> "rsa Na SA GE Se: pe 0 ÄPMA R NRSNR be rör MR AMN NB In AA Foshkr ve Cd "NRA RR EVR . mr rear RA BR ök RR RR Re rr i Å Area st RR SE . : MR NR BR KR 4 , An NA btbele Sr mc = ären Tä > is ng RR SKOR Mala: mn tep rem BR Arg me den NM KPA ARA var Mo RR RR Pg Ev ra a - v RAN RR AN Ses AMRA, ARSA RIE 6 Å NORA ANA så a FRESA Sr NIRRS Nr SERA - S es ” A fr DIR 2 ma ARP INR IR ne RUD Fort RR SR VAG pr VR 0 MS Dn. . : 3 Net Saat nt nå Sör deg 3 z I Ae SR Aon Mb ÖN Pr 1) ÖVR pg st Re ÅN UID KVAR mn MD or ML mi ft RR FÄR DR RR RV - re 3 Z RES / Är iv "Afa Ra vp INA sek ARNE Ssvarho ÖST Rv Nine 8 ÄN Iya By Nio "EP Snr der An ÅRA RN Mr sånn FVT Arbes st Sed ee Men a sö Ne FRAN MR RER Ar de HSB er SONMR ÖR Nta 2 Any Rat FM fRe bn An ma AMA mtr Sö ÄN NG en Ule Byt VN MR bn byts NR bra 0 > AY ARR STR ÄRAN INR MAR RN fe säbi 0 A AN SEEN BAS NES MaA JA MSN AR Mn a MORA a ARN ob Inne. d FS okes SRK ög se ÅR ör (80 ob om lg mn : SAL VAS dust Neon 4 ota FB Ran Ag söprN SMA sor AL KA DRA rörs Aarås KM, renar ale Winnt fyrönttvea Peder mät 2 RBK RA SNIRAP PA LR fr EN VAN HR ANS BR RA TR NRA Sr rm ARNE Mt ENA nn nlT rr VAT are, - FN bs Sör ÖV se VA rs AS RE möngt nt Apr VORR ING VREDE 00 JR RNA RN AR Are AR Ar AD RR FARSEN DR RAMA LA BBR BY Ber NET RR DY EDER org ör sr — FR RE RDR AE får SERA. ST SA REAR PR RR ARNE 0 än AGE KIFS Åsö sep kt MNyrA; SKE oc tönt onmord SR NR LA rt RR RRENO PR Drar RR PRAG RAGE 2 dt Motard tet ngdg on sä ASSR SP DR Vor rf Nr At gr e ber motto TAR RN SEP aft Flrosrorign Ag > Fo EE AN - por a - re - ” yst ja . - OM eye gr 01 = AQ 2 Rerföania . I . SA . ro DN INIHN SI - ” d . . å ES : = JN 5 : 2 Gc NN NN y GE << / VC Ax = ENS SE : < My =E AN — Oo = T Za = = = JIYVYGIIT LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOS I - OT z 5 X -—— = Oo — NE [00] —— "0 — [ve] b 2 = DD = == NN > Fö > = > 3 Ng 3 = = NS 0 z Oo = J NOILALILSNI SaTavaedli LIBRARIES SMITH! ; z se 20 (CR) O = pr FÅ NVINOSHLIWS WIR SÅS SMITHSONIAN SMITHSONIAN AG Mr s NVINOSHLIWS N + II! YVH g I. LIBRARI ES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINO! = LJ = UJ > CN (20) : « NÅNN > = Z = WW 5 : Rd z FER 0 z 31 UVYgIT LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINO SMITHSONIAN NVINOSHLIWS SMITHSONIAN NYINOSHLIWS + NSTITUTION NOILANLILSNI NVINOSHLIWS S3I!YvYgl!l LIBRARIES SMITH 4 3IUVYJII LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINO LIBRARIES SMITHSONIAN LIBRARIES LIBRARLTLES NOILALILSNI NOILALILSNI SI UvysNn INSTITUTION S314vYglNn INSTITUTION NSTITUTION NOILALILSNI Er MID g 17 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINO 150, vSOj SAVA 9 IITICLIBRARIES NVINOSHLIWS S3I1Y4vYy8l SMITHSONIAN NVINOSHLIWS SMITHSONIAN NVINOSHLIWS SNI ES SN ES STA Cs JAS NN [001 | = co -— IS lf, — (SI S 2 < 2 = CA &x 4 Fö Dn ka Mm = ee KG Fö. a Oo Oo - (e) - (S) 2 z - z Er - LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS S3l z då S a o S F ANS 4 > : 26 rn 0 = 0 | - JEN n a - Loe FF 4 [20] vm 2) a z 0 = 2 NOILALILSNI NVINOSHLIWS S3IUVYgIl LIBRARIES SMITHSONIAN INS NVINUSHLINS S3lävägdli 4 2 NVINOSHLIWS S31y4vY48ln [02] = - z = (4 N | z d =S - ANS 3 N O I. Oo WW | O | AP TRE (20) N TA NN : 27 AN 2Å = p > - N - é [00] a An & [761] LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI Sa > Fe = 2 a Å - 450 AE 2 Za he > ( få SS J = Vv =. JA = < = > | z £ Väl = € = oc Vd 5 ES & z 5 NA e | PA —- -= SL al ; NOILALILSNI NVINOSHLIWS S3I3vyglI7 LIBRARIES SMITHSONIAN INS - ST S EE å | 2 2) Te bg é - [6] = [00] = [60] - 3 NN s 5 3 = =D 2 > NW > > = Na GR - E | - D IAI NW — D = DD A = IV Oo OR 5 v = Z ASSR 0 z a LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS S31 AN An < = z z z = Z = Zz SN, ja 2 3 ? ö 2 IM ä 3 3 2) förr N i CC ENN E NTE, = 2Å = EN, > = VW >" 3 > 76) fö 2 An 25 z AD 4 NOILALILSNI NVINOSHLINS S3I!Y4VY4gIl7 LIBRARIES SMITHSONIAN INS” D An Gr = CS 2 << E sa = << ;— x - ES 3 Xx = a [) = o pod o cå z - Zz - 2 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS S3' S3IUvVYdlN INSTITUTION INSTITUTION INSTITUTION ÅA JO NON NOILALILSNI NVINOSHLIWS SJIYVYgIT LIBRARIES SMITHSONIAN INS ee NVINOSHLINS S3läväadli NVINOSHLINS S31l3v4an SMITHSONIAN NVINOSHLIWS SMITHSONIAN SMITHSONIAN ME 4 - LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLIWS S3| FÅ pd CS MH SON, MSON, SV. X SNI ES S ES FEN pA | - | Dhigon of J Sectional Library BIDRAG TILL SPITSBERGEN NOLLUSKFILM- JEMTE EN ALLMÄN ÖFVERSIGT AF ARKTISKA REGIONENS NATURFÖRHÅLLANDEN OCH FORNTIDA UTBREDNING. I AKADEMISK AFHANDLING, som med tillstånd af Vidtber. Filos. Fakult. i Lund kommer & offentligen försvaras å Auditoriet N:o dagen der HH April 1859, + Fd 1 OTTO TORELL, Filos. Magister, Med. Kandidat. Mer å STOCKHOLM, TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1859. ' MÅ i FE LbeL IE AR Förord. För den vånskapsfulla beredvillighet hvarmed Herr Professor 8. LOovÉN under den til, jag varit sysselsatt med ordnandet af mina från Spitsbergen hemförda samlingar och utarbetandet af denna afhandling, stållt till mitt oinskränkta begagnande såväl Riks-Mu- séets äldre samlingar som de af honom sjelf ditskänkta och till en del icke förut bearbetade; äfvensom för hans värderika med- delanden i åtskilliga för mina resor och min afbandling vigtiga afseenden och den fria tillgång, han lemnat mig till begagnande af sitt betydliga bibliotek, får jag här offentligen uttala min djupa tacksamhet. Att, denna hjelp oaktadt, afhandlingen långt ifrån fullständigt uppfyller de rättvisa fordringar på rikhaltigare iaktta- gelser och mera genomförda bevis, man derappå torde ställa, är jag sjelf. den förste att medgifva, under förhoppning likväl, att efter afslutade undersökningar komma i tillfälle att, med tillräcklig tid för utarbetandet, af dessa mina iakttagelser och deras samband med Skanrdinaviens forntid lemna en fullständigare framställning. | vw. | | wu bd | i Ia FR de REN Bag anlag | i JANET | la | Nn Uska Fil IA f SY vä ' pd i,=-BI YA ARTE 4) Finnes Un dh a HA I : TR ft KO IP AFP USA IN, pg Pp NN | N Vi HAAN ön | algåRen + Da an ATA sep fngal Fe IA MN wWn, LE FU AE OTEL EUS REN 0 OLA ale F SN i | MUN NES LAM | - Ärlär ae. Å nr AR UTDÄN NI Cd N KON Fub land ÅR ND. AM AE UTE "MAR OS SI / Ch ju N VEN JUN MENAR we "te dig AJ j ' é | ITE Fi | Oy iq ANT $» ä «( WORN : i k BPA va tf. od SN. 6 Ne y | å LÄN wi RA & i AL RR at JAN UA | 1 JAR i ee a KINAS. dv fö de ROTA I Å SPITSDERGENS MOLLUSKER. IL Kula J) it j D. gifves inom vår halfös fauna så många företeel- ser, hvilka göra en noggrannare jemförelse med den or- ganiska verlden i den högsta norden önskvärd, att det väl syntes mig mödan värdt, att till den kunskap i detta hänseende, som andra förut samlat, ligga egen erfarenhet och iakttagelser. Det var i sådan afsigt jag under de två förflutna årens somrar besökte Island och Spitsbergen, och det är frukten af resan till sist- nämnde land, så vidt den rörer dess kusters malako- logi, jag här önskar att framlägga. Men innan jag öfvergår till den speciela skildrin- gen af Spitsbergens mollusker, för såvidt jag hittills hunnit utarbeta densamma, bör jag förutskicka en kort framställning af Spitsbergens och den öfriga arktiska = 0 regionens naturbeskaffenhet och egendomliga förhål- landen, så mycket heldre, som historien om vär egen hafsfauna numera kan ledas tillbaka till en tid af vida kallare klimat än det vi nu ega. Det visar sig här, att den nuvarande faunans beskaffenhet står i närma- ste samband med senaste förutgångna geologiska för- ändringar, och vårt ämne leder genast tillbaka till en geologisk iakttagelse, om hvi!/ken ingen, när den fram- stäldes, anade att den engång. skulle blifva af bety- delse äfven för Zoologien. Mellan 769 30” och 819 77” N. Lat. och 92.—222 Long. ö. Gr. utbreder sig den ögrupp, som med ett gemensamt namn kallas Spitsbergen >). Sjökorten der- öfver äro långt ifrån fullständiga och hafva knappast vunnit någon förbättring sedan hvalfångstens tider, utom genom de mätningar, som anstäldes under Parrys försök att derifrån framtränga till Nordpolen. Spitsbergen utgöres af tre större öar: Kgentliga Spits- bergen, Nord-Ost-land och Stans-Forland; genom Wijde Bay i norr och Wijde Jans Water (Stor- fjord) i söder klyfves hufvudön i tvenne nästan lika ”) Upptiäcktes 1596 af BARENTZ och benämndes af honom efter sina skarpa bergstoppar. Före KANEs bekauta resa var Spits- bergen det munordligaste land, till hvilket man lyckats fram- tränga. ATA or stora halfvor, Westra Spitsbergen och New Fries- land. Söder och öster om Storfjord ligger Stans-For- land; norr om denna ö, genom Henloopen-strait skildt från hufvudöns nord-östra kust, utbreder sig Nord- Ost-land. Eventliga Spitsbergens vestra kust är ett höst bergland, hvars högsta spetsar dock knappast öfver- stiga 4—5,000 fot, ehuru de genom sitt branta upp- stigande från hafvets yta synas vida högre. Mellan de höga och skarpa bergsryggarna ligga en mängd dalar, hvaraf alla de större uppfyllas af jöklar, som från de flesta tvärbrant utskjuta i sjelfva hafvet. De mindre jöklarna deremot, hvilka ej näras af större snö- massor, begränsas vanligen af jökelgärden och förete då hufvudsakligen samma fenomen som jöklarne i Sweitz och Norrige. På vestra kusten gå fjellen antingen omedelbart ut till hafvet eller skiljas de endast genom en smal kustrand derifrån. Deremot beskrifves norra kusten, liksom landet omkring Storfjord. såsom lågland. Genom ett smalt sund skiljes den länga och smala ön Prins Charles Forland från vestra Spitsbergen. Knappast mer än 1—2 mil bred, genomdrages den af en hög bergskedja. pmireps uppmätte 5 af dess top- par och fann dem 4—5,000 engelska fot höga. Di- gra jöklar nedskjuta också från dem i hafvet och TREE synas nästan öfverallt på öns östra sida brant ned- stupa i sundet. Tre fjordar, Horn-sund, Bell-sund och Jee-sund, intränga flera mil uti södra hälften af hufvudöns vestra kust. De hafva goda ankarplatsar och erbjuda ser- deles godt tillfälle för undersökning af hafsdjuren. De äro temligen djupa; uti Bell-sund och Ice-sund finner man ända till 150 famnars djup, under det öppna haf- vet invid kusten sällan eger större djup än 70 famnar. Till en vidd af 1J—2 mil från kusten sträcka sig de så kallade hvalrossbankarne, ett namn, hvarmed man betecknar de massor af med Zovoofyter bevuxna Jösa stenar, hvilka här uteslutande bilda hafsbotten. Största delen af dessa stenar föres sannolikt genom isen från sjelfva jöklarna och äro ej annat än lem- ningar af jöklarnes midtelgärden. Man ser dessa mid- telvärden som långa svarta band, burna af jökelisen, med hvilken de föras ned i hafvet. Mellan Horn- sund och Magdalena Bay har bottnen denna beskai- fenhet. På djupet träffas nästan aldrig fast bergurund och sällan lerbotten. Vid norra delen af Spitsbergen, der graniten uppträder, har man sandbotten. Norr om fLce-sund finnes på vestra kusten ej län- gre några djupare inskärningar utan endast mindre vikar. Hvalrossjägare uppgifva att hafvet utmed hela norra kusten är grundt, hvilket äfven är fallet vid RA den - södra, hvarifrån en bank sträcker sig ända till Hope-Island Söder om Spitsbergen ligga äfven en mängd små öar, de såkallade Tusen-öarne. Östra kusten är så godt som okånd. Dimmor och is hindra beseglingen, som först kan begynna i medlet af Augusti, medan hafvet vester om Spitsber- gen ofta redan i April månad är tillgängligt. Enligt Doves sista kartor har Spitsbergen en medeltemperatur från — 59 till — 72,5 C.(— 49? till — 6? R. +) Isotermen för Juli månad + 52 C. drazes söder, men + 29,5 C. något norr om Spitsbergen. Öfver tem- peraturen under vår och sommar-månaderna har man SCORESBYS mångåriga iakttagelser, men för vintren (vinter- natten varar från den 22 Oktober till den 22 Februari) saknas sådana: Dove har dock antagit isotermen för Ja- nuari till —109R. vid södra och — 149 R. vid norra Spitsbergen. Klimatet är sålunda blidare än det geografiska läget tyckes angifva, tack vare golfströmmens ännu här märkbara inflytande. Under den korta sommaren hinner marken dock aldrig att tina upp till något större djup, hvaraf också följer att inga källor finnas, ”) Isotermen — 59 C. sträcker sig uti Arktiska Amerika och Siberien nedom 60:de breddgraden och till och med Labra- dors kust har samma låga medeltemperatur, hvilken äfven är Nord-Grönulands, der dock kolonier kunnat upprättas till följe af. dess varmare sommar och kortare vinternatt. STORE och den vattenmängd, som i flytande form når hafvet, är oberäkneligt liten i jemförelse med de massor af is. hvilka de stora jöklarne oupphörligt skjuta ut i oceanen. Utmed hela kusten ser man jöklarnes is- väggar resa sig ända till 400 fots lodrät höjd öfver hafsytan, som af de oupphörligt nedstörtande ismas- sorna uppröres till en betydlig omkrets. Innerst i fjordarne ligger isen fast mera än en månad efter midsommarn. - Ånnu midsommarsdagen såg jag snö på marken; men knappast hade denna försvunnit, förrän det ständiga dagsljuset visade sin otroligt snabba verkan på djur- och vextlifvets ut- bildning. Den i Juni ännu utmagrade renen är i Augusti fetare än han någonsin under vanliga förhål- landen blir i Norrige. Olikheten mellan norra och södra Spitsbergens klimat är temligen i ögonen faliande. Medan uti /ce- Sund uti medlet af Augusti bergen voro snöfria till betydlig höjd öfver hafsytan, voro snöfläckar intill vat- tenranden ganska vanliga vid Norways (792 507) få dagar förut. Likaledes finner man vid södra Spits- bergen temligen stora dalar fria från jöklar, hvilket på norra Spitsbergen aldrig inträffar. Med skäl kan man ej anse snögränsen vid Spits- bergen gå ända ned till hafsytan. Till och med norra kusten föder talrika renhjordar och 29 fanerogamer funnos på densamma under Parrys expedition. All- = PR deles i närheten af 80:de graden fann jag i Angusti månad marken nästan snöfri och öfver allt betäckt af vegetation. Noggranna undersökningar skulle sanno- likt också visa att snögränsen på södra Spitsbergen ligger ganska högt öfver hafvet.) Norra Spitsbergens flora är ej obetydligt fattizare än det södras, ett för- hållande, hvilket häntyder på samma olikhet i klimat, som redan angifves af jöklarne och snöfälten, hvilka utgöra en vigtig och icke obearbetad del utaf frågan om Spitsbergens fysiska beskaffenhet. Medan hittills af Europas jöklar nästan endast de Sweitziska blifvit föremål för noggranna undersök- ningar (om man undantager J. D. FORBES studier öf- ver Jostedals-bräen i Norrige +) och till och med de mägtiga jöklarne på Island knappt blifvit undersökta sec- dan de för nära ett sekel sedan besöktes af OLUFSEN och POVELSEN, hafva deremot Spitsbergens jöklar blif- ”) DUROCHER anser (i p. 12 citerade arb) snögränsen norr om 789 N. Lat. sänka sig ända till hafsytan och söder derom så smånin- gom höja sig, till den vid Beeren Island (749 307) uppnått 180 meters höjd öfver hafvet. Med skäl anser dock LEOP. V. BUCH denna beräkning allt för låg och sätter snögränsen vid Beeren-Island dubbelt högre, en beräkning, hvilken också södra Spitsbergens vegetation närmare tyckes bestyrka. ”') ForBEs, Norwegen und seine Gletscher, iäbers v. ZUCHOLD, Teipas 1855,5p. 142, ff vit med omsorg studerade af SCORESBY, MARTINS och DURoCHER, äfvensom till en del af LaATtTtaA. +) Det skulle således vara öfverflödigt att här fram- ställa mina egna iakttagelser i detta afseende, om ej de nämnde författarne gjort sina undersökningar innan CHARPENTIER, ÅGASSIZ och J. D. ForBES bekantgjort re- sultaterna af sina forskningar. Åtskilligt är derigen om af dem förbisedt, som de säkerligen skulle iakttagit om de efter år 1842 besökt Spitsbergen; och jag har dessutom genom att uppehålla mig uti nästan alla fjor- darne vid vestra Spitsbergen fått tillfälle att iakttaga flera jöklar, än SCORESBY, som till följe af sitt yrke mäste tillbringa sin mesta tid i öppna sjön, och flera än den franska expeditionens vetenskapsmän, hvilkas forskningar uteslutande anstäldes i Bell-sund och Mag- dalena Bay. Vidare hafva just dessa mäns skrifter bidragit att gifva en orätt föreställning om de arktiska jök- larnes fysiska beskaffenhet. Martins såg nemligen ”) SCOREsSBY, Account on Arctic regions, London, 1820. — Martins, Glaciers du Spitsberg, comparés å ceux de la Suisse et de Ja Norwége (Bibliotheque Universelle de Geneve, Juillet, 1840). — DurocHErR, MÅåmoire sur la limite des neiges perpétuelles, sur les Glaciers du Spitsberg comparés å ceux des Alpes ete. (Voyages en Scandinavie etc. sur la Corvette la Recherche, publ. par Gaimard, Geographie Physique, I, 2:me partie, Paris.) — LATtaA, On the Glaciers of Spits- bergen (Kdinb. New Philos. Journ. Juni, 1827, p. 95.) — 13 — inga midtelgärden (ytmoräner) och ansåg jöklarne derföre mera utgöras af en slags hårdare fond, (neve) än af verkli- ga jöklar med utpreglad gräns mellan fonden och jökeln ; +) men jag hoppas kunna visa att jöklarne på Spitsber- gen äro lika normala som annorstädes. Hvad angår jöklarnes utsträckning inåt landet äro Franska expeditionens geologer af olika åsigter; me- dan MARTINS anser kustens jöklar sammanhänga med det inre landets snöfält, nekas detta af DURoCHER. Sjelf har jag icke härom kunnat göra några under- sökningar, hvilka också ensamt förmå lösa frågan. ") Under en vandring öfver Bell-sunds-jökeln till ett af de fjell, hvarifrån den får sitt tillflöde, fick jag tillfälle att undersöka dess fond och fann den bildad efter samma typ som i Europa, d. v. s. bestående af hårdnad, fast snö, ej af is, som utgör den egentliga ”) MARTINS, a. st. p. 13. Jfr. J. D. ForBEs, On Glaciers and Glacial Phoenomena (i JoHNstTOoN, Physical atlas, p. 34, 2:d ed., Edinburg and Loud., 18536.) "') Jag anser mig böra nämna att den tid jag kunde egna åt jöklarnes studium var gauska inskränkt, enär nästan all tid togs i anspråk för halsdjurens preparering. Oftast skedde excursionerna om nätterna, men kunde aldrig utsträckas till de långt ifrån ankarplatsarne belägna. De jöklar, jag mer