SRETSORATe ige e sfrojefa bre (PAPEARaRE AE - Öl såser herr jet Prdrtokopetre ta rr) d trå VY SA ROAT teve äpskad oda Jstad else str Kring nn 4 IESR OR | värn pepog (Få pv AR ; SR N ya på " od så pd ok RR v ve bläck fse-bdib VR PA så srsksRråASNER FRYS TETIE KR Ol y A MAFA EE 1rrrrg Ht i 5 ev M outer KETEYKTET) MOST EUEPS TNT SURA vetat MJ ita ot LA äts ene Kal 41190. snön 40 ff AJA 4 4 i 4 AR ds 5 Bry idbeh oda lSN pelha , Väs vård mk dr AE AA Le ; Sa Far HR sö ere ; te OUR SER rr : 4 es Må L ; ån dl aker IR AN KÖN VESA = LIMIKURLE Bedste NS än40dpiyrdal A4-f oy da 40 vall så ad ost ste 4 sås (a rs Ble 120258 RA ATEN AKNE va met ILSLM Fö Fur 0066 AA ot ann Kå Va ' RE sag SEPA TA LÄKA eder de 6 sadel näsan é EN ar é nd + sig - ras frEsNG 4 : : dd ME 4 S VN rå fet R AS SN TKT MösdeR 0 IR lg kb ad sea HUbor ä ås så ä 4 4 rr sam 4 Sr ie: vt Må 4. Nas RN blNrg DISK vd SORTI 4 mt M rerjoré an SOTAIAA Ger [| Lå LJ '” jÅ 4 Uk T sgadot ALAA ev ve , PORER Md é fn ag -tatjöl ga tet 1 dor sd " FUM . (V vader ngt AN BRA v-vtal botad VANN 4 oj er 16 - 404 4 så je sär ask ör et ibgäedet ROK bot ars aa RANA ter 00 NART 6 byar kl + KET FDL M ved LORREI sån 1 Hag: dos br Kr på PORT SE ETS ECE RA Mia Jå ara same FAR UM Å def or råa Me pl ok 1 ps byts . få NSLa rg fetsäsran (a sörärteljid iu RAR MTI La säel-4- 4 La må » bård vå KIL IEM bERPer MR ULAL JE RR NAT al 4 NidsteR de KOM SAS ef FREE SURT FEBER UE LUTA br SPRAK TNE PRE RTR DUR OM ER SUNE a de adj Arr DJ a äl UMAR stränder (af RR RAN ns Vsppppd ar Kreta a ANA hå peb ys af or Ch ottljädke ps met but 4 je Skola nope fr VARAR eg VA M UNEISUKOAR EL Hj HR (tiger ANETTE Na , tjl AN I r, ” ref dy ÅSE be (gå ber Hoj yt Arg sb je' Skoda , CM PEFC SE . ek j fanebada PA NR r AVE RN LÄRA A va 2440 nee + Ha 0 stl Nå UkdAb vi sit 44 Jona LIT ARE MET PES sad FOO rdr Lå Ill FRR THULE va av MRUREE & ed Ur 4 FFS JO h an ” MH byt Prb sa 4-11002 HI ER ör VENT EOR Iujserk far (3 fer Saräsla MIRLK , Ma Byns LM Helt ss AD Bl KÖRESLIRLEN dagar i jafotaheg af ANA NA v CK OM 4 » KRK fal HR lead ae fslrs keE se KR sisdsde Balett Ar ERA PES REG 1 SHRGA nns vv ötrfrr ITE MYSTIKER LEROU SLOTS 4 mu stage fiärpar RR DEL Hege ar 06 reed vd dra CrtsOK Nr KOLLA aa ”v Ae osgsdedekr stred ng Dk LAN ns SNS OG MN i AR UTAN JARED MOE AE i NA a I K MR AR Af | (NA I j K rån (a ÅR. ja h KR (MN iu l DANN ( KN j I fv OM Mi NE TN | LM Mp fir i gp NM z IN h NIAN SÄND Id JM ANTA i NN AE Hå NV Kl RNE vå MY NN "Ag KN | LM 4 | KOM ML BIHANG KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADENTENS HANDLINGAR. oo 10. La 13. 14. 16. 7 INNEHÅLL AF FEMTE BANDET. TORELL, O. On the causes of the glacial Phenomena in the north eastern portion of North America. With I platesssoosoooo—-- ROSENBERG, J. O. Undersökningar öfver Nitroso-svafveljernför- eningarne och deras förhållande till Nitroprussid-föreningarne. 1 SSE AJ ET Ae Ho OSSE yn BERTS ERS St RN RU RES ANT ORDERN SPÅNGBERG, J. Species Gypore, generis Homopterorum ............. STÅL, OC. Systema Acridiodeorum. Essai d'une systematisation des FÄTGA (TO (LE GS NRA NETA NRA SAN AU a SR a a a ge ERAN RR TE ae dt OR RGN 3 WITTROCK, V. B. On the Spores formation of the Mesocarpe&e and especially of the new genus Gonatomena. With 1 plate......... KJELLMAN, F. R. Ueber die Algenregionen und Algenformationen im Ööstlichen Skagerrack, nebst einigen Bemerkungen iiber das Verhältniss der Bohuslänschen Meeresalgenvegetation zu der INOTLBWE SISCHens pe MYCSL ER Ante SS ee En TR rs Aer ARTTERSTEDTE,; J: EB: Vegetationen på VISINPB0 oocooooooo-cos. CLEVE, P. T. Diatoms from the West Indian Archipelago. With DM TESEN AVIS SATSA NER SE BR SN Ae ADR Sea SER SR SL STÅL, C. Observations orthoptérolgiques. 3. oooomooooom.. ASEAS TÖRNEBOHM, ÅA. E. Ueber die eisenfihrenden Gesteine von OvifakiundfAssuk in Grönland; Mit 2 bafelm- cc close STÅL, C. Sur les caractéres distinctifs des Hétéroptéres et des ETOD TERES SIECKERE SO LES Ts AR RA nat SN renar RAM AKER feg TE AR fr REN SPÅNGBERG, J. Note sur les variétés sugdoises de la Brenthis SETenen (VVE PV) EA LAN e Gv Lp LAT CIO: sad gles ease dee osa Ess EE CALLANDREAU, O. Sur les rapports qui existent entre les méthodes de Hansen et de Laplace pour le calcul des per- CUT ALTO SSE ERE ser pr oa gr Se REN FIRE NEN Asa el EDLUND, E. Sur la déduction d'un phénoméne électrique resté IN STPLYGTEFTTS GUESS SNEE FE rena oe MANar Te RARE Ne 2 LECHE, W. Ueber die Entwicklung des Unterarms und Unter- schenkels bei Chiroptera. Mit 1 Tafel -...... EE Sar AE EISEN, G. Preliminary report on genera and species of Tubifi- CI STEVVLD IEND Latte Sj Se rn a rat NA RENNIE ban SVA SO rv EDLUND, E. Ueber die elektromotorische Kraft, die beim Strö- men von Fliissigkeiten durch Röhren erzeugt wird.............- Sid. il—( 1— 30. 1—76. 100 1-8, = TE=86: 1—22. i1—20,. 1—22, 15 10: 0 lil6: NM Ng 125, 62495 18. AURIVILLIUS, JHR. On a new genus and species of Harpacti- Cida. "WID 2KP1St6ES5ö oo edocser dras ever: SKSSeNA ons RE a don sr dT THÉEL, HJ. Preliminary report on the Holothurid& of the ex- ploring voyage of H. M. S. ”Challenger”. Part 1. With 2 Plates AF KLERCKER, C. E. Sur le spectre anormal de la lumiegre.... ENESTERÖM, G. Trois lettres inédites de Jean 1:er Bernoulli å I ST Xop ol: ba 0 RN Do LNY RSS TSE ET Bra a Se org a a AR ENE STUXBERG, ÅA. Evertebratfaunen i Sibiriens Ishaf. Med 1 karta EDLUND, E. Om orsaken till de elektriska strömmar, som upp- komma vid vätskors strömmande genom för åå .aca FÖRE RN HAMBERG, H. E. Sur la variation diurne de la force du vent AURIVILLIUS, CHR. BSekundäre Geschlechtverschiedenheiten nor- discher Tagfalter.' "Mit-0r DaTelp os5c sf: sstocees-so sc SEBNNES VISET 1=46- =20 NM. 1 1—76. Ne 130: 1—50. BIHANG TILL K. SVENSKA VET, AKAD. HANDLINGAR: Band 5. Not ON THE CAUSES OF THE GLACIAL PHENOMENA IN THE NORTH EASTERN PORTION OF NORTH AMERICA. OTTO PORERIE: VWWIETENTASAMIARS COM MUNICATED TO: THE R. SWED. ACAD. OF SC: 1877 APRIL 11. STOCKHOLM, 18578. P.A NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCKARE rg 3 Folk Se AN ENIOAR ÅKA a PN IPREN : C 4 i > M ” 4 ' Y » r år NN Å META SVE Ne gås AK EE TAMARA på 1 a Lä ' 'd I CM r Å [ 4 » Y å i 4 >) « å É ar Jå ER AR s ALE LR ET AG g Gäl, , ; i die j pl + fu NS & d nu Å 2 s U- så . DN PA LA GES AFA p dj é 11 : ff Ra ” - iF may be assumed that the circumstances essential to the formation and movement of glaciers are these: 1. Abundance of moisture in the atmosphere. 2. ÅA low temperature, due either to great elevations in low latitudes or to high latitudes with or without such eleva- tions of land. I These conditions insure such accumulations of show above the line of perpetual frost as will sooner or later descend below the line of perpetual snow and be changed to ice and water. The water forms glacial rivers, and the ice will move as a plastic mass to a line determined by the amount of snow on the one hand and the climate on the other. The advancing movement of the glacier is accompanied by erosion and scratching of the rocks below and by the formation of different kinds of moraimes, as till or blue boulder-clay, and yellow unstratified masses, — terminal, lateral and superficial moraines. Simultaneous with these phenomena, we have the action of the glacial rivers, consisting in a partial denudation of the moraines, and the formation of stratified gravel, sand and clay. The glacial phenomena of the glacial period were as follows: 1. The sinking of the temperature, accompanied by the formation and increase of glaciers. 2. The motion of the ice to its extreme limit. 3. The formation of moraines, of which a part were moved forward and constituted terminal moraines, while another portion was passed over by the ice and then became bottom- or ground-moraines. 4. "The removal by this advancing glacier of the glacial river-deposits, or their being covered by the glacier itself and its ground-moraine. A geological section at the edge of the ice would then present either 4 O. TORELL, GLACIAL PIIENOMENA OF N: AMERICA. a. Preglacial beds. b. Stratified glacial deposits. c. A ground-moraine. d. The ice with its terminal moraines. or a. MSeratched rocks. b. A ground-moraine. c. Ice and terminal moraines. The first named section is the most common one in the parts of Europe covered by Scandinavian erratics. 'The second is found generally in Scandinavia and in the United States. The retrograde movement of a NE during the period of melting is lömfberised: 1 By the formation of upper or terminal moraines which : are more or less levelled by the local backward - forward movement during successive intervals of time. 2. By stratified river-deposits lying upon the unstrati- fied yellow moraines, so that a section above the sections just deseribed will present: a. Preglacial beds. b. Stratified deposits. ce. Till or ground-moraine. de Tse moraines levelled down to great fields containing unstratified material. e. Stratified beds formed by glacial rivers with gra- dually ascending sources. 'The characteristics of the deposits b are: that only in the vicinity of high mountains they contain rounded stones, while farther away they consist of deposits of sand and clay. The characteristics of the deposits c are: a blue colour, due to seclusion from the oxydizing action of the ar; compactness and hardness; rounded form of the boulders, which are polished and scratched, and also generally brought from remote places. The characteristics of the deposits d are: a yellow and reddish colour, occasioned by peroxidation of the iron; com- parative looseness of the mass; and greater angularity of the boulders, which are rarely scratcehed and usually belong to neighbouring localities. The Slsmsetötisties of the deposits e are: stratification; abundance of rounded and unscratched boulders; they gene- rally consist of beds of gravel and sand without clay. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 1, 5) These phenomena are found not only in Europe where- ever there are traces of the ice-age, but are also observable in the United States and in the region to the north of them. Each glacier has had its own limited area, and the same appears to have been the case with all the great drift-deposits in North America. The greatest ice-field of Europe was that which originated in the highlands of Scandinavia and thence extended over those portions of northern Europe Which are known to be covered by Scandinavian erratics. By investigations extending through a long period of years, I have found that the above- mentioned glacial beds or deposits exist in all the coun- tries above indicated. The Scandinavian glacier crossed the Baltic and the German ocean and extended its moraines into the suburbs of London on the west, to the slopes of the Riesengebirge in the southeast and to the Tscheskaia bay of the Icy sea on the northeast. The presence of precisely similar phenomena in North America has established in the minds of a majority of geolo- gists the conviction that a vast area, over which such phe- nomena are found, has also been covered with ice. But if we carefully examine this region, it will readily appear that the glacial area is not continuous from ocean to oceam, but is divisible into the northeastern area and the Rocky moun- tain area and others to the west, separated by a broad driftless belt extending from the base of the Rocky mountains to the close vicinity of the Mississippi, thus forcing the conclusion that the great eastern and western ice fields have had totally different sources. It has been the opinion of many distinguished American geologists that the source of the castern ice-field is to be searched for in the Canadian highland. Against this opinion se- veral important reasons may be urged. First, in those parts of Canada in which the glaciers in question are supposed to have originated we have reason to believe that the rocks are rounded and scratched, phenomena everywhere recognized as glacial, but, I think, in no case characterizing rocks known to have been covered with perpetual snow. Again, the elevation and extent of the highest portions of Canada are hardly sufficient to account for the requisite 6 O. TORELL, GLACIAL PHENOMENA OF N. AMERICA. accumulation of snow and ice. And, finally, so far as I have learned, there is not formed upon the rocks of the northern slope of Canada, nor in boulders moved by glacial force, any satisfactory evidence that there has been a northward as well as southward movement of glaciers from the highlands of Canada. If, therefore, the phenomena of the northern and eastern United States usually supposed to be glacial are indeed such, and if there is not sufficient reason for assuming the Canadian highlands to have been the source of the glaciers which produced these phenomena, then their source must be found elsewhere. I think it will be coneeded by all geologists who have studied the glacial phenomena of these regions that both the character of the erratics and the direc- tion of the scratches upon the rocks show that this source must lie to the northeast. Following the line of glacial mo- vement across Baffins bay and Davis” strait to Greenland, we find the largest body of land in the northern hemisphere covered by ice and snow to a depth not less than 2000 feet and at this moment sending down its icebergs as far as the middle Atlantic. From the 60" degree of latitude to above the 80”, this vast area of land is known to be ice-covered, and from the scarcity of the icebergs on the eastern compared with the western coast of that land, it may be concluded that the general slope of the surface is to the southwest, and in the exact direction of the glacial markings and of what is known: to have been the course of transported boulders in north- bastern America. Moreover, if we bear in mind the ascertained fact that during the glacial period the glaciers moving from the heights of Greenland toward the sea could not have formed detached icebergs, as now, but must have for the time blocked up all avenues except the one of easiest escape for the immense accumulations of ice, we may reasonably assume that this avenue was southwestward directly across the British America and the northeastern parts of the United States. Finally, it may be remarked that this view is strongly confirmed by a comparison of the Scandinavian with the American glacial areas, for, in addition to the identity of the general phenomena, there is observable a marked resemblance BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. SAND. 56 N:O 1. Cd in the proportion between the extent and other circumstances of the two areas, and that by allowing due weight to all the evidences adduced in support of the view that Greenland was the source of the glacial phenomena of the area in question, we find a probable and rational solution of a hitherto enig- matical problem. Addendum. What strengthens and cogently proves the truth of my pre- vious statements is the circumstance that Professor NOkDENSKIOLD during his expeditious to the Yenisei, from the mouth of that river to Yeniseisk, found no evidence showing that any grand covering of ice existed in the Arctic lowlands of Siberia during the Glacial period. The fact that the glaciers of the Altai did not reach as far as to Yeniseisk may be explained by the dry climate of the highlands of Asia. — a POE EE = 0 4 SIN TM VRT HN IRSE MANN DAG IRS fer NA enat fdr INN JAG fog RN OTEL indklö, dar äskar Ben yst rdr LR PE KOR neo (HETS LO AR IA HATAR ärr bn : nia bud rt Efmike A sel mrs pg spf dr ST ne vatten (ocker Hard HNINA lan AATRE, Så 7 Cr te 4 fw 2114 star SN Kön Ma iNnSRE AG Y fa IS SARV VIN] / Ve Up ; + FR te OT ÖRING lr va ik NY TVETE a EA savantorl Jen RR FIG faen AU NIR ARV I uaksge NM ap SN öiNOR HAANS SING, ANSE ATT snyalt 1 va bita E 1750 I le Ä ;Mjäjind a eb aflTiegtb FL IG BRAUN pplasnd, ÄR sina fa, 0" År BlReEN SRA äg Wi: MT vida DA aut SEA 2 våga 1 d i Sd il A A 13 [0 i - i dd 2 - Rt li 50 - es sä Yr. - TN z < ' ä pl (+ FE 2 jer ' ' NN | NIT (1 ,”-x” AT LE + Vi kT 4 NIS-00 3” 4 I ) TKA vs VvådT Ei NÅ LS Py vV SMR. € rt J LON KPA Apdål PES Kata små ÄT a FRÖN Pa! ät A ör Ed Så - | ;öG JG areas nd 'å 3 RC CARRERA TOS Lan RRSTET Len 20 lg SVAL SN ING hår Arg "Runs 4 PRIDE URÅA fur IR E Gu y AN H SKFUREICE Bihang till K.Vet Akad Handl, Bd.5. N?1. MAP showinS the extent of the Northern Drift and the direction of the Glacial Furrows EUROPE AND NORTH ÅMERICA Explanations: — Limit of Drift Area(where the line is dotted the limitis only conjec tural) The arrows mark the direction of the glacial furrows NN NS NY En IT Lv 6 ES Tong.360 Ferro BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 9. N:o 2, UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NITROSO-SVAFVELJERI-FÖRENINGARNE NITROPRUSSIDFÖRENINGARNE. FÖRSTA SERIEN. AF J. O. ROSENBERG. MEDDELADT DEN 13 JUNI 1877. STOCKHOLM, 1878. PIA NORS TEDI&E SÖMN ER. KONGL. BOKTRYCKARE, | Täta VR TK OR Under de 20 år, som förflutit, sedan L. Roussin upptäckte de egendomliga föreningar af qväfoxid, svafvel och jern, åt hvilka han gaf benämningen »MNitrosuljfures doubles de fer»"), hafva endast trenne till denna grupp hörande kroppar blifvit med någorlunda visshet kända, ehuru redan inom detta in- skränkta område serdeles skiljaktiga åsigter gjort sig gällande, ej blott i afseende på den verkliga inre byggnaden, utan redan sjelfva den procentiska sammansättningen. Att så blifvit för- hållandet torde snarast böra tillskrifvas de stora svårigheter, som äro förknippade med såväl framställningen som analysen af dessa ovanliga salter. Å andra sidan har man ej kunnat förbise den vigtiga plats dessa föreningar af rent oorganisk natur intaga vid sidan af ferrocyan- och ferricyan- samt framför allt nitroprussid-förenin- garne, på hvilkas omisskänliga förvandtskap redan RoUsSIN fäster uppmärksamheten med framkastande af den hypotesen, »att svafvel i nitrosulfures doubles de fer spelar samma rol som cyan i nitroprussidföreningarnep». Tyvärr visade sig snart sjelfva grunden för en sådan hy- potes föga tillförlitlig, då de af Dr PORZCZINSKY i Odessa?) framlagda rön väl i åtskilliga fall öfverensstämde med Roussins uppgifter, men deremot i flera vigtiga omständigheter, bland annat den empiriska sammansättningen af det enda salt, som utgjort föremål för bådas analys, erbjödo de betänkligaste af- vikelser, på grund hvaraf Porzcezinsky uppställde helt andra formler, närmast erinrande om vanliga svafvelsalter, hvilkas enda egendomlighet skulle vara halten af qväfoxid; jernets förekomst på sådant sätt att det med vanliga medel ej kunde upptäckas — en serdeles utmärkande karakter för dessa salter —- lemnades genom Porzezinskys formler alldeles oförklarad. 1) Annales de Chimie et de Physique LII, 285. 2) Annalen der Chemie und Pharmacie CXXV, 302. 4 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. Vid de undersökningar öfver nitrosulfures doubles de fer, som jag för längre tid sedan företog, erhöll jag resultater, hvilka oväntadt nog hvarken öfverensstämde med de af Roussin eller Porzczinsky erhållna. Tyvärr mötte derjemte vid fram- ställningen af vissa sönderdelningsprodukter, som Roussin upp- gifvit sig »med största lätthet» hafva erhållit, så oöfvervinneliga svårigheter, att jag fann mig nödsakad afstå från ytterligare arbete på detta område. En kortfattad öfverblick af frågans dåvarande ställning torde snarast ådagalägga dess outredda skick. För korthetens skull betecknas ofvan anförde afhandling af Roussin med Rn, Porzezinskys undersökningar med Py samt Acta Univ. Lundensis 1866 »Om Nitrosvafveljernföreningarne» med Hy. Det först upptäckta saltet är: Rn: Binitrosulfure de fer: Fes; S;H(NO,), rationelt: Fe,Ss3, NO, + FeS, NO, + HS eller med atombeteckning: Fe,S(NO), + + FeS(NO), + H; S. Py: Nitroschwefeleisensaures Schwefeleisen: EezS3(NO>)» + +2HO, rationelt: FeS, Fe, S(NO;),+2HO eller med atombe- teckning: Fes, Fe, S.(NO), +2H,0. Rg: Nitrosvafveljern: FesS;(NO,); +4HO eller med atom- beteckning: FesS;(NO),, +4H50. Svarta, i kallt vatten svårlösliga kristaller, hvilka i eter- ångor sönderflyta; jernhalten kan ej genom vanliga reaktions- medel upptäckas. Motsvarande analytiska resultater äro: Rn. FYE Ey. JET oda Lira 317,00. 29,90. 35,70. SMALVe OA 30,20. 21,04. 18,52. (vax 26,40. 28,69. d4,65. NI dbes kr 0,44 IVRUb beer SLA — 5,22. 7,56. 99,04. IT;85- SSK Föreningen anföres i Wurtz's Dictionnaire de Chimie, »Fer» p. 1415 och 1658 under benämningen »tetranitrososulfure de fer», hvarvid framhålles, hurusom nya undersökningar äro oundgängliga för att ådagalägga förhållandet mellan de olika salterna och förklara den stora skiljaktigheten i bearbetarnes analyser. I Graham-Ottos »Lehrbuch der Chemie», Vierte Aufl., Fisen 5. 1083 anmärkes vid redogörelsen för dessa salter, att de SEO SS Un BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:0O 2, 5 genom benämningen nitrosoföreningar böra skiljas från de egent- liga nitroföreningarne, i hvilka ingår NO, (atomistiskt NO, = Nitryl), hvaremot 1 dessa salter måste antagas närvaron af NO, (atomistiskt NO = Nitrosyl). Under benämningen »Stickoxydselhivefeleisen» beskrifves saltet i Gmelin-Kraut's Handbuch der Chemie, Eisen S. 372 med framhållande af de stora skiljaktigheterna i de befintliga uppgifterne, hvaribland t. ex. följande förtjena anföras: »Saltets kristallform är långa, snedt rombiska nålar [Rn], monokliniska taflor [Py], trikliniska prismer [Rg]; förpuffa vid WaOrefka]; vid 160 [Py]; vid 235” [Rg]; svårlösligt 1 vatten [Rn], lättlösligt [Py], 1 del löslig i 112 delar vatten af +318” [Rg]; sönderdelas af kokande alkali under fällning af jern- oxid och utveckling af ammoniak [Rn], sönderdelas under fäll- ning af jernoxid, men utan ammoniakutveckling, såvida ej alkali tillsättes i stor mängd och vid häftig kokning [Py], sönderdelas under fällning af jernoxid och utveckling af 1,65 4 ammoniak, hvaremot ingen inverkan eger rum vid så ringa mängd alkali eller så svag uppvärmning att gasutveckling ej inträder [Ryg]». Det andra och tredje saltet af denna grupp är en kalium- eller natriumförening, som vid sistnämnde reaktion erhålles. Roussin har endast framställt natriumföreningen, Porzezinsky endast kaliumföreningen; skiljaktigheterna möta fortfarande. Sålunda är: Nitrosulfure sulfuré de fer et de sodium: Fe,S3,(NO),, 3 NasS [Rn]. Nitroscluwefeleisensaures Schwefelkalium: K;S, Ee;S(NO), [Py]. Nitrosvafveljern-natrium: Fes S;(NO), + 2Na, Fe S,) (NO), + + 24H,O [Ry]. Neztrosvafveljern-kalium: FesS; (NO) + 2 K, Fe 5, (NO), + 19 30 [Ba Motsvarande analysresultater äro: Pn. Ry. Py: Ry. JEKDE ss Ze AON JENA es 2080 SE T2ISOE Svafvel.. 38,25. 14,59. Svatvel-- 1t,87. 1468. Qvätoxid dil95. 286 7- Qväfoxid 25,12. 27,30 Natrium. 20,49. INR. Kalmum= H:56-0-LÖS70: Vatten... —- [22,83]. Wartten--l615050 HTS 100,00. I, INAG. Anmärkningsvärdt är dessutom, att dessa alkaliföreningar i för- hållande till föregående salt på olika sätt uppfattas, dels såsom 6 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. "nya föreningar af annan art [Rn, Ry], dels såsom fullkomligt analoga, endast med utbyte af Fe mot K, [Py]. Ur detta natriumsalt har Roussin framställt ett stort antal nya föreningar, hvilka det ej lyckats de båda öfriga att erhålla. Uppgifterna blifva ytterligare mot hvarandra stridande. Be- handlas alkalisaltet med en syra vid vanlig temperatur, så er- hålles en rödaktig, flockig fällning [Rn, Ag]; vätskans färg mörknar utan att fällning uppkommer och vid afdunstning erhållas kristaller af det ursprungliga saltet [Py]. Tillsättes syran vid kokning, bildas en svart fällning, löslig i svafvel- natrium till ett nytt rödt salt »Nitrosulfure de fer et de sodium, hvilket med salter af tunga metaller lätt omsätter sig till be- ständiga föreningar [Rn]; vid kokning uppkommer en »kaffe- brun» fällning, som småningom blir svart, är löslig i svafvel- alkali, men ur denna lösning erhålles det ursprungliga saltet [Py]; vid kokning erhålles dels en svart vätska, hvarur svarta nålar utkristallisera, dels en ringa svart fällning, hvars lösning i svafvelalkali är röd samt snart sönderdelas utan att kri- stallisera [Ag]. Det anförda må vara nog att styrka befogenheten af Wurtz's ofvan anförda uttalande om den ståndpunkt, hvarpå forskningen befinner sig med hänsyn till nitrosulfures doubles de fer. Närmaste anledningen att återtaga dessa arbeten och till- äfventyrs föra frågan något steg närmare sin lösning, gafs mig genom O. LoEW's upptäckt!) af en ny förening, hvilken med de ifrågavarande synes ega en viss analogi, det af honom be- nämnda »HFisennitrososulphocarbonat», framstäldt af ferrosulfat, natriumnitrit och natriumsulfokarbonat. Förhållandet mellan nitroprussidväte, Roussins salt och denna nya kropp anser sig Loew kunna på följande sätt uttrycka: [med eqvivalentbe- teckning] Fe,lCysz Fesl 5; S EH INO, > H (NOD, Per (NO) 05 Nitroprussidväte -Roussins salt -Eisennitrososulphocarbonat och betraktar föreningen såsom derivat ur ett hypotetiskt sulfosalt Fe,S,, CS. 1) Chem. Centralblatt 18653, 948. - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 95. N:0 2. dj Vid afslutandet af redogörelsen för mina föregående ar- beten hade jag redan framhållit nödvändigheten af mera om- fattande undersökningar inom ett vidsträcktare område än de tre salter, som hittils blifvit kända. Då på analytisk väg föga syntes vara att hemta, vände jag mig till de af Roussin upp- gifna sönderdelningsprodukter och häribland företrädesvis de som uppkomma genom en syras inverkan på något af alkali- salterna. Snart erhöll jag också helt oväntade reaktioner, hvilka syntes öppna en ny väg att komma till insigt i dessa före- ningars konstitution. Enligt Porzezinskys uppgift skulle ur Nitroschwefeleisen- saures Schwefelkalium vid tillsats af utspädd syra återbildas det ursprungliga saltet, en reaktion, som vid mina föregående försök varit omöjlig att erhålla, ithy att en gulröd fällning dervid alltid uppkommit. För att ej lemna någon utväg opröf- vad, upprepade jag nu försöken med en oupphörligt alltmera utspädd syra och lyckades slutligen vid utspädning till ungefär en tjugofemtedel framkalla Porzczinskys reaktion; ingen fäll- ning förmärktes, men vätskans färg mörknade och blef efter neutralisering slutligen mörkbrun; vid afdunstning erhöllos svarta kristaller, hvilka i form, löslighet i vatten och alkohol, känslighet för eterångor o. s. v. fullkomligt liknade det ur- sprungliga saltet. ”Tvenne bestämningar af jernhalten, efter saltets rening genom omkristallisering på vanligt sätt genom att utdraga med alkohol, afdunsta och lösa 1 vatten, gåfvo följande resultater: Amnal. 1. Ur 0,6710 gr. erhölls 0,3725 gr. FeO; motsvarande | 38,86 4 Fe. AA BD RÖGSSS » 0.3646 >» » motsvarande 38,90 24 Fe. Medium är 38,88 «» Fe. Det ursprungliga saltet, Nitrososvafveljern, innehåller 38,70 24 Fe. Om också denna sönderdelning af kaliumsaltet i viss mån bekräftade min för detta salt förslagsvis uppställda formel (se ofvan) såsom ett dubbelsalt af det ursprungliga och en ny kaliumhaltig kropp, blef det så mycket svårare att förklara den olika inverkan af en högst utspädd syra och en i vanlig mening utspädd syra, då vid tillsatsen af denna sednare alltid erhölls en gulbrun, olöslig fällning. Syran skulle således i vanliga fall sönderdela kaliumsaltet till en ny olöslig kropp, hvilken efter all sannolikhet borde vara radikalens motsvarande 8 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. väteförening, 1 högst utspädt skick deremot regenerera det ursprungliga lösliga saltet. En sorgfälligare undersökning gaf det resultat, att vid den starkt utspädda syrans inverkan upp-. kom i första hand samma gulröda fällning, hvilken dock löste sig 1 öfverskottet af kaliumsaltet och derigenom återbildade nitrososvafveljern. Gentemot förut antydda åsigt måste således detta sjelft anses vara ett dubbelsalt af en viss olöslig kropp och kaliumsaltet, ehuru i dylikt fall nitrososvafveljern måste innehålla kalium, hvartill analysen ej gifvit ringaste antydan. Samtidigt blef jag äfven varse ett annat lika oväntadt för- hållande. Såsom jag redan tidigare anmärkt, sönderdelas en lösning af nitrososvafveljernkalium ganska snart i luften, hvar- vid den gulröda färgen öfvergår till grönaktigt brun och slut- ligen svartbrun. Bland de så erhållna sönderdelningsproduk- terna fann jag nu en icke obetydlig mängd svarta kristaller, hvilka i form, löslighet o. s. v. syntes fullkomligt öfverens- stämma med nitrososvafveljern, hvilket således syntes kunna ur kaliumsaltet regenereras redan genom luftens inverkan. Dessa invecklade reaktioner gåfvo så mycket större skäl att vända uppmärksamheten på den genom syror erhållna guil- bruna fällningen, hvilken jag i enlighet med dess förmodade sammansättning tillsvidare vill benämna Nitrososvafveljernväte, motsvarande Roussins »nitrosulfure sulfuré de fer». Dess fram- ställning i rent tillstånd mötte en viss svårighet, tillfölje af dess benägenhet att sönderfalla under utveckling af vätesvafla, såsom redan Roussin funnit, på grund hvaraf han endast »försökt» en analys, 1 hvars utförande han på förhand anser sig ej hafva kunnat fullt lyckas. Han vågar endast med förbehåll [sous toute réserve] framställa formeln Fe,5S;, NO,;, 4HS [eller ato- mistiskt Fe,5S3s(NO).,, 4H,S]. Upprepade försök hänvisade slutligen på den rätta meto- den för minskande af denna olägenhet. Tillsattes syran till saltets lösning, blef den öfver fällningen stående vätskan ej färglös, häntydande på uppkomsten af andra sönderdelnings- produkter; om deremot saltets lösning droppvis fick rinna in uti ett stort öfverskott af syran under ständig omröring, erhölls en fullkomligt färglös vätska utan halt af jern, hvilket således fullständigt ingått i fällningen. Syram befanns lämpligast vara svafvelsyra, utspädd till ungefär normalhalt. Den i början äfven af mig iakttagna och fullt märkbara utvecklingen af vätesvafla tycktes dock alltför svag, äfven vid användande af stora qvan- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9: N:0O 2, 9 titeter nitrososvafveljernkalium, för att höra till den egentliga reaktionen, utan snarare bero på fällningens benägenhet att sönderdelas; vid sönderdelning med tillbjelp af en redan med vätesvafla mättad syra blef någon gasutveckling icke längre märkbar, hvadan reaktionen måste anses bestå endast i utbyte af kalium mot väte. Utfällningen kunde ej fortgå till syrans neutralisering, emedan i dylikt fall nitrososvafveljern lätt åter- bildades. Det i början gulhvita, efter några sekunder bruna och slutligen mörkbruna pulvret uttvättades med vätesvaflevatten under luftens utestängande så vidt möjligt, till dess svafvel- syran blifvit fullt aflägsnad. Fällningens beståndsdelar funnos vara jern, svafvel och qväfoxid. Vid förvarimg i luften sönderdelades pulvret serdeles hastigt, afgaf vätesvafla och betäcktes på ytan af rödbrunt jern- oxidhydrat. Under vatten kunde det deremot förvaras 1 flera timmar och sönderdelades endast långsamt, hvarvid vattnet erhöll en svagt gulaktig färg. Med kokande vatten inträdde en häftig reaktion, vätesvafla utvecklades rikligen under stark skumning, det förut bruna pulvret antog ett svart, nästan me- tallglänsande utseende, hvarjemte vätskans färg alltmera mörk- nade, tills den slutligen blef svartbrun. Efter filtrering och afdunstning utkristalliserade svarta prismer, 1 yttre egenskaper, löslighet o. s. v. fullkomligt liknande nitrososvafveljern. Denna reaktion gaf således förklaring på Roussins iakt- tagelse angående en syras inverkan på nitrosulfure sulfuré de fer et de sodium i kokning, hvilken inverkan lika fullständigt framkallas endast af kokande vatten på mnitrosulfure sulfuré de fer. För att öfvertyga mig derom, att ensamt den högre temperaturen vid vattens närvaro åstadkom sönderdelningen, anställde jag flera försök, hvilka ständigt gåfvo samma resultat: det bruna pulvret meddelade kallt vatten endast en svagt gul färg utan märkbar gasutveckling, hvaremot detsamma, imfördt i kokande vatten, genast förorsakade häftig utveckling af väte- svafla och delvis löste sig till en starkt färgad mörkbrun vät- ska. En så lätt inträdande sönderdelning torde snarast finna sin förklaring i antagandet af nitrososvafveljernväte såsom ett sulfhydrat, hvars motsvarande sulfanhydrid vore det metalliskt glänsande svarta pulver, som ännu efter långvarig kokning med vatten återstod och hvars identitet med Roussins »nitro- sulfure de fer» torde vara sannolik. Oförklarad blir dock, 10 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. äfven enligt Roussins formel Fe,S;NO, [atomistiskt Fe,5S;(NO);] den samtidigt inträdande och af mig vid de äldre försöken med kokande utspädd syra iakttagna regenereringen af nitro- sosvafveljern. Nämnda regenerering, som sålunda redan i tre fall in- träffat, visade sig äfven på åtskilliga andra sätt vara möjlig, hvilket föranledde mig att serskildt derpå rikta uppmärksam- heten, då tilläfventyrs häruti den säkraste ledningen skulle vinnas för bedömande af nitrososvafveljerns rätta natur. De vid nedannämnde sönderdelningar erhållna svarta kristaller öfverensstämde i form, löslighet, förhållande till eterångor o. s. v. så fullkomligt med' nitrososvafveljern, att jag ej ansåg nödigt att i hvarje serskildt fall underkasta dem analys. Nitrososvafveljern fann jag kunna regenereras: 1:o vid behandling af nitrososvafveljernkalium med högst utspädd syra eller ock genom att lösa nitrososvafveljernväte i nitrososvafveljernkalium (se ofvan): 2:o då nitrososvafveljernväte behandlades med kokande vatten (se ofvan) eller nitrososvafveljernkalium med kokande utspädd syra till sur reaktion; 3:o då en koncentrerad neutral eller svagt alkalisk lösning af nitrososvafveljernkalium någon tid lemnades i beröring med luften. Huruvida det samtidiga afskiljandet af jernoxidhydrat hörde till reaktionen, kunde jag ej direkt afgöra, ehuru dess ringa mängd snarast tycktes motsäga ett sådant antagande. Sönderdelningen af nitrososvafveljernkalium eller i sjelfva ver- ket återbildningen af nitrososvafveljern genom luftens inverkan visade sig försiggå med så stor benägenhet, att t. ex. några från ett filtrum fallande droppar koncentrerad neutral lösning af det förra saltet, tillfälligtvis upptagna på filtrerpapper, efter 12 timmar qvarlemnade väl utbildade kristaller af nitrososvaf- veljern. Den vid sönderdelning i stort erhållna färglösa mo- derluten visade sig innehålla en oväntadt ringa mängd kalium- salt, oaktadt nitrososvafveljernkalium vid analysen gifvit nära 17 2 kalium, hvadan äfven denna reaktion tycktes tvinga till antagandet att ritrososvafveljern skulle innehålla kalium, hvilket åter af samtliga analyser å detta salt vederlägges. Efter omkristallisering på vanligt sätt underkastades saltet analys. Ur 0,3602 gr. erhölls 0,1988 gr. jernoxid, motsvarande 35,63 2 Fe, hvadan identiteten med nitrososvafveljern ej kunde dragas 1 tvifvelsmål. ; | 4 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 3. N:O 2. 11 4:o Behandlades nitrososvafveljernväte med ammoniak, löste det sig ytterst lätt till en gulröd vätska, hvilken vid kok- ning mörknade under afskiljande af svafvel; ur den svartbruna vätskan bildades vid afsvalning en riklig mängd svarta kristaller, till form, löslighet, förhållande till eterångor o. s. v. fullkom- ligt liknande nitrososvafveljern. För att utröna det afskilda svaflets mängd i förhållande till nitrososvafveljern, anställde jag följande försök: En obestämd mängd nitrososvafveljern- väte löstes i varm ammoniak, svaflet affiltrerades och tvättades med kokande vatten, utdrogs med kolsvafia och befanns vid vägningen utgöra 0,0375 gr. Den svartbruna vätskan afdun- stades försigtigt i platinaskål och gaf intet annat än svarta kristaller af nitrososvafveljern, hvilkas vigt utgjorde 0,7471 gr. Förhållandet mellan det afskilda svaflet och saltet utgjorde således 5,02 2 eller 27,11 2 af det i saltet befintliga svafvel. Denna i och för sig egendomliga omsättning från nitroso- svafveljernväte genom inverkan af ammoniak, ej såsom man kunnat vänta till motsvarande ammoniumsalt [hvilket dock möj- ligen förefanns i den gulröda vid vanlig temperatur bildade lösningen], utan vid kokning under afskiljande af svafvel till det ursprungliga saltet nitrososvafveljern, syntes knappt för- klarlig under annan förutsättning, än att nitrososvafveljern skulle innehålla en del qväfve i form af ammonium. Häraf föranleddes jag att sorgfälligare undersöka förloppet vid inverkan af kokande alkali på nitrososvafveljern, för att utröna, huruvida den ammoniakutveckling, som redan Roussin iakttagit, men tillskrifvit omsättning af qväfoxid och vätesvafla [1] ec. 294, der dock utan tvifvel endast genom tryckfel före- kommer »acide sulfurique» i. st. f. »sulfhydrique» jfr 289] och hvars betydelse för reaktionen Porzcezinsky bestämdt förnekat, verkligen vore af så föränderlig art, att den ej skulle kunna anses bero på annat än sekundär inverkan af sönderdelnings- produkterna sinsemellan; på samma gång ville jag äfven be- stämma den mängd jernoxidhydrat, som afskildes. Apparaten liknade den tidigare af mig använda [l. ce. sid. 18]; ammo- niaken upptogs i titrerad oxalsyra, jernoxidhydratet, hvilket all- tid utföll kristalliniskt, tvättades med kokande vatten, löstes i saltsyra och fälldes ånyo. Anal: 1. Ur 1,0588 gr. erhölls 0,02448 gr. Ak och 0,1729' gr. FeO; motsvarande 2,31 7 Ak och 16,33 2, FeOs. 12 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-PÖRENINGAR. 2.Ur1,7053 gr.0,0419 or. Ak,0,2781 gr. Fe032,4620 Ak, 16,312 FeO0z. RON BUENA ENSE YE MONS SI LÖ, 3/9 AND IOGT NON 0,1931 » 2.584 » 16,01946 >» da» 12721 » 003068 » — 4160 Ph —— —L Medium 2,462 Ak, 16.260 Fe0,. Häraf syntes åtminstone möjligheten gifven, att ammoniakut- vecklingen ej vore af så tillfällig art, som Porzezinsky vill göra troligt, om också en bestämd slutsats med afseende på qväfvets förekomstsätt ännu ej kunde dragas. Jag återgick derföre till mina tidigare anställda talrika försök att direkt bestämma qväfoxiden i nitrososvafveljern ge- nom saltets sönderdelning med kopparsulfat och qväfoxidens upptagande i jernoxidulsalt; resultaterna visade sig dock, alla försigtighetsmått oaktadt, fortfarande alltför otillförlitliga. Vid saltets sönderdelning afskildes dessutom kopparföreningen på vätskans yta 1 form af en pösande, seg massa, hvilken förhin- drade hvarje noggrann volumetrisk bestämning af qväfoxiden. Efter upprepade försök måste jag afstå från tanken att på ana- lytisk väg afgöra, huruvida min förmodan, det en del N såsom H.,N” inginge 1 saltet, vore riktig. Visshet i denna för be- dömande af hela gruppens natur så ytterst vigtiga fråga erhöll jag framdeles på helt annan väg. 53:o Behandlades nitrososvafveljernväte med varmt svafvel- ammonium, så löstes pulvret fullkomligt till en i början röd. småningom svartbrun vätska, hvarur svarta kristaller med ni- trososvafveljerns vanliga egenskaper afsatte sig. Porzezinsky har ock på detta sätt erhållit endast det ursprungliga saltet, hvaremot enligt Roussins uppgift ur nitrosulfure de fer och något svafvelalkali en ny serie af röda salter skulle med största lätthet kunna framställas. Åfven denna reaktion syntes tala för möjligheten af H,N i nitrososvafveljern. 6:0 Då till en lösning af nitrososvafveljernkalium sattes en för utfällning otillräcklig mängd jernklorur, bildades en djupt svartbrun vätska jemte en ringa fällning; ur lösningen afsatte sig inom kort svarta kristaller af den vanliga formen och i löslighet, förhållande till eterångor m. m. öfverensstäm- mande med nitrososvafveljern. Efter omkristallisering gaf ana- lysen följande resultat: Ur 0,6364 gr. erhölls 0,3552 gr. FeO; motsvarande 39,07 4 Fe. Genom att till nitrososvafveljernkalium återgifva det jern, som ERE fr BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND: 0. N:0 2, 13 vid dess framställning ur nitrososvafveljern blifvit afskildt I form af jernoxidhydrat, skulle således äfven nitrososvafveljern kunna återbildas. Ammoniakens frånvaro vid denna regene- rering, men bestämda uppträdande vid nitrososvafveljernkaliums framställning, syntes dock medföra en betänklig motsägelse, som åter rubbade hypotesen om H,N 1 nitrososvafveljern. Dessa talrika återbildningar af det ursprungliga saltet, hvilka dels hänvisade på närvaron af H,N, dels förblefvo oförklarliga utan antagande af kalium i samma salt, voro således till en början mera egnade att framkalla nya svårigheter med hänsyn till såväl rationella som pa visst sätt empiriska sammansättningen, då äfven 1 sednare hänseendet analysen ensam ej kunat fälla utslaget med afseende på qväfvets förekomst endast såsom qväfoxid eller möjligen en del qväfve bundet vid väte såsom ammonium. Genom en ytterligare undersökning af nitrososvafveljern- väte sökte jag att ur denna kropp, såsom radikalens enklaste förening, vinna en utgångspunkt, för att vid jemförelse med nitrososvafveljernkalium kunna draga några slutsatser. Dess förhållande till kallt och kokande vatten är ofvan angifvet; i alkohol löste pulvret sig fullständigt, likaså i eter, men lösningarne intorkade utan att kristallisera. I kalium- hydrat löstes det utan återstod till en gulröd vätska, hvarur vid stark koncentrering erhöllos kristaller liknande nitroso- svafveljernkalium; lika förhållande inträdde med natriumhydrat. Med motsvarande sulfureter och sulfhydrater erhöllos, under stark fräsning af bortgående vätesvafla, röda lösningar, hvilka dock vid afdunstning sönderdelades med grön färg utan att kristallisera. I cyankalium löstes det fullständigt under stark utveckling af vätesvafla; lösningen gaf med svafvelalkali den karakteristiska violetta färgningen såsom reaktion för Mi- troprussidförening. Den qvantitativa analysen erbjöd en nästan oöfvervinnelig svårighet, redan af Roussin framhållen: föreningen kan nem- ligen ej torkas utan att oupphörligt afgifva vätesvafdla. Efter flera fåfänga försök till torkning öfver koncentrerad svafvel- syra, i torr luft, i torr vätgas, hvarvid dock ständigt sönder- delning inträdde, måste jag såsom sista medel använda skynd- sam utpressning mellan filtrerpapper, så länge ännu något spår af fuktighet kunde förmärkas. På detta sätt erhölls ett rost- 14 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. brunt pulver, hvilket så skyndsamt som möjligt afvägdes och analyserades; metoderna voro desamma, som af mig förut vid dessa föreningar blifvit använda, med den skillnad att jag för besparing af material [hvaraf en betydlig mängd gick förlorad vid pressningen] bestämde jernet i samma qvantitet som svaflet. Den vid glödgning med qvicksilfveroxid och natriumkarbonat erhållna massan löstes i saltsyra, hvarpå svafvelsyran utfälldes med klorbarium och ur filtratet jernet med ammoniak. Så- lunda erhöllos följande analysresultater: Anal. 1. Ur 0,9040 gr. 0,6724 gr. Ba.O,.SO, samt 0,3782 gr. FeOz. DET 080 » » > ÖBO ERA Båda dessa analyser verkställdes å samma preparat. Anal. 3. Ur 0,3672 gr. 0,2925 gr. Ba.O,. SO, samt 0,1532 gr. FeOs. Ds ATA ÖGONEN » » 025206 DEN DOT ÖMT SS ÖS ANS » > OTTO Dessa trenne prof voro tagna af samma preparat. Beräknadt i procent erhöllos SE Pe: Arma bys bs Ar. SR Dee 10,21. 29,29. » 2 NIUE AREA ONS 29,02. » SET EVE JUNE 10,94. 20090 » AR TSG GEN FER 10,40. 29,29. » FSE ALE SAG 10,76. SOM: Medium utgör 10,46 2 S och 29,40 2 Fe. En mot nitroso- svafveljernkalium svarande formel skulle fordra 22,43 2 S och 34,s9 24 Fe. Om också de anförda resultaterna vidgat området för un- dersökningarne, röjde sig dock en alltför stor brist på material, just der det mest varit af nöden, nemligen föreningar, analogt sammansatta med Roussins ursprungliga salt. Hvarken Roussin, Porzcezinsky eller mig hade det lyckats att erhålla någon mot detta salt verkligen svarande förening (om man undantager dels en uppgift af Roussin om en löslig blyförening, dock utan närmare angifvande af sammansättningen, dels Porzce- zinskys åsigt om nitrososvafveljernkalium såsom analog med nitrososvafveljern, hvilket alltför mycket strider emot det förra saltets framställningssätt, hvarvid jernoxidhydrat och ammoniak obestridligen afskiljas ur det sednare saltet). Sjelfva utgångs- punkten för denna klass af salter, nitrososvafveljern, var fort- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. BN: Ole LD farande enstående i sitt slag; försöken att införa andra metaller i denna komplex hade misslyckats. Först vid saltets nyss nämnda sönderdelning med alkali blef det möjligt att erhålla en förening, tydligen af annan radikal, hvilken medgaf infö- randet genom dubbel sönderdelning af andra metaller i st. f. alkalimetallen. Vid tillsats af tunga metallers salter till ni- trososvafveljern sjelft inträdde deremot alltid utveckling af qväfoxid och gruppens fullkomliga sönderfallande. Lika omöjligt hade det visat sig vara att med syror af- skilja ur mnitrososvafveljern någon syra, motsvarande t. ex. ferrocyanväte, ferricyanväte eller nitroprussidväte. De kon- centrerade syrorna förorsakade nemligen radikalens sönder- fallande, de utspädda syntes vara utan inverkan. Innan jag ytterligare undersökte de af mig tidigare fram- ställda, mot nitrososvafveljernkalium svarande, föreningarne t. ex. med silfver, bly o. s. v., ville jag än en gång rikta mina försök på det ursprungliga saltet och de beslägtade föreningar med metaller eller väte, hvilkas tillvaro och beskaffenhet mera än någon annan förening vore egnade att sprida ljus öfver detta enstående salt. Försöken kröntes med framgång, om också först efter åtskilliga omvägar och fruktlösa arbeten; de dervid vunna resultaterna icke blott belyste verkliga beskaffen- heten af Roussins nitrosulfure de fer, utan kullkastade alldeles samtliga de äldre föreställningarne om detta salt. I sin afhandling om Eisennitrososulphocarbonat uppgifver sig Loew hafva derjemte framställt ett svart, för eterångor känsligt salt, innehållande jern, qväfoxid, svafvel och antimon, hvilket han benämnt FEisennitrososulphantimoniat och anser sannolikt motsvara formeln He IN lg S ehuru han ej med bestämdhet ådagalagt an- 2UNOJ:sJ ””timons närvaro. Till en början ville jag endast närmare tillse, huru sig härmed förhölle, då ett dylikt salt tilläfventyrs skulle utgöra det sökta analogon till nitroso- svafveljern; skulle uppgiften bekräfta sig, förefunnes äfven sannolikhet för införandet af den beslägtade arsenik och kanske äfven tenn i dylik förening med qväfoxid, svafvel och jern. För att kunna anställa försöken under likartade förhållan- den använde jag endast natriumsalter, nemligen natriumnitrit i lösning, ' innehållande på 1000 cc. 200 gram salt, torkadt i vattenbad, natriumsulfantimoniat i lösning, innehållande på 1000 cec. 100 gram Nags.5S;. SbS+18 aq. Jernlösningen inne- 16 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. höll på 1000 cc. 50 gram Fe.O,. SO, +7 aq. Försöken visade snart nödvändigheten att arbeta med bestämda volymer af till sin halt kända lösningar, då en ringa förändring, serdeles i qvantiteten svafvelförening, kunde fullkomligt förhindra reak- tionen; det lyckades också först efter talrika försök med vex- lande mängder att finna rätta proportionen. Vid användning af 100 cc. nitrit, 80 cc. sulfantimoniat och 280 cc. jernlösning erhölls en intensivt svart lösning, ur hvilken efter svaflets af- filtrering afsatte sig svarta, nålformiga kristaller 1 stjernlika knippen. I eterångor visade dessa kristaller samma lättlös- lighet som nitrososvafveljern, hvaremot förhållandet till vatten otvetydigt var ett annat. Nitrososvafveljern är i kallt vatten så svårlösligt, att några kristaller deraf i vatten bibehålla sin form och endast meddela det en svagt brungul färg; detta nya salt visade sig deremot genast lösa sig i ungefär lika volym vatten till en nästan svart vätska. På grund af denna stora lättlöslighet befanns omkristalliseringen förenad med svårigheter, hvadan också beståndsdelarne vid första under- sökningen funnos vara ej blott qväfoxid, svafvel och iern, utan äfven antimon. För att komma till full visshet, utdrog jag saltet med absolut alkohol, afdunstade och omkristalliserade ur vatten; efter sönderdelning med syra erhölls intet spår af antimon; tillfölje hvaraf Loew's ofvannämnde antagande angå- ende det svarta salt, som erhålles af natriumnitrit, Schlippes salt och ferrosulfat, ej vunnit bekräftelse. Ett försök med natriumsulfantimonit gaf alldeles samma resultat: ett svart, lättlösligt, för eterångor känsligt salt utan halt af antimon. I tanka att större möjlighet skulle förefinnas till införande af andra elektronegativa metaller, anställde jag försök med arsenik såväl i form af sulfarseniat som sulfarsenit. I förra fallet löste sig fällningen efter en stunds kokning vid använ- dande af 100 cc. natriumnitrit, 140 cc. lösning, innehållande på 1000 cc. 100 gr. Nags.Sg. AsS +18 aq., samt 360 cc. lösning af Fe.O,. SO,; i sednare fallet syntes ett nytt svart salt med största lätthet bildas redan före kokning. Af sulfarsenitlös- ningen, innehållande 10 Zz As, användes 30 cc. till 100 cc. Na.O. NO och 280 ce. jernlösning. Det sednast erhållna saltet visade sig äfven kristallisera med långt större lätthet (hvarvid i den arsenikhaltiga moderluten den egendomliga kristallbild- ning flera gånger inträffade, att i en skål af 10 centimeters T BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 2. 17 diameter nästan hela saltmassan samlade sig vid skålens ena sida till en hopgyttrad grupp af fina, svarta, ända till 2,5 cm. långa kristallnålar). Efter utdragning med absolut alkohol och omkristallisering ur vatten befunnos dock båda dessa salter fria från arsenik. Ett försök med natriumsulfostannat gaf likaledes svarta, nålformiga, lättlösliga, i eterånga sönderflytande kristaller, men utan halt af tenn. De negativa resultaterna af samtliga dessa försök hän- visade dock alla på tillvaron af åtminstone ett hittills okändt salt af qväfoxid, svafvel och jern; närmare jemförelse mellan de. erhållna salterna tycktes nemligen alltmera antyda, att de voro med hvarandra identiska, om ock på grund af moderlutens olika beskaffenhet en viss skiljaktighet, serdeles vid första kristallisationen, stundom röjde sig. Då likväl detta nya salts olikhet med nitrososvafveljern ej kunde förnekas, föranleddes jag till ytterligare undersökning efter upprepade omkristalli- seringar, hvilken gaf det öfverraskande resultat, att saltet inne- höll ännu en fjerde beståndsdel, natrium. Den af Lorw föreslagna formel för Eisennitrososulfanti- moniat kunde således på intet sätt motsvara detta nya salt, hvilket dels saknade antimon, dels innehöll natrium. Att direkt ur svafvelnatrium framställa saltet syntes nu böra vara en möjlighet, hvarigenom åter ett närmande till ni- trososvafveljern skulle inträda. Efter en serie af försök 1 svafvelnatrium (framstäldt genom att lösa 200 gr. Na.O.E —1 1000 ce., mätta hälften med Hs5S och tillblanda andra häll — ) lyckades jag finna de passande proportionerna, utgörande 100 ec. Na.O.NO, 36 cc. NasS och 560 cc. Fe.0O3:5S0O5, hvarvid fäll- ningen nästan fullständigt löste sig. Efter svaflets affiltrering och stark koncentrering afsatte sig knippvis grupperade, svarta, nålformiga, nästan hårfina kristaller, lättlösliga redan i kallt vatten, deliqvescerande i eterångor; de utdrogos med absolut alkohol och omkristalliserades ur vatten. Beståndsdelarne be- funnos vara qväfoxid, svafvel, jern och natrium. Utan att ännu uttala en bestamd åsigt om detta salts inre byggnad, vill jag tills vidare såsom lämplig benämning, syftande dels på beståndsdelarne nitrosyl, svafvel, jern och natrium, dels på saltets öfvergång till nitrososvafveljernförening under af- skiljande af jern, använda det visserligen invecklade, men sanno- 2 18 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. likt enklaste möjliga, empiriska namnet Nitrosojernsvafveljern- natrium. Min ofvan antydda misstanka, att nitrososvafveljern möj- ligen innehölle en del qväfve bundet vid väte och således vore att betrakta såsom en ammoniumförening, hade redan 1 till- varon af detta nya salt vunnit ökad styrka. Dock borde i dylikt fall äfven ett kalvumsalt af analog beskaffenhet förefinnas. Jag riktade mina försök åt detta håll och lyckades äfven att med 100 ce. Na.O.NO, 40 cc. lösning af K.S (af en koncentra- tion motsvarande förut uppgifven för Na,s) samt 560 cc. jern- lösning erhålla ett svart, serdeles väl kristalliserande salt, som i löslighetsförhållande till vatten, alkohol och eter, kristallform 0. 8. V. visade största likhet med nitrososvafveljern, men efter upprepade sorgfälliga omkristalliseringar ur alkohol och vatten dock innehöll ej blott qväfoxid, svafvel och jern utan äfven kalium, hvadan den med natriumsaltet analoga föreningen otvif- velaktigt förelåg. Detta andra nya salts benämning torde så- ledes tills vidare blifva MNitrosojernsvafveljernkalium. Den egentliga hufvudfrågan, qväfvets plats i nitrososvaf- veljern, hade härmed ryckt ett steg närmare sin lösning; då ur Na.O.NO och Fe.0,.50O, med Ks5 erhölls en kaliumförening, med Na,S en natriumförening, så hänvisade all analogi derpå, att det med AmsyS erhållna saltet verkligen innehölle en del af qväfvet i form af FLN, d. v. s. att nitrososvafveljern vore en ammonium- förening. Att på analytisk väg afgöra spörsmålet hade, såsom jag ofvan framhållit, ej varit mig möjligt; på syntetisk väg erhöll jag deremot en serdeles talande bekräftelse på min förmodan, då jag behandlade dessa trenne salter med kokande kalilut. Ur nitrososvafveljern erhölls alltid ammoniak och det i nästan konstant mängd, ur nitrosojernsvafveljernkalium erhölls intet spår ammoniak lika litet som ur nitrosojernsvafveljernnatrium. Vid användande af ungefär 3 gr. salt, stort öfverskott af ka- lilut och destillatets uppsamlande i en kulapparat af EKMANS konstruktion, hvari förefanns med lackmus färgadt vatten, för- satt med en droppa normalsyra, kunde efter 1/; timmes kok- ning, hvarunder lösningens färg fullständigt öfvergått till röd- gul och en stark fällning af jernoxidhydrat på vanligt sätt uppkommit, intet spår till neutralisation upptäckas i kulröret. Den af både Roussin, Porzezinsky och mig iakttagna utveckling af ammoniak vid behandling med kokande alkali kan således icke, såsom Roussin förmodar, tillskrifvas »l'action reciproque FA BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. d. N:0O 2. 19 s au bioxyde d'azote et de F'acide sulfhydrique», då ju samma reaktion borde inträda med de på liknande sätt framstälda kalium- och natriumföreningarne — utan måste bero på en halt af ammonium i det ursprungliga saliet. Om ännu något tvifvel återstått, häfdes detsamma full- ständigt genom de resultater jag ytterligare erhöll vid dessa trenne salters behandling med syra. Redan tidigt anställde jag försök att genom utspädd syra möjligen ur nitrososvafveljern afskilja den deri ingående radikalens väteförening. Likasom vid den förut nämnda framställningen af nitrososvafveljern- väte fann jag endast svafvelsyra kunna användas, då saltsyra och ännu snarare salpetersyra föranledde fullständig förstöring af föreningen. Min förmodan att kunna lika lätt och full- ständigt sönderdela mnitrososvafveljern, som nitrososvafveljern- kalium d. v. s. så, att lösningen blefve jernfri och endast en sönderdelningsprodukt uppkomme, visade sig till en början ej uppfyllas. Tillsattes koncentrerad syra till saltets vid vanlig temperatur mättade lösning, utfälldes saltet såsom ett fint pul- ver, hvilket af rent vatten åter löstes, men i syran småningom fullt sönderdelades under utveckling af qväfoxid; användes deremot svafvelsyran utspädd, inträffade till en början ingen reaktion. först efter ungefär 24 timmars förlopp började på ytan samla sig ett svartbrunt skum under utveckling af qväf- oxid, ett brunt pulver afsatte sig på kärlets botten, men vätskan blef ej färglös, förr än full sönderdelning af produkten någon tid fortgått. Om ock det bruna pulvret utgjorde den sökta föreningen, befann det sig dock synbarligen i ett sönderdel- ningsstadium, hvarunder dess verkliga beskaffenhet svårligen skulle kunna utrönas. I tanka att skummets bildning på ytan möjligen berodde på luftens inverkan, lät jag reaktionen för- siggå i slutet kärl och understödde den genom omskakning, men dervid uppkom en stark utveckling af qväfoxid under bildning af samma skum, dock utan lösningens affärgning, hvarföre jag måste afstå från försöket. Frågan var dock af alltför stor vigt, att alldeles öfver- gifvas oaktadt den skenbara omöjligheten, då hvarken kon- centrerad eller utspädd syra gifvit tillfredsställande resultat. De nya försöken anställde jag dels på det sätt, att jag lät en starkt utspädd syra inverka under längre tid, hvarvid dock såsom förut andra sönderdelningsprodukter i form af svart- brunt skum afskildes på vätskans yta, dels så, att en utspädd 20 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. rt syra fick inverka i stort öfverskott. Derigenom lyckades det slutligen att redan inom några minuter fullständigt afskilja den nya kroppen; möjligheten fanns bero på användande af dels en syra af passande utspädning att omedelbart inverka dock utan förstöring, dels en ringa mängd saltlösning till ett stort öfverskott af syra. En annan svårighet mötte deruti, att den erhållna svartbruna fällningen väl var olöslig i vatten, men i syran snart åter sönderdelades under tydlig stänkning tillfölje af qväfoxidutveckling, serdeles vid luftens tillträde. Att ge- nom svagare syra söka undvika denna under sjelfva filtreringen inträdande sönderdelning befanns fruktlöst, ty i dylikt fall in- verkade syran ej på saltet. Det lyckades mig slutligen att åstadkomma på samma gång en snabb sönderdelning och snabbt serskiljande af fällning och syra, på det sätt att vätskan silades genom duk, ehuru en svag lukt af undersalpetersyra vid pre- pareringen ej kunde förhindras. (Redan denna gasutveckling antydde, att kroppen var af annan art än det förut framstälda nitrososvafveljernväte, vid hvars frivilliga sönderdelning väte- svafla afgifves). — Lämpligaste metoden för denna omsättning befanns vara följande: I en större skål, innehållande 1000 cc. normalsvafvelsyra, låter man 100 cc. mättad lösning af nitrososvafveljern inströmma i fin stråle under ständig omröring. Efter ungefär 3 minuter börjar vätskan blifva grumlig af ett brunt, fint pulver, efter 5 minuter samlar sig detta pulver till större svartbruna klum- par, hvilka med största möjliga skyndsamhet genom duk silas från den alldeles färglösa vätskan. I denna kan man ånyo låta 100 cc. saltlösning inströmma, hvarvid samma omsättning inträder; efter utfällning ur 4 å 500 cc. har syran blifvit för svag att omedelbart inverka, så att blandningen behåller den svartgröna färgen. Att på en gång tillsätta 400 ce. lösning medför svårighet vid föreningens afskiljande, då den endast vid stort öfverskott på syra samlas i tillräckligt stora, flockar för att kunna genom silning frånskiljas. Den erhållna fällnin- vingen tvättas skyndsamt med kallt vatten, under luftens ute- stängande så vidt möjligt, och kan derefter utan märkbar för- ändring förvaras under vatten 4 å 6 timmar. Efter längre tids förlopp börjar vattnet småningom antaga en gulbrun färg, hvar- » jemte det eljest ganska tunga pulvret flyter upp på ytan un- der utveckling af qväfoxid och afskiljande af jernoxidhydrat. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 2. 21. På grund af framställningssättet torde lämpligaste benäm- ningen för denna kropp tills vidare blifva MNitrosojernsvafvel- jernväte. För så vidt densamma verkligen utgjorde väteföreningen till den i de tre förutnämnda salterna ingående radikalen, borde den ur dessa trenne salter erhållas med fullkomligt lika egenskaper, hvari ock ett ytterligare bevis skulle vinnas för dessa salters analoga konstitution. Jag behandlade derföre lösningar af kalium- och natriumföreningen på samma sätt och erhöll dervid svartbruna fällningar. Den jemförande under- sökningen af dessa trenne fällningar gaf följande resultater: Fint flockigt pulver af svartbrun färg. Vatten: 1 köld fullkomligt olösligt, vid kokning stark gas- utveckling och sönderdelning, hvarigenom vätskan antager gulbrun färg, dock utan att fullständig lösning erhålles. Den bortgående gasen befanns till största delen bestå af qväfoxid. Absolut alkohol: löses delvis till en brun vätska. Pter: löses likaledes ofullständigt till en gulbrun vätska. Ammoniak: 1 köld löses med gulbrun färg, ehuru ej full- ständigt; vid kokning mörknar lösningen och erhåller den för nitrososvafveljern vanliga färgen. Kaliumhydrat: i köld löses med brun färg, ehuru ej full- ständigt; vid kokning löses vida mera, hvarunder jernoxid- hydrat afskiljes (såsom bruna, glänsande flittror, skimrande i regnbågsfärger). Cyankalium: löses till en purpurröd vätska under afskil- jande af svafvel såsom lätt flockigt pulfver; lösningen ger med svafvelalkali den vanliga nitroprussidreaktionen. Svafvelkalium: löses utan märkbar gasvtveckling till en gulbrun vätska (afgörande olikhet mot nitrososvafveljernväte, vid hvars lösning i svafvelkalium vätesvafla med fräsning bortgår). Natriumhydrat: löses delvis och lättare än i K.O.H, lös- ningen brun, vid kokning gulröd under afskiljande af jern- oxidhydrat. Svafvelammonium: löses fullständigt med rödbrun färg. Svafvelsyra, koncentrerad, kall: angripes föga, efter 12 tim- mar färgas syran svagt röd och sönderdelning börjar inträda. Saltsyra, vurm: löses under tydlig utveckling af qväfoxid, svafvel afskiljes och lösningen gifver jernets reaktioner. Efter utfällning, afdunstning och glödgning ingen eldfast återstod. 22 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. I alla dessa fall anställdes motsvarande försök med de trenne ur kaliumsaltet, natriumsaltet och nitrososvafveljern framställda fällningarne, utan att någon olikhet kunde iakt- tagas. Äfven utan stöd af analysen, för hvars tillförlitlighet fällningens lätta sönderdelbarhet i luften gaf föga sannolikhet, förefanns således tillräckliga skäl att antaga identiteten af dessa trenne fällningar. Dock borde denna öfverensstämmelse ytterligare kunna på syntetisk väg vinna bekräftelse. Vore fällningen verkligen väteföreningen af salternas radikal, så borde man t. ex. genom utfällning ur någotdera saltet och fällningens lösning i ett annat alkali erhålla den mot detta sednare alkali svarande nitrosojernsvafveljernföreningen, d. v. s. man borde kunna genom nitrosojernsvafveljernväte öfvergå från det ena alkali- saltet till det andra. För detta ändamål anställde jag följan- de försök: 1:o. Ur nitrosojernsvafveljernnatrium utfälldes pulvret på vanligt sätt, tvättades till neutral reaktion och behand- lades med varm ammoniak. Med undantag af en ringa åter- stod (sannolikt beroende på den under silningen och tvätt- ningen oundvikliga sönderdelningen) löstes pulvret till en mörkbrun vätska, ur hvilken vid afdunstning erhöllos svarta kristaller, grupperade till falska nålar d. v. s. 1 sjelfva verket sammansatta af en stor mängd sneda, prismatiska kristaller; i vatten voro dessa endast i ringa grad lösliga, således i båda hänseenden liknande nitrososvafveljern. 2:o. Ur nitrososvafveljern framställdes nitrosojernsvafvel- jernväte och behandlades vid vanlig temperatur med en ringa mängd natriumhydrat (då en större mängd i kokning natur- ligtvis skulle kunna föranleda afskiljande af jernoxidhydrat och den möjligen uppkomna nitrosojernsvafveljernföreningens öfvergång till nitrososvafveljernförening). En i början gul- aktig, sedan mörkbrun lösning erhölls, ur hvilken afsatte sig stjernlika grupper af hårfina, svarta, äkta kristallnålar, till utseendet fullkomligt liknande nitrosojernsvafveljernnatrium. I vatten visade de sig i hög grad lättlösliga, således i båda hänseenden öfverensstämmande med nyssnämnde salt. De i samma syfte anställda försök att öfverföra nitroso- jernsvafveljernkalium till nitrososvafveljern eller tvärtom, gåfvo likaledes full bekräftelse på antagandet ati de trenne salterna BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 2. 23 utgöra kalium-, ammonium- och natriumföreningar af samma radikal, hvars väteförening är den genom utspädd syra fram- ställda, svartbruna fällningen. Det s. k. »ursprungliga saltet», Roussins »nitrosulfure de fer», nitrososvafveljern, måste således erhålla den förändrade benämningen »MNitrosojernsvafveljernammoniump. Det återstod ytterligare att utröna, under hvad förhållande det ena eller andra af dessa trenne salter uppkommer, i hän- delse tvenne olika alkalimetaller äro vid beredningen när- varande. Om t. ex. den vid svafvel bundna metallen städse skulle visa sig ingå i det nya saltet, torde häraf vigtiga slut- satser kunna dragas med hänsyn till föreningens inre gruppe- ring. För jemförande försök lämpade sig bäst natriumför- eningen i förhållande till kalium- eller ammoniumföreningen, då härvid redan olikheten i kristallform och löslighet kunde vara afgörande. 1:o. Att ur kaliumnitrit och svafvelammonium erhålles nitrosojernsvafveljernammonium framgår redan af Roussins undersökningar, då 1 nitrosulfure de fer någon halt af kalium ej iakttagits; mina tidigare undersökningar öfver »nitroso- svafveljern» framstäldt på alldeles samma sätt, hade likaledes ådagalagt frånvaron af eldfast alkali. I detta fall hade så- ledes den vid svafvel bundna metallen upptagits af det nya saltet. 2:0. Ur Na.O:NO och K,S hade jag, såsom ofvan är nämndt, Nam ett svart salt, hvilket visat sig vara kalium- föreningen, hvadan äfven här den vid svafvel bundna metallen upptagits af det nybildade saltet. 3:o. Ur K.O.NO och Na, S framställdes på vanligt sätt med FerOx-sO:/en Hitrssojernsvat rele nonan Den ut- kristalliserade sädoka nålformiga grupper, hvilka vid förstoring visade sig vara sammansatta af en stor mängd prismatiska kristaller; i kallt vatten var saltet serdeles svårlösligt, egen- skaper, hvilka tydligen ådagalade, att i detta fall ej den vid svafvel bundna metallen upptagits, utan att kaliumsaltet bildats, synbarligen beroende på dess svårlöslighet. 4:o. Flera försök ådagalade att nitrosojernsvafveljern- natrium endast erhålles, då natriumföreningar vid beredningen användas, men att närvaron af kalium eller ammonium, vare sig såsom nitrit eller svafvelförening genast föranledde denna metalls ingående i det nybildade saltet. Ur framställnings- 24 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. sättet kan således ingen slutsats dragas med afseende på me- tallens ställning, då härvid utan tvifvel endast den större eller mindre lösligheten är afgörande. Atskilliga vigtiga slutsatser framgå deremot med afseende på de tidigare funna resultaterna inom nitrososvafveljernföre- ningarnes grupp. Den stora olikheten mellan Roussins och Porzezinskys uppgifter finner sin enkla förklaring i det alltför sannolika faktum, att Porzczinsky arbetat med natriumföreninger. Enligt hans egen uppgift (1. c. 303) har han framställt saltet genom att »mätta en jernoxidullösning med qväfoxid, behandla den med natriumsulfhydrat till neutral reaktion och uppvärma till 100? C». Under sådana förhållanden kan synbarligen endast ni- trosojernsvafveljern-natrium uppkomma. Ett stöd för denna förklaring af Porzezinskys besynnerligt afvikande resultater torde man ytterligare finna deri, att saltet »vid långsam af- dunstning afsätter sig i sköna kristallnålar, som äro knippvis grupperade»; denna beskrifning passar fullkomligt in på na- triumföreningen, men ingalunda på ammoniumföreningen, hvilken på grund af sin stora svårlöslighet afsätter sig redan vid afsvalning och visserligen bildar nålar (af Roussin äfven så uppfattade) men, såsom jag tidigare ådagalagt, falska nålar d. v. s. grupper af sneda, prismatiska kristaller. Hvarje tvifvel med hänsyn till naturen af Porzezinskys salt måste slutligen försvinna vid hans uppgift, att kristallerna äro »mycket lösliga i vatten», hvilket lika fullständigt passar in på natriumsaltet, som det är omöjligt att tillämpa på ammonium- eller kalium- föreningen. Porzcezinskys ytterligare uppgift om dessa kri- staller såsom stundom tafvelformiga torde deremot fortfarande qvarstå lika oförklarlig som den bifogade teckningen. Att Porzezinsky ej kunnat erhålla någon ammoniakut- veckling vid behandling med kokande alkali är likaledes en naturlig följd af saltets olikhet med Roussins; i hvilket qväfve redan delvis ingår såsom ammonium; att han deremot lyckats »genom stor mängd alkali vid stormig kokning» framkalla ammoniakutveckling torde tillsvidare få anses oförklaradt, för så vidt ej vissa dylika uppgifter af Porzcezinsky möjligen bero derpå, att han stundom framställt sitt salt enligt Rous- sins metod och således arbetat med t. ex. en blandning af natrium- och ammonium-föreningen eller i vissa fall med det rena ammoniumsaltet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 2. 25 Åfven med hänseende till åtskilliga af mig ofvan be- skrifna egendomliga fall af »nitrososvafveljerns regenerering» torde ej ringa belysning framgå ur tillvaron af tvenne i yttre hänseenden med hvarandra serdeles öfverensstämmande ni- trosojernsvafveljernföreningar af kalium och ammonium. Miss- tankarne att i nitrososvafveljern skulle ingå dels ammonium, dels kalium, visade sig således vara ganska väl grundade. Så t. ex. utgjorde det svarta salt, som vid tillsats af högst utspädd syra till nitrososvafveljernkalium utkristalliserade, syn- barligen nitrosojernsvafveljernkalium. Det ur nitrososvafveljernkalium genom frivillig sönder- delning i luften utkristalliserande svarta salt var likaledes icke ammonium- utan kalium-föreningen, hvadan den ringa halten af kalium i moderluten blir lätt förklarlig, då kalium ingått i det nya saltet. Vid lösning af nitrososvafveljernväte i varm ammoniak erhölls ett svart salt, hvars identitet med nitrosojernsvafvel- jernammonium nu ej kunde dragas i tvifvelsmål, sedan halten af ammonium blifvit bevisad. Att Porzezinsky genom nyssnämnde fällnings behandling med svafvelammonium erhållit »det ursprungliga saltet» står också i full öfverensstämmelse med detta salts konstitution såsom en ammoniumförening, om ock härvid tydligen en öfvergång af radikalen i nitrososvafveljernförening till radi- kalen i nitrosojernsvafveljernförening måste tänkas hafva försiggått. Det genom nitrososvafveljernkaliums behandling med en ringa mängd FeCl, erhållna och således ammoniumfria saltet kunde ej vara nitrosojernsvafveljernammonium, hvaremot an- tagandet af dess identitet med nitrosojernsvafveljernkalium ej medför svårigheter vid reaktionens förklaring. Sammanställas de hittills vunna resultaterna, befinnas nitrososvafveljernföreningarne hänförliga till trenne grupper, hvilkas gemensamma karakter kan anses vara dels jernets latenta förekomst, dels samtliga föreningarnes lätta öfvergång till nitroprussidförening vid behandling med KCÖy. De sednaste undersökningarne hafva gifvit vid handen, att härvid upp- kommer ej blott nitroprussidförening utan småningom sjelfva den praktfullt blåvioletta kropp, hvars bildning är så karak- 26 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. teristisk å ena sidan för nitroprussidföreningar, å den andra för svafvelalkalier. Förhållandet mellan denna nya nitroso- grupp och PLAYFAIR'S nitroprussid- (eller rättare nitrosoprus- sid-) föreningar torde åskådligast så framställas, att likasom nämnde violetta kropp erhålles af en nitrosoprussidförening och ett svafvel-alkali, så uppstår den äfven ur en bland dessa nya föreningar och ett cyan-alkali. Första Gruppen. Föreningar af NO, 5 och Fe med väte eller en metall bland alkalierna eller alkaliska jordarterna. Väteföreningen svartbrun, olöslig i vatten, löslig i K,S utan H,S-utveckling; salterna svarta, lösliga i vatten, deliquescerande i eterångor. Då den andra gruppens föreningar erhållas ur den första ge- nom afskiljande af jern, och äfven i den empiriska benäm- ningen en olikhet måste antydas, torde detta lämpligen ske genom namnet Nitrosojernsvufveljernföreningar. "Till denna grupp höra af de förut kända salterna endast Roussins »bini- trosultfure de fer» (nitrosvafveljern £g) och Porzezinskys »Ni- troschwefeleisensaures Schwefeleisen». Hittills framställda föreningar af första gruppen äro: 1. Nitrosojernsvafveljernkalium. Svarta, prismatiska kristaller, tillhörande trikliniska syste- met. Oföränderligt i luften och öfver svafvelsyra; vid upp- hettning till 100? afgifves vatten, hvarjemte sönderdelning in- träder under utveckling af qväfoxid. I vatten svårlösligt vid vanlig temperatur (1:88 vid +18”), vid kokning lättlösligt; lösningen sönderdelas småningom under afgifvande af qväfoxid. I alkohol lättlösligt, väl utkristalliserande ur dylik lösning; sönderflytande i eterångor. Vid upphettning med kalilut afgifves ej ammoniak. Ur mina för närvarande fortgående analyser af samtliga dessa nya salter vill jag endast anföra följande resultater: Anal. 1. Ur 0,9877 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt erhölls 0;5434 gr. FeO; motsvarander.. sot 38,51 2 Fe. Du 200 Ur 85 sr NON SnG ÖS 385,48 » » och 0,3403 gr. K,.O,.SO, motsvarande.....