fe Vr fo 9» + oe boven sd MI 4 4 j Mar MM N , ” (4 (RIAA rön ens . V 400 1 deN Borg tid E > bedelen. tl nprra 40 . . a an pr ARR ” . - Y te bu våra LR ESO RUN Ir fota ljote 1.000. q gode af r 24 KR hg föra rn MJ 4 > ar NET Yen IS 4 KAL KESO vs per , + o ? CC rg tad é KiLDee 1000-$et-0örr föga . AVSER 4 YR JU tedrnegrn 9-6 4 ben tor ryptör « 4 rt 2 MAS didedegare re Piyfeven seven ett fen RR 4-4 ” Lid 3 . - is fabel säärifel ser a : sera dear öres T 3 . Hee Kafe 4 Hot TE HI or MN - ' « rk a Verlat Fra Ar 4-00g dr sört Rat Kr - ye ka Pp first FRU 4 | KT på tasÅR i , 4 ed nye Tse Fanna: Tåoga 4 PAN veg vd irkogk loss RN Ssdd Md I MAA M 7 ag Å NE gtr ken + MOR Vv Å w åa frba fatohåtrå rg a Nad me ag ERP Na vå | Fo PTA fösta RARE : . 4 rs at.bel dp da 24 få 4 p ner 4 ASA a apa AR slageded fart 120 eg 0 HR At AAA kd MAA g Felsök d CRP TK EE Ag. Mid LM af. +å , jan. : ” 4-4 80 + Her 14 Vä Pr rar AS ANKI Lb så a - 4 ed Irärfa Are 4 : SörbslskrtrNdrG bay ng 4 fate aren ra 4 fear rg | € dr +e4- NR PLONYETA vå f 4 ) ryd e4otntjöllrtst vå ONT AED : AAA bräns röstlihet al dog ar Nrprb rg NY Ar 424-444 NHF fr åa rn Så 4 He Vviåraide Str Vs 4v a Hen Hdekrga h Nätter i be FIA Hegels Nn u 4 LA « åoKr fekedsVsA AL rd i” 240 1>4-074- (FM RSKR TY FENERISTKENPR BP Here ble tuta, i vifaj ARR ANSELAbrN Era nd : Korg TTG EN Ez RR RN ip | - : FRE FNS nes Rel hbt | En e : JANET KANN leser SA ; KE TURE AOE AE TEE js - LJÄLM 4 TRE RU BLI MER UIESE RN BERO 6 mn VAR 1 MIRPIOSERES seen og 6044 bildbrrA ber SKR sned 4300 da ere Hg (Sä AT, öojåsdidr Vs båka 3 sQdikrNr M vg MR PIeEd e N k "Hi fa AON NN er ; 4 NN Rh FL se un + KUR 4 1 =4-okrkrban 04 Båge sea ren : jr a sår Vy the red i ; OCR RA I b bag EL rd 1-1 44000 : KIRSO MUM 426 få ARR p- 40-544 - KO) Ferrt 4 24 4 MJR RESE BT IEEE TS KA mv Ar Sö dogo der Hade ra rr ss A ASA PENE ) Ps Kg 4-brrR Rdr . LIGE JUR RET mare MEL . M a v $ ho 4-0 saras - S öot-0a0 Vr - vr - på sdfg RR NANNA UNNA be 4 BÖR . $9=3 Brf fr Saber 40 Brr Il fi5 Föbod 4 sås RE hetsa / ” MANA ff ed Fra KAN DENS Aska fbr 00 gr 4 A) f 4 er vi M Y SSE EPA Ar HEY berod 4 4 Net fotat tr MR Kl Vv SK rd frrgan 24 fler Grab ao tyrRigoR or Prb AGNE AA L AYAPENERA KEYS Sher 0 SSE MO IST Sr bror es . KARA ERA Arne + tv , 4-4 KAJ 4 ar ay bt0et råtta gang 0 td 4 ve hå + 1å of rör4t fr0 Ger NEN f-4 04-00 År fa NORR sänk I a. ”rive UU f IRM PR stef t-juserf re svt LJ 5 bd SIV ÄR mode da. PAA, Miräler er FAN ENA LAt IPA :$d4i$re fen Hl kneg + j PIMP 4 140 Arr SALA PN rr a ERNA Ske ' ry Pp + Er + MAA obs UYR KAT öde psrrns KR ; 3eprkeled rå 4 4-4 fots PvE MAR be 4 > LAR p HAR Möelsördene er AL KN 4 .4 Ä Mår ar =t-00-0 0 fr NA ; js AWA ARR M ” eb + 3 4 | Hed 620: Aaak ad cd | de re Sa råare sed . - Pra] Äg förta [ry betRAR SSR Aes risds bas bss RNgE NAD r Mad Pb yen js 1 M Och SN SR Sy (FI REs0 302020) 8 044 24-0a0 båd Herrn Sr rv HV 4 i 4. $ UKJCKG | H Kl [ Lu 4 tr ar KM Lert RA Ayre se för a par 8 dub flotte ra DERE M fr M 4 - 4 1 a SY LFINV TRAPP RY Hr KA PA REF br Vr ble bb FRAME VEN INA Bg KJVPA JA SN KT SAR) Yr (421) 0 Han r4 ra rr rk rRrtr skr rr fra RAA fa Ho en ARA Ke FaR RINRLNT ARS EAST 2 RS än JEN Å 4 BIHANG KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADENTENN HANDLINGAR. "vn ran Å SJR Lå sr Bun ay ES a | f Ce Fars. AN Le å ört AA Me - hh , SE j , 28 , . ä j Å - fe | j LÅ a a sån J I 10. HN 172 13. 14. 15. 16. TE 18. INNEHÅLL AF ANDRA BANDET. Sid. SILJESTRÖM, P. A. Preliminära försök till utrönande af förhållan- det mellan gasers täthets- och elasticitets-förändringar vid lägre Ppressronersanren; atmoster. Med Jotaflarss tor ree 1--54. NORDENSKIÖLD, A. E. Krristallografiska bidrag, Med 1 tafla..... 1--15. EISEN, G. Om Aulorrhipis och dess förmodade slägtskap med POR STOTNA: I Vede2e bal OT. =. 3008 FSE TENS ET en See 1—16. WALLENGREN, H. D. J. Index specierum noctuarum et geometra- TuUmsIn Scandinavia, hucusgue detectarum CIS EE ToPSÖE, H, Beitrage zur krystallographischen Kentniss der Salze der sogenannten seltenen Erdmetalle. Mit 8 Tafeln soo. 1—40. CLEVE, P, T. Bidrag till jordmetallernas kemi. I Torium......... 1—26' » » » » » IT Kantan. oo. 1—23. » » » » » TERS DidyfaciE 1--24. GUMZELIUS, O. J. Om mellersta Sveriges glaciala bildningar. I. Om krosstensgrus, glacialsand och glaciallera. Med 3 taflor.......... 1—38. NELJESTRÖMS PYCA OmEMariotteska, lagen css vn 1—21. EROMMETT 0! Öm ER Ullsten sbildn äss see 1-—36. CLEVE, P. T. Bidrag till jordmetallernas kemi. IV. Yttrium och [DDT BTUTTTR SEE era fo Bård 5 SARA Sa Br ER SER SN ASIEN AE RER 1—12. STÅL, C. Recherches sur le systéme des Blattaires.............o.m -.. 1—18. JOKINS SI Om Cerium och Uesstföreningal. oms 1—92. GYLDEN, H. Grunddragen af en method för beräkningen af ab- soluta störingar, med hufvudsakligt afseende på de små plane- FET ARD AT O TARA BASE AE eo Le SE a SÅ SS a 2 FRE 1—24. SCHULTZ, H. Om komparationsstjernorna vid Nebulos-observatio- TECTEN AE US Ur Sir R 2 4 fö SE ARLA. SRA BR Ae Rp dan An dn od 1—43. STÅL, C. Recherches sur le systeéme des Phasmides ... ... oo. ooo. 1:--19: NORDENSKIÖLD, A. E. Redogörelse för den Svenska polarexpedi- tionen år 1872—1873 ] - 132 - 2 AM ANT MLS ac | Å PAU RIP RA ke USUVAR AROMA MA VJABE AN Lä NT t H I UA SERA et LIT Öt tä ludtrit, ry rtalioiterla dan kdb ARD RE | Jar NES ; Muti u AARORHå Koltlad j tulväl ' ög u kön . F bo Me / AE ij Lö Lå BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 2. N:o 1. PRELIMINÅRA FÖRSÖK TILL UTRÖNANDE AF FÖRHÅLLANDET MELLAN (ASERS TÄTHETS- OCH ELASTICITETS-FÖRÄNDRINGAR VID LÄGRE PRESSIONER ÄN EN ATMOSPER i AF P. A. SILJESTRÖM. MED 1 TAFLA. MEDDELADT DEN 10 SEPTEMBER 1873. STOCKHOLM, 18739. P. A NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCEA RS de mkv SHR 2 ; he ör J SR > SY | SpA PORET ; ar & NA + få a Zz $ 3 ; : RR 2 MÖR PERS ALGSA iv å : KEREST FM S : ij . SYRTRE OR TARA ad OCR I ; 5 7 . be 10 dl Zz - N få HURETA Ch lie ”& 1 4 ' 1 ä pi å . i / L | Fn [RAA TENN 2” x or | j / SÖ Su gr LV NS + ? (ilg Vid de undersökningar, för hvilka Regnault redogjort uti sin afhandling ”de la compressibilité des fluides élastiques”,!) har han icke drifvit experimenterna längre ned än till en at- mosfers tryck; och efter honom har, mig veterligen, denna kar- dinalfråga i fysiken icke heller af någon annan forskare på experimentel väg åter upptagits. Skälet dertill torde vara, icke blott svårigheten af dessa slags försök, utan äfven de be- tydliga kostnader, som nödvändigt äro dermed förenade, om de skola verkställas med den yttersta noggrannhet; och hvad särskilt beträffar försök vid lägre pressioner än en atmosfer. har det varit tillräckligt afskräckande, att en sådan experi- I menrtatör som Regnault uttryckligen derom yttrat, för att ; nyttja hans egna ord i den citerade afhandlingen, att ”les experiences ne peuvent pas ötre étendues å des forces éelasti- ques tråös faibles, les mésures ne présentant pas une précision suffisante”. Det är emellertid att beklaga, att denne utmärkte forskare, för hvilken eljest inga svårigheter tyckts existera 1 fråga om utfinnandet af rätta medlen för en noggrann obser- vation, vikit tillbaka för de svårigheter, som i detta fall onek- ligen möta; och när så skett, måste det anses desto djerfvare af någon annan att våga upptaga hvad han lemnat ogjordt, allrahelst om de experimentela hjelpmedel, som måst begag- nas, icke motsvara, 1 afseende på precision, ens de anspråk som med skäl kunna ställas på den använda observationsmeto den. De stora kostnader, som skulle erfordrats för vinnnande af det sistnämnda ändamålet, hafva i sjelfva verket nödgat mig att begagna anordningar, som, ehuru i alla fall temligen kostsamma, likväl icke på långt när tillåtit mig uppnå den grad af säkerhet i bestämmelserna, som under andra förhål- landen bordt kunna vara att påräkna. Icke desto mindre har jag ej tvekat att göra försöket, å ena sidan emedan, om äfven 1) Se ”Relation des experiences entreprises par ordre de M. le ministre des travaux publics etc. par M. V. Regnault”, 1:re partie, pag. 329—428. 4 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. detta försök utfölle resultatlöst, hvad sjelfva hufvudsaken be- träffar, det i alla fall synts mig vara af intresse att åtmin- stone i någon mån genom direkt erfarenhet öfvertyga sig om naturen ock graden af de härvidlag mötande svårigheterna, men å andra ds äfven derföre att, om än, såsom man bordt vänta, de oundvikliga observationsfelen, i fråga om de större förtun- ningarne, uppginge till mer än sjelfva den qvantitet, som vore 1 fråga att bestämma, det likväl, så vida blott inga konstanta observationsfel gjorde sig gällande, kunde vara en möjlighet att genom observationernas mängd ersätta hvad som kunde brista i deras finhet, till erhållande af ett resultat, hvilket, huru otillfredsställande det än i fråga om qvantitativa bestäm- melser måtte vara, likväl kunde — hvad som för det när- varande är hufvudsaken att få utrönt — tjena att ådagalägga den allmänna gången af de ifrågavarande fenomenerna. Det är ock af sådan anledning jag nu tillåter mig att oftentlig- göra dessa i flere hänseenden ofullkomliga försök, med an- gifvande, å ena sidan, af alla de försigtighetsmått jag sökt iakttaga för att vinna den största möjliga säkerhet i observa- tionerna, men å andra sidan med all den tvekan, som under antydda förhållanden är tillbörlig, äfvensom, slutligen, med den önskan, att andre experimentatörer, med bättre förmåga och bättre tillgångar än som stått mig till buds, måtte finna sig af de resultater, jag går att framlägga, manade att, till bekräftelse eller vederläggning af dessa resultater, göra hya undersökningar rörande en fråga, som onekligen hör till de allravigtigaste inom hela fysiken. NES Jag börjar med beskrifningen af den apparat!) och den observationsmetod som begagnats. A och B (se figg. 1 & 2) äro två cylindriska luftreservoirer af messing, båda af omkring 25 centimeters höjd, under det diametern ät så är ungefär 12 och den af B ungefär 8 centimeter (allt invändiga mått). Rymden af den ena är således något mer än 2 gånger så stor som af den andra. (Proportionen mellan dessa volymer kan för öfrigt väljas efter godtycke; och vid några förbe- redande försök, som jag gjort, voro båda cylindrarne lika ') Förfärdigad af herr instrumentmakaren Lyth, som äfven för öfrigt med mycken beredvillighet gär mig tillhanda vid dessa observationer. BIHANG TILL K. SV, VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 1. 5 stora.) Dessa reservoirer, hvilka naturligtvis måste vara full: komligt lufttäta, kommunicera sinsemellan genom röret CC och kranen k, hvarjemte B står i förbindelse med yttre luf- ten eller gasometern medelst röret DN och kranen k', samt med luftpumpen medelst röret EE och kranen k, under det A genom röret FF står i förbindelse med manometerröret GH. Rören CC, DD, EE, FF utgöras af solida metallstänger af ungefär 13 millimeters yttre kaliber, hvilka blifvit longitudinelt genomborrade till en invändig kaliber af ungefär 2,5 milli- meter. Manometern GH, som tjenar för bestämmande af ela- sticiteten hos gasen i reservoiren A, består af ett sifonfor- migt glasrör af närmare 5 millimeters invändig kaliber. HEla- sticiteten hos gasen i den andra reservoiren B återigen har uppmätts dels genom luftpumpens manometer, dels genom en mindre manometer IK, anbragt der figuren utvisar och af un- gefär samma kaliber som GH. Båda cylindrarne äro omgifna af smältande is, och i den mån denna smälter undan, rinner vattnet undan genom kranen k". — De noggranna måtten, äfvensom öfrige hit hörande detaljer af någon vigt, skola ne- danföre fullständigt meddelas. Förfarimgssättet vid sjelfva observationerna har nu varit följande: Kranen k' slutes, k och k” öppnas och luften ut- pumpas ur apparaten så fullständigt som möjligt. Derefter tillslutes k”, och k' öppnas för påsläppande af luft eller hvad anpan gasart, som skall undersökas. När apparaten blifvit vederbörligen fylld, tillslutes åter k och förblir stängd under observationernas lopp. I detta tillstånd lemnas apparaten till dess luften (eller gasen) i 4 och B fullkomligt hunnit antaga £ 0” temperatur. När detta skett, atfläses barometerhöjden (= H) och höjden af qvicksilfverkolonnen i manometern GH (för korthets skull = A-manometern) d. v. s. höjdskilnaden mellan qvicksilfret i båda dess grenar (= H'), då H—H' blir luftens (eller gasens) elasticitet (= FE). Derefter tillslutes k, k” öpp- nas, och luften utpumpas ur £ ända till en mycket ringa ela- sticitet (= e), hvilken bestämmes genom observation af luft- pumpens manometer eller af manometern IK (den ena eller den andra, för korthets skull, = B-manometern). Sedan nu återigen k"' blifvit tillsluten, öppnas k, då luften (eller gasen) sprider sig lika uti A och B och förtunnas till den grad, som häraf blir en följd. Derefter observeras åter barometerhöjden och qvicksilfverhöjden i A-manometern, då man får den mot 6 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. ifrågavarande förtunning svarande elasticiteten (= FE). Sedan tillslutes åter k, och &£" öppnas, luften pumpas ur B, k' tillslutes och k öppnas, så att luften (eller gasen) får åter en gång på lika sätt utvidga sig. Så fortfares från förtunning till förtunning, så långt omständigheterna medgifva. Vid de observationer, jag anställt, har antalet af de successiva för- tunningarne i allmänhet varit 13, och den sista förtunnin- gen motsvarat ungefär rig atmosfer. Beräkningen af dessa observationer är utomordentligt en- kel. Kalla V och V" volymerna af A och B, räknade, den förra mellan kranen k och en fix punkt L vid öfversta än- dan af A-manometern, den senare mellan kranarne & och k". Denna sistnämnda utgör då volymen af den luftqvantitet, hvars elasticitet är = e. Detta är nemligen, strängt taget, förhållan- det, då luftpumpsmanometern begagnats såsom mätare af ela- sticiteten e (d. v. s. före anbringandet af manometern IK): hvaremot, sedan apparaten blifvit försedd med denna mano- meter, en liten korrektion, afficierande fjerde decimalen af värdet af Lo (se nedanför), bordt tilläggas. Hvad varia- tionerna uti värdet af denna korrektion beträffar, så hafva de varit så obetydliga, att de utan skada kunnat utelemnas ur räkningen, och korrektionen följaktligen kunnat antagas såsom konstant. Jag skall emellertid till en början göra beräknin- gen för det fall, då luftpumpsmanometern begagnats (såsem vid de under litt. A. & £. här nedanför, $ 12, anförda ob- servationerna) och då således elasticiteten e uti B-reservoiren motsvarats af volymen V'. Hvad volymen V beträffar, så har till densamma måst läggas, såsom korrektion, rummet uti ma- nometern GH emellan punkten L och qvicksilfverytan i röret. Antag att qvicksilfverytan före öppnandet af kranen K står n centimeter och efter öppnandet af samma kran n' centimeter under L, och att volymen af manometerröret, motsvarande 1 centimeters höjd, är = w. Då har man följaktligen före kra- nens öppnande volymerna V+nu och V' samt elasticiteterna £ och e; och således bör efter kranens öppnande, enligt ma- riotteska lagen, elasticiteten £' blifva jr Aska rs ös EN ESR och härmed har man således att jemföra den i hvarje fall ob- serverade elasticiteten, för att finna huruvida ifrågavarande BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND DE NO de fd lag äger rum eller icke. Jag har likväl af flere skäl före- dragit att omvända frågan och begagna nedanstående eqvation, som härledes ur (a), neml. (då 2 = + LÖNN 26 ERE kat 6 Se 2 Se FRSELSRRNE an och enligt hvilken de i det följande anförda värdena af - blifvit beräknade. Samma formel gäller äfven för det fall, att IK-manometern begagnats, endast med anbringande af en : : SINE SR negativ korrektion (= 0,00097) i värdet af - Då, under antagande att temperaturen vid två på hvar- As . ps VE annan följande observationer är konstant, = är en konstant 'qvantitet, så måste detta senare vara förhållandet äfven med qvantiteten till höger om likhetstecknet i eqvationen (b), i fall mariotteska lagen håller streck; hvaremot, om värdet af Vv fe: SET: . 2 är. utfaller för stort eller för litet, detta utvisar, att elasticite- ten B' är, respective, mindre eller större än den enligt mariotte- ska lagen borde vara. Då vidare 5 är en mycket liten qvantitet (=0,000067285), så är relativa värdet af de termer, i hvilka denna qvantitet ingår, ganska obetydligt, och det möjliga fel, som kan hafva begåtts vid dess bestämmande, af så godt som absolut intet inflytande på hufvudresultatet. Någon högre orad af noggrannhet vid bestämmandet af V och u är för detta ändamål icke af nöden, såsom nedanföre skall närmare visas; och följaktligen, då, såsom förut nämnts, temperaturen allt- jemnt hålles vid 0”, är problemet härigenom reduceradt en- dast till elasticitetsbestämningar, men deremot helt och hållet ; beroende af den större eller mindre noggrannhet, hvarmed qvantiteterna FE, E', e kunna ur de direkta observationerna i hvarje fall härledas. Efter denna generela beskrifning af den använda observa- tionsmetoden går jag nu att redogöra för de fel, som möjligen kunnat vidlåda vare sig det ena eller andra af de instrumen- tala hjelpmedlen eller sjelfva observationerna, äfvensom för de utvägar, genom hvilka jag sökt att i möjligaste måtto före- komma dessa fel, samt för de korrektioner som det varit af nöden att anbringa. i: IL 8 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. $ 3. För att vara fullkomligt säker, att luftreservoirerna icke skulle kunna, sedan luften i dem blifvit i någon betydligare grad förtunnad, förändras till sin volym genom atmosferens tryck, hafva desamma förfärdigats af tjockare gods än som egentligen för ändamålet varit behöfligt. I sjelfva verket är uti ÅA väggens tjocklek = 6,2 millimeter och bottnens tjock- lek = 6,6 millimeter, samt uti B väggens tjocklek — 4,8 milli- meter och bottnens tjocklek = 6,2 millimeter. Apparatens afprofning i anseende till lufttätheten har skett på det sätt, att sedan kranen k' blifvit tillsluten och &k öpp- nad, samt luften utpumpad till den högsta förtunning, som kommit i fråga vid försöken, eller något deröfver, och kranen k" derefter tillsluten, har barometern och A-manometern af- lästs, samt derefter allt lemnats i oförändradt skick, med bibe- hållande af 0” temperatur, under 24 timmar. Derefter har åter barometern och manometern aflästs, då skilnaden mellan bådas förändringar visat, huruvida apparaten varit otät eller ej- (Enligt hvad nedanföre kommer att visas, har härvid något afseende ej behöft fästas a luftens möjliga utvidgning eller sammandragning till följd af temperaturvariation i manometer- röret). Sådana försök hafva gjorts dels före samtliga observa- tionernas början och efter deras slut, dels några gånger der- emellan, vid slutet af särskilta grupper af observationerna. På detta sätt hafva nedanstående jemförelser erhållits, uti "hvilka H, H' utmärka barometerns och manometerns angif- velser ena dagen, H, H', den följande dagen, samt A skil- naden mellan barometerns och manometerns förändringar. Observationernas n:o och dato H—H, H,—H', Al LOI DES = IDE = 0,630 — ÄR 0,505 DNE AM + 171166 + 16,592 — Oj574 IDEN De JE. + 0,925 + BORN ANDAS Jan. + 3,721 + d,780 0,059 FDR 6 Jan. + O,138 — 0,124 -.0,262 Då det häraf visar sig, att differenserna legat inom grän- serna för de möjliga observationsfelen, så får man sluta, att apparaten visat sig fullkomligt lufttät vid försöken, desto hellre som de största differenserna gå i en motsatt rigtning mot hvad fallet skulle varit, om luft inträngt i apparaten. Ubservationen n:o 4 gjordes, då luftreservoirerna Voro fyllda BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND SNÖ fu med vätgas, hvaraf följer, att äfven denna gasart kunnat hål- Jas tätt innesluten i apparaten. För öfrigt torde böra anmär- kas, att äfven en så stor otäthet som 1 hel millimeter på 24 timmar, i fall den förefunnits, icke skulle haft något märkbart inflytande, åtminstone hvad försöken med atmosferisk luft be- träffar, enär detta endast skulle gjort 3 millimeter i timmen, under det mellan två på hvarandra följande förtunningar och elasticitetsbestämningar i allmänhet icke förflutit ens I timma. 4. Derigenom att kärlen Å och B hållits nedsatta uti smäl- tande is har all direkt temperaturbestämning gjorts öfverflödig. Då vidare ingenting varit angelägnare, än att luften (eller ga- sen) i 4 och B skulle noggrannt antaga den vederbörliga tem- peraturen, så har jag, för att i detta fall vara, så vidt möjligt, säker, och för att åtminstone förekomma all godtycklighet, låtit under hela tiden, som observationerna fortgått, (endast med undantag för några dagar, då ett uppehåll i sjelfva observa- tionerna måste göras) de ifrågavarande luftreservoirerna sta uti is, hvilken alltjemnt påfyllts, i den mån det genom smält- ningen uppkomna vattnet runnit bort genom kranen k". Observationerna hvarje dag hafva slutat omkring kl. 2—3 e.m. Derefter har apparaten utpumpats och ånyo fyllts med luft för ett nytt försök, samt sedan lemnats till nästa dag omkring Nn deny observationsserie börjat. Som iskärlet MN O P är af betydliga dimensioner och temperaturen i det omgifvande rummet i allmänhet icke varit öfver 9 å 10 gra- der (endast två eller tre gånger något högre, men oftare lägre), så har ny påfyllnad endast erfordrats tre | fyra gånger under dygnets lopp- Med flit hafva rören CC, DD, EF tagits så långa, att isen utan olägenhet skulle kunna sjunka ned något utefter deras längd, och att det icke genom någon slags för- summelse någonsin skulle kunna hända, att den komme att sjunka ända ned till öfre ytan af kärlen Å och B. Å en an- nan sida är kranen k"” insatt uti en lös skifva, som blifvit inskrufvad i bottnen af iskärlet, så att man genom dennas af- skrufvande kunnat när som helst öfvertyga sig om att isen i kärlet hvilet på bottnen och ej möjligen hängt upp sig på väggarne. Till förekommande häraf har för öfrigt, på tjen- liga tider, isen medelst en trästieka omrörts och sammanpac- kats. De ringar a, b (Fig. 3), uti hvilka kärlen 4 och £ (en- 10 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. dast med yttersta kanten) hvilat, äro mycket smala, och hvila sjelfva på det smala, på kant stående mellanstycket cc, hvilket förenar de båda segmenterna dd, som hvila på bottnen och tjena till stöd för det hela, så att intet hinder varit för isen att packa sig under sjelfva kärlens bottnar. Under dessa omständigheter kan jag icke annat än anse det i högsta grad antagligt, att luften uti reservoirerna allt- jemnt befunnit sig vid en temperatur af 0", och framförallt. att, om äfven, mot all förmodan, i något fall någon afvikelse härifrån ägt rum (man vet huru svårt det är att bibehålla en absolut konstant temperatur), denna afvikelse måste hafva va- rit af ingen nämnvärd betydelse inom tiden för två konseku- tiva observationer, hvilka, enligt hvad förut nämnts, i allmän- het ägt rum inom + timme; och då mindre vigt legat derpå, att temperaturen varit absolut 0”, än derpå att den vid de ob- servationer, som bordt sinsemellan sammanställas, varit kon- stant, så tror jag mig hafva skäl till den slutsatsen, att intet fel af ringaste betydelse för hufvudfrågan kan genom här antydda orsaker hafva blifvit begånget i afseende på tempera- furen hos luften (eller gasen), som utgjort föremål för under- sökning. Deremot är klart, att en källa till fel ligger uti den om- ständigheten, att luften, som varit innesluten i en del af rören CC, DD, EE, äfvensom i manometrarne öfver qvicksilfver- ytan, icke varit omgifven af is, utan utsatt för den yttre luf- tens åverkan. Men som denna luftvolym icke utgjort in maxi- mo, d. v. s. när qvicksilfret stått lägst i A-manometern, ens dv af reservoirernas A och B£ volym, så skulle i alla fall, äfven om temperaturen af den förstnämnda luftvolymen varit lika med rummets, eller 9 å 10 grader, det möjliga felet ut- gjort en mindre qvantitet, än man i allmänhet kan hoppas att med vanliga termometriska medel med någon säkerhet be- stämma. Och tar man i betraktande, att åtminstone den i metallrören CC, DD, EE inneslutna luften omöjligen kan hafva haft den yttre luftens temperatur, enär genom ledning en betydligare afkylning måst fortplantas från rörens i isen ned- sänkta delar, äfvensom att volymen af det skadliga rummet i manometern GH (som härvid väsentligen är af inflytande) sanska hastigt förminskas och redan efier de första förtunnin- garne blir ganska obetydligt, så finner man att något af den ifrågavarande orsaken uppkommet fel icke kan i nämnvärd BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDD. BAND 2. N:O 1. Il grad hafva gjort sig gällande. Ännu mer blir detta klart, om man erinrar sig, hvad förut blifvit anmärkt, att det egentligen är likheten i temperatur vid två på hvarannan följande elasti- citetsbestämningar, mer än absoluta temperaturen, som härvid är af någon vigt; ty med iakttagande häraf visar sig att, då rummets temperatur icke under en hel observationsserie vari- erat mer än 2 > 3 grader, det ifrågavarande inflytandet af den yttre luften måste hafva varit så godt som absolut noll. En annan fråga af stor vigt är den, huruvida icke i följd af luftens rörelser inuti apparaten det kunnat uppstå några tem- peraturvexlingar af menligt inflytande på resultaterna. Genom utpumpning blir luften i £ förtunnad, deremot genom öpp- nandet af kranen K förtätad, under det luften i A förtunnas. Tager man till exempel den första förtunningen, så sker uti B genom utpumpningen en förtunning från 1 atmosfer eller Å mm omkring 760 till omkring 2 3 3 millimeter; deremot genom öppnandet af kranen & en förtätning från omkr. 2 a,3 mil- lim. till omkring 520, samt i A en förtunning från omkring 760 till omkring 520. Utan att inlåta mig på det teoretiska af denna fråga, har det synts mig bäst att låta densamma af- göras genom erfarenheten. Jag hade från början föreställt mig, att en temligen lång tid skulle åtgå, innan jemnvigten, efter kranens & öppnande, blefve återställd; men fann, genom mångfaldiga försök vid högre och lägre tryck, att redan efter några få minuter manometern var och förblef fullkomligt sta- tionär, så att i följd deraf observationerna sedermera kunde tagas betydligt hastigare på hvarandra, än jag föreställt mig. Då nu, om någon temperaturförändring inträffat, temperatu- rens återställande ovilkorligen snart nog skulle hafva gjort sig märkbart på manometetn”!), så måste jag af den erfarenhet som anförts draga den slutsatsen, att om något fel i detta fall blifvit begånget, så har det åtminstone varit alltför litet för att göra sig bemärkt på mina mätningsapparater, i följd hvaraf !') Regnault anför (1. c. Tom. III. pag. 681), såsom bevis på den lång- samhet, med hvilken luft, innesluten i en metallreservoir, efter en skedd temperaturförändring, återtager det omgifvande mediets temperatur, att när reservoiren varit cylindrisk och af 20 centimeters diameter, det for- drats 10 å.-15 minuter, innan manometern blifvit stationär. Då nu mina cylindrar endast hållit 8 och 12 centimeter i diameter, så har, enligt denna erfarenhet, om någon märkbar temperaturförändring ägt rum, jemnvigten utan allt tvifvel varit återställd inom tiden för två successiva observationer. 12 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. det ej heller har kunnat märkbart influera på de resultater, som dessa senare gifvit vid handen. Så äfven i fråga om luf- tens utpumpning ur Å-reservoiren. I sjelfva verket följer af Regnaults, Joules och Daltons försök, för så vidt de äro här tillämpliga, att ingen temperaturförändring af något märkbart inflytande kunnat genom den ifrågavarande orsaken äga rum, hvarom jag dessutom genom särskilta termometriska försök med sjelfva apparaten öfvertygat mig. $ 5. För att genom direkt mätning kunna bestämma invändiga volymen af kärlen A och B, har deras öfra ända formats så- som MN uti fig. (4) och locket LL, efter verkställd mätning, inlagts samt tätats kring den väl inpassade kanten medelst lödning. Såsom medeltal af flere mätningar erhölls den större” cylinderns A invändiga diameter = 11,75 centimeter och höjd = 24,713 centimeter, samt den mindre cylinderns B£ diameter = 8,0283 centimeter och höjd = 24,80 centimeter. Till följd häraf blir rymden af den förra — 2684,30 kub.-centimeter och af den senare 1255,42 kub.-centimeter. Då vidare inre rym- den af de rör, som stå i förbindelse med 4, emellan kranen £k och punkten L på manometern GH, utgör 5,09 kub.-centi- meter, och af dem som stå i förbindelse med B, emellan kra- nen k och kranarne k', k", utgör 4,81 kub.-centimeter, så blir följaktligen V = 2684,30 + 5,13 = 2689,43 kub.-centimeter och V' = 1255,42 + 4,81 = 1260,23 kub.-centimeter. Häraf er- E VV c 2 E hålles rr = L46859. Enligt hvad nedanföre kommer att vi- A - V+V! . 5 sas, synes det sanna värdet af py - Vara, 1 det märmaster= 1 - 1,472; och differensen, utgörande omkring 7,7 af det hela, är icke större än att den kan väl förklaras genom möjliga fel vid den direkta uppmätningen. Deremot skulle ett flere gån- ger större fel, än som rimligtvis kan antagas vid bestämman- det af V, icke utöfva det ringaste märkbara inflytande på vär- a uu deta ge(E Hvad qvantiteten uw beträffar, så, alldenstund manometer- röret, enligt hvad nedanföre kommer att närmare omförmälas. och särskilt den del deraf, hvarom här är fråga, kunnat anses såsom fullkomligt cylindrisk, och flerfaldiga, vid flere till- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 1. 13 mm fällen repeterade, mätningar gifvit kalibern = 4,8, blir densamma = 0,180956 kub.-centimeter, och följaktligen 0,180956 a : . = 0,000067285. Om man nu äfven uti detta B = B689,4327 värde antager ett så stort fel som ts, af det hela (hvilket icke gerna är möjligt) så kommer det sammanlagda inflytandet på T dervid i vissa fall bör göras (sid. 7), icke att göra sig känn- bart annat än uti 5:e decimalen, hvarjemte det, med stigande förtunning, allt mer och mer förminskas. Under sådant för- hållande torde äfven denna källa till fel kunna, med afseende på de resultater, observationerna gifvit vid handen, lemnas alldeles ur sigte (se vidare nedanföre). värdet af Å enl. eqvationen (b) och den korrektion, som $ 6. Sedan man nu på detta sätt lyckats vinna den stora för- delen att, hvad sjelfva hufvudförsöken ocK deras resultater beträffar, vara så godt som alldeles oberoende af så väl tem- peratur- som volymsbestämningar, återstår att tillse, hvilken grad af säkerhet som elasticitetsobservationerna medgifvit. I detta fall lemnar den af mig använda apparaten visserligen åtskilligt öfrigt att önska (jag skall sjelf angifva några väsent- liga förbättringar, som i det afseendet vore önskvärda); men icke desto mindre har det lyckats mig vinna en nästan större öfverensstämmelse mellan observationerna än jag på förhand vågat vänta. Till undvikande af det fel, som härvidlag skulle uppstå (och som kan vara ganska betydligt) i fall barometern och manometrarne ej vore fyllda med qvicksilfver af absolut sam- ma specifika vigt, har jag af herr instrumentmakaren Åderman låtit för Adaralet förfärdiga så väl den använda barometern som manometrarne, med begagnande af ett och samma slags qvicksilfver, hvilket, ehuru icke absolut rent, likväl lärer blifvit -rengjordt på det sätt svenska farmakopéen föreskrifver. Detta qvicksilfver, hvars specifika vigt jag bestämt och funnit ut- göra, efter reduktion till vacuum, 13,5825, har under hela den tid, jag begagnat instrumenterna, bibehållit sig fullkom- ligt klart i ytan, så att något hinder för afläsningen aldrig uppstått. Att det icke är absolut kemiskt rent, betyder för 14 SILJESTROM, OM GASERNAS ELASTICITET. sjelfva hufvudfrågan ingenting, enär det fel, som häraf skulle uppstå, ingår som faktor i samtliga termer både i täljare och nämnare uti eqvationen (b) och således icke har något inflytande V+PP LR på värdet af Syd . Då det för en undersökning af ifrågavarande beskaffenhet är af största vigt att kunna noggrannt bestämma absoluta baro- meterhöjden, så är angeläget att göra klart för sig, hvad man i detta fall kan hafva att hoppas. Man kan då icke undgå att an- märka de ingalunda obetydliga skiljaktigheter, som observerats mellan angifvelser af barometrar, hvilka hvar för sig ansetts så- som normalbarometrar. För längre tid sedan funno Bravais och Martins!), vid den jemförelse de anställde mellan flere så ansedde barometrar, att följande korrektioner erfordrades för att bringa desamma i öfverensstämmelse med det instrument, som de ansågo gifva absoluta barometerhöjden: mm Barom. Pistor Upsala, observatorium » Upsala = VN » =D Dove, Berlin =—0,460 » =D Vet.-akad., Stockholm = — 0,275 » — » Agrikult.akad., Köpenhamn= — 0,591 Största differensen mellan två instrumenter utgör i dén mm mm senare komparationstabellen 0,81, och i den förra 2,60, eller, om man inskränker sig till endast observatoriibarometrarne, nm 1,00. Häraf visar sig obestridligen, att man icke med någon säkerhet kan våga, utan närmare undersökning, förtro sig åt bestämmelser af absoluta barometerhöjden ens med såsom nor- malinstrumenter ansedda barometrar, så snart fråga är om så små qvantiteter, som dem hvilka det här gäller att bestämma. Den härvarande, i sistnämnda tabell omnämnda, Kongl. Ve- tenskapsakademien tillhöriga normalbarometern, med hvilken jag haft tillfälle att jemföra den af mig begagnade, synes lik- väl vara förtjent af ett synnerligt förtroende. Det är en kärl- barometer, ursprungligen förfärdigad af Pistor & Martin, men sedermera i Stockholm ånyo fylld med qvicksilfver af herr instrumentmakaren Åderman och noggrannt justerad. Qvick- silfret dertill har blifvit renadt af aflidne prof. Ullgren, och dettas specifika vigt af hr prof. Edlund funnen = 13,596. Ge- nom att medelst katetometer uppmäta qvicksilfverkolonnens höjd har herr prof. Edlund äfven kontrollerat skalan; och då öfverhufvud han lagt sig synnerlig vinning om att detta in- strument skulle erhålla den högsta möjliga fullkomlighet, Sy- nes man, såsom sagdt, hafva allt skäl att sätta förtroende till detsamma. Skalan på denna barometer är delad i franska tum och linier, och afläsningen sker medelst mikroskop. Den af mig begagnade barometern är en sifonbarometer, med rörlig skala och nonie för afläsningen, och med största omsorg förfärdigad af herr Åderman. På grund af hvad förut 16 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. I anförts kunde jag hafva inskränkt mig till att blott jemföra densamma med det nyss beskrifna normalinstrumentet; emel: lertid har jag ansett det ej sakna intresse att genom direkt undersökning öfvertyga mig om instrumentets beskaffenhet Såsom förut nämnts, har jag funnit qvicksilfrets specifika vig = 13,5825. Detta föranleder en korrektion, vid jemförelse med normalbarometern, af — 0,755. Skalan har jag jemfört med en Kongl. Vetenskaps-Akademien tillhörig etalon-skals af Gambey och funnit densamma, hvad sjelfva delningen be träffar, fullt rigtig, under det, vid tillfället för den nedan nämnda jemförelsen med normalinstrumentet, nollpunktens läge mm tarfvade en korrektion af + 4,432. Komparation mellan båda instrumenterna, sedan de an- tagit, så vidt det varit möjligt att åstadkomma, samma tem- peratur, gaf följande resultat: ; t 1 mm Normalbarometern: 28 4,04 eller 767,138; mm Ådermans barometer, direkt afläsning: 763,5. ; Om till sistnämnda tal läggas de förut uppgifna korrekt tionerna — 0,755 och + 4,432, så erhålles barometerhöjden enligt Ådermanska instrumentet = 767,177, hvilket resultat endast med 0,039 skiljer sig från normalinstrumentets angif- velse d. v. s. med en qvantitet, som faller inom de möjliga Vid föregående jemförelser har enahanda resultat erhållits, mm äfvenledes med mindre differenser än 0,1. Denna öfverens- stämmelse mellan två barometrar, som hvar för sig blifvit sjelfständigt undersökta i afseende på alla de omständigheter, hvarpå resultatets noggrannhet beror (då lufttomheten kan, hvad dessa instrumenter beträffar, anses såsom absolut), torde berättiga till det antagandet att de verkligen inom de här uppgifna gränser angifva det absoluta lufttrycket, och att jag, under iakttagande af behöriga korrektioner, bordt kunna för- lita mig. på den barometer jag användt. (Hvad härvidlag sär- skilt angår korrektion för qvicksilfrets specifika vigt, erinras om hvad förut 1 det afseendet blifvit anfördt). $ 8. Manometern GH utgöres af ett sifonformigt glasrör af ungefär 4,8 invändig kaliber, fästadt vid en i millimeter upp- ae > + BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 1. 17 delad skala, hvilken i sin ordning är fastgjord vid brädet QR. Detta senare, som är af lika bredd med apparaten, samt med pa- rallela sidokanter och fernissadt, tjenar dels till stöd för och imjustering af skalan i vertikal rigtning medelst ställskrufvarne SS, dels till att skydda manometern mot direkt strålning från iskärlet. Denna skala har äfvenväl noga jemförts med den förutnämnda Gambeyska skalan och befunnits på hela mm längden vara felaktig på något öfver 0,2 samt i proportion derefter för mindre delar, och har korrektion anbragts i öfver- ensstämmelse härmed. Afläsningen har skett utan optiska hjelpmedel; men genom att vid afläsningen alltid hålla ögat utefter den vertikala kanten af brädet QR, således alltid på samma afstånd från skalan, samt genom att för öfrigt iakttaga vanliga försigtighetsmått under sådana omständigheter till und- vikande af parallax, har jag lyckats att med temlig säkerhet estimera st, millimeter. , Då det både för volyms- och kapillaritetskorrektionerna är af största vigt att röret är fullt cylindriskt, så har det äf- ven varit angeläget att undersöka, i hvad mån detta ägt rum. Efter att hafva bland en mängd glasrör utvalt ett, som före- trädesvis synts vara af jemn kaliber, har detta afskurits i tre delar, af hvilka den ena (a) sträckt sig från öfversta punkten ofvanför L till något nedom den punkt, dit qvicksilfret på denna sida någonsin sjunkit, den andra (b) från ändan H till något under den punkt, dit qvicksilfret på denna sida högst sjunkit, och den tredje utgjort förbindningen mellan båda. Härigenom har man varit i tillfälle dels att direkt mäta kali- bern på flere olika ställen, dels att till styckena (a) och (b) välja de delar, som funnits ändamålsenligast. Genom direkt mätning, verkställd så noggrannt som detta varit möjligt och vid flera särskilta tillfällen, har kalibern af (a) befunnits både upptill och nedtill vara precist densamma eller 4,8, men (b) deremot vid öfre ändan = 4,8 och vid nedre = 4,9. Utan att hafva gjort någon direkt kalibrering, har jag likväl, sedan ma- nometern blifvit insatt på sin plats, på så sätt öfvertygat mig om jemnheten af rörets kaliber, att qvicksilfret fått falla i ena grenen af röret och stiga i den andra, och den stigande och fallande kolonnens höjd sinsemellan jemförts. Så har er- hållits: 2 18 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. a) mellan ungefärliga gränserna 390 och 510 i stigande samt 390 och 270 i fallande på skalan, såsom medium af 30 ob- servationer: | i stigande i fallande skilnad 122,01 12219 0,18 hvaremot svarar ett medelvärde af rörets diameter å ena sidan = 4,8 (uppmätt), å andra sidan 4,796, eller så godt som identiskt detsamma; b) mellan ungefärliga gränserna 510 och 590 i stigande samt 270 och 190 i fallande på skalan, såsom medium af 30 ob- servationer: i stigande i fallande skilnad mm mm mm 33,12 33,04 0,08 hvaremot svarar ett medelvärde af diametern, å ena sidan = 4,8, å andra sidan = 4,802 eller äfvenväl så godt som iden- tiskt lika; c) mellan ungefärliga gränserna 590 och 685 i stigande samt 190 och 95 i fallande på skalan, såsom medium af 30 ob- servationer: i stigande i fallande skilnad 95,943 93,696 20047 hvaremot svarar ett medelvärde af rörets diameter, å ena mm mm mm sidan = 4,8, å andra sidan = 4,857, eller 0,057 större ; d) mellan ungefärliga gränserna 685 och 765 i stigande samt 95 och 15 i fallande på skalan, såsom medium af 28 ob- servationer: i stigande i fallande skilnad mm ÖR TS 71,525 1,793 hvaremot svarar ett medelvärde af diametern, å ena sidan mm mm = 4,8, å andra sidan = 4,855 eller 0,055 större. De särskilda observationerna hafva ganska litet differerat, så att de föregående resultaterna böra vara fullt tillförlitliga; och man finner deraf, att visserligen den nedra delen af den ena grenen af röret varit af något större kaliber än resten, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 1. 19 såsom äfven den direkta mätningen gifvit vid handen, men att de ifrågavarande ojemnheterna äro så små, att de sakna all betydelse för hufvudfrågan. Det oaktadt har jag, vid an- bringandet af kapillaritetskorrektionerna enligt Delcros' tabell (se nedanföre) iakttagit den observerade skiljaktigheten i ka- libern. Anmärkas . bör, att jag vid dessa jemförelser icke fä- stat något afseende vid den i några fall något olika formen af menisken, enär de differenser, som derutaf kunnat föran- ledas, varit fullkomligt utan betydelse. Eg För luftens utpumpning ur & har jag betjenat mig af en luftpump af Bianchi, tillhörig Svenska Slöjdföreningens skola, hvilken läroanstalt välvilligt upplåtit sitt laboratorium och ett särskilt passamde rum för dessa experimenter. Med densamma har, efter en derå anbragt förbättring, och då den arbetat som bäst, förtunningen kunnat drifvas till omkring 1 millimeter; men ehuru önskligt det hade varit att luftförtunningen hvarje gång skulle kunnat bringas till denna punkt, så har jag likväl nödgats afstå härifrån, dels emedan under fortsatt bruk luftpumpen icke arbetade lika väl (den måste i sjelfva verket under försökens fortgång åtskilliga gånger rengöras och efterses), dels emedan det skulle tagit alltför mycken tid i anspråk att alltid söka uppnå den högsta möjliga grad af förtunning, hvilket af an- dra skäl icke var rådligt eller görligt. I följd häraf har ela- sticiteten hos luften i B, efter skedd utpumpning, vid olika tillfällen kommit att i allmänhet variera mellan ungefär I och 3. Vid sjelfva utpumpningen har för öfrigt så tillgått, att först har luften väl utpumpats ur luftpumpens kanaler och förbindningsröret, derefter har, under alltjemnt fortsatt pump- ning, kranen k” öppnats, då, äfven efter de största föregå- ende förtunningar, luften alltid med rätt betydlig kraft sugts ut i förbindningsröret. När manometern börjat sjunka allt- för långsamt, har luftpumpen afstängts och operationen afbru- its, manometern aflästs och kranen k” tillslutits. Detta vid de tillfällen, då luftpumpens manometer begagnats för bestäm- mande af elasticiteten, såsom förhållandet varit vid experi- menterna med luft under litt. ÅA & B£ i de nedanstående ta- bellerna ($ 12.) När deremot manometern IK begagnats, så- som förhållandet varit vid experimenterna med luft under litt. 20 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. C samt med de öfriga gasarterna, har, så snart tiden ansetts vara inne, men under fortsatt pumpning, kranen k” tillslutits, hvarefter manometern aflästs. Den luftpumpsmanometer, som begagnats, har blifvit för ändamålet förfärdigad af herr Åderman. Den håller 6,8 iinre diameter och är för öfrigt af sådana dimensioner, att äfven en ganska märkbar luftblåsa, om en sådan funnits, icke skulle utöfvat något inflytande, hvarå afseende behöft göras. Afläs- ningen af denna manometer, likasom af manometern IK, skedde på vanligt sätt medelst en vidhäftad, i millimeter uppdelad skala. Den senare manometern höll endast 4.7 i inre diame- ter (eller ungefär lika med manometern GH), och var blott några få centimeter lång, till undvikande af att någon volyms- korrektion skulle behöfvas på äfven denna sida af apparaten. En mindre korrektion har visserligen, enligt hvad förut an- märkts, varit att göra, men densamma har kunnat sättas kon- stant och endast influerat på fjerde decimalen i värdet af Lär LA NE Som denna korrektion lika afficierat samtlige värden V+V 2 qs p : : : af KA har det möjliga felet uti dess bestämmande icke ut- öfvat något egentligt inflytande på hufvudresultatet. Strängt taget, är denna korrektion ej konstant; men variationerna äro så små, att de endast influera på 5:e och 6:e decimalen, hvarför de, till förenklande af räkningarne, utan olägenhet kunnat åsido- sättas. För öfrigt var denna lilla manometer fullkomligt luft- tom, och hade, utom andra fördelar, äfven den att kunna med större säkerhet afläsas än luftpumpsmanometern. Då emeller- tid sålunda vid olika tillfällen två olika instrumenter begag- nats för samma ändamål, är det af intresse att öfvertyga sig, huruvida och i hvad grad de sinsemellan öfverensstämt, och Jag meddelar derför här en af de flere komparationer, som . under försökens lopp i det afseendet gjordes. Luftpumpsmanometern. Manometern IK. Skilnad. 5,727. 5,955. — 0,228. 2,878. 2,955. — 0,077. 2,815. 2,555. + 0,260. 2,934. 2,7155. + 0,179. 4.542. ASA + 0,224. Medium = + 0,071. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 1. 21 Vid flera tillfällen gjordes, såsom ofvan nämnts, dylika jemförelser, hvilka dels antecknats, dels icke antecknats, men hvilka alla öfverensstämt uti att ej gifva större differenser än 1 å 2 tiondedels millimeter, än åt ena hållet, än åt det andra, hvilket äfven visar den ungefärliga graden af noggrannhet, som med dessa instrumenter kunnat uppnås. Emellertid har, såsom sagdt, afläsningen varit säkrare på IK, än på luftpumps- manometern. $ 10. Vid alla observationer af så väl barometern som mano- metrarne har korrektion för kapillariteten anbragts enligt Delcros” tabell!?), för hvilket ändamål i hvarje fall aflästs, jemte qvicksilfverpelarens höjd, äfven höjden af menisken. Den olikhet i kapillärdepression, som äger rum uti den längre gre- nen af barometer- eller manometerröret,,der luften är förtun- nad, och den kortare, der atmosferiska trycket verkar, och som af flere observatörer anmärkts, har af mig blifvit med särskilt afseende på ifrågavarande fall undersökt, och korrek- tion i öfverensstämmelse dermed äfvenväl anbragt?). Reduktion till 0” temperatur har gjorts enligt formeln H, Ad + 0,000162128t då för qvicksilfret begagnats Dulongs och Petits dilatations- koäfficient och för messingen den af Svanberg och Rudberg funna. Barometerns temperatur har angifvits, på vanligt sätt, genom en enda på midten deraf fästad termometer; men då i anseende till luftströmmar, som kunnat befaras äga rum när- mast omkring isreservoiren, jag fruktat att en enda så anbragt termometer möjligen skulle felaktigt angifva temperaturen af manometern GH, har jag på olika höjder deraf applicerat tre termometrar, hvilka likväl aldrig differerat på mer än en eller annan tiondedels grad. Så väl dessa termometrar, som baro- meterns, hafva blifvit komparerade med en mig tillhörig nor- maltermometer. Hvad B-manometern beträffar, så har den sistnämnda korrektionen endast haft något inflytande på tusendelarne af 1) Se Bulletin de la Societé géologique de France, Tome 12:me, derur den- samma sedermera på flere ställen aftryckts. 2) De iakttagelser, jag i detta afseende haft tillfälle att göra, skola, som jag hoppas, inom kort, efter förutgången utförligare undersökning, blifva föremål för en särskild afhandling. 1 22 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. millimetern; likväl har jag ansett den böra iakttagas. Alla de här nämnda korrektionerna äro ock iakttagna uti de siffror, som här ofvan meddelats. Sill, Innan luften (eller gasen) intagits i apparaten, har den haft att genomgå en torkapparat, bestående af 7 upp- och nedgående samt ett horisontelt klorcalciumrör af en samman- lagd längd af 2 meter. För att i detta fall förhållandet skulle vara lika för luften som för de öfriga gaserna, har vid en del försök luften tagits genom gasvannan och således vid intag- ningen i torkapparaten varit mättad med vattenånga, vid de flesta deremot dels ur rummet, vid omkring +10” temperatur och betydande luft-torrhet, dels utifrån, vid temperaturer varierande mellan — 2” och — 9” samt äfvenväl en stor luft- torrhet. Under allf dessa omständigheter erhöllos så nära öfverensstämmande resultater, att jag här nedanför, vid an- förandet af media, ansett mig böra sammanslå samtlige ob- servationerna; likväl har jag angifvit, hvilka som blifvit gjorda under det éna eller andra förhållandet. Att befria luften från kolsyra har jag icke ansett nödigt för dessa försök. Hvad angår de öfriga gaserna, som utgjort föremål för undersök- ning, så hafva desamma blifvit framställde af herr civilinge- niören Åkerblom, och kommer förfaringssättet dervid att sär- skilt för hvarje gas meddelas. Vid öfvergången från en gas till en annan har apparaten blifvit väl utpumpad, fylld med den nya gasarten och ånyo utpumpad, innan den definitiva fyllningen skett. Före början af observationerna fick en ström af torr luft 1 mångfaldiga repriser genomgå apparaten, för den händelse att derstädes, mot all sannolikhet, skulle finnas någon fuktighet. I gasometern begagnades vatten, som kokats i ång- pannan till slöjdskolans varmapparat. Tyvärr hafva, af flere skäl, försöken med de öfriga gasarterna icke kunnat anställas 1 lika stor mängd som försöken med atmosferiska luften, lik- väl i tillräcklig myckenhet för att, såsom Jag tror, gifva en temligen stor säkerhet åt de resultater, jag nedanför kommer att meddela. Yula. Jag går nu att anföra sjelfva observationerna, neml. så som desamma ingå uti eqvat. (b). FE betyder luftens elastici- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2: N:o 1; 23 tet i kärlet A före kranens & öppnande (d. v. ss. H— H)'), e luftens elasticitet i B efter utpumpningen, n antalet centime- ter från den öfra fixa punkten på A-manometerns skala till qvicksilfrets yta i röret. Under litt. a) anföras dessa värden, sådana de funnits vid atmosferens pression d. v. s. innan nå- gon förtunning ännu ägt rum i kärlet 4; under litt. b) samma värden efter första förtunningen i ÅA o. s. v. E och a» under hvarje litt. äro de qvantiteter E', n', som ingå i eqvat. (b) jemte E, e och n under föreg. litt: Alla korrektioner äro iakttagna. A). Försök med luft, tagen ur rummet. Första Serien. ÖT = 739,238; oc 1,959; n = 40,00. bj = 503,4127 e= 2,0438 sin = 25,21. BARNET d HT HN AVE =23418065 2 2 in VAT e) E = 159,698; ee = 2160; n = 10,93. f) B=109,695; e = 1,861; n = 3,39. EE (0367; = =20,96: TRE="15155m; re —IK008 5 00 0550. MINE SÖ IGUR Vr RE ANG 5 eg AA VA NERE: SSR m) E = 12,565; e = 1,694; n = 3,55. ME 8950 = 182803 Oo) CE, =" 107559; NED, AG. Andra Serien. mm NN VIE 730,230; 2 = 05904; in = SVA. b-E=21971003 € =O = 259. INET = TUE NS NUNTR AVI aNOGOR = NRO NA ÖRE 5255 es 10,48: ff) E=107,675; e=1693; n = 99 FE dAT65 e- LgPesIn = 0,29 h) iP HL 448: €==LHO3KIR = VN,1G6. i BH= 35489; e= 1.843; Nn = 4,35. (EDEIS AE 1 DNE = DG li = Ita48r 0 LILOrNL= 10,46: 24 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. m) E o) E = a) E b) E GE d) E e) E E PE GNEE h) E 2) E k) E B). a) E b) E CE = Nara = MONDE LPG: mm er==NIE62SE =E RA Tredje Serien. mu Försök med = K(0-0.0051 ENN =002,5085 ci NSOGG = NON = IG = RON = MN INN =NLOSSS ee INN: = (Al I ls = INGA NA = KID MN €7== 15666 = 146 CYAN = HNL(,5STR = LAT GR == MD NY er" MLENTISISK SN ÖTSbuRKer==Nn5OE = 6 MOR Fjerde Serien. == 745,643; = IDE / ==19060 8045 =BNSRRE = HIA NE NANG =S 9-6 VG = VIS = LST = TO ONA A= = ALB = MUASAAS = DBR IKE = NSBOrae= NGN =O Femte Serien. = 749.801; = 2.026; ="510 66'0e- LINGBN =" 3 4(65BO er BSS d) "E=230,682; ee 20005 = TOUMA OG e) E S Nn: n =O =00:0155 LE |! oc -— a [| Se 10 vo luft, tagen utifrån. BIHANG TILL E E E E E KK. SV: VET:-AKAD. mm = KilOMSNS ee 20 SING OR = ROSE = PNUE RA LANDIS = 30:9164 re =ULSADNS = UDDA NANNE Nl SE er LA = MPG TGS =" NOR UNERS =O == NAS Sjette Serien. = T52,150; ör agn; = DID AUT =S =" 340200 KROG = 200416; e€ = 1 ao; = 162 bjusrer= 1468; = WO ase = 116265 = WOMBIGS 0 16715 = 116063 0 626 = NV 3ssbre= 1 ISO = V25BBoRe= 1600 =/BWlNS = 114015 = 12,605; = LUIS = TERS A= ALE = UNG mm Sjunde Serien. 756,922; = ÖIS ETS 0RSE = 2038,9205 = 169,3575 = 110 76,583; D2,L0 4: 31,263; 205306 KÖN30G NESS ll mm == EN REGOS A= IL Di =S el: = NOR g.= LOOS ee = NGE = Ihv00: (APA K=" VAS G= HANDL. BAND 2 - II (8 I I J,6 4.41. 2600- 3,06. 21685 AB 2. 2GK 2,16 '” = IN48 = oRASE 19,28: = 9,80. RO: DAR. 4,93. 3,45. 2,90. 2,52. 2,25. 2,09. 1,95. N:O 1. 2D 26 ') Felaktigt, utan tvifvel genom misskrifning; ej intaget i beräkningen. SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. nm) = 184 2,12 0) 5 =1 18, 016045 FE = Fe RE FRE Åttonde Serien. TT,8 72 ViN = 761,796; = FE = 518,635; ee = 2,699; NEE0,3S6S FEAR: EIGA: FE =113,021; e = e e e mm 6 . 2.662; 3,044; = 2,91 435 2,756'3 2,529; . Nionde Serien. mm UU IMSN GS 03,893; 35,017; 26,286; 19,492; 13.456: 10.146; LSSOr K= (01455 e =" Bors FH = 3NGLGNN: Jh= PTA i ="166,842 3 FE = 114,490; e e e e e e e e e e e e mm = 2,1N6Ek 3,170; 21456 2.670; 239705 = 29:441.3 2,5416 2,996; 2.996; 2.657; 2,470; 2,896; Tionde Serien. 18,385; 34,140; WEISS (DE 767.236; e Pr =10221836 : EE 300,900 3 EH = 243,098; == TO0AHS = IAS: e e e e e e e e mm 2,934; 2,634; 27638; 2,435; DI0BA 259335 2570 =" 0 BNO 255705. 20SSA n 1.9. 1,80. fo) Rr 26,559; 0 2:06:96 DER = 005 €= 2084 Mm) = Ml4A72$ 0 =" 26SA; NNE = v0 460 eo 2KMSAR ONE =" AF Elfte Serien. ' ÖN 765,011; e= 2596; b) JE, = 521;815A5, € = 2,5:7:05 OMM 200523 M5e-==1 1880 ANT" 249 8485 012 171696 Ör =659025 eV 66 NADEN IDROTT A= NGN MIT URIN Mer fr =054"05950e0-2100' ÖRE =KTI =; ER 018616 sr. TAB RE Ono sre 2 19306 Hök == 28906 MER" TÖSN5 5-0" 21090 OE-—= 315GS Tolfte Serien. ÖjEN= 765,578; o- 2.161; OEI S2156A 6 € ANNO GRE RINN800: CNS ER =A NOT 6 = 203 GE = 106070485 € =O fen 145048; =S FNS er 2N6 00 AE, —N4 4085) €. = NSI DER GC ENSSIGA k)UEI= 207845; 0=10355 NR ="310;8815; e= 20emor; m) = Al4;0785 e=2;835-N PRE Al0IBSLS € —=2N355 ONE =" 32683 a) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. mm Trettonde Serien. MO RNNSE € = HANG ÖMMENE="15205815 5 er SI0S1S n BAND 2. I [| 2,50. 2319. 1,89. 70. 1,60. JGA. =10040: 19,09. 530. ÖS: 6,86. 03,09. DB. 3,05. 2,50. 210 90. 1,69. 1.60. 39,56. USA 19:00. = lös JO: 0.78: J;01.- OA - 2,95. 2,40. 2,03. AST. 1,60. 1,49. 39,87. — 2 fela N:O 1. 2 (GA SILJESTRÖM, OM GASERNAS EL JAR 356,97 9; A=" ey =166016375 FE = VAS g)E= VG:T835 mMyEEE=5AST0 VE 3G,LeG ky d:=1"127,380; 1; = sm Mm) N= 14 PN: nn) E= (10584 OVE ÖS e e € e e e e e e e e mm = 218865 ="018315 =/2TI0R ==E"218965 =" 2191916.5 = DA3NE = NIOVS =0006G ==13,18h7 = OS = 2 1BS55 Försök med luft, tagen utifrån Fjortonde Serien. ay = Ne by El = 520,083; ONE" SSG EE "241350095 er 200 NIE AGS DARE Rek N00:4514 ÖVERENS Rek ==" 803. TE NRA myr = "257 NT EI=S=0 08715 OVE 05666; e e e e e på e e e e mm e = e e Femtonde Serien. a) E =7719,469; GY S30:5tS6 ec) NE S0LNGTL d). E.= 246,1 75; ej IÖTS SIS NES EEE "(815955 Ryn =S e e e e e e e e = My NRE =011B51 = 2 8H6VE =00USSE == = [2895 No LA = BÖG =4tlj5513 Nn=" (98 = GRILLA E= (Ob = LÖGN = DID =="HENSI5 Lo NIO = HHS 0 Dt = INO Du = HINES fö ==" 020 =" IEND == ANSE fl HÖNGSE = 1,551; ==ALBB = "210505 = ÖN = MR = Nr =" N6bUer nr TEN = dT MSN == LOG = PRINS RE (LE ="156513 0 N0TLO ="1i651>; "= "4,82 ASTICITET. n = TOsG: n = 13,60- ES ket ie NN ==" MO: Nn = 40,30 NW =0A MO WEEDS (= Tr fr ==" "Dn duk = NO gu VG = BERO genom gasometern. BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 20 N:O 1. 29 ÖV EBV NS RA SD 4,00. EEE 20-1885 GEL, 1513 Mi NAS MERA S 08651 0 = LION II ÖS 3550 e "1 65 ATS mA FÖRSENING EERO oMCER=7 "61889; MN Sextonde Serien. mm a) E=—=111,686; el 651;- =O DR = 20 ENN = 280 ce) E = 360,188; e = 1,851; n = 20,20. AEA 5N0; = ARSA LATO ÖV dE NU0TSöRR OO IAN NOTE PE. Tl4jvs3; €= L851; = L,M 0) DA öd SUV DN IM) IDE DOGG ag VN DN IT MOI G= GM HA == 260:0295 ee = 1651; = 032: (Ny IE IR fu AND mk 135607 0 5 5O RE FANTOS IRENE 0 NGA WE YR MN IRET PT USNTES js VIBA Slan Då med afseende på ämnets vigt och svårigheten af dessa slags observationer det är angeläget att hvar och en må kunna öfvertyga sig om den större eller mindre grad af noggrann- het, som af desamma kan vara att förvänta, så skall jag likaledes in extenso meddela alla de enligt eqvat. (b) beräk- nade resultaterna. Vid dessa beräkningar har jag tagit till- sammans observationerna (a) och (b), (b) och (ec), (c) och (d) 0. 8. V., så att på detta sätt för hvarje fullständig serie er- 211: Rea SE (AR AG SE = hållits 13 värden af —— mom de ungefärliga gränserna 1 atmosfer och ri; atmosfer. För erhållande af media hafva värdena (a, b) och (b, c) sinsemellan, af (c, d) och (d, e) sins- emellan, af (e, f) och (f, g) sinsemellan, af (g, k) och (k, I) sinsemellan samt slutligen af de återstående (l, m), (m, n) och (n, 0) sinsemellan sammanslagits i en summa, hvarigenom mel- lan de angifna gränserna sex jemförelsepunkter erhållits. Då 30 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. : Väsk. fn sn ungefärliga värdet af T är = 13, så följer, att hvarje för- tunning är ungefärligen 3 af den nästföregående, och att så- ledes, då vid beräkningen af media två förtunningar tagas samfäldt i betraktande, hvarje medium resp. gäller för grän- serna 1 atmosfer — $ atmosfer, 4 atmosfer — 3 atmosfer o. s. v., allt ungefärligen räknadt. De noggrannare värdena ses här nedanför. Jag skall nu i ett sammanhang meddela samtliga sifferresultater, som blifvit härledda ur de föregående 16 observationsserierna, för att sedan dervid bifoga några an- märkningar, som af dessa siffror föranledas. 15 Värdet. ar una 2. > Märdetaan FE enligt (a, b) och (b, c) enligt (c, d) och (d, e) 147235 1,47149 1;47112 1,47527 1:47181 1,46982 1,47088 147157 1;47254 GON 1;47332 FAT 1,47462 1,47078 1,47096 1,17796 147219 1,47333 147290 1,47168 1,47258 1,47462 1,47234 1,46808 1,47239 147311 1,47262 1,46839 TAVSS3 1,16966 1,47264 1,47320 1,47236 LEN 147198 1,47162” 1,47162 1,47426 1,47022 1,46838 1 4va 77 1,46730 1,47246 147236 1,47220 ANS : IAS 1,47120 1,46984 1,17328 1,47279 1,47296 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 1. 31 1,47056 1,46969 147269 1,47080 1,47165 1,47086 147297 1,47292 1,47224 1,47071 ARE S 147207 Medium = 1,47209 Medium = 1,47 165 JENVärdetn sal = 4evVardet. ar EN enligt (e, f) och (f, g) enligt (g, h) och (h, 1) 1,46551 1,47640 1,46737 1,16150 1,47065 | 1,46029 146064 1,47306 l,47362 1,46914 TRON G 147912 1, 46244 1,46006 1,48622 1,47547 1,46724 Talon 1,46363 1,46235 1,47500 1,49181 1,46224 IAS 147651 TAPAS 1,46104 1,42863 IRANS 148992 1,46684 1,44806 1,46994 Tas 1,46430 1,46041 1,46765 1,48015 1,47618 1,45564 1,146975 1,46997 1,46357 145248 1,46777 146122 1,46544 1,47749 1,46386 1,47030 1,47429 1,45903 1,47081 1,46468 146727 1,47620 32 SILJESTRÖM, OM GASERNAS BELASTICITET. 146231 1,47460 BlstVärdet, ale enligt (i, k) och (k. I) 1,48768 144760 1,48188 1,44985 1,45068 1,44965 1,45867 144278 1,45125 1,42457 1.45099 1.49252 1,47329 1.50384 NEG 1,47523 MSN 1.45508 1,47300 1,48029 1,45671 1,15269 1,45829 1,46683 1,45407 144740 Medium = 1,46122 6. 1,147609 1,46803 Medium = 1,46870 2 FEI Värdet af Fr enligt (l, m), (m, n) och (n, 0) 1,414336 1,49847 1,50551 1,37231 1,46625 1,45265 1,45715 1,52749 1,42184 1,44553 1,17063 1.37690 1,57886 1,19014 1, 48907 147274 1,55907 134 3108 1,45428 143094 1 TATT 141248 1,55474 1, 40082 144740 147702 1,43414 1,49664 TANT 1,45090 1,50549 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 1. 33 1,41934 1,53864 1,41003 1,43596 1,52814 1,38796 1,49013 1,47478 Medium = 1,46511 Sammanfattas dessa siffror, har man således följande vär- J +P / . den af — » nemligen; a) Såsom medium af 32 bestämningar mellan medel- gränserna 759 millim.—352 TITT LÄRAN ers als GAS RALE AG 1,47209 med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00012; b) Såsom medium af 32 bestämningar mellan medel- gränserna 352 mi lam. 164 Milano: psyoch NASAs 1,47165 med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00026; e) Såsom medium af 32 bestämningar mellan medel- gränserna 164 millim.—77 TDI KITS: Ses nas ALE 1,46887 med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00065; d) Såsom medium af 30 bestämningar mellan medel- gränserna 77 millim.—37 millim. ..eeeecee-ceceswwee 1,46870 med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00157; e) Såsom medium af 29 bestämningar mellan medel- gränserna 37 millim.—18 millim.....e.esee-0eeewewe 1,46122 med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00249; samt f) Såsom medium af 40 bestämningar mellan medel- gränserna 18 millim.—7 TOT ÅT TYNANDE As RA arsa 1,46511 med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00514. I afseende på dessa värden bör nu anmärkas, att ett ganska litet fel vid bestämmandet af qvantiteterna E, E' och e uti eqvat. (b) utöfvar, i synnerhet vid de högre förtunnin- Ng fr AL TAR garne, ett betydligt inflytande på värdet af NS öra sjelfva verket behöfver man, för att förklara de ofvanstående afvikelserna från resp. media endast antaga fel i elasticitets- 2” bestämningarne uppgående till 2 å 3 tiondedelar af en milli- meter. Endast i 10 fall (af 195) måste man antaga något större fel (dock i intet fall så mycket som 0,5). Då hvar- 3 34 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. dera af qvantiteterna £ och ZE" erhållits genom afläsningen af fyra qvicksilfverkolonners och fyra meniskers höjder, och « ge- nom, respective, två sådana "afläsningar (oberäknadt afläsnin- garne af termometrarne), så finner man, att äfven med den jemförelsevis mindre fullkomliga apparat, jag användt, en temli- gen stor noggrannhet kunnat uppnås, och att man således har allt skäl att af en fullkomligare apparat vänta ännu bättre re- sultater!). Men äfven med de största förbättringar, som i det fallet kunna vara att motse, skall man, i synnerhet vid de högre förtunningarne, med afseende på det stora inflytandet af de ound- vikliga observationsfelen, icke utan en stor mängd observationer kunna hoppas att nedbringa sannolika felet till en antaglig storlek. Såsom de föregående observationerna i detta afseende gestalta sig, torde man emellertid vara berättigad till den 7I - alltjemnt är vid de högre för- r / -”- ja I + slutsatsen, att värdet af — F tunningarne mindre än det ursprungliga vid 1 atmosfers pres- sion, och väl äfven att detta värde med stigande förtunning successivt minskas. $ 14. För att finna betydelsen af detta resultat för sjelfva huf- vudfrågan är nödigt att återgå till eqvationen (b) eller Vi BA +nB) — E' (1+2'8) Förr RR RA Då man uti hvarje fall utgår från de observerade elasti- citeterna £ och e såsom gifna, och, enligt hvad förut visats, det möjliga felet i värdet af konstanten 3 endast utöfvar nå- got inflytande på femte decimalen, under det variationerna i s Vila BLIN . - ofta värdet af 7 Visa sig i tredje decimalen, så är klart att dessa variationer icke kunna tillskrifvas någon annan orsak än att elasticiteten E' har ett annat värde, än den enligt mariotteska ' FA . lagen borde hafva. Ju högre värde af — desto mindre värde af E', och tvärtom. ') Såsom önskvärda förbättringar i apparatens konstruktion böra nämnas: att luftreservoirerna ÅA och B tagas större, hvarigenom manometerrören äfvenväl kunna tagas af större kaliber, så att man, så vidt möjligt, kan göra sig oberoende af kapillariteten:; att på båda sidor af apparaten, både vid 4 och B, anbringas fullständiga manometriska tillställningar, och att afläsningen sker medelst katetometer ; äfvensom att en särskild luftpump för ändamålet konstrueras med mer än vanlig noggrannhet och så beskaffad, att den kan tjena att utan alltför mycken tidspillan förtunna luften i B till 1 millimeter. tyvär mn ÅR RN BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. "BAND ES IN:OL Le 30 Å V+V Hvad nu det ursprungliga värdet af TR eller 1,47209 be- träffar, så kan visserligen i afseende derpå ingenting direkt slutas af mina observationer; men då alldeles samma resultat, som jag ' här nedanföre kommer att anföra, äfven framgår af Regnaults försök mellan 30 atmosferers och 1 atmosfers pression, så är väl antagligt att det ifrågavarande förhållandet äger rum äfven för de pressioner, endast obetydligt lägre än I atmosfer, för hvilka det ofvanstående talet funnits; och man kan således med all säkerhet antaga, att äfven detta tal är mindre än det rätteligen borde vara, eller att det sanna vär- det af = i sjelfva verket är något större än 1,47209. Sam- manställas derför resultaterna af Regnaults och mina försök, s följer att det antydda förhållandet i afseende på luftens SN och ngn äger rum mom gränserna 30 at- mosferer och it, atmosfer, Sch att detsamma således väl bör kunna anses såsom allmängiltigt (åtminstone vid ifråga- varande temperaturer). Följaktligen måste man af de före- gående observationerna draga den slutsatsen, att vid stigande förtunning luftens” elasticitet alltjemnt är högre än den enligt mariotteska lagen borde vara. Denna slutsats öfverensstämmer äfven med resultatet af föregående observationer, hvilka jag anställt med en i vissa afseenden något olika apparat!), men i hufvudsaken enligt samma observationsmetod. Om V, V' äro volymerna, som svara mot pressionerna P, P', så är, enligt mariotteska lagen, VOSS ENE In emo man i stället för P och P" sätter elastieiteterna E och E", samt i istället för V, V" tätheterna da a, så får man a: «a la EK EE" : 6 . 3 : NESEneller = Det vill säga, att om 1 allmänhet £ är elasticiteten och a tätheten, så är enligt mariotteska lagen 1 , E - . a > em konstant qvantitet, vare sig att luften sammantryckes eller de a utvidgas. Utgår man återigen från de resultater, som de of- van anförda observationerna gifva vid handen, blir förhållan- det olika. Om FE, a och E', a' respective beteckna elasticitet och täthet vid den lägre och vid den högre förtunningen, så följer att, MOTSPINNIET FE alltid funnits större än den enligt 1) Den hade, bland annat, båda reservoirerna 4 och B lika stora. 2 26 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. 5 Era E 2 A mariotteska lagen borde vara, a är > >, det vill säga att, om i allmänhet £ och a beteckna elasticitet och täthet, qvan- titeten = tilltager med stigande förtunning. Ville man kalla £ absoluta elasticiteten och <= + specifika elasticiteten, så kunde detta uttryckas sålunda, att sole fa elasticiteten tilltager, när absoluta elasticiteten aftager, och tvärtom. .Regnault har sammanfattat resultatet af sina observationer så, att om Vy, P, och Vi, P, respective beteckna volym och pression vid den lägre och högre sammantryckningen, så är n alltid p > 1, det vill säga att, om a, a, äro tätheterna och SL ös Ey, FF elasticiteterna, så är > 1, hvaraf man härleder Zz 2 - >= eller samma slutsats, hvartill jag kommit. En annan fråga är, 1 hvad mån uti sjelfva denna tillväxt af värdet af / z med stigande förtunning något ökande eller minskande äger rum. För att fullständigt afgöra den frågan är den yttersta precision i observ ationsväg af nöden, och här nödgas jag inskränka mig till anförande af sjelfva siffertalen, TEA de i det föregående blifvit meddelade. Dessa siffertal torde ock icke annat än skenbart skilja sig från hvad Reg- nault 1 det fallet funnit vid högre pressioner. - Sätt nämn Kol V, (00 AR a 2 R p, "eller V, Pp, — 6 så finner man följande värden såsom me- jan lia af de af Regnault anförda specialvärden: Ungefärligt tryck Värdet af x I — 2 atmosf. 1,001378 dä — 6 » 1,002707 3 — 9 » 1,003433 6 —12 » 1,003323 6 —I185 » 1,005570 9 —18 » 1,004558 9 —27 » 1,008442 12—924 » 1,006213 15—30 » 1,005714 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 1. 37 "Af dessa siffror framgår otvifvelaktigt, att värdet af x och således afvikelsen från mariotteska lagen, inom de grän- ser försöken omfatta, ökas med pressionen; och Regnault för sin del antager äfven, att med större och större förtunning en allt större öfverensstämmelse med denna lag inträder, ehuru densamma egentligen blott bör anses såsom en »loi limite», till hvilken allt mer och mer ett närmande äger rum. Att emellertid detta närmande möjligen icke är obegränsadt, visar sig vid ett noggrannt skärskådande af de nyss anförda siffrorna. Om man t. ex. tar i betraktande kompressionerna 3—06, 6—12 och 12—24 atmosferer (de enda, som kunna på detta sätt sammanställas) och kallar respective x', Zz” och Z£” de mot- ag) tl =— =0,997128, men der- CA svarande värdena af z, så finner man emot =; = 0,999386; hvaraf synes följa, att det ifrågavarande bråket, i mån som pressionen minskas, mer och mer närmar sig att blifva = 1, och således äfven att, om samma lag för variationen äger rum allt nedåt, detsamma vid en ännu större förtunning möjligen kan blifva > 1, såsom mina observatio- ner tyckas gifva vid handen (allt under det, vid så väl högre som lägre pressioner, absoluta värdet af x är > 1). Lika- ledes, om man jemför värdena af x för pressionerna 3—6 atm. (x') och 3 I atm. (£) sinsemellan, för pressionerna 6—12 atm. (4”) och 6—18 atm. (x,) sinsemellan samt för pres- sionerna 9—18 atm. (x”) och 9—27 atm. (z,,) sinsemellan, så PI BA ' a 3 Zz 2 finner man — =0,996171, — = 0,997765, och = = 0,999276. AN Zl Zz, Och än vidare, om man jemför värdena af x för pressionerna 1—2 atm. (x') och 3—6 atm. (x,) sinsemellan samt för pres- sionerna 3—6 atm. (x”) och 9—18 atm. (x,) sinsemellan, fin- LL Ger fo s s ner man — = 0,998158, men SS 0,998674. Det visar sig oÅ ec, af alla dessa jemförelser, att äfven enligt Regnaults observa- tioner afvikelsen från mariotteska lagen kan tänkas icke alle- nast alltjemnt fortsatt, utan möjligen till och med ökad vid tilltagande förtunning. Emellertid lemnar jag för närvarande denna sistnämnda fråga, och stannar vid den förut anförda generela slutsatsen i afseende på variationen af qvantiteten 3 med stigande förtunning. äA cv OÖ 15: Denna slutsats, om den bekräftar sig, är af en utom- ordentlig vigt för gasernas teori. Då jag likväl här icke 35 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTIGITET. föresatt mig någon så beskaffad uppgift, skall jag icke tillåta mig att ingå uti några utförligare teoretiska betraktelser, utan vill i det fallet endast göra ett par antydningar. Tänker man sig att qvantiteten 7 o9begränsadt mer och mer tilltager, med aftagande värden af a, så kan man äfven tänka sig att £ ännu har ett märkbart värde, då a är väsent- ligen = 0) "och ' att > = & är ett gränsvärde för denna qvan- titet. I detta tillstånd skulle således gasen hafva eterns grund- egenskap (= elasticitet utan tyngd). Arfven finner man, att luften under sådana omständigheter kan existera såsom gas vid hvilken förtunning som helst, och att således den föreställ- ning, som en del fysici och matematici synas haft, att det skulle gifvas en gräns för förtunningen, der luftens elasticitet vore. = 0, och luften i sjelfva verket upphörde att vara en gas, måste vara felaktig. Tvärtom skulle man i viss mening kunna säga, att, 1 fall öfriga gaser hafva i detta fall samma egenskap som luften, en gasformig kropp blir mer och mer: gas, ju mer den förtunnas.. Det gasformiga tillståndet är så- ledes (eller kan vara), åt denna sida räknadt, permanent; hvil- ket svårligen skulle vara förhållandet, om ej det vilkor vore uppfylldt, som de här åberopade observationerna gifva vid handen. S Regnault har, såsom bekant, funnit att åtskilliga andra gaser 1 förevarande afseende förhålla sig lika med luften, men att vätgasen derifrån gör ett märkvärdigt undantag, i det de ifrågavarande variationerna hos denna kropp gå i en alldeles motsatt rigtning; och utgående från den åsigten, att mariotte- ska lagen är rätta uttrycket för ett fullkomligt gastillstånd, samt fästande sig hufvudsakligen vid frågan om gasernas sam- mantryckbarhet, säger han, att vätgasen (som gör ett större motstånd mot sammantryckning än den enligt mariotteska la- gen borde göra) visar sig såsom en »gaz plus que parfaity — ett yttrande, som lätt torde kunna missförstås. I sjelfva verket är det egentligen icke åt denna sida som en gasformig kropps större eller mindre fullkomlighet såsom gas är att söka. Den ene gör större, den andre mindre motstånd mot kompression; den ene kondenseras vid ett lägre, den andre vid ett högre tryck (och man torde knappt kunna betvifla, att de alla låta komprimera sig ända till kondensering, huru svårt det än i - BIHANG TILL K.-SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 1. 39 fråga om de s. k. permanenta gaserna må vara att finna der- för nödiga utvägar); men lika litet kan man säga, att detta ådagalägger någon större eller mindre gasfullkomlighet hos den ena än hos den andra gasarten, som man skulle kunna säga, att t. ex. alkohol är en fullkomligare vätska än vatten, derför att den förra fryser vid en lägre temperatur än den senare. Deremot, då vi icke känna mer än de tre aggrega- tionsformerna af materien, synes just det böra anses såsom det gasformiga tillståndets fullkomlighet, att det kan existera vid hvilken förtunning som helst; och då det är föga troligt, att detta skulle kunna äga rum med en gas, hvars elasticitet vid sti- gande förtunning alltjemnt hastigare aftoge än tätheten, så borde, i fall detta senare äger rum med vätgasen, denna gasart verk- ligen anses såsom en ofullkomlig gas. Jag får emellertid hän- visa till hvad nedanföre kommer att i detta hänseende meddelas. En annan fråga, som äfvenväl torde förtjena att 1 sam- manhang härmed tagas i betraktande, är följande. De mest godkända beräkningar öfver atmosferens höjd hafva gifvit till resultat icke öfver 8 å& 10 svenska mil, under det åtskilliga observationer tyckas utvisa, att eldfenomener kunna äga rum vid en många gånger större höjd öfver jordytan. Men huru stor osäkerhet än må vidlåda dessa slags observationer och derpå "grundade beräkningar, lärer man ej kunna frånkänna dem allt vitsord; och huru då nöjaktigt förklara dessa eldfenomener långt utanför atmosferens gräns? — All svårighet i detta fall försvinner, om man utgår från den grundegenskap hos luften, som här ofvan blifvit angifven, eller att elasticiteten minskas långsammare än egentliga vigten; ty det är klart, att med denna utgångspunkt beräkningen kommer att gifva en betyd- ligt högre gräns för atmosferen, än den nu antagna; och man föranledes ovilkorligen att fråga sig, huruvida under sådana omständigheter ens någon gräns för atmosferen må kunna an- tagas!), eller om ej de celesta rymderna i sjelfva verket hellre q 1) Då trycket nedåt. som hvarje särskild punkt i atmosferen utöfvar, är proportionelt mot luftens specifika vigt i denna punkt, men luftens elasticitet är, med stigande förtunning, mer än proportionel mot specifika vigten, så vill det synas såsom, äfven under tillbörligt afseende å temperaturförhållandena, föreställningen om en gräns för atmosfe- ren vore mindre hållbar. Åfven under antagande af mariotteska lagen är det, såsom man vet, icke lätt att gifva nöjaktiga skäl för en sådan föreställning. Poisson t. ex. (se Supplément å la tnéorie mathématique de la chaleur, pag. 21) nödgas antaga att öfversta lagret af atmosferen utgöres af genom köld kondenserad luft (och detta utan ändamål, enär en sådan vätska nödvändigt skulle fördunsta); och Challis, som nyligen 40 SILJESTRÖM, OM GASEKRNAS ELASTICITET. böra antagas fyllda af gaser i ett tillstånd af utomordentlig för- tunning? — Någon invändning häremot kan icke hemtas från synpunkten af ett motstånd mot himlakropparnes rörelser; ty är det blott en gång gifvet, att en gas kan existera i hvilken grad af förtunning som helst, såsom observationerna tyckas gifva vid handen, så behöfver man icke tänka sig något större motstånd af i de celesta rymderna möjligen befintliga gaser, än man i alla fall är nödsakad att förutsätta af etern. Detta skulle i flera hänseenden komma att modifiera åsigterna om. åtskilliga kosmiska förhållanden. I alla händelser bör en för- ändrad lag för elasticitetens och täthetens aftagande i atmosfe- ren göra en revision af teorien för astronomiska refraktionerna m. m. önskvärd. Men jag kan här, såsom sagdt, endast göra en antydan om några af de vigtiga frågor, som kunna föran- ledas af det ifrågavarande förhållandet. De vigtigaste bland alla röra naturligtvis sjelfva teorien för gaserna. $ 16. Jag går nu att meddela äfven de observationer som blif- vit gjorda med andra gaser än atmosferiska luften. Vid be- räkningen af dessa observationer har jag nödgats gå tillväga på något olika sätt mot hvad förut skett. Då nemligen ob- behandlat samma fråga (se Report of the Brit. Associat. for the advance- ment of science, för år 1871), synes omfatta en liknande åsigt. Men temperaturobservationerna vid Glaishers aöronautiska forskningsresor (se teport of the Brit. Associat. för åren 1862—1866) hafva gifvit till medel- resultat .ett aftagande i lufttemperatur af 6,2 F. mellan 0—1000 eng. fot öfver jordytan, af 2,6 F. mellan 10,000—11,000 fot, af 1.2 mellan 20,000—21,000 fot och af 0”.s mellan 28,000—29,000 fots höjd (jag an- för blott några få af dessa resultater); hvaraf man finner, att tempera- turen ganska hastigt synes närma sig mot en gräns, der den är kon- stant. Emellertid om man, utan att göra afseende härpå, beräknar temperaturen vid den höjd, der Challis velat förlägga atmosferens gräns (omkr. 60 eng. mil), med antagande af 0,8 konstant minskning för 1000 fot, så får man till resultat endast omkring — 150” C., vid hvilken temperatur luften visserligen icke kondenseras; och med en rigtigare beräkningsgrund skall temperaturen utfalla ofantligt mycket högre. Å andra sidan hafva beräkningarne öfver temperaturen 1 celesta spatia af Fourier, Svanberg, Hershel, Poisson, Pouillet m. fl. gifvit resultater, som alla varit högre och, med undantag af Pouillets, betydligt högre än den nyssnämnde temperaturen ; öch ehuru osäkra dessa beräkningar än må vara, torde man icke, talrika och grundade på olika beräknings- grunder som de äro, kunna frånkänna dem all vigt. Under sådana förhållanden är det svårt att förstå, hvarifrån den köld skulle komma, som vore behöflig för luftens kondensering, oberäknadt att vi äro långt ifrån att med något slags säkerhet kunna bestämma temperaturen för denna kondensering. — Jfr. Zöllners hit hörande teoretiska undersöknin- - gar (Verhamdl. d. Gesellsch. d. Wissensch. zu Leipzig, 1871.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 2. N:O1. 41 servationernas antal är alltför litet, i förhållande till observa- tionsfelens storlek, har jag visserligen, likasom förut tagit till- sammans observationerna (a, b) och (b, ec), (ce, d) och (d, e) samt (e, f) och (f> 9) ehuru med så få observationer, som här äro att tillgå, man icke ens på detta stadium af försöks- serien kan vänta någon desto större noggrannhet i slutresultatet, men deremot har jag, hvad de högre förtunningarne beträffar, ansett alldeles nödvändigt att uti ett medium sammanslå (9, 2). (h, 2) (1, £) och (k; I), under det de öfriga observationerna, såsom alltför få i förhållande till observationsfelens storlek, icke tagits med i räkningen. Fördelen af att taga flere af dessa sammanställningar (a, b), (b, c) ete. tillsammans uti beräkningen består icke blott uti det större antal observationer, hvaraf man har att beräkna medium, utan äfven deruti, att då samma qvantitet, hvilken i (a, b) ingår som F', uti (b, ce) ingår som EE, 0. s. v. så blir följden att om densamma 1 förra fallet bidrager att gifva ett för stort slutresultat, så bidrager den i senare fallet att göra resultatet för litet, och tvärtom, hvarigenom en betydlig kompensation uppstår, då båda ingå uti ett och samma medium. Jag tror derför att ehuru jemförelsevis fåtaliga ob- servationerna äro, skall den förstnämnda sammanställningen (g. h) .... (k, I) gifva ett temligen pålitligt resultat till jem- förelse med resultaterna vid de mindre förtunningarna. D). Försök med syrgas.') Första Serien. mn mm OEEEN2055 20335 10 =41,3 9. b) E = 525,859; e = 2,151; n = 29,09. DIE ES SSK INN 20-70: AU RE2440 0515 2 öv 14,96. e) E = 166,406; e = 1,850; n = 11,03. SS | f) E=113,782; e= 1,550; n = 8,38. g) H= T7,844; e=6503 mw= 10,59. h) E= 53,869; e = 1,650; n = 5,36. DNE EEE RSA TEGS RN AI ky) E= 25,673; e = 1,850; n = -3,98. fader == RÖ: 203 n = 3,59. ') Syrgasen bereddes af klorsyradt kali blandadt med brunsten. Brunste- nen hade förut blifvit glödgad, för rening från organiska ämnen. Klor- syrade kalit torkades vid en temperatur nära den, vid hvilken saltet sönderdelas. Gasen leddes genom kalkmjölk, för afsättande af möjligen utvecklade klorföreningar. SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. Andra Serien. mm mm a) = TGL 07; 2 =285903 Nn —”TL IT. OY = "D201478 5 0 ==" 253505 10 ÖKGE 6) EN" 30435 0857 € ==" 251502 AJEEN=0 415695 er 273501 ee) E"6918465 € =275505- 20 —=MNKOS FB VRT ORO EE oa ON LAURA ERNA REN OG DE" "09,021 3 € =" 18495 NNE DNE 13058111615 10" = "18 ARTE NRSGOE ky ER =" "258463 16 =" LAND NN ARGA DEE TOS NOSA Tredje Serien. mm mm a BE (63)851 16 535845 KUNG DERE" 520388 5 €' == 12,05 150 GGR IEI DNIANS Ale GRE NEG SA MRS = Nea ee) = 165,518 5 Le 25850 ONSOE fö) "1127 Are 9 SAN NE VAR YE" 61005 12 SIN = AE [DN LE MIDASNBLN SAR AND SVE AD 0) EEE 00,68 13 EE 2551 VANN LE 205618 8ks per = = ANNO SN 2 = DAG IEEE 18630 = ONDE Fjerde Serien. im mm == 1115-4105 == ENTRE 2 PNNMISE ES ZAO = INKNTGA VEANNIAS INLT NA Su (T) | -— ar - cr [9 0] (an | (Da SE N | ot DO SS eo [1] (3 I = ANS HSN I == WEI T35S 5 Ck ISO 1,58. HIÖTAG Sei =S 50 HANS = DANS I Cr ARON == UTA AGNETHA ATISISENT e == WIONES465T ei SIS BERLING e e I 27 fö FINA I Sy SN & by ty ny SN NN I (DNE AD TANKE DANNE Dh == Me (ÖRE As Femte Serien. mm mm (STAS AE ERS ANSER STAS = HAN VE ARI NN I ov = I BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND BB, NO 1; 145 mm mm ce) E = 364,189; e = 2,784; n = 19,82. Ad) =248196; 0 = 2,584; = HÖLLS e) E = 169,666; e = 2,451; n = 9,99. eR= 116235; e="2851; Nn — 7,29. OR" = 2 LG h) E= 54,192; e = 2151; Nn = 4,20. i) B= 38,155; e = 2,251; Nn = 3,35. rn 120.791; ee = 20151; — 2:81. ÖRE= 18:952; n = 2,41 Beräkningen af dessa siffror ger följande värden af ZYE NN ena 2. Värdet, al enligt (a, b) och (b, c) enligt (ec, d) och (d, e) ANG | 1,47030 147273 1,47190 147298 EA 47183 TATA 147224 1,47074 147444 1,46622 1,47231 1,16960 URNA IE 1,47140 TATA 1,47243 146975 Medium = 1,47260 Medium = 1,47016 JnVardets ar Lo ; 4. Värdet af Sea enligt (e, f) och (f. 9) enligt (g, h), (h, t> (i, k) och (k, l) 1,46971 1,45844 | 1,47046 145721 1,47065 1,49428 147881 1,44798 147054 1,47103 ANS 1,46018 1,47360 1,45706 1,46493 148182 1,46911 1,47449 1,47581 1,48227 Medium = 1,47147 1,47239 44 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITKT. l;427A47 1,46654 Fre 1,45803 1,50229 1,46930 1,46130 146226 1,46571 NÅ Medium = 1,46709 Af dessa media framgår äfvenväl omisskännligt ett min- 3 VER ÖNLe så 2 . skadt värde af — vid högre förtunningar. Hvad det ur- .sprungliga värdet beträffar, så är detta, såsom man bordt vänta, hufvudsakligen lika med det som funnits för luften: Vid de föregående försök jag anställt så väl med syrgas som qväfgas, har samma förhållande befunnits äga rum för båda dessa ga- ser, så att följaktligen samma lag gäller för dem som för luf- ten; och då Regnault funnit detsamma, hvad qväfgasen be- räffar, äfven vid högre pressioner, så kan man således till- lämpa denna lag så väl på atmosferiska luften som dess båda beståndsdelar. E). Försök med kolsyregast). Första Serien. a) E=760,455; e = 1,751; n — 40,26. 6) E=518,381; e = 1,784; n — 28,16. ce) EF = 303,242; e = 2146; Nn — 19586 e e e d) E = 240,680; e = 2,213; n — 14,16. e) EK = 164,110; e = 1,550; n = 10,27. f) EUT 94056 = 1450; He Ce LIE URDE SSB 5.86. [DIA = RÖRA IBA = ln )E= dI0,3505 ei INSGST = SNUS ky [DN 24.930; = 1.650; = 3,24. NINI == ISS n—= 286. ”) Kolsyregasen bereddes af hvit carraramarmor och utspädd klorvätesyra, hvarpå den leddes genom vatten och utspädd svafvelsyra. BIHANG TILL K, SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 1. 45 Andra Serien. ÖR 4403: = 784; NI 400: FA 525:680; 0 1551; == 120,06- CR S0600188; €= 15551; NM = LIG. AEA 0 1756 = JL, 15056LN-KISISOS ek löda46N; e€ = L750H Nn r0,85- NEN USER fs N fade NT 8:233; € = 2,083; NM =110,36- FREENND 026 re = 1,650 ML (ANNA RNE 08500 = 16.505 0,30. fÖREE2N5s4; € = 15503 = 215. ÖRE 10930; hi = ASA Tredje Serien. A=" UN RT SAS mv ATS OyRRE=sN re =" 1P3SI = 20 GREN SI 20550 öl) JD 247.185; KURS ENA NAS ÖREN GS se 1050 bg = [AoA er AIING 5:15 00 0,80. (gNRRE—KökeasNe = RS = KT [U)SEIRE=EN Börse re AS 7 ANA. ös öknar er" SI. YES 40 0 = 105 MV INS DRESS RN = = ONA å J pt Häraf erhållas följande värden af - ä Am 28 Värdet ac TEE AN Värdet al KSR enligt (a, b) och (b, c) enligt (ec, d) och (d, e) 1,16968 147194 1,47035 147270 1,46939 | 1,47309 1,47030 146775 1,46756 1,46880 1,46946 | 147210 Medium = i 46946 Medium = 1,47106 46 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. 3. Värdet af sea Ar Värdet att ad enligt (e, f) och (f: 9) enligt (4, Ah). (h, i). (i » och (k, I) 1,47214 1.46950 1,46549 É 147162 1:47537 149470 1,46844 1.144674 ÅN 1,47.369 1,46816 146577 1.48403 Medium = =O 1,47018 1,146639 1,47575 5 1.47429 1,46739 1.46436 Medimm = 147109 Regnault har funnit, att kolsyregasen förhåller sig p samma sätt som atmosferiska luften, endast med den skilnad att afvikelsen från mariotteska lagen är qvantitativt större än för luften. Detta framgår ock af förestående media, i det äfven det ursprungliga värdet är mindre än det motsvarande värdet för luften, som sjelft är mindre än det enligt mariotte- ska lagen borde vara. Åfven de öfriga media äro mindre än detta senare värde, och bekräfta för högre förtunningar det om- nämnda, af Regnault funna förhållandet. Deremot synes kol- syregasen förhålla sig helt annorlunda än luften i-afseende på förändringarne i det ifrågavarande förhållandet med stigande förtunning; men observationerna äro alltför fåtaliga, för att man i det fallet kan våga draga några bestämda slutsatser. F). Försök med vätgas"). Första Serien. mm mm Od (10,34; LG =O DEET= D205046; € = 1156345 MU =-N2040- G= 1500:7165 6 ISOLDE dd) = "244"1303 e= L64:86 fv =LANMNI: ') Vätgasen bereddes af zink och utspädd klorvätesyra, hvarvid den ut- vecklade gasen leddes först genom kalilut, för att befrias från svaf velväte, och sedan genom ett rör, hvari en med qvicksilfverklorid fuk- tad bomullsveke blifvit införd. för aflägsnande af arsenikväte. ; BIHANG TILL K. SV. VET mn = 106:0985; f) £ GE IWNE TES 2) EH k) JE Ny E m) E n) EÉ OM BE e) JD I II 113,255; UC 22,550; d0,223; 200: INESG 12,352; 5.940; 6,492: FSA, 156 1;497; 1.348; FN ACE = 1336 1:88 SPEL = 1.548; EROS Andra Serien. mL T11,043; = VAD =T23050595 ES DNS - 165,529; IE 76A: 117,088; 22.890; 20.409; PANTSBS 17;478; 12.466; 5.722; 6,827; CE (HE (HR ÖS (ZE (= (= TEE CN (A= mm ASS 1.396; 1.545; 1663; 1.663; L663; 1,545; EGR 1;563; 1,545; 1.;663; 1.663; INGCER Tredje Serien. mim T08,664; e = LAS; I 1545; I 222,290; FINNS SAT OSKe 164,325; e JD) JE PA PAR 9) £ h) E HE m) E 10,294; d2,763; 320,569; 24.764; SNS 11.982; (a (= I I mm 1,545; 1.545; 1.396; 1,396; ISA 1,5453; 1.545; 1.645; 15896; 1,445; HANDL. n n BAND 2, N:O 1; | I 10,26. (56.05 JANOR 4,52. 47 48 SILJESTRÖM, OM n) pE= (DL JIE ay = by" ej GAN JIE e) YD & By by & by by by by Ny [| E I = N I [ej I SJ MIG PES mm ot 0 ——- cn [4 5 8495; DL 162,806; 110,606; (05617: 22,094; SIS 24,770; 17,442; BN ÖST 6,260; co oa (Da UR CS (ST = -2 [6 | Ww = T Tr Rh (a IA rn GC 2368 2 Fjerde Serien. = 1715: 0 == LAND ee = 1664; 1 SESN TI e' == e=1' ISRN er=05T =O: if EHN er 120 (FY NNE RAD e:=NNER ENT n Femte Serien. ; e = 0,953; n =S = (ARE == AMOS eTMNSAN e=10523 n 2 ILO A= (ARS e = 0,934; n el=L03350N =E ORINS L ser 0103 Fi = ESA n Sjette Serien. ev= 1.351; n 2 UNS er=09385 = NORA dl 243,555; GASERNAS ELASTICITET. Ske LIG SOLD AN 16:08 mm Lise Nn -= öl 110 = 109 nn Oo =" 0465 = JONO REA nNn = N = BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 1. 49 mm mm ON NORUL A= INSE ÖDE JE) SIE IR NS ON LIE UTAN VISAS il6L (0) IHE NSP Mä Ör Hörs ao ker OBS =0. ll JA NSAEEÄSA NN PN €/ = 101381 YE RATE HÖRN 1050106, 5116, = 10183 TU ==23515 WW) JFK I NOEN ENSO 0) LITER ÖDE EPA Jag har drifvit experimenterna med vätgasen ända till den yttersta förtunningen, dels med afseende på det särskilta intresse, som uti förvarande undersökning fäster sig vid denna gas, dels för att se, huruvida vid försöken med denna lätta kropp (vätgasens egentliga vigt vid högsta förtunningen är ungefär — rag af atmosferiska luftens vid jordytan) det skulle vara möjligt att hålla observationsfelen inom samma gränser, som visat sig äga rum vid försöken med luften. Erfaren- heten har i detta senare afseende svarat jakande; och det li- der således intet tvifvel, att man ju äfven med denna gasart .skall kunna, genom att taga ett tillräckligt antal observationer, vinna tillfyllestgörande noggrannhet i resultaterna äfven i fråga om de högsta förtunningarne. Här har jag, med af- seende på otillräckligheten af observationernas antal, ansett mig böra, vid beräkningen af media, utesluta observationerna under litt. m, n, o, och gå tillväga på samma sätt som förut skett i afseende på syrgasen och kolsyregasen. Följande äro de värden, som sålunda erhållits: Eva det. ar a 2. Värdet af EN enligt (a, b) och (b, c) enligt. (ce, d) och (d, €) USAS 1,47307 1,47183 1,17425 1,47054 1,47120 1,47361 NEN Se 1,47395 1,4 7276 147244 1,47552 1,47266 1,47315 1,47187 1,47328 320 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. 1,47162 15:47 1,47322 1,47342 1,47253 5 1,47220 IRAN 1547eS Medium = 1,47 247 Medium = 1,47302 3. Värdet ar sa 4. Värdet af Ka enligt (e, f) och (f, 9) enligt (g, h), (h, i), (i, k) och (k, 1) 147322 1.48546 L47097 1;47.0:7.5 1,47449 1,46730 1,47241 149465 1,46940 1,47059 1,47947 LANSEN IANS0S 1,50280 KF 27S15 1,45477 1,47344 1,45875 1,46902 146157 1,46460 1,50763 1,47275 1,47458 Medium = 1,47258 1,46015 1,47916 1,45662 1,45305 1,46279 1,45402 ÄSNSA 1,44634 1,46299 1,46187 1,47093 1,44267 Medium = 1,46895 Det sistnämnda värdet, hvars sannolika fel är ungefär = 0,00223, ger det öfverraskande resultatet, att vätgasen vid högre förtunningar förhåller sig lika som atmosferiska luften, — ett resultat, som, i fall det bekräftar sig, är af ett utomordentligt intresse. Jag har förut uppgifvit alla de försigtighetsmått, genom hvilka jag sökt på möjligaste sätt BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HAND. BAND 2. N:O 1. DV befordra observationernas säkerhet; men inför ett så märk- värdigt resultat, som det ofvannämnda, är det klart att man måste misstänka, att ändock något fel kan hafva insmugit sig; och jag kan derför icke göra annat, än att helt naket öfver- lemna detta resultat, sådant det framgått ur mina observationer, till bepröfvande af andra observatörer, hvilka möjligen kunna disponera bättre metoder och hjelpmedel, än som stått till mitt förfogande. Här återstår endast att tillse, huruvida samma re- sultat tilläfventyrs bekräftas af andra omständigheter. Jag bör då icke underlåta att anföra, att äfven observationerna vid de högsta förtunningarne (af hvilka jag, såsom nämndt, icke an- fört media, till följd af observationsfelens storlek i förhållande till observationernas antal) gifva enahanda resultat. Om man neml. enligt observationerna (l, m), (m, n) och (n, 0) beräk- nar värdet af EEE så finner man i sjelfva verket, såsom medium af 18 observationer, talet 1,45548, med ett ungefärligt sannolikt fel af 0,00851. Det ifrågavarande förhållandet förutsätter, att vätgasen vid en viss täthet strängt förhåller sig enligt mariotteska lagen, men vid större täthet på det sätt Regnaults observationer gifva vid handen, och vid mindre täthet så som mina observa- tioner tyckas utvisa. Det är således af vigt att undersöka, huruvida observationerna häntyda på någon sådan öfvergångs- punkt. j Om vi behålla Regnaults beteckningssätt och sätta Ch p —=A, så är, för, högre pressioner, « > l för luften och IR P, öfriga gasarter, men deremot < 1 för vätgasen. Hvad nu de or v beträffar, så är omöjligt att säga, hvad desamma hafva att be- tyda, annat än att då dessa värden äro märkbart högre än de motsvarande för luften, så måste vätgasen på detta stadium förhålla sig antingen så som Regnault funnit vid högre pres- sioner, eller ock enligt mariotteska lagen, eller slutligen, om den följer samma lag som luften, så, att detta senare dock sker med mindre afvikelse från mariotteska lagen än förhållandet är med luften. Då nu enligt Regnaults försök värdet af x för luften mellan 1—2 atmosferer är 1,001378, så måste värdet af högsta värdena af — för vätgasen enligt mina observationer 22 SILJESTRÖM. OM GASERNAS ELASTICITB'T. Zz för vätgasen vid de högre af mig undersökta pressionerna i allt fall vara < 1,001378. Tyvärr kunna mina observationer icke omedelbart sammanknytas med Regnaults, hvad vätgasen beträffar, emedan hans observationer i afseende på denna gas- art icke sträcka sig längre ned än till 3 atmosferer; men då värdet af z mellan 3—6 atmosferer i medeltal är = 0,998978, och detsamma temligen hastigt växer med aftagande pression (mellan 3—10 atmosferer är det t. ex. 0,997223, mellan 10— 20 atmosferer 0,994690 0. s. V.), och således i grannskapet af de af mig undersökta pressionerna väl måste vara betydligt > 0,998978, så synes det icke oantagligt, att det någonstädes mellan de af sjelfva de anförda observationerna angifna grän- serna kan hinna till talet 1, som motsvarar mariotteska lagen. Af de grafiska framställningar, hvilka Regnault meddelat öf- ver sina observationer och uti hvilka pressionerna utgöra ab- scissorna samt 2—1 ordinaterna, visar sig ock att kurvan både för luften och vätgasen vänder konkaviteten mot abscissaxeln, men att vätgaskurvan stupar betydligt mera än den andra, (såsom man äfven genast ser af de anförda siffertalen) hvilket ger stöd åt den förmodan här blifvit framställd. Ett ytter- ligare stöd för samma förmodan ligger uti värdena af EE under litt. (1), (2) och (3) pag. 50, hvilka, om de jemföras med motsvarande för luften, synas häntyda på närheten af ett maximum. Skulle en dylik inflexionspunkt uti vät- gasens elasticitetskurva finnas, så vore det visserligen en af de märkvärdigaste egenskaperna hos denna i så många hän- seenden märkvärdiga gas. Då under detta antagande förändrin- garne nedanom denna punkt gå i en motsatt rigtning mot ofvanför densamma, och vätgasen följaktligen vid större förtunningar förhåller sig lika med de öfriga gaserna, vill det synas som den anförda lagen i afseende på tilltagandet af qvantiteten — med stigande förtunning vore allmänt gällande för de gasformiga kropparne; och man torde kunna tillägga, att det endast synes vara under detta antagande som en gas egentligen kan anses uppfylla vilkoren för ett fullkomligt gas- tillstånd. ; SKULdE Ehuru ändamålet med dessa försök närmast varit att un- dersöka sjelfva observationsmetoden och att utröna, huruvida BIHANG TILL. K.. SV. - VET:-AKAD. HANDL. BAND 26 NIO Le 00 det skulle vara möjligt att experimenrtelt bestämma förhållan- det med gasernas elasticitetsförändringar vid mycket låga pres- sioner, - jag likväl trott mig böra, så pass vidlyftigt som skett, uppehålla mig vid resultaterna af dess: preliminära obser- vationer, för att derigenom desto bättre ådagalägga den stora vigten af att en förnyad undersökning med den högsta möjliga noggrannhet företages. Emellertid, om än svårig- heten af dessa slags försök bjuder den största betänksamhet i fråga om antagandet af resultater, tror jag likväl, att de här ifråga- varande observationerna äfven ur denna senare synpunkt icke äro alldeles oförtjenta att beaktas. Utan att i det fallet vidare, än förut skett, fästa mig vid hvad observationerna sjelfva, sådana de här ofvan föreligga, innebära, och vid de försigtig- hetsmått, till vinnande af den största möjliga noggrannhet, hvilka jag förut beskrifvit, är det två omständigheter härvidlag, som jag särskilt önskade att framhålla. Den ena, vid hvilken jag för min del fäster en synnerlig vigt, är den fullkomliga öf- verensstämmelsen vid de högsta af mig observerade pressio- nerna med de resultater, hvilka Regnault funnit för luften vätgasen och kolsyran. Enligt Regnault borde nemligen vid, dessa pressioner ovilkorligen värdet af EN utfalla lägre för kolsyran än för luften, men deremot (och detta äfven om en sådan vändpunkt finnes, som mina observationer tyckas antyda) något högre för vätgasen, såsom det ock i verkligheten befunnits och hvilket tyckes mig vara af stor betydelse att visa att åt- minstone vid de högsta pressionerna min observationsmetod oifvit resultater som gått i en rätt rigtning. Den andra om- ständigheten är den, att för kolsyran värdet af — icke af tager, utan tvärtom snarare visar en benägenhet att ökas med förtunningen, hvilket synes visa, att det icke uti metoden lig- ser någon konstant orsak till fel, som kunnat för de öfriga oaserna föranleda det observerade aftagandet i värdet af ifråga- varande qvantitet. I alla händelser anser jag uti nu antydda förhållanden tillräckliga skäl vara för handen att gifva offentlighet åt de af mig erhållna fesulalsena: vare sig att de genom framdeles skeende undersökningar af andra äckare komma att bekräftas eller möjligen i något hänseende vederläggas. Kunna mina preliminära observationer ock endast tjena att framkalla nya undersökningar, så att man omsider får fullt ljus uti en fråga, 54 SILJESTRÖM, OM GASERNAS ELASTICITET. som är af en så utomordentlig betydelse för vetenskapen, skall Jag icke anse dem hafva varit gjorda förgäfves. Dessa observationer hafva, säsom nämndt, anställts vid 0” temperatur hos gasen. Enligt en iakttagelse af Reg- nault (Relation etc. tom. 1 pag. 148) förhålla sig gaserna oll vid olika temperaturer; och det vore derför af vigt att ut- > sträcka undersökningen till äfven andra temperaturer än den ofvannämnde. Med några modifikationer skulle den här be- skrifna apparaten kunna tjena äfven för detta ändamål. Rättelse: Sid. 8, r. 12 nedifr. står: H, — H',; skall vara: H'— H',. Resumé des résultats obtenus par les observations precédentes sur les variations de densité et déelasticité des gaz sous des pressions de 1 jusqwå my Vatmosphere: 1) En général V'élasticité de Fair est plus forte, la raréfaction augmentant, qu'elle ne devrait étre selon la loi de Mariotte. Ainsi E et a désignant V'élasticité et la densiv&-le quotient qui selon la loi de Mariotte devrait etre une quantité con- 4” stante, augmente ä méesure que lair est raréfié. Ce résultat, étant parfaitement d'accord avec celui obtenu par Mr Regnault pour des pressions SRS a donc te, confirmé entre les limites 30 atmospheres—rt, d'atmosphére. 2) Ir'oxigdne, le nitrogeéne (d'aprés des observations an- térieures) et l'acide carbonique se comportent sous ce rapport général comme lair atmospherique, tandis que la déviation de la loi de Mariotte varie differemment pour les différents gaz avec la raréfaction. 3) L'hydrogéne suit encore la méme loi que les autres gaz dans les grandes raréfactions. Ce ds ultat inattendu, combiné avec celui obtenu par Mr Regnauit, tend done å prouver, que F'élasticité de I'hydrogene passe par un point de parfaite harmonie avec la loi de Mariotte et que des deux cotés de ce point elle dévie de la dite loi dans un sens contraire. ee 1000 nullianeter T fe | Å | ZETZIZIDTTE, [2 J ri CAV TIITIYIIITIIIIITEIIITTTT PLLPYLDIETIIXDITTNTTT o å ; mA | — | 100 rk å fill K. Vef. Akad. Har [a MM Bih BIHANG TILL K. SVENSKA VET, AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 2. KRISTALLOGRAFINSKA BIDRAG. AF A. E. NORDENSKIÖLD. MED EN TAFLA. MEDDELADT DEN 10 SEPTEMBER 1873. STOCKHOLM, 1874. P. A. NORSTEDT & SÖNER ECNGL. BOETRYCKARZ Kristallografiska bidrag. I. Jodkadmium. Cd I,. | Kristallerna erhöllos genom att låta en i värme mättad vattenlösning af jodkadmium långsamt afsvalna. Härvid bildade sig feesen stora, diamantglänsande, sexsidiga kristallblad, hvilka i turmalintång visa de för enaxiga kristaller egendom- liga färgringar. Åraniet tillhör derföre det hyxapovgla syste- met, oaktadt kristallvinklarne, som kunde mätas ned fullkom- lig noggrannhet; voro underkastade ganska betydliga variatio- ner, hvilka till'en början gåfvo anledning till förmodan, att mi- neralet kristalliserade i det monokliniska systemet. FHexagonal ae 1: 077970: Kristallerna (fig. 1.) bilda sexsidiga, böjliga taflor, begrän- sade af cp (p), op (c) och 4 p (1). Mätta. Beräknade. (ÖR TIA fos RER ESA SEE FIER ar ER 10 IL (c var något ojemn, så att » 30,5 dessa vinklar ej kunde » 29 mätas med full noggran- » 33 het) 03120, FskOBTI2 95 MINE LAR ESA: färd dkiRs 1492 3531, 6 (Mätbar på bråkdelar a NANO en minut) DAL ALONG » 460,6 » DT',2 ANT TA9TI0,5 149 INSE Tas be on oa ir SRA PERS 22 Ne 5 BE HuNL4G 0 ; 00 ARS I LG > 16,0 FL 20',9 SMP Ile 4 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG. Kristallerna af jodkadmium stå ganska nära kristallerna af CdS och ZnO. Man har nemligen Jodkadmium. ....coc ÅN = ; :0,7970 (ITE eNO Cb a oe ARE a:c :0,8247 Zankit tm.t mine. BAER a: påle! = kh 0,8104 II. UFJOdblyst Eb: Framställdes genom att upprepade gångor ömsom koka nyss fälldt jodbly i vatten, ömsom låta blandningen afsvalna. Härigenom erhållas sexsidiga kristallfjäll, hvilka någongång äro tilräckligt tjocka för att tillåta goniometermätningar emellan basiska ändytan och pyramidytorna. Mätningarne voro dock endast approximativa. Kristallerna tillhöra: i Hexagonala systemet. Möjligen hemiedriska. Ytterst tunna, sexsidiga blad, begränsade af op, 23 p, 11 p. [somorf med Ag I,, Cd I, m. fl. AHGE-LÖSSNO Mätta. Beräknade. OPERA 123 ATA 124? 34". OPE 2 PD. ones 1 GOA ONE Se FSA TITT: Bromblys PbiBr,. Kristallerna erhållas genom att fälla salpetersyrad blyoxid med bromvätesyra, upplösa. den erhållna fällningen i kokhett vat- ten och låta lösningen långsamt afsvalna. Härvid afsätta sig på kärlets väggar små, vackra, perlemorglänsande kristaller, be- gränsade af glänsande ytor, mellan hvilka vinklarna med nog- grannhet kunde mätas med reflexionsgoniometer. Detta oak- tadt variera vinklarne betydligt från en kristall till en annan. Kristallerna (fig. 2) tillhöra det rombiska systemet och be- gränsas af: Pp (P); & Pp (ml), & P2 (n), Po (b). Ave 05887: 0:5805. Mätta. Beräknade. [SAN be ANN FANA IA36 Buy fa c NING DING DSG SM el DN2O 55 : ME TG Ga EDR TARO BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O0 2. 5 5 Mätta. Beräknade. brsmvn. tvi TOTT FE 2050 130” INLAE) esse 130” 20',5. BIK ERG SON NRA 130” 22745: DS mö RR 30 OSAR 1380 DINA ) 20) BM 001 BÖRS SANRA 60 :70',7 Ha gena » 48',8 FEGOS NO LEA 607570. Amnet är fullkomligt isomorft med motsv: Rå klor- förening. IV. "Tennjodid. Sn [L. Om tenn och jod sammansmältas, så erhålles en brun 'kristallinisk massa, från hvilken vid lindrig uppvärmning röda eller brandgula kristaller sublimera och afsätta sig på kallare delar af röret. De äro luftbeständiga, lösas i vatten och gifva med svafvelväte en ljusgul fällning. Kristallerna (fig. 3,4) voro sällan en half millimeter i genomskärning, men begränsades af så glänsande och jemna ytor, att de flesta vinklarne emel- lan dem dock kunde med yttersta noggrannhet bestämmas. De tillhöra: Rombiska systemet. spe" AO ASO Iakttagna former: . P (Pp), 2 B (q), &P 2 (n), &P (m). Vanligen begränsas kristallerna (fig. 3) af p och (under ordnadt) & Pp 2 och de kunna då på yttre utseendet knappast skil- jas från reguliära oktaédrar. Någongång blifva de genom star- kare utbildning af op 2 prismatiska (fig. 4), vid en beredning erhöllos endast fyrsidiga prismer, förmodligen begränsade af op och p. Dessa hade ett helt och hållet qvadratiskt utseende. Mätta. Beräknade. 10), SI Of sp OA TOOGA NE 109722 DEN TOO SONEN 109-051 [ÖR OR err KO IFET FEAT TNE TOGS TIS RNE BARD I VAG fer of 126” 36 | sa bärs ärsbk DEAN TAM INSINE 140” 3p DIAO ASSR SE ÖEFADNS oo 89 45 1 6 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG. V. Fosforbijodid. PT. Åmnet framställdes genom att upplösa afvägda qvantite- ter jod och fosfor i Kolsva samt afdunsta lösningen i en atmosfer af kolsyregas. Härvid afskilde sig fosforbijodiden i tunna, vackert rödfärgade taflor, som begränsades af jemna ytor och temligen länge kunde vara utsatta för luftens inver- kan utan att flyta sönder. Vinklarne emellan ytorna kunde derföre bestämmas med ganska stor noggrannhet. Kristallerna (fig. 5) tillhöra det trikliniska systemet: Fa ADReE -—L NI0 TS AOGATS ab 8053051 20-11 s0f8ebE DL Iakttagne former: ( FMFPL EDR Re 00 Ad : 00 b (6 År FS SG SAN SENRN a: b:o C | VARE ET a DER od: b oo C OR se DR EG a:+b: +c FN BE FRE a:0ob: te Pandan Re a: + b:oc Mätta. Beräknade. VER OR AA RR ra 382” 36 EN SA ERS Öl RAA VAR DA (a BL SNOO REL S SR EEE LATA TOHER2 DM 105259 b:e FSA HIT » 40 JO SMAORIN LEA 95” 46 EYRSTOE SE EE 1007 SE SKEN TAT SER ÖSTE ATRIG ae Sken REN I KOST EI ULTRA RR 10 råraE Bl NT RER ERS 131, RANA LER aa. IRIS DE Diss RS 131” 43' DANS - 11303 Boule Ra POLA VI. Fosfortrijodid. 131 [88 Erhölls genom att upplöda afvägda mängder jod och fos- for il olesalia samt afkyla den härvid erhållna lösningen I en köldblandning, hvarvid fosfortrijodid utkristalliserade i sex- sidiga kristallblad, begränsade af op och c& Pp. Dessa kristaller smala lätt vid uppvärmning i tillblåst glasrör och kristallisera åter vid afsvalning i stora sexsidiga prismer, afstympade af op. Endast sällan kunde man på kristallerna se antydan till & BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND SRN:O Bor en låg sexsidig pyramid, som tycktes luta 147” emot op. Pris- merna åter bildade någongång genomkorsnings-tvillingar med en lutning af 95” + mellan prismernas axlar. Antager man att kristallerna (fig. 6) tillhöra det hexagonala systemet, och att p2 utgör tvillingsytan, så får man: ä rg JUST ALONE ; Approx. mätt. Beräknad. OP Egg ge MANS UNG ee KA ENDA RASK EL STANS NIO JÖHSOL Mätningarne äro dock alldeles osäkra, till följd af den ha-” stighet, med hvilken ämnet flyter sönder i beröring med fuk- tig luft. VII. Kalium-palladiumklorur. 2 KO + Pd OP. Kristallerna (fig. 7) af detta salt, hvilka träffades bland Berzelii efterlemnade preparater, bilda dels utdragna små kristallnålar, dels korta qvadratiska prismer, afstympade af grundformen. Andra ytor än p och & Pp förekomma icke. I återkastadt ljus äro kristallerna brungröna, i genomgående ljus, i riktningen af kristallens längdaxel rödaktiga, i riktningen af biaxlarne ljust gräsgröna. 'Ytorna äro mycket speglande, så att vinklarne kunde bestämmas med noggrannhet. a:c=1:0,4073. Mätta. Beräknade. DEDE beg Slökr cal SS ; 13800 DNA 138” 40". PEMEesae ESSER 120513! RR TIOGLS 1 RE FR RARE 119500 VIII. Kalium-platinaklorur. 2 K Cl + Pt OP. Kristallerna (fig. 8) voro från Berzelii preparatsamling. Rödbruna, fyrsidiga af op och p afstympade prismer, tillhö- rade det qvadratiska systemet. ARE EAVA NG: Mätta. Beräknade. PIP geter FOT 13000 SR rr SENS 8 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG. Mätta. Beräknade. | RR oa SA SA sd Lr UMAR VA dr VAD MEL 20 MG » 135 P0 OKT T205=20H5E EL SOT: NA AA ÖT re Isomorf med föregående salt. IX. Svafvelsyrad berylljord. Be SO + 4H, 0.” Kristallerna (fig. 9), som erhöllos ur Berzelii preparat- samling, bilda stora, ofärgade, genomskinliga, af glänsande ytor (p och cp.) begränsade, gqvadratiska pyramider. 208 = lll HN Mätta. Beräknade. NEG) EDA OO OR SE a 30 Hr LPA (SS VR Ira 121” 46. "Jag anför här dessa redan 1859 på detta vackra salt ut- förda mätningar, oaktadt detsamma sedan dess varit föremål för en omsorgsfull undersökning af Topsöe, som erhöll för ofvan anförda vinklar talen 86” 47' och 121” 50',5. Oaktadt den olika vattenhalten, är detta salt isomorft med nickelvitriol. Be SOt-F 4 0:03 pro acc = 1: L8576- NISOT er6d, OD SO SR Ga X. Dubbelsalt af salpeter och svafvelvolfram svaf- velkalium: "K5SNI Oe KÖLWS: Från Berzelii samling. Vackra rubinröda, till rombiska systemet hörande kristaller (fig. 10), begränsade af p (p), «Pp (m), oo P 0 (a), P o (0). ANDE Te, TASTE Mätta. Beräknade. INNE DNE 142150 142” 59. Pad NE TAS MG 1405 Pap NETECAE TO0RI2 0 Erseern 100530: Prismytorna äro i dessa kristaller föga utvecklade, i mot- sats till vanlig kali- salpeter, med hvilket ämne detta ovanliga dubbelsalt är fullkomligt isomortt. , BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 24 Nå XI. Svafvelsyrad platinaoxid-ammoniak. Pt SOT, 2 NHs. Saltet framställdt af Cleve. (Om ammoniakaliska Platina- föreningar. Upsala 1866, s. 31.) Små ofärgade oktaädrar (fig. 11), tillhörande det qvadratiska systemet, och begränsade af p (p), op (ce), 2 p co (1). | VE (== ING HANSA Mätta. Beräknade. (CSO FINN SE ra PRAT DIE DG TRATT SO OPERA I [24 Se SS eA AREA I AE ye) IT Sr ore LIO ÖN DE Dl bered 108” 44,0 MINDOGS ; AOC AE AN RT 108” 44". parungelan.<-. JA TR bero: 1405-31. Saltet är fullkomligt isomorft med: Ag, SO,, 2NH,2p a:c =1:1,0656. Mitscherlich. a XI. Salpetersyrad platinoxid-ammoniak. Pt NO,;, 2 NE; Saltet erhölls ur Berzelii samling. Små hvita, rombiska prismer (fig. 12), begränsade af oc p(m), oPs (a), P so (9), &P coolt). a:b:c=1:0,7973: 1,0612. Mätta. Beräknade. ENS a AR ATEA [oa Lod » 1 SV Alen i Jaga en 04: SONG [ISSN RASEN I SN Oe PRESES 136” 42. Vinkeln a:m mättes med noggrannhet medelst reflexions-; goniometer. För bestämmande af c kunde deremot inga mät- ningar med reflexionsgoniometer erhållas, och bestämningen af .hufvudaxeln måste derföre grundas på mätningen af vinkeln x:q under mikroskop. 10 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG. XIII. Molybdenfosforsyrad ammoniak. Små gula kristaller (fig. 13, 14 och 15), som afsatt sig en flaska, i hvilken förvarats ej fullt ren molybdensyrad a moniak, försatt med salpetersyra. Kristallerna äro väl utbildade, luftbeständiga och begrär sade af glänsande ytor. ' Dock variera vinklarne betydli isynnerhet för prismytorna, hvilka äro något böjda. Åmn tillhör monokliniska systemet. t a: boc1:0,5896 :1,2040; be = 397426 Mest förherrskande äro: op (C), (0 Pp &) (a). Dessutom före komma: + Po (n), soP oc (b), voplm), (0P3 (9), (co på) (Tr) — 3 P?(0). Tvillingskristaller, vid hvilka (ocoPp.) är gemensam y och hufvudaxlarne bilda med hvarandra vinklar af omkring 30”, mycket vanliga. j Mätta. Beräknade. (CK SR e RASA (OF [NR Ks AN GON GEA RSA FR bd USE Kelsen 120 185 SKOR TRANS TOGO LASS INN DE TE) fösgsn NENRA POESI) LOT SETT SG TREA SA 100 RRD DO HÄLSIFFAAT DIS NER SERENA 110” 54 m:C TY TERS S EAS VETT 117” 303 BENGT NEN ns JÖRRILD ERNIE 90? ) (RAS MRF 90? 56 (i en tvilling- DN kristall) » 36 FORA XIV. Fosforsuperklorid. P Cl.!) Kristallerna (fig. 16) framställdes genom att i ett tillsmält rör upphetta fosforsuperklorid och låta den smälta massan AD VAGNAR ') De under XIV till XXV anförda föreningar äro så föränderliga i Iuf- ten, att någon mätning med reflexionsgoniometer icke kan ifrågakomma. Jag : har i stället nödgats mäta dem under mikroskop, medelst den vanliga hår- korsgoniometern, och deaf mig anförda talen äro derföre, oaktadt oftast | medeltal af ett mycket stort antal mätningar, endast approximativa. Detta mätningssätt har dessutom den olägenhet, att tvenne närstående vinklar ofta förvexlas, hvarigenom en ej obetydlig osäkerhet i afseende å det kristall- system, till hvilket ämnet bör hänföras, uppstår. Vid fosforsuperklorid t. ex. kunde kristallerna möjligen tillhöra det rombiska systemet, med nära lika stora horisontela axlar. En olikhet af 1” i pyramidytornas lutning mot prism- . BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND STKINOn20 SEL långsamt afsvalna. Härvid afsatte sig på rörets väggar vackra, genomskinliga, qvadratiska prismer, omgifna af jemna, glän- sande ytor, Pp (P), Pp (m) och 2 po (1). | a:c=1:0,5672 (Approxim.). Approx. mätta. Beräknade. p : p'(öfverspetsen) 102” 29.......... 102532 TIS EE anda dgg kastat [2840 ER 128” 44". Stundom äro kristallerna begränsade nästan uteslutande af op och & p, hvarigenom de erhålla ett hexaödriskt ut- seende. XV. Fosforsuperbromid. P Br. Åmnet framställdes enligt Roses metod genom att inne- sluta en mindre, öppen flaska, innehållande torr fosfor, i en glasburk, på hvars botten något brom och stycken af klor- kalcium blifvit lagda. Härvid upptog fosforn utan något våld- samt eldfenomen den torra bromgasen och förvandlades till en gulhvit kristallinisk massa, som då den förvarades i ett till- blåst glasrör, småningom afsatte sig såsom vackra, ofärgade, glänsande kristaller (fig. 17 och 18) på rörets yta. Någon- gång voro kristallerna färgade rödbruna af ett ringa öfverskott på brom. Kristallerna tillhörde det Rombiska systemet. a:b:ec = 1:0,5525 : 1,4983 (Approxim.). Takttagna former: G==0C r = op b=>-00 Po n= Po A= 00 Pp (0.0) OT Pp 3 OP Approx. mätta. . Beräknade. MAS SR Fr 112” 34" 104 SU ad LE KAR AR ÖTYRLONEDNIT Ad 66” 26". MRS ver dd S TOMINO TREAN F2NR0O6 ODES LAGER föda os hd Bå ÖTLEDT MR PesAate AGS XVI. Tennbromid. 5Sn Bri. Åmnet framställdes genom att låta tenn och brom komma i direkt beröring med hvarandra, hvarvid en fast, hvit, lättsmält massa bildade sig, som sedan den blifvit innesluten i ett ytorna vore nemligen ganska svårt att medelst mikroskopgoniometern upptäcka. De för nedan anförda salt angifna kristallografiska data äro derföre ej fullt tillförlitliga, men jag hoppas dock, att de, åtminstone i de flesta fall, ej skola alltför mycket afvika från verkliga förhållandet. 2 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG. tillblåst glasrör, småningom sublimerade från ett ställe af r ret till ett annat. Härvid uppstod vackra, ofärgade, af gl sande ytor begränsade kristaller (fig. 19 och 20), hvilka doc beklagligen voro alltför svårhandterliga för att kunna mät med reflexionsgoniometer. Jag måste derföre nöja mig m de ungefärliga vinkelbestämningar, som man kunde erhåll medelst mätning af de i röret inneslutna kristallerne unde mikroskop. Kristallerna tillhörde det Rombiska systemet. ADIA RENA (APPORT Takttagne former: =) tt =:2.P.oo a = oc 00 == les [HEST 0 =D ME Foorp s=1IpPoe Approxim, mätta. Beräknade. TS TNA SINAN SE TILESAGBLIITAE AE 121=59501 (Or fps bsr sö PA NR ra 108: 35. EHN SAS RSA (25 123-06 NA Re SER OST AM IIS ÖT -TJVE Ämnet är fullkomligt isomorft med föregående. VIT ESnIae Om torr tennjodur, erhållen genom tenns upphettning i jodvätgas, upphettas i tillblåst glasrör, så afsätta sig på rörets kallare delar små, ofärgade, hexaöderlika kristaller, dock all tidi så ringa mängd, att nödigt material för fastställande af . saltets formel icke kunnat erhållas. Det torde derföre vara ovisst, om man här verkligen har att göra med ett ämne med samma sammansättning, som den ursprungliga massan. Dessa kristaller tillhöra det rombiska systemet. a:b:c=1::0,5638:0,4993 (Approximativ). Rådande former äro op, oPo och «PÅ. Dessutom före komma åtskilliga 'svagt utbildade prism- och doma-ytor. Approxim. mätta. Beräknade. ÖPIr SIDNGON enas [DON Fe See 1537-26. sl STR AE TIGNSI dar 116? 32. O01P [OO GON ar see srsks INDIER TEE 15OMS5E [3 Lid SNSKe ol USAS ASAT LOAD ran PL9EDSR XVIII Sn Bra? Ämnet erhålles genöm behandling af tenn i torr brom- vätgas, och omsublimering, i tillblåst glasrör, af den härvid uppkomna” hvita saltmassan. Små glänsande, ofärgade, i luften LJ BIHANG TILL: K. SV. VETSAKAD. HANDL. BAND 2. N:O 2. 13 deliquescerande kristaller afsatte sig härvid på glasröret, ehuru endast i så ringa mängd, att material till en kemisk analys ieke kunde erhållas. Kristallerna tillhöra det rombiska syste- met, samt bilda hexaöderlika former, hvilkas kanter äro af- stympade af op, oPo och oPÅo. De äro såväl till vink- larnes storlek som kristallernas utbildning snarlika föregående salt. arbise 015735 105805: (APprox.) Approx. mätta. Beräknade. OPENED KHORP20 SIE PSOE GJOVLEN ONS Ser Re IDR (NPA oa sne NERE ett Colbloot SUP 007 .-sy, ss KOD ON rsssssennn TJ2N A0R NEX Sa Cl? Åfven genom upphettning af vattenfri tennklorur erhålles én ringa qvantitet af ofärgade hexaider, till yttre utseende ej skiljbara från de 2:ne närmast förut anförda, på samma sätt kristalliserade salterna. Åfven här voro hexaidens kanter af- stympade af små ytor, som medgåfvo en approximativ be- stämning af axelkonstanterna: a:b:e=:0,7366 : 1,0680. (Approx.) Approx. mätta. Beräknade. Fa fo råge 36 SO 136” 52. ONDA DOO rnsnöre ne [27 AD stl AA Fa av i TAR EPO 145” 40'. 0 0os 2 00 PD ärr 124 Os 124205 XX. Zinkbromid. Zn Bry. Åmnet erhålles genom att lösa zink i bromvätesyra, in- torka lösningen och underkasta den sålunda uppkomna lätt- smälta saltmassan sublimation, hvarvid små, hvita kristallamel- ler bilda sig, hvilka vid analys visade sig vara sammansatta enligt ofvan angifna formel. Kristallerna (fig. 21) tillhöra det rombiska systemet. arbe LU: 09244 :ileeAe (APPTOX) = De Mi=="60 Ps a =0 Po n = P0: Approx. mätta. Beräknade. GURU ss OR EES TSE TEK EEE 133” 14". DIES ens srt lent ÖDSLA RS JANA ORTER ei. eka AF DÖR 143” 40". INS äl dor AS AGE ARE AO ÖR 12” 40. 14 NORDENSKIÖLD, KRISTALLOGRAFISKA BIDRAG. Ytan a är starkt refflad i hufvudaxelns riktning och kri stallerna tyckas ofta vara hemiedriskt utbildade. XXI. Jernklorid. Fe, Cl. Den vattenfria jernkloriden är vanligen kristalliserad så tunna blad, att någon mätning af dess kristallform icke kan ifrågakomma. Men om dessa tunna kristaller upphets tas till smältning i ett tillblåst glasrör, och sedermera få långsamt afsvalna, så erhållas praktfulla kristaller, snarlika kri staller af vulkanisk jernglans. Dessa bilda temligen tjocka taflor, begränsade af talrika, glänsande ytor, af hvilka dock. endast några få former kunnat bestämmas. Till följd af den lätthet, med hvilket ämnet flyter sönder i luften, har det nem- ligen endast varit möjligt att anställa mätningar under mikro- skop. Kristallerna tillhöra det hexagonala systemet. a de SSA (CAP prog) Sexsidiga taflor, begränsade af op, op, p, Ip, ip, m. fl. ej närmare bestämda former, bland hvilka äfven märktes åt- skilliga pyramider af andra ordningen. Om bland dessa 2 p2 tages till grundform, så får man a:c=1:1,4373 d. v. s. ett axelförhållande, som kommer jernoxidens (a:c=11:1,3591). ganska nära. ' XXII. Jernklorur, Fe Cl,, XXIII. Jermbromur, Fe Br,, och XXIV. Jernjodur, Fe I,. : Sexsidiga, hexagonala, hvita, perlemorglänsande, optiskt enaxiga kristallfjäll, på hvilka icke några pyramidytor kunde upptäckas och hvars kristalldimensioner derföre icke kunde bestämmas. å Ämnena framställdes genom att leda torr klor-, brom- eller jod-vätgas öfver glödande jern. | XXV. Klorhydrat. Cl, + 10 HO. | Om klorhydrat inneslutes i en större flaska, som lägges på ett ställe der flaskans olika delar äro olika starkt uppvärm- da, t, ex. under vintertiden vid ett kallt fönster, så afsätter sig småningom, genom en långsam sublimation, klorhydratet i form af utmärkt väl utbildade kristaller på flaskans kallare delar. Dessa kristaller (fig. 22-24) tillhöra det rombiska systemet. aerbier= 11:05705806 924 (CAPPRORE) Mest förherrskande äro a = oP oo; b= oP& och p. Dess- utom förekomma c = op, m = &Pp och en mängd andra - for- mer, hvilkas tecken jag icke lyckats bestämma. -. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2 NIO De ILO Approx. mätta. Beräknade. [TEPE ra SFL ES RÖ ROT LE EE KAL Sn Jus ÖF ENG see FJORTON 2 BV sed ys Dr EA VÄRNA 124” 42". MRS Eg OAS TMÖRFS OT värdens 110” 36 viss likhet med kristaller af jod. Dessa ämnen tyckas äfven vara fullkomligt isomorfa. Man har nemligen: MOA gar Porsche 1N0NRRISNS Klorhydrat - p b:c:a=1:0,9838 : 1,4208. De bilda derföre ett vackert exempel på det ringa imfly- tande, som vattenhalten i många fall utöfvar på kristallformen. 4 Så 4 ” ” s 'v hg ar ak S Fr LÄ gå ä ' Å lg 4 Fe 4 Lå SÅN Ve je) re ARGA an CK FD Lr sid RES p ROR CURE Rå Nr UER a PA NRA [2 Fersa te jANea nl AR rean LR ERE a WT NE K | Ni Baa ; AL da MR BRI (TAP Fe RARE KA SRF VAR SAS Nn ; Y RE SNES a Ng VA f EE $ Kew 1 = | TA RR å | | [ Wai | | Nr = i FS Å FT EM 3 t å MN ' ' v Gi NA 4 $ RANE + i SEN yvkt) ; > då ed j Ch je ANN ad aln Ny 4 5 | på h 4 ; | kl 4 jä + 7 Å ] " LÅ - hy | i N ITJ I ' 18 I ; 4 . vd j fé ” oi MEN å | [ 4 od I 4 + 0 n J hä dd | . i [I RA i . VR vf å FRÅN a a f ; 4 ' js + I IN Öm LR t 'l ; i Å LT 3 - i (Le I ; > y Ve M : ; Or nn i | | Å [ 2 HSA dv & ; i | j riga Ny Å - 1 | "nn ey 4 KEN ) FANA IV REKA SAN of fr + Prel er " | | i ÖNS : REA SU TAN RJ ANN MINEN i ig s I HÖ rd ÖN NR | (IV vx | N f | (AMRA | q Å h 6 NA SMA SLE z LR RN Nee SRV KUKAR UN Nag 2 o Bihang till K Vet Akad. Handl. Bd.2.N: ÄN ST ANSGAR (Norr ES (Er Centr. Tr. Inih. Afd. Schlachter & Seedorff, Stockh. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. ARKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 3. OM AULORRHIPIS OCH DESS FÖRMODADE SLÄCT- SKAP MED SPONGIORNA. GUSTAF EISEN. MED TVÅ TAFLOR. MEDDELADT DEN 8 OKTOBER 1873. STOCKHOLM, 1874. P. AA NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRICKARE. sr TA RS SEED ENN Ga rigg ARGA Tobe CM CR LG INTE i Å V h TARA Vär Ku fre VÄ ATT åg KITE Vit Å g NAR Lt d är 4 d ” | på LJ vv pe 5 + å .” 4 4 LT b i STAS T j a est ;d , WT å 4 - Yves y I ' sl MY j 9 4 f Ip ” SN Ne U Aa då je 1 LJ p 4 » i DS Å Xx 3 , | v Ah 4 j | A - sla & ASL WSA JR Å V ” PA r AND k S ; "d NÄ: j É 2! Vv X Å - q + AS Å Y v - Ae - i kr 4 ” SEK CAG KJ Vala SLASK XX FAN ; HM ÅA ec ' z NS NV É 3 i Pa 5 N s AN! v ITM i ö Z rå , , 4 Å 2 I CI KIDS Lr RASEN AR a é FOS Ze UV I = ; 4 » N NM , d 4 ej | h v LAN r AT Ta ä h ka SCR LEE a ; . hå a ; SAN NM é Å TN i 5 Fr 4 d € $!? få OR NAC RR MESA ET eh VA ih 2 VECK i I Journal of the Proceedings of the Linnean Society 1865, Zool., vol. VIII, pag. 157 beskref Barrp ett föremål, hvilket han ansåg vara röret till en dittills obekant Terebellid, hvil- ken han ock benämde Terebella flabellum. Det i röret boende djuret var honom obekant, och han grundar sin beskrifning uteslutande 'på maskrörets utseende och form. Så vidt man kan döma af Barrps ofullständiga beskrif- Ding och efter de två figurer han lemnat, bestod mask- röret hufvudsakligen af två delar: sjelfva röret och två bi- hang, sittande vid dettas öfra mynning. Sjelfva röret egde stor likhet med röret hos flera förut kända Terebellid-arter; det största exemplaret var omkring 6 tum långt, i den bakersta ändan tjockare, ungefär som en gås- penna, samt jemt afsmalnande mot mynningen eller den sma- lare ändan. På inre sidan beklädt af en tunn membran, var det deremot på yttre sidan betäckt med talrika fragment af snäckor, koraller samt stycken af hornartade zoophyter. Vid öfra ändan af detta rör sitta två utskott eller bihang, hvilka egentligen förläna röret dess egendomliga utseende: = Det ena af dessa bibang har utseendet af en från mynningen af röret utskjutande 1 öfre kanten rundad halfmånformig flik. Den yttre kanten är något uppsvälld och det hela företer en viss likhet med en hästsko, mellan hvilkens begge armar en membran blifvit utspänd. Med basen, hvilken enligt fig. 2 (1. e') bildar en inåt gående vinkel, synes den vara fästad på rörmynningens kant med de, en hästskos begge ändar motsva- rande fria spetsarne af basen skjutande fritt nedåt och något utanför röret. Ingenting nämnes med afseende på bestånds- delarne hos denna flik; på figuren 2 (1. ce.) synes den fullkom- ligt slät utan vidfästade fragment af främmande kroppar. Midt emot denna flik, på rörmynningens andra sida, finnes ett ännu egendomligare bihang. Det består af en, fig. 1 (1. c.) i 4 EISEN, OM AULORRHIPIS. omkring 2 m.m. lång samt 1 m.m. tjock stam skjutande rätt uppåt i ett plan, som tangerar den del af rörets långsida, på hvilken stammen är fästad. Vid ofvannämda höjd delar sig stammen i två hufvudarmar, hvilka utlöpa horisontalt från hvarandra alltjemt i samma plan, med de begge ändarne nedåt böjda, nästan parallelt med sjelfva maskröret. Från öfra sidan af dessa stammar utlöpa, ständigt i samma plan, enligt de båda af Barrp gifna figurerna, omkaled 12 st. i spetsen Adasa armar af omkring 10--18 m.m. längd Några af dessa äro åter delade i två eller tre grenar. Om man kallar den första hufvudstammen för en gren af första ordningen, kan man urskilja grenar af fem ordningar. Vid basen tyckas somliga af grenarne vara förenade genom ett slags hud, eller vara åtminstone uppsvällda och tillplattade; allt enl. figurerna. På de aftecknade exemplaren äro tredje ordningens armar 12 till antalet. De tre eller fyra yttersta äro enkla och ode- lade, de mellersta åtta 2- till 3-flikiga. I detta afseende äro de båda exemplaren något från hvarandra afvikande. Grenarne visa en korngul substans, och äro på somliga ställen uppsvällda till små knutar, förmodligen förorsakade af inneslutna sandkorn, samt förete på yttra sidan ett sekret, vid hvilket häfta små fragment af koraller, snäckor m. m. Någon utförligare beskrifning gifver oss icke BARD på dessa egendomliga bildningar. Såsom ofvan nämdt är ansåg han dem vara utgreningar af ett maskhus och detta tillhörande en Terebella. De honom bekanta exemplaren voro sex till an- talet och hembragta af sir J. CLARKE Ross' antarktiska expe- ditioner från ”Narcon-ön”, hvilket sednare namn, enligt EHLERS, troligen är en misskrifning af Marion, en ö belägen 46” 43 s. br Jarö VORE Någon med maskhuset af Terebella flabellum öfverensstäm- mande eller beslägtad örganism är så vidt jag vet ej beskrif- ven eller omnämd förr än helt nyligen. I Zeitschr. f. Wissensch. Zool. Bd. XXI. p. 540 finnes nämligen en uppsats med titel: ”Aulorhipis elegans, eine neue Spongienform, nebst Bemerkungen äber einzelne Punkte aus der Organisation der Spongien” von -E. EHLERS. Författaren omnämner i början af afhandlingen det af Barrp beskrifna Terebellidröret, samt öfvergår sedan till den nya spongieformen, af honom benämd Aulorrhipis elegans, och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O d. 5 ; hvilken syntes honom ega en stor och påfallande likhet med det af BARD beskrifna maskröret. Ehuru hänvisande till EHLERS's ofvannämde noggramna beskrifning, nödgas jag dock för samman- hangets och jemförelsens skuld här meddela ett kort samman- drag af densamma. De af EHLERS beskrifna exemplaren voro äfven sex till antalet, samt tagna i Bass-strait, således långt från- Marion-ön funna. | Aulorrhipis elegans öfverensstämmer med YTerebella flabellum i flera af de vigtigaste punkterna, ehuru äfven andra finnas, i hvilka de äro hvarandra något olika. Den vid mynningen af T. flabellum sittande fliken saknas alldeles hos Aulorrhipis, och man urskiljer här endast två väsendtliga delar, nämligen mask- huset och det greniga bihanget. Sjelfva röret öfverensstäm- mer i allt väsendtligt med detsamma hos 7T. flabellum; den enda skilnaden är den, att det är besatt med större skalfrag- ment. å Det greniga bihanget eller, såsom vi med EuHLERrRs tills vidare kunna kalla det, Aulorrhipis, utgår ej från sjelfva myn- ningskanten på röret utan från rörets inre del, några milli- meter från sjelfva kanten. EuHLERS beskrifver den ungefär så- lunda. Nära maskhusets öfre mynning höjer sig den rörets inre yta beklädande substansen till en upphöjd valk, som fort- löper mot mynningskanten och dervid tilltager i höjd. Straxt innanför den fria mynningen höjer sig denna valk till en fri cylindrisk, något sammantryckt stam af 0,3—0,6 m.m. tjocklek och 2,5—3 m.m. längd, hvars yttre ända träder fritt utåt, dock utan att sammansmälta med sjelfva rörets mynningskant. Denna fria stam delar sig snart dikotomiskt i två grenar, hvilka utlöpa. horisontalt i samma plan, och hvilka i följd af de nedböjda spetsarne bilda två uppåt något konvexa bågar, som mot ändarne aftaga i tjocklek tills de blifvit hårfina, således till utseendet fullkomligt lika med motsvarande bild- ningar hos 7. flabellum. Tikasom hos denna sednare utgå från öfre kanten af dessa bågar hos Aulorrhipis flera mindre grenar, alltjemt utbredande sig i samma plan. Några af dessa grenar äro äfvenledes i sin ordning dikotomiskt delade, och äro samtliga grenarne vid basen förenade genom en kitin- eller horn-artad membran, bestående af flera på eller vid hvarandra liggande lag. Emellan dessa lag finner man hopar af små korn, hvilkas beståndsdelar ännu ej äro närmare utredda. Om 6 BEBISEN, OM AULORRHIPIS. man begagnar samma beteckningssätt, som vid I. flabellum, kan man här räkna armar af omkring fyra ordningar. De tre till fyra yttre grenarne äro odelade, de inre der- emot delade i ofvannämda antal armar. Substansen hos denna greniga Aulorrhipis synes utgöras af en med kitin, horn eller Möjligen spongiolin närslägtad massa, bestående af flera om- kring grenarnes längsaxel Hogan tunna, membranlika, oregel- bundna lag, samt i sig hysande en mängd främmande, ut- ifrån inkomna kroppar. Dessa äro af flera slag, mest kisel- nålar af flera spongiearter, diatomaceer, echinidlarftaggar m. m. På sjelfva ytan synas inga föninände bihang fästade, utan är den samma fullkomligt glatt och hård. Ej heller fin- nes något spår till sarkod, hvarken inuti eller utanpå grenarna. Af BarrpDs och EHLERS' beskrifningar framgår tydligen, att Aulorrhipis och Terebella flabellum måste vara med hvarandra beslägtade samt stå hvarandra ganska nära. Ehuru olika i flera afseenden, öfverensstämma de dock i de flesta vig- tigare punkterna. BaAIRDs knapphändiga beskrifning lemnar oss i okunnighet om flera vigtiga detaljer, hvilka det vore nödigt att känna. Af den samma framgår dock, att Terebella Aabellum synes vara en mellanlänk mellan Aulorrhipis och det här nedan af mig beskrifna maskröret. EHLERS anser utan tvekan Aulorrhipis vara en spongia, samt vill på grund af dess låga utveckling ställa den på lägsta steget i spongiornas klass. Afven vill hat finna en viss lik- Het" mellan Aulorrhipis och de utdöda Stromatopororna. Jag får framdeles tillfälle att visa orimligheten af ett sådant an- tagande. På Universitetets Zoologiska Museum i Upsala finnas två exemplar af ett grenigt maskhus, som visar stor likhet med de begge ofrennand ALIOrräpie och Terebella flabellum. De äro uppdraggade på stort djup utanför Bergen i Norge af Herr Pro- fessorn W. LILLJEBORG, hvilken godhetsfullt ställt dem till mitt förfogande. | Herr Professor S. LovEN har äfven med utmärkt välvilja ur det Zoologiska Riksmuseets förråd meddelat mig åtskilliga med de föregående nästan fullkomligt öfverensstämmande exem- plar, tagna af Professor F. A. Smitt och Docenten LJUNGMAN ej långt från Azorerna. Likasom Aulorrhipis och T. flabellum bestå de organismer jag här går att närmare beskrifva af två väsendtligen olika BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 9. 7 delar: ett rör eller maskhus, samt flera vid detsammas myn- ning sittande appendikulära delar. Röret eller maskhuset till- hör en Terebella. De flesta rören äro tomma, endast i ett fin- nes djuret qvar, men arten torde svårligen bestämmas, dels emedan djuret är allt för mycket skadadt, dels emedan det ej kan löstagas ur röret utan att i och med det samma både det och rörets grenar skulle skadas. Såsom afgjordt tillhörande en Terebella erbjuder sjelfva röret ej så mycket af intresse. Det största af exemplaren är ungefär 80 m.m. långt, vid basen ungefär 5 m.m. bredt, vid mynningen åter endast 3 m.m. i ge- nomskärning och således jemt afsmalnande från basen mot toppen. Inuti bestå rören af en af djuret afsöndrad tunn mem- bran, som på sin yttre yta bär fastklibbade fragment af hvarje- handa ämnen, hvilka tilltaga i storlek mot maskhusets bas. I afseende på de vidfästade ämnena skilja sig de exemplar jag undersökt 1 två grupper. De Bergenska exemplaren äro behäftade med endast små och soråaktiga fragment af snäckskal, foraminiferer, koraller, echinidtaggar, sandkorn m. m. De från Azorerna bära stora sådana fragment, och synas i afseende på utseendet snarast likna det af EHLERS afritade röret, 1. 'c., fig. 1. Denna olik- het berättigar oss att antaga, att Terebellan på de begge olika lokalerna lefvat på väsendtligen olikartad botten, på ena stället på skal-botten, på andra stället på sand-botten. Huru vida olikheten kan berättiga till antagandet af två olika arter, torde ej med säkerhet kunna afgöras, förr än sjelfva djuren blifva närmare bestämda och undersökta. I de Azoriska exem- plaren saknades djuren fullkomligt. Maskrörets inre membran är fullkomligt strukturlös. Kokad i kalilut släpper den genast alla vidfästade fragment, sväller något upp och visar på ytan oregelbundna och i hvarandra öfvergående upphöjningar, hvilka dock ega nästan samma ljusa färg som sjelfva membranen, och mellan dessa fördjupningar, hvilka mångenstädes äro försedda med strieringar och intryck- ningar. De oregelbundna listerna äro upphöjningar af sjelfva membranen, hvilken trängt sig upp mellan de främmande kropparne på dess yta; fördjupningarne eller groparne åter intryckningar af dessa kroppar. Strieringarne åter äro endast aftryck af dessa sednares yta och tillhöra således icke ur- sprungligen sjelfva membranen. 8 " OCEISEN, OM AULORRHIPIS. De på membranen fästade fragmenten äro med denna en- dast förenade med sin ena yta; den eller de andra äro der- emot fullkomligt fria, hvarken öfverklädda af någon membran, ej heller af något slemmigt ämne, som vore egnadt att hålla dem tillsammans. Om man derför kokar sjelfva maskröret i kalilut, falla genast alla främmande ämnen från det samma och man erhåller sjelfva membranen fri och ren från alla större bihang. Vid stark förstoring synes den dock ej vara fullkom- ligt ren, utan fläcktals likasom öfversådd med små talrika run- dade kroppar, hvilka synas vara verkligen inlagrade i sjelfva membranen, hvarigenom denna äfven erhåller ett smutsigt ut- seende. Det förra, att membranen i kalilut släpper alla skal- fragmenten, är af vigt att ihogkomma, derför att härutinnan sjelfva röret skiljer sig från de vid mynningen fästade gre- narne, hvilket förhållande kunde gifva anledning till den åsigten, att dessa bihang utgjorde en särskild, från röret skiljd organism. Såsom vi torde erinra oss, fanns hos de af BAIRD och EHLERS beskrifna formerna endast ett grenigt bihang, som hos T. flabellum utgick från sjelfva mynningkanten, men hos Aulor- rhipis elegans utgjorde en fri och temligen tjock stam, som ut- gick från det inre af maskröret och sedan fritt förgrenade sig ett stycke utanför det samma. De af mig undersökta exem- plaren visa härutinnan en märklig afvikelse. I stället för ett enda finnes hos dessa ej mindre än tre och 1i ett fall till och med fyra greniga bihang, hvardera för sig svarande mot det enda hos Terebella jlabellum och Auwlorrhipis elegans. De utgå ej från det inre af mynningen utan från dennas yttre uppsvällda kant, samt visa hufvudsakligen följande skapnad och egendomligheter. Tätt nedanför dess mynning drages maskhuset något tillsamman till en något trängre hals, hvilken en eller annan m.m. från sjelfva mynningkanten åter utvidgar sig och bildar en något upphöjd och tjockare ring, hvilken, de gre- niga armarne oafsedde, således utgör den öfre kanten afröret. För blotta ögat synes denna ring vara af fullkomligt lika beskaffenhet med den öfriga delen af maskröret, kanske endast sammansatt af finare skalfragment än det sammas nedre och ofta slutna ända. Denna mynningens tjockare och något uppsvällda ring är inuti ihålig, samt utlöper i tre stammar, som än äro belägna på nästan lika afstånd från hvarandra, än så att två äro något närmade hvarandra. Om man i förra BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2 NO, dd fallet sammanbinder stammarnes bas, bildas en liksidig triangel, i sednare fallet får man en likbent sådan. Den uppsvällda ringen är, som nyss sades, ihålig, och de från den samma ut- gående stammarne äro äfven ihåliga, åtminstone till en del af sin längd. Om grenarnes ihålighet hos Terebella Hflabellurn veta vi intet med säkerhet, men EHLERS säger, att hos Åulor- rlipis ingen sådan ihålighet finnes, utan äro grenarne der fasta ända igenom. Stammarnes tjocklek och höjd variera mellan 11 o. 2: m.m. Vid nämda höjd delar sig hvar och en af dem i flera smärre grenar, hvilka alla utbreda sig i ett plan, lagdt genom grundstammens och maskhusets längddiameter, och således gående genom det samma eller rättare genom myn- ningens medelpunkt. Detta är ej förhållandet med 7. flabellum, der grenarne utbreda sig i ett plan, som mer eller mindre tangerar maskrörets långsida, eller hos Aulorrhipis, der stammen synes vara belägen nära mynningens medelpunkt. Hos de maskrör jag nu beskrifver råkas de plan, i hvilka de respek- tive stammarnes grenar utbreda sig, i rörmynningens midt, och utdraget delar hvart och ett af dessa maskröret längsefter i vå nästan lika - stora delar. 'Grenarnes spetsar äro alltid något — -formigt böjda, och kröka sig utanför planet åt båda si- dorna. Förhållandet med förgreningen är särdeles egendomligt. De Bergenska exemplaren, hvilka äro bäst bibehållna, skilja sig något litet i anseende till förgreningen från de Azo- riska. Jag redogör först för de bergenska. Då man betraktar ett af dessa exemplar, finner man snart, att grenarnes antal på hvar och en af de tre från den upp- svällda mynningen utgående stammarne, sinsemellan jemförda, ej äro lika stora. Om man nämligen håller maskhuset fram- för sig så, att den sida eller hälft af mynningen, på hvilken de med det största antalet grenar försedda stammarne äro fästade, kommer att ligga närmast åskådaren, så har man till höger den stam, som bär de flesta grenarne; se fig. 1. Vi kunna Ietdelena denna med. Av. Cub wvenster åter kommer denorem, som är A närmast i grenantal, B, och midt framför, på andra sidan den, som bär det minsta antalet C. Hvardera stam- men delar sig ungefärligen 135 m.m. från sin bas i två grenar af andra ordningen, och dessa åter hvardera 1 två af tredje ordningen. Detta hos grenen C, hos hvilken således ytterst finnas fyra grenar. Hos B åter utsänder en af tredje ordningens 10 EISEN, OM AULORRHIPIS. 5 op z 2 ed grenar ännu en af fjerde. Hos A åter utsända två grenar afö tredje ordningen en fjerde ordningens gren, och på de exem- plar jag undersökt var det städse de två öfversta grenarne af tredje ordningen, hvilka buro de två af fjerde ordningen. Stammen A kommer således ytterst att bära sex grenar, B fem, och slutligen C endast fyra. Grenarne synas alla hafva nått unge- fär samma höjd från grundstammens bas, och kunna derför ej oäfvet liknas vid strålarne i en solfjäder. Med de Azoriska exemplaren är förhållandet nästan ena- handa. Den enda olikhet jag kunnat finna är den, att grenen B här har sju ändgrenar, grenen C åter fem och slutligen A en- dast sex. Således bär hvardera stammen en gren mera, och stam- marnes läge synes vara omkastadt, så att den, som i förra fallet har det största antalet, i senare fallet har det minsta. Ehuru flera af exemplaren äro illa medfarna, synes dock denna för- grening från början hafva varit fullkomligt konstant och en- dast föga varierat i afseende på bigrenarnes fäste högre eller lägre upp på modergrenarne. Sådant är förhållandet med alla exemplar utom med ett enda. Hos detta finnes nämligen ej tre hufvudstammar utan fyra, belägna på lika afstånd från hvar- andra. Af dessa äro två midt emot hvarandra liggande mindre än de begge öfriga och endast en gång delade. Af de två andra bär den ena sex slutgrenar, och den midt emot belägna endast fyra. Denna regelbundna förgrening talar ej för den af EHLERS uttalade åsigten om dessa grenars egenskap af att vara en sjelfständig organism och dertill en spongia, utan snarare för den, att de äro byggda till skydd för det i röret lefvande djuret. i I afseende på grenarnes inre och yttre beståndsdelar har jag funnit följande. Om man ytligt betraktar en af dem, synes den för blotta ögat bestå af en enda likartad massa af sammankittade sandkorn, skalfragment m. m.; större i stammens nedre ända, samt mindre och mindre ända ut till grenarnes midt, der den synes alldeles försvinna och lemna plats för en mot spetsarne hårfin, genomskinlig och hvitgul massa, och man tänker sig lätt, att dessa sandkorn och frag- ment äro sammankittade med eller sammanhållas af ett fastare ämne eller hölje, en fortsättning af den i grentopparne befint- liga hvitgula massan. Undersöker man sjelfva röret finner man, att skalfrag- menten och sandkornen der äro fästade med sin ena sida utanpå | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAN! 2 N:OÖ öd. igt rörväggens i det inre synliga membran. På grenarne och stam- marne är förhållandet annorlunda. Här ligga de ej utanpå utan snarare inuti, samt äro utomkring omgifna af en nedtill tjockare, membranlik, fast, men något böjlig hud eller massa. Lägger man en af dessa grenar under mikroskopet, finner man att den består af följande delar. Innerst ligger, likasom mär- gen i ett träd, en massa fragment af åtskilliga fasta bestånds- delar. De flesta utgöras af sandkorn, stycken af musslor, fora- miniferer, diatomeer, delar af trädstycken, samt slutligen och det i talrik mängd, isynnerhet mot grenarnes spetsar, knippen af spicula af spongior, liggande parallelt med grenens längs- axel. De mindre grenarnes kärna utgöres nästan ensamt af dessa kiselnålar, blandade med nålar af echinoderm-larver. Der en sådan bigren mynnar in i modergrenen, skjuter den förras af spongiespicula bestående kärna rätt in i modergrenens af sandkorn bestående, alltid utan att vidare blanda sig med denna sednare af sandkorn bestående. Härigenom synes tydligen, att de intagna fragmenten ej ändra sin en gång oifna plats, utan bibehålla sitt läge oförändradt. Skulle de i grenarne be- fintliga fragmenten tjena till ”Spongians” närande, såsom EHLERS förmodar, så skulle nödvändigt ett slags cirkulation försiggå, och de en gång intagna ämnena, sedan det närande blifvit utdraget, "åter utstötas, för att lemna rum för nya. Ett sådant förhållande eger ej rum, och någon anledning finnes således icke att antaga dessa inkomna föremål för födoämnen. Sjelfva spetsarne bestå oftast endast af en eller två sådana kiselnålar. De flesta nålarne äro afbrutna i flera stycken, och endast mera sällan träffas hela sådana. De flesta ärd enaxliga, raka eller något böjda, och synas tillhöra flera olika arter. Att ej spicula tillhöra sjelfva grenarne, utan äro främmande, och endast tjena till att förläna styrka åt de annars svaga gre- narne, synes deraf, att de flesta äro brutna och trasiga, hvilket i motsatt fall ej skulle vara händelsen. Så väl grenarne, som stammen beklädas, som ofvan är nämdt, af en membran eller massa, som synes vara likartad med den inuti maskrörets vägg befintliga membranen, endast något tjockare än denna. Denna membran, hvilken nedtill vid stammarnes bas är tjockare än upptill vid grentopparne, består af likartade, endast till färgen något vexlande lag, hvilka löpa parallelt med grenarnes längdaxel, för öfrigt tätt omslutande den inre sandkärnan. Emellan denna massas . särskilda lag 12 EISEN, OM AULORRHIPIS. finnas mycket sällan lösa fragment, och man kan uppställa som regel, att den är fullkomligt fri från sådana. | I vinklarne mellan de särskilda grenarne, samt mellan grenarne och de större stammarne utbreder sig den omgifvande membranen till en mellan de samma utspänd hud, hvilken visar flera skiktade lag af ett spolformigt utseende. ”Troli-' gen tjena dessa lag till att fästa grenarne starkare vid hvar- andra. Mellan lagen finnas, i'synnerhet i grenvecken, talrika hopar af små rundade korn af obekant ämne, hvilket det lika litet lyckats mig som HEuHLERS att upplösa. Ehuru de flesta af dessa spolformiga kornhopar finnas mellan lagen, före- komma dock sådana äfven utanpå membranen, ehuru de der ej äro samlade i spolformiga hopar, utan synas mera jemt för- delade. I allmänhet finnes den spolformiga anordningen en- dast i grenvecken; på och i sjelfva stammarne ligga kornen vanligen 1 långa rader. ; Dessa kornhopar har jag ej funnit hos alla exemplar. Hos ett saknas de nästan alldeles i grenarne, och hos samma exem- plar äro de utanpå sjelfva membranen sittande inskränkta till ett fåtal. De förra tyckas således ej vara ett osvikligt känne- tecken på grenarnes membranhölje, ehuru de, när de före- komma, stundom lemna en karakter till skiljandet af grenarnes membran från sjelfva maskrörets, der dessa hopar ej före- komma långt ned, med samma spolformiga utseende. På denna membran synas, sedan de stora skalfragmen- ten och sandkornen blifvit undanrödda, talrika små korn, hvilka ega en påfallande likhet med de i grenarne befint- liga, endast ordnade på ett afvikande sätt, i det att de ofta äro samlade i rosettlika hopar, ofta äfven oregelbundet strödda. Antager man, att flera sådana membraner lågo på hvarandra, samt att dessa sedan sågos från sidan i optisk genomskärning, så torde dessa kornhopar få ett spolformigt utseende, likasom 1i grenarne. Jag är derför böjd att an- taga, att grenarne ej äro något annat än sjelfva maskhusets membran, "förstärkt med flera lag, oregelbundet lagda på hvarandra, för att kunna såsom förgrenade ega den styrka, som är nödvändig för deras bestånd, och hvilken ytterligare ökas derigenom, att de i sig innesluta en mängd sandkorn, hvilka åt grenarne förläna en verkligen glasartad fasthet. Enligt EHLERS äro dessa små korn analoga med de hos vissa hornspongior förekommande små kornen. De af O. SMIDT af- NN , z 3 2 3 2 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0-3. 13 bildade kornen ega dock en större regelbundenhet och före- finnas 1 en helt annan matrix än de ofvan beskrifna. Om EHLERS' åsigt vore riktig, att grenarne utgjorde en på maskröret fästad parasitisk spongia, så måste naturligen mellan densamma och sjelfva maskröret finnas en tydlig gräns. För att utröna denna kokade jag ett exemplar i kalilut, samt ett annat i med kopparoxid mättad kaustikammoniak. De på sjelfva mask- röret sittande skalen afföllo då genast, de i grenarne qvar- blefvo deremot, alldexstund sandkornen der ej äro belägna utanpå utan tätt omslutna af membranen. Denna sednare under- gick en förändring deruti, att den såväl på grenarne som i röret svällde något upp och antog en något gulare mörk färg; grenarne en starkare än sjelfva rörmembranen. Detta torde komma deraf, att i grenarne består membranen af många flera och mycket tjockare lag än 1 maskröret. Färgen måste då synas mörkare på det tjockare laget än på det tunnare. Mellan maskrörets membran och stammarnes bildade sig en skarp gräns genom de i mynningringen inneslutna sandkornen. Nedan- för denna ring börjar membranen att uppåt tilltaga i tjocklek, derigenom att flera nya lag tillkomma på det gamla. Dessa synas ej vara fullkomligt jemt fördelade, utan äro på somliga ställen tjockare än på andra. Der membranen kommit att vecka sig tyckas liksom långa bruna ådror sträcka sig nedåt maskrörets membran, men dessa äro hvarken fästade inuti eller utanpå densamma, utan endast uppkomna deraf, att membranen lagt sig i små längsgående veck, samt att skillnaden mellan lagen härigenom tydligen kan ses. Att dessa ådror skulle vara sjelfva spongian är otänkbart, derför att mellan dem och maskrörets membran en tydlig gräns saknas, och man skulle, om man antoge det förra, ledas till den slutsatsen, att hela den masken omgifvande membranen utgjorde en på densamma parasiterande ”spongia”. I båda fallen skulle man få en spongia eller en annan organism, i hvilken inga celler kunde urskiljas, och hvilken utgjordes allenast af en af homogena lag bestå- ende membran, hvilken på samma gång utgjorde respirationens, digestionens och fortplantningens organ. Häremot kan visser- ligen invändas, att spongian ursprungligen kan hafva varit omgifven af sarkod, och att grenarne endast äro hårdnade sarkod- fibrer, likt spongiolintrådarne hos hornspongiorna. I sådant fall skulle de främmande kropparne ej finnas i hornlaget utan i sarkodlaget, och på oskadade exemplar skulle detta nödvän- s 14 EISEN, OM AULORRHIPIS. digt sitta fästadt utanpå grenarne och äfven omgifva de på maskrörsmembranen ' synliga, mörkare ådrorna. Att detta se- nare ej eger rum har jag redan nämt, och på de exemplar jag undersökt, och hos hvilka ingen den ringaste anledning finnes till det antagandet, att de skulle vara fullständiga eller på något sätt skadade, finnes intet spår till ett sådant gre- narne omgifvande sarkodlag. Förr än man verkligen funnit ett sådant, eger man ej den ringaste orsak till att antaga, att grenarne äro något annat än en af masken förfärdigad till- byggnad till skydd för fiender, eller fördelaktig vid fångan- det af små kringsimmande djur. VWVisserligen hafva vi ännu inga iakttagelser öfver det sätt, hvarpå masken skulle kunna förfärdiga dessa grenar, men troligen hafva tentaklen dervid varit i verksamhet. Prof. S. Lovén har till mig -yttrat den förmodan, att djuret med tentaklen fångat sandkornen, samt sedan omgifvit dem med ett stelnande slem. En sådan tolk- ning synes mig äfven i hög grad sannolik. EHLERS torde kunna stödja sitt påstående genom att an- föra en spongia, i hvilkens horntrådar finnas inbäddade sand- korn. En sådan är Dysidea fragilis JOHNsSTON. Dock finnes en väsendtlig olikhet mellan. Dysidea och Aulorrlupis; den förras spongiolintrådar omgifvas af en mängd sarkod och proto- plasma, och ingen saknas af de karakterer, hvilka böra åter- finnas hos alla spongior. Den enda egenheten är den, att horntrådarne innesluta sandkorn. Hos Aulorrhipis åter' saknas alla karakterer som utmärka spongiorna, ja alla som öfver- hufvud taget äro utmärkande för sjelfständiga organismer, huru lågt stående de än må :- vara: den saknar celler, förvandlade eller ursprungliga. EHLERS är äfven af den meningen, att Aulorrhipis är nära beslägtad med Stromatopororna, en grupp af försteningar, hvil- kas plats i systemet hittills ingen författare lyckats angifva. Att Stromatopororna ej äro hornspongior är säkert, ty förutom det förhållandet, att hornväfnad, såvida den ej imnehåller kalk eller kisel, ej har kunnat blifva förstenad, finnes ingen likhet mellan Stromatopororna och spongiorna, vare sig horn-, kalk- eller kisel-spongior. Åtminstone är förhållandet sådant med de Gotländska representanterna af denna grupp. e Hvad Stromatoporornas natur beträffar, tror Jag mig med temlig säkerhet kunna påstå, att dessa länge omtvistade orga- nismer äro ofantliga Hydroidstockar, jättelika i förhållande BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2: N:0O & 15 till de nu lefvande, endast aflägse beslägtade med de ännu lef- vande Milleporiderna. Denna åsigt är grundad på undersök- ningar, för hvilka jag hoppas att framdeles få tillfälle att redo- göra. Slutligen må här sammanfattas några af de skäl, hvilka tala för, att Aulorrhipis ej är en sjelfständig spongia, utan endast en förgrening af maskrörets öfre ända. 1). Saknas hos AZulorrlupis celler eller märken efter sådana. 2). Finnes ingen särskild gräns mellan grenarne (Aulor- rhipis) och sjelfva maskröret. 3). År det otänkbart, att kiselnålarne och de andra främ- mande partiklarne skulle utan påtryckning inkomma i de smala, trådfina grenarne, som dessutom äro hårda som kitin eller hornämne. 4). Består maskröret af samma materie, som grenarne sjelfva. | 5). Skulle de främmande kropparne, utifrån småningom inträngande i spongian, dels träffas på grenarnes yta, dels träf- fas inträngande i den gulaktiga, sandkornen omgifvande massan. Detta är nästan aldrig fallet. 6). Om en del af de främmande kropparna skulle tjena till föda åt spongian, borde de ej träffas i kornlaget, utan i ett detta omgifvande sarkodlag. Motsatsen är fallet. 7). Om detta antagande skulle anses obehöfligt, så borde åt- minstone en utförsgång finnas för de i stammarne inneslutna ämnena och den i smågrenarne befintliga massan ' till slut blanda sig med den i de stora grenarne befintliga. Detta är ej händelsen. Ju längre ned i stammarne, desto större äro de främmande partiklarne. För det här beskrifna Terebellid-röret föreslår jag tills vi- dare namnet ”Terebella palmata, då det kan synas afgjordt, att det tillhör en från Terebella flabellum och Aulorrhipis elegans skiljd art. 16 . smågrenarne allenast af ett enda långt rör af någon hydroi EISEN, OM AULORRHIPIS. Förklaring af figurerna. TVI EN Ett förstoradt rör af Terebella palmåta n. sp. 4 gren med sex armar, B med fem, C med fyra. Ett exemplar. hvars grenbildning afviker från de öfrigas genom att hafva fyra stammar i stället för tre. Något förstoradt. Ett exemplar från England, obekant lokal. På detta finnas på hvardera sidan af rörmynningen två flikar, hvilka ej egentligen | sammanhänga med hvarandra. Flikarne äro parallela och visa i kanterna uppåt och åt sidorna en förgrening, ej olik den hos grenarne af Zerebella palmata. På somliga af dessa grenar utgöras. omgifvet af en membran, hos. andra bestå de ungefär af samma beståndsdelar, som hos Tercbella flabellum och Terebella palmata. Exemplaret var så skadadt, att förgreningen ej kunde närmare utrönas. Tafl. II. En af grenarne sedd i stark förstoring, visande den inre sand= massan. Från en af sidogrenarne inskjuter ett af kiselnålar be- stående knippe, som ej blandar sig med den i stora stammen be- fintliga massan. ; I grenvecken synas de spolformiga hoparne af de små kornen; likaså i den grenarne omgifvande membranen. 