio sättjas till Björneborgs län, och en Wadström skall ärnas dit, re- ser nu Candidaten Hartman att söka densamma. Kan m. Br. tjena ett så qvickt ingenium, tror jag att min bror, såsom en parens Medicine et eruditionis det giör. Det berättas mig, om sanningen kan min Br. sjelf giöra sig underrättad, at denna Wadström, som varit i apoteka lärt som gosse, varit gesäll, rest på den professionen, därpå gifte sig och nu qvacksalvar. Han skall ej kunna läsa en author, ej förstå latin, första disputationen på svän- ska, examinerades ej publice, som de andra där pläga giöra. Det är en skam af Medicinska faculteten i Abo giöra en sådan till Doctor och borde mista sitt jus promovendi där- före. Då kan man sända en dräng till academien at blifva Doctor. Det borde aldrig m. Br. tola under sitt Præsidio.“ På Linnés och Bäcks rekommendation blef Haart- man d. !/, 1754 utnämnd till den nyinrättade provinsial- Bidrag t. känned. af Finl. 5 läkaretjänsten i Abo. I detta hänseende ma här meddelas ett bref fran C. von Linné till Abr. Back af den 14/,, 1753, hvarest framgår att Linné med sitt förord vändt sig till och med till H. M. Drottningen. „Innelychte till Hennes Kongl. M:t täcktes min Bror skaffa fram, det angår H:r Hartman, efter m. Brs se- naste ordres. Hjälper intet det, så är Gud emot honom, och då hjälper ingenting utan patience. Påminn Hennes M:t om tillfälle gifves, att H:r Hartman gaf Hennes M:t alla sina insecter, dubbelt till antalet emot alla Hennes M:t tillförene ägde". | Huru under frihetstiden ämbetsmannaväldet och vörd- naden för de maktägande gjorde sig gällande 1 allmänna angelägenheter, isynnerhet hvad tjänsters besättande an- går, framgår ur den ôfverdrifvet ödmjuka ton, som ut- märker brefväxlingen mellan högre ställda personer och underordnade. Omedelbart efter sin utnämning till pro- vinsialläkare i Åbo län den 2/, 1754, skyndade sig Haart- man att betyga grefve C. G. Tessin sin tacksamhet för denna befordran. Dessa sina känslor uttalade Haartman 1 ett bref till Tessin af den 12:te i samma månad. „Förlidne höstdag hade jag ifr. Stockholm den hugne- liga efterrättelse, att Hans K. Maj:t täckts allernådigast utnämna mig till provincialmedici beställningen uti Åbo län. Hvad omsorg Eders Höggrefliga Excellence haft ospard för detta mitt amplog at i underdånighet icke alenast med sin höga recommendation recommendera mig sjelf hos Hans K. Maj:t, som ock att drifwa saken än widare genom wänner och wins wänner, har jag utaf de aldrasäk- raste händer. Jag har intet annat at uppofra för Eders Excellence tillbaka så för denna, som margfaldigt tillförna ertedd nåd, utan mitt eget hjerta det jag försäkrar Eders Hög- greflige Excellence obefläckat, så länge en varm bloddråppa rinner det igenom. Inför Eders Excellens fordrade min djupaste vördnad att nu strax sjelf personligen upwachta, men et ringa arbete, som redan är incaminerat nödgar mig till efter helgen uppskiuta denna min underdån ödmjuka Nat. o. Folk. H. 70 N:o 2. skyldighet, hälst jag är försäkrad, att Eders Höggrefl. Excellence" eij räknar tiden för ändamålet. Jag förbinder mig alt framdeles att lefwa, då jag lefwer. Eders Höggrefl. Excellences underdän ödmjukaste tjenare Johannes Joh. Haartman. Den första svärighet, som mötte Haartman vid hans öfverflyttning till Äbo, var den konkurrens han fick ut- härda med sin medtäflare om tjänsten, licentiaten Was- ström. Denne Wasström, som under början af Haart- mans vistelse i Åbo, lät så mycket tala om sig, styfson till apotekaren Jonas Synnerberg i Åbo, var född 1723 och blef student 1748. Under inseende af C. F. Men- nander hade han 1749 utgifvit en ,Oecononisk beskrif- ning öfver Abo stad“, den första på svenska vid Åbo uni- versitet utgifna disputation, men synes senare studerat me- dicin för Leche och blifvit medicine kandidat samt sedan haft stor praktik i Åbo. Några år därefter kallas han till medicine licentiat, ehuru det är osäkert, om han verkligen undergått examen. Åtminstone har han icke utgifvit nå- gon afhandling för medicinsk grad, hvarförutan redan på 1750-talet befordran till medicinsk tjänst icke kunde vin- nas. Att Wasström sysselsatt sig med en gradualdispu- tation framgår ur Leches bref till Abr. Bäck af den 13/, 1753. | „Herr Licentiaten Wasström har nu till mig till öf- verseende lefvererat sin gradualdisposition de Aphonia, men som terminen är afslutad, så blifver den ej ventilerad förr än efter Michelsmessan. Jag har proponerat honom, att resa till Stockholm att vidare förkofra sig uti practi- quen, men han förebär att fattigdomen hindrar honom att där uppehålla sig. För min del är detta skälet ej giltigt att anse. Dessutom behöfver han rätt väl att vidare per- fectionera sig“. Denna afhandling har dock icke sett dagen. Haart- man skrifver därom till Abr. Bäck den tt/,,1756. Bidrag t. känned. af Finl. „Prof. Leche är nu sällan i staden, utan mäst på lan- det vistande, eljest hafva några st. för detta sonderat ho- nom angående Lie. Wasström och han har låfvat dem, at ej släppa den senare fram förr än han kan wärkeligen prestera prestanda, hvilket han mente torde aldrig skie; När assessor Rappe hemkommer, så får jag väl honom och til at tala med samma professor och har han nog at säja hos honom, så at med Wasströms promoverande ej går så fort. Jag tror mig och kunna få par stycken som skulle opponera på honom i fall han wagar sig der- hän och en magister, som förenämnde Wasström anmo- dat för några år sedan at sammansätta sin disputation, har lofvat mig att ej befatta sig mehr dermed". Wasström, som längre tid vistats 1 Åbo och där gjort sina medicinska studier, var redan känd och hade lyckats förvärfva sig namn som läkare. Det var därför icke att undra öfver, att Haartman med ett visst obe- hag fann honom hafva fått insteg i allmänhetens förtroende. „Invidia medica“ har ju alltid ansetts vara en af de sva- raste frestelser, för hvilka en Aesculapii son kan utsättas. Haartmans af naturen misstänksamma lynne trodde sig i flera omständigheter finna bekräftelse därpå, att han i sin nya verkningskrets var utsatt för afundsmän och motstån- dare. Det var isynnerhet en omständighet, som oroade Haartman, nämligen förslaget, att W asström skulle mot skild lön anställas som stadsfysikus 1 Åbo och icke blott dela praktiken med honom, utan äfven få inseende öfver helsobrunnen vid Kuppis, af hvilken Haartman väntade sig inkomst. I denna angelägenhet skrifver Haartman till Abr. Bäck den 19 apr. 1755. „Det jag annars tillförene befarat har nu fädt sin värk- ställighet: Licent. Wadströms svåger, kiöpman Trapp, som några gånger varit Herrdagsman, hafver nu gått ikring med en skrift, hvari de mästa af Stadsens 24 älsta be- giära Wadström til Stadsmedicus, så vida där ock lâf- vas at de förinte skola betienas. Det härrör förmodeligen til en del af det, att Landshöfdingen proponerat, om icke de ville antaga en Stads-physicus, äfven som Lähnet, dä denne Trapp skulle förbehullit fritt vahl, som af Lands- Nat. o. Folk H. 70 N:o 2. höfdingen blifvit bejakad, så vida det vore honom lika, hvem de ville taga; jag tror ej annat än at Landshöfdin- gen är dock för mig, fast han i hastighet satt saken på så galen fot, och lär söka ändrat; men förmodeligen lär saken gå till konungen, hvilken lär rådfråga Collegium | medicum, huru vida det är billigt, då äfven Landshöfdin- gen borde höras. Jag utbeder mig då Välborne Herr Archiaterens ömma omtanke för mig; mina 900 dal. vil ej långt förslå, af Lähnet har jag til dato ej kunnat giöra mig 100 dal., hvart vil det gå, om en Stadsmedicus til- kommer, och får det sammanskått, som staden kunde giöra; intet exempel är 1 Riket at der provincial medicus bor, Stads medicus apart antagits, här är dessutom Medic. pro- fessor til at tillgå; Staden är så mit i lähnet at hvar resa är gjord på några dagar, hvarföre skola de då få apart medicus; torde hända at denne Trapp nu ock blit- ver Riksdagman, och då söker värkställa saken, månne det derföre i tid ej kan på något sätt förebyggas? An- nars som surbrunnen här på stadens ägor alltid varit un- der Medicine Professorens inseende och Prof. Leche nu ej vil hafvat, så har jag i Consistorio begiärt den och fått den; confirmation ärnar jag för framtiden ock söka derpå hos Landshöfdingen, mån jag ej kunde äfven lägga in derom i Collegio medico, och därvid något steg kunna ta- gas, så at staden betoges al frihet at taga apart medicus af publict sammanskått, under namn af Stadsphysicus, men väl tillåtas efter accord at halla sig til hvem de ville; Professor Leche har väl ock låfvat ej låta Wadström framkomma innan han kan visa sig kunna försvara sin dis- putation, mån de derföre kunna få antaga Wadström opromoverad eller innan han vidare visar sin skickelighet? Annars har jag ren Gudi lof tämmeligen vunnit Staternas förtroende, men de mäste anse ens giöromål för skyldig- het“. Härom utspann sig nu en långvarig strid, som mer än tillräckligt röjer den inskränkta uppfattning af läkare- vetenskapens betydelse för samhället, hvilken ännu ganska allmänt fortlefde äfven 1 de medicinska kretsarna. Be- gjälade af den gamla skråandan, fruktade läkekonstens id- kare framför allt konkurrens. Vid erinran om dessa för- hållanden i Åbo, till hvilka flera samtida motstycken från andra sidan Bottenhafvet kunde uppvisas, torde det icke Bidrag t. känned. af Finl. 9 sakna intresse att här något utförligare behandla denna episod. Medels skrifvelse af den 26 april 1755 underrättade landshöfdingen Lilljenberg collegium medicum därom, att magistraten i Åbo antagit licentiaten Nils Wasström till stadsläkare. Haartman, som fruktade att i honom finna en farlig medtäflare om den medicinska praktiken, vände sig å sin sida till sin bepröfvade gynnare Abra- ham Bäck. Det af författaren redan meddelade brefvet af den 19 april 1755 visar nogsamt, huru Haartman sökte hindra anställandet af en särskild stadsfysikus i Åbo. Detta hans till Bäck gjorda meddelande verkade äfven därhän, att collegium medicum tog sig talan i saken och började motarbeta Wasströms utnämning. I en till lands- höfdingen Lilljenberg den 7 maj 1755 afgängen skrif- velse, drog kollegium till och med icke i betänkande att åberopa medicinalordningarna af 1688 och sökte på grund af dem förmå honom att upphäfva magistratens beslut. Den till stöd härför af kollegium åberopade 8 5 1 medicinalordningarna innehåller: „Wi wele ock att Col- legium medicum skall draga försorg derom, att de andre städerne 1 Vårt rike blifva med kapable, infödde svenske promotis medicis försedde, till hvilken ända ock magistra- ten 1 de stora städerne skola, när de vilja antaga någon medicum, sådant af collegio medico och icke från frem- mande orter begära". Ehuru det 1 den anförda § var magistraten 1 städerna förbehållet att bestämma, om och när den ville antaga en läkare, tolkade collegium medi- cum stadgandet härom så, att dertill fordrades ett sär- skildt medgifvande af konungen. Kollegium skref: », Skulle så hända att K. M. täcktes bifalla om särskild stadsphysici förordnande, ja äfven lemna borgerskapet och magistraten frihet att densamma sjelfve wälja och antaga, som alt kommer an på ett särskildt uttryckeligt nåd. pri- vilegium, såsom det åt Götheborg och någon annan stad, therest ingen provincialmedicus i länet varit bestådd, wara kan för detta allernådigst förlänt, så är förbindelsen lika kraftig att de ej böra förses med andra än capable in- Nat. o. Folk, H. 70 N:o 2. 10 födde svenske promotis medicis, hvilket kommer an på ve- derbörandes, men ej på magistratens och borgerskapets urskiljande. »Hvad förberörde Wasström isynnerhet angår, så kan hans antagande så mycket mindre gälla, som han ännu icke ernått doctorsgraden och dessutom härstädes för nå- gon liten tid sedan befants så svag i bokvett och nödiga vettenskaper, att Collegium funnit sig befogad giöra me- dicinska faculteten tjenlig föreställning deröfver“. » Emedan Landshöfdingen såsom Konungens högste be- fallningsman och executor i orten är anförtrodt att hand- hafva K. M. höga befallningar, så finner sig Collegium föranlåtet efter sin ämbetes plikt att härmed anhålla det H:r Landshöfdingen med kraftigaste eftertryck må tillse att hvarken till brunsintendentskapet eller till stadsphysi- catet någon antages, som ej fullgiort Kongl. förordningarne och genom skicklighet i arte medica vunnit Kongl. Collegi förtroende till innevånarenes trygghet och bästa". [ole Det var Wasströms bristande kompetens, som col- legium medicum nu anförde till stöd för sitt motstånd mot hans utnämning. Redan förut hade det i kollegium varit fråga om Wasströms svaga kunskaper. Sedan Haartman den 4 april 1754 blifvit nämnd till provinsial- läkaretjänsten i Åbo och kongl. maj:t samma dag anbefalt collegium medicum att upprätta förslag till enahanda tjänst i Björneborgs län, hade kollegium den 9 maj samma år beslutit att hos medicinska fakulteterne förfråga sig om dertill lämplige personer, ,och isynnerhet att skrifva till Professor Leche om licentiaten Wasström, som är allt för svag 1 sina studier, ja så att Herr Archiatern och Præses befunnit honom ej vara i stånd att explicera en rad latin, i följd hvaraf det faller Kongl. Collegium be- synnerligt före huru han kunnat meddela en sådan Licen- tiam ther likväl res medica skulle alt för mycket lida och doctorsgraden komma i förakt om slika promoverades och komme till publique beställningar. Alt detta dock i lindrigaste termer". Emellertid hade Wasström blifvit af magistraten an- tagen till stadsläkare. Vid den strid, som med anledning Bidrag t. känned. af Finl. 11 däraf uppkom, vände sig nu de olika partierna till colle- gium medicum och begärde dess understöd. Ledamöterne i Abo’ hofrätt, sannolikt dertill uppmanade af Haartman, som den tiden var mycket förtrogen med den redan då in- flytelserike assessorn (sedermera landshöfdingen) Chri- stoffer Johan Rappe, afsände till kollegium medicum en skrifvelse, deruti de anhöllo att kollegium ville motsätta sig magistratens 1 Åbo beslut att, på grund af en del bor- gares önskan, förordna Wasström till stadsfysikus. Vid collegii medici sammanträde den 7 maj 1755, då hofrät- tens skrifvelse föredrogs, upplästes tillika ett till kollegium ställdt bref af Wasström af den 25 april jämte afskrift af magistratens den 16 april i samma månad för honom utfärdade konstitutorial att vara stadsfysikus i Åbo. Detta magistratens konstitutorial innehöll att ,1 stäl- let för någon viss och ständig lön skulle Wasström åt- nöjas med en viss öfverenskommelse med en och hvar, som honom anlitandes varder, allenast han i öfrigt far at- njuta de förmåner, som en stadsmedicus tillkommer, hvar- jemte han bör vanlig tid om året uppvakta vid stadsens surbrunn och hjelpa de fattiga uti stadsfattighuset etc: hvarefter magistraten, sedan han undergått de prof, hvilka för honom ännu kunna återstå, will honom vidare recom- mendera till de förmåners åtnjutande, som dess syssla ge- menligen åtfölja". Ytterligare upplästes magistratens i Åbo skrifvelse af den 3 maj, hvaruti magistraten uppgaf de skäl, hvarför Wasström ad interim antagits till stadsmedicus och phy- sikus, deribland att de fordne regementsfältskärerne dels dött, dels blifvit bortkommenderade, att medicine profes- sorn icke hinner med praxis medica för sina embetes syss- lor, att provinsialmedicus Haartman har så stort distrikt till 40 à 50 mil, att han sällan får vara 1 staden, att Was- ström är den förste af stadens infödde barn, som lagt sig på medicinen och kommit så vida, hvarigenom detta alltså skulle lända andra till uppmuntran. Därjämte föredrogs landshéfdingens ofvannämnda skrif- Nat. o. Folk, H. 70 N:o 2. 12 velse af den 26 april, deruti han framställde tillgången vid antagandet af en stadsläkare varit sådan att han, vid ett magistratens och borgerskapets sammanträde den 4 april 1755, visserligen förordat tillsättandet af en stadsläkare, men dervid hoppats kunna förmå borgerskapet att äfven för sin del lämna bidrag till Haartmans aflöning och så- lunda fästa honom vid stadens tjänst. I stället hade ma- gistraten tillkännagifvit att den alla redan utnämnt och antagit licentiaten Wasström till stadsfysikus. Lands- höfdingen å sin sida antog hvarken Wasström vara fullt legitimerad eller att à stadsläkaretjänst kunde tillämpas $ 1 i nådiga resolutionen på städernas allmänna besvär den 16 oktober 1723 (som handlar om val af borgmästare och stadssekreterare). Han anförde därjämte, att stadsfysici öfverhufvud icke funnos antagne å de orter, der provin- sialläkare vore att tillgå. Slutligen upplästes Haartmans bref af den 26 april, deruti han beklagade sig deröfver „att Wasström i stöd af sin vidsträckta alliance med borgerskapet, utverkat sig magistratens fullmakt så väl till (Kuppis) surbrunns be- vakande, som stadsphysici sysslan, honom till största in- trång”. Kuppis surbrunn låg väl på stadens mark, men hade upptagits af professor Elias Tillandz och sedermera stått under medicine professorernes vård. Consistorium academicum hade nu den 8 april uttalat sig därhän att inseendet öfver helsokällan 1 Kuppis matte lemnas at Haart- man 1 professorns ställe „dock medicinska facultetens rätt framdeles dermed oförkränkt“. Brunnens första öfverbygg- nad jämte ett mindre sjukhus hade bekostats af Sjählô hospitals medel. Den nuvarande öfverbyggnaden hade under professor Spörings inseende blifvit uppförd medels sammanskott af brunnsgästerne och en ständig brunns- vakt underhölls därstädes af nämnda hospital. Haart- man drog däraf den slutsatsen att magistratens ,syftemal var att afsöndra staden ifrån länet åt Wasström till hans största nachdel och att anse inspectionen öfver brunnen såsom en påföljd af stadsphysici ämbete". Bidrag t. känned. af Finl. 13 Detta missnöje från Haartmans sida gick så långt, att han 1 ett bref af den 19/; 1755 „beklagar den stund jag först oroade Herr Archiatern med denna sysslas sökande, så vida jag då, den lilla tid jag har öfrig, ville förbytan 1 klästerlefnad“. Det var fruktan för minskad utkomst, som förmådde Haartman att med den ena skrifvelsen ef- ter den andra förmå ordföranden 1 Collegium medicum att motarbeta dessa planer och han återkommer ofta 1 sina bref till detta ämne. » At capitulera med Herr Wadström gofve honom endast tillfälle att slå på trumma; och huru kan det vara nödigt, så vida Kongl. förordningar aldrig kan ikullslås af en som skall stiga till syssla, som ej gjordt ifrån sig och Wadström kan ej giöra en mine til att giöra ifrån sig, såsom prof. Leche sagt“. „Will staden bestå lön, så är jag ju närmare att få det, ty att vara provincialmedicus för 10 å 12 socknar och tiena alla för 900 dal. utan vi- dare vedergiällning, huru skall det ga“. (Bref af den 9/, 1755). „Hvad Licentiaten Wadströms credit angär emot min, så har Herr Archiatern sig nogsamt bekant den förres ta- lande tunga, hälst i osanningars dierfva utförande; lägger jag dertill dess dageliga umgänge med de mesta handlande som äro hans släcktingar, och en eller annan lycklig ca- sus, fast fortuito, hvad behöfs då mehr för honom hos folk, hvilka förut intagne af præjudicier med osanningars utspridande, såsom deras förnämsta vettenskap, äro dage- ligen sysselsatte. Däremot är ingen, som anser mina cu- rer, när jag sjelf ei kan utblåsa dem, är derhos timid och sensibel yngling, som i många mål finner mig oförfaren i de svåraste casus, och önskade mig derföre en tilförlite- lig collega, på det de som ej stå att hielpa, ej måtte blifva ovänner utan orsak, som dock händt mig äfven af dem, som tillskrifva sig urskillnings gofvo. — Oachtat alla svårig- heter måste jag efter Herr Archiaterns råd låta tiden ännu (utvisa), om jag alenast kan få tilökning på löhnen eller ock Biörneborgs Lähn härtill och så hafva någon utkomst, ty i annor händelse kan orten ej föda 3 doctorer och 3 fältskiärer, hvilka agera medici, hvaribland ock är apothek. Synnerbergs andre son, Lic. Wadströms halfbror (ki- rurgen Lars Forsteen), men kan jag ej få tilökning på löhn eller Biörneborgs Lähn till, så anhåller jag ödmjukast Nat. o. Folk, H. 70 N:o 2. 14 få vid första lägenhet vara i minnet, ty det lilla jag efter mine föräldrar haft at nu derhos understöda mig och min syster med, det vill annars ej förslå. Hvad brunnen be- träffar, så är det ock et medel att blifva kiänd af åtskil- liga och somliga år skal den importera 3 till 300 (daler), som vill vara vackert nog i Abo“. (Bref af d. 14/, 1756). Under det striden med Wasström fortgick, beklagar sig Haartman ofta öfver det obehagliga förhållandet till sin kollega. Nedan följande bref till Abr. Bäck af den 2°/, 1756 ger oss en inblick i dessa läkareinteriörer. „Landshöfdingeämbetets yttrande angående stadsphysi- katet, huruvida det fordrar en å part medicus hit, vet jag ej; mitt yttrande, som är at entledigas ifrån provincien i den Händelsen, lärer förmodeligen medfölja, Kunde utvägar tagas till större Löhn för mig samt löhn åt en Stadsme- dico tillika anslås, så vore jag nöjd med en god Collega, för det biträde jag då kunde af honom vänta i svåra hän- delser, men att snart aldeles ifrån Lic. Wadström ent- ledigas, är hvarom jag på det ömmaste anhåller, ty med sin tunga glör han sig gagnet af Stadsphysico, änskiöt han ej finge namnet. Kan derföre ej praxis förbjudas honom i Åbo och han hielpas hellre till en annan ort? Fru Prof. Pryss, phtisica, feck en häftig pleuresie, jag yttrade mig dubiöst om utgången, hvarföre på Biskopinnan Browallias råd Licent. Wadström medkallades: Han brukade det- samma, som jag föreskrifvit förut, men i an form och hon är nu litet bättre; nu ropar han med Biskopinnan hvad stor cur han giordt, samt hur lyckel. det skulle gådt om han blifvit kallad till afledne Biskopen”. Efter det ofvannämnda skrifter för och emot blifvit fö- redragna, beslöt collegium medicum att andraga ärendet hos konungen och anföra alla föregående skäl „sa vida det lå- ter sig beqvämligen och utan affectation göra, som visa huru obefogat magistraten gått till väga till provincial- medici prejudice, hvilket, om det har sin framgång, tvin- gar honom att söka sig ifrån orten med innevånarenes största afsaknad“. Äfven till magistraten i Åbo aflät col- legium medicum den 7/; 1755 ett bref, hvaruti det framhöll att ,magistraten per male narrata blifvit föranlåten att gå Bidrag t. känned. af Finl. 15 för vida, samt att collegium hade högsta åstundan att göra dem till viljes, om icke konungens klara förordningar låge dem i vägen”. Härmed voro likväl magistraten och borgerskapet icke nöjde, utan vände sig till Kongl. Majestät. I sitt häröf- ver den 23 juli 1755 gifna bemötande, förklarade collegium medicum: „att både staden och hela landet skulle lida en alt för stor afsaknad, om Haartman medelst brist på oumgän- gelig utkomst genom sysslornes tillbudne skiljande skulle blifva tvungen att söka sig ifrån orten, hvilket är en ound- viklig följd, ther magistratens och borgerskapets företa- gande utan vidare anbefalt nogare undersökning af hvad som fürelupit i nåder skulle stadfästas och gillas. Col- legium yttrade det vara dess högsta fägnad om licentiaten Wasström förskaffade sig erforderliga egenskaper, ,,som en rättskaffens medicus tillhör, aldenstund så många andra och vackra lägenheter gifvas i detta vidt sträckta Stor- furstendömet, som Collegium isynnerhet har svårighet att få med skickelige läkare försedde för språkets skull". Samma dag den 23 juli 1755 aflät kollegium tillika en skrifvelse till consistorium academicum i Åbo, hvaruti kollegium benäget utbad sig ,grundelig underrättelse om tillståndet och beskaffenheten af Kuppis brunn och inten- dencen dervid, jemväl huruvida om särskild stadsphysicus eller flera medici therstädes kunna behöfvas och hafva sin skäliga utkomst och sluteligen huru academiæ staten, så väl som öfriga höga och förnäma ämbetsmän i staden finna sig belåtna med provincialmedicus d:r Haartman, hvil- ken gifvit tillkänna det han nödgas söka sig ifrån orten, 1 fall thet giorde steg med licentiaten Wasström skulle i nåder bifallas och stadfästas“. Medels k. resolutionen af den 19 april 1756 afböjdes dock för denna gång för- slaget att anställa Wasström såsom stadsfysikus i Åbo. Om denna k. resolution var Haartman okunnig, då han fortfarande vädjade till Abr. Bäcks understöd. Hvilken vigt han lade derpå, att en stadsfysikus icke skulle Nat. o. Folk; H. 70 N:o 2. 16 tillsättas i Åbo, framgår ur hans bref af den 15 maj 1756. „Att välborne Herr Archiatern denna tiden varit mycke sysselsatt, kan jag nog föreställa mig, men dock ej undgå att med några rader aflägga min skyldiga uppwachtning och tillika anhålla om hjelp i min sak, derest den mehr star att hjelpa eller förbättra. Hela Lic: Wasströms sak tyckes vara redan på god fot, sedan staden utom medi cine professorn och Drome el doctoren får egen stadsmedicus, utan att föreslå någon löhn utom brmmsinbendeniskaset ty efter utseende kan hvarken jag eller någon annan söka samma syssla, utom Licentiaten, hvilken Kongl. Collegium medicum således torde vara nödsakadt at föreslå H:s Majt. Under hvad skien af rätt tillåtes staden särskilt stads- medicus, när de hafva 2 doctorer och 3 fältskiärer förut framför alla andra städer, utan at Collegium medicum och Landshöfdinge ämbetet det nödigt pröfvar. Jag beder öd- mjukast blifva hädan hjelpter, om i så fatta omständigheter min löhn ej kan ökas eller jag bibehållas vid brunnen, hälst om Lic. Wasström blifver stadsmedicus“. „Kan Assessoren Rappe och Prof: Gadolin giöra något till min sak, så tror jag vist at de äro villige och pälitlige*“. E Ännu en gång gjorde Wasströms vänner försök att genomdrifva hans val. Vid collegii medici sammanträde den 13 oktober 1756 upplästes riksdagsmannen från Åbo Christian Trapps anhållan om kollegii bifall till Was- ströms antagande till stadsphysikus i Åbo, hvartill ma- gistraten med borgerskapet honom utsett. Äfven lands- höfding Lilljenberg hade insändt ett memorial, hvar- uti han begärde upplysning, huruvida sådana omstän- digheter ännu låge Wasström i vägen, som kollegii bref af den 7 maj 1755 omförmälde. Med anledning häraf be- slöt kollegium skrifva till fakulteten i Åbo och fråga, om Wasström blifvit promoverad, om han undergått tvenne examina i medicin ,samt om han i bokvett och nödiga vetenskaper sig bättre förkofrat, än då han 1754 var här 1 staden vistande“. De infordrade upplysningarne torde likväl icke utfallit tillfredsställande, alldenstund collegium Bidrag t. känned. af Finl. 17 medicum den 1 februari 1757 afstyrkte landshöfdingen att uppföra Wasström på förslag till stadsfysikus 1 Åbo „emedan han icke enligt medicinalordningarnes föreskrift vunnit doctorsgrad“. Dessa ansträngningar att för denna gång hindra an- tagandet af en stadsläkare 1 Åbo lyckades äfven, ty i ett bref af den 2 april 1757 tackar Haartman arkiatern Bäck »för den grace mig skiedt genom Licentiaten Wasströms improberande till stadsphysicus i Abo*. Dock, döden kom och gjorde slut på dessa strider. Haartman behöll obe- stridt platsen som stadens mest anlitade praktiske läkare, ty Leche synes icke i nämnvärd grad hafva befattat sig med sjukvård. Ännu mer blef det fallet under de när- maste åren, sedan Wasström aflidit 1 augusti månad 1757. Därom skref Haartman till Abr. Bäck 1 ett bref af den 26/, 1757. „De tvistigheter, som til dato varit med Licentiaten Wadström lära nu mehra aldeles uphöra, sedan han för 14 dagar sedan afsomnat i en feber, den han altid utropat för Upsala feberen, men var wärkeligen ej annat än intermit- tens maligna, så vida den altid observerade vissa paroxys- mer med hiespningar, ilak smak, ländvärk och inom de 4 å 5 första paroxysmerna säkert stod at curera med Chinchina och dä satte sedimentum lateriti. Denna feber har nu varit mycke allmen härstädes efter den starka hettan och hastiga kiölden, hvaribland gambla jerna stadnat för coma under hela paroxysmen, som hvarje gång blifver alt långsammare och hos en 64 års Herre varade några och 30 timmar. Ingen har häri i åhr eller förra åren ännu dödt för mig och när jag af Licentiaten Wadströms bror på gatan feck höra att licentiaten andra gången var infallen i så kallade Upsala feberen, så sade jag honom, att jag ville önska han ej måtte taga detta för den febe- ren, ty då bedroge han sig, utan bad honom läsa Torti och Verlhoff och bruka det de råda och så högt appro- berat“. Härmed förföll für en lång tid framåt frågan om an- tagandet af en stadsläkare i Abo. Sedan Johan Gabriel Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 2 18 Bergman den 10 december 1766 blifvit provinsialläkare i Åbo län, skötte han under flere års tid stadsläkaregöro- målen utan ersättning. - Först vid utbrottet af en svår far- sot i Abo 1771 väcktes ånyo förslaget att anställa en af staden aflönad läkare. I bref af den 30 mars 1771 under- rättade nämligen landshöfding Rappe collegium medicum, att borgerskapet i Åbo åtagit sig att aflöna en sade kus med 300 ff. smt och en barnmorska med 100 . smt. om aret, samt uppmanade collegium att dertill utse skick- liga och lämpliga personer. Haartman hyste likväl fortfarande den åsikten, att anställandet af en tredje läkare skulle i den grad inverka på provinsialläkarens inkomster, att han icke skulle kunna känna sig tillfredsställd med sin plats eller äga tillräcklig utkomst. Ehuru numera medicine professor, sökte han ännu en gång genomdrifva sin plan att af staden erhålla ett tillskott till provinsialläkarens aflöning. Huru läkare- nes ställning den tiden gestaltade sig i Åbo, framgår ur Haartmans bref till Abr. Bäck af den 5 maj 1771. »Hvad angår Landshöfding Rappes bref om en Stads- phyeikus till Äbo, sä har jag ej för detta kunnat nägot skrifva derom, som slikt varit mig obekant. Provincial- doctoren härstädes, som ock Medicine professorn blifva mycke besvärade här af stadens ringare och fattigare folk. Pä det den förre skulle uppmuntras att mera taga sig af de samma, och de vid epidemiska siukor skulle hemma i sina hus värdas, gaf jag strax vid farsotens början vär Landshôfdinge anledning at föreställa borgerskapet, huru nödigt det vore at, för de fattigares skull och till farso- ters tidiga hämmande, staden, äfven som landet, bestode nägon lön ät provincialmedicus, som dä genom bättre ut- komst blefve upmuntrad att värda alla i farsoten sänglig- gande, som eljest af vanskötsel förginge och underhölle epidemien. Vid samma tillfälle taltes ock om nödvändig- heten af en barnmorska. Detta värkstälte ock Landshöf- dingen vid en almän Rädstuge dag. Borgerskapet fann nu ock nödvändigheten, men förbehöll at provincialmedicus skulle underhälla en ämnesvän för landet, men sjelf aldrig fä resa utur staden för den ringa lön de ville bestä ho- nom. Detta kunde D. Bergman icke förbinda sig till, Bidrag t. känned. af Finl. 19 utan har det väl gifvit Herr Landshéfdingen anledning att reqvirera härtil någon annan ifrån Sverige. Men at en medicus till ej kan utan halft tiggeri föda sig här, det ta- ger jag för en afgord sak, och uträttas med slik tillök- ning helt vist intet annat, än at stadsphysicus och provin- cialmedicus begge nedslås och deras utkomst [blir] så snäf att de ej få någon tillgång till böcker och hushålds sut- tinerande. Den tid jag var ensam Provincial medicus var min utkomst så mediocer, att fast jag ej hade familie, ej heller af sal. profess. Leche kunde säjas til practiquen det ringaste blifva inskränkt och jag med första bokupla- gan förtiente mig vackert, förtiente jag mig ej mer än en gård i staden på 11 års tid och hade ändå i den instukna af mitt möderne 6000 dal. och hade min practique ej sträckt sig till Björneborg och Nyland, eller jag varit så jemnt sysselsatt, hade jag visst varit mera i betryck. På samma sätt är det med Doctor Bergman; han är ensam karl och hafver intet hustru, men ännu har han ej betalt mycke af sin gäld. Orsaken är lätt at finna: professorerne hålla sig till Medicine professorn, och anlitas Provincial medicus nå- gon gång, ihågkommes besväret oftast med en måltid mat: Än mindre har han af Hofrätts staten, hvars hela lön för Hofrätts Råder och Assessorer är 600 plåtar. Af borger- skapet är endast 5 à 10 huus, som hafva förmögenhet och de kunna icke heller alla finna sig i at årligen betala 10 à 15 plåtar till medicum. Correspondens och resor göra det mästa, men man sliter ock nog ondt för de fyrkar. Gud ske lof jag nu kommit till lättare och bättre utkomst! När nu den ringa förtiensten skulle delas 2:ne medici emel- lan, hvar blifver då upmuntringen at besöka de fattiga 1 sina huus, där man endast exponerar sig för at af dem blifva smittad, och blifva desse ej skötte, så förfaller snart af sig sjelf den beviljade lönen. Härtill kommer at för- tiensten för 2:ne medicis blifver mycket inskränkter, utom af medicine professoren, af 2:ne Regements Fältskiärer, som bo i staden, af stadens antagne Stadsfältskär, af Lazarets Fältskären, och 3:ne Faltskirs Gesäller, som ifrån längre tider tilbaka här uppehållit sig och betiena de mästa handt- verkare för bränvinssupar de få. Härefter kunna ock några Medicine studiosi göra intrång. Detta har blifvit Lands- höfdingen demonstrerat och han har bedt mig anmäla dess helsning till Herr Archiatern, med begäran Herr Archia- tern ville skrifva honom till och säga at ingen medicus hit kan fås för så ringa belöning. Han vil häldre hafva Nat. o. Folk, H. 70 N:o 2. 20 ingen, än at en mindre dugelig skal komma. Jag har pro- jecterat det Borgerskapet skulle såsom stipendium anslå 50 plåtar til den äldste medicine studiosus, som under min tilsyn skötte fattige sjuka". Upplysningsvis må ännu anföras att Johan Salberg, sedermera lektor 1 Hernösand, 1774 blef utnämnd till stads- fysikus 1 Åbo, men att han, utan att tillträda tjänsten, läm- nade densamma och öfverflyttade till Sverige. Haart- mans plan synes tillika varit att erhålla Salberg till adjunkt (eller prosektor) vid universitetet i Åbo. Den 18 maj s. à. skref Haartman till Abr. Bäck: „Den permission D:r Salberg begärt gifver mig full Anlednine att tro det han aldrig änkor besmda stadsphy- siei sysslan i Åbo eller adjuncturen söka. Flere dess steg bevisa, stt han anterprenerar hastigt, men tänker efteråt och därmed gör sig mycket ombytelig. Han lärer till äf- ventyrs tycka att Åbo ej kan tiena honom fyllest att visa sina talenter. Skulle den Högste behaga låta mig detta år ännu så mycke till vinna förkofring i helsa och einnes- lugn, som jag redan fått det förflutna */, året, så hade jag ännu hopp om att fullgöra mina skyldigheter. Icke dess mindre vore en medicine adjunct här ganska nödig". Efter det Salberg lemnat sin tjänst, blef Nils Avellan den 28/,1776 nämnd till stadsfysikus i Abo, en befattning, som sedan en tid framåt var förenad med adjunkturen vid medicinska fakulteten. Sedan Urban Hjärne mot slutet af 17:de seklet väckt uppmärksamheten pa Sveriges hälsokällor och de 1 följd af hans undersökningar börjat användas i den medicinska praktiken, hade äfven St. Henriks källa i Kuppis invid Åbo blifvit föremål för pröfning och på prof. Elias Til- landz’ förord flitigt begagnats af allmänheten. Fran och med början af förra seklet hade det blifvit modernt att upptaga hälsokällor till allmänt begagnande och man fin- ner från denna tid ett ganska stort antal sådana „mine- ral- och surbrunnar“ angifna på skilda orter 1 Sverige och Bidrag t. känned. af Finl. 21 Finland. Där desamma lyckades tillvinna sig förtroende, gâfvo de läkaren icke sällan ganska god inkomst. När nu förslaget att anställa en skild stadsläkare i Åbo upp- kom, fästade magistraten sina blickar på Kuppis brunn, såsom en lämplig inkomstkälla för den blifvande stads- läkaren. Medicine professorn ansågs likväl själffallet vara den, hvilken vården om hälsokällan närmast tillkom, ehuru 1 det föregående redan finnas antydningar att äfven sta- den ansåg sig äga rätt att förordna därom. Frågan om hvem som skulle vara brunnsläkare och äga att bestämma öfver Kuppis hälsokälla, blef därför ett tvisteämne emellan Haartman och Wasström. Striden med anledning däraf synes hafva varit ganska häftig. Åt- minstone skrifver Haartman till Abr. Bäck i ett bref af den 1°/,1755: „Onskan går emellertid nu så långt at en fru, som nu druckit detta Bruns vatnet snart 14 dagar, ej ännu kunnat få nyckelen til Brunshuset, för det jag betjenar henne, utan måste taga det utanföre från rännan". Efter Wasströms död 1757 öfvertog Haartman Kuppis brunn. Han ansåg dock att vården därom till- kom stadsfysikus och skrifver den 7/; 1777 till Abr. Bäck. »Det har fägnat mig att Dr Avellan med sin oför- trutenhet och flit vunnit allmänt förtroende, men besyn- nerligt är att Hr Assessor Bergman (som nu var provin- sialläkare) ej vill lemna Kuppisbrunn ifrån sig och som än besynnerligare är, vill ej magistraten hjälpa Dr Avellan till denna rättighet, ehuru de för detta, då stadsfysikus begärdes, nämnde brunnen såsom följande sysslan. Dr Avellan lär därför anhållit af K. Collegio om constitu- torial till brunnssysslan och beder jag äfven ödmjukast han måtte därtill med första förhjelpas, helst han hafver all justice på sin sida“. Haartman ägde för sin tid mindre vanliga kunska- per i kemi och intresserade sig därför så mycket mera för „sin källa”. Han skrifver därom till Abr. Bäck den 18/, 1757. „Gerna sage jag att få åtminstone en sommar fullfölja mina kraf och observationer vid Kuppis, då jag Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 22 sedan jämte ny beskrifning med dess prof vill upptäcka sättet att göra artificiela brunnar starkare och svagare. Torde hända detta finner motstånd af prof. Wallerius (i Upsala), hvarför jag varit halft sinnad att skicka det till Presidenten för Leopoldiska Akademien i Halle O. Büchner“. Ännu långt senare skref Haartman om sin under- sökning den !9/,, 1774 till P. J. Bergius: ,Annu par stycken frågor. Flera prof bevisa att Abo surbrunn är martialisk (järnhaltig), men hvad är orsaken att oxblodsluten ej ändras däraf, som dock skall vara det tillförlitligaste profvet? Jag har försökt oxblodslut så väl med som utan alcali tillredd. Icke märkes heller Vin. Chalyb. däraf blåna, men väl solutiones vitriolisatæ. Manne detta bevisar att syran 1 vattnet ej är Vitrioli. Icke röjgde oxblodsluten det martialiska i et annat surbruns vatn hel- ler, som dock gaf goda prof med andra liqueurer eller reagentia“. Redan vid denna tid infördes utländska mineralvat- ten under försegling till Finland. Collegium medicum hade till förstärkande af medicinalfonden erhållit privilegium på anskaffandet och försäljningen af mineralvatten. Från olika delar af landet förspordes mellertid klagomål dels öfver den långsamhet, hvarmed expeditionen verkställdes, dels öfver otillräckligheten af de för året anskaffade förråden, dels öfver andra därvid förefallande missbruk. Här må meddelas att Haartman fäste Collegii medici uppmärk- samhet därpå att de ofta inkommo i vårdslöst och för- derfvadt skick. De utländska mineralvattnen synas såle- des införts via Stockholm under Collegii medici speciella kontroll. Härom skrifver Haartman: „Som det hände förledet ar, att oförseglade vatn och tillika onyttiga fingos af kiöpman Qwast och att de, som woro fuller förseglade af K. Collegium medicum, woro dock så illa (behandlade), att föga något åhratal märktes, så har flera anmodat mig att erhindra, det K. Collegium medicum ville så anstalta med förseglingen, att hälst åhratalet måtte Bidrag t. känned. af Finl. 23 vara tydeligt, på det de må kunna vara försäkrade om att få goda vatn“. I det föregående hafva vi redan skildrat förhållandet emellan Haartman och Wasström. Senare kom Haart- man äfven i delo med de i Åbo vistande kirurgerne. Desse, hvilka den tiden bildade ett inom sig slutet skrå och hvilkas befogenhet sträckte sig endast till vården af yttre åkommor, tilläto sig likväl vanligen att behandla äf- ven invärtes sjukdomar. De fleste af desse kirurger hade under sin praktiska utbildning hos sina mästare och 1 fält- skärsstugorna åtnjutit en ganska bristfällig och ofullstän- dig undervisning, men tilltrodde sig i allmänhet större insikter, än de i själfva verket ägde. I följd af denna skefva ställning uppstodo mycket ofta emellan läkarene och desse kirurger eller s. k. fältskärer svåra missförhål- landen, hvilka icke annat kunde än i flere afseenden men- ligt inverka på hela läkareyrket. Klagomål i offentlig och enskild väg öfver fältskärernes uppträdande höra från lä- karenes sida till ordningen för dagen. Äfven Haartman fick känna obehaget att ofrivilligt hafva vid sin sida dessa halfbildade och anspråksfulla personer. I ett bref till A br. Bäck af den 18 juni 1757 skildrar Haartman detta för- hållande. „För någon tid sedan betiente jag en kiöpman härstä- des så kallad, hos hvilken Stadschirurgen Odenach gådt; som samma chirurg oförståndigt skötte samma patient förut, så gaf jag Landshöfdinge ämbetet sådant vid handen, på det de skulle taga tienliga medel och hindra hans våde- liga curer här på orten, der han intet hade att giöra, hvil- ket de ock giorde samt förelade honom vite; sedermera som jag nu sedt huru otidig skrift han lämnat til Lands- höfdinge ämbetet så emot dem som mig, så lära de lämna Kl. Collegium medicum del derom och jag är sinnad att tillika lämna min inlaga samt bifoga därvid en fullkomlig relation på patientens sjukdom; Kl. Collegium hoppas jag hjelper mig til satisfaction och yttrande om mitt förhål- lande samt toge sig häraf anledning att hos Öfverheten värja och ränsa samt skilja klåperiet ifrån den förnuftiga Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 24 medicinen, ty blifver det ej utaf, så öfverlastas medici alle- städes af smädande tungor och all hog försvinner för alla ämnen at gå längre til gradens tagande, när de på intet sätt skiljas ifrån dem, som stått på Barberstugan, utan skall hafva dem såsom consultatorer och rådgifvare med sig i medicinskt mål, hvilket jag aldrig giort eller giör; gifves det chirurger, som kunna befatta sig med invärtes curer, hvarföre må de då ej förmås at blifva doctorer och de andre tilbaka hållas?” Å andra sidan hade Haartman behof af kirurgiskt biträde. Såsom öfverhufvud nästan alla den tidens lä- kare saknade Haartman djupare kirurgiska insikter och framför allt färdighet. Det var derför vanligt icke blott, att läkaren i förekommande fall anlitade en kirurgs med- verkan, utan äfven att vid sjukhusen fanns en fältskär att tillgå, när behof deraf förekom. I bref till Abr. Bäck den 7 mars 1760 skrifver Haartman: „Här är nu den gambla Fältskiären Geitel vid Lif- dragonerne död blefven. Min för detta otidiga och obe- höriga contrapart Odenach är nu här och med alfvare söker Regementet; står ock i tämmelig grace hos Genera- len vid samma Regemente, hvilken ock förleden sommar antog honom till den gambla Geiteles vicarius emot den sistnämndes vilja. Men skulle det ej gå an på något sätt att få någon annan, mehra skickelig till det samma? skulle prof. Acrel ej hafva någon kiäck karl, som han ville hielpa dertill, och till den ändan giöra Odenach hinder i den andra återstående examen, eller genom andra vägar, såsom Öfverste Lieutenanten Ramse, som är i process med Ge- ner. Muhl för samma Regemente, få någon habilare Fält- skär dertill. Få vi ej en braf Fältskär hit, så lider hela landet rätt mycket, som ej äger en enda dugelig. De mästa som förr giordt väsende af Odenach, säges vara nog missnöigda med honom, så i anseende till upförande, som giöromål uti sysslan: Af det här är ingen dugelig, lider ock Lazarette rätt mycke i den delen: Forsteen, som varit utrikes, giorde man sig i början stora tankar om, men ännu vet jag icke et enda prof på dess skicklig- het, men väl många grofva fåter; håller sig ock för god att agera chirurg, sedan hela släckten, det mesta Borger- skapet härstädes underhåller honom, hvarföre han ej hel- Bidrag t. känned. af Finl. 25 ler söker nämnde Regemente. Oftanämnde Odenach har väl ock ingåt accord med Geitel, som dog, men det skedde par dagar före hans död, och lärer således ej be- tala något til Sterbhuset, såsom han redan låtit förstå, det likväl accordsumman bestod endast af 5,000 koppardaler. Vore det väl någon, som vore väl hemma 1 starrstickan- det, vore det rätt väl, ty ögonsjukdomar grassera här mäst". Af Haartmans brefväxling få vi äfven reda på de kirurger af högre och lägre rang, hvilka på 1750-talet vistades i Åbo och dess omnejder. Hittills har man haft en ytterst ofullständig kännedom om de personer, hvilka under förra seklet bedrefvo fältskärsyrket eller utöfvade kirurgens konst i Finland. Många af dem, hvilka syssel- satte sig dermed, hade under krigen blifvit införskrifna från Tyskland för militärens behof, men qvarstannade se- dermera för alltid 1 landet, utan att lämna vidare spår ef- ter sig. Det kan derföre vara af intresse för framtida forskningar att meddela ett bref af Haartman till A br. Bäck af den 31 mars 1759, hvilket i detta afseende inne- håller en mängd upplysningar. » Af flere mellankommande hinder har jag nu först den äran at öfversända berättelsen på de här förledigt år gång- bara sjukdomarna, hvilket jag ödmjukast beder benäget måtte uptagas. På Kongl. Collegii medici sednast till mig skiedde befallning, att insända förteckning på alla Fält- skiärer och fältskärsgesäller här på orten vistande, har jag nu ock äran att angifva dem jag kunnat få förteckning uppå och äro följande: Herr Geitel, Regements Fältskär vid Åbo Läns Lif Dragone Regemente, här i Åbo stad vistande. Han har sällan mer än en Gesäll alla dessa 5 förflutna åren. Herr Reitz, Fältskär vid Åbo Läns In- fanteri Regemente. Ar nu i Pomern vistande. Han plä- gar hemma vistande hålla hos sig en gesäll här uti staden och en på landet inom Regementet, hvilken jerna föder sig sjelf med resande och practiserande kring landet. Herr Schmid, Fältskär vid Björneborgs Infanteri Rege- mente, har nu 3:ne gesäller, kringspridda uti Lähnet, hvilka äfven med kringresande och practicerande föda sig sjelfva, och pläga ofta vara äfven här i Abo stad. Den ena af Nat. o. Foik, H. 70, N:o 2. 