- Bs Ka » 3. Ur 1,3028 gr. erhölls 1,6043 gr. Ba.O,.SO, 16,91 » S. Vattenbestämningen har här, såsom vid de förut under- sökta salterna, visat sig förknippad med stora svårigheter, då FE ES OEI bot TÄaRA NGN äs BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 2. 27 endast en del af vattnet afgifves vid 100, men redan vid denna temperatur en af qväfoxidutveckling åtföljd sönder- delring inträder. 2. Nitrosojernsvafveljernammonium. Binitrosulfure de fer Rn. Nitrosvafveljern Rg. Framställning och egenskaper motsvarande föregående salt. Vid behandling med kokande alkali utvecklas ammoniak. Utan tvifvel kommer analysen af de med detta salt fullt analoga föreningarne med K, Na, Ba, Sr och Ca att sprida ljus öfver mina äldre analyser af s. k. nitrosvafveljern, sär- deles med hänsyn till fördelning af den funna qväfvehalten, hvilken till en del måste beräknas ingå såsom qväfoxid, till en del såsom ammonium. 3. Nitrosojernsvafveljernnatrium. MNitroschwefeleisensaures Sclhwefeleisen Py. Svarta kristallnålar, vanligen förenade 1 stjern- eller qvastlika grupper. . I vatten serdeles lättlösligt, för öfrigt liknande de båda föregående salterna. I vattenlösning synes det dock ännu lättare sönderdelas. Ammoniak utvecklas ej vid behandling med kokande alkali. Ur analysen vill jag anföra: Anal. 1. Ur 1,0319 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt erhölls (ksposrer Te ReO0l motsvarande ss, osten 30,94 2 Fe. » 2. Ur 0,9921 gr. af samma beredning erhölls (sög or CON motsvarande sc CSE 30,89 VI -» » 3. Ur 2,0508 gr. af annan beredning erhölls IN060, gr BeO03T motsvarande or. ere 36,73 » » samt 0,3006 gr. Na. O,. SO, motsvarande 4,76 » Na. » 4: Ur 0,4629 gr. erhölls 0,5455 Ba.O,.SO>; » 16,18» S. VOUS 06604 » 0,7810 » > VG NA 4. Nitrosojernsvafveljernbarium. Erhålles ur väteföreningen genom behandling med kau- stik baryt, afdunstning till torrhet, utdragning med absolut alkohol och omkristallisering ur vatten. Nålformiga kristaller, i vatten lättlösliga med svartgrön färg. 3. Nitrosojernsvafveljernstrontium. Framställes såsom föregående salt, med hvilket det i egen- skaper på det närmaste öfverensstämmer. 28 ROSENBERG, NITROSOSVAFVELJERN-FÖRENINGAR. 6. Nitrosojernsvafveljernkalcium. Erhålles genom väteföreningens behandling med kalk- mjölk. Kristalliserar lättare än de båda föregående, kri- stallerna hårfina, qvastlikt grupperade, i vatten lättlösliga. 7. Nitrosojernsvafveljernbly. Roussin uppgifver sig hafva erhållit en blyförening ur »binitrosulfure de fer» och blynitrat. Vid sammanblandning af dessa salters koncentrerade lösningar erhålier man dels en brungrå fällning, dels ett i fina svarta, starkt glänsande, sneda prismer utkristalliserande salt, i vatten serdeles svårlösligt, i alkohol lättlösligt, i eterångor deliqvescerande. Beståndsde- larne äro jern, svafvel, qväfoxid och bly; med cyankalium och svafvelalkali erhålles nitroprussidreaktion. Huruvida detta lösliga salt verkligen är analogt med t. ex. nitrosojernsvafvel- jernbarium torde först en blifvande analys afgöra. 8. Nitrosojernsvafveljernväte. Framställning och egenskaper se ofvan sid. 20, 21. Det analytiska resultatet af denna förening torde endast till ringa grad kunna utfalla tillfredsställande, då saltets oupphörliga sönderdelning, såväl under tvättningen som torkningen, ej kan förhindras. Andra Gruppen. Föreningar af NO, S och Fe med väte eller metaller. Väteföreningen rödbrun, nästan olöslig 1 vatten, löslig i K;S under utveckling af HAS, deliqvescerande i ammoniakgas; metallföreningarne af alkalier och alkaliska jordarter röda, lättlösliga i vatten, nästan olösliga i eter; föreningarne af öfriga metaller svarta eller bruna, olösliga fällningar. Alkali- föreningarne framställas ur första gruppens alkaliföreningar genom kokning med kaustikt alkali i öfverskott, hvarvid jern- oxidhydrat utfaller; väteföreningen afskiljes genom utspädd syra ur alkalisalt; alkaliska jordarternas föreningar erhållas genom att lösa väteföreningen i motsvarande hydrat; de öfriga metallföreningarne framställas genom dubbel sönder- delning af ett alkalisalt. För denna grupp torde den em- piriska benämningen 3 » Gypona striata BURM., Gen. ins., tom. 1, Gyp. 9 (1838). Patria: Wisconsin, Illinois, Carolina meridionalis, Georgia, Texas et Pennsylvania. Caput supra subtusque depressum, apicem versus atte- nuatum, margine antico subsemicirculariter rotundato vel inter- dum apice subangulatim producto, vertice subtiliter striato, striis longitudinalibus inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis sat distinceta, aliquanto obscuriore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, illa ad basin sat multo impressa; ocellis subroseis, fere ad medium verticis positis, inter se quam ab oculis aliquanto longius re- motis. Pronotum fere dimidio longius quam vertex, trans- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 0. N:O &. ull versim strigosum, antica et lateralibus partibus subtilissime striatis et punctulatis, fere leviusculis, nonnullis impressionibus instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo tamen distincte longioribus. Scutellum subtiliter punctulatum, parte apicali transversim punctulato-striata. Tegmina appen- dice membrane angustissima. BB. Areole tegminum haud venoso-reticulatme, tegmina areolis quinis apicalibus instructa. Spec. 10—73. D. — Ocelli pone medium verticis positi. Spec. TO E. = Ocelli inter se quam ad oculos multo magis propingui. Spec. 10—214. 10. Gypona albicans n. sp. Flavescente-albida; tegminibus pallidioribus, vertice pro- notoque vittis nonnullis obsoletis subaurantiacis ornatis, alis lacteis, opacis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo, apice in medio leviter emarginato et utrimque la- tissime subsinuato. b 2: long. corp. 13,5 mill., long. corp. c. tegm. 16 mill., lat. 4,5 mill. Patria: Bogota. Caput Supra subtusque depressum, apicem versus attenua- tum, margine antico plus minusve rotundato, vertice subtilis- sime irregulariter striato, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis brevissima et obsoleta; fronte clypeoque subtiliter denseque punctulatis, hoc apicem versus sensim ampliato, illa ad basin transversim impressa; ocellis roseis, longe pone medium verticis positis, ab apice quam a basi plus duplo longius remotis, ab oculis quam a basi fere duplo longius distantibus. Pronotum fere duplo longius quam vertex, transversim subtiliter strigosum et paullo punctatum, antica et lateralibus partibus pene-lxevi- usculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis fere duplo longioribus. Scutellum subtilissime punctulatum, parte apicali transversim striata. Ven& tegminum pilis parvis instructze, ap- pendix membrane apicem versus aliquanto ampliata. 12 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONJE GENERIS HOMOPTERORUM. 11. Gypona brevipennis n. sp. Sordide subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus palli- dior; margine antico capitis obscuriore, imo apicali utrimque supra antennas fusco, dorso abdominis ad basin subtestaceo, alis vitreis, hyalimis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo pane dimidio longiore quam penultimo, apice medio sinu parvo subsemicirculari, sinu ipso in medio leviter emarginato, et utrimque latissime sinuato. Q: long. corp. 10—10,5 mill., long. corp. c. tegm. 10,5 mill., lat. 4 mill. Patria: Bogota. Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde attenuatum, margime antico subsemicirculariter rotundato, ver- tice inter ocellos plerumque lzeviusculo. inter ocellos et oculos subtiliter irregulariter striato, striis oblique inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos pene duplo lon- giore, linea impressa longitudinali media verticis distincta, ali- quanto obscuriore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc pilis parvis parcissime instructo; ocellis sub- roseo-flavescentibus, ab apice verticis quam a basi fere duplo longius remotis, ab apice et ab oculis fere eque longe et inter se quam a basi aliquanto longius distantibus. Pronotum vix plus dimidio longius quam vertex, transversim distincte stri- gosum, antica et lateralibus partibus subtiliter ruguloso-pun- ctatis, fere lxeviusculis, nonnullis impressionibus instructis, mar- ginibus lateralibus anticis quam posticis duplo longioribus, margine postico sat sinuato. Scutellum ruguloso-punctulatum, angulis basalibus fere l&eviusculis, parte apicali transversim ru- guloso-striata. Tegmina venis longitudinalibus presertim clavi utrimque punctulatis, parte apicali tegminum excepta, appen- dice membrane sat lata, ad basin et apicem angustata. 12. Gypona fuscinervis STAL. Testaceo-flavescens, subtus cum pedibus plerumque pal- lidior; margine antico capitis fusco-ferrugineo, imo apicali ut- rimque supra antennas nigro, tegminibus et alis hyalimis, fu- sco-vel nigro-venosis, illis pallidissime testaceo-flavescentibus, his vitrels, tarsis nigris. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 8. 13 Mas segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice latissime et leviter emarginato. Femina ignota. gi Rklöng.-corp. 9 mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 3,5 mill. Gypona fuscinervis STÅL, Stett. E. Z. 25. p. 84 (1864). Patria: Vera Cruz, Brasilia. Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenu- atum, margine antico subsemilunariter rotundato, vertice sub- tiliter irregulariter striato, striis oblique inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis paullo distincta, vix obscuriore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque pun- ctulatis, pilis nonnullis parvis instructis, illa sat convexa ad basin transversim impressa, hoc apicem versus ampliato; ocellis testaceo-roseis, ab apice verticis quam a basi vix duplo lon- gius remotis, ab apice et ab oculis fere xeque longe et inter se quam a basi distincte sed paullo longius distantibus. Pro- notum pane duplo longius quam vertex, transversim distincte strigosum, parte antica subtiliter ruguloso-punctata, fere lxvi- uscula, nonnullis impressionibus instructa, marginibus lateralibus anticis quam posticis duplo longioribus, margine postico sat sinuato. Scutellum ita ut in specie precedente. Tegmina venis longitudinalibus clavi utrimque hic et illic punctulatis, appendice membrane basin et apicem versus angustata, basi infumata. 13. Gypona lugubrina n. sp. Dilute subolivaceo-flavescens; ventre pallidiore purius fla- vescente, dorso abdominis, partibus lateralibus exceptis, sub- ferrugineo, vitta prostethii et mesostethii ad coxas, coxis ad maximam partem, femoribus mediis et posticis superne, tibiis posticis, tarsis !), macula parva annuliformi basali clypei, mar- gine capitis imo apicali utrimque supra antennas, dimidio ba- sali clavi, fascia subapicali venisque tegminum (venis costali, radiali externa et ulnari, illis a basi usque ad partem apicalem tegminum, hac a basi ad venulam primam transversam, excep- tis), fuscis vel nigris, alis vitreis, hyalinis, fusco-venosis, parte apicali infumata. !) In individuis junioribus pedes et partes pectoris minus nigro-maculata sunt. 14 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM. kå Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice latissime subsinuato vel subtruncato. Femina ignota. SA: long. corp: 3 mill., long. corp. c.tegm. 9,5 mill, lat: 3 mill Patria: Bogota. Hec species, precedenti simillima et valde affinis, differt, preter notas supra illatas, vertice distimcetius striato, ocellis inter se atque a basi verticis fere que longe remotis, pronoto proportionaliter breviore, margine postico hujus magis sinuato, scutello longiore, apice magis acuminato. 14. Gypona tristis n. sp. Sordide subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus ali- gjuanto obscurior; dorso abdominis, margine capitis imo apicali utrimque supra antennas, facie pene tota, lateribus pectoris, tarsis presertim posticis, areola basali clavi, fascia sat lata subapiecali, macula subrectangulari limbi costalis medii venisque tegminum, parte basali vene ulnaris excepta, fuscis vel nigris, alis vitreis. hyalinis, fusco-venosis, parte apicali infumata. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice latissime et leviter sinuato. Femina ignota. AA: long. corp. I mill., long; corp. ce. tegm. 10 mill; lat:3:5 milt Patria: Bogota. Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde attenuatum, margine antico subsemicirculariter rotundato, ver- tice distincte striato, striis inter ocellos longitudinalibus, striis lateralibus plus minusve transversis, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis distincta, obscuriore; fronte clypeoque subtiliter denseque punctulatis, illa ad basin longitudinaliter sat profunde impressa, disco ad maximam par- tem nigro-fusca, ad latera subolivaceo-flavescente et trans- versim fusco-lineata, clypeo apicem versus ampliato, nigro, in medio macula flavescente ornato; ocellis fuscescentibus, ab apice verticis quam a bagsi fere duplo longius remotis, ab oculis et ab apice pene eque longe et inter se quam a basi vix lon- gius distantibus. Pronotum plus dimidio longius quam vertex, transversim distincete strigosum, parte antica fere lxviuscula, BIHANG ATILLOK. SV. (VET. SAKAD! HANDL. BAND, DA N:0:.060 I3 margimibus lateralibus anticis quam posticis pene duplo lon- gioribus, margine postico minus sinuato quam in affinibus. Sceutellum ruguloso-punctulatum, angulis basalibus fere levi- usculis, apice acuminatum. 'Tegmina venis clavi utrimque hic et illic puncetulatis, appendice membrane fuscescente, basin et apicem versus angustata. EE. Ocelli inter se et ab oculis fere weque longe remoti. Spec. TH F. Venule transverse due discoidales corii obscuriores quam HEN vena radialis externa, fusce vel nigro-fuscw. Spec. 13 15. Gypona glauea (FABR.). Dilute subferrugineo-flavescens, subtus cum pedibus sor- dide flavescente-albida (ÖS), sordide subsanguineo-albida, late- ribus pronoti subtus flavis (9), segmentis dorsalibus abdominis, lateribus exceptis, subferrugineis (5), fere totis cum margine postico segmentorum ventralium subsanguineis (9), margine antico capitis subferrugineo, in femina obscuriore, fere nigro; clavo a basi usque ad medium, venis tegminum (venis costali et radiali externa, radiali interna et ulnari, illis a basi usque ad partem apicalem tegminum, his a basi ad venulam primam transversam, exceptis), parte apicali tota (3) et fascia sub- apicali horum (9) tarsisque (5) fuscis vel nigris. alis vitreis, parte apicali infumata. Mas segmento ventrali ultimo fere tertia parte longiore quam penultimo, apice rotundato, medio leviter sinuato. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice utrimque sinu subsemicirculari et medio sinu profundissimo instructo, hoc sinu in medio semicircula- riter sinuato, lobis inter sinus laterales et medianum produ- ctis, acuminatis. &: long. corp. 9 mill., long. corp..c. tegm. 10,5 mill., lat. 3,5 mill. SG » fl » 12550 Hed AD — Cercopis glauca FABR., Syst. Rhyng., pag. 91. 16 (1803). ; Gypona glauca Burm., Handb. d. Ent., tom. 2. 1, pag. 114. 1 (1835). — StÅL, Hem. Fabr., tom. 2, pag. 84 (1869). Patria: Cayenna (Mus. Holm.), Brasilia sec. Burm. Caput antice sat rotundatum, apicem versus supra sub- tusque depressum, folioso-attenuatum, vertice obsolete irregu- 1 16 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONE GENERIS HOMOPTERORUM. lariter striato, striis lateralibus et apicalibus fere transversis, striis mediis interocellaribus longitudinalibus, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere tertia parte Jongiore, linea impressa longitudinali media verticis obsoletis- sima, vix perspicua; fronte clypeoque subtilissime punctulatis; ocellis sanguineo-flavescentibus, distincte pone medium verticis positis, inter se, ab oculis et ab apice fere &que longe distan- tibus, interdum inter se quam ad oculos aliquanto magis propinquis, praesertim in maribus. Pronotum duplo longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus par- tibus fere leviusculis, marginibus lateralibus anticis quam po- sticis sat multo, nec tamen duplo longioribus. Tegmina venis clavi utrimque parum distinete punctulatis. 16. Gypona glaucina n. sp. Simillima et valde affinis Gyp. glauccwe FABR. sed pallidior, dorso abdominis subminiato, margine antico capitis subferru- gineo, facie, parte maxima pectoris pedibusque sordide fave- scente-albidis, lateribus pectoris ventreque flavis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice utrimque leviter bisinuato, medio subsemi- circulariter sinuato, hoc sinu in medio sat profunde acutan- gulariter inciso, lobis inter sinus laterales et medianum acu- minatis. 2: long. corp. 12 mill., long. corp. c. tegm. 13,3 mill., lat. 4,5 mill. Patria: Brasilia. 17. Gypona assimilis n. sp. Etiam hec species Gyp. glaucce FABR. simillima vix differt, preter segmentum ventrale ultimum femine, nisi margine an- tico capitis magis, subsemicirculariter rotundato, hoc margine, facie ad basin marginibusque lateralibus anticis pronoti san- guineo-ferrugineis, marginibus lateralibus anticis quam posticis duplo longioribus, ocellis ab apice verticis quam ab oculis ali- quanto longius remotis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore quam penultimo, apice medio usque ad medium elliptice in- -= BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 8. 17 ciso, utrimque late, profundius introrsum, oblique sinuato, sinubus his lateralibus in medio levissime rotundatis, lobis inter sinus laterales et medianum postice acuminatis. 2: long. corp. 12,5 mill., long. corp. c. tegm. 13,3 mill., lat. 4 mill. Patria: Bogota. 18. Gypona affinis n. sp. Testaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; ventre purius favo, vertice, pronoto scutelloque flavescente-subsan- guineis vittis ornatis, margine antico capitis, marginibus late- ralibus anticis pronoti tibiisque anticis sanguimeo-ferrugineis, his extus lineis binis nigris instructis, tarsis obscurioribus. Mas ignotus. å Femina segmento ventrali ultimo plus duplo longiore quam penultimo, apice utrimque sinu semicirculari parvo instructo, in medio latissime sinuato, hoc sinu in medio profundissime et late inciso, lobis inter sinus illos semicirculares et media- num productis, rotundatis. 2: long. corp. 11,5 mill., long. corp. ce. tegm. 13 mill., lat. 4 mill. Patria: Brasilia. 19. Gypona Stålii n. sp. Testaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior, purius flavescens; vertice, pronoto scutelloque flavescente-sanguineis in- terdum obsoletis vittis ornatis, margine antico capitis lineaque tibiarum anticarum fuscis vel nigris. Mas segmento ventrali ultimo fere tertia parte longiore gquam penultimo, apice in medio sat distincte sinuato, ad latera rotundato. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo apice medio usque ad medium elliptice inciso, ut- rimque latissime leviter bisubsinuato, lobis ad sinum medianum positis paullo productis, rotundatis, lobis lateralibus prope con- nexivum magis productis, rotundatis. &: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 3 mill. (or » 120 » 13 DD, DAD Gypona glauca STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 45 (1862). Patria: Rio Janeiro, Sao Leopoldo et Argentina. Hec et precedens species a ceteris speciebus hujus sectio- nis facile differunt vittis pronoti flavescente-sanguineis, inter 2 a 18 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAZ GENERIS HOMOPTERORUM. se vix diverse nisi forma segmenti ventralis ultimi femine; margo anticus verticis hujus speciel magis rotundatus et ob eam rem vertex longior quam in precedente. FF, Vemuile transverse due discoidales corii non obscuriores quam vene cetere. Spec. 220 20. Gypona mexieana n. sp. Nigra, subtus cum pedibus, marginibus lateralibus anticis pronoti et margine antico capitis sordide flavescente-grisea, in- terdum forsitan migrans in olivaceum; tegminibus subaureo- nitidis, limbo costali pallidiore, fusco- vel nigro-venosis, parte apicali horum plus minusve infuscata, alis fuscescente-vitreis, hyalinis, apice infumatis. Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen- ultimo, apice subtruncato. Femina ignota. AA: long. corp. 7,75 mill., long. corp. c. tegm. 8,2 mill., lat.2,5 mill. Patria: Mexico. Caput supra subtusque depressum, apicem versus atte- nuatum, margine antico obtuse subangulatim rotundato, vertice distinete striato, striis mediis interocellaribus longitudinalibus, striis lateralibus et apicalibus fere transversis, inter se apicem versus convergentibus, prope marginem posticum maculis dua- bus parvis punctiformibus sordide flavescentibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis ornato, medio quam ad oculos pene plus dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis sat distincta, sordide flavescente-limbata, fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, pilis non- nullis parvis instructis, illa ad basin transversim valde impressa, hoc apicem versus paullo ampliato, apice sinuato, ocellis gri- seo-flavescentibus, ab apice verticis quam a basi fere dimidio longius remotis, inter se, ab oculis et ab apice fere eque longe distantibus. Pronotum vix duplo longius quam vertex, ma- culis nonnullis pallidioribus hic et illic instructum, transversim strigosum, apicali et lateralibus partibus subtiliter ruguloso- punctatis, nonnullis impressionibus instructis, marginibus late- ralibus anticis quam posticis vix dimidib longioribus. Scu- tellum subtiliter punctatum, angulis basalibus et parte apicali pallidioribus, griseo-flavescentibus, illis fere leviusculis, hac' £4 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 8. 118) transversim punctulato-striata. Tegmium venis clavi utrimque punctulatis, appendice membrane fuscescente, sat lata, apicem versus ampliata. 21. Gypona melanota n. sp. H&ec species precedenti simillima et valde affinis ab ea sine dubio diversa; latior, supra nigra, margine antico capitis et tegminibus pallidioribus, his subhyalinis, nigro-venosis, limbo costali nigro-fusco, subtus cum pedibus marginibusque latera- libus anticis pronoti virescente-olivacea, vertice antice magis rotundato, ob eam rem medio proportionaliter aliquanto bre- viore quam in specie precedente, pronoto paullo subcelivo, alis leviter infuscatis, hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice subtruncato. Femina ignota. ekerlons.: corp. 3 mill., long. corp. ce. tegm. Jd mill; lat. 9,5 mil Patria: New Yersey et Georgia. 22. Gypona splendidula n. sp. Dilute subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus multo pallidior, vertice medio et apice, pronoto fere toto, dorso ab- dominis facieque fere tota miniatis, alis dilute vitreis, hyalinis. Mas ignotus. - Femina segmento ventrali ultimo fere xque longo ac pen- ultimo, apice latissime et sat profunde emarginato. 2: long. corp. 13 mill., long. corp. c. tegm. 14,5 mill., lat. 4 mill. Patria: Bogota. Caput supra subtusque depressum, apicem versus paullo attenuatum, margine antico levissime subangulatim rotundato, vertice subtiliter striato, striis inter se apicem versus conver- - gentibus, vel fere lxviusculo, medio quam ad oculos dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis distincta, aliquanto obscuriore, fronte clypeoque snbtilissime densissi- meque punctulatis, illa sat convexa ad basin valde foveolata, hoc apicem versus vix ampliato, ocellis flavescentibus, ab apice verticis quam a basi fere dimidio longius remotis, inter se, ab oculis et ab apice fere &que longe distantibus, interdum ab 20 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAZE GENERIS HOMOPTERORUM. apice quam ab oculis aliquanto, tamen parum longius positis. Pronotum fere duplo longius quam vertex, transversim subti- liter strigosum, antica et lateralibus partibus fere lzxeviusculis, marginibus lateralibus anticis ac posticis fere eque longis. Scu- tellum quoad structuram ut in specie precedente. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, parte apicali teg- minum excepta, appendice membrane medio sat lata, basin et apicem versus angustata. 23. Gypona pinguis STÅL. Sordide subolivaceo-flavescens, subtus fere pallidior, mar- gine antico capitis, angulis basalibus discoque scutelli et mar- gimne scutellari tegminum plus minusve obsolete rufescente- testaceis, macula parva basali media scutelli, vittis prostethii et mesostethil ad coxas, coxis anticis et posticis ultra medium, femoribus fere totis intus tibiisque posticis fere totis intus ni- gris, femoribus preterea, tibiis apice tarsisque infuscatis, alis vitreis, hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice utrimque latissime et levissime sinuato, medio sat profunde, nec tamen usque ad medium, elliptice sinuato, hoc sinu in medio obtusissime et latissime emarginato. Ö:dlöng. corp. 10 mill, long. corp. ec. tegm. dO050emISEaT 4,2 mill. Gypona pingwis STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 46 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim leviter attenuatum, margine antico admodum rotundatum, ver- tice parce et subtiliter striato, striis mediis interocellaribus fere longitudinalibus, striis lateralibus plus minusve oblique transversis, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis vix perspicua, fronte clypeoque fere lxeviusculis, pilis parvis nonnullis paucis instructis illa ad basin leviter impressa, lateribus faciei sat dense pilosis, ocellis flavescentibus, ab apice verticis quam a basi vix duplo longius positis, inter se et ab oculis fere xque longe distantibus. Pronotum vix duplo lon- gius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtilissime rugulosis, marginibus lateralibus anticis BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND de N:O 8: 21 quam posticis fere dimidio longioribus, margine postico ad- modum sinuato. Scutellum, quoad structuram ut in prece- dente, apice sat acuminatum. Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, appendice membrane longiore quam in congene- ribus, apicem tegminis versus sensim angustata. Hzec species de Gypona brevipenni, a me nunc descripta, presertim forma corporis lati et brevis multo admonet, situ ocellorum et colore pectoris pedumque facile distinguenda. 24. Gypona nigro-terminata STÅL. Dilute subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus palli- dior; pronoto vittis sex subaurantiacis et macula parva nigra utrimque aliquanto ante medium ornato, vertice scutelloque etiam plus minusve distincte subaurantiaco-vittatis, margine antico capitis nigro, dorso abdominis subminiato, tegminibus commissuram versus lutescente-micantibus, margine apicali te- nuiter infuscato, alis fuscescente-subvitreis, subhyalinis. Mas segmento ventrali ultimo 2xque longo ac penultimo, apice bisinuato, lobis inter sinus rotundatis. Femina ignota. SLKORTICORP. 0,51, Mill;rlong.keorp, C-tegmi-2;s on lar 203 vä Gypona mnigro-terminata STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 45 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde attenuatum, fere folioso-attenuatum, margine antico obtusissime subangulatim rotundato, vertice subtiliter striato, striis inter se apicem versus convergentibus, parte apicali fere lxeviuscula, medio quam ad oculos vix duplo longiore, linea longitudinali media verticis vix perspicua; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, illa ad basin paullo impressa, hoc 2equilato apicem versus non ampliato; ocellis pallidissime fla- vescentibus, paullo pone medium verticis positis, inter se, ab oculis et ab apice fere 2&Xque longe distantibus. Pronotum aliquanto longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere lxeviusculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Scutellum utin con- generibus. Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, appen- dice membrane aliquanto infuscata. 22 —. SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM. 25. Gypona varians n. sp. Dilute subminiato-olivacea; facie, pectore, pedibusque sor- dide, ventre lateribusque abdominis dorsi pallide virescente- flavescentibus; segmentis dorsalibus abdominis, lateribus ex- ceptis, subpuniceis, pronoto vittis octo subolivaceo-miniatis or- nato, vertice scutelloque plus minusve distincte subolivaceo- miniato-vittatis; limbo costali apiceque tegminum subdecolo- ribus, pallidissime infuscatis; alis testaceo-vitreis vel vitreis, subhyalinis; margine antico verticis inter antennas nigro. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere &eque longo ac pen- ultimo, apice oblique introrsum profundius biemarginato, lobo medio leviter producto, postice latissime sinuato. 2: long. corp. 10,5 mill., long. corp. ce. tegm. 12 mill., lat. 4 mill. Patria: Bogota. Quoad colorem h&ec species multo variat, color subminiatus in pure olivaceum colorem sepe migrat. Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim attenuatum, margine antico rotundato, vertice plus minusve irregulariter subtiliter ruguloso, rugis lateralibus et apicalibus fere transversis, rugis mediis longitudinalibus inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, prope marginem posticum maculis parvis duabus ob- scurioribus inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis; ocellis roseo-ferrugineis, paullo pone fere ad medium verticis positis, ab oculis quam a basi distinete longius distantibus, inter se et ab oculis 2xque longe remotis. Pronotum fere plus dimidio longius quam -vertex transversim strigosum, antica et latera- libus partibus subtilissime punctulatis, impressionibus nonnullis parvis instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Scutellum ut in congeneribus. 'Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, apice tegminum excepto, appendice membrane basi fusco-maculata, apicem ver- sus sat dilatata. 26. Gypona setinervis n. sp. Subolivaceo-flavescens, subaurulenta, subtus cum pedibus multo pallidior, pronoto vittis octo subminiato-aurantiacis or- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8. 23 nato, vertice scutelloque etiam plus minusve distincte submi- niato-aurantiaco-vittatis, margine antico capitis medio et imo apicali supra antennas nigris, alis obscure subvitreis, hyalinis. Mas ignotus. ; Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice latissime et sat profunde sinuato, hoc sinu in medio lobo leviter producto et postice sinuato instructo. Q: long. corp. 8,5—9 mill., long. corp. c. tegm. 10—10,5 mill., lats Srmill. Patria: Bogota. Caput supra subtusque leviter depressum, apicem versus sensim attenuatum, margine antico rotundato, vertice subtiliter irregulariter striato, striis inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos vix dimidio longiore, linea longitudinali media verticis obsoleta; fronte clypeoque subtilissime densissi- meque punctulatis, illa sat convexa, ad basin paullo impressa, hoc apicem versus non ampliato; ocellis pallide flavescentibus, vix pone medium verticis positis, ab oculis quam ab apice fere longius distantibus. Pronotum dimidio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter ruguloso-punctulatis et nonnullis impressionibus instructis, mar- ginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Scutellum ut in congeneribus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis et pilis parvis sat dense instructis, appen- dice membrane ad basin infuscato-maculata. 27. Gypona bimaculata n. sp. Subolivaceo-flavescens, subaurulenta, subtus cum pedibus pallidior, pronoto vittis octo subaurantiacis et macula parva nigra utrimque paullo ante medium ornato, vertice scutelloque etiam plus minusve subaurantiaco-vittatis, alis vitreis, hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo fere &que longo ac pen- ultimo, apice subtruncato. Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore gquam penultimo, apice latissime, leviter subsinuato, hoc sinu in medio lobo minuto, postice sinuato instructo. AA: long, corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill. Q: » 3,5 » » 9d,5 » » 3 » 24 — SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM. Patria: Mexico. He&ec species quoad structuram et formam precedenti si- millima et valde affinis. 28. Gypona concolor n. sp. Tota subolivaceo-flavescens, subaurulenta, subtus cum pe- dibus aliquanto pallidior, alis sublacteis, fere opacis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo distincte, fere dimidio longiore qguam penultimo, apice fere usque ad medium latis- sime sinuato, hoc sinu quinque sinubus minutis instructo. Q: long. corp. I mill. long. corp. ec. tegm. 10 mil: latktamal: Patria: Bogota. He quatuor simillime et valde affines species inter se fa- cile differunt: Gyp. nigro-terminata enim vittis sex subauran- tiacis, Gyp. bimaculata et setinervis illis octo ornate, Gyp. con- color vittis subaurantiacis destituta. Gyp. bimaculata a Gyp. settnervi maculis parvis nigris pronoti facillime distinguenda, que tamen nota ad Gyp. nigro-terminatam quoque attinet. A ceteris Gyp. nigro-terminata et setinervis margine antice capitis nigro differunt, qui margo, ut supra vidimus, in his speciebus suo- quogque modo nigro-marginatus. Gyp. concolor a Gyp. setinervi preter notas supra illatas areolis apicalibus tegminum propor- tionaliter longioribus et angustioribus clypeoque apicem versus sat multo dilatato. Przaeterea segmentum ventrale ultimum notas prestantissimas, ut omnino in Gyponis, prebet. 29. Gypona abdominalis n. sp.!) Pallide subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus palli- dior et dilutior; pronoto vittis octo valde obsoletis, subauran- tiacis maculaque minuta utrimque subapicali fusca ornato, scu- tello angulis basalibus parteque apicali aurantiacis, segmentis dorsalibus abdominis medio maculis fuscis, postice apicem ver- sus magnitudine decrescentibus ornatis, segmentis tribus ul- timis sanguineo-aurantiaco-limbatis; alis sublacteo-vitreis, sub- hyalinis. : Mas ignotus. 1) Hec species ad sectionem DD. propinqua ocellis vix pone medium ver- ticis positis. Non dubito speciem ad hanc sectionem referre ob univer- sam similitudinem specierum ad hanc sectionem pertinentium. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND De N:0 86 = 20 Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice utrimque levissime subsinuato, in medio sat profunde emarginato-sinuato. 2: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 9I mill., lat. 3 mill. Patria: Bogota. Caput apice supra subtusque distincte sed paullo depres- sum, margine antico obtuso modice rotundato, vertice prope oculos et apicem subtiliter transversim striato, inter ocellos leviusculo, medio quam ad oculos vix dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis distincta, obscuriore; -fronte clypeoque subtilissime vel vix punctulatis, illa multo gibboso-convexa; ocellis fuscis, vix pone, pene ad medium ver- ticis positis, ab oculis quam a basi fere dimidio longius dis- tantibus, inter se et ab oculis xque longe remotis. Pronotum vix dimidio longius quam vertex, irregulariter transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, mar- gime postico sat sinuato, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. ”Tegmina venis longitudinalibus utrimque obsolete punctulatis, apice tegminum excepto. 30. Gypona unicolor STAL. Palidissime subolivaceo-flavescens, dorso abdominis paullo obscurior, alis sublacteis, hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo 2que longo ac penultimo, apice truncato. Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo, apice subtruncato vel latissime subsinuato. INOons Corp. d mill, long. corp. c. tegm. 9,5 mill, lat. ö mi. Q: » ÖL » I ER DNR Gypona unicolor STÅL, Stett. EB. Z. 25, p. 84 (1864). Patria: Mexico. Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenu- atum, margine antico subsemicirculariter rotundato, vertice subtiliter striato, striis plus minusve longitudinalibus, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere duplo longiore, linea longitudinali media verticis sat distincta; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, illa ad basin transversim impressa, hoc apicem versus aliquanto 26 = SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM. dilatato; ocellis roseis, paullo pone medium verticis positis, inter se, ab oculis et ab apice fere 2xque longe distantibus. Pronotum in maribus aliquanto, in feminis fere dimidio lon- gius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtilissime punctulatis, fere lzxviusculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus, margine postico leviter subsinuato. Scutellum subtiliter ruguloso-pun- ctatum. Tegmina venis longitudinalibus utrimque vix punctu- latis, appendice membrane sat angustata. EEE. Ocelli inter se quam ab oculis longius remoti. Spec. 31 EE | 31. Gypona Germari STÅL. Pallidissime flavescente-virescens; vittis sex verticis, octo pronoti, quattuor scutelli venisque tegminum purius flavescen- tibus, subaurantiacis; alis albidis, hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen- ultimo, apice subtruncato. Femina ignota. A: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 2,5 mill. Gypona Germari STÅL, Stett. E. Z. 25, p. 84 (1864). Patria: Vera Cruz. Caput supra subtusque depressum, apicem versus distin- ctissime attenuatum, margine antico subsemicirculariter rotun- dato, vertice subtilissime striato, fere leviusculo, medio guam ad oculos duplo longiore, linea impressa longitudinali media verticis obsoleta, vix perspicua; fronte elypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, illa ad basin transversim impressa, hoc lateribus aliquanto dilatato; ocellis roseo-ferrugineis, paullo pone medium verticis positis, ab oculis quam a basi paullo longius distantibus, inter se quam ab oculis tertia parte lon- gius remotis. Pronotum fere tertia parte longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere lxevi- usculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus, margine postico sat sinuato. Scutellum ut in con- generibus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque non pun- ctulatis, appendice membrane subalbida, sat longa et angu- stissima. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9: N:0O 8. 27 32. Gypona chalcoptera BurwM. Subolivaceo-fulva, aurulenta, subtus cum pedibus pallidior; pronoto sex vittis valde obsoletis, subaurantiacis ornato, Ver- tice scutelloque etiam subaurantiaco-vittatis, alis vitreis, hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo, apice oblique introrsum profundius biemarginato, lobo medio sat lato, postice rotundato-truncato. frilona. Corp. tt mill; long; corp.. ce; tegm. 12 mill, lats 3 mul Gypona chalcoptera BURM., Gen.ins., tom. 1. Gypona, 7 (1838). Patria: Rio Janeiro. Caput supra subtusque depressum, apicem versus sat multo attenuatum, margine antico subangulatim rotundato, vertice ir- reoulariter subtiliter striato, striis longitudinalibus et inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos duplo longiore, linea impressa longitudinali media verticis paullo ob- scuriore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctu- latis, illa ad basin leviter impressa; ocellis roseo-flavescentibus, ab apice verticis quam a basi fere duplo longius positis, inter se quam ab oculis dimidio longius remotis, inter se et ab apice fere &eque longe distantibus. Pronotum paullo longius gquam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, impressionibus nonnullis instructis, marginibus la- teralibus anticis quam posticis distincte, fere tertia parte lon- gioribus, margine postico sat sinuato. Scutellum fere totum subtiliter ruguloso-punetatum. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, apice tegminum excepto, appendice mem- bran&e sat angustata. 33. Gypona liturata STÅL. Supra subolivaceo-ferruginea; segmentis dorsalibus abdo- minis obscure sanguineis, facie, pectore pedibusque sordide flavescente-albidis, ventre flavescente, margine antico verticis, punctis liturisque subapicalibus pronoti, margine postico hujus venulisque binis discoidalibus tegminum nigris vel nigro- fuscis, alis infuscatis, subhyalinis, nigro-venosis. Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen- ultimo, apice latissime et leviter subsinuato. 28 . SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAZ GENERIS HOMOPTERORUM. Femina ignota. >: lohg. corp. 10 mill., long. corp. c. tegm. 11,5 mill., lat. 3,5 mill. Gypona liturata STÅL, Rio Jan. Hem., t. 2, p. 45 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput supra subtusque depressum, distinetissime, pene folioso-attenuatum, margine antico subsemicirculariter rotun- dato, vertice irregulariter ruguloso, rugis inter se apicem ver- sus convergentibus, medio quam ad oculos dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis obsoleta, ante oculos maculis duabus lineiformibus parvis nigris ornato; fronte cly- peoque subtilissime densissimeque punctulatis, fere leviusculis; ocellis flavescentibus, distinete pone medium verticis positis, ab apice quam a basi vix dimidio longius distantibus, ab oculis quam a basi et inter se quam ab oculis fere dimidio longius remotis. Pronotum antrorsum proclivum, vix duplo longius quam vertex, transversim irregulariter strigosum, antica et lateralibus partibus irregulariter subtiliter rugulosis, margine postico sat sinuato, marginibus lateralibus anticis quam posticis multo lon- gioribus. Scutellum fere totum ruguloso-punctulatum. Teg- mina venis longitudinalibus utrimque distinete punctulatis, apice tegminum excepto, appendice membrane sat lata. 34. Gypona spinifera n. sp. Dilute subolivaceo-ferruginea, subtus cum pedibus palli- dior; segmentis dorsalibus abdominis sordide olivaceis, seg- mentis ventralibus hujus subsanguineo-limbatis, limbo basali faciei, disco clypei margineque interno clavi nigris, tegminibus subaureo-nitidissimis, alis subvitreis, hyalinis fusco venosis. Mas ionotus. Femina segmento ventrali ultimo paullo plus dimidio lon- giore quam penultimo, apice oblique introrsum, sat profunde bisinuato, lobo medio sat lato, leviter emarginato. 2: long. corp. 13 mill., long. corp. c. tegm. 14,5 mill., lat. 3,5 mill. Patria: Amazon. Caput supra subtusque distinctissime depressum, apicem versus valde, fere folioso-attenuatum, vertice, a basi apicem versus proclivo, irregulariter subundulatim dense ruguloso, medio quam ad oculos vix duplo longiore, linea impressa lon- LANT BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8. 29 gitudinali media verticis obsoleta, non obscuriore; fronte cly- peoque subtilissime punctulatis, fere lxeviusculis, illa ad latera fusco-lineata; ocellis olivaceo-fuscescentibus, ab apice verticis quam a basi fere duplo longius positis, ab oculis quam a basi dimidio longius distantibus, inter se quam ab oculis fere tertia parte longius remotis. Pronotum duplo longius quam vertex, a basi apicem versus convexo-declivum, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus irregulariter, subtiliter rugulosis vel ruguloso-punctulatis, marginibus lateralibus anticis quam posticis vix duplo longioribus. Scutellum totum punctato-ru- gulosum, longius quam latius, apice sat acuminatum. 'Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, apice tegminum excepto, appendice membrane extensa a sutura clavi usque ad marginem costalem, includente quattuor areolas apicales, basi fusco-maculata, margine interno clavi a vena axillari ad sutu- ram clavi spinis nonnullis parvis armato. 35. Gypona fusiformis n. sp. Dilute subolivaceo-ferruginea, subtus cum pedibus sordide subferrugineo-flavescens; segmentis dorsalibus abdominis sub- olivaceis, vittis fuscis binis ornatis, margine antico verticis areolaque apicali media tegminum fuscis vel nigro-fuscis, teg- minibus et alis fusco-venosis, illis subaurulentis, his subvitreis, hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo ad latera fere duplo lon- giore quam penultimo, apice latissime usque ad medium si- nuato, medio paullo emarginato. Q: long. 'corp. 15,5—16 mill., long. corp. c. tegm. 17 mill., lat. 5 mill. Patria: Cayenna, Amazon. Caput supra subtusque distinctissime depressum, apicem versus folioso-attenuatum, margine antico subangulatim rotun- dato, vertice foveolato. irregulariter striato, striis plus minusve longitudinalibus, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos plus duplo longiore, linea impressa longitudi- nali media verticis vix perspicua; fronte clypeoque fere leviu- sculis, hoc remote piloso, apicem versus ampliato; ocellis fu- scescentibus, ab apice verticis quam a basi fere plus duplo longius positis, ab oculis quam a basi dimidio longius distan- 30 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM. tibus, inter se quam ab oculis fere tertia parte longius remotis. Pronotum, dimidio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtilissime punctulatis, a basi apicem versus leviter proclivum, margine postico sat sinuato, marginibus lateralibus anticis quam posticis duplo longioribus. Scutellum fere totum subtiliter punctulatum, apice transversim rugulosum, acuminatum et productum. 'Fegmina venis longi- tudinalibus clavi utrimque punctulatis, appendice membrane infuscata, sat longe extensa, in medio dilatata. 36. Gypona dorsalis n. sp. Sordide flavescente-subolivacea, subtus cum pedibus ali- quanto pallidior; macula parva punctiformi utrimque paullo ante medium pronoti maculaque magna dorsali triangulari abdomi- nis, apice retrorsum verso, nigris, tegminibus, clavo venisque exceptis, subvitreis, alis basi et venis fuscescentibus, preterea decoloribus, subhyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo, apice latissime sinuato. O:long. corp. llfomill., long: corpse: tegm.sil;stmonlömlad 4 mill. Patria: Mexico. Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim attenuatum, margine antico sat rotundato, vertice distincte striato, striis mediis interocellaribus longitudinalibus, fere pa- rallelis, striis ceteris oblique subtransversis, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere duplo lon- giore, linea impressa longitudinali media verticis” distincta paullo obscuriore, prope marginem posticum impressionibus duabus parvis ornato; fronte clypeoque subtilissime densissi- meque punctulatis, illa ad basin transversim leviter impressa, hoc apicem versus ampliato; ocellis flavescentibus, distincte pone medium verticis positis, ab oculis quam a basi fere di- midio longius distantibus, inter se quam ab oculis dimidio longius remotis. Pronotum plus dimidio, paxne duplo longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus par- tibus subtilissime rugulosis et impressionibus nonnullis parvis instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis fere plus dimidio longioribus. BScutellum fere totum punctulato-rugulo- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 8e dl sum, apice sat acuminatum. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, apice tegminum excepto, appendice mem- bran&e immaculata. Quoad formam et staturam corporis admonet hec species de Gyp. pingui Stål. 37. Gypona mirabilis n. sp. Subferrugineo-olivacea, plus minusve in testaceum migrans; pronoto, parte apicali excepta, et fere totis tibiis testaceo-fer- rugineis, tegminibus subolivaceo-griseis, ad marginem exteri- orem aliquanto ante medium maculis binis flavescentibus, al- tera exteriore, sat magna, subrotundata, altera interiore, multo minore, lineiformi, arcuata, et pone has maculas maculis singulis magnis, fuscis, triangularibus, includentibus maculam minorem flavescentem, ornatis, apice fusco-maculatis, alis vitreo-hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice subtriangulariter producto, rotundato. Femina ignota. stlonc corp. 12 mill, long. corp. ce. tegm. 19 mill., lat. « mil. Patria: Cayenna. Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenu- atum, margine antico rotundato, vertice punctulato-rugoso, me- dio quam ad oculos vix dimidio longiore, linea impressa lon- gitudinali media verticis destituto; fronte clypeoque subtilis- sime densissimeque punctulatis, illa ad basin profundissime fo- veolata, hoc apicem versus leviter angustato; ocellis flavescen- tibus, ab apice verticis auam a basi fere dimidio longius po- sitis, ab oculis quam a basi vix longius distantibus, inter se quam ab oculis dimidio longius remotis. Pronotum pene plus duplo longius quam vertex, transversim punctato-rugulosum vel strigosum, parte apicali punctata vel subtiliter punctato- rugulosa, marginibus lateralibus latera versus angulatim pro- ductis, marginibus lateralibus anticis et posticis eque longis, marginibus pronoti antico et postico parallelis. Scutellum ru- gulosum. Tegmina a basi ultra medium sat dense punctata, appendice membrane multo angustata. DD. Ocelli ad vel ante medium verticis positi. Spec. 38—73. G. Ocelli inter se et ab oculis fere eque longe remoti. Spec. 356—41. H. Segmenta dorsalia abdominis haud nigra. Spec. 38—43. 32 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM. 38. Gypona pulchra n. sp. Olivaceo-miniata; facie, pectore pedibusque pallidioribus, margine antico verticis, lateribus pronoti margineque costali tegminum pallide subolivaceo-flavescentibus, ventre pallide vi- rescente-flavescente, segmentis dorsalibus abdominis miniato- roseis, apice tegminum plus minusve decolore, infuscato, alis roseo-fuscescentibus, opacis. | Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen- ultimo, apice latissime sat profunde sinuato, hoc sinu in medio leviter emarginato. P:long; corp. S mill; long: corp. cec. tegm. 9 mil: Marr sm Patria: Bogota. Caput supra subplanatum, subtus apice distincte trans- versim impressum, subfolioso-attenuatum, margine antico sub- semicirculariter rotundato, vertice subtilissime striato, striis lateralibus et apicalibus fere transversis, striis mediis inter- ocellaribus longitudinalibus, inter se apicem versus convergen- tibus, medio quam ad oculos fere duplo longiore, linea longi- tudinali media distineta obecuriore; fronte clypeogue subtilis- sime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus aliquanto ampliato; ocellis subferrugineo-flavescentibus, ad medium ver- ticis positis, ab oculis et a basi eque longe distantibus, inter se et ab oculis fere &que longe remotis. Pronotum vix di- midio, fere tertia parte longius quam vertex, transversim stri- atum, antica et lateralibus partibus subtilissime punctulato- rugulosis, marginibus lateralibus anticis quam posticis distincte longioribus. Scutellum apice acuminatum. Tegmina sat mem- branacea, venis longitudinalibus clavi utrimque obsolete pun- ctulatis, appendice membrane basi fusco-maculata. 39. Gypona angulata n. sp. Pallide virescente-albida, subtus cum pedibus pallide fa- vescente-virescens; tegminibus virescente-venosis, alis lacteis, subopacis. Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen- ultimo, apice subtruncato. Femina ignota. SA: long. corp. 6,5 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2 mill. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8. 233 Patria: Texas. Caput superne visum subtriangulare, apice angulatim ro- tundatum, supra distincte, subtus leviter impressum, vertice subtilissime sed distincte striato, striis lateralibus fere trans- versis, mediis interocellaribus longitudinalibus, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos duplo longiore, linea impressa longitudinali media verticis distincta et obscu- riore; fronte clypeoque gibboso-convexis, subtilissime densissi- meque punctulatis, hoc apicem versus sensim angustato; ocellis pallide vel sanguimeo-fuscescentibus, fere ad medium verticis positis, a basi, ab oculis et inter se fere xque longe distan- tibus. Pronotum vix dimidio, fere tertia parte longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter punctulato-rugulosis, fere lzeviusculis, margine postico modice sinuato, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Scutellum apice admodum acuminatum. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, parte apicali tegminum excepta, appendice membrane angustata, im- maculata. 40. Gypona vitticollis n. sp. Dilute virescente-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; pronoto vittis sex subaurantiacis ornato, vertice scutelloque plus minusve distincte subaurantiaco-vittatis, margine antico verticis basique faciei subferrugineis, alis vitreis, subhyalinis. Mas ignotus. ; Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo, apice latissime, sat profunde sinuato. 0: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill. Patria: Columbia. Caput margine antico subsemicirculariter rotundatum, de- planatum, supra apice vix depressum, subtus basi faciei di- stinctissime impressum, vertice fere leviusculo, subtilissime irregulariter striato, vittis quattuor obsoletissimis subaurantiacis ornato, medio gquam ad oculos fere dimidio longiore, linea im- pressa longitudinali media verticis obsoletissima, vix perspicua; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc pro- portionaliter brevissimo; ocellis subsanguineis, ad medium ver- ticis positis, a basi, ab oculis et inter se xque longe remotis. Pronotum, vix dimidio longius quam vertex, transversim stria- 2 Id 34 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM. tum, antica et lateralibus partibus fere lxeviusculis, margine postico sat sinuato, marginibus lateralibus anticis flavescente- limbatis, aliquanto longioribus quam posticis. Scutellum vittis obsoletissimis subaurantiacis. Tegmina venis longitudinalibus impunctatis. 41. Gypona tenella n. sp. Dilute substraminea; ventre virescente-flavescente, alis sub- vitreis, hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice subrotundato-truncato. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice latissime sinuato. or: long. corp. d,2 mill; long. corp. c.tegm. « mill: latt omar Q: » UED » NN ERT Patria: Georgia. Hec species quoad formam et structuram Gyp. bigemmi SP. valde affinis, ab ea tamen diversa vertice longiore pro pro- noto et quod Gyp. tenella maculå parvå basali clavi nigrå careat. 42. Gypona bigemmis n. sp. Dilute subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus palli- dior; macula parva basali clavi nigra, ocellis sangumeis, alis pallide fuscescentibus, subhyalinis. Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice truncato. Femina ignota. &: long. corp. 5,5 mill, long. corp. ec. tegm. 4,33, mulsolat 2453Smmon Gypona aurulenta BURM., Gen. ins., tom. 1. Gypona 6 (1835). » » STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 45 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput supra subtusque paullo impressum, apice obtusum, margine antico paullo rotundato, vertice subtiliter irregulariter striato, striis lateralibus et apicalibus fere transversis, striis mediis interocellaribus longitudinalibus, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos paullo longiore, linea impressa longitudinali media verticis paullo obscuriore, obso- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 3. N:O 8. 30 leta, prope margimem posticum impressionibus duabus parvis, inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc ad me- dium coarctato, apicem versus dilatato; ocellis fere ante me- dium verticis positis, ab oculis quam a basi aliquanto longius distantibus, inter se et ab oculis &que longe remotis. Prono- tum duplo longius quam vertex, quoad structuram ut in con- generibus, marginibus lateralibus anticis quam posticis vix lon- gioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctu- latis, apice tegminum excepto. 43. Gypona paupercula n. sp. Dilute subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; pronoto vittis sex subaurantiacis interdum sat obsoletis ornato, vertice scutelloque plus minusve distincte subaurantiaco-vittatis, alis sublacteis, subhyalinis. Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen- ultimo, apice subtruncato-rotundato. Femina ignota. stRlons. Corp. 2,5 mill:; long. corp: e.tegm. « mill, lat; 2 mill Patria: Argentinia. Caput supra subtusque depressum, margine antico paullo rotundato, vertice medio et ad oculos fere &eque longo; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus vix dilatato; ocellis ad medium verticis positis, ab ocu- lis quam a basi distincte, fere dimidio longius distantibus, inter se et ab oculis &que longe remotis; preterea structura pre- cedenti simillima. HH. Segmenta dorsalia abdominis ad maximam partem nigra. Spec. 44—47. 44. Gypona nigro-nervosa STÅL. Subferrugineo-flavescens, subtus cum pedibus sordide pal- lidior; vertice, maculis ocellos circumceimgentibus duabusque parvis basalibus exceptis, disco maximo regioneque pone ocu- los pronoti, macula basali magna quadrata scutelli, segmentis dorsalibus abdominis, lateribus exceptis, venisque tegminum, venis costali et subcostali exceptis, nigris; alis infumatis, sub- opacis. 36 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore gquam penultimo, apice sudtruncato, valvulis genitalibus brevissimis, apicem versus vix vel paullo angustatis, apice subtruncatis. Femina ignota. &A: long. corp. 6,33 mill., long. corp. c. tegm. 7,5 mill., lat. 2 mill. Gypona nigro-nervosa STÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854. p. 293. » » » Rio Jan. Hem., t.2, p.47 (1862). Patria: Minas Geraes, Rio Janeiro. Caput supra subtusque apice impressum, paullo attenua- tum, margine antico leviter rotundato, vertice subtiliter striato, striis lateralibus et apicalibus oblique subtransversis, striis me- diis interocellaribus longitudinalibus, inter se apicem versus con- vergentibus, medio quam ad oculos vix longiore, linea impressa longitudinali media verticis obsoletissima, vix perspicua; fronte clypeoque fere leviusculis, hoc apicem versus ampliato; occllis fuscescentibus, ad medium verticis positis, ab oculis quam a basi fere longius distantibus, inter se et ab oculis 2eque longe remotis. Pronotum vix duplo longius quam vertex, transver- sim striatum, antica et lateralibus partibus fere lzviusculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis distinete longiori- bus. Tegmina venis longitudinalibus sat crassis, tantum his clavi utrimque, obsoletissime punctulatis, appendice membran infumata, in medio dilatata. 45. Gypona bogotana n. sp. Simillima et valde affinis Gyp. nigro-nervose Stål sed major. Preterea ab hac vix diversa nisi venis tegminum mi- nus crassis et segmentis genitalibus maris. Mas segmento ventrali ultimo distincte longiore quam pen- ultimo, apice rotundato, subtruncato, valvulis genitalibus xque longis ac lobis hypopygialibus, apicem versus celeriter angu- statis, reflexis. Femina ignota. &: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8,5 mill., lat. 2,7 5 mill. Hz2ec species multo variat pronoto fere subferrugineo-fla- vescente, nigro-maculato vel fere toto nigro. Patria: Bogota. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 38:e d1 46. Gypona gibbiceps n. sp. Dilute subaurulento-flavescens, subtus cum pedibus palli- dior; ventre pure flavescente, vertice scutelloque ad maximam partem dilute flavescentibus, macula minuta utrimque paullo ante medium pronoti, segmentis dorsalibus abdominis, lateribus exceptis, venisque tegminum presertim venulis transversis dis- coidalibus, venis costali et subcostali exceptis, fuscis vel nigris; alis obscure fuscescentibus, subopacis. Mas segmento ventrali ultimo fere eque longo ac penul- timo, apice rotundato-subtruncato, valvulis genitalibus &eque longis ac lobis hypopygialibus, apicem versus sensim angu- statis. Femina ignota. AA: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8,33 mill., lat. 2,75 mill. Patria: Bogota. Caput prope apicem supra distincte transversim impres- sum, subtus impressione minutissima instructum, margine an- tico leviter rotundato, vertice distincte striato, stris lateralibus et apicalibus fere transversis, striis mediis interocellaribus lon- gitudinalibus, subparallelis, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis vix per- spicua; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, fere lxviusculis, illa gibboso-convexa, hoc apicem versus sub- angustato; ocellis fuscescentibus ad medium verticis positis, ab oculis quam a basi fere longius distantibus, inter se et ab oculis vix xeque longe remotis, forsitan aliquando inter se quam ad oculos pene magis propinquis. Pronotum fere dimidio longius quam vertex, preterea quoad structuram et formam ut in Gyp. nigro-nervosa STÅL. Tegmina venis clavi utrimque oh- solete punctulatis. 47. Gypona minuta n. sp. Sordide et dilute subferrugineo-flavescens, subtus cum pc- dibus pallide virescente-flavescens; macula minuta utrimque paullo ante medium pronoti, angulis basalibus scutelli, dorso abdominis, lateribus exceptis, venisque tegminum, venis costali et subcostali exceptis, fuscis vel nigris; alis obscure infumatis, opacis. Mas ignotus. 38 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM. Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo, apice bisinuato, lobo medio aliquanto producto, po- stice subsinuato. Q: long. corp. 5,75 mill., long. corp.c.tegm. 6,75 mill., lat. 2,5 mill. Patria: Bogota. ' Caput apice supra subtusque paullo impressum, obtusum, margine antico levissime rotundato, vertice transversim subti- liter striato, medio quam ad oculos non longiore, linea im- pressa longitudinali media verticis distincta, obscuriore, prope marginem posticum impressionibus duabus parvis obsoletis- simis ornato; fronte clypeoque subtilissime densissimeque pun- ctulatis; ocellis fuscescentibus, ad vel paullo ante medium ver- ticis positis, ab oculis quam a basi fere longius distantibus, inter se et ab oculis zeque longe remotis. Pronotum, duplo et dimidio longius quam vertex, irregulariter transversim striatum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus late- ralibus anticis pallidioribus, paullo longioribus quam posticis. 'Tegmina venis clavi utrimque punctulatis. GG. Ocelli inter se quam ab oculis distinete, nec tamen duplo longius remoti. Spec. 48—090. 48. Gypona flavicosta STÅL. Dilute subolivaceo-Havescens, subtus cum pedibus aliquanto pallidior; apice verticis, lateribus pronoti margineque costali tegminum purius flavescentibus; alis sublacteis, opacis. Mas segmento ventrali ultimo dimidio longiore quam pen- ultimo, apice rotundato. "Femina ignota. : long. corp. 1,5 mill., long. corp. ce. tegnm. 9 mill, lat sSmmn: Gypona flavicosta STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 46 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput apice supra subtusque depressum, margine antico admodum rotundato, vertice irregulariter subtiliter striato, striis inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa longitudinali media ver- ticis distincta, aliquanto obscuriore; fronte clypeoque subtilis- sime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus ampliato; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.. BAND 5. N:0 8 39 ocellis flavescentibus, ad medium verticis positis, a basi et ab oculis fere 2&que longe distantibus, inter se fere tertia parte longius remotis. Pronotum vix duplo, fere dimidio longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctu- latis, apice tegminum excepto, appendice membrane angustis- sima sed longa. 49. Gypona meditabunda n. sp. Virescente-flavescens, subtus cum pedibus, lateribus pro- noti margineque costali tegminum multo pallidior; segmentis dorsalibus abdominis subaurantiacis, venis tegminum virescen- tibus; alis subferrugineo-albidis, opacis. Mas segmento ventrali ultimo non longiore quam pen- ultimo, apice subrotundato-truncato. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice latissime sinuato. S: long, corp. 6 mill., long. corp. ce. tegm. 7,5 mill., lat. 2,5 mill. Or: » ÖL » ur DURD » Patria: Texas. Valde affinis precedenti, sed minor, vertice vix striato, fere lzeviusculo, medio quam ad oculos fere duplo longiore, tertia parte breviore quam pronoto; ocellis roseis, ad medium verticis positis, ab oculis quam a basi aliquanto longius distan- tibus, inter se quam ab oculis fere tertia parte longius remotis. Pronotum margine postico sat sinuato, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus, quoad structuram ut in congeneribus. NScutellum fere totum subtiliter punctu- lato-rugulosum. Tegmina venis longitudinalibus femin2e non, maris paullo utrimque punctulatis, appendice membrane pal- lide subferruginea, sat lata. 50. Gypona limbata n. sp. Subolivaceo-lutea, subtus cum pedibus pallide virescente- flavescens; segmentis dorsalibus abdominis sanguineo-auran- tiacis, lateribus purius aurantiacis, tegminibus nitidis, subhya- linis, campo costali a basi usque ad areolam apicalem luteo, macula minuta utrimque subapicali pronoti, macula basali clavi 40 —. SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM. apiceque tegminum fuscis; alis pallide fuscescentibus, subhya- linis, venis obscurioribus. > Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo, apice latissime et sat profunde sinuato, hoc sinu in medio lobo sat producto et postice sinuato instructo. 2: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 10,5 mill., lat. 3 mill. fuscipennis n. var. Margine antico verticis inter antenras, margine scutellari suturaque clavi, parte discoidali rami interioris ven&e radialis venulisque binis transversis discoidalibus tegminum nigris vel fuscis. Patria: Bogota. Caput apice supra subtusque aliquanto depressum, paullo attenuatum, margine antico modice rotundato, vertice subtilis- sime striato, striis lateralibus et apicalibus fere transversis, striis mediis inter ocellos longitudinalibus et inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos vix dimidio lon- giore, linea impressa longitudinali media verticis distincta, ali- quanto obscuriore, prope marginem posticum maculis duabus parvis, punctiformibus, obsoletis, fuscescentibus ornato, mar- gine antico ante ocellos fuscescente; fronte clypeoque subti- lissime vel vix punctulatis; ocellis fuscescentibus, fere ad me- dium verticis positis, ab oculis quam a basi aliquanto longius distantibus, inter se quam ab oculis admodum longius remotis. Pronotum vix duplo longius quam vertex transversim strigo- sum, antica et lateralibus partibus fere lxeviusculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus, margine postico sat sinuato. Tegmina venis longitudinalibus clavi utrimque punctulatis. 1 51. Gypona punctigera STÅL. Dilute subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus palli- dior; segmentis dorsalibus abdominis ferrugineis, lateribus sub- olivaceo-flavescentibus, macula minuta utrimque subapicali pro- noti punctoque basali clavi nigris, margine apicali tegminum fuscescente; ocellis anguste nigro-cinctis, alis subvitreis, sub- hyalinis. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 8. 41 Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo distincte longiore quam penultimo, apice oblique, sat profunde sinuato, hoc sinu in medio lobo producto et postice sinuato instructo. 2: long. corp. 7 mill., long. corp. ce. tegm. 8,2 mill., lat. 2,7 mill. Gypona punctigera STÅL, Rio Jan. Hem., t. 2, p. 45 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput apice supra subtusque impressum, margine antico leviter rotundato, vertice subtilissime striato, striis inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos paullo longiore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctu- latis; ocellis fuscis, vix ante medium verticis positis, a basi et ab oculis que longe distantibus, inter se quam ab oculis ali- quanto longius remotis. Pronotum fere dimidio longius quam vertex, subtiliter, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis distincte longioribus, margine postico paullo vel vix sinuato. Tegmina venis obsolete lutescentibus, venis clavi utrimque obsolete punctulatis. Heec species precedenti simillima, ab ea vix diversa nisi magnitudine et colore; preterea margo posticus pronoti hujus speciel minus sinuatus et ocelli illius speciei ab oculis quam a basi verticis distincte longius remoti, sed in hac specie ocelli ab oculis et a basi fere xeque longe distantes. 52. Gypona inornata STÅL. Pallide ferrugineo-olivacea, subtus cum pedibus pallidior; segmentis dorsalibus abdominis sanguineis, lateribus horum subaurantiacis; alis pallide fuscescentibus, subhyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere longiore quam pen- ultimo, apice latissime emarginato. 2: long. corp. 10 mill., long. corp. ce. tegm. 11,5 mill., lat. 3,5 mill. Gypona inornata STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 45 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim attenuatum, margine antico leviter subangulatim rotundato, vertice distincte striato, striis inter se apicem versus conver- gentibus, striis lateralibus fere transversis, striis mediis plus minusve longitudinalibus, medio quam ad oculos dimidio lon- 49) SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAZ GENERIS HOMOPTERORUM. giore; fronte clypeoque subtilissime punctulatis, hoc apicem versus ampliato; ocellis pallide flavescentibus, ad medium ver- ticis positis, ab oculis quam a basi dimidio longius distantibus, inter se quam ab oculis fere dimidio longius remotis. Prono-' tum vix duplo longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter ruguloso-punctulatis, marginibus lateralibus anticis quam posticis distincte longiori- bus, margine postico sat sinuato. Scutellum fere totum, an- gulis basalibus exceptis, punctulatum. Tegmina venis longi- tudinalibus utrimque distinete punctulatis, parte apicali tegmi- num excepta. 