1 RA RA ARS ra er PRO ROR & & nn nn rn na rr mr Tafl.H- I | I | Cent Tr. Lin, Afd. Schlachter & Seedorff, Siocknol PÅ Vet. Akad. Handl. B.2,N BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 4, INDEX NSPECIERUM NOCTUARUM ET GEOMETRARUM IN SCANDINAVIA HUCUSOUE DETECTARUM. AUCTORE H. D. J. WALLENGREN. MEDDELADT DEN 8 OKTOBER 1873. . a STOCK HOLM, 1874. P; ÅA. NORSTEDT & SÖNER ECNGL. BOETRYCEARE. Aa bg BEE vill g -8 I 13 Å öre ; LG Ke S z + - ; 5 74 ; Ca SE få a. Fe . 4 - : sz HG 5 2 vel A Oy k 25R: nm SEKT ANG 3 : . Na a hå SK bb på FOR ESR je ANI AEEI I TVUDNR BAA RR RA ERE « - FEPIATA MEON RS 5 In indice sequente species Noctuarum et Geometrarum om- nes enumeravi, que, quantum scio, intra limites Suecie et Norvegixe hucusque sunt lecte. Provincias patrie, in quibus sunt reperte, semper et accurate nominavi, ut distributio cu- jusque speciei intra regionem pateret. Gratus agnosco me de locis natalibus, in quibus species sint invente, ab amicis in multo denuntiatum fuisse, nullo vero tempore, nisi aperte designavi, speciem adnotavi, de cujus jure indigen& incertus fui, ne animalculum ex aliena terre parte in fauna nostra no- mine suo locum expleret. Inter provincias Scandinavie omnes Scania tam sole quam coelo plantisque Germanize quam maxime est similis, unde efficitur ut lepidoptera cum hac terra habeat permulta com- munia, que in reliquis regionibus Svecixe frustra exquiramus. Smolandia rursus, pinetis abundans, est celsa et clivosa, quare limitem erga septentrionem specierum non paucarum efficit, et species iterum tales ibi prodeant, quales regionibus montosis proxime pertineant. Westrogothia et Ostrogothia ex parte sunt humiles, sed presertim septentrionem versus montose. His igitur provinciis jam species aliquot alpestres, etsi paucas et quasi segreges, juxta species planitiei in indice nostra re- perimus adsignatas. Wermlandia, Dalecarlia et Jemtlandia jam intra regionem alpestrem site sunt, qua de caussa species ad hanc regionem pertinentes ibi sat numerose sunt, dum spe- cies haud pauce regionis humilioris ab his provinciis se re- movent et in terras juxta mare balticum sitas: Sudermanniam, Uplandiam, Gestriciam, Helsingiam et Angermanniam procur- runt. Uplandia tamen et deinde Helsingia limitem specierum meridionalium multarum erga septentrionem efficiunt. In Bott- nia septentrionali denique species tales reliquze fere omnes re- manent, enim species tantum sunt perpauce, que montes transgrediuntur et in Nordlandiam et Finmarkiam Norvegie procurrunt. 4 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. ' Quod iterum ad Norvegiam attinet, regiones ejus Agger- husia, Smalenenia et Jarlsbergia sunt magis plane et coeli mitiori apertze, quare etiam species lepidopterorum meridio- nales haud -pauce ibi degant vitam, sed Gudbrandsdalia, Bu- skerudia et Hedemarkia cum Vermlandia et Dalecarlia Sueciz hac in re multum habent commune, quoniam juga montium, ab alpibus dowreensibus emissa, illas provincias secant. Alpes ille vero ipse sunt limites boreales multorum lepidopterorum, que in regionibus trans alpes istas minime occurrunt. Fauna denique harum provinciarum transalpinarum: Romedalixe, Num- medalie etc. caracterem jam borealem ostendit, etsi lepidop- tera nonnulla meridionalia ibi adsint; sed major eorum num- erus usque ad limites Nordlandixe haud evagatur. Species iterum boreales, quarum altera pars est circum- polaris vel saltem in tractibus aut Labradorixe et Groenlandiz aut Fennie et Sibirie occurrens, altera vero montibus et alpi- bus excelsis est propria, vario modo erga meridiem evagantur. Illa pars lepidopterorum haud ultra limites Nordlandie in Norvegia et limites Lapponizx meridionalis in Suecia, haec vero usque in tractus dowreenses Norvegize et in Vermlandiam sal- "tem borealem Suecie, ad austrum procurrit. Sed etiam adest differentia in destributione specierum intra limites regionis ipsius, quam inhabitant. - He species in Nordlandia et Fin- markia usque ad litus maris debcendunt, sed in provinciis pe- ninsulxe magis meridionalibus tantum in cacuminibus montium occurrunt. Species occidentales et species orientales h. e. talia le- pidoptera, quorum' expansio geographica in reliqua Europa aut erga occidentem aut erga orientem est maxima, etiam peninsulam nostram inhabitant. Utraque tamen species apud nos sua utitur consuetudine. Species itaque occidentales Ag- gerhusiam, Smalaneniam, Vestrogothiam, Hallandiam vel Sca- niam occidentalem, sed species orientales Ostrogothiam, Gott- landiam, Blekingiam vel Scaniam orientalem incolant. Hoc modo in peninsula nostra adsunt lepidoptera, que aut in Ba- tavia vel in Anglia aut in Curonia, Livonia, Estonia vel Fen- nia copiosius prodeunt, et illam ob rem ut procubitores faun alien& a nobis tantum judicantur. Discrimen idem inter lepidop- tera nonnulla provinciarum borealium observatur, Nordlandia enim et Finmarkia species groenlandicas et läbradorienses, sed BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 4. 5) Lapponia species fennicas et sibericas hospitio acceperunt. Montes Kölen sit dicti in parte peninsulx nostre boreali, terra vero excelsa Scaniz intermedig et Smolandix in parte ejus meri- dionali species illas occidentales et orientales limitare videntur. Non possum denique intermittere quin commemorem ad- jumentum, quod Entomologi patriz in locis natalibus specierum indicandis mihi dederunt. Dom. BoHEMAN, dum viveret, D. D. ZETTERSTEDT, THEDENIUS, EDGREN, FORSELL, GADAMER, ÅURI VILLIUS, WISTRÖM et FREDRIKSSON e Suecia, ed D. D. SIEBKE SÖLSBERG et SPARRE SCHNEIDER e Norvegia mihi nuntios maxi- mi momenti protulerunt et sine horum fautorum et amicorum adminiculo indicem non nisi mancam et inperfectam tradare potuissem. I. Noctuze. 1 Gen. Plastenis. B. P. retusa. LIN. Scania. 9 P. Subtusa. FAB. Scania, Bahusia, Uplandia. -— 2 Gen. Cosmia. TR. 5 C. paleacea. EsP. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Uplan- dia, Helsingia. 3 Gen. OCalymnia. Hin. 4.NC. trapezina. LIN. Scania, Blekingia, Bahusia, Smolandia, Westrogothia, Gottlandia, Uplandia. 5... C. affinis. Lin. Scania. 6. C. pyralina. VIEw. Gottlandia. 4 Gen. Dicycla. GN. D. 00 LIN... Scania, Westrogothia, Uplandia. 5 Gen. Dyschorista. LED. 8. D. suspecta. HöBN. Sudermannia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. 9. D. fissipuncta. Haw. (Ypsilon Borkh.) Scania. Norve- gia: Gudbrandsdalia. = 6 Gen. Ammoconia. LED. 10. A. cecimacula. FABR. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Uplandia. 7 Gen. Panolis. HöBN. MER eld fena BAYK. (Piniperda Panz.) Scania, Smolandia, Ostrogothia, Dalecarlia, Jemtlandia, Helsingia. 6 12. 13. 14. nd 15. 16. UTA 18. 1 20. WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. 8 Gen. Pachnobia. GN. P. rubricosa. FAB. Scania, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. P. carnea. THBG. Scania, Hallandia, Lapponia borealis. Norvegigeg montes. I Gen. Teniocampa. ON. T. gothica. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia. var. gothicina. H.S. Lapponia. T. miniosa. FAB. Scania. T. pulverulenta. EsrP. (Cruda Treit.) Scania. T. populeti. FAB. Scania. T. gracilis. FAB. Scania, Uplandia. T. incerta. Hurs. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Up- landia. Norvegia: Aggerhusia. 10 Gen. OCleoceris. B. C. viminalis. FAB. Scania, Vestrogothia, Uplandia, Hel- singia, Lapponia inferior. 11 Gen. Orthosia. ÖCHS. O. lota. CLERK.- Scania, Smolandia, Vestrogothia, Hel- singia. O. circellaris. Hurs. Scania, Smolandia, Uplandia. O. helvola. LIN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro- gothia, Sudermannia, Uplandia, Helsingia. : O. mitida. FABR. Smolandia. O. litura. LIN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Uplan- dia, Helsingia. O. iris. Zett. (Cracis H. 5.) Lapponia intermedia. 12 Gen. Xanthia. TREIT. X. gilvago. ESP. Scania. var. palleago. HöBN. OÖstrogothia, Helsingia. X. fulvago. LIN. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Suder- . mannia, Uplandia, Lapponia inferior. var. flavescens EsP. Scania, Uplandia: X. flavago. FAB. THBG. Scania, Smolandia, Westrogo- thia, Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis. X. aurago FAB. Scania. X. sulphurago. FAB. Scania. X. citrago. Lin. Scania, Bahusia, Uplandia. f 39. 40. X BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND SLINIOVAS ÄT 13 Gen. Oporina. B. O. croceago. FAB. Scania, Vestrogothia. 14 Gen. Orrhodia. HöBN. 0. rubiginea. FAB. Scania, Smolandia, Vestrogothia. Nor- vegia: Nordlandia. 0. ligula. Esr. (Spadicea Gn.) Uplandia. O. vaecinii. LIN. Scania, Smolandia, Oelandia, Bahusia, Uplandia. 0. vau punctatum. EsP. (masoreta Thbg) secundum THUN- BERG in Suecia lecta, non vero reimventa. 15 Gen. Scopelosoma. CURT. S. satellitia. LIn. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Östro- gothia, Uplandia. Norvegia: Gudbrandsdalia. : 16 Gen. Asteroscopus. B. A. nubeculosus Esp. Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. ÅA. sphinz. HurnN. Scania. Norvegia: Smalenenia. 17 Gen. Dasypolia. ON. AD ilempii. -PEBG. Scania, Hallandia, Smolandia, Östrogo- 46. 47. thia, Uplandia, Dalecarlia. Norvegia: ad Bergen. 18 Gen. Dichonia. HöBN. D. aprilina. LIN. Vestrogothia, Vestmannia, Uplandia. 19 Gen. Chariptera. GON. Ch. viridana. WALCH. (culta Fab.) Scania, Uplandia, Da- lecarlia, Bottnia septentrionalis, Lapponia meridionalis. Ch. gemmea. Treit. Bottnia septentrionalis, Lapponia. 20 Gen. Dryobota. LED. D. protea. BorRKH. Scania, Blekingia, Smolandia, Ba- husia, Ostrogothia, Uplandia. Norve gia: Aggerhusia. 21 Gen. Miselia. STEPH. M. oxyacanthe. Lis. Scania, Uplandia. 22 Gen. Xylina. ÖCHS. X. ornithopus. HUFN. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Got- landia, Uplandia. X. lamda FaAB. Lapponia. 8 30. 36. 51. 28. 29. 60. 61. 62. 63. 64. 65. WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GROMETRARUM. Var. Zinckentii. TRE. Scania. Var. Somniculosa, HERING. Scania, Lapponia. X. ingrica. H. S. Lapponia, Norvegia. X. furcifera. HuFN. (conformis Fab.) Scania, Smolandia Bahusia, Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia, Lapponia intermedia. X. socia. Rort. (petrificata Fab.) Smolandia, Ostrogothia» Uplandia. 23 Gen. Calocampa. STEPH. C. vetusta. HÖBN. Scania, Smolandia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. C. exoleta. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Ostrogothia, Uplandia, C. solidaginis. HöBs. Smolandia, Helsingia, Bottnia sep- tentrialis, Lapponia meridionalis etintermedia. Norvegia meridionalis. 24 Gen. Xylocampa. GnN. X. areola. Esr. (lithoriza Borkh.) in Sueccia secundum TREITSCHKE, non Vero reinventa.. 25 Gen. - Calophasia. STEPH. C. lunula. HUFN. Scania. "26 Gen. Cucullia. SCHRANK. : argentea. HUFN. Scania, Gottlandia. absinthii. Lin. Scania. artemisic. HUFN. Scania. . tanaceti. SCHIFF. Scania. .- chamomille. SCHIFF. Scania. umbratica. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Gott- landia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norve gia: Sma- lenenia. C. asteris. SCHIFF. Scania. C. scrophulariwe. CAPRIEUX. Scania. C. verbasci. Lis. Scania, Oelandia. Obs. C.lactuce, FAB. a Dom. ZETTERSTEDT ut incola Suecizx allata, haud in Scandinavia reperta. IEEE 27 Gen. Xylomyges. Gn. X. conspicillaris. Lin. Uplandia. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 4, 3) 28 Gen. Axylia. HöBN. 67. A. putris LIN. Scania, Smolandia, Uplandia. 29 Gen. OCloantha. B. 68. C. polyodon. CLERK. (perspicillaris Lin.). Scania, Ostro- gothia, Uplandia. 30. Gen. Hyppa. Dur. 69. H. rectilinea. ESP. Ostrogothia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. 31 Gen. Dipterygia. STEPH. 70. D. scabriuscula. CLERK. (pinastri LiN.). Scania, Smolandia, Ostxogothia, Vestrogothia, Uplandia. 32. Gen. Trachea. HöBN. 71. T. atriplicis. Lin. Scania, Blekingia. 33 Gen. Hadena. TREIT. 72. H. dentina. Esrp. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Nor- vegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dowre. var. Hilaris. ZETT. Scania, Oelandia, Lapponia. 73. H. glauca. Högs. (frigida ZETT.). Smolandia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norvegi2e alpes. var. Lappo. DuP. ZETT. (quadriposita Zett.). Lapponia borealis. | 74. H. contigua. VILL. Scania, Smolandia, Uplandia, Helsingia. 75. H. geniste. BORKH. Uplandia. 76. H. thalassina. Bort. Scania. 77. H. dissimilis. KnocK. (suasa Borkh.). Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. Nor- vegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia. 78. H. oleracea. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Nericia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norve gla: Gudbrandsdalia. 79. H. pisi. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia, Jemtlandia, Bottnia septentrionalis, Lapponia meridionalis, Norvegia: Smalenenia. 80. H. brassice. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Up- landia, Helsingia, Lapponia meridionalis. 81. H. albicolon. Hörn. Scania, Uplandia. 82. H. trifolii. Rorr. (chenopodii Fab.). ' Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia. 10 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. 83. H. persicarie. Lin. Scania, Blekingia. 84. H. reticulata. VILL. (saponarie Borkh.) Scania, Blekingia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. 85. H. cucubali. FvrEssL. Scania, Blekingia, Smolandia, Hal- landia, Vestrogothia, Gottlandia, Uplandia, Dalecarlia, Lap- ponia borealis. Norvegia: Ostrodalia. 86. H. bicruris, HUFN. (capsincola Hiibn.). Scania, Smolan- dia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Gud- brandsdalia. 5 87. H. carpophaga. BorRKH. Scania, Sudermannia, Uplandia. 88. H. compta. FAB. Scania. 89. H. nana. Rortt. (conspersa Hiibn.). Scania, Blekingia, Ostrogothia, Jemtlandia, Helsingia. Norvegia: Dowre. 90. H. albimacula. BorRKH. Scania, Vestrogothia. 91 H. filigramma. ESP. var. xanthocyanea. HöBs. Blekingia. 92. H. proxima. Hösns. (labecula Zett.).. Ostrogothia, Up- landia, Dalecarlia, Helsingia. 93. H. dowreensis. WocKE. Norvegia: Dowre, secundum STAUDINGER. ÅA nobis nondum visa. 94. H. chrysozona. BorKH. (dysodea Hibn.). Scania, Uplandia. 95. H. bicolorata. HuFn. (serena Fab.) Scania, Uplandia. 96. H. tincta. BRAHM. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Uplandia. 97. H. advena. FAB. Scania, Blekingia, Ostrogothia, Uplandia. 98. H nebulosa. HursN. Smolandia, Ostrogothia. 34 Gen. Aplecta. Br 99. A. occulta. Lin. Scania, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. : | var. implicata. LEeF. (extricata Zett'). Lapponia borealis. ' 100. A. prasina. FAB. (herbida Hibn.). Scania, Vestrogothia, Uplandia. 101. 4A. cincera. H.S. (Zelleri H. S.). Sudermanmnia. 102. ÅA. speciosa. HUBN. (arctica Zett.). Dalecarlia, Lapponia. ' 30 Gen. Polia. TREIT. 103. P. polymiia. Lan. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. 104. P. flavicineta. FAB. Scania, Blekingia. 105. P. chi. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia. 109. 110: BIHANG : TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 45 36 Gen. Luceria. HEINEM. IL. virens. LIN. Scania, Hallandia, Gottlandia. 37 Gen. Mamestra. ÖcHs. M. porphyrea. Esr. (satura Hibn). Scania, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia. "M. adusta. Esp. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Uplan- dia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. 38 Gen. TIlarus. B. I. ochroleucus. TREIT. Scania, Gottlandia. 39 Gen. Oharzgeas. STEPH. Ch. gramäinis. Ii. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Dalecarlia, Hel- singia, Lapponia. Norvegia: Smalenenia, Jarlsbergia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dowre, Finmarkia. 40 Gen. MNeuronia. HöBn. . N. popularis. FAB. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia. N. cespitis. FAB. Scania, Ostrogothia, Uplandia. . N. leucophea. VIEW. Scania, Blekingia. 41 Gen. Apamea. TREIT. ÅA. testacea. HÖBN: Scania. 42 Gen. Luperina. B. 5 L. lateritia. HUFN. Scania, Smolandia, Oelandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Ostrodalia. . L. monoglypha. Hurs. (polyodon Treit.). Scania, Oelan- dia, Gottlandia, Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia. Nor- vegia: Aggerhusia. L. abjecta. HöBN. Scania, Smolandia, Uplandia. . L. furva. HÖBN. Scania. . ÅL. sordida. BorkH. (infesta TREIT). Scania. IL. basilinea. FAB.' Scania, Smolandia, Bahusia, V estro- gothia, Ostrogothia, Oelandia, Gottlandia. LL. rurea. FAB. Scania, Blekingia, Vestrogothia, ÖOstro- gothia, Sudermannia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Smalenenia; dioecesis Bergensis. s - H. nmictitans. Lis. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro- 3. H. leucostigma. HöBN. Scania. . H. micacea. EsP. Scania, Gottlandia, Bahusia, Vestro- . G. ochracea. HöBN. Scania. WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. . scolopacina. EsP. Scania. . hepatica. LIN. HöBN. Scania. . gemina. HöBN. Scania, Uplandia. ESKS . LÅ. secalis. BJERK. (oculea Lin. Fabr. didyma Esp.) Scania, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. « LD. literosa Haw. Vestrogothia, Oelandia, Gottlandia, Up- landia. « L. strigilis. ÖLERK. Lin. Scania, Blekingia, Gottlandia, Oelandia, Ostrogothia, Uplandia. Var. latruncula. LANG. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. . DL. bicoloria. VinL. (furuncula Treit.) Scania. 43 Gen. Crymodes. GN. . C. exulis. Ler. (marmorata Zett.) Lapponia meridionalis. Norvegia: Dowre. . C. Maillardi. HöBs. Norvegie alpes, secundum STAv- DINGER. 44 Gen. Helotropha. LED. HH. Haworthi. Curt. Bottnia septentrionalis, Lapponia intermedia et borealis. gothia, Gottlandia, Uplandia. - Norvegia: Aggerhusia Dowre. 45 Gen. Hydroecia. GN. gothia. Norvegia: Aggerhusia. 46 Gen. Gortyna. OcHs. | 47 Gen. Nonagria. OCHs. . N. typhe. THBG6. EsrP. (arundinis Fab.) Scania, Vestro- gothia, Uplandia. . N. canne. ÖcHKs. Scania. . N. neurica. HöBN. SCHMIDT. Scania. . N. geminipuncta. HATCH. Scania. . N. nexa. HöBN. Scania. 141. 142. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND FLN 13 48 Gen. Tapinostola. LED. T. elymi. TrErr. Scania. T. fulva. HöBN. Smolandia, Uplandia. 49 Gen. Leucania. ÖCHS. . L. pallens. Tin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Östro- gothia, Gottlandia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. . DL. impura. HöBN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro- gothia, Uplandia. LL. obsoleta. HöBN. Scania, Uplandia. LTL. comma. LIN. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Up- landia. Norvegia: Smalenenia. . LE. conigera. FAB. Scania, Smolandia, Gottlandia, Ostro- gothia, Uplandia. Norvegia: Gudbrandsdalia. . L. albipuneta. FAB. Scania. . L. lithargyrea. Bsp. Scania, Oelandia, Ostrogothia. . L. turca. LAN. ÖOstrogothia. 50 Gen. Mythimna. ON. M. imbecilla. FaB. Vestrogothia. Norvegia: Aggerhusia. 51 Gen. OCerigo. B. 2 C. matura. HUFN. Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia. 52 Gen. Agrotis. TREIT. . ÅA. linogrisea. SCHIFF. Vestrogothia, Uplandia. . ÅA. fimbria. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia. . 4. pronuba. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. var. innuba. TREIT. Scania, Smolandia, Bahusia, Vestro- gothia, Uplandia. ÅA. orbona. HuFnN. Scania, Blekingia, Bahusia, Vestro- gothia, Gottlandia, Uplandia. ÅA. comes. HUBN. Scania, Ustrogothia. . A. strigula. THBG. (porphyrea Hiibn.) Scania, Smolandia, Oelandia, Ostrogothia, Gottlandia, Helsingia. . 4. polygona. FAB. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro- gothia. ; . A. signum. FAB. (sigma Hiibn.) Scania. ÅA. subrosea, STEPE. Vestrogothia. . 4. sobrina. GN. LDLapponia secundum STAUDINGER. 14 163. 164. A A ; J. ÅA. rubi. VIEW. Smolandia, Uplandia. ÅA. WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. ÅA. augur. FAB. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro- gothia, Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis. Nor- vegia: Ostrodalia. A. obscura. Bratm. (ravida Hiibn.) Scania, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Jemtlandia, Helsingia. «4. carnica. Her. (alpicola Zett.). Herjedalia, Lapponia. Norvegia: Dowre. sel hyperborea. ZETT. (aquilonaris Zett.) Lapponia borealis. Norvegia: Finmarkia. . 4. triangulum. HuFs. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia. «4. baja. FAB. Vestrogothia, Ostrogothia. I. ÅA. glossematis. WALLENGR. Scania. «4. c nigrum. Iis. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Lapponia rain 316 rate pkt Smalenenia. . Å. ditrapezium. BORKH. Scania, secundum ZETTERSTEDT. - Å. stigmatica. HUBN (rhomboidea Treit.) Scania, Smolandia, Ostrogothia. . tantographa. FAB. Vestrogothia. . umbrosa. HöBN. Scania. + brunnea. FAB. Scania, Ostrogothia. 1. A. conflua. Treir. (borealis & diducta Zett.). Lapponia. Norvegia: Dowre. . 4. festiva. HöBN. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Up- landia, Lapponia intermedia. - 4. depuncta. Lin. Exemplum hujus speciei Dom. WAHL- BERG invenit, sed locum non indicavit. . 4. cuprea. HöBN. Östrogothia, Gottlandia, Dalecarlia, Hel- singia: Norvecgia: Aocerhusia. , (=) fal) . Å. plecta. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Uplandia, Helsingia. 2. A. fennica. Tavscn. Scania, Uplandia, Lapponia meri- dionalis. 183. A. simulans. Hours. (pyrophila Fab.) Scania, Blekingia, . Å. grisescens. TREIT. Sudermannia. Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Gudbrandsdalia. TAS fier Lin. (cinerea Zett.) Scania, Bahusia, Ostro- gothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Dowre. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 25 1 N:0. 4, 15 186. A. decora. HöBN. Vestrogothia, Ostrogothia, Suderman- nia. Norvegia: Dowre. 187. A. exclamationis. LIN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Lapponia. Norvegia: Smalenenia, Ostrodalia. 188. A. ripe. HösN. var. Weissenbornii. FR. (obotritica Schmidt). Scania. j 189. A. recussa. HÖBN (tetrastigma Zett.) Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegie alpes. 190. A. tritici. Lin. Scania, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia. i 191. A. vitta. HÖBN. Scania, Ostrogothia, Uplandia. - 192. A. norvegica. STAup. Norvegia: Dowre, secundum STAU ; DINGER. ÅA nobis nondum visa. 193. A. nigricans. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Östro- gothia, Uplandia. 194. A. obelisca. HöBN. Scania, Smolandia, Sudermannia. 195. A. ypsilon. Rortt. (suffusa Hiibn.). Scania, Vestrogothia, Gottlandia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. 196. A. segetum. SoHF. Scania, Smolandia, Gottlandia, Up- > landia, Lapponia meridionalis. 197. A. corticea. HUBN. Scania, Gottlandia, Vestrogothia, Östro- gothia, Uplandia. Norvegia: Gudbrandsdalia. 198. ÅA. vestigialis. Bott. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia. 199. A. precox. LIN. Scania. 53 Gen. Anomogyna. STAUD. 200. A. letabilis. ZETT. (obliterata Zett. Schoenherri H. 5-). Lapponia borealis. Norvegix montes. 54 Gen. Grammesia. STEPH. 201. G. trigrammica. HuFs. (evidens Thbg). Scania, Blekingia, Oelandia, Gottlandia, Hallandia, Bahusia. 55 Gen. OCaradrina. OCHKHS. 202. C. morpheus. HUFN. Scania, Ostrogothia, Uplandia, Hel-. singia. Norvegia: Romsdalia, Gudbrandsdalia. ; 203. C. quadripunctata. FAB. (cubicularis BorKH.). Scania, Smo- landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia. Norvegia: Gudbrandsdalia. 16 204. 205. 206. 207. 208. 209. 210. WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. C. leucoptera. THBG. Diss. II. p. 41 (1791). Uplandia. C. alsines. BRAEM. Scania, Öelandia, Ostrogothia, Gott- landia, Uplandia, Helsingia. / C. tarazxacei HöBN. Scania, Smolandia. Ostrogothia. 56 Gen. Hydrilla. B. | H. palustris. HöBns. (transfuga Zett.). Scania, Blekingia, Vestrogothia, Ostrogothia, Bottnia septentrionalis, Lap= ponia intermedia. 57 Gen. ZLampetia. Borr. L. arcuosa. HAN. Scania. Norvegia: Dowre. 58 Gen. Acosmetia. STEPH. A. caliginosa. HöBN. Scania. 59 Gen. Rusina. B. R. tenebrosa. HöBN. Scania, Blekingia, Smolandia, Su- dermannia. 4 60 Gen. Amphipyra ÖCES. . Å. tragopoginis. LiN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia, Lapponia meridionalis. . ÅA. pyramidea. Lin. Scania, Blekingia, Uplandia. d. A. perflua. FABR. Scama. 61 Gen. Nenia. STFPH. . N. typica. Lin. Scania, Blekingia, Vestrogothia, Östro- gothia, Uplandia; Helsingia. 62 Gen. Scoliopteryz. GERM. . S. libatriz. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Gott- landia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Gudbrands- dalia, Ostrodalia. ' 63 Gen. Brotolomia. LED. )j. B. meticulosa. LIN. Hallandia. 64 Gen. Euplexia. STEPH. . E. lucipara. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Uplandia. 65 Gen. Jaspidea. B. . J.-celsia. Lin. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Vestro- gothia, Uplandia, Dadecarlhia. 219 220. 221. 222. 223. 224. 225. 236. 237 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 4. 17 66 Gen. Plusia. 'TREIT. P. triplasia. Tin. Scania, Blekingia, Smolandia, Östro- gothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. P. asclepiadis. SCHIFF. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. P. tripartita. Hurs. (urtiex Hiibn.) Scania, Blekingia, Gottlandia, Uplandia. P. moneta. FAB. Scania. P. chrysitis. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Oelandia, Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia. Nor- vegia: Smalenenia, Gudbrandsdalia. P. bractea. FAB. Scania. P. festuce. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Östro- gothia, Gottlandia, Helsingia. Norvegia: Gudbrands- dalia. P. iota. Lin. Scania, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. . P. pulchrina. HAWw. (v aureum GN.). Scania. . P.macrogamma. Ev. Lapponia intermedia. . P. gamma. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia, Lap- ponia meridionalis, Norvegia: Gudbrandsdalia. . P. mi. HöBn. Norvegia: Ostrodalia. . P.n aureum. GN. Dalecarlia. . P. interrogationis. LIN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia meridionalis et intermedia. Norvegia: Azg- =) fa) gerhusia. RS panilis. Hössn. Dapponia borealis. . P. diasema. Boisp. Lapponia meridionalis, intermedia et borealis. P. Hochenwarthi. HocHENW. Dalecarlia, Lapponia meridio- nalis, intermedia et borealis. (Vestrogothia secundum Dom. EDGREN.) 67 Gen. Anarta. TRrREIr. A. myrtilli. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Gudbrands- dalia. A. Bohemani. Staup. Norvegia: Fimmarkia. ' 18 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. 238. ÅA. cordigera. THBG (cincta Zett.). Jemtlandia, Dalecarlia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Krogklev, Finmarkia. | 239. A. melaleuca "T'HBG. Jemtlandia, Dalecarlia, Helsingia, Lapponia. Norvegie montes, Finmarkia. 240. A. melanopa. TusG. Dalecarlia, Lapponia. Norvegia: Dowre, Finmarkia. 241. A. funesta. PAYK. Lapponia intermedia et borealis. Nor- vegia: Finmarkia. 242. A. Richardsoni. Curt. (algida Zett.). Lapponia borealis. Norvegia: Finmarkia. 245. A. Schoenherri. ZETtT. (leucocylca Staud.). Lapponia bore- alis. Norvegize montes, Finmarkia. | 244. A. lapponica. THBG. (amissa Zett.). Lapponia meridionalis et intermedia. 245. A. Zetterstedti. StAup. Norvegia: Finmarkia. 246. ÅA. quieta. HöBsS. Norvegia: Finmarkia. 68 Gen. Heliaca. H. S. 247. H. tenebrata. Scor. (arbuti Fabr. Thbg). Blekingia. 69 Gen. dChariclea. KIRBY. 248. Ch. delphinii. Lis. Ut Suecie incola a Dom. BILLBERG allata. Exemplum in mus. Holm. adest. 70 Gen. Pyrrhia. HöBN. 249. P. umbra. HUuFN. (marginata Fabr.). Scania. e 71 Gen. Heliothis. OcHs. 250. H. dipsaceus. LIN. Scania. 251. H. scutosus. SCHIFF. Scania, Gottlandia. 72 Gen. Acontia. OcHs. 252. ÅA. luctuosa. SCHIFF, (italica Thbg.) Gottlandia. 73 Gen. Thalpochares. LED. 293. Th. paula. HöBN. Scania. 74 Gen. Erastria. ÖCHSs. 254. E. uneula. CLERK. (uncana Lin.). Scania, Oelandia, Vestro- gothia, Uplandia. LS on [ubil 206. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 4. 19 75 Gen. Prothymia. HöBn. . P. viridaria. CLERK. (&enea Hibn.) Scania, Smolandia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia. 76 Gen. Agzgrophila. B. A. trabealis. Scor. (sulphuralis bLin.). Scania, Oelandia, Gottlandia. 77 Gen. : Photedes. LED. . Ph. captiuncula. TREIT. in Suecia secundum LEDERER. 78 Gen. Euclidia. TRrREIT. . £. mi. ÖLERE. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia. . E. glyphica. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- thia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. 79. Gen. Catocala. SCHRANK. . C. fraxini. LIN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro- gothia, Sudermannia. . C. elocata. EsP. Scania, Hallandia, Ostrogothia. . C. nupta. LIN. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. . C. sponsa. LIN. Scania, Hallandia. . C. promissa. EsrP. Scania. . C. pacta. LIN. Vestrogothia. . C. electa. BORKH. Scania. k 380 Gen. Toxocampa. GN. . T. pastinum. Lin. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Suder- mannia. . T. vicie.. HöBN. Scania, Ostrogothia, Uplandia. SRlEkeNacee ARBE Scanias Obs. T. lusoria. Lin. ut incola Suecie allata, nungquam ibi est reperta. 81 Gen. Aventia. Du>r. . ÅA. flexula. SCHIFF. Scania, Ostrogothia. Norvegia: Ag- gerhusia. 82 Gen. Eoletobia. B. . B. fuliginaria. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia. Norvegia: Agger- husia. 20 =. WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. 33 Gen. Zanclognatha. LED. 272 Z. tarsiplumalis. HÖBN. Scania, Ostrogothia. 273. Z. nemoralis. FAB. Scania, Oelandia. LZ. tarsipennalis. TREIT. Scania. 27 275. Z. emortualis. SCHIFF. Scania. 4 34 Gen. Herminia. TrREIr. 276. H. tentacularia. Tan. Scania, Blekingia, Smolandia, Oe- landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Gudbrandsdalia, Dowre. 35 Gen. Pechipogon. STEPH. 277. P. barbalis. CLERK. Scania, Blekingia, Smolandia, Oelan- dia, Vestrogothia, Gottlandia. Norvegia: Aggerhusia. + 86 Gen. Bomolocha. Hörn. 278. B. fontis. THBG. (crassalis Fab.). Scania, Blekingia, Hal- landia, Östrogothia, Vermlandia. Norvegia: Aggerhusia. 37 Gen. Hypena. TrEIT. 279. H. rostralis. Lin. Scania, Blekingia, Vestrogothia, Ostro- gothia, Gottlandia. 280. H. proboscidalis. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Oe- landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Gudbrandsdalia, Ostrodalia. 281. H. palpalis. HöBN. Scania. 282. H. obesalis. Tréit. Gottlandia secundum STAUDINGER. 38 Gen. Hypenodes. GN. 283. H. tertianella. Lin. F. S. n. 1429 (albistrigalis Haw. Gn. Delt. p. 42). Smolandia. 59 Gen. Brephos. OcHs. 284. B. parthentas. LIN. Scania, Smolandia, V estrogothia, SIR gothia, Uplandia, Lapponia. 285. B. nothum. HöBs. Ostrogothia. II. Geometre. 1 Gen. Urapteryx. LEACH. 1. U. sambucaria. LIN. Scania. fo -1 (dal 10. BIHANG TILL K. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 4, 21 2 Gen. Geometra. Lin. G. papilionaria. Tan. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Gottlandia. Norvegia: Aggerhusia. 3 Gen. Phorodesma. B. Ph. pustulata. HuFs. (bajularia HöBN.) Scania, Oelandia. 4 Gen. Nemoria. HösBn. N. vernaria. LIN. Scania (auctor), Dalekarlia (Lin.), Vestro- gothia (Edgren). N. putataria. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Östro- gothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia et dioecesis Bergensis. N. lactearia. Ian. Scania, Blekingia, Smolandia, Gott- landia. N. viridata. Lis. Scania, Ostrogothia, Uplandia. Nor- vegia: Ostrodalia. N. strigata. MÖLL. Scania. N. thymiaria. Tan. Scania, Hallandia, Vestrogothia, Östro- gothia. 5 Gen. Pellonia. DuPr. P. vibicaria. Lan. Scania, Blekingia, Smolandia, ÖOstro- gothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Ag- gerhusia. 6 Gen. Acidalia. TREIT. ÅA. similata. THBG (perochraria F. R.). Scania, Blekingia, Smolandia. Norvegia: Aggerhusia. A. ochrata. ScoP. Scania, Smolandia. Norvegia: Agger- husia, Gudbrandsdålia, Ostrodalia. A. moniliata. FAB. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Su- dermannia, Uplandia. A. dimidiata. HUFS. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Uplandia. A. muricata. HUFN. Scania, Gottlandia, Dalslandia. A. pallidata. BorkH. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia. Norvegia: Ag- gerhusia. A. virgularia HöBN. Scania, Blekingia, Gottlandia ÅA. bisetata. HUFN. Scania. ÅA. rusticata. FABR. Högs. Norvegia: Gudbrandsdalia, Ostrodalia, dioecesis Bergensis. 22 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMERTARUM. 20. A. humiliata. HuFs. (osseata FaAB.) Scania, Gottlandia, Zi Smolandia, Ostrogothia, Uplandia. / ÅA. herbariata. FABR. Scania, Östrogothia, secundum ZET- TERSTEDT. Exempla suecana a nobis nondum visa. ÅA. aversata. LIN. (remutata et lividata Lin.) Scania, Ble- kingia, Smolandia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Bottnia septentrionalis, Lapponia meridionalis. Norvegia: Aggerhusia. ÅA. tnornata. HAw. (suffusata Treit). Scania, Sudermannia. Norvegia: Aggerhusia. Å. emarginata. Lan. Scania, Östrogothia, Uplandia. Å. fumata. STEPH. (commutata Treit.) Scania, Smolandia, Östrogothia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Finmarkia. Å. floslactata. HAV. (remutata Treit). Scania, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. N orvegia: Aggerhusia, Dowre. Å. immutata. Lin. (sylvestrata Treit.). Scania, Blekingia, Östrogothia, Gottlandia, Dalecarlia. N orvegia: Aggerhusia. ÅA. incanata. Lin. (mutata Treit). Scania, Gottlandia. N or- vegia: Aggerhusia. A. immorata. LiN. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro- gothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Ostrodalia. ÅA. rubiginata. HuFS. (vittata THBG). Scania, Gottlandia. 4. ornata. ScoP. THBG. (paludata Lin.). Blekingia, Oelan- dia, Gottlandia. A. violata. THBG. (decorata Borkh.). Gottlandia. 7 Gen. Zonosoma. LED. Z. pendularium. CLERK. LAN. Scania, Smolandia, Bothnia septentrionalis, Lapponia borealis. Norvegia: Aggerhusia. Z. orbicularium. HöBs. Smolandia, Vestrogothia, Ostrogo- thia, Uplandia. Z. linearium. HöBN. Scania, Blekingia. Z. punctarium. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia. 3. Gen. Timandra. Dur. T. amataria. Lan. Scania, Blekingia. I Gen. Ellopia. TrErr. E. prosapiaria. Tan. (fasciaria LiN.). Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Helsingia. Norvegia: Agger- husia, Buskerudia. 44. 45. 48 49. 50. dl. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 4. 23 10 Gen. Metrocampa. LATR. M. margaritaria. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Up- landia. Norvegia: Buskerudia, dioecesis Bergensis. 11 Gen. Eugonia. HöBN. E. quercinaria. HUFN. (angularia Treit). Scania. E. alniaria. Lis. (tiliaria Borkh, canaria HöBN). Scania, -Smolandia. Norvegia: Aggerhusia. E. erosaria. BorkKun. Scania, .Smolandia, Oelandia, Vestro- gothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. 12 Gen. Selenia. HöBs. S. lunaria. ScHIFF. Scania, Smolandia, Uplandia, Helsin- gia. Norvegia: Aggerhusia. 8. tetralunaria. HuFs. (illustraria Treit.). Scania, Uplandia S. bilunaria. Esp. Scania, Smolandia, Uplandia, Helsingia. Lapponia meridionalis et intermedia. Norvegia: Agger- husia, dioecesis Bergensis. 13 Gen. Pericallia. STEPH. P. syringaria. Tis. (circularia Thbg.), secundum THUN- BERG, qui exemplum a GAEDNERIO accepit. Exemplum al- terum in mus. Holm. exstat. 14 Gen. Odontoptera. STEPH. 0. bidentata. Lin. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Gott- landia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Buskerudia, dioecesis Bergensis. 15 Gen. Himera. Dvu>r. H. pennaria. Lis. Scania, Smolandia, Bahusia, Vestrogo- thia, Gottlandia, Uplandia. Norve gia: Aggerhusia. 16 Gen. OCrocallis. TREIT. C. elinguaria. Lis. Scania, Ostrogothia, Uplandia, Hel- singia. Norvegia: Aggerhusia. 17 Gen. Eurymene. Dur. E. dolabraria. Lin. Scania, Blekingia, Vestrogothia, Östro- gothia. Norvegia: Buskerudia. 18 Gen. Angerona. DuPr. A. prunaria. LiN. (corylaria THBG). Scania, Hallandia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. Not-rc vegia: Gudbrandsdalia, Buskerudia. - 24 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. 19 Gen. Rumia. Dvur. 52. R. crategata. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Dowre, Buskerudia, dioecesis Bergensis 20 Gen. Epione. Dur. 93. £. apiciaria. ScHiFF. Scania, Blekingia, Ostrogothia, Hel- singia, Bottnia septentrionalis. Norvegia ad Krogstad. 234. HE. vespertaria. FAB. THG. (paralellaria Treit.). Scania, Blekingia, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. 95. E. advenaria. HöBN. Scania, Blekingia. 21 Gen. Venilia. Dvr. 26. V. macularia. Lin. Hallandia, secundum THUNBERG, qui exemplum ab ÖSBECKIO accepit. Norvegia: Mandalia, Telemarkia. 22 Gen. Macaria. CURT. M. notata. Lin. Scania, Smolandia, Bahusia, Vestrogothia, Östrogothia, Gottlandia, Upplandia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Oudalia, Buskerudia, Aggerhusia. 98. M. alternaria. HöBN. TrErir. Scania, Blekingia, Ostrogothia, Gottlandia. 29. M. signaria. HöBN. TREIT. Vestrogothia, Ostrogothia, Gott- landia, Sudermannia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. 601" Mi lturata, ÖTERK. LING Scania. Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Ostrodalia, Finmarkia. an -—- 23 Gen. OColutogyna. LED. 61. C. fusca. THBG. (venetaria Treit.). Uplandia, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Dovre, Nord- landia, Finmarkia. 24 Gen. Psodos. TREIT. 62. P. coracina. Esr. (chaonaria Frey). Herjedalia, Jemtlandia, Lapponia. Norvegia: Dovre, Nordlandia, Finmarkia. 25 Gen. Nyssia. B. 63. N. zonaria. SCHIFF. Scania. . 64. N. lapponaria. Borsp. Lapponia borealis. 69. ((O- -—- -— ' . BIHANG TILL K. SV. VET.AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 4. 25 VE Obs. N. pomonaria HöBrN. intra limites Scandinavie non- dum reperta. 26 Gen. Biston. LEACH. B. stratarius. HuFs. (prodromarius Treit). Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia. B. hirtarius. Lis. Scania, Vestrogothia, Uplandia, Hel- singia. 27 Gen. Amphidasis. TRrRErr. A. betularius. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Ag- gerhusia, Dovre. 28 Gen. Phigalia. DuP. Ph. pedaria. Fas. (pilosaria Treit.). Scania, Vestrogothia, Uplandia. 29 Gen. Hibernia. LATR. H. aurantiaria. BsP. Scania, Uplandia. H. marginaria. BorkE. (progemmaria Treit.), Scania. Ble- kingia, Uplandia. H. defoliaria. CLERK. LIN. Scania, Smolandia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia, Buskerudia. . H. leucophearia. SCHIFF. MNcania. 30 Gen. Hemerophila. STEPH. H. abruptaria. THBG. (petrificata Treit.). In Suecia secun- dum THUNBERG, qui exemplum a GADNERIO accepit. 31 Gen. GCleora. Curt. C. lichenaria. HuFs. (pietaria Thbg). Scania, Blekingia, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. 32 Gen. Boarmia. 'TREIT. B. cinetaria. SCHIFF. Scamia, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia, Dalecarlia,, Lapponia meridionalis. Norvegia: Aggerhusia. | B. scopularia. THBG. (glabraria Treit.) Oelandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Sudermannia. B. angularia. THBG. (viduaria Treit.). Blekingia, Smolandia, Vestrogothia. 26 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. 18. B. ribearia. Lin. (abietaria Treit.). Scania, Vestrogothia, Uplandia. 19. B. repandata. Lis. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro- gothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Ag- gerhusia, Ostrodalia, Buskerudia, dioecesis Bergensis. 80. .B. roboraria. ScHiFF. Uplandia. 33 Gen. Tephrosia. B. 81. IT. crepuscularia. Högs. Scania, Blekingia, Smolandia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia. 34 Gen. Selidosema. Hörn. 82. S. ertcetaria. VinL. (plumaria Treit.). Scania, Gottlandia. 35 Gen. Perconia. Hörn. 83. P. strigillaria. Högs. Scania, Blekingia, Ostrogothia, Up- landia. Norvegia: Buskerudia. 56 Gen. Gnophos. TrErr. 34. G. dilucidaria. HöBN. Ostrogothia, Gottlandia, Helsingia. Norvegia: Dovre. 85. G. serotinaria. Högs. Dalecarlia, Helsingia. 86. G-. sordaria. THBG. Ostrogothia, Uplandia, Jemtlandia, Gestricia, Dalecarlia, Lapponia. Norvegia: Dovre, Nord- landia, Finmarkia. G. obscuraria. HöÖBN. Scania, Ostrogothia, Gottlandia, Up- landia, Helsingia. Norvegia: Buskerudia. 88. G. myrtillata. Thbg. (obfuscata Treit.). Ostrogothia, Gott- landia, Vestrogothia, Uplandia, Jemtlandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia. [0.0 -— 37 Gen. Fidonia. TrEIirt. 39. PF. carbonaria. LIN. (picearia Treit. amnicularia Zett.) Gott- landia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia, Lapponia. Nor- vegia: Nordlandia, Finmarkia. 38 Gen. Ematurga. LED. 90. E. atomaria. Lin. (obsoletaria. Zett.). Scania, Blekingia, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre. 91 92. ID 94. 95. ÖS ee -— Oo idel 100. 101 102 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 4, 2 39 Gen. Bupalus. LEACH. B. piniarius. Lin. Scania, Blekingia. Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Nor- vegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre. 40 Gen. Strenia. DuP. S. clathrata. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia, Bott- nia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Dovre, Nordlandia, Finmarkia. 41 Gen. Phasiane. Dup. Ph. elorosata. Scor. (petraria Treit). Scania, Smolandia, Ostrogothia. | 42 Gen. Thamnonoma. LED. Th. brunneata. THBG. Scania, Blekingia, Smolandia, Oelan- dia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia, Hel- singia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Ag- gerhusia, Buskerudia, Ostrodalia, Gudbrandsdalia. Th. wavaria. Lin. (fuscaria Thbg). Scania, Blekingia, Smo- landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Ostrodålia, dioecesis Bergensis. Th. punctularia. HöBN. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. 43 Gen. Liodes. GN. L. fuscaria. HöBN. H. S. In Uplandia semel lecta. In Lapponia secundum HFERRICH SCHAFFER. 44 Gen. Rhyparia. HöBnN. Rh. melanaria. Lin. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Vermlandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Buskerudia. 45 Gen. Abraxas. LEACH. A. grossulariata. Lin. Scania, Blekingia, Gottlandia, Vestro- gothia. Norvegia: Buskerudia, Mandalia. A. marginata. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Nericia, Vestmannia, Uplandia, Dale- carlia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Nor- vegia: Aggerhusia, Dovre, dioecesis Bergensis, Mandalia. ÅA. adustata. SCHIFF. Scania. A. sylvata. SCoP. Scania, Blekingia. 28 — WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. 1035 104. 105. 106. 108. 109. 110. ILL TD: 46 Gen. Bapta. STEPH. B. punctata. FABR. (temerata Hiibn.). Scania. 47 Gen. OCabera. TrEIt. C. pusaria. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Östrogothia, Gottlandia, Uplandia, Nericia, Vest- mannia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre. C. exanthemata. Scor. Scania, Blekingia, Smolandia, Ve- strogothia, Gottlandia, Uplandia, Nericia, Helsingia, Bott- nia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre. 48 Gen. Numeria. Dur. N. pulveraria. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Östrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Ostrodalia, dioecesis Bergensis. 49 Gen. Ploseria. B. » P. pulverata. THBG. (diversata Treit). Scania, Smolandia, Jemtlandia, Lapponia borealis. Norvesgia: Av erhusia. PP 2 90 Gen. Scoria. STEPH. S. lineata. Scor. (dealbata Lin.). Scania, Blekingia, Smo- landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia. 21 Gen. Odezia. B. O. atrata. Lin. (cherophyllata Lin.). Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia. Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Nericia, Dalecarlia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia. 32 Gen. Anisopteryx. STEPH. Å. fagaria. THBG (2scularia Treit.). Scania, Hallandia, Vestrogothia, Ostrogothia. 53 Gen. Chimatobia. STEPH. Ch. brumata. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. Ch. boreata. HöBtnN. Scania, Uplandia. Norvegia: Ag- gerhusia. 113 114 115 114. 115. 110 117. 118. I:KO: 120. 2: 122. 123. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 4 29 54 Gen. Mesotype. HöBn. M. virgata. HuFnN. (lineolata Treit:). Scania, Blekingia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. 55 Gen. GCidaria. Treit. C. testata. Lin. (achatinata Treit.). Scania, Blekingia, Smolan- dia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Nericia, Uplandia, Dalecarlia. Norvegia: Aggerhusia, Dovre, Nordlandia. C. populata. TAN. Scania, Blekingia, Smolandia, Oelandia, Ostrogothia, Vestrogothia, Nericia, Uplandia, Helsingia, Angermannia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Nor- vegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre, Romsdalia, Nordlandia, Finmarkia. C. associata. BORKH. (marmorata Treit.). Scania. C. prunata. Las. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostro- gothia, Gotlandia, Nericia, Uplandia, Helsingia. Nor- vegia: Aggerhusia, Ostrodalia, Hardangeria, Dovre, dioe- cesis Bergensis. C. dictyides. WALLENGR. (reticulata Fab. Hiibn). Norve- gia: Aggerhusia. Nomen illud Fabricianum a THUN- BERGIO jam antea adhibitum. Vide infra. C. undulata. Lin. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia , Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia. C. vetulata. SoHIFF. (rhamnata Thbg). Scania, Blekingia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia. Obs. C. transversata HuFns. (rhamnata Fabr.) nondum in Scandinavia reperta. C. dubitata. Lin. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Up- landia. Norvegia: Aggerhusia. C. palumbaria. FABR. Scania, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. C. limitata. Scor. (mensuraria Treit. chenopodiata Heimem.) Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Nericia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia. Nor- vegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Buskerudia, dioece- sis Bergensis. C. cervinata. SCHIFF. Ostrogothia, Vestrogothia, Uplandia. C. fulvata. ForsTER. (cuspidata Thbg.) Scania, Smolandia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia. 30 =. WALLENGREN, INDEX NOCTUÄRUM ET GEOMETRARUM. 124. C. dotata. Lis. (pyraliata Hiibn. Treit). Scania, Blekingia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Gudbrandsdalia, Hedemarkia, Dovre. 125. C. juniperata. Lin. Smolandia. Vestrogothia, Ostrogothia, Nericia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Buskerudia. ; 126. C. simulata. HöBN. Norvegia: Nordlandia, Finmarkia. 127. C. variata. SCHIFF. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Up- landia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Nordlandia, Finmarkia. Var. obeliscata. Hiss. Ostrogothia. Norvegia: Agger- husia. 128. C. cupressata. Högs. Gottlandia. 129. C, truncata. HUFN. (russata Treit. variata Thbg). Scania, Blekingia, Smolandia, Hallandia, Vestrogothia, Ostro- gothia, Sudermannia, Nericia, Uplandia, Dalecarlia, An- germannia, Helsingia, Lapponia (?). Norvegia: Gud- brandsdalia, Dowre, Finmarkia. 130. C. citrata. Lan. (immanata Haw.). Scania, Blekingia, Up- landia. Norvegia: Aggerhusia. 131. C. siterata. Hurs. (psittacata Treit.). Scania, Smolandia, Bahusia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Buskerudia. 132. C. miata. Lin. (coraciata Treit. viridata Zett). Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Angermannia, Lapponia meridionalis. Nor- vegia: Aggerhusia, Mandalia, Dovre, dioecesis Bergensis. 133. C. ocellata. Lis. Scania, Smolandia, Ostrogothia, Vestro- gothia, Gottlandia. Norvegia: Aggerhusia, Ostrodalia. 134. C. bicolorata. HuFnN. (rubiginata Fab. Thbg.). Scania, Ble- kingia, Smolandia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Dalecarlia, Angermannia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gud- brandsdalia, Dovre. 135. C. cognata. THBG. (firmata, Hibn. Treit.) Scania, Blekingia, Smolandia, Gottlandia, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia. 136. C. Lienigiaria. LEpv. (serraria Zell. nec Gn). Lapponia meridionalis. 137. C. munitata. HöBN. (arcticaria Zett.). Uplandia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Dovre, Finmarkia. 135. 139. 140. 141. 142. 143. 144. 145. 146. 149. 150. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 4. 31 C. viridaria. Fab. (deleataria Thbg, miaria Treit). Scania, Smolandia, Hallandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gott- landia, Uplandia. Norvegia: Ostrodalia, Nummedalia. C. salicata, HöBs, Uplandia. C. didymata. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Nericia, Uplandia, Dalecarlia, Hel- singia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostro- dalia, Nordlandia. C. vespertaria. BorkKuH. (brunnearia Heimem.). Scania, Ble- kingia, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Buskerudia, dioece- sis Bergensis. C. incursata. Hiss. (decrepitata Zett). Dalecarlia, Lappo- nia. Norvegia: Nordlandia, Finmarkia. C. frigidaria. GN. Lapponia intermedia. Norvegia: Fin- markia. C. fluctuata. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Nericia, Uplandia, Dalecarlia, Bott- nia septentironalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Dovre, Nordlandia, Finmarkia. C. montanata. BorkuH. Scania, Blekingia, Smolandia, Hal- landia, Vestrogothia, Ostrogotnhia, Nericia, Uplandia, Dale- carlia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Dovre, Finmarkia. C. quadrifasciaria. IAN. (ligustraria Hibn. Treit.). Scania, Blekingia, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Sudermannia, Uplandia, Helsingia, Bottnia septentrionalis, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gud- brandsdalia. . C, ferrugata. CLERK. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Dovre, Nordlandia, Finmarkia. . C. spadicearia. BorkH. HEINEM. Scania, Ostrogothia, Up- landia. C. designata. Hvrs. (propugnata Fab. Treit.), Scania, Smolandia, Gottlandia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Dovre, Finmarkia. C. abrasaria. H. S. (sparsata Zett.). Lapponia meridio- nalis et intermedia. Norvegia: Finmarkia. 32 GR 152. 159. 160. 161. 162. 163. 164. 1001 WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. C. obliquata. THBG. (vittata Borkh. lignata Treit.). Smo- landia, Vestrogothia, Uplandia. Norvegia: Gudbrands- dalia. C. nebulata. THBe. (dilutata Borkh. Treit.). Scania, Ble- kingia, Smolandia, Vestrogothia, Uplandia. Norvegia: Nordlandia, Finmarkia, Aggerhusia. .« OC. verberata. Scor. (rupestrata Treit.) Scania, Uplandia. C. picata. HäBn. Scania. .« C. galiata. HöBs. (integrata Zett.). Scania, Gottlandia, Su- dermannia, Uplandia, Helsingia, Angermannia, Lapponia meridionalis. Norvegia: Aggerhusia. . C. cucullata. HuFnN. (sinuata Treit.) Scania, Vestrogothia, Uplandia. Norvegia; Aggerhusia. « OC. albicillata. Lan. Scania, Blekingia, Smolandia, Uplandia. Norvegia: Aogoerhusia, Buskerudia. 2 22 « C. luctuata. HöBs. Trrrr. (transversata Thbg). Uplandia, Vermlandia, Gestricia, Helsingia, Bottnia borealis, Lap- ponia. Norvegia: Dovre, Nordlandia, Finmarkia. C. hastata. Lis. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, OÖstrogothia, Gottlandia, Uplandia, Vermlandia, Helsingia, Lapponia meridionalis et intermedia. Nor- vegia: Ostrodalia, Dovre, Buskerudia. UC. hastulatu. Högs. GN. (subhastata Nolck.) Dalecarlia, Lapponia intermedia et borealis. Norvegia: Nordlandia, Finmarkia. C. tristata. Lis. Trerr. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Nor- vegia: Aggerhusia, Ostrodalia. C. sociata. Borkn. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, ÖOstrogothia, Sudermannia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia, Ostro- dalia, Nordlandia. C. molluginata. HöBS. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Agger- husia, Buskerudia. C. adequata. Borzu. (blandiata Hiibn. Treit.). Bahusia, Ostrogothia, Uplandia, Dalecarlia, Lapponia. Norvegia: Gudbrandsdalia, Ostrodalia, Nordlandia. C. minorata. Treit. Norvegia: Dovre, Nordlandia, Fin- markia. 166. Hö: 165. 169. 170. ga UP 173. 174. TD ILO Idde 181. 183. 184. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND. 2. N:O 4. 33 C. bilineata. LIN. Scania, Blekingia, Smolandia, Vestro- gothia, Ostrogothia, Nericia, Vestmannia, Uplandia. Nor- vegia: Aggerhusia, dioecesis Bergensis. C. corylata. THBG. (ruptata Treit.). Scania, Blekingia, Smo- landia, Vestrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia. C. silaceata. Hiss. Treir. - Vestrogothia, Ostrogothia, Sudermannia. C. capitata. H. S. Norvegia: Aggerhusia. C. aquata. HÖBN. Scania. C. vittalbata. HöBN. Gottlandia. C. reticulata. THBG. (tersata HöBN. TRrRErIT.). Scania, Hal- landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia. C. lapidata. HöBN. H. S. Bottnia borealis. C. conjunctaria. LED. (polygrammata Zell.). Dalecarlia. C. polata. HöBN. Lapponia intermedia. Norvegia: Fin- markia. ; C. cesiata. LANG. HÖBN. Smolandia, Vestrogothia, Östro- gothia, Uplandia, Dalecarlia, Helsingia, Lapponia. Nor- vegia: Gudbrandsdalia, Dovre, Nordlandia, Finmarkia. C.alehemillata, LIN. (rivulata Hiibn.). Scania, Blekingia, Smo- landia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Da- lecarlia, Helsingia, Lapponia intermedia. Norvegia: Ag- gerhusia, Nordlandia. C. affinitata. STEPH. (inciliata Zett.). Scania, Blekingia, Vestrogothia, Dalecarlia, Lapponia intermedia. Norve- gia: Finmarkia. C. teniata. STFPH. (aretata Zett.). Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. C. albulata. FAB. HösN. Scania, Smolandia, Oelandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Nericia, Vestman- nia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Agger- husia, Dovre, Nordlandia, Finmarkia. flavofasciata. TABG. (decolorata Hibn.) Scania, Blekingia, Uplandia. Norvegia: Finmarkia. C. trifasciata. THBG. BorkKH. (impluviata Hibn). Scania, Smolandia, Hallandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Lapponia. Norvegia: Gudbrandsdalia, Dovre. C. literata. Donsov. (ruberata H. S.) Scania, Blekingia, Smolandia, Ostrogothia. Norvegia: Aggerhusia. 34 185. 186. LST 188. 189. 190. L9g 1802: 193. 198. 90: WALLENGREN, INDEX NOCTUARUM ET GEOMETRARUM. C. badiata. Högs. Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. C. nigrofasciaria GoezE (derivata Treit.). Vestrogothia, Vestmannia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. C. sagittata. FABR. TrEIT. (bidentata Heinem.) Uplandia. C. comitata. LIN. (chenopodiata LIN. TRrREIT.). Scania, Ble- kingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Nericia, Vestmannia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Agger- husia. 56 Gen. Asthena. HöBn. A. cambriea. Curt. Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. ÅA. candidata. BorkH. Trrrit. (albulata. Rott). Scania, Blekingia, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gott- landia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia, Gud- brandsdalia. ÅA. flavicata. THBG (luteata Treit.). Scania, Blekingia, Smo- landia, Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. A. obliterata. HUFN. (strigata Thbg. hepararia HäBN. Treit.). Scania, Bahusia, Vestrogothia, Uplandia, Gestricia. Nor- vegia: Aggerhusia, Ostrodalia. A. Blomeri. Curt. (pulehraria Ev. H; S.). Nortvegia: Aggerhusia, Buskerudia, Bratsbergia. 537 Gen. Lobophora. CURT. L. sexalata. ReETzZ. TrREIT. Scania, Smolandia, Oelandia, Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. 5. L. halterata. HuFN. (hexapterata Thbg. Treit.). Scania, Smolandia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia. Norvegia: Aggerhusia. Var. zonata. THBG. Smolandia, Vestrogothia, Uplandia. L. hyemata. BorkKtH. (polycommata Hibn. Treit). Up- landia. L. carpinata. BorkH. (lobulata Hibn. Treit.). Scania, Ble- kingia, Smolandia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia, Nummedalia. X 58 Gen. Eupithecia. CURT. E. rectanqulata. 11N. Scania, Smolandia, Vestrogothia Ö ? S , Ostrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia, Buskerudia. E. debiliata. HöBN. Treit. Scania, Blekingia, Smolandia, Norvegia: Aggerhusia. 200. 201. 202. 203. 204. 205. 206. 207. 208. 209. 210. 2108 212. 213. 214. 215. 216. 217. 218. 2IKO 220 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 4. J E. subnotata. HisnN. Treit. Scania, Vestrogothia, Up- landia. Vv E. venosata. FaAB. TrEit. Scania. Norvegia: Agger- husia. E. insigniata. Hiss. (consignata, Borkh. Hibn. Treit). Scania. E. lanceata. Hiss. (hospitata Treit.) Smolandia, Uplandia, Dalecarlia. Norvegia: Aggerhusia. FE. oblongata. THBG. (centaureata Hibn. Treit.). Scania, Blekingia, Bahusia, Vestrogothia, Ostrogothia, Gottlandia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. : E. succenturiata. Lin. TrREItT. Scania, Blekingia, Smo- landia, Vestrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia, Gudbrandsdalia. E. oxydata. TrEiIt. Scania, Smolandia, Vestrogothia, Ostrogothia, Sudermannia, Uplandia. E. subfulvata. Haw. (ferruginata Dup.). Blekingia. Nor- vegia: Aggerhusia. E. scabiosata. Borkr. (piperata Steph. obrutaria H. 5.). Scania. F. dodonwata. CN. SNELLEN. Scania. E. sobrinata. Huss. Scania, Smolandia, Gottlandia, Up- landia. Norvegia: Nordlandia. ; E. hyperboreata. Staup. Norvegia: Finmarkia. E. innotata. HUFSN. TrREIT. Scania. E. vulgata. HAw. (austeraria H. 5.). Scania, Vestrogothia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia. E. helveticaria. Boisp. H. S. (intricata Zett.). Scania, Smo- landia, Vestrogothia, Ostrogothia, Uplandia, Helsingia, Bottnia borealis, Lapponia. Norvegia: Nordlandia, Fin- markia. E. satyrata. HäBN. TrEit. Scania, Smolandia, Uplandia. Norvegia: Aggerhusia, Nordlandia, Finmarkia. E. callunaria. DovBL. < —— JA er ÅR ER ONE H SEA 4 Å LEA 4 vi NE N Hö Hå HRM fran Cuntö Vg Ah HubAgR fa avd) Mail - 840 p EL SAM ova BYSEN BOM Bralnsa U AR fer Ön antal USAS USA RASEN sö ms RER VE 6 RSA Par AN ggrt öl -öaja TONGA uustard mtsrtsrernaks bor fa sir HW ÖGO ARN Cluskapgte; Vuetk. Ja KA | Av M i I pk I k TNE NN L ( i + a LI ok vjö Fifas HORN SA SA FUONGA, LS SAN bar inen du. ; LIG, ÖRNOR Ne JRRUKT r é i FOR DM q i ER 4 i « "H å Få vida KU TIN t Ör ? Åu vs TA MG + , 3 | l & ! Ch Dolls (KR : é | d KOKT I rn , TIA I0A ko pa ff fUVTITELA PS vet k/t8 Nl Ej $ [| Lv | (d jul RISE Ne "”" JE Ån täatle i kli I q ET , I Å > ANA LD ' , r Ng 9 & i | | ve Oo ÄR. » | AtLiaR ! HI REN ör A reelt SAC 1 "= Ve Wille k |. i Pretn” Meta ORNFRR lingir ARP NOD TRE dar NOT fs KA Pias ke I ä p $ y BIHANG TILL K. SVENSKA VET, AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o b, BEITRÄGE KRYSTALLOGRAPHISCHEN KENTNINS DER SALZE DER SOGENANNTEN SELTENEN ERD-NMETALLE VON Dr HALDOR TOPSÖE. MIT 8 TAFELN. (DER K. SCHWED. AKAD. D. WISSENSCH. MITGETHEILT tl. 12 NOV. 1873). STOCKHOLM, 1874. P. A NORSTEDT & SÖNER KONGL, BOETRYCKARE. « Die im Nachfolgenden beschriebenen Salze :sind mir von meinem ge- ehirten Freunde Dr P. T. CLEVE zur Untersuchung iibersandt. Die chemischen Verhältnisse sind von Herrn CLEVE selbst oder wenigstens unter seinen Auspicien einer griindlichen Untersuchung unterworfen, deren Resultate schon theilweise veröffentlicht sind in den Abhandlungen: »Om Erbinjorden« af OTTO M. HÖGLUND. Stockholm 1872. »Om Yttrium- och Erbium-föreningar» af P. T. CLEVE och OTTO M. HÖGLUND. (Svenska Vet.-Akad. Handlingar 1872). Bei den verschiedenen Salzen habe ich um ein Gutachten iiber die grÖösS- sere oder geringere Zuverlässigkeit der einzelnen Winkelwerthe zu ermög- lichen, die Anzahl der verschiedenen Beobachtungen, aus welchen die Mittel- werthe abgeleitet sind, angegeben. 1. Didym-Platincyanur. Di Cy, + Pt Cy,+6 Hy O oder 2 DiCy, +3 Pt Cy, + 18 Ha. Analysirt von Dr /P: TT! CLEVE. Wondklnischsa > bre 058063: 0:00 FaR 20 öns irormen sa. (110). (OTO (OTT) (121) 10: 19,9) (SL: Meldsgily 0 ig Ag Dy ct Die Krystalle sind röthlich-gelbe Prismen (110), deren spitze Kanten gewöhnlich von dem Flächenpaare (010) abge- stumpft sind. Sie sind nur am einen Ende frei entwickelt und von Flächen des Domas (011) begränzt, dessen vordere Combinationskanten mit dem Prisma häufig von Flächen der positiven Hemipyramide (10. 19. 9) oder in einem Falle (121) abgestumpft sind. Än einem einzelnen Krystalle habe ich sehr kleine Flächen von einer negativen Hemipyramide (541), in der Zone (110). (011) belegen und die hinteren spitzen Kanten des Domas und des Prismas abstumpfend, beobachtet. Das Verhältniss der Indices welche fir die gewöhnlichste Pyramide angenommen sind, ist zwar ziemlich complicirt, aber die an drei Krystallen unzweifelhaft beobachteten Kantenwinkel- werthe lassen -keinen Zweifel iäber die Zuverlässigkeit der ge- wählten Flächensymbole ibrig, wie aus der nachstehenden Zusammenstellung zwischen den beobachteten und den fär die zwei Symbole (10. 19. 9) und (121) berechneten Werthen er- sichtlich ist: Beobachtet. Gerechnet fir hkl — — —S— —— (10. 19.9.) (121.) (TOG Hk 500300 30167 "4 SAND OLshlt 10 (BT SÖKS (äl: hel Sör 6738 — 6T 34 (010 2BET 6 56” 11 RBS FTV Mp ra i TER (2065 Die Flächen sind ausgezeichnet glasglänzend, die Prismen- flächen sind jedoch parallel den Combinationskanten mit den 4 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Pyramidenflächen stark gestreift; diese sind selbst seiden- glänzend und in derselben Richtung fein gestreift. | Die Krystalle sind häufig — wie fig 4— durch wieder- holtes parallelesAneinanderwachsen mehrerer Individuen spiesz- förmig ausgebildet. Keine deutliche Theilbarkeit. Die Krystalle sind sehr spröde, der Bruch muschelig. Specifisches Gewicht 2,679 (Mittel aus zwei Bestimmungen). Die Messungen an zehn Krystallen ergaben als Mittelwerthe: Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. ELDEN 8 9 HUD 2 | 110 : 010 2 3 (MR (lgh na 110 : 110 = = = 122935 f" 011 : 011 6 6 3 VE = | 011: 010 iq 2 62” 207-52 MORI IITOTN I 3 67" 39 67” 38 Lb O0lORHÖT90 5 3 3 50 SöCL 140!:-(10:19.9) 48 3 30: Y 30” 16' | OT 1 1 ST 323 110 : 011 2 il 62” 36" bh ARG "TTO OT 7 9 173 160 | 011: (10:09 005 =2 2 S2MO0 SAM 110 : 541 1 1 c 10” 0' 133205 110 : (10.19.9) = 3 4 TA 7164 108010 5131 JL 90? 33' 907-24” Herr CARLSON hat friiher einige Bestimmungen an die- sem Salze mitgetheilt. !) 2. Cerium-Platincyanur. Ce Cya+Pt Cy,+6 H, O oder 2 Ce Cy, + 3 Pt Cy, + 18 H, 0. Dargestellt und analysirt von Herrn S. JOLin. Monoklinisch a:b:c=0,5806 :1: 0,5527 ”ac= 122 27 Beobachtete Formen (110). (010). (011). (121). (4. 11. 7). (341). Tap fio: Tra, 6. Kleine strohgelbe, bläulich fluorescirende Prismen, ge- wöhnlich nur an dem einen Ende durch die Domaflächen (011) begränzt. Die Hemipyramide (121) und das Flächenpaar (010) ') Kristallografiska Bidrag, p> L25 LS72 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:O 5. 5 kommen selten vor: die zwei andern Pyramiden sind nur an einem einzelnen Krystalle beobachtet !). Alle Flächen spiegeln schlecht. Zwillingsbildung nicht selten: Umdrehungsaxe die Normale der Fläche (100), welche selbst Zusammensetzungsfläche ist. Die Domaflächen der zwei Individuen bilden einen einsprin- genden Winkel, nämlich: (fig. 6). Beobachtet. Berechnet. (OLLE (OTB): 31” 0 30” 57' Keine deutliche Spaltungsrichtungen. Specifisches Gewicht: 2,657 (Mittel aus zwei Bestimmungen). Die Mittelwerthe von Messungen an 8 Krystallen sind: Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. (110: 110 4 4 57” 53 57? 56' Fno : 110 3 3 121” 59' 122” 4 110 : 010 = ES SE GL ANNAT I 1 c 66F 66” 0' TSE 3 3 67” 36' 67” 34 | 011 : 010 il 1 62” 17' G2RS OB FÖLT 5 5 Hora pe UME TA 1 2 34? 28 J20 FA : 011 ä 9 02-40 = 110s(CET Tr 1 41” 16' SUN | 110 : 341 1 1 ce 14? 20" 14? 52 | 121 : 011 KR EA = 30” 40' 110 : 011 6 6 90? 36' 90? 27' Das Salz ist mit dem Didymsalze vollständig isomorph. 3 DLanthan-Platincyanur. La Cy, + Pt Cy,+ 6 H, O oder 2 La Cy, + 3 Pt Cy, + 18 H, 0. Dargestellt und analysirt von Dr P. T. CLEVE. Monoklinisch, vollständig mit den Cer- und Didym-Salzen isomorph. Beobachtete Formen (110) .(4.11.7). (011). (010). Ila MSD Kleine, strohgelbe, bläulich fluorescirende Nadeln in der Regel ohne deutliche Endflächen. Wo solche auftreten, sind !) Wenn man statt (4.11.7) das Symbol (132) annahm, wiirde der Winkel 110 : hkl berechnet — 43” 22' sein, während 41”16' gefunden ist. 6 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. sie gewöhnlich der positiven Hemipyramide (4.11.7) angehörig; die Domaflächen sind immer untergeordnet ausgebildet und fehlen oft ganz. Die Krystalle erhalten hiedurch — indem die Pyramidenflächen mit den vordern Prismenflächen einen sehr stumpfen Winkel bilden -— ein eigenthimliches Spiesz-- förmiges Aeusseres. (wie fig. 5.) Die Messungen sind nur approximativ aber zeigen hin- länglich deutlich die Isomorphie des Salzes mit den zwei friiher- beschriebenen; die Mittelwerthe von Messungen an 4 Kry- stallen sind: AL u Anzahl der (Ceriumsalz.) Krystalle. Kanten. Begbachtet. Berechnet. IRLOS TOG 2 3 280 OTO 110: 110 5 2 TD 58 NR OMTEOTT ] if 301 FIRAD I El HOS OM I 2 Zz OrT48 62” 40' NOLOESCESTT) il 2 CAO al ATEA ST 2 3 66” 30' 66” 0' PROF I ii SEI IOC Specifisches Gewicht: 2,626. (Mittel aus zwei Versuchen.) 4. Erbium-Platincyanur. Er Cya + Pt Cy,+7 H, O' oder 2 Er Cys; +3 Pt Cy, +21 H, 0. Dargestellt und analysirt vom Dr O. HÖGLUND. Rhombisch a:b:c=1 : 0,8965 : 0,6194. | Beobachtete Formen: (001). (110). (221). (111). (100). (201). (553). lab io HAS LL i; Prachtvolle, kleine ziemlich dicke vierseitige Tafeln, deren randkantenflächen — gewöhnlich von dem Prisma und den zwei Pyramiden (221), (111) gebildet — selten vollzählig ausgebildet sind, wodurch die Krystalle ein sehr unsymmetrisches Ansehen erhalten.—" (Tap. fo? 11) Das Prisma kommt immer, die Pyramide (221) in der tegel und (111) sehr häufig vor. Das Flächenpaar (100), das Doma (201) und die Pyramide (533) — die letzten Formen ausserdem nur mit einer Fläche ausgebildet — sind nur an einzelnen Krystallen beobachtet worden. Ausser den oben genannten Pyramiden beobachtet man an vielen Krystallen Flächen in der Zone (110), (111) belegen und mit den Prismen- flächen Normalenwinkel von 4—5? bildend; es gehören diese < BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O De 7 Flächen vielleicht mehreren sehr spitzen Pyramiden an, von welchen die Form (15 .15.1) die am häufigsten auftretende sein wiirde. Die Flächen sind indessen so schlecht ausgebildet, dass man nicht sicher äber die Existenz solcher spitzen Pyra- miden entscheiden kann. Die Flächen — mit Ausnahme der Basis — spiegeln iber- haupt nicht gut; sie sind gestreift und dazu sehr häufig krumm, so dass die Messungen nicht im Besitze von grosser Genauig- keit sind. Die Farbe der Krystalle ist dunkel kirsehroth; das von den Endflächen reflectirte Licht ist dunkelroth, während die Pyramiden- und Prismenflächen im Besitze eines lebhaften grä- nen Metallglanzes sind. Optisches Verhältniss. Plan der optischen Axen senkrecht auf der Basis, die stumpfen Prismenkanten halbirend, das heiszt parallel den Krystallen b und c. Karakter positiv. Die erste Mittellinie parallel der Hauptaxe. Die Orientation ist demnach bar Axen-Dispersion ziemlich gross OD: Der Winkel zwischen den optischen Axen wurde an drei Platten in Oel bestimmt: (AB) =118158 k8KDA SKIN Der Mittelwerth giebt fir den scheinbaren Axenwinkel in der Luft: (AID). = UDD | Theilbarkeit ausgezeichnet parallel der Endfläche (001). Die Mittelwerthe von Messungen an acht Krystallen sind: Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. ve 221 8 19 61 41 — (00) En la TA + 4 42” 56 425 55 | 001 : 110 7 15 388-20— 908241 9040; 1 NIUE RA 2 2 280 208-101 | 110 : 553 i: 1 32” 49 SVD | 00155) 4 6 35 33 30” 33,5 210050 I dd 47 26 38 | sd - — JAR Ölka22 4 4 71 59 — 8 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Anzahl der Krystalle. "Kanten. Beobachtet. Berechnet. RES — — — 54 0',5 (110 : 110 4 4 (OA 83” 45',5 1110 1010 2 — — 41? 53 (001 : 201 1 1 EDO LÖ 1001 : 100 i 10 90” 0' 110 : 221 ij il 33” D4',5 84” 3? 22 2 5) oj I FD IRL — — = GORT Herr CARLSON hat friher einige Bestimmungen an diesem Salze veröffentlicht. ; Specifisches Gewicht = 2,620. Mittel aus zwei Versuchen: n 3. Yttrium-Platincyanur. Y Cy, + Pt Cy, + 7 H,O oder 2 Y Cy, + 3 Pt Cy, + 21 H, 0. Dargestellt und analysirt von Dr P. T. CLEVE. Fhombisel a: bye 1 30:89205 0615 Beobachtete Formen: (001). (110). (221). (111). Tap: TERS SOTO F Wie das Erbiumsalz sind die Krystalle tafelförmig aus- gebildet, das Prisma kommt immer, die Pyramide (221) fast immer vor. Die Pyramidenflächen sind in der Regel unvoll- zählig und zwar kommen sie gewöhnlich nur an einem oder an zwei parallelen Prismenflächen aufgesetzt vor. (fig. 9, 10). Zwillingsbildung nicht selten: Umdrehungsaxe die Normale einer Prismenfläche welche selbst Zusammensetzungsfläche ist. Die Prismenflächen der zwei Individuen bilden einen ein- springendes Winkel: (Fig. 12.) Beobachtet. Berechnet. (TONEN O)A ör IS er Die Flächen sind nicht gut: sie spiegeln ziemlich schlecht und die Randkantenflächen sind gewöhnlich uneben und ge- streift: die Messungen sind jedoch weniger schwankend als diejenigen, welche sich fir das Erbiumsalz ergaben. Die Farbe der Krystalle ist licht kirschroth; gleich wie beim Erbiumsalze besitzen die Pyramiden- und Prismenflächen einen lebhaften grinen Metallglanz. Der Plan der optischen Axen ist senkrecht zur Basis, parallel mit den Krystallaxen b und c; die erste Mittellinie BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 9. ÖJ fällt mit der Normale der Endfläehen zusammen; der Karakter ist positiv. Die Orientation ist somit vollständig der des Erbiumsalzes analog nämlich bana + Der Axenwinkel in Oel gemessen: (CNS SIERRA iv Der Mittelwerth giebt fär den scheinbaren Axenwinkel in der Luft (AB), =S UV Dispersion der Axen beträchtlich o > v. Theilbarketit: ausgezeichnet parallel der Basis. Die Mittelwerthe von Beobachtungen an acht Krystallen sind: Anzahl der Se Krystalle. Kanten. Beobachtet Berechnet. f, od : 111 3 3 42040 42046 001 : 221 4 5 61941" — 61936 | 001 : 110 6 16 909 5 909 0 ANTA O Oe Be 2 949 40 | 2016-22 1 il 56920" — 569 47',5 ES TG = 2 JE 53045 2 DÖ il 1 TS TID TNG dj 10 830 28 = 110: 221 4 5 84919 — 84017' 03 IK 2 3 85040" 8503 221 : 221 1 1 82016" 8204 RS I En le 2 609 53',5 INRESA il 1 65944" — 659 21' Herr CARLSON hat in seiner oben erwähnten Abhandlung einige Bestimmungen der Winkelverhältnisse dieses Salzes an- gefihrt. Specifisches Gewicht 2,376. Das Salz ist mit dem Erbium-Platin-cyanur vollständig isomorph. 6 Thorium-Platincyanur. Th Cy, + Pt Cy, + 8 H, O oder Th Cy, + 2 Pt Cy, + 16H, 0. Dargestellt und analysirt von Dr. P. T. Cleve. Rhombisch a: b:ec=1 : 0,4589:: 071485. 10 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Beobachtete Formen (100). (110) . (011). Tab. II. Fig. 13. Kleine, strohgelbe, sadelforan Prismen, durch das - den spitzen Kanten aufgesetzte Fläckenpsar (100) stark ab- geplattet. Die Nadeln sind an den beiden Enden von klei- nen Flächen des horizontalen Prismas (011) begränzt. Die Flächen sind sehr glänzend — namentlich die der Form (011), das Pinakoid ist jedöck parallel der Längenrichtung gestreift. Bei gewöhnlicher Temperatur hält sich das Salz sehr gut; in erwärmter trockner Luft verwittert es dagegen ziemlich schnell unter gelbbrauner Färbung. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (100). Die Beobachtungen an neun Krystallen ergaben als Mit- telwerthe: Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. MOLL: OLLON a AR AID — 017-100 6 15 FOP THEORIN 01 : 110 6 21 TARA SAD FÖRE ON bördan ONS, — | ak 00 a 12 OST SNR Herr Carlson hat fräher einige Messungen an diesem Salze mitgetheilt. Specifisches Gewicht 2,461. 7. Cerium-Platinchlorid. 3 Ce Cl, + 2 Pt Cl, + 26 HO oder Ce Cl, + Pt Cl, + 13 H, 0. Dargestellt und analysirt von Herrn S. Jolin. Tretnagonalra ke" FSE Beobachtete Formen: (001). (111). (110). ANOS TURK ING, NAR Die Krystalle, von der Farbe der gewöhnlichen Platin- chlorid-doppelsalze, sind durch Vorherrschen der Endfläche tafelförmig ausgebildet. Das Prisma ist gewöhnlich unter- geordnet. Die Flächen sind uneben und zerfressen, und die Messungen nicht sehr zuverlässig, weil das Salz selbst in war- mer Winterluft schnell zerfliesst. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel der Basis. — !) Zwischen 889 31' und 90? 52' sehwankend. / BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O De itll Optisches Verhalten: Einaxig, positiv. Acht Krystalle ergaben als Mittelwerthe: i Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. RS 4 4 GAN TIGA FOOT 6 8 HUD — 001 : 110 1 il SOL 909 0' Isa 1 ill ec JlF J200 SINA 3 4 HOJDORE IS Herr MARIGNAC hat friiher!) ein Cerium-Platinchlorid, wel- chem er die Formel 4 Ce Cl, +3PtCl, + 36 H; O gegeben hat, untersucht. Obgleich diese Zusammensetzung nicht im Einklange mit der aus den Analysen des Herrn Jolin berech- neten Formel steht, lässt die vollständige Ubereinstimmung der krystallographischen Verhältnisse zwischen den zwei von Herrn Marignac und mir untersuchten Salzen jedoch keinen Zweifel iiber ihre Identität zu. Welche von den zwei For- meln die wahrscheinlichste ist, muss ich jedenfalls dahin- gestellt lasåen. Ausser diesem Salze hat Herr Marignac ein Didym- und ein Lanthan-Platinchlorid doppelsalz mit dem Cersalze isomorph und von derselben Zusammensetzung dargestellt. Er beobach- tete fir die drei Salze 001 : 111 = 589 20' bis 589 0 II: TTT =; 749 04 bis T9r 40 Herr CLEvE hat mir auch Yttrium-, Didym- und Lanthan- Platinchlorid zur Untersuchung iibersandt. Von diesen Salzen war jedoch nur das Lanthansalz mit der Cerverbindung analog zusammengesetzt; seine krystallographischen Verhält- nisse erwiesen sich auch —— so weit es die sehr zerfliessen- den und schlecht ausgebildeten Krystalle zu beobachten erlaub- ten — vollständig mit den des Cersalzes ibereinstimmend: Tetragonal, optisch einaxig, positiv. / Das Yttrium-Salz dem die Formel 6 YC1, + 5 Pt Cl, + 52 H,O beigelegt ist, erwies sich unzweifelhaft optisch zwei- axig, monoklinisch, und fir das Didymsalz, angeblich von der Zusammensetzung 3 Di ÖL, +? Pt Cl, + 20H5 0 wurde jeden- falls constatirt, das es nicht optisch einaxig ist. Es scheimen demnach zwei verschiedene Didymsalze existiren zu missen. !) Archives des sciences physiques et naturelles. Geneve 1873. 12 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Die nähere Untersuchung der Yttrium- und Didymverbin: dungen, welche der ausserordentlich grossen Zerfliesslichkeit der Krystalle wegen ziemlich schwierig ist, muss ich in die Zukunft ausschieben. 8. Lanthanrhodanid-Quecksilbercyanid. La (CyS); + 2 Hg Cy, +.8.H, 0 oder La (Cy 5); + 3 Hg Cy, + 12 H, 0. Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE. Monoklinisch a: b:e = 22787 :1:25787 ac — 87” 23. Beobachtete Formen: (001) . (100). (101).(101) . (201)-(1ITy9 CTS). | IE INU IR NG IT Schöne, farblose, wasserhelle sechsseitige Tafeln, gewöhn- lich etwas in die Richtung der Symmetrieaxe ausgedehnt. Von den Randkantenflächen sind (201) und (112) selten und jeden- falls sehr zuriickgedrängt; die ibrigen Formen sind ungefähr gleichmässig ausgebildet. Die Flächen sind im Besitze eines ausgezeichneten Glasglanzes und geben sehr gute Messungen. Theilbarkeit sehr gut parallel (100). Der Plan der optischen Axen ist dem Symmetrieplane parallel; der Karakter positiv, die erste Mittellinie ist wenig zur Normale der Fläche (001) geneigt so, dass die beiden Axen durch diese Fläche austreten. Wegen der Kleinheit und der tafelförmigen Ausbildung der Krystalle gelang es nicht die genaue Orientation zu bestimmen und eine zur Mittellinie senkrechte Platte herzustellen. Der Winkel, den die aus den Endflächen anustretenden Axen bilden, beträgt in Öel gemessen ((A, BJ)) = 75" 30, woraus (A, By) = 12716" Die Resultate der Messungen an sieben Krystallen sind: Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. .J100 : 001 4 NR PEO Ne RSS 1100 : 001 5 BTR SEE | 001:7101 4 AL NS Or SOC TG I --001 : 201 1 1 NOSA 68 DS |ö:001-2tb02 0 ANS AT lir, AS BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 5. 13 Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. JOOST Öd vet Fda CR | 1001 : 111 4 4: 10844 " 108” 38 1001-110 3 ss BÖRDA SSA | 001 : 111 3 AREAN 0 001: 112 2 20 DOG AVIS 100: 3 Bin 00198 - (ÖGON Jx100 : 111 4 USE VA = Ia SNSTn al 1 18 44” 18. MARS |100 :110 3 Aula GGR | 1E0: T10 1 a ATA MAG LOTTA 1 IAGLOStASL för fa0T : TE 4 Sus FN ORT ERSETT 2 200 HOP FAT BOSS ne 2 INR GODA HÖ 35 LE: AT 0 = SEA Sr HE0P-LT0 1 EL RN (28 [10:22 — o- — 12” 46',5 1101 : 112 2 FPA RAD Specifisches Gewicht 2,691. (Mittel aus drei"Versuchen.) 9. Ceriumrhodanid-Quecksilbercyanid. Ce (Cy S), + 2 Hg Cy, + 8 H, O oder Ce (Cy S); «+ 3 Hg Cy, + 12 H, 0. Dargestellt und analysirt von Herrn S. JOLIN. Monoklinisch a: b:e = 229205 :1:2,5655 ac = 87” 21". Beobachtete Formen: (001). (100).(101).(101). (110). (111). Hl). (112). E ANEVosU Rn LO Die Krystalle sind den des isomorphen Lanthansalzes so- wohl in Dimensionen als im Aeusseren vollständig gleich; nur sind sie häufig undurchsichtig und scheinen nicht das Doma (201) ausgebildet zu haben. Das Flächenpaar (001) ist im Be- sitze eines eigenthimlichen wachsartigen Glanzes und ist ge- wöhnlich etwas zerfressen. Zwillingsbilding nicht selten: Zwillingsaxe die Normale der Fläche (001). 14 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Theilbarketit ausgezeichnet parallel (100). Plan der optischen Axen ist wie beim Lanthansalze dem Symmetrieebene parallel; der Karakter positiv. An sechs Krystallen wurden die Mittelwerthe erhalten: Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. FO01:T00:-44-5 5 92” 39 Er 001:100 5 5 stor, Sten ) 001:101 5 Zi 46”59'. ” JAG” AF ) 001 : 101 2 2 50120! 14 ROS 100 : 101 2 2 49348 (ARTS N 100 : 101 2 2 407275. MÄNS 0015: JIA 6 13 71” 16' eg | 001 : 110 1 1 SME 91” 4 OM: BIO” 2 z 89: 3 88” 56' | 001: 111 4 5 6921” — 69:23 VOULSETS OS 6.55 Ha Ö0--TI0 43 4 66” 9 66” 24,5 EKOAE KOMA a 1 47”.30—- - ATSHNES 100 : 111 4 5 66342 IE MOD: TITLAR 9 68” 41” = | IOK 2 2 44906 SAN TOLV 4 6 60 60” 13 nand 1 5918 159 34 112 SI = 97” 32' 110: 101 3 3 SE TRASIG - TITVARPERAGE MER SS TIS 1010 3 3 5853 ORHAN 110 : 101 1 1 T3730 RK NSD Das Salz ist vollständig mit dem TLanthansalze isomorph. 10. Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE. Yttriumrhodanid-Quecksilbercyanid. Y (Cy S), + 2 Hg Cy, + 8 H,O. oder Y (Cy 5); + Hg Cy, +12 H, 0. Triklimisch.a:b :e= 22815 LEPS30 0013 100 =76"146" 001::1010= 7928) = 100-13: 7 = 102 43 100 : 010 = 85” 56". = 91300 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2, N:o 5. 15 Beobachtete Formen: (001) . (110). (100).(110). (112).(112). (101). (114). (101). | tab ERA BISA 18: IV Eg: 20,v21 Farblose, wasserhelle sechsseitige Tafeln, gewöhnlich von der Combination (001) . (110). (112). (101). (110). (100): Die Py- ramidenviertel (112) und (114) sind immer untergeordnet åus- gebildet. Die Formen sind selten vollständig ausgebildet; dies scheint namentlich von den Flächen der Zone (001). (110) zu gelten. Am häufigsten beobachtet man so auf der einen Seite der Tafel: (110) . (112) und (114) während die Viertelpyramide (112) allein auf der entgegengesetzten Seite ausgebildet ist. Die Flächen sind im Besitze eines lebhaften Glanzes und geben sehr iibereinstimmende Messungen. Zwillingsbildung nicht selten: Umdrehungsaxe die Normale der Basis (001), welche selbst Zusammensetzungsfläche ist. An einem Krystalle wurden die folgenden, von den Flä- chen der zwei Individuen gebildeten Winkel gemessen: Beobachtet. Berechnet. ER) 40148 29 (ÄRE (10) JD 9” 58" (einspringend) (100Y : 100)” 26” 30 26” 28 ((100y : (1O1y — 211, > 217135 (einspringend). Die Flächen (110) der zwei Individuen bilden ausserdem einen einspringenden Winkel von 9 24. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (001) und gut parallel (110). | j An acht Krystallen wurde gemessen: Anzahl der -—=====1X2" — — —— Ä KX Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. 00100 6 6 (EA Å 0015-12 S Re) 60-44 = 001 : 114 3 3 40” 6 39 53' EKOT TL2 NA 4 AREA VARS TOTT 2 2 39” 44' 39” 53',5 EMARTOR TA 1 1 65” 32 65 ITE 2 30” 0 307 «001 : 110 6 7 8518 20 16 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Anzahl der 2 Krystalle. Kanten. Beobaehtet. Berechnet. "001-400 6: sp 10SKLA — | 001-- TOEI4R 3 B5?-AR gl POrBe FLO0: TOlFer 3 AT Bra AEKLIES |-0015 LOL där 3 nabor p lfat ne RE ETOD TO EPG NRA = 96” 23',5 Tin MONS 3 AT” AG TSE so ERS 4 62” 47' - [1200-1704 1148, dh Bi Vt) 169732) 160 1T0:T1211-28 3 54240"25 BAR HTT A2 2 567207 FIG [Fl03TOL 708 kisse Hbd BSK AOS TOLSLÉ0, 2 20.40 TOT TO GRE [1ÖLSÄT2 erg Ei 434 LOSER ERE EN ÄRE Re 100351 12,34 :7 4 3 63 3 63” 2 LÖSEN 2 617,50" IG Specifisches Gewicht 2,544. 1. Erbiumrhodanid-Quecksilbercyanid. Ér (Cy S), + 2 Hg Cy, + 8 H,O oder Er (CyS), + 3 Hg Cy, + 12 H, 0. Dargestellt und analysirt von Dr P. T. CLEVE. Triklinssela bi: G=, 2000 RING 001 010 =79"515 001 100:=1762 49051. 100-1010E=B6E5505 SE NU00T 7 = 102” 40 ,5 CERRO Beobachtete Formen: (001) . (110). (110). (100) .(101).(112). (112). | PIP STI bro TS NIT RT Kleine, durchsichtige, sehr schwach röthlich gefärbte Täfel- chen, welche gewöhnlich so dinn sind, dass Randkantenflächen gar nicht zu beobachten sind: Diese Schuppen sind im Be- sitze eimes ausgezeichneten Perlmutterglanzes. Die etwas dic- keren Tafeln sind sechsseitig und werden an den Seiten von den Flächen der oben genannten Formen begränzt!). Selten !') Das Pyramidenviertel 112 ist nur an einem Krystalle und zumals sehr wenig entwickelt beobachtet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND HANOI MT fäveh trifft man die vollzählige Combination; in der Regel sind die Krystalle Cömbiatatigaen wie Fig. 21, oder wie Fig. 19 sehr regellos ausgebildet. Die Flächen spiegeln gut. Theilbarketit Suss eeiklnet parallel (001). An sechs' Krystallen wurde beobachtet: Anzahl der Krystålle. Kanten. Beobachtet. Berechnet,. GOR=ITO ERS 6 ASS 74” 58',5 -- SANTO KORR 65” 16' 65” 19',5 a 02 2 Ö 40? 9' 39” 42 NORSK LS RNE 29” 52 BITA OG MD 185 ren fos D lead ARNE Sj 94” 49 94” 45 A00M-TÖ 3 6 55” 53 = Fo 007 0 a 0 76” 49',5 — fö 00-11 a je ATT TÖS TE NE SE 56” 31 56” 28',5 HÖRSEI0F 3. 3 68” 42 68” 45',5 HOÖRSKI0 RR 54” 27 54” 46 (0: TON ö 2 NORTE 78 53 ( iN0STMÖ 1 47:48 47” 50 SU00:= TONA 62” 49 = r002 EO) MM a NN 09 ”N TOO 1 MAST 73” 48 Das Salz ist vollständig mit dem Yttriumsalze isomorph. Specifisches Gewicht 2,740. 12. Didymrhodanid-Quecksilbercyanid. Di (Cy S), + 2 Hg Cy, + 8 H, O oder Di (Cy 5); + 3 Hg Cy, + 12 H, 0. Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE. Rhombisch a :b:c=>1:0,3536 : 0,2449. Beobachtete Formen: (100). (110). (210) .(001).(201).(111). Tab. IV. Fig. 22, 23. Kleine, schwach - röthliche nadelförmige Prismen, deren scharfe Kanten durch das Flächenpaar (100) stark abgestumpft sind. Zwischen dem Prisma und dem Pinakoide beobachtet man Flächen des Prismas (210), welche bisweilen ganz fehlen und jedenfalls selten an allen gleichnamigen Kanten vorkommen. v 48 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. - Die Nadeln sind selten mit deutlichen Endflächen versehen, und wenn solche vorhanden sind, sind sie so klein und 'un- deutlich, dass die Messungen nicht genau werden können. An einigen etwas grösseren Krystallen ist es mir jedoch gelungen wenigstens die Symbole der verschiedenen Formen festzustel- len, nämlich die Basis (001), das horizontale Prisma (201) und die Pyramide (111), von welchen das Flächenpaar (001) in der Weise vorherrschend ist, dass die ibrigen Flächen bis- weilen kaum sichtbar sind.” Die Spaltungsrichtungen liessen sich der Kleinheit der Kry- stalle wegen nicht bestimmen. Optisches Verhältniss: der Plan der optischen Axen ist parallel der Längenrichtung des Prismas; die erste Mittellinie fällt mit der Normale zur Fläche (100) zusammen. Der Karak- ter positiv. Das Orientationsschema wird demnach: Sol 2 Der Winkel zwischen den optischen Axen in Oel gemes- sen beträgt ungefähr ((CAB)NS = 30-008 woraus (AB)N=HSomPE Axendispersion: v > 0. Messungen an sechs Krystallen ergaben als Mittelwerthe Anzahl der ee S Krystalle. Kanten. Beobachtet. 0. 4 Die Mittelwerthe von Messungen an acht Krystallen sind: Anzahl der RR NM Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. ("100 : 533 Tr NAS 100 : 111 667515 12667 NR | 100 : 133 98: 108 Ol 1 100:133 SEB ASL | 533 : 533 HOTA HÖRS 1 25 46” 15' 133 : 133 NME NON [100 : 230 58150 HSA (PT Te Sö 44 3 43” 56,5. 1230 : 230 533 : 533 PH BN IN BR NM Si HR AM 0 Aa [i SN Sang al age ag RS Nor GENE WINES OL 4056 AT +133 : 133 542 5 » [230 : 133 622136: 020 1230 : 111 HORNEN 230 : 533 51? 204 512 FIISgS Ör Ge 81" 45' 133 : 230 2 15 AGT sula: 533 : 230 1 89: 164H:1:890 15 FJ Ne — ST BTR 109 5 (ROS TE Re 109” 33',5. f33: 1390 RENEE Do BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 5. 2D Das Salz ist vollständig mit dem Yttriumsalze isomorph. Specifisches Gewicht 3,171. (Mittel aus zwei Bestimmungen.) 18. Yttriumsulphat. 3 Y SO, + 8 H,O oder Y,(S 0,); + 8 Hy 0. Von Herrn Dr CLEVE dargestellt und analysirt. Monoklinisch a :b:c= 3,0537 :1:2,0218 ac = 61” 20". Beobachtede Formen: (101).(100). (001). (211). (111). (111). 233), (122), (13 6. 6.). Tab. VICE) 2) dd. Kleine, farblose, wasserhelle, ziemlich regelmässig ausge- bildete Krystalle, gewöhnlich von der Combination (101), (001), (100), (211), (111) mit vorherrschendem (101) und unter- geordnetem (111), wie fig. 37. Ausser diesen Formen beobachtet man nicht selten eine Reihe von kleinen, sehr schmalen Flächen zwischen (111) und (211), unter welchen (111) und (233) mit z2iemlicher Schärfe bestimmt werden konnten. In derselben Zone belegen und die dreiflächigen Ecken (101), (111), (211), Stam pick sind die Flächen det positiven Hemipyramide (722), welche an zwei Krystallen sehr klein aber gleichzeitig ausserordentlich glän- zend vorhanden waren. Endlich habe ich in zwei Fällen eine negative Hemipyramide zwischen (100) und (201) belegen und mit den Flächen (211) einen sehr stumpfen Winkel bildend beobachtet. Das Symbol (13. 6. 6.), obgleich ziemlich compli- cirt, ist fur diese Form das wahrscheinlichste. v Die Flächen sind im Besitze eines ausgezeichneten Glan- zes aber sie sind gleichzeitig so stark sestreid dass die Mes- sungen an gleichwerthigen Kanten unter einander sehr wenig iäberemstimmend sind. Die der Form (101) sind parallel der Symmetrieaxe, die der Pyramide (211) parallel den Kombina- tions-Endkanten mit (111) gestreift. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (101) und (100). Das Salz ist fräher von dem Herrn Rammelsberg wunter- sucht worden !). Von diesem Gelehrten sind die Formen (0075), (100), (101), GOT) (ATT), (111), (211) beobachtet; Er fand das Axenverhältniss 310 RO SRS ILS FIBA DE EO (IA !) Poggendorffs Annalen. Bd. 115. 383. 26 > TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Unsere Messungen stimmen ziemlich gut: iberein; nur sind die der Zone (100), (111) angehörigen Kantenwinkel etwas verschieden gefunden. Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. Rammelsb. 100 : 001 1 Fl 62248 GROV AS 100 : 101 ini ind EE 37 32',5 380 I 001 : 101 3 3 23729 23475 2348 1700 : 101 JE = 228 T8A5NOTTE0 (101 : 101 = = = 64 MSN RS ORDS (100 : 111 = 22 sf 601 — 160730 100 : 211 il il 667:36' ””66”52 GS 100 : 111 = = — VER FRAS TR: Grd 5310 Sr KOSS ju SA ROR er 1 Ca NS em 111: 233 1 1 4056 — 501 Fel l211: (13. 6.6.) 2 2 20.351 Sak 00 TT 4 4 540 47 — 549 50' 001-11 = > SS 699 54' — FC : 211 4 5 809 14 —S = 001 : 211 3 3 990 45 99946 — 99944 fi LOL: 5 7 509 56' = 519 25 | 111: 1 5 6 780 0' 1808-04 (SLA fr01: 2 3 4 860 12! 1< 1860 MA 1101: 211 3 Å 930155'4- 798086” NNE TI: EP se 21 LAGTS ANIGERE [TRATT 4 4 699 0' — 68953 apor 3 NN 0 Uk EL 2 i ST 5 8 AY ODENSE ATOM Bas Das specifische Gewicht 2,530. | 19. Yttriumseleniat. 3Y Se OTEFESERONGder Ys (Se O,)3 + 8 H, (0 Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE. Monoklinisch, vollständig mit dem Sulphate isomorph. Beobachtete Formen: (001).(100)-. (101). (211). (111). Tab VI, festa2:133, 0436 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDEL. BAND 2. N:0'D. 27 Farblose, wasserhelle, in der Regel tafelförmige Krystalle. Das Flächenpaar (100) ist immer iiberwiegend ausgebildet; von den Randkantenflächen der Tafeln sind die zwei Pyrami- den gewöhnlich im Gleichgewichte entwickelt, die Flächen- paare (101) und (001) sind etwas zurickgedrängt. Die Hemi- pyramide (111) ist — wie fig. 34 — häufig unvollzählig. Die Tafeln sind etwas in der Richtung der Hauptaxe verlängert. Bisweilen' beobachtet man sehr schöne, regelmässig aus- gebildete rhombotderähnliche Kombinationen der Hemipyra- mide (111) und des Flächenpaares (100), deren spitze Polecken durch die Basis abgestumpft sind. Fig. 33. Die Flächen sind sehr glänzend, geben aber wegen ihrer starken Streifung sehr schlechte Spiegelbilder. Zwillingsbildung nicht selten: Umdrehungsaxe die Normale der Fläche (100), welche selbst Zusammensetzungsfläche ist. Die Zwillinge bilden einspringende Winkel zwischen den Flä- chen (111) und (111) der zwei Individuen. An einem Kry- stalle ergab sich: Beobachtet. Berechnet. (DNA: (ILL 9921 — 9942 (einspringend) (OM EAOM = OL 599 30' Räls CM SAO ATV. I Die an diesem Salze — an sieben Krystallen — bestimmten Kantenwinkel waren zu schwankend um zuverlässige Mittelwer- the geben zu können. Ich beschränke mich daher dazu die Mes- sungen, welche die vollständige Isomorphie zwischen diesem Salze und den iibrigen Salzen von derselben Formel bestäti- gen, anzufiihren, ohne aus ihnen die Dimensionen zu berech- nen. Zum Vergleiche sind die fir das schwefels. Salz betech- neten Werthe beigefigt. Anzahl der YNSO+ + 5/, H? 0. SÄ ee Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. 100 : 001 4 6 60? 15' 61” 20' I 100 : 001 5 SVR 0ENS A0 100 : 101 3 4 Hi RDS ETSI nm : 001 2 AR A0NSL 40825 100 : 111 4 7 FASHION [100 : 111 3 6 SAL SATA 100 : 211 3 3 66” 30' 66” 52 28 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Anzahl der Kaystalle. Kanken: Beobachtet. Berechnet. 001 : 111 4 10;, + 7016 NE f001 : 211 2 SNGISKB 80” 14 005320 san . (97: 3500 11: äl 3 AREA SE 53” 42 (ENNSTEN! 3 34 125>40 26 IT: 101 2 20 632 ANOS 101 : 211 2 Fr NG0EG: Specifisches Grsksohie 2,895. (Mittel aus drei Versuchen.) 20. Erbiumsulphat. i 3 Er SO, + 8 H, O-oder. Er, (SO), + 8 HO: Dargestellt und analysirt von Dr O. Höglund. Mondoklinisch a: b:c=3,1903:1:2,1100 ac=61" 32 Beobachtete Formen (001) . (100). (101). (101) (1II)(21D RO Tab VIS Fig: 02,38: Die Krystalle, durch langsames Verdampfen eimer gesät- tigten Lösung in gelinder Warmié dargestellt, sind prachtvolle, Solblick-tofbe; durck scktioe Corbinatioren von (001). (100). (111) im Gleichgewichte ausgebildet. Die zwei Flächenpaare (101) und (101) sind nur als sehr schmale Abstumpfungen der Kanten (100). (001) und (100). (001) vorhanden, und die Flä- chen der negativen Hemipyramide (211) kommen immer nur als kleine Abstumpfungen an den oberen und unteren der von den drei Hauptformen gebildeten Ecken vor. Ausser diesen Formen habe ich an mehreren Krystallen Flä- chen eines positiven Hemidomas beobachtet, welche den Com- binationskanten zwischen (001) und (101) aufgesetzt sind, und mit der Endfläche einen sebr stumpfen Winkel bilden. Die an vier Krystallen gemessenen Normalenwinkel sind: 001: h od =14" 50, 4740" 40 05130285 ” deren Mittelwerth 49 15 beträgt. Bei den bedeutenden Schwank- ungen der Einzelnwerthe ist es jedoch schwierig das Symbol eines solchen Domas festzustellen, indem der Unterschied zwi- schen Maximum und Minimum von fast anderthalb Grad die Indices ganz bedeutend verändert. Es ist nämlich BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 5. = 29 fär (hol) = (109) der berechnete Werth' = 3947 (108) » = 200 (107) » FEN unter welchen wohl der fär das Symbol (108) geltende Win- kel am besten mit der Mittelzahl der Beobachtungen im FEin- klange steht. Alle Flächen sind stark gestreift — namentlich sind die Pyramidenflächen (111) parallel ihren Combinationskanten mit (100) cannelirt — sind dazu sind selten die Flächen und Ge- genflächen wirklich parallel. Die Messungen sind daher ausser- ordentlich scehwankend und unsicher. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (001) und (100). Die Messungen an sieben Krystallen ergaben als Mittel- werthe: Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. 001 : 111 5 10 569 61) 55056" 001 : 211 5 8 809 25' mn ("100 : 001 6 I 619 32 | 100 : 001 5 5 agg 1189 28 j 100 :101 4 Me 779 72) 7808 1 100: 101 i i 3703 370 41' rr OL 4 409 20' ped 001 : 101 3 3 230 48' 230 51 100 : 211 5 9 669 43'3) > 679 36' 100 : 111 5 10 609 247) 619 0 LS GE AN ll DEE OVE Rg ST 3 3 759019 —779 36' 759 33' be : 101 2 2 509 51' 52013',5 US 1 il 1139 14' 1139 19 101 : 211 i 2 949 10' 939 25' ÖL 3 5 6209 29:53) — 62014 TÖRSTTT Zz 4 739 36' 749 32. Das Salz ist vollständig m 1) Zwischen 54? 35' und 57” 52' schwankend. 2) Zwischen 75” 19' und 78” 25' sechwankend. it dem Yttriumsulphate isomorph. Das Specifische Gewicht 3,217. (Mittel aus drei Versuchen). 3) 65? 27' bis 67? 47". 4) 59? 47' bis 61?40'. 5) 61 11' bis 63" 8". 30 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. I 21. Erbiumseleniat. 3 Er Se0, + 8 H, O oder Er, (Se 0,); + 8 H, 0. Dargestellt und analysirt von Dr Cleve. Monoklinisch a: b:c=3,0218:1:2,0012 ac = 61915". Beobachtete Formen: (100) . (111). (001). (101).(101). (211). Tab. VI. Fig. 32, 35. Kleine, sehwach röthliche, sechsseitige Tafeln deren Rand- kanten selten deutlich ausgebildet sind; wenn sie bestimmbar sind, scheinen sie immer vorherrschend von?den der negati- ven Hemipyramide (111) angehörigen Flächen gebildet zu sein; die Flächenpaare (001).(101). (101) sind zwar immer vorhan- den, aber sie sind ziemlich zurickgedrängt; nur an einem Kry- stalle habe ich Spuren von den Flächen der Form (211), wel- che sonst bei allen mit dem Erbiumseleniate isomorphen Sal- zen wohl ausgebildet ist, entdeckt. | Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (001), gut parallel (100). Die Flächen spiegeln sehr gut und sind nicht gestreift; die Messungen — an 5 Krystallen — sind daher gut iibereinstim- mend. > Anzahl der Ers Krystalle. Kanten, Beobachtet. Berechnet. +100 : 001 5 5 619 15' 12 +T0)0 : TOT 4 4 78919' = 1 100: 101 1 il 37052 > 37029 TOLO ER — 409 26 fe 3 4 111959:235 950 100 : 111 3 3 84038 — 84043 100 : 211 2 2 669 29',5 669 43',5 SE ES a RS = Lo 179 59',3 föll kyss 4 540 4 SE ANETTE 4 4 62052 — 62058 001 : 111 4 6 69051 — 69946' OT 2 2 78035 — 780355 Dä ST LR SE — 1109 31' 001 : 211 i | 800 Y 80913 101 : 211 1 1 6194 619 10 TÖS ES så EE 93039 Das Salz ist vollständig mit den friheren, analog zusam- mengesetzten Salzen isomorph. Specwfisches Gewicht 3,516. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 1. N:o1ll. 31 22. Didymseleniat. 3 Di Se O, + 8 H, O oder Di, (Se 0,); + 8 Hy O. Dargestellt und :analysirt von Dr CLEVE. Monoklinisch, vollständig isomorph mit den ibrigen Sele- niaten und Sulphaten von analoger Zusammensetzung. Beobachtete Formen (100) . (001) . (101). (111). (211). (111). Ziemlich grosse, röthliche durchscheimende, kurz-säulen- förmige Combinationen der genannten Formen, von welchen nur die Flächen der positiven Hemipyramide (111) klein und zuräckgedrängt sind. Dass Aeussere ist der Fig. 32 ziemlich äbnlich; nur sind die Krystalle nicht so stark nach (100) ab- geplattet. Die Flächen sind nicht gut; sie besitzen einen mat- ten Porcellanglanz und spiegeln schlecht; ausserdem sind sie fast alle uneben und gestreift. Die Krystalle halten sich nicht gut in der Luft; in kur- zer Zeit werden selbst bei gewöhlicher Temperatur die Flä- chen vollständig matt und die Krystalle werden nach und nach die ganze Masse hindurch triibe und vollständig undurchsichtig. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (001) und (101), gut parallel (100). Die Flächen sind von einer solchen Beschaffenheit, dass am genaue Messungen gar nicht zu denken ist. Ich habe mich daher dazu beschränkt durch einige, an drei Krystallen aus- gefiuhrten, Bestimmungen die Ubereinstimmung der Winkel- verhältnisse dieses Salzes mit den analog zusammengesetzten Verbindungen zu constatiren YSO: + 2/, H? 0. Beobachtet. Berechnet. ' 100 : 001 609 54' 619 20' 1100 : 101 370 26" + 37032 ,5 00: TT 940 Y 959 17' Joo SIN 859 20 8409 43 100 : 211 6509 43 669 52 a SI 609 12 609 1 001 : 111 699 12” 699 54” 001-21 809 39' 809 14 001 : 111 5509 25 H40 AT: ZULS SN 1099 38" 1119 0 TEST 1269 38 1269 18” 111: 211 479 3Y 47913 JA TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Specifisches Gewicht. Krystalle von zwei versehiedenen Dar- stellungen ergaben die Werthe 3,223 und 3,255. (Mittel von zwei Versuchen.) | 23. Thoriumsulphat. 2 Th SO, + 9 H, O oder Th (SO,), + 9 H, 0. Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE. Monoklinisch: a :b:c ="0,5953 : 1: 0,6851 ac = 81” 40". Beobachtete Formen: (110). (011). (100).(001).(010). (101). Tab) VIS Riof a A0r Kleine, farblose, durchsichtige octacderähnliche Kombina- tionen der genannten Formen, von welchen die zwei Prismen (110) . (011) immer vorherrschend sind. Die zwei Flächen- paare (001). (100) sind gewöhnlich nur als schmale Abstumpf- ungen der in der Symmetrieebene belegenen Kanten der Pris- men ausgebildet; die Formen (010).(101) fehlen oft gamnz. (Fig. 40.) i Die Flächen sind im Besitze eines ausgezeichneten Glan- zes, aber sie geben alle wegen starker Streifung sehr schlechte Spiegelbilder. Dieses gilt namentlich von den Flächen des Prismas (011) welche parallel ihren Kombinationskanten mit der Basis fast cannelirt sind. Die Messungen sind demnach sehr schwankend und unsicher. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (010), gut parallel (100). Das Salz ist friher von den Herrn NORDENSKJÖLD !) und MARIGNAC ?) untersucht worden. Der letztere Gelehrte fand ausser den von mir beobachteten Formen zwei Domen zwi- schen (001) und (011) belegen und mit der Basis sehr stumpfe Winkel bildend, nämlich (016) und (018) mit den Winkel- verhältnissen ?): 010 :016 8330 berechnet 83” 33 00018 85 30 » (SSA Die Mittelwerthe sind aus Messungen an finf Krystallen abgeleitet: !) POGGENDORFF'S Annalen. 119. 50. 2) Archives des sciences physiques et naturelles. XVIII. 345 3) In der Abhandlung des Herrn MARIGNAC steht P:e, P:eYe, P: eb statt H:e, E:e”siete. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD.'HANDL. BAND 2. N:O 9. 20 Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Nordenskj. STING. Berechnet. (100 : 110 3 4 3023-307 27 11505 301-3015307 JO10:110 — — =E 159-25011592 a04HOES0 rn 5 5 GORAGE. — 161-04 1 6IRO 110 : 110 4 4 119” Y = SN EIORO 001 : 100 i i SIF ÖG. nn FSLTA0G SKATAN for 201 ll 1 Fe PAN SN BE AR 100:101 = — —L — o— = 4 4432 001 : 110 1 2 83008 Wi 825 ANS (001 Tio il 2 Ög AE TO NOR 110 : 011 3 4 TEA EIS OT A9 0:10 1 il Hcg NR MARE hD2 0 10 : 011 4 4 TÖS = 79” 33' oa 1 TATT CSN IR AS 011 : 011 1 2 00-243 ES 6816" 6816 ÖRORgR tal. BITTE. 566 Ka 1058: 500-55052 100 : 011 2 — SNARTUNSS FIFS ONE RSTGLS Specifisches Gewicht 2,767. 24. Thoriumseleniat. 2 Th Se O, + 9 H, O oder Th (Se O,), +;9 Hy 0. Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE. Monoklinisch a: b:cec= 0,5984 :1:0,6542 ac = 8134". Beobachtete Formen: (110). (011). (100). (010). (101). ap VIT ETS AO TE Wasserhelle, oft zi mlich grosse, regelmässig ausgebildete Krystalle mit diamantglänzenden Flächen. Die zwei Prismen sind vorherrschend und im Gleichgewichte ausgebildet; von den drei Pinakoiden ist (010) in der Regel klein und fehlt oft vollständig. Die Flächen geben sehr gute Spiegelbilder; die Messungen sind daher recht zuverlässig. Zwillingsbildung hävfig; Umdrehungsaxe die Normale zur Fläche (100) nach welcher die Individuen zusammengewach- sen sind. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (010), gut parallel (001). Mittelwerthe von Beobachtungen an sechs Krystallen: 34 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Anzahl der Krystalle. Kanten Beobachtet. Berechnet. 110 : 110 5 5 61715" ” KOE SS ULOSITK0 5 5 USAS == ) 110: 100 2 2 307355 SOS | 110 : 010 1 1 HO ROR 110 : 011 6 6 67739 JOrES0 +110 : O11 6 6 99” 50' == 110 : 001 5 5 82” AQ 5 SAN 001 : 100 il 1 81736 SIE I : 100 2 2 98” 24'5 98? 26' 100 : 011 1 il 97 3 73 AR 110001 2 2 825045 SG OTEL ON 5 5 65” 4Y = | VINOS Z FLATOR 011 : 001 5 6 320047 "BN 011 : 010 1 2 STATIST ED Das Salz ist vollständig mit dem Sulphate isomorph. Specifisches Gewicht 3,026. 25. Didymnitrat. Di N, O; + 4 H, O oder Di(NO,), + 6 H, 0. Dargestellt und analysirt von Dr CLEVr. Triklinisceh ås: b:e= 1 :2,40385 : 1,8597. 001 ;010/=-83727"- 001 :1001= 11074355" T00:-010E890527 = NS NEON C=1"02640055E ap: VIE Rio A2AS: i Beobachtete Formen: (010) . (110). (130). (100).(110).(001). (112)= (OLLI) (OL) +(32). Die Krystalle sind ziemlich gross, durchsichtig, von der eigenthiimlichen röthlichen Farbe der Didymsalze. Sie sind nach (010) tafelförmig und in der Richtung der Hauptaxe etwas ausgedehnt. Von den Randkantenflächen der sechsseiti- gen Tafeln sind (011) und (132) nicht immer zugegen, und, wenn sie vorkommen, sind sie jedenfalls sehr untergeordnet. Das Flächenpaar (100) ist nur an einem Krystalle beobachtet. Die Prismenhälften (130) und (110) haben fast immer nur eine Fläche ausgebildet, wärend dagegen (110) immer zwei- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 2. N:05. 39 flächig ist. Hiedurch erhalten die Krystalle ein sehr regello- ses Aeusseres. Die Flächen spiegeln gut; sie sind jedoch häufig etwas uneben und die Kanten sind nicht scharf. Die Messungen stimmen sehr gut mit einander iiberein und sind recht zu- verlässig. Das Salz ist in feuchter Luft hinfliessend, hält sich aber unverändert in erwärmter Winterluft. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (010). Das Salz ist friher vom Hern MARIGNAC!) untersucht worden; er beobachtete die Formen: (OTO) (130) . (FIO) (TIO): (TL2) (011) (001) (GUT2) E R M N IE v uu ee Ich habe dieselbe Aufstellung der Krystalle wie dieser Gelehrte gewählt, und nur — wie oben ersichtlich ist — in der Deutung der Flächen eine kleine. Aenderung vorgenom- men. Die Messungen an sechs Krystallen ergaben: Anzahl der Om —— —— - Krystalle. Kanten. Beoachtet. Marignac. Berechnet. 050: 010 : 130 4 40730" - 40719 +010 : 110 6 6 68208 30 2 on : 110 2 20 vINELG2S SN SINA SEN 010 : 110 6 Hin NGSFAGES KöSMS0CE GBA: 110 : 110 2 8 HADOR AS I0 RAD TABES 010 : 100 1 UI SES PE 89” 52 110 : 130 il IL SR Le 28” 9',5 ET 2 EG SS GR 010 : 001 3 3 96740" 96:50" 9658 00+ : 011 1 1 162985 28 28 4',5 010 : 011 1 17 e5Ar 54250 5448 x010 : 132 4 AU ES — == Fong Jil? 4 ANTA = AE 132: 112 2 JG LA 58” 42 : 132 3 JUL 6083 op 110 : 011 Zz 2 98” 21' 2 98” 43' 001 : 110 3 3 SIN = 682 1" fc 3 IN 5 FESC ud ORSAKER 110 : 011 3 3: 2506 RON NN BIG 1) Archives des sciences physiques et naturelles. Mars 1873. 26 TOPSÖE, THORIT-. CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Anzahl der Ze N——LLLLL R Krystalle. Kanten. Beobachtet. Marignac, Berechnet. 2 o ' s ln SR 3 3 44” 13 — 44” 15 110 : 112 3 du 622297 62200-MGDENS 001 : 110 2 2 fa Sal 73 200 SR 130 : 001 2 SOC AE S2HGES 110 : 011 3 3 63” 9 = 62” 58' a 3112 1 yilneåby — 58” 58 112 : 011 = 2 AN ie 62” 49 26. Didymaecetat. SNDN(C) TRIO BE Or oder (ON: Än Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE. Prikliniseh a: b:e= 1 : 0,8417 : 0,8705. 001: 010 = 68" 32' 001 : 100 = 74” 29' " 010 : 100 — OTO: 3 = INS UA SEPA, Beobachtete Formen (100). (OOYIETON OT (101). (101). (OTIS IT): Tab. VIII. Fig. 44, 45. Die Krystalle sind röthliche, kurz-säulenförmige Prismen (100) . (010) — etwas nach (100) abgeplattet —, deren scharfe Kanten von (110) abgestumpft sind. Von den Endflächen sind (001), (101) und das Pyramidenviertel (111) vorherrschend, während (101) und (011) zuriickgedrängt sind. Die Flächen sind glänzend, geben aber wegen Streifung und Unebenheit schlechte Spiegelbilder. Die einzelnen Mes- sungen sind daher unter einander ziemlich schwankend, aber die unten als Mittelwerthe gegebenen Winkel missen, weil sie aus einer ziemlich grossen Anzahl von Beobachtungen her- geleitet sind, als recht zuverlässig angesehen werden. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel den Flächen (100). (010) und (1T1). Die Messungen an neun Krystallen gaben: Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. 00 TO 0 Sar AT sö ST00EO 6 6 61” 26,5 = 010 : 110 6 6 4957-1855 AH 3365 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 5. Anzahl der —— SÄ ee Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. | 001017 14705 AS 58” 58 | TOL 2001. 22 46” Y 46” 33 TOO OO ASL 0ST2N FÖRS betg0s 001.<-r 4. i rd 74? 29 EX | 100: 101 il Nise AON 40” 50' 100 : 111 SEE (AD T4? 35,5 00-ORES AT 6 60 0' 60” 10',5 ln JOMEIIS NS AE OR 45” 14 SOLO =00L ED 68” 32' EE | 010 : 011 FEELS 53” 50' 540 TSK AE DN Jar [00 TI er AR VAR VOn0s TON BE RED 56” 55',5 101 : 111 1 1 57 45 57 32 OST 2 2 54” 16' 54” 39 ”110:001 = 5 (TES eS | 001 : 111 SI 68” 0 67” 45 El : 011 ANS SORIN 80” 18 Tis AN RE 50” 19 MOSOL er RT MaB 830 Specifisches Gewicht 1,892. (Mittel aus zwei Versuchen). 27. Yttriumacetat. 3 Y (CIH, 0), + 8 H50' oder Y(C, H, Oja + £H: 0. Dargestellt und analysirt von Dr CLEVE. Trikliniseh a: b :ec=1 : 0,8354 : 0,8661. 0015-010--681304 OVT=TO0= 4 20 FI00EI0X0E 064505: 5 = URNA 7 I5A0 cC= 64" 14,5. Beobachtete Formen: (100). (010).(110).(001). (111). (101). (OT): Tab. VIII. Fig. 44, 46—48. Farblose, wasserhelle, kurz-säulenförmige oder etwas ab- geplattete Krystalle. Sehr häufig trifft man die einfachste, rThomboäderähnliche Combination (100) . (010) . (001) — Fig. 47. 25 TOPSÖE, THORIT-, CERIT- UND GADOLINIT-METALLE. Die flächenreichen Krystalle sind gewöhnlich nach (100) tafelförmig ausgebildet. Die Flächen der Formen (110). (101). (011) sind immer untergeordnet. Die Flächen sind: diamantglänzend, geben aber wegen Streifung ziemlich mittelmässige Spiegelbilder. Dies gilt na- mentlich von den Flächen der vertikalen Zone. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (100). (010). (111). Aus Messungen an zehn Krystallen sind die folgenden Mittelwerthe hergeleitet: Anzahl der Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. SE 5 TRES RAS SE (6 s Öv SOON: 5 104”42'-107"36' 106?” 53',5 NLOO: = Te ER 61” 38 010 : 110 1 il ALT ABs +100 : 001 id 8 TAS = | 100 : 101 1 1 39 2 40? 53,5 001 : 101 3 3 34716 3 010 : 011 4 4 53 19 53” 58 kom : OT1 7 8 NED 2 «010 : 001 5 6 68” 30' = 010 : 111 4 Å 645.000 KODEN TÖN = = 54 497 Foo IT 7 7 67” 48 = FETTO 001 2 2 57 54 5730 J110 :101 2 2 HORA BOAT [Or=0TE 8 2 4978 FAGSRE 100 : OT1 2 3 396-603 -608HS fon ST 6 6 44” 58 ER 100 : 111 4 AE ASU EDR 2 8 ARI 010 : 101 1 1 NGA 1 Die Messungen sind sehr schwankend und die Mittelwerthe nicht sehr zuverlässig. Das Salz ist vollständig mit dem Di- dymsalze isomorph. Specifisches Gewicht 1,696. (Mittel aus zwei Versuchen.) 28. Erbiumaecetat. JET (CC EOS FSEOroderetr (CI ESON: + EO Analysirt von Dr O. HÖGLUND. Nå BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O Db. 39 Trikliniseh, den Yttrium- und Didymsalzen vollständig isomorph. Lå Beobachtete Formen (100) .(010).(110).(101).(001).(111). Tab. VIII. Fig. 44, 46. Die Krystalle, durch langsames Verdampfen einer gesättig- ten Lösung in gelinder Wärme gebildet, sind den der zwei oben beschriebenen Salze vollständig ähnlich. Sie sind pracht- voll, durchsichtig, röthlich gefärbt und erreichen oft eine ziem- liche Grösse. Die Flächen sind ausgezeichnet glänzend aber sie sind so gestreift dass an genaue Messungen gar nicht zu denken ist. Die — an sechs Krystallen erhaltenen — Mittel- werthe dienen nur dazu die vollständige Isomorphie mit den fricheren Salzen zu bestätigen. Zur Vergleichung sind die fir das Didymacetat berechneten Werthe beigefigt. Theilbarkeit ausgezeichnet parallel (100) und (010). MES fr Didymacetat. Krystalle. Kanten. Beobachtet. Berechnet. 100::-0405 5 6 dz I 130 for 2 10 I 1 44” 16' 45” 33,5 O0ELIO I il 61” 58 bil2665 100::001- 4 AN EE SUSAN Te RN fon AO I 1 33” HT 33” 39 100-101 I il 40” 0 40” 50' iO0:-0TI, 2 2 59” 59' 60” 10',5 bon Sä dr vd 1 ADR 45” 14' NO0ETE 2 AP Na T4” 35',5 010 :001 5 5 69” 32' 68” 32 Jon SOME = I 1 56” 47 EDS 010:-0FT: 3 3 53 2 5£ 0 OKDSTERL IG 2 65” 29 65” 32 | HO OM 2 2 517” 53 57” 36' 001: 1 64? HT 67” 45 ÖSRO 1 52 Y 50” 19 Specifisches Gewiecht: 2114. (Mittel aus drei Versuchen.) Kopenhagen im Oktober 1873. IDO lelONp ar (OLE a saa Tab. I CE(EY NET OyAG ICAO SEEN » Tja Oy VETE YES O VE OR SS SSSE » HT: COyAES Bry Sr OEI OMS SER AES D» YKOYFIE ICY FLEIOIEERANAaa D TNCycs PeO YA FASER AO 2300 S CerClP; 2FPt CIA 26 HOLE » PEN ON Spa Pl a lör (ÖAR Se rekla KO Senber » Ce (Cy 5). 2 Hg Cy? + 8 HH? 0... » Y (Cy 8). 2 Hg Cy?+ 8 H?2 0... ..... » Er (Cy 8)>. 2 Hg Cy? + 8H?0O ...: » Di (Cy S)2. 2 Hg Cy? + 8 H? Q ...... » Ca (Cy S)2. 2 Hg Cy? + 8 H? O ...... » DISK TS EON USER ss » MANS OMS SO rss esse » PASO FET MO TTTETSA ST NA TN » ISSN re 2 de ör ARR SSesnses » SPYR OF ETSNET OLA sd none: » SI DASSLR arta NN NNSGRASNINNS SEDD FU DELS ätt oj a BA 0 ATEA gr RARE » SPURISE! ÖMSE S ELO AE ones ver » SDI e]O ETERN Nee oe 2 2 SKOTT NERO ar gun > ND 2) eT OS KOTA NS NR KENT DING OP EARHE (0 REY BRT. » 3, Di (CEESI02)5 BEROR » 3 VU(CHESOD a SIONS ene » SR ((CENES ONS STERO RN » 14 ög 15 18, 20, 21. LSI 22, 23. 24, 25. 26, 27. 28, 29, 31. 28 330531: 39, 34. 32—34, 36. 32, 38. 39 41. SOLAR 49, 43. 44, 45. 44, 46, - 48. 44, 46, Bihang tll.I Vet. Akad. Handl.Bd 2.N»5. I. Topsöe constr. 10 Nom ( N Aa - con Je = SE FS / Om JA (UO)" NS Fig. 3. SS (OUMIEN > WE 110 o7o0 | 170 10 Tag Th Berghs lith inst Taf: I. (HO) ; (NOT Bilopsöe conser TIBerghs lith Fast. Bihang till K Vet Akkad. Handl. Bd 2.N?5. I (ER III Fig. 19. T00 H. Topsöe constr. Th Berohs lith lnst Taf IV. ThBerghs luth.Inst. SH SAL [ || a Nu RNE på ON a i iu J | il l | | I i SENT | aa E ? X i od I | ) I Lå La = Y I Ä i 9 Ö L ja RN 'd | fu Vare po "T t | : | v y Å Å & | 3 4 L Å up AA s JNA Fa RER RANA OA SSU - Ve UM $ Väg é er så ss R Å h a ÄT Få fr | [I Å I vv 1 - Ule FOT LR vå fö. fora NOS Kö RN - i i fo X Id ; iv - d d I G SRERANSK ARG ”- ba f Ne. NN Bihang till KJet. Akad. Handl. Bd 2. Ne 5. Iaf V- 100 I Topsöe constr. Th Berghs lith lst. ' KA (Vö- 4 he ' - RA MA KÖP KIRK INRET TI.Beryhs lith Inst. - HSN böri e TA FUKRJGTES FYTE 1 a Mr OM ' KI | Ova ; L ; TE k th DL l IN Ye l v | ; | y ma N få i - "4 Lå Å , c - - MW CAR - ge | Bihang till K.Vet Akad. Handl.Ba 2.3. i Laf: VIL 100 019 Fig. 40. | Fig. kl. 22 Fig. 42. 110 100 210 : HTopsöe constr. Th Berghslith Inse. ny till K.VäAkad. Handl. Bad 2.Ne5. Laf: VII HH Topsöe constr Ih Berghs lith Inst. dv i Kär p 3 VN | AR 5 | CEN Ny Mu DÅ 1 j "h Lu dv IDy AA TONA Ip od CÅ - FÄRSK UUSI fv vu I VE FA BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 2. N:o 6. BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAN KEMI 2 SEE LO LO BY NR HG TEORETT CNE (MEDDELADT DEN 14 JANUARI 1874.) STOCKHOLM, 1874. P. A NORSTEDT & SÖNER ZXONGL. BOKTRYCKARE. SN | STAKE > SS TNE LJ Å NA | i Nn fa ; Lå | [1 i y i hå ; | 4 i ; 1 Md | ' | RER då Edt de, JA kå ur 3 | , | ad K å ET INGET ESO | I - SN : $ i pp! då lr Ne OAK br) MR TIGER ha | 4 ; | -. / f rn -. I Torium. | Vid analys af några sällsynta mineralier från trakten af Falun hade BeErzELnIvs!) 1818 funnit ett ämne, torjord, som han ansåg vara oxiden till ett nytt element. Han fann dock kort derefter, att denna kropp utgjordes hufvudsakligen af yttrium- fosfat?) och gaf, då han några år senare?) vid analys af ett vid Brewig i Norge af ESMARK anträffadt nytt mineral fann en ny metalloxid, åt denna oxid namnet torjord och åt dess metalliska radikal namnet torium. I den utförliga redogörelse, som Berzelius lemnade om det nya ämnet, gaf han en ganska fullständig öfversigt af toriums vigtigaste föreningar, atomvigt m. m., så att denna afhandling länge var den enda källan för kännedomen om toriumföreningar. Om den formel, "hvilken rättast borde tillkomma toriums enda bekanta oxid var han villrådig, och, oaktadt han med sin vanliga skarpsinnighet hän- visar på en viss slägtskap mellan torjord och zirkonjord, skrif- ver han dock formeln för torjorden Th O. Först 1861 offent- liggjordes af CHYDENIUS”) nya bidrag till kännedomen om to- rium och toriumföreningar, hvilka på ett välkommet sätt full- ständigade den kännedom, man egde derom genom Berzelii arbeten. Äfven Chydenius skrifver formeln för torjorden Th 0, oaktadt han framhåller sannolikheten af formeln Th O,; Först M. DELAFONTAINE?) bestämmer sig för att skrifva tor- jordens formel Th Os och utförde talrika försök att bestämma toriums atomvigt. Oaktadt redan genom Berzelii arbeten tor- jordens egenskaper voro så väl undersökta, att någon förvex- ling med andra kroppar icke bordt ifrågakomma, misstog dock BERGEMANN') den af orangit framstälda och icke fullt rena tor- 1) Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogi. V. 76. 2) K. Vet. Ak. Handlingar 1824, 318. 3) K. Vet. Ak. Handlingar 1829, 1— 30. 4) Kemisk undersökning af thorjord och thorsaltar. Akad. Afh. Helsing- fors. 1861. 5) Arch. des sc. phys. et nat. 18, 343. 1863. 6) Pogg. Ann. 82, 561, 4 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. jorden för oxiden till ett okändt element, donarium. Det dröjde dock icke länge innan toriums och donariums identitet ådaga- lades af DAMOUR!), BERLIN?) och af BERGEMANN ?) sjelf. År 1862 hade BAHRrR?) funnit vid undersökning af en ortitvarietet från Stockholms omgifningar en, såsom han trodde, ny metall- oxid, hvars radikal benämndes Vasium. Grunden till antagan- det, att vasiumoxiden vore en ny metalloxid, låg uti det af Bahr först iakttagna egendomliga förhållande, som den genom oxalatets glödgning erhållna oxiden visar till salpetersyra. Inom kort medgaf dock Bahr sjelf identiteten mellan torium och vasium >). Torium hör till de sällsyntaste metaller. I större mängd anträffas den endast i den högst sällsynta toriten och dess re- nare varietet orangit. För öfrigt finnes den uti pyroklor, euxenit") samt uppgifves förekomma uti monazit. Toriums förekomst uti ortitvarieteter upptäcktes af Bahr, som äfven fann den uti ytterbygadolinit. Uti talrika varieteter af ortit har jag funnit !/, till I procent torjord. I det följande skall lemnas en redogörelse för egenska- perna och sammansättningen af flere nya toriumföreningar, hvilka blifvit undersökta för att om möjligt afgöra torjordens formel samt metallen toriums atomvärde. Visserligen har, så- som förut anfördes, DELAFONTAINE antagit torjordens formel vara Th Os, men skälen äro icke" synnerligen bindande. Olik- heterna mellan torjord och zirkonjord äro ganska betydande, och nekas kan icke, att torjorden i flere afseenden liknar cerit- och gadolinitjordarterna. En ny undersökning af toriums för- eningar syntes mig derför nödvändig, innan frågan kunde af- göras. Talrika toriumföreningars sammansättning utvisa tem- ligen otvätydigt, att torium är en fyratomig metall och att oxidens formel är Th O,. Längre fram skall lemnas en sam- manställning af de sakförhållanden, som tala för denna formel, hvilken ligger till grund för följande beräkningar af Toriums atomvigt. BrErzerivs beräknade 1829 af analyser å toriumsulfat, hvars halt af torjord och svafvelsyra bestämdes, o atomvigten till 239,56 och 235,48 (H— 1) samt af analys å 1). CC: Rend. 34, 685. 2) Pogg. Ann. 85, 556. - 3), Pogg. Ann. 85, 558. +) Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandlingar. 1862, 415. 5) Ann. Ch. u. Pharm. 56, 227. : ”) CHYDENIUS Bull. Soc. Chim. 6, 433. BIHANG: TILL K. SV: VET.-AKAD: HANDL. BAND SS NEON Or 5) kaliumtoriumsulfat, hvars halt af torjord och kaliumsulfat be- stämdes, atomvigten 236,8. ÖUHYDENIUS beräknar af analyserna af talrika toriumsalter den sannolika atomvigten till 236,64. DELAFONTAINE beräknade 1863 atomvigten af den mängd tor- jord, som erhölls, då vattenfritt toriumsulfat glödgades. Såsom medeltal af trenne försök erhöll han atomvigten 231,39. Han fitförde dessutom ett större antal bestämningar å toriumsulfat. torkadt vid 100”. Såsom medeltal af 14 bestämningar erhölls 52,51 proc. Th O, (max. 52,96 min. 52,13) samt såsom medeltal af 3 bestämningar 31,92 proc. SO, (max. 32,19 min. 31,41) uti toriumsulfatet. Häraf beräknas atomvigten 251,66 och såsom medeltal af de bägge försökserierna 231,52. Detta tal afviker sålunda ganska betydligt från den af Berzelius funna atomvigten, hvarför en ny atomvigtbestämning syntes nödvändig. Jag an- såg, att atomvigten skulle lättast kunna bestämmas dels genom glödgning af rent, vattenfritt sulfat samt vägning af återstoden, dels genom bestämning af den mängd kolsyra och torjord, som kan erhållas af rent toriumoxalat. Vid en värmegrad, som ännu icke uppnår rödglödgningshetta, kan man med lätthet ut- jaga allt kristallvatten ur toriumsulfat, utan att behöfva frukta förlust af svafvelsyra. Sedan toriumsulfatet blifvit i luftbad vid nämnda värmegrad fullständigt befriadt från kristallvatten, glödgades det för vattenbläster, till dess konstant vigt erhölls. Försöken utföllo såsom synes af följande tabell: Vattenfritt sulfat. Torjord. Torjord i procent. At. v. I. 1,6255 gr. IHOnsr som: ÖDNMAR 23401 WEN6 300 gr. 1,024 gr. 62,48. 234,40. III. 1,7900 gr. IAN vs or 62,43. 200,87 IIE20930 gr. 1,3075 gr. ÖDLA. 234,32. Neva 4o5 or 0,8995 gr. 62,36. 23004 VI. 1,4960 gr. 0,9330 gr. (DART 230154 Medeltalet är 233,8. Vid följande försökserie att bestämma atomvigten medels oxalat upphettades det i exsikkator torkade oxalatet uti ett platinaskepp uti syrgas, och kolsyregasen, sedan den blifvit ledd öfver ett glödande lager kornig kopparoxid samt torkad med klorkalcium, uppsamlades i kalilut. 6 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. Försöken utföllo sålunda: Toriumoxalat. Torjord. Kolsyra. Torjord Kol At vi i procent. i procent. I; 1,7135 gr.” 1;o189. or... 0,6286) rs ö0:4G. ÖRE 234,24 II. 1,3800 gr. O,8210 gr. O,5433 gr. 59,49. 10,74. 203,00 III. 1,1850 gr. 0,7030 gr. 0,4650 gr. 59,32. 10,70. 234,13 1V. 1,0755 gr. 0,6398 gr. O,4240 gr. 59,49. 10,75. 233,644 Medeltalet af dessa försök är 233,97. De bägge atomvig- terna äro så nära 234, att detta tal kan läggas till grund för beräkningar. i Toriummetall. Redan Berzelius lyckades att reducera ka- lium-torium-fluorid och -klorid med kalium; äfven Chydeniu har erhållit metallen på likartadt sätt. Torjord reduceras icke af kol (Berzelius) deremot skall den reduceras af kalium (Ber- gemann; enligt Chydenius är reduktionen ofullständig). Me- tallen har erhållits i form af ett mörkgrått pulver, som genom tryck mot en hård kropp antager metallglans. Eg. v. är en- ligt. Chydenius 7,657, 7,795, enligt Bergemann, 7,35 således lägre än oxidens. Metallen angripes hvarken af kallt eller varmt vatten; i luften förbrinner den med liflig glans. Enligt Berzelius angripes metallen ganska trögt af svafvelsyra, äfven i värme; enligt Chydenius har kall svafvelsyra ingen inverkan, men deremot löses metallen lätt och under vätgasutveckling i het syra. Klorvätesyra löser enligt Berzelius toriumpulver med lätthet under vätgasutveckling, enligt Chydenius stundom lätt stundom trögt; fluorväte angriper icke torium (Berzelius). Salpetersyra löser torium lätt enligt Berzelius, trögt enligt Chydenius; i kungsvatten löses metallen lätt. Lösningar af kaustika alkalier angripa icke torium. Toriumoxid, torjord, Th O,. Den torjord, som blifvit an- vänd till mina undersökningar, har blifvit framstäld ur torit, som erhölls från Riksmusei samlingar, genom det fint pulveri- serade mineralets sönderdelning med saltsyra och lösningens afdunstning till frånskiljande af kiselsyra. Den torra återsto- den utlakades med saltsyrehaltigt vatten, och lösningen mätta- des med glaubersalt till afskiljande af ceritoxider. Derefter fäldes lösningen med oxalsyra, fällningen glödgades och be- handlades med svafvelsyra, hvarefter det erhållna sulfatet löstes i vatten och lösningen upphettades till kokning, då toriumsulfat utfäldes i form af fina, hvita nålar. Det från den heta lösningen filtrerade sulfatet lemnades i ett kärl med BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 6. v en ringa mängd vatten, då efter 12 till 24 timmar sulfatet Th2S0O, + 8H, O erhölls. Detta befriades från kristallvatten, löstes i kallt vatten, och lösningen kokades, hvilket förfarande upprepades flere gånger. De toriumhaltiga moderlutarna fäl- des med oxalsyra och toriumoxalatet förvandlades till kalium- toriumsulfat, hvaraf sedermera sulfat bereddes. Genom glödg- ning af sulfatet erhölls ren torjord. ”Torjord har allt efter framställningssättet olika utseende och olika egenskaper. Då "den blifvit beredd genom glödgning af hydratet, utgör den grågula, glaslikt glänsande, hårda och spröda stycken af eg. v. 9,402 (Berzelius), 9,366 (Damour), 8,975 (Bergemann), 9,228 (Chydenius). Kristalliserad torjord erhölls af NORDENSKIÖLD!) och bestämdes af honom såsom qvadratisk, men senare försök utvisade, att den tillhörde detreguliära systemet (privatmedde- lande). Om torjord framställes genom glödgning af sulfatet, oxalatet, acetatet o. s. v., är den ett snöhvitt pulver. Torjord angripes icke af smältande alkalier (Berzelius. Hjortdahl C. Rend. 67, 176). Till syror förhåller sig torjorden på olika sätt allt efter beredningssättet. Den genom glödgning af hydratet erhållna oxiden angripes icke eller endast obetydligt af salpe- tersyra och saltsyra, men om den länge uppvärmes med kon- centrerad svafvelsyra, bildas sulfat. Den genom oxalatets glödgning erhållna oxiden synes icke angripas af saltsyra och salpetersyra, men om nämnda syror afrykas öfver oxiden, er- hålles en gummilik återstod, som fullständigt löses af vatten till en mjölklik vätska (Bahr). Uppvärmes fint fördelad tor- jord med koncentrerad svafvelsyra, bildas under häftig värme- utveckling toriumsulfat. Den genom sulfatets glödgning er- hållna torjorden visar icke till saltsyra eller salpetersyra det egendomliga förhållande, som utmärker den genom oxalatets glödgning erhållna oxiden. Toriumhydrat, torjordhydrat. ”Tvänne toriumhydrater fin- nas; det ena, eller normalt hydrat, Th O, H,, erhålles genom fällning af toriumsalter med alkalier; det andra tetratorium- hydrat, Th, O;.0, Hs, erhålles, då man fäller med kaustik amoniak de lösningar, som bildas, då torjord, beredd genom oxalatets glödgning, afrykes med salpetersyra eller saltsyra, och återstoden upplöses i vatten. 1) CHYDENIUS Kemisk undersökning af 'Thorjord 18. 8 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. Normalt toriumhydrat, Th Oj; Hj, är en hvit, gelatinös, till bottnen lätt sjunkande fällning, som i fuktigt tillstånd upp- super kolsyra ur luften. Det löses med lätthet, äfven efter torkning, i syror. Torkadt hydrat bildar spröda, stundom halfgenomskinande stycken af gråaktigt brun färg. Vid upp- hettning förlorar hydratet lätt vatten, dock utan att, så- som aluminiumhydrat, dekrepitera. Hydratet är fullkomligt olösligt i alkalier; närvaro af amoniaksalter hindrar icke dess utfällande med alkalier. I fuktigt tillstånd löses hydratet till ringa mängd i bromvatten. 0,658 gr. vid 110” torkadt hydrat gaf vid glödgning 0,5830 gr. Th O,. I procent: - Funnet: Beräknadt: HEnNOS 38,60. 58,08. 1900) INbam. ING 100,00. 100,00. Tetratoriumhydrat, Th, O;. 0, H). För framställande af detta hydrat afdunstades klorvätesyra öfver torjord, erhållen genom oxalatets glödgning, i vattenbad och återstoden behand- lades med vatten. Dervid erhölls en lösning, som var i reflek- teradt ljus mjölkhvit och i genomfallande ljus brunaktig, unge- fär som eldopal. Denna lösning afsätter intet olösligt vid upp- värmning, men den fälles så väl af syror som salter, såsom klornatrium, klorbarium o. d. Dessa fällningar, ehuru olösliga i syror, lösas dock lätt af rent vatten. Detta förhållande an- vändes för att rena det upplösta ämnet från en mindre mängd klortorium. Lösningen fäldes med saltsyra och vätskan af- häldes från fällningen, som löstes ånyo i vatten och fäldes med saltsyra. Den sålunda erhållna och renade fällningen tor- kades öfver svafvelsyra, då den bildade amorfa, porslinslika stycken, som fullständigt löstes i vatten till en opaliserande vätska. Den torkade fällningen gaf vid analys: i Lr INA 30,45 55,31 Cl 0,61 0,88 och atomförhållandet mellan Th och Cl är ungefär som 40:1 hvaraf ingen sannolik formel låter beräkna sig. Lösningen af denna kropp ger med kaustik amoniak en flockig, hvit fäll- ning, till utseendet fullkomligt liknande vanligt toriumhydrat, men skiljd derifrån genom olöslighet i syror. é BIHANG DILL, Ki «SV VETSAKADA HANDL.s BAND 20 0: 0 Vid 100” torkadt hydrat gaf vid analys: I. 0,474 gr. gaf vid glödgning 0,466 gr. Th O,. NAN 509 Srktsat I4ssvgr. Th OM III. 1,6985 gr. gaf 1,669 gr. Th Os. I procent: Funnet. Beräknadt af formeln. I II III NOT OFE INO 98,31 95,28 98,26 985,34 1550) 1,69 INT 1,74 1,66 100,00 100,00 100,00 100,00 Toriumsalter. De äro färglösa eller hvita, såvida icke syrorna äro färgade, dels lösliga, dels olösliga. De sönderdelas vid glödgning, såvida de innehålla flygtiga syror, och qvar- lemna torjord. Lösningarna ega kärf smak och fällas icke af svafvelbundet väte. Kaustikt kali och natron fälla torium- hydrat såsom en hvit, flockig, till bottnen lätt sjunkande fäll- ning, olöslig i öfverskott af fällningsmedlet. Kaustik amoniak och svafvelamonium fälla dels hydrat, dels basiska salter, hvilka icke lösas i öfverskott af fällningsmedlen ej heller i amoniak- salter; vid närvaro af vinsyra uppstår dock ingen fällning. Natriumkarbonat ger en hvit, flockig fällning, som med lätthet löses i öfverskott af fällningsmedlet; öfriga alkalikarbonater förhålla sig på samma sätt, dock lösas de först uppkomna fäll- ningarne mindre lätt. Ferrocyankalium frambringar uti torium- salters lösningar en hvit, icke kristallinisk fällning af ferro- cyantorium, deremot fällas toriumsalter icke af ferrricyan- kalium. Oxalsyra och alkalioxalater gifva uti toriumsalters lösningar hvita, i vatten olösliga, i utspädda syror högst svår- lösliga fällningar af toriumoxalat. En mättad lösning af kalium- sulfat ger med lösningar af toriumsalter en hvit, kristalli- nisk fällning af kaliumtoriumsulfat, olösligt i en mättad lös- ning af kaliumsulfat. Natriumsulfat gifver med icke alltför koncentrerade lösningar af toriumsalter ingen fällning, och natriumtoriumsulfat är temligen lösligt i en mättad lösning af natriumsulfat. En neutral lösning al ett toriumsalt fälles vid upphettning med natriumhyposulfit. Dock är fällningen icke fullständig (Chydenius). Toriums haloidsalter. Toriumklorid, klortorium. Th Cl, erhålles genom upp- hettning af en” blandning af torjord och kol i torr klorgas, 10 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. (Berzelius, Chydenius) Hvita, svårflygtiga och deliqvescenta prismer, som sannolikt tillhöra det rombiska systemet. Klori- den förflygtigas ännu icke vid 440” och smälter för gasbläster (Chydenius). Vattenhaltigt klortorium erhålles vid afsvalning af en, till sirapskonsistens afdunstad lösning af toriumhydrat uti klorvätesyra. 'Färglösa eller hvita, wawellitlika, kulformiga aggregat af tätt hoppackade nålar. Lättlösligt i vatten och i alkohol, deliqvescent i fuktig luft, men vittrande öfver svafvel- syra. Saltet synes innehålla 11 eller 12 mol. vatten, men efter torkning öfver svafvelsyra innehåller det 8 H, O. 0,6355 gr. gaf 0,335 gr. Th O, och 0,682 gr. Ag Cl. I procent: Funnet. Beräknadt: Th Cl, + 8 H, 0. Ed Na 46,37 45,00 Cl 26,55 UNS H,O (förlust) 27,08 27,69 100,00 100,00 Kaliumtoriumklorid, 2 Th Cl, + K Cl + 18 H, 0O?. Afdun- stas de blandade lösningarna af eqvivalenta mängder torium- klorid och klorkalium i luftpump, anskjuter först öfverskott af klorkalium, och ur den sirapstjocka moderluten erhållas små, färglösa och högst lättlösliga kristaller. AR 066 3 Or Navid fällning! med platinaklorid 0,175 gr. K CI, Pt. b... 0,453 gr. gaf 0508 gr. AgCl.och 0,207 oc NOS fo) I procent: Funnet. Beräknadt. AMN 40,20 40,67 K 4,20 3,40 Cl 27,50 Allan HjO (förlust) 28,10 28,16 100,00 100,00 Saltet förlorade öfver svafvelsyra 7,1 procent. Amoniumtoriumklorid, Th Cl, + 8 N H, Cl + 8 H, O, bildar enligt Chydenius en oredigt kristallinisk massa, som vid 100” förlorar sex mol. H, 0. Toriumplatinaklorid, ”Th Cl, + Pt Cl, + 12 H, O, anskjuter ur en högst koncentrerad lösning vid afdunstning i luftför- tunnadt rum i temligen stora och väl utbildade, tafvelformiga BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 6. 11 kristaller af orangeröd färg. Saltet deliqvescerar hastigt i luften. 0,722 gr. reducerades med vätgas och återstoden afryktes med svafvelsyra till konstant vigt, då 0,487 gr. Th (SOS -FRt erhölls. Blandningen behandlades med vatten, då 0,15 gr. Pt återstod; 0,208 gr. Th O, fäldes ur lösningen. I procent: Funnet. Beräknadt. Th 20134 Zn Bit 20,78 21,24 ETh($O) + Pt 67,45 66,95 Toriumbromid erhålles enligt Berzelius genom afdunstning af en lösning af toriumhydrat i bromvätesyra såsom en seg, gummilik massa. | Toriumjodid. Enligt Chydenius ger en sur lösning vid afdunstning en gummilik massa, som färgas brun i dagsljus; deremot erhålles af en neutral lösning en oredigt kristallinisk massa. E Toriumfluorid, Th Fl, + 4H, O, är enligt Chydenius en hvit, geléartad fällning, som efter någon tid sjunker ihop till ett tungt, hvitt pulver, som är olösligt i vatten och i fluor- vätesyra. Saltet förlorar vid upphettning till 100” er mol. Hj Omockh vid 140” ytterligare en mol OA OnT vid 2007 qvarstanna 2 mol. H,O. Vid glödgning af fluoriden erhålles torjord. Genom upphettning af torjord eller toriumhydrat med fluorkalium och svafvelsyra erhålles ingen flygtig förening af torium och fluor (Chydenius). Toriumfluoriden ger enligt Chydenius tvänne dubbelsalter med fluorkalium Th Fl, +2 K Fl NO ock.-2 (Th El; FOKORDIG H, 0, bägge olösliga, hvita pulver. Med fluornatrium bildas enligt Chydenius ingen dubbelfluorid. Toriumsilietumfluarid. TLemnas toriumhydrat i berörimg med kiselfluorvätesyra, förvandlas det under stark volymtill- ökning till ett, af fina, genomskinliga nålar sammansatt pulver. Den ofvanstående vätskan innehåller knapt spår af torium. Då saltet torkades öfver svafvelsyra, utvecklades stora mäng- der sura ångor, och ett hvitt, lätt och volyminöst pulver åter- stod. Det befans vid analys innehålla 536,96 proc. to- rium, hvaraf det synes troligt, att saltet var ett basiskt salt, Th än FL, + Si Fl,, hvilken formel fordrar 57,32 proc. torium. 12 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. PFerrocyantorium. "Th Cy, + Fe Cy, + 4 H, 0. Blandas en lösning af toriumklorid med ett öfverskott af ferrocyankalium, erhåller man en hvit, icke kristallinisk fällning. a. 0,699 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf vid glödg- ning för lufttillträde 0,464 gr. Fe, O; + Th O,. b. 0,595 gr. sönderdelades med koncentrerad svafvelsyra, och lösningen af produkten titrerades, efter reduktion med zink, med kameleon. Till jernoxidulens oxidation erfordrades 15,5 &C. c. kameleonlösning (100 C. c. = 0,4305 gr. Fe). I procent: Funnet. Beräknadt. Th ANG LDS Fe 10,85 10,81 NR TOFEEReL0S 66,38 66,79 Platocyantorium, Th Cy, + 2 Pt Cy, + 16 H, O, kristalli- serar ur en, genom sönderdelning af platocyanbarium och torium- sulfat erhållen lösning i små, platta, citrongula nålar, hvilka sedda i hufvudaxelns riktning äro vackert gröna. Saltet löses lätt i hett vatten, men är något svårlösligt i kallt vatten. Så- väl vid torkning öfver svafvelsyra som vid upphettning till 100” förlorar platocyantorium 14 H, O. Saltets eg. v. är enl. Topsöe 2,46. Kristallformen har blifvit undersökt af Topsöe!). a. 0,97 gr. förlorade vid torkning öfver svafvelsyra 0,21 gr. vatten samt gaf vid glödgning 0,568 gr. Pt + Th O,. b. 0,786 gr. förlorade vid 100” 0,172 gr vatten och lem- nade vid glödgning 0,4565 gr. Pt + Th O;. c. 1jo71 gr. fäldes med oxalsyra och fällningen lemnade vid glödgning 0,2525 gr. Th Os. I procent: Funnet. Beräknadt. a hb ec [ AN0 — — 20,74 20,78 [Rö NAO 8,56 NO 58,79 1560) Zllös- Al 22,38 (dAHSNO Toriumrodanid. Om en lösning af toriumhydrat i rodan- vätesyra afdunstas,- erhåller man en icke kristallinisk, siraps- artad massa. Toriumrodanid (basisk) ger med qvicksilfver- cyanid tvänne dubbelsalter. Sammanblandas heta och con- centrerade lösningar af toriumrodanid och qvicksilfvercyanid, 1 Bih, till ik. Veb-uk Handl 9 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 6. fö erhålles under vätskans afsvalning ett hvitt, finkornigt pulver och, sedan detta utfallit, anskjuta små, perlemorglänsande blad. Samtidigt utvecklas stark lukt af cyanväte. Såväl det först erhållna hvita pulvret som de perlemorglänsande kristallerna renades hvar för sig genom omkristallisering. Det förra sal- QTEH: tet hade formeln Th CS" Hg Cy, (+ H, 0?), det senare Eh C 3 9 N (Cy 5); + 3 Hg Cy, + 12 H, O Det hvita pulvret gaf vid analys: I a. 0,261 gr. oxiderades med bromvatten, och lösningen fälldes. med: Ba; Cl, då: 0.125 gr: Ba SO, erhölls. OSRE0 6 or sat 0, 163, or KEtloLSKochKONsT "Sr:FdnN ÖS Ila. 0j399 gr. gaf Oj175 gr: Ba SO, OSEOV orsa 0,1 66 Er. HoESkock 0725 ev PO; I procent: Funnet. Beräknadt. I IT Th SVs SOA 38,17 5 ÖS EO02 D,22 Hg 32,23 34,75 32,63 De perlemorglänsande kristallfjällen gåfvo vid analys: TALS ot förloradervid 110:1055445 ot. H5 Öl samt gat Uiz61 gr. HS och 07294 gr. Th Os. b. 1454 gr. oxiderades med bromvatten och fäldes med Ba Cl,, då 0,712 gr. Ba SO, erhölls. I procent: Funnet. Beräknadt. INA INET 16,75 S 6,72 6,87 Ho 43,45 42,95 ESO 16,19 DEG Saltet förlorade vid torkning öfver svafvelsyra 13,68 pro- cent vatten, motsvarande 10 H;, O (ber. 12,8 proc). Syresalter af torium. Toriumnitrat, "Th. O,.4N O, + 12 H, O, anskjuter, då en lösning af toriumhydrat i salpetersyra afdunstas öfver svafvel Syra, 1 stora, ytterst deliqvescenta, färglösa, sexsidiga taflor. Saltet vittrar hastigt öfver svafvelsyra och förlorar dervid 8 H, O (funnet 19,89 proc. ber. 20,62 proc.) 14 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. a. 0,578 gr. kokades med barytvatten och ur den dervid uppkomna fällningen erhölls 0,221 gr. Th O;. Sedan öfver- skott af baryt blifvit aflägsnadt ur lösningen medels kolsyra, fäldes med svafvelsyra 0,385 gr. BaS Oj, motsvarande 0,1784 SVENS OR [ b. 1321 gr. lemnade vid glödgning 0508 gr. Th 03. I procent: Funnet. Beräknadt. å a kil ANNO) JNVSJG0S 25,12 N.0, S0:sö 30,94 Enligt Berzelius ger toriumnitrat ett dubbelsalt med kaliumnitrat. Försök att erhålla ett dubbelsalt med nickel- nitrat lemnade negativt resultat. Tortiumklorat. En lösning af toriumklorat ger, om, den afdunstas i luftförtunnadt rum, en såplik, opaliserande massa, som löses med lätthet 1 vatten och deliqvescerar i luften. Toriwumbromat. En lösning af toriumbromat, beredd ge- nom sönderdelning af bariumbromat med toriumsulfat, lemnar vid afdunstning i luftförtunnadt rum en seg, klibbig och del- vis sönderdelad massa. Tortiumjodat, "Th. O,.4J O,. Om en lösning af ett torium- salt blandas med en lösning af jodsyra, uppstår en hvit, floc- kig, icke kristallinisk fällning. "Efter torkning öfver svafvel- syra är saltet vattenfritt; vid glödgning lemnar det torjord. Analys: a. 0,2755 gr. gaf vid glödgning 0,079 gr. 'Th Os. (5 RÖUBSD ER Bal BE NRO ce. 0,1875 gr. behandlades med vatten, mättadt med svaf- velsyrlighet; lösningen gaf 0,187 gr. Ag J. I procent: Funnet. Beräknadt. | a b c ThO., 28,67 28,26 — 28,48 J,Os — — 70,87 71,52 Toriwmperklorat. En lösning af perkloratet, erhållen ge- nom sönderdelning af bariumperklorat med toriumsulfat, lem- nar vid afdunstning i luftförtunnadt rum en såplik, deliqvescent massa. Toriumperjodat. Neutrala lösningar af toriumsalter gifva med öfverjodsyra amorfa, volyminösa, 1 salpetersyra lätt lös- BIHANG TILI K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 6. 15 liga fällningar, som efter torkning bilda spröda, halfgenomskin- liga stycken. Vid analys af perjodat från olika beredningar erhöllos icke öfverensstämmande resultat. Exempelvis anföras följande bestämningar: 5 | Di III ThO, 46,58 55,35 50,40 - ( TND 45,51 J4,74 42,80 Toriumformiat, Th. O,.4C HO + 3 H, 0, erhålles genom frivillig afdunstning af en lösning af toriumhydrat uti myr- syra. Saltet bildar platta, färglösa, glänsande och väl utbil- dade nålar, hvilka vittra i luften. Öfver svafvelsyra förlorar saltet 2 H, O, (funnet 8,23 proc. ber. 7,70), och vid upphett- ning till 100” bortgår hela kristallvattenhalten lätt och full- ständigt. » I. 0,505 gr. förlorade vid 100” 0,059 gr. H, O och qvar- lemnade vid glödgning 0,289 gr. Th Os. II. 0,624 gr. förlorade vid 100? 0,076 gr. H,O och gaf vid glödgning 0,355 gr. 'Th O,. I procent: Funnet. Beräknadt. I II ThO, 57,23 56,89 56,84 H;0O 1568 2720 11,54 Chydenius har förut analyserat det vattenfria saltet. Toriumacetat. Th. O,.4C, H, 0. Toriumhydrat löses uti ättiksyra till en i början grumlig vätska, som småningom blir klar. Lösningen afsätter vid afdunstning såväl i vattenbad som vid vanlig värmegrad fina, hvita, mikroskopiska kristall- nålar. Saltet löses i vatten med svårighet: en del salt er- fordrar till lösning ungefär 26 del. vatten af vanlig värmegrad. Efter torkning öfver svafvelsyra är saltet vattenfritt. 0,466 gr. acetat gaf vid glödgning 0,266 gr. Th Os. I procent: Funnet. Beräknadt. 1NAOR 27,08 26,59 Chydenius har förut analyserat saltet med samma resultat. Toriumsulfat a. Vattenfritt, Th. O,.2S0,, är ett hvitt pulver, som förenas med vatten under stark värmeutveckling. Det löses temligen lätt i kallt vatten, om det införes under omröring i små portioner; 1 del salt erfordrar ungefär 20,6 del. vatten af 0” för att lösas. Upphettas det vattenfria sul- 16 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. fatet till ljus rödglödgning, förlorar det fullständigt sin svaf- velsyra. För saltets sammansättning hänvisas till atomvigt- bestämningarna sid. 3. ; Enligt Berzelius synes det vattenfria saltet vid uppvärmning med svafvelsyra gifva ett surt salt, Th.O,.25S0,+250,, som dock lätt sönderdelas så väl vid upphettning som vid lösning i vatten. b. Vattenhaltigt tortumsulfat. Enligt undersökning af Chy- denius synes toriumsulfat under olika omständigheter kunna förenas med ett olika antal mol. kristallvatten. Genom häftig kokning af en någorlunda utspädd sulfatlösning erhöll han ett salt, som efter torkning vid 25” öfver svafvelsyra hade formeln Th. 0,.25S 0, + 2H, 0... Ett sulfat med 3 mol. H, O erhöll Chydenius genom kokning af en svagt sur sulfatlösning samt torkning öfver svafvelsyra af den volyminösa, af fina, hop- filtade och böjliga nålar bestående fällningen. Detta salt löses 1 ungefär 30 del. kokande vatten. Samma salt med 3 mol. H, O erhöll jag en gång, men vid förnyadt försök erhölls ett annat resultat, hvilket bör tillskrifvas svårigheten att hastigt befria saltet från all moderlut, ty vid vanlig värmegrad för- enas saltet med vatten och ger sulfat med 8 eller 9 mol. H, O. Uppgifterna om saltets vattenhalt äro äfven olika; så uppgår enligt Berzelius och Berlin!) vattenhalten till 4 H, O enligt Delafontaine är den efter torkning vid 100” 41/, H, 0. Chydenius erhöll genom afdunstning af en sulfatlösning | vid 25” ett salt med 4 H, O: ; Toriumsulfat med 8 H, O, Th. 0,.2S 0, + 8 H, 0, erhölls, då en neutral lösning af vattenfritt sulfat lemnades vid som- marvärme till frivillig afdunstning. Saltet bildar färglösa, half- klotformiga, vårtlika kristallgrupper. I. 1,6590 gr. förlorade vid upphettning till nära glödg- ning 0,431 or. H,O samt gaf efter häftig glödgning för bläster 0.765! gr. PhO5. | II a. 21840 gr. gaf 0,5585 gor. H; O och 1j0a5: gr tkr OS b:= 2406,,gat 0,616. or CHOO och HTS STIRLLON 6. 25008 gr: gaf Ö.5mre or... EH OFock 0593 3Kor RON I procent: Funnet. Beräknadt. I IT : a b ec INAOR AGT 070 01450 TOS 46,67 SO: 27,85 27,99 27,95 28,04 28,07 laL0 20504, sr2055 4 LIGEN 20,26 1) Pogg. Aun. 85,537. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:OG. 17 Toriumsulfat med 9 H, 0. — Th. 0,. 25 0, + 9 H, O, kri- stalliserar vid frivillig afdunstning ur en svagt sur lösning af sulfatet i form af stora och väl utbildade, glänsande kristaller, hvilka vittra uti luften och blifva mjölkhvita. Saltets kristall- form har blifvit undersökt af NORDENSKIÖLD !), MARIGNAC?) och senast af ToPsöE?). Dess eg. v. är enligt Topsöe 2,767. Sul- fatet förlorar vid torkning öfver svafvelsyra samt vid upphett- ning till 100” 7 mol. H, 0; det löses långsamt och med svå- righet af vatten samt erfordrar nära 88 del. vatten af 0” för lösning. I alkohol är sulfatet olösligt. Berzelius, som först analyserade detta sulfat, beräknade formeln Th. O,. 250, + 10 H, 0. Deremot beräknade såväl Chydenius som Delafon- taine formeln med 9 H; O, hvilken äfven jag kan bekräfta ge- nom följande försök. OBOE or. san OPs oRARRONOchF ÖT BaS Ok II. 1,3005 gr. förlorade vid upphettning 0,358 gr. H, O samt gaf vid glödgning 0,5875 gr. Th O,. I procent: Funnet. Beräknadt. I II NRO: ANOR 45,24 SO, 26,59 27,30 27,21 H30O — 21,53 : 21,55 Kaliumtoriumsulfat. Berzelius framstälde och analyserade ett- dubbelsulfat af formeln: Th. 0,. 250, + 2 (K;. 05. 5 05) + 2H,0O och sedermera erhölls ett annat, Th. O,. 250, + 4 (K;>. 03. 5 0,) + 2 H, O, af Chydenius. Amoniumtoriumsulfat, Th. O,.25S03 + 2[(N Ha. 05. SOS], kristalliserar vid frivillig afdunstning af de blandade lösnin- garna af de enkla salterna 1 hvita och hårda, halfrunda aggre- gat af tätt hoppackade nålar. Saltet är lättlösligt i vatten och löses äfven af en mättad lösning af amoniumsulfat. a. 0,876 gr. kokades med barytvatten och den utdrifna amoniakgasen uppsamlades i utspädd klorvätesyra, efter hvars afdunstning 0,261 gr. NH, Cl erhölls. Ur retortåterstoden erhölls: 1,193 gr. Bas Oj Db. 0,406, gr. gaf -0,1565 gr. Th O, och 0,548 gr. Ba 5 O,. !) CHYDENIUS. Om Thorium etc. p. 46. 2) Arch. des sciences phys. et nat. 1863, 345. 3), Bihang till” Kongl. Vet.-Ak. Handl; 2, 5, 32. 18 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. I procent: Funnet. Beräknadt. a b TROS — 35,54 38,55 50, 46,76 46,33 46,38 (NEEDS0 14,48 .—: 15,07 - Natriwmtoriumsulfat, Th. O,.2S 0O,+Na,. 0,.5 0,+6 H,0. Vid frivillig afdunstning af de enkla sulfaternas blandade lösningar anskjuter. dubbelsulfatet i fina, silkesglänsande,' till bollar hopfogade kristallnålar. Saltet löses temligen lätt i vatten samt äfven i en mättad lösning af natriumsulfat; 100 C.c. af en vid 20” mättad lösning af natriumsulfat upptog så mycket af dubbelsaltet, att den innehöll 1,5872 gr. Th Os. 0,53 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf 0,211 gr. Th Os, 0;551 gr. Ba S Os och O22: gr. N& 5 04 I procent: Funnet. Beräknadt. ANN 39,81 39,35 NIO 30,70 30,50 Na,O 10,06 97 H,O (förlust) 14,43 15:98 Med litiumsulfat ger toriumsulfat intet dubbelsalt. Toriumsulfit, Th. 0,.250 + H, 0. Torimumhydrat löses; ehuru trögt, af en lösning af svafvelsyrlighet i vatten. Upp- hettas lösningen, uppstår en hvit fällning, som icke är kri- stallinisk. Denna fällning torkades vid 100” och analyserades. 0,2745 gr. gaf efter oxidation med brom och vatten 0,177 v er: dh Os soch: Ö-315, OT, Ba DM I procent: Funnet. Beräknadt. TKO; 64,48 64.56 NIO Ol 31,07 H30O (förlust) 4,35 4,37 Toriumhyposulfat. Lösningen af detta salt, beredd genom dubbel sönderdelning af bariumhyposulfat och toriumsulfat, sönderdelas vid afdunstning i vattenbad eller i luftförtunnadt rum under utveckling af svafvelsyrlighet. Toriumhyposulfit. Om en neutral lösning af ett torium- salt blandas med natriumhyposulfit samt upphettas, utfälles en fockig, svagt gul fällning, som löses i syror under utveckling Hb!) af svafvelsyrlighet och utfällning af svafvel. (Chydenius). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 6. 19 Toriumseleniat, Th. O,.2 Se O, + J H; O, kristalliserar ur en lösning af toriumhydrat i utspädd selensyra vid frivillig af- dunstning i stora och luftbeständiga, genomskinliga och glän- sande kristaller, enligt mätningar af TorsörE!) isomorfa med motsvarande sulfat. Saltet är ganska svårlösligt och 1 del salt erfordrar 200 del. vatten af 0” samt 50 del. vatten af 100” till lösning. Vid 120—190” förlorar saltet 8 mol. H, 0. Eg. v. enl. Topsöe 3,026. a. 0,653 gr. gaf efter selensyrans reduktion med klor- vätesyra samt llning med svafvelsyrlighet 0,15 gr. selen. Filtratet från selen gaf vid fällning mcd amoniak 0,259 gr. 1NAKO bsmöRso ror sat 0,17 or. selen! och 0;29 er. Ck Os: c. 0,9945 gr. gaf vid glödgning 0,388 gr. Th O,. I procent: Funnet. Beräknadt. a b e INAOR JAG RANA SID 39,00 Se0,3 30,98 30,98 — 31,24 HO fförlust) 23,41 203,78 23,76 100,00 100,00 100,00 Toriumselenit, Th. O,.2Se 0 + H, 0, erhålles såsom en hvit, amorf och i vatten olöslig fällning, då en lösning af to- riumklorid blandas med en lösning af selensyrlighet. Efter torkning öfver svafvelsyra gaf saltet vid analys: arRÖrsERror: sat Öj26 rer, Sevoch O;45: ersrLhrÖT pEWalleRsr et gat.0,989 ör: tbhO3 I procent: Funnet. Beräknadt. a b INTO D2L45 280 52,57 Se0, 42,58 — 43,88 Toriumfosfat a. Surt ortofosfat. | O0;.2P.0 + H, 0. Om en lösning af ortofosforsyra blandas med en lösning af toriumklorid, erhålles en hvit och geléartad fällning, som torkad bildar halfgenomskinliga stycken. Saltet analyserades efter torkning vid 1007”. a. 0,523 gr. förlorade 0,047 gr. vid glödgning. ty Bila till K. Sv. Vet.-Ak. Handl. 2, 5, 33. 20 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. b. 0,519 gr. löstes i salpetersyra och fäldes med molyb- denlösning, då 4,247 gr. amoniumfosfomolybdat erhölls. I procent: Funnet. Beräknadt. ThO, (förlust) 60,49 29,91 12X0: 20,52 al,98 le 0) 3,99 5,11 b. Neutralt ortofosfat, Thy. Oi... 4P O + 4 Hj O, erhålles såsom en hvit, geléartad fällning, då lösningar af toriumnitrat och binatriumortofosfat sammanblandas. Fällningen löses lätt af mineralsyror föga af ättiksyra. Saltet analyserades efter torkning vid 1007. a. 0,204 gr. löstes i salpetersyra och gaf efter fällning med molybdenlösning 1,38 gr. amoniumfosfomolybdat. b. 0,3625 gr. förlorade vid glödgning 0,0255 gr. H, O. I procent: Funnet. Beräknadt. ThO, (förlust) ÖVKTA 69,15 ESO: 25,23 24,61 H;0O 7,03 6,24 c. Toriumpyrofosfat, Th. O,. P, 03 + 2 H, O, erhålles så- som en hvit, volyminös, amorf och i öfverskott af pyrofosfor- syra lättlöslig fällning, då en lösning af pyrofosforsyra blandas med en lösning af toriumklorid. Saltet analyserades efter tork- ning vid 1007. i a. 0,634 gr. förlorade vid glödgning 0,05 gr. H, O. b. 0,566 gr. löstes i salpetersyra och digererades dermed en längre tid för pyrofosforsyrans förvandling till ortofosfor- syra, hvarefter vid tillsats af molybdenlösning 5,254 gr. amo- niumfosfomolybdat erhölls. (Vid lösning i amoniak, fällning med amoniakalisk talklösning samt fällningens glödgning er- hölls 0065 ST EMias OP 03) I procent: Funnet. / Beräknadt, ThO, (förlust) 27,49 29,91 E50: 24,62 1,98 H;0O 7,89 3,11 En lösning af toriumnitrat fälles af natriumpyrofosfat, då en hvit, geléartad fällning erhålles. Fällningen löses lätt uti en lösning af natriumpyrofosfat, och lösningen fälles hvarken BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 6., 21 af amoniak eller af oxalsyra. Den med natriumpyrofosfat er- hållna fällningen gaf vid analys efter förutgången torkning: a. 0,274 gr. gaf vid glödgning 0,024 gr. Hj O. -b. 0,367 gr. löstes i salpetersyra och gaf med molybden- lösning 3,4865 gr. amoniumfosfomolybdat. I procent: Funnet. ThO, (förlust) 20,81 P0, 35,43 H;0O 3,76 Ehuru ingendera af de bägge profven vid analys lemnat resultat, som nära Jfkrsnsdtanina med de af formeln beräk- nade värdena, torde dock ingen annan sannolik formel låta beräkna sig. Pyrofosfatet är isomert med det sura ortofosfatet. d.' Natriumtoriumpyröfosfat, Th. Oj. P5 Oz + Nag. Os. P3 Os + 2H,0. Om toriumpyrofosfat löses i en kokande, hnåättgd lösning af natriumpyrofosfat, erhålles vid lösningens afsvalning samt efter flere dygns hvila ett hvitt, sr see pulver. Dubbelsaltet torkades öfver svafvelsyra och gaf vid analys: os or. löstes i salpetersyra; lösningen afdunstades till nära örn återstoden löstes i vatten SÅ fäldes med oxal- syra. Genom fällningens glödgning erhölls 0,377 gr. INO Filtratet försattes med Par I iVatlen, och ur den Öst upp- komna fällningen erhölls 0,6275 gr. Mg. Os. PO FRilnaet från den med baryt erhållna fallninsen ENG diter Glan af barytöfverskottet med svafvelsyra samt fUnatnne 07404 gr. Nas S Oc : I procent: Funnet. Beräknadt. PROS 36,67 OUT Na,O 17,16 17,46 P,0, 39,04 40,00 « Toriumvanadat, Th. Oj. 4 V O + 16 V, 0; + 24 H, 0. Om man blandar en svagt sur lösning af toriummnitrat med en lös- ning af natriumbivanadat, erhålles en ringa, vackert gul och volyminös, flockig fällning. Den ofvanstående lösningen är vackert gul samt afsätter vid afdunstning i vattenbad ett brun- rödt pulver. Det senare vanadatet torkades öfver svafvelsyra och analyserades. a. 0,439 gr. förlorade vid upphettning i luftbad till 110” 0,024 gr. H,O samt gaf efter smältning med soda och mas- 22 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. sans utlakning med vatten 0,074 gr. Th O;. Ur filtratet erhölls med salmiaka0 jason NIER: VON b. 0,404 gr. förlorade vid glödgning 0,04 gr. H, O samt gaf vid samma behandling som a. 0,071 gr. Th O, och 0,385 or. NELLA V iOS I procent: Funnet. Beräknadt. a b INNO 16,86, CMS 17,68 V30OS (AO OEANNTG (2505 1250 I,90 Sd Saltet förlorar vid 110” 14 H, O (funnet 5,47 ber. 5,58 proc.) Toriumkromat, "Th. O,. 2 Cr O, + 8 H, O, erhålles enligt Chydenius såsom en oredigt kristalliserad massa, då en lösning af toriumhydrat i kromsyrelösning eller en blandning af klor- torium och kromsyra afdunstas. Ett basiskt salt, innehållande 75,09 proc. Th O, erhålles enligt Chydenius, då en blandning af kaliumbikromat och toriumklorid fälles med amoniak. Toriummolybdat erhålles enligt Chydenius i form af en hvit, flockig fällning, då en svagt sur lösning af toriumklorid blandas med en amoniakalisk lösning af amoniummolybdat. Torwumkarbonat. Det neutrala , saltet synes icka ega be- stånd för sig. Toriumhydrat uppsuper kolsyra ur luften, och behandlas det i vatten uppslammade hydratet med kolsyra, bildas enligt Chydenius ett basiskt karbonat, innehållande 81,48 PrOCE Kn OM Fälles en lösning af ett toriumsalt med natrium- karbonat, under undvikande SE ett allt för stort öfverskott af fällningsmedlet, erhålles en hvit, flockig fällning af basiskt kar- bonat. Chydenius fann i denna fällning 81,83 proc. Th O, och 7,33 proc. CO,, jag fann 82,80 proc. Th O, och 8,68 proc. C O,. Någon sannolik formel torde icke kunna beräknas af dessa tal. Natriumtoriumkarbonat, "Th. O,.2CO + 3 (Na,. O,. C 0) + 12H,0. Om en lösning af toriumnitrat tillsättes i små an- delar till en kokande lösning af natriumkarbonat, erhålles un- der utveckling af kolsyra en hvit, volyminös fällning, som lätt löses vid omröring. Blandas den filtrerade löskiaben med sprit, till dess grumling börjar visa sig, erhålles inom kort en fällning af små och väl utbildade, genomskinliga kristaller, hvilka sönderdelas af rent vatten, då ett hvitt, flockigt pulver afskiljes. Saltet vittrar öfver svafvelsyra och förlorar 8 mol. - H,O (funnet 16,50 proc. ber. 16.22 proc.) Upphettas det till 100” förlorar det 10 mol. H, O. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0O 6. 23 a. 1,28 gr. gaf i Will'ska apparaten 0,291 gr. CO, och ur återstoden erhölls 0,366 gr. Th Os. PaRSe on gat 0,408 Sr: TH OM och 07652 or Nas SO . I procent: Funnet. Beräknadt. | 26 b ROS 29,76 30,00 29,95 Nay,O = 20,93 20,95 - COS 2066 24.717 Toriumoxalat, Th. O,. 2 C,70, + 2 H, 0, erhålles såsom en hvit, volyminös fällning, som hastigt sjunker ihop till ett fint, snöhvitt pulver, om lösningar af toriumsalter blandas med oxal- syra eller lösliga oxalater. Fällningen löper lätt igenom fit- rum, hvilket kan förhindras genom tillsats af oxalsyrelös- ning. Saltet är alldeles olösligt i rent vatten, men löses nå- got uti surt vatten; en del oxalat löses i 13 554 delar vat- ten innehållande 3,2 proc. klorväte. > Oxalatet har blifvit analy- seradt af Chydenius, Berlin samt af författaren (se atomvigt best. s. 4.) Kaliumtoriumoxalat, "Th. Oj. 2 C5 05 + 2(K35. 