26 dessa heter Moraeus, den andra Blasius och den tredje Loube De 2:ne första bruka mycke Arsenic emot frås- san, -hvilket, solverat i dräppar, de deponera på flere stäl- len i soknarna. En gesäll vid namn Bäcker underhålles uti Biörneborgs Lähn kring Tammerfors af Majoren Boje tillika med andra härskaper der omkring med 12 à 1,500 dalers årlig Löhn och fria resor. Uti Tavastehus stad skal vara en vid namn Sundbeck (2). Uti Ekenäs är en vid namn Brusell, hvilken lönas så väl af staden, som ock af de der ikring varande Bruks Patroner. Uti Björ- neborgs stad har en Fältskärs Gesäll vid namn Berg ifrån Ryska Regementerna sedan sista ofreden nedsatt sig och sedan varit där ständigt, narrande åtskilligt folk på nog nedrigt sätt. Uti Raumo stad, som ock i Nystad, hafva ock som oftast gesäller uppehållit sig, men nu under kri- get äro utgångna til Pommern. Herr Forsten, Fältskärs gesäll, gift och Prosektor vid Academien härstädes, uppe- håller sig här på egen hand och har här nog tillopp, mäst af sin vidsträkta släkt härstädes. Ar styfson til gambla Apothekaren härstädes, och halfbror till afledna och för detta varande Licent. Wasström. Herr Wolter, Fält- skärs gesäll, gift, har i flere år såsom bofast man uppe- hållit sig här i staden på egen hand. En gammal gesäll skal ock vistas i Loimioki sokn, hvarest han nedsatt sig på ett sig tillöst hemman, men (jag) har ej kommit at få namn på honom. Ingen af förut nämnde utom Regements Fältskiärerne äro examinerade“. Den strid emellan läkare och kirurger (fältskärerne), som under förra seklet härskade 1 Sverige, nådde på 1760- talet sin höjdpunkt. Ofrivilligt fick en hvar läkare mer eller mindre känna följderna af detta missförhällande, som, framgånget ur förgångna tiders skråväsende, förbittrade de enskildes verksamhet och ställning. Talrika strids- skrifter för och emot tjänade till att ännu mer upphetsa sinnena och skärpa motsatserna. Så skref Haartman den 17 juli 1761. „Äfven är mig tilstäldt Chirurgorum pästulater och borde den besvaras til at visa dess svaga grunder i det mästa, men det almenna torde ändå nog finnat; på samma grund som de för sitt skrå vilja umbära academierna, så Bidrag t. känned. af Finl. 27 kunde kyrkioherdarne ock säja sig ej behöfva academier för sina barn, som skola blifva präster, utan kunna de jemte practiquen gifva dem tillräckligt theoretisk kunskap. Så borde ock auctor til samma skrift skiämmas at säga Apo- thekare och Chirurger förstå sin vettenskap, som är ena- handa med medicorum bättre än medici. Han kunde snart öfvertygas derom at medici giordt de största förbättringar i Pharmacin och ej Apothekarene, samt att chirurgi 1 me- dicorum frånvaro giordt större felsteg än då de af medi- cis blifva handledda, fast en piga kan förstå at proportio- nera elden under grytan, så kan hon derföre ej berömma sig af at vara större kock än dess matmoder“. Kirurgernes påstående att de med dåvarande under- visningssätt icke blott kunde fullständigt motsvara veten- skapens och tidens fordringar, utan äfven vore med lä- karene fullt jämförliga 1 medicinens utöfning, ledde små- ningom till insikten därom att det till bekämpande af fält- skarernes öfvermod och trots fanns blott en utväg och den var att läkarene sjelfve började vinnlägga sig om den praktiska kirurgin. Det räckte likväl ganska länge, innan denna enkla, sjelffallna sanning vann det allmänna erkän- nande, att den blef antagen som en bestämmande grund- sats vid den medicinska undervisningen. Först med den kirurgiska societetens upphäfvande och collegii medici om-. organisation 1797 blef den erkänd och genomförd. En mäktig driffjäder fanns dock, som redan därförinnan för- mådde yngre bildade män, hvilka egnade sig åt medicin- ska studier, att först sysselsätta sig med fältskärsyrket och att såsom lärlingar inträda 1 tjänst hos de privilegierade mästerfältskärerne (barberarne). Det var den förmånliga ekonomiska ställning, som åtföljde regementsfältskärstjän- sterna. Dessa med jämförelsevis betydliga löneförmåner hugnade befattningar kunde nämligen vinnas endast af dem, som genomgått de stadgade läroåren och varit inskrifna 1 kirurgiska societeten. Härom skref Haartman till A br. Bäck den 2 maj 1765. „Genom min Broder, som är i Stockholm, skal jag föranstalta at riksdagsmännerne härifrån landet skola ar- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 28 häfti beta på medicinalvärkets uphielpande. De mäste äro väl- menande, som vilja fäderneslandets väl. Men det måste blifva en hufvudsak, at chirurgiæ Profession blifver inrät- tad i Upsala, och at chirurgi sedan förbindas genomgå sin cursus vid Academierna, så at medicine studiosi ock få tilfälle at studera deri och blifva så habile at de kunna duga til regementsfältskärer; på annat sätt får riket ej du- geliga regementsfältskärer; om derhos kunde vinnas den puncten at medici skulle hafva præferance til regements- fältskärs syslor framför ordinaira chirurger, som ej stude- rat eller absolverat cursum academicum, när de aflagt full- goda prof på chirurgisk insikt, då vore mycket vunnit, och då upmuntras studium medicum, ty då få skickelige äm- nen lust at arbeta i bägge, när de se sin möda betalt med så goda påster, som regementsfältskärs syslorna äro. Blif- - ver detta tydeligen demonstrerat, så är ingen tvifvel at icke det ock går alla Stånden väl igenom til rikets väl; då må kongl. Collegium medicum ej skämma saken der- med at de i Collegio ej vilja intaga chirurger; Hvarföre t. ex. är ej Prof. Martin och Acrell längesedan inhulpne. Blifver detta alt ej observerat, så går medicin under, ty den lilla belöning och lön provincialmedici hafva svarar aldeles intet emot arbetet och besväret samt kostnaden, som medicine studiosi hafva, utan blifva hällre Chirurger, hvars regementslöner stiga til 8000 .f, den de kunna vinna utan minsta kostnad och med måttlig möda”. „Huru skall medicin eljest upbringas i riket? Tilgån- gen att lära den, lämpad efter vårt climat och våra krop- par, är svår, ty inländska observationer gifvas rätt få, belöningarna äro ock ringa; nästan alla Provincialmedici äro tiggare och kunna ej få rätt utkomst och sedan alt hopp är ute att kunna komma till regements fältskärs in- delningar, huru skal man väl kunna tilstyrka ungdom att med svett och kostnad lägga sig derpä“. (I bref af den 30 juli 1767). Under det striden emellan läkare och kirurger som gast pågick, uppkom det af Herman Schützer fram- kastade och ifrigt försvarade förslaget att helt och hållet särskilja dem 1 tvenne från hvarandra oberoende kårer, hvardera med sitt kollegium såsom öfvermyndighet. Frå- gan talet härom förevar till och med vid riksdagarna på 1760- och de olika politiska partierna kämpade hänsynslöst Bidrag t. känned. af Finl. 29 med hvarandra om denna förvaltningsåtgärd. Den medi- cinska vetenskapens vänner och försvarare, hvilka före- trädesvis funnos bland Hattarne, gingo dock som segrare ur striden och detta officiella särskiljande emellan medi- cin och kirurgi kom icke till stånd. Då denna plan förföll, uppdykade förslaget att bilda ett sammansatt kollegium, 1 hvilket både läkare, kirurger och äfven några medlemmar af apotekaresocieteten borde äga säte och stämma. Detta förmedlingsförslag anslog många, som derigenom hoppades att frid och enighet skulle inträda emellan de skilda lägren och att det vetenskap- liga intresset dock i längden skulle förmå omskapa och genomtränga det hela. Det var väl denna tanke, som före- sväfvade Haartman 1 hans bref till Abr. Bäck den 17 januari 1766. »lcke begriper jag hvad det skulle göra om ett Col- legium medico-chirurgicum skulle blifva inrättadt; det gif- ves ju hederl. karlar ibland chirurgis och pharmaceuticis, som förtiena den hedern; den må de ju få häldre än, som vi se, de skola tituleras med Archiaters och Lifmedici otilbörl. titlar, hälst om det blifver et medel at derigenom få chirurgi til examina i Collegio, då mången medicus kan komma i atanka vid regements-fälstkärs syslan, den jag anser pa vissa ställen för långt mer lönande än professio- ner. Sker ock det ej, så är det helt visst at medicin småningom försvinner ur riket och Chirurgien uppstiger, ty hvilken ungdom bör besinna sig länge derpå, hvilket- dera han skal utvälja antingen studium medicum eller chi- rurgicum, när han alenast ser och jämförer den enas och den andras kostnad och belöning! då fingo ock Provincial- medic tilfälle at i Collegio medico andraga sina besvär emot Chirurgis, hvars felsteg äro ganska stora, men nu blifva onäpsta, så vida inte forum nu gifves. Jag tror ock det allmenna anser för rättvist vara at ej anse chirurgos och pharmaceuticos för ovärdige at vara i Collegio medico och’ granska chirurgiska casus“. Haartman råkade 1 följd af förhållandenas makt 1 strid icke blott med Wasström, utan äfven med stadens dåvarande ende apotekare, Jonas Synnerberg. Ma- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 30 hända låg anledningen till en del däri, att Synnerberg, såsom anförvandt till Wasström, understödde honom i hans plan att bosätta sig som stadsfysikus i Åbo. Men Haartman ansåg tillika med rätta att om apotekaren er- hölle en konkurrent, blefve han tvungen att med större omsorg vårda sig om apothekets skötsel. Emedan Haart- man själf, innan han började sina medicinska studier, tjänstgjort å apotek och tänkt egna sig åt detta yrke, var han så mycket mer kompetent att bedöma hithörande förhållanden. Haartman klagade icke blott öfver Syn- nerbergs vårdslöshet 1 apotekets tillsyn, utan äfven där- öfver att han fällt förklenliga yttranden om Haartmans recepter och meddelat dem åt Wasström till begag- nande, hvarjämte han i öfrigt bemött honom ohöfligt. Sa- lunda skrifver Haartman till Abr. Bäck den 1°/, 1755. „Omöjeligit anser jag det vara, at få apothekaren i rätt skick innan han får en til sig, som upväcker emule- ring, och jag så finge förtro den andra mina compositio- ner, ty det jag nu förtrodt denna, det vet Wadström af, och förskrifver det lika med mig, såsom han ock giör med prof. Leches remedia. Von Mell skref mig til och lof- vade lägga in 1 Consistorio på mit och Biskopens råd, men ej ännu fullbordat; Doctor Rudberg skrifver ock, at von Mell nu finner omöjeligen sin utkomst i Borgo, så vida 2:ne apothek äro honom på ömse sidor, men här kan två hafva säker utkomst”. Någon tid efter det Haartman blifvit provinsiallä- kare i Åbo län, erbjöds honom tjänst i Sverige. Lyckligt- vis lät Haartman icke förleda sig till ett så afgörande steg, utan kvarstannade 1 sitt fädernesland, som, om han emot- tagit de gjorda anbuden, skulle i sin medicinska historia förlorat ett af de dess viktigaste, innehållsrikaste blad. Sålunda skrifver Haartman till Abr. Bäck den 2/, 1759. , Vid min hemkomst i går ifrån landet ertappade jag min morbrors Forsskålhs bref, hvarest han nämner det Väl- borne Herr Archiatern sagt at Bohus och Uplands lähnen vore lediga, och at Herr Landshöfd. Lilljenberg skulle Bidrag t. känned. af Finl. 31 begiärt mig til det sednare. Jag skulle derföre ödmjukast förfråga mig hvad Löhn är på det sednare stället i syn- nerhet, och hvad Herr Archiatern skulle tycka rådeligast vara? Nog skulle jag längta til Upsala, såsom mycke nära till Stockholm, men torde hända, at utkomsten kunde vara för knapp? At komma til en ort, der provincial syslan ej förr varit inrättad, har sina stora svårigheter, det har jag här fådt erfara. Härskaperna äro väl där mehr för medicinerande än här, men om Dannemora tracten ej hö- rer derunder, så vet jag ej säja, om de just äro så många. Kan hända ock, at mina omständigheter här kunna förbätt- ras medels Lazarets inrättningen, som nu är på vägen? Jag har ock nu på någon tid märkeligen vunnit en del af mina många motståndare, så de hafva funnit sig vid, at i svårare tilfällen anlita mig; och orten är här vidsträktare på vist sätt, för brist på välfrägdade läkare härikring, så min practic börjar ock ibland at sträcka sig til Ryska trac- ter. Jag har äfven exempel på Dr Rudberg (i Borgå), at många ombyten äro ej de bästa, och böra ej hafva rum, om man ej vinner någon märkeligare förmån dermed. Vore t. ex. Westeräs ledigt, hvarest man har tillfälle att idka practique upp 1 Bergslagen, så vore det ej at besinna sig på, men kan hända, at Upsala torde hafva för litet at giöra. Dock föreställer jag mig väl det, at en patient därstädes vore hederligare än 3, 6 härstädes, och at följakteligen jag komme där i en lärd värd til roligare lefnad och funne större biträde, när jag sjelf vore sjuk. Hvad Bohus angår, så kan jag ej finna huru möjeligt vara kan at uppehålla sig på en så liten ort, hvarest jag menar folket äro nog fattiga och Herrskaperna få. Det lärer vara ledigt efter D. Hegardt som kom till Gefle, eller är Uddevalla för sig? Det är väl vist at Climatet vore något blidare, men ej så mycke, at det förtienade en så besvärlig transport. Vid min berättelse til Kl. Collegium medicum, glömde jag bland andra Fältskärer at nämna 2:ne på Aland vistande, på hvilka jag ej kommit at få namn." Haartman hade småningom arbetat sig upp till en aktad och erkänd ställning såsom praktisk läkare. Då- varande medicine professor Leche hade icke särskildt vinnlagt sig om läkarekonstens praktiska utôfning. Han intresserade sig egentligen för naturalhistorien och meteo- rologiska observationer rörande Åbo traktens klimatiska Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 32 förhållanden, dem han äfven till en del offentliggjort. Att hos den studerande ungdomen öka intresset för medici- nens studium och tillvinna läkekonsten yngre vänner hade icke lyckats för Leche. Man påstår att han till och med afrådt en och annan af dem, som börjat med medicinens studium, att egna sig åt detta med afseende å de betyd- liga kostnaderna och den osäkra framtiden bekymmer- samma kall. Haartman hade en annan uppfattning af läkarens yrke. Tidigt höra vi honom beklaga sig däröfver att så få hade lust och mod att egna sig åt läkarekallet och han skrifver därom till Abr. Back den 9/,, 1754. »At få några medicine studiosos här, vore önskeligit, men prof. Leche afråder alla, de 3 st. som jag vet honom afrådt, är nu en magister, och tänker ej derpå mer, den andra är i Upsala och disputerade nu under D. Gottsch. Wallerius, får se om den åter kan öfvertalas, och den 3:die har nu skrifvit till sin fader derom, får se om den ock mehr får lof. Jak. Hidén lär nu vara i Upsala, Ostro- : botn. och torde snart nog vara färdig. Uddman har dis- puterat under prof. Leche, tör och kunna intalas att hålla fort“. Själf kände Haartman nog de svärıgheter, som mötte läkaren i hans kall och skrifver därför ı fortsättning: „Finnarne äro et groft folk at röra, tillskrifver alt et oundvikeligit öde, söker hjelp vid sin dödskamp merendels, och da villrädiga efterfölja mehr sina egna och hvar talan- des råd, än någon visares, och ångra de fyrkar de ned- lägga i apothequet, om de ej promt bli restituerade ögon- skienligen. Jag bade derföre jerna sedt, om almogen kunde skiuta tillsamman fria medicamenter åt sina sjuka, et lite sjukhus kunde inrättas i staden, och at stan generaliter wille contribuera till någon löhn för mig, så kunde de, utan at misstro mig för snikenhet, sen alla fritt consulera mig och fältskiärer och deras gesäller bli något quäfda, ty jag kan aldrig blifva kallad till någon förrän på sista uphällningen, sen alla gesällerna blifvit brukta. Härom har jag ärnat at lägga in hos Landshöfdingen, då det vid Riksdagen kunde afgiöras“. Bidrag t. känned. af Finl. 99 För att uppfostra och understödja yngre studerande på deras medicinska bana tog Haartman, sedan hans praktiska verksamhet och förtroendet för honom ökats, en och annan yngling under sin särskilda vård i sitt eget hem och bekostade hans underhåll. Sålunda skrifver han den 7/,, 1759 till Abr. Bäck. „Nu har jag ock fädt en kiäck och beskiedelig fem års gammal magister öfvertalt att studera medicin, jag har ta- git honom i min gård och jag håller på med honom att nu öfva mig i anatomien, såsom den delen jag mäst glömt. Åbo academie har nu kommit så långt att det fådt tvenne Magnat-stipendier att hjälpa fattiga studerande med. Denne magister, som förlidet år började studera medicin, tör väl hädanefter kunna mehr profitera af lazarettet och jag tror honom om att blifva en fullkomlig medicus; han har goda grunder, lust att lära, godt ingenium och skickeligt upp- förande". Här omnämnde unge läkare var sedermera provinsial- läkaren i Åbo Johan Gabriel Bergman. Haartman följde med uppmärksamhet Bergmans studier och drog icke i betänkande att senare hos Abr. Bäck förorda ho- nom till provinsialläkare 1 Björneborg. Därom skrifver Haartman den 19/, 1762. „Jag beder ödmjukast Herr Archiateren intet illa up- tager att jag åter kommer och bönfaller H. Archiateren i ett mål, som rörer en annans lycka och medicins heder eller rättare hela almogens väl uti Biörneborgs län. Jag har förr haft äran berätta Herr Archiateren att jag för 4 år sedan feck en magister, som är född i Biörneborgs stad, öfvertalter att slå sig på medicin och tog honom äfven strax derpå i Huus med mig. Utom det han redan åren 1753, 54 och 55 vinlade sig uti Upsala om Chemien, Phy- siken och Historia naturalis, som ock geck i Osteologien hos Adjunct. Sidren etc., disputerade i Chemia oecon. un- der doct. Wallerius och sedan med distinction blifvit här 1757 magister, har han här nu hos mig som en hel karl läsit och så vinlagt sig om alla medicinens delar, at det varit nöje åt, samt redan varit i stånd at börja practisera och dervid tagit mina råd; efter hans upförande och ar- betsamhet är hederligt, har jag ock meddelt honom alla Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 3 34 de subsidier jag dels af Collegier dels af praxi ägt, dem han ock flitigt samlat. — Jag har aldrig trodt att han skulle vilja nöja sig med Een! sysslan i Biôrneborg, ty dertill ar han varkel. för god, men längtan till hemor- ten och denna hans sjuklighet har nu giordt honom pick- hägad derpä, sedan Landshöfdingen redan upsatt och af- sänt förslaget förra pästen, hvarpå en dr Biörnlund ensam- men varit föreslagen. Da jag i går anmälte Landshöfd. Wallén Mag. Bergmans ansökning, beklagade han det rätt mycket att han så sent feck del deraf; icke dess mindre skref han strax till statssekreteraren och recom- menderade honom såsom den där är finska språket mäk- tig och således kan bäst gagna almogen. Mitt betyg om Mag. Bergman blef ock bifogat. Som jag kan heligt för- säkra at medicinska faculteten har heder af Mag. Bergman | så för dess kunskap, som upförande och oförtrutenhet, samt den nytta han i länet kan giöra så för språket han äger som ock för det han där är alment kiänd och älskad, så ber jag ock på det trägnaste Herr Archiateren ville giöra sitt till, att han måtte komma i nådig åtanke hos Hans Majestät til provincial sysslan i Biörneborg. Kom- mer en Biörnlund dit, han warder wärkel. ej mehr för- troende vinna bland almogen, än de andra provincialme- dici här, som ej kunna tala med dem“. Bergman undanbad sig dock denna befordran, då han icke ansåg sig hinna inom behörig tid aflägga före- skrifna prof. På Haartmans råd beslöt Bergman att öfverresa till Upsala och där vinna medicinsk grad.. Här- om skrifver åter Haartman den 2/,, 1765. »Omsider har jag fått Magister Bergman öfvertalter och hulpen till sin längesedan ämnade resa till Upsala; jag tviflar ej derpå att icke han upvaktadt Herr Archia- tern, af hvilken han önskar blifva känd, vinna grace och sist befordran! Gud gifve riket hade i alla provincier ja ock uti hvar annan så stadiga, varsamma, upmärksamma och efter de bästa practicos följande medicos, medicinen skulle visserligen blifwa i gemen ansedd för mera nyttig och medici äfven blifva mer älskade än de beklageligen till större delen blifva, då klagomål spörjas på dem ifrån alla orter. Jag. hoppas Herr Archiatern är så god och vid tilfällen pröfvar hans insikt, gifver honom anledningar att hämta vidare förkofring, samt upmuntrar honom. Mannen Bidrag t. känned. af Finl. 39 har redan länge studerat pà rätt trägit vis, och behüfver nu upmuntring samt befordring om han ej skall falla till grälande och blifva en onyttig lem. Mån han ei skulle duga till medicine adjunct framdeles samt böra tillika be- fordras till Lazarette härstädes, i fall han ej skulle kunna vinna provincialsysslan ? “ Haartman nämner icke att det var han, som gifvit at Bergman de medel han behöfde för denna sin studie- resa. Pehr Kalm omnämner det i ett bref af den 24/, 1765 till C. F. Mennander. „Assessor Haartman ärnar ej än giöra sin introduction på et år för de trägna sysslor han här har med sjuka, Lazarettet etc. emedan här är ingen annan medicus: han har nyl. visat et berömligt exempel af sin välvilja at tiena sina vänner: Mag. Bergman har ej penningar, at vidare fortsätta sina medicinska studier, och 1 Upsala antaga doc- tors graden. Assessor Haartman lånte i egit namn mot 6 proc. af academien 6000 dal. kpmt och lämnade det till honom under de vilkor han sjelf lånt det: han will gierna hafva Bergman till provincialmedicus efter sig“. Bergman dröjde mer än ett år 1 Sverige och öfvade sig 1 Stockholm så väl i anatomi, som kirurgi, samt bi- vistade Serafimerlazarettet, hvarefter han efter en under Linnés praesidium 1766 utgifven afhandling. ,Deeffectu et cura vitiorum diæteticorum generali“ blef me- dicine licentiat och sedermera promoverad medicine dok- tor i Upsala !1/,, 1768. Redan den 10 december 1766 ut- nämndes han till provinsialläkare 1 Abo lin. Bland de första läkareåtgärder Haartman vidtog ef- ter sin ankomst till Abo, var inférandet af koppympning enligt da bruklig metod eller éfverflyttandet af koppor till den, hos hvilken man genom detta medel sökte före- komma smitta. Erfarenheten hade nämligen ådagalagt, att de, som undergått koppympning och i följd deraf fått kop- por, alltid fingo sjukdomen mycket lindrigare än de, hvilka på vanligt sätt blefvo smittade. Men fördomarne mot ymp- ningen voro mycket starka och ganska få ville underkasta Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 36 sig denna behandling. Enligt tidens uppfattning måste de, hos hvilka koppympningen skulle företagas, genom lämpliga läkemedel förberedas till emottagande af smitt- ämnet och, sedan sjukdomssymtomer visat sig, underkastas en omsorgsfull vård. Redan i dessa vidlyftiga förberedel- ser låg ett stort hinder för koppympningens allmänna in- förande, då endast läkare ansågos kunna leda utförandet af sjelfva ympningen och efterbehandlingen, men deras antal då för tiden var ytterst inskränkt. Den första per- son, på hvilken Haartman utförde koppympning, var ett af prof. Leches barn. Härom skrifver Haartman till Abr. Bäck den 3 jan. 1755: „Käppympningen på Prof Leches yngsta dotter geck lyckeligen, men af de andre, som sades haft rätta koppor, dog den äldsta rätt hastigt, och den andra, som sågs lika öde underkastad, gafs mig at skiöta och kom sig sen kop- porne blifvit utdrefne med 15 gr. moschus på 7:de dyg- net och 8:de, försat med såcker ock starkt aqv. flor. naphe; emedlertid heter det nu i staden att koppympningen på dem alla anstäld har dödat den ena och ympningen anses för faselig gierning. Af de jag betiänt här i staden och på landet och fördt dagbok öfver, vet jag vist at 82 st. af dem äro restituerade till hälsan” o. s. v. Haartman begagnade sig af Suttons metod att i en rispa 1 huden inlägga en med koppmateria mättad tråd. Dimsdales metod att öfverföra koppämnet omedelbart från arm till arm var då ännu icke använd på landsbyg- den. Någon gång synes Haartman, isynnerhet hos barn, hafva begagnat sig af en själfständig metod, som han upp- tecknat i en i K. Svenska Vetenskapsakademiens bibliotek befintlig, icke tryckt uppsats ,Om sättet att anställa kopp- ympning utan skiärning“, däri han beskrifver den på föl- jande sätt. , Huru svårt det ibland är at medelst hudens rispande eller skiärande med Lancette få anställa kopp-ympningen på små barn, det är nogsamt bekant bland dem som det försökt, hälst sedan första ympningen misslyckats. Bidrag t. känned. af Finl. + 37 Då det vanliga Kopp-ympnings sättet för någon tid se- dan på en liten Mademoiselle, 21/, år gammal, ei hade den påsyftade wärkan, af det ymptraden måste warit för gammal, var en ny ympning med friskare tråd nödwändig, men tillika swår i anseende til den lillas alt för stora fruk- tan, som man efter möjeligheten wille undwika; ty tänkte jag på et lindrigare sätt at vinna ändamålet. Tre veckor efter första ordinaira ympningen. tog jag och strödde på en med Borax plåster anstruken duk en 6 å 8 gran Spansk flug pulfver, så stort och bredt som en hwiht styf- wer eller litet mindre, trykte Pulfret wäl in uti Plåster duken at det blef sittande, och applicerade det på den lil- las fot, nedan för knäwecket där strumpebandet brukas, på ätsidan. Dagen derpå, sedan det dragit en liten blåsa, upkliptes den samma i form af en smal Rännel, och så applicerades uti sagde rännel 2:ne Kopp-trådar, förbants med Borax plåster, samt lämnades i 3 dygn orubbat och "utan widare eftersyn. Pa siette dygnet efter ympningen siuknade Mademoisellen, på 8:de började utslag wisa sig, så wäl omkring det ympade stället som i ansigte, och på 20:de woro alla koppur torkade, utom kåppsåret som ännu litet flöt. 1754 då jag första gången anstälte kåppymp- ningen härstädes, tviflade jag fast för tida nemligen på 4:de dygnet, om ympningen skulle reuserat och blandade då kåppvar och spanska flugor med litet digestiv, samt applicerade på det ympade stället. 1756 då jag på en Baron och 3:ne fröknar måtte 3:die gången iterera ymp- ningen, skiedde det på förut beskrefna sättet med önske- lig wärkan, och är jag såledez nog förwissad derom at ympningen på detta sättet med säker effect och med mindre skräck och oro än på det vanliga sättet anställas kan“. Joh. J. Haartman. M. D. och Province. Med. Af denna beskrifning finner man att Haartman, till undvikande af inskärning, brukat inlägga kopptradarna 1 en medels spanskflugpulver uppdragen blåsa. För att förmå allmogen att underskasta sig koppymp- ning, ansåg Haartman att den genom särskildt beviljade förmåner borde därtill uppmuntras. Härom skrifver han den 2/, 1769 till Abr. Back. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 38 „Hade vårt Konungahus förr fattat förtroende till kopp- ympningen, så hade visserligen deras exempel verkat mera efterdöme på alla i riket och folkbristen bland allmogen med blifvit afhulpen. Gifve Gud våra för rikets väl om- tänkta ständer ville och kunde finna medel att upplifva denna medicin in på allmogens barn. Skulle det ej göra bästa verkan, om genom något förordnande alla ympade bondebarn skulle frias ifrån mantalsskrifningen till dess de fyllt 21 år såsom en sorts premium för det de ympa sig“. Koppympningen kunde likväl svårligen vinna allmän- nare utbredning, så länge, enligt tidens uppfattning, en mängd förberedande åtgärder voro nödvändiga, innan ymp- ning finge å en person verkställas och dessa förberedelser måste af läkare anordnas. För att befordra koppympnin- gens spridning bland allmogen, uppmanade han medicine studerandene att öfvertaga detta göromål och under resor 1 de delar af landet, där kopporna för tillfället utbrutit, utföra detsamma. I bref till Abr. Back af den 3°/, 1770 meddelar Haartman en mängd upplysningar om dessa omständigheter. „I anledning af Välb. H. Archiaterens ärade skrifvelse förleden Höstas, at vid existerande kopp Epidemi upmuntra medicine studiosos til koppympnings anställande på allmo- gens barn, har nu en af mina auditorer under vistande på sin hemort i Biörneborgs districten, genom sin broder, som är präst, fått allmogen öfvertalt at vilja lämna sina barn till ett slikt göromål, sedan i samma och omkring liggande socknar en myckenhet barn af dem finnes blifvit bortryckte. Han ärnar nu ock i slikt ändamål anställa resan til dem, men af dr Biörnlunds i går ärhålna bref märker jag honom rätt illa uptaga detta och lofvar äfven hos kl. Collegium medicum anföra besvär deröfver. Jag har väl genom skrif- velse sökt föreställa honom, huru obetänkt det vore at vilja hindra et så nyttigt göromål hälst farsoten är i flere socknar och han sjelf omöjeligen är i stånd att fullfölja ympningen icke i en enda så mangrant som icke flera med honom kunde hafva at där syssla. I fall han vidare skule besvära sig hos K. Collegium, hoppas jag svaret blifver til landets bästa lämpadt“. Bidrag t. känned. af Finl. 39 Utredningen af de i landet allmännast förekommande sjukdomar och farsoter var en af Haartmans första om- sorger.: De bidrag en föregående tid lemnat till deras kännedom voro ganska ringa. Den ende vetenskapligt bildade läkare Finland till denna tid haft hade varit me- dicine professorn vid akademin. Ingen af de män, som beklädt den då enda medicinska lärostolen, hade varit in- född eller ådagalagt någon närmare kännedom af landet, dess språk och seder. Det uppgifves visserligen, att P. Elfving (med. prof. 1722—1726) hållit offentliga föreläs- ningar om epidemiska sjukdomar 1 Finland och efterlem- nat 1 manuskript en finsk öfversättning af van Hoorns bekanta arbete i barnförlossningskonsten „Siphra och Pua“. Men i betraktande af hans korta härvaro och folkets på denna tid ringa förtroende till läkarens hjelp, är denna hans bekantskap med landets språk och förhållanden ganska tvifvelaktig, och numera åtminstone äro alla spår deraf försvunna. Samma förhållande äger rum med den i öfrigt om den medicinska vetenskapen i Finland förtjente Herm. Didr. Spöring (1728—1747). Af dennes efterträdare Joh. Leche (1748—1764) deremot har man viktiga bi- drag till kännedomen af Finlands natur och klimat. Ef- ter sin ankomst till Åbo hade han förvärfvat sig den kän- nedom af finska språket, att han kunde begagna det som samtalsspråk och vinnlade sig äfven om att bland befolk- ningen sprida kunskap om allmänna hygieniska förhållan- den. I ett bref till P. Wargentin skrifver Leche den 17 febr. 1764: „Jag har för många orsakers skull funnit at det vore onyttigt at för bonden föreskrifva recepter och curer, ty hvarken vill eller kan han sjelf följa dem, men vill pre- sten vara behjelpelig uti sine åhörares sjukdomar, så är sockne apotheket det bästa, som någonsin kan gifvas. Der- emot har jag tyckt nyttigare vara, at gifva reglor huru de skola conservera sina barn för sjukdom och död och huru de skola ackta sig sjelfva för misstag emot den de- len af diæten, som illa observerad gjör de svåraste sjuk- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 40 domar och de mästa dödsfall. Den som kan ackta sig för sjukdom, undviker at rickta både Doctor och Apothe- kare“. Collegium medicum, som under sin högt förtjente preses", den lärde och mangsidige arkiatern Abraham Back, utvecklade en synnerlig verksamhet 1 vården af medicinalväsendet 1 Sverige och Finland, lät flere gånger utfärda uppmaningar till provinsialläkarene att meddela noggranna underrättelser om sjukdomstillståndet i distrik- ten och utforska orsakerna till och förloppet af de tidtals svårt härjande farsoterna. På grund af dessa ämbetsbe- rättelser utgåfvos sedan de riksdagsrelationer, hvilka just vid denna tid började utkomma och hvilka innehöllo högst värdefulla upplysningar om landets sanitära förhållanden. Mycken vikt fästades vid upptecknandet af de bland fol- ket brukliga huskurerna. Äfven Haartman blef anmo- dad att från Åbo län insända redogörelse för sina iaktta- gelser i detta ämne. Här kan anmärkas, att Collegium medicum öfversändt 600 dal. till medikamenter at allmo- gen och fattiga 1 länet vid förefallande farsoter. Till Haartmans förtjänster om läkekonstens ut- veckling i vårt land hör otvifvelaktigt den att han sökte vinna kännedom om folksjukdomarna och deras spridning. I detta afseende sökte Haartman fästa prästerskapets upp- märksamhet vid de i landet uppträdande farsoterna och utbad sig underrättelser om dem. Äfven om de på den tiden vanliga, allmänt begagnade s. k. huskurerna, sökte Haartman genom prästerskapets bemedling vinna känne- dom och anhöll hos biskopen „att genom circulair till probstarna förmå presterskapet att gifva tillkänna hvad de tilläfventyrs 1 detta afseende kände, för att sedan jämte andra iakttagelser offentliggöras". Sina tankar 1 detta afseende meddelar Haartman i ett bref till Abr. Bäck den 29/; 155. .Kongl. Collegii medici befallning att möjeligen före- bygga och mota alla gängbara sjukor med minst kostande Bidrag t. känned. af Finl. 41 + medicamenter och huuscurer, deras historier vid åhrets slut och dessemellan, när nödigt pröfvas, öfversända, sa- som ock Brunscurers utgång meddela, skall efter möjelig- heten verkställas. Hvad Epidemierne angår, så ser der- med nog svårt ut at på någon tid få derom fullständiga Thera else ty här blifver man ej kallad förn pa 10 à 15 dygnet och da veta de föga något at säja om det som passerat. At få landets Imeem si har jag anmodat Bi- skopen att genom circulair till probstarna förmå prester- skapet att med första gifva dem vid handen, da de fram- deles tillika med en hoper jag länge samblat kunde ut- eifvas med observationer vid deras bruk. Att fa fullkom- ligare berättelser af prästerskapet om sjukdomarne, så har jag ärnat vid nästa prästmöte gifva et formulair, hvarefter de skola utleta alla symptomerna och deras beskaffenhet, så jag deraf sedan må kunna sluta till de gångbara sju- kors beskaffenhet, ty till dato har jag sällan fådt reda på sjukdomarne efter deras berättelser". Genom denna vädjan till prästerskapets medverkan blef grunden lagd till den förbindelse, som med afseende å folksjukdomarna ända till vår tid fortbestått emellan lä- karene och prästerskapet, till dess en ny tid förlagt häl- sovårds uppgifterna 1 kommunalstyrelsernas hand. Sysselsättningen härmed ledde Haartman till utar- betandet af den läkarebok, som fört hans namn ända till våra dagar. Ännu hör man dess utgifvare till skilnad från en annan författare med samma namn, som äfven skrif- vit populära läkareböcker, kallas , gamle Haartman“. Med detta arbete ville Haartman bland allmänheten sprida kännedom af de vanligaste sjukdomarnes symtom och be- handling. Gagnet af en sådan populär handledning var så mycket större, som tillgången på bildade läkare var yt- terst inskränkt och okunnigheten om de enklaste medels användning mycket stor. Sjukdomarne och de 1 landet vildt växande medicinska örternas namn äro 1 arbetet upp- tagna på finska och därjämte innehäller det, utom ett stort antal af Haartman upptecknade huskurer, ett , Hus- och Reseapothek“, hvarom 1 det följande närmare ordas. Detta arbete , Tydelig Underrättelse om de mäst gångbara sjukdo- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 42 e mars igenkännande och motande genom lätta och enfaldiga husmedel samt ett litet Res- och Hus Apothek“ blef visser- ligen tryckt 1 Stockholm 1759, men kan och bor räknas till vårt lands svensk-finska litteratur. Angående syftet med och planen för sitt arbete meddelade sig Haartman isynnerhet med arkiater Abr. Bäck, hvars råd han i flera afseenden inhämtade. I bref till Abr. Bäck af den 4 aug. 1759 skrifver Haartman: „Jag tackar vördsammast Herr Archiateren för de skiedda rättelserna i företalet, som fägnade mig rätt myc- ket, ty sedan manuscriptet var bortsändt, kom jag att ge- nomläsa nägra af Stahlens practiska böcker, och kan jag säga, att jag derefter fattade nog bättre tankar om den stora mannen, än jag förut hade, så vida jag fann att han värkeligen ej så mycke är för remedia palliativa, såsom han beskylles före. Har han haft sina fel, så är det in- tet att undra på de tider, då medicin var i nog mörker och i brytning. Recensionen tackar jag ock ödmjukast före, den var alldeles tillräckelig. När en bok mycke skrytaktigt recenseras, så torde den falla androm som mig misshagelig“. Till och med en af dedikationerna är skrifven af Abr. Bäck, såsom ses af nedan stående bref af den 11 maj 1759, hvaraf man tillika finner, hvilken uppmärksamhet under frihetstiden egnades åt de styrande riksråden. ,På Herr Archiat. bewägna försäkran att ej tycka illa wara, om jag ej skulle finna mig vid dedicationerna till Excellentierna, upsatte jag så Herr Arciaterns, som mina till Herrarne, och utan at låta HofRättsRådet Rappe veta auctorerne till desamma, bad jag honom utvälja och nämna, hvilka han mäst tyckte om, då hans smak föll på de jag nu öfversänt, af hvilka den ena är Herr Archiaterens. Han sade wäl, at det vore alt nog om jag satte till dem aller- ödmjukast och mente at ingen med rätt kan säja underdån- ödmjukast till annan än konungen, men som det strider mot bruket, så vet jag ej om jag skal följa nämnde Hof- rättsråds råd: Jag låter det komma an på Herr Archia- Bidrag t. känned. af Finl. 43 teren, till hvilken jag hänvisar Herr Actuar. Tuvén“ (Haartmans kommissionär). Sedan Haartmans skrift utkommit, skref han till Abr. Bäck den */,, 1759. »Blygas borde jag för min stora efterlatenhet att upp- vakta Herr Archiateren, af hvilken jag dageligen erfar ve- dermälen af idel godhet och kiärlek. För 14 dagar sedan hade jag den innerliga glädien at upbryta Herr Archiaterens skrifvelse: för 8 dagar sedan complimenterade Dr. Balk mig pa K. Collegii medici vägnar och i gar erhölt jag, jemte Högvälborne Herr Landshöfdingens skrifvelse, copia af K. Sundhets Commissionens skrifvelse till Landshüfdin- gen, som ganska gratieust behagat yttra sig öfver min ut- gifna Bok och emot mig. Alt sådant har jag att tacka Herr Archiateren före, som pa alt sätt söker recommen- dera mig och giöra mig kiänd hos vederbörande. Jag är alt for ringa till alt sådant och kan ej annat än med dju- paste vördnad aflägga tacksägelser derfére! Så länge stof- tet anda hafver, så skal ei vördnaden heller, som jag ir skyldig, kunna utplanas eller kiärleken dé. Något tror jag väl min Bok vara åtgången på svänska sidan, men här äro näppel. 70 än försålda. Jag hoppas dock när före blifver och folket kommer i rörelse, att debiten skall blifwa större, hälst Consistorierna så här, som i Borgo ny- ligen hafva rekommenderat den hos Prästerskapet; dock finner jag ock at Darelii Bok om lättfångna medel myc- ket lärer minska åtgången på min, men hvad vill det hielpa, så länge den Högste låter mig niuta helsan, så bör jag vara nöjgd, ty då bör jag kunna på anständigt sätt finna utvägar till en anständig lefnad och kunna försörja mig såsom ensammen och ledig person“. Arbetets för tiden behjärtansvärda syfte var att vid bristande tillgång på läkare betjäna den stora allmänheten isynnerhet på landsbygden. Förf. minnes ännu från sin ungdom huru det var vanligt att vid förefallande behof rådfråga denna allmänt kända och spridda bok. För detta ändamål lät Haartman konstruera s. k. reseapotek, i hvilka de vanligaste, mest behöfliga läkemedel och en del af ho- nom sammansatta kompositioner inlades, jämte en tryckt Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 44 skrift om deras användning. Ett sådant reseapotek fin- nes ännu i förf:s ägo. Det erkännande denna skrift vann af den då för ti- den i landets medicinska angelägenheter mäktiga „Sund- hetskommissionen“, som med anledning af Haartmans bok sändt en smickrande skrifvelse till landshöfdingen i Åbo, fägnade Haartman i hög grad. På sin vän, ar- kiater Abr. Bäcks råd aflade han sin tacksägelse till Sundhetskommissionen för denna dess välvilja. Förf. kan icke underlåta att meddela denna skrifvelse, dagtecknad Åbo den 26/,, 1759, såsom karakteriserande det ödmjuka beroende, hvaruti den enskilde medborgaren under fri- hetstiden ansåg sig stå till öfverordnade myndigheter och hvarifrån äfven vetenskapsmännen icke dristade frigöra Sig. „Att min lilla tractat om Huskurer varit lyckelig nog til att vinna Eders Excellences och Kongl. Sundhets Com- missionens nådiga välbehag, det har jag med osägelig fäg- nad genom Herr Landshöfdingen Wallén fått erfara. Mitt syftemål med denna tractat gick ej högre, än at jag med min enfaldiga kunskap skulle kunna tjena några fattige och enfaldige landets inwånare. Men att densamma skulle vinna tycke och ynrest inför så högt uplysta ögon, dit har hvarken mitt hopp eller min ambition sträckt sig. Och giör denna lyckan derföre så mycke djupare intryck i mitt sinne, som den är oförmodad och öfver all väntan. ‘Den största skyldighet jag härifrån å min sida drar, är att använda alla krafter och all förmåga til at giöra mig värd af de nådiga utlåtelser, som Eders Excellence och Kongl. Sundhets Commission om mig behagat yttra. At ett sådant tänkesätt och det lilla jag till allmän- hetens gagn hittils kunnat uträtta ej förtienar belöning, derom kan ingen wara mera öfvertygad än jag sjelf. Men skulle Eders Excellence och Kongl. Sundhets Commission finna at min wälmening kunde ihogkommas med någon he- ders caractaire och titel. så torde andre deraf upmuntras att med större gofvor gie fram uplystare arbeten än jag kunnat åstadkomma. Detta lemnar jag dock aldeles uti Eders Excellences och Kongl. Sundhets Commissions nådiga skiön och behag, Bidrag t. känned. af Finl. 45 med allerödmjukaste försäkran at huru dermed skier, så kan en sådan omständighet hvarken öka eller minska den oföränderliga djupa vördnad, med hvilken jag till mitt sista har den nåden framhärda Eders Fxcellences | och Höglofliga Kongl. Sundhets Commissionens allerödmjukaste tjenare Joh. Haartman“. Haartmans bok vann 1 sjelfva verket allmänt er- kännande och förvärfvade honom många vänner. Hans gamle gynnare K. G. Tessin skrifver till Abr. Bäck den 10 januari 1760: „Herr Assessor Darelii arbete under Kongl. Collegii medici upsigt blifver otvifvelaktigt nyttigt, isynnerhet för oss öfvergifna landtbor; dock hoppas jag sådant ej inne- bära något ogillande af hvad doctor Haartman nyligen utgifvit och jag med så mycket nöje läst. Vår lilla och snabba Finska Doctore är en vänn, i hvars öde jag tager en öm del". Hvarför Haartman ännu en gång med anledning af sin bok uppvaktade K. G. Tessin med en smickrande och ödmjuk tacksägelse låter väl icke utreda sig, men syn- nerligen förbunden .maste han hafva känt sig, då han fann sig manad att den 13 maj 1760 aflåta följande skrifvelse: „Under de stora och margfalliga förtienster, hvarmed Eders Höggreflige Excellence gjort sig wart k. fädernes- land till all uptänkelig wördnad och högaktning förbunden, hafver ock jag isynnerhet för min lilla del orsak at, i un- derdånig ödmjukhet, wörda den kiärleksrika nåd, hvarmed Eders Höggreflige Excellence understödt min upkomst och på flere sätt låtit sig om mig vårda. Såsom en frukt deraf, har jag tiltrot mig at upofra Eders Höggrefl. Excellence min af trycket utgångna tractat om huskurer, och jag har deremot haft det underdåniga nöje, at genom Ed. Höger. Exc. nåd. skrifvelse se densamma hos sig vara teknad mig till godo och mehr än jag förtjent. Har ock allmän- heten uti samma arbete funnit något välbehag, så har jag Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 46 till ingen ringa del att tillskrifva det den öma och hulda ward, hvarmed Ed. Höggrefl. Exc. mig så väl som alla andra de ädla och vetenskapers idkare så nådigt behagat omfamna med. Uti hvilken höga nåd och gunst, då jag äfven framgent önskar mig få vara innesluten, förblifver jag med oförändrad niit och åhåga till mitt yttersta Ed. Höger. Exc. underdån. ödmjukaste tjenare Joh. Haartman“. Assessors-titeln lät icke heller länge vänta på sig. Haartman erhöll den 1761. Redan förut hade Arkiater Bäck erbjudit honom denna värdighet, såsom man finner af ett bref från Haartman dat. den 5 juli 1758. „Jag tackar ödmjukast Herr Archiatern, som vill be- fordra mig til Assessors characteren, jag kan ännu ej finna mig til svar deruti, ty nog kunde det vara önskeligt för den, som genom characterer måste söka anseende samt lefva bland storsint folk, men vet derföre intet om det li- sar et tryckt sinne och den som önskar utvägar at få sätta sig i enslighet under hopp at slippa förtryckande och för- klenande tungor; Jag förmodar likväl at det vore nyttigt sedan Prof. Leche befordrat en chirurgie studiosus til Prosector här vid academien och äfven afslagit Gref Tes- sins project til en medicinæ adjunct, hvilken syssla jag likväl intet ser lända mig til heder, såsom flere mina vän- ner sagt, sedan Chirurgiæ studiosus Forsten fådt Prosec- tors sysslan, men torde hända Assessors caracteren snarare gagna mig, derest jag skulle lefva, orkade åsidolägga tryc- kande omständigheter. och skulle öfverlefva Medicine Pro- fessorn härstädes”. Haartmans skrift fick likväl en opåräknad medtäf- lare i assessor Darelius’ kort derpå utkomna bok „Soc- ken Apothek och några huskurer. Stockholm 1760“, hvars utgifvande Haartman befarade komma att 1 betydlig grad minska åtgången af hans eget arbete, såsom han ytt- rar 1 ett bref till Abr. Bäck af den 17 mars 1760: ,Hans Majestäts skrifvelse till samtel. Consistorierna rörande samma socken Apothek har mycket inskränkt min Boks Bidrag t. känned. af Finl. L 47 åtgång härstädes, har ock ej annat än det gjordt det- samma på svänska sidan“. Konsistorierna i Åbo och Borgå hade mellertid rekommenderat Haartmans arbete _hos prästerskapet och försäljningen däraf måste icke hel- ler hafva varit så alldeles ringa, eftersom en ny upplaga måste utgifvas i Åbo 1765. Om Darelii bok skrifver Haartman till Abr. Bäck den 23 maj 1760. „Jag har med mycket nöje genomlupit D. Darelii bok. Mången Doctor har nog hjelp af densamma, isynnerhet af recepterna, för våra kringvandrande gesäller dråpelig och äfven för några få andra 1 medicinen något verserade, men näppeligen lärer klockarene i Finland blifva i stånd att fullfölja dess inrättning och afsikter, rätt få tror jag ock i Sverige." , Skada är det at Kongl. Collegii medici anord- nande at klockare, som tillsättas, skola kunna låta åder numera förglömts, isynnerhet upp i landet, hvarest ingen åderlåtare finnes ofta ei i 3 à 4 socknar omkring" (Br. d. 17 mars 1760). Efter några år blef en ny upplaga af Haartmans läkarebok nödvändig. Den utkom i Åbo 1765. Vid denna omarbetning sökte Haartman göra läkareboken så full- ständig och användbar som möjligt. Den nya upplagan bär äfven i många delar spår af ökad erfarenhet och be- kantskap med den finska allmänhetens sätt att uppfatta de allmännast förekommande sjukdomarna. Då arbetet närmast åsyftade att vara en hjälpreda för dem, hvilka på landsbygden voro i afsaknad af läkarevård, lade Haart- man en synnerlig vikt på uppgifvandet af lämpliga läke- medel. Det bifogade „Husapoteket“ blef derför 1.väsent- lig mån förökadt. Härom skrifver Haartman den 16 maj 1763 till Abraham Bäck: » Wördsammast afläggas tacksäjelser för Herr Archia- terens alt för lärda skrifvelse och beder om förlåtelse at jag på längre tid åter ej låtit höra af mig. Utom det här varit hela tiden nog siukligt och jag sjelf på en tid ej) varit vid muntert sinne, sedan de vanliga tiänningarna i bröstet i denna vår nog vist sig, har jag ock nu hela Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 48 vinteren äflats med min Bok, den jag aldrig får såsom jag ville och önskade; den blifver nu ganska mycket än- drad; den skall väl i manuscript först öfversändas til Kongl. Collegii medici censure, innan jag får låta trycka densamma”? jag var sinnad att vid slutet af hvarje beskrif- ning på de anförda medicamenterne i Husapothequet före- slå något medicament, som i deras ställe skulle kunna bru- kas af dem, som ej hafva tilgång til mina föreslagna me- del, men en del afråder mig derifrån, och säger det til skäl, at almenheten då tror mina medicamenter ej vara så nyttiga och at jag derigenom beröfvar mina medicamen- ter mycket den credit de redan vunnit hos det almänna, hvilken börjar hafva till dem det förtroende, som de förr haft för de Halliske; hvad råder Herr Archiateren mig till härutinnan? Jag biuder wäl til at i mångt tilhopa draga mindre nödiga saker, men så blifver i deras ställe mycket tillökt, at jag wäl tror den blifva en tredjedel nu större än förr. Om Kongl. Collegium medicum skal åter censu- rera Boken, behöfver jag begiära någon ny approbation eller kan jag icke heldre få bibehålla den Herr Archia- tern gifvit öfver förra uplagan?