53. Gypona Signoreti STtÅL. Olivaceo-lutescens; facie, pectore pedibusque pallidioribus, ventre pallide virescente-flavescente, segmentis dorsalibus ab- dominis puniceis, apice tegminum alisque fuscescentibus, his opacis. Mas segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore quam penultimo, apice rotundato. Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice medio acute sat profunde emarginato, ut- rimque levissime subsinuato. A: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8,5 mill., lat. 2;5 mill. 2: » JE » 10 Pig NED » Gypona Signoreti STÅL, Stett. 1. Z. 25, pag. 83 (1864). Patria: Mexico. Caput leviter rotundatum, apice supra leviter, subtus di- stinctissime transversim impressum, vertice subtiliter striato, striis lateralibus et apicalibus transversis, striis mediis inter ocellos longitudinalibus inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos paullo longiore; fronte clypeoque paullo punctulatis, hoc sat longo, medio compresso, apicem versus ampliato; ocellis subferrugimeo-flavescentibus, fere ad medium verticis positis, ab oculis quam a basi distinete longius distan- tibus, inter se quam ab oculis aliquanto longius remotis. Pro- notum duplo longius quam vertex, transversim strigosum, an- tica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus late- ralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Tegmina venis clavi utrimque obsolete punctulatis, apice membrane sat lata. DN | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8. 43 54. Gypona disecieollis SrvAL. 'Testaceo-ferruginea, subtus cum pedibus sangumeo-flave- scens; seomentis dorsalibus abdominis subsanguineis, ad latera pallidioribus, ventre sanguineo-irrorato, vitta media lata ma- culisque parvis duabus basalibus verticis prope oculos, macula maxima triangulari pronoti, scutello toto, angulis basalibus apiceque exceptis, apice venarum clavi margineque interiore hujus nigris, fascia prope apicem tegminum apiceque ipso fu- scescentibus, alis fusco-subhyalinis. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice truncato, valvulis genitalibus apicem versus paullo angustatis, apice rotundatis. Femina ignota - ( Gypona discicollis STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 48 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput breve, margine antico leviter rotundato, obtuso, ver- &: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill. tice distincte striato, striis subtransversis inter se medium ver- sus convergentibus, medio gquam ad oculos vix longiore, prope apicem transversim vix depresso, linea impressa longitudinali media verticis non obscuriore, facie basi transversim rugosa; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus non ampliato, apice truncato; ocellis roseo-flave- scentibus aliquanto ante medium verticis positis, a basi et ab oculis fere xeque longe distantibus, inter se quam ab oculis ter- tia parte longius remotis. Pronotum duplo longius quam vertex, macula maxima triangulari basin pronoti totam occupante et apicem pronoti attingente notatum, marginibus anticis ac po- sticis eque longis. Tegmina venis longitudinalibus utrimque vix punctulatis. 55. Gypona pracellens SrtÅL. Subsanguineo-ferruginea, subtus, fronte excepta, cum pe- dibus marginibusque costali a basi ad medium et apicali tegmi- num sordide flavescente-albida; vertice, lateribus pronoti lim- boque costali tegminum fuscis, segmentis dorsalibus abdominis sanguineis, alis fuscescentibus, opacis. Mas ignotus. 44 — SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM. Femina segmento ventrali ultimo non longiore quam pen- ultimo, apice latissime et leviter bisubsinuato, medio lobo mi- nutissime rotundato producto. 2: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,75 mill: Gypona prcecellens STÅL, Rio Jan. Hem., tom. 2, p. 47 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput, supra subtusque paullo depressum, margine antico rotundato, vertice transversim irregulariter ruguloso, medio quam ad ocnulos paullo longiore, linea impressa longitudinali media verticis non perspicua, facie basi transversim rugulosa; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis; ocellis fuscis, paullo ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis fere 2eque longe distantibus, inter se quam ab oculis fere di- midio longius remotis. Pronotum vix duplo longius quam vertex transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter punctulatis, marginibus lateralibus anticis quam po- sticis aliquanto longioribus. 'Tegmina venis longitudinalibus clavi utrimque punctulatis, appendice membrane fuscescente, in medio pallidiore, apicem versus multo dilatata. GGG. Ocelli inter se quam ab oculis fere duplo vel plus duplo longius remoti. Spec. 36 —10. I. Pronotum utrimque pone oculos macula minuta subapicali obscuriore destitutum. Spec. 36—67. 56. Gypona vittulata STÅL. Pallidissime subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; vittis sex pronoti, quattuor verticis, duabus scutelli plus minusve distinete subaurantiacis, segmentis dorsalibus ab- dominis aurantiacis, tegminibus immaculatis, alis lacteis, sub- hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo, apice levissime bisubsimuato, medio leviter emar- ginato. 2: long. corp. 8 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3 mill. Gypona vittulata Står, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 253. » » >» Rio" Jan. Hemy ti 2, p. 47 (1862) Patria: Rio Janeiro. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 8. 45 Caput supra subtusque maxime depressum, valde attenu- atum, margine antico elliptico-rotundato, vertice fere lxviu- sculo, tantum prope oculos striis oblique transversis striato, medio quam ad oculos duplo et dimidio longiore, linea im- pressa longitudinali media verticis vix perspicua, non obscu- riore, vittis subaurantiacis lateralibus multo obsoletis, mediis duabus in unam confluentibus ante ocellos, facie basi vittis tribus subaurantiacis ornata, leviuscula, valde impressa; fronte elypeoque subtilissime punctulatis, fere lxeviusculis; ocellis ro- seo-aurantiacis, paullo pone, fere ad medium verticis positis, a basi quam ab oculis multo longius distantibus, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius remotis. Pronotum 2que longum ac vertex, vittis subaurantiacis lateralibus obsoletis, le- viter transversim strigosum, antica et lateralibus partibus lxeviu- sculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo lon- gioribus. Tegmina venis subobsoletis, impunctatis. 57. Gypona citrina n. sp. Supra citrina, subtus pallidior; pedibus segmentisque dor- salibus abdominis pallide subferrugineis, apice lateribusque ho- rum pallide flavescentibus, lateribus pectoris fuscis, apice ve- narum clavi venulisque transversis discoidalibus duabus et ple- rumque apicalibus corii nigro-fuscis, apice tegminum subhya- lino, alis albido-subbyalinis, venis fuscescentibus. Mas segmento ventrali ultimo fere plus duplo longiore quam penultimo, apice rotundato-producto. Femina segmento ventrali ultimo vix duplo, fere dimidio longiore quam penultimo utrimque leviter sinuato medio ad- modum emarginato. sttlonsicorp. « mill; long. corp. c:tegm. 3 mill.) lat. 2/75 Q: » 3,5 » » IDDE » Patria: Texas. Caput supra subtusque vix depressum, apicem versus pa- ullo attenuatum, margine antico leviter subangulatim rotun- dato, vertice subtiliter striato, striis transversis ad medium angulatim productis, medio quam ad oculos tertia parte lon- giore, prope apicem inter ocellos transversim aliquanto depresso, impressionibus duabus parvis pone ocellos basi notato, linea impressa longitudinali media verticis distincta, aliquanto obscu- riore, facie ad basin transversim striata; fronte clypeoque sub- 46 = SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM. tilissime densissimeque punctulatis, illa ad latera rugis trans- versis parvis nonnullis notata, hoc apicem versus vix ampliato; ocellis obscure vel sordide roseis vel fuscis, paullo ante me- dium verticis positis, a basi quam ab oculis vix longius di- stantibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis. Pronotum dimidio longius quam vertex, transversim striatum, antica et lateralibus partibus subtilissime punctulatis, marginibus lateralibus anticis et posticis eque longis. Tegmina venis lon- gitudinalibus utrimque fere impunctatis, appendice membranze infuscata. 58. Gypona pectoralis n. sp. Dilute vel sordide tlavescens; lateribus abdominis ventreque pallidioribus, facie, pectore, lateribus exceptis, pedibusque sub- ferrugineo-albidis, maculis duabus parvis pone oculos subapi- calibus pronoti, angulis basalibus scutelli, dorso abdominis, la- teribus pectoris, fascia segmenti primi ventralis maculisque punctiformibus nonnullis sparsis tegminum fuscis vel nigro- fuscis, tegminibus apicem versus sensim pallidioribus, sub- decoloribus, alis infuscatis, limbo intimo pallidioribus, limbo costali hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice utrimque leviter subsinuato, medio emarginato. Ömlong. corp. d mill; longicorp. c:tegnms LOs HaTsS tm: Patria: Illinois. Caput supra subtusque leviter depressum, apicem versus paullo attenuatum, vertice transversim striato, striis transversis ad medium subangulatim productis, prope apicem transversim aliquanto depresso, impressionibus duabus parvis basi notato, linea impressa longitudinali media verticis distincta et sat ob- scura, medio quam ad oculos fere tertia parte longiore, facie basi aliquanto depressa, transversim striata, margine verticis supra antennas fusco; ocellis roseo-fuscescentibus, ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius distan- tibus, inter se quam ab oculis duplo longius remotis. Prono- tum vix duplo longius quam vertex, transversim striatum, antica et lateralibus partibus subtilissime punctulatis et impres- sionibus parvis nonnullis notatis, marginibus lateralibus anticis ac posticis fere &que longis. Tegmina venis longitudinalibus ha BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8 47 utrimque subtiliter punctatis, apice tegminum excepto, appen- dice membrane infuscata. 39. Gypona limbatipennis n. sp. Fusca et flavescens; vitta discoidali limbogque posteriore pronoti, scutello, tegminibus, limbo costali excepto, abdomine, lateribus et maxima parte connexivi exceptis, vitta media fa- ciei, lateribus faciei et pectoris tibiisque posticis fuscis vel nigro-fuscis, partibus ceteris flavescentibus, alis fusco-subhya- linis, limbo costali hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice rotundato. Femina segmento ventrali ultimo vix duplo, fere dimidio longiore quam penultimo, apice obtusissime rotundato, medio emarginato. AA: long. corp. 6,25 mill., long. corp.c.tegm. 8,7 5 mill., lat. 2,5 mill. P: » (TEN SD » GG SLL DE I) Patria: Illinois. Hec species quoad structuram precedenti simillima sed colore et forma segmenti ventralis ultimi femin&e ab ea facile distinguenda. Gyp. pectoralis preterea aliquanto major. 60. Gypona preusta STÅL. Sordide flavescens; apice venarum clavi venulisque trans- versis duabus discoidalibus corii nigro-fuscis, macula indeter- minata basali corii apiceque hujus ad maximam partem fusce- scentibus, dorso abdominis aurantiaco, alis fusco-hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo plus duplo longiore quam penultimo, apice rotundato et sinubus quattuor minutis notato. Q: long. corp. 7 mill., long. corp. ce. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill. Gypona preusta StÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 252. Patria: Brasilia. Hec et proxime species sectionis hujus facile distinguendee precedentibus margine antico verticis obtusiore et ob eam rem vertice breviore. Caput, a latere visum, superne prope marginem anticum transversim levissime, subtus haud depres- sum, margine antico obtusiusculo, vertice medio quam ad ocu- 48 —. SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM. los haud longiore, transversim rugoso, rugis transversis ad me- dium verticis vix angulatim productis; ocellis roseis, ante me- dium verticis distinete positis, a basi quam ab oculis longius distantibus, inter se quam a basi duplo longius remotis. Pro- notum duplo et dimidio longius quam vertex, preterea ut in congeneribus. Tegmina venis longitudinalibus clavi utrimque punctulatis. 61. Gypona conecinna STÅL. Supra ferruginea, subtus cum pedibus maxima parte sor- dide flavescente-albida; parte basali corii tibiisque posticis, apice excepto, aurantiacis vel pallide flavescentibus, macula costali pone medium tegminum subsemicirculari, subhyalino- albida, vertice, lateribus pronoti, basi clavi, apice limboque costali corii inter maculas posito tibiisque posticis apice nigro- fuscis, segmentis dorsalibus abdominis sanguineo-ferrugineis, lateribus pallidioribus, alis fuscis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo circiter duplo longiore quam penultimo, apice subtruncato, medio late rotundato. 2: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill: Gypona concinna STÅL, Rio Jan. Hem., t. 2, pag. 48 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput breve, margine antico paullo rotundato, transversim subtiliter rugoso, nigro, vertice medio quam ad oculos non longiore, superne prope apicem transversim vix depresso, trans- versim distincte rugoso, rugis transversis medio obtusissime an- gulatim productis, linea impressa longitudinali media verticis vix perspicua; fronte plana, sat lata, fuscescente; ocellis flavescen- tibus, ante medium verticis positis, a basi et ab oculis 2eque longe distantibus, inter se quam ab oculis vix duplo longius remotis. Pronotum duplo et dimidio longius quam vertex, trans- versim strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter undu- lato-punctatis et nigro-maculatis, marginibus lateralibus anticis quam posticis vix longioribus, margine antico sat rotundato. Pars basalis corii illa aurantiaca vel pallide flavescens trian- guliformis, in margine posteriore oblique terminata, margine ex- teriore quam interiore multo longiore. Tegmina venis longi- tudinalibus clavi utrimque subtiliter punctulatis, appendice mem- bran& dilatata, latissima, ad maximam partem infuscata. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8 49 62. Gypona quadri-puncetata STÅL. Subferruginea, subtus cum pedibus subferrugineo-albida; ventre dilute flavescente, apice segmentorum hujus subferru- gineo-limbato, tegminibus longe pone medium fascia obscuriore ornatis, pone fasciam ferrugineo-flavescentibus, subhyalinis, apice venarim clavi maculaque costali prope apicem nigro- fuscis, venulis transversis duabus discoidalibus corii fuscescen- tibus, alis fusco-hyalinis. Mas ignotus. Feraina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice subtruncato, medio minutissime emarginato. 9: long. corp. 3,33 mill., long. corp. c. tegm. 9,33 mill., lat. 3 mill. Gypona quadri-punetata STÅL, Rio Jan. Hem., t. 2, p. 48 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput breve, margine antico leviter rotundato, obtuso, ver- tice medio quam ad oculos vix longiore, prope apicem transver- sim levissime depresso, impressionibus duabus parvis pone oculos basi notato, transversim subtiliter distineteque striato, linea im- pressa longitudinali media verticis vix obscuriore; facie, fronte clypeoque ut in congeneribus; ocellis pallidissime flavescenti- bus, ante medium verticis positis, a basi et ab oculis eque longe distantibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis. Pronotum duplo et dimidic longius quam vertex, trans- versim striatum, antica et lateralibus partibus subtiliter pun- ctulatis, impressionibus minutis nonnullis paucis notatis. Teg- mina venis longitudinalibus clavi distinete corii subtilissime utrimque punctulatis, parte apicali tegminum excepta, appen- dice membrane sat longa et angusta. 63. Gypona nebulosa STÅL. Flavescente-ferruginea, subtus cum pedibus subferrugineo- albida; ventre pallidiore, apice venarum clavi, venulis trans- versis duabus discoidalibus corii, limbo interiore coriil a basi ad medium suture clavi, macula indeterminata costali media maculaque parva costali prope apicem nigro-fuscis, alis fusco- subhyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice subrotundato-truncato. 1 50 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM. Q: long. corp. 7,75 mill., long. corp. c.tegm. 8 mill., lat. 2,5 mill. Gypona nebulosa STÅL, Rio Jan. Hem. tom. 2, pag. 48 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput breve, margine antico leviter rotundato, obtuso, vertice medio quam ad oculos vix longiore, prope apicem transversim le- vissime depresso, transversim subtiliter distineteque striato, linea impressa longitudinali media verticis paullo obscuriore; facie basi transversim rugosa, haud depressa, fronte et clypeo sub- tilissime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus vix am- pliato, apice subtruncato; ocellis ferrugineo-roseis, ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius distan- tibus, inter se quam a basi duplo longius remotis. Pronotum pene plus duplo longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus late- ralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Scutellum vix 2que longum ac latum, distincte punctulatum, parte apicali transversim striata, angulis basalibus fere leviusculis. Tegmina venis longitudinalibus presertim clåvi utrimque punctulatis, parte apicali tegminum excepta, appendice membrane ut in precedente. 64. Gypona Wallengreni STÅL. Flavescente-ferruginea, subtus, facie excepta, cum pedibus sordide albida; segmentis dorsalibus abdominis subferrugineis, apice angustissime, lateribus late sordide flavescente-limbatis; limbo costali cori a basi ultra medium et parte apicali teg- minum pallidioribus, subdecoloribus, margine ipso apicali ob- scuriore, alis fuscescentibus, hyalinis. Mas ignotus. , Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice utrimque latissime et levissime sinuato, medio inter sinus illos aliquanto producto, parte producta in apice leviter emarginata. / Q: long. corp. 7,75 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 2,5 mill. Gypona Wallengreni STÅL, Stett. E. Z. 25, pag. 82 (1864). Patria: Mexico. ; Caput sat rotundatum, margine antico sat obtuso, vertice medio quam ad oculos non longiore, prope marginem anticum transversim depresso, transversim distincte striato, striis inter FP BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 3. N:0 8. Öl se apicem versus medium convergentibus, linea impressa lon- gitudinali media verticis paullo obscuriore ; facie basi transversim rugosa, haud depressa, fronte clypeoque subtilissime densissi- meque punctulatis, hoc apicem versus leviter ampliato, apice subtruncato; ocellis flavescente-ferrugineis, fere ad medium ver- ticis positis, ab oculis quam a basi longius distantibus, inter se gquam ab oculis fere dimidio longius remotis. Pronotum vix duplo et dimidio longius quam vertex, apice rotundatum, margi- nibus lateralibus anticis quam posticis vix longioribus, maxima parte transversim striatum, antica et lateralibus partibus fere lze- viusculis. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, parte apicali tegminum excepta, appendice membrane apicem versus dilatata. 65. Gypona vinula STÅL. Sordide fiavescente-straminea, subtus cum pedibus sordide albida; ventre pallide flavescente, segmentis dorsalibus abdo- minis fusco-sanguineis, lateribus horum stramineis, maculis dua- bus punctiformibus subapicalibus pronoti pone ocellos positis, maculis nonnullis parvis sparsis clavi, macula media irregulari parva, venis venulisque transversis pone medium tegminum positis fuscis vel nigro-fuscis, parte interiore clavi subcinna- barina, tegminibus pone medium subdecoloribus, preterea stra- mineis, alis infuscatis, subhyalnfis, marginibns pallidioribus. Mas segmento ventrali ultimo duplo longiore quam pen- ultimo, apice valde rotundato. Femina ignota. stonskeorp. Om. long: corp..c. tegm., 4,5 xo. lat 2mil Gypona vinula STÅL, Stett. E. Z. 25. p. 81 (1864). Patria: Mexico. Caput sat rotundatum, margine antico obtustusculo, vertice prope apicem transversim distincte depresso, medio quam ad oculos vix longiore, impressionibus duabus parvis pallidis pone ocellos basi notato, transversim striato, striis transversis medio apicem versus verticis obtusissime angulatim productis, linea > impressa longitudinali media verticis distineta et aliquanto ob- scuriore; facie basi transversim striata, non depressa, fronte sat convexa subtiliter punctata, clypeo apicem versus vix am- pliato, apice leviter simuato; ocellis ferrugineo-roseis, aliquanto ante medium verticis positis, a basi et ab oculis fere xque 52 =. SPÅNGBERG, SPECIES GYPONE GENERIS HOMOPIERORUM. longe, sed inter se quam ab oculis duplo longius remotis. Pronotum duplo longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. ”Tegmina venis clavi subtiliter punctulatis, areis apicalibus omnibus immacu- latis,, appendice membrane sat longa, apicem versus sensim dilatata. 66. Gypona bicolor n. sp. Nigra, vertice facieque basi badio, prothorace toto cinna- barino, alis fuscis. Long. icorp. ce: tegm. Sr mill. lat. 3 mill Patria: Cayenna. Caput modice roetundatum, margine antico obtusiusculo, vertice medio quam ad oculos non longiore, prope apicem vix depresso, transversim distincte striato, striis transversis medio obtusissime angulatim productis, linea impressa longitudinali media verticis non obscuriore, vix perspicua; facie basi trans- versim leviter depressa, strigosa, fronte subtiliter punctata, clypeo apicem versus aliquanto ampliato, apice truncato; ocellis sordide flavescentibus, ante medium verticis positis, a basi quam ad oculis aliquanto longius distantibus, inter se quam a basi duplo longius remotis.. Pronotum fere duplo et dimidio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et laterali- bus partibus subtiliter punctulatis, marginibus lateralibus anticis quam posticis distincte longioribus. Tegmina venis longitudi- nalibus presertim clavi utrimque punctulatis, parte apicali teg- minum excepta, appendice membrane apicem versus valde dilatata. Individuum tantum unum speciei hujus vidimus et idem abdomine mutico, quare decernere non possumus, utrum mas an femina sit. Ex ommnibus congeneribus tamen tot notis est distinguendum, ut hoc individuum speciem huc usque incogni- tam sine dubio habeamus. > 67. Gypona Bohemani STÅL. Flavescente-ferruginea subtus obscurior; facie fere tota, pectore, ventre, apice maculisque marginalibus stramineis ex- ceptis, femoribus tiblisque, apice excepto, nigro-fuscis vel nigris, dorso abdominis ferrugineo-sanguimeo, apice venarum BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0O 8. 53 clavi venulisque transversis tegminum plerumque fuscis, teg- minibus apice pallidioribus, basi fascia obscuriore terminata ornatis, alis infuscatis, subhyalinis. Mas segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen- ultimo, apice rotundato. Femina ignota. Stklongcorp. « mill, long. corp. ce tegm. ö mill; lat: 2,75 mul. Gypona Bohemani STÅL, Stett. E. Z. 25, p. 81 (1864). Patria: Vera Cruz, Bogota. Caput modice rotundatum, margine antico obtusissimo, convexo, subtus neque superne depresso, vertice transversim distincete striato, medio quam ad oculos vix longiore, linea impressa longitudinali media verticis distincta et obscuriore; facie basi transversim striata, fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis; ocellis fuscescentibus, ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius di- stantibus, inter se quam a basi fere duplo longius remotis. Pronotum duplo et dimidio longius quam vertex, transversim, strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter punctatis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Tegmina venis longitudinalibus clavi utrimque punctulatis, appendice membrane sat angustata, basi fusco-maculata. IT. Pronotum utrimque pone oculos macula minuta subaprcali obscuriore notatum. Spec. 68—73. 65. Gypona simulans STAL. Pallide subolivaceo-flavescens; vertice pronotoque vittis inter se plus minusve confluentibus subaurantiacis ornatis, macula minuta utrimque pone oculos paullo ante medium pro- noti maculaque basali clavi nigro-fuscis, alis lacteis, subhyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore quam penultimo, apice subtruncato. O:long: corp: 6,5 mill., long.corp: e. tegm. 8 mill., lat: 2 mi. Gypona simulans STÅL, Rio Jan. Hem. tom. 2, p. 45 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim attenuatum, margine antico rotundato, vertice vittis quattuor subaurantiacis ornato, transversim irregulariter subtiliter stri- 54 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM. ato, striis transversis medio apicem versus angulatim produ- ctis, medio quam ad oculos distincte longiore, linea impressa longitudinali media verticis paullo obscuriore; facie basi trans- versim rugulosa, fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus paullo ampliato; ocellis flave- scente-roseis, vix ante medium verticis positis, a basi guam ab oculis aliquanto longius distantibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis. Pronotum fere dimidio longius quam vertex, vittis sex subaurantiacis ornatum, trans- versim striatum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque subtiliter punctu- latis, apice tegminum excepto, appendice membrane angu- stissima. Individuum a STÅL descriptum coloris diluti et obsoleti est. 69. Gypona puncticollis n. sp. Dilute subcitrina, subtus cum pedibus abdomineque sub- ferrugineo-flavescens; maculis duabus parvis pone ocellos, ma- culaque parva utrimque pone oculos posita pronoti, apice ve- narum clavi venulisque transversis binis discoidalibus teg- minum fuscis, vertice et praesertim pronoto maculis puncti- formibus sanguineis hic illic sat denuse ornatis, alis albido- subopacis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice bisinuato. Q: long. corp. 7,5 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 3 mill. Patria: Texas. Caput sat rotundatum, margine antico obtuso, vertice transversim subtiliter striato, striis transversis medio apicem versus levissime productis, prope apicem supra transversim sat depresso, medio quam ad oculos dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis non obscuriore; facie basi transversim striata, non depressa, fronte elypeoque sub- tiliter punctulatis, illa sat convexa, pene efflata; ocellis fusce- scentibus, ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius distantibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis. Pronotum vix duplo longius quam BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND 90 N:O 8. DD vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus sub- tiliter punctulatis, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. 'Tegmina venis longitudinalibus ut- rimque sat distincte punctulatis, parte apicali tegminum ex- cepta, appendice membrane immaculata, angustata. 70. Gypona venosa STÅL. Dilute griseo-flavescens, subtus cum pedibus purius pal- lide flavescens; maculis duabus minutis verticis pone ocellos positis, maculis compluribus parvis pronoti prope apicem trans- versa serie ordinatis, angulis basalibus lineisque duabus trans- versis scutelli, dorso abdominis. macula basali parva et apice venarum celavi, venulis binis transversis discoidalibus, fascia subapicali maculaque indeterminata tegminum ad medium limbi exterioris sita fuscis vel nigricantibus, alis infumatis, fusco-venosis, subopacis. Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice fortiter rotundato. Femina ignota. &A: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 3 mill. Gypona venosa STÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, pag. 252. Patria: Minas Geraes. Caput modice rotundatum, margine antico obtuso, vertice transversim distincte striato, prope apicem transversim levis- sime depresso, medio quam ad oculos non longiore, linea im- pressa longitudinali media verticis paullo obscuriore; facie basi non depressa, fronte clypeoque subtilissime punctulatis, illa sat lata, lateribus transversim punctulato-striata; ocellis fuscis, ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis paullo longius distantibus, inter se quam a basi fere duplo longius remotis. Pronotum fere duplo longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtiliter punctatis, marginibus lateralibus anticis quam posticis vix longioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque pun- ctulatis, parte apicali tegminum excepta. 71. Gypona obtusa n. sp. Sordide ferrugineo-flavescens, subtus cum pedibus palli- dior; ventre pallide flavescente, connexivo fusco-maculato 56 < SPÅNGBERG, SPECIES GYPONE GENERIS HOMOPTERORUM. dorso abdominis badio, maculis duabus minutis verticis pone ocellos positis, maculis nonnullis parvis pronoti prope apicem transversa serie ordinatis, angulis basalibus scutelli, macula basali parva et apice venarum clavi venulisque binis trans- versis discoidalibus tegminum fuscis vel nigricantibus, alis subvitreis, hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen- ultimo, apice subtruncato. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice oblique, distinete bisinuato, lobo medio producto, postice leviter sinuato. AA: long. corp. 6 mill., long. corp. c. tegm. 7,5 mill., lat. 2,5 mill. &: » (ID » S » DIANNE Patria: Bogota. Caput modice rotundatum, neque subtus neque supra de- pressum, margine antico obtusissimo, vertice transversim di- stincte striato, medio quam ad oculos non longiore; fronte clypeoque subtiliter punctulatis, illa sat lata et convexa, ad latera fusco-lineata; ocellis fuscescentibus, distincete ante me- dium verticis positis, a basi quam ab oculis longius distan- tibus, inter se quam a basi fere plus duplo longius remotis. Pronotum fere dupio et dimidio longius quam vertex, quoad formam et structuram precedenti simillima. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, parte apicali tegminum excepta, appendice membrane immaculata. 72. Gypona quadri-notata n. sp. Subferrugineo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; ventre virescente-flavescente, maculis duabus parvis pronoti utrimque pone oculos positis maculaque basali clavi nigris, maculis duabus basalibus verticis, apice venarum clavi et in- terdum venulis binis transversis discoidalibus tegminum fu- scis, dorso abdominis subferrugineo, lateribus pallidioribus, alis subferrugineo-albidis, opacis. Mas segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen- ultimo, apice subtruncato, interdum levissime bisubsinuato. Femina segmento ventrali ultimo vix longiore quam pen- ultimo, apice usque ad medium subangulatim bisinuato, lobo medio postice leviter sinuato. BIHANG. TIG Kl SV. VST-ARAD SS HANDL: BAND ÖR N:O 80 DT AA: long. corp. 6,5 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,75 mill. Q: » id » » RENA NO » Patria: Georgia, Texas. Caput rotundatum, neque subtus neque supra depressum, margine antico obtusissimo, vertice transversim striato, medio quam ad oculos non longiore; facie basi transversim striata, fronte clypeoque subtiliter punctulatis; ocellis roseis, multo ante medium verticis, prope apicem hujus positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius distantibus, inter se quam ab oculis fere duplo et dimidio longius remotis. Pronotum pene ter longius quam vertex, transversim striatum, antica et lateralibus partibus subtilissime punctatis, fere leviusculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis non longioribus. Tegmina venis longitudinalibus clavi utrimque punctatis, appendice membrane sat angustata, apicem versus paullo dilatata. 73. Gypona ocellata n. sp. Supra subtusque sordide flavescente-grisea; maculis duabus parvis basalibus verticis maculisque duabus parvis pronoti ut- rimque pone oculos positis nigris, tegminibus venoso-reticu- latis '), venis horum fusco-limbatis, alis subvitreis, hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice leviter rotundato. Femina segmento ventrali ultimo distinete longiore quam penultimo, apice sat profunde bisinuato, lobo medio postice sinuato. on: long. corp. 6 mill., long. corp. c. tegm. 7,5 mill., lat. 2 mill. Os » (SD » 'o) » DI VD) Patria: Puna, Taiti(?). Caput rotundatum, supra levissime depressum, margine antico obtuso, vertice transversim striato, striis transversis medio apicem versus angulatim productis, medio quam ad oculos paullo longiore, linea impressa longitudinali media verticis distineta et obscuriore; facie basi transversim striata, fronte clypeoque subtilissime punctulatis; ocellis roseis, per- magnis, ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius distantibus, inter se quam a basi duplo lon- gius remotis. Pronotum pene plus duplo et dimidio longius ') Hec species ad sectionem B. propinqua tegminibus venoso-reticulatis. Non dubito speciem ad hanc sectionem referre ob universam simili- tudinem specierum ad hanc sectionem pertinentium. 38 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONA GENERIS HOMOPTERORUM. quam vertex, transversim striatum et sat dense punctatum antica et lateralibus partibus subtiliter puncetatis, marginibus la- teralibus anticis quam posticis vix longioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque subtiliter punctulatis, appendiec membrane valde angustata. AA. Avreole teyminum lituris vel maculis parvis punctiformibus ornatce. Spec. 714—3596. L. Ocelli inter se quam ab oculis longius distantes. Spec. 74 —6S85. M. Pronotum quattuor vel quinque partibus longius quam ver- tex. Spec. 14—710. 74. Gypona albo-guttata n. sp. Subferruginea, subtus cum pedibus subferrugineo-flave- scens; vertice pronotoque dilute flavescentibus et maculis punctisque fuscis vel ferrugineis dense ornatis, scutello teg- minibusque ferrugimeis et maculis flavescente-albidis hic illic ornatis, illo plerumque maculis basalibus duabus et mediis la- teralibus duabus, areolis tegminum basalibus sat dense dilute albido-maculatis, maculis subapicalibus nonnullis paucis in- structis, macula discoidali tegminum transverso-rectangulata; dorso abdominis subsanguineo; apice tibiarum nigro, alis ob- scure infumatis, opacis Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo vix duplo longiore quam penultimo, apice latissime et leviter sinuato, hoc sinu in medio semicirculariter sinuato. 2: long. corp. 12 mill., long. corp. ce. tegm. 14 mill., lat. 5,5 mill. Patria: Cayenna, Brasilia. Caput obtusissimum, subtus a latere visum conyvexo-ro- tundatum, supra magis deplanatum, prope marginem anticum transversim leviter depressum, vertice transversim undulato- rugoso, medio quam ad oculos pe&ne breviore, linea impressa longitudinali media destituto; facie basi fusco-punctata et irregulariter transversim rugulosa, fronte clypeoque subtiliter et dense punctulatis, hoc apicem versus paullo ampliato; ocel- lis ferrugineis, distinete ante medium verticis, prope apicem positis, ab oculis quam a basi aliquanto longius distanti- bus, inter se quam ab oculis plus duplo et dimidio, pene ter longius remotis. Pronotum quinquies longius quam ver- BIHANG TILL K3 SV. VET:-PKAD: HANDL: LAND 0: N:0O 8. 59 tex, totum distinete punetatum et, parte antica excepta, trans- versim strigosum, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Scutellum dense punctulatum, parte api- cali transversim striata, angulis basalibus fere leviusculis. Tegmina venis longitudinalibus a basi usque ad medium teg- minum utrimque punctatis, nonnullis callis transversis instru- eta, appendice membrane sat angustata, fusco- vel mnigro- maculata. 75. Gypona marmorata n. sp. Subferruginea, subtus aliquanto pallidior; vertice, pronoto teominibusque maculis ferrugineis vel fuscis majoribus et mi- noribus densissime ornatis, scutello paullo pone medium ma- culis duabus flavescente-albidis instructo, lateribus frontis, clypeo, pectore pedibusque nigro-maculatis, dorso abdominis obscure sanguineo, alis fuscis, opacis. Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pen- ultimo, apice paullo sinuato, subtruncato. Femina ignota. &: long. corp. 11,5 mill., long. corp. c. tegm. 13,5 mill., lat. 4,5 mill. Patria: Bogota. | : Caput obtusissimum, vertice inter ocellos et fronte ad basin transversim leviter depressis, vertice transversim stri- goso, medio quam ad oculos non longiore, linea longitudinali media sat brevi, obscuriore ornato: facie ad basin irregulariter transversim striata, fronte transversim punctato-striata, clypeo subtiliter punctato; ocellis flavescente-ferrugineis, paullo ante medium verticis positis, ab oculis et a basi eque longe di- stantibus, inter se quam ab oculis fere ter longius remotis. Pronotum quater longius quam vertex, transversim strigosum et punctatum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis vix dimidio, fere tertia parte longioribus. Scutellum ut in precedente. Teg- mina venis longitudinalibus a basi usque ad medium tegmi- num utrimque punctatis, appendice membrane fusco-vel nigro- maculata, apicem versus dilatata. MM. Pronotum muximum duplo et dimidio longwus quam vertex. Spec. 16—588. N. — Oscelli ante vel ad medium verticis positi. Spec. 16—587. 60 —. SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM. 76. Gypona conspersa n. sp. Dilute subvirescente-flavescens, subtus cum pedibus pal- lidior; pronoto sat dense nigro-fusco-punctato, partibus hujus antica et lateralibus haud punctatis, maculis parvis puncti- formibus nonnullis nigro-fuscis ornatis, quarum dux majores pone ocellos posite, scutello prope angulos basales macula parva fusca utrimque notato, tegminibus venis longitudinali- bus utrimque fusco-punctulatis, parte apicali tegminum ex- cepta, macula parva basali clavi nigra, areolis plurimis pre- sertim pone medium maculis parvis nigro-fuscis ornatis, alis fusco-subhyalinis, marginibus sublacteis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere &que longo ac penultimo, apice bisinuato, lobo medio sat lato, obtusissimo. Q: long. corp. 9 mill., long. corp. c.tegm. 11,25 mill., lat. 3,25 mill. Patria: Mexico. Caput breve, sat rotundatum supra subtusque prope mar- oinem anticum transversim leviter depressum, vertice trans- versim subtiliter striato, pone ocellos basi impressionibus dua- bus parvis pallidis notato, medio quam ad oculos paullo lon- giore. linea impressa longitudinali media verticis distinceta et obscuriore; facie ad basin transversim striata, fronte elypeoque subtilissime densissimeque punctulatis, hoc apicem versus vix ampliato, apice subtruncato; ocellis roseis, pauilo ante me- dium verticis positis, av oculis et a basi eque longe distan- tibus, inter se quam ab oculis duplo longius remotis. Pro- notum fere duplo et dimidio longius quam vertex, transver- sim strigosum, antica et lateralibus partibus fere lxviusculis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longiori- bus. Tegmina venis longitudinalibus utrimque subtiliter pun- ctatis, parte apicali tegminum excepta, areolis apicalibus prima, quarta et quinta immaculatis, appendice membrane sat lata, fusco-maculata. 77. Gypona irrorella n. sp. Pallide ilavescente-grisea, supra maculis punctiformibus parvis sanguineis dense irrorata; segmentis dorsalibus abdo- minis, apice angustissimo excepto, subferrugineo-sanguineis, apice venarum clavi venulisque transversis duabus discoida- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 3. 61 libus et amnteapicalibus plerumque nigro-fuscis; alis fuscis, opacis. : Mas segmento ventrali ultimo plus duplo longiore quam penultimo, apice subelliptico-rotundato. Femina ignota. sö long: corp. 4 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill:, lät. 3 mill. Patria: Texas. Caput rotundatum, vertice transversim subtiliter striato, striis transversis in medio apicem versus paullo angulatim productis, prope apicem transversim depresso, medio quam ad oculos distincte longiore, pone ocellos ad basin impressio- nibus duabus parvis notato, linea impressa longitudinali media verticis distineta et obscuriore; facie ad basin non depressa, transversim striata, fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctatis; ocellis roseo-flavescentibus, multo ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis distincte longius di- stantibus, inter se quam ab oculis fere duplo longius remotis. Pronotum vix duplo, fere dimidio longius quam vertex, trans- versim strigosum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus lateralibus anticis et posticis fere z2que longis. Tegmina venis longitudinal:bus utrimque punctulatis, apice tegminum impunctato, appendice membrane infuscata, uni- colore. 78. Gypona punetipennis STÅL. Sordide stramineo-grisea, subtus cum pedibus aliquanto pallidior; pronoto maculis parvis punctiformibus nigro-fuscis dense sparso, tegminibus, parte apicali excepta, venis longitu- dinalibus utrimque distinete fusco-punctatis, areolis presertim pone medium tegminum maculis majoribus vel minoribus fu- scis ornatis, venulis transversis discoidalibus duabus aliquanto obscurioribus, macula parva basali clavi nigra; punctis duobus basalibus verticis pone ocellos positis, impressionibus non- nullis apicalibus pronoti angulisque basalibus scutelli etiam fuscis, dorso abdominis subferrugineo, alis fuscescentibus sub- hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere eque longo ac pen- ,ultimo, apice subtruncato, levissime trisinuato. 9: long. corp. 7,25 mill., long. corp. e. tegm. 8,5 mill., lat. 3 mill. 62 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM. Gypona punetipennis STÅL, Stett. EB. Z. 25, p. 82 (1864). Patria: Mexico. Caput rotundatum, supra prope marginem anticum trans- versim depressum, vertice transversim striato, striis transversis in medio apicem versus leviter angulatim productis, pone ocellos ad basin impressionibus duabus parvis notato, medio quam ad oculos aliquanto longiore, linea impressa longitudi- nali media. verticis distineta et obscuriore; facie ad basin transversim striata, fronte clypeoque subtilissime densissi- meque punctulatis; ocellis ferrugineis, distinete ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius di- stantibus, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius remotis. Pronotum vix duplo et dimidio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere laeviu- sculis, impressionibus nonnullis parvis instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis distincte longioribus. Teg- mina venis longitudinalibus clavi utrimque punctulatis. 79. Gypona Dohrni STAL. Sordide flavescens, subtus cum pedibus paullo pallidior; punctis duobus basalibus verticis pone ocellos positis, punctis numerosis pronoti, quorum nonnulla anteriora majora, pun- ctisque duobus mediis scutelli fuscis, tegminibus venis longi- tudinalibus ante medium utrimque subtilissime fusco-punctatis, areolis tegminum, areolis apicalibus exceptis, maculis majo- ribus vel minoribus fuscis ornatis, venulis transversis discoi- dalibus duabus aliquanto obscurioribus, macula parva basali clavi nigra, dorso abdominis subsangineo-ferrugineo, alis fu- scescentibus, subhyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice subrotundato-truncato. 2: long. corp. 6,75 mill., long. corp. c. tegm. 9 mill., lat. 2,5 mill. Gypona Dohrni STÅL, Stett. E. Z. 25,:p. 82 (1864). Patria: Mexico. | Hec species precedenti simillima et valde affinis, ab ea preter notas supra illatas vix diversa nisi margine antico ca- pitis magis rotundato, vertice in medio quam ad oculos paullo longiore, stris transversis verticis in medio apicem versus vix productis, ocellis ferrugineo-roseis, distincte ante medium BIHANG TILL KR. SV VBI-AKAD. HÄNDE BAND: 58 NIO 060 Ö3 verticis positis, a basi quam-ab oculis paullo longius distan- tibus, inter se quam ab oculis duplo longius remötis. Pro- notum fere duplo longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere laeviusculis, impressionibus nonnullis parvis instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis sat multo longioribus. 'Tegmina proportionaliter lon- gsiora quam in precedente, venis clavi utrimque punctulatis, appendice membrane sat lata, fusco-maculata. 30. Gypona sanguinolenta n. sp. Subtestaceo-grisea, subtus cum pedibus sordide subferru- gineo-albida; dorso abdominis subsanguineo-testaceo, vertice pronotogque maculis punctiformibus parvis sanguineis irroratis, maculis duabus parvis subapiealibus pronoti, macula basali apiceque venarum clavi, venulis transversis binis discoidälibus maculisque compluribus parvis teominum areolarum fuscis vel nigro-fuscis, alis fuscescentibus, opacis. Mas segmento ventrali ultimo vix duplo longiore gquam penultimo, apice sat fortiter rotundato. Femina segmento ventrali ultimo vix duplo longiore quam penultimo, trisinuato, sinubus lateralibus quam medio ma- joribus. SALON COrpa EI mill; long. corp. ex tegem. d-mill, lats, mit Q: » dar » SDN RN Patria: Georgia, Texas. Caput rotundatum, vertice transversim striato, striis trans- versis in medio apicem versus angulatim leviter productis. prope apicem transversim depresso, medio quam ad oculos distinete longiore, pone ocellos ad basin impressionibus dua- bus minimis notato, linea impressa longitudinali media ver- ticis distineta et obscuriore; facie ad basin transversim rugu- losa et depressa, fronte sat convexa, subtiliter punctata; ocellis roseo-fuscescentibus, ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis longius distantibus, inter se quam ab oculis plus duplo longius remotis. Pronotum vix duplo longius quam vertex, quoad structuram ut in precedente, marginibus late- ralibus anticis quam posticis non longioribus, paene breviori- bus. Tegmina venis longitudinalibus subsanguineis utrimque punctulatis, apice tegminum excepto, appendice membrane fusco-maculata. 64 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.L.E GENERIS HOMOPTERORUM. 81. Gypona grisea n. sp. Obscure favescente-grisea, subtus cum pedibus sordide subferrugineo-albida; segmentis dorsalibus abdominis subsan- guineis, impressionibus duabus basalibus verticis pone ocellos positis, punctis numerosis sparsis pronoti, apice venarum clavi, venulis transversis discoidalibus maculisque compluribus par- vis tegminum areolarum fuscis vel nigro-fuscis, alis infumatis, limbo costali pallidiore, hyalino. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice sat profunde bisinuato, medio lobo sat lato, apice leviter sinuato. 2: long. corp. 9 mill., long. corp. c. tegm. 10,5 mill., lat. 3,5 mill. Patria: Georgia. Caput rotundatum, vertice transversim subtiliter striato, prope apicem transversim paullo depresso, medio quam ad oculos aliquanto longiore, linea impressa longitudinali media verticis distinceta et obscuriore; facie ad basin transversim ru- gulosa et leviter depressa, fronte elypeoque subtilissime den- sissimeque punctatis; ocellis nigrescentibus, sat multo ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis longius distan- tibus, inter se quam ab oculis fere duplo lungius remotis. Pronotum fere duplo longius quam vertex, transversim stri- gosum et subtiliter punetatum, apicali et lateralibus partibus fere leviusculis, impressionibns nonnullis minutis instructis, marginibus lateralibus anticis et posticis fere &que longis. Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, appendice mem- brane fusco-maculata. 82. Gypona sanguineo-sparsa STÅL. Dilute flavescens, tota maculis parvis sanguineis sat dense irrorata; fronte, lateribus exceptis, maculis parvis duabus ba- salibus verticis, octo subapicalibus transversa serie positis pronoti, duabusque mediis scutelli nigris, vittis ventris tribus- lateribus abdominis maculaque subapicali limbi interioris teg- minum fuscis vel dilute fuscescentibus, alis infuscatis sub- hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore gquam penultimo, apice subtruncato. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 38. 65 Femina ignota. >: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 3 mill. Gypona sanguineosparsa STÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1554, -pag. 232. Patria: Brasilia. Caput breve, rotundatum, vertice transversim subtiliter striato, striis transversis in medio apicem versus angulatim productis, medio gquam ad oculos paullo longiore, prope api- cem transversim distincte depresso, linea impressa longitudinali media verticis vix perspicua; facie ad basin striata, fronte cly- peoque subtilissime densissimeque punctulatis, illa disco sub- plano, lateribus rugis transversis nonnullis paucis notata et fusco-maculata; ocellis subsanguineis, vix ante medium ver- ticis positis, ad basin quam ad oculos magis propinquis, inter se quam ab oculis quarta parte longius remotis. Pronotum vix duplo longius quam vertex, quoad structuram ut in pre- cedente, marginibus lateralibus anticis quam posticis vix lon- gioribus. Tegmina venis longitudinalibus clavi utrimque pun- ctulatis. 33. Gypona interspersa STÅL. Flavescente-grisea; segmentis dorsalibus abdominis sub- sanguineis, vertice, pronoto scutelloque dense, facie, pectore pedibusque remote maculis parvis vel punctis fuscescentibus irroratis; tegminibus venis longitudinalibus clavi utrimque fusco-punctatis, corii utrimque fusco-limbatis, areolis fusco- maculatis instructis, alis albidis subopacis; connexivo maculis parvis nigro-fuscis serie positis. Mas ignotus, Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice usque ad medium biimciso, lobo medio sat magno, apice profunde sinuato. | 2: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3 mill. Gypona interspersa STÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, pr 202: Patria: Brasilia. Caput rotundatum, apice supra subtusque depressum et leviter angulatim productum, vertice dense punctato et irre- gulariter subtiliter striato, striis apicalibus et lateralibus trans- versis, striis discoidalibus longitudinalibus et inter se apicem 1) 66 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM. versus convergentibus, medio quam ad oculos distincte lon- giore, linea impressa longitudinali media verticis vix perspi- cua; facie ad basin transversim subtiliter striata et fuscescente- maculata, fronte clypeoque subtilissime densissimeque pun- ctulatis, illa disco plerumque fuscescente-maculata, lateribus fuscescente-lineata, hoc macula discoidali fusca ornato, late- ralibus coarctato, apicem versus ampliato; ocellis fuscescenti- bus, paullo ante medium verticis positis, ab oculis quam a basi longius distantibus, inter se quam ab oculis circiter quarta parte longius remotis. Pronotum vix duplo fere di- midio longius quam vertex, transversim strigosum et punctu- latum, antica et lateralibus partibus subtilissime punctulatis, marginibus lateralibus anticis quam posticis vix longioribus. Tegmina venis longitudinalibus presertim clavi utrimque pun- ctulatis, apice tegminum excepto. 84. Gypona australis n. sp. Sordide flavescente-albida; abdomine supra subtusque fla- vescente vel aurantiaco, vertice, pronoto, scutello facieque, presertim fronte, maculis punctiformibus parvis sanguineo- ferrugineis irroratis, pedibus areolisque tegminum obsolete fuscescente-maculatis, maculis binis discoidalibus horum, line- aque longitudinali prope apicem venarum clavi”fuscis, alis lacteis, subopacis. Mas ignotus. Hec species a Gypona interspersa Stål vix differt nisi magnitudine, colore segmentoque ventrali ultimo femine fere duplo longiore quam penultimo, apice bisinuato, lobo medio producto, apice emarginato. 2: long. corp. 7 mill., long. corp. c. tegm. 8 mill., lat. 2,75 mill. Patria: Buenos Ayres. 385. Gypona moesta n. sp. Simillima G. intersperse Stål, quoad colorem aliquanto obscurior, segmento ventrali ultimo feminze vix longiore quam penultimo, apice latissime et leviter bisubsinuato, medio lobo producto, emarginato, connexivo maculis parvis nigro-fuscis destituto, alis infuscatis. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 8. ÖT Å Mas ignotus. Q: long. corp. 3,5 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3 mill. Patria: Surinam. 86. Gypona punctata n. sp. Sordide subtestaceo-flavescens, subtus cum pedibus sub- ferrugineo-albida; segmentis dorsalibus abdominis obscure fer- rugineis, apice pallidioribus, punctis duobus basalibus verticis, maculis parvis numerosis sparsis pronoti, quarum tres utrim- que majores transversa serie subapicali posite, maculis parvis duabus scutelli compluribusque tegminum intervenalibus api- ceque tibiarum posticarum fuscis vel nigro-fuscis, alis infu- scatis, fere opacis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo, apice latissime bisubsinuato, medio rotundato. 2: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 9,5 mill., lat. 3 mill. Patria: Bogota. Caput rotundatum, vertice transversim subtilissime irre- gulariter striato et punctato, medio quam ad oculos distincte longiore, linea impressa longitudinali media verticis distincta et obscuriore; ocellis flavescentibus, aliquanta ante medium verticis positis, a basi quam ab oculis aliquanto longius di- stantibus, inter se quam ab oculis fere plus duplo longius remotis. Pronotum vix duplo longius quam vertex, transver- sim strigosum et punctatum, antica et lateralibus partibus fere'” leviusculis, impressionibus nonnullis minutis instructis, mar- ginibus lateralibus anticis et posticis eque longis. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, apice tegminum excepto. 87. Gypona adspersa STÅL. Dilute flavescens, subtus cum pedibus sordide virescente- flavescens; segmentis dorsalibus abdominis badiis; vertice, pronoto scutelloque densissime, facie, pectore pedibusque parce maculis parvis vel punctis nigro-fuscis irroratis; tegmi- nibus venis ferrugineis, areolis lituris ferrugineis vel nigro- fuscis densissime ornatis; alis fuscis, subopacis; connexivo maculis parvis nigris serie positis. 68 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAE GENERIS HOMOPTERORUM. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice levissime bisinuato, medio leviter emarginato. 2: long. corp. 10—11 mill., long. corp. c. tegm. 11—13 mill., lat. 3,5—4 mill. Gypona adspersa Står, Ofvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 252. Patria: Brasilia, Minas Geraes. Caput rotundatum, apice supra subtusque distinete de- pressum, attenuatum et angulatim productum, vertice dense puncetato et transversim irregulariter subtiliter ruguloso, rugis in medio apicem versus angulatim productis, medio quam ad oculos distincte longiore, linea impressa longitudinali media verticis vix perspicua; facie ad basin transversim subtiliter striata et nigro-maculata, fronte clypeoque subtilissime den- sissimeque punctulatis, illa disco nigro-maculata, lateribus ni- gro-lineata, hoc macula discoidali fusca ornato, apicem versus ampliato; ocellis flavescentibus, paullo ante fere ad medium verticis positis, a basi quam ab oculis vix longius distantibus, inter se quam ab oculis duplo longius remotis. Pronotum vix duplo, fere dimidio longius quåm vertex, dense punctula- tum et, antica et lateralibus partibus exceptis, transversim stri- atum, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Scutellum subtilissime punctulatum, parte api- cali transversim striato-punctata. 'Tegmina venis longitudi- nalibus utrimque punctulatis, apice tegminum excepto, venulis transversis pluribus quam specierum affinum instructa, appen- dice membrane angustissima. 1 NN. Ocelli pone medium verticis positi. Spec. 88. 88. Gypona Schaumi STÅL. Dilute testacea, subtus cum pedibus subferruginea; scu- tello prope angulos basales maculis duabus parvis nigris, ad marginem anticum maculis duabus parvis sordide albidis, inter se et ab angulis basalibus xque longe remotis, et pone me- dium maculis duabus albis, annulo fusco circumdatis, ornato; tegminibus parce, obsolete, obscurius testaceo-conspersis, alis pallide infuscatis, subopacis. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8. 69 Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore quam penultimo, apice oblique, distinctissime bisinuato, lobo medio producto, postice latissime sinuato. 9: long. corp. 11 mill., long. corp. ce. tegm. 13 mill., lat. 4 mill. Gypona Schaumi STÅL, Stett. E. Z. 25, pag. 83 (1864). Patria: Mexico. Caput sat rotundatum, supra subtusque depressum et at- tenuatum, vertice irregulariter, subtiliter ruguloso, medio quam ad oculos distincte longiore, linea impressa longitudinali me- dia verticis obsoletissima; facie ad basin distinctissime im- pressa, fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctu- latis, hoc apicem versus paullo ampliato; ocellis pallide fla- vescentibus, paullo pone medium verticis positis, ab oculis quam a basi longius distantibus, inter se quam ab oculis fere tertia parte longius remotis. Pronotum vix duplo et dimidio longius quam vertex, transversim striatum, antica et lateralibus partibus irregulariter subtiliter rugulosum, marginibus later- alibus anticis quam posticis paullo longioribus. Scutellum subtiliter punctulatum, parte apicali transversim rugulosa et paullo acuminata. Tegmina callis parvis irregularibus parce adspersa, venis longitudinalibus clavi utrimque obsolete pun- ctatis, appendice membrane pallide infuscata, basi et prope apicem fusco-maculata. LL. ÖOcelli inter se et ab oculis fere wque longe distantes. Spec. 89-—-993. 89. Gypona antica STAL. Dilute subolivaceo-flavescens, vertice pronotoque maculis punctisque ferrugineis parce ornatis, scutello obscure ferrugineo, basi maculis duabus minutis albido-flavescentibus instructo, line- olis transversis frontis utrimque, macula clypei, maculis laterali- bus pectoris maculisque parvis exterioribus tibiarum fuscis vel nigris, teominibus obscurius venosis, areolis lituris maculisque ferrugineis et fuscis densissime ornatis, limbo costali paullo ante medium macula parva albido-flavescente et pone hanc nonnullis minoribus instructo, alis fuscis, opacis. Mas ignotus, 70 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONE GENERIS HOMOPTERORUM. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice sat late bisinuato, lobo medio producto, postice sinuato. Q: long. corp. 9 mill., long. corp. c. tegm. 11 mill., lat. 3,5 mill. Gypona antica STÅL, Rio Jan. Hem., tom 2, p. 46 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput rotundatum, prope marginem anticum supra sat di- stincte, subtus leviter transversim depressum, vertice transversim striato, striis interocellaribus longitudinalibus, medio quam ad oculos vix longiore, linea impressa longitudimali media desti- tuto; facie ad basin transversim subtiliter rugulosa, fronte clypeoque subtilissime densissimeque punetulatis, hoc apicem versus multo ampliato; ocellis sordide flavescentibus, ad medium verticis positis, ab oculis quam a basi longius distantibus, imter se et ab oculis eque longe remotis. Pronotum fere duplo lon- gius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus parti- bus fere lzeviusculis, impressionibus parvis nonnullis instructis, marginibus lateralibus anticis et posticis &que longis. Tegmina venis” longitudinalibus utrimque leviter punctulatis, apice tegmi- num excepto, appendice membrane fusco-maculata. 90. Gypona nigrina STÅL. Obscure et sordide flavescens, subtus fere tota cum predibus et abdomine nigra; vertice, pronoto scutelloque dense nigro- vel fusco-sparsis, fronte lineis transversis lateralibus et punctis mediis fuscis ornata, lateralibus pectoris et abdominis connexivogque pu- rius flavescentibus, areolis tegminum densissime fusco-maculatis, alis fuscis, opacis. Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice leviter bisinuato. Femina ignota. ok long. Corp. do mill, long. corp. c. tegm. 6,5 mill., lat. 2,25 mill. Gypona nigrina STÅL, Ofvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 252. Patria: Buenos Ayres. Caput rotundatum, apice supra subtusque depressum, attenu- atum, vertice transversim striato, striis interocellaribus in medio apicem versus angulatim productis, medio quam ad oculos paullo longiore; fronte clypeoque subtilissime punctulatis; ocellis fuscis, fere ad medium vecticis positis, ab oculis quam a basi longius distantibus, inter se et ab oculis eque longe remotis. Pronotum BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 8 YI paullo plus dimidio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus laxviusculis, nitidis, marginibus later- alibus anticis et posticis fere axque longis. ”'Tegmina levissime subceallosa presertim ad venas. 91. Gypona irrorata STÅL. Dilute ferruginea, subtus eum pedibus pallide ferrugineo- flavescens; maculis duabus parvis vecticis, pone ocellos positis, fascia angustata basali frontis, lateribus faciei, apice femorum tibiis- que posticis ex parte nigro-fuscis, tegminibus sordide flavescenti- bus, ferrugineo-venosis, areolis sat dense fusco-irroratis et nigro- maculatis, alis infumatis, subopacis. Mas segmento ventrali ultimo pene duplo longiore quam penultimo, apice subsemicirculariter rotundato. Femina ignota. PE: long. corp. 7,5 mill.,; long. corp. c. tegm. 9,5 mill; lat. 3 mill. Gypona irrorata STÅL, Rio Jan. Hem., tom 2, p. 47 (1862). Patria: Rio Janeiro. Caput rotundatum, Supra subtusque transversim depressum, apicem versus attenuatum, vertice transversim striato, stris inter- ocellaribus longitudinalibus, medio quam ad oculos paullo longiore, linea impressa longitudinali media destituto; facie ad basin trans- versim rugulosa, fronte clypeoque subtilissime densissimeque pun- ctulatis, illa sat convexa, hoc apicem versus valde dilatato, ocellis sordide flavescentibus, vix ante, fere ad medium verticis positis, ab oculis quam a basi aliquanto longius distantibus, inter et et ab oculis 2xque longe remotis. Pronotum vix duplo longius quam i vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subti- liter punctulatis, fere lzeviusculis, 1mpressionibus nonnullis parvis instructis, marginibus lateralibus anticis et posticis fere &xque longis. Tegmina venis longitudinalibus utrimque punctulatis, apice tegminum excepto, appendice membrane apicem versus dilatata, fusco-maculata. 92. Gypona mystica n. sp. Pallide sordide testaceo-flavescens, supra ferrugineo-irrorata; puneto apicali et maculis duabus parvis basalibus verticis, macu- lis nonnullis subapicalibus pronoti, maculis duabus parvis basali- bus scutelli, lineolis transversis lateralibus et maculis minimis 72 SPÅNGBERG, SPECIES GYPON.E GENERIS HOMOPTERORUM. medius frontis, macula clypei, pectore, lateribus exceptis, fascia- que sat lata media ventris nigris, pedibus fusco-maculatis, teg- minibus ferrugineo-venosis, areolis ferrugineo- vel fusco-irroratis et maculatis, alis fuscescentibus, subopacis. Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice sat fortiter rotundato. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice leviter bisinuato, lobo medio fortiter producto, postice vix sinuato. AP: long. corp. 8 mill., long. corp. cec. tegm. 9 mill., lat. 3 mill. Patria: Mexico et Bogota. Quoad formam et structuram pracedenti valde affinis, vertice aliquanto magis rotundato, subtiliter punctato-ruguloso, ocellis fusce- scentibus, distincete ante medium verticis positis, ab oculis quam a basi aliquanto longius distantibus, inter se et ab oculis xque longe remotis. Pronotum fere duplo longius quam vertex. Teg- mina venis longitudinalibus clavi utrimque subtilissime punc- tulatis. 93. Gypona atomaria STÅL. H2c species precedenti simillima et valde affinis, ab ea fa- cile differt segmento ventrali ultimo maris paullo longiore quam penultimo, apice subtruncato, lobo medio producto postice rotun- dato, ocellis flavescentibus, paullo ante medium verticis positis, ab oculis quam a basi fere dimidio longius distantibus, inter se et ab oculis xeque longe remotis, vertice pronotoque punetulatis et striatis, hoc fere plus duplo longiore quam vertice. A: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3 mill. Gypona atomaria STÅL, Rio Jan. Hem., tom 2, p. 47 (1862). Patria: Rio Janeiro. LLL. Öcelli inter se quam ad oculos magis propinqui. Spec. 924—-96. 94. Gypona fraterna n. sp. Pallide sordide flavescente-albida, ferrugineo hic illic sub- tiliter irrorata, maculis duabus parvis basalibus verticis, maculis tribus parvis basalibus scutelli, lineolis transversis lateralibus et punctis nonnullis mediis frontis, macula clypei, macula utrimque od BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 86 79 mesostethii maculisque duabus segmenti penultimi abdominis nigris vel mnigro-fuscis, seomentis, connexivi nigro-lineatis, teg- minibus venis longitudinalibus utrimque fusco-punctatis vel fusco- limbatis, areolis maculis fuscis vel mnigris ornatis, alis lacteis, subhyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo vix duplo, fere dimidio longiore quam penultimo, apice sat fortiter bisinuato, lobo medio sat lato, postice distinete sinuato. 2: long. corp. 9,5 mill.. long. corp. c. tegm. 12,5 mill., lat. 4 mill. Patria: Texas. Caput subsemicirculariter rotundatum, supra subtusque api- cem versus attenuatum, vectice subtilissime punetato-ruguloso, medio quam ad oculos pene duplo longiore, linea impressa longi- tudinali media verticis vix perspicua; fronte elypeogque subtilissi- me densissimeque punctulatis, illa ad basin distincte impressa; ocellis sordide flavescentibus, fere ad medium vertieis positis, inter se quam a basi paullo longius distantibus, inter se quam ad oculos aliquanto magis propinquis. Pronotum vix dimidio longius quam vertex, transversim striatum et distincte punctatum, antica et lateralibus partibus subtilissime puncetato-rugulosis, mar- sinibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. ”Teg- mina venis longitudimalibus utrimque punctulatis, apice tegmi- num excepto, appendice membrane augustissima, albida. 95. Gypona miliaris STAL. Sordide flavescente-albida, subtus testaceo-ferruginea; vertice, pronoto scutelloque ferrugineo- vel fusco-conspersis, basi et lateri- bus faciei, pectore fere toto, femoribus, apice excepto, basique ventris nigricantibus, dorso abdominis pallide griseo-testaceo, teominibus pallide flavescente-albidis, areolis lituris vel maculis parvis numerosis fuscis ornatis, alis infuscatis, fusco-venosis, opacis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quaro penultimo, apice levissime trisinuato, lobo medio, inter simus iaterales posito, sat lato et producto. 92: long. corp. 8,5 mill., long. corp. c. tegm. 10 mill., lat. 3,5 mill. Gypona miliaris STAL, Stett. E. Z. 25, p. 83 (1864). Patria: Vera Cruz: en 74 SPÅNGBERG, SPECIES GYPONAZ GENERIS HOMOPTERORUM. Caput rotundatum, supra subtusque apicem versus attenu- atum, vertice subtiliter transversim punctato-striato, medio quam ad oculos vix duplo longiore, linea impressa longitudinali media verticis vix perspicua; fronte clypeogque subtilissime densissime- que punctulatis. illa ad basin valde impressa; ocellis sordide flavescentibus, fere ad medium verticis positis, inter se quam a basi paullo longius distantibus, ab oculis quam inter se fere di- midio longius remotis. Pronotum vix plus dimidio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus-fere leviusculis, impressionibus nonnullis parvis instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, appendice membrane apicem versus dilatata, sublactea. 96. Gypona sordida STAL. Sordide subtestaceo-flavescens; vertice, pronoto parce, scu- tello dense et facie nigro-punctatis, margine postico pronoti angustissime et margine antico scutelli nigro-limbatis, lateribus pectoris segmentisque ventralibus plus minusque nigro-macu- latis, tegminibus commisuram versus nigricantibus, areolis li- turis vel maculis parvis numerosis fuscis ornatis, macula inte- riore femorum anticorum, apicibus tibiarum intermediarum tarsorumque, femoribus apicem versus tibiisque posticis intus nigro-fuscis, alis infumatis vel nigricantibus, opacis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, apice bisinuato, lobo medio sat lato, rotundato. Q: long. corp. 9,5 mill., long. corp. c. tegm. 11 mill., lat. 4 mill. Gypona sordida STÅL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, p. 252. Patria: Rio Janeiro, Minas Geraes. Caput rotundatum, supra subtusque apicem versus atte- nuatum, vertice vix vel subtilissime striato, medio quam ad oculos fere duplo longiore, linea impressa longitudinali media verticis vix perspicua; fronte clypeoque punctulatis, illa ad basin valde impressa; ocellis sordide flavescentibus, pone me- dium verticis positis, inter se et a basi fere eque longe di- stantibus, ab oculis quam inter se fere dimidio longius remotis. Pronotum vix dimidio longius quam vertex, transversim stri- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 8. fd gosum, antica et lateralibus partibus fere lxviusculis, impres- sionibus nonnullis parvis instructis; marginibus lateralibus an- ticis quam posticis fere plus dimidio longioribus. Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, appendice membrane sat an- gustata, fuscescente. Or Species mihi ignote: Gyp. ignita (FABR.) — Cicada ignita FABR., Mant. ins., t. 2, p. 272 (1787). -— Gypona ignita STÅL, Hem. Fabr., t: 2, p. 34 (1869). Gyp. marginata (Fazr.)— Cercopis marginata FABR., Mant., ins., t. 2, p. 273 (1787). — Gypona marginata STÅL, Hem. iHlaloret to 2,p. 3300). Gyp. thoracica (FABR.) — Cercopis thoracica FABR., Syst. Rhyng., p- 91 (1803): — Gypona thoracica STÅL, Hem. Fabr., t.s2; p. 34 (1869). Gyp. equestris (FABR.) — Cercopis equestris FABR., Syst. Rhyng., p. 92 (18503). — Gypona equestris STÅL, Hem. Fabr., ta 200p. 04 (1869): Cyp. aurulenta (FABR.) — Cercopis aurulenta FABR., Syst. Rhyng., p. 92 (1803). — Gypona aurulenta STÅL. Hem. IHaprart: 2p- 53. (1869): Gyp. pallens Burwy., Gen. ins., t. 1, Gyp. 4 (1838). Gyp. histrio Burw., 1. ce. Gyp. 5. Gyp. prasina Burw., 1. c. Gyp. 8. Gyp. cana Buruy., 1. c. Gyp. 10. Gyp. verticalis StÅL, Stett. E. Z. 25, p. 84 (1864). Gyp. cinerea UurLEr, Bull. geol. and geogr. surv., t. 3, p- 460 (1877). —e — > INDEX SPECIERUM GENERIS GX PONA Gyp. abdominalis n. SP:.-..-- pag.: 240) Gyp. mexicana. hy Sp. do... page DES SPErSA IST AN bor sd SER 67.1 >» PMTlLATIS (ÖTAT > bg ETS 13. EAT SUN. (SPN fa NASN 17:11 DJ MINUS I SD oss ERNA 37. DLADTG ANS IR NSP set LSE TNE 112 DD OTAPTISE INS Se 31. Habo: OUtbbabd MN SPI sees ss HOT Hi UMOSSbann SPIS rer 66. jr STAT OIUNL ALANIS NSP ere er ekt se 32: .P -PMIYStICA SP: oc oc SER TIER pr atLGA RANG FSA t LSS 69: Dr TED UlOSA STAT or cee SeS SSA 49. Dr WE ARSTOM TN SJ AS Dy AE FÖ DD TISTA STAT ert SA AR JO Di atOmaa. NPADLE I Ia FORE nigro-nervosa OTTAR KH ed 30. pi taurulenta (EABRD ok ot 75.| » nigro-terminata STÅL — oc 21: Da ATS BALISKILS NSP speosaockese of 60.) obtusa n. SPI osprtgt KN 55. SSA ÖNDG JOSE rg RA LE 52.1] » Ocellata 1. Bpesss Preseeg DÖ HIIBISEHIM TS) TIN OPs soba sosdgtnsd 34. | » octolimeata, (SAM) EE rospeyet Te Dr OLD GLUACS 0 SPorssserago= sor 2 2301 Mi PallensC BURMESS Tee fö. HAE DOE BUSDA IT BP terar es ooo ses eo 36. | » Ppaupereula 13 spio Ftssmeer 35. HVB O He ANS INA oc codes et 52. | HI ommectoralis 07 sp, - PINGUIS OTATL oc see Keene 20- PIbLevipenhIS. NSP, oocosaosodo to LZ, ». 