03. C3 05) + 4 H, 0. Rent toriumoxalat löses lätt uti en varm och koncentre- rad lösning af neutralt kaliumoxalat; lösningen afsätter vid af- dunstning i luftförtunnadt rum hvita, hårda skorpor af tätt hoppackade, rombiska taflor. Dubbeloxalatet kan icke utan sönderdelning lösas af rent vatten. Blandas saltet med salpeter- syrehaltigt vatten, sönderdelas det fullständigt under afskil- jande af kalifritt toriumoxalat. Efter torkning öfver svafvel- syra gaf dubbeloxalatet vid analys: a. 0,476 gr. glödgades och behandlades med vatten, då 0,155 gr. Th O, stannade olöst och 0,16 gr. K;.0,.C O gick i lösningen. b, 0,4055 gr. behandlades med utspädd salpetersyra och det återstående toriumoxalatet gaf vid glödgning 0,1328 gr. ih O,. I procent: Funnet. Beräknadt. Ad ThO, SVARS OVE 32,66 K3O 229 23,14 ä , 24 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. i Toriumtartrat; basiskt, 2 (Th. O,.2 C, H, 0) + Th. O, Hj +5H,0O. Om en lösning af toriumklorid blandas med en lösning af vinsyra, uppstår en geléartad fällning, som enligt Chydenius innehåller 60,57 procent Th O,. Om den lösning, ur hvilken fällningen afsatt sig, upphettas, erhåller man en hvit, flockig fällning, som efter torkning bildar ett hvitt och lätt pulver. Saltet analyserades efter torkning öfver svafvelsyra. a. 0,354 gr. gaf vid glödgning 0,1935 gr. Th Oz. b. 0,4825 gr. gaf vid förbränning med blykromat 0,238 gr. OO od UNO Sr Ja 0 I procent: Funnet. Beräknadt. NOS 04,63 24,96 C 13,45 13,22 H 2,46 20 Saltet förlorar genom upphettning till 100” 5 mol. H, O (funnet: 6,79 ber. 6,20). Redan förut har Chydenius analy- serat det vid 100” torkade saltet med samma resultat. Kaliumtoriumtartrat, Th. O,. 2 C, H, Oj + K5. 05. C, H, OM Om toriumhydrat kokas med en lösning af kaliumbitartrat, löses det, och ur lösningen afsätter sig vid afsvalning först öfverskott af kaliumbitartrat; ur moderluten erhålles genom afdunstning dubbelsaltet i form af en hvit, kristallinisk massa, som löses temligen lätt af hett vatten. Saltet analyserades efter torkning öfver svafvelsyra. 5 a. 0,745 gr. lemnade vid lindrig glödgning 0,395 gr: K, C 0; + Th O, och vid återstodens utlakning med vatten erhölls (263 oENOS b. 0,735 gr. gaf 0,389 gr. K; CO, + Th OJ som vid ber handling med vatten lemnade 0,248 gr. Th O,. Den från Th O, filtrerade och med saltsyra neutraliserade lösningen gaf efter afdunstning 0,15 gr. K Cl. I procent: Funnet. Beräknadt. a b IRS JIS0R DON SMS KSO 12,89 12:26 PROS TEKRSGK0S EROS DAN 03,45 Svafveltorium, Th S,. Enligt Berzelius förbrinner metal- liskt torium vid upphettning i svafvelglas, och återstoden är ett gult pulver, som icke antager metallglans, om det hop: - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0o 6. 25 tryckes. Det angripes föga af syror, t. o. m. af salpetersyra, men oxideras lätt af kungsvatten till toriumsulfat. Enligt Chy- denius uppstår svafveltorium, om fint fördelad torjord upp- hettas i en ström vätgas, mättad med ångor af kolsvafla. Det så beredda svafveltorium är ett svart pulver, som genom tryck antager metallglans och grå färg. Det förbrinner vid upphett- ning i luften med lemning af ren torjord; det angripes icke af klorvätesyra, med svårighet af salpetersyra, lätt af kungs- vatten. Smältes det med kaliumhydrat, bildas torjord och svafvelkalium. Det förändras icke vid upphettning i vätgas, men gifver vid upphettning i klorgas klortorium. Enligt Chy- denius synes ett oxisulfaret af torium, Th, O, S,?, finnas. en ström amoniakgas. Genom upphettning af klortorium eller af en blandning af klortorium och salmiak i amoniakgas, er- hålles ett hvitt, af torjord hufvudsakligen bestående pulver, som utvecklar amoniakgas vid smältning med kali. (Chydenius.) Torium atomvärde. Emedan torium icke gifver mer än en oxid, klorid o. s. v« och emedan toriummetallens egentliga värme icke.blifvit bestämdt och inga kristalliserande torium- salter visat sig vara isomorfa med andra metallsalter, måste man söka bestämma toriums atomvärde af toriumföreningarnas formler. Granskar man sammansättningen af toriums för- eningar, visar det sig, att endast en förening, det basiska tar- tratet, talar för metallens treatomighet. Deremot äro nästan alla öfriga toriumsalter icke analogt sammansatta med mot- svarande salter af de treatomiga metallerna yttrium och erbium samt cerium, lantan och didym. Den karakteristiska samman- sättningsart, som visar sig i dessa metallers platinakloriddubbel- salter, dubbelsulfater, dubbeloxalater och dubbelkarbonater, återfinnes icke hos toriumsalterna. Såsom skäl för toriums fyratomighet kan anföras: 1. Sammansättningen af ferrocyantorium Th Cy, + Fe Cy,; oaktadt saltet blifvit beredt med ett öfverskott af ferro- cyankalium. De fällningar, som gadolinit- och cerit-metallerna gifva med ett öfverskott af ferrocyankalium ega formlerna Rel Cya + Fe (Oe 2. Sammansättningen af de bägge dubbelsalterna af cyan- qvicksilfver och toriumrodanid sid. 12. 3 LJ 26 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. 3. : Toriumformiatets vattenhalt utgörande 3 mol. H, O på fyra eqvivalenter vattenfritt salt; af dessa 3 mol. bortgå 2 vid torkning öfver svafvelsyra. 4. "Tillvaron af sulfater ned 8 och 9 mol. H, O på fyra eqv. vattenfritt sulfat. 5. Sammansättningen af pyrofosfatet Th. O,. P, Os, då pyrofosfater af erbium, yttrium, lantan och cerium ega, då de framställes ur sura lösningar, formeln: a (OKI Ok 6. Sammansättningen af natriumtoriumkarbonatet THOR 2C0+3(Na,. 05. C 0). Jämföras torimmföreningar med föreningar af fyratomiga elementer, visa sig ganska få likheter. 'Ehuru torium säker- ligen står närmast zirkonium, så äro olikheterna betydliga, ty zirkonium visar i ett stort antal föreningar en utpräglad be- nägenhet att bilda med syre en tvåatomig radikal Zr O, hvil- ken icke visar sig hos toriumföreningarna. Torjorden gifver för öfrigt icke såsom zirkonium salter med baser. —>e BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 2. N:o 7. BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI 150 mdtG (ÖN I IT. ERAN FI ANNE (MEDDELADT DEN 11 FEBRUARI 1874.) STOCKHOLM, 1874. P. A NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCKARE. | 0: 3 vå hud. ANDEN LAN NJA in ve Re RR 24; NV A it is SAN 4 Sd FAME gj) Ka LR AS MT VEN MM FR w FAR TNA CA ARS nn " | f I 4 ' 3 1 [RN - Yre sdf N dl SR JE [& HN å Mrs FN AE NE ; ; NITAD a AGE et Cr ES Se ungrare) ASG RE n ig q + | y t f i | ] TY 5 ww Å TOR SR / t - : yi ; 17 2N AL 13 J SL ög tv 4 SN gg ” i ON Y I SO i > I Lö MVTILDGT I NT z = Lt N | 1 ; | ' . UT: eva eh SVEK SAIONADOT PEREIRA N FAS ARA NIHDDR 2 solar a. 3 ; 4 Fr Lantan. År 1839 upptäckte MosAnDER!), att den dittills såsom cer- oxid ansedda metalloxiden innehöll oxiden af ett nytt element, som, emedan det länge undgått uppmärksamheten, benämndes lantan. Vid fortsatta undersökningar fann Mosander 1842 uti ceroxiden en tredje oxid, hvars radikal benämndes didym. Mosanders metod att åtskilja de bägge oxiderna grundade sig på de svafvelsyrade salternas olika förhållande, då deras i köld mättade lösningar uppvärmas. Om man nämligen löser i köld till full mättning de blandade oxidernas vattenfria sulfater och uppvärmer lösningen till 40”, utfälles företrädesvis lantansul- fatet, La, 03,35 03,9 H, Ö, i form af fina, stjernformigt för- enade nålar, under det att det mesta didymsulfatet stannar i lösningen. Genom att upprepa detta förfarande mångfaldiga gånger kan man slutligen erhålla ett ganska rent lantansulfat; metoden är dock besvärlig och tidsödande samt erfordrar be- tydliga mängder råämne. Att på detta sätt bereda ett från hvarje spår didym fullt fritt lantansulfat är nästan omöjligt. MARIGNAC?) har funnit, att didymoxalat löses betydligt svårare 1 salpetersyra än lantanoxalat och härpå grundade ZSCHIESCHE?) en metod att genom partiel fällning med oxal- syrelösning framställa ren lantanoxid. Metoden är icke för- delaktig. HERMANN?) iakttog, att om en lösning af didymhal- tigt lantansulfat lemnas i beröring med basiskt (didymbhaltigt) lantansulfat, erhållet genom fällning af det neutrala saltets lös- ning med amoniak, utfälles den i lösningen befintliga didym- halten och rent lantansulfat stannar i vätskan. Utgående från detta förhållande sökte ERK?) af de blandade oxidernas lös- 1) Pogg. Ann. 46,648; 47,207; 56,503. Förhandlingar vid de skandinaviske Naturforskarnes 3:dje möte 1842 s. 387. 2) Ann. Ch. et Phys. [3] 38,148. 3) J. £. pr. Ch. 107,65 se äfven HOLZMANN Zeitschrift f. Ch, u. Pharm. 5,668. BJ. pr: Ch.-82,386:- 5) Zeitschrift f. Ch. u. Pharm. 7,104. 4 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. II. ning genom partiel fällning med amoniak bereda ren lantan- oxid. Denna metod synes mig vara den bästa af alla. Om man till den någorlunda utspädda lösningen af de salpeter- syrade salterna tillsätter utspädd amoniak, dock icke mer än tillräckligt för utfällandet af ungefär !/; af de blandade oxi- derna, blir vätskan klar under några sekunder, men grumlas derpå samt stelnar efter ett par minuter till en halfgenomskin- lig geléartad, hydratisk massa. Efter flere timmars förlopp, sjunker fällningen ihop och kan lätt affiltreras. Den förarbetas på didym, och filtratet fälles ånyo med en otillräcklig mängd amoniak. HEfter ett par partiela fällningar synas icke mer ”di- dymens absorptionslinier, och vätskan fälles nu med oxalsyra, fällningen glödgas och löses i salpetersyra, då vanligen ganska tydliga absorptionslinier visa sig till följd af vätskans koncentra- tion. Lösningen utspädes, fälles ånyo partielt med amoniak och behandlas såsom förut, ända till dess man erhåller en lan- tanoxid, hvars lösning i koncentrerad salpetersyra icke visar ett spår af didymlinier. Andra metoder äro följande tvänne. WINKLER!) blandar den neutrala lösningen af cerium-, lantan- och didymklorid med fäld qvicksilfveroxid samt tillsätter en lösning af kalium- permanganat, så länge den affärgas. Cer jämte didym utfällas och nästan endast lantan stannar i lösningen, som genom svaf- velväte befrias från qvicksilfver och fälles med oxalsyra. Ge- nom glödgning af fällningen skall ren lantanoxid erhållas. Damovr och DeEBrRAY?) upphetta de blandade didym- och lantannitraterna till 400:—500? under några minuters tid, hvarefter återstoden behandlas med vatten. Dervid löses hufvudsakligen lantannitrat och ett basiskt didymnitrat (4 Di, 03, 3 Ny Os, 15 H, 0) stannar olöst. Lösningen afdunstas, och återstoden behandlas såsom förut, hvilket upprepas ännu tvänne gånger. Vid försök att erhålla ren lantan på detta sätt erhöll jag efter 14 gånger upprepade sönderdelningar didym- haltig lantan. Lantanmetall. MosanpeEr erhöll genom sönderdelning af vattenfri lantanklorid med kalium samt produktens tvättning med sprit lantanmetall i form af ett grått metallpulver, som under polerstålet låter pressa ihop sig till hvita flittror, hvilka 1) IEEE pr. CH. 955410: 2) Bull. Soc. Chim. [2] 2,339. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. INSÖG 5 sönderdela vatten, långsamt i köld, lättare i värme. Lantan förbrinner vid upphettning i luft till lantanoxid. Lantans atomvigt. Äldre bestämningar af lantans atom- vigt äro: 1842 af MOsANDER, som fann atomvigten ligga om- kring 139,2, CHOUBINE!), som fann talet 108,45, och RAMMELS- BERG?), enligt hvilken atomvigten var 133,17. : MaRrIiGnac?) fälde 1848 lösningar af lantansulfat med titre- rad lösning af klorbarium samt fann såsom medeltal af sex bestämningar talet 141,18; sedermera?) 1873 bestämde han atomvigten genom häftig glödgning af lantansulfat samt Vväg- ning af den återstående lantanoxiden. Såsom medeltal af fyra försök erhölls talet 138,72. HoLnzMANN) erhöll såsom medel- tal af 3 försök att analysera lantansulfat atomvigten 139,2 och af analys af lantanjodat beräknade han talet 139,25. HERMANN") beräknade 1860 af sina analyser af lantankarbonat och sulfat samt af lantanklorid atomvigten 139,32. ZSCHIESCHE”) erhöll såsom medeltal af sex försök att analysera lantansulfat atom- vigten 135,21 och ERK?) fann 1871 genom analys af lantan- sulfat atomvigten 135,39. För bestämmande af lantans atomvigt har jag användt föl- jande metod: ren lantanoxid löstes i utspädd salpetersyra och lösningen blandades med svafvelsyra samt afdunstades, till dess rent och vattenfritt lantansulfat erhölls. Försöken voro föl- jande: Vägd La, Oz; Erhållet La, 0,.3 50, La, Oz; i proc. La At. v: 1 IAN HABBO 37,59 138,95 > TU FROST fa 3,5705 gr. DULSN 139,08 III. 1,6980 gr. 2,9445 OT. 57,67 139,49 NIVA TO 8401 ST 3,61 TOR ST D7,62 SNS NO 5esNor. 23,3960 Tr. 57,61 139,08 Medeltal 139,15 Talet 139 ligger till grund för alla beräkningar i denna afhandling. Den till atomvigtbestämningarna använda lantan- oxiden har af Professor R. THALÉN blifvit spektralanalytiskt undersökt samt befunnits ren. 1) J. £. pr. Ch. 26,443. 2) Pogg. Ann. 55,65. 3) Ann. des Mines [3] 27,228. 4) Archives des. sc. phys. et nat. 46,215. SK JSEEN Pra Ch 0534S: SKIP E CNE 825505: ÖJ CI L0 4 TA: 8) Zeitschr. £. Oh. 7,106. 6 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. II. Lantanoxid, La, Os, erhålles genom hydratets, oxalatets eller karbonatets glödgning. Hvitt pulver. Efter häftig hvit- glödgning har den vid 17” eg. v. 6,530. HERMANN fann eg. v. 9,94!). Oxiden löses med lätthet af syror, släcker sig med varmt vatten liksom kalk (MOosAnDeEr) och gifver hydratet La. O, H;. Enligt Mosander reduceras oxiden icke af kalium. Oxiden sönderdelar amoniaksalters lösningar (MOSANDER). En- ligt NORDENSKIÖLD?) erhållas kristaller af oxid, om karbonatet blandas med borax och upphettas i en porslinsugn. Rombiska, sexsidiga prismer af eg. v. 5,296 (vid 16”), hvilka icke gifva hydrat med varmt vatten. Lantansuperozid. Enligt Mosander erhålles superoxidens hydrat, om ett lantansalt fälles med bariumsuperoxid; hvitt pulver, som vid torkning afgifver syre. Enligt HERMANN?) er- hålles vid glödgning af lantanoxid vid lufttillträde en laxfärgad eller " brungrå superoxid, som löses i syror under utveckling af syrgas. Enligt ZsCHIESCHE?) erhålles ingen superoxid ge- nom oxidens glödgning i luft. Lantanhydrat, La. O, H,. Kali fäller ur lantansalter hvitt, flockigt hydrat. Den vattenfria oxiden gifver, om den behand- las med hett vatten, hvitt, pulverformigt hydrat. Hydratet är en volyminös fällning eller ett hvitt pulver, som blånar rödt lackmuspapper och löses lätt i syror. Det sönderdelar amoniak- salter. Det genom oxidens behandling med vatten erhållna hydratet har efter torkning vid 100” formeln La O, Hy. —- 4,5815 gr. oxid gaf 5,3555 gr. hydrat. I procent: Funnet. Beräknadt. PEO 85,55 35,79 HO 14,45 14,21 Lantansalter. Lantansalter äro färglösa, om syrorna icke gifva färgade salter, och till en stor del lösliga i vatten. Lös- ningarna hafva söt och sammandragande smak. Salter med flygtiga syror lemna mer eller mindre lätt vid glödgning oxid. Kali fäller ur salternas lösning volyminöst, hvitt hydrat, olös- ligt i öfverskott af fällningsmedlet. Amoniak och svafvelamo- nium fälla hvita, slemmiga fällningar af basiska salter, olösliga 1 öfverskott af fällningsmedlet. De basiska salterna uppsupa f Vv SPE CR, 32,397. SKE PE: CHILONG Tr BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 7. kolsyra ur luften och gifva neutrala salter, som lösas i vatten. Alkalikarbonater fälla ur salternas lösningar hvita fällningar, som äro olösliga eller nästan olösliga i ett öfverskott af fäll- ningsmedlet. Bariumkarbonat fäller lantansalter långsamt vid vanlig värmegrad, lättare i värme; fällningen är fullständig. Oxalsyra och alkalioxalater gifva hvita, volyminösa fällningar, som hastigt sjunka tillsammans till kristalliniska pulver. Lan- tanoxalatet är olösligt i rent vatten, men löses med svårighet af utspädda syror; det löses med lätthet i varm och koncentre- rad salpetersyra. Kalium- och natriumsulfat gifva i koncentre- rade lösningar hvita, svårlösliga fällningar, som äro olösliga eller nästan olösliga i mättade lösningar af resp. sulfater. Lantans haloidsalter. Lantanklorid. Ta Cl. Den vattenfria lantankloriden er- hålles, om en lösning af lantanoxid i klorvätesyra blandas med salmiak och afdunstas, hvarefter återstoden glödgas i täpt degel. Hvit, stråligt kristallinisk massa, som deliqvescerar i fuktig luft och lätt löses i alkohol HERMANN!). Vattenhaltig lantan- klorid erhålles genom afdunstning af en lösning af lantanoxid i klorvätesyra i exsikkator. Stora, färglösa, lättlösliga, icke synnerligen deliqvescenta kristaller af formeln La Cl; +7 H, 0. än MAT DR CE IADA AGT b. 0,825 gr. afryktes med svafvelsyra och gaf 0,6195 gr. La,: 3 SÖ, Funnet. Beräknadt. i CLEVE. ZSCHIESCHE?). La 320,88 26,52 d71,41 Cl 28,30 28,04 28,67 Enligt HERMANN?) innehåller kloriden 6 H; O. Lantanoxiklorid. Om den vattenhaltiga kloriden upphettas i fuktig luft, och återstoden behandlas med vatten, erhålles ett hvitt, olöst pulver, som enligt HERMANN?) eger formeln Förlag Og; 2 Lie Ol Lantanbromid, TLaBr, + 7 H, 0. Genom afdunstning i luftförtunnadt rum af en koncentrerad lösning af lantanoxid i bromvätesyra erhåller man stora, väl utbildade kristaller, som EJE PI CHA 82;399. SJEJENpT: Ch SALAS: HJ IE pr. Ch 82:3995 8 —. CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMBETALLERNAS KEMI. II. icke vittra öfver svafvelsyra. Bromiden löses, ehuru temligen svårt, af vattenfri alkohol; i eter är den olöslig. da. 10jS26. OT. Sal DYER OTATSBI OA NOTE Sat, 6/ to SIENA ONSIV 6.1. 0,452. OR Pal Ö,2631 OT utäs rd NO Funnet. Beräknadt. a b e ; La — 240680 2 TK 27,53 eg Br 47,37 — — 47,52 Lantanqvicksilfverklorid. Ta Cl; + 5 Hg Cl, + 10 H, 0.(?) Ur en sirapstjock lösning anskjuter dubbelsaltet i temligen stora och färglösa, väl utbildade kuber, hvilka icke deliqvescera i luften. I. 1,2305 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf 0,8 gr. HSISKOCKS 0 etovor Kila, rOSOR. [UREA öns a 1,36 ot. Hg S och 0,507 grillas forsköR Funnet. Beräknadt. 1 TI Hg 56,05 56,09 26,16 La OT TS SR Enligt MaARrIiGnac!) har detta salt eqvivalentformeln La Cl + 3 Hg Cl + 8 H O = 2 La Cl, + 9 Hg Cl, + 24 Hj 0. MARIGNAC fann: 54,72 Hg, 7,76 La och 25,89 Cl. Formeln La Cl; + 5 Hg Cl, + 10 H, O fordrar 25,92 Cl. Lantankloroplatinat, Ta Cl, + Pt Cl, + 13 H, 0. Enligt MARIGNAC?) erhåller man ur de enkla salternas blandade lös- ningar vid afdunstning stora, qvadratiska kristaller af formeln: 4 La" Cl, 3 Pt Cl, + 36 H, 0. Samma kristallform egde enligt Torsör's undersökningar det salt, hvarå följande analyser ut- fördes. Tvifvel om identiteten af de af Marignac och af mig undersökta salterna finnas. således icke. Den af mig analy- serade föreningen kristalliserar i stora och väl utbildade, orangefärgade, qvadratiska taflor, hvilka äro i hög grad lätt- lösliga och deliqvescera i fuktig luft. Öfver svafvelsyra vittrar kloroplatinatet och förlorar 5 H, O (funnet: 10,82 proc. ber. 1) Ann. des mines [5] 15,272. ?) Archives des sciences phys. et. nat. 46,212. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 20 NO de 9 10,98); vid upphettning i torkskåp till 100—110” förlorade saltet 9 H, O (funnet: 19,64 proc. ber. 19,77). I. 0,881 gr. upphettades i vätgas, och återstoden afdun- stades med utspädd svafvelsyra, då 0,512 gr. Pt + La, 35 O, erhölls. Blandningen lemnade efter behandling med vatten 05207 gr. Pt. II. 0,816 gr. gaf 0,476 gr. Pt + La, 3 SO, och deraf er- hölls 0,1965 gr. Pt. Funnet. Beräknadt. I vilt Pt + La, 3 SÖ, 38,11 d83,33 28,69 Pt 23,50 24,08 24,16 La 17,00 16,82 16,96 Formeln bekräftas af motsvarande ceriumsalts sammansätt- ning. Det eger enligt undersökning af S. Jorin alldeles ana- log formel. Lantankloroaurat, Lia Cl, + Au Cl, + 10 H, 0. Stora, orange- färgade, rhombiska taflor, som HafRjrosnera i fuktig luft. Sal- tet vittrar öfver SE och förlorar 4 H, O (funnet: 9,29 och 9,03 ber. 9,89.) a. 0,67 gr. fäldes med svafvelväte, och fällningen gaf efter glödgning örede or. Au. Ur filtratet från svafvelguld fäldes 0,149 gr. La, Ög. b. 0,93 gr. afryktes, efter reduktion i vätgas, med ut- spädd svafvelsyra och lemnade 0,613 gr. Au + La, 3 S O,, som vid behandling med vatten lemnade 0,25 gr. Au. I procent: Funnet. Beräknadt. ad b Au 20,97 26,88 26,92 La 18,96 — 19,09 Au + La, 3 SÖ, — 65,91 65,80 Lantanbromoaurat, La Br, + Au Br, + 9 H, 0. Saltet an- skjuter i stora och mörkbruna, rombiska taflor, som icke för- ändras öfver svafvelsyra. a. 0,916 gr. reducerades med vätgas, och återstoden af- ryktes med titspadd svafvelsyra, då 0,447 gr. Au + La, 35 0, 10 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI1. 11. erhölls. Genom massans tvättning med vatten erhölls 0,179 STA Ur | b. 1,323 gr. gaf 0,6465 gr. Au + La, 35 O, och 0,263 RA NL I procent: Funnet. Beräknadt. a b Au TY FANEO 20,06 Au + La, 3 SÖ, 48,80 48,87 49,03 Formeln La Br, + Au Br, + 10 H, O fordrar 19,70 proc. Au och 48,14 proc. Au + La, 35 O,. Lantanfluorid, 2 La F1, + H, 0?. Fluorvätesyra frambrin- gar i en lösning af lantanacetat en volyminös, geléartad fäll- ning, som torkar till halfgenomskinliga stycken. Öfver svafvel- syra torkad fluorid förlorade intet vid upphettning till 100”. 0,7 gr. afryktes med svafvelsyra och gaf 0,97 gr. La 3 SO, eller 68,06 proc. La. Formeln fordrar 67,81 proc. Lantansilicofluorid. MARIGNAC!) erhöll vid behandling af oxiden med kiselfluorvätesyra samt genom fällning af zinksilico- fluorid med lantansulfat endast fluorid förorenad af kiselsyra. Lantankaliumferrocyanid, 5 (CN); Fe + 4H, 0. Om en lösning af lantanacetat fälles med ett öfverskott af gult blod- lutsalt, erhåller man en gulhvit, tung och grofkristallinisk fäll- ning. Torkad öfver svafvelsyra gaf saltet vid analys: a. 0,777 gr. glödgades vid lufttillträde, och återstoden lemnade efter uttvättning med vatten 0,4165 gr. La, O3 + Fe, O,. Lösningen mättades nod klorvätesyra och afdunstades, då 0,122 ART LAS Cl erhölls. Blandningen af lantan- och nd löstes i klörwätesyne kokades till jernkloridens reduktion med zink samt titrerades med kameleon. Dertill erfordrades 21,1 &C. c. Tfösnin ek(TLOSKOSEeT =" (0458 oro): b. 0,62 gr. gaf 0,104 gr. K Cl samt 0,331 gr. La, Os + Fe, Os. Till oxidation af jernkloruren erfordrades 18 &C. c. af samma kameleonlösning, som begagnades vid föregående försök. Funnet. Beräknadt. a b La JL BS JÖBES 30,09 Fe Tile AA 12,12 La, Os + Fe,0, 23,60 H3,39 I2,60 K ÖRON 3,44 1 Ann. des mines [5] 15,274. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. .HANDL. BAND. 2; N:O 4. 11 Saltet förlorade, då det upphettades till 100”—110”, 3,06 Proc OSWEn mol ESO är 3,89. Lantanplatocyanid. 2 La (C N); + 3 Pt (CN), + 18 H, 0. Genom dubbel dekomposition af lantansulfat och bariumplato- cyanid samt lösningens afdunstning erhålles saltet i ljusgula, lättlösliga prismer, hvilka fluorescera med grönt ljus. Kri- stallerna vittra öfver svafvelsyra och blifva då rödbruna. De förlora derunder 15,35 procent eller 13 H,O (15,51 proc.) Då saltet upphettas till 110”, förlorar det 16,39 proc. eller 14 H, O (ber. 16,70). Enligt Czupnowicz!) förlorar saltet öfver svafvelsyra 10 proc. H, O samt i luftförtunnadt rum 17,26 proc. | 0,36 gr. gaf vid glödgning 0,218 gr. Pt+1La, Os, vid hvars behandling med salpetersyra 0,141 gr. Pt återstod. Funnet. Beräknadt. Pt 39,17 39,39 La 18,24 18,44 Lantansulfocyanat, La (CNS; + 7H,0. Den vattenfria oxiden löses lätt i rodanvätesyra, och, om lösningen afdunstas öfver svafvelsyra, erhåller man färglösa, deliqvescenta och nål- formiga kristaller. Saltet vittrar öfver svafvelsyra och förlorar 11,68—11,89 proc. H, O eller 3 mol. (ber. 12,39). a. 0,839 gr. afryktes med utspädd svafvelsyra och gaf (O53proT. as o SO. DER UÄSBTN orsa 0248 OT. Lag SO Funnet Beräknadt. a b La 3l14 31,48 0 Lantansulfocyanat med qvicksilfvercyanid, La (CN SJ; + 3 Hg (C N), + 12 H,0O. De blandade lösningarna af de bägge enkla salterna afsätta efter någon tid stora och platta, färglösa taflor?), hvilka förlora vid torkning öfver svafvelsyra 8,78 proc. 'H,O eller 6 mol. (ber. 8,40 proc.) samt hela vattenhalten vid 110”. Saltet är ganska lättlösligt. 1,207 gr. förlorade vid upphettning i torkskåp 0,205 gr. H, 0; återstoden löstes i vatten och lösningen fäldes med JTJATIprn Ch. 80,36. > 2) Jämför TorPsöÖE. Bihang till K. Svenska Vet.-Ak. Handlingar. 2, 5,12. 12 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. II. svafvelväte, då 0,658 gr. HgS erhölls. Ur filtratet fäldes med natron 0,161 gr. La, Os. I procent: Funnet. Beräknadt. La EESK 10,82 Hg 47,00 46,69 H;0O 16,98 16,98 Lantans syresalter. Lantannitrat, La. 03.3 NO, + 6 H, 0. Saltets lösning af- sätter vid frivillig afdunstning stora, färglösa, platta kristaller, hvilka allt efter luftens beskaffenhet deliqvescera eller förbli oförändrade. Vid upphettning förlorar det först kristallvatten och smälter sedan; det smälta saltet dekrepiterar våldsamt vid stelnandet (MOsANDER). Nitratet förlorar vid torkning öfver svafvelsyra 2!/, H,O (funnet 9,40 proc. räkn. 10,39 proc.) Enligt HERMANN!) erhåller man vid afdunstning af saltets lös- ning öfver svafvelsyra en strålig kristallmassa, 2 (La. O,. 3 N 05) + 3H,0O. Deremot fann MARIGNAC?), att nitratet innehåller GER. 0,4415 gr. lemnade vid glödgning 0,165 gr. La, Os. Funnet. Beräknadt, CLEVE. MARIGNAC. 12503 d1,37 31,70 31,65 Lantanamoniumnitrat, Tia. 03.3 NO, + 2(N Hj. 0. N O,)+ | 4H,0. Ett dubbelsalt af denna sammansättning erhölls af MARIGNAC?) i stora, färglösa kristaller, som förlora allt kristall- vatten vid 100”. Lantanmagnesiumnitrat, 2 (La. 03 3 N 0,)+3 (Mg. 0,.2 NO.) + 12 H, 0. Detta salt kristalliserar enligt HOLZMANN?) i stora, glänsande och deliqvescenta rombotdrar. Lantanklorat. Saltets lösning lemnar vid afdunstning i luftförtunnadt rum deliqvescenta, färglösa nålar, som lätt sön- derdelas. Saltets formel blef icke bestämd, emedan kloratet befans innehålla lantanklorid. Lantanperklorat. La. Os. 3 Cl O; + 9 H, 0. Genom dub- bel dekomposition af bariumperklorat och lantansulfat samt lösningens afdunstning i luftförtunnadt rum erhålles saltet i färglösa, högst deliqvescenta och i alkohol lösliga nålar. DEJT pr Oh SP,A09 ?) Arch. des sc. ph. et. nat. 46,207. SING EJE FIDE CH N(0:3560) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. ÖL N:0rG 0,5585 gr. smältes med soda, massan utlakades med vatten och ur lösningen erhölls 0,392 gr. Ag Cl. Den olösta åter- stoden löstes i salpetersyra och fäldes med amoniak, då efter fällningens glödgning 0,1515 gr. La, O, erhölls. Funnet. Beräknadt. La,O; 20,13 27,19 COA RAS 45,79 Lantanjodat, La. 03.3 J Os + 3 H, 0. Om en lösning af jodsyra tillsättes en lösning af lantannitrat, erhåller man en hvit och volyminös, amorf fällning. Saltet analyserades efter torkning öfver svafvelsyra. a. 0,528 gr. löstes med tillhjelp af svafvelsyrlighet i vat- ten och lösningen gaf 0,5345 gr. AgJ. b. 0,304 gr. afryktes med svafvelsyra, då Om I La, 3 5 O, erhölls. ' Funnet. Beräknadt. CLEVE. HOLZMANN !). La,Os 23,30 20,45 23,59 JI505 lea 72,04 72,50 Lantanperjodat, Ta. O3. J Os + 2 Hy O. En lösning af lan- tannitrat fälles icke af fri öfverjodsyra; deremot uppstår uti en lösning af lantanacetat vid tillsats af öfverjodsyrelösning en hvit och volyminös fällning, som bakar ihop sig vid uppvärm- ning. Under mikroskop synes saltet bestå af små, klotformiga, otydligt kristalliniska aggregater. Saltet analyserades efter torkning öfver svafvelsyra. a. 0yj287 gr. reducerades med svafvelsyrlighet samt gaf efter fällning med silfvernitrat 0,177 gr. Ag J. b. 0,534 gr. afryktes med svafvelsyra och gaf 0,393 gr. Tag SOT Funnet. Beräknadt. La,O, 42,28 42,67 J5O7 48,02 47,91 Lantanformiat. Ta. Os. 3 COH. Hvitt, kristalliniskt pul- ver, som löses endast till ringa mängd 1 vatten. En del salt erfordrar vid vanlig värmegrad 421 delar vatten för att lösas. 1) J. f. pr. Oh. 75,349. 14 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. I1I. a. 0,37 gr. gaf vid glödgning 0,218 Sr 5ANOT b. 0,353 gr. gaf 0,21 gr. La, OF Funnet. Beräknadt. a b 2503 28,92 59,65 290,49 Lantanacetat, 2 (La. 03.3 C, H, 0) + 3 H, O, kristalliserar 1 hvita, små nålar, hvilka förlora 1. H, O vid 100”—110? (fun- net: 2,97 proc. ber. 2,62 proc.) 0,472 gr. lemnade vid glödgning 0,222 gr. La, 03 Funnet. Beräknadt. La,O, 47,23 47,52 Enligt Czupnowicz!) har acetatet sannolikt formeln La. 03.3 C, H; O + 3 H, O och skall börja sönderdelas vid 120”. Lantanbenzoat, La. O,.3 C, H, O + 3 H, O, har blifvit un- dersökt af CZuDpNoWicz?). Lantanhippureat, 2 (La. 03. 3.05 IH; NOJ FOO blifvit undersökt af CZupNowIrcz 2) : Lantansulfat, La,. Og. 3 S O, + I Hj, O, kristalliserar i små, nålformiga, hexagonala prismer med sexsidig tillspetsning. Saltet förlorar vid börjande rödglödgning allt kristallvatten samt kan genom häftig glödgning sönderdelas fullständigt, så att ren lantanoxid återstår. Det vattenfria saltet löses enligt Mosander i 6 del. vatten af 2—3", 42!/, d. vatten vid 23,5" och i 115 del. vid 1007. 1,56 gr. förlorade vid upphettning 0,351 gr. H, O = 22.5 proc.; formeln fordrar 22,31 proc. Saltet har förut blifvit undersökt af Hermann ?), Holz- mann”) Czudnowicz") och Zschiesche 7). Lantanseleniat a. La, Os. 3 Se O, + 10 H, O? kristalliserar vid frivillig afdunstning af den koncentrerade lösningen i fina, hvita, till bollar hopfogade nålar. Saltet förlorar genom tork- ning öfver svafvelsyra eller vid 100? 3 H, O (funnet: 9,48 och d,24 proc. ber. 10,14 proc.) samt vid 185” ytterligare > H,0O (funnet: 9,21 proc.) Saltets sammansättning kan, oaktadt ana- Id flpr (ChS04TNelätven Hermann J. £. pr. Ch. 105. 40. DJ TT PEFC S0AT HETE pr Ch, 80:42! 4) J. f. pr. Ch. 82.403. "NIST pr LÖH bSAS: 2) J. £. pr. Ch. 80,33. DITT pr Ch I0L ATA , | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2xÄN:Orke, 19 lysens öfverensstämmelse, icke anses fullt säkert utredd, eme- dan det är mycket svårt att aflägsna all moderlut genom press- ning. "a. 1l,144 gr. gaf 0,299 gr. Sc. b. 1,069 gr. gaf 0,284 gr. Se och 0,6865 gr. La, 3 SOR Funnet. Beräknadt. a b La,Os 37,04 37,52 Se0, AROR 42 43,84 bd. La, Of. 3 Se O, + 6 H, 0. Detta salt erhålles vid lös- ningens afdunstning i vattenbadsvärme. Små, stjernformigt grupperade prismer, som lätt lösas i vatten. Vid torkning öfver svafvelsyra eller vid 100” förlorar saltet en mol. H; O (funnet: 2,22 och 2,30 beräkn. 2,21). a. 1.8 gor gaf 0;526 Sr. 1ve och 1;246) gr. La, 3 5 Oj. b. 0,84 gr. gaf 0,61 gr. Se och 1,4495 gr. La, 3 5 Oc. Funnet. Beräknadt. ät. b as 0, 39,87 40,06 40,00 Se0, 46,98 47,05 46,75 Lantankaliumsulfat. Lay. Og. 3 5 Or + 3 (Ks. 03. 5 05). Sam- manblandas kalla lösningar af de bägge enkla salterna, dock så att lantansulfatet finnes närvarande i öfverskott, erhålles en hvit, tung och kristallinisk fällning, som löses trögt 1 rent vat- ten och är alldeles olöslig i en mättad lösning af kaliumsulfat. Saltet förändras icke hvarken vid torkning öfver svafvelsyra eller vid upphettning till 100”. a... 1,4888 gr: gaf. 0,7012, gt. KI5.0: och. 0,816; gr. Oo La, 3 5 O,. b. 1,046 gr. gaf 1,3039 gr. Ba S Oj. ce. 1,3253 gr. gaf 0,625 gr. KK. SO, och 0,7015 gr. La, 3 5 Os. Funnet. Beräknadt. a b c La,O; MLB = 30,49 30,15 K30 20,44 25,48 25,85 SO, — 42,80 43,99 b. Ia, Of. 3 510, + 4(K,. 03.503)? erhölls en gång, då lantansulfat fäldes med ett öfverskott af kaliumsulfat. Saltet 16 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. II var ett hvitt, kristalliniskt pulver, liknande föregående för- — ening. | a. 0,842 gr. gaf Los. gr. Ba S Oj, 0j218 gr. La, Oka 01864 om KECI b. 0,905 gr. gaf 0,236 gr. La, Os. e:rd59rsKeT. Safl0lsse gr KO Funnet. Beräknadt. Choubine!) fann. a b&c La,O, 20,89 26,07 25,83 25,69 KO 27,27 28,16 2 27,48 50, 43,96 44,38 46,68 99,85 c. 2(La,. Og. 3 505) + 9 (K>. 05. 505) erhölls en gång, då lantannitrat blandades med ett öfverskott af en kall och mät- tad lösning af neutralt kaliumsulfat. a. 059895 om gar 0,5415, Or Kör STOR OG 03 sas Hag: NO HIT SORE Or Sat O438e torn aa SO Funnet. Beräknadt. a b I0EY AO 25356, 20:62 2 K30 dal14 — 31,36 Lantankaliumseleniat, Las. Og. 3 Se O, + K,. 05. Se Oj + 9 H, 0. Om de enkla salternas blandade lösningar lemnas till frivillig afdunstning, erhåller man väl utbildade och temligen stora, lättlösliga kristaller af dubbelsaltet. Saltet förlorar icke kristallvatten vid torkning öfver svafvelsyra. U,496 gr. förlorade vid upphettning till 190” 0,13 gr. H, O samt gaf 0,1415 gr.. Se och 0,3350 gr. Lay 3 SOT -HKONSOR Blandningen löstes och fäldes med amoniak och fitratet gaf 0,079 gr. K,S Os, hvaraf beräknas 0,256 gr. La, 3 5 O,. Funnet. Beräknadt. Has 03 2053 29,90 K;O 3,60 3,61 Se0, 45,86 46,60 1EL0) 15,32 14,89 99,51 100,00 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 7. 17 Lantanamoniumsulfat, Ta. Og. 3 5 03 + (N Hj). 03. 5 09 + SH, O. Kristalliserar vid frivillig afdunstning i färglösa, strec- kade, väl utbildade och platta prismer, som äro lättlösliga i vatten och icke vittra öfver svafvelsyra. ÖsnkIsebtor: satulonr or. BASOL OsOl6BA or gat Oe or. Bas OT ce. 1,5535 gr. upphettades till 190”, då 0,259 gr. H, O bortgick. Återstoden glödgades och afryktes med svafvelsyra, då 1,043 gr. Lay 3 S Oj erhölls. Funnet. Beräknadt. a b ec La,O, — — 38,67 33,72 SO, 33,59 33,12 — 385,00 H,0O — — 16,67 17,10 Lantanamoniumseleniat, Lay. Og. 3 Se O; + (N Hj). 05. Se 0; + 9 H, 0. Platta, färglösa, fyrsidiga och väl utbildade prismer. Ganska lättlösligt 1 vatten. Saltet förlorar öfver svafvelsyra 7H, O (funnet: 11,75; beräknadt 12,03 proc.) samt vid upp- hettning till 100” 8 H, O (funnet: 14,31; beräknadt 13,74 proc.) Iso OlseT onigar 0,2025 gr. Se ocht0;21 gtstliag Os. b. 0,6115 gr. gaf 0,182 gr. Se och 0,3265 gr. La, 3 5 Oj. IT. 1,958 gr. förlorade vid 180” 0;325 gr. H, O samt gaf 055865 or. Se och 1,057 gr. La, a 0,. Funnet. Beräknadt. I UL a b La,O, J0,84 NNE NI SIGN Se0, 47,80 47,85 48,15 48,47 150 — -- 16,66 15,46 Lantannatriumsulfat, Lay. Og. 3 S O,+ Nag. 05. SO, +3 H,0O erhålles 1 form af ett hvitt, icke tydligt kristalliniskt pulver. Det öfver svafvelsyra torkade saltet förlorade icke kristall- vatten genom upphettning till 1007. a. "0;924 or. gatrlils: otBaSOr b. 0,8435 gr. gaf 0,36 gr. La, Os. e-0eEa ot. förlorade vidils0:-:0;06 gr. -H5O: Funnet. Beräknadt. La,O; -— 42,60 43,82 50, 42,72 43,01 H,0 5,26 4,84 18 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. II. Lantannatriumseleniat, La,. Og. 3 Se 0, + Na. 05. Se O, + 4 H, 0, erhålles vid frivillig afdunstning af de enkla salternas blandade lösningar i form af hvita, kristalliniska skorpor. Sal- tet är ganska lättlösligt i vatten och vittrar icke öfver svaf- velsyra; ej heller förlorar det kristallvatten genom upphettning till 1007. I. ra. v 152645) gr. gaf 0,12 gr. Se och 0;91 8rgrilla; ö5 OM + Na, 5 O,. Denna blandning löstes i vatten och fäldes med amoniak, fällningen löstes i svafvelsyra och lösningen afdunstades, då 0,728 gr. La, 3 5 O, erhölls; af filtratet från det fälda lantanhydratet erhölls efter afdunstning och glödg- NDS ÖMEN OTRANaS SÖ b. 1,624 gr. förlorade vid upphettning i torkskåp till 190 ÖMT 5, om HO IT; a. 7 13883 grigat 0446 jer. i SerockrOjaTNETANGESIO NS prel 691 Or: Sat 0553 et. Seoch! 075565 or FT Funnet. Beräknadt. I IT a b a b IBEO d3,16 39,06 33,68 Na, O 6,21 6,63 6,40 Se0, DSS OM, SARS 22,48 HO 6,89 SITA Lantansulfit, La,. Og.3 SO + 4H, 0? Lantanhydrat löses lätt af vatten, mättadt med svafvelsyrlighet, men uppvärmes lösningen, grumlas den af ett hvitt, volyminöst pulver. Sedan detta blifvit taget på filtrum och utpressadt, torkades det skynd- samt i luftförtunnadt rum. Saltet uppsuper syre ur luften, och det analyserade preparatet innehöll något svafvelsyra, hvarför formeln är icke fullt tillförlitlig. a. ÖsTAS” Ota Sa OTIS ago b. 059455 gr. gaf 0,8975 om. Ia, RISO 6: 1 0:686..2T. Sal 0655 OT: Man JO d. 1,359 gr. oxiderades med bromvatten och gaf 1,546 or. Bas Or Funnet. Beräknadt. a d b c La,O. 95,58 H4,64 H4,99 — dH,25 2 AD | 9 SO; 31,25 32,55 X BIHANG TILL "K> SVI VET.-AKAD. HANDL. BAND. 20 N:O dt. 19 Lantanselenit, surt, Lia,. Og. 3 Se O + 3 Se 03 + 5 H, 0. Om en lösning af selensyrlighet blandas med en lösning af lantan- klorid, erhålles ingen fällning, men tillsättes alkohol till dess vätskan börjar grumlas, erhåller man ett tungt, hvitt pulver af små kristaller, hvilka icke vittra vid torkning öfver svafvel- syra. Vid 100”—110? förlorar saltet 3 H, O (funnet: 4,71; be- räknadt 4,99). a. 0,844 gr. gaf 0,3705 gr. Se och 0,448 gr. La, 3 5 O,. b. 0,5945 gr. gaf 0,258 gr. Se och 0,317 gr. La, 35 O,. Funnet. Beräknadt. id b La,O,; 30,57 30,71 320,13 Se0. 61.68 60,98 61,55 Lantanhyposulfat. a. Tay. Og. 35, Oj + 16 H, O kristalli- serar ur den genom dubbel sönderdelning af lantansulfat och bariumhyposulfat erhållna och till sirapskonsistens afdunstade lösningen i form af en strålig kristallmassa. Saltet vittrar öf- ver svafvelsyra och förlorar 11,87 proc. H, O eller 7 H, O (be- räkn. 12,04 proc.) [573 sor. gat 0,846 gr. La, 3 5 Oj eller i.procent 50,98 La, Os, och formeln fordrar 31,17. b. Lay. Of. 35,0, + 24 H, O, erhölls vid omkristallisering al föregående salt, då lösningen lemnades till frivillig afdunst- ning. Mycket stora, vattenklara, hexagonala taflor, som lätt lösas af vatten. Saltet vittrar hastigt öfver svafvelsyra och förlorar 34,70 proc. H,O eller 23 mol. H, O (beräkn. 34,78). 1,3835 gr. gaf 0,656 gr. La, 3 5 Os. Funnet. Beräknadt. as 03 2031 27,40 Lantankarbonat. Ia,.Og.3 CO +'3 H, 0. Om kolsyregas inledes i vatten, hvari lantanhydrat hålles uppslammadt, erhål- les karbonatet såsom en skimrande, af tunna, hexagonala, mikro- skopiska taflor sammansatt fällning. HEfter torkning bildar det ett lätt, för känseln fett pulver. Karbonatet löses endast spårvis af kolsyrehaltigt vatten. I luftförtunnadt rum torkadt salt förlorar genom upphettning till 100” 4,80 proc. a. 0,229 gr. lemnade vid glödgning 0,146 gr. La, Oz. b. 0,8595 gr. gaf 0,2135 gr. C Os. c. 0,5045 gr. gaf 0,3212 gr. La, Oz. 20 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. Il. Funnet. Beräknadt. d ad b ec ; BERO 63,97 63,66 63,67 | CO, 24.84 25,78 Enligt HERMANN!) fälles ur neutralt lantansulfat med natriumkarbonat en uppsväld genomskinande fällning, som ef- ter torkning vid 100 har formeln La,. Of. 3 C O + HjO5sOm deremot fällningen torkas långsamt, omsätter den sig till talk- lika fjäll, som motsvara formeln La,. 05.3 C 0O+8 H, 0. Samma formel tillkommer äfven mineralet Lantanit >) samt enligt Genth fäldt lantankarbonat. Lantanit. Hermann. Lawrence Smith. Lawrence Smith. Genth. Beräknadt. IDERNOÖR «FADO J4,61 04,90 34,96 54,89 5415 CO, 22,52 INS 22,58 22,26 2ljos 21,93 H5O 23,48 25,68 24,09 24,15 > 23,97 23,92 l SOA Lantanfluorkarbonat. Ta (Ce) 10 CO utgör enligt Nor- DENSKIÖLD ?) mineralet Hamartit. Dubbelsalter af Lantankarbonat med kalium- och amonium- karbonater hafva icke kunnat erhållas. Om en lösning af lan- tannitrat fälles med ett öfverskott af kaliumkarbonat och fäll- ningen lemnas i beröring med vätskan, erhållas färglösa mikro- skopiska fjäll, som hufvudsakligen utgöras af lantankarbonat. Analysen gaf nämligen La, 03. 58,89 proc. K, O 2,50 6 OFTA Fällningen af amoniumkarbonat (i öfverskott) med lantannitrat gaf vid analys efter torkning öfver svafvelsyra La, O; 56,43; CO, 27,08; (N Hj), O 4,64 proc. Lantanoxalat, las FÖRS GROEE H, 0. Lantansalter fäl- las af oxalsyra och oxalsyrade salter. Fällningen är hvit och kristallinisk samt löses temligen lätt i varm salpetersyra. I rent vatten är oxalatet fullkomligt olösligt, men löses märk- bart af surt vatten. En del oxalat erfordrar till lösning 232 delar vatten innehållande 3,65 proc. HCl. Till analys använ- des salt, som blifvit kristalliseradt ur salpetersyra och torkadt öfver svafvelsyra. DEJE pra CHI SP 400 ?) BLAKE Sill. Am. J. of Sc. and Arts [2] 16,229 LAWRENCE SMITH Sill. Am. J. of Sc and Arts [2] 18,378 & 427. GENTH Sill. Am. J. of Sc and Arts [2] 23,425. ?) Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. 1868, 399. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 7. 21 a. 0,81 gr. förlorade vid 100”-—110” 0,119 gr. H, Ö samt gaf vid glödgning 0,373 gr. La, Os. OSSE o.d Jat 10,502 5) or: La, Os. Funnet. Beräknadt. kl a b 1a,O3 46,05 46,31 46,15 HO 14,69 — 103 Jämför Czupnowicz (J. f. pr. Ch. 80,37) och HERMANN ll: föpr, Ch. 82,404). Lantansuccinat, Ta,. Og. 3 C, Hj, 0, + 5 H, O, erhölls af Czupnsowicz!) genom fällning af amoniumsuccinat med lantan- sulfat. Hvit, kornigt kristallinisk fällning, knapt löslig i vat- ten, lättlöslig i syror t. o. m. i bernstensyra och i amo- niumsuccinat. CzuDNoWicz beräknar eqvivalentformeln 2 La O, Cs H, 05,3 HO men analysen stämmer bättre med ofvan anförda; funnet: La, O, 45,05 till 45,25 H, O 12,97 till 12,43. Formeln fordrar Hö. 53 uua,.03 ochvl2,57 Hj:O. Lantantartrat. Ta, Os. 3 C, H, 0, + 3 H,0. Om en lös- ning af vinsyra tillsättes en lösning af lantanacetat, erhåller man en volyminös, hvit fällning, som snart blir kornig. Un- der mikroskop har den utseendet af små och runda, ogenom- skinliga bollar af tätt packade kristaller. Saltet löses lätt 1 syror, äfven i vinsyra och i amoniumtartrat; lösningen fälles icke af alkalier. Vid upphettning mellan 100—110” förlorar saltet 4,60 proc. H, O eller 2 H, O (ber. 4,64). a. 0,334 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf vid glödg- Minor ÖST Era 2, Og. b. 0,298 gr. gaf 0,123 gr. La, Os. ce. 0,371 gr. gaf vid förbränning med blykromat 0,249 or CI0Noch W;086: or. HO. Funnet. Beräknadt. ad b c La,O,; 4] .oo 41,27. 42.01 C — -— 18,35 18,56 [0 — — 2,63 2,32 Enligt Czupsowicz?) innehåller det genom fällning af amoniumtartrat med lantansulfat beredda tartratet I H, O, som 1) J. £. pr. Ch. 80,38. SkJE pr. Ch-S80:3:95 22 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. IL. fullständigt bortgår vid 100”. Enligt samma författare inne- håller äfven lantanracemat 9 H, O och liknar tartratet. Lantancitrat, 2 (La. O,. C, H; O,) + 7 H, O, har blifvit be- skrifvet af CZzuDNowicz!). Lantanfosfat a. ÖOrtofosfat. En lösning af ortofosforsyra eller ”/; mättadt natriumortofosfat frambringar i en lösning af lantansalter en hvit, finkornig fällning, som icke ens efter flere veckor sjunker och icke kan affiltreras, utan att vätskan likt mjölk går igenom papperets porer. Analys å föreningen kunde derför icke utföras. — Om man tillsätter fosforsyra i små an- delar till en lösning af lantansulfat, uppstår enligt HERMANN?) en hvit fällning af sammansättningen La. Os. P O, och om man deremot blandar en kall lösning af lantansulfat med en eqvi- valent mängd fosforsyra, så erhåller man en flockig fällning, som i vattenfritt tillstånd utgöres af La,. Os. 2 P O.P, O.. Lantanpyrofosfat, a I) OR ONES ON Oinen lösning af lantanklorid blandas med natriumpyrofosfat, erhålles en fäll- ning, som vid omröring löser sig. Lösningen afsätter efter några dagar små, runda, hvita kulor af tätt hopgyttrade kri- staller. Det mellan papper utpressade saltet förlorade vid torkning öfver svafvelsyra 3,15 proc. H, 0. Till analys an- vändes material torkadt vid 100”. a. 0,216 gr. löstes i salpetersyra, och lösningen fäldes efter en längre tid med molybdenlösning, då 2,258 gr. amonium- fosfomolybdat erhölls. b. 0,44 gr. gaf efter lösning i salpetersyra och fällning med oxalsyra samt fällningens glödgning 0,193 gr. La, Os. c. 0,74 gr. förlorade vid glödgning 0,134 gr. H, 0. d. 0,48 gr. gaf efter samma behandling som b. 0,212 gr. Tao Funnet. Beräknadt. ad b c d a 0: — 43,86 — 44.16 44,99 P30: 30,07 — — 28,59 H,0O — — 18,14 MT Det öfver svafvelsyra torkade saltet förlorade vid upphett- ning till 100—110" 9,59 proc. "EH Odeller 2E; Ox(berkome): D) J. 4. pr. Ch. 80,40. DAS. pr: Ch SAO BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 7. 20 Svafvellantan. Om lantanoxid glödgas i kolsvaflegas, er- håller man en gul massa, som sönderdelas af kallt vatten och ger lantanhydrat och svafvelväte. (MOsANDErR). Glödgas 1 del lantanoxid med 3 del. natriumsvafvellefver, erhålles efter ut- tvättning en rödgul återstod af mikroskopiska, genomlysande kristaller BERINGER (Ann. Pharm. 42.139). Enligt de kristallografiska undersökningar, som blifvit ut- förda af MARIGNAC och af H. TorsöE!) äro lantan- och cerium- salterna fullständigt isomorfa, äfven en del af didymsalterna äro isomorfa med lantansalterna. Att lantan bör anses såsom ett treatomigt element blir sannolikt af följande sakförhållanden: 1. Sammansättningen af: kloroplatimatet, kloro- och bromo- auratet, kaliumferrocyaniden, Hamartiten och pyrofosfatet. 2. Formlerna för alkalimetallernas och lantans dubbel- sulfater och seleniater, hvilka såsom yttriums, erbiums, ceriums och didyms i allmänhet hafva sammansättningen BED S (Se) 0, + R,. 0,.S(Se)0, + nH, 0. 3. Kristallvattenhalten hos kloriden, bromiden, sulfocya- natet, hyposulfatet (som genom vittring förlorar af 24 H,O 23 mol.), Lantaniten och succinatet. För lantans fyratomighet, som gissningsvis blifvit fram- kastad af Mendelejeff, finnes intet skäl. DEBihane till K. Vet:-Ak:i Handl). 2,5: by sg Hö (g AHA ee PSEN MT » alk AT t FD Ol dBA phi gå 114 a lp om di Ad MEL Rs MERA AGS Hate ip ” YT 3 Er ORAOT ALL Pre ÖR ik CK Ra b Ny gp ba Zz lite MER 2 ATITJER fa Fann Få Italy folkmål , Åk ibn stiåttn ve laÖRtET IRL ÅR en NN & grå 20 STEL SN LING 03 fs LÄR EE TES E LE VG Hr TION im da Nn v Rn vå 5 S0orfa ved TA a £ vit Al & Lä pm Häl ten kl V FRE Se TE | v I ; A ä Jr é ar rd (RAA STEG LENE ' 17 ' ÖRA sid 'V 1 tr | R dt : fr Å Fi ( a 4 | j € éÉ 4 | MM 4 täsdbhd Fr | : SEE SCTSEN SNEEV -. LE - ee aska Rp Tun vs än 1 vi I la valg ÅL ih Engl Lie AY 50 an red ; CK MR å ER MO Oh os ART BE Mr 28 NAR I tr BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 8. BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI AF PART CIEENVIER ILTTI. DT DAYEM. — (MEDDELADT DEN 11 FEBRUARI 1874.) STOCKHOLM, 1874. P. AA, NORSTEDT & SÖNER EONGL. BOETRYCKARE. Nä, Vv I K tå + I å å rv ST USU dr Å ÅA At vi LA 7 SAL SÅ | e nd I uu i - Lt 4 | FA RT ko JR é - y Ö pa AP j ss RT RA NERON ( 4 | M KR pr | | RE FL USDS AU OBE BERGE, np 1 « i t je råa Mr d in k $ j "1 Jong å Y Så ye j | NER fa AN ee SINE ATS TT ERA SR TAG a CR : KRAFT q q s i | NE Fy t AA 100 2 é Ske Vr Mu " | R sf | Ile | Å H ÅR. NRA ÄN OR NES ASA 1 he w', r . 4 R MM Loa 4 H / j at / N ” YA c Aa ad SÄREE KA nh par 2 RNE VA LS LETT FÖRR EA RE ”ms WP i BE EA TT 1 BÄR SOVIET, SAN LäPV MO (IRAN dy Y I A ; | - 4 id) vs SUNNE RES j i . sa FO 3 yt FI IP ; A : KRA iv : C [3 i [I - ng » å JL | sl . d (ad NAN 5 6 IR / | N ) a s RÖRS. IG UR TAR re i IL i d dj s Koh dh i SAL ISRN (FINS Av br p VAT FaR > p | é po SS re a . i 4 SN å oh ILAE) RA ORO TN (Le SLR Vv då co FER vita VERA Sr rial TD Fra NGA SA a REN DI Vvs ÄRR k . ants é N i Brune Uh TRE JAAA tt RAN AAGE « MIR ar Ave JA0 OR HELE HR KRNÖSS RARE Nä REFER AÅ DS I | é: r | : | j Vr N N är ou ANDAR Aas y i AN w / , j Ä | ' V ARA | SS ;Å 4 I j Vv | ' Yo ( f | N , ; j | | q i [ f fa K G Didym. Didym, som ständigt åtföljer lantan och cerium, upptäcktes 1841 af MOosAnDER. För metoderna att skilja de bägge metal- lerna åt har jag i den föregående afhandlingen om lantan redo- gjort. Uti de didymhaltiga sulfater, som stanna i moderluten, sedan lantansulfatet genom lösningens upphettning utkristalli- serat, erhålles enligt Mosander didymsulfatet genom utplock- ning af de större och röda kristallerna. Saltet renas genom upprepade kristallisationer. Fullkomligt ren didymoxid har jag erhållit genom partiel fällning af de blandade nitraternas lösningar med utspädd ammoniak, fällningens upplösning i ut- spädd salpetersyra samt förnyad partiel fällning. Om man kan förfoga öfver ett någorlunda stort material, kan man lätt och jämförelsevis hastigt på detta sätt erhålla rent basiskt didym- salt. Om ytterjord icke blifvit fullständigt bortskaffad, kom- mer den mesta ytterjorden att koncentrera sig uti de didym- rikaste fällningarna. Man aflägsnar ytterjorden bäst genom att bereda myrsyradt salt af den ytterjordhaltiga didymoxiden. Didymformiatet, som är svårlösligt, lemnar vid glödgning ren oxid. Didyms atomvigt. MARriGnac!) bestämde 1849 atomvig- ten genom att fälla didymsulfat med klorbariumlösning af be- kant halt. Han fann såsom medeltal af sina försök atomvigten 148,8. Senare, 1853, bestämde han?) atomvigten genom att fälla sulfatet med oxalsyra, glödga oxalatet och af den åter- stående oxidens vigt beräkna atomvigten. Såsom medeltal af 5 försök erhölls talet 143,57. Genom analys af didymklorid erhölls talet 144. HERMANN?) beräknade af sulfatets och di- dymkloridens sammansättning talet 142,44. ZSCHIESCHE?) fann SANT ON Mp. [9] 20231. 2) Ann. Ch. phys. [3] 38,148. DEJ Ef pra Ch; 82.387. 4) J. f. pr. Ch. 107,76. 4 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. 1869 såsom medeltal af fem, icke särdeles öfverensstämmande analyser af didymsulfat talet 141,99 och Erk!) fann 1871 så- såsom medeltal af trenne bestämningar af sulfatets samman- sättning talet 142,69. Således hafva hittills utförda atomvigt- bestämningar lemnat tal, som variera mellan 141,99 och 148,8. Mina atomvigtbestämningar utfördes på samma sätt som bestämningen af lantans atomvigt genom att förvandla en viss mängd didymoxid till sulfat. Didymoxiden var omsorgsfullt renad och hade blifvit spektralanalytiskt undersökt af professor THALÉN, som befunnit den alldeles fri från lantan. Till hvarje försök användes oxid beredd genom häftig glödgning af rent oxalat, så att all kolsyra blifvit utdrifven, hvarefter oxiden glödgades i vätgas. Den öfverfördes derefter till sulfat, som vägdes 1 vattenfritt tillstånd. | Försöken voro följande: Vägd Di,O3 Erhållet sulfat Dess procentiska halt Di at. v. af Di,O3 [ja 252571. 3,844 OT. 28,714 146,65 IG TOS .gr. 1,8485 gr. 28,750 in el AGDR TEERTL 1526. om: 1,9615 gr. 28,756 146,95 IV:j:1,3686 Or: 2,319 gr. 38,796 147,23 V. 1,9655 gr. d,3435 gr. 08,786 147,16 VI. 1528 gr. 2,599 gr. I8,792 147,20 Medeltal 147,01 Talet 147 kan derför antagas såsom didyms atomvigt och ligger till grund för alla i denna afhandling förekommande beräkningar. Didymmetall. Marignac?) erhöll metallen genom den vattenfria kloridens reduktion medels kalium. Han erhöll den såsom ett grått, vatten sönderdelande metallpulver. En gång erhöllos ett par små metallkulor, som kunde hamras och hvilka hade stålgrå färg och temligen stark metallglans. De smälte icke för blåsrör, utan syrsattes till oxid. De sönderdelade icke vatten i köld, men löstes af syror under liflig utveckling af vätgas. Didymoxid. Di, Os. Oxiden erhålles genom glödgning af oxalatet, nitratet, karbonatet eller hydratet slutligen 1 vät- gas. Den fint fördelade, från superoxid fria didymoxiden är MN ertscehrs nt. Ch... 10 ?) Ann. de Ch. et ph. 13] 38,148. BIHANG TILL K. SV, VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 8. 5 ett ljusblått pulver. Den genom häftig hvitglödgning af hydratet erhållna oxiden bildar hårda och täta stycken af smut- sig, violett färg och eg. v. (vid 15”) 6,852. Den eg. v. af oxid, beredd genem oxalatets glödgning, är enligt HERMANN!) 6,64. Oxiden släcker sig icke med vatten såsom lantanoxiden, och den är äfven en betydligt svagare bas. Den löses lätt, äfven efter glödgning, i syror. Den utdrifver amoniak ur amoniak- salter. Didymhydrat. Di O; H;. Genom fällning af didymsalters lösningar med kaustikt kali eller natron erhåller man en voly- minös, rödaktig fällning, som uppsuper kolsyra ur luften, dock mindre begärligt än lantanhydratet. Marignac?) har funnit den ofvan uppgifna formeln. Didymsuperoxid. Genom måttlig glödgning af didymoxid eller didymnitrat, oxalat o. s. v. vid lufttillträde antager den en mörkbrun färg af superoxid. Denna blandning (eller för- ening) af didymoxid med superoxid reduceras lätt till oxid genom upphettning i en ström vätgas; den löses uti syror under utveckling af ozon, i klorväte under utveckling af klor. Den mängd syre, som den bruna oxiden afgifver vid behandling med syror, är ganska ringa, uppgående endast till 0,446 proc. (HERMANN) eller 0,32—0,88 proc. (MARIGNAC). Didymsalter. Didymoxidens salter utmärkas af en röd, i blått stötande färg; deras lösningar hafva söt och sammandra- gande smak samt reagera icke på lackmuspapper. Särdeles utmärkande för didymsalter är det praktfulla absorptions- spektrum, som deras lösningar gifva för spektroskopet och för hvilket hänvisas till GLADSTONE?), Roop?), BUNSEN) och ERK '). Kali och natron gifva med didymsalter ett, 1 ett öfverskott af fällningsmedlet olösligt hydrat, hvars uppkomst dock hin- dras genom vinsyra. — Amoniak och svafvelamonium fälla gelé- artade basiska salter. — Karbonater af alkalimetallerna fälla didymkarbonat nästan olösligt i öfverskott af fällningsmedlet. — Bariumkarbonat fäller, äfven i köld, fullständigt didym- salters lösningar. — Ozalsyra och lösliga oxalater gifva en i DEJE pr. COHN 82:38 2) Ann. de Ch. et Phys. [3] 38,156. SKRQu. J.FChRem.r Soc: 10,319: 4) Sill. Am. J. 34,129. 5) Pogg. 128,100 och Ann. Ch. u. Pharm. 137,11. Syr Zertscnr. ft. CHI 5107. 6 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. första ögonblicket slemmig fällning, som efter ett par ögon- blick antager kristallinisk form; oxalatet är svårlösligare i syror än lantanoxalatet. — Neutralt kaliumsulfat frambringar i nå- gorlunda koncentrerade lösningar af didymsalter en kristalli- nisk, ljusröd fällning af kaliumdidymsulfat, som är olösligt i en mättad lösning af neutralt kaliumsulfat, men lösligt i rent vatten. MNatriumsulfat gifver med didymsalter en nästan hvit — fällning af natriumdidymsulfat, som är ganska svårlösligt i en mättad lösning af natriumsulfat. Didyms haloidsalter. Didymklorid, Di Cl. Man erhåller den vattenfria klori- den genom upphettning af det med salmiak blandade, kristalli- serade saltet i en betäckt degel. Rosenröd, stråligt kristalli- nisk saltmassa, som deliqvescerar 1 fuktig luft. Den löses lätt i vatten och alkohol, MARIGNAC!), HERMANN?). Den kristalli- serade kloriden Di Cl; + 6 H, O, erhålles genom afdunstning öfver svafvelsyra af den koncentrerade lösningen af didym- oxid 'i klorvätesyra. Stora och mörkröda, icke särdeles deli- qvescenta kristaller. Saltet förändras icke vid torkning öfver svafvelsyra. | a. 0,59 gr. gaf 0,476 gr. Di, 3 SO, b. 0,5635 gr. gaf 0,665 gr. Ag Ol och 0;263 gr. Dis 03 6. 40,86 or: adl ock roraLAS Cl Funnet. Beräknadt. a Db C Di 40:75 40,12 — 40,66 CI — 29,1 714-29,30 29,46 Enligt ZSCHIESCHE?) skall den kristalliserade kloriden inne- hålla 36,42—38,10 procent Di och 26,82 proc. Cl. Deremot öfverensstämma mina analyser med MARIGNAC's.?) Didymbromid, Di Br; + 6H, 0. Ur en högst koncentre- rad lösning kristalliserar bromiden vid afdunstning öfver svaf- velsyra i stora och väl utbildade kristaller, som äro mörkröda och deliqvescera i luften. Saltet vittrar icke öfver svafvelsyra. av: 10;891- gr. gal lol gr. Ag Br. och 0,5suner. Dias ON bs ÖT neta ga 05463 Oe DRSNSIO !) Ann. de Ch. et de phys. [3] 38,152. 2) J. £. pr. Ch. 82.390. 2) JE SE pr Ch. TO, TT SY Ann. de CH et Ph. [3] 38160. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 8. 7 Funnet. Beräknadt. a b Di 30,13 30,10 29,70 Br 48,24 — 48,48 Didymqvicksilfverklorid. Enligt MARIGNAC 1 ger didym- klorid med qvicksilfverklorid ett i blekt rosenröda, något deli- qvescenta kuber kristalliserande dubbelsalt af formeln: 2 Di Cl; + 9 Hg Öl, + 24 H, 0. Saltet bereddes af mig genom upp- lösning till full mättning af qvicksilfverklorid uti didymklorid- lösning, då efter afdunstning öfver svafvelsyra erhöllos små, röda kristaller. De analyserades efter torkning öfver svafvel- syra. a. 1,0975 gr. gaf 0,7105 gr. HgS och 0,197 gr. DR SNO b. 1,347 gr. gaf 0,8725 gr. Hg S och 0,2385 gr. IDIOT Funnet. MARIGNAC. a b Di ONDE oe 9,04 Hg «55,81 099,84 04,27 Cl — — 25,39 Förhållandet mellan Di och Hg är såväl i Marignacs som mina analyser 2:9. Då analyserna af motsvarande lantan- och erbiumsalter gifvit förhållandet 1:5, torde dock formeln icke kunna anses tillförlitlig. Saltets ytterliga lättlöslighet gör det svårt att erhålla ett otvifvelaktigt rent material till analys. Didymkloroplatinat, Di Cl; + PEO + ILH5OR Ugjde blandade, koncentrerade lösningarna af didymklorid och pla- tinaklorid erhållas vid afdunstning öfver svafvelsyra långa och väl utbildade, orangefärgade prismer, hvilka enligt meddelande af TopsöE icke äro isomorfa med lantan- och ceriumkloropla- tinaten. Saltet är ganska lättlösligt och förlorar vid torkning öfver svafvelsyra 3 mol. eller 7,36 proc. H, O (beräknadt 6,82.) a. 0,856 gr. reducerades i vätgas, och återstoden behand- lades med utspädd svafvelsyra. Efter afrykning af öfverskott af svafvelsyra erhölls 0,534 gr. Pt + Di, 3 S O,, som behand- lades med vatten, då 0,215 gr. Pt återstod. b. 0,703 gr. behandlades med vatten och zinkpulver och lösningen gaf, efter platinans utfällning, vid tillsats af silfver- nitrat 0,89 gr. Ag Cl. 1) Ann. des mines [5] 15,272. 8 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. ce. 0,948 gr. gaf. 0,5905 gr. Di, 35 Oj + Pt, hvarur er- hölls 0,2365 gr. Pt. ; Funnet. Beräknadt. a b C Di 18,82 — 18,86 18,57 Pt 253,12 — 24,95 25-01 CI — 3l,30 — 31,40 Di, 3 SO, + Pt 62,38 — 62,29 61,76 Enligt MARIGNAC!) är kloroplatinatet isomorft med lantan- och ceriumkloroplatinaterna och har formeln 4 Di Cl, 3 Pt Cl, +:3 61,0: Didymkloroaurat. a. Di Cl; + Au Cl; + 10 H; 0: Detta salt erhölls en gång i gula, tafvelformiga kristaller, hvilka uppnådde en betydlig storlek. Jag erhöll kristaller af mer än en tums längd. Saltet vittrar vid förvaring öfver svafvelsyra och förlorar 3 H, O (funnet 7,71 och beräknadt 7,33 proc.) a. 1,7135 gr. reducerades med vätgas och gaf efter be- handling med svafvelsyra 1,1345 gr. Au + Di, 35 O,. Denna blandning lemnade efter tvättning med vatten 0,4595 gr. Au. b. 11115 gr. gaf 0,736 gr. Au + Di, 35 Oj, hvarur er- hölls 0,3 gr. Au. ce. 1,751 gr. gaf 1,155 gr. Au + Di, 3 5 O,, hvarur erhölls 0,467 gr. Au. Funnet. Beräknadt. a (je [& Di HONA NAMNETS 19,97 AT r2608!2 30,9 20,67 26,63 Di, 3 SO, + Au 66,21 66,22 65,96 66,17 b. 2 Di Cl; + 3 Au Cl; +, 2 0 H, O0?. Ett kloroaurat, i hvil- ket förhållandet "mellan guld och didym är det uppgifna, er- hölls en gång i stora och mörkt brandgula kristaller. a. 0,62 gr. gaf 0,401 gr. Au + Di, 3 5 O,, hvarur erhölls 0212 gr. Au. b. l,i83 gr. gaf vid fällning med vätesvåfla och glödg- ning af fällningen 0,412 gr. Au. Ur fitratet erhölls 0,222 gr. Di 0 ') Arch. des sc. phys. et natur. 46,212. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0O 8. 9 Funnet. Beräknadt. a Db Di ASSIST ONS 16,57 IANTRNRO dT 9 04583 33,14 Di, 3 SO, + Au 64,67 65,94 Dessa analyser öfverensstämma icke så noga hvarken med hvar andra eller med de beräknade talen, att formeln kan an- ses såsom tillförlitlig, hvad vattenhalten beträffar. Deremot är förhållandet mellan Di och Au fullt öfverensstämmande med formeln. Om saltet innehåller 20 H, O, förlorar det genom vittring öfver svafvelsyra 4 H, O (funnet 4,31—4,37, beräknadt 4,04). Vid försök att ånyo framställa denna dubbelklorid er- hölls i stället det nyss förut beskrifna saltet. Didymbromoaurat, Di Br; + Au Br; + J H, 0. Detta dub- belsalt erhålles vid afdunstning öfver svafvelsyra i stora och glänsande, väl utbildade, brunsvarta kristaller. Saltet vittrar öfver svafvelsyra och förlorar dervid 6,71 proc. H, OQO eller 4 mol. (ber. 6,58). a. 0,55 gr. gaf 0,275 gr. Au + Di, 3 5 O,, som vid behand- ling med vatten lemnade 0,115 gr. Au. bb. 0,923 gr. gaf O,464 gr. Au + Di, 35 O,, hvarur er- hölls 0,195 gr. Au. GW I508 3 OT. "gata05 430 or. AM Di, 0 SKÖR ANvarur. er- hölls 0,227 gr. Au. Funnet. Beräknadt. a b ( Di 14.70, 14;72. 14568 14,92 AUunut201906" 21,12. 20796 20,00 DiVA T. 50,00. 30,27. 30:02 49,44 llormelnsrmed.” TOMEFO ffördrarskrDinA65R Au I054 Di, 3 50, + Au 48,55. Didymfluorid, 2 Di Fl; + H, 0?. Fluorvätesyra åstadkom- mer i en lösning af didymacetat en volyminös, geléartad fäll- ning, som efter torkning bildar ljusröda, halfgenomskinliga styc- ken. Salt, som blifvit uttorkadt öfver svafvelsyra, förändrades icke vid upphettning till 100”. 0,665 gr. gaf vid glödgning 0,02 gr. H, O. 0,7 gr. gaf 0;965 gr. Di, 3 5 Oj. Funnet. Beräknadt. Di 69,64 69,01 EO 13:00 4,23 10 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. Didymilicofluorid synes icke existera, ty enligt Marignac (Annal. des Mines [53] 15,274) erhålles såväl vid oxidens be- handling med kiselfluorvätesyra som vid fällning af didymsulfat med zinkfluorsilikat endast fluorid blandad med kiselsyra. Didymplatocyanid, 2 Di (C N); + 3 Pt (C N); + 18 Hj 0. Genom dubbel dekomposition af didymsulfat och bariumplato- cyanid samt lösningens afdunstning till kristallisation erhål- las väl utbildade och stora, mörkgula kristaller, som reflektera. blått ljus. Saltet vittrar i torr luft och blir först rödt, seder- mera gult. Så väl genom vittring öfver svafvelsyra som vid upphettning till 100” förlorar saltet 14 H; O (funnet 16,26 proc. beräknadt 16,53). 0,668 gr. lemnade vid glödgning 0,4135 gr. Pt + Di, Oz. Blandningen lemnade vid behandling med salpetersyra 0,258 gr. Pt, och ur lösningen erhölls genom fällning med amoniak OMAR OR Funnet. Beräknadt. Di 1917 19,29 2 38,62 28,98 Di,O3s + Pt 60,90 61,42 Didymkaliumferrocyanid, (C N), Fe + 4 H,0?. Ett öfverskott af gult blodlutsalt ger med didymacetat en hvit och finkornig fällning, som torkades öfver svafvelsyra. a. 0,571 gr. glödgades och återstoden tvättades med vat- ten, då 0,315 gr. Di, Os; + Fe, O; qvarstannade. Lösningen af- dunstades och gaf 0,078 K,C Os. Oxidblandningen löstes i svafvelsyra, jernoxiden reducerades med zink, och jernoxidul- mängden bestämdes genom titrering med kameleon. Till oxidu- lens oxidation erfordrades 15,9 C.c. kameleon af titre 100 C.c. = 0,04305 gr. Fe. b. 1,088 gr. gaf 0,601 gr. Di, O; + Fe, Oz och 0,144 gr. K CO, Den till oxidul reducerade jernhalten erfordrade till oxidation 30,3 C.c. af samma kameleonlösning, som användes vid föregående försök. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 8. TE Funnet. Beräknadt. a b Di 2,0, | d2776 al,28 Fe 11,99 11,99 11,91 IE Us UR 3,30 Di,0; + Fe,O; 55,16 95,24 33,40 Sannolikt hade en del kaliumkarbonat stannat bland di- dymoxiden, hvaraf den högre didymhalten och den lägre kalium- halten. Didymsulfocyanat, Di (CN SJ; + 6 Hz 0. Om en lösning af didymoxid i sulfocyansyra afdunstas i luftförtunnadt rum öfver svafvelsyra, erhållas ur den sirapstjocka vätskan långa kristallnålar, hvilka äro deliqvescenta. Saltet förlorar öfver svafvelsyra 8,51 proc. H,O eller 2 mol. (beräkn. 8,39 proc.) a. 0,768 gr. gaf 0,505 gr. Di, 35 Os. b. .1;01 gr. gaf 0,67 gr. Di, 35 Os. Funnet. Beräknadt. - a ) Di 33,22 33,84 34,27 Didymsulfocyanat med qvicksilfvercyanid, Di (C N Sj; + 3 Hg (C N) +12 H, 0. De enkla salternas blandade och varma lösningar afsätta vid afsvalning ljusröda, glänsande nålar, som lätt lösas i hett vatten men svårt i kallt. Saltet förlorar öfver svafvelsyra 9,85 proc. H,O eller 7 mol. H, O och vid 100? 14,00 eller 10 H, O (ber. 9,75 och 13,92 proc). 1. a. 0,893 gr. gaf vid 130” 0,142 gr. H,; O samt 0,4885 or. Hg S och 0,125 gr. Di, O;, fäld med natron. b. 0,883 gr. gaf 0,479 gr. HgS och 0,124 gr. Di, (ÖS II. a. 0,709 gr. gaf O,s84 gr. HgS och 0,1638 gr. Di, SKÖR b. 0,5205 gr. förlorade vid 190” 0,086 gr: HO. Funnet. Beräknadt. I IT a b a b Di FOS L240rR 6 sä 11,37 Hg Ars A676. 0760 46,40 läb(0 IN — 16,52 16,71 Didymnitrat, Di. 03.3 N O; + 6 H, 0. En sirapstjock lös- ning af didymnitrat afsätter vid afdunstning öfver svafvelsyra 12 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. stora, mörkt violetta prismer. Saltet förlorar genom vittring öfver svafvelsyra 5,7 proc. H, O eller 11/;' El, O' (ber. 6,12): 0,5525 gr. gaf vid glödgning 0,216 gr. Di, O; eller 39,09 proc. under det att formeln fordrar 38,78 proc. Di, Os. MARIGNAC!), som undersökt saltets kristallform, fann samma formel, som blifvit ofvan uppgifven. ZsSCHIESCHE?) fann äfven samma formel. Didymamoniumnitrat, Di. Os. 3 NO, + 2(N Hi. O. N 05) + 4 H,O, är enligt MARIGNAC?3) isomorft med motsvarande lan- tansalt. Didymperklorat, Di. 03.3 C1 0; + 9 H, 0. Erhölls vid af- dunstning i luftförtunnadt rum af den genom sönderdelning af bariumperklorat med didymsulfat beredda lösningen af sal- tet. Röda, högst deliqvescenta och i alkohol lösliga kristaller. 1,09 gr. smältes med soda, och massan utlakades med vat- ten, då 0,3n5 gr. Di, 0; erhölls. Ur lösningen fäldes 0,767 gr. Ag Cl. Funnet. Beräknadt. Di503-- tt. 27,98 28,15 CLEO 44,87 45,18 Didymbromat, Di. 03.3 Br O, + 9 H, 0. Hexagonala och glänsande, röda prismer, som icke förändras i luften, MARIGNAC (Ann. des Mines [5] 15,274.) Didymperjodat. Di. 03. J O, + 4 H, 0. Om man blandar lösningar af öfverjodsyra och didymnitrat samt tillsätter en ringa mängd amoniak, erhåller man en flockig fällning, som efter någon tids förlopp förvandlas till ett tungt, kristalliniskt, ljusviolett pulver, som icke undergår någon förändring hvarken vid torkning öfver svafvelsyra eller vid upphettning till 100”. a. 0,684 gr. gaf efter reduktion med svafvelsyrlighet 0,383 gr. Ag J. b. 0,384 gr. gaf vid glödgning 0,151 gr. Di, Og. ex. Oas Or. gaf Öjomsbr or Di OM di. 0,260 or. gate 0, VILSE AS. !) Arch. des sc. phys. et natur. 46,209. ARN Snr )elaelet0. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 8. 113) Funnet. Beräknadt. a b (d d Di,O; — BÖskrSNRER 40,14 J,O, 43,60 — — 42,72 42,96 Då en med öfverjodsyra blandad lösning af didymmnitrat upprepade gånger afdunstades på vattenbad, erhölls ett svagt rödt och kristalliniskt pulver, som vid analys gaf 38,81 proc. Di, 0; och 46,70 J, O;. Det utgjordes således hufvudsakligen af samma salt, som erhölls genom fällning med amoniak. — Didymjodat, Di. 0;.3J O, + 2H, 0. Genom fällning af ett didymsalt med en lösning af jodsyra, erhåller man en voly- minös, icke kristallinisk, nästan hvit fällning. Analys verk- stäldes å material, torkadt öfver svafvelsyra. a. 0,6395 gr. gaf 0,2585 gr. Di, 35 O,. bd. Orr44 or. gaf 0,302 er. Di 35 0, e. 0,688 gr. gaf 0,686 gr. AgdJ. d. 0.748 er gaf O,741 er. Ago. e. 1,1825 gr. gaf 0,4825 gr. Di, 35 Og. Funnet. Beräknadt. a b C d e Di,0s3 23,21 23,80 — — 23,98 24,15 J,05 — — (SÖN 70,76 Didymformiat, Di. 0,.3CHO. Behandlas oxiden med myrsyra eller blandas ett didymsalt med amoniumformiat, er- hålles ett mycket svårlösligt, af små och fina nålar samman- satt, rödt, kristalliniskt pulver, som icke innehåller kristall- vatten. En del salt erfordrar för att lösas omkring 221 delar vatten af vanlig värmegrad. 0,843 gr. gaf vid glödgning 0,505 gr. Di, 03 eller i pro- cent 59,90, och formeln fordrar 60,64 proc. Didymacetat, Di. 03.3 C, Hz; O + 4 H, 0. Stora, lättlös- liga, röda och väl utbildade kristaller!), hvilka förlora 2 mol. H,O så väl genom vittring i torr luft som vid upphettning till 100” (funnet: 13,85—14,32 beräknadt 15,38.) a. 1,537 gr. gaf vid glödgning 0,659 gr. Di, Os. b. 0,754 gr. gaf 0,323 gr. Di, Oz. 1) ToPsÖE. Bih. till K. Vet. Ak. Handl. 2, 5, 36. 14 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. Funnet. Beräknadt. a b D50: 42,81 42,83 43,18 Didymsulfat. a. Di,. 0.350, + 6 H, O. Enligt MARIG- NAC!) har det vid kokning af en lösning af sulfatet erhållna saltet denna formel. b. Di,. 0;.35S0, + 8H,O är det vid lindrig värme eller vid vanlig temperatur utkristalliserade sal- tet. MARIGNAC och HERMANN.?) Enligt ZSCHIESCHE?) innehål- ler saltet 9 HA O. Basiskt sulfat. Enligt MOosAnpEr förlorar det neutrala saltet vid lindrig upphettning ?/; af sin svafvelsyra och enligt MARIGNAC?) har återstoden formeln Di, O,. 03.5 O,. Ett mot- svarande vattenhaltigt salt Di, O,. O,. 5 O, + 8 H, O erhöll HER- MANN”) genom fällning af sulfatets lösning med amoniak. Didymseleniat. a. Di,. 0.3 Se 0, + 5H, 0. Genom af- " dunstning i vattenbad af en lösning af didymoxid i selensyra erhåller man fina, vackert röda, stjernformigt grupperade kri- stallnålar. I. a. 0,747 gr. reducerades genom kokning med klor- vätesyra och gaf genom fällning med svafvelsyrlighet 0,219 gr. Sekock HO IST Sr DIAO b. 0,918 gr. gaf 0O,268 gr. Se och 0;s815 gr. Di,lO3 II. a. 1126 gr. förlorade genom upphettning till 190” OMTS5T Sr ESO b. 2,5815 gr. gaf 0,7375 gr. Se och 1,845 gr. Di,35 Os. Funnet. Beräknadt. i[ . a b a b Di,0; 41,63 41,56 — 42.00 49.07 Se0, 47,13 46,93 — 45,93 46,86 HO -— -— 10,26 — 11.07 b. Di,. Og. 3 Se O; + 8H, 0. Genom afdunstning af en lösning af didymseleniat vid ungefär 60” erhöllos stora och väl utbildade kristaller, hvilka icke vittra öfver svafvelsyra.?) 1!) Ann. Ch. et Phys. [3] 38,169. 2) Ann. Ch. et Phys. [3] 27,227 och 38,170. J. £. pr. Ch. 82,393. SYJESENpr En: OT: 2) Ann. Ch. et Phys. [3] 38,170. 5) J. £. pr. Ch. 82393. 6) ToPsÖE. Bih. till K. Vet. Ak. Handl. 2, 5, 31. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2, N:o 8. 15 I. a. 0O,792 gr gaf 0,219 gr. Se och 0,537 gr. Dis O b. 0,987 gr. gaf 0,268 gr. Se och 0,6725 gr. ID St OR II. 0,85 gr. gaf 0,236 gr. Se och 0,329 gr. Di, Oz. Funnet. Beräknadt. I TI a b Di,03 39,84 40,04 38,71 30,45 Se0,3 44,45 43,65 44,63 43,94 ce. Di, 05.3 Se 0, + 10 H, 0?. Genom frivillig afdunst- ning af en lösning af didymseleniat erhållas fina, till klot- runda bollar hopfogade nålar eller blomkålslika kristall- aggregater. Saltet förlorar vid upphettning till 100—110” 10,08 proc. H,O eller 5 mol. (ber. 9,97) samt genom torkning öfver svafvelsyra nära nog samma vattenhalt eller 9,20 proc. I. 0,5305 gr. gaf 0,135 gr. Se och 0,201 gr. D5ON II. 1,394 gr. gaf 0,357 gr. Set Funnet. Beräknadt. I JÖL D30: 37,89 37,87 Se0; 40,91 41,17 42,19 Svårigheten att erhålla ett från moderlut fullt befriadt material är anledningen, att formeln icke kunnat med säkerhet bestämmas. Didymkaliumsulfat. a. Dis. Og. 35 Öl Fr OR + 2 H, 0. Enligt MariGnAc!) är det med vatten tvättade dubbel- saltet sammansatt enligt denna formel. db. Dij.05.73 50, + 3.(Kor 03-5.03)- Detta salt erhölls genom sammanblandning af de enkla salternas kalla och mät- tade lösningar. Rödt, kristalliniskt pulver, fullständigt olösligt i en kall och mättad lösning af kaliumsulfat, deremot är det märkbart lösligt i en kokande och mättad lösning af kalium- sulfat; 100 C.c. af en sådan lösning befanns innehålla 0,055 gr. Di, O,. Saltet löses i ungefär 83 delar rent vatten af 18”. a. 1,07 gr. gaf 0,456 gr. KISIOE b. 0,907 gr. gaf 1,146 gr. Ba Oj. ec. 1,405 gr. gaf 0,434 gr. Di, Oz. 1) Ann. de Ch. et de Phys. [3] 38,174. 16 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI: Funnet. Beräknadt. a b c D:503 — — 30:88 DOE K,0 23,05 — — 25,54 NSIOM — 43,38 — 43,48 Kalihalten utföll betydligt lägre än den beräknade, hvilket kom deraf, att didymoxiden icke kunde fullständigt befrias från kali. Didymoxidhalten utföll i a. till 33,64, oaktadt den fäldes tvänne gånger med amoniak, således 2,76 proc. högre än vid försök ec, då didymoxiden fäldes med ett öfverskott af kokande kali. ce. Di,.0,.3 50, + 4(K,. O,. 5 05)? Ett salt, som sanno- likt har denna sammansättning, erhölls en gång, då en lösning af didymsulfat fäldes med en kokande lösning af kaliumsulfat. FLNNSKoroNR 0300 OS OO 52 Föra 0,94 roa Funnet. » Beräknadt. DizO, 26,87 26,76 SÖ, 43,05 43,82 dä 2 (Di5:-06. 3 5:05) 9 (K3-05:5:05): (Ett) dubbelsaltvad denna sammansättning erhölls en gång, då en lösning af didym- nitrat sammanblandades med en kall lösning af kaliumsulfat (i öfverskott). Rödaktiga, vid glaset starkt häftande skorpor. a. 0,7895 gr. gaf 0,4523 gr. K, 5 Os. och 0,3348 gr. Di, 35 0,. b. O;7278 gr. gaf 0,4123 gr. K; SO, och 0,3085 gr. Dias Or. Funnet. Beräknadt. a b NRO: 24,91 24,92 25,05 K,0 30,94 30,62 30,99 Didymkaliumseleniat. Dis. Of. 3 Se Os; + K35. 03. S 03 + IH, 0. De enkla salternas blandade lösningar afsätta små och väl utbildade röda kristaller, som icke förändras i luften. Vid upphettning till 100” bortgå 6 H,O (funnet 10,34 beräknadt I,76 proc.) a. 0,722 gr. förlorade vid 180” 0,103 gr. H, O samt gaf 0,2 gr. Se och 0;222 gr. Di, Os. b. 0,4735 gr. förlorade vid 180” 0,69 gr. H, O och gaf 0,13 gr. Se. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 8. 17 Funnet. Beräknadt, a b INHOR 30,74 — 30,92 Se0, 44,53 44,i4 45,93 H;O 14,26 14,57 14,65 Didymamoniumsulfat, Di. 0g.35 0, + (N Hj). 03. 5 0, + 3H,0. Blandas de bägge enkla salternas koncentrerade lös- ningar, erhålles ett tungt, kristalliniskt pulver. Ur utspädda lösningar anskjuter dubbelsaltet i små, röda kristaller, hvilka lösas temligen lätt i vatten. Saltet förlorar vid 100” 12,4 proc. H, 0 eller 6 mol. (beräknadt 12,59) och vid 120? hela kristall- vattenhalten. 0,992 gr. förlorade vid 120” 0,16 gr. H, O samt gaf 0,669 RIOT D SAOT ,Funnet. Beräknadt. DO, 39,63 39,86 1550) 16,13 16,78 MARIGNAC!) fann samma formel för dubbelsaltet. Didymamoniumseleniat, Di,. Og. 3 Se OO; + (N Hj)a. 03. Se 0; + 6 H, 0. Detta dubbelsalt bildar ganska lättlösliga, små, platta och mörkröda nålar, hvilka icke förändras öfver svafvel- syra. Vid 100? förlorar saltet 2,66 proc. H,O eller 1!/; mol. (beräknadt 2,67.) a. 1,0a46 gr. gaf 0,325 gr. Se. prov: ot storlorade vid 1902 0213 ox HO. C:s. Li85 gt. gaf 0j352 gr. Seroch 0,383 gr. Dis Oz Funnet. Beräknadt. a b C Di,0z; — — JONA 33,86 Se0, 49,95 — 49,86 30,30 HO — 10,81 — 10,69 Didymnatriumsulfat, Dis. Og. 3 5 Os + Nag. 03. 50, + 2 H,0. Sammanblandas de enkla salternas lösningar, utfälles dubbelsaltet i form af ett ljusviolett, amorft pulver, som ana- lyserades efter torkning öfver svafvelsyra. a. 0,556 gr. gaf 0,692 gr: Bas Oj b. 0,72 gr. gaf 0,3175 gr. Di, Og. ce. 0,5 gr. förlorade vid lindrig glödgning 0,024 gr H, O. 1) Ann. de Ch. et Phys. [3] 38,171. 18 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. Funnet. Beräknadt. IDTSOR 44.09 45,00 SO, 42,73 42,10 HÖ 4,80 4,74 Saltet löses endast till ringa mängd uti en mättad lösning af natriumsulfat; 100 C.c. af en vid vanlig temperatur mättad lösning af natriumsulfat innehöll 0,07 gr. Di, Os. Didymnatriumseleniat, Di,. Og. 35e 0, + Na,. O,. Se Oj + 4H,0. Om de blandade seleniaternas lösningar afdunstas vid vanlig temperatur, erhålles dubbelsaltet ur den högst kon- centrerade lösningen i form af ett hvitaktigt, af ogenomskin- liga korn sammansatt pulver. Saltet förlorar icke vatten vid upphettning till 100”. a. 1,096 gr. förlorade vid 200” 0,081 gr. H; O. b. 0,836 gr. gaf 0,2755 gr. Se och 0;606 gr. Na, S Oj + Di, 3 5 Oj, och ur denna blandning erhölls 0,287 gr. Di, Oz. Funnet. Beräknadt. IDO 34,33 34,75 Na,O 6,14 6,30 Se0, 22,98 21,63 1250 (539 (582 100,84 100,00 Didymsulfit, Di,. 03.35 O + 3H, 0. Didymhydrat löses lätt i vatten, mättadt med svafvelsyrlighet, och den ametist- färgade lösningen grumlas vid uppvärmning af ett volyminöst, kristalliniskt och nästan hvitt pulver. Saltet, som lätt upp- tager syre ur luften, pressades mellan papper och torkades i luftförtunnadt rum öfver svafvelsyra. CE ÖS RÖTA ror DRAS ÖR b. 0,449 gr. gaf efter oxidation med brom samt fällning med klorbarium 0,521 gr. BaS O,. Funnet. Beräknadt, DOS d7T,47 28,16 SO, al,84 32,65 Enligt MaAriGNACc!) skall saltet innehålla 6 H; O. !) Ann. Ch. et Phys. [3] 38,167. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 8 19 Didymselenit, Di. Og.3 Se O + Se 0, + 4H, 0. Om "en lösning af selensyrlighet tillsättes en lösning af didymnitrat, uppstår ingen fällning, men tillblandas alkohol, till dess vät- skan börjar grumlas, så afsätta sig inom kort mikroskopiska kristaller, hvilka bilda ett svagt syrenfärgadt pulver. Saltet förlorar vid 1007 5,11 procent vatten (2 mol. motsvara 4,2 proc.), men förlorar icke ytterligare vatten vid 140”. a. 0,1715 gr. gaf 0,261 gr. Se och 0,477 gr. Di, 35 Os. b. 0,43 gr. gaf 0,156 gr. Se och 0,288 gr. Di, 35 0, Funnet. Beräknadt. I a b Di, 03 SD DS 39,86 Se0, 51,29 50,97 1,75 Didymhyposulfat, Di. Og. 353 0, + 24 H, 0. Den genom dubbel sönderdelning af bariumhyposulfat med didymsulfat erhållna lösningen lemnar vid frivillig afdunstning stora, hexago- nala taflor af rosenröd färg!). Saltet är högst lättlösligt, vittrar i torr luft och förlorar öfver svafvelsyra 20 H, O (fun- net 30,38, beräknadt 29,85 proc.) | gran or gal 0,348 gr: DS SOL b. O,59255gr. gaf 0,2825 gr. Di, 35 Os. Funnet. Beräknadt. a b Di, 03 27,82 28,02 28,36 Didymkarbonat, Dis. 0g.3CO0O + H, 0. Om didymhydrat, uppslammadt i vatten, behandlas med kolsyregas, erhåller man ett syrenfärgadt kristallpulver. Det öfver svafvelsyra torkade karbonatet förlorar icke kristallvatten vid 100”, men hela vat- tenhalten vid 110”. Saltet löses endast spårvis af vatten, mättadt med kolsyra. a. 0,431 gr. gaf vid upphettning till 110” 0,0165 gr. H, O öch vid glödgning 0,3025 gr. Di, Oz. b. 0,3315 gr. gaf 0,234 gr. Di, Og. GÖTT oc gal 0;11-8A0IO Funnet. Beräknadt. a b E : NEO: 70,19 70559 — 69,51 CO, — — 26,83 26,83 H50 3,83 — — 3,66 1) Torsör. Bih. till K. Vet. Ak. Handl, 2, 5, 20. 20 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. Didymkaliumkarbonat, Di,. 0.3 CO + K,.0,.6 O + 4H,0.(?) Om en lösning af ett didymsalt fälles med en kokande lösning af kaliumbikarbonat, erhålles en volyminös, amorf fällning, som efter en längre tids förvaring i vätskan omsätter sig till fina nålar, hopfogade till wawellitlika bollar. Efter utpressning mellan papper bildar dubbelsaltet en nästan metallglänsande, syrenfärgad massa. Vätskan, ur hvilken saltet utkristalliserat, innehöll endast spår af didym. Saltet ana- lyserades efter torkning öfver svafvelsyra. I. a. l,081 gr. gaf 0,2898 gr. CO,, 0,905 gr. Di, 3 SO, och 0;2:96:7. KSO b. Tjvarz2 gr. gaf 09603 gr: Di; 3 SÖR II. a. '0,8865 gr. gaf 0,453 gr. Di, O; och 0,196 gr. K Cl. Db. 0,6055 gr. gaf 0,1515 gr. CO, och 0,31 gr. Di, Os. Funnet. I TI a b a b Di;O, ANTAS 21,08 K,0O JATSsB 13,96 — CO, 20,80 — 25,02 Ehuru de bägge undersökta profven icke lemnade fullt öfverensstämmande resultat, så torde dock det i formeln upp- gifna förhållandet mellan Di och K vara otvifvelaktigt. Didymamoniumkarbonat, Di,. 03.3 CO + (N Hj). 0,.C 0 + 3H,0. Om en lösning af ett didymsalt fälles med ett öfverskott af amoniumkarbonat, erhålles en volyminös, lockig fällning, hvilken, om den lemnas någon tid i beröring med vätskan, förvandlas till ett tungt, otydligt kristalliniskt pulver. Moderluten innehöll endast spår af didymoxid. Saltet ana- lyserades efter torkning öfver svafvelsyra. a. 0,576 gr. löstes i klorvätesyra och lösningen fäldes med platinaklorid, då 0,4215 gr. (N Hj), Cl, Pt utfäldes. br05564 orkar ÖMSE ON er 056515 SES VILSEN Ad 0esrer sa 074015 TNT Funnet. Beräknadt. a b c d DÖ — oo — — 20,46 24,81 (NH,),0O 8,52 — — — 5,33 CO, — = 27,48 271,63 — 28,21 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 8. 21 Natriumdidymkarbonat. a. 2 (Di,. 05.3 CO) + 3(Na,.03.CO) + 9H,0. Om en lösning af didymnitrat indrypes i ett öfver- skott af sodalösning, uppstår en flockig, volyminös fällning, som efter någon tids beröring med vätskan vid vanlig tem- peratur omsätter sig till ett tungt, kristalliniskt och violett pulver, som under mikroskop synes bestå af små, till klot- runda aggregater tätt förenade nålar. Saltet analyserades efter torkning öfver svafvelsyra. a, 0,7184 gr. gaf 0,1965 gr. CO, och 0,1982 gr. NES SOÖT b. 0,6712 gr. gaf O,182 gr. CO, och 0,328 gr. IDE Var ce. 0,493 gr. gaf O,1288 gr. Na, 5 Oj och 0,2396 gr. DON Funnet. Beräknadt. a b Ce DO: — 48,87 48,50 47,90 NasO 12,05 — SE 13,03 CO, BU DIR 21,73 bi Via OO HN 030 Ort 8 HORST Dart den genom sönderdelning af didymnitrat med ett öfverskott af natriumkarbonat erhållna, volyminösa fällningen lemnades på ett varmt ställe i beröring med ett mycket stort öfverskott af natriumkarbonat, erhöllos efter någon tid långa och mjuka, svagt röda, silkesglänsande nålar, hvilka efter utpressning lik- nade pappersmassa. Saltet kunde icke genom utpressning full- ständigt befrias från den natriumkarbonat innehållande lös- ningen, hvarför saltet, såsom synes af analysen, innehöll ett öfverskott af natriumkarbonat. Saltets vattenhalt kunde derför icke med fullkomlig säkerhet bestämmas. Vid upphettning till 120? förlorade det öfver svafvelsyra torkade saltet 15,01 proc. H,O eller 7 H, O (beräkn. 15522) Saltet analyserades efter torkning öfver svafvelsyra. a. 0,556 gr. gaf 0,229 gr. IDR OT LR NaCl C pb. rÖjgsaoror gat 0,34 ST. CO KSS Funnet. Beräknadt. f < ID SOR 41,19 41,20 & Na,O 15,81 i 14,94 | - CO, 24,84 26,50 Dudykoralat, Di. 0, 30,0, + 10 H, 0: "Oxalsyra fälter ur didymsalters lösningar en volyminös, mjuk och amorf fäll- ning, som inom kort antager kristallinisk beskaffenhet. Didym- 22 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. oxalatet bildar då ett rödaktigt, kristalliniskt pulver, som löses 1 syror vida svårare än lantanoxalatet. Saltet torkades öfver svafvelsyra. a. 0,5285 gr. gaf 0,246 gr. Di, O,. b. 0,763 gr. upphettades i luftbad till 105? och förlorade 0,183 gr. H, O samt gaf 0,356 gr. Di, O,. Funnet. Beräknadt. a b DO 46,55 46,66 46,34 15 0) — 23,98 24,39 Enligt HERMANN!) och MARIGNAC?) är det vid 15” torkade oxalatet DB TOF05 OT 19 ESO Didymkaliumoxalat, Dis. Os. 3 C; O, + K,. Os. CO 4H,07?. Kokas didymoxalat med en lösning af kaliumoxalat, löses det, och ur den hett filtrerade lösningen afsätta sig röd- aktiga, kristalliniska skorpor, hvilka vid analys befunnos vara en blandning af ett kaliumdidymoxalat och kaliumoxalat. Då lösningen utspädes med vatten, uppstår en flockig fällning, som inom kort sjunker tillsammans till ett tungt, kristalliniskt, rödlätt pulver. Lösningen innehöll en icke obetydlig mängd didym. 0,8825 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf 0,378 SN DO: och" 0825. PKI OT Funnet. Beräknadt. DITO 42.83 42.96 10) 13,79 Väl Saltet innehöll således ett öfverskott af kaliumoxalat, men det lider intet tvifvel, att det rena dubbelsaltet innehåller det förhållande mellan Di och K, som formeln utvisar. Saltet för- lorade vid torkning vid 100” 7,36 proc. H, O motsvarande 3 H, O (beräkn. 6,78), och det vid 100” torkade saltet synes derför innehålla en mol. H, O såsom de analoga erbium- och yttrium- oxalaterna.?) Bristande tid har icke medgifvit förnyade under- sökningar af dubbeloxalatet. Didymtartrat, Di,. Og.3 C, H, O, + 6 H; 0. Om en lös- ning af didymacetat fälles med vinsyra, erhålles en af små, 1): J. pr. Ch. 82,394. 2?) Ann. Ch. Phys. [3] 38,175. ?) CLEVE och HÖGLUND. Bih. till K. Vet. Ak. Handl. 1, 8, 48. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 8. 23 runda korn sammansatt, rödaktig fällning, som är lättlöslig i amoniumtartrat och ur denna lösning icke fälles af alkalier. Lösningen intorkar till genomskinliga, gummilika stycken af ett dubbelsalt, som icke blef analyseradt. Didymtartratet ana- lyserades efter torkning öfver svafvelsyra. Det förlorar vid 100”—110” 4 H, O (funnet 8,22 beräknadt 8,51 proc. H, O). GÖTT on sat OM er. Di O3. ORONS ÖST or. Di O3: ce. 0,657 gr. gaf vid förbränning med blykromat 0,402 fr C Oj och 0,172 er. H, O: Funnet. Beräknadt. a b C DO: 40,00 40,11 — 40,43 C — — 16,68 17,02 H — > — 2.90 2,84 Didymortofosfat. Dis. Os. 2P 0 + 2H, 0. Enligt MARIG- NAC!) har den fällning, som uppstår vid tillsats af fosforsyra till en koncentrerad lösning af didymnitrat, denna formel. Enligt HERMANN?) erhålles af didymsulfat och en eqvivalent mängd fosforsyra ett fosfat af formeln HL OIL OEEREO! Didymfosfat, erhållet genom fällning af didymnitrat med fosforsyra, gaf, efter torkning öfver svafvelsyra, vid analys: a. 0,344 gr. gaf efter fällning med oxalsyra 0,227 gr. DO b. 0,653 gr. gaf vid glödgning 0,0405 gr. H, O. ce. 0,3136 gr. gaf efter lösning i salpetersyra och fällning med molybdenlösning samt amonium-molybdenfosfatets lösning i amoniak och fällning med talklösning 0,14 gr. Mg, P; O;. Funnet. Beräknadt. ID OR 65,99 65,77 50: 28,55 Zil631 H;0O 6,20 6,92 100,74 100,00 Didympyrofosfat. Di,. Op. 3 P, 0; + 6 H, 0. Om en lös- ning af natriumpyrofosfat blandas med ett öfverskott af didym- !)y Ann. Ch. et Phys. [3] 38,163. SjKJEfpr Ch: 82;3926 i 24 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. sulfat, utfälles all fosforsyra fullständigt. Pyrofosfatet är en ljusröd, volyminös och icke kristullinisk fällning. Den ana- lyserades efter torkning vid 1007. a. 0,51 gr. förlorade vid glödgning 0,048 gr. H; O. b. O,197 gr. löstes i salpetersyra och digererades dermed länge, hvarefter lösningen fäldes med molybdenlösning, då 1,903 gr. amoniumfosfomolybdat utfäldes. Funnet. Beräknadt. DO: (94,56) 26,16 ESO: 36,03 34,97 HO I,41 3,87 Didymarseniat. Enligt MARIGNAc!) innehåller arseniatet 23,56 proc. Di, O; och 4,02 proc. H, O, hvaraf ingen sannolik eller enkel formel låter beräkna sig. Svafveldidym. MariGnac?) erhöll genom glödgning af didymoxid i kolsvafla en brungrå massa, som vid fuktning med vatten utvecklade svafvelväte. Dess formel var Di, 53. Ett oxisulfuret Di, 5 erhålles genom glödgning af didym- oxid med natriumkarbonat och svafvel. (MARIGNAC 1. c.). !). Amn. Ch. et Phys. [3] 38,164. He NR AS BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 9 OM MELLERSTA SVERIGES GLACIALA BILDNINGAR AF OTTO GUMZELIUS. IE Om krosstensgrus, glacialsand och glaciallera. Med 3 taflor. (MEDDELADT DEN 11 FEBRUARI 1874.) STOCK HOLM, 1874. P. A NORSTEDT & SÖNER KCNGL. BOKTRYCKARE. Et FER ” (NG AG he NAN ae I A a ' ' ” AM EN, jön [0 AE Mår Kören AM EEE inre aleavinie byt LR trkrstlinde DAR rröKne HÖR torkan KAO [CER OL förlotnie 4 alågatsjt ANS v. I | , IKEA NE RR Lag EO Irväreftor /Å TSV NIE IS SURA pe OK sv SE Anjala bår ÄN i ' 2 EN FR Jon! EN > Ara 10p EN i ee ITS ad 2 ROST TO ETT ji co Abe LENS si ( ör £ 1 dp lv Hi; Fed SE A MYR föntdldy em bs 201 [ Ae NM lv kön vi öka MIR Oy Dy Mig NN VIL tv od aa Löv 3 i pat REN N Ce ON > 0 " - i PAL ; KRA. HARRI ERA RENARE FORA SNS MN "KON nolla tl äg. UT bosatt säärravit ATA [| lp föl i Sea a a PY KEN ,;V | | | j er & - | SJ i ff rv = NE [ A Redan på 1700-talet finner man hos en och annan förfat- tare några iakttagelser, rörande de här ifrågavarande bildnin- garne -— Sveriges diluvium — men det var först genom SEF- STRÖMS undersökningar och genom hans år 1838 utgifna af- handling om »Skandinaviens räfflor» !), som detta studium egent- ligen väcktes till lif. Med ifver fortsattes hans forskningar af andra såväl svenskar som utländningar och många af de i ve- tenskapens häfder mest lysande namn visa sig såsom deltagare i den sedermera uppstående långvariga striden mellan dem, som försvarade »rullstensfloden», och dem, som, med erkän- nande af vigten och värdet af SEFSTRÖMS och hans efterföljares undersökningar, likväl bestredo sjelfva den uppgifna orsaken till de iakttagna fenomenen och försökte andra förklaringar, bland hvilka den så kallade glacialteoriens anhängare dock slut- ligen segrade, då de anskaffade allt klarare bevis för riktighe- ten af sina påståenden, först genom S. LovÉns upptäckt?), att en ishafsfauna fordom lefvat i de Sverige omgifvande hafven, samt vidare genom O. TORELLES resor till Schweiz, Island, Norge, Spetsbergen och Grönland för att studera glaciererna och skridjöklarne, samt genom hans sammanställning?) af sin sålunda förvärfvade erfarenhet med förhållandena här i Sverige, sådana de blifvit iakttagna dels af honom sjelf dels AN ll, Me Post?) dels af A. ERDMANN)) och hans medarbetare. Sålunda hade man i slutet af 1850-talet kommit derhän, att det kunde anses bevisadt och obestridligt, att Sverige, att Skandinavien, en gång haft ett dylikt utseende som nu Grön- land eller Spetsbergen. 1) I Vet. Akad. Handl. för 1836. ANNO af VI AL Fo för 1846. 3 Bidrag till Spetsbergens Molluskfauna 1859. SJVORASN ER för är, L8b4:— 0. af V. ALE. för får 18560: 5) Några ord till belysning af den geologiska kartan öfver Fyrisåns dal- bäcken. 1857. 4 O. GUMZELIUS, GLACIALA BILDNINGAR. Sedan hafva under de sist förflutna femton åren en mängd forskare lemnat hvar sina bidrag till kännedom om de genom den mägtiga inlandsisens inverkan på den fasta berggrunden och på de från denna afsöndrade blocken, stenarne och grusct uppkomna s. k. lösa jordarterna. Man har studerat dem i åt- skilliga riktningar; man har sökt förklara deras tillkomst; man har ordnat dem i två stora grupper: de, som hafva uppkommit medan istäcket ännu höljde landet — de glaciala — och de, som efter istäckets försvinnande tillkommit och ännu bildas, till en del genom omarbetning af de nyssnämnda — de post- glaciala. Man har vidare sönderdelat hvardera gruppen i särskilda afdelningar. Dessa äro hos den glaciala gruppen, af hvilken en del är föremål för denna undersökning: Enligt A. ERDMANN i »Sveriges Qvartära Bildningar»!) (i öfverensstämmelse med den af v. Post redan 1854 och 1856 i ofvan citerade arbeten lemnade indelning och nomenklatur): Rullstensgrus, Hvarfvig lera och mergel = = Glaciallera (inclusive Glacialsand och Glacialt skalgrus). Enligt O. Toreir i »Undersökningar öfver istiden»:2) Diluvialsand och — lera, Gamla moräner, moränfält, Rullstenssand och åsar, Yoldialera, Snäckbankar, Arcalera, Rhynchonellalera, Dryaslera, Torfmossarnes bottenlager med Betula nana. Dessa två uppställningar skilja sig dels deruti, att O. To- RELL antager en bildning — diluvialsanden — äldre än ERD- MANNS krosstensgrus, dels sönderdelar ERDMANNS glaciallera i flera underafdelningar. Båda dessa skiljaktigheter grunda sig likväl på förhållanden dels i Skåne dels i Norge och andra länder och hafva, så vidt man hittills känner, intet fullt mot- svarande inom den öfriga delen af Sverige, hvarför jag här ') Bidrag till kännedomen om Sveriges Qvartära Bildningar. 1868. 2): Ös vaf VIA: EV för 1S42, N:omlO: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 25 NO de )1d — då frågan egentligen rör Sverige mellan Skåne och Norr- land — vill lemna dem åsido, synnerligen som undersökningen af gränstrakterna mellan det skånska krossgrus, som liknar mellersta Sveriges, och den egentliga skånska krossgrusleran ännu icke — så vidt jag har mig bekant — är fullständigt verkstäld. Jag vill sålunda här hålla mig till den i Sveriges Qvartära Bildningar använda indelning, såsom egentligen uppstäld för och närmast afseende de förhållanden, som jag mest haft till- fälle att studera i naturen. »Krosstensgruset är den äldsta bland posttertiärtidens bildningar inom Sverige», säger ERp- MANN!), och deruti har han ovilkorligen rätt, om påståendet något inskränkes och uppställes på följande sätt: Krosstens- grusets understa lager äro de äldsta bland posttertiärtidens bildningar inom större delen af Sverige. Som man ser, äro här två inskränkningar gjorda, af hvilka den senare egentligen gäller sydligaste Sverige, men också möjligen kan, ehuru vi ännu icke hafva några direkta bevis derpå, gälla andra delar af vårt land. Den förra inskränknin- gen vill jag motivera i det följande. Krossgruset består nämligen af två eller tre olika bäddar, hvilket också af ERDMANN omnämnes, ehuru han tydligen un- derskattar vigten och betydelsen af detta faktum. Dessa bäd- dar äro icke blott ganska skarpt och tydligt skilda från hvar- andra, såsom H. v. Post visat i sina uppsatser om krosstens- bäddarne i Skedvi socken och om glaciallagren vid Strökärr, utan de äro äfven mellanlagrade af ganska mägtiga skiktade bildningar, hvilket ERDMANN kände såsom undantagsfall, men hvarpå jag förliden sommar lyckades påträffa flera tydliga exempel, som längre fram skola anföras. H. v. Post säger i den förutnämnda uppsatsen?) (1856) att den undre bädden är alldeles oskiktad, att deruti ligga oregelbundet inströdda en stor mängd stenar, somliga kantiga, men större delen mer eller mindre rundade. Särskildt om- nämner han, att ju närmare bottenbäddarne desto mera run- dade, ju närmare dagen desto mera kantiga, stenar. Intet spår till skiktning förekommer., Ofvanpå denna bädd utan några iakttagne mellanliggande aflagringar ser man en sandigare kross- stensbädd af gul sand och gneisgrus med stora massor kantiga 1 Bidr. till kännedomen om Sv. Qv. Bildningar. 1868, sid. 51. : 2) Om kkrosstensbäddar i Skedvi socken 1 0; AGLVÄLLA TB LO00: a 6 0. GUM.ELIUS, GLACIALA BILDNINGAR. stenar. De båda gruslagren visa också en olika sammansätt- ning i det, att det undre består till största delen af kambriska och siluriska bergarter, det öfre deremot nästan uteslutande af närmaste traktens gneis och granitarter. I afhandlingen om Strökärr!) skiljer v. Post mellan det undre och det öfre krosstenslagret. Han säger, att ytan af det förra är nästan horisontel och skarpt begränsad mot det öfre, att det bildas af en mörkt svartgrå, hård och fast massa, samt att stenarne deruti äro rundade och repade. Det öfre krosstenslagret delar han i två afdelningar, det hårda och det lösa. Det förra af dessa hade lagt sig helt tvärt» utanpå ytan af den »fina hvitaktiga mosand», som täcker bottenlagrets yta, saknar nästan alldeles finare sand, synnerligen i de undre de- larne, är hårdare, men kan icke alltid skarpt skiljas från det öfverliggande lösa lagret. Detta åter har mellanrummen fylda med en finare rostgul sand eller rostigt grus, hvilket stundom utgör hufvudmassan af detta lager. I båda finnas »rullstenar» och kantstötta stenar, synnerligen i det undre, samt äfven en mängd stora stenar, men icke det fina bergartsmjölet, som i den understa banken. Båda de öfre bäddarne ligga i oregel- bundna, större och mindre linser, i hvilka man ser ränder af finare sand, »häntydande på skiktning, som dock saknas.» I en uppsats!) af C. W. PAsKuULL, år 1860, finna vi föl- jande' uttalande: »Slutligen få vi anmärka, att, ehuru krosstens- grusets massor i allmänhet och, så vidt vi iakttagit det, ej förete någon skiktning eller afsättning i lager, kan dock en sådan undantagsvis förekomma.» Att författaren härvid icke talat af egen erfarenhet, kan man sluta af hans (af mig understrukna) reservation. Han har sålunda troligen endast syftat på v. Posts iakttagelser i Skedvi socken. Det var nämligen vid denna tid ej hvarken kändt eller antaget, att krossgruset i allmänhet utgjorde annat än en sam- manhopad, helt och hållet olagrad, massa af sand, grus, sten och leraktiga delar. I A. ERDMANNS år 1857 utgifna »belysning af den geolo- giska kartan öfver Fyrisåns dalbäcken» anföres sålunda på sid. 6: »att krosstensbäddarne i sitt inre sakna alla tecken till hvarf- vighet;» och på sid. 27: »under hvilka förhållanden som helst de än må uppträda, utmärka de sig allestädes genom sin full- )) I Ö. af V. A. F. för år 1862. ?) Om de lösa jordlagren i en del af Mälaredalen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 9. 7 komliga saknad af all skiktning och hvarfvighet och bestå allt igenom af en utan all ordning sammanförd massa af än gröfre än finare stundom ler- och mullblandadt grus och sand, med deruti mer och mindre ymnigt inneliggande större och mindre dels alldeles kantiga dels endast kantstötta eller obetydligt af- nötta stenar, s. k. krosstenar». Likaså säger TH. KJERULF år 1860:!) »Alt hvad jeg dog har seet leder til den Regel, at de ere uordentligt sammen- hobede, Aur med Sand, Ler, smaa og store Sten om hinanden, uden Lagning;» och på ett annat ställe: »Ogsaa her viste sig den egentlige indre Banke fuldkommen ulaget bestaaende af Sand og Lergrus med enkelte iliggende svere Blokke» — — kun overst i Randen af Banken var den omgivet med tynde Lag af fin Sand; og derover laa Dalens sedvanlige Ler.» Det var väl egentligen Vv. Posts andra ofvan nämnda af- handling om glacierlagren vid Strökärr, som genom sin detal- jerade utredning vände uppmärksamheten åt detta håll. Också nerlman: tedan 1869 en) och 1804 två. ande från Sveriges Geologiska Undersökning utlemnade kartebeskrifningar kro$ss- grusets olika arter omnämnda, hvarvid dock torde böra an- märkas, att observationerna redan kunnat vara gjorda, när vV. Post lemnade sitt meddelande. I beskrifningen till bladet »Stockholm»?) läses sålunda på sid. 35: »oftast utgöres det af ett groft, rostigt, 1 allmänhet föga lerblandadt, grus med inbäddade skarpkantiga stenar, så hårdt sammanpackadt, att man har svårt att djupare nedtränga deri; någon gång och då vanligen på större djup, utgöres det af ett fint, stoftlikt, mycket lerigt sandlager, ofvanpå hvilket man någon gång kan få se det gröfre gruset hvila.» Åfvenså läses på sid. 33 af beskrifningen till bladet »Säf- staholm»?) följande: »Ett eget slag af krosstensgruset är, hvad man kallat Jökelgrus (Glacialgrus), som skiljer sig från vanligt krosstensgrus genom det fasta sammanhang, som bestånds- delarne vunnit till följe af ett lerigt bindemedel, som dessutom här tillika är något kalkhaltigt.» — — — Här och der i mas- san finnas »rundslipade och repade stenar». »Ifrågavarande bildning ligger underst bland krosstensgruset». Det är endast !) TH. KJERULF och M. SARS. Iagttagelser over den postpliocene eller glaciale formation i en del af det sydlige Norge. 2) Sveriges Geologiska Undersökning. N. o. t. u. om bladet »Stockholm» af J. O. FRIES, A. H. WAHLQVIST och A. E. TÖRNEBOHM. 6. 1863. 3) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. Säfstaholm af ELIS SIDENBLADH. 9. 1864. 5 0. GUMALIUS, GLACIALA BILDNINGAR. genom jernvägsarbete på två ställen i V. Vingåkers socken blottadt. På sid. 23 af beskrifningen till bladet »Hellefors»!) näm- nes, att af jernvägen genomskurna krosstenskullar ofvanifrån ända till 20 fots djup utgöras af vanligt kantigt grus, men deremot närmast berghällen bestå af fin något skiktad sand af än större och än mindre mägtighet med deri här och der imbäddade större och mindre stenar och block. I beskrifningen till bladet »Malmköping»?) nämnes, att man ofta i en krossgrusbank kan »tydligt åtskilja ett öfre och ett undre lager, något olika till färg och beståndsdelar. I det undre är den fina grundmassan vanligen mera öfvervägande och de deri inneslutna stenarne färre och mindre» På sid. 27 meddelas en afbildning af en år 1860 gjord jernvägsskärning NV. om Bursjön i Hyltinge socken, der under åkerlera och hvarfvig lera visade sig ett krossgruslager af större och mindre kantiga och /'kantstötta stenar, inbäddade i fin hvit, något lerig sand, hvarunder följde grof sand eller fint grus, lerfritt och tydligt skiktadt; finare och gröfre skiktad sand i slingrande lager, hvarunder åter kom en krossgrusbank, bestående af fin mjölig sand, något blandad med kantiga mindre stenar och hvilande på fasta berget. I beskrifningen till bladet » Vårgårda», 7) meddelas på sid. 28: Vid större gräfningar kan man urskilja två olika lager. »Det undre, det egentliga glacialgruset, består af en oren sand med inneliggande enstaka mindre stenbitar», hårdt samman- packad. Det öfre är lösare, mer eller mindre rostigt och in- nehåller en mängd inbäddade större och mindre stenbitar. »Stora stenblock, så ytterst allmänna i det öfre gruset, saknas alldeles i det undre.» Åfven kalkhaltigt krosstensgrus före- kommer såsom det undre lagret. I beskrifningen till bladet »Ulricehamn»?) anföres: »Vi kunna särskilja trenne olika varieteter af krosstensgruset. Det understa är fint, nästan lerigt, saknar större stenar, är vanligen mörkgrått till färgen och mer eller mindre kalkhaltigt. Derpå hvilar ett gröfre skarpt grus, ljust till färgen och inneslutande en mängd större och mindre, dels rundade. dels kantiga ste- u. om bl. »Hellefors» af O. F. KUGELBERG. 12. 1864. u. om bl. »Malmköping» af A. E. TÖRNEBOHM. 17. 1865. . om bl. »Vårgårda» af J. O. FRIES. 20. 1866. u. om bl. »Ulricehamn» af A. E. TÖRNEBOHM. 21. 1866. DESS GE UI INSO! ) NGN SO: IDEER NING: SETT GO: + A+ c& - 5 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 9. 9 nar.» Detta grus är tvättadt och något skiktadt samt består af traktens och Falbygdens bergarter. »Den tredje och yngsta arten af krosstensgruset har en prononceradt rödbrun färg, består af en stoftfin grundmassa, hvari skarpkantiga stenar af olika storlek flnnas inbäddade». Mest hornblendegneis och jerngneis. j I beskrifningen till kartbladet »Eriksberg»,!) nämnes på sid. 32: Det finnes här »åtminstone tvenne skarpt skilda lager inom ifrågavarande grus», hvilka redan 1862 beskrifvits af v. Post från den här liggande jernvägsskärningen V. imvid Strö- kärren 1 Stora Malm. I beskrifningen till bladet »Sämsholm»?) läses på sid. 28: »Af krosstensgruset kan man nästan öfverallt här urskilja tvenne tydligt skilda lager. Det undre utgöres af en fin lerig grå, någon gång i brunt stötande, sand med inneliggande mindre stenbitar, hvilka dock ej här förekomma till så stor mängd, som i det öfre lagret, som består af ett vida lösare, mer eller mindre rostigt grus. Isynnerhet inom nordöstra delen af kart- området "händer ofta nog, att detta öfre lager antimgen helt och hållet försvinner eller blifver mindre mägtigt, så att det undre träder i dagen — — —». Det undre lagret visar sig i större delen af östra kartområdet kalkhaltigt och täckes van- ligen af ett mer eller mindre mägtigt lager af kalkfritt kross- stensgrus. I beskrifningen till »Rånäs»,?) finner man, att ett kalkhal- tigt krosstensgrus ligger underst, och det vanliga krosstens- gruset derofvanpå. Det förra förefinnes sannolikt nästan öf- verallt inom kartans område. Detta undre grus är dock icke på alla ställen lika; det liknar stundom vanligt rödt fältspats- grus, men är i allmänhet blåaktigt grått. Det ligger stundom omedelbart under mergeln och glacialsanden. Det öfre gruset består vanligen af traktens bergarter, dock finnas stundom också smärre kalkstenar och sandstenar. I beskrifningen till bladet »Borås»?) omnämnas tre olika slags krosstensgrus; det understa, fast sammanpackade gruset, i hvilket trapp, sandsten, alunskiffer och kalksten rikligen före- komma; ett mellanliggande, som vanligen i form af åsar eller 1) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Eriksberg» af DAVID HUMMEL, 22. 1867. 2) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Sämsholm» af J. O. FRIES. 25. 1867. 3) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Rånäs» af E. SIDENBLADH. 27. 1565. 2) 8. G. U, N. o. t. u. om bl. »Borås» af M. STOLPE. 28. 1868. 10 0. GUMAELIUS, GLACIALA BILDNINGAR. kullar skjuter fram ur det öfversta, och som består af till det mesta mindre stenar, af hvilka flertalet äro rundade och nötta, stundom ordnade i olika lager af gröfre och smärre sten, sand och grus samt sträckande sig åt söder från en del höjder. Den tredje arten kallas i trakten »mjele» och består af fin och lös sandjord af gråbrun eller rödbrun färg med inblandade dels kantiga dels nötta stenar i olika myckenhet. I beskrifningen till bladet »Leufsta»,!) läses å sidan 32: Krosstensgruset är här af två slag, kalkbaltigt och ej kalkhal- tigt. Det förra är det underliggande och kallas med anledning af sin hvita eller hvitgrå färg »hvitmo»; det går sällan i da- gen, utan täckes vanligtvis af ett lager ej kalkhaltigt kross- stensgrus, som i norr och öster blott är en eller två fot mäg- tigt, men längre mot vester tilltager, »under det att på samma gång den skarpa begränsningen, som emot norr och öster fin- nes emellan hvitmon och detta grus, aftager.» Mellan dessa båda grusaflagringar träffas på många ställen ett mindre, sällan mer än en half fot mägtigt, lager af tydlig hwarfvig mergel, men som icke synes hafva stor ytutsträckning på hvarje ställe». Här bifogas en not af A. ERDMANN: »Huruvida det öfre krossgruslagret är att anse såsom från isflottor utstjelpta aflag- ringar under den tid, då mergelns afsättning försiggick, eller såsom en senare tidsbildning, uppkommen sedan mergellagren blifvit upplyftade och torrlagda, samt under verkningarne af en ny istid (eller åtminstone under ett nytt skifte af istiden), är en fråga, på hvilken ett afgörande svar ännu icke kan gif- vas. Hittills framstår nemligen ett sådant glaciallerans öfver- lagrande af krosstensgrus såsom ett enstaka faktum, hvilket mig veterligen ännu icke annorstädes här 1 landet blifvit ob- serveradt eller bekantgjordt.» Afven i den samma år offentliggjorda, af samme geolog författade, beskrifningen till det bredvid liggande bladet »Eg- gegrund»?) finner man de båda grusarterna omnämnda och framställes den åsigten, att det kalkhaltiga, underliggande, äldsta gruset »här blifvit aflagradt af de förromnämnda i NNV.- SSO.-lig rigtning framgående jökelisarne, hvarefter det i ytan liggande, ej kalkhaltiga gruset aflemnades af de yngre i N-- Så NNO.- SSV.-lig rigtning framskridande>. 1)-8, 46. U; Nont. u. om bl. oLeutsta» ar Av EH. WAHLQVIST. 200-07868- ?) S. G. U. N. o. t. u. om bl. »Eggegrund» af A. H. WAHLQVIST. 30. 1868. BIHANG TILL K. SV. "VET.-AKAD: HANDL. BAND 2. N:O 9: ML Äfven de tunna mellanliggande mergellagren omnämnas såsom här iakttagne. Dessutom får man den beskrifningen: »Å fastlandet är det kalkhaltiga krosstensgruset ganska fint söndermalet, något lerigt samt mera fritt från inblandade stenar. Det öfverliggande kalkfria är deremot vida mer stenigt och groft, och man igen- känner här spillror af gneis- och granitvarieteter, som utgöra nejdens vanliga bergarter.» Åfven på öarne, der egentligen intet grus, utan endast större och mindre sten finnes, kan man iakttaga samma lag- ringsförhållande, kalkstenarne underst och ofvanpå dem en till två fot dylika stenar, men af andra bergarter med blott några få kalkstenar. Vid denna tid (1868) utgafs A. ERDMANNS »Sveriges Qvar- tära Bildningar», i hvilken bok vi finna en sammanfattad fram- ställning af allt, som dittills förekommit vid landets geologiska undersökning genom den för ändamålet inrättade byrån, men då några egentliga beskrifningar af förhållandena på olika en- skilda lokaler deri ej meddelas, har jag hellre anfört hans medarbetares uppgifter, såsom lemnande en klarare och, så att säga, mera personlig inblick. I beskrifningen till »Örbyhus»!) anföres sid. 16, att det kalkhaltiga krossgruset här blott förekommer på få ställen. En lagerföljd från ett grustag nordost från Tegelsmora kyrka meddelas: vanligt krosstensgrus..s..e.eee-eeee (AOL, kkallshaltiotr d:or Rea ANGE grof och ren sand u.ssnescsccssesce 03» kalkhaltigt krosstensgrus till obestämdt djup. I beskrifningen till bladet »Svenljunga»?) säges, att kross- gruset närmast ytan består af en stoftfin grundmassa af rostigt brunfärgadt utseende med en mängd olikartade, skarpkantiga stenar, mest af ortens bergarter hornblendegneis och jerugneis. Under detta hvilar ett annat lager, mot hvilket gränsen ofta är ganska skarp, men stundom också otydlig. Detär ett skarp- kantigt, mer och mindre groft grus med större och mindre stenar dels kantiga dels rundade. Det är till färgen ljusare, grått eller blågrått. Stenarne aftaga i denna grusart mot dju- NE SIG. U.NIO b. usom bl »Örbyhus» af M. Stolpe. 32. 1869. 3 8 G U. N. o. t. u. om bl. »Svenljunga» af V. KARLSSON. Bö: IKOCO: 102) 0. GUMZELIUS, GLACIALA BILDNINGAR. pet såväl i antal som storlek, så att gruset närmast berghällen blir stenfritt samt lerigt och stoftfint. I detta grus träffas stundom fragmenter af bergarter, liknande Falköpingstraktens. I beskrifningen till bladet »Å mål» !) finnes omnämndt, att man på ställen, der krossgrusbankarnes inre kan iakttagas, ej sällan ser två tydligt skilda lager, af hvilka det undre är lju- sare och gröfre samt stundom företer en oredig skiktning, det öfre deremot är mera rödbrunt, finare och fullkomligt oskiktadt. I beskrifningen till bladet »Viskafors» ?) anföres, att kross- grusbankarna, der man får tillfälle att närmare granska dem, visa sig bestå af tvänne, ofta nog trenne, olika lager. Underst en ofta stoftfin lerig sand med enstaka mindre stenbitar, hårdt sammanpackad och sammansintrad. Stenarne äro talrikare uppåt, men försvinna nästan alldeles mot djupet. Ofvanpå detta träffas stundom, men långt ifrån alltid, ett gröfre, skarpt grus, stundom med tydlig skiktning mellan olika groft och rent grus, inneslutande en stor mängd större och mindre dels afrundade dels skarpkantiga stenbitar. »Den finare sanden tyc- kes vara ursköljd af vatten.» »Det är i detta lager, som de s. k. jökelstenarne, eller sådana, som genom nötning mot klipp- hällen eller mot hvarandra erhållit repor på sidorna, hufvud- sakligen anträffas.» Öfverst hvilar merändels ett lager af fint, löst, mer eller mindre rostfärgadt grus med massor af inbäd- dade, alltid skarpkantiga stenflisor, och i hvilket äfven större flyttblock talrikt förekomma. Det understa är det mägtigaste (iakttaget mer än 16 fot), det öfversta sällan mer än d3—6 fot. Hvad det mellersta ' beträffar, förekommer det än såsom ett några tum till flera fot mägtigt lager mellan de båda andra än såsom en egen liten kulle eller långsträckt ås, framträdande ur de omgifvande krossgrusfälten. I beskrifningen till bladet »Salsta» 3) finner man det förr omnämnda kalkhaltiga gruset i östra Upland omtaladt såsom iakttaget på flera ställen, hvarjemte bifogas nedanstående lager- följd, erhållen under en brunnsgräfning vid Brunna i Lena socken, men endast meddelad författaren, hvarför bestämnin- garne icke torde kunna få med säkerhet anses fullt likartade med de här i allmänhet förekommande: G. U. N. o. t. u. om bl. »Åmål» af A. E. TÖRNEBOHM. 34. 1870. G. U. N. 0. t. u. om bl. »Viskaforsy af J. O. FRIES. 41. 1870. G. U. N. o.. ts u..om bl. »Salsta» af A: L. TH. PETTERSSON. 43. 1871. BIHANG TILL: K. SV. VET.-AKAD: HANDL: BAND 2 N:O 9. 13 Glace INS st ba rö EOt NAN sand... NA SAML IDLE Kalkkaltiot/örus; inte a. 0 Groft grus (temligen rent, späc- kadt med hufvudsakligen ägg- StonarIstenar)N ASAT: RISE 1200» Rin dsandiNrentisad. . OM ee 20 Kalkekaltis sand: PoE 0:08 Hastanbershällensat 4... ae — » Af alla dessa här anförda fakta skall man finna, att kross- stensgruset allmänt består af flera olika bankar (i öfverens- stämmelse med, hvad v. Post redan 1856 uppgaf från Skedvi) och att detta förhållande visat sig i Östergötland och Söder- manland, i Upland, Vestergötland och på Dalsland, hvartill enligt författarens erfarenhet kan läggas Nerike och Vestman- land samt enligt A. ERDMANN!) äfven Dalarne. Sålunda hafva vi allmänt inom mellersta Sverige, underst bottengrus samt derofvanpå yngre krosstensgrus. Bottengruset utmärker sig genom ett större sammanhang, stundom öfvergående till en stor fasthet och hårdhet, innehål- ler både rundade och kantiga stenar, till en del af bergarter, som åtminstone numera ej finnas i den närmaste omgifningen, har ofta grå eller gråblå färg, är stundom så söndermalet, isyn- nerhet närmast berghällen, att det liknar en krossgruslera, Vi- sar aldrig skiktning, bildar sammanhängande bankar, temligen jemna till sin öfre yta, samt är oftast den mägtigaste delen af krossgrusbildningen.”?) Krosstensgruset — det yngre — visar vanligen ett mindre fast sammanhang, innehåller nästan endast kantiga stenar, är ofta synnerligen rikt på sand och fint grus, är vanligen till färgen gult eller brunt, har sällan stor mägtighet, förekommer mest såsom större eller mindre oregelbundet formade linser, kullar eller åsar, hvilka ej öfverallt täcka de undre lagren, innehåller ej sällan, i sin massa inbäddade eller på sin yta hvilande, stora block och stenar, samt består till sitt hufvud- sakliga innehåll af de bergarter, som nu finnas 1 trakten. 1) Sv. Qv. Bildningar. 1868. 2) Under detta slags grus är i här ifrågavarande del af Sverige aldrig nä- got löst jordlager med säkerhet iakttaget. Den ofvannämnda brunns- gräfningen vid Brunna i Upland visar visserligen underst två lager, som benämnas sand, men huruvida det understa kalkhaltiga lagret i sjelfva verket är annat än fint söndermalet krossgrus, eller om under detta la- ger på sidan om den anträffade berghällen andra »lösa» jordlager finnas, torde tillsvidare få anses oafgjordt. 14 O. GUM.ELIUS, GLACIALA : BILDNINGAR. Mellan dessa båda krossgrusarter finner man ej sällan, i vissa trakter af vårt land, en tredje bädd, som visar väsentliga olikheter med båda de nyssnämnda, och hvilken dessutom ofta framträder ås- eller ryggformigt genom det öfre krosstensgruset. Detta slags grus innehåller såväl rundade som skarpkantiga stenar, visar spår af urtvättning genom rinnande vatten, i det de finaste partiklarne ofta äro bortsköljda (måste dock väl skiljas från det s. k. »svallgruset»), är stundom i någon mån skiktadt, samt innehåller i allmänhet en rikedom af repade stenar. Sådant skiktadt grus är, efter hvad förut blifvit nämndt, träffadt hufvudsakligen i Vestergötland och på Dalsland, men äfven i Stockholmstrakten samt i Nerike, och synes stå i ett visst förhållande till höjder och bergryggar, vid hvilkas södra sida M. STtoLPE iakttagit det.) Sannolikt är det en dylik bildning, som A. G. NATHORST,?) iakttagit förliden sommar vid L. Åby, ej långt från Nozrköpiadl Denna åslika bildning, säger N., »är en i vatten aflastad sido- morän från en glacier, som skjutit ut i hafvet.» — Äfven jag har kommit till den åsigten, att denna ås utgör en del af en sidomorän, men inser icke nödvändigheten af, att den blifvit aflastad i hafvet från den dit nedskjutande glacieren. Det kan vara en möjlighet, att den blifvit sålunda bildad, och särskildt torde denna möjlighet kunna antagas derför, att åsen ligger så nära hafvet, men den torde lika - kunna vara bildad på fast land. Om nämligen en glacier skrider fram ur en dal ut på en öppen mark, synes det vara väl antagligt, att de hittills medförda stenarne och blocken, som bilda sidomoränen (och som framförts dels på isen nära dalväggen dels också mellan dessa) nu aflastas vid glacierens sidor invid dalens mynning och sålunda efter hand här bilda en ås af skiktadt grus med dels repade dels kantiga stenar och block, men utan slam och fin sand.?) På dylikt sätt torde de ifrågavarande bildningarne i We- Stereo möjligen kunna förklaras, ehuru jag ej haft till- 1) Se förut citerade beskrifning till bl. »Borås». 2) Om en åsbildning vid Lilla Åby i Östergötland. G. F. F. för 1875, sid. 248. 3) Att. der sidomoräner förefinnas på en glacier, dessa ligga på förutnämda sätt, är väl kändt och visar sig äfven af de spår, de efterlemnat på dal- väggarne, hvilka ofta äro lika väl slipade och refflade som dalbotnen. Ett vackert exempel härpå hade jag förliden sommar tillfälle att få se i en trång sprickdal genom höjden 5. om Halsberg, !, mil S. om stationen, invid Halsberg—- Motala —Mjölby jernväg. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0O 9. 15 fälle att se dem i naturen och således ej af egen erfarenhet kan döma derom.!) Vi hafva sålunda funnit lemningar af bottenmoräner — bottengruset, ändmoräner — dels verkliga ryggformiga änd- moräner dels det s. k. yngre krosstensgruset, af isen fram- skjutet eller aflastadt under dess oscillerande rörelser fram och tillbaka, hvilket äfven torde böra anses omfatta det under form af midtmoräner o. d. på isens yta framförda och vid dess af- smältning qvarlemnade materialet — dels slutligen af sido- moräner — de sistnämnda skiktade, ofta åsformiga, grus- massorna. 5 Att dessa olika bäddar stundom visa en skarp gräns mot hvarandra stundom åter bilda en mer eller mindre tydlig öf- vergång, torde väl bero på lokala förhållanden vid deras af- lagring samt på isens vexlingar, vid hvilka den framskjutande ismassan, i det den våldsamt trycker ändmoränen framåt för- orsakar, att den på en sträcka rubbar bottengrusets underlig- gande jemna yta och förenar sig dermed, under det längre bort allt bibehåller sig oförändradt. Krossgruset uppträder likväl ganska ofta under ännu en annan form, såsom s. k. svallgrus, men då detta är en hufvud- sakligen genom vågsvall förorsakad omarbetning af en del af krossgruset, hvilken försiggått under en senare tid, lemna vi den här åsido. Till bildningssättet, men sannolikt icke till bildningstiden, betydligt skildt från krossgruset är det s. k. rullstensgruset, hvars tillkomst för närvarande af olika forskare förklaras på fullkomligt olika sätt. Jag anser mig dock nu icke böra be- fatta mig dermed, då detta är en sak, som väl kräfver sin sär- skilda utredning, och då den icke har någon egentlig inverkan på mitt här föresatta mål — att visa åldersskilnaden mellan krossgrusets olika bäddar. PER I detta afseende är deremot glacialleran (A. ERDMANN) af synnerlig vigt och betydelse. Redan i några af de förut lemnade utdragen finna vi, att mellan de två hufvudafdelningarne af krosstensgruset — botten- gruset och det yngre krosstensgruset — skiktade aflagringar af sand och lera blifvit träffade. Sålunda hade v. Post redan 1862 vid Strökärr funnit en »fin hvitaktig mosand» på botten- !) Jfr O. TORELL, Bref om Island i ÖMan NI ANER LL 18ST: 16 O. GUMAELIUS, GLACIALA BILDNINGAR. bäddens yta samt ränder af fin sand här och der såväl inuti bottenbädden som 1 de öfre bäddarne. Vidare finner man uppgifvet af A. E. TÖRNEBOHM!) år 1865 om ett 1860 gjort fynd i Hyltinge socken, der lager af skiktadt grus och sand träffas mellan krossgrusbankar. Det hela är dock icke fullt tydligt framstäldt, utan bär spår af en tvekan om rätta tolkningen, som år 1860 var lätt förklarlig och ännu år 1865 icke genom vidare fynd i samma riktning erhållit ytterligare belysning. Deremot lemnar A. H. WAHLQVIST år 1868 bestämda upp- gifter?) om fynd af hvarfvig lera mellan krossgrusets bankar. Dessa lerlager voro dock till mägtighet obetydliga — omkring en half fot — och till utbredning små; men de voro talrika, de voro anträffade på många ställen, det var en tydlig regel, att de förefunnos mellan det undre kalkhaltiga och det öfre kalkfria gruset; och det kunde sålunda icke förnekas, att hvarf- viga mergeln redan börjat bildas, innan en del krossgrusban- kar ännu kommit på sin plats. Att detta fynd verkade en viss rubbning i de hittills uppstälda teorierna för de lösa jord- arternas bildning, visar sig alldeles tydligt af de ofvan anförda ord, med hvilka A. ERDMANN i en not beledsagar berättelsen härom, och hvilka ord äfven finnas i det samma år utgifna arbetet om »Sveriges qvartära Bildningar». Att A. ERDMANN sålunda ansåg v. Post's »fina hvitaktiga mosand» och andra ränder af finare sand såsom icke jemförliga med de skiktade glaciala sand- och lerbildningarne, är tydligt, och dessa först- nämnde äro väl ej heller att förklara på annat sätt än såsom bildningar af rinnande vatten emellan glacieren och botten- moränen samt såsom ursköljningar och sprickfyllningar i kross- gruset, såsom de också förut blifvit betraktade. Hvad deremot beträffar "TÖRNEBOHMS uppgift från 1860—65, kan det bero på förbiseende, att den icke blifvit omnämnd; men det kan också — och kanske med större sannolikhet — antagas att, dels den förut omnämnda osäkerheten i afseende på denna iakttagelse, dels ock svårigheten att- parallelisera dessa sand- och gruslager med andra kända, förorsakat, att förhållandet ej ansetts med skäl kunna anföras 1 ofvannämnde arbete. É Sedan denna tid finner man år 1869 angifvet af M. STOLPE?) 1) 5: 6: UN: 0. t; utom bli > Malmköpmg». 17. ?) 5. G. U. N. o. t. u. om bl. »Leufsta» och »Eggegrund». 29. 30. 3,5. GG. U. No t. utom bl. Örbyhus» 32.0 1869; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 9. 17 fyndet i närheten af Tegelsmora kyrka i Upland af ett 3 tums sandlager i krossgruset, hvilket lager dock snarare synes ligga inuti bottenbädden, än utgöra en mellanlänk mellan de äldre och yngre krossgruslagren, och således närmast motsvara v. Post's ofvan omtalade »sandränder»; samt år 1871!) den omnämnda brunnsgräfningen vid Brunna i Upland. Af denna sistnämnda framgår med temligen stor säkerhet, att sand der förekommer till ej obetydlig mägtighet under en 12—15 fots krossgrus- bank, men för öfrigt är denna uppgift ej fullt användbar, så- som förut nämndes. Att dessa förhållanden dock icke äro så enstaka, som förut antagits, derpå har jag i sommar erhållit flere bestämda bevis, hvilka jag längre fram skall omnämna i sammanhang med några iakttagelser öfver de glaciala bildhingarne i allmänhet, sedan jag förut anfört, hvad hittills är kändt om de till glacialperi- oden i mellersta Sverige hörande sand- och leraflagringarnes inbördes förhållande. A. ERDMANN yttrar sig i sitt flere gånger omnämnda större arbete?) om dessa: att han för bildningen i dess helhet — hvarfvig lera och hvarfvig mergel samt glacialsand och glacialt skalgrus — vill föreslå namnet glaciallera, att han anser hvarf” vigheten ensam för sig vara tillräcklig att bestämma ett ler- lagers relativa ålder, hvarför hvarfviga leran kan »anses bilda en framstående geologisk horisont bland qvartärtidens aflagrin- gar» att glacialleran är yngre än krossgrusbäddarne och rull- stensåsarne; att stenar och block samt mindre aflagringar af krosstensgrus tillfördes och afstjelptes af simmande isflottor under glaciallerans bildning; att denna lera inom olika trakter af Sverige uppnår en olika stor absolut höjd, som uppgår till öfver 1000 fot i somliga trakter, till 100 eller 50 i andra, men i medeltal i den här afsedda delen af landet till 300—550 fots höjd; att glacialsand förekommer på de högre nivåerna såsom eqvivalentbildning, motsvarande glacialleran lägre ned, och till sin bildning beroende på andra slags bergarter, som ej lemnade material till lera; att denna sand också på några lägre liggande trakter ses lagervexla med glacialleran och »äfven stundom ersätta densamma för någon mindre vidd»; samt att hvarfviga mergeln, der den finnes tillsammans med den hvarfviga leran, städse bildar den undre bädden, aldrig tvärtom. 1), 8. G. U. N. o. t..u. om bl. »Salstay af A. L. TA. PETTERSSON. 43. 2) Sv. Qv. Bildningar. 1868. 2 18 0. GUMALIUS, GLACIALA BILDNINGAR. Då jag i några fall ej kommit till alldeles samma resultat, som de ofvan citerade, har jag ytterligare genomgått de från geologiska byrån utgifna bladbeskrifningarne och i dessa fun- nit följande upplysningar i här ifrågavarande sak. År 1862:1) »Utom de fina sandskikt, som ofta genomdraga den hvarf- viga leran, anträffas här mångenstädes under denna lera ett ända till 7—8 fot mägtigt lager af vanligen fin sand, hvilken ej får hänföras till krosstensgruset, utan måste betraktas såsom tillhörande antingen en utbredning af rullstensåsarne, der så- dana finnas i granskapet, eller ock i motsatt fall den hvarfviga leran sjelf, emedan denna sand också är hvarfvig, hvilket be- tingas af dels olika korn och dels olika färger hos sanden.» Samma år:?) Hvarfviga leran ligger ofvanpå hvarfviga mer- geln; ju mägtigare den förra är, desto kalkfattigare är den se- - nare. Denna aflagring »hvilar antingen omedelbart på kross- stensgruset eller ock på en fin, hvit, i öfversta lagret något lerblandad, men sedan fullkomligt ren sand, stundom flera fot mägtig.» År 1863:3) »Under lermergeln träffas vanligen på 15—20 fots djup en mycket kalkrik sandmergel, ofta utan tecken till inblandad lera. Den är dock tydligt skiktad.» Följande året:?) »Af denna lerart träffar man, isynnerhet på ställen, der leran eger större mägtighet, trenne olika vari- eteter. Den understa och följaktligen den äldsta består af vexlande lager af en fin gråblå lera och fin lerfri, nästan hvit sand. Denna varietet är den kalkrikaste och sandskikterna deri fullt ut lika rika derpå, som lerlagren. Den mellersta varieteten är vanliga lermergeln och den öfversta den hvarf- viga kalkfria leran.» Sandmergeln »har aldrig blifvit träffad der, hvarest hvarfviga lerans hela mägtighet är mindre betyd- lig. Öfvergången mellan sandmergeln och lermergeln sker än ganska hastigt än åter mera långsamt; vanligen möter vid dess början ett sandskikt af vid pass 0,5 tums mägtighet, så ett tunnt lerskikt, hvarefter sandskikterne blifva allt mägtigare, och lerskikterne allt tunnare, till dess slutligen nästan endast sand, blott på enstaka punkter- genomdragen af ett fint ler- 1), SG. U. N. 0. t. u. om” bl. »Arbogay af E.: SIDENBLADH. 2. 2) S. G. U. N. o. t. uu: om bl. »Södertelge» af A. E; TÖRNEBOEM. 4; 3y SG UU. No. t. us om, bl: »Stockholm»-arf J: OC ERIES: AV HO WAGIS QVIST och A. E. TÖRNEBOHM.. 6. 1) S. G. U. N. 0. t. u. om bl. »Angsö» af J. O. FRIES och V. KARLSSON. 10. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.. HANDL. BAND. 2. N:0 de 19 skikt, finnes. Ganska sällsynt är, att omedelbart efter mergeln en sådan nästan lerfri sandmergel vidtager.» Ar 1865:!) »Hvarfviga leran har öfverallt en utmärkt tyd- lig: skiktning, särdeles som de små, 1 å 5 linier tjocka, lagren oftast äro skilda genom tunna sandlameller, så att leran vid torkning sönderfaller i skifvor. De understa, närmast kross- stensgruset liggande lagren äro ofta mycket sandiga, och ej sällan träffas närmast under den hvarfviga leran ett lager af tydligt skiktad gröfre eller finare sand, hvilket sannolikt bör anses såsom den understa länken af denna 'aflagring.» År 1867:2) »Någon egentlig hvarfvig mergel finnes här icke, men dess rum intages af en bildning, som dock måste dit hän- föras. Detta är en fin, hvit, något lerig sand, med en obetyd- lig halt af kolsyrad kalk och talkjord». — Strax derefter: »Utan tvifvel finnes en öfverensstämmelse både i ålder och bildningsorsaker mellan denna kalkhaltiga sand och hvarfviga mergeln, fastän lokala förhållanden verkat till frammanande af stora olikheter så i fysiskt, som kemiskt hänseende. Man kan sluta härtill från det likartade i lägringsförhållandet. Sålunda träffas denna kalkhaltiga sand alltid under hvarfviga leran, hvilket utvisar en något tidigare afsättning. 'Dertill kommer den stundom företedda vexellägringen mellan sandens yngre del och hvarfviga lerans äldre. Dessa omständigheter visa full- komlig öfverensstämmelse med det hos hvarfviga mergeln rå- dande förhållandet, äfven om allt afseende på den obetydliga halten af karbonater utelemnas. Sandens utbredning är likväl ej på långt när så stor som hvarfviga lerans. Endast i dju- Parelgänkenfrass Im har den anträffats; då vanligen med en mäsgtighet af ett par fot, men stundom, såsom vid Yngaren, uppnående 14 fot.» Vidare samma år:3) Under den hvarfviga leran träffas en ren, vackert aflagrad sand. »Många bland sådana sandaflagrin- gar under hvarfviga leran äro troligen att anse som blott för- sta länken af denna lera, och äro derför icke att hänföra till krosstensgruset;» samt »hvarfviga leran, som i lågländare och mera öppna trakter har befunnits uppnå en mäktighet af 20 —30 fot, upptager i nedre lagren än tunnare, än tjockare sand- skikter och blir då hårdare, under det den öfre delen deraf 1) 8 G. U. N. o. t. u. om bl. »Malmköping» af A. E. TÖRNEBOHM. 17. 2) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Eriksberg» af D. HUMMEL. 22. 3) S. G. U. N. o. t. u. om bl. »Tärna» af E. SIDENBLADH. 24. 20 0. GUMZALIUS, GLACIALA BILDNINGAR. med gråblå färg visar sig lös och slipprig. Då nu sandskik- terna tilltaga i mäktighet allt mera mot djupet på samma gång som lerhvarfven förtunnas, försvinna dessa senare slutligen så småningom, och man har då såsom hvarfviga lerans understa länk blott skiktade sandlager, hvarunder krosstensgruset är att söka. Hit hör derför troligen också något af den sandy — som nyss här ofvan omnämndes — »men att uppdraga någon bestämd gräns häremellan och krosstensgruset är väl knappast möjligt.» Ar 1868:!) »I geologiskt afseende äro de (hvarfvig lera och hvarfvig mergel) hvarandras eqvivalenter, dock så, att hvarfviga leran är den öfversta och yngsta länken af bildningen.» »Invid och i närheten af Badelundaåsen träffas en annan eqvivalent till hvarfviga leran och mergeln. Denna består i en mycket fin, något lerblandad sand, som icke genomsläpper vatten, och som, torkad, är ganska fast och sammanhängande. Stundom ligga deri enstaka tunna lager af hvarfvig lera.» »Dess mäktighet är ofta mycket betydlig och uppgår i trakten V. om Sätra brunn till 15—20 fot, såsom man vid brunnsgräf- derstädes erfarit. Först då man kommit genom denna . k. glacialsand och ned till något gröfre lerfri, får man vat- ten. Åfven längre norrut i V. Fernebb socken har denna sand ganska stor mägtighet.» Samma år:?) »Mot djupet tyckes sandskikterna (i den hvarfviga mergeln) vanligen. der de förekomma, tilltaga både 1 mängd och mäktighet, tills man aldra nederst får blott en skiktad. sand, hvilken man kan anse antingen som en länk i mergeln eller som en sjelfständig bildning, kalkhaltig glacial- sand, men att då skilja denna från det kalkhaltiga krossgruset, är ingalunda någon lätt sak, t. ex. vid Österängby i i Fasta Visnarne, der under åkerlera och hvarfvig lera medelst borren genomgicks, med tillsammanlagdt 8 fots mäktighet, först en rödaktig och derinunder en blågrå, kalkhaltig sand, tillika nå- got lerig.» Derefter följa uppgifter om hvarfvig lera, mellanlagrande den hvarfviga mergelns skikter, och om hvarfvig mergel, in- gående såsom ett underordnadt jäverdt i hvarfvig Jerk. Då man finner alla dessa uppgifter om fynd, gjorda, innan »Sveriges qvartära Bildningar» utkom, kan man se, att det icke 1) S. G. U. N. 0. t. u. om bl. »Salay af O. GUMZLIUS. 26. 2?) S. G. U. N. 0. t. u. om bl. »Rånäs» af E. SIDENBLADH. bo bum | BINANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 9. 21 var brist på kännedom om förhållandet, som föranledde pro- fessor ERDMANN att tilldela glacialsanden en sådan helt och hållet underordnad roll i förhållande till den hvarfviga leran och hvarfviga mergeln. Åfven i några af de sedan utgifna bladbeskrifningarne finner man åtskilligt, som i detta afseende är värdt att taga vara på. Sålunda år 1869:!) »Stundom inträffar, att sand äfven del- tager i vexlingen mellan mergelränderna» — — — »Vid borr- ning mellan Dragby och Högsta gästgifvaregård, der mergeln ligger i dagen, visade sig, att denna hvarfviga mergel med sandskikt vid 8—10 fots djup småningom blifvit så rik på sand, att ett omvändt förhållande” mellan mergel och sand in- trädde, i det den senare utgjorde hufvudmassan och hvarfviga mergeln endast tunna ränder. Detta fortfor ytterligare 10 fot ned och derutöfver. Alltigenom var äfven sanden kalkhaltig.» År 1870:?) »Hvarfviga mergeln utgör vanligen de undre lagren af hvarfviga leran. Det händer dock, såsom på flere ställen uppmärksammats, att under densamma åter mötes kalk- fri lera, och att denna vexling några gånger kan upprepas.» Längre ned läses: »Ofverst möter vanligen ett 3—10 fot mäg- tigt lager af sandig kalkfri lera, derunder en rödgrå mergel, hvari ej sällan finnas inbäddade kantiga gneisstycken, och hvars mägtighet mycket varierar, slutligen en blågrå hvarfvig mer- gel, ju djupare man kommer, desto mörkare. Längre ned sträcka sig ej de flesta grafvarne; der man trängt djupare ned, ser man denna blågrå mergel hvila, än på blågrå kalkhaltig sand, än på vanligt kalkfritt krosstensgrus (bottengrus). I stora Dala mergelgraf i Berghems socken invid stora vägen sågs nedanstående lagerföljd: MISt]OTA 0ssssrise grid leg NFO SAN 2 fot, Hvarfvig lera med gneisstycken.......... 2 » Rödgrå, hvarfvig mergel med do........ dy D Blågrå, hvarfvig mergel, snäckförande 8 » Blågrå, kalkhaltig. sand... I ar2A Berg Äfven år 18733) finna vi: »Stundom är denna lera särde- les sandhaltig och öfvergår på djupet till nästan ren sand, glacialsand.» 1) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Upsala» af M. STOLPE. 31. ) 8. G. U. N. o. t. u. om bl. »Viskafors» af J. O. FRIES. 41. 3) 8. G. U. Beskr. t. kartbl. »Riddarhyttan» af V. KARLSSON. 46. AA 0. GUM.ELIUS, GLACIALA BILDNINGAR. Vi hafva sålunda talrika exempel, isynnerhet från Mälare- provinserna, men äfven från Westergötland, på glacialsandens förekomst såsom egen sjelfständig och ganska mägtig bildning, äldre än glacialleran på de ställen, der båda förekomma till- sammans, men uppåt vanligtvis öfvergående till denna lera medels vexellagring. Dervid har jag dock icke tagit i betrak- tande den sandbildning, som på många håll visar sig nära för- bunden med rullstensåsarne, der man icke med samma bestämd- het kunnat uppvisa dess ålder i förhållande till den hvarfviga leran. På åtskilliga håll har man visserligen sett en fin skik- tad sand utgöra rullstensåsarnes inre och nedre del, men det kan dock icke med visshet afgöras, att denna sand motsvarar den förut omtalade s. k. glacialsanden. Sedan Jag nu anfört det förut kända, vill jag omnämna några af mig sedda och aftecknade profiler, hvilka just föran- ledé denna uppsats. Redan förlidet år meddelade jag i härvarande Geologiska Förening den under 1872 års sommar af mig iakttagna »profil genom de lösa jordlagren vid södra ändan af sjön Möckeln i Karlskoga socken af Örebro län,» som härhos finnes bifogad (fig. 1). Den visar ofvanifrån nedåt Myll och stenblandad sand, Köttröd hvarfvig lera Otydligt skiktad sand a Sand med tunna lerhvarf, Krosstensgrus. Den förstnämnda torde väl vara A. ERDMANNS »mosand»; den andra och tredje hans »glaciallera» och »glacialsand»; möj- ligen kan den fjerde kallas och anses såsom en äldre afdelning af glacialsanden, som bibehållit sig oförändrad, under det de två OEvaklie ande jordarterna blifvit genom ett från sidan ver- kande tryck hoppressade i den ställning, de nu förete, från att hafva varit utbildade såsom verkliga lager, hvarefter de tydligen till en del blifvit på ytan denuderade, innan mosanden lagt sig derofvanpå. Krossgrusbanken underst synes hafva er- hållit sin form genom ursköljning och bortsvämning, då man icke kan antaga att den uppkommit genom HUp puck nike, åt- minstone icke ett den älsta skiktade sandens aflagring. Samma sommar såg jag äfven ett större grustag öster om sjön Möckeln vid den der framgående jernvägen. Der var undre delen af en ganska hög och brant sluttning öppnad på | i vexling, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0:9. 23 en längdutsträckning af mera än 100 fot och till en höjd af ända till 20 fot. Skärningen visade (fig. 2) öfverst en myll- blandad sand, derunder ett föga tydligt skiktadt grus af vex- lande groflek, som till venster gick ned till grustagets botten, men till höger öfvergick i en oredig massa af i allmänhet ej mera än hufvudstora stenar, de flesta rundade till runda, men äfven några kantiga. Skikterne i det finare gruset öfvergå 1 det gröfre, men blifva der otydliga, sannolikt beroende på materialets beskaffenhet. Några ganska stora block funnos in- neslutne i det finare gruset, på sätt, som af teckningen synes. Huruvida denna bildning kan bevisas vara en sidomorän, är jag icke i tillfälle att med bestämdhet afgöra, men temligen säkert är, att den icke hör till rullstensgruset och ännu mindre till svallgruset. Äfven under den sist förflutna sommaren 1873 har jag haft tillfälle att vid några större jordskaktningar dels vid Klacka grufvor i Nora socken, dels vid Torrvarpssund i Grythytte socken, samt på ett par andra ställen i Örebro län, få se och afrita åtskilliga profiler, hvilka äro särdeles upplysande: De meddelas här såsom figg. 3—11, hvarjemte fig. 13 utgör en med tillhjelp af fig. 4—6 konstruerad profil genom Dalgrufvan, och torde jag få lemna följande förklaringar. Figg. 3—6 äro afbildningar, tagne vid Klacka grufvor. Dessa ligga i ett vid pass 300 fot högt öfver den närliggande Fåsjön — eller 600 fot öfver hafvet — sig höjande berg, som åt sydost stupar mycket brant mot den dernedanför mellan Belg- sjön och Fåsjön framgående s. k. Oxhyttedalen. Från denna dal har man för lång tid sedan gått med den s. k. Konunga- stollen in i Klackabergets malmfält. Af för mig okänd anled- ning öfvergafs detta arbete, men har nu åter upptagits med den förändring i planen, att man i stället för att bygga sig in genom de lösa jordlagren, som täckte bergets sida, beslöt att skakta bort dessa, hvilket blef ett ganska drygt arbete, eme- dan de sträcka sig mer än 100 fot i höjd. Härifrån är fig. 3 hemtad. Denna. profil var, då jag besökte platsen, ej till- gänglig på synnerligen nära håll, emedan arbetarne just voro sysselsatte med väggens nedtagande. Måtten äro derför endast efter uppskattning bestämda, men böra dock vara temligen tillförlitliga. I denna bild ser man ofvanifrån nedåt: Krosstensgrus (med kantiga stenar och block), d:o (med rundade och kantiga stenar och block), 24 0. GUMALIUS, GLACIALA BILDNINGAR. | Sand, rödgul, fin, skiktad, fast (med ett mindre lager af något gröfre sand), Berg. Här ligga sålunda två slags krossgrus ofvanpå glacialsan- den. Ett öfre mägtigare med kantiga stenar och block delvis af åtskilliga kubikfots storlek; ett undre, från det öfre och från sanden tydligt skildt, äfven detta med ganska stora stenar, af hvilka somliga äro kantiga, somliga rundade till nästan runda. Om de varit eller voro repade, var ej möjligt att iakttaga, då endast få kunde åtkommas, och dessa voro ganska vitrade på ytan. Man skulle väl vara frestad att förklara detta undre krossgruslager såsom en sidomorän, synnerligen som det före- kommer vid dalens mynning mot en öppnare trakt och icke återfinnes längre in i dalen, såsom vi nedan få se. Men mot detta talar, dels att gruset icke är rensköljdt, dels att det är vid den nordöstra mynningen af den i nordost och sydvest gående dalen, som detta gruslager träffas, såsom man kan se af den bifogade höjdkartan (fig. 12) öfver Fåsjöns omgifningar. (Kartan är ritad i skalan 1:50000, och kurvorna ligga på 50 fots vertikalt afstånd.) Af denna karta att döma, vill det SV- nas sannolikare, att en del af bottenmoränen till den från norr — refflorna gå i denna trakt omkring N. 6” V. — kommande inlandsisen blifvit framskjuten öfver Klackabergets ryggformiga kam samt af denna blifvit skyddad för förstörelse och seder- mera öfvertäckt af ytmoränen. Under detta grus ligger den fina glacialsanden, här — åtminstone vid mitt besök alldeles utan lerlager. — Under denna sand iakttogs intet underliggande krosstensgrus ofvanpå berget, men dess frånvaro kan lätt förklaras deraf, att det berg, som visade sig, endast var en framskjutande kant, och att från- varon således endast var lokal, hvilket också bäst stämmer med förhållandena vid den s. k. Dalgrufvan. Denna utgöres af en dylik skaktning, som dock icke, så- som vid Konungastollen, går lodrätt utan trappformigt, då ber- get här lutar mera tillbaka från dalen. Denna skaktning ligger två till trehundrade fot längre åt sydvest inåt dalen. Derifrån äro afbildningarne i figg. 4—6 tagna på så sätt, att fig. 4, som är 1 större skala än de öfriga och är i detalj — äfven i afse- ende på stenarnes läge och ungefärliga form — afritad efter naturen, är högra delen af en tvärprofil genom grufvan på högsta afsatsen. (Åskådaren tänkt stående nere i dalen vänd BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0O 95 25 mot Klacken). Fig. 5 är hela tvärprofilen på afsatsen nedan- för nyssnämnda. I denna är ritningen ej i detalj utförd utan mera skisserad, äfven i afseende på de mindre, i glacialsanden inlagrade, krossgrusbankarne. Fig. 6 är högra sidan af längd- profilen genom grufvan på afsatsen nedanför den, från hvilken fig. 5 är tagen. Man kan lätt af dessa tre få en profil genom hela aflagringen, såsom man ser å fig. 13, som framställer en skärning genom Dalgrufvan från Oxhyttedalens botten till Klackabergets öfversta del. Förhållandet mellan höjd och längd är det naturliga. Beteckningarne i de olika figurerna motsvara hvarandra. I fig. 4 se vi öfverst ett krossgruslager, hvilket äfven åter- finnes både i 5 och 6. Det består uteslutande af kantiga ste- nar, hufvudsakligen af obetydlig storlek. Sammanhanget är ej synnerligen starkt. Gruset är rostigt, rödbrunt till färgen och föga eller intet lerigt. En bestämning af 200 :i detta grus fastsittande stenar gaf följande resultat: Eurit (af olika arter) 171 st. 85,5 proc. SkölberoN ke.t. ARI SAOINS ZI (Öman FA ALA gå OM Hör GA » (inerss VERITAS 4 » 2,0 INTOTTOC2 STEP 2000 Lo ) (CNN 4 ONA obadenrskedbgrs 15 0,5 200 st. 100,0 proc. Under detta grus förekomma en serie af sandlager af olika färg och sammanhållning, hvarjemte några smärre kross- gruspartier samt enstaka stenar ligga inbäddade i sanden. Närmast under krossgruset ligger ett tunnt lager grof gul- brun sand, derunder en rödbrun, af jernoxidhydrat samman- kittad till en ganska fast massa. Under denna följer ett tunnt lager af en gråhvit fin sand, af hvilken ett par mindre lager förekomma något djupare i hufvudsandlagret, som är gulgrått till färgen och föga tydligt skiktadt. Under denna sand kom- mer åter en fastare och mera sammanhängande, till färgen gulgrå krossgrusart, som framträder tydligare i fig. 5. I denna afbildning ser man öfverst det öfre rödbruna krossgruset; derunder vexlande lager af den gulgrå sanden, hvilken här visar sig temligen tydligt skiktad, och i hvilken ligga tjockare och tunnare bankar af krossgrus, hvilkas kon- turer i denna höga och något rasiga vägg ej med säkerhet 20 0. GUMAELIUS, GLACIALA BILDNINGAR. kunde bestämmas. Mellan sånden och fasta berghällen ligger det undre krossgruslagret. Detta är, som nämndes, gulgrått till blågrått, mera fast och sammanhängande, med till största delen Fant eller föga rundade stenar, vanligtvis små, men till en del af större dimensioner. Sammansättningen hos detta grus kan bedömas af den stenräkning, som här gjordes, och som visade: Eurit (af ' olika arter)... 150 st.” 75,0 proe. Magnetit (och skölberg) 39 » 19,5 >» (TT TIIGN SEE Are ASS AE RTR Sä TUR DrHrEA) (STNG 150 DEREN NASSA SL 2 OS FUYPe TIG Re EE FSSNRA EN Il) (I ING CU OT Tyr Se SEEK IL 0,55 200 st. 100, 0 proc. Man ser, att detta bottengrus ställer sig i närmare sam- band med den underliggande och i närheten befintliga fasta klyften än det ofvanliggande lagret, hvilket strider mot den erfarenhet, man förut vunnit genom v. Posts med fleres un- dersökningar. Kanske torde dock detta bero på markens form derstädes, som betingat ett lättare tillförande af de från Klac- ken lösgjorda styckena, men med samma försvårat tillförseln från mera aflägsna trakter. På fig. 6 återfinner man samma bildningar: det öfre krossgruset, såsom en ganska mägtig bädd, täckande alla de öfriga och sträckande sig ända nedåt dalen; den fina gulgrå sanden, här särdeles vackert och tydligt hop- pressad och böjd samt denuderad; samt det äldre krosstens- gruset i en föga mägtig rand framträdande under sanden nere vid berget, hvilket på denna sida af Klacken visar sig vara ganska ojemnt med framskjutande ryggar och kammar. På denna sida af väggen syntes ingen glaciallera, men på den motsatta — venstra — fanns i öfversta kanten af sanden, nära gränsen mot det öfre krossgruset, ett lager af några tums mäg- tighet af samma utseende, som den här i trakten vanliga, nä- stan köttröda, leran, hvilken från trakten kring Fåsjön, går ända upp i den lägre delen af Oxhyttedalen, såsom ett tun- nare lager, men dexpå kilar ut för att här visa sig på en vida högre nivå. I figg. 4 och 5 sågo vi några små partier krossgrus i i gla- cialsanden samt äfven enstaka stenar, sannolikt till krossgruset hörande. Dylika små krossgrusbäddar, liggande i de skiktade BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 33 N:o I. 2 bildningarne och af dem omgifna, äro flera gånger förut iakt- tagna och omnämnda t. ex. af H. v. Post i »sandåsen vi Köping» år 1854»!), såsom ingående i åsens täcke, och af A. E. TörneBonm år 18652) i Björnlunda i Södermanland, der ett 0,25 fots lager af krosstensgrus träffades inlagradt i den hvarf- viga leran. Förliden sommar iakttogs något dylikt af fil. kand. Sv. TENOW (som såsom extra geolog under min ledning under- sökte en del af Jernboås socken) i ett lertag vid Rastelfven i närheten af Petersfors nya masugn. Vi besökte gemensamt stället, och jag aftecknade profilen, ehuru tiden ej medgaf att rita efter skala. Fig. 7 visar dess ungefärliga utseende. Un- derst till höger ligger krosstensgrus; derofvanpå ligger en bädd (på några fot) af fin skiktad glacialsand; på denna komma mägtiga lager af den i trakten vanliga, vackert hvarfviga, gla- cialleran, och i denna träffas två mindre bäddar af krossgrus, liggande parallelt med hvarfvigheten i leran, hvilken smyger sig efter dessa krossgruslagers ojemnheter. Samtliga dessa omnämnda krossgruslager torde väl icke kunna förklaras annat än genom afstjelpning — möjligen 1 sammanfruset tillstånd — från flytande isberg. Annat är för- hållandet med en del af de block, som man ofta träffar i gla- cialleran och glacialsanden. De träffas understundom inne i lerans bäddar, af denna på alla sidor omgifna, såsom man ser i A. ERDMANNS »Qvartära Bildningar», sid 135. Då måste de vara ditkomna med tillhjelp af flytande is. Men de träffas också liggande omedelbart på krossgrusbankarnes yta under sådana förhållanden, att de tydligen visa sig hafva legat, der man nu träffar dem, innan ännu glacialsanden eller glacial- leran började afsätta sig. Då är transporten genom flytande is visserligen tänkbar, men sannolikare är, att dessa block blifvit qvarlemnade af den sig tillbakadragande inlandsisen. Såsom exempel på ett dylikt läge meddelas här fig. 8, tagen i närheten af föregående vid Petersfors masugn. Man ser, huru leran lagt sig hvarf efter hvarf, utfyllande alla ojemn- heter kring stenarne och slutligen förvandlande alltsammans till en kulle med jemn lutning, på hvilken man ej kan se spår af de ojemnheter, som förorsakades af de några få fot under ytan liggande stenarne. Äfven i efterföljande fig. 10 kan man se dylikt läge hos i glacialsand inhöljda block. 1y V. ÅA. Handlingar. 2y8S: G. U. N. 0: t. u. om bl. »Malmköping». 17. 28 O. GUMELIUS, GLACIALA BILDNINGAR. Vid ett besök sommaren 1873 i Grythytte socken, vid det s. k. Torrvarpssund, der »Bergslagernas jernväg» skall gå fram öfver den här till tvenne stora, af det nämnda sundet för- enade, fjärdar utvidgade Svartelfven, hade jag äfven tillfälle få se några betydliga skärningar. För att erhålla fyllnads- ämnen till den ofantliga bank, på hvilken jernvägen här skall framgå, göras jordrymningar å å ömse sidor om sundet, men i synnerhet på norra sidan, der för framdragandet af sjelfva Jernvägen en synnerligen djup jordrymning anställes. Här skulle sannolikt en mängd upplysningar om krossgruset och tillhörande bildningar kunnat erhållas, om tillfälle varit, att flere gånger besöka platsen. Från södra ändan af skärningen för sjelfva jernvägen er- hölls fig. 9. I de här bildade lodräta väggarne visade sig så- väl i skärningens gafvel, som på ömse sidor ungefär dylika förhållanden, som på afbildningen. Den öfversta delen var redan borttagen, men hade tydligen bestått af samma något lösare gulaktigt gråa krossgrus, som det öfre, på tecknet med ljusare grön färg snställda Derunder samt till en del i vexellagring dermed förekom ett mörkare blåaktigt och hår- dare krossgrus. Gränsen mellan de båda arterna är städse skarp och bestämd. Någon öfvergång finnes icke. Till och med de i hvardera arten fnncslutne större stenarne hålla sig inom gränsen. I det ljusare öfre gruset bestå de mest af gra- nit, i det mörkare undre mest af hornblendeeurit, grå eurit och svart hälleflinta. Således visa de båda grusarterne äfven i detta tydlig skiljaktighet. Det ser således ut, som om här en skjutning af det ena lagret öfver det andra egt rum, san- nolikt i samband med isens skridande fram och tillbaka. På flere ställen såväl i det undre som i det öfre gruset syntes dylika smärre sandinlagringar, som v. Post omnämner från Strökärr, och hvilka syntes bero på tillslamning medels vatten efter sprickor i moränen. Omkring hundrade fot längre åt öster på samma udde, såg jag de förhållanden, som afbildas i fig. 10. Här ligger öfverst en fin, oskiktad, i sin öfversta del mullrik sand utan annan steninblandning, än de förut om- nämnda blocken, som hvila omedelbart på en krossgrusbank. Under denna träffades åter ett lager af gulaktig fin och tydligt skiktad sand, i hvars undre der äfven låg ett block, Fbng hvilket sandskikten syntes böja sig, ehuru ej särdeles tydligt: Detta block liksom sandätlagske a vilade på en annan kross- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 9. 29 grusbank, som var af samma art, som den förut nämnda. Dessa sandaflagringar såväl den öfre som den undre tycktes utkila, ehuru det ej kunde med tydlighet skönjas, huru långt de sträckte sig. På detta ställe hade man ej kommit igenom det öfre ljusare krossgruset. I norra ändan af skärningen för jernvägen, hvilken kunde ligga närmare 1000 fot nordost om den i fig. 8 afbildade, var skiktföljden en helt annan, som synes af fig. 11. Här låg öf- verst ett mull- och stenblandadt grus; derunder en otydligt skiktad sand med smärre sten; sedan lågo vexlande lager af fin skiktad sand och grus, samt underst ett gulgrått krossgrus med större stenar och block. (Detta understa lager är liksom figg. 9 och 10 afritadt efter naturen med iakttagande af bloc- kens inbördes storlek och läge.) Huruvida det näst öfversta lagret är ett sandigt och lerfritt krossgrus, eller om det hör till sandbildningen, kunde icke afgöras efter den skärning, som vid besöket fanns tillgänglig, ehuru det förra dock är sunno- likt, och figuren är egentligen meddelad för att tillsammans med de två föregående visa, huru pass invecklad till sin bygg- nad en vanlig för ögat skenbart alldeles tydlig krossgrushöjd kan vara, äfven ofvanför den hvarfviga lerans gräns. Banans plan torde här ligga omkring 600 fot öfver hafvet. Äfven på ett annat ställe inom Örebro län, vid pass en fjerdedels mil söder om Halsbergs station invid Halsbergs— Motala—Mjölby jernväg, såg jag en jordrymning genom kross- grus och sand, der ett tunnt krossgrustäcke låg ofvanpå gla- cialsanden, som sjelf hvilade på en äldre krossgrusbädd. Denna skärning var "dock af mindre framstående tydlighet, hvarför det kan vara nog med det anförda. Slutligen må omnämnas en skaktning för en grufveanlägg- ning i närheten af Elfvestorp, en knapp fjerdedels mil från Nora, och hvilken jag hade tillfälle att besöka flera gånger ända ifrån dess första anläggning. Här genomgingos följande lager: (a BYGG HA fa GE STR ES o reor LEE: EN NED FO ASROt b. Gråbrunt, stenrikt krossgrus ..... .. (0. DD ce. Grått, nedåt blågrått, krossgrus...... i GR AG fit (SIG 10 Uensr onoong ke ASEA NER sie sal — » Mellan b och c var skarp aflossning, men med ojemn be- röringsyta. Lagret b visade mindre fast sammanhang, kantiga 30 O. GUMAZELIUS., GLACIALA BILDNINGAR. stenar i öfvervägande mängd samt en gråbrun till rödaktig färg. Lagret c var deremot helt annorlunda. Det låg i ore- gelbundna vexlande bankar af mera lerigt och jemförelsevis stenfritt samt af ganska stenigt grus af grå till gråblå färg och fast sammanhållning, men var genomdraget af vattenfö- rande ådror och sprickor. Stenarne i detta grus voro allmänt rundade eller åtminstone kantrundade, de flesta repade. Sammansättningen var: b eC procent procent (BETEN ETT SELS RSA SYN Re IRK EN LES JI56 (BETS ARR ONE TA 0 6,5 2,6 | Mk erE Vane 7 AA NO SA SR RN 64,6 D0,5 Diori) bYypertE easter of 5,8 Kornis. kalkstend storkar. 1,0 0,6 Mia onetibytsamets dl. — 15 Främmande bergarter ..... .s.14;9 2,6 100,0 100,0 v Sammanstäld med bergarternas läge i närheten tyder denna sammansättning derpå, att det äldre krossgruset är fördt längre väg än det yngre. Om vi nu se tillbaka på det dels ur andras dels ur min erfarenhet om mellersta Sveriges krossgrus, glacialsand och glaciallera anförda, så finna vi först och främst, att krossgruset består af så väl till tiden som bildningssättet skilda afdelnin- gar, och att likaså glacialsanden och glacialleran, der de äro typiskt utbildade, äro ganska bestämdt olika bildningar, af hvilka glacialsanden, när båda förekomma på samma ställe, alltid ligger under, alltid är äldre, men att de likväl hafva så mycken slägtskap, att de vanligtvis öfvergå till hvarandra såväl mot djupet genom vexellagring under en eller annan fot, som äfven 1 fortsättningen af samma skikt. Detta såsom en bestämd regel gällande förhållande är också öfvensstämmande med den naturliga följden af en vid landets sänkning under hafvet försiggående afsättning af genom strömmande vatten tillförd sand och slam. Sanden sätter sig till botten närmast stranden, ju gröfre desto närmare. Slammet och de finaste sandpartiklarne, som kunna hålla sig sväfvande någon tid i BIHANG TILL K. SV; VET, -AKAD. HANDL: BAND 20 N:O 9. 