eller mindre högt bestigit, äro fem, nemligen en uti Horn- sund, en uti Nord-hamn i Bell-sund (flera gånger al mig kor- sad och bestigen), en innerst i Green-Harbour uti Ice-sund, en uti Magdalena Bay, eu på fasta landet midt emot IHackluit- IHeadland FAAUE 1 Jökeln. Den ch rdnade snömassan bibehöll tydligt strukturen af på hvarandra liggande lager, hvilket jag med blotta ögonen eller kikare ofta hade tillfälle att iakttaga äfven på andra jöklar. Uti fördjupningar säg man den gröna färgskiftningen tydligt; fonden var eljest snöhvit, der, som annorstädes. På ett ställe såg jag en stor, aferundslik öppning, äfvensom fonden var på tvären klufven af mycket djupa remnor, hvil- ka ofta öfverst betäcktes af ett tunnt snölager. Denna fond öfvergick utan skarp gräns uti is, ty först på den stora jökeln, som bildades af flere tillflöden, blefvo midtelgärden tydliga och dessa torde bäst ange grän- sen mellan fonden och isen. Det är möjligt att på Spitsbergen jöklarne af andra ordningen ej bestå af is utan endast af fond, hvarom man dock ej kan öf- vertyga sig före slutet af sommaren, då vintersnön bortsmält. | Egentliga jölketin (den afdelning af jökeln, som utgöres af sammanhängande is) har, som bekant, i Sweitz tre olika afdelningar, dem man också återfin- ner på Island, nemligen: Isfallet, närmast fonden, utmärkt för sitt brustna och branta skick, derpå den nästan horisontala hufvudmassan (mer de glace) och slutligen den mot det framför liggande gärdet åter brant sluttande nedersta delen af jökeln. Af dessa afdelningar kunde jag aldrig utpregladt och tydligt upptäcka isfallet, utan tycktes alltid fon- — 15 den omärkligt och långsamt sluttande öfvergå i jökeln. Ehuru denna (vid Horn-sund och Bell-sund) ännu i slutet af Juni månad var betäckt af snö, var dock lätt att se att den bestod af verklig is, så väl der den afbrytes i hafvet och serdeles tydligt företer den blå eller blågröna färgen, som tillhör isen, som vid undersökning af remnorra och de kanaler, hvari jö- kelns små bäckar framflyta. De blå och hvita ban- den, säkraste kännetecknet på verklig is-struktur, syn- tes också fullkomligt tydligt, såväl uti sjelfva jökeln, som i de framför densamma flytande isstycken, hvilka derifrån nedfallit i hafvet. ”) I allmänhet företer här den horisontala hufvud- massan färre fenomen än uti ett sydligare luftstreck. Remnor finnas ej på alla jöklar. Der jag såg dem, utgingo de från sidorna, men voro hvarken så djupa eller så talrika som annorstädes. Spår till jökelbord såg jag endast en gång, midt emot Amsterdam Island der vid sidan af jökeln några Cochlearier och Saxi- ”) Ehuru man efter Ross angifvit att isen uti Baffins Bay, liksom de derifrån kommande simmande isbergen, ej består af verklig is, synes mig detta föregifvande på det bestäm- daste motsägas såväl af RINKS uppgifter om grönlands-isen, som af KANEs beskrifning öfver Humboldjökeln uti Smiths- sund, äfvensom af uppgifterna om den stora mängd stenar och grus, hvilken ScorEsBY med flere sett på sådana sim- mande isberg och som dessa ju rätteligen ej skulle kunna medföra om de endast bestode af härdnad snö och ej af verklig is. — 16 — frager bildade ett litet grönskande jökelbord. De på Island på vissa jöklar så talrika pyraniderna före- kommo aldrig här, lika litet som de så kallade hrun- narne (puits). Jökelrännilarne voro ej heller på långt när så talrika som i sydligare klimat, men voro temligen stora, med stridt lopp och alldeles klart vat- ten. Vattenfallen på isen kunna säledes icke heller vara många; vid sidan af ett par jöklar förekommo dock några sådana af ovanlig skönhet. Som bekant, nekar ForBEs att jökeln är skiktad, hvilket deremot påstås af AGAssiz. f) Såväl en liten jökel midt emot Amsterdam Island, observerad på en nästan lodrät sida, som Ice-sunds jökeln i Green-Ilar- bour, vid dess nedre del, syntes vara skiktade. Nog- grannare undersökningar kunde jag dock icke egna häråt. Dirtbands kunde jag aldrig med bestämdhet upp- täcka, ehuru jag vid Magdalena Bay och English Bay verkligen tyckte mig spåra dem under observation på branta jöklar, som nedifrån tydligt kunde öfverses. Jölkel-elfvar kunna naturligtvis icke förekomma der jökeln sjelf går ut i hafvet; vid några mindre jöklar, som icke sträcka sig så långt, är deremot af- loppet alldeles lika beskaffadt, som i andra länder. ”) ForBEs, Reis. in d. Savoyer-Alpen, bearb. v. LEONHARD, Stuttg. 1845, p. 27. — AGassiz, Nouv. études et expéri- ences sur les Glaciers actuels, (Systeme Glaciaire, 1) Paris 18407. 201, I PERETN 5 Agees Bellsundsjökeln har ot. e0x.: utom fyra smärre-saflopp en. större elf på hvarje sida, ytterligt strid, men still storleken mycket föränderlig efter årstid och vexling i temperatur. Jag hade tillfälle : att under en hel månad. iakttaga en al dessa elfvars vexlingar. Som vanligt är vattnets färg askgrå af den mängd upp- slammad .sand, elfven medför, och ännu Jängt utanför stranden afsticker den . grå strömfåran bjert mot det klara hafsvattnet. På Spitsbergen. som annorstädes, var ofta till- fälle att iakttaga isens plasticitet, huru fullständigt den formar sig efter den underliggande klippans yta, buru den i allmänhet lika väl som cen flytande massa fogar sig. efter dalens form, hopträngande sig när så påfordras, åter utbredånde sig när dalens sidor det tillata. På små jöklar såg man vanligen tydligt huru medlersta delen sköt framför sidodelarne, alldeles som en . plastisk eller flytande massa måste göra på ett sluttande plan. På Spitsbergen, der alla större jöklar nedskjuta uti hafvet, nedfalla ständigt stora ismassor från jökelns tvära kant och uppröra vattnet, till stor fara för far- tyg eller förbifarande båtar. Såväl fallet af dessa is- massor som förändringarne uti jökelns inre massa åt- följas af starkt. dunder, förvillande likt åskans. Egent- 2 ERE EA liga isberg komma emellertid icke från Spitsbergen, churu de största is-stycken, man sett uti hafvet der- omkring, utgöras af »landis», som spitsbergsfararen väl förstår skilja från hafsisen, hvilken är den enda, som i dessa farvatten gör seglingen osäker. Sädan landis kännes på långt afstånd på sin olika form mot hafsisen och sin mörkare blå färg, hvars hvitrandiga skiftningar jag alltid fann fullkomligt tydliga. En anmärkningsvärd egenskap hos detta slags is är det egendomliga, smattrande ljud, likt ljudet af elektriska gnistor eller af brinnande granved, som så tydligt förnimmes, att örat äfven utan ögats tillhjelp upp- täcker närvaron af sådan simmande landis, hvilken äfven härigenom på det bestämdaste skiljer sig från hafsisen. — Stenblock såg jag den endast en gång bira. Spitsbergen, som således sjelf deltager + bildan- de af oceanens drifis, ligger naturligtvis helt och hållet inom drifisens område, ehuru dess vestra kust under sommarn är temligen öppen och det just är i denna del af polarhafvet, man har den sedan gammalt be- römda Wahlers-Bight, som ännu af SCORESBY ansågs som den enda vägen till 80? N. Lat. Mellan 80? och 812. begynner isen dock äfven här att blifva så packad, att det endast vissa år är möjligt att med fartyg komma fram utmed norra spitsbergs-kusten och SM man känner endast ett säkert exempel att fartyg hun- nit 82:dra graden "). Norr om den 83:dje har ännu ingen framträngt och med denna breddgrad har kun- skapen om ishafvet nått sin norra gräns, hvarefter de teoretiska spekulationerna om evig is eller ett öppet haf kring polen vidtaga. Till en del hafva väl ishafvet och dess ström- mar redan länge varit kända, men genom de mänga expeditioner till de arktiska regionerna, hvilka under de tio sista åren blifvit utrustade för att uppsöka Franklin och hans besättning, hafva en mängd nya iakttagelser blifvit gjorda, som antyda att ishafvet har ett circulationssystem, hvilket, en gång fullständigt utredt, torde finnas vara en af de underbaraste och visaste anordningar i skapelsen. Genom detta system hindras polarhafvet att alldeles uppfyllas af is och sålunda göra de tempererade länderna obeboeliga ge- nom köld, medan å andra sidan de tropiska länderna i väsentlig mon derigenom befrias från den tryckande hetta, hvaraf de annars skulle helt och hållet för- brännas. Åtminstone en del af året strömmar Stilla Oce- anens varma vatten in genom Berings-sund. Denra ström är dock af föga betydenhet, helst blott en ringa vattenmassa kan insläppas genom det tränga sundet, och är ännu till sin fortsättning okänd. — MaUrr. Scoresby. VA antager en varm undervattenström genom Davis-sund och anser endast en sådan kunna vara orsaken att isberg der ofta föras norrut, i motsatt riktning mot den ström, som råder på ytan. Sitt egentliga tillflöde af varmare vatten får der- emot ishafvet genom den vattenmassa som mellan Is- land och Norrige är i drift mot detta haf. Denna varmare vattenmassa synes ojäfaktigt vara orsaken till den öppning uti drifisen, som finnes utmed vestra Spitsbergen, och PETERMAN, FINDLAY, m. fl. hafva sökt visa sannolikheten deraf att större delen af denna vattenmassa fortsätter sin väg mellan östra Spitsber- gen och Nova-Sembla, sedermera utsträcker sitt krets- lopp ända till norr om 7T5:te graden och är Ryssar- nas Polinje eller det isfria haf, som skall finnas norr om Sibericen och hvilket hindrade VWRANGELLS och ANJOUS framträngande på isen norrut. Denna ström skulle sedan vara orsaken till det jemförelsevis öppna haf, PENNY och BELCHER funnit norr om Parryöarna och som MORTON upptäckt norr om fHennedy Channel”). Fortsättande sin väg skall denna numera betydligt afkylda vattenmassa passera Baffins Bay och Davis Sund och, sedan den utmed ") SUTHERLAND, Journ. of PENNYS Voy. to Wellington Chan- nel, Lond. 1852, II p. 42 f. — Bercuer, Last of the Arctic Expeditions, London 1855, I, p. 329, f. — KANE, Arctic Explorations, Philadelpbia, 1856, I, p. 280, f. TJA östra Grönland flytande strömmen "äfven blifvit deruti upptagen, bilda den stora arktiska strömmen, som i mäktighet liknas vid Golfströmmen, gå förbi Newfound- land och slutligen under Golfströmmen nå Karaibiska hafvet för att derifrån återbegynna samma kretslopp. Åsigten' att Golfströmmen fortsätter sin väg till -Spitsbergen och förbi Nova Sembla, grundar sig mera på iakttagelser af hafvets temperatur och isens be- skaffenhet än på direkta observationer. De enda uppå sådana grundade uppgifter, jag kunnat finna, lemnar DELAROCHE, ") då han uppgifver, att en nordlig ström tydligt iakttagits ända till Beercn-Island (ofvan 74” N. Lat.). SCORESBY, PARRY och BEECHUY anse denna vattnets drift bevisad af hafvets höga temperatur och den väg, utkastade flaskor tagit. Amiral BECHER har konstruerat en bottle-track-cart +), utvisande den väg, mer än 100 flaskor antagas hafva följt från den punkt, der de utkastades, tills de åter blifvit funna: Ett af 'de intressantaste bland sådana praktiska bevis på Golfströmmens ännu ofvan Norrige fortfarande drifkraft är den af General SABINE meddelade berättelsen om nägra fat palmolja från ett fartyg, som 1822 lidit skeppsbrott i Guineaviken under hans dervaro, hvilka under hans vistelse i Hammerfest följande äret der ”) Voy. en Scandinavie ete. sur la Corvette la Recherche, Livr. 27—29, p. 450. ”) BercHy, Voy. of Discov. tow. the North Pole 1818. 32 - flöto i land 2). Att dessa fat måst två gånger pas- sera Atlanterhafvet, är tydligt utaf hafsströmmens rikt- ning. Den varma strömmen i »öppna» polarhafvet är till sin vidare fortsättning ännu icke faktiskt iaktta- gen. Norr om SBSiberien tyckes en »revolving current» råda, hvilken under våren och sommaren, sedan is- lossningen från Siberien börjat, löper från öster till vester, men deremot under hösten och vintern går från vester till öster F"). Fortsättningen af detta strömdrag till arktiska Amerika är naturligtvis endast gissad. Bättre än den vattnets drift, som i ishafvet kring- för det varmare vattnet, känner man de strömmar, hvarigenom dess kallare vattenmassa afföres till syd- ligare haf. Den åtminstone under vår och sommar från öster till vester norr om Siberien flytande kalia strömmen är redan nämnd. Norr om Spitsbergen fann Parry hela ismassan uti sydlig drift f”>) och denna drift öfvergår utmed Grönlands östra kust till en stark ström, hvilken GRAAIH och SCORESBY m. fl. iakttagit och på hvars tillvaro man har de tydligaste bevis af de fall, då hvalfångare mellan Spitsbergen och Grön- ”) Dove, Verbreit. d. Wärme, Berlin, 1852, p. 16. "Se WRANGELL, Le Nord de la Sibérie, Paris 1843, II, p- 360. — PETERWMANS Plan of Search etc. i Further Corresp. and proceed. connect. with the Arctie Exped., Lond. 1852. ”") An Attempt to reach the Northpole, Lond. 4828, p. 94. SN land "blifvit inklämda uti isen och med denna dritvit långa sträckor, förda af den kalla strömmen. År [777 fastnade 10 fartyg i isen mellan Spitsbergen och Jan Mayen, vid ungefär 769 N. Lat., 59 — 6” Long. Ö. Gr., och drefvo under 108 dagar med en hastighet af 11—12 eng. mil om dagen ända till 620 N. Lat., 402 Long. V. Gr., hvarifrån den ännu lefvande fjerdedelen af besättningen i båtar kunde rädda sig till Grönlands vestkust. Fartyget Henrietta of Whitby fastnade år 1803 i isen, 8092 N. Lat. 6? Ö. Gr., och dref först vestligt, sedan sydligt, till 734? N. Lat., 990 Long. V. Gr. med en hastighet af 81 eng. mil i dygnet. Fyra al SCORESBY år 1817 ob- serverade fartyg, hvilka förlist i isen och derefter räå- kat i drift, drefvo på 13 dagar 7 grader i vester och 3 i söder med en hastighet af 14 eng. mil i dygnet. SCORESBYS eget fartyg dref samma år med isen i sam- ma riktning under 9 dagar mellan 110 och 120 eng. mil. — Att den ofvan nämnda stora arktiska ström- men redan i trakten af Melvillesund yttrar sin tillvaro visas af. kapten KELIETS fartyg Resolute, som dref från nämnda sund ända ned till Grönländska koloni- erna och Löjtnant de HAVENS begge fartyg, hvilka från Wellington Channel fördes af samma strömdrag ned till Holsteinborg. FINDLAY tror att de fartyg, som d. 20 Apr. 1851 blifvit sedda vid Newfoundland, varit sjelfva de så mycket eftersökta FRANKLINS > Erc- FSE of bus» och '» Terror», hvilka af denna ström blifvit förda ned genom Barrow-strait och Davis-strait, och anser detta antagande till och med ega > positive certainty» >). Särdeles upplysande för dessa strömmars riktning äro iakttagelserna rörande drifveden, ehuru ännu icke på långt när tillräckligt fullföljda, hvarföre man icke heller "kan med visshet uppgifva dessa flytande träds egentliga hemländer. Att dessa måste finnas i både norr och söder ser man dock såväl af tvädslagen, som af de strömmar, hvari de föras. På Island hade jag tillfälle att iakttaga huru största antalet af de på sö- dra kusten i land flytande trädstammarne utgjordes af mahognyartade trädslag, medan å andra sidan vid norra kusten barrträden syntes öfverväga. Redan OLUFSEN och POVELSEN angäfvo, att Grönlandsisen förde drifved till denna kust") Vid Spitsbergens, Siberiens och Grönlands kuster är drifvecen allmän, men saknas uti kanalerna emellan ögrupperna uti Arktiska Amerika: återfinnes deremet vid gränserna till det »öppna» polarhafvet. Märkligt är att den drifved. som kommer till Grönlands vestra kust, påtagligen flyter omkring Cap ”) Se ang. dessa och flera dylika foll ScorEsBY, Account of Aretic Regions, Edinburgh, 1820, I, p. 213 fi — KANE, First Grinnel Expedition. — FinpLaY, On the probable curs pursued by FRANKLIN, p. 33, 35. ((Journ. of the Roy. Geogr. Soc. XXVI, London 1856). 7) Reise gjennem Island; Kjöbenh. 1772.