3 Plebeja Mm.” SPI Cesc Regner 6. HE CANARDURMAT fre ofog dee 75.) —D -Precellexbsi SPATT SC See 48. »< Fehalcoptera BURM:- sosse 27.1 » preusta ST NBA oa 2 SER SEA SRER 47. PINGA EKG, VU MLBR As SEA TÖ.. |; Di 4 Prasina BURNS. "Pressemegam TO. DIE MELON TI; SSP: orter ssngN 45. |» UPLRINOSATD ASPA 5 CCEAeseeee 9: JÄRN CINNA (OTAT ooo ssk sos 48:.) 1» pulehra Dn. sp. c-r--s Cesena 32. RE GORCOLOF? 2 SP. sgcsos MAAS 24. ) opunctata. Nn; Spor.-—estoesemere 6: HJK CONSP SRS TIS SP sc onaor sans 60. » PUNCHeEolHS MCSPa ce TK 54. PD AISETCOLIS' STAT «ooo 43. | » punctigera STÅL Ed SSR DIKE 40. DID Hun STA sc AULAN BRA 62. 9: > Punctipennis (STAT. .-es esse 61. DA FRLOLSAISUN SPA eds de 30.1 » qguadri-notata n. spy-- te 56. HE NEG eSbrIS4 (IFATBIRI === sssosor T5d. » quadri-punctata STÅL COA LEe 49. DR TAVICOSTANS RAT omr Es se oss- os 38] HM TUgOSU DH. Sp.sss a -Sresaeseee 6. HET VInSATa LITGHS Eder 8. » sanguineo-sparsa STÅL ......- 64. REPA EDN ASPA 0 ST 12.) » sangumolenta DSpace" 63. Di Ei aSCINeTViS, SMAL dot ago sed 12.0) 2» FSChauwm SPARAS Sens 68. HH TVEISTEORMIS UN SP ccs obest stesss 29:51 12» I SCEUPULOSATINENS Peter ee EE Sk DING ENTLAR SLA os go corsssb oss 26. »; - SEtinervis: D.SP:. 2 SETT DOLD BLCEPS Is SPY tHOraciea (RABRIYEEEESEAANa Tf EF SG N OR LE NE NA rg 0 AS SS 60:44 2 bEISISJ ING SPe SA or AE 1i. INIDAta DN: Spin oerorseo dess 391 » Unieolor STAL —C-Corsesene 25. an limbatipennis DD: SP: Eot.fe- 47. |, >, Wallengreniv STAT stomme 0. HIneata BURMA toos dates ses Sh - D VATIANSP I BPA ree SEE SVR 22. pr EIIGHPAtTE STAD. ce var IE AT) Mr VEN OSA SRA As ere 55. Dr FIUSRWBNIRA MYSSPA Fr pipes ere Ja 1 vertiealis SNAR << Seve T5. H-- margemata (FABRIsoo.scci se TO l -D VIINAA SPA Tees dare ee SST SNRA 5. 5 - MM ALINOTAGA Ms (BP se opnos ess A 59.1 »- VICEICOLNS HSP eo ESA HD. -meditabunda nÅSPp. <-ste 30. I» Vitbulabar STAD SEE 44. Bål INSLAGNA SPA SANS NOK BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 5. N:o SYSTENA ACRIDIODEORUM ESSAI D'UNE SYSTEMATISATION DES ACRIDIODÉEES. PAR COMMUNIQUÉE LE 19 SEPTEMBRE 1877 STOCKHOLM, 1878. P. Å, NORSTEDT & SÖN ER. KONGL. BOKTRYCKARE, I Ke ww y « ' ME b [7 je . q NV - Åk 5 4 p 5 i 5 9 4 , å a é ke 8 é ix a ' > , 4 " = | 4 - > j - , st Ad ' » J - j v Rn la FÖRR RDR 1 sl $ i NE ue rså ) FE | 4 X 3 ” (oc SUS YRAN ENA - a t Rek d d UBRLYM SNS | f vy rn | Fu rå ue sk: ANNE HSE TJAT LAGLIE BOON era öre. äN IPL CC I YITET VR ov: fÖG nt å rÄ | RANA oråd ning RA ND and rd Sod =D EC . f N & M EN Sp RUNEGS NN TRA " l Så - - 3 Nee Fr FSE LE i 6 Aa NGA ; S RS AA REN fä PGA NAR S RANE 1 ktöA SRA I Fin FN pe pe +) 7 fez I eV ; Tx bi än I s i | [rn has JE ' bv ed ala, i r AC E NYC Aa AES ANN Vän ÄN J a Su Cl [CN ah 3 ENT Fk ef AVSÉNG ) k tv i Ar ÄRE i > sl AA Rö tjed arg färjan fr L sd RA [| 4 sn LA Vira HER ara 4 K FANA 2" SREDLYC n RT GENI R DER INvtd UT v PE At Våsie FÖRT rt: EES / e LAM UTE lär NN ö Cn ön VA [LEE Et. Mö t PRE fr AA Ttyk '' pet TREES HA SALCNNE Hör NN > ä ria ä 2 SR IE RT Sr a Me I byar ig ' Lö « On YES 2 - GQ Ping] 1005: 0 a ER ONT / IN SÖT URELU ou vå I [ å i VA + I röda LA id | ' | j vy | t.; 5 ( - hu å Are a TE ' : Svep ÖVRE u Fe VE NYE LA ” atv be RNA p je tyll BN VANNS j Ne vr unventrgäda lygi 0; Kor LEE TS T MT ar NLA br Mg PEN Jai basé le groupement des Acridides principalement sur des caractéres tirés de la plus ou moins grande distance entre les lobes métasternaux, comme aussi de la présence ou de Fabsence d'une épine ”apicale au bord externe des tibias postérieurs. J'ai cependant cru devoir dévier dans quelques cas de ces principes fondamentaux du systeme, mais j'al toujours eu soin d'appeler l'attention sur ces cas exceptionnels, qui ne pourront jamais tre évités dans un systeme ayant la pré- tention d'étre appelé naturel, et encore moins du moment ou ce systeéme est présenté sous une forme synoptique. Il y aurait peut-étre lieu de faire encore quelques exceptions, parmi lesquelles je signalerai seulement que le genre Dicce- archus, muni, au bord externe des tibias postérieurs, d'une épine apicale fort petite, dont la présence est tres difficile 3 constater, devrait occuper, dans le systeme, une place plus rapprochée du genre Aygesander, manquant de cette épine. Ce rapprochement pourrait au reste se motiver par la proche conformité qui existe dans la plupart des caracteres de ces genres, et peut-étre aussi dans la forme des parties anales du måle, inconnu chez l'un des genres. Jai réparti les Aecridides en treize divisions, dont la plupart me paraissent tres mnaturelles. J'espere en méme temps avoir réussi å trouver pour ces divisions des carac- teres généralement bons et faciles a saisir. Jai toutefois été forcé dans quelques cas de réunir dans la m&me division des éléments sur l'affinité naturelle desquels j'ai certains doutes, en partie par suite du manque de matériaux suffi- samment complets. Les plus importants de ces cas sont les suivants. Le genre Mazcwa parait se rapprocher par plusieurs carac- teres des genres de la premiére division. Il présente, d'un autre cöété, des différences si notables dans la forme de la téte et la position des ocelles, que I'on peut se demander si sa place dans la méme division que Tropidonotus et Vautres genres voisins est vraiment conforme å la nature. 4 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. Jai également des doutes sur P'affinité des trois genres compris dans la troisieme division. Ils présentent toutefois certains caracteres communs assez remarquables, et il m'est impossible de leur donner pour le moment une place plus convenable dans le systeme. Dans la sixieme division, ja réuni des genres indubitablement rapprochés l'un de Vautre par la largeur insignifiante de la cöte frontale å sa base, mais qui paraissent, d'un autre cöté, présenter entre eux des différences assez sensibles. Il est possible que quand on en connaitra un plus grand nombre d'especes dans les deux sexes, il faudra dissoudre cette division et répartir les genres sur des points différents de la huitieme. Le genre Coryplustes constitue une forme assez distincte. WVilerna et Nuceria, genres qui me paraissent assez voisins, semblent, il est vrai, se rap- procher de Coryphistes par la forme de la cöte frontale; mais, d'un autre cöté, dans la forme des cercei et la conforma- tion du dernier segment dorsal, comme de la plaque suranale chez les måles, ces meémes genres, Vilerna du moins, présen- tent une conformité si évidente avec certains genres de la huitieme division, comme Nicarchus, p. ex., que I'on devrait pouvoir soupconner dans cette conformité une affinite plus intime entre les genres en question. Les genres Gonica, Stropis, Cratippus et Cirphula, tres voisins les uns des autres, pourront peut-étre conserver leur place prés de Coryphistes; mais, d'un autre cöté, ils se rapprochent, — et c'est principale- ment le cas de diverses especes de Stropis, — si intimement de quelques espeéces australiennes du genre FEuprepocnemis, qwil sera difficile de trouver une difference générique, sinon, peut-étre, dans le nombre supérieur d'é€pines aux tibias posté- rieurs de ce dernier genre. Il faudra faire la connaissance d'une plus grande quantité d'especes australiennes d Fuprepo- cnemis, et cela dans les deux sexes, pour étre en état de décider cette question. AÅAnthermus ressemble évidemment & Catantops dans la plupart de ses caractéres, mais la largeur insignifiante de la partie basale de la cöéte frontale m'a amené a placer, jusqu'a nouvel ordre, le premier de ces genres dans la sixieme division, comme c'est aussi le cas d”Aleuas, conforme, toutefois, å bien des égards, avec Pezotettix, type d'une limitation des plus difficiles. Jai réuni dans la huitieme division quantité de genres qui non-seulement paraissent avoir entre eux une grande affinité, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4, D mais qui sont en partie excesstvement difficiles a limiter, surtout å Paide de caracteres communs aux deux sexes; cela en dépit de la circonstance que, dans la plupart des cas, les genres ne sont pas difficiles a distinguer pour un connaisseur, par suite de caractéres habituels impossibles å exprimer par des mots. Je n'ai pu trouver jusqu'ici des caracteres sur lesquels je fusse å méme de fonder, dés I'abord et a ma satisfaction, un groupement synoptique des genres en question. Je me suis donc vu forcé de scinder mon plan en deux groupes basés sur I'habi- tat, qu'il se trouve dans l'ancien monde ou dans le nouveau monde. Ces deux groupes me paraissent répondre assez bien aux exigences d'un systeme naturel, et je ne crois pas qu'l soit possible d'exiger qu'un systeme pareil soit toujours pré- senté et motivé sous une forme synoptique. Si les types et les genres de la huiticme division sont en général tres difficiles ä caractériser, c'est particulierement le cas de Pecotettix, et je mnesveroisr pas avo réussi a le: faire. Il faut disposer de matériaux infiniment plus riches que je n'ai eu la faculté d'en examiner jusqu'ici, pour etre ä méeme de fixer les rapports entre Pezotettix d'un cöté, Osmilia, Dactylotum, etc., de Vautre. On arrivera peut-étre au résultat qu'un groupement de na- ture å satisfaire, devra se baser exclusivement sur certaines particularités des måles. Toutefois, il ne faudra pas trop se håter de donner une importance auw'elles ne méritent pas, äå certaines particularités saillantes, faciles å constater å pre- miere vue, mais ä tout prendre d'une faible valeur systématique. Sil m'a été possible de rendre aussi complet quil se présente ici, cet essai de systématisation des Acridiodées, c'est gråce åa la libéralité bien connue avec laquelle M. C. Brunner von Wattenwyl a eu F'obligeance de mettre å ma disposition les riches matériaux de sa précieuse collection. Fam. ACRIDIODEA BurRM. Subf. Aerididae STÅL. Conspectus divisionum. 1 (4). "Lobi sternales in utroque sexu distantes, metasternales gquam in plurimis Aerididibus multo magis distantes; in- tervallum loborum metasternalium intervallo loborum meso- (3). (2). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. sternalium subequale vel latius, in feminis latius quam in maribus; tuberculum prosterni haud transversum; tibia postic&e superne in utroque margine spina apicali distin- ctissima armatze, calcari apicali intimo calcari adjacente typice nonnihil longiore; intervallum oculorum latum, parte ocelligera costa frontalis saltem duplo latius; ca- ringe laterales frontis in formis, quarum costa frontalis percurrens est, a costa haud vel levissime divergentes; artieulus ultimus palporum maxillarium lamine instar haud ampliatus; sulci transversi tres posteriores pronoti in formis alatis in dorso continui; lobus posticus pronoti in alatis, etiam in brachypteris, lobo antico haud vel raro paullo brevior; tympana haud vel levissime immersa; area radialis et analis alarum anterius vel ante medium, saltem in intervallis quibusdam venarum longitudinalium, venis: transversis, quam in reliquis Acrididibus numerosioribus, areolas transversas, plerumque fortiter transversas, forman- tibus instructee !); intervallum venarum tertium arese radialis alarum latiusculum, intervallum secundum area analis in plurimis !) per majorem vel minorem partem longitudinis magis minusve dilatatum, intervallis reliquis latius, et venulis transversis rectis, parallelis, areolas transversas formantibus, instructum; intervallum primum area analis alarum anterius vel ultra medium plicam longitudinalem teretem, extrorsum cumbentem, venulis transversis si- gmoideis instructam, plerumque formans 1); articulus se- cundus tarsorum posticorum brevis. Fastigium vertieis horizontaliter vel in planum occipitis productum, totum vel anterius sensim angustatum, ple- rumque triangulare, marginibus lateralibus totis vel per majorem partem compressis a facie separatum; tempora haud discereta; costa frontalis per totam longitudinem vel saltem basin versus sensim distinete angustata, parte basali interdum fortiter compressa et laminata; ocellus coste frontalis ab antennis plerumque distinete remotus; emora postica in margine dorsali plerumque serrata vel denticulata; spina interiores tibiarum posticarum ple- rumque longe vel longissime, spina apicales spinis re- liquis breviores; sinus geniculares femorum posticorum plerumque angusti, angustiores quam in Acrididibus ple- risque reliquis; lamina subgenitalis marium cognitorum producta, conica, acuminata vel subacuminata, vel com- presso-acuminata; tibia fasciis vittisve nigris destitutae; tarsi unicolores. — Divisio prima. Fastigium verticis magis minusve declive, rarissime sub- horizontaliter vel in planum occipitis productum, in quo casu lamina subgenitalis brevis, recurva, et pedes magis ') Exceptionem praebent genera Procolpia et Munatia. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. De N:O fe il (1); (6). minusve nigro-picti; ocellus coste frontalis fere in linea, inter partem anticam scrobum antennarum ducenda, po- situs vel ab hac linea parum remotus; costa frontalis ante ocellum plerumque abbreviata vel minus distincta, basin versus rarissime distinctius angustata, pone antennas num- quam lamina instar compressa; margo dorsalis femorum posticorum plerumque integer vel inermis; spinee interiores tibiarum posticarum spinis exterioribus haud multo lon- giores. — Divisio secunda. Lobi metasternales contigui vel minus fortiter distantes, raro apud feminas seque vel fere saeque distantes ac lobi mesosternales; ala venis transversis minus numerosis, are- olas quadratas vel longiores quam longiores formantibus, plerumque instructa; intervallum nullum alarum fortius dilatatum, nec venis scalaribus instructum. Obs.: Heaec genera lobis metasternalibus, apud feminas saltem, fortiter distantibus gaudent: Diponthus, Dericorys et Antandrus, in quibus fastigium verticis fortiter declive et sulci lobi antici pronoti, posterior saltem, in dorso interrupti vel obliterati; Monachidium, Oncolopha et Antiphon, in quibus tibia postice in margine exteriore spina apicali destitutze; Trybliophorus et Ommatolampis, in quibus articulus ultimus palporum maxillarium lamina instar compressus et ampliatus. Sulei transversi lobi antici pronoti, saltem posterior, in dorso late interrupti vel obliterati, sulcus posterior, quum adest, fere usque a lateribus lobi sensim recurvus et versus sulcum illum continuum, a quo lobi pronoti separantur, oblique ductus; intervallum oculorum costa frontali latius; fastigium verticis magis minusve declive, breve; oculi mediocres; lobi mesosternales per totam longitudinem distantes; lobi metasternales feminarum quam lobi meso- sternales vix vel haud multo minus distantes; tibia posticae superne in utroque margine spina apicali armatee; arti- culus secundus tarsorum posticorum brevis. — Divisio tertia. Sulei transversi lobi antici pronoti plerumque continui, raro in dorso obliterati vel interrupti, in quo casu tibize postice superne in margine exteriore spina apicali de- stitutze. Tibia postice in margine exteriore spina apicali destitutze. Obs.: Genera ÅAristia et Abila, in quibus tibia posticeae superne in utroque margine spina apicali instructae, in hac serie prope Pheopariam posui, propter structurum insignem partium quarundam capitis, Pheoparie pecu- liarem. SIG BLAS). LÖT STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. Obs.: Genera Mesops et Cervidia, licet in margine ex- teriore tibiarum posticarum spina apicali destituta, in serie 20 (7) posui, propter maximam eorum affinitatem cum Ischnacrida et aliis. Sulei transversi lobi antici pronoti in dorso vel saltem in lateribus dorsi, obliterati; lobus posticus pronoti usque a lateribus in cristam sensim elevatus vel sensim convexus, gibbosus; oculi, praesertem apud feminas, in vertice sat distantes, sat convexi; caput obtusum; fasti- gium verticis maxime declive, in costam frontalem sensim obtuse arcuatim continuatum, immarginatum, cum tempo- ribus confusum; costa frontalis depressa, ante ocellum evanescens vel subevanescens, a basi ocellum versus sensim angustata; carinae laterales frontis obliquae; antenne long, lineares; elytra margine exteriore sensim curvato, costa a vena radiali sensim divergente; ale apicem versus late vel latiuscule, area radiali apice obtusa, leviter vel levissime prominula; lobi sternales apud feminas fere eque distantes, metasternales apud mares parum distantes; femora postica gracilia, marginibus carimisque inermibus; tibie posticae extus in parte saltem quarta basali inermes:; cerci marium cognitorum teretes, sensim acuminati; la- mina supraanalis marium triangularis; lamina subgenitalis marium modice producta, obtusiuscula. — Divisio quarta. Sulei lobi antici pronoti, saltem sulcus unus, continui, rarius in medio dorsi interrupti, rarissime obliterati, in quo casu lobus posticus pronoti depressus. Carinee laterales frontis os versus sat fortiter divergentes, apice quam ad antennas duplo vel fere duplo magis di- stantes; costa frontalis angusta, inter antennas intervallo oculorum circiter dimidio angustior, per maximam partem longitudinis levissime elevata, percurrens vel prope apicem frontis evanescens, apicem versus haud ampliata, margi- nibus cariniformibus vel levigatis instructa; frons pun- ctata; fastigium directione varians, breve vel brevissimum; vextex anterius pone fastigium impressione vel sulco trans- verso, utrimque recurvo, anterius et extus carina vel ruga, nunc continua nunc interrupta, terminato instructus, prae- terea carina subtili, nunc usque ad basin capitis extensa, nunc brevissima et tantum prope sulcum illum distin- guenda, preditus: caput magnum vel majusculum, ex- sertum ; ocellus costa frontalis ab antennis distincte nonni- hil remotus; lobus posticus pronoti lobo antico brevior; pronotum totum punctatum vel ruguloso-punctatum ; elytra, quum completa sunt, ante medium dense irregulariterque reticulata, areolis campi postradialis et interulnaris pree- sertim numerosis; spina prosternalis gracilis, proportiona- liter longa, subeylindrica vel sensim acuminata; lobi BIHANG TILL K.: SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 9 IT(E0): 12 (19). is Ck 14 (15). mesosternales per totam longitudinem sat distantes; lobi metasternales apud mares levissime distantes, apud fe- minas quam lobi mesosternales haud multo minus di- stantes; margo dorsalis femorum posticorum serratus; cerci marium cognitorum longi vel longiusculi; tibia postice extus, praeter spinam apicalem interdum defici- entem, spinis octo armatza; margines dorsales tibiarum posticaruim teretes, haud ampliati; tympana haud vel vix immersa. — Divisio quinta. Carine laterales et costa frontis plerumque ubique aeque vel fere zeque distantes, interdum distinctius divergentes, apice tamen quam in typo Pheoparie proportionaliter minus distantes; vertex antice sulco transverso, utrimque recurvo, anterius ruga limitato, destitutus. Margines dorsales tibiarum posticarum teretes vel tere- tiusculi, haud laminati; cerci marium plerumque toti recti vel subrecti, rarissime prope basin subito recurvi. Spine marginis exterioris tibiarum posticarum numero variantes, raro tantum quingque vel sex, in quo casu in- tervallum spinarum intermediarum intervallis reliquis haud vel tantum paullo longius. Fastigium verticis horizontaliter vel subhorizontaliter promi- nulum, cum occipite in eodem vel fere eodem plano jacens, usque a basi vel saltem ante medium triangulare, apice raro obtusius rotundatum, ibidem numquam incisum ; tem- pora et latera fastigii inter se angulum distincetum rectum vel subrectum formantia, vel margine compresso separata, illa perpendicularia vel frontem versus reclinato-declivia: costa frontalis per totam longitudinem vel saltem pone antennas basin versus sensim angustata, basi angusta vel angustissima, ibidem intervallo oculorum saltem dimidio angustior, parte coste inter antennas sita parte basali saltem duplo latiore, marginibus lateralibus usque ad apicem frontis magis minusve distincte elevatis vel laevi- gatis; carine laterales frontis et margines coste paralleli vel subparalleli, ill&e distinctae et usque ad apicem conti- nuata; lobi mesosternales magis minusve distantes; lobi metasternales apud mares contigui vel leviter distantes, apud feminas cognitas magis distantes; pronotum totum vel saltem in lobis lateralibus punetatum vel rugulosum ; tibie postice in margine exteriore spinis typice haud ultra novem armate. — Divisio sexta. Obs.: Species quaedam, que quoad formam costa fron- talis et directionem fastigii ad formas hujus divisionis appropinguant, quarum autem tibige posticae in margine exleriore spinis ultra novem armatea, in genere Pupre- pocnemi quserendee. 10 lör 4). KON: ie (GUD TSK): 19 (12). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. Obs.: In Coryphiste quoque quzerenda est species, cui est fastigium sat fortiter declive. Fastigium verticis plerumque distincte vel fortiter declive, raro subhorizontaliter prominulum, in guo casu costa frontalis tota vel partim immarginata, vel ubique latitu- dine subzequalis, vel sulcus coste apicem fastigil inter- Secans. Lobi mesosternales longiores quam latiores, retrorsum sensim ampliati vel subampliati, margine interiore toto recto, angulo apicali interiore distincto, acutiusculo; inter- vallum loborum mesosternalium retrorsum sensim angu- statum vel lateribus parallelis instructum, longius quam latius; lobi metasternales leviter vel levissime distantes; fastigium capitis breve, obtusum, leviter declive, in costam frontalem sensim arcuatim continuatum; tempora angusta, obliqua, a fastigio verticis obsolete discreta vel cum hoc confusa; costa frontalis latiuscula vel lata, basi haud vel levissime angustata, inter antennas intervallo oculorum latitudine 2aequalis vel subequalis; carina laterales frontis distinct, usque ad apicem continuatze; pronotum carima dorsali instructum vel in lobo antico tectiforme, lobis ambobus longitudine 2equalibus vel subequalibus; elytra et ala in speciebus omnibus huc usque cognitis completa, illa in area postradiali dense et confuse pluriseriatim reti- culata; oculi in vertice modice distantes; typus, presertim propter formam loborum mesosternalium eorumque inter- valli facile recognoscendus; species magne vel majusculz. — Divisio septima. Lobi mesosternales transversi vel fere aeque longi ac lati, angulo apicali interiore recto vel obtuso, plerumque rotun: dato, sepe obtuse rotundato; lobus posticus pronoti lobo antico plerumque brevior; elytra et ale sepe abbreviata, rudimentaria vel nulla; species plerumque mediocres vel parve. — Divisio octava. Spin& marginis exterioris tibiarum posticarum quingque vel sex, intervallum spinarum duarum mediarum inter- vallo spinarum reliquarum circiter duplo longius; tibia posticae femoribus breviores; caput fortiter exsertum; frons fortiter obliqua; pronotum basi rotundatum; femora postica in margine dorsali inermia; tuberculum prosternale apice transversim ampliatum; angulus posticus loborum late- ralium pronoti rectus vel acutus, apice tamen rotundatus; abdomen apicem femorum posticorum superans; cerci marium recti, inermes, graciles; corpus gracile. — Di- visio nona. Margines dorsales tibiarum posticarum apicem versus vel pone medium acuti, laminati, ciliati; cerci marium cogni- . BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 4, 11 SORT): 21 (24). 23 (22). torum basi lati, pone basin subito graciliores, superne sinuati et subito recurvi; femora postica in marginibus et carinis inermia et laevigata, lobis genicularibus acu- minatis; elytra et ale in mihi cognitis numquam defici- entia, raro abbreviata, plerumque longa et angusta; inter- vallum oculorum angustum vel angustissimum, parte in- terantennali coste frontalis haud latius, plerumque an- gustius; vertex anterius inter oculos plerumque nonnihil declive; fastigium verticis horizontale vel leviter et quam pars antica verticis minus declive, a vertice interdum im- pressione transversa separatum; lobi mesosternales et me- tasternales in utroque sexu plerumque contigui; pronotum dorso teres, carina longitudinali raro instructum, sulcis transversis tribus continuis preditum, saltem in dorso per totam longitudinem punctatum, lobo postico abbre- viato, posterius obtuso. — Divisio decima. Tibize postice quoque in margine exteriore spina apicali armatae, spina plerumque distinctissima, rarissime minu- tissima, obsoleta et xegre perspicienda, in una tibia interdum fortuito deficiente; lobi geniculares femorum posticorum plerumque sensim acuminati vel apice angulum formantes, interdum in lobum longum producti. Obs.: Genera quzedam, Lentula, Cervidia, Mesops, quo- rum tibia posticx in margine exteriore spina apicali de- stitutae, in hac serie queerenda. Obs.: Spina illa apicalis tibiarum posticarum minutis- sima et 2&gerrime perspicienda in Dicearcho, Tauchira, Racilia et Tylotropidio, in Racilia imterdum deficiens. Lobi mesosternales magis minusve distantes; costa fron- talis basi haud vel leviter angustata, raro basi ipsa su- bito fortiter compressa, hinc numquam per totam longi- tudinem vel per majorem partem longitudinis sensim am- pliata; antenn&e lineares, rarissime angustissime subensi- formes. Costa frontalis ad sulculos transversos disci frontis subito evanescens, rarius ad vel fere ad apicem frontis continuata, in quo ecasu pars basalis costae antrorsum distincte an- gustata vel antennas versus oblique declivis; articulus se- cundus tarsorum posticorum plerumque elongatus; antennee plerumque longae; dorsum pronoti teres, carina nulla nisi obsoletissima instrucetum. — Divisio undecima. .Obs.: Genus Hysia, in quo costa frontalis ante sul- culos transversos discoidales frontis nonnihil continuata est, propter articulum secundum tarsorum posticorum longum in hac divisione quzerendum. Costa frontalis percurrens vel longe versus apicem frontis continuata; pars basalis coste sulculos discoidales frontis 12 24 (21). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. versus haud vel obsoletissime angustata; articulus secundus tarsorum posticorum brevis. — Divisio dvodecima. Lobi mesosternales per maximam partem longitudinis sutura longa et recta contigui, rasissime leviter distantes; basis vel pars basalis longitudine varians coste frontalis angusta, plerumque lamine instar fortiter compressa, costa per majorem vel minorem partem longitudinis ante illam partem angustam sensim ampliata; antenne plerumque ensiformes. — Divisio decima tertia. DiVISIO PRIMA. 2. Ocelli ad marginem fastigii capitis positi; ocellus costa frontalis ab antennis sat remotus; caput superne carina, percurrente instructum; fastigium triangulare, mar- ginibus lateralibus totis vel fere totis compressiusculis: frontis carina laterales ab antennis usque ad apicem ex- tens, sensim divergentes, rectae, subtuberculate, apice elevatiores; costa frontalis apicem versus abbreviata, maxima parte humilis, marginibus lateralibus carimato-elevatis in- structa, inter et prasertim pone antennas versus basin sensim sat fortiter elevata, basi fortiter compressa, carinis lateralibus coste inter antennas abbreviatis, parte com- pressa basali inter antennas carinre instar breviter con- tinuata; antenne —? pronoti dorsum transversim leviter convexum, basi apiceque truncatum, postice haud pro- duetum, carina subtili longitudinali, suleis transversis subtilibus intersecta, instructum, antrorsum sensim angu- statum, cum lobis lateralibus angulum distinctum, obtuse subcarinatum, formans; prosternum leviter elevatum et tuberceulo conico, subacuminato, armatum; femora postica validiuscula, supra subtusque granulata, carina dorsali granulato-serrata, sinubus genicularibus subrectangulis; spine utriusque lateris tibiarum posticarum longitudine subequales; tarsi breviusculi; arolia parviuscula; corpus apterum. — (Gen. 1.) 1. Mazea STtTåL, 1876. FP. Ocelli a margine fastigii capitis remoti; corpus plerumque alatum, raro brachypterum, rarissime apterum. FP. Antenne articulis circiter novem composite, de- pressiuscule, anguste subensiformes; fastigium capitis sat productum, marginibus lateralibus usque a basi compressis : carinee laterales frontis obsolete; costa frontalis percurrens, per totam longitudinem carinato-marginata, maxima parte angustissima carinisque marginalibus hic illic contiguis 4 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 4. 13 (3) 3 (12). Gr): ST (8). vel confusis instruceta, parte circiter tertia apicali sensim ampliata; thorax et abdomen tectiformiter compressa; pronotum postice haud productum, basi apiceque trun- catum, lobo postico . brevissimo, acute tectiformi, lobo antico dorso anguste deplanato, sulcis transversis destituto, parte deplanata antrorsum sensim latiore, utrimque carina wmarginali terminata; tympanum nullum; prosternum leviter elevatum et spina conica graciliuscula instructum; lobi metasternales quam in generibus reliquis Tropidonoto affini- bus minus distantes, usque a foveolis divergentes; femora postica mediocria, margine dorsali remote serrato; spinzae interiores tibiarum posticarum spinis exterioribus haud multo longiores; lamina subgenitalis maris compresso- producta, haud longa; corpus: apterum.: — (Gen. 2.) 2. Tropidostethus PEIL. AP. Antenne articulis numerosioribus, circiter viginti vel viginti duobus, composite; pronotum dorso pasterius fortiter productum, lobo postico lobo antico haud breviore, suleis transversis in dorso haud interruptis; lamina sub- genitalis marium cognitorum conica, magis minus acu- minata, sat longe producta; corpus alatum; elytra, saltem ante medium, plerumque dense vel densissime reticulata. SP. Pronotum per totam longitudinem in cristam altam, compressam vel acute tectiformem, interdum sublamina- tam elevatum, dorso anterius in angulum distinctissimum prominulum, posterius acutangulariter productum, lobo postico in macropteris lobo antico longiore; dorsum pro- noti fere usque a sinu humerali antrorsum sensim angu- statum, cum lobis lateralibus angulum distinctum, cari- natum vel serie tuberculorum parvorum preditum, for- mans; vena axillaris, quum elytra completa sunt, distin- ctissima, prope medium elytra cum vena anall confluens; interstitium scalare arearum radialis et analis alarum am- pliatum et dense transversim venosum. — (Gen. 3—06.) AP. Costa frontalis per totam vel fere totam longitu- dinem sensim angustata vel subangustata, haud nisi basi ipsa fortius compressa, in medio quam apicem versus haud multo angustior; fastigium capitis triangulare, subse- quilaterum vel transversum; angulus, quem format margo anticus dorsi pronoti. obtusus, raro rectus vel acutiusculus; margo summus ecriste pronoti sensim vel subsensim ar- cuatus; lobi geniculares femorum posticorum angusti vel augustiusculi; elytra et area radialis alarum in macropteris apice angustiuscula, oblique truncata. AP. Frons fortius obliqua; margines coste frontalis toti distincte elevati; crista summa pronoti per totam longitudinem crenulata vel subserrata; lobi laterales pro- noti margine exteriore recto vel sensim subrotundato, 14 (10): STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. angulo postico distinctissimo, recto, apice haud rotundato; margo costalis elytrorum pone ampliationen subbasalem haud sinuatus; femora postica angusta, in carinis den- tata, lobis genicularibus acuminatis, angulis genicularibus in dentem acutum productis; spine interiores tibiarum posticarum sat longae. -— 3. Prionolopha STÅL, 1873. AP. Frons minus fortiter obliqua; margines coste fron- talis haud vel leviter, nec umquam per totam longitu- dinem elevati; crista pronoti integra tota vel tantum po- sterius leviter crenulata; lobi laterales pronoti angulo postico obtuso vel obtusiusculo, rotundate; femora postica modice lata, basin versus latiora quam in genere preece- dente; spine interiores tibiarum posticarum spinis exte- rioribus haud multo longiores. FP. Fastigium verticis haud vel leviter transversum: crista pronoti posterius magis minusve distincete crenulata vel erosula; lobi laterales pronoti margine exteriore an- gulum obtusum rotundatum formantes, margine postico vix vel leviter obliquo; elytra et ale completa, illorum margine costali pone ampliationem subbasalem leviter si- nuato; carina dorsalis femorum posticorum saltem an- lerius serrata; lobi geniculares femorum posticorum acu- minati. — 4. Tropidonotus SBERV., STÅL. FS? Fastigium verticis latum, fortius transversum: oculi fortiter distantes; crista summa pronoti nullibi erenulata vel erosula; lobi laterales pronoti margine exteriore in medio leviter curvato, margine postico fortiter obliquo, angulo postico igitur obtusissimo; elytra et ale fortiter abbreviata, illa subtriangularia, retrorsum sensim am pliata, postice oblique truncata, coriacea, punctata, venis duabus longitudinalibus elevatis instructa; carina dorsalis femorum posticorum integra, inermis; lobi geniculares femorum posticorum apice rotundata. — 5. Alcamenes STÅL, N. G. FP. Costa frontalis inter ocellum et basin angusta vel angustissima, basin versus compressa et fortius elevata, ante ocellum sensim ampliata, carinis distinctis usque ad apicem 'continuatis marginata, his carinis apice quam ad ocellum saltem quadruplo magis| distantibus; fastigium verticis longius quam latius, a basi ultra medium leviter, apice fortius angustatum; angulus, quem format margo anticus pronoti, acutus. sat longe productus: margo summus cristee pronoti ab apice longe ultra medium rectus, dein in parte posteriore lobi postici angulum formans, vel totus fere rectus: elytra "et area radialis alarum apice .distincte et late truncata vel subsinuato-truncata; femora postica basin versus latiuscula, margine dorsali serrato, lobis geni- cularibus latiusculis, apice rotundatis; spin&e interiores tibiarum posticarum sat longa. — 6. Colpolopha STÅL, 1873. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:0 4. 15 TUM) 117 (CI kol) HAN. 15 (16). ör): 17 (14): 18 (13): 2. Pronotum ecrista alta, acute tectiformi vel com- pressa, destitutum, margine antico truncato vel in angulum obtusum, interdum apice emarginatum, prominulo; lobus posticus pronoti lobo antico longitudine 2qualis vel subee- qualis, posterius angulum rectum vel subacutum formans; vena axillaris elytrorum obsoleta vel obsoletiuscula, libera. — (Gen. 7—11.) AP. Costa frontalis pone antennas fortiter compressa, ibidem sulco destituta, ante antennas per majorem vel minorem partem longitudinis sulcata vel marginibus ele- vatis instructa; interstitium scalare are analis alarum haud vel levissime ampliatum; pronotum medio carimatum vel obtuse suberistatum. FP. Fastigium verticis longum, circiter duplo longius quam basi latius; costa frontalis inter et pone antennas fortiter elevata et laming instar compressa, ibidem sulco destituta, dein inter antennas et ocellum latior et leviter marginata, ante ocellum obliterata; carime&e laterales frontis nullze vel tantum apice distinguendae; antenner longe, ensi- formes, articulo primo longiore quam latiore; elytra apicem versus sensim fortiter angustata; femora postica in carina dorsali distincte serrata vel denticulata, lobis genicularibus latis; spina interiores tibiarum posticarum longae 2. Elytra et area radialis alarum apice truncata; carina dorsalis femorum posticorum postice sat fortiter elevata et apice in dentem majusculum prominula; femora postica breviuscula. — 7. Procolpia STÅL, 1873. s. Elytra et area radialis alarum longe producta, apicem versus fortiter angustata, apice anguste rotundata: carina dorsalis femorum posticorum posterius haud fortius elevata, apice in denticulum prominula; femora postica longiuscula. 8, Munatia. STAL, 1849. 9. Fastigium verticis triangulare, vix longius quam la- tius; costa frontalis percurrens, per maximam partem longitudinis sulcata et marginibus elevatis instructa, pone antennas subito compressa, ibidem sulco destituta; carinze laterales frontis distinctse tote, ab ocellis usque ad apicem continuata; antennse mediocres, sublineares; pronotum ca- rina longitudinali instructum; elytra apicem versus leviter angustata, apice obtuse rotundata; area radialis alarum apice rotundata; carina dorsalis femorum posticorum inermis, subintegra; lobi geniculares femorum posticorum leviter producti, haud lati, sensim angustati; spina interiores tibiarum posticarum spinis exterioribus haud multo lon- giores. — 9. Catreus StåL, N. G. (Tropinotus ornati- collis BLANCH. et sulcaticollis BLANCH.) FY. Interstitium scalare arex analis alarum ampliatum; carinze laterales frontis inter serobes antennarum et apicem LIF(20): 20:19): SELL 16 (4). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. extense, tote distincte; spina interiores tibiarum posti- carum fortiter elongatee. SP. Costa frontalis haud nisi interdum basi ipsa com- pressa et sulco destituta, sulco plerumque usque ad vel fere ad basin continuato; pronoti dorsum carina longi- tudinali, interdum obtuse suberistata, instructum vel ob- tuse tectiforme; lobus posticus pronoti lateribus parallelis instructus vel antrorsum sensim leviter ampliatus, cum lobis lateralibus angulum, magis minusve torosum, for- mans; margines illi lobi postici pronoti, elevationis ob- tussima et magis minusve tuberculate instar, per latera lobi antici obligque antrorsum continuati; elytra alreque feminarum magis minusve abbreviata, illa prope basin latissima, hinc sensim fortiter angustata, apice angustis- sima. — 10. FElwochlora STÅL, 1873. SF. Costa frontalis pone antennas lamine instar fortiter compressa et ibidem sulco destituta; pronotum dorso planum, carina longitudinali nulla vel tantum posterius distinguenda instructum, antrorsum per totam longitu- dinem sensim leviter angustatum ; interstitium scalare arese analis alarum maxime et per fere totam longitudinem arexe ampliatum. — 11. Alophonota STÅL, 1873. DIVISIO SECUNDA. FP. Oarina vel crista lobi antici pronoti, quum adest, in summo margine sulcis transversis leviter intersecta, crista vel carina lobi postiei haud altior; lamina supraa- nalis marium omninam mihi cognitorum et feminarum pluri- marum tota vel lateribus nigra; femora postica in area media lateris exterioris maculis albicantibus destituta. — (Gen. 1—5.) FP. Elytra latiuscula, tota minus dense irregulariter reticulata, inter ramos radiales et ulnares vera imtercalata nulla vel irregulariter flexuosa et cum reti confusa, in- structa; pronotum per totam longitudinem distincte cri- statum vel carinatum; pedes nigri vel nigro-vittati; Ila- mina supraanalis marium usque a basi sensim triangu- lariter angustata; lamina subgenitalis brevis, pone laminam supraanalem vix vel leviter prominula. — (Gen. 1—2.) SP. Fastigium verticis subhorizontale, cum parte reliqua verticali capitis fere in eodem plano jacens, a latere visum cum costa frontali angulum rectum formans; costa fron- talis pone antennas basin versus sensim angustata, basi BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 17 (3). (2). (7). (6). (9): ipsa compressa, ibidem sulco destituta; pronotum dorso obtuse carinatum, margine antico angulum obtusissimum rotundatum formante. — 1. Dictyophorus THUNB. AP. Fastigium verticis fortiter declive, cum costa fron- tali a latere visa angulum obtusum, subrotuudatum, for- mans; costa frontalis basi haud vel levissime angustata, inter ocellum et basin distincte sulcata; pronotum dorso cristatum vel altius carinatum vel tectiforme, margine antico angulum distincetum formante. — 2. Teniopoda STAT ALS Å AP. Elytra minus lata, pone medium inter ramos radiales et ulnares seriebus duabus regularibus areolarum subre- ctangularium, vena intercalata distineta et recta separatis, instructa 1); pronotum carina leviter elevata, haud cristata, in lobo antico interdum deficiente, instructum, margine antico truncato vel obtussime rotundato, in medio ple- rumque leviter sinuato; fastigium verticis magis minusve declive. FP. Pronotum sulceis transversis sat fortiter imvressis instructum, lobo antico lavigato, nitido, dorso tereti, ca- rina destituto, postice impressionibus duabus parvis in- structo, lobo postico lobo antico nonnihil longiore, re- trorsum subadscendente, depresso, carina instructo; costa frontalis ante ocellum subito evanescens, pone ocellum suleata; lamina supraanalis triangulariter angustata; la- mina subgenitalis brevis. — (Gen. 3.) 3. Rhomalea BURM. FP. Pronotum sulcis transversis distinetis, quam in ge- nere pracedente tamen minus fortiter impressis, instructum,. carina, in lobo antico interdum obsoletiore vel fere obli- terata, praditum, lobis ambobus, saltem in dorso, pun- ctatis vel rugosis, lobo postico lobo antico haud longiore; lamina supraanalis marium a basi fere ad vel ultra medium lateribus subparallelis instructa, posterius fortiter angustata; lamina subgenitalis producta; segmentum dorsale ultimum abdominis apice in medio bilobum. — (Gen: 4—5.) FP. Frons parce rugosa, costa pone antennas obtuse subsulcata, ante -ocellum angustata, obtuse sulcata et marginibus leviter elevatis instructa, fere ad apicem con- tinuata; vena alarum, que interstitium scalare intus limitat, haud. incerassata; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium apice in medio lobis duobus parvis obtusis in- structus, inter lobos angulariter sinuatus; lamina supra- analis marium anterius vel ante medium lateribus parallelis instructa, posterius subito fortiter angustata, suleo obtuso longitudinaH, cujus margines leviter elevati sunt, instructa. — 4. Zoniopoda STÅL, 1873. ; Ca + : : 1) Specimen unicum mihi cognitum A4naue elytris destitatum. [NA ANG): 10 CD): 11 (14). 123). 13. (12); 14 (11). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. s. Frons dense fortiterque punctata, costa ante ocellum subito evanescente; vena illa alarum, que interstitium scalare, quam in genere precedente distinctius ampliatum, intus limitat, in medio alarum distinctissime incrassata; pars media sat lata marginis apicalis segmenti dorsalis ultimi marium in processum longissimum, lamina supra- anali longiorem, sensim acuminatum, profundissime fissum, producta; lamina supraanalis marium anterius lateribus subparallelis instructa, dein apicem versus sensim levissime angustata, apice subito obtuse rotundata, in medio acute biincisa, inter incisuras lobum' brevem emittens, sulco longitudinali instructa, pone medium utrimque carina brevi obliqua predita. — 5. Anaua STÅL, N. G. SF. Lobus anticus pronoti in cristam altam, sulcis transversis profunde intersectam, inter sulcos magis minusve distinete lobatam, elevatus; lamina supraanalis marium carinis duabus, pone medium evanescentibus vel divergen- tibus, instructa, nec nigra, nec nigro-picta; lamina sub- genitalis marium longa, porrecta; pars dimidia lateralis marginis apicalis segmenti dorsalis ultimi marium fere in medio, ad cercos, angulum magis minusve distinetum formans; femora postica in area media laterum maculis albicantibus, seriatim dispositis, ornata; caput obtusum; fastigium verticis fortiter declive, in costam frontalem sensim obtuse arcuatim continuatum ; costa frontalis nonnihil ante ocellum subito evanescens vel ante ocellum obtusis- sima; series spinarum tibiarum posticarum longe versus basin tibiarum continuate. — (Gen. 6—8.) 2. Oculi minus fortiter distantes; costa frontalis an- gustiuscula, basin versus haud ampliata; vena axillaris libera; lobi metasternales fortius distantes; caput parte posteriore pronoti angustius. SF. Elytra densissime irregulariterque reticulata, areolis illis reticule, que ad venas harumque ramos posita sunt, areolis reliquis majoribus; veng intercalate vel spuriae nulie vel cum reti confuse; lamina subgenitalis marium apice integra. — 6. Titanacris Scupp., STÅL. (= Lo- phacris ScUDp.) 2. Elytra minus dense reticulata, inter ramos radiales et ulnares areolis quådrangularibus duplici serie positis in- structa, inter series areolarum vena intercalata distincta predita; lamina subgenitalis apice magis minusve distincte emarginata. — 7. Tropidacris ScuDpp. 2. Oculi fortiter distantes; caput parti posteriori pronoti latitudine &quale: costa frontalis lata, pone ocellum basin versus sensim ampliata; fastigium verticis maxime declive, obtusissimum. in costam frontalem subito continuatum, an- terius obtuse sulcatum, marginibus lateralibus haud elevatis: BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 19 finge) PT) SKO: NGN pronotum parviusculum, per totam longitudinem cristatum, crista multilobulata, lobo postico lobo antico multo lon- giore; elytra ante medium densiuscule reticulata, pone medium inter ramos radiales et ulnares areolis subre- etangularibus, longioribus quam latioribus; duplici serie positis, instructa; pectus angustum; lobi metasternales quam mesosternales nonnihil minus distantes; corpus com- pressiusculum ; pedes postici —? — 8. Prionacris STÅL, N.G. DIVISIO TERTIA. 2. Lobus anticus pronoti brevis, lobo postico fere di- midio brevior, antice subtruncatus, dorso teres, carina destitutus, sulcus transversus posticus late interruptus, versus sulcum, lobos separantem, ductus; lobus posticus pronoti carina subtili instructus, posterius angulum sub- rectum, apice rotundatum, formans; oculi fortiter distantes; fastigium verticis fortiter declive, in costam frontalem sensim arcuatim continuatum; costa frontalis lata, obtusa; carine&e laterales frontis obtusissima; elytra et ale com- pleta, illa remote venosa; carine femorum posticorum inermes, integre; articulus primus tarsorum posticorum longiusculus. — 1. Diponthus STÅL, 1860. SF. Lobus anticus pronoti lobo postico longior, cristatus vel tectiformis, margine antico angulum magis minusve distinetum formante; lobus posticeus pronoti postice trun- catus vel angulum obtusum formans; oculi minus fortiter distantes; costa frontalis minus lata, marginibus saltem partim elevatis instructa; carina laterales frontis distincta; margo dorsalis femorum posticorum, ante médium saltem, remote serratus vel dentatus. 2. Pronoti dorsum obtuse tectiforme, cum lobis latera- libus angulum distinetum, vix tamen carinatum, formans; lobi pronoti sulco profundo separati, lobus posticus bre- vissimus, postice truncatus; sulei transversi lobi antici in dorso obliterati, sulcus posticus in latera dorsi brevissime extensus; elytra et ale nulla; tympanum nullum; mar- gines et carime fere omnes femorum posticorum denti- culati; articuli primus et tertius tarsorum posticorum longitudine subrequales; fastigium verticis leviter declive, cum costa frontali angulum obtusiusculum subrotundatum formans; costa frontalis per totam longitudinem sulcata: carin& laterales frontis sat obliquax. — 2. Antandrus STÅL, N. G. (Typus: Podisma viridis BLANCH.) FP. Lobus anticus pronoti in ceristam integram, medio altiorem, elevatus, sulcus anticus prope marginem positus 20 (4). (3). (2). (1) (2). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. anguste interruptus, sulcus medius obliteratus, sulcus po- sticus late interruptus et versus marginem posticum lobi ductus; lobus posticus pronoti depressiusculus, leviter carinatus, posterius angulum obtusum vel obtusissimum formans; elytra et ale completa, illa remote reticulata; femora postica in margine dorsali, saltem ante medium, denticulis interdum obsoletis, instructa, carina superior lateris exterioris denticulis preaedita; fastigium verticis sat declive; costa frontalis saltem partim sulcata; carince late- rales et margines laterales cost frontis subparallelze, illa vix oblique; cerci marium breviusculi, teretes, sensim gracilescentes; segmentum dorsale ultimum marium apice inter cercos obtuse sinuatum; lamina supraanalis marium triangularis, in medio transversim subplicata, lateribus plice laminatis vel sublaminatis et nonnihil productis; lamina subgenitalis brevis. — 3. Dericorys SERV. DIVISIO QUARTA. AP. Elytra tota remotissime reticuiata; lobus anticus pronoti dorso teres, haud cristatus, margine antico sensim obtusissime rotundato; spina tibiarum posticarum breves; oculi magni, apud mares maximi et fortiter prominuli. &. Lobus posticus pronoti tumidus, sensim convexus, lobo antico nonnihil brevior, posterius rotundatus, carina subtili longitudinali instructus; elytra minus lata. — 1. Oncolopha STÅL, 1873. 2. Lobus posticus pronoti in cristam altissimam, an- terius supra lobum anticum productam, elevatus, posterius productus et angulum formans, lobo antico multo lon- gior; elytra latiuscula. — 2. Monachidium SERV. AZ. Elytra lata, tota dense reticulata; pronotum dorso per totam longitudinem in cristam altam, erosam, elevatum, antice posticeque in angulum productum, lobo postico lobo antico longiore, crista lobi postici antrorsum supra basin lobi antici producta; spinee tibiarum posticarum mediocres; oculi mediocres, sat prominuli. — 3. Antiphon STAL. (= Monachidium STÅL, Rec. Orth.) É DIVISIO QUINTA. 2. Costa frontalis inter basin et ocellum plana et sulco destituta, ibidem proportionaliter latior quam in generibus sequentibus, ante ocellum obsoletiuscula, obtuse subsulcata, BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD., HANDL. BAND 9. N:0O 4, 21 20 2 (4). AT (2) TrCr6): 2 (15). apicem versus evanescens; margines laterales fastigii nul- libi elevati; tempora subperpendicularia; dorsum pronoti callis vel tuberculis parvis destitutum; femora postica valida, lata, parte graciliore apicali breviore quam in generi- bus sequentibus; tibia postice femoribus breviores, su- perne in margine exteriore spina apicali minutissima et aegre distinguenda armate. — 1. Abila StåL, N. G. FP. Costa frontalis angusta, inter basin et ocellum di- stincte sulcata et marginibus distincte elevatis instructa, ante ocellum quoque, licet interdum minus distincte, sulcata, ad vel fere ad apicem frontis continuata; fastigium magis minusve, interdum fortissime declive, quod in eodem ge- nere variat, marginibus lateralibus totis vel anterius elevatis et in margines elevatos costa frontalis continuatis; tem- pora parva, obliqua; dorsum pronoti antice, sepe quoque postice, rugulis vel tuberculis nonnullis, magis minusve distinetis, instructum; femora postica minus lata, parte apicali graciliore longiore quam in genere preaecedente; tibie posticx femoribus vix breviores; gene in exemplis rite coloratis fuscee. SP. Tibix postice superne in utroque margine spina apicali distincetissima armate; dorsum pronoti antice ru- gulis nonnullis obsoletis instruetum; margo apicalis se- gmenti dorsalis ultimi marium in medio lobulis duobus obtuse subtriangularibus leviter distantibus instructus; la- mina supraanalis marium triangularis, longior quam latior, retrorsum per totam longitudinem sensim vel subsensim angustata. — 2. Aristia STÅL, 1876. AP. Tibie postice superne in margine exteriore spina apicali destitute; dorsum pronoti antice, interdum quoque postice, rugulis vel tuberculis parvis distinctis instructum; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium lobis duobus dentiformibus distantibus instructus; lamina supraanalis marium a basi ad vel ultra medium sensim leviter angu- stata vel lateribus parallelis instructa, dein utrimque su- bito sinuata, pone sinum angusta et sensim angustata. 2) — 3. Pheoparia STÅL, 1873. DIVISIO SEXTA. Ar. Margo dorsalis femorum posticorum remote vel remo- tissime serratus; lobi mesosternales plerumque sat di- stantes; margo exterior loborum lateralium pronoti haud vel subliliter elevatus. F2. Lobi mesosternales sat distantes. 3 22 (4). (7). (6): STATS SYSTEMA ACRIDIODEORUM. FP. Costa frontalis ante et pone ocellum subito nonnihil coarctata, pone ocellum elevata et cum fastigio antrorsum prominula, pone antennas sensim fortiter angustata, basi fortiter compressa; vertex inter oculos leviter declive; fastigium occipite humilius; oculi lati, fortiter convexi; ocellus coste frontalis ab antennis levissime remotus; pronotum dorso carina media obtusa instrucetum, lobo postico lobo antico multo breviore, margine postico obtuse rotundato vel angulato, inter medium et humeros utrimque sinuato; elytra angusta, minus dense venosa; tuberculum prosternale crassum, breve, obtusum; pectus angustumj; lobi metasternales marium leviter, feminarum magis di- stantes; femora postica margine dorsali parce serrato, lobo geniculari exteriore triangulari; tarsi mediocres; tibize posticae in margine exteriore spinis typice novem armatee; tympana retrorsum leviter vel levissime immersa; cerci ma- rium mediocres, graciliusculi, sensim acuminati, apice sub- curvi, vix compressi. — (Gen. 1.) 1. Coryphistes CHARP. SP. Costa frontalis basi haud vel minus fortiter com- pressa, haud nisi ante ocellum coarctata; oculi minus lati; tuberculum prosternale alte elevatum; lobi geniculares fe- morum posticorum apice rotundati. FA? Typus americanus; costa frontalis ante ocellum magis minusve distinete coarctata; intervallum loborum meso- sternalium haud vel vix transversum; lobi mesosternales haud vel vix transversi; ocellus coste frontalis a serobibus antennarum leviter vel levissime remotus; tuberculum pro- sternale teres vel compressiusculum, obtusum; tibia poste- riores extus spinis septem vel octo typice armatae; tarsi anteriores mediocres vel longiusculi; tympana retrorsum leviter immersa; cercl marium cognitorum breves, sensim acuminati, prope basin intus processu armati. — (Gen. 2—3-.) SP. Costa frontalis ante ocellum utrimque distincte si- nuata, ibidem coarctata, pone antennas basin versus sen- sim angustata; fastigium verticis horizontale, pone me- dium lateribus subparallelis instructum, ante medium sensim angustatum; antenn anguste ensiformes; elytra minus dense reticulata, inter costam et radium vena inter- calata instructa; cerci marium breves, compressiusculi, sensim acuminati, intus prope basin processu sat longo, sub lamina supraanali occulto, instructi; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium lobulis tuberculisque mi- nutis nigris pluribus instructus; lamina supraanalis marium nigro-granulata; lamina subgenitalis marium breviter conica, nonnihil recurva. — 2. Vilerna STÅL, 1873. 2. Costa frontalis ante ocellum utrimque non nisi ob- soletissime sinuata, per fere totam longitudinem basin versus subsensim angustata; carin& laterales frontis sensim BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 23 B(0): 9 (10). T[OTC9): 1 (14). 12 (13). distinctius divergentes quam in genere precedente; an- tenne lineares; fastigium verticis sensim angustatum, late- ribus posterius nonnihil declivibus; elytra sat dense ve- nosa, ante medium irregulariter reticulata, inter costam et radium vena intercalata destituta; femora postica gra- ciliuscula; tarsi anteriores longi vel longiusculi, antici tibiis ejusdem paris haud multo breviores. — 3. Nuceria SMAL, No G- FP. Typus australicus; ocellus costae frontalis a scro- bibus plerumque sat fortiter remotus; costa frontalis ad ocellum haud coarctata; fastigium verticis horizontale et cum occipite in eodem vel fere eodem plano jacens; occiput et vertex plerumque carina longitudinali instructa; pro- notum totum vel saltem in lobis lateralibus ruguloso- punctatum, interdum granulis rugulisve conspersum, dorso carinatum, tectiforme vel cristatum; elytra in area postra- diali confuse reticulata; femora postica lata vel latiuscula; tarsi plerumque breves vel breviusculi; tibiee postica extus spinis septem — novem armata; cerci marium cognitorum fortiter compressi, laminati, sensim curvati, vel subtus sensim sinuati, apice obtuse vel minus fortiter angustati, breves vel modice elongati; lamina subgenitalis marium brevis, obtusiuscula; tuberculum prosternale obtusum, forma varians. — (Gen. 4—7.) FP. Femora postica sat compressa; sulci lobi antici pro- noti in medio interrupti; area dorsalis lateris exterioris femorum posticorum lateribus parallelis vel subparallelis instructa, angusta, area discoidalis lata, anterius area illa dorsali quadruplo vel fere quadruplo latior; costa fron- talis basi angustissima; intervallum loborum mesosterna- lium haud transversum.'— 4. Gonicea STAL, 1873. AP. Femora postica crassiora, minus compressa; area dorsalis lateris exterioris femorum posticorum anterius lata, apicem versus sensim distinctissime angustata, area discoidalis lata, anterius area illa dorsali tantum triplo, vel ne triplo quidem latior; intervallum loborum meso- sternalium saepe transversum. FP. Costa frontalis per totam vel magnam partem longi- tudinis basin versus sensim angustata, basi angustissima, ante ocellum quam pone ocellum haud angustior; carina lobi antici pronoti sulcis transversis duobus intersecta; tympana leviter vel modice immersa. FP. Pectus modice latum; fastigium verticis vix vel leviter transversum; intervallum oculorum latiusculum vel modice latum; oculi parte infraoculari genarum nonnihil longiores; tuberculum prosternale obtusum, forma varians; elytra nunc completa, nunc rudimentaria. — 5. Stropis STÅL, 1873. 13 (12) 14 (11). 15:02) 16: (1). 24 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. Q. Pectus latissimum; fastigium verticis breve, fortiter transversum, obtusissimum; intervallum oculorum latissi- mum; oculi parvi, parti infraoculari genarum longitudine aequales vel fere breviores; tuberculum prosternale late transversum, elytra rudimentaria, lateralia, angusta, oblonga, fortiter distantia. — 6. Cratippus STAL, 1875. ; FP. Costa frontalis ante ocellum qguam pone ocellum angustior, pone antennas basin versus subsensim angustata, basi ipsa proportionaliter latior quam in generibus austra- licis preacedentibus, parte basali carina longitudinali in- structa, parte dimidia apicali lateribus parallelis instructa; angulus apicalis fastigii leviter truncatus; carina lobi antici pronoti sulco tantum uno intersecta, sulcus posterior lobi ad carinam interruptus; tympana posterius fortiter immersa. — 7. Cirphula !) Står, 1860. é SA. Lobi mesosternales intus fortiter rotundati, ante me- dium inter se fortiter appropinquati, hinc antrorsum et retrorsum sensim divergentes; lobi metasternales per magnam partem longitudinis contigui; fastigium verticis horizontale, triangulare, leviter transversum, in plano occipitis jacens; costa frontalis, basi sat compressa excepta, per totam longi- tudinem excavata et marginibus elevatis instructa, apicem versus lateribus parallelis predita; oculi mediocres; pro- notum granulatum, dorso carina subtili percurrente in- structum, sulcis transversis in dorso continuis, lobis eque longis, postico posterius angulum obtusum formante; elytra ultra medium sat dense irregulariterque reticulata, angusti- uscula; tuberculum prosternale teres, obtusum; femora postica modice lata; tarsi anteriores mediocres; cerci maris sat longi, sensim gracilescentes, apice furcati; lamina sub- genitalis breviter subeonica; habitu et conformatione la- borum sternalium hoc genus Catantopem wmemorat. — (Gen. 8.) — 8. Anthermus STÅL, N. G. SF? Femora postica graciliuscula vel minus lata, sensim angustata, margine dorsali integro, inermi, lobis genicu- laribus sensim angustatis, apice obtusis, rotundatis; caput nonnihil exsertum ; fastigium transversum, obtusum, planum, haud vel levissime declive; intervallum oculorum latum vel latiusculum, parte latissima costa frontalis haud angustius; tempora perpendicularia, punctata; frons modice obliqua, costa basi angustata, per totam longitudinem sensim am- pliata, punctata, marginibus lavigatis, elevatis vel sube- levatis; carin&e laterales frontis a marginibus coste fron- talis leviter divergentes; antenn&e lineares, mediocres; prono- tum totum punctatum, dorso obtuse teres, carina obtusa subtili percurrente instructum, lobo postico posterius obtuse producto, lobo antico breviore, margine exteriore loborum 1) Calliptenus carbonarius SERV. ad Cirphulam quogue referendus. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 25 lateralium subrecto, distincte incrassato; elytra minus dense reticulata; vena radialis interior ante medium elytri a vena radiali intermedia quam in plurimis Acrididibus fortius divergens, intervallum, auod in medio elytri inter illas venas exstat, dense transversim venulosum; tuberculum prosternale conicum; lobi mesosternales apud mares levis- sime, apud feminas leviter distantes; 1lobi metasternales marium contigui, feminarum distantes; femora postica minus lata; tibie postice extus spinis sex — octo ar- mate; tarsi anteriores mediocres vel longiusculi; lamina subgenitalis marium nonnihil producta, sensim subcom- presso-angustata; species hujus generis habitu et pictura speciebus quibusdam Oszxye haud dissimiles. — (Gen. 9.) IFA enas Sn NE Gr DIVISIO SEPTIMA. Genus unicum: ÄAcridium SERV., STÄL. DIVISIO OCTAVA. ÅA. Genera orbis antiqui. 1 (26). AP. Cerci marium variabiles, numquam prope basin su- perne subito fortiter sinuati et pone sinum subito recurvi, nec cornei et compressi, nec laminam supraanalem dimidia longitudine superantes; segmentum dorsale ultimum marium normale, breve, haud tumidum; dorsum pronoti in lobos laterales sensim transiens, Jlimite inter dorsum et lobos laterales obtuse vel obtusissime tereti, raro subangulato, angulo numquam carinato, nec toroso, nec levigato ; femora postica margime dorsali serrato vel area dorsali exteriore distinete punctata vel subgranulata instructa: tarsi an- teriores mediocres vel longiusculi, intermedii tibiis dimi- diis longiores; articulus primus tarsorum posticorum arti- culo tertio raro longior; articulus primus tarsorum anteri- orum breviusculus. 2 (19). SP. Oculi magis distantes; intervallum oculorum basi coste frontalis latius vel haud angustius !); lobi meta- sternales marium leviter vel levissime, feminarum fortius distantes; articulus primus tarsorum posticorum articulo tertio raro nonnihil longior; tympanum leviter obliquum, retrorsum sensim leviter immersum; frons punctata vel 1) Excepta Coptacra premorsa, in qua intervallum oculorum basi costa fron- talis angustius est. SB) 47 (5). BIS). NR CE EG STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. granulata; tuberculum prosternale conicum, stepe sat acu- minatum. — (Gen. 1—9, Teratodes, Coptacra et affinia). Oeculi fortiter distantes, breves; intervallum oculorum oculis latitudine subzequale vel latius, parte latissima costa frontalis saltem duplo latius; vertex maxime declivis; costa frontalis depressa, in fastigium verticis sensim continuata, pone ocellum lata, ante ocellum multo angustata; fastigium verticis maxime declive, apice latum et cum costa frontali confusum; margo dorsalis femorum posticorum serratus vel dentatus; pronotum dorso per totam vel fere totam longitudinem in eristam altam elevatum, anterius angulatim productum; tibizxe postice extus spinis octo vel novem armate. — (Gen. 1—3, Teratodes et affinia). 9. Pedes minus validi, mediocres; area dorsalis exterior femorum posticorum modice lata; femora postica haud crassa, supra subtusque latitudine subaqualia; costa fron- talis percurrens, tota marginata, ante ocellum angustior, pone ocellum basin versus sensim nonnihil ampliata; oculi parvi, angustiusculi; pronotum dorso per totam longitu- dinem in eristam quadrilobam, sulcis transversis inter- sectam, elevatum; lobus posticus pronoti brevis; elytra angustiuscula, prope basin latiora, hinc sensim angustata, irregulariter, ante medium densius, reticulata; lobi meso- sternales transversi; intervallum loborum mesosternalium transversum; series exterior spinarum tibiarum posticarum quam series interior minus longe versus basin extensa. — 1. Ecphantus STAL, N. G. 9. Pedes validi; femora postica crassa, dorso latiora, area dorsali exteriore latissima; series exterior et interior spinarum tibiarum posticarum versus basin 2eque longe extense; costa frontalis ante medium angustissima; sulci transversi pronoti cristam haud intersecantes vel prope summam cristam fortius impressi; elytra lata, coriacea, densissime irregulariterque reticulata, apicem abdominis haud superantia; lobi mesosternales fere &eque longi ac lati; intervallum loborum mesosternalium haud transversum. Costa frontalis percurrens, pone ocellum basin versus sen- sim nonnihil angustata, ad ocellum subito angustata, ante ocellum angustissima, marginibus lateralibus elevatis; oculi angustiusculi, leviter convexi; pronotum dorso in cristam fortiter compressam, sulcis transversis haud interruptam, postice serratam, preeterea integram, percurrentem, ele- vatum, antice posticeque acutangulariter fortiterque pro- ductum, lobis ambobus longitudine subequalibus; femora postica in marginibus sat fortiter dentata. — 2. Tera- todes BRUL. 2. Costa frontalis subpercurrens, ante ocellum lateribus subparallelis instructa, pone ocellum minus subito angu- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 4. 27 Sn: (3): IT(16): 10: (13). 1n(R2): ör 15): stata et proportionaliter minus angusta quam in genere precedente, marginibus lateralibus elevatis, prope apicem interruptis; oculi latiusculi, sat convexi; pronotum dorso in cristam, erosulam et dentatam, elevatum, antice posticeque obtuse angulariter productum, lobo postico lobo antico multo breviore. — 3. Althemenes STÅL, N. G. (Typus: Acridium macula lutea HAAN. FP. Intervallum oculorum plerumque angustum vel an- gustiusculum, oculis saltem dimidio angustius, rarissime latum et oculis latitudine subequale; vertex et fastigium haud vel minus fortiter declivia, hoc in costam frontalem sensim arcuatim continuatum, arcu magis minusve obtuso; areze laterales frontis prope ocellum costa frontali num- quam plus quam duplo vel vix plus quam duplo latiores; antenne et prasertim ocelli ab oculis leviter vel levissime distantes; pronotum dorso leviter carinatum vel tectiforme, margine antico truncato vel obtusissime angulato; elytra variabilia, nunc completa, nunc rudimentaria, quod in eodem genere, imterdum. in eadem specie, variat; femora postica margine dorsali serrulato vel subtilius denticulato instructa, area exteriore superiore area intermedia multo angustiore, his areis inter se angulum obtusum vel obtu- sissimum, dentibus majoribus destitutum, formantibus. — (Gen. 4—9, Coptacra et affinia.) FP. Elytra macula nigra, nitida, cornea vel subcornea, destituta. FP. Pars basalis interantennalis coste frontalis leviter vel levissime elevata, costa frontalis igitur tota in eodem plano jacens, et, quum a latere examinatur, in medio vel prope medium haud sinuta; cereci marium cognitorum apicem lamina supraanalis haud superantes, teretes vel teretiusculi, haud vel obsoletissime compressi, sensim graci- lescentes, acuminati vel subacuminati, recti; lamina supra- analis marium cognitorum triangularis, usque' a basi sensim angustata. FP. Elytra magis minusve abbreviata, apicem abdominis haud superantia, interdum brevissima, rudimentaria, apice rotundata; ale, quum adsunt, area radiali apice rotundata; tibie postice intus spinis haud ultra novem armatee; dorsum pronoti carina media instructum, lobo postico lobo antico breviore, postice angulum obtusum vel obtu- sissimum formante. — 4. Bibracte StåL, N. G. (Typus: Acridium Hagenbachii HAAN.) FP. Elytra aleque longa, apicem abdominis et femorum posticorum superantia, illa per magnam partem longitudinis eque lata, apice oblique truncata vel subtruncata; area radialis alarum apice oblique truncata vel subtruncata; tibie postice intus spinis saltem decem armate; dorsum 13-(10). 14 (15). 15 (14). UTEN: TCLS) 18tdTN: 19 (2). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. pronoti carima media instructum vel tectiforme, interdum acute tectiforme, lobis ambobus longitudine subaqualibus, lobo postico posterius angulum rectum vel fere rectum formante. — 5. Coptacra STÅL, 1873. FP. Pars basalis interantennalis coste frontalis magis minusve elevata et parte reliqua coste altior, costa a latere visa igitur ante hanc partem magis minusve di- stincete sinuata; costa frontalis angusta, parte dimidia basali lateribus parallelis instructa vel basin versus levis- sime angustata, intervallo oculorum haud latiore, ple- rumque angustiore; pronotum leviter vel levissime cari- natum, lobo postico, etiam in macropteris, lobo antico breviore; tibia postice extus spinis septem vel rarius sex armatae. FP. Fastigium verticis sat fortiter declive; tempora di- stinctissima, ad latera fastigii oblique declivia, triangularia, a fastigio carina separata; pronotum posterius angulum obtusum distinetum formans; elytra nunce completa, apicem femorum posticorum haud superantia, per magnam partem longitudinis sensim angustata, apice rotundata, nunce rudi- mentaria et circiter duplo longiora quam pone medium latiora; area radialis alarum angustiuscula, apice rotun- data; cerci marium fortiter compressi, longi. — 6. Traulia STÅL, 1873. 9. Fastigium verticis vix vel levissime declive; tempora obsoleta vel obsoletiuscula, cum fastigio confusa vel ab hoc minus distincte separata; pronotum posterius trun- catum; elytra rudimentaria, angustissima, apicem segmenti mediani attingentia, maxime distantia. — 7. Mesambria Sj DA SINSE 2. Elytra variabilia, completa vel rudimentaria, apice rotundata vel rotundato-truncata, macula nigra, nitida, levigata, cornea vel subceornea, notata; pronotum cari- natum vel tectiforme. S9. Macula nigra elytrorum in area radiali posita; tibiee postice intus spinis saltem novem, extus spinis saltem octo armate; cerci maris unici cogniti levissime com- pressi, usque a basi sensim acuminati, apice integri. — — 8. Gerenia STÅL, N. G. FP. Macula nigra elytrorum in area costali posita; tibia postice intus spinis octo, extus spinis septem armate; cerci marium sat compressi, sensim angustati, apice fissi. — 9. Sedulia Står, N. G. (Typus: Traulia specularia STÅL.) AP. Oculi leviter vel levissime distantes; intervallum oculorum, saltem apud mares, basi costa frontalis angu- stius; costa frontalis lata vel latiuscula, percurrens vel 20 21 22 23 24 20 26 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 4. 