31 stillastående vatten, breda ut sig öfver stora vidder, men sänka sig dock småningom till ett djup, dit vågsvallet icke når, lägga sig der lag på lag och utfylla mer och mer alla botnens ojemnheter och fördjupningar.!) Hafsbotnen liksom fastlandet sjönk emellertid allt djupare, lerslammet kunde då afsätta sig närmare den gamla stranden på den der redan afsatta glacialsanden, och så fortgingo dessa bildningar, tills landet åter började höja sig. Om denna förklaring är riktig, borde det motsatta förhål- landet nu inträda, och detta är äfven förhållandet. Det var nu de s. k. postglaciala bildningarnes tid. Ofvanpå den hvart- viga leran i de djupaste sänkena, finna vi svarta leran med sina inneliggande skal, vitnen om ett mildare klimat och ett mindre salt vatten. Högre upp på grundare vatten afsattes åkerleran, i hvilken man ännu aldrig funnit några djurlemnin- gar, hvilket väl synes tyda på, att den i salt vatten lefvande Ishafsfaunan gått till spillo, utan att Östersjöfaunan ännu hun- nit utveckla sig. Denna åkerlera följer nästan lika högt öfver hafvet, som glacialleran, men är vanligen endast få fot mägtig. Högre upp ersättes den af den postglaciala sandbildningen (mosanden), hvilken träffas omedelbart på glacialsanden, från hvilken den då knappt torde kunna skiljas, på glacialleran : samt, der åkerleran är något mägtigare, på denna, hvarvid samma Vvexellagring upprepas, som vi förut omnämnt i afse- ende på glacialsanden och glacialleran, men i omvänd ordning. ”) 1) Bland de sålunda bildade, mer och mindre vågräta, parallela och full- komligt regelbundna lerhvarfven ser man stundom några, som blifvit på det mest besynnerliga sätt böjda och förvridna, medan såväl de of- van som under liggande äro alldeles normala. På sid. 134 i »Sveriges Qvartära Bildningar» finnas tvänne teckningar öfver dylika oregelbundna lag, men något försök till förklaring lemnmas icke. Förklaringen synes dock ligga ganska nära. Lagren äro ju tydligen skjutna åt ett håll och derigenom hopböjda, innan ännu de ofvanpå dem liggande afsatt sig, således på hafvets botten, djupare än vågsvallet nådde, men ven kraft, som endast skrapat vid de då öfversta lerhvarfven, utan att vid- röra de undre. således utöfvad af simmande föremål. Att dessa voro isberg, hvilka ju ofta nå långt djupare än hafsvågorna, torde vara gan- ska antagligt. ; 2) Att det föregående egentligen gäller förhållandet inom mellersta Sveriges yngsta glaciala och dess postglaciala aflagringar, är tydligt: men samma åsigter torde ock i viss grad kunna tillämpas på de i Skåne, Danmark, Ryssland och Tyskland m. f. länder iakttagna förhållanden i det, som rörer de i ett haf afsatta qvartära bildningarne. Vi finna från dessa länder uppgifter om sådana lagringsförhållanden som lera, sand, lera. Detta skulle kunna tyda på att, då glacialtidens slam först började nå till dessa trakter, ett haf, så djupt. att det medgaf lerans afsättning, der förefanns, men att hafsbotnen der var i stigande, hvarför sand se- Je 0. GUMAELIUS, GLACIALA BILDNINGAR. Sedan jag nu tror mig hafva bjudit skäl för mitt påstå- ende om de skiktade glaciala bildningarnes tillkomst, återstår att visa deras åldersförhållande till krossgrusets olika bäddar. Efter det, som i det föregående är nämndt, är temligen klart, att den redan förut anförda regeln: »krosstensgruset är den äldsta bland posttertiärtidens (glacialtidens) bildningar in- om Sverige», icke längre håller streck i sin fulla utsträckning. Inom mellersta Sverige har man visserligen inga bestämda bevis på, att bottengruset på något enda ställe hvilar på an- dra »lösa jordarter»; man måste der anse det såsom det un- dersta liksom det väl också är det älsta lagret. Men på bot- tengruset hvila ingalunda alltid omedelbart de öfre krossgrus- bankarne, det yngre krossgruset. Tvärtom är det nu visadt vara ett sannolikt ej ovanligt faktum, att glacialsand och stun- dom något glaciallera ligger under det sistnämnda, om också det är en ännu vida allmännare regel, att glaciallera och äfven glacialsand hvila ofvanpå det yngre krossgruset. Om vi deremot för jemförelse skull, se något ut öfver det hittills begränsade området, så finna vi redan 1 Sveriges syd- liga del, i Skåne och Halland, enligt hvad ÖO. Torzrir, L. HOLMSTRÖM med flere gifvit vid handen samt enligt de af Sveriges Geologiska Undersökning verkställda utredningar, att det der är ett allmänt faktum, att krossgrusleran, hvilken sy-' nes motsvara det öfre Sveriges bottenmorän?!), der vilar of- vanpå skiktade sand- och leraflagringar, under hvilka man icke alltid träffat någon dylik krossgrusbildning. Att förhållandet är likartadt 1 Danmark, Tyskland och England meddela FORCHHAMMER, BERENDT, LYELL m. f. Från östra sidan om Östersjön har man uppgifter af v. HELMERSEN och FR. SCHMIDT, enligt hvilka allmänna lagrings- förhållandet i dessa trakter är: »blocksand» och »blocklehm» samt derunder mägtiga bäddar af skiktad lera och sand. Således är det ett lika allmänt faktum i de Sverige om- gifvande länderna och i vårt sydligaste landskap, att en bot- tenmorän ligger ofvanpå skiktad lera och sand, som i det öf- riga Sverige motsatsen, att de skiktade bildningarne ligga of- vanpå bottenmoränen. dan lade sig på leran. Vid en möjligen följande ny sänkning lade sig ånyo lera på sanden o. s. v. så länge glacialelfvarnes sand och slam här hade sin aflagringsplats. I J. Geikies nyss hitkomna arbete »The great ice age», finner man också, att det i Skotland är ganska vanligt. att leran ligger underst och sanden ofvanpå. (Not tillagd vid tryckningen). !) Jfr O. TORELL. Undersökningar öfver istiden. LÄ BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 9. 33 Detta synes visserligen vid första påseendet som en mot- stridighet, men är dock i sjelfva verket en fullkomlig natur- nödvändighet. Inlandsisen tog ju tydligen sin början på de högst be- lägna och kallaste trakter af Skandinavien. Derifrån utbredde den sig allt mera, tills den slutligen nådde sina yttersta grän- ser!). Men med detsamma inlandsisen växte i omfång, måste den äfven tilltaga i mägtighet och vid tiden för dess största utbredning funnos endast enstaka bergtoppar, som nådde öfver istäckets yta. Samtidigt med inlandsisen eller med de första jöklarne i de högst belägna dalarna, började äfven bildningen af olika slags moräner. Vatnet, som inträngde 1 bergens remnor och sprickor, frös der till is och lösgjorde derigenom stora massor af stenar och block, hvilka dels bildade bottenmoränen dels yt-, sido- och ändmoräner. Under isens vexlingar i utsträckning, i det den stundom drog sig tillbaka stundom sköt längre fram, än den förut nått, aflagrades ytmoränerna framför iskanten, der de ökade på ändmoränen, som sedan sköts framåt af den åter framskridande isen, men slutligen, när den blef för stor, öfver- skreds af isen och förvandlades äfven den till bottenmorän. Så fortgick det utan uppehåll. Allt, som kölden lösgjorde från bergen, ingick slutligen i bottenmoränen. Men isen verkade äfven mera direkt på bergen genom sin tyngd, sitt ofantliga tryck och de medförda sten- och grusmassorna, 1 det den lösryckte större och mindre stycken af bergen, der dessa framtedde lämpliga angreppspunkter, och i det den afslipade och' jemnade bergens yta. Allt det sålunda vunna materialet ingick äfven i bottenmoränen. Denna låg dock ingalunda stilla, utan den följde under isen dess rörelse ständigt framåt, ehuru vida långsammare. Den utgjorde ett slags rörligt underlag, med hvars tillhjelp isen lättare gled fram, den fylde dalar och fördjupningar, den repade, slipade och polerade berghällarne — endast undantags- vis lär denna verkan hafva kunnat åstadkommas af isen sjelf med tillhjelp af deruti inneslutna stenar och block —, de i massan ingående stenarne och blocken bytte dervid ständigt läge, de rullades, rundades, krossades och söndermaldes till det fina bergmjöl, som utgör en så väsentlig andel i dessa SLOTTÖRHEL, 1 C: Jd4 0. GUMALIUS, GLACIALA BILDNINGAR. bäddar, men som icke egentligen finnes hvarken i den dels på isen dels mellan denna och dalväggen framförda sidomorä- nen med dess repade och rundslipade stenar, från hvilka det finare mjölet bortförts allt efter som det bildats, ej heller i de egentliga yt- och ändmoränerna, som hufvudsakligen till- kommit genom förvitringens och det frysande vatnets verk- samhet. | Men på samma gång, som jöklarne började bildas, på samma gång började äfven deras förstöring genom afsmältning, och det var då, som i alla tider, skilnaden mellan dessa kraf- ters styrka, som förorsakade isens framåtskridande eller till- bakadragande. Det bildade vattnet rann fram öfver isen, sam- lade sig till rännilar, bäckar och strömmar, nedstörtade i isens sprickor och håligheter, samt bildade de under isen fram- rinnande jökelelfvarne. Dessa sköljde i bottenmoränen, samt medförde grus, sand och slam långt bort och aflagrade dem framför iskanten i sjöar. eller haf. Så länge isen fanns, så länge forsade äfven jökelelfvarne, liksom de ännu i dag störta fram från nutidens skridjöklar och glacierer. De första skiktade sand- och slamaflagringarne upprefvos dock åter, när isen hunnit till dem. De bortfördes till längre aflägsna trakter, der de slutligen blefvo så mägtiga, att de bildade större jemmna slätter, öfver hvilka isen med sin botten- morän kunde utbreda sig utan att i allmänhet förstöra dessa bildningar, om den också understundom rubbade deras lager mer eller mindre våldsamt. Men vid något så när samma tid hade isen, som vi förut sagt, öfvertäckt nästan alla berg. Den hade icke mera att framte något material för yt- och ändmoräner. Endast enstaka block lågo på dess yta. Kanske bidrog äfven denna brist på egentliga ändmoräner dertill, att isen lättare kunde gå fram öfver ler- och sandslätterna. Så vidt man vet, äro ej heller några tydliga ändmoräner qvarlemnade i dessa trakter, utan bottenmoränen ligger i dagen, der den ej täckes af yngre skik- tade bildningar. Sedan isen nått sin största utbredning, började den draga sig tillbaka, och detta har åtminstone till en början skett nå- gorlunda fort, ty de afsättningar, som skett ofvanpå botten- - moränen, synas i allmänhet icke vara betydliga, förrän vi komma tillbaka till Sverige. Men här börja åter mägtiga af- sättningar ofvanpå bottengruset af såväl skiktade som oskik- BIHANG 'TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 9. 3) Ad tade aflagringar. De åter blottade bergen lemnade nämligen nu material till nya ytmoräner, hvilka framskredo till iskanten, och aflagrades der tillsammans med ändmoränerna på botten- moränen, eller stundom, vid ett isens framåtskridande ånyo, på nyss afsatta skiktade. bildningar. En del af dessa ändmoräner öfverskredos ännu en gång för någon kortare tid af isen, hvarigenom de tillplattades och hoppressades (v. Posts undre hårda bankar i det öfre gruset vid Strökärr); en del blefvo liggande såsom ryggar, kullar eller fält i samma skick, som isen lemnade dem, och ligga så ännu helt och hållet eller till större delen oförändrade, men delvis täckta af yngre glaciala eller postglaciala skiktade ler- och sandlager. Allt eftersom isen drog sig undan, steg hafvet efter öfver landet och mottog i sitt sköte. de, ännu alltjemnt forsande jökelelfvarnes medförda sand och slam, hvaraf de yngre skik- tade lagren bildades. Dessutom mottog hafvet stora stycken af glacieren med derpå hvilande krossgrus och flyttblock — af den oftast stora, kantiga art, som hvilar på postglaciala sand- och lerlager likaväl som på krossgrus och på berg, och hvilka böra väl skiljas från de rundade eller åtminstone kant- rundade, som tillhöra moränbildningarne — samt afstjelpte dessa längre bort i hafvets djup eller på klippor och skär, der de nu träffas efter vattnets försvinnande, i skenbart omöjliga och oförklarliga ställningar.) Då jag här nått slutet af det glaciala tidehvarfvet, torde det vara lämpligt att framställa några på de, i det föregående framlagda, grunder hvilande lagringsförhållanden, som måste förefinnas närmare eller aflägsnare från isens utgångspunkt: Närmast (d. v. s. i det inre af Sverige mera än 600 fot öfver hafvet) bör man få: Yt- och ändrimoräner, hvilande omedelbart på Bottenmoränen. Exempel: ytterst allmänna. 13 Af dessa sistnämnda block, hvilka städse genom sitt läge ådraga sig mycken uppmärksamhet, torde dock en stor del vara komna till sin plats på så sätt, att de burits på isens yta och vid dess afsmältning blifvit qvarlemnade. En del äro äfven i nyare och nyaste tid lösgjorda från det underliggande berget genom frostens inv erkan, s samt sedermera år efter år flyttade medelst den förenade verksamheten af det frysande vattnet, som lyft dem något litet från sitt underlag, och tyngdkraften, som, då isen smält, förmått röra dem något utför den lutande berg- hällen. Exempel på denna sistnämnda förflyttningsart ser man isynner- het ofta på de grofkorniga Örebrograniterna t. ex. i södra delen af Nora socken inom Örebro län. 36 0. GUMZLIUS, GLACIALA BILDNINGAR. Längre bort (d. v. s. inom den del af Sverige, som ligger omkring 600 f. ö. h., dock på jemförelsevis enstaka lokaler): Yt- och ändmoräner. Glaciallera. | Förut icke iakttagna och således ej heller namn- Glacialsand.) gifna bildningar. ; Bottenmoränen. Exempel: Dalgrufvan vid Klacka. Ånnu längre bort (d. v. s. inom den öfriga delen af Sverige med undantag af Skåne och kanske nägra andra lågt liggande delar af landet. Fullständig profil endast på mera enstaka lokaler): Glaciallera. SEK efter isens försvinnande. (A. Erdmanns Glacialsand.) namn). Yt- och ändmoräner. Glddiällera. Bildade under isens fram- och återgående rörelse. Glacialsand.f Hittills inbegripna under samma namn, som de högre liggande. Bottenmoränen. Exempel: Norra Upland. Längst bort, (d. v. s. i Skåne, Ryssland, Tyskland, Danmark m. fl. länder.) er efter isens försvinnande. Hittills be- Glaciallera. | nämnda dels med dessa namn dels med åt- dr skilliga andra, beroende på i dem funna växt- eller djurlemningar. Bottenmoränen. Glaciallera. | Aflagrade, innan isen ännu nådde hit. Mot- Glacialsand.) svarande Diluviallera och Diluvialsand. Exempel: Talrika i ofvannämnda länder. Att ofvanstående profiler eller lagringsförhållanden äro bland de enklaste, kan man lätt tänka sig, och man vet, att många vida mera invecklade kunnat uppstå och verkligen uppstått. Dessa förefinnas dock mest inom trakter, som ligga utom det egentliga området för denna uppsats, som haft till hufvud- sakligt föremål förhållandena inom mellersta Sverige, hvilka likväl, som vi sett, visat sig ingalunda vara så enkla, som man hittills ansett sig hafva anledning antaga. INO D, N:1s 4—6. Förklaring öfver figurerna. Skärning vid sjön Möckelns södra ända i Karlskoga socken af Örebro län. a = mullblandad sand. b = köttröd hvarfvig lera. c = föga tydligt skiktad sand. d = skiktad sand med tunna lerränder. e = krossgrus. Skärning O. om sjön Möckeln i Karlskoga socken af Örebro län. a = oskiktad mullblandad sand. hb = föga tydligt skiktadt »väggrus» med stora block. c = ej synligt skiktad bank af rundade stenar med något grus. d = nedrasadt grus. Skärningen ofvanför Konungastollen vid Klacka, Nora socken af Örebro län. a = vanligt yngre krossgrus med kantiga stenar. b = krossgrus med runda och kantiga större stenar. c = tydligt skiktad fin glacialsand. d = tydligt begränsadt lager af något gröfre sand. e = fasta berget. Skärningar för Dalgrufvan vid Klacka, Nora socken af Örebro län. N:o 4 en del af öfversta tvärprofilen. N:o 5 tvärprofilen nedanför N:o 4. N:o 6 längdprofil nedan- för N:o 95. a = yngre krossgrus med större sten. a' = mindre lager af samma art. b = brun grof sand. c = af rost hopkittad fin sand. d = fin gråhvit sand. e = gulgrå sand. yi bottengruset. N:o N:o 8. N:is 9 och 11. N:o 10. Noris N:o 13: ) Skärning invid Rastelfven vid Petersfors nya mas- ugn, Jernboås socken af Örebro län. a = hvarfvig lera. b = mindre i a liggande krossgrusbankar. c = gulgrå sand. d = krossgrus under glacialsanden. Skärning vid Petersfors nya masugn, Jernboås socken af Örebro län. a = hvarfvig lera. hb = krossgrus. c = på krossgruset hvilande, af hvarfviga leran kring- bäddade block. Skärningar för Bergslagernas jernvägs hufvudspår N. om ”Torrvarpssund i Grythytte socken af Örebro län. a = bortskaktad del af öfre krossgruset. b = öfre krossgruset. c = undre = d:o. d = gröfre skiktad sand. A= ND d:r rdeo: / = fin oskiktad stenblandad sand. = tin eo sten- och mullblandad sand. Skärning vid pass 100 fot öster om N:o 9. a = otydligt skiktad fin sand. b = gulgrått krossgrus. c = tydligt skiktad fin sand. . Höjdkarta öfver trakten kring Fåsjön och Usken N. och N.V. om Nora stad. Kurvorna hafva sinsemellan 50 fots höjdskilnad, samt gå från 300 fots kurvan (något öfver Fåsjöns yta) upp till 800 fots kurvan. a = Klackaberget med dess skärningar. b = Petersfors. Profil genom Dalgrufvan från Oxhyttedalen till Klacka- bergets rygg, delvis grundad på figg. 4—6, delvis (nedra delen) på den allmänna geologiska rekognoske- ringen af trakten. Längdskalan = höjdskalan. Färgbeteckningarne = figg. 4—06. rn | j Bihang ill K.V et. Akad. Handl. Bd.2.N29. ET I Gammal SE gräfning Mor Kl ang vill K.Vet. Akad Handl. Ba. I i : i i I - 5 SS SJ d S o 1 t I FSA bihang till K. Vet Akad Handl. Ba.2.NEI. A« TEN Fögi 13. Viooo. Klack berget fä p ba a "I MN AR ör ba bj avd UTLÄGKA i N ör ' [| i ; ed vy ] E i d im ' . - I I je D ' i a ; » å A + v + - f BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 2.7 N:o 10. OM MARIOTTESKA LAGEN, AF P. A. SILJESTRÖM. (TILLÄGG TILL FÖRF:S AFHANDLING OM GASERNAS ELASTICITET.) [MEDDELADT DEN 15 APRIL 1874.| STOCKHOLM, 1275. P. ÅA. NOBSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRECKARE. VADAT AROR EO I , | > AVN S sea z ; N f 4 | LJ 4 vn 4 MORAL ARG tt Md LJ gom g F , AV TFN 1 i äs sx å ; > NETPTR ladd UR Fb I OKHITIER i > ML X & 4 [4 Ba i N KAP SEEN N r | vi ; at PNRNEE EN FIVE [3 (8 bs NR Var NIT i Dj NA e SRA i RANE Det indirekta sätt, hvilket jag valt för framställandet af resulta- terna af mina observationer öfver åtskilliga gasers elasticitets- och täthetsförändringar, 1 det jag nemligen icke jemfört — hvad som kan synas hafva legat närmast till hands — de observerade ela- sticiteterna med de enligt mariotteska lagen beräknade, utan i stället blott anfört de olika värdena af volymsförhållandet har sin grund uti en omständighet, som jag måhända icke med tillräcklig tydlighet och fullständighet angifvit och som jag derför anser det vara af vigt att något utförligare omförmäla, så mycket hellre som härigenom ytterligare ljus torde kunna kastas öfver sjelfva hufvudfrågan. Emellertid kan och skall jag härvidlag inskränka mig till att endast taga i betraktande observationerna öfver luften. Litenheten af de qvantiteter, om hvilka det uti denna un- dersökning är fråga, har naturligtvis gjort det i högsta grad önskvärdt att så mycket som möjligt undvika fel af den ena eller andra orsaken; och det är, såsom man af afhandlingen finner, för att alldeles vara oberoende af någon noggrannare volymsbestämmelse, som det indirekta beräkningssättet begagnats. Huru vigtig denna omständighet är, inses lätt, om man tar i betraktande å ena sidan det betydliga inflytandet af äfven ett litet fel nog i volymsbestämmelsen och å andra sidan vilkoren för att med någon större säkerhet genom vägning mäta volymen af ett kärl af sådan form och storlek, som de af mig begagnade luft- reservoirerna, af hvilka den större, fylld med vatten, haft en vigt, hvilken jag för min del saknat utvägar att med önskvärd noggrann- het bestämma. Deremot har jag uti afhandlingen visat, huru reservoirernas cylindriska form tillåtit mig att genom linear mät- ning bestämma volymen med tillräcklig noggrannhet för de små korrektioner, som varit att anbringa. 4 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN. För att nu tydligt inse grunden för mitt resonnement i af- seende på volymen, så låtom oss återtaga den ursprungliga eqvationen Em te a SN +V +nu VV nu samt den deraf härledda ; Vv" E(l+np)— E'(1+n'8) Sr RA af hvilka den senare begagnats för att genom tillägg af en enhet EN ken enligt sakens natur skall vara ett konstant siffertal. Nu vet man af REGNAULTS försök med luft emellan 1—30 atmosferer, och särskilt äfven mellan 1—2 atmosferer, att den elasticitet, som motsvarar den större volymen, är större än hvad den enligt mariotteska lagen borde vara; och så väl af REGNAULT sjelf, som, efter hvad man torde kunna förutsätta, af fysici i all- mänhet antages, att detta eger rum allt nedåt, så att mariotteska lagen egentligen blott skulle vara att anse såsom en gränslag. Under sådana omständigheter är icke annat antagligt, än att samma sak äfven eger rum mellan 1—2?/, atmosfer, d. v. s. att luften på detta stadium af täthet åtminstone icke öfverskrider den nämnda gränsen; ty i motsatt fall skulle luften, som straxt ofvanför en atmosfers tryck förhåller sig så som nyss nämnts. straxt under en atmosfers tryck förhålla sig på motsatt sätt, d. v. 8. så som REGNAULT funnit förhållandet vara med vätgasen vid högre pressioner, för att återigen vid något lägre tryck, i fall mina observationer äro rigtiga, återgå till det förra förhållandet, — något som synes vara fullkomligt otänkbart. Följaktligen — och det äfven utan afseende på den sistnämnda slutsatsen at mina egna observationer — måste man vid det ifrågavarande trycket 1—?/; atmosfer med säkerhet kunna antaga, att den verkliga elasticiteten, som motsvarar den större volymen, är större än hvad den enligt mariotteska lagen borde vara, och således V+V” Za SOM erhålles ur equat. (b) genom å båda sidor om likhetstecknet, beräkna qvantiteten äfven att det värde af insättande af den observerade elasticiteten i stället för den enligt mariotteska lagen beräknade FE"', måste vara mindre än sanna värdet af denna qvantitet. Denna bestämmelse af ett minimi- V+V 7 (inom elasticitetsobservationernas felgränser), så vida REGNAULTS värde af kan sålunda i sjelfva verket anses såsom absolut BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 10. 5 observationer äro rigtiga; och då ingen rimlig anledning finnes att ej antaga detta senare, så följer, att jag, allrahelst uti en preli- minär undersökning såsom denna, haft allt skäl att föredraga denna minimibestämmelse, som varit tillräcklig för ändamålet, framför en direkt volymsbestämmelse, som alltid kunnat lemna rum för anmärkning I öfverensstämmelse härmed, och då observations- gruppen (a, b) gifvit till medelresultat 1,47214 och observations- gruppen (b, c) cd ,47204, eller båda i stcdelelt såsom i afhand- lingen anförts, 1,47209, har jag trott mig med säkerhet kunna V+FP'" sätta 1,472 såsom ett minivärde af — ; och derpå grunda sig , de slutsatser jag dragit af mina öfriga observationer. Ändamålet med närvarande uppsats är nu att visa huru sa- ken gestaltar sig, om man vid beräkningen försöker att taga eqva- tionen (a) till utgångspunkt. Om uti sistnämnde eqvation täljare och nämnare till höger Vv om likhetstecknet divideras med V, och = sättes = y, så erhålles Jan TR tal satin (6) 1+y+n'B För att begagna denna eqvation fordras således att känna qvan- titeten y, d. v. s. förhållandet mellan båda luftresvoirernas vo- lymer, men ee låter sig icke finna annat än approximativt. Då, enligt hvad förut anförts, åtminstone vid trycket 1—2?/, at- mosfer, den verkliga elasticiteten, som vi kunna beteckna med (E), ovilkorligen är större än den enligt eqvationen (ce) (d. v. s. enligt mariotteska lagen) beräknade, så att, om E'— (FE) = e&, qvatiteten & är Sv så är klart, att om man vid beräkningen af observationerna (a, b) på försök insätter olika värden af y, så måste alla sådana värden förkastas. som, i medeltal af alla observationerna, gifva åt & ett positivt v värde. Härigenom kan nu 1 sjelfva verket minimivärdet af y något höjas, och man finner, att t. ex. 0,4724 måste vara för litet. Deremot träffar detta kriterium icke in på 0,4725; och ur den ifrågavarande syn- punkten skulle sanna värdet af y kunna anses ua högt som helst öfver det nyss anförda siftertalet. Fråga är då, om ej äfven något maximum låter bestämma sig. I sjelfva verket skulle, till följd af REGNAULTS märkvärdiga FUbplaclt, att vätgasen i det ifrågavarande afseendet förhåller sig omvändt mot luften; mina observationer öfver vätgasen gifva ett maximum enligt enahanda orund som : observationerna öfver luften gifva ett minimum för 6 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN. värdet af y, om, å ena sidan, REGNAULTS observationer sträckt sig lika långt ned för vätgasen som för luften, och, å andra si- dan, mina observationer ej tyckts visa, att vätgasen vid låga pres- sioner förhåller sig på samma sätt som luften. I följd af detta förhållande, och då mina tre första observationsgrupper för vät- gasen gifva värdena 1,47247, 1,47302 och 1,77258, eller i medel- tal 1,47269, torde man med största sannolikhet kunna antaga att äfven detta senare tal är ett minimum, ehuru, å en annan sida, då de nyss anförda värdena så litet variera, desamma sy- nas ligga nära den ifrågavarande vändpunkten, hvilken, då REGNAULTS observationer gå ned till 3 atmosferer, åtminstone icke torde ligga högre eller åtminstone icke mycket högre, än en atmosfer. Då jag således i det följande sätter y = 0,4725; så synes mig detta värde med mera sannolikhet vara för litet, än för stort, under hvilket förhållande, och då de af mig här nedan- för anförda resultaterna endast skulle desto mera framstå, i fall ett högre värde, än det nämnda, användes, mina slutsatser torde, ur denna synpunkt, anses så mycket mera berättigade. För att emellertid i det fallet icke uraktlåta något, har jag äfven nedanföre visat, hvad effekten skulle blifva, i fall ett mindre värde än 1,4725 användes vid beräkningen, hvilket synts vara af vigt, efter fråga är om så små qvantiteter som dem; hvilka det här gäller att bestämma. ; Jag går nu att anföra sjelfva sifferresultaterna, då observa- tionerna beräknas enligt eqvat. (c), under antagandet att y = 0,47 25, då eqvationen får detta utseende: , — E(1+nB8)+0,4725 e p'= ; Rree nf SE Uti nedanstående tabeller upptages i första kolumnen den enligt föregående eqvation beräknade elasticiteten £'; 1 andra kolum- nen den observerade elasticiteten (E); och i tredje kolumnen skilnaden E'—(£) eller . Om vidare för de särskilda obser- vationsgrupperna £,, £, o. s. v. äro de resp. media, af värdena af E uti eqvat. (d), samt & & 0. s. v. de funna skilnaderna i hvarje fall, så betecknar cg, = =, ÖS SORIN NVS 1 BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDE. B. 2. /N:O 10; Beräknad ela- sticitet enligt Observerad Skilnaden mariotteska elasticitet E — (E) lagen (ESC (EH 1. Observationerna (a, b). mm. mm. mm. 303,36 0. HÖJA — 0,052. 496,885. 497,100. — 0,215. HOZ du. 502,508. + 0,009. 5307,413. 5306,804. + 0,609. 510,562. 510,669. — 0,107. 312,549. 312,520. + 0,029. 515,293. 515,329. — 0,036. 5318,926. 318,635. + 0,291. H24,457. 524,507. — 0,050. 522,526. 522,836. — 0,3 10. 521,093. J2lL3KA. — 0,261. 521,536. 521,646. -— 0,110. DAS. DSS — 0),943. 525,736. 526,083. — 0.347. 230,620. 330,578. + 0,042. 53290,432. DATE + 0,251. 6 010000995-FE- 0075 2. Observationerna (b, c). A mm. mm. mm. 243,056. 3495,373. — 05317, 328,218. JJÖ:5HST- = (MEGA 342,198. 342,009. + 0,189. 344,916. JFÄFAIS. — 0,359. 341,673. 347,586. + 0,087. 348,986. 349,022. ET0N0S 6 350,905. 350,878. + 0,027. DAN: 303,386. + 0,031. 3071,565. 3071,690. — 0,125. 3560,353. 326,900. = (nte 300,228. SNS "0009 300,550. INN, SO. — 0,270. JN,05 1- 326,97 9. + 0,072. 308,063. DÖMATSSE + 0,280. 361,410. 361,061. + 0,349. 200,234. 360,188. + 0,046. go = — 0,000114; & = — 0,059. BP; A. SILJESTRÖM, OM MARIOTLESKA LAGEN. 5. Observationerna (c, d). mm. mm. mm. SATA 234,306. — 0),159. 230,640. 231.060. — 0,420. 220. 233,014. — 0,11-5. 200.054: 233.300. — 0,265. 230,816. 236,682. + 0.134. 231,754. 200-41 6: + 0,338. 239,002. 238,920. + 0,082. ANOR 241.586. — 0,459- 243,765. 244.159. — 0),394. 243,385. 243,098. + 0,287. 2ANLNOOR 242.848. — 0,851. 240.810. Po SINE a — 0,127. 243,505. 2403-050. — 0),254. 243,605. 243,909. — 0.304. 2460,066- 246,175. — 0,109.- 24D,374. 245,510. HSE 63 = — 0;100048851e37 = ONT: 4. Observationerna (d, e). mm. mm. mm. 159,994. Köer: + 0,296. 157,426.” 157,525. — 0,099- 198,888. 158,971. ="()083- 160,421. THIN + 0,587. 161,452. TGS. — 0,089. 161.758. 162.241. — 03483. 162,908. 163,357. — 0),449. 165,075. 164.998. + 0.077. 166,745. 166,844. (50 166,014. 166,472: — 0,458. 1605,955. 165,902. + 0,053- 165:905. 166,048. — 0,143. 166,687. 166,637. (OAS 166,120. 166,201. = ÖS 167,794. 167,637- += ÖST. 6, 384 167,323. + 0.061. ca = — 0,000209; & = — 0,050. j FÅ / Z BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 10. 5. Observationerna (e, tr). mm. mm. mm. 109284. 109,695. — 0),511. 107,536. 107,6753. — 0,139. 108,609. 108,528. + 0,081. 109,182. 109,913. — 0,731. 110,403. LOS. — 0,388. 110,758. 110573. + 0,185. UN ESOS TINA. + 0,298. 20073: 113,021. -— 0,048. 114,296. 114.490. — 0,194. Ik3:872. 114.210. -— 0,368. LLS560: TAS. — 0,208. KS L69. 114,048. — 0,357. l14,092. 114,749. — 0,657. 113,680. 113,546. + 0,143. AA. FIS — 0,710. 114,265. RAS + 0,082. 61 00,00 34317 35 — —— U220- 6. Observationerna (f, g)- mm. mm. mm. OSA (DSG — 0,256. 13,685. (ANNO: — 0,591. 14,275. 14,339. — 0.064. 19,249. (ASTA: + 0,678. 19,964. 160,410. — 0,446. 15,631. 16,151. — (),520. 16,153. 16,583. — 0,430. 171,583. T1,872. — (),289. (ÖL. (ONES — 0),425. 18,573. 18,385. + 0,188- 18,232. fer aRRA — 0,459. 18,347. (ÖT == ()364- (ko SA (ÖS3. + 0,092. (028: 11,849. — 0.221. 18,155. (ÖN. + 0,160- 18,152. (OSA — 0,162. cg = — 0,001739; & = — 0,194. 10 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN. 17. Observationerna (g, h). 51,689. 31,556. - -FA00S2 Hl03S dl,443. -— 0,405. 51,021. SINTSe —=0,112. 31,243. 21,664. — 0,421. d32,295. 02,045. + 0,250. 22,260. 21,606. + 0,654. 22,563. H52;404. + 0,159. 524,503. J3,893. + 0,610. HASSES 54,140. + 0,042. 34,385. 34,059. + 0,326. 34,319. 54,408. — 0,089. d4,473. D4:;870. — 0,397. 33,408. 53,451. — 0,043. H3,915: D4,159. — 0, 244. HISS: J3,674. + 05157. 67 — + 0,000546; & = + 0,041- 3. Observationerna (h, 1). mm. mm. mm. 35,630.- 30,85. — 0),252. J0,452. 30,439. + 0,013. SÖS dÖS 30,027. + 0,151. ÖST 30,589. + 0,068. FÖL 30,964. — 0,240. JÖNDA O J::335- + 0,237. 36,210. 31,263. — 1,053. 3(,429. 38,017. — 0,588. 31,663. 31,952. — 0,289. ESO SAND. — 0,409. 31,894. JOS — 0,485. 38,304. JFÖMS6- + 0,118. 30,835. FUMSE — 0,301. SSANG JULVDSE + 0,112. 360,954. 37,038. — 0,084. c3 = — 0,002509; & = — 0,133. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 10. . ll 9. Observationerna (i, k). mm. mm. mm. 25,000. 247651. + 0,235. 24.661. 2A SIT + 0,144. 24,291. 24.634. — 0,343. 24.674. 24.907. — (1238. 24.859. 201543: — 0,484. 24.584. 25,350. — 0,7 66. 25,854. 25,530. + 0,324. 26,782. 26,286. + 0,496 26,604. 26,559. + 0,045. 26,582. 260,866. — 0,284. 26,971. . 20,845. + 0,126. 240-016. 27,339. — 0,323. 25,816. 20803 (0 gu 2. 26,138. — 0,405. 25,686. 26,029. — 0,343. ce) = — 0,0034413; & = — 0,126. 10. Observationerna (k, I). mm. mm. mm. 17,294. 17,566. — 0),272. 17,206. 17,448. — 0),242. 17,292. IESST — 0,245. 17,684. 17,922. — 0,238. NERO. 17,969. — 0,239. 18,193. 18,130. + 0,063. 18,813. 19,492. — 0.679. 18,894. 19,014. — 0,120. FORA FONT + 0,005. 19,206- NÖLSe — 0,175. 19,561. T9T2T. — 0,160. 18,014. 18,242. — 0,228. 18,314. 18,036. + 0,278. 13,208, 18,231. — 0,023. c0 = — 0,006310; &) = — 0,162. 12 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN. 11. Öbservationerna (l, m). mm. mm. mm. 12,342. 12.565. — 0),223. 2-2 13,206. -— 0,765. 12,464. L2,50s — 0,113. 25686. 12,845. — 0,209. 12.654. 12,605. + 0,049. 13,188. 13-18. + 0,001- 14,090. 13,456. + 0.634. 13,855. FANN: — 0,317. 13,959. 14.428. — 0,469. 14.083. 14,2378. — 0,195. 14,399. 14,217. + 0,182. 12.830. 2 + 0,257. 12: A Ge 13,235. — 0),488. 12.943. ILS fo — 0,674. sn — — 0,009201; &, = — 0,166. 12. Observationerna (m, n). mm. mm. mm. ORT 3,940. + 0,127. dag. I,525. — 0,034. SLL 3,854. + 0,263. 9J,220. 9,230. — 0.010. ÖMGRE d,489 — 0.322. INS 10,146. — 0,215. 105470. 10,462. + 0.008. ORT 10,315. + 0,414. 10,606. 10.582. + 0,024. 10,681. OSA — 0,160. I TOL. INS HÖ — 0,270. I,518. I 713 — 0,195. IAS. IIGASE + 0,102. 612 = — 0,001592; & = — 0,021. BIIIANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 10. 13 13. Observationerna (n, 0). mm. mm. mm. 0:6.65- 0550 FÖ N0G 1T,054. (VG. — 0,072. 6,525. (OST OTNE — 0,176. ÖSTSD UoNADE — 0,360- 6,821. 6,758. 0063: 7,820. - 7T,882. 0062. E9BS (ROST: + 0,026.- T,894. 3,156. = (MWIB 3,129. 3,268. — 0,139. S3,272. 3,353. = (0 OEI 1,094. 6,889. + 0,205 1.090. (ÖS + 0,012. 3; = — 0,004099; &3 = — 0,040.- Sammanställas dessa värden af e och c, så erhålles Tab. Å. mm. mm. & =—0,075; GS = —0,000099. & = — 0,059; Ga = — 0,000114- Sa ONA GS 0,000488- 3 = — 0,050; &C4 = — 0,000209- Sr UU PPOENGS = — 0,001343- == UNGAS = —0,001739. & = + 0,041; Sr = + 0,000546. NS = — 0,002509- & =—0,126; Sy = —0,003441. av — — 0,162; c0 = — 0,006310. än "ÖMSE = — 0,009588. &> = —0,021; Sj2 = — 0,001592. e3 = — 0,0403 613 = — 0,004096. samt om media sammanföras för samma grupper som i afhand- lingen, och man kallar dessa respective &', & 0. S. V. TavrB. mm. mm. EN es = UNOOLGE- EEE (VET er 050010 RE SEE (Valbo, er = 0500 1541 svs Sr 0500095T- sr 0 = MOVE SE0 080; er 10;005093- 14 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN. Af dessa siffror synes man mig nu kunna draga följande slutsatser: 1) Då endast uti 16 fall (af 195) afvikelsen från me- dium går öfver 0,5 mm., under det den i 140 fall understiger 0,3 mm., och detta icke är beroende af huruvida det antagna värdet af y skulle vara något för högt eller för lågt, så kan väl icke vara något tvifvel, att man ju genom ett tillräckligt stort antal observationer enligt den af mig begagnade observations- metoden, helst om de experimentela tillställningarna förbättras på sätt jag till en del angifvit, skall kunna, oaktadt obetydligheten af de ifrågavarande differenserna, icke blott med största säkerhet ådagalägga det allmänna förhållandet, utan äfven finna lagen för dessa differensers förändringar med pressionen. 2) ÖOaktadt de enskilda observationerna variera åt plus och åt minus, så är likväl medelvärdet för e uti alla de sex obser- vationsgrupperna i tab. B negativt; och äfvenså uti alla tretton observationsgrupperna i tab. A på en enda när. Detta senare undantag kan påtagligen icke tillskriftas någon annan orsak, än att 15 observationer varit ett alltför litet antal att taga medium af vid denna undersökning, hvilket ock gjort att jag uti afhand- lingen, likasom uti tab. B slagit tillsamman två och två grupper för tagande af media !). Denna öfverensstämmelse i afseende på tecknet för qvanti- teten & kan icke bero på ett möjligen felaktigt värde af qvan- titeten 7; ty tager man detta värde större än 0,4725, så blifva de negativa värdena af & ännu större; och tager man värdet af 7 mindre än 0,4725 — likväl alltid högre än den förut bestämda minimigränsen — så blifva visserligen de absoluta värdena af & något förändrade, men de blifva dock alla negativa, såsom förut. För att i detta fall se, huru litet inflytande ett något förändradt värde af y har i fråga om de högre förtunningare, meddelas här några enstaka exempel af beräkningen för det fall att y sättes = 0,4724 (man erinrar sig, att det ej kan sättas ens så lågt som 0,4724). Man finner då t. ex.: ') Anmärkas bör, att ett något högre värde af y skulle gifva ett annat re- sultat; och som det antagna värdet af y troligen är alltför lågt, så finner man desto mer, att det här ifrågavarande undantaget från det allmänna observationsresultatet icke har något att betyda. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2, N:o 10. Id mm. mm. mm. mm. mm. Beräknadt: 502,555. 361,435. 109,193. 54,507. 12,654. Observeradt: 502,508. 361,061. 109,695. 53,893. 12605. Skilnad: 200445 0)87:4 34 FÖRORT 0,614. + 0,049. i stället för respective de förut funna skilnaderna — 0,009. + 0,349. — 0,51. + 0610, + 0049: Häraf synes, att äfven vid de högsta pressionerna skulle det negativa värdet af & 1 medeltal icke komma att minskas med mer än omkring 0,05 mm., under det vid de högsta pressionerna inflytandet är omärkligt. Ehuru små de ifrågavarande differenserna således än äro, kan man svårligen undgå att se en verklig naturlag uttryckt uti det förhållandet, att, när tillräckligt antal observationer tagas, diffe- renserna alltjemnt hafva samma tecken, — så vida ej uti sjelfva observationsmetoden finnes någon konstant orsak till fel, hvar- igenom ett sådant resultat kunnat uppkomma; och det är der- före af vigt att undersöka, huru härmed möjligen kan förhålla sig. Hvad då först volymsbestämmelsen beträffar, så synes, på de grunder som anförts, sättet för vinnande af ett minimivärde af y böra vara fullt tillfredsställande; och då det anförda resul- tatet är i detta afseende endast beroende af ett minimivärde, så kan ur den synpunkten svårligen någon anmärkning göras. Hvad åter temperaturen angär, så lärer, efter hvad jag derom anfört i afhandlingen, svårligen någon orsak kunna upptäckas, som, i fråga om de yttre medlen för bibehållande af gasens tem- peratur, skulle vara af natur att åstadkomma någon konstant af- vikelse åt ena eller andra hållet, utan måste man i sådant hän- seende uteslutande tänka på de möjliga temperaturförändringarne hos gasen i följd af dess sammantryckning och utvidgning i apparaten. Det enda, som emellertid i det afseendet kan vara att fästa sig vid, är afkylningen i B-reservoiren; och 1 sjelfva verket syftar en afkylning dervidlag just att frambringa ett re- sultat i den rigtning, som det anförda. Jag har likväl anfört, att jag, på grund af omständigheterna vid försöken och af direkt undersökning, icke kan antaga att någon märkbar af kylning ägt rum vid afläsningen af B-manometern. Men antag äfven, att temperaturen varit vid afläsningen minskad en hel grad, hvilket är fullkomligt omöjligt. Då skulle den aflästa elasticiteten e eka imindre nan »den verkliga (sedan den norrmala tempera- turen återtagits) i proportion af 1: 1 + 0,003665, de V. Sj ef- ter e öfverhufvud varit ungefär 2 millimeter, att e skulle upp- » .- | 16 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN. skattas 0,0073 mm. för låg, hvilken qvantitet är fullkomligt otill- räcklig att förklara de ifrågavarande differenserna; och vid de tillfällen, då e varit föga öfver en millimeter, gäller detta så myc- ket mera. Dertill kommer, att då den ifrågavarande afkylningen egentligen äger rum vid den eller de första förtunningarne, under det den sedermera är föga märkbar, så borde det förorsakade felet varit störst i början, men deremot allt mindre mot slutet af ob- servationsserien, hvaraf följden måst blifva ett tilltagande i värdet AA V observerats. Följaktligen kan man icke gerna härutinnan finna någon orsak till konstant fel i den syftning observationerna gifva vid handen. Det återstår således icke annat än att felet, om något kon- stant fel funnits, legat uti elasticitetsbestämmelserna. I afseende härpå har jag i afhandlingen så fullständigt beskrifvit alla om- ständigheter, att jag här har ingenting att tillägga, utom det att om något konstant fel begåtts, så måste det hafva varit i af- seende på bestämmandet af E, icke af e, och att om, mot all förmodan, mina observationer skulle dervidlag vara behäftade med något konstant fel, nog stort att förklara det ifrågavarande resultatet i afseende på qvantiteten Z, så skulle detta fel nöd- vändigt vara, ehuru visserligen icke särdeles betydligt (enär fråga vore om mindre än !/, millimeter), likväl ej mindre, än att, om Jag än för min del misslyckats, man dock bör kunna und- vika detsamma, och således på den väg jag valt komma till frågans lösning !). Emellertid och intilldess noggrannare försök ') Till hvad i afhandlingen anförts rörande elasticitetsbestämmelserna får jag här tillägga följande: Det är väl bekant, såsom i afhandlingen antydts, att ej blott ka- pillärdepressionen ofta befinnes ganska olika i den öppna och den slutna delen af en sifon-barometer, utan att adhesionen utöfvar ett sådant inflytande, att man på grund deraf vanligen anser det oundgängligt att före hvarje observation sätta qvicksilfret i rörelse, genom barometerns lutning eller på annat sätt. Då nu den ifrågavarande manometern GH (se afbandlingen) varit orubbligt fästad, och af skäl, som uppgifvits, nemligen för att undvika volyms- och temperaturkorrektioner af någon betydenhet, manometerröret tagits smalare, än som ur andra synpunkter hade varit önskvärdt, neml. endast 4,8 mm. i diameter, så kan alltid uppstå någon betänklighet i afseende på tillförlitligheten af dess angif- velser, hvarför det torde vara af intresse att meddela följande iakttagelser. Då medelst successiv utpumpning af luften i luftreservoirerna qvick- silfret fått stiga i den längre och sjunka i den kortare grenen af mano- metern, har det visat sig ett icke obetydligt olika förhållande i de båda grenarne. Uti nedanstående tabell upptages, för tolf särskilda ställen af den längre grenen och lika många (motsvarande) af den kortare, meni- skens höjd, sådan den befinnes i medeltal af närmare 30 observationer. med förtunningen, eller raka motsatsen af hvad som BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 10. 17 ådagalagt ett annat förhållande, kan jag" ej annat än taga obser- vationsresultaterna sådana de här ofvan utfallit. Det är i allt Uppgående kolonn. Nedgående kolonn, mm. mm. 1,043. ÖSK 1,046. 0,887. 1.046. 0,973. 1,053. 1,020. 1,056. 0,973. 1,060. 0,847. 1,070. 0,877. 1,067. 0,833. 1,050. 0,857. 1,067. 0,810. 1,050. 0,820. 1,050. 0,793. Häraf finner man, att uti den längre grenen, der luften allt mer och mer förtunnats och tillika hållits fullkomligt torr, meniskens höjd varit i det närmaste oförändrad, men att deremot i den kortare grenen, som stått i gemenskap med den yttre luften, variationerna varit betydliga nog, uppgående till omkring 0,2 mm., samt att menisken varit märkbart hö- gre i den längre, än i den kortare grenen. Man kan häraf sluta, att kapillärdepressionen varit mindre betydlig, men mera variabel uti det kortare, än i det längre röret, der den i det närmaste varit konstant och oberoende af lufttrycket, såsom man äfven enligt teorien bordt vänta. I afseende på det möjliga inflytandet af olika kaliber, se afhandlingen. För att närmare undersöka qvicksilfrets depression vid högre och lägre tryck, har jag äfven gjort följande observationer. Ett rakt, i båda ändar öppet glasrör, uti hvilket depressionen skulle undersökas, ned- sattes uti ett kärl med qvicksilfver på lämpligt afstånd från ett annat, vidare, rör af 23,5 mm. kaliber, uti hvilket således kapillärdepressionen var mycket ringa. Båda rörens öfre ändar mynnade uti en mes- singspiece, som stod i förbindelse med en större luftreservoir, i hvilken luften genom en anbragt torkapparat hölls fullkomligt torr. Luften ut- pumpades efterhand, och man observerade skilnaden i de båda qvick- silfverpelarnes höjder vid olika tryck; och likaså, genom påsläppande af luft, vid nedgåendet. Höjdskilnaden mellan de båda kolonnerna obser- verades medelst. en katetometer. Absoluta höjden öfver ytan i qvick- silfverkärlet aflästes på en särskild, fast skala, nedantill försedd med en spets, med hvilken qvicksilfrets yta bragtes i beröring. För att före- komma det fel, som möjligen kunde härflyta af en olika kaliber hos röret i dess öfra och undra ända, repeterades observationerna sedan röret blifvit upp- och nedvändt. På detta sätt erhölls, såsom medium af 12 observa- tioner, skilnaden mellan qvicksilfrets höjd i det vidare röret och i ett af 3,8 mm, kaliber, vid i medeltal 700 mm. lufttryck, =1,802 mm., deremot vid 30 mm. lufttryck 2,113 mm. Likaledes befanns, för ett rör af 6 mm. ka- liber, vid det större trycket 1,009 mm., vid det lägre deremot 1,086 mm., samt för ett rör af 7,5 mm. kaliber, vid det större trycket 0,569 mm. och vid det mindre 0,632. Det vill således synas som en skiljaktighet verkligen äger rum vid högre och lägre tryck, hvilken icke kan för- klaras genom kapillärteorien. Vid de observationer, för hvilka redogjorts i sjelfva afhandlingen, har jag alltid iakttagit att vid slutet af hvarje observationsserie göra en kontrollobservation genom att öppna kranen mellan reservoirerna A och B samt derefter observera barometern och båda manometrerna, då den differens, som i hvarje fall uppstått, tagits till utgångspunkt för en korrektion, som anbragts på grund af några sär- skilt för ändamålet anställda försök; och jag tror icke, att manometerns sålunda korrigerade angifvelser kunna vara synnerligen felaktiga, ehuru, såsom synes, kapillärkorrektionerna, sådana de vanligen brukas, i det fallet icke varit tillräckliga. 2 18 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN. fall af intresse att något närmare, än hvad i af handlingen skett, undersöka de deraf härledda slutsatserna i afseende på sjelfva hufvudfrågan. Den hufvudsakliga slutsatsen är att, så långt försöken gå, qvoten EJ elasticiteten, a = tätheten) oupphörligt tilltaoer med a PP 3 3 förtunningen, såsom det äfven följer af REGNAULTS observationer. Hvad nu först dessa sistnämnda beträffar, så låt, såsom i afhand- gar, SIG Hen hvarutaf, om man förändrar beteckningen på det sätt att VÖNSEA betecknar elasticitet och täthet vid 1 atmosfers tryck, E,, a, vid 2 atmosferers tryck o. s. v., man finner, med begagnande af de på nämnde ställe anförda värden af x, E, lingen sid. 36, vara = x, så får man ="0, 998624 — a aA E E — = 0,997300 = 6 a3 E E 2 (19965 70 Ag ad3 VOR E == = 0,996688 = 12 de E E = — 0,994461 — 48 6 E —E — (),995463 — Ag ag E, E — = 0,993825 2 24 uj E E = = 0,991628 — og 9 samt deraf vidare, efter insättande af ett ungefärligt värde för Es NER j E. E — = 0,986543 — 1!) 27 a; A 3 = = 09SOGSE AIo4 a, 2 | =E = 0,990217 = dig a; ') Värdet för 30 atmosferer är ej upptaget, för att undvika en ytterligare, här obehöflig, interpolation. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2, N:0O 10. 19 E E 22 — 0,992295 — Ij2 a E E 2 = 0,994872 — do ay E E & = 0,995592 — ag E E 23 = 0,998287 — aA3 ad, FE E 2 — 0,998624 — Ada [ Hvad mina egna observationer beträffar, så finner man, till följd af sjelfva observationsmetoden, icke lika direkt värdet af - Men om vi, såsom förut, sätta E£' — (FE) = e& och vidare il +n3 FAN JADE nå o FS - fö AP ang cP EE får eqvat. (c) efter skedd öf verflyttning af & följande utseende: (BEPAReE NR (e) Kallas vidare a tätheten af luften, motsvarande vid försöken volymen V + nu och elasticiteten F, samt &« tätheten af luften, motsvarande volymen V” och elasticiteten e, så blir, om (a) är tätbeten efter blandningen, i (DE Pa GÖ hvaraf, genom division af (e) med (f), erhålles (E) oOpETtge—e (a) va pat qe eller, om e = JE, och, såsom förut, € — CH, (EEE [Pg OS LT | a | SOC. äs! STARR Rp (9) I EE Aa Uti denna eqvation, ur hvilken man har att beräkna för- hållandet mellan S och =, är qvantiteten — obekant; men som = q är, ehuru i det fallet olika vid olika förtunningar, en gan- ska liten qvantitet i jemförelse med p, kan man, utan att begå något synnerligt fel, sätta - = = , såsom förhållandet strängt skulle vara, i fall mariotteska lagen vore gällande (i sjelfva verket är = något större än. =). Härigenom kan nu eqvationen (9) bringas till denna form: 20 P. A. SILJESTRÖM, OM MARIOTTESKA LAGEN. WTS) oo SR tage RN enligt hvilken de här nedan anförda värdena blifvit beräknade. Som, enligt de observationsresultater, hvilka förut blifvit med- delade, g är en negativ qvantitet, finner man genast att (£) E E 5 - E & CJ måste vara > Sa Låtom oss nu sätta = d. v. s. värdet ad 1 1 . 'J o o af — vid en atmosfers pression, =1, så erhålles, genom samman- [24 ställande af REGNAULTS och mina observationsresultater, följande tabell, uti hvilken första kolumnen upptager pressionerna och andra kolumnen de motsvarande värdena af = och uti hvilken talen öfver 1 blifvit härledda ur REGNAULTS, talen under 1 ur mina försök. k Motsvarande Ungefärligt E tryck. värde af 27 atmosferer. 0,986543. 24 0,986168. 18 0,991916. 12 0,992295. 9 0,994872. (ONLVENA 0,995592. 3 0,998287. 2 0,998624. il 1,000000. 317 millimeter. 1,000145. d02 1,000311. 240 1,001025. 164 1,001334. 1102 1,003300. dd 1,005846. DJ 1.005446. SM 1,009095. 26 1,013073. 18 1,023135. 13 1,036821. 10 1,039079. 7 1,044765. Ehuru siffervärdena, i fråga om mina observationer. äro be- roende af det värde man ger åt qvantiteten y, så är, enligt hvad förut anmärkts, det genercla resultatet af ett tilltagande i värdet af BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. - B. 2. N:O 10. Zi — med minskad pression deraf oberoende, så vida man ej un- ad derstiger ett minimum, som af uppgifna skäl ej kan understigas; och enligt all sannolikhet är det antagna vårdet af y sådant, att de anförda värdena af uti tabellen snarare äro för små än för stora. Detta senare följer äfven af sjelfva beräkningssättet (se sid. 19); och jag tror mig således så mycket mer hafva skäl att uti tabellens siffror se en bekräftelse på det allmänna förhållandet, hvilket för öfrigt, såsom resultat af mina observationer betrak- tadt, icke är, såsom synes, något annat än en utsträckning till lägre af hvad REGNAULT redan förut funnit för högre pressioner: I afseende på de absoluta värdena vågar jag deremot icke fästa någon större vigt vid detta första försök att lösa en mer än van- ligt svår fråga. 2 Bas S . az o Värdet af TS tilltager, såsom naturligt är, ytterst långsamt; men vid ännu mindre pressioner skulle tilltagandet komma att ökas högst betydligt, så att, såsom jag redan förut i afhand- lingen antydt, det ifrågavarande värdet vid högsta förtunningar måste vara utomordentligt stort. Tydligt är ock, att, i fall detta är rigtigt, den mariotteska lagen 1 sjelfva verket icke har någon teoretisk betydelse ens såsom gräns- lag — en slutsats, som ännu ytterligare synes bekräftas af de gjorda observationerna öfver vätgasen. Betydelsen af denna lag skulle då ligga endast deruti, att afvikelserna från densamma äro qvan- titativt små, så att till följd deraf den kan för alla praktiska och allmänt vetenskapliga ändamål utan olägenhet nyttjas. - sg oo ner MR "FRE SRA RA yr Nag im | | t atavade! Pleribh (0 bn | AV Strö omamti I srligdgu Väl ANN a fat ; rv 45 | ovane sc Le ualrtve poets rna vb. fört Mia - nte j ic FR 0 Å i ( I L Ta LA | 4 & Cd | Id , ! j 7 a 1 06 1 p j ' 6 Iirlacgtn hf | | N LS I d Pf få É I ioofi, tolsdrk Borrar bråka paa, d Fa & i ar ” LU XY kl ; | (ån yÅ Cd - + BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 2. N:o tl. OM RULLSTENSBILDNINGAR AF D. HUMMEL. Med 2 taftlor. (MEDDELADT DEN 11 FEBRUARI 1874.) STOCKHOLM, 1874. PA AS NORSTEDT & SÖNER ECNGL. BOETRYCKA RE. fe AE 5 SK VARANN + + ) | - ” I Ch Eh > ; I d Arg TI ad s [ j [ + 4 TÅ » R fl ad & had ' 4 4 Å - a Lå Å N lå ]”” É ' NESMILFUECE fr BOR TäALFURNE | É a 2 | é j 4 Å ANT i (| S E | v | - NA 4 j RET 320 u N RO Av y up jan j . + é ” I e / | A ; FP asia Få l Å . Å 4 i | Ja 43 4 säd i NI i På | sAVSÅL FORS PR rv VÄ NR MEM E ita se i Nå VEVRA RS > . ÄN k pg KR frn (RÅ "ef Redan året efter, sedan Professor A. ERDMANN offentlig- gjort sina på mångåriga arbeten grundade åsigter om rullstens- åsarnes bildning, framställde A. E. TÖRNEBOHM en i skarp strid . dermed stående teori!), hvilken likväl af många med ämnet för- trogna mottogs med ganska stort intresse. Detta nemligen derför, att den på ett enkelt sätt förklarade vissa frågor, som enligt den af Prof. Erdmann omfattade strandvallsteorien?) syntes nästan oförklarliga. Den nyare teorien tager, som be- kant, till hjelp en hypotes, hvilken visserligen i och för sig kan synas djerf, kanske för mången motbjudande, men som dock må ega berättigande för vissa trakter, inom hvilka åsar vid den tiden voro närmare kända — jag menar hypotesen för bortskaffandet af det stora slamtäcke, i hvilket glacierelfvarne antages hafva nedlagt sin bädd af rullsten. Först då dessa slammassor blefvo bortförda, förmodligen till följd af rinnande vatten eller starka rörelser i hafvet?) — landet var nemligen då i sjunkande — kunde de nämnda flodbäddarne genom samma eroderande krafters inverkan antaga åsform samt slutligen er- hålla sin ofta sedda skiktade betäckning. Då det skulle föra oss utom gränserna för denna uppsats, om här egnades en 1) Jfr beskr. till Geol. kartbladet »Upperud» sid. 65 samt Geol. För- eningens förh., bd. I, sid. 55. Grunddragen till denna teori fram- ställdes redan af HIisInGER (»Anteckningar i Fysik och Geognosi 1828—37») samt utvecklades i viss mon af PAyrKuLrr (Ofvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1864). Samtidigt med Törnebohm kom v. HELMER- SEN (Studien öber die Wanderblöcke u. d. Diluvialgebilde Russland3 St Petersb. 1869) till samma resultat rörande Finlands åsar. 2) Jfr A. ERDMANN »Sv. Qv. bildningar», S. LovÉn, Ofvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1861, och O. TorELL, »Undersökn. öfver istiden» I, K. V. Akad. Förh. 1872, hvarest en redogörelse lemnas öfver de för åsar- sg nes bildning framställda teorier. ÅAfvenså en helt nyligen utgifven gradualafhandling af A. M. JErRNstRÖM »Material till Finska Lapp- markens Geologi» (Helsingfors 1874), hvarest en beskrifning öfver den traktens rullstensbildningar samt derjemte värdefulla upplysnin- gar om åsarne i andra delar af Finland lemnas tillika med en hi- storik af denna fråga. 3 Förf. lemnar oss i ovisshet om, huru han egentligen tänkt sig för- loppet härvid. Deremot gör Dr LEvin ett försök till förklarande af erosionen inom Södermanland; jfr Geol. Fören. Förh. bd. I, sid. 53. 4 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. genomförd granskning åt denna och öfriga teoriers lämplighet vid de många detaljfrågornas tydande, vänder jag mig hufvud- sakligen mot den sist framställdas allmängiltighet för att dervid söka visa, om inom vårt land större områden finnas, för hvil- kas åsbildningar den icke eger tillämpning. Om ett slamtäcke samt dess erosion genom vatten, allt efter som inlandsisen drog sig tillbaka, utgöra väsentliga vilkor för denna teori, följer, att endast sådana trakter härvid kunna komma i betraktande, hvarest antingen detta slam, som måste vara äldre än åsarne, åtminstone delvis finnes qvar, eller der eroderande krafters inflytande kunnat göra sig tillräckligt gäl- lande för dess fullständiga bortförande och aflagrande på annat ställe. Vid teoriens tillkomst voro nästan inga andra trakter kända än sådana, hvilka kunde sägas ganska väl uppfylla dessa vilkor. Nu deremot är förhållandet kanske något annorlunda. Nu har en större del af sydsvenska höglandet också lemnat intressanta bidrag till åsarnes historia och det är för dessa höglandsbildningar isynnerhet, jag här önskar redogöra. Med det sydsvenska höglandet förstås här i allmänhet den del af södra Sverige, som ligger mer än 400 fot öfver hafvet eller en yta af omkring 300 qvadratmil. Mot låglandet i Hal- land och Bleking bildar det ofta ganska branta afsatser, mot det skånska deremot mestadels en sakta lutning och öfvergång. Detta högland uppstiger till omkring 1000 fot, i enstaka fall ännu mer, men till största delen torde det väl bilda en mer eller mindre kuperad platå af 400—700 fots höjd öfver hafvet. Den del af höglandet, hvarmed vi här egentligen sysselsätta oss, är den sydliga, nemligen åt S. och SV. från Vexiö ned- till Laholm. Omkring 46 qvadratmil äro deraf inom Småland och en mindre del af Halland åren 1872 och 73 undersökta, hvarvid jag haft till medarbetare herrar V. Karlsson, C. Lalin och K. A. Fredholm. Denna trakt är framställd på de båda topografiska kartbladen!) »Huseby» och »Ljungby», hvarifrån jag också lånat höjdsiffrorna för uppdragandet af nivåkurvorna på den bifogade åskartan?). Utom nämda kurvor för hvarje hundratal af fot, är äfven en topografisk höjdmarkering på samma karta anbragt, dels för att göra höjdförhållandena i stort mera åskådliga, dels ock för att visa rullstensbildningar- nes större eller mindre beroende af markens ojemnheter i 1) Skala 1:100,000. 2) Tafl. I, skala 1:200,000. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 11. 5) smått!). Rullstensaflagring i allmänhet är utmärkt med röd färg, hvaraf en mörkare nyans blifvit använd för de tydliga åsryggar, som kunnat utsättas på kartan. Genom en gröfre röd streckning och prickning äro skiktad lera och sand be- tecknade. Som af kartan visas, äro på detta högland rullstens- aflagringar mycket vanliga. De äro utbredda der likasom inom förut undersökta trakter af Sverige (Mälardalen? &. s. v.) i form af långsträckta, stundom miltals följbara åsbildningar, än med blott en ensam, väl utbildad rygg, än åter med flere mer eller mindre regelbundet invid hvarandra fortlöpande rader af till höjden mycket vexlande, aflånga kullar, hvilka då likväl vanligen gruppera sig temligen likformigt på ömse sidor om en mera sammanhängande åsrygg. Så beskaffade finna vi dem mestadels aflagrade i floddalar och dälder, men vi kunna äfven derifrån förfölja dem upp på de högsta och jemnaste platåerna stundom utan att någon synbar förändring, vare sig med ås- materialets beskaffenhet eller formens utprägling, eger rum. Då rullstensbildningen framgår i en dal, visar den sig af den- nas form visserligen vara beroende, men då den går upp på vidliggande höjder, stundom dominerar dessa samt till och med afviker från en utpräglad dal för att fortsätta öfver en - angränsande högre trakt, då måste likväl medgifvas, att den är af landets ojemnheter icke med nödvändighet beroende. En annan synbarligen vigtig omständighet är åsbildnin- gens här ofta mycket oregelbundna ytform, hvarigenom den i stort bildar ett särdeles starkt kuperadt rullstensfält?), icke blott af långsträckta och djupa åsgropar genomdraget, utan äfven så till vida ojemnt, att de här och der synliga åsryg- garne sjelfva esomoftast äro mycket vågformiga, således än af betydande höjd, än åter ytterst låga. För att bättre åskådliggöra detta bifogas tre profiler, deraf den första visar åsbildningens vanliga utseende i mera utpräg- lade dalar såsom Lagadalen?), dalarne N. och SV. om Hinne- 1) Från lågslätten vid Laholm (omkr. 100 fot öfv. h.) höjer sig landet ganska hastigt till 400 fot. Derefter utbreder det sig platåformigt med en »i stort» ringa nivåskilnad (omkr. 100 f.) men med enstaka större höjder samt här och der genomskuret af dalsträckningar, bland hvilka Lagaåns intager det främsta rummet. 2) Se tafl. 2 som är ett sammandrag i skalan 1:1000,000 efter de ut- gifna geologiska kartbladen. 3) I öfverensstämmelse med Vestergötlands; se de utgifna geol. kart- bladen. 4) Dock blott ned mot Knäred, hvarefter hvarje spår till symetri saknas. 6 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. ryds kyrka m. £fl.; den andra på en betydande och mycket jemn högtrakt, der åsen oftast synes vara dominerande; den tredje deremot framställer sistnämnde ås efter längden. Fig. 1. Framställning af rullstensbildningens yta i dalen mellan Sjöaryd och Upsala, Hinneryds s:n. Tvärprofi. = o ig: 2. Framställning af rullstensbildningens yta på platån S. om Hilles- hult, Halland. Tvärprofil. a. rullstensgrus. hb. krosstensgrus. Utom dessa finnas äfven exempel på sammanhängande, mycket regelbundna och temligen jemnhöga åsar, hvilka full- komligt till sitt yttre öfverensstämma med de väl bekanta från mellersta Sverige. De uppnå dock sällan eller aldrig på små- ländska höglandet den storhet som vissa i Mälardalen. Van- ligen äro de tvärtom mycket oansenliga, men derför ej mindre tydliga till sin form. Genom sin släta yfa skilja de sig här merändels lätt från krossgrusmarken, hvars yta oftast är fullsatt med rundade och kantiga stenblock i stor mängd. Sådana saknas likväl ej heller i åsarne, men äro i allmänhet väl dolda af rullsten och grus. Materialets rundning är ej heller för åsarne uteslutande egen- domlig; den tillhör äfven krossyrusets äldre och väsentligaste del, som derigenom, men isynnerhet genom stenarnes repning visar sig vara en tydlig bottenmorän. Denna rundning saknas deremot ofta fullständigt i krossgrusets yngre del, den, hvari de kantiga blocken företrädesvis förekomma, och hvars mäg- tighet är högst obetydlig, omkring en eller två fot. Endast materialets renhet är ett för rullstensbildningen mera beteck- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 11. il nande kännemärke, hvarigenom den så tydligt lägger i dagen den forna inflytelsen af ett i rörelse varande vatten. Ett förhållande af stort intresse, men som synbarligen blifvit allt för litet beaktadt, är den i rullstensbildningens längdriktning stundom försiggående märkbara - förändringen, "hvad beträffar såväl dimensionerna som materialets bearbetning ock groflek. Det är nemligen flerstädes, såväl här som i andra trakter af Sverige, iakttaget, att den mot sin högt liggande ända så att säga aftynar, i det dess storlek aftager samt ma- terialet blifver mer likt krossgrus, men att mot lägre trakter den allt mer utbreder sig eller tillväxer, på samma gång dess sandhalt i högst väsentlig grad tilltager. Vid detta förhållande måste ju fästas synnerlig uppmärksamhet, då man önskar ut- forska, i hvilken riktning åsmaterialets förflyttning!) egt rum, men man ej genom en noggran jemförelse mellan rullstens- gruset och krossgruset kan komma till ett resultat. Skiktning saknas här visserligen icke hos rullstensbildnin- sen, men den är dock sällan iakttagen?), utan synes rullstens- massan i allmänhet vara mera utan ordning sammanvräkt samt tydligen ofta med en utan märkliga afbrott, hastigt verkande samt ofantlig kraft. Det sednare kan man sluta sig till såväl af massornas storartade dimensioner och deras också syn- barligen ej alltid medhunna bearbetning till ett vackert rull- stensgrus, som ock af de stora, rundade stenblock, man deruti påträffar. | De nu i korthet anförda egenskaperna hos i fråga varande rullstensaflagringar äro äfven kända från nordligare belägna åsar, men de äro mom dessa trakter så att säga mer i ögonen fallande. Vi skola ock snart inse, att de just på höglandet 1) Att denna förflyttning ej varit särdeles betydande, visas af de med hänsyn härtill gjorda undersökningar. Så kom FORCHHAMMER redan 1843 (se Pogg. Annal) till det resultat i Danmark, att rullstensbild- ningen utgjordes af samma bergarter och i samma förhållande som underliggande morän. Genom mera omfattande och systematiska räkningar af fragmenten i dessa båda bildningar har isynnerhet 0. GuMmanivos ådagalagt, att en förflyttning egt rum, om den också ej är på långt när så betydande, som man en tid gerna velat autaga (se Öfvers. af Kongl. Vet. Akad. Förh. 1871 N:o 5, Geol. Fören. Förh. Bad. I, sid. 48); äfvenså V. KARLSSON (beskr. till Geol. Kartbl. »Seger- sjö»). Af allt detta antydes emellertid en viss öfverensstämmelse mellan rullstensbildningen och de i trakten deraf befintliga moräner. 2) Exempelvis kan anföras åsen 5.0. invid Vexiö, som för jernbanan blifvit genomskuren på längden. Här syntes en antydning till skikt- ning genom de större blockens läge samt genom en ringa vexling i det öfriga materialets groflek. 8 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. äro af största vigt för tydningen af dess hela åsbildning, men tillika för det samband, som derigenom är antydt ega rum mellan höglandets och låglandets, så snart de sednare ej äro att anse som strandbildningar, hvilket understundom obestrid- ligen är fallet. Hvad som här genast fäster uppmärksamheten, är de skik- tade aflagringarnes sällsynthet och ringa utbredning. Inom de nu kända 46 qvadratmilen finnas sådana på höglandet, som vi af kartan sel), endast i närheten af sjöarne Åsnen, Ygden och Vissjön, vid Ljungby och derifrån ett stycke nedåt Lagadalen, vid sjön Kösen samt på några få andra ställen. Dessa utgöras af till största delen temligen ren sand, hvil- ken på vissa ställen och mestadels inom aflagringens yngre hälft är ytterst fin samt uppblandad med lerslam, oftast fram- trädande som tydligt synbara lameller. Dessa lameller åstad- komma en vacker skiktning och en påtaglig likhet med låg- landets glaciallera, särdeles sådan den förefinnes i sandiga trakter. Vackrast är denna lera vid Åsnen (Huseby, Jätsberg) samt vid Ljungby. Då man först ser dess fina skiktning, vill man gerna tänka sig, att den blifvit afsatt i ett ganska stort vatten och sannolikt en gång utgjort ett sammanhängande täcke, hvilket sedan delvis blifvit bortfördt. Att detta likväl torde vara en oriktig tydning, framgår också vid en närmare gransk- ning. Bäst visar sig detta vid "Åsnen. Man ser der icke blott, att aflagringen förekommer fläckvis, utan äfven, att den ännu förekommer med sin ursprungliga utbredning. Detta framgår nemligen dels deraf, att leran ofta bildar hastiga öf- vergångar till sand i lagerriktningen, eller tydligen är eqviva- lent "med en viss del af sandaflagringen, samt städse finnes Just på ställen, der den lättast bort blifva denuderad, såsom efter större och mindre vattendrag; anmärkningsvärdt är ock- så, att leran, som vid norra sidan af Åsnen (vid Huseby och Jät) eger en betydande mägtighet (ända till 30 fot), något sydligare blott uppgår till en fot och således hastigt förtunnas mot detta håll, hvarför den ej heller någonsin anträffas vid Åsnens södra stränder eller i derstädes belägna sanka marker. ') Hvarfvig lera är utmärkt genom en röd streckning; sandaflagring genom prickning. På de ställen, der den sednare täcker den förra, såsom på Laholmsslätten, Lagadalen m. fl. är leran blott betecknad der hon träder i dagen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. SC N:o) Tydligen har Åsnen på den tiden bildat ett något större bäcken än nu; tillsvämningar egde rum då som nu från norr och lera afsattes endast på vissa gynsamma lokaler. Vi kunna således i öfverensstämmelse med den af Prof. TORELL sam- talsvis framställda åsigten, här icke se annat än verkliga söt- vattensbildningar, hvilket ytterligare bestyrkes af de öfriga fyndorterna såsom vid Vissjön och Ygden samt vid Ljungby och sjön Kösen (enl. V. Karlsson). En ytterligare bekräftelse derpå vinnes genom den mikroskopiska undersökning, Adjunk- ten P. T. CLEVE och Dr LAGERSTEDT benäget verkställt, såväl på leran som på de bildningar af kiselgur, för hvilka den bil- dar underlaget. Under det i leran inga diatomaceer anträf- tats!), utgöres den hvita kiseljorden endast af sötvattensformer för hvilka en redogörelse kommer att lemnas i den geologiska beskrifningen öfver trakten. Dessa lerors ålder i förhållande till rullstensåsarne fram- går klart af deras läge såväl vid Huseby som Ljungby, hvarest de tydligt öfverlagra åsarne. I detta förhållande mellan hvart- viga leran och rullstensbildningen råder en öfverensstämmelse med låglandsbildningar af samma art; men en skilnad förefin- nes derjemte, som kanske också i någon mon bestyrker det nyss sagda om sötvattensbassiner. På låglandet se vi nemligen mycket ofta, att de marina bildningarne utkila i sjelfva rull- stensmassans yngre del?). Om detta förhållande, såsom väl sannolikt är, måste anses blott och bart beteckna en nedsväm- ning från rullstensbildningens krön till följd af vågrörelsen nära hafsstranden, så få vi kanske i dessa företeelsers frånvaro i högtrakten se en antydan om, att dylika kraftiga vågrörelser derstädes icke förefunnits. Först på 30 mils afstånd härifrån äro lemningar af hafssnäckor (ishafsformer) kända på så stor höjd som 500 fot öfver hafvet. Men att af detta enstaka fall sluta till, att likartade förhållanden, hvad beträffar hafvets ut- bredning, äfven här rådde vid den tiden, vore säkerligen för- hastadt?). ') Jfr Sveriges Qvartära Bildn., sid. 161. 2 I Skåne exempelvis vid Hallandsås. I Mälardalen på många ställen jfr »Sv. Qvartära Bildn.» och beskr. till de Geol. kartbladen. 3) Om man, med ledning af Prof. Erdmanns karta öfver glaciallerans utbredning samt det material, som genom Geol. Undersökningen blif- vit samladt i Sveriges vestra och södra del, söker några bestämda hållpunkter för kännedomen om nivåförhållandena vid glaciallerans afsättande, så kommer man till antydningar så märkliga, att de utan tvifvel böra föranleda noggrannare undersökningar. Härvid är lik- 10 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. Redan i det anförda torde ligga nog bestämda antydnin- gar till, att dessa högtrakter icke varit sänkta under hafvet vid de skiktade aflagringarnes tillkomst derstädes, eller, som är liktydigt, närmast efter åsarnes tid. Skulle likväl tanken på väldiga slammassor och deras bortförande af hafvet eller rinnande vatten det oaktadt synas berättigad i och för åsfeno- menets förklarande, så vill jag här ytterligare tillfoga följande. Med tillbörligt afseende fästadt på denna högplatås ofant- liga utsträckning (se sid. 4) äfvensom på dess inom vissa stora trakter också i smått särdeles starkt kuperade yta, förefaller det högst otänkbart, att så betydande slamaflagringar, som af erosionsteorien här måste förutsättas (för att glacierelfvarne skulle flyta fram i åsarnes riktning!) och med detsamma ut- väl nödvändigt att tills vidare utelemna de på höglandet ofta före- kommande sporadiska bildningarne af skiktad lera, emedan i dem inga marina fossiler äro anträftade och bildningarne följaktligen lika väl kunna tänkas vara afsatta uti sötvattensbassiner. Här jemföres endast de, som äro verkligt bevisande genom sina fossiler eller genom sitt direkta samband med fossilförande lager. På gränsen mellan Vermland och Dalsland äro snäckor (ishafsformer) funna på nära 500 f. höjd öfver hafvet. Glacialleran såväl der som Ö. ut går enligt A. Erdmann upp till omkring 500 fot. På bl. » Värgäårda» är enligt I. 0. Fries Foldialeran (O. Torell, Unders. öfv. istiden I, sid. 44) icke träffad högre än 400 f. ö. h. På bl. » Viskafors» uppgår samma slags lera i ett sammanhang från slättlandet efter Viskan och Häggån en- dast till 300 fot. Derofvanför finnas blott sporadiska och, så vidt kändt är, fossilfria bildningar. Efter Åtrans och Nissans dalar kän- ner man ännu intet med säkerhet, dock torde, efter vissa topografi- ska förhållanden att döma, slättlandets marina glaciallera der ej uppgå högre än till vid pass 200 eller 250. Vid Lagans dalmynning uppgår samma lera (på slätten karakteriserad af ishafssnäckor) till vid pass 170, under det derjemte en vacker strandterrass N. om La- holm icke öfverstiger 200 f. ö. h. (Öfver denna höjd träffas skiktad fin sand vid Knäred, 242 f., samt hvarfvig lera vid Ljungby på öfver 400 f.). På södra sidan af Hallandsås har jag funnit Yoldia i hvarf- vig lera, som der uppgår blott till 150 f. ö. h., men skiktade sand- aflagringar till 270 fot, hvilka sednare synts mig böra anses som gla- ciallerans strandbildningar (jfr Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1871. sid. 610). I Skånes öfriga leror äro inga fossila snäckor ännu mig veterligen funna, som häntyda på ett kallt klimat. Vid Skånes ost- kust (Brösarp) uppgår leran endast till 150 fot, under det skiktad sand träffas på 210—230 fot. På Kristianstadslätten går leran, enligt V. Karlsson, upp till inemot 100 fot; men en enstaka aflagring finnes på 250 f. ö. h. Glaciala sötvattensbildningar deremot äro i Skåne en- ligt A. G. Nathorst nu kända på ända till 400 fots höjd öfver hafvet (jfr Geol. Fören. Förh. 1874, Bd. 2, N:o 3). Om de lägre liggande förut beskrifna sötvattenslerorna efter och under istiden, se A. G. Nathorst: Lunds Univ. Årsskrift Tom. VII 1870, K. Vet. Akad. Förh. 1872, samt L. Holmström: K. Vet. Akad. Förh. 18415, N:o I: Alla dessa förhållanden torde väl sannolikast bero derpå, att Sverige vid don tiden varit djupare nedsänkt under hafvet i sin mel- lersta del (Ö. ut från Dalsland), än i sin södra. ') Då man härmed blott förstår deras allmänna längdutsträckning, utan att fästa afseende vid de förhållanden, som af strukturvexlingen mån- genstädes antydes hafva egt rum, se sid. 7. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 11. 1i veckla någon ansenligare kraft), kunnat så totalt försvinna. Platåns yta är nemligen just af den beskaffenhet, att den på mångfaldiga ställen synbarligen måst vara hinderlig vid en sådan bortsvämning. Det oaktadt saknar den ytterst kuperade trakten åt SO., S. och SV. om sjön Åsnen nästan fullständigt sandaflagringar; till och med i mossarne äro de mycket säll- synta, utan hvilar torfdyn direkt på krossgruset. Öfver dessa trakter borde dock slammet hafva förts fram, innan det afsat- tes i den vidsträckta dalen vid Karlshamn. Antagligen skulle vi också se lemningar af slamtäcket mellan rullstensbildningen och krossgruset på något af de mångfaldiga ställen, der kon- takten dem emellan kan följas på långa sträckor. Der en öf- vergång mellan rullstensgrus och krossgrus förefinnes, är na- turligen hvarje tanke på slamtäcket utesluten. Dessa båda bildningars förhållande till hvarandra är synligt nästan öfver- allt och bortvillas ej af skiktade aflagringar såsom i Mälar- dalen; ingen enda observation kan här berättiga till antagandet af slammets fördolda läge under rullstensmassorna såsom der- städes. Om man också jemför sådana trakter, der det är syn- bart, att stora nedsvämningar under en längre tid egt rum, såsom Lagans dal med den vid Karlshamn utmynnande, eller med det öfriga Blekings djupa och trånga dalar, så befinnes en så stor skilnad vara rådande, att man står fullkomligt redlös vid ett försök att i denna riktning förklara olikheterne. Lagans dal med sina ofantliga rullstensmassor, jemte dessas eqvivalenter nedanför på slätten, der de utbredt sig som ett mägtigt och vågformigt fält, här och der framträdande ur yngre bildningar samt följbart ända ned till Hallandsås — hvarest finna vi väl motsvarigheter härtill i Bleking? Ingenstädes se vi der annat än några få, väl formade men låga och oansenliga åsar, hvilka likväl genom sin jemnhet göra skarpt afbrott mot detta land- skaps i öfrigt mycket blockfyllda yta. Det kunde tyckas, som skulle de betydande rullstens- och sandmassorna på Hallands- slätten just lemna ett stöd för erosionsteorien; men dervid rå- kar man i den förlägenheten att först nödgas förklara, huru desamma med sin rikedom på kritfragmenter kunna härstamma från Smålands högtrakter, hvarest icke ett spår af krita an- träffas, ej ens i detta landskaps så allmänna bottenmoräner. I södra Halland likasom i norra Skåne!) kan man just genom 1) Jfr D. Hummel, Öfvers. af de Geol. Förh. vid Hallandsås; Vet. Akad. Förh. 1871. 12 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. kritfragmenternas närvaro, såväl i rullstensgrus och sand, so i krossgrus, följa sambandet dem emellan. Det framgår de vid tvertom temligen otvetydigt, att de båda förra till stor d icke äro förda från Smålands högtrakter, utan tillkommit på grund af i närheten!) befintliga kalkhaltiga moräner. I de trakter, der åsarne i allmänhet äro täckta af skiktad aflagringar, har man redan länge insett nödvändigheten af avt skilja åsarnes inre, eller den s. k. kärnan, från deras yttre bes klädnad, eller skalet. Att denna kärna tillhör istiden, ansågs också redan tidigt som högst sannolikt. Ett mera bestämdt bevis derför vanns likväl först genom fyndet af fossila ishafs snäckor i den med åsarnes skal nära förbundna hvarfviga mer- geln, Yoldialeran?), hvilket faktum, i förening med kännedo- men om åsarnes underbäddning af krossgrus och dettas till: komst genom en inlandsis ätsjo talande skäl för, att rull- stensbildningen sjelf lämpligen borde anses tillhöra en period af köld, såsom liggande emellan och i vissa hänseenden nära förbunden med nyssnämnda representanter af istidens tvenne hos oss vigtigaste skeden. Att denna slutsats om klimatets beskaffenhet vid åsarnes bildning äfven gäller för de trakter af Sverige, der marina bildningar saknas, antydes icke blott af det ofta lätt följbara sambandet mellan låglandets och höglandets åsar, utan många andra förhållanden leda också till samma resultat, då de i större eller mindre grad häntyda på närvaron af en inlandsis, sim- mande isflottor eller dylikt. Bland dessa förtjena följande stort afseende: rullstensåsarnes i allmänhet nära öfverensstämmelse till riktning med refflorna3), hvarigenom de förra i likhet med de sednare synas beroende af inlandsisens rörelseriktning och således till väsentlig del också af landets allmänna lutning (jemte större dalsystemer), men också ofta oberoende af rätt FREE höjder och försänkningar?); vidare: det ej sällan ') Detta öfverensstämmer också bäst med det på sid. 7 om åsmaterialets förflyttning anförda (se noten). 2) SR 0. Torerr, »Unders. öfver istiden», Vet. Akad. Förh. 1872, sid. 47. Särdeles synbart såväl i Mälardalen, som i Småland omkring sjön Åsnen. ") Inom Södermanland äro åsarne oberoende af den stora från V. till 0. gående vattendelaren, som uppnår 300 fots höjd öfver hafvet (se öfversigtskartan tafl. 2); inom Småland och Halland finnas flere så- dana exempel, vackrast i sjelfva Lagadalen vid Markaryd. BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:o 1l. 13 anmärkta förhållandet af en öfvergång från tydligt rullstens- grus till ganska typiskt krosstensgrus (med en mängd inne- slutna knappast kantstötta eller rundade block) inom samma åsbildning!), ja, till och med inom samma åsrygg?), men då isynnerhet mot åsens högst liggande ända; vidare: det förhål- landet, att äfven de vackraste rullstensåsar stundom bära på sin rygg, eller innesluta, stora stenblock, äfven med väl bibe- hållen skarpkantighet?), eller täckas af ett orent och föga rul- ladt grus; härtill kunde äfven läggas vissa vackra ändmoräners utbildning som rullstensåsar?), äfvensom den ofta sedda in- bäddningen af kantiga stenblock i sand- och leraflagringar på och vid åsarne?). Förglömmas bör ej heller den stundom i åsarnes inre bemärkta dislokationen'"), hvilken lifligt påminner om vissa förhållanden i Skånes diluvialsand, der den blifvit denuderad af inlandsisen”). Om således ett samband med istidens otvetydigare bild- ningar antagligen förefinnes, så får dock å andra sidan icke förbises den i rullstensgrusets allmänna beskaffenhet (renhet och afrundning) bestämdt angifna imverkan af ett vatten. Att detta i allmänhet måste hafva varit ett rinnande vatten och icke ett haf?), antydes först och främst af den, så vidt man hittills kunnat finna, fullkomliga bristen på fossila lemningar i åsarnes stundom vackert skiktade inre, kärna; vidare: af den derstädes lika vanliga som inom de tydligt marina lagren ovan- liga korsande skiktningen; samt slutligen i ej ringa grad af de skiktade aflagringarnes sällsynthet vid åskärnans bildande mot vid tiden närmast derefter. ' Vid Delary, Markaryd, V. om Tansjön m. fl. inom bladet Ljngby. Jfr äfven beskr. till bladen Segersjö, Riddarhyttan, Lindsbro, Säfsta- holm, Eskilstuna, Arboga, Borås och Ulricehamn, der likartade för- hållanden mer eller mindre bestämdt äro påpekade. 2) Vid Abbeshult, Markaryd m. fl. ställen inom bladet Ljungby; vid Gottåsa, Loshult bl. Huseby. Jfr äfven beskr. till bl. Ulricehamn och Linde samt H. v. Post, »om sandåsen vid Köping» K. Vet. Akad. Handl. 1854. 3) Exempel härpå finnas aftecknade i Sv. Qv. bildningar, sid. 86 samt af v. Post i afhandlingen om sandåsen vid Köping. - +) Venern, Lundörren (Jemtland), Staika m. fl. i Lappmarken (jfr A. Erdmann, Sv. Qv. bildningar). I sydöstra Skåne möjligen, der äfven rullstensåsar täckta af bottenmorän förekomma. 5) Inom denna trakten allmänna bland annat vid Ljungby, i Lagadalen. 56) Ett vackert exempel härpå är aftecknadt i S. Qv. bildningar, sid. 86. 7) Jfr O. Torell 1. c. sid. 59 samt E. Erdmann Geol. Fören. Förh. Bd. sid: 2005 3) Utom i vissa fall, då verkliga strandbildningar föreligga. 14 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. Oaktadt dessa sist nämnda förhållanden var man dock i de festa fall, med stöd af de marina bildningarnes läge i för- hållande till åsarne, benägen att förklara åskärnans märklig form genom vågrörelsen i hafvet; och man antydde dermed också nödvändigheten af krafternas verkan vinkelrätt mot åsens riktning. Om man härutinnan var ense, åtminstone för de trakter, som nåddes af hafvet, så gjorde sig dock, vid förkla- randet af sättet för rullstensmassans egentliga sammanhopande och äfven förflyttning i längdriktningen en väsentlig menings- skiljaktighet gällande, i det att några ansågo äfven detta vara beroende på hafvets närvaro, andra deremot sökte förklaringen uti glacierelfvarne. Då likväl ingen möjlighet synes vara för handen att på sydsvenska höglandet bevisa hafvets medverkan!) och äfven vigtiga skäl ställa sig mot antagandet af glacierelfvarnes så storartade verksamhet?) -— var än deras lopp i den af åsarnes strukturvexling antydda riktningen en tid möjligt — så åter- står blott att vid ett nytt försök till frågans lösning "PP=S" en annan utgångspunkt, en för de nämnda teorierna främmande | grundorsak. Fasthåller man då vid det i många hänseenden nära sambandet mellan rullstensbildningen och inlandsisens aflagring, krossgruset, så ligger otvifvelaktigt nära att söka grunda den allmänna förklaringen af åsfenomenet på just samma 1 inlandsis samt på dermed förknippade förhållanden. Men att dervid tala om sido- eller midtmoräner skulle synbarligen leda oss på afvägar och endast underlätta tydningen af några få fall. Det skulle också strida mot den på Grönlands inlandsis hemtade erfarenheten. Utan tvifvel är det från dervarande förhållanden vi kunna få en temligen klar bild af de forna i Sverige 2). vis - by ') I enlighet med A. Erdmann 1. c. ”) I enlighet med A. E. Törnebohm 1. c. ”) Denna likhet framhålles af Prof. Torell i Bidrag till Spitsb. Mollusk- fauna, 1859. Äfven Prof. Nordenskiöld säger i sin berättelse öfver resan till Grönland 1870 (se Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., sid. 1006) »Man passerade här en terräng, som inlandsisen nyss utrymt och det hela hade en så förvillande likhet med skoglösa gneistrakter i Sverige och Finland, att äfven den mest tviflande måste erkänna, det samma formande kraft gifvit hvardera nejden denna deras prägel. Öfverallt afrundade men sällan refflade gneiskullar» (förf. antyder i not, att refflorna äro försvunna blott på hällarnes för luften biottstälda yta), a med erratiska block i de mest äfventyrliga jemnvigts- ägen» etc. : BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O1l. 15 Hvad som antagligen behöfves för en tydning af åsbild- ningen på sydsvenska höglandet är: ett rinnande vatten utvecklande en betydande kraft; en krafternas verkan vinkelrätt mot åsens riktning samt dessa krafters fortvaro under en tillräckligt lång tid. Till allt detta kan, synes mig, ensamt en smältande inlandsis gifva upphof. För att inse alla de verkningar, som dervid uppkomma, måste vi först söka göra oss reda för, huru en in- landsis ser ut, icke allenast på dess dagyta och i dess inre, utan äfven på dess bottenyta d. v. s. dess underst liggande del. Professor Nordenskiöld lemnar i nyssnämnda berättelse på fere ställen beskrifning öfver isens beskaffenhet. Först talas der (sid. 995) om en »temligen jemn is ehuru ge- nomskuren af djupa, vinkelrätt mot kanten gående klyftor»; om en ytterst ojemn is med »rös af tätt till hvarandra hopade pyramider och kammar af is, snarlika topparne af s. k. sällan mer än 40 fot höga med en lutning af 25” till 30”;» (996) »småningom blef isen jemnare men genomskars istället af stora bot- tenlösa klyftor» — — — »Efter 2:ne timmars vandring upphörde äfven denna klyftregion». Mindre terränger af likartad beskaffenhet mötte sedan ganska ofta. »Vi voro nu på en höjd af öfver 800 fot öfver hafvet. Längre in var isens yta, på de tidtals återkommande spricktrakterna när, snarlik ytan af ett stormupprördt, plötsligen i köldens bojor fängsladt haf. Stigningen inåt var fortfarande ganska märkbar, ehuru ofta afbruten af grunda skålformiga fördjupningar, hvilkas midt upptogs af en eller flere sjöar eller dammar utan syn- bart utlopp, ehuru de emottogo vattnet från otaliga längs med för- djupningens sidor nedlöpande elfvar;» (sid. 1003) »Till en början passerade vi en af de förut omtalade, vidsträckta skålformiga fördjup- ningarne i isfältet, hvilket här var genomskuret af otaliga elfvar» hvilkas undvikande föranledde de resande att söka väg utmed in- sänkningens högre kant, hvarvid i stället en irakt påträffades, der isfältet var »genomskuret af långa, djupa och breda, parallelt med hvarandra i rättvisande NNO.—SSV. gående springor» — — — höjden öfver hafvet var nu 2000 fot. »Senare på afton sågo vi ett stycke från oss en stark dimmkolonn, som visade sig framkomma från en bottenlös afgrund, i hvilken en mäktig glacierelf nedstörtade.» Följande dagen bestegs en större ishöjd, från hvilken en vidsträckt utsigt öppnade sig åt alla håll. På återvägen träffades åter elfvar med sina lodrätt genom isen ofta nedstörtande vattenmassor. På ett ställe säger förf. »hann intet stänk åter upp till fallets mynning; men i stället framsprang straxt invid, från ett annat mindre hål i isen, en intermittent luftblandad vattenstråle — — — midt i in- landsisens öken en springbrunn» etc. Af detta framgår, att isens yta är mer eller mindre undu- lerande, samt att ismåssan är på vissa trakter genomdragen af 16 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. djupa sprickor. Om i isytans vågighet någon symetri är rådande, så att exempelvis mera sammanhängande fördjupnin- gar, ett slags hufvuddalar med sina förgreningar, finnas, är visserligen icke direkt uttaladt i nyssanförda redogörelse öfver iakttagelserna på Grönlands inlandsis, men att så är fallet, torde i någon mon framgå af förhållandena på Alpernas snö- fält, särdeles de jemnare. Snöfältens ytform är naturligen i högst väsentlig grad beroende af den underliggande markens. Vid afsmältning samlas vattnet mot sänkena och flyter fram efter dessa likasom i små dalfåror. Då sådane sänken en gång bildats på snöfälten, bibehålla de sig säkerligen äfven nedåt på isen, der markens ytförhållanden det medgifva. Isens spric- kor uppkomma till följd af isens rörelse, och äro djupast, der denna rörelse är starkast, såsom i de s. k. isströmmarne, af hvilka Grönlands vestsida företer 8—10 större och en mängd mindre; der isen befinner sig jemförelsevis i stillhet, är den också mera sprickfri; sprickornas riktning är i allmänhet vin- kelrät mot isens rörelseriktning, och deras djup aftager mot isströmmens sidor!). Angående isens renhet säger Nordenskiöld 1. c., sid. 997: »Längre än en kabellängd från randen träffar man inga stenar på inlandsisens yta»; och å sid. 1007: »iskanten är öfverallt beströdd med smärre stenbitar». MHäraf se vi, att inlandsisen, äfven der den saknar moräner, likväl vid sin afsmältning gif- ver upphof åt en mer eller mindre betydande grusaflagring?). Hvad slutligen beträffar isens understa del eller dess bot- tenyta?), så är den naturligen svår att få se, men man kan ') Enligt Agassiz synes deras regelmässighet vara störst der gletscher- bäddens lutning är ringa; sprickornas mängd är störst högst upp mot snöfälten, der isen är mindre fast; jfr Unters. äber die Gletscher 1841. Enligt J. Payer är isen på Grönland (och i allmänhet i polar- trakter) lösare än i Alperna, hvarför den också på förra stället är tätare genomdragen med sprickor, der den är i någon märkbar rö- relse. Sprickornas storlek vexlar mycket; vanligen äro de några få fot i bredd, men stundom ända till 100: jfr Petermann Geogr. Mitth. STI NE TG ?) Samma förhållande råder på Alpernas glacierer, hvilka på ändan äro alldeles öfversållade med större och mindre stenar, som förmodligen varit infrusna i isens undre del. Synbarligen kan häruti sökas en förklaring till det yngre kan- tiga krossgrusets uppkomst. Jfr Hummel, Öfvers. af de Geol. Förh. vid Hallandsås 1. c., sid. 603 och 611. >) Härefter användes uttrycken: isens dagyta och bottenyta, hvarmed menas dess öfre och undre yta, till skilnad från markens yta d. v.s. fasta berggrundens eller bottenmoränens. Derjemte förekomma or- den isdal och bergdal: med det förra förstås en dal eller längre sänk- ning på isens dagyta: med det sednare en dal i bergytan under isen. Lä BIHANG TILL K. 'SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2; N:O 11. ” 17 dock på grund af vissa företeelser möjligen sluta sig till dess utseende. Att den i hufvudsak följer markens ojemnheter är en naturlig följd af isens plasticitet. Huruvida afvikelser här- ifrån finnas, är af största vigt att veta, de må för öfrigt vara "obetydliga i det stora hela eller i förhållande till isens tjock- lek. Vid ändan af glacierer bildar sig i de flesta fall öfver glacierelfvens mynning en stor, hvalfformig urhålkning i isen. Den sträcker sig ofta långt inåt.! Då den måste anses hafva uppkommit till följd af vattnets (och äfven luftens) inverkan, så ledes man lätt på den tanken, att sådana urhålkningar un- der vissa förhållanden äfven i en inlandsis kunna vara ganska allmänna. Om vi nemligen tänka oss en sådan inlandsis under total afsmältning, så måste naturligen de på dess yta oupphör- ligt uppkommande vattenmassorna söka sig väg nedåt genom klyftorna samt under isen sammanstörta med desto större kraft, ju mindre motstånd de mött under vägen. Vattnets verkan på isens bottenyta måste dervid också blifva en retro- aktiv; det sträfvar vid sin återstudsning att afsmälta isen under- ifrån, dervid frambringande i densammas bottenyta urhålknin- "gar, hvilkas storlek, form och läge, eller i allmänhet utbred- ning, endast kunna blifva beroende af vattnets rörelser, som 1 sin tur åter äro bestämda af såväl isens egna nivåförhållanden på ytan och dess sprickfullhet, som af den underliggande markens ojemnheter. Om i dessa nivåförhållanden på isens ') Angående dessa s. k. Gletscherportar och -kanaler säger Agassiz l. c. sid. 165: »Dringt man unter das Thor eines Gletschers ein, so erstaunt man das Gewölbe nach allen Seiten hin unter den Eismassen sich fortziehen zu sehen; die oft sehr hohen und breiten Gänge verzweigen sich in den wunderlichsten Verdrehungen» etc. etc. Hugi erzählt, er habe unter dem Urazgletscher am Titlis eine Strecke von mehr als 1" Qvadratstunde durchwandert, und sei endlich, nach 13 ständigem Hin- und Hergehen, am entgegengesetzte Ende zum Wendenbach ge- langt» etc. Sid. 171: Die Dimensionen der Gletscherwölbungen hän- gen hauptsächlich von ihrer Neigung ab. Die grossen Gletscher mit geringer Bodenneigung haben meistens die geräumigsten Thore, wie der Zmutt- und Zermattgletscher, besonders aber der Glacier des Bois, dessen Wölbung zu Saussures Zeiten 100 f. hoch und 50—80 f. breit war. Die Wölbungen sind sehr constant, und wann sie auch zuweilen durch FEisstärze verschöttet werden, so stellen sie sich bald an demselben Orte wieder her». Weit seltener haben stark abfal- lende Gletscher Wölbungen, und wenn sich deren finden, so sind sie, der vielen durch die Schrönde bedingten Eisstörze wegen, weit we- niger geräumig, vergänglicher und unregelmässiger.» Enligt J. Payer äro gletscherportarne vid Grönlands nordöstra kust oerhörda till dimensionerna; elfvarne mäta sig ock der med de större tyska floderna; jfr. Petermann Geogr. M. 1871. IV. sid. 125. Enligt C. W. Paykull finnas de på Island. Tätt utanför en så- dan träffades en liten väl formad rullstensås, i gletscherkanalens längdriktning; jfr en »Sommar på Island» sid. 61 och 62. 2 18 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. yta samt i sprickornas riktning och djup någon regel- bundenhet finnes, så måste också en sådan göra sig gällande i vattenströmmarnes rörelse samt till en viss grad framträda i ursvarfningarne på isens bottenyta. Om således på isens dagyta finnes en dalsänkning, så böra också nämnda urhålk- ningar blifva utbredda i riktningen af denna dal. Skulle der- jemte någon öfverensstämmelse i riktning ega rum mellan dal- sänkena på isens dagyta och på underliggande marken, så kan följden häraf blott blifva den, att det från sidorna af isdalen och vinkelrätt emot densamma nedströmmande vattnet fortfa- rande bibehåller sin ungefärliga riktning genom isen, att dessa vattenströmmar mötas någonstädes i bergdalen under isen samt der först vid sammanstötningen (eller vid något hinder) utöfva en kraftig verkan uppåt på isens bottenyta. Men något lik- artadt kan uppkomma äfven oberoende af markens relief, om sprickornas djup tilltager mot isströmmens midt, således afta- ger mot dess sidor. Dervid blir naturligen sprickans botten bestämmande för rörelseriktningen hos vattnet och den dervid utvecklade kraften träffar marken under en sned vinkel, lika- som 1i förra fallet någonstädes under isdalen samt med ena- handa verkan. Då sådana vattenströmmar naturligen måste uppkomma och nedfalla på otaliga ställen efter isdalens hela längd, om blott isens sprickfullhet det tillåter, följer också, att från motsatta sidor kommande strömmar mötas utefter en linie (mer eller mindre krokig) under isen, att de dervid mera utgöra sammanhängande väldiga sidoflöden än enstaka strömmar till följd af sprickornas konvergens mot djupet, samt att en långsträckt urhålkning (eller en rad af sådana) 1 isens botten- yta efter isdalens riktning såmedelst bör kunna uppkomma. Efter dessa sidoflödens förening bestämmes vattnets väg af markens lutningsförhållanden, hvarvid dalsänken gifva anled- ning till egentliga glacierelfvar!). 4 Erkännes möjligheten af en sådan vattnets verkan på in- landsisens bottenyta, då synes förklaringen af höglandets ås- bildningar blifva jemförelsevis enkel. Den moränmassa, som ligger under isen, måste nemligen i hög grad blifva åverkad ') Här skiljes således på sidoströmmar (med sidoflöden) och elfvar, hvar- vid med de förstnämnda förstås de vinkelrätt mot en isdals längd- riktning (antingen som skilda strömmar eller som under isen öfver en större yta utbredda flöden) nedstörtande vattenmassor, hvilkas slutliga förening till elfvar och bortrinnande efter markens lutning sker med förlust af en väsentlig del af den genom fallhöjden betin- gade kraften. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 11. 19 af det nedströmmande vattnet. Den förvandlas derigenom så småningom, delvis eller helt och hållet, till en rullstensbild- ning, hvars blifvande läge bestämmes — likasom vattnets rö- relser — af isens och markens nivåförhållanden, isens tjocklek, sprickfullhet m. m. Har således nyssnämnda ursvarfning af isens bottenyta någorstädes kunnat försiggå, så bör också det efter hand omdanade gruset, med de vattenkrafter vi här kunna disponera, dit lätt nedföras (just till den punkt eller den linie vid hvilken hinder möta, såsom der sidoflödena först samman- stöta) samt inpressas i isens hvalf, efter hvilkas utfyllande sidoflödena antagligen måste arbeta på bildandet af nya sådana hvalf vid sidan af de förra. Äfven dessa fyllas, andra upp- komma, ofta allt otydligare, ända till dess att isens afsmält- ning så långt framskridit, att dylika regelbundet verkande vat- tenmassor icke mer kunna framträda. Jag har här tänkt mig förloppet vid danandet af sådana storartade rullstensfält, der flere parallela åsar uppträda, på sidorna omgifna af mindre regelbundna och mot ytterkanterna mindre väl bearbetade grusaflagringar. Isen har enligt denna tydning verkat dels såsom det me- del, hvarigenom vattnets egendomliga rörelse och ofantliga kraft betingats, dels ock såsom en öfverliggande form, 1 hvil- kens undre fördjupningar rullstensmassorna samlats. Ju större isens mägtighet var, desto större blef vattnets fallhöjd, desto större eller högre kunde då också kanalerna och med dem åsarne blifva — desto mer var möjlighet för handen, att åsarne skulle komma att dominera den omgifvande marken, af hvil- kens nivåförhållanden deras bildning blott så till vida kunde vara 1 någon mon beroende, som dennas äfven ringa försänk- ning 1 öfverensstämmelse med öfverliggande isdalar naturligen skulle underlätta sammanförandet af större rullstensmassor. På fullkomligt plana krossgrusslätter se vi sannolikt derför också oftast blott helt låga åsar!), fastän med tydlig form och äfven der med sma nu mestadels af torf fyllda fördjupningar vid sidorna. Dessa för åsarne högst egendomliga, längs utmed dem fortlöpande sänken äro ofta ganska smala, men stundom ha de en betydlig utbredning. HFEj sällan bilda de en enda stor bassin, i hvilken åsen med väl utpräglad form går fram. Der 1) Ett förhållande som i hög grad råder inom området -för bladet »Huseby». 20 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. ej dessa bassiner redan vid åsens daning förefunnits, torde de väl vara lätt nog förklarade genom de från sidorna ur isen nedstörtande vattenmassorna, hvilkas kraft att uppföra åsbyg- naden naturligen först måst yttra sig i att urgräfva det redan varande och sålunda framkalla åsgrafvarne!). Oftast torde väl dessa också tjenat som afledare för vattnet och derigenom ännu mer erhållit den ganska regelbundna formen. I nära samband med dessa bildningar stå synbarligen också vissa af åsgroparne, nemligen de, som finnas utsträckta i rad mellan tätt invid hvar- andra löpande åsar. Möjligen kunde de också uppkomma blott och bart genom isens skyddande inverkan och således bero på den öfverliggande formens utseende. De åsgropar deremot, som uppträda midt på en väl formad, ensam åsrygg, äro sä- kerligen de mest intressanta af dessa företeelser, men kanske de svåraste att förklara, om ej möjligen en ledtråd dervid kan sökas uti de enstaka vattenfall, hvilka tillhöra inlandsisar och genom flere omständigheters sammanträffande kunna af en slump nedstörta just på en åsrygg?). Dessa slags åsgropar äro också ytterst sällsynta i jemförelse med de förut nämnda. De regelbundna åsarnes afbrott, vexling i höjd samt sling- ring, äfven inom en väl markerad dal, är enligt denna tydning en naturlig följd af sidoflödenas vexling i mängd och styrka på ena eller andra sidan af dalen, äfvensom stundom kanske af tillgången på material. Att den vackra slingringen hos åsarne på mångfaldiga ställen finnes till, oaktadt de varit ut- satta för den öfverliggande isens verkningar, kan bero derpå, att genom nedsmältningen ett högst väsentligt hinder för isens fortsatta rörelse framträdt?). ; Orsaken till åsarnes på vissa ställen ganska märkbara af- vikelse från refflornas riktning är väl oftast att söka i den ') Jag använder här ett namn, som blifvit af Geologen Otto GUMZLIUS föreslaget i analogi med åsgroparne. ?) Slumpen är dock ej så stor, om man besinnar, att vattenfallen måste uppkomma i den djupaste delen af isdalen, eller just der, hvarunder åsen egentligen bör framgå. ”) Under sista stadiet af isens tillvaro bör nemligen sannolikt sjelfva nedsmältningen, till följd af klimatets förmildring och nederbördens dermed sammanhängande beskaffenhet, tänkas hafva yttrat sig mindre uti ett sakta tillbakaryckande af iskanten (ss. på Grönland), än uti en direkt förminskning af hela ismassans tjocklek. Det sydsvenska höglandets nivåförhållanden måste äfven utgöra väsentliga hinder för isens rörelse, så mycket mer som isen derstädes (efter hvad åtskilliga förhållanden antyda, till hvilka jag framdeles &rnar återkomma) un- der nämnda tid sannolikt varit afskild från den öfriga inlandsisen och bildat en åt sig sjelf lemnad glacier utan nämnvärda tillflöden. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 11. 21 mindre regelbundenhet, som utan tvifvel understundom gör sig gällande i förgreningar af en inlandsis” ytdalar äfvensom i utbredningen af de mera utan samband på isens yta befintliga fördjupningarne — den egentliga anledningen till sporadiska rullstensaflagringar med sina ofta besynnerliga konturer. Ge- nom tillvaron af dalförgreningar (om man så vill: hufvuddalar och bidalar) äro åsarnes s. k. utlöpare säkerligen en nödvändig företeelse. Sådana förhållanden som vid Delary (bl. Ljungby), der ej mindre än tre helt små biåsar stöta tillsammans i en punkt på hufvudåsen, och bilda en åsknut, synas mig äfven genom isytans beskaffenhet förklarliga. Likaså hvarför rull- stensbildningar så ofta mot den högt liggande ändan aftyna, såväl hvad beträffar storleken som letters bearbetning, då ju de små sänkena, som väl ofta uppkommo först under af- smältningen, sjelfva måste försvinna mot vattendelarne på isen. En ganska vigtig omständighet, nemligen åsars fullkomliga frånvaro 1 många stora och väl markerade dalar, med bety dande vattendrag, finner med inlandsisens tillhjelp sin enkla lösning, då det är en sanning, att isströmmarnes riktning och isens nivåförhållanden icke med nödvändighet äro af markens relief beroende och således exempel måste gifvas, då en vat- tendelare på isen stryker fram öfver, längs med eller på tvä- ren af en bergdal, hvarigenom i förra fallet några sidoflöden ur isen icke kunna komma till verksamhet i densamma dalen. Då det mest påfallande och mest egendomliga i rullstens- bildningen just är de långsträckta, stundom miltals följda ås- ryggarne med symetrisk form, är det också på dem isynner- het som en förklaring måste riktas. Det har derför i det före- gående lagts synnerlig vigt på dem, särdeles då de, som på höglandet ofta är fallet, stå i samband med storartade och starkt kuperade rullstensfält, i hvilka äfven mindre regelbundna, åslika förhöjningar äro ganska allmänna. Så beskaffade bild- ningar synas nemligen böra ställas främst såsom varande det mest fullständiga, som i den vägen blifvit frambragdt, och såsom sannolikt utgörande en nyckel till de annars kanske mera gåtfulla, enstaka förekommande, med namnet åsar egent- ligen betecknade aflagringarne. På höglandet kunna de nu nämnda naturligen icke tänkas uppkomna på olika sätt. Rull- stensfälten invid vissa åsar äro väl endast att anse såsom ett bihang, som till följd af vexlande förhållanden i ismassan, om hvilka det ännu är omöjligt att yttra sig, inom vissa delar af 22 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. landet kunnat uppkomma, imom andra icke. Hafva de förra bildats under en inlandsis på sätt som beskrifvits, så måste äfven de sednare (de enstaka åsarne) hafva tillkommit på samma sätt. Det kan likväl kanske synas svårfattligt, huru ett sam- manhang i dessa symetriskt formade åsryggar med sidoflöde- nas tillhjelp uppkommit under isen. I förbigående då påpe- kande den omständigheten, att åsarne icke i allmänhet hafva det storartade sammanhang, som blifvit framstäldt på öfver- sigtskartor!), utan tvertom visar stora och ofta förekommande afbrott?), hvilka isynnerhet med erosionsteorien synas mig ganska svåra att förklara?), vill jag derför nu i korthet anföra hvad som talar för danandet af detta sammanhang (sådant det i verkligheten visar sig) under en inlandsis. Dervid bör då företrädesvis anmärkas: att åsarne i de flesta fall framgå i dalar eller smärre dal- sänken, äfven der de gå öfver platåer; att en inlandsis, om dess mägtighet är relativt liten, san- nolikt i väsentlig grad måste till sina nivåvexlingar vara be- roende af underlagets, eller under nedsmältningen blifva det allt mera; att således också dalformen på jordytan, särdeles i hög- trakterna, antagligen utöfvat ett vigtigt inflytande på isström- marnes eller sänkenas läge och riktning, så mycket hellre, som hela ismassans rörelse under den sista tiden synbarligen i-all- mänhet följt våra större och mera regelbundna dalar. Om det således kanhända bör såsom regel anses, att en öfverensstämmelse, om än ringa, mellan markens och isens yt- beskaffenhet varit det, som mest underlättat danandet af sam- manhang hos en åsbildning, så få vi dock ej glömma, att spric- kornas djupförhållanden och utbredning, om deri såsom förut antyddes någon regelbundenhet kan spåras, redan i och för sig, genom den riktning de gåfvo åt sidoflödena, måste hafva 1 I »Qvartära bildningarne» och i A. E. Törnebohms förtt citerade uppsats i Geol. Föreningens Förhandl. 2) Se de geologiska kartbladen, hvaraf den här medföljande öfversigts- kartan är en så vidt möjligt trogen afbild. Om ett haf eller ett längs efter åsen rinnande vatten icke allenast uppfört sjelfva åsryggen af en flodbädd, utan äfven genom urskär- ning framkallat afbrotten, hvarför ser man då så ofta, att åsen vid ett afbrott tillspetsas, på samma gång hvarje spår af den denuderade delen saknas? Borde icke tvertom den undanförda rullstensmassan antingen finnas aflagrad i närheten, eller ännu oftare framträda i form af förtjockningar vid ändarne mot hvarje sådant afbrott? BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 11. 23 verkat till samma mål, framförallt till uppkastandet af åsar tvärs öfver dalar, på en plan yta eller på enstaka berg (i Karlskrona skärgård). Exempel gifvas äfven, der man måste anse markens utpräglade dalform ensam hafva gifvit flödena ur öfverliggande is den riktning, som var nödvändig för åsens uppkastande (så t. ex. N. om Alhult i Weinge s:n, bl. Ljungby). Att undantagen från den antydda regeln voro många framgår klart vid en jemförelse mellan åsarnes och refflornas riktning. Betydelsen af dessa undantag är också stor, emedan genom dem ensamt på ett enkelt sätt kan förklaras sådana förhållanden som: åsarnes ofta synbara oberoende af markens ojemnhet, deras många och stora afbrott, deras enstaka läge, deras ej sällan efter allt utseende mycket hastigt hopvräkta material (nästan ett krossgrus) antingen på vissa ställen uti en tydlig rullstens- ås), eller vid sidan af en väl bearbetad?), då i sednare fallet båda åsarne genom formens fulländning och parailelismen lik- väl antydas stå till hvarandra i ett nära samband — allt blott företeelser, som kunna betraktas som verkningar af de vex- lande förhållandena på och i inlandsisen, än bestående uti is- strömmars eller i allmänhet isdalars och bassiners läge ofta nog oberoende af platåer, bergdalar och enstaka bergmassor, än åter uti isens sammanhang och sprickfullhet, som antagligen varit mycket varierande på vissa sträckor, sidoflödenas natur- ligen mycket olika kraft, dels samtidigt på skilda ställen, dels vid skilda tider till följd af nedsmältningens större eller mindre hastighet o. s. v. Om vissa bland dessa afvikelser, särskildt hvad beträftar materialets beskaffenhet, genom fåtalet af observerade fakta hittills visat sig vara blott sällsynta undantag och derför kan- hända allt för litet beaktats, så är dock otvifvelaktigt, att deras antal växer, ju mer man med hänsyn till dem granskar sär- deles höglandets åsar, der hafvets senare inverkan ej kan spåras. Vid tanken på den mångfald af företeelser, som under en in- landsis' nedsmältning måste framträda, äro de också helt na- turliga, och riktigast torde det kanske vara att säga, att om regelbundenhet i åsbildningen är betecknande för vissa trakter, just oregelbundenhet kan vara det i lika grad för andra. För- hållandena äro i allmänhet så imvecklade och så skiftande, att ') Abbeshult, Markaryd, Tansjön m. fl. 2) Gottåsa, Loshult, Markaryd m. fl. 24 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. det vid förklaringen af dem är synbarligen högst nödvändigt söka grunda denna på någon företeelse, som erbjuder det mest vidsträckta fält, då fråga är om kraft, tid och nivå, på ett faktum, som inlandsisens forna tillvaro i Skandinavien!) måste anses vara. Att det under isen till elfvar samlade vattnet vid bortflytandet, i stället för att sammanföra rullstensmassorna och deraf dana regelbundna åsryggar, väl tvärtom torde i ej ringa grad sträfvat att förstöra det nyss förut af sidoflö- dena uppbygda, dels genom utskärningar, dels genom utplå- nande af ojemnheter, är icke blott naturligt, det kan äfven slutas af oregelbundenheten i rullstensbildningen nära Laga- dalens mynning, på ömse sidor af Hallandsås, vid Brösarp (Skånes ostkust) m. fl. ställen, der elfvarne utvecklat en an- senlig kraft. Vackra exempel på glacierelfvars så beskaffade verkan omtalas från Island af O. Torell?) och Paykull.?) En högst väsentlig verkan synas ock elfvarne, förmodligen oftast i förening med tillflödena från sidorna ur öfverliggande is, hafva utöfvat, i det att de sannolikt gifvit upphof åt den här och der sedda korsande skiktningen i åskärnans sandmas- sor, med åtföljande små denudationer — under gynsamma för- hållanden sannolikt äfven framkallat vissa horisontelt utbredda aflagringar. På den korsande skiktningen kan man ofta direkt iakttaga, att den tillkommit på grund af från sidorna tillström- mande vatten”). Under isens nedsmältning borde i många dalars förträng- ningar lätt en fördämning?) uppkomma, hvarigenom något se- nare mera lugnt framflytande vattensamlingar uppstodo, hvilka medgåfvo aflagrandet af stundom rätt betydande sand- och lerlager, äfven med inneslutne stenblock. Då dessa dammar genomskuros af elfvarne, blef följden naturligen en utskärning och delvis bortsvämning af de finare lagren, förnämligast ut- med rullstensåsar, som genom sin fastare bygnad kunde verka ') Efter hvad O. TORELL senast i »Unders. öfver istiden», K. Vet. Akad. Förh. 1872 och 73, men äfven i tidigare arbeten visat, betäckte denna inlandsis vid en tid betydande delar af det europeiska fastlandet. 2) Jfr Undersökningar öfver istiden I 1. c. sid. 63 och 64. I samband härmed drog Prof. Torell den slutsatsen, att åsarne på ett eller an- nat sätt härröra från jökelelfvarne, se sid. 39 i samma afhandling. ?) Jfr En sommar på Island. ') Ett exempel härpå lemnar skärningen i Sköfdeåsen, jfr Sv. Qv. bild- ningar sid. 86, fig. 9. ?) Sannolikt har en sådan gifvit anledning till förhållandena i Laga- dalen vid Hjulsnäs (bl. Ljungby) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 11. 25 i någon mon ledande för vattenloppet. Dervid borde också dessa förut kanske dolda åsar framträda så, som om de skulle blifvit danade uti sandmassan, till följd af en der framflytande elf såsom erosionsteorien vill göra troligt. Af det redan anförda följer väl också temligen otvunget, att vi för glacierelfvarnes lopp icke äro nödsakade till att tänka oss några andra nivåförhållanden än de ännu rådande. Det är ju klart, att dessa elfvar måste vid bortflytandet blifva beroende endast af markens lutning på stället. Om de der- jemte icke kunna tänkas hafva hopfört rullstensmassan från början, utan blott åstadkommit en delvis förflyttning af mate- rial nedåt, efter rullstensbildningens längd, så finnes ej längre skäl, hvarför vi skulle ställa deras riktning 1 något slags be- roende af inlandsisens genom refflorna angifna rörelse eller af landets blott allmänna lutning. Då vi således någonstädes kunna se, att inlandsisen framgått oberoende af markens relief, så ega vi strax anledning att söka glacierelfvens lopp i en från isens rörelse mer eller mindre afvikande riktning!). Att dervid elfvens och isens rörelse kunnat vara hvarandra till och med rakt motsatta under längre eller kortare sträcka, framgår genom iakttagelserna öfver rullstensaflagringars struk- turförhållanden, som jag redan antydt. Det är naturligen blott inom sådana trakter, der platåer med lutning åt flere sidor framträda, eller med andra ord, der vattendragen gå i mycket vexlande väderstreck, som man kan vänta att få se dylikt. Det vackraste exemplet på ett sådant förhållande inom den nu undersökta delen af sydsvenska höglandet erbjuder rullstens- bildningen mellan Hilleshult och Svensbygget (Halland). Vid en granskning ser man nemligen, att den i sin sydvestra ända, på den högsta trakten, är ytterst oansenlig samt endast utgöres af rullsten. Dimensionerna tilltaga hastigt mot NO., men ma- ') Så exempelvis går Lagadalens stora rullstensbildning från Ljungby rakt ned öfver Markaryd till Skåne. Mellan Markaryd och Sjöaryds gästgifvaregård söker man förgäfves rullstensgrus på en half mils sträcka i Lagadalen. Men nära det sednare stället tillstöter en annan ås, som kommer ned från Upsala i Hinneryds s:n och sedan följer Lagadalen ända ned till låglandet vid Laholm. Detta förhållande är så mycket anmärkningsvärdare, som Lagadalen mellan Markaryd och Sjöaryd är särdeles väl utpräglad och icke i något hänseende synes gifva stöd åt det antagandet att dess vatten, till följd af någon för- dämning, tagit sin riktning annorlunda än nu. En sådan fördämning mellan Markaryd och Sjöaryd skulle erfordrat slammassor af ett par hundra fots mägtighet med omkring 9000 fots bredd (se kartan), af hvilka likväl ej ett spår numera finnes qvar. 26 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. terialet förändras först i närheten af Hilleshult. Der blir rull- stensbildningen allt mera rik på sand, under det rullstenarne aftaga. Materialet är der äfven bättre rulladt. Denna struk- turvexling i stort råder mindre, om ens något, inom den ut- präglade åsrygg, som slingrar sig fram genom samma stora rullstensfält. I denna vexling ligger synbarligen en antydan till, att materialets förflyttning, hvilken naturligen främst måste drabba de lättare kornen (sanden), der egt rum från SV. mot NO., under det att refflorna i trakten visa att isens rörelse varit ungefär från NO. till SV.!); Men en sådan vattnets rö- relse öfverensstämmer fullkomligt med dess nuvarande?). Den mera mot NO. synliga åsen har deremot sin utveckling mot SV. och då det der utströmmande vattnets forna rörelse såle- des äfven varit öfverensstämmande med dess nuvarande?), torde anledning ej saknas att för vattnets aflopp vidare mot lågtrak- ten anse de ännu rådande nivåförhållandena hafva varit redan på den tiden bestämmande. Ungefär detsamma gäller om åsen från Tansjön N. ut förbi Hinneryd. Den derstädes en gång framflytande elfven gick sannolikt i samma riktning som den nuvarande lilla bäc- ken, tills den vid Bolmen förenade sig med de öfriga och tog den lämpligaste vägen till Lagadalen, förbi Nöttja, dit temligen betydande massor af fin sand nedsvämmats. Härigenom för- klaras den rikliga tillgången på sand i trakten kring Vrå, på samma gång som rullstensmassornas brist på sand på något afstånd samt åt skilda håll derifrån. För de öfriga i de större dalarne liggande rullstensåsarne råder i detta hänseende ingen tvetydighet. Först på låglandet öfvergå de till finare grus och sand. En åsbildning, som vid undersökningen af trakten söder härom torde förtjena en granskning i och för utredandet af denna fråga, är den från Markaryd ned genom Skåne fram- gående. Den går nemligen öfver en ganska hög trakt, hvar- ifrån vattnet rinner åt två motsatta håll. Rullstensmassornas utseende och utbredning N. vid Markaryd antyda också nöd- vändigheten af en sådan granskning. Möjligen kan inom Skåne upptäckas några bergarter, som genom sin egendomlighet göra denna frågas utredning genom »stenräkningar» möjlig, hvilket ') Om isens vexlande rörelse inom Skandinavien, jfr O. TORELL i »Un- ders. öfver istiden» II 1. c. samt i inledningen till Dr Holmströms uppsats »Märken efter istiden». Malmö 1865. 2) Se kartan, tafl. 1. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 2. N:0O 11. 27 knappast torde vara händelsen vid de förutnämnda åsarne, till följd af berggrundens ytterst likartade utseende inom trakten. Som en del af höglandet i södra Sverige redan förut varit föremål för detaljerade geologiska undersökningar, såväl inom Vestergötland som Skåne!), torde det vara skäl att här om- nämna några derstädes observerade fakta, för så vidt de kunna anses bidraga till en belysning af de i denna uppsats behand- lade frågor. Den undersökta delen af Vestergötland är belägen omkring Borås och Ulricehamn mellan Vårgårda i norr och Kinna vid Viskan i söder. Inom den areal af 35 qv.mil, som der är närmare känd, stiger landet från 56 fot upp till 1100 f. öfver hafvet. Endast sällan synas rullstensaflagringarne der vara sym- metriskt utbildade och med tydliga på längre sträckor fortlö- pande åsryggar. Mestadels utgöras de enligt kartbeskrifnin- garne af storartade rullstensfält, starkt, men oregelbundet ku- perade, dock med här och der synliga åslika ryggar. I de flesta fall följa de större dalar och öfverensstämma då med refflornas riktning. Men ej sällan ser man också stora fält, som ligga utsträckta vinkelrätt deremot. Särdeles dessa sednare framträda mera sporadiskt, men äfven hos de förra förmärkas ofta ganska betydande afbrott. Då jag ej varit i tillfälle se dessa rullstensaflagringar, kan jag ej närmare uttala mig om den större eller mindre likhet, som de, hvad beträffar ytformen, kunna hafva med de från Småland och Halland omtalade. Hvad som torde vara skäl påpeka och som i beskrifningarne framhålles är: blockens närvaro ofta inuti åsarne, men sällan ofvanpå dem; den här och der sedda öfvergången från tydlig moränbildning till rullstensaflagring?); aftynandet af rullstensås mot dess högst liggande ända och lätt synbara utveckling nedåt en dal; rullstensgrusets stundom mot branta höjder hopvräkta 1) För de delar af Skåne, som jag varit i tillfälle närmare lära känna — nordvestra, mellersta och sydöstra — torde lämpligast vara att vid annat tillfälle redogöra, i samband med andra der sedda förhål- landen från istiden, emedan de derstädes ega ett särskildt intresse utom det de hafva genom sin öfverensstämmelse med de i Halland och Småland iakttagne. | 2) Exempel på en sådan öfvergång i åsens längdriktning torde finnas bland annat i Rångedalen och Hössnadalen inom bl. Ulricehamn. Den sednare åsen aftynar mot sin högst (på 1100 fot) liggande ända. I beskrifningen äro teckningar till den förra framställda å sid. 33. 28 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. massor; åsarnes ända till på 400 f. höjd sedda betäckning af glaciallera med Yoldia. Dessa förhållanden utgöra stöd för den åsigten, att äfven inom den trakten rullstensaflagringarne tillkommit under inlandsisen samt att förflyttningen af deras material i allmänhet egt rum efter de nuvarande vattendragens riktning, hvarför vi ej heller der synas behöfva antaga en för- ändring 1 reliefförhållandena från den tiden tills nu. Det för öfrigt märkliga från denna undersökning är gla- ciallerans endast sporadiska förekomst inom de trakter som ligga mer än 400 fot öfver hafvet samt fynden af ishafs- eller nordsjösnäckor endast i de under 400 fot liggande lerorna, hvarför de sporadiska lerlagren med större sannolikhet kunna anses vara sötvattensbildningar, än marina). Åsarne i norra Sveriges högtrakter, ända upp mot fjällen äro, så vidt man ännu känner, i allmänhet bundna vid väl markerade dalar. Deras form är ofta en tydlig ryggbildning; stundom träffas två parallela åsar, vanligen en på hvardera sidan af dalen. Der dalen breder ut sig till en slätt, försvin- ner också åsformen understundom och aflagringar af sand med något rullsten bilda vidsträckta fält med temligen jemn yta. Om dessa åsar ej lemna något direkt stöd för den förut fram- ställda tydningen, så äro de dock enligt densamma särdeles i förening med flodteorien förklarliga. Att åsar äfven der- uppe bildats under ett istäcke ver också mera bestämdt af deras beskaffenhet Ö. om Särna byka: 'Trakten deromkring är en temligen jemn krossgrusplatå, från hvilken några enstaka höjder uppträda och hvilken mot NO., N. och V. begränsas af en sammanhängande fjällsträckning med sina mer eller min- dre framstående toppar (Uckevåla, Städjan, Herjehågna). På denna platå, hvilken, likasom andra delar af landet, är temligen rikligt öfversållad med block, framträder inom ett temligen stort område en otalig mängd tätt vid hvarandra äsRnde i alla möjliga riktningar slingrande, men sammanhängande och släta åsar af vid pass 15 fots höjd och derunder. De utgöras enbart af rullstensgrus, dock ej synnerligen väl afrundadt. Sand förekommer i större mängd egentligen först längre ned efter Dalelfven (vid Garberg). Antagligen äro de en bild af ) Se noten 3 å sid. 9. BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 2. N:O 11. 29 sådana hvälfda kanaler, som blifvit beskrifna från Schweiz glacierer, 1 hvilkas bottenyta de enligt Agassiz bilda en verk- lig labyrint. Omöjligen kunde dessa åsar vid Särna uppkastas ensamt af elfvar utan tillhjelp af någon öfverliggande form; dertill äro de allt för likformiga (jemnbreda och jemnhöga). Genom urskärningar synas de lika litet, för den symetriska formens skull, förklarbara. | Förnekas kan likväl ej, att isynnerhet inom våra nordliga län rullstensbildningar ofta förekomma, hvilka lämpligast för- klaras som flodbildningar utan isens direkta medverkan. TIakt- tagelserna af Paykull i Klarelfvens dal, af A. Erdmann!) inom LTuleelfvens vattenområde, af E. Sidenbladh?!) inom Ångerman- elfvens (de båda sednare långt upp i Lappmarkerna) samt af Jernström?) i Finska Lappmarken antyda, att så måste vara förhållandet. Dylika flodbildningar beskrifvas äfven af Kjer- ulf?) inom Norges dalar, Men på samma gång omtalas äfven bildningar, hvilka af Erdmann och Sidenbladh framhållas såsom egentliga rullstensbildningar, till skilnad från flodernas bäddar och af Jernström behandlas med en viss tvekan vid talet om erosionsteoriens fördelar. Dessa rullstensbildningar synas på vissa ställen förekomma under förhållanden så likartade med de på Sveriges södra högland iakttagna, att med skäl kan framställas till besvarande för kommande undersökningar den frågan, om ej inom det nordliga Sverige rullstensbildningar tillkommit under något olika förhållanden, nemligen: dels under isen i likhet med det förut anförda, dels utanför dess bräm genom der framflytande större vattenmassors erosion — ett arbete, som naturligen fortsattes åtminstone så länge gla- cierer i fjälltrakterna gåfvo upphof åt starka flöden. Exempel af denna art tror jag mig kunna framlägga från södra Sverige. Förhållandena hafva säkerligen varit ännu gynsammare för deras tillkomst i den norra delen. Det synes således vara af vigt att jemförande granska floddalarnes rullstensbildningar och de tilläfventyrs mellan dem liggande, till hvilka sednare flo- dernas sträfvan att fördölja eller förstöra icke sträckt sig. 1) Dagboksanteckningar under resor för Sveriges Geologiska Undersök- ning; A. E. 1863, E. S. 1867. 2) Jfr Material till Finska Lappmarkens Geologi. I. Utsjoki och Enare Lappmarker. Helsingfors 1874. 3 »Om Terrasserna i Norge», Univ. progr. 1870. 30 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. Sedan här nu den förklaring blifvit framställd, som synts mig lämpligast för höglandets rullstensbildningar — de utan allt tvifvel vigtigaste för så vidt de äro ursprungliga, eller af hafvet alls icke åverkade — bör äfven egnas några ord åt de för denna fråga mera intresseväckande och svårfattliga punk- terna i Mälardalen med angränsande trakter. Jag måste der- vid hänvisa till de geologiska kartorna, hvarest erhålles en mera trogen bild af dessa aflagringars utbredning i naturen än på hittills tryckta öfversigtskartor. De äro i mindre skala af- tecknade å tafl. 2, hvarest äfven refflor och höjdförhållanden äro antydda; de sednare dock blott så till vida, att de närmare kända trakterna öfver 200 fot äro genom en blå, fin, vertikal streckning betecknade. Deraf kan ses bland annat åsarnes oberoende af den Södermanländska vattendelaren. Inom hög- trakterna nordvest om Mälaren följa åsarne merändels temligen väl markerade dalgångar, innan de inträda på låglandet. Det är naturligt, att på detta lågland måste finnas ofta särdeles in- vecklade förhållanden, då såväl betydande slammassor med storartade flodbäddar kanske förefunnits, som ock en senare inverkan från hafvets vågrörelse otvifvelaktigt egt rum, med sin sträfvan att borttaga det som karakteriserar höglandets rullstensfält, samt att utjemna en mängd nivåskilnader eller dölja dem under ett vidt utbredt täcke af skiktade aflagringar såsom glacialsand och glaciallera med marina fossiler. Att söka redogöra för alla dessa förhållanden ligger icke i planen för denna uppsats, utan blott att påpeka de fakta, hvilka an- tyda, att äfven här något likartadt försiggått som på höglandet, eller de bestämda bevis derför, som här kunna hemtas. Vid betraktandet af Mälardalens åsbildningar riktas upp- märksamheten isynnerhet på deras ovanligt symetriska ut- bildning och sammanhang under flere mil långa sträckor. Men att äfven högst märkliga undantag gifvas, kan icke förbises och det är kanhända icke af den minsta vigten och intresset att just för dessa söka en förklaringsgrund. Om Mälardalens bildningar gäller för öfrigt det, som redan blifvit anfördt om höglandets, med undantag kanhända af rullstensfältens ytbild- ning, om hvilkens ursprungliga utseende det likväl är svårt att få någon kännedom, der hafvet senare utöfvat ett ganska väsentligt inflytande.!) Här saknas således icke block, run- ') Här bör dock påpekas den egendomliga formen hos följande rull- stensfält: vid Husby (bl. Tärna), V. om Nyköping, vid Nyqvarn (bl BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 2. N:O 11. 31 dade eller skarpkantiga, på och uti åsarne!), ej heller inne- slutna bäddar af tydligt krossgrus?) samt öfvergångar mellan båda bildningarne?), åsars aftynande mot den öfre ändan?); dislokationer i åskärnan”?), med mera dylikt. Men hvad som här framträder tydligare än på höglandet, är biåsarnes kon- stanta afslutning på ett temligen stort afstånd från närmast liggande hufvudås, hvilken de skulle råka, om de tänktes ut- dragna på längden”); äfvenså deras hastiga afbrott utan någon synbar orsak”7), eller såsom på Käglan, i närheten af Arboga, likasom till följd af den starka nivåvexlingen?). mest dock den omständigheten, att sammanhängande eller tydligt följbara åsar, då de närma sig hvarandra, likasom om de ernade sam- manlöpa, likväl icke öfverskrida ett bestämdt minimiafstånd af ungefär 6000 fot.?) Hörningsholm), vid sjön Lien (bl. Riddarhyttan) der det äfven är yt- terst vågigt N. om sjön, m. £. ställen. : 1) Jfr beskr. till de geol. kartbladen Skultuna, Angsö (Häradsåsen). 2) Jfr H. v. Post »om sandåsen vid Köping» 1. c. 1855, der förhållanden af stor vigt blifvit aftecknade och beskrifna. Der påpekas, sidd. 380 och 385, krosstensbäddarnes egendomliga läge, nemligen mellan gla- cialleran och rullstensbädden; deras öfverensstämmelse med det yng- sta krossgruset åt sidorna, längre från åsen; beskaffenheten af rull- stensmassans underlag (bottenmorän”?) — allt förhållanden, som in- genstädes i sådan fullständighet blifvit iakttagne, men genom deras ofta sedda motsvarigheter i visst hänseende, exempelvis krossgrusets läge på glaciallera i Norra Upland (beskr. till bl. Leufsta), morän- bildning på rullstensåsar 1 sydöstra Skåne o. s. v. måste anses ta- lande, då man söker närmare bestämma tiden för rullstensåsarnes daning, eller deras sammanhang med krossgrusbildningen. Ofriga arbeten, der åsskärningar blifvit bekantgjorda äro: beskrifningarne till bladen Hellefors, Enköping, Stockholm, Eriksberg, Vårgårda, Ore- bro samt Sv. Qvart. bildningar. 3) Jfr beskr. till bladen Arboga, Eskilstuna, Lindsbro, Strengnäs (Sundby- åsen), Säfstaholm, Tärna, Segersjö (hvarest äfven vid Åsby en ganska vacker åsknut finnes, jfr sid. 21 i denna uppsats). 2) Jfr -beskr. till bl. Arboga, Linde. 5) Sv. Qv. bildningar, sid. 86, fig. 10. 5) I närheten af Arboga, Strengnäs, Gefle m. fl. 7) Jfr bladen Ramnäs, Angsö. 8) Jfr bl. Arboga. 92) Så nära komma de hvarandra blott ytterst sällan; i de flesta fall är det 8,000 till 10,000 fot och derutöfver. Exempel på detta förhållande äro anmärkta å de geologiska kartbladen vid Söderby och Ekebyhof (bladet Stockholm), vid Södertelge, N. och SO. om Åkers kyrka (bl. Strengnäs), vid Våtsjön (bl. Malmköping), vid Vädsbro kyrka (bl. Eriksberg), 50. om Badelunda kyrka (bl. Skultuna och Vesterås), vid Högsjön, Ekebergsviken och Säterbo kyrka (bl. Arboga), vid Bond- säter och Tångsätter (bl. Segersjö), vid Molnebo (bl. Skattmansö), vid Floda kyrka (bl. Hellefors) under ganska märkliga förhållanden hvad beträffar markens relief m. fl. På bladet »Säfstaholm», der sådana exempel äfven finnas, är det ett, som synes stå i strid med denna regel, nemligen N. om Vestra Vingåkers kyrka. Här ligga tre åsar temligen nära hvarandra, de båda yttersta dock på 7000 fots afstånd. Je D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. De förhållanden, som blifvit anförda i första gruppen, häntyda, genom sin öfverensstämmelse med höglandets, på ett likartadt bildningssätt af åsarne på båda ställena, nemligen under inlandsisen. I den sednare gruppen anfördes deremot förhållanden, som specielt för Mälardalen synas vara af stor vigt att nöjaktigt förklara. Om detta ännu i vissa fall är svårt, så är dock ganska synbart, att enkelhet samt en väsentlig minskning af svårigheterna vinnes, för så vidt man tillerkänner inlandsisen ett mera direkt inflytande vid rullstensbildningen i allmänhet. Det är nemligen klart, att på isens yta funnits vattendelare, såvida der funnits fördjupningar och dälder med längre eller kortare sammanhang. Då dessas utbredning så- lunda helt och hållet varit i första hand bestämmande såväl för vattnets väg genom isen, som för dess verkningar under densamma, så måste äfven dessa dälders längd vara bestäm- mande för åsens längd, deras aftynande mot vattendelarne hafva åsens aftynande till följd samt afbrotten i isens sprick- fullhet bestämma åsens afbrott. Genom tillvaron af sådana vattendelare på isen förefanns derjemte ett bestämdt hinder för föreningen af andra åsar, än sådana, som berodde af samma vatten- eller dalsystem på isen. Klart är också, att en vatten- delare måste skydda den rakt under densamma liggande mar- ken för en direkt åverkan af det genom isen nedstörtande vattnet, men, om vattendelaren är ytterst smal, endast för så vidt att vattnet derifrån nedströmmar 1 en sned riktning utåt. Som detta väl i de flesta fall torde vara händelsen — att döma af iakttagelser öfver sprickornas läge i glacierer — så bör isens tjocklek i förening med vattnets fallvinkel vara bestämmande för åsarnes minsta afstånd från hvarandra. Då i dessa minimi- afstånds storlek och öfverensstämmelse efter allt utseende lig- ger något mer än en tillfällighet, så torde väl kanske deras tillvaro lämpligast böra ställas i samband med inlandsisens. Att deremot tänka sig dem beroende af glacierelfvarnes till- fälliga och säkerligen mycket vexlande lopp, vore att från- känna dem all betydelse. Då likväl endast dessa äro tydliga rullstensåsar, men den mellersta (jfr beskrifningen sid. 38 och 39) är högst tvetydig och möjligen kan höra till de yngre bildningar, som hafvet i trakterna omkring Hjel- maren mångenstädes framkallat, så torde det stridiga i väsentlig mon förfalla. Äfven i Småland gäller det anförda; jfr åskartan öfver den undersökta trakten. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 11. 33 Såsom Professor Torell påpekat i »Undersökningar öfver istiden» (sid. 44) är också åsarnes läge mellan Gefle CR Öst- hammar med tillhjelp af glacierelfvar svårt att förklara. Hvad som likväl mera bestämdt talar för inlandsisens ut- bredning äfven öfver Mälardalen vid ifrågavarande tid, är den högst anmärkningsvärda afslutningen på de stora åsar, som öfvertvära nämde dal, samt deras förhållande till hvarandra i allmänhet inom Södermanland i jemförelse med omkringlig- gande trakter, särdeles då dessa åsars märkliga öfverensstäm- melse med refflorna tillräckligt beaktas. Öfversigtskartan (tafl. 2) framställer detta tydligast. Man kan af refflornas riktning se, att i ismassan tre olika rörelser gjort sig gällande, hvilka sträfvat att upphäfva hvarandra. Af dessa Halva synbarligen de båda yttre varit bestämmande för riktningen af den meller- sta. Den längst i öster belägna isströmmen kom nemligen ifrån Geflebugten, i NO.—SV--lig riktning, in emot den stora från Dalarnes högtrakter i NV.—SO0., mot Östergötland och Södermanland fortskridande. Innan dessa stridiga rörelser kunde bringas i öfverensstämmelse, måste en del af ismassan blifva utsatt för en stark påtryckning från sidorna. Detta var den del som passerade Södermanland. Förhållandet antydes af refflornas konvergerande riktning mot en viss trakt, mellan Nyköping och Trosa ungefärligen. Hvad som måste förvåna, är att i åsarnes riktning en likartad konvergens inom samma trakt råder, och detta, under det att mot V. eller Ö. denna konvergens så småningom öfvergår till den normala riktning, som der tillhör refflorna inom hvardera systemet, utan att i landets nivåförhållanden någon giltig anledning dertill är syn- bar. Men ännu märkligare är, att just mot den trakt, der kon- vergensen blir störst, upphör så småningom åsarnes regelbun- denhet. Der breda de ut sig till besynnerligt formade fält, der lida de täta afbrott, der uppträda de slutligen blott som helt oansenliga spridda kullar utan något synbart samband och försvinna. Hvar skall väl en orsak till detta egendomliga af- slutande af Södermanlands rullstensåsar sökas, om ej deruti, att isen genom påtryckningen af de väldiga isströmmarne i Ö. och V. blifvit underkastad en mot SO. allt starkare samman- pressning, hvarigenom dess ytförhållanden kunnat i väsentlig grad förändras? Om således isens yta inom högtrakterna er- hållit några regelbundet utsträckta dalsänken och dessa bibe- hållit sig till låglandet, så blefvo de likväl der af nämda orsak 2 Oo d4 D. HUMMEL, OM RULLSTENSBILDNINGAR. allt mer orediga. Möjligheten för vattnets regelbundna rörelse genom och under isen upphäfdes och den erkla följden deraf kunde blott blifva så beskaffade rullstensbildningar, som ka- rakterisera Södermanlands sydöstra del!). En ganska anmärkningsvärd omständighet är, att de stora åsar, som från höglandet i norra Sverige komma ned till Mä- larens och Hjelmarens dalsträckningar, icke mot låglandet till- taga 1 dimensioner på sådant sätt, som förhållandet nästan all- tid är i Halland, utan utmärka sig för en särdeles likformighet. Orsaken härtill kan ej i det hela sökas i hafvets verksamhet, som icke kan antagas hafva danat en ensam åsrygg med tem- ligen lika dimensioner utaf en mot låglandet tilltagande rull- stensaflagring. Det sannolika är derför, att Mälardalens åsar aldrig egt en sådan form, som Hallands, annat än undantags- vis. Detta förhållande förklaras kanske lättast, om man, såsom förut blifvit anmärkt, tänker sig jordytans relief i hufvudsak hafva varit densamma vid tiden för åsbildningen som nu. I sådant fall framgår det nemligen ganska tydligt, att de under isen framflytande elfvarne?) lätt kunnat taga sin riktning, lika- som de nuvarande vattendragen, ofta åt helt annat håll, än åsarne utvisa, och följaktligen icke varit i tillfälle utöfva en sådan verksamhet i och för åsmaterialets förflyttning nedåt, som varit händelsen i Halland, eller 1 allmänhet öfverallt, der rullstensaflagringen och elfven varit bundna vid en skarpt ut- präglad dal, med stark lutning och stor rikedom på grus. 1 För en mera detaljerad granskning hänvisas till de geol. kartbladen Nyköping, Tärna, Hörningsholm, Trosa, Björksund, Nynäs och Årsta. 2) Enligt den betydelse detta ord erhållit i noten å sid. 18. - Tafl. P Ikoji sik Förklaring till kartorna. ; åskådliggör rullstensbildningarnes utbredning inom en del af höglandet 1 södra Sverige — de topografiska kartbladen »Huseby» och »Ljungby» eller trakten mellan städerna Vexiö och Laholm. Med ljusare röd nyans (korsstreckning) beteck- nas rullstensfält; med mörkare röd nyans de på dem eller sjelfständigt framträdande egentliga rullstensåsarne; på rull- stensfälten hafva icke alla sådana åsar kunnat utmärkas. Röd horisontel, sammanhängande streckning utmärker skik- tad lera, glaciallera — på låglandet med Yoldia arctia. Röd bruten streckning utmärker skiktad sand, glacial (och postglacial?). Refflor äro angifna med mörka pilar. Höjdkurvor äro utsatta för hvarje hundratal af fot. Sifrorna angifva höjden öfver hafvet i svenska fot; de gröfre 1 kartkarten angifva kurvans höjd. Terrängförhållandena äro antydda genom en gråbrun skuggning (crayon), hufvudsakligen för att visa rullstensbild- ningarnes läge samt deras större eller mindre beroende deraf. lemnar en öfversigt af rullstensbildningarne i Mälarens om- gifningar. Röd tvärstreckning betecknar de ännu blott öf- versigtligt undersökta åsarne, enligt A. Erdmann (Sveriges Qvartära bildningar, tafl. 8). Sammanhängande röd färgbeteckning är använd för alla på detaljkartorna upptagna rullstensbildningar, med hvilka de här blifvit framställda så vidt möjligt 1 fullkomlig öfver- cnsstämmelse till läge, form och sammanhang. RBefflor äro angifna af blå streck. Geologiskt undersökta trakter på mer än 200 fots höjd öfver hafvet äro betecknade med fin blå vertikal streckning. Carte I. Carte II. Explication des Cartes. Extension des formations de cailloux roulés dans la partie du haut-plateau de la Suede méridionale (feuilles »Huseby» et »Ljungby» du lever topographique) située entre les villes de Vexiö (Småland) et de Laholm (Halland). La nuance rouge-clair (hachures rectangulaires) désigne les champs de cailloux rouleés; la nuance rouge plus foncée, par contre, les ås de cailloux roulés tant sus-jacentes aux champs précités, que se présentant en dehors de cette for- mation. 4 Les traits rouges horizontaux contimus indiquent largile stratifige ou Vargile glaciaire, avec Yoldia arctica dans les régions basses. Les traits rouges brisés désignent le sable stratifié gla- ciaire (et post-glaciaire?). La direction des stries est indiquée par des fléches fomcées. Les courbes de niveau sont données par 100 pieds de Suede (1 pled=="295609 em). Les chiffres désignent en pieds la hauteur au-dessus de la mer; les chiffres plus grands, å la marge de la carte, donnent la hauteur de la courbe. Le terrain est indiqué par un ombré gris-brun (crayon), principalement afin de montrer F'emplacement des dépöts de cailloux roulés, et leur plus ou moins grande dépendance de la configuration du sol. Apergu général des formations de cailloux roulés dans le bassin du Mälar. Les hachures transversales rouges désignent les ås qui n'ont encore subi qu'une exploration d'ensemble (d'apres A. ERDMANN, Formations quaternaires de la Suede, Tabl. 8). Les lignes rouges continues indiquent les dépöts de gravier roulé reproduits sur les cartes de détail et rendus ici, dans la mesure du possible, en parfaite conformité avec ces car- tes au triple point de vue de la situation, de la forme et de la continuité. | Les stries sont représentées par des lignes bleues. Les régions explorées géologiquement, situées å plus de 60 metres au-dessus de la mer, sont indiquées par de fins traits bleus verticaur. - ÖS EA RNA as RU LLSTENSBILDNINGARNE inom € Bi ET Vet. Akad Handl. Bd. 2. NE LM. Cd Fn ÅA K + Angelstad Ne JAnnerstad: 2 bögget, ) ” Få f f-[Hallaryd 400, 300 Gen. Stad Lit. Anst. 1 inom en del af HALLAND och SM ÅLAND. ; ; SWEXIÖ. SURA Bladef Huseby" | d ITA J latorsås GQ AG UN Härlunda + VR Sammandragen efter Topogr lorpsenskarta, skalan 1: 4100.000. Bladen Ljungby och Husebu. | ala: 1: 200.000. så m.- TSV HAR OO0B00KF2104AS "WIPPEDLL TEN owteFurupprqsusSng NE NY) FEL SKU Vanlaopuad 1 (ERA AN AE 2. UM ARNA uolsug 2FN- 9 5 MOA låg y FE BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 2. N:o 12. BIDRAG TILT, JORDARTNETALLERNAN KEMI 12 (ÖN EY YTTRIUM och ERBIUM. (MEDDELADT DEN 11 MARS 1874.) STOCKHOLM, 1874. P. A NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCKARE. h 9 R i -— AT i : H É | I AC d Mt i SU ÅA MR AT S) KLEIN ; - ij N Å / Si å Ko så. | - | vt - Tä i s ; $ i RY 4 4 | j br INA OANNATTAT - Å ; 1 FR bodd - gj | i SS N / : j ÖN - é I , + 4 É tv i kJ - I S | + 3 j JAÄBTD EERO in Å er ue TE Md b. ö AN u 4 p by öv Uti Bih. till K. Vetensk. Ak. Handlingar Bd. 1 N:o 8 har jag tillsammans med O. HöGLUND lemnat en redogörelse för erbiums och yttriums kemiska förhållanden. I denna af- handling antogos metallerna vara tvåatomiga, men dels på grund af yttriums och erbiums isomorfi med didym, dels till följd af sammansättningen af en mängd af de nämnda metallernas för- eningar måste man anse dessa metaller liksom ceritmetallerna såsom treatomiga elementer. Till följd häraf blifva atomvig- terna Y — 89,55 och Er = 170,55. Formlerna för fere af de af oss analyserade salterna blifva under detta antagande enklare. Ett par föreningar synas dock vid första påseendet ega en sammansättning, som icke motsvarar enkla formler. Särskildt är detta fallet med de å sidd. 30 och 31 i nämnda afhandling beskrifna perjodaterna. Af dem motsvarar dock yttriumsaltet "den vida enklare formeln: Y.O,. J O, + 4 H, 0, som fordrar: 30,81 proc. Y, 0, och 49,65 proc. J, O,;, under det att mina analyser gifvit 29,71 proc. Y, 0; och 50,10 proc. Ja O;. San- nolikt har erbiumsaltet analog sammansättning, men de funna och beräknade värdena äro i detta fall icke öfverensstämmande. Det å sid. 44 beskrifna amoniumyttriumkarbonatet har utan 2 REST V y tvifvel den enklare formeln NFL OMR O FRIES: Funnet. Beräknadt. NO 46,24 45,20 (NEED RO 015 10,80 COS 30,84 30,43 HO (633 (8,57) 100,00 100,00 Det å sid. 34 anförda dubbelsulfatet af kalium och erbium motsvarar formeln YO OT (KRO 503), som fordrar 19,52 proc. Y, 0, och 32,33 proc. K,O, under det att min analys gifvit 19,30 proc. Y, 0; och 32,43 proc. K, 0. Denna eljest ovanliga sammansättning återfinnes för öfrigt bland de närbe- slägtade metallernas kaliumdubbelsulfater. 4 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. ' Sedan ofvan omnämnda afhandling af Höglund och mig blifvit offentliggjord, har jag undersökt flere nya yttrium- och erbiumsalter. Dessa äro följande: "Yttriumkloroplatinat, 4 Y Cl, + 5 Pt Cl, + 52 Hj, O, erhåiles genom frivillig afdunstning af de enkla kloridernas blandade lösningar och bildar stora och väl utbildade, romboederlika kristaller, hvilka äro högst deliqvescenta. De förlora öfver svafvelsyra 9,66 proc. H;O motsvarande 18 H,O (beräknadt I,47 proc.). a. 0,487 gr. reducerades i vätgas, och återstoden afryktes med svafvelsyra, då 0,2750 gr. Pt + Y, 3 SO, erhölls. Då mas- san behandlades med vatten, återstod OT STERRT b. 0,928 gr. gaf efter reduktion med vätgas samt åter- stodens behandling med oxalsyrelösning, afdunstning och glödgning 0,39 gr. Y, O, + Pt, ur hvilken blandning erhöllos 0,266 gr. Pt och 0;122 gr. Y, O,. ce. 0,477 gr. gaf efter reduktion med zink samt fällning med silfvernitrat 0,626 gr. Ag Cl. Funnet. Beräknadt. ä Ul C Ne 10,55 LOTSK — 10,47 Pt 28,95 28,66 — 28,95 CI — — d2,45 33,21 XR Öar 42,03 — 42,23 ÖGA EE ar Re rd — —- 26,26 Erbiumplatinaklorid, Er Cl; +Pt Cl, +11 H,0, anskjuter ur en koncentrerad lösning vid afdunstning öfver svafvelsyra i stora, väl utbildade, orangeröda taflor, som äro utomordentligt deliqvescenta och förlora 7,75 proc. H,O vid torkning öfver svafvelsyra; 3 mol. H,O motsvara 6,62 proc. a. 1,8175 gr. gaf 1,1355 gr. Pt+Er, 3SO,, som innehöll ÖMBTorEt. b. 1l,431 gr. gaf 0,894 gr. Pt+Er,3SÖO,, som innehöll Ols ror Pt ce. 1,22 gr. gaf 1,424 gr. Ag CI. Funnet. "Beräknadt. a b c Er 21,05 20,99 — 20,93 Pt 23,66 23,76 -— 24,29 Cl — — 28,86 30,49 Pt + Er, 3 SO, 62,48 62,47 — 62,89 BIHANG TILL: Ko SV. VET:-AKAD: HANDEL: BAND: 2ssN:O, 12. 5 Yttriumguldklorid, Y Cl; + 2 Au Cl; + 16 H, 0. Stora och väl utbildade, lättlösliga, gula kristaller. Saltet vittrar öfver svafvelsyra och förlorar dervid 8,84 proc. H,0O eller 5 H,0, som motsvarar 8,25 proc. H, O. u a. 1,.0035 gr. gaf 0,5805 gr Au+Y, 3 50,. Då blandnin- gen behandlades med vatten, erhölls 0,3595 gr. Au i återstod, och lösningen lemnade efter afdunstning 0,222 gr. Y,3 SO, Funnet. Beräknadt. NV 3,48 3,21 Au 30,82 36,11 YT NO Aw b0,85 27,52 Erbiumguldklorid, Er Cl; + Au Cl, +9 H, O, anskjuter i stora och högst lättlösliga, orangegula, tafvelformiga kristaller. a. 0,4438 gr. gaf 0,302 gr. Au +Er, 3 SO,, som innehöll ÖJA Or AU: b. 0,594 gr. gaf 0,407 gr. Au+FEr, 3 SO, som vid be- handling med vatten lemnade 0,153 gr. Au. Lösningen lem- nade efter afdunstning 0,252 gr. Er, 3 SO, Funnet. Beräknadt. a b Er 22,16 23,00 DANN Au 26,18 20,74 26,53 Er SÖKT Au 68,17 68,52 68,89 : Erbiumqvicksilfverklorid, Ex Cl; +5 Hg Cl, +6 H; O (?). Ur den koncentrerade lösningen af de bägge enkla salterna er- hållas små, rosenröda kuber, som deliqvescera i fuktig luft. Det mellan papper pressade saltet förlorade endast 1!/3 proc. vid torkning öfver svafvelsyra. Öfver svafvelsyra torkadt salt gaf vid analys: a. 1,284 or. sat 0,842 gr. Hg S och 0,143 gr Er, Og OSKEL SOS oms samt ser oc. Hos och 051965 SLIT Funnet. Beräknadt. a b Er KORTIG I,53 I,80 Hg 30,53 SUN DT,47 Vattenhalten är osäker af det skäl, att några molekyler vatten mer eller mindre förorsaka endast ringa skilnad i pro- centtalen af Hg och Er. Samma formel med 8 H,0O fordrar rex eo Er och 36,31 Hg. 6 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI, Yttriumrodanid Qvicksufvercyanid, Y (CNS); +3 Hg (CN), + 12 H,0. De enkla salternas blandade lösningar afsätta platta, sexsidiga, tafvelformiga kristaller, hvilka vid torkning öfver svafvelsyra förlora 7 mol. H;O (funnet 10,19, beräknadt 10,20) samt hela vattenhalten vid upphettning till 100”—110”. 0,7275, gr. förlorade mellan 100—110” 0,1225 gr H, O samt gaf 0,4125 or. HS och 0,067 gr. Y> Os. Funnet. Beräknadt. N (CNS: I Dise 21,33 ES(ON)3 6159 61,19 1550 16,84 INA SN 100,00 Erbiumrodanid Qvicksilfvercyanid, Er (CNS); +3 Hg (CN), +12 H,O, bildar platta, svagt rosenröda, 1 hett vatten lättlös- liga prismer, hvilka vid torkning öfver svafvelsyra förlora 6 mol. H,O (funnet 8,42 proc., beräknadt 8,20 proc.) samt vid upphettning till 130” hela kristallvattenhalten. 0,386 gr. förlorade vid upphettning till 130” 0,062 gr. FH5 Or samt. gaf 0,207 er. Eos och 0j05720 gts Bro ON Funnet. Beräknadt. z Er (CNS); 26,24 26,17 Ho (CN), 38,25 d7T,42 RO 16,06 16,41 100,55 100,00 Basiskt erbiumnitrat. Det basiska salt, som erhålles ge- nom det neutralas upphettning till börjande sönderdelning samt återstodens upplösning i kokande vatten och kristallisering, är enligt BaHr och BUNsSEN 2(Er. 03.3 NO.) + Er, 0; +9 H, O. Vid analys af ett på detta sätt erhållet samt väl kristalliseradt salt, hvilket genom pressning mellan sugpapper befriades från mo- derlut, visade sig sammansättningen öfverensstämma med den ovanliga formeln 3 Er, Os, 4 N, O;, 20 H, 0. Det af mig ana- lyserade saltet vittrade öfver svafvelsyra och förlorade 6,20 procent vatten. Det af BAHrR och BUNsSEN undersökta saltet var luftbeständigt. i a, 1,18 gr. mellan papper pressadt salt förlorade öfver svafvelsyra 0,0735 gr. samt gaf vid upphettning med koppar 57 C.e. qväfgas af t. 15” under barometertrycket 771 m.m. samt mätt öfver vatten. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 12. 7 b. I,194 gr. förlorade öfver svafvelsyra 0,076 gr. H, O. Det kokades med barythydrat och gaf 0,702 gr. Er, Os, och efter bortskaffandet af öfverskott af barythydrat erhölls med svafvelsyra 0,578 gr. Ba SO,. ce. 0,516 gr. förlorade öfver svafvelsyra 0,031 gr. H, O samt gaf vid glödgning 0,304 gr. Er, Os. Funnet. Beräknadt. j ä b 6 Er, Os oo — 38,79 38,91 29,58 NSI 22000 22,35 — 22,05 HO 6,23 6,37 6,01 "6,42 (7. mol.) Huruvida de af Bahr och Bunsen samt af mig undersökta basiska nitraterna varit identiska eller icke är svårt att afgöra. Bahr och Bunsen analyserade saltet efter torkning öfver svaf- velsyra och funno 61,68 proc. Er, Os, under 'det mina analyser beräknade på material torkadt vid 100” gifva 62,74 proc. Er, 03, hvilket kan anses öfverensstämmande, då den af mig begagnade erbinjorden hade en något högre atomvigt än Bahr's och Bun- sen's. Dertill kommer att Bahr och Bunsen bestämt vatten- halten genom saltets upphettning, till 260” samt antagit, att Hölnkden: mellan kristallvattenhalten och erbinjorden utgjordes af salpetersyra. De funno sålunda 26,18 Proc NS OstETiden har icke tillåtit mig att repetera mina försök med nytt material. Yttriumformiat, Y .0,.3 COH+2 H,O, kristalliserar ur en sirapstjock lösning af ytterjord i myrsyra 1 vårtformiga aggre- gater af tätt hoppackade nålar. Saltet vittrar icke öfver svaf- velsyra, men förlorar lätt hela kristallvattenhalten vid 100— 110”s Starkare upphettadt sv: äter saltet ut likt rodanämicksalyer, AMON er sÄR0 0. EO NOckhO,s 2 ENSO bk 05896, Sr. gaf 0,173 = ROR 7 INDI ER SN ONE H, O El ENTER NO Funnet. Beräknadt. ad hb c NG OR 13,64 43,58 43,58 ESO —- 13,94 lösa Erbiumformiat, Er. 0,.3COH+2 H,0, bildar lättlösliga, rosenröda och vårtlika kristallaggregater af tätt hoppackade nålar. Saltet förändras icke vid förvaring öfver svafvelsyra, förlorar vid 100” allt kristallvatten och lemnar efter glödgning en högst volyminös erbinjord. 5 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. a. 10,7015) ov. gaf 0,8995 ST. Mrs 03 b. 1,317 gr. gaf vid upphettning till 100” 0,144 gr. H,O samt efter glödgning 0,746 gr. Er, O,. Funnet. Beräknadt. a hb IN, OR 26,94 260,64 26,96 HO —- 10,93 » 10558 Yttriumseleniat, a. Y,.0;.3 Se 0, +8 H, O. Detta seleniat anskjuter vid afdunstning i lindrig värme af en koncentrerad lösning. Stora, färglösa, 1 vatten lättlösliga kristaller, som icke vittra i luften, icke ens vid torkning öfver svafvelsyra. a. l,088 gr. förlorade vid 140” 0,208 gr. H,O samt gaf efter reduktion med klorväte och fällning med svafvelsyrlighet 0,352 gr. Se och 0,67 gr. Van SO, b. 1087 or. gar 0,347 ot. Se och 0666 OT NYSaRSEE e. T,088 gr. gaf 0,846 gr. Se och 0,666 gr. Ya 3 SO Funnet. Beräknadt. a hb c NOS HEDIN ZON ZONE 30,19 Se OO, 52,01 51,32 JUL 20,66 . la AON IE — — 19,15 b. Y,. 0.3 Se 0,+9 HO. Detta seleniat erhålles genom kristallisation af en koncentrerad lösning vid vanlig värmegrad. Stora och färglösa sexsidiga taflor, som vittra i luften. Saltet förlorar öfver svafvelsyra 7,10 proc. vatten eller 3 H,O (be- räknadt 7,01) samt vid upphettning till 100”—120” ANT Oe net 8,54 (beräknadt 9,352). a 0558) or. gat 0,167+ gr. Ser och 0,35 YSronSOE hb. Oe lr gr. gar 0;22956 Er Ne och 0223 OREAEAON 6. 10,746 ot. Sar 0;200coT. Se och 0,44 ST NOIR Funnet. Åldre försök. Beräknadt. d b e NEO SEE2S ME 29,30 28,60 30,00 29,48 Se Os 4811 48,48 47,84 47,23 49,48 De" bägge seleniaternas kristallform har blifvit undersökt af TOPSÖE). ') Mina äldre försök (Bih. till K. Vet. Ak. Handl, 1. 8, 36) gåfvo 10,90 proc: H;O: 2?) Bih. till K. Vet. Ak. Handl. Bd. 2:56, 26, 22: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O-12. Ö Erbiumseleniat. a. Er, . Og :3 Se O,+8 H, 0, erhålles ge- nom kristallisering vid 70” till 80” och anskjuter i rosenröda, sexsidiga taflor, som äro mycket lättlösliga 1 vatten. Rikon oroar 0.262 gr. Se och 0,427 81: KENO: b. 0,983 gr. gaf 0,2545 gr. Se och 0,4165 gr. Er, Os. e 0,717 gr. förlorade vid upphettning till 120” 0,114 gr. EO: Funnet. Beräknadt. tt hb c Er, Os; 42,28 42,37 — 4I.57 Se0: 4170, 46 -- 41,68 HO — = 15.90 15575 b. Er,. Og. 3 Se O,+9 H; O, kristalliserar vid afdunstning vid vanlig temperatur i väl utbildade, lättlösliga kristaller. Saltet blef icke analyseradt, men dess sammansättning framgår af isomorfien med motsvarande yttriumsalt!). Ett tredje erbi- umsulfat erhålles ofta genom lösningens afdunstning vid vanlig värmegrad i fina, till bollar hopfogade nålar. Yttriumkaliumseleniat, Y,.0g-3 Se 0, + Ks. 03. Se Oj + 6 H, O, kristalliserar vid frivillig afdunstning i halfklotformiga bollar af tätt hoppackade nålar. Saltet förlorar icke kristall- vatten, hvarken vid torkning öfver svafvelsyra eller vid upp- hettning till 1007. 0,781 gr. förlorade vid 185 0,0680 gr. H,O samt gaf ,0,2645 gr. Se och 0,534 gr. Y, 23. SO,+K,;. SO, hvaraf erhölls (ITE Sater LO EE | Funnet. Beräknadt. VIOLA 24,24 KORS 10,03 Se O,- 34,44 34,21 SKO) ÖAR ORMEN 50 Vid ett annat försök att upphetta saltet till 190” erhölls en vigtförlust af 9,80. Saltet qvarhåller således vid denna värmegrad 2 H, 0. Eibirmkolmmseleniat, Ers. Of .-3 Se Os ir Ka. 0, . Se 0, + 8 H, 0, kristalliserar ur en koncentrerad lösning i små, rosen- röda kristallvårtor, som icke förändras hvarken vid torkning 10 CLEVE, BIDRAG TILL JORDARTMETALLERNAS KEMI. 0,563 gr. förlorade vid: 180”—190” 0,0465 gr. H,O och gaf 0,156 gr. Se samt 0,4095 gr. Er, 3 SO, +K, SO,, hvarur” erhölls 0,195 gr. Er, Os. Funnet. : Beräknadt. Er, Os 34,64 34,30 KÖ 9,05 5,28 Se 0, 44,54 44,74 EO ö;26 OLE ÖT Saltet qvarhåller således vid 190” 3 H, O. Yttruumamoniumseleniat, Y,. 05.3 Se O,+(NH,)a. 05. Se O, +6 H, O, kristalliserar vid frivillig afdunstning i halfrunda aggregater af färglösa prismer. Saltet är högst lättlösligt och förändras icke vid torkning öfver svafvelsyra, men förlorar vid 1007 4,13 och vid 150” ytterligare 4,41 proc. H-OM(2 HO motsvarar 4,02 proc. H, 0). av Isis er. gaf 0534 gr. Se och O,381 ofte OEEta såsom oxalat. b. i 15029. gr. gaf 0,363 gr. Se och 052625) ot SrOSERd såsom hydrat. Funnet. Beräknadt. a h Y, 0, 24,57 25,51 25,37 Se O, 56,84 26,70 26,75 Erbiumamonvumsulfat, Er, . Og .3 SO, + (NH), : 05. SÖOs + 8 H, O, anskjuter ur en högst koncentrerad lösning i små, ro- senröda, platta prismer. Saltet vittrar öfver svafvelsyra och förlorar 7,50 procent vatten, vid upphettning till 100” ytter- ligare 4,36 proc. samt hela vattenhalten vid 190”; 4 mol. H;O motsvara 7,96 proc. H;O och 2 H, O 3,98 proc. 0,8135 gr. förlorade vid 190” 0,126 gr. H;O och gaf 0,553 ta INR BS Funnet. Beräknadt. Er) Oy ANAR 42,99 EH; O 15,49 15,91 Erbiumamoniumseleniat, Er,. 04. 3 Se O, + (NHj)a- 03 - Se 0; +4 H, O, kristalliserar i fina, till halfklotformiga aggregater förenade nålar. Saltet är lättlösligt och förändras icke vid torkning öfver svafvelsyra. 0,7345 gr. förlorade vid upphettning till 190” 0,054 gr. HO och gaf 0,225 gr. Se och 0,277 gr. Er, Os. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BANDS 2: N:o 12. 11 Funnet. Beräknadt. IBr03 Sö 38,11 Se OO, 49,24 49,75 H,0O 7,35 7,05 Erbiumnatriumsulfat, Er, . Og .3 503 + 5 (Na, . 03. 505) + 7H,0. Vid frivillig afdunstning af de enkla salternas blan- dade lösningar erhållas rosenröda, lättlösliga kristallskorpor, som icke förändras vid torkning öfver svafvelsyra. Saltet för- lorar vid 100? 3,09 proc. H, O, hvilken vattenhalt ligger midt emellan 2 och 3 H, O. 0,776 gr. förlorade vid 200” 0,068 gr. H,O samt gaf 0,19. Etsi Öskockt 0377 gr. Nas SOL Funnet. Beräknadt. Er; 03 25500 26,56 INESKO) BRON 21,16 1250) 5,76 5,60 Erbiumnatriumkarbonat, Er, . 04.3 CO +5 (Na,. 