“ Det låg 1 tidens lynne att lägga högt värde på och hysa förtroende till medikamenter. Ur alla tre naturens riken uppsöktes nya läkemedel och, vid det nyvaknade in- tresse botanikens studium öfverallt väckte, var det isyn- nerhet växtriket, som lemnade den största mängden af de droger, hvarmed mensklighetens lidanden skulle bekämpas. Med ifver undersöktes tillika de bland befolkningen från äldre tider i bruk varande ,.huskurerna* och collegium me- dicum uppmanade mer än en gång landets läkare att taga kännedom om dem och meddela kollegium hvad de i detta hänseende funnit. I bref till Haartman af den 19 feb- ruari 1755 påminde kollegium om nödvändigheten att un- derrätta sig om allmogens huskurer, , hvilka, sa vida de hafva sin goda nytta med sig, icke må förbigås, utan först påminnas och, 1 fall några missbruk i deras nyttjande skulle märkas, innevanarene derom undervisas". Dittills hade det ännu icke blifvit sed, att staten vid uppkommande farsoter lät bland allmogen utdela läkeme- Bidrag t. känned. af Finl. 49 del. Knappt hade Åbo län erhållit provinsialläkare, innan landshöfding Lilljenberg på grund af ett af Haartman inlemnadt memorial i skrifvelse till sundhetskommissionen af den 27 december 1754 hemställde ,huru angeläget det vore för allmogen att få någon fond till medicamenter“, men då man icke kunde hoppas, att allmogen, sedan den åtagit sig att aflöna provinsialläkaren, skulle kunna för- mås att göra nya sammanskott, föreslog landshöfdingen „om icke dertill kunde tagas åtminstone någon del af det som samlas här 1 Finland till det i Stockholm inrät- tade lasarettet, aldenstund dess vida aflägsenhet och sär- deles de svåraste tiderna på åhret, då ingen seglation är, ej gier denna vidlyftigt belägna nationen något hopp till egen fördel theraf och vore således bättre att et litet la- sarett inrättades therföre i Abo“. Collegium medicum öfversände 1755 till Haartman af mineralvattenfondens tillgångar först 150 #. k. m. och sedan 600 ff. k. m. att emot redovisning användas till upp- köp af medicamenter till allmogens hjelp i länet. Haart- man anmodades tillika att hos Biskopen och Consistorium ecclesiasticum utverka „att de täcktes forma samtelige pastores att brefvexla med provincial medicus, så snart någon farsot yppar sig 1 församlingarne, för att af honom få råd och upplysningar". Ända från medlet af 1740-talet hade en svår, förö- dande boskapssjuka härskat 1 Finland, Tidtals aftagande, uppblossade den åter med förfärande våldsamhet, isynner- het i Österbotten och Tavastland. Styrelsens ansträng- ningar att bekämpa den kröntes icke med framgång och lika fruktlösa voro läkarenes och enskilde medborgares bemödanden. Haartman egnade sig med stort intresse åt och förvärfvade sig verkliga förtjänster om utrednin- gen af d. s. kallade boskapspestens patologi. I och för dessa undersökningar gjorde han tillika trägna resor 1 lan- det till dess hämmande. Sina åsikter och erfarenheter om sjukdomen, som synes varit mjältbrand, har han meddelat 1 särskilda uppsatser, införda i Svenska Vetenskapsakade- Nat o. Folk, H 70, N:o 2. 4 20 miens handlingar 1758 och 1764, äfvensom i en för den större allmänheten afsedd kort underrättelse ,Om boskaps- pesten i Finland och dess förekommande och botande“ (2 blad 4:0 s. L et a). Af denna ströskrift synas tvenne bearbetningar finnas på finska , Carjan taudista Suomesa ja sen Parannuxesta ja Estämisestä* (Turusa 1770) och „Neuvo ja Julistus kuinga Eldiden Rutto eli tartuwainen ambotauts Suomesa tattaan estettää ja parattaa“ (Turusa 1774). Långt senare (1783) utgaf Haartman en akade- misk stipendiat-afhandling 1 ämnet under titel ,Om boskaps- pesten”. Under den allmänna förskräckelse, som sjukdomens härjningar framkallade i landet, uppträdde den ene och den andre med råd. Bland dem var äfven professor P. A. Gadd, som den tiden ifrigt sysslade med ekonomiska ämnen. Då han till vederbörande inlämnade sina förslag, beskyllde Haartman honom att hafva tagit dem ur hans skrifter och skref härom till Abr. Bäck den 3 augusti 1761. »Herr Prof. Gadd, som altid plöjer med andras kalf och nu efteråt gjordt sig grön och ingifvit till Landshöf- dingen recepter mot boskapssjukan, snart sagt alt af mig compilerat, där äfven gjordt sig af sina samtal med mig all nytta och föreslagit boskapens förbränning, at dermed vela hedra sig, fast det förut var anstaltat till fogdarna och i wettenskaps acterna är föreslagit. Nu fick jag höra att han godt med memorial till någon oeconomie deputa- tion till ständerna, det torde utan tvifvel communiceras kongl. Collegio medico: jag hoppas H:r Archiatern dervid tager del af mig och utreder saken. Nedriga steg att på andras depence vela hedra sig“. När Collegii medici utlåtande infordrades af ,,ständer- nas deputerade öfver finska oeconomie ärenderna“ an- gående så väl Gadds, som Haartmans ,upgifna bote- medel emot den 1 Finland gångbara boskapssjuka“, ytt- rade sig collegium ,att det med största nöje sedt Asses- sor Haartmans stora flit, oförtrutenhet och ömhet om Bidrag t. känned. af Finl. Sl ortens bästa, samt att de af honom till trycket uppgifna och redan använda botemedel äro fullkomligen svarande mot sjukdomens beskaffenhet, lätta och beqväma att till- laga för allmogen, samt kan Collegium ej finna nyttigt att låta trycka eller authorisera någon annan cur än den Haart- man redan låtit af trycket utgå och hvad professor Gadds upgifna botemedel angår, så äro de bästa deraf öfverens- stämmande med dem Haartman brukat och uppgifvit*. Sundhetskommissionen, som handlagt ärendet, förenade sig i allo med collegii medici yttrande och underrättade tillika deputationen den 14 oktober 1761 om de åtgärder kom- missionen vidtagit till boskapssjukdomens hämmande. Sin åsikt om denna farsot uttalade Haartman i sist anförda bref till Abr. Bäck på följande sätt: ,Boskapspesten continuerar väl ännu snart öfver hela landet, dock tror jag icke med den häftighet som förr; icke dess mindre skall jag på Herr Archiaterens råd resa några tracter ikring där den mest grasserar och giöra mig på bästa sätt underrättad, samt öpna kreaturen, om till- fälle gifves, ehuru solklar sjukdomen och förut är. Herr Archiater Linnaeus har gjort ganska illa mot sig och det almenna, somr på så liten grund bedrager sig och andra. Han s relation läer varit orsaken, at min relation, som in- sändes at införas uti Inrikes tidningarna, ej blifvit gillad och införd, torde hända så i detta, som i mångt annat torde. ordspråket sannas, mundus vult decipi. At sjukdo- men är här nu aldeles den samma, som jag beskrifvit i acterna, är ingen tvifvel, fast den nu är i långt högre grad och smittar samt dödadt långt mer folk och creatur, nem- ligen hästar, kor och svin; hvad der är sagt kan jag ej annat än i min tilkommande berättelse til alla delar be- styrka, förmodeligen alenast tydeligare ådagalägga. Ef- ter de symptomer auctores beskrifva måste ock denna vara densamma, som den i Europa och Sverige bekanta boskaps- pesten, som förra åren grasserat; och om den icke är den af Arch. Linnaeus så kallade Bullula sive Ectusa, så är den ett nytt genus och instämmer mycke nära med Ery- sipelas med blädror och hafver sig på folk såsom de där blifvit ormstungna och går alt för snart til kallbrand, deraf de düü“. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 52 Genom ihärdiga bemödanden af några framstående läkare, understödde af mäktige förespråkare, hade serafi- merlasarettet i Stockholm kommit till stånd och blifvit för allmänheten öppnadt 1752. Till dess tillvägabringande hade medel under 1740-talet samlats i rikets samtliga län. Äfven från Finland inflöto dertill vissa afgifter. Förgäf- ves sökte efter en tid äfven andra städer att komma i åtnjutande af egna sjukhus, men dessa nära liggande önsk- ningar motarbetades af dem, hvilka fruktade att det nya lasarettets inkomster skulle i hög grad förminskas. Efter förnyade framställningar, medgaf slutligen 1756 års riks- dag att sjukvårdsanstalter finge inrättas i Åbo och Hel- singfors. Hvad Äbo beträffar, hade Haartman redan i ett till landshöfdingen 1754 inlemnadt memorial framhållit behof- vet af ett sjukhus i denna landsort, hvars innevånare vis- serligen erbjudits att begagna sig af lasarettet i Stock- holm, men hvilka i följd af landets aflagsenhet och brist- fälliga kommunikationer svårligen kunde hafva någon nytta deraf. Otillräckligheten af de medel, hvilka anvi- sats till det nu på grund af kongl. resolutionen af den 29 november och k. brefvet af den 17 december 1756 bevil- jade första länelasarettet för Finland i Åbo, lät likväl icke hoppas en snar verkställighet af detta önskningsmål. Så väl den nyinrättade lasarettsdirektionen, som hofrätten 1 Åbo och landshöfdingen i Österbotten Gustaf Abraham Piper gjorde derför hvar för sig hos kongl. maj:t fram- ställning om nödvändigheten att öka fondens tillgångar. Häröfver hörd, förordade sundhetskommissionen 1 sin till kongl. majestät den 22 november 1758 aflåtna skrif- velse, utom den ena förut beviljade kollekten, anordnan- det af ännu tvenne årliga kollekter inom Åbo stift till sjuk- husets förmån, en anordning, af hvilken man hoppades rikliga bidrag 1 enlighet med tidens sed att genom frivil- liga sammanskott underhålla allmänt nyttiga företag. Här- till biföll kongl. maj:t den 14 februari 1759 och förord- nade tillika, att lasarettsafgifterna für fullmakter, utfärdade Bidrag t. känned. af Finl. 23 af kongl. maj:t eller rikets kollegier åt tjenstemän inom Åbo stift, skulle numera äfven tillkomma det nya sjukhu- set. Äfven böter för anförda obefogade besvär hos kongl. maj:t af personer, hvilka hade sitt hemvist i Åbo stift, skulle tillfalla lasarettet. Det synes hafva varit närmast på Haartmans initia- tiv och genom hans nitiska bedrifvande, som denna vik- tiga inrättning kom till stånd. Härvid låg icke blott den fattiga befolkningens behof af sjukvård honom om hjär- tat. Han hade därjämte fattat vikten och betydelsen för de medicinska studierna af en sjukvårdsanstalt, där de unge läkarene, om också 1 inskränkt omfång, kunde finna tillfälle till praktisk utbildning. Inrättandet af det lilla länesjukhuset i Åbo vardt fröet till den kliniska undervis- ningens införande hos oss och 1 själfva verket tjänte detta lasarett länge såsom den första praktiska plantskolan för Finlands läkare. Här må därför anföras Haartmans ord 1 ett bref till Abr. Bäck af den 3/, 1755. „Mitt memorial til Landshöfdingen om ett sjukhus in- rättande här för dem (som) fordra jemn skiötsel, för kåpp- ympningen på bondebarn, som mycke döö af det de i köl- den måste flyttas mellan deras torp och de studerande medici til öfning, lärer ock vara öfvergängit (till Collegium medicum), bedjandes om Välb. H. Arch. bistånd deri“. Genom Haartmans nit och skicklighet vann det ny- inrättade sjukhuset snart allmänhetens förtroende och blef en välsignelse för många nödlidande. Haartman själf vann därvid praktisk erfarenhet och ökad inkomst, hvarom han skrifver till Abr. Bäck den !/, 1760. „Lazarette härstädes har nu sin särskilda gesäll (kirurg eller fältskär), men beklageligen han är ej särdeles inkom- men uti sin function, i de operationer, som kunna sätta Lazarette 1 någon lyster. Kommer jag till Stockholm i sommar, torde jag få tillfälle i de saker göra mig något mehr hemma. Lazaretsdirection hafver nu genom Lands- höfdingens och andras bemedlande stadgat åt mig 1000 Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 54 dalers årlig lön för mitt besvär dervid, som märkeligen förbättrar mina nog eljest snäfva vilkor. Jag hoppas lika fullt få behålla de 300 dal. Kongl. Collegium någon tid behagat föröka min eljest ringa lön med”. Ehuru ännu icke akademisk lärare, tillät Haartman de fåtalige medicine studerandene att besöka lasarettet och meddelade dem praktisk handledning 1 läkekonstens grun- der. Mindre kändt är, att Haartman till och med hos konsistorium anhöll att hos kansler varda anmäld till do- cens 1 medicin under namn af adjunctus facultatis medicæ. Konsistorium fann godt att uppå fakultetens förslag här- till lemna sitt bifall, ,emedan de af den studerande ung- domen, som för denna lärdomsgren äro hugade, förmodli- gen hafva af hans tjenst mycken nytta och kofring att förvänta" 1). Kansler utfärdade äfven den 7 maj 1764 full- makt för Haartman att under namn af adjunkt i medi- cinska fakulteten vara den studerande ungdomen till tjänst som docens. Efter medicine professor Johan Leches kort der- efter den 17 juni 1764 timade död, öppnade sig för Haart- man en ny utsikt att i vidsträcktare mån, än dittills, kunna egna sig åt medicinens vetenskapliga studium. Medsö- kande saknades dock icke. Haartmans oroliga lynne förnekade sig icke heller i den fruktan han hyste för sina medtiiflare. Han skref till P. J. Bergius den 10 juli 1764. „Lät se hvilka blifva sökande til denna existerande vacansen? Aldrig tror jag att k. Bror tänker därpå, så- som den der hafver tre gångor bättre förut? Jag blifver en sökande. Skulle ej k. Bror vilja blifva en sökande pro forma, at dermed hindra andra för mig betydande sökande? Monne ej doctor och Prof. Schultz ville blifva den andre at dermed tiena mig? Adjuncten Sidrén tror jag aldrig tänker sökat, ty han hafver så godt förut uti Upsala. Lemna mig svar och underrättelse härom och sondera Bror 1) Consistorii academici protokoll den 13 april 1764. Bidrag t. känned. af Finl. 55 Schultz oförmärkt. Inom 2 månader böra ansökningarna ingifvas til Consistorium härstädes. Lönen är 500 ff. silfvermynt, hälften indelter. Hvad jag i förtroende talt, är k. Bror så god och behåller för sig: till Arch. Bäck kan k. Bror yppa mitt förslag". Hvarken Bergius eller Schultz anmälde sig. Utom af Haartman, ansöktes medicinska professionen af ana- tomie och kirurgie professorn Roland Martin i Stock- holm, amiralitetsläkaren Lars Hjortzberg 1 Karlskrona och provinsialläkaren Barth. Rud. Hast i Wasa. Dess- utom rekommenderade amiralitetskollegium d:r Martin Kähler, ,,der han sjelf derom ansökning göra skulle", hvil- ket likväl icke skedde. Innan det blef kändt, att Roland Martin ansökt professionen, skref Haartman till A br. Bäck den 7 augusti ,för Hjortzbergs styrka har jag nog orsak att vara rädd, men förtror saken Gudi och Herr Archiatern. Flere hafva lofvat mig här biträde, såsom Hofrättsrådet Rappe". Konsistorium fordrade icke af de sökande några lär- domsprof, ,emedan de dels genom daglig practique, dels publice disputando, dels på annat deremot svarande sätt förut å daga gifvit tillförlitliga prof af mogen insigt i de till medicine professionen hörande lärdomsgrenar“. Haartman uppfördes på första, Martin på andra och Hast på tredje förslagsrummet !). Om förslagets upprättande 1 konsistorium, berättade Haartman i ett bref till Abr. Bäck den 31 augusti 1764. I går var här Consistorium academicum. Ibland an- nat blef ock förslag uprättadt till medicinska Profession. Herrar Consistoriales voro mig så bevågne, at de i hän- seende til rösterna satte mig 1:o loco, Herr prof. Martin 2:0 och Assessor Hast 3:o Inco. Biskopen och Hofräts- rådet Rappe lofva mig sin speciela recommendation hos Cancelleren och hoppas näst Gud att Herr Archiateren och förmår mycket så hos nyssnämnde Herre, som hos Hans Majestät. Til Herr Archiateren Rosén skrifver jag ock nu“. ') Consist. acad. protok. den 28 augusti 1764. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. Den som anatom bekante professor Roland Martin hade således sökt professionen i Åbo, ehuru hans ekono- miska ställning var förmånligare i Stockholm. Härom yttrade sig Svenska Vetenskaps akademiens sekreterare P. Wargentin i bref till C. F. Mennander af den 24 au- gusti 1764. „Academien saknar mycket sin ärliga och flitiga Leche. Han brillerade ej just uti sin egenteliga sak, Medicinen, men gjorde dock skäl för sig i andra mål. Professor Mar- tin kommer at hålla åminnelsetal öfver honom, -och torde jemväl söka successionen, hvilket jag likväl afråder honom alt hvad jag förmår, för Assessor Haartmans skuld, som borde vara sielftagen, om han söker. Visserligen är Mar- tin en solid man och blefve en i alla mål dugtig acade- micus, men han har så godt, om icke bättre, förut, så at jag tycker han gjorde illa emot sig sielf: och ogärna mi- ster Vetenskaps academien honom härifrån”, Roland Martin afsade sig dock förslaget till pro- fessionen och kanslern återsände detsamma till konsisto- rium med anmodan att komplettera det lediga förslags- rummet och derefter ånyo insända handlingarna. Kan- sler erinrade att om de tre föreslagne , enhälligt nämnas och således få lika många röster, böra de uppföras efter hvar och ens ålder och sednare fullmakt på dess inne- hafvande verkliga beställning, så väl som efter den vär- digare syssla, som någon af dem kan bekläda på det sätt, som vid de civila tjensterna förordnadt är". Denna kanslers skrifvelse gaf anledning till en vid- lyftig diskussion 1 konsistorium, huru med förslagets upp- görande nu borde förfaras. Skulle tjensteåren vara af- görande eller borde den vetenskapliga skickligheten vara bestämmande? Med hänsyn till ofvannämnda grunder upp- fördes nu Hjortzberg på första, Hast på andra och Haartman på tredje förslagsrummet till professionen. Dock anmärkte konsistorium att, ehuru Haartman nämnts på sista rummet, hade han likväl hos konsistorium vun- nit förtroende framför de tvenne öfrige, hvilka, om flere Bidrag t. känned. af Finl. 57 varit att välja på, ej fått så många röster, som nu skett. „Och som Consistorium academicum, såsom hörande un- der Ecclesiastique staten, bör enligt k. brefvet af den 6 december 1746 inrätta sina förslag till lediga ämbeten ef- ter pluralitatem votorum och D:r Haartman vid före- gående omröstning fått enhälleliga, därnäst D:r Hast de flesta samt D:r Hjortzberg de minsta röster, alltså böra jämväl förenämnde trenne uti anförd ordning i ödmjuk- het föreslås hos kansler och detta protokoll öfversändas“ 1). Härom skyndade nu Haartman att den 4 december s. à. underrätta Bäck, hvars förord han tillika ånyo ut- bad sig. „Med förra posten afgick det ätersända förslaget till medicine profession och D:r Hjortsberg kom på tredje rummet, fast tvänne ville hafva honom på det främsta rum- met, efter dess syssla är med rang öfver om provincial- medici, där likväl Hofrätten altid sätter Secreteraren och Advocat Fiskalen ned om äldre Häradshöfdingar vid sina förslager. Herr Archiateren, som så märkeligen altid vi- sat mig grace och hulpit mig i alla mål, beder jag öd- mjukast nu ej heller trötna vid mig. Min Broder är för par veckor sedan öfverrester. Han lärer ej underlåta at uppvakta Herr Archiateren. Han har ock lofvat draga försorg för inlésningen, när så skulle behöfvas. Min Svär- fader Biskop Fortelius är nu ock på vägen till Stock- holm, förmodeligen tör han ock kunna giöra något för mig hos Stats Secreteraren etc.“ : Haartman utnämndes den 17 januari 1765 till den då varande enda medicinska professionen i Åbo, ehuru han icke strax vidtog utöfningen af sin tjänst och skref den 2/, 1767 till Abr. Bäck. ,Annu är ej Licentiaten Bergman hemkommen; jag ville önska han snart måtte komma att jag måtte få mera frihet att sköta min krassliga hälsa, som ock de till pro- fession hörande stycken; jag tänker ock til maj afträda Lasarettet til honom, at han må få afhielpa hvad jag ei !) Consist. acad. protokoll den 20 och 23 november 1764. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2, 58 förmått samt hafva tillfälle göra nyttiga praktiska obser- vationer. Ehuru Herr Archiateren ei vill vara känd för den, som lagt grund och fotat hans befordran, så tror jag dock aldrig annat än att han til sin död blifver en som erkänner Herr Archiaterens godhet, förslagenhet och drift at bistå alla nyttiga och trykta wettenskapens idkare“. Dock tillkännagaf Haartman under hösten 1 konsi- storium att han, såsom ensam practicus 1 staden, icke skulle kunna finna tid att hålla ordentliga föreläsningar för ung- domen, dock ville han, så ofta tillfälle var, föreläsa hemma och därom underrätta medieine studiosi. Äfven vid vår- terminens början 1766 anmälde han sig fortfarande vara förhindrad att ordentligen tillträda och vårda medicine professionen ,1 afseende dertill att, sa länge lönen dervid vore skild, skulle han icke se sin utkomst, utan att mel- lertid tillika förrätta dess förut innehafda provincialmedici syssla samt besöka det härvarande lasarettet. Han ville dock intimera till lectioner hemma 1 huset angående så väl historia litteraria medicine et sectarum, som principia auctorum et selectus librorum samt fundamenta Hygiei- nes et praxeos à tid, hvarom han med ähörarene skulle kunna öfverenskomma“. Härtill samtyckte konsistorium 1). Såsom medicine professor har Haartman egentligen fäst sitt namn i den finska medicinens historia. Lifligt intresserad af sin vetenskap, väckte han håg och kärlek till läkekonstens studium. Genom sin författareverksamhet förvärfvade han sig sjelf och vetenskapen erkännande och aktning. Professionen gaf, åtminstone i början, Haart- man mycket arbete. I ett bref till Abr. Bäck den 15 december 1767 skrifver han: » Vilja at arbeta tryter mig Gudi lof intet, men för öfrigt har jag den olyckan och svårigheten at arbetet måtte ske träget, om jag skall komma i land med något. Der- före har jag til mina Lectioners utarbetande behöft nästan 1) Consistorii academici protokoll den 25 oktober 1765 och 15 februari 1766. Bidrag t. känned, af Finl. 59 hela den förlupna tiden, och dessa hafva vållat åter mitt långa uteblifvande. v. Hallers Elementa fordra nog tid, om man skal få sammanhängande och tydliga utdrag deraf til pappers; och Anatomin gifver ej mindre til sysla åt den, som för detta användt minsta arbete deri. Derföre har jag ock nog måst skilja mig ifrån practiqven och har intet märkvärdigt deri at andraga“. Undervisningen i medicin var den tiden öfvervägande teoretisk och det icke blott vid de nordiska universiteten, utan äfven vid de utländska fakulteterna, hvilka dock ägde lärostolar i de olika medicinska vetenskaperna. Den kli- niska undervisningen fanns då för tiden införd egentligen endast vid de medicinska läroanstalterna i Holland. Huru Haartman tänkte sig undervisningen 1 patologi, framgår ur hans bref till Abr. Bäck den 29 mars 1768. „Jag är ännu villrådig på hvad fot jag skal nästa Höst och följande Terminer fullfölja mina Pathologiska Lectio- ner; antingen skulle jag görat systematice efter v. Linné eller Sauvages eller egna Ideer, men det blefve för vid- löftigt innan coursen blefve slutad; eller skulle jag (genom) gå vissa Flockar af de mäst förekommande och då genom- löga alla i förvantskap varande på en gång såsom jag nu t. e. genomgått Hemorrhoiderna; eller skulle jag följa någon viss Auctor Practicus t. e. Booerhaaven eller Schacht el- ler Hoffman och illustrera vissa articlar och meningar. Herr Archiatern är så god och gifver mig bästa rådet. Väl vil jag tillika illustrera siukas Casus vid Lazarette, när så tillfälle blir, men oftast förekomma der trivialia i Medicis och mäst i Chirurgicis, och sedan D. Bergman fått Lazarettet om händer, blir det något svårt at endast hålla sig vid dem, hvarföre jag skulle tycka om at emel- lan interfoliera med egna förr hafda Casus på sätt som jag gordt i hosföljande beskrifning öfver Heemorrhoiderna. Egenteligen är denna beskrifning upsatt som et Collegium; men til äfventyrs kunde det ock bli en Disputation. Der- före vore min ödmiuka bön, det Herr Archiatern vid ge- nomläsandet ville så mycke nogare göra sina anmärknin- gar deröfver i brädden och sedan benäget återsända mig min beskrifning eller afhandling. Utom den stora insikt Herr Archiatern äger i alla practiska mål, är Herr Archia- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 60 tern sjelf Heemorrhoidarius, och kan grundeligast tala i et ämne, hwilcket i mit tycke somliga för mycket förringat, andre åter för högt skattat, och derföre för mycket velat forcera de samma hos siuka. De physiologiska reflectio- nerna i början lämnar jag derhän om de äro så riktiga". Som bekant, utgaf Haartman senare ett större sy- stematiskt arbete 1 patologi under titel ,Sciagraphia mor- borum“, som blef hans 1 disputationsform 1779—1781 ut- gifna egentliga vetenskapliga medicinska arbete. Grund- läggningen af detta arbete sträckte sig långt tillbaka i ti- den. Ursprungligen afsedt till bruk vid hans föreläsnin- gar, omarbetade han det samma särskilda gånger. I den mån dess bearbetning framskred, underkastade han den- samma Abr. Backs granskning och underställde sin upp- fattning af sjukdomarnas systematik i grupper, släkten och arter hans afgörande. I bref af den 28 februari 1770 ut- talar sig Haartman i detta afseende på följande sätt. „När jag får de öfriga Classerna renskrifna, skal jag strax hafva äran öfversända dem till Herr Archiaterns granskning, som blifver lättare, när alla siukor ses tillsam- man. Som lärare tycks jag märkeligen faciliterat patho- logien med det jag får enabanda siukor på et ställe af- handlade, jag får cursen fortare absolverad och auditores confunderas då långt mindre, hafva tillika lättare vid at sambla sina anmärkningar nu på et ställe etc. At systematice såsom prof. de Gorter indela siukor uti universales och particulares, ser jag mig ej gå 1 land med; och jag tror det skulle medföra långt mera confu- sion än den Sauvagiska och von Linnés method, den flere för dem godkänt. Huru skulle ock icke den febriliska Classen då multi- pliceras till Genera när hvar siuka t. e. Dysenteri consi- dererades på ena stället med feber, på det andra utan, at förtiga flere. Jag håller före at de simplaste febrar endast böra föras til l:a Classen och de öfrige såsom spe- cies reduceras dit förnämsta symptomen höra t. ex. Lin- godes såsom en species singultus. Species har jag visst varit mån om och utstakat fast de i utkastet ej influtit; exempelvis skola de härnäst med- följa vid sina Genera upförde“. Bidrag t. känned. af Finl. 61 Här torde äfven vara lämpligt att på grund af 1 Haartmans brefväxling ingående uppgifter meddela några enskildheter rörande den litteratur han begagnade vid utarbetandet af sina föreläsningar. Bland dessa arbe- ten omnämnas Cullens Synopsis Nosologiæ methodicæ, Sauvages Pathologie, reviderad af Cramer Lieutauds Historia Anatomico-medica, hans Synopsis samt sista to- men af v. Swieten och Franc. Homes Principia me- dicine. Haartman utbeder sig tillika af Bäck anvisning på andra viktiga medicinska arbeten. Då lämpliga medicinska läroböcker ännu vid den tiden saknades 1 litteraturen och undervisningen i medicin vid bristen på kliniker hufvudsakligen var af teoretisk art, voro professorernas föreläsningar af största vikt för den studerande ungdomen. Om i närvarande tid under fram- hallande af den kliniska undervisningens uteslutande varde en sammanhängande framställning af den praktiska me- dicinens områden mer än tillbörligt försummas, sa voro åtminstone vid den tid, som denna skrift omfattar, lära- renes katederföreläsningar af den allrastörsta betydelse. Detta insåg Haartman klart och därför lade han en syn- nerlig vikt på deras utarbetande, såsom af det föregående framgår. Svenska arbeten pä den praktiska medicinens område, grundade på erfarenhet och yrkesskicklighet saknades för öfrigt alldeles. Den unge läkaren var nästan uteslutande hänvisad till de muntliga föredragen vid universiteten, medan han erhölll sin praktiska utbildning genom att in- träda 1 tjänst hos äldre ämbetsbröder, åtfölja dem på sjuk- besök och biträda vid deras enskilda sjukvård. Vid re- sor till landsbygden och stundom äfven inom städernas område, satt den unge ämnesvennen baktill à det ensitsiga åkdonet och åtföljde läromästaren in till den sjuke. Ännu vid förra seklets början skall detta vänliga kollegiala för- hållande hafva ägt rum i Åbo. Sällan eller aldrig med- delade de äldre läkarene sina erfarenheter i tryck. Haart- man gladde sig därför synnerligen, när han fick veta, att Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 62 arkiater A. Bäck tänkte på att utgifva ett arbete i prak- tisk läkekonst och skref till honom den *°/, 1767. „Hjerteligen fägnade det mig äfven få höra at Herr Archiatern registrerat sina Casus och observationer, men Herr Archiatern låt det nu ej stadna dervid, utan med- dela dem äfven det almenna, så vist jag ej tviflar derpå att icke alla practici deraf riktas och vårt fädernesland derigenom hielpes, så vida provincial medici då i tid un- derrättas om mångt, som eljest genom lång erfarenhet först kan vinnas, då driften att tiena och träla börjar göra dem onyttiga och slöga. Huru skall medicin eljest upbringas i Riket? Tilgängen at lära den, lämpad efter vårt Cli- mat och våra kroppar, är svår, ty inlänska observationer gifwas rätt få, belöningarna äro ock för ringa; nästan alla provincial medici äro tiggare och kunna ej få rätt utkomst och sedan alt hopp är ute at kunna komma till Regements- fältskärs indelningar, huru skal man väl kunna tilstyrka ungdom, att med svett och kostnad lägga sig derpä“. I öfverensstämmelse med den systematiska botaniken och uppställandet af naturliga växtfamiljer, voro Sauva- ges och Linnés arbeten förebilder för Haartmans för- sök att klassificera sjukdomarna. Haartman indelade sålunda sjukdomarna 1 8 klasser, 24 ordningar, 205 genera med sina species och uppgift på diagnos, synonymik och sjukdomsbehandling. Svårigheten var att kunna inpassa de olika sjukdomarna (genera) i vissa på förhand upp- ställda kategorier. Härom skrifver Haartman åter till Abr. Back den 30 maj 1770. „Om jag ej missbrukade Herr Archiaterens grace, skulle jag understä mig att ytterligare uti ett eller annat anföra mina skäl emot hvad Herr Archiatern behagat erhindra isynnerhet hvad angår ordines naturales: hela Sciagra- phiens ställning har gått derpà ut at observera ordines naturales och rätt utforska desamma, samt fa dem i be- hérig ordning samblade; men huru manga siukor gifvas icke ännu, äfvensom örter, hvars ordines naturales ej ännu äro fundna; och för at ej få för många ordines eller för långt appendix, har jag tykt bäst vara at til ordines na- Bidrag t. känned. af Finl. 63 turales tillägga ibland flere sjukor, de som närmast in- stämma med ordine naturali efter vissa i systemate an- tagna grunder, och detta gör at ordines svårliga, åtminstone ej allestädes, kunna denomineras med nomine ordinum na- turalium, ty då blifva definitionerna felaktiga. Nomina Ge- nerum ex duobus vocabulis integris ac distinctis facta, e Republica medica æque ac Botanica releganda sunt och derföre har jag tänkt behålla ordet Myssitis i ställe för Rheumatismus universalis. men i öfrigt varit sparsam att antaga några nya namn, som andra ej förut antagit". Hvad anatomins studium vidkom, skedde undervis- ningen öfverhufvud enligt planscher. Sålunda anmodade ännu Leche i ett bref af den 11/,,1760 C. F. Mennan- der att genom någon bokhandlare 1 Stockholm anskaffa åt honom fran Holland Vesalii taflor. Visserligen hade k. brefvet af den 13/, 1747 anbefallt uppbyggandet af en anatomi sal, men af brist på medel förblef akademin i sak- nad af en sådan inrättning ända till 1763. Redan den 4 juli 1757 hade dock kansler efter ansökning på konsisto- ri rekommendation utnämnt kirurgen Lars Forstéen till anatomie prosektor, ehuru utan lön „hälst de flere uti Finland nu inrättade provincialmedici beställningar fordra att skickelige ämnen af nationen dertill må uppammas“. Samma år Haartman utnämndes till medicine pro- fessor, anmälde landshöfdingen Wallén ı konsistorium academicum regementsfältskären Martinaus anhållan att på anatomisalen få förrätta kirurgiska operationer till de- ras undervisning, som vore hugade att inhämta sådan kun- skap. Emedan prosektorn Forstéen ägde nödig insikt i de stycken, som honom tillhörde och följaktligen äfven i kirurgiska operationers förrättande, fann konsistorium på grund af Haartmans utlåtande betänkligt samtycka till förslaget, ,emedan regementsfältskären Martinaus ytt- rade åstundan syftar uppå ett inbrott i prosectorns em- bete“ !). Af i det föregående lämnade antydningar om Haart- *) Consistorii academici protokoll den 12 mars 1765. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 64 mans verksamhet som medicine professor, har det fram- gått att han utom den egentligen praktiska medicinen el- ler patologin var tvungen att vid saknad af annan lärare sysselsätta sig äfven med undervisningen i anatomi och fy- siologi. Haartmans bref af den !8/, 1768 till Abr. Back lämnar oss en bild af det sätt, hvarpå anatomins stu- dium vid universitetet i Abo handhades vid denna tid. „Jag skall ej underlåta efter min lilla insikt at följa Herr Archiaterens goda rad sa i det ena som i det andra samt vara manner om att de medici jag kan komma at promovera matte finnas vara skickeliga practici. Förledne månaden dog en lifsfänge pa slattet och jag fick den till anatomie salen. Prosect: Forsten prepa- rerade och jag hölt lectioner deröfver och gingo vid det tillfallet igenom Splanchnologien, det masta af myologien, samt litet mera generält de öfriga partes, och afhandlade det tillika physiologice; Medicine Studiosi fingo tillika öfva sig i præparerandet, och hafva af scelettet nu pa anato- miesalen tillfälle at öfva sig i osteologien och syndesmo- logien. Genom denna anatomie hade de således tillfälle att i sielfva värket pa cadaver se hvad- förr i tabeller och pa en hund visat blifvit under förra och denna termins lectioner öfver v. Hallers physiologi. Jag hade vid ana- tomiska lectionerna den hedren at hafva de masta Herrar Ledamöter uti Kongl. Hofrätten til åskådare och hörare, och de uptogo äfven vårt göromål så benäget, at jag fick 300 #. och pros. Forstén 150. Men arbetet fick jag umgälla med 8 dars bröstfeber etc. När tillfälle ytterli- gare blifver til anatomiceringar, skal jag ej underlata at ytterligare handla härom, så långt sig göra later; och se- dan jag fått Pathologien & Therapien methodice genom- gången, skal materia medica, composita pharmacopear. et medicorum in formulis visas och utredas, och til den än- dan har jag ock anmodat Herr Prof. Bergius at efter gifven förteckning skaffa mig de medicinal växter til et Herbar. vivum som här ej gifves och jag ej äger. Får se huru min begäran blifver fullfölgder. Men emedlertid in- löper denna delen til märkelig del redan uti de Casuela och speciela sjukdomarnas afhandlande“. En och annan anatomisk demonstration torde seder- mera blifvit hållen, alldenstund Haartman utverkade åt Bidrag t. känned. af Finl. 65 prosektorn Forstéen och en kirurgie studiosus Johan Georg Hornborg ersättning för deras biträde vid en sà- dan kort förut skedd dissektion. Konsistorium „soulage- rade“ den förre med 60 #. och den senare med 30 fs. kpmt !). Kort derpa synes Forstéen hafva dött, ty på Haartmans framställning inköptes från hans sterbhus där befintliga anatomiska preparat för en summa af 180 ff. kpmt?). Vid 1769 års riksdag begärde konsistorium acade- micum till och med ett anslag af 100 #. smt. till anskaf- fande af nödiga instrumenter för ,, anatomiska teaterns" behof. Dissektionerna betraktades fortfarande som en till- dragelse af mera ovanlig art. Enligt gammal sed bivista- des dessa anatomiska demonstrationer, utom af medicine studerande, äfven af andre intresserade åskådare, hvilka derför erlade en afgift åt föreläsaren. Sålunda anmälde Haartman 1 konsistorium 1769 att, emedan till anatomi- salen inkommit ett cadaver sexus feminei, ville han, un- der det dissektionen fortgick, hålla föreläsningarna der- öfver på eftermiddagarne, „dä kongl. hofrättens ledamöter äfven kunna vara lediga" 3). Sysselsättningen med anatomin var likvål ansträngande för Haartmans svaga hälsa, ehuru han såsom ende pro- fessor 1 medicinska fakulteten var tvungen att tid efter annan gifva undervisning 1 detta ämne. Den 2 augusti 1769 klagar han ,att jag med anatomiska göromålen 1 neurologin och angiologien 1 vintras ville forcera mig och i otjenlig väderlek vistades för länge 1 kalt och drag, det gaf mig svåraste känningen“ (i hans kroniska lunglidande) och fast jag tvenne resor sedan druckit Seltzer vatten, kom jag dock ej till styrka”. Ytterligare skrifver han den 3°/, 1770: »Min hälsa är nog vanskelig och har jag jerna sparat arbete med Lectioners skrifvande, men jag vill ej skona 1) Cons. prot. den 3 maj 1768. 2) Cons. prot. den 1 oktober 1768. 3) Cons. prot. den 11 februari 1769. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 5 66 mig och betaga de få studerande sig här uppehålla till- fälle att hälst något lära sig 1 medicinen". Vid den nära förening, som under förra seklet rådde emellan botaniken och medicinen, var det sjelffallet att. Haartman, såsom professor, skulle söka intressera sina åhörare för materia medica. Han hade själf åtnjutit Linnés undervisning och med ifver och förkärlek un- der hans ledning sysselsatt sig med naturalhistorien. I sin ungdom hade han tjänstgjort å apotek och hans för doktorsgrad utgifna afhandling behandlade ett farmaceu- tiskt ämne. | ; Sin samling af officinella växter och droger, hvilken han begagnade vid den medicinska undervisningen, ökade han genom brefväxling och utbyte med svenske vetenskaps- män. Isynnerhet var det Abr. Bäck och P. J. Bergius, med hvilka han underhöll en trägen skriftväxling 1 me- dicinska ämnen, som försågo honom med nyare 1 materia medica införda örter. Han skrifver den 23 oktober 1767 iil PY J. Bereius: » Tack för dess kära skrifvelse och svar på mina gorda frågor; men tyck ej illa vara, om jag kommer med flere och räkna ej på den stunden, som användes dertill, ty med det Bror deri tienar mig, så tienar Bror tillika flere medicine studiosi, som kunna uphielpa den matta och snart åter stupade Aesculapius. Som jag ej har den fägnaden at känna demonstratoren Strandman, så tager jag mig frihet at innelykt till k. Bror sända min upsats på de ör- ter af materia medica, som jag desidererar. En del äro väl ej sådana, som finnas i våra trädgårdar, men jag in- billar mig at de fås i orangerierna kring Stockholm; och fås de ej der, så kunna de dock, så goda som möjeligit blir, utsökas ifrån Stockholms Apothekare förråder och in- läggas 1 folio. Hvad honom tillkommer för besväret ne- kar jag ej, alenast jag kan få dem alla eller i det när- maste. Skulle ock k. Bror eller han ärhindra sig några, som nyligen kommit i bruk och supponeres här obekante, t. ex. några af Canadensiske etc. så ser jag gierna at de tilläggas". Bidrag t. känned. af Finl. 67 Haartmans ungdomskärlek till botaniska och tera- peutiskt-farmaceutiska studier gjorde sig fortfarande märk- bar i hans verksamhet såsom skriftställare och medicine professor. Därmed sammanhänger hans sträfvande att i likhet med andra samtida läkare äga en egen trädgård för odlande dels af prydnadsväxter, dels af medicinska och hushållsväxter. I ett föregående meddelande om de me- dicinska förhållandena i Finland under de första åren af Haartmans verksamhet äro några hans bref till Abr. Bäck i detta ämne införda. I ett bref af den 30), 1767 skref Haartman till Bäck. » Visserligen hafva de 6 dagarna hos H. Arch. v. Linné måtte varit nöisamma för Herr Archiatern som äfven är en Flore Vän och Dess store kännare. v. Linné är en stor man och äger ej sin like i flit, insikt och arbetsamhet samt kärlek för Wettenskapen; Gud gifve Han derhos vore li- tet mer benägen at meddela androm af sina samlingar genom Frön, så kunde andre Flore Vänner ock få litet at fägna sig af och det Almäna mer öfvertygas om nyttan. Genom Lic. Bergman sökte jag at få Lycium barbarum, Rhei pal- mati Semina, Mentha piperita, Aconiti Semina, Robinia Frutex etc. etc., men alt stadnade i löften. Om jag ej kan genom Herr Archiatern och General Ehrensvärd få dem, så ser jag ei någon utväg at göra min anlagda Trä- gård både nöjsam och för Fäderneslandet tillika nyttig, ty litet äger Prof. Kalm, och af honom fås intet dugligt.* Bland annat var odlingen af rabarber 1 medicinskt syfte mot slutet af 1700-talet ett önskningsmål för flere samtida botanister. Man äflades nämligen vid denna tid att få den äkta rabarbern odlad i Sverige. Sålunda skrit- ver Haartman till P. J. Bergius den !9/,, 1777. „Jag beklagar Bror förtreten med växternas ödelägg- ning i Lazareths trädgården! Men hvem var upphofsmannen till det nidingsverket? Herr Kirkstein? Har Bror ännu några nyttiga frön, som förtjäna att inhabitueras i vårt climat, så emottagas de med erkänsla. Har ej den Corin- thiske rättikan sedan till rätta kommit? -Hvad förtret har icke mig hänt. Jag var för några år sedan redan så långt Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 68 kommen med Rheo palmato att jag hade sex vuxna sän- gar med flere hundrade plantor, hvilka torkan och mask så medtog förleden sommar, att jag ej vet om jag har 20 af de äldsta igen. En enda af dem alla gaf mig frön, ehuru flere gifvit förra åren. De voro på för höglänter jord. Har Bror frön af den rätta Rheum Rhaponticum folio Lapathi majoris glabro, så bedes om några korn. Jag fürskref mig, det är ej Rheum Rhaponticum, utan Rumex Rhabarbari Monachorum h. e. Lapatum hortense latifolium, som jag beder fa några frön af, om de äro till- gänglige“. Om sin egen rabarberodling skref Haartman senare till A. Bäck den 25/; 1782. „Sednast då jag för 3 à 4 veckor sedan hade äran uppvakta Herr Archiatern, nämnde jag intet om Rhabar- ber planteringen 1 Finland, under förmodan att nästa gång kunna lemna fullkomlig berättelse derom, och tillika få öfversända prof deraf; men beklagligen skedde mig åter ny olycka med hela försöket. Jag hade 6 års gammal Rhabarber, den jag lät inbaka i deg och efter brödbak- ningen tänkte låta torka 1 ugnen; men de som hade den om händer, satte den in i för stark hetta, så allt blef för- brändt. Af de försök jag gjort med den jag för 8 å 9 år sedan torkade, kan jag dock säkert säga, att den är svagare än både den ryska och ostindiska. Uti ett så sranlaga ämne hade jag önskat att Kongl. Colleg. medi- cum ej hade låtit bero på en enda mans utlåtande, hellst Ass.