29 (21). (20). (23). (22). (25). (24). (1): longe versus apicem distinguenda; lobi metasternales ma- rium omnium mihi cognitorum feminarumque plurimarum contigui, sepe per magnam partem longitudinis sutura recta contigui; tibiee postice extus spinis saltem octo ar- mate; elytra aleque plerumque completa, apicem femorum posticorum superantia, illa angusta vel angustiuscula, apice rotundata; tympana fortiter obliqua, retrorsum fortiter im- mersa. — (Gen. 10—13, Catantops et affinia.) FP. Pronotum per totam longitudinem cristatum; fasti- gium verticis fortius declive; cerci marium recti, leviter compressi, sensim angustati; lamina supraanalis marium triangularis, pone medium fortius angustata; lamina sub- genitalis marium producta, conica, acuminata; tuberculum prosternale acutius conicum. — 10. Abisares STÅL, N.G. (Typus: Monachidium viridipenne BURM.) FP? Dorsum pronoti carina obtusa, leviter vel levissime elevata, interdum obsoleta, instructum; fastigium verticis subhorizontale vel leviter declive; tuberculum prosternale obtusius conicum vel plerumque cylindricum vel apicem versus tumescens. SP. Sulcus pronoti posterior, a quo separantur lobi, suleis reliquis fortior et profundior; cerci marium recti, teretes, sensim acuminati; lamina supraanalis marium tri- angularis; lamina subgenitalis apice leviter compressa et producta. — 11. Orbillus STÅL, 1873. SP. Sulcus posterior pronoti sulcis reliquis haud vel vix fortior. SP. Cerci marium cognitorum magis minusve curvati; lamina supraanalis marium cognitorum anterius lateribus parallelis instructa vel sensim levissime angustata, posterius fortius angustata; lamina subgenitalis marium magis mi- nusve producta, plerumque conica, interdum sat acumi- nata; lobi metasternales in utroque sexu contigui, raro apud feminas levissime distantes; tibise posticae extus spinis saltem novem armate. — 12. Catantops SCHAUM. OQO. Lobi metasternales feminarum sat fortiter distantes; tibiee posticx extus spinis octo armata; intervallum ocu- lorum latitudine varians. — 13. Stenocrobylus GERST. SP. Dorsum pronoti, saltem in lobo antico, cum lobis lateralibus angulum plerumque formans, plerumque quoque ab his lobis carina vel ruga lzevigata, continua vel inter- rupta, quam dorso opaco nitidiore, separatum, raro in lobos laterales sensim continuatum; lobus anticus pronoti seepe levigatus vel parce et obsolete vel obsoletissime punctatus: cerci marium plerumque compressi, interdum superne prope basin sinuati et pone sinum subito re- curvi; segmentum dorsale ultimum marium interdum maxi- 30 27 (28). 28" (20). 29 (30). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. mum, antrorsum productum, tumidum; femora postica in margine dorsali plerumque, licet interdum remotissime et obsoletissime, serrata; tarsi anteriores proportionaliter breves vel breviusculi, articuio primo plerumque longiore quam in plurimis Acrididibus. et articulo tertio seepe haud breviore; articulus primus tarsorum posticorum articulo tertio longior; tympanum macropterorum retrorsum for- titer vel modice immersum. — (Gen. 14—16.) FP. Cerci marium basi lati, subtus ampliati, superne prope basin subito fortiter sinuati, pone simnum subito fortiter recurvi; margo posticus segmenti dorsalis ultimi marium sensim late sinuatus, medio nec emarginatus nec bilobus; lamina supraanalis marium brevis, posterius subito maxime angustata, interdum subtruncata, apice in medio tamen in lobum prominula, tuberculis duobus vel quattuor nigris, parvis vel minutissimis, serie transversa positis, instructa; lamina subgenitalis marium brevis, obtusa; in- tervallum oculorum parte latissima coste frontalis haud angustius; oculi mediocres; pronotum carina media, inter- dum cristata, instructum, dorso a lobis lateralibus carina vel ruga magis minusve distincta, interrupta, separato; elytra et ale completa in mihi cognitis, interdum tamen breviuscula; tuberculum prosternale obtusum, transversum, forma varians; pectus latum: lobi mesosternales trans- versi; intervallum loborum mesosternalium secundum spe- cies latitudine varians, nunc fortiter, nunc leviter trans- versum; lobi metasternales marium leviter vel levissime, feminarum fortius distantes; femora postica lata vel la- tissima, margine dorsali serrato; tibia anteriores graciliu- scul:e; tarsi anteriores breves. — 14. Euryphymus STÅL, JBtSLet, LSYO. S?. Cereci marium prope basin nec profundi sinuati, nec subito recurvi; costa frontalis obtusa, haud nisi ad ocellum subexcavata, percurrens vel subpercurrens, apicem versus tamen sensim humilior; intervallum oculorum costa frontali haud vel paullo angustius; fastigium verticis magis minusve declive, opacum, haud latum, marginibus plerumque obtusis, nitidis; dorsum pronoti opacum, saltem in lobo an- tico carina vel ruga vel rarius linea nitidiore a lobis latera- libnus separatum; margo dorsalis femorum posticorum ple- rumque, licet interdum remotissime, subtilissime et vix perspicue, serratus; tarsi anteriores breviuscula; articulus primus tarsorum posticorum articulo tertio longior. 7. Segmentum dorsale ultimum marium maximum, tumidum, antrorsum fortiter productum, anterius et late- ribus convexo-declive, margine apicali sensim subsinuato, in medio haud nisi obsoletissime emarginato, lobis desti- tuto; cerci marium maximi, longi, toti lati et compressi, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 4. 31 cornei; lamina supraanalis marium triangularis, longior quam latior, lateribus anterius rotundatis vel subparallelis - instructa. — 15. Calliptenus SERV. 30 (29). 9. Segmentum dorsale ultimum marium magnitudine et forma normale; cerci marium variabiles, numquam tamen uti in Callipteno formati; lamina supraanalis variabilis; tibie postice extus spinis numerosis vel saltem novem armatae. — 16. Fuprepocnemis FIEB. B. Genera americana 2). 1 (30). SP. Lobi ambo dorsi pronoti in eodem plano jacentes, vel lobus posterior retrorsum sensim adscendens; inter- vallum oculorum angustum vel modice latum; caput leviter exsertum; tarsi anteriores mediocres, articulo primo brevi vel breviusculo. 2 (21). 2. Articulus secundus tarsorum posticorum brevis, a supero visus articulo primo plus dimidio brevior. 3 (4). SP. Tibie postice in margine exteriore spinis typice saltem novem armatse; costa frontalis percurrens vel sub- percurrens vel ante ocellum distinete continuata, basi ob- tuse arcuatim in fastigium transiens, parte basali in axem corporis haud fortius prominula; lobus anticus pronoti plerumque lavigatus vel obsolete remoteque punctatus, raro densius et distinetius punctatus vel rugosus, numquam tuberculatus; sulci lobi antici pronoti plerumque subtiliter impressi, in medio dorsi plerumque interrupti vel obsole- tiores, sulcus posterior ejusdem lobi utrimque versus mar- gines dorsi a sulco lobos separante distincte divergens; femora postica in area dorsali plerumque lavigata, mar- gine dorsali integro, inermi; lamina supraanalis marium cognitorum, saltem anterius, impressione vel sulco longi- tudinali instructa; cerci variabiles, saltem partim plerumque compressi, spe fortiter compressi et laminati, in medio vel prope medium spina introrsum vergente destituti; oculi leviter vel minus fortiter prominuli, leviter vel minus fortiter convexi; articulus primus tarsorum posti- corum articulo tertio plerumque nonnihil longior, arti- culus secundus brevis; pars illa prosterni, qua secundum marginem anticum mesosterni extensa est, haud vel leviter tumescens; tuberculum prosternale plerumque fortiter vel sat fortiter elevatum, plerumque conicum; limites inter 1) In hac divisione quserenda sunt species nonnullae europsaese, in quibus mar- gines dorsi pronoti ruga destituti et lamina supraanalis marium nigro-picta, nec non genus africanum (Gergis) in quo dorsum pronoti carina destitutum et teres venzeque analis et axillaris in medio elytri confluentes et articulus secundus tar- sorum posticorum elongatus. 32 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. dorsum et lobos laterales pronoti obtusi, teretes, rarissime ruga longitudinali obsoletiuscula instructi; elytra macro- pterorum per maximam partem longitudinis apicem versus sensim angustata, remote reticulata; species seepe brachy- ptere, rarissime aptere; habitus singularis; genus europao- americanum. — (Gen. 17.) 17. Pezotettir BURM. (= Pezo- tettixv STÅL!) 1876, Trigonophymus STÅL 1873, Dichroplus STÅL 1873, Melanoplus STÅL 1873, Hermistria STÅL 1873, Hesperotettix SCUDD., Paroxya SCUDD.) 4 (3). FP. Tibie postice in margine exteriore spinis haud ultra octo, plerumque tantum sex vel septem armata; oculi plerumque fortiter prominuli; costa frontalis ante ocellum sepe subito evanescens, parte pone ocellum posita ple- rumque elevata et in axem corporis antrorsum prominula; cerci marium cognitorum plerumque breves vel breviusculi et recti, saltem apicem versus teretes, styliformes vel conici. intus sepe processu spiniformi armati; pronotum, etiam in lobo antico, plerumque distincte punctatum vel ru- gosum vel granulatum, interdum tuberculatum, sulcis transversis plerumque fortiter vel quam in Pezotettige distinetius impressis, sulceis duobus posterioribus lobi an- tieci in dorso continuis; femora postica in area exteriore superiore plerumque distinete punctata, margine dorsali plerumque, licet interdum obsolete et remotissime, serrato: articulus primus tarsorum posticorum articulo tertio raro longior, interdum brevior; lobi metasternales marium cogni- torum magis minusve distantes; species plerumque apter2e; genera habitu singulari plerumque insignia et a Pezotettige divergentia. ?) — (Gen. 18—26.) 5 (20). FP. Margo inferior femorum posticorum per magnam partem longitudinis usque ad lobos geniculares rectus. 6 (9). SP. Pars basalis vel interantennalis coste frontalis ultra planum disci frontis in axem corporis antrorsum haud prominula; costa frontalis latiuscula; cerci marium medi- ocres, totli vel apicem versus graciles, acuminati; oculi "leviter vel minus fortiter prominuli. 7 -.-(8). SP. Costa frontalis percurrens, inter antennas nonnihil ampliata, basin versus vel pone ocellum plana; fastigium verticis subhorizontale vel leviter declive; oculorum inter- vallum angustum, costa frontali angustius; pronotum dorso carina percurrente, in lobo antico interdum sat obsoleta, instructum, sulceis transversis distinctis, lobo postico lobo antico haud vel paullo breviore, posterius angulum di- !) Ad Pezotettigem sensu strictiore, (vide STÅL, Obs. orth. 2. p. 17) quoque referendi Pez. nigro-vittatus STÅL et glacialis ScuDp. ?) Genera quzaedam, quoad habitum ad Pezotettigem appropinguantia, numero spinarum tibiarum autem ab hoc genere divergentia, in conspectu haud tractavi, quia mares mihi ignoti sunt. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDLE. BAND. 5. N:O 4. 33 Sn (CA (6): TOFCKD): stincetum formante, lobo antico dorso transversim obtusis- sime convexo; elytra et ale completa; femora postica dorso magis minusve distincte punctata, margine dorsali integro vel subintegro; cerci marium basi compressiusculi, sensim gracilescentes; articuli primus et tertius tarsorum posticorum longitudine sequales; tibia postice extus spinis octo armate; intervallum loborum metasternalium lateribus rectis et parallelis instructum; lobi metasternales angulo apicali inuteriore distincto, recto. — 18. Osmilia STÅL, SLI AP. Costa frontalis versus apicem frontis evanescens, inter antennas haud ampliata; fastigium verticis sat de- eclive, in costam frontalem sensim continuatum; inter- vallum oculorum latiusculum, costa frontali paullo latius; pronotum dorso teres, sulceis transversis fortiuscule im- pressis, sulco illo, qui prope marginem positus est, etiam in dorsum continuatus et in medio anguste interruptus; lobus posticus pronoti posterius rotundatus, carima media instruetus, lobus anticus carina destitutus; elytra rudi- mentaria vel fortiter abbreviata; lobi mesosternales diver- gentes; femora postica dorso subimpunctata, margine dor- sali integro, inermi; tibie postice extus spinis septem armate; articulus primus tarsorum posticorum articulo ultimo vix longior; cerci marium mediocres, basi latiu- sculi, medium versus sensim angustati, parte apicali gra- cili, tereti, sensim acuminata. — 19. Dackylonsn DD CHARP. FP. Pars basalis vel interantennalis coste frontalis ultra planum disci frontis in axem corporis antrorsum distincte prominula, quod a latere facile distinguitur; pronotum in lobis ambobus carina dorsali plerumque destitutum; fe- mora postica dorso plerumque distincete punetata vel granu- lata, margine dorsali plerumque serrato, vel dentato; arti- culus primus tarsorum posticorum articulo tertio haud longior, plerumque brevior; oculi fortiter prominuli. SP. Corpus apterum, dorso, etiam in abdomine licet remotius et subtilius. punctatum, rugosum vel granosum; cerei marium breves, teretes, sensim acuminati, intus tu- berculo vel processu destituti; lamina supraanalis marium usque ad apicem sensim angustata, triangularis, lateribus haud emarginatis; articulus tertius tarsorum sat longus; intervallum oculorum angustum vel angustiusculceum ; costa frontalis angusta vel angustiuscula; pronotum basi trun- catum, lobo postico fortiter abbreviato, sulceis transversis distincetissimis vel sat fortiter impressis, sulco illo, qui prope marginem anticum positus est, etiam in'dorsum continuato, in medio tamen interrupto, margine antico 1) Pezotettix picta THOM.; Dact. bicolor CHARP. mihi ignotum. 34 ELO 12 (15). 13 (14). 14 (13). 15: 0612), LOI: STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. dorsi sepe nonnihil adscendente et producto; lobi meso- sternales sat fortiter divergentes. — 20. Rhytidochrota STAT, LTD: SP. Corpus alatum vel rudimento elytrorum, interdum minutissimo, squamulam parvam simulante, instructumj; cerci marium breves vel breviusculi, teretes, plerumque crassi, sensim acuminati, intus tuberculo vel processu spiniformi vel filiformi armati; lamina supraanalis marium lateribus pone medium vel prope apicem magis minusve distincte sinuatis instructa; lobi laterales pronoti extus pallidi. AP. Pronotum inter dorsum et lobos laterales subru- goso-elevatum vel serie tuberculorum instructum; dorsum pronoti in linea media tuberculis acutis, compressis, in- structum, margine postico medio dente recurvo armato ; femora postica in carinis tuberculata vel dentata, dorso spina apicali magna terminata; costa frontalis angusta, marginata; articulus tertius tarsorum sat longus; vertex inter oculos tuberculo parvo instructus. FP. Fastigium verticis distinete declive; pars interanten- nalis coste frontalis ante fastigium prominula; dorsum pronoti tectiforme; margo apicalis segmenti dorsalis ul- timi marium inermis; cerci marium graciliusculi, prope apicem intus tuberculo parvo obtuso instructi; lamina supraanalis marium granulis destituta; lobi mesosternales haud divergentes. — 21. Polysarcus SAuUss. &S. Fastigium verticis horizontale; pars basalis coste frontalis ante fastigium haud prominula; dorsum pronoti haud tectiforme; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium obtuse quinque-dentatus; cerei marivm breves, crassi, intus ante medium processu spiniformi, introrsum et antrorsum vergente, sub lamina supraanali extenso, ar- mati; lamina supraanalis biseriatim granosa; lobi meso- sternales divergentes. — 22. Micarchus STAL, N. G. SQ. Pronotum dorso teres, inter dorsum et lobos late- rales nec tuberculatum, nec rugoso elevatum; lobus an- ticus pronoti tuberculis compressis et acutis destitutus; margo posticus lobi postici pronoti dente recurvo desti- tutus; femora postica dorso spina apicali parva vel minu- tissima terminata, margine dorsali serrato; cerei marium crassi, breves, intus ante medium processu longo, spini- formi vel subfiliformi, introrsum vergente, sub lamina supraanali extenso, armati; costa frontalis angnsta vel angustiuscula; intervallum oculorum angustum vel an- gustiusculum; fastigium verticis distimete declive. SP. Articulus apicalis palporum maxillarium haud ampliata, haud nisi levissime compressa; elytra et ale completa. 1 18 1) 20 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 35 (18). (Ca) (16.) (5). FP. Pronotum dorso carina longitudinali destitutum, lobo antico in linea media bituberculato, lobo postico horizontali, basi obtuse angulato, crista destituto; elytra angusta, sen- sim angustata; alae minus longae, obtusa ; tuberculum proster- nale acuminatum, basi crassum; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium in medio processu Jato, truncato, fisso, bilobo, lobis apice extus dente armatis; lamina supra- analis marium triangularis, lateribus longe versus apicem sensim leviter rotundatis; lobi mesosternales haud vel ob- soletius divergentes. — 23. Antiphanes STåL, N. G. (Typus: Ommatolampis nodicollis BURM.) SA. Pronotum dorso in lobo postico carina longitudinali, retrorsum sensim cristato-elevata, instructum, lobo postico basi obtusissime subrotundato, retrorsum sensim adscen- dente; elytra sensim angustata; als lata, obtusa; tuber- culum prosternale obtusissimum, leviter elevatum; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium in medio levis- sime prominulus; lamina supraanalis marium brevis, trans- versa, lateribus in medio angulum distinetum formantibus, pone angulum leviter sinuatis; lobi mesosternales haud divergentes. — 24. Demonarz STAL, N. G. SP. Articulus apicalis palporum maxillarium ampliatus, compressus, laminatus; pronotum dorso teres, carina desti- tutum, basi subsinuato-truncatum, lobo postico brevissimo; elytra rudimentaria, lateralia, angusta; tuberculum proster- nale acuminatum, spiniforme; margo apicalis segmenti dor- salis ultimi in medio leviter emarginatus, inermis; lamina supraanalis marium apicem versus sensim angustata, apice subito fortius angustata; articulus ultimus tarsorum longus; lobi mesosternales divergentes; habitus Bhytidochrote. — 29. Ommatolampis BURM., SAUSS. SP. Margo inferior femorum posticorum ad lobos geni- culares subito distinetissime sinuatus, sinum versus sensim liviter dilatatus; costa frontalis percurrens, marginata, tota in eodem plano jacens, basi angustata et sulceata, sulco in apicem fastigil continuato; fastigium verticis levissime declive, subhorizontale; pronotum dorso teres, carina desti- tutum, suleis transversis quattuor sat fortiter impressis, omnibus continuis, instructum, lobo postico brevi, basi emarginato-truncato, dense distineteque punctato, lobo antico parce obsoleteque punctato; elytra rudimentaria, elongata, angusta, distantia; margo dorsalis femorum posticorum inermis; articuli primus et tertius tarsorum posticorum longitudine subaquales; segmentum dorsale ultimum marium apice in medio emarginatum; cerci ma- rium compressi, a latere visi sensim acuminati, intus pro- cessu medio spiniformi armati; lamina supraanalis re- trorsum sensim rotundato-angustata. — 26. Agesander STAT ONIAG: 22.29). 23 (26). 24 (25). 25 (24). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. FP. Articulus secundus tarsorum posticorum quam in plurimis reliquis Acrididibus longior, parte dimidia arti- culi primi longior, interdum articulo primo longitudine subaqualis; oculi sat convexi et prominuli; pars inter- antennalis vel basalis coste frontalis ultra planum disci frontis haud vel raro levissime prominula; intervallum oculorum angustum vel angustissimum; pronotum dorso teres, in lobis ambobus punctatum, carina longitudinali plerumque destitutum, rarius carina obsoleta, vix nisi in lobo postico distinguenda, instructum, lobo postico lobo antico breviore, plerumque multo breviore, basi truncato vel obtuse rotundato vel rotundato-angulato; elytra inter- dum rudimentaria, 1n mihi cognitis numquam deficientia; margo dorsalis femorum posticorum inermis; lobi geni- culares femorum posticorum apice in angulum terminati; genera habitu singulari et longitudine articuli secundi tarsorum posticorum Tzaeniophore et affinibus similia, sed tibiis posticis in margine exteriore spina apicali destitutis ab his generibus divergentia. — (Gen. 27—31.) AP. Ven analis et axillaris elytrorum libere excurrentes; tibie posticae spinis paucis, in margine exteriore typice haud ultra sex vel septem, raro in una tibia octo, ar- mate; margo dorsalis femorum posticorum inermis; ge- nera americana, elytris rudimentariis interdum instracta. &. Cerci marium intus spina introrsum vergente armati; fastigium verticis distinctius prominulum, magis minusve declive; frons fortius obliqua. &A. Costa frontalis fere usque ad apicem frontis extensa, ante ocellum tamen obsoletiuscula, inter antennas et apicem obtuse sulcata; fastigium verticis apice truncatum; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium in medio angula- riter emarginatus, ad emarginaturam utrimque dente acuto, toto vel apice nigro, armatus; cerci marium magni, longi, validi, cornei, in margine dorsali intus nigro-tuberculati, subtus dente medio armati, pone dentem sensim angustati, intus prope dentem illum dente introrsum vergente prae- diti; lamina supraanalis marium granulis destituta, pone medium rotundato-angustata; articuli primus et secundus tarsorum posticorum longitudine subaeéquales. — 27. Procto- labus SAUSS. SA. Costa frontalis ante ocellum obliterata; fastigium ver- ticis brevius quam in genere precedente, apice obtuse rotundatum; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi ma- rium lobis quattuor obtusissimis brevissimisque nigris in- structus, inter lobos medios leviter emarginatus: cerci mediocres, sensim gracilescentes, intus spina introrsum vergente armati; lamina supraanalis marium subtriangu- laris, anterius tuberculis duobus parvis distantibus nigris BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 37 26 (23). WE(2RS): 28-- (20): 29. (22). 30 (CI instructa; articulus primus tarsorum posticorum articulo secundo fere duplo longior. — 28. Anniceris STÅL, N. G. SP. Cerci marium simplices, inermes; fastigium verticis minus prominulum, obtusum, transversum; frons minus obliqua; costa frontalis longe versus apicem frontis ex- tensa, ante ocellum tamen obsoletiuscula; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium cognitorum inermis, in medio leviter sinuatus; lamina supraanalis tuberculis de- stiltuta; frons breviuscula. FP. Frons distinctius obliqua; costa frontalis ante ocellum leviter excavata, inter antennas latior, hince basin versus et antrorsum ultra ocellum sensim distincte angustata; fasti- gium sat declive; oculi fortiter divergentes; pronotum di- stincte punetatum, basi truncatum, lobo postico brevissimo; elytra rudimentaria; articulus secundus tarsorum posticorum articulo primo paullo brevior; tuberculum prosternale sub- conicom. — 29. Dellia StåL, N. G. FP. Frons levissime obliqua; costa frontalis ante ocellum subsubito coarctata et suleata, basi haud vel vix angu- stata; fastigzinm leviter vel levissime declive; oculi sat fortiter divergentes; pronotum fortiter punctatum, lobo postico lobo antico nonnihil breviore, postice rotundato- angulato; elytra alaeque completa, apicem femorum posti- corum superantia; articulus secundus tarsorum posticorum articulo primo distinete brevior. — 30. Coscineuta STÅL, 1873. AA Vena axillaris fere in medio elytri cum vena anali confluens; frons brevis; costa frontalis ante ocellum su- bito abbreviata; fastigium breve, sat declive; oculi for- titer divergentes; pronotum totum punctatum, dorso teres, basi obtuse angulatum; tuberculum prosternale breve, ob- tusum; lobi metasternales sutura recta et longa contigui; tibie postice extus spinis octo vel novem armata; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marimum in medio sat fortiter sinuatus, ad sinum utrimque lobatus; cerci ma- rium mediocres, recti, sensim acuminati, inermes; lamina supraanalis marium triangularis, longiuscula; articulus primus tarsorum posticorum: articulo secundo fere dimidio longior; genus africeanum. — 31. Gergis STÅL, 1875. 2. Lobus posticus pronoti elevatus, posterius horizon- talis, antice declivis, basi obtuse rotundatus; lobus an- ticus pronoti dorso teres; sulci transversi pronoti distincti, posterior sat fortiter impressus, sulcus ille anticus, qui in Acrididibus plurimis tantum in lobis lateralibus distin- guitur, etiam per dorsum continuatus; caput magnum, sat fortiter exsertum; vertex cum fastigio fortiter declivis; costa frontalis latiuscula, anterius sensim ampliata; carimae dd 38 (2). (19! (8). (5). (4). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. laterales frontis sat fortiter divergentes; intervallum ocu- lorum latum; oculi parviusculi, lati; elytra et ale angusta, longa; tuberculum prosternale sat longum, teres, sensim acuminatum; intervallum loborum mesosternalium angu- stum, medio coarctatum; femora et tibia anteriora pro- portionaliter brevia; tarsi anteriores longi, articulo primo longo; pedes postici longi, femoribus gracilibus, margine dorsali inermibus; tibixe postice extus spinis octo vel novem armate,; articulus primus tarsorum posticorum arti- culo tertio fere longior, articulus secundus longiusculus, articulo primo tamen plus dimidio brevior; valvulizee geni- tales subrectae, inermes. — (Gen. 32.) 32. Adimantus STÅL, N. G. (Typus: Ozya ornatissima BURM.) DIVISTO NONA. AA. Caput fortins exsertum ; fastigium longum, porrectum ; costa frontalis pone ocellum sulcata, inter antennas for- titer coarctata et ibidem sulco destituta, pone antennas basin versus sensim angustata; sulei pronoti fortiter im- pressi; tuberculum prosterni apice leviter ampliatum. — 1. Opomala SERV., BURM. (Gen. ins.) SP. Caput minus fortiter exsertum, fastigium breve; costa frontalis pone ocellum haud vel obsolete sulcata, inter antennas haud coarctata; sulei pronoti subtiles; tuber- culum prosternale apice fortiter ampliatum. — 2. Copio- cera BURM. DIVISIO DECIMA. F2. Lobi mesosternales magis minusve distantes; elytra et area radialis alarum apice rotundata vel rotundato- subacuminata; margo exterior loborum lateralium pronoti distinete rotundato-angulatus. AP. Caput levigatum, nitidum; lamina supraanalis maris uniei cogniti retrorsum sensim angustatum, lateribus rectis, integris; fastigium verticis breve, obtusum, rotundatum: pronoti lobus posticus basi obtuse angulatus vel sub- angulatus, angulo ipso leviter sinuato; elytra apicem fe- morum posticorum haud superantia; tuberculum proster- nale spiniforme, acuminatum; margines intervalli loborum mesosternalium recti, paralleli vel subparalleli; spine mar- ginis exterioris tibiarum posticarum sex—octo. — (Gen. 1—2.) 2. Caput leviter exsertum; frons leviter declivis; costa frontalis obtusa, haud sulcata, ante ocellum evanescens; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 39 (7). (6). fastigium verticis nonnihil declive; intervallum loborum mesosternalium lobis haud multo angustius, fere zeque longum ac latum; lobi metasternales in maribus leviter, in feminis magis distantes; segmentum dorsale ultimum marium apice quadridentatum, dentibus duobus mediis fortiter appropinquatis, lateralibus ante angulos basales lamina supraanalis positis. — 1. Tetratenia STÅL, 1873. 9. Caput magis exsertum; frons fortius obliqua; costa frontalis percurrens, per totam longitudinem late sulcata; fastigium verticis subhorizontale; intervallum loborum meso- sternalium angustum, longius quam latius; lobi metaster- nales contigui. — 2. Mastusia STAL, N. G. 2. Caput saltem in fronte genisque punctatum; lamina supraanalis marium posterius subito angustata; segmentum dorsale ultimum marium apice in medio lobulis vel dentibus duobus parvis, obtusis, nigris, instructum; lamina supra- analis marium in angulis basalibus macula vel tuberculo parvo nigro notata; lamina subgenitalis marium brevis, sensim angustata; pronotum dense punctatum, margine basali medio integro; elytra apicem femorum posticorum plerumque superantia. — (Gen. 3—4.) SP. Fastigium verticis carina longitudinali instructum, subeequilaterum vel longius quam latius, triangulare, margi- nibus lateralibus acutiusculis, carimiformibus; frons sat fortiter obliqua; costa frontalis angusta, tantum inter antennas distinctius elevata; tuberculum prosternale gra- eiliusculum, sensim acuminatum; sulci transversi are exterioris medixe femorum posticorum continui, sensim arcuati vel subarcuati, sulculo longitudinali haud con- juneti; margo basalis dorsi pronoti sensim rotundatus; antennae ab ocello coste frontalis longe remoti; oculi sat prominuli, plus quam dimidii ante antennas extensi, in vertice levissime distantes; lobi mesosternales magis mi- nusve distantes; lobi metasternales marium contigui, fe- mine unice mihi cognitae nonnihil distantes. — 3. Steno- pola StåL, 1873 (= Oxyblepta STÅL, 1873.) SP. Fastigium verticis carina destitutum, marginibus apud mares acutiusculis; frons sat obliqua; costa fron- talis minus angusta, inter antennas minus elevata; tuber- culum prosternale conicum, apud feminas crassior et sub- cylindrica; sulei transversi area exterioris media femorum posticorum angulati, plurimi sulculo longitudinali medio conjuncti; margo basalis dorsi pronoti obtuse angulatus; antennae ab ocello coste frontalis leviter remotaee; oculi minus prominuli, circeiter dimidii ante antennas extensi, in vertice nonnihil magis distantes quam apud species generis precedentis; lobi mesosternales sat distantes; lobi metasternales in utroque sexu contigui; lamina supra- 40 (1). IRON: 10 (9). 1 (12). NN (7). STÅL , SYSTEMA ACRIDIODEORUM. analis marium basi utrimque tuberculo parvo nigro, an- terius carinis duabus longitudinalibus appropinquatis et pone medium tuberculis duobus nigris instructa. — 4. Cornops STÅL (=? Cornops Scupp.) (Typus: Acridium longipenne DE GEER.) SP. Dobi mesosternales et metasternales utriusque sexus per magnam vel maximam partem longitudinis sutura recta contigui; elytra et ale acuminata vel subacuminata, longa, angusta; corpus angustum, elongatum; pronotum dense punctatum; pectus angustum; fastigium horizontale; articulus primus tarsorum anteriorum longiusculus; costa frontalis percurrens vel subpercurrens, basi excepta sulcata. (Gen. 3—6.) SP. Caput pronoto nonnihil brevius, minus fortiter ex- sertum; fastigium mediocre, marginibus minus compressis; costa frontalis basi ipsa leviter angustata; pronotum basi obtuse rotundatum; elytra alzeeque leviter acuminata; tuber- culum prosternale teres, obtusum; lamina subgenitalis marium fortiter producta. — 5. Arnilia STÅL, 1873. FP? Caput pronoto longitudine subaequale vel plerumque longius, fortiter exsertum; fastigium magnum, horizontale, antrorsum sensim angustatum, marginibus saltem ante me- dium compressis; frons fortiter obliqua; costa frontalis basi fortiter compressa; pronotum basi obtusum et ple- rumque rotundatum; elytra alxeque plerumque longissima et fortiter acuminata, raro abbreviata et apice rotundata; tuberculum prosternale obtusum, interdum compressum ; lamina subgenitalis marium producta. — 6. Leptysma STÅL, 1873. DIVISIO UNDECIMA. 9. Limbus costalis elytrorum per totam longitudinem late membranaceus et reticulo destitutus; antennsae longis- sime, plerumque quoque gracillimae; lobi geniculares fe- morum posticorum triangulares, interdum sat acuminati; tibie et tarsi postici sat dense et longe pilosi; tarsi postici longi, articulo secundo elongato; costa frontalis ad sulculos transversos frontis subito abbreviata; fastigium declive; oculi plerumque fortiter divergentes, plerumque et preesertim apud mares fortiter prominuli; spinee tibi- arum posticarum parve vel parviuscule. — (Gen. 1—6.) 9. Intervallum oculorum minus angustum, costa fron- tali latius vel saltem haud angustius; articulus primus antennarum intervallo oculorum haud latior; area analis elytrorum percurrens, per totam longitudinem lata, apicem on [ap] BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 41 (4). (3) (2). versus haud vel levissime angustata; lobi metasternales, etiam in feminis mihi cognitis, per magnam partem longitudinis sutura recta et longa contigui; margo api- calis segmenti dorsalis ultimi marium obtuse emarginatus, lobulis duobus magis minusve obtusis dentiformibus in- structus, vel lobulorum loco leviter angulatim ampliatus; cerei marium recti, teretes, sensim acuminati; lamina subgenitalis marium brevis, obtusa; genera asiatica. — (Gen. 1—3.) AP. Caput fortius exsertum, lobo antico pronoti lon- gius; tuberculum prosternale apicem versus transversim ampliatum, apice latum, truncatum; tympanum adest medi- ocre, haud vel leviter obliquum. FF. Oculi lati, subrotundati, fortissime divergentes; frons brevis, carimis lateralibus fortiter divergentibus, obtusis; pronotum breve, basi obtusissime rotundatum, sulcis trans- versis fortiter impressis, lobo postico brevissimo; femora postica latiuscula, lzevigata, margine dorsali in medio hic illic levissime obsoleteque subinciso; tibie posticae extus, preeter spinam apicalem, spinis quattuor armata; articuli primus et secundus tarsorum posticorum geque longi. — (i Crandé STÅL, NG. FF. Oculi latiuscule ovales, minus fortiter divergentes; frons longior et magis obliqua quam in genere prace- dente, carinis lateralibus obliteratis; pronotum minus breve, lobo postico producto, postice angulum obtusum formante, suleis transversis subtilibus; femora postica modice lata, in carimis marginibusque granulata; tibise postice extus, preeter spinam apicalem, spinis septem vel octo armate; articulus primus tarsorum posticorum articulo secundo nonnihil lon- STORA SN DUCT GSE STATSANT Gå AP. Caput leviter exsertum, lobo antico pronoti haud longius; frons brevis, carinis lateralibus obtusissimis, obso- letis, sat divergentibus: oculi magni, late ovales, modice prominuli, fortiter divergentes; pronotum postice produ- ctum et subangulato-rotundatum, angulo ipso obtuse rotun- dato, sulcis transversis distinctis; tuberculum prosternale breviter subeonicum; tympanum nullum; femora postica lata, in margine dorsali sat dense serrata; tibiae posticae in margine exteriore, preter spinam apicalem, spinis septem vel octo armatae; articulus primus tarsorum posticorum articulo secundo circiter dimidio longior; valvule geni- tales feminarum recta, imermes, teretiuscule. — 3. Phe- monoé STÅL, N. G. FP. Intervallum oculorum utriusque sexus angustissimum, costa frontali et articulo primo antennarum angustius; elytra interdum rudimentaria; lobi metasternales apud mares con- (8). TOT: VE EUONE (1). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. tigui vel leviter distantes, apud feminas magis distantes; tympanum parvum, haud immersum, vel nullum; genera americana. — (Gen. 4—6.) Q. Costa frontalis inter antennas fortiter elevata, in axem corporis antrorsum prominula et a latere visa rotun- data, inter antennas et sulculos sulecata; frons minus brevis: articulus primus antennarum, solus qui restat in exemplo descripto, magnus, costa frontali fere latior; pro- notum posterius modice productum et sensim rotundatum: tuberculum prosternale obtuse subeonicum; lobi mesoster- nales sat distantes, sensim leviter divergentes; lobi meta- sternales modice distantes; pedes postici — ? — 4. Nautia STAT, Ner Ge ASP. Costa frontalis inter antennas leviter vel modice elevata; frons brevis vel breviuscula; articulus primus antennarum costa frontali angustior vel haud latior; fe- mora postica in margine dorsali magis minusve distincte serrata; tibiae postice extus, preter spinam apicalem, spinis sex vel septem armate; tarsi postici longi, arti- culo secundo articulo primo longiore vel haud breviore; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi inarium cognitorum obtuse emarginatus, inermis; lamina subgenitalis marium obtusa. SP. Frons et pronotum dense fortiterque punctata; costa frontalis inter antennas et sulculos transversos frontis for- titer punctata; carinzee laterales frontis obliteratae; oculi minus prominuli; pronotum carina destitutum, basi sub- truncatum vel sensim obtuse rotundatum; tuberculum prosternale obtusissimum; cerci marium teretiusculi, sensim acuminati; valvule genitalis feminarum rectse, inermes, graciles. — 5. Ophthalmolampis STAL. (=? Ophthalmo- lampis Savss.) (Teniophora geniculata STÅL ad hoc genus referenda.) SP. Frons et lobus anticus pronoti laevigati vel parce et subtilius punctati; costa frontalis inter antennas et suleulos transversos levigata vel parce et minus fortiter punctata; carne laterales frontis obtusissimeae, obsoletae; oculi fortius prominuli; pronotum basi truncatum vel, in speciebus, quarum elytra et ale magis explicata sunt, ob- tuse ,angulatum, lobo postico carina subtili instructo; tuberculum prosternale obtusissimum et apice posterius tuberculo parvo instructum; cerei marium cognitorum com- pressiusculi, toti latiusculi, apice truneati vel sinuato- truncati; valvula genitales feming unice cognite prisma- ticae, forma normalis. — 6. Teniophora STÅL, 1873. SP. Elytra, quum adsunt, usque ad marginem costalem reticulata vel venosa, margine costali non nisi anterius interdum angustissime membranaceo et enervi. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDE. BAND 5. N:O 4. 43 13 (14). 140013). 15 (20). L6n(17): kärl): AA. Pronotum dorso pone suleum posticum lobi antici elevatum, posterius levissime productum et obtuse subro- tundatum, sulcis transversis fortiuscule impressis, margine antico bituberculato; caput latiusculum; frons brevis, ca- rinis lateralibus leviter divergentibus; costa frontalis lata, longitrorsum obtuse excavata, basi sinuata; fastigium ver- ticis breve, transversum, apice et lateribus sinuatum ; oculi late ovales, sat fortiter prominuli, fortissime divergentes, intervallo sat lato distantes; tuberculum prosternale obtu- sissimum, leviter elevatum; tympanum parviusculum; fe- mora postica compressa, in carinis exterioribus et in mar- gimibus dorsali et inferiore serrata, margine inferiore a basi ad capitulum geniculare recto, margine dorsali subsensim ar- cuato, areis superiore et inferiore lateris exterioris ubique latitudine sequalibus, marginibus parallelis instructis; tibia postice extus, preter spinam apicalem, spinis quattuor armate; tarsi postici longi, articulis primo et tertio longi- tudine subaequalibus, articulo secundo paullo longioribus; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi maris ante laminam supraanalem sensim obtuse sinuatum, et lobulos quinque nigros emittens; lamina supraanalis triangularis, marginibus lateralibus dente fere medio instructis; cerei maris validi, lati, compressi, haud longi, ante medium subito fortiter angulatim curvati; lamina subgenitalis conica, haud longa; lobi metasternales sutura longa recta contigui. — (Gen. 7.) > Mezentia STAL, N. G. SP. Pronotum posterius haud elevatum. &. Femora postica minus compressa, a supero visa versus capitulum geniculare distincete gracilescentia, areis superiore et inferiore lateris exterioris anterius latioribus, hinc retrorsum sensim distincte angustatis; tympanum adest; articulus secundus tarsorum posticorum brevis vel minus longus; costa frontalis angusta vel angustiuscula, ante sulculos discoidales haud vel breviter et obsolete contiuuata; lobi metasternales feminarum sat fortiter di. stantes; intervallum oculorum angustiusculum vel modice latum; fastigium magis minusve declive; maris ignoti. — (Gen. 8—10.) 2. Articulus ultimus palporum maxillarium compressus, latus, lamelliformis: oculi fortiter prominuli; pars basalis costa frontalis sat prominula; pronotum posterius for- titer productum; articulus secundus tarsorum posticorum nonnihil elongatus: tibiae postice extus, preter spinam apicalem, spinis sex armate. — 8. Trybliophorus SERV. 9. Articulus ultimus palporum maxillarium teretiusculus. haud dilatatus; pronotum basi truncatum, lobo postico brevissimo; articulus secundus tarsorum posticorum brevis, 44 LSE): 195 (18): 20 (15). 21 (22). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM.: articulo primo dimidio brevior; habitus Ommatolampidis, sed oculis minus prominulis. 2. Frons ante medium planiuscula; costa frontalis sul- cata, sulco in fastigium verticis continuata; fastigium angustiusculum; intervallum oculorum costa frontali vix latius; tuberculum prosternale breviter conicum; lobi mesosternales que longi ac lati, intus rotundati, inter- vallo lobis angustiore, haud transverso; carine&e femorum posticorum denticulate; corpus apterum. — 9. Hisychius SMG INGER 9. Frons ante medium transversim convexiuscula; costa frontalis sulco destituta; fastigium sulco nullo nisi obsole- tissimo subtilissimoque ”instructum, transversum; inter- vallum oculorum costa frontali duplo latius; tuberculum prosternale basi latum, crassum, apice subito acuminatum; lobi mesosternales breves, transversi et intervallo trans- verso distantes; femora postica in carinis marginibusque inermia; spina apicalis marginis exterioris tibiarum posti- carum minutissima, xegerrime distinguenda; elytra rudimen- taria, angusta, lateralia. — 10. Diceéearchus StåL, N. G. AP. Femora postica magis conpressa, a supero visa per totam longitudinem latitudine sequalia vel apicem versus sensim levissime angustata, areis superiore et inferiore lateris exterioris marginibus parallelis instructis; costa fron- talis ante sulculos transversos continuata, interdum apicem frontis attingens, cerci marium sensim acuminati. — (Gen. 11—13.) &A. Costa frontalis angusta, nonnihil ante suleulos trans- versos continuata, sulcata, marginibus elevatis, antice ob- tusissimis, obsoletis et divergentibus; frons obliqua; fasti- gium horizontale, leviter sulcatum; vertex inter oculos fastigium versus nonnihil declive; oculi late ovales, haud longi, fortiter prominuli; intervallum oculorum costa fron- tali distincte latius; pronotum basi truncatum, lobo postico fortiter abbreviato; tuberculum prosternale subtransversum, sat elevatum, truncatum; lobi metasternales levissime di- stantes; femora postica angusta, levigata, inermia; arti- culus secundus tarsorum posticorum elongatus, articulo primo nonnihil brevior; antenna longae; tympanum nullum ; corpus gracile, apterum. — 11. Hysia SrtåL, 1875. AP. Costa frontalis lata, ante medium angustior, per- currens vel subpercurrens, obtusa, haud sulcata; inter- vallum oculorum, saltem apud feminas, sat latum; pars interocularis verticis et fastigium sat fortiter declivia, hoc obtuse arcuatim in costam frontalem continuatum; caput obtusissimum ; femora postica apicem abdominis haud supe- rantia; frons vix vel levissime obliqua; tuberculum proster- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 4. 45 23 (24). 24 (23). (LS: 24(LI): nale leviter elevatum, obtusum vel obtusissimum ; articulus secundus tarsorum posticorum articulo primo plus dimidio brevior. FP. DLatera coste frontalis inter antennas fortiter de- elivia; corpus alatum; elytra et ale apicem abdominis haud superantia, illa densiuscule et usque ad marginem costalem venosa; pronotum basi leviter productum et sen- sim rotundatum, sulceis transversis distinctis, continuis; tibize postice spinis numerosioribus instruetse, in margine interiore spinis quattuordecim — viginti armatze, in mar- gine exteriore spina apicali preditae; lamina supraanalis marium triangularis, lateribus integris. — 12. Futhymia SMART 2. DLatera coste frontalis inter antennas leviter et oblique declivia; corpus apterum; tympanum nullum ; pro- notum basi truncatum, sulcis transversis obsoletissimis, in dorso obliteratis vel interruptis; tibia posticee spinis minus numerosis, in margine interiore decem vel undecim, intervallo 2equali distantibus, armate, in margine exteriore spina apicali destitut&e; lamina supraanalis marium in me- dio laterum profunde incisa. — 13. Lentula STåL, N. G. DIVISIO DUODECIMA. SP. Tuberculum prosternale, saltem basi, angustum, teres vel teretiusculum, numquam Hnisi apicem versus fortius transversim ampliatum; lobi geniculares femorum posti- corum plerumque triangulares, apice sape fortiter acu- minati, rarius apice rotundati; fastigium verticis haud vel leviter declive, plerumque horizontale vel subhorizontale; costa frontalis sulcata; lamina subgenitalis marium pro: ducta, conica vel acuminata, longitudine varians. — (Gen. 19 OPyd ret raffinia.) FP. Tuberculum prosternale totum teres vel teretiu- sculum, subceonicum vel subeylindricum, apicem versus haud ampliatum; spina apicalis marginis exterioris tibi- arum posticarum distinctissima. FA. Caput sat exsertum; fastigium longum, longius quam latius, subtriangulare; frons fortiter obliqua; costa fron- talis ante sulculos transversos evanescens, basi ipsa subito fortiter compressa et ibidem sulco destituta; antenna ab ocello coste frontalis longe remote; oculi parte infra- oculari genarum vix vel haud multo longiores, leviter prominuli; lobi mesosternales leviter distantes, metaster- nales per maximam partem longitudinis sutura longa con- HARE Da 46 (3). SMALA SYSTEMA ACRIDIODEORUM. tigui; anguli apicales dorsales femorum posticorum in spinam acutam producti; lobi geniculares femorum postico- rum apice in spinam acutam extensi; tibia posticae laminato- dilatatae, in margine exteriore, preter spinam apicalem, spinis sex vel septem armate; segmentum dorsale ultimum marium obtuse emarginatum, ad emarginaturam utrimque lobulo brevissimo obtusissimoque nigro instructum. — (Gen. TNT TRE Q usa STATS 1800: SP. Caput leviter vel minus fortiter exsertum ; fastigium verticis breve, oculis multo brevius, plerumque sat fortiter transversum et obtusum; frons minus fortiter obliqua; costa frontalis percurrens, sulco percurrente vel subper- currente instrueta, basi haud vel leviter compressa; an- tenna ab ocello coste frontalis leviter remota; oculi ma- rium sat prominuli, magni vel majusculi; anguli apicales dorsales femorum posticorum inermes vel raro spina brevi terminati; sezmentum dorsale ultimum marium cognitorum apice obtuse emarginatum, lobulis nmigris destitutum. 2. Carine laterales frontis per totam longitudinem inter ocellos et apicem frontis recte&e vel subrectee, ocellos versus cum margine oculorum sensim convergentes; intervallum oculorum feminarum parte interantennali coste frontalis haud vel vix latius; lobi geniculares femorum posticorum acuti; tuberculum prosternale minus gracile; intervallum inter costam et venam radialem anterius biseriatim reti- culatum, rarius hic illie triseriatim reticulatum; latera capitis et thoracis vitta obscura postoculari ornata; valvula geni- tales margine denticulata vel spinulose. — (Gen. 2—9.) SP. Pronotum minus fortiter punetatum, lobo postico, etiam in brachypteris, parte illa lobi antici, que inter sulcos duos posteriores posita est, longiore; elytra num- quam squamulam minutissimam simulantia; lobi meta- sternales marium omnium et feminarum plurimarum con- tigui; carina dorsalis femorum posticorum apice in denti- culum nullum nisi obtusissimum et transversum prominula; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium inter me- dium et latera haud dilatatus; cerei marium angusti, haud vel leviter compressi; valvulze genicales feminarum in mar- gine exteriore densius denticulatze vel spinulosze. SY. Pars spinosa tibiarum posticarum apicem versus sensim laminato-ampliata; tibia posticae in margine exteriore, preeter spinam apicalem, spinis typice septem armateze. 2. Fastigium capitis haud vel vix transversum; costa frontalis inter ocellum et apicem angustata; oculi minores; elytra in loco, ubi divergunt venze radiales due interiores, inter venas easdem venulis transversis dense positis in- structa; lobi metasternales feminarum distinete nonnihil BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 4. 47 OMG): OR): TFR(6): KINO) 13 (14). distantes; tibia postice in margine interiore spinis octo armatee, intervallo spinarum duarum apicalium intervallis spinarum reliquarum duplo vel triplo longiore. — 2. Gesonia Står, N. G. (Typus: Oszya punctifrons STÅL.) SP. Fastigium capitis obtusum, transversum; costa fron- talis ante ocellum haud angustata; oculi magni; elytra in loco, ubi divergunt vene radiales dur interiores, inter venas easdem venulis transversis remotis instructa; lobi metasternales utriusque sexus contigui; tibia postica in margine interiore spinis typice decem armatae, intervallis spinarum ommnium subaequalibus. — 3. Ozya SERV. SA. Margines spinosi tibiarum posticarum haud laminati; tibie postice in margine exteriore, preeter spinam apicalem, spinis octo armatza, spinis marginis interioris aeque distan- tibus; oculi magni. — 4. Caryanda STÅL, N. G. (Typus: Ozxya spuria STÅL.) SA. Pronotum fortiter punetatum; lobus posticus pronoti brevissimus, parte pronoti inter sulcos transversos duos posteriores posita haud longior; elytra minutissima, squa- mulam parvam, pone mesonotum vix extensam, simulantia; lobi metasternales marium levissime distantes; margo ex- terior tibiarum posticarum, preter spinam apicalem, spinis sex armatus; carima dorsalis femorum posticorum apice in denticulum acutum prominula; oculi magni; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium inter medium et latera fortiter dilatatus; cerei marium lati, compressi. — 5. Digentia Står, N. G. (Typus: Orya punctatissima STÅL.) AP. Carme laterales frontis inter oculos primum ab oculis magis distantes, dein ad antennas subito distincte curvati, et inter antenanas et ocellos ad oculos fortiter appropinquate; intervallum oculorum feminarum parte inter- antennali coste frontalis distincte latius; intervallum inter costam et venam radialem quam in divisione precedente densius et plerumque confuse pluriseriatim irregulariter reticulatum; tibie postice in margine exteriore, prieter spinam apicalem, spinis septem — novem armata; oculi marium mediocres, feminarum parviusculi; lobi metaster- nales feminarum plurimarum leviter distantes; valvulzae genitales margine inermes vel subinermes; pronotum linea levigata obsoleta, in lobo postico subelevata, instructum. — (Gen. 6—7-.) SP. Carma dorsalis femorum posticorum ultra marginem apicalem femorum in dentem acutum prominula; latera capitis et thoracis vitta postoculari fusca orpata; sulci transversi pronoti subtilius impressi; lobi geniculares fe- morum posticorum triangulares, interdum fortiter acu- minati; venge radiales et costalis elytrorum per magnam partem longitudinis, partibus basali et apicali exceptis, 48 14 15 16 17 18 19 20 (13); (2). (17). (16). (1). (26). (23). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. spinulis erectis vel suberectis minutissimis, csegre perspi- ciendis, magis minusve dense positis, instructe; elytra feminarum ante medium in venis ulnari interiore et anali pilis erectis, mågis minusve dense positis, instructa; genus Oxy&e simillimum. — 6. Bermius STÅL. AP. Carina dorsalis femorum posticorum apice in dentem nullum nisi obtusissimum prominula; latera capitis et thoracis vitta fusca destituta; sulei transversi pronoti fortius im- pressi; lobi geniculares femorum posticorum triangulares, apice interdum rotundati; caput validiusculum ; intervallum oculorum apud feminas latum. — 7. Hieroglyphus KRAUSS. SP. Tuberculum prosternale basi angustum, apicem versus sensim transversim ampliatum, apice latum; spina api- calis marginis exterioris tibiarum posticarum minutissima, nutans, egerrime distinguenda, interdum deficiens; mar. gimes tibiarum posticarum haud laminati, margo exterior, preeter spinulam- apicalem, spinis septem vel octo armatus; lobi geniculares femorum posticorum acuminati. — (Gen. EL) SP. Caput minus exsertum ; fastigium capitis transversum, apice obtuse rotundatum; frons minus obliqua; carine late- rales frontis usque ad apicem sensim divergentes; tuberculum prosternale apice bisinuatum; valvula genitales feminarum margine denticulate; margines laterales tibiarum posti- carum apicem versus acutiusculi. — 8. Tauchira STÅL, N. G. (Ozxya polychroa STÅL et abbreviata SERV.) &?. Caput fortius exsertum; fastigium capitis triangulare, apice rotundatum, haud transversum; frons sat fortiter obligua; carina laterales frontis apice fortius divergentes; tuberculum prosternale apice truncatum, integrum vel sub- integrum; valvule genitales feminarum inermes; margines laterales tibiarum posticarum teretiusculx. — 9. Racilia STÅL, N. G. AP. Tuberculum prosternale usque a basilatum et trans- versum; antenne breves vel breviusculz; oculi, preesertim marium, magni vel majusculi; tibia posticae haud dilatatae; lobi geniculares femorum posticorum apice plerumque rotun- dati; costa frontalis raro sulcata. — (Gen. 10—16, Platy- phyma et affinia.) AP. Intervallum loborum mesosternalium fere eque latum ac longum, lateribus rectis vel subrectis, parallelis vel retrorsum leviter divergentibus, instructum; lobi metaster- nales, etiam in maribus paucis mihi cognitis, leviter vel levissime distantes; elytra alzeque fortiter abbreviata; tym- pana posterius vix vel levissime immersa. sS?. Tuberculum prosternale triangulare, apice angulum distinetum formans vel acuminatum; margo dorsalis fe- morura inermis, integer; tempora angusta, teretia, haud BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 49 21 (22). 22 (RU (20). dd [SV] 24 (25). 20 (24). 27 (30). disereta; margo exterior tibiarum posticarum, preter spinam apicalem, spinis septem vel plerumque octo armatus. — (Gen: L0==L1) FS? Femora postica apicem abdominis sat longe supe- rantia; tuberculum prosternale late triangulare, breve; carina dorsalis femorum posticorum apice in denticulum parvum, acutum, distinetum prominula; lobi geniculares femorum posticorum apice rotundati vel saltem haud acuti; tibixe postice extus, preter spinam apicalem, spinis octo armatae; valvula genitales feminarum margine inermes. 10. Prazilla STåL, N. G. 2. Femora postica apicem abdominis subequantia; carina dorsalis femorum posticorum in denticulum obtusum, ob- soletissimum minutissimumque, prominula: lobi geniculares femorum posticorum triangulares, acuti; tibia postica extus, preter spinam apicalem, spinis septem armate; tuberculum prosternale altius elevatum quam in genere pracedente; valvule genitales margine denticulate. — 11. Cercina STAN NL GE SS? Tuberculum prosternale apice truncatum; tempora latiuscula, obliqua, punctata; carima dorsalis femorum posticorum apice haud prominula; lobi geniculares femorum posticorum apice rotundati; margo exterior tibiarum posti- carum, prseeter spinam apicalem, spinis typice novem vel decem armate; valvule genitales feminarum margine inermes. — (Gen. 12—13). AP. Caput leviter exsertum; carina laterales frontis di- stinctae; margo exterior loborum lateralium pronoti sub- tilissime eievatus; tibixe posticee extus, preter spinam api- calem, spinis typice decem armate; calcaria duo interiora tibiarum posticarum zequalia. — 12. Platyphyma FiscH. FR. 2. Caput fortius exsertum; carina laterales frontis obli- terate; margo exterior loborum lateralium pronoti latius elevatus et callosus; tibixe postice extus, preter spinam apicalem, spinis novem armatee ; calcaria interiora tibiarum posticarum ingequalia. -— 13. Loryma STÅL, N. G. (Typus: Platyphyma vittipennis STÅL.) SP. Intervallum loborum mesosternalium multo longius quam latius; lobi metasternales utriusque sexus sutura longa recta per maximam partem longitudinis contigui; elytra aleque completa; caput nonnihil exsertum; margo ex- terior loborum lateralium pronoti anguste elevatus et cal- losus; frons magis minusve obliqua; valvulae genitales margine inermes, interdum obsolete suberenulats; articulus primus tarsorum posticorum longus; tympana retrorsum fortiter immersa. SP. Spina apicalis exterior tibiarum posticarum distin- ctissima, spinis reliquis ejusdem marginis haud brevior; 4 30 28 (20): 29.-(28). 30 (27). UNO): SMÅL; SYSTEMA ACRIDIODEORUM. intervallum loborum mesosternalium in medio vel pone medium fortiter angustatum. — (Gen. 14—215.) FP. Costa frontalis sulcata; fastigium carina destitutum; discus elytrorum in loco, ubi divergunt venzee radiales duze interiores, inter has venas venulis transversis dense positis ' instructus: tibia postice extus, prater spinam apicalem, spinis novem vel decem armatze; tuberculum prosternale apicem versus haud incrassatum, apice subsinuatum. — -— 14. Spathosternum KRAUSS. 2. Costa frontalis plana, lata, obtuse marginata; elytra in medio inter venas radiales interiores venulis trans- versis remotis instructa; tibiae posticer extus, preeter spinam apicalem, spinis duodecim vel tredecim armatz ; tuberculum prosternale apicem versus ampliatum et incrassatum, apice planum quadratum formans. — 15. Tristria STÅL, 1873. 9. Spina apicalis exterior tibiarum posticarum minutis- sima, segerrime distinguenda; costa frontalis lata, obtusa, teretiuscula; fastigium cum costa frontali confusum, le- viter declive, in costam arcuatim continuatum; pronotum carina obtusa, distinctissima, obtuse callosa, instruetum, lobis dorsalibus que longis; spina prosternalis erecta, apice sinuato-truncata; femora postica ante medium lata, pone medium gracilia, margine dorsali serrato; tibiae postice extus, praeter spinulam apicalem, spinis circiter undecim armatae; intervallum Icborum mesosternalium lateribus rectis et subparallelis. — (Gen. 16.) 16. Tylo- tropidius STÅL, 1873. DIVISIO DECIMA TERTIA. FP. Antenne prope oculos inserte; oculi os versus longe descendentes, maximi; fastigium capitis leviter vel minus fortiter productum ; caringe laterales frontis distinctae; caput pone fastigium inter oculos transversim impressum ; vertex carinatus; lobi mesosternales et metasternales per maximam partem longitudinis sutura recta contigui; tibia posticx in margine exteriore spina apicali armate; tym- pana fortiter immersa. — (Gen. 1—09.) FP. Fastigium capitis leviter prominulum, apice an- gulum rectum vel obtusum formans; tempora per totam longitudinem fastigil extensa; frons modice obliqua; costa frontalis tota obtusa, basin versus sensim angustata, basi haud compressa; antenne lineares; pronotum dorso de- pressiusculum, postice angulum obtusum formans; femora postica apicem abdominis attingentia vel subattingentia, lobis genicularibus triangularibus vel subtriangularibus, apicem femorum haud superantibus; pedes anteriores medi- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 4. äl (2). (9). (8). (0): (6). (5). ocres; femora intermedia apicem coxarum posticarum attin- gentia; tibixe postice in margine exteriore, praeter spinam apicalem, spinis saltem duodecim armata; elytra apicem abdominis superantia; corpus minus gracile. — (Gen. 1.) 1. Ozxyrrhepes STAL, 1873. SP. Fastigium capitis longius productum, saltem xeque longum ac latum; tempora plana, fastigio breviora; frons fortiter obliqua; costa frontalis basi vel basin versus magis minusve compressa, dein apicem versus sensim ampliata et marginata, parte basali compressa immarginata, haud sulcata; dorsum pronoti teres; femora postica abdomine breviora, plerumque multo breviora; elytra apicem abdo- minis haud superantia; corpus gracile. FA? Caput ante oculos minus fortiter productum, pro- noto longitudine subequale; fastigium capite reliquo multo brevius; antenna capite longiores; margo exterior loborum lateralium pronoti rectus; lobi geniculares apicem femorum posticorum haud superantes. — (Gen. 2—4.) FP. Antenne crassiuscule, teretes vel teretiuscula; oculi minus lati; margo exterior loborum lateralium pronoti anguste elevatus, callosus; tuberculum prosternale altum: femora postica minus gracilia, lobis genicularibus sensim leviter angustatis; femora intermedia apicem coxarum posticarum attingentia; tibix anteriores minus breves; corpus minus fortiter compressum et elongatum. SAP. Corpus minus compressum; fastigium verticis carina longitudinali instructum; tempora fastigio dimidio breviora; area postcostalis elytrorum posterius haud ampliata; tuber- culum prosternale apice ampliatum, truncatum; tibia po- sticee extus spinis decem vel duodecim armata; articulus ultimus tarsorum longus; lamina subgenitalis marium sensim conico-acuminata, minus longa. — 2. Tropidopola STÅL, 1873. 9. Corpus magis compressum; fastigium verticis carina destitutum; tempora ultra medium fastigii extensa; area postceostalis elytrorum marium posterius leviter ampliata; tuberculum prosternale compressum, apice haud ampliatum ; tibi& postice extus spinis quindecim vel septemdecim ar- mata; articulus ultimus tarsorum brevis; lamina subgeni- talis marium longe producta, compressa. — 3. Metapa SJS ONE FP. Antenne ensiformes, depressae; oculi latissimi; fastigium verticis carina destitutum; tempora longe versus apicem fastigii extensa; area postradialis versus medium elytrorum ampliata; tuberculum prosternale parvum, ad marginem anticum sterni positum; femora postica gracilia, lobis genicularibus angustis, ubique z2zeque latis; pedes JA! ORC: UTG): 2015): 13 (14). STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. anteriores breves; femora intermedia basin coxarum posti- carum attingentia; tibiae anteriores breves; articulus ultimus tarsorum brevis; lamina subgenitalis marium longissime producta, fortiter compressa. — 4. Ischnacrida STÅL, 1873. 9. Caput ante oculos fortissime productum, pronoto plus duplo longius, parte producta capite reliquo circiter triplo longiore, antrorsum sensim angustata; tempora ultra medium fastigil extensa; costa frontalis inter basin et antennas fortissime compresso-elevata, laminata, ante antennas plana et sensim ampliata; oculi magni; antenne lineares, graciliu- sculae, fastigio capitis circiter tertia parte breviores; margo exterior loborum lateralium pronoti rectus, anguste elevatus; tuberculum prosternale fortiter compressum; pedes ante- riores breviusculi; femora intermedia apicem coxarum posticarum subattingentia; femora postica gracilia, lobo geniculari exteriore longissimo; tibia posteriores extus spinis circiter quindecim armate; tibie anteriores breviu- scule; articulus ultimus tarsorum breviusculus. — (Gen. 5.) 5. Gonyacantha STÅL, 1873. SP. Antenna ab oculis longe remote, ensiformes; caput ante oculos longissime productum; oculi quam in divi- sione pracedente minus longe descendentes; abdomen apicem femorum posticorum longe superans. 9. Caput inter oculos pone fastigium sulco transverso magis minusve distineto instruetum: fastigium planum vel planiusculum; pedes anteriores minus breves; femora intermedia basin coxarum posticarum superantia, apicem coxarum earundem plerumque attingentia; tibia anteriores minus breves; costa frontalis basin versus compressa et sulco destituta; valvulzae genitales feminarum exsertae. — (Gen. 6—8.) 9. Vertex et fastigium carina longitudinali, interdum abbreviata, instructa; costa frontalis in parte circiter tertia vel quarta basali compressa, inter illam partem et apicem sensim ampliata et utrimque marginata; carinee laterales frontis distinetae, versus antennas sensim obsoletiores vel evanescentes; tempora distincta vel subdistinceta; sulcus transversus interocularis capitis subtilis; valvulae genitales feminarum forma normalis. 9. Carina fastigil verticis percurrens; margo exterior lo- borum lateralium pronoti totus rectus, margo anticus prope angulum sinuatus; tympana leviter immersa; tuberculum prosternale apice ampliatum, truncatum et retrorsum pro- ductum; lobi mesosternales contigui; lobi geniculares fe- morum posticorum sensim angustati, triangulares, leviter producti; tibixe posticae extus, preter spinam apicalem, spinis circiter duodecim armate. — 6. Xenippa STÅL, NG: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 4. 593 14 (13). TörC2). 16 (TN). 9. Carina fastigil verticis antrorsum sensim evanescens; margo exterior loborum lateralium pronoti in medio obtu- sissime angulatus, ante angulum obliquus, margo anticus usque ad angulum rectus; tympana fortius immersa ; tuber- culum prosternale breve, crassum, truncatum, apice haud ampliatum; lobi mesosternales levissime distantes; lobi geniculares femorum posticorum magni, exterior longis- simus, foliaceus, longe ultra apicem femorum productus; tibie postice extus spinis novem vel decem armatse, spina apicali destitute. — 7. Cervidia STAL, N. G. 9. Caput superne carina destitutum; costa frontalis per maximam partem longitudinis vel inter basin et ocellum tectiformis, basi fortius compressa, ante ocellum apicem versus ampliata, marginibus obtusis; carinee laterales frontis obliteratx; tempora teretia, cum lateribus fastigii verticis confusa; sulcus transversus interocularis capitis fortiter impressus; dorsum pronoti horizontale; margo exterior loborum lateralium pronoti fere in medio obtusissime sub- angulati, fere recti, margo anticus totus rectus, angulus anticus obtusus; tympana leviter immersa; tuberculum prosternale apicem versus subampliatum, subtruncatum et posterius productum; tibia anteriores mediocres; lobi geni- culares femorum posticorum mediocres, triangulares, apicem femorum haud attingentes; tibia postice in margine exte- riore, prater spinam apicalem, spinis tredecim vel quindecim armate ; valvulae genitales feminarum longe, recta, inermes; cerci feminarum longe, late, compresse. — 8. Carsula SJR NGE SP. Caput superne carina longitudinali, ante oculos distinctissima, totum fastigium percurrente, pone oculos sensim evanescente, instructum, inter oculos sulco trans- verso destitutum; latera fastigii excavata; tempora di- stincta, plana, longe versus apicem fastigil extensa; costa frontalis planiuscula, basin versus sulcata, sulco usque ad basin continuato; caringe laterales frontis distinct, ad scrobes antennarum incipientes, apicem frontis attin- gentes; margo exterior loborum lateralium pronoti sensim leviter sinuatus; tympana fortiter immersa; tuberculum prosternale compressiusculum, retrorsum nutans; pedes anteriores breves, tibiis brevibus instructi; femora inter- media basin coxarum posticarum attingentia; lobi geni- culares femorum posticorum angusti, apicem versus vix angustati, apicem femorum attingentes: tibixe postica in margine exteriore spina apicali destituta; cerci breviu- sculi, sensim angustati; lamina subgenitalis marium longis- sima, triquetra, compressa, superne carinata; valvule geni- tales feminarum breves, apicem lamina supraanalis longae haud attingentes. — (Gen. 9.) 9. Mesops SERV. 34 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. ALCAMENES STÅL. 1. 4. granulatus StTåL. — Viridis vel ferrugineo-flavescens; intervallo oculorum latiore; costa frontali basi sat fortiter compressa; oculis parvis, apud mares parti infraoculari genarum longitudine subse- qualibus, apud feminas brevioribus; dorso pronoti basi apiceque in angulum acutum fortius producto, lobo postico lobo antico longiore, margine laterali sulcis transversis profundius inciso; maculis duabus interioribus elytrorum majoribus, longioribus, anteriore longe versus basin extensa; femoribus posticis extus in area media rugulis parvis subtilibus conspersis; tibiis posticis extus spinis duodecim vel trede- cim armatis. FP. Long. 29—46. Lat. pron. 81—13 mill. Tropinotus: granulatus STAL, Obs. orth; 1. ps 27: 13 (1875). Patria: Uruguay, Monte Video. (Mus. Holm.) 2. ÅA. brevicollis STÅL. — Precedenti simillimus, differt cor- pore angustiore, costa frontali basi minus angustata, intervallo ocu- lorum nonnihil angustiore, oculis majoribus, parte infraoculari ge- narum nonnihil longioribus, pronoti dorso antice posticeque minus produeto, lobo postico lobo antico nonnihil breviore, marginibus lateralibus sulceis transversis leviter intersectis, maculis duabus inte- rioribus elytrorum minoribus, rotundatis, anteriore posteriore minore et a basi remota, femoribus posticis nonnihil angustioribus et rugulis parvis sparsis destitutis, tibiis posticis extus spinis novem vel decem ALDNADISE 4 (Kent OnSS RAN Slät: mi Patria: Corrientes. (Mus. Holm.) Variat virescens vel ochraceus et fusco-conspersus. ANAUA STÅL. 1. ÅA. fissa StTÅL. — Obscure olivaceo-viridis; alis dilute ru- cescente-testaceis, hvalinis, parte circiter tertia apicali fusca; an- tennis, basi excepta, nigris, longis, gracilibus. &. Long. 34 mill. SA. Lamina subgenitalis sat producta, sensim angustata, subtus transversim convexa, apicem versus sulcata, apice incisa; vena, quee intervallum scalare arez analis alarum intus terminat, in disco ala sat incrassata. Patria: Peru. (Mus. Holm.) Frons, gene anterius et apice, pronotum et pleura .dense for- titerque rugoso-punctata. Fastigium verticis leviter declive, trans- versum, apice truncatum. Costa frontalis plana, sulculos versus sensim leviter angustata. Pronotum dorso in lobo antico ruga longi- tudinali obsoleta, sulcis transversis interrupta, instructum, margine BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.- BAND. 9. N:0O 4. 530 antico in medio leviter prominulo et obtuse sinuato; lobo postico lobo antico nonnihil breviore, postice angulum sat obtusum formante. Elytra mutila in exemplo descripto. Alx apicem femorum posti- corum nonnihil superantia. Tuberculum prosternale coricum, erectum. Tibia postice extus spinis novem armatee. PRIONACRIS STAL. 1. P. compressa STÅL. — Flavescente-olivacea, subtus pilosa; elytris pellucidis, concoloribus, apicem versus dilutioribus, olivaceo- testaceo-venosis, venulis transversis hic illic sordide albicantibus; alis in area radiali et parte adjacente arez analis ultra medium elytris concoloribus, area anali praterea longe ultra medium rosea, parte rosea posterius leviter infuscata, parte circiter tertia apicali alarum vitrea, fusco-venosa. 9. Long. 51 mill. Patria: Nova Granada. (Coll. BRUNNER.) Caput magnum, parte antica pronoti nonnihil latius. Inter- vallum oculorum latissimum, diametro longitudinali oculorum vix angustius. Fastigium verticis fortissime declive, anterius punetulatum et sulco longitudinali, in basin coste frontalis continuato, instructum. Frons et gene infra oculos distincte punctate. Costa frontalis latis- sima, leviter elevata, ocellum versus sensim nonnihil angustata, ante ocellum angustior, obsoleta. Carimee laterales frontis obtusissimee. Oculi ovales, sat prominuli, parte infraoculari genarum circiter di- midio longiores. Pronotum dense et sat fortiter punctatum, in lobo antico subrugosum, crista dorsali compressa, leviter elevata, in lobo antico incisuris tribus vel uquattuor instructa, in lobo postico tuber- culis circiter duodecim dentiformibus armata; lobus anticus brevis, margine antico angulum obtusum formante; lobus posticus lobo antico fere duplo longior, posterius in angulum acutum productus. Elytra ultra medium irregulariter et modice dense reticulata, pone medium inter venas longitudinales vena spuria unica et preterea venis transversis rectis remotis instructa: area postradialis lata, area interulnari multo latior. Ale uti in Lophacri formata, vena autem, a qua intervallum scalare ares&e analis intus terminatur, haud incras- sata. Tuberculum prosternale teres, compressiusculum, obtusum. Antenna et pedes postici desunt in exemplo descripto. ANTIPHON STÅL. 1: ÅA. gallus STÅL. — ÅA. acropyrino PERtTY (= ornato SAUsSs) simillimus et maxime affinis, differt elytris nonnihil densius reticulatis, pronoto longiore, posterius fortius producto, crista summa lobi postici distinete erosula, macula subapicali arez radialis alarum majore, ma- cula apicali are&e analis minore, breviore, fortiter transversa, abdo- 56 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. minis dorso subsanguineo, fusco-cingulato, colore corporis pallidiore, flavescente-olivaceo, femoribus posticis concoloribus, tibiis tarsisque posticis testaceis, oculisque minoribus. 2. Long. 34—61 mill. Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.) ABILA STAL. 1. ÅA. latipes STÅL. — Lurida; elytris fuscis, pone medium dilutioribus, area anali pallide lurida; alis roseis, apicem versus le- viter infuscatis, in parte exteriore fusco-venosis; femoribus posticis intus et subtus, nec non tibiis posticis superne glauco-fuscis, harum spinis dilute flavescentibus, apice nigris. 92. Long. 50 mill. Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.) Habitu punceturaque speciebus Pheeoparize similis, sed robustior. Caput lobo antico pronoti longitudine subzaequale, punctulatum, punctis disel genarum in series confusas irregulariter curvatas dispositis. Vertex anterius cum fastigio leviter declivis, pone impressionem cur- vatam interocularem carina percurrente instructum, nigro-conspersum ; fastigium transversum, sulco longitudinali instructum, postice ad suleum obtusissime obsoleteque subelevatum. Intervallum oculorum costa frontali duplo latius. Costa frontalis inter antennas leviter elevata, apicem versus obliterata. Oculi parti infraoculari genarum longitu- dine subieequales. Pronotum dense distinceteque punctatum, dorso parce nigro-conspersum, lobis lateralibus ad dorsum, prasertim po- sterius, infuscatis; lobo postico lobo antico tertia parte breviore, postice angulum obtusiusculum vel fere rectum formante. HElytra apicem femorum posticorum leviter superantia, pone medium sensim leviter angustata, apice angustiora et oblique subtruncata. Spina prosternalis sensim gracilescens. Femora postiea dorso remote ob- soleteque serrata. Tibia postice extus spinis octo, praeter spinam minutissimam apicalem, armate. Articulus primus tarsorum posti- corum articulo tertio nonnihil longior. Antenne lineares, in exemplo deseripto partim mutile, infuscatae (an fortuito?) et annulis duobus pallidioribus ornate. ARISTIA STÅL. 1. ÅA. megacephala BRUNN. — Capite majore, ubique multo subtilius punctato, fastigio breviore, distinete nonnihil declivi, ca- rinis frontalibus acutioribus, costa frontali basi a latere visa arcuata, sulco cost&e in apicem fastigil subcontinuato, pronoto subtilius pun- ctato, dorso tereti, in lobos laterales sensim continuato, carina media subtili instructo, basi emarginato-subtruncato, lobo postico pronoti breviore, elytris rudimentariis, distantibus, apicem segmenti mediani attingentibus, angustis, extus pone medium leviter ampliatis, an- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 4.” 57 tennis gracilioribus, nonnihil longioribus, oculis nonnihil latioribus et convexioribus, lamina supraanali nonnihil latiore ab ÅA. mordace di- VELSALNK GL LONG, 234 mill. Pezotettix megacephala ”BRrRunn., Verh. z.-b. Ges. Wien. 11. p. 220-861.) Patria: Venezuela. (Coll. BRUNNER.) Lamina subgenitalis leviter producta, sensim angustata, apice anguste rotundata, subtus convexa, illi A. mordaci verisimiliter similis. PHAEOPARIA STÅL. a. ÄAntenne anguste subensiformes; ocelli magni; elytra maculis fuscis vel nigris destituta, pone medium linea, hic illic interrupta, oblique transversa, albicante notata, parte circiter tertia apicali nonnisi apice retrorsum angustata, apice oblique truncata vel sinuato- truncata, angulo apicali exteriore acuto, margine costali antice di- stincte sinuato; vene transverse partis posterioris elytrorum utriusque sexus cum venis longitudinalibus angulos rectos vel subrectos et areolas longiores quam latiores formantes; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi maris unici cogniti lobis duobus latis, brevibus, minus distan- tibus, instructus; spine tibiarum posticarum fusce. TER in een albar Ib SIKAT. Rec Ort ho FA pa ALIS 2. P. castanea BRUNN. — Opomala castanea ”BRUNN., Verh. ZsbNRGeS Ven. Lis prie203. (L3GT) Patria: Paramaribo. (Coll. BRUNNER.) Z. Lamina supraanalis nonnihil longior guam latior, ultra medium sensim leviter angustata, dein subito utrimque angulum sub- prominulum formans, pone angulos sinuata, apice anguste producta. aa. AÅAntenne graciliores, lineares vel sublineares; ocelli minores, haud tamen parvi; elytra maculis fuscis vel nigris in disco plerumque ornata, pone medium linea obliqua albicanti nulla vel obsoletissima notata, margine costali antice haud vel levissime sinuato; vence trans- verse partis posterioris elytrorum apud feminas oblique et irregula- riter disposite; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi marium cogni- torum dentibus vel spinis duabus fortiter distantibus armatus; spine tibiarum posticarum pallide, apice fusem. b. JFastigium leviter vel levissime declive. ec. Articuli apicales palporum maxillarium distinetissime com- pressi et nonnihil ampliati; antenne longiores. SNRA ONNUTC OTRS SNAT ReEG. LOKE: Cl Pars SMI) Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.) 4. P. rotundata STAL. — Ferrugineo-flavescens; antennis, arti- culis quinque vel sex basalibus exceptis, genis, vitta angusta inze- quali loborum lateralium pronoti ad dorsum posita, limbo laterali mesosterni et metasterni, macula coxarum posteriorum, nec non heme- 38 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. lytris fuscis, horum area anali ferrugineo-flavescente; elytris apice rotundatis.. &. Long. 22 mill. &. Margo apicalis segmenti dorsalis ultimi in medio leviter emarginatus, dentibus quattuor, duobus majoribus maxime distantibus duobusque obtusis parvis, obsoletis, minus distantibus, armatus; la- mina supraanalis vix longior quam basi latior, a basi nonnihil ultra medium lateribus parallelis instructa, dein subito fortissime angustata et posterius in lobum angustum producta; anguli laterales laming supraanalis, qui ante partem apicalem angustam exstant, oblique sinuato-truncati; cerci sensim angustati, apice incurvi; la- mina subgenitalis nonnihil producta, sensim nonnihil angustata, apice rotundata, subtus leviter convexa. Patria: Chiriqui. (Coll. BRUNNER.) P. annulicorni maxime affinis, differt antennis nonnihil crassio- ribus et longioribus, pone medium annulis pallidis destitutis, elytris alisque brevioribus, tantum ad partem tertiam apicalem femorum posticorum extensis, illis apice rotundatis, obscurioribus, maculis fuscescentibus destitutis, bis vinaceis, area radiali apice rotundata, nec non forma lamina supraanalis, cujus anguli laterales in dentem acutum haud prominent. ce. Articuli apicales palporum maxillarium haud nisi levissime compressi, haud ampliati; antenn& breviores. 5. P. maculipennis STÅL. — Fusca vel ochracea. capite thorace- que dense punctatis; dorso pronoti, prasertim anterius, granulis parvis obscurioribus consperso; elytris fusco-nebulosis et ante medium ma- culis duabus vel tribus obscure fuscis vel nigricantibus, nitidulis, anteriore vel duabus anterioribus obscurioribus et reticulo destitutis, lzevigatis; alis dilute cinnabarinis, harum area radiali elytrisque apice truncatis, apicem femorum posticorum vix superantibus; limbo laterali sternorum, coxis posterioribus subtus, femoribus posticis subtus et intus, maculis parvis carinarum femorum posticorum nec non antennis apicem versus nigro-fuscis. $$. Long. 36 mill. Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.) P. annulicorni maxime affinis, sed major, forma palporum, antennis brevioribus, capite pronotoque simul sumtis longitudine 2equalibus, elytris alisque nonnihil brevioribus, maculis elytrorum multo obscurioribus, anteriore levigata, forte etiam forma partium analium maris adhuc ignoti, distineta. Lobi mesosternales, uti in P. annulicorni, distinctissime transversi. Species affinis, elytris alisque fortiter abbreviatis, adest in colle- ctione Brunneri. bb. Fastigium verticis fortissime, subperpendiculariter declive; elytra fortiter abbreviata, angusta, ultra medium sensim leviter am- pliata, haud valvantia; ale rudimentarie; articuli apicales palporum maxillarium leviter compressi, haud vel viz ampliati. 6. P. obtusa STÅL. — Ochracea; genis, vitta loborum latera- lium pronoti ad dorsum, vitta media elytrorum femoribusque posticis intus fuscis; maculis duabus elytrorum levigatis, subnitidis, nigris, BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 59 una minore media, altera majore posteriore; femoribus posticis subtus, tibiis posticis tarsisque rufo-testaceis; femoribus posticis apicem versus, tibiis posticis basin versus infuscatis. &. Long. 22 mill. ÖS. Margo posticus segmenti dorsalis ultimi abdominis in medio obtusissime sinuatus, ad sinum utrimque dente armatus; lamina supra- analis nonnihil longior quam latior, anterius sulco longitudinali in- structa, marginibus lateralibus ultra medium parallelis, reflexis et posterius dente parvo lato instructis, predita, dein postice subito maxime angustata et apice in processum angustum, brevem, sensim subangustatum, apice obtusum prominula; cercl compressi, curvati, a latere visi ultra medium sensim angustati, apice oblique angustat; lamina subgenitalis levissime producta, sensim nonnihil angustata, apice latiuscule truncata. Rama. berus (Mus: Flolm.) Congenerieis habitu sculpturaque simillima, sed fastigio ante oculos subito fortiter declivi, elytrisque fortiter abbreviatis, se- gmentum medianum nonnihil superantibus facile distinguenda. An- tennae exempli descripti magna parte mutile, fusce, basi ochracece. Lobus posticus pronoti brevis, angulum obtusum integrum formans. Elytra ante medium contigua vel subcontigua. Alex parvee. 7. P. emarginata STÅL. — Viridis; antennis, basi excepta, maculaque posteriore laviuscula nitida elytrorum mnigris; femoribus posticis apice incarnatis; tibiis tarsisque posticis rufescentibus, illa- rum spinis apice nigris. 92. Long. 34 mill. Patria: Puerto Cabello Venezuelxe. (Mus. Holm.) P. obtuse maxime affinis, lobo postico pronoti postice obtuse rotundato et in medio angulatim emarginato, elytris angustioribus et latiuscule distantibus, divergens. Ala minutissimee. CORYPFEISTES CHARP. a. Femora postica crassiora, leviter vel minus fortiter com- pressa, lobis genicularibus triangularibus, longitudine cequalibus vel subequalibus, apicem femorum haud superantibus. b. Fastigium verticis longius quam basi latius; femora postica modice crassa, angulis genicularibus triangularibus vel dentiformibus; elytra longa. 1. C. cyanopterus CHARP. bb. Fastigium verticis eque longum ac basi latum; fastigium cum parte basali coste frontalis minus productum quam in divisione precedente; femora postica crassa vel crassiuscula, angulis geni- cularibus obtusis, plerumque rotundatis; elytra minus longa. 2. OC. nigrinervis Står. — Pallide olivaceus, fronte, pronoto, pleuris pedibusque nigro-conspersis; vitta verticis lineaque laterali postoculari obliqua fusco-ferrugineis; elytrorum reticulo nigro-macu- 60 STÄL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. lato, venis longitudinalibus nigris et posterius nigromarginatis; alis leviter infuscatis, fusco-venosis; femoribus posticis intus tibiis tarsisque posticis subsanguineis, tibiarum spinis apice nigris. A. Long. 45 mill. &. Margo apicalis segmenti dorsalis ultimi in medio sat late rectus et incisura instructus; lamina supraanalis —? cerci leviter compressi, sensim leviter angustati, apice leviter decurvi; lamina subgenitalis sensim angustata, subacuminata, nonnihil producta. Patria: Peak Downs Australig. (Mus. Holm.) Caput lzevigatum. Margines laterales coste frontalis distincte elevati. Fastigium triangulare, horizontale, apice ieviter sulcatum, marginibus lateralibus anterius levissime sinuatis, angulo apicali acuto. Pronotum laevigatum, in lobo postico punctulatum; dorsum lobi antici sulcis transversis obsoletis praditum, in medio laterum inter sulcos tuberculo obtuso minus distinceto instructum; lobus po- sticus lobo antico nonnihil altior; carina dorsalis maxima parte obliterata, tantum antice ruge instar elevata, postice quoque cum parte adjacente marginis basalis obtuse elevata. HElytra apicem abdo- minis leviter superantia. Femora postica sat crassa, in marginibus dorsali et inferiore nec non in carma superiore lateris exterioris re- mote distincteque serrata. Antenna anguste ensiformes, capite pro- notoque unitis multo longiores. 3. C. nutans STÅL. — Pallide griseo-flavescens, maculis minutis remotis et inzequalibus nigris conspersus, vertice minutissime con- sperso, maculis duabus disci nonnihil majoribus; elytris maculis parvis, in area radiali majoribus et elongatis, conspersis; alis sordide sub- vinaceo-hyalinis, apice parce fusco-conspersis; fenroribus tibiisgue po- sticis intus carneis. 9. Long. 52 mill: Patria: Rockhampton. (Mus. Holm.) A precedente, cui sat affinis, differt fastigio distinetissime de- clivi et marginibus lateralibus totis rectis instructo; marginibus costa frontalis obtusioribus et tantum in disco frontis elevatis; antennis angustissime ensiformibus et nonnihil brevioribus; pronoto basi obtu- sissimo, intra marginem anticum et in lobo postico distincetius pun- ctulato, carina longitudinali obtusissima, prope apicem vix elevatiore, basi haud elevata, instructo; lobo postico pronoti quam lobo antico haud altiore, margine ipso basali in medio leviter incrassato; elytris alisque brevioribus, apicem femorum posticorum leviter superantibus, apicem abdominis haud attingentibus; femoribus posticis minus crassis, magis compressis, tantum in carina dorsali, licet multo obsoletius et remotius, serratis; praterea corpore pedibusque minutius et magis inequaliter nigro-conspersis, lateribus pronoti nigro-marmoratis, elytris alio modo pictis; oculis quoque, uti videtur, majoribus. aa. Femora postica graciliuscula, sat compressa, lobo geniculari interiore foliaceo, fortiter producto, apicem femorum superante. 4. OC. validicornis STÅL. — Ferrugineus, vittis duabus genarum, in latera frontis continuatis, vitta angusta verticis pone fastigium, vittis quingue angustis pronoti nigris; elytris lurido-pellucidis, ma- BIHANG TILL K. SV: VET./ AKAD. HAÅNDT. BAND. 95 N:O 4. Öl culis parvis ferrugineis remote conspersis; alis leviter infuscatis, fusco-venosis, in area anali basin versus leviter czeerulescentibus; femoribus, ts tarsisque posticis carneis, illis extus fuscis, in area media albidis et nigro-carinatis, intus in apice obscure violaceis, lobo geniculari interiore albicante; pedibus anticis ferrugineo-olivaceis. 9. Long. 63 mill. Patria: Peak Downs. (Mus. Holm.) A congenericis mihi cognitis reliquis antennis late ensiformibus, extus leviter serratis, fastigio capitis majore et alio modo formato, femoribus posticis gracilioribus et compressioribus et ceteris distin- ctissimus. Fastigium fere dimidium longitudinis verticis efficiens, nonnihil longius quam basi latius, sensim angustatum, apice rotun- datum et transversim excavatum, posterius carina subtili obtusa, per verticem continuata, instrucetum, marginibus lateralibus in medio bisinuatis, posterius rotundatis. Antennze capite pronotoque unitis nonnihil longiores, femoribus posticis nonnihil breviores. Caput laevi- gatum, fronte apice genisque granulis parvis remotissime conspersis. Pronotum granulis parvis remote conspersum, ad marginem anticum et in lobo postico sat dense punctulatum; sulci transversi sat di- stineti; carima dorsalis partim obliterata, tantum in apice et in lobo postico distinguenda; margo basalis obtusissime rotundato-subangu- latus; lobus posticus lobo antico haud altior. Mesopleura et meta- plenra punctata et remote granulata. Elytra et ale apicem abdo- minis nonnihil superantia. "Femora postica in marginibus dorsali et inferiore, nec non in carmis lateris exterioris remote serrata. Tuberculum prosternale obtusissimum. Lobus genicularis exterior femorum posticorum longior et angustior quam in congenericis. VILERNA STÅL. 1. V. rugulosa STÅL. — V. eneo-oculate DE GEER simillima et maxime affinis, differt colore corporis obscuriore, costa frontali et intervallo oculorum nonnihil latioribus, fastigio verticis nonnihil majore, pronoto distinctius ruguloso et ad margines anticum et posti- cum granulis rugulisque distinetissimis nigricantibus consperso, elytris alisque brevioribus, apicem femorum posticorum attingentibus, nec non area anali elytrorum haud pallescente. 2. Long. 20—28 mill. Patria: Peru (Mus. Folm.) Rio Janeiro. (Coll. BRUNNER.) NUCERIA STAL. 1. N. roseipennis STAL. — Olivaceo-flavescens; temporibus pone oculos et lateribus verticis conjunctim virescentibus; antennis linea- ribus, fuscis; pronoto olivaceo-testaceo, vitta marginali loborum late- 62 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. ralium, in mesopleura continuata, sordide flavescente; elytris dilute olivaceo-virescentibus, area anali pallide testaceo-flavescente; alis sordide hyalinis, olivaceo-fusco-venosis, area anali ultra medium rosea. 2. Long. 48 mill. Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.) Quoad habitum et picturam laterum pronoti et elytrorum Vi- lerne eneo-oculate haud dissimilis. Caput maxima parte levigatum, fronte ante medium leviter rugosa; fastigio leviter declivi, triangulari, nonnihil latiore quam longiore. Antenne capiti pronotogque longi- tudine subaquales. Pronotum totum sat fortiter rugulosum, in lobo postico rugoso-punctatum, dorso carina obtusa percurrente distincte elevata, sulcis transversis distincte intersecta, instructum, lobo antico lobo postico nonnihil longiore, margine antico obtuse angulato, lobo postico posterius angulum obtusum formante. Elytra apicem fe- morum posticorum nonnihil superantia, ultra medium sat dense irre- gulariterque reticulata, pone partem fere tertiam basalem apicem versus sensim angustata, apice angustiuscula et rotundata, margine costali ante medium sensim rotundato. Tuberculum prosternale sat longum, compressum, obtusum. Margo dorsalis femorum posticorum remote, obtuse obsoleteque serratus. ”Tibixe posticae extus spinis octo armatee. GONIZEA STÅL. a. Costa frontalis marginibus partim parallelis instructa, parte anteriore tantum apicem versus sensim distinctius ampliata; tuber- culum prosternale apice ab antico posticoque compressum, sinuatum vel sinuato-truncatum et interdum ampliatum; dorsum pronoti crista- tum vel tectiforme. b. Pronotum carina distincte elevata et subcompressa instructum vel cristatum, lobo postico lobo antico longiore et posterius angulum acutum formante; tuberculum prosternale ab antico visum usque ad apicem sensim angustatum. 1. G. Australasie LescH. = Tropinotus cinnamomeus SERV: 2. G. maculicornis STÅL. — G. Australasice magnitudine, forma partium plurimarum, sculptura et colore simillima, differt fastigio verticis nonnihil breviore, fronte genisque rugulosis, haud granulatis, pronoto criste arcuate loco carina ubigue sequaliter elevata, sub- compressa, instructo, antice posticeque minus fortiter angulatim pro- ducto, angulo antico obtuso, angulo postico subacuto, area anali alarum basin versus leviter roseo-induta, antennis intus nigro-maculatis, parte basali compressa costa frontalis nonnihil breviore, femoribus posticis angustioribus, spinis tibiarum posticarum totis vel basi ob- scurioribus, oculisque majoribus. &SQ. Long. 31—48 mill. Patria: Queensland. (Mus. Holm.) Rockhampton. (Coll. BRUNNER.) BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 4. 63 bb. Pronotum crista vel carina subcompressa destitutum, lobo antico lobo postico breviore vel subbreviore, angulo, quem format margo anticus, obtuso et rotundato, lobo postico posterius angulum obtusum, apice rotundatum, formante; tuberculum prosternale ab an- tico visum apicem versus haud angustatum, a medio vel fere a basi ad apicem ubique ceque latum vel subampliatum, apice late sinuatum. ce. Pronotum carina distineta levigata instructum; vertex carina percurrente, levigata et sat distincta preditum. 3. G. ensicornis STAL. — G. rugulose maxime affinis, differt magmitudine majore, antennis distinctius ensiformibus, vertice carina percurrente instructo, pronoto carina levigata, nitida, laevissime elevata, obtusa, apud feminam in lobo antico et parte anteriore lobi postici subtilissime subsulcata, instructo, femoribus posticis proportionaliter nonnihil angustioribus, intus sanguineis. 9. Long. 29—46 mill. Patria: Cap York Australize. (Coll. BRUNNER.) Antenna maris basin versus angustiores quam in femina et angustissime ensiformes. Elytra apicem abdominis superantia. Tibia postica variant intus glauco-caerulescentes vel violaceo-sanguines. La- mina sapraanalis et cerci maris longiores quam in G. Australasie. 4. ÅG. carinata STAL. — Precedenti maxime affinis, differt an- tennis obsoletius ensiformibus, carina verticis et pronoti distinctiore, elytris apicem abdominis subattingentibus, femoribus posticis brevio- ribus et nonnihil latioribus, uti in G. Australasie formatis, spinis tibiarum posticarum obscurioribus, in uno latere, uti videtur, totis nigris, tuberculoque prosternali apice latiore et subampliato. 2. Long. 33 mill. Patria: Gayndah Australie. (Mus. Holm.) cc. Pronotum obtuse tectiforme, carina levigata nitidiore desti- tutum; carina verticis obsoletissima. SIREGruguosanSTAT) ReckOrtI» ip. 36,1 ((L8TS.) Patria: Australia. (Mus. Holm.) aa. Costa frontalis per totam longitudinem basin versus sensim angustata; tuberculum prosternale totum teres vel apice obsoletius compressum, ibidem haud sinuatum. d. Dorsum pronoti teres vel teretiusculum, a lobis lateralibus carina haud diseretum. 6. G. limbata STÅL. — Olivaceo-ferruginea, subtus pallescens: elytris griseo-hyalinis, maculis parvis subannuliformibus conspersis; alis vinaceis, posterius fusco-limbatis, area radiali fusco-venosa; femo- ribus posticis griseis vel ferrugineo- griseis, carinis lateris exterioris nigro-maculatis, latere interiore sanguineo; tibiis tarsisque posticis stramineis, illarum latere interiore sanguineo, spinis apice nigris. SY. FA. Minor, gracilior, antennis femoribus EST longioribus. lobis metasternalibus subcontiguis. Long. 30 mill 2. Major, minus gracilis; antennis femoribus postieis nonnihil brevioribus, lobis mesosternalis magis distantibus. Long. 55 mill. 64 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. Patria: Queensland. (Mus. Holm.) Australia borealis. (Coll. BRUNNER.) Species insignis, pictura alarum, forma cost2e frontalis et femo- rum posticorum a congenericis reliquis divergens. Vertex carina percurrente instructus. Frons granulis parvis obsoletis remotissime conspersa, prope apicem rugulis tribus parvis oblongis distinetioribus, una longiore in costa posita, instructa; carina frontales summeae palle- scentes, laterales obscurius limbata. Antenna lineares. Pronotum anterius et in lobo postico dense ruguloso-punctatum, praeterea re- mote subgranulatum, dorso teres, carina obtusa percurrente instructum, margine antico angulum obtusum rotundatum formante, lobo postico lobo antico paullo breviore, posterius obtuse rotundato-subangulato. Elytra apicem femorum longe superantia, pone medium sensim angu- stata, apice rotundata, margine costali anterius sensim leviter rotun- dato. Femora postica sat compressa, subtus pone partem tertiam basalem magis ampliata quam in congenericis reliquis. Tuberculum prosternale apice truncatum vel subtruncatum. me 7. G. fuscula Står. — G. limbate simillima et maxime affinis, differt colore multo obscuriore, carinis frontalibus fusco-maculatis, quod tamen forte variat, preesertim autem antennis brevioribus, apud marem quam femoribus posticis nonnihil brevioribus, alisque vire- scente-infuscatis, fusco-venosis. &. Long. 28 mill. Patria: Sydney. (Mus. Holm.) dd. Dorsum pronoti planum, in marginibus lateralibus carinatum. 8. G. plana Står. — Fusco-cinerascens, parce minuteque, in pectore ventreque densius nigro-conspersa; costa frontali nigra, mar- ginibus albicantibus; alarum area anali fulvescente, apice et intus le- viter infuscata, area radiali infuscata, fusco-venosa; femoribus posticis intus nigro-fuscis; tibiis posticis superne intus fuscescente-violace- scentibus, spinis interioribus totis vel fere totis nigris; vitta verticis, dorso pronoti areaque anali elytrorum pallescentibus, elytris basi vitta brevissima nigricante; antennis flavescente-albidis. 2. Long. 39 mill. Patria: Australia, Peak Downs. (Mus. Holm.) Species maxime insignis, forma pronoti a congenericis divergens. Gene avicem versus et frons remote ruguloseae. Vertex carina desti- tutus; intervallum oculorum nonnihil angustius quam in congenericis. Pronotum presertim in lobis lateralibus rugulosum; dorso in lobo antico granulis nonnullis obsoletis conspersum et anterius punctu- latum, in lobo postico parce granulato-subrugosum, posterius punctu- latum; dorsum planum, antice angustissimum, hinc retrorsum sensim ampliatum, carina media subtili et obtusa instructum, marginibus lateralibus carina obtusa subtili, antice posticeque obsoletiore, in- structis; lobus posticus lobo antico vix longior, postice angulum obtusum, apice rotundatum et subemarginatum, formans, lobus anticus apice obtuse rotundato-prominulus. Elytra apicem abdominis supe- rantia, apice oblique truncata. ”Tuberculum prosternale cylindricum, apice convexum. Antenne lineares, femoribus posticis dimidio bre- viores. BIHANG: TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND. :5. N:O 46 :6D STROPIS STÅL. | a. Carina dorsalis pronoti subtilis, levissime elevata; sulei trans- versi pronoti paralleli. b. - Pronotum basi obtuse productum, rotundatum vel subangu- latum; elytra latitudine normalia, contigua vel valvantia. c. Elytra aleque completa, apicem abdominis attingentia vel leviter superantia. d. Frons levigata, haud rugosa. 1. S. maculosa STAL. — Acridium (Stropis) maculosum STÅL, Recsorths Tp: 69: 225 (M873:) Patria: Australia. (Mus. Holm.) Å dd. Frons parce et magis minusve distincte rugosa. e. Pronotum rugosum, in lobo postico preterea magis minusve distincte punctatum. f. Pronotum in lobo antico obsolete rugosum, inter dorsum et lobos laterales ruga subtili destitutum. 2. S. rufipes STÅL. — Fuscescens vel ferrugineo-fuscescens, subtus cum capite femoribusque posticis pallidior; alis sordide hya- linis, fusco-cinnabarinis, subtus cinnabarinis; tibiis posticis cinna- barinis, spinis apice nigris; tarsis posticis fusco-violaceis. &2. S. Segmentum dorsale ultimum apice in medio bidentatum; cerci breves, nonnihil longiores quam latiores, sensim leviter angu- stati, apice nigri, truncati; lobi metasternales contigui. Long. 20 mill. 2. DLobi metasternales nonnibil distantes. Long. 33 mill. Patria: Sydney. (Coll. BRUNNER.) Statura formaque pronoti G. rugulose sat similis, sed antennis elytrisque mnonnibil brevioribus, forma coste frontalis, femoribus posticis latioribus, pronoti dorso teretiusculo, sculptura pronoti et ceteris facile distinguenda. Gene apicem versus et frons rugulis parvis remote consperse. Costa frontalis ante ocellum apicem versus sensim nonnihil ampliata, inter ocellum et antennas lateribus sub- parallelis instructa et ibidem latior quam in G. rugulosa. Carinze frontales interdum fusco-maculate. Vertex pone fastigium obsolete carinatus. Margo cariniformis fastigii postice furcatus. Antenna lineares, capite pronotoque vix longiores (S) vel nonnihil breviores (2). Pronotum remote rugulosum, in lobo postico punctatum et rugulis longitudinalibus laevigatis distinctioribus conspersum, dorso teres, carina obtusa leviter elevata instructum; margo anticus pronoti obtuse rotundatus; lobus posticus posterius obtuse rotundato-angu- latus. lobo antico paullo brevior. ff. Pronotum fortius rugosum, inter dorsum et lobos laterales rTuga subtili continua vel interrupta instructum. 3. S. pictipes STAL. — Pallide sordide flavescens, dorso in cinnamomeum vergens; lobis lateralibus pronoti ad dorsum nigri- 5 66 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. cantibus; elytris cinnamomeo-pellucidis, obscurius venosis; alis fulve- scentibus; dorso abdominis, femoribus posticis intus, tibiis tarsisque posticis subeinnabarinis; femoribus posticis extus superne fasciis tribus, intermedia latissima, nigricantibus ornatis. &. Long. 25 mill. &A. Segmentum dorsale ultimum apice in medio dentibus duobus nigris instructum; lamina supraanalis triangularis, ante medium ca- rinis duabus distantibus concoloribus, ante medium praterea carina transversa nigra, fortius elevata, medio interrupta, instructa, margi- nibus lateralibus posterius leviter sinuvatis; cerci breviusculi, com- pressi, obtusi, lamina subgenitalis brevis, obtusa; lobi metasternales levissime distantes. Patria: Australia, Peak Downs. (Mus. Holm.) Caput maxima parte levigatum, genis apicem versus fronteque rugulis obtusissime elevatis rarissimis conspersis. Fastigium verticis distinete nonnihil declive. Costa frontalis ante medium apicem versus sensim leviter ampliata, inter medium et antennas lateribus parallelis instructa, basi leviter angustata. Pronotum parce rugulosum, in lobo postico punctulatum, inter dorsum et lobos laterales ruga sub- tili, pluries interrupta, instructum, his rugis obsoletis, ante medium lobi antici antrorsum subdivergentibus, pone medium lobi ejusdem sensim distinctius divergentibus. Tuberculum prosternale teres, ob- tusum. Lobi mesosternales sat divergentes, leviter transversi. An- tenn&e sat longe, femoribus posticis haud multo breviores. ee. Pronotum in lobo postico punctulatum, in lobo antico dorso leviusculum vel obsolete rugulosum, in lobis lateralibus rugoso-reticu- latum; vitte due, per verticem, pronotum et elytra extense, ferrugineo- Hlavescentes. 4. oS. tricarinata SråL. — Fuscescente-lurida; antennis fuscis; elytris fuscescentibus, apicem versus pallidioribus; vittis duabas, per verticem, latera dorsi pronoti et aream analem elytrorum extensis, ferrugineo-flavescentibus, intervallo vittarum nigricante; tibiis posticis subviolaceo-testaceis, spinis pallidis, apice nigris; carinis lateris ex- terioris femorum posticorum fusco-maculatis; alis dilute fulvescentibus; pronoto carina media distinctissima et, inter dorsum et lobos late- rales, carina recta distincta, in lobo postico obsoletiore, instructo, dorso in lobo antico leviusculo. 92. Long. 31 mill. Patria: Australia borealis. (Coll. BRUNNER.) 5. S. bivittata STÅL. — Precedenti simillima, ab illa magni- tudine majore, pronoto densius punctato et rugoso-reticulato, inter dorsum et lobos laterales carina destituto, dorso in lobi antici late-” ribus rugoso-reticulato, carina superiore lateris exterioris femorum posticorum fusca divergens. 9. Long. 40 mill. Patria: Australia, Gayndah. (Mus. Hoim.) cc. Elytra et ale abbreviata, pone segmentum primum abdo- minis viz extensa. 6. S. rugifrons STÅL. — Olivaceo-tlavescens; elytris ad aream analem pallescentem linea fusca notatis; disco interiore maculisque BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 4. 67 carine discoidalis superioris lateris exterioris femorum posticorum, nec non parte brevi basali interiore apiceque spinarum tibiarum posticarum fuscis. 2. Long. 43 mill. Patria: Victoria. (Coll. BRUNNER.) Forma elytrorum abbreviatorum, pronoti femorumque posticorum a congeneris reliquis divergens. Caput, presertim in fronte, rugosum. Costa frontalis pone ocellum latior quam in plurimis congenericis, inter ocellum et antennas lateribus parallelis instructa. Vertex ca- rina obtusa, in fastigio obsoleta, instructus. Pronotum sat fortiter irregulariterque rugosum, in lobo postico punctatum et posterius rugis nonnullis longitudinalibus, marginem basalem attingentibus, in- structum; dorso teres, carima obtusa nitida instructum, marginibus antico et postico obtuse rotundatis, hoc utrimque leviter sinuato; lobo postico lobo antico nonnihil breviore. Elytra pronoto longitu- dine subequalia, extus fortiter rotundata, pone medium sensim oblique rotundato-angustata, vix dimidio longiora quam latiora. Ale vinacee. Femora postica minus compressa, et area dorsali exteriore quam in congenericis latiore instructa. Antenna lineares, pronoto longitudine subzequales. bb. Pronotum abbreviatum, basi subemarginato-truncatum; elytra rudimentaria, angusta, fortiter distantia, pone segmentum medianum viz extensa, a basi ultra medium sensim leviter ampliata, extus leviter rotundata, margine interiore fere toto recto. 7. S. reticulata STÅL. — Flavescente-cinamomea; lobis latera- libus pronoti ad dorsum vitta fuscescente notatis; elytris rudimen- tariis; disco interiore maculisque carinee discoidalis inferioris lateris exterioris femorum posticorum nec non tibiis posticis basi intus nigro-fuscis. 92. Long. 31 mill. Patria: Australia borealis. (Coll. BRUNNER.) Caput quam in congenericis pracedentibus fortius densiusque, et quoque in vertice rugosum. Carinze frontales nigro-conspersee. Antenne lineares, capite pronotogue longitudine subeequales. Prono- tum irregulariter et minus dense distinctissimeque rugosum, in lobo postico quoque remote punctulatum, carima subtili percurrente dor- sali instructum, rugis in dorso lobi antici longitudinalibus, undulatis, rugis illis, gquibus dorsum lobi hujus a lobis lateralibus separatur, distinetioribus, a medio lobi antrorsum et retrorsum sensim leviter divergentibus; margine antico obtusissime rotundato; lobo postico fortiter abbreviato. basi obtuse sinuato. HElytra oblonga, cireiter triplo longiora quam latiora, pone segmentum medianum leviter ex- tensa, fortiter distantia. Metanotum et segmentum medianum longi- trorsum rugosa. ”Tuberculum prosternale ab antico posticoque leviter compressum, subtriangulare. Lobi mesosternales transversi. Inter- vallum loborum mesosternalium transversum, lobis latitudine sub- zequale. Lobi metasternales distautes. Femora postica lata, margine dorsali remotissime obtusissimeque serrato. Propter formam elytrorum speciebus Cratippi subsimilis, sed multo angustior. Color verisimiliter variabilis, tiblis posticis in vivis forte rufescentibus. 68 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. 8. S. limbatella STÅL. — S. reticulate simillima et maxime affinis, differt magnitudine minore, capite pronotoque minus fortiter rugosis, vertice cum fastigio lavigato, capite tumidiore, carinis frontis obtusioribus; pronoto inter dorsum et latera lobi antici ruga subti- liore et multo obsoletiore instructum, margine inferiore femorum posticorum distincte rotundato, subampliato, femoribus posticis su- perne fusco-trimaculatis, tibiis posticis fulvescentibus, tuberculo proster- nali latius triangulari, elytris margine interiore venaque adjacente flavescente-albicantibus, vena illa fortiore. 9. Long. 26 mill. Patria: Australia, Peak Downs. (Mus. Holm.) 9. oS. vermiculata STÅL. — Precedentibus duabus, et, propter verticem rugulosum, carinas frontales distinetiores, caput haud tu- mescens, colorem elytrorum formamque femorum posticorum, .S. reticu- late praesertim affinis, distinctissima autem pronoto distinete subvermi- culato-rugoso, inter dorsum et lobos laterales ruga destituto, tuber- culo prosternali basi angustiore, apice angustato, vix vel minus di- stincte triangulari, femoribus intus, saltem apice, nigris, tibiis po- sticis pone medium intus et superne subsarguineis, ante medium intus nigris, annuloque pallido ornatis. 9. Long. 34 mill. Patria: Rockhampton Australie. (Mus. Holm.) aa. Carina dorsalis pronoti fortius elevata, in lobo antico cristam humäilem posterius interruptam formans; sulci transversi lobi antici pronoti in medio dorsi, ubi interrupta est crista, appropinquati. 10. S. cristulata STAL. — Varicolor, cinerascens, vertice dorsoque pronoti late nigro-vittatis, vel ferrugineo-grisescens, fusco-couspersa; capite pronotoque rugulis fortiter elevatis conspersis; elytris griseo- pellucidis, venis obscurioribus, fusco-lineolatis; alis pallidissime cee- rulescentibus, in area radiali subinfuscatis et fusco-venosis; tuber- culum prosternale cylindricum; intervallo loborum mesosternalium lobis angustiore; carina dorsali et carina superiore lateris exterioris femorum posticorum denticulatis:; antennis mediocribus. 9. Long. 43 mill. Patria: Australia, Gayndah. (Mus. Holm.) ANTHERMUS SrTåÄL. 1. ÅA. granosus STAL. — Dilute olivaceo-virescens, parce pilosus; elytris apicem versus subdecoloribus et hyalinis, areis costali et anali leviter subsanguineo-indutis; alis ante medium roseis, pone medium decoloribus; apice tibiarum posticarum articulisque basalibus tarsorum posticorum subsanguineis. &. Long. 19 mill. s. Segmentum dorsale ultimum apice sensim obtuse emargi- natum; lamina supraanalis longior quam latior, a basi ad medium lateribus parallelis instructa, dein apicem versus sensim rotundato- angustata, apice subacuminata, sulco longitudinali instructa; cerci BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 69 sat longi, teretes, sensim gracilescentes, apice furcati; lamina sub- genitalis nonnihil producta, sensim angustata. Patria: Port Natal. (Coll. BRUNNER.) Habita et forma partium plurimarum, strueturaque sternorum speciebus typicis Catantopis simillimus, intervallo oculorum autem latiore costaque frontali in medio coarctata et pone antennas sensim fortius angustata divergens. Frons, geni, pronotum et pleura distinctissime oranulata, vertex remotius et obsoletius granulatus, fastigium laevigatum. Frons nonnihil obliqua. Costa frontalis in medio leviter coarctata, ante medium lateribus parallelis instructa, inter antennas latior, hince basin et ocellum versus sensim angustata, basi fortiter angustata. HFastigium subhorizontale, obtuse triangulare, apice rotundatum, marginibus sub- elevatis. Antenn crassiusculae, leviter depressa, anguste ensiformes, capite pronotoque nonnihil longiores. Pronotum dorso obtusissime teres, carina subtili percurrente instructum, lobis ambobus z2eque longis, postico posterius angulum obtusum formans. FElytra angustiu- seula, ultra medium sat dense irregulariterque reticulata, apicem fe- morum posticorum superantia. ”Tuberculum prosternale cylindricum, obtusum. Pedes remote setosi. Femora postica modice lata, mar- gine dorsali distinete et minus dense serrato. Tibia »osticee extus spinis septem vel octo armatee. ALEUAS STÅL. a. Tibie postice extus spinis sex vel septem armate; cerci marium teretes, viz compresse, mediocres, sensim acuminati; margo posticus segmenti dorsalis wultimi marium in medio lobos duos denti- Jormes contiguos emittens; pronotum fortius rugoso-punctatum; lobus posticus pronoti lobo antico circiter tertia parte brevior; carina pro- noti distinctior; intervallum oceulorum latum; ima basis tibiarum posti- carum nigra. 1. ÅA. vitticollis STÅL. — Parce pilosus, luridus, interdum in ferrugineum vergens; vitta postoculari capitis, vittis una angusta dorsali media et duabus loborum lateralium pronoti, inter quas una ad dorsum, altera angustior ad limbum exteriorem pallescentem fuscis vel nigris, interdum evanescentibus; elytris flavescente-griseis, vitta posthumerali indistincta, ad vel ultra medium extensa, fusca; alis sordide hyalinis, in parte exteriore fusco-venosis; femoribus posticis interdum pallide olivaceo-flavescentibus, impressionibus arcuatis. lateralibus apicalibus nigris; tiblis tarsisque posticis sanguineis, illis basin versus ceerulescentibus, spinis pallidis, apice nigris, in margine exteriore typice sex; elytris apicem femorum posticorum leviter supe- rantibus, apicem abdominis haud attingentibus. AP. Long. 35—51 mill. SA. DLamina supraanalis pone medium rotundato-angustata, apice angustato-producta; oculis majoribus, intervallo oculorum angustiore- quam apud feminam. 70 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. Patria: San Leopoldo. (Mus. Holm.) Montevideo. (Coll. BRUNNER.) Sequentibus maxime affinis, major et robustior. Caput in fronte et apice genarum remote punctulatum, praterea laevigaium. HFasti- gium transversum, obtusissime triangulare, apice rotundatum. Pro- notum fortiter rugoso-punctatum, lobo postico posterius obtuse rotun- dato. Antenna pronoto nonnihil longiores (>) vel longitudine sub- zequales (9). 2. ÅA. gracilis STÅL. — Precedenti maxime affinis, differt sta- tura graciliore; fastigio capitis minus obtuso, nonnihil magis promi- uulo, utrimque ad oculos lineola longitudinali nigra notato; fronte magis obliqua; pronoto posterius angulum obtusum formante, saltem in exemplo descripto pictura nigricante destituto, carima dorsali tantum ferrugineo-fusca; antennis, elytris alisque apicem abdominis nonnibil superantibus; femoribus posticis gracilioribus et intus vitta nigra ornatis; lamina supraanali marium fere usque a basi subsensim angustata. &. - Long. 31 mill. Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER.) Color exempli descripti olivaceo-flavescens. Tibize et tarsi postici uti in specie precedente picti. Margo exterior tibie postica, quae restat in exemplo descripto, spinis septem armatus. aa. Tibie postice spinis typice octo extus armate; cerci marium sat longi, presertim apicem versus compressti, a basi ad medium sensim nonnihil angustati, dein apicem versus sensim leviter ampliati, margine superiore ante apicem rotundato; margo posticus segmenti dorsalis ultimi marium medio sinuatum, lobis destitutum; pronotum subtilius punctatum, haud rugosum; lobus posticus pronoti lobo antico nonnihil brevior, longior quam in divisione precedente; carina pronoti minus distineta, subtilior; intervallum oculorum minus latum; pars basalis tibiarum posticarum tota pallida; vena radialis elytrorum basi nigricans. 3. Å. lineatus STAL. — Virescens; ore pedibusque anterioribus dilute olivaceis; fasciola laterali frontis, pone antennas posita, ple- rumque quoque linea marginem interiorem oculorum sequente, nigris; pronoto vitta dorsali marginali angusta, per genas obsolete conti- nuata, fusca, ornato, que vitta in pronoto vitta angusta inaequali, in lobo antico subcallosa et levigata, extus terminatur; margine mandi- bulari genarum margineque exteriore calloso loborum lateralium pro- noti albicantibus; elytris hyalinis, ante medium virescentibus, area anali pallidissime testacea; alis vitreis; carina discoidali superiore lateris exterioris femorum posticorum saturatius virescente vel fusco- virescente; tibiis posticis luridis, apicem versus glaucis, spinis albi- cantibus, apice nigris; tarsis posticis testaceis; elytris apicem abdo- minis nonnihil superantibus. SP. Long. 25-35 mill. AA. Lamina supraanalis pone medium primum leviter, dein posterius subito fortius angustata, apice anguste producta. Patria: Buenos Aires. (Mus. Holm.) Uruguay. (Coll. BRUNNER.) Piectura pronoti interdum evanescit. Fastigium capitis trans- versum, obtusum, obtuse triangulare, apice rotundatum. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 4. TYl ECPHANTUS STÅL. 1. EZ. quadrilobus STÅL. — Virescens, remote pilosus; elytris alisque apicem abdominis leviter superantibus, illis apice angustis et oblique truncatis, his decoloribus, pallidissime virescente-venosis; margine dorsali et carina discoidali superiore lateris exterioris fe- morum posticorum dentibus acutis fusco-olivaceis remote armatis; capite pronotogque remote granulatis, hoc in lobo postico punctulato, crista arcuata, inter lobos fortiter intersecta; antennis linearibus, gracilibus, pronoto longitudine 2&equalibus. 9. Long. 31 mill. Patria: Queensland. (Mus. Holm.) BIBRACTE STÅL. 1. B. cristulata STÅL. — Olivaceo-flavescens; pronoto fusco- marmorato; antennis fusco-sanguineis, basin versus dilutioribus; elytris fortiter abbreviatis, fuscis, parte fere dimidia interiore olivaceo-flave- scente; lateribus abdominis nigro-fuseis; pedibus obscure olivaceis; femoribus posticis subtus tibilsque posticis viridi-olivaceis, his su- perne pone medium tarsisque posticis sanguineis; spinis tibiarum posticarum sanguineis, apice nigris. &. Long. 18 mill. SA. Segmentum dorsale ultimum apice angulatim emarginatum; lamina supraanalis triangularis, nonnihil longior quam latior, sulco longitudinali instruceta; cerci mediocres, teretes, sensim gracilescentes, recti; lamina subgenitalis leviter prominula, obtusa; lobi metasternales leviter distantes. Patria: Java. (Coll. BRUNNER.) Quoad habitum et formam sculpturamque partium plurimarum B. Hagenbachii simillima, differt autem antennis brevioribus et crassio- ribus, pronoto fortius rugoso-punctato, cristato-carinato, postice ob- tusius angulato, elytris rudimentariis, oculisque nonnihil angustioribus et minus prominulis. Antenna femoribus posticis nonnihil breviores. Caput, presertim in fronte genisque, fortiter punctatum; costa fron- talis ante medium lateribus parallelis instructa; pone ocellum basin versus sensim leviter ampliata, basi subito nonnihil angustata. Pro- notum fortiter rugoso-punctatum, carina percurrente, sulcis trans- versis sat fortiter intersecta, in lobo antico leviter cristata, instructum, margine antico dorsi obtusissime subangulato; lobus posticus lobo antico dimidio brevior. Elytra paullo pone segmentum medianum extensa, ultra medium sensim ampliata, dein angusta, distantia. Femora postica apicem abdominis sat longe superantia, supra subtusque punctata, in margine dorsali et in carina superiore lateris exterioris remote distincteque serrata. Preter B. Hagenbachii HAAN species tertia bujus generis mihi cognita. 2 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. TRAULIA STÅL. Xiphocera p. SERV. a. Pedes anteriores intus nigri; femora postica nigra, flavo- picta; tibie postice annulo flavescente prope basin ornata. 1. TI. azureipennis SERV. (= dimidiata HAAN.) 2. T. flavo-annulata STÅL, Rec. Orth. 1. p. 58. 1. (1873.) aa. JFemora et tibie anteriora intus tantum apice nigra; femora postica magna parte sanguinea; tibie postice prope basin superne fascia obsoleta sordide flavescente notate. 3. IT. sanguinipes STÅL. — T. azureipenni simillima, differt pietura pedum; pedibus anterioribus sanguineo-flavescentibus, femo- ribus tiblisque apice intus tarsisque intus nigris; femoribus posticis. sanguineis, superne infuscatis, fascia flavescente prope apicem ornatis, genubus nec non vitta ad marginem superiorem arez discoidalis ex- terioris, pone medium femorum ampliata, ad fasciam flavescentem abbreviata, mnigris; tibiis nigricantibus, subtus subsanguineis, basi fascia obsoleta sordide flavescente notatis; tarsis posticis flavescen- tibus, intus nigris; elytris alisque completis. 9. Long. 31 mill. Patria: Borneo. (Coll. BRUNNER.) : MESAMBRIA STÅL. 1. M. maculipes STÅL. — Subferruginea; antennis ante apicem infuscatis; vitta angusta loborum lateralium pronoti, ad dorsum po- sita, posterius subito fortiter ampliata, macula inferiore coxarum posteriorum et trochanterum anteriorum, -maculis nonnullis parvis: inferioribus et lateralibus femorum anteriorum, fasciis duabus an- gustis inferioribus tibiarum anteriorum, maculis tribus parvis femorum posticorum, una majore exteriore basali et duabus dorsalibus, inter quas una basalis et una ante medium posita, apice spinarum tibi- arum posticarum, articulo secundo et basi apiceque articuli tertii tarsorum anteriorum nec non tarsis posticis fere totis nigricantibus; pectore lateribusque abdominis fusco-conspersis. €£$. Long. 28 mill. Patria: Celebes. (Coll. BRUNNER.) Statura fere Aristie mordacis. Caput, dorsum et latera thoracis distinete, dorsum abdominis anterius obsoletius irregulariter reticulato- rugosa. Antennee crassiusculxe, basin versus depressiuscule et levis- sime ampliate, capiti pronotoque longitudine sequales. Fastigium verticis subhorizontale, triangulare, subtransversum, concaviusculum. Tempora subimpressa, distinctiuscula, triangularia. Costa frontalis angusta, leviter marginata, basi sulcata, ante antennas leviter coar- ctata, hinc apicem versus sensim, leviter ampliata, parte basali sat fortiter antrorsum in axem corporis prominula. Carinee laterales frontis BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. d. N:0O 4. 73 leviter divergentes; prope apicem obsoletae. Vertex pone fastigium carina subtili instructus. Pronotum dorso pianiusculum vel obsolete transversim convexum, basi apiceque truncatum, carina obtusa per- currente instruetum, margine basali medio leviter emarginato, ad emarginaturam utrimque obtusissime sublobato; dorsum cum lobis lateralibus angulum formans; vitta nigra loborum lateralium opaca, levigata. Elytra cireiter quintuplo longiora quam latiora, intervallo oculorum - vix latiora, marginibus parallelis instructa. Tuberculum prosternale 'leviter curvatum. Intervallum loborum mesosternalium lobis latitudine zequale. Femora postiea mediocria, margine dorsali remote serrato. Tibize posticee extus-spinis septem, intus spinis octo armateae. 2. M. geniculata STÅL. — Olivaceo-ferruginea, subtus palle- scens; fromte genisque ante medium palpisque stramineis; antennis pallide ferrugineo-flavescentibus, maculis partis media parteque fere tertia apicali nigro-fuscis; pedibus anterioribus dilute olivaceis, superne fusco-conspersis; femoribus posticis apice utrimque et in disco ex- teriore fuscis; tibiis posticis dilute viridi-olivaceis, parte brevi basali apiceque spinarum nigris, illa superne macula basali sordide flave- scente notata. 9. Long. 26 mill. Patria: Ceylon. (Coll. BRUNNER.) Antennis longioribus, gracilioribus et linearibus, corpori dimidio longitudine 2equalibus, fastigio capitis obtusiore, nonnihil declivi, temporibus haud diseretis, cum fastigio confusis, oculis nonnihil latioribus et convexioribus, costa frontali inter antennas minus elevata, ante antennas haud coarctata, fronte genisque punctatis, pronoto . minus distinete rugoso, in lobo postico punctato, dorso transversim convexiore, apice obtuse subrotundato, basi per totam latitudinem sensim obtuse emarginato, limite inter dorsum et lobos laterales sensim obtuse tereti, elytris a basi ultra medium angustissimis, po- sterius ampliatis, spina prosternali graciliore, recta, carina dorsali femorum posticorum subcompressa, tibiis posticis extus spinis sex, intus spinis septem armatis, a M. maculipede distincetissima. GERENIA STÅL. 1. G. obliquinervis STÅL. — Subeinnamomea, subtus cum pe- dibus cinnamomeo-flavescens: antennis subtus ultra medium pallide flavescentibus; elytris alisque completis, illis ante medium macula discoidali nigra, subrotundata; carinis omnibus femorum posticorum . remote serratis. 9. Long. 41 mill. Patria: India orientalis. (Coll. BRUNNER.) Frons, gene apicem versus, fastigium verticis, pronotum et pleura .mesothoracis et metathoracis dense distineteque punctata; "pronotum dense ruguloso-punectatum et in dorso granulis parvis obso- letis remote conspersum. Antennee lineares, capite pronotogue unitis TA STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. nonnihil breviores. Fastigium sat declive, in costam frontalem sensim obtuse arcuatim continuatum, obtusum; tempora obliqua, magna, latera leviter declivia fastigii formantia, intus carina utrimque abbre- viata subtili obtusaque limitata. Intervallum oculorum latum, oculis haud multo angustius. Costa frontalis lata, obtusa, basi vix angu- stata, fere a basi a ocellum sensim nonnihil angustata, dein lateribus subparallelis instructa, apicem versus sensim subevanescens. Oculi leviter convexi. Pronotum obtusissime subtectiforme, carina subtili percurrente instructum, margine antico obtusissime rotundato; lobus posticus lobo antico paullo longior, posterius angulum rectum, apice rotundatum formans. Elytra apicem femorum posticorum superantia, pellucida, basi opaciora, ante medium dense irregulariterque reticu- lata, pone medium sensim leviter angustata, (apice oblique rotun- dato-truncata?) margine costali anterius leviter ampliato; ven&e trans- verse partis dimidizae apicalis inter ramos radiales posita obliquae, inter se angulum formantes. Ale sordide hyalinge, in area anali obsoletissime ceerulescentes, fusco-venosa, area radiali apicem versus subinfuscata. Intervallum loborum mesosternalium 2que longum ac latum. Pedes anteriores fusco-conspersi. Femora postica sat lata et crassa, area exteriore inferiore infuscata, carinze, quae illam aream limitant, fusco-maculatae. ”Tibie postice extus spinis novem armatze, apicem versus supra subtusque sordide violacere, spinis pallidis, apice nigris. Tarsi postici sordide violacei. 2. G. ambulans StåL. — Dilute cinnamomea; elytris fortiter abbreviatis, macula nigra notatis; femoribus posticis tantum in mar- gine dorsali et in carima discoidali exteriore superiore serratis. 29. om Kong. 27 mil. Patria: Cambodja. (Coll. BRUNNER.) Precedenti maxime affinis, magnitudine minore, punctura for- tiore, oculis magis convexis, minus distantibus, costa frontali an- gustiore, marginibus lateralibus leviter elevatis, levigatis et sub- parallelis instructa, carinis lateralibus frontis magis elevatis, pronoti lobo postico abbreviato et posterius angulum sat obtusum formante, elytris rudimentariis, lobis antico et dimidio postico pronoti unitis longitudine subequalibus, ovalibus, apice in angulum subrectum termi- natis, macula nigra elytrorum ad apicem fortiter appropinquata, extus truncata, intus fortiter rotundata, tuberculo prosternali breviore, inter- vallo loborum mesosternalium transverso, femoribus posticis intus nigro-bimaculatis, carinis plurimis femorum posticorum inermibus, carina discoidali inferiore lateris exterioris crassiore, magis elevata, nitida et maculis paucioribus et majoribus nigris notata, tibiisque posticis extus spinis octv armatis, facile distinguenda. CALLIPTENUS SERV. a. Corpus et femora postica breviora, robustiora; intervallum loborum mesosternalium transversum vel subtransversum; tibice postice BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 4. 79 extus spinis haud ultra decem armate; latera lamine supraanalis marium anterius haud sinuata; cerci marium apice incisi. 1. C. pedarius STÅL. — Ferrugineo-flavescens; genis apicem versus, fronte lateribusque thoracis distinete punctatis; dorso pronoti depressiusculo, läeviusculo, in lobo postico obsoletissime punctato, opaco, carina distinctissima media carinaque distineta obtusa per- currente marginum lateralium nitidis; vitta angusta postoculari genarum, vitta verticis, in apicem pronoti continuata, vitta laterali dorsi abdo- minis, arcu laterali partis apicalis femorum posticorum, nec non basi tibiarum posticarum nigris; tibiis posticis extus spinis octo apice nigris armatis; vitta nigra verticis linea pallida notata; elytris rudi- Mentanis.. &. Long: 32 mill. JA. Lamina supraanalis anuterius lateribus parallelis instructa, dein utrimque rotundata et apicem versus sensim angustata; cerci extus maxima parte nigri, in medio apicis anguste incisi, apice igitur bilobi, lobo inferiore quam lobo superiore nonnihil latiore et longius producto. Patria: India. (Coll. BRUNNER.) Inter species mihi cognitas C. italico proximus, et cum hoc ad divisionem bl) generis referendus, distinetissimus fronte distinctius punctata, costa frontali basi angustata, oculis minoribus, pronoto basi obtussisime angulato et lobo postico breviore instructo, elytris rudimentariis, late ellipticis, paullo pone segmentum medianum ex- tensis, nonnihil distantibus, tuberculo prosternali conico, sensim sub- acuminato, lobis mesosternalibus nonnihil minus brevibus, igitur propor- tionaliter minus transversis, femoribus posticis subtus minus ampliatis, articulo primo tarsorum posticorum breviore, lamina supraanali nonnihil latiore, apice cercorum aliter formato, nec non pictura. Tibize posticae extus spinis octo armatee. aa. Corpus et femora posteriora longiora et graciliora; inter vallum loborum mesosternalium angustum, nvulto longius quam latius; tibie postice extus spinis duodecim — quattuordecim armate; latera lamine supraanalis marium anterius sinuata; cerci marium apice integri, intus per partes duas tertias apicales subexcavate; habitus Euprepocnemidis. — Demodocus STÅL. 2. CO. capensis THUNB. — Pecotettiv (Euprepocnemis) capensis STAR Rec: Ont Lispsrd.0sr 0. (1873:) Patria: Calcutta. (Coll. BRUNNER) sine patria in Mus. Holm RHYTIDOCHROTA STAL. a. Tibie postice in margine exteriore spinis septem armate; antenne longissime; pars interantennalis coste frontalis fortiter pro- minula; caput a basi oculos versus distincte adscendens; pronotum anterius distincete adscendens; femora postica pone medium gracilia. ty Wide STÅL, Obs. orth. 2: ps 3. OR STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. b. Tuberculum prosternale basi crassum et obtuse elevatum, apice in spinam longiorem abiens; pars interantennalis coste frontalis for- titer. prominula; intervallum oculorum costa frontali circiter duplo latius; antenne minus graciles, magis minusve distincete ensiformes; pedes longi; femora postica longa, in carinis omnibus vel plurimis tuberculata vel denticulata; articulus tertius tarsorum posticorum arti- culis duobus basalibus unitis nonnihil longior; tympanum adest. c. Femora postica in carinis omnibus distinctissime armata, posterius inermia vel obsoletius denticulata; costa frontalis angustata, sulcata, marginibus sat elevatis; margo apicalis dorsi femorum posti- corum denticulo acuto armatus. 1. RB. ensicornis STÅL. — Obscure viridi-olivacea, rugosa, re- mote pilosa; antennis, basi excepta, subsanguineis, basin versus superne infuscatis; pedibus anterioribus, tibiis posticis apicem versus tarsisque posticis miniatis; lateribus dorsi abdominis in miniatum leviter vergentibus; spinis tibiarum posticarum nigris. &S. Long. corp. 24 ant. 25, fem. post. 21 mill. SF. Segmentum dorsale ultimum apice distincete angulariter emarginatum; lamina supraanalis triangularis, in parte tertia basali obtuse sulcata, pone partem eandem transversim subimpressa; cerci breves, teretes, sensim gracilescentes; lamina subgenitalis brevis, obtusa. Patria: Panama. (Coll. BRUNNER.) Coloribus verisimiliter varians. Habitu formaque partium RB. sellate simillima, ab hac specie magnitudine majore; antennis longio- ribus et distincte ensiformibus; costa frontali sulcata; pronoti dorso utrimque inter sulcos duos posteriores tuberculo laterali leviter ex- trorsum vergente armato, lobo postico carina alte cristata predito; mesonoto, metanoto et abdomine anterius fortius rugosis; mesonoto et metanoto basi tuberculo altiore preeditis; mesonoto utrimque tuber- culo longitudinali extrorsum nutante, granoso, metanoto utrimque ruga longitudinali granosa instructis; pedibus, uti videtur, longio- ribus; femoribus posticis plus quam dimidiis ultra apicem abdominis extensis, in carinis omnibus longitudinalibus distinetius obtusiuscule dentatis, in parte apicali tamen inermibus, dentibus carinarum lateris interioris majoribus; spinis tibiarum posticarum, preesertim interioribus, multo longioribus; pectore, etiam posterius, fortius rugoso. 2. B. varicolor StåL. — Corallina vel subolivaceo-nigra; an- tennis longissimis, angustissime obsoletissimeque subensiformibus; spinis tibiarum posticarum nigris. SP. Long. 22—32 mill. Patria: Medellin Columbi&e. (Coll. BRUNNER.) R. ensicormni et sellate simillima et maxime affinis; ab ambabus dorso thoracis et segmento mediano granosis, haud rugosis, divergens. Forma antennarum, segmentis dorsi thoracis postice minus fortiter tuberculatis. mesonoto metanotoque tuberculo vel ruga laterali granosa destitutis, femoribusque tantum dimidiis apud marem abdomen supe- rantibus a R&B. ensicorni facile distinguenda et his in characteribus cum R. sellata optime conveniens, antennis autem longioribus instructa. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.: HANDL. BAND. 5. N:O 4. TT Femora postica illis £. ensicornis similia, margine apicali dorsi autem denticulo acuto minore, distinctissimo tamen, instructa. Spine tibiarum posticarum longiores quam in R. sellata, breviores quam in B. ensicorni. Pectus subgranoso-punetatuim, disco et posterius lzevigatum. Costa frontalis basin versus sensim leviter angustata. Antenne partim mutilae in exemplis descriptis. | ce. Femora postica in carinis dorsalibus ante medium minus distincete vel obsolete denticulata, in carinis inferioribus inermia vel remotissime, obtusissime obsoletissimeque subserrata, dorso in medio marginis apicalis dente obtuso armata; costa frontalis punctata, non nisi anterius subsulcata; spine tibiarum posticarum minus longe, mediocres; antenne basin versus vixz latiores. FR/TeRsellatar STAT Rec North. I. pet do: ras (LES Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.) b. Tuberculum prosternale obtuse elevatum, apice spinula brevi et obtusa armatum; pars interantennalis coste firontalis minus fortiter prominula; antenne graciles, lineares; pedes minus longi; femora postica minus longa, tantum in carina dorsali anie medium remote et minus distincte serrata; articulus tertius tarsorum posticorum arti- culis duobus basalibus unitis longitudine equalis; intervallum oculorum coste frontali latitudine subequale; tympanum nullum vel obsoletissimum. 4. R. pilosa STÅL. — Dilute olivaceo-flavescens, sat dense pilosa; geniculis posticis dilute sanguineis; margine apicali dorsi femorum posticorum, tibiis posticis subtus nec non harum spinis apice nigris. SKIT LOonotcorp. (lä; ant. 14; fem. post. (1 mill A. Segmentum dorsale ultimum apice in medio rectangulariter emarginatum, ad emarginaturam utrimque in denticulum apice nigrum prominulum; lamina supraanalis triangularis, anterius sulco obtuse longitudinali et pone illum sulco transverso instructa, disco granulis nonnullis nigris predita; cerci breves, teretes, sensim gracilescentes; lamina subgenitalis brevis, obtusa. Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.) Preecedentibus, presertim RB. sellate, affinis, ab hac specie notis supra allatis, costa frontali latiore, ocellum versus subangustata, oculis multo minus distantibus, lobis mesosternalibus fortius divergentibus, mesonoto et metanoto basi in medio obsolete subcarinato-elevatis, corpore densius piloso femoribusque posticis vix plus quam tertia parte apicali abdomen superantibus divergens. Caput, dorsum corporis et peetus anterius sat fortiter rugosa. aa. Tibie postice in margine exteriore spinis octo armate; pars interantennalis coste frontalis levissime prominula; caput oculos versus haud vel vix adscendens; pronoto anterius haud adscendens, margine antico haud vel viz reflexo; Jemora postica modice longa, posterius minus gracilza; antenne lineares; intervallum oculorum costa frontali haud vel viz latius. d. Pronotum dorso utrimque maculis levigatis, subelevatis, sub- callosis, instructum. 78 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. 5. R. antennata STÅL, Rec. orth. 1. p. 55. 2. (1873). Patria: Remedios Columbixe. (Mus. Holm.) OR ER REL TORSO DAT ee Subferrugineo-olivacea, parce pilosa; capite nigro, fascia subapicali, per frontem et genas ducta, flave- scente; pedibus virescente-olivaceis, geniculis posticis subsanguineis; spinis tibiarum posticarum pallidis, apice nigris; maculis lateralibus serie positis dorsi thoracis et abdominis dilute olivaceis. PTEROnN: corp. 18, ant. 10, fem. post. 11 mill. Patria: Ad flumen Amazonum. (Coll. BRUNNER.) A RB. antennata differt antennis gracilioribus; capite maxima parte levigato et tantum in parte intraoculari frontis et lateribus verticis punctato; costa frontali latiore, laevigata, tantum anterius punctata, haud impressa, marginibus parallelis, haud elevatis; dorso thoracis et abdominis uti in R. antennata dense fortiterque rugoso-punctatis, hoc autem serie laterali macularum oblongarum lzevigatarum notato, maculis lateralibus duabus pronoti minoribus, mesonoto et meta- noto utrimque macula parva laevigata instructis, macnula laterali se- menti mediani minore et angustiore; tuberculo prosternali obtusiore et apice tuberculo minutissimo obtuso instructo; femoribus posticis tantum in earina dorsali remote serratis, a supero visis minus crassis; tympano nullo distincto. dd. Dorsum corporis maculis levigatis, subcallosis, destitutum; tympanum distinctum; femora postica subinermia, tantum in carina dorsali anterius remotissime et obsoletissime subserrata. 7. R. turgida STÅL, Rec. orth. 1. p. 54. 1. (1873) Patria: Antioquia Columbize. (Mus. Holm.) 8. R. Brunneri STÅL. — Obscure olivaceo-viridis; antennis, palpis, cercis geniculisque posticis subsanguineis. &. Long. corp. 141, ant. 8, fem. post. vix 10 mill. s. Segmentum dorsale ultimum apice in medio obtusangulariter emarginatum, ad emarginaturam utrimque in dentem parvum nigrum prominulum; lamina supraanalis triangularis, basi longitudinaliter impressa, marginibus impressionis obtuse elevatis; cerci breves, sen- sim gracilescentes; lamina subgenitalis brevis, obtusa. Patria: Columbia. (Coll. BRUNNER.) R. turgide, cujus tantum femina mihi cognita, proxima, ab illa specie divergit, corpore graciliore, dorso ante medium haud tume- scente, capite dorsoque corporis, preesertim dorso abdominis, minus dense et minus fortiter punctatis, costa frontali sulcata, sulcis pro- noti fortius impressis, intervallis sulcorum teretiusculis. NICARCHUS SrTåL. 1. N. erinaceus StäL. — Pallide olivaceo-viridis; vitta lata laterali postoculari pronoti cinnamomea, utrimque anguste fusco- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. 79 marginata; lateribus mesothoracis et metathoracis femoribusque posticis dorso ante medium in cinnamomeum vergentibus; femoribus posticis intus ante medium et subtus a basi ultra medium tibiisque posticis pone medium sanguineis. &. Long. 17 mill. FS. Margo apicalis segmenti dorsalis ultimi ante laminam supra- analem rectus, integer, denticulis quinque nigris armatus; processus interior cercorum apicem versus niger; lamina supraanalis triangularis, paullo longior quam latior, tuberculis nonnullis parvis nigris, duplice serie positis, instructa, marginibus lateralibus sensim levissime rotun- datis; lamina subgenitalis breviter subeonico-prominula. Patria: Panama. (Coll. BRUNNER.) Caput remote obtuseque rugosum, pone oculos ad verticem ruga oblique longitudinali pallida distinetiore instructum. Vertex inter partem posteriorem oculorum tuberculis tribus parvis, lateralibus ad oculos positis, instructus, inter oculos leviter declivis; fastigium horizontale, longitrorsum excavatum, fere longius quam latius, tri- angulare, marginibus ante medium lobulo rotundato instructis, apice emarginatum. Costa frontalis percurrens, marginibus elevatis instructa, basi leviter angustata, dein ultra medium lateribus parallelis predita, in parte tertia subapicali leviter ampliata, marginibus apice fortius elevatis. Carin& laterales frontis subparallele, apicem attingentes, lobos tres, apicem frontis versus sensim majores, gerentes. Inter- vallum oculorum angustiusculum, parte interantennali costa frontalis nonnihil latius. Pronotum rugosum, in lobo postico punctatum, carima percurrente, in lobo antico lobos duos magnos, altissimos, acuminatos, et ante lobos dentem acutum gerente, in lobo postico posterius in lobum obliquum elevata, instructum; margines laterales dorsi in lobo antico primum antrorsum convergentes, dein divergentes, dentibus quattuor, anterioribus duobus distantibus parvis, posterioribus duobus maximis, extrorsum vergentibus, armati; lobus posticus lobo antico brevior, posterius angulum acutiusculum formans; lobi late- rales ad margines anticum et posticum tuberculis nonnullis fuscis vel nigris instructi. HElytra et ale abbreviata, vix pone medium abdominis extensa, illa densiuscule reticulata, pone lobum obtusum medium marginis costalis sensim angustata, apice rotundata. Ale sordide hyalinge. Tuberculum prosternale conicum. Lobi mesosternales sensim nonnihil divergentes, vix transversi, basi intervallo latitudine subequales. Lobi metasternales sat distantes. Femora postica apicem abdominis sat longe superantia, in carinis dentata; dentes carinarum inferiorum parvi, carinarum superiorum illis majores, dentes tres vel quattuor carina discoidalis exterioris superioris maximi; carina dor- salis apice in spinam magnam abiens; anguli geniculares in dentem prominuli. Tibixe postice extus spinis septem armatae. Antenna et tarsi postici exempli descripti desunt. Tympana haud immersa. 30 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. . DEMONAX STÅL. 1. D. cristulatus StTåL. — Pallide olivaceo-flavescens, obscure olivaceo-variegata; alis infuscatis; lateribus thoracis femoribusque posticis subsanguineo-maculatis. &A. Long. 19 mill. ÖS. Margo apicalis segmenti ultimi abdominis sensim leviter sinuatus, prope angulos hbasales laminee supraanalis obtuse emarginatus, in medio lobulis duobus minutis contiguis instructus, ante laminam niger; lamina supraanalis mnonnihil transversa, lateribus a basi ad medium sensim leviter convergeéntibus, in medio angulum rectum apice nigrum formantibus, pone angulum leviter sinuatis et subito fortiter convergentibus, apice obtusangulo; cerci breves. crassi, intus ante medium processum longum, curvatum, subecompressum, nigrum, emittens, lamina subgenitalis obtusa, apice processu transverso, brevi, emarginato, instructa. Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.) Caput lzaviusculum, in genis parce rugosum. Frons testacea; costa carinisque lateralibus olivaceo-flavescentibus, obscure olivaceo- conspersis, illa lateribus parallelis instructa, medio leviter coarctata, pone medium obtusa, immarginata, obtuse arcuatim elevata et pun- ctata, ante medium carinis duabus obtusis representata. Fastigium modice dedlive, obtusum, subrotundatum, cum costa angulum fere formans, obtuse lateque sulcatum. TIntervallum oculorum angustiu- sculum, latitudine costa frontalis.. Oculi magnitudine medioeres, late ovales, fortiter prominuli. Pronotum et pleura remote obscure olivaceo- punctata, illius lobis lateralibus disco testaceo-indutis, extus purius flavescentibus et olivaceo-maculatis. Dorsum pronoti obtuse tere- tiusculum, in lobo postico planiusculum et retrorsum leviter adscen- dens, antice quoque leviter adscendens et carimula longitudinali obtusa instructum, lobo postico carina, retrorsum sensim eristato-elevata, instructo; margo anticus rotundatus, margo posticus subtruncatus; lobus posticus lobo antico fere plus dimidio brevior. Mesopleura et metapleura macula testacea vel subsanguinea notata. HElytra aleque nonnihil pone medium abdominis extensa, illa pone medium sensim angustata, apice angustata et rotundata, minus dense reticulata, pone medium maculis fuscis conspersa. Ale obtuseg, posterius fortiter rotundate, fere zeque lata ac longe. Tuberculum prosternale leviter elevatum, obtusissimum. Lobi mesosternales subquadrati, intervallo nonnihil latiores. Lobi metasternales leviter distantes. Femora an- tica incrassata, remote punctulata. Tibia anteriores leviter curvate. Femora postica latiuscula, apicem abdominis nonnihil superantia, in margine dorsali acute serrulata, ante medium sanguineo-varia, carinis exterioribus olivacco-maculatis. Tibia et tarsi postici sat dense pilosi, ille extus spinis sex armatae. Antenna lineares, pallescentes, femoribus posticis longitudine subaquales. Tympana retrorsum vix immersa. - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 45 81 X OMMATOLAMPIS BURM. 1. O. palpata STÅL. — Olivaceo-virescens vel flavescens, remote pilosa; palpis, parte dimidia anteriore frontis genarumque nec non limbo latissimo exteriore loborum lateralium pronoti, interdum quoque fastigio verticis pallide sordide flavescentibus; spinis tibiarum posti- carum apice nmigris. ÖP. Long. 22—42 mill. &A. Oculi majores, fortiter convexi; elytra angusta, elongata, apicem versus vix ampliata, intervallo oculorum vix latiora, apicem ” segmenti mediani attingentia; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi ante angulos lamina supraanalis subsinuatus, ante laminam truncatus, in medio leviter emarginatus, denticulis obtusis sex nigris instructus; lamina supraanalis triangularis, nonnihil longior quam latior, apice subito angustata, tuberculis parvis nigris duplici serie positis praedita, marginibus lateralibus longe ultra medium reflexis; cerci breves, conici, intus prope basin processu compresso nigricante armati; lamina sub- genitalis brevis, obtusa; lobi metasternales leviter distantes. 