03. CO) + 36 H,O. Om en lösning af erbiumnitrat fälles med ett öfver- skott af erbiumkarbonat, erhålles en volyminös och flockig fällning, som efter någon tid löses vid vanlig temperatur. Efter en kort tid afsätta sig ur den rosenröda lösningen stora och väl utbildade, rosenröda kristaller, som vittra i luften och icke utan sönderdelning lösas i vatten. Saltet förlorar vid torkning öfver svafvelsyra 35,24 proc. H,O eller 33 mol. HJO (beräknadt 34,98 proc.). GOTT Or gaf 0,819 OT. Br, 3 SOA + Nagy SO OO s sal Öje gr CO CSO 6 or San 0,24 or ir, O3 Och Oj NOEN SOT dJNAs5e om san 0,33 or. Hr, 0: och 0,605 gr Nar SOT Funnet. Beräknadt. a hb (6 Er, 0, -— — 22,62 22,67 22,90 Na, O = = SR 18,01 18,24 CO, — 20,12 -— — 20,72 Er, 3 SÖ, +Na, SO, = 78,22 = = — 18,81 EN AneNPett | 4) NS I rn ä SL i BRN TR HUN Där tj ÅA | M é KON Te ngt lt j ) ” KJ Arran i al IK il: N OBH a NK "nn a MH tål vil uven lant anresodt nabtättin 8 | 4 AL JR bruk FN ALA LE vänt LON ski Yr tt KO TMIFSTI TN lvvel ur i end 10 | - b ( Jt j | y Å Uv i HS i 4 yb ATT ' X ; p rd i -T 5 ' 9 å Li ' I I Å ” Te ” a ; Å [| l rn I TAf 4171 || p f f I) d ( ' | I Å I N u N Å [d i VE Ja ref (d 4 LÄ 3 j pb! 3 SVE På FRA Ia i = or (UR - f : , ” i - BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 2. N:o 18. RECHERCHES LE SYSTENE DES BLATTAIAEN GC SKAR: STOCKHOLM, 1874. P: A, NORSTEDT & SÖNER KONGL, BOETRYOCOKARE. LEAD EE I o SINEPEEK "af FAR a nå K Söp qi Ad - ' TTT EISEA | ' N i LI nn id dd $ 4 "NN NM hj $ SF i . [| I [1 2 I nn bh sl old hå 5 i då I N 14 NA ) vt [| LU Lr 7 HM i H ON [| - UTMANA INA vm NS vt Ör i UELEV NT ART KRM Hard TÅR a NAN RNA SA LR / - i jå ' a go ON Nun r : 6 [| Lu Ir KLARA sd rg h UR " ÅA -': ' t 4 ) i ' [ L Ä j t ba NV ÅRA VIS å a OA GR a Sn UNDER 6 SS NAER DALIN GT 1 FARAN le laps de temps de prés de dix ans qui s'est ecoulé depuis que Brunner de Wattenwyl publia son ouvrage bien connu: ”Nouveau systeme des Blattaires”, ce systeme n'a presque pas subi de modifications, ou du moins elles n'ont été que trés-peu essentielles. M. de Saussure, qui a traité les Blattaires 3 diverses reprises et dans plusieurs ouvrages tres-étendus, abandonnant ses vues précédentes sur la classification des orthopteres susdits, a adopté ce systeme comme sien avec trés-peu de changements et en conservant ax peu prés la méme caractéristique. HAS NARDT 040-890 ME I 334 u LIG pv VU MI or se g I hö SÅ v kb d Vv Förteckning på afhandlingar och notiser om cerium och dess föreningar. 1751. CRONSTEDT, Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd 12, sid. 227. 1784. BERGMAN, Kongl. Vet. Akad. Nya Handl. Bd 5, sid. 121. 1804. KLAPROTH, Gehlen's Neues Allg. Journal der Chemie, Bd 2 sid. 303. 1804. HISINGER och BERZELIUS, Gehlen's Neues Allg. Journal der Chemie. Bd 2, sid. 397; äfven Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, Bd il sid. 58 (1806). 1805. VAUQUELIN, Annales de Chimie, Bd 54, sid. 28. 1807. KLAPROTH, Beiträge zur Chem. Kentniss der Mineralkörper, Bd 4, sid. 140. 1810. HISINGER, Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, Bd 3, sid. 287. 1812. THOMSON, Transactions of the Royal Soc. of Edinb. Bd 6, sid. 384. 1813. THOMSON, Annals of Philosophy, Bd 2, sid. 147. 1814. LAUGIER, Annales de Chimie, Bd 89, sid. 306. 1815. BERZELIUS, Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, Bd 4, sid. 223. 1815. HISINGER, Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, Bd 4, sidd. 332, 378. 13818. BERZELIUS, Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, Bd 5, sid. 56. 1825—1826. BERZELIUS, Kongl. Vet. Akad. Handl. sid. 255, 279, 289, 311 (1825) och 64, 71 (1826). 1826. HEEREN, Poggendorff's Annalen, Bd 7, sid. 180. 1826. MOSANDER, Kongl. Vet. Akad. Handl. sid. 299. 1828. V. BONSDORFF, Kongl. Vet. Akad. Handl. sid 198. 1828. MARX, Schweigger's Journal fir Chemie und Physik, Bd 32, sid. 481. 1830. BERTHEMOT, Annales de Chimie et Physique, Bd 44, sid. 393. 1833. GÖBEL, Schweigger's Journal fir Chemie und Physik, Bd 67, sid. 78. 1834. DEMARCAY,. Annalen der Pharmacie, Bd 11, sid. 245. 1835. PERSOZ, Annales de Chimie et Physique, Bd 58, sid. 202. 1837. OrTTo, Poggendorff's Annalen, Bd 40, sid. 404. 1838. HISINGER, Kongl. Vet. Akad. Handl., sid. 187. 1838. RAMMELSBERG, Poggendorff's Annalen, Bd 44, sid. 557. 1840. SCHEERER, Poggendorff's Annalen, Bd 531, sid. 468. 1842. MOsANDER, Förhandl. vid Skandinav. Naturforskaremötet i Sthlm, sid. 387. 1842. RAMMELSBERG, Poggendorff's Annalen, Bd 55, sid. 63. 1842. BERINGER, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 42, sid. 134. 13843. BONAPARTE, Comptes rendus, Bd 16, sid. 1008. 1843. HERMANN, Journal fir prakt. Chemie, Bd 30, sid. 184, 193. 1845. BUNSEN, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 53, sid. 147. MARIGNAC, Archives des sciences phys. et nat., Bd. 8, sid. 265. WATTS, Quarterly Journal of the Chem. Soc. of London, Bd 2, sid. 140. SCHMIDT, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 83, sid. 329. BUNSEN, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 86, sid. 285. KJERULF, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 87, sid. 12. WÖHLER, Prakt. Uebungen in der Chem. Analyse, sid. 111. VERDET, Annales de Chimie et Physique, Bd 52, sid. 158. JEGEL och BUNSEN, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 105, sid. 40. é ORDWAY, Silliman's American Journal, Bd 26, sid. 205. HOLZMANN, Journal fir prakt. Chemie, Bd 75, sid. 321. RAMMELSBERG, Poggendorff's Annalen, Bd 107, sid. 631; Bd 108, sid. 40. 435. MARIGNAC, Annales des Mines, Bd 15, sid. 275. STAPFF, Journal fir prakt. Chemie, Bd 79, sid. 257. MAYER, Chemical News, Bd 2, sid. 27. CZUDNOWICZ, Journal fir prakt. Chemie, Bd 80, sid. 16. NORDENSKIÖLD, Öfversigt af Kongl. Vet. Akad. Förhandl., Bd 17, sid. 442. LANGE, Journal fir prakt. Chemie, Bd 82, sid. 129. CZUDNOWICZ, Journal fir prakt. Chemie, Bd 82, sid. 277. HERMANN, Journal fiir prakt. Chemie, Bd 82, sid. 385. HOLZMANN, Journal fir prakt. Chemie, Bd 84, sid. 76. CLEVE, Öfversigt af Kongl. Vet. Akad. Förhandl., Bd 19, sid. 425. HOLZMANN, Zeitschrift der Chemie und Pharmacie, Bd 5, sid. 668. POoPP, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 131, sid. 359. GIBBS, Silliman's American Journal, Bd 37, sid. 352. HERMANN, Journal fir prakt. Chemie, Bd 92, sid. 113. DELAFONTAINE, Archives des sciences phys. et nat., Bd 22, sid. 38. ULLIK, Sitzungsberichte der Wiener Akad. d. Wiss., Bd 52, sid. 115. WINKLER, Journal fir prakt. Chemie, Bd 95, sid. 410. WÖHLER, Annalen der Chemie und Pharmacie, Bd 144, sid. 251. PATTISON och CLARKE, Chemical News, Bd 16, sid. 259. NORDENSKIÖLD, Öfversigt af Kongl. Vet. Akad. Förhandl., sid. 399. WOOLF, Silliman's American Joural, Bd 46, sid. 53. ZSCHIESCHE, Journal fir prakt. Chemie, Bd 107, sid. 65. SONNENSCHEIN, Berichte der Deutsch. Chem. Gesellschaft in Berlin, Bal 3: std 631 WING, Silliman's American Journal, Bd 49, sid. 356. ERK, Jenaische Zeitschrift fir Med., Nat. etc., Bd 6, sid. 299. MENDELEJEW, Bulletin de VI'Acad. d. Sciences de St. Pétersbourg, Bd 16; sid: 45. NORDENSKIÖLD, Öfversigt af Kongl. Vet. Akad. Förhandl., sid. 13. RAMMELSBERG, Journal of the Chemical Society, Bd 11, sid. 9. MARIGNAC, Archives des sciences phys. et nat., Bd 46, sid. 205. RAMMELSBERG, Berichte der Deutsch. Chem. Gesellsch. in Berlin, Bd 6. sid. 84. RADOMINSKI, Bulletin de la Soc. Chim. de Paris, Bd 21, sid. 293. Oaktadt få bland de sällsyntare elementen hafva varit före- mål för så många vetenskapliga undersökningar som cerium, äro denna metalls egenskaper och föreningar likväl ännu ganska ofullständigt bekanta. Orsaken härtill ligger dels deruti, att före MOSANDERS upptäckt af didym (1842) alla undersökninger öfver cerium nödvändigt varit gjorda med orent material, dels deruti, att äfven efter denna upptäckt, till följd af svårigheten att befria cerium från lanthan och didym och bristen på skarpa reaktioner på dessa senare, flertalet författare i detta ämne sannolikt sysselsatt sig med af lanthan och didym förorenade ceriumpreparater. GLAD- STONE's upptäckt (1858) af den utomordentligt skärpa reaktion på di- dym, som vi uti dess absorptionsspektrum ega, har visserligen härvid åstadkommit en förändring till det bättre, men då de nyaste för- fattarne i detta ämne hufvudsakligen sysselsatt sig med ceroxidens intressanta, men obeständiga salter, har jag trott en närmare undersökning af ceroxidulens betydligt varaktigare föreningar, särdeles dess dubbelsalter, ej vara opåkallad, isynnerhet som möj- ligen derigenom något ljus kunde kastas på den af MENDELEJEW nyligen uppstälda frågan om ceriums tre- (och fyr-) atomighet. För fullständighetens skull har jag emellertid i det följande sökt redogöra för alla mig bekanta arbeten öfver cerium, således äfven för sådana, hvilka afhandlat föreningar, med hvilka jag ej sjelf sysselsatt mig. Till ifrågavarande undersökning har jag hufvudsakligen blif- vit föranledd genom uppmaning af Adjunkten m. m. Dr P. T. CLEVE, under hvilkens ledning jag äfven utfört densamma, och är det mig en kär pligt att erkänna den tacksamhetsskuld, hvari jag står till honom för det utmärkt välvilliga sätt, hvarpå han under arbetets fortgång alltsomoftast bistått mig med värderika råd och upplysningar. Genom Dr ÖCLEVES samtida arbete öfver den med cersesquioxiden fullkomligt isomorfa lantanoxiden hafva mina analyser dessutom på ett välkommet och välbehöfligt sätt blifvit kontrollerade. 6 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Efterföljande undersökning är verkstäld å Kongl. Tekno- logiska Institutets laboratorium. Råmaterialet, utgörande dels pulveriserad cerit, dels blandade oxider af cerium, lanthan och didym, erhölls, jämte en mindre portion lanthan- och didymfri ceriumbioxid, genom Dr ÖCLEVES försorg från Riksmuseum. Vid Bastnäs nära Riddarhyttan i Vestmanland finnes en nu- mera öfvergifven och ödelagd koppargrufva, kallad S:t Görans eller Bastnäs nya grufva, hvilken bearbetades på 1750-talet. I denna grufva förekommer ganska ymnigt ett mineral, som ut- gjorde gångart för koppar- och vismut-malm och som till följd af sina ovanliga egenskaper redan tidigt ådrog sig mineralogernas uppmärksamhet. Den, som först synes hafva något närmare stu- derat denna stenart, är CRONSTEDT. Han beskrifver den såsom till färgen rödlätt, stundom blekgul, grynig i brottet och icke kristalliserande. Dess egentliga vigt fann han vara 4,988. OÖRON- STEDT ansåg denna stenart vara en jernmalm, men fann den ”otroligt svår att reducera”. Det lyckades honom dock slutligen att efter långvarig upphettning med en fluss af kol, borax, sal- miak m. m. erhålla ett ”järn-korn”, som var sprödt och starkt magnetiskt. Jämte detta mineral beskrifver ÖRONSTEDT ett annat från Bispberg i Dalarne;' han gifver båda namn af ”järn-sten” och anser dem ”innehålla järn-jord, men tillika en annan, som ganska trögt förslaggas”. Till följd af sin höga egentliga vigt erhöllo dessa båda stenarter namnet ”tungsten” och definierades af CRON- STEDT såsom ”ferrum calciforme, terra quadam incognita intime mixtum”. ScHEELE undersökte sedermera tungstenen från Bisp- berg och upptäckte deruti wolfram; BERGMAN bekräftade denna upptäckt, men fann derjemte att tungstenen från Bastnäs icke innehöll den nya metallen, utan egde helt andra egenskaper. Enligt en analys, som verkstäldes i Upsala af spanjoren p'ELHUYAR, uppgaf BERGMAN dess sammansättning vara 12 TT ASA RAR RR RN sn 22 proc FI IESS 1 VN RAR LER ER LE MOS ARA AE DNS) INET IS SERA RN Ra An RDS ng LT BA såren DEN rLVÖRpProc: BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2: N:O 14. 7 I följd häraf erhöll det ifrågavarande mineralet namnet falsk tungsten eller Bastnäs tungsten och upptogs af KIRWAN i hans mineralogi under namn af blekröd kalksten. Den höga egentliga vigt, som utmärker Bastnäs tungsten, häntydde emellertid på att denna uppfattning af dess samman- sättning troligen vore oriktig, och efter GADOLINS upptäckt af ytterjorden dröjde det ej heller länge förr än mineralet från Bastnäs åter blef föremål för vetenskapliga undersökningar. År 1803 företogo sig nämligen HISINGER och BERZELIUS att närmare undersöka detsamma i hopp om att finna ytterjord såsom en af dess beståndsdelar. Ungefär samtidigt sysselsatte sig äfven KLAP- ROTH i Berlin med samma ämne. Desse författare beskrifva alla mineralet såsom till färgen blekrödt till rödbrunt, sällan gult, i brottet småsplittrigt, för öfrigt derbt, ogenomskinligt, glanslöst = OO eller svagt skimrande samt icke synnerligen hårdt. Egentliga vigten uppgifves af KLAPROTH vara 4,66, af HISINGER och BER- ZELIUS från 4,714 till 4,935. Vid närmare undersökning af stenarten funno såväl BERZE- LIUS och HISINGER som KLAPROTH (ehuru de båda förre och den sistnämnde arbetade fullkomligt oberoende af hvarandra) att der- uti såsom integrerande beståndsdel ingick ett hittills obekant ämne. KLAPROTH karakteriserade detta såsom en jordart, hvilken han benämnde ochrottjord (af wyoos, brungul) på grund af dess egenskap att genom glödgning erhålla en ljusbrun färg. Sjelfva mineralet kallade han ochrott och angaf dess sammansättning vara (ÖGON OO or a Sr secr aS NR c 54,5 proc. USES Yn Anette Np DV ÅREN BR 24,0 » SMET ORT GA mn rd EE AD Vatten (glödgningsförlust)...... FH ORO RE TENORELIDISKG 23 NES BNER GLEN BOSSE LS 2 ND 100,0 proc. HISINGER och BERZELIUS ansågo det nya ämnet vara oxiden af en hittills okänd metall, hvilken de gåfvo namnet Cerium, efter den kort förut af PrazziI upptäckta planeten Ceres. ”Efter latinska böjningen af Ceres”, säga de, ”hade den väl bordt heta Cererium ; men då detta faller obehagligt för uttalet, och det för öfrigt blott var frågan om et namn, så trodde vi at denna ore- gelbundenhet kunde vara tillåten ” (KLAPROTH,' som ett par år derefter anslöt sig till de båda svenska kemisternas åsigt, före- slog likväl och fasthöll vid benämningen Cererium för att und- 8 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. vika härledningen af metallens namn från ordet cera (vax), men detta förslag vann ingen anklang.) I enlighet härmed gåfvo de åt mineralet från Bastnäs namnet cerit, som sedermera bibehållits. Enligt deras analyser består ceriten af Ceriumoxid... ..... något mer än 50,0 proc. FGTSGISyk AR (oe s keRE NRNEOR 23,0 » IKrolsyrad ökallsk ar fatet Sh KSL JCTNOXTA. ske LEE SEE OA Oaktadt glödgningsförlusten här ej blifvit inberäknad, är sum- man likväl större än 100, hvilket HISINGER och BERZELIUS förklara dermed, att såväl cerimm som Jern i ceriten ingå i form af för- eningar, mindre syrsatta än de, i form af hvilka de blifvit vägda. Så väl KLAPRoTH's som de båda svenska kemisternas arbeten offentliggjordes 1804 i den af GEHLEN utgifna Neues allgemeines Journal der Chemie. Från båda hållen skickades derpå prof af cerit till VAUQUELIN i Paris, på det att denna auktoritet skulle yttra sig i frågan. VAUQUELINS arbete publicerades året derpå och han uttalade sig deruti afgjordt till förmån för HISINGERS och Brrzeiun åsigt. Enligt VAUQUELINS analys var ceritens sam- mansättning följande: (FERTUnN OKTR ÖR ND LOG NISCISYNAET AN See este ARE dee UR ISTI Ox CA RE NE BOLT AS Ne OST 10 UE Sion AA EE MERLIN ON ga Srnanlll JAbD IV ab LE TIG RSS FENG NA LERA] OZ ID ekar 5 I5,5 proc. Den nya oxiden blef nu föremål för åtskilliga undersökningar och man fann bland annat, att den ingick såsom beståndsdel i allanit, cerin m. ff. sällsynta mineral. Men år 1839 upptäckte MOsaANnDER efter fleråriga, trägna undersökningar, att hvad man kallat cerimmoxid i sjelfva verket var en blandning af egentlig ceriumoxid och en annan, ny oxid, som han benämnde lanthan- oxid (af tarFauretr, vara fördold). Denna upptäckt föranledde naturligtvis flere kemister, såsom SCHEERER, BERINGER, ÖTTO m. fl., att närmare studera den nya, renade ceriumoxiden. Men re- dan 1842 visade MOosaAnDER, att utom lanthanoxiden ännu en ny oxid, hvilken han kallade didymowxid (af didvunr, tvillingar, eme- dan den städse åtföljer lanthan-oxiden), förekom i den gamla ceriumoxiden och framstälde derjemte svårigheten af att full- komligt skilja de tre oxiderna åt. Det var alltså klart, att alla , BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 14. 9 de undersökningar, hvilka före denna tidpunkt blifvit gjorda öfver ceriumföreningar, hade verkställts med orena preparater. Åmnet fick sålunda ett nytt intresse och studerades ifrigt af flere veten- skapsmän, hvilka numera hufvudsakligen lade an på att finna lämpliga metoder att skilja de tre oxiderna åt. Sedan åtskilliga sådana, mer eller mindre goda, blifvit upptäckta, började de sär- skilda oxidernas föreningar att närmare undersökas. Likväl torde, som jag förut nämnt, renheten äfven af de ceriumföreningar. som undersöktes under den närmast på MOsAnpErs upptäckter följande perioden, kunna ifrågasättas, alldenstund före upptäckten af didymens absorptionsspektrum icke någon skarp reaktion på denna metall fans att tillgå. Efter denna upptäckt åter hafva flere utförliga undersökningar öfver cerium offentliggjorts af RAMMELSBERG, ÖZUDNOWICZ, ZSCHIESCHE, MARIGNAC, ERK m. fl. Amerikanaren WoLrF har nyligen uppträdt med påståendet, att äfven den ceriumoxid, som vi nu anse vara fullkomligt ren, innehåller en främmande oxid, genom hvars (delvisa) aflägsnande han funnit ceriums atomvigt blifva vid pass en enhet mindre än hvad som den allmänt antages vara. Han blef emellertid af dö- den ryckt från dessa undersökningar, hvilka väl torde behöfva be- kräftas, innan man deraf kan draga några slutsatser. Ceriums förekomst. Såsom bekant är cerium en bland de sällsyntare metallerna och förekommer aldrig i naturen i fritt tillstånd. Städse i för- ening med lanthan och didym, bildar cerium en beståndsdel af åtskilliga mineralier, de flesta ytterst sällsynta, hvilka hufvudsak- ligen förekomma i Sverige och Norge, äfvensom i Sibirien, Grön- land, Nya Granada o. s. v. Sålunda uppträder cerium 1 förening med fluor i yttrocerit, fluocerit, med fluor och kolsyra i hamartit, såsom fosfat i monazit, kryptolith, såsom karbonat 1 parisit, såsom silikat i cerit, allanit, orthit, pyrorthit, gadolinit, tritomit, i för- ening med titansyra i polymignit, rutherfordit, med titansyra och kiselsyra i tschewkinit, mosandrit, med tantalsyra i fergu- sonit, hjelmit, samt med tantalsyra och titansyra 1 pyrochlor, polykras, aeschynit och euxenit. Af dessa föreningar är ceriten den enda, som förekommer i större mängd och i följd deraf äfven den enda, som användes såsom material för framstäl- lande af så väl cerium- som lanthan- och didymföreningar. 10 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Beredning af rena ceriumföreningar. Framställningen af rena ceriumpreparater sönderfaller så att säga 1 två operationer. Genom den första af dessa erhåller man oxiderna af cer, lanthan och didym, eller de s. k. ceritoziderna, fria från öfriga metalloxider, genom den andra afskiljas lanthan- och didymoxiderna. De äldsta metoderna för erhållande af ren ceroxid gifva naturligtvis ej sådan, utan endast en blandning af ceritoxiderna. BeErzELIuS och HISInGER lösa ceriten i kungsvatten, neutra- lisera lösningen med kali och fälla den derpå med kaliumtartrat. Fällningen tvättas, glödgas svagt och behandlas med utspädd ättiksyra för att befrias från kalk, hvarpå den åter tvättas och torkas. De använda äfven följande, också af KLAPROTH begag- nade metod” ceritens lösning i kungsvatten försättes med amo- niumsuccinat, ända till dess fällningens röda färg börjar öfvergå till hvit, hvilket utvisar att allt jern blifvit utfäldt och att cerium- succinat börjar falla. Fällningen affiltreras då, och filtratet fälles med amoniak. É VAVQUELIN löser äfvenledes ceriten i kungsvatten, men af- skiljer jernet genom att utfälla ceren medelst amoniumoxalat ur en af klorvätesyra sur lösning. THOMSON använder samma metod för jernets afskiljande. Enligt VAUQUELIN kan ett ringa spår af Jern äfven borttagas medelst kaliumsulfhydrat, som först utfäller svafveljern, sedan cerhydrat. BERZELIUS förbättrade sedermera den af honom använda me- toden deruti, att han, sedan kiselsyran på vanligt sätt öfverförts 1 den olösliga modifikationen och afskiljts, i lösningen inledde vätesvafla och derigenom afskiljde de spår af koppar, vismut, molybden m. m., som förorena råmaterialet. Den från svafvel- metallerna affiltrerade lösningen behandlades derpå med klor för att öfverföra den genom vätesvaflans inverkan bildade jern- kloruren till klorid, hvarpå jernet bortskaffades medelst amonium- succinat eller -benzoat. DEMARCAY löste ceriten i klorvätesyra, afdunstade till torrhet för att frånskilja kiselsyran, utdrog återstoden med vatten, ko- kade lösningen med salpetersyra och digererade den, efter af- svalning, med bariumkarbonat för att afskilja jernet. PERSoz an- vände för jernoxidens frånskiljande kopparoxid, hvaraf öfver- skottet sedermera borttogs medelst vätesvafla. BERINGER utfäller ur ceritens lösning ceritoxiderna medelst en koncentrerad lösning af kaliumsulfat. "Efter någon tid afsätta w BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. Ul sig svårlösliga kristallkrustor af dubbelsalter af ceritoxidernas sulfater och kaliumsulfat. Dessa tvättas med en koncentrerad lösning af kaliumsulfat, hvaruti de äro olösliga och lösas derpå uti saltsyrehaltigt vatten. Ur lösningen kunna ceritoxiderna ut- , fällas med kali. Denna metod upptäcktes och användes först af BERZELIUS, som derigenom lyckades fullkomligt skilja cerium från yttrium (gadolinitmetallernas dubbelsalter med kaliumsulfat äro nämligen lösliga i en mättad lösning af kaliumsulfat) sedan han förut förgäfves sökt skilja de båda metallerna åt med amonium- karbonat, oxalsyra och ferrocyankalium. De härvid erhållna dubbelsalterna äro emellertid, såsom SCHEERER visat, smittade af jernoxidsulfat (stundom ända till 7 procent) och denne rekommen- derar derför att före fällningen med kaliumsulfat aflägsna jern- halten. ScHMIDT föreslår att glödga de jernhaltiga dubbelsulfaterna med kol, borttvätta det svafvelkalium, som härvid bildas, lösa återstoden i klorvätesyra, oxidera den i lösningen befintliga jern- : kloruren till klorid och derpå afskilja jernet medelst bariumkar- bonat. Då denna metod ej är lämplig vid qvantitativa analyser, föreslår han att i dylika fall fälla dubbelsulfaternas lösning med klorbarimum, afdunsta filtratet till torrhet (i vattenbad), lösa åter- stoden och behandla med bariumkarbonat. GiBBS rekommenderar användandet af natriumsulfat, 1 stället för kaliumsulfat, emedan det förra, 1 synnerhet om man opererar med heta lösningar, ger ett svårlösligare dubbelsalt och således fäller fullständigare. Fäll- ningen löses i varm, utspädd klorvätesyra och fälles med oxalsyra. Den metod, jag användt för att ur ceriten framställa rena ceritoxider, är följande, som först föreslagits af MARrRx, sedermera utbildats af MARrRIGNAC och numera med större eller mindre för- ändringar allmänt användes. Den ytterst fint pulveriserade ce- riten öfvergöts med koncentrerad svafvelsyra, Hvarvid massan under värmeutveckling pöste upp något och sedermera hårdnade till torra, askgråa klumpar. Dessa pulveriserades och behand- lades på nytt med svafvelsyra under uppvärmning på sandbad, till dess massan åter torkat. (Enligt SONNENSCHEIN skall sådan, med svafvelsyra behandlad, cerit äfven efter årslång förvaring vid behandling med vatten utveckla vätgas i betydlig mängd. DEMmARcAY har likaledes iakttagit att ceriten vid behandling med saltsyra utvecklar vätgas.) Den torra massan lades i en hessisk degel och upphettades i koleld till börjande glödgning, hvarmed- fortfors till dess den gråa massan blifvit rödaktig. Genom upp-- hettningen sönderdelades nämligen det bildade ferrisulfatet i 12 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. svafvelsyra och jernoxid, som färgade degelns innehåll rödt, un- der det att ceritoxidernas sulfater vid samma temperatur ej för- ändras på annat sätt, än att de förlora sin vattenhalt. Sedan degeln svalnat, pulveriserades den numera rödaktiga massan och infördes i små portioner under flitig omröring 1 kallt vatten. Härvid löste sig de vattenfria ceritoxidsulfaterna, under det att kiselsyra och jernoxid, jämte något gips m. fl. föroreningar stan- nade olösta. Lösningen filtrerades och fitratet afdunstades på sandbad, då inom kort en ymnig kristallisation af ceritoxidsulfater erhölls. De utkristalliserade salterna afskiljdes, och moderluten gaf vid afdunstning en ny qvantitet salter, som tillvaratogos. Detta upprepades till dess moderluten blifvit afdunstad till ganska ringa volym. De erhållna sulfaterna befriades från moderlut, löstes i kallt vatten och fäldes med natronlut. — Det är af största vigt att vid kiselsyrans och jernoxidens afskiljande använda så kallt vatten som möjligt, emedan man i annat fall riskerar att en stor del af ceritoxidernas sulfater stannar bland de olösliga föroreningarna, alldenstund vid lösningens uppvärmning vatten- fattigare, betydligt svårlösligare salter bildas. Derföre torde också HoOLZMANNS, äfven af MAYER använda, metod att utdraga den glödgade massan först med hett vatten och sedan med utspädd salpetersyra, vara mindre lämplig. Marx rekommenderar att före behandlingen med svafvelsyra glödga ceriten, emedan den derigenom blir lättlösligare. JEGEL sönderdelar äfven ceriten med svafvelsyra, men af- skiljer ej jernet genom någon särskild operation, utan fäller lös- ningen, sedan den genom vätesvafla blifvit befriad från deraf fällbara metaller, med oxalsyra, sedan först en betydlig mängd klorvätesyra blifvit tillsatt, för att hindra att oxalater af jern och kalk falla jämte ceritoxalaterna, hvilka efter tvättning och glödg- ning gifva från föroreningar fria ceritoxider. Mot denna metod har man anmärkt, att oxalsyran dervid går helt och hållet för- - lorad, hvilket, i synnerhet om man arbetar med större qvanti- teter, ger MARIGNAC's metod företrädet af mindre kostnad. Den på något af nu omnämnda sätt erhållna blandningen af de tre oxiderna bildar ett pulver, hvars färg varierar från tegel- rödt till kanelbrunt, allt efter de omständigheter, under hvilka detsamma erhållits. Blandningen af de tre metalloxiderna är betydligt lättlösligare i syror än den rena ceriumbioxiden. | Många äro de metoder, som användts för att skilja cerium från lanthan och didym, men de kunna dock i allmänhet för- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 14. 13 delas på tre grupper, allteftersom särskiljandet åstadkommes genom extraktion med utspädda syror, | oxidering af ceriumsesquioxiden (medelst klor, blysuperoxid 0. d.) eller utfällning af basiska cerrumbioxidsalter. Redan före upptäckten af didym sökte SCHEERER rena cer från lanthan genom att lösa de blandade oxiderna i klorvätesyra, neutralisera med amoniak, tillsätta amoniumacetat och fälla med amoniumoxalat samt glödga fällningen. Genom dessa operationer skulle närvaron af basiska salter bland oxiderna förekommas. ' Den glödgade fällningen behandlades derpå med salpetersyra, ut- spädd med 50 gånger sin vigt vatten, då lanthanoxiden löstes, under det att ceriumbioxiden qvarstannade olöst. Denna metod, som ursprungligen angifvits af MosaANnDER, användes äfven af Ma- RIGNAC, som emellertid förändrat den derutinnan, att han först behandlar de genom nitraternas glödgning erhållna blandade oxi- derna med hundrafaldigt utspädd salpetersyra, men sedan, för att utdraga de sista spåren af lanthan- och didymoxid, med temligen koncentrerad syra. Den olösta återstoden måste likväl åter upp- lösas i svafvelsyra och fällas med amoniumoxalat samt fällningen glödgas och på nytt behandlas med utspädd salpetersyra och detta upprepas, till dess utspädda syror ej längre förmå lösa något af återstoden, som då efter uttvättning är ceriumbioxid, hvilken emellertid enligt HERMANN ännu icke är fullt ren. Då härtill kommer, att städse ceriumsalt går i lösningen jämte lanthan- och didymsalter och särskiljandet således är ofullständigt, bör det ej förundra oss, att denna metod numera är nåstan öfver- gifven. Detsamma är förhållandet med den af BONAPARTE före- slagna, att lösa de blandade oxiderna i salpetersyra och fälla med valeriansyra, då rent ceriumvalerianat skulle erhållas, emedan detta salt är olösligt i salpetersyra, hvilket ej är fallet med lan- than- och didym-valerianaterna. Warrts uppgifver att om de genom oxalaternas glödgning erhållna blandade oxiderna kokas med en lösning af salmiak, så lösas lanthan- och didymoxid under utveckling af amoniak ' och föl lceriumbioxid stannar olöst. Lösningen afhälles tid efter annan och ersättes med ny salmiak och dermed fortsättes, tills vätskan ej längre gifver fällning med amoniumoxalat. Den olösta återstoden uttvättas med salmiakhaltigt vatten och befrias genom glödgning från amoniumsalter. 14 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Efter sin upptäckt af didym använde MOsaANnDER oxidatiol medelst klor för att afskilja cerium. Denna också af MARIGNA( rekommenderade metod har jag användt och dervid förfarit p följande sätt: Den genom de blandade sulfaternas lösning och fällning med natron erhållna blandningen af de tre oxidernas hy drater tvättades med kallt vatten SE dekantering), upp- slammades derefter i vatten och behandlades med klor till full mättning. Härvid förändrades blandningens färg, en ljusgul fäll- ning af cerrum bioxidhydrat bildade sig, under det att lanthan- och didymoxidhydraterna upplöstes. Då emellertid detta särskil- Jande endast är approximativt, lemnades blandningen att stå ett dygn i ett tillslutet kärl för att digereras med den klorrika vät- skan, hvarefter fällningen affiltrerades, tvättades och löstes i klor- vätesyra eller utspädd saltsyra, ur hvilken lösning den åter fäldes med natron eller amoniak, för att ånyo behandlas med klor. Sedan detta upprepats ett par gånger, pröfvades en koncentrerad lös- ning i klorvätesyra af en del af fällningen med spektroskop. Den gaf då alltid tydliga didymlinier, hvarför den underkastades förnyad fällning och behandling med klor o. s. v., hvilket upp- repades ända till dess den koncentrerade lösningen vid pröfning ej längre gaf några linier, hvartill vanligen erfordrades 5 till 6 behandlingar med klor. Den sist erhållna fällningen, som sålunda bestod af rent ceriumbioxidhydrat, löstes derpå i klofvätesyra och fäldes med oxalsyra. Sedan den i början af ostlika klumpar be- stående fällningen blifvit kristallinisk, affiltrerades den, torkades och glödgades i en platinaskål till dess den helt och hållet för- vandlats till gul ceriumbioxid. Sedan denna genom kokning med vatten befriats från en möjlig halt af alkalier, löstes den genom kokning med svafvelsyra under tillsats af svafvelsyrlighetsvatten för att reduceras till sesquioxid. Lösningen behandlades med vätesvafla, hvarvid en obetydlig mörkbrun fällning (af svafvel- koppar, svafvelmolybden o. d.) afsatte sig. Den filtrerade lösningen afdunstades på sandbad, då inom kort cersesquioxidsulfat utkristal- liserade. Detta salt, som utpressades genom papper och genom upphettning i platinaskål gjordes vattenfritt, tjenade sedermera till material för framställande af öfriga föreningar. Porr har modifierat MOSANDERS metod så till vida, att han löser de blandade oxiderna (erhållna genom glödgning af oxala- terna) 1 klorvätesyra, förjagar öfverskottet af syra, tillsätter na- triumacetat och inleder klor (eller tillsätter natriumhypoklorit) i lösningen, som deraf färgas gul och vid derpå följande upphett- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 14. 1 ning till kokning afsätter all cer i form af en ljusgul fällning, hvilken måste affiltreras hastigt, emedan den vid afkylning åter löser sig. PoPP uppger, att cerium på detta sätt kan qvantitativt skiljas från lanthan och didym, men enligt hvad ExK visat kan man medelst denna metod visserligen erhålla rena ceriumförenin- gar, men icke cerfria lanthan- och didymoxider. GIBBs rekommenderar oxidation med blysuperoxid. Cerit- oxiderna lösas genom kokning med utspädd salpetersyra och lös- ningen behandlas med blysuperoxid. Härvid oxideras cerium- sesquioxiden till bioxid, hvarigenom vätskan färgas orangegul. Denna färgförändring utgör enligt GrBBs en skarp reaktion på ceriumsalter. Stort öfverskott af blysuperoxid och användande af koncentrerad salpetersyra böra undvikas, emedan i annat fall den bildade bioxiden under syreutveckling reduceras till sesqui- oxid, hvilket GiBBS anser bero derpå, att närvaron af en större mängd blynitrat hindrar sesquioxidens högre oxidering. Den med blysuperoxid behandlade lösningen afdunstas till torrhet, och återstoden upphettas, till dess en del af salpetersyran bortgått, hvarefter den behandlas med kokande salpetersyrehaltigt vatten. Härvid gå lanthan-, didym- och blynitrat i lösningen, under det att basiskt ceriumnitrat jämte något blysuperoxid qvarstannar olöst. Denna återstod uttvättas och löses i rökande salpetersyra. Lösningen utspädes med vatten, befrias från bly medelst väte- svafla och fälles med oxalsyra. Fällningen ger efter glödgning en oxid, hvars nitrat vid pröfning ej visade några af didymens absorptionslinier. Den lanthan och didym innehållande lösningen är 4 andra sidan fri från cerium, så att medelst denna metod ett fullständigt särskiljande åstadkommes. WINKLER uppgifver, att om ceritoxiderna lösas i varm klor- vätesyra, hvaraf öfverskottet genom afdunstning bortskaffas, lös- ningen försättes med på våta vägen beredd qvicksilfveroxid och derpå en utspädd lösning af kaliumpermanganat tillsättes, er- hålles en ljusbrun fällning, bestående af, utom qvicksilfveroxid och mangansuperoxid, ceriumbioxid och didymsuperoxid, under det att lanthanoxid, endast förorenad af ett spår didymoxid, stan- nar i lösningen jämte qvicksilfverklorid. Sedan fällningen lösts, kunna cer och didym derur afskiljas medelst kaliumsulfat och sedermera genom någon af de vanliga metoderna skiljas från hvarandra. Denna metod, som egentligen afser att skilja lanthan och didym från hvarandra, kan endast användas vid närvaro af 16 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. tillräcklig mängd cersalt, emedan annars blott en ringa del af didymen utfälles. PArTtISoN och ÖLARKE lösa blandningen af ceritoxiderna i kromsyra och vatten, afdunsta lösningen till torrhet och upphetta återstoden till 110”. Vid tillsats af hett vatten lösas lanthan- och didymkromaterna, men ceriumsaltet sönderdelas, så att ce- riumbioxid återstår såsom ett gulhvitt, olösligt pulver. Enligt uppgift skall särskiljandet blifva så fullständigt medelst denna metod, att man kan använda densamma vid qvantitativa be- stämningar. ZSCHIESCHE, som uppger sig hafva förgäfves sökt att genom glödgning med soda eller oxidation med amoniumnitrat sär- skilja cer från lanthan och didym, använder deremot följande modifikation af GiBBS metod: De blandade sulfaterna lösas i vatten och lösningen kokas med salpetersyra och så mycket mönja, att all svafvelsyra kan bindas vid blyoxid. Vätskan färgas härvid rödgul, blysulfat afskiljes och ceriumbioxidnitrat (jämte lanthan- och didymnitrat, blynitrat och något blysulfat) går i lösningen. Denna afhälles, sedan en del bly blifvit af- lägsnadt genom tillsats af utspädd svafvelsyra. Det olösta bly- sulfatet uttvättas med salpetersyra; lösningen afdunstas till siraps- konsistens samt ingjutes derpå i en stor qvantitet vatten, då rent basiskt ceriumbioxidnitrat afskiljes. Detta uttvättas väl, öfver- föres till sesquioxidsulfat genom upphettning med svafvelsyra i öfverskott, renas medelst vätesvafla från bly och kristalliseras. Lösningen, som jämte lanthan- och didymnitrat ännu innehåller cer, kan befrias derifrån, om den fälles med oxalsyra och fäll- ningen glödgas samt behandlas med mycket utspädd salpeter- syra, då all cer i form af bioxid (dock icke ren) stannar olöst. HERMANN behandlar de genom glödgning af nitraterna er- hållna blandade oxiderna med mycket utspädd salpetersyra, löser återstoden i svafvelsyra, utspäder lösningen med mycket vatten och upphettar till kokning, då enligt hans uppgift rent basiskt cersulfat utfaller. RAMMELSBERG förfar på samma sätt. WOLF fann emellertid, att detta basiska salt ännu höll didym, hvarför han renade det genom att lösa det i salpetersyra och åter utfälla det genom att öfverföra lösningen i ett kärl, innehållande en stor mängd kokande vatten. Genom att upprepa detta förfarande erhöll han slutligen didymfritt salt. WinG använde samma me- tod. ERK åter uppgifver, att han erhållit rent basiskt sulfat en- dast genom att lösa de blandade oxiderna i salpetersyra, afdrifva BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 14. 17 öfverskott af syra, blanda den sirapstjocka lösningen med kokande svafvelsyrehaltigt vatten och uttvätta det utfälda basiska saltet. Genom upprepade kristallisationer kan man ej skilja metal- lerna åt. WorF fann, att ceriumsulfat, som var förorenadt af ett spår didym, ännu efter 20 omkristalliseringar var didymbhaltigt. Bunsen har föreslagit följande, af flere kemister använda metod, som beror på egenskapen hos ceriumsesquioxiden att vid glödgning med magnesia vid lufttillträde oxideras till bioxid: Den från kiselsyra, jern, koppar, vismut, molybden m. m. be- friade lösningen af ceriten blandas med så mycket jernfritt mag- nesiumsulfat, att dess vigt är lika med ceritens. Blandningen fälles i kokning med natriumkarbonat, fällningen torkas, glödgas svagt och löses i koncentrerad salpetersyra. Ur lösningen erhållas kristaller af dubbelnitrater af magnesium och ceritmetaller, hvil- kas lösning, blandad med en stor mängd svafvelsyrehaltigt, ko- kande vatten, afsätter rent basiskt ceriumbioxidsulfat, som seder- mera kan lösas i koncentrerad svafvelsyra, reduceras med svafvel- syrlighet och fällas med oxalsyra. HOoLZMANN angifver, att pro- portionerna vid nyssnämnda operationer böra vara följande: 100 gram af dubbelnitraterna sammanrifvas med 100 kubikcentimeter vatten och blandas med 2 liter vatten, som blifvit försatt med 12 kubikcentimeter svafvelsyra. Blandningen måste upphettas till kokning, emedan i köld ingen fällning uppstår. Det basiska sulfatet uttvättas med kokande svafvelsyrehaltigt vatten. Genom dess digestion med kali erhålles ceriumbioxidhydrat, som är lätt- lösligt i koncentrerade syror. JEGEL blandar ceritoxalaterna med deras halfva vigt magnesia alba och glödgar blandningen svagt, då ett kanelbrunt pulver erhålles, som innehåller all cer i form af bioxid. Detta löses lätt i varm salpetersyra och förvandlas direkt till basiskt sulfat och nitrat, i hvilket senare fall utspäd- ningsvattnet bör vara salpetersyrehaltigt. MAYER förfar på samma sätt. CzuDNowricz smälter de erhållna dubbelnitraten vid en tem- peratur af 250—300”, till dess sönderdelning börjar imträda, då massan behandlas först med kokande, sedan med kallt, salpeter- syrehaltigt vatten, hvarvid basiskt cerimumbioxidnitrat afskiljes. Såväl CZzUDNOWICZ som ZSCHIESCHE finna emellertid användandet af magnesiumföreningar obehöfligt och rent af skadligt, emedan dels ceren icke fullständigt afskiljes, utan delvis qvarstannar i för- ening med magnesiumnitrat i form af sesquioxidsalt, dels talk- jorden är svår att skilja från lanthan- och didymoxiderna. 2 18 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Goda analytiska metoder för qvantitativt särskiljande af ce- rium från lanthan och didym torde ännu saknas. De i det före- gående omnämnda, af GIBBS samt PATTISON och CLARKE angifna, uppgifvas emellertid vara användbara vid analyser. MARIGNAC, CLEVE m. fl. hafva för qvantitativt bestämmande af cerium an- vändt ceriumbioxidsalternas egenskap att oxidera jernoxidulsalter. De blandade ceritoxiderna lösas i koncentrerad svafvelsyra och öfverföras i en jernklorurlösning af känd halt, hvarefter mäng- den af icke oxiderad jernoxidul bestämmes med kaliumperman- ganat. BUNSEN föreslår att bestämma halten af cerium indirekte på följande sätt: Sedan .man genom oxidation (med klor) erhållit cerium i form af (lanthan- och didymhaltigt) bioxidhydrat och uttvättat detta, kokar man det med rökande saltsyra, uppfångar den bortvikande klorgasen i en lösning af jodkalium och be- stämmer mängden af frigjord jod genom titrering med svafvel- syrlighet eller natriumhyposulfit. Mot hvarje atom jod svarar en molekyl ceriumbioxid, såsom synes af följande reaktions- formler: 2Ce0, + 8HCI1 = 2CeCl, +4H,0O + Cl, och Cl, +2KJ=2KCl+J, I den 'qvalitativa analysen skiljer man ceritmetallerna från öfriga af svafvelamonium fällbara metaller (utom thorium) der- igenom, att koncentrerade lösningar af deras salter fällas af en koncentrerad lösning af kaliumsulfat. Från thorium kunna de enligt HERMANN skiljas på det sätt, att en neutral lösning af de blandade sulfaterna kokas med natriumhyposulfit, då thorium- hyposulfit utfälles. Ceriums atomvigt. Cerimums eqvivalentvigt har åtskilliga gånger blifvit bestämd och i allmänhet med god öfverensstämmelse. BERINGER fann 1842 genom analyser af cerklorur, sulfuret, sulfat och formiat såsom medeltal 576,73 (0 = 100) eller 46,138. Då BERINGERS undersökningar emellertid gjordes före upptäckten af didym, "så voro hans cerföreningar med all säkerhet didym- haltiga. HERMANN bestämde 1843 eqvivalentvigten genom analys af vattenfritt ceriumsesquioxidsulfat och fann den vara 575,0 eller 46. MARIGNAC, som 1848 bestämde ceriums eqvivalentvigt, äfven- ledes genom analys af sulfatet, fann som medeltal 590,3 eller Fe SE BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD.; HANDL. B. 2. N:0 14. 19 47,24. Han erkände emellertid sedermera oriktigheten af detta tal och angaf såsom det rätta talet 575 eller 46. KJgJErRULF erhöll 1853 genom analys af oxalatet talet 727,33 eller 58,186, ett resultat, som man med säkerhet kan anse såsom oriktigt, alldenstund det så betydligt skiljer sig från alla öfriga bestämningar af cerimmms eqvivalent. JEGEL bestämde 1858 cerimms eqvivalent genom analys så- väl af ceriumbioxiden, som af sesquioxidens sulfat och oxalat. Såsom medeltal erhöll han 575,8 eller 46,064. RAMMELSBERG fann 1859 genom analys af oxalatet m. m. eqvivalentvigten vara 375,9 eller 46,073.- WoLrF erhöll 1868, genom att med didymfritt ceriumsulfat upprepa det förfarande, genom hvilket han skiljer cerium från lanthan och didym, produkter med allt mindre och mindre atom- vigt. Slutprodukten förvandlades liksom de föregående till sulfat, genom hvars analys WoLF fann ceriums eqvivalent vara 45,664. WinG förfor 1870 på alldeles samma sätt som WoLrF och erhöll talet 45,665. Om man afräknar KJIERULFS felaktiga bestämning, skilja sig de erhållna talen föga från 46, som också allmänt ansetts för ceriums rätta eqvivalent. Då cerium betraktats såsom en två- atomig metall, måste detta tal naturligtvis fördubblas, så att 92 blir ceriums atomvigt. Helt nyligen har emellertid MENDELEJEW uppträdt med förslaget att anse cerium för en tre- (och fyr-) atomig metall!) med atomvigten 138 (=3.46), på grund deraf att cerium då skulle erhålla en lämplig plats i det af MENDELE- JEW uppgjorda schemat öfver de enkla kropparne och cerium- bioxiden bilda en passande öfvergång från titansyran och zirkon- jorden till blysuperoxiden. En approximativ bestämning af spe- cifika värmet hos metalliskt cerium (från SCHUCHARDTS kemiska fabrik), som MENDELEJEW gjorde, gaf talet 0,05 eller i det när- maste samma tal, som han fann vid bestämning af bariums spe. cifika värme. Detta resultat talar äfven mycket för rigtigheten af MENDELEJEWS åsigt (138 .0,05=56,9). Mot denna har RAM- MELSBERG uppträdt på grund dels af att i vissa ceriumoxiduloxid- (>) ITA Tag n (bioxid)salter en bas af sammansättningen Ce;O, eller CeO + 20e,0; 1) Att, såsom här måste blifva fallet, finna ett och samma element uppträ- dande såsom både tre- och fyr-atomigt, är visserligen ovanligt och utgör alltid ett undantag från den allmänna regeln, men är dock ej allena- stående. Med molybden är förhållandet detsamma och wolfram uppträ- der såsom både fyr- och fematomigt element. 20 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. måste antagas, hvilken ej kan uppdelas i Ce,O, och CeO, !), dels att MENDELEJEWS ceroxider, Ce,O3; och CeO,, icke förhålla sig analogt med oxiderna R;0; och RÖO,, utan att t. ex. Ce,O, sönderdelar salmiaklösning, hvilket oxiderna R,O, vanligen ej göra, CeO, kristalliserar reguliert ?), såsom oxiderna R;O,, men ej isomorft med titansyra och zirkonjord o. s. v. Då emellertid nästan alla de föreningar af cerium, som jag undersökt, erhålla betydligt enklare och naturligare formler om metallen antages vara treatomig, än hvad de i följd af det äldre föreställningssättet skulle få, så har jag obetingadt anslutit mig till MENDELEJEWS åsigt och således i det följande öfverallt an- tagit ceriums atomvigt vara 138 >). Metalliskt cerium. Den rena cermetallen är ännu icke framstäld. Den ganska ofullkomliga kunskap, vi derom ega, är grundad på undersök- ningar, som blifvit anstälda med orent material, så att den van- ligen ytterst ringa qvantitet metall, som erhållits, alltid varit för- orenad af lanthan och didym och merändels af jern. Såsom förut blifvit nämndt, lyckades redan ÖCRONSTEDT att ur ceriten erhålla ett metallkorn, som dock antagligen till större delen bestod af jern. BErzELIus och HISInGER erhöllo vid glödg- ning af en intim blandning af ceroxid och kol icke metall, utan endast ett svart pulver, som löste sig i klorvätesyra och, enligt hvad MOsANDER visat, innehöll ceroxidul. VAUQUELIN sökte förgäf- ves att genom glödgning af en blandning af kol och ceriumoxalat framställa metallen; deremot lyckades han bättre genom använ- dande af ceriumtartrat, som tillsammans med kimrök, olja och borax upphettades i en porslinsretort, vid hvars hals ett rör af samma ämne var fastgjordt. VAUTQUELIN erhöll likväl blott en ringa qvantitet små metallkulor, något förorenade af jern, men betydligt hårdare, sprödare samt hvitare i färgen än denna metall. De löstes endast med stor svårighet i kungsvatten. Orsaken till det ringa utbytet anser VAUQUELIN ligga deruti, att metallen är flygtig vid hög temperatur. Något sublimat erhöll han likväl ej Zu ') Basen Ce,O, får likväl formeln Ce,,O,, om cerium antages treatomigt, och denna formel skiljer sig så föga från CeO,, att den torde kunna sak- löst ersättas deraf. ?) Jämför sid. 28. 3) Enligt WOLFS och WINGS bestämningar skulle atomvigten vara 137, men då nästan alla författare för öfrigt antagit eqvivalentvigten 46, har jag ej ansett lämpligt att frångå denna. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 21 i det för detta ändamål vid retorten fastgjorda röret. "THOMSON omnämner emellertid ett på CHILDRENS laboratorium utfördt för- sök, som tyckes tala för metallens flygtighet. Då nämligen ce- riumoxalat glödgades mycket starkt i en koldegel, hvars myn- ning bestod af en lerpipa, erhölls ej någon återstod. MosaAnDER, som förgäfves sökte reducera cerium genom att leda kaliumgas öfver upphettad ceroxidul eller fluorcerium (i förra fallet inträffade ingen, i senare en mycket ofullständig reduktion), nådde målet genom användande af klorcerium. För att erhålla detta vattenfritt, upphettade han svafvelcerium i en ström torr klorgas, hvarvid klorsvafvel bortgick och vattenfritt klorcerium (vanligen förorenadt af basiskt salt) återstod. Sedan klorgasen bortdrifvits genom en ström af torr vätgas, upphettades klor- cerium och kaliumgas leddes deröfver så länge som den absor- berades. Härvid erhölls en mörkbrun massa, som bestod af re- duceradt cerium, insmält i klorkalium. Då för att aflägsna detta senare ett lösningsmedel måste användas och detta, vare sig det var vatten eller sprit, dekomponerades af den reducerade metallen, så blef det erhållna ceriumpulvret alltid förorenadt af en större eller mindre mängd oxid. Denna orena, pulverformiga cer, som var röd eller rödbrun till färgen, sönderdelade vatten redan vid 0”, men vid kokning med samma häftighet, som om en svag syra varit närvarande. Af äfven mycket utspädda syror löstes den med lätthet. Då metallpulvret polerades, erhöll det en matt, oråaktig glans. Vid upphettning i fria luften eller i klorgas tände det sig lätt och förbrann med liflighet. Af luftens fuktig- het oxiderades det småningom. Med svafvel bildade det svafvel- cerium, men först vid stark upphettning. Upphettadt med fos- for deremot syntes det ej angripas. Det tycktes icke leda elek- triciteten. GÖBELS uppgift, att metalliskt cerium kan erhållas helt en- kelt genom glödgning af formiat i för luftens tillträde skyddadt kärl, fann BERINGER ej öfverensstämmande med verkliga förhål- landet. Likaledes försökte BERINGER förgäfves att reducera cer- oxid med kol vid häftig blästereld. Deremot erhöll han metallen i form af ett tungt, grått pulver, som för polerstålet antog me- tallglans, genom att i en ström torr klorgas upphetta en bland- ning af klorcerium och salmiak, till dess den senare bortgått, hvarefter lager af den återstående vattenfria cerkloruren, omvex- lande med natriumkulor, inlades i ett i ena ändan tillsmält glas- rör, som upphettades i koleld, hvarefter massan behandlades med 22 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. kallt vatten, som lemnade metallen olöst. Den oxiderades vid vanlig temperatur föga af vatten, men raskt vid kokning och särdeles lätt af syror. Vid upphettning i fria luften förbrann 4 T den under stark ljusutveckling till brun (således didymhaltig) oxid. PopPp har uppgifvit, att om ceriumoxalat glödgas i ett i ena ändan tillsmält glasrör, under det att luften så mycket som möjligt afhålles, erhålles metalliskt cerium såsom ett svartgrått pulver, som vid lindrig upphettning börjar glöda och förbrinner till röd oxid. Vatten synes icke verka oxiderande på detta pulver, ' som emellertid antagligen ej är annat än den af flere författare omnämnda föreningen mellan kol och cerium. WOÖELER tyckes bäst af alla hafva lyckats i framställningen af den reducerade metallen, men han erhöll den ej ren, utan blandad med lanthan- och didym-metall. Genom att i saltsyra lösa ceritoxid (erhållen genom glödgning af de blandade oxala- ” terna), tillblanda lika mycket klorkalium och salmiak, afdunsta till torrhet, upphetta återstoden tills amoniumsalterna blifvit bortdrifna, smälta massan och glödga den tillsammans med na- trium, erhöll WÖHLER jämte osmält, pulverformig metall äfven större och mindre kulor af cerium. De största vägde omkring 60 milligram. Han beskrifver dem såsom egande en färg, hvil- ken ligger mellan jernets och blyets; polerad har metallen stark glans, är smidig och mjuk, nästan som bly. Dess egentliga vigt är ungefär 5,5 vid +12" C. I luften anlöper den småningom med blå färg (den osmälta, pulverformiga metallen förbrinner till oxid vid lindrig uppvärmning i luften, redan under 100”). Med vatten utvecklar den vätgas, men först vid kokning och då svagt. Af klorvätesyra och utspädd salpetersyra löses metallen med stor lätthet, koncentrerad salpetersyra förvandlar den till ljusbrun, blott i koncentrerad svafvelsyra löslig oxid. För blås- rör förbrinner den till oxid; vid häftig och plötslig upphettning sker detta explosionsartadt under kringkastande af glödande, starkt lysande partiklar. Vid elektrolys af ceriwumsalter (klorcerium och cerosulfat) er- höllo BeErzEtivs och HISINGER icke metall, utan endast sesqui- oxid vid negativa polen. ERK deremot uppgifver, att han erhållit metall vid elektrolys både af smältande klorcerium och af kon- centrerad sulfatlösning, i senare fallet såsom ett ringa svart aniflog på den till pol tjenande platinatråden. Genom undersökning af åtskilliga ceriumsalters förhållande vid inverkan af en stark elektromagnet fann FARADAY !) sig för- 1) Philosophical Transactions: London 1846, sid. 46. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 23 anlåten att anse ceriummetallen magnetisk. VERDET iakttog lika- ledes att lösningar af klorcerium och cerisulfat (i synnerhet det förstnämnda saltet) äro magnetiska och vrida ljusets polarisations- plan negativt, d. v. s. i motsatt rigtning mot den kring magneten gående elektriska strömmen. Ceriums oxider. Redan HIsINGER och BERZELIUS funno, att cerium kan ingå tvänne föreningar med syre och VAUQUELIN iakttog, att skilnaden i syrehalt mellan dessa båda oxider är jämförelsvis ringa. 5e- dermera antogs det för gifvet, att den högre oxiden skulle, i analogi med jerns och mangans oxider, innehålla en half gång till så mycket syre som den lägre. Mot denna åsigt uppträdde först MOSANDER, som visade att denna högre oxid (som skulle hafva formeln Ce,O;, då Ce=592 och O=16) aldrig kunde er- hållas ren, utan alltid var blandad med oxidul. Genom MARIGNACS och i synnerhet RAMMELSBERGS undersökningar sattes det äfven utom allt tvifvel, att den ifrågavarande högre oxidens formel var Ce;O, eller, då ceriums atomvigt sättes = 138, CeOs. Åtskilliga författare, såsom HERMANN, STAPFF och PopPr, hafva trott sig finna ännu högre syrsatta oxider af cerium. HERMANN uppger, att den oxid, som erhålles genom nitratets glödgning och som äfven skulle bildas vid den vanliga oxidens upphett- ning i syrgas, har formeln CezO; eller Ce;Og (Ce,O; eller CesO0,3, om Ce=138) samt lägre egentlig vigt än den vanliga oxiden. STAPFF beräknar af glödgningsförlusten hos nitratet vid olika temperaturer tillvaron af åtskilliga högre oxider af formlerna CeO,, Ce;O,, CeOs; och Cez;0,, (då Ce=392), af hvilka ett par skulle uppträda såsom syror. Slutligen har Porp uppgifvit, att den ljusgula fällning, som klor vid närvaro af natriumacetat åstad- kommer ' uti lösningar af ceriumsalter, är hydratet af en super- oxid CeO, (om Ce=92), hvarom äfven HERMANN talar. ERK har emellertid visat, att denna förmodade superoxid ej är annat än ett basiskt ceriacetat och det är mer än troligt, att äfven HER- MANNS och STAPFFS uppgifter i detta fall bero på misstag. Ceriumsesquioxiden, Ce,O3, eller ceroxidulen är 1 vattenfritt tillstånd enligt RAMMELSBERG ett blågrått pulver, som erhålles genom upphettning af karbonatet eller oxalatet 1 en ström af luftfri vätgas. Sesquioxiden upptager syre ur luften och för- vandlas under upphettning till bioxid. Enligt samme författare kan sesquioxiden äfven erhållas genom bioxidens upphettning i 24 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. vätgas, men upptager då ännu hastigare syre ur luften och för- glimmar (till större delen åtminstone) till bioxid, äfven om den förut fått fullständigt kallna i vätgasatmosfer. Äfven Porr upp- gifver, att han på detta sätt erhållit oxidulen såsom ett hvitt, i luften rodnande pulver. . Ceriwumsesquioxidhydratet (cerohydratet) fälles med hvit färg af alkalier ur lösningar af sesquioxidens salter. Den voluminösa och gelatinösa fällningen mörknar emellertid hastigt genom upp- tagande af syre ur luften och antager en gulgrå färg, som små- ningom genom absorption af mera syre och kolsyra öfvergår till rödgul. Hydratet är en stark bas; nyss fäldt utdrifver det vid kokning med amoniumsalter amoniak ur dessa, men har det nå- gon tid varit utsatt för luften, går denna egenskap förlorad. I alkalier är hydratet fullkomligt, i alkalikarbonater i det närmaste olösligt. Nyss fäldt är hydratet ytterst lättlösligt i syror, men delvis oxideradt genom luftens syre, bildar det stundom vid be- handling med syror svårlösliga basiska salter och löses endast delvis; losunden är då gul; upphettadt med klorvätesyra utveck- lar dant hydrat klor och kolsyra. År hydratet utfäldt medelst amoniak, innehåller det oftast basiska cerosalter, i synnerhet är detta fallet, om det fälts ur sulfatlösning, i hvilken händelse den i hydratet närvarande svafvelsyran ofta ej ens kan fullständigt bortjagas genom glödgning. Vid upphettning förvandlas hydra- tet till bioxid. Om hydratet utfälles med natron vid närvaro af en betydlig mängd kloramonium, är det som vanligt hvitt, men denna färg förändras icke mera, beroende på att hydratet nu ej upptager syre ur luften, utan endast kolsyra. Vid behandling med klor- vätesyra utvecklar det ej heller klor, utan blott kolsyra. Vid upphettning till 100” upptager det något syre (enligt ZSCHIESCHE så mycket, att den derigenom bildade bioxiden uppgår! till 5,31 proc. af det hela). ZSCHIESCHE, som närmare undersökt denna för- ening, har funnit, att den är ett basiskt cerokarbonat, men upp- ställer för densamma en föga antaglig formel. Lika obeständig som ceriumsesquioxiden är, lika beständiga äro dess salter. De lösliga cerosalterna ") äro färglösa, såvida ej den ingående syran är färgad, och deras lösningar ega en in- 1) Jag har för korthetens skull användt benämningarne cero- och cerisalter om ceroxidernas föreningar, ehuru dessa benämningar (motsvarande ferro- och ferrisalter) möjligen skulle kunna antyda att cerens oxider, liksom jernets, egde formlerna RO och R,0, i stället för, såsom här blifvit an- taget, R;O; och RO,. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 20 tensiv, söt och sammandragande smak. De verka i allmänhet icke reducerande. De gifva för spektroskopet intet absorptions- spektrum och man kan derigenom lätt pröfva, om de äro fria från didym. De kristallisera i allmänhet väl. De olösliga. sal- terna äro vanligen hvita fällningar. Cerosalterna förhålla sig mot vanliga reaktionsmedel på föl- jande sätt: Kali och natron fälla ur lösningar af cerosalter hvitt, i luf- ten hastigt gulnande cerohydrat. Amoniak fäller äfven cerohydrat, likväl stundom förorenadt af basiska salter. Närvaro af vinsyra hindrar fällningen. Svafvelamonium fäller cerohydrat under utveckling af väte- svada. Alkalikarbonater fälla hvita, i början voluminösa, sedan kri- stalliniska dubbelsalter (af cerium och alkalit). Amoniumkarbo- nat fäller dock rent cerokarbonat. Dessa fällningar äro högst obetydligt lösliga i öfverskott af fällningsmedlen. Oxalsyra fäller ur neutrala lösningar af cerosalter en hvit, i början ostlik, men snart kristallinisk fällning af cerooxalat. Åfven ur temligen sura lösningar utfälles oxalatet, men först efter nå- gon tid, och då kristalliniskt. I mycket sura lösningar uppstår ingen fällning, förrän en del af öfverskottet på syra blifvit neu- traliseradt med ett alkali. Oxalatet är alldeles olösligt i öfver- skott af oxalsyra. Kalium- och natriumsulfat utfälla ur koncentrerade lösningar af cerosalter genast, ur utspädda efter någon tid hela cerhalten 1 form af kristalliniska, hvita dubbelsalter af cerosulfat och ka- : lium (natrium) sulfat. Dessa fällningar äro mycket sparsamt lös- liga! 1 vatten och så godt som alldeles olösliga i en mättad lös- ning af fällningsmedlet. Ferrocyankalium ger en fällning, hvars färg är hvit med tydlig dragning i blågrönt. Ferricyankalium ger ingen fällning. Natriumhypoklorit och fri klor (i alkalisk lösning) fälla ci- trongult bioxidhydrat. Denna reaktion synes först hafva iakttagits af HIsInGER. Metalliskt jern och zink åstadkomma icke någon inverkan. Behandlas lösningen af ett cerosalt med salpetersyra och blysuperoxid, så färgas vätskan vid kokning gul, till följd af att sesquioxiden förvandlas till bioxid. Enligt GiBBS, som upptäckt denna reaktion, kan man dermed upptäcka de minsta spår af 26 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. ceriumföreningar (är cerium i dessa närvarande i form af bioxid, måste denna naturligtvis först reduceras till sesquioxid). Angående cerosalters förhållande till kaltumpermanganat hafva olika meningar uppstått. STAPFF uppgifver, att kalium- permanganat affärgas af ceroxidulsalter, men att dessa snart åter reduceras; likväl kan man enligt hans påstående icke bestämma en halt af jern vid närvaro af cerium medelst titrering med ka- liumpermanganat. GiIBBS deremot förnekar att permanganatet inverkar på cerosalter förrän efter någon tids kokning och för- modar, att den oxidation, hvarom STAPFF talar, förorsakats af klor, härrörande af att det af honom använda cersaltet (cerokalium- sulfat) varit löst i klorvätesyra. För att försöka utreda hvilken af dessa åsigter vore den rätta, gjorde jag följande bestämningar: 0,406 gram vattenfritt Ceresnkar löstes i vatten och blanda- des med en lösning af 0,9435 gram amoniumferrosulfat. Bland- ningen innehöll alltså 0,1348 gram jern. Efter tillsats af några droppar svafvelsyra titrerades blandningen med en nyss beredd lösning af kaliumpermanganat, hvaraf 10 kub. cm. motsvarade 0,10956 gram jern. Af denna lösning åtgick 12,2 kub.cm., mot- svarande 0,1337 gram jern.' Den obetydliga skilnaden mellan den funna och beräknade jernhalten kan endast bero på ett fel vid titreringen eller afläsningen, hvilket fel motsvarar ungefär 0,1 kub.cm. af den SN lösningen. Af den sista droppen af titreringsvätskan färgades blandningen tydligt röd och denna färg försvann först efter en temligen lång stund. 0,736 gram cerosulfat och 0,447 gram amoniumferrosulfat (motsvarande 0,06386 gram jern) löstes och blandades. Vid ti- treringen åtgick 5,8 kub.cm., motsvarande 0,06354 gram jern. Då en lösning af cerosulfat försattes med en droppe af ka- liumpermanganatlösningen, färgades vätskan genast röd och denna färg var ännu efter !/,—3/, timme ej försvunnen. Vid uppvärm- ning försvann den deremot snart och vätskan blef då tydligt ' gul. Om denna delvis oxiderade lösning efter afsvalning ånyo försattes med en droppe af permanganatet, blef den åter tydligt röd, men färgen försvann nu något fortare än förut. Af dessa försök framgår emellertid, att en halt af jern äfven vid närvaro af cerosalter fullkomligt väl kan bestämmas medelst titrering och att således STAPFFS uppgifter härom äro origtiga. Ceriumbioxiden, CeO, (ceroxiduloxiden) eller ceroxiden har ett något olika utseende, allt efter de olika sätt, hvarpå den BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. B. 2. N:0O 14. OM framställes. Genom glödgning af oxalatet eller karbonatet er- hålles den såsom ett stundom citrongult, vanligen svagt gulrödt, nästan orangefärgadt, fint fördeladt pulver; framstäld af cero- hydratet eller nitratet deremot är den vanligen ljusgul till färgen. Vid upphettning blir färgen alltid betydligt mörkare, men ljusnar åter vid afsvalning. Den glödgade, vattenfria oxiden löses högst obetydligt i salpetersyra och föga mer i klorvätesyra. I senare fallet sker lösningen under reduktion, så att ceriumtriklorid bildas. I brom- och jodvätesyra är oxiden lättare löslig. Af fri klor förändras den icke. Koncentrerad svafvelsyra löser den smånin- gom, i synnerhet vid uppvärmning. Lösningen är pomeransgul till färgen. Oxidens löslighet i syror ökas genom tillsats af nå- got reducerande ämne, såsom alkohol, svafvelsyrlighet o. d.; lös- ningen innehåller naturligtvis då cerosalt. Ännu mera ökas lös- ligheten, om oxiden är intimt blandad med någon lättlöslig oxid. Det är detta, som i så hög grad försvårar skiljandet af cerium från lanthan och didym. HOLZMANN har visat, att om ceriumoxalat blandas (torrt eller utrördt med vatten) med sin halfva eller lik: vigt lanthan- och didymoxalat och blandningen glödgas, så löses ej någon ceroxid vid behandling med salpetersyra, har deremot blandningen skett i lösning, d. v. s. om blandningen af de lösta salterna fälts med oxalsyra eller om de blandade oxalaterna lösts i koncentrerad salpetersyra och åter utfälts genom lösningens ut- spädning, och den sålunda erhållna blandningen af oxalaterna glödgas, så löses alltsammans utan svårighet i salpetersyra. Ceriumbioxiden kan, enligt hvad RAMMELSBERG visat, icke oxideras högre, hvarken genom smältning med kaliumklorat eller -hydrat eller genom upphettning i syrgas. I senare fallet iakt- togs visserligen en vigttillökning, som dock ej var konstant (maximum var 1,25 proc.), hvarföre produkten ej kunde anses såsom en bestämd oxid. Ceriumbioxidens sammansättning är genom mångfaldiga ana- lyser bestämd, bland annat af RAMMELSBERG genom elementar- analys af oxalatet och af JEGEL genom titrerimg af den (öfver sesquioxiden) öfverskjutande syrehalten. RAMMELSBERG och MAa- RIGNAC hafva äfven visat, att den genom nitratets glödgning er- hållna oxiden också har sammansättningen CeO, och nyligen har ERK ådagalagt, att oxiden, vare sig den varit upphettad 1 syr- gasström (starkt eller svagt) eller i luften, likväl alltid har samma sammansättning. Härmed torde icke-tillvaron af alla de ”cer- superoxiduler”, ”cersuperoxider” och ”cersyror”, som HERMANN, 28 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. STAPFF och PorPP uppgifvit existera, vara bevisad, äfvensom ogil- tigheten af HERMANNS och Porpps bevis för tillvaron af oxiden Ce,O, 1) (Ce,O3s, om Ce = 92) ådagalagd. BERINGER har uppställt formeln CesO,3, men den oxid, han undersökt, var tvifvelsutan förorenad af lanthan och didym, enär den delvis löste sig i ut- spädda syror. Ceriumbioxidens egentliga vigt är af HERMANN uppgifven vara 6. HISINGER anför talet 3,03, men han har undersökt en af lanthan och didym förorenad oxid. Ceriumbioxiden är för blåsröret osmältbar, olöslig i alkalier och nästan olöslig i alkalikarbonater, men löses genom smältning med alkalibisulfater. Af borax och fosforsalt löses den äfven. Boraxglaset är i yttre blåsrörslågan gulrödt i värme, efter af- svalning ljusgult; i inre lågan blir glaset färglöst. Genom stark mättning eller fladdring blir det emaljartadt. Fosforsaltglaset för- håller sig hufvudsakligen på samma sätt, men är efter afsvalning alltid klart och färglöst. BERZELIUS uppgifver, att om de båda (klara) glasen smältas tillsamman, erhålles ett opakt glas, som icke genom någon upphettning kan erhållas klart. A. E. NORDENSKIÖLD erhöll genom att under 48 timmar smälta bioxid (framstäld genom glödgning af cerohydrat) med borax i en af Rörstrands porslinsugnar små färglösa kristaller af 6,936 eg. v. vid 15”,5. Vid ett annat försök voro kristallerna svagt tegelröda och hade 7,092 eg. v. vid 14”,5. De voro kom- binationer af kub och oktaeder (fullkomliga medelkristaller), po- lariserade icke genomgående ljus och aftogo ej 1 vigt vid glödg- ning. De löstes endast genom digestion med svafvelsyra. Må- hända voro dessa kristaller icke ceriumbioxid, utan sesquioxid, som bildats vid den höga temperaturen. Detta tyckes antydas deraf, att då lösningen fäldes med amoniak och den från svafvel- syrehalt befriade fällningen glödgades, erhöll NORDENSKIÖLD af 100 delar kristaller 104,1 delar vanlig ceriumbioxid. 100 delar ceriumsesquioxid gifva nämligen vid oxidation 104,9 delar bioxid. Ceriumbioxidhydratet (ceroxiduloxidhydratet) eller cerihydra- tet erhålles som en gul fällning, om klor inledes i lösningen af ett cerosalt under tillsats af alkali eller denna fälles med kalium- hypoklorit. Samma förening erhålles äfven (dock ofta förorenad !) HERMANN uppgifver sig hafva erhållit denna oxid genom glödgning af basiskt cerisulfat med dess dubbla vigt soda samt genom glödgning af oxalatet vid lufttillträde, PoPP genom att lösa ”cersuperoxid” i varm salpetersyra, fälla med amoniak och glödga fällningen. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 29 af basiska salter) genom att fälla lösningen af ett cerisalt med ett alkali. Hydratet, vare sig det är framstäldt på ena eller an- dra sättet, har sammansättningen 2Ce0,, 3H,0 (enligt ana- lyser af RAMMELSBERG och ERK, KJERULF uppställer formeln 2Ce0,+ H,0). Denna formel torde lämpligast böra skrifvas 2 ar emedan derigenom den lätthet angifves, hvarmed ett cerisalt förvandlas till motsvarande cerosalt under afgifvande af den vid metallens så att säga extra frändskapsenheter bundna syreatomen, som enligt SONNENSCHEIN bildar ozon. Cerihydratet upptager, i synnerhet om det är fuktigt, med be- gärlighet kolsyra ur luften. Vid upphettning förlorar det vatten och förvandlas till bioxid. Det är temligen lättlösligt i svafvel- syra och salpetersyra; med klorvätesyra utvecklar det klor redan i köld och ännu mera vid upphettning; lösningen är gul till färgen, ehuru cerium deruti ingår hufvudsakligen såsom triklorid. Vid hydratets behandling med syror löses det likväl ofta endast delvis, i det att mycket svårlösliga, icke närmare undersökta, ba- siska salter bildas. I myrsyra, ättiksyra och fluorvätesyra är hy- dratet olösligt (OrDwAr), likasom i allmänhet i utspädda syror. I kaustika alkalier är det äfvenledes olösligt, men deremot tem- ligen lösligt i alkalikarbonater, i synnerhet bikarbonater (särdeles amoniumsaltet), som lösa det med gul färg (MOSANDER, WÖHLER), förmodligen under bildande af dubbelkarbonater. Ceriumbioxidens salter eller cerisalterna äro i allmänhet röd- gula eller guldgula till färgen. De äro föga beständiga (enligt ZSCHIESCHE reduceras t. ex. sulfatet delvis genom lösningens stående i fria luften eller kristallernas utpressning mellan papper) och för- vandlas lätt under afgifvande af syre till motsvarande cerosalter. Detta är utan tvifvel orsaken till att de undersökningar, som af olika kemister gjorts rörande dessa föreningar, så föga öfverens- stämma med hvarandra. Sålunda reduceras cerisalterna lätt genom lösningarnes kokning med klorvätesyra, oxalsyra, alkohol eller (enligt StAPFF) metallisk koppar och ögonblickligen af svafvel- syrlighet. I följd häraf äro de utmärkta oxidationsmedel, som genast öfverföra ferrosalter till ferrisalter, frigöra jod ur jodkalium m. m. och utgöra (enligt SONNENSCHEIN) ett särdeles förträffligt reagens för alkaloider (0,000001 gram stryknin skall dermed kunna upptäckas). En lösning af cerisulfatet har också blifvit (af LANGE och SONNENSCHEIN) föreslagen att användas såsom ti- treringsvätska vid bestämning af jern, i stället för kaliumperman- 30 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. ganat. Vid lindrig upphettning öfvergå cerisalterna i allmänhet - till cerosalter, vid starkare upphettning dekomponeras de. De neutrala salterna kristallisera väl, men förvandlas lätt till olösliga basiska föreningar (t. ex. vid behandling med vatten). - Mot vanliga reaktionsmedel visa cerisalterna följande för- hållanden: Kali och natron fälla gult bioxidhydrat, som kan befrias från en halt af alkali genom uttvättning med ättiksyrehaltigt vatten; tillsättas de i öfverskott, blir fällningen rödgrå, men gulnar snart i luften. Den rödgråa fällningen är enligt RAM- MELSBERG hydratet af en intermediär oxid Ce;O, (=3Ce0O,+ Ce,O;), som under upptagande af syre ur luften förvandlas till bioxid. Amoniak och svafvelamonium fälla äfvenledes cerihydrat (det senare under utveckling af vätesvafla), som enligt Erk kan till större delen befrias från basiska salter genom tvättning med amoniakhaltigt, hett vatten. Alkalikarbonater gifva en hvit fällning, som i öfverskott af fällningsmedlet (synnerligen om detta varit amoniumbikarbonat) är något löslig, men åter kan utfällas genom lösningens kokning. Oxalsyra åstadkommer en smutsigt brunröd fällning, som vid vätskans upphettning till kokning hastigt öfvergår till hvitt, kristalliniskt cerooxalat, under det att vätskan genom reduktion blir färglös. År oxalsyra närvarande i öfverskott, inträffar denna omvandling, fast långsammare, äfven utan uppvärmning. Ferrocyankalium och ferricyankalium åstadkomma gula fäll- ningar. Reduktionsmedel affärga hastigt cerisalternas lösningar. Direkta föreningar mellan cerium och kol, kisel, fosfor, svafvel och selen. Kolcerium, CeCs. DLAUGIER är den förste, som omnämner denna förening. Han erhöll genom att blanda bioxid (beredd genom glödgning af oxalatet) med olja och glödga blandningen i en porslinsretort en svart, med glänsande punkter försedd massa. Om denna ännu varm bragtes i beröring med luften, tände den sig och förbrann utan vigtsförändring till oxid. MOsANDER erhöll genom svag upphettning af oxalatet (eller tartratet), under hindrande af luftens tillträde, ett svartgrått pul- ver, som delvis löste sig i saltsyra under utveckling af klor, men BIHANG TILL K.: SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 31 qvarlemnade olöst ett”tungt, svartbrunt pulver. Efter tvättning och torkning befahs detta vara kolcerium. Föreningen angreps ej af syror, men tände sig vid upphettning till luften och för- brann utan vigtsförändring till oxid !). Äfven BERINGER erhöll vid upphettning af oxalatet i slutna kärl ett svart pulver, som tände sig i luften. Den s. k. cermetall, som GöBEL och Porr erhållit, är utan tvifvel samma förening. DELAFONTAINE upp- gifver, att om det (genom upphettning af oxalat eller formiat i vätgas erhållna) svartgråa pulvret digereras med utspädd klor- vätesyra, utvecklas luktlösa gasblåsor och efter 2 till 3 dagar återstår olöst kolcerium, nästan olösligt äfven i koncentrerade syror. Detta karburet har sammansättningen CeC;, ehuru kol- halten stundom kan öfverstiga den beräknade med 2 till 4 procent. I karburetet synes cerium uppträda såsom fyratomigt. Kiselcerium, Ce,Si;, erhölls af UrrtiK, då han med en elek- trisk ström sönderdelade en i en porslinsdegel befintlig smäl- tande lösning af fluorcerium i fluorkalium. Vid negativa polen afsatte sig en brun klump, som sönderrifven med vatten gaf ett svart pulver, hvilket renades genom utkokning med utspädd klorvätesyra och vid analys befans ega ofvanstående samman- sättning. Kiselhalten härrörde från degeln. Kiselcerium är olös- ligt i vanliga syror och förbrinner ofullständigt vid upphettning. Fosforcerium. Denna kropp är ännu högst obetydligt känd. HIsIngER och BErzEnos iakttogo vid ett tillfälle att en bit fosfor, inlagd i en neutral lösning af klorcerium, efter ett par dagar öfverdrog sig med en brun, seg, i mörkret lysande hinna, som vid antändning brann liksom fosfor, med qvarlemnande af en ringa mängd jernhaltig ceroxid (eller rättare ceritoxid). MOsan- DER erhöll genom att upphetta (lanthan- och didymhaltig) cer- oxid i en atmosfer af fosforväte ett grått pulver, som vid upp- hettning i luften småningom blef hvitt. Detta gråa pulver an- greps obetydligt af koncentrerade syror; lösningen innehöll fosfat, det olösta, ett svart pulver, ansåg MOSANDER vara fosforcerium. Svafvelcerium, Ce,S;. Såsom redan är nämndt, fäller svaf- velamonium ur ceriumsalters lösningar endast hydrat, icke sulfu- ret. MOsANDER erhöll sulfuretet genom glödgning af ceroxidul(?) i en ström af kolsvafla i form af ett rödt pulver. Samma kropp bildade gulgröna, glänsande kristallfjäll, liknande musivguld, då den framstäldes genom att smälta ceroxid eller torrt klorcerium !) Denna omständighet angifver karburetets formel att vara Ce,Czg. 32 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. med dess tredubbla vigt natriumpentasulfuret. BERINGER gjorde samma iakttagelser och fann genom analys af sulfuretet att dess sammansättning var Ce,S;. Enligt MOosaAnpeEr har (det af lan- than och didym förorenade) ceriumsulfuretet följande egenskaper: Det undergår icke någon förändring i luften (enligt SONNEN- SCHEIN afger det svafvelväte med lätthet och förvandlas till oxid), ej heller förändras det af vatten, men äfven de svagaste syror lösa det lätt under utveckling af vätesvafla. Ingen rest af olöst svafvel erhålles härvid. Vid upphettning i luften tändes det lätt, brinner med blå låga under utveckling af svafvelsyrlighet och qvarlemnar ett basiskt sulfat. Upphettas det i klorgas, så bildas klorcerium och klorsvafvel. Vid upphettning i kaliumgas, jodgas eller vätgas förändras det cj till sin sammansättning, men blir först mörkrödt, sedan svart till färgen; vid afsvalning återfår det sin förra färg. Af fosfor angripes det ej. Det synes icke leda elektriciteten. Ceriumoxisulfuret. Svafvelcerium förvandlas enligt MOosaAn- DER af kaustikt kali småningom till ett grönt oxisulfuret. LANGE uppger, att om torr vätesvaflegas ledes öfver torr ceriumbioxid, så förvandlas denna under upphettning till ett smutsigt grön- orått pulver, som vid ett försök höll 45 proc. svafvelcerium, vid ett annat blott omkring 19 proc. Om ceroxiden skakas i ett öfverskott af vätesvafla, sker reaktionen under eldfenomen, äfven om gasen ej är torr. I beröring med syre förvandlas oxisulfuretet (i finfördeladt tillstånd under eldfenomen) till bioxid. Det synes icke ega någon bestämd sammansättning, utan snarare vara en blandning af sesquioxid och sulfuret. Selencerium, Ce,Ses, framstäldes af MOSANDER genom att leda vätgas öfver till hvitglödgning upphettadt ceroselenit och erhölls af honom såsom ett brunrödt, illaluktande pulver, hvilket vid upphettning förvandlades till hvitt, basiskt selenit. Vatten inverkade icke på denna kropp, men af syror sönderdelades den genast under utveckling af selenväte. Ceriums haloidsalter. I sina föreningar med saltbildarne uppträder cerium i all- mänhet såsom treatomigt. Undantag härifrån utgöra endast den ännu icke framstälda ceriumtetrakloriden, hvars tillvaro angifves af den gula färg, en lösning af cerihydrat i klorvätesyra äfven efter en tids kokning bibehåller, samt ceriumtetrafluoriden, hvilken BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 14. 33 dels ensam, dels i förening med cerimmoxid bildar några ytterst sällsynta, i trakten af Fahlun förekommande mineralier. Klorcerium. Ce Cl; + 7H, 0. Ceriumtrikloriden framstälde jag dels genom dubbel sönder- ning af eqvivalenta mängder klorbarium och ceriumsulfat (A), dels genom att lösa cerokarbonat i klorvätesyra (B). Saltet ut- kristalliserade i stora (nära tumslånga) plattryckta prismer, som voro färglösa (eller mycket svagt gulaktiga) och deliqvescenta. Vid upphettning afgifver saltet, enligt BERZELIUS, större de- len af sitt kristallisationsvatten, men vid starkare upphettning erhålles ej vattenfritt salt, utan klorväte bortgår och en med oxid blandad klorid återstår. Vid stark glödgning af klorcerium er- höll jag bioxid. Öfver svafvelsyra förlorar saltet ej något i vigt. Koncentrerade lösningar af klorcerium uppsupa gerna syre ur luften, så att de dels färgas gulgröna (af tetraklorid), dels ofta grumlas af hvit oxiklorid. Denna erhölls emellertid städse i alltför ringa mängd för att kunna analyseras. Analvser: ÅA. a) 0,5959 gram gaf vid fällning med silfvernitrat 0,67 73 gram klorsilfver. b). 0,3535 gram löstes under tillsats af svafvelsyra och gaf efter afdunstning till torrhet i luftbad 0,2665 gram vattenfritt cerosulfat. B. 0,5055 gram fäldes med silfvernitrat och gaf 0,5854 gram klorsilfvor. I procent. Funnet. Beräknadt. Aa. Ab. B. NETA SL ek ANOS -— 260,89. — 37,24. NGT rada sd 20,13: — 28,66. ÖNA LANGE erhöll genom att digerera en blandning af klorväte- syra och ferrocyanvätesyra med ceriumbioxid en klorid, som en- ligt hans uppgift har annan kristallform än den vanliga. Enligt hvad hans analyser, utvisa, har emellertid denna klorid samma sammansättning som den af mig analyserade. Vattenfritt klorcerium erhölls af MOSANDER såsom en hvit, porös massa, genom att upphetta svafvelcerium i klorgas. BE- 3 34 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. RINGER erhöll samma förening genom att i klorgas glödga cer- oxid eller upphetta en blandning af vattenhaltig klorid och sal- miak. Den vattenfria kloriden smälter vid upphettning, men är icke flygtig. Erk erhöll vid elektrolys af en koncentrerad klorcerium- lösning klor vid den positiva polen och cerihydrat vid den ne- sativa. Då han sönderdelade smältande klorcerium med den elektriska strömmen, erhöll han vid negativa polen metalliskt cerium samt oxiklorcerium. Oxiklorcerium. CEO Oxiklorcerium erhålles genom stark upphettning af vattenhal- tigt klorcerium som en hvit, 1 syror nästan olöslig massa, som i fuktig luft lätt gulnar. WÖHLER erhöll vid reduktion af orent klorcerium med natrium jämte metalliskt cerium ett mörkt pur- purfärgadt, skimrande kristallpulver, som efter uttvättning med utspädd saltsyra egde den sammansättning, som ofvanstående formel angifver. WOÖHLERS oxiklorid var sannolikt något för- orenad af lanthan och didym, ty ERK, som erhöll samma för- ening vid elektrolys af rent klorcerimm, beskrifver den såsom bildande rödhvita blad. Oxikloriden löses knappt af koncentrerad svafvelsyra eller salpetersyra och alldeles icke af klorvätesyra. [Klornatrium-klorcerium. | Ett försök att erhålla detta salt på våta vägen genom att lösa natriumceerokarbonat i klorvätesyra lyckades icke. Vid den från öfverskott af syra befriade lösningens afdunstning öfver svafvelsyra utkristalliserade nämligen båda salterna hvart för sig. Klorcerium-qvicksilfverklorid. I. Ce Cl, +4Hzg Cl, +10H, 0. I en varm lösning af kristalliseradt klorcerium upplöstes så mycket qvicksilfverklorid, att på två molekyler klorcerium kommo nio molekyler qvicksilfversalt. Vid den filtrerade lösningens af- kylning afsatte sig först kristaller af qvicksilfverklorid, som så- ledes varit tillsatt i öfverskott, och derpå kristaller af ett dubbel- salt. Sedan de förre aflägsnats och de senare åter lösts genom tillsats af litet vatten, försattes hela lösningen med något mera klorcerium och afdunstades öfver svafvelsyra. Efter någon tid 2 BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. at) utkristalliserade klorcerium-qvicksilfverklorid i glänsande, färg- lösa eller (genom tät streckning) hvita kuber, ofta trappformigt hopvuxna med hvarandra. Saltet är ganska lättlösligt. I fria luften förändras det föga, men öfver svafvelsyra vittrar det och förlorar småningom 3/, af sin vattenhalt. Analyser: A) på mellan papper utpressadt salt. a) 1,4210 gram löstes i vatten och fäldes med vätesvafla. Filtratet härifrån fäldes med amoniak. 0,8780 gram qvicksilfver- sulfid (torkad vid 100”) och 0,1572 gram cerimumbioxid erhöllos. b) 4,5135 gram torkades öfver svafvelsyra till konstant vigt (hvartill behöfdes en tid af öfver 2 månader). Vigtsförlusten ut- gjorde 0,4030 gram. Af detta torkade salt afvägdes de följande profven. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. (CST AS ASS ETS — Ina. VVTGlsSiklyeis os sie en den DING = Tons. NIaTELe nn RE usa fist 35934 178;9:5v (= 13 mol): B) på öfver svafvelsyra torkadt salt. Detta har, enligt hvad som nyss visats, sammansättningen 2(Ce Cl; +4Hzg CL) +5H, 0. a) 0,7625 gram löstes i vatten och fäldes med vätesvafa. Filtratet försattes med svafvelsyra och afdunstades till torrhet. 0,5130 gram qvicksilfversulfid och 0,1560 gram vattenfritt cero- sulfat erhöllos. |: b) 1,2330 gram löstes i vatten och fäldes med vätesvafa. Filtratet afdunstades till ringa volym och fäldes med oxalsyra, fällningen glödgades. 0,8310 gram qvicksilfversulfid och 0,1515 oram ceriumbioxid erhöllös. I procent. Funnet. Beräknadt. 216 b. (JETPIETT 3 Ls GR ARS ANN SIENA ARSA LU EO IE OS 10,05. (IST ESTU NER EN FEGA VA EET AE SCA Hö. LOL 285,24. IT. i 30 Cl ABlorClorse kl Or) Koncentrerade lösningar af klorcerium och qvieksilfverklorid ; blandades. Salterna voro ej afvägda; i lösningen ingick emeller- tid betydligt mera klorcerimum (i förhållande till qvicksilfver- kloriden), än fallet var vid framställandet af saltet I. Lösnin- sarnes blandning afdunstades i exceiecator och bildade en gulgrön, 36 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. sirapstjock vätska, som vid afdunstning till torrhet lemnade en stråligt kristallinisk, deliqvescent saltmassa. Vid ett tillfälle af- satte sig ur denna vätska små, färglösa, otydliga prismer. Dessa befriades genom pressning mellan papper från moderlut, men då de genast flöto sönder i luften och således ej kunde afvägas till analys, så löstes en så noga som möjligt utpressad qvantitet af dem i vatten och lösningen fäldes först med vätesvafla och se- dan, efter qvicksilfversulfidens affiltrering, med amoniak. 0,2520 gram qvicksilfversulfid och 0,1385 gram ceriumbioxid erhöllos, motsvarande 0,21724 gram qvicksilfver och 0,11243 gram cerium. Divideras dessa tal med resp. atomvigter, erhållas tal, som för- hålla sig som 4 till 3, hvaraf synes att saltet troligen har den sammansättning, som ofvanstående formel uttrycker. Klorcerium-qvicksilfverklorid (I) är förut framstäld (ehuru ej i rent tillstånd) af v. BOonsporFr, som dock ej anfört någon analys deraf. Klorcerium-platinaklorid. Ce Cl, + Pt Cl, +13H, 0. Då koncentrerade lösningar af klorcerium ,och platinaklorid blandades och blandningen afdunstades öfver svafvelsyra, utkri- stalliserade detta dubbelsalt snart i form af stora, vackra, rät- vinkliga taflor, mörkt rödgula till färgen. Saltet är mycket lätt- lösligt i vatten och alkohol. I luften förändras det ej, såvida icke den innehåller mycken fuktighet, i hvilket fall saltet deli- qvescerar. Öfver svafvelsyra vittrar det. Vid upphettning till 110” förlorar saltet 9 molekyler vatten; vid glödgning sönder- delas det och gifver en af ceriumbioxid och platina bestående återstod. — Till analys användes mellan papper utpressadt salt. Analyser: | a) 1,1010 gram löstes i helt litet vatten, några kristaller at oxalsyra tillsattes och alltsammans afdunstades till torrhet. Åter- stoden glödgades och vägde derefter 0.+8s8v gram. b) 0,7135 gram förlorade öfver svafvelsyra 0,1010 gram i vigt och vid derpå följande upphettning till 110” ytterligare 0,0420 gram. Profvet löstes derpå i vatten och behandlades upprepade gånger med vätesvafla, till dess all platina blifvit ut- fäld. Fällningen glödgades för bläster och vägde derpå 0,1750, gram. Filtratet fick stå en längre tid i fria luften, till dess lukt af svafvelväte ej mer kunde iakttagas, och fäldes derefter med silfvernitrat. 0,8516 gram klorsilfver erhölls. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. : N:O 14. dT c) 0,7145 gram löstes i vatten och fäldes med en lösning af en afvägd mängd klorkalium, hvarvid 0,4162 gram kalium- platinaklorid erhölls. Filtratet afdunstades till torrhet, återstoden löstes i litet vatten och försattes med några droppar svafvel- amonium och klorvätesyra, då ytterligare en ringa mängd svafvel- platina erhölls. Denna glödgades och lemnade 0,0014 gram pla- tina. Filtratet fäldes med amoniak; fällningen gaf 0,1520 gram ceriumbioxid. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. ($l a STR er A SIN dere slangde Elen -— NE EERO Jäla ENS ARN så ena dd == oso 23KTN2A TE NUTS R rrtebred rårga 20, Sd — 30,36. Vatten, bortgående öfver SÖ; = KING — 14,29 1), STEN » vad okORE = 20:08 ELSA Ro CerORNrnd. cs söckurdikla 44.89. => — 44:96. HoOLZMANN erhöll, genom att långsamt afdunsta en lösning af ceriumplatinaklorid öfver klorkalcium, väl utbildade, rätvink- liga prismer, åt hvilka han gifver formeln 2CeCl, + Pt Cl, +8H, 0 (då Ce=792). MaARrIiGnac har nyligen också framställt detta salt och uppgifver dess sammansättning vara 4Ce (Cl, +3Pt Cl, +36H,0 (då Ce=792). Af kristallvattnet skulle hälften bortgå vid 100”. Då nu cerium antages vara treatomigt, så blifva HOLZMANN's och MARIGNAC's formler förvandlade till 4Ce Cl, + 3Pt Cl, + 24H, O (HoLZMANN) och 8Ce Cl; +9Pt Cl, +108H, O (MARIGNAC), och dessa äro alltför komplicerade för att vara antagliga. Den af mig uppstälda, enkla formeln är för öfrigt fullkom- ligt analog med formeln för motsvarande lanthansalt, som blifvit framstäldt och analyseradt af CLEVE ?). Klorcerium-guldklorid. Ce Cl; + Au Cl; + 13H, 0. Då en blandning af koncentrerade lösningar af klorcerium och guldklorid fick afdunsta i exsiecator, utkristalliserade inom kort detta dubbelsalt i form af små, klara, ljust guldgula pris- 1) = 6!/, mol.; halfva vattenhalten. =O 3) I en senare uppsats (Arch. d. sc..ph. et nat. 50, 212) har MARIGNAC emel- lertid erkänt rigtigheten af CLEVES formel för klorlanthan-platinakloriden och förklarat för troligt, att äfven ceriumsaltet har en dermed analog formel. 38 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. mer, temligen deliqvescenta och ytterst lättlösliga. Saltet för- lorar vid torkning öfver svafvelsyra 4 molekyler kristallvatten och vid upphettning till 100” 5 molekyler. Det till analyser an- vända saltet utpressades väl mellan papper och invägdes skyndsamt- Analyser: a) 0,5210 gram löstes i utspädd svafvelsyra. Lösningen af dunstades till SOL i luftbad. Återstoden (guldstsösspsuladd vägde 0,3170 gram och lemnade efter behandling med vatten 0,1345 gram guld och 0,:825 gram cerosulfat. | b) 0,8700 gram dekomponerades med utspädd svafvelsyra. 0,2215 gram guld erhölls. Filtratet derifrån fäldes med amo- niak; fällningen glödgades och gaf 0,1810 gram ceriumbioxid. c) 0,9680 gram förlorade vid torkning öfver svafvelsyra 0,0920 gram 1 vigt och vid derpå följande upphettning till 1007 ytterligare 0,0190 gram. Profvet löstes derpå i utspädd svafvel- syra och lösningen afdunstades till torrhet. Återstoden vägde 0,5915 gram. I procent. Funnet. Beräknadt. a b. (CR (ÖPTTUTIN Se rr nod BL EE TR AR rr blad TA ser LIGOR RON ENNIMESe Guld . SAS FNS DAG — 25,19. Vatten, Fportbiende öfver Sö. : = — "9350 RAN » » vid ÖDE — = ÖR CFR 178 SS ARDEN SES RÖRT (ÖS SEEN ID (DE STAT =— "6110. OMS Detta salt har förut blir undersökt af HOLZMANN, som för detsamma uppställt formeln Ce Cl; + Au Cl; + 10H, O (eg. 32Ce Cl; + 2Au Cl, + 20H, 0). Orsaken till att HOoLZMANN funnit mindre vattenhalt än jag, är den, att han undersökt salt, som varit tor- kadt öfver klorkalcium. De af HoLZMANN framstälda kristallerna mättes af LANG och befunnos tillhöra det monoklinometriska sy- stemet. Klorcerium-jodzink. HoLZMANN erhöll vid afdunstning öfver klorkalcium af en blandning af koncentrerade lösningar af klorcerium och jodzink en sirapstjock, stundom kristalliserande massa. Saltet var dock alltför deliqvescent för att kunna analyseras. ; Bromcerium. é Ce Br, +x H, 0. Detta salt framstäldes genom dubbel sönderdelning af brom- barium och cerosulfat. Lösningen afdunstades öfver svafvelsyra NI EER mol — 2)0== Smör BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD: HANDL. .B: 2. N:o 14. 3' i lufttomt rum till sirapstjocklek och stelnade derefter till en strålig massa af otydliga, prismatiska kristaller, som egentligen voro färglösa, men till följd af inblandad moderlut rödaktiga. Vid fortsatt torkning i lufttomt rum vittrade saltet något, men så fort det kom i beröring med luften, Ulin det så starkt, att något prof deraf till analys ej kunde afvägas. Den deliqvescerande saltmassan användes derföre till assallnie af följande salt. BErRrHrMor har framställt (lanthan- och didymhaltigt) brom- cerium genom att lösa ceroxid i bromvätesyra och funnit det vara yocket deliqvescent och okristalliserbart. Då oxidens lös- ning 1 bromvätesyra afdunstades till torrhet och återstoden upp- hettades till rödglödgning under någon tid, afgaf den spår af brom och öfvergick till olösligt oxibromceriwm. Bromcerium-guldbromid. Ce Br, + Au Bry; + SH, 0. Detta salt framstäldes genom att blanda bromcerium med fint fördeladt metalliskt guld och brom. Blandningen lemnades att stå vid vanlig temperatur. Efter några dagars förlopp hade guldet löst sig. Den mörkt purpurfärgade, nästan svarta lös- ningen filtrerades, afdunstades i vattenbad till sin halfva volym och "sattes i exsiccator att kristallisera. Redan efter ungefär en timmes förlopp utkristalliserade en oredig massa af svarta ri staller. Dessa renades genom omkristallisering och visade sig då vara väl utbildade Hrombiska taflor eller prismer, af mörkt brun. nästan svart färg. Saltet löses mycket lätt och med intensiv, mörkt rödbrun färg i vatten. I fuktig luft deliqvescerar det nå- got; vid torkning öfver svafv elsyra förändras det ej. Vid lindrig upphettning a afoifver saltet en del af sitt kristallvatten, vid föga starkare värme smälter det. Upphettas saltet under någon tid till 1007, så börjar det sönderdelas. Till amalys anvi ämdes mellan papper väl utpressadt salt. Analyser: a) 1,1040 gram upphettades lindrigt, till dess större delen af kristallvattnet bortgått och reducerades derefter med vätgas. Återstoden försattes he utspädd svafvelsyra och afdensiudes till torrhet, bestod nu af guld och vattenfritt cerosulfat samt vägde 0,5535 gram. Den uttvättades med vatten, ända tills tvättvattnet ej längre gaf någon fällning med amoniak. Ur lös- 40 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. ningen erhölls 0,3310 gram cerosulfat; amoniak hade utfällt 0,0005 gram ceriumbioxid. b) 2,0535 gram gaf 1,0360 gram guld +-cerosulfat. Genom denna återstods uttvättnmg och lösningens fällning med oxalsyra erhölls 0,4110 gram guld och 0,3730 gram ceriumbioxid. c) 0,9890 gram löstes i vatten (efter föregående upphettning till 100”, hvarvid profvet delvis sönderdelats under afskiljande af guld) och fäldes med vätesvafla. Filtratet fäldes med oxalsyra. 0,2000 gram guld och 0,1760 gram ceriumbioxid erhöllos. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. Ce. Cerlumyytemskt sdocubösberstett dt änn TARA ANNES Gulduys sla dnstno oden yatdr 20087 2000 SER Aut Cex =O «0005 ÖRE — 49,94. Jodcerium. CeJ;+x H, 0. Ceriumbioxid, beredd genom glödgning af oxalatet, lemna- des under ungefär en vecka 1 beröring med jodvätesyra. Den filtrerade, af jod färgade lösningen afdunstades derpå till torrhet i vattenbad. Återstoden löstes i litet vatten och lösningen af- dunstades öfver svafvelsyra. Sedan afdunstningen drifvits nästan till torrhet, erhölls en ringa mängd otydliga, deliqvescenta, tafvel- formiga kristaller, som egentligen voro färglösa, men till följd af inblandad moderlut syntes röda. Ett prof, som genom press- ning så vidt möjligt var befriats från moderlut, visade sig inne- hålla jod och cerium. Någon qvantitativ analys kunde icke göras på det orena och ytterst deliqvescenta saltet. LANGE erhöll genom att afdunsta en lösning af cerrumbioxid 1 jodvätesyra tillsammans med ett öfverskott af oxid under fort- satt inledning af vätesvafla (för att lösa den sig afskiljande joden) tunna, färglösa, deliqvescenta kristaller af formeln Ce J; + 9H, O. Enligt BERrRInGER erhålles ren ceriumbioxid vid glödgning af den återstod, som bildas vid afdunstning till torrhet af en lös- ning af ceroxidul i jodvätesyra. Fluorcerium. Ce, FI; + H, O. Då en koncentrerad och något sur lösning af ceronitrat för- sattes, med fluorvätesyra, uppstod en hvit, slemmig fällning, som BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 14. 41 vid vätskans uppvärmning blef tyngre och mera kompakt, Den tvättades medelst dekantering, ända till dess tvättvattnet ej längre reagerade surt, filtrerades och torkades öfver svafvelsyra. Saltet bildade nu hårda, skarpkantiga, halfgetnomskinliga stycken, som vid rifning gåfvo ett hvitt pulver. Detta torkades öfver svafvel- syra till konstant vigt och afvägdes till analys. Fluorcerium förlorar vid upphettning till 100” nästan intet (endast 0,37 proc. vid ett försök) i vigt. Utsättes saltet för stark slödgning vid lufttillträde, så sammansintrar det i början till hårda stycken af grönaktig färg (måhända en oxifluorid) och öfvergår slutligen fullständigt till ceriumbioxid. Afstarka syror dekomponeras fluorcerium, ehuru oftast temligen långsamt. Analyser: a) 0,5780 gram dekomponerades med svafvelsyra (hvilket måste upprepas 3 gånger innan konstant vigt erhölls). 0,7980 gram cerosulfat erhölls. b) 0,8090 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0030 gram i vigt. Profvet gaf derpå efter långvarig glödgning 0,6755 gram ceriumbioxid. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. Creritnn. FRIAS Ore OETSE 67,64. Fluorcerium bildar några mycket sällsynta, 1 trakten af Fahlun (Broddbo, Finbo) och vid Bastnäs förekommande mine- ralier. BERZELIUS fann vid analys af fluorcerium från Broddbo detsamma innehålla 82,64 proc. ”eeroxid” samt ”flusspatsyra” jämte 1,12 proc. ytterjord. Detta tal motsvarar formeln Ce FL; vi hafva således här ett exempel på ett haloidsalt af fyratomigt ce- rium. BErRzZELnuUS har äfven undersökt ett neutralt och ett basiskt fluorcerium från Finbo, hvilket senare innehöll 84,20 proc. ”Cer- oxid”, och 4,95 proc. vatten. På samma ställe förekom äfven ett af ”flusspatssyradt cerium och flusspatssyrad ytterjord” be- stående mineral, som dock enligt hvad BERZELIUS visat blott var en mekanisk blandning af de båda salterna. Slutligen har äfven ett basiskt flhorcerium från Bastnäs blifvit undersökt af HISINGER och nyligen af NORDENSKIÖLD, som gifvit det namnet hamartit och visat att det är en förening mellan fluorcerium och cerokarbonat. Ceriumtetrafluorid. "Denna förening erhålles enligt BERZELIUS genom dubbel sön- derdelning i form af ett gult, olösligt pulver. 49 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. [Fluorkalium-fluorcerium.] Urrnik har gjort ett försök att framställa detta salt genom att blanda en del med kali mättad fluorvätesyra med ungefär 2 delar med cerimumbioxid mättad syra. Den till torrhet afdun- stade blandningen smälte lätt till en gulhvit massa. Denna sön- derdelades emellertid af vatten och visade sig endast vara en lösning af fluorcerium i fluorkalium. [Kiselfluorcerium. | Då en lösning af cerosulfat försattes med kiselfluorvätesyra, uppstod en hvit, i syror nästan olöslig fällning. Sedan denna fullständigt uttvättats, torkades den i exsiccator och förhöll sig dervid alldeles såsom fluorcerium. +0,3760 gram af det torkade. pulveriserade saltet afdrefs upprepade gånger med koncentrerad svafvelsyra, tills slutligen en produkt erhölls, som helt och hållet löste sig i vatten. Vigten af det sålunda erhållna cerosulfatet var 0,4840 gram, hvilket visar att det undersökta saltets halt af cerium var 63 procent. Detta resultat utvisar, att det ifråga- varande saltet ej var någon kiselfluorförening (i sådant fall skulle halten af cerium hafva varit betydligt mindre), utan troligen en- dast orent fluorcerium. ; Cyancerium. En i en flaska befintlig lösning af cerosulfat försattes med en lösning af cyankalium, då genast en voluminös, rent hvit fällning uppstod. I trots af att den fyllda flaskan genast till- slöts och sattes på ett för direkt solljus skyddadt ställe, började den i vätskan befintliga fällningen efter ganska kort tid att mörkna och antaga samma utseende som cerohydrat, hvilket nå- gon tid varit utsatt för luftens inverkan. Då flaskan efter några dagar öppnades, märktes stark lukt af cyanväte. Cyanterium sönderdelas således af vatten i cyanväte och cerohydrat. Såväl KLAPROTH som BERZELIUS och HISINGER hafva fram- ställt cyancerium, men ingen af dessa kemister omnämner dess lätta sönderdelande, som först synes hafva blifvit iakttaget af BERINGER. Sulfocyancerium. Ce(CN sS)a-F7TH350. : Detta salt framstäldes genom dubbel sönderdelning af cero- sulfat och sulfocyanbarium. Vid afdunstning öfver svafvelsyra i BIHÅNG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 20 N:O 14. 43 lufttomt rum afsatte lösningen en massa af prismatiska kristaller, egentligen färglösa, men oftast rödfärgade af mekaniskt inblandad -moderlut. De befriades genom pressning mellan sugpapper från moderlut och afvägdes derpå till analys. | Saltet är Blalicen deliqvescent och mycket lättlösligt i vatten och alkohol. Det söndenlelas ganska lätt. Redan vid upphett- ning till 100” blir det svafvelgult till färgen (förmodligen ge- nom bildande af persulfocyan) och förlorar heta sin vattenhalt. Vid torkning öfver svafvelsyra vittrar det genast och antager Kom kort en matt, gulhvit färg. Det på ena eller andra sättet förändrade saltet löses ej längre fullt klart i vatten. Vid tillsats af ett par droppar saltsyra blir lösningen likväl genast klar. Analyser: a) 0,4460 gram torkades öfver svafvelsyra. Vigtsförlusten var 0,0497 gram. Profvet torkades derpå vid 100? och förlorade dervid ytterligare 0,0773 gram i vigt. Det dekomponerades der- efter med utspädd svafvelsyra och gaf 0,2874 gram cerosulfat. b) 1,1730 gram löstes i vatten, försatt med något klorväte- syra, och fäldes med oxalsyra. 0,4540 gram cerrumbioxid erhölls. c) 0,9430 gram löstes fullständigt genom behandling med brom och vatten. Lösningen fäldes med klorbarium. 1,4555 gram bariumsulfat erhölls. I procent. Funnet. Beräknadt. ar b. C. q BEG UNTER ar SÄL gane lö ef KO LABS NY DLNAE = ENL RNEN NG SRA an. los ärar ade = ENS EGO EROS or I Te sng jet AO — — 28,76. Sulfocyancerium-cyanqvicksilfver. Ce'(CN . 5), +3Hz (CN), + 12H, 0. En lösning af sulfocyancerium blandades med en lösning al så mycket cyanqvicksilfver, att på hvar molekyl af det förra saltet kom tre molekyler af det sednare. Blandningen fick af- dunsta frivilligt vid vanlig temperatur och afsatte efter några dagars fätloppy dels ytterst små, gulhvita kristallnålar, dels färg- lösa, temligen stora och väl RICE sexsidiga taflor. Dessa taflor utplockades försigtigt, torkades på sugpapper och afvägdes till analys. Saltet löses lätt i vatten, men lösningen är, liksom hos-före- gående salt, vanligen ej klar, om icke vattnet är surt af några droppar klorvätesyra. I luften vittrar saltet något; kristallerna ” sc i 44 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FORENINGAR. blifva derigenom hvita och ogenomskinliga. Vid torkning öfver svafvelsyra förlorar saltet 7 molekyler af sitt kristallvatten; vid upphettning till 100” 10 molekyler. Analyser: a) 1,3750 gram torkades öfver svafvelsyra till konstant vigt. Vigtsförlusten var 0,1357 gram. Vid derpå följande upphettning till 100” förlorade profvet ytterligare 0,0650 gram i vigt, eller inalles 0,2007 gram. b) 0,9640 gram löstes i saltsyrehaltigt vatten och fäldes med vätesvafla; filtratet derifrån fäldes med oxalsyra. 0,5238 gram gram qvicksilfversulfid och 0,1270 gram cermmbioxid erhöllos. c) 1,2920 gram löstes genom behandling med brom och vatten och fäldes med klorbarium. +0,6180 gram bariumsulfat erhölls. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. Cs CEN stR FR Sk — 10,69. — 10,73. Qvicksilfveri kr big oe z — 46,84. — 46,73. Svafvel . Prysköraens é == rÖs ROLL Vatten lansnende LG : FÖRE TG = — 1 9;81 (7 mol: » vid 100? 14,39. — — 14,02 (10 mol.). Ferrocyankalium-cerium. Ce ll (C Re Föll. (Ol K ft i Då en lösning af ceronitrat försattes med en lösning af ferrocyankalium, uppkom genast en fint fördelad fällning af hvit, i grönt stötande färg. Vid torkning blef denna färg något tyd- ligare blågrön. Saltet uttvättades noga med kallt vatten såväl genom dekantering som på filtrum, torkades vid 100” till kon- stant vigt och afv ägdes till analys. Ofvanstående formel tillkom- mer alltså det vid 100” torkade saltet. Analyser: a) 1,3283 gram glödgades svagt i en platinadegel och be- handlades med vatten. Den olösta, af ceriumbioxid och jernoxid bestående återstoden affiltrerades, glödgades starkt vid lufttillträde och vägde nu 0,7600 gram. Den smältes derpå med kalium- bisulfat; smältan löstes fullständigt i utspädd klorvätesyra och lösningen reducerades genom kokning med 'jernfri zimk samt ti- trerades med en lösning af kaliumpermanganat (titre: 100 k.em. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 45 = 0,4286 gram jern), hvaraf erfordrades 40 k.cm., motsvarande 0,1714 gram jern. b) 1,1970 gram behandlades på samma sätt. 0,6770 gram Ce O, + Fe, 0; erhölls. Vid titreringen erfordrades 34,8 k.cm. af titreringsvätskan, hvilket motsvarar 0,1492 gram jern. — Det vatten, hvarmed det glödgade profvet uttvättades, försattes med klorvätesyra och afdunstades till torrhet, då 0,1835 gram klor- kalium erhölls. c) 0,5650 gram gaf 0,3205 gram Ce O,+Fe, Og. I procent. Funnet. Beräknadt. 2 b. & FEST) cr AR TR ROLLE Eee 1 6 Ne US GS = SITA NS Nena NAS oe en al a a oh FÖR OKO:SE = "882. jie RET a maa teten 2,91. pl 2,40, == MA HENOSReOa ne sc sd 22 00556 OSA, VOLK LANGE försökte förgäfves att framställa ferrocyancerium ge- nom att låta ferrocyanvätesyra inverka på ceroxidul. Samme för- fattare uppger, att den fällning, som cerosulfat ger med ferro- cyankalium, vid torkning sjelfantänder sig och förglimmar till jernoxid och ceroxid. Ferricyancerium. Ce, (CN), Fe, +8H, 0. Om man till en lösning af ceronitrat sätter en lösning af ferricyankalium, så erhålles ingen fällning, utan vätskan färgas endast gröngul. Då denna blandning af de båda salternas lös- ningar försattes med alkohol, uppstod en smutsigt gulgrön fäll- ning, som affiltrerades och löstes i vatten, hvarefter lösningen fäldes med alkohol. Den sålunda erhållna brungröna fällningen pressades mellan sugpapper och torkades öfver svafvelsyra i mörkt rum. Det sålunda torkade saltet afvägdes till analys. Det öfver svafvelsyra torkade, mörkbruna saltet löses delvis vid kokning med vatten, men lösningen sönderdelas genast. Vid upphettning till 100” förlorar saltet endast obetydligt (0,32 proc.) i vigt. Analyser: a) 0,7875 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0025 gram i vigt. Profvet glödgades derpå. Återstoden vägde 0,4685 gram och aftog ej i vigt hvarken vid behandling med varmt eller kallt vatten. Den smältes med kaliumbisulfat; smältan 46 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. löstes i utspädd klorvätesyra och lösningen titrerades, efter förut- gången reduktion medelst en afvägd mängd zink !), med kalium- permanganat samt befans innehålla 0,1020 gram jern. | b) 0,4550 gram behandlades på samma sätt som profvet a) och gaf 0,2708 gram Ce O,+Fe, 0; samt 0,0594 gram jern. I procent. Funnet. Beräknadt. a. | b. (CT TUTO ANe rr br don ror Fart ER ENARE Jd,1 74 32,10. SINE ON So MAN & vr SYRE a FRA VIRA AS LI [2 GA 13,05: 13;27. FORSA HERON SNR ENT DAG 290,52. 39,24 Platocyancerium. 08 (CN) > Pla kB Detta salt framstäldes genom dekomposition af cerosulfat med platocyanbarium. Den från bariumsulfat affiltrerade lös- ningen afsatte vid afdunstning öfver svafvelsyra kristaller af platocyancerium. Dessa voro vackra, icke synnerligen stora, men väl utbildade prismer. De egde hufvudsakligen grön färg, men vissa ytor reflekterade svafvelgult, andra blått ljus. Deras lös- ning i vatten var ofärgad. Vid fullständig torkning öfver svafvel- syra antager saltet en brun, i blått skiftande färg och förlorar 6 mol. H, O, vid upphettning till 100” blir det svart och afoifver 15 mol. H, 0." Vid glödgning sönderdelas det och gifver en svart, af platina och ceriumbioxid bestående återstod. Analyser: a) 0,7435 gram torkades till konstant vigt öfver svafvelsyra och förlorade dervid 0,0530 gram i vigt. Profvet löstes derefter och fäldes med oxalsyra. 0,167v gram ceriumbioxid erhölls. b) 1,0115 gram förlorade vid upphettning till 100? 0,1770 gram i vigt. Profvet glödgades derpå. Återstoden vägde0,6 225 gram. c) 0,4828 gram sglödgades. Återstoden vägde 0,3010 gram. I procent. Funnet. 3eräknadt. a. b. (05 Cerrumara. A4blrabnös. möj -— — 18.33. Vatten, bortgående öfver SÖKS — GL (ODIN » SSR Rare BE (010 ONE I FARAN — 17,92 (15 mol). Pte Oe 051. IL Ron: — 61,54. 62,34. 62,02. j !) Då den zink, som härtill användes, vid förutgången undersökning be- funnits innehålla 0.01 proc. jern, så afvägdes alltid den mängd, som behöfdes i och för reduktionen, och korrektion för den deri befintliga jernhalten infördes. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 47 Platocyancerium har förut blifvit framstäldt af LANGE och CzupnNowIicz. De hafva användt ofvan anförda metod för dess framställande (Czupnowicz erhöll det äfven genom att direkte mätta platocyanvätesyra med cerokarbonat) och erhållit samma formel för dess sammansättning. Enligt CZupNowicz förlorar det emellertid redan öfver svafvelsyra 9 mol. H,O och vid 100"=7110" ungefär 14 mol. LANGE uppger att saltet vid upphettning till 150? förlorar 19,45 proc. i vigt, hvilket motsvarar 16 mol. H,0O- (beräknadt = 19,12 proc.) CzuDpNoWICcz omnämner, att ett platocyancerium med mindre vattenhalt kan erhållas i hvita kristaller, hvilka dock redan vid stående i fria luften upptaga vatten och öfvergå till det här of- van omnämnda saltet. Ceriums syresalter. I. Cerosalter. Ceronitrat. Ge JOE (NODE 050: Eqvivalenta mängder cerosulfat och bariumnitrat löstes och blandades. Den från bariumsulfat befriade lösningen afsatte vid långt drifven afdunstning (vid vanlig temperatur och så väl i fria luften som i exsiccator) en hvit, strålig, af mycket små prismer bestående kristallmassa. Saltet är ej synnerligen deli- qvescent, men utomordentligt lättlösligt så väl i vatten som 1 al- kohol. Vid torkning öfver svafvelsyra vittrar det och förlorar 21 mol. H, 0. Vid upphettning till 100” förlorar det 5 mol. H, 0; vid glödgning afger det småningom sin syra och lemnar först efter stark upphettning ren ceriumbioxid. Analyser: a) 1,3330 gram förlorade vid torkning i exsiccator 0,1335 oram i vigt och vid upphettning till 100” ytterligare 0,1415 gram. Profvet glödgades derpå för bläster och gaf 0,5210 gram ceriumbioxid. b) 0,9585 gram lemnade efter glödgning 0,3785 gram cCe- rum bioxid. c) 1,3990 gram dekomponerades med svafvelsyra och lem- nade 0,9259 gram cerosulfat. 48 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. C. CerluM- .. soc c s >. > cis. OL TSE BA0NEA JANNA Vatten, bortgående öfver SO IMVD = — "10741 (23 mol). » » vid 100: -20763. -— — 20,83 (5 moll. LANGE har framställt nitratet genom att vid närvaro af alkohol lösa ceriumbioxid 1 salpetersyra. Enligt honom har saltet en svagt rosenröd färg (förmodligen härrörande af inblandad didym). Han har äfven erhållit ofvanstående formel för saltets sammansätt- ning, men uppger, att det vid 150? blott förlorar halfva vatten- halten; vid 200? sönderdelas saltet. Erk fann, att då en lösning af nitratet sönderdelades med en elektrisk ström, förblef lösningen färglös, men amoniak ut- vecklades, så att vätskan blef starkt alkalisk, hvarigenom cero- hydrat utfäldes. I lösningen fans efter slutad operation motsva- rande mängd amoniumsalt. Vid negativa polen afsatte sig en gulbrun massa. Ceronitratet bildar med åtskilliga nitrater af kalium-, mag- nesium- och jerngruppernas metaller väl kristalliserande dubbel- salter, hvilka hufvudsakligen blifvit undersökta af LANGE och HoLZMANN. De bilda i allmänhet hexagonala taflor och kunna gifva öfvermättade lösningar. Kaliumceronitrat. Ce. Oz. (NO) + 2K.0O.NOJ)+2H, 0. Små, glänsande, färglösa kristaller, som förlora sin vatten- halt vid upphettning till 180”. Saltets sammansättning synes va- riera. Ofvanstående formel tillkommer salt, som bildats vid af- dunstning öfver svafvelsyra af en blandning af koncentrerade lösningar af kaliumnitrat och ceronitrat. LANGE. Amoniumceronitrat. 2[Ce:. O3.(NO;);]+3(NE, .O.: NO) +12H; 0. Ett fint färglöst kristallmjöl eller en grofstrålig, kristallinisk massa. Saltet är deliqvescent. Det erhålles genom afdunstning” af en lösning af amoniumnitrat och ceronitrat. HOLZMANN. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 14. 49 — Ceromagnesiumnitrat. 2Eter0r (NO), S(MEKOLI(NOD.) F24H70: Stora, lättlösliga, svagt rosenröda kristaller, som erhållas ge- nom lösning af eqvivalenta mängder talkjord och ceriumbioxid i salpetersyra vid närvaro af alkohol. Saltet förlorar 9 mol. vatten vid 110”; resten vid 200”, då det smälter. LANGE. Enligt HOoLZMANN kristalliserar saltet med 18 mol. H, O i fullkomligt färglösa kristaller. Cerozinknitrat. 2002 103: (NO) + 3120: Os NO 240: Stora, färglösa kristaller, som erhållas genom afdunstning af en blandning af de enskilda deri ingående salternas lösningar. LANGE, HOLZMANN. [Ceroferronitrat. | ZSCHIRSCHE sökte förgäfves framställa ett dubbelsalt af cero- nitrat och ferronitrat (beredt af ferrosulfat och bariumnitrat). Han erhöll endast otydliga, af jernoxid brunfärgade kristallmas- sor, emedan ferronitratet upptog syre ur luften. Ceromangannitrat. 200e-:03-(NO,);) +38IMn. O; (NO); F24Hj Q. Tumslånga, rosenröda kristaller, som vid 150” förlora halfva sin vattenhalt. Saltet börjar redan vid denna temperatur att sönderdelas. LANGE, HOLZMANN. Cerokoboltnitrat. 20020; (NOJ) -F8(Co 0. (NOJ -F24E5 0: Detta salt erhölls först vid de blandade lösningarnes afdunst- ning öfver svafvelsyra eller kali i bruna eller brunröda, deliqve- scenta kristaller. LANGE, HOLZMANN. Ceronickelnitrat. 2000-07. (NO) FNL. 05 (NOJ) + 24 O. Vackra, smaragdgröna, tumslånga, luftbeständiga kristaller, som afsatte sig vid afkylning af en blandning af heta koncen- trerade lösningar af ceronitrat och nickelnitrat. LANGE, HOLZMANN. Enligt ZSsCHIESCHE finnas två olika ceronickelnitrater. 4 50 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Ceroperklorat. Cen O:(CION:FFERS 0! Detta salt framstäldes genom dubbel sönderdelning af eqvi- valenta mängder cerosulfat och bariumperklorat. Den från ba- riumsulfat befriade lösningen afdunstades i vattenbad till dess salt började afsätta sig. Det utkristalliserade, ytterst deliqvescenta saltet lemnades 1 fria luften, tills det helt och hållet flutit sönder till en klar vätska. Denna afdunstades öfver svafvelsyra. Per- kloratet afsatte sig då i tunna, klara och färglösa, otydliga taflor, som voro ytterst deligvescenta. De utpressades hastigt mellan papper och afvägdes till analys. Saltet är utomordentligt lättlösligt. Vid upphettning för- störes det och lemnar en af ceriumbioxid bestående återstod. Analyser: a) 0,2970 gram gaf efter glödgning 0,0870 gram cerium- bioxid. b) 0,9738 gram glödgades och lemnade 0,2803 gram ce- riumbioxid. c) 1,2590 gram upphettades tillsammans med blyoxid. Det bortgående vattnet upptogs i ett vägdt klorkalcium-rör och be- fans väga 0,3190 gram. d) 1,0640 gram löstes i vatten och blandades med natrium- oxalat och natriumkarbonat. Blandningen afdunstades till torrnet och glödgades; återstoden löstes i salpetersyrehaltigt vatten och fäldes med silfvernitrat. 0,7884 gram klorsilfver erhölls. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. GC d. (JETIUM ssd etrde Be AE 2008 SE — — 2300 KU OT UNI CARRY EG = = =— "18,34... LÖjSHG IVIRLLER So ds or ter AS = — 25,34. ARNE Cerobromat. Detta salt lyckades jag icke erhålla. Vid ett försök att framställa det genom att lösa cerosulfat i vatten och tillsätta en eqvivalent mängd bariumbromat iakttogs stark lukt af brom re- dan vid blandningens frivilliga afdunstning vid vanlig tempe- ratur. Då den filtrerade lösningen, hvari cerosulfat var närva- rande i öfverskott, afdunstades öfver svafvelsyra i lufttomt rum, stelnade den först till en oredig massa, som vid fortsatt afdunst- ning blef mycket voluminös, fullkomligt torr, porös och glän- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 14. Sd sande gulbrun till färgen. Denna massa, som luktade starkt af brom, syntes vara fullkomligt amorf. Af klorvätesyra löstes den delvis med lemnande af ceriumbioxid. Den underkastades icke någon vidare undersökrling. RAMMELSBERG har likväl lyckats att af cerosulfat och ba- riumbromat erhålla cerobromatet 1 form af färglösa (eller gul- aktiga), bladiga eller stråliga, lättlösliga kristaller, som icke vitt- rade öfver svafvelsyra och vid glödgning gåfvo oxid. Deras sam- mansättning motsvarade formeln Ce. O,.(Br O;); +9H, 0. Det af RAMMELSBERG undersökta saltet var likväl med säkerhet för- orenadt af lanthan och didym. Cerojodat. CerOL (JON 2 Då en utspädd lösning af ceronitrat försattes med jodsyra i öfverskott, uppstod en ymnig hvit, amorf fällning. Jodatet är obetydligt lösligt i kallt vatten. Af syror löses det temligen lätt. Åfven en kokande lösning af ceronitrat löser jodatet. Lösningen afsatte vid afsvalning först en ringa mängd af ett gult pulver och vid fortsatt afdunstning ett hvitt, lockigt salt, som affiltrerades, utpressades mellan papper och vid analys befans vara oförändradt jodat. (Jfr anal. f)). Vid upphettning till 100” förlorar jodatet 1 mol. H, O; vid glödgning sönder- delas det och afger jod med qvarlemnande af ceriumbioxid. Till analys användes öfver svafvelsyra torkadt jodat. Analyser: a) 0,4620 gram löstes i svafvelsyrlighetsvatten och kokades med salpetersyra och silfvernitrat. 0,+615 gram jodsilfver erhölls. b) 0,464) gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0130 gram 1 vigt. | c) 0,4255 gram glödgades. Återstoden vägde 0,1065 gram och vigten förblef konstant äfven efter tillsats af oxalsyra och förnyad glödgning. d) 0,5940 gram förlorade vid upphettning till 100—110” 0,0180 gram i vigt. Profvet löstes derpå i svafvelsyrlighets- vatten, fäldes med silfvernitrat och kokades med salpetersyra. 0,5925 gram jodsilfver erhölls. Sedan öfverskott af silfver bort- tagits medelst klorvätesyra, afdunstades filtratet till torrhet; åter- stoden löstes i vatten och fäldes med amoniumoxalat. 0,1440 gram ceriumbioxid erhölls. | 52 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. e) 0,2120 gram dekomponerades med utspädd svafvelsyra. 0,085v gram cerosulfat erhölls. f) 0,1610 gram (erhållet ur en lösning af jodatet i cero- nitrat) lemnade efter glödgning 0,0390 gram ceriumbioxid. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. (ch d. e: ES (CELIUTD Ts reler SARA — — 20,32. 19,68. 19,62. 19,66. 19,74. NOM 5 AA oe ITNE Sh SEA 54,01. — — 53,93. — — 54.51. Vatten, bortgående vid 1100 0 RR re RS Ae — 1 2580. — 3,03. — -— 2,58 (1 mol.). RAMMELSBERG och HOLZMANN hafva förut undersökt cero- jodatet. Den förre har analyserat salt, som blifvit framstäldt af (orent) cerosulfat och natriumjodat och torkadt vid unge- fär 530”; den senare har framställt jodatet af ceronitrat och jodsyra och torkat det vid 110”. Båda hafva erhållit formeln 2(Ce.O,.(JO,);) + 3H, O (eller Ce 0; (JO,), + H,, 0, då Ce = 92). Enligt RAMMELSBERG blir jodatet vattenfritt genom upphettning till 2007. $ I Ceroperjodat. | Då en lösning af ceroacetat försattes med öfverjodsyra, upp- stod en fällning, som först var hvit, men nästan ögonblickligen upptog syre och blef gul (förmodligen i följd af öfverjodsyrans oxiderande inverkan). Den blef ej närmare undersökt. Något ceroperjodat synes alltså icke kunna existera. Cerohypofosfit. CesON PONT RRNO RAMMELSBERG har genom dubbel sönderdelning af cerosulfat och bariumhypofosfit erhållit detta salt i form af hvita, svårlös- liga kristallkrustor. Cerosulfater. Få salter torde i så hög grad som cerosulfatet ega förmågan att i olika förhållanden förena sig med kristallvatten. Jag har erhållit icke mindre än 9 skiljda, kristalliserade sulfater och må- hända finnas ännu flere. I. Vattenfritt cerosulfat, Ces.Og.(SO>). Det vattenfria saltet erhålles genom måttlig upphettning (icke till glödgning) af kristalliseradt cerosulfat eller cerisulfat. Det bildar ett hvitt pulver, lätt lösligt i kallt vatten, svårare i varmt. För att er- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. Jö hålla en koncentrerad lösning af saltet måste man likväl inröra små portioner deraf i vatten, emedan, om på en gång större qvantitet af sulfatet behandlas med vatten, saltet under värme- utveckling bildar svårlösligare klumpar af kristalliseradt, vatten- haltigt sulfat. I alkohol är sulfatet olösligt, i koncentrerad svafvel- syra högst svårlösligt. Vid glödgning förlorar det vattenfria sulfatet småningom svafvelsyra och öfvergår fullständigt till bioxid redan vid häftig glödgning för en vanlig gaslampa. Analys: 0,7375 gram förlorade efter ungefär 15 minuters stark glödg- ning (medelst en Bunsen's gasbrännare) 0,2720 gram i vigt. Efter förnyad glödgning (under omkring fem minuter) hade vig- ten aftagit med ytterligare 0,0190 gram och förblef sedan kon- stant, äfven efter glödgning för bläster. Återstoden 0,4+65 gram, var ceriumbioxid. I procent. Funnet. Beräknadt. (ÖERLNN., 4et ds HOS SIGGE ADDA 48,94. Då en vid vanlig temperatur åstadkommen, koncentrerad lös- ning af det vattenfria saltet upphettades, utföll salt i ymnighet. Denna utfällning började först vid en temperatur af omkring 75”. De bestämningar af det vattentria sulfatets löslighet, som jag verkstälde, gåfvo till resultat, att 1 del vattenfritt cerosulfat till sin lösning fordrar 6,2 delar vatten af 0 5,7 (5,6) » INELOE (MÖR): 45,0 » LOV: 100 delar vatten af 0” lösa således 16,1 delar, 'af omkring 20” 17,8 delar och af 100” 2,2 delar vattenfritt cerosulfat. II. Ce, .Og-. (SO), +5H, O. Detta salt erhölls genom att ; vattenbad småningom upphetta en vid vanlig temperatur tillkommen, koncentrerad lösning af vattenfritt salt. Härvid utkristalliserade stjernformigt hopgyttrade, färglösa prismer, hvilka bibehöllo sin glans i luften, sedan de blifvit befriade från moderlut. Vid tork- ning öfver svafvelsyra eller upphettning till 100” förlorar saltet högst obetydligt i vigt, men vid 190”—200” bortgå 4 af dess kristallvattenmolekyler och vid starkare upphettning blir det, liksom alla de följande sulfaterna, vattenfritt. Det är betydligt svårlösligare i vatten än saltet Ce,.Og.(S0,);+8H, O. !) Möjligen är lösligheten ännu mindre, ty ett annat försök gaf som resul- tat löslighetsförhållandet 1:65. (LJ + 54 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Analyser: a) 2,0030 gram förlorade öfver svafvelsyra blott 0,0v2+ gram eller 0,1 proc. i vigt. Profvet löstes derpå 1 vatten (försatt med några droppar svafvelsyra) och afdunstades till torrhet. 1,:300 gram vattenfritt sulfat erhölls. Vigtsförlusten var således 0,2730 gram. b) 1,8310 gram förlorade vid upphettning till 100”—110” 0,0170 gram, vid 190?” ytterligare 0,1760 gram och vid starkare upphettning ytterligare 0,0580 gram i vigt. Återstoden löstes i vatten och fäldes med oxalsyra. +0,946v gram ceriumbioxid erhölls. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. (FETT Kar SARS al väja DA o— 41,94. 42,20. Vatten, bortgående vid 190” .. — "10,54. IL 0reCREmO 0 SER (BILD) Mage eo RA SE ss ST 15363. Lö,7L. LONE III. Ce, . O;.(SO,), +6H, 0. Detta salt erhölls på samma sätt som det föregående; upphettningen gick möjligen något ha- stigare, emedan den skedde i sandbad. Saltet liknade mycket föregående sulfat. Analyser: a) 1,1754 gram torkades i luftbad till konstant vigt. Vigts- förlusten var 0,1842 gram. Återstoden löstes och fäldes med oxalsyra. 0,5958 gram ceriumbioxid erhölls. Filtratet fäldes med klorbarium och gaf 1,2393 gram bariumsulfat. b) 1,500v gram förlorade vid torkning 0,2395 gram vatten och gaf 0,7608 gram ceriumbioxid samt 1,5685 gram barium- sulfat. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. ÖTCKTU al sr eg 2 1 0 fara SI BRT fe SL EAD SVA LVel re corset TENS NENBOS OERS NYC TiS 0 RO SR NS 1567 LT ÖSONE De båda nu omnämnda salterna hafva till följd af sin ringa olikhet i sammansättningen och stora likhet för öfrigt i allmän- het blifvit ansedda för identiska. Den förste, som analyserade det i värme kristalliserande sulfatet, var OTTo, som tilldelar dat- samma formeln Ce, . Og. (SO.), +41 H;, O (eller 2(Ce O, SO3s) + 3H, O, om Ce = 92). BERINGER erhöll samma formel, men båda dessa kemister hafva undersökt blekröda, d. v. s. starkt didym- haltiga, salter. HERMANN uppstälde sedermera formeln BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B..2. N:0o 14. 5 Ce,.O;.(SO,)3 + 6H;0 och CzuDpNowWIcz formeln Ce,.Og.(SO,); + 2H,O, men någon tid derefter visade den förre, att båda dessa salter existerade och bildades under alldeles samma omständigheter; de förekomma dock icke blandade med hvarandra. WorF och WiInG erhöllo vid afdunstning i vattenbad af en koncentrerad sulfat- lösning endast saltet II. Enligt HERMANN kristallisera båda salterna i rhombiska pris- mer, men dessa äro hos saltet II kombinerade med ett brachy- doma, hos III med ett makrodoma. Enligt CZUDNOWICZ deremot kristalliserar saltet II (det andra har han ej erhållit) uti mono- kliniska prismer. Besynnerligt nog anföra både CZuUpNowicz och HERMANN, att de nu omnämnda salterna i luften blifva bräckliga och ogenom- skinliga, men att det följande deremot är lufebestsadist Jag har här vid lag kommit till rakt motsatt resultat. IV. Ce, .Os. (SO); +8H, 0. Då en koncentrerad lösning af vattenfritt sulfat får afdunsta frivilligt vid vanlig temperatur, så afsätta sig på kärlets väggar otydliga, blomkålstika aggregater af kristaller. Dessa öfvergå stundom genom molekylär omvandling till oktaödriskt salt. Detta kan äfven bildas direkte vid långsam afdunstning af en neutral lösning, men uppträder i synnerhet väl utbildadt om lösningen är sur af svafvelsyra. En sur, koncentre- rad lösning afsätter vid afdunstning vid vanlig temperatur nä- stan uteslutande saltet Ce,.Og:(SO,), +8H, O i temligen stora, väl utbildade rhomboidal-oktaédrar (ofta förskjutna, kombinerade med spetsigare oktaédrar, o. s. v.), glänsande så länge de befinna sig 1 beröring med moderluten, men matta och ogenomskinliga så fort de varit utsatta för luftens inverkan. Vid förEnus öfver svafvelsyra förlorar saltet föga (1,1 proc.) 1 vigt; vid Rplelt: ning till 100” bortgå 4 mol. H, O. Saltet löses i omkring 6,7 delar vatten af 20”. Analyser: a) 1,5870 gram förlorade öfver svafvelsyra 0,0175 gram i vigt. Protvet gjordes derpå vattenfritt och förlorade då ytterli- gare 0,3152 gram i vigt. b) 1,6335> gram förlorade vid upphettning till omkring 100” 0,1810 gram i vigt. Vid starkare upphettning (i luftbad) bort- gick ytterligare 0,1574+ gram. Profvet löstes derpå i vatten och fäldes med oxalsyra. 0,7830 gram cermmbioxid erhölls. Fil- tratet fäldes med klorbarium. 1,6342 gram bariumsulfat erhölls. 06 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. c) 1,0017 gram löstes och fäldes med oxalsyra; filtratet fäl- des med klorbarium. 0,4775 gram ceriumbioxid och 0,9925 gram bariumsulfat erhöllos. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. e& (GCKIUIN or sgrs er Br SSE — 38,91. 38,69. 38,98. NHR ONET RA FR FOSS DR SES a — 13,74. 13,61... d3;56- Vatten, bortgående vid GORANS RS — , I1,08. — 10,17 (4 mol). » (SUR nos 20596. 20372. — 20,34. V. Ce, . O; (SO), + 9H, O. - Vid afdunstning 1 måttlig värme (på sandbad) af en starkt sur lösning af cerosulfat utkri- stalliserade knippen af temligen stora och grofva prismer. Ett prof af dessa utpressades mellan papper och underkastades analys. Analys: 1,2020 gram förlorade vid upphettning i luftbad 0,2600 gram 1 vigt. Aterstoden löstes, fäldes med oxalsyra och gaf 0,5735 gram ceriumbioxid. I procent. Funnet. - Beräknadt. Ceru st NR 35,73. 25,02. NEN ERE NT SAGOR Pe VAS PR ke De båda sista sulfaterna hafva länge ansetts såsom ett och samma salt. Analyser deraf hafva gjorts af Orto, BERINGER, MarIiGnNaAcC och Czupnowicz, hvilka alla erhållit formeln Ce, . Og. (SO), +9H, 0. Af dessa synes endast MArIGnac hafva erhållit och undersökt det oktacédriska saltet, men han har också, sedan HERMANN visat att båda salterna IV och V existera, erkänt sitt misstag och instämt med den sistnämnde rörande salternas sam- mansättning. Deremot har han bevisat, att saltet IV är oktae- driskt och icke, såsom HERMANN uppgifvit, bestående af rhombi- ska prismer. Saltet V åter är enligt MARIGNAC hexagonalt. Det bildas vid afdunstning 1 fria luften vid 40”—50” (CZUDNOWICZ, MARIGNAC), men äfven vid vanlig temperatur, om afdunstningen sker öfver svafvelsyra (CZzupNowicz, HERMANN). Sker den der- emot (vid vanlig temperatur) i fria luften (HERMANN) eller i tom- rum (MARIGNAC) uppkommer saltet IV. Det är äfven utan tvifvel detta salt, som Worr gifver formeln Ce, .Og.(SO5); + 71H, O (2(Ce O, S0,)+5H, 0, om Ce = 92) och som han erhöll vid mycket långsam afdunstning 1 vattenbad af en neutral sulfat- lösning. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 14. HM VI. Ce, .Og.(SO,); +12H, 0. Såsom redan blifvit nämndt, bildas vid frivillig afdunstning af en koncentrerad neutral sulfat- lösning hvita blomkålslika knölar eller gyttringar af mikrosko- piska kristallnålar. Vid fortsatt afdunstning liksom uppväxa ur dessa knölar busklikt törgrenade aggregater af små hvita kri- staller. Stundom beklädas äfven afdunstningskärlets inre väggar af mycket tätt sittande, fina, hvita kristallnålar. Detta salt synes vid torkning i exsiccator förlora omkring !/, af sin vattenhalt. Analyser: a) 0,2935 gram af de busklikt greniga kristallaggregaterna afskiljdes försigtigt från den öfriga saltmassan och torkades öfver svafvelsyra, hvarvid profvet förlorade 0,v300 gram 1 vigt. Åter- stoden löstes i vatten, afdunstades till torrhet och gaf 0,2135 gram vattenfritt sulfat. Hela vattenmängden utgjorde således 0,0800 gram. b) 0,4205 gram af de blomkålslika knölarne, väl utpressade mellan papper, torkades öfver svafvelsyra. Vigtsförlusten var 0,0365 gram. Profvet gaf 0,3065 gram vattenfritt sulfat. Hela vattenhalten således 0,1140 gram. I procent. Funnet. Beräknadt. As b. Vatten, bortgående öfver SÖg .. 10,22. 8,58. 9,23 (4 mol). » ARS AR der ble el 225 HALMIA FNEGO Åtskilliga andra bestämningar gåfvo afvikande (i allmänhet för låga) resultat. Orsaken härtill var förmodligen den, att det analyserade saltet vid dessa tillfällen ej erhållits rent, utan blan- dadt med sulfater af annan vattenhalt. Troligt är ock, att ännu åtminstone ett, med saltet VI till utseendet nära öfverensstäm- mande, sulfat finnes, hvilket förmodligen har sammansättningen Cer0R- (SO): + 1083 0: En lösning af cerosulfat fälles af alkohol så fullständigt, att filtratet från fällningen blott innehåller obetydliga spår af cerium. Något surt cerosulfat synes icke existera. Det af HISINGER ooh BERZELIUS omnämnda är ej annat än neutralt salt (IV och V). Basiska sulfater af okänd sammansättning uppstå deremot stundom i mycket ringa mängd i neutrala sulfatlösningar och bilda olösliga flockar. Vid stark upphettning af vattenfritt sul- fat bildas äfven först basiskt salt, sedan bioxid. Afvenså fäller amoniak ur en utspädd sulfatlösning ett basiskt salt. ERK fann vid elektrolys af en koncentrerad lösning af cerosulfat, att vid negativa polen jämte en ringa mängd reduceradt cerium (upp- 38 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. trädande som ett svart anflog på poltråden) bildades en flockig massa af basiskt sulfat, som först var vaxlikt, sedan blef kristal- liniskt, men vid torkning förvandlades till amorfa stycken, hvilka enligt Erk hafva en sammansättning, som motsvarar formeln Ce, Om |H, "+ 6H, 0. Kaliumeerosulfater. TT, Oey. Op (SONET OAS T Då afvägda, eqvivalenta mängder af cerosulfat och kalium- sulfat löstes hvar för sig och de ganska utspädda” och kalla lös- ningarne sammanslogos, uppkom icke någon fällning. Bland- ningen fick först afdunsta någon tid sid omkring 50? (nisch- värme), då tunna, hvita, sammanhängande lager af mycket små kristaller afsatte sig på kärlets väggar. Sedan detta salt (II) af- lägsnats, fick den återstående lösningen afdunsta frivilligt vid vanlig temperatur, då inom kort tunna, hvita, kristalliniska hinnor bildades. De utpressades mellan papper och afvägdes till analys. Saltet är svårlösligt 1 rent vatten. 1 del salt for- drar ungefär 56 delar vatten af 19”—20” för att lösas. I en mättad lösning af kaliumsulfat är det så godt som olösligt; 48 kub.cm. af en sådan lösning, som under flere veckor vid vanlig temperatur varit i berörmg med dubbelsaltet, lemnade vid kok- ning med natronlut endast ovägbara spår af cerohydrat. Vid upphettning till 100” förlorade ett prof af saltet endast 0,01 proc. i vigt; ett annat prof förlorade vid stark upphettning i luftbad blott 0,33 proc., utan tvifvel hygroskopisk fuktighet. Saltet sönderdelas vid glödgning. Analyser: a) 0,7660 gram löstes i saltsyrehaltigt vatten och fäldes med klorbarium. 0,9750 gram barimmsulfat erhölls. b) 0,8255 gram löstes och kokades med kaustikt natron. Fällningen tvättades väl och lemnade 0,2715 gram ceriumbioxid. c) 0,5070 gram löstes och fäldes med amoniak. Fällningen gick förlorad. Filtratet afdunstades till torrhet, återstoden gaf efter amoniumsalternas afrökning 0,231v gram kaliumsulfat. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. (GC: Cenmumppst vassle = 26,69. — 205404 Kal Aer NEN — — 20,45. 21,59. ISVaRVely spe Skenet. 17,48: — — 17367: BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 59 Tillvaron af svårlösliga dubbelsalter af cero- och cerisulfat mad sulfater af kalium och natrium omnämnes redan i de äld- sta arbetena öfver cerium, men analyserade blefvo dessa för- eningar först senare. Det ofvan omnämnda saltet (som i all- mänhet utgör den fällning, hvilken uppstår, då lösningen af ett cerosalt försättes med en koncentrerad lösning af kaliumsulfat) är förut undersökt af HERMANN, som erhöll det genom att bringa en lösning af cerosulfat i beröring med kristaller af kaliumsulfat (1 stort öfverskott), och af CZuDpNowicz, som framstälde det ge- nom att blanda koncentrerade lösningar af cerosulfat och kalium- sulfat, lika vigtsdelar af båda salterna (eller öfverskott af det senare). BöNEGe: Oc (SO,)4 + 21 Kr Op SÖN NON Beredningen af detta salt är redan omnämnd under I. Saltet liknar mycket det föregående, men är mera grofkristalliniskt. I sina löslighetsförhållanden äro båda salterna lika. Vid torknimg öfver svafvelsyra förlorar saltet II 0,42 proc. i vigt, vid upp- hettning till 100” 0,83 proc., motsvarande !/; och 1/, af hela vattenhalten. Vid upphettning i luftbad till börjande glödgning blir saltet vattenfritt. Till analys användes mellan papper utpressadt salt. ' Analyser: a) 1, 3120 gram löstes i saltsyrehaltigt vatten och fäldes med amoniak. Fällningen gaf 0,485» gram cermmbioxid; ge- nom filtratets afdunstning erhölls 0,:6:0 gram kaliumsulfat. b) 1,8v20 gram förlorade vid 100” 0,0150 gram i vigt. Återstoden löstes och kokades med kaustikt natron. 0,65s5 gram ceriumbioxid erhölls. c) 2,8265 gram förlorade öfver svafvelsyra 0,0120 gram i vigt, löstes derefter och fäldes med klorbarium. 3,4515 gram bariumsulfat erhölls. d) 1,5590 gram förlorade vid stark upphettning i luftbad 0,0520 gram i vigt. I procent. Funnet. Beräknadt. a b. C d. MET DN fo dl le rf Ö0IENN20 66 — 0 SOROS MRS HUEN bor dust ease or laser ÄNDAR = 5 LG eve a Säters Hå — LÖNT — 16:87 Eter kene — = — dre INNE 60 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. HERMANN har äfven framställt detta salt. Han erhöll det genom att blanda koncentrerade lösningar af 1 del cerosulfat och 2 delar kaliumsulfat. Deremot kunde icke CZUpNowWIcz trots flere försök erhålla något salt af denna sammansättning. III. Gezin0g (SOFs Op SÖJeF IRA Czupnowicz erhöll detta salt genom att blanda lösningar af 2 delar cerosulfat och 1 del kaliumsulfat. Efter någon tid af- sätter sig saltet som en hvit, kornigt kristallinisk fällning. Äfven om cerosulfatet var närvarande i betydligt öfverskott, bildade sig detta med natriumcerosulfatet analoga salt. Liksom före- gående salt förlorar det sin vattenhalt vid svag glödgning. HERMANN uppgifver, att vid förening af koncentrerade lös- ningar af lika delar cerosulfat och kaliumsulfat bildas ett salt af sammansättningen 2(Ce,.Os.(SO,);) + 3IK,.O,. SO Detta är måhända endast en blandning af de förut omnämnda salterna; CzuDpNowicz erhöll genom samma förfarande endast saltet I. Amoniumcerosulfat. Ges 7105. (505): FCH, Nys rOFISOTF SH 0 Då en blandning af temligen utspädda lösningar af cero- sulfat och amoniumsulfat fick afdunsta frivilligt vid vanlig tem- peratur, afsatte sig inom kort temligen stora, färglösa, glänsande kristaller, hvilka tycktes vara mycket plattryckta, med ett doma kombinerade prismer. I vatten löstes de temligen lätt. Saltet förlorar icke något i vigt vid torkning öfver svafvel- syra. Vid upphettning till 100” bortgå 6 mol. kristallvatten; vid 190” blir saltet vattenfritt. Vid starkare upphettning bort- går äfven amoniumsalt, så att vattenfritt cerosulfat återstår. Till analys användes salt, som blifvit väl utpressadt mellan papper. Analyser: a) 0,3510 gram förlorade vid stark upphettning i luftbad O,114v gram i vigt (beräknadt: 0,1153 gram). Återstoden löstes i vatten och fäldes med oxalsyra. 0,1425 gram cerimmbioxid erhölls. b) 0,7420 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0970 gram i vigt. Profvet kokades derpå med natronlut, och den bortvikande amoniakgasen upptogs i utspädd klorvätesyra. 0,1005 gram kloramonium erhölls. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 14. 6l ec) 2,4150 gram upphettades till 1907. ”Vigtsförlusten ut- gjorde 0,+080 gram. Återstoden glödgades svagt, försattes med svafvelsyra nedan basiskt salt genom glödgningen bildats) och gaf 1,6280 gram vattenfritt BET - d) 1,6835 gram löstes i vatten och fäldes med amonium- oxalat. Filtratet fäldes med klorbarium. 0,6870 gram cerium- bioxid och 1,8595 gram bariumsulfat erhöllos. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. (&6 d. (CENT a es de 32,96. SEE FANGOR FJDMO NSZNSÖS FÄMOnN sv vo. — 4,56. — — 498. IVER — = EN ae LO Dr Vatten, bortgåen- de vid 100”. . — 13,07. — — 12,86 (6 mol). Vatten, (allt) .. - —' 16,89. — 17,14. Detta salt har förut endast blifvit undersökt af CZzUDpNOWIcCzZ!), som funnit det blott hålla 7 mol. H, 0, men för öfrigt kommit till samma resultat som jag. Enligt hans uppgift förlorar saltet redan vid 150” hela sin auttenhale Cerosulfat och amoniumsulfat tyckas endast kunna ingå en förening med hvarandra, ty i hvilka förhållanden jag än blan- dade dessa salters lösningar, erhöll jag dock alltid blott det nu omnämnda dubbelsaltet och af det af de enkla salterna, som va- rit tillsatt i öfverskott, utkristalliserade öfverskottet för sig. Natriumceerosulfat. (ILO (SOM Na, .O,. 50, +2H, OQO. Eqvivalenta mängder af cerosulfat och natriwansulfat löstes i vatten och de padda lösningarne blandades. Härvid uppstod icke någon fällning, men då blandningen afdunstades i värme (i sandbad), utföll snart ett hvitt, fint, kristalliniskt pulver, som ut- pressades mellan papper och afvägdes till analys. Filtratet från detta salt innehöll nästan uteslutande natriumsulfat. Natriumeerosulfatet är ganska svårlösligt 1 rent vatten, men löses lätt vid tillsats af en syra. I en mättad lösning af natrium- sulfat är det nästan olösligt; 56,5 kub.cm. af en sådan lösning, som i flera veckor vid vanlig temperatur varit i berörimg med dubbelsaltet, lemnade efter kokning med kaustikt natron endast 0,0035 gram ceriumbioxid. 2) ERINGER har äfven framställt saltet, men ej i rent tillstånd, utan blek- rödt, d. v. s. didymhaltigt. 62 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Vid torkning öfver svafvelsyra förlorar dubbelsaltet nästan intet i vigt. Ett prof, som stått i exsiccator under 4 månader, förlorade derigenom blott 0,31 proc. Ej heller vid upphettning till 100” aftager saltets vigt nämnvärdt. (Ett prof förlorade vid upphettning ill 100” 0,59 proc. i vigt.) Vid upphettning till börjande glödgning förlorar deremot saltet hela sin vattenhalt. Analyser: a) 0,7960 gram löstes i saltsyrehaltigt vatten och kokades med kaustikt natron. 0,3690 gram ceriumbioxid erhölls. b) 1,0855 gram löstes och fäldes med klorbarium. 1,3480 gram bariumsulfat erhölls. c) 1,1290 gram förlorade vid svag glödgning 0,0610 gram 1 vigt. . I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. Ce; (SENT hg inr Ar MLGS. — Je DD SVENS SAALE ad ant SS 17,05. — NEG AVG UUGINE RS mrer er or SRS a NE = = NNE 4,85. CzupNowicz har äfven analyserat detta salt och uppställt fullkomligt samma formel för dess sammansättning som den of- van anförda. "Trots flere försök lyckades han icke erhålla någon annan förening än denna mellan cerosulfat och natriumsulfat. BERINGER har för natriumcerosulfatet uppställt formeln 21006,. Og. (SO))3s) + IK 0, SÖK Cerothalliumsulfater. HrICStOR(50: ESS NI 240 3SORN (+ENO 3 ZSCHIESCHE erhöll detta salt såsom en finkornig, kristallinisk fällning, då mättade lösningar af cerosulfat och thalliumsulfat vid vanlig temperatur blandades med hvarandra. IT. "Oe; 207 (SON FE TL LO SÖL HT Detta salt, som äfven blifvit framstäldt och analyseradt af ZSCHIESCHE, bildar grofkristalliniska krustor och erhålles, om temligen koncentrerade lösningar af thalliumsulfat och cerosulfat (det senare i öfverskott) blandas och lindrigt uppvärmas. Thalliumcerosulfat har äfven blifvit framstäldt af DELAFON- TAINE, som dock mig veterligen ej publicerat någon analys derå. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 63 Cerodikobolttriaminsulfat. Ce, -'Og - (SO3)3 + Cosa (Hz Na - Og. (SO); + Hz 0. WinG erhöll, då han till en varm lösning af cerosulfat satte en het, koncentrerad lösning af luteokoboltsulfat, en vac- kert gul kristallinisk fällning af ofvanstående sammansättning. Cerodikoboltditriaminsulfat. CEN OI(SON:3: + Co> (H3 No -0Of6-(SO)3 FÖ! Detta salt är äfven framstäldt af Wine. Det erhölls af cero- sulfat och roseokoboltsulfat, men uppstod endast då det senare saltet var närvarande i öfverskott. Dubbelsaltet sönderdelas lätt af vatten. Ceroseleniater. Liksom cerosulfatet kan äfven ceroseleniatet ingå föreningar med olika antal kristallvattenmolekyler. I. Ce, .O;.(Se O,);+6H, 0. En neutral lösning af cero- seleniat afsatte vid afdunstning i värme (i vattenbad) ett af fina, färglösa, stjernformigt grupperade kristallnålar bestående salt. Öfver svafvelsyra eller vid upphettning till 100” förlorar detta salt 2 mol. H, 0; vid försigtig upphettning i luftbad bortgår hela vattenhalten och vattenfritt seleniat återstår i form af ett hvitt pulver, som vid starkare upphettning sönderdelas. Till analys användes mellan papper utpressadt salt. Analyser: a) 2,2807 gram förlorade vid torkning i exsiccator 0,1157 gram i vigt. Profvet löstes derefter, reducerades genom kok- ning med klorvätesyra och fäldes med svafvelsyrlighet. 0,6435 gram selen (torkad vid 100”) erhölls. Genom fitratets afdunst- ning erhölls 1,5430v gram cerosulfat. b) 1,2140 gram gaf 0,3495 gram selen och 0,3430 gram cerosulfat. c) 14088 gram gaf 0,9725 gram cerosulfat. d) 0,5310 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0235 gram i vigt och vid upphettning i luftbad ytterligare 0,0495 gram. 64 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. C: s (CST NER Sp dJJ.21. I, NS SITS — 393,89. HATE 25-00-20 — — 29,28. Vatten, bortgående öf- ver SÖ, och vid 100? 5,07. -— — 4,42. 4,42 (2 mol). Vätten(allt)p sars. oc slö NN 18jvan klase. Troligen finnes äfven ett ceroseleniat med 5 mol. kristallvatten. II. Ce, . Og. (Se 05); + 9JH, 0. Detta salt framstäldes på två olika sätt. A. Då en lösning af ceroacetat upphettades med öfverskott af selensyra 1 vattenbad utkristalliserade ett salt, som mycket liknade de båda föregående, men som vid upphettning till 100” endast förlorade helt obetydligt (0,32 proc.) i vigt. B. Då en svagt sur lösning af seleniat fick afdunsta frivilligt vid vanlig temperatur ända till torrhet, afsatte sig hvita, mycket lättlösliga bollar och äfven dendritiska aggregater af ytterst små kristaller. I fria luften förändrades de icke märkbart: De ut- pressades väl mellan papper, innan de analyserades. Analyser. A) 1,5500 gram förlorade vid upphettning till 100” endast 0,0050 gram 1i vigt. Selenbestämningen gick förlorad. Genom fällning med amoniumoxalat erhölls 0,6090 gram ceriumbioxid. B) 0,4100 gram kokades med klorvätesyra och fäldes med svafvelsyrlighet. 0,1150 gram selen erhölls. Ur filtratet fälde amoniumoxalat 0,1610 gram ceriumbioxid. I procent. Funnét. Beräknadt. A. (ERUTAANAREO- FIG Jily89n Bl;ssunDINe SEIenE us ie REA == "805 Måhända har det under B. anförda saltet snarare samman- sättningen Ce, . Og - (Se O5); + 8H3 O. Denna formel fordrar 32,45 proc. Ce och 28,04 proc. Se. Analysen lemnar oafgjordt, hvilken af dessa formler är den rigtigaste. Något mot det oktaedriska sulfat svarande seleniat lycka- des jag icke erhålla. III. Ce, . Og. (Se O,); +12H, 0. Detta salt erhölls vid af dunstning i exsiccator af en neutral seleniatlösning och bildade hvita, blomkålslika, lättlösliga klumpar, fullkomligt liknande sal- tet, II, B: De utpressades väl mellan papper och afvagdes till analys. Saltet förlorar vid torkning öfver svafvelsyra 7 mölekylet af sitt kristallvatten. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 14. 65 Analys: 0,9022 gram förlorade vid torkning öfver svafvelsyra 0,1222 gram i vigt. Återstoden löstes i vatten och gaf efter fällning med oxalsyra 0,3316 gram ceriumbioxid. Selenbestämningen gick förlorad. I procent, Funnet. Beräknadt. (FERLIN «ge ss : ASA IN 3,54. 13,66 (7 mol.). Ceroseleniatet har liksom sulfatet egenskapen att vara mera lösligt i kallt än varmt vatten. Om derföre en icke alltför ut- spädd lösning deraf upphettas, så utfaller salt, som vid lösningens afsvalning åter upplöses. Kaliumceroseleniat. Glen Og a(Se-Ojle-kölKS HOrSSS Ok En portion selensyra mättades nåstan fullständigt med cero- karbonat, en annan, ungefär lika stor, med kaliumkarbonat och båda blandades med hvarandra. Vid den lindrigt sura blandnin- gens frivilliga afdunstning afsatte sig inom kort hvita kristall- krustor, som fullkomligt liknade kaliumcerosulfat. Saltet utpres- sades mellan papper och torkades öfver svafvelsyra (hvarvid blott en ytterst ringa vigtsförlust iakttogs). Det är märkbart lätt- lösligare än kaliumceerosulfat. Analyser: a) 1,4620 gram kokades med klorvätesyra och fäldes med svafvelsyrlighet. 0,4980 gram selen erhölls. Filtratet fäldes med amoniak, hvarvid 0,2880 gram ceriumbioxid erhölls, och filtratet från denna fällning gaf vid afdunstning till torrhet och återsto- dens glödgning 0,6810 gram kaliumsulfat. b) 1,7940 gram gaf 0,6025 gram selen. Filtratet fäldes med amoniumoxalat. Fällningen glödgades och uttvättades med svafvel- syrehaltigt vatten; filtratet och tvättvattnet afdunstades till torr- het och återstoden glödgades. +0,3+30 gram ceriumbioxid och 0,8320 gram kaliumsulfat erhöllos. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. Getium ss ae IBA UR ANA Källman «cc gu tes. 209 OSS NINA elelr forsk 3406: JJ,58. FJD Sannolikt finnas äfven andra, kaliumcerosulfaterna motsva- rande, dubbelsalter af ceroseleniat och kaliumseleniat. -: 5 pp 66 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Blandade lösningar af ceroseleniat och kaliumsulfat afsatte vid frivillig afdunstning ett hvitt, kristalliniskt salt, som vid analys befans innehålla (såsom medeltal af dubbla bestämningar) 2,05 proc. selen och 22,02 proc. cerium. Saltet kunde icke ge- nom tvättning befrias från sin selenhalt, hvilken således ej kunde bero på mekaniskt inblandadt ceroseleniat. Troligen hade selen delvis substituerat svaflet uti kaliumcerosulfatet. Amoniumceroseleniat. Cen: OG (De 05) (HN) Osr5e ORO Detta salt framstäldes genom att till en lösning af cerosele- niat sätta kaustik amoniak och lösa den fällning, som dervid upp- stod, medelst tillsats af selensyra. Lösningen fick afdunsta fri- villigt. och afsatte dervid dubbelsaltet såsom gyttringar af små, men väl utbildade, färglösa, prismatiska kristaller, hvilka utpres- sades mellan papper och afvägdes till analys. Saltet är lättlösligt. I luften vittrar det något och kristal- lerna antaga småningom en i gult stötande färg. Vid torkning öfver svafvelsyra förlorar saltet ungefär 1 molekyl af sitt kristall- vatten (funnet 1,09 proc., beräknadt 1,72 proc.). VWVid 100”-blir saltet vattenfritt. Analyser: a) 1,0550 gram förlorade i exsiceator 0,0115 gram i vigt. Vid upphettning till 100” förlorade profvet ytterligare 0,1490 gram i vigt. Aterstoden gaf efter behandling med klorvätesyra och svafvelsyrlighet 0,3100 gram selen. b) 0,9390 gram lemnade 0,2765 gram selen och genom fil- tratets afdunstning till torrhet 0,5050 gram cerosulfat. c) 1,vu310 gram löstes och kokades med kaustikt natron. Amoniakgasen upptogs i utspädd” klorvätesyra. 0,3375 gram ce- riumbioxid och 0,11:15 gram kloramonium erhöllos. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. Ce (Centum./ os 0 20 2 0SHERADESAE Amonium . = SSG DG Selenik .. fö t2Ji3SN Ad AG. — 30,34. Matten s.cklo od. — — 15,46. Då lösningar af ceroseleniat och amoniumsulfat blandades och blandningen afdunstades i lindrig värme, erhöllos kristaller, som dock tydligen ej alla voro af samma slag, hvarför de ånyo BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 14. 67 löstes i vatten. Den filtrerade lösningen afsatte vid frivillig af- dunstning vid vanlig temperatur små färglösa kristaller, som vid analys befunnos innehålla cerium, men blott ett ringa spår selen och således troligen voro amontiumcerosulfat. Ur moderluten, hvars halt af cer var obetydlig, utkristalliserade amoniumsulfat och amoniumseleniat (7), det senare i vackra, rätvinkliga prismer. Natriumeeroseleniat. Ce- 06 -(Se05)3 + Näs. 05: Se 05 Hal Två portioner selensyra mättades nästan fullständigt, den ena med natrium-, den andra med cerokarbonat, och blandades. Den något sura blandningen afsatte vid frivillig afdunstning efter någon tid små färglösa, temligen lättlösliga kristaller, hvilka ut- pressades mellan papper och rodde fill analys. Saltet förlorar intet i vigt vid torkning öfver svafvelsyra och knappast något (0,18 proc.) vid upphettning till 100”, men vid 190”—200? bortgå 4 molekyler af kristallvattnet. Om kri- stallerna någon tid utsättas för luftens inverkan, gulna de van- ligen något. Analyser: a) 0,8500 gram förlorade vid 100” 0,0015 gram. Profvet lemnade 0,2680 gram selen, 0,2870 gram ceriwmmbioxid (erhållen genom fällning med amoniak) och 0,1400 gram natriumsulfat. b) 0,9085 gram gaf 0,3100 gram ceriumbioxid och 0,1440 gram natriumsulfat. c) 0,6575 gram förlorade vid upphettning till 200” 0,0525 gram i vigt. WäRoden gaf 0,2090 gram selen och 0,2260 gram ceriumbioxid. d) 0,8250 gram kokades, sedan selen blifvit afskild, med kaustikt kali och gaf 0,2910 gram ceriumbioxid. Selenbestäm- ningen gick förlorad. I procent. Funnet. Beräknadt. Ac b. (86 d. (MER aber ae SG AT ANGIE, JANNA HSE LANT Nat fn. sn da 33 OKI — = bör Selentivs ut . 91,53. SEO = ÖA Vatten, bortgåen- de vid 2007... — NN AC — 7,30 (4 mol). Måhända: håller saltet ej mera än 4 molekyler vatten. Ana- lyserna lemna oafgjordt, hvilkendera formeln är den rigtigaste. 68 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Cerohyposulfat. CET: Of (Så OJ ALE ON Detta salt bereddes genom dubbel sönderdelning af cero- sulfat och bariumhyposulfat. Den öfver svafvelsyra till siraps- tjocklek afdunstade lösningen afsatte cerohyposulfatet i form af mycket stora, hexagonala taflor. Cerohyposulfatet är ytterst lättlösligt, men ej deliqvescent. Det mellan papper utpressade saltet förlorar vid torkning öfver svafvelsyra ej mindre än 20 molekyler af sitt kristallvatten. Så- väl vid upphettning som vid längre tids stående i fria luften sönderdelas saltet under afgifvande af svafvelsyrlighet; likaså vid behandling med syror. Analyser: a) 1,0275 gram torkades i exsiccator till konstant vigt (hvar- till åtgingo 3 till 4 veckor). Vigtsförlusten var 0,3050 gram. Återstoden dekomponerades med utspädd svafvelsyra och gaf 0,4810 gram cerosulfat. b) 1,2310 gram förlorade öfver svafvelsyra 0,3655 gram. Profvet löstes, fäldes med amoniak och gaf 0,3515 gram ce- riumbioxid. I procent. Funnet. Beräknadt. a. bi (ÖETHANNES ört FALSE Hon Se Ve SÅRA RO DRAS DAD Vatten, bortgående öfver SO, . . 29,68. 29,69. 30,30 (20 mol) Cerohyposulfat är förut endast framstäldt af HEERESN. Han erhöll det genom att lösa (lanthan- och didymbhaltigt) cerokar- karbonat i undersvafvelsyra och beskrifver det såsom bildande små, luftbeständiga fyrsidiga prismer. Det af mig undersökta saltet var emellertid utan tvifvel hexagonalt. = Cerosulfit. (CEST (NV Bel Då en lösning af ceroacetat försattes med en lösning af svafvelsyrlighet, uppstod en hvit fällning af cerosulfit, som ge- nast löste sig, men åter utföll vid tillsats af alkohol. Denna fällning undersöktes dock ej. Det analyserade saltet erhölls ge- nom att (vid vanlig temperatur) lösa cerokarbonat i svafvel- lighetsvatten. Lösningen afsatte vid uppvärmning en hvit, lätt, flockig, af små kristallnålar bestående fällning, som vid afsval- ning åter löste sig. Denna fällning affiltrerades hastigt, utpres- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:o 14. 69 sades mellan papper och torkades till konstant vigt i lufttomt rum. Filtratet gaf vid uppvärmning en ny portion salt o. s. v. Sulfitet befans vid pröfning ej innehålla ett spår af svafvelsyra. Ofvanstående formel tillkommer det i luftpump torkade saltet. Vid upphettning till 100” förlorar det högst obetydligt (0,34 proc.) i vigt. Saltet upptager gerna syre ur luften. Analyser: a) 0,2965 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0010 gram i vigt. Profvet dekomponerades derefter med svafvelsyra och gaf 0,2950 gram cerosulfat. b) 0,4610 gram löstes, oxiderades med brom och vatten och fäldes med klorbarium. +0,5545 gram bariumsulfat erhölls. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. (CERN co ora oda Bb ESBO = Blog SVELAND SNS NE — 16,52. 16,84. KLrAPRoTH erhöll genom frivillig afdunstning af en lösning af (orent) cerokarbonat i svafvelsyrlighetsvatten ett i ljust ame- thyströda nålar kristalliserande sulfit. Ceroselenit. I. Neutralt, Ce, . Og. (Se 0); +3H3 O. Då en koncentrerad lösning af ceronitrat försattes med selen- syrlighet, uppstod ej någon fällning, men vid tillsats af amoniak utföll ett hvitt hydratiskt salt, som småningom i beröring med luften antog en grågul färg. Om ceroacetat användes i stället för nitrat, erhölls samma salt genast. I stort öfverskott af selen- syrlighet löstes saltet. Fällningen affiltrerades, torkades på filtrum, pulveriserades och torkades till konstant vigt öfver svafvelsyra. Det torkade saltets färg var gulgrå. Som af det föregående synes är ceroselenitet olösligt i vatten och ättiksyra, lösligt i salpetersyra och en koncentrerad lösning af selensyrlighet. Af klorvätesyra löses det med lätthet. Vid upphettning till 100” förlorar det torkade saltet hälften af sin wvattenhalt. Analys: 0,2925 gram förlorade vid 100” 0,0100 gram i vigt och lemnade derpå 0,0975 gram selen och 0,2350 gram cerosulfat. 170 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. I procent. Funnet. Beräknadt. CIeramnay (44. Rs va E EA 2100,31 OSA Selene: Sa NAN JJ:38. bi DIATNE Vatten, bortgående vid. 1007, 3,42. 