-Odelii, ty säkert blifva köpare på Prof. Bergii Rha- barber bedragna, och Kongl. Collegium har då efter min tanke någon del deri. Den som dock finge någon tillför- litlig underrättelse ifrån Ryssland huru de måga bära sig åt, att i så tjocka stycken få sin Rhabarber så com- pact och högfärgad. Rå är den finska aldeles lika mar- morerad. “ I och för odlande af officinella och andra nyttiga den tiden ännu icke 1 allmänt bruk komna växter, anlade Haartman en mindre botanisk trädgård. För att förstå den vikt Haartman fäste vid denna anläggning, bör man erinra sig, att trädgårdskonsten i landet var föga Bidrag t. känned. af Finl. 69 känd och tillika påminna sig att det egentligen var lä- karene, från hvilka väckelsen till dess bedrifvande och in- förandet af utländska, dittills icke odlade växter utgick. Det intresse, hvarmed läkarene under förra seklet omfat- tade botaniken och trädgårdsodlingen har äfven i sin mån befordrat den medicinska vetenskapen och landets allmänna kultur. Om Haartmans nitälskan 1 detta hänseende bära hans bref till A br. Bäck vittne: „Om möjeligt vore, är min ödmiuka bön att Herr Archia- tern ville förskaffa mig frön af Clematis erecta och utaf Gratiola. Den förra måste helt visst vara densamma, som D. Bierkén efter Guys uppgift brukar emot kräf- tan och jag gerna försöka vill. Här är allt för svårt at få frön till nyttiga växter, och sedan jag flere resor för- gäfves anmodat prof. Bergius, blifver jag ohulpen, om Herr Archiatern ej kan finna utvägar dertil genom andra. Hade Herr Archiatern ock stenar af de plommon, som växa på Ryby att skicka mig, vore de rätt välkomna, ty den slags frukten gifves här icke". (I bref af den 19 ok- tober 1770). „Om någon utväg vore att få frön utaf Flammula jo- vis eller Clematis erecta, beder jag på det trägnaste; jag tviflar ej därpå att icke den ännu gifves uti Upsala Aca- demiæ trädgården, och att Herr Archiatern af v. Linné får frön därifrån. Archiatern v. Linné lofvar mig väl, om jag begärer af honom såsom jag gordt med en hop Plantas officinales, men längre kommer det ej; men Herr Archiatern kan han ej förnöja med toma löften, hvarföre jag hvad Flammula angår, understår mig att besvära Herr Archiatern med dess skaffande“. (I bref af den 30 nov. 1770). I ett bref af den 2/, 1770 till A. Bäck omnämner Haartman ett af doktor Beyersten utgifvet arbete om trädgårdars anläggning och skötsel, hvilket synes fallit helt och hållit i glömska och icke ens nämnes bland dess författares skrifter. „Under vistandet i Borgå genomläste jag Dr Bejer- stens arbete angående Trädgårdars nytta, anläggning och brukande efter medicinska reglor etc. Jag tyckte nog om Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 70 detsamma och önskade det han vidare måtte fullborda och complettera hvad han i företalet lofvat, samt til någon del göra anrätningar med sådana specerier, som 1 våra Trä- gårdar trifvas, dertill äfven utföra allehanda Trägårdsfruk- ter, Thésorter som och til Trägårdens sirande en liten Blomstergård, på bättre sätt utförd än för några år sedan af dr Kalm. En sådan Trägårdsbok medice skrifven tycker jag borde sedan blifva handbok för alla unga fruar, som i allmänhet ej förstå anrätta de medicinska rätterna." »Näst före jul öfversändes vanliga påstvägen 2:dra och 3:dje classen af Genera morborum.“ Särskilda gånger anställde Haartman på anmodan af Collegium medicum apotekareexamen med farmaceuter, hvilka erhållit apoteksprivilegium 1 Finland och annars varit tvungne att öfverresa till Sverige. På Haartmans förfrågan förordnade konsistorium , dels 1 anseende till förra praxis, dels ock genom den nära gemenskap deras professioner äga med farmacien“, professorerne i ekonomi, kemi och fysik att öfvervara en sådan examen !). Likaså voro professorerne 1 ekonomi och kemi närvarande vid de af Haartman anställda apoteksvisitationerne, dervid aka- demisekreteraren förde protokollet. Haartman synes sannolikt i följd af sina farmaceu- tiska studier under sin vistelse i Uppsala med förkärlek hafva sysselsatt sig med kemin. Af denna orsak företog han sig en kritik af Ellers försök öfver användningen af kopparkäril vid matberedning, som förde till ett lång- varigt meningsutbyte med svenske kemister. När direktör Scheffer, som författat anmärkningarna mot Haart- mans skrift, dog, upphörde denna strid. Härom inne- håller Haartmans brefväxling med Abr. Bäck bland annat: „I den Svänska Mercurio fick jag läsa Prof. Forneys tankar och Herr HofRådet Ellers försök med rätter kokta i kopparkiärl; jag har haft stora tankar för Eller, men nu ser jag at hans andra försök torde vara lika wäl grun- 1) Consistorii academici protokoll den 28 februari 1768. Bidrag t. känned. af Finl. 71 dade som dessa. Jag har nu öfversänt äfven mina an- märkningar deröfver och underkastar dem Herr Archiate- reis och Collegii granskning, om de förtiena komma längre; i sådant fall kanskie författaren ej borde yppas? Profess. Wallerius torde hända lär ei vela bifalla alt, så vida somt är emot hans tankar 1 Disputatione de natura et ori- gine nitri, på hvilken jag opponerade och föredrog då några nu nämnda försök. Dessutom är han mycke för Ellers tänkesätt" (i bref den 6 dec. 1755). — ,Jag erhöll med sednaste pästen I:sta qvartalet af Kl. Wettenskaps Academiens Handlingar, som ock bref af Herr Secretera- ren Wargentin, hvari han berättade att denna tidsens chemister 1 Wettenskapsacademien ei kunde gilla mina gifna anmärkningar öfver kopparkiärlens skada, så vida de aldeles vore af Ellers tänkesätt, hade ock ett ell. annat att anmärka vid Surbrunnens undersökning. Jag har nu besvarat hans bref, samt derhos begiert det han ville lämna dem tillbakars till Herr Archiateren samt derhos anmärka de ställen, som de criticera. — Jag för min del ser ej annat, än at chemien i Sverige är på slät fot, om de äro Ellerianer och äro då säkert på språng att blifva gam- malmodiga alchemister“ (i bref d. 23 maj 1758). Tidens 1 flere afseenden oordnade apoteksväsende gaf Haartman i början af hans vistelse i Åbo mycket be- kymmer, isynnerhet som han trodde sig vara enskildt af apotekaren förfördelad. Det fanns visserligen en taxa, men den var icke så konseqvent och detaljerad, att icke en apotekare hade tillfälle att åsätta sina varor ett högre pris, än skäligt var. Priset på läkemedel, isynnerhet på sådana, hvilkas beredning icke fanns noga angifven, var derför icke heller det samma à alla apotek, utan kunde vara ganska olika i olika delar af landet och i många fall beroende af apotekarens godtycke. Själfva beskaffenheten af läkemedlen gaf ofta anledning till anmärkningar, och icke sällan tilläto sig apotekarene att tillsätta ett ämne i stället för ett annat, säkre, att förväxlingen icke skulle upptäckas, då läkarene af brist på undervisning voro ganska okunnige i allt, som rörde apoteksväsendet. Där- Jämte tillät bristen på konkurrens apotekarene att förfara vårdslöst och likgiltigt med sina varor. Haartman vinn- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 72 lade sig därför strax efter sin ankomät till Abo att kunna förmå en annan apotekare att nedsätta sig där, såsom sy- nes af hans bref till A. Bäck af den 29 maj 1755. »At få apothekaren här til någon billighet emot mig är omöjeligit, då jag senast en gång i Landshöfdingens närvaro öfvertygade honom om falska och odugeliga me- dicamenter, förbehölts äfven, at ej vidare bli bemötter med förklenliga utlåtelser såsom förr, till exempel: mina recepter vore så simpla, at de af hans gosse, som 8 dar varit 1 apotheket, kunde giöras, at gesällen vore för god at giöra något af mina recepter ånyo i min närvaro, så vida han varit gesäll, då jag varit poike; icke dess mindre förefaller förklenliga expressioner öfver mig och mina re- cepter för dem, som komma på apothequet med desamma, hvilke äfven Landshöfdingen vid sin öfverkomst nogsamt vet at säja efter det honom af åtskilliga äfven förnäma blifvit sagt; och huru är det möjeligt at jag skulle kunna fördölja något, utan at Wadström veckan derpå ej skal föreskrifvat, när han får del af alt hos svärfadren. Annars är Landshöfdingen aldeles för detsamma och alla ständs- personer, några få undantaget, ja hela landet, ty det är omöjeligt att få rätt på den gamle Synnerberg, om icke när någon kommer och emulerar med honom. Assessoren Rappe lär ock söka bedrifva saken, annars, som Consis- torium har privilegier att hafva egen apothekare, så rådde Biskopen at von Mell skulle begiärat, det har han ock giordt, ty nu är han öfvertygad om at i Borgo ei kunna hafwa sin utkomst, där 2:ne Apothekare dessutom äro ho- nom så när, men än har Consistorium ej giordt dervid, fast Prof. Leche med Biskopen öfverlagt at skrifteligen upsätta nödvändigheten af en apothekares tillsättande, då jag jemte honom skola sätta våra namn derunder.“ Hvilken vikt Haartman lade derpå, att han finge en annan apotekare till Åbo, ser man af sådana uttryck som de, hvilka finnas i ett bref till A. Bäck, skrifvet mot slu- tet af år 1755. „Til Välborne Hr Archiateren öfverlemnar jag detta at på det ömmaste hos Hans Excellence Gr. Tes- sin, Sundhetscommissionen etc. i värket ställa, såsom en ganska nödig sak och stor angelägenhet för mig, hvilken, om den ej kan värkställas, giör, at jag måste se mig al- Bidrag t. känned. af Finl. 13 deles til jorden tryckt och be om förlossning ifrån denna orten; Välborne Herr Archiaterens stora ömhet och be- vägenhet emot förtryckta, försäkrar mig om denna angelä- genhetens bevakande och utdrifvande.“ Haartman, som under fyra år tjänstgjort å apotek i Stockholm, dit familjen flyktat under kriget 1742-—43, hade mer än de fleste den tidens läkare förskaffat sig grund- liga insikter i den farmaceutiska kemin och kännedomen af drogerna; han var derför 1 stånd att granska apoteka- rens tillgöranden. Att det var med stort intresse Haart- man sysselsatte sig med farmakologin och läran om läke- medlen, röjer sig nogsamt icke blott i hans vetenskapliga skrifter, utan äfven i hans yttranden om dithörande frå- gor. Han införde å de finska apoteken en mängd form- ler för drogerna, hvilka ännu äro 1 bruk, och uppmunt- rad af den framgång de öfver hela verlden spridda, be- römda s. k. Halleska läkemedlen vunnit, hvilka uttänkts af Aug. Herm. Franckes förtrogne vän, den fromme läkaren Chr. Fr. Richter ı Halle, sammanställde Haar t- man sitt s. k. resapotek eller en samling af de vanligaste, mest begagnade läkemedel. Ännu för 50 à 60 år sedan saknades ett sådant resapotek sällan hos ståndspersoner på landsbygden, åtminstone i södra delarne af landet. Om denna sak skrifver Haartman till A. Bäck den 18 ok- tober 1756. „Lil at hielpa den nya apothekaren härstädes at före- komma de Halliske medicamentens starka bruk, och til at tiena landet härstädes, har jag föresatt mig, derest Väl- borne Herr Archiateren gillar det, at inrätta små apothek med egna compositioner til salu hos Apothekaren med en liten tryckter tractat, som visar deras bruk, likhet med de Halliske medicamentren med en hop huscurer och ob- servationer öfver dem derjemte; jag skulle tro när folket finner af sådana ReesApothek bättre verkan, får dessa medicamenter äfven för billigare, än de Halliske, at de småningom måtte dermed stå at vänjas ifrån de Halliske, med hvilka 3:ne handlande drifva här commercie; jag hop- pas uti detta apothek kunna prestera Ailhauds pulver Nat. o. Foik, H. 70, N:o 2. 74 hemma giordt; men at få et mehr värkande Pulvis vitalis samt en god Essent. dulcis, derpä beror det hufvudsakli- gaste, ty de äro mycke uti bruk och påstås giöra god värkan. At giöra detta apothek så inskränkt som det Halliska, finner jag ej möjeligit, icke heller så nyttigt." Som bekant, spelade under 1700-talet arcana och andra för specifka utgifna medel en viktig rol i den medicinska praktiken och den populära medicinen. Icke blott rege- ringen, utan äfven ständerna utbetalade betydliga summor så väl för föregifna verksamma droger, som för rent af hemliga läkemedel. Härom skrifver Haartman till Abr. Back den 7/, 1712: »Det har altid fallit mig ganska besynnerligt före, den attention Riksens Ständer 1 Sverige pläga visa utom andra extra ordinaire göromål äfven för quacksalfvare och mat- ljugare. De visa sig mycke angelägna at få bot för en eller annan chronisk sjukdom, som knappast dödar en om året, men Farsoter som bortrycka många Tusende och kärn- folket den anser man som intet betydande. Oförtienta tildelar man för lumpna huscurer Lifstids uppehälle, men provincial medici gör man til slafvar utan skäliga under- håll och uppmuntringar. Genom otidiga premier är ock det vunnit att om någon, lyckligtvis ofta, blifvit med något curerat, håller han det strax hemligt och påckar på belö- ning ända in för Råd och Ständer. Medel mot Binike- masken räknas ock deribland. En sades här för flere år sedan gordt deri säkra curer: jag fick en gång se det och som jag tyckte var det G. Gutta i grankåda solverad. En annans arcanum är G. Gutta med Resina jalappæ och pulv. Gallar. med något Diascordium, som jag dock ofta förgäfves brukat och med mindre nytta än Ess. Cathol. R.“ Sin åsikt i farmaceutiska spörsmål uttalar Haartman ofta ganska skarpt. Om den nya svenska farmakopéen skrifver han den 17/, 1779. Sedan jag sednast för 3 veckor hade fran upvakta Herr Archiateren, har jag haft tilfalle at genomögna den nya Pharmacopoeen. Ehuru den i manga delar blifvit för- bättrad, så måste jag dock bekänna, det jag ej hade vän- Bidrag t. känned. af Finl. 75 tat så märkelie omskapning, eller kunnat föreställa mig, det kongl. Collegium medicum varit capabla at eftersätta den skyldigheten emot det almenna at förse dem med til- räckeliga läkemedel vid alla förekommande tilfällen, utan at behöfva löpa til andra orters Pharmacopoeer, samt efter Pharmaceutiska och praktiska observationer at rikta det almenna med sådana medel, som ej öka plågorna och ut- gifterna. Aldeles väl kunde vi umbära acetum Colchici, Cremor saturni, en del pulver etc., men öfver alt lag gick mönstringen öfver Bals. rubr. Locatelli, Decoct. aven. , Elect. mundif. Lap. medicam., Mors. antimon“ Ol. anim. D., Sulph. aurat. antimon. alla slags species, Syr. aperient. etc. etc. På samma grund hade K. Collegium kunnat slutit ut ännu hälften af återstående. Helt vist har Colleg. derigenom gordt sig skyldigt til samma critique som Prof. Murray för- fattat öfver den nya Pharm. Edinb. I hvad annan mån är det nya pulvis nitrosus bättre än det förra? köpare få nu betala för det nya mehr, utan at få et enda gran Sal. ace- tosellæ. På lika sätt pungslås sjuka medelst Kermes mi- ner., sedan sulph. är utslutit. Huru ofta hörer man ej Patienter klaga öfver odugeliga medicamenter? Mån ej ER nu blifvit ökad genom det nya Extr. Chine et Cas- ; Helleb. n? Äga Berne i Collegio så liten kunskap om den stora skilnad som dessa äga i Extr. Vinoso fram för Extr. Aquoso? Hafva inga af Herrarna försökt Extr. Turion. pini? Kunde ej vi fått behålla detta medicament, fast det ej fins hos Ängelsmän? Bör ei på våra apothek vara at tilgå medel för de allmänheten ofta besvärande siukor? t. ex. et ögonvatn för röda och inflam. ögon, för maskar etc. eller missunnar Collegium allmenheten detta biträde utaf Apothekare? Om någon på gatan i hast be- sväras af Halsbränna, och på Apothequet begär bot der- före, skickar det sig då för Apothekaren bedia gesällen gifva ampulver? En stor del medicamenter af effecten denominerade hafva blifvit ändrade e. gr. Elixir. aperient. ; hvarföre icke Pulv. natricus-alexiterius etc.? Efter Pul- vis alterans blifvit utslutit, hvad har föranlätit Collegium at behålla pulv. martialis Com. Bonde? och hvad har gifvit K. Collegium anledning at förkasta Prof. Bergmans für- bättring pa Tartar. emeticus? dylika ändringar hedrar ei Collegium, och visar at de märkeligen eftersatt studium chemicum; som ock det, at de i componerande utésluta nödiga corrigentia. Men hvad talar eller skrifver jag. Herr Archiateren är så god och förlåter mig, att jag så upriktigt vågar klandra K. Collegii medici göromål". Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 76 Om den ryska farmakopéen yttrar han sig i ett bref af den 14/,, 1783. »Hvad angår Pharmac. Rossica, så vet jag ej om mer än en edition deraf är utkommen, neml. förlidet år eller 1782. Visserligen hafva de mycket rättat sig efter den engelska och svenska Pharmacopeen; men som jag hade äran att berätta, så hade de ock mycket eget, isynnerhet hvad angick deras simplicia, hvilka jag tyckte för ett så vidsträckt- rike vara rätt väl afpassade; samt att den til- lika viste huru mästerligen den Nation äfven i Pharma- ceuticis upparbetat sig. Det exemplaret jag har, är det enda här å orten det jag har sammanbundit med Pharmac. Rationali, och således ej kan öfversända; men om Herr Archiatern ytterligare låter veta, om han äskar densamma, torde jag genom ryske studerande, som nu resa hem, mot våren kunna få ett annat exemplar, som jag genast med posten skall öfversända; emedlertid tackar ödmjukast för underrättelsen öfver mina dubia“. Äfven den af Collegium medicum utarbetade nya apo- tekaretaxan blef föremål för Haartmans kritik. Han skrifver därom till Abr. Bäck den 14/; 1778. „Jag har haft tillfälle att se den nya Apothekare taxan. Efter min tanka hade den bordt ligga otryckt, till dess Pharmacopoen hunnit framkomma och sedan prisen deref- ter apteras. Där är ock Hans Majestäts fastställta taxa för Herrarna i Collegio medico, dess medlemmar och för Herrar Chirurgi. men om jag får lof at yttra mig derom, så hafva Herrarna deri varit alt för egennyttiga; de hade gordt långt försiktigare om de lämpat och taxerat sina göromål efter 9 dal. Riksdalern. Efter 18 dal. äro Colle- gii ledamöters besvär taxerade dubbelt mehr än Provincial doctorernes, hvilken proportion svarar ungefärl. såsom i prästeståndet mellan kyrkioherden och klåckare; jag tyc- ker det hade varit billigt att anse provincialmedici såsom Capellaner. Så hade ock provincial Medicorum göromål altid bort komma i någon slags parallele med Chirurgo- rum, hvilket ock skedt till landets gemensamma bästa, om arfvodena blifvit modererade till hälften mindre, h. e. ef- 9 dal. Riksdalern. Det är sant, at det tycks vara likmä- tigt med varuprisen, då de jämnföras i våra tider med Bidrag t. känned. af Finl. —] 1] 1688, men deremot bör ihagkommas den allmenna förmö- genheten de store då besutto, och då var medicinalvärket på en svårare fot, och medici så sällsynte at de med stora arfvoden måste inlackas etc. Derigenom har ock vägen blifvit öpnad till det Scharlatanerie, som varit in til våra tider, och nu âter lärer insmyga sig“. Pà en tid, dà den allmänna hygienens enklaste for- dringar ännu lämnades fullkomligt obeaktade, tog Haart- man sig friheten att fästa stadsmyndigheternas uppmärk- samhet på några skriande sanitära missförhållanden i Åbo stads förvaltning. I ett bref till Abr. Bäck. af den 8/, 1772, meddelar Haartman följande. „För mer än ett år sedan gaf jag och Dr Bergman in et memorial till Landshöfdingen och ärhindrade om nöd- vändigheten till en trummas inrättande i ställe för den ränna nu genom staden löper, hvilken hela sommaren stin- ker som aas och hvilken ej är 1 stånd att borthielpa sum- pigheten ifrån 1/,-af staden. Borgerskapet hördes, men de satte sig emot. Skal denna stad förhielpas ifrån sina nästan årliga epidemier i större eller mindre grad efter väderlekens beskaffenhet grasserande, så blifver nüd- vändigt 1) at förbyta nämnda ränna till en underjordisk Trumma med cisterner på sina ställen, och at förbättra flere andra vattudrag. 2) at fångehuset inrättas rymme- ligen så att de ej må smitta slotsknektarna och desse ej utsprida Fläckfeber till flere, såsom i år skedt och hvar- ifrån Epidemien i Wachtenkorpi nu härstammar. 3) at likens begrafvande i kiörkorna blefve afskaffat, och 4) at Tiggarena inrullerades så at de med sina inficierade lum- por ej finge lof at löpa ikring i staden och gårdar och dymedelst kringsprida smittor“. Haartman uttalade ofta oförskräckt sin tanke om bristerna i statsförvaltningen och det offentliga lifvet. Sälunda skrifver han om den militära sjukvärden den °/, 1784. „Rätta orsaken hvarfôre Bätsmans commenderingen ej kom hit, tror man här hafva varit brist på proviant, den de för Kronans pengar ej kunde få under vägen af Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 78 en Allmoge, som sjelf lider brist på uppehälle. Den Hög- ste upplyse Kongl. M:t och dess Råd, att de ej må leda Sverige i någon krigsolycka! hungren och svälten är all- min; huru lätt existera ej deraf Epidemiska farsoter? huru blifver då möjel. att förekomma smittades embarqvering på flottorna eller skeppen? hvad anstalter hafva vi ännu till deras förekommande på skeppen? hvad för Ventilatorer? hvad tillgång på habila och öfvade Chirurger vid Rege- menterne och flottorna? hvar förnuftig må hisna och rysa för följderna; Så talar den mjeltsjuke och den eftertänk- samme”. Till och med Gustaf den III skonade Haartman icke i sina bref till Abr. Bäck. Med anledning af konungens bekanta armbrott i Parola skref han den 5/, 1783. „Här berättas allmänt att konungen skall nästa månad resa till Italien och att K. Collegium medicum (förmode- ligen på nådig befallning) tillstyrkt Hans Majt att för sin smärtande arm bruka baden vid Pisa. O tempora, o mo- res“. I ett annat bref den !/, 1784 skrifver han. „Af ett mitt bref norr om finner Herr Archiatern hvad makalös inrättning Ryska Keyserinnan gordt i Petersburg til medieinens upkomst i dess länder! Genom denna be- tages oss ock hoppet at vidare kunna hitläcka nägra, och den Wiborgsbo jag hos mig hade, är ock dit förrester, ty de få både uppehälle och undervisning där för intet. Gifve Gud at vår nordiske Herre ock ville taga efterdöme af Henne och Romerske Keysaren! huru mycket gått hade han icke kunnat göra med de medel, som nu förslösas i Italien? Hvad fägnad kan väl de vidlöftiga relationer om Hans roligheter i avisorne åstadkomma i dess undersåta- res hiertan, då de nu öfverflödigt underrättas om galen- skaper? Gud låte oss dock få lefva i fred och ro, men icke heller härutinnan äro utsigterna synnerligen behage- 7 “ lige". Ett missförhållande, som Haartman ofta berörde 1 sin brefväxling med Abr. Bäck var den likgiltighet eller tanklöshet kollegium medicum ådagalade däruti, att till finska läkaretjänster förordnades eller utnämndes perso- ner, hvilka voro alldeles okunniga 1 landets språk. Fall Bidrag t. känned. af Finl. 79 hade förekommit, då finska läkare hade blifvit rent af för- bigångna. Sålunda skrifver Haartman till Abr. Bäck den 15/,, 1774. „Men ifrån Abo vistas magister Hellenius i Upsala för Historie naturalis och Chemiens skull, till dem han haft speciel smak. Honom hafver Archiatern v. Linné tilstyrkt att tillika applicera sig på medicin tör adjunctu- rens skull; och han äger godt genie, har anmält Archiate- rens tankar och jag äfven approberat; fast det ankommer på några år, så anser jag dock honom äga capasité dertill. Han är Chemiæ docens och præsiderat en gång i et ämne, som var något medicinskt, neml. om de vilt i Finland växande medicinska växter. Han har ock hielp af Eke- stubbska stipendiumet till att kunna uppehålla sig i Up- sala och Stockholm och sielf något. Jag vill nöja mig med at profitera af dess brefväxling så länge, och här ensam- men arbeta för profession så mycke jag förmår. Tiden lär ock göra mina dagar gladare, så at förmågan til arbete blir derigenom ökad. Genom Guds nåd har hälsan denna höst åter repat sig och jag har hopp om at genom gått folk komma till mera lugn. Men hvad var orsaken at K. Collegium medicum för- hastade sig med förslagens upprättande till de purt af Fin- ska Provincialsysslorna i Uleåborg och St. Michel. På för- hoppning till dem hafva några på nytt börjat här studera medicin, som förstå språket: och än mer undrar jag at ej Lic. Blad kom i åtanke till Uleoborg, som ifrån den orten är hemma, förstår språket och gordt sig så väl känd! på det stället blir vist ingen ting uträttat med de nya doc- torerna, som ei kunna tala med Bonden, för hvars skull hela inrättningen likväl bör syfta. För all ting beder jag så ej må ske med Dr Bejerstens syssla, utan Mag. Avel- lan i Upsala må få tid och tillfälle att komma 1 accord med honom. Eljest blir hela landet fylt med sådana som ej kunna gagna menige man, och skulden blir för ingen del min, at studium medicum så litet idkas af Finnar. Jag hafver haft mycken möda at upmuntra nämnde Avellans broder at hälsa på sin bror och dermed få honom bibehållen af flere som changerat. Han har gort sig som jag förstår någon räkning på physicatet i Åbo, men det bör förenas med adjuncturet, hvartill Mag. Hel- lenius är skickeligare; jag har derföre skrifvit honom till och gifvit honom förslag på at accordera med D. Bejer- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 80 sten: och tager det icke heller lyckeligt slut, har jag odödlig förtret för det jag obligerat honom till at bli me- dicus. När han kommer till Stockholm ifrån Upsala, lärer han ej underlåta at upvakta Herr Archiatern. Til under- stöd för honom och för at blifva habile, i Chirurgien och practicus, kunde han ej hielpas til at i Stockholm bli fat- tigas medicus såsom Lic. Blad. Tackar ödmiukast för löftet på nya medicinalordningen och Lifmed. Hallmans tal om sättet att bota lues 9. Jag har fått höra at D. Bergman fått det, men som han för ingen del vill veta af min conversation och han är gullgosse hos min rival, så har jag ock föresatt mig at ei vara honom besvärlig. Til physicatet i Helsingfors torde och härifrån om et år eller så vid pass blifva utväg till en mycke beskedlig, men lika fattig medicine studiosus, hvilken jag snart i 2 år underhållit med kammare och kost etc. Värst att om den (läkare), som öfversändes, ej kan språket, kunna de fattigare, som äro finska, ej hafva någon hjälp däraf. Af tidningarna ser jag en D. Ekmark ifrån Skeninge vara tillförordnad till Savolax och Kymmenegårds län. Han kunde nog vara D. Bejersten behjelpelig uti Helsingfors etc. ty uti Finnmarken uträttar en Ekmark als intel“. Under de första åren af sin vistelse i Åbo var Haart- man icke nöjd med sin ställning. Han trodde 1 början sig vara tillbakasatt och lämnad åt sig själf. Umgänges- lifvet skänkte honom icke någon vederqvickelse och han såg allt i en mörk dager. Måhända verkade tillika den tidens politiska ställning en viss oro 1 sinnena och de skilda kretsarne sysselsatte sig tilläfventyrs mer än billigt med personliga förhållanden. Främsta orsaken till hans klagan låg dock otvifvelaktigt i hans eget misstänksamma, kanske folkskygga lynne och hans föreställning att man nedsatte hans verksamhet som läkare eller icke förstod att uppskatta hans förtjänster. Haartmans förstämda sinne pa denna tid visar sig i ett bref till P. J. Bergius af den 5 sept. 1755. »Mycken tack m. k. Bror för dess skrifvelse, som mig hjertel. fägnat. Det är dock väl att en vän fins, som ej förlåter den som är råkad 1 ett land, däräst alt hvad som Bidrag t. känned. af Finl. 81 tvist heter endast (är det enda, som) verkar till sinnens upmuntring; hvad skal det bli för en medicus, som skall med sådant upmuntras och spisas; Läfva mig likväl he- ligt att hvar annan månad åtminstone upfriska mig med dess skrifvelse och richta mig med observationibus medi- corum ut cum tuis jucundissimis, såsom jag är ensam och ej får höra andras observationer eller tankar här hos sjuka, så ska jag likväl så godt jag kan fullgiöra min skyldig- het tilbakars. Hvad skal man väl tala om alt prat och det som folk prata af ignorance, dem kan man roa sig åt. men när en, som låss vara medicus giör det, hielper til hos alla sina vänner at giöra honom sällskap, deri målas ut på grofvaste viset han kan, och kan ibland vränga sa- ken och föra den troliga ut, det fordrar mehr mod til, än af mig kan præsteras, emedlertid blir jag rätt nu van der- vid. — Tör ock hända det hielper mig, såvida jag der- igenom är blefven försichtigare och i början ej fådt större eredit än jag kunnat bära; mycke wore derhos vunnit om jag mehr komme mig til at lefva fritt och söka mehr um- gänge som upmuntrade sinnet ibland, som jag skall biuda til at giöra härefter". Haartman fann snart efter sitt tillträde till provin- sialläkaretjänsten densamma vara så svagt aflönad att han i konkurrensen med en samtidigt 1 fråga satt stadsfysikus och de i staden vistande militär fältskärerne (de såkallade kirurgerne) icke utan bekymmer kunde emotse framtiden. Han skref därföre till Abr. Bäck den °/, 1755. „Kan heller någon ny syssla begiäras af stan, innan de anslå dertill någon viss lön? det vet jag Borgerskapet ei gjör. Magistraten anser surbrunnen såsom dess lön, men Consistorium och Medicinæ Professorn efter gammal vana (anse Kuppis brunn tillhöra universitetet). Landshüfdingen, så vida brunnskarlen af Hospitals medel lönas, och Col- legium medicum måste deri hafva äfven så stor dehl om icke större. Ar i någon stad i Sverige 2:ne medici? än mindre 3:ne och här practicera dessutom 2:ne Regements Fältskiärer och en Stadsfältskiär, som nu ock sökes hit, Apothekarens andra styfson, blir den 3:die, fältskjären Lars Forsteen, sedan *#/, 1757 anatomiæ prosector utan lön. Jag behöfver ock aldrig resa kring i Lähnet, sen Biör- neborg blifver ifrånskilt, ty staden ligger mitt i länet och Nat o, Folk, H. 70, N:o 2. 6 82 de längst aflägsna ställen utgiöra 6 à 7 mil alenast. Will staden bestå löhn, så är jag ju närmare at få det, ty at vara provincial medicus för 10 å 12 soknar och tiena alla för 900 dal. utan vidare vedergiällning, huru skall det gå? Kan ock Hofrättens skrift till Kl. Colleg. medic. ei vara et hinder til stadens giöromål? Assessoren Rappe, Ofverste Ehrensvärd, etc. mina store gynnare komma ock til Riksdagen”. Icke blott själfva lönen var liten och otillräcklig. Den ersättning provinsialläkarene fingo uppbära för tjänste- uppdrag, resor m. m. var äfven ytterst ringa. Upplysande för tidens förhållanden och ådagaläggande, under hvilka tryckande omständigheter läkaren arbetade, är ett bref af Haartman till Abr. Bäck af den 29 maj 1755. ; „Hvad provincial medicorum instruktion angår, sa lä- rer Kongl. Collegium: medicum nog finna dess obillighet i manga puncter; Jag för min del skulle gierna hellre vela utbetala 1 daler smt för hvar dag jag borde resa för de tractamenterna, ty här måste man pa resor och giäst- gifvargärdar slita nog ondt för mat och dryck, som ock under resan höst och vahr, så vida det bestäs en häst al- lenast, utan dräng kan man ej heller resa fast for honom det ej bestäs och dessutom lider medicus och sjuka han derunder betienar i staden mehr än en sådan resa med 3-dubbla tractamenter vore betalt. Jerna ville jag ock betala en Carolin, allenast jag nattetid blefve skonter ifrån 8 om afton til 7 om morgonen hälst höst och vabr. Första visiten hos en sjuk skulle ock tyckas med diets föreskrif- vande, sjukdomens utforskande och igenletande och dess motande förtiena mehr än 16 öre smt“. Samma dag Haartman blef utnämnd till provinsial- läkare i Abo län, anbefallde Konungen collegium medi- cum att uppgöra förslag äfven till provinsialläkaretjänsten 1 Björneborgs lan. Någon legitimerad läkare anmälde sig likväl icke till denna tjänst, hvars aflöning utgjorde 254 dal. smt. Haartman föll då på den egendomliga idén att ur den därför anslagna lönen få någon ersättning åt- minstone för sina resor. Angående Björneborg skref han den 23/, 1755 till Abr. Bäck: Bidrag t. känned. af Finl. 83 » Angående Björneborg, så har jag talat vid Lands- höfdingen och projecterat denna lönen till respengar för hela höfdingeområdet, men (lands) sekreteraren tog det i tvifvelsmäl samt mente mig näppeligen få ut den lofvade lönen, så vida det är en stor del förfalna hemman, samt hemman, som innehafvas af herskaper, af hvilka jag intet kan få, fast de äro inberäknade, såsom han mente. Väl- borne Herr Archiatern är så god och hielper mig till Björ- neborg också, om möjeligit är, så kan då det ena under- stödja det andra. | Såvida jag ska ock resa på mina 900 pb (kopparmynt), så ser jag hellre att få bli i stan stilla, kanskie jag där då kan få min utkomst". Haartman synes likväl sedermera vunnit veder- börandes förord 1 detta afseende, såsom han skrifver den 18/, 1757 til Abr. Bäck. „Genom Herr HofRättsRådet Rappes ätgiärd, afgar i dag ifrån Landshöfdinge Ämbetet bref till Kongl. Colle- gium medicum, såsom promotorial för mig at få Biörne- borgs Lähn jemte Åbo Lähn, 1 hvilket mål jag giör mig försäkrad om at Välborne Herr Archiateren och Kongl. Col- legium medicum giöra sitt till. Jag hemställer äfven i Herr Archiaterens ompröfvande huru vida det kan vara rådeli- git at befordra detta innan det hinner blifva afgiordt om Lic. Wasström, huruvida han kan bli Stadsmedicus in- nan han giordt ifrån sig prestanda: Han smickrar sig myc- ket dermed för sina vänner, och det i anledning af et promotorial som Trappen skulle utvärkat åt honom til Hans Majestät ifrån Borgareständet“. . Collegium medicum beslöt äfven att göra framställning till I Kongl Maj:t därom att Haartman skulle Hllevidere få öfvertaga den ännu lediga provinsialläkaretjänsten 1 Björ- neborg. Planen förföll dock, ehuru denna tjänst forblef obesatt. Haartman synes numera haft någon förhopp- ning därom, att staden skulle på ett eller annat sätt un- derstödja honom. Haartman misströstade icke sällan om sin bergning. Hans bref till sin gynnare och vän Abr. Bäck i Sverige äro uppfyllda med klagomål i detta afseende. „Med den Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 84 lön jag får efter skiedda afkortningar samt nog sent (så- som för 1756 hela året har jag nu först fådt hälften) har jag svårt att framdeles se mig hulpen med, sedan det lilla jag efter mina föräldrar haft, är ätgänget“. I sjelfva ver- ket måste medgifvas att ämbetsmännen den tiden ganska oregelbundet uppburo sin aflöning. Åtminstone var detta fallet med provinsialläkarene. När deras lön, såsom för- hållandet var med Haartmans, blef uppburen och indrif- ven som en skild beskattning från hvarje hemman, dröjde det ofta länge, innan den kom dem tillhanda. Den upp- bars nämligen i början genom kronofogdarna från de till distriktet hörande landskommunerna. Man kan förstå huru oregelbundet lönen under sådana förhållanden skulle ut- falla. Hans bref till Abr. Bäck den 28 febr. 1756 ger en bild af dessa förhållanden. „Änskiönt Landshöfdinge ämbetet gifvit befallning om uppbörden af min Löhn til fogdarna, så har jag för snart sagt 2:ne åren jag här varit än ej fådt 3:/. (öre) koppar af 3me fogdar, hvarigenom mot 1200 innestår och jag måst mot pro cent emedlertid låna, så går det ock i Ta- vastehus, kanske ock i andra provincier; wore det derföre ej möjeligit at provincial medici ei kunde komma på sta- ten och få sin lön ifr. ränterierna hvarje quartal såsom HofRätts staten. Dä kunde kronobetiente uppbära desse 6 ‘/. (öre) på hemmanet tillika med andra kronans upbör- der och medici wara säkra om sin Löhn hälst de åhr, som missväxt kunde infalla, utan at dependera af fogdarna”. I Haartmans brefväxling finner man på 1770-talet notiser om en för tiden intressant och viktig medicinsk tilldragelse i vårt land, hvilken icke förut blifvit närmare behandlad i litteraturen. Frågan gäller icke mindre än den s. k. orientaliska pestens uppträdande i Finland. Som kändt, hotades vårt land 1772 af den pest, som fö- regående och sistnämnda år i Moskva och närliggande trakter äfvensom 1 södra Ryssland anställde fruktansvärda härjningar. Då denna hemska sjukdom syntes vilja ut- breda sig äfven till nordliga delen af Ryssland och till Bidrag t. känned. af Finl. 85 Finland, var man i vårt land tvungen att vidtaga särskilda åtgärder emot dess fruktade inbrott. Generalen, grefve Augustin Ehrensvärd, som vid den tiden bodde å Saaris öfversteboställe i Wirmo, hade i detta afseende er- hållit vidsträckta rättigheter. Genom införande af en kordong vid ryska gränsen och afbrytandet af all han- delsförbindelse med Ryssland, hoppades man kunna för- hindra pestens inträngande 1 landet. Då Haartman var Ehrensvärds läkare och åtnjöt hans synnerliga för- troende, blef Haartman den, hvars råd grefven närmast inhämtade och följde. Ur Haartmans brefväxling med Abr. Bäck kunna vi därför vinna många upplysningar om denna tid af oro och fruktan 1 vårt land och dessa bref hafva så mycket större intresse, som Haartman var den på hvars yttrande i föreliggande fråga lades synner- lig vikt. Han var äfven Ehrenswärds läkare. I ett bref af den 6/, 1772 till Abr. Bäck meddelar Has: tman om de ryska förhållandena följande: »Generalen Ehrensvärds sista tidningar ifrån Petters- burg förmäla om pestens utspridning kring flere Ryska orter. Sedan åkföret existerar, kan inga Cordoner afhålla re- sande, som nu kunna göra sig vägar hvar och hvart de vilja. I Muschow är väl mortaliteten på en månad ifrån 500 i veckan minskad till 2 à 300, men till 100,000 räk- nas de dödas antal derstädes endast i denna sjuka. Crim och isynnerhet Caffa har mycke deraf lidit, äfven Casan jemte orterna ikring. Till Petersburg är Orlow tilbaka kommen, hvilken ock mist flere af sitt folk. På kort tid har där i staden 24 blifvit arresterade såsom befundne utan quarantaine passerat cordon, ifrån Muschow kommande och därföre äro Gardes Regementen ordnade runder om staden til at hindra resande, hälst ock smittan utsprider sig i och kring norra Ladoga, 15 svenska mil nära staden, och det genom en köpman äfven genom ell. förbi cordon passerad utan qvarantaines hållande. Genom sistnämnde ort kan den lätt utspridas öfver Carelen. Cordon är nu mellan Finland och Ryssland inrättad: jag har ock lämnat Generalen mina observationer som ob- serveras böra med manskapet osh quarantaine huset". Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 86 Haartman hade med afseende på pestens spridning den åsikten att smittans utbredning var 1 hög grad be- roende af väderlekens och temperaturens växlingar. , Det är med den såsom andra exanthematiska febrar att de rätta sig mäst i sin malignitet efter väderlekens skiften och de ändringar naturerna däraf lida: något gör ock tempera- menterne och kroppens ställning, orten, dieten etc. Kom- mer den inom rikets gränser, då må käcka medici visa sin hurtighet; och de, som då vilja vara oförtrutna igen- finna snart typum morb atque curam specialem“. Torde hända, skrifver han, vi ock kunna nu göra oss något säkrare, sedan vi 1 några dagar haft ren och klar väderlek samt köld af strängaste slaget. Thermometern var den 13 febr. eller i går kl. 6 f. m. 37 grader under fryspunkten och altså i det närmaste så sträng som den var 1760 den 7 jan. Får se hvad våra trän däraf åter li- dit. Man har väntat climatet skulle blifva blidare ju mer landet blefve skoglöst och kärren uttappade, men sednare åren tyckas bestyrka contrarium“. I sin afhandling om pesten yttrade sig Haartman ytterligare. ,Och änskönt man icke heller får alldeles förneka dess propagation äf- ven genom luften, kan den likväl inskränkas till den in- neslutna och stillastående och till de smittan närmast va- rande luftrymderna; såvida luftens natur egentligen be- står däruti, att befrämja lif och rörelse i alla lefvande kroppar och att, genom sielfva röt-effluviernes försking- rande och rörande, kanske ock genom dess electriska par- ticlar, och dess acidum catholicum, rensa jorden ifrån alla rötsamlingar“. I Haartmans meddelande till Abr. Bäck af den 4}, 1772 finna vi de första underrättelserna om de åtgärder, som vidtagits till förekommande af pestsmittans inträn- gande i Finland. » Generalen Grefve Ehrensvärd, som Gudi lof nu be- finner sig märkeligt bättre än förledne sommar och våras, då det såg ut som Han ei skulle många veckor hafva igen, försummar ej at taga nödiga författningar emot Pesten Bidrag t. känned. af Finl. 87 och at skaffa sig säkra tidningar ifrån Ryssland, fast Mi- nisteren Ribbings äro mycke korta och ofullständiga. Jultiden redan lämnade jag til Generalen mina erhindrin- gar hvad vid Cordons vård, vid anstalterna uti quarantaine huset, med Resande och deras varor vore at observera; äfven i det fall Pesten skulle därstädes yppa sig, och till den ändan hafva de mästa Regementrens Fältskärer för detta redan fått befallningar at därstädes inställa sig. Ge- neral Stackelberg, som förer befälet öfver Cordon, lärer ej mindre güra sitt til; dock få vi ei göra oss så säkra af den anledning at gränsen är ganska vidsträkt och un- derlåter ingendera nation at idka oloflig handel. Som be- rättelserna här gå, så skal Pestsmittan, som ankom til norra Ladoga, sedermera norrut utspridt sig til Olonitz och dy- medelst är troligt at den vidare kan sprida sig kring Ry- ska Carelen och derifrån komma til oss, ty såsom det vil förliudas, så skall Ryska Regeringen väl utstält en ny cor- don mellan Ladoga och Petersburg för at dermed conser- vera Residense staden, men för öfrigt lämnat landet öde. Något soulagement är det dock nu för oss at Pestsmit- tan i Muschow skal efter sista tidningarna till Generalen Ehrensvärd så afstadnat at inga deri dödt på 4 à 5 da- gar; så skall äfven andra Farsoter uti Petersburg etc. nu mera märkel. aftagit; tiden visar huru det vil hafva sig i Vår och Sommar". Af alla åtgärder att förekomma pestens inträngande i landet, var dock under då rådande åsikter och förhål- landen det den viktigaste att införa karantän mot grann- riket och att försvåra eller rent ut hindra samfärdseln med Ryssland. I bref af den !?/, s. 4. redogör Haart- man utförligt för dessa åtgärder. »Ibland andre torde den seglations frihet, som ej ale- nast städerne utan äfven sochneboarne i Nyland äga pa Lifland och andra hamnar i Östersjön böra inskränkas. Förleden Sommar hafva Bönder i Ingo sochn blifvit genom Länsman först antydde, som ock sedan af Fogden och sist af Häradshöfdingen i orten, at ej föra sina Laster åt Lif- ländska vallen; detta alt oaktat blefvo de af Tullkamma- ren förpassade och afseglade derpå. På sådane kan omöje- ligen kustbevararena hafva tilräckeligit vakande öga, och om den nu i välsignad stund tilförordnade Sundhets Di- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 88 rection ej utser nödiga förbud häremot kan ödet snart nog öfverraska oss och öfriga anstalter blifva nåll. Intet an- nat jag vet, har Generalen Grefve Ehrensvärd inskränkt den Ryska Handelen til det mästa om icke in totum et tantum, och så, at hvar några ärtappas, på olofliga vägar isynnerhet, skola de strax upbrännas. Jag tror ock ord- rerna vara redan utfärdade, at de som ej vilja retirera sig tilbaka, utan vilja insmyga sig på olofliga vägar, på dem skal skarpt skutas. Miöl, Lin, Hampa, Caviar, Hudar, Pelterier etc. äro til införsel förnekade. Efter det jag för 8 dagar sedan hade äran at berätta, har jag besökt oftanämnde General, som Gudi lof befinner sig någorlunda väl. Inga obehagliga tidningar spordes då heller vidare, än at bevakningen vid gränsen i den norra delen af Österbotn ej varit tilräckelig til at afstyra luren- drägerier och handel med Ryska varor. Til Rovaniemi öfver om Torneå hafva Ryssar inkommit med några och 70 lass, dock är det icke här som den smittosamma febern yppats, såsom jag sednast supponerade, utan hela 20 mi- len derifrån om icke mer, ell. uti Pyhäjocki, der Probsten Mathesius är kyrkoherde, hvarest öfv. 80 siuka skal varit för hvilka man bedt. Då fick jag äfven i Comission at låta trycka hvad K. Collegium Medicum författat til Pre- servativ så väl som til botemedel emot Pesten. Det lä- rer ock tils i morgon blifva färdigt, efter jag i dag re- dan haft det andra correcturet, och om sig göra låter skal så några exemplar deraf härhos medfölja. Generalen be- falte at det skulle i samma format tryckas, som min Dis- putation och at Recepterna skulle försvänskas. Detta har jag exeqverat, och i öfrigt endast rättat några få ställen, som jag ansedt för fel i Renskrifningen. Af dessa komma exemplar at utdelas til Consistorierna så alla Präster här i landet få deraf del, til Landshôfdingar så alla kronobe- tiente få sitt exemplar, och til Öfverstarne så alla office- rare äfven deraf kunna blifva underrättade. Min tractat kommer ock til delnings, så långt den räcker. Til smittsamma siukors förekommande hälst i Städerne i somar, har ock Generalen tänkt med första taga några författningar, dem landshöfdingarne komma at kundgöra, hvarigenom anstalter genast tagas, för at afskaffa tiggares lopp i husen i Städer och på land, liks begrafningar uti kyrkorne, Gators och Ränstenars smutz med mera, på det framdeles om smittor i Somar skulle komma til våra grän- sor, de så mycke bättre måtte i sitt lopp kunna på mili- Bidrag t. känned. af Finl. 89 täriskt sätt motas. Om ej annat härmed vinnes, kan tig- geriet i framtiden bl. hämmat derigenom, Gifve Gud kyr- kiorne äfv. måtte fredas ifr. lik. På högvälb. H. Gene- ralens och Grefvens begäran författade jag Juletiden nö- diga ärhindringar 1:o för Cordon til at förekomma siuk- dom och rötfeber ibland dem, som gränsen bevara skulle. 2:0 Hvad anstalter vid Qvarantains huset tagas borde och dess reqvisita. 3:o hvad med Resande sielfva, deras klä- der och deras varor observeras måste; och 4:0 Hvad vid timade smittor stode til at göra. Hvad det första beträf- far, skulle de hvad möjel. vore qvarteras på högder, där tilgång vore på friskt vatn, ej inqvarteras många til samma rumm, ofta vädras och upeldas, ej få ligga på golfvet utan i sängar, på Halm som oftare ömsades, och båset förbrän- des, förses med sund och något tilräckelig föda, hållas vid nychter lefnad och jemn rörelse, snygt, och anmanas til Linnens oftare ömsning än vanligen ske plägar, förrut al- tid rökt och hälst under påstående rumets eldning. Vid dimbiga dagar underhålla Eldar utan för husen, hälst om mornarna då ock dryck af Tiärvatn med Bränvin blandadt vore nyttig; aldrig gå på vakt fastande; kallare dagar nyttja mat med lök, men varmare med Ättika blended. Siuke skiljas ifr. friska och af Regem. Fältskärer vårdas. Vakthafvande vid quarantains huset få Bränvin med litet Malörts Ätika försatt och litet Tobak dels til rökning dels al tugga etc. 2:o Hvad qvarantains huset angår så tilstyrk- tes tilräckel. rum, tilräckeliga förfriskningar för de resande, och quarantains kläder, i hvilka resande skulle iklädas strax efter undfångna förfriskningar under rummens eldande, på det deras egna kläder til och med Linnen emedlertid på hela ell. halfva dygnet finge blifva genomrökta 1 Rékkamma- ren alla på en gång, rät under det de ankomne Medici- nerade, under en qvarantains Fältskärs tilsyn. Morgonen derpå kunde sedan de som Medicinerat flyttas i annat be- rökt rum, klädas i sina egna genomrökta kläder och det rumet de vistats i första natten halfva dygnet stå ledigt väl berökt. På detta sätt trodde jag enligt de anledningar den käcka D. Lind gifver i boken om siukors förekom- mande på skep, at resande ganska snart kunde entledigas ifrån lång quarantaine, neml. de med sundhets pass på 3 dagar ell. 6 och andra ifrån mistänktare orter på 8 a 12 dagar högst. Derigenom skulle resande ej se sig oblige- rade at söka olofliga vägar, trängsel af resande på qvaran- tains huset eviteras. Varornas berökning hälst fällars etc. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 90 kunde ske dels i Badstuga, dels på Winden, hvilken til någon del fast lindrigare berökes af den Rök, som stän- digt skulle underhållas i farstugan och til vinden upstiger, men förnämligast genom vindluckor renades. Så recom- menderades äfven Elds underhållande utan för Huset på ömse sidor om ingången at afbryta första smittan af re- sande och til någon förmån för Vachten. Denna så väl som betieningen i huset, skulle efter gord tienst och så ofta de bl. våta ömsa linen, hvilket de sednare ordinairt mornar och qvällar observera borde. Atikan. som de hvarje morgon med Bröd nyttia skulle, bestod af Pomerantz skal, Angelicæ-Gentianæ, Ålands och Calmus rot à 4 lod och 21. Fenkal til 11 . kanna Atika. Sist anfördes tekn til smit- tosamma reel då strax evacuantia brukas skulle jemte Cremor Tartari med Card. Ben: de påföljande dagar och om några specielare tekn til Pest viste sig skulle strän- gare försiktighets steg tagas; hvilket jemte mångt annat som då anmärktes, blefve för vidlöftigt at här vidare an- föra. Nog upsatte jag då äfven nödigaste hus til quaran- tain, men denna årstiden lärer det ej låtit sig göra utan lärer det bestå af en byggning med 5 rum och Badstuga“. Äfven Collegium medicum synes hafva till grefve Ehrensvärd sändt något förslag mot den fruktade pest- sjukdomen, emedan Haartman i ett bref af den ?°/, näm- ner att Collegii medici , förvaringsmethod” blifvit tryckt och utdelad. Sannolikt hade äfven grefven på grund af hvad ofvanföre nämndes gifvit landshöfdingarne i Finland befallning ,om ett och annat som så väl i städerne som på landet efterlefvas skall” och Haartman lofvar att meddela kollegium några exemplar af denna skrifvelse , hvilket torde kunna ske nästa post“. Detta löfte syftar väl på = i universitetets bibliothek befintligt, Åbo ock Saris den /3 1772 dagtecknadt, , Circulaire till Herrar Landshöfdin- gär i Finland“. Detta cirkulär, som belyser de åtgärder man vid denna tid vidtog mot , pesten”, och högst san- nolikt är åtminstone till en del författadt af Haartman, kan förf. icke underlåta att längre fram meddela som bi- hang. Själf fortsatte Haartman sina meddelanden om pesten och skrifver till Abr. Bäck den 2°/, 1772. Bidrag t. känned. af Finl, 91 »Dà skickades ock några Exemplar af K. Collegii til Generalen skickade förvarings methode etc. emot Pesten; skulle flere åstundas, kunna de framdeles öfverstyras. Nu har Generalen Ehrensvärd ock gifvit befallning til Lands- höfdingarne här i Findland om et och annat som så väl i Städerne som på landet efterlefvas skal och så snart det ock blifvit tryckt, skal några exemplar deraf meddelas, som torde kunna ske nästa Påst. At ingen notice kommit ifrån öfversten Ribbing uti Pettersburg om Pesten vid Ladoga, är ej underligit: Han sköter mer vinglasen och vällustighet för at bortsöfva Hy- pochondrien; är dessutom mycke angelägen om at bi- behålla sig vid Ryska hofvet; corresponderar oftare om Ryska varornas conservation pa de här i skären. förolyc- kade Holländska skepp än om Pest; samt är af det fol- ket som i högsta varit emot Cordons inrättande, för at ej gifva Ryssland någon mistanka til osämja. Hela första året då Pesten var i Muschow påstod han at det ej var Pest. Han måtte utom dess ej hafva förskaffat sig be- höriga utvägar til at kunna blifva underrättad i speciali- bus och hvad Ryssland vil dölja. At Pesten varit på flere © orter i Ryssland derom är dock ingen tvifvel, och måste Baron Ribbing äfven medgifva uti bref till Generalen: at sedan åkföret för Jul existerade kunde Ryska Cordon ej hinna til att hindra resande ifrån Muschow fast Pesten var ganska stark, utan gorde de sig nya vägar öfver alt. At den ock varit vid Ladoga bör ej heller vara tvifvels- mål: köpmannen etc. som dog och hade köpmanna varor kom genom omväg förbi Cordon ifrån Muschow. Ryska anstalterna strax derpå genom natten expedierade: ändrin- gen 1 beslutet at inreda rum för Keysarinnan på Kexholm; och sjelfva Ryska Cordon emot Ladoga och Carelska si- dan inrättad, vitna derom. Om anstalterna vid qvarantains huset hade jag äran sednast berätta: ännu gifves ej mer än et vid Abborfors bestående af 2:ne rum, som hyras af Dunkanska huset nedre vid Alfven, och 3:ne litet derifrån för kronans räkning bygda: Anstalter äro ock i Vinter gorda til rymligare huus. Til et qvarantaine huus byggande uppe i Osterbotn at Gränsen är ock af Generalen anstaltat, men är ännu ej färdigt. På Siösidan är et 5 a 6 mil härifrån Åbo, som förleden Sommar var färdigt och hvarest et (fartyg) ifrån Liffland hölt quarantaine, aon dess menar jag ock et annat närmare gränsen vara inrättadt. Uti quarantaine vid Ab- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 92 borfors hafva flere redan varit t. e. 12 a 14 Båtsmänner genom Pettersburg ifrån Liffland komande, samt dess emel- lan 1, 2 a 3 i sender. Några studerande ifrån Ryska si- dan hafva ock med sina kläder undergått qvarantaine, och hafva de ej annat berättat än at alt skedt ordenteliga. Et rykte spriddes härstädes, som skulle en Präst blifvit til döds rökter, men det var aldeles updichtat. För par da- gar sedan skedde förfrågan, huru med postillon förhållas skulle, hvilken 3 qvart (mil) öfver gränsen måste föra påsten. Jag tilstyrkte at i fall det vore en och sama Bonde som förer påsten, skulle Han vid afresan få 1 god sup Pest- ätika med Bränvin blandad och vid återkomsten intagas uti qvarantain natten öfver, samt för öfrigt tilsyn hafvas uppå dess hälsas tilstånd jemnt, men derest Påsten föres af hel rota ell. flere Bönder turevis, då skulle postillon qvarhällas 2:ne nätter, klädren begge nättren rökas och karlen få laxermedel om dagen, såsom alla andra i qvaran- taine, samt til natten derpå Præserverande dråppar ell. annat Sudoriferum. Ty det vore för dessa alt för hinder- ligit i deras hemmans bruk at hålla ordentlig qvarantaine hela 12 dygnen, än mer hela 42 dygn; och at lämna dem aldeles utan tilsyn, går heller icke an, så för deras egna personer, som för varor de inpracticera kunde i smått. Med Postväskan har engång Caviar ankommit till Abbor- fors, utan addresse ifrån ell. til hvem, men den blef up- bränd. Såsom jag wähl förut skrifvit trodde jag väl at et quarantaine huus til Siöss på Nyländska sidan vore inrät- tat; men vid närmare efterfrågande hörer jag at det ej kommit til värkställighet, fast Generalen föreslagit det. Detta qvarantaine huus tyckes dock vara mycke nödigt för hela Nyländska skärens hamnar, ty at förmå fartyg til dem destinerade at här vid Abo hålla qvarantaine, det ser jag ej möjel. kunna få värkställt, utan skepsredderiets mär- keliga skada och utan at äfventyra hela landet, som för hela Nylands skäregård lämnas öpen, hvilket district lik- väl lättast kan blifva besökt ell. sielfve idka handel med varor ifrån Ryssland, hvarifrån smittan ganska lätt i Sommar kan fås, fastän mången torde förmoda genom ty (ej) något vara at befruchta“. Haartman synes äfven haft direkt del i författandet af de cirkulär Ehrensvärd tid efter annan utsände med hänsyn till den annalkande pesten. Isynnerhet försvarade Bidrag t. känned. af Finl. 93 han ifrigt bibehållandet af kordong vid ryska gränsen, hvilket af mösspartiets anhängare på merkantila skäl be- kämpades. Karantänsfrägan blef, såsom mången annan den tiden, behandlad äfven från partisynpunkt. Hattarna förordade, ja fordrade karantän vid gränsen, mössorna motsatte sig och motarbetade den. Vi böra ihågkomma att vid denna tid Finlands gräns mot Ryssland var vid Kymmene. Haartman skrifver den 2/, 1772 och den 8/, s. à. „En värre Partisan har Kongl. Collegium Medicum ei kunnat hitsända än Professoren Martin, hvilken redan i Stockholm gordt alla Pestanstalter til Partiesak, och, utan at reflectera på några skäl, endast vinlägger sig om at fylla en journal med sådant, som genom hårdrag tienar til at förgylla dess prejudicier, samt derhos at svärta dem Han ej finner ense med sina Ideer. At medgifva Herr Professoren Martin strax Han kommit til Åbo det ingen Cordon på gränsen är nödig, utan at anse ell. nagelfara skälen mot ell. med at tro det ingen farlig Pestsmitta va- rit 1 Ryssland än mindre någon vid Ladoga, utan taga Ryska rapporterne för tilförlåteliga, at ingen Pest mer är i Ryssland ell. derifrån mer at befara; at gilla Ryska hof- vets påstående til Cordons indragande för några Tunnor Råg, och tillägga Ministern Ribbing vitzord fram för alla andras underrättelser; at förakta Pesten såsom en gäst för hvilken ingen Cordon behöfves, utan lättel. och säkrare af Medicis dämpas kan; at ogilla för stor stränghet vid Cordon, och den emot R. R.:n Ribbings saloupe jemte lassen blifvit utöfvad; at mistänka vahrors brännande; och ej ärkänna Pesten för en frände med maligna Febrar, el- ler några anstalter emot sistnämnde för så angelägna i dessa tider etc. Vid sådane utlätelser kan min öfverty- gelse och Hektiska blod ej tillhålla mun, än mindre bi- falla, hvarföre jag ock några gångor med äfven så positive envishet deremot disputerat som jag blifvit imponerad, dels på 2 man hand, dels i sällskap. Den som lärt så väl känna Generalen Ehrensvärds göromål och dess nit för Fäderneslandet som jag, den kan ej misstaga sig, utan vara öfvertygad derom, at Partie vänningar derunder ej ägt någon del: och jag vore dess ovärdigaste rådgifvare i Cordons anstalterne och Pestsmit- tans motande, om jag diktade slikt, och ej försvarade dess Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 94 steg och rena nit at befrämja Landets bästa. Gud nådel. förbarme sig öfver den bland oss regerande partie andan, för hvilken Riket och undersåtare ofta få sätta bet, hvil- ketdera ock kommer i styre. Aro vi väl bättre än ryska vasaller, som ock efter dess godtycko måste ådraga oss de öden Pestsmittan tilskynda kan? — — Jag har ock hört af en nämnas, som skulle brödfödan ei så riktigt blifva utdelter til Cordons manskapet, jag bad äfven landshöf- dingen ärhindra Generalen härom; han sade at det kan vara möjel. det så förhåller sig, ty kronan har i den de- len måst anlita fogdarne och desse förmodel.:n Böndren. Jag skall än vidare påminna derom fast Cordon efter all sannolikhet lärer ej blifva länge stående. Med qvarantain lärer det förhålla sig efter möjeligheten, ty vintertid har ingen utväg varit til at fa ordenteligit qvarantain huus. De lärer dock nog observera Rökningen och visss dagars quarantaine, fast rummen ej medgifva 42. Just i hän- seende til befarad trängsel, och at förekomma missnöje hos resande öfver för långt uppehåll eller derföre gifva dem "mer drift at söka lönnvägar, projecterade jag nog kort qvarantaine tid jemte rökandet och Medicinerandet, den Generalen dock lärer faststält til 12 dygn. I går var ock Gener. M. Durietz på rådstugan, dit han låtit uppkalla stadens 24 äldste tillika med stadens Handels-societet, hvarvid de tillspordes hvad skada och olägenheter de hade att anföra öfver cordon och hvad in- trång den gordt på deras handelsrörelse. Ingen olägen- het kunde här andragas, mer än af en garfvare att han lidit brist på ryska hudar; däremot bestyrktes, att sta- den hade att tacka Cordon för det den nu visst fått 10,000 tunnor mera säd hit än på många år förut, hvilka förr blifvit använde till bränvins förande åt Ryssland". All- mogen hade nämligen i följd af karantänen och den hin- drade samfärdseln med Ryssland sålt sin spanmål till Abo, i stället för att som förut förvandla den till bränvin och föra bränvinet till Wiborgs län“. Ytterligare skrifver Haartman i bref af den 16 apr. 1772. „General Ehrensvärds bref till Hans Majestät, hvarest han anhäller om permission för sin siuklighet skull, lärer redan kommit fram; han lärer deri tillika öfversändt nägra kraftiga bevis til sina göromäl och bland andra ministeren Bidrag t. känned. af Finl. 95 Ribbings sista bref, som förmäler huru Ryssarne sielfva ifrån d. 1 April börjat vidtaga strängare författningar än förr till Pestsmittans vidare förekommande i Sommar, och bland andra ifrån 20 dagar nu förlängt qvarantaine tiderna til 40. Ministeren approberar deri äfven alla Generalens tagna steg med Cordon, såsom tillika tienande til det myckna lurendrägeriets hämande. . Eljest hade Generalen nyligen ock fått den säkra un- derrättelsen ifrån Pettersburg genom bref at Ryssland 1770 och 1771 inalles förlorat i Pesten 500,000 men- niskor ell. 1/, million. Endast för Muschov är antalet 184,000. Utom Muschov har Pesten grasserat i 989 byar, hvilka jerna äro til Folknummern större än våra ordinaira städer, ty en enda by kan ibland bestå af 1000 til 1500 Bönder. Jag hoppas således at Secreta Utskått lärer ge- nom Gen. M. Durietz ärhålla oväntade underrättelser, som nog lärer hindra dem ifrån Cordons indragande i fall de annars tänka Patriotiskt för Riket. Här äro vissa Predikanter i Politicis som sedan Prof. Martins härvarelse satt Pöbeln i tankan at ingen Pest varit i Ryssland, utan at de onödigt vis varda betungade med drygare utlagor och dyra tider, hvilket öker almen- hetens förbittring emot Embetsmän. Det inhiberade Generalens circulair til Landshöfdingarne tyckes väl 1 vissa mål vara för hårdt; men skal värkstäl- lighet vinnas hos en Nation, som i intet Oeconomiskt ell. Politiskt kan öfverenskomma, måste det ske genom ordres. Af förseende räknade Generalen getterne ibland dem som borde i staden utrotas, men vid tryckningen ändrade jag det, ty det hade varit at betaga de fattiga födan. Gene- ralen ärnar efter hans M:ts tilstyrkte ändringar utgifva ett nytt“. Af oförständ synes dock kordongspabudet blifvit i flera afseenden pa olämpligt sätt tillampadt. Sålunda skrifver Haartman den !/; 1772. „Herr Regements Fältskären Becker, som var com- menderad at hafva värd om Cordons manskapet och hvil- ken hade sin station emot siösidan, hvilken sedan isen blifvit obrukbar fätt komma hem tillika med manskapet, gorde mig för par dagar sedan besök. Af honom fick jag veta huru som en del författningar blifvit tokugt nog exe- querade med de resande: t. ex. At om de varit färre el- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 96 ler flere på en gång hafva de samteligen öfver nättren blif- vit inläste uti et enda rum; de som ej haft sundhets pass hafva i denna trängsel måst vara 14 dagar och under sagde tid flere resor bruka laxativer; herre och drängar tilsamans utan åtskilnad, med hvad olägenhet är lätt at finna: så hafva inga quarantains kläder för resande blifvit bestådda, förmodeligen har således hela mit project til smittors före- kommande blifvit förvänt och illa exeqverat. Regem. Fältsk. Odenach, som är i disgrace hos Gener. Ehrensvärd, lärer ej heller underlåtit at utan eftertanka och utan för- frågningar exeqvera order, som på stället befunnits otyd- liga ell. mindre lämpeliga, sedan ändringar i somt bl:t tagne. Häraf har Professoren Martin fått anledning at ingifva til Gener. L. Stackelberg et Memorial, som utan at just nämna någon skal vara nog anstöteligit samt äfven syfta på mig. Om Hr Prof. Martin häraf tager sig an- ledning uti kongl. Collegio Medico ell. Secreta utskottet orda något, beder jag ödmiukast få vetat. Nog hade Han bort hafva Gen, Ehrensvärd förskonter för ytterligare fortretligheter, och häldre tiltalt Herr Odenach, som ei gordt vederbörliga förfrågningar, men i dess ställe skal Han gifvit honom nog beröm för det han så exact full- fölgdt alla ordres. Uti berättelsen om Cordons manskapet säger jag på et ställe at de som hvarje morgon dricka 1/, qvarter Tiär- vatn, om så råden tillåter och smaken kräfver, med !/, qvarter Bränvin blandadt, bruka et godt præservatif. In- gen bör stå på vakt med fastande mage; kalla dagar är Grynvälling med lök, ell. öhl och Bröd med Cummin bäst; men våta dagar Bränvin med Ättika och syrup blandadt. Förenämnde dryck af Tiärvatn och Bränvin med et stycke Bröd är ock då tilräckeligt. De som stå vakt vid qva- rantaine huset, böra ock, isynnerhet då mistänkte äro an- komne, få förenämnde Tiärvatn eller häldre 1/, qvarter Bränvin med 1/, qter Ätika och en bit Calmus rot, ell. Åländsk rot, am Angelica, eller litet Malört ell. Tobak at tugga på, dä ock spatten utspattas bör. Vid Ryska armeen skall vara brukeligt at til 1/, pott dricka blanda !/, pegel Bränvin, til hvilket sedan blandas litet Honung ell. Syrup och Atika, som sedan kallas Ashbetten och brukas for Re- gementerne pa långa Marscher och är liksom vin för Rikare. Bünderne här bota Frâssen med en blanning af Atika, Bränvin och dricka etc. etc.“ Man kan icke förvåna sig om karantänsväsendet hade Bidrag t. känned. af Finl. 27 sina motständare, säsom det var anordnadt. I ett bref af den 22/, 1772 skrifver Haartman till Abr. Bäck. »At vederbörande på stället ej gordt remarqver på träng- sel och bristande rum för resande, och sökt utvägar til mera hus, som ifrån Lovisa eller annorstädes kunnat an- skaffas, det är oförsvarligt; anstalterne med Cordons man- skapet och instruction med rökningen uti särskilta rum etc. visar tydeligt at man supponerat mer utrymme än at kök, betiening och Resandes kläders rökning i et och samma rum förrättas skulle. An mindre har någon kun- nat drömma derom at resande skulle antagas til salivering och slikt förrättas i samma rum. Ar slikt et steg, som man kunnat tro någon tänkande Fältskär Odenach om? Aldrig kan jag inbilla mig at Generalens författning med qvarantaines husets tilläsande haft sitt afseende på en- kanerl. resande, utan måste det haft afseende på hela hu- set och dess förstuga, til at hindra stöld eller dylikt öf- vervåld Nattetid. Hvem ser då icke orimmeligheten til Medicineringen i läst rum, där dock rummens vädrande med täta Eldningar och rökningar göras, aldraminst at Herrskap med Domestiqver skola medicinera tilsammans. Hvem kan billiga deras procedure med resandes bestän- kande och afklädande uti fria Luften vintertid, hvartil in- struction ei gifver den minsta anledning? icke heller til kläders rökande i samma rum där resande vistas i? slikt med annat mer hade ju en Fältskär där bort veta at reglera. Jag kan ej finna oskäligt procedure deri at de resande första dygnet föreslås Medicina laxans, det är til deras egen nytta at bortrensa miasma primis viis och tienligt at förkorta qvarantaine-tiden; dock medgifves at Fältskä- ren bör tilse hvilkom sådant kan skada". Med anledning af sitt deltagande i karantäns anord- ningen hade Haartman många ledsamheter och blef af sina vedersakare beskyld icke blott för de brister, som yppat sig vid dess inrättande, utan äfven ansedd såsom den där föreslagit dessa den resande allmänheten djupt kränkande åtgärder. Med anledning häraf anhåller Haart- man hos A. Bäck den 28/; 1772 att han måtte undersöka hvem som varit vållande till alla de öfverklagade miss- greppen. Nat. o, Folk, H. 70, N:o 2. 7 98 „Eljest som jag nu förståt at General Ehrensvärd ej äger någon del i den gifna instruction för qvarantaine hu- set; så vore min Ödmiuka anhållan Herr Archiatern ville bringa saken på den foten, at min til Generalen Ehren- svärd Jemnade anvisning til Medicinella anstalternas reg- lerande, hvilken til Gener. L. Stackelberg bl:t öfversän- der, den måtte til Sundhets Direction infordras. Den var på 2 ark och med mit namn inunder teknad, hel och hål- len med min styl skrefven. Derigenom blifver säkrast ut- redt hvad jag tilstyrkt. Det vore ock en önskelig sak om Comission kunde få veta hvilken förmått General L. Stackelberg at inrätta ell. stadga rummens tilläsande för de Resande, deras bestänkande ute i kölden, deras kläders rökande i rumet där de vistats och författningen med Laxeringen. Sistnämnde var mitt. project, men ej mer än första dagen, för at derigenom få quarantains ti- den så mycke kortare. Uti bref til K. Collegium har H. Pr. Martin sagt at Fältskärerne förnummit mera skada än nytta af Tiärvat- nets bruk för Cordons manskapet. Det strider aldeles emot hvad Reg. F. Becker berättade mig, som sade det varit et godt præservatif för manskapet under hans om- vårdnad: alla Medici veta dess nytta emot koppor! hvar- före ej äfven emot andra rötor ell. smittor och sielfva Pesten“. Anmärkningsvärdt är att dåvarande svenske ministern i St. Petersburg Ribbing icke åtnjöt Haartmans för- troende. Han icke blott klandrade den håglöshet och lik- giltighet, hvarmed Ribbing behandlade den allvarsamma pestfrågan, utan till och med misstrodde dennes uppgif- ter. Därom skrifver Haartman till Abr. Bäck den ?’/, 1772. „Den omförmälta Herren (prof. Roland Martin), som Hr Archiatern behagar nämna uti sitt kära bref af den 20 hujus, ankom hit i gär aftons. Utan tvifvel skall hans resa gå därpå ut att åter om intet göra alla anstalterna här i landet emot den pesten, medelst sina ryska rappor- ter, som helt säkert lära blifva enstämmiga med minister Ribbings. Gud nåde oss för den förgiftiga partianden och för det ryska slaveriet, som vi lika som Polen få um- gälla”. Bidrag t. känned. af Finl. 99 Till ministeren Ribbings mindre trovärdighet tjenar följ. 1770 om hösten, då första underrättelserna gåfvos om febern i en Fabrique uti Muschov, nekade ministeren det vara pest, fast gener. Ehrensvärd hade bref derom att det var feber med bölder och Ryssarne inrättade Cordo- nen. Det samma rapporterade han 1771 och förnekade pesten derstädes ända in til dess upproret existerade, då ryssarne sjelfve i sin bestörtning oförvarandes varit för mycket utlätna och vidgätt pesten". Senare erkände likväl Ribbing nyttan af Ehren- svärds åtgärder mot pestfaran och nödvändigheten af af sträng kontroll. I förening med ofvanstående skildring af åtgärder till förekommande af pestens inträngande 1 landet, fin- ner man i Haartmans bref några därmed i samman- hang stående yttranden om de politiska partistriderna un- der 1760—1780:talen i Sverige och Finland. Haartman berättar att man vanligen vid bedömandet af en person först ville hafva utredd frågan , Hatt eller Mössa". Några i hans brefväxling förekommande antydningar i detta hän- seende torde icke sakna intresse. Då prof. Roland Mar- tin (anatomieprofessor 1 Stockholm) var under vintern 1772 skickad af regeringen till Finland med anledning af pestens befarade inbrott i landet, kom Haartman i delo med honom 1 följd af de åtgärder, hvilka grefve Ehren- svärd 1 samråd med Haartman i detta afseende vidta- eit. Haartman skrifver därom till Abr. Bäck den 5/; 1772. »Herr Archiatern må ej undra deruppa, att jag har Hr Profess. Martin misstänkt för att vilja svärta mig i hvad han kan, det är så alla mössors lag och manér. Jag påminner mig, då vi begge voro i Doct. Bergmans när- varo i någon tvist om något jag nu ej minnes och därvid prof. Martin lät förstå att han aldeles gillade en sak, som var i question såsom Mössa och jag dervid kom att svara det jag vore hvarken Hatt eller Mössa, men i anseende til flere tagna mått och steg mera vore porterad för Hatt- ideer, svarade han mig: Då beklagar jag ock eder", » Vår tid är högst beklagelig och blifver farligare. Vid Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 100 våra domstolar börjar man redan märka hvad för afseen- den man hafver i förmåga af partiandan och i voteringar och allmänna sällskap blifver den, som vill se på sakens na- tur utropad för ,, Mössa” etc. Sammangaddningar och spli- ter taga däraf dageligen till och som Hattarna utgöra kär- nan af folkhopen och äro mäkta tilltagsna, så tyckas de mer til än aftaga, sedan flere ... etc. gifvit dem styrkan och missnöje öfver allt märkligen mer och mer tilltager. Den Högste styre allt till det bästa, eljest blifver sista villan värre än den första”. »Med allt detta kan jag dock försäkra Herr Archia- tern att jag ej låter bruka mig 1 partisaker och vårdar patienter af begge partierna" (i bref af den 18/; 1772). Utom dessa politiska förhållanden finna vi samtidigt i Haartmans bref enskilda notiser om handeln i Åbo och särskildt med Ryssland vid denna tid. Den 29/, 1772 skrifver Haartman till Abr. Bäck. Den handel som Abo stad drifver med Ryska orter, är ganska ringa och uti ständig underbalance. Sommartid går 1 a 2 fartyg, stundom til Pettersburg, oftare på Nar- wen ell. Mietau, men mäst på Refvel för at hämta Råg och korn, som nu flere år bort skedt, då de ock hemtat hampa och lin samt linfrö, såsom för denna orten de för- nämsta nödvändighets vahrorna; då de ock med sig föra litet honung och vax, såsom ock Hvetemjöl. Segelduk häm- tas och skiälandes ifrån Pettersburg tillika med en hoper lärfter och fabriqves varor af randiga tyger, äfven ock gryn af Hirs etc. Dessa varor lösa de til sig mäst för redbart mynt, ty härifrån vet jag ej at de hafva annat än Barlast. Ryska stöflor skal ock nog mycke hit inpracti- ceras. Vintertid komma Ryssarne sielfva hit med hvete- miöl, hudar, honung, vax, kryddgårds frön. Det endaste de härifrån med sig taga är Räfskin, dem de dock säkert betala blått och alenast med de öfverdragna svarta får- skins pälsar de hit med sig hämta. Utom hvad desse Rys- sar hämta, är här en myckenhet unga handlande, som sielfva försöka sin lycka med resor in uti Ryssland, och för reda peningar uphandla allehanda tyger, dem de med nog äf- ventyr inpracticera och sedan föryttra. Holländsk tobak hämta de ock stundom, hvilken vahra dock mer skal fin- nas ju närmare man kommer gränsen, där bevakningen är nog mindre. Isynnerhet fås den tillräckeliga i Österbotn. Bidrag t. känned. af Finl. 101 Den enda fördelaktiga export som Carelarena hafva är Brän- vinet, deri de förvandla sin mästa spanmäl. Efter 12 dagars vistande afreste Herr Profess. Martin den 3 Apr: härifrån med Gen: M: Durietz, utan at göra Ge- neralen Ehrensvärd besök, som vistas på Bostället 4 mil härifrån. Under hela sitt vistande härstädes har Han fli- tigt haft conversation med ortens malcontanter, hvilka jag dock tror hafva förmått Professoren at ännu upskiuta sitt tilstyrkande hvad angår Cordons uphäfvande, utan tvifvel så länge att de hinna vidare upleta flere fagra sken. Generalen Ehrensvärd har nu återkallat deth Circu- lair’ til Landshöfdingarna, af hvilket några Exemplar sed- nast öfversändes“. Vi hafva hittills följt med Haartmans verksamhet under ett tidigare skede af hans lif. Vi hafva sett, med hvilket nit och intresse han egnade sig åt utöfningen af sitt kall. Hans praktik gaf honom rika tillfällen till ett fort- satt studium af vetenskapen och klarare än någon före honom 1 vårt land insåg han nödvändigheten att noggrant söka utforska det lands sjukdomsförhållanden, där han funnit sin plats. Den erfarenhet han forvirfvat sig blef en källa, hvarur han sedermera under en mognare ålder lät rikliga och viktiga bidrag tillflyta vårt lands medicinska litteratur. Man kan tryggt säga, att Haartman var den förste af vårt lands läkare, som fattade sin uppgift från en hög och allmän synpunkt. Han betraktade icke sitt kall såsom blott ett medel till ekonomiskt oberoende eller lifvets nödtorftiga bärgning. Kärleken till vetande och forskning var, såsom redan 1 det föregående synes, be- stämmande för hans arbete i den fosterländska medicinens tjänst. De enskilda bref, hvilka blifvit meddelade, röja utan tvifvel vissa svaga sidor i hans natur och lynne, men han förstod åtminstone icke att kasta öfver dem det bedrägliga sken, hvarmed mången lyckas bortskymma de verkliga dragen af sin karaktär. Utan afseende därpå att de innehålla många hittills icke kända historiska upp- gifter, har förf. ur sina samlingar meddelat dessa bref, mindre för att låta läsaren vinna bekantskap med Haart- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 102 mans önskningar och sträfvanden, hvilket äfven kan hafva sitt värde, än för att få en inblick i tidens tänke- sätt och ideer, hvilka ofta renast och klarast återspegla sig 1 sådana ursprungligen för offentligheten icke ämnade skriftstycken. Vi komma nu till den senare delen af Haartmans lefnad, då han synes liksom samla sina önskningar och sitt lifs mål omkring vissa älsklingsplaner, hvilka upptaga hela hans uppmärksamhet och intresse. Därförinnan måste vi dock beröra en sorglig sida i hans enskilda lif, som likväl i synnerlig grad möjlig- gjorde förverkligandet af dessa hans planer. Haartman synes icke varit lycklig i sitt äktenskap. Han valde 1764 till maka Johanna Elisabeth Nylan- der, sin morbroder biskopen i Borgå Fortelius’ styfdot- ter, ,en glad och munter samt alfvarsam flicka". Gud gifve 1 en god stund till min och hennes förmån såsom han skrifver i ett bref till Abr. Bäck den $/, s. 4. Hvilka de orsaker varit, som framkallat ett söndradt förhållande emellan makarna låter icke afgöra sig. Deras ömsesidiga skrift om äktenskapsskillnad, som förvaras bland univer- sitetets handlingar, har följande lydelse. „Som undertecknade genom en flerårig ärfarenhet lärdt, att några sinnelag icke passa tillsammans, och att bägges vårt tillstånd under vidare sammanlefnad med fägnad och förnöjsamhet icke blifver förenad, hafva vi vänligen kom- mit öfverens, att till vistelse och sammanlefnad skiljas åth och flytta från hvarandra. I följe häraf lämnar jag Jo- han Haartman min kira hustru Johanna Elisabeth Nylander frihet, att när hon behagar begiiva sig ifrån mitt hus och hemvist, samt wälja hvad ort och ställe hon hälst will lefva på. Vid denna boskilnad behåller hvar och en af oss det vi i boet infört; så att jag Johanna Elisabeth Ny- lander ej begär mer, än det jag i boet inbrackt, och af- säger mig all giftorätt uti min mans bo; utan att hvarken i dess lifstid begära af honom något underhåll, eller jag, än mindre mina arfvingar efter dess död någon dehl i dess bo. Bidrag t. känned. af Finl. 103 På samma sätt afsäger jag Johan Haartman mig all delachtighet uti allt det, som min hustru antingen nu ER hädanefter kan förvärfva eller henne i arf kan tillfalla; att jag hvarken i min lifstid skall tillwålla mig oi: någon disposition, och förvaltning eller mina arfvingar ef- ter min död därå göra den minsta pretention. Till ytter- mera visso och att denna frivilliga öfverenskommelse af OSS obrottsligen och utan inkast skall hållas och efterlef- vas, hafva vi den med våra egenhändiga namn och signe- ter undertecknat. Åbo den 7 juni 1775. Johannes J. Haartman. Johanna Elisabeth Nylander.” Senare skrifver Haartman själf den 3/; 1775 med anledning af sin äktenskapsskillnad till A. Bäck. Nat. „Jag beder ödmjukast och kärligast om förlåtelse för det jag ej förr aflagt ödmjuka tacksägelser — isynnerhet für skrifvelsen ifrån Ryby d. 11 juni. Sistnämnde var så mycket mera välkommit, som jag nyss förut utstått den svåraste olycka, hvilken ock så när hade kostat lifvet. Jag sattes i den trängsel at jag måste under Hans Majestäts varelse i Åbo Gane min för detta kira hustru sin vilja att skrifteligen bli skild och få flytta til et Rusthald !/, mil utom seden det hon oförtänkt fått några veckor förut. Nu hoppas jag småningom komma iro, om den Högste ännu behagar förlänga mina dagar — af den tärande sor- gen jag hela våren måste utstå, innan jag kunnat resol- vera mig til skilnad. Sedan jag nu ej hafver någon mehr att sörja före ef- ter min död, tänker jag använda mitt förvärfda till någon nyttig disposition vid detta lärosäte, men dessfürinnan ön- skade jag veta hvad förhoppning academien kan hafva at af Hans Majestät blifva hulpen i de delar denna academie tarfvar understöd. Isynnerhet har Medicinska faculteten yrkat på en Anatomie Profession, en prosector och en De- monstrator Horti, som tillika för materiæ medicæ skull wore promotus Doctor. Och derjemte för discenter några ~ stipendier, sedan de aflagt specimen i medicin. Til det sistas vinnande har academien projecterat 1/, af de medel, som i medicinal fongden äro för Finska Lähn anslagne for Provincial Doctorernas hielpare, ty utan publici under- stöd kunna medicine studiosi ei fas för Wettenskapens vidlyftighet och kostnad skull, förmögnare välja lättare vite genera och fattigare komma ej behörigen fort; och o. Folk, H. 70, N: 2. 104 derföre beder jag ödmjukast Herr Archiatern understöder detta project. Lifmedicus Dahlberg har ock lofvat göra sitt dertill. Sedan vil jag föranstalta om Lön för en me- dicinæ adjunct och sedan tror jag denna Academie blir i stånd att förse Finland med dugeliga medici, som kunna gagna Finsk allmoge”. Från denna tid började nu Haartman, som med undantag af den numera till Anatomieprosektor utnämnde Nils Avellan, hittills varit den ende läraren i medi- cinska fakulteten att tänka på nödvändigheten att förse densamma med flera lärareplatser och därigenom göra en mångsidigare läkareundervisning möjlig. Haartmans första önskan var att medicinska fa- kulteten finge en adjunktur. Under Gustaf den TII:s besök i Åbo 1775 hade nämligen akademiska konsistorium framställt särskilda önskningsmål 1 afseende på anslag för nya läraretjänster. Bland annat hade Nils Avellan, som blifvit i Uppsala promoverad till medicine doktor 1775 och följande år utnämnts till stadsfysikus i Åbo, fått därmed förena anatomiska prosektoratet, därförinnan lön- löst, och i denna egenskap nu erhållit i årligt arfvode 50 riksd. Haartmans förslag gick därpå ut att äfven en adjunktur i praktisk medicin skulle inrättas och botani- ces demonstratorssysslan därmed förenas. Om en sådan lärare blefve anställd i medicinska fakulteten kunde han af öfverskottsmedel i botaniska trädgårdsfonden årligen 1 aflöning erhålla 30 riksd. och Haartman erbjöd sig att likaledes för sin del hvarje år bidraga med samma summa. I ett tidsförhållandena upplysande bref till Abr. Bäck af den 7/; 1777 skrifver Haartman. »Det har fägnat mig att D:r Avellan med sin oför- trutenhet och flit vunnit allmänt förtroende; men besyn- nerligt är att H:r Ass: Bergman ej vill lemna Kuppis brunn ifrån sig och som än besynnerligare är, vill ej ma- gistraten hjelpa D:r Avellan till denna rättighet, ehuru de för detta då Stads Fysicus begärtes, nämnde brunnen så- som följande sysslan. D:r Avellan lär derför anhållit af Kl. Collegio om Constitutorial till brunssysslan, och beder Bidrag t. känned. af Finl. 105 jag äfven ödmjukast han måtte dertill med första förhjel- pas, helst han hafver all justice på sin sida. Ibland de många Academiens petita har Hans Majestät ock bifallit lön 50 Rdr åt Prosector och dertill constituerat D. A vel- lan: således får Stads Physicus lika lön med Provincial Medicus och som Ass: Bergman dessutom har lazarets- lön, så må Avellan få brunn, hellst som det är mest stadsboar som nyttja densamma och den på stadens mark är belägen, samt för detta redan ifrån Provincialsysslan genom Kl. resolution skild blifvit. Den andre jag nu läg- ger mig ut före är Licentiaten Hellenius. Vid sistnämnde Hans Majestäts svar på Academiens ansökningar bevilja- des till trädgårdens behofver 6000 d. hjelp i 6 års tid, med fordran att få underrättelse om alla Academiens be- sparingar, för att se om af dem kunde blifva utväg till några al Academien begärte inrättoingar. I anledning deraf ingaf jag en skrift till Consist: Academ: med begäran Con- sistorium genom Hans Excellens Cancelleren hos Hans Ma- jestät skulle anhålla om en Medicinae Adjunct till (utom den som Prosektors syslan förestår), hvilken tillika skulle vara Demonstrator vid trädgården och hålla lectioner pub- lice onsdagar och lördagar öfver Materia Mediea & 1 Die- ten, samt dertill recommendera Licent: Hellenius med 50 Riksdalers lön af de öfverskottsmedel trädgården till- faller genom Hans Majestäts donation, om de i Stads Contoiret med 6 procent blifva förräntade, då jag i lifsti- den äfven vill gifva till samma Adjunctur och Demonstra- tors syssla 50 Riksdaler och efter min död testamentera mitt lilla Rusthåll Ylikylä. Med nästa post lärer Consis- torii bref härom afgå till Cancelleren, emedlertid har min bror !) derom ordat redan för samma Herre och på det saken må blifva approberad och komma till verkställighet, samt Mag: och Licent: Hellenius dertill utnämnas, be- der jag ödmjukast Herr Archiatern såsom hos förenämnde Herre nog känd, ville lägga sig ut för nämnde Helle nius och så laga, 1:o att Demonstrators sysslan måtte med Me- dicinae Adjucturet blifva combinerat, samt 2:0 till den samma af Konungen 50 Riksdalers lön beviljas, och 3:0 Hellenius dertill nämnas. Det är en nödvändighet, att utom hvad jag gifver eller testamenterar, han af Konun- gen får 50 Riksdaler årl. äfven som Prosector, ty blifver ej lönen ungefärl. svarande emot en Provincial Doctors, 1) Jakob Haartman, Biskop i Abo och i följd däraf prokansler. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 106 så får Academien aldrig nog skickeliga Professorsämnen till Adjunct- och Demonstratorssysslan, följaktl. blifver lä- roverket härigenom aldrig förbättradt eller hulpit. En bra karl kan ock vara härtill hugad, då båda sysslorna äro combinerade, ty han har då utväg att söka så väl Medi- cinæ som Oeconomiæ Profession, derigenom kunde ock flere låckas att utvälja studium Medicum. Så skulle ock en nyttig emulering derigenom vinnas, icke allenast begge Medicine Adjuncterna emellan, utan ock emellan Oecono- miæ Professorn, som har af Staten ett augument, Sipsalo kalladt, till Amerikanska växters cultiverande och Demon- stratorn, som får rusthållet Ylikylä, hvarest en tillräcke- lig trädgård af mig är inrättad. Och om jag skall säga sanningen, så har D. Kalm allt för mycket negligerat ej allenast trädgården på Sipsalo, utan ock hela naturalhisto- rien sedan han Präst blef; min trädgård är säkert i 10 ggr bättre stånd; utom trän och träskolor, hafver jag der drif- vit några slags färgegräs till afsalu, underhållit der plant- sängar för bättre fröslag, att få frö till att utså på än- garna och i flera år äflats med att få äkta Rhabarberplan- teringen der i gång, fast dermed skedt flera olyckshändel- ser, har jag dock hopp om att efter detta skall det lyc- kas bättre. Så är ock der godt tillfälle till bistackars an- läggande, dem jag på flere sätt sökt få, men förslagen deri tills dato misslyckats. Hans Excellence kunde tänka att, när Demonstrator får Rusthällets afkastning till lön, kunde han dermed vara belåten; men sedan Hans Maje- stät graverat Rusthållen med Reserwer och passevolancer, afgår 300 d. årl. dertill för de smärre Rusthållen, såsom Ylikylä, hvarest ägorna äro så usla att intet torp för Re- serverna är möjligt. Utom dess måste augumenten afskil- jas till rustningen och så är åbyggnaden ‘ete. graverande, att gardens behållning ej gerna stiger öfver 1200 d. För- lidet år blef derifrän als ingen behållning och sa kan ef- ter detta ock hända. Professor Gadd, som är en Licent: Hellenii vin och gynnare, han reser nu med denna post till Stockholm, han har ock lofvat hos sina gynnare arbeta for Hellenius; deremot lärer D. Kalm ej underlåta att lägga mag: Hellenius: hinder, som ock arbeta derpa att Demonstratorssysslan ej matte med Medicine Adjunctu- ret fürbindas, ty han vill hafva sagde syssla åt en af sina landsmän, Mag: Creander, hvilken likväl pa långt nar i skickelighet ej svarar mot den andra. Jag recommenderar så val D. Avellan som Licent: Hellenii angelägenheter pa det ömmaste“. Bidrag t. känned. af Finl. 107 I detta sitt bemödande att befordra medicinens stu- dium genom inrättande af en adjunktur och därmed före- nad botanices demonstratorssyssla, fann Haartman ett väl- villigt understöd af sedermera bergsrådet Johan Hisin- ger, som äfven förband sig att till denne lärares aflöning bidraga med 50 riksd. Till denna tjänst utnämndes på Linnés rekommen- dation Carl Niklas Hellenius, sedermera adlad under namn von Hellens och stamfader för släkten med detta namn, den !3/, 1778. Denne unge naturforskare hade 1773 blifvit förordnad till docens 1 kemi, ekonomi och zoologi och derefter begifvit sig till Uppsala, där han 1776 blef medicine licentiat och utgaf sin doktorsaf- handling ,Hypericum“, den sista disputation under Lin- nés presidium (1776). I sin egenskap af docens före- läste han för medicine studerande öfver dietetiken (, Die- ten“) och höll botaniska demonstrationer 1 akademiska trädgården samt blef den ‘/, 1780 nämnd till e. o. profes- sor 1 filosofiska fakulteten. Från denna tid finner man i Haartmans brefväx- ling, huru hans intresse allt mer och mer upptogs af den medicinska undervisningens behof och ändamålsen- liga anordning. I enlighet med tidens uppfattning ville Haartman så mycket som möjligt förena naturalhisto- riens och medicinens studium till gemensamt arbete på naturforskningens område. Han uttalade därför den tan- ken att, när professionen i Ekonomi skulle blifva ledig efter Kalm, borde denna lärostol öfvertagas af Hellenius och ställas helt och hållet 1 naturalhistoriens tjänst. Kalm själf däremot önskade att den skulle bibehållas som en uteslutande för , ekonomi" afsedd lärostol och öfverläm- nas åt Salomon Kreander. Härom skrifver Haartman till Abr. Bäck den 2*/, 1778 varmt och öfvertygande. »Nog hade Hans Majestät kunnat finna många värdi- gare till utnämnande !), som tillika mer fägnat sig af titlar 1) Haartman hade kort förut erhållit Wasa orden. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 108 än jag, hvilkens kranka hydda och nedtryckta hjerta slikt ej dårar. Mera fägnar det mig att hjelpa till förtjentas lycka, och sedan nu befordringarna här vid Academien ske Con- sistorium oåtspordt och det äfven är visst att Doct: Kalm emot all billighet vill befordra Licent: Kreander till Oeconomiae Profession framför Licent: Hellenius, så un- derstår jag mig med närlagde bref besvära Herr Archia- tern, att i tid derigenom recommendera sistnämnde och praeservera dess rätt framför den förutnämnda. Så 1 mo- ral som i studier är det en för stor skilnad desse båda emellan, och borde Kreander alldrig komma i compara- tion emot Hellenius till Oeconomie Profession. Dess- utom om någon Medicin här skall upphjelpas, bör det ske här såsom i Upsala att Historiae Naturalis Professsorn tillika är Medicus: och han kan ock bäst sköta en Oeco- nomie Profession, hellst då han är Chemicus tillika, ty att lära ungdom göra gryn, gärdesgårdar, etc. det är barnlek. Hjelp saken derhän, H. Archiater, att landet får dugliga Medici, sådana böra befordras till Professioner, som i grund förstå de stycken som dem tillhöra och sådana som hafva lust att perfectionera sig i vettenskaper, och ej sådana som förnöta sin tid med spel, piqueniqver etc. och derför re- commenderar jag Hellenius. Om D. Avellans lycka gagnar vettenskapen, derom tviflar jag, och blir en dess like äfven Oeconomie Prof: så är Medicin här olycklig. „Wi hafva här vid Academien pa kort tid haft tvänne besynnerliga befordringar, begge Consistorium oåtspordt; den ena i D. Avellan som blifvit Anatomie Professor: den andra i Herr Licent: Kreander som blifvit Juris Adjunct. Hvad angår Professor Avellan, så gjorde han för mer än 1 år sedan en nog ovanlig lycka med det han straxt efter Doctorsvärdigheten, utan profs afläggande blef Prosector och Medic: Adjunct, och utan att på minsta sätt vidare legitimera sig eller befatta sig med Prosectors syss- lan. blef han nu i ynglingaåren Anat: Professor. En lika så öfverdrifven befordran är magister Kreanders till Juris Adjunct; ty efter 2 à 3 sommarmånaders vistande i Upsala förlidet år så declareras han till Juris Licentiat, och utan att disputando legitimera sig, straxt derpå Juris Adjunct, hvilket ock gjordt honom djerf nog att nu söka Juris profession. Dylika befordringar vid Academier utan Consistoriers hörande, förebåda en olycklig periode för vettenskaperna! ! ! Det är nog tydligt att H: Profess: D:r Kalm också Bidrag t. känned. af Finl. 109 vill vidare missbruka 2:ge Herrar Excellencer R. R. Carl Friedr: och Ulric Scheffers patriotiska hjertelag, att få "sistnämnde Adjuncten Kreander till Oeconomiae Pro- fessor och sin efterträdare, då Academien och vettenska- perna i honom åter få en lika så nyttig Professor som Ju- ris Adjunct. Att emellertid se förtjenta och skickeliga snillens rätt således förkränkas, till vettenskapens fördrän- kande, det gör mig dristig nog, med dessa rader uppvakta Herr Archiatern och ödmjukast anhålla att hos förrnämnde Herrar Excellencer, hvars förtroende Herr Archiatern äger, göra den eftertryckligaste föreställning och recommenda- tion för Med: Licent: Hellenius, hvilken Herr Archia- tern också känner, till Oeconomiae Profession, framför Li- cent. Kreander. Det är ju en påtaglig och solklar san- ning att Naturalhistorien och Chemien äro Oeconomiens förnämsta grunder, utan hvilka ingen rättskaffens Oecono- mie existerar; bristen på dessa vettenskaper är ock orsa- ken dertill att vår tids Oeconomers arbeten vid alla ri- kets Academier äro så magra och fylla öronen endast med bedrägeliga observationer, mest utur andras arbeten sam- lade. Ingendera af nämnde grundvettenskaper äger Ad- juncten Kreander, hvilken för 3 år sedan blef magister och 2 à 3 månader endast uppehållit sig i Upsala och då arbetade sig till Juris Licentiat. Licent: Hellenius der- emot blef för 9 år sedan Magister, och då redan känd, såsom ock Docens i Oeconomia Chemica. Sedan har han 3 år vistats i Upsala och förvärfvat sig hederliga betyger så af Archiatern v. Linné som Herr Professor Bergman om sin gjorda flit och vundna insigt i bägges vettenska- per. Denna termin läser han publice för H. Prof Gadd, som ock privatim i Chemien och Naturalhistorien för Can- didandi, äger utmärkt förtroende hos ungdomen och ut- märkt insigt i biskötseln och hafva vi att tacka honom för den första bikupa, som nu finnes i Abo län. Gud är mitt vittne att jag talar sanning och att inga afsigter drifva mig hvarken att med Bergsrådet Hisinger recommenderat nämnde Licentiat till Demonstrators sysslan, eller att nu recommendera honom till Oeconomiae Profession. Medici- nalverkets uppkomst är min driffjäder och hvad hjelp Me- dicinen vinner med det Oeconomiae Profession besättes med en som af grund förstår Histor: Nat: och Chemien och tillika är Medicus, derom behöfver jag ej orda, ty bägge vettenskaperna äga oskiljaktigt sammanhaug äfven med Medicinen. Jag recommenderar denna Academiens Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 110 och Medicinens angelägenhet till He.r Archiaterns utförande på det vördsammaste och högsta, såsom den der bäst kan öfvertyga Herrar Excellencer derom att jag talar sanning, både 1 hvad jag sagt om vettenskapens upphjelpande som ock om Licent: Hellenii skickelighet, i hvilket sista ock Consistoriales härstädes instämma måste”. Haartman tröttnade likväl icke 1 sitt sträfvande att få en ordinarie profession 1 naturalhistorien till stånd och hoppades därigenom äfven gagna medicinens studium. För detta ändamål sökte han genomföra en sådan fördel- ning af ofvannämnda med hvarandra mer eller mindre besläktade professioner, att den ekonomiska lärostolen skulle förenas med fysiken, men kemin med naturalhi- storien. Hvilken vikt Haartman lade på sitt förslag att förena naturalhistorien och medicinen ser man af ett någon tid senare den 2/, 1780 skrifvet bref till Abr. Bäck. »Herr Archiaterns ärade skrifvelse af d. 19 Maji, var ett ganska obehagligt bref i anseende till tidningen om D. Hellenii öde. Men äro då inga utvägar möjliga att få sakens rätta sammanhang Hans Kungl. Majestät föredra- gen? Det är en alltför bedröflig tid för vettenskaper, och det som isynnerhet kan gräma en till döds, är, att så plöts- ligen både Medicinens uppkomst och Historiae Naturalis upphjelpande här i landet dymedelst för evärdeliga tider är om intet gjord, skall sådant i Gustaf III:s tid få pas- sera! Så grofva och enorma steg vågade icke förra re- geringens Aristocrater begå till vettenskapers ödeläggande. Om Herr Archiatern visar mitt votum för flere, t. e. Herr Hof Cancell: Sparre etc. samt derhos demonstrerar dem landets tryckande behof, så torde någon ännu våga med. eftertryck föredraga saken för Konungen. Både Hellenii lidande tillika med sjelfva vettenskapernas, äro för besyn- nerligt och så eftertänkeligt, att hvar välsinnad, oförskräckt bör föredraga saken och visa dess svåra följder! Till all olycka hafva ock Prof. Gadd och D. Wallenius blifvit af motvinden uppehållna på vägen, så de lära post festum framkommit. Gud hjelpe! Väderleken har till dato va- rit mycket kulen och regnig, så folket ej ännu fått göra allt sitt värsäde. ° Hvittis socken och flera andra, äro ock Bidrag t. kiinned. af Finl. 111 besynnerligen lidande, med det deras äkrar och ängar ännu stä under vatten, och i allmänhet har brodden blifvit nog glesare än den i början skall varit. Gud den högste för- skone oss för så svag växt som förledne året, ty fattig- domen bl. efterhand allt större hos allmogen, hvilken dock använder det sista på bordet K. bränvinet! De animeras dertill, säga de, efter K... vill så hafvat! En olycklig drätsel. Flere morder ock genom bränvinet åstadkomna. O tempora! O mores!