2. Oculi minores, minus convexi; elytra minutissima, oblouga, intus magis rotundata, pone mesothoracem haud extensa; lobi meta- sternales sat distantes. Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.) Habitu, punctura, forma pronoti loborumque sternalium Ommato- lampidi perspicillate !) simillima, ab hac specie autem fastigio verticis nonnihil magis declivi, parte basali frontis nonnihil minus elevata, margine antico dorsi pronoti distinctius reflexo, elytris minoribus, alio modo formatis et unicoloribus, dorso abdominis posterius minus dense rugoso-punetato, articuloque ultimo palporum maxillarium nonni- hil angustiore differt. - Antennee graciles, lineares, longa. Tuberculum prosternale acuminatum, basi crassum. Femora postica apicem abdo- minis sat longe superantia (>) vel haud attingentia (2) modice lata, apicem versus graciliuscula, in carinis omnibus denticulata. Tibia postica extus spinis typice septem armatcee, pilis longioribus instructae. Costa frontalis ocellum versus haud sulcata. AGESANDER STÅL. 1. ÅA. ruficornis STÅL. — Olivaceo-virescens; antennis, interdum quoque labro, femoribus anterioribus, carinis exterioribus femorum posticorum, nec non lateribus ventris maculisque lamina subgenitalis maris sanguineo-indutis vel sanguineis; antennis apicem versus infu- Scatis; SP: Long. 16—25 mill. &. Oculi mediocres, modice convexi; intervallum oculorum parte interantennali costa frontalis paullo angustius; femora anteriora in- ') In exemplo nostro hujus speciei antenn, tuberculum prosternale et pedes postici desunt. 6 32 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. crassata; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi sensim leviter sinu- atus, in medio emarginatus, ad emarginaturam utrimque vix promi- nulus; lamina supraanalis lateribus anterius parallelis instructa, pone medium sensim rotundato-angustata, sulco longitudinali predita, margi- nibus lateralibus reflexis; cerci mediocres, compressiusculi, sensim acu- minati, apice leviter incurvi, superne fere ante medium processu spini- formi, introrsum leviter vergente, armati; lamina subgenitalis leviter prominula, apice acuminata; intervallum loborum mesosternalium eque longum ac latum, lobis latitudine subaequale; lobi metasternales subceontigui. 2. Oculi minores et minus convexi; intervallum oculorum parti interantennali costa frontalis latitudine subequale; intervallum lo- borum mesosternalium transversum; lobi metasternales sat distantes. Patria: Columbia. (Mus. Holm et Coll. BRUNNER.) Quoad puncturam pronoti et capitis cum Dactyloto picto con- gruens. Lave. Costa frontalis percurrens, basin versus parce pun- ctata, marginibus lateralibus maxima parte parallelis et obtuse ele- vatis instructa, inter antennas leviter ampliata, vasi leviter angustata et ibidem sulculo, in fastigium verticis continuato, instructa. Carinze laterales frontis obtuse, distincte, leviter divergentes. Fastigium verticis subhorizontale, obtusum, apice emarginatum, basi fere coar- ctatum, sulcatum. Pronotum in lobo antico parce subtiliterque, in lobo postico dense distincteque punctatum, sulcis quattuor transversis continuis instructum, dorso teres, apice subrotundatus, basi emargi- nato-truncatus, lobo postico brevi, carimato. HElytra rudimentaria, angusta, reticulata, vena longitudinali fere: media distinetissima in- strueta, apicem segmenti mediani attingentia. Tympana retrorsum vix immersa. Tuberculum prosternale obtusissime subeonicum. Femora postica impressione arcuata laterali geniculari fusca, carinis inermibus. Tibie postice basi ipsa nigre, macula subbasali dorsali flavescente; margine exteriore spinis octo pallidis apice nigris armato. Antenne : breviusculae et crassiusculae, lineares, capiti pronotoque unitis longi- tudine subaquales, articulis octodecim composite. ANNICERIS STÅL. 1. ÅA. geniculatus StTåL. — Dilute olivaceo-virescens, capite, thorace, elytris dorsoque abdominis anterius in exemplo descripto fusco-olivaceis; geniculis posticis subsanguineis; tibiis posticis apicem versus fusco-violaceis. I. Long. 13 mill. &. Oeculi sat convexi, late ovales, modice longi; intervallum oculorum angustissimum; lobi metasternales posterius levissime di- stantes, subcontigui; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi rectus, lobulis minutis obtusissimis quattuor nigris instructus; lamina supra- analis triangularis, lateribus anterius rotundata, prope basin tuber- culis duobus parvis nigris instructa; cerci breviusculi, crassiusculi, BIEANG. TIG NE: SVA SVE BA LAKADSSMANDI. BAND, 90 NO: 30 acuminati, intus ante medium prope marginem inferiorem processu lineari compresso, obtuso, apice nigro, instructi; lamina subgenitalis obtusiuscula. Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.) Quoad habitum speciebus Proctolabi subsimilis, facie autem obliquiore, costa frontali tantum inter antennas distinguenda, formaque partium analium abdominis maris ab illis divergens. Caput fere totum, thorax et dorsum abdominis anterius sat dense et fortiuscule punctata, vertice inter oculos fastigioque impunctatis. Frons sat fortiter obliqua,. carinis lateralibus obsoletissimis, subtilissimis; costa tantum inter antennas distinguenda, ibidem arcuatim elevata, modice lata, basi haud angustata. Fastigium verticis sat fortiter declive, subtriangulare, apice truncatum, sulcatum. Vertex inter oculos leviter carinatus. Pronotum dorso teres, carina destitutum, basi apiceque obtussisime rotundatum: lobus anticus lobo postico fere duplo longior. HElytra pronoto nonnihil longiora, pone medium sensim nonnihil angustata, levissime distantia, circeiter duplo longiora quam latiora. Tympana haud obliqua. Femora postica apicem abdominis longe superantia, in carinis inermia. Tibixe postice extus spinis sex armatae, pilosa. Tarsi postici pilosi. Tuberculum prosternale basi crassum, apice spinula armatum. Antenna exempli descripti mutilze. - 2. ÅA. nigrinervis STÅL. — Dilute olivaceo-virescens, facie et parte exteriore loborum lateralium pronoti in colorem flavescentem vergen- tibus; vitta postoculari genarum et pronoti obscure olivacea; elytris glauco-virescentibus; venis radialibus ultra medium nigris; alis leviter infuscatis, fusco-venosis; vertice utrimque ad marginem posticum ocvu- lorum maculis duabus parvis pallide flavescentibus notato. A. Long. 12 mill. Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.) A precedente, cui maxime affinis, differt vertice laviusculo; fastigio apice obtuse et late rotundato; fronte pronotoque minus dense punctatis, hoc subrugoso et hic illic vestigio carin&e instructo; elytris alisque longioribus, illis pronoto fere duplo longioribus, ultra medium abdominis extensis; lamina supraanali, que in nostro speci- mine est fortiter inflexa, uti mihi videtur tuberculis subbasalibus nigris destituta; processu cercorum breviore; articulo secundo tar- sorum posticorum nonnihil breviore, nec non notis in diagnosi allatis. Antenna graciliusculae, capite pronotoque munitis paullo longiores, lineares. Spin marginis exterioris tibiarum posticarum sex vel septem, verisimiliter typice sex. DELLIA STAL. 1. D. insulana STÅL. — Dilute virescente-olivacea, remotis- sime, in tibiis tarsisque posticis densius pilosa; antennis nigrican- tibus, apice imo leviter pallescentibus, articulis duobus basalibus (0 0 Å STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. virescentibus; vitta nec non limbo exteriore fere toto loborurn latera- lium pronoti fusco-olivaceis, illa vitta per latera thoracis in basin abdominis extensa; mesopleuris macula subsanguinea notatis; macula laterali apicis femorum posticorum nigra; tibiis et tarsis posticis glaucis, illarum spinis pallidis, apice nigris. &A. Long. 18 mill. &. Oculi late ovales, sat convexi; intervallum oculorum costa frontali nonnihil angustius; margo apicalis segmenti dorsalis ultimi obtuse emarginatus, inermis; lamina supraanalis a basi ad medium sensim levissime angustata, dein utrimque subito angulum obtusum formans, pone angulum fortiter subsinuato-angustata, anterius sui- culo et utrimque impressione laterali media instructa; cerci longiusculi et graciliusculi, recti, sensim acuminati; lamina subgenitalis obtusa; lobi metasternalis postice contigui. Patria: Cuba, (Mus: Holm.) Habitu et forma partium speciebus Coscineute similis. Frons, apice genarum, fastigium, vittae due divergentes verticis, dorsum pro- noti dorsumque abdominis ultra medium densiuscule et sat distincte punctata, latera pronoti parce punctata. Antenne longee, graciles, lineares. Costa frontalis sat longe versus apicem frontis continuata, inter antennas latior, hinc apicem versus sensim leviter, basin versus fortius angustata. Fastigium sat fortiter declive, transversum, obtuse subrotundatum. Pronotum capite angustius, dorso teres, carina loco linea lzviuscula obsoleta instructum, apice leviter rotundatum et in medio sinuatum, basi emarginato-truncatum; lobus anticus lobö postico plus duplo longior. Elytra rudimentaria, angusta, lateralia, sensim subangustata, apicem segmenti mediani attingentia. Femora inermia; apicem abdominis superantia. Tibie postice extus spinis sex armate. Tuberculum prosternale conicum. MASTUSIA STåL. 1. M. quadricarinata StåL. — Dilute olivacea; antennis, genis, lobis lateralibus pronoti, mesopleuris et metapleuris, elytris apiceque spinarum tibiarum posticarum nigris; antennis apice pallidis, basi olivaceis; vitta per verticem et dorsum pronoti ducta fusca; vitta per genas et latera thoracis ducta, nec non margine mandibulari genarum vittaque interiore elytrorum flavescentibus; femoribus anterio- ribus apice testaceis, posticis apice fuscis; tibiis posticis obscure glaucis; alis sordide subalbido-hyalinis. 9. Long. 32 mill. Patria: Peru. (Mus. Holm.) Tetratenie suriname similis. Caput laxviusculum, lateribus ver- ticis punctulatis. Frons opaca, quadricarinata; carime nitidae, dux media, que costam representant, recte, parallela, laterales sensim divergentes, inter oculos curvatae. Fastigium breve, obtusum, leviter impressum. Pronotum dorso et in parte posteriore loborum latera- lium densiuscule et distinctissime punctatum, preterea in lobis BIHANG TILL K: SV. MET-AKAD: HANDEL. BAND 96 N:0-45 80 lateralibus parce punctatum; dorso carima obtusa instructum, basi apiceque obtusissime subrotundatum, lobo antico gquam lobo postico duplo longiore. HBlytra abbreviata, vix valvantia, medio latissima, hinc angustata, pronoto nonnihil longiora. Tuberculum prosternale acuminatum, spiniforme. Femora postica apicem abdominis nonnihil superantia. Antenn graeiles, lineares, capite pronotoque unitis longi- tudine axquales. Margines valvularum genitalium exteriores denticulati. CRANAE StÅL. 1. OC. patagiata STÅL. — Olivaceo-flavescens; antennis, limbo lato costali elytrorum, alis, arcu utrimque laterali apicali femorum posticorum, apice spinarum nec non basi ipsa tibiarum posticarum nigricantibus; antennis apice et basin versus pallidis. AQ. Long. 23—30' mill. S. Segmentum dorsale ultimum apice sensim obtuse emargi- natum et dentibus duobus obtusis distantibus nigris instructum; lamina supraanalis subtriangularis, subtransversa, apice anguste rotun- data, marginibus lateralibus fere ante medium obtuse subangulatis, ibidem sulculo trausverso et ante sulculum macula parva nigra in- structis; cerci sat longi, teretiusculi, sensim acuminati; lamina sub- genitalis brevis, obtusa; oculi quam in femina fortius convexi. Patria: Amboina. (Coll. BRUNNER.) Caput et pronotum parce obsoleteque punctata, hoc basi et apice densius et fortius punctatum. Caput pronoto fere longius. Josta frontalis planiuscula, lateribus parallelis instructa, sulculos discoidales versus sensim evanescens. Fastigium et pars anterior verticis sensim modice declivia, illud antrorsum angustatum, apice truncatum. Intervallum oculorum costa froutali nonnihil latius. Pronotum subtransversum, dorso teres, carima destitutum, basi apice- que obtusissime rotundatum. Elytra aleque abbreviata, capite pro- noloque unitis haud vel paullo longiora, nonnihil distantia; illa, limbo costali excepto, sat dense reticulata. Tibixe et tarsi postici sat dense et longe pilosi, hi-longi, tibiis fere tertia parte breviores. FPemora postica latiuscula et breviuscula, apicem abdominis vix attin- gentia. Autenne longissime et gracillime. LUCRETILIS STAL. 1. &L. temata StåL. — Dilute olivaceo-virescens, in capite thoraceque olivaceo-flavescens; antennis nigris; costa, vittis duabus ante medium positis, ad ocellum incipientibus, hinc antrorsum diver- gentibus, nec non macula laterali media frontis, vittis duabus posto- cularibus genarum, vitta verticis anterius abbreviata, vittis tribus pronoti, una dorsali, unaque in lobis lateralibus, nec non horum 36 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. 2 margine angusto exteriore, tibiis tarsisque posticis obscure olivaceis vel fusco-olivaceis; limbo lato costali elytrorum alisque obscure fuscis; geniculis posticis apiceque abdominis rufo-testaceis; alis fuscis. &. Long. 20 mill. A. Segmentum dorsale ultimum apice sensim sat fortiter emargi- natum, margine apicali prope medium utrimque in lobulum obtusis- simum ampliato; lamina supraanalis triangularis, ante medium sul- cata; cerci mediocres, sensim acuminati; lamina subgenitalis brevis, obtusa; oculi sat convexi. Patria: Sumatra. (Coll. BRUNNER.) Acridio unistrigato HAAN maxime affinis videtur. Frons, gena apicem versus, vitte duge verticis nec non pronotum sat dense et fortiter punctata. Frons sat obliqua. Costa frontalis leviter sul- cata, lateribus subparallelis. Vertex inter oculos et fastigium mo- dice declivia, hoc obtuse subtriangulare. = Intervallum oculorum costa frontali vix latius. Pronotum capite nonnihil longius, dorso teres, carina destitutum, postice angulum obtusum formans. Elytra medium femorum posticorum attingentia, minus dense reticulata, apice oblique angustata. Femora postica apicem abdominis longe superantia, modice lata, apicem versus graciliuscula, in carinis omnibus obtuse denticulata, denticulis nec non granulis arege discoidalis obscure olivaceis. Antenna longe, graciles, partim mutile in exemplo de- seripto. PHEMONOR StåL. 1. P. rufo-vittata STÅL. — Olivaceo-nigra, signaturis ante medium frontis genarumque, vitta laterali pronoti, anterius angustata et interrupta, per elytra late continuata, pedibus anterioribus mnec non femoribus posticis a basi ad capitulum geniculare rufo-testaceis: palpis maxillaribus apicem versus sordide albicantibus. &S9. Long. 29—33 mill. SA. Segmentum dorsale ultimum apice obtuse emargimatum et lobulis duobus parvis distinctis obtuse dentiformibus instructum: lamina supraanalis triangularis, lateribus leviter rotundata, apice leviter producta, ante medium suleata, disco transversim subplicato- carinata; cerci mediocres, sensim gracilescentes; lamina subgenitalis obtusa, brevis; oculi modice convexi. 9. Valvule genitales recte, teretiusculae, leviter compresse, inermes; oculi leviter convexi. Patria: Amboina. (Coll. BRUNNER.) Corpus crassiusculum. Caput et latera thoracis remote, dorsum pronoti densius distinete punctata. Frons leviter obliqua. Costa frontalis obtusa, anterius obtuse sulcata, ante sulculos leviter conti- nuata, lateribus subparallelis. Intervallum oculorum costa frontali cireiter duplo latius, in utroque sexu subequale. Pronotum dorso BIHANG. TILL K. SV. VET-AKADA HANDE. BAND. de. N:O 4: Öd teres, carina destitutum, lobo postico qgquam lobo antico nonnihil breviore, posterius' rotundato. HElytra et alx apicem abdominis sub- attingentia, illa apice obtuse rotundata, sat dense seriatim reticulata, opaca, coriacea. Ale fuscae. Pedes crassiusculi. Femora postica valida, lata, apicem abdominis leviter superantia (>) vel vix attin- gentia (9) supra subtusque punetata. Antenna longee, crassiusculze, nigrae. NAD TIA SDAT: 1. N. flavo-signata STÅL. — Obscure olivacea, subtus cum pedibus pallidior; maculis parvis tribus lateralibus verticis ad oculos positis, vitta obliqua laterali frontis, ante antennas secundum oculos ducta, dein infra oculos per genas retrorsum continuata, maculis signaturisque pronoti, in vittas quattuor dispositis, leevigatis, callosis, dilute favescentibus; vitta sat lata elytrorum dilute sordide flave- scentibus; alis fuscis. 9. Long. 31 mill. 9. Valvule genitales graciles, breviuscule, rectre, inermes. Patria: Panama. (Coll. BRUNNER.) Caput, pronotum et pleura fortiter rugoso-punctata. Carinze laterales frontis delete. Vertex inter oculos sat fortiter declive. Fastigium parviusculum, leviter sulcatum, levissime declive, cum costa frontali confusa. Costa frontalis obtusa, inter antennas et suleulos transversos sulcata. Articulus primus antennarum, solus qui restat in exemplo descripto, magnus, costa frontali fere crassior. Pronotum carina destitutum, suleis transversis distinctissimis in- structum, margine antico leviter producto et in medio sinuato, lobo antico quam lobo postico vix dimidio longiore. HElytra dense reti- culata, coriacea, opaca, mnonnihil ultra medium abdominis extensa, sensim leviter angustata, apice rotundata. Pedes postici exempli descripti desunt. OPHTHALMOLAMPIS Sauss. 1. Ö. cinctipennis STÅL. — Dilute olivacea; antennis, basi ex- cepta, mnigris; elytris rudimentariis, angustis, distantibus, pone set gmentum medianum leviter extensis, coriaceis, punctulatis, eburneis, : limbis lateralibus violaceo-nigris, levigatis, membranaceis; marginibus capituli genicularis femorum posticorum fusco-olivaceis. &. Long. 18 mill. S. Segmentum dorsale ultimum apice emarginatum, margine apicali inter emarginaturam et cercos rotundato et nigro; lamina supraanalis triangularis, parviuscula; cerci teretes, sensim acuminati; lamina subgenitalis obtusissime subconica, brevis. 38 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.) Ö. geniculate maxime affinis, capite pronotoque vittis flave- scentibus destitutis, costa frontali prope basin latiore, elytris multo minoribus et alio modo pictis, femoribus posticis tantum in carina dorsali serratis, nec non intervallo loborum mesosternalium angustiore distincetissima. TAENIOPHORA STÅL. 1. TI. pulchripes StåL. — Dilute olivaceo-flavescens; pedibus dilute olivaceo-virescentibus; vitta verticis per dorsum pronoti conti- nuata, vitta postoculari genarum, per lobos laterales continuata, limbo exteriore loborum lateralium pronoti, limbo exteriore et interiore elytrorum, capitulo femorum posticorum, basi parteque dimidia api- cali tibiarum posticarum nigris; trochanteribus anticis, nec non femo- ribus omnibus basin versus dilute sanguineis; elytris angustis, di- stantibus, pone segmentum medianum leviter extensis. &. Long. 14 mill. ÖS. Femora anteriora dorso ecrista vel dente destituta. Patria: Santa Marta. (Coll. BRUNNER.) Punctura formaque partium congenericis mihi cognitis simillima, elytris rudimentariis femoribusque anterioribus inermibus preesertim divergens. Ommatolampis carinipes GERST. ad Teniophoram vreferenda. yj MEZENTIA STÅL. 1. M. gibbera STÅL. — Dilute olivaceo-flavescens; pronoto antice et posterius leviter ferruginante; elytris alisque fuscis, illorum venis ferruginantibus, hic illic subflavescentibus; femoribus posticis extus et intus maculis duabus vel tribus magnis olivaceis notatis; tibiis posticis cum spinis nigricantibus, basi et extus olivaceo-flavescentibus; antennis nigricantibus, basi pallide olivaceis. &. Long. 30 mill. SF. Segmentum dorsale ultimum sensim leviter productum, apice ante laminam supraanalem sensim obtusissime sinuatum et lobulis quingue dentiformibus obtusis decurvis nigris, lateralibus latioribus, obtusioribus et apice incicis, armatum; lamina supraanalis triangu- laris, disco ante medium transversim subtiliter sulcata et tuber- culis duobus minutis nigris iustructa, marginibus lateralibus late. subreflexis, medio dente subacuto armatis; cerci validi, compressi, ante medium fortiter angulato-curvati, margine dorsali pone angulum nigro; lamina subgenitalis acuminata, modice producta. Patria: Panama. (Coll. BRUNNER.) Species maxime singularis. Caput breve, transversum, os versus angustatum, obtusum, in vertice et apice genarum remote punctulatum ; nd BIHANG TILL K. SV. VET:-ÅKAD. HANDL. BAND. 96 N:O 4e 59 fronte rugosa, costa rugoso-punctata. Costa frontalis lata, abbreviata, basi et ocellum versus leviter angustata, basi ante fastigium sub- prominula, leviter excavata. Fastigium transversum, breve, obtusum, sat fortiter declive. Intervallum oculorum latum, costa frontali latius. Oculi sat magni, fortiter convexi. Antenne graciles, verisimiliter longe, in exemplo descripto maxima parte mutile. Pronotum breve, rugoso-punctatum, dorso pone medium tuberculis pluribus instructum, carina destitutum, pone medium subito elevatum, sulcis transversis sat impressis; margo anticus bituberculatus, leviter reflexus, margo posticus obtuse rotundatus, quinquesinuatus; lobus posticus lobo an- tico dimidio brevior. Elytra et ala abbreviata, illa capite pronotoque unitis nonnihil longiora, sensim sat fortiter angustata, apice angusta et rotundata. Pedes anteriores crassiusculi. Femora postica apicem abdominis subsuperantia. Tarsi postici longissimi. HISYCHIUS STAL. 1. H. nigrispinus STÅL. — Olivaceo-fuscescens; macula parva segmenti mediani ad tympana, nec non spinis tibiarum posticarum nigris. 92. Long. 45 mill. Patria: Peru. (Mus. Holm.) Statura Ommatolampidis palpate, cui simillimus, sed punectura densiore et subtiliore, costa frontali sulcata, sulcis pronoti minus fortiter impressis, femoribus posticis latioribus, corpore aptero et eeteris divergens. Caput et dorsum thoracis abdominisque dense et fortiuscule, in vertice et dorso abdominis tamen minus fortiter, puncetata. Antenna gracillima, lineares, longee, in exemplo descripto partim mutile. Costa frontalis sulcata, lateribus parallelis instructa, ad sulculos transversos coarctata, ante sulculos in formam rugarum duarum subtilium et obsoletarum breviter continuata. Vertex inter oculos nonnihil declive. Fastigium leviter declive, suleatum, apice sinuatum, sulco cum sulco costa frontali continuo. Pronotum teres, carina destitutum, basi truncatum, tuberculis minutissimis praesertim ad margines remote conspersum; margo anticus leviter productus, medio leviter sinuatus; lobus posticus brevissimus. Mesonotum in margine basali minute tuberculatum. Metanotum parce minuteque tuberculatum. Femora postica apicem abdominis attingentia, in ca- rinis omnibus obtuse denticulata, denticulis alternis carimae discoidalis inferioris lateris exterioris femorum posticorum nigricantibus. Tibia posticae extus, preter spinam apicalem, spinis sex armata. Tibiee et tarsi postici pilosi. DIC/AEARCHUS STAL. 1. D. eribellatus Står. — Ferrugineo-olivaceus; pedibus ante- rioribus dilutioribus; antennis nigris; capite, lineis exterioribus nec 90 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. non latere interiore pedum anteriorum, areaque discoidali ex- teriore femorum posticorum fusco-olivaceis; fascia angusta media frontis, per genas obsolete continuata, limbo exteriore loborum late- ralium pronoti, macula mesopleurorem ad coxas nec non carinis femorum posticorum ferrugineo-flavescentibus; elytris rudimentariis palpisque sordide flavescentibus; pectore, ventre, femoribus posticis subtus, tibiis tarsisque posticis subsanguineis; geniculis posticis nigris. 9. Long. 17 mill. Patria: Columbia. (Coll. BRUNNER.) . Quoad habitum, formam generalem capitis, pronoti elytrorumque, longitudine et crassitie antennarum Agesandro ruficorni sat similis. Caput at segmenta dorsalia corporis dense fortiterque rugoso-punctata. Costa frontalis angustiuscula, lateribus parallelis instructa, haud sul- cata, ad sulculos transversos abbreviata. Fascia pallida frontis lrevi- gata. Vertex anterius cum fastigio leviter declive, hoc triangulare, subtransverso, apice anguste truncato. Antenna breviusculae, cras- siusculze, lineares, articulis septemdecim composite. Pronotum teres, vestigio ”'obsoletissimo carina Iinstructum, sulcis transversis distin- ctissimis preditum, basi apiceque truncatum, lobo postico brevis- simo. Femora postica apicem abdominis leviter superantia, modice lata. Tibia postice extus, preter spinam apicalem, spinis septem armate. HBElytra angusta, sensim leviter ampliata, apicem segmenti mediani attingentia. EUTHYMIA Står, 12 CE. brevifrons STAL. — Olivacea; elytris obsoletetfuseo- nebulosis; alis sordide hyalinis, limbo posteriore sat late infuscato; arcu laterali capituli femorum posticorum apiceque spinarum tibiarum posticarum nigris. 9. Long. 50 mill. Patria: Borneo. (Coll. BRUNNER.) Ab E. melanocerca, cui sat similis, differt magnitudine majore, capite pronotoque nonnihil fortius et minus dense punctalis, capite quam pronoto latiore, fronte breviore, costa frontali marginibus ob- tusioribus et magis teretibus instructa, basi utrimque ad ocellos de- pressa, margine antico pronoti medio distinete sinuato, suleis pronoti distinetius impressis, elytris alisque longioribus, apicem femorum posti- corum nonnihil superantibus, illorum margine costali non nisi ob- soletissime sinuato, femoribus posticis in margime dorsali minute serratis, tibiis posticis extus. preter spinam apicalem, spinis septem vel octo armatis, nec non pictura. LENTULA STAL. 1. L. obtusifrons STÅL. — Dilute olivaceo-virescens vel ferru- gineo-grisescens; vitta per partem inferiorem genarum laterumque BIHANG "TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 4. Jil thoracis ducta pallidiore; orbitis oculorum angustis, arcu laterali capi- tuli femorum posticorum, tibiis posticis basi imferne apiceque spina- rum, nec non vittis duabus lamina supraanalis nigris; tibils tarsisque posticis corallinis. 2. Long. 20—29 mill. . Segmentum dorsale ultimum apice sensim sat fortiter angu- latim emarginatum; lamina supraanalis granulis conspersa, in medio longitudinaliter leviter elevata, ante medium sulcata. lateribus ante medium subparallelis instructa, posterius triloba, lobo medio majorc et longius producto: cerci mediocres, basin versus subcompressi, apicem versus sensim acuminati; lamina subgenitalis sensim nonnihil compresso-producta; intervallum' oculorum modice latum, costa fron- tali nonnihil angustius; lobi metasternales contiguwi. 2. Intervallum oculorum latum, parte interoculari coste fron- talis nonnibil latius; lobi metasternales in medio subceontigui. Patria: Port Natal. (Coll. BRUNNER.) Statura ”fere Futhymie melanocerce. Caput et thorax dense distinctissimeque punctata, dorsum abdominis transversim subaci- culato-punctatum, anterius distinetius punctatum. Caput obtusissi- mum; fastigium brevissimum, fortiter declive, obtusissimum. Costa frontalis obtusissima, carinis duabus subpercurrentibus, in marginibus fastigii continuatis, representata, inter antennas levissime elevata, parte inter carinas et antennas posita antennas versus oblique levis- simeque declivi. Carina laterales frontis subtiles, apicem versus sensim leviter convergentes. Oculi mediocres, leviter convexi. Antennie exemplorum descriptorum mutile. Pronotum dorso teres, carina loco linea laviuscula instruetum, basi apiceque truncatum, sulcis transversis obsoletissimis, lobo postico brevi. HElytra et ala nulla. Tuberculum prosternale breve, crassum, obtusum. Femora postica apicem abdominis attingentia vel subattingentia, rugis transversis lateris exterioris obtusissime pallido-subgranosis. In exemplo femi- nino descripto margo posticus pronoti maculis parvis pallidis notatus. margo posticus segmentorum dorsalium abdominis minute nigro- maculatus. BERMIUS SrTåL. a. Corpus minus elongatum; caput latius; frons minus obliqua; fastigium verticis obtusum, transversum; femora postica denticulo apicali dorsali parvo, angulis apicalibus dorsalibus obtusis, rotundatis, lobisque genicularibus minus productis et minus fortiter acuwminatis in- structa; elytra apicem femorum posticorum minus longe superantia vel sat abbreviata; spina prosternalis minus gracilis; margines tibia- rum posticarum apicem versus angustissime laminati; margo costalis elytrorum feminarum anterius leviter rotundatus. b. Tibie postice subtus vitta nigra destitute; lobi geniculares femorum posticorum macula fusca destituti. 92 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. | 1. B. brachycerus STAL. — Virescens, remotissime pilosus; vitta postoculari genarum, per partem superiorem laterum thoracis dueta, nigro-fusca, utrimque albicante-marginata; antennis subtestaccis, capite et dimidio pronoto unitis vix longioribus; elytris apicém fe- morum posticorum nonnihil superantibus, pellucidis, basin versus virescentibus et opacis, venis ulnaribus subtestaccis vel infuscatis; alis decoloribus, venis pallide testaceis; vitta arez& discoidalis femorum posticorum ad carinam superiorem fusco-olivacea; spinis tibiarum posticarum apice nigris; fronte remote subtiliterque fusco-conspersa; pronoto remote et obsoletiuscule, antice et in lobo postico densius et distinctius punctato; margine exteriore loborum lateralium pronoti subtiliter calloso, albicante. 9. Long. 33 mill. ; Patria: Australia. (Mus. Holm.) Sydney. (Coll. BRUNNER.) Habitu picturaque Ozxym veloci similis. bb. Tibie postice glauco-virescentes, subtus vitta nigra, ad basin incipiente, ultra medium lata, apicem versus angustata et marginem tantum exteriorem tibiarum occupante, ornata; vene radialis et ulnaris exterior elytrorum fuscescentes vel fusce; lobi geniculares femorum posticorum antice macula parva fusca notati. 2. B. odontocercus "STÅL. — B. brachycero simillimus, differt antennis longioribus, pallidioribus et fusco-variegatis, vitta laterali nigrieante haud albicante-marginata, intervallo elytrorum inter costam et radium anterius nonnihil minus dense reticulato, femoribus anterio- ribus apice macula minutissima exteriore nigra notatis, femoribus posticis apice utrimque arcu fusco instructis, pietura tibiarum posti- carum coloreque laterum corporis pedumque virescente-flavescente. 0 Hong. 20-04. SA. Segmentum dorsale ultimum apice sensim sinuatum; la- mina supraanalis retrorsum sensim angustatum, anterius utrimque subrotundatum, postice subito angustatum, ante medium sulcatum, lateribus longitrorsum obtuse impressis; cerci longi, graciles, acu- minati, superne longe pone medium dente obtuso armati; lamina subgenitalis longe producta, ultra medium sensim angustata et de- pressa, dein postice lateribus subparallelis instructa, apice truncata vel subsinuato-truneata; antennae capite pronotoque unitis longiores; lobi metasternales contigui. 2. Antenne capite pronotoque unitis longitudine subaquales; lobi metasternales leviter distantes. Patria: Australia borealis. (Coll. BRUNNER.) Intervallum oculorum utriusque sexus costa frontali nonnihil latius. 3. B. infirmus Sån. — B. odontocerco simillimus, differt cor- pore nonnihil graciliore; capite proportionaliter crassiore; genis etiam pone partem inferiorem oculorum vitta obliqua abbreviata fusca no- tatis; elytris alisque abbreviatis, illis capite pronotoque unitis longi- tudine subrequalibus, pone medium sensim fortiter angustatis; venis radialibus elytrorum obscurius fuscis; antennis subtestaccis, haud BIHANG -ULGD KK: SSVO VET sARADS HANDEL. ] 3. P. geniculata STÅL. — Dilute testaceo-grisea, subtus cum pedibus dilute olivaceo-virescens; vittis duabus genarum, inferiore obliqua et interdum fere omnino deficiente, superiore per lobos late- rales pronoti continuata, limbo exteriore horum loborum, mesopleuris et metapleuris, vitta laterali longe versus apicem dorsi pronoti ex- tensa, lateribus capituli femorum posticorum cum lobis genicularibus, nec non basi tibiarum posticarum nigris; vitta genarum et loborum pronoti, inter vittas mnigras posita vittaque obliqua mesopleurorum et metapleurorum pallide flavescentibus; flyta fuscis, intus pallidis. 2. Long. 17—138 mill. Patria: Australia borealis. (Coll. BRUNNER.) Notis allatis, nec non fronte loboque postico pronoti subtilius, illa quoque densius, punctatis, costa frontali basi levissime angustata a precedentibus divergens. Antenn&e capiti loboque antico pronoti unitis longitudine 2equales. I BIHANG. MILE K. SV. VET: ARKAD. HANDEL. BAND. 36 N:O 409 CERCINA STÅL. 1. C. obtusa STÅL. — Dilute” olivacea, nitida, remotissime pilosa; vitta postoculari genarum et loborum lateralium pronoti ob- scuriore; tibils posticis testaceis, spinis apice nigris. 9. Long. 20 mill. Patria: Ceylon. (Coll. BRUNNER.) Statura et punetura fere specierum Prazille. Gene apicem versus et frons minus dense, pronotum densius distinete punctata, punctura pronoti in lobo postico quam in lobo antico subtiliore et densiore, in disco loborum lateralium sat remota. Antenne breves, crassiusculae, pronoto nonnihil breviores, articulis brevibus. Costa frontalis obsolete obtusissimeque sulcata, lateribus parallelis, basi leviter angustata. Fastigium transversum, obtusissimum, subhorizon- tale. Intervallum oculorum fere latius quam in feminis generis praeece- dentis, costa froutali duplo latimws. Oculi leviter convexi. Pronotum dorso teres, basi apiceque truncatum, carina loco linea lzeviuscula instructum, sulceis lobi antici in medio interruptis. FElytra angusta, lateralia, pone segmentum medianum leviter extensa, fere plus duplo longiora quam latiora, extus quam intus fortius rotundata. Femora postica apicem abdominis vix superantia. Lobi metasternales levis- sime distantes. SPATHOSTERNUM KRaUss. 1. S. venulosum STÅL. — S. nigro-teniato maxime affine, differt magnitudine minore; fronte, uti videtur, minus obliqua; margi- nibus lateralibus dorsi pronoti anguste levigatis, rugae subtilis et obtusr instar subelevatis; elytris disco vitta abbreviata fusca, antice posticeque venulis albicantibus instructa, ornatis, ultra medium den- sius reticulatis, venis presertim illis transversis, que inter venas radiales interiores in disco elytris posite sunt, multo numerosioribus; vitta laterali nigricante capitis thoracisque nulla vel in vittam satu- ratius virescentem mutata; lobis mesosternalibus pone medium fortius divergentibus; tibiisque posticis extus, preter spinam apicalem, spinis decem armatis, quod tamen forte variat. 9. Long. 20 mill. Patria: India orientalis. (Coll. BRUNNER.) METAPA STÅL. 1. M. natalensis STAL. — Lurida, in ferrugineum leviter vergens, supra remote, subtus densius pilosa; pronoto lineis longitudinalibus nonnullis infuscatis obsoletis interdum ornato, margine incrassato - i 98 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. exteriore loborum lateralium pallidiore; femoribus posticis in parte 'inferiore lateris interioris vitta nigra, superne lineolas similiter colo- ratas pectinatim positas emittente; tibiis- posticis dilute testaceis,. subtus in basi apiceque nigris. FY. Long. 37—51 mill. s. Segmentum dorsale ultimum profunde sinuatum; lamina supraanalis longa, triangularis, apice fortius angustata, sulco percur- rente retrorsum angustato, cujus margines elevati sunt, instructa; cerci mediocres, compressiusculi, sensim acuminati, apicem lamina supraanalis haud attingentes; lamina subgenitalis longissima, lamina supraanali fere duplo longior, acuta, fortiter compressa; intervallum costa et radii in medio elytri leviter ampliatum et venis transversis minus curvatis et minus obliquis instructum. SA. Intervallum coste et radii in medio elytri haud ampliatum, venis transversis, fortiter obliquis, sigmoideis, numerosioribus instru- ctum; valvulze genitales margine inermes; lamina supraanalis sulcata. Patria: Port Natal. (Coll. BRUNNER.) Habitu punecturaque Tropidopole fasciculate sat similis, sed capite margis producto; fastigio capitis majore; temporibus posterius parti interjacenti fastigii latitudine subaqualibus, distinete punctatis; costa frontali basi fortius et per spatium longius compressa, apicem versus magis ampliata; elytris apicem femorum posticorum nonnihil superantibus (5) vel vix attingentibus (2); pedibus posticis apicem abdominis minus longe superantibus; femoribus posticis nonnihil angustioribus, et ceteris que ad notas genericas pertinent. Tibiae posticae extus spinis sedecim vel septemdecim armatee. KENIPEPA STAL. 1. X. viridula STÅL. — Dilute virescens; supra remotissime, subtus densius pilosa; antennis dorsoque corporis in pallidissime testaceum vergentibus; spinis tibiarum posticarum apice nigris. 9. Long. 50 mill. 9. Lamina supraanalis obtuse sulcata; valvula genitales margine ante medium obtuse crenulatze. Patria: Chartum. (Coll. BRUNNER.) Propter longitudinem capitis Mesopi habitu subsimilis, corpore autem breviore, capite per totam longitudinem apicem versus sensim angustato, antennis brevioribus et angustioribus, pedibus posticis nonnibil longioribus et ceteris valde divergens. Caput pronoto cir- citer duplo an a supero visum per totam longitudinem sensim angustatum, in fastigio fronteque minus profände rugulosum, in genis verticeque subtiliter remoteque punctatum ; fastigium dimidium longitudinis capitis occupans, planum, apice rotundatum, carina di- stineta, in verticem inter oculos contlinuata, instructum; vertex a” fastigio sulco obsoleto separatus, inter oculos sensim levissime de- clivis, utrimque sulco obsoletissimo, usque ad basin extenso, in-- A - BIHANG TILL K: SV. VET: SAKSDE HAND: BAND De N:O44e 09 structus. Costa frontalis in parte circiter tertia basali fortiter com- pressa, laminata et sulco destituta, hinc apicem versus sensim am- pliata et marginata. Carime laterales tantum partem dimidiam api- calem frontis occupautes. Tempora longa, usque ad antennas extensa, subtiliter carimato-marginata. Oculi parte infraoculari genarum di- stinete nonnihil longiores, sat distantes. Antenna ensiformes, tri- quetre, extus compressae, capite nonnihil longiores. Pronotum dorso teres, basi obtuse rotundatum; sat dense punctatum, in lobo postico longitudinaliter rugosum, carina media percurrente obtusa distincta instructum. Elytra et ale fortiter abbreviata, illa pronoto nonnihil longiora, lanceolata. Pedes anteriores breves, postici apicem abdo- minis haud multo superantes. Tibie posticxe extus spinis duodecim vel tredecim armatee. | CERVIDIA" STAL. 1. C. lobipes STÅL. — Cervina, nuda, in parte apicali ventris et tibiis posticis remote pilosa; elytris pellucidis; alis levissime sub- infuscatis, olivaceo-venosis; vertice genisque pallescentibus, vittis obscurioribus notatis; femoribus posticis intus dilute flavescentibus, subolivaceo-vittatis, ad capitulum geniculare fasciola nigricante no- tatis; tibiis posticis intus corallinis, basi pallidis et macula parva nigra notatis, spinis omnibus apice, interioribus quoque intus per totam longitudinem, nigris; mesonoto, metanoto vittaque lata dorsali abdominis olivaceis. 9. Long. 77 mill. 2. Lamina supraanalis obtuse sulcata; valvulae genitales margine inermes, subintegre, postice sinuato-acuminatze. Patria: Cape York Australie. (Mus. Holm et Coll. BRUNNER.) Statura fere Xenippe& viridule, capite autem proportionaliter breviore. Caput pronoto multo longius, in vertice genisque parce subtiliterque, in fastigio fronteque densius et fortius punctatum. Fastigium fere plus quam dimidiam longitudinem capitis occupans, antrorsum sensim distinete angustatum, apice subito fortius angu- statum et in angulum obtusum distinetum terminatum, anterius transversim leviter excavatum, carina subtili, vix nisi posterius di- stinguenda, instructum, basi sulco transverso subtili a vertice sepa- ratum. Tempora longa, teretiuscula, immarginata. Vertex et fastigium in eodem plano jacentia. Frons carinis lateralibus ab antennis usque ad apicem extensis, antennas versus subtilioribus; costa in parte fere plus quam quarta basali fortiter compressa et laminata, hinc apicem versus sensim ampliata et marginibus elevatis laevigatis in- structa. Antenna ensiformes, depresse, apicem versus lineares et teretes, capite pronotoque unitis nonnibil longiores. Oculi mediocres. Intervallum oculorum latiusculum, oculis angustius. Pronotum rugoso- punetatum, in lobo postico densius et subtilius punctatum, dorso teres, carina obsoletiuscula percurrente instructum, basi sensim minus obtuse rotundatum, lobo antico quam lobo postico haud 100 STÅL, SYSTEMA ACRIDIODEORUM. multo longiore. Elytra aleque longa, apicem abdominis sat longe. superantes, illa remote reticulata, angusta, apice fortiter angustata, apice angustissima, rotundata. Pedes postici apicem abdominis superantes. Femora postica ad partem quartam apicalers abdominis extensa. Tibia postice extus spinis novem vel decem armatae. CARSULA STAL. 1. OC. suleiceps STÅL. — Subferrugineo-flavescens, subtus sat dense pilosa; antennis basin versus nigro-variegatis; alis sordide hyalinis; tibiis posticis glauco-virescentibus, spinis apice nigris. Q. Long. 64 mill. ; O. Lamina supraanalis sat longa, acuminata. ultra medium suleata; cerci longi, laminam supraanalem superantes, compressi, recti, posterius leviter angustati, obtusi, parce pilosi; valvula anales long, pilosa, rectae, inermes. Patria: Insul& Philippine. (Mus. Holm.) Statura fere NXenippe viridule. Frons, fastigium, pronotum et pleura densissime fortiusculeque punctata, vertex et gena minus dense punctata. Caput lobo antico pronoti plus duplo longius; fastigium sensim angustatum, apice rotundatum, planum, carina desti- tutum, a vertice sulco profundo separatum; dimidium longitudinis capitis efficiens. Tempora teretia, immarginata, haud disereta. Frons carinis lateralibus destituta, costa inter basin et ocellum tectiformiter fortiter elevata, in parte quarta apicali ante ocellum depressa, sensim ampliata, vix impressa, margimibus obtusis. Antenner anguste ensi- formes, depressee, superne basin versus obtusissime subtectiformes, capite vix longiores. Oculi mediocres. Intervallum oculorum angustiu- sculum. Pronotum dorso teres, carinse loco linea obsoletissima laeviu- scula instructum, sulcis transversis distincetioribus quam in generibus reliquis hujus divisionis, posterioribus duobus sat distantibus; lobus anticus lobo postico duplo longior, hoc basi rotundato. Elytra et ale nonnihil ultra medium abdominis extensa, apicem femorum posticorum attingentia, illa posterius leviter angustata, apice rotun- data. Pedes postici apicem abdominis haud longe superantes. Tibia postice extus spinis quattuordecim vel sedecim, intus spinis numero- sioribus, apicem versus dense positis, armatee. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 5; N:o d. ON THE SPORE-FORMATION OF or MÅSOCARPEGT GON AA TON EMA BY VERB ERWIERTROCK? WITH A PLATE. COMMUNICATED TO THE R. SWED. ACAD. OF SC. 1877 DEC. 12: STOCKHOLM, 1878. P. ÅA NORSTEDT & SÖN ER: KONGL. BOKTRYCKARE, i EST BAN , | $ j OM ast ET EN UrNA PN n é i > i F | | för SJ ( | - KK Il HH » Åt sg pd LL 4 > & | ; i 5 zA ATS EE Le Vv : | tutea (YR ( Å Ä a A A 7 , ä 1 Ern j ja LW ViN 4 HÖNA Le Ö [IA ERA VO AYO Ae JEEP MJ 4 Å J:r å : € = U| | dr y v ÅA ;. RS f INed ML he it) d y j SN JL BO IRAN byt uti va MÖTER OVR Md 3 Å Fntvke fa d , 6 EMI N d 4 i Å | Mit (å LIE ” 6 fa KARA ANAR NRA LERA I Rs besk, MG 4 , ANTA 1 NG & I RES i ' B Cad lå TJIUSO FOTA + i A J öd | fy vå 3 ÄR ETS d ; ] « SE RN « 1 LERA SATVASIE MANA Fn Er UGRR UR 5 NN al BÖNER INR: gh Although the hypnospores of a species belonging to the family of Mesocarpex were known already to DILLWwYyN, in the beginning of this century, and although numerous other algo- logists, such as OC. A. AGARDH, G. H. K. THWAITES and ÅL. Braun, have later observed and described the spores of se- veral species belonging to this family, it was not till as late as the 6:th decennium of this century that the spores of the Mesocarpee were known as to their origin and the history of their development. The merit of having explained these things is due to A. pE Barry, who has in his excellent work »Untersuchungen iiber die Familie der Conjugaten» (1858) given a detailed description of the course of the con- jugation and of the formation of the hypnospores in species belonging to three of the genera of Mesocarpew, namely Crate- rospermum Al. Br., Mesocarpus Hass. and Staurospermum Kirtz. On account of the essential differences as to conjugation and formation of hypnospores shown by those groups when com- pared with the genera Zygnema and Spirogyra, DE BARY remo- ved them from the old family of Zygnemecw Menegh., in which they had before had their place, and regarded them as types of a separate family, Mesocarpece; which separation has gamed deserved approbation by all later investigators. DE BaryY's exposition of the course of the conjugation of the Mesocarpee is shortly this!). Two cells grow to- gether in the common manner by conjugation-outgrowths, and a resorption of the double septum between the two conjugating cells takes place. By this a cruciated or H-shaped »double cell» is formed, in which at first no other change takes place, than that the canal of conjugation is somewhat widened and that the chlorophylleoloured part of the con- tents of the double cell moves into the canal of conjuga- tion and into the parts of the double cell nearest to the canal. This cruciated or H-shaped cell thus formed im- 1), Compare DE. BARY 1. c. p. 19, 21, 22 and 70: 4 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZEZ. mediately by the conjugation, DE BARY regards as the zygo- spore of the Mesocarpece, and gives it the character of being not contracted, in contrast with the zygospore of Zygnemee and Desmidiee. "This »zygosporey» exists, however, only for a very short time as such. The above-named moving of the chlorophyllaceous bodies (not of the whole protoplasmatic mass) into the connecting canal having been accomplished, the »zygospore» is divided, by two or four septa, into 3 or 5 cells, of which one, the central one, is a hypnospore, rich in chlorophyllaceous protoplasm (and later in oil), whilst the 2 or 4 lateral cells, containing no chlorophyllaceous proto- plasm, are sterile and soon going to die. Thus the Mesocarpew have, according to DE BARY, spores of two kinds?!?), namely zygospores, which are formed simply by the growing together of the two conjugating cells, without contraction ”), and which do not repose, and hypno- spores (»Ruhesporen»), which are formed by the partition of the zygospores and which repose (as the name indicates) for a time before germinating. The Zygnemee and Desmidiee have, on the contrary, according to DE BARY, spores of only one kind, namely typical zygospores”), in the formation of which a fusion and contraction of the whole protoplasmatic contents of the conjugated cells takes place”), and which be- come hypnospores without a preceding partition. DE BaARrRY'S interpretation of the nature of the spores of Zygnemee and Desmidiee has, on very good grounds, been accepted by all later investigators. But the interpretation of the spore-formation of the Mesocarpee has not been able to gain equal approbation. Almost all authors who have written on the Mesocarpee after DE BARY have, in the old manner, given their hypnospores the name of zygospores”), thus DI See DE BARY, La C:o Pp: (0. 2) They have, consequently, exactly the same form as the two cells joined by the conjugation, when regarded together. 3) With zygospores DE BARY, as well as almost all botanists after him, means membrane-coated spores formed immediately by an act of fecundation, in which two or more cells of the same kind (not sexually different) have participated. 4) They have also quite another form than the conjugating cells. 5) Thus L. RABENHORST in Flora Europ&ea Algarum, Sect. III. 1868. p. 256—260;: M. CORNU in Bulletin de la Société botanique de France. 1869. Tome XVI, p. 240; J. SACHS in Lehrbuch der Botanik, 4:te Auflage. 1874, p. 261. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 9. 5 making them analogous to the spores (the real zygospores) of Zygnemee and Desmidiee. To me it seems, however, per- fectly clear that DE BaArRY is quite right in saying that the hypnpospores of the Mesocarpee are not analogous to the zy- gospores of the Zygnemec, or in other words, that they are no zygospores at all. The hypnospores of the Mesocarpece are formed by partition and not by an immediate fusion of the protoplasm of conjugating cells, as the case ought to be with zygospores. - Allowing DE BaAryY to be in the right as to the hypno- spores of the Mesocarpew not being zygospores, the question remains whether his interpretation of the cruciated or H- shaped, not quiescent »double cell», formed immediately by the conjugation, as being a zygospore, is adaptable. For my part, I have never found this interpretation quite satis- factory. This »double cell» differs too widely, as it seems to me, both as to its outer shape and its contents not only from typical zygospores, but from everything that has been called a spore. But I have not succeeded in finding a more satis- factory explanation of the nature of the result of the fecun- dation in these alge, nor has any body else given one. Not till N. PRInGsHEIm's ingenious work »Ueber die Spros- sung der Mossfrichte und den Generationswechsel der Thal- lophyten»') was published, the question seems to me to have gamed its solution. In accordance with the leading ideas which PRINGSHEIM develops in this work”), the course and result of the conju- gation seems to me to be naturally explained in something like the following manner. The act of conjugation may be divided into two different stages. The first, being properly speaking only introductory, consists in the two cells which participate in the conjugation growing together by conjuga- tion-outgrowths, and the septum between the cells thus grown together ' being resorbed. This part of the act of conjuga- tion is what PRINGSHEIM calls copulation. The second stage consists in an intimate fusion taking place of the proto- plasmatic contents of the conjugating cells. This fusion is 1) In »Jahrbiicher fir wissenschaftliche Botanik». Band XI. 1877. 2) Compare especially p. 14—22. 6 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZ. effected here in the Mesocarpee principally through the mov- ing of the chlorophyll-coloured parts of the protoplasm (=the chlorophyllaceous bodies) into and to the neighbourhood of the somewhat widened conjugation-canal. This second and more important stage of the fecundation PRINGSHEIM calls connubium. The conjugation having taken place in this manner, its effect appears, as has been said before, by the tripartition or quinquepartition of the cruciated or H-shaped cell formed by the copulation. Of the cells formed by this partition the central one is fertile, the 2 or 4 lateral ones sterile. The result of the conjugation is, consequently, not one cell but several cells, and not cells of one kind but of two, namely, one propagative cell (a spore), and around it 2 or 4 cells not capable of germination. It would be difficult to find a reasonable interpretation of such a result, save the one suggested by PRINGSHEIM, ofits being a sporocarpium. And to me this interpretation seems not only reasonable, but perfectly natural. For, although the sporocarpium does here remain on a very low, not to say the very lowest stage of development, it does however already possess the consti- tuent parts of a typical sporocarpium. It has a nucleus and a pericarpium, or at least an zxquivalent to one. The nu- cleus is the single, central spore-cell, and the pericarpium is represented by the 2 or 4 iateral sterile cells. A sporocarpium of so simple a construction does not occur in other alge, as far as is now known”). Among the fungi, however, a sporocarpium of an analogous construction, and formed nearly in the same manner, occurs in the family of the Piptocephalide Bref.”). If the explanation given above of the result of the fecun- dation in the Mesocarpew is accepted, the essential difference between these alge and their nearest relations, Zygnemew and Desmidiece, might be expressed in the following manner. 'The result of the connubium in the former is a sporocarpium (and their spore is consequently a carpospore), but the result in the latter is a zygospore”). !) If not in Sirogonium sticticum (E. B.) Kätz. Compare DE BARY |. c., Pp. 14, 15, pl. 2, fig. 1—6; and PRINGSH. 1. c. p. 20. 2) Compare O. BREFELD, Botanische Untersuchungen iiber Schimmelpilze. JAETefE: MöT2STFeIS and von 9: 3) This is the case also with the genus Sirogoniwm, which differs otherwise as to its system of fructification not a little from the other Zygnemece. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O De 7 If we observe the sporocarpium of the Mesocarpee espe- cially as to its construction, we find that it is always mono- sporous, but that the number and place of the cells forming the pericarpium may vary: The researches of pE BArRY quot- ed above have shown that the sporocarpium is formed (or according to the view of DE BARrRY, that the zygospore is divided) either by tripartition or quinquepartition, the former being the case in the groups of Craterospermum and Meso- carpus, the latter in the group of Staurospermum. In the for- mer case the spore is rounded or cylindric; and the cells of the pericarpium 2, placed one on each side of the spore”?). In the latter case the spore is quadrangular and compressed; and the cells of the pericarpium are placed one at each of the four angles of the spore. — The knowledge of the different forms in which the sporocarpium of the Mesocarpew may appear, has later been enlarged by P. T. CLEVE by observations upon a plant which this author makes a type of a distinct genus, Plagiospermum”). The sporocarpium of this genus consists, besides of the spore, of 3 cells forming a pericar- pium and arranged almost as our fig. 16 shows”). At the con- nubium the chlorophyllcoloured protoplasm has here accu- mulated in the conjugation-canal and in the middle part of one of the conjugating cells, instead of accumulating, as in Mesocarpus and Craterospermum, solely in the connecting canal, or, as in Staurospermum, filling both the connecting canal and the middle part of the two conjugating cells. The for- mation af three septa is required to confine the space occu- pied by the chlorophyllcoloured protoplasm, and consequently a pericarpium of three cells is formed besides the carpospore. It is known, that in Mesocarpew in general no difference as to sex exists between the cells which participate in the fecundation. They are not only perfectly of the same nature before the fecundation, but act also during the copulation and connubium in a perfectly similar manner. But here, in 1) When longitudinal conjugation takes place, as is common in Mougeotia genuflexa (Dillw.) Ag., the two cells of the pericarpium are made to lie on the same side of the spore. Compare our fig. 19. ?) See P. T. CLEVE, Försök till en monografi öfver de svenska arterna af algfamiljen Zygnemacere, in Nova Acta Reg. Soc. Scient. Upsal. Ser. III, NOERKVISIIr868. i 3) This fig. does not, however, represent the genus Plagiospermum. See on this just below. 8 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZA. Plagiospermum, it seems to me that an approximation at least to a sexual difference exists, thus, that one of the conjugat- ing cells yields at the connubium the whole of its chlorophyll- coloured protoplasm, whilst the other one (and the connecting canal) receives it!). The former cell might thus form the male element, and the latter the female. In an earlier essay”) I have endeavoured to give a con- tribution to the knowledge of the spore-formation in the Meso- carpee. I may be permitted to recall the most essential parts of it. In one and the same species, Mougeotia calcarea (Clev.) Wittr. (Spherospermum calcareum Clev.), I made the unexpec- ted observation that the formation of spores can take place equally in the manner of Mesocarpus, Plagiospermum and Staurospermum, equally by tripartition, quadripartition and quinquepartition. Compare our fig. 15, where the spores a and b are formed by quinquepartition, whilst the spores c and d are formed by tripartition of the conjugation-cell, and fig. 16, where the spore is formed in the manner of Pla- giospermum, by quadripartition. Thus the sporocarpium ap- pears in this species in all its known forms, with a peri- carpium of 2, 3 and 4 cells (most frequently with 4). In the same species I observed formation of spores without conjuga- tion. In some isolated filaments, which had had no opportunity of conjugating, the single cells behaved almost in the same manner as if participating in an act of conjugation. They sent forth conjugation-outgrowths which remained closed, because they were met by none from other cells. Within each cell the chlorophyllaceous protoplasm moved into these outgrowths, and then a partition took place, which separated the chlorophyll-filled part of the cell from the other part. In some cases a tripartition was needed to effect this (the Staurospermum-type), see fig. 17; in other cases only a bi- partition (the Mesocarpus-type), see fig. 18. These spores may be calied parthenospores, as being originated by single cells properly designed to participate in an act of fe- cundation, if an opportunity had offered. Another instance of parthenospore-formation I have found in Mougeotia genuflexa (Dillw.) Ag. (= Pleurocarpus mirabilis 1!) See M. CORNU 1. c. fig. 1 and 2. 2) »Om Gotlands och Ölands sötvattensalger», published in Bihang till K. Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar. Band. I. 1872. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 9. 9 Al: Br.). The conjugation is in this species, as is known, often longitudinal (i. e. between 2 cells belonging to the same filament and abutting on each other). In the case of longitudinal conjugation which I have represented fig. 19, the septum in the connecting canal has never been re- sorbed, and consequently there has been no possibility of a connubium taking place. Nevertheless, the chlorophyllaceous bodies in the two conjugating cells have moved into the conjugation-outgrowths, after which the chlorophyll-filled part of each cell has been confined by a septum. In this manner two parthenospores have, as the figure quoted above shows, been made to lie close to each other in the intended canal of conjugation. — In all the manners of spore-formation in Mesocarpew de- seribed above, the spores have been formed after a fecunda- tion, or at least by cells which were meant to be fructifica- tive. But in the case of spore-formation which I am now goimg to discribe, the spore-formation seems to me to take place in a purely neutral way, through the agency of cells which have never had the power of nor been meant for con- jugation. The plant which has given me opportunity to make the observations written below has grown during this antumn (the months of October and November) in an aquarium in the warm-house belonging to the botanical garden of Upsala. My attention was called to the plant by Prof. TH. M. FRIes, who did also with great Iiberality place at my disposal an excellent material for examination gathered there by him. This plant — which I believe to be new to science and to which I have given the name of Gonatonema ventricosum -—— showing several interesting peculiarities, I will here give a somewhat detailed exposition of its structure and of its life, as far as it is known to me. On its vegetative stage Gonatonema ventricosum consists, as well as the other Mesocarpew, of cylindric cells arranged in a single tow; see figs. 1, 2 and 3. The membrane of the cells is very thin and consists of pure cellulose. The bottoms of somewhat older cells are gently curved inwards, which gives rise to a small lense-shaped room between the cells. The contents of the cells consist of 1:o a parietal, thin, colourless layer of protoplasm, 2:o an axile, chlorophyll- 10 VITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZ. coloured, rather thick band of protoplasm — the single!) chlorophyllaceous body of the cell — which runs through the whole length of the cell and which is most frequently more or less excavated at both ends of the cell (see figs. 1 and 2); in the band of chlorophyll occur the so-called amylon- kernels (»Amylonkerne» DE BaArY) in a number of 2—4; 3:0 a rounded nucleus, which has its place at the side of the chlorophyllaceous body or very often in a small circular opening in the middle part of the band of chlorophyll (see fig. 1 n); 4:o small drops of oil, attached partly to the inner side of the parietal layer of protoplasm and partly to the outer side of the chlorophyllaceous band, and 5:o colourless cell-liquid, which fills the vacuoles between the parietal layer of protoplasm and the axile chlorophyllaceous band. Among the different constituent parts of the contents of the cell in this plant, the chlorophyllaceous body is of espe- cial interest. In purely vegetative cells the chlorophyllaceous body is found to possess the power of making free and rather quick movements. In the series of cells for instance which [ have represented fig. 3 (in such a position that the chloro- phyllaceous bands of the cells are seen in side-view), the chlorophyllaceous bands were, when I began to copy them with the assistance of the camera lucida, gently and rather regularly undulated in all the cells, in the manner which the two lower cells show in the figure. While I was busy com- pleting the drawing, the chlorophyllaceous bands changed their position first in the two upper and afterwards also in the two lower cells, so that they became a great deal more powerfully and irregularly curved than before, in the manner which the two upper cells of the quoted figure show. These movements were accomplished in all the cells during the short time of about two minutes. The cells in which these movements took place were quite young (formed by an act of cell-partition just completed) and were therefore in a lively longitudinal increase. Perhaps these movements of the chlorophyllaceous bands might be in some degree depen- dent on this longitudinal increase of the cell. Here it seems as if the chlorophyllaceous bands had grown more rapidly than the rest of the cell. — But similar movements of the ') Sometimes the band of chlorophyll is interrupted in the middle, so that the cell is made to contain two chlorophyllaceous bodies; see fig. 4 b. BIHANG TILL K. SV. VET: AKADSHANDL. BAND: (9: N:0 3. 11 chlorophyllaceous bands occur also in cells which have already attaimed their definite length. In one of the cells belonging to the filament represented fig. 1, about a third part of the chlorophyllaceous band turned 90 degrees around its longi- tudinal axis, but resumed its original position within a short time, not to mention other similar instances. Whether such movements of the chlorophyllaceous body of the vegetative cells occurs also in other Mesocarpee, 18 not known. It seems however probable; and this circumstance may be worth ob- serving by those who can obtain fit material for investigation. — Gonatomena ventricosum thus gives a second in- stance of independent movements of chlorophylla- ceous bodies belonging to vegetative!) cells. The first instance has very lately been made known by Dr. W. VELTEN ”), who has drawn attention to the free motion of the chlorophyllaceous granules in two species of the genus Charu. The formation of vegetative cells in Gonotonema ventri- cosum takes place by bipartition exactly in the same manner as in the rest of the Mesocarpew. We may therefore let this alone, and pass to an account of the manner of the formation of spores. The cells destined to bring forth spores have al- ways a very considerable development as to length. While the vegetative cells just formed by bipartition are only 5—6 times as long as thick, the cells which are ready to form spores are at least 9 and more often 12—16 times as long as thick. A rather considerable increase as to volume, by deve- lopment in length, does consequently take place in these cells, before they are capable of fulfilling their propagative purpose. . The first sion of a beginning spore-formation is that the cell widens at its middle, so that this part resembles a cask. This widening is not, however, equally powerful on all sides, but is stronger on one side than on the other sides. At the same time the cell bends at its middle like a knee, so that its two halves form a more or less obtuse angle with each other; see fig. 4a. The point of the angle is placed where the before mentioned more powerful widening of the cell has taken place. Almost always the formation of spores takes place ') On the movements of the chlorophyllaceous bodies in the conjugating cells, see below in this treatise. ?) In Oesterreichische Botanische Zeitschrift. 26 Jahrgang. N:o 3. 1876. 12 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZA. at the same time in all the cells of a filament. Then it regu- larly occurs, that the cells bend alternately in opposite direc- tions, so that if cell no. 1 bends to the right, cell no. 2 bends to the left, no. 3 to the right and no. 4 to the left again, and so on. Consequently the cells in a filament producing spores will form a zig-zag line; see figs. 7, 8 and 11. Exceptions from this rule do, however, now and then occur, thus, that two cells abutting on each other bend in the same direction, after which the two next bend in an opposite direction, and so on. When this occurs, the filament is gently curved like an S, alternately in two directions; see fig. 12. — When the spore-forming cell widens and bends, the chlorophyllaceous band of the cell is often interrupted at its middle part, by which the cell gets two chlorophyllaceous bodies instead of one; see fig. 4a. The chlorophyll-coloured protoplasm now begins anew to give proofs of its power of free motion. "The chlorophyllaceous body (or bodies, if there are two) moves freely, and rather quickly, from the other parts of the cell to the widened middle part. When all of it has entered this part of the cell, which has thus become almost quite filled with chlorophyll-coloured protoplasm, the cell is divided into three cells by two septa, appearing one on each side of the chlorophyll-filled central part (compare fig. 5, where one of the septa is already complete, but the other one is just being formed, whilst the chlorophyllaceous body from one half of the cell is still moving into the widened middle part). — The cells formed by this partition are of two essentially different kinds. The two lateral cells have very little living contents. All the chlorophyll-coloured "protoplasm is gone and only the thin parietal layer of protoplasm (and some drops of oil) are left. The rest of the contents are only colourless cell- liquid. These cells have in fact filled their purpose. They soon die, and remain, as mere skeletons of cells, attached for some time (2 or 3 weeks) to the central cell. The central cell is, in contrast to the lateral cells, very rich in living contents, having received all of the chlorophyll- coloured protoplasm of the mother-cell. It is also designed to become the hypnospore, through which the propa- gation of the species is to be effected. But before it becomes a complete hypnospore, it is to pass through severai stages of development. The first of these is that the cell-contents sur- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. BAND 56 N:O 5. 13 round themselves with a new layer of cellulose, mesosporium, within the original one, exosporium, see figs. 7, 8, 11, 13. The mesosporium increases by and by in thickness, till it is considerably thicker than both the exosporium and the endo- sporium (which appears later). The mesosporium gets no sculpture (as is the case with so many other Mesocarpew); it remains always smooth. But, having been at the beginning hyaline, it soon assumes a faint yellow colour. Within the mesosporium a new layer of cellulose forms during the first week; this is called endosporium (see fig. 13). It remains always hyaline and very thin. During this time the contents of the cell have also suffered a change. The chlorophyll- coloured protoplasm, at least the greater part of it, has changed into a fat oil which is coloured in the same manner as the mesosporium, i. e. a faint yellow. — The hypnospore, which is now ready, shows a somewhat different shape if regarded from different sides. If regarded in the position it has when the curvatures of the spore-forming filament are directed to the right and left of the observer, the spore is as a rule non- symmetrically elliptic with abrupt ends (see figs. 7 and 8); very seldom it is almost circular; see fig. 11. The want of symmetry consists in the spore being more convex on the side towards which the knee of the mother-cell has bent. If we imagine the spore having turned + of a turn round its longi- tudinal axis, it appears somewhat narrower and perfectly ellip- tic with abrupt ends; see figs. 9 and 10. How the spores behave when germinating I have not yet had any opportunity of observing. And I think I have only very little hope of being able to observe the germination at some future period with the assistance of the material which I am cultivating, because the Gonatonema is almost quite over- grown by a species of Anabena, which occurs in a considerable quantity. ? It appears from the course of the spore-formation which I have described above, that the spores (of which I have had opportunity to see a very great number) in this species are always formed — unlike what is the case in other Mesocarpece — without a preceding act of conjugation. When attempting to explain this so very extraordinary phenomenon, we have two ways to choose between. We may, when choosing the flrst, simply and without any presuppositions regard the act 14 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZA. of spore-formation as purely neutral. Then a conjugation would not even have been designed, and the spores would be pure agamospores. In this case Gonatonema ventricosum ought to be regarded as a primitive neutral form which has not yet attained the higher degree of development, when an act of fecundation is necessary to the formation of the propagative cells. Or we may — knowing that in two Mesocarpemw, in which normally an act of conjugation precedes the formation of spores, spores may nevertheless in rare and exceptional cases be formed by the instrumentality of a single cell — assume, that the plant of which I am speaking is a form where this exception has become a general rule, and the spores would then be regarded as parthenospores and not as agamospores. At present I think it scarcely possible to decide with ab- solute certainty which of these interpretations is the right one. But the reasons which speak in favour of the first in- terpretation seem to me decidedly stronger. One of these reasons — and I think a very powerful one — is the circum- stance, so characteristic in Gonatonema, that the cells in the same filament bend, when forming spores, in a zig zag line alternately in two opposite directions. Ifithad been du- ring some earlier period in the nature of the species, asitis in that of other Mesocarpee, to conjugate, the bending of the cells ought to take place (as in these) in the same direction. Otherwise only part of the cells (in G. ventricosum every other one) would find a possibility of meeting with its conjugation- outgrowth the corresponding cell in another filament placed near it. At the formation of parthenospores in Mougeotia calearea it always occurs, that all the cells in the same fila- ment bend (or send forth conjugation-outgrowths) towards the same side; see figs. 17 and 18. — Another circumstance which favours the view that the spores of G. ventricosum are agamo- spores and not parthenospores is, that the spores are here of a comparatively considerable size, and that they are fully devel- oped both as to their contents and their membrane. The par- thenospores of Mougeotia calcarea are comparatively much smaller (compare figs. 17 and 18) and have, as far as I have had opportunity to observe, a membrane of only one or two layers instead of, as normal spores, of three. 