-1, p. 517. Farvel med den ström, som kringflyter Grönland. Den kommer ej norr eller vester ifrån, utan upphör små- ningom mot Nord-Grönland, tilltagande i mängd utmed sydliga kolonierna. Man känner ett fall att ett mahogny- träd blifvit uppkastadt på Disco, hvilket endast kan förstås derigenom att samma träd först af Golfström- men biifvit fördt norr och öster om södra Grönland och sedan derifrån kommit in uti arktiska strömmen, hvars lopp det måste följa omkring Cap Farvel. Efter denna hastiga öfversigt af hafsströmmarnes kretslopp inom norra hemisferen, för såvidt de hittills blifvit iakttagna och på teoretiska grunder kombinc- rade, vilja vi fästa oss vid dessa strömmars inverkan på den arktiska regionens klimat och de slutsatser rörande dess fauna, man deraf måste draga, hvilka äfven i sina enskildheter äro af största vigt för bestämmandet af den olika utsträckning, de olika ark- tiska klimatzonerne förr måst ega. MaUrY jemför Golfströmmen med eldningen af ett hus genom varmt vatten. Mexikanska viken och Karai- biska hafvet äro kitt!arne, uti hvilka det från Afrikas stränder kommande vatten ännu mera upphettas och tvingas att flyta mot Norden. -Golfströmmen är rör- ledningen, som utbredd till en allt vidare yta genom sin temperatur och de derutaf uppvärmda luftström- marne, gilfver åt vestra Europa dess blida klimat. Sedermera återvänder på den antydda vägen dess af- = HD kylda vatten för att ånyo uppvärmas och begynna samma välgörande omlopp. MAURrRY anser att den värmemängd, som golfström- men på en vinterdag utbreder öfver Atlantiska ocea- nen, är tillräcklig att höja hela den atmosfer, som hvilar öfver: Frankrike och Storbritannien, från frys- punkten till sommarvärme, liksom att den qvantitet al värme, denna ström dagligen bortför från Karaibiska hafvet och Mexikanska viken, vore nog att upphetta berg af metall från 09 till smältpunkten och bibehålla fly- tande en metallström, större än Missisippis dagliga vat- tenmängd. I ögonen fallande är skillnaden mellan den omgifvande oceanens temperatur och golfströmmens, som vid Cap Hatteras och äfven vid New Foundland kan :helöpa: sig rfäinda tNPID==TT':0(200=300R5) Genom Golfströmmen har Norrige 100 mil från norr till söder samma Januari-klimat och ej en hamn stängd af is ända till Nordkap; och 59 nordligare, vid Beeren-Island, kan hafvet ännu vid jultiden gå öppet. Island, som ligger på gränsen mellan den arktiska strömmen och Golfströmmen. har en skillnad i medeltemperatur af 49 C. mellan de af olika ström- mar berörda kusterna. Efter Doves Isotermkarta har Storbritannien och Norrige: ett klimat som med 69,25 — 10 C, (59 —89 R.) ”) MAURY, Physical Geography of the Sea, new Ed. Newvork and London, 1858, p. 40. öfverstiger den medeltemperatur, samma länder borde ega enligt sitt geografiska läge. På hela jordklotet är Norrige det relativt varmaste landet, ty medan dess medeltemperatur nu är från 69,25—02 C. så är den från 6",25—10" C. högre än den borde vara enligt läget och också vore utan en uppvärmande hafsström. Få lära väl tänka deruppå att Stockholm ligger under samma breddgrad som Sydgrönland, hvilket be- täckes af ett evigt istäcke, eller att Labrador ligger gent emot England. Ser man på en Isotermkarta öfver Atlantiska Oceanen finner man på ett i ögo- nen fallande sätt huru olika värmen är utbredd, och huru tydligt denna fördelning är beroende af strömmarnes olika kurs. Åfven uti stilla Oceanen återfinnes, fast mindre tydligt, samma förhållande, ty också der flyter en art golfström, den Japanesiska strömmen, som blidkar klimatet vid Amerikas nord- vestra kust, medan vestra Syd-Amerika afkyles utaf Humboldt-strömmen. Gränsen emellan Ishafvet och Atlantiska Oceanen kan tillfölje af dessa vattnets klimatiska förhållanden ej följa polcirkeln eller någon annan af eqvatorns paralelleirklar, utan måste bestämmas af isotermer. Ehuru ingen sådan gräns ännu blifvit noggrant eller med anspråk på giltighet uppdragen, torde man dock ANOS AD komma sanningen närmast om man drager den från New Foundland förbi norra Island till Finmarken ehuru den då i öster kommer att gå ej obetydligt sydligare än gränsen för drifisen, hvilken väl egentligen borde anses bestämma öfvergången mellan dessa haf. Stilla Oceanen stänges väl genom Berings-sundet från det norr derom liggande polarhafvet, men både klimat och fauna uti Beringshafvet och åtminstune norra delen af det Okotska synas såsom naturen- ligast fordra att man betraktar dessa såsom tillhörande Ishafvet och ej Stilla Oceanen. På de tre kontinenter, som ligga mellan dessa haf och hvilkas norra kuster deraf sköljas, torde barr- trädens norra gräns närmast motsvara den linea, som betecknar ishafvets sydliga, enär begge temligen nära följa isotermen 02. Denna kalla zons vexter och djur förete i all- mänhet ett fortgående aftagande uti formernas mång- fald. Arterna bli allt färre ju närmare man nalkas polen, men under det is och snö göra en stor del af landet otillgänglig för vexter, finna deremot hafsdju- ren rik föda, hvarföre de också här lefva uti en rike- dom på individer, som väl kan täfla med sydliga län- ders. Oceaniska fosforescerande djur finnas i den mängd uti vattenytan att man under segling om natten kan iakttaga en tydlig ljusstrimma uti fartygets mörka kölvatten och SCOoRESBY har seglat långa sträckor uti a RÖ 1 ;ereen Water», det vill säga ett haf, hvars färg var förändrad från blå till gröngul af de taliösa "”medusor och andra simmande hafsdjur, som deruti funnos. Det är uti ishafvet mellan Amerika och Europa som man anser sälhundsfångsten gifva nära en million sälar årligen, medan hela flottor af hvalfångare för 100 år sedan harpunerade hvalarne mellan östra Grönland och Spitsbergen och England ännu för 30 är tillbaka utsände omkring 150 fartyg hvarje år. mest till Baffinsbay, på hvalfångst, ett yrke, som enligt nordamerikanska officiella rapporter”) ännu årligen sys- selsätter 600 fartyg och 15,000 sjömän från detta land, hvilket deraf skördar en större vinst än af hela handeln med Europa, ja större än sjelfva utbytet från Kaliforniens guldminor. IHäraf kan man dömma om dessa djurs mycken- tet. Vanligen lefva säl- och hvaldjuren uti stora flockar, en böjelse som i allmänhet råder hos djuren i den kalla zonen. Ålfven landet är rikt på djur; så sköts på Grön- Jand: 10—20,000 renar under hvarje af de sednare åren”), Mängden af fåglar, som under sommaren lägga sina ägg vid ishafvet, är fabelaktig. Vid de så kallade ") MauRrY, Sailing Directions, 1858, p. 320. "") REINHARDT, Grönlands Pattedyr p, 9. (RIK, Grönland Geogr. og stat. beskrevet, Kjöbenh, 1857.) ==; AA fågelbergen ser man efter ett skott liksom ett lefvande moln af fåglar öfver sitt hufvud och vid mynningen af Kolyma uti Siberien dödades i början af detta århundrade på en dag flera tusen vildgäss. Man har hittills brukat under en rubrik samman- fatta den kalla zonens fauna. Att den emedlertid bör sönderfalla uti flera afdelningar är temligen tydligt endast deraf att medeltemperaturen inom den del af denna zon, som blifvit besökt af menniskor, minskas från 09 till — 189 C. Sådana klimatiska förändrin- gar måste åtföljas af stora skiftningar inom den orga- niska verlden. Hvarken tillåter tiden eller de för handen varande hjelpkällorna eller sjelfva materialet ännu någon full- ständigare utredning af detta ämne, som jag hoppas fram- deles kunna i detalj bearbeta; men jag har likväl ansett det kunna något upplysa att anföra hvad jag hittills funnit tala för delningen af den arktiska faunan uti flera bälten. För mera reda har jag betecknat dessa bälten med hvart sitt namn, utan anspråk att göra dem gällande annorlunda än som beqvämliga för denna afhandlings syfte. Der sydligaste zonen kallar jag här den hyper- boreiska och anser som typiska för denna Finmarken och norra Island. Dess utsträckning i söder är natur- ligtvis densamma, som arktiska regionens; i norr torde .— 31 — dess gräns i hafvet sammanfalla med nordgränsen för Gadus morrhua och i allmänhet böra dragas mellan 65 och 68 N. Lat. — Den derefter vidtagande zonen vill jag nämna glacialzonen, dit jag räknar Boothia Felix, Grönland, söder om -Upernavik, till om- kring 65”, Jan Mayen och Beeren-Island. Norr om 749 N. Lat., fastän icke jemt följande latitudcirkeln, anser jag den nordligaste eller polarzonen vidtaga. dit jag hänför samma länder, hvilka RICHARDSON till- delar polarfloran. Såsom typiska för denna zon anser jag Spitsbergen och de länder, som skiljas genom det sund uti arktiska Amerika, hvilket fortsättes från Lan- caster sund till Macclure-Strait. Åfven torde Grönland norr om Upernavik och Nova-Sembla höra räknas hit. Uti hafvet mellan Europa och Amerika karakte- riseras den hyperboreiska zonens södra gräns temligen tydligt af de stora fiskbankarne, der arter af Gadus och Pleuronectes utgöra föremål för ett storartadt fiske. Fiskbankarne vid New Foundland äro sedan gammalt bekanta; på bankarne norr om Island ansägos 1857 2—300 engelska och franska far- tyg vara sysselsatta. Finmarken och Nordlanden gilva sitt stora fiske från Lofoden till Ryska Lappmarken, hvilket med fog kan sägas föda hela befolkningen, då dess öfriga näringsgrenar äro för obetydliga att härvid kunna komma i beräkning. — Denna zon tyckes Sqvalus borealis egentligen till- höra, ehuru den också förekommit närmare polen. Artrikedomen är ännu temligen stor”). Inom Glacial-zonen finnas inga fiskbankar af bety- denhet. Stortorsken (Gadus Morrhua) är icke med visshet funnen såsom ständig innevånare i denna zon, hvarföre äfven, som nämdt, dess södra gräns kan anses samman- falla med denna fisks norra. Såsom egentligen hit hörande kunna räknas en mängd arter af familjerna Scorpe- noidei, Blennioidei, Salmonacei, Gadoidei, utaf hvilka de båda första vid Grönland upptaga omkring hälften af hela faunan med mer än 30 olika arter, af. hvilka icke ens halfva antalet förekomma vid Finmarken och den del af Amerikanska kusthafvet, som i zoografiska och klimatologiska förhållanden står Finmarken när- mast”), Åfven glacialzonens fiskarter lefva i stor rikedom på individer. Uti polarzonen är deremot fiskfaunan nästan för- svunnen. Alla, som undersökt förhållandet, PHIPPS, SCORESBY, PARRY, BAER och BeELCHER. hafva funnit samma fattigdom. Hela Spitsbergens fiskfauna uppgår, så vidt man känner, knappast till mer än 10 arter och hvalrossjägare försäkra att de der nästan aldrig sett någon fisk, ett förhållande, som enligt Barr äf- ”) NILSSON Skandinavisk Fauna; FABER, Die Fische Islands, Frankf. a. M. 1829, 4:0. ”") StorEr, Fishes of Massachusetts, i Boston Journal, II. — — 3I5 — ven gäller om Nova-Semla. - Talrikast och mest till- hörande denna zon tyckes Merlangus Polaris vara, hvilken lika ofta förekommer vid Parry-öarne, som vid Spitsbergen. Knappast mera än 15 arter äro kända från hela polarbältet, alla nästan lika fattiga på in- divider "). Af Mollusker företer strandfaunan inom den hy-' perboreiska zonen en ganska stor rikedom, men såväl strandfaunan som de djupare regionerna (se om dessa noten, pag. 35) hafva många söder ifrån invan- drade arter. För tydligare öfversigt vill jag här med- dela en jemförelse mellan de olika zonernas mollusker inom littoralregionen "F), väljande som representant-län- der Finmarken, Grönländska kolonierna och Spits- bergen: Finmarken. Grönland. Spitsbergen. N— —— 0 Littorina Grönlandica. — | —? — tenebrosa. — limata. — littorea. Patella testudinalis. -— Purpura Lapillus. — ”) RICHARDSON, Append. to Belchers Voyage. — Supplement to the Append. of Parrys 1:st Voyage (Natural-History), Lond. 1824, 4:0. ”) Se LovéÉn, Malacologiska Notiser, W. A. Ö. 1846, p. 252, f. 3 er NE Finmarken. Grönland. Spitshergen. NY— F—— > AN” NW VV CE en anar REV Skenca planotbis. — Mytilus edulis. — Cyamium minutum. EE Mya truneata. 5 — arenaria. a Cardium edule. Pholas crispata. ww Tritoneum cyanrum. — = Lacuna pallidula. — Trochus eincrarius. — — tumidus. Margarita helieina. — > Patella pellueida. — — virginea. Rissoa aretiea. 9 — - interrupta. Saxicave — AE Margarita cinerea. SS ÄR Uti Finmarken eger således strandfaunan omkring 235 arter Mollusker, medan Grönland ej tyckes ega öfver 15, ett tal, som troligen skulle blifva ännu min- dre, om uppgiften öfver arternas utbredning medzgåfve att ifrån summan 15 subtrahera dem, som tillhöra den sydligaste delen af detta land, hvilken del det torde vara skäl att föra till den hyperboreiska zonen. De 11 arter som finnas i Finnmarken men =, I. saknas på Grönland gå samtliga söderut till Bohns- län eller England och äro sålunda gemensamma för den germaniska och hyperboreiska faunan. | Den enda art (Littorina grönlandica) som jag på Spitsbergen kunnat anträffa uti littoral-regionen. fanns endast uti den sydligaste fjorden och der ganska spar- samt. Det är sannelikt densamma, som Barr funnit på Nova-Sembla, den enda strandform, som mig vet- terligen der blifvit funnen. Eliuru under BELcHERS och PENNYS expeditioner ganska noggranna undersökningar anstälts öfver Mol- lusk-faunan i Weliington Channel, upptages dock i de zoologiska förteckningarne ") endast eu verklig strand- form, Patella testudinalis, hvilken här emedlertid sänkt sig på djupet. Så vidt jag erfarit, finner man aldrig denna snäcka i Bohus-län lägre än sjelfva vatten- gången, säledes i sällskap med Littorinernaz på Island deremot näste man söka den vid låg ebb och uti Wellington Channel tillhör den Laminarie regionen. Tydligen lämpar den sig sålunda efter de olika kli- maten 3). ") SUTHERLAND, a. st. II, p. CCI ”) Man kan nemligen urskilja icke blott horizontala utan äf- ven vertika'a zoner för de evertebrerade hafsdjuren, hvarpå FORBES först fistat uppmärksamheten. — Liksom landets djur- och vextlif förändrar sig efter landets olika höjd öfver vattenytan, finner man också hafsdjuren vara underkastade vissa bestimmelser i detta afseende. — 36 — Bittoral-faunan på norra och östra Island är tyd- ligen den samma som Finmarkens och Grönlands, meu uteslutande af åtskilliga sydligare arter. De öfriga arter al Finmarkens fauna, som också förekomma på Spitsbergen, äro alla sådana, som tillhöra både Lit- ForBES bestämde i sin uppsats »On the Associations of Mollusca on the British Coasts (Edinb. Academic Annual, 1840) 5 vertikala hufvudregioner, hvilka han sedermera fullständigare genomförde i den af honom och HANLEY ut- gifna History of British Mollusca. De äro: 1) Littoral-regionen, från vattenytan till låg ebb (n. b. invid stränderna; de djur, som eljest simma i ytan af haf- vet, hvarom förut är nämdt, inräknas ej i den batymetri- ska zon-uppställningen). 2) Laminarie-regionen från låg ebb till 15 famnar. 3) Hornkorallernas region från 15 till 50 famnar. 4) Djupets korall-region från från 50 till 100 famnar. 5) Abyssal regionen. j | SARS, som äfven noggrant studerat denna utbredning, be- kräftar (i Nyt Magaz. for Naturvidensk. VI, p. 367; EF Christiania 1853) i hufvudsaken FOoRrBES” iakttagelser, men anser ej FORBES” ?:dra region böra utsträckas längre än till 10 famnar och uppställer mellan denna och hornkorallernas en ny, som ligger mellan 10—20 famnar. Enligt SARS (anf. st. VI, 121 f.) vidtaga uti Norrige de stora korallernas eller »sjöträdene» region redan vid 100 famnars djup och 200 famnar djupare finnes ännu ett krat- tigt djurlif. : Före den fullständiga bearbetuingen af det insamlade ma- terialet är det naturligtvis för tidigt att gifva bestämda om- dömen om dessa förhållanden uti ishafvet, men i allmänhet tyckas ForBES” regioner lika bestämda igenfinnas vid Island och Spitsbergen, som i sydligare länder. toral- och Eaminarie-regionen till hvilken .sednare de också vid sistnämnde land äro inskränkte. Af de uti hafvet lefvande däggdjur synes Grind- hvalen (Delphinus globiceps) endast under sommar- månaderna besöka nordliga delen af hyperboreiska zonen, äfvensom denna och den glaciala zonen om sommaren korsas af Delphinus Orca och Phocena. Af de egentliga hvalarna tyckas Balenoptera rostrata Fabr. och Balenoptera boops hafva sitt hemvist inom detta bälte, ehuru de under sina vandringar besöka såväl sydligare som isynnerhet nordligare haf. Af sistnämnde art har jag sett många såväl i närheten af Island som mellan Nordkap och Beeren-Island. Nordligare än B. boops, men vissa tider talrik uti denna zon är Balenoptera gigas (physalus), som vid Grönland om sommaren alltid söker sig upp uti Baf- fins bav, medan under samma tid Balgenoptera boops stadnar qvar vid Syd-Grönland. Så vidt man känner hvalarne äro de vandrande djur och äro de tre stör- sta arternas vandringar uti Ishafvet af stort intresse. Medan under våren och förra hälften af somma- ren 789 — 809 N. Lat. vid Spitsbergen i hvalfång- stens tider ansågs som den rätta »whaling Ground» för Grönlands-hvalen, Balzena mysticetus, liksom nu- mera Nord-Water i Baffins bay, dit Jonn Ross fram- trängde 1818, samt Lancaster-Sund, så visar sig samma djur om vintern vid Grönland ända ned till 65".. PER oja När åter denna hval om våren närmar sig polen, ef- terträdes den i glacial- och den tillgängliga delen af polar-zonen af Balgnoptera gigas, hvars ankomst vid Npitsbergen också af hvalfäångarne ansågs bebåda Grön- lands-Nvalens aftåg ännu nordligare. Denna hval hål- ler sig utmed drifisen medan Baléenoptera boops alltid håller sig söder derom. Enligt HoLrLBÖLL återvänder under hösten först Balgnoptera boops, derpå Balenop- tera gigas, tills slutligen äfven Balena mysticetus in- finner sig att vintra i den af de andra hvalarne öf- vergilna delen af polar-hafvet. Till det hyperboreiska bältet tyckes Hyperoodon borealis äfven höra. Söder om glacial-zonen lära der- emot aldrig MHvitfiskens (Delph. leucas) och Narhva- lens (Monood. monocerus) vintervandringar sträcka sig. Mot våren återvända de till sitt egentliga tillhåll, polar-zonen. — Uti Wellington Channel såg Kapten PENNY vid denna årstid stora flockar af hvitfiskar skyndande till det öppna polarhafvet.»” Af säldjuren tyckes Phoca vitulina vara allmän- nare inom det hyperboreiska bältet än inom det gla- ciala. På Island utgör den föremål för en för inne- vånarnes näring högst vigtig fångst. - Phoca grönlan- dica och Cystophora cristata synas mest tillhöra grän- sen mellan denna och den glaciala zonen, inom hvil- ken säväl dessa som Phoca barbata talrikt förekomma åtminstone under em del af året. Annu känner man mk EN ej tillräckligt om dessa djur för att kunna noggrant angifva deras utbredning. Phoca barbata är dock den, som håller sig längst mot norr. Under resan till Spitsbergen såg jag stora skaror af Phoca grön- Jlandica på drifisen mellan Spitsbergen och Beercen-Is- land medan ej en enda upptäcktes utmed land, hvar- est åter Phoca barbata fanns i lika stor mängd. Vid Spitsbergen häller den sig helst på den fasta isen, hvarföre den också, då unuder Juli månad isen ur fjordarne dref till sjös, helt och hållet försvann från Spitshergen, der endast Phoca foetida återstod. Af Phoca grönlandica fångas årligen mellan 30—40,000 stycken vid Grönlands södra kolonier, liksom Eski- måerna på Boothia Felix för hela sin existens äro i hög grad beroende af den äfven vid Nord-Grönland serdeles talrika Phoca foetida, hvilken, om ock iden- tisk med Phoca annellata och således förekommande längt söderut, ecentligen är en glacial-zonens innevå- nare. Mellan 40 och 50 tusen fångas årligen vil Nord-Grönlands kust. - Det lärer vara Cystophora cristata, som företrädesvis är föremål för den stora sälfångst, hvilken uti Mars och April månader be- drifves i närheten af Jan Maycocn 7). Jag har sett uppgifvas, att ända till 20,000 djur från ett enda fartyg blifvit dödade. ”) NILSSON. Skand. Fauna, Däggdjuren, 2 uppl. p. 316. — 40 — Inom Polar-zonen är Hvalrossens stamhäll. Vid Nova-Sembla och Spitsbergen är han föremål för en betydande jagt, men har liksom Grönlands-hvalen (Balena mysticetus) mycket dragit sig undan från sistnämnde ögrupp. Vid Kennedy Channel är han enligt KANE serdeles vigtig för Eskimåerna. Både den gamla och nya verldens kontinenter nå norrut öfver trädgränsen. Der barrträden och ef- ter dem löfträden vidtaga har man pelsdjurens zon, hvilken såväl uti Amerika som Asien är beryktad tör sina många pelsbärande rofdjur, hvilka äro föremål för en vidsträckt jagt. På Barren Grounds, Samoje- dernas Lundras, der barrträden ej längre kunna växa, är faunan långt fattigare, allt mera aftagande mot norden i formernas om också ej uti individernas myc- kenhet. Kastar man ögat på en jemförande förteckning öfver de landt-däggdjur, som tillhöra Barren Grounds på Amerikas fasta land, sålunda inom det hyperbo- reiska bältet, samt länder inom de öfriga arktiska zonerna (vi meddela härjemte en sådan), finner man, att arterna öfverallt äro desamma men att de en efter annan försvinna mot norden, ehuru ej här, som bland sälar och hvalar, nya arktiska former uppträda. Tyd- ligast kan man följa detta faunans aftagande ifrån Arktiska Amerika till Melville-Island, hvaremellan un- der en stor del af året genom isen är samma förbin- - X SN EES | — ] "BSOurIug "IBA — — — :sndode]j — 2 :sndnj sure) 'stsudprvurd BImTJ ”UOSIA — = "BJUD BJILISNIN — ds om, — :snasn] omg Kött- och fisk-åtande. -— — "SN VITILIG We mn 'snuBILIDWy 3802 SnNSIM — ——JjWiÄc vw emm vmnnuieoonnuesss—"—==——— ——— (utv xd] i "uueYyg "u93 "e[qruag EN ERIROO, "(uasugs3pen wF 91 'Puers] | "Puefosg N ö -Äpauuoy | -19qsUudg AON oll AR 1104 puej elsej SPYLIGLUV) Spunolsr) "HoIIet | EYSUYIY | 2 , tande. ä äl Vext- II WUOS Fey 40 sepia rer | | | PT 'N -AHLPN v 95 PteIsS] | "pHeuosn — 'SNJETasctI SOCIAC) SS 'SNpuBIr) SNALI/) ASS 'sYenej3 snda = TÄLIR TJ SÄMOJDIV = 'sniuospnq — = | "SNIVUOIIN UNI] — I "SK BILD -— 'snomvsajksuuad - — | 'snyvudeqjurx BJOJLALV | 'snanag'z Arg (UI uu XD AUT ER ot) "(tosuelsäpeI WO SET ON 00! -"INWO ONA é IIO PUuej e)fej SPytlaAuy) Fp q eyttomuy ptej ejsej SPyLIAIOy) SPuuoJg Halle ENSO YIV fö NN delse, som om de tillhörde en och samma kontinent. — Af de vextätande djuren är renen uthålligast; isbjör- nen tyckes till och med tilltaga mot polartrakterna. Fjellräfven är kanske talrikast inom den medlersta zonen. Bäst kan man följa den arktiska fågelfaunans af- tägande mot norden. öm man iakttager dess utbredning inom Arktiska Amerika, som i hela sin utsträckning företer temligen likartade förhållanden. Inom Asien motsvara Boganida som gränsar in till skogsregionen, och det norr derom liggande Faimyrlandet?)temligen nära den mellan 67” och 73” utbredda delen af Ark- tiska Amerika, hvars öfverensstämmelse i fågelarter med Europa äfven tilltager mer och mer mot norden. (Då t. ex. af Amerikas 63 och Europas 75 arter Sylvie norr om 36” N. Lat. endast 4 förekomma i hbecce verldsdelarne, äro af 935 och 111 arter sim- fåglar 77 gemensamma). Utmed trädgränsen: och der- ifrån till 69” N. Lat. finnas i Amerika nära dubbelt så många arter, som mellan €9” och 73” och mer än 3 gånger flera än vid Parry-öarne. Minskningen uti arternas antal gäller i första rummet Sparffåglarne, hvilka från 20 uti den hyperboreiska reduceras till 4 uti glacial- och 2: i polar-zonen. De öfriga ord- ningarne aftaga nästan jemnt med en tredjedel från ") MiDDENDORFFS undersökningar öfver fåglarne i dessa länder, på hvilka vi bygga denva jemförelse, äro minst fullständiga med afseende på sim fäglarne. BISSE Te bälte till bälte. -- Roffåglar finnas högst få inom Gla- cial-zonen och inom Polar-zonen har t. ex. Spitsber- gen ingen enda och Parry-öarne blott en art, Strix nyctea: Af vadare finnas väl på Spitsbergen 5 arter. men endast Tringa maritima i någon mängd. De flesta af dessa fågelarter flytta under vintern; inom Polar-zonen stadnar knappast: någon och få i den närmast sydligare. De mot våren återvändande” fåglar, hvilka häcka i den höga norden för att sedan äter besöka sydligare trakter, fördela sig olika inom de arktiska zonerna, så att man t. ex. ej inom den hyper-; boreiska eller glacial-zonen återfinner alla dem, som häcka inom polar-zonen. (I allmänhet har man iakt- tagit att hvardera fågelarten merändels häckar just vid. norra gränsen för sin utbredning). Larus Rossii t. ex. är under sommaren sedd endast uti de aldra nordligaste trakterna; Larus glaucus, eburneus och. Mergulus Aile häcka ej så sydligt som i Finmarken eller på Island; Procellaria glacialis och Larus ebur-- neus, ehuru ej sällsynta på Spitsbergen, hafva aldrig der träffats häcka, då deremot den förra i mängd läg-. ger ägg på Beeren-Island. Dessa massor af häckande fåglar bilda de så kallade fogelbergen, hvilka vi redan i förbigående om- nämnt "). Ehuru sådana finnas inom hela den ark-. » ') Lika intressant som. sjelfva fågelbergens förekomst är att observera huru fåglarna derstädes bygga. Ilvalross-jägarne = fö = "tiska regionen så långt den är känd, tyckas dock de Nord Grönländska, enligt beskrifningarna, vara rikast på djur. Ty huru talrika desså sjöfåglar än äro un- "der liggtiden både på Island och ännu mer på Spits- bergen, ser man dock äldrig vid dessa öars kuster en sådan rikedom, som den "HoLBÖLL berättar vara rå- "dande i Nord-Grönland, der '4 man inom bn' timma kunde göra en så rik fångst att de dermed 'helt och hållet fyllde sin båt. Denna Nord-Grönlands rika sjöfågel-fauna skiljer sig från Syd-Grönlands dels ge- nom arter, som endast finnas i det södra, såsom Puf- »p påstå newmligen om några af'hafsfåglarner att de slugt: förstå lagga sina bon. så att de äro fredade för fjällräfven. Larus tridaetylus och Uria Brunieckii lagga ägg på alldeles lodrata klippor och Mergulus Alle har sitt tillhåll utmed bergets fot långt inuti stenrösen. Grågåsen, som är tillräckligt stark att försvara sig, lägger sina ägg på fasta landet, då deremot den svagare Anser berniela och Ejdern utan undantag fin- nas på holmarna, och iakttaga den försigtigheten att alltid för häckningen välja sådana holmar, hvilka ej genom is stå i förbindelse med fasta landet. Vår besättning hade beraknat eu stor dunskörd på en ö, som är berömd för sina många ejdrar; men mellan den och fasta landet låg isen ännu qvar under liggtiden och på ön fanns ej ett enda bo. — Äfven vid Spitsbergen råder det från andra håll kända förhållan- det, att de fåglar, som kläcka på samma berg, vid väljande af plats för sina bon iakttaga en viss vertikal ordning. Så t. ex. rufva Uria Brunickii och Larus tridactylus sina ägg öfverst i berget, Mergulus Alle och Larus glaucus deremot hålla sig närmare dess fot och Anser berniela och Somateria mollissima finnas närmast hafsytan, a Mia finus - major, Thalassidroma Leachii, Lestris catarrac- tes och Cygnus ferus, dels dernti, att åtskilliga arter, som äro gemensamma, under ligetiden förekomma på Syd-Grönland i ö'vervägande mängd. Sådana äro La- rus imarinus, ieucopterus och tridactylus, Eestris pa- rasitica, Clangula histrionica och Colymbus glacialis. Till underlättande al Ofversigten af de arktiska Zzonernas komparativa rikedom på fågelarter meddelas här en med den förra lika uppstäld tabell &). ' För denna och föregående tabell äro utom egna iakttagelser begagnade: RICHARDSSON, Fauna Böoreali Americana, Lond. 1831, 4:00, — Dens, Report om North American Zool, (i Report of the 6:th Meeting of the Brit. Assoc. for Advan- cem. of. Science V,p 121, f. Loud. 1837) — MIDDEN- DORFF, Sibirisehe Reise, IL 2, Petersb. 1853. 4:0. — NEY- SERLING und Broasius. Wirbelthiere Europas, I, Braunsehw. 1840. — REINHARDT, sen, Tilleg og Forandringer i den Fabrieiske Fortegnelse på Grönlandske Hvirveldyr (Danske Vidensk. Selsk. Naturvid. A:hand'r VII) — REISHARDT, gun. Fortegu. over Grönlands Pattedyr,- Fugle og Fiske, (Pill. N:o I, RINK, Grönlands beskrifvelse IT. Kjöb. 1857). — HOLBÖLL, Ornithologiske bidrag til den Grönlandske Fauna (GG Krörer, Naturh. Tidskr. IV, 361, f) — FaABER, Pro- dromus der Isländisehen Ornithologie, Kopenhagen, 1822. — Nin8son, Skand. Fauna, I, IL. — WAGNER, Geogr. Verbrei- tung der Sängtbiere (i Math.-Physikal Abhandll. der K. Baverischen Akad. d. Wissensch. IV, 1, Minchen, 1844. 4:0). — SCOoRESBY, Account of Aretie Regions, Edinb. 1820. — PuirPes, Voy. tow. the North-Pole, Lond. 1774, 4:0. — ParkY, An Attempt to reach the North Pole, Lond. 1828, 4:0. — Supplement to the Append. of Parrys I:st Voyage. — Kane, -Arcet. -Expl. sd Ch ROSS, Append. to the 2:d Voy. of Sir J. Ross, — 47 ET NES Bag ske Te IN 08 = gl ERRRIVAR | | = I NE 980 — 8 o5c BURITISNA >— — PS | | — N/9LI — '8S 0€8 &SNJ0OÄDBIQ XLS | un SE I 'N 999 — &S0durvÅd sndny | i | d | | | — I | — 'N 0989 — 9€€ ssndo3e] odmg | = 'N 089 -— 968 »Sowrqunjed — — | | — | — — — I 'N ovlL — FC +00/8HÅÄF — — | — SS Ve | — IN ofl — 'S ot€t sSnutdurod odRg | I få I i | VIOIQUY SNJONRET | | | | | | :8a00doM | : I I | | | | "J9pOsS 20 IJION I Pyllamy Wour | | | NOTIB | ”NoEL 'Na89I |NJANUpPpgIgQyn JOj UASUNBIR EUYJA.GY HA[EI 3 ROGERS NOG NO | -pPesr) "eyLIWy 420 edvstsp tg Wesuawag | BpIuegog | PERDIGrD "PY LINUYy | "BYLIOWYy | PytvWUy IB Uap JP JoysBWjn UWLU sujaDvg pia, "”SqQ SN I PYSLINIV | PYSLINSY | PYSOYIY | I | g—— "Hd3LJAQ | "22puej -SHdy | =sÄUNELJ, | | — 48 — Ar 'N 089 — 0908 BANSB BIAJÄT SNUrATdd = — -— 'snueBnIopn| sSnYjuy = 'N 089 — 977 BIE BILUJÄLT kem JA — +» 9UIUBUJO VJONXEE | = VALK = | ; ES BON SS + SE RE eqle LILI — 'N 049 — 'XOIN + Baogeasrur BNI 'Sa.108SN JT "'N oI8 "N o€EL "N o89 — "N ofFfl | —'"N 069 | = "N ol9 "BYLIOWUY "eYIIIUIY ”PYLIGUY BYSIJYLIY BP ASIVIAIY PYASIIFIY "u93LI2g ”29pue[ . Q . =sydg -1ÄWNeJ, epiuesog | "puejuroIng I "H93.19q -Sydg I | I I "29pue =IÄWNB | | | | ”epwiRåog Ipieftony | | | | mOYr i ooo '"N vI8 =NI0E "BYLlD UY BYSIPYIY el | | | | "No£4 | NoS9 = "N 069 |— Ny2b9 "RYLISUY | BYIIAUY BYSPLV | BYSNIY staejod vzusgqu 'N o0Z — o$F &romuoddej — — NÖT 088 i SITAU (vzuaqun) soueqdoivvrT 'N 089 — XI &sursodje epnery 'N 949 — enar: epfquog 'N 002 — 908 100014 SNITT FIRIFeA — BIINJAS VAC ISILOSSN 'N 089 — o7ö SNaWSnuog sn3vydovaroog = CN 089 — 987 SISUDprurad Snj[NIIEL) | | - 'N ofl — 098 XB1I0OD SnAIOD | | 'N' 089 — påt Sudosdued — vueur — SE 'N 089 — 988 säydoonagp — AS 'N 089 — 008 vornr esumg etsad Bzuoqurq | + SALISS oc s 'N olI8 "Nol N v89 CF ET "Jopuep |. = S STÖN OF O69 EA 0R9 -Syidg -JÄILE ERNUe de Pe TuOrN "PxIIWV | PYLIUY | PyLUV FENSUNIY | PXSÖNXNIY | PYSYYLY SS SINE Tee "u93.19g ”29pue[ -sjudg | -1Auneg, "epjue3og | 'PuejuoIg "N o18 —"NoPl "PYNT V PASIIAIY "No€b == CN 069 "EYL9WY PASIYYIY "N 089 = SN:i0ED "VALV PAXSIALY 'N oc — occ snwudje ov, "20WYD2) 'N 089 — oc8 sSnuvrudsra snömuwrideg-= | 'N 049 — 'XoN 'eAmg — | ON 089 — 068 seneda -— I ON 089 — 'XoW xPeonsnr — ÖNSO0 ES ramdand opunug PN 089 — 'puj ”sSoM "uofoje opoory 'N 089 — 007 &SnSPBpI Sn : SatossP "u9312q -sHdg 'J9pte[ -IÄUNe I 'epiuB3og "PpueTugIbH 'N ol8 EN OFA ”PYLISIUY BYST HIV =N o€L AN I000 "BYLIVVIY YSL YIV 'N 009 — snoruospny == = | NT OS | oCå (;sndoeyd 'N) stBJ1Cg ENUFWNN I S LON 089 — ON 'Buvontowy snuy : OP | etpaR Yu « — | = I CN 089 — 054 SISUDPBIED = a SR TLA — oc (snurdjeqns) snqje ovspkI . DU) "N v89I SR NEO SO "BYLIUIY BYASIYLY | ”Iapuefp I "UPFLAQ : -ILW!2I -S).dy | epluefog | prejuorn PONT GER [= ÖKIKONEG FeyHauy | BNEONIY SN [CEN = CN u69 "PYLIOUY EASLAIY i I "N o89 = NOED "EYLPWUYV BYSTNIYIY över Veydaso5eT) IN CR — 096 eomospny | emI — | 'N 089 — g13 BOpPaj BsounT B[OdIR]F = — | snasnpg = — IN 089 — tqng 'smökdosojy = — 'N 089 — tGRJg 'sodiney snuvjog, I | & sudoxgd snruswunN av "29ptej -JÄWIBI = 'N ,89 — end — 'N Oo TÅ == a BUTTITAB UI — | == SN ENE a GA Snqnuea i Reoug, = = 'N 002 — Serner — = = = —— — 'N o6t — +S0310q1odAy — Te = = = 'N C.L — &Snueormp sndoxereqg SE oo emuqv3 = — = | I ogeu[ed = — FK — oo 'N 002 — 0098 +«Vv9Su3 XEdolj00g | | Du "N oT8 | Nofb | 'N 089 | = "N ofL| — N u69 I — N ob9 eplue3og | puejugIg Sad "PYyLIJWUY | BYLIOUIY eySNIV | EXSYNIV | PYSLYIY É mm (2082 EET REAR TEE AT DNE ST ARA ET EEE FINS ET EAA PAR EE BEE RV EEA—— K——— suo3soq =s1dg ”292pue -IÄWIe I 'epiue3og | "pPuejuosIg "NoI8 = "NOEL "EXLIRWUYV BYSIPALY "N o€Ll =EN 069 "PYLI9UIY BYSIINIY "'N 089 NOD "PYLI9UY BASIIAIY 'N of€Zl — or& so1daeur sepsdang & ELI UDAV s MPIED 2 ”snonsrodAy” eyreAbargqns njredeuog enurwu 'N otl — 3 SNJDDUID 'N 004 — 00€ +5UISIYNI 3 aura eduuL : DNs 206 — 'N 402 — "KAJ «vv — = N 89 — XoN »V1adanys — 'N o00Z£ — SOM &vjeodkjo svuy : SILOIIN = "BINDAJDY BJOIBJBADS WIRD ER :snyeuwediups — | — a = — — — IN oc — föl | NESS S (OS = Je = | & BINDBLIY — sSn|[JUSrOw SNIUPeIBYD COTTA "N oT8 "N vb 'N v89 3 3 "92p ue g loP CN 069) 'N 29 da Sr Spiuesog pusjuony reue SO ALONE EASYNIY | EXSYNIV | ENSYNXIY 12 Sn "TAZIOG ”sydg ”29pue[ =JÄWIB "epiue3og "puemospn "NoI8 FENLORE "BYLIBWUV eNSIÄIY —'N 069 | —"N ul9 N o5l — o78 &VrelDIdsad eutpig LIa[[V2S a 'N Ol8 — 4€7 sSmqurads = 'N oI8 — 068 »VW:SST[OW TLI9JLULOg SUBJNO]I — . LU tp 2 N 089 — equg "vurmar — 'N 0024 — o78 kV00000 — xodopuad -— 'N 89 — 'XoJV +Seyosoq svuy : SILOIMIUV Vv på SKE "I2pue ROK epiuesod 'puemomn "N vI8B -N o€l i ON OKI N069 "eyNVWV |'PyLOUY PASIIAIV | PYSINIY "N u8B9I = IMO "EYLIJWUY PYSYYLIY varpurjst = — 'N 089 — 092 «Sne3ma vinurjg 'N 089 — 998 sanbioggnt = — 'N 089— 08€ selMew = — 'N 089 — 0986 +VULOJ — 'N 089 — 098€ vo9uUsgqeA emöng 'N oöl — 098 sZv0s0p — + PID BIUPIG 2 S940J010 AT — DU xx le | ä N o18 "uagIaq | ””oepuep |. a : SOON SOR EE a EE epjue3ot |'puejnuosn eytlowy PSU NIY Sh SNI — — ss 'N of! — almpuvg — = 'N 089 — 4988 109eumanq snu3ly MV 'N 089 — 986 T03tI108 = — ENE 'N 089 — 0988 +«198ueBrow = — FN 'N 089 — 078 + SNJLI[NINd SNELOJN RSK AE | 'N ot — &5HePrS epprek | => 'N ofl — »» BOUOLYSIYq — I | me : ex tp oj | N 089 — "”X9IN "ejoogle emsurj) "N o€L "N ov89 SÖN 060 N 00 eyLIDUY | PYLGUV EXSKAIY | EXSYYIY RA 2 SLOPAT 60 I RSA if ST RR UNDTOIS AE RR BIOS I fit = = DE | 'Zx Stsdoomwmy — Tres om | | | FETTO IT UTI Te | | | | = a KENO Eileen 0 IG: » BILOQIadÄY — — | -— — = — | — | INFIOSA == 006 BJOIMPGE LR NR | 'Z UIMJOH)S — = ES 'N 069 — 967 HSUNdsmH — 2 'sStpuvaD — so == 'N 002 — 998 StsSudprvurva wsuy :S2LOFDDNT mr nn 'N o18 "N o€L 'N 089 "Hesteq | "J9pue | | i le KT fil SEKT (sej "6 A "gepuur3og |'PUBIIVIL N uofl| N o69 INIIKOLE SSA elkmeT RNMEsoE PEnRADA BYLIVWY | BYLVWUY | PYLvlUv PXSAYIV | BYSYNIV | EYSONIE sr ———— Rae RR RNA — 61 | SN 'N | | | 'N oT8 | 'N v€l | 'N v89I "uaämg | apnRep |. RESOR E SS NIGGS NE IN Tag -sIdg | -tiwre epmesog Arga FYR | BYLMIUY | | | | EySOAIY | Ly eYLIDUIY INIV | ENSUNIY | — — FSE RT RN NA NOK — (IG RSUREOT CR Sa AR (R N 002 Ra | | 9 I | | é | | — IN 089 — 098 ao | | RR NO ch | | | | | TERS | fä TE ENE (0 SE (lt Ga ANA, — | | o— ON 083 — 9098 Stsuduroara sdaxpod | | | | | | 'SnatdunN — € »Stvuomgwsjdas — — 098 StjrPNLS snqujoN TENUO MOT Fö 098 3 8I[ONTQuA — "XII sk SN IV]ISTID —— 089—493 SHYOJYNt SUV : SOLOJDIDNT 63 — 2 c ee — — 'N ocl — 007 +Snt03doonar — SE 'snumew — Se = + FS = — IN och — OG sMejuSSre == ES — = — — 'N acl — 50000] SnIvT SE pet, 'N 069 — XOW »VITIU — i = - = or SS 'N otl — 988 +V900Iv VULDIS 'cuesseq BJNg 'x LP409 BOY 2 $2LOJDJ0 NT | | | | | | | Ra | 'N 018 | ”N otl | ”N 089 (UBELad aspar = UN TOR SE ON 069 ]er UN EORS -sudy | -JÄwWtep 2YlIWUy | EXLISUV | eyLWUY CYASTYLY | PASYYAIV | PASYYLY "eptueZog | 'pue[rosn — - = -A>mLL jo oo mar 62 — Sa 'N 002 — 4906 EINILISKA SMIrLYJ 5 FEN = 'N 004 -— »BNdIJBI = — GR Tr = 'N 004 — 007 BjeLId = — sc FN ee 'N ofl — 06€ AMV SnndnoN '"mpueN — ER er a IN 09820 oder al — sg Fn - EE 'N o9L — por &»Iydruunig BIN dä Fäd 'N v0L — &+S000010 snquk[on 2 S9.LOJDJD NT | a a 'N 00Z — Sgernejs uowtoly "N o18 'N ofl | 'N 089 CN 0000) ON 069 ELVY | PyLI9Wy | PYLIDUV BYSIPLLY | PASUAIY | BYSOMIV u23.19q | ”Japuej -sudg | -IÄunel 'epiue3og |"puepuosn mmm AN 1 2 Ke AD — 'N ocl — af snydag — 2 — — — 'N 049 — o€tf Snuurwod smsa Ae > 2 —- "988 — ”TPUNOJ MIN MIISSOS = - a INSEOW = VN 2 — — 'N o7L — 058 «smunsided — — — AN u0Z — märedraog. — = = — — 'N ofl — 008 »SUILPLPEQ — AS 'snsaejÄqverq — NE = SS — — 'N 9tl — olF7 »SNOUMQI SNIBT | £ 824000 NT I | I | CEST ERE DESS ES peer, SSE | | | | | | | | | "N 018 "N OM | 'N uB94 Upatoncrijsaepuen | (= SN Rb SN SO G9K= ING EYSDYLy | BYSUNIY (OETER 'yswoqut sasuv ueyq op fo ugut fprejuorg ed uaguung FAStq IBA [PSej opueseAsJOur 238 ILUYd033q PULTUOQIA "LON T —. I9UHIAL 'Sq0 "0OqI83 SnTNIJv.Lg = 'IOUTUA -- = "stjerej3 BITElddOIT a "uqdBarJT BUOTPISSEIEU I, | | :1ofewt snuymdg "S990BULIBJB = — Nog GE ET » Bonseaed STIJSIT : SILOININ NT 'N o18 'N o£l "N 089 = "NN ofll CN 069! "No£9 eyhotuy | extuomy | EYLDUY exsnyry | EXSPHIV | PXSIPAIY ”u9äts9g | ”Apue[ -sydg | -14uner eptue3og |'puejuolr PERS = — OMM tt nnnnJ—- I] — 66 — De färska vattendragen inom hyperboreiska och glacialzonen utmärka sig för en särdeles stor rikedom på fax, hvaraf flera arter förekomma. Inom polar- zonen tyckas dessa försvinna, åtminstone känner man ingen art från Spitsbergen och vid Melville-Istand har väl Jax blifvit fångad, men som en sällsynthet. STENSTRUPS förteckning öfver fslands landt- och sötvattens-mollusker F) anger 18 arter. Flera af de deri upptagna gå långt söder ut. Detta antal är ock- så dubbelt större än Grönlands, hvars land- och söt- vattensmollusker deremot äro särdeles egendomliga ""5). Oaktadt flitigt sökande fanns på Spitsbergen ej min- sta spår af någon landt- eller sötvattens-mollusk. Lika litet har jag kunnat finna någon uppgift att så- dana blifvit anträffade inom andra polarländer. Så- Junda tyckes inom det hyperboreiska bältet denna djurgrupp vara temligen representerad, men med stark tillsats af sydligare arter. Inom det eglaciala området, såvidt som hela Grönland dit kan räknas, äro arterna få, men egendomliga, medan Polarzonen helt och hål- let saknar denna fauna, liksom Littoralregionens hafs- mollusker. Magister NYLANDER har haft godheten att med- dela mig följande förteekning öfver -Landt- och söt- ”) 24:ter Versamml. Deutsch. Naturforsch. in Kiel 1846, p. 220. ”') MÖLLER, Ind. Molluse. Groenl. — MörcH, Tillzeg til Rink, om Grönland. vattens-molluskerna vid Varangerfjorden och deremellan och Torneå: | Vid kusten af Varangerfjord och Ryska Lapp- marken förekomma: dn, ant Limagz, 1 art. Helix, 5 arter neml. Hel. fulva Drap. IH. harpa Say H. ruderata Stud., H. pygmea Drap. H. pura Alad. Pupa, 1 art. Lymneus, 2 arter. Planorbis; 1 art. Pisidium. åtminstone 1 art. S:ma 12 arter. Från 'Tornea norrut finnas: Arion, 1 art. Eimax, 1 art. Filrina, 1 art. Succinea, | art. Helix, i arter. Achatina, 1 art. Pupa, 1 art, Lymnaeus, 5 arter. Planorbis, 3 arter. Valvata, 2 arter. Cyclas, 1 art. = INS Pisidium, 2 arter. Uno, ant Anodonta, 1 art. S:ma 27 arter”. Det är intressant att se huru många sydliga for- mer här förekomma, hvilka tydligen invandrat söder- ifrån. Detta förhållande är anmärkningsvärdt äfven derföre, att man deraf ser huru det ej endast är hafs- faunan, som i hyperboreiska bältet vid Finnmarken företer en sydlig tillblandning, hvilken ensamt kan tillskrifvas hafsströmmarnas transporterande förmåga, utan att älven landets och de färska vattnens Mollu- sker påtagligen på samma sätt deltaga uti faunans allmänna förändring. Så ser man t. ex. i Lappland och Finland en' Nordamerikansk Helix, för öfrigt helt och hället okänd i Europa. Uti oerhörda skaror svärma myggorna uti län- derna kring ishafvets sydliga gränsor. Och ännu un- der 70:de breddgraden hindrades JoHS Ross: besätt- ning af myggorna uti sitt arbete. Huru påfallande är det ej då, att norr om 73? hela insektverlden är nästan utdöd. Medan under PARRYS första polarresa endast fyra insektarter funnos ofvan denna breddgrad och medan SUTHERLAND från IK ellington Channel en- dast omtalar två sådana, funno vi på Spitsbergen ej mer än 6—7 arter. Coleoptera och Lepidoptera fun- SE INN nos ej mer. Af spindlar sågo vi fyra arter; SUTHFR- LAND fann två och Parry en norr om 73” N. Lat. uti Amerika. Vid 70:de graden blifver insektfaunan, ehuru e rik på arter, dock lysande, jemförd med polarländer- nas fattigdom. Redan Coleopterfaunan uppträder med tre arter; 14 fjärilar, några med lysande färgor, äro ett stort antal af en klass, som ej har:en enda re- presentant på Spitsbergen och blott en på Parryöarna. På Grönland funnos mer än dubbelt så många (29) >). I det kela upptages uti förteckningen på insek terna från JoHN Ross andra resa 34 arter (inom Gla- cialzonen), hvilket är väl 6 gånger mer, än hvad uti Amerika funnits på Parryöarne. Ännu rikare ter sig Grönlands insektfauna, som enligt den anförda af ScHÖDTE uppgjorda förtecknin- gen räknar ända till 160 arter. RICHARDSON och RaAE funno under den expedition, de gemensamt före- togo 1851, uti arktiska Amerika kring Bear Lake och derifrån till ishafvets kuster ungefär 70 olika in- sekter. Antalet fjärilar var ungefär lika med det som fanns af J. Cl. Ross vid 70:de breddgraden; deremot har RICHARDSSON träffat 38 Coleoptera, medan KOSS endast funnit två på Boothia Felix och ScuöpvtE +'j känner flera än 21 från Grönland. ”) ScHÖDTE, Tilleg til Rink, om Grönland, NT 4 JR Åfven vextverlden inom arktiska regionens län- der, hvilket också tidigast blifvit bemärkt. lemnar tyd- liga bevis för riktigheten af en zonfördelning af denna stora region. RICHARDSON ") iakttog, att vextverlden inom samma bälte af den arktiska regionen är huf- vudsakligen likartad, huru stora meridianskillnader emellan de olika punkterna än måtte råda. Alla de Saxifrage. t. ex. som finnas uti arktiska Amerika, finnas också på Spitsbergen, i Lappland och Siberien. Af de 91 vextarter, som äro kände på Melville-Is- land, utmed Barrow-Strait, Lancaster Sund och Grön- land norr om 73”, finnas 3 på det sydligare Grön- land, i Lappland och Norra Asien. Från 7190 N. Lat. till Polcirkeln tilltager i ark- tiska Amerika vegetationen med den hastighet, attar- ternas antal är åtta gånger större än antalet af den närmast nordligare regionens, hvarjemte cn mängd nya genera der uppträda. Hookers förteckning på vexter, funna under PENNYS expedition ""), innefattar 54 fanerogamer, nä- stan alla samlade vid Wellington Channel. — DURANDS förteckning öfver de af KaAnE funne vexter "") från 139—78” innefattar 76 arter. ”) Journal of a Boat voyage throug Ruperts Land, IT, Eond. 1831. "') SUTHERLAND, a. st. ”"') KANE, Arct. Expl. EN Under Parrys Nordpolsresa +) fanns på vestra kusten af Spitsbergen 29 fanerogama arter. MARTINS ") uppger hela antalet fanerogamer från denna ögrupp till 538 arter. De af NORDENSKJÖLD, QVENNERSTEDT och mig der funna fanerogamer utgöra 64 arter. Fyra af de förut funna ingå ej i denna summa, som deremot innefattar tvenne nya, hvarigenom Spitsber- gens fanerogamflora för närvarande räknar 72 arter. Om man nu med dessa uppgifter jemför BROWNS förteckning öfver fanerogamerna på Melville-1sland ===), finner man det af honom uppgifna antal (67) ganska nära öfverensstämma med de andra inom samma bälte liggande ländernas vextrikedom; och Spitsberzens fat- tigdom på arter står säledes i allt för nära förhållan- de till de i syskonländerna gjorde iakttagelser, för att kunna anses endast som en följd af dess insulära läge. Uti Rings arbete öfver Grönland ger LANGE, huf- vudsakligen efter -VAHLs samlingar, en förteckning öfver detta lands flora söder om Upernarilk, som inne- fattar 320 Fanerogamer uti 52 familjer. Hela Grön- land är såvidt man. vet omzgifvet af ishaflvet, dess sydspets, ehuru på samma bredd som firistiania och Upsala, har samma medeltemperatur som norra ku- sten af Finnmarken och en afgjordt mera frigid fanu- SUPSRRY, dö Sto ”) MARTISNS, anf. afbandl. i Bibl. Univ. d. Geneve: ; ””) Append. to PARRrYs Ist Voy. 2 TAN na, men ändå är floran söder om 73” derstädes mer än 4 gånger så rik, som den, man funnit norr om denna grad. Ehuru dessa uppgifter långt ifrån äro tillräckliga att derpå bygga en bestämd indelning, hoppas jag dock att de, sammanstälda med de ofvan anförda förhållan- den inom djurverlden, skola anses någorlunda berätti- gande för antagandet af en jemlikhet i den organi- ska verlden inom de af de arktiska länderna, som lig- ga under inflytelsen af enahanda klimatiska förhållan- den, samt om denna regions förnimbara sönderfallan- de i trenne, med olika organisk rikedom utrustade, zoner. Men icke blott för den nuvarande arktiska re- gionen äro dessa förhållanden af vigt och icke blott i de nu lefvande djurformerna kunna desamma iakt- tagas. Mer än en utmärkt vetenskapsman har förkastat de försök till en förklaring öfver våra bergs refflingar och våra rullstens-åsars biidning, hvilka uppgjorts till följe al blotta likheten mellan de verkningar, som än i dag kunna iakttagas såsom af framskridande jöklar förorsa- kade å de berg, hvilka tjena dem till underlag, och de, som = förefinnas på Skandinaviens och Finlands alla berg och hvilkas orsak på mer eller mindre naturstridigt sätt, men alltid hypotetiskt, blif- vit gissad mera än sökt; försök, hvilka tillfölje af undersök- ningarnes fåtalighet och kombinationers deraf föranledda — 13 — omöjlighet ännu måst stadna inom de obevista åsig- ternas område. År det nu förhållandet, att inom den arktiska regionens djurverld flera zoner kunna urskil- jas, och att samma djur, som ännu inom hvardera af dessa zoner lefva, anträffas som fossila i de länder, hvilka till hvarandra intaga en likartad geografisk och klimatologisk ställning med den, dessa olika zoner nu intaga till hvarandra; och dertill kommer, att vid när- mare undersökning af de verkningar, framglidande jök- lar utöfva på underliggande berg, dessa finnas vara, hvad de förut antogos, eller fullkomligt homogena med de på våra berg iakttagna refflor och slipningar; att hos oss verkligen finnas samma bildningar, som i jö- kelbärande länder än i dag kunna iakttagas uti de gärden, hvilka af jöklarne framskjutas; så måste det vara tillåtet att såsom bevist anse, hvad förut varit hypotes, eller med andra ord, att i bestämdare or- dalag yttra sig om en period af vår jords geologiska utveckling, den vi adeqvatast benämna: Arkltiska regionens tidigare längre utsträckning. Det var ej ensamt LovÉN som fann att en ishafls- fauna lefvat vid vestra Europas kuster. Obekant med LovÉNS undersökningar offentliggjorde FORBES Samma år (1846), som LovÉN skref sin afhandling om Skandi- nraviska molluskernas geografiska utbredning, ") sitt ”) Redan 7 år tidigare hade likväl Prof. LovENn vid naturfor- skare-mötet i Göteborg framställt sin åsigt om de fossila märkliga. arbete »On the connexiovon between the di- stribution of the Existing Fauna and Flora of the British Isles with the Geological changes, which have affected their area, especially during the epoeh of the Nothern drift.» >) Uti detta arbete, som är ett af de förnämsta, den utmärkte, mannen skrifvit, kommer han till det resultat, att Storhrittanniens Flora och Fauna under den erratiska perioden lefvat under ett långt kallare klimat, än det nuvarande. Den under Crag-perioden rika hafs-faunan hade till största delen försvunnit och en annan trädt i dess ställe, fattig på arter, och ute- slutande bestående af sådana, hvilkas förra hem var att söka mot norden. Ett annat förhållande, som är särdeles anmärkningsvärdt, påpekas äfvenledes af denne författare, nemligen att, liksom uti Nord- Amerika La- bradors-floran tvärt möter en sydlig ungefär vid Cap Cod (Schouws fjerde rike, som motsvarar Medelhafs-flo- ran) utan någon mellanliggande, med den germaniska analog; och liksom samma udde tvärt skiljer den syd- liga och nordliga hafs-faunan, så saknas inom dessa Englands formationer hvarje spår till en germanisk djurzon mellan den arktiska och den celtiska, hvilka snäck-bankarnas arktiska natur. — 1837 offentliggjorde SMITH af Jordanbill sin upptäckt af fossila mollusklager i Skottlautl, hvilkas arter icke tillhörde den i det omgifvande hafvet lefvan- de faunan. (Memoirs of the Wernerian Society, VIII, 1 p. 49.) ”) I Memoirs ol the Geological Survey, I. - — 135 — under jökeltiden tyckas hafva tvärt mött hvarandra. Som exempel anföras i de sydliga bankarne funna Turritella incrassata, en sydlig Fusus och en Mitra. ForBES indelar ") de uti dessa bankar (glacial- beds) funna konkylier uti flera grupper nemligen: 1) Arter, nu lefvande uti hela celtiska regionen och nordiska hafven, men knappast gående långt sö- der om Storbrittannien. 2) Arter, gående långt söder om Lusitaniska och Medelhafs-regionen., men ymnigast uti celtiska och norra hafven. 3) Ännu i Brittiska hafven lefvande arter, men der - inskränkta till hafvens norra delar och tilltagande i ymnighet norrut. 4) Arter, som endast lefva norr om Brittannien uti Nord-Amerikanska och Grönländska hafven. 5) En äfven i forallin- och röda Craggen fos- sil art, ännu lefvande i Syd-Europeiska fastän icke uti Brittiska hafven. 6) Utdöd art (1), fossil äfven i Crag. 7) Arter, hvilka hvarken såsom lefvande eller fossila äro kända i andra formationer. De allmännaste och mest utbredda arterna äro nordiska former af slägtena Astarte, Cyprina, Leda, Tellina, Modiola, Fusus, Littorina, Lacuna, Natica; och a. stips 34. NINO, fe anser "FÖRBES denna: fauna. närmast motsvaras af den vid Labrador rådande; är den också ej full- komligt lika arktisk, behöfver man åtminstone ej gå långt söder om denna halfö för att i den der varan- de något sydligare faunan påträffa en nästan fullkom- lig motsvarighet. FORBES är af den åsigt att det öf- ver hafvet höjda fasta landet af England då samman- hängde med Zsland liksom med Europas kontinent och att detta land utgjort ”Barren Grounds”, hvarest sötvattens-mergelns fossila fauna (Renen, Cervus Me- gacerus, Bos primigenius, björn, räf, varg, hare, katt, bäf- ver) under den tiden lefde och attförst, sedan klima- tet. börjat blifva blidare, skogar af fur, ek och björk åter betäckt landet och skogsdäggdjur, herbivora och carnivora, uppträdt, de flesta af de ännu lefvande ar- ter, hvilka hafva Siberien till stamregion. I Skandinavien saknas, såvidt vi ännu med nå- gon bestämdhet känna, all egentlig tertiär bildning, hvilket endast deraf kan förklaras, att detta land un- der den period, som åstadkommit den tertiära bild- ningen, stått öfver vattenytan och således icke kan hysa några lemningar af hafsdjur från denna period; "Såvida icke under den efterträdande jökelperioden alla spår deraf blifvit utplånade. I Brittannien kan man deremot tydligt spåra öfvergången från den tertiära perioden till jökeltiden; klimatet har småningom blif- vit hårdare, hvarunder de hafsdjur och däggdjur, som des TQ tillhörde ett varmare luftstreck, långsamt dragit sig undan. Skogar af ek, fur och gran, (det sednare trädslaget numera främmande för Brittannien) uppväxte. hvilka nu finnas under snäckhankarna, medan faunan blef allt mera Jik den Nord-Amerikanska. Först ännu längre fram skulle det egentliga ishafs-klimatet inträdt, för. att sedan i. sin ordning åter lemna rum för ett annat, i hvilket en något sydligare flora och fauna kunde trifvas. Dessa »glacialbeds» träffas både i östra och vestra Skottland, på båda sidorna af norra England, i Wales, genom en stor del af Irland och på ön Man. Lagrens mägtighet uppnår 100 fot och de sträcka sig från hafsytan ända till 1,000 fot der- öfver. De motsvaras tydligen af de lager, hvilka i Bohuslän, Wermland och Dalsland finnas öfver vat- tenytan, med den skillnad likväl, att de svenska fos- sila lagren bevisligen tillhöra ett långt kallare haf, hvars motsvarighet måste sökas norr om Labrador och sannolikast vid någon del af Grönlands vestkust. Ty sjelfva Finmarkens fauna innehåller långt sydligare elementer, än denna numera hos oss utdöda. Icke blott uti England och Skandinavien finnas dylika aflagringar. De af MURCHISON och VERNEUIL ") vid Dvina-floden funna fossila mollusklager härstamma ”) MURCHISON, MNRussia aud the Ural Mountains, I, p. 329, London, 1845, 4:0. KERO tydligen. från ishalvet och de aflagringar vid Lorenzo- Moden, hvilka meddelas af BoyFriEnp och beskrifvas al LyELL”), långt ifrån att vara identiska med de uti hafvet derstädes lefvande mollusker, öfverensstämma så nära med dem, man finner uti vestra. Sverige, att man skulle tro dem vara från samma trakt, i stället för att de skiljas af hela atlanter-hafvet. Äfven vid New England tyckas liknande lager förekomma; åtminstone hör sannolikt den fossila bädd, hvari HitCHCOCK fun- nit Nucula glacialis, påtagligen till ett sådant. Åfven vid Spitsbergen har jag funnit liknande lager, nära öfverensstämmande med de Bohuslänska. De utaf dessa fossila bänkar, hvilka närmast röra denna afhandlings ämne, äro de svenska. Uti Bohus- län äro de allmännast, särdeles på Tjörn och i när- heten af Uddevalla. I Halland har jag aldrig fun- nit dem sydligare än vid Warberg. Den under ka- nalgräfningar upptäckta banken vid Åkersvass i We- stergötland, som undersöktes af HisinGERr, är en af det rikaste och intressantaste ibland alla dessa fossila aflagringar. Flerestädes uti Dalsland och Werniland finnas äfven sådana och RiksMuseum eger genom Pro- fessor LovÉns försorg rika samlingar derifrån."") De ") Geolog. Transactions, 2:d. Ser., VI, p. 135. ”) Under den tid, dessa bankar bildades, var säkerligen Wener n "en "stor hafsvik med betydligt större omfång än den nu eger; ifrån hvilken tid troligen också det hvalskelett "härrörde, a Cd mävtigaste lager, jag sett, äro hapellbackarne vid Uddevalla, på hvilka redan LInsÉ fästade uppmärk- samheten. ") Lagrens mägtighet är mycket ojemn; stundom ' finner man endast sparsamt snäckor under den aflyftade jordtorfvan, medan de på andra ställen anträffas i lager af 40 fots tjocklek. Läget ötver haf- vet är också mycket skiljaktigt. Så finnas t. ex. uti Norrige lager, sannolikt tillhörande samma bildnings- period, som de Bohuslänska, enligt uppgift ända till 6—700 fot öfver hafvet "F), medan de i Bohuslän träf- fas ifrån vattenytan ända till 200 fot högre.. Äfven finnas fossila bankar, hvilka ännu äro submarina. Uti Bohuslän anträffas nemligen ibland vid draggning snäc- kor, om hvilka man med temligen stor säkerhet kan förmoda, att de härstamma från sådana lager. Ofta har jag vid Warberg, på det ställe, der nu. mera en hamnarm, är anlagd efter starka stormar funnit snäc- kor, tydligen längesedan döda, hvilka man ej kunnat anse ditförda af vågorna. enär man på andra ställen al kusten fåfärgt eftersökt dem, hvarföre troligast är, att under stormen öfversta lagret af en submarin snäck- bank lösryckts och sålunda - dess. innehåll kommit i som för mer än 100 år sedan fanns uti Westergötland och beskrefs af Emanuel Swedenborg. ') LINNÉ, Westg. Resa. Sthlm, 1747, p. 197, 198. ”) KrEiLHaAv, Om Landtjordens stigning (i Nyt Mag. f. Nat. Vidensk. I, Christiania, 1838. — LYELL, Manual of Ele- mentary Geology, 4:th ed., London 1852, p. 114. MN dagen. -Straxt intill ofvannämnde ställe fanns i en lerbädd, hvilken upptogs under muddringen vid hamn- arbetet, icke så få exemplar af Nucula glacialis, all- deles lika den, som nu på östra sidan af Atlantiska hafvet icke anträffas förr än vid Spitsbergen. Det är dock icke ensamt förekomsten af samma spe- cies, som berättigar att anse den bohuslänska fossila fau- nan identisk med någon af de inom arktiska regionen ännu lefvande:; äfven öfverensstämmelsen i individernas all- männa habitus och relativa talrikhet leder till samma resultat. Medan till exempel IHya truncata och Sa- cicave ännu lefva vid Bohuslänska kusten, isynnerhet den förra serdeles sällsynt, träffar man dem i ett helt annat talförhållande och af en betydligt olika storlek uti de fossila lagren, hvilka säkerligen till mer än 34 utgöras af dessa båda arter. Den lefvande Saxicava uppgår sällan i storlek till mer än 3 eller + af den fossila; till sin habitus är den lefvande formen tunn- skalig, den fossilas skal är deremot flerdubbelt tjoc- kare. För några år sedan yttrade en erfaren Mala- kolog, att han ansåg den tjvockskaliga Saxicava som en utdöd varietet, ty ehuru man kunde från ishafvet få stora exemplar voro de dock alltid tunnskaliga. På Spitsbergen fann jag emellertid ännulefvande och gan- ska allmän just samma tjockskaliga form, som är ka- rakteristisk för snäckbankarna. GAUMSYn A Mya truncalau förekommer uti tvenne olika for- mer, hvilka af flera författare anses som skilda arter, Den ena, den rätta Mya truncata, tunnskalig, finnes ännu lefvande vid England, ehuru sparsamt, och fin- nes aflagrad uti posttertiära lager på Sicilien, ehuru icke mera lefvande uti Medelhafvet; tilltager emedler- tid mot norden i mängd och storlek så att den till slut uti ishafvet blir den kanske allmännaste af alla derstädes förekommande snäckor. Den andra formen (Mya.: Uddevallensis) är äfven allmän i de bohuslän- ska fossila lagren, men återfinnes lefvande först uti ishafvet, "men der ända -till: Kanada. : På Island är den ej sällsynt; på Spitsbergen synes den vara störst och finnes der såväl lefvande, som fossil i stor mängd. Astarte corrugata finnes i tusental uti de fos- sila bäddarne i Bohuslän, äfvensom i motsvarande for- mation i England, Skottland och Irland. "Liksom de båda föregående finnes den vanligen med båda skalen ännu hopsittande, såsom då den lefde. På Tjörn har jag funnit den i mängd på de under re- paration varande vägarna (ty der är det brukligt att, i stället för grus till väglagningsämne begagna qvar- lefvorna af den arktiska faunan). Denna art är en särdeles karakteristisk ishafssnäcka och finnes i Skan- dinavien ej söder om Finmarken, ehuru den vid Ame- rika föres långt sydligare af de kalla hafsströmmarne. 6 ATIRRO LA Allmännast tyckes den vara i Finmarken och på norra Island, sannolikt äfven på Grönland. Ehuru dess gräns mot norr ej är funnen, märkes den dock vid Spitsbergen vara i betydligt aftagande. Peeten Islandicus är åter en snäcka, som har sitt hem uti Ishafvet, ehuru den blifvit funnen ända ned till Kristianiafjorden. Uti Bohuslän och England är den cj träffad lefvande; men finnes deremot talrikt fossil i begge ländernas bankar. Uti Clydebäddarne är den funnen med båda skalen sammansittande. Åf- ven i fHanada och Ryssland är den fossil. Ofvan poleirkeln blir den allmän. De största exemplaren; jag har sett, voro från Warangerfjorden, tagna af NYLANDER och GaADE. Den finnes vid Spitsbergen ända till 80:de graden, men är der ej så allmän som i Norrige och Finmarken. Vid Amerikas östra kust når den Cap Cod. Leda pernula: al denna mussla har jag endast sett ett enda fossilt exemplar, taget af HIiSINGER vid Åkersvass. Som lefvande är den deremot allmän från fullen til Spitsbergen. Uti hafvet vid Stor- brittannien finnes den ej mer, men är allmän i detta lands fossila bankar. Med Tollina ealearea är ena- handa förhållande ; endast att den är långtifrån säll- synt uti Bohusläns fossila lager. Cardium Groenlandicum är en af de arter, hvil- ka tydligast angifva den arktiska hafsströmmens gång. y Dd Dd [>] — 83 — Från Nova-Sembla till Warangerfjorden, vid Spits- bergen, Island, Grönland, ända till: Massachusetts finnes den inom polarströmmens område. Aldrig fun- nen i Finmarken utom Warangerfjorden, har man den först i England fossil; ännu är den åtminstone ej upptäckt i de svenska bankarne. Area glacialis. 1850 åtföljde jag Professor LovÉn på en natur- historisk resa uti Kristianiafjorden och Bohuslän, hvarunder vid draggning erhöllos några halfva skal utan epidermis af en Arca, som förut ej blifvit sedd: i Skandinavien. Pa Spitsbergen fann jag några exemplar af en Arca, som vid närmare granskning visade sig vara den rätta af Gray från PARRYs första resa beskrifna, fastän sedermera bortglömda och förvexlade, Arca gla- eialis och, hvad märkligast är, fullkomligt öfverens- stämmande med den ofvannämnda, hvilken funnits vid Wiäderöarna. I de af NYLANDER och GapDbE gjorda samlingar ifrån fMarangerfjord fanns samma Area med djur. Slutligen fann jag äfven vid förnyad gransk- ning af Riks-Musci samlingar ett särdeles väl bibehål- let skal af denna Arca, taget uti Luscndalersbacken i Dalsland, således flera mil in i landet vid en be- tydlig höjd öfver hafsytan. Ännu lefvande vid Melville- Island, Spitsbergen och Warangerfjord, finnes den således fossili Skandinavien, såväl uti ännu submarina bankar som i de numera långtifrån och högt öfver hafvet befintliga. -— SA Vida oftare än föregående är Terebiratella Spits- bergensis fannen i våra fossila bankar. LYELL fann och aftecknade uti sitt arbete om Skandinaviens höj- ning ena skalet af en Terebratella, utan att anföra något artnamn. Ilisinger kallar den orätt Terebra- tula caput serpentis. Uti Annuals and Magazine of Natural History ") beskrifver DAViIpsON under namn af "Ferebratella spitsbergensis en snäcka, som Profes- sor GoopsirR erhållit från Spitsbergen. Sjelf fann jag densamma derstädes; men sparsamt, och annorstädes är den ej, mig veterligt, funnen. Det i Riksmusei samlingar förvarade exemplar af en i Bohuslän fun- nen fossil Terebratella, hvars begge skal äro i be- håll, lemnar emellertid intet tvifvel öfrigt angående den fossila och den lefvande artens identitet. Från sin första resa (till Moloville- Island) med- förde Parry Voldia aretica, hvilken såsom fossil från Englands bankar beskrefs af Brown under namnet Nu- cula truncata. Efter Lortland i Nord-Amerika, der den äfvenledes blifvit funnen fossil, (af HiTCHCOCK) har den fått ännu ett namn, N. portlandica. Lefvande är den äfven funnen på flera ställen inom den arktiska regionen, under "FRANKLIN-expeditionerna (om förvexlin- cen af denna art med andra arter se längre fram), af MörcH och BecK anförd som grönländsk och af mig funnen vid Spitsbergen. Som ännu lefvande är den 5 Vol, 6, p. 442, London 1853. nn således blott känd inom den kallare delen af ishafvet, icke så långt ned, som till Island och Finmarken. HisINGER fann den deremot fossil vid Åkersvass, med båda skalen hopsittande, och jag har sjelf tagit deni mudder vid Warberg, exemplaren från becge dessa ställen med bibehållen grönaktig epidermis, hvarigenom den fullkomliga likheten med de spitsbergska är ännu mera påfallande. En annan form af samma slägte, som dock troligen endast är en varietet, finnes i Riks- museum från Dalsland och Wermland med ännu hop- sittande skal. Denna tyckes vara den af Woop afbil- dade: fossila från England, då deremot Browns figur närmast öfverensstämmer med den vid Spitsbergen lef- vande. Före BELCHERS resa var endast den rätta Y. arctica känd såsom lefvande. ReErvE beskrifver, ut Appendix till denna resa, två mycket närstående arter, hvilka jag dock misstänker endast vara starkt afvikande former af samma Y. arctica. Detta må nu vara huru som helst, så är dock påtagligt att det egentligen är den kallare delen af ishafvet hvarest denna eller dessa ”former nu trifvas. Natica celausa är en vanlig art uti de fossila lagren. På östra sidan af Atlantiska Oceanen är den ej känd såsom lefvande sydligare än vid Finmarken. Vid Spitsbergen når den sin kraftigaste utveckling; vär föröfrigt allmän vid alla ishafvets kuster.: cm. FD SR Natica Johnstonii, en ännu i England och Bo- huslän, äfvensom vid Massachusetts, qvarlefvande art, röjer dock på ett särdeles i ögonen fallande sätt att den är arktisk och numera endast i förkrympt skick uthärdar den för dess trefnad för höga temperaturen i sydligare haf. Uti de fossila lagren finnes den nem- ligen flera gånger större än den form, som ännu lef- ver vid Bohusläns och Englands kuster. Den i haf- ven ännu lefvande tilltager emellertid mot Norden allt- jemt i storlek; är t. ex. vid Bergen redan hälften så stor som vid Finmarken och vid Spitsbergen under 809 har jag återfunnit den af samma storlek, som den har uti fossilt tillstånd, tydligen häntydande på de kli- matiska förändringar, som försiggatt sedan snäckorna i skalbankarna upphörde att lefva. Arten är circumpo- lär. De största exemplar, MIDDENDORFF kände, voro från Beerings-sundet. Liksom föregående finnes Iritonium Norvegicum lefvande uti England: men är sannolikt en qvarlef- vande arktisk art. Den tyckes nemligen finnas vid atskilliga punkter, hvarest företrädesvis sådana hafs- djur, som numera vistas nordligare, ännu fortlefva ifrån den tid, då ett kallare klimat rådde uti Europa. Så- som fossil är den sällsynt, - CHEMNITZ uppger den vara funnen uti Norrige. Vid Spitsbergen finnes den lefvande, fastän mycket sällan. = a At Tritonium racile finnes ett exemplar uti HisingErs vid Åkersvass gjorda samlingar. T»itoni- um cyancum är också en högnordisk art, som egent- ligen tillhör ishafvet, ehuru äfven tagen vid Bergen. Af arten Pritonium elathratum finnas två varieteter, hvaraf den mindre ännu lefver qvar vid England och Skandinavien. Den större varieteten (utmärkt också för sin förlängda cauda) finnes numera ej söder om Ishafvet. År ej sällsynt vid Spitsbergen; ww. Bohus- län, Dalsland och Wermland träffas denna form öf- verallt fossil. Tritonium Gunneri, som lefver vid Fin- marken, Island och Grönland, träffas ej fossil hos oss; fossila exemplar ifrån Clydebäddarne, alldeles lika Ishafvets lefvande, finnas deremot aftecknade uti Smitös skrift F). Enligt SaArs. är den ej sällsynt uti Finmarken, men blir mer och mer pygmeisk ju syd- ligare den lefver, tills den mot Bergen alldeles för- svinner. Trichotropis borcalis, ehuru funnen uti England, är dock en af de arter. hvilkas egentliga hem är den mera tempererade delen af ishafvet. Finnes ej vid Skandinavien sydligare än Bergen; är deremot allmän vid Island men aftar åter vid Spitsbergen. Uti Riks- musei samlingar finnes ett fossilt exemplar från Tu- sendalersbacken uti Dalsland. ”) Last changes in the level of land aud sea, i Mem. of the Wernerian Society, VIII, 4. 1837. = IG Patella e&ca: ehuru spridd äfven nu vid Stor- brittannien och Skandinavien, är det dock denna art som (förutom P. rubella) uti norra Ishafvet represen- terar detta genus. Uti de fossila bankarna är man också viss att få se den. ; Margarita undulata är en högnordisk art, som har sitt egentliga tillhåll uti Ishafvet ehuru den i Nor- rige går söderut ända till Bergen. Vid Bohuslän är den numera ej lefvande, utan tillhör bankarne. Al slästet Piliscus medförde jag från Spitsbergen en ny art, som Professor LovÉN beskrifvit under namn af Piliscus probus. Vid granskningen af den snäcka, som INsINGER uti Lethea svecica beskrifvit såsom Car pulus hungaricus, fann LovÉN den angifna bestämnin- gen oriktig, samt den af HIsiIngGERrR beskrifna snäckan vara samma art, som MIDDENDORFF funnit uti Okotska hafvet och beskrifvit under namn af Pilidium conmn:o- dum. Som emellertid ett annat genus förut blifvit kalladt Pilidium har LovÉnN 1 stället benämnt detta Piliscus. Uti de fossila bankarne är Pilidium com- modum ej sällsynt, men i sanning öfverraskande är det, att den blifvit iakttagen endast uti dessa bankar och i Okotska hafvet. Scalaria Esehriehtii aftecknades af LYELL uti hans skrift »On the rising of Sweden». Uti de fos- sila bankarne i Bohuslän är den ej särdeles sällsynt, för öfrigt endast funnen fossil i Kanada, enligt LYELL, EEE i. bankar, som hafva största likhet med de bohuslän- ska. Den är ej funnen lefvande utom på Grönland, hvarifrån. den förekommer i MÖLLERS samlingar i Kö- penhamn. Liksom sålunda Piliscus commodus är en representant i våra bankar från Östra Sibirien, Area glacialis och Terebratella Spitsbergensis från Spitsber- gen, så är Scalaria Eschrichtii en påminnelse om Grön- land. Då det ej är min mening att lemna en faunistisk beskrifning öfver de fossila lagren. utan endast fram- hålla hvad som lämpar sig för ändamålet med denna afhandling, förbigår jag de arter, hvilka väl jemte de ark- tiska hvila i de fossila bäddarne, men derjemte ännu lefva i Nordsjön i samma talrikhet och storlek som i Ishafvet. Det är nog att nämna, att ingen enda af dessa arter häntyder på ett varmare half. Jag kan icke heller, så intressant det än vore, här närmare redogöra för de skallager af den nuva- rande faunan, hvilka finnas närmare hafvets yta i Bohuslän och på dess öar, isynnerhet på Tjörn. Dessa äro upplyftade sedan den nu varande faunan blef rådande, ehuru de visa åtskilliga märkvärdiga och intressanta modifikationer af densamma. Deras höjd öfver hafsytan öfverensstämmer ofta med de ark- tiska bankarnes, ifrån hvilka de dock. lätt vid första undersökning -kunna skiljas. — Åfven måste jag för- bigå de lager af Östersjösnäckor, som finnas på Sve- SE 2 | SES riges östra kust, enär begge dessa slag af aflagringar för afhandlingens ämne äro af mindre vigt, och öfvergår från de bevis, den organiska verlden lemnar för anta- gandet af ett arktiskt Skandinavien, till dem, hvilka lemnas af den oorganiska, det är, till de Erratiska fenomenen. Har nemligen en gång klimatet varit nog kallt att sänka en så stor del af Skandinaviska höglandet under snögränsen, att de derifrån nedskjutande ismas- sorna kunnat nå hafskusten, så måste landet ovilkor- ligen, sedan klimatet förändrats och jöklarne försvun- nit, efter dessa lemna så tydliga spår, att, under en fortsatt granskning af bergens ytor och de öfversta jordlagren, det ovilkorligen måste visa sig om så va- il fallet. Om man tänker sig en jökel, hvilken som helst, försvunnen från den trakt der den förut funnits, så måste dess fasta underlag, så snart bergarten varit tillräckligt hård att bibehålla intrycken, alltid befinnas afslipadt och betäckt med refflor och fåror, för såvida de ej genom vittringen hunnit utplånas. Åfven må- ste de slipade bergytorna hafva en mot fonden vet- tande »stötsida», d. v. s. vara åt det hållet mera af- nötta och jemnslipade än på det motsatta eller »lä- sidan», som varit mindre utsatt för våldet af de framåt- skridande ismassornas oemotståndliga inverkan. Reff- lorna måste sinsemellan, isynnerhet uti dalarne och SI Vy RE på öfversta delen af de afslipade bergkullarne, vara parallela och i allmänhet löpa vinkelrätt emot den bergskedjas rigtning, hvarifrån jökeln kommit. Jökelåsarne med sina utan all ordning samman- hopade massor måste äfven kunna spåras, om också skymda af sednare geologiska förändringar, liksom de stora, mer eller mindre skarpkantiga erratiska block, hvilka jökeln medför ifrån sitt ursprung. När jöklarne efter CHARPENTIERS uppträdande blifvit föremål för noggrannt studium, fann man att de äro uti en ständig rörelse nedåt, lika väl och efter samma Jagar som en flod, men endast oändligt mycket lång- sammare. Om orsakerna till denna rörelse har myc- ket blifvit skrifvet; alla noggranna undersökningar gifva emedlertid vid handen att den ej är lik en fast massas glidande utför ett lutande plan, lika litet som den kan tillskrifvas den antagna utvidgningen, när det vatten, som genomdränker jökelisen, skulle frysa. När man undersöker det berg, hvarpå jökeln framskrider, finner man utan undantag, såsom redan vid beskrifningen af Spitsbergens jöklar blifvit om- nämdt, mellan isen och den fasta hällen en mängd grus och sand, till en stor del förmald till det finaste "stoft. Häraf blifva också alla de elfvar, hvilka fram- komma under eller utmed jökeln, alideles ogenom- skinliga, hvarföre t. ex. på Island de flesta dylika elfvar: kallas >Hvitar. ot ROD AA Då man' ser: hvilken mängd fasta ämnen, söm på detta sätt oupphörligt föres från jökelns område, kan man först tydligt föreställa sig, hvilken förändring bergytorna måste undergå af denna ständiga slipning. Öfver allt, der man studerat jöklar, har man funnit att de slipa och reffla det underliggande berget. Jag har haft tillfälle att flerestädes kunna iakttaga samma förhållande, såväl i Sweitz som på Island, på Spits- bergen och i Norrige. Detta är särskildt af intresse på Island, emedan bergen der i allmänhet ej äro mycket högre än snö- gränsen och se ut som låga snöhättor, medan isen (till. exempel vid Bredemarks-jökeln) så utbreder sig öfver sjelfva låglandet, att ÖLAFSEN och POVELSEN ej kunde förklara sig detta annorlunda, än att den frusit nedifrån; ty det föll dem ej in att denna is, som så lägger sig öfver släta landet, kunde härstamma och oupphörligt förnyas från de högre liggande berg- massorna. Relflorna, som åstadkommas genom isens framåtskridande, bära vanligen spår af det stora tryck, som rådde när de bildades, och man kan vanligen på dem se rörelsens riktning. En af de jöklar, der man ser dessa särdeles tydliga och vackra, är Fondalsbrien eller Svartisen uti Norrige, der det underliggande ber- .get är granit, som alldeles afslipas och refflas utaf Åsen. = PR nn a Jemför man nu denna ännu pågående slipning och reffling vid en jökel inom Skandinavien, hvilken går så nära hafsytan att dess understa kant ej är 100 fot deröfver, med de: refftor, den slipning med sina stöt- och läsidor, som finnes öfver hela denna halfö ända ned till vattenytan, så skall man äfven vid den noggrannaste granskning fåfängt söka upptäcka minsta olikhet dem emellan. Tvar man blottar berget från derofvan liggande grus och sand, som skyddat mot luftens åverkan, finner man refflorna lika tydliga, som de, hvilka än i dag åstadkommas af jöklar inom samma land. SeEFstrRöÖmMs år 1836 först framstälda åsigt om vattenfloder såsom fenomenens orsak kunde c€j längre tillerkännas ens möjligheten af sannolikhet när under- sökningarne sträckt sig längre än till södra och med- lersta Sverige. BöTLInGK +) fann i Finland att reff- lorna: der vetta mot Ishafvet, Hvita hafvet och Ladoga- sjön, och om man härmed sammanställer iakttagelserna rörande rigtningen af de Skandinaviska bergens refflor, får man knappast något väderstreck, åt hvilket ej den antagna rullstens-floden skulle gått. DU«OCHER, som är en ifrig förfäktare af den åsig- ten att slipningen skett under en vattenflod, nödgades derföre, för att förklara detta förhållande, antaga flera centra för densamma. Sålunda måste rörelsens orsak ”) Ediub. New. -Philos. Journu. Vol. XXXII, p. 103 = NÄE sökas inom landet sjelft och då var: endast den tänk- bar. att en plötslig höjning åstadkommit. en nog våld- sam vågrörelse för att framflytta de massor, af hvilka slipningen skulle åstadkommits. Hela arten af slipningen och derigenonr ingräfda fåror bära emellertid de tydligaste spår af att hafva försiggått under en lång tidsföljd. Det. är knappast möjligt föreställa sig att en: vattenmassa skulle kunnat afslipa alla skarpa kanter på bergytor, tusentals qva- dratmil i omfång, och tillika har jag aldrig kunnat förstå huru de hastigt framförda stenmassorna skulle kunnat reffla bergen liksom grafstickeln, hvilket synes mig utvisa huru stort tryck den refflade bergytan måst bära. Sådan är deremot just refflingen vil jöklarne, der den i rörelse varande ismassan: med sin cfantliga tyngd pressar och för fram det rörliga mellanslaget, hvaraf väl egentligen fårorna åstadkommas. På Is- land har jag sett basalt-pelare på detta sätt bilda en enda slät kullrig yta, endast parallelt fårad. ” Ofverallt; der jag varit i tillfälle dertilly har jag vid flodbäddar och hafsstränder sökt spår till en slip- ning af enahanda beskaffenhet med den här beskrilna, men alltid fåfängt. -Ilafvet och rinnande vatten slipa visserligen, men på ett helt annat sätt; man ser all- tid huru berget bibehållit sin ursprungliga form; en- dast alla kanter äro afnötta, men fåfängt söker man 2 HÖRS refflorna eller tecken till bergens skällika afslipning på länga sträckor. Uti de länder, der stora jöklar finnas, träffar man också nästan alltid i deras närhet berg, ibland af icke obetydlig höjd men vanligen låga, hvilka hafva ett eget utseende och af SAUsSURE benämndes fockes moulonneges. Dessa berg äro sådana, som förut vårit betäckta af jöklar. De utmärka sig för sin afrundade form och glattslipade yta. Gamla jökelåsar finnas merändels i deras närhet, sidorna äro refflade och hela berget bär alla möjliga spår af jökelns medfart. På Island äro dessa berg allmänna och hafva fullkomligt samma utseende som alla våra berg, hvilka väl sällan af någon anses hafva en annan form än den ursprungliga. Så snart man deremot jemför dem med graniten och gneisen på de höga kustfjellen uti Norrige eller med fjellen af samma bergart på norra Spitsbergen finner man dem nästan utan undantag vara roches moutonnées, hvilket undgått uppmärksam- heten just derigenom, att de äro de vida allmännaste och berg med skarpa kanter deremot höra till undan- tagen. Har vårt land varit öfvertäckt af en ständigt i rörelse varande ismassa måste ju också så vara; ty isen har då måst afslipa alla lägre än fonden liggande bergytor. Rullstens-åsarne uti Sverige voro kända redan af SVEDENBORG. När BERZELIUS omnämner försöket att för- SE OT klara slipnings-fenomenet i Skandinavien såsom ena- handa med det uti Sweitzer-Alperna observerade, y!t- irar han: ") » Efter denna åsigt äro refflorna bevis på fordna glacierer och åsarne moräner. Denna förkla- ring har så vunnit burskap, att man sedan ett par är i flera länder söker märken efter forntida glacierer och deras moräner och finner dem.» »Men den, som en gång sett en ås, med sitt rundslipade innehåll, och ser en morän med sina kan- tiga, merändels större, stenar och sitt vida ringare innehåll, kan aldrig förblanda dem. De äro hvaran- dra olika så till utseendet som till sättet att upp- komma.» Också när CHARPENTIER och, som det vill synas, äfven ÅGASSIZ ansågo åsarne vara jökelgärden "F) var detta ett ej mindre misstag, än det varit al SEFSTRÖM att anse refflorna åstadkomna genom en vattenflod. Refflorna voro åstadkomna af jöklarne och tillskrefvos vattnet såsom orsak från ena sidan; åsarne, som tyd- ligen blifvit bildade under vatten, ansågos af motstän- darne vara jökelgärden. ”") Skand. Nat. forsk. Mötets Förh. 1842. "") CHARPENTIER, Sur VPapplication de VIypotheése de M. Ve- netz aux phéuomenes erratiques du Nord, i Bibl. Universelle de Geuéve, Nouv. Ser.,, T. XXXIX, 1842. — AGassriz, Notice sur les Glaciers, i Excursious dans les Glaciers par DEsoRr, Paris, 1844. u kar FÖRA oe Åsarnes : lagringsförhållanden, den fullständiga slipningen af de deri liggande stenarne; medan refflor å dem saknas, frånvaron af det finmalda stoft, som i jökelgärden fyller stenarnes ojemnheter, allt utvisar att dessa åsar alldeles icke äro jökelgärden. De uti åsarne ingående lerlagren visa tydligt, att de lång- samt bildats och ej genom någon våldsam revolution eller en sådan flod, som den SEFSTRÖM tänkte sig. Framtida undersökningar torde visa att de uti andra hand härröra från jöklar, fastän de blifvit bildade under vatten. På nordligaste NSpitsbergen hade jag tillfälle se huru stenarne från ett litet jökelgärde, som nu bildade strand och var utsatt för vågsvallet, voro afslipade liksom rullstenarne uti svenska åsarne, me- dan man några fot högre upp hade jökelgärdet uti oförändradt skick. De stenar, hvilka från ett sådant föras ut i vattengången, måste ovilkorligen rundslipas. Tillika fälles det med jökel-elfven i hafvet utförda stoftet öfver dessa stenmassor och sålunda kunna un- der tidernas lopp säkerligen i närheten af jöklar bil- das åsarne liknande aflagringars medan man väl kan förstå att under och uti dem kunna snäcklager an- träffas. Rullstens-åsarne kunna således ingalunda betrak- tas som verkliga jökelgärden. Uti Norrige fann man emedlertid sådana, med alt för tydlig bildning för att 7 — 98 — kunna. misstaga sig derom. Redan EsMARK. anför detta uti den märkvärdiga uppsats"), hvari han tidigare än CHARPENTIER. och VENETZ framställer samma åsigter, hvartill dessa kommit genom studium af jöklarne i Sweifz. SCHIMPER "F) och J. D. FORBES sågo jökel- gärden flerestädes i Norrige. Uti Gullbrandsdalen äro de mycket vanliga och särdeles tydliga, der de genom vägarbetena nyss blifvit genomgräfda. De förete utan undantag det så karakteristiska innehållet af ett jökel- gärde och en genomskärning af dem kan lika litet skiljas från ett vid isen liggande jökelgärde på Island, Spitsbergen eller i Norrige, som refflorna under isen kunna iakttagas olika med dem som äro allmänna öf- ver Skandinavien. Ingenstädes såg jag uti Norrige skiktade rullstensåsar utan öfverensstämde de alla med verkliga jökelgärden. Ett af de märkligaste fanns uti mynningen af den dal, i hvars fond den så kallade Fondals-jökeln ned- skjuter. Alla tecken visa huru denna jökel en gång haft större mägtighet än nu och ungefär + mil fram- för jökeln, just der dalen när till fjorden, ligger dess gamla jökelgårde, som är ej mindre än 100 fot mäg- I) Bidr. til vor Jordklodes historie, 1 Mag. for Naturvidensk. 2:den aarg. 1:ste Bind., p. 28, f. Christiania 1824. ”) On some facts dependent on tbe erratic phenomena of Scan- dinavia (Edinb. New Philos. Journal, Vol. XL, p. 240, Edinb. 1846). sl ÖN tigt och sammanbinder de motsatta bergssidorna med sin höga vall, som endast genomskäres af den från jökeln kommande elfven. — Vid Drifstuens gästgifvare- gård på Dovre fjell ligger en dylik vall flera tusen fot öfver hafvets yta och omöjlig att skilja på något sätt från de gärden, som omgifva nuvarande jöklar. En författare, som är motståndare till åsigten att jöklar åstadkommit slipnings-fenomenen i Skandina- vien ), beskrifver troget bildningar i trakten af Fä- mundsjön, hvilka äro alldeles lika jökelgärden. Uti fjelltrakterna synas dessa bildningar i allmänhet mera tydligt bibehålla sin ursprungliga form, medan de ge- nom sednare geologiska tilldragelser i Sverige synas svårare att igenkänna och man är här mera inskränkt till att studera deras anordning och innehållets be- skaffenhet, sedan den ursprungliga yttre formen blifvit bortskymd. Den förste, som, så vidt jag vet, skiljt de gamla jökelgärdena i Sverige från dess "åsar, är R. CHAM- BERS 44). Under en resa uti Skandinavien uppdrager ”) HÖRBYE: De erratiske Phanomen på Rigsgreendsen, i Nyt Magazin for Naturvidensk., VIII, p. 337. ”) R. CHAMBERS: On the glacial Phoenomena in Scotland and parts of England, Edinb. New Phil. Journal, 1853. Då litteraturen öfver Skandinaviens arktiska fenomen är så spridd uti en mängd tidskrifter att jag icke kan bestämdt uppge att jag tagit kännedom om alla uppsatser i detta ämne af män, som ej på stället pröfvat sina uppgifters öfvereusstäm- — 100 — han gränslinien mellan »Moraine-matter» och > ocsar» hänförande de förra till jöklar, de sednare deremot till de under vattnet bildade aflagringarna. Han sä- ger sig hafva nästan utan undantag funnit moraine- matter liega omedelbarligen öfver den afnötta och få- rade bersytan, en blandning utan spår till lagring, bestående af lera. kantigt grus och block af alla stor- lekar, just sådant, som i så stor skala förekommer vid alla jöklar. Öfver denna blandning har han mestadels funnit hvarflagda grus-, sand- och lerlager, utvisande ensed- nare sänkning under vattenytan. Samtidiga med den- na öfver »moraine-matter» liggande alluvialmassa an- ser CHAMBERS åsarna vara och sålunda yngre danin- gar än de från jökeltiden härstammande. Utom dessa bildningar omtalar CHAMBERS ännu cn, med i dagen liggande flyttblock, som sannolikt är samma bildning, som von Posr uti sin afhandling öfver hRöpingaseni Westmanland kallar krosstenslagret. Undersökningen af denna äs, äfvensom den se- dermera meddelade beskrifningen öfver en krosstens- bädd uti Skedvi socken i Östergötland, utgör ett ser- deles vigtigt bidrag till dessa frågors utredande. melse med naturens vittnesbörd, vågar jag ej heller bestämdt påstå att ingen före CHAMBERS yttrat de åsigter, jag likväl uti ingen tidigare skrift, än hans, sett framstälda. — 101 — De uti Köpingåsen ofvanpå åsens hufvudmassa liggande krosstensbäddar synes författaren böjd att an- se ditförda med tillbjelp al »”stora isflottor drifis eller isberg», sålunda omfattande MURCHISONS Och LYELLS åsigter. Två år sednare och som det tyckes utan att känna CHAMBERS = afhandling i ämnet; lemnar samma för- fattare (v. Post) i Ölvers. af K. W. A:s Förh. en uppsats, hvilken kan anses som den första noggranna he- skrifningen på ett jökelgärde i Sverige, så mycket in- tressantare, som det är lätt att inse, hvad författaren också omnämner, att han ej sett några jöklar med de- ras gärden och säledes ej någon omedelbar bekant- skap med dessa ledt hans uppfattning. Bädden är alldeles oskiktad och sluter sig lätt till berghällarne, som äro slipade på vanligt sätt och fårade från norr till söder. Den består af fint lerigt grus, så packadt att det med stort våld måste lösbry- tas, innehållande större och mindre stenar, än afrun= dade, än skarpkantiga, de förra ofta refflade på en sida men skarpkantiga på den andra. Dessa stenar lirga utan viss riktning eller ordning inströdda igrus- bädden, de kantiga och de afnötta jemte hvarandra. Den finaste sanden och största delen af gruset består af alldeles skarpkantiga korn, alla inhöljda uti ettler- artadt slamm af gråsvart färg, mest bestående af s.k. »bergmjöl.» Med samma ord kan jag beskrifva hvarje YE AN NA v NANA e =— 102 — midtelgärde, jag iakttagit på Spitsbergen. — Det är lätt att inse huru alldeles skarpkantiga stenar förekomma blandade med afnötta. De stenar, som blott bäras af isen, bibehålla nemligen sinai kanter oförändrade, men deremot blifva många utsatta för stor och ore- gelbunden nötning, hvadan man också sällan ser pa- rallela refflor, utan vanligen korssa dessa hvarandra i alla riktningar. ERDMAN har uti sin 1857 utgifna karta öfver Fyrisåns dalbäcken, med beskrifning, omtalat krosstens- bäddarne i den af kartan framstälda trakten. Han be- kräftar voN Posts iakttagelser och är, liksom denne, böjd att anse dessa bäddar tillkomna genom jöklar. Uti södra och vestra Sverige, isynnerhet mellan War- berg och Göteborg, har jag flerestädes haft tillfälle att iakttava krosstensbäddar och funnit såväl deras små- stenar som stora block mer och mindre refflade, hvar- igenom de gifva sin uppkomst tillkänna på ytan. Man måste erinra sig att jökel-perioden varit mycket lång. En sådan slipning, som hos oss ob- serveras, har ej kunnat åstadkommas utan under en lång tidsföljd. Väl torde hända att man såsom D'Ar-/ CHIAC F) m. fl. antaga, kan urskilja bestämda afdel- "ningar uti denna bildning. | ”) D'ArRcuiac, Hist. des progrés de la Géologie, Paris, 1848, 1, 1, p. 424. — 103 — Att Skandinavien då dess berg slipades stått långt högre öfver hafsytan, än under nuvarande period, ser man deraf att slipningen kan iakttagas till och med i yttersta skärgårdsbandet; och efter hvilkendera teorien man än må förklara dess tillkomst, torde dock få vilja påstå att slipningen skett på en tid då skärgården hade sitt. nuvarande utseende. Såsom nämdt är, föra alltid jöklarne med sig en stor mängd stenblock, hvilka utgöra en ej ringa del af gärdenas innehåll. Dessa block finner man utan ordning antingen inneslutne af det omgifvande gruset eller liggande fritt på ytan. Deras uppkomst är lätt att förklara under den stora vexlingen mellan värme och köld. I de trakter, der jök- lar finnas, lössprängas nemligen från de omgifvande bergen större och mindre stycken, hvilka engång in- komna på den rörliga ismassan få medfölja på van- dringen nedåt. Dessa block utgöra de s. k. erratiska blocken. Till storleken omvexla de från on fot till flere famnar i diameter, till utseendet äro de ofta all- deles skarpkantiga, men lika ofta finner man en eller flera sidor refflade och nötta, allt efter som de varit utsatta för jökelns åverkan eller gnidning sins emellan. Naturligt är att midtelgärdena isynnerhet bära block, som bibehålla sina ursprungliga kanter, medan sido- gärdenas block långt mera äro utsatta för våldsam åverkan mellan isen och den angränsande berg väggen. — 104 — Uti de trakter, der jöklarne gå ned nutihafvet, är det sedan länge bekant att isberg ofta finnas belastade med delar af jökelgärden. -ScorEsBY har sett såda- na i norra hemisferen; uti den södra äro de ofta iakt- tagna. - MAURY anser de stora bankarne vid New-Found- land vara tillkomna endast på detta sätt. Sedan de från Grönland kommande isberg, hvilka utskjutits från detta lands jöklar, genom gol/strömmen blifvit bort- smälta, hafva deras tunga laster af stenbloek och grus, den s.k. »drift matter”, år efter år sjunkit till botten, der de småningom höjt sig öfver hvarandra. Skulle nu denna botten höja sig öfver hafsytan, uppstode ett land, hvars bergarter vore mer än 200 mil afligse från den fasta klyft, hvarur de utgått. - Tillämpar man nu på de Europeiska förhållandena denna analogi, le- der den otvunget tiil den slutsats, att på den tid då de block afsattes, hvilka nu finnas kringströdda på Englands öst-kust, från Nederländerna till Krakau, der- ifran till Moskva och IlIvita hafvet, och hvilka tydli- gen leda sitt ursprung från Skandinaviens och Fin- Janus berg, alla dessa länder, öfver hvilka de block- bärande isbergen stadnat, måst stå under vattenytan, och således fördelningen af haf och land under en Skandinaviska jökelperioden åtminstone hvad Europa angår varit kelt olika med den nuvarande. Utom Skandinavien har mar äfven irland, Skottland och Wales funnit omedelbara spar efter gamla jöklar, lik- — 105 — som man uti Storbrittannien i de fossila Jagren funnit de intyg om ett forntida kallare klimat, hvarom jag förut talat. Mycket är skrifvet om Vogesernas fordna egen- skap af jökelbärande berg. I Sweitz hafva jöklarnes tidigare större utbredning blifvit bevisad genom nog- granna undersökningar. Sådana hafva t. ex. täckt Rhones, Rhens, Arves, Aars, Reuss” och Linth's flod- dalar i detta land. Isynnerhet CHARPENTIER och GUYOT hafva visat huru dessa dalars erratiska innehåll kan bevisas härstamma från de berg, ifrån hvilka jöklarna nedskridit. Uti Nord-Amerika norr om 429 N. Lat. återfin- nas samma fenomen, ehuru jag ej känner att de der kunna såsom uti Europa hänföras till vissa bergsked- jor såsom centra. s På Island är förhållandet enahanda. Der finnas mellan två och trehundra qvadratmil betäckta af evig snö och is, men hela den öfriga delen af landet bär de tydligaste spår att jöklarne fordom äfven sträckt sig deröfver. Man finner »roches moutonnées»”, gamla jökelgärden, stöt- och läsida, refflor ialla väderstreck, tydligen bestämda af bergens riktning och öfverens- stämmande med landets lutningsförhållanden. Af de många förklaringar, som blifvit försökta öfver de erratiska fenomenen der dessa ej stått uti omedelbart sammanhang med närvarande jöklar, har jag väl redan berört dem, som närmast haft afseende på eller varit ov IOGT föranledda af de i Skandinavien iakttagna företeelserna; en kort öfversigt af de hufvudsakligaste ibland dessa teorier, hvarigenom en hvar kan dömma om den enas eller andras större sannolikhet, torde dock här vara på sin plats. Först uppträdde SAUSSURE ") med den förklaring att vattenströmmar, satta i rörelse af en obekant kraft. medfört stenar, grus och sand och derigenom åstad- kommit de erratiska fenomenen. Om SEFSTRÖMS och Berzeun tillämpning af dessa åsigter på Sverige hafva vi förut talat, äfvensom om DurocHER, hvars hypotes om tvenne olika slag af bergrefflor 25) snart måste falla för de närmare undersökningar, hvarigenom tydligen ådagalades att såväl de af jöklar åstadkomna som de, hvilka skulle härledas från vattenfloderna, voro full- komligt homogena. Om de af honom antagna höj- ningar och sänkningar af landet beräknade HOPKINS +) att en sådan höjning, verkstäld under en viss hastig- het, skulle vara tillräcklig att föra med sig de största flyttblocken. Oafsedt att man ej känner ett enda fall af dylika -jordbäfningar uti anförda skala, veder- ”) Voyages dans les Alpes, I, chap. 6. "y Etudes sur les phénomenes erratiques en Scaudinavie,i Bulle- tin de la Société Geologique de Trance, 2:e Ser. T. IV, p., OR ”") On the elevation and denudation, i Quat. Journ. of the Geogr. Soc. of London, IV, p. 70. Lond. 1848. — 107 — lägges denna teori: tillräckligt al den erratiska perio- dens oförtydbara långvarighet och det starka tryck, för hvilket de slipade bergen under densamma varit utsatta. Huru stor kraft vattenströmmarne dessutom hafva, har man dock aldrig kunnat bevisa att de verk- ligen kunna åstadkomma sådana fåror, som betäcka våra berg, utan skulle de istället mera glattslipat ber- gens ytor om de fått vara dertill nog länge verksam- ma. Huru långsam och jemförelsevis obetydlig rin- nande vattens nötning är på bergens yta, inses af det kända förhållandet att Daflel/foen med flera vattendrag funnits rinna öfver klippor, som ej af dem blifvit reff- lade men hvilka ännu bibehålla de i skarp vinkel mot flodens lopp liggande refflorna sedan den aflägsna tid, då den antagna floden skulle åstadkommit dem. — Ett slags jemknings-hypotes är den af LyEnrL. DARWIN och MURCHISON >) framstälda, som visserligen medvif- ver en forntida större utbredning af jöklar, men anser lingen och medfört de erratiska blocken. Huru verk- samma isbergen än varit vid blockenstransporterande, är det dock ej möjligt att fatta att de skulle kunnat afslipa så vidsträckta ytor, som Sveriges lågland, eller äfven, om de kunnat reffla bergen, att denna reffling ”) LrEnL (and DARWIN), Elements of Geology. 2:d ed. 1841; Jfr den ofvan citerade 4:de uppl. p. 135. 143. — MUur- CHISON, Russia and the Ural mountains, I, p. 529, 547, f. age — 108 — skulle vara sinsemellan paraltel. De refflor, isbergen skulle kunnat åstadkomma, måste alltid blifva orcgel- bundna och ej kunna gå i samma riktning under man- ga mil, Ånnu mindre löses problemet genom anta- gande att drifisen varit den refflande orsaken. Såväl på Island som vid Spitsbergen har jag alltid, der vill- fälle erbjudit sig, undersökt hafsstränderna men aldrig funnit spår af refflor som kunna tillskrifvas sådan or- sak och ser man dem ej i dag vid dessa kuster, huru då vilja med isberg eller drifis förklara slipningen hos oss. Jag kan dessutom omöjligen fatta att den af isbergen åstadkomna slipningen verkligen skulle vara förenad med betydlig refiling eller en likformig afnöt- ning på stora ytor, ty äfven under isberg saknas det stora och likformiga trycket; liksom man ej bör för- gäta att ej jöklarne utan kanske mest det mellanlig- gande rörliga lagret af krossade bergarter slipa den un- deriiggande bergsytan. - EsMARKS äåsigt att jöklar betäckt Norrige är redan nämnd. Han fann bergen slipade och gamla jökelgärden långt ifrån de ismas- sor, hvilka en gång fört dem dit, och beskrifver noga ett gammalt 100 fot högt jökelgärde i närheten af Stavanger vid Fossen, flera tusen fot under snögränsen. Tillika tillskrifver han krinaspridningen al de errati- ska blocken uti Danmark och på Jura isens kraft, utan att dock närmare uppgifva om jöklar eller fly- tande is fört dem. Relan 18221 hade Vansrz uti — 109 — en afhandling, som dock ej trycktes förr än 1833,") meddelat sina åsigter om jöklarnes fordna utbredning. CHARPENTIER och AGASsSIZ utvecklade dessa full- ständigare och äro jemte J. D. ForBzeEs de förnämsta författare, hvilka bidragit till dessa frågors utredande. ”') De båda förstnämnde gingo ensedlertid till en allt för stor ytterlighet uti sina hypoteser om polar- isens fordna utbredning. OHARPENTIER trodde att norra hemisferen norr om 60:de graden varit betäckt af jöklar, — hvilka vid 70:de förvandlats till" fond. Enligt AGassiz var under den period, som föregätt Alpernas upplyftande, norra hemisferen ända = till gränsen för de erratiska blocken, betäckt afettistäcke, hvilket fyllde landets ojemnheter, Östersjön, Tysk- lands och Sweitz” insjöar, samt sträckte sig öfver hela Asiatiska Ryssland och Norra Amerika. Denna is- massa skulle varit i beständig rörelse och derigenom åstadkommit slipningsfenomenen. ”) Deukschrift der Allgem Schweitz. Gesell. fär die Gesammt. Naturwissensch., 1:r Band, 2:e Abth. ”') CHARPENTIER, Essai sur les Glaciers, Lausanne, 1841. (full- ständigare utveckling af hans i Annales des Mines, VIII:e Vol., och Fröbel et Heer, Mittheilung. aus dem Gebiete der Theoret. Erdkunde, I:r Vol, förut publicerade afhandlingar i samma ämne, hvaröfver hanredan 1834 i Lucernes Société des Sciences offentligen uttalat sina åsigter.) — AGaASsIZ, Etudes lur les Glaciers, Neuchåtel, 1840, 18:de Kap.; Nouvelles Etudes ofvan citerade, liksom FORBES, få — 110 — Dessa åsigter mötte häftigt motstånd som natur- ligt var då de knappast voro mindre naturstridiga än teorien om vattenfloden. LEOPOLD VON BucH uppträdde”) med mycken skärpa mot den meningen att orsa- ken till jöklarnes rörelse kan sökas annorstädes än i deras ursprung ofvan snögränsen. Men AGASsIzZ tyc- kes ej ens under sednare åren") hafva modifierat sina åsigter i detta hänseende. Inskränker man sig till att söka hvar sitt cen- wum för de erratiska fenomenen uti berg, som mäst ligga ofvan snögränsen om klimatet af en eller annan orsak varit kallare än det nuvarande, och tillägga de derifrån härstammande jöklarna icke större utsträck- ning än sänkningen i temperaturen måste medföra, blir denna teori om jöklarnas fordna stora utbredning ej längre naturstridig; såvida möjligheten för en sådan klimatets sänkning förefunnits. Jag har i det föregående närmare sökt uti detal- jer genomföra LovÉns åsigt att Sverige en gång om- safs al ett ishaf och att man deraf är fullt berättigad sluta att ett arktiskt klimat rådde under erratiska fe- nomenens period. Att landet under en del af denna tid stått mycket högre än nu, är temligen visst; men jag tror ej att förklaringen af de stora jöklarnes till- ”) BuctH, die Bären-Insel, geognostiseh beschrieben, Berlin 1847, 4:0. ”) I Lake Superior, Boston, 1850, p. 400. — Ill — kvmst häraf är beroende; ty älven om: bergen varit tillräckligt höga att gifva upphof åt jöklar, som be- täckt landet till hafsytan, utan sänkning af landets temperatur, qvarstår dessutom det faktum att en fauna lefde vid vära kuster, som för sin tillvaro fordrat ett kallt haf, hvilket landets höjning ej kunnat åstadkomma. En invändning, som kanske mer än alla andra satte jökelteorien i misskredit, var den att skandina- viska landets lutning vore för ringa för att desuppo- nerade jöklarne verkligen skulle kunnat röra sig öfver dess yta. Man ansåg tillbörligt att förlägga hela detta land under en i rörelse varande isbetäckning efter analv- gien med Alperna, der de till omfång ej stora jök- larne hafva sitt ursprung från ojemförligt högre fjell- massor än Kölen och Dovrefjell. E. DE BEAUMONT sökte bevisa att ingen jökel kan röra sig såvida ej lutningen uppgår till 3 gra- der. Ehuru förhållandet på Island knappast kan här- med öfverensstämma qvarstod dock detta inkast utan vederläggning tilldess RiInK genom sina grundliga under- sökningar af Grönlands östra kust framstälde natur- företeelser, hvarom man förut ej gjort sig begrepp, i det han ådagalade att den koloniserade sträckan af vestra Grönland på en geografisk bredd, som temligen nära motsvarar den mellan Stockholm och Nord Kap, på 2—15 mil från hafskusten, är så långt ögat når — 112 — betäckt af en enda sammanhängande isslätt af omkring 2.000 fots höjd öfver hafvet, mot hvilket hela massan längsamt skrider, pressande sig ut genom de så kallade isfjordarne och sedermera uti skepnaden af isberg spri- dande sig öfver norra Oceanen. Ensamt isfjordarne uti Nord-Grönland utföra årligen på detta sätt öfver 1,000 millioner kubikalnaris. Så vidt man känner östra Grön- land är förhållandet der enahanda. Sålunda har man uti naturen fullkomligt öfverensståmmande förhållanden med dem, vi förut sökt bevisa varit en gång rådande på Skan- dinaviska halfön. Nästan hela Grönlands vattenmängd måste i fast form återvända till hafvet och åstadkom- mer derunder pa sitt underlag samma fenomen, som vi funnit inom värt land. Meidlersta Grönlands bredd är nära dubbelt så stor som Skandinaviens, hvaraf man finner huru san- nolikt det är att den derstädes i oupphörlig rörelse varande ismassan snarare har mindre än större lutning, än den jökelmassa borde haft, som betäckt Skandinavien. När man härtill lägger den stora öfverensstäm- melsen mellan de uti vestra Sverige funna snäckla- gren och den molluskfauna, som för det närvarande lefver vid det lands kuster, som betäckes med ständig is, är det svårt att tvifla att ej en gång de ifrå- gavarande länderna liknat hvarandra äfven till sin fysiska beskaffenhet. — 113 — En sednare fråga, som ovilkorligen måste fram- ställa: sig - för hvar och en, som hyser intresse för denna gren af geologien och zvologien, är frågan om orsakerna till dessa klimatiska förändringar. När man ej söker dem uti förändringar af ekliptikan eller jord- -axelns läge, utan inskränker sig till hvad erfarenheten om - vår jords fysiska beskaffenhet ger vid handen, sär väl utan jemförelse naturligast att vänta finna deras grund i jordytans höjning och sänkning. Vår jords Historia ger till resultat att väl knappast någon punkt derå kan anses icke underkastad höjning eller sänk- ning. Uti vulkaniska trakter har man rik erfarenhet mtaf sådana hastiga förändringar, medan deremot i de icke vulkaniska, åtminstone inom. den: historiska tiden, höjningen eller sänkningen långsamt försiggår. Ena sänkning af Panama- eller Central-Amerika, ett land mellan England och Grönland, eller en den Antarktiska kontinenten motsvarande kontinent om- kring Nordpolen, vore sannolikt hvar för sig tillräck- lig att sänka norra Europas klimat så mycket som fordras för att framkalla de jökelmassor, af hvilka nu så tydliga spår finnas. Genom Doves arbete + Ueber die Verbreitung der Wärme auf der Oberfläche der Erde» har det isynnerhet blifvit på etti ögonen fallande sätt bevisadt huru ojemnt 8 — 114 — värmen är fördelad uti de länder, der dessa jökelspår träffas, och att det endast behöfdes att den fördelades så som den utan varma hafsströmmar skulle blifva enligt det geografiska läget, för att Europa skulle få det klimat, som de erratiska fenomenen påpeka. Man kan tänka sig två orsaker att Skandinavi- ens half förvandlats till ishaf och derigenom så åter- verkat på landets klimat, att jöklar haft den antydda utsträckningen. HopPKiNns har beräknat de klimatför- ändringar, som skulle följa om golfströmmen kunde obehindradt fortsätta sin väg och ej drefves tillbaka mot öster genom Central-Amerika. När den genom golf- strömmen åstadkomna värmeökning afräknas, visar han att snögränsen vid Wales” berg skulle sänkas till 2,500 Eng. fot, hvilket vore tillräckligt för de jöklar, hvarefter man nu funnit spår, att nå ned till haf- vet. När alltså golfströmmen fått en annan kosa än den nuvarande upphörde med detsamma hindret för ishafvet att utbreda sig utöfver vestra Europa, hvarigenom dess snögräns ytterligare sänktes åtmin- stone 1000 till 1200 fot och enligt HoPKkins”) till- räckligt för att t. ex. jöklarne på vestra Irlands berg skulle kunna nå vattenytan. Naturligtvis skulle äfven då Skandinavien betäckas af sådana, helst både uti ”) HorKiIns, On Changes of Climate, i Quat, Journ. of the Geolog. Society, VIII, Febr.. 1852. — 115 — Europa och på Himalaya de stora jöklarne sänka sig i medeltal 4—5000 fot under snögränsen. HoPKINS är böjd att tro att golfströmmen en gång genom Mis- sisippidalen längs Rocky-Mountains funnit en väg till Arktiska Oceanen. Det behöfves ej större sänkning af norra Amerikas kontinent än 2,000 fot, för att göra denna väg långt naturligare än golfströmmens nuvarande. En sådan väg skulle dock alltid lemna spår efter sig genom fossila aflagringar och ehuru under VSiluriska tiden verkligen-en-sådan--hafsförbin- delse fanns genom Missisippidalen, synes ej sedan dess ågon fullständig förbindelse egt rum, ehuru Nord-Ameri- kas tertiära aflagringar visa att hafvet haft stor utsträck- ning i dessa trakter. Dana säger också att man ej kan finna geologiska data, som stödja denna hypotes.”) Mera sannolikt torde vara att Central-Amerika eller Panama varit sänkt och att golfströmmen på denna väg fortsatt den eqvatorialström, som vidtager på andra sidan om medlersta Amerika. De geologiska undersökningarne i dessa trakter äro allt för ofullstän- diga för att lemna någon ledning, vare sig för eller mot ett sådant antagande. För möjligheten af serdeles hastiga gcologiska revolutioner i denna del af Amerika tala dock dess stora rikedom på vulkaner äfvensom de ständiga jordbäfningarne i det närliggande Peru. ”) SILLEMANS Journal —] — 116 -— Ett särdeles märkligt förhållande företer mollusk- faunan på ömse sidor om Panama. - Enligt lagarne för dessa djurs geografiska utbredning har man ej skäl att på begge sidor om näset vänta enahanda arter, lika litet som man finner Medelhafvets mollusker likna Röda hafvets. Ibland Mexikanska vikens och Stilla Oceanens mollusker finnas dock så många gemensamma och närstående arter att detta förhållande svårligen låter förklara sig annorlunda, än att ett haf förenat dessa båda vattenbäcken öfver Central-Amerika under den ännu lefvande faunans period”). Denna förbindelse är dock en hypotes, som alldeles icke låter bevisa sig utan fullföljda geologiska undersökningar. Den andra möjliga orsaken till Europas klimat- förändringar har kunnat vara ett land, som förenat Europa och Amerika, under det i öfrigt fördelningen af land och vatten liknat den nuvarande. Om" en sådan förbindelse funnits och derigenom ishafvets kom- munikation med den varmare oceanen blifvit i hög grad stängd; så måste derigenom det närvarande till- flödet af varmare vatten till ishafvet i hög grad hämmas. Ishafvet, säsom mottagande: en mänad stora floder och med jemförelsevis föga afdunstning, måste blifva” ") CARPENTER, On the Mollusea of the West Coast of North- ; America, i Report of the Brit. Soc. for Advaucem. of Science, ond. MS5d. per SORT — 117 — ett brackt haf liksom Östersjön; hvarigenom polarisens gränsor skulle blifva ojemförligt sydligare än de nu äro. Ålven Nord-Amerika borde känna verkan af dessa erratiska fenomenen och lemningarne af ett ännu kallare haf derstädes. De länder, hvilka i så fall sannolikast qvarstå som lemningar af en sådan förening, äro Stor- Brittannien, Shetland, Färöarne och Island. Skottlands och Hebridernas trappformation åter- finnes på Färöarne och Island, hvilka, liksom Jan Mayen, hafva helt och hållet vulkaniskt ursprung och ligga så uti rad att ögat gerna söker utfylla mellan- rummet med ettnumera sänkt land. De sista undersök- ningarne af Atlantiska Oceanens botten för utläggan- det af en telegraftråd mellan Amerika och Europa, föranledde den upptäckten att hafsbotten nära 200 mil längt betäckes af vulkanisk aska och pimsten”). Detta förbållande är nu ett enstaka stående oförklaradt faktum, som dock med tiden torde kunna finnas hafva ett nära samband med dessa frågor. Huru förklara att de i England funna lemningarne af Bison- och Muskus- oxen ej kunna som arter skiljas från de nu uti Ame- rika lefvande djuren af dessa arter, ehuru de efter all sannolikhet ej inkommit genom Siberien? Och i vissa hänseenden stå Norra Europas fisk- och molluskfau- ”) MavrYy, Physical Geography of tbe Sea, p. 354 fi. =— 1538 = nor hvårandra så nära just genom sådana arter, om hvilka man minst skulle vänta att de passerat ett djupt haf, att E. ForBEs endast genom antagandet af en land- förbindelse eller ett grundt haf kan förklara detta för- hållande. = EN: = &x = < - 2 = [20] m [00] = ip Nad VYSTI- ELBRARTES) SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVYINOSHILI "FR z TN z z 43 WO: E SN : 3 2 vn an A 2 NY i OD AA pp KANE SÅS RT O -” TIC : LS | Zz Sa NS SM E = NS > = SN SA = TN 2 PT "e 2 [20] TrUTION NOILANLILSNI SJIYVYgII LIBRARIES SMITHSONL NVINOSHLIWS EIBRARITES NOILALILSNI NOLILALILSNI EIBRARVES VYgIll LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLI S31Uvyglhn INSTITUTION SJLUVN SN INSTITUTION TUTION NOILALILSNI SJINVYBIT LIBRARIES SMITHSONI NVINOSHLIWS S31YvVYg8I7 LIBRARIES N = z z Zz WW fen Ez "= SY & 5 JM 3 5 3 20 SS 7 i EN Se NE ö = ö > vygll LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILNLILSNI NVINOSHLI i få i 5 ö ud | ö ud 7 | zz Pal Je & 3 : dd S 2 - RE 5 5 o EE Cd ö S S = =E : z -— = TUTION - NOILALILSNI NVINOSHLIWS .S314vygn LIBRARIES SMUNuaeR KJ I O EE Oo = GS pr -— [60] 3 - [00] — 3 2 Nå 5 a z > 2 RWÅN 5 E F = I = - - vygl” LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLI TUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS a vd TIT = i STIT, 2 Så , DI NG LETA (0) LST Aa /ASINON LJ : FPA = STIPYON Sc ÅSSÅ RETPRCN I ON — SE SMITHSONIAN NVINOSHLIWS SMITHSONIAN SJ! YVYgIT LIBRARIES SMITHSONI JES SMITHSONIAN SIR I NVINOSHLIWS ROSP NOILALI. IN NOILALILSNI föga og INSTITUTION KR SMITHSONIAN ON NOILAL LIBRARIES SsIlavgan ON NOILALILSNI NVINOSHLIWS [17 LIBRARIES frn NOILALILSNI ON NOILALILSNI INSTITUTION 17 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS S SMITHSONIAN CrES N N Å by SNUS O, SIIlUuVI8IlT EIBRAR (2 O, ENS LI&RARTES (3 SON DC |V NOILALI. N NVINOSHLIWS S314vygln SMITHSONIAN SJIYUVYGIT LIBRAR S3I1UvVvIgII LIBRAR INSTITUTION NOILALI. a ÅS INSTITUTION SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS S - FA Dn — a = ES RN = = IN é Zz 2 E NV E 2 > = N > = > va [70] JN 2 AN 4 NVINOSHLIWS S3IYVvVYaI117 LIBRARIES SMITHSONIAN I = I Må = Ca ; 2 (70) = (7) ut (7) = Xx S & Cd = SÅ E pe = 3 - - -- mm — mn. — (e) Se (S) = Oo FÅ SL va RE | nd [17 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS < FA Ls ds fE Ö = Oo vd (2) pa SN (6) = FI =D = D Na = = Ach 5 = Åh SE - PA = - 28 = NVINOSHLIWS S3I1Y4VYdIl LIBRARIES SMITHSONIAN | Zz z FRAN Ar El Zz = S 2 NN Så > Oo SN Oo ÅNG : = Oo 2 5 2WwW 3 2 E z E W 2 = = > = SYN SKE = [75] == (0) NE Ks 175) OMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLINWNS « 4 (24 NVINOSHLIWS Ny LIBRARIES N S3IIUVvVY4gIT LIBRARIES SMITHSONIAN I v ; . KÖ MN SJIUVYBIT LIBRARIES INSTITUTION NOILALILSNI SI uUVJEIT CIBRARIE INSTITUTION NOILALILSNI ST LraVvd el [90] [20] z z z z z = = = > ö = Sö 5 An An ; 0 st An O ee JÅDE oc) 0 O 2 Fr RN = = > = >” = > 2 [70] 2 [75] FA 4 NVINOSHLIWS LIBRARIES SMITHSONIAN I ÅA z or ; 2 An wu NSTITU77 An FA MN [Ej fr: — FS = LAVA ö BV = Mty | il LUM 3 9088 0147 | SMITHSONIAN INSTITUTION LIBRARIES | Herre REA AR TAR Rå se fördt sr BV BA ND Pn gt SY MN rn NN Negt dövanr AN RN VS UA Nr MEN rn FAR oe RARE 2 S LD RANE - - 2 FE fn få Sr RN RER AIA å A FÖRA RDR Fe Pr på RN fån He SÅR BN BE Ha, Rh 3 sd REKA RNA Ar RNE AMRA FLERA DAR fact FA ST RENAR RR BR FÖR SV keNeS ÅR ANSER AT AR En, 4 Pra Ar / KR RR Nr fr PSN 15 50 Sör, PN RI Ange RS Rana , rek Kr PINS JA Sn SD INS JES AA SIENA NTA MN Sh DAN Brr SA NAR NAR VEN MAR se PN ENS 8-öoV PLAYA ANV ÄR bes ola RNE GR JB 0 JA AD