“ Då frågan om besättandet af „Oeconomi®“ profes- sionen efter Kalms död 1779 var före 1 konsistorium, men naturalhistorien, som tillhörde denna lärostol och för hvars skull densamma ursprungligen blef stiftad, fått allt mer och mer träda tillbaka för rent praktiska hushållsämnen, uppstod i Konsistorium en skarp strid om hvad som egentligen borde utgöra föremål för ifrågava- rande profession. Vi kunna icke här ingå på en vidlyf- tigare skildring af detta spörsmål och dess behandling i Konsistorium. Men då Haartmans yttrande är af synner- ligt intresse för att förstå hans uppfattning af naturalhi- storien och den vikt han lade på undervisningen 1 denna vetenskap, hvilket mer än en gång framträder i denna skrift, tvekar förf. icke att här meddela detta hans votum. »Huru angelägen Wettenskap Historia Naturalis til hela sin widd är, så wäl för alla Oeconomie studiosis som ock for dem, som skola blifva Medici, derom lärer ingen twifla. Utan denna Vetenskapen kan en Medicus ej gifwa någon siuk goda rad och vil afpassade botemedel, préfwa apothe- kens simplicia etc. icke heller kan den blifwa fullkomlig Oeconome, som ej känner alla i landet befindteliga natu- ralier samt deras natur; och alraminst kan den blifwa en nyttig lärare i Oeconomien, eller göra några för landet nyttiga tillämpningar, som ex fundamentis ej lärt Histor. Natur. samt med Chemie ej underbygd finnes. Historie Naturalis och Botaniquens nödvändighet för medicine Studiosis har i alla tider blifwit erkänd, och der- före utgör den i Upsala en särskild profession, den der til Facultas medica hörer. Dess lika så stora nödvändig- het för Oeconomen hafwa Riksens Höglofl. Ständer wid Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 112 Oeconomiæ Professions inrättning äfven insedt och derföre i Instructionen stadgat att han förnämligast skall lära ung- domen Mineralogien, Botaniquen och Zoologien, det är med ett ord: Historia Naturalis. Skärskåde wi ännu nogare Ständernes författning vid denne Oeconomie Professions inrättning och jämföra den med samma Ständers göromål, då Historie Nat. Profession i Lund inrättades, så finnes tydel. Hist. Natural. uplif- wande i Finland hafwa warit rätta driffjädern til Oecono- miske Professions inrättning, och derföre hafwa de äfwen så specielt determinerat Professorens göromål. Hwad är heller rimligare än at Hist. Nat. til hela sin widd, ibland 3:ne physices Professorer wid denna Academie, måtte blifwa någonderas hufvudsak och medicine studiosi dymedelst njuta den undervisning de af Physices professorerne be- höfwa. De otroliga framsteg Oeconomien ej mindre än medi- cinen i wårt tidewarf gjordt, så wäl i Swerige som hela Europen, det kan man förnämligas ttilskrifwa Historia Na- turali och Chemien; förty ju mer Historia Natur. lärt oss känna hwad på jordklotet finnes, dess mer hafwe wi ock sedermera lärt, med Chemiens tilhielp at anwända det minsta med det största till lifwets bärgning och näringar- nas flor. Den odödelige v. Linné hafwer Riket at tacka för det flor Histor. Natur. så wäl i Swerige som hela Europen er- nâtt. Skall ock den äckta hushälswetenskapen och medi- cinen än widare i Finland tilwäxa, så blifwer det högst angeläget at en för medicinen och oeconomien så oumbär- lig wettenskap icke med v. Linnés död åter utdör, utan at den genom dess wärdaste elever och disciplar til Ri- kets och Fäderneslandets wäl äfwen wid denna Acade- mien bl. bibehållen på det Hist. Naturalis må til hela sin vidd kunna blifwa Oeconomie Professorens förnämsta ar- bete hos ungdomen, genom hvilken sedan efter hand lan- dets hushålds brister alrabäst rättas kunna, och Historia Naturalis hos oss här i landet för efterverlden visa hundra- defalt frukter. Alt derföre och aldenstund Historia Naturalis 1:0 icke allenast bör anses såsom hela oeconomiens pelare utan ock 2:0 sielfwa Oeconomie Profession för dess skull inrättad blifwit samt enligt instructionen bör utgöra Oeconomie Pro- fessorens förnämsta göromål, och 3:0 för Medicine studio- sis är en så högst angelägen wettenskap, den de i annat Bidray t. känned. af Finl. 113 fall ej få tilräcklig underwisning uti, ty anser jag wid förslagets uprättande til oftanämnde profession det wara så mycket nödvändigare at förnämligast hafwa afseende på Historia Naturalis, och at föreslå sådane sökande som ex professo Historia Naturalis til sit hufwudyrke utwalt hafwa. Uppå dessa grunder nämner jag 1:o Herr Professoren Oecon. Directeuren och Wasa Ridd. Gadd. 2:0 Demonstratoren och Med. Adjuncten Herr N. Hel- lenius och 3:o Historie Naturalis Docens vid Acad. i Lund, Mag. E. Jörlin. Den förste som transportsökande och tillika såsom den der med sina arbeten i Historia Natur. Oeconom. och Che- mien gjordt sig högst meriterad. De 2:ne sednare såsom den store v. Linnés wärdaste Disciplar så i Botaniquen som Zoologie etc. och hwilka jämte Histor. Natur. med den högstnödiga Chemien underbygde finnas. Herr Ad- juncten Hellenii synnerliga drift 1 Historia Naturali ut- wisar Academie Trägården tydeligast, hvilken sedan dess tilträde 1778 til Demonstrators sysslan uppå 2 år utan trägårdsfondens kostnad ökat wäxterna ifrån 200 till 2,200. Beträffande Juris Licent. och extr. Adjuncten Krean- der, ehuru han Oeconomiska lectioner några terminer för- rättat och såsom Finne torde af Ständernas författning wilja tilägna sig förslagsrättigbet, dock som han på långt när ej äger de grunder uti Histor. Naturali som någondera af de föreslagne, hvilket Ständerne præsupponera i instruc- tionen, än mindre för kunskap 1 Physicis och Chemicis gjordt sig känd och han dessutom af alla sökande är den yngste och den der sig minst legitimerat, förty har jag warit föranlåten at honom förbigå. Herr Adjuncten Heurlin är egendtelig Physicus. Ad- juncten Flygare yngre, och Herrarne Retzius och Bar- chaeus hafwa post fatalia anmält sig. Joh. Haartman. Kreander blef den !/, 1780 utnämnd till professor i ,Qekonomi*. Haartmans förslag blef således icke god- kändt på högre ort, utan det förblef, som det varit, nämli- gen att den ekonomiska professionen, dit naturalhistorien och kemin ursprungligen hört, allt mer och mer öfvergick till en rent praktisk hushållningslära. Behandlingen och besva- randet af alla möjliga frågor inom jordbrukets, skogsvår- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 8 114 dens, trädgårdskonstens och industrins områden ansågos numera höra till denna profession, medan den egentligen systematiska naturalhistorien försummades och trängdes åt sidan. Kemin däremot lyckades tillvinna sig en mera själfständig, vetenskaplig ställning 1 den nya lärostolen. Enär Haartmans bemödande att åt naturalhistorien återställa dess ursprungliga plats icke lyckades, anmälde han sin afsigt att tillsammans med bergmästaren Hisinger anslå en professorslön för en ordinarie lärostol i denna vetenskap. Vi finna nämligen att Haartman och Hisin- ger erbjudit sig att, om den af dem vid akademien inrät- tade botanices demonstratorstjänsten skulle ombildas till en ordinarie profession i naturalhistoria, vore de villiga att erlägga en årlig tillökning af 33 rdr 16 sk. specie. Däri- genom skulle den nya professionen i afseende på lön lik- ställas med öfriga på penningelön grundade lärostolar, all- denstund endast de äldre professorerna hade högre indelt lön 1). Detta Haartmans anbud att gifva naturalhistorien en mera erkänd och framstående ställning har icke, förf. veterligen, varit kändt och det var först genom 1811 års stat, som denna vetenskap fick sin tillbörliga plats i den allmänna vetenskapliga bildningens krets. Förf. har näm- ligen funnit följande af akademiens dåvarande kansler Ulrik Scheffer till konsistorium aflåtna skrifvelse af den 23/, 1783, hvaruti han afböjer Haartmans ofvannämnda anbud. Högwördige Herr Biskop och Pro-Cancellair, så ock Högärewördige, Adle och Höglärde Herrar Rector Magni- fice, Doctorer och Professorer. Jag har låtit mig föredragas Eder Högwördighets samt Consistorii Academici skrifvelse af den 9 sistledne Novem- ber, hvarutinnan Eder Högwördighet och Consistorium Aca- demicum hos mig anmält det förslag, Herr Bergsrådet och Riddaren Hisinger, samt Herr Assessoren och Riddaren Haartman hos Eder Högwördighet och Consistorium skall gjordt, att den af dem vid denna Academie för detta in- 1) Genom k. brefvet af den °°/,, 1760 stadgades nämligen att professorerne skulle i tur tillträda de ursprungliga indelta större lönerna. Se härom längre fram. Bidrag t. känned. af Finl. 115 rättade Medicine Adjuncturs och Botanices Demonstrators syssla måtte med en af dem tillbuden årlig tillökning å lönen af 33 Riks:r 16 sk. Specie få förbytas till en be- ständig Profession uti Naturalhistorien, med hvad mera, som samma förslag innehåller. Jag har ock med noggran- het inhemtat, så väl hvad Eder Högwördighet och Con- sistorium Academicum, som några af dess ledamöter sär- skildt öfver detta ämne sig utlåtit, och af det ena med det andra kan jag för min del ej annat än stadna i den tanken 1:o att den genom Herr Bergsrådet och Riddaren Hisingers samt Assessoren och Riddaren Haartmans försorg inrättade Adjuncturen blifvit för ganska nyttig och för den studerande ungdomer ganska angelägen befun- nen, att den under ett sådant utseende blifvit till Hans Kongl. Maj:ts nådiga ompröfvande och fastställande till un- derdånighet framställd, att den för ej många år tillbaka vunnit Högstbemälta Herres nådiga gillande samt att ver- kan af denna inrättning till alla delar svarat mot det än- damål, som af dess Instiktare varit påsyftadt. Och af- skaffandet eller förvandlandet af denna Adjunctur i en mera vidsträckt Professions inrättande torde 2:o innebära någon ombytlighet i tankar och begrepp om det som för Academiens bästa och fördel kunde vara nyttigast, utom det en sådan Professor 1 Naturalhistorien nödvändigt måste sträcka dess göromål till vidare yrken än dem, som nu egentligen blifvit Adjuncten vid detta Lärosäte uppdragna, hvaraf för det 3:dje följer, det jag för min enskildta del finner hvarken rådligt eller nyttigt, att nu hos Hans Kongl. Maj:t föreslå någon ändring i det som en gång blifvit stad- gadt och med mycken fördel utöfvadt. Men skulle för- bemälte Herrar och Academiens välgörare vilja bringa de- ras frikostighet så vida, att de med bibehållande af den redan inrättade Adjuncturen ville ännu utfästa sig till af- lönande af en ny Historie Naturalis Profession i Philo- sophiska faculteten, så skulle jag sätta mycket värde på ett sådant anbud, och i följe deraf använda all min om- sorg och bemödande till anhällande af Kongl. Maj:ts Nå- diga stadfästelse i ett för dem sjelfva så hedrande och för Academien så nyttigt förslag. Med mycken tillgifyenhet förblifver Eders Högvördighets samt Consistorii Academici Hörsammaste tjenare Stockholm den 23 Jan: 1783. Ulr: Scheffer. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 116 Sedan Haartman nu sett sina bemödanden för be- främjandet af naturalhistoriens studium misslyckade 1 den riktning han önskat, sökte han, som fortfarande ansåg sys- selsättningen med denna vetenskap vara den rätta förbe- redelsen till medicinens studium, att under annan form införa detta ämne inom medicinska fakultetens läroområde. Så snart därför professionen i anatomi, hvarom äfven fråga väckts och hvarom närmare utredning lämnas längre fram, blifvit afgjord, upptog Haartman den förra frågan om en lärostol i naturalhistorien och inlämnade förslag därom till konsistorium. Han erbjöd nu sitt ägande Ylikylä rust- håll i omedelbar närhet af Åbo stad universitetet till gåfva och grundfond för den föreslagna professionen. Från eko- nomisk synpunkt fann konsistorium likväl betänkligt att understödja Haartmans förslag och anbud. Ylikylä rust- håll kunde icke anses tillräckligt säkerställa professionens aflöning. Då konsistorii yttrande i denna fråga 1 många afseenden belyser tidsförhållandena och universitetets ställ- ning, torde det vara skäl att här meddela detsamma full- ständigt. Till Hans Excellence Kongl. Academiens Canceller Herr Riksrädet Friherre Sparre. Genom höggunstigste remiss af den 16 sistförvikne No- vember har Eder Excellence täckts infordra Consistorii Academici utlåtande öfver det förnyade vedermäle Herr Bergsrådet och Riddaren af K. Maj:ts Wasa orden Väl- borne Johan Hisinger samt Herr Assessoren Medicine professoren och riddaren af högtbemälda orden ädel och vidt erfarne Doctor Johan Haartman af deras berömliga nit om nyttiga kunskapers befrämjande vid detta lärosäte nu ater velat ädagalägga, i det de uti till eder Excellence ingifven och Consistorium tillsänd skrift erbjudit sig den förre, att hädanefter svara for utbetalningen jämväl af den femtio riksdalers andel 1 lönen för den af dem härstädes inrättade medicine adjuncts och botanices demonstrators sysslan, som Herr Assessorn och Riddaren Haartman af Ylikylä rusthåll såsom en därtill anslagen fond förut be- stridt: och denne senare att mot vissa betingade vilkor till kongl. Academien öfverlåta berörda rusthåll, som med Bidrag t. känned. af Finl. 117 därtill lydande stam- och augments hemman skall utgöra en behållen ränta af Etthundra trettio tre riksdaler sexton skillingar, till lön för en Historie naturalis professor här vid kongl. Academien. Så högeligen det skulle fägna Consistorium att genom en sådan inrättning i denna angelägna kunskapsgren åter kunna erhålla en ny lärare vid academien, så mycket måste Consistorium dock beklaga, att vid närmare pröfning af dess beskaffenhet sådana olägenbeter Consistorium före- kommit, som göra att anbudet svårligen lärer kunna an- tagas. Att Herr Bergsrådet och Riddaren Hisinger icke lämnat Academien någon säkerhet för den af honom nu utlofvade andelens af demonstrators lönen evärdeliga be- stånd, är väl något som Consistorium icke bör underlåta att strax 1 början anmärka. Dock som denna brist af Herr Bergsrådet och Riddaren ännu lätteligen kan afhjälpas, så torde sådant härvid icke verka något synnerligt hinder. Men vid den af Herr Assessoren och riddaren Haart- man till den tilämnade Historie naturalis professorens af- lönande uppgifna fond möta betydligare svårigheter. Herr Assessoren och Riddaren har förut genom dona- tions bref af den 10 apr. 1777 uppdragit kongl. academien Ylikylä rusthåll, att etter Herr Assessorens och Riddarens död af Botanices Demonstratorn, i fall en sådan syssla här- städes blefve inrättad och numera professoren Hellenius därtill utnämnd, såsom ett evärdeligt præbende i stället för femtio riksdaler af dess lön tillträdas; på sätt Eder Excellence af den 3 därpå följande Juni Hans Excellence Kongl. Academiens Canceller däraf tillsände afskrift sådant närmare täcktes inhemta. På sådan grund har ock kongl. Majt., sedan Herr Bergs- rådet och Riddaren Hisinger åtagit sig att såsom till- ökning i samma lön årligen betala andra femtjo riksdaler, genom öppet utslag af den 13 februari det följande året i nåder täckts fastställa denna inrättning, aldeles med samma vilkor, som Herr Assessoren och Riddaren sig der- vid förbehållit, hvilket nu ock sedermera gått i fullbordan. Och som lagliga afhandlingar af hvad beskaffenhet de ock annars som helst vara må, då de dervid betingade vilckor blifvit å ena sidan fullgjorda, icke kunna mot tyd- lig lag å den andra sidan ändras, så är det solklart att Herr Assessoren och Riddaren icke numera äger någon rättighet att om förenämnda ägendom, såsom kongl. Aca- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 118 demien förut tillhörig, vidtaga någon ny och till den en gång stadfästade demonstrators sysslans märkeliga försäm- ring ledande författning. Att åter i underdänighet tillstyrka kongl. Majt att denna Herr Assessorens och Riddarens förut gjorda do- nation upphäfva att därigenom lämna honom fria händer att därom nu annorlunda disponera, det kan Consistorium för sin underdåniga del ingalunda våga. Då det är ostridigt, att vid Ylikylä rusthåll, om ock der å en aflägsen allmänning därunder nyligen vundna tjugu Tunnelands utmarck därtill lägges, likväl äro ganska snäfva ägor att hushållningen under publique förvaltning icke giärna kan drifvas med den fördel, som då den af en privat handhafves. Att trägårdsafkastningen, som där- städes utgör en god del af inkomsten, är i detta kalla climat ganska owiss, att af den behållning, som, sedan kost- naden vid jordbruket och egendomens lagliga häfd samt ordinarie och extraordinarie afgifter till kronan och lön- tagare blifvit afdragna, kan öfverblifva, uppgår årligen till underhållande af häst, karl och reserve karl jämte kost- nader för monderingspersedlars inköp och reparation samt passevolance afgiften en betydlig summa och att till monte- ringar af häst och karl någon del af behållningen jemväl årligen måste besparas, så lärer föga någon liknelse vara att af denna egendom årligen och oförändradt bekomma en oafkortad revenue af 400:de plåtar. Om missväxt, våd- eld, boskapsstörtningar samt krig och örlig härunder till- stöta, så blifver det vid sådana icke ovanliga olyckstider icke ens möjeligt att deraf erhålla förenämnda inkomst. Herr Assessoren och Riddaren har därföre så väl vid det Botanices Demonstrators sysslan inrättades, som vid dess sedermera för tvänne år sedan om samma sysslas för- bytande till en profession gjorda anbud, icke eller själf beräcknat dessa inkomster högre än till femtio riksdaler årligen. Men om Consistorium ock finge taga för afgjordt att i alla tider af egendomen utgå, lärer dock Eder Excellence högt upplyst finna, huru litet det med det Academiska lä- roverkets sannskyldiga förmån i framtiden kan instämma | att på en så ringa och alldeles otillräcklig lön grunda in- rättningen af en profession. Den philosophiska fakulteten hafver förut en professors lön af blott etthundra trettjofyra riksdaler, om därföre det Bidrag t. känned. af Finl. 119 gjorda anbudet antogs, skulle därigenom hända, att skick- liga och förtjenta lärare, sedan de efter lång väntan änd- teligen kommit till en profession, skulle ännu under knappa wilckor nödgas att afbida tvänne särskilda vacancer för att erhålla indelt lön och denna olägenhet skulle i samma mån ökas, som det i fråga varande anbud kunde af andre, för hvarjehanda afsikter, till flera lika otillräckligen lönta professioners inrättande på de indelta professionernas be- kostnad, dragas till efterfölgd. Hvad skadliga fölgder deraf i framtiden kunde förorsakas: och huru skickliga ämnen genom en fördubblad svårighet att vid academiska profes- sioner erhålla motsvarig lön, måste till vetenskapernas och undervisningsverkets känbara förlust afskräcka att härstä- des qvarstadna, det förmodar Consistorium vara af sig sjelf tydligt. Kunnande icke eller deraf, att vid denna academie förut är en af kongl. Maj:t i nåder stiftad profession med 134 riksdalers lön så mycket mindre: något skäl ledas för den nu projecterade inrättningen, som de orsaker, hvilka gjorde det förra nödvändigt, här icke inträffa. Då fördenskull så många och betydliga olägenheter med detta anbud äro förenade; och Naturalhistorien, då den af Botanices demonstratorn under vederbörlig tillsyn handhafves, härstädes dessutom icke eller kan anses sakna nödig skötsel, så skulle Consistorium academicum allra öd- mjukast hålla före bäst vara, att med Demonstrators syss- lan och undervisningen i naturalhistorien i dess af kongl. Maj:t aller nådigst faststäldta förra skick må förblifva; hälst det i alla fall är ostridigt, att vetenskapernas till- växt och undervisningens tillbörliga häfd vid ett lärosäte beror icke så mycket af lärarenes talrikhet, som fast mera af deras skicklighet och flit; Och dessa egenskaper svår- ligen kunna väntas af dem, hvilka i brist på tillräcklig lön tvingas, att under bekymmersam omtanke om nödig utkomst förrätta deras ämbeten. Den Consistorium meddelta ansöknings skriften jemte protokollet öfver den rörande detta mål i Consistorio före- lupna omröstning, bilägges härhos allerödmjukast; och Con- sistorium framhärdar att med djupaste vördnad att vara p. p- Åbo den 14 december 1784. Haartman å sin sida dröjde icke att redan samma dag till kansler afsända en skrifvelse, däruti han icke blott söker vederlägga konsistorii skäl att vägra emottaga den Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. A 120 till inrättande af en profession erbjudna donationen, utan äfven förbinder sig att öka densamma med ett penninge- kapital. Härom skrifver nu Haartman den 2%/,, 1784 till Abr. Bäck. »Unanimt hafva Herrar Consistoriales ansedt Ylikylä såsom förrut af mig donerat till Demonstrators sysslan, och att jag derföre nu mera ej får disponera detsamma till något annat, sedan Kongl. M:t stadfäst mitt förra göromål; och för det andra vilja de icke heller erkänna Ylikylä full godt till Professors aflöning. Hvad det sednare angår, så kunna de gode Herrarne dertill hafva något skäl; och der- före vill jag ock i brefvet till Ilustrissimum ytterligare förbinda mig till en gåfva af hvad jag visst äger och har, stadsgården inberäknad, som gör 2000 Rdr. Men att de vilja disputera mig rättigheten att vidare ändra Testamen- tariska författningen rörande Ylikylä, det finner jag för ingen del enligt med våra lagar; och detta tror jag ock derföre ej blifver något hinder för Excellencen och Kongl. M:t att lika väl bifalla och stadfästa min sednare proposi- tion, hälst som jag skaffat en annan i Bergsrådet Hisin- ger, som fullgör den förra författningen beträffande De- monstrators sysslan, och Ylikylä lika fullt ej bl. Consisto- rio ifråntaget, utan till en för Academien vida nyttigare inrättning användt. Sa väl i min skrift till Consistorium om Demonstratorssysslan, som ock uti Kongl. M:ts stad- fästelse derpå, står uttryckeligen orden testamenterar, hvil- ket jag enligt lag rätta ock ändra får så länge jag lefver; och då Kungabrefvet, som härhos medföljer, tages i sitt vederbörliga sammanhang, så synes ock der, att stadfästel- sen endast syftar på sjelfva sysslans inrättning och Ad- juncturets förbindning i framtiden såsom stadfäst. Men för resten hindrar det mig ej att efter behag borttesta- mentera gårdens deröfver stigande afkastningar, som ock att disponera hela gården sedan en annan fullgör min för- bindelse. Nu på stunden fick jag tala med Prof. Calonius, som ej ännu hade sitt votum justerat, och då jag nu vi- sade honom rätta sammanhanget af det ena med det andra, fann han sig alldeles i att rätta sitt votum, samt lofvade tillika öfverse expeditionen, så den kan hvad möjl. blifva ändrad uti de delar som Prof. Porthan kunnat gå för långt. Sed haec inter nos“. Det andra Consistorii motskäl, skrifver Haartman, Bidrag t. känned. af Finl - 121 är osäkerheten beroende på Ylikylä växlande afkastning; detta hoppas jag försvinner med förbindelsen på 2000 rdr, hvars ränta utgår till Historie naturalis professionen och Ylikylä afkastningen användes till bristens fyllande i bägge professionerna samt slutligen resten till stipendier för medi- cine studiosi. Det var nämligen icke blott för tillsättning af flere lärare och den medicinska undervisningens tidsenliga förbättring, som Haartman ifrade. Han hade själf sett huru mången välbegåfvad yngling af medellöshet och brist på understöd hindrades att egna sig åt medicinens studium och ville därföre äfven genom stiftande af stipendier, hvilka ännu fortbestå och bära hans namn, underlätta deras studier. Han skrifver härom den 12/,, 1784. „Jag skall utbedja mig tillstånd att framdeles få rådfråga om medicinalver- kets reglerande med Herr Archiatern och om lämpliga constitutioner för både lärare och dem som skola läras. Gud gifve att jag ännu kunde förmå några högmögende att understöda en börjad sak med någon hederlig dona- tion för vår trägård och till några stipendier för vett- girig ungdom, ty sällan fatta bemedlade lust för en så be- svärlig fodekrok, de fattige måste därföre understödjas.“ Haartman var naturligtvis missnöjd med Konsisto- ri betänksamma tillvägagående vid behandlingen af hans välmenta professors förslag. Härtill hade han så mycket mer skäl från ekonomisk synpunkt, som Hisinger öfverta- git ensam aflöningen af botanices demonstratorssysslan den 12/,, 1784. Rätta grunden till konsistori inkast, yttrar han han i ett bref af den 31/,, 1784 ,ligger däri, att de med detta prejudikat befara flere professioner med penninge- lön, hvarigenom händer att de gamla afgående professo- rerne då ej få förmånliga accorder „hvilkai löndom skedt“. Med ackord förstod man vid denna tid att en tjänste- man emot visst öfverenskommet pris afstod från sin tjänst och tog afsked med pension, för att en annan skulle kunna fà den. Det var sålunda ett slags köpsläende om tjänster. Sådana fall voro i ämbetsmannakretsar icke sällsynta. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 122 Det till förstärkande af den föreslagna professionens aflöningsfond erbjudna kapitalet lämnades af Haartman 1 form af en förbindelse på 2000 rdr med borgen af pro- sten Pehr Bonsdorff och hade följande lydelse. Därest Hans Kongl. M:t allernådigst bifaller en Histo- riæ Naturalis Profession uti Philosophiska faculteten vid Dess Academie i Abo, med befordringsrätt för de Magistrar, som tillikes äro Medicine Doctorer och sig tillbörligen dertill legitimerat hafva; samt nu äfven beviljar Dess nådiga för- säkran för den blifvande Demonstratoren Medic. Licent. och Magist. Gabr. Bonsdorff att efter H. Prof. Krean- der ell. Hellenius, som nu bestrida Oeconom: & Histor: Naturalis Professionerne, bl:a ihågkommen, så tillerkännes icke alenast mitt skatte Rusthåll Ylikylä, af minst 2222 rdr 10 skill. och 8 Runst. värde, utan ock af min lösa egendom, stadsgården inberäknad, efter min död 2000 rdr, tillsammans 4222 rdr 10 skill. 8 Runst. ell. 76,000 d. k:mt nämnde Academie, för att användas, dels till lön för den yngste Professoren i den Philosophiska faculteten, som ock till fyllnad för Anatomiæ Professoren, för hvad i dess lön å 200 rdr å 5 pr. brister, samt resten till stipendier för 2:ne Medicine studiosis. Åbo den 28 Dec. 1784. Joh: Haartman. Professionsfrågan hvilade emellertid oafgjord. Haart- man, hvars förstämda och tungsinta lynne icke lämnade honom någon ro, skrifver om dessa förhållanden till A br. Bäck den 31/,, 1784. „Nu omsider afgär Consistorii svar i den bekanta sa- ken med denna post; lyckligtvis fick jag ock en hofrätts- skrifvare, som städade mitt svar derå till Hans Excellence Frih: Friedr: Sparre såsom rättvisans man och förrut känner Consistorii conduité, den de nu åter solklart äda- galagt. Conferancen med en professor, som jag sednast nämnde om, värkade intet. Cardo argumenti Consistoria- lium ligger i lagens förtydande på det sätt, att jag ej äger rättighet att ändra min testamentariska författning om Yli- kylä, sedan Konungen den stadfäst; men de lagkloke Her- rar jag talt med, de finna saken annorlunda, hälst då det Bidrag t. känned. af Finl. 123 sker på det sättet, som jag gjort, att Demonstrators do- nerade rätt på 100 rdr förblifver orubbad, men det tes- tamentariska öfverskåttet af Ylikylä nu äfven bibehålles under Academien, alenast med den skilnad, att afkastnin- gen jemte Hisingers tillökta gåfva nu användes till 2:ne lärare, hvilka uträtta långt mer än en ensam utom Facul- teten stadd. Detta hoppas jag ock att vederbörande på svenska sidan aldeles billiga, och att Herr Archiatern i den saken finner största både billighet och rättvisa. Det är annars solklart att genom den nu erbjudna Profession, får den redan varande Histor: Nat. Professo- ren Professors lön, och således minskas ju numera af de expecterande Professorer, fast Consistoriales säga dem ökas; och hvad det angår att själfva penningelön är för liten, så kan den i sanning dock förslå för en ogifter, och den som helre arbetar på ungdomens undervisande än förnö- ter sin tid på assembleen etc. Inom 5 à 6 år generaliter tagit träder han sedan till indelt lön, om annars andra olag- ligheter ej begångne varda, såsom då Biblioth: Clevberg skaffade sig tour till indelt lön. Herrarna, som nu skrika deremot hvad penningelön angår, de voro dock just de som befordrade Bibliothecarie sysslans skiljande ifrån en Professor, och då ansågs 50 rdr indelt lön för tillräcke- ligt åt en begynnare och Bibliothekarien. Med dylika och flere andre småsaker, som kunnat fordra besvarande, har jag ej velat inlåta mig uti för att ej besvära Excell: med för lång replique, som gjorde endast ledsnad. Hjelp nu Herr Archiatern den som med all sin egendom strider för rättvisan mot de svärmande vattubina!“ I en särskild skrifvelse till dåvarande t. f. Åbo Aka- demi Kansler, riksrådet friherre Fredrik Sparre af den 13/, 1785 uttalade Haartman ytterligare sina motiv för inrättandet af en profession i naturalhistorien. Skrifvel- sen är af följande innehåll. »De wedermälen af Nåd och ynnest, som Elder Excel- lence behagat låta mig röna, gifwa mig anledning, at hos Eder Excellence bönfalla om Dess Nådiga biträde i en sak, som angår Vetenskaperna i gemen och Medicinen i syn- nerhet. Jag har jämte Herr BergsRådet Hisinger hos Aca- demiens Canceller Herr RiksRådet Högwälborne Friherre Nat. o. Foik, H. 70, N:o 2. 124 Carl Sparre anmält et project om inrättning af en Hi- storiæ Naturalis Profession wid denne Academie med 133 Rdr 16 sk. i lön om året, hwartlll jag erbudit inkomsten af mitt Rusthäll Ylikylä och des Augmenter. Däröfwer har Hans Excellence behagat infordra Consistorii Acade- mici yttrande, hwilket ock nu blifwit afgifwit. Billigt har jag förmodat, at Consistorium skulle antaga mitt anbud med nöje; men i stället har Consistorium anfört åtskillige hinder wid sagde inrättning. De förnämste äro, at jag för detta testamenterat Ylikylä til Academien, för at däraf er- hålla 50 Rdr årligen til lön åt en Medicine Adjunct, som tillika wore Botanices Demonstrator och därföre särskildt ‚skulle af H. BergsRädet Hisinger undfå äfwen 50 Rdr ‘om året; samt at för öfrigt Ylikylä Rusthålls afkastning icke wore tilräcklig til den nye Professorens aflönande. Hvad desse inkast angår, så är det wäl utan gensäjelse, at jag i ofwannämnde mål testamenterat mitt rusthåll til Academien; men som Herr BergsRådet Hisinger nu ut- fäst sig at ensam årligen betala både Adjunctens och De- monstrators lönen, så behöfwes icke vidare mitt Rusthålls revenue därtill användas. Jag wil ej heller abalienera ifrån Academien och til enskilt nytta anwända mitt Rust- håll. utan erbjuder det til ewärdelig lön för Historie Na- turalis Professoren, utan at någon annan därigenom blif- wer lidande. Beträffande fondens tilräcklighet, så har Rusthållet se- dan 1777, då propositionen om Adjuncturen skedde, ge- nom upodlingar och tilökte ägor vunnit den förbättring, at inkomsten i de sednare åren, ehuru wäxten allmänt här i Landet warit ringa, stigit til 3000 dir och däröfwer. Det kan för öfrigt icke gerna conciperas, at jag skulle göra et anbud utan grund; och med en ärlig mans egenskaper kan det ej förenas, at inför sjelfva konungatron vilja an- mila något emot sanning och rätta beskaffenheten. Sä- dana äro de oförmodade och högst obillige inkast som Con- sistorium emot mig gjort. För at likwäl undanrödja alla hinder, har jag hos Hans Excellence Herr Riksrådet och Academie Concelleren anmält, det jag til Academien vil efter min död utom Ylikylä Rusthåll och des tilhörigheter, förära et Capital af 2000 Rdr at disponeras sålunda, det Historie Naturalis Professoren af räntan därföre först nju- ter sin lön 133 1/, Rdr, och bristen däri af Ylikylä, hwars öfriga afkastning sedan borde användas til fyllnad i lönen för den nyligen befordrade Anatomiæ Professoren samt til Stipendier för 2:ne Medicine Studiosis. Bidrag t. känned. af Finl. 125 Så har också Consistorium dymedelst velat lägga hin- der i vägen, för det lönen ej är så stor som Horrarne skulle äska. Men som denna Profession också blifwer at anse icke som en privat mans, utan som en Professio Re- gia Ordinaria med tour til de indelte; så är det ock al- deles i laga ordning, at denne Historie Naturalis Profes- sion får lika stor penningelön som den af Kongl. Maj:t förrut inrättade Chemiæ Professionen, hälst som flyttnin- garna til de indelte löner i den Philosophiska Faculteten som tidast existera. Af anförde omständigheter finner Eder Excellence, hu- ruledes min afsigt med denna Profession är ren och skilld ifrån all egennytta. Vetenskapens befordran och allmän- hetens gagn äro mina föremål. Jag har til ändamålets vinnande velat upoffra all min under en mödosam lefnad Lagligen förvärfvade egendom, utan den minsta enskilt nytta däraf; och utan annan tilfredsställelse än at med hwad jag förvärfwa kunnat, gagna mitt fädernesland. Så oskyldige desse mine afsigter warit, hafwa likwäl, på lika sätt som wid Anatomie Profession hinder blifwit af Con- sistorio för mig i vägen lagde. Eder Excellences Nådiga wårdnad om Vetenskaperne är dock nu såsom förra gån- gen min tillflygt, och jag bönfaller i djupaste ödmjukhet det Eder Excellence wärdes med sitt högt gällande förord hos Kongl. Maj:t underdånigst befordra förenämnde inrätt- ning så at Medicine Licentiaten Magister Bonsdorff, hvil- ken i Upsala presterat vanlig examen och försvarat Des gradual Disputation, kunde med Demonstrators och Ad- junets sysslan efter Professoren Hellenius, som den nu innehafwer, varda ihogkommen och hugnad, hwarom jag ock hos Hans Exellence Herr RiksRådet och Academie Cancelleren i ödmjukhet anhållit. Uti Eder Excellences Nådiga åtanka innesluter jag mig och denne angelägenhet, den jag ödmjukast hoppas, at Eder Excellence med: van- lig hög ynnest anser". Under det att frågan om den föreslagna nya profes- sionen ännu var under öfverläggning och afgörande på högre ort, finner man i ett af Haartmans bref till A br. Bäck af den !/,1785 att Haartman hos kansler förnyat sin ansökning om inrättandet af en lärostol i naturalhisto- rien, men till dess område äfven tillagt djurläkekonsten, hvarför den nya professionen borde benämnas , Historie Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 126 naturalis et artis veterinariæ profession“. Af hvilken an- ledning Haartman upptagit detta ämne bland universi- tetets önskningsmål, låter sig icke afgöra. Måhända kan det förklaras därigenom att Gabriel Bonsdorff, med. doktor och Haartmans systerson, numera blifvit före- slagen till den nya professionen, sedan Hellenius genom K. bref af den %/,1788 fått tillträda full professors lön. Bonsdorff hade en tid vistats hos den mangsidige P et- ter Hernq vist i Skara och där studerat veterinärveten- skapen, liksom han senare vistades äfven i Köpenhamn för samma ändamål. Under uppskofvet vid afgörandet af den fråga, som så länge sysselsatt Haartman och gifvit honom anled- ning till så många misstydningar, utgöt han sitt bekym- mer for Abr. Back 1 ett bref af den 1/, 1785. » Skyldigheten hade fordrat längst for detta at upvakta Herr Archiateren och derhos aflägga ödmjukaste tacksäjel- ser för ärade skrifvelsen af d. 20 julii, men min siuklig- het under framfarna tiden och de hårda utslag Hans Ex- cellence fält så väl öfver de donerade medlens förräntande, som min votering vid Adjunets förslaget, hafva varit till- räckeliga hinder, utan at vidare dermed oroa Herr Archia- teren. Gudi lof jag anser alt såsom af en högre hand kommande til min pröfning och luttring och har det sola- tium, at väl menande, som fått del af rätta sakens natur, de justifiera mig. Nu håller Consistorium uppå at fullfölja sin bitterhet emot den andra professions ansökningen, och gör fullt alf- vare, at genom Domprobsten Gadolin in loco om intet göra altsammans. Utan at afbida Consistorii ultimata ytt- rande, tager jag mig friheten at under Herr Archiaterens couvert nu öfversända min förnyade ansökning på en Hi- storiæ naturalis och artis veterinariæ profession, och på det alla inkast emot den förra reversen ock måga förfalla, så har jag mnu författadt en ny för hvilken äfven svåger Bonsdorff gått i full borgen, lämnandes jag altsammans til Herr Archiaterens bestridande, antingen Herr Archia- teren genast ville vara så god och föredraga skriften, eller afbida Consistorii yttrande. Så vida Domprobsten nästa lögerdag öfverreser, har jag trodt bäst vara att dessförin- nan grundlägga det förnyade projectet. Finner Herr Ar- Bidrag t. känned. af Fin]. 127 chiateren för nödigt at ock förrut rådgöra med Herr Se- creteraren Brandel och tillika försäkra honom om at fram- deles blifva förskylter för dess besvär, så lämnes det ock i Herr Archiaterens godtfinnande, ehuru jag föreställer mig det Secreteraren Fredenheim och Domprobsten gordt sig förvissade om hans vidare biträde emot mig, äfven uti denna professions sak såsom uti de förra”. Orsaken till dröjsmålet med sakens afgörande låg mel- lertid däruti att Haartman själf föreslagit den förändring att den nya professionen skulle omfatta äfven ars veteri- naria. Kansler återremitterade därföre förslaget till Kon- sistorium och hemställde att den i fråga varande lärosto- len borde öfverflyttas till medicinska fakulteten och att hela donationen måtte uteslutande användas i och för den- samma. Härom underrättade Haartman sin vän Bäck i ett bref af den 11/,, 1785. »Med några ord far jag tillika berätta, det jag med sista posten ock undfeck bref ifr. Illustrissimus, som be- gir ytterligare säkerhet för donation, såsom ock föreslår inrättningens flyttning til medicinska faculteten i anledning af arte veterinaria samt hela donations användande til pro- fession. Jag menar hinna få det besvarat nästa post. ell. sist nästa tisdag och suttinerar til alla delar mina förra petita. Gud styrke krafterna, jag hoppas kunna med goda skäl förlägga de motskäl, som en Domprobst (Gadolin) och kl. Secret. Fredenheim synes hafva inblåst. — — Mån jag ännu kunna tro godt om Secret. Brandel eller månne han icke som Dompr. vill passera för ... Styre Gud så går det fram, i annat fall kan Herr Archiat. sou- lagera Bonsdorff at fast han ock nu ej blifver Professor, kan han dock utan min Donation om några år blifvat och emedlertid åtnöja sig med Demonstrators sysslan, vid hvil- ken han kan göra sin lön til 500 rdr alenast han nu lä- . rer sig Camrer Wäsströms hushällningssätt och på Yli- kylä fulföljer den samma“. Haartman vägrade likväl bestämdt att ingå på nà- gon förändring i sitt förslag och meddelade Abr. Bäck Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 128 den #/,, s. à. det hufvudsakliga innehållet af det yttrande han afgifvit 1 konsistorium. »Härhos får jag nu äran öfwerstyra til Herr Archiate- ren och Kongl. Collegium Medicum Consistorii Acad. d. 20 sistledne October til Hans Excellence Cancelleren af- färdade betänkande rörande den af mig föredragne Histo- rie Naturalis et Artis Veterinariæ Profession. För at ytterligare uplysa grunderna til mina anbud och göromål har jag icke heller underlåta bort at til Herr Archiateren och Kongl. Collegium Medicum öfversända Hans Excellences Grefwe Tessins bref til Biskopen och : Consistorium, som ock det votum jag wid Oeconomiæ Pro- fessions förslagets uprättande för detta til Consistorium in- gifwit. Nyssnämnde Hans Excellences bref ålägger icke ale- nast Herr Biskopen och Consistorium Academicum, utan ock Medicinæ Professoren isynnerhet: at ej alenast på alt sätt uppmuntra den studerande ungdomen härstädes at i större antal än hittils skedt, applicera sig til studium Me- dicum, utan ock taga i üfwerwägande, huru wida någre wi- dare författningar til berörde Studii befordran behöfde vid- tagas 1). Denna Hans Excellences nådiga befallning til Herr Professoren Leche, den har ock jag på alt möjel. sätt sökt efterkomma. Ifrån den tid jag Professor wart har en Medicine studiosus ständigt i mitt hus bl:t underhäl- len, och flere andre på flere sätt af mig biträdde, och da andre half mognade til andre vite genera sig applicerat, hafwe nâgre Släcktingar med sa mycken större kostnad bl. upmuntrade. Genom inrättningen af Anatomie och Chi- rurgiæ Profession, som ei skedt utan at af egna medel upoffra en märkelig del, har ock underwisningen för sam- tel. studerande mirkel. bl. befordrad och lättad; och med Demonstrators och Medic. Adjuncts Sysslans fonderande, hwartill Herr BergsRadet och Ridd. Hisinger äfwen som jag gifwit en bestiindig fond, har icke alenast den Medi- cinska coren utan ock den Philosophiska äfwen blifwit der- igenom märkel. riktader; och då nu ytterligare Herr Bergs- Rådet och jag vilja på nytt med 5000:de Rdrs Capital rikta Academien och Wettenskaperna, och med en ny Pro- fession i Philosophiska Faculteten gagna så wäl Medicinæ 1) I bref af den #/,, 1757. Bidrag t. känned. af Finl. 129 studiosos som hela Publicum, förtyder Herr Rector och Herrar Consistoriales detta såsom för de andra Wetten- skaperne warande skadelig sak. Då jag såsom Consistorialis på förenämnda sätt efter- kommer Hans Excellences Grefwe Tessins befallning, och såsom warande Ambetsman i Collegio söker fullfölja mina ämbetes skyldigheter och göromål, så finner jag inga till- räckel. skäl, hwarföre Hr Rector och H:rr Consistoriales anse mig såsom deras contrapart, el. med hvad rätt de vilja åter betaga mig rättigheten at i ämbetes giöromål bl. hörd, hälst i et så wiktigt som det då förehafda. Hade ock Hr Rector och H:rr Consistoriales wisat den minsta aktning för Kongl. M:tz och Hans Excellences Grefwe Tessins bref, och på wederbörligt sätt warit måne om Academiens bästa och Wettenskapernes gemensamma för- kofring samt Medicinens enskilta upkomst. De hade då sannerl. ej på et så masqverat sätt förswarat sina hemliga accorder, ej heller så mycket talat för sine läckra Gom- mar, utan hälldre sielfwe såsom vi gordt, besörgdt om sina Adjuncters aflöningar. Nog kan Herr BergsRådet Hisinger och jag behålla wåra pengar: men det förtryter mig dock, at sedan jag fått honom at deltaga i et för Publicum högst gagnel. giö- romål, och sielf halfvägs fått de för medicinen tillikes gag- neligaste Wettenskaper härstädes uplifwade, de nu på så egennyttiga anledningar, så plötsligen skola interrumpe- rade varda; ty at denne nya Profession på minsta sätt skulle, mer än Chemie Profession heller gordt, rubba stam Professionerne, det är en påtagelig och af ärfarenheten re- dan bestyrkter sanning. Blefwe denna Profession, på sätt som jag föreslagit, af Hans Excellence nu warande Can- celleren gillad, och af Kel. M:t allernådigst stadfästad, så vil ock jag än ytterligare besörja om de högst tarfvelige stipendierne för Medicinska Faculteten; och sedan går jag i borgen derföre, såsom jag ock tror Herr Archiateren och Kongl. Collegium Medicum kunna göra sig förvissade om, at ock wid denna Academie, til Fädernes Landetz tienst, tilräckel. antal af wärdige Medicis skola upammade varda! Af hosföljande votum vid förslagetz uprättande til Oeco- nomiæ Profession, inses ock tydeligen huru nödigt det vore at denna föreslagna nya Profession komme at af sädane bestridas, som Physice kunna pröfwa Naturaliernes inre Natur, värkningar och bruk, och at för sistnämnde orsa- ker skull de Physici, som tillika äro Medicinæ Licentiater Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. , 9 130 el. Doctorer efter aflagda prof skulle äga prerogativ rät- tighet til förslag; ty i annat fall blefwe påfölgden den samma som wid nyssnämnde förslag timade. Detta är hwad jag slutel. aktat nödigt vara at beswära. Herr Archiateren med, väl vetande at Herr Archiateren nu som förr behiertar Wettenskapernas upkomst och Flor: och skulle Herr Archiateren och Riddaren wilja föredraga Hans Excellence detta bref tillika med Hans Excellences Grefwe Tessins til Herr Biskopen och Cons. så tror jag ock Hans Excellence då ock skulle frikalla mig ifrån de insinuationer Herr Rector och H:rr Consistoriales så nu som förra gången tillagt mig och mit anbud”. För att från medicinskt auktoritativt håll vinna un- derstöd för sina åsikter afläto Johan och Gabr. Erik Haartman en skrifvelse af den 3!/,, 1785 till Collegium Medicum af följande lydelse. „Genom Riksens Ständers högst nyttiga författning 1746 undfick icke allenast Kongl. Academien i Lund sin egen Lärare uti Natural Historien, utan blef ock vid Academien härstädes samma vetenskap den nya Oeconomiæ Professio- nen underlagd, samt bägge dessa Professioner i Philoso- phiska Faculteterna placerade. Härigenom blef såleds Me- dicinska Faculteten, som vid bägge dessa Academier en- dast bestod af en lärare med indelt lön, uti sina vidsträckta. göromål ansenligen lättad; en förmon så mycket större, som förstnämnde vetenskap til Medicinens flor varit så ut- märkt bidragande. Detta oaktadt, lärer dock ingen kunna neka, at, om Natural Historien til hela sin widd och alla sina göromål vederbörl. skall kunna afhandlas, denna vetenskap här äf- ven som vid Academien i Lund ifrån Oeconomiæ Profes- sion bör afskiljas, och hälst af en sådan Lärare bestridas, som är lika så wäl underbyggd i Medicine som Philoso- phien, följakteligen den som är utrarumque Facultatum Magister. På detta sätt blefwe Natural Historien i stånd at utbreda sitt ljus, lika så wäl för det allmänna, som för Medicinens idkare. Till befordran af detta nyttiga ändamål, hafwa, såsom det af medföljande handlingar kan intagas, tvänne Testa- tores gjordt flere anbud af lön för en tilblifwande Pro- fessor i Natural Historien, med förbehåll af tour til indelt Bidrag t. känned. af Finl. 131 lön innom Philosophiska Faculteten, på samma sätt som den icke längesedan inrättade Chemiæ Professionen här- städes det undfått, hvarjemte samma föreslagne Professor sluteligen äfven blifvit ålagdt, at afhandla Ars Veterinaria, på det at det allmänna af denna nya inrättning skulle winna så mycket större fördel. I anseende til denna sista om- ständighet, har Hans Excellence Academiens Canceller ef- ter flere förut skedde skriftväxlingar med Consistorium Academicum härstädes, til dess och Testatoris utlåtande hemställt sistnämnde förslag, jemte förfrågan: om icke denna nya Profession kunde til Medicinska Faculteten hän- föras, efter den blifwande Läraren äfwen skall vara Doctor. Såsom nu detta förslag af den tilämnade Professions flyttning til Medicinska Faculteten, i anseende til den ringa förhoppning om en förbättrad Lön, som innom denna Fa- culteten kunde väntas, tydeligen skulle lända Medicinska Faculteten til en tunga, hvarifrån Riksens Ständer henne befriat. och Medicinalvercket i allmenhet til skada, samt sluteligen kunde gifwa anledning til at om intet göra hela anbudet, tror sig Faculteten om detta mål icke bordt un- derlåta at lemna Hr Archiatern och Riddarn samt Kongl. Collegium Medicum vederbörlig underrättelse. Men såsom sjelfwa inrättningen af en Historie Naturalis Profession i flera afseenden blefwe så för det allmenna, som i synner- het til Medicinska Vetenskapens upkomst, högst nyttig, kan Faculteten icke annat än på det högsta önska at den blefwe faststäld, endast det sker med dess bibehållande innom Philosophiska Faculteten, hvarest apparencen til indelte lönerna är skenbarligen större. I detta afseende tror sig Faculteten äfwen vara förbunden, at på det vördsammaste anhålla, det ville Hr Archiatern och Riddaren samt Kongl. Collegium Medicum medelst sitt gällande förord hos hans Excellence utwärka inrättningens befordran och faststäl- lande, til Medicinal verkets förmon och efter Facultetens önskan". Slutligen afgick äfven konsistorii öfver Haartmans professorsförslag på nytt infordrade utlåtande af den ?9/,, 1785. Konsistorium förenade sig likväl icke med Haart- mans förslag och ansåg äfven för sin del att den nya lä- rostolen egentligen hörde till medicinska fakulteten, ett yrkande, som fakulteten själf på det bestämdaste mot- satte sig. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 132 Ehuru vidlyftigt torde det vara skäl att meddela detta utlåtande fullständigt, emedan man däri finner icke blott ett bedömande af förslagsställarens förslag och motiver, utan äfven får en inblick i många dåvarande tids akade- miskt-ekonomiska förhållanden och konsistorii uppfattning af föreliggande specialfräga. Konsistorii utlåtande åtföljes tillika af Gabr. Er. Haartmans betänkande i frågan, särskildt från medicinska fakultetens synpunkt. Denna konsistorii academici expedition till kanslern friherre Carl Sparre af den ?9/,, 1785, jämte slutligt utlåtande i pro- fessionsfragan, återfinnes i slutet af denna skrift i Bihan- get 2. Det var icke blott genom Abr. Bäcks bemedling Haartman sökte fa sina önskningar rörande professionen i naturalhistorien uppfyllda. Bägge stiftarene, Hisinger och Haartman, af den nu i fråga varande lärostolen voro missnöjde med konsistori tillgörande och vände sig med en besvärsskrift af den 31/,, 1785 till universitetets dava- rande kansler. Denna besvärsskrift meddelas 1 Bihanget 3 1 slutet af denna uppsats. För att emellertid klargöra den ekonomiska ställnin- gen af den föreslagna professionen inlemnade Haartman ånyo sin ofvan meddelade under den *#/,, 1784 ätagna skuldförbindelse à 2000 rdr i något förändrad form och med borgen af sin svåger prosten i Hauho Pehr Bons- dorff. Den har nu följande lydelse. „Därest Hans Kongl. Majestät allernädigst bifaller, och för evärdeliga tider stadfäster en professio regia ordinaria vid dess Academie i Åbo, uti Historia naturali et arte Ve- terinaria, med 166 rdr eller 3000:de dal. kmts lön årligen samt befordringsrätt enligt 1760 års kungabref, till de in- delte lönerna uti Philosophiska Faculteten; såsom ock nu utnämner medicine doctoren och magistern Gabriel Bons- dorff till professor vid nämnde profession med förenämnde lön, jemte ovilkorlig rättighet att näst efter professoren Tidgren få tillträda de indelta lönerne, så tilärkennes nämnde Academie af min egendom, skatte rusthållet Yli- kylä inberäknadt, ett capital af fyratusende rdr specie el- ler 72,000 daler kmt, för att deraf använda räntan af Bidrag t. känned. af Finl. 133 666 2/, rdr till fyllnad för Anatomi Professoren, för hvad i dess lön à 200 rdr efter 5 procent brister, och de öf- rige 333 1/, rdr eller 60,000 dal kmt“ à 5 pr. till lön för nämnde professor Historie naturalis & artis Veterinariæ, hvilket härmedelst verificeres. Åbo den 15 dec. 1785. Säger 4000 rdr specie“. aR, Tour Man För äfvanstäende min k. svagers Assessor Johan Haart- mans til Kgl. academien i Åbo förmån gjorde författning och de, deri Ylikylä skatterusthåll inberäknadt, Kongl. aca- demien tilerkände Fyratusende rdr sp. går jag i full bor- gen. Hauho den 24 december 1785. Pet. Bonsdorff. Past. et Præp. Konungen stadfäste professionen i naturalhistoria och ars veterinaria den 18/, 1786, då Gabr. Bonsdorff (seder- mera adlad von Bonsdorff och stamfader för släkten med detta namn), blef därtill utnämnd. Professionen till- hörde filosofiska fakulteten och lönen var till en början endast 200 rdr om året. Dock fick Bonsdorff rättighet att inom samma fakultet få 1 tur tillträda full professors- lön. Haartmans systerson, Gabriel Bonsdorff, hade till en del på sin morbroders bekostnad studerat i Uppsala medicin och naturalhistoria under ledning at Sidrén, Murray och Thunberg, samt där blifvit promoverad till medicine doktor den 14/, 1785. Om hans studier och lefnadsvanor skrifver morbrodren Haartman till Abr. Back d. 24/,. 1784 bland annat föl- jande: „Mag. Bonsdorff, som nu gjordt ifrån sig Licent: examen och Gradualen, lärer nu under Gen. Dir. Acrels hand göra tjenst på Fältskärs sidan i Stockholms Laza- rette, ar Herr Archiatern så nådig emot och instruerar hvad han göra bör, samt brukar honom till hvad Herr Archia- tern nüdigt finner. Han är min systerson, hvilken jag egentel. npptagit till min arfvinge, och hvilken jag till stu- dium Medicum öfvertalt och dertill äfven på bästa sätt be- redt. Han skulle ock blifva for mycket lidande, om han ej skulle blifva befordrad, sedan han så hederl. arbetat Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 134 sig upp uti alla Medicinens delar; och sanningen att tala så hade han framför Pippingen ägt kunskaper och der- före bort till Prosector blifva recommenderad, men för skyldskapens skuld med mig kunde jag ej recommendera honom tillika med Haartman, så vida sådant hade blif- vit uttydt som hade det endast skedt för släktskapens skull.“ „För den grace Herr Archiatern behagat göra Licen- tiaten Bonsdorff, tackar jag vördsammast! Han är ännu ra och Herr Archiatern är sa god och borthöflar dess obe- lefvenhet med hvad som rättas bör. Jag hoppas ock att Gen. Dir. Acrel kan disciplinera honom". , Hvad vidare angår Licentiaten Bonsdorffs utnämnande nu genast till professor, så gillar jag det ej för någon del; han kan vid sina nuvarande år vara nöigd med att blifva Demonstra- tor och Medic. Adjunct med försäkran att blifva Oecono- miæ eller Historie natur. professor efter Prof. Kreander eller Hellenius, hvilkendera först må vacant blifva. Där- igenom bibehålles han bättre till flit, och ådrager sig min- dre afvund, och så slipper academien derigenom de extra lönlösa professorer". »Pà kundskapernas sida, så har jag emot Professor Bonsdorff intet att påminna; men hvad angår Hans be- mötande emot mig uti Oeconomicis och Practicis, så är det inhonett och tvingar mig at med Honom en hel an- nan disposition, än ärnad war, föranstalta. Herr Archia- teren vet huru positivt det var Honom ålagt, at äfven som Professor bl. boende hos mig i huset, och under min hand bestrida de Patienter och de kunder, som til mig hafva förtroende, samt i Oeconomicis göra mig biträde. På det sättet hade vi 2:ge warit bärgade, och jag utan swårighet kunnat afbörda min skuld til K. Academien. Men då Han nu på Credit köpt sig en ganska förfallen gård, och på Credit skal där såsom Professor möblera sig, så blifver min ställning nog äfventyrlig, och i ställe för at han så- som Adam i Paradiset kunnat hafwa en förnöigd framtid, så får han nog såsom andra Adams barn & affällingar med anletes svett söka sin bergning. Jag har ock mycken an- ledning af hvad ryktena förmäler at befara et berammat Giftermål uti Upsala med H. Professor Sidréns dotter; om det är sant, och Han gordt det förmodel. äfven utan sina Föräldrars Wettenskap och bifall, så är Hans öde så mycket större, och då må jag fråga Herr Archiateren huru Han kan tro sådant kunna aflöpa för mig utan sömnlösa nätter och et snart förestående slut. Bidrag t. känned. af Finl. 135 Så tror jag ock Herr Archiateren nog inser Hans rätta Caractcre deri, då han ej haft försyn at förebära det sä-. som et skäl hvarföre han ej kunde bo i Huus med mig, emedan hans vänner afsagt Honom sin conversation så länge han bodde i Huus med mig. Har jag intet nog fått kläda skatt för Honom, och Han nu icke dess mindre præfererar sådanes äreförgätnas sällskaper! Herr Archiateren är så nådig och förlåter mig at jag med så obehagl. klagovisor beswärar Honom; men när krukan bl. full så rinner det öfver. I Herranom bl. dock min hielp och tröst, och för Herran vil jag vandra, uti de lefvandes land, Han vil sin nåd ej andra, fast sveke mig hvar man. (I bref till Abr. Bäck af den 21/,, 1784, den 51/, 1785 och den f/,, 1786). Haartman synes likväl snart blifvit oense med sin systerson. Hans oroliga och retliga lynne förnekade sig icke heller nu och han beslöt att af Bonsdorff återfordra en del af det studieunderstöd han förut lämnat honom. Upplysande för hvarderas lynne och karakter må nedan- stående meddelande af Haartman, som förf. funnit bland universitetets handlingar, här försvara sin plats. Detta Haartmans anförande är af följande innehåll. » Bihang til upplysning om grunden till Professor Bons- dorffs tidiga befordran; och hvad som föranlåtit mig att ändra min förra disposition rörande nämnde professor, så- som ock hvad han i Herr Hofrättsråd. och Ridd. Ehren- malms, Assessor Wallens och Professoren Hellenii när- varo på de Honom föresatta frågor svarat. Herr Professor Hellenius, til hvilken jag ifrån början til slutet af Historie Naturalis Professions inrättningen gorde förtroende, han kan bäst vitna och intyga, huru jag 1 första svaret till Herr Archiatern och Ridd. Bäck, som ock till Hr. Secret. Brandel afslog deras proposition att i ställe för de begärta vilkoren för D:r Bonsdorff, di- recte föreslå honom till Professor vid den nya profession, anseendes honom dertill såsom för ung; men sedan jag yt- terligare af Herr Secreteraren genom brefvet af den 31 maji 1785, som nu i förrnämnde Herrars närvaro upplästes, blef underrättad, att den af mig föreslagna profession med de af mig begärte vilkoren ej kunde af Hans Excellence Can- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 136 celleren beviljas; förty begaf jag mig omsider dertill, dock med det uttryckeliga förbehåld i brefvet till Herr Archia- tern och Ridd. Bäck och Bonsdorff, at sistnämnde äf- ven som professor skulle bo i huset hos mig och under min sjukdom biträda mig i mina hushålds behofver; ty som barn i huset for han ifrån mig til Upsala och som barn ville jag ock honom åter i huset bibehålla. Icke dess mindre som nämnde prof. Bonsdorff, oak- tat han under varelsen i Hauho lofvat sin Fader att blifwa hos mig så länge jag det äskade, nu varit så obetänksam, och utan giltiga skäl köpt sig egen gård, och äfven i den- samma sig ifrån mig bortflyttat; Dess k. föräldrar ock understödt honom i Rolziska gårdshandeln och dymedelst gifvit Professor Bonsdorff någon slags rättighet att flytta ifrån mig: ty hafva dessa ingrep i mina rättigheter ock föranlåtit mig, at i flere delar ändra min för detta gorda disposition, och i denna sista äfven graverat Professoren Bonsdorff på följande sätt. 1:o. Af de snart 1000 rdr han sedan magisterpromotion af mig dels fått och vilkorligen förskåttsvis uppburit till doc- tors promotion och flere till professions vinnande hörande utgifter, debiteras han för de penningeposter han de 3 sista åren, dels i Sverige dels ock efter hemkomsten, af mig undfått, neml. 1784 de två första qvartalen genom D. Halenius 3600 dal. och de 2 sednare genom samma D:r 2330 dal; i början af året genom Herr Archiat. och Ridd. Bäck 540 dal. och genom D:r Halenius i Upsala 2400 dal. samt i Oktob. i Stockh. genom Arch. och R. Bäck 900 och 1786 genom nämnde Arch. i början af året 1800 och sedan ankomsten till Åbo af mig tilsamman 2100 dal., som gör 13,670 dal., kommandes han äfven med nästa års början at derföre betala vanligt intresse. Och tilfrågades i förenämnde Herrars närvaro, om han vidginge sig nämnde pengar undfått hafva? Derpå svarade han ja, men påstod såsom gåfvor vara ansedt. : 2:0. Hvad min boksamling beträffade, så var väl ock den honom ärnad; men nu mera får han den icke med mindre han ej vill tillösa sig densamma emot det han till sterbhuset betalar 1/, af hvad den mig kostat, följaktel. för den samma betalar 3500 dal. I det fall han på sagde sätt den sig tillösa vill, åligger det honom att återlämna, eller emot 2/, utaf värdet utlösa alla de böcker, som han af samma boksamling för afresan til Upsala utbekommit. Till svar lämnades, att han sig tillöser nämnde boksam- ling för sagde summa 3500 dal. Bidrag t. känned. af Finl. 137 3:0. Tilfrägades Professoren, om han till sig lösa vill rusthållet Ylikylä för 2000 rdr och för inventariet på går- den 100 rdr., kommandes jag då at först nästa Michaelis at afträda gården, emot det jag til honom betalar interes- set för de månader, som han för tilträdet af gården komme att betala för nämnde köpeskilling. Härpå svarade ofta- nämnde Professor, det Han den af mig proponerade Rust- hållshandelen fullfölja vil för 2000 rdr, men utan inven- tarier“. Åbo den 5 december 1786. Joh. J. Haartman. När Gabr. Erik Haartman sedermera 1789 öfvertog efter J. Haartmans död professionen i praktisk medicin, förestod Bonsdorff under längre tid tillika professionen i anatomi, kirurgi och barnförlossningskonst, som 1 följd af den ringa lönen förblef under flera år obesatt. Genom k. brefvet af den 19/,1794 sammanslogs sluteligen profes- sionen 1 naturalhistoria och veterinärvetenskap med den anatomiska och Bonsdorff üfverflyttades till medicinska fakulteten, såsom professor 1 anatomi, kirurgi och veteri- närvetenskap. Till slut må nämnas att G. E. Haartman skämtsamt föreslog ,att Historie naturalis professorn, anatomie pro- fessorn, prosektorn och botanices demonstratorn skulle tur- vis hvart tredje år, då magisterpromotion inträffade, åläg- gas att hålla en oration eller ett föredrag den 6 juni eller Gustafsdagen, då ock de män och Herrar, hvilka därtill bidragit, ej heller blifva förgätne. Rektorn ägde att skrifva programmet." Denna anordning kunde vara „ett lämpligt straff för de professorer, hvilka motsatt sig förslagen". Haartman hade sålunda i hufvudsak vunnit det mål han ställt för sig. Mycket obehag och många förvecklin- gar hade han därvid fått upplefva. Man kan dock icke undgå att erkänna att han till en del genom sitt eget förvållande ådragit sig dem. Hans tunga, svårmodiga lynne spårade motstånd och ränker, där förhållandena gjorde att välmenta förslag kunde skärskådas från olika synpunkter. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 138 Samtidigt med Haartmans bemödanden att grund- lägga en profession 1 naturalhistorien 1 filosofiska fakulte- ten och därigenom medelbart gagna den medieinska fa- kulteten, arbetade han på förökning af dess egna lärare- krafter. De föregående åren hade nogsamt ådagalagt huru planlöst och ofullständigt anatomins studium blifvit be- handladt. Det är redan nämndt att en fältskär eller mi- litärkirurg Lars Forstéen blifvit genom kanslers full- makt af den 4/,1757 antagen till anatomie prosektor, men efter hans död 1768 fanns det icke någon, åt hvilken denna befattning kunde anförtros. Om honom skrifver Haartman till Abr. Bäck den 22/,, 1760. »Herr Forstéen, som professorerna lagat till Prosec- tor härstädes, utan att begära något specimen af honom och hvilken agerar här stor practicus uti sin vidlyftiga släkt, har flere resor varit olycklig med puerperis, då de fådt purpura. Ehuru han var därom öfvertygad af tvenne dödsfall förut, som timat honom, där han aldrig hört dy- likt i min praxi, var han dock så själfklok, när hans egen hustru i barnsängen fick sårfebern, att han ej då heller anlitta mig, utan låt det komma derpå an med all sin klok- het, därmed hon ock dog, honom till mycken afsaknad“. I fråga varande prosektors tjänst fanns icke heller ännu upptagen på universitetets stat. Man torde dock kunna förutsätta att medicine professorn en eller annan gång om året, när material förefanns, var i tillfälle att för de få medicine studerande, hvilka tillhörde medicinska fakulteten, anställa en anatomisk demonstration. Annars var det här, liksom annorstädes, vanligt att taga sin till- flykt till anatomiska planschverk. Först genom k. brefvet af den !?/, 1777 bifölls inrät- tandet af en anatomisk prosektors syssla och dess före- ning med det kort förut i Åbo inrättade stadsfysikatet. Nils Avellan, som studerat i Uppsala och där tagit me- dicinsk grad, förklarade sig villig att med bibehållande af sin afföning a 300 d. smt som stadsfysikus, därjämte öfver- Bidrag t. känned. af Finl. 139 taga prosektoratet mot det för denna tjänst bestämda ar- vode. Til denna förenade befattning utnämndes nu Avel- lan den 13/, 1777, men oförmodadt, åtminstone för medicin- ska fakultetens dåvarande ende professor Haartman, blef Avellan den !/, 1778 förordnad till professor 1 Anatomi, ehuru en sådan lärostol icke fanns upptagen å universite- tets stat. Professionen var lönlös och Avellan fick åt- nöja sig med sin förra aflöning. Hans verksamhet blef dock icke lång, ty efter en kort sjukdom gick Avellan den !#/, 1780 bort ur tiden. Härom skrifver Haartman till Abr. Bäck den ?1/, 1780. „Fär nu se hvad Illustrissimus besluter om Oeconomiae Profession; Licent: Kreander skall norrom rest till Stock- holm, understödd af en Tobaksfabriqueur, med hvars dot- ter han säges vara förlofvad. Får sysslans besättande anstå tilldess Consistor. Acad. upprättar förslag, så bl. Kreander 1 anseende till flere sökande ifrån Lund, Ohrlin, Heurlin och Retzius (af hvilka sistnämnde kommit extra fatalia), helt visst derifrån utesluten. I anseende till min brors visitationsresor lärer förslag ej komma att upprättas förrän i början af April, och vore önskeligit Herr Archiatern om ej mer, kunde dertill uppehålla saken, att sysslan utan förslag ej måtte bortgifvas. Men nu har åter en ny an- gelägenhet yppat sig för Facultas Medica härstädes. Prof. Avellan är död, och nu önskas att tillgång på en nog värdig successor 1 hans ställe måtte vara att tillgå på svenska sidan, alldenstund mig vetterligen här ej gifves någon. Angelägenheten fordrar att det måtte blifva en så- dan som verkel. hafver insigt i Anatomien och fullkomlig lust för detta studium; och jag tviflar om Licent: Haart- man är så dertill fallen, att icke han vore skickeligare till succession efter Hellenius, om han undankommer. Som sistnämnde Lic. Hellenius berättat mig, trodde han en Dubb vara framför alla andra den skickeligaste, men tviflade om han ville komma. Näst honom trodde han en Alm och Thurling, såsom Prof. Murrays elever, vara de bästa. Denna angelägenheten beder jag Herr Archia- tern äfven ville taga uti sin vård, och tillstyrka några skickeliga att intra fatalia anmäla sig. Som jag vill min- nas, dog Avellan den 15 i denna månad. Så länge in- gen lön är anslagen för Anat. Profession, så blifver det ock Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2, 140 en angelägen sak, att Anat. Profession åter reduceras till Adjunctur; och som Prof. Avellans fullmakt tyckes visa att Professors värdigheten var mera att anse som personel och icke beständig 1 framtiden, så lärer ock Consist. härom göra förfrågan; en Adjunct kan bättre hållas till sin skyl- dighet, och för vidare befordrings skull är han ock ar- betsammare. Aldenstund Prosectors sysslan är combine- rad med Stads-Physicatet, så lärer ock fråga yppas hvarest förslaget kommer att uppsättas af Kongl. Collegio ell. Con- sistorio. Det tyckes tillkomma Kongl. Collegium allenast det sedan ej gör missbruk deraf i framtiden, ungdomen härstädes till föga uppmuntring“. Det fanns dock en Finne, som kunde åtminstone med tiden anses blifva vuxen en professors plats. Gabriel Erik Haartman (sedermera von Haartman), en anför- vandt till professor Joh. Haartman, blef den ?6/, 1781 utnämnd till medicine adjunct och anatomie prosektor, samt efter en utgifven afhandling promoverad medicine doktor i Abo den 21/,1781. Med bibehållande af adjunk- turen blef Haartman utnämnd äfven till stadsfysikus i Åbo den 20/, 1782. Här må dock nämnas att redan ge- nom kanslersbrefvet af den 15/, 1780 hade förklarats att anatomiprosektoratet och stadsläkaretjänsten icke ovill- korligen mäste vara förenade, utan äfven kunde besättas, en hvar för sig. En verklig professor i anatomi fanns emellertid ännu icke och kunde icke heller finnas 1 brist på lön. Profes- sionen, om man antager att Avellans ofvan meddelade ut- nämning motsvarade en sådan, stod därför efter hans död ledig. Haartman d. ä., som ännu vanligen kallades assessor, började därför vinnlägga sig om att medicinska fakulteten kunde erhålla en egen lärostol för denna vetenskap. I de för förf. nu tillgängliga källor finner man ett kort med- delande därom att Haartman under hösten 1783 till kan- sler inlämnat förslag att stifta en profession i anatomi och var villig att för detta ändamål anslå en fond. I ett bref Bidrag t. känned. af Finl. 141 till Abr. Bäck af den 14 nov. 1783 förekommer följande yttrande. „Nu längtar jag få höra huru det går med projectet till Anatomie profession i Åbo och om Excellencen approberar detsamma samt tillåter vilkoren. Fulleligen är jag öfver- tygad om nyttan, som academien och landet däraf hafver, såsom ock om personernas tarfveliga skicklighet". I ett an- nat bref af den 6/, 1784 nämner Haartman“ att han haft lyckan att af Åbo Academis t. f. kansler Fredrik Sparre blifva hedrad med en skrifvelse, däri han lofvar på bästa sätt anmäla mitt förslag samt derå utverka Nådigste stad- fästelse; men ännu litar jag ej derpå, utan utbeder mig vidare Herr Archiaterns adsistance. Det vore önskeligt att förslaget afginge med Biskop Taube såsom Herr Ar- chiatern förmodade; ty göres dermed anstånd till dess Kongl. Maj:t hemkommer, så får visst illviljan tillfälle att turnera alltsammans, ty så länge kan omöjl. detta förslag hållas tyst, hellst sedan Secret: Brandel redan fått del deraf; och om det vidare med Biskopen blifver communiceradt, blifver det visst halft år här liggande och hvarjehanda vinglerier uppsökte. Uti mitt svar till Excellencen kunde jag ej vidare yttra mig härutinnan; ty då torde han ta- git sig mer anledning att misstro hela förslaget. Styre Gud i Nåder till det bästa och uppehälle mig så länge, om Han så för godt finner!" Det synes, som om Haartman, 1 förtrytelsen öfver de svårigheter konsistorium gjort vid ett hans föregående förslag rörande professionen i naturalhistoria, vändt sig i denna angelägenhet med förbigående af konsistorium direkte till kansler i Stockholm och i början sökt få det- samma omedelbart fastställdt af kongl. Maj:t. I ett bref till Abr. Bäck af den 27/, 1784 meddelar dock Haartman att hans Excellences bref rörande Anatomie professionen ankommit till konsistorium ,och kan jag ej annat finna så mycket jag förnummit af dess mycket nådiga innehåll, än att han temmeligen bundit händerna på de oroliga Con- sistoriales, som i dag varit samlade; likväl märkes myc- ken upprörelse hos några, och får man nästa tisdag höra hvad påminnelser de vilja göra emot inrättningen“. Nat o. Folk, H. 70, N:o 2. 142 Äfven nu var det lönefrågan, som ingaf konsistorium betänkligheter emot Haartmans förslag, såsom framgår ur hans bref till Abr. Bäck af den 12/, 1784. „Isynnerhet vilja Consistoriales förmena Anatomiae Pro- fessorn tour till indelta lönen på sätt som i den Philo- sophiska, hvarvid de ej blygas att andraga lutter osannin- gar, såsom ibland annat, att Hans Excellence Gr. Scheffer för 2 år sedan afslagit min ansökning om tour för den ut- fästa nya Historie Naturalis Profession. Herr Archiatern är så gratieuce och vidare hos Excellencen recommenderar Medicinska Facultetens angelägenhet; men skulle Consisto- rii svar hafva den oförmodade verkan på Excellencen, det jag dock icke kan tro, att Han skulle instämma och ändra sin förr fattade tanke efter Consistorii önskan, så hjelper det då intet, och då tänker jag att på annat sätt använda min qvarlatenskap. Var käcka Juris Professor Calonius var tillika med Professorerne Hellenius, Lindqvist och Schalberg för min ansökning och förtjenar den förstnämn- des votum till att läsas". Genom det inflytande hans vän ordföranden i Colle- gium medicum, Abr. Bäck, ägde i de högsta kretsarna hade Haartman hoppats utan vidare vinna sitt syfte. Han skrifver därom den !?/, 1784. Jag har ock understått mig att påkalla Herr Archiat. såsom den der bäst kan för Excellencen intyga, om jag i någon sak gjort mig känd för egennytta, och minst i denna, då jag af egna medel tillskuter 1/, af summan, hvilken se- dan utan förmån för evärdel. tider tillerkännes kronan. Gud gifve att H:rne ville drifva sådan handel för Acade- mien, och tillika förse sysslorna med Successorer, som kunna prästera mer än de sjelfva, följaktl. till vettenskapens för- kofring; I sådan öfvertygelse har jag ock föreslagit Ad- juneten Haartman och Pipping, ty de äro långt mer underbygde med vettenskaper rörande Anatomie & Chirur- gie etc. än jag eller någon af mina Anticessorer för mig ägt. Pippingen är väl ännu ej mer än 25 år gl. men en arbetsam yngling, som ej är fallen till onyttiga nöjen, utan då andra roa sig, använder sin tid i ritande, hvil- ket ock kan gagna vettenskapen. Han har haft tillbud af Gr. Muschin-Pusckin att i Ryssland bl. emplojerad, Bidrag t. känned. af Finl. 143 men han älskar sitt fosterland. Det bör ock Excellencen få veta, att väl är Assessor Bergman mer van och hemma i practicis, men ej såsom de andre i Anatom. & Cirurg. & Arte Obstetricia; Han har ej Disputando såsom Præ- ses ligitimerat sig, fast jag långt för detta rådt honom dertill. » Väl har Consistorii magstarka svar åstadkommit mig flere sömnlösa nätter; men allt hitintills har dock Herrens hand uppehållit mig, och torde ännu unna mig lefva den dagen, att jag genom par författningar till kan få Medi- cinalverket härstädes i behörigt skick. Men jag må nu ej röra derom, innan närvarande blifver afgjordt.“ Den fond, hvarpå den nya professionen grundade sig, var ett af J. Haartman till universitetet för ändamålet doneradt kapital, som framgår ur nedanstående testamen- tariska disposition. Såsom Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse af den 7 sist- ledne sept. till H. Excell. Hr Riksrådet m. m. Högvälb. Baron Carl Sparre, allernådigst behagat antaga det af mig gjorda anbudet till inrättningen af en ordinarie Anato- miæ, Chirurgiæ och Artis Obstetriciæ profession, vid denna Kongl. Academin, och 1:0 icke allenast för evärdeliga tid stadfäst densamma, med lön af den ränta som capitalet jag till detta behof förärade utgör; utan ock 2:0 fastställt, att den yngre med penningelönen varande professoren, på samma sätt som i den Philosophiska faculteten i alla ti- der skall tillträda den ledig blifvande indelte lönen efter den äldre, som ock sjelfva medicine practice profession; jemte hvad mera jag vid första besättandet i underdånig- het anhållit, och 1 nyssberörde skrifvelse närmare omför- mäles; så upplåter jag härmedelst och til evärdeliga tider förärar den af mig härtill anslagne fonden, bestående af en summa stor Tretusende trehundrade trettio tre rdr sexton skillingar specie att af k. Academien härstädes till den yngre professorns i medicinska faculteten aflönande användas. Hvarjemte jag förbinder mig, att innan min död öka denna fond så att interesset däraf också efter 5 proc. må utgöra 200 rdr, och att följakteligen nyssnämnde lön i alla händelser må hinna till den först dertill ämnade summan. Åbo den 1 Octob. 1784. Säges 3333 1/, rdr. Joh. J. Haartman. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 144 Genom fullmakt af den 7/, 1784 utnämndes Gabriel Erik Haartman till Anatomiæ, Chirurgiæ och Artis Ob- stetriciæ professor i Åbo. Den nya af Haartman före- slagna och bekostade professionen hade under de långa öfverläggningarna vid dess inrättande erhållit ett vida större innehåll och en vida längre benämning, än förslaget ursprungligen innebar. Hvem som utverkat detta och till- skapat denna mångsidiga lärostol kan förf. icke för det närvarande utreda. Det torde varit för Haartman en verklig öfverraskning, ty till denna utvidgning af profes- sionens läroområde finnes 1 hans bref icke den minsta an- tydan. Till en början och det länge nog måste undervis- ningen likväl til hufvudsaklig del nästan uteslutande vara teoretisk, dai brist på kliniska sjukvårdsinrättningar några praktiska öfningar icke kunde i fråga komma. Till och med i Sverige funnos ännu vid denna tid hvarken i Upp- sala eller Lund särskilda professioner i kirurgi och barn- förlossningskonst. Först 1774 blef Adolph Murray ut- nämnd till prof. i anatomi och kirurgi vid universitetet i Uppsala. När Gabriel Erik Haartman efter Johan Haart- mans död öfvergick till den gamla ursprungliga medici- ne practice professionen, stod hans förra tjänst på grund af den obetydliga lönen ledig under åren 1789—1794 och sköttes af Gabr. Bonsdorff. Denne 6fverflyttades 1794 till medicinska fakulteten och utnämndes till professor i anatomi, kirurgi och veterinärvetenskap. Någon solenn medicinsk doktorspromotion hade ännu icke ägt rum vid universitetet i Åbo före Haartmans tid. De få Finnar, hvilka därförinnan ägnat sig åt me- dicinska studier, hade förvärfvat sig doktorsgrad vid nå- got utländskt universitet eller åtminstone i Sverige aflagt sina prof. Haartman hade den glädjen att kunna an- ställa den första medicinska doktorspromotionen i Finland. Den första tanken därpå väcktes af hans vän Petter Jo- nas Bergius i Stockholm, med hvilken Haartman bref- växlade 1 botaniska frågor. Bland annat hörde sig Bergius Bidrag t. känned. af Finl. 145 före om promotionskostnaderna i Åbo och synes hafva kommit på tanken att få sin botanices demonstrator Pet- ter Strandman där promoverad. Om honom skrifver P. J. Bergius till Haartman den 22/,, 1767. »Hvad denne demonstrator Strandmans skickelighet såsom doctorsmässig vidkommer, så kan Bror någorlunda sluta till den af hans character och syssla; det är väl ej troligt, at jag vid demonstrators antagande föreslagit nå- gon oskickelig. efter sådant varit mig sjelf til hinder. Der- före kan Bror på mina ord antaga, at han är så habil, att han ej allenast kan blifva Doctor med heder, utan ock at sådant kan gå fort, om Bror så arrangerar för honom. Derföre, sedan jag satt detta förut, frågar jag Bror, 1:0 om Bror vill promovera honom, 2:0, om sådant kan inom kort ske, neml. at han ej länge behöfver uppehålla sig i Abo, 8:0, hvilken tid på året vore lägligast för Bror. Före midsommar slipper han ej ifrån Stockholm för sysslans skull; kunde intet promotionen ske i sommar emellan ter- minerna? 4:0 Hvad examen kostar, och huru depensive sielfva acten för honom blir. Svara mej vackert på alla dessa frågor med aldraförsta“. I ett tidigare bref af den 23/,, 1767 hade Haartman redan lämnat svar på några ekonomiska frågor rörande promotion. »Hvad Brors fråga beträffar, om här vore lindrigare at undergå promotion än i Upsala eller Lund, så kan jag svårligen gifva fullständigt svar. Lifsuppehället och hvad därtill hörer tror jag näppel. skal blifva här billigare än i Upsala, därest den orten ej alt för mycket ändrat sig sen wår tid, ty vietualie varor äro här dyrare än i Stockholm, äfvenså alt annat, som köpas skall; därföre är ej under- ligt at här betalas 2 à 3 daler för et mål mat. Den som vil hålla eget menage, torde hafvat något billigare, men besvärligare än i Upsala, ty folket är blandugt at fort- komma med. Collegia deremot om de behöfvas och sjelfva promotion de blifva altid till t/, mindre. Men at slippa så strax blifva promoverad ser jag ej, utan at jag får lära känna hans insikter. Här äro nu inga, som kunna undergå promotion förr än efter 2 à 3 år. Utom dess är det min Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. i 10 146 principe att ungdom blifva för tida admitterade i Upsala. Man bör ej äska någon fullkomlighet af en doctor, ty så länge han lefver, har han nog at lära; men sedan man kommer in i praxin, blir honom tillfälle rät mycke betaget at förkofra sig i annat än praxin och då har han visst godt deraf om han väl är grundad förut i Theoretieis“. I ett senare bref af den ?3/,, 1768 meddelar sig Haart- man med Abr. Bäck om den ifrågasatta promotionen och afböjde förslaget. »Prof. Bergius skref mig i höstas til och begärde att jag skulle i vår promovera dess demonstrator här, men jag svarade att första promotion här ej kunde ske för en enda, som studerat annorstädes, utan att flere af här stu- derande hunne komma tillika, som ännu ej på par år låter sig göra. Jag ser ej att jag felat däri, ty annars hade archiatern von Linné visst haft orsak att förtycka mitt göromål, ej helier vill jag mere Gryphisvaldensium (Greifswald) promovera okända. Men kan och får väl nå- gon medicinsk disputation ventileras på svänska? Såsom i botanik och oeconomie? Åtminstone de första specimina?“ Någon promotion blef dock icke af. Först den 21}, 1781 hade Haartman glädjen att kunna anställa den för- sta medicinska doktorspromotionen i Finland och därvid utdela den medicinska graden at finnarne Emanuel Elf- venberg och Gabr. Erik Haartman. Härtill kom stads- kirurgen i Stockholm Anders Johan Hagström, som väl icke aflagt de af akademins konstitution föreskrifna lärdomsprofven, men, på befallning af dess kansler grefve Ulrik Scheffer, skulle vid instundande promotion er- hålla medicine doktorsgrad. Haartman fick dock icke ostördt njuta glädjen att få upplefva denna viktiga tilldragelse i sitt lif. Kanslers befallning om Hagströms promotion kastade en mörk skugga däröfver. Haartman ville väl medgitva att pro- motion kunde på grund af andra förtjänster beviljas, men examen borde vara ett oeftergifigt vilkor. Han skrifver därom till Abr. Back d. #/, 1781. Bidrag t. känned. af Finl. 147 „Utaf Hans Excellence Cancellerens bref till Herr Bi- skopen och Consistorium academicum, dat. d. 14 Mars 1781, hafver medicinska faculteten förnummit, det Hans Excel- lence behagat bevilja stadschirurgen i Stockholm Herr And. Johan Hagström, at vid nästa promotion uti Facultate medica vinna doctorsgraden, utan at med vanliga specimina sin skickelighet dertill legitimera. Dispensationerna vid doctors värdighetens vinnande kunna anses såsom varande af tvåhanda beskaffenhet: at dispensera sökande ifrån speciminum afläggande medelst disputerande, det har vid Upsala Academie stundom blif- vit practicerat; och dessa specimina anser medicinska fa- culteten det egentligen vara, som Hans Excellence Can- celleren pasyftat, och ifrån hvilka han också behagat fri- kalla Herr Stadschirurgen, och dem äfven medic. facult. i anseende till flere Herr Hagström hedrande betyger och isynnerhet för dess uti Wettensk. Academien afgifne svar på frågan om Rötfebrar klanderlöst godkänner. Men at äfven ifrån Examen medicum dispensera någon, det har hvarken för den ene eller andra sökande vid Upsala acade- mie til dato någonsin blifvit beviljat, utan har sjelfva Herr Generalchirurgen von Acrel, som för skickelighet och ar- betsamhet ock förrut war nog allment både älskad och godkänd, äfven uti Upsala den samma absolveradt. Och så vida medicinska faculteten fast utan någon anledning at tvifla om Herr Stads Chirurgens kundskaper, nogsamt inser fölgderna, huruledes sistnämnde dispensering ifrån Examen medicum, den sedan i framtiden till medicinska wettenskapens förringande banar öppen väg för andra til- tagsna, fast långt mindre skickeliga, at på lika sätt här- städes bli doctorer; förty har medicinska faculteten ej un- derlåta bort sådant äfven Hr Archiateren vid handen gifva, med ödmjuk anhållan, Herr Archiateren medelst sin gäl- lande intercession ville så begå saken, det Hans Excellence under dess vårdade styrelse låter medicinska faculteten härstädes blifva bibehållen uti samma heder som den Up- saliensiska, på det inga missbruk här såsom vid den Gryps- valdiska måga inrita sig, samt så förklarar sin dispensa- tion at Herr Hagström icke dess mindre pålägges, til Doctor gradens vinnande, här absolvera den vanliga Exa- men medicum. Herr Archiateren vet nogsamt, hvad svårighet medi- cinska faculteten i alla tider haft, at få finsk ungdom till studium medicum upmuntrad, samt huruledes de få af na- Nat. o. Folk, H. 70, N:9 2. 148 tionen, som jag dertill applicerat, de altid ansedt det för långt hederligare, at vid Upsala Academie antaga graden. Hän- der ock det nu vid dess första Promotion, at samma he- der på Gripsvaldiska viset tildelas dem, som inga examina än mindre specimina presterat, så förespår Faculteten, det de sanskyllige Doctoral promotionerne efter detta åter blifva lika så sällsynte“. Då Haartman därefter af Hagström erhöll medde- lande därom att medicinska fakulteten fått af Hans Excel- lens tillstånd att genast öfversända diplomet etc. skrifver han den 3/; s. à. till Abr. Back, , vart jag så mycket mera förargad, som han berättar min skrifvelse till honom jämte andra hans vänner sådant hos hans Excellence åstad- kommit". » Flere af Consistoriales läto ock förstå det de ej kunde biträda Faculteten, om ock facult. funne sig föranlåten at besvära Consistorium. Men sedan jag ytterligare försäk- rat dem om assistance af Herr Archiateren, så lärer utan tvifvel nästa Consistorii bref i anledning af mitt memorial til Illustriss. afgå. Jag har tillikes ej undgå kunnat med hosföljande skrifvelse falla Herr Archiateren besvärlig, med ödmjuk anhållan Herr Archiateren ville suttinera så väl me- dicinens heder i gemen, som isynnerhet facult. m. Aboensis“. Ja, Haartman begär vördsammast „att Herr Archia- tern ville så för Hans Excellence, som till Herr Secrete- raren Brandel påminna om Hans M:jts skrifvelses efter- lefnad för Cancellerer och Consistorier af den 14 juni 1774 sa lydande: „Som Oss i underdänighet är vid handen gifvet, huru som i de sistförflutna åren det mycket bidragit bade til medicinens och andre nyttige Wettenskapers förfall här i Riket, at vid en del af de allmänna Lärosäten ej altid va- rit svårt för mindre kunniga och oskickeliga att undfa Doc- torsgraden — — — —., altså till förekommande af ett för det allmänna sa skadeligit missbruk, finna Vi oss nu föran- lâtne, at i Nader förnya de för detta i Nader skedda be- fallningar, at vid ansvar inga andre vid våra academier böra promoveras till medieinæ Doctorer än de, som enligt Bidrag t. känned. af Fin). 149 academiska Constitutionerne aflagt nöjaktiga prof af erfor- derlig lärdom och skickelighet; — — — — hvilket Eder härmed 1 Nåder tilkännagifves, med nådig befallning til- lika, det I vederbörande sådant til obrottsligit iakttagande förständigen“. I grund af detta bref tyckes mig Kongl. M:ts befallning böra hafva företräde framför Cancellerens ; och at Faculteten bör anmäla saken hos kongl. M:t i fall Cancelleren ej bifaller den af Faculteten begärta limitation uti Hans til Hagström lämnade dispensering“. Därvid blef det. Hagström var icke närvarande vid promotionsakten den 21/, 1781. 1) Hvad kostnaden för en promotion då för tiden ut- gjorde, torde framgå af Haartmans bref till Hagström at den 28/, 1781. „Härmedelst har jag äran berätta, det doctorspromo- tionen förleden Thorsdag eller den 21 Juni för sig gått, och Herr Doctoren enligt Hans Excellences Cancellerens befallning tillika med de andre 2:ge Herrarne blifvit pro- clamerad, hvartill önskas all sielfönskelig trefnad! Härhos har äran öfversända Promotions Programmet; Hatten och Doctors diplomet skal ock framdeles öfverstyrde varda. Tillika fär jag vid handen gifva, at de för Herr Doctoren härvid belöpande omkostningar stiga till 837 d. kmt. eller 46 1/, Rdr specie, neml. Sumatus promotionis et convivii, som orden lyda i academiska Constitutionerna, 150 d. som enl. det genom k. Br. d. 4 mars 1749 faststälte beräk- ningssätt à 12 öre silfvermynt på hvar mark göra 675 d. Dessutom tilkommer Promotor särskilt för dess besvär 90 d. och till Bibliothequet 72 d. hvilket sammantagit gör förstnämde summa”. Striderna för genomförandet af Haartmans älsklings- planer till understödjande af de medicinska studierna och deras utveckling voro nu afslutade. Hans eget vetenskap- liga arbete är tecknadt af annan hand i Åbo Universitets lärdoms historia (af L. W. Fagerlund och Rob. Tiger- !) Haartmans promotionsprogram, öfversatt till svenska, in- går i F. J. Rabbes uppsats „Om medicinska doktorspromotionerne i Finland". I Finska Läkare-Sällskapets Handlingar. IV. H:fors 1849. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 150 stedt). Ensam, som han var mot slutet af sitt lif, oför- stådd af mången insomnade han i döden den 29 december 1787. Bihang I. Åbo och Saris den 14 Martii 1772. Circulaire till Herrar Landshéfdingar i Finland. Igenom inlupne berättelser har jag erhållit den säkra kunskap, att Pestsmittan skall i Ryssland insmygt sig nära till Finska gränsen. Och ehuru samma smitta af nu på- stående svår kjöld och frost har blifvit något dämpad; så är dock att befara, det den, vid infallande blidare vä- derlek, och i sommar, åter igen kan komma i gång och blifva dragen hit in i landet. Och som Hans Kongl. Maj:t i Nåder anbefalt mig at vidtaga alla de mått och steg, som, till hindrande af denna . Pestsmittas insmygande och utbredande här i landet, kunna påhittas, och möjelige finnas; Altså har jag härmedelst velat begära, det Herr Baronen och Landshöfdingen be- hagade draga benägen försorg derom, att följande puncter varda uti Dess i Nåder anförtrodde Län uti behörig verk- ställighet bragte, tils Kongl. Maj:ts vidare Nådiga Or- dres ankomma. 1:mo Böra alla tiggerier i Städerne förekommas. Til befordran deraf, samt at det orklösa folket icke måtte förgås i hunger och vanskjötsel, böra Magistraterne genast munstra alla tiggare af hvardera könet i Staden, samt dervid författa en specifique förteckning på alla dem, som finnas oförmögne, at med något slags arbete sjelfve kunna föda sig. Desse tiggare böra sedan af Magistraterne, i samråd med Församlingens Prästerskap, reparteras på de förmög- nare i Staden, att af dem födas och tarfveligen underhål- las, i den proportion af vissa matvaror och penningar, som magistraten sjelf bör icke allenast determinera, utan ock, i brist på godvilligt affinnande, låta utmäta och den torf- tiga tiggaren tillställa. Den, som sedan visar sig med tiggande på gatan eller ock uti någre hus och gårdar, bör genast gripas och sät- tas i arrest, samt såsom en förbudsbrytare afstraffas. På samma sätt varder ock allt tiggeri på Landet och i Socknarne förbudit, emot det at hvarje Sockns Invånare bör, efter den fördelning och taxa, som Prästerskapet i Socknen, jemte Krono-Befallningsmannen, utsättandes varda, Bidrag t. kanned. af Finl. 151 sjelfve föda och underhålla sine fattiga och til arbete odu- gelige personer: Åliggandes det dan Krono-betjenterne, att genast gripa den tiggare, som med tiggande går på vågar och uti byar, samt försla en sådan 1 häcktet til lä- nets Slott och allmänna fängelserum. 2:do. Så snart vädret i eds Våhr blifver blidt, bör isen uti rännstenarne upphuggas, och gatorna sopade sedermera altid rene hållas, samt afloppet af vatnet i ränn- stenarne så inrättas och öppet hållas, att intet stockadt vatn i Staden på något ställe tåles: Börande Magistraterne låta dess underhafvande Betjening och Fiscaler hvarje vecka syna alla gator och gränder i staden, samt hålla noga hand däröfver, att denna punct icke varder öfver- trädd. 3:tio. Alla svin 1 städerne böra genast slagtas, inom en kort af magistraten dertill utsatt tid; och sedan samma tid är till ända gången, böra alla husen i städerne af Fis- calerne och Beslagskarlarne visiteras. De svin, som då eller sedermera finnas lefvande, böra sådane Fiscaler och Beslagskarlar genast låta slagta och för sin egen räkning behålla, såsom ock de getter, hvilka på gatorne utom vall- gången ertappas kunna. 4:to. Intet lik hvarken på Landet eller i städerne, är tillåteligt at, efter erhållen kunskap häraf, mera begrafvas uti kyrkorne, under hvad prætext det ock vara må; utan skola liken nedgräfvas på Kyrkogårdarne uti grafvar, som böra vara minst tre alnar djupa, hvilka, efter skjedd be- grafning, genast böra med mull fyllas, och fyllningen väl sammantrampas. 6:to. Ingen, som dör i röt- eller smittosam feber, får med vanlig ordentelig process begrafvas. Vid sådane dödsfall blifva ock alla notificationer, Con- doleancer och alla slags besök i den dödas hus och hem- vist förbudne. 7:mo. Alla afträdeshus böra en gång i veckan natte- tiderne rena gjöras, och dess emellan kalk kastas på ex- crementerne. 8:vo. Till at värkställa desse och flere i detta ämne férefallande sysslor, böra tillräckelige Politiekarlar strax antagas af Magistraterne, hvilket bäst kan skje vid den i l:sta puncten omnämnde tiggaremunstringen, dä sädane per- soner af bägge könen, som äro Arbetsföre, dertill utses och förordnas, emot tilräckelig lön af Stadens Cassa: Börandes ingen af sädane tiggare få undandraga sig ifrån berörde sysslor. Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2, 152 9:no. Som röt- och fläck-febrarne här i landet nu re- dan blifvit nog gångbara, och desse febrar äro nära slägt med Pesten, samt ofta förelöpare för den samma; så bör en fältskär nu straxt antagas i hvarje stad, att skjöta de sjuka, som med förr berörde febrar kunna vara behäftade, hvilken Fältskärs skyldighet blir, så vida han skal lönas af Stads-Cassan och de förmögnare Invånare, som tarfva hans hjelp, at besöka och hjelpa de fattige och oförmögne sjuke utan betalning eller någon deras tunga. Och den, som ej äger råd att sjelf betala sine medicamenter, bör få en sådan betalning af Stads-Cassan. 10:mo. På landet, där någre röt- eller andre smitto- samma sjukdomar förmärkas, böra Kyrkoherdarne, hvar i sin Församling, genast berätta vederbörande Konungens Befallningshafvande därom, som hafver utan tidens utdrägt att skicka en medicus eller kunnig Fältskär, til samma Sockn med nödige medicamenter, som med förskott af Kyr- . kans medel, där sjukdomen grasserar, böra inkjépas: Och hvarefter samma förskått skall ersättas af de sjuka, om de dertill råd äga eller ock, i annan händelse, genom sam- manskott af hemmans åboerne i Socknen. Men à fall den olyckan skulle hända, att Pesten skulle insmyga sig på någon ort och ställe inom Finska Riksgrän- sen, så bör l:mo. Det med Pest anstuckna stället med Cordon in- spärras, och hvarföre vederbörande Konungens Befallnings- hafvande genast låter underrätta den närmast til stället boende infanterie Officerare, at inspärra detta ställe med Cordon: Kommandes han sedan vidare att taga ordres af Konungens Befallningshafvande och ge mig rapport härom. 2:do. Ifrån den dag, som Pesten finnes inom Riket, bör ingen, eho han vara må, få färdas på någon allmän väg utan behörigt sundhetspass.. Den, som utan sådant pass befinnes på någon resa utom dess ägna ägor, bör ge- nast gripas och i häckte inmanas, samt såsom en förbuds- brytare til laga plikt befordras. 3:tio. Sädane pass få Länsmännen på landet utdela för resande inom Häradet och Krono Befallningsmännerne inom Länet. Men utom länet eller Höfdingedömet får in- gen resa, utom Landhöfdingens Resepass. 4:to. Alla marknader i Städer och på Landet böra då straxt upphöra: Och ingen får resa till Tingen, som där icke har instämd sak och annat nödvändigt ärende vid Domstolen. Bidrag t. känned. af Finl. 153 d:to. Visar sig Pesten i någon stad, så låter Konun- gens Befallningshafvande straxt underrätta den närmast belägne Capitaine af Infanterie, som med sit Compagnie rycker in i staden: Men i en stad, där Landshöfdinge icke residerar, där låter Magistraten straxt gifva Konun- gens Befallningshafvande vid handen, på det han må draga försorg på förenämnda sätt om närmaste manskaps inmarche- rande i den besmittade staden. Uti Residence Städerne kommer detta krigsfolk att stå under Landshöfdingarnes ordres; men i de andre städer skal den Commenderande Officeraren föra befälet. Bland annat bör genom denna milice Policen i staden vid makt hållas, och alt hvad som til Pestens motande och stillande kan blifva befallt, at exequeras, samt de af smittan an- stuckne gårdar och hus att instängas etc. 6:to. Ifrån den dag, som Pesten skulle förnimmas hafva insmygt sig inom Rikets gräns, bör hvarje boningsrum och förstugorne där frammanföre 1 Städerne och på Landet flere gånger om dagen rökas med Gran- och Enris m. m., hvarom en särskild publikation kommer att utfärdas. 7:mo. Allt krögeri i Städerne och på Landet bör ge- nast upphöra, så snart Pesten visar sig inom Riksgränsen, och den, som därefter vågar hålla någon krog, så väl som den, hvilken finnes på krogen, kommer genast at gripas, och utan skonsmål alfvarsammeligen at afstraffas. 9:mo. Sa snart någon dödt af Pest, antingen i Staden eller 1 någon Landsförsamling, bör intet lik i samma stad eller Församling mera begrafvas 1 de vanlige Kyrkogår- darne; utan skall en Kyrkogård då på afsides ort invigas, där alla lik skola begrafvas, de må sedan hafva dödt af hvad sjukdom som hälst. I städerne skola då likvagnar inrättas, med hvilka Politie betjeningen om nätterne skola afhemta liken, och nedgräfva dem uti de dertill inrättade begrafnings-ställen. August Ehrensvärd. Bihang 2. Consistorii Aboensis Expedition til Cancelleren Frih. Carl Sparre d. 20 Oct. 1783. Sedan Assessoren och Medicinae Professoren samt Rid- daren af Kongl. Majt:s Wasa orden Doctor Johan Haart- man uti til Eder Excellence den 2 sistförvekne Septem- ber aflåtit bref i den af honom projecterade inrättningen af en Historiae Naturalis Profession härstädes, hos Eder Nat. c. Folk, H. 70, N:o 2. 154 Excellence föreslagit den ändring, at ars veterinaria kunde med samma Profession införlifvas, at läraren deri finge namn af Professor Regius et Ord. i Historia Naturali och Arte Veterinaria; samt at Medicinae Doctoren Gabriel Bonsdorff. i stället för den honom à denna så väl som Oeconomiae Profession förut betingade survivance, å denne förre erhölle Kongl. Majt:s Nådigste fullmagt med rättig- het att genast tillträda den därtill af Ylikylä Rusthåll och et til sit belopp nu mera utsatt Sexhundrade sextio sex 7/3 R:rs Capital anslagne Etthundrade trettio tre 1/, R:rs lönen, och sedan i sin tour i indelt lönen i Philosophiska Faculteten näst efter Professor Tidgren; har Eder Excel- lence under den 30 därpå följande såväl däröfver, som rörande den Assessorens och Riddarens bref bilagde yt- terligare Donations skrift undertecknade borgen täckts in- fordra Consistorii utlåtande, med höggunstigste förmälan, det Eder Excellence till Assessorens och Riddarens när- mare eftersinnande tillika öfverlemnat, om icke den såle- des anslagne Profession, där den vunne bestånd, borde i anseende till den med dess inrättning i förberörd måtto, nu mellankommande ändring, häldre till den Medicinska än till den Philosophiska Faculteten hänföras. Detta ärende har till allerödmjukaste följe däraf, Con- sistorium Academicum den 11:te i denna månad förehaft. Men som Assessoren och Riddaren vid det Consistorii därom upsatta betänkande i dag skulle justeras, uti en till Consistorium ingifven särskild skrift i dess anbud gjordt en el. annan sjelfva inrättningen hufvudsakligen rörande tillägning; så har Consistorium i anseende därtill varit föranlåtit at härom än ytterligare öfverlägga. Ju tydligare Consistorium därvid med den lifligaste glädje igenkänt et nyt prof af Eder Excellences nit för Academien och af den sorgfälliga uppmärksamhet, hvarmed Eder Excellence icke tröttats at nu vidare öfverväga et ämne som redan härtills förorsakadt Eder Excellence så mycken möda, dess angelägnare bör väl derföre Consis- torium låta sig vara at efter den anledning Assessorens och Riddarens ofvanberörde andraganden kunna gifva, nu åter med Eder Excellences höggunstigste tillstånd lika sorgfälligt och upriktigt inför Eder Excellence yttra sina tankar i et mål, som för Academien är af så betydelige fölgder. Det har ingalunda skedt af någon obenägenhet mot Assessoren och Riddaren Haartman, at Consistorium i Bidrag t. känned. af Finl, 155 dess om den nu ifrågavarande inrättningen upgifne project ej kunnat ingå. Och kan Consistorium fördenskull icke an- nat än med missnöje anse de ovänliga omdömen om Con- sistorii tänkesätt och göromål i den delen, som i dess till Consistorium ingifna skrift Assessoren och Riddaren nu åter låtit inflyta. Eder Excellence hade infordrat Consis- torii utlåtande om en fråga, som rörde Assessorens och Riddarens anbud: at Assessoren och Riddaren, såsom han i dess skrift yrkar, därom bort underrättas, innan Consisto- rium skridit till öfverläggning hade varit så mycket mera öfverflödigt, som Consistorium förut tillräckeligen till alla dess omständigheter kände saken och den fråga hvarpå nu egendteligen svaras skulle och därom således af Assesso- ren och Riddaren icke tarfvade vidare uplysning. Nyttan af den projecterade Profession i och för sig sjelf betragtad, har Consistorium aldrig bestridt, ehuru den ej kunnat förekomma Consistorium så oumbärlig som As- sessoren och Riddaren den ansedt: hälst ock någon Pro- fession i Veterinair kunskapen icke heller knapt vid nå- godt enda af de Europaeiska Lärosäten förut finnes vara inrättad, och undervisning i Natural Historien, om just icke lika omständeligen dock hjelpeligen och för ändamålet till- räckeligt af de därtill härstädes förut tillsatte lärare kan bibringas. Icke heller har Consistorium hollit det för obilligt at Assessoren och Riddaren för sin offererade skenk velat förbeholla sin systerson Doctor Bonsdorff någon förmon, så vidt sådant med andre vigtigare inrättningars uprätt- hållande kan förenas. | Men huruvida en sådan inrättning förenad med de vil- kor Assessoren och Riddaren sig därvid betingat, och med så otillräckelig lön han därtill anslagit, må för Academien vara af den betydlighet, och dess angelägenhet så stor, at för dess erhollande andra högstvigtiga Academiens förde- lar borde upofras: det är den synpunkt, hvarifrån Consisto- rium egenteligen betragtat saken. Och det är i denna om- ständighet, som Consistorium med Assessoren och Riddaren icke eller nu kan vara af samma tanka. Private stiftningar af Professioner med så ringa löner finnas vid de andra Rikets Academier härtills icke blif- vit tillåtne, än mindre med det betungande vilkor, at en sådan lönens erkända otillräckelighet skulle genom rättig- het till de indelte Krono lönernas tillträdande efter tour blifva på de förr inrättade Stam Professionernes bekost- nad ersatt. Om man nu vid denna Academie ville antaga Nat. 0. Folk, H. 70, N:o 2. 156 en contrair principe, kunde fölgderna däraf icke annat, än för Academiens och Litteraturens bästa i vårt land blifva vådliga. Consistorium holler oförgripeligen före at utom det nu efter sysslornes beskaffenhet lämpad proportion dem och deras löner emellan, vid alla verk igemen är en rigtighet, måste ock färre Lärare embeten skäligen lönte, skaffa Aca- demien mera gagn än flere, som icke gifva sine innehaf- vare tarfvelig utkomst. Ställningen vid detta Läroverk är i den delen alldeles olik den vid en del utrikes Acade- mier, der Professorerne kunna bärga sig med små löner, emedan de icke så mycket behöfva räkna på dem till sin bergning, som fast mera på den inkomst de genom privat undervisning och Collegier kunna förtjena af en talrik mängd förmögne Studerande, och hvilken ofta utgör långt mera än beloppet af de här anslagna löner. Härstädes äro där- emot Studerande få, nästan endast landets egna barn, och dessa merendels så fattiga, at bland dem icke många knnna någon betalning erbiuda, och af ännu färre är vanligt at den emottaga. Med andra vilkor anmäla de sig föga till private Collegiers afhörande. Och den lärare, som vid så beskaffade omständigheter icke vill läsa för intet blott af hog at gagna ungdomen och till fäderneslandets tjenst upamma skickelige ämnen, kan sällan räckna på någon an- nan belöning, men aldra minst på någon inkomst för dess möda. Det blir således för en Professor icke möjeligt at här hafva sin bergning med en lön, som icke förslår till hälf- ten af hans dageliga behof, än mindre kan gifva någon be- hollning till kostsamma böckers inköp, hvilket dock vid detta Lärosäte, där Academiens Bibliotek är fattigt och dess Bokförråd ganska otillräckeligt, för honom blifver en ovillkorlig nödvändighet om han annars med fullt gagn och tillbörlig heder skall förvalta sit ämbete och följa de i vårt tidehvarf nästan i hvarje Lärdomsgren ständigt till- växande kunskaper. At han i sådant ändamål skall i och för dess ämbete sänka sig i en skuld, den han sedan i hela sin lifstid knapt blir mägtig at ketala, lärer skäligen ej af honom kunna begäras. Icke eller at han i öfrigt skall inskränka sit lefnads sätt longt under hvad allmenna bruket, opinion och andra Embetsmäns sed, med h:ka han anses vara i lika värdighet, dageligen kräfver. At i en sådan belägenhet erhålla titel och anseende af Professor, då man likväl icke har större el. hälst så stor Bidrag t. känned. af Finl. 157 lön som Academiens Adjuncter, bör ingalunda anses för någon förmån: kunnande en sådan ställning, hälst då man däri för längre tid nödgas förblifva, longt ifrån at blifva upmuntrande, icke annat än göra det eldigaste sinne ned- slagit. Och denna förlägenhet blir alt mer och mer känbar, ju flere sådana penitence sysslor till förlängande af vänte- tiden ökas. Varande det tillika ostridigt, at ju flere så beskaffade Professioner stiftas dess trögare blir befordrings- vägen för dem, som vilja bereda sig til de förut allernå- digste inrättade Stam Professionerne, och arbeta i de lär- domsstycken, hvilka dock ovedersägeligen böra räcknas för hufvudvetenskaper vid en Academie. Hvad den Philosophiska Faculteten härstädes i synner- het angår, så är där redan förut en sådan syssla: ökes detta antal ännu med en, så kunde lätteligen hända at en blifvande Professor i samma Facultet understundom finge i en sådan belägenhet den bästa delen af sin lefnad vänta på nödig lifsbergning. At nu icke en gång nämna om den obehageliga ställning hvari för: det närvarande faculteten sig befinner, at hvarvid, i fall Assessorens och Riddarens (för- slag) därutöfver jämväl skulle antagas, den näst efter Doctor Bonsdorff blifvande Professoren skulle nödgas at afvackta fyra ja ock fem Professorers afgång, innan han kunde göra sig hopp at erholla hjelplig lön, h:ken väntetid blefve än odrägligare; om därunder jemväl någon gammal och för- tjent lärare finge enligt Privilegier och författningarna af- sked med full lön: omständigheter som allena blefve mäg- tiga nog, at till Academiens och Litteraturens känbara för- lust afskräcka jämväl de snällaste ämnen från al föresats, at stadna qvar vid Academien, och här söka sin fortkomst. Och ehuru väl genom den af Assessoren och Riddaren nu erbudna tillökning i den nya Professorens lön den väl blefve 331/, R:r större än först ämnat var och den för yngste Philosophie Professoren af Stats medlen är anslagen, lärer dock Eder Excellence högstuplyst inse at en så ringa till- ökning på långt när icke är tillräckelig at de allerödmju- kast nu anförda olägenheter till någon betydlig del af- hjelpa. Det vore därföre vida vägnar nyttigare om i dess ställe med dylika blotta expectance löner flere Adjuncturer vid Academien, å hvilka här verkeligen är känbar brist, blefve inrättade. Desse skulle icke litet bidraga at vid Acade- mien fästa qvicka snillen genom hopp om befordran, och Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 158 at formera likasom en högst nyttig Plantschola för Profes- sionerne. Då däremot Consistorium desse senare åren icke sällan haft möda at complettera et Professorsförslag. Sä- dane unge män skulle under de erfarne Professorernes till- syn, emedlertid bättre hinna mogna. Hoppet om befordran skulle då hålla dem i ständig verksamhet: deras nödvän- diga utgifter och omkostningar blefve icke eller så bety- deliga än at de med sådana löner borde kunna bestridas. Den yngling, som i denna ställning ständigt skulle söka at förkofra sig samt upnå stadga och mognad både uti in- sickt och arbetsamhet, bortskämmes däremot icke sällan, då han i förtid utan nog fast och tillräckelig underbygg- nad samt utan vidare utsigt till befordran, ställes å det rum, där han sedan för hela sin öfriga lifstid kommer at förblifva. En annan efter Consistorii tanka ej mindre skadlig ver- kan utaf dylika otillräckeligen lönta Professioners stiftande af Private, med rättighet för innehafvarena at i deras ord- ning tillträda indelta löner, är den, at sådana efterdöm- men 1 stället at förmå ungdomen hälst vid Academierne at genom flit och förvärfvade insickter bereda sin beford- ran äro mägtiga nog at leda dess för genvägar dessutom nog benägna sinne på helt andra speculationer at befordra sin lycka och upkomst. De, som nemligen antingen sjelfve ega några medel el. hafva utväg att sig dem förskaffa, re- tas lätteligen af sådana praejudicater at under andras namn offerera någon penningesumma til fongd för en ny Profes- sion med ringa lön, men betingad rättighet för innehafva- ren, hvartill de för första gången skulle låta föreslå sig sjelfve, at i sin tour tilträda indelt lön. Ju yngre en så- dan vore, dess större uträckning skulle han ock vid denna utväg till sin lyckas befrämjande hafva. Då flere veten- skaper härstädes äro sammanlagda at af en och samma Professor läras, blefve det icke eller svårt at upgifva sär- skilta nya Professioner til inrättande icke utan Academiens nytta. Och ehuru detta i den Philosophiska Faculteten, om den med ännu en expectance lön nu blefve betungad, framdeles icke synnerligen torde löna mödan, så skulle dock i de öfre Faculteterne dylika försök at åtkomma de indelta lönerna medföra så mycket större vinning. Va- rande det en allment bekandt sak hvad betydliga penninge- summor gemenligen pläga vägas vid accorder om mindre fördelacktiga sysslor än dessa. Hvad verkan detta skulle hafva för Academien, och hvad skadliga fölgder en sådan Bidrag t. känned. af Finl. 159 öpnad väg til masquerade accorder skulle för vetenskaperne 1 framtiden medföra, det förmodar Consistorium icke tarfva vidlöftigt ådagaläggande. Men om Eder Excellence icke dess mindre skulle pröfva det för Academien vara förmonligt at lärarenas antal här- städes, med den af Assessoren och Riddaren föreslagna nya Profession må ökas: då holler Consistorium före at på sätt Eders Excellence det jämväl högstuplyst funnit, den vid detta Läroverk lämpeligen icke til den Philoso- phiska, utan fast mera til den Medicinska Faculteten såsom dess rätta ställe kan hänföras. Assessoren och Riddaren har sjelf vid dess inrättning ganska välgrundadt fordrat de vilkor, at den nye Profes- soren hälst skall vara Medicus, och därmedelst erkändt at ämnet med en Medici kunskaper har den närmaste före- ning, och af en sådan både lättast kan inhemtas och bäst tracteras. At veterinair vetenskapen har de flästa grun- der gemensamma med Anatomien, Physiologien, och Materia Medica, at den frân dem skal hämta sina säkraste och bästa hjelpredor, at utan insigt i dessa vetenskaper den möjeligen icke på et scientifikt sätt kan läras, och at äm- nen därtill icke heller beqvämligen kunna annorstädes upam- mas eller deras skickelighet till en sådan Profession på- liteligen pröfvas än i den Medicinska Faculteten, det lä- rer ingen kunna neka. Alla omständigheter styrka såle- des därtill at den til först nämnda facultet bör räknas. At sådant allt oacktadt icke dess mindre föra den till den Philosophiska Faculteten vore at vända op och ned på den ordning Höga Öfverheten de Academiska faculteterne emel- lan ganska visligen stadgat, och tillika i sjelfva verket från de egendteligen Philosophiska vetenskaperna draga en dem tillhörig indelt lön. Däremot skulle icke någon den ringaste olägenhet däraf följa om denna kunskaps del föres till den Medicinska fa- culteten. Hvar och en Medicus behöfde därföre icke mer tillika öfvas i Ars Veterinaria än hvar och en Philosophiae Magister i Marckscheideri el. Arabiskan: de studerande, hvilka icke vilja blifva Medici men dock åstunda at lära veterinair vetenskapen, kunde icke dess mindre lika be- qvämligen däri af denna Professor niuta undervisning, då Medicorum auditorier lika så väl som de Philosophiska stå för alla öpne: äfvensom de för hvilka Examen i denna konst blefve vid någodt tillfällu nödigt, lika så lätt af denne Professor i den Medicinska faculteten kunde för- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 160 höras som det nu sker vid flere slags andra Examina, till hvilka Professorer från särskilda Faculteter gemensamt bi- draga. Den större verksamhet som den föreslagne nya Pro- fessoren såsom Ledamot i den Philosophiska Faculteten kunde synas hafva på samma vetenskaps utbredande — medelst deras Examinerande, som söka Magister graden, är icke heller at räckna på, då nu mera knapt 4 el. 5 år- ligen per medium vårda sig om dess antagande. Och dem äro dess utom redan förut så många särskildta veten- skaper til lärande föreskrifna, at en ny tillökning i desse delar snarare skulle minska än öka deras antal. När man besinnar huru vidsträckta delar af Medicinen tillika blifva nödiga för at i Veterinair vetenskapen vinna grundelig insickt och sådan som vid en Academie bör bibringas, blir det lätt at begripa hvad ansenlig tilökning i göro- mål och möda dess lärande skulle förorsaka dem, som vore hågade at Magister graden antaga, om de annors ville ungå den billiga förvitelse at såsom halflärde och klåpare uti förenämde konst skaffa mera skada än gagn i det allmänna. At Natural Historien vid Upsala Academie äfven som Chemien vid Academien i Lund är förd til medicinska Faculteten har ingen skada vållat, eller därstädes hindrat desse vetenskapers flitiga idkande och utbredande. Då fråga är om tillgång af Extra förtjenst för at under vän- tan på lön kunna skaffa sig uppehälle, finner väl Con- sistorium at sedan så många Medici nu redan här 1 sta- den äro, den Medicinska practiquen icke får anses för mycket lönande: men så blir det dock ostridigt at en medicus altid har utväg till bättre förtjenst utom sysslan än en Philosophiae Professor. Af alt detta förmodar Consistorium allerödmjukast nogsamt kunna slutas, at Veterinair vetenskapen oacktat hvad Assessoren och Riddaren i den delen anfördt, til den Philosophiska Faculteten så lämpeligen ei kan föras, som till den Medicinska. Varande i öfrigt de grunder Assessoren och Riddaren å sin sida dertill anfört dess utom så vidsträckta, at på alldeles enahanda sätt af dem kunde bevisas, det icke allenast Veternair kunskapen utan jämväl hela Medicinen borde til den Philosophiska Facul- teten föras, så vida den lika väl som förstnämde kunskap, äfven med åtskilliga Philosophiska vetenskaper har et nära sammanhang och på deras grunder sig stödjer. Det finner väl Consistorium at såsom Assessoren och Bidrag t. känned. af Finl. 161 Riddaren jämväl anmärkt, åtkomsten til indelt lön för den nya Professoren kan blifva i den Philosophiska Faculteten någodt lättare än i den Medicinska, hvilket ock därföre synes vara hufvudskälet at den till förstnämde Facultet vilja hänföra: men å andra sidan blefve det dock ganska obilligt om blott för sådan orsak Philosophiae Professo- rerne en deras Facultet tillhörig indelning skulle fränta- gas. Tvärtom synes det med all rätvisa instämma, at då anstalten såsom Consistorium förut allerödmiukast anfört, nödvändigt måste lända någondera Faculteten till tunga, lasten hälst må dabba den af dem till hvilken vetenska- pen likligast hörer, och hvars Ledamöter därigenom få en ny utväg til befordran. Och ehuru väl hvad lönen för den nya Professoren och dess tour till indelning beträffar, det till samma löns förbättrande skulle mycket bidraga om Räntan af hela det Capital Assessoren och Riddaren Academien erbudit, kunde därtill användas, synes det dock efter Consistorii allerödmjukaste mening vara billigt at enligt Assessorens och Riddarens i des till Consistorium nu ingifna skrift giorde förbeholl de 6662/, R:r däraf må afdragas, som till den i Anatomie Professorens lönefond tillförene utlåf- vade fyllnad bör tjena: äfven som. där sysslan inrättas och til den Medicinska Faculteten föres, det tillika blir nödigt, at den rätt, som genom Kongl. Majt:s Nådigste stadfästelse af den 7:de Sept. sistförledne åhr, å Anatomie och Chirurgiae Profession härstädes blifvit Stads Physicus och Medicinae Adjuncten samt Anatomie Prosectoren Jo- seph Pipping i nåder tillagd at vid nu varande innehafva- rens Anatomiae Professoren Haartmans skeende flyttning el. afgång samma syssla med Tour til indelning näst efter denne sednare tillträda, honom uttryckligen må varda för- behollen. Hvad de öfrige af Assessoren och Riddaren i sine förbeholl nu giorde ändringar, och bland dem den för Doctor Bonsdorff betingade förmon at genast undfå den föreslagne lönen, beträffar, så synes de longt ifrån at un- danrödja el. försvaga de betänkeligheter, hvilka i hans för- slag Consistorium förut förekommit, snarare tjena at dem än vidare föröka. Ty at Doctor Bonsdorff skulle i Philo- sophiska Faculteten erholla rätt til indelt lön i sin ord- ning och detta oacktadt lika fullt genast, och med de äldre lönlöse Professorernes i Faculteten förbigående til- träda den nya Lönen, det kan med den reciprocitet, som Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 11 162 i den delen emottagas bör, i någor måtto icke förenas. Vidkommande Assessorens och Riddarens förbehållne Dispositionsrätt öfver Ylikyla til Academien förut Done- rade Rusthäll, hvilket oacktadt hvad förtydning Assessoren och Riddaren uti dess skrift Consistorium i den delen velat tillvita mot klara bokstafven i Kongl. Majt:s Nådiga stadfästelse à Medicinae Adjuncts och Botanices Demon- strators sysslan icke annorlunda än som en samma syssla tillhörigt everdeligt Praebende kan anses: får Consistorium i denna omständighet åberopa dess till Eder Excellence förut afgifna allerödmiukaste yttrande. Hvad sluteligen angår den Assessorens och Riddarens ytterligare Donations skrift undertecknade Löftesmannens Probsten Bonsdorffs vederhäftighet; så känner väl Con- sistorium den samma icke så noga, at Consistorium sig deröfver med fullkomlig visshet kan yttra. Men Consisto- rium hoppas ändå at där sysslan ändteligen skall inrättas, den därtill anslagne löningsfonden riktigt torde utgå. Som Consistorii Ledamöter af Assessorens och Ridda- rens förslager för sine egne personer icke hafva någon den ringaste hvarken fördel eller skada at förvänta: Och de således härvid icke drifvas af andra afseenden än blott det som efter deras tanka är för Academien och under- visningsverket nyttigast; så hysa de ock till Eder Excel- lence den allerödmiukaste tillförsickt, at Eder Excellence med höggunstigste välbehag lärer anse hvad Consistorium i detta mål, som förorsakadt så mycken vidlöftighet, efter bästa öfvertygelse redeligen och väl anfört. Och jämte det de Consistorium meddelte handlingar samt Assessorens och Riddarens till Consistorium ingifne ofvan omförmälte skrift, så väl som Professoren Doctor Gabr. Eric Haartmans såsom Decanus i den Medicinska Faculteten afgifne betänkande härhos allerödmiukast biläg- gas, framhärdar Consistorium med djupaste vördnad att vara Eder Excellences e.e. Anders Planman. Christian Cavander. Lars O. Lefren. Math. Calonius. Gab. Er. Haartman. Johan Bilmarck. Henric Gabr. Porthan. Olof Schalberg. Sal. Kreander. Joh. Henr. Lindquist. Henr. Alanus. Bidrag t. känned. af Finl. 163 Professoren Doctor Gabr. Eric Haartmans Betänkande. Hvad frågan om den nya tillämnade Historiae Natu- ralis & Artis Veterinariae Professions flyttning till Medi- cinska Faculteten härstädes beträffar, synes mig därvid så många och stora svårigheter förekomma, at förslaget näppeligen, utan en obotlig skada så för nämde Facultet som för hela Medicinal verket i allmenhet, blifver antagit. 1:0 Ehuru det i första påseendet skulle synas vara lem- peligast at Artis Veterinariae Profession i anseende til vissa anatomiska göromål i Medicinska faculteten blefve uptagen; lärer det dock ingen undfalla, at sist nämda vetenskaps gräntsor, dymedelst blefve vidare utvidgade, än det ifrån vetenskapens första upkomst varit ämnadt och för ändamålet däraf tjenligt. Medicinen har i alla tider och efter all godkänd Definition, icke innefattat an- nat, än kunskapen om menniskians sunda och siukliga till- stånd, samt medel at förekomma och häfva det senare; men genom den föreslagna Profession skulle hon få till- ökning af en kunskaps gren, som härmed icke hade ge- menskap. Samma inkast finner jag lätteligen kunna göras mot förslaget af nemde Professions intagande i Philo- sophisha Faculteten; men då Oeconomien, hvaraf Ars Ve- terinaria är en hufvudsaklig del, därstädes redan i längre tider vunnit burskap, kan det âtminstone sägas vara mindre olämpligt at den nya Professionen i samma Facultet bibe- holles. 2:0 I fall af denna tillökning i Medicinska Faculteten skulle äfven et nytt fält öpnas för Medicinae studiosi, till hvars uparbetande deras flit och möda borde delas; en omständighet, hvilken medförer så mycket större svårighet som den egendteliga Medicinen i och för sig sjelf i an- seende till sin vidd fordrar mera arbete och längre tid än de flästa dess idkare kunna åstadkomma. Således är den frucktan icke ogrundad, at den rätta Medicinen där- igenom blefve försummad, en händelse så mycket farligare, som menniskiors lif därigenom blefve äfventyradt; ty få så omfattande snillen gifvas som innom 2 a 3 åhr kunna blifva mästare 1 Medicin, Natural Historien och Ars Ve- terinaria. 3:0 Betragtar man med billighet aflöningen vid detta lärosäte och tillgångar til utomordentlig förtjenst, tror jag Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 164 et hinder möta detta förslag, hvars verksamhet på Medi- cinska vetenskapens undergång blefve alldeles ostridig. Då af det donerade Capitalet, om det ock blefve helt och hållit den nya Profession tillerkändt, intresset a 5 Pro Cent räcknadt icke utgör mer än 200 R:r om året, och således endast lika mycket med den förra penninge Lönen i Medicinska Faculteten, finner hvar och en lätteligen huru otillräckelig en sådan aflöning vore, i synnerhet då hoppet om förbättrad lön i afseende på den ena indelta lönen i Medicinska Faculteten är så ringa. Då ännu här- till kommer, at i synnerhet Anatomiska vetenskapen med- förer besvärligheter och faror för hälsan, hvilka jämförda med andra Professioners otvifvelacktigt öfverträffa dessa, ser jag ej hvad anledning kunde gifvas, som skulle förmå någon at med så dryga olägenheter och så ringa hopp underkasta sig de förra för blotta hedern at blifva Pro- fessor. Skall således Anatomien anses såsom en oumgän- gelig grund för Medicinska vetenskapen och angelägnare för dess idkare än Ars Veterinaria samt dess upkomst af denna orsak befordras, tror jag hvar och en medgifva at omnämda förslag är högst äfventyrligt så för Medicinska vetenskapens flor vid detta lärosäte, som ock för dess verkan på allmänna medicinal verket i Riket. De til- gångar till förtjenst, som genom Collegiers hållande vid andra Academier äro så rika, saknas här alldeles i an- seende till de Studerandes fattigdom, och bör således endast genom tillräckligare löner ersättas, om annors all flit icke skall qväfvas. 4:o Kan jag ej lämna oförmält at nu varande Prosec- torns D:r Pippings rätt, ehuru icke uttryckeligen, dock tacite i det till Anatomie Professions inrättning faststälta förslaget. förbehollen, i fall detth i fråga varande skulle vinna bekräftelse blefve alldeles emot förmodan rubbad i anseende till de svårigheter som Anatomien i allmenhet och i synnerhet härstädes för allmenhetens fattade fördo- mar medföra, har honom blifvit förbehollen och i nåder lemnad successions rätt till min nu innehafvande Anatomie Profession med de därvid åtföljande förmoner, och fölg- ackteligen äfven närmaste rättighet at efter mig tilträda den indelta lönen. Alt detta skulle han i fall af Herr Doctor Bons dorffs utnämnande til Professor innom Medi- cinsga faculteteten förlora, isynnerhet om häremot icke blefve särskilt förbehollit. I hvilket fall jag har mycken anledning at befara, det han, för större formoners vinnande Bidrag t. känned. af Finl. 165 skulle söka sig en annan lägenhet, hvarvid Academien skulle förlora en nitisk och skickelig lärare, hvilken i anseende till förr nämda ringa apparancen svårligen kunde ersättas. | Dessa svårigheter, som utan all tvifvel möta i fall det i fråga varande förslaget blefve faststält, hoppas jag Hans Excellence så mycket mera taga i behjertande, som den rätta Medicinens hotande undergång ingalunda ersättes med en ny Profession i Veterinair kunskapen och däraf härflytande och påsyftad bättre Boskaps skötsel. Bihang 3. » Till Hans Excellence Friherre Carl Sparre. Då Consistorium Academicum Nyårsafton (1785) öfver- sände sit betänkande angående vårt förslag til inrättning af en Historia Naturalis Profession här vid Academien, vågade väl jag Haartman genast uti djup ödmjukaste skrifvelse til Eder Excelience besvara de förnämsta skäl Consistorium emot vår välmening behagat anföra. En bil- lig farhoga för de följande Posters uteblifvande denne årstiden nödgade mig at, ehuru ofulkoml. det ock i den hast af mig ske kunde, åtminstone söka något så när befria oss ifrån den skugga Consistorii yttrande syntes vilja ka- sta på detta vårt bemödande, at efter yttersta förmåga gagna det almenna. Nu hafve vi icke alenast ägt tillfälle - at närmare lära känna de af Consistorio anförde betänke- ligheter, utan ock fått mera rådrum at inom oss sjelfva öfverväga altsammans i sit rätta sammanhang; utbedie oss alt derföre i all ödmjukhet Eder Excellences dyra Nåd, att ännu och gemensamt få framställa några ytterli- gare anmärkningar uti detta ämne. Vi anmärke 1:o At den Profession, som nu är i fråga, allaredan af Hans Kongl. M:t med H: Professoren Hellenii utnämnande d. 7 Juni 1780 blifvit stiftad, och at alenast lönen för den samma nu är det som vi i ödmjukhet ut- fäste oss at til evärdeliga tider forskaffa.. Harti] kommer Hans Excellence Grefve Ulric Scheffers, såsom då varande Academiens Canceller, oss nådigast lämnade försäkran om Professionens befrämjande, alenast vi ville ännu utfästa oss till en ny aflöning,' Desse anledningar och inge andre har ock upmuntrat oss til de anbud vi nu ytterli- gare gordt. 2:0 Kommer denne nye Profession icke at anses sa- Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. 166 som - någon privat mans inrättning, utan på samma sätt som den nyss inrättade Anatomiæ Profession såsom Kongl. och af lika natur som alla förr inrättade Professioner, med tour til de indelte lönerne, i hvilket fall det synes billigast, at Historiae Natur. Profession nu bl. inrättad med samma lön och förmåner som Chemiae Profession för detta bl:t. Emot denna lön anförde Consistorium förra gången 1782 intet något klander. : 3:0 Icke heller disputerade H:ne då såsom nu skedt den föreslagna ändringen med Ylikylä, utan endast touren til de indelte löner för den blifvande Professoren, hvilken tvist dock nu mera med Anatomiae Professions inrättning fullel. är undanröigd, såsom ock med 1760 års kunga bref förlagd. Huru litet också detta upsökta skälet om Ylikyläs disponerande til denna Profession bör gälla, det inser Eder Excellence nogsamt af hvad jag Haartman sed- nast d. 30 Dec. sistledit år anförde, enär desse med 1707 års skrift til Consistorium jämförde varda. 4:0 Af än mindre betydelse är ock den af Consisto- rio emot mig Hisinger gorde anmärkningen för det jag icke lämnat Academien någon säkerhet för det af mig ytterligare utfäste anbudet. Af hos följande utdrag utaf den Testamentariska disposition, som emellan mig och min afledna hustru 1781 författad bl:t, finner Eder Excel- lence, det jag nu som förr är ägare af alla Fagervikska fastigheterne och så snart Kongl. M:t samtycker vårt gorda anbud, skal ock jag draga försorg om en lika sä- kerhet som förr, för de sednast utfäste 50 RI. til Med. Adjunctens aflöning. Hvad åter 3:o angår de skadliga fölgder för Wetten- skaperne som Consistorium föregifver existera skulle, om flere Professioner med Penningelöner i anledning af detta exempel inrättas skulle, så äro de sannerligen efter vår öfvertygelse ogrundade, och liknar fullkommel. Spökhisto- rierne. Skal denna gränse Academie åter uphielpas til något anseende, så väl hos landets egne invånare, som ock ibland Utläningarne, och skal den Wiborgska Ungdo- men ifr. Ryssland, som i sednare tider vändt sig til de Tyske Academierne hit tilbaka låckas, så bör icke alle- nast flit och arbetsamhet åter införlifvas (hvilket dock långt säkrare af måttel. lönta framför vällönta fullföljes), utan ock tilgång på lärare uti de nödigaste och nyttigaste Wettenskaper här ej mera än vid de Tyske Academierne för ingen del saknas, och aldraminst i Historia Naturali, Bidrag t. känned. af Finl. 167 som grunden lägga skal til all slags Hushållning och alla näringar! Dessutom bör man göra skilnad emellan lönlösa samt half- och vällönta. At denna Academie ännu hafver alt för få löner, så väl för oumbärliga Professioner sora ock für Adjuncter etc. det är en klagans värd sanning och vid sådan belägenhet hvem kan då neka, at ock halfva löner äro långt bättre än allsinga. Om derföre flere andra Patriotiskt sinnade ville följa vårt exempel, fast ock så vida at antalet af desse bl. allparigt med de indelte, kan någon förnuftigt tänkande annat finna, än at ock desse skulle tiena til allmen båtnad och til å sido lagda Wet- tenskapers förnyelse, och det tidehvarfvet skulle vi der- fore tilönska våra efterkommande, så vida vi supponere inga sofvande onyttige expectanter, utan sådane som med sin flit kunna ärsätta sina brister in til dess de vunnit touren til de indelte. At desse halflönta Professioner skulle på minsta sätt afskräcka skickeliga och arbetsamma ämnen vid Academien att qvarstadna det förekommer ock- så en hvar nog otroligt och ogrundadt, ty ju flere såsom sades, så väl bättre som mindre lönte Professioner vid Academien finnas, dess större bl. utsikten för skicklige _ ämnen att derstädes vinna sin fortkomst, och desto större måste både täflan och flit bl. så väl Professorerne emel- lan, som ock mellan Ungdomen och Docenterne. — Vår förmögenhet förslår icke att åstadkomma de större löners inrättande, än mindre att afhjelpa alla Academiens brister; men ho skulle derföre med skäligt förnuft kunna påstå, at de måtteliga ell. halfva lönerne derföre äfven böra förka- stas? Academien har nu en värkeliga lönlös Professor, men vinner vårt anbud framgång, så kommer denne der- igenom genast til värkelig lön, och hvem finner då icke at denne halfva kakan smakar bättre än alsintet. Dele de H:r, som annexer hafva i den Philosofiska Faculteten, också 1/, d. med sig af samma annexer til de lönlösa Ad- juneterna, så blifva ock desse, utan de förras känbara förlust skäligen hulpne, och då skal ock bristen på Do- center snart uphöra. 6:0 Hvad ogemen nytta en Historiae Naturalis Profes- sion i Philosofiska faculteten på all ungdom i gemen åstad- komma kan, och huruledes denne icke alenast på det mest lockande sättet kan uplifva och tilvänja Ungdomen til flit, och at på nyttigaste sättet använda äfven sjelfva leke stunderna, och huruledes dennes undervisningar gagna alla stand, samt undanrödjer och borthielper det stora mörker, Nat. o. Foik, H. 70, N:o 2. 168 som ännu insötver landets ungdom, och hvilket in til våra tider hindrat Näringarnas och Slögdernes vederbörl. för- kofring, alt detta är en sanning, hvilken Eder Excellence högt uplyst finner, och hvilken Kongl. M:t allaredan i Professoren Hellenii fullmakt behiertadt. hvarföre vi ei begripa kunne, på hvad grunder H:r Consistoriales säja: „de orsaker, hvilka gordt Chemiae Profession med 133 !/; Rl. lön nödvändig, här icke inträffade. Vidare och för det ‘:de. Hvad utmärkt värkan en Professor i Historia Naturali åstadkomma kan på den stu- derande Ungdomen, fram för en Demonstrator och Ad- junct, det har Professoren Hellenius ärfarit och fullkommel. å daga lagt. Herr Rector och Consistoriales föregifva dessutom at det ei så mycket ankommer på lärarenas myckenhet, som icke mer på deras skickelighet: icke dess mindre är det en ovedersägelig sanning, at Historiae Naturalis Professor, af Demonstrator understödd, måtte uträtta långt mera än endera ensamma; och at vi icke heller hvarken förra gången ell. nu föreslagit andra än dem, som för utmärkt skickelighet gordt sig kände; det har också Herr Professoren Hellenius nogsamt alt sedan 1778 fullkomel. visat. — Det är väl sant, at Magist. och Licent. Bonsdorff, som nu til Adjuncturs och Demonstra- tors sysslan föreslagen blifvit, är en anhörig af mig Haart- man; men i sanning har Han ej egentel. derföre af mig bl. recommenderad. Dess driftiga flit under studer åren i mit hus, och dess utmärkta framsteg så i Philosophiis som alla Medicinens delar, redan den tiden Han här vi- stades, förvissade mig derom, at i honom hafva et utsökt ämne til Academiska föremål och under den tid Han nu i Upsala varit, har Han ock där för sin flit och kundska- per så vunnit Consistorialernes förtroende, att de funnit honom värdig til et rum på Demonstrators förslaget derstä- des. Icke heller praejudiceras någon härigenom. Af alt detta täckes Eder Excellence inhämta, huru litet Herr Rectors och Consistorii föreburna olägenheter äro grundade. Det enda motskälet, hvilket vid vissa olycks- tilfällen inträffa kan, angår väl Ylikyläs osäkra aflönings- fond. Men sedan ock detta ytterligare afhulpet blifvit genom de 2,000 Rdr. som jag Haartman förbundit mig til, på sätt som i förra skrifvelsen af d. 30 Dec. sistledit år anfördt finnes, så göra vi oss i underdån. ödmiukhet nu mera försäkrade derom, at Eder Excellence med vanlig ynnest anser vårt välmenta anbud, och vårt rena upsåt Bidrag t. känned. af Finl. 169 at tiena Konung och Fosterland; och, oaktadt alla Consi- storii invänningar föredrager det samma Kongl. Majestät, samt genom Dess högtgällande förord så befordrar inrätt- ningen af en Historiae Naturalis Profession, vid denna Academie, at de af oss så i förskrifningen som första in- lagan underdån. ödmjukast gorde förbehåll til alla delar bl. af Kongl. M:t allernädigst stadfästade.“ Åbo den 31/,, 1785. Joh. J. Haartman. M. Hisinger.! fee Nat. o. Folk, H. 70, N:o 2. UE Le RENTE RE sen | BIDRAG TILL KÄNNEDOM AF FINLANDS NATUR OCH FOLK. H. 70, N:o I. 1 BIOLOGISKA ~ DISPUTATIONS- och PROGRAM. LITERATUR: 1700 VÅRTERMINEN 1910 SYSTEMATISKT ORDNAD AF OTTO E. A. HJELT. HELSINGFORS 1911, FINSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS TRYCKERI. FIX Cv INLANDS um OCH FOLK, Roe MHET VID UNIVERSITETET I ABO. NLIC we HANS BREF as a