1!) On account 1) In the well-known parthenogenetic form of Zygnemer, Zygnema mirabile Hass. (Spirogyra longata (Vauch.) CLEVE, 1. c. pag. 20. pl. 4) the spores BIHANG TILL: K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND: 9. N:0O 5. 15 of these reasons I think the spore-formation of this alga ought to be regarded as purely neutral; and be- cause this plant differs in such an essential respect from the other Mesocarpew, I have thought fit to form a new genus for it.!) To this I have given the name of Gonatonema (from yovv, yovatogs knee, and »jua filament) because of the appea- rance of bent knees which the filament presents when the formation of spores is begun. The diagnosis of this genus may be given thus: GONATONEMA nov. gen. e Mesocarpearum familia; sporis (agamosporis nec carposporis) sine conjugatione, tripartitione cellul& matris, ex media hujus parte formatis. As a name for the species of this genus, the history of which I have tried to give above, I have chosen G. ventrico- sum because of the appearance of the spores. In looking through the literature on Conjugate I have found another plant, described and figured so as to be with certainty referable to this genus. This form is Mesocarpus notabilis, deseribed and figured by :A. H. HASSALL?) more than thirty years ago. Already the first glance at one of HASSALL'S figures — for the sake of easy comparison copied on my plate in fig. 14 — is enough to convince the observer, that this plant is a near relative to G. ventricosum. But that they are notiden- tical seems equally certain. HASSALL'S species is of a consi- derably greater size and its spores have a different shape. The genus Gonatonema does, consequently, at present embrace two species, viz. G. ventricosum n. sp. and G. notabile (Hass.) nob. Of these species the following diagnoses may be given: have also, according to DE BARY 1. c. pag. 7, a membrane of only one layer. 1) If we attached importance only to the neutral or sexual nature of the spore-formation, as some of the modern systematizing botanists do even in the lower Cryptogame, we should be obliged to form a separate family for it, which might not even be placed in the class of Con- jugate. To me the accordance with Mesocarpee as to the vegetative cells and the formation of the spores seems too great to allow the separation of Gonatonema from this family. — It may not be un- necessary here to call to mind, that the class of Diatomaceae, in which the formation of spores is in general effected through conjugation, does also embrace some genera where the spores are formed neutrally. Such is the case with the genera Melosira, Orthosira, Cyclotella and Biddul- plia. Compare E. PFITZER, Untersuchungen iber Bau und Entwicke- lung der Bacillariaceen, in J. HANSTEIN, Botanische Abhandlungen. 2 Heft. 1871; and EL. BORSCOW. Die Siisswasser-Bacillariaceen des siid- westlichen Russlands. 1873. ?) In A History of the British Freshwater Alg&e. 1845. Page 170, pl. 46. 16 WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZG. 1 Gonatonema ventricosum nov. spec. G. sporis a fronte visis oblique ellipticis (latere uno magis convexo quam altero) apicibus truncatis, a latere visis ellipti- cis apicibus truncatis, masosporio levi, flavescente; crassitu- dine cellularum vegetativarum 5—7 u, longitudine 6—16plo majore; longitudine sporarum 22—29 wu, latitudine 13—-16 j, crassitudine 12—15 u. Habitat in Suecia in aquario magno caldari horti botanici upsaliensis; ubi cel. TH. M. FRIES primus observavit. 2 Gonatonema notabile (Hass.) nob. G. sporis a fronte visis geniculato-subeylindricis (latere uno convexo, altero concavo) apicibus truncatis; crassitudine cellularum vegetativarum 12,5—14,1 u (tio rita lin. paris).!) Hab. in Anglia ad Notting Hill, ubi cel. A. H. HASSALL invenit >). !) The measurements are given after KUTZING in Species Algarum, p. 434. HASSALL never gives any definite measurements, as is well known. His figures of Zygnemee and Mesocarpee would seem in general to be magnified 300 times. If this is the case with Mesocarpus notabilis also, it ought to be a fourth part smaller than KÖUTZING says. I will here quote the description of the species which HASSALL gives 1. c. He says: »Mesocarpus mnotabilis Hass. Character: Filaments at first cylindrical, but subsequently becoming angulated, the angle of flexion being situated in the centre of each cell. Cells usually about eight or ten times as long as broad, but frequently longer. Sporangia non-symmetrical, a single one being placed in the angle formed in each [CS Ne of the cells. -— Mougeotia notabilis Hassall, in Ann. Nat. H. vol. på p. 46. — Hab. Found in great abundance in some brick-fields near Notting Hill: A. H. H. — I am unwilling to create a new genus for the reception of this curious and anomalous production, and am induced to refer it to Mesocarpus, on the supposition that were the filaments in any case to conjoin, amd sporangia to be formed, that these would present the characters of the genus, and be either spherical or oval». BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0 5. 17 The position of the genus Gonatonema among the other Mesocarpee may be made clear by the following scheme: | agamospore2, sine conjugatione, tripartitione cellu- larum singularum Genera: 5 Orte: I Gonatonema 5 n. gen. E 2) IR | 2 Subgenera: [20] 8 5 . ER RSS RO ER quadricellulare & | conjugatione = bi- 1. Staurospermum Kitz.!) (incl. SEDER Re Spherospermum Clev.). peracta, tri-quadri- partitione cellulze conjugationis orte. II Mougeotia (Ag.) Wittr. Pericarpium tricellulare 1 Plagiospermum Clev. bicellulare 3. Mesocarpus Hass. (incl. Cra- terospermum A. Br. et Pleu- rocarpus A. Br.) 1) To this subgenus I think also Mougeotia calcarea (Clev.) Wittr. (1. c., p. 40) ought to be counted. During a renewed visit to Gotland I have found that the formation of carpospores in this species is regularly effected through quinquepartition. The formation of spores through tri- and quadripartition as well as the formation of parthenospores is to be regarded as exceptional. ne 18 Obs. » » » » » » WITTROCK, SPORES OF THE MESOCARPEZ. Explanation of the figures. All the figures are magnified 400 times, with the exception of the one copied after Hassall, fig. 14, which is probably magnified 300 times. 1—13. Gonatonema ventricosum n. sp. ; An HH DO 13. 18: 195 Piece of a vegetative filament with almost full-grown cells. » indi- cates the nucleus of the cell. A vegetative cell in such a position that the chlorophyllaceous band is seen from its edge. Piece of a vegetative filament with very young cells. The chloro- phyllaceous bands, which are seen from their edge, are in a cur- ling motion. Piece of a filament ready for spore-formation; the upper one of the two cells is at the first stage of spore-formation. A cell on a more advanced stage of spore-formation. One of the two septa is complete; the other is just being formed. Cell in which preparations to the formation of spores have taken place, but which has afterwards changed its plan and been divided in a vegetative manner. Part of a filament with ripe spores; the spores are here somewhat more slender than the common form. Part of a filament with ripe spores of the common form. and 10. Spores in side view. The cell-contents not drawn. Part of a filament with ripe spores of an uncommon form. Part of a spore-forming filament, where every other pair of mother- cells of the spores have bent in different directions. Contents of the eells not drawn. A ripe spore with the cell-contents removed through pressure. The three layers of the membrane of the spore, the exo-, meso- and endosporium, are visible. The spore has been treated with chlor- zinkjod. ; Gonatonema notabile (Hass.) nob. Part of a filament carrying spores. —-18. Mougeotia calcarea (Clev.) Wittr. A series of sporocarpia formed by conjugation followed by cell- partition. The two upper sporocarpia have pericarpia of 4 cells (Staurospermum-type) and the two lower pericarpia of 2 cells (Mesocarpus-type). A sporocarpium with a pericarpium of 3 cells (Plaqgiospermum-type).- Part of a filament whose cells have brought forth parthenospores by bipartition (Mesocarpus-type). Part of a filament whose eells have formed parthenospores through tripartition (Staurospermum-type). Mougeotia gemwflexa (Dillw.) Ag. Twin parthenospores formed in conjugation-outgrowths designed for longitudinal conjugation. Bihang till K Vet Akad Handl. Bd.5. Ne 5. V' Wittrock del "QUEEN Sa Central-Tryckeriet Stockholm 1.13. Gonatonema wventricosum. 14. G notabile. 15-18. Mougeotia calcarea. 19. M. genuflexa. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 5. N:o 6, UBER ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN IM ÖSTLICHEN SKAGER RACK NEBST EINIGEN BEMERKUNGEN ÖBER DAS VERHÄLTNISS DER BOHUSLÄN'SOHEN MEERES- ALGENVEGETATION ZU DER NORWEGISCHEN. F. R. KJELLMAN. MIT EINER KARTE. MITGETHEILT DEN 10. JANUAR 1878. STOCKHOLM, 1878. P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCKARE:. HH F 47 cr 6 KANE vd; AR, G ' AR ASA Mara 0 ne , f LJ s =E ye TV Så il d Ö ” - VS exe Vv SÅS 0. Si . É 4 5 åå - Å Ek. 4 | || kd f > +. j - I x - 4 É on Y 4 t t ; RATAR ad - i C bid Jt Vi TI vw - I YT st NR ir MA j ANU UV ,;” b Ä ; sw kad $ I : 2 S ' ,. t JAG) bs CU MEN FRIA de RAR Seb Sy KönNir vGR CR J. G. AGARDH ist, so viel ich weiss, der erste, der einen Versuch gemacht hat die Physiognomik der Meeresalgenflora an den skandinavischen Kiisten darzustellen. In einer akademi- schen Dissertation: »Novitie Florxe Suecie ex Algarum fami- la», Lunde 1836, hat nämlich dieser Algolog gezeigt, dass das Aussehen der Vegetation auf verschiedenen Abschnitten des mit Algen bewachsenen Meeresgrundes an diesen Kiästen ein verschiedenes ist und auf diese Verschiedenheit eine Eintheilung dieses Meeresgrundes in Algenregionen und Al- genreiche gegriändet und zugleich das Charakteristische dieser Abschnitte in Hinsicht der Zusammensetzung ihrer Vegetation und ihres Vorkommens unter bestimmten äusseren V erhält- nissen angegeben. Aus dem von J. G. AGARDH angegebenen Gesichtspunkte und mit Leitung der von ihm gewonnenen Resultate stellte später A.S. Öka eine Ua sucbuna der Algenflora des Öresunds an, von welcher dieser bekannte Naturforscher eine verdienstvolle Darstellung in seinem Aufsatze: »De regio- nibus marinis» geliefert hat. Wichtige Beiträge zur Beleuchtung dieses Gegenstandes hat J. E. ARESCHOUG in seinen algologischen Arbeiten (vor- zugsweise Phyc. Scand.) mitgetheilt; ebenfalls F. L. EKMAN (Skand.Hatsalo), 1. O.CBI NI KrRor, (Bidr), und CEYPANIG: KLEEN (Nordl. Alg.). Keinem von diesen Algologen ist es doch gelungen ein scharfes Gesammtbild der skandinavi- schen Meeresalgenvegetation zu geben; es ist auch nicht möglich ein solches mit Hilfe der Angaben, die sich in ihren Arbeiten und anderen algologischen Werken vorfinden, zu entwerfen. Aber ehe ein solches ermittelt ist, ist die Kennt- niss der skandinavischen Algenflora in einem wesentlichen Punkte unvollständig, und besonders dann nicht hinlänglich wenn die Rede davon ist, sie aus pflanzengeografischem Ge- 4 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. sichtspunkte zu behandeln. Um ein solches natärliches und scharfes Gesammtbild der erwähnten Vegetation zu erhalten, ist es, meiner Meinung nach, nothwendig den Entwurf weiter auszufuhren, welchen J. G. AGARDH in seinen »Novitixe» ge- macht und dessen Unvollständigkeit der Verfasser nicht zu verhehlen sucht. HEinen kleinen Beitrag dazu mögen die im Folgenden mitgetheilten Beobachtungen leisten, von wel- chen die meisten im Laufe des vorigen Sommers gemacht sind, wo ich mich, durch Unterstiätzung der königlichen schwe- dischen Akademie der Wissenschaften, in Bohuslän aufhielt und mit algologischen Studien beschäftigte. Algenregionen im östlichen Theile des Skager Rack an der bohuslänsehen Kiste. In emer vor Kurzem herausgegebenen Abhandlung iber die Algenvegetation des Murmanschen Meeres an der West- kiäste von Nowaja Semlja und Wajgatsch (KIErLm. Murm. Meer. Algenv. p. 37) habe ich den dortigen algenbewachse- nen Meeresgrund in drei grosse Gebiete eingetheilt, nämlich: das litorale, sublitorale und elitorale Gebiet. Die Grenze zwischen den beiden erstgenannten ist eine scharfe und na- tärliche. Die Vegetation auf dem einen Gebiete ist in einem höchst wesentlichen Grade von derjenigen des anderen ver- schieden, und dies ist augenscheinlich eine natärliche Folge der besonderen, ungleichen äusseren Verhältnisse, die inner- halb eines jeden dieser Gebiete vorwalten. Weniger scharf oder wenigstens nicht so auffallend war dagegen die Grenze zwischen dem sublitoralen und dem elitoralen Gebiete. Die Thatsache aber, dass die Algenvegetation sowohl hier als an den Kisten von Spitzbergen auf dem Abschnitte des Bo- dens, der in einer Tiefe von 3 bis 20 Faden lag, verhältniss- mässig reich an Individuen wie an Arten war, aber in einer orösseren Tiefe einförmig und arm gefunden wurde, ver- mochte mich zu der Annahme, dass in diesen Gegenden, bei eimer Tiefe von 20 Faden und mehr, die äusseren V erhält- nisse, welche auf die Algenvegetation HEinfluss irgend einer Art ausiiben, einen solchen Charakter angenommen, dass nur wenige der vielen Arten, welche an den weniger tiefen Theilen des Meeresgrundes gedeihen, in geringer BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 6, 5 Menge von Individuen vorkommen können. Bei einer Tiefe von etwa 20 Faden tritt folglich hier eine wesentliche Ver- änderung des Charakters der Algenvegetation ein, woher auch die so tief und tiefer liegenden Theiie des Grundes als ein von den untieferen verschiedener Abschnitt betrachtet werden missen. — Dieselben drei Abschnitte des algenbewachsenen Grundes, die ich, der gewöhnlichen pflanzengeografischen Ter- minologie gemäss, nicht Gebiete, wie ich in oben citirter Abhandlung gethan, sondern Regionen nennen will, können auch an Skandinaviens nördlicher Kuste unterschieden werden; — dies will ich an einem anderen Orte näher beruähren. Hier ist doch die Grenze zwischen der sublitoralen und elitoralen Region nicht so deutlich und diejenige zwischen der letzt- genannten Region und der litoralen etwas unbestimmter als in den hocharktiscehen Gegenden. — Auch an der bohuslän'”- schen Kiste, wo bekanntlich Ebbe und Fluth vermisst wer- den, kann meiner Ansicht nach dieselbe Eintheilung in drei Regionen fir berechtigt gehalten werden... An der Nordkiste Norwegens tritt gerade an der Grenze zwischen der litoralen und sublitoralen Region, aber, ihrer Ausdehnung zufolge, zu der letzteren gehörend, eine Algenvegetation auf, die, weil La- minarieen ihr das Gepräge geben, die Laminarieenformation genannt werden kann. In Bohuslän findet man zwar Lami- narieen ganz dicht an der Wasserfläche, aber erst in ST bis 2 Faden "Tiefe erscheinen sie in ihrer völligen Ueppigkeit und in solchen Massen, dass man von einer Laminarieenfor- mation im eigentlichen Sinne reden kann. Vergleichen wir nun die Vegetation an der Zone des Grundes, die iiber der Laminarieenformation liegt, mit der Vegetation derjenigen Zone, die sich von der oberen Grenze dieser Formation bis in eine Tiefe von etwa 20 Faden erstreckt, ergiebt es sich unverkennbar, dass diese beiden Vegetationsabschnitte in Vielem sehr verschieden sind. Während nämlich die Fucoideen, sowohl was Arten und Anzahl von Individuen betrifft, auf bei- den Zonen ungefähr gleich vertheilt sind, zeigt sich die iber die Laminarieenformation liegende Zone reich an Chlorophyllo- phyceen und an Nostocaceen, aber arm an Rhodospermen, die andere dagegen reich an Rhodospermen, aber arm an Chlorophyllophyceen und Nostocaceen. Es ist wohl anzu- nehmen, dass diese ungleiche Anordnung der Bestandtheile der Vegetation wenigstens in hohem Grade auf einer Ver- 6 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. schiedenheit der äusseren Verhältnisse beruht, welchen die Algenvegetation unterliegt. Gegenwärtig ist uns unmöglich anzugeben, worin diese Verschiedenheit besteht. Diese Aufgabe mögen die kinftige Pflanzenphysiologie und Hydro- oraphie lösen. Bis auf Weiteres missen wir annehmen, dass an der Kiste von Bohuslän noch bei eimer Tiefe von 1!/; bis 2 Faden die Temperatur des Meereswassers, sein Gehalt an fixen Bestandtheilen und an Gasen, der Wasserdruck, die Menge und Beschaffenheit des bis in diese Tiefe hinab- dringenden Lichtes u. s. w. fär die meisten der Chlorophyl- lophyceen und Nostocaceen vortheilhaft sind, dass aber erst in grösserer Tiefe diese Verhältnisse so modificirt werden, dass sie den meisten Rhodospermen-Arten angemessen und sänstig sind. Dem sei wie ihm wolle, es scheint mir die Verschiedenheit der Vegetation der fraglichen Vegetations- zonen der Art zu sein, dass es fär berechtigt gehalten wer- den muss, eine jede als eine besondere Algenregion zu be- trachten. Die obere Zone, welche sich oberhalb des Bezirkes der Laminarieenformation ausbreitet, nenne ich die litorale Region, die untere, an deren oberer Grenze die erwälnte Formation auftritt, die sublitorale Region. Die Untersuchungen, die ich bisher Gelegenheit gehabt auszufiihren — sie sind freilich nicht sehr weit umfassend — thun dar, dass auch an der nordwestlichen Kiiste Schwe- dens eine reiche Vegetation bis in einer Tiefe von etwa 20 Faden vorkommt, dass aber der tiefer liegende Ab- schnitt des Grundes entweder alle Vegetation — von den Diatomaceen abgesehen — entbehrt, oder nur eine sehr sparsame, einförmige Vegetation besitzt. Zu denselben Resultaten ist auch J. E. ARESCHoUG durch seine mehr- jährigen Untersuchungen der bohuslän'schen Algenflora ge- langt. In Phyc. Scand. p. 231 heisst es: »Infra viginti et quin- que orgyas vegetatio marina, sive specierum numerum sive pul- chritudinem indiiduorum respicis, valde decrescit. In altiori> (ac viginti vel triginta) >fundo vix alias quam formas valde de- minutas WFloridearum, precipue Delesserice sanguinew, invenis. — Man kann also auch an Bohuslän aus denselben Grinden wie an der Westkiiste von Nowaja Semlja und Wajgatsch eine elitorale Region von der sublitoralen unterscheiden. Diese Eintheilung des algenbewachsenen Meeresgrundes an Schwedens nordwestlicher Kiste, deren Berechtigung ich BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. de. N:O 6. 74 nun zu vindiciren versucht — nämlich in eine litorale Re- gion, welche sich von der obersten Grenze der Meeresvege- tation bis zu 1!/,—2 Faden Tiefe erstreckt, sodann eine sub- litorale, die unterhalb der vorigen anfängt und bis in eine Tiefe von 20 Faden hinabgeht, und endlich eine elitorale, die den tiefer als 20 Faden liegenden Theil des Meeres- orundes' umfasst, scheint mir vor der den VWVorzug zu haben, welche J. G. AGARDH in Nov. FL Suec. p. 5—7 vorgeschlagen hat. Seiner Darstellung gemäss wirde das von Algen bewachsene Gebiet von Skandinavien in drei Reiche eingetheilt werden können, nämlich Regnum Al- garum Zoospermarum, Regnum Algarum OÖOlivacearum und Regnum Algarum Floridearum. HEine jede der von mir oben dargestellten Regionen bildet eine mit der Kiistenlinie parallele Zone, deren Vegetation im Ganzen ein gewisses eigenthuämliches Gepräge besitzt, und auf welcher die äus- seren Bedingungen der Algenwelt von einer besonderen, eigenthimlichen Art sind, mag es auch sein, dass diese noch nicht durch direkte Beobachtungen dargelegt und näher be- stimmt worden ist. Dagegen ist jedes der Agardh'schen Reiche, sofern ich sie recht aufgefasst habe, eine Zusammen- fassung aller solcher Abschnitte des Meeresgrundes, deren Vegetation, ihrer Hauptmasse oder ihrer charakteristischen Bestandtheile nach, von Algenarten zusammengesetzt ist, welche zu derselben Algenklasse gehören, und die in Hin- sicht der äusseren Verhältnisse gewissermassen iibereinstim- men, abgesehen davon, ob sie ein zusammenhängendes Ganzes bilden oder nicht. Hin Bezirk, welcher zu dem Regnum Algarum Zoospermarum gehört, kann folglich in einer hori- zontalen, mit der Kiste parallelen Richtung, an em Gebiet gorenzen, das einem der anderen Reiche zugehört. Gewisse Theile der Strandsäume selbst machen z. B. die Regio Ulvacearum aus, welche zum Reiche der grinen Algen ge- hört, andere dagegen die Regio Fucorum, welche wiederum eime Provinz des Reiches der braunen Algen ist. Die Ueber- schaulichkeit der Vegetationsdecke des Meeresgrundes wird dadurch beeinträchtigt, wozu noch kommt, dass es schwer sein dirfte, irgend eine fir jedes Reich in seinem ganzen Umfang geltende Aehnlichkeit der äusseren Verhältnisse zu finden und anzugeben, und gleichfalls eine bestimmte. iberall wiederkehrende Verschiedenheit in dieser Hinsicht 8 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. zwischen den besonderen Reichen festzusetzen. Wenn man z. B. einerseits vielleicht beweisen kann, dass eime soleche Verschiedenheit zwischen Regio Ulvacearum und Regio Fu- corum in Bohuslän existire, welche, der Eintheilung J. G. AGARDHS gemäss, verschiedenen Reichen angehören, so kann es andererseits in Frage gestellt werden, in wie fern nicht diese Unähnlichkeit sogar weniger bedeutend ist als dieje- nige, welche z. B. zwischen Regio Fucorum und Regio Dic- tyotearum stattfindet, die zu demselben Reiche gehören (vergl. J. G. AG. 1. c., p. 6—7). Im Folgenden werde ich darlegen, dass es innerhalb der sublitoralen Region in etwa derselben Tiefe theils Gebiete giebt, welche zufolge des Charakters der Vegetation auf das Regnum Algarum Floridearum hingefuhrt werden miissen, theils auch andere, welche zum Regnum Alga- rum Olivacearum gehören -sollten, obschon man annehmen kann, dass die äusseren Verhältnisse, die auf den letzteren Gebieten vorwalten, denen mehr ähnlich sind, welche auf den von Rhodospermen bedeckten Gebiete herrschen, als denen, unter welchen z. B. die Fucaceen vorkommen. Die von Algen bewachsene Strecke des Meeresgrundes von Öresund hat A. S. ÖrRsTED in der obenerwähnten Arbeit: »De regionibus marinis», in drei Abschnitte (Regiones) abgetheilt, nämlich: Regio Algarum viridium seu Chlorospermearum, welche sich von der Wasserfläche bis in 2—5 Faden Tiefe erstreckt und von griinen Algen und Phycochrom-Algen charak- terisirt ist, sodann Regio Algarum olivacearum s. Melanosper- mearum, deren obere Grenze in 3—5 und die untere in 7—58 Faden Tiefe fällt, und endlich Regio Algarum purpurearum s. Rhodospermearum, die den 8—20 Faden tiefen Abschnitt des Meeresgrundes umfasst und deren Vegetation der Haupt- masse nach von Rhodospermen gebildet wird. Mag es auch sein, dass es, bei diesem Versuche aus biologisch- topo- graphischem Gesichtspunkte eine der systematischen ent- sprechende Eintheilung der Pflanzenwelt von Öresund zu ver- mitteln, ÖRSTED gelungen ist natärliche, in Öresund wirklich zu unterscheidende Vegetationszonen durch die besprochenen drei Regionen anzugeben: hinsichtlich der Vegetationsverhält- nisse im östlichen Theile des Skager Rack sind die von ÖRSTED dargestellten Vegetationszonen äns und unnatärlich. ANeR in Öresund tritt, wie es scheint, die Grenze zwischen den beiden tiefsten Regionen, der Region der braunen und BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O Ö. 9 der der rothen Algen nicht sehr deutlich hervor. Solche Angaben wie die Koldssen welche in ÖRSTEDS eigener Ar- beit vorkommen, AEA dafur Beweise; »!Hec FSI duga (Lå- minariearum) .... »maxima ex puarte in sequentem transit. Modo paucis freti locis hec regior (Algarum purpurearum s. Rhodosper- mearum) »distincte circumscripta est et hic cum extrema sub- regione prioris regionis, Laminariearum, pine confluit.» (Reg. mar. p- 47 u. 51.) An Bohuslän kann unmöglich, meiner Erfahrung nach, eine solche Grenze gezogen werden. Der Abschnitt des Meeresgrundes, welcher von 5 å 6 bis 20 Faden tief liegt, muss zufolge des Vegetationscharakters unbedingt als ein zusammenhängendes Gebiet betrachtet werden, zu wel- chem es mir am natiärlichsten vorkommt die nächst nach oben liegenden Theile des Meeresgrundes hinzufihren, deren Vegetation zum grossen ”Theil aus Laminarieen besteht. Da es zugleich eine unbestrittene Thatsache ist (vergl. J. G. AG. Nov. El. Suee. p. 6, und ArREscH. Phyc. Scand. ps 233), dass die Vegetationszone in Bohuslän, welche ÖRSTEDS Regio Al- garum viridium s. Chlorospermearum entsprechen sollte, we- nigstens in ebenso hohem Grade von Fucoideen als von Chlorophyllophyceen und Nostocaceen charakterisirt wird, diärften hinlängliche Beweise fär die Behauptung angefihrt worden sein, dr die von ÖRSTED dargestellte Eintheilung des mit Vegetation bedeckten Meck sn von Ösesnad nicht nde werden kann, wenn 08 Rede von der Al- genvegetation im östlichen Theile des Skager Rack an der bohuslän'schen Kiste ist. Algenformationen im östliehen Theile des Skager Rack an der bohuslämnschen Käste. Aus zahlreichen, während mehrjährigen Studien der Mee- resalgenvegetation Bohusläns gesammelten Thatsachen, welche in Phyc. Scand. angegeben worden, schliessend hält J. E. ARESCHOUG dafir an der bohuslän'schen Käste: certas quasdam, intra quas crescunt familie, regiones vix circumscribi atque limitari posse (1. c. p. 234). Die Richtigkeit dieser Behauptung dirfte Niemand bestreiten wollen, der durch eigene Anschauung Kenntniss der Meeresalgenvegetation dieser Gegenden er- worben hat. Dies verhindert doch natirlicher Weise nicht, 10 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. dass sowohl bei Bohuslän als an anderen Orten die Algen- vegetation eine grössere oder geringere Anzahl an Ausdeh- nung ungleicher Abschnitte, welche alle ihr eigenthiimliches Gepräge tragen, besitzt. Als solcehe kann man, wie es mir scheint, die von J. G. AGARDH sogenannten Regiones be- trachten, ebenfalls die von ÖrsTED in Öresund vänersekede nen Subregiones. An einem anderen Orte (Murm. Meer. Algenv.) habe ich gezeigt, dass solche Vegetationsabschnitte in den hocharktiscehen Gegenden vorkommen. In diesem Aufsatze habe ich sie, nach AGArRDHS Beispiel, Regionen genannt, und dabei jede von diesen als ein durch seine eigen- thiämliche Vegetation karakterisirtes Bodengebiet aufgefasst. Aus demselben oben angefihrten Grunde, welcher mich die Benennungen: litorales, sublitorales und elitorales Bodengebiet mit den Namen litorale, sublitorale und elitorale Region aus- zutauschen veranlasst hat, scheint es mir auch angemesse- ner und richtiger anstatt Fucaceen-, Laminarieen- u. s. w. legion die Bezeichnungen Fucaceen-, Laminarieen- u. s. w. Formation anzuwenden. Unter einer Algenformation sollte folglich ein Abschnitt der ganzen Algenvegetation verstanden werden, der durch ein eigenthiämliches Vegetations-Gepräge ausgezeichnet ist. Im Allgemeinen erhalten diese Abschnitte dadurch dieses Gepräge, dass eine oder einige Algenarten die Hauptmasse ihrer Bestandtheile ausmachen. So oft dies der Fall ist, dirfte man sie nach den vorherrsechenden Algenarten benennen können. J. G. AGARDH hat (vergl. Nov. F1. Suec. p. 6—98) acht dergleichen unterschieden, die den Meeren angehören, welche die skandinavische Halbinsel um- geben, von welchen die meisten natirlich und leicht zu er- kennen sind. Unter diesen acht Formationen treten deren vier innerhalb der litoralen Region auf, nämlich die Ulvaceen-, Fucaceen-, Spha- celarieen- und Chordarieenformationen, von denen die Sphace- larieenformation vielleicht mehr angemessen die Cladostephus- und die Chordarieenformation richtiger die Dietyosiphon- oder die Chordaria-Dictyosiphonformation genannt werden diärften. Mit der Vegetation dieses Gebietes habe ich mich bisher frei- lich wenig beschäftigt, aber glaube doch den eben genannten litoralen Algenformationen wenigstens drei: die Nemalion-, Porphyra- und Callothrixformationen hinzufiigen zu können. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 6. 11 Die Nemalionformation wird von MNNemalion multifidum (Web. et Mohr) J. G. Ag. charakterisirt, und wo diese Formation, typiseh entwickelt vorkommt, besteht sie beinahe nur aus dieser Algenart. An einigen Orten tritt in Gemeinschaft mit ihr die eine oder andere von Bohusläns litoralen Algen auf, z. B. Polysiphonia Brodiei (Dillw.) Grev., Cladophors rupestris (L.) Käitz, Ectocarpus fasciculatus Harv. u. s. w. Sie bekleidet unmittelbar iiber der Wasserfläche mehr oder weniger steile Felsen, vorzugsweise solche, die dem Meer- schwalle ausgesetzt sind, obschon sie an geschitzteren Stellen nicht vermisst wird. Aus Zzoologisch-botarischem Gesichtspunkte wiirde sie die Balanus-Nemalionregion be- nannt werden können, denn im Allgemeinen tritt sie an solchen Stellen am besten entwickelt auf, wo sich Balanen aufhalten. Sie bildet einen Streifen von unbedeutender Breite, aber sehr beträchtlicher Länge. Im Winter vermisst man sie im mittleren Bohuslän. Ihre höchste Entwickelung scheint sie während des Monates August zu erreichen. Bei Lysekil (vergl. die beigefigte Karte), wo der grösste Theil der Untersuchungen ausgefihrt worden ist, welche wir im Folgenden mittheilen werden, war sie sehr gewöhnlich, z. B. an der westlichen Seite von Stångehufvud, am Blåbärsholmen und bei Kristineberg. Die Porphyraformation. Während eines Aufenthaltes an der Westkiiste um algologische Studien zu treiben, im harten Winter 1874—75, wurde ich iiberrascht zu finden, dass die Algenvegetation an gewissen Strecken aus grossen Massen von Porphyra vulgaris Harv. gebildet wurde. Diese Vegeta- tionsabschnitte scheimen mir zu verdienen, dass man sie als eine besondere Algenformation auffasse. Sie dirfte mit dem Namen Porphyraformation benannt werden können. Ob einige andere Algenarten in der dichten Porphyramasse vorkommen, habe ich nicht untersucht. — Die Formation findet sich etwas oberhalb der Nemalionformation und wie diese an festen. glatten Felsen. Im Frihling und Sommer kommt sie nicht vor und ist also, im Gegensatz zu der vorigen, eine Winter- formation. Besonders prachtvoll war sie bei Lysekil während der späteren Hälfte der Monate December und Januar. Sie nimmt eine etwas grössere Breite als die Nemalionformation, ungefähr 1—1'!/5> Meter, ein, aber besitzt, so weit ich sie kennce, eine gerimgere Ausdehnung in horizontaler Richtung als jene. 12 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. Als eine Stelle, wo sie sehr ausgezeichnet auftrat, habe ich den nordwestlichen Theil von Stångehufvud an der sidlichen Seite der Meerenge annotirt, welche zwischen diesem Vor- gebirge und der kleinen Insel Skeppsholmen liegt. Die Calothrixformation. Ebenso einförmig und leicht zu erkennen als die beiden erstgenannten, innerhalb der lito- ralen Region vorkommenden Formationen ist eine, die man mit dem Namen der Calothrixformation benennen dirfte. Sie wird von Calothriz scopulorum (Web. et Mohr.) Kätz charakterisirt. Welche Arten nebst dieser als Bestandtheile in dieser Formation eingehen, habe ich nicht untersucht, aber sicher ist es, dass sie beinahe ausschliesslich von dieser Alge gebildet wird. Sie bekleidet in Form eines fast schwar- zen Ueberzuges glatte, abschissige Felsen oberhalb der Wasser- linie, sowohl solche, die eine gegen das Herandringen des offenen Meeres geschiätztere als eine mehr offene Lage haben. Ich habe sie nicht nur im Sommer sondern auch im Winter angetroffen, und, meiner Erfahrung nach, ist sie sich während versehiedener Jahreszeiten völlig gleich. Sie hat zuweilen eine sehr bedeutende Ausdehnung sowohl in horizontaler als in vertikaler, das heisst einer gegen die Kistenstreckung senkrechten Richtung; doch ist öfter die horizontale Er- streckung die iberwiegende. Während des Winters fand ich diese Formation an zwei Stellen in der Nähe von Lysekil, und im vorigen Sommer traf ich sie an mehreren Orten amn. Besonders schön erschien sie an einigen Klippen, welche im Meerbusen westlich von Lysekil liegen, und auf einigen In- selchen ausserhalb des Stångehufvud. Ehe ich die litorale Region verlasse, deren Vegetation in Bohuslän sehr verdient, ihrer Anordnung nach, genauer studiert zu werden, will ich erwähnen, dass ich während des Winters 1874—75 an ein paar Stellen innerhbalb der litoralen Region in seichten Meerbusen mit geschitzter Lage, wo der Grund aus Steinchen bestand, eine Vegetation fand, die zum grössten Theil von in Entwickelung begriftenen Monostroma Grevillei (Thur.) Wittr. und Dumontia filiformis (E1. Dan.) Grev. f. a. (ARESCH. Phyc. Scand. p. 312) gebildet war, wovon die letztere am Ende des Decembers und am Anfang des Ja- nuars eine ungewöhnliche Ueppigkeit besass. Kinftige Be- obachtungen mögen zeigen, inwiefern nicht auch dieser Vege- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6, 13 tationsabschnitt als eine besondere, der litoralen Region angehörende Algenformation zu betrachten sei. Von der Vegetation der sublitoralen Region besonders des tiefer liegenden Theiles können wir natärlicher Weise mit der Arbeitsmethode und den Instrumenten, die noch angewendet werden, keine so genaue und sichere Kennt- niss, wie von der der litoralen Region erhalten. Viele Arten können hier auf eine solcehe Weise vorkommen, dass sie ent- weder gar nicht erreicht werden, ungeachtet des fleissigsten Dreggens, oder, obschon sie in grosser Menge auftreten und im wesentlichen Grade zum Gepräge der Vegetation bei- tragen, nur spärlich mit dem Schleppnetze emporgefördert werden können. Daraus folgt, dass auch auf einem so genau wie möglich untersuchten Gebiete der sublitoralen Region die Zusammensetzung der Vegetation, ja sogar ihr Charakter ein wesentlich anderer sein kann, als wir, aus der Be- schaffenheit der mit dem Schleppnetze heraufkommenden Algenmasse schliessend, angenommen haben. Ueber weite Strecken ist doch in Bohuslän die Beschaffenheit des Grun- des eine solche, dass wir, mit beinahe völliger Gewissheit die Wahrheit zu treffen, aus der Zusammensetzung der mit dem Schleppnetze emporgeförderten Algenmasse auf die Zusam- mensetzung der Vegetation schliessen können, und wo dies nicht der Fall ist, miissen wir uns bis auf Weiteres mit der Kenntniss vom Aussehen der Vegetation begniägen, die wir uns durch fleissiges Dreggen mit guten Instrumenten ver- schaffen können. Die Untersuchungen der sublitoralen Algenregion in den Umgebungen von Lysekil, die von mir sowohl friher als besonders während des vergangenen Sommers vorge- nommen, beweisen, meiner Ansicht nach, bestimmt, dass es auch innerhalb dieser Region recht viele Algenformationen giebt, von denen die meisten ganz scharf von einander unterschieden und leicht zu erkennen sind. Im Folgenden werde ich dieselben zu erörtern suchen. Unter den von J. G. AGARDH unterschiedenen Regionen sollten die drei fol- genden innerhalb des fraglichen Gebietes fallen: Regio Di- ctyotearum, Regio Chondrizarum und Regio Delesseriearum. Die zwei letzten kenne ich nicht. Die erste kann fir gleich- bedeutend mit ÖrstEDS Subregio Laminariearum gehalten werden, und mit dem Namen der Laminarieenformation be- 14 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. zeichnet werden. Wenigstens kommt eine Algenformation im bohuslän'schen Meere vor, welche so benannt zu werden verdient, indem ihre hauptsächlichen und am meisten charak- teristiscehen Bestandtheile von den beiden scehwedischen Lami- narien, L. saccharina und L. digitata ausgemacht werden. Die Tilopterideenformation. Diesen Abschnitt der sublito- ralen Vegetation lernte ich schon im Frihling (Mai) 1870 kennen, und habe seitdem Gelegenheit gehabt sie mehrmals und zu verschiedenen Jahreszeiten, sowohl im Vorsommer als im Hochsommer und im Winter, zu untersuchen. Ihrer Hauptmasse nach wird sie von Phleospora subarticulata Aresch. gebildet. Da aber diese Art nach ArREscHovc (Obs. Phyc. III, p- 25) auch in grosser Menge innerhalb anderer Formationen vorgefunden wird, habe ich diese Formation nicht nach die- ser Fucoide benannt. Ihre am meisten bezeichnenden Bestand- theile machen die drej bisher bekannten skandinavischen Tilo- pterideen-Arten aus. Sie können wohl als Bestandtheile anderer Formationen eingehen, aber niemals in so grosser Menge und so iippig entwickelt. Die Zusammensetzung der Formation geht aus folgendem Artenverzeichnisse hervor: Melobesia spec. — Im Sommer habe ich verschiedene Exem- plare einer Melobesia-Art angetroffen, aber immer in einem solchen Entwickelungsstadium, dass es unmög- lich gewesen ist die Art zu bestimmen. Vermuthlich M. farinosa (Lamour.) Aresch. Spärlich an abgestorbenen Zosterablättern befestigt. Polysiphonia byssoides (Good. et Woodw.) Grev. — Sparsam an Furcellaria fastigiata befestigt. Im Hochsommer. — roseola (Ag.) Aresch. — Spärlich. Im Sommer. Furcellaria fastigiata (1.) Lamour. — Spärlich an alten Austern- schalen. Frähling und Sommer. Åntithamnion plumula (EN.) Thur. — Sparsam an Zosterablät- tern und Muschelschalen sitzend. Das ganze Jahr hin- durch. Callithamnion Furcellarie J.G. AG.? — Steril und von äusserst geringer Entwickelung, so dass die Bestimmung unsicher ist. Nur im Friähsommer gefunden. Pilopteris Mertensii (Engl. Bot.) Kiätz. — An Schalen von Apor- rhais und Turritella in einzelnen Exemplaren angeheftet; nicht spärlich. Im Frähling. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND..5. N:OG6, 15 Haplospora globosa Kjellm. — In Gemeinschaft mit der vorigen. Im Friihling zahlreich. Scaphospora speciosa Kjellm. — In Gemeinschaft mit den beiden vorigen. Im Friihling. Zahlreich. Chetopteris plumosa (Lyngb.) Kitz. — Ziemlich häufig, das ganze Jahr hindurch an alten Muschelschalen. Sphaceluria cirrhosa (Roth) Ag. — Frihling und Sommer. Ectocarpus confervoides (Roth) Le Jol. | mit Zosterablättern f. siliculosa (Ag-) »vermischt in kleinen ftaretan (Kuta) | Ballen. Ectocarpus ovatus Kjellm, — Spärlich. Sommer. Phloeospora subarticulata Aresch. — Zahlreich im Friihling; sit- zend an Schalen von Turitella und Aporrhais in grossen, dichten, iippigen Bischeln. Kommt auch im Sommer vor, aber nur spärlich und in Auflösung begriffen. Seluzonema spec. — Auf den Blättern von Zostera marina kommt nicht selten zu allen Jahreszeiten ein Schizonema vor; zu welcher Art es gehört, weiss ich nicht. Die Tilopterideenformation kommt auf solchem, 5—10 Fa- den tiefem Grunde vor, der in algologischen Arbeiten mit dem Namen »fundus ostreiferus, conchiferus», benannt wird, und welcher aus Thon und vermodernden Muschel- und Schneckenschalen besteht, besonders aus den beiden Schneckenarten Aporrhais Pes Pelecant L. und Turritella ungu- lina L. Diese Arten wurden nebst einer kleinen Art von der Muschelgattung Tellina in lebendigem Zustande in ganz grosser Menge an den beiden Orten gefunden, wo ich bisher diese Formation angetroffen. Sie ist, wie das oben gegebene Ver- zeichniss ihrer Bestandtheile zeigt, während ungleicher Jahres- zeiten sehr verschieden. In ihrem höchsten Flor steht sie während des Frihlings, da fast an jeder Schale der eben ge- nannten Schnecken ein dichter, iuppiger Bischel von Phloeo- spora subarticulata sitzt, in dem man die erwähnten Tilo- pterideen, welche nun mit Propagationsorganen versehen sind, selten vergebens sucht. Aeusserst diirftig ist sie dagegen während des Winters, denn zu dieser Zeit vermisst man alle diese Arten, und dies ist auch der Fall im Hochsommer, wenn dann noch irgend ein in mehr oder weniger weit fort- geschrittener Auflösung begriffenes Exemplar der Phloeo- spora und der Tilopterideen ibrig ist. Bisher habe ich sie nur an zwei Orten gefunden, nämlich an der sädlichen Spitze 16 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. der Insel Gåsö und am siädlichen Vorgebirge der Insel Kornö, welche Inseln nicht weit von Lysekil liegen. Auf der bei- gefäeten Karte ist dieser Standort durch ein braunes, cirkel- förmiges, mit T bezeichnetes Feld angegeben. Die Punctariaformation besteht in ihrer Hauptmasse aus Punctaria tenuissima Grev. und Chorda minuta Kjellm., wovon doch die erstere in grösserer Anzahl an Individuen auftritt. Als Bestandtheile dieser Formation habe ich folgende verzeichnet: Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag. f. intrateniensis Aresch. — (Obs: Phyc. III) p. 6'et Allo! Scand. exsiec. N:o 303, B.). — Ziemlich häuvfig. Polysiphonia elongata (Huds.) Grev. £, Lyngbyei o« vernalis. J.G: Ag. Spec. Algip-10045== Ziemlich allgemein, doch nicht so zahlreich wie die vor- hergehende. . Purcellaria fastigiata (L.) Lamour. — Sehr spärlich. Ceramium rubrum (Huds.) Ag. -— Spärlich; in Auflösung be- oriffen. — arachnoideum Ag. (= O. tenuissimum Aresch. Alg. Scand. EXSTCGALNSO ELO) EE SPArSAnm Peyssonnelia Dubyi Crouan. — Spärlich. Chorda minuta Sp. nov. alio loco describenda. — Nächst der Punctaria tenwissima die allgemeinste Art. Chetopteris plumosa (Lyngb.) Kiätz. — Sparsam. Ectocarpus confervoides (Roth) Le Jol. — Zahlreich. Spacelaria cirrhosa (Both) Ag. — Sparsam. Dichloria viridis (Mäll.) Grev. — Spärlich. Punctaria tenuissima Grev. — In sehr grosser Menge. Calothriz confervicola (Dillw.) Ag. — Spärlich an Ceramium rubrum befestigt. Schizonema spec. — Möglicher Weise dieselbe Art, welche innerhalb der Tilopterideenformation vorkommt. Häufg. Wo ich diese Formation bisher angetroffen, kam sie in einer Tiefe von 6 bis 10 Faden vor. Der Grund bestand aus sandigem Thon, mit Schnecken- und Muschelschalen und Massen von BSeegrasblättern im Zustande der VYermode- rung. Gegenwärtig kenne ich ihr Aussehen nur während des Sommers. Ende Juli trat sie ippig ausserhalb Ly- sekil auf. Dort iiberzog sie eine weite Strecke des Meeres- grundes sädöstlich von Kornö, derselben Insel, wo die Tilo- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 6. 17 pterideenformation vorkam. Auf der beigefugten Karte giebt ein braunes Feld, mit P bezeichnet, ihren Standort an. Die Lithodermaformation. In meinem oben erwähnten Aufsatze iber die Algenformation des Murmanschen Meeres (Kjellm. Murm: Meer. Algenv. p. 66—67) habe ich ange- zeigt, dass Lithoderma fatiscens Aresch. in dem Theile des nördlichen Eismeeres, welcher Spitzbergen und Nowaja Semlja umgicbt, auf gewissen Strecken der sublitoralen Region in einer sehr grossen Menge auftritt und der Vegetation ihr Gepräge giebt. Diese Algenart ist nicht ungewöhnlich in den Meeren, welche die skandinavische Halbinsel umfliessen (vgl. ARESCH. Obs. Phyc. III, p. 23). Selbst habe ich sie an mehreren Or- ten zu verschiedenen Jahreszeiten in den bohuslän'schen Skären angetroffen, aber erst im vorigen Sommer fand ich hier einen Vegetationsabschnitt, der mit gleichem Rechte, wie der im HEismeere verkommende, werth wäre als eine Lithodermaformation betrachtet zu werden. Er wird in Bo- huslän wie im Eismeere durch Lithoderma fatiscens charakte- risirt, welches den Hauptbestandtheil der Vegetation aus- macht. Einen wichtigen Theil an die Zusammensetzung dieser Formation nehmen die beiden Florideen Lithothamnion poly- morphum und Phyllophora Brodigi. — Sie ist ibrigens arm an Arten, wie folgendes Artenverzeichniss zeigt: Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag. — Spärlich. Polysiphonia nigrescens (Engl. Bot.) Grev. — Sparsam. — violacea (Both) Grev. — Selten. Spermothammnion Turneri (Mertens) Aresch. — Spärlich, auf Fur- cellaria fastigiata befestigt. Delesseria sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour. — Spärlich. Purcellaria fastigiata (T..) Lamour. — Ziemlich gemein. Phyllophora Brodiei (Turn.) J. G. Ag. — Gemein, aber von niedrigem Wuchs. Lithoderma fatiscens Aresch. — Gemein. Cheetopteris plumosa (Lyngb.) Kitz. — Spärlich. Sie bekleidet im Skager Rack wie im Eismeere den Kies- grund im mittleren Theile der litoralen Region. Von ihrem Aus- sehen während des Winters kennt man noch nichts. Aber zufolge der Kenntniss, welche ich von den Algenarten, die sie bilden, besitze, glaube ich behaupten zu können, dass sie sich das Jahr hindurch beinahe gleich bleibt, ausser dass verschiedene ihrer Arten, die im Sommer nur steril auf- : 2 18 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. treten, während des Winters mit Propagationsorganen ver- sehen sind. Bisher habe ich sie nur an einem Orte in Bo- huslän, nämlich an der westlichen Seite von einigen kleinen, dem offenen Meere ausgesetzten Inseln, Jemningarne, in der Nähe von Lysekil det Die Tiefe war hier 10 bis 15 Faden. Auf der Karte wird ihr Standort von einem braunen Felde, mit L bezeichnet, angegeben. Die Dichloriaformation. Das weiter unten angegebene Artenverzeichniss zeigt die Zusammensetzung dieser Formation an. Sie ist nicht völlig dieselbe an beiden Stellen, wo sie bisher angetroffen wurde, Jemningarne und Tistholmen Ich habe daher bei jeder Art angegeben, ob sie an beiden Stellen oder nur an der einen vorkam, und in solechem Falle den Ort bezeichnet. Ihrer Hauptmasse nach wurde sie an den beiden Örten von Dichloria viridis (Mull.) Grev. gebildet. Aber nebst ihr kam Furcellaria fastigiata sehr reichlich vor, doch bei weitem nicht so häufig als in einer Formation, die ich später erörtern werde. I hodomela subfusca (Woodw.) Ag. — Jemningarne. Ziemlich gemein. Polysiphonia byssoides (Good. et Woodw.) Grev. — Jemnin- garne und Tistholmen. Nicht selten. — violacea (Roth) Grev. — Jemningarne. bSpärlich. Chantransia secundata (Lyngb.) Thur. — Tistholmen. Spärlich. Delesseria alata (Huds.) Lamour. — Jemningarne und Tisthol- men. Selten. — sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour. — Tistholmen. Spärlich. Rhodymenia palmata (L.) Lamour. — Jemningarne. Sparsam. Hydrolapathum sanguineum (1L.) Stackh. — Jemningarne. Spär- lich. PFurcellaria fastigiata (1:.) Grev. — Jemningarne und Tisthol- men. Gemein. Cystoclonium purpurascens (Huds.) Kiätz. — Tistholmen. Ziem- lich gemein. Phyllophora membranifolia (Good. et Woodw.) J. G. Ag. — Jemningarne. Spärlich. Chondrus cerispus (L.) Stackh. — Jemningarne und 'Tisthol- men. Spärlich. Ceramium rubrum (Huds.) Ag. — Jemningarne und Tistholmen. Ziemlich gemein. ÅAsperococcus bullosus Lamour. — Jemningarne. Nicht zahlreich. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 5; N:O 6. 19 Mesogloia vermiculata (Engl. Bot.) Le Jol. — Jemningarne und Tistholmen. Spärlich. Leathesia difformis (L.) Aresch. — Tistholmen. Spärlich. Desmarestia aculeata (L.) Lamour. — Jemningarne. Sparsam. Dichloria viridis (Miull.) Grev. — Jemningarne und Tistholmen. Ueberaus zahlreich und sehr äppig. Fetocarpus confervoides (Roth) Le Jol. . f. penicillata Ag. — Jemningarne und Tistholmen. Ziem- lich gemein. Diese Formation scheint eine grössere Ausdehnung in horizontaler als in vertikaler Richtung zu haben. Sie be- deckt den Felsengrund in 5—10 Faden Tiefe. Ich kenne ihr Aussehen nur während des Sommers. Wie schon erwähnt ist, habe ich sie an zwei Orten, nämlich an der westlichen Seite der Inseln Jemningarne und östlich von Tistholmen angetroffen. Das Gebiet zwischen diesen beiden Standorten, welche auf der Karte mit braunen, mit D bezeichneten Feldern angegeben worden sind, war von einer anderen For- mation iberzogen, die ich im Folgenden erklären werde. Die Chzetopterisformation. Aus dem Verzeichnisse der Algenarten, welehe die vorher erwähnten Formationen bilden, geht hervor, dass Uhetopteris plumosa (Lyngb) Kitz. einen Be- standtheil von mehreren dieser Formationen ausmacht. Sie nimmt auch Theil an der Bildung von denen, die im Folgenden beriihrt werden sollen, doch auch hier einen unbedeutenden. Es giebt aber Gegenden in den bohuslän'schen Skären, wo auch diese Art in sehr grosser Menge auftritt und das Aus- sehen der Vegetation bestimmt Wemnigstens ist eine solche bekannt. Diese Chetopterisformation kenne ich nicht durch eigene Beobachtungen, sondern nur durch Mittheilungen, welche Dr. WIiTTROCK mir gitigst geliefert hat. Sie besteht nebst Chetopteris plumosa aus Zostera marina und Phloeospora tortilis (Rupr.) Aresch. und kommt auf schlammigem, 1—1!/, Faden tiefem Grunde vor, so dass sie also gerade auf der Grenze zwischen der litoralen und der sublitoralen Region auftritt. Dass ihr Aussehen während des Winters und Sommers höchst ver- schieden sein soll, kann man aus der Ungleichheit schliessen, die wenigstens zwei ihrer Arten vorzeigen während dieser Jahres- zeiten (vergl. ArEscH. Obs. Phyc. III, p. 20).tuSie ist zwi- schen Kristineberg und Fiskebäckskil angetroffen worden, 20 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. dem letzteren Orte etwas näher. Auf der Karte giebt ein braunes, mit C bezeichnetes Feld diesen Ort an. Die Furcellariaformation. Dass diese Formation, die ihrer Hauptmasse nach aus Furcellaria fastigiata (1:.) Lamour. besteht und in Folge dessen von ihr charakterisirt wird, von reichhal- tigerer Zusammensetzung ist als jede der oben erwähnten For- mationen, zeigt folgendes Verzeichniss ihrer Bestandtheile, das zugleich angiebt, ob eine Art im Sommer oder im Winter oder während beider dieser Jahreszeiten vorkommt, und in welchem Entwickelungsstadium sie zu einer gewissen Zeit auftritt. Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag. f. extrateniensis Aresch. f. intrateniensis Aresch. -— Im Winter mit Sporocar- pien und Tetrasporangien beladen; im Sommer steril. Ziemlich gemein. Polysiphonia elongata (Huds.) Grev. f. Lyngbyei J. G. Ag. — Im Sommer kam die Form dewudata vor, im Winter eine Form, die sich der Form prolifera nähert. Beide steril. Nicht selten. — byssoides (Good. et Woodw.) Grev. — Im Sommer häufig aber noch Mitte August steril. Fehlte im Winter. — urceolata (Dillw.) Grev. — Nur im Sommer und dann ganz spärlich. — violacea (Roth) Grev. — Sehr selten, steril und von nie- drigem Wuchs im Winter; ziemlich gemein und ippig im Sommer aber noch Mitte August steril. Dasya coccinea (Huds.) Ag. — Im Winter wurde ein Tetra- sporangien-Exemplar gefunden. Polyides rotundus (Gmel.) Grev. — Im Sommer spärlich und steril, im Winter zahlreich und Sporocarpien tragend. Spermothamnion Turneri (Mertens) Aresch. f. repens (Dillw.) — Im Winter sehr gemein, und mit Tetrasporangien versehen; im Sommer spärlicher und steril. Chantransia efflorescens (J. G. Ag.) Kjellm. — Nur im Sommer. Delesseria sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour. — Im Sommer steril, im Winter mit Sporocarpien und Tetrasporangien versehen. — alota (Huds.) Lamour. — Tetrasporangien-Exemplare spärlich im Winter. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6. 21 Cruoria pellita (Lyngb.) Fries. — im Winter häufig und reich an Propagationsorganen; im Sommer steril und seltener. Rhodymenia palmata (L.) Grev. — Spärlich und steril im Sommer und im Winter. Hydrolapathum sanguineum (1L.) Stackh. — Dem Anscheine nach häufiger im Winter als im Sommer. Im Winter mit Sporocarpien und Tetrasporangien. Furcellaria fastigiata (L.) Lamour. — Ueberaus häufig im Sommer wie im Winter. Im Sommer steril, im Winter reich an Tetrasporangien. Sporocarpien-Exemplare sel- tener. | Phyllophora membranifolia (Good. et Woodw.) J. G. Ag. — Spärlich im Winter und im Sommer. Im Sommer steril, im Winter reieh an Nemathecien. Endre Churn))E J.E. ASNEfiemiich Semem lm Sommer steril, im Winter mit Nemathecien. — rubens (Good. et Woodw.) Grev. — Im Sommer nicht bemerkt. Im Winter hier steril. Cystoclonium purpurascens (Huds.) Kitz. — Im Winter nur eimige wenige, junge, sterile Exemplare. Im Sommer häufig, völlig entwickelt und mit Sporocarpien versehen. Ahnfeltia plicata (Huds.) Fries. — Spärlich im Winter wie im Sommer. Nur steril. Desmarestia aculeata (L.) Lamour. — Spärlich und steril im Sommer. Dichloria viridis (Miäll.) Grev. — Nur im Sommer und steril. Phloeospora subarticulata Aresch. — Nur im Sommer. Spär- lich. Lithoderma fatiscens Aresch. — Ziemlich häufig, im Winter mit Zoosporangien, im Sommer steril. Aglaozonia parvula (Grev.) Zanard. — Mit Sicherheit nur im Winter. Spärlich. Chetopteris plumosa (Lyngb.) Kätz. — Ziemlich häufig. Im Sommer steril, im Winter fast immer mit Zoosporangien. Sphacelaria cirrhosa (Both) Ag. — Ziemlich häufig, aber steril im Sommer; im Winter nicht bemerkt. Ectocarpus confervoides (Both) Le Jol. f. inter f. arcta (Kätz) et f. penicillata Ag. intermedia. Nur im Sommer. Trug mehrzellige Zoosporangien. Cladophora gracilis (Griff.) Kätz. — Spärliceh im Winter wie im Sommer. 22 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. Chetomorpha Melagonium (Web. et Mohr) Kitz. — Sehr gelten im Sommer. Hieraus ergiebt sich, dass diese Formation ein verschie- denes Aussehen während des Winters als im Sommer dar- bietet, welche Verschiedenheit theils, obgleich in geringerem Grade, darauf beruht, dass die Zusammensetzung während der ungleichen Jahreszeiten etwas ungleich ist, theils beson- ders dadurch verursacht wird, dass ihre Arten in ungleichen Entwickelungsstadien im Sommer und im Winter auftreten. Während des Winters sind die meisten ihrer charakteristischen Arten mit Propagationsorganen versehen, im Sommer dagegen steril, so dass man sie fir eine Winterformation halten kann. An der Stelle, wo ich sie bisher gefunden, nämlich west- lich von Stångehufvud oder, näher bestimmt, zwischen Stångehufvud und Skellholmen, kam sie in einer Tiefe von etwa 7 Faden vor. Der Grund bestand aus grobem Sand, Steinchen, Schnecken- und Muschelschalen. Diese Stelle wird auf der beigefigten Karte mit einem rothen, mit F bezeich- neten Felde angegeben. Die Lomentaria-Mesogloiaformation. = Vier Arten, wovon 2 Rhodospermen und 2 Fucoideen, nämlich Polysiphonia bys- soides (Good. et Woodw.) Grev., Lomentaria kaliformis (Good. et Woodw.) Gaill., Asperococcus bullosus Lamour. und Meso- gloia vermiculata (Engl. Bot.) Le Jol. scheinen mir die charak- teristiscehen Algen dieser Formation zu sein. Es ist aber schwer zu unterscheiden, welche von diesen im höchsten Grade dazu beitragen, der Vegetation ihr Gepräge zu geben. Dennoch glaube ich, dass die beiden Arten Lomentaria kaliformis und Mesogloia vermiculata, welche, soweit meine Erfahrung reicht, innerhalb dieser Formation in grösserer Menge als anderswo vorkommen, als vorzugsweise fir diese Formation charakteristisceh angesehen werden können. Daher habe ich die Formation nach ihnen benannt. An einer der Stellen, wo sie bisher mit Sicherheit bekannt ist, nämlich bei der Insel Lilla Långholmen in der Nähe von Fiskebäcks- kil, macht auch, nach gefälliger Mittheilung des Doktors WIiITTROCK, Bonnemaisonia asparagoides, die hier ungewöhnlich zahlreich auftritt, einen auszeichnenden Bestandtheil dieser Formation aus. Sie wird aus folgenden Arten gebildet: Jania rubens (L.) Lamour. — Nicht selten. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6. 23 Corallina officinalis 1. — Selten. Lithothamnion polymorphum (L.) Aresch. — Spärlich. Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag. f. intrateniensis Aresch. — Sehr sparsam. Polysiphonia byssoides (Good. et Woodw.) Grev. — Zahlreich. — violacea (Both) Grev. — Ziemlich selten. — elongata (Huds.) Grev. f. Lyngbyei, denudata J. G. Ag. — Ziemlich zahlreich. Dasya coccinea (Huds.) Ag. — Spärlich. Bonnemaisonia asparagoides (Woodw.) Ag. — Zahlreich bei Lilla Långholmen. Lomentaria kaliformis (Good. et Woodw.) Gaill. — Zahlreich. Delesseria sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour. -—— Sparsam. Rhodymenia palmata (L.) Grev. Spärlich. Hydrolapathum sanguwineum (L.) Stackh. -— Spärlich. Chyloeladia clavellosa (Turn.) Grev. — Verhältnissmässig sehr zahlreich. urcellaria fastigiata (1.) Lamour. — Nicht selten. Phyllophora membranifolia (Good. et Woodw.) J. G. Ag. — Spärlich. — Brodiei (Turn.) J. G. Ag. — Selten. Cystoelonium purpurascens (Huds.) Kitz. — Nicht selten. Chondrus crispus (L.) Stackh. — Spärlich. Ceramium rubrum (Huds.) Ag. — Ziemlich gemein. vallithamnion Furcellarie J. G. Ag. — Sehr selten. Asperococcus bullosus Tamour. Häufig. Mesogloia vermiculata (Engl. Bot.) Le Jol. — Häufig. Dichloria viridis (Mull.) Grev. — Spärlich. Lithoderma fatiscens Aresch. -— Sparsam. Cheetopteris plumosa (Lyngb.) Kitz. — Selten. Sphacelaria cirrhosa (Both) Ag — Nicht häufig. Ectocarpus confervoides (Roth) Le Jol. f. typicea. — Spärlich. f. penicillata Ag. — Ziemlich gemein. Dass das Aussehen eben dieser Formation bedeutend ver- schieden im Sommer und im Winter sein muss, geht daraus hervor, dass alle ihre Charakteralgen Sommeralgen sind. Während meiner Untersuchungen der bohuslän'schen Algen- vegetation zur Zeit des Winters fand ich nur äusserst wenige, unbedeutend entwickelte Exemplare von Lomentaria kalifor- mis und Polysiphonia byssoides, wogegen nicht ein einziges 24 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. von Asperococcus bullosus und Mesogloia vermiculata. Die Lomentaria-Mesogloiaformation kommt in einer Tiefe von etwa 10 Faden, wie es scheint mit Vorliebe auf felsigem, umwechselnd steinigem, an Muschelschalen reichem Grunde vor. In den Umgebungen von Lysekil hat sie eine grössere Ausdehnung als irgend eine der anderen sublitoralen For- mationen. Sie iberzieht die weite Strecke des Meeresgrun- des, der sich zwischen den Inseln Jemningarne und Tist- holmen erstreckt, tritt weiter zwischen Flatholmen und Gråskär und an der westlichen Seite der Insel Lilla Lång- holmen auf. Ihre Standorte sind auf der beigefugten Karte von einem rothen, mit M bezeichneten Felde angegeben. Die bunte Formation. An der nördlichen Seite des Flat- holmen — die Stelle ist auf der Karte mit einem rothen, mit B angegebenen Felde angezeigt — traf ich im vorigen Som- mer eine Algenvegetation, welche mannigfaltiger war als ich anderswo gesehen. Keine der Arten schien hier :vor- herrschend zu sein in derselben Meinung wie diejenige oder diejenigen der iibrigen Formationen, nach welchen die Formationen benannt worden sind. Dieser Mangel an auszeichnenden Algen und die bunte Zusammensetzung der Formation scheint mir das fär sie am meisten eigen- thämliche zu sein, und deshalb habe ich sie die bunte ge- nannt. Sie wurde aus folgenden Arten gebildet: Corallina officinalis L. Melobesia farinosa (Lamour.) Aresch. Rhodomela subfusca (Woodw.) Ag. Polysiphonia byssoides (Good. et Woodw.) Grev. — roseola (Ag.) Aresch. — violacea (Both) Grev. form. plur. — urceolata (Dillw.) Grev. — elongata (Huds.) Grev. Polyides rotundus (Gmel.) Grev. Chantransia secundata (Lyngb.) Thur. Chantransia efflorescens (J. G. Ag.) Kjellm. Delesseria sinuosa (Good. et Woodw.) Lamour. — alata (Huds.) Lamour. Cruoria pellita (Lyngb.) Fries. Peyssonnelia Dubyi Crouan. Hydrolapathum sanguineum (1L.) Stackh. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.: HANDL. BAND. 9. N:O 6, 29 Purcellaria fastigiata (L.) Lamour. Cystocelonium purpurascens (Huds.) Kitz. Plhyllophora membranifolia (Good. et Woodw.) J. G. Ag. an örodaien (Kura) Ja Gr Ag. Ceramium rubrum (Huds.) Ag. — arachnoideum Ag. Antithamnion Plumula (BEl.) Thur. Callithammion Furcellarie J. G. Ag. Tilopteris Mertensii (Engl. Bot.) Kitz. Punctaria tenwissima Grev. Striaria attenuata Grev. Desmarestia aculeata (L.) Lamour. Dichloria viridis (Mill.) Grev. Lithoderma fatiscens Aresch. Åglaozonia parvula (Grev.) Zanard. Chetopteris plumosa (Lyngb.) Kitz. Sphacelaria cirrhosa (Both) Ag. Ectocarpus confervoides (Both) Le Jol. form. plur. Bryopsis plumosa (Huds.) Ag. Cladophora gracilis (Griff.) Kitz. Calothrix confervicola (Grev.) Kitz. Sie trat auf 10—15 Faden tiefem, aus Thon, Schlick, Steinchen und Muschelschalen bestehendem Grunde auf. Als Anhang zu diesem Verzeichnisse iiber die Algen- formationen, die in den Gegenden von Lysekil vorkommen, will ich einige Worte iiber noch zwei andere Formationen hinzufigen, die in einem anderen Theile der bohuslän'schen Skären bemerkt worden sind. Die eine will ich die Graci- lariaformation, die andere die Sporochnusformation. nennen. Die erstere traf ich schon im Jahre 1870 an, ehe ich noch diesem Gegenstande, den ich oben behandelt, und den ich hoffe kinftig weiter ausfäihren zu können, einen Gedanken gewidmet. Schon damals erregte indessen dieser Vegetations- abschnitt meine Aufmerksamkeit, weil er, seiner Hauptmasse nach, aus der sowohl vor- als nachher nur sehr selten an den Käisten Skandinaviens angetroffenen Gracilaria confer- voides (L.) Grev. gebildet wurde, welche hier in einer ausser- ordentlich grossen Masse vorkam. Ich erinnere mich freilich, dass sich verschiedene andere Algen in ihrer Gemeinschaft befanden, zeichnete sie aber nicht an und habe sie jetzt 26 < KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. ganz vergessen. Diese Formation erschien an der sidlichen Seite der Insel Hvalön in der Nähe von Fjellbacka. Die Sporochnusformation, welche von Sporochnus peduncu- latus (Huds.) Ag. ausgezeichnet wird, neben welcher verschie- dene der seltensten Algenarten von Schweden vorkommen, z. B. Culteria multifida (Smith.) Grev., Halymenia ligulata (Woodw.) Ag. und Castagnea virescens (Carm.) Thur. f: Ek- manni Aresch. Diese Formation habe ich selbst keine Ge- legenheit gehabt zu untersuchen. Nach Angaben von F. L. EE- MAN (EKEM. Skand. Hafsalg. p. 10 u. 13), weleher der erste zu sein scheint, der sie gefunden hat, und den Mittheilungen ge- mäss, welche mir die Doktoren J. SPÅNGBERG und K. AHLNER auf mein Verlangen gefälligst gegeben, tritt sie in 8—10 Faden tiefem, steinigem, an Muschelschalen reichem Grunde auf, im sädlichen Theile der ausserhalb Fjellbacka liegenden Inseigruppe, welehe Wäderöarna heissen. Nach den Untersuchungen, die ich bisher vorzunehmen, im Stande gewesen, kann man, wie aus der oben gegebenen Darstellung folgt, in den Umgebungen von Lysekil 16 be- sondere Algenformationen unterscheiden, von denen sieben innerhalb der litoralen und neun innerhalb der sublitoralen legionen auftreten. Jene sind folgende: Die Ulvaceen-, Fu- caceen-, Cladostephus-, Chordaria-, Nemalion-, Porphyra- und Calothriz-F ormationen; diese sind: die Laminarieen-, Tilopte- rideen-, Chetopteris-, Punctaria-, Tithoderma-, Dichloria-, Fur- cellaria-, Lomentaria- Mesogloia- und die bunte Formation. Unter diesen bedecken die Ulvaceen-, Fucaceen-, Lamina- rieen- und wie es mir scheint die Lomentaria-Mesogloiafor- mation jede eine grössere Oberfläche des Grundes als irgend eine der iibrigen. Die Erörterung der Zusammensetzung und des Vorkom- mens dieser Formationen zeigt, dass wenn auch die Vegetation der litoralen Region ihrer Hauptmasse nach aus Ulvaceen und Fucoideen besteht, es doch in Bohuslän auch Strecken dieser Region geben kann, auf welchen Florideen und Nos- tocaceen als vorherrschend und das allgemeine Aussehen der Vegetation bestimmend auftreten. Sie zeigt auch, dass eine weit grössere Anzahl, als vorher bekannt gewesen, von verschiedenen durch ein gewisses eigenthimliches Gepräge aus- gezeichneten Vegetationsabschnitten in der sublitoralen Region unterschieden werden können, sowie dass, wenn diese auch BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6, 27 verdienen sollte die Rhodospermenregion genannt zu wer- den, weil innerhalb derselben die Mehrzahl der Rhodosper- men von Schweden vorkommen, dennoch die Fucoideen einen sehr wesentlichen Theil der Zusammensetzung ihrer Vegetation ausmachen. Nicht genug damit, dass es mir nicht gelungen, eine Strecke der mit Algen bewachsenen sublitoralen Region von erwähnenswerthem Umfange anzu- treffen, auf weleher Fucoideen ganz und gar vermisst wer- den, obschon sie bisweilen nur in einer geringen Individuen- Anzahl vorkommen; aus den angefihrten Untersuchungen ergiebt sich unverkennbar, dass ein bedeutender Theil dieser Region von Algenformationen bedeckt ist, die zufolge ihrer Zusammensetzung zur Kategorie der Fucoideenforma- tionen gehören; die Laminarieen-, Tilopterideen-, Chetopte- ris-, Dichloria-, Lithoderma- und Punctaria-Formationen geben uns dergleichen Beispiele genug. Sie erscheinen nicht nur, wie es der Fall bei der Laminarieen- und Chetopterisfor- mation ist, in der Nähe von der oberen Grenze der. Re- gion; sie können auch, wie es der Fall mit der Tilopteri- deen- und Lithodermaformation ist, in ihren tiefer liegen- den Theilen, in ihrer Mitte oder näher an ihrer unteren Grenze, vorgefunden werden. HEinen sehr geringen Antheil der Zusammensetzung der sublitoralen Algenvegetation neh- men dagegen die Chlorophyllophyceen und Nostocaceen. Keine Art von der letzteren Algenklasse und nur eine ein- zige von der ersteren, nämlich Cladophora gracilis (Griff.) Kitz. kommt in erwähnenswerther Menge innerhalb der sub- litoralen Region vor. Diese Algengruppen gehören zur lito- ralen Region. Aus dem oben Gesagten geht auch hervor, dass das all- gemeine Aussehen der Meeresalgenvegetation an der bohus- län'schen Käste nicht dasselbe während des ganzen Jahres ist. Die Porphyraformation kommt nur im Winter zum Vor- schein, die Nemalionformation nur während des Sommers. Die Tilopterideenformation ist äusserst dirftig im Winter und im Sommer, im Frihling dagegen ippig und reich. Die Zusammensetzung der Lomentaria- Mesogloiaformation ist sehr verschieden im Winter und im Sommer, und auch der Charakter der Furcellariaformation während des Winters ist, wie oben angegeben, auffallend von dem unterschieden, wel- chen sie im Sommer offenbart. 28 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. Die obenangefihrten Algenformationen sind einander nicht nur darin unähnlich, dass sie aus ungleichen Arten zu- sammengesetzt sind, und dass sie auf verschiedenartigem Bodengebiete auftreten und in verschiedenen Jahreszeiten ihre höchste Entwickelung erreichen; sie unterscheiden sich auch von einander in anderen Hinsichten: durch die Aus- dehnung, den Reichthum an Arten und Individuen. HEinige sind iberwiegend in horizontaler Richtung ausgestreckt, bei anderen weicht die horizontale Richtung von der vertikalen wenig ab. Ersteres ist vorzugsweise der Fall bei den lito- ralen Formationen und tritt am stärksten bei der Nemalion- formation hervor; letzteres gilt mehr von den sublitoralen For- mationen, obschon es unter gewissen Verhältnissen bei ver- schiedenen von den litoralen Formationen, z. B. den Ulva- ceen- und Calothrix-Formationen, der Fall sein kann. — Einige Formationen sind sehr artenarm, z. B. die Nemalion-, Por- phyra-, Calothrix- und Chetopteris-Formationen, andere wie- der reich an Arten, so besonders die bunte Formation und die Lomentaria-Mesogloiaformation. Mehrere halten die Mitte zwischen diesen beiden Extremen. Dies zeigt, dass es an Schwedens nordwestlicher Kiste theils Gegenden giebt, wo die äusseren Verhältnisse so beschaffen sind, dass hier nur die eine oder andere Algenart in grösserer Menge auftreten und gedeihen kann, theils wieder andere, wo eine grosse Menge in systematischer Hinsicht mehr oder weniger ver- schiedene Arten ginstige Lebensbedingungen finden; oder aus einem anderen Gesichtspunkte, dass einige Meeresalgen Schwedens solche äussere Verhältnisse ertragen und mit Vorliebe suchen, die fir beinahe alle anderen unange- messen und unginstig sind, und andererseits einige, die unter denselben äusseren Verhältnissen wie eine grosse Menge anderer Arten vorkommen oder gedeihen können. Nemalion multifidum ist ein Beispiel der ersteren Kategorie; die Arten wieder, welche die an Arten reichen Formationen bilden, liefern ein Beispiel der letzteren Kategorie. — Die Angaben, welche oben von der Zusammensetzung der besonderen Algenfor- mationen dargestellt worden, beweisen ohnedies, dass es einerseits Arten giebt, welche auf Gebieten des Meeresgrun- des vorkommen, wo man zufolge des verschiedenartigen Charakters der Vegetation annehmen muss, dass die äusseren Bedingungen des Pflanzenlebens nicht völlig gleichartig sind, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 6. 29 andererseits aber dass es Arten giebt, die nur innerhalb Gebiete vorkommen, die hinsichtlich der äusseren Verhält- nisse, denen die Algenvegetation unterliegt, untereinander gleich sind. Das spätere ist der Fall z. B. bei Nemalion mul- tifidum, das letztere z. B. bei Rhodomela subfusca, Polysi- phonia byssoides, P. elongata, Delesseria sinuosa, Furcellaria fastigiata, Ceramium rubrum, Sphacelaria cirrhosa, Cheeto- pteris plumosa, Lithoderma fatiscens, welche alle und jede Bestandtheile einer grossen Anzahl von ungleichen Forma- tionen ausmachen. Es ist mir auch vorgekommen, als ob sich die angefihr- ten Algenformationen in der Individuenanzahl von eimander unterscheiden, so dass Abschnitte desselben Umfanges von verschiedenen Algenformationen aus einer bedeutend unglei- chen Menge von Individuen zusammengesetzt werden kön- nen. Als Formationen, die reich an Individuen sind, wirde ich z. B. die Furcellaria- und Dichloriaformation bezeich- nen können, dagegen als weniger reich an Individuen die Tilopterideen- und Lithoderma-Formationen. Gegenwärtig ist es unmöglich die Ursache anzugeben, welche die Anordnung der Algenvegetation in bestimmte Abschnitte, mit einem gewissen, jedem von diesen eigen- thimlichen Gepräge, bewirkt. Es mag mir doch erlaubt sein, gewisse Verhältnisse hervorzuheben, welche, meines Erach- tens nach, im Zusammenhange damit stehen. Dass die Be- schaffenheit des Grundes hier eine wesentliche Rolle spielt, halte ich fir sehr wahrscheinlich. An den beiden weit von einander entlegenen Stellen, wo die Tilopterideenformation auftrat, war die Zusammensetzung des Grundes, so weit ich finden konnte, ganz gleichartig. Sehr auffällig war, wie oben erwähnt, die hier vorkommende Menge von Schalen der beiden Schneckenarten Aporrhais Pes Pelecani und Turritella ungulina. An diesen war der grösste Theil der Algenmasse dieser Formation befestigt. Phloeospora subarticulata und Tilopteris Mertensii scheinen sich mit besonderer Vorliebe an diesen Gegenständen zu befestigen, denn fast immer, wo ich sie als Bestandtheile anderer Formationen gefunden, habe ich sie an solchen sitzend angetroffen. Die Ulvaceen- formation scheint Kiesgrund, die Fucaceenformation dagegen felsigen Grund vorzuziehen. Die Dichloriaformation bedeckt 30 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. auch felsigen Grund, die Lithodermaformation dagegen aus- schliesslich aus Steinchen bestehenden Grund. Dass hier auch andere Umstände obwalten, geht deut- lich daraus hervor, dass z. B. die Unterlage der Porphyra- und Nemalionformationen von gleichartiger Beschaffenheit ist und dass die Furcellariaformation und die bunte Formation