42, 0EEEm oh: Filtratet från ett af ceronitrat, selensyrlighet och en till full- ständig utfällning otillräcklig mängd amoniak beredt salt af- dunstades till torrhet i lindrig värme. Återstoden behandlades med vatten, som lemnade ett brandgult pulver olöst. Lösningen innehöll amoniumnitrat, men äfven både cer och selen. Den undersöktes icke närmare. Det brandgula saltet analyserades och befans innehålla 40,31 proc. selen och 33,65 proc. cerium (medel- tal af 3 öfverensstämmande analyser), hvaraf ingen sannolik formel kan uppställas. Möjligen var detta salt ett ceriselenit. II. Surt, HA 0, . (Se 0), +2H; 0: För att erhålla detta salt behandlades cerokarbonat med en temligen utspädd lösning af sublimerad selensyrlighet. Kolsyra bortgick och alltsammans stelnade till ett hvitt gelé. Sedan nå- got mera selensyrlighetslösning tillsats, tillslöts det kärl, hvari beredningen försiggått. Efter ett dygn var geléet förvandladt till en massa af små, rent hvita kristallnålar. Dessa affiltrerades, tvättades med kallt vatten och utpressades väl mellan papper. Saltet är luftbeständigt, olösligt i kallt vatten, men lättlös- ligt i utspädda syror och löses äfven af öfverskott af selensyr- lighet. Öfver svafvelsyra förlorar det nästan intet (0,35 proc.) 1 vigt. Analyser: a) 1,2900 gram i exsieccator torkadt salt löstes i mycket ut- spädd klorvätesyra och fäldes med svafvelsyrlighet. 0,4810 gram selen och 0,8360 gram cerosulfat erhöllos. b) 0,9480 gram mellan papper utpressadt salt lemnade 0,3520 gram selen och 0,6140 gram cerosulfat. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. (ÖS sng ANS RON SEN BDT DANNE Selel, cc se tv OKT NKTSSNAORONS: BERZELIUS beskrifver i sin Lärobok (orent) ceroselenit som ett hvitt, olösligt pulver och cerobiselenit (7?) såsom ett lösligt salt. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14, Til Cerokromat. Om cerosulfat blandas med kaliumkromat, uppstår en smuts- brun fällning, som i luften mörknar allt mer och mer. Filtratet från denna är 1 början klart, men grumlas efter någon tid af en gulaktig fällning. Kaliumbikromat åstadkommer 1 en lösning af ett cerosalt efter några ögonblick en gul fällning. Ingen af dessa fällningar undersöktes närmare. Enligt BERZEuvS är cerokromat ett gult, olösligt pulver, cerobikromat deremot ett lättlösligt, i små röda, genomskinliga kristaller anskjutande salt. PATTISON och CLARKE uppgifva, att de blandade ceritoxiderna lösas i kromsyra och att, om de blandade kromaterna upphettas till 110”, endast. cerokromatet sönderdelas under bildande af ce- riumbioxid. Ceromolybdat. Enligt Brrzeuivs och HIisInger fäller amoniummolybdat ur neutrala lösningar af cerosalter ett hvitt, flockigt, i vatten olös- ligt, i syror lättlösligt salt. Cerosilikat. Såsom silikat förekommer cerium 1i naturen städse förenadt med lanthan och didym, vanligen äfven med jern och alumi- nium, ofta med erbium, yttrium och beryllium samt bildar mi- neralierna cerit. cerin, orthit, gadolinit m. 1. fr sid. 9). Af dessa är ceriten det, som innehåller cerium 1 största mängd. Den är hittills endast funnen vid Bastnäs. Ceriten är derb, kristallinisk (mycket sällan kristalliserad och då, enligt NORDENSKIÖLD, 1 rhombiska systemet), till färgen rödbrun eller rödgrå (pulvret är askgrått), skimrande, ogenom- skinlig och osmältbar samt spröd med ojemnt brott. Dess eg. vigt är 4,9 till 5,0. De äldsta analyserna derå har jag redan (sid. 6—8) anfört; i nyare tider hafva KJIERULF, RAMMELSBERG, HERMANN och NORDSTRÖM analyserat den med följande resultat: (2 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. KJERULF. RAMMELSBERG. HERMANN. NORDSTRÖM. SIS 200. IKE 21,346. 22,19: (CEO EES ETOD 64,55. 60,987. 24,06. AR EA 7,28. (700 35,37. He RIRR TEEN VA is 1,54. 1,457. 3,92. (FER rr KAS In. 1,649. 4.35. FO CONELS ET: Sd Uggla 9,44. JOTSASE MG 100,000. ochkudessutom Al, 'O35- SES Vismutglans . 3,58. Kopparkis isak OM Summa 99,52. KJIERULF fann dessutom 3,27-proc. Mo5S, och 0,184 proc. B3 D3- DEMARCAY uppgifver sig i cerit hafva funnit små flittror af metalliskt jern (måhända vismut?). Cerokarbonat. Cen: OG (CO): 0 Detta salt framstäldes genom att till en lösning af cerosulfat sätta en varm, nyss beredd lösning af amoniumsesquikarbonat, så länge fällning uppstod. Under liflig kolsyreutveckling bil- dades härvid en ymnig, hvit, gelatimös fällning, som efter ett par dagars stående i vätskan betydligt sjönk ihop och förvand- lades till en massa af ytterst fina kristallnålar. Sedan saltet full- ständigt uttvättats med kallt vatten (hvartill åtgick lång tid), befanns det vid pröfning innehålla hvarken svafvelsyra eller amo- niak. Det mellan papper utpressade saltet bildade en lätt, nä- stan silfverglänsande ?) massa, som efter pulverisering och tork- ning i exsiccator ofta antog en gulgrå färg. Äfven efter upp- hettning till 100” var saltets färg gul. Detta härrörde troligen från en partiell oxidation. Karbonatet är alldeles olösligt i vatten. I öfverskott af amoniumkarbonat är det obetydligt lösligt. Vid saltets bered- ning är stundom den öfver fällningen stående vätskan färgad gul af deruti upplöst cerisalt. Vid upphettning till 100” förlorar det sin vattenhalt. Vid glödgning ger det ceriumbioxid. DECOT=0S3P ?) Denna silfverglans iakttogs redan af VAUQUELIN. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. B. 2. N:O 14. Hd Den uppgifna formeln tillkommer öfver svafvelsyra torkadt salt. Analyser: a) 0.5880 gram förlorade vid upphettning till 100” 0,1010 gram i vigt. b) 0,3130 gram behandlades med svafvelsyra i Winr'ska apparaten. Vigtsförlusten var 0,0760 gram. c) 0,7400 gram behandlades på samma sätt som föregående prof. Vigtsförlusten var 0,1750 gram. d) 0,5160 gram dekomponerades med utspädd svafvelsyra och lemnade 0,5300 gram cerosulfat. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. Ce då ering, SRA — — — 30,26. 30,55. NOISE ale sie «a = 2 20165 — 24,17. MENS SG EE STEL — — = MH Profven ec) och d) voro af annan beredning än a) och b). Cerokarbonat är förut "analyseradt af HISINGER, som derå fann en formeln Ce, . Og. (CO); +6H,0O motsvarande samman- sättning, samt af BERINGER och Czupnowicz, hvilka uppgifvit dess formel vara Ce, . Os. (CO), +9H, 0. Enligt den sistnämnde kan saltet ej utan sönderdelning befrias från sitt kristallvatten och ej heller erhållas fritt från bioxid; renast erhålles det af cerosulfat och amoniumsesquikarbonat, mindre rent af natrium- bikarbonat, orenast af natriumkarbonat (förmodligen i följd af inblandadt natriumcerokarbonat). Basiskt cero (lanthan-, didym-) karbonat förekommer i na- turen, tillsammans med fluorkalium bildande mineralet paristt. (Jfr sid. 41.) Kaliumcerokarbonat. SO (CO), +K3. OS COT-SEH50: En kokande lösning af kaliumbikarbonat försattes med en lösning af cerosulfat. Härvid uppstod en hvit, volyminös fäll- ning. Sedan alltsammans kokat ett par minuter, infördes såväl fällning som moderlut i en flaska, som derpå helt och hållet fylldes med rent vatten och tillslöts. Efter ett par dagar, hvar- under flaskans innehåll alltsomoftast omskakades, hade fällningen omvandlats till ytterst fina, lätta kristallnålar. Den öfver dem stående vätskan var svagt gul. Saltet affiltrerades och utpressa- des hastigt mellan papper (utan någon föregående tvättning) samt egde då ett silfverglänsande utseende. Det utpressade saltet tor- 14 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. kades öfver svafvelsyra i tomt rum, hvarvid det antog en något oulaktig färg, pulveriserades derpå och torkades ånyo i luft- pumpen till konstant vigt. Det sålunda torkade saltet, hvars färg var svagt gulgrå, afvägdes till analys. Vid upphettning till 100” blir saltet vattenfritt. Analyser: a) O.7890 gram gaf 0O,2060 gram kolsyra (bestämd som förlust). b) 0,8090 gram glödgades svagt. Aterstoden utkokades med vatten. Efter tillsats af klorvätesyra och kloramonium (för att hindra ceriumbioxiden att gå genom filtrum) affiltrerades den olösta ceriumbioxiden och filtratet afdunstades till torrhet. 0,4290 gram ceriumbioxid och 0,1580 gram klorkalium erhöllos. c) 9,6480v gram förlorade vid upphettning till 100” 0,0550 oram 1 vigt. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. e (FEL grn ec FS EIO — 43,04. — 42.58. [CALL föda dock tt So aik — 10,23. — 12,06. KOSTA tek: gar Nen. olen ONE — — 27,15. NICE UTE NGA hc fajt RE RE SR ERE Ale — in Öst TNOTSBE Oaktadt bestämningarne af kalium och kolsyra utfallit be- tydligt för lågt, är saltets formel likväl otvifvelaktig. [Amoniumcerokarbonat. | Någon sådan förening tyckes icke existera. Vid ett försök att framställa densamma af cerosulfat och amoniumsesquikarbonat förfors på fullkomligt samma sätt som vid framställandet af före- gående salt. En hvit fällning erhölls, som snart nog blef kri- stallinisk. Den öfver densamma stående vätskan var tydligt gul och afsatte efter neutralisation med klorvätesyra och tillsats af amoniak en ringa mängd cerhydrat. Fällningen utpressades mellan papper och torkades 1 luftpump. Ännu efter mer än 14 dagars torkning var saltets vigt ej konstant. Det uttogs likväl ur luft- pumpen och analyserades, hvarvid det befans, att saltet ej inne- höll ett spår amoniak. Det höll deremot 51,03 proc. cerium och 25,51 proc. kolsyra, hvilket temligen väl motsvarar förmeln Cen mise NRO BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD: HANDL. B. 2: N:O 14. (5) Natriumeerokarbonat. STO: (CO): + 21 Nar 3 Oss OR Detta salt framstäldes genom att till en kokande lösning af natriumkarbonat sätta en lösning af cerosulfat, då fällning genast uppstod. Kokningen fortsattes ännu ett par minuter, hvarefter alltsammans häldes på en flaska, som fyldes med vatten och tillslöts. Då efter några dagars förlopp (hvarunder faskans innehåll då och då omskakats) den tunga, hvita fällningen ännu icke visat några spår af omvandling till kristaller, affiltrerades den (filtratet var alldeles fritt från cer), utpressades hastigt mellan papper och tor- kades till konstant vigt öfver svafvelsyra 1 lufttomt rum. Det sålunda erhållna, torkade saltet, som var grågult till färgen, af- vägdes till analys. Ett prof af saltet, som upphettades till 100—110”, antog dervid en svafvelgul färg och förlorade 1,56 proc. i vigt. Analyser: a) 0,8310 gram — glödgades svagt och återstoden behand- lades med saltsyrehaltigt vatten. Efter tillsats af kloramo- nium kunde den olösta ceriumbioxiden affiltreras. Den vägde efter glödgning 0,4030 gram. Filtratet afdunstades till torrhet och gaf 0,2900 gram klornatrium. Ds 0,6000 gram behandlades med svafvelsyra i W ILL'S appar rat. NE ssfarlasten var 0Ö,1830 gram. Återstoden löstes i ko- kande saltsyrehaltigt vatten och fäldes i kokning med kaustikt natron. Fällningen glödgades och utkokades med saltsyrehaltigt vatten. 0,2920 gram ceriumbioxid erhölls. ec) 0,6200 gram behandlades med svafvelsyra i WiLr'ska apparaten. Vigtsförlusten var 0,1900 gram. d) 0,4360 gram dekomponerades med utspädd svafvelsyra. Sedan öfverskott af denna afrökts, glödgades den af natrium- och cerosulfat bestående återstoden svagt. Dess vigt var då konstant och = 0,5280 gram. I procent. Funnet. 3eräknadt. a. bh: C: d. ÖNA RT le il rer DD SM KOD BOR — OP Me Ati Fris is kh elle ars si kö — — = mlas0n: INOlsyrae cc os — 30,50. 30,64. — 31,25. Ge, O; (SO,), + 2A (FE SO, : — — — 121,10. 120,45. Såväl detta salt som de öfriga karbonaterna voro smittade af ett spår bioxidsalt, som förorsakade deras gulgråa färg och 76 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. den gulaktiga färg, som deras lösningar i syror vanligen antogo. I fullkomligt rent tillstånd äro de utan tvifvel hvita. Cerofosfater. ORO fosfat. Ce OS BO SS2E5O: Då en neutral lösning af cerosulfat försattes med orthofosfor- syra, uppkom en hvit fällning, som snart blef kristallinisk. Den tvättades och torkades i exsiccator. Vid analys befans den emel- lertid innehålla 8,61 proc. fosfor och 18,:2 proc. vatten, hvilket angifver förhållandet mellan cerium och fosfor vara 4:93. Någon häremot svarande antaglig formel kan ej uppställas. Då det alltså var att förmoda, att saltet icke erhållits rent, bereddes det på nytt på följande sätt: En temligen sur lösning af klorcerium för- sattes med orthofosforsyra. Härvid uppstod ej någon fällning, men då, efter tillsats af mera fosforsyra, alltsammans afdunstats till torrhet i vattenbad och återstoden behandlades med vatten, stannade fosfatet olöst i form af en hvit, slemmig massa. Denna uttvättades fullständigt med kallt vatten (hvartill åtgick fere veckor) och torkades sedermera 1 exsiccator, hvarvid den för- vandlades till hårda, skarpkantiga stycken, som vid pulverisering gåfvo ett hvitt pulver. Detta pulver torkades öfver svafvelsyra till konstant vigt och afvägdes derefter till analys. Saltet är olösligt i vatten, men löses utan svårighet af syror. Vid upphettning till 100” förlorade ett prof 2 procent i vigt. Analyser: : a) 0,4200 gram löstes i salpetersyra och fäldes fullständigt med molybdenvätska. Fällningen löstes i amoniak och lösningen fäldes med talklösning. Efter tvättning, lösning 1 klorvätesyra och omfällning med amoniak samt glödgning erhölls 0,1530 gram magnesiumpyrofosfat. b) 0,3990 gram förlorade vid 100” 0,0080 gram, och vid derpå följande glödgning ytterligare 0,0450 gram i vigt. c) 0,1480 gram löstes i salpetersyra och fäldes fullständigt med molybdenvätska. Fällningen (innehållande 1,63 proc. fosfor) torkades vid 100? och vägde 0,9650 gram. d) 0,1720 gram löstes i salpetersyra. Lösningen fäldes med oxalsyra och filtratet från denna fällning med amoniak. 0,1095 gram cerimmbioxid erhölls. BIHANG! TILL K. SV. VET. AKAD.; HANDL. B. 2: N:O 14. äl I procent. Funnet. Beräknadt. a. lor (& d. SENT RENEE — « — — Hl68.. 130. Fn StoRfe se a sc . 107: LÖR — 11.52. Eivalvelt RE bl on: ec = IR = — 13,38. Ehuru fosforbestämningarne utfallit alldeles för låga, torde någon annan formel för saltet än den ofvan anförda likväl icke vara möjlig. I. Pyrofosfat, 3 | Oa- Pa Os +3H, 0. Ceronitrat fälles af natriumpyrofosfat, men vid uppvärm- ning löser sig fällningen åter till större delen. Den filtrerade lösningen afsatte vid frivillig afdunstning tunna flagor af ett hvitt salt, förmodligen ceropyrofosfat (ett prof befans vid analys innehålla 15,49 proc. fosfor). För att erhålla pyrofosfatet i full- komligt rent tillstånd, behandlade jag cerokarbonat med en temligen utspädd lösning af pyrofosforsyra (nyss förut beredd genom sönderdelning af silfverpyrofosfat med vätesvafla), som i små portioner under lindrig uppvärmning tillsattes. Lösningen afhäldes för hvarje gång och filtrerades. Slutligen återstod en olöst massa (ÅA), som ej längre med pyrofosforsyra utvecklade kolsyra. Efter tvättning och torkning i exsiccator var denna, af pyrofosfat bestående, massa hvit och nästan sidenglänsande. Lös- ningen afsatte inom kort små, hvita, svårlösliga, af nästan mi- kroskopiska nålar bestående bollar (B), hvilka väl utpressades mellan papper. De förlorade vid torkning öfver svafvelsyra en- dast 0,14 proc. i vigt. A och B egde samma sammansättning. Till analys användes öfver svafvelsyra torkadt salt. Vid glödgning afgifver pyrofosfatet både sitt kristallvatten och det basiska vätet, bundet vid syre (tillsammans 3!/, mole- kyler). Två molekyler pyrofosfat gifva sålunda en molekyl cero- tetrafosfat, Ce, .Og.P,O,, som är ett amorft pulver af ljus, 1 blågrått stötande färg. Analyser: A) 0,2165 gram löstes i utspädd salpetersyra och fäldes med oxalsyra. 0,1000 gram ceriumbioxid erhölls. B) a) 0,2525 gram kokades flere timmar med salpetersyra och fäldes med molybdenvätska. Fällningen löstes i amoniak och lösningen fäldes med talklösning. Efter omfällning, uttvätt- ning och glödgning erhölls 0,1490 gram magnesiumpyrofosfat. 78 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. b) 0,3450 gram glödgades starkt och förlorade dervid 0,0615 gram i vigt. I procent. ” Funnet. Beräknadt. A. Ba. Bb. (SETIUMY 2731 rok Ner bre — — 531,60. Hosför uRåt ute ses -- 16,48. — 16,89. Nattens ra. — — 17,82. 17,17 (33 mol). Beräknas halten af cerium (såsom förlust) ur de båda sista analyserna, erhålles som resultat 37,85 procent. Cero (lanthan-, didym-) fosfat förekommer i naturen, bil- dande mineralierna monaztit (edwardsit) och kryptolith (fosfo- cerit). Monaziten innehåller äfven thorium och kryptolithen litet jern. Enligt RADOMINSKI förekommer dessutom vid Kårarfvet ett fluorhaltigt ceritfosfat (kårarfvit) Y). Ceroarseniat. Enligt HisingEr och BeErzEuvs fälles en lösning af klor- cerium icke af fri arseniksyra. Då syran digergrades med (lan- than- och didymhaltig) ceroxid, erhöllo de ett i vatten olösligt salt, som löstes af arseniksyra 1 öfverskott. Lösningen innehöll ett surt salt, som icke kristalliserade, men vid afdunstning in- torkade till en färglös, genomskinlig, gelatinös massa. Ceroformiat. GerkOsE(CO ENA Då lösningar af cerosulfat och amoniumformiat blandades, uppstod icke genast någon fällning, men efter några minuter af- satte sig ceroformiat i form af hvita, mycket små, af mikrosko- piska kristallnålar bestående bollar. Saltet utföll genast, då blandningen af cerosulfat och amo- niumformiat uppvärmdes. Efter utpressning mellan papper bildar det ett fint, hvitt, ytterst lätt pulver, som föga adhererar till vatten, hvari det är mycket svårlösligt (1 del formiat fordrade för att lösas omkring 360 delar myrsyrehaltigt vatten af 19”). Saltet förlorar ej något i vigt hvarken vid torkning öfver svafvel- syra eller upphettning till 1007”. Såsom redan BERINGER och DELAFONTAINE hafva iakttagit, kan formiatets halt af cerium ej bestämmas genom direkt glödg- ') Enligt mätningar af NORDENSKIÖLD är den s. k. kårarfviten emellertid ej annat än monazit. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 79 ning !), emedan saltet vid upphettning försättes i en rörelse, lik kokande vätskors, så att partiklar deraf tränga ut genom de minsta mellanrum i det kärl, hvari upphettningen försiggår, och dervid förbrinna ”raketartadt”. Analyser: a) 0,5705 gram i exsiccator torkadt salt löstes i saltsyre- haltigt vatten och fäldes med natron. 0,3545 gram cerimum- bioxid erhölls. b) 0,2630 gram mellan papper väl utpressadt salt (af annan beredning än föregående prof) dekomponerades med utspädd svafvelsyra och gaf 0,2765 gram cerosulfat. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. NÖCTATIT NERE SL a Sa ale le endå on NOAA 20,49. 30,55. BERINGERS uppgilt att saltet skulle innehålla kristallvatten (en- ligt honom 4,31 proc., motsvarande formeln 3(Ce O; (COH);| + 2H, 0) tyckes sålunda icke besanna sig. GÖBEL beskrifver formiatet såsom ett halmgult pulver. Ceroacetat. 21Ce.. O:(CEHTO ar. Detta salt bereddes genom att blanda lösningar af eqviva- lenta mängder cerosulfat och bariumacetat samt upphetta bland- ningen till kokning. Sedan bariumsulfat affiltrerats, fick filtratet afdunsta till torrhet. Återstoden löstes i vatten och lösningen sattes att afdunsta frivilligt vid vanlig temperatur. Den fick stå så länge, att-afdunstningen ånyo gick ända till torrhet, hvarvid saltet delvis sönderdelades, så att vid återstodens behandling med vatten en hydratisk, rödaktig massa (troligen ett basiskt acetat) stannade olöst. Den filtrerade, med litet ättiksyra försatta lös- ningen afsatte vid afdunstning öfver svafvelsyra ceroacetat i form af blomkålslika gyttringar af små, hvita, sidenglänsande nålar, hvilka utpressades mellan papper och afvägdes till analys. Saltet löses lätt i vatten, lättare i kallt än varmt. (Enligt LANGE lösa 100 k.cm. vatten vid 27”,6 26,147 gram kristallise- radt acetat, vid 95” endast 17,86 gram). Kristallvattnet. kan ej genom upphettning bortdrifvas utan att saltet sönderdelas, hvil- ket börjar inträffa redan vid omkring 130”. LANGE uppgifver, att acetatet genom torkning öfver svafvel- syra kan erhållas vattenfritt. Ett prof af det af mig erhållna !) Vid ett försök, som jag gjorde, erhölls cerhalten mer än 6 proc. för liten. boll) JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. saltet förlorade emellertid vid torkning i exsiecator endast 1,72 Proesri i vigt: Vid glödgning ger acetatet en volyminös, af ceriumbioxid bestående återstod. Analyser: a) 1,07+40 gram förlorade i exsiecator 0,0185 gram i vigt. Vid glödgning erhölls 0,5395 gram ceriumbioxid. b) 1,257v gram dekomponerades med svafvelsyra öch gaf 10390 gram cerosulfat. I procent. Funnet. Beräknadt.. a. b. (ETS LR Ekarne HADES 40,45. 40,35. Acetatet är förut och med samma resultat analyseradt af LANGE och CZzUDNOWICZ. Enligt LANGE erhålles vid försigtig sönderdelning af ceri- sulfat medelst bariumacetat em gul lösning (af ceriacetat?), som till en viss grad tål uppvärmning och afdunstning, men vid star- kare koncentrering reduceras och blir färglös. Ceroozxalat. CERN OSV Omi en neutral lösning af ett cerosalt försättes med oxalsyra eller amoniumoxalat, uppkommer en ymnig, hvit, ostlik fällning, som snart bildar sega klumpar, hvilka åter efter ett par minuter sönderfalla till ett snöhvitt, kristalliniskt pulver. År cerosaltets lösning starkt sur, bildas fällningen småningom och är då ome- bart kristallinisk. I ytterligt sura lösningar uppkommer ej nå- gon fällning. Osalatet är så godt som olösligt i rent vatten. 1 del (vatten- haltigt) fordrar ej mindre än 8175 delar vatten af vanlig tem- peratur för att lösas. Åfven i utspädda syror är oxalatet mycket svårlösligt. Sålunda fordras vid vanlig temperatur omkring 375 delar normalsvafvelsyra (hållande 40 gram svafvelsyreanhydrid på litern) för att lösa 1 del (vattenbaltist) oxalat. I koncentrerade, starka syror löses oxalatet lätt. Ännu efter fullständig utpressning mellan papper håller oxalatet vid pass 1 procent hygroskopiskt vatten, som först efter långvarig torkning öfver svafvelsyra fullständigt bortgår. (Ett prof af saltet torkades ungefär 4 veckor i exsiccator, innan kon- stant vigt erhölls; vigtsförlusten var då 0,98 procent.) BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 51 Vid upphettning till 100? förlorar saltet 71/, mol. vatten; vid starkare upphettning vid lufttillträde kolas det och förglim- mar sedan till (vanligen ljust orangefärgad) cerimmbioxid. Sker upphettningen i en ström luftfri vätgas, erhålles enligt RAMMELS- BERG ett blågrått, af sesquioxid bestående pulver. Det till analys använda saltet var beredt af cerosulfat och oxalsyra. Analyser: a) 1,0773 gram i exsiccator torkadt salt förlorade vid upp- hettning till 100” 0,2067 gram i vigt och lemnade vid glödg- ning 0,5175 gram ceriumbioxid. b) 0,9351 gram mellan papper utpressadt salt gaf vid glödg- ning 0,4470 gram ceriumbioxid. c) 0,6545 gram mellan papper utpressadt salt förlorade vid upphettning till 100” 0,1313 gram 1 vigt. I procent. Funnet. Beräknadt. a. b. Ce (CEST mr SAS [DT KRETS 38,99. 38,80. — 39,31. Vatten, bortgående vid O0SE LOS ="1019:085). 1925 (Skolk): BERINGER, RAMMELSBERG och MAYER hafva äfven erhållit ofvanstående formel för oxalatets sammansättning. KJIERULF ger saltet formeln Ce, . Og .(C, O,); +3H, O. GiBBS, som rekommen- derar att qvantitativt bestämma cer (tillsammans med lanthan och didym) genom direkt vägning af oxalatet, uppgifver att detta ämne efter torkning vid 100” har sammansättningen Ce,.Og.(Cs O5)3 + 9H, 0. ErxK deremot påstår, att lufttorkadt oxalat håller 12 mol. vatten, hvaraf 9 bortgå vid 100” äfvensom vid långvarig tork- ning öfver svafvelsyra, men resten icke utan att saltet sön- derdelas. Enligt HoLzMANN kan oxalatet erhållas i väl utbildade kri- staller (enligt mätning af LAnG hörande till monoklinometriska systemet), om det löses i varm (icke kokande), ej för koncen- trerad salpetersyra och lösningen afdunstas öfver kali. Det så- lunda erhållna saltet har enligt FIOoLZMANN sammansättningen Ce, Cs O,, +12H, 0. Vid ett af mig gjordt försök att erhålla detta salt, sönderdelades emellertid oxalatet, så att endast kri- staller af oxalsyra erhöllos. 1) Efter afdrag af 0.98 proc. hygroskopiskt vatten. 32 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Oxalatet är den enda af cerimms föreningar, som fått någon praktisk användning. Det är nämligen af SIMmPson föreslaget att användas såsom läkemedel (mot häftiga kräkningar hos hafvande qvinnor). [Kaliumceroozxalat. |] Enligt uppgift af BErzELIvs skall ett sådant dubbelsalt exi- stera. Någon analys derå är dock icke anförd. Trots flere för- sök har det icke lyckats mig att erhålla något sådant salt. Då cerooxalat i små portioner infördes i en kokande koncentrerad lösning af kaliumoxalat, löste det sig temligen lätt. Den mättade lösningen afsatte vid afsvalning en hvit kristallmassa, som vid analys befans innehålla (i medeltal) 39,01 proc. kalium, 2,78 proc. cerium och 10,27 proc. vatten. Någon mot dessa tal sva- rande antaglig formel kan ej uppställas, så att det undersökta ämnet utan tvifvel endast var en blandning af kaliumoxalat och cerooxalat. Det sönderdelades också af vatten och afskiljde der- vid en ringa hvit fällning, utan tvifvel cerooxalat. Då en varm lösning af kaliumbioxalat sattes till en koncen- trerad lösning af ceronitrat, uppstod en hvit fällning, som vid analys visade sig innehålla (i medeltal) 37,68 proc. cerium men blott 0,74 proc. kalium, och således ej var annat än cerooxalat, som vid sin utfällning släpat med sig något kaliumoxalat. Cerosuccinat. 21080 (Ca TON NIRO. Detta salt, som framstäldes redan af BERZELIUS och HISINGER, är analyseradt af Czupnowicz. Hvit, kristallinisk fällning, som erhålles af cerosulfat och amoniumsuccinat. Saltet är lösligt i syror (enligt BERZELIUS ej 1 bernstensyra) och i öfverskott af amoniumsuccinat. Ofvanstående formel tillkommer lufttorkadt salt. Kristallvattnet bortgår vid 100” till större delen, vid 150” fullständigt. Cerotartrat. CEO ASO ONT Blandningen af cer-, lanthan- och didymoxid förenar sig di- rekt med vinsyra till ett svårlösligt salt, som enligt VAUQUELIN löses i öfverskott af vinsyra, enligt BERZELIUS deremot ej är lösligare i vinsyra än i vatten. CzupNOWICZ, som analyserat saltet, erhöll det af cerosulfat och amoniumtartrat såsom en hvit, amorf, voly- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2, N:O 14. Sö minös fällning, lättlöslig i syror, alkalier och alkalitartrater, olös- lig i öfverskott af cerosulfat. Vid upphettning till 100? blir saltet vattenfritt. Ceroparatartrat. Ce, . 0; . (C, Hj O,); + IH, 0. Detta salt är äfven analyseradt af CzupnNowicz och enligt ho- nom i alla afseenden fullkomligt likt föregående salt. Enligt BE- RINGER är saltet lätt lösligt i fri drufsyra, men ej i ättiksyra. Cerocitrat. 20CeO,s 0, HOTEL 0: Czupnowicz erhöll vid blandning af lösningar af cerosulfat och natriumeitrat en hvit, i början voluminös, sedermera kristal- linisk fällning, löslig i syror (äfven i citronsyra) och i natrium- citrat, olöslig i öfverskott af cerosulfat. Lufttorkadt salt eger ofvanstående sammansättning; vid 100” bortgå 2 molekyler af kristallvattnet. Cerocitratets ' lösning i citronsyra afsätter enligt BERZELIUS vid afdunstning ett surt salt i form af en gul, gummilik, icke kristalliserande massa. Cerobenzoat. GerOsei (Ch EO) anta JEROS Detta salt framstäldes redan af HISINGER och BERZELIUS, men har i rent tillstånd först af Czupnowicz blifvit undersökt. Han erhöll det af cerosulfat och amoniumbenzoat såsom ett kornigt kristalliniskt, i vatten svårlösligt pulver, som lätt löstes af syror och af öfverskott af cerosulfat, men var olösligt i öfverskott af amoniumbenzoat. Kristallvattnet bortgår fullständigt vid upp- hettning till 1007”. Cerohippureat. Ger OF (CE EHINONsEEEEO DV: CzUDpNOWICZ framställde detta salt af cerosulfat och amonium- hippureat; det afskiljde sig först efter någon tid och bildade gyttringar af mikroskopiska nålar. Saltet är lättlösligt i syror (äfven hippursyra) och i en lösning af cerosulfat, men olösligt i alkalihippureater. Vid 100” blir det vattenfritt. !) CZUDNOWICZ uppger vattenhalten vara '/, molekyl större, men mot hans analyser svarar ofvanstående formel bättre. 54 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. IH. Cerisalter. Cerinitrat. Glödgad, ren ceriumbioxid är nästan olöslig i salpetersyra, men cerihydrat löser sig deruti. Denna lösning gifver enligt DELAFONTAINE vid afdunstning en gulröd, honingsliknande, deli- qvescent massa, som efter afdunstning till torrhet och upphett- ning till 100” lemnar en återstod, hvilken af vatten fullständigt löses till en opaliserande vätska. Denna lemnar vid afdunstning till torrhet en röd, hartslik massa, som är ett basiskt salt. Cerinitratet kan ej erhållas i kristaller, men ger med andra nitrater kristalliserande dubbelsalter. En lösning af nitratet sön- derdelas lätt, såvida den ej håller fri salpetersyra. Om man i en stor qvantitet hett, salpetersyrehaltigt vatten ingjuter en koncentrerad lösning af cerinitrat, afskiljas gula floc- kar af ett basiskt nitrat. Detta salt är lättlösligt i rent, men olösligt i salpetersyrehaltigt vatten. Torkadt öfver svafvelsyra bildar det ljusgula, ogenomskinliga stycken, hvilka enligt ERK hafva sammansättningen Ceg H; N,; Om. Enligt ÖrpDwAY kan” man genom direkt förening af ceri- nitrat och cerihydrat erhålla ett lösligt, trebasiskt nitrat; tillsats af mera hydrat förorsakar bildandet af ett gult, olösligt salt. Genom behandling med bariumkarbonat kan man likväl erhålla ett serbasiskt lösligt nitrat; ytterligare tillsats af bariumkarbonat förorsakar fullständig fällning. Kaliumcerinitrat. 2106-504 -(NOarri 1 Os (NOJ 350) HOoLZMANN erhöll detta salt genom att blanda lösningar af lika delar cerinitrat och kaliumnitrat. Vid blandningens afdunst- ning öfver klorkalcium och kalk erhöllos jämte kristaller af ka- liumnitrat vackra, gulröda, deliqvescenta sexsidiga prismer af ofvanstående sammansättning. Vid upphettning blir saltet blod- rödt, dekrepiterar och smälter. Amoniumcerinitrat. 210e 105- (NOJ, + (HAN), OL NOSEL POLO: Detta salt, som äfven blifvit analyseradt af HOLZMANN, erhölls, å samma sätt som föregående salt, af cerinitrat och amonium- P g > BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 14. 5) nitrat och bildade små, orangeröda, deliqvescenta, vårtlikt hop- gyttrade sexsidiga prismer. Natriumcerinitrat. Detta salt, erhållet på samma sätt som de båda föregående, bildar enligt HOoLZMANN fina, gulröda nålar. Han erhöll likväl dubbelsaltet alltid så förorenadt af natriumnitrat, att han ej kunde söra någon analys derå. HoLZMANN uppgifver sig äfven hafva erhållit kristalliserande dubbelsalter mellan cerinitrat och nitrater af magnesium, zink och nickel och anför äfven analyser å dessa dubbelsalter. Enligt nyligen gjorda undersökningar af ZSCHIESCHE och RAMMELSBERG äro dessa föreningar emellertid ej annat än de förut (sid. 49) omnämnda dubbelsalterna med ceronitrat. Deras röda färg och halt af bioxid är endast förorsakad af mekaniskt inblandad mo- derlut, hvarifrån de genom upprepade omkristallisationer kunna befrias. Med nitrater af barium, calciwm, jern, mangan, kobolt, krom, koppar och bly ingår cerinitratet enligt FOLZMANN icke någre föreningar. Cerisulfater. Vid lösning af ceriumbioxid i varm, koncentrerad svafvel- syra erhålles en rödgul vätska, som vid ytterligare uppvärmning mörknar, men vid afsvalning antager en vacker guldgul färg. Ur denna lösning ansköt vid afdunstning ett i vackra, genom- skinliga, stjernformigt grupperade prismer kristalliserande salt af suldgul färg. Vid försigtig upphettning förvandlades detta salt till cerosulfat. 0,5325 gram mellan papper pressadt salt lemnade 0,3365 gram cerosulfat, motsvarande en halt af 30,92 proc. ce- rium. Vid upphettning till 110” förlorade saltet 2,20 proc. i vigt, men sönderdelades dervid, likasom ock vid behandling med vatten, då ett hvitgult, basiskt salt afsatte sig. Måhända var detta guldgula salt detsamma som RAMMELSBERGS första salt. Det undersöktes icke vidare. Cerisulfaterna hafva blifvit undersökta af HERMANN, MARIGNAC, RAMMELSBERG, CZUDNOWICZ, /SCHIESCHE och ERK. Dessa kemister hafva i allmänhet kommit till mycket olika resultat, hvilket väl till en stor del får tillskrifvas cerisalternas obeständighet oah be- nägenhet att öfvergå till cerosalter, hvartill de enligt ZSCHIESCHE. delvis reduceras till och med af filtrerpapper. 56 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. RAMMELSBERGS undersökningar torde väl emellertid med skäl kunna anses för de noggrannaste, hvarföre jag här hufvudsak- ligen anför dem. 1.,140e31:107 -(S05); +81CeHO0F (SO) STEN Detta salt, hvilket, såvida man ej vill antaga tillvaron af en oxid Ce; Os, måste liksom åtskilliga af de följande anses för ett dubbelsalt af cero- och cerisulfat, erhålles enligt RAMMELSBERG vid behandling af -ceriumbioxid med öfverskott af svafvelsyra äfvensom, ehuru i mindre mängd, vid upplösning af basiskt ceri- sulfat i utspädd svafvelsyra. Saltet, som endast kristalliserar vid närvaro af fri syra, anskjuter i små reguliera, hexagonala, orange- färgade prismer, hvilka enligt ScHABUS äro dikroitiska. Vid be- handling med hett vatten förvandlas de, såsom MOosANDER först iakttog, till en seg, klibbig, hartsartad och i syror svårlöslig massa. Af en större mängd vatten sönderdelas saltet och af- skiljer det basiska saltet III. Vid upphettning öfvergår det först till cerosulfat och sedermera, vid stark glödgning, till cerium- bioxid. Enligt Czupnowrcz håller saltet 27 molekyler vatten. HERMANN och ZSCHIESCHE uppställa helt andra formler för detta salt. Enlig den förre har det sammansättningen Ce, Os, 2Ce 0,, 9503, 27H, 0 ?); enligt den senare åter formeln 4Ce,0,, 6Ce 05, 27503, SIH, 0-3). IT. Ce OT (SOLO Detta salt erhålles enligt RAMMELSBERG ur moderluten från föregående salt samt vid lösning af följande salt i svafvelsyra. Det bildar en svafvelgul,” kristallinisk massa, som endast genom tvättning med absolut alkohol kan befrias från vidhängande fri syra. Saltet löses i vatten med gul färg, men lösningen grum- las snart, 1 det att basiskt salt (IIT) afskiljer sig. Vid upphett- ning till 200” förlorar saltet sitt kristallvatten; vid glödgning ger det ceriumbioxid. ') RAMMELSBERGS formel är visserligen Ce, S; O,, + 21laq (då Ce = 92) och håller således !/, mol. H, O mer än den här antagna, men denna skilnad torde utan fara kunna förbises. ?) 2((Ce 0), (SO;);) + Ce, O,, 380,+27H, O, då Ce = 92, ?) (Ce 0); (SO3)s + Ce, 03. 3S0,+27H, O, då Ce= 92. BIHANG IILL-K, SV. VET. AKAD. HANDI. B. 2: N:O 14. ST ErK erhöll samma salt, men med större vattenhalt, i form af druflika aggregater, som först voro bruna, sedan gula och egde sammansättningen Ce.O,.(SO,), +7H, 0. ZSOCHIESCHE påstår, att det gula sulfatet endast är en varie- rande blandning af cerosulfat och föregående salt. Emligt HER- MANNS analyser skulle det deremot hafva sammansättningen Ce, Os, 18Ce O,, 4550,;, 126H, O 1). HERMANN anser emellertid sannolikt, att det finnes flere gula cerisulfater af olika sammansättning. (503)3 SETS + 5H,, 0), erhålles som en gulhvit fällning vid behandling af något af de båda föregående salterna med vatten. Om tillräckligt med TIT. Basiskt cerisulfat, Ce, S,O,,+6H,O (eller (Ce0),.0 vatten användes, blir sönderdelningen så fullständig, att filtratet blir färglöst och endast innehåller cerosulfat. Saltet är mycket svårlösligt (enligt MOosAnper fordrar det 2500 delar vatten för att lösas); i svafvelsyra löses det lättare och ger då åter salterna I och II. Vid långvarig upphettning i vattenbad förlorar saltet enligt RAMMELSBERG 6 molekyler vatten; vid upphettning till 200” börjar svafvelsyra bortgå. ERE uppställer för det basiska sulfatet en formel, som (på en BORRA ; y (SO: 6 ; atom, väte när) är — (Ce 0), Og. Hm +6H,O och således en- 2 dast med en molekyl vatten skiljer sig från RAMMELSBERGS?). ERK iakttog för öfrigt, att saltet vid långvarig uttvättning eller ut- kokning med hett vatten småningom förlorar sin svafvelsyra. Detta bekräftas al RAMMELSBERG. MARIGNAC ger det basiska sulfatet sammansättningen Ce, 03, 12Ce 05, 1250, 21H, 0 3), men har dervid utgått från en alltför hög atomvigt för cerium (jämför sid. 15). HERMANN antager tillvaron af tvänne basiska sulfater: det första erhålles på samma sätt som RAMMELSBERGS och har sam- mansättningen Ce, Os, 18Ce O,, 1850,, 36H, 0 samt ger vid lösning i svafvelsyra både saltet I (dock i ringa mängd) och sal- tet II; det andra erhålles vid utspädning af en lösning af ce- 1) 2[(Ce 0), (SO;)3] SE 31 Ce, Os, 380,! +42H O, då ceriums atomvigt antages vara 92. 2) ERKS formel är egentligen Ce, HSO; +2H,0, då Ce = 92. 3) Den af MARIGNAC uppstälda formeln är 3Ce O, 2Ce, O,. 450,, TH, O, därCe== 92. 55 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. riumbioxid i svafvelsyra, har sammansättningen 6Ce 05, 3503, 5H, O och ger vid lösning i svafvelsyra ST saltet II ?). Kaliumcerisulfater. Det tyckes som om flere sådana funnes. De af olika för- fattare uppgifna formlerna afvika betydligt från hvarandra. Den enklaste och sannolikaste är CEO, (SON + 2045-057 SONEN hvilken enligt MARIGNAC tillkommer de små, gula, glänsande, sneda, rhombiska prismer, som erhållas vid frivillig afdunstning en blandning af lösningar af hexagonalt cerisulfat och kalium- sulfat. Saltet ger vid svag glödgning en af cerosulfat och ka- liumsulfat bestående återstod. Det förekommer alltid förorenadt af en gulbrun, svårlöslig fällning, hvars sammansättning enligt en analys af MARIGNAC motsvarar formeln 7Ce, 03, 6Ce O,, 15K3 O, 48503, 21E; O'>). Då koncentrerade lösningar af cerisulfat (I) och kaliumsulfat blandas, uppstår en citrongul, kristallinisk fällning, som enligt MOosaANDER är olöslig i en mättad lösning af kaliumsulfat, men sönderdelas af vatten under afskiljande af ett basiskt salt (III). Vid glödning blir det hvitt, förlorar syre och svafvelsyra och lemnar en af cerosulfat och kaliumsulfat bestående återstod. Saltet har blifvit analyseradt af HERMANN och RAMMELSBERG. Enligt den senare har den gula fällningen en vexlande sammansättning, till följd deraf att den är en blandning af åtminstone två olika dubbelsalter af formlerna 2Ce, 03, 6Ce O;, 9K,0, 2750;, 18H; O samt Ce, 05, 30810, 9K5 0, LSSOFSLHS OP) Amoniumcerisulfat. Enligt MArIGNAC erhålles detta salt på samma sätt som ka- liumsaltet, hvarmed det tyckes vara isomorft, och ebildar icke mätbara, orangefärgade kristaller, hvilka vid glödgning gifva ce- riumbioxid. 1) HERMANNS formler äro (då Ce = 92) 4(Ce O, S03) + 3Ce, Os, 2503 + 12H, O samt 3(Ce O, 503) +3Ce, O;, 2S0,+ 5H, O. 2) MARIGNACS formel är egentligen (då Ce 25G 2) 8(CeO, 503) + Ce,O,, 350; + S(K, 0; SO;)+ 7H, 0. 3) RAMMELSBERGS formler äro, då Ce =92, e(i02 NN 50;) + Ce, Oz, 3503 + 6H, O samt 3K, Ol 9 ice Oj 150;) 1 Ce, O;, 3503+6H, O. BIHANG TILD K. SV. VET AKAD. HÄNDE. oB. 20 N:O 14. SJ RAMMELSBERG uppgifver, att tvänne amoniumcerisulfater exi- stera. Om lösningar af cerisulfat (1) och amoniumsulfat blandas och blandningen uppvärmes, afsätter sig en af små gula kristaller bestående , fällning; vid frivillig afdunstning åter bildas stora, orangeröda, trikroitiska, fyrsidig a prismer, hvilka äro Jäktlöskioe i vatten och vittra något i luften. Fällningen har sammansätt- ningen Ce, O;, 6Ce O,, 12(H, N), O, 27503, 12H, O!), för kri- stallerria uppställer RAMMELSBERG en föga antaglig formel ?), hvilken emellertid så föga skiljer sig från den dena formeln Ce. 04. (SO3)> + IH, NO 0,.S0,1+3H,O, att man (trots RAm- MELSBERGS 1 hans senaste uppsats uttalade invändningar deremot) kan antaga, att denna är den rätta. Båda salterna gifva vid glödgning ren ceriumbioxid. Cerikoboltaminsulfater. Då en mycket sur lösning af cerisulfat i värme filles med en sur, mättad lösning af luteokoboltsulfat, uppstår en vackert gul, i öfverskott af svafvelsyra olöslig fällning, bestående af mi- kroskopiska, hexagonala prismer. Användes roseokoboltsulfat, så erhålles ett orangefärgadt eller brunt, otydligt kristalliniskt dubbel- salt, som sönderdelas af vatten. Båda salterna äro undersökta af WiNG, men de formler, hvartill han kommit, kunna svårligen vara rigtiga (de förutsätta nämligen tillvaron af oxiden Ce, Oj eller, om 08-99 ESO: År det Ruvända cerisulfatet förorenadt af didym, blifva fäll- ningarne äfven didymbhaltiga. Ceriseleniter. Neutralt ceriselenit är enligt BERZELIUS ett gult pulver (jäm- för sid. 70), som vid glödgning ger oxid. Ceribiselenit är lösligt och intorkar till en gul, förnisslikeande massa, som vid upplet ning blir hvit, Sö oeknlig och kristallinisk (d. v. s. öfvergår till erbgaln: Cerikarbonat. HISINGER framstälde detta salt genom att fälla cerinitrat (för- orenadt af lanthan och didym) med amoniumkarbonat. Fällningen Di ci ENA 50, |+ Ce, 05, 350, +4H, O, då Ce antages = 92. Ce O ff 2 = ) 120 N (0) I Y 2Q 1 o Y 2) Re ö da 1805 ]+ Ce, 03, 350; + 6H, O, då Ce = 92, a | 920 JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. var mindre hvit och volyminös än cerokarbonat och innehöll, att döma efter de tal, HISINGER anför, !/, molekyl kristallvatten. Ceriums sulfosalter. Allt hvad som om dessa är bekant härrör från undersök- ningar af BErRzELuUVS, hvilka äro gjorda med af lanthan och di- dym förorenadt material. Cerosulfokarbonat tyckes vara lösligt, emedan klorcerium ej fälles af sulfokarbonater. Cerosulfotellurat är en gul, sig långsamt afsättande fällning, som småningom blir brun. Cerosulfarseniat är, vare sig saltet är neutralt eller basiskt, en blekgul fällning. Cerisulfarseniat är en hvitgul, i vatten obetydligt löslig fällning. Cerosulfarsenit är en vacker, orangegul fällning, som vid svag glödgning smälter till en genomskinlig massa, hvilken vid starkare upphettning afgifver arseniktrisulfid, men likväl för- blifver genomskinlig. Denna massa kan lätt genom upphett- ning: vid lufttillträde förvandlas till ett sulfat. Cerosulfomolybdat är en mörk, nästan svartgrå fällning, som vid torkning ger ett mörkbrunt pulver. Cerisulfomolybdat är ett brunt, i vatten lösligt salt. Ur den mörkgula lösningen fäller amoniak ett basiskt, brunt, slemmigt salt. De båda motsvarande hypersulfomolybdaterna äro röda, olös- liga fällningar. | Cerosulfowolframat är en gul fällning, som först efter 24 timmar afsätter sig. Ändamålet med detta arbete har varit att söka skaffa några bidrag till afgörandet af den omtvistade frågan om ceriums atom- värde. I hvad mån detta lyckats, derom må andra döma. Jag vill dock påpeka svårigheten af att, om cerium antages vara tvåatomigt, på ett tillfredsställande sätt kunna i enlighet med den nyare kemiens theorier förklara sådana fakta, som att cerium endast förmår att binda tre af ferrocyanens fyra frändskaps- enheter, men deremot alla sex hos ferricyanen, att den fyratomiga pyrofosforsyran och den tvåatomiga selensyrligheten med cerium BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 14. 91 gifva sura salter, i hvilka endast en atom basiskt väte ingår 0. S. V., för att icke tala om alla dessa sulfater, seleniater och dubbelsalter, i hvilkas formler, om de skrifvas med atomvigten Ce = 92, tretalet skulle komma att ingå på ett genom sin fre- qvens högst egendomligt och oförklarligt sätt. För det fullständiga afgörandet af denna fråga vore ett nog- grant bestämmande af specifika värmet hos metalliskt cerium utan tvifvel af största vigt. (Den af MENDELEJEW utförda un- dersökningen (se sid. 19) var nämligen, efter hvad han sjelf uppgifver, gjord med ej fullt tillförlitligt material.) Till dess en sådan bestämning blifvit gjord, äro de båda åsigterna angående ceriums atomvärde endast två hypotheser. Det tillhör vetenskapen att bestämma sig för den sannolikaste. Jag vill slutligen här bifoga en förteckning på de af mig undersökta salterna, deri deras formler för jämförelsens skull skrifvas "både enligt det äldre och nyare föreställningssättet. Co=NNN Ce =92. Ce:Cl. + TH, O. Ce Cl;-+ 5H, 0: (!). Ce'Cl; + 4Eg Cl, + 10H, 0. 3Ce Cl, + 8Hg Cl, + 20H, 0. 3Ce Cl. +4Hg Cl, +x H, 0. 9Ce Cl, + 8Hg Cl, +x H, 0. Ce Cl; + Pt Cl, +13H, 0. 3Ce Cl, + 2Pt Cl, + 26H, 0. Ce Cl; + Au Cl; +13H, 0. 3Ce Cl, + 2Au Cl; + 26H, 0. Ce Br; + Au Br, + 8H, 0. 3Ce Br, + 2Au Br, + 16H, 0. Ce, Fl; + H, 0. 3Ce Fl, + H, 0. Ce(CNS); +7H,0. Ce (CNS9S), + 5H, O (?). Ce (CNS); + 3Hg (CN), +12H,0. Ce (CN59), + 2Hg (CN), + 8H, 0. CeK.(CN);Fe+3H,0. Ce; KK. [(CN); Fel, + 6H, 0. Ce, (CN),. Fe, + 8H, 0. Ce, (CN),., Fe, + 8H, 0. Ce, [(CN),. Pt]; +18H,0. Ce .(CN),.Pt+6H,O. Ce.O3. (NO); + 6H, 0. Ce.O,.(NO,), +4H,0O. CESOTI(CION:— SELL 0. Ce .0,.(C103), + 6H, 0 (2). Ce.O3;.(JO,);+2H,O. 3(Ce.O,.(JO),)+4H, 0. CEORE(SO0N: + 50. 3(Ce.O,.SO0,)+5H, 0. Ce,.0O;.(SO,);+ 6H, 0. CerOFSOT-T 20. CesrO (SO); SE, 0. I(Ce:05- SON SEO: Ce,-0, (SO,)s+ IH, 0: Ce.O,.S0,+3H, 0. CesOF(SON: + 12H,0. Ce0550;- £E50: CEO 505)3 + 3(K,-05.505): CEO SOT FE ROSISO Ce;.0; (SO); + 2(K,.0,.5SO0,) +2H,0. 3(Ce.0,:SO,)-F2(K,.0,.5S0,)+2H,0. 92 Cer==M38! Ce, .0;.(S0,); + (HN), .0,. SO, + 8H30. GerkOj. (S05)3-t Nas 03150; H2TIRO. Ce): 03:(5e.05)3--6EH, 0. Ce 05(Se05)3-r JEHTO: Ce,. 0;. (Se 0,); + 12H, 0. Ce: OF (5053 5(K3.:03SE0,): Ce, 05. (Se07)3 + (HAN), .0,.Se0, + 9H, 0. 05. (Se0,)3 + Na, .0,. Se0,+5H,O. ÖBO: CEO O)T SEO: CerORReORO: CeH.0,.(Se0),+2H,0. Ce,.0;.(CO),+5H, 0. Ce,.07.(CO); + K,-0,. CO-+3H, 0; Ges. 07: (CO), -2(Nay.0,.C0)-+2H,0- Ce.0,.PO+2H,0. CBI OF: Ce. 0,.(CHO)g3. :20Ce.03.(C,H,0);) +3H,0: Ce OF(C;ON;F9EO. 1 Ce,. CET JOLIN, OM CERIUM OCH DESS FÖRENINGAR. Ce==0M 3(Ce.O,.SO,)+(H,N),.O0,.SO,+8H,0. 3(Ce.O,.SO;)-+Na,.0,.50;-+2H,0. Ce rOrISe0 TERO Ce.0O,.Se0,+3H,0. Ce.O0,.Se0,+4H, 0. 3(Ce.O,.Se0,)+5(K,.0,.5e 05). '3(Ce.O,.Se 0.) + (H, N),.O,.Se Oj -+ 9H, 0. 3(Ce.O,.Se 0,)+Na,.0,.Se0,+5H,0- 03,05 HOTEN. CET ORISOETERO: CERORSSOT ENN 3(CesO3:Sel0)E SeOO: 3(Ce-0,.C0)+ 550. 3(0e 07.00) +EK3:03-0OENSHSO: 3(Ce.0,.CO)+2(Na,.O;. CO) +2H,0- GELON (BON END: Ce EH 05 (PO act RO UeOT (CEO GBs0 CERRO O. Ger ONICN OSSE BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 15. GRUNDDRAGEN AF EN METHOD FÖR BERÄKNINGEN AF ABSOLUTA STÖRINGAR, MED HUFVUDSAKLIGT AFSEENDE PÅ DE SMÅ PLANETERNAS BANOR AF HUGO GYLDÉN. (MEDDELADT DEN 10 JUNI 1874.) LK ee STOCKHOLM, 1875. A; NORSTEDT & SÖNER KONOL. BOETRYCEARE. 2 5 ; OG SMA HR 2 0 t Ån bat Ara ia akne mi bl ÄARHaTaNALS ÅND 20 ÅT: ÄKTA tj AR Fävivo Dave ( Irbi lan, 6 vad TaArmaastit) Aer HAdNrINT Me Te ” OR oTn ba NB STL Sy kik AN i <Å Å I å ; | Fe f fr pod Ne ; | ' ' mL LJ a NAV | TM Le / | FAR fo q RN HAR GR NRA MER UUSDAGT UTA SP KOKT Jä SA FARS Er ee ; Sa Med anslutning till en föregående uppsats om beräknin- gen af de små planeternas relativa störingar, skall jag i den föreliggande försöka att utveckla en method, enligt hvilken äfven de absoluta störingarne mojligast lätt kunna härledas; och detta i en sådan form, att begagnandet af de allmänna stö- ringsuttrycken ej erfordrar det tidsödande förarbetet af en tabullering. En, genom ett sådant företräde sig utmärkande form erhåller man, om störimngarne utvecklas efter tvenne så be- skaffade argument, att det ena under vissa tidsintervaller bi- behåller sitt värde oförändradt. Det gifves flere olika sätt, på hvilka störingsuttrycken kunna göras beroende af sådana argument, men vid alla dessa blifver giltigheten af störingsformlerna inskränkt inom någon viss del af banan. Af denna orsak måste de fullständiga stö- ringarne representeras af minst två olika formelsystem. Detta är visserligen en olägenhet, hvilken dock vida öfverväges af den fördel, begagnandet af argument med ofvan omnämnda egenskap medför. Den utgångspunkt, från hvilken methoden för beräknin- gen af de relativa störingarne härleddes, öppnar äfven en väg för härledningen af absoluta störingar i den påtänkta formen. Den störda planetens excentriska anomali bibehålles härvid såsom det ena argumentet, men den störande planetens koor- dinater uttryckas medelst såväl det förstnämnda argumentet som den vinkel, hvilken i den föregående uppsatsen blifvit be- tecknad med X,. Införandet af dessa argument ske på grund af eqv. (5) i nämnde uppsats, eller!) 2 (CATE . g = FR + Ben Sin (2n + 1) (e — m7) 0 ; Wo as MID RANG — ee — Sing — — 2 ol, SM 2ne n 22 1) De i den föregående uppsatsen begagnade beteckningarne användas oför- ändrade äfven här; vid citationer till nämnde uppsats betecknas den- samma med (TI). ; 4 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. Genom denna eqvation har argumentet g' blifvit ersatta af trenne nya, nämnligen &, X, och mz; enär de trigenome- triska funk. af det sista argumentet likväl endast kan antaga de tvenne olika värdena + 1 och — 1, så kan man, genom att sönderdela ofvanstående uttryck i tvenne, undvika förekomsten af det tredje argumentet i störingsuttrycken. Vi hafva der- före a) då m betecknar ett jemnt tal 2n+1 EK HSK = 37. Sin (2n + 1) & — Zu Sin E—u2 av) Sin Me 1 b) då m betecknar ett udda tal g=X,— u= ön Sin (2n + 1) & — e'u Sin & — ua) Sin 2ne i hvilka eqvationer vi för korthetens skull betecknat förhål- landet = med u. Vid användningen af dessa formler kan man anmärka den omständighet, att sålänge som man tilldelar åt & speciella värden, hvilka ej öfverskrida gränserna — 5 och > 3, så gäller uttrycket 2n+1 Tj DA Sin (2n + 1) e&—Z al? Sin 2ne = och således äfven: (A) g'=>X, + ue— eu Sin & Då deremot & erhåller värden utöfver dessa gräuser, så är 00 2 I — 28”. Sin (2n + 1) £—3 om Sin 2n e= & — nt; 0 1 således (B) g'=X,— ut + ue — e'u Sin & mm Då m är ett jemnt tal kan man begagna sig af likheten (A), i det motsatta fallet åter af likheten (B). För att afkorta den följande framställningen, sätta vi oc S NG | V=u3 ön Sin (2n + 1) e — eu Sine —u Fan Sin 2n & | oo W = —u 2 850, Sin (2n + 1) e& — eu Sin & — uX 5 aPSin2ne BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O15. = 5 och hafva då, så ofta m är ett jemnt tal (2) SRS TI I det följande skola vi bibehålla denna förutsättning i afseende å m, emedan man endast behöfver utbyta V mot W för att erhålla de formler, som gälla för udda m-värden. Emedan V är en funktion endast af e, så har densamma för hvarje specielt värde af & ett bestämdt numeriskt värde; i uttrycken , Sin kg'= Sin kV CoskX, + CoskV Sin kX, Cos kgy'= CoskV CoskX, — Sin kV Sin kX,, der & betecknar något helt tal, äro derföre endast Cos kX, och Sin kX, föränderliga, så ofta man specialicerat ett nume- riskt värde för &. Man erhåller vidare med stöd af dessa re- lationer och de bekanta utvecklingarne för Sin &', Cos &' och Cos 2g' Sin &'= (F i JO] (Sin V Cos X, + Cos V Sin X,! 3 2 + (I + 2 [Sin 27 Cos 2X, + Cos 2V Sin 2X,! lg Sd (J: Jo, 4 + J) (Sin3V Cos 3X, + Cos3V Sin 3X, |! Cosé=—->e'+ (IN — EE | (Cos V Cos X, — Sin V Sin X.! (7) — JY)(Cos2V Cos2X,—Sin2V Sin2X,) 1 2 sa (IR JO—JQ äl Cos3V Cos3X, — Sin3V Sin3X, I Cost CE +JO | [Cos V Cos X, — Sin X Sin X,! + 3 7 (JV JO ) ([Cos 2V Cos 2X,— Sin 2V Sin 2X, | (FR ad Jo) [Cos3V Cos 3X, — Sin 3V Sin 3Z,) 6 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. Insättes dessa utvecklingar i uttrycket för 4 (I, eqv. 6), i hvilket vi äfven förutsätta & vara specialiseradt, så erhålla vi följande resultat (3) (2)= År TLA Cop Kock Sd Costas + B, Sin X, + B, Sin 2X,+ Koefficienterna A,, 4,, 0. s. v. hafva under denna förut- sättning konstanta värden, nämnligen A= yo + = er 4= =p (SJ) CosV — fo (IP, + JA) SA V — ee (I + I) CosV 2 VISET (J2 — Jo] Cos 27— = Bo (I 4 J2) Sin 2V Sn + ee (J9 —J?)Cos2V BER je) Sm V— bol + js) COM + ec (I + J7)SDV B,= + (I) —J?) Sin2V— 5 8o(IY—JY) Cos2V OF 2 > (JY— Fo Sin 2V do I uttrycket (3) äro koefficienterna A,, A,, och 5, af nollte storleksordningen i hänseende till den störande plane- tens excentricitet; A, och £, af första ordningen, 4, och B; af andra, o. s. v. Häraf följer att ifrågavarande uttryck kon- vergerar ganska fort, alldenstund de större planeternas bane- excentriciteter äro små. Man kunde derföre, omedelbart ut- gående från den anförda formen för (3 = ) härleda utvecklingen 4 Mm" Efter en transformation, beroende på ett ytterst enkelt konst- grepp, kunna dessa utvecklingar likväl i betydlig grad för- 3 . . af (5) ; (5)> 0.8. Vv. i serier, fortgående efter argumentet X,. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 18. 7 enklas. Denna transformation består deri, att uttrycket (3) multipliceras med en faktor (1. + 2 Cos X,.+ y Sim X,), i hvilken & och y bestämmas sålunda att koefficienterna för Cos 2X, och Sin 2X, försvinna i produkten. Man erhåller så- lunda ett resultat af denna form (4) (1 + « Cos X, + y Sin X,) (SV= 1 a = ag + a, CosX, + az Cos 3X, + + b, Sin X,+ b, Sin 8X,+ m m Summan af de trenne första termerna beteckna vi med D, samt summan af de öfriga med £; det är sålunda D = a,+ a, Cos X, + by Sin X, IINES a (ÖSTE m + by Sin 3X, + by Sin 4X, + + a, Cos4 X, + Det vilkor, som vi fästat vid bestämningen af x och y, uttryckes analytiskt med följande eqvationer ij 1 0 = ÅA, + 19 2 (A ar A;) —S y(B,—B3) 1 1 0=B,+ De (BIRD > (AT As Genom upplösningen af dessa eqvationer finner man och y; man ser tillika att dessa koefficienter äro af första stor- leksordningen i afseende på den störande planetens excentri- citet, och således ej betydliga. Koefficienterna i uttrycken D och E erhållas enklast genom mekanisk multiplikation, dervid det visar sig, att qvantiteten £ är af andra ordningen i afse- ende å nämnda excentricitet. I anseende härtill kan funktio- a A vid, i anseende till den starka konvergensen endast högst få termer behöfva medtagas. Denna utveckling gifver nen ( ) utvecklas efter potenserna af förhållandet, 5 hvar- (0) (Sj=11—2 CosX,+y Sin XJ ER Digg ER n(n + 1) E? VE TN DT 8 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. För att vidare kunna utföra de 1 denna formel beteck- nade operationerna, erfordras den särskilda utvecklingen af LSE FÖDS EA. + dj Sin X, 17 SEEN ERS Di O. 8. V., SAML al potenserna af É£. De sistnämnda utvecklas lämpligast medelst mekaniska multiplikationer, hvarföre vi nu kunna lemna de- samma åsido. Vi vända oss då främst till utvecklingen af M:S SC X,+ y Sin XX hvilken utveckling i anseende dertill att x och y äro små qvantiteter af samma ordning som den störande planetens banexcentricitet, kan utföras på ett serdeles enkelt sätt. Vi införa r=—9g CosG; y=g SinG och erhålla då M'=(1—9g Cos(G + X,) Detta uttryck kan enligt bekanta methoder utvecklas ef- ter multiplerna af G + X,, men äfven med fördel efter po- tenserna af g, hvarefter den förstnämnde utvecklingen, hvilken i alla händelser åsyftas, ganska lätt erhålles. Det sednare för- farandet gifver M"=1-— 39; 0086 + X)4 "2 gl + O0sB(GNN n(n — 2) (n — 4 > arr LE Cos (G + X,) ++ Cos 3(G + X | år Öö oc För utvecklingen af DE DJ 0. 8. Vv. sätta vi 2=—/f CosF; 2 = Sin F, hvarefter D =a, [1 —/f Cos (F + X,)] samt DEL grn Opal De [CS IE Utvecklingen af dessa funktioner sker, i anseende dertill att qvantiteten f ofta rätt betydligt närmar sig enheten, lämpli- o gast direkt efter multiplerna af F + X,. I afseende å sådana BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 19. 9 utvecklingar kan hänvisas till HANSENS Auseinandersetzung eine Zwechmässigen Methode &c. pag. 150 o. f. För att erhålla utvecklingen af uttrycket (5) efter multi- plerna af X, måste åtskilliga mekaniska multiplikationer ut- föras. Då man afser beräkningen af störingar, beroende af massornas första potens, behöfver man visserligen blott ett enda af de värden, som äro representerade genom eqv. (5), . 3 . . . -. . nämnligen (5); men i de partiella differentialkoefficienterna af den s. k. störingsfunktionen ingå, förutom denna potens af det ömsesidiga afståndet, äfven produkten af densamma med några faktorer, hvilka bero af den störande planetens läge, Dessa faktorer blifver således uttryckta medelst de båda ar- gumenten & och X, eller, om det förra specialiseras, medelst X. Utvecklingen af ifrågavarande faktorer efter de båda ar- gumenten & och X, skulle ganska lätt på analytisk väg, men det är fördelaktigare att multiplicera de speciella, endast efter X, utvecklade värdena af desamma med de motsvarande spe- " ciella värdena af (5) och sedan på produkterna tillämpa den mekaniska qvadraturen. t ' 56 T : Y bid . a De omtalade faktorerna äro = Cosf och = Sin f; af denna form framgår att man erhåller de tvenne produkterna = . genom att särskilja den reella från den imagmära delen af produkten hvarigenom en multiplikation insparas. Det är: följd af denna a 3 Z ) under imaginär form, omständighet nödvändigt att angifva | SN ES . under hvilken äfven funktionerna Dh , LR -,E Os IBV. fö He 0. 8. v., samt M? före deras multiplikation kunna uppställas. För sådant ändamål sätta vi e EE 10 GYLDÉN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. Efter substitution af dessa värden erhålles hvarje specielt 3 . . värde af (+) , uttryckt såsom en serie af följande form (6) ( s RA Par VETE Q u Ailuste der pra Q; OS JR (08 Vi skola nu äfven uttrycka faktorn (5) e'""” såsom en funktion af u. Härtill begagna vi först och främst de be- kanta likheterna r' I t (5) Cosf = Cos e— e 7! . JAN SO ' 3 t (5) Sin f' = Cos & Sin & och erhåller, sedan i desamma blifvit substituerade de redan anförda uttrycken för Cos &' och Sin e&', 9! V=L Ö 7 ST ; 5 ; (7) (5) e ii CoB ere NET Cos q' Sin & +00 å ASENOS | 0 VESA 00 —00 1 hvilket uttryck koefficienterna &«, och f, äro på följande sätt sammansatta JO + Jo] Cos &'] Cos V ' [= Jo 30) 2 26 Re 2e 2 1 1 TR al = 1 ( JOE JE ) + HH Så - släR ) Cos &'| Cos2V il ale! | Jö— Jo) + (I? + I?) Cos g'|Cos3V RE RA + J,) Co &'] Cos V NT le a =3[(2 = Fog RA) NG '|Cos2V AC ER ÖRNEN 2 = slö LNY J- (2? + JO ) Cos «| Cosaå V 3L21 30 20! 21032 32 OÖFAS VE BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 19. 11 Po= 0 = 1f1(g0 Jo) + +(J9 + JA) Cosg/] Sin V | 112 3e' 1e' 1e' Je z SÅ pa fd 5 | (77 6 OSAR Vv SN, Pet go) (+ I) ce &'| SinV Bo [F(5 NT (7 + J9 ) Cos g'| Sin2V e Vid användningen af dessa formler är det ej utan bety- denhet, att faktorerne till Cos kV och Sin kV endast bero af den störande planetens excentricitet; desamma kunna derföre en gång för alla beräknas för några få värden af denna ex- centricitet, hvarefter man lätt då desamma endast undergå små förändringar medelst interpolation finner dessa faktorer för mellanliggande tidpunkt. Vid beräkningen af dessa fakto- rer, dem vi vilja beteckna | AES db (EEE TR) > (k—1) (k+1) N , Br k E (I ge ) ar 2 ÖR + Spa ) Cos q'| bd > ; if ; SEE 2) OR) ET NA er JEN 2 ER ) Cos | ; ae k3 ) z | k3 ks kan man lägga märke till att fc: Cos &'= 1— 2 Sin > hvaraf följer if | RECOS = (NE FN Sin > g | Med dessa beteckningar har man ARE o.= nn, CoskV; B.= n, Sin kV b) —k > 0 al =0) CosKV; Bi opSin kV 12 GYLDÉN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. Produkten af uttrycken (6) och (7) bildas utan svårighet genom mekanisk multiplikation, hvarefter man erhåller resul- tat af följande ge NS ESA +00 EE) i (8) (FNS: "SEM w4+V12Nu I - 09 - Koefficienterna PF; och &Q; äro i likhet med M, och N, beroende af argumentet & och böra beräknas för ett antal speciella och eqvidistanta värden af detsamma. På dessa vär- den har man att sedermera tillämpa de bekanta formerna för funktioners utveckling i periodiska serier medelst mekanisk qvadratur; och man erhåller sålunda resultat af denna form PSP, 0 0) Coster SS B(UTS)RSTS Q,.= 5 Q(f', i, e) Cosie+ 3 Q(i,i, s) Sin iz Likaväl som den mekaniska qvadraturen tillämpas på koefficienterna 1 uttrycket (8), kan man först ur detta härleda tvenne under reell form, nämnligen (FS) Cosf==Biu'+VIT2S0 (9) "Va 109 (5 El Sin f' = STUNTS OR ert R = = (M, a VERS) i! S = ? (N,.— N ;) N IB i = 3 (N.+N 4) (U5= —— (M.—M ;) hvarefter reglerna för den mekaniska qvadraturen komma till användning. 13 . . Förutom de hitintills betraktade, med (5) multiplicerade funktionerna, behöfvas för de partiella differentialkoefficien- terna af störingsfunktionen, så till vida dessa ingå i beräkningen af störingarne af första ordningen, ännu följande trenne, af de båda argumenten & och X, beroende: m (2) (EE) 000) (sms Den första af dessa finner man ur formeln BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 2, N:o 15. 13 (10) (=)= + 27, [CosV Cos X,— SinV Sin X,] | + 27, [Cos2V Cos FX — Sin 27 Sin2X;] FN Cen der vi betecknat 1 707 Cosq? n= (3 + 3 CE der ) n= als Ne tö+ ) n= slet SE ) ne Mer) = Här) Medelst mekanisk multiplikation af uttrycken (7) och (9) finner man de tvenne öfriga funktionerna. $i2: För beräkningen af störingarne af första ordningen er- fordras de trenne partidlla differentialkoefficienterna ar (9 ar =) (SÅ a) le ) (ad / dH af störingsfunktionen ERE (> RESA 1+ n| 4 r? A= på 2rr H der samt H=A Cosf Cosf' + B Cosf Sin f 6 Sin, Cos f-RD Sa Sa hvarvid åter koefficienterna 4, B, C och D hafva ER betydelse 14 GYLDÉN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. A= — Cos+ J? Sin (II—IT) + Sin 3 J2 Sin (I'+ I) B= Cos+ J? Cos (IV —TI)— Sin TJ? Cos (I'+ II) C = Cos+ J? Cos (II'— IT) + Sin > J? Cos (I + IN) D=— Cos 5 J? Sin (IM —II)—Sin AJ? Sin (I + I) De tvenne sednare af ofvananförda differentialkoefficienter erhållas omedelbart, nämnligen ANN nen Biljör r afaY? EE fant (12) ar [$)= rna (NTA (S-HE)) DL m 1 fa of a XY? m' al (5) G sa) (SAN RR HR söfra V> 1 fav? (12) 0 (ära se (H)—-+(5)'] der &« betecknar förhållandet = Den partiella differentialkoefficienten i afseende å & er- hålles medelbart ur formeln s d2) a Cos q fdA e Sin £ d2' (13) al) TR TI = i Cos 9 Sn (7) I densamma har man att insätta det sednast anförda ut- trycket för ar (2); och dessutom (42 ap SLR r' STA 1 / ÄV] jdH (Frei) hvarvid man har dH df = AS Cosy = BSmg Sm —C Cosf Cosf'+.D Cosf Sinf Efter dessa insättningar blifver (14) a(f)= rr (5) Cosf Sinf( Cosg källa st 4 23 = B(—) SIN Sm Ål Cos q er Cos Aes a Cos q BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 2. N:0 15. 15 APR (=) Cos f' (Cos q Cosf ES SCENE Sin f? Je )-+(5) a Cos q er & Va | AE a Cos q 4 elr m =) Sin f 2 ON 1 +meola! Cosq 4 Nu är emellertid 2 AGATON RA Cos 9 2 således Sr er Cosf — Bg Cos LÄTE a = OTO Vidare har man er FR LEO Cos f? Cos q ke Ae = Cos q Cos f + OS ETT SA + Cos f (Cos SE er) a TH p PT a cos p = q a - (Cosf ät e) Medelst dessa uttryck kan formeln (14) i väsentlig mån förenklas; vi skela dock jemte denna förenkling införa den excentriska anomalin i stället för den sanna med stöd af formlerna PRE Sine a Cos q r (Cosf+e) — ; > Og Cosq Cose; samt slutligen använda beteckningarne RR RR ee Härefter erhåller man (15) 16 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. (16) a[7)=—4 Sin & (H) — B Sin e (K) —C Cos q Cose(H) + D Cosq Cos e(K) m' oe Sin a NV? FT Eee a e 0 Aj Med begagnande af de genom eqvationerna (11) införda beteckningarne, samt efter införandet af & i stället för f fin- ner man (17) ar (5) = — ÅA (Cos e& — e) (H) + B£ (Cos e—e) (K) — C Cos 9 Sin e€ (H) + D Cos & Sim & (K) nr FL RN ae IR ESD - a5) Eqvationen (12) komma vi att använda i den utsatta formen. g 3. Såsom bekant är, utvecklar HANSEN störingarne af medel anomalin, af den naturliga logarithmen för radius-vektor, så- dan denna blifvit beräknad med den för störingarne korrige- rade medelanomalin, samt af bredden. De tvenne första af dessa störingar finnes genom integration af följande differen- tialformler FN NS Cosf + n Sin f + nE (18) dw Y Sin f— fS Nea (Cosf + 0) 00 I stället för den sednare af dessa kan man äfven använda re- lationer (19) w=—3Y(-) [öPs re 'P(—) Sinf— 3 = Den tredje koordinaten, eller Sinus för bredden finnes utan integration ur formeln ds = dq Sinf— dp Cosf eller (20) — ös = dq (+) Sinf— dg (+) Cosf För att göra differentialerna af ndz och w beroende af & begagna vi oss af formeln BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. B. 2. N:O 15. il ndt = — de a och erhålla =(1—e Cose) [Y (Cose—e) +P Cosq Sin e + 5) de (21) dw id Ne 1 | To SKY Sie F Coq Col: De fem s. k. elementen ZE, Y, EF, p och gi erhåller. man genom att integrera följande fem differentialformler, hvilka likväl endast äro riktiga, så när som på storheter af andra ordningen: COLE MEL Rd | 1 N pÅ jan I S6 dN ndt — Cos q I r S Cos a) Cos/ z Cos Å ( . L + — Sin fr ()) CERT J ad 1 $ jdQ a d2 ( r a Cos =) Sinf() AR Cos fa (GEN ndt Cos q I df ee En og a Sin Sin f Sin (f + IT) ER ndt Cos q dH Rua 1 ög Sin J Cosf Sin (ff FI = ndt Cop VA ; Nr . ) lan I de båda sista af dessa eqvationer skola vi först och dH ent, bestämd genom likheten 23) A(2-= rr Sin S() Sin (0 +) fe (5) — (5 SÅ & Va f dÅ 3 dd p i il c AA ST c Lo adv Relationen emellan (5) och (2) finner man genom att jemföra det föregående uttrycket med eqv. (12); resultatet blifver SRA . å ER GIS och fee GA 5 SS främst 1 stället för (aa) införa en annan differentialkoeffici- = Sin I Sin II' (H) + Sin I Cos IT (K) —a Sin I Sin (+ 1) (ÅF) = AZ) hvarmed vidare erhålles 18 GYLDEÉN, BERAKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. | d Cosi [Tr d.L DI S Sin f a (7 Å ndt — Cos q ICA dq Cosi | r C of 4 — = —) Cos f a ER Cos q ( a ) hh dZ essa formler såväl som i de trenne första af uttr n I d forml åväl de tre första af uttrycke (22) skola vi nu införa & såsom oberoende föränderlig i stället för nt; derjemte skola vi eliminera den partiella differential- koefficienten (5) med stöd af eqv, (13), eller al” Soda al) — —] Sin f ar SE df | Cosq a de ora ( dr Först och främst erhålla vi härmedelst 5 dE i 2) r A? dl de r dQ 20 Pite are — öv! + 5e — 2e Cose + Te Cos2e] a al?) (23) I 3 il: . dl 3 (Sin &€ ja CSM 20) ar(= ) Cos q i Den andra af eqvationerna (22) gifver oss efter ifrågava- rande substitutioner = FASEN SR RE aa =) +|[Cosq Sinf= gr. > Sinf((1+4G CIS a) COS e Tr d.A ör og ar(T h Denna eqvation kan likväl betydligt förenklas. Man er- håller nämnligen med stöd af den identiska eqvationen il r )? r e [ENAS ee A re nee Cosf: tar (= )') Cosf =2= Cosf — 0 de Cosy)" således (a) (- + ox vt) ) Cos f + osa) =22 Cosf BIHANG "TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B: 2. N:O 15. 19 = 2 (Cos & — e) ro Fe Cos 2e : 10 5 : Faktorn till ar() reduceras åter medelst eqvationerna (BLA Cos q. Sin f = = FN SE Cosf= Ory a DIN (S= SMS och ar OM al ål r (0) = Cos 9 a olle a Cos f Cos g? =) = One Sinf— (Cosf +e) = föfnar (OO E Man erhåller sålunda dY 2 3 1 dl 2 == — 2 Cose— ee Cos2 = (25) 0 al Ste Cose-— Cos e| al zz ) 2 Nie il Ne (dl 2 Oo | Sin a ae Sin 20 | ar (7) Slutligen hafva vi dr 2 EN dl SF NN ERE NOVR ST —| JOS JOS fr a AS a + NTE -) Sin f] ar( )) hvilken åter förenklas medelst likheterna (d) = Tr os vlt)) SMIDE 2— nea )'Cosf Sin /: = 2 Cosq Sin e— os p NE (Cose—e) samt (än Cosg Cosfikigrsea - Sin f? = Cosq Coss(1 — Sa Cos 7) Cos p a ER KRA Cos q? a ala (Cos f + e) Cos P a = Cos q Cose och 20 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. np e e Ne 2 (f) Cos q? al 2) Smf? = Cos fp Sin ex Eqvationerna (d), (e) och (f) gifva oss följande uttryck an dP 2 e? Ånget OM dN (26) == 02 + Gös ov) Sin & — DI Cos p? Sin 2 € | al) 2 ij i al Se Cos q? EPOST 2080 Cos 2e Jar i ) Eqvationerna (23) förvandlas lätt genom införandet af variabeln e i stället för nt 1 följande få = (0080 |Sin glas Sim 20 | a) 2 dZ (27) ER == os] TF e + (1 + e?) Cos se Cos 2e Ja) & 4. Sedan differentialkoefficienterna blifvit utvecklade efter de båda argumenten &€ och X,, återstår integrationen af desamma. Inom de tidsintervaller, under hvilka X, förblifver konstant, kan denna integration utföras omedelbart; man har dervid en- dast att ändra sinus till cosinus och tvärtom, att ändra teck- net framför de ursprungliga sinus-koefficienterna, samt att dividera hvarje koefficient med index, som angifver den mul- tipel, till hvilken den ifrågavarande koefficienten hör. Man erhåller sålunda uttryck, gällande för hvarje särskildt, ett visst värde af X, motsvarande halfomlopp af den störda pla- neten, vid hvilka integrationskonstanterna kunna bestämmas på grund af den omständighet, att störimgens numeriska be- lopp vid begynnelsen af ett nytt halfomlopp måste vara iden- tiskt med störingsbeloppet vid slutet af nästföregående half- omlopp. Dessa konstanter erhålla således förändrade värden, beroende af vinkeln X,, och man kan uttrycka desamma me- delst allmänna formler i form af trigonsmetriska serier efter nämnde vinkel såsom argument. TIfrågavarande uttryck er- håller man, 1 nära öfverensstämmelse med HANSENS framställ- ning i »Calcul des perturbations &c» på följande sätt. För att visa härledningen af integrationskonstanterna så- som funktioner af X, utvälja vi exempelvis differentialkoeffi- . 1Y fn he cienten Ez och antaga att densamma blifvit uppstäld under BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 15. 21 den form, som de i det föregående antydda utvecklingarne leda till. nämnligen (4) X=By(m) + Ry(1m) Cose + 2R,(m) Cos2e + 3Ky(m) Cos3e+ .. : —Pi(m) Sin e—2 Py(1n) Sin 2e —3P3(m) Sin 3e—..., Härvid hafva vi, för att vinna en större beqvämlighet, be- gagnat oss af beteckningarne än (Mö =in0:0 + Ty COSK, + jo COX Af SD EA a Sö SPN FA (m),= Pro + ry C08 Xi tifo) CoOS2X, FE STen SITEN SES Te STI SN m + + + + OB, (ÄGA n + qa Sin X, + q7.0 Sin 2X, + n P, (m) = pro + Pra Cos X,, + pro Cos 2X, + De med r, s, p och 4 äro konstanta, genom de föregående räkningarne bestämda koefficienter. Den anförda utvecklingen må antagas gälla för jemna värden af m; för att utmärka den motsvarande utvecklingen, som gäller för udda värden af om, förse vi de ofvanstående koefficienterna med accenter, så att (B) = Ray(m+ 1) + Ry On + 1) Cose +... — Py (m + 1) Sine—. .. der £yOm + 1) Rbtm + 1) o. s. v., äro analoga funktioner med 0 1 2 D ig (00) kö (MT) RORES. Vi Då vi nu gå att integrera uttrycken (4) och (B) utmärka vi omloppens antal med s, samt beteckna de inom hvarje halft omlopp gällande integrationskonstanterna med Y,. — 2sz Ry(2s) samt Yu (28 + 1) By(28 + 1), af hvilka den förra hörer till integralen af (A); den sednare åter till integralen af (6£). Integrationen leder nu till föl- jande formler 22 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. (28) Y=Y,, + Ri(2s)(e—2s7) + Ry(2s) Sin & + Ry(2s) Sin 2e+.. + Pi(2s) Cose +IPa(2s) Cos 2e+... (29) Y=Y,,,, + B'9 (28 + 1) (€ — (2s + 1)a) + B'y(2s + 1) Sin & +R'(2s+1) Sin 2e + .. + P,(2s+1) Cos e+ P-(2s+1) Cos2e+... Vår uppgift är nu den, att härleda uttryck för Y,, och Y,.,, såsom funktioner af X,, eller XX, samt Yj- Denna sednare storhet har karakteren af en absolut konstant, som, i händelse störingsvärdena blifvit beräknade med oskulerande elementer, bestämmes sålunda att Y försvinner för oskulations- epoken. — För att lösa denna uppgift förskaffa vi oss först. rekursionsformler emellan Y,,,, och Y, samt emellan Y,, och Y,, ,. Af dessa erhålla vi den första genom att i eqvationerna (28) och (29) insätta «= 28 + Ön, då tvenne samtidigt gäl- lande värden af Y erhållas. På grund af denna likhet fram- går nämnligen omedelbart Yan = Y, + (Ry(28) FRY(25+1)) 5 +R,(25)—Ry(2s+1)—(Pi(25) —P,(2s+1)) — (Ry(2s) — RB (2s+1)) +... . Sätta vi vidare 1 eqv. (29) s—1 i st. för s, samt e=2sn— 9 0 såväl i den sålunda uppkomna likheten som i eqv. (28), så finna vi den andra af de önskade formlerna, nämnligen Ya FYR a F(Ra(28) FA (251) + Ry (25) RASEN + P,(2s) —-- P,(2s—1) — (B(2s) — R's(2s—1)) =... Dessa uttryck leda åter omedelbart till följande Yn a =Yo + al RO) + By2) + ot RO) + Ro) är SE HR) =E Ra03) SEPT 3 Ry(2s+1)]+ Za (0) "2 lm an ; 1 a D (c + 2]z Ri0) FIP (2 NN:0S > Ri(29)| + £4y(25) SKIN 2 UN Å = 23 Ry(D) + RB) 4 ar Ry) |D 0 Fel (EL Le. de BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 15. 23 Y,.=Y,+ | R(0 ++ + RN) +a| 5 RN +RB) + oo + 5 RY2s—1)]+ FR + R'(2s — 1) Ri(0) + B,(2) +... + + 2) — 2 + 217 [+ RATE Öl rd (2s—1)| SRA EKG) HP (25) — Pi(0) Uttrycken, som här förekomma inom parentheserna, kunna. ganska lätt summeras; man har dervid att urskilja olika fall, Vane af de termers beskaffenhet, som förefinnas i funktio- nerna R. Vi betrakta då först och främst den konstanta termen i BR, och finna lätt, om afseende endast fästes vid denna term och man således sätter RNE 1 R0)+ R2)4 1 R(2s)=sr 5 R(0) + R(2) +... + = R(2s)=5r På samma sätt är ock, om man sätter (28 + 1) =r7y, IRA RB) ++ RQ + 1) = Antages R(2s)=7,; Cosi X,, dörvid i betecknar ett helt tal, så har man 1 R(0) + R(2 LAGE RIE BOSRTE Cos 0. > K(0) + bh tU Ei 08? Äg, t OS 7? 9 är ere + 2 Cos i a Det beroende, i hvilket X,, står till s, inses af likheten i = FR AD der 'F har det konstanta värdet c— UC Enligt en bekant formel finner man då 24 GYLDEN, BERÄKNING AF ABSOLUTA STÖRINGAR. RO) AG + 1 R(2s) = ri SBotg iu P+2 Oj vol Nar ( ) ET de 2 IE ig SUwUT + int ( + su7t) hö Cotg iu Sin iP På samma sätt framgår ur likheten Jas) FR CIA Arn R(1) + R'(3)+..+ 3 ROs+1) => + Cotg iun Sini (P do -— > Cositun Sin i(F + un) + (28 + DJ un) Ar slutligen HA (2SE= SSD fee så gäller formeln SR 20) + R(2) + .. + > R(2s) = $; > Cotgiun Cosi('F+2sun) + 8; - Cotg tu CosiP, samt då (28 ta DNE="80 SIA na har man 3 RDR) STR Par) + Cotg iuz', Cos i ('F + (2s + ljuz) — s; > Cotgiuz CosilP + un) ol Sedan man medelst dessa formler bestämt allmänt giltiga uttryck för Y, och Y,.,, angifva eqvationerna (28) och (29) qvantiteten Y för hvilken tidpunkt som helst. Genom liknande operationer utföres den andra integratio- nen genom hvilken man finne ndz och aw. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 16. OM KOMPARATIONS-STJERNORNA VID NEBULOS-OBSERVATIONERNA I UPSALA, AF HERMAN SCHULTZ. [MEDDELADT DEN 9 SEPTEMBER 1874.] STOCKHOLM, 1875. NORSTEDT & 50 KONGL. BOEKTRYCKARE. Si År FIT 6 Ål LU I afsigt att lämna en säker grundval till ett framtida studium af nebulosornas egna rörelser, har jag under loppet af flere år utfört relativa positions-bestämningar för ett större antal sådana föremål i förhållande till vissa antagna kompa- rations-stjernor. Men, då dessa stjernors rektascensioner och deklinationer måste förutsättas såsom bekanta, för att de mot- svarande koordinaterna för de observerade nebulosorna skola kunna erhållas ur mina observationer, så sönderfaller arbetet i sin helhet således i tvänne delar: differential-observationer af nebulosorna och meridian-bestämningar af komparations-stjernorna. I saknad af en meridian-cirkel har jag i Upsala endast kunnat utföra den första delen af arbetet, och för öfrigt har blott den utvägen stått mig öppen att anlita stjernkatalogerna eller i allmänhet andra astronomers medverkan. Det är gifvet, att båda delarna af arbetet äro af lika stor vigt, alldenstund intet kan afgöras om de observerade nebulosornas egna rörelser, innan man fått visshet om, till hvilken grad de använda stjer- norna äro att betrakta såsom fixpunkter — eller med andra ord: en undersökning af de ifrågavarande nebulosornas egna rörelser förutsätter ovilkorligen ett dylikt och independent studium med afseende på de använda komparations-stjernorna. Sedan jag således i K: Vet. Soc. i Upsala nyligen meddelat en större, ehuru ännu ej afslutad, serie af differential-observa- tionerna, meddelas härmed såsom fortsättning af arbetet en katalog öfver komparations-stjernornas positioner, såvida dessa f. n. äro mig bekanta. Med hänsyn till de enskilda positio- nernas antal saknar stjern-katalogen ännu på flere punkter önskvärd fullständighet; men, då med afseende på hufvud- ändamålet de använda positionerna här blifvit fullständigt meddelade, bibehåller den föreliggande katalogen alltid sin betydelse och erfordrar, för att fullständigt kunna uppfylla sitt ändamål, blott några relativt obetydliga tillägg. Ett af hufvudskälen, hvarföre jag redan nu publicerar stjern-katalogen, är det, att jag genom att framlägga de re- 4 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. dan samlade materialierna hoppas att lättare än annars kunna vinna andra astronomers benägna medverkan till arbetets full- ändande; så att således äfven stjern-katalogen möjligtvis kan blifva fullständigt färdig till den tid, då de ännu återstående differential-observationerna böra vara afslutade. Nybestäm- ningar äro 1 första hand behöfliga för sådana stjernor, för hvilka blott äldre (om ock endast 2 a 3 decennier gamla) bestämningar föreligga, och för öfrigt i allmänhet önskvärda för stjernor, hvilka redan visat antydningar till egen rörelse, och för sådana, hvilkas positioner blott hvila på differential- observationer. Innan jag går vidare, är det lämpligt att nämna några ord om tillkomsten af stjern-katalogen i allmänhet, för att dermed äfven förklara orsaken till den skenbara godtycklig- heten vid valet af positioner, då i många fall positioner sä- kert förefinnas, hvilka här icke blifvit upptagna. De första komparations-stjernor, som jag använde vid mina nebulos- observationer, äro sådana, hvilka förut för samma ändamål blifvit använda af SCHÖNFELD i Mannheim, och af hvilka de flesta äro noggrant bestämda med meridian-cirkeln i Bonn. Till dessa kommo sedan några få andra stjernor, hvilkas positioner på min begäran äfven blifvit benäget bestämda i Bonn. Alla dessa stjern-positioner återfinnas således i 6:e Bandet af Bonner-Observationerna (jemf. 1. c. pag. II inledn., N:o 10); och de äro med några få undantag de hufvudsakliga moderna bestämningar, som jag haft att disponera, och hvil- kas bestämnings-epoker icke mycket skilja sig från medel- epoken för mina differential-observationer. För arbetets huf- vudmål hade äfven dessa stjernor för öfrigt bordt uppsökas i alla till buds stående stjern-kataloger; men detta har i all- mänhet ej ännu medhunnits, och för dessa Bonner-stjernor äro således andra positioner blott angifna i de fall, då sådana tillfälligtvis påträffats. För de stjernor, hvilka ej observerats 1 Bonn, var jag i de flesta fall uteslutande hänvisad på äldre eller nyare stjern-förteckningar. I första hand upp- söktes stjernorna 1 Lalandes, Bessels och Argelanders zoner, hvarvid jag alltid bemödat mig att erhålla kontroll på de Lalandeska och Besselska positionerna, hvilket äfven 1 de flesta fall lyckades, då samma stjernor oftast voro observerade åt- minstone af begge dessa astronomer. I de få fall, då posi- tioner blott äro angifna enligt endera af ifrågavarande auk- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:O 16. 5 toriteter, hafva stjernorna således förgäfves blifvit eftersökta i alla andra kataloger, hvilka stått till mitt förfogande. För öfrigt har jag i alla de fall, då stora afvikelser förefunnos mellan de redan föreliggande positionerna, uppsökt stjernorna i alla katalogerna, för att om möjligt få visshet, om dessa afvikelser sannolikt berodde på egen rörelse eller icke; och jag har dervid i några få fall äfven påträffat otvifvelaktiga antydningar till egen rörelse. I sådana fall, då stora afvi- kelser förelågo, har jag alltid begagnat alla mig bekanta fel- förteckningar öfver katalogerna och blott i några undantags- fall, då intet tvifvel syntes mig kunna komma 1 fråga, tagit min tillflykt till hypoteser. I de få fall slutligen, då inga andra bestämningar förefunnos, hvila positionerna på differential- observationer utförda i Bonn (lånade från Schönfelds Mann- heimer-observationer) eller i Upsala. Enligt det anförda synes det vara troligt, att media af de i min katalog angifna positionerna i allmänhet böra gifva rätt tillförlitliga positioner, ehuru katalogen, för att kunna bilda ett så fullständigt grundlag för den ifrågavarande un- dersökningen, som f. n. bör och kan angifvas, ännu icke är att anse för fullständig, alldenstund dels ovilkorligen er- forderliga nybestämningar för vissa stjernor saknas, och dess- utom de i de äldre katalogerna befintliga positionerna här icke äro fullständigt upptagna. Jag förbehåller mig således att, så snart förhållandena kunna medgifva, i en supplement- katalog få meddela det ännu felande. Stjern-katalogerna. Såsom inledning till katalogen öfver Upsala-stjernorna lämnas här en förteckning öfver de stjern-kataloger, hvilka jag haft att tillgå, jämte redogörelser för positionernas reduktion till Upsala-katalogens epok 1865,0 och deras reduktion till en gemensam normalkatalog, till hvilken jag valt den Wolfer- Argelanderska, sådant dess system är angifvet i inledningen till ÅRGELANDERS bekanta arbete: ”Higenbewegungen fär 250 Sterne” i 7:e Bandet af Bonner-observationerna. Det bör emellertid anmärkas, att de i min katalog meddelade positio- nerna icke referera sig till nämnde normalsystem, och hvilket LJ 6 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. här således blott i de fall kommit till användning, då frågan var att evaluera en egen rörelse och för öfrigt vid härled- ningen af den preleminära katalog öfver nebulosorna, som är införd i Januari-häftet för år 1875 af Monthly Notices. G.D' Ag. = Reduction of the observations of fixed stars made by DID Agelet at Paris 17183—217895, etc., by G. A. GouLD. Katalogens epok är 1800,0, men, då egna rörelsen på intet ställe är anbringad, referera sig positionerna med afseende på denna alltid till de angifna observations-epokerna. Reduktionen till Wolfers (BB. VII, p. 9) RAR 0002 i Dekl. = — 0",18 + 0",004. d?. Precessions-konstanterna för medelåret 1832,5 för reduk- tion till 1865,0 enligt Bessel mu 005 log.n = 1.302253 LL. = A Catalogue of Stars in the Histoire Céleste Franguise oj De Lalande by EF. BAY. Jag har användt numrerna i denna katalog för att beteckna de Lalandeska stjernorna, men för öfrigt hafva katalog-positio- nerna blott kommit till användning vid uppsökandet af stjer- norna. Positionerna äro nämligen alltid tagna direkte ur Histoire Céleste och reduktionerna till 1800 utförda medelst v. AsTENS ”Neue Huilfstafeln”. Alldenstund v. ASTEN (1. c., p. VI) icke användt BESSELS bekanta korrektion på Piazzis stjernor, böra reduktionstalen för de Lalandeska positionerna till normal-katalogen vara de samma som för Piazzi, nämligen 1 AR = + 05141 + 05143. tang d i Dekl. = A— 0",28 + 0",005. d?, hvarest A äro konstanta korrektioner för de respektiva de- klinationerna angifva i ÅRGELANDERS Åbo-Katalog p. XI (BB. NOUR öd, 10 HIN 12). Precessions-konstanterna för reduktion till 1865,0 äro nyss ofvan angifna. Pi, = Precipuarum Stell. inerrantium positiones medic, ineunte seculo XIX, ex observationibus habitis in Specula Panor- mitana etc. Alldenstund jag ej har Piazzis senare katalog, har jag blott 1 några få fall användt hans positioner; och då jag der- » BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 16. ( vid ej ansett det löna mödan att med afseende på reduk- tionerna till normal-katalogen göra en åtskilnad mellan de 2 kat., har jag äfven här användt de nyss ofvan angifna reduk- tions-talen till normal-katalogen. Skulle det framdeles visa sig önskvärdt att i flere fall använda de Piazziska positionerna, och dessa i enskilda fall möjligen komma att blifva af större vigt, få reduktionerna utföras med större omsorg och fram- för allt positionerna direkte evalueras ur Piazzis ”Storia Celeste”. De använda precessions-konstanterna äro förut angifna. W,B = Positiones Medic Stellarum fixarum in Zonis Regio- montanis a Besselio inter — 15? et + 15? declinationis observatarum, etc. | W,B = Positiones Mediz Stellarum fixarum in Zonis RBegio- montanis a Besselio inter + 15? et + 45? declinationis observatarum, etc. Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p. 13). ap —J- 0 0M + (Zon. 1—260) An —1 + 05,044 + 05,0006 (t — 1830) (från Zon. 261) 2 NTE TN Alldenstund katalogernas epok är 1825,0, har man för reduktion till 1865,0 att använda precessions-konstanterna för medelåret 1845,0 510 = AUDUAD log.n = 1.302227. I alla tvifvelaktiga fall, och då märkbara afvikelser visat sig mellan Bessels positioner och andras, hafva positionerna alltid blifvit tagna direkte ur zonerna. | PM. = Stellarum Fixarum imprimis duplictum et multiplicium positiones medie pro epocha 1830, etc. Auctore F. G. W. STRUVE. Med afseende på egen rörelse gälla positionerna här i allmänhet för observations-epokerna utom i några få fall, då positionerna med den antagna egna rörelsen äro reducerade till katalog-epoken, och hvilket är angifvet genom ett Bi observationernas epok-kolumn. Reduktion till normal-katalogen (BB. NEP LG) RAR ==0500 1 Dekli = = 0148 010098302- 8 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. Precessions-konstanterna för reduktion till 1865,0 äro för medelåret 1847,5 mo = 46:05805 lögini=(1302229; Cd. = DLEX Stellarum Fixarum positiones medie ineunte anno 1530. Ez observationibus Abow habitis deduxit, etc., FE. W. A. ÅRGELANDER. Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, Pp: 8) för epo- ken 1830,0 I ACREr == 05038: Deku EOr0006T)E Precessions-konstanterna för reduktion till 1865,0 äro of- van angifna. R, = Mittlere Oerter von 12000 Fixsternen fär den Anfang von 1836, ete. von C. RÖMKER. Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p- 20) TANT 05058--0303062 tang Öd Wen ek 0046-07 016-02 Jag har öfverallt förutsatt, att positionerna med afseende på egna rörelsen gälla för observations-epokerna, hvilka för de 13 första timmarna enligt Argelander (1. ec.) hypotetiskt antagits vara FÖRSONA 1841 LÖT SAN MEAN 1342. Precessions-konstanterna för reduktion till 1865,0 äro för medelåret 1850,5 m = 46" 05925 login = 1:302216. Arm. = Places of 53345 Stars observed from 1828 to 1854, at the Armagh observatory, by ROBINSON. Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p- 20): TEASRSE TE 020455 och i deklination enligt följande tab. J(1840) Red. OST RR ATEN TSK ANOD Er ers NON EERO rens lines RID KNNESÖNG ELON LMG 1 oss etern FA 207 SAR Ban SG SA ASO EO a NIUE FAR SRTRES BLS I (ill) BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0 16. 9 Positionerna referera sig här alltid med afseende på egna rörelsen till observations-epokerna. I alla de fall, då jag 1 denna redogörelse icke angifvit precessions-konstanterna för reduktion till 1865,0, har denna reduktion såsom i n. v. fall blifvit utförd med de i katalogen angifna precessions-talen. Si — Descrizione del circolo meridiano dell osservatorio di Pa- dova, seguwita da un catalogo di stelle fisse per Vanno MDCCCXL (Vol. V dei N. Saggi dell" Academia di Padova). Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p. 26) i ADR, = 00 : 1 DEREN Osäkerheten i positionerna gör, att dessa för mitt ända- mål blott kunna ega en tillfällig betydelse. 12" Åy = Catalogue of 2156 Stars formed from the observa- tions made during twelve years, from 1836 to 1847, at the Roy. observatory, Greenwich. ÅRGELANDER diskuterar utförligt (l.c., pp- 27,28) reduk- tionen för egna rörelsen; men, alldenstund jag blott användt en enda position ur denna katalog, är det tillräckligt att angifva, att denna med fullkomlig skärpa kan antagas gälla för observations-epokerna. Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p. 27) TALR G= 105065---050442 1itasd 1 De 2 WAS = 0007-07 Ö.A. = Argelanders Zonen-Beobachtungen von 45 bis 50 Grade nördlicher Declination, in mittleren Positionen fiir 1842,0 nach gerader Aufsteigung geordnet von W. ÖELTZEN. Reduktion till normal-katalogen (BB., p. 27) TCACR == 0504 1 IDA = 0 2530 Reduktion till 1865,0 utförd enligt ÖELTZENS föreskrifter i inledningen till katalogen. JC == IC Radeliffe Catalogue of 6317 Stars, etc., reduced to the epoch 1545,0. Min katalog innehåller blott en position från denna ka- talog, och hvilken gäller för observations-epoken, alldenstund ingen egen rörelse är angifven. Reduktion till normal-katalogen (BB., pp: 28,29) TRARR ES == r0 501145 10 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. och i deklination enligt följande tab. J(1845,0) Redukt. 42 208 vat brains Re Hot RE H807 (12 avlar RE satt BRN ETS ARE RR RR + 30? SR S(0) 3 RR, = Neue Folge der mittleren UVerter von Fixsternen fir den Anfang von 1850. Von C. RUMKER. AT denna katalog finnes på Upsalas observatorium endast timmarna OP och 6, De af mig använda positionerna refe- rera sig till observations-epokerna. : Reduktion till normal-katalogen (BB., p. 31) i ALIN Se (ÖS i IDG = se 0 Lam, = Verzeichniss von 9412 Aeqvatoreal-Sternen zwischen + 3” und — 3” Decl., welche in den Minchner Zonen-Beobach- tungen vorkommen, reducirt auf den Anfang des Jahres 1850. Med afseende på egen rörelse referera sig positionerna till observations-epokerna. Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p-, 42) VARSE 05.06 i De == Jag har diskuterat, de af LAMONT (pp. 461—541) angifna afvikelserna från SCHJELLERUPS katalog och, trots dessas stora irregularitet, funnit bestämda antydningar, att afvikelserna så väl i A.R. som i Dekl. kunna framställas såsom kanske något komplicerade funktioner af A.R. ARGELANDERS reduktionstal till normal-katalogen äro således, såsom han äfven sjelf an- märker, endast att anse såsom medeltal. Media af de af mig för de olika timmarna funna reduktions-talen stämma nära öfverens med ARGELANDERS, och hvilka jag således här så mycket mindre tvekat att använda, som utan en grundlig revision af positionerna deras osäkerhet blott kan gifva dem en efemerisk betydelse för mitt ändamål. Sp(PM.) = Catalogus continens 175 Stellarum positiones medias ad 1851,0 ex observationibus Pulcovensibus reductas. (Observationerna utförda af SABLER). Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, ps 16) IRARSE==10:00 1 Dekl. = — 0",90 + 0”,0093. J?2. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2. N:0O 16. i BB. VI — Mittlere Oerter von 33811 Sternen abgeleitet aus den am Meridiankreise der Bonner Sternwarte in den Jahren 1845—1867 angestellten Beobachtungen, etc., von EF. W. A. ÅRGELANDER. Reduktion till normal-katalogen har före år 1859 samma form som för Åbo-katalogen; och den kan för tidsintervallet 1854—1859 antagas vara (BB. IV Eprör ochE pd 0) ARR = 10505 TöDekl. = 0065 OKONS TO: Från början af året 1859 referera sig deremot positio nerna omedelbart till WOLFERS system (1. c., p. 39). ÅRGELANDER har vidare meddelat vissa korrektioner på de i katalogen angifna deklinationerna beroende på cirkelns läge (BBOVI p. XIV. och p. XX). Kallas nämligen denna kor- rektion + k, allteftersom cirkeln ligger åt öster eller åt vester, så erhållas de ifrågavarande korr. ur följande tab. 0) k(cirkeln östl.) —— = = 09 SAK BRG a ÖR SE SR LA ee ORO FE Sa ko EAST fade er LS SS ÖNS TIN SPE 0 NAR AS SRS Gee ar FK ÖNSE STP [278 [os DRAR RR RON Pr nota po HR 0 LS RES SR INN fs Or RÖ 3 22 SSA BEE ÖLA LOSER OT AE TASFNORO FER SAR NE ra 0 TO IR SER der msk KÖ Es NSD TOO Reis SNES EST EN fell ORSA TENS SRA NIER EN La SORT Sa oc SA EMG + 13 AMD a SEO) För reduktion till 1865,0 äro precessions-konstanterna för medelåret 1860,0 m = 46" 06219 log.n = 1.302196. RC, = Second Radcliffe Catalogue deduced from observations extending from 1854 to 1861 etc. and reduced to the epoch 1860. De få positioner, hvilka jag funnit i denna katalog, kunna med afseende på egna rörelsen utan märkbart fel anses gälla för observations-epokerna. 12 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, pp. 39, 40) TSAREN S000 och i deklination enligt den under RC, angifna tabellen. YW = Catalogue of Stars observed at the U. S. Naval Observa- tory during the years 1845 to 1871 etc. by M. YARNALL. Epoch 1860,0. Positionerna i denna katalog referera sig med afseende på egna rörelsen alltid till observations-epokerna. Då katalogen är af yngre datum, förekommer densam- ma icke i ARGELANDERS ofta citerade arbete; och jag har så- ledes med användning af den af AUVERS (Vierteljahrs-schrift der Astr. Gesellsch., IV Jahrg., pag. 324 och följ.) angifna egna rörelsen sjelf direkte jemfört de BESSELSKA fundamental-stjer- norna 1 denna katalog och dess ”clock-stars” (i inledningen pag. VIII och följ.) med Worrers. Afvikelserna visa inga bestämda periodiska variationer beroende på A.R. eller Dekl.; men de äro dock i båda koordinaterna märkbart mera regel- bundna i de 12 första än i de sista 12 timmarna. Jag har ej kunnat göra annat än att med någon kritik taga media af de omedelbara afvikelserna och har således erhållit följande reduktioner till normal-katalogen ARR 02103 IDG sa MLA hvarest det sista talet dock blott får antagas gälla mellan ungefärligen eqvator och d = + 502. RC, = Radeliffes Års-katalog 1861. Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p- 40) TARRSEEE 0 05! och i deklination enligt tab. angifven under HOT Schj. = Stjernefortegnelse indeholdende 10000 positioner af tele- skopiska Fixstjerner, etc., af SCcHJELLERUP. Epok 1865,0. Med afseende på egna rörelsen referera sig positionerna alltid till observations-epokerna. Reduktion till normal-katalogen (BB. VII, p. 41) IL LAN = 3 (PIG Del NU RC(62,...70) = Radelifres Ärskataloger för åren 1862—1870. Med afseende på egna rörelsen referera sig här alltid Nautical-Almanac-stjernorna till de respektiva katalog-epo- kerna men de mindre stjernorna deremot till observations- epokerna. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. B. 2, N:o 16. 13 Alldenstund tidsbestämnings-stjernorna i dessa kataloger äro tagna från Greenwich's Seven-Year-Catalogue, har jag antagit reduktionen till normal-katalogen att vara (BB. VIL, pp. 37, 40) ; 1 ARI = +05,06: För reduktion i deklination har jag för åren 1862—1864 antagit de af ARGELANDER angifna tabellerna (BBSVIRpp 0; 41) och för år 1870 medel-afvikelserna enligt en direkt jem- förelse af WoOLFERrs mellan hans egna och RC-positionerna (Monthly Notices, Vol. XXXIV, N:o 1, p- 44). För de åter- stående åren söktes reduktions-talen deremot genom en täm- ligen indirekt räkning med användning af MAINs egna jem- förelser med Greenwicher-observationerna och formeln (BB. NIEp: 0) Wolf—Seven-Year-Cat. — + 0",48 — 0",007. d?. | De sålunda för dessa år funna afvikelserna förenades sedan i media, hvilka utjemnades medelst kurvor och slutligen korrigerades medelst medel-tal, som erhöllos genom att äfven genomföra samma räkning för åren 1863, 1864, 1870, och jemföra de sålunda funna talen med de enligt det föregående redan bekanta reduktions-talen för samma år. Då till följd af denna alltför långsökta härledning de erhållna talen blott kunna ega ett högst problematiskt värde, anser jag det ej ega något intresse att här anföra detal- jerna af räkningen. Men, då jag blott har några få positioner från dessa kataloger, finner jag det å andra sidan icke löna mödan att åtminstone f. n. vidare fullfölja den ifrågavarande undersökningen eller härleda reduktions-talen på en direk- tare väg. De erhållna reduktions-talen äro WoLE— RADCLIFFE. nn enn fö) 62 63 64 65 66 67 68 69 70 | "17 AREA ES KN BLESS ers ON) ÖT 0 OC RON RO 1'',0/— 0" ,4/— 0,4 ESS fs 3 —0 341 0353-0 2-1 50— 1 53/+ 051-02 0-0 ac JUO ST EE 0 OR 10 4/—1-;2/—0 9 + 0,20 3 + 043] FAST he — 0 ,8/+ 0 .,1/—0 ;1/—0 ,8—=0 .1+ 01.5 0.40] + 0,71 0 114) = 0 31 0.:0)-+ 0.:2/— 0; ,2/-+ 0,52) + 1 0] OM OD ac — 0 ,3j— 0 1 + 0 ,8)+ 0:.,3/+ 0 ;4|+ 058) + 0 s21-+ 0.3 SOT LD 0.,:0/—0 ,;2|+ 0.59) + 0 .4|+ 0 .1|+ 0 öl + 0521-011 250 RN 0-0 SE 0 NTE RANE ERE UR DN + 40 | — 0,49 0 .,0/— 04/4 0 ,7|+ 05-00 5,5] + 0.57 00 hvilka således preliminärt få gälla, hvad de kunna. 14 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. NA.(65) = Nautical Almanac 1865. Genom en direkt jemförelse med WOLFERS af 28 ”Standard- Stars” från &« Scorpii till 6 Tauri har jag funnit följande reduktion till WOLFERS TRANS 0209 i IDG UNO PH. = Pulkowaer-Hauptsterne. Epok 1875,0 (V iertel-jahrs- schrift der Astronom. Gesellsch., IV. 4, p. 324 och följande). Reduktion till normal-katalogen är enligt AUVERS (les p- 323) approx. ACER 02036 1 Dekl. = + 0",6 (för 8 Androm.) CB. = Mittlere Oerter der in den Zonen 0? und — 1? der Bonner Durchmusterung enthaltenen Sterne zum 9,0 Grösse, beo- bachtet und auf 1575,0 reducirt von COPELAND und BÖRGEN. I inledningen till katalogen (p. XIII) angifvas medelre- sultaten af en jemförelse med SCHJELLERUP: CBS Bea 0008 ONS hvilka, kombinerade med de ofvan meddelade relationerna mellan SCHJELLERUPS och WOLFERS positioner, gifva följande reduktion till WOoLFERS för här ifrågavarande katalog ANN = 3 (OSIMO De 00 Utom de stjernpositioner, hvilka tagits ur här anförda kataloger, har jag användt några få enstaka bestämningar af särskilda observatörer: 1:0). Observationer af MAYER, Wien 1830; Observationer af WICHMAN, Königsberg (redukt. till normal- katalogen i BB. VII, p. 41); Observationer af DEMBOWSKI, Neapel 1856 (redukt. till normal-katalogen i BB. VII, pir30): 2:0). Observationer från Berlin, Leipzig och Königsberg 1860— IS65, hvilka jag antager vara omedelbart refererade till WOLFERS system. 3:0). Slutligen hafva på begäran på sista tiden några positio- ner blifvit bestämda i Bonn, Leipzig och Leiden, hvilka Jag äfven antager refererade till WOLFERS system. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. BAND. 2. N:O 16. iö Upsala-katalogen. Här är framför allt att anmärka, att de meddelade posi- tionerna, så ofta icke något annat är särskildt angifvet, alltid äro de omedelbara katalog-positionerna endast med BESSELS precession reducerade till epoken 1865,0. Med afseende på egna rörelsen äro positionerna afsedda att gälla för de respek- tiva observations-epokerna. Innehållet af katalogens särskilda kolumner inses genast på grund af deras rubriker, så. att blott några få upplysande anmärkningar kunna anses behöfliga. En " vid katalogens löpande nummer hänvisar på de efter katalogen bifogade anmärkningarna till densamma. Stjer- nornas storlek är angifven under deras nummer 1 1:sta ko- lumnen. I katalogens sista kolumn — rubriken: ”År” — äro observations-åren angifna; men 1 de få fall, då dessa äro obekanta, har jag i stället här helt enkelt infört katalog- epoken. Det syntes mig öfverflödigt att utsätta årtalens 2 första siffror. En siffra inom parentes bredvid stjernans katalog-nummer i 4:e kolumnen (rubrik: Auktoritet) angifver antalet af enkla observationer, på hvilka positionen är grundad. En" bredvid katalog-nummern enligt BB. VI har här samma betydelse som i original-katalogen; men detta tecken har dock här blif- vit bifogadt äfven i de fall, då icke alla de enskilda observa- tionerna voro ”fullständiga”. Beteckningarna C.V. och CO: efter samma katalog-nummer angifver cirkelns läge vid ob- servationen. 16 | A.R Deklin é ; INNER 1865 0 1865,0 Auktoritet. | År. 1 Slo 0=57:,66 |+ 3239'55",6| W,B. 2321352,1353 | (8,5) 1 (BZ. 376,438). )283 om (0 2 34.64 |+ 352300) W,B.OM2(BZ. 116) 22.8 Sd 10 3 12.75 |+ 27 050 ,5| BB. VI" (3) (C.V.) 62,9 (sy 10 3 37:50 |+ 301615 ,9| W,B.O"6 (BZ. 374) 27,7 SR 10 6 39 ,38 |+ 301425 ,1| Mikr. Jemf. m. + 4 (2) 73,9 6 | å (85) 10 7 0,53 |+ 3235 6,5) LL. 140 98,8 cö 10 12.359 |+ 2137 8,2 W,B.0"305 (BZ. 392) 27,9 IR 10 14 6,72 |+ 164158 ,5| BB. VI" (2) (C.V) 66,0 0 15 55 ,74 |+ 213822 ,6| LL. 424, 426. 94,9 YI 56 ,75 3.01 RR; SL (1) 46 (7,5) å åa 0) Miki: Jemfmt or kn) 74,0 4 '5| Mikr. Jemf. m. . 11 (1). | 740 ad 10 16 3,17 |+ 282711 ,2| W,B.O"396 (BZ. 385) 27,7 Sö 10 16 39 ,86 |+ 213240 ,1| LL. 448 95,9 122 fl0 20 25,01 + 2 359 ,2| W,B. 0330 (BZ. 36) 21,9 (GC) 24 72 60 '€ BB. VI" (4) (C.V.) 64,4 0 24 33 29 |+ 12325 ,7| W,B.0"393 (BZ. 36, 40) | 22,0 13 33 26 27 '7| Schj. 172, 173 61,9 (8,8) 33 26 27 '8) YW. 232 (2) och (6) 62.9 33 33 26 5| BB. VI" (2) (C.V.) 66.0 14 f)029 3.12 |+ 231653 4| LL. 896 93,7 0 3 58 52 4| W,B. O"727, 728, 729 jga (tl) (BZ. 325, 445, 488) ; 15 f030 1:00 |+231623.8 LL. 928 93,7 (Cd i 20 20 '9| W,B.O"757,758 (BZ.445,488) > 29,4 SST 0 :96 20 '7| R, 243 (1) |] 46 (35 (030 82.86 [+ 11528 ,7 Mikr Jemf. m. + 17 2) | 739 0 (030 42:88 |+ 121 7.1] BB. VI (3) (C.V) 58.9 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. — ja S | 5 S NW i i Cd S FIN OG J fal MA MA Mr mm I AMN AM rr Mr mn Ar LL (=) Ha Do [SK] Öp Ha ot +x uu [ — — 00:u Ne > - co MN D [JONS ATV NS S SS - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0o 16. 17 A.R. Deklin. ; | | 1865,0. 1865,0. Auktoritet. År. ÖRSASSI 90 | Thy 96 94,9 4 35 | 13 ,6 | YW. 297, (2) och (4) | 58,8; 59,1 4,45 | 16154 |, Schj. 213 61,5 | 4,43 | ST RR VE (6) (CL) | 62,2 0 31 53,04 | + 01225 ,9 | W,B. 0527 (BZ. 40) |: 22.0 Nf 2 Berlin. I 60 I 032 9,73 | + 22247 ,6 | Argelander 65,0 0 32 31,68 | + 23423 1 | BB. VI" (2) (C.V.) | 63.9 0.32 33,90 | + 15818.,6 | Schj. 220 | 61,8 34 ,13 17 ,3 | Mikr: Jemf. m., 18 (1) | 7L7 0 33 37,45 |'+ 405922 ,G6 | W,B. O"864 (BZ. 441) | 289 — | (0£35346,,48. | + 0 GAORSN Mike Jemfymslok(LE EL 0 36 15,84 | + 40 950,3 | BB. VI+ (3) (C.V.) 62,2 037 24,78 | + 403428 ,1 | W,B. 0969 (BZ. 440) | 28,9 24,76 | 22,3 | Leipzig (3) | 65 0542135 75, | + 3128 5052 LR lag4 | 98,8 34.21 | H3TALEWEB: Or1082 (BZ, 438). 1288 45 | + 265826 ,9 | PM. 60 (7) | 39,0 38,16 20046 NRGSIGS (Ilock (3) 61,8 38,54 | SR ANERGTISGG SI (1) 166,9 33.07 | SAS VIEN (5) ck (3) 169 8; 70, 6 ÖKI5T50545T FE 293655 3SIEBBIVET (2) (CN) 62.0 | 50 ,35 53,8 | YW. 446 (2) | 68,8; 57,31 OF49IEST67 293202 EBBA VE (SOV) 62,7 0 50 38,69 | + 293524 ,;2 | LL. 1635 97,8 | 39,66 | 16 ,9 | R, 232 (6) 41 | 40,27 | 14 ,7 | Vogel, Mikr. Jemf. m.,29(2)| 66,3 40,37 | 14 ,0 | Mikr. Jemf. m. ; 29 (1) RE | 40,22 | 14 ,9 | Mikr. Jemf. m. + 30 (1) | 73,9 0 58 46,21 | + 312733 ,1 | W,B. 01464 (BZ. 438) | 288 46 ,15 | 29 ,4 | RÖ. 1865, 58 (1) 65,9 46 ,05 | 30.2 | RC: 1868, 63, (1) och (2) | 68,8; 69,0 0:59 43,47 | + 313233 .,6 | Mikr. Jemf. m. &« 32-(1) « | 72,1 1 210,89 | + 345414 32 | Viert.-Jahrsschr. IV. 4 65,0 201443 | + 385555069 | Mikr. Jemf. m. « 39 (2) | 14,0 I3ör38ra2 | + 30AGSR IBBI VE (2) (0: 0) 165,8 1 419,64 | + 32 122,9 | W,B. Ir51 (BZ. 438) 28.8 185 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. RR AA ——-+——-——- ---» nn -—ppp0O0>—— oo nonu—-—-—"-22 — 22 - gr AR. Deklin. ; N:r. 1865,0. 1865 0. Auktoritet. År. | 1" 4” 3608 | + 353058',1 | W,B.I56 (BZ. 387) 27.8 39 f/ 15 24 85 | + 312129 4 | PM. 94 (6) 23,5 73) 24 .5N 2074TIFBBI NES (2)I(CENS 69.9 (73) | 24,95 | 29 ;4 | RC. 1869, 66, (1) | 69,9 Tö | 1 5 33,96 | + 322625 .7 | BB. VI" (3) (C.V.) | 63,1 ap f| 2 8 46:94 | + 322410 ,9 ING. DA. 250 4.7 ov 46 74 9 0 | P,.1"29 (7) 00 47 15 | 10 3 | W,B. 1"144 (BZ. 438) 280 425 ( 111 21,10 | + 324816 ,1 | LL. 2342, 2243 ago (7,8) 21.65 18 2 | W,B. 1206 (BZ. 438) 28.8 43 || 112 24:97 | + 234456 | WiB. 176 (BZ. 130) 22,9 CU 24 93 AT 5 | Schj. 414 61,8 30 25 10 47 9 | YW. 649, (2) och (5) 62.9; 62,8) 2 | 114 33-42 | + 324812 4 | Mikr. Jemf. m. + 42 (2) NEG oh | 115 23,29 | + 43242 5 | BB. VI. (2) (C.V.) 61,8 26 11115 37,97 | +3285 0,9 | W,B. 1303 (BZ. 438) — |288 116 1,94 | + 82860 .6 | LL. 2493 93,9 iF 1,84 53 2 W,B. 1245 (BZ. 111) 228 (7,9) 1,90 59 ,0 | Si. & 16 (3) 39,0 217 56 0 | Schj. 428 62.9 Gå | 116 "38,06 | + 82429 ,9 | BB. VI (1) (C.V.) 56.0 495 | [oa a | 118 21,19 | + 9 021,7 | Leipzig (2) 73,0 50 ( 119 23,10 | + 84939 ,3 | W,B. 1310 (BZ. 111) 282 (9,0) 23,28 38 8 | BB. VI" (2) (C.V.) öL8 5 | 119 23,97 | + 335615 ,0 | W,B. 1"400 (BZ. 439) 28,8 59 | 126 46,12 | + 15 43454 | W,B.i 1575, (BZ.1392) 28.0 (CE 46 33 35 0 | BB. VI? (2) (C.V.) 61,8 Se | 46 ,46 35,8 | YW. 729, (6) och (3) 65,0; 57,6 I | I | i | 127 40.82 | + 295844 ,1 | W,B. 1"597 (BZ. 390) 27.9 54 | 135 14 89 | + 13. 311 ,2 | W,B. 1627 (BZ.32,124,126))| 22,6 (8,8) Vi 14 ,67 Sr ERT JOKE) 41 | 55+ f/ 137 29:09 | +28 32057 | LL. 3197 00,8 SKON 29 62 21 9 | W.B. 1"848, 849 (BZ. 447,1. (7,9) | 2 31,0 232) | Sö (1140 22.36 | + 271428 3 | W.B.1'917,918(BZ.447,535) 310 | 57142 LAS re häng FRA 00,8 (8,2) | 1,50 55.1 | W.B. 1"962 (BZ. 447) 28,9 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.. BAND. 2. N:0O 16. 19 | ÄR Deklin. | N:r. 1865.0. 18650. Auktoritet. År. Åö | 1"42m29: 81 | + 2647'837,2 | BB. VI" (1) (C.Ö.) 59,1 sg tjl 145 140507. | + 2119 117,1 | DL: 3488 93,8 40 74 9 :9 | W,B. 11045, 1067 (BZ. 200,|la= (8,3) 392) 20,9 CS | 150 4,04 | + 323054 ,2 | W,B. 11156 (BZ. 334) | 26,0 61” I 150 8,73 | + 181956 4 | W,B. 151164 (BZ. 332) | 26,0 (8,8) Y| 8 36 51 5 | BE VE C)(CV) 61.9 03 ( 150 17,46 | + 322556 5 | Mikr. Jemf. m. « 60 (2) | 71,9 3 I I (5 || 152 43,64 | + 3041 9 4 | W,B. 11237 (BZ. 582) — | 33,0 | 4 | (Sh 12 0 47,61 | + 383654 6 | BB. VI (1) (C.Ö) 581 | | (ÅS ( 2 1 5,79 | + 102157 2 | Schj. 623 I 61.9 Så (| 2 2 35.83 | + 38 350,2 | W,B. 2:4 (BZ. 527) 32.9 c (12 6 42,13 | + 3241 0,2 | W,B. 2185 (BZ. 534) 33,0 6sx || 2 9 56.92 | + 135029 ,3 |G, LT | 93,8 57,23 20 8 | W,B. 22134 (BZ. 32) 219 (8,2) 56 87 17 '2 | R, 579 (2) | 41 + fl 210 44,00 | + 135082 ,1 | W,B. 22143 (BZ. 32) 21,9 Sö 43 76 31 0 | R, 584 (2) (a j 43 TI 28 1 | VW: 10305 (3) och (2) | 61,9; 55,0 9 | 211 37,03 | + 8287 9 ,0 | Mikr. Jemf. m. + 67 (2) | 720 71" f 223 21,28 | + 363339 ,4 | W,B. 22542 (BZ. 446) 28.9 (8,9) V| 20,82 46 ,4 | BB. VI" (2) (C.V.) 61,9 TAN 227 19.25 | + 821614 ,9, | LL. 4751 95,9 (7,8) XV 9,78 14,2 | W,B. 2639 (BZ. 534) 33,0 I I I 73 [ 232 31,55 | + 382934 ,9 | W,B. 2762 (BZ. 527) 32.9 (8,8) 31.45 41 8 | BB. VI" (3) (C.V.) 62.0 74 I 235 53,78 | + 314749 5 | LL..5017 95,9 (7,5) V D3 74 | 45.53. W,B. 2855 (BZ. 534) 33.0 75 || 252 17,86 | + 244222 5 | W,B. 21246 (BZ. 580) — | 33,0 (8,8) |. 17,92 21031 Vv BBINISTC) CN) 64,2 | st fl 420 21:17 | + 345746 ;2 | W,B. 4416, 417; 418 (BZ. lar a er 402, 508, 508 RR (6,8) 21,26 46 4 BB. VI" (2) (CV & | 21,26 | ) . (2) (C.V.) 63,0 Sr 11421. 18,58 | + 08158 :2 | BB. VI" (3) (C.V)) 62,2 | Sö d 428 20,73 | + 028834 | BB. VI" (3) (C.V.) 60,6 =S jo 20 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. Na | ÅR och onDeklin. | Auktoritet. C Ut. | "IA | (g0) || £2373670 | + O14274 | BB. VI (1) (C.Ö) 80." Sf] 424 29:44 | + OML3LIT | Makt! Förmt m SNSKU (95) 20559 ot || Mikt. Jem m.. .| "a | N:r 1865.0. 18650. | Auktoritet. | År. FR [rr (RR nn 22213 | + 185881 | BB. VI” (2), (C.V.) 61,3 0 26 25 | 38 '3 | Schj. 4487 624 2 27 12 | 38 6 | YW. 5200, (3) och (2) | 63,2;66,7 ud | öd AM 04 | + 144153-,9 | BB. VE" (2), (C.V.) 62.3 2734 f1221 57,84 | + 1350 9,6 | Königsberg, (3) och (2) 60 (9,0) | 57,64 | OKT PB BANER) (CNS) 62,3 1222 16,21 | + 144146 ,)9 | W,B. 12456, 457, 458 — No36 274 | (BZ. 283, 285, 360) 29 (5,6) 16 ,00 | 50 ,8 | Schj. 4494 62.3 16 09 51 2 | BB. VIF (2), (C.Ö.) 55 3 275 ([1222 37.93 | +1153 8,7 | W,B. 12366 (BZ. 154) — | 232 Så 37 70 | 5 1 | Sthj. 4495 623 ; ST 10 '0 | BB. VI" (2), (C.V.) 63.8 276 (2 23 41.51 | + 41513 ,9 | W,B. 12:380 (BZ. 159) — | 233 (1,5) 41,30 19 8 | Schj. 4503 623 977 (1223, 41.92 | + 102753 ,3 | W.B. 12381 (BZ. 232) — | 242 RO 42 20 53 5 | PM. 1428 (5) 27.3 i; | 42,28 Neapel (10) 36.2 I I 278 (je 24 19,64 | + 41888 4 | BB. VI" (2), (C.V.) 623 (8,1) 19 51 39 2 | Schj. 4507, 4508 62.4 Då Ile 24 43,90 | + 832 8,6 | BB. VI (2), (C.V.) 66,3 280 (2 24 50.16 | + 263663 5 | LL. 23423 94,3 (8.2) 50 36 58 6 | W,B. 12513 (BZ. 503) — |513 Lö Ile 25 8,21 | + 30 340,7 | LL. 23435, 23436, 28487 | 96,3 252 f-4 d RAR | he ArEN 52 (l1225 15.88 | +15 453 5 | Mik, Jomf. m. « 269 (1) 74,3 Ga (1225 29,27 | + 142414 8 | BB. VI" (4), (C.V.) LG 20 (12 26 16,59 | + 75946 4 | BB. VI" (2), (C.V.) 61.3 285 f1226 33,92 | + 841398 | W,B. 12430 (BZ. 232) — | 242 (7,5) VI Jol ST FORIKEBBINES 2)(CNS) 66 3 56+ (1226 41,95 | + 82521,5 | Arm. 2700, (1) och (5) — | 533; 52,3 KE 41 97 539 | Kömesberg C) 60 1) || 41 49 21 6 | BB. VI" (3), (C.V.) 63.0 987" (1226 43,06 | + 8 187,5 | LL. 23467 | 96,3 (8,6) 43 29 40 '4 | W,B. 12"434 (BZ. 237) — | 245 0 (2 27 18.28 | + 131947 ,7 | BB. VI" (2), (C.V) 61.3 beg« ([1L27 38,98 | + 82860 ,5 | W,B. 12451 (BZ. 237) > | 243 7.1) 38,89 | 20 Ak | Königsberg a 60 (6 38 ,92 52 ;4 | Schj. 4522, 4523 62.4 290 fli227 48.01 | + 12 250,9 | LL. 23508, 23509 96.8 (1,8) 47.83 47 1 | W,B. 12454 (BZ. 154) | 233 30 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. SA N:r. | ad TN | Auktoritet. År. 05 | 1228" 9:36 | + 15”14'25”,5 | BB. VI" (2), (C.V.) . ” |623 (36) (1229 1,70 | + 264338 4 | BB. VI" (1), (C.V.) 62,3 (11229 11,98 | + 12 913,5 | LL. 23552, 23553 96,8 fsk | 11,59 8 4 | W,B. 12476 (BZ. 154, 161)) 23,3 C 11.40 10 7 | PM. 1442 (4) 35.0 3 | 11.25 9 ;8 | Sp(PM.) (2) 52.2 10 .66 7,7 | Schj. 4536, 4537 623 294 Ji2 29 12486 | + 151541 ,9 | Mikr. Jemf. m. 291 (1) | 74;3 295 Slj929 14.68 | + 185538 0 | BB. VI" (1), (C.Ö,) 55,3 20 SI1229 57,89 | + 12 021 3 | Mikr. Jemf. m. . 290 (DE LILe 207 f11230 19,59 | + 125535 ,8 | Schj. 4541 62,3 (8,5) U 19,75 | Sd IB BANVIS (3), (CNE) 64,0 ö (12 30 23,23 | + 123340 ,7 | BB. VI (3), (C.V.) 62,3 EN 299 [11230 5940 | + 5 1579 | BB. VI" (2), (C.V 62,3 (55) N 4 , är e a . ( 5 ( . :) , 3000 fIl231 7542 | + 123927,2 | BB: VI (1), (C.Ö) 55,3 (9,4) X (DD 22 ,5 | Mikr. Jemf. m. 298 (DI TTER od (2 34 12,63 | + 325141 4 | W,B. 12"718 (BZ. 408) | 283 302 f1234 38,84 | + 24418 ,9 | YW. 5293 (2) 65,3; 56,9 (AN 38,74 | JEKA EBBES TC) (CNS 61,3 Sö (5 34 52,06 | + 123020 ,)9 | LL. 23690 95,2 DAN san. KgnBåga ne NS 237 24.4 (9,0) L ,OU sr (0 23 IA 10: 12 (9) ( . ) , 1235 2.05 | + 105853 ,8 | 6. D'A. 3039, 3040, 304$ | 93.4 2 30 5358 | P, XI1S1 (6) 00.0 305" | 2:98 51 ,1 | W,B. 122575 (BZ. 161, 232)| 23.9 (5,2) Y| 2,95 ATERN ISIN OR 643) 40.3 | 2 87 49 ;8 | R, 4080 (2) 42 | 3,06 49 ,0 | RC. 1870, 664, (6) o. (5) | 703 306 [1235 45,52.| + 31916 ,9 | LL. 23708 96,3 (85) || 46 ,08 | 12,6 | W,B. 12588 (BZ. 159) 23,3 So 45,75 | 9,8 | Si 4”. 142 (3) 38,4 307 (S 36 38,68 | + 32143 ,8 | LL. 23731 96,3 | (83) V 38:93 | 36 ,6 | W,B. 12604 (BZ. 159) | 233 80 (1287 6,83 | + 848256 | BB. VI" (2), (C.V.) 61,3 309--1119.30, 15 66 Egon 801 FAS (9,2) UT? LR TE Sr | Mikr. Jemf. m. + 301 (1) (4,2 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 16. 31 a —— Nir. | 18650. R Re0r18r0 0 Il 39 21.59 OT (11240 15,50 | SO 2 40 38.79 | SM (12 42 46 47 Be (2 49 SA ID (2 45 54,19 1245 59,00 i on 318 (1246 41.20 (7) NV 41.38 | SL (2 ÅT 21.66 CM (2 AT 26 47 TS IR 47 58,99 1253 0,97 12 a | 258 13,98 3 (2 54 2.99 Få (13 0 21,35 326 (2 3 47.88 (7,9) 47 ,87 SN (18 18 3240 ag (52 2 RNE co 259 Ö 27 33,70 | 1327 30,96 | Deklin. 1865,0. | + PIN SE ING + 171350), SEI — DD DM + 2614 42 11 56 35 29 43 34 30 16 349 12 242 2219 0 28 47 46 43 NA NE + 15 630 + 2852 36 + 375233 , 20.5 + 47 55 49 49 46 , -— + 93736 9 3544 , | LL. 23831 BB: VI (2), P- 330, (CV) | IEBIBIAVISE(R) (CEN) | Königsberg (3) BIBSNVISE(2) (CE | BB. 112491 [WIB- 12141 (BZ) 159) IFBBAVIESKRN (CN) Auktoritet. —X—-— - - !!"Ä Ö——— >X=X X! !222.s.——? = KO ektO— ———]! BB. VIS(5), (CV) Mikr. Jemf. m. « 319 (1) | BBIAVEN(5) (CM) LL. 23998 Lam,. 3888 (2) LL. 24024, 24025 W,B. 12941 (BZ. 468) W,B. 12"949 (BZ. 360) W,B. 12960 (BZ. 467) LL. 24196, 24197 W,B. 12"1043, 1044 (BZ. j 464, 468) Mikr. Jemf. m. & 324 (1) W,B. 12"1065 (BZ. 360) W,B. 121180 (BZ. 468) LL. 24479 W,B. 13:39 (BZ. 463) BIBSKVIET (2)5(CV5) Ö.A. 13720 (AZ. 198) RC,. 3038 (5) och (3) LL. 25096 | 442 | 46,5; 45,7] 60 År. SV SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. DN NN NDlD HNDHA HO LH LÖN HH HH HH OO OO nn ER: | Deklin. i Ni. | 4865.0. | 1865). Auktoritet. År. | I I =S RDF £2N0D£NÅTi] cb» HH rr I Bh (18:37"3818 | + 862844"0 | LL. 25325 95,4 Se | 1342 23,27 | + 6050 31,8 | BB. VI" (5), (C.V.) 62.3 [13:49 320780) — 55166 2 LTR. 25034 1 98,3 | 3334 33 65 13 :6 | W,B. 13"343 (BZ. 83) 224 (8.0) | 33 45 14 2 | Si 6160 (2) 38.5 | SN 15 0 | R, 4520 (1) 45 334 (1850 37,10 | + 554 3.7 | W,B. 13860 (BZ. 83) = |224 (9,0) 1 36 ,91 33510) BBSVI (3), (CN) 62,4 335 f11351 10.27 | + 54640 5 | W,B. 18"868 (BZ. 83) |9224 CAR 9.99 42 7 | Schj. 4990 | 62,4 | 2 18 59 56,02 | + 553033 ,6 | BB. VI" (2), (C.V.) 62,3 337 fl14 8 32,86 | + 34534 2 | W,B. 14125 (BZ. 82) 24 | (5) 32,63 35 7 | PM. 1596 (1) 254 | 338 fI412 5.76 | + 431 6,4 | PM. 1608 (3) 25,4 ER 5 87 6 7 | Sp(PM) (2) 52.2 | 66) 5 81 3 '9 | BB. VI" (2), (C.V.) 62.3 339 f1412 24,92 | + 37 922,3 | W,B. 14257 (BZ. 415) |9284 | (9,0) XY 24 200 EBBINE (BI ACN) ' 63,4 | 340 fI1412 56,44 | + 43750 ,5 | LL. 26206 | 98,3 (8,5) | 56 93 45 ;0 | W,B. 14219 (BZ. 82, 83) | 224 | 341" f|11413 17,14 | + 350 7,0 | Mikr. Jemf. m. + 337 (1) | 74,3 (9,2) I 16.68 6 9 | Schj. 5100 624 (0.1) (1481 27,26 | + 55418 ,3 | W,B. 14:567 (BZ. 83) — | 22,4 an | 1433 36,40 | + 6 244 ,4 | W,B. 14603 (BZ. 168) | 23,4 2 (24 34 0,70 | + 01742 5 | BB. VI” (2), (C.V.) 614 245 fi I FDL Se DERAS I SIT 98,3 | (85) DILJA 54 ,0 | Lam, 4476 (2) , 444 Sn 55,52 52 7 | Schj. 5225 62.4 1439 26,07 + 22749 ,4 | W,B. 14718 (BZ. 86) 22.4 25,79 50,9 | Ca. 336 (5) | 30,4 346" 25,80 HOT CATm. bl3; (2) ock (5) | 41,4; 53,2 (4,0) 25,89 51 ,4 | Lam, 4487 (2) 44. | 25,47 48 '6 | RC. 1862, 441 (2) 62.3 25,41 51 2 | RC. 1865, 517 (1) 65,47 347: f 1440 38,88 | + 01728 5 | W,B. 14748 (BZ. 74) 22,3 OK 39:23 | 31 5 | Lam, 4495 (2) 50,4; 67,1 or 39:06 | 27.0 | YW. 6087, (3) och (2) | 67.1:65.5 ; | | | 348 f1454 21,28 | + 22325 ,1 | Lam, 4567 (1) 44,5 EO 21.23 26 ,1 | Schj. 5336 : | 63,5 2,2) || 21 36 27 5 | BB. VI" (2), (C.ÖJ | 654 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0o 16. 33 A.R. | Deklin. 1865,0. 1865,0. Auktoritet. År. BBVI (0 (C:0) 59,4 Mikr. Jemf. m. , 351 (1) | 74,3 Mikr. Jemf. m. & 352 (1) | 74,3 LL. 27459, 27460 20 J4r56r 2546 | + 2 BNI 2,31 SJUA 2,43 48 , 2 2 9 1458 27,34 | + 23243 ,9 27,75 38 4 | W,B. 14"1088 (BZ. 86) | 22,4 27,68 40 '7 | R, 4923 (3) 42 27 70 40 2 27,75 40 ,6 ar 33,38 | + 2 9-3 6 | Lam, 4616 (1) 44.5 Sv JL BEEOÖRIEBIBS VI" (CEN 61,4 15 2 6,21 8 | W,B. 15"1 (BZ. 86) 22.4 | 6,25 25 9 | S, 2 473 (2) 38,4 6,28 28 5 | Schj. 5385 63,5 Tam; 4502, CR 445 BB VET (2) (C:0) 69,0 5 ND —-— ND DD SG 15 2 9,76 | + 20 156 ,5 | W,B. 15"8, 9 (BZ. 290, 294) 25,4 476) 11623 8,97 | + 393918 ,3 | Mikr. Jemf. m. & 354 (1) | 69,7 1624 46,97 | + 201325 4 | W,B. 16"725 (BZ. 295) — | 25,5 16 25 29,91 | + 395345 ,5 | W,B. 16"760 (BZ. 476) 29,5 1626 15,85 | + 20 730 ,7 | Mikr. Jemf. m. + 356 (1) | 69,7 1633 53,21 | + 391035 ,2 | W,B. 161057 (BZ. 422) | 284 + I 20 10,29 | + 394350 ,4 | W,B. 16597, 598 (BZ. 422, Jag i 1634 39,36 | + 363154 ,9 | BB. VI" (1), (C.V.) 65,5 1638 44,36 | + 37 051,5 | BB. VI" (2), (C.V.) 65,5 1639 24,28 | + 235810 ,5 | Königsberg (3) . 60 24 37 8 4 | BB. VI" (2), (CÖL och 1V.)| 65,5 363 S1642 35,95 | + 4747 9 ,4 | BB. VI" (2), (C.V.) 62.5 9) | ? 1713 33,25 | + 481737 ,5 | Königsberg (5) 60 | 32,56 3005 | BB: VIS (4) (CM) 62,2 58 11,17 | + 663920 4 | BB. VI" (4), (C.V.) 621 6 | 18 2 45,49 | + 173612 ,0 | W,B. 18:42 (BZ. 431) 28,6 NSL DS AT:AS | + 630 113 KÖe bene (3) 60 | AT 31 2 '0 | BB. VI" (2), (C.V.) 61,6 | 1825 8,59 | + 395011 ,2 | W,B. 18"718 (BZ. 429) — | 28,6 34 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. i ARR. Deklin. ; N:r. 18650. 1865 0. Auktoritet. År. SÖ | 18"25m29:48 | + 3945'17'.7 | Mikr. Jemf. m. + 368 (2) | 69,7 370 f|1849 36,13 | + 325529 5 | W,B. 18"1511 (BZ. 484) | 29,7 (9,0) | 30LJ SD BB. VI" (2), (C. 1V och 1Ö)| 65,6 ÖN | 19 3 35,04 | + 04647 ,3 | BB. VI" (2), (C.V.) 61.6 Sö 912 50,26 | + 614 0,8 | BB. VI" (3), (C. 2V. och 1Ö.)| 66,0 SO | 1925 23,30 | + 852 9 2 | BB. VI" (2), (C.V.) 63,6 CSA 11938 13,58 | + 501247 .;2 | BB. VI” (2), (C.V.1 och 1Ö.)| 65,7 SR (19 57 11,00 | + 331223 1 | W,B. 19"1872 (BZ. 484) | 29,7 - 5 12014 11,60 | + 30 922,8 | BB. VI" (2), (C.Ö.) 65,8 dr" f2015 27,57 | + 194012 ,3 | Königsberg (3) 60 (8,4) 27 48 10 5 | BB. VI” (2), (C.V.) 61,6 318" fl2027 27,50 | + 65629 ,1 | Königsberg (3) 60 (9,0) 2000 20 se BBR NING 61,6 a 2 Ro 37 H2LBHe] + 121610 LBB. VI) (C:0J 55,8 30 120 56 36,54 | + 154143 ,1 | BB. VI" (2), (C.V.) 616 80) 12057 16.69 | + 292652 5 | BB. VI" (2), (C.Ö 65,8 (02) (21 9 27:14 | +13 250,2 | W,B. 21"185 (BZ. 24) — | 218 05) (2114 22,73 | + 255624 ,7 | Mikr. Jemf. m. « 384 (2) | 69,7 384" f2116 13,52 | + 2556 3 ,4 | W,B. 21"877 (BZ. 309) 25,7 (8,8) VV 13,58 4 6 | Wien (4) 30 355 (2 23 56,80 | + 15327 4 | LL. 41825 94,6 (8,3) 56 79 21 2 | Lam, 8341 (6) 48,0 3867 (2 24 FST. TA | + 118245. | Königsberg (2) 60 (7,0) 37 93 46 1 | BB. VI" (4), (C.V.) 62.3 dn (2124 53,36 | + 15249 ,9 | Mikr. Jemf. m. + 385-(2) | 69,7 a ie 25 52,58 | — 12839 2 | BB. VI" (3), (C. 1Ö och 2V.) 59,3 80) (2144 21,60 | + 218748 1 | W,B. 21"1078 (BZ. 198) | 238 '390 (2! 47 53,88 | + 21154 9 | W,B. 211113 (BZ. 14) | 217 (9,0) 53.69 53 7 | Lam, 8602 (3) 471 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2 N:0.165 ID -——n- ——=———=m——— !bSie——- ei 19 < | | ARR: Deklin. N:r. 1865 0. 1865.0 | Auktoritet. | År. EA RR RER, Pe Ern BN ERS FI (ferson 9.03 | + 17 48971 | BB. VI (2), (C.V) Gäst | Få 22 2 917 | + 3049 71 /| BB. VI" (2), (C.Ö.) 65,8 393 (ee 21 57.98 | + 152545 2 | Mikr. Jemf. m. « 394 (1) | 69,7 394+ f/22 23 56,35 | + 151945 ,5 | LL. 43972, 43973 93,8 (8,2) 56.89 35 0 | W,B. 22491 (BZ. 110) — | 228 cö 2228 13,30 | + 451 6,6 | BB. VI" (3), (C.V.) 1 61,8 CM 2229 16,79 | + 334421 5 | BB. VI" (2), (C.V.) | 61,9 397 F 29 19,42 | + 193446 ,2 | W,B. 22"638 (BZ. 196) | 23,8 (6,3) 19 04 52 7 | RC,. 2239, (2) o. (4) 59.3; 59,5) Se ie 30 34,62 | + 21 015,9 | W,B. 22679 (BZ. 196) — | 23,8 309 fl2231 38,89 | + 95458 ,7 | LL. 44248 193,9 (8,1) | 38 83 52 2 | W,B. 22654 (BZ. 108) | 228 Ce ie 33 30 34 | + 23 540 8 | BB. VIF (2), (C.V.) 618 Oh ie 40 31.19 | + 105933 ,4 | W,B. 22"843 (BZ. 108) — | 22,8 A02=flo240 35.34 | + 1052 2,1 | W.B. 22"841 (BZ. 108) | 228 (8,9) 35 24 rg RILOGLTSGN) | 44 403 f2243 49,98 | + 105310 ,3 | Mikr. Jemf. m. + 40151) EGR (9,5) 49 ,33 13 ,4 | Mikr. Jemf. m. + 402 (1) | 69,7 I 2248 5,23 | + 02046 ,2 | W,B. 22"988 (BZ. 34) 21,9 f0å 5.48 46 8 | Si 0". 264 (2) 38,9 GS BJ 47 ,6 |.bamy. 2026 (8) 47,0 CT 5 23 46 7 |”Schj. 9393 627 5 07 46 4 | YW. 10068 (2) 63.2; 68,4 fos 220t 42,97 | FULT | Lam, 9059 (5) 46,8 (8,8 42 98 H9LIEBBI VIS) (C:0) 54,8 ;5) 43 12 59 0 | Schj. 9455 62,9 0 | 2254 44 14 | + 154024 ,1 | BB. VI" (2), (C.V.) 61.8 407 fl2255 2,04 | + 151847 1 | BB. VI" (3), (C.V.) 61,8 (8,4) | 1 91 48 2 | Schj. 9456 61,8 408 fl2255 16,09 | + 292644 ,2 | W.B. 22"1252 (BZ. 374) | 21,7 (9,0) 16,08 AGENT BB INIS (2) (CNE) (GRLI SS | 2256 41,12 | + 814 9 5 | W,B. 221182 (BZ. 120) | 22,8 410 flagg 48.90 | + 113459 0 | BB. VI" (2), (C.V I 619 (9,5) 9) (OS OTIS a (fa) NEN) JR 4ll (log 6 38.94] + 12 011,9 | Mikr, Jemf. m. « 412 (1) | 698 (9,4) Rn JD ,u sr KG ,) | Mikr. Jemt. m. + rEL0 0) JR 26 SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. Ifa A.R. Deklin. j [SEN 1865.0. | 1865,0. | Auktoritet. År. EV fr 7=495.74 | + 12 VI6"A | Rj. 10922 (2) 45 | (8,4) 49 67 17 3 | Schj. 9565 62,0 | Hö 123 8 36 24 | + 225650 ,1 | Mikr. Jemf. m. . 423 (1) | 67.7 Mens 128 918,63 | + 1227 275 | Mike. Jem m. . 425 (2) |] 6n7 | Sö (pa 9 2810-114 155114) 27| Mikr. Jemf. in. «AID La | 416 fl23 9 28,06 | + 345 9 1 | Schj. 9577 61,9 | (8,6) 28,28 100 EBBIVE 2) (CNS 65,9 | Sm (3 10 42,74 | + 54743 ,6 | BB. VI (1), (C.Ö.) 54,7 I | 418 fR311 12,16 | + 181628 ,9 | W,B. 23213 (BZ. 194) — | 23,8 1 (9,0) | 12,47 SN BBSVE (2) (CIO lScHNS KG | 419" fl23 11 18,88 | + 74839 0 | Mikr. Jemf. m. , 428 (2) | 740 FGLORL 18,88 423 I Bonn (1) 73,0 DS ie 11 27,37 | + 123931 2 | R,. 10992 (2) 51 Sh (2312 15,94 | + 729 0 4 | BB. VI" (2), (C.V.) 61,9 29 [(P312 58,20 | + 71444 ,2 | W,B. 23245 (BZ. 38) 22.0 Rå | 57 .90 42 '2 | R,. 11017 (2) 5 (1. 57 94 41 7 | BB. VI" (2), (C.V.) 63,8 2313 57,47 | + 23 0 6 ,3 | W,B. 23"275 (BZ. 488) | 29,8 4935 2 ot å : OR (3) och (2) är De. — H7, | . 11037 (7). 4 (5,0) 57 50 6 '9 | 12" Ay. 2096, (4) och (8)| 45,0; 43,6 57-47 5 6 | YW. 10295, (4) och (2) | 46,4; 68,9] CO 123 14 11,99 | + 163046 ,0 4 BB. VI" (2), (C.V.) 67 | ; I 425 14 51,76 | + 122657 4 | IL. ASTAT 93.9 | (8,7) 51.58 Bö..6r IR. 11057) (1) 50 ; 123 1) 15-271.4 TADAT 5 I MiknJemf. mö. vAl(L) ae Fr (23 15 40,82 | + 729 7 5 | W,B. 235299 (BZ. 120) — | 22,8 2319 36,13 | + 75453 8 | LL. 45878, 45879 95.4 4285 36 75 | 46 8 | W,B. 235378 (BZ. 120) | 229 (7.1) 36 36 38. 8: | R,. 11165 (2) 50 36 61 36 7 | BB. VI" (2), (C.V.) 60,8 429 (8 20 9,55 | + 414859 ,6 | LL. 45910, 45911 95,7 (7,4) 9 49 | 57 4 | BB. VI" (2), (C.V.) GLT7 SÅ i 20 22,19 | + 114815 ,3 | BB. VI" (2), (C.V.) | 619 FE (12320 56,27 | + 113857 ,1 | Mike. Jemf. m. « 430 (1) | 677 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 16. 57 ; AR N:r. | 1865,0 23h29m 30,42 432" 0 (6,5) 30 00 2997 433" (2330 34,88 (9,5) 35 02 434 (lön a I (28 33 28.97 435" (2 35 56 ,84 (7,5) 56 .S1 TT 123 42 41.95 437 duon CS | 2343 16,24 433 f|2356 30,46 (7,5) 30 29 439 fl. se SÅ (P3 57 12.76 440" (12358 351 (9,3) | 3 39 Deklin. 1865,0. + I2190t8 SLR + 10 6 + 9 8 + 1921 + 1922 19.55 + + 1522 + 1956 0 Cd 1058 34, 33, 10 ,2 15.8 UU 20,8 50 ,5 13,8 TZ 2105 13-55 14 3 5 0 03 8 0 0 Auktoritet. W,B. 235599 (BZ. 34, 36) Si. 2251 (3) Lam,. 9249 (3) YW. 10421 (2) Schj. 9740 Schj. 9747 BB: VETR(CN) BB NET2I(CN) WiBi 23rtL9, (BZ429) BB: VES(2)5 (CV) BBINVEET2)(CN) BBI VETR)(CN) W,B. 23:1209 (BZ. 324) R,. 11922 (5) BIBSVISK(O)E (CV Mikr. Jemf. m. + 438 (1) Mikr. Jemf. m. + 438 (1) 1185) 2,0 .d 60,8; 58,8 62,9 61,8 61,9 66,0 21,8 61,9 62,0 61,9 25.7 FX) 61,8 Anmärkningar till katalogen. "9. Här synes en egen rörelse vara otvifvelaktig jak 2 ALI! 20. FORD. + 24. årlig egen rörelse TEN SES ME + 050186 = —0" 228 1 NG reses SÖND, 0 NAT TOC Mikel obe, HÅ 310:,0194 — —0.:2096 Denna sjerna förekommer i Brit. Ass. Catalogue under N:o 97, och dess årliga egna rörelse angifves der vara — 05,011; — 0,06. Berliner-positionen är bestämd af Förster (Astronom. Nachr. N:o 1328, p. 115). Observationsepok sannolikt 1860? Årliga egna rörelsen enligt Argelander, B.B. VIL, + 050510; + 07,287. Den anförda positionen är lånad från samma källa och refererar sig således, efter anbringande af egna rörelsen, med afseende på denna till det angifna året 1865,0. Den mikrometriska bestämningen af denna stjerna är utförd af Studenten Herr Jäderin, som är en god observatör. appar. differ. 1871 Sept. 29 +22 — +18: + 89',68 (23); — 177,3 (5). Den mikrometriska bestämningen af stjernan utförd af Herr Jä- derin. appar. differ. 1871 Okt. 1 +24 — +19: + 233,21 (20); — 1937,2 (5). . Leipziger-positonen af Engelmann är tagen ifrån Vogels ”Nebel- Beobachtungen”; men ”reduktionen till Schönfeld” (1. c., p. 14), hvars betydelse jag ej inser, här subtraherad. Denna stjerna, hvars två angifna positioner starkt afvika från hvarandra, har icke påträffats i någon annan katalog. =i, Piscium, som är den sydligt följande komponenten. För den nordligt föregående komponenten i, Pisc. gifva katalo- gerna följande positioner för 1865,0. 0"42"38",02; + 2658'29”,6. LL. 1334 38 ,29 29 ,9. RC; 38 ,29 30 ,4. RC. (1864) 38,29 ' 31 .5. RC. (1866) 38,37 TH IROGNET: NINVE Nordpols-distancerna för de 2 stjernorna äro tydligen förväxlade i RC. (1866). + 31. + 32. + 34. Sd. + 40. + 41. "AQ. "44. "A9. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 16. 39 Årliga egna rörelsen i AR. EM; Pa OL fuska ss ssres + 0",0056. EM: = (RC'3: XY Wee. + 0,0070. Mädler antager följande egna rörelser + 0',0033; + 07,01 I fall Lalandes deklination icke är felaktig på 10”, så är egen rörelse i båda koordinaterna här högst sannolik årlig egen rörelse 101 je a ad ARE ER SS SE SA ... + 0',0181; — 0",163 PRE WOSel AR oa + 00191 -— 0 ,135 SE "Upsala pr. fjlrnsnrre + 0,0182 —0 ,124 Börs VOSCl sken + 0,0228 —0 ,088 RÖ Up SALA inippgkurseddlnre + 0,0182 — 0 ,073 Mädler antager egna rörelsen att vara +05:00855— OMOM =8 Andromede&e. Egna rörelsen enligt Auvers (Vierteljahrs-Schrift, IV. 4, p. 324) + 050182; — 07,092. Den nordligt följande komponenten. Den sydligt föregående af två. D'Agelets A.R. är korrigerad med + 1": Lalandes rektascensioner differera på 1”, och hans första position (1793 Aug. 12) är således korrigerad med +—+1". Den sydligt föregående af två nära lika ljusstarka stjernor. Positionen benäget meddelad af Professor Bruhns. De af D:r Engel- mann bestämda apparenta positionerna äro: 1873. Dec. 30 (8,8). 1"18748597; + 93 11:”,03 TESTAT Jan: sr, fe (SEN INSTANSEN ITTAAO af hvilka jag härledt medelpositionerna 1865,0 Tis IT; + NOT 21 ,20 220 Reduktion till normalkatalogen enligt Bruhns = 0. Bessels A.R. är hypotetiskt korrigerad med -+ 1". TLalandes båda deklinationer äro hypotetiskt korrigerade med — 10". Alldenstund båda stjernorna observerats af Lalande samma dag (1800 Nov. 13), men den första stjernan blifvit bestämd af Bessel i 2 särskilda zoner, så anser jag det nämligen för sannolikast, att det förmodade felet är att söka hos Lalande. . > Positionen för stjernan W,. 1"1067 tagen från Weisses katalog p. 289. Bessels A.R. enligt Argelander (BB. IV, p. XVIIT) korrigerad med —1". BB. 37.495 ungefärligen 3' sydligt från denna stjerna. Om Lalandes position icke har ett fel på 10”, så är här en märkbar egen rörelse i deklination för handen årlig egen rörelse i dektin. LL = VIBESS CL ar esse nee = 0", 1T7TI BESSOL FARA Vr VERNSSUSUSSSET STAS ANN, PAD LL === SKUM PINK I ESIMIAR ch OSAR — 0 ,194, 40) scHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. +69. Denna grann-stjerna till , 68 kan möjligen äfven misstänkas hafva en egen rörelse i deklination? +'71. Stark afvikelse mellan båda positionerna, &z 101.) Då dessa båda stjernor icke påträffats i flere kataloger, så kan + 101. ingen slutsats göras angående de förhandenvarande felen i de- klination. BB. IV har här ett fel på 1 min. i A.R. + 109. Denna position benäget meddelad af D:r Valentiner. (1875,0) 8h5m16",80; + 34”21'59",5 (1871 Mars 10) 16 ,60; 59 ,6 (1871 Mars 12) + 125. Argelanders deklination korrigerad med — 32",9 (BB. VII, p. 521). + 130. Alldenstund Lalande observerat denna stjerna i två särskilda zoner, och öfverensstämmelsen mellan resultalen är utmärkt; så synes det ej vara osannolikt, att variationen i deklination kan vara réel. + 134. Königsberger-positionen är af Sievers (Astr. Nachr. 1392). Observa- tions-epoken sannolikt ungefärligen 1860? + 142. Denna stjerna förekommer ej i någon af de vanliga stjern-kata- logerna; den har på min begäran blifvit observerad både i Leiden och i Lund, men resultaten äro mig ej ännu bekanta. + 145. Bessels A.R. afviker starkt från Argelanders. + 148. Deklinationen endast bestämd i en zon. + 151. Königsberger-positionen är af Wichmann (Astr. Nachr. 694, pp. 341, 342). Observations-epokerna falla sannolikt nära 1848? + 154. Stjernan är identisk med + 58 i Schönfelds Nebulos-observationer i Mannheim (p. 100); Schönfelds position här angifven. + 157. Stjernan identisk med + 61 i Schönfelds Mannheimer-observationer (p. 101). Schönfelds position här använd. + 159. =>7y, Leonis. Årliga egna rörelsen enligt Argelander (Cat. Ab.) 4 0',020; — 0",14. + 162. Samma anm. som vid stjernan 142. + 165. Denna stjerna, som synes mig vara något klarare än 9,5, finnes ej upptagen i BB. IV — den kunde betecknas 292059". + 167. Bessels A.R. hypotetiskt korrigerad med + 1". "172. Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Observationsepo- kerna icke närmare kända? "183. =BB. 29”.2116. Stjernan 292115 ligger 3' nordligt och prece- derar 2". + 184. Berliner-positionen är af Romberg (A.N. 1637). + 192. Bessels position tagen ifrån Weisses senare katalog p. XLVI. "196. Weisses A.R. öfverensstämmer med zonerna. + 206. =BB. 10”.2294. Stjernan 102293 går 1" förut och ligger 4' sydl. + 223. Positionen osäker. Egendomligt, att jag ej lyckats påträffa denna ljusstarka stjerna i någon modern katalog. "229. Bessels position är tagen från zonerna. Bessel eller Lalande måste här hafva ett fel på 10” i deklination? 241 + 242. + 243. + 248. + 254. + 256. 260: + 265. REO: FF 291: 282. + 286. 251 2659: 203: + 305. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 16. 41 Stjernan identisk med , 105 i Schönfelds Mannheimer-observa- tioner (p. 101). Schönfelds position här antagen. Stjernan identisk med , 107 i Schönfelds Mannheimer-observa- tioner (p. 101). Schönfelds position här antagen. Argelander angifver i Cat. Ab. följande årliga egna rörelse för denna stjerna — 0:,0167; = 01195. Cat. Ab. jemförd med Radel.-katalogen gifver talen 200145 7-—-05I25 Yarnalls deklination är korrigerad med + 10". Årliga egna rörelsen för denna stjerna är angifven att vara em NeArgelender (CA) ESSEN . —0:,013; — 0",08 = MU MDJS MAREN ASEA SNSrSSSoLDgSDES —=" 0,01; — 05509: Jag har vidare först jemfört Struve och Bradley, och derefter Struve och Argelander (1830) å ena sidan med Washington och Argelander (1862) å den andra, hvaraf respektive följande tal er- hållits -— 05,0109; — 0”,065 = 0.:01005- 01-065: Samma anm. som vid stjernan 142. Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Observations-epok 1860? Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Observations-epok 1860? Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Observations-epok 1860? Neapel-positionen är af Dembowski (A.N. 1256). Lalandes sista position har i R.A. blifvit korrigerad med =-1", hvarefter de 3 loca stämma ganska bra öfverens. En något svagare stjerna sydligt föregående. Königsberger-positionen är af Sievers (CARNIIN3 92): Deklinationen i Wrisses katalog bör enligt zonerna hafva 14" i stället för 15. Weisses deklination öfverensstämmande med zonerna. Königsberger- positionen är af Sievers (A.N. 1392). Egen rörelse i A.R. synes här vara otvifvelaktig; jag har näml. erhållit följande tal årlig egen rörelse i A.R. Ju, BEssel oc PNG ceseeseearies sell sill el 0050T87 LL., Bessel — Sp. (P.M.), Schj. .....- .. — 0.0182 PM: — Sp:(EM-)5 Ch ereosessssrnensnssssss ss = OKOME Egen rörelse i deklination icke heller osannolik? Piazzis deklination är korrigerad med — 10”. Enligt Bradleys position för denna sjerna i Bessels Fundamenta 12"35"25,59; + 1059'0”,9 är det icke sannolikt, att den sekulära egna rörelsen här skulle öfverstiga -+ 0,5 och — TOR 4 + 423. + 428. SCHULTZ, KOMP.-STJERNOR VID NEB.-OBSERVATIONER. Samma anm. som vid stjernan 142. Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Lalandes A.R. korrigerad med -—+F 1 minut i tid (BB. VII, p.: 225). Lalandes deklination korrigerad med — 10”, och Riimkers med —1". Denna stjerna ovilkorligen identisk med Schj. 5100: Schjellerup har i A.R. 14 min. i st: för 13 mim, Egen rörelse i A.R. här icke osannolik. Media af respektive de 4 första positionerna och af de 2 sista gifva sekund-talen 183555 jer Feer RARE SN 25:,856 8638 RAR SN SE KR Se ARA 25 ,503. Bessels position tagen ifrån zonerna. A.R. hypotetiskt korrigerad med SF A A.R. från Lalandes observation 1794 hypotetiskt korrigerad med == Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Den stora afvikelsen i A.R. emellan de 2 väl bestämda positio- "nerna beror sannolikt på tryckfel i Astr. Nachr.? Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Stjernan är den nordligt precederande af två. Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Königsberger-positionen af Sievers (A.N. 1392). Wiener-positionen är af Mayer (A.N. 190). Observations-epokerna obekanta — sannolikt omkring år 1830. Königsberger-positionen är af Sievers (A.N. 1392). Denna stjerna är den sydliga af 2 närbelägna. Lalandes Z.D. i Hist. Cel. Nov. 7 är korrigerad med + 30”. (Jemf. BB. VII). Weisse har här 30,01 i stället för 36,01; så att stjernan 22"841 således i verkligheten kommer senare än 22"843. Bonner-positionen benäget meddelad af Geheimerådet Argelander. Original-positionen: HSV more be FRAS FIBA IC BSR aft AN JA Stjernan passerade redan för tidigt i aftonskymningen, för att medgifva flere observationer. Bessels deklination korrigerad med — 10'. Z.D. i Hist. Cel. af Lalandes första position korrigerad med + 10". Den egna rörelsen i deklination är fullkomligt tydlig. Årlig egen rörelse i deklin. TRA Bessel mcvcesks sa srt SONATA AEG — 0" 154 AA 0 TAN PANEL RS FS TRANS SR tr AR TNE — 0 ,236 — NE oi DRA SERA EA BREES es — 0 ,238 I SYTT lr SADE SNS TEA EE de nia RET ERR — ELBE VI tass a Sr Sist sek SARS -—- 0 ,300 R. CET SAGA häften lp obs ån segare E=SÖR SAG: Rektascensionerna öfverensstämma illa men angifva ingen egen rörelse. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 16. 43 «432. Här är det ej osannolikt att afvikelserna i A.R. helt enkelt bero på observationsfel. Media gifva följande sekundtal: Bessel och Santini (LS3055) soccss-ss.cceksssek 30,34 BETA YIWS TD ChT5 (SDU) ess SSE eEEES SSA 30 ,05. + 433. Schjellerups deklination korrigerad med — 10". «435. — BB. 95265 endast funnen i en af Bessels zoner. Stjernan 9”.5264 precederar 7" och 2' sydligt. +x 440. Den andra mikrometriska bestämningen af Herr Jäderin. App. dilj. 1871 Oct. 3. Ar 1 3 AO. ens re + 93,08 (20): + 60,8 (5). Sedan ofvanstående redan var tryckt, har Prof. Valentiner i Leiden benäget meddelat mig följande med meridian-cirkeln i Leiden utförda nybestämningar: med. « (1873,0) med. I (1873,0) OO RE LISAS es NS T:21744" 60; + 3£ I 6759 44 .60 ÖS med. « (1874,0) med. I (1874,0) 220] [0 SRK SR ELEN 7"36"51",35: sr NT DO 51 ,26 3.3 [Ur a as 945 044: TOLKA SKG 0,70 2003 FTNÖT ser esus sr LÖRD2MSORUDS + 30” 9'20",9 39 ,90 20 ,1 DO uses T2N6rösSL0SE + 295658” ,6 53 15 Hö oa (UR SAS 12'389”47:,70; ENN SON SA S 47 ,82 AA er FR IN ög jan ba; FR PLAN FRAN söder Å taTOn KD / 5 VT rf NN SY ' MM hör (öka; UU chi ud Färna la Så ad Ny bk FDR fä re (öA MN Ev N Vane 4 Ifö Å ban ie röv Låvker MA ALA Kd Se hu ” sho 1 oltavla? AoT ad sdovil wev anhan alvityttr YLd ä 4 ih mi N 1S9v7p (ATBDy Lv a Fe LO, BRBARE- stylikiy 416 ONA RT DNS bn ME WT ah UURIE AS ”& FÅ LAT HAT fu In ÖLKEAL) Ny- JM Re NO Ten RET FA JE, ; LS £ a IR NS NN AS ONA KTL a tLUTQ Ol AVRESA > ye 08 rg No JAK KORV VIL ; IOMA då "ola NY) " i OT NENR | pv Så, VE — - sr il LI me f DÅ . (Be i Vi kål Je CN re OVAL AA h u [/ | - RR SRA ” Fr eu RAT Ia TE 20 tik al ballvd. iv ulodrikmmanibbsae kun ORAL! 1K0G vil pe [öd fö Jä lt DRA / I Aled BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 17. RECHERCHES LE SYSTEME DES PHASMIDES GLRSKEATE: STOCK HOLM, 1875. NORSTED KONGL. BOETRICKARE:. SE AoA Ra 280 BNGTÖR Lä Pb les familles des Örthoptéres, il n'en est aucune qui, depuis une époque déja reculée, ait attiré une telle attention et ait été I'objet d'études monographiques aussi réitérées que celle des Phasmides. Les divers auteurs qui s'en sont occu- pés, ont essayé, chacun å sa manicre, de grouper les formes et les especes ä eux connues, et ils ont, 3 la régle, admis, comme base principale de leur systématisation, V'existence des organes du vol chez les deux sexes ou seulement chez Pun d'entre eux. Les autres caractéres considérés par eux comme propres å la délimitation générique, ont été cherchés dans la présence des ocelles, dans la grandeur des ailes, la longueur des antennes, des pattes et des diverses parties. du thorax, la propriété des pattes d'étre munies ou dépourvues d'excroissances foliacées, d'épines ou de carénes. Ce furent les mémes principes qui inspirerent Burmeister, quand il présenta, il y a prés de 40 ans, son systeéme, qui, tout en constituant un progres å certains égards, était loin Vétre satis- faisant; et Westwood, l'auteur qui s'est occupé le dernier des Phasmides, quoique aidé dimmenses matériaux, n'a pas ajouté de nouveaux points de vue par lesquels son systéme se soit élevé au-dessus des essais de ses prédécesseurs. &Le manque d'un systeme rationnel est d'autant plus regrettable, qu'il exerce une influence trös-fåcheuse sur F'étude et la détermination d'une certaine quantité des especes actuellement décrites. C'est principalement le cas quand on a devant go1 des especes ou du moins des femelles dépourvues d'ailes, pour la déter- mination de la place systématique desquelles les systeémes présentés jusqu'ici ne fournissent pas la moindre direction. Westwood a toutefois traité avec le plus grand soin la partie spéciale de son travail, qui, par les figures nombreuses, trés- caractéristiques et supérieurement exécutées dont il est accom- pagné, constitue un incomparable chef-d'oeuvre d'iconographie, appelé 3 &tre toujours admiré et apprécié comme une oeuvre 4 — C. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DERES PHASMIDES. capitale pour la connaissance de ces insectes. Si, malgré cela, il survient parfois des difficultés pour la détermination des espéces, il faut I'attribuer soit å la circonstance que Pauteur m'a connu et décrit que l'un des sexes, soit au manque d'un systeme et d'une caractéristique générique fondés sur une base rationnelle, ainsi qu'a Pabsence de toute tentative de répar- tir, dans des genres riches en especes, ces dernieéres, d'aprés leurs affinités naturelles, en groupes nettement caractérisés. Les auteurs qui ont traité les Phasmides, paraissent avoir été sous le poids de Vimpression que la systématisation de ces insectes présente des difficultés presque insurmontables, et quil est impossible de trouver un meilleur principe de classi- fication que celui tiré de l'existence des organes du vol. Je ne puis, pour ma part, partager cette manigre de voir. Je crois qu'il existe des caractéres 3 V'aide desquels les Phasmi- des doivent pouvoir se grouper tres-naturellement, mais, en méme temps, que plusieurs points remarquables d'organisation, et ceux-ci sans nul doute les plus importants pour le systéme, ont été négligés jusqu'ici, tandis que l'on s'est servi des ca- ractéres les plus banals dont on ait pu disposer. J'ai méme Pespérance que, loin d'étre impossibles å se préter å un Sy- steme ä la fois naturel et basé sur des caractéres nets, les Phasmides présenteront 3 cet égard moins de difficultés que la plupart des autres familles des Orthoptéres, moins surtout que celle des Mantides, dont le systéme, malgré les laborieux et remarquables efforts dun spécialiste distingué, est encore trös- peu satisfaisant, et restera sans doute longtemps encore dans le méme état. En tentant, dans les pages qui suivent, de pré- senter succinctement et dans ses traits les plus généraux un plan de groupement des Phasmides sur des bases toutes nou- velles, je suis fort loin de m'imaginer avoir réussi dans une entreprise que mes illustres prédécesseurs n'ont pu mener å bien. Je ne puis donc espérer que mon systéme des Phas- mides se trouvera employable, du moins dans son ensemble, et je déclare d'avance que je le verrai avec la plus grande résignation céder la place å un systeéme sérieux et fondé sur une meilleure connaissance des faits. Je publie toutefois ce plan dans Pespérance que certains traits, du moins, du systeéme en question pourront étre jugés dignes d'une adoption plus ou moins étendue et que des matériaux meme minimes pour la solution de la question ne seront pas recus sans intérét. Je BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 17. 5 crois en réalité, — autant, du moins, qu'il m'est possible d'en juger par les matériaux relativement peu considérables qui sont å ma disposition, — que mon systeme groupe les espéeces d'une maniére naturelle, et qu'il montre avec une évidence suffisante l'affinité tant entre des formes génériques dont on parait, il est vrai, avoir pressenti, mais non réussi ä prouver la parenté, qu'entre d'autres qui, par suite des exces de leur habitus, ont été jusqu'ici considérées comme tellement différentes entre elles, que l'on en a constitué les extrémes de la famille. On verra, d'un autre cété, que des formes regardées comme tres-proches, ou meéme réunies dans le meme genre, sont en. réalité séparées typiquement et n'ont rien de commun entre elles qu'une ressemblance habituelle plus ou moins grande. Avant de passer å l'exposé de mes vues sur la systéma- tisation des Phasmides, je prends la liberté de faire quelques remarques sur certains genres, qui me paraissent etre d'une nature singulierement hétérogéne, et dont, en conséquence, la caractéristique, plus que pour la plupart des autres, n'est nullement satisfaisante. Bacillus. — Tia caractéristique de ce genre, qui est princi- palement basée sur la longueur des antennes, et n'exclut pas la possibilité d'y réunir certaines especes éparses dautres genres, est trés-insuffisante. Il n'en pouvait au reste pas &tre autre- ment, du moment ou elle devait comprendre une variété aussi hétérogéne d'especes dont une partie se rapprochent de Bacteria et -une autre probablement d Anophelepis; pour ce qui regarde le genre Bacillus, limité d'une maniere rationnelle, il présente, > moins que je ne me trompe fort, Paffinité la plus rapprochée avec Phyllium. Le genre Bacillus WESTW. doit etre divisé en trois genres au moins, d'apreés le plan qui svit: a. Segmentum medianum breve, transversum; metanotum elon- gatum. , b. Tibie, saltem posteriores, carina inferiore prope api- cem furcata, furca areolam triangularem terminante; articulus secundus antennarum transversus. — Baci- lus LATR. bb. ”Pibie subtus carima usque ad apicem continuata, apice integra, instructe; articulus secundus antennarum haud transversus. — Clonaria StåL, N. G. (B. Na- talis WESTW. et gracilis BURM.) 6 oC, STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES. aa. Segmentum medianum longum, haud transversum; meta- notum breve. — Echetlus StåL, N. G. (B. Peristhenes WEsTW. et Peridromus WESTW.) ; Bacteria. — Les especes de ce genre, mais principalement les måles, paraissent souvent tres-difficiles 3 distinguer, et il m'a été impossible de déterminer plus de quelques-unes des especes å moi connues. La cause en est peut-étre que je ne connais pas toujours le sexe méme qui a seul été décrit. Je connais trés-peu les espåces du vieux monde qui ont été rapportées å Bacteria. Mais elles forment sans nul doute une série distincte des espåces américaines, qui parait se rap- procher de Clonaria STÅL (= Baocillus Pp. WESTW.) et de Bac- tridium, SAUSS., genre auquel on a assurément eu tort de réu- nir B. Aetolus, espåce qui ne correspond pas, au reste, avec la diagnose générique de Westwood. B. Molorcha parait avoir une affinité intime avec une partie des especes rapportées a Metriotes, et je ne puis avoir aucun doute 4 cet égard, si j'en juge d'aprés un exemplaire du Musée de Stockholm, qui cor- respond exactement å la description et 3 la figure de West- wood. Cela parait prouver, soit, — ce qui est peu probable, — que le genre Metriotes possåde aussi des especes dépourvues d”ailes, soit que B. Molorcha west qu'une larve ou nymphe, supposition qu'émet aussi Westwood et que je partage. Les especes américaines de Bacteria WESTW., qui se trouvent au Musée de Stockholm, ont été groupées par moi de la manidre suivante: a. Tibix subtus areola triangulari subimpressa destitute, ca- rina usque ad apicem continuata et integra. b. Segmentum medianum haud transversum, saltem ter- tiam partem dorsi metathoracis occupans, ante acetabula postica extensum. c. Segmentum medianum plus quam dimidium dorsi metathoracis occupans. — Bacteria LATR. cc. Segmentum medianum partem dimidiam dorsi me- tathoracis occupans. — Clonistria STAT NIE cec. Segmentum medianum circiter tertiam partem dorsi metathoracis occupans. — Bostra STÅL, N. G. (PB. turgida WEstw.) bb. Segmentum medianum breve, transversum; metano- tum longum. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 17. tå d. Femora posteriora subtus in linea media prope apicem spina magna vel majuscula destituta. — Bacunculus BURM. dd. Femora posteriora subtus in linea media prope apicem spina magna vel majuscula ar- mata. — Diapheromera GRAY. aa. Tibix posteriores subtus areola apicali triangulari subim- pressa instructe; segmentum medianum fortiter elongatum. — Donusa STÅL, N. G. Lonchodes. — Ce genre, dans lequel ont été réunies une foule "d'espåces sans nul doute apparentées entre elles, doit toutefois ötre partagé, a moins que Pon ne veuille se conten- ter, comme jusqu'ici, de le caractériser uniquement par une certaine particularité chez les måles, et Westwood lui-meéme a donné 3 entendre qu'il n'est satisfait ni de V'étendue ni des limites de ce genre: A cette suite d'especes en appartiennent, sans doute, aussi plusieurs autres rapportées a Phibalosoma. Sous le nom générique de Phryganistria, et avec Lonchodes sarmentosus WESTW. comme type, je propose un genre qui se distingue de Lonchodes, Bacteria et Phibalosoma par les caractéres sulvants: Segmentum medianum longius quam latius, ante acetabula postica extensum; femora posteriora subtus in utroque margine dentata; segmentum sextum abdominis segmen- tis duobus sequentibus haud longius, segmentum nonum marium productum, profunde fissum. Acanthoderus. — Ce genre renferme sans nul doute des especes hétérogenes, dont quelques-unes sont, peut-ötre avec raison, placées par M. de Saussure dans la suite des Bacté- ries. M. Bates veut rapporter, peut-étre aussi avec raison, Å. bufo 3 Heteropteryz. Mais je connais diverses especes, auxquelles, å en juger d”aprös les figures de Westwood, plusieurs autres encore viennent s'ajouter, qui ne peuvent guégre etre placées sous Aecanthoderus. Ces espåces se distinguent par un méta- thorax qui n'est pas ou qui n'est que trös-peu plus long que large devant les hanches postérieures, par les épisternes mu- nis en arrigre d'épines ou de dents, par un segment médiaire court, comprenant la moitié ou prås de la moitié de la lon- gueur de la partie dorsale du métathorax, par les segments abdominaux ordinairement transversaux ou du moins pas plus longs que larges, et par un corps et des pattes plus ou moins 3 GC. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES. raboteux ou armés d'épines. Il faudra sans nul doute répar- tir ces especes entre plusieurs genres, dont je me contenterai de signaler jusqu'a nouvel ordre les deux suivants: Hoplo- clonia (type: Å. Gecko), å prosternum muni de deux tubercu- les assez grands et granulés, et Acanthoclomia (type: A. Tisi- phone), a prosternum dépourvu de ces tubercules. Phubalosoma. — Ce genre est impossible å caractériser dans son étendue actuelle. Quelques especes, P. Cantori, Hyphar- pax, Tirachus et probablement plusieurs autres encore, appar- tiennent sans nul doute å Lonchodes ou mieux encore Aå Phryganistria. P. Pythonius parait se rapprocher de certaines especes de Cyphocrania. Lees vrais Phibalosomes, qui se trouvent sans nul doute exclusivement en Amérique. se distinguent par la grandeur et la forme massive de la femelle par rapport au måle, par les pattes épaisses de la premiere, par le sixieme segment dorsal d'une longueur äå peu press égale å celle des trois derniers réunis, etc. Cyphoerania et Acrophylla. — Les diagnoses de ces genres ne suffisent pas 3 les distinguer l'un de l'autre, et l'on a, en outre, rapporté a ces derniers des especes qui ne correspondent pas avec les caractéres les plus essentiels des diagnoses géné- riques. Ils sont au surplus impossibles 3 caractériser dans leur étendue proposée, et il faut les dissoudre totalement. Je ne doute pas que C. wstuans n'appartienne pas å Palo- phus; C. Pasimachus se rapproche, par ses pattes, des ÅAcro- phylles typiques, chez lesquelles la grandeur des cerci con- stitue un caractére spécifique. C. Tamyris est 'une des especes auxquelles la diagnose générique ne peut s'appliquer, mais que je suis hors d'état de rapporter å un genre convenable; aprés un coup d'oeil rapide sur la figure, C. Jumnos peut avec une tres-grande streté &tre rapportée > Monandroptera. Acro- phylla violascens ne peut guéere tre attribuée å d'autre genre actuellement connu qu'å Tropidoderus, dont on n'a pas remat- qué jusqu'ici la proche affinité avec Podacanthus. Tandis que Pon gest efforcé, depuis les temps les plus anciens, de baser le systeme des Phasmides sur l'existence des organes du vol, il n'est venu å l'idée de personne d'ex- aminer si le thorax et par-dessus tout le métathorax subit des changements en connexion avec la présence ou l'absence des organes précités. Chez les Phasmides ailés, le métathorax est a Pordinaire beaucoup plus long que large, et le segment mé- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 17. Ö diaire occupe pour le moins la moitié de la partie dorsale, en måéme temps qu'il est, dans la régle, quadratique ou plus long que large, et trös-rarement transversal. Si I'on examine des exem- plaires dépourvus dailes, on trouve que chez eux aussi le segment médiaire varie considérablement en longueur, et quil n'occupe souvent qu'une partie insignifiante du dos du méta- thorax. Cela conduit tout droit å rechercher les rapports des femelles apteres d'especes dont on sait avec säreté que les måles sont ailés, avec ceux des femelles appartenant aux espe- ces chez lesquelles les deux sexes sont dépourvus dailes, méme les plus rudimentaires. Autant qu'il m'est possible d'en juger d'aprés les matériaux å ma disposition, il paraitrait résulter de cet examen que, dans la reégle, ce sont seulement les femelles apteéres dont le segment médiaire est plus long que large, et gs'étend devant les acétabules postérieurs, qui peuvent avoir des måles ailés, et qu'en général les especes | segment médiaire transversal manquent d'ailes dans les deux sexes. Il existe toutefois des exceptions, en ce que des especes å segment médiaire allongé plus que d'ordinaire pour les individus dépourvus dailes, sont apteéres chez les deux sexes (les vraies Bactéries), ou que les deux sexes d'especes då segment médiaire transversal sont ailés (Héteropteryx, Phyl- liurm); mais, dans ce dernier cas, tout le métathorax est court, et le segment médiaire occupe la moitié de la longueur de sa partie dorsale. On pourrait croire ces circonstances de nature å former la base d'une répartition des Phasmides en deux ou trois groupes principaux qui pourraient étre caractérisés a peu prés de la facon suivante: a. Metathorax multo longior quam latior, plerumque sat elongatus, segmento mediano longiore quam latiore vel rarius quadrato, ante acetabula postica extenso; species plerumque alate, raro in utroque sexo apterze. aa. Metathorax longus, elongatus, segmento mediano brevi, transverso vel raro subquadrato, ante acetabula postica haud extenso; species semper apter2e. aaa. Metathorax brevis, zxeque longus ac latus, raro paullo longior quam latior vel subtransversus, segmento medi- ano brevi, transverso, dimidium vel fere dimidium lon- gitudinis metathoracis occupante; species plerumque ap- ter2. 10 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES. Un groupement pareil serait en réalité basé sur des ca- ractéres trés-nets, mais il est toutefois, ce me semble, totale- ment artificiel, quoique constituant, méme comme tel, un pro- grés considérable sur toutes les divisions générales des Phas- mides proposées jusqu'ici. Mais ce groupement est basé sur des rapports organiques qui sont plus ou moins combinées avec VP'existence des ailes ou qui peut-étre impliquent jusqu'a un certain point cette existence, et il doit depuis plus de vingt ans é&tre clair å tout orthoptérologiste expérimenté, que des caractéres tirés de la présence de ces organes ne peuvent servir a titre immédiat de base au groupement scientifique d'une famille queleconque des Orthoptéres. Cela ne doit pas empécher, cependant, d'en faire parfois un usage pratique dans la délimitation de certains genres ou de . certains groupes génériques. J'appellerai en dernier lieu Fattention sur la circonstance que la limite entre le méta- notum (dans un sens restreint) et le segment médiaire est parfois difficile å distinguer chez les Phasmides dé- pourvues d'ailes, la fine impression lingaire qui distingue or- dinairement cette limite faisant totalement défaut ou étant singuligrement peu marquée. Il existe toutefois un moyen de déterminer cette limite avec une assez grande streté. Chez les Phasmides aptéres, les épiméres, ou du moins la partie qui en est visible, ne s'€tendent pas seulement sur toute ia longueur du segment médiaire, mais elles s'avancent méme légerement en devant de celui-ci; le segment médiaire commence un peu en arriere de V'extrémité antérieure des épiméeres. Si Pon examine l'extrémité du cöté inférieur des tibias des Phasmides, ou du moins des tibias postérieurs, on décou- vrira sans peine, chez une foule d'especes, une petite aire sé- mi-ovale ou triangulaire, parfois assez allongée, plus ou moins imprimée du moins å sa périphérie, une aire qui se dilate successivement en arriere pour comprendre enfin toute la lar- geur de PFextrémité des tibias. Quand cette aire existe et que les tibias sont carénés åa leur cöté inférieur, la caréne s'ar- réte au point ou elle rencontre laire 'susdite, ou elle parait former une fourche qui semble enfermer ou circonscrire Paire en question. Dans la plupart des cas, cette aire est fort évidente et trés-facile å observer, pourvu que l'on g'assure que Pon examine réellement le cöté inférieur de la partie apicale du tibia. HL'aire est, p. ex., trés-prononcée chez Hete- BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 175 ropteryx, Phasma, etc. Elle Pest parfois moins, et, dans ce cas, souvent plus allongée que d'ordinaire, méme légerement tectiforme ou" obtusément convexe, comme chez Baeillus, Pygirhynchus, etc. Ces propriétés des tibias me paraissent contenir des carac- teres de la plus grande importance; et s'ils peuvent, comme je P'espåre, s'appliquer å des matériaux plus considérables que les miens, ils modifieront du tout au tout le groupement adopté jusqu'ici pour les Phasmides. A la section dépourvue d'une åire imprimée å V'extrémité des tibias, appartiennent les genres Bacteria, Phibalosoma, Cyphocrania, Ceroys, Necroscia, ete.; a la division munie d'une aire pareille: Acanthoderus, Phasma, Metriotes, Bacillus, Phyllivm, etc. Bien des personnes donne- ront peut-étre la priorité å un groupement basé sur la lon- gueur du métathorax et du segment médiaire. On verra peut- tre, p. ex., avec un certain étonnement Necroscia et Phasma, Eurycantha et Heteropteryx répartis dans des groupes diffé- rents, tandis que I'on trouve réunis Bacillus et Phylliwm, con- sidérés jusqu'ici comme les extrémes de la famille. Je ne crois pas, toutefois, qu'il y ait matiere å scrupules äå cet égard; MNecroscia me parait plus rapproché de Cyphocrania et surtout de Platycerania que de Phasma. Tout en concédant qw Eurycantha et Heteropteryz ont une forte ressemblance dans leur facies et qu'ils possédent en commun plusieurs ca- racteres saillants, il me parait difficile de prétendre positive- ment qu'il existe entre ces deux genres une plus grande af- finité qwentre HFurycantha et Monrandroptera. A FPégard de Phyllium, personne ne s'imaginera sans doute désormais que ce genre posseéde une affinité soit avec Prisopus, soit avec Tropidoderus, quelque dilatées que puissent étre les pattes de ces genres. Il est vrai que Bacillus et quelques autres genres présentent dans leur habitus et dans la plupart de leurs caracteres une conformité évidente aved certaimes Bactéries, et que V'aire imprimée de V'extrémité de leurs tibias est moins évidente que chez d'autres genres de la section dans laquelle je les ai placés. Mais Paire existe pourtant, et jai d'autant moins trouvé cause de faire pour ces genres une exception a la regle, que Bacillus, aprés avoir regu une limite rationnelle, me parait avoir sa principale affinité avec Phyl- lium, genre possédant le caractére divisionnel fortement pro- noncé. En prétendant que, parmi les genres connus, Bacillus 12 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES. est le plus rapproché de Phyllium, je ne veux pas dire par lå que leur affinité soit particulierement intime. Il doit exis- ter, ou plutöt, il doit avoir existé une série de formes ayant rempli le vide, plutöt apparent que véritable, qui parait se trou- ver entre ses types génériques. Phyllium est un genre auquel la forme de la plupart de ses membres a imprimé un facies si étrange, et qui parait si monstrueux dans toute son apparition, que cela ne doit pas exciter d'étonnement si la détermination de ses rap- ports d'affinité a toujours été considérée comme singulitrement difficile. Mais, du moment ou l'on veut tenter cette déter- mination, il semble naturel de faire totalement exception des formes extravagantes qu'ont prises la plupart des parties du corps de ce type générique remarquable, formes qui ne se retrouvent, réunies surtout, chez aucun des autres genres de la famille, et encore moins dans la section å laquelle ce genre doit &tre rapporté selon moi. Si, sans avoir égard au corps aplati et dilaté, ni aux pattes et aux élytres foliacés, caracté- res propres å Phyllum, on recherche sous quels rapports le genre présente la plus grande affinité avec celui ou ceux dont il peut &tre considéré se rapprocher d'aprés les principes du systeéme, il est probable qu'on g'attachera surtout aux an- tennes, en prenant en considération leur longueur, et certains rapports de longueur et de forme chez une ou deux de leurs articulations. Il se montrera, il est vrai, que ce sont uniquement ou principalement les femelles de Phyllium qui sont conformes å cet égard a Bacillus, mais cela a peu d'importance. Il n'est pas si singulierement rare de voir les caractéres systématiques les plus importants et les plus particuliers se présenter exclu- sivement ou étre le plus accusés chez l'un des sexes. Pour poursuivre ultérieurement la systématisation des deux principaux groupes des Phasmides, je crois que l'on pourra g'at- tacher av&c avantage aux modifications de forme que subissent les parties sternales, principalement le måétasternum, la partie postérieure du métastethium placée entre les acétabules. Les formes extrémes se rencontrent chez /Vecroscia, avec un métaster- num treés-aminci, de méme que chez Phyllium et Diapheromera, dont le métasternum est presque aussi large ou plus large méme que le reste du métastethium. Il faudra en outre avoir égard å la longueur du segment médiaire”et å son rapport avec le méta- notum; a la forme des segments abdominaux; 3 la longueur BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 17. 13 du sixieme segment dorsal relativement aux trois derniers segments, caractére qu'il ne faudra toutefois pas employer avec trop de pédantisme; å I'armement des pattes, par dessus tout å celui des bords latéraux et de la ligne médiane du cété inférieur des cuisses; å la position de la caréne au cöté inférieur des tibias antérieurs, cette carene étant placée soit a peu pres dans la ligne médiane, ou, ce qui est souvent le cas, plus ou moins prés du bord intérieur des tibias; dans ce der- nier cas (comme p. ex. chez Phibalosoma), elle se trouve de temps äå autre å la fois si prés du bord en question, et elle est en outre si dilatée et rabaissée en dehors, qu'on pour- rait douter de sa présence, si I'on n'apercevait de cöté un sillon profond, limité en dedans par la caréne horizontalement abaissée; åa certaines particularités des tarses; a Parmement des ongles, etc. etc., tous caractéres qui n'ont pas été em- ployés jusqu'ici, mais å l'aide desquels j'ai presque totalement établi le systeéme dont je soumets ci-dessous les traits les plus généraux åa l'examen éclairé et bienveillant de mes collégues. 1 (20) Tibie subtus areola apicali triangulari vel semiovali impressa destitutze. 2 (5) Articulus primus tarsorum superne per totam longitu- dinem distincte sulcatus, haud compressus; metaster- num latum, retrorsum haud vel levissime angustatum. 3 (4) Segmentum medianum transversum vel subquadratum, ante acetabula postica haud extensum. — Clonaria STÅL; Cladomorphus GRAY, STÅL (= Ceroys SERV.); Bacun- culus BUrRM.; Diapheromera GRAY. 4 (3) Segmentum medianum longius quam latius, ante aceta- bula postica extensum. — Bostra STÅL; Clonistria STÅL. 5 (2) Articulus primus tarsorum superne plerumque sulco percurrente destitutus, raro sulco instructus, in hoc casu est vel articulus ille superne compressus et sulco in medio subtilissimo et obsoletissimo instructus vel metasternum retrorsum distincete angustatum, inter coxas interdum angustissimum; segmentum medianum ante acetabula postica extensum. 6 (19) Articulus quintus tarsorum articulo primo haud vel paullo longior, articulus primus magis minusve elon- gatus et articulo secundo multo longior; metathorax longior quam latior. 14 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES. 7 (18) 8 (15) 9 (10) 10 (9) I 12 (11) Mesonotum basi apiceque xeque vel fere eque latum, antice raro levissime angustatum; segmenta abdominis longiora quam latiora vel, parte laterali dilatata ex- cepta, apud feminas quasdam subquadrata. Pedes posteriores superne distincte carinati vel sulcati; tibie posteriores per totam longitudinem plerumque eque late, marginibus lateralibus prope basin sinu vel incisura, in speciebus, quarum tibie robustiores sunt, distinctissima instructis; metasternum inter coxas raro fortius angustatum, femora posteriora in hoc casu subtus in utroque margine spinosa. Segmentum dorsale sextum abdominis segmentis tribus apicalibus simul sumtis haud vel paullo brevius; meta- sternum latum; articulus primus tarsorum superne magis minusve compressus et sepe dilatatus, raro sulco supero distincto instructus. — Bacteria LATR.; Phi- balosoma GRAY. Segmentum dorsale sextum abdominis segmentis duo- bus sequentibus simul sumtis brevius vel haud vel paullo longius. Segmentum dorsale sextum abdominis segmentis duo- bus sequentibus simul sumtis longitudine 2xquale vel subequale; metasternum inter coxas haud vel minus fortiter angustatum; articulus primus tarsorum superne sulco nullo vel obsoletissimo subtilissimoque instruc- vus. — Phryganistria STÅL; Åcrophylla GRAY; Cypho- crania SERV.; Bactrododema STÅL (= Palophus WESTW.). Segmentum dorsale sextum abdominis segmentis duo- bus sequentibus simul sumtis multo brevius; meta- sternum inter coxas posticas distinctissime vel fortiter angustatum; segmenta dorsalia abdominis feminarum subquadrata vel subtransversa. 13 (14) Oculi ultra latera tota capitis prominuli; tarsi superne 14 (13) 15: (8) haud sulcati. — Podacanthus GRAY; Tropidoderus GRAY. Oculi ultra partem inferiorem laterum capitis haud ] P prominuli; gene anterius oblique; articulus primus tarsorum superne sulcatus. — Platycrania GRAY. Pedes gracillimi, posteriores superne carinis vel sulco ullis vel minus distinctis instructi; tibix gracillime, basi paullo latiores, incisura vel sinu laterali subbasali BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 17. 15 destitute; metasternum inter coxas posticas fortiter angustatum. 16 (17) Caput maximum, longum, pronoto multo longius, ge- nis anterius infra oculos foveola profunda instructis. — Arrhideus STÅL, N. G. (Necroscia Styxius WESTW.) 17 (16) Caput mediocre, pronoto haud longius, genis foveola destitutis. — Necroscia SERV. 18 (7) Mesonotum antice quam postice distincte angustius, anterius vel ante medium distincetissime angustatum; metastethium latum; metasterno inter coxas posticas sat fortiter angustatum; segmenta abdominis apud fe- minas transversa vel subquadrata. -— Diapherodes GraY; Monandroptera SERV. 19 (6) Tarsi compressi, superne obtusi, articulo quinto lon- gissimo, articulo primo articulo secundo paullo lon- giore, brevi; metathorax haud vel paullo longior quam latior; metasternum retrorsum angustatum — JHury- cantha Boisp. 20 (1) Tibizx, saltem posteriores, subtus areola apicali im- pressa, semiovali vel triangulari, instruct2e. 21 (22) Antenne, saltem in maribus, brevissimae, femoribus anticis multo breviores, articulo secundo brevi, trans- verso, articulo tertio basi vel basin versus magis mi- nusve distincte gracilescente; segmentum medianum transversum; abdomen interdum fortiter foliaceo-dila- tatum. — Phyllium I1r.; Bacillus LATR. 22 (21) Antenn longiores, articulo secundo haud transverso, articulo tertio tereti, basin versus haud gracilescente. 23 (26) Segmentum medianum transversum, ante acetabula j postica haud extensum, raro nonnihil longius gquam latius, in hoc casu metanoto saltem dimidio bre- vius; corpus plerumque apterum, raro alatum, ale in hoc casu elytris haud longiores; segmenta abdominis transversa vel rarius subquadrata. 24 (25) Tarsi superne teretes vel obtusi; corpus spinosum vel coriaceum. — Heteropteryx GRAY; Acanthoderus Pp. WrEstW.; Pygirlynchus SERV. 25 (24) Tarsorum articuli basales triquetri, superne tectifor- mes; corpus inerme, lxvigatum, fortiter elongatum, teretiusculum; pedes crassiusculi, triquetri, femori- bus tibiisque subtus planis, carima destitutis, harum I6 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTEME DES PHASMIDES. 26 (23) 27 (28) 28 (27) 29 (30) 30 (29) areola impressa apicali obsoleta, femoribus tibiisque anticis longitudine subequalibus, femoribus posteriori- bus subtus in utroque margine sat dense' spinosis; me- tathorax elongatus, segmento mediano metanoto saltem dimidio breviore; metasternum sensim nonnihil an- gustatum; antenn&e sat longe. — Orobia STÅL, N. G-. Segmentum medianum raro quadratum, plerumque longius quam latius, metanoto haud brevius, ante ace- tabula postica extensum; corpus rarissime apterum; ale elytris multo longiores. Unguiculi subtus apicem versus pectinati; caput breve; pronotum ante medium tumescens, hujus margine po- stico nec non mesonoti margine antico elevatis; foramen illud, quod in reliquis Phasmidis quasi infra margines angulorum anteriorum pronoti positum est, intra mar- gines eosdem in parte dorsali situm; margines laterales pectoris compresso-elevati; metasternum retrorsum an- gustatum; pedes teretes, breves. — Åschipasma WESTW. Unguiculi simplices vel denticulo obtuso obsoleto medio subtus armati. Mesothorax fortiter elongatus; tibix antice femoribus coxisque anticis simul sumtis longiores; segmentum medianum elongatum, metanoto longitudine subequale, segmento primo abdominis multo longius; pedes di- stincte carinati, tibis et articulis basalibus tarsorum triquetris; areola impressa apicali tibiarum minus di- stincta; corpus apterum; metasterno inter: coxas haud angustatum. — Donusa StÅL, N. G. Mesothorax leviter vel minus fortiter elongatus; tibizae antice femoribus coxisque anticis simul sumtis haud longiores; segmentum medianum segmento basali ab- dominis haud vel paullo longius; metasternum inter coxas posticas magis minusve, sepe fortiter angustatum, et lateribus rectis parallelisque instructum. — Phasma STOLL; Metriotes WESTW.; Dinelytron GRAY. Clonistria Bartholomwa STÅL. — Aptera, mortua griseo- flavescens (>) vel fuscescens (P); vitta laterali capitis pone oculos posita fusca, magis minusve distincta; femoribus posterioribus subtus prope apicem in linea media minute denticulatis; capite depresso, retrorsum sensim angustato, sulco subtili longitudi- nali, postice distinctiore, instructo; pronoto postice rugula longi- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 17. 7 tudinali instructo, longiore quam latiore; capite thoraceque simul sumtis abdomini longitudine subequali. &. I. Patria: Insula Sancti Bartholomei Indie occidentalis. (Mus. Holm.) S. Gracillimus, statura fere Bacterie Hate; lxvigatus, nitidulus; mesothorace metathorace paullo plus quam duplo longiore; methathorace segmentis duobus basalibus abdomi- nis simul sumtis nonnihil breviore; segmentis quattuor ba- salibus abdominis que longis, fere plus triplo longioribus quam latioribus, quinto et presertim sexto illis nonnihil bre- vioribus, tribus apicalibus inter se 2que longis, septimo et octavo simul sumtis segmento sexto longitudine equalibus, nono apice obtusangulo; segmento ventrali ultimo apicem se- gmenti dorsalis octavi subattingente; cercis brevibus, teretibus sensim nonnihil gracilescentibus, apice obtusis, posterius le- vissime incurvis; péedibus gracilibus, obsolete carinatis; arti- culo primo tarsorum fortiter elongato; antennis — ? — Long. corp. 64, cap. 3, proth. 23, mesoth. 181, metath. 9, abd. 32, fem. ant. 21, fem. interm. 161, fem. post. 22 mill. 9. Minus gracilis, major; corpore remote granulato; meso- thorace metathorace duplo vel vix plus quam duplo longiore; metathorace segmentis duobus basalibus abdominis simul sumtis longitudine equali; abdomine pone segmentum quintum leviter angustato, posterius leviter unicarmato, segmentis quinque basalibus 2xque longis, nonnihil longioribus quam latioribus, segmento sexto paullo longioribus, hoc segmentis duobus se- quentibus simul sumtis nonnihil breviore, segmentis septimo et nono eque longis, octavo nonnihil longioribus; operculo apicem abdominis subattingente, posterius sensim acuminato; cercis brevibus, rectis, productis, sensim gracilescentibus, triquetro- teretiusculis; pedibus minus longis, distincte carinatis; anten- nis capite thoraceque simul sumtis longitudine subzequalibus. Long. corp. 80, cap. 4, proth. 4, mesoth. 21, metath. 11, abd. 49, fem. ant. 201, fem. interm. I4, fem. post. 19 mill. Orobia nigro-lineata STÅL. — Aptera, elongata, olivaceo- flavescens; linea dorsali, nunc percurrente, nunce tantum in pronoto distinguenda, nigra. &. Patria: Madagascar. (Mus. Holm.) &S. Gracilis, linea dorsali subpercurrente, posterius eva- nescente, nec non linea laterali mesothoracis et metathoracis nigris; capite longiore quam latiore, retrorsum leviter angu- 2 18 oc. STÅL, RECHERCHES SUR LE SYSTÉME DES PHASMIDES. stato, haud tumido, lineis longitudinalibus impressis subtilibus, media distinctiore, instructo; oculis sat prominulis; antennis puberulis, capite, thorace et dimidio abdomine paullo breviori- bus; pronoto longiore quam latiore, linea longitudinali et ante medium linea transversa cruciatim impresso, lateribus subpa- rallelis; mesonoto et metanoto linea impressa subtilissima, posterius oblitterata, instructis; segmento mediano nonnihil longiore quam latiore; segmentis sex basalibus abdominis cir- citer duplo longioribus quam latioribus, segmentis tribus api- calibus illis multo brevioribus, leviter transversis, ultimo con- vexo, apice subacutangulariter emarginato, subtus posterius gra- nulis acutiusculis fuscis aspero et piloso; segmentis ventrali- bus tribus ultimis fortiter convexis, ultimo paullo pone se- gmentum dorsale octavum extensum, disco dente retrorsum ver- gente armato, pone dentem carinato; pedibus validiusculis; femoribus superne inter carinas duas distinctas sulcatis, sub- tus planis, anticis superne haud dilatatis, subtus basin versus subearimatis, in margine exteriore apicem versus dentibus non- nullis acutis armatis; femoribus posterioribus subtus in utro- que margine per totam longitudinem dentibus inequalibus armatis; tibis et tarsis pilosis, illis subtus carina lata obtusis- sima instructis; tibiis anticis inermibus, posterioribus subtus in utroque margine sat dense denticulatis, superne sulco subtili instructis; cercis breviusculis, subcompressis, sensim angusta- tis. Long. corp. 86, proth. 5, mesoth. 21, metath. 15, abd. 43, fem. ant. 223, fem. interm. 18, fem. post. 22 mill. 9. Mare multo major et robustior; capite retrorsum haud angustato, oculis minus prominulis, antennis pedibusque bre- vioribus, pronoto pone medium retrorsum subampliato, se- gmento mediano transverso, segmentis abdominis brevioribus et latioribus, segmento dorsali ultimo apice non nisi obtusis- sime emarginato, pedibus robustioribus, femoribus anticis su- perne dilatatis et subtus in margine exteriore per totam longi- tudinem sat fortiter dentatis, cercis brevioribus, a mare dif- fert; operculo longo, anterius subecymbiformi, carinato, poste- rius angustato, parte fere dimidia apicali pone apicem abdomi- nis extensa. Long. corp. 122, proth. 73, mesoth. 30, metath. 20, fem. ant. 28, fem. interm. 18, fem. post. 24 mill. Donusa proliza STÅL. — Pallide griseo-flavescens, nitida; antennis puberulis, articulis partis dimidixe apicalis basi infu- scatis. &S. Long. corp. 81, cap. 33, antenn. 65, proth. 33, me- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 175 19 soth. 21, metath. 14, abdom. 39, fem. ant. 25, fem. interm. 183, fem. post. 23 mill. Patria: Valparaiso. (Mus. Holm.) Gracillima. Caput depressum, retrorsum sensim distincte angustatum, inter Partem posticam oculorum lineolis duabus impressis transversis et leviter obliquis instructum, basi in medio obsolete bituberculatum. Antenn&e capite, thorace et dimidio abdomine nonnihil longiores, articulis elongatis. Pronotum fere duplo longius quam latius, linea subtili longi- tudinali et ante medium linea transversa impressa instructum, lateribus parallelis. Mesonotum ruga longitudinali intra mar- gines laterales instructum. Metanotum (sensu strictiore) ruga laterali intramarginali instructum, segmento mediano nonnihil brevius, ab hoc segmento impressione transversa haud discre- tum, basi tuberculo parvo instructum. Pedes graciles, sat longi, inermes; femoribus superne distincte bicarinatis; tibiis triquetris, femoribus longioribus, subtus carina subtili, in ti- biis posterioribus apice furcata instructis, areola apicali im- pressa obsoleta, triangulari, elongata; tarsis triquetris, superne sulco destitutis, articulo primo reliquis simul sumtis longiore. Mesosternum et metasternum haud angustata. Abdomen se- gmentis sex primis circiter duplo vel plus duplo longioribus quam latioribus, segmentis tribus apicalibus longitudine sube- qualibus, distincte longioribus quam latioribus, nono retrorsum leviter angustato, apice rectangulariter emarginato; segmentis ventralibus tribus ultimis conjunectim sensim retrorsum tume- scentibus, ultimo vix pone medium segmenti dorsalis octavi extenso, fortiter convexo, disco compresso-elevato, posterius cearinato. Cerci producti, mediocres, compressiusculi, sensim subampliati, truncati, subcurvati. ju [| ; JT N Å 4 å oh LN I bh V 2 i i X + i i vw | Ad é é Ad ne EN höjsnrl; | Kn iu OA Aili i JET IATATO sats (NTA OM (NVATTGD Ny OTTT SEPT UAS PATA: Gr: OT ot AR RAR 2 ARA AES SROM URE M fen 4 1 Jå (fö SA MA å Kub saa LEE PANG rr (frn urdu oss lane nere An tand aeinkakdern Aiupikla, PEST SK STL NV NSTE IF. HORA svg , oo sttuskofrad ud Aik Ns tifysktöypanlyok »filirreo dvs A tundra ene, Font Rare utan ae Hae idontjert ÖRA OMLANTERI SM Wire AR LL Uastbnigant IST PRAO sdife s AD Lögoråorta pt Deer) FörgaraoTA NT STI fjakgeteynnd OMR O TAR arvargo matt PER NE sval k hun hy här Re tdAANN NON cå1en irrar od IA CELESTE SET vanan URL Gr Mi ”-” & Vv FR dt Ad HETS TAN ITE SIREN EA POE bee (LITEN pe SUI HKD KI AUT er ACK KIAN Alva de VE ROT DIEH sag PN y f CM - a i un TA: SRK NIER 4 AO FA SPDTRI MTRL TI Re INET PUNG STA AUTRAN LI AD 14 RA a KRUG ERA [RESTEN G Al bl FADO HN tä da Na fa AR or bTÖJAS EEG säten IUTIO TOA sstölspnnk uar (MITTE U MR GET FF a f Uska AE ON KINO ebordan andakt det KY 7 BROAR nn) fira oe MIN: ul ct FAN é + 4 = Ja LU LUNGT PLAN ÄGA UNO RUTAGCS HieO Nl AUT Ph IT 4 ; i é WAT re Tal: ANNETAL I UK 3 TE FT ALAT ET UAE IA ent [( på vg NN HILL HU OFTA BILIST ONANI | KLIN "SEN NITAR RING (LO UKKO DIY STIG SYS . - I pa ON RUNN gles in 2 IN ' v + gl N E Vv , 4 4 y - i 2 I É LA - : id I LJEE UN Må KTV FSA rea [ År MM Ni SÅ NW W vel ad & kr Må. fo RN AL ky RR, KS du d vi i BIHANG TILL K. SVENSKA VET AKAD. HANDLINGAR. Band. 2. N:o 18. REDOGÖRELSE FÖR DEN SVENSKA POLAREXPEDITIONEN ÅR 1872—1873, AF A. E. NORDENSKIÖLD. (MEDDELAD DEN 9 SEPTEMBER 1874.) — 4-2 STOCKHOLM, 1875 NORSTEDT & SÖN E KKOIaa Tand BL 4 i | £i8-—8IM tf JÖTAV SEO HOV "i JA + j AG MAT TAO I Kna UM EUR SA 3 MPEGS Nee. 4 äs NYA ST In IORANGNETRSN v trö0fd i V ÖR SDN RR : f a AR då UT ESA NR FA [ F RÅ S iv A y 107 [ ge Å Å p vi id wAN Vå y a 7 ON 4 ' | | NEN NÖD Den svenska polarexpeditionen 1872—1873 hade till upp- gift, dels att under vintern upprepa de försök, som förut som- martiden gjorts att från Spetsbergens nordkust på polarisen framtränga mot polen, dels att under så väl sommarmånaderna som vintern vetenskapligt undersöka den norr om Europa belägna delen af polarbassinen, i hvilken, så lätt tillgänglig och oss närbelägen den än är, någon för vetenskaplig forsk- ning utrustad expedition aldrig förut öfvervintrat. Medel till expeditionens utförande bereddes i första hand genom åtskilliga i Göteborg bosatta affärsmäns, i synnerhet gross- handlaren Oskar Dicksons, frikostighet, hvilka anslogo de för ändamålets vinnande nödiga penningebeloppen. Dess utom om- fattades företaget af regeringen och allmänna institutioner inom vårt land med det högsinta intresse, som vetenskapliga före- tag hos oss alltid kunna påräkna. Oberäknadt ett ej obetyd- ligt penningebidrag, stälde sålunda Kongl. Majestät till expedi- tionens förfogande ej allenast ett för ändamålet särskildt utru- stadt och bemannadt fartyg, den för vinterpostfart i Östersjön bygda ångbåten Polhem, utan äfven för sommarmånaderna, till upptransport af boningshus och annan utrustning, ett annat af flottans fartyg, briggen Gladan. Genom vetenskapsakademien, universiteten i Upsala och Lund samt kungl. biblioteket i Stockholm försågs expeditionen vidare med ypperliga astrono- miska, magnetiska och meteorologiska instrumenter, motsva- rande vetenskapens nuvarande ståndpunkt, en riklig veten- skaplig materiel och ett omfattande bibliotek. Planen var att under sommaren 1872 uppföra ett rymligt och välförsedt hus, jämte nödiga observatorier, på någon af Sjuöarna eller, om dessa under sommaren 1872 ej tids nog vore tillgängliga, på något annat ställe af Spetsbergens nord- kust, att derstädes under loppet af vintern anställa en så fullständig serie som möjligt af meteorologiska och magneti- ska observationer, af iakttagelser öfver luft-elektriciteten, norr- skenet, refraktionen, af pendelobservationer m. m., hvartill skulle komma dagliga, under hela vinterns lopp fortgående 4 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. draggningar för zoologiskt ändamål, samt slutligen ett försök att från detta ställe alk på våren med slädfärder på isen fram- tränga så långt mot norden som möjligt. Dess utom hade ex- peditionen till uppgift att under sommarmånaderna 1872 1873 anställa geologiska och naturhistoriska undersökningar vid Spetsbergens kuster, äfvensom djupdraggningar i kringlig- gande haf. För isfärden medfördes från Norge omkring fyratio drag- renar. Nödvändigheten att för dessa medföra omkring 3000 säckar renmossa, äfvensom ångbåten Polhems behof af sten- kol, gjorde utrymmet i de 2:ne fartyg, som Kongl. Maj:t stält till expeditionens förfogande, otillräckligt. Expeditionen må- ste derför ytterligare förhyra ett transportfartyg, ångbåten Onkel Adam från Göteborg. Expeditionen var således sammansatt på följande sätt: 1:o Post-ångfartyget Polhem, fördt af löjtnant L. Palander, samt utom chefen och läkaren d:r A. Envall, som tillika åtagit sig att såsom fotograf tillhandagå expeditionen, beman- nadt med 16 örlogsmän från Karlskrona. Löjtnant Palander hade förut såsom sekond på ”Sofia” deltagit i 1868 års Spets- bergsexpedition. Med detta fartyg följde äfven: A. E. Nordenskiöld, chef för expeditionen i dess helhet. Pugenio Parent, löjtnant vid italienska marimen; med- följde expeditionen på särskild begäran af italienska regeringen. A. Wijkander, docent i astronomi vid Upsala universitet, numera docent i fysik vid universitetet i Lund. JET ee Kjellman, docent i botanik vid universitetet i Upsala. En konservator från Stockholm, fyra i Tromsö förhyrda lappar och en fångstman. Ångfartyg et Polhem var bygdt för vinterpostfart i Öster- sjön af ypperlig svensk jernplåt och försedt med en högtryck- ningsmaskin om 60 hästkrafter. 2:0 Kongl. Maj:ts brigg Gladan, förd af löjtnant G. v. Kru- senstjerna. Medkommenderad officer E. H. v. Holten. Under- befäl och manskap 23. Briggen Gladan hade förut varit använd för transporten af de stora grönländska meteorjernblocken till Sverge. 3:o Angbåten Onkel Adam, förd af kofferdi-kaptenen L. Clase, bemannad med 12 personer, bland hvilka en konser- vator från museet i Göteborg. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 5 Ursprungliga afsigten var, att briggen Gladan och Onkel Adam skulle innan vintern återvända till Norge. Såsom be- kant, blefvo dock alla tre fartygen oförmodadt i medlet af september instängda i Mosselbay. Den vetenskapliga utrustningen utgjordes af: a) Meteorologiska instrumenter. Qvicksilfverbarometrar, aneroider, qvicksilfvertermometrar, sprittermometrar, maximi- och minimi-termometrar, regnmätare, vindfana, anemome- ter af Rubensons modell, galvanometer och trådledningar för mätande af jordtemperaturen, Thomsons spegel-elektrometer, förändrad af adjunkten Holmgren i Lund. b) Magnetiska instrumenter. Fullständig reseteodolit af Lamont, inklinatorium, Lamonts variations-instrumenter så väl för deklination som för horisontal- och vertikalintensiteten; Wredes variations-instrumenter. c) Astronomiska och fysikaliska instrumenter. En trans- portabel meridiancirkel af Repsold med cirkel af Littman. Ett passage-instrument af Ertel, tuber, reflexionscirklar, sex- tanter, boxkronometrar, fickkronometrar, registreringsapparat af Mayer och Wolff, satt i förbindelse med ett elektriskt ur af Theorell, pendelapparat med reversionspendlar, spektroskop ”Y vision directe” af Wrede. d) Trenne vid en snickerifabrik i Stockholm förfärdi- sade observatorier, af hvilka det, i hvilket magnetiska iakt- tagelser skulle anställas, var hopfogadt med spik, gångjern m. m. af koppar. e) "Apparater och linor för lodning och bestämmande af temperaturen på djupet. Bland dessa må särskildt nämnas åtskilliga förträffliga Bulldog-apparater af Torells och Chy- denii konstruktion. ; f) En riklig zoologisk utrustning, bestående af ett tillräck- ligt antal spritfylda flaskor af glas, sprit-cisterner af jernbleck, skrapor, håfvar, tillbehör för konservering af däggdjur och foglar m. m. | g) Ett för arbeten och förströelse under vintern så väl för befäl som för manskap afsedt bibliotek, inberäknadt de böcker deltagarne i expeditionen enskildt medförde, bestående af omkring tusen volymer. En del af dessa hade landshöf- dingen i Göteborg grefve Ehrensvärd ur sitt rika bibliotek stält till expeditionens förfogande. 6 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Sedan provianten, det för öfvervintring afsedda huset, de tre i Stockholm förfärdigade observatorierna, instrumenter m. m. blifvit tagna om bord, lemnade Polhem och Gladan Göteborgs hamn d. 4:de juli. Gladan satte kursen direkte på Spetsbergen, Polhem tog derimot vägen öfver Tromsö, hvarest den skulle ytterligare intaga en mängd för expeditionen af- sedda saker; Vid ankomsten till Tromsö låg den österrikiska expeditionens fartyg ”Tegetthoff” i hamnen, och några af den svenska expeditionens deltagare hade derför nöjet att här taga kännedom om den österrikiska expeditionens ändamåls- enliga utrustning och göra bekantskap med dess raska och intelligenta officerare, herrar Payer, Weyprecht, Kepetz m. 4. Beklagligen hade dock Tegetthoff lemnat Tromsö hamn innan min ditkomst: jag hade nämligen tagit landvägen från Göte- borg till Trondhjem och derifrån vidare med vanlig ångbåts- lägenhet till Tromsö: Först här gick jag den 21:sta juli om bord, samma dag som Polhem lyftade ankar för att stäfva till de egentliga polar- regionerna. Vinden var gynsam, så att vi, då vi kommit utom skärgården, kunde släcka elden under pannan och hissa segel. Vi passerade Beeren-Eiland utan att kunna se ÖDE följd af de tjocka dimmor, hvilka, då hafvet är isfritt, ofta samla sig i denna trakt, just i följd af öns läge på gränsen mellan den arktiska strömmen och golfströmmen. Vår afsigt att landstiga här, för att genom en astronomisk bestämning af öns norra udde fullständiga den karta vi förut lemnat af ön, kunde derför ej verkställas. Tvänne gånger förut, 1864 och 1868, hafva vi för detta ändamål landstigit i granskapet af öns norra udde, men båda gångerna utan att kunna erhålla de solobservationer, som för detta ändamål äro nödvändiga, 1 följd hvaraf en viss osäkerhet är rådande i af- seende å dess utsträckning mot norden. Genom observationer af v. Otter, Dunér och Palander är derimot läget af södra kusten noggrant bestämdt !), och genom de undersökningar, som an- stälts under 1864 och 1868 års svenska expeditioner, har öns 1 många hänseenden intressanta forna och nutida fauna och I 4. E. Nordenskiöld, Astronomiska ortbestämningar under svenska polar- expeditionen 1868. Öfversigt af Vet. Akad. Handl. 1870. Enligt en iakt- tagelse under 1864 års expedition af Dunér är stugan i sydhamnen be- lägen vid 74? 22' 56” mn. 1 och 19 15' 15" (1: 17" 1") long. occ från Greenw. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 7 flora blifvit utredd!). Någon anledning att uppoffra mycken tid för ett förnyadt besök på stället förefans derför ej, och vi seglade utan att afbida gynnsammare väder vidare. Den 25:te juli nådde vi södra udden af Spetsbergen, och då vädret var lugnt och sjön smul, begagnade vi tillfället att landstiga vid ön utanför Sydkap. Ingen af de föregående svenska expeditionerna hafva varit i land på denna del af Spetsbergen, och kartläggningen af denna udde är derför mycket bristfällig, emedan den endast grundar sig dels på pej- lingar från hafvet, utförda 1864 under kryssning rundt om udden, dels på uppgifter af norska fångstmän. Denna brist hoppades vi nu kunna afhjelpa, men knappast hade vi hunnit landstiga, efter att hafva passerat en mängd bränningar och undervattens skär, innan en så tät dimma lade sig öfver nejden, att hvar- ken vinkelmätningar eller solobservationer kunde företagas. 1) N. Dunér och A. E. Nordenskiöld, Svenska expeditionen till Spetsber- gen och Jan Mayen. Stockholm 1867. s. 11—32. Th. M. Fries och C. Nyström, Svenska Polarexpeditionen 1868. s. 24. Th. M. Fries, Om Beeren-Islands fanerogamvegetation. Öfvers. af Vet-. Akad. Förh. 1869. s. 145. A. E. Nordenskiöld, Meteorologiska iakttagelser anstälda af skepparen Sievert Tobiesen under en öfvervintring 1865—1866 på Beeren-Eiland etc. Vet. Akad. Handl. 1869. A. E. Holmgren, Bidrag till kännedomen om Beeren-Eilands och Spets- bergens insektfauna. Vet. Akad. Handl. B. XIII. 1869. 'Åfven på en- gelska: Descriptive Outlines of the Insectfauna of Beeren-Eiland and the Spitzbergen. Stockholm, 1869. Oswald. Heer, Fossile Flora der Bären-Insel. Vet. Akad. Handl. B. 9 N:o 5. 1871. I denna afhandling beskrifves de af svenska expeditio- nerna på Beeren-Eiland insamlade fossila växter, och här finnes äfven intagen en afhandling af A. E. Nordenskiöld: ”Die Bergkalk-formation auf der Bären-Insel und Spitsbergen” med geologisk karta och profiler öfver ön. Uppfattningen af Beeren-Eilands fossila flora har sedermera varit föremål för en polemik inom Geological Society i London mellan Oswald Heer, Carruthers, Dawson m. fl. Heer, On the Carboniferous Flora of Bear Island. Quart. Journ. of Geo- log. Soc. Vol. XXVII. p. 1. 1870 (abstract). Vol. AVI p:ol61 T8T2: Damson, Notes on the Relations of the supposed Carboniferous Plants of Bear Island with the Paleozoic Flora of North America. Quarterly Journal of Geolog. Society Vol. XXIX s. 24. Rörande denna uppsats må här nämnas, att Dawsons förmodan, att 2:ne särskilda floror skulle möj- ligen vid Beeren-Eiland förekomma nära eller i kontakt med hvarandra, icke har någon sannolikhet för sig, enär alla växtförsteningar, med un- dantag af några stora, i sandsten förekommande stammar, träffats i samma, endast 16 fot mäktiga lager af skiffer och kol med skifferband. 8 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Jag nödgades derför nöja mig med några nog torftiga geolo- giska iakttagelser, hvilka utvisade, att den vestra kuststräckan här liksom längre norr ut utgöres af fossilfri grå kiselskiffer och dolomit (heklahook-formation), fallande 30” till 40: mot SV. Talrika lösa stenar visa, att dessa bergarter äfven här- städes täckas 'af röda och gröna skiffrar (liefdebay-lager) samt af kalk- och sandstenar, rika på försteningar, tillhörande bergkalksformationen. På stränderna träffades en mängd hvalben, af hvilka några tillvaratogos. Dylika ben förekommo äfven på otaliga andra ställen af Spetsbergens kuster, t. ex. Hornsund, Dödmansören, Amsterdamön, Verlegenhook, Greyhook, Ryssöarna, Schoalpoint m. m., ferstädes i sådan mängd, att man sommaren 1873 ut- sände en särskild ångbåt från Norge för att tillvarataga dem för en i norra Norge befintlig guano-fabrik. Företaget lö- nade sig dock icke. För att kunna bestämma den art, Gul hvilken dessa ben hört, hafva vi under de olika expeditionerna hemfört en mängd ben, bland hvilka särskildt förtjenar om- nämnas öfra delen af en hufvudskål, som 1873 af kapten v. Krusenstjerna på Gladan hemfördes från Mosselbay. Hval- benen träffas i allmänhet närmast stranden, några fot öfver den nuvarande strandvallen, någon gång dock ett stycke in i landet, t. ex. i Rendalen på Kap Thordsen, hvarest vi träffat ett hvalben, infruset i en mosse 2? till 3 kilometer från kusten. De flesta hvalbenen tillhöra den art, Balena mysticetus L., som i forna dagar var föremål för en så storartad fångst vid Spetsbergens kuster. Enligt A. W. Malm tyckes dock Spets- bergshvalen utgjort en från den grönländska något afvikande varietet. Dess utom förekomma ben af hvitfisk (Delphinapte- rus leucas, Pallas) och af åtskilliga andra bland de djurarter, som härstädes utgöra föremål för fångst. Några få timmar efter det vi landat begynte en vestlig sjögång, som nödgade oss att genast återvända till fartyget med oförrättadt ärende. Ebb hade nu inträdt, och man kunde från stranden se, att kusten var omgifven af otaliga, långt ut 1 hafvet gående, vid högt vatten dolda ref, mellan hvilka vi endast med svårighet funno en väg tillbaka. Snart voro vi dock om bord, och Polhem fortsatte sin kurs mot norden, längs med Spetsbergens af praktfulla berg och väldiga isbräer upptagna vestkust, förbi de stora fjordarna Hornsound och Belsound till Isfjorden, hvarest vi den 27' BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 19 juli i Adventbay träffade briggen Gladan, som redan 2:ne dagar tidigare ankommit till denna, i Göteborg utsatta mötes- plats. Polhem ångade härifrån vidare mot det inre af Is- fjorden, men hade den oturen att strax utanför Adventbay stöta på ett sandgrund, hvilket skjuter tämligen långt ut på norra sidan om Adventbays mynning. För att komma bort från grundet nödgades man lossa betydligt af lasten och invänta högvatten. Någon vidare olägenhet hade vi visserligen icke at detta tillbud, men vi hade dock under ut- och inlastningen af våra effekter fått dessa så i oordning, att vi nödgades åter kasta ankar i den närbelägna hamnen, som först lemnades den 29:de för en utflykt till Dickson-bay och »Kolonien» eller »Svenska lu- set» vid Sauriehook. Detta hus har blifvit uppbygdt af ett svenskt bolag, som bildats för att tillgodotaga åtskilliga härstädes förekommande fosfatförande lager, hvilka först upptäcktes af mig under den svenska expeditionen till Spetsbergen 1864 och sedermera på bekostnad af åtskilliga i saken intresserade affärsmän närmare adersöktes år -1870-taf VA. (G:s NArsorkstiuochsEL WILANDER:") Dessa undersökningar visade, att man i den alpina triasforma- !) Rörande denna resa har d:r NATHORST meddelat följande data: »Vi afseglade d. 4:de juli 1870 från Tromsö, anlände den 5:te på e. m. till Skorö, lade till vid Beeren-Eiland den 12:te. Anlände till Belsound natten mellan 16 och I7:de och lågo der för motvind till den 22:dra, då "vi seglade till Kap Staratschin, hvarest vi för storm måste ligga till den 24:de, då vi ankrade utanför Sauriehook. I land till 25:te på qväl- len, då fartyget till följd af storm mot land, måste lyfta ankar och kryssa till Adventbay. Derifrån rodde vi, sedan vinden saktat, natten mellan 29 och 30:de mot Rendalen, men drefvos in i Nordfjorden mot Dickson-bay och kunde derför först den 5:tc augusti slå läger vid Kap Thordsen (tältelfven). Der stannade vi till den 17:de, då vi hämtade far- tyget, som låg i Skansviken. Efter ett kort besök i Klaas Billen-bay återvände vi till Kap Thordsen och lastade fartyget etce., hvilket slutade den 22:dra. då vi tänkte åter begifva oss till Klaas Billen-bay, men måste för motvind vända om och å nyo kasta ankar. Den 23:dje rodde vi öfver till Gipshook och funno der stenkolsväxterna. Den 26:te anlände vi till Greenharbour och sökte förgäfves derimellan och Kap Staratschin efter det tertiära växtförande lagret. Den 27:de seglade vi hemåt: utkomna ur fjor- den fingo vi motvind och drefvos af vind och ström norr ut, så att vi måste vända och ånyo kasta ankar vid Kap Staratschin den 28:de. Den 29:de reste vi med Halvorsen till Rysselfven och rodde till Kolbay för att taga Betula nana, hvarifrån vi på qvällen, då vinden blef gynsam. styrde hemåt. Drefs af storm sydvest om Lofodden och anlände till Tromsö den 8:de september.» > 10 NORDENSKIÖLD, POLAREX”EDITIONEN 1872—73. tion, som förekommer på Spetsbergen, träffar en följd af lager, som äro utomordentligt rika på fosfater, hvilka dels förekomma som större koprolitbollar eller som små runda koprolitkorn, in- blandade i en svart lerskiffer, dels bilda egna lager bestående af bituminösa koprolitkorn, sammanbundna af kolsyrad kalk. Halten af fosforsyra i dessa senare lager uppgår till 23—24 «, motsvarande 50—53 2 trebasisk fosforsyrad kalk. Om stenen ef- ter upphettning vid en temperatur tillräckligt stark att utdrifva kolsyran från kalken, men ej så stark att hela massan blir död- bränd, får ligga en tid i fuktig luft eller vatten, så faller den fullständigt sönder till en blandning af stoftfint kalkhydrat och små runda jämnstora koprolitkorn, som lätt genom slamning skiljas från kalkhydratet och sedermera bilda ett särdeles vackert fosfatpreparat, snarlikt roffrö eller frö af någon gräsart. Detta preparat är naturligtvis vida rikare på fosforsyra än den ur- sprungliga stenen och skulle helt säkert, om det kunde anskaf- fas i större skala, blifva ett mycket begärligt gödningsämne för landtbrukarne. För att bearbeta dessa lager bildades i Sverge ett bolag, hvars grundregler faststäldes af Kongl. Maj:t d. 9:de febr. 1872. Bolaget uppsände under sommaren 1872 2:ne fartyg jämte en mängd manskap till Isfjorden, uppförde derstädes ett hus på Kap ”Thordsen, bygde en liten spårväg. från huset till stranden, men öfvergaf sedermera företaget. D:r ÖBERG, förut deltagare 1 1870 års expedition till Grönland, medföljde bolagets expedition såsom geolog och hemförde ganska vackra paleontologiska sam- lingar, 1 synnerhet från triaslagren på Kap Thordsen och jura- lagren på Kap Boheman. Isfjorden grenar sig, såsom kartan visar, 1 2:ne, utaf 1864 och 1868 års svenska expeditioner kartlagda armar, af hvilka den längst mot norr gående af oss benämts Dickson-bay. Denna arm blir i följd af sin smala och grunda mynning först ganska sent isfri, och inloppet är dess utom delvis spärradt af långt utskjutande undervattensgrund, till följd hvaraf inseglingen är förenad med stora svårigheter, som i allmänhet tyckas hafva afskräckt fångstfartyg att besöka denna del af fjorden. Ej heller hade någon af de föregående svenska expeditionerna hittills haft tillfälle dertill. En lucka förefans derför här i vår kännedom om Isfjordens geologi, hvilken jag ej ville försumma att, då ullfälle dertill erbjöd sig, fylla. Sedan vi tagit kännedom om arbetena vid »Kolonien» och i dess granskap gjort åtskilliga ut- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 11 flykter, bland hvilka jag vill nämna ett misslyckadt försök att afhämta det hvalben, som redan af 1864 års expedition träffades långt uppe i Rendalen, beordrade jag Polhem att försöka trängs: in i den ifrågavarande fjorden. Jag säger försöka, ty fullt vissa voro vi icke att mynningen var passerbar med fartyg. Under ständiga lodningar och åtskilliga bugter för undvikande af ban- karna i fjordens mynning passerade vi lyckligen sundet vid Kap Wijk. Längre fram blef fjorden åter djupare för att, såsom fal- let är med en mängd fjordar på Spetsbergen, närmare bottnen blifva så grund, att ej ens en båt kan ro fram. Bifogade träsnitt visar en genomskärning af en dylik fjord. Mynningen. Bottnen af fjorden. 1. Genomskärning af en fjord på Spetsbergen. A. Sandgrund, eller, såsom t. ex. i Belsound, holme i fjor- dens mynning. B. Midten af fjorden, ofta betydligt djup. &C. Vidsträckt sankt, af jökelelfvar genomskuret lågland. OD. Lem- ningar af den isbrä, som urhålkat fjorden, men som numera icke ens når hafvet. För kanske icke så synnerligen lång tid tillbaka har denna isbrä haft den begränsning, som den pric- kade linien Z. anger, och för än längre tid sedan har den, så- som den prickade linien F. anger, fylt hela fjorden. Exempel på fjordar der isbräen slutar som vid D. har man t. ex. vid v. Mijen-bay i Belsound, Dickson-bay, Ekman-bay, vestra armen af' Wijde-bay, m. fl. st. Fjordar, der man i bottnen finner en tvärbrant isstupa såsom J., möta oss i St. John-bay, Kings-bay, Magdalena-bay, Foul-bay, östra armen af Wijde-bay, Lady Franklin-bay, m. m., och slutligen har man öfver allt på Spetsbergens kuster exempel på jöklar, som mynna vid sjelfva landets ytterkant, och som helt säkert, om de draga sig tillbaka, komma att lemna först en fjord med en tvärbrant isvägg 1 bottnen (såsom .), hvilken sedermera då isen dragit sig än längre tillbaka, förvandlas till en fjord, som afslutar med ett lågland. På några ställen af Spetsbergen, t. ex. i Storfjorden och Wahlenberg-bay, träffar man i bottnen af fjorden väldiga moränbildningar, såsom figur 2 utvisar. 12 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. 3. Axels isbrä i Belsound 1864. Här bryter isbräen åter fram, fyller fjorden med is, ren- sar och vidgar den, för att åter efter några seklers eller år- tusendens lopp draga sig tillbaka. Att för öfrigt några mycket långa tidsperioder ingalunda behöfvas för att åstadkomma mycket stora förändringar i DESS utbredning, skall jag framdeles visa. Öfver Hbfvid taget visa de geologiska förhållandena på Spets- bergen, t. ex. rikedomen på miocena växtförsteningar och brist på saltvattensförsteningar från denna period, att större delen af här- varande fjordar, åtminstone Belsound, Isfjorden och Kings-bay. blifvit bildade efter miocentiden, sannolikt, såsom mytiluslagren i Isfjorden antyda, efter början af den europeiska istiden. I geologiskt hänseende erbjuder för öfrigt Dickson-bay icke samma omväxling som andra delar af Iafjördent I mynningen träffar man ytterst petrifikatrika lager, tillhörande bergkalkforma- tionen, hvilka på Kap Thordsen öfverlagras af trias- och jura- lager och i sin tur öfverlagra de röda öd gröna skiffrar, hvilka nästan uteslutande upptaga de vackra berg, som bekransa den egentliga Dickson-bay. Dessa röda skiffrar söndergrusas lätt, till följd hvaraf vattnet i bäckarna och äfven långt ut i hafvet har en rödgul färg. Försteningar i hithörande lager äro mycket sällsynta och utgöras uteslutande af fiskfjäll jämte några sötvat- tenskrustaceer. De träffades först af MALMGREN i Liefdebay under 1868 års expedition, sedermera i större mängd af NATHORST och WILANDER under deras resa till Isfjorden år 1870. Låglanden och bergsluttningarna vid Isfjordens stränder voro för ganska kort tid sedan ytterst rika på renhjordar, och oaktadt den skoningslösa jagt, som anstälts under de senaste BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 2. N:o 18. 13 100 åren, först af ryssar, sedan af norrmän, träffar man ännu dessa djur härstädes ganska rikligt. Äfven under vår vistelse i Dickson-bay sågo vi en mängd renar. De voro dock så skygga, att de ej släppte våra kanske något ovana jägare inom skotthåll. Derimot fångades af besättningen på ångbåten Mimer, som var förhyrd för Isfjordsbolagets räkning, en fjorårs-renkalf lefvande, då den genom simning sökte rädda sig undan en jägares förföl- jelse. Det händer ganska ofta, att Spetsbergsrenen, då den för- följes, ger sig ut till sjös, förmodligen emedan den i detta element är snabbare än dess hufvudfiende björnen, hvilken oak- tadt sina halft amfibiska lefnadsvanor, dock rör sig så lång- samt i vattnet, att den lätt uppnås genom rodd. Att ro fatt en ren är ett ganska drygt arbete, och oaktadt det denna gång en- dast gälde ett årsgammalt djur, var det endast med knapp nöd, som en från fartyget utsänd, med 2:ne roddare bemannad fängst- båt kunde fånga detsamma. Strax efter fångsten var renkalfven trött och uppskrämd, men snart blef den fullkomligt tam och men- niskovänlig. Den blef sänd som present till polarexpeditionernas gynnare, grosshandlaren OSKAR DICKSON i Göteborg. För öfrigt skjutas ännu i dag af fångstmännen i Isfjorden flera hundra, kanske tusen renar om året. Hufvudfångsten utgöres dock sedan några få år tillbaka af hvitfisken, Delphinapterus leucas. Förut jagades detta a. vackra, späckrika djur af hvalrossfångarne, ehuru utan någon syn- nerlig framgång, enär den var svår att döda med kula och till följd af sin lösa hud ej kunde fångas med vanlig harpun. Den fick derför gå tämligen ostörd, och stora hjordar af detta vackra hafsdjur voro för några få år sedan mycket allmänna i de flesta af Spetsbergens fjordar. Detta har lockat åtskilliga företagsamma norrmän att till deras fångande utrusta egna fartyg, hvilka föra med sig en ofantlig not, som utlägges längs med stranden, van- ligen i granskapet af en elf, t. ex. vid Kolfjället, Kap Lyell och Scott glacier i Belsound, vester om Sandstenskammen, vid Kap Heer, Rysselfven mellan Greenharbour och Kolbay, strax vester om mynningen af Adventbay, mynningen af Dickson- bay m. fl. ställen i Isfjorden. Då hvitfiskstimmet simmar fram utmed stranden, löper det in i notens bugt, hvarpå notens öppna sida tilldrages och de instängda hvitfiskarna dödas med lans. Man kan på detta sätt i ett enda notvarp få den lilla fångstskutan fullastad, men det händer äfven, att flera månader förgå, utan att man ser en enda fisk. Det dödade djuret uppdrages på land, I 14 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEITIONEN 1872-73. flås och späckas, hvarpå kroppen lemnas qvär på stranden i granskapet af det tält, der fångstmännen slagit upp sin bostad. Detta kan ske utan någon olägenhet och utan att någon stank sprides i trakten, emedan dessa ömsom för solvärme, ömsom för fukt och väta utsatta döda djurkroppar ej förruttna i dessa trakter. Sommaren 1873 kom till och med en särskild ångbåt upp till Isfjorden för att insamla ben m. m. för en guanofabrik i norra Norge, och bland annat intog han som last öfver hundra, sommaren 1872 dödade, på stranden liggande, ännu all- deles köttiga, men icke förruttnade hvitfiskkroppar. Ett krafti- gare bevis derpå, att någon förruttnelse i egentlig mening ej försiggår på Spetsbergen, kan man väl knappast begära. Utan tvifvel står denna brist på fermentämnen i luften i det närmaste sammanhang med traktens lyckliga sanitära förhållanden, hvilkas beskaffenhet närmare framgår af följande, 1 beskrifningen på 1864 års resa intagna skildring: »Man förkyler sig sällan på Spetsbergen, ehuru man der nä- stan dagligen är utsatt för temperaturväxlingar, hvilka i sydli- gare klimat förr eller senare skulle medföra ganska betänkliga följder; och man kan trygt påstå, att ett sundare, för kroppens välbefinnande mer gynsamt sommarklimat än Spetsbergens knappast torde finnas på jordytan. Under de trenne somrar, de svenska expeditionerna besökt dessa trakter, har intet enda fall af katarr, diarré, frossa, feber eller någon annan sjukdom inträffat om bord på expeditionens fartyg. Vi stodo dess utom i nära be- röring med nästan samtlige Spetsbergsskeppare och tillbragte mången stund med dem i samspråk om dagens stora frågor. hvilka naturligtvis ej kunde röra sig kring Polens, Preussens eller Mexikos angelägenheter. Vår verld var mera inskränkt, dess invånares antal mer fäåtaligt; äfven obetydligare tilldra- gelser, t. ex. ett mindre olycksfall, utgjorde derför en för våra förhållanden anmärkningsvärd och behörigen kommenterad hän- delse. Då vi aldrig hörde en sjukdom omtalas, så kan det der- för anses såsom ett bevis derpå, att under de tre somrar, som vi vistades på Spetsbergen, ingen enda af de två till tre hundra man, som sysselsatte sig med spetsbergsfängsten, varit angripen af någon allvarligare sjukdom. Härtill kommer, att under hela den tid, som norska Spetsbergsfångsten varat, d. v. s. un- der en tidrymd af omkring 40 år, intet enda af sjukdom förorsakat dödsfall egt rum under sommarexpeditionerna; och dock har under denna tid större delen af fångstmännen ofta BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 15 plötsligen utbytt den tidtals kalla, tidtals nästan outhärdligt starkt upphettade kajutan mot en vistelse under flera dygns tid i fria luften, utan skydd af tält eller ytterplagg; de flesta at dem hafva någon gång, efter ett ofrivilligt iskallt bad, låtit de våta kläderna torka på kroppen; för alla hafva torra strumpor och fotplagg utgjort en sällsynt lyx. Orsaken till detta, i hygie- niskt hänseende så exempellöst gynsamma förhållande tro vi att man bör söka i bristen på smittämnen i luften. De otaliga, knappast för det skarpaste mikroskop skönjbara fröpartiklar, som i sydligare länder fylla luftkretsen, minska dess klarhet och, efter hvad man trott, utgöra orsaken till de i jordländernas pa- radis härjande epidemierna, saknas här helt och hållet. Åfven då ett hastigt temperaturombyte inom menniskokroppen beredt jordmonen för febern, kan den derför i dessa trakter af brist på frö ej uppstå och utbilda sig, och det skulle derför ej förvåna oss, om i en framtid mången sjukling skulle från södern sändas upp till den höga norden för att vinna ny hälsa och nya kraf: ter.» Ytterligare upplysningar om hithörande förhållanden lem- nas i följande arbeten: C. Nyström, Om den sista (1868 års) svenska Spetsbergsexpeditions utrustning och hygien. Upsala Läkareförenings Förhandl. B. VI. s. 419 och förruttnelse-processerna på Spetsbergen. Sammastädes B. IV. s. 551—571, och AXEL ENVALL, Rapport öfver hygien och sjukvården under den svenska polarexpeditionen 1872— 1873. Svenska Läkaresällskapets Handlingar för 1873. Den 31:sta juli lemnade vi Dickson-bay, ångande först till Adventbay, sedan till Grenharbour, der vi ankrade d. 2:dra au- gusti: Jag gjorde genast en utflykt till det i geologiskt hänseende så märkvärdiga Kap Staratschin för att ytterligare insamla af de 439, Om jäsnings- tertiära växter, som under våra föregående expeditioner träffats på detta ställe !). De för mig så välbekanta taxodiumlagren återfann jag visserligen, men så söndergrusade och bortsköljda, 1) Se härom: HEER, Flora fossilis Arctica. Zirich 1868. Fossile Hölzer aus den arktisehen Zone, von D:r OC. CRAMER. De i detta arbete beskrifna fossila träd-arter (Pinites latiporosus, pacuriporosus och cavernosus, Tafl. XX XII. fig. 3. 4, XL—XLII), träffades af mig 1858 i ett tunt lager af groft konglomerat just i granskapet af det ställe, der sedermera under 1865 års expedition de växtlemningar insamlades, som finnas beskrifna i: HeEErR, Die Miocene Flora von Spitsbergen. Vet.-Akad. Handl. 1869. (De i denna afhandling s. 79 uppräknade molluskerna träffades 1858 till- sammans med de fossila trästyckena i ofvannämda konglomeratlager.) 16 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—7173, att man endast med svårighet kunde träffa några spår af de vackra växtlemningar, som vi förut hemfört från detta ställe, och någon ny skörd, värd att tala om, kunde derför icke gö- ras, med mindre betydliga jordrymningar blefvo verkstälda. I stället träffade jag, öster om den vid yttersta delen af udden utskjutande sandstenskammen, ett lager af svartgrå, sandblandad skiffer med ”försteningar af växter, hvilka genast vid första ögon- kastet visade sig vara betydligt skilda från de miocenväxter som förut träffats i granskapet. Likheten med växterna från Kome 1 Grönland ledde mig till det antagandet, att äfven dessa blifvit aflagrade under kritperioden, ett antagande, som en ut- förlig undersökning af HEER sedermera bekräftat. Vid sjelfva ankarplatsen i Greenharbour skjuter äfven en likartad sandsten som vid ”Sandstenskammen” eller, som fångstmännen kalla stället, ”Fästningen” fram ur de lösare bergarterna. Den petro- grafiska likheten mellan dessa båda sandstenar ledde mig till den förmodan, att kritväxter äfven skulle förekomma vid denna senare lokal. och vid närmare efterletande träffade jag verkligen äfven här några växtlemningar tillhörande detta tid- skifte. Dessa ställen besöktes åter af mig sommaren 1873. och för att ej i en senare del af min berättelse behöfva åter- komma till ett förut afhandladt ämne, skall jag till redogö- relsen för denna senare del af resan uppskjuta den utförligare skildringen af expeditionens geologiska arbeten i dessa trakter. Yttersta delen af Kap Staratschin bildas af en större, långt i hafvet utskjutande klippa, som med åtskilliga böjningar fort- sätter öfver land, lik en kolossal konstgjord vall. Dess yt- tersida är fullsatt med rostbruna, runda urgröpningar af en till två decimeters genomskärning, tydligen uppkomna genom vitt- ring, men snarlika "märken efter kanonkulor. Stället har der- för äfven af fångstmännen erhållit namnet ”Fästningen”. En graf och lemningarna af en liten stuga gifva till känna, att det i forna dagar "valts till vinterstation, förmodligen af ryssar, hvilka här öfvervintrat för ren- och räffångst. En sägen går till och med, att spetsbergseremiten STARATSCHIN på detta pittoreska ställe haft sin bostad och funnit sin graf, med anledning hvaraf jag efter honom benämt” den i geologiskt hänseende så intres- santa landsträckan vester om Greenharbour. Ett stycke vester om fästningen finnes en ypperlig, men för N.V. vindar öppen ankarörund och, till följd af en derstädes -mynnånde elf, god lägenhet till hvitfiskfångst. Med anledning häraf hafva några BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 17 hvitfiskfångare under de senare åren här uppslagit sina tält. Åfven lax förekommer vid mynningen af denna elf i ej obe- tydlig mängd. Oster om Fästningen finnes en af Spetsbergens yppersta ankarplatser vid utloppet af en elf, på vestkusten af Greenharbour, ett stycke innanför fjordens mynning. Derimot har i åtskilliga nyare kartor ett misståg insmugit sig, då en ankarsättning angifves strax öster om Sandstenskammen. Här är hafvet tvärt om alldeles orent. Den 4:de augusti lemnade vi Isfjorden, efter att på Miäst- ningen hafva i en varde nedlagt post och ett par kistor med de nyss insamlade växtförsteningarna från kritformationen. Dessa skulle afhämtas af ångbåten Mimer, som af isfjordsbolaget återsändes till Norge för upptransport af 2:ne hästar och diverse materiel. Växtförsteningarna blefvo sedan direkte afsända till professor OswaALp HEER i Zurich, som innan vår återkomst, hösten 1873, hade till akademiens handl. inlemnat en af taflor åtföljd beskrifning öfver dem. !) Den 5:te augusti ångade vi genom Forelandsundet och ankommo, efter att den 6:te under några timmar hafva nödgats lägga bi för storm, den 7:de om morgonen till Norskön. För att kunna jämföra de längdbestämningar, som vi blefve i tillfälle att göra under denna expedition, med SABINES, stego vi 1 land och togo några solhöjder vid dennes ”observatorium”, utmärkt genom en ringmur på stranden af inre Norskön. Dess läge är enligt SABINE: Bredd. = 19" 49 58”, Tänsd = LR A00306 (0' 46” 42') ost fr. Greenw. Till följd af 2:ne i öfra delen af Forelandsundet belägna sandgrund, hvilka skjuta ut från. båda stränderna och dad lemna en smal för fartyg farbar ränna mellan sig, är Fore- landsundet svårt att passera med segelfartyg, åtminstone om vinden är ogynsam. Chefen å briggen Gladan hade = der- för föredragit den för öfrigt ej synnerligen stora omvägen rundt om ön. Den 8:de augusti sågo vi under tämligen tjock Ju Gla- dan segla förbi vår Ankacplates ställande kursen norr ut. Vi lättade genast ankar och upphunno med ångans hjelp snart vår Fäade kamrat. Emedan vinden samtidigt mojnade af, togo vi Gladan på släp och ångade vidare i riktning mot Parryön. 1!) OSWALD HEER, Die Kreideflora der Aretisc hen Zone, gegrindet auf die von den Schwedischen Expeditionen von 1870 und 1872 in Grönland und Spitz- bergen gesammelten Pflanzen. Vet. Akad. Handl. XII. N:o 6. Stockholm 1874. 18 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Redan ett stycke utanför Norsköarna mötte vi dock spridda isstycken, som snart blefvo allt tätare och tätare, så att vi slutligen icke kunde komma vidare. Vi förtöjde derför far- tyger vid ett större isflak för anställande af lodningar, smärre utflykter på isstyckena o. s. v. Härunder kom jag tillfälligt- vis att göra ett fynd, hvilket till fullo bekräftar äldre af mig i Sverge gjorda iakttagelser, som, oaktadt de endast gälla oor- ganiska, mikroskopiskt små partiklar, dock torde komma att 1 mer än ett hänseende blifva af ganska stor och genomgripande betydelse för läran om vårt jord- klot. . Vid granskning af det snölager, med hvil- ket drifisfälten voro betäckta, fann jag nämligen detta tätt beströdt med små svarta partiklar, dels utbredda på snöns yta, dels insprängda i ett några tum djupare beläget, till en kornig ismassa för- vandladt snölager, eller spridda på bottnen af små, vertikala, cylindriska hål, af hvilka snöns yta öfver allt var genomdragen. Vid insamlingen var detta stoft nästan svart, men blef efter torkning grått. Det innehöll magnetiska partiklar i riklig mängd, hvilka rifna i agqgatmortel gåfvo gråa me- vängd, Ihvi | gatmortel gåfvro gråa me RER iuttror. som. ur kon 2439 $97, "älde me is) ning af snöytan tallflittror, som-wur kopparvitriol utfälde metallisk AO ee koppar. Samma undersökning upprepades den B0SN- Trea 2:dra september, då vi, likaledes hindrade af storleken). is, nödgades förtöja fartyget vid 80” Lat. och 15” Long. ost från Greenwich. Ytan af isfältet bestod nu öfverst af ett 50 m.m. tjockt lager af lös, nyfallen snö (1), derpå vidtog ett S m.m. tjockt lager af tillhårdnad gammal snö (2), derpå ett 30 m.m. tjockt lageraf snö omvandlad till en kristallinisk kornig massa (3), sedermera tillhårdnad snö (4). Lagret 3 var fullt med små svarta korn, som vid torkning blefvo gråa, och bland hvilka funnos talrika med magnet utdragbara partiklar, hvilka, liksom de nyss beskrifna, i agatmortel gåfvo gråa metallflittror, som ur koppar- vitriol utfälde metallisk koppar. Mängden af de på dessa stäl- len i snön inblandade magnetiska partiklarna torde kunna upp- SRASCASK TU ÖN] milligram på qvadratmetern. Jag blef här i tillfälle att insamla så mycket af det ifra- gavarande ämnet, att jag vid hemkomsten kunde med några få milligram af detsamma anställa följande qvalitativa prof: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 10 Ämnet behandlades med saltsyra, hvarvid en del blef olöst. Det lösta oxiderades fullkomligt med rykande salpetersyra och försattes med ammoniak i öfverskott, hvarvid jernoxidhydrat m. m. utföll. Filtratet försattes med en droppe vätesvafladt svafvelammonium, hvarvid vätskan antog en brun färg och efter 24 timmar afsatte en ringa svart fällning, som för blås- rör med borax gaf ett vackert koboltfärgadt glas. Då ammoniak- fällningen åter löstes och försattes med molybdenvätska, erhölls en tydlig reaktion på fosforsyra. Ämnet innehöll således, utom metalliskt jern, fosfor, kobolt och sannolikt äfven nickel. Det, som ej löstes i syror, bestod af ett fint, kantigt, ofärgadt grus, bland hvilket ett eller annat fragment af diatomacéer kunde urskiljas: Detta på polarisen norr om Spetsbergen insamlade stoft hade mycken likhet med det märkvärdiga stoft (kryokonit), som jag 1870 fann i ej obetydliga qvantiteter ganska jämt utbredt öfver Grönlands inlandsis, så väl vid dess bräm som på ett afstånd af 30 engelska mil från kusten och på en höjd af omkring 700 meter öfver hafvet!). Sannolikt hafva dessa stoft, åtminstone hvad de i dem ingående metalliska partiklarna be- träffar, ett gemensamt ursprung. Dessa iakttagelser jämte likartade, som blifvit anstälda i Sverge och Finland, och för hvilka närmare redogöres i 'en särskild, i öfversigten af Akademiens Förhandlingar intagen afhandling?), visa, att ringa qvantiteter af ett kosmiskt stoft, in- nehållande metalliskt jern, kobolt, nickel, fosforsyra och ett kollikt, organiskt ämne, med nederbörden nedfaller till jord- ytan. Så ringa och obetydlig mängden af detta ämne än är i förhållande till den samtidigt nedfallna snön eller vattnet, torde det dock spela en vigtig rol i naturens hushållning, t. ex. för att med sin fosforsyrehalt återge den af upprepade skör- dar utarmade jorden dess bördighet. Af stor vigt torde denna iakttagelse äfven vara för teorien om stjernfallen, norrskenen, solröken, m. m. Det torde äfven förtjena att undersökas, om man ej i ett dylikt fenomen bör söka förklaringen tilk den i !) A. E. NORDENSKIÖLD, Redogörelse för en expedition till Grönland. Öfversigt af Vet. Akad. Förhandl. 1870, N:o 10. Öfversatt i Geolog. Ma- gaz. XX. 1872. 2) A. BE. NORDENSKIÖLD. Om kosmiskt stoft som med nederbörden faller till. jordytan. Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. Jan. 1873, N:o 1. Öfver- satt i Pogg. Ann. 1874, m. fl. st. € 20 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. meteoriterna så ymnigt förekommande magnesians rikliga upp- trädande i vissa bestämda geologiska horisonter, och om ej en visserligen ringa, men dock oupphörligt försiggående tillök- ning af jordens massa måste betinga mycket väsentliga för- ändringar i de nu gällande geologiska teorierna, hvilka gå ut från det antagandet, att jordklotet, sedan växters och djurs första uppträdande, varit i qvantitativt hänseende i det när- maste oförändradt, att de geologiska förändringarna alltid be- rott på förändring 1 massans fördelning på jordytan, aldrig på tillkomsten utifrån af nytt byggnadsmateriel till vårt jord- klot. Det var tydligen omöjligt att genom isen framtränga till Parryön. I stället försökte vi att nå Liefdebay, för att derifrån passa på ett lägligt tillfälle att framtränga till vår egentliga bestämmelseort. Efter en mängd, med åtskilliga äfventyr förenade zigzagfärder, under hvilka våra fartyg ofta nog fingo sig allvarliga famntag af isen, måste vi äfven afstå härifrån och återvända till vår utgångspunkt Fairhaven, hvilken, oaktadt sitt läge strax söder om 80”, alltid om sommaren och kanske till och med största delen af året är isfri. Under kryssningen bland isen träffade vi en på jagt stadd fångstbåt, hvars besättning tillhörde ett fartyg, som för 3:ne veckor sedan blifvit af is instängdt i Liefdebay. Sedan dess hade de hållit daglig utkik på isen och alltid funnit hafvet norr ut fullkomligt isbetäckt. Om aftonen d. 9:de augusti föll vårt ankar å nyo på samma plats, som vi med så stora förhoppningar lemnat föregående dags morgon. Detta ställe är på kartorna betecknadt med namnet Fairhaven och bildar en af de många, tidigt isfria ham- nar eller rättare ankarplatser, som träffas vid Spetsbergens N.V. hörn. I forna dagar utgjorde stället en samlingsplats för talrika hvalfångare, som vid dess stränder hade tranbränneri- anlägg, af hvilka grundmurarna ännu ferestädes stå qvar. Någon egentlig hamn finnes här icke, utan ankarplatsen utgöres af ett mellan Norsköarna och fasta landet beläget sund, rent mot norr, men utan något vindskydd, söder ut derimot så fullt af granitgrund, att ankarplatsen svårligen kan anlöpas denna väg. I början ankrade fartyget ett stycke utanför inre Norsk- öns sydspets, hvarest dock något skydd för nordliga vindar ej förefans och dessutom en stark, med ebben växlande ström var rådande. Sedermera flyttades derför Polhem till en liten BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18: 21 midt imot inre Norskön belägen bugt, omgifven af höga gneis- och granitberg, hvars botten såsom vanligt upptages af ett tvärbrant glacierbräm, utvisande att denna bugt blifvit på samma sätt urhålkad ur de omgifvande gneisklipporna som de stora fjordarna. Här låg fartyget väl skyddadt för vind och ström, på lagom djup samt god ankargrund, och stället skulle derför ut- göra en ypperlig hamn, t. ex. för fartyg, som önskade öf- vervintra i dessa trakter för att passa på ett gynsamt tillfälle att till sjös tränga vidare norr ut, om ej sjelfva bugtens myn- ning vore stängd af ett sandgrund, som endast med stor försigtighet kan passeras äfven af ett så föga djupgående far- tyg som Polhem. , Lika så intressanta och omväxlande som Spetsbergen äro i geologiskt hänseende, lika så fattig är denna ögrupp på vackra och väl utbildade mineralier. Ett undantag i detta hänseende bildar dock poranitgneisregionen å Spetsbergens N.V. del. 2 2 2 och det kan kanske med anledning deraf vara på sin plats att här lemna en Förteckning öfver de på Spetsbergen och PBeeren-FEiland funna mineralier: Grafpit. I ringa mängd insprängd dels i gneis, dels som små kristallfjäll jämte kondrodit och spinell i urkalk (Cloven- cliff). > Jern. Stoftformigt, af kosmiskt ursprung. Iakttaget bland snön på polarisen. Silfver. Uppgifves vara funnet gediget på Beeren-Eiland!). Arsenikkis. I ringa mängd, dels i urbergen, dels i de miocena och postmiocena lagren i Isfjorden. Blyglans. Som en obetydlig sprickfyllnad i en diorit-(?) artad bergart på holmen i Recherchebay. På Beeren-Eiland, jämte zinkblende och witherit bland stenröse mellan Sydham- nen och Fogelberget. 1) Jag trodde förr att denna uppgift berodde på en förväxling med Björnön i Hvita hafvet, men 1868 funno d:r NAUCKHOFF och jag under en ut- färd på Beeren-Eiland, från Sydhamnen öfver land mot Fogelberget, lösa, dock tydligen ej långt transporterade, utan från bergväggen nedrasade stycken, innehållande blyglans, zinkblende, witherit m. fl. mineralier, hvilka pläga åtfölja silfvermalmgångar. Detta tyckes bestyrka äldre berättelser om silfverfynd på denna ö. 22 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872-73. Zinkblende. Jämte blyglans m. m. på Beeren-Eiland (se ofvanföre). Ej kristalliserad, men någon gång af en vacker ljus- gul färg. Pyrit. I ringa mängd här och der så väl i urformationen som i de sedimentära lagren. I de lager,som förde fossilt trä vid Kap Staratschin, träffade jag, 1858, små af vatten rundade flintstycken, hvilka innehöllo, ett stycke från den genom rull- ning uppkomna ytan, ett lager med pyrit. Då dessa bollar tydligen äro klappur (pebbles), ej mandelstensbildningar, så kan pyritens förekomst som ett med ytan parallelt lager i dem endast förklaras genom antagandet, att en omsättning och infiltration i den färdigbildade bolla egt rum. Markasit. Jämte pyrit i ringa mängd i de sedimentära lagren. Magnetkis. I rimga mängd i urformationens bergarter. Kopparkis. Åfvenledes i urformationen, 1 ringa mängd. Pyrolusit. "Träffades i ringa mängd af BLOMSTRAND vid Heklahook. Qvarts. Allmän, dels som kristaller (ofta vridna) på gån- gar 1 urformationen, t.'ex. vid Kap Hansteen, dels som bestånds- del 1 urformationens bergarter, dels som egna lager af ofant- lig mäktighet, i synnerhet i bergkalkformationen, eller som bollar insprängda i de sedimentära lagren. Is. I riklig mängd. Vackert kristalliserad, i stora tunna taflor- på sidorna af isblocken på polarisen; i tjocka sexsidiga taflor bildande ett eget lager på inlandsisen, några fot under ytan. Hämatit. I ringa mängd i urformationens skifferlager. Titanhaltig, som beståndsdel i diabas. Brucit. Kalkstenen på Clovencliff innehåller någon gång punkter af ett hvitt talkjordshydrat, som i luften utvittrar lät tare än den kolsyrade kalken Limnit. 1 ringa mängd och illa utbildad i de sedimen- tära lagren. Spinell. Små, vackra, violetta kristaller, insprängda med kon- drodit i kalk vid Clovencliff m. fl. ställen inom urformationen. Magnetit. I ringa mängd, som illa utbildade kristaller in- sprängda 1 urformationens bergarter. Wollastonit. Flerestädes (t. ex. vid Amsterdamön och Magdalenahook) på gränsen mellan urkalken och de omgifvande BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL: BAND, 26 N:O 18. 23 bergarterna. Vackra orofkristalliniska massor tillsammans med idokras, kalkgramnat, augit, apatit, m. m. Augit. Illa utbildade kristaller i urkalklagren vid Amster- damön, m. m. Som en beståndsdel i en del af Spetsbergens plutoniska bergarter. Hypersthenit och Diallag? Som en beståndsdel 1 en del af Spetsbergens plutoniska bergarter (?). Hornblende. Kvristalliniska korn och körtlar på grinsen mellan urkalklagren och omgifvande silikatbergarter. Som horn- blendesten, bildande hufvudmassan af bergen, i synnerhet sö- der om Mosselbay. Antofyllit? Insprängd i graniten på norra sidan af inre Norskön. Kondroilit. - Insprängd i urkalken, i synnerhet på Cloven- cliff. Ganska vacker, fullkomligt lik kondroditen från Pargas och Lojo. Olivin. I ringa mängd insprängd i diabasen. Oftast blott mikroskopiskt inblandad. Cyanit. I ringa mängd insprängd i glimmerskifter. Lös sten från Extremehook. Granat. Vanlig almandin, föga väl utbildad, insprängd 1 slimmerskifter, t. ex. vid Parryön, Norsköarna m. m.; melanit som en sällsynthet på lossnor i diabasen vid Fosters öar. Kalkgranat på urkalklagren, i synnerhet vid Amsterdamön. Idokras. Ganska rikligt, på sidan om urkalklagren vid Am- sterdamön, Magdalenahook m. fl. ställen. Epidot. Oansenliga sprickfyllnader i gramitregionen. Orthit? Ringa spår insprängda i granit (BLOMSTRAND) från trakten af Norskön. Pegmåtitgångarna på Sjuöarna och Ca- stréns öar innehålla ej orthit. Skapoltit. Ila utbildad, på sidan om urkalklagren vid Am- terdamönt mn. ti ställen. Insprångde kornig kalk i kalkklip- porna vid vestra mynningen af Treurenberg-bay. Cordierit. I små korn, insprängda i oranit. Amsterdamön. Turmalin. Vackra, i pegmatitgångar insprängda kristaller vid Nordkap, Castréns ö, Parryön. Ortoklas och Oligoklas. Såsom beståndsdelar i graniten, gneisen m. fl" af urformationens bergarter. På gångar af pegmatit på Sjuöarna, Nordkap, m. fl. ställen. 24 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Labrador. Ymnigt, men aldrig vackert utbildad, som be- ståndsdel i diabas. ; Anortit. (Amfodelit.) I ringa mängd insprängd i kornig kalk. Danskön, Amsterdamön m. fl. ställen. Titanit. Hartsbruna och gula kristaller jämte augit, ido- kras, kalkgranat, m. m., på sidorna af det korniga kalkstens- lagren vid Nordvestspetsbergen. Enligt BLoMstRAND tillsam- mans med ortit, inbäddad i hvit felsspat, omedelbart intill kalklagren å fasta landet vid Norskösundet. Serpentin. Obetydliga i kalk insprängda körtlar på Hvit- holmen i sundet mellan Norskön och fasta landet. Som små runda, med hvarandra delvis sammanhängande korn insprängda i kalk, flerestädes inom Nordvestspetsbergens granitregion. Denna bildning liknar så fullständigt eozoon-marmorn från Kanada och Kolmård-marmorn, att jag icke kan tveka att anse dem för alldeles likartade, sannolikt äfven liktidiga bildningar. Om derför eozoon verkligen är af organiskt ursprung, hvil- ket dock hvarje mineralog torde anse föga sannolikt, så före- kommer den äldsta kända försteningsförande formationen äfven på Spetsbergen. Åfven diabasen på Spetsbergen är någon gång, om ock sällan, metamorfoserad till en vattenhaltig ser- pentinförande bergart. Förmodligen beror denna metamorfos derpå, att den i diabasen ingående olivinen upptagit vatten och sålunda förvandlats till serpentin. Serpentin-arbest eller krysotil förekommer i ringa mängd å holmen i Recherchebay. För öfrigt utmärka sig de lager af urkalk, som vid Nordvest- spetsbergen föra wollastonit, idokras, kalkgranat, skapolit, o. s. v., genom samma fattigdom på serpentin, som motsvarande lager i Skandinavien, t.ex. vid Pargas, Frugård, Malsjö, m. m. Glimmer. Allmän i urformationen. Såsom bladiga massor af något större dimensioner jämte turmalin 1 ofvan anförda pegmatitgångar. Äfven som oansenliga blad, insprängda i yngre sedimentära formationer. Klorit. Som beståndsdel i åtskilliga skiffrar i urformationen, eller i yngre skifferlager af föga betydlig utsträckning på norra stranden af English bay (öfre delen af heklahook-formationen), på ostkusten af Pr. Charles Foreland, vid Mittelhooken i Belsound. Kalcit. I betydliga massor, men aldrig vackert kristallisé- rad. a) Urkalk. Flerestädes på Spetsbergens N.V. hörn och vester om Treurenberg-bayv. b) Sedimentärkalk. Bildar i synner- - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2 N:o 18. 25 het i bergkalkformationen så väl på Spetsbergen som på Bee- ren-Eiland mäktiga, på försteningar utomordentligt rika lager. Afven i jura- oeh triasformationen. I dessa utgör kalken ofta bindemedlet för kolossala, i andra bergarter insprängda bollar, hvilka i synnerhet förekomma 1 riklig mängd vid Sauriehook och ofta innesluta ben-rester af saurier och skal af cefalopo- der. Bollarna äro dess utom genomdragna af regelmässiga sprickor, fylda med kristallinisk kolsyrad kalk!) och bergbeck. Enligt analys af G. LaispstrRöm innehålla bollarnas hufvud- massa: Kfölsytade kalkjord se: ISO » Jernoxidul FT FÖRR TAL 0) TO Lerjord med litet fosforsyra... Ng Eldfast återstod efter lösningen... 6,20. ler SOME SONEN EN RAN aa spår. Bitumen, och faktighet.........cccc Le 100,00. Naturligtvis träffar man bland Spetsbergens sedimentära lager dess utom otaliga slag af kalkhaltiga skiffrar eller märgel- arter. Siderit. Som sprickfyllnader i heklahook-formationen el- ler försteningsmedel i juran. Lager af oren kalk och ler- blandad siderit träffas på norra stranden af Englishbay och vid Agardhberg. Sideriten från detta senare ställe för ymnigt illa bibehållna juraförsteningar och innehåller, enligt analys af G. LINDSTRÖM: Kolsyrtadrikalkyord KNIT rs ONA » GENUS (Oral sh bästis SEILDASIGE » NCO SA sar Öl BO: Svafvelsyrad kalkjord CN UR ARA Posforsyrad Kalkjföfd .....c.c.- cy SSE Jernoxid med litet Lerjordk.. co.cc. CAS Fldfast återstod efter lösningen .. 21,07. JC] (Oe rs SR SE SUNNE EASIT spår. Bituminösa ämnen och fuktighet 1,90. 100,00- Dolomit. Typisk dolomit, af formeln Ca O CO, + Mg O COS förekommer på Spetsbergen i lager af ofantlig mäktighet och !) Enligt v DRASCHE qvarts, men detta beror på ett misstag eller en miss- skrifning. 26 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. a ' utbredning. 1:0 i heklahook-formationen. Grå, tät, genomdragen af hvita kalk- och qvartshaltiga ådror. 2:o i undre delen af bergkalkformationen (Ryssö-dolomit). Grå, efter vittring gul, af en högst egendomlig korallartad struktur. Dessa båda dolomiter äro analyserade af G. LINDSTRÖM, som funnit dem innehålla: I 2 Från Från en English- - holme vid bay. Shoalp:nt. Kölsyradbikelkgordae: fo IE 23,98. 24,07. » talkjordjatris säs 44 69. 44.77. » METRO ATA OMR 0,32; Eldfast rest efter lösning i syror .. 1,39. 0,24. Klor Bayern ae Md er NN spår. spår. 100,24. 99,40. Lager fullkomligt lika med 1. förekomma vid Heklahook, Englishbay, Alkhornet, Mittelhooken i Belsound, flerestädes å öarna på Spetsbergens vestkust, m. fl. st., och Ryssö-dolomiten har en ännu större utbredning på nordöstra stranden af Hin- loopen, södra sidan af Kingsbay, stranden af Klaas Billen-bay m. m. Åfven mindre talkhaltiga dolomiter träffas mångenstä- des, t. ex. i Lifdebay-lagren vid Englishbay (3) och i trias- lagren vid NSauriehook, omedelbart under koproliten (4); äfven dessa hafva blifvit analyserade af LINDSTRÖM. ) 4 Kolsyrad kalkjord............ katnr 41,70. 24,69, » talkjörd 4 SARA SO 20,56. » Hernosadubta NR IBS 4.80. Dej ondas Ht e. SN PEO 0,34. Svafvelsyrad kalkjord ............ - 0,14. Eldfast återstod efter lösning . 27,33. 13,55. KÖlöT Ar bong AYVILOLRA AE SUNE ARE | spår. spår. 99,56. 99,08. Ytterligare analyser skulle helt säkert visa, att en mängd andra af Spetsbergens kalkarter i sjelfva verket äro dolomiter. Witherit. Stora, vackra, koncentriskt stråliga, mjölkhvita massor från ofvan angifna ställe på Beeren-Eiland. Innehåller enligt analys af G. NAUCKHOFF: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. oh Iolsyradb any bes 97,94. Kolsyrad strontian......... 0,82. Kölsyradökalk& Eee ved 1:05. Svafvelsyrad baryt......... 0,23. Jernoxid och lerjord...... spår. 100,04. öns den= 4 Var a Natrokaleit? Vid Adventbay i lIsfjorden förekomma genom pseudomorfoser förändrade kristaller, liknande natro-kalcitens, insprängda i en svart lerskiffer. Baryt. Jämte witherit på Beeren-Eiland. Bladigt strå- liga massor. Innehåller enligt analys af G. NAUCKHOFF: Svafvelsyrad baryt............ 96,78 Svafvelsyrad strontian...... 0,97 Smatvelsyradt kalktoii [ISS JernoaN, SO rs spår. 99,33 Tyngden = 4,40. Anhydrit. Jämte gips på stränderna af Klaas Billen-bay. Kristalliniska massor af rödlätt färg. Gips. Bildande egna lager af stor mäktighet och utbred- ning omkring Klaas Billent bay. Dessa lager tillhöra berg- ölfornationen och föra endast obetydligt försteningar. Mans ligen är gipsen grå och lerblandad, men någon gång före- kommer den äfven, såsom vid Skansviken, afsöndrad i hvita, perlbandlikt i den lerblandade oipsen insprängda alabasterbollar. Apatit och Fosjorit. Fosforiten bildar egna mäktiga lager i triasformationen, i synnerhet på Kap Thordsen. Apatiten förd kommer i små kristaller, insprängda, jämte kalkgranat m. m., i urkalklagren vid Amsterdamön. Turkos. Vackert blåfärgade benlemningar efter Saurier i Isfjordens triaslager. Äfven fisklemningarna från Liefdebay äro någon gång på samma sätt metsmoriöserade dinitk Insprängd i kol från miocenformationen, t. ex. som små droppar i en svart, lignitartad skiffer vid Kap Lyell i Belsound. Åfven de iktadade kolbitar, som förekomma i de mäktiga konglomeratbäddar, som på detta ställe mellanlagra de miocena sandstenarna och skiffrarna, hålla retinit, hailsn Så- ledes måste hafva tillhört kollager, färdigbildade och åter för- störda redan under miocentiden. ' 28 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Bergolja. I ringa mängd på sprickor i bollar, inbäddade i triasformationens lager. Kol. Mäktiga kollager förekomma flerestädes på Spets- bergen. Dessa tillhöra: 1:o Understa afdelningen af bergkalkformationen. Beeren- Eiland och Klaas Billen-bay. 2:0 Jura-formationen. : Kap Boheman; hit höra möjligen äfven lagren i fjällen mellan Adventbay och Greenharbour. 53:0o Miocenformationen. Kap Heer, Kap Staratschin i Isfjor- den, Kolfjället, Kap Lyell och Scotts glacier i Belsound och Kolhamnen i Kingsbay. Af dessa lager äro de på Beeren-Ei- länd, Kap Boheman och Kap Heer tillräckligt mäktiga för be- arbetning, i fall fyndställena vore belägna i mer tillgängliga trakter. Ofvanstående öfversigt visar att N.V. delen af Spetsber- gen är den enda del af landet, som kan lemna den egentliga mineralsamlaren något nämnvärdt utbyte. I geologiskt hän- seende åter erbjuda de härvarande kristalliniska bergarterna ej den omväxling, som utmärker formationerna i Isfjorden och Belsound; men i alla fall vore ett noggrant studium af öfver- sängen mellan kristalliniska bergarter och de rent sedimentära lagren i Rödebay och Kingsbay af stor vigt, i synnerhet med anledning af de geologiska upptäckter, som under senare åren blifvit gjorda i Sverge rörande den relativt ringa åldern af äåt- skilliga bland de kristalliniska bergarter, som träffas på högsta delen af fjällryggen, och det vore kanske lättare att här än i vårt eget land finna nyckeln till lösandet af åtskilliga frågor rörande de kristalliniska bergarternas geologi inom den skandi- naviska halfön. Nödvändigheten att ständigt passa på ett gvn- samt tillfälle att framtränga till Sjuöarna hindrade dock de ut- flykter, som varit nödvändiga för dessa frågors afgörande, och en utförlig undersökning af N.V. Spetsbergens geologi måste derför uppskjutas till en annan gång. I stället sysselsatte vi manskapet med draggning, hvarvid ett mycket rikt utbyte be- lönade våra bemödanden. Det är bekant, att hafvet kring de högsta polarländernas stränder utmärkes genom en rikedom på djurlif, som knappast öfverträffas i tropikerna, och att man derför vid draggningar i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 18. 29 dessa haf ofta erhåller en för konservatorn brydsam massa af in- divider. Detta är dock ingalunda fallet öfver allt. På en del ställen, der glacierelfvarna nedföra mycket stora massor af lera, måtte denna verka hinderligt för djurlifvets utbildning. Likaledes tyckes det röda slam, som nedsköljes från trakter betäckta med TLiefdebaylager, äfvensom den lösa sandgrund, som flerestädes ut- breder sig miltals, t. ex. längs Spetsbergens nordkust, vara föga synsamt för utvecklingen af ett rikt djurlif, och genom dragg- ning i dessa trakter kan man derför föga göra sig en föreställ- ning om det marina djurlifvets rikedom på ställen, der bottnen är synsam och der hafsvattnet hvarken utblandas af större qvan- titeter tillströmmande sött vatten eller utgrundas af tillflytande lerelfvar. En sådan terräng bildar den i fasta landet inskjutande bugt, der vi nu lågo för ankar. SAR Den 12:te augusti bestego d:r WIJKANDER och jag toppen af inre Norskön för bestämmande af dess höjd öfver hafvet. För bestämningen användes en aneroid al: GOLDSCHMID : Motsvarande Gold- Aneroidens lufttr. i mil- Luftens schmids : SN temapes ER temp. — lim. qvicks ov amneroid. : ser LALUE: silfv:o. 07 C. Vid stranden 4 meter öfver hafvet, före uppstigningen 444,1. + (ERT I dl Dito efter nedstigningen ... 444,4. + YI". (50: 6--ARN På toppen af [eder O0SIONAT 127. fÖ0S Kn sr (RN Beräknad höjd öfver hafvet = 253 meter. Från toppen af ön har man en tämligen vidsträckt utsigt åt norr och nordost, om luften är klar, hvilket dock denna dag icke var fallet. Vi sågo dock tillräckligt för att öfvertyga oss derom, att täta drifismassor fortfarande spärrade vägen så väl mot Sjuöarna som öster ut mot Liefdebay. Vid uppgörandet af programmet för expeditionen antogs, att briggen Gladan skulle efter aflemnandet af sin last vid Sju- öarna hinna återvända till Norge, för att afhämta de derstädes uppköpta renarna. Redan innan jag lemnade Göteborg, insåg jag dock, att detta endast under ytterst gynsamma vind- och väderleksförhållanden kunde medhinnas, och en särskild ångbåt, "Onkel Adam, förhyrdes derför, som i Göteborg skulle intaga den i Sverge uppköpta mossa, hvilken ej rymdes på Polhem och Gladan, samt derpå anlöpa Tromsö, för att der ytterligare taga om bord re- narna (40 stycken) och det i Norge för dem inköpta fodret. Vi vän- tade med otålighet detta fartygs ankomst. Den 13:de augusti sågs N 50 NORDENSKIOLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. ändtligen en ångare passera utanför öarna. Fem man utsändes genast i båt för att norr om Norskön genskjuta ångaren och varsko den om vår ankarplats. Några timmar derefter lopp Onkel Adam in i hamnen. Samtliga renarna voro om bord, väl- behållna och utan att hafva synnerligt lidit af den för dem ovanliga färden öfver oceanen. Den 14:de augusti utsändes åter några man till toppen af den inre Norskön att taga reda på isens läge. De återkommo med det besked, att allt var oföränd- radt. Som årstiden redan var långt framskriden, beslöt jag i alla fall att försöka tränga fram, och alla fartygen bröto derför åter upp natten mot den 15:de, men mötte efter några få tim- mars ångande 1 öppet vatten eller gles is fullkomligt ogenom- trängliga ismassor, som nödgade oss att återvända till vår förra ankarplats. z Jag har förut nämt, att jag innan afresan från Isfjorden” ytterligare förhyrde isfjordsbolagete ångbåt Mimer för att från Tromsö till Isfjorden transportera åtskilliga polarexpeditionen tillhöriga effekter, i synnerhet ett större parti kol. Dessa skulle sedermera i Isfjorden afhämtas af något bland expeditionens egna fartyg, hvilka förmodades vara lediga vid den tid, då Mimer skulle återkomma. Denna var nu inne, innan något af våra egna fartyg kunnat ens uppnå sin bestimmelseort. Årstiden var dock nu så långt framskriden, att det blef högst angeläget att få alla expeditionens förråd samlade på ett ställe, och jag måste derför, så ledsamt det än var, låta lossa Onkel Adams last på Norskön, för att med detta fartyg kunna från Isfjorden upptransportera de ifrågavarande effekterna. Äfven renarna landsattes på denna ö. Här gjorde de sig snart hemmastadda och funno ett torftigt bete högst upp i fjällraset, der spillning af nordens talrika fogelsvärmar fram- kallat en vegetation, vida rikligare än vid stranden. Detta för- anledde förlusten af 2:ne djur, som blifvit af snågon grön gräsmatta eller några svarta laffläckar lockade för högt upp och nedstörtat. Den 18:de augusti afreste Onkel Adam till Isfjorden. Samma dag inlopp en norsk fångstångbåt norr ifrån till vår an- karplats. Den hade varit af is instängd i-Liefdebay och först nu kunnat komma ut. Vidare berättade kaptenen, att ytterligare me ångbåtar och fem segelfartyg voro instängda dels i Hin- loopen, dels i Wijdebay, att isen allt sedan midten af juli legat tätt packad mellan Nordostlandet och Vestspetsbergens , BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:O 18. al nordkust, och att enligt hans tanke föga sannolikhet fans, att vi detta år skulle uppnå Sjuöarna. Följande dag träftade vi ytterligare 2:ne fångstskeppare, hvilka varit instängda vid Kap Torell i Strädet och endast med stor svårighet lyckats derifrån slå sig ut. Den ena af dem hade under 30 somrar drifvit fångst vid Spetsbergens kuster och aldrig varit ute för ett så svårt isår som detta. Äfven han betviflade möjligheten att detta år nå Sjuöarna. För att ytterligare taga reda på isens läge, rodde PALANDER, WIJKANDER och Vv. KRUSENSTJERNA den 20:de augusti till Vestra Rödebay. Äfven från bergen derstädes visade sig, att ett ogenom- trängligt fält af drifis betäckte hafvet norr om 80:de breddgraden, och att således icke någon möjlighet ännu ' förefans att nå vär egentliga bestämmelseort, Sjuöarna. Så vidt tiden medgaf, gjor- des äfven andra utflykter åt skilda Hall eat NVATE KJELLMAN och WIJKANDER till Foulbay, hvarvid som resultat hemfördes af ENVALL en serie särdeles vackra och för glacierernas uppträdande upplysande fotografier, af KJELLMAN en rik bo- tanisk och zoologisk skörd, af WIIKANDER en serie observa- tioner för bestämmande af ställets jordmagnetiska konstanter; till de utanför liggande öarna af PARENT och mig, hvarvid löjtnant PARENT bland annat bestämde höjden af Clovenchft. vr Il ATS EDLG Lufttemperatur. ss Vid uppstisandet ......... OAS 763,0. + d3,0- VER | Efter nedkomsten . ...... 763,0. 764,4. 35 DD be iNoppen an berget. «sr 138,5. MAR =E (00 Beräknad höjd öfver hafvet = 276 meter. Sjelfva Clovencliff 'består liksom Norskön hufvudsak- ligast af gneis; på dess södra del träffar man dock 2:ne väl- diga lager af urkalk, skilda genom en mäktig granit-bädd. Vid strandklipporna imnehålla dessa kalklager små insprängda hvita korn utaf ett mineral, liknande bruciten (Mg O HO) från trakten af Filipstad. Närmast den inre ankarplatsen i Fairhaven utfaller en vacker glacier i hafvet, med ett på midten tvärbrant, på sidorna långsamt sluttande bräm. Redan på afstånd kunde man se, att isen flerstädes var färgad röd och grön, såsom vanligt af små mikroskopiska alger, hvilka insamlades och efter hemkomsten undersökts af docenten WIiTTROCK. : Den 28:de augusti gjordes åter ett försök att framtränga mot nordost, men åter förgäfves. Arstiden var dock nu så 2 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. långt framskriden, att vi ovilkorligen måste börja med uppfö- rande af vårt vinterhus. Vi lyfte derför å nyo d. 1:sta sept. våra ankare, fast beslutna att söka oss en hamn för vintern. Löjt- nant v. HOLTEN, jämte fyra man och lapparne, qvarlemnades dock vid Norskön för att der invänta ångbåten Onkel Adam, hvilken, såsom jag nämt, afoått till Isfjorden, för att afhämta det med isfjordsbolagets ångbåt Mimer upptransporterade kolet. Ett stycke utanför Norskön råkade vi åter ut för den dimma, som nu under lång tid varit rådande vid Spetsbergens nordkust, och innan natten stötte vi på is, dock, så vidt man i dim- man kunde se, föga tät. Solen gick redan under horisonten, och vi nödgades derför för några timmar lägga till vid ett större isflak vid 30” Lat. och 15” Long. o. från Greenwich. — 7. Glacier i Fairhaven, med röd och grön snö, efter fotografi af d:r ENVALL. Här draggades och svablades på 95 famnars djup, hvarvid er- hölls en mängd sjöborrar, opriurider och talrika exemplar af en stor, praktfull crinoide hvilken tyckes vara ganska allmän på större djup i dessa trakter. Åfven här var jag i tillfälle. att på isen observera det förutnämda svarta stoftet, innehållande flittror af metalliskt jern. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:O 18, 393 I dagningen fortsattes vägen mot Lågön, och för några ögonblick inbillade vi oss, att vi hade isfritt vatten ända till Par- ryön. Snart visade sig dock den vanliga hvita randen vid ho- risonten i N.O., och då vi kommo närmare, spärrades vår framfärd i granskapet af Brandywinebay af ett ofantligt band af hummoks. Tanken på en öfvervintring på Sjuöarna och till och med Lågön måste derför öfvergifvas. Jag beslöt i stället att söka vinterqvarter i Murchison-bay, men då äfven denna fjord var isfyld, nödgades vi vända i Hinloopens mynning. Efter att en stund under den mörkaste delen af natten hafva lagt bi vid ett högt isblock, stälde vi härifrån kosan till Mossel- bay, der vi kastade ankar den 3:dje sept. om morgonen. Nå- gra timmar derefter var platsen för den byggnad vi medförde utstakad, och redan under dagens lopp hjelptes alla man åt till grundmurens läggande. Vädret var härligt, men en gan- ska tjock is betäckte redan vattenytan närmast stränderna. Den 6:te vid middagstiden erhölls det glada bud från det i land sysselsatta folket, att Onkel Adam. nalkades, och kort derpå ångade den, lastad nära nog till relingen med kol, mossa, renar, m. m., in i hamnen. Expeditionen hade nu utan något missöde fått hela sin med skilda lägenheter upptransporterade utrustning samlad vid vinterstationen. Visserligen hade vi icke, som först afsedt var, kunnat uppnå Sjuöarna, hvarigenom utsigten till framgång för den tilltänkta isfärden betydligt minskats, men vi hade i alla fall ändtligen nått en för öfvervintring lämplig eller åt- minstone antaglig hamn; transporten af renarna, för hvilken innan afresan så många farhogor hystes, hade lyckats öfver för. väntan; omkring 3000 säckar renmossa hade i Sverge och Norge blifvit hopsamlade och väntade nu på lossning; tillgån- gen på kol var riklig och proviantförrådet dubbelt större än hvad som erfordrades, för Polhems besättning under den tid, för hvilken expeditionen var beräknad. Framtidsutsigterna, som voro dystra nog, medan vi lågo och väntade på Onkel Adam, hade sålunda betydligt förbättrats. Med friskt mod togo ock alla man i tag med uppförandet af huset, lossning af fartygen och allahanda förberedelser för viutern. Det gick raskt framåt, så att takstolarnas resning redan den 10:de kunde firas med vanligt taköl och med uppfästande på takåsen af den vanliga, denna gång från Norge medförda och derför nå- got förtorkade löfruskan. 5 34 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Renarna landsattes på södra sidan af Mosselbay, och ett tält uppfördes i granskapet för de 4 lappar, vi medtagit till renvaktare. Jag önskade nämligen låta renarna så länge som möjligt föda sig sjelfva genom bete och framför allt att så länge som möjligt undvika att tjudra dem. Detta blef orsaken till ett af de svåraste missöden, som drabbat expeditionen, i det att samtliga renarna 1 medlet af september under en snöstorm rymde söder ut och på detta sätt gingo förlorade, på en enda när, som illa skadad återkom några dagar efter rym- ningen. Under första hälften af september månad arbetades ifrigt på lossning af stenkol, mossa, bräder, intagande af barlast o. s. vV., så att Gladan och Onkel Adam den 16:de sept. voro klara att lyfta ankar och återvända hem. Den erfarenhet, de norska fångstfärderna lemnat rörande isförhållandena på Spetsbergens nordkust, tycktes visa, att detta var tids nog. En fångstman, som genom att långt in på hösten dröja vid Spetsbergens nord- kust hoppades att draga den stora vinsten i fångstmännens far- liga lotteri, d. v. s. träffa »hvalross på land», lemnade t. ex. 1861 Brandywinebay först den 2:dra oktober. Samma år lem- nade den ”Torellska expeditionen Kobbebay vid Spetsbergens nordvestra hörn först den 12:te sept. Många fångstmän, med hvilka jag talat, sade sig ännu i oktober hafva norr om Spets- bergen mött isfritt vatten, och 1871 lemnade Marriras Wijde- bay först den 12:te oktober. Åfven denna sommar sades han hafva påräknat att under senhösten fylla sin skuta och lär med ett visst trots ha förklarat, att han, i händelse sommarfångsten ej blef riklig, ingalunda tänkte lemna Wijdebay före medlet af oktober. En nödtvungen öfvervintring är dock för desse män en allvar- sam sak, enär de ej pläga medföra mera proviant än hvad som åtgår för sommaren. Jag kunde derför icke inse att den rin- gaste risk förefans att uppehålla fartygen till medlet af sep- tember, d. v. s. till en tidpunkt, en månad tidigare än den tid, till hvilken fångstveteranen MATTILAS, som fyratio somrar seg- lat i dessa farvatten, ansåg att ett fartyg utan vinterproviant kunde qvardröja vid Spöket nordkust. Det visade sig snart, att för år 1872 den 16:de sept. var jämt en dag för sent. Den 16:de september, samma dag som förljeren skulle af- resa, begynte en svår N. och N.V. storm att blåsa, medförande snö, ofta hoptåfvad till koncentriskt stråliga, nästan pyramid- formade, hagelartade korn. Samtidigt sjönk temperaturen ha- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0O 18. 35 stigt ända till 21” under 0”. Stora ismassor drefvo in från norr, fylde snart hela Wijdebay och Mosselbay samt fröso i den starka kölden snart tillsammäån, så att man redan den 19:de kunde gå öfver nyfrusen is i land. Den 17:de kommo lapparne med underrättelse att renarna 2:ne dagar förut rymt, och att de i alla riktningar blifvit eftersökta, men förgäfves. Det blef tydligen nu nödvändigt att bereda sig derpå, att jämte den egentliga polarexpeditionen äfven Gladans och Onkel Adams besättningar skulle tillbringa vintern i Mosselbay. In- alles blefve det således nödvändigt att under vinterns iopp föda 67 man i stället för, såsom först afsedt var, några och tjugu, ett nog bekymmersamt förhållande, då hvarken Gladan eller Onkel Adam beredt sig härpå. Lyckligtvis var expeditionens förråd på vinterkläder mycket rikligt, och det visade sig äf- ven, efter noggranna beräkningar, att om portionen inskränktes till två tredjedelar af den beräknade, så fans på de trenne far- tygen lifsmedel för alla man till nästkommande augusti eller september månad. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:o 18. 43 års svenska expedition. Efter fångstmännens beskrifning var dock fogeln alldeles förvillad och förbryllad, och MALMGREN in- registrerade derför denna Spetsbergens enda verkligen fångade roffogel bland de foglar, som tillfälligtvis förirra sig till dessa trakter. Nu visade det sig tydligen, att Strix nyctea verkligen häckar på Spetsbergen, och det sannolikt just på de fjäll, som utgöra tillhåll för riporna, efter hvilkas drägt ugglans är helt och hållet modellerad, och hvilka äfven helt säkert utgöra ugg- lans förnämsta föda. Den nu skjutna fogelns fullkomligt oska- dade kräfva innehöll endast några blyhagel, härrörande från nå- gon sårad och af ugglan förtärd ripa. Under våra föregående expeditioner hade vi endast sällan lyckats träffa några ripor, och det var derför för oss ganska oväntadt att finna, att äfven denna, förut såsom tämligen säll- synt ansedda fogel häckar kolonivis, hvarvid den, liksom alla andra arktiska fogelarter, hvilka ej såsom grågåsen äro starka nog att försvara sig, väljer häckningsstället så, att det ej är till- gängligt för polarräfven. Åtminstone tycktes detta vara fallet med det ripfjäll, som låg i granskapet af Polhem, på södra si- dan af Mosselbay. Det egentliga häckningsstället låg nämligen mycket högt upp bland otillgängliga stenras. För att söka sin föda — knoppar och frön af allahanda växter — kommo dock riporna, 1 synnerhet vissa tider på dagen, ned till lägre belägna, snöfria ställen. Här kunde de nås af våra skyttar, som ock un- der vinterns lopp sköto flera hundra stycken. Denna jagt bil- dade ett verkligen värdefullt bidrag till vår vinterkost, som om- ständigheterna gjort väl knapp och otillräcklig. - Polarripans kött är mycket fett och har förmodligen derigenom ett visst tycke med köttet af god sjöfogel. Åtskilliga af oss trodde sig till och med, om den skjutna ripan förvarades allt för länge innan den spisades, hos densamma förmärka en tydlig transmak. Min erfarenhet rörande de vanligaste spetsbergsfoglarnas ätbarhet och smak är följande: Fjärplyt (Tringa maritima). Utmärkt, fullt jämförlig i af- seende å köttets smak med beckasinen. Ripa (Lagopus hyperboreus). Utmärkt god, åtminstone om ripan ej förvarats allt för länge. Grågås (Anser brachyfhynchus). Fullt ut lika god som vanlig vildgås. Spetsbergsgåsen (Anser bernicla). Af fängstmännen kallad »rapphöna». God. i 44 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Ejder (Anas mollissima). Köttet väl groft, men eljest tämligen godt. Praktejder (Anas spectabilis). Skall enligt fångstmännen vara bättre än den vanliga ejdern. Rottges (Mergulus alle). God. Köttet svart, men fint, utan märkbar transmak. Alka (Uria Briinnichii). Tämligen god, såsom färsk utan någon synnerlig transmak: Teist (Uria Mantii). Föga köttig, till smaken snarlik alkan. Borgmästarn (Larus glaucus). Köttet af unga »borgmä- stare» ganska godt, ljust till färgen. Stormfogeln (Procellaria glacialis). Dess vidriga lukt gör den allt för oaptitlig, för att den skulle kunna förtäras annat än 1 yttersta nödfall. Köttet skall dock enligt C. PETERSEN ej vara osmakligt. I den förklaring, som vi lemnade de hjelpsökande fångst- män, hvilka lågo instängda vid Greyhook och Welcome point, sågo vi oss, till följd af otillräckligheten af vårt proviantförråd, tvungna att tillhålla dem att så länge som möjligt lifnära sig med den proviant de sjelfva egde och den jagt de kunde erhålla. Vi voro i alla fall förvånade öfver att sedan början af oktober ej mer hafva hört det ringaste af dem. För att skingra den häraf härrörande oron och se till huru våra olyckskamrater befunno sig, företog PALANDER den 22:dra okt. jämte 5 man en slädfärd öfver till Greyhook. Vägen togs öfver Wijdebays myn- ning, men isen var här så hopskjuten och isblocken så kastade om hvarandra, att man endast med största svårighet kunde taga sig fram. Något öppet vatten eller vak syntes ej under hela vägen. Den lägsta under färden iakttagna temperaturen var 200 Den 24:de oktober framkom PALANDER till Greyhook, hvar- est alla man befunnos raska. Skepparena på fångstfartygen med- delade, att 17 man den 7:de oktober afgått med 2:ne båtar öf- ver isen vester ut för att från Norsköarna, hvarest man väntade [inna öppet vatten, söka framtränga till Isfjorden, äfvensom att de qvarblifnes mat icke kunde räcka till d. 1:sta december, så- som först uppgifvits, utan endast till medlet af november, hvar- för de anhöllo att få komma öfver till Polhem redan d. 10:de november, en anhållan som genast beviljades. Fartygen vid Greyhook voro ännu oskadade, men af storm och is uppskjutna BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. ATIN:0 18: 425 långt på grund och omgifna af isblock, hvilka höjde sig ända till 3 famnar öfver den nyfrusna isen. Skepparena hoppades ännu kunna berga fartygen, men förmodade, att de ej skulle komma loss förr än följande år. Efter att några timmar hafva samspråkat med fångstmännen och blifvit af dem på det hjert- ligaste, om ock efter omständigheterna, undfägnad, återvände Pa- LANDER till Polhem, dit han och hans manskap återkommo väl- behållna den 26:te. De underrättelser om fångstmännen, som PALANDER medde- lade efter ofvan beskrifna färd, voro de sista, som vi innan våren erhöllo om dem. Ihållande blidväder och hårda vindar sönderbröto nämligen kort derefter isen och öppnade för de vid Welcome point instängda fartygen vägen hem. Med dessa återvände äfven större delen af manskapet vid Greyhook. Manskapet på de sex in- stängda fångstfartygen (vid Greyhook: jakterna Ellida, skeppare Marrtinas, 10 man; Drageducken, skeppare ANDERSSON, 10 man; Svanen, skeppare C. JOHANSON, 6 man; Helene, skeppare MYRA, 11 man; vid Welcome point: sluparna Jakobine, skeppare KNUT- SEN, 10 man, och Pepita, skeppare N. JOHANSEN, 10 man, in- alles 57 man) blef sålunda fördeladt i 3:ne partier. 1:o. 17 man, som i 2:ne fångstbåtar afreste till Isfjorden, lyckligen ankommo dit och togo qvarter i isfjordsbolagets hus, för att der tillbringa vintern. Oaktadt de derstädes funno rik- lig proviant, omkommo de alla under loppet af vintern och vå- ren af skörbjugg. Angående dessas öden meddelar en i Isfjorden qvarlemnad journal !) följande: Afresan från fartygen börjades d. 7:de oktober, 1 det man drog 2:ne båtar öfver isen i nordlig riktning, d. v. s. i den riktning, der man hoppades fimna öppet vatten på närmaste håll. Första dagen återvände man dock till fartygen, sedan båtarna blifvit framsläpade ett godt stycke. Följande dag fortsattes bå- tarnas släpande öfver is, tills öppet vatten nåddes d. 8:de, kl. 5 e m. Strax, sedan ett par under dragning på isen uppkompa hål blifvit lappade, skötos båtarna ut, men några timmar der- efter måste de åter för ogenomtränglig is dragas upp på ett större isflak. Följande morgon fortsattes färden under vind- stilla och tjocka genom öppningar i isen till Norskön, hvarest 1) Journalen finnes fullständigt aftryckt i Tromsö Stiftstidende 1873, nr 55, 56 (feltryckt 65) och 60 för den 10:de, 13:de och 27:de juli. 46 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 18792—73. man landade kl. 1 e. m. Efter en kort rast fortsattes färden till Kobbebay, som nåddes -samma afton. Följande dag rastade man vid Mockhook. Fredagen den 11:te fortsattes resan under stilla och klar luft. Omkring 200 hvalrossar sågos på en land- tunga, och 2:ne af dem skötos för att erhålla späck till bränsle, i händelse drifved ej skulle påträffas. Nattqvarter togs på låg- näset i Forelandssundet. Följande dag rodde man vidare under dimma och snötjocka till St. Johnsbay. Söndagen den 13:de fortsattes färden till Dödmansören, och följande dag till Mittel- hooken i Isfjorden, hvarest man slog sig ned i det af svenskarne uppförda huset. Man fann här rikligt med proviant, kläder, bränsle och fotogen. Öfvervintringen började derför med så goda utsigter som möjligt. Man försökte jaga, men utbytet blef ringa. Den 18:de okt. skötos 2:ne björnar, den 19:de 2:ne räf- var. Den 23:dje sågos nio renar på fjället, men utom skotthåll. Den 25:te fäldes 2:ne renar, den 29:de åter 2:ne. Den 5:te nov. säges att jagten var så godt som omöjlig för mörkret. Den 7:de säges: »Jagten alldeles hevet formedelst Mörke. Da- gen omtrent 7 Timer, men dog saa mörkt att man Intet kan foretage uden Belysning.» Den 8:de nov. litet regn. Den 30:de: »Fjorden fri for Is og efter mit Skjön paa Sögangen er Kysten ingenlunde sperret for Is til Datum» 2:dra dec. inträffade det första sjukdomsfallet, som dock föga tyckes hafva oroat, enär det omnämnes först flera dagar derefter i journalen. a:dje dec. Litet is har lagt sig längs landet, men för öfrigt öppet vatten. Den 6:te. En fjerdedel af fjorden isbelagd, närmast land. Den S:de. Fjorden åter isfri. Den 14:de. Fjorden ännu isfri. Den 19:de: »Ingen Sygeforbedring, 2 Mend for stedse paa Sygesen- gen» Den 24:de. Fjorden isfri. Sundhetstillståndet mycket dåligt, så godt som alla man illamående. Ett eget rum ordnas för de sjuka. — 2:dra jan. Fjorden isfri. 3:dje jan. En tredje man sängliggande, och d. 5:te ytterligare en. Den 7:de säges: »Sygdommen griber Flere og Flere og ingen Forandring.» Den l4:de. - Isfjorden tillfrusen från Mittelhooken tvärs öfver. Den I6:de. Fjorden isbelagd så långt man kan se. Den 19:de jan. 2:ne af de sjuka afledo, den ena efter 14 dagars, den andra ef- ter en månads sjukdom. Den 22:dra. 2:ne nya sjukdomsfall om- talas. Den 25:te jan. Fjorden isfri. — Febr. 3:dje. Sjukdomen har tilltagit, endast 3 man friska. Den 4:de. Fjorden åter delvis isbelagd. Den 16:de. Sjukdomen förfärligt svår. Den 21:sta. Åter ett dödsfall efter 82 dagars sjukdom. Den 2ö5:te: »Jeg vil herved BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 47 optegne den sörgelige Beretning, at jeg har en Mand, der er frisk og som maa passe hele Huset.» Den 28:de. En man död efter att hafva legat till sängs sedan den 2:dra januari. — Mars 2:dra. Åter ett dödsfall Sn ytterligare ett d. 3:dje efter två månaders sjukdom. Den 9:de mars upphör anteckningarna om väderleken och temperaturen, som dittills förts tämligen or- dentligt, och sedermera finnes endast datum antecknadt för hvarje dag jämte de dödsfall som inträffat d. 10:de, 13:de, 16:de, 23:dje, 27:de och 31:sta mars samt den 4:de och 19:de april. Med denna dag afslutas dagboken fullkomligt. I fall dödsfallen äro riktigt antecknade, voro då ännu tre man vid lif. 2:0o. 2:ne man, MATTILAS, en spetsbergsveteran, som 40 somrar seglat i dessa farvatten, och hans kock, en ung, rask qvän. Dessa qvarblefvo vid Greyhook för att berga de med fångst rikt lastade fartyg, som blifvit instängda af is vid detta ställe och ieke under novemberstormarna ömt loss. Äfven dessa dogo af skörbjugg i ett tält, som de uppbygt åt sig med fall spillror och segel från deras under vinterstormarna bröst fartyg. 3:0o. 38 man, som d. 4:de nov. blefvo i tillfälle att segla siter till Norge med de 2:ne vid Welcome point instängda slu- parna Pepita föck Jakobine. Angående sin nedresa meddelar skepparen NILs JOHANSEN följande: Efter att från d. 20:de juni till d. 4:de augusti hafva legat i Storfjorden, afseglade han till Nordkusten, dit han ankom i medlet af augusti; här gjordes i grannskapet af Moffen fångst till medlet af sept., då JOHANSEN seglade till Wijdebay för att intaga vatten och jaga renar. "Men då man den 14:de sept. kommit på land och fylt några vattenfat, såg man att isen i stora massor dref söder ut och höll på att stänga fjorden. An- karet lättades nu, och man sökte nå Norsköarna, men isen kom i förväg, så att fartyget den 16:de sept. instängdes vid Welcome point. Under den senare delen af september inträffade en yt- terst sträng köld, så att drifisen frös fullkomligt tillsammans. Vid slutet af oktober månad blefvo vindarna mera sydostliga, och under de första dagarna af november blåste en storm från sydvest, hvarigenom isen splittrades och drefs i nordostlig rikt- ning. Den 4:de nov. var hafvet så isfritt vid Welcome point, att ankar kunde lättas, hvarimot isen fortfarande låg qvar vid Greyhook. Manskapet på de vid Greyhook sjattöngrade fartygen gingo derför alla, med undantag af Marmzas och hans qvänske 48 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. kock, om bord på Pepita och Jakobine och återvände med dem till Norge. Den 4:de november gick man sålunda till segels, passerade Norsköarna d. 5:te, hvarvid fartygen under en snö- tjocka blefvo åtskilda. Den 6:te passerade Pepita södra udden af Charles Foreland och sökte hålla in i Isfjorden för att berga dervarande kamrater, hvilket dock ej iyckades, till följd af den starka storm, som blåste ut ur fjorden. Öfverresan till Norge var mycket svår till följd af våldsam sjögång, ostadiga och mo- tiga vindar. Drifis omtalas derimot icke. För fullständighetens skull vilja vi här kortligen omnämna de expeditioner, som utsändes till att rädda de instängda fångst- männen, för hvilkas öde man var ytterst orolig i Norge, oak- tadt det snart upplystes, att tillräcklig proviant förefans i is- fjordsbolagets hus. | Den första af dessa expeditioner utsändes af norska rege- ringen, som för detta ändamål förhyrde en för .Jan Mayen- fångst bygd ångbåt Albert, om 193 com-.-läster. Fartyget afreste, bemannadt med 35 man under befäl af kaptenlöjtnant Orrto, från Hammerfest den 21:sta nov. Under tämligen godt väder fortsattes resan till höjden af Spetsbergen, som nåddes den 24:de nov. En svår storm från ostsydost började nu rasa, - under hvilken rodret skadades, dock ej mer än att det åter kunde iståndsättas. Stormen minskades något den 29:de nov., och man satte kurs på Charles Foreland. En våldsam sydost- storm började dock åter den 1:sta dec., som slutligen nödgade kapten Orrto att återvända. Under återvägen var vädret tämli- gen godt ända till granskapet af Norge, då åter en svår storm uppstod, som förhindrade fartyget att löpa in till Tromsö. I stället fortsattes färden söder ut till Christiansand, der ankaret kastades den 14:de dec. Utförliga meddelanden rörande denna färd och de under densamma gjorda meteorologiska iakttagelser äro lemnade af professor Mon i PETERMANNS Mittheilungen för 1872 s. 469, 1873 s. 107 och 252. Underrättelsen om »Alberts» misslyckade försök att nå Is- fjorden väckte ett stort, om ock alldeles oberättigadt missnöje i Tromsö. De erfarnaste ishafsfarare ansågo att Spetsbergens vestkust var öppen äfven midt under vintern, och man beslöt att försöka uppsända ett vanligt fångstfartyg, slupen Isbjörnen, fördt af kapten KJELDSEN och bemannadt med 10 man. KJELD- SEN lemnade Norge den 2:dra jan. I början var väderleken mild med sydlig vind, men snart öfvergick vinden till nordost, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2: N:0O 18. 49 hvarvid temperaturen föll till —10”. Natten mellan d. 7:de och 8:de jan. fick man Beeren-Eiland i sigte. Här mötte man is- sörja, som hindrade att framtränga norr ut, och äfven ett försök att nå Beeren-Eiland måste öfvergifvas. I stället sökte man segla mot vester för att kringgå hindren, men svårigheterna tilltogo beständigt, i synnerhet genom öfverisning af fartyg och rigg, så att det slutligen blef nästan omöjligt att sköta seglen. Den 8:de uppgafs försöket, och man återvände söder ut samt ankom, efter att den 9:de hafva utstått en svår storm, den 11:te till Sörön. Hvarken mörker eller is tyckes hafva utgjort något väsentligt hinder för seglatsen, men väl nedisningen.”!) Ytterligare afsände den bekante redaren för så många före- tag till de arktiska farvattnen, herr ROSENTHAL i Bremen, en hjelpexpedition på ångaren” Grönland under kapten MELSoM. MELSOM afseglade från Christiansund d. 28:de jan., pejlade Jan Mayen d. 10:de febr., fortsatte sedermera längs iskanten, för undvikande af sjögång och nedisning ofta inom bältet af tunn nyfrusen is, och bland drifis till den 5:te mars, då hafvet vid 75” n. lat. och 113” longitud ost från Greenwich blef isfritt. Om aftonen nåddes mynningen af Belsound. Packis och stora flak af gammal bayis lågo vid kusten, öfver 2 mil ut från land. Belsound var isbelagdt. Man försökte framtränga genom isen vidare för att nå Greenharbour, men ogenomtränglig is sträckte . sig från norra sidan af Belsound i böjd linie mot Saddle point. Den 7:de vid middagstiden nödgades derför kapten MELSOM vända, efter att hafva framträngt till 23 mil V.S.V. från Alkhor- net. Att afsända en slädexpedition till det inre af fjorden an- sågs ej görligt eller rådligt, då fartyget ej lyckats nå någon fhamn.s) Sjelfva fingo vi ej förr än på våren veta, att största delen af fångstmännen lemnat vårt granskap, och vi måste derför, åt- minstone under de första månaderna, vara beredda att mottaga och föda dem. Vi voro för öfrigt icke de enda, som detta år öfvervintrade i polartrakterna. Utom den amerikanska expedi- tionen, under HALL, och den österrikiska under PAYER och WEY- PRECHT, öfvervintrade ytterligare besättningen på en skandinavisk fångstskuta ofrivilligt i polarländerna, nämligen TOoBIESEN och hans fångstmän på Novaja-Semlia. En utförlig skildring af de- 1) PETERMANN, Geogr. Mittheilungen 1873, s. 108. Tromsö Stiftstidende 8/3; Mr 64. 23:0]e jan. 2) Tromsö Stiftstidende d. 8:de juni 1873, n:r 46. 50 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. ras öden finnes intagen i Tromsö Stiftstidende för den 14:de sept., 27:de nov. och 7:de dec. 1873 (n:r 74, 95 och 98). Då temperaturen redan i slutet af sept. sjönk till —29”,2, ansågo vi detta såsom ett förebud till en ytterst sträng vinter. Temperaturen under de närmast följande månaderna motsvarade dock ingalunda denna vår förväntan. Blidväder inträffade ofta, och istäcket på Wijdebay bröts åter upp af stormar och hårda vindar, dock oftast med qvarlemnande af ett isband i Mosselbay, till- räckligt starkt och bredt att hindra våra fartyg att utlöpa, och när äfven isen i hamnen var bruten, såsom 1 början af december, lade andra omständigheter, i synnerhet tjocka och mörker, hin- der för återfärden, mången gång just då ankaret skulle lyftas. Mosselbay är, såsom ofvan blifvit anfördt, beläget vid 9? 53 n 1 Med behörigt afseende på horisontal-refraktionen försvinner således solens öfre kant under horisonten om hösten, d. 21:sta oktober, för att först åter visa sig efter fyra månaders förlopp, den 20:de februari. Till följd af vår vinterstations nordliga läge förhöll sig månen på samma sätt som solen, d. v. s. att den vid pass en tredjedel af sin omloppstid ständigt var öfver horisonten och ungefär lika länge ständigt under. Nedanstående tabell, för vintern 1872—1873, visar detta närmare: Månen ständigt synlig. ” Fullmåne. Månen icke alls synlig. Från sept. 20. 1t f. m. den 17:de Från sept.v. ft spm till sept. 30! 8' e. m. sept. tillssept. TÖS emm: fräna polkt. I kH SKE. den 16:de från ”ökt: 4912 0ean till Sökt. 28:04: f. m. okt. till" okt! 24 Pt SR från nov. 13. €T£ e. m. den 15:de från: okt: JFG LIES Ove FA lCenan. Nov. till. nov. fÖMGSEEm: från dec.” LL. If em: den 14:de från nov 28-056 till 9dec: ALNLLe dec. till. dec. 3 de från öjans vg erföm; er denWlo-de från dec. 25. 3' e. m. till "jane fö fo tem: jan. till j2ni oe Sms från. stebr.. J, OC midd: 4) den -I2:te från, jjan..21; Lem: tillssrebr 4 SON febr. till: jan. OM. AE från mars 2. 8! e. m. den 14:de från febr... 18:.55 fom. bill mars. Lö. no: e.d. mars. till febr. 27. 20em. Om under de dagar, då solen ständigt var under horison- SAR ten, »den mörka tiden», äfven månljus saknades, så var det mid- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. äl vintertid till och med om middagen så mörkt, att man ej kunde se ojämnheterna på marken. Vid fullmåne åter och klar luft såg man äfven nu tillräckligt för att utan svårighet kunna ar- beta ute och för att från bergshöjderna, äfven på ett ganska långt afstånd, kunna skilja isbelagdt och isfritt vatten. Derimot var månljusets styrka ej tillräcklig för att genomtränga töcken och dimma, och man hade derför gagn af det, endast då him- melen var molnfri. Norrskenet, som väl någon gång omtalas såsom ersättande solljuset under polarnatten, bidrager dock i sjelfva verket föga dertill. Det är dertill, eller var åtminstone vid Mosselbay under vintern 1872—73, allt för svagt och obeständigt, i allmänhet vida svagare än starka norrsken i Skandinavien, och det hade öfver hufvud en annan prägel, 1 det att koronan här är vida all- männare än i sydligare trakter. De talrika norrskenen gåfvo dess utom tillfälle till undersökning af deras spektra, med en af WEEDE konstruerad spektralapparat »å vision directe». Resulta- ten af dessa iåkttagelser finnas sammanstälda i en i »Öfversig- ten af Vet.-Akad. förhandlingar» för 1874, nr 6 s. 45, införd uppsats af d:r WIJKANDER. Ur denna uppsats vilja vi endast här sammanställa nedanstående tabell å de i spektrum iakttagna Iiniernas våglängder: Norrskenets spektrum, enligt iakttagelser af: ÅNGSTRÖM äClg Fa Bö Ar AS Möcnen i 620,7 557, 539,0 — 523;3 518,9 5004 — HA LEMSTRÖM —- 556,09 — — 523,5 - 496,9 — 469,4 — 426,2 Enligt iakttagelser af svenska polarexpeditionen USE Ehde IWIJKANDER —- 557,2 535,9 528,9 523,9 499,6 487,3 469,2 436,6 428,6 BARENT:..... = ESPEN RANA 487,4 470,9 — 428,8. I sammanhang med norrskensfenomenet må här omnämnas, att ett rikligt stjernfall inträffade d. 27:de nov. från trakten af Cassiopea. Det började, eller rättare iakttogs först kl. 6 e. m. (ställets tid) och fortfor till kl. I på natten. Sin största styrka tyckes det hafva nått några timmar efter det vi blefvo upp- märksamma på företeelsen. Samtidigt sågs, såsom nästan stän- digt, då himlen var klar, ett norrsken, ehuru ej synnerligen starkt. Äfven i hafvet, hafsbandet och snön längs med stranden kunde man under den mörka tiden förmärka åtskilliga ljusfeno- men, hvilka härrörde från fosforescerande evertebrater. Dessa visade sig under hela den mörka tiden, så väl bland vattnet eller issörjan uti hvarje i isen uppkommen springa som bland det 411, 52 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. med skrapan upptagna muddret, minst dock under de varma dagarna i januari månad, då lufttemperaturen var i närheten af 0. I det öppna vattnet härrörde ljusfenomenet hufvudsak- ligast från små krustaceer, af hvilka en mängd med släphåf in- samlades. Upphofvet till de lysande punkterna i den med draggen upptagna leran utgjordes derimot nästan alltid af en liten annelid. Samma ljusfenomen visade sig vid sjelfva stranden, ehuru här i en mycket mer storartad skala. Om man under vinterti- den (jag iakttog företeelsen första gången den 3:dje januari) framgår längs hafsbandet på den snö, som vid ebbtid är torr, vid flodtid mer eller mindre genomdränkt af hafsvatten, så upp- står för hvarje steg man tager ett ytterst intensivt, praktfullt, blåhvitt ljussken, som i spektroskop gifver ett enfärgadt labra- dor-blått spektrum. Det vackra ljusskenet uppstår i den förut fullkomligt mörka snön, då den omröres, varar endast några ögonblick, efter det snön åter lemmnas orörd, och är så inten- sivt, att det ser ut som om ett eldhaf skulle öppna sig för hvart steg man tager. Det gör i sanning ett egendomligt intryck att under en mörk och ' bister vinterdag framgå i denna blandning af snö och lågor, hvilken för hvarje steg man tager stänker åt alla sidor, lysande med ett sken så intensivt, att man vore fär- dig att befara, det skodonen och kläderna blefve förbrända. Vid närmare undersökning visade det sig att ljusfenomenet härrörde från små krustaceer af samma art, som de hvilka vin- tertiden lysa i springor och råkor af isen. Sjelfva den tidtals af saltvatten genomdränkta snösörjan vid stranden tycktes dock utgöra dessa smådjurs egentliga element. Temperaturen är här, äfven när sörjan är som mest indränkt med salt vatten, alltid under 0”, såsom följande observationer visa. Temperaturen af snö innehållande fosforescerande kru- staceer: Febr. ä:te — 3,5. Snösörja. » Il:te —,5”,6. Snön ej fullt torr. » 12:te —10”,2. Torrsnömed mareldskrustaceer i ringa antal. » » — 7,2 » » — $,2p Snön fuktig. Lufttemperaturen —29'”. » » — 3,8 » 15:de — 2,01 Rikligt med mareldsdjur i snösörja kring grundisarna. Luft- 3 temperaturen —32”. Temperaturen' i den torra, ej lysande » » 2 Al sl snön vid hafsbandet —20?. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. Dö Det föreföll mig ganska oväntadt, att djur, hvilka helt sä- kert icke inom sin organism ega något medel att i nämnvärd grad höja den inre kroppsvärmen öfver det omgifvande medi- ets, kunna lefva vid en temperatur betydligt under 0”, d. v. s. betydligt under den temperatur, vid hvilken de flesta anima- liska vätskor frysa, i fall ej öfverkylning af en eller annan an- ledning eger rum. Vid en temperatur lägre än —10?” tyckes dessa krustaceers förmåga att fosforescera upphöra. Men då det element, i hvilket de lefva — ytan af snön närmast stranden —, otaliga gånger under vintern blir ytterligare afkyldt ett par tio- tal grader, är det väl föga sannolikt, att dessa små djur lida nå- got men genom att utsättas under några timmars lopp för en köldgrad af —20” till —40”, om ock deras lys- och förmodligen äfven rörelseförmåga 'afstannar betydligt tidigare. Såsom ofvanför nämdes, verkstäldes under vinterns lopp dagligen draggningar för zoologiskt och botaniskt ändamål, i öp- pet vatten, om något isfritt ställe förefans i granskapet af stu- gan, eljest under isen. Lapparne, som efter renarnes bortsprin- gande fått dessa arbeten på sin lott, gingo härvid till väga på följande sätt: "Åtskilliga hål höggos i en rad, på något större afstånd från hvarandra än längden af den längsta handterliga spira, som vi kunde anskaffa. Vid denna spira fastbands draggningslinan, så att den lopp utmed hela stången och var fästad vid hvar- dera af dess ändar. En 13 famns lång sladd hängde lös för främre ändan. Derpå dels kastades, dels manades stången un- der vattnet från det ena hålet till det andra, tills den slutligen upptogs från det sista hålet på det sätt, att man först med en lång båtshake, som från vaken stacks ned under isen, uppdrog sladden och derpå med dess tillhjelp stången. När isen var tjock och till följd deraf de hål, som höggos i isen, trängre, var stångens upptagning ofta ganska svår och ej möjlig, med mindre den lösa sladden var fästad ytterst på stångens ända, hvarigenom den häfstång man erhöll för att bringa den förut horisontala spiran i det vertikala läge, att den kunde upptagas från den trånga och djupa vaken, blef så stor som möjligt. Sedan på detta sätt en lina en gång var frammanad ett tillräckligt långt stycke, verkstäldes draggningen på vanligt sätt, dock så, att 2:ne linor, en från hvardera vaken, voro fästa vid skrapan, hvarigenom man flera gånger kunde med skrapan öfvergå samma terräng och med en obetydlig förflyttning af ändpunkterna be- 34 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. sagna samma dragningslina för flera draggningar. Dels på detta sätt, dels i öppet vatten skrapades från d. 23:dje okt., då vinter- draggningarna började, till d. 24:de april, då jag afgick med släd- färden norr ut, sammanlagdt omkring 150 dagar. Draggningarna verkstäldes således utan något längre afbrott under hela vin- terns lopp och böra derför, då de blifvit behörigen bearbetade, lemna oss en bild af djurlifvet på hafvets botten under den långa vinternatten. Här vill jag blott nämna, att det under hela vintern tycktes vara oförminskadt, men ingalunda oförän- dradt. Omgifningarna af Mosselbay äro dock, äfven hvad hafvet beträffar, ingalunda i afseende å rikedomen på djurlif jämförliga med t. ex. Hinloopen och Norsköarna. Orsaken härtill är, att hafsbottnen ingenstädes i Mosselbays granskap upptages af den mjuka, numera färdigbildade och således med klart, ej med muddervatten täckta glaciallera, som i mynningen af Hinloopen, på vissa ställen vid Norsköarna, i Kingsbay, Isfjorden m. fl. st. utgör hemvist för ett så utomordentligt rikt utveckladt djurlif.' Ej heller träffar man här det af glacierelfvar föga uppblandade, klara, rena vatten, som möter oss i granskapet af öarna i mel- lersta och i södra Hinloopen, och som utgöra vilkoret för tref- naden af de utomordentligt rika djurkolonier, som valt Hinloo- pens djupt under hafsytan belägna diabasklippor till sitt hem- vist. I stället träffar man i mynningen af Mosselbay och Wij- debay vidsträckta trakter, förmodligen upptagande flera hundra kilometer, der bottnen utgöres af en korallartad alg (Lithotamnion fasciculatum), hvilken uppträder så ymnigt utvecklad, att den bildar en verklig korallbank och gifver upphof till ett af kol- syrad kalk bildadt nytt lager, som helt säkert under gynsamma förhållanden kan nå en stor mäktighet. Detta är det enda exem- pel jag känner på nybildningar af kalksten i de arktiska hafven. Den ifrågavarande korall-lika algen börjar först att såsom en röd dilern gredelin hinna Hejäcka stenar, musslor m. m., men växer södetmiens ut till en stor, ofta flera kilogram tung kalk- boll, som fullkomligt inhöljer det ursprungliga fal Växaniet måtte gå ganska hastigt, emedan man kan träffa ganska stora bollar omgifvande ännu lefvande maskar och musslor. Ofta om- höljer Lithotamnion ett stort exemplar af en död snäcka; i detta finnes ett mindre af samma art, så åter ett mindre, o. s. v. En hel serie af generationer hafva här lefvat på samma ställe, och då hvar och en lemnat ett skal efter sig, så är hålan BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.:; BAND. 2. N:O 18. 55 numera fyld med en mängd musselskal, det ena inom det andra. För resten vimla alla håligheter inom en Lithotamnion- boll af maskar, krustaceer m. m., och terrängen utgör derför en ganska gynsam draggningslokal, om ock något enformig. Den stränga köld, som inträffade i slutet af september, då temperaturen sjönk till —29”,2, och som fortsattes nästan utan afbrott under oktober månad, gaf i slutet på oktober vika för mildväder, hvilket i sin tur för det mesta var rådande under november. Detta, jämte hårda sydliga och sydvestliga vindar, skingrade isen i mynningen af Wijdebay — dock med qvar- lemnande af ett isband, nog bredt och starkt att hindra far- tygen att lemna Mosselbay. Den 3:de nov. började dock isen äfven. här att skjuta ut från hamnen, och Gladan, som låg för ankar längst ut, kom snart loss, utan att röna något men af den i stark rörelse stadda isen. Pannorna på Polhem eldades, och vi beredde oss att löpa ut på en draggningsfärd, men islossningen afstannade åter, innan stängseln för de 2:ne andra fartygen öppnats. Den 1:sta dec. var ett starkt yrväder rådande, som hindrade verkställigheten af de vanliga femminutersobservationerna, och den 2:dra dec. bör- jade åter ny is att bilda sig. Den 3:dje blef vädret lugnt, och ett egendomligt ljud likt brusande, qvidande och suckande hör- des utåt hafvet. Det uppkommer dels af vågsvallet, dels af is- fältens gnidning mot hvarandra, och anger att isen är bräckt och på väg att skjuta ut. Några dagar derefter, d. 8:de dec., lågo alla fartyg åter i öppet vatten, eller rättare bland stora, af smala springor skilda isflak. Ankarena lyftes, men imnan ång- fartygen hunnit utom hamnen, blef resans fortsättning hindrad, å Polhem derigenom att rorpinnen brast, å Onkel Adam genom en mindre skada på propellern, och innan dessa skador hade blif- vit reparerade, var hamnen åter belagd med ett tjockt, för far- tygen ogenomträngligt istäcke. Detta sönderbröts, oaktadt den ganska starka köld som var rådande under december månad, af en stark nordlig eller nordvestlig vind d. 23:dje dec., så att far- tygen åter lågo i fullkomligt öppet vatten. Nu hade dock må- nen gått ned, och det var så mörkt, att tanken på återresa eller utfärder måste uppgifvas eller åtminstone uppskjutas tills månen åter visade sig. Några dagar derpå frös hamnen å nyo till. Nyåret började med en middagstemperatur af —24”, som strax' derpå, med en torr sydostvind, steg till —5”. Den 3:dje jan. steg temperaturen till och med till +2”,6, men föll sedan 526 NURDENSKIÖLD,| POLAREXPEDITIONEN 1872—73. åter, så att månadens första hälft var tämligen kall. Den 7:de t. ex. sjönk temperaturen till —32”,4, och befälhafvaren på Gla- dan utspände åter det nedtagna tältet, »fullt säker att vintern ändtligen inträdt». Han blef ej sannspådd. Tre dagar derpå var isen bruten innanför ankarplatsen. Redan den 16:de inträdde ock blidväder å nyo med ihållande sydliga vindar. Medeltem- peraturen för den 22:dra och 23:dje var till och med +0,97 och +0,52, för den 29:de +1”,13. Ett par gånger steg termome- tern under dessa dagar till och med till +3",6. Till följd af dessa vindar lossnade isen åter fullständigt i Mosselbay d. 26:te januari. Fartygen gjordes klara, Gladan och Onkel Adam för att återvända hem, Polhem för att försöka framtränga så långt norr ut som möjligt. De närmaste dagarna hindrades afresan af svåra stormar, hufvudsakligast från söder och sydost. I alla fall beslöto vi att utlöpa den 29:de. Ångan var uppe, det nödiga manskapet, de officerare och vetenskapsmän, PALANDER, PARENT och jag, som skulle deltaga i färden norr ut, om bord, och tim- men bestämd, då ankaret skulle lyftas. Afresan måste dock för den starka vinden uppskjutas, först till följande dag kl. 2 f. m. och sedan åter från timme till timme. Långt ifrån att afstanna tilltog dock vinden så häftigt, att en båt, som kl. 10 f. m. d. 30:de förde mig och PARENT i land, då den återvände, endast med yttersta svårighet kunde lägga till vid fartyget, oaktadt detta fortfarande låg i hamnen. Kort derpå blef båten krossad mot fartygets sida. Snart blefvo sjö och vind ytterligt häftiga. Så väl Gladan som Onkel Adam kommo 1i drift. Polhem sökte länge förgäfves bispringa Gladan, som dref mot stranden, hvar- est dock ett i stora isflak sönderbrutet bälte af fast is hindrade den att helt och hållet drifva i land. Sjögången var nu så häf- tig och det inre af fjorden så grundt, att Gladan högg mot botten och förlorade roder och en del af löskölen. Efter flera fåfänga försök lyckades ändtligen Polhem kl. 8 e. m. bogsera ut Gladan 1 riktningen mot huset. I mörkret gick dock Polhem för nära land, hvartill kom att en ända fäste sig i propellern, då Gladans bogsertross skulle kastas loss. Ångbåten sköt der- igenom längre fram än som var afsedt och stötte på grund, lyckligtvis strax efter lägsta vattenståndet, på grundets läsida och så lindrigt, att det några timmar derpå, sedan åtskilliga effekter blifvit lossade och vattnet något stigit, åter var flott, visserligen fortfarande med oklar propeller men, tack vare den goda svenska plåten, utan någon läcka, oaktadt fartyget i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2uN:o 18. HN den svåra sjögången högg ganska starkt emot klippgrundet. Den ytterst häftiga stormen gjorde allt fortfarande alla tre far- tygens läge högst farligt, oaktadt de nu voro åtminstone något skyddade mot den häftiga sjögången af det grund, 1 hvars gran- skap Polhem stötte på. I synnerhet såg det följande förmiddag åter högst betänkligt utj.då alla tre fartygen började drifva för en ytterligt häftig vind, som slutligen drog sig på N.V. Denna vind förde snart en sådan massa af isgrus in i hamnen, att all sjögång upphörde och att fartygen åter inom kort lågo säkert inneslutna i en isdocka, i hvilken de lugnt kunde trotsa den fortfarande förfärliga stormen. Om morgonen d. 1:sta febr. kunde man från fartygen gå i land öfver en sammanhängande is, som nu med ett starkt täcke fängslade den aftonen förut i våldsamma vågor svallande fjorden. Istäcket var nu flerestädes ett par meter tjockt och bildadt af idel små isbitar, som frusit ihop eller rättare under det våld- samma tryck, som stormen åstadkom, pressats ihop. Annorlunda kan jag ej förklara huru issörjan, strax efter det den hopat sig kring fartygen, blef så sammanhängande, att man kunnat släpa kanoner på den. En öfverblick öfver den skada vi lidit visade, att vi kom- mit ifrån föregående dagars äfventyr utan allt för svåra för- luster. Intet fartyg var läck. Polhem hade fått propellern oklar, kastat öfver bord några tiotal säckar stenkol och förlorat en båt med diverse draggningsredskap; några dagar derefter var dock propellern åter 1 gång. Gladan förlorade rodret och en del af löskölen, Onkel Adam ett ankare med ketting, hvilka dock några veckor derefter uppfiskades. Faran hade varit stor, ej allenast för fartygen, utan äfven för hela expeditionen. Om nämligen, såsom en stund syntes oundvikligt, fartygen förlist i hamnen, så hade enligt all sannolikhet alla man, men föga pro- viant blifvit bergade, och i sådant fall hade helt säkert den redan förut knappa ransonen behöft ytterligare inskränkas — en åt- gärd, som helt säkert haft allmän skörbjuggsdöd till följd. Den massa isgrus, som fylde hamnen, var tydligen orsaken till vår räddning. Utanför klippan var hafvet fortfarande öppet och isfritt så långt man kunde se, och en ytterligt hög sjö, af hvil- ken kolossala isblock kastades högt upp på stranden, gåfvo tyd- ligen till känna, att det öppna vattnet sträckte sig flera mil utåt. Natten mot den 7:de började barometern plötsligt stiga med N.V. storm och snötjocka. Temperaturen föll till —15”. Oak- 58 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. tadt stormen dref ingen is in i mynningen af Wijdebay. Tvärt om skingrades den på sina ställen ett par meter tjocka, men förmodligen föga sammanhängande isen i hamnen ännu en gång, och det så hastigt, att manskap, som voro i land från fartygen, icke hunno om bord, innan den isbrygga, på hvilken man strax förut kunnat släpa kanoner, var försvunnen. Men redan 2:ne dagar derpå belades hafvet med ny is under en köld af —27”,6, och denna is blef sedan qvarliggande ända till slutet af juni. Återstoden af februari, mars och april månäder var kall, dock sjönk temperaturen aldrig till —40”. Den kallaste dagen, den 20:de febr., med en medeltemperatur af —35”,87, var samma dag, som den, då solen åter vid Mosselbay höjde sig öfver horisonten. Redan den 11:te febr. kunde man utan att tända ljus eller lampa läsa och skrifva i stugan mellan kl. 9 f. m. och 3 e. m. Den mörkaste tiden af december såg man derimot middagstid knappast någon ljusstrimma å horisonten i söder, och det var så mörkt, att man icke kunde urskilja höjningar och sänkningar på marken. | Under vintern hade djurlifvet på land nästan helt och hål- let upphört. Däggdjuren, räfven,' renen och isbjörnen, blifva naturligtvis qvar, men tycktes hafva dragit sig inåt landét. Vid Mosselbay sågs under denna tid endast en räf, d. 15:de dec., och 2:ne björnar. Den ena mötte draggningsmanskapet på isen, den andra sköts af PALANDER vid stugan den 6:te mars, just då den gjort ett försök att bemäktiga sig den vid stugknuten fastbundna renen. Derimot sågo vi vid Mosselbay ej en enda vildren un- der vintern, och ej heller kunde vi vid solens återkomst för- märka några vildrenspår på de vidsträckta snöslätterna i gran- skapet. Under slädfärden sågo vi derimot vid kusterna af nord- ostlandet, i synnerhet på dess norra sida, en mängd renar och björnar, och ferestädes, i synnerhet utanför uddar som stupade brant emot hafvet, verkliga gångstigar efter dessa djur. Björ- narna gingo ofta två och två tillsammans, voro mycket magra och togo i allmänhet genast till flykten då de förföljdes. De träf- fades så väl vid kusterna som långt ute på isen, -oaktadt några sälar eller andra djur, som kunde utgöra föremål för deras jagt, derstädes icke kunde upptäckas. Renarna höllo sig vid kusten och tycktes i synnerhet söka sin föda på de der förekommande nakna, på lafvegetation ganska rika fjällsidorna. På ett par ställen gåfvo samlingar af blod och hår på snön till känna, att en ren blifvit dödad och uppäten af en björn, och ofta sågos spår BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. SLLIN:O 18: DV af en björn under långa sträckor följa spår af renen. En ren sköts den 16:de maj af PALANDER på Parryön. En mängd renspillning gaf för öfrigt till känna, att dessa djur under lop- pet af vintern uppehållit sig i ej obetydligt antal på de från Nordostlandet norr ut utskjutande uddarna och de utanför lig- gande öarna. Åfven en mängd räfspår förekommo så väl vid kusterna som på öarna, äfvensom långt ut på isen. Med undantag af en enda alka, som en af styrmännen uppgaf sig hafva sett den 23:dje dec., sågos under den mörka tiden inga sjöfoglar i Mosselbay, oaktadt hafvet ofta var öp- pet. Men derimot började de åter visa sig vid solens åter- komst. Sålunda flögo omkring 12 stora foglar d. 3:dje mars förbi Polhem snorr ut, den 4:de mars sågos 3:ne tejster och fem stormfoglar, den 5:te 2:ne stormfoglar, den 22:dra en tejst, den 27:de fem tejster, den 30:de mars rikligt med alkor, tejster och stormfoglar i det öppna vattnet utanför Mosselbay, likaså den 4:de april, då äfven rotges för första gången vi- sade sig. Samma dag hördes kackel af tejster och stormfog- lar, som förmodligen började vid ripfjället tillreda sina nästen. Vid PALANDERS vandring öfver isen till Verlegenhook den 17:de—19:de april sågos derimot endast stormfoglar. Den för- sta snösparf syntes vid Polhem den 3:dje april. Under slädfärden sågos skaror af döda rotges på isen i mynningen af Hinloopen den 27:de och 28:de april. På de flesta voro bröstmusklerna uppätna, sannolikt af måsar, enär räfspår ej syntes i granskapet. För öfrigt syntes icke några foglar under första delen af maj månad, oaktadt vi passerade ett par fogelfjäll t. ex. vid Kap Hansteen. Möjligen var det dåliga vädret härtill orsaken, ty 2:ne dagar derpå, den 12:te maj, sågs en mängd fogel vid Castrens ö. Ån större fogelskaror mötte oss under den senare delen af maj månad vid de från nordöstra delen af Nordostlandet utskjutande uddarna. Otaliga skaror af alkor, tejster och hvitmåsar hade här slagit sig ned, oaktadt det öppna vattnet, hvarifrån de kunde hämta sin föda, icke kunde träffas på närmare håll än hundra, kanske två hundra kilometer. Märkvärdigt nog kunde man ej heller här, såsom eljest är vanligt vid fogelfjällen, se några betydligare i luften kringsvärmande fogelskaror. De flesta tycktes hålla sig på fjäl- lets afsatser och i dess springor och klyftor, hvarifrån de gåfvo sin närvaro till känna genom ett beständigt skrik och kacklande. Ej heller såg jag någonsin foglar slå sig ned på 60 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. isen i granskapet af tältet, oaktadt lemmingarna af en af oss slagtad ren eller björn ofta torde hafva varit den enda föda, de eljest ingalunda skygga eller blyga måsarna kunde finna på nära näjder. Några gäss, ejdrar, ripor eller snäppor sågos ej till på Nordostlandets nordkust under maj månad !). Un- der vandringen öfver isöknen i Nordostlandets inre sågo vi endast 2:ne ismåsar och en snösparf. Ripor uppehöllo sig tydligen vid ripfjället söder om Mos- selbay under hela vintern, och sannolikt äfven ripans följesla- gare och fiende ugglan (Strix nyctea). Dock gömma de sig vid dåligt väder under stenrösen och snön, förmodligen för dagar och veckor. Den mörkaste tiden kunde naturligtvis någon ripjagt ej anställas, ej ens vid månljus. » Men knappast blef middagsgryningen tillräckligt ljus för att möjliggöra jagt, förr än våra skyttar lyckades fälla en mängd foglar. Sålunda sågs den 4:de febr. en mängd ripor, af hvilka en fäldes; den 5:te och 6:te skötos sju ripor med kräfvan fullproppad med knoppar af Cerastium uliginosum. Den 7:de gömde sig riporna för oväder och visade sig ej åter förr än den 16:de, då jagten åter började. På en af de ripor, som skötos den 26:te fe- bruari, sågs en sommardrägtsfjäder. För jämförelses - skull vill jag här meddela nedanstående förteckning på: A De djur, som syntes under TOBIESENS öfvervintring 1872 —1873 vid 76” n. lat. och 59? ostl. long. på Novaja Semlias vestkust ?). 1872. Sept. 26:te. 2:ne björnar skötos. 29:de. En björn sågs. Okt. 26:te. En räf sågs. 30:de. Besök af en björn. » En räf skjuten. é Nov. 2:dra. En räf skjuten. 3:dje. 2:ne räfvar skjutna. 8:de. En björn med unge sågs. Modern fäldes. 10:de. EN räf sågs. Dec. 8:de. En räf sågs. ll:te. En räf skjuten. 14:de. En räf skjuten. ') I augusti månad 1861 sköts Charadrius Hiaticula på Mortens ö. ?) Förteckningen är utdragen ur en vid olyckstillfället af TOBIESEN d. y. förd journal. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 61 1873. Jan. 4:de. En räf skjuten. 17:de. En räf sågs. 23:dje. 2:ne räfvar sågos. Febr. 4:de. 3:ne björnar sågos, en af dem skjuten. 3:te. En björn sågs. 8:de. En björn sågs. ll:te. En björn skjuten. 13:de. En björn sågs. 27:de. En räf sågs. Mars 11:te. En räf skjuten. 14:de. En räf skjuten. - April 12:te. 2:ne björnar, moder med unge, sågos. ; De återkommo och skötos följande dag. Journalen afbrytes vid Sirvert ToBIESENS död den 29:de april. Förteckningen visar, att ingen björn syntes till från den 8:de nov. till den 4:de febr., hvaraf man möjligen kan draga den slutsatsen, att björnarna vid denna tid ligga i ide. Några foglar tyckas ej hafva synts till vid vinterstationen, under den tiden journalen omfattar, och ej heller några sälar. Åtmin- stone de senare skulle ovilkorligen omtalats i en journal, förd af en fångstman. Från Polhem utsändes under hela vintern nästan dagli- gen draggningspartier, hvilka, då vädret ej var allt för ogyn- samt och öppet vatten fans i granskapet, uppsökte detta för att slippa besväret att hugga hål i isen. Det förtjenar anmärkas, att några sälar icke syntes till under den mörka tiden, oaktadt hafvet, med ett ringa afbrott i oktober och bör- jan af november, var öppet långt in i februari. Derimot sågos i början af mars sälar på isen. Det visar sig således, att äf- ven dessa djur under midvintern flytta till sydligare trakter. Blid väderlek rådde fortfarande de första dagarna af fe- bruari, men från och med den 9:de inträdde en stark köld, som sedan med föga afbrott varade till medlet af maj. Från den 19:de febr. till den 2:dra mars steg temperaturen t. ex. aldrig öfver —25” och var ofta under loppet af hela dagen under —30”. Någon daglig temperaturvariation kunde natur- ligtvis under den mörka tiden icke observeras och är äfven, såsom de meteorologiska tabellerna utvisa, under sommaren ganska obetydlig. Denna stränga köld oaktadt fortsattes utar- betena och draggningarna under isen utan olägenhet, i fall 62 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. vädret var lugnt. Derimot ådrog man sig lätt frostskador, om jämte sträng köld äfven blåst var rådande. Under december och en del af januari månad hade vi naturligtvis nödgats bränna lampa äfven middagstiden, men redan den 1l:te februari kunde man utan lampa arbeta i Pol- hem mellan 9 f. m. och 3 e. m., och den 22:dra kunde vi utan att lampan var tänd äta frukost i vår matsal, som endast upplystes af ett litet mot söder beläget fönster. Den 20:de febr. hade solen åter bort synas, men den doldes ännu några dagar af de berg, som i söder begränsade Mosselbay, så att den först den 1:sta mars blickade in genom fönstren i slöjd- salen. Kringliggande trakter hade då redan i tio dagar varit solbelysta hvarje middag. ; Sedan den mörkaste delen af polarnatten var öfver, bör- jade vi att förbereda slädfärder åt skilda håll. Men äfven härvid förföljdes vi af samma ihärdiga otur, som många gån- ger förut och efteråt lade hinder i vägen för fullföljande af våra planer. Sålunda ämnade vi, innan vi företogo vår stora slädfärd norr ut, företaga en utfärd öfver inlandsisen till Tumb- point och derifrån till Giles eller Kung Karls land. Den 15:de mars voro slädarna lastade och timmen utsatt för afresan. Men just då vi skulle lemna Mosselbay, inträffade ett starkt snöfall med så häftig snöyra, att qvänen CHRISTIAN, som af- sändes från stugan med ett bud till ett af de några hundra alnar från stugan infrusna fartygen, höll på att förvilla sig på vägen. Afresan måste uppskjutas flera dagar. När vädret åter blifvit bättre, var marken betäckt med så djup, lös snö, att ingen möjlighet förefans att framdraga slädarna genom snödrifvorna innan dessa något packat sig, och detta dröjde så länge, att denna utfärd öster ut icke alls kunde medhinnas. Jag har förut lemnat en redogörelse för isförhållandena i hafvet utanför vår stuga till slutet af januari. Det torde här, innan jag går att redogöra för vår isvandring, vara på sin plats att ytterligare i ett sammandrag fullständiga dessa upp- gifter för den återstående delen af vintern och våren. I slu- tet af januari var hafvet isfritt, och det, att döma af den svåra sjögången, sannolikt en betydlig sträcka mot nordvest. Till och med drifisen hade helt säkert då drifvit bort från hafvet närmast Spetsbergens nordkust. De svåra stormarna i slutet på månaden förde nämligen endast jämförelsevis obe- tydligt drifis med sig. Den 4:de februari kunde man dock . BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 63 från ripfjället se, att håfvet vid Schoalpoint var isbelagdt, och under den svåra köld, som kort derpå inträffade, frös haf-' vet till så långt, att man den 11:te icke kunde se öppet vat- ten från bergkullarna 1 stugans närmaste granskap. Från ripfjället såg man dock ännu den 16:de öppet vatten i N.V., hvilket äfven angafs af en i denna riktning märkbar vatten- sky. Den 18:de draggade lapparne i öppet vatten norr ut mot Verlegenhook 3 till 4 kilometer från stranden. Den 28:de derimot tycktes hafvet, så långt man kunde se från bergen i stugans granskap, Vara fullkomligt isbelagdt. Isen var dock ett stycke utanför stugan i Wijdebay på en del ställen ännu endast några få tum tjock. Ifrån land sedt, såg det ut, som om den skulle vara bildad af väldiga hummoks, men vid en längre utfärd den 4:de mars, visade det sig, att de förmodade stora isblocken endast utgjordes af uppskrufvad ny is. Något spår till verklig gammal drifis förefans icke, ett bevis, att tillgång härpå vid sista isläggningen ej förefunnits. Långt ute såg man nu en smal öppen ränna, och i hamnen rådde under den obrutna isen en stark dyning, som angaf att öppet vatten i alla fall ej kunde vara långt borta. Några af kam- raterna, som Samma dag bestego termometerberget !), berät- tade att den öppna vattenrännan upptog en betydlig, af is om- gifven sträcka mellan Greyhook, Schoalpoint och Verlegen- hook. Den 15:de hade den öppna vattenrännan ytterligare vidgat sig under en denna dag rådande stark storm, men den 23:dje var allt åter tillfruset, så att man ej ens från termometer- berget kunde se något öppet vatten. Den 26:te bildade sig dock . en öppning i isen i mynningen af Wijdebay, och den 28:de hade denna öppning utbredt sig till en från Verlegen- hook till Greyhook gående ränna, som den 30:de ytterligare vidgade sig till granskapet af Mosselbay. Draggarena berät- tade att det öppna vattnet sträckte sig långt norr ut och ve- ster ut mot Greyhook, ehuru här och der afbrutet af isstrim- lor. Innan man kom till öppningen blef isen så svag, att re- nen, som drog draggarenas fångstredskap, föll sken jB:dje april kunde jag från termometerberget hvarken mot vester eller norr se annan is än ett eller annat drifisband. Den 4:de !) Med detta namn hafva vi betecknat en ej synnerligen långt norr om stugan belägen, till bergskedjan mellan Mosselbay och Treurenberg-bay hörande bergstopp, som ofta af oss begagnades till utkikspunkt. Dess höjd öfver hafvet bestämdes genom aneroidiakttagelser till 140 meter. 64 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. var afståndet till öppet vatten från stugan endast 8 kilometer, "och ganska talrika fogelskaror syntes i det öppna vattnet. Den 13:de var dock hafvet på en obetydlig strimma i N.V. betäckt med nybildad is, som den 15:de, åtminstone närmast den gamla isen, var stark nog att bära en fotgängare. Den 30:de gick PALANDER öfver Wijdebay. Isen var på sina stäl- len mycket svag, på andra högt uppskrufvad till svårpasser- bara iskast. Den 25:te—28:de april passerade jag jämte några man Hinloopens mynning. Isen var stark, men ytterst ojämn. Ännu i slutet af juni månad var Hinloopen belagd med is ända till Fosters öar. Från Spetsbergens nordkust och Sju- öarna kunde vi under slädfärden i maj månad icke se öppet vatten åt något håll, förr än vi kommo till nordostligaste delen af Nordostlandet, då vi från toppen af v. Otters ö den 31:sta maj kunde se en betydlig strimma öppet vatten, som sträckte sig från Smitts ö mot nordostligaste isudden af Nordostlandet och derifrån, såsom vi efter uppklättringen på inlandsisen kunde se, söder ut, ett långt stycke längs med ostkusten. Norr om Sjuöarna bestod isen af idel kolossala hopskruf- vade hummoks, och äfven öster om Sjuöarna mötte vi ofta kolossala gamla isblock och vidsträckta fält af gammal is. De flesta iskast bestodo dock af nybildade, ytterligt högt upp- skrufvade, skarpkantade isblock. ; Af' ofvanstående ser man, att Mosselbay är ytterst ogyn- samt belägen för en expedition, som önskar företaga slädfär- der norr ut. Oaktadt vi dels till följd häraf, dels till följd af manskapets, af otillräcklig ranson under vintern ganska med- tagna krafter och slutligen till följd af olyckshändelsen med renarna icke hade någon utsigt att nå en så nordlig bredd- grad, som vi hade räknat på, ville vi dock icke lemna vår rika slädfärdsutrustning alldeles obegagnad. Oberoende af den latitud, som kunde uppnås, var för öfrigt en slädfärd norr ut af mycket stort intresse, emedan man endast härigenom kunde få en på verkliga iakttagelser grundad kännedom om polar- isens beskaffenhet under denna tid på året. Min afsigt var att om möjligt låta hufvudpartiet åtföljas af 2:ne mindre, af hvilka det ena skulle medföra proviant till Sjuöarna och der- ifrån återvända, det andra åter återvända först ett stycke norr om nämda ögrupp. Med tillhjelp af 3:ne lappar (den fjerde hade just vid expeditionens afgång svårt insjuknat, såsom det sedermera visade sig, i skörbjugg), 2:ne för expeditionen i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:018. 65 Tromsö förhyrda norrmän och en volontär, styrman CHRISTEN- SoN, från Onkel Adam, kunde hufvudpartiet och det »retur- ning party», som” skulle följa detsamma längst mot norden, utrustas från Polhem. Det tredje partiet hade chefen på Gla- dan lofvat organisera med manskap från det under hans be- fäl stälda fartyget). | Afgångstiden var utsatt till den 23:dje april, men måste ”uppskjutas till följande dag, emedan en af slädarna bräcktes, strax då den skulle sättas i gång. Vi bröto derför upp först den 24:de april med 3:ne slädar, försedda med hvar sin båt. Vägen togs öfver den ungefär 1,000 fot höga bergskedja, som skiljer Mosselbay från mynningen af Treurenberg-bay. Nästan alla man, som voro friska, hjelptes till en början åt att forsla slädarna upp för de höga, men långsamt sluttande backar, hvarmed denna bergskedja sänker sig mot utgångspunkten för vår färd. Oaktadt backarna och slädarnas tunga belastning gick det derför tämligen raskt framåt. Vid höjdpunkten lem- nade oss följeslagarne, och vi fortsatte ensamma färden utför bergsryggen, som äfven här tämligen långsamt sänkte sig mot Verlegenhook. rer färden utför inträffade dock en ny olyckshändelse, i det att den släde, som var bestämd för hufvudpartiet, kros- sades, och då vi längre fram mötte Vv. KRUSENSTJERNA, som tagit en annan väg öfver bergskedjan, fingo vi den ledsamma underrättelsen, att en af det till hans parti hörande manskapet insjuknat, hvarför han såg sig tvungen att genast återvända. Äfven en af vårt folk kände sig illamående, som det seder- mera visade sig, af ett tämligen häftigt skörbjuggsanfall. Allt tycktes således förena sig imot oss. Det var i alla fall vår afsigt att genast fortsätta med de 2:ne partier, som utgått från Polhem, efter att hafva ersatt den krossade släden med den, som var bestämd för v. KRrRu- SENSTJERNAS parti; men vid närmare undersökning fans, att äf- ven denna var bräckt. Det var nu tydligt, att våra, efter mön- ster från England, med stor omsorg i Köbenhavn förfärdigade fordon icke voro tillräckligt starka, för att på skrufis eller på ojämn mark tåla den stora belastning, som här var af nö- den (2- till 3,000 &), och i fall färden skulle åter upptagas, !) Ett utdrag ur den redogörelse, som här lemnas för slädfärden, är redan förut tryckt i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidn. för oktober 1873. 0) 66 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. blef det derför nödvändigt att med de tillgångar, som vid vinterstationen stodo oss till buds, anskaffa nya eller tillräck- ligt förstärka de gamla fordonen. För ätt ombesörja detta återvände PALANDER jämte en del af manskapet till Polhem. Att alla man skulle för detta ändamål återvända var na- turligtvis ej nödigt, hvarför jag beslöt att använda den tid, som måste anslås till förfärdigande af nya slädar, till nedläg- gande af en depöt, så långt på vår väg norr ut, som var för3 enligt med möjligheten att om åtta dagar låta nödigt manskap . möta vid Verlegenhook. Utan tillhjelp af en del af det man- skap, jag behöfde för denna färd, kunde nämligen hufvud- partiets vid Verlegenhook qvarlemnade utrustning ej forslas vidare. Åtföljd af 10 man, bröt jag den 25:te april upp från vår tältplats vid Verlegenhook, tagande vägen öfver Hinloopen strait mot Schoalpoint. Den minsta båten togs af fyra man på axlarna, provianten, tältet och annan utrustning lastades på 2:ne kälkar och en rensläde (pulka), för hvilken den enda qvarblifna renen var spänd, hvilken af mig följdes och obser- verades med ett alldeles särskildt intresse, hufvudsakligast för att få en fullt tillförlitlig, på erfarenhet grundad kännedom om detta djurs användbarhet för sådana färder som dessa. Jag kan trygt förklara, att den öfverträffat våra förväntnin- gar. Renen drog, oaktadt lapparne förklarade att den ej var en af de bästa, öfver 200 & (en god ren drager 300), var sedig och lätt skött som en gammal arbetshäst, spisade med begärlighet den medförda mossan och lemnade, sedan denna tagit slut, slaa- tad ett ypperligt kött. — Med fyratio sådana dragdjur och Parry-ön till utgångspunkt hade vi helt säkert kunnat hinna ganska långt mot norden, äfven under så ogynsamma isför- hållanden, som de, hvilka under detta år voro rådande norr om Nordostlandet. Afståndet från Mosselbay till Verlegenhook var, inberäk- nadt den omväg vi gjort, nära 2 svenska mil. Denna väg hade vi tillryggalagt på första dagen, oaktadt en in imot 1,000 fot hög bergshöjd passerades. Derimot behöfde jag, till följd af isens ytterst oländiga beskaffenhet, trenne dygn för att komma öfver Hinloopon strait, som på det ställe, der jag pas- serade detsamma, är minst 30 kilometer bredt. Väderleken var i början gynsam, men redan andra dagen sänkte sig öf- ver Hinloopens mynning, en isdimma, som omöjliggjorde ut- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 67 väljande af en för våra kälkar lämplig väg mellan skrufisfäl- ten. Denna dimma skingrade sig dock snart för en ostlig och sydostlig vind, som i stället förde med sig, långs marken, en ström af yrsnö, bestående af fina, i solen glittrande isnålar, hvilka inom några minuter spårlöst fylde mer'än qvartersdjupa hål i snödrifvorna. Öfra delen af himmelen blef visserligen fortfarande: fullkomligt klar, så att ej allenast solen, utan äf- ven talrika praktfulla vädersolar och solgårdar, uppkomna ge- nom solstrålarnas brytning mot isnålarna, syntes. Derimot höljdes allt närmast horisonten i ett ogenomträngligt töcken. De flera mil aflägsna höga bergstoppar, som omgåfvo Treuren- bergbay och Lommebay, visade sig med så tydliga och skarpa konturer, 'att de tycktes ligga helt nära, hvarimot föremål, belägna nära isen eller marken, redan på ett afstånd af några hundra steg antingen alldeles icke kunde urskiljas eller fram- skymtade, då vinden och yrsnön för några ögonblick minska- des, som höga snöhöljda bergssträckor, skenbart vida längre bort belägna än de flera mil aflägsna bergen vid Lommebay och Treurenberg-bay. Dessa, från förhållandet i hemlandet så afvikande dagrar gåfvo anledning till den enda med förlust af menniskolif förenade olyckshändelse, expeditionen har att inregistrera. Innan jag lemnar en framställning härom, skall jag med några ord redogöra för de af dessa isdimmor alstrade, prakt- fulla haloer, som under dessa dagar ständigt visade sig. Be- klagligen hade mina ögon, redan dagen efter det vi lemnat Verlegenhook, till följd af min oförsigtighet att ej genast an- lägga snöbrillor, blifvit så angripna af början till snöblindhet, att äfven den ringaste ansträngning af ögonen var förenad med de häftigaste plågor. Det blef derigenom för mig omöjligt att verkställa några mätningar, och jag kan således här endast lemna en afteckning och beskrifning af detta praktfulla feno- men, ej de vinkeluppgifter, som för dess fullständiga tolkning äro oumbärliga. Haloen visade sig, såsom nämdt, nästan ständigt, men med växlande ljusstyrka och utbredning. Ibland bestod den endast af en enkel ring, med antydan till vädersolar, men stundom kunde man, såsom taflan visar, följa ljusfenomenet rundt om hela horisonten. Äfven då fenomenet visade sig som star- kast, voro dock solgårdarna endast på den åt solen liggande delen af horisonten färgade. Sjelfva haloen bestod icke af cir- 68 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. klar, utan af vackert böjda kroklinier af mycket olika form, och i viss mon äfven växlande till deras inbördes läge. Den närmast solen belägna af dessa bildar sålunda en ned åt spet- sig, päronformig figur (bb'), i hvars kant 3:ne vädersolar voro synliga, 2:ne särdeles praktfulla, på samma höjd som solen, och en, mindre utbildad, nedtill. Då solen låg lågt vid hori- sonten, var den nedre bisolen ej synlig; jag observerade den- samma uppe på inlandsisen tangerande horisonten d. 7:de juni kl. 6 e. m. Vi voro då på en latitud af ungefär 79” 50', och man kan häraf beräkna vinkelafståndet mellan solens midt och nedra spetsen af den päronformiga solgården till 221. När haloen var fullständig, omgafs den päronformiga solgården af 2:ne andra, en inre omegalik och en yttre klockformig, hvil- ken, liksom den päronformiga solgården, ytterligare öfverst tangerades af en skålformig ljusbåge. Dessa bågars inveck- lade form anges närmare af vidfogade tafla. Af dessa 2:ne yttre solgårdar var det dock vanligen en- dast bågarna e, som tangerade den inre päronformiga solgår- den, och f, som tangerade den yttersta synliga. Den inre sidan af e var för öfrigt fyld med ett diffust, färgadt, men ej skarpt begränsadt ljussken. En från solen genom e och f dragen linie sammanföll dock ingalunda alltid med vertjkal- planet, utan oscillerade ofta inom en kort stund och, efter hvad jag tyckte mig förmärka, med vinden, hvilken förmod- ligen hade inflytande på isnålarnas läge, ganska, betydligt, än åt höger, än åt venster. Samtliga de linier, som hittills be- skrifvits, voro färgade med regnbågens färger, någon gång ganska intensivt, oftast dock endast svagt. På taflan är den röda sidan utmärkt med »r, den violetta med v. Genom solen och de 2:ne horisontala vädersolarna gick ett ljusband aqa', som, ehuru svagt, fortsattes rundt om hela horisonten, här och der med tydligt markerade, starkare ljusknutar. De på motsatta sidan af solen synliga solgårdarna bestodo af cirkel- lika eller päronformiga kroklinier af samma storlek som den päronformiga figuren bb'. Midt imot solen på motsatta sidan af horisonten tangerade 2:ne dylika kroklinier hvarandra, utan att visa spår af vädersolar i tangeringspunkten h, hvarimot 2:ne svaga ljusknutar i:7' syntes midt imot gy". För öfrigt var hela himlahvalfvet liksom marmoreradt af regelmässigt grupperade ljusare och mörkare fläckar, hvilkas läge jag dock ej kunde när- mare utreda. Samtliga dessa linier voro ofärgade. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 69 De former jag här beskrifvit, och som äfven, om ock mindre tydligt utvecklade, visade sig längre fram under vår vandring öfver Nordostlandets inlandsis, afvika betydligt från de haloer som förut blifvit aftecknade. Detta beror kanske derpå, att i detta fall det méd isnålar fylda luftlager, som gaf upphof till brytningsfenomenet, låg helt nära jordytan, långs med hvilken isdimman af häftiga vindar framdrefs med våld- sam fart. Haloernas uppkomst beror, såsom bekant, på solstrålarnas brytning i och reflexion mot de isnålar, med hvilka luften tidtals är uppfyld. För teorien om detta fenomen är derför känne- domen om isens kristallform af högsta vigt. Redan förut har jag försökt lemna en utredning häraf !), och äfven under detta års vistelse bland polarländernas is och snö har jag flera gån- ger varit i tillfälle att anställa hithörande iakttagelser, hvilka visa, att de uppgifter, som man finner härom i de flesta ve- tenskapliga handböcker, äro dels högst ofullständiga, dels all- deles oriktiga. Man utgår härvid vanligen från iakttagelser om snöflingornas form, hvilken finnes beskrifven af NEPPLER, DE MAIRAN, WILKE, SCORESBY m. fl. Dessa och en mängd an- dra författare hafva visat, att snöflingorna och likartade med konst framstälda kristaller af vatten bilda mer eller mindre invecklade sexsidiga stjernor, sammansatta af fina, utdragna, i vinklar af 60 och 120” till hvarandra fogade kristallnålar. Häraf har man sedermera dragit den slutsatsen, att isens grundform skulle utgöras af en regulier sexsidig pyramid. Oaktadt tvillingsbildningar af det slag, som träffas vid snö- flingorna, icke absolut utesluta möjligheten af en hexagonal kristallform, äro de dock så mycket mindre bevisande derför, som dylika tvillingsgrupperingar sällan förekomma i det verk- liga hexagonala systemet, men vida oftare vid rombiska kri- staller med en grund prisma af nära 120”. För att afgöra frågan om isens verkliga kristallform må- ste man undersöka enkla kristaller af tillräckligt betydande storlek, för att kunna kristallografiskt bestämmas. Genom en dylik undersökning har jag funnit, att isen, är dimorf. Den kristalliserar nämligen: 1:o. Hexagonalt. Optiskt enaxiga, korta, sexsidiga pris- mor, sällan afstympade af pyramidytor och icke visande nå- 1) Öfversigt af Vet.-Akad. Förhandl. för 1860, s. 439. 70 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. gon synnerlig benägenhet att 'bilda tvillingkristaller. Kristal- ler af detta slag, snarlika kristaller af ofärgad apatit, iakttog jag redan för flera år sedan på några mineralier, som in- packade i fuktigt läskpapper varit utsatta för afkylning under 0”, och bland gammal snö, som fera gånger växelvis varit utsatt för blidväder och köld. Vackrast träffades dock dylika kristaller under färden öfver Nordostlandets inlandsis. De bilda 'här ett eget lager, som utgör öfvergången mellan den lösa snöh och den fasta isen, och äro ofta särdeles regelmäs- sigt utbildade, i synnerhet på väggarna af de håligheter, med hvilka detta lager är genomdraget. Kristallerna begränsas vanligen af basiska ändplanet och en sexsidig prisma. Basiska planet är jämt och glatt, prismaytorna streckade. Sällan äro kanterna afstympade af pyramidytor, hvilka vanligen före- komma endast på ena ändan af kristallen. Isen tyckes således vara hemimorf, ett förhållande som är af betydelse, derför att alla ämnen, som kristallisera hemimorft, äfven bruka vara pyro- elektriska, d. v. s. bruka under uppvärmning och afsvalning blifva polarelektriska. Denna isens pyroelektricitet är samno- likt orsaken dertill, att isnålarna i luften ofta äro parallela, hvilket åter utgör ett vilkor för en del af de vackra refrak- tions- och reflektionsfenomener, hvarom nyss var fråga. 2:o. Rombiska systemet. Den is, som afsätter sig på inre sidan af fönsterrutor, på metallföremål, stenar m. m. dylikt, som stå fritt ute i fuktig luft, kristalliserar ej i sexsidiga taf- lor, utan i rätvinkliga parallelipipeder, förmodligen tillhörande det rombiska systemet. Några afstympningar af kanterna har jag icke träffat på dessa kristaller, och det har derför ej lyckats mig att bestämma axelkonstanterna. Af analogi med andra på en gång i rombiska och hexagonala systemet kristalli- serande ämnen kan man dock sluta, att äfven här grundpris- mans ytor luta mot hvarandra nära 120”. De kristallnålar, af hvilka snöflingorna äro sammansatta, höra sannolikt oftast till detta, och ej till det hexagonala systemet. Då jag tredje dagen efter vårt uppbrott från Verlegen- hook antog, att vi måste vara nära stranden vid Schoalpoint, gaf jag vid middagsrasten befallning till 2:ne af lapparne att lediga (utan någon belastning) framgå ett stycke längre för att se, om vi icke voro så tätt intill land, att drifved kunde er- hållas för middagskokningen. De återkommo snart, den ena med det besked, att han sett land helt nära, den andra med BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 92, N:o 18. 71 en vedbit från sjelfva stranden. Denne fick nu, jämte qvänen CHRISTIAN, befallning att med den ena kälken gå till land ef- ter ved. Af missförstådt nit företogo sig dess utom två af sjömännen, utan order af mig, att med den andra kälken äf- venledes för vedhämtning aflägsna sig från tältet, men utan att följa det af mig utsända partiet eller att ens fråga om riktningen. Den ena märkte dock snart, att det bar åt galet håll, och återvände derför, efter att förgäfves hafva uppmanat den andre, båtsmannen SNABB, till detsamma. Denne, en dug- lig, men envis och till religiöst grubbel benägen man, fortsatte detta oaktadt sin en gång började stråt och återkom aldrig mer. Ånnu samma afton försökte jag och en af lapparne. att följa spåren af SNABB och den kälke han dragit med sig, men alla märken i snön voro redan spårlöst igenyrda, och något verksamt letande utan spår medgaf yrvädret icke. Lika frukt- lösa voro andra försök, som gjordes för hans igenfinnande under loppet af de följande dagarna, försök, som i hög grad försvårades genom det under hela denna tid rådande yrvädret och våra ögons ytterst angripna beskaffenhet. Lappen JOHN t. ex. var så blind, att han måste ledas, och många af oss andra voro nära lika illa deran. Denna olyckshändelse afbröt min färd vidare, så att jag beklagligtvis nödgades afstå från min föresats att nedlägga en depöt längre upp mot Sjuöarna. Det var nämligen ej möjligt att lemna dessa trakter, innan allt hvad göras kunde för SnaBBsS återfinnande blifvit gjordt och innan den tid till- ändalupit, inom hvilken en möjlighet förefans för hans åter- komst. 'Innån dess var tiden inne' för atty isenlighet med träffad öfverenskommelse, sända manskap till mötes vid Ver- legenhook. Den 2:dra maj ditsändes öfver isen sex man. Sjelf blef jag med trenne man qvar vid Schoalpoint, hvarest på den öf- verenskomna tiden (den 5:te maj) PALANDER inträffade jämte slädarna, hufvudpartiets utrustning m. m. Medan större de- len af manskapet gick till fots långs med iskanten, hade Pa- LANDER för transport af båtarna och provianten kunnat be- gagna en öppning, som under de sista dagarnas blåst bildat sig 1 isfältet, samt derigenom lyckats undvika den skrufis, som så länge uppehöll mitt parti. Härigenom hade han på 18 timmar kunnat passera Hinloopen straits mynning. Med PALANDER följde det manskap, jag sändt honom till mötes. 72 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872-73. d I v. KRUSENSTJERNA hade derimot nödgats afstå från sin afsigt att i början medfölja expeditionen, hvarigenom en betydlig minskning uppkom 1 antalet af de dagar, för hvilka hufvud- partiet kunde föra proviant med sig efter att hafva lemnat Sjuöarna. Slädpartiet var nu sammansatt som följer: 1:o. Hufvudpartiet, bestående af PALANDER, mig och 9 man. Vi förde med oss en båt, tält, nödig utrustning af kläder, sofattiralj, skjutgevär, instrumenter, läkemedel, kokapparater, talg till bränsle och slutligen proviant för 50 dagar. Utrust- ningen var lastad på 2:ne slädar, som numera, efter de förän- dringar PALANDER låtit verkställa, segerrikt bestodo alla de svåra prof, för hvilka de under den återstående färden voro utsatta. 2:o. Ett parti af sex man, som endast skulle medfölja till 'Sjuöarna, för att under vandringen dit underhålla hufvud- partiet och medföra proviant till den depöt vi ämnade ned- lägga derstädes. Vår normala tåg- och lefnadsordning under slädfärden var följande: Tvänne timmar innan uppbrottet purrades kocken (en mindre angenäm post, som gick i tur mellan manskapet, så att hvar och en blott innehade den en dag i sänder) för att koka kaffe. Kokningen skedde, då tillgång dertill fans, med drifved, eljest med talg, och måste i slikt fall, för besparings skull, oftast anställas inne i tältet, hvilket härvid snart fyldes med ymnig sotrök, som meddelade dess invånare en svår- utplånlig, jämnsvart hudfärg, ej olik folkslagens från Afrikas brännande öknar. När kaffet var färdigt, tillkännagafs detta med ljudlig röst af kocken, som strax derpå utdelade det- samma i lika lotter, i rymliga bleckmått, hvilka på en gång tjente till kaffekoppar och soppskålar. I stället för katfepan- nan sattes nu en stekgryta, innehållande 5 & pemmikan för hvar man, på elden. Dess utom utdelades på morgonen 25 ort bröd och 19 ort smör. Sedan maten var förtärd bröto vi upp. Efter 5 timmars gång, afbruten af 15 minuters rast hvarje 11 timme, hölls en timmes middagsrast, hvarvid 25 ort bröd, ett stycke fläsk och 1 kub.tum bränvin utdelades. Derpå fortsattes färden ytterligare 5 timmar, hvarpå tältet uppslogs för natten. Om aftonen utdelades åter per man 1 tum bränvin, 25 ort bröd och I € pemmikan, som kokades till en kraftig och särdeles omtyckt soppa, hvilken helt säkert; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. T3 om den jämte lämpliga vegetabilier under vintern kunnat an- vändas ett par gånger i veckan, skulle skyddadt alla expedi- tionens deltagande personer för skörbjugg. Derpå förtärdes aftonkaffe (eller té), kautschuksmadrasserna uppblåstes och ut- breddes, hvar och en kröp in i sin pesk, ett gemensamt grått filttäcke utbreddes öfver alla man, och några ögonblick der- efter voro alla djupt insomnade. Någon nattvakt hölls icke, oaktadt vi under vandringen långs Nordostlandets nordkust dagligen mötte björnar. Om natten ofredade dessa oss aldrig. Den 6:te maj om morgonen bröto vi upp från Schoal- point och hunno, gynnade af en god vind, som tillät oss be- gagna slädseglen, 2:ne svenska mil till södra udden af Lågön. Följande dag inträffade ett rikligt snöfall, hvarjämte vinden tilltog i häftighet, medförande en svår snöyra, som nödgade oss att efter några få timmars gång stanna och söka skydd i våra tält. Vind och snöyra, med en köld af ända till —19”,5, fortforo de båda följande dagarna, så att vi måste ligga overk- samma i vårt tält, hvarest uppehållet nu blef ganska oange- nämt, dels för det snöstoft, som blåsten pinade in genom den tunna bomullsdukens väf och fogar, dels för det ganska rik- liga snöfall, som inom tältet egde rum, då blåsten skakade lös den rimfrost, som under den stränga kölden ständigt af- satte sig på inre sidan af det med menniskor fullpackade täl- tet. Vi voro derför rätt glada, då vi den 10:de maj under härligt väder och en temperatur af —17',5> åter kunde bryta upp för att fortsätta vår färd. Vägen togs förbi Kap Han- steen öfver, Brandywinebay och det låga, nu till följd af storm och blåst nästan snöfria näs, som skiljer denna fjord från" vi- ken vid Extremehook. Den 12:te maj nådde vi Castréns öar. Isen i Brandywinebay var jämn och slät, och några mycket stora drifisblock funnos ej långs med stranden, ett bevis der- för, att denna bugt blifvit isbelagd innan de svåra vinterstor- marna börjat. Från bergshöjderna vid Kap Hansteen kunde man derimot se, att isen längre ut var ytterst ojämn. Den utgjordes förmodligen der af drifismassor, hvilka under vin- terns lopp af de då rådande svåra stormarna blifvit uppskruf- vade mot Nordostlandets vestkust och sedermera sammanfrusit.., Det näs, öfver hvilket vi gimgo fram, var nästan snöfritt och blottadt på vegetation. Det bildades af låga granithällar, be- strödda med otaliga lösa stenblock, af precis samma slag som den underliggande graniten, hvilken hade stor benägenhet awvt 74 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. under frostens inverkan sönderfalla till grus. Tydligen lågo de, oaktadt deras rullstenslika utseende, in situ och hade bildats derigenom, att ytan af berget, efter det glacieren dragit sig tillbaka, under frostens inverkan söndersprungit, till ett visst djup. På samma sätt som sandstenslagret mellan Sydhamnen och Engelska älfven på Beeren-Eiland har äfven här den i stora block söndersprängda berghällen derpå ytterligare blifvit af frosten betydligt omkastad och söndergrusad samt sålunda förvandlad dels till rundade, men på ytan skrofliga, rullstens- lika block, dels till ett groft, kantigt granitgrus. Till följd häraf kunde man ej heller någonstädes på de berghällar, hvilka på otaliga ställen lågo blottade, förmärka ens en antydan till refflor. Dessa förhållanden äro af ett allmännare geologiskt intresse, emedan dylika pseudo-rullstensbildningar äfven, så- som IGELSTRÖM och GUMALIUS visat!), ofta förekomma hos oss. Näsets höjd öfver hafvet var, på det ställe der vi pas- serade detsamma, enligt bestämning med aneroiden = 34 meter. En af lapparne hade blifvit fullkomligt snöblind, så att han, jämte ett af tälten, måste qvarlemnas på Castréns ö. I hopp om att på en enda dag kunna framkomma till Parryön, qvarlemnade vi dess utom på samma ställe större delen af ut- rustningen för det parti, som skulle återvända, den för deras återfärd nödvändiga provianten o. s. v. Under den af an- ordningarna härtill föranledda rastdagen utsändes ett par af lapparne på renjagt. De återkommo utan att hafva sett någon ren, men väl massor af renspår och spillning efter ren. Dess utom berättade de, att midt imot det inre af Castréns ö ytter- ligare fans en betydlig ö. Vid närmare efterfrågan tycktes det, som om den af lapparne omtalade ön skulle bildas af de bergmassor, hvilkas nordspets på kartan betecknas med Nord- kap, och som om Beverly-bay skulle utgöras icke af en bugt, utan af ett sund. I sådant fall måste dock en isbrygga hafva täckt detta sund, då jag 1861 gjorde vinkelmätningar från top- pen af det närbelägna Grytberget. Tidigt den 14:de maj fortsatte vi vår väg mot Parryön, hvars sydspets endast är 10 minuter aflägsen från vår rast- plats på Castréns ö. Det mellanliggande hafvet var dock nu !) IGELSTRÖM, Öfvers. af Vet.-Akad. Förhandl. 1849, s. 255. GUMAELIUS, Öfvers. af Vet.-Akad. Förh. 1871, s. 569. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. ANIN:O 18: TD betäckt, ej med jämn is, utan med så tätt hopade skrufis- massor, att vi, oaktadt ytterligt ansträngande dagsmarscher, måste använda nära tre dygn för att tillryggalägga denna obe- tydliga väg. Först den 16:de vid middagstiden nåddes Parryön, vid hvars stränder isen åter var fullkomligt jämn och slät. Vi hade nu en af de få vackra dagar, vi under hela vår slädfärd kunde inregistrera. Den för komfort i tältet så vigtiga drif- veden fans på stranden i riklig mängd, och en för ombytes skull synnerligen välkommen anledning till vedens begag- nande lemnade en ren, som varskoddes just då vi skulle gå i land vid det för nedläggande af depöten utsedda stället, å öns sydöstra sida, och som genast jagades och fäldes. ”Tal- rika spår och lemningar visade, att till och med dessa, i gran- skapet af 81” belägna öar utgöra hemvist för ganska stora växtätande djur, hvilka dock, om endast lättheten att förvärfva sig lifvets nödtorft skulle utgöra det för val af hemvist be- stämmande momentet, borde söka sig till långt sydligare trakter. En mängd björnspår, ofta under långa sträckor föl- jande spåren af renarna, gåfvo till känna, att en farlig fiende till renen under vintern uppehåller sig i dess granskap. Hufvudfödan för björnen, under den del af vintern då han icke ligger i ide !), utgöres dock sannolikt af sälar, kanske äfven i nödfall af mossa och lafvar, till hvilket man bland annat kan sluta deraf, att det antal sälbål, vi under fortsätt- ningen af slädfärden kunde upptäcka, var långt mindre än an- talet af de björnar, som under denna tid mötte oss. I magen på en under 1864 års expedition i Storfjorden skjuten björn fans intet annat än jord, blandad med växtlemningar. Sedan en mindre depöt blifvit härstädes nedlagd och till skydd mot björnar täckt med stora stenar, återsändes styrmannen ÖHRISTENSON jämte det i Tromsö förhyrda manskapet. Sjelfva bröto vi upp den 17:de maj, tagande vägen långs med det mellan Phipps och Martens öar belägna sundet, hvilket för till- fället var betäckt med en jämn och god is, så att vi efter fem timmars gång nådde sydöstra udden af den förstnämda Hand dessa "öar. "Här lade vr till, förvatt från en bergshöjd taga en öfversigt af isens läge och möjligen finna något jämt 1) Fångstmännen uppge, att äfven isbjörnen ligger i ide. Dock är detta ingalunda afgjordt. Märkvärdigt är, att man aldrig lyckats fälla en drägtig isbjörnhona. 76 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. isfält mellan de skrufismassor, som redan från bergsfoten syn- tes spärra vägen mot norr. Uppkomna på höjden hade vi en vidsträckt utsigt, hvil- ken visade, att hafvet norr om Sjuöarna var betäckt af ett virrvarr af höga, tätt mot hvarandra tornade ismassor !), in- genstädes afbrutna, hvarken af öppet vatten eller af jämna isfält, långs med hvilka en möjlighet skulle förefunnits att med våra tungt lastade slädar tränga fram. Denna syn var för mig så mycket mera öfverraskande, som jag, vid 2:ne före- gående tillfällen, från närbelägna bergstoppar varit i tillfälle att öfverskåda just samma del af polarbassinen och då funnit den bilda ett oafbrutet jämt istäcke, hvilket icke tycktes uppställa några allt för stora svårigheter för en längre släd- färd, om ock man alltid måste vara beredd på att här och der möta svårpasserbara ställen. Detsamma tycktes äfven så väl PARRYS och SCORESBYS som vår egen erfarenhet 1868 (vid 81” 42' n. 1) bekräfta. Såsom polärisen norr om Sju- öarna nu var beskaffad, var det derimot tydligen omöjligt att kunna öfver densamma framtränga ens en enda grad, och ett fortsättande af vår slädfärd i nordlig riktning var således all- deles utan ändamål. Om vi hade lyckats uppföra vårt vinterhus på Parryön, i stället för på stranden af Mosselbay, så hade vi äfven med: nuvarande isförhållanden, genom föregående rekognosceringar åt olika håll, kunnat taga rätt på en för våra färder mot nor- den mera gynsam terräng, utan att derigenom det för den egentliga slädfärden närmast afsedda proviantförrådet behöft underkastas någon förminskning. Nu var detta derimot omöj- ligt, emedan ett för detta ändamål fortsatt uppehåll vid Sju- öarna skulle medfört en så stor förminskning i det proviant- förråd, hvarmed våra slädar ännu voro belastade, att det som blifvit qvar ej skulle varit tillräckligt för oss att ens under de gynsammaste isförhållanden nå synnerligen långt norr ut. Här- till kom, att jag med anledning af isförhållandena under vin- tern och det öppna vatten, som redan visat sig öster om ') I sitt, efter återkomsten till Tromsö, till sjöministern afsända telegram säger PALANDER »svår» is, hvilket vid telegraferingen blifvit förändradt till »svag» is — ett telegraffel, som: beklagligen gifvit anledning till åt- skilliga oriktiga reflexioner, bland annat i n:r IX, s. 338, af PETER- MANNS Mittheilungen för 1873. Felet finnes, på min begäran, rättadt i ett senare nummer. ; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. FNNN:O 18: Schoalpoint, hoppades, att vi med ångbåten Polhem skulle något senare på sommaren kunna tids nog uppsöka en annan, tillräckligt högt mot norden belägen utgångspunkt för en ny slädfärd, som kanske kunde med fullastade slädar börja vid en breddgrad betydligt nordligare än Sjuöarnas. Dessa om- ständigheter förmådde mig att icke nu fortsätta en färd norr ut, hvars utgång i alla fall var förut gifven. På det att den på slädfärden redan nedlagda mödan ej måtte gå alldeles förlorad, valde jag dock för återfärden ej den direkta väg vi kommit, utan vägen rundt om Nordostlan- det, hvarigenom utsigt förefans att kunna fastställa detta lands omtvistade gräns mot öster, att utreda dess geologi, be- skaffenheten af dess inlandsis, utsträckningen af de nordost om Nordostlandet belägna ögrupper m. m. Äfven med denna mycket betydliga omväg hoppades vi kunna vara åter vid vårt vinterqvarter om 20 till 30 dagar, således tids nog för anställande af det andra försöket för framträngande norr ut. Återfärden upptog dock, oaktadt åtskilliga inskränkningar i den ursprungliga resplanen måste göras, öfver fyratio dagar och blef förenad med vida större besvärligheter, svårigheter Hel ifaror än vi förmodat, men äfven det vetenskapliga ut- bytet blef rikligare än vi väntat, i synnerhet genom de nya upplysningar som här erhöllos rörande den spetsbergska in- landsisens beskaffenhet, i mer än ett hänseende afvikande från inlandsisen i de af mig besökta, 10” sydligare belägna trakter af vestra Grönland. A Sedan vi, för att lätta våra slädar, lemnat båten äfven- som åtskilliga andra effekter, som numera ej voro absolut nödiga, qvar vid vårt rastställe på Phipps ö, bröto vi den 18:de maj upp, tagande vägen söder om Martens ö, mot Kap Platen. I början hade vi god is, så att det gick raskt framåt, men då vi närmat oss längden af Martens ös sydöstra udde, mötte oss en ytterligt svår skrufis, öfver hvilken vi endast ytterst långsamt kunde framtränga. Denna obehagliga terräng fortfor. här och der med afbrott af jämna isfält, ända till Kap Platen, som till följd häraf nåddes först den 23:dje maj. Af- ståndet från vår vändpunkt dit var dock endast 20 minuter eller 31 svensk mil. Den skrufis, vi sålunda passerade, bildas ej af kolossala isklippor eller isberg, utan af kantiga, af vatten icke nötta, isblock, staplade löst öfver hvarandra till pyramider eller-"is- 78 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. vallar af intill 30 fots höjd, hvilka voro hopade till hvarandra så tätt, att mellanrummet mellan dem mångenstädes ej ens var stort nog för tältet. I | 3. Genomskärning af en isvall eller ett iskast. ill AR MAMMAN = ll 9. Bildning af isvallar och iskast. Orsaken till bildandet af dessa isvallar, hvilka äfven iakt- togos af WRANGEL på Siberiens nordkust, bör förmodligen sökas i den betydliga volumförändring isen undergår vid för- ändrad temperatur. TIsens liniära utvidgningskoefficient är en- ligt PLUCKER och GEISSLER = 0,0000528. Om is af 0” afky- las till —15”, måste derför sprickor uppstå, som för 1,000 meter hafva en bredd af 0,8 meter. Dessa sprickor eller rå- kor tillfrysa naturligtvis strax derpå, och då isen sedermera åter uppvärmes, t. ex till —5'”, så måste en förskjutning ega rum utaf 0,528 meter på kilometern. Under vinterns lopp upprepas detta fenomen otaliga gångei — islager skjuta upp på islager, ända tills hela isfältet bildar ett virrvarr af mot hvarandra upptornade isblock. Likartade krafter äro äfven verksamma i den fasta jordskorpan, visserligen med mindre in- tensitet, till följd af bergarternas mindre betydande utvidgnings- koefficient samt obetydligheten af de i dem förekommande tempe- raturväxlingarna och till följd deraf, att de bildade springorna här åter kunna skjuta i hop, i fall ej, såsom ofta torde vara fallet, kemiska eller mekaniska sedimenter afsatt sig i dem. I stället verkar kraften i den fasta jordskorpan under millioner år, och jag BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 79 betviflar ej, att man i de här antydda förhållandena oftast har att söka rätta orsaken till de fasta jordlagrens veckning, för- kastning och skjutande öfver hvarandra. Detta sistnämda torde, att döma af de iakttagelser, jag varit i tillfälle att göra på polarisen, vida oftare inträffa, än man vanligen antager — och när det sker, så förekommer ofta, såsom figur 9 vi- sar, icke någon betydande rubbning i lagrens ursprungliga, horisontela läge. De med främmande mineralier uppfylda gångar, af hvilka i synnerhet de öfra jordlagren i alla rikt- ningar genomskäras, leda helt säkert i de festa fall sitt ursprung från likartade orsaker, d. v. s. från springor, som upprepade gånger till följd af temperaturvariationer ömsom vidgats, ömsom tillslutits, för så vidt detta ej hindrats af in- fallet grus. Detta har dock ofta egt rum, och ofta hafva i springan hopat sig betydliga massor sedimenter, bildade på me- kanisk eller kemisk väg, hvilka under de geologiska tidsperi- odernas ofantliga längd tillhårdnat och metamorfoserats till fasta kristalliniska bergarter — kalksten, qvarts, felsit, pegmatit m. m. Sjelfva isblockens sidor voro betäckta med praktfulla, vid minsta stöt nedfallande kristaller af is, löst fogade till hvar- andra likt de kristaller, som bilda rimfrosten, men här, i isens hemland, ofta öfver en tum i genomskärning. Mellan is- blocken lågo större eller mindre qvantiteter af snö, som på de ställen, der skrufisfältet bildat sig under denna vinter, var föga djup samt ytterst lucker och lös, och derutinnan föga hin- drande för vår framkomst; på andra ställen åter, der iskasten !) härrörde från ett föregående år, djup och tämligen packad, dock icke nog hårdt för att bära fotgängare, och derutinnan för dem ytterst besvärlig och mödosam. För att bana väg för slädarna måste yxa och spade ständigt anlitas, och äfven med yttersta ansträngning kunde man mången dag ej framtränga en enda minut eller 1 svensk mil. Härtill kom, att under nästan hela den tid, vi vandrade bland denna skrufisterräng, liksom under större delen af vår slädfärd, en så svår isdimma var rådande, åtminstone närmast horisonten, att man oftast måste framgå på slump, utan val af väg. Det hände t. ex. flera gånger, att vi timtals framgingo på en ytterst svår ter- 1) I brist på något annat betecknande namn för dessa hopar af lösa. lik- som hopkastade isblock, torde man kunna använda detta ord, bildadt i artalogi med det ord, »jättekast», hvarmed den svensktalande allmogen i Finland betecknar stora forntida stenkummel. 30 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. räng, oaktadt vi, då luften tillfälligtvis lättnade, upptäckte, att vi hade ett jämt isfält tätt bredvid ogs. En mängd isbjörnar sågs under vår öfverfärd, och nästan öfver allt var isen genomkorsad af björnspår. Åfven denna ödsliga terräng utgör således ett tillhåll för vertebrerade land- djur, oaktadt man har svårt att förstå anledningen, hvarför björnen med förkärlek tyckes uppehålla sig härstädes, då hvar- ken några sälhål eller några lefvande djur, som kunnat ut- göra föremål för björnens jagt, syntes till. Eget var att se den omsorg, med hvilken björnen väljer den lämpligaste och minst besvärliga vägen, undviker stora iskast och djupa snö- drifvor, 1 fall dessa ej äro tillräckligt packade att bära björ- nens tunga, men på breda labbar stödda kropp. Då, såsom ofta var fallet, isdimma hindrade oss att sjelfva leta ut den fördelaktigaste vägen och björnspår förefunnos i riktningen för vår färd, följde vi derför mången gång dessa långa stycken och funno oss merendels väl dervid. Öster om Kap Platen var isen god, åtminstone i granska- pet af kusten, så att vi kunde framgå ganska hastigt, ehuru färden fördröjdes af nödvändigheten att göra åtskilliga omvä- gar för kartläggningen och att dröja på ett eller annat ställe för anställande af astronomiska ortbestämningar. Äfven vädret var ofta nog tämligen vackert, någon dag i slutet på månaden till och med varmt, så att snön bortsmälte och smärre sötvat- tensamlingar kunde uppletas i hål och sänkningar långs med bergens sidor. Den 29:de maj erhöllo vi sålunda för första gången på året naturligt dricksvatten. Vi befriades nu från den tid- och bränsleödande issmältningen, dock endast för ett par dagar, emedan vi kort derpå framgingo öfver inlandsisen, hvarest ännu under första hälften af juni månad allt var fru- set och snön ej ens kram. Derimot förekommer snöafdunst- ning under hela vintern, och det i så storartad skala, att ett snötäcke, så tätt packadt att det ej kan blåsa bort, hastigt för- svinner genom afdunstning under häftiga och torra vindar, äfven vid en temperatur betydligt under 0. Mångenstädes voro fjordarna omgifna af vackra berg, hvilkas upptill tvärbranta fjällsluttningar redan nu, oaktadt öppet vatten ej fans på nära näjder, utgjorde hemvist för millioner i dessa fjäll häckande sjöfoglar, medan fjällfoten bil- dades af ofantliga stenras, rikt beklädda med svarta lichener. Någon gång syntes äfven från fjoråret härrörande, lifligt gröna BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 81 gräs- eller rättare mossmarker, i synnerhet vid fogelfjällens fot. Dessa långt mot norden belägna trakter, i hvilka någon jägare sannolikt aldrig förut stört friden, erbjödo derför yp- perliga och säkra betesmarker för en mängd renar. Verkliga gångstigar efter renar och björnar syntes ock på otaliga stäl- len, framför allt långs med stränderna eller utanför uddarna. Naturligtvis blefvo äfven åtskilliga renar skjutna, och dessa voro märkvärdigt nog vida fetare än de renar, som vi förut om våren skjutit i mer sydligt belägna delar af Spetsbergen. Färden utmed Nordostlandets nordkust upptog hela den återstående delen af maj månad, således en betydligt längre tid än vi väntat. Orsaken härtill var, att Nordostlandet, såsom vidfo- gade karta visar, utsträcker sig betydligt längre mot öster än hvad som på de flesta sjökort anges, ett förhållande som först påpekades af m:r B. LriGH SMITH, hvilken, såsom bekant, upp- repade somrar besökt Spetsbergen dels för jagt, dels för anstäl- lande af geografiska och naturhistoriska forskningar. Vi blefvo nu i tillfälle ej allenast att genom noggranna, i artificiel hori- sont anstälda astronomiska ortbestämningar i hufvudsaken be- kräfta hans uppgifter, utan äfven att lemna en fullständig karta öfver den öster om vändpunkten vid 1861 års expedition belägna delen af Nordostlandets nordkust. Under de senare dagarna hade en mörk sky visat sig i öster och nordost, hvilken tycktes antyda, att öppet vatten re- dan bildat sig på Spetsbergens östra sida. För att öfvertyga oss härom och för erhållande af en öfversigt öfver hafs- och in- landsisens beskaffenhet längre mot öster och söder, bestego Pa- LANDER och jag den 3l1:sta maj högsta toppen af v. Ötters ö, på några små låga holmar när, den ostligaste bland de öar som möta oss på Nordostlandets nordkust. Bergets höjd var enligt aneroidiakttagelser 105 meter. Vi hade härifrån en vidsträckt utsigt, som visade att en betydlig, öfver allt isomgifven sträcka öppet vatten fans långs med Nordostlandets ostkust ända upp till Brocks och Föyens öar. «Något land kunde derimot ej ses i nordost, hvarför det är antagligt, att det på nyare kartor i dessa trak- ter åter upptagna landet kommer att gå samma öde till mötes som König Carl Wilhelms land. Då frågan om ett land öster om Spetsbergen sedan några år tillbaka varit föremål för åtskilligt meningsutbyte imellan tyska, engelska och skandinaviska geografer, och då här vid lag 6 32 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. åtskilliga mindre riktiga uppgifter insmugit sig och nästan vun- nit fotfäste inom den geografiska literaturen, må det här tillåtas mig att något längre uppehålla mig vid denna fråga. Ett land öster om Spetsbergen anföres redan på gamla hol- ländska sjökort, t. ex. på det af VAN KEULEN, på grund af GILES och UrtGER REPs afteckningar, i Holland utgifna sjökort, af hvil- ket en fotografisk kopia i förminskad skala finnes bilagd mitt i Vetenskaps-Akademiens handlingar, band. 6, nr 7 (1866) in- tagna »Utkast till Spetsbergens geologi». På detta kort finnes det ifrågavarande landet utritadt strax norr om 80” n. 1. un- gefär 30 minuter öster . om Nordostlandets ostkust, som dock är förlagd allt för långt mot vester. Landet betecknas med »Commandeur Giles Land entdekt 1707, is hoog Land». Seder- mera utelemnades detta land på nyare kartor öfver dessa trakter, ända tills norska fångstmän åter konstaterade tillvaron af ett land öster om Spetsbergen, hvars belägenhet dock var något sydligare än som angafs på det holländska sjökortet. Norrmän- nen kallade landet i alla fall Giles land. 1864 kommo engelsmän- nen BIRKBECK och NEWTON i sigte af detta norrmännens Giles land, och samma år pejlades och afritades samma land af DunÉrR och mig från toppen af Hvita berget, strax norr om Helis sound. Landet finnes utlagdt på den af oss publicerade kartan under namn af Giles land. Då grefve ZEIiL och baron vy. HEUGLIN några år derpå besökte Storfjorden, pejlade de samma land från några höga berg på nordöstra sidan af Edges land, men trodde sig böra gifva landet en mycket lång utsträckning mot söder. Landet betraktades såsom nytt och erhöll namnet »König Carl Wilhelms Land». Till en början negligerades Dv- NÉRS och min iakttagelse fullständigt. Sedermera förklarades att det af DusÉr och mig sedda landet endast var en platåformig ö eller ett förland, »Schwedisches Forland», som låg framom det nya upptäckta landet, en uppgift, hvars oriktighet visas, så väl af vår i 1864 års resebeskrifning publicerade teckning af landet sedt från Hvita berget, som af vår 1 nämda resa intagna be- skrifning. Med anledning deraf, att vi, för att ej onödigtvis belasta kartan med något nytt namn, fortfarande betecknade landet med namnet Giles land, och att vi, på grund af våra under gyn- samma förhållanden anstälda mätningar från Hvita berget, be- stredo, att landet skulle sträcka sig så långt söder ut, som V. HEUGLIN förmodade, voro vi utsatta för åtskilliga häftiga anfall BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:o 18. 83 från PETERMANN, som uttryckligen förkla- rade, att vår anmärkning endast härrörde af afund och andra mindre vackra beve- kelsegrunder. Den stora utsträckningen, som v. HEUGLIN gaf landet mot söder, för- anledde äfven engelsmännen att vilja iden- tifiera det med ett på PurcHas karta under namn af WicHEs land öster om Spetsber- "gen aftecknadt land och att sålunda för en- gelsk räkning göra anspråk på upptäckten. Åfven dessa fan språk afvisades dock på det bestämdaste af PETERMANN. Åndtligen blef frågan om det nya eller gamla landets utsträckning fullständigt löst 1872, i det att 2:ne norska fångstmän, ALTMAN, JOHNSEN och NILSEN, kringseglade detsamma och faststälde dess utsträckning. Det visade sig nu, att den af DUNÉrR och mig i norr och söder angifna begränsningen var fullkom- ligt riktig, och att såsom vi påstått hvar- ken König Carl Wilhelms land eller Wiches land existerade. De norska fångstmännens iakttagelser blefvo sammanstälda af pro- fessor Motn i Kristiania, som tillika, för att slita namntvisten, föreslog att, med för- kastande af alla de gamla namnen, benämna landet efter Sverges konung — Kung Karls land, en lösning af namnfrågan, mot hvil- ken, åtminstone från svensk sida, ingen an- märkning är att göra. På åtskilliga under senare åren publicerade kartor öfver polar- hafvet har PETERMANN med namnet Giles land betecknat ett land långt i nordost om Nordostlandets nordöstra udde, beläget lika mycket norr om VAN KEYLENS Giles land, som Kung Karls land är beläget söder om detsamma. Det är framtiden förbehållet att visa, om detta land i verkligheten existerar. Från toppen af v. Otters ö kunde, såsom jag förut nämt, något land i den af PETER-' MANN angifna riktningen ej förmärkas. 'J9PUBIISOPION Je Udj9p BIJSOPIOU PIA BUTIBUT[OT YIO ae 'u9sdrogq je FUuruteswouag "OT 'JTUBIg 'D 'I9gIYSsIOWLWUL3 YO SSI) 'g 34 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73 «De geologiska förhållandena öster om Kap Platen äro yt- terst enformiga. Bergen utgöras öfver allt af en merendels horisontelt lagrad, här och der gneissartad glimmerskiffer, hvi- lande på hvitgrå granit, till yttre utseendet snarlik Stockholmsgra- niten, men saknande orthit. Lager af en likartad granit växla med skiffern, hvilken, ehuru 1 stort taget horisontelt lagrad, dock tillika är ytterligt starkt vågigt veckad. Nästan öfver allt utgöres underlandet och de låga utanför liggande öarna af granit, bergen af glimmerskiffer, ir enlighet med hvad vidstående profil utvisar: Tydliga refflor ser man visserligen härstädes sällan, dessa hafva, der glacieren efter sitt tillbalssskridande lemnat 1 dagen en blot- tad Ch v. s. ej af vatten eller lera täckt) berghäll, blifvit genom inverkan af atmosferilier och lichener förstörda. Men otaliga an- dra tecken tyda derpå, att Nordostlandets inlandsis i forna da- gar sträckt sig många mil längre norr ut och att isens denun- derande inverkan betingat den nu varande landfördelningen. 11. Genomskärning i större skala af en bland de i föregående profil upptagna holmarna. Lä ÄRA VART SÅS lag x se SE [AG NA Ax LI 3 SÅ TR 2 nh 2 . STÄRK x FÖRA A RR ENAS VAR ATEN ALS TARSRR arter SIS PE LSI SN FIS FLYTT sn 12. Berghällens utseende å en dylik holme. Glimmerskifferns motståndskraft har härvid tydligen varit vida mindre än den hårda granitens, och den nu varande bergytan bildas derför på låguddarna och lågöarna af sjelfva kontaktlagret mellan de 2:ne 1 fråga varande bergarterna. Här kan man långa stycken framgå öfver vidsträckta horisontela granithällar, i hvilka, att döma af ytan, kantiga -gneisstycken äro liksom inknå- dade. En geolog af v. BucHs skola skulle utan tvifvel här tro sig se ett ofantligt eruptivt granitmassiv, öfver allt insprängdt med mekaniskt medförda gneissbitar. Vid närmare granskning finner man dock, att någon verklig inneslutning af gneiss i gra- nit här alldeles icke ifrågakommer, utan att det hela beror derpå, att denunderingen just afstannat vid gränsen mellan de BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 85 2:ne bergarterna, hvarvid dock icke alla bugter af de veckade lagren blifvit följda, till följd hvaraf ett och annat i graniten nedskjutande gneissveck qvarblifvit. Från ytan bedömdt ser det derför ut, som om hela bergmassan skulle utgöras af granit, fullt insprängd med stora kantiga gneissblock. Att graniten och gneissen här till sitt bildningssätt stå till hvarandra i samma förhållande som sand och lerlager i yngre bergarter, anser jag för gifvet. Att äfven hos oss gneissinneslutningar 1 granit ofta hafva ett likartadt ursprung, anser jag högst sannolikt, om ock många fall förekomma (t. ex. vid gneiss- och magnetit-blocks inne- slutning i pegmatit), då detta förklaringssätt ej är tillämpligt. Innan vi från bergshöjden på v. Otters ö hade upptäckt den öppna vattenränna, som ofvanför omtalas, hade jag varit ganska tveksam, antingen vägen vidare borde väljas på hafsisen, långs med Nordosilandets ostkust, hvarigenom det blefve möj- ligt att noga bestämma inlandsisens utsträckning åt detta håll, en bestämning, som, om den efter några årtionden upprepades, blefve af stor vigt för fastställande af den hastighet, hvarmed isen skjuter fram eller drager sig tillbaka!); eller öfver sjelfva in- landsisen mot Kap Mohn eller Kap Torell, hvilket erbjöde ett rikt tillfälle till iakttagelser öfver denna 1 geologiskt hänseende utomordentligt intressanta bildning. Det öppna vattnet. vi sågo från nämda bergstopp, gåfvo dock i detta hänseende ej mera något val. Om nämligen, såsom antagligt var, någon betydli- gare vak eller vattenränna utbredde sig från det öppna vattnet intill glacierens tvärbranta, obestigliga bräm, så skulle den, då vi lemnat vår för slädfärden afsedda båt qvar vid Sjuöarna, komma att bilda ett kanske oöfverstigligt hinder för vår färd vidare, i fall vägen togs långs med ostkusten. Sedd från afstånd tycktes derimot Nordostlandets inlandsis vara jämn och utan klyftor. Nordostlandet utgör den nordligaste af de fyra stora öar, i hvilka Spetsbergen är deladt. Dess utsträckning är från norr till söder 13 svenska mil, från öster till vester ungefär 16 mil. Hela inlandet upptages af ett 2- till 3,000 fot mäktigt istäcke, till hvilket nederbörden så väl sommar som vinter medför nytt !) En jämförelse mellan den af DUNÉR och mig 1864 upprättade karta öf- ver Storfjorden, och den karta som Vv. HEUGLIN 1870 lemnade öfver samma trakt, tyckes visa, att glacieren vester om Edlunds berg skridit på några få år betydligt framåt. 86 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. ismateriel och som derför skulle oafbrutet ökas, om ej, såsom fallet är vid alla glacierer, ismassan långsamt men oafbrutet skulle flyta ut till hafvet. Hufvudriktningen af isströmmen går på Nordostlandet åt öster, och hela dess östra kust upptages derför af en enda, tvärbrant, från hafvet otillgänglig isvägg, som, in- genstädes afbruten af bergshöjder eller landtungor, bildar den bredaste glacier eller skridjökel man känner. Den är t. ex. be- tydligt bredare än den af KANE med så lifliga färger beskrifna Hum boldtglacieren på Grönland. Norr ut afslutas derimot Nord- ostlandets inlandsis med en jämt och långsamt sluttande dosse- ring, som någon gång når hafvet, men oftast lemnar en smal, isfri landsträcka långs kusten. Från denna sida hindras man åtmin- stone ej af tvärbranta stupor att framtränga 1 det inre af landet. Efter att hafva, för anställande af geografiska ortbestäm- ningar och smärre utflykter åt olika håll, uppehållit oss ett helt dygn vid vårt sista rastställe på Nordkusten, bröto vi den l:sta juni åter upp!). Kosan togs dock numera ej åt öster, utan söder ut, åt ett håll, der inlandsisen tycktes afslutas mot hafvet med en backe, tillräckligt långsluttande för upptransporten af våra slädar. Uppforslingen gick raskare och med mindre svå- righet än vi väntat; men vi hade knappast framgått några hun- dra alnar, innan färden vidare för en stund afbröts af ett våd- ligt äfventyr, som visade oss, att vi nu beträdt en mark, full med faror, visserligen ej oväntade, men dock vida svårare än jag förmodat. Liksom glaciererna i Skandinavien, uti Schweitz och på Grönland, äro äfven glaciererna på Spetsbergen afbrutna af springor och klyftor, hvilka oftast sträcka sig lodrätt tvärs ige- nom hela den flera tusen fot mäktiga ismassan. Uppkomsten af dessa klyftor står i nära sammanhang med ismassans rörelse, och man möter dem derför i mindre antal der, hvarest glaci- eren utan afbrott af bergshöjder är utbredd öfver en vidsträckt, jämn terräng. Med anledning häraf hade man skäl att antaga, det springor och klyftor icke skulle i synnerligen stort antal af- skära den väg vi valt, och jag hoppades dess utom att samtliga springorna skulle under vinterns yrväder hafva blifvit snö- fylda. Dessa antaganden voro så till vida riktiga, att klyftor här ej förekommo i sådant antal eller af sådan storlek som på ') Ett utdrag ur nedanstående berättelse öfver vandringen på Nordostlan- dets inlandsis har förut blifvit meddeladt i åtskilliga in- och utländska tidningar. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. S1 den del af Grönlands inlandsis, hvilken 1870 undersöktes af d:r BERGGREN och mig — men djupa, nästan bottenlösa afgrunder förekommo dock här i mängd, ofta tillräckligt stora att sluka oss och våra slädar, och desto farligare, som de för det mesta voro så fullkomligt dolda af ett bräckligt snöhvalf, att man, äf- ven då man stod vid klyftans rand, endast genom borrning med en jernskodd käpp, ganska ofta först genom att sjelf falla ned, kunde öfvertyga sig om dess tillvaro, riktning och utsträckning. Redan innan vi släpat upp slädarna ett hundratal fot, mötte vi en bred, men ej synnerligen djup, flerestädes öppen, d. v. s. ej af snö täckt klyfta, som dock lätt passerades på en under något yrväder bildad snöbrygga, tillräckligt stark att bära oss och våra slädar, och då man icke med ögat kunde urskilja nå- gra klyftor vidare, antog jag, att Nordostlandets, såsom jag förut nämt, nästan fullkomligt jämna inlandsis framdeles, åtminstone tills vi nådde andra stranden, skulle vara sammanhängande och säker. Men knappast hade vi ytterligare framgått ett tusental alnar, innan en af manskapet försvann under den på detta ställe alldeles jämna isen, och det så hastigt, att han ej ens hann upp- gifva ett rop om hjelp. Då vi förskräckta blickade ned i det vid hans fall bildade hålet, funno vi honom hängande i drag- linan, vid hvilken han var fästad med en rensele, öfver en djup, förut af ett tunt snöhvalf fullständigt dold afgrund. Nå- gra ögonblick derefter var han åter upphissad, oskadd och oför- färad, men något förvånad öfver sitt äfventyr — någon aning om tillvaron af dylika fallgropar hade han förut icke. Om ar- men hade glidit undan renselen, som utgjordes af ett enkelt axelgehäng, så hade han varit förlorad. För säkerhetens skull förändrades dragselarna nu så, att nå- gon glidning ur selen icke behöfde befaras, för den händelse man blefve hängande i densamma; den främste mannen för- sågs med en båtshake, med hvilken han skulle, så vidt möjligt var, undersöka misstänkta ställen, och så gingo vi vidare. Un- der denna återstående färd passerades otaliga klyftor, bland hvilka en stor del först upptäcktes derigenom, att snöhvalfvet störtade in för våra fötter, eller att någon af oss föll ned med foten eller halfva kroppen. Vanligen lyckades man dock i tid att få den andra foten på mer säker botten, eller att med hän- derna få tag i någon släde eller någon af kamraternas linor och derigenom undvika att falla helt och hållet ned. Men äfven detta inträffade ofta, dock, tack vare draglinornas styrka, utan 388 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—173. att medföra någon vidare olyckshändelse. Jag kan ej nog prisa den oförsagdhet, som våra sjömän härvid visade, och det snart sagdt muntra och skämtsamma sätt, på hvilket de togo dessa för dem och deras yrke nya och opåräknade äfventyr. Luften var under den första dagen af vår vandring på in- landsisen tämligen klar, så att vi hade en god utsigt, hvilken visade, att strimman af öppet vatten öster och nordost om oss ytterligare vidgats. Något land i öster eller nordost kunde lika litet härifrån som från vårt förra rastställe upptäckas. Inlands- isen utbredde sig åt söder och vester, utan afbrott af några bergssträckor eller s. k. glacierholmar, höjande sig jämt och för ögat omärkbart till en oöfverskådlig, 2- till 3,000 fot öfver haf- vet belägen slätt, långs med hvars jämna yta hvarje vindpust framdref en ström af fint snöstoft, hvilket genom den lätthet, med hvilken det trängde in öfver allt, var lika besvärligt för oss, som den fina ökensanden för resandena i Sahara. Genom detta fina, af vinden ständigt framdrifna snöstoft blef öfversta lagret af glacieren, hvilket icke'bestod af is, som på Grönland, utan af hårdt packad, bländande hvit snö, glättadt och poleradt, så att man tycktes framgå på ett oöfverskådligt fel- och fläck- fritt golf af hvit marmor, eller kanske snarare öfver en hvit sammetsmatta. Vid rastställena gräfdes nästan alltid för kockens räkning en djup grop i glacierens yta, hvarigenom jag blef i till- fälle att närmare undersöka glacierisens bildning af snö. Såsom vidfogade träsnitt utvisar, öfvergick snön på ett djup af 2 till 3 alnar till is, i det att den ombildades först till ett lager af idel stora, för kristallografens ögon praktfulla iskristaller, derpå till en kornig ismassa och slutligen till en hård, sammanhängande glacieris, i hvilken man dock fortfarande kunde märka talrika blå- sor fylda med luft; förtätad af den öfverlig- gande isens tryck. När vid isens smältning ishöljet blir för svagt för trycket, springa dessa blåsor sönder med ett egendomligt knistrande Ad EA SÖ: ljud, som man under sommaren ständigt är i manhängande is, mne- tillfälle att höra från de i fjordarna kringdrif- slutande blåsor med för- sek tätadiluft. vande glacierisstyckena. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2: N:0 18. 39 Med undantag af den första dagen rådde under hela vår vandring på inlandsisen (1:sta—15:de juni) antingen en snöyra, som, i fall vinden var hård och motig, hindrade vår framfärd och nödgade oss att, tätt packade i ett tunt tält af bomullsduk, tillbringa flera dygn i fullständig overksamhet, eller ock en så svår snödimma, att man endast kunde se några få alnar framför sig. Då isen i början, oafsedt de förut omtalade, 1 alla fall af snö dolda springorna, var fullkomligt jämn, så inverkade denna dimma ej synnerligen menligt på vår framfärd, hvars riktning bestäm- des med kompassen; men då inlandsisen längre fram begynte att genomskäras af breda kanaler (hvilka ej böra förväxlas med de förut omtalade klyftorna), som på de flesta ställen voro allt för breda och djupa och begränsade af allt för branta väggar, 14. Rast i en glacierklyfta. 90 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—173. för att kunna passeras med slädar, blef denna isdimma ytterst besvärlig. Den hindrade oss ej allenast att välja den af kana- ler minst afbrutna terrängen, utan åstadkom äfven en så besyn- nerlig dager, att man omöjligen kunde med ögonen urskilja, om man hade framför sig en djup, opasserbar ränna eller en endast alnsdjup sänkning. Det blef derför nödvändigt att på miss- tänkta ställen nedhissa en man för att utröna djupet. Ofta måste han hissas upp igen, utan att hafva nått botten, men det hände äfven, att sänkningens botten nåddes redan på några få fots djup. ofta nog efter det vi, för ett sådant obetydligt dikes skull, gjort en flera timmars, som man för sent insåg, alldeles onödig omväg. En annan gång hände det i en dylik dimma, att vi af en ismås, som slagit sig ned i vårt granskap och i dimman såg ut som en ofantlig isbjörn, narrades att vidtaga de vanliga för- beredelserna för en björnjagt, d. v. s. alla mans kommenderande 1 tältet eller bak slädarna, på det att björnen ej skulle, i förtid skrämd, undgå oss. l Nedanstående tabell lemnar en jämförelse mellan tempera- turen på inlandsisen och på hafskusten och visar, att en icke obetydlig temperaturskilnad egde rum. Jämförande tabell öfver temperaturiakttagelser på inlands- isen och i Mosselbay: Medeltemp. i Mosselbay. Approx. medeltemp. Höjd öfver haf- på inlandsisen. vet), födan Il HO OC. —53",2 C. 0— 98 meter. AE +1 ,26. —2 13. JOÖNEED) » 3. +1,63. —4 14. LONA) » al. +1 490. —)D 46. JSARS » D. —L1 458. —4 029. 78—307 » DG I —Jd 55. d308—454 =» » T. —2 199. —T 45. 434—495 =» » 5. —5 ,09. —T7 ,1. 4095, DR LIL 2908: = sie 4953—488 =» IQ) +0 ,45. —) 9. 490—407 = » a Ra +0 ,35. —)D 4,5. 407—473 = » Vg IL +0 ,26. —4 .6. 468—492 = » Sr IL +9 ,83. +0,4. 471—480 =» Bis HAL +1,72. —A4 48. 480—550 =» NEN ar lg. 156: 0000-5531 ') Beräknad genom jämförelse af barometeriakttagelser på inlandsisen och i Mosselbay. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:o 18. 91 Under vandringen på inlandsisen hade vi flerfaldiga gånger en högst egendomlig nederbörd, bestående af: j 1:o0. Små, runda, någon gång stjernlika snöflingor, af ett ulligt utseende. 2:0. Samtidigt nedfallande korn af ungefär samma storlek som snöflingorna, men bildade af en genomskinlig, oregelmäs- sig iskärna, omgifven af ett vattenlager, som dock några ögon- 15. Af vatten omgifvet iskorn, i förstorad skala. Nederbörd på inlandsisen. blick efter nedfallandet frös till is och inom kort öfverdrog våra slädsegel, m. m. med en tunn och glatt isskorpa eller fäste sig på hår och kläder som små genomskinliga isdroppar. Me- dan en dylik nederbörd egde rum den 5:te juni, sågs samti- digt en svagt utbildad halo och en vanlig regnbåge, och tem- peraturen var 4 till 5” under fryspunkten. Att en nederbörd af vattenblandad is kan ega rum vid en så låg temperatur beror tydligen derpå, att nederbörden härrörde från ett molnlager, bil- dadt af öfverkylda vattenångor, d. v. s. bildadt af idel små vat- tendroppar, afkylda under fryspunkten, men dock fortfarande fly- tande. För öfrigt torde en likartad nederbörd vara ganska allmän äfven i sydligare trakter och t. ex. gifva upphof till den isskorpa, som under senhösten så ofta fäster sig på alla tackel och tåg på fartyg, och som utgör ett af vinterseglatsens svåraste obehag. Ett likadant ursprung hade sannolikt äfven den tunna isskolla, som, då TorELL och jag under 1861 års expedition bestego ber- gen på Mortens ö, betäckte alla klippor och stenar derstädes med ett så löst fäst genomskinligt isskal, att det vid minsta rörelse nedföll. I många hänseenden eger en ganska väsentlig olikhet rum mellan det inlandsisfält, öfver hvilket vi nu färdades, och den inlandsis, som under juli månad 1870 besöktes af mig på Grön- land. Orsaken härtill torde i väsentlig mon bero derpå, att vi på Nordostlandet vandrade öfver en art nevéregion, d. v. s. öf- ver den del af glacieren, der ytan upptages af snölager, som Iz NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. icke under sommaren bortsmälta, medan derimot på Grönland redan under början af juli månad snön: på glacierens yta nästan fullständigt bortsmält. Något spår till de glaciersjöar, vackra och vattenrika glacierälfvar, praktfulla vattenfall och springbrun- nar m. m., som öfver allt möta oss vid den grönländska in- landsisen, kunde här ej förmärkas, och terrängförhållandena an- gåfvo, att dylika bildningar äfven längre fram på sommaren antingen alldeles icke eller endast mycket underordnadt upp- träda. Snösmältningen försiggår tydligen i en allt för obetydlig skala på Spetsbergen, för att dylika bildningar skulle kunna uppstå. Såsom man kunde vänta, voro klyftorna på Grönlands in- landsis större än på Nordostlandets, men åtminstone vid vårt besök vida mindre farliga, emedan de voro öppna, ej' snötäckta. På Nordostlandet voro derimot nästan alla klyftor spårlöst dolda af ett tunt hvalf af dels lös, dels tillhårdnad snö. Här måste man derför hvarje ögonblick vara beredd på, att en afgrund öpp- nade sig. för ens; fötter. Öfver, Grönlands inlandsis kunde d:r BERGGREN och jag framgå obundna, och till och med utan att hafva något rep med oss; vid vandringen på Nordostlandet bjöd försigtigheten derimot att hålla alla man bundna vid slädarna, att noga undersöka den terräng, der tältet uppslogs, att under nätterna med instuckna käppar utstaka det område, hvilket man- skapet hade lof att obundna och utan särskildt tillstånd beträda. Klyftorna framlöpa i allmänhet parallelt med hvarandra, i rak riktning; dock kröka de sig äfven under stundom, och på sina ställen förekomma 2:ne olika spricksystemer, som korsa hvarandra. Här är faran mångdubblad. Om man blickar ned från en öppning i snöhvalfvet, så ser man huru klyftan nedtill liksom upplöser sig i ett blåsvart mörker. Upptill glittra väg- garna af otaliga löst fästa, tafvelformiga iskristaller, liknande dem - man ser på sidorna af de isblock, som bilda iskasten. Sjelfva ytan af snön var, såsom redan förut omnämts, alldeles Jämn, oftast af stormarna hårdt tillpackad samt fullkomligt glät- tad och polerad af en snöström, som äfven den svagaste vind- fläkt förde fram långs marken. Denna ström af snö, eller rät- tare snöblandad luft, hade dock, i fall snönederbörd ej egde rum och i fall vinden ej var allt för våldsam, endast en höjd af några få fot. Den slog bräckliga bryggor af snö öfver klyf- torna, men fylde dem ej, bildade vid stora branter verkliga snö- kaskader och utplånade inom några minuter alla grundare hål BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 93 och sänkningar. Då vi t. ex. om morgonen stego upp från vårt tält, voro oftast alla spår dertill, att snön föregående afton blifvit nedtrampad, försvunna och slädarna dolda i en stor drifva. Nå- gra sådana cylindriska, 1 till 2 fot djupa, vattenfylda hålor, som träffades öfver allt på Grönlands inlandsis, förefunnos således här icke, åtminstone ej denna tid på året, och naturligtvis kunde man i följd häraf ej heller förmärka, hvarken det märkliga, till sitt ursprung gåtfulla stoft (kryokonit), som af mig iakttogs på Grönlands inlandsis, eller de mikroskopiska alger, som d:r BERGGREN upptäckte derstädes. När man kommit ett stycke från kusten, mötte man på Grönlands inlandsis grunda, skålformiga fördjupningar, hvilkas midt upptogs af en eller flera små sjöar eller dammar utan syn- bart utlopp, ehuru de mottogo vattnet från otaliga, långs med fördjupningens sidor nedlöpande älfvar. Här förekommo, såsom jag redan förut omnämt, dylika sänkningar icke, men i stället mötte vi den 10:de juni, då vi närmat oss Kap Mohn, en ter- räng, som var genomskuren af kanaler, hvilka för det mesta lupo parallelt med hvarandra, på vissa ställen med ett afstånd af endast 300 fot. Djupleken var intill 40 fot, bredden 30 till 100. Att utan omlastning forsla våra slädar uppför en brant af några få fot var redan en omöjlighet, och terrängen hade varit helt och hållet opasserbar, om man ej, efter att en stund hafva gått långs med glacierkanalens sidor, alltid hade mött något ställe, hvarest kanalen hade varit nästan helt och hållet snöfyld och derför passerbar med slädar. Dessa passerbara ställen lågo dock alltid i ett nyckfullt zigzag, som nödgade oss till omvägar, mångfaldiga gånger längre än den raka vägen. Passagen var dess utom alltid förbunden med fara och risk, emedan kanalen på sidorna var begränsad af snötäckta, i kanalens riktning lö- pande djupa glacierklyftor, stundom af en betydlig storlek: Fullt säker kunde man ej heller någonsin vara, att ej den snö- drifva, som passerades, blott var ett bräckligt snöhvalf. En gång t. ex. nedstörtade ett dylikt hvalf öfver en kanal, stor nog att för alltid sluka oss och våra slädar, framför våra fötter, Just 1 det ögonblick vi ämnade använda detsamma till brygga. Äfven farliga tvärspringor förekommo, hvilka likaledes oftast voro upp- till snötäckta, men mot sjelfva kanalens vägg mynnade med ett mörkt, öppet gap. Ofta nog använde vi, såsom vidfogade figur 14 utvisar, för att erhålla skydd mot vinden, bottnen af en ka- nal till. tältplats. 94 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Någon gång förekommo äfven andra, från alla sidor af branter begränsade sänknin- gar af större djup än glacierkanalerna, men af föga betydlig utsträckning; dessa torde lämp- ligast kunna benämnas med det namn, som sjömännen gåfvo dem, »dockor» eller »gla- cierdockor». En tvär genomskärning af gla- eierdalarna lemnar vidstående figur. Nordostlandets inlandsis var vid vårt be- sök allt för snötäckt, för att jag med full sä- kerhet skulle kunnat afgöra glacierkanalernas uppkomstsätt. Att de ej voro några flod- dalar var tydligt. De voro nämligen mycket djupare än älfdalarna på Grönlands inlandsis, der dock snösmältningen måste försiggå i vida betydligare skala än på Spetsbergen, och förekomma allt för tätt samlade på vissa ställen, medan de på andra ställen saknades fullständigt, för att de skulle kunna utgöra afloppsbäddar för de helt säkert ganska obe- tydliga rännilar, som bildas här under hög- sommaren. Högst sannolikt härröra de der- imot från förkastningar i isen, snarlika de, hvilka iakttagas i de fasta jordlagren, och hvilka der liksom här leda sin uppkomst från jordlagrens eller isens växelvisa utvidg- ning och sammandragning till följd af tem- peraturvariationer. a. Öppen glacierka- d. Glacierklyftor. Kanal dold af ett snöhvalf. der denna är genomskuren af glacierkanaler. (eh b. Snöfyld kanal. Profil af! inlandsisen i en trakt, nal. NV NW SD NÖ SD | NN» N 2 GI 17. Genomskärning utvisande uppkomsten af en glacierkanal. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 95 - AJ Om t. ex., till följd af en ringa temperatursänkning i en fast massa, de springor, som bilda sig, nedtill sammanlöpa, så att de omsluta ett kilformigt stycke a, så är det naturligt, att detta för hvarje temperatursänkning och derpå beroende sam- mandragning af den fasta massan sjunker något litet, utan att vid en derpå följande, på förhöjd temperatur beroende utvidg- ning åter kunna höja sig. Friktionen vid dd' är härtill för stor. Utvidgningen måste derför åstadkomma förskjutning på något annat håll, kanske långt ifrån det ställe, der sänkningen egt rum. För hvarje följande temperaturvariation måste samma företeelser upprepas, och det är derför ej förvånande, om slutli- gen kilen a sänkes flera tiotal fot. Om förklyftningarna dd. ej äro alldeles regelmässiga, så qvarblifver alltid på dessa ställen fortfarande oregelmässiga springor, som gifva upphof till klyf- torna vid kanten af glacierkanalerna eller till de sedermera af grus och kemiska sedimenter fylda skölbildningar, som nästan alltid träffas på förkastningsytorna i de fasta jordlagren. Från det ställe på inlandsisen, der vi togo af mot vester, kunde vi, då dimman för några ögonblick lättade, tydligen se, att inlandsisen längre söder ut varit underkastad ännu betydli- gare rubbningar, än de som förefunnos på de ställen, der vi gingo fram. Från vår vändpunkt mot vester, som var belägen på en höjd af 407 meter, sänkte sig nämligen inlandsisen långsamt, till en betydligt lägre belägen isslätt, från hvars södra sida den åter hastigt höjde sig i branta afsatser, och med beväpnadt öga kunde man här urskilja mäktiga, kantiga isblock, som lågo kringströdda på isslätten, vid foten af de terrassformiga afsatserna, från hvilka de nedstörtat. Möjligt är, att sjelfva isslättens höjd öfver hafvet var mycket obetydlig och att vi här hade framför oss en på Nordostlandets ostkust mynnande, af ett sammanhängande is- fält täckt hafsarm. Det var denna oländiga is-terräng, som nödgade oss att af- stå från planen att från v. Otters ö gå ned till Kap Mohn och derifrån långs kusten till Kap Torell, vidare öfver Hinloopen och Vestspetsbergens inlandsis, förbi Chydenii berg till Mossel- bay. I stället veko vi af åt vester mot Wahlenberg-bay. AT ven här möttes vi dock af en ytterligt oländig, 1,500 till 2,000 fot öfver hafvet belägen terräng, som uppehöll oss ända tillrd '15:de juni, då vi helt oförväntadt kommo ned till ostligaste de- len af Wahlenberg-bay, hvilken sträcker sig betydligt längre mot öster än vi förmodat. 96 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. I denna efter den berömda botanikern och glacialkännaren benämda bugt mötte oss (d. 15:de Juni) årets första blommor, en vacker röd Saxifraga. Den första blomman år 1861 erhölls i Treurenberg-bay först sjelfva midsommaraftonen. Inlandsisen afslutas icke mot bottnen af Wabhlenberg-bav med någon tvärbrant stupa, utan med en af inga branter eller klyftor afbruten långsam sluttning, utför hvilken färden med våra slädar gick med en rask fart. I granskapet af den innersta bugten framsköto på en höjd af 280 meter några låga granit- hällar ur ismassan, och längre fram sågos vidsträckta, 45 me- ter höga, af lera och kantigt grus bildade moräner, tillhörande samma typ som de, hvilka jag 1858 såg vid Axels öar i Bel- sound och 1864 i bottnen af Storfjorden. Jag anser som högst sannolikt, att dessa moräner härstädes liksom på Axels öar blif- vit upptryckta af glacieren och att dennas bräm på detta ställe icke drager sig tillbaka, utan skrider framåt. När vi ankommo till Wahlenberg-bay d. 16:de juni, Såg OS redan talrika vakar och råkar i fjordens istäcke, i synnerhet vid” stränderna, så att vi endast med svårighet kunde komma ned på detsamma och åter upp på andra stranden i granskapet af fjordens mynning, hvarest hafsisens sönderfrätta beskaffenhet åter nödgade oss att taga vägen öfver den glacier, som upptager södra delen af halfön mellan Murchison-bay och Wahlenberg-bay. Af- ven här var glacieren närmast Wahlenberg-bay ytterligt sönder- skuren af farliga remnor, men längre fram blef den fullkomligt jämn och sprickfri samt afslutades norr ut och vester ut med en jämn sluttning utan några tvära afsatser. Svåra yrväder uppe- höllo oss dock äfven här, så att vi först midnatten mellan den 23:dje och 24:de juni hunno Schoalpoint. Från den högt be- lägna iskammen, öfver hvilken vi passerade under vandringen mellan Wahblenberg-bay och Murchison-bay, kunde vi se en skuta, som kryssade i tämligen isfritt vatten i norra delen af Hin- loopen. Förgäfves sökte vi dock genom aflossande af skott, flaggning m. m. ge oss till känna, och vi gingo derför, till vär stora ledsnad, miste om de underrättelser detta det första bud från hemlandet eljest kunnat lemna oss. Med en liten vid Schoalipoint vid utfärden nedlagd båt reste PALANDER jämte 3 man i hårdt väder och svår sjö genast öfver till Mosselbay. Jag nödgades jämte det öfriga manskapet blifva qvar vid Schoalpoint, tills PALANDER kunde utsända en tillräckligt stor båt att afhämta oss. Innan den hann ankomma, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 97 fick jag dock fatt på en vid Lågön för ankar liggande fångst- skuta från Tromsö, hvilken öfverförde mig och mitt manskap till Mosselbay, der hela expeditionen således åter var saralad eftermiddagen den 29:de juni. Rörande arbetena vid vinterstationen under vår frånvaro meddelar d:r WIJKANDER följande: »Sedan PALANDER den 3:dje maj definitivt lemnat vinter- qvarteret Polhem, för att tillsammans med NORDENSKIÖLD, som redan förut afgått, anträda färden mot norden, återstodo af den i land boende delen af expeditionen så få, att några slädfärder från deras sida ej kunde ifrågakomma, utan riktades här hela uppmärksamheten åt de vetenskapliga observationernas: bedrif- vande. Derimot vidtogos af v. KRUSENSTJERNA förberedelser för en expedition till Norsköarna, att der i en varde nedlägga un derrättelser om tillståndet i Mosselbay och äfvenledes söka er- hålla meddelanden från Sverge eller Norge. På vägen skulle efterses, om några af de fångstmän, som förliden höst vid Grey- hook innestängdes, der öfvervintrat, hvilket vi kort förut fått anledning att förmoda genom ankomsten af en hund, som igen- kändes hafva tillhört dem. Den 20:de maj anträddes färden af v. KRUSENSTJERNA och PARENT samt 7 man. Utom proviant för en månad medfördes, för den händelse att öppet vatten skulle anträffas, en båt, förfärdigad af segelduk med stomme af trä. Följande dagen återkommo några af v. KRUSENSTIJERNAS folk med båten för att få medarna bättre jernbeslagna, hvarpå de med denna ofördröjligen åter uppsökte de öfriga. Öppningar i isen hade mötts i Wijdebays mynning, hvarför vägen måste tagas längre söder ut i höjd med Aldert Dirkses-bay. Åfven här var isen delvis svår och hopskrufvad, hvarför detta parti tvangs att öfvergifva det afsedda målet och återvände den 27:de maj efter att på Greyhook hafva nedlagt en depot för att underlätta ett nytt försök, som var afsedt att ofördröjligen företagas. Dock skulle å den medförda segelduksbåten några förändringar vid- tagas med stöd af den kunskap, som nu erhållits om isens be- skaffenhet. 7 98 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Den 23:dje maj återvände det hufvudsakliga, af lapparne bestående parti, som åtföljt NORDENSKIÖLD på färden norr ut för att, så länge de af dem medförda förråden räckte, understödja hufvudpartiet. De hade lemnat detta på Parry-ön den 15:de och medförde i allo goda underrättelser. Vid deras afresa hade ännu utsigterna sett lofvande ut för polarfärden, om ock kort derefter förhållandena i grund förändrade dessa. Lapparne voro. vid återkomsten raska och välbehållna. Den 28:de började redan öppet vatten visa sig utanför viken, och den 4:de juni kunde v. KRUSENSTJERNA i öppet vatten skicka en båt mot Norsköarna. v. HoLTtEn, som förde befälet öfver denna, påträffade vid Greyhook en skrifvelse med underrättelse om att fångstfartyg med understöd afgått till Mosselbay och återvände derför. | Den 7:de juni ankom det första fartyget, hemma i Ham- merfest, dock utan att medföra några närmare underrättelser från Sverge. Följande dagen kommo tvänne skutor från Tromsö — Just de, hvilka å Greyhook nedlagt nyssnämda skrifvelse — med bref och tidningar; dess utom hade sakföraren EBELTOFT med- skickat mjöl och smör för cirka 14 dagar för alla man. Å Grey- hook hade de anträffat skepparen MATTILAs och hans kamrat döda, efter hvad det tycktes, i skörbjugg. Någon underrättelse om de fångstmän, som förra hösten begåfvo sig till Isfjorden, kunde de ej gifva. 5 Då, enligt deras utsago och innehållet af de ankomna bref- ven och tidningarna, intet fartyg, medförande något större pro- viantförråd, var afsedt att till oss afoå, äfvensom provianten ej räckte längre än några dagar in i augusti, oaktadt ”portionerna. under hela vintern varit och fortfarande voro nedsatta med en tredjedel, samt vidare tillståndet hos besättningarna ej medgaf ytterligare förknappning, utan gjorde önskligt att åstadkomma portionernas höjande, och då derjämte ännu viken låg belagd med så tjockt istäcke att säkerhet ej förefans, att den skulle uppgå inom den närmaste tiden, gjordes försök att förmå ett af de fartyg, som lågo i dessa trakter för fångst, att återvända till Tromsö för förråds intagande och hitförande. Innan denna plan hann att fullbordas till följd af de svårigheter, som å fångstmännens sida gjordes att aflägsna sig från dessa trakter, der, om lyckan är gynsam, full last för skutan snart är intagen, ankom hit den 11:te juni en engelsman, herr LEIGH SMITH, som nu på sin tredje expedition till de arktiska farvattnen uppkom BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 99 med så väl en större ångbåt som ett segelfartyg, det senare medförande kol och förråd för det förra. Redan före hösten sammanträffade han vid Norsköarna med oss och yttrade då det lifligaste intresse för öfvervintringen. Nu erbjöd han expedi- tionen med stor frikostighet så väl riklig mängd förfrisknings- medel af lime-juice, tobak och rom, som ock förråd af potatis och preserver för något mer än tvänne veckor för alla man, hvilken gåfva expeditionen med tacksamhet mottog, då en viss osäker- het alltid är häftad vid framkomsten af det fartyg, som möjli- gen kunde erhållas att från Tromsö skaffa proviant och å andra sidan med denna förstärkning all sannolikhet förefans, att far- tygen skulle kunna afvakta isens uppbrott och hinna uppnå hamn, der nya förråd kunde intagas, innan de gamla voro ut- tömda. Det istäcke, som ännu låg öfver viken och tvang de an- kommande fartygen att lägga sig på ganska långt afstånd från vinterqvarteret, minskades i utsträckning för hvar dag. Tid- vattnet och vågsvallet lösbröto och bortförde det ena stycket ef- ter det andra, och snart var afståndet till det öppna vattnet så litet, att det ansågs lämpligt att medels sågning söka påskynda de innestängda fartygens frigörande. Den 24:de juni ankom PALANDER från färden norr ut, efter att med-ett par man i den minsta af isbåtarna hafva passerat Hinloopen strait i ett ganska svårt väder. Båt skickades genast efter NORDENSKIÖLD, som med återstoden af partiet qvarstannat på Schoalpoint. Storm hin- drade dock båten att genast passera nyssnämda sund, och före dess framkomst hade NORDENSKIÖLD gått om bord å ett fångst- fartyg, med hvilket han den 29:de ankom till vinterqvarteret, samma dag som rännan blifvit färdigsågad för fartygens utlö- pande ur hamnen och dessa började hala ut. Första hälften af maj var ännu kall, men så småningom inträdde en varmare väderlek. Djur- och växtverlden hade bör- jat att vakna till nytt lif. De zoologiska och botaniska under- sökningarna fingo derför en större utsträckning. De regelbundna draggningarna under isen, äfvensom de meteorologiska och mag- netiska iakttagelserna, fortgingo utan afbrott. Till följd af det större utrymme, som förefans 1 boningshuset under maj och juni, kunde under denna tid ett af rummen användas till an- ställande af pendelobservationer. Någon annan härför lämplig lokal fans ej, och genom golfvets uppbrytande i detta bereddes tillfälle till uppförande af fasta postamenter. 100 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Under maj månad tillkommo några fall af skörbjugg, och i allmänhet kunde sägas att en viss nedsättning i krafterna egde rum, till följd af den långa vintern och de nedsatta rationerna. Under juni inträdde dock häri vändning, och slående var den verkan, som utöfvades på sinnena af de med det öppna vattnet ankommande underrättelserna från hemlandet.» Vid slädexpeditionens afgång hade jag hoppats, att det öppna vattenfält, som redan då visade sig, snart skulle sprida sig till våra fartygs ankarplats, så att Gladan och Onkel Adam redan i maj månad skulle kunna anträda återresan till Norge. Detta hade dock ej inträffat. Det öppna vattenfältet hade en- dast småningom vidgat sig till en smal ränna vid Spetsbergens nordkust, och närmandet till sjelfva hamnen hade skett ytterst långsamt. Jag fann derför vid min återkomst den 29:de juni en stor del af Mosselbay ännu isbelagd och alla tre fartygen qvar vid vinterstationen. De voro dock just på väg att löpa ut genom en ränna som blifvit sågad igenom det isband, som skilde dem från öppet vatten. Dessa ogynsamma isförhållanden nödgade mig att uppgifva planen att med fartyg uppsöka någon långt mot norden belä- gen gynsam utgångspunkt för en ny slädfärd norr ut, och jag beslöt i stället att använda den återstående delen af sommaren dels till :djupdraggningar långs Spetsbergens nordkust, dels till geologiska forskningar i Isfjorden och Belsound. Samma dag, som jag återkom till Mosselbay, lemnade Gla- dan och Onkel Adam sin vinterhamn och återvände hem. Åf- ven Polhem iyfte ett par dagar derpå (d. 1:sta juli) ankar, för att under den tid, som behöfdes för inpackning af instrumenter m. m., med en del af manskapet företaga en draggnings- och is- rekognosceringsfärd. Till en början ångade vi till Greyhook, för att begrafva de 2:ne män, som derstädes blifvit offer för den långa polarnattens mörker och köld. De nedlades d. 2:dra Juli i en enkel graf i granskapet af det af åror, segel m. m. förfärdigade tält, som utgjort deras sista bostad. Derpå ångade vi under ständig lodning och draggning norr ut, men mötte redan vid höjden af Taffelön ogenomträngliga ismassor. Vi återvände derför först till Mof.n och sedan till Treurenberg-bay, hvarest vi sammanträffade med B. LEIGHT SmIHts 2:ne fartyg Diana och Samson. Härifrån ångade vi in i Strädet för att dragga bland dess på marint djurlif utomordentligt rika diabas- klippor. Bland annat anstäldes här nedanstående lodning utan- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 101 för en vid Duympoint i hafvet mynnande glacier med 30 meter högt, tvärbrant bräm: | Afstånd från glacier-brämet, Hafvets djup. 20 meter. 13 meter. 0 Il SOME SAND EO HATE AQ OBLED ILO FILED 200415) 99 » 230 10» OSEED 2006 -» INO Härifrån begåfvo vi oss åter till Mosselbay, hvarifrån vi, sedan ytterligare kol blifvit intaget, d. 9:de juli ångade söder ut genom Forelandssundet till Isfjorden. Efter att ännu under sjelfva högsommaren hafva för några timmar varit vid Norsk- öarna uppehållna af snöbyar, ankommo vi den 12:te till vår be- stämmelseort. Ankaret fäldes på vestra sidan af Greenharbour vid utloppet af en tämligen vattenrik älf. Här var stranden ännu strax in- nanför hamnen upptagen af en ganska hög, mot hafvet tvärbrant snöfot, öfver hvilken åtskilliga genom snöns smältning upp- komna rännilar med kristallklart vatten silade sig fram. Pa- LANDER begagnade tillfället att låta fylla Polhems vattencister- ner. Vetenskapsmännen använde dröjsmålet med utflykter åt alla håll. Under vattenfyllningen förmärktes en mängd tämligen stora laxar, hvilka, på ställen der klart färskvatten från snö- drifvorna silade sig ut i hafvet, trängde sig så långt upp mot land, att en betydlig del af ryggen syntes öfver vattenytan. Beklagligen hade vi denna gång icke några fiskredskap med oss, och någon ordentlig fångst kunde således icke anställas. Dock var PARENT nog lycklig att kunna döda ett par vackra fiskar med kulan från ett remingtongevär. Köttet var blekt och. efter hvad jag tyckte, ej jämngodt med den skandinaviska fjäll-laxens. Laxen på Spetsbergen förekommer ganska rikligt, i Ssyn- nerhet i de fjordar, der större älfvar om sommaren falla ut i hafvet. Under 1868 års expedition fångade sålunda MALMGREN åtskilliga vackra exemplar med not i Adventbay, och 1872 och 1873 fångade fångstmän i Isfjorden flera tunnor. Laxen söker sig äfven här, då tillfälle dertill erbjuder sig, upp i sött vatten. 102 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. I en af de många insjöar, som träffas i granskapet af Aldert Dirkses-bay på östra sidan af Wijdebay vid 79” 40' n. l., träffa- des under 1861 års expedition flera laxar, som expeditionens zoologer dock förgäfves sökte fånga !), och under somrarna 1872—1873 sade sig hvitfiskfångarena vid Kap Staratschin hafva gjort den bästa fångsten i en sötvattenssjö, strax ofvan om de- ras tältplats. Kap Staratschin är, såsom bekant, en af de i geologiskt hänseende intressantaste punkter i norden. För att kunna draga så stor nytta som möjligt af vår återstående arbetstid, qvarblef jag jämte 2:ne lappar, tält, båt m. m. vid Kap Staratschin, me- dan Polhem gick norr ut för draggningar och för att än en gång pröfva sin lycka bland den egentliga polarbassimens isfält. Jag insamlade till en början en ny svit af växtförsteningar från krit- lagren vid Fästningen och sökte åter de närbelägna taxodimu- lagren, hvilka lemnat 1868 års expedition en så rik skörd. När- mast jordytan voro dessa dock nu så söndergrusade, att några nya samlingar icke kunde göras, med mindre betydliga jord- rymningsarbeten anstäldes, hvartill för tillfället nödig tid och nödiga hjelpmedel saknades. Några egentliga båtfärder kunde ej heller anställas med de 2:ne man och den lilla båt, som stod till mitt förfogande. Jag begagnade derför med begärlighet ett till- fälle, som erbjöd sig, att följa med några hvitfiskfångare, som den 14:de begåfvo sig i båt till Belsound. Färden gynnades af här- ligt väder och svag, men gynsam vind. Ungefär midt på vä- gen rastade vi vid några små ejderholmar, hvilka under namn af Lissettes Islands redan finnas utsatta på PURCHAS karta. Sedan fångstmännen här insamlat dun och de ägg, som ännu icke voro förlegade, lade vi för en stund till vid den midt imot hol- men liggande fastlandskusten, som här bildar ett vidsträckt låg- land, fullt med otaliga, små, grunda sötvattensjöar, hvilka just under den nu pågående ruggningstiden tycktes vara ett favorit- tillhåll för stora skaror af fångstmännens »rapphöns», Anser ber- nicla. Massor af stora trästammar med rötter, af drifvedsbitar, gamla föten för fisknät m. m. lågo spridda långs med stranden, jämte en mängd hvalben. Hafvet utanför är mycket grundt och fullt med undervattensgrund, så att till och med en båt har svårt att leta sig fram. : Följande förmiddag kommo vi till Belsound, som för till- fället var höljdt i en så tjock dimma, att man endast på några 3 Svenska Exped. till Spetsbergen år 1861, p. 318. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 103 få stegs afstånd kunde urskilja några landkonturer. Under det vi i denna dimma sökte följa långs med fjordens norra strand till Kolfjället, träffade vi några klippor, hvilkas läge jag dock till följd af vår zigzagrodd i dimman icke närmare kunde be- stämma, bildade af en grof sandsten, full med stycken af stora stammar och illa bibehållna bladaftryck och tillhörande samma formation (undre bergkalk-), som växtförsteningarna från Beeren- Eiland. Sandstenen var dock så hård, att jag med de medel, som för tillfället stodo till mitt förfogande, endast kunde få loss ett enda stycke, innehållande en mindre stam af en Knorria. Fyndstället förtjenar att framdeles närmare undersökas. Att växtförsteningar tillhörande ett mycket gammalt geologiskt tid- skifte skulle förekomma i Belsound, angafs redan af M. ROBERT, som dock tydligen äfven hänförde åtskilliga mycket unga lager till stenkolsformationen. Med anledning häraf har jag sedermera yttrat tvifvel mot RoBERrTS uppgift, i det att jag trodde, att en förväxling skulle egt rum med de miocena kolförande lager, hvilka träffas på så många ställen af Spetsbergen, bland annat vid fregatten Recherches forna ankarplats i Belsound. Det vi- sade sig dock nu, att tviflet på riktigheten af ROBERTS uppgifter var oberättigadt. Först sent på natten mot den 15:de kommo vi, efter en farlig rodd, alldeles utmed det söndersplittrade brämet af Fri- thiofs glacier, fram till Kolfjället, hvarest vi på det gästvänli- gaste mottogos af en der förankrad fångstman. Fångsten detta år hade varit dålig, hvarimot talrika på «stranden uppradade hvitfiskkroppar visade, att stället föregående år lemnat fångstmännen ett rikt utbyte. Hvitfiskkropparna från fjoråret voro omgifna af förtorkadt, ej förruttnadt kött, och så luktlösa, att hundratal af dem utan olägenhet kunde i en ång- båt transporteras till Norge, för att användas vid en fabrik för konstgjorda gödningsämnen. De betalades med 2 ort stycket (där 607 öre). Detta år förekommo praktejdrar ganska rikligt i Belsound. De kläckte jämte den vanliga ejdern på Axels öar. Praktejderns talrikhet härstädes tyckes dock vara ganska olika under olika år. SUNDEVALL såg således härstädes rikligt nog af denna fogel som- maren 1838, hvarimot ej ett enda exemplar syntes till som- rarna 1858 och 1864, då äfvenledes svenska expeditioner besökte denna fjord. 104 NORDENSKIOLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. 1864 fann MALMGREN en mängd uppkastade bollar innehål-- lande sillben, rundt om benen af stor-måsar eller borgmästare, som häckade på sidosluttningarna af Mitterhooken, och han drog deraf den slutsatsen, att betydliga sillstim stundom träffas i dessa farvatten. Vi erhöllo nu bekräftelse härpå. 1872 hade en skeppare från Tromsö i Belsound fångat en massa torsk på 30 till 40 famnars vatten. Sill fans ofta i magen på de fån- gade torskarna. Samma sommar hade en hval förföljt ett sill- stim i Belsounds mynning, och enligt min sagesmans, en fångst-: mans utsago var »Silden saa tyk, at den veltede af Ryggen paa. Hvalen, da den kom op». Van Miensbay är, såsom en blick på kartan utvisar, skild , från hufvudfjorden genom en betydligare ö och ett par smärre holmar. De fartyg, som löpa in i fjorden, hafva någon gång passerat det södra inloppet, mellan Mitterhooklandet och skären. Farvattnet är dock här mycket orent, och fångstmännen välja derför vanligen det jämförelsevis klippfria norra sundet, mellan holmen i sundets midt och fastlandet. Sedan den närbelägna hamnen blifvit fyld af Frithiofs glacier, bruka fångstmännen ankra vid Kolfjället. Efter att den 16:de hafva förgäfves sökt att få rätt på de lager med miocena växtförsteningar, som jag 1858 träffade vid Kolfjället, rodde jag åter den 17:de mot Belsounds mynning, för att med mina fångstmän återvända till Isfjorden. Strax på andra sidan Axels öar mötte jag en annan båt med en tysk geo- log om bord, herr v. DrRAscHE, hvilken inbjöd mig att med hans fartyg återvända till Isfjorden. Jag begagnade detta an-, bud så mycket hellre, som en färd i öppen båt långs med Spets- bergens öppna, ytterligt orena vestkust lätteligen kan blifva mycket fördröjd genom vestlig vind och sjögång. Efter några ytterligare utflykter i granskapet med d:r v. DRAScHE följde jag sålunda med hans fartyg till Isfjorden, dit jag åter ankom den 18:de juli. Tvänne dagar derefter, den 20:de på eftermiddagen, syntes vid fjordmynningen en ångare, hvilken, då den kom närmare, visade sig vara Polhem. Jag gick med mina lappar genast om bord och ångade vidare till Skansbay, hvarest ankaret fäldes d. 21:sta på eftermiddagen. Rörande Polhems färder under denna tid meddelar d:r KJIELLMAN följande: x& . un Va BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 105 »Vid middagstiden den 13:de juli lemnade vi Kap Starat- schin och styrde åter mot norr. Denna gång togs vägen vester om Charles Foreland. Vi draggade hvarannan timme. Långs hela vestra kusten norr om Isfjorden visade sig bottnen, på det afstånd från land, på hvilket vi befunno oss, vara af mycket enformig beskaffenhet — sten ach grusbotten — och djupet obetydligt, växlande mellan 75 och 200 famnar. Djurlifvet före- tedde också en anmärkningsvärd fattigdom och enformighet., Bryozoer voro de enda djur, som förekommo i någon större ymnighet, och dessa jämte några arter Ophiurider samt ett slags maskar med platta, af små hoplimmade stenskärfvor bil- dade »hus» karakteriserade djurlifvet i denna del af Ishafvet. Midnatten den 14:de juli voro vi på höjden af Norsköarna. Vi funno nu, att den is, hvilken vi, då vi för ett par dagar sedan här foro förbi, sett ligga långt mot norr, under vår från- varo dragit sig söder ut. Endast några få mil norr om nämda öar vidtog en tätt packad, oöfverskådlig ismassa. Att skynda till Mosselbay och derifrån åter till vestkusten blef i följd häraf vår angelägnaste uppgift. En uppkommen tät dimma nödgade oss imellertid att lägga bi utanför Norsk- öarna. Först på e. m. den 15:de lyckades vi inkomma i det sund, som åtskiljer dessa. Här ankrade vi och dröjde hela nat- ten under fåfäng väntan, att luften skulle klarna. Dimman syn- tes tilltaga, i stället för att aftaga, i täthet. Strax efter midnatt ankommo till oss tvänne »friskyttar», hvilka hade sin hufvud- station vid Welcomepoint, derifrån de begifvit sig hit för att hämta ett antal tomma tunnor, som de hade upplagda på den ena af Norsköarna. Af dessa fångstmän erhöllo vi den upplys- ningen, att isen, som det heter, satt ned från norr och låg i ett bredt band under Greyhook, men dock ännu var så spridd, att ett ångfartyg utan större svårighet borde kunna tränga sig fram. Friskyttarne erhöllo, till deras stora belåtenhet, af PALANDER löfte, att de sjelfva jämte deras båt och tomfat skulle få medfölja Pol- hem till Welcomepoint. Kl. 9 f. m. den 16:de lemnade vi, oaktadt dimman ännu fortfor, Norsköarna och styrde öster ut. Redan utanför Rödebay kommo vi in i isen. Här var den ännu gles och af ringa stor- lek. Åt Greyhook till blef den tätare och af betydligare dimen- sioner, snarlik den vi för någon tid sedan sett i närheten af Sjuöarna. Mången gång tycktes vår väg spärrad åt alla håll, men alltid upptäcktes vid närmare efterseende någon liten öpp- 106 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. ning, som var nog stor att rymma vårtelilla fartyg. Styrdt af PALANDERS skickliga hand, smög sig Polhem under tusen svän- gar och krökar fram mellan de väldiga isblocken och isfälten, utan, att en enda gång få en allvarsammare stöt. Öster om Greyhook träffade vi åter öppet vatten, men nödgades här ännu en gång göra ett långt uppehåll. För att kunna inlöpa i Mos- selbay, måste vi hafva sigte på land, och detta doldes fortfa- rande af den envisa dimman. Först strax efter midnatt den 17:de kunde vi efter många irrfärder fälla ankaret i nämda vik. Vid Polhem stod allt väl till. Oaktadt manskapet varit i oafbruten verksamhet sedan vi lemnade Norsköarna, måste de genast börja inlasta hvad som ännu fans qvar i land. Besättningen på en i viken liggande fångstskuta bisprang oss. Efter 24 timmars förlopp hade vi alla våra tillhörigheter om bord. Huset stängdes, och öfver in- gångsdörren spikades ett bräde med följande inskrift: »Detta hus tillhör svenska polarexpeditionen; olofligt inbrott kommer att lagligen åtalas. NORDENSKIÖLD.» De tvänne båtar, engelska båten och norska snipan, hvilka vi ej kunde medtaga, uppdrogos högt på stranden. Sedan detta skett, begåfvo sig alla om bord, hvarefter båtarna hissades och ankaret lättades. Kl. half 1 på morgonen den 18:de sattes ma- skinen i gång. Alla — maskinisterna och eldarne undantagna — voro vi församlade på Polhems öfra däck och sade farväl åt dessa stränder, skär och fjäll, som under vår långa vistelse vid Mosselbay hunnit inpräglas i vårt minne, och åt vår lilla, trefliga stuga, der vi upplefvat så många oförgätliga tilldragelser, så väl glada som dystra, der så många förhoppningar hos oss födts för att inom kort omintetgöras och der vi alla efter bästa förmåga sökt verka för expeditionens stora mål. Vid Greyhook var det endast med knapp nöd som vi kommo fram. Vester om denna udde var isen gles och lade inga hinder i vägen för vårt framträngande. På aftonen samma dag fälde vi ankar i Smeerenberg-bay, der vi qvarstannade till den 19:de på e. m., hvilade oss, draggade, fotograferade och anstälde hvarjehanda observationer. Kl. 2 fortsatte vi färden söder ut, gjorde ett kort besök i Kobbebay, för att lemna och se efter bref på »postkontoret», och ankommo den 20:de på aftonen till Kap Staratschin. Sedan vi här af- hämtat NORDENSKIÖLD och hans följeslagare, styrde vi in i Green- harbour och ankrade här på vår gamla, förträffliga ankarplats.» BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. ISS SEO LE LOV Skansbay bildar en liten bugt, som vid mynningen af Klaas Billen-bay skjuter in på östra sidan af Kap Thordsen. Ett vackert, af horisontela bergkalklager bildadt, skanslikt berg ( Skans- berget), på bugtens norra sida, har gifvit anledning till dess namn. Inåt öfvergår Skansviken småningom, nästan utan någon egentlig gräns, till ett vidsträckt lågland, som till stor del vid högvatten är under vatten, och som längre upp afslutas mot ett par numera obetydliga glacierer, hvilka fordom urgräft fjorden. Södra kusten bildas äfven af höga, men ej synnerligen branta berg, utför hvilka just i granskapet af den lämpligaste ankarplatsen en vissa tider mycket vattenrik snöbäck nedstörtar, hvilken ur de rådande gipsbergen urhålkat en mindre bassin, så regelmäs- sig, att man skulle tro den vara gjord af menniskohand. Den rådande bergarten utgöres af gråa gipslager tillhörande berg- kalkformationen, på detta ställe tämligen fattiga på försteningar, men rikligt insprängda med bollar af en bländande hvit ala- baster, som af fångstmännen användes till piphufvud m. m. Sedan den 22:dra juli blifvit använd till utflykter i omgif- ningarna af Skansbay, reste jag tillsammans med WIJKANDER och fyra man först till kolonien vid Kap Thordsen och sedermera till Kap Boheman. Kap Boheman utgör den ostligaste och största af de tre låga uddar, som utskjuta från Isfjordens norra strand. Jag be- sökte udden första gången 1864 och fann då, vid några, på sö- dra sidan af udden liggande holmar, kolband och en grof sand- sten med otydliga växtlemningar, till yttre utseendet fullkomligt lik en miocen sandsten från Kolfjället i Belsound. Med anled- ning häraf betecknade jag på min geologiska karta öfver Spets- bergen denna och de tvänne närmare Safehaven belägna, af samma, lager bildade uddarna såsom miocena. Jag erfor nu, att fångst- männen börjat att på Kap Boheman bryta stenkol, hvarför jag ville besöka stället, för att möjligen göra en rikare växtskörd än förra gången. Detta lyckades äfven, och till min förvåning fann jag, att de bestämbara växtaftryck, som nu erhöllos, till stor del utgjordes af ormbunkar och cycadeer. Således måste lagren vara vida äldre än jag förut förmodat och tillhöra en geologisk horisont (såsom professor HEERsS undersökningar seder- mera visat, juran) från hvilken några växtförsteningar förut icke erhållits på Spetsbergen. Sjelfva Kap Boheman bildar en mot hafvet tvärt stupande, nästan jämn, på sensommaren snö- och isfri platå af några få 108 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. meters höjd. Vid uddens bas uppstiger mellan de glacierer, som upptaga Isfjordens norra strand, en mängd höga bergstoppar. Medan jag var sysselsatt med de intressanta försteningar, som träffades i granskapet af vårt landningsställe, gjorde WIiJKANDER en utflykt till dessa berg, hvilka befunnos bestå af starkt upp- resta lager af sandsten och skiffer med kolband, beklagligen utan försteningar. Tydligen intaga dessa högfjällslager en horisont. imellan juralagren vid Kap Boheman och bergkalklagren vid Safehaven, och det är i så fall högst sannolikt, att de tillhöra samma tidskifte (öfre stenkolsformationen) som lagren vid Ro- berts dal i Belsound. Om stället närmare undersökes, är det derför sannolikt, att man här skall kunna finna vigtiga bidrag till kännedomen äfven om denna formations uppträdande i polar-- trakterna. Den 25:te på eftermiddagen reste vi vidare tvärs öfver Is- tjorden till kuststräckan mellan Advent- och Kolbay för att un- dersöka de kollager, som BLOMSTRAND träffat vid denna del af Isfjorden. Det vigtigaste kollagret kunde ej återfinnas, kanske till följd af bergras, och vid ett annat kolband, som på en obetydlig höjd öfver hafyet sträcker sig utmed foten af de höga, tvärbranta fogelfjällen mellan Kol- och Adventbay, kunde några bestäm- bara växtfragmenter icke upptäckas, oaktadt ifrigt letande. Att lösbryta stenar vid foten af dessa tvärbranta fjäll, från hvilka stenblock ofta nedrasa, i synnerhet sedan sommarvärmen bort- smält islimningen i bergens springor, är för öfrigt förenadt med den ögonskenligaste fara att blifva krossad af något uppifrån nedramlande fjällstycke. Det negativa resultatet af vårt letande hade derför det goda med sig att befria oss från ett längre uppehåll i denna farliga trakt. Vi reste vidare först till Kol- bay, hvarest vi för några timmar lade till på bugtens östra strand, dels för att se till om ej de härvarande tertiära lagren kunde innehålla några växtlemningar eller andra anmärknings- värda bildningar, dels för att närmare undersöka dvärgbjör- kens förekomst på detta ställe. Växtförsteningar erhöllo vi ej, men derimot funno vi ej synnerligen långt från det ställe, der vi lagt till med båten, på en af vatten från fjället genom- silad terräng, en fläck fullkomligt täckt med blombärande skott ar dväxgbjörken (Betula nana, L. var. B. relicta TH. FRIES). Medan dvärgbjörken i Skandinavien bildar höga buskar, kryper den här med långa refvor långs med marken, öfver hvilken den BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18., 109 endast höjer sig ett par tum. Den är tydligen en förkrympt lemning från forna, i klimatiskt hänseende mera lyckliga tider. Efter en stunds rast vid Kolbay rodde vi vidare till den: udde (Kap Heer), som på östra sidan begränsar Greenharbour och som benämts efter den berömde vetenskapsman, professor Herr i Zirich, som på ett så mästerligt sätt utredt den högsta nordens forna flora. Här hade ett sällskap af hvitfiskfångare slagit sig ned. Dessa berättade oss, att ett mäktigt kollager, som hittills undgått vår uppmärksamhet, låg blottadt vid den branta strandafsatsen, strax vid inloppet till Greenharbour. Stäl- let besöktes genast, och jag hade det nöjet att finna ej allenast ett ganska mäktigt och lätt tillgängligt kollager, utan äfven en mängd miocena växtlemningar i den omgifvande skiftern. Den 28:de juli afreste vi från Kap Heer och rodde till Kap Staratschin, hvarest jag stämt möte med Polhem, som äf- ven träffades på utsatt tid och ställe. Min afsigt var att genast resa till Belsound, men en hård S.V. vind nödgade oss att söka hamn i Greenharbour. Några förlista fångstmän togos här om "bord. 6 Den 30:de hade vädret något lugnat sig, så att vi kunde ånga till Recherche-bay i Belsound, dit vi ankommo på efter- middagen samma dag. Strax efter det ankaret fallit, lät jag be- manna en af båtarna och rodde, försedd med tält och proviant för ett par dagar, till det ställe, der jag 1858 funnit en sandsten med kolbitar, i hvilka små korn af retinit funnos insprängda. Tiden hade då ej medgifvit en närmare undersökning af stället, men då allt kol, som vi dittills funnit på Spetsbergen, var mio- cent, antog jag, att dessa lager, som tydligen bildats senare än de i dem inneslutna rundade kolbitarna, skulle vara post-mio- cena. Jag hoppades nu på detta ställe få nyckeln till förkla- ringen af den märkliga klimatförändring som polartrakterna un- dergått sedan den tertiära tiden. Denna förhoppning uppfyldes visserligen icke, men jag fann i stället härstädes, just i gran- skapet af ankarplatsen för flera föregående vetenskapliga expe- ditioner, det kanske rikaste fyndstället för miocena växter 1 hela polarbassinen. Då jag längre fram kommer att i ett samman- hang lemna en framställning af Isfjordens och Belsounds geo- logi, vill jag här blott nämna, att klipporna vid Kap Lyell, så har jag benämt detta märkliga fyndställe, på en sträcka af öf- ver hundra meter bildar ett enda kolossalt herbarium, i hvilket hvarje blad talar derom, att den glacialperiod, som nu råder i 110 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. den högsta norden, endast tillhör det senaste geologiska tidskiftet, och att man, för att få ett motstycke till den härliga vegetation, som fordom rådde i dessa trakter, måste gå till länder långt sö- der ut. Lagren vid Kap Lyell tiöllaklägide på åtskilliga srällöe af några smala obetydliga kolband, och sandstenen är ofta så fullsatt med rundade retinitförande kolbitar, att ett verkligt kol- konglomerat uppstår. Några brytvärda kollager förekomma der- imot icke härstädes. Derimot underrättade hvitfiskfångarena mig, att de hämta sitt kolförråd från en bäckbrant, belägen ett stycke in imot Recherche-bay. Åfven detta ställe besöktes. En liten från glacieren kommande bäck genomskär här strandvallen och blottar åtskilliga lager af lera, lerskiffer och lös sandsten, med obetydliga kolband. Dess utom träffar man linser af jernlersten inbäddade i leran. Dessa linser likna linserna med jernlersten från Atanekerdluk och äro liksom dessa rika på växt- aftryck. Växtaftryck träffas äfven ymnigt i de omgifvande lagren. För insamlande af de på dessa ställen förekommande rika geologiska skatter, slog jag upp mitt tält på stranden och dröjde här till den 1:sta augusti. Efter att hafva omsorgsfullt inpackat de insamlade försteningarna i tunnor, inköpta af hvitfiskfångarena, och försändt dem med hvitfiskfångare till fartyget, som låg för ankar i det inre af Recherche-bay, rodde jag tvärs öfver fjorden till östra sidan af den praktfulla glacier, som på inre sidan af Re- cherche-bay skjuter ut i hafvet. En för Spetsbergen betydlig älf, så stor att vi kunde ro i dess mynning, faller här ut i haf- vet. Dess ena sida är bildad af sjelfva glacieren, här ofantligt taggig och ojämn, dess andra af vertikala sandstens- och skiffer- lager, hvilka flerestädes stupa mot älfven med en 10 till 20 fot hög tvärbrant. Skiffern är så svart, att den af fångstmännen ansågs för stenkol, och innehåller försteningar, om ock ganska sparsamt. Dessa tillhöra en för Spetsbergen alldeles ny geolo- gisk horisont, nämligen den verkliga stenkolsperioden. Stället lemnar oss derför upplysningar om klimatet och landfördelnin- gen under detta märkliga tidskifte, från hvilket förut icke några försteningar erhållits på Spetsbergen. Ett annat särdeles märkligt förhållande, som jag var i till- fälle att på detta ställe iakttaga, må ännu med några ord om- nämnas. Då jag för att få rätt på något lager af växtförstenin- gar, rikare än det vid älfvens mynning, följde utmed de vid älfstranden blottade klipporna, påträffade jag, ungefär en engelsk BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 111 mil från utloppet, på en bergshäll invid sjelfva älfstranden, lem- ningar efter åtskilliga byggnader, förmodligen trankokerier, be- stående af flera isolerade, tämligen stora, runda eller ovala grund- murar af gråsten, till byggnadssätt alldeles olika grundmurarna till s. k. rysstugor, som träffas på otaliga ställen af Spetsber- gens kuster. Åfven tegelbitar och stycken af hvalben lågo kring- spridda på stället. Det är väl fullkomligt afgjordt, att hvalfån- garena ej anlagt sitt etablissement så, att de nödgats släpa dessa ingalunda lätta fångstprodukter en hel engelsk mil fram och tillbaka. Hafvet har således, vid den tid:då trankokning egde rum, på detta ställe gått tätt intill etablissementet, och en af hvalfångarena begagnad hamn är således äfven här uppfyld afen mäktig, ytterst söndersplittrad och farlig glacier. Beklagligen kunde vi ej uppehålla oss tillräckligt länge i Recherche-bay, för att fullständigt å nyo kartlägga denna fjord och dess omgifningar. Ett dylikt arbete hade varit af stort in- tresse, i synnerhet i afseende å en jämförelse med glacierernas nuvarande utsträckning och den utsträckning de hade då fjor- den 1838 omsorgsfullt kartlades af den franska expeditionen med LA RECHERCHE. Några mätningar af PARENT, för hvilka jag dock icke nu kan i detalj redogöra, tycktes visa, att äfven un- der den korta tid, som förflutit sedan fransmännens besök, här- varande glacierers utsträckning undergått en ganska betydlig förändring. Den 1:sta augusti om aftonen kom jag åter om bord på Polhem, hvars officerare och vetenskapsmän under tiden syssel- satt sig med utflykter åt olika håll, draggning, botanisering, magnetiska konstantbestämningar o. s. v. Kort derpå lyftades ankar, för att återsegla till Tromsö, dit vi ankommo den 6:te augusti förmiddagen. 112 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Tillägg. Det var ursprungligen min afsigt att till förut anförda berättelse öfver expeditionens gång foga en redogörelse för de vetenskapliga resultat, som genom expeditionen vunnits. Då en betydlig del af det insamlade materialet ännu är obe- arbetadt, har detta dock icke varit möjligt, och jag nödgas derför i stället här inskränka mig till att meddela vidfogade karta och literaturförteckning. : Kartan grundar sig på en mängd, hufvudsakligast under de svenska expeditionerna gjorda ortbestämningar, hvilka blif- vit jämte äldre iakttagelser sammanstälda af d:r WIJKANDER. Nedanstående tabell är lånad ur en af honom till Akademiens handlingar inlemnad afhandling. I. Nordostlandet och Hinloopen strait. Nordl. lat. Ostl. long. fr. Gr. 1) Obs. 2) Phipps ö, östra udden ------ 80421 gt 1:24 5'=21" 1 T5NGIRNSR D:o SYydligAre-—sooce 80, 40.11, 1:23 20:10 20 b2la ND. Martens (Oo: so, Mare osree 80-39-18 — 11-20 2 RBS » Parrys ö, sydöstra vikens HOTA SÖKA OLo ot stek d SSR seck lt (80 38 5) 1 22 38 20 39 30 LAR: 1) I afseende på orsaken till de förändringar, som vidtagits i longituduppgifterna, får jag hän- visa till d:r WIJKANDERS afhandling. Här vill jag blott nämna, att våra longituder efter d:r WIJKANDERS beräkning hänföra sig för det mesta till en vid Mosselbay under vinterns lopp utförd mycket noggrann absolut longitudbestämning. De longitudbestämningar, som utförts af LA RECHERCHE medels från Frankrike transporterade kronometrar, äro tydligen fel- aktiga på flera längdgrader. Jämte åtskilliga andra longitudbestämningar, som af en eller annan anledning ej kunnat användas vid nppgörandet 'af kartan, äro dessa inneslutna d klammer. 2): B.: BRAVAIS, medlem af franska expeditionen. DE DUNÉR, medlem af de svenska expeditionerna 1861 och 1864. DEL.: DELAROCHE, medlem af franska expeditionen. F.: FABVRE, dito. VAR B. LILLIEHÖÖK, svensk medlem af dito. L. P.: LoUuIs PALANDER. ND.: NORDENSKIÖLD. P. F.: PARRY och FOosTER, den senare deltagare i den förres expedition. S SABINE. S.-V.: DE SAINT-VULFRAN, deltagare i den franska expeditionen. V. O.: VON OTTER, deltagare i den svenska expeditionen af 1868. WER.: WIJKANDER. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. Barrysio, sydligarec. cc-cioccc ISNORG USE anar TEARS (USSEHÖMSNÖJ- === =S sol otiklenn DSG NE SSE Ru EA nn De. Prins Oskars land, ostkusten Prins Oskars land, ostkusten SvONoane CSE Ställe mellan Bird- och Bran- ((LYNVAJIre =D OY Ios sresobosear sd HRORSM COOK Tsar ses I5S(GOTREN Oy 0) SN SE BE E-NR DON IEHE NANG VOSS ER AAE TE Tee Prins Oskars land, vestku- SEC ON ss stösersdsrsssst set (SICH INST (Oss Sf STEIN AI Nordkusten af nordostlan- det, lågnäs på Kap Berg- [SJ EEKONGDN ce SSA SAEESAASR ENSE VINN Nordkusten, Kap Bruun...... D:o Kap v. Otter... SO AEPORIR s-taceskssess sar D:o sydligare sex Murshison-bay, Säludden -.. D:o EHivalöoniis D:o Hvalrossud- (0 (Sjal Ret SER TEESE ERE Ta Murshison-bay, Depotön .....- FIAT SPatten: ad. Bio folooodier Kalkstranden D:o sydligare -...... 10215 4010 TSE a SEE ES ER SS Wahlenberg-bay, botten DH moränen långt inne 1 fjorden.------- Wahlenberg-bay, 1,5 eng. mil S. 80” W. från föregående Wahlenberg-bay, nära stran- den vid norra udden -..--- Ib lCHaKO SNC ke) a SE BA EN SE Md 15 Dy] OS cd ro a SSE SI SES IANA OL IISSH ccs RR RN NUGSPeETSK Or: ra gr Se EE Se Syartar vorget Ok-Z0r05 Cod Lomme-bay, TIPSEN CIONeEn CITES SSE es Nan 79.50 27 046 35 11-38 45 inre NÖrS kon CE Se Ce no ae 79 49 58 0 46 42 11 40 30 Fairhaven, Ejderholmen -.... 79 49 9 046 37 11 39 15 Foulbay, en mindre holme ÖSter tom (dentstOrad---s.cvs 19 4832 046 15 11 33 45 GTEYyhOOK pos: AB9-CRsA nt IR 19 47.39 05914 14-48 30 Redbay, mynningen å östra STORAN obe os sd ss AE 19-47 391 0:49: ilngak2 slStke FJOL POTAG rs =s 044 1AIA FSA 79 46 56 ' 045 43 11 25 45 Redbay, varden å halfön på östra stranden. t.f. Hö 19.44 F6T AN 0149 51355-L2pLSKS Liefdebay, vestra stranden 79 41 36 05352 13 28 0 Aldert oDirkses:bayr = k or 19 410230 VUS-1£5 ISRN Liefdebay, vestrarudden -< 1179 405564 0:55,130 13: 48018 D:o ö söder om an- Kkarplatseniss sosse ser tale 79 40 41 054 43 13 40 45 Liefdebay, östra Sidén om Mit been Oo Ookense > e ess ee 793250 0153 43rSRRonmA Woodbay, östra sidan -.....- 79 30:5970! 0155 3£1013155 30 Wijdebay, ryss-stugan ---..-- 79. 14:51 13 OrISNOSNO DE drifvedsstranden 79 652 1 3 29 15 52 15 III. Vestspetsbergens vestra KObbesbays Se a 79 4159 [SLOJ0 [sa UPN roa 79 38 33 Magdalena:bayr.eo:so ooo tes 79 34 11 D:0o grafvarnas HAllö 252 METER 79 33 45 Ställe mellan Magdalena-bay OCK HOÖROSS = MYT AA N TOK20E0 0 43 55 (0 dh [0 35 17] (0): EI kust. 10 58 45 11 1 0 030 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. Möllers-bay, Mittel-hooken'-. D:o sydligare resa Wälllrehöks=bAY ooo-----s---=sooo- Kings-bay, Blomstrands hamn D:o KORAMNGN oerccssc= Pr. Charles” Foreland, norr OMAR TLIFASSU ooo oli goes to Ekman-bay, norra sidan af Capitollbergetrr.ssssss-con. Nordfjorden, Kap Wijk -....- D:o Woodsiaudden D:o ryssS-stugan --- Klaas Billen-bay, nordkusten Skans-bay, bäcken å vestra (SNC NG NONE NES KT EE Nordfjorden, mellan Kap Thordson och Kap Wijk... (ET JOSDOE TEE SVANS RAANTSSET apr HOTASeN on osoo soo 2= => Kusten söder om S:t John's EVR Ene 4 Resa ERP, BODCMAN oocsgosc die nd ebars Ställe mellan Adventbay och (SEYET SIDEN frossar SAK Adventbay, ryss-stugan -.---.. D:0o ORO D:o mynningen af FRV GTI Sr oa Safe-Haven,hängandeisfjället D:o 1NONAD (Öl oe SR Pr. Charles” Foreland, södra IKE RKS AAA SN ES NA Nfölbay Hamnen.se san ID:o. vestra udden... - Kap Staratschin vid Taxo- 3 lb Gao nio (oleNel ER SRAE SAARINEN Greenharbour, laxälfven åå Vesta stranden .-.oot+------ Van Mijens-bay, nordkusten D:o Sundevalls PETE OVI NRA sy eg KA Le da Van Mijens-bay, kolberget.. D:0o sydkusten . Belsound, hamnen vid Middle- [OO oe ESR SEA Belsound, vid mynningen -.. Van Keulens-bay, norra ku- TÖ(CM oå pesee so EES Van Keulens-bay, Kap Ahl- Sa a monde der Ad stl BAND. 2. N:O 18. Nords lat. . Ostl. long. fr. TITO ÖRA STR Vis" CT2 TT 10 480 KN AG TIFLÖESSE "0547 0 11 45 0 KIDS 046050 Trg2rR0 78 56 dl 0 47 55 11 58 45 78 46 0 0 44 58 ITE 78 41 48 0 59 46 14 56 30 78 35 25 100043 Tr 10R45 ti 3 I 0 59 52 1458 0 78 34 38 I 15 16 45 (for aa Ai IEEE 16 18 0 (ls SLS 1 4 26 67630 78 27 59 FP oT46 15 26 30 Or20 20 PrarD2 62300 TSL20-10 2 153030 JPR ne VN 12 30 43 78 22 36 0:59 25 14 bl 15 78 20 52 TRA Tror ISKELaE 2 WL 2 SI 15 dT 45 — 1 232 1538 0 T815 PE2KSKSrSloNSo2 78 14 11 US 15 37 45 ter MER a ND 13 56 45 78 1322 05561 0 14 0 0 TSG ORO UPS TAN 78 0 0 54 58 13 44 30 178 0 10:25 KORS ÖKSIESL 14 57 45 Sn ORLR 056 17 14 415 TSER2KON 0 56 47 14 11 45 Ra ERS) 1 5 Ila 2AD d 77 50 16 Tä 15 45 15 kd 47 207 -0-B9BE 14 58 30 TT 44 48 1 3 Mt 15 46 0 UNS GP20MOEBIR30 14:52 30 NNASSEL2 OC5Y Lil 14 25 15 TT St 32 1 SR 15 48 0 fi 1 0:26 1570-6130 130 19 » 116 NORDENSKIÖLD, Van Keulens-bay, sandudden Belsound, Fairhaven, Tyss- POLAREXPEDITIONEN Noradl. lat. TT 31' 56" 1872-001 Ostl. long. fr. Gr. 15 3” VERA TNNEISKEI EV eo LASSE DA sp at ESKS TI 3028 IOr49EB2] D:o d:o TT SO — D:o SVAL TIRe Es oc dd SOLEL INIDrTa Clun On =S FSA TE SAVE FLENORTT Ställe, norr om Eörnsund-1-tr 150, EF OP54 D:o d:0o = I Be (ES) Hornsund, mynningen......--- I OH28 Vv iv 153 Storfjorden. Flelis/tsund = 784039 IST Edlunds berg, diabasudden «78 36 52 1 20 22 Kap Lee, d:o TSG PRI Kap FA Sardn SES e fager ee Tjo N er gt I LI Ef WiHSTesppOLRG VA sees. Lato s ABS FIRST SES Beeren-Eiland. IMOPIesenst stuga srt TASSLbE TASTE IVIestrapyaten sosse Se (Sr H2 [I BEST KöllNamnen! -=s64-sS-- Aros er 74 2835 1 16 38 Sydhamn en 1oW5srereea nat TA22550 ISEN 20 20 20 19 20 18 19 19 48 30 9 30 15 15 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND. 2. N:O 18. 117 Arbeten och uppsatser öfver de svenska arktiska expeditionerna. Geografi. 1. Torell, 0., Bref om Island. KVA. Öfvers. Årg. 14 (1857). S. 325—332. 2. Chydenius, K., Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 under ledning af Otto Torell. Ur deltagarnes anteckningar och andra handlingar skildrad. Stockh. 1865. 8:0 (5; 480; 4 sid.; KLO 5): Öfvers. Se N:o 4. 53. Svenska expeditionen till Spetsbergen och Jan Mayen, utförda under åren 1863 och 1864 af N.: Dunér, A. J. Malmgren, A. E. Nordenskiöld och A. Qvennerstedt. Stockh. 1867. 8:o (3; 261; ANT STOSSN RKS Et) Innehåll: a. Dunér, N. & Nordenskiöld, A. E., Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1864 om bord på (skonerten) Axel Thordsen, under ledning af A. E. Nordenskiöld. S. 1—1352. Öfvers. Se N:o 4. b. Quennerstedt, A., Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863. S. 153—238. c. Malmgren, A. J., Vetenskapligt bihang till Svenska Spetsbergs- expeditionen 1864. 5. 239—261. Öfvers. Se N:o 4. 4. Die schwedischen Expeditionen nach Spitzbergen und Bären-Ei- land ausgeföhrt in den Jahren 1861, 1864 und 1868 unter Lei- tung von O. Torell und A. E. Nordenskiöld. Aus dem Schwe- dischen ibersetzt von L. Passarge. Jena 1869. 8:o (14; 518 Snalag RNA Öfvers. af N:o 2, 3 a, 3 c, 7. 118 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. 5. Grad, Ch. A., Esquisse physique des iles Spitzbergen et du Pöle Arctique. Paris 1866. 8:o (164 sid., 1 k.). Annales des voyages. Sér. 6. Année 11 (1866). T. 1. S. 26—49, 158—194, 273—302; T. 2. S. 72—103, 171—208: 6. (Fries, Th. M.) Resultaterna af de Svenska expeditionerna till OPEtsbhergen skalas e: i Svensk literatur-tidskrift utg. af C. R. Nyblom. Arg. 4 (1868). S. 216—240. 7. Nordenskiöld, A. E., 1861 års svenska polarexpedition under ledning af A. E. Nordenskiöld och Fr. v. Otter. Framtiden utg. af C. v. Bergen. Bd 2 (Årg. 2. 1869). S. 642—657. Ofvers. !) Se N:o 4. » Petermann, Mittheil. 1868. sS. 298—304. » London, R. Geogr. Soc., Proceed. Vol. 13 (1868/69). S. 151—165. » London, R. Geogr. Soc., Journal. Vol. 39 (1869). S. 131—146 (1 karta). » Paris, Soc. de la Géogr., Bulletin. 1869. S. 357—9378. 3. Fries, Th. M., & Nyström, C., Svenska Polarexpeditionen år 1868 med kronoångfartyget Sofia. Reseskizzer. Stockh. 1869. BON (ÖT SSL SA, AL kartar tan), 9. Heer, Osw., Ueber die neuesten Entdeckungen im hohen Norden. Vortrag gehalten den 28. Januar 1869 auf dem Rathhaus in Zä- rich. Zurich 1869. 8:0 (28 sid.). Öfvers.: Heer, Osw., Om de nyaste upptäckterna i den höga norden. Föredrag hållet den 28 Januari på rådhuset i Zurich. Ofversättning från Tyskan. Stockh. 1869. 8:o (26 sid.). 10. Nordenskiöld, A. E., Redogörelse för en expedition till Grön- land år 1870. KVA. Öfvers. Årg. 27 (1870). S. 973 —1082 (4 tafl.). Ofvers. Se N:o 34, 51. » Geol. Magazine. Vol. 9 (1872). S. 289—306, 355—368, 409 —427, 449—463; 516 —524 (2 kartor). » Paris, Soc. de la Géogr., Bulletin. Sér. 6. T. 6 (1873). S. 318--325. 11. Fries, Th. M., Grönland, dess natur och innevånare; efter äldre och nyare författares skildringar samt egen erfarenhet tecknade. Upsala ts 182: Sor(AFELzz6T sid IN 12. Heer, Osw., Die Schwedischen Expeditionen zu Erforschung des hohen Nordens vom Jahr 1870 und 1872 auf 1873. Zurich 1874. 83:o (46 sid.). 13. Nordenskiöld, A. E., Redogörelse för den Svenska Polarexpedi- tionen år 1872—1873. KVA. Handl. Bih. Bd 2. N:o 18. (118 sid. 1 karta, 1 tafla). Ofvers. Petermann, Mittheil. Bd 19 (1873). S. 444 —- 453. 14. Kjellman, Fr., Svenska Polarexpeditionen 1872—73. (Under tryckning.) !') Under denna beteckning äro här anförda så väl fullständiga öfversättningar som utförligare sammandrag och bearbetningar. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 119 15. Lindhagen, D. G., Geografiska ortbestämmelser på Spetsbergen af Prof. A. E. Nordenskiöld; beräknade och sammanställda. KVA. Handl. Bd 4 (1861, 62). N:o 5 (47 s.). Ofvers. Petermann, Mittheil. 1864. S. 14 —15. 16. Nordenskiöld, A. E., Geografisk och geognostisk beskrifning öf- ver nordöstra delarne af Spetsbergen och Hinloopen-Strait. KVA. Handl. Bd 4 (1861, 62). N:o 7 (25 s., 1 karta). Ofvers. Petermann, Mittheil. 1864. S. 127—135, 208—215 (1 karta). 17. Dunér, N., & Nordenskiöld, A. E., Anteckningar till Spetsber- gens geografi. KVA. Handl. Bd 6 (1865, 66). N:o 5 (15 sid., 1 karta). Ofvers.: Explanatory remarks in illustration of a map of Spitzbergen. Trans- lated from the Transactions of the Royal Swedish Academy of Scien- ces. Stockh. 1865. 8:o (23 sid.). » Petermann, Mittheil. Ergänz. H. N:o 16. 1865. S. 26—33 (1 karta). 18. Nordenskiöld, A. E., & v. Otter, F. W., Karta öfver hafvet emellan Spetsbergen och Grönland utvisande ångfartyget Sofias kurser under den Svenska Polarexpeditionen 1868, äfvensom drif- isens läge under olika tider af året, lodningar m. m. (Stockh. 1869) fol. 19. Petermann, A., Das Relief des Eismeer. Bodens bei Spitzber- gen. Nach den Tiefsee-Messungen der Schwedischen Expedition unter Nordenskiöld und v. Otter, 1868. Petermann, Mittheil. Bd 16 (1870). S. 142—144 (1 karta). 20. Nordenskiöld, A. E., Astronomiska ortbestämningar under Sven- ska Polarexpeditionen 1868. KVA. Öfvers. Årg. 27 (1870). S. 569-—580. 21. Daa, L. K., Om Spitsbergens Russiske navn Grumant. KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 899—907. 22. Jäderin, E., Geografiska ortbestämningar under svenska expedi- tionen till Grönland 1870. KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 925—940. 23. Wijkander, A., Astronomiska observationer under den svenska arctiska expeditionen 1872—1873. 1. Tids- och ortbestämningar. KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 9. (Under tryckning.) 24. Chydenius, K., Om den under Svenska expeditionen till Spets- bergen år 1861 företagna undersökning af en gradmätnings ut- förbarhet derstädes. KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 89 —111 (1 karta). Ofvers. Petermann, Mittheil. 1863. S. 24—27. 25. Torell, 0., Explorations in Spitzbergen, undertaken by the Swe- dish Expedition in 1861, with the view of ascertaining the prac- ticability of the measurement of an arc of meridian. London, R. Soc., Proceed. Vol. 12 (1862/63). S. 658—662 (1 karta). 120 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. 26. Torell, 0., Extract of a letter to General Sabine, dated from Copenhagen, Dec. 12, 1863. London, R. Soc., Proceed., Vol. 13 (1863/64). S. 83—84. 27. Skogman, C., Completion of the preliminary survey of Spitz- bergen, undertaken by the Swedish Government with the view of ascertaining the practicability of the measurement of an arc of the meridian. In a letter addressed to Major-General Sabine: dated Stockholm, Nov. 21, 1864. London, R. Soc., Proceed., Vol. 13 (1863/64). S. 551—553. 28. Dunér, N., & Nordenskiöld, A. E., Förberedande undersökningar rörande utförbarheten af en gradmätning på Spetsbergen. KVA. Handl. Bd 6 (1865, 66). N:o 8 (19 sid., 1 karta). Fysik och meteorologi. 29. Agardh, J. G., Om den Spetsbergska drif-vedens ursprung. KVA. Öfvers. Årg. 26 (1869). S. 97—119. 30. (v. Otter, F. W.) Finnes det öppet vatten vid Nordpolen? af INSE LO Carlskrona, K. Örlogsmanna-Sällsk., Tidskr. Årg. 33 (1870). 8. 47—58, 121—137. 31. Johannesen, E. H., Observationer, Ilisforholde og Dybde under Fangstreisen på Novasemlia 1 Sommeren 1869. Uddragen af Journalen ombord 1 Skonnerten »Nordland». KVA. Öfvers- Årg. 27 (1870). 8. 111—115. ! Ofvers. Petermann, Mittheil. Bd 16 (1870). S. 194—199 (1 karta). 32. Johannesen, E. H., Hydrografiske Takttagelser under en Fangst- tour 1870 rundt om Novaja-Semlia. KVA. Öfvers- Årg. 28 (1871). 8. 157—168 (1 karta). Ofvers. Petermann, Mittheil. Bd 17 (1871). S. 35—36, 230—232 (1 karta). 33. Meteorologiska iakttagelser anställda på Beeren-Eiland vintern 1865—1866 af skepparen Sievert Tobiesen, och inom Norra Polarhafvet sommaren 1868 af Kaptenen Friherre Fr. von Otter och Löjtnant L. Palander. Meddelade af A. E. Nordenskiöld. KVA. Handl. Bd 8 (1869). N:o 11 (20 s.). Ofvers. Petermann, Mittheil. Bd 16 (1870). S. 249—254. 34. Nordenskiöld, A. E., Temperatur von Omenak, Westgrönland. Wien, Österreich. Ges. f. Meteorol., Zeitschr. red. v. Jelinck u. J. Hann. Bd7 (1872). S.141-—142. (Utdr. ur n:o 10.) 35. Wijkander, A., Observations météorologiques de V'expédition arctique Suédoise 1872—1873. | KVA. Handl. Bd 12 (1873). N:o 7. (Under tryckning.) 36. Nordenskiöld, A. E., Föredrag vid K. Vet. Akad:s årshögtid 31 Mars 18735 (Om det forna polarklimatet). Aftonbladet 1875. N:o 82. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 121 37. Chydenius, K., Bidrag till kännedomen om de jordmagnetiska förhållandena vid Spetsbergen, samlade under den Svenska expe- ditionen år 1861. KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 271—300. Öfvers. Petermann, Mittheil. 1863. 5. 212—214. 38. Lemström, K. S., Magnetiska observationer under Svenska po- lar-expeditionen år 1868. KVA. Handl. Bd 8 (1869). N:o 8 (47 sid.). 39. Lemström, K. S., Observationer på luftelektriciteten och polar- ljuset under 1868 års Svenska polarexpedition. KVA. Öfvers. Årg. 26 (1869). S. 663—688 (1 tafla). 40. Dunér, N. C., Magnetiska inclinationsbestämningar på Spets- bergen. KVA. Öfvers. Årg. 27 (1870). S. 581—596. Öfvers. Archives des sc. phys. et nat. Nouv. pér. T. 41 (1871). S. 147—165. de la Rive, A.. Quelques remarques å V'oceasion du mémoire de M. Lemström. Ib. s. 165—1638. 41. Wijkander, A., Iakttagelser öfver luftelektriciteten under den svenska polarexpeditionen 1872—73. KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 6. S. 31—40. Öfvers. Archives des sc. phys. et nat. Nouv. pér. T. 51. S. 31—42. 42. Wijkander, A., Om norrskenets spektrum. KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 6. S. 41—45. Öfvers. Archives des sc. phys. et nat. Nouv. pér. T. 51. S. 25—30. 43. Wijkander, A., Observations magnétiques pendant VPexpédition aretique Suédoise en 1872—1873. KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 16. (Under tryckning.) Geologi och mineralogi. 44. Torell, 0., Bidrag till Spitsbergens molluskfauna. Jemte en allmän öfversigt af arktiska regionens naturförhållanden och forn- tida utbredning. 1. (Akad. afhandl. Lund.) Stockh. 1859. 8:0 (Tf 54sid 2 tall). Öfvers. Petermann, Mittheil. 1861. S. 49—067. 45. Nordenskiöld, A. E., Geografisk och geognostisk beskrifning öf- ver nordöstra delarne af Spetsbergen och Hinloopen-Strait. Se a:0 16. 46. Blomstrand, C. W., Geognostiska iakttagelser under en resa till Spetsbergen år 1861. KVA. Handl. Bd 4 (1861, 62). N:o 6 (46 sid., 2 tafl.). Öfvers. Petermann, Mittheil. 1865. S. 191—195. 47. Nordenskiöld, A. E., Utkast till Spetsbergens geologi. KVA. Handl. Bd 6 (1865, 66). N:o 7 (35 sid., 2 kartor). 122 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. Öfvers. Nordenskiöld, A. E., Sketch of the geology of Spitzbergen. Translated from the Transactions of the Royal Swedish Academy of Sciences. Stockh. 1867. 8:o (59 sid., 2 kartor). 48. Lindström, G., Analyser på bergarter från Spetsbergen. KVA. Öfvers. Årg. 24 (1867). S. 671—0675. : 49. Nordenskiöld, A. E., Föredrag på K. Vet. Akad:s årshögtid 31 Mars 1871 (Om Grönlands inlandsis). Stockholms Dagblad 1871, n:o 104. 50. Nordenskiöld, A. E., Utkast till Isfjordens och Belsounds, geologi. Stockh., Geol. Fören., Förhandl. Bd 2 (1875). 5. 243—260, 301—-322, 356 —372 (1 karta). 51. Nordenskiöld, A. E., Der Eisenfund bei Ovifak in Grönland. Tschermak, Mineralog. Mittheil. Bd 1 (1871). S. 109—112. (Utdr. ur n:o 10.) 52. Nordström, Th., Kemisk undersökning af meteorjern från Ovi- fak på Grönland. KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 453 —462. 53. Meteoric iron from Greenland. Geol. Mag. Vol. 8 (1871). S. 570—571. 54. Nauckhoff, &., Om förekomsten af gediget jern i en basaltgång vid Ovifak i Grönland. Geognostisk och kemisk undersökning. KVA. Handl. Bih. Bd 1. N:o 5 (38 sid.). Öfvers. Tschermak, Mineralog. Mittheil. 1874. S. 109 - 136. 55. Nordenskiöld, A. E., Remarks on the Greenland meteorites. London, Geolog. Soc., Quarterly Journ. Vol. 28 (1872). P. 1. S. 44—46. 56. Daubrée, G. A., Examen des roches avec fer natif, decouvertes en 1870, par M. Nordenskiöld, au Groönland. Paris, Acad, des Sc., Comptes rendus des séances. T. 74 (1872). S. 1541—1549. 57. Daubré, G. A., Examen des météorites d'Ovifak (Groénland), au point de vue du carbone et des sels solubles qu'ils renfer- ment. Paris, Acad. des Sc., Comptes rendus des séances. T. 75 (1872). S. 240—246. 58. Wöhler, F., Analyse des Meteoreisens von Ovifak in Grönland. Nachträgliche Bemerkungen. Göttingen, K. Ges. d. Wiss., Nachrichten 1872. S. 197—204, 499—501. 59. Nordenskiöld, A. E., Föredrag på K. Vet. Akad:s högtidsdag 5 April 1872 (Om meteorjernet från Ovifak). Stockholms Dagblad 1872, n:o 107. Öfvers. Revue scientifique de la France et de V'étranger. Sér. 2.73 (18) 128—-131. 60. Steenstrup, J. (Oplysninger om de Grönlandske Jernmasser). Kjöbenhavn, Naturhist. Foren., Videnskab. Meddelelser, T8T2AS AL 61. Das gediegene Bisen von Ovifak in Grönland. Der Naturforscher hrsg. v. W. Sklarek. Jahrg. 7 (1874). N:o 50. S. 473—475. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18. 123 62. Flight, W., A chapter in the history of meteorites. — Meteoric irons found August 1870. — Ovifak (or Uigfak) near Godhavn, Kekertarssuak or island of Disko, Greenland. Geol. Mag. N. Ser. Decade 2, vol. 2 (1875). S. 115—123: 63. Tschermak, G., Der Meteoritenfund bei Ovifak in Grönland. Tschermak, Mineralog: Mittheil. 1874. S. 165—174. 64. Nordenskiöld, A. E. (Lettre contenant des observations sur les . Zz . . poussieres charbonneuses, avec fér métallique, qu'ila observé dans la neige; communiquée par M. Daubrée. 5 '| I Paris, Acad. des Sc., Comptes rendus. T. 77 (1873). S. 463—465. 65. Nordenskiöld, A. E., Om kosmiskt stoft, som vid nederbörden faller till jordytan. KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 1. S. 3—12. Öfvers. Poggendorff, Annalen. Bd 158 (1874). S. 154-165. » Archives des sc. phys. et nat, Nouv. pér. T. 51 (1874). S. 252—284. »” Philos. Mag. Ser. 4. Vol. 48 (1875). S. 456 —457. Paleontologi. 66. Lindström, G., Om Trias- och Juraförsteningar från Spetsbergen. KVA. Handl. Bd 6 (1865, 66). N:o 6 (20 sid., 3 tafl.). Öfvers. Geol. Mag. Vol. 5 (1868). S. 29—530. 67. Hulke, J. W., Memorandum on some fossil vertebrate remains collected by the Swedish expeditions to Spitzbergen in 1864 and 1868. KVA. Handl. Bih. Bd 1 (1873). N:o 9 (11 sid.). Heer, Osw., Flora fossilis arctica. Die fossile Flora der Polar- länder. Bd 1—3. Zärich & Winterthur 1868—75. 4:0. 68. Bd 1: Die in Nordgrönland, auf der Melville Insel, im Banks- land, am Mackenzie, in Island und in Spitzbergen entdeckten fos- silen Pflanzen. Mit einem Anhang iber versteimerte Hölzer der aretisehen Zone von Carl Cramer (199 sid., 1 karta, 50 tafl.). 69. Bd 2: 1: Fossile Flora der Bären Insel. Enthaltend die Be- schreibung der von den "Herrn A. BE. Nordenskiöld und A. J. Malmgren im Sommer 1868 dort gefundenen Pflanzen. Stockh. NSFKT(G SM förta: : KVA. Handl. Bd 9 (1870). N:o 5. 70. Bd 2: 2: Flora fossilis Alaskana. — Fossile Flora von Alaska. Stockh. 1869 (41 sid., 10 tafl.). KVA. Handl. Bd 8 (1869). N:o 4. 124 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. 71. Bd 2: 3: Die miocene Flora und Fauna Spitzbergens. Mit einem Anhang iber die diluvialen Ablagerungen Spitzbergens. Stockh. 1870 (98 sid., 16 tåfl.). KVA. Handl. Bd 8 (1869). N:o 7. 72. Bd 2: 4. Contributions to the Fossil Flora of North-Greenland. 73. Bd 3: 1: Beiträge zur Steinkohlen-Flora der arctischen Zone. Stockh.. 1874 (TlrsadjkK6tad): KVA. Handl. Bd 12 (1873). N:o 3. 74. Bd. 3: 2: Die Kreide-Flora der arctischen Zone, gegrändet auf die von den Schwedischen Expeditionen von 1870 und 1872 in Grönland und Spitzbergen gesammelten Pflanzen. Stockh. 1874 (H3SKstd SKtal: KVA. Handl. Bd 12 (1873). N:o 6. 75. Bd 3: 3: Nachträge zur miocenen Flora Grönlands, enthaltend die von der Schwedischen Expedition im Sommer 1870 gesammel- ten miocenen Pflanzen. Stockh. 1874 (29 sid., 5 tafl.). KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 2. 76. Bd 3: 4: Uebersicht der miocenen Flora der arctischen Zone. Zurich 1874 (24 sid.). 77. Heer, Osw., Om de af A. E. Nordenskiöld och C. W. Blom- strand på Spetsbergen upptäckta fossila växter. KVA. Öfvers. Årg. 23 (1866). S. 149—155. 78. Heer, Osw., Utdrag ur ett bref af Professor Oswald Heer rö- rande fossila vexter från nordvestra Amerika, insamlade af Berg- mästaren Hj. Furuhjelm. Meddeladt af A. BE. Nordenskiöld. KVA. Öfvers. Årg. 25 (1868). S. 63—068. L 79. Heer, Osw., On the Miocene Flora of the Polar Regions. Two lectures given at the annual meeting of the Natural History So- ciety of Switzerland on the 9th and 11th September, 1867, at Rheinfelden (Transl. by John Edward Lee). Geol. Mag. Vol. 5 (1868). S. 273—280. 30. Heer, Osw., Ueber die meiocäne Flora der Polarregionen. Das Ausland. Jahrg. 41 (1868). S. 277—280. 31. Stur, O. Heer. Flora fossilis arctica. Wien, K. K. Geol. Reichsanstalt, Verhandl. Jahrg. 1868. S. 179—181. 32. Heer, Osw., Die miocene Flora von Spitzbergen. Vorgetragen den 23. August 1869 bei der Versammlung der schweiz. naturf. Gesellschaft in Solothurn. Schweiz. Naturforsch. Ges. Verhandl. 1869. S. 156—168, 33. Heer, Osw., La flore miocéne du Spitzberg. Archives des Sc. phys. et nat. Nouv. pér. T. 36 (1869). S. 289—300. 34. Heer, Osw., Förutskickade anmärkningar öfver Nordgrönlands kritflora, grundade på den svenska expeditionens upptäckter 1870. | KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 1175—1184. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:O 18: 125 85. Heer, Osw., On the Carboniferous Flora of Bear Island (lat. AS OMS: London, Geol. Soc., Quart. Jou:n. Vol. 28 (1872). P. 1. S. 161—169. 86. Dawson, J. W., Note on the relations of the supposed Carbo- niferous plants of Bear Island with the Palseozic flora of North America. Geol. Mag. Vol. 10 (1873). S. 43. 87. Heer, Osw., Om de miocena växter, som den svenska expedi- tionen 1870 hemfört från Grönland. KVA. Öfvers. Årg. 30 (1873). N:o 10: S. 5—12. 88. Heer, Osw., Anmärkningar öfver de af svenska polarexpeditio- nen 1872—73 upptäckte fossila växter. KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 1. S. 25—32 '!). Zoologi. 89. Quennerstedt, A., Några anteckningar om Spetsbergens däggdjur och foglar. (Akad. afhandl.) Lund 1862. 8:0 (23 Rök 90. Andersén, C. H., Om Spetsbergsrenen, Cervus tarandus, forma spetsbergensis. KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 457—461. 91. Malmgren, A. J., Iakttagelser och anteckningar till Finmarkens och Spetsbergens däggdjursfauna. KVA. Öfvers. Årg. 20 (1863). S. 127—155. sÖfvers. Zeitschr. f. d. gesammt. Nat. wiss. von Giebel u. Siewart. Bd 24 (1864). 5. 454—458. : » Petermann, Mittheil. 1865. S. 112—114. 92. Malmgren, A. J., Om tandbyggnaden ho Hvalrossen (Odobze- nus rosmarus L.) och tandombytet hos hans ofödda unge. KVA. Öfvers. Årg. 20 (1863). S. 505—522 (1 tafla). 93. Malmgren, A. J., Anteckningar till Spetsbergens fogel-fauna. KVA. Öfvers. Årg. 20 (1863). S. 87—126. Öfvers. Journ. fär Ornithologie. Jahrg. 11 (1863). S. 358—3887, 447—458. » Petermann, Mittheil. 1863. S. 401—405. 94. Malmgren, A. J., Nya anteckningar till Spetsbergens fogelfauna. KVA. Öfvers. Årg. 21 (1864). S. 377—412. Öfvers. Journal för Ornithologie. Jahrg. 13 (1865). S. 192—216, 261—270. 95. Newton, A., Notes on the birds of Spitsbergen. The Ibis. New. ser. Vol. 1 (1865). S. 199 —219, 496 -5259 (1 tafla). 1) Anmälanden och utdrag ur n:o 68—70, 76, 81 af Heer finnas i Leonhard u. Bronn, Neues Jahrb. för Min., Geol. u. Palzeont. 1868: s. 870—871; 1870: s. 383, 517-—519; 1871: s. 553—556, 979—981; 1872: s. 894. 126 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. 926. Malmgren, A. J., Zur Vogelfauna Spitzbergens. Auf Anlass von Mr Alfred Newton's »Notes on the birds of Spitsbergen» in »The Ibis» 1865. Journal fur Ornithologie. Jahrg. 13 (1865). S. 385—400. 97. Newton, A., Zur Vogelfauna Spitzbergens. Auf Anlass von Dr. A. J. Malmgrén's Aufsatz im »Journal fär Ornithologie 1865». S. 385—400. Journal fär Ornithologie. Jahrg. 15 (1867). S. 207—211. 98. Sundevall, C. J., Spetsbergens foglar med huvudsakligt avseende på dem som blivit funna under Prof. Nordenskiölds resor dit åren 1868 och 1872—17173. KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 3. S. 11—25. 99. Malmgren, A. J., Om Spetsbergens fisk-fauna. KVA. Öfvers. Årg. 21 (1864). 8. 489—539. Ofvers. Petermann, Mittheil. Ergänz. H. N:o 16 (1865). S. 34—59. 100. Boheman, C. H., Bidrag till kännedomen om Spetsbergens in- sekt-fauna. Förhandl. vid de Skand. Naturforsk. nionde möte i Stockholm 1863. S.393—399. Ofvers. Petermann, Mittheil. 1866. S. 181—183. 101. Boheman, C. H., Spetsbergens insekt-fauna. KVA. Öfvers. Årg. 22 (1865). S. 563—577 (1 tafla). 102. Holmgren, A. E., Bidrag till kännedomen om Beeren BEilands insekt-fauna. KVA. Handl. Bd 8 (1869). N:o 5 (56 sid.). . Den i n:o 8, s. 228, anförda Eng. öfvers. blef aldrig utgifven. 103. Holmgren, A. E., Insekter från Nordgrönland samlade af Prof. A. BE. Nordenskiöld år 1870. Granskade och beskrifna. KVA. Öfvers. Årg. 29 (1872). N:o 6. S. 97—105. 104. Thorell, T., Om Arachnider från Spetsbergen och Beeren- Eiland. KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). 3. 683—702. 105. Thorell, T., Om några Arachnider från Grönland. KVA. Öfvers. Årg. 29 (1872). N:o 2. S. 147—166. 106. Goös, A., Crustacea decapoda podophtalma marina Suecize, in- terpositis speciebus norvegicis aliisque vicinis, enumerat A. Goés. KVA. Öfvers. Årg. 20 (1863). S. 161—180. 107. Goös, A., Crustacea amphipoda maris Spetsbergiam alluentis, cum speciebus aliis arcticis, enumerat A. Goés. KVA. Öfvers. Årg. 22 (1865). S. 517—586. (6 tatl.). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2. N:0 18. 127 108. Sars, G. 0., Cumaceer fra de store Dybder i Nordishavet, ind- samlede ved de Svenske Arktiske Expeditioner Aarene 1861 og 1868. KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 797—9802. 109. Lilljeborg, W., De under Svenska vetenskapliga expeditionen till Spetsbergen 1872—1873 derstädes samlade Hafs-Entomostraceer. KVA. Öfvers. Årg. 32 (1875). N:o 4. (Under tryckning.) I 110. Lovén, S., Om Molluskslägtet Pilidium Midd. KVA. Öfvers. Årg. 16 (1859). S. 119—120. Torell, 0., Bidrag till Spetsbergens molluskfauna. Se n:o 44. 111. Mörch, 0. A. L., Catalogue des mollusques du Spitzberg re- cueillis par le D:r H. Kroyer pendant le voyage de la corvette la Recherche en juin 1838. Bruxelles, Soc. Malacol. de Belgique. Annales. T. 4 (1869). Innehåller äfven åtskilligt om mollusker insamlade under svenska exped. 112. Lindahl, J., Om Pennatulid-slägtet Umbellula Cuv. KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 3 (22 sid., 3 tafl.). 113. Smitt, F. A., Kritisk förteckning öfver Skandinaviens Hafs- BryoZzoer. -l-—9. KVA. Öfvers. Årg. 22 (1865): s. 115—142 (1 tafla); årg. 23 (1866): s. 395—533 (11 tafl.); årg. 24 (1867): s. 279 —429 (5 tafl.); årg. 24 (1867), bihang (230 sid., 5 tafl.); årg. 28 (1871): s. 1115—1134 (2 tafl.). 114. Smitt, F. A., Bryozoa marina in regionibus arcticis et borea- libus viventia recensuit F. ÅA. S—. KVA. Öfvers. Årg. 24 (1867). S. 443—487. 115. Malmgren, A. J., Nordiska Hafs-Annulater. KVA. Öfvers. Årg. 22 (1865). S. 51—110, 181—192, 355—410 (20 tafl.). 116. Malmgren, A. J., Annulata polycheeta Spetsbergise, Grönlandiz, Islandie et Scandinavise hactenus cognita. KVA. Öfvers. Årg. 24 (1867). S. 127—235 (14 tafl.). Utkom samtidigt såsom akadem. afhandl. i Helsingfors under titel: Spetsber- gens, Grönlands, Islands och den Skandinaviska halföns hittills kända An- nulata polycheeta. Helsingf. 1867. 8:o (128 sid., 14 tafl.). 117. Théel, H., Borit- och Stjernmaskar, tagna i grannskapet af 80:de graden under Svenska Polar-expeditionen 1872—1873. (Under tryckning.) 118. Ljungman, A., Ophiuroidea viventia huc usque cognita enu- merat A— 1L—. KVA. Öfvers. Arg. 23 (1866). S. 303 —336. 128 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. 119. Lovén, S., Till frågan om Ishafsfaunans fordna utsträckning öfver en del af Nordens fastland. KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 463—468. 120. Lovén, S., Om resultaten af de af den Svenska Spetsbergs- expeditionen 1861 utförda djupdraggningar. Förhandl. vid de Skand. Naturf. nionde möte i Stockholm 1863. S. 384--386. Öfvers. Petermann, Mittheil. 1866. S. 180 —181. 121. Malmgren, ÅA. J., Om förekomsten af djurlif på stora hafsdjup. Helsingfors, Finska Vet. Soc , Öfvers. 12 (1869/70). S. 40 —49. 122. Quennerstedt, A., Anteckningar om djurlifvet i Ishafvet mel- lan Spetsbergen och Grönland. KVA. Handl. Bd 7 (1867). N:o 3 (35 sid., 3 tafl.). 123. v. Goös. (Om Tardigrader, Anguillule m. m. från Spetsbergen). KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 18. Botanik. 124. Malmgren, A. J., Öfversigt af Spetsbergens fanerogam-flora. KVA. Öfvers. Årg. 19 (1862). S. 229—268. Öfvers. Petermann, Mittheil. 1863. S. 47—53. 125. Andersson, N. J., Bidrag till den nordiska floran. 1. Ett hit- tills obeskrifvet gräs från Spetsbergen. KVA. Öfvers. Årg. 23 (1866). S. 121—124 (1 tafla.). 126. Fries, Th. M., Tillägg till Spetsbergens fanerogam-flora. KVA. Öfvers. Årg. 26 (1869). S. 120-14 (£ tal). 127. Fries, Th. M., Om Beeren-Islands fanerogam-vegetation. KVA. Öfvers. Årg. 26 (1869). S. 145—156. 128. Fries, Th. M., Plante vasculares insularum Spetsbergensium hactenus lectex. — Plante vasculares in insula »Beeren-Eiland» reperte. Upsalie 1871, fol. (2 sid.). Förteckning öfver den af honom gjorda exciccatsamling, innehållande 151 arter. 129. Berggren, S., Bidrag till kännedom om fanerogamfloran vid Diskobugten och Auleitsivik-fjorden på Grönlands vestkust. KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 853—9897. 130. Kjellman, F. R., Några tillägg till kännedomen om Spetsber- gens Plant&e vasculares. KVA. Öfvers. Årg. 31 (1874). N:o 3. S. 31--42. 131. Lindberg, S. 0., Mossor år 1858 på Spetsbergen insamlade af Professor A. E. Nordenskiöld. KVA. Öfvers. Årg. 18 (1861). S. 189—190. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 20 N:0/18. 129 132. Lindberg, S. 0., Förteckning öfver mossor, insamlade under de Svenska expeditionerna till Spitsbergen 1858 och 1861. KVA. Öfvers. Årg. 23 (1866). S. 535—561. 133. Berggren, S., Musci et Hepaticee Spetsbergenses. KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 7. (Under tryckning.) 134. Berggren, S., Undersökning af mossfloran vid Diskobugten och Auletsivikfjorden. KVA. Handl. Bd 13 (1874). N:o 8. (Under tryckning.) 135. Agardh, J. G., Om Spetsbergens alger. Univ. Progr. Lund 1862, fol. (4 sid.) 136. Agardh, J. G., Bidrag till kännedomen af Spetsbergens alger, jemte Tillägg. KVA. Handl. Bd 7 (1867, 68). N:o 8 (49 sid., 3 tafl.). 137. Cleve, P. T., Diatomaceer från Spetsbergen. KVA. Öfvers. Årg. 24 (1867). S. 661—669 (1 tafla). 138. Berggren, S., Alger från Grönlands inlandsis. KVA. Öfvers. Årg. 28 (1871). S. 293—296 (1 tafla). 139. Agardh, J. G., Bidrag till kännedomen af Grönlands Lamina- rieer och Fucaceer. KVA. Handl. Bd 10 (1871). N:o 8 (31 sid.). 140. Nordstedt, 0., Desmidiacex ex insulis Spetsbergensibus et Bee- ren Eiland in expeditionibus annorum 1868 et 1870 suecanis collectz2e. KVA. Öfvers. Årg. 29 (1872). N:o 6. S. 20-241 (20tafl5): 141. Lagerstedt, N. G. W., Sötvattens-diatomaceer från Spetsbergen och Beeren FEiland. KVA. Handl. Bih. Bd 1 (1873). N:o 14 (52 sid., 2 tafl.). 142. Cleve, P. T., On diatoms from the Arctic Sea. KVA. Handl. Bih. Bd 1 (1873). N:o 13 (28 sid., 4 tafl.). 143. Kjellman, F. R., Om Spetsbergens marina klorofyllförande thallophyter. 1. Florideze. KVA. Handl. Bih. Bd 3. (Under tryckning.) 144. Fries, Th. M., Lichenes Arctoi Europe Groenlandiaeque hac- tenus cogniti. Collegit, examinavit, disposuit Th. MIpET Upsala, R. Soc. Sc. Upsaliensis, Nova Acta Ser. 3. Vol. 3 (1861). S. 103—393. 145. Fries, Th. M., Lichenes Spetsbergenses determinavit Th. M. EF—. KVA. Handl. Bd 7 (1867). N:o 2 (53 sid.) Öfvers. Petermann Mittheil. 1868. S. 62—64. 130 "NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872—73. 146. Karsten, P. A., Fungi in insulis Spetsbergen et Beeren Biland collecti. Examinavit, enumerat P. A. K— KVA. Öfvers. Årg. 29 (1872). N:o 2. S. 91—108. Hygien. 147. Nyström, C., Om den sista svenska Spetsbergs-expeditionens utrustning och hygien. Upsala Läk.-Fören. Förhandl. Bd 4 (1868/69). 38. 419—439. 148. Nyström, C., Om jäsnings- och förruttnelseprocesserna på Spetsbergen. Upsala Läk.-Fören. Förhandl. Bd 4 (1868/69). 8. 551—571. 149. Från Spetsbergs expeditionen. — Bref från Axel Envall. (Vin- terqvarteret Polhem i Mosselbay d. 16 Juni 1873.) Hygiea. Bd 35 (1873). S. 408—412. 150. Envall, A., Rapport till Kongl. Sundhetskollegium öfver hygi- enen och sjukvården under den Svenska Polarexpeditionen 1872 = [ND Stockh., Sv. Läkare-Sällsk., Nya Handl. Ser. 2. D. 5: 3. S. 87-—122. Notiser. LÄ I det föregående äro icke anförda de talrika bref, rapporter och andra uppsatser, som finnas intagna i en mängd in- och ut- ländska tidningar. De vigtigaste af dessa meddelanden finnas sam- lade och återgifna i följande tidskrifter: Petermann, Geogr. Mittheilungen: 1859: S. 125—126. Der Schwedischen und Finnischen Naturfor- scher Torell, Quennerstedt und Nordenskiöld's Reise nach Spitz- bergen in Sommer 1858. Ur bref från Nordenskiöld. 1861: S. 156—157, 201, 350—351. Die Schwedische Expedition nach dem Nordpol. Bref från C. F. Frisch och medlemmarne i expeditionen samt utdrag ur Deutsch-Skand. autographirte Correspondenz. 1862: 5. 193. Die Schwedische Expedition nach Spitzbergen 1861. Öfvers. af Prof. Wahlbergs berättelse på Kongl. Vet. Akad:s högtidsdag 1862 3. KVA. Ofvers. Arg. 19 (1862). S: 325—326. 1864: 5. 67. Die Gradmessung auf Spitzbergen. 1865. Ergänz. H. N:o16: S. 34. Planimetrische Areal-Berechnung von Spitzbergen auf Grund der Schwedischen Karte (med 1 karta). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 2, N:018 131 1868: S. 368-372. Neueste Nachrichten aus dem EFismeere: . .. von der Schwedischen Expedition bis zum 3. August 1868. Ur ett bref från v. Otter, Green-Harbour, Spetsbergen 2 Aug. 18685 Ur bref från Nordenstiöld, Smitt och Malmgren, +dvent-bay, 2 Aug. 18685— Ur ett bref från en deltagare i expeditionen, ibid., 2 Aug. 1568. 1868: 3. 429—436. Die Schwedische Nordpol-Expedition, 20 Juli bis 14 September 1868. Bref från Nordenskiöld, Amsterdam-ön (NV.-Spetsbergen) 21 Aug. 1868 (ur Göteborgs Handels-Tidning). — Ur bref från Nordenskiöld till Ehrensvärd, ibid., 21 Aug. 1868. v. Otters rapport, dat. Amsterdam-ön, 21 Aug. 1868. — Ur ett bref från v. Otter. Kobbe-bay. 30 Aug. 1868. -— Ur ett bref från en af medlemmarne i expeditionen, ibid., 27 Aug. 1868. — Vv. Otters rapport till H. M. K., dat. Amsterdam-ön, 13 Sept. 1868. — Bref från Nordenskiöld, ibid., 14 Sept. 1868. 1868: 8. 453—456. Die Schwedische Nordpol-Expedition, 15 Sept. bis zu ihrer Räckkehr nach Tromsö, 20 Okt. 1868. Ur v. Otters rapport, dat. Tromsö, 20 Okt. 1868 (Post- och Inr. Tidn. n:o 260, Stockholms Dagbl. n:o 261). — Ur ett bref från v. Otter, från Tromsö. 1870: 3. 423—424. Professor Nordenskiöld's Expedition nach West- (Grönland, Mai bis Juli 1870. Ur ett bref från Nordenskiöld till Kongl. Vet. Akad:s Sekr., dat. Christians- haab d. 29 Juli 1870. 1872: S. 468—469. Die Schwedische Ueberwinterungs-Expedition in Spitzbergen und die Norwegische Wiuterfahrt im Dampfer »A1- bert». 1873: 8. 337—360. Die finfte Schwedische Nordpolar-Expedition unter dem Commando von Prof. Nordenskiöld 1872/3. 1. Vorbemerkungen. 2. Riöckkehr zweier Schiffe der Schwedischen Expedition, Anfang Juli 1873, die Ueberwinterung der Schweden und Norweger auf Spitz- bergen 1872/3. Bref från Stockholm, 16 Juli 1873. — Palanders rapporter, dat. Mosselbay. 15 Sept. 1872; 29 Jan. och 15 Mars 1873. 3. Die Schlittenfahrten, 1873; wissenschaftliche Arbeiten. Palanders rapport, dat. Mosselbay, 29 Juni 1873. — Bref från Nordenskiöld, ibid., 23 Febr. 1873. — Utdrag ur Nordenskiölds bref, ibid., 13 Mars 1873. — Bref från A. Wijkander, ibid., 293 Juni 1873. — Bref från en deltagare i expeditionen, Mosselbay, 10 och 19 Juni (Aftonbladet 1873, n:o 165). — Ny Illustr. Tidn. n:o 29, 48, 49: Korrespondens från svenska Polarexpeditionen, Mosselbay, 21 Apr. 1873. — G. v. Krusenstjernas rap- port, dat. Tromsö-Sund 13 Juli 1873 (Post- och Inr. Tidn.). 4. Röckkehr des Hauptschiffes der Schwedischen Expedition nach Tromsö 6 Aug. 1873. Annales des voyages: NSGSMEL- 4: SEKO 92 FRxpedition Suédoise au Pöle Nord. — Résumé dun rapport officiel et d'une lettre particuliere du com- mandant de la Sophie, M. le capitaine, baron F. W. von Otter. (Le rapport officiel, adressé au ministre de la Marine, est datée d' Advent-bay, le 3 aott, et la lettre de Green-Harbour, le 2 aovt 1868.) 2 NORDENSKIÖLD, POLAREXPEDITIONEN 1872--73. 1868. T. 4: 8. 239—250. Nouvelles de l'expédition polaire sué- ; doise. Bref från J. H. Kramer, Stockholm 25 Okt. 1868. Av London, Royal Society, Proceedings: Vol. 16 (1867/68): S. 381—382, 464—465; vol. 17 (1868/69): S. 91, 129—131. Bref från Nordenskiöld till societetens president om polarexped. 1868. Oesterreichische Botanische Zeitschrift, red. v. A. Skofitz: Jahrg. 19 (1869): S. 82—85: Berggren, S., Aus hohen Breiten. London, Royal Geographical Society, Proceedings: Vol. 16 (1871/72): S. 227—240. Osborn, S., On the Exploration of the North Polar Basin, with a Résumé of recent Swedish, Ger- man and Austrian attempts to reach the Polar Circle from the Atlantic Ocean. Paris, Académie des Sciences, Comptes rendus: PD: 77 (1873. Juillet=—Déec:): Sir 187-—190:4 Nordenskiölds ARSIRE (Lettre datée de Mossel-Bay, contenant des faits recueillis par l'expédition pendant son hivernage; communiquée par M. Daubrée.) Revue Scientifique de la France et de Vetranger: 2:e Ser. 93:e Année (1874): 5: 608-661: Grad, CH Lestexpedis tions scientifiques au Pöle Nord. ME Che OTOYLIYIL PVBIYO Ppes UNOS UV UDPIS DITPSI vd WUpruDs UTPUOSILOY UD IPUUL PUDG se Y 2 "BkSI VAdy SD 305 AL UPdOOFUI JD Munn a VP2S !OYSUPFYDLAT 2ST8I1E 0 dee PTOTTSUOPTO NT (ZP) STEN PT PSH REY 10 IN Fuerg v D ER TROR SE Sa Sr 5 VEN en ad SSE a EE I Sn 200 FAN T fuvpaog sano)s GON OVE au OR Mopmynsk falk ke (NEN sd 0008 4 am prueput) fer kpubprus boy 20 0007 2220) fuspsog Söp påxIng RR Fr SPI = S Sonmaxie keno fIoewall mere san ISO NA? Prver 1500 för hög 1v033la JAH fiarg a 2 Ferm no Fan £5 ne ser sneda anden fer fan Pena VEN) rpuvgur boj) i Sa El SN N | + X 9. NY ER 31 SEN 23 1 Cd SF) Meermupeg - sd APPS I ers - ) 3 (an penna vr S ”VÅ fanremna xbi) spuvjus ben) FAR 10 FATTA HLINS 'NIT9048 "(IMAIdTON äv auwrur uaFtaqsladg je uajap euyso AHHVd 0 ANDA 'NITANVHS "ANOOHA PP vijsdAPTON SuJFIVgsIadg £24j9 oburupouw go 2puvubobag pau yao £181-9c81 euiowompadxa EYSUJAS See 42sjaboyyvr 1672 Isobiyospnamy "NEDAN ELTIE 120 VLHVN BL WHOI Library - Serials 5 WHSE 02713 eden ål iden äran STATYN ”Héf foder besttepe= I sonef eter enn er KLAR I of kr ERAN Rel FAT i rr ne beteketeä-Nebefebrponrrjeutner ARE ON NR rr tobek ej Nr WTA PRR NAN NANNA rr POR Ar rdtrAN A Mebrfeke help pel Heed Free rer Hebe) polare bb Möprered 4 bes ( ; 4 . ve HN Art fel 4 bi0-HWedsts kol frönrg ft Toke fekeg Herr fe v effe rrtref ter v UjöT ASA rok Aet a blj oe Sa ebeprs FE FIFA 4 Ver MIN så föjeåegel tråd :prd Hun fl RT ” ” 4 Ne HL CR Fra Breen sär sep ved AJA . a Mohefaförng för fsk betspedeflene Rbe0: borde ETERN AK Heken pr ob TA far wi pers ög 47 HC Söriasel Teds sar (hag St Bj Rts skgae 4 ' (spar 0 este oreretor soperk dej obrå betr hel ren RS i Per rra Pr Before 4 nusirde bd Had FUN botar od bea step ör A Uörssalsör ben srsiee jÄcH GE fraead ev Hr Hr NN rr NAN RRERORET Port Hesa I H-fehrlfegajrtr rr Å rå hv Nee fre kr PN Reef NER) ARN Heflelie! 'Brpeke je MLA åt Mee depån 4 Aote bisgalledl FN ene örter Sy H fyren fis: SeN PER RLSEN ans v + Fur ål rr för) fr 4- å Ad MAYS Pure delegat gast NANA L + Hen shrtied « ee fa KH SKER jv jota briotrålrir sen rbrRr HSE BiA föga RR olet ice ” "Å febeheg Heter jr PenekPr fr | iran ISÄR se RARE | kd M Md en depeterss peå tå Bökoj fr ee ser tnn . etrB sr G bekod een it Ub R AL ker rg serndra Hrded SN ; svejen å Hellen rr PM li ob åiskatrll sk shed RR vd kel bade fed betr lr ker eh. file brbede ] sNelräer. hek HÖR Bedjebideliörbe skrin [Hebe hetspsllnenryed Herre ep tie 128244 tjolodste Kotepetlet öpenrda drf Heter Ne KH Je jbefele ehe KeA KN ARR Pe al beå:0 RA jerk (SN EEeT aa a Sä : på SMR pe Frege Ks RYMS Fynd 4 ; Ar ätskjete fen ot rd mwidliläölfslanfif,f rbb pen ep Pet.prbrå ND Slucberen ste FAT Abborren r YA Ifrarted-p Pr. Vrör . JAN väder Rn "+ D-FOR-rere rr Votenet |apbirg tr Ketrnsp ich per Pre be Fehepidetsedr ft 3 4 St ATEA PLN f se kh ifr gera Hefökejonrpode 6 strun is pe : vek fe Bar i biter han urred v ad SIVU AA M Hide VESNA a ER ink ale FEI neg Ag bubtepg ipren SR 2 oreda Tal.flil. fit: leigila being = P4! ord We ebederi de hh bod ser - Wok brå «4 - : "Hobrrefepet bat fe 4 be! 00 t ep fe HE en SA FAR er bri rå É - . 520-0-B-berrNr 4. 760 Hoho bf pa fr H d ; d| - ) Plsj ejer dbe hell rd nkrg fa BMA bedrar + Fr Uuhnpe VI + Jord äras vs hen PR ng ar FRAN ISAR FA eilekér fis ' pi hans i äre flssrrrpa å slang. De MM ses pf) RIAA AS ERA AME äng sed an, fs Dö äed ssh ide äras fra dansönhrärer I LER DERA nga pel UREA ade river VPA Sko BAS prt Sr Stern ARN FR RGAS0CA Ser Zz säl ie JA KS AYALA 4-por0chs Feet är Abd + Hå hå kela ”- Fot IVEN Setebal FNS en. EA + ARR SVAN 4 SÅS Köper bet SR dr BANAR Ihre brå a Vb ÅN Hodeflel $ ofrtr)) rer l 1-4 Ber 02 bråkar, rd seb SAR Drar, el vd (NEN SSI VE. pole RT ber BF SAE NA SAR ND NG AL AS : ra, NN:doN bor OR NRAE 2 FNS RN Bö HRT AsrkGr IgE NU SA stIe bered che bed IR Ada KA spi hehed sh. Rts JA TT ESR SAN DRAS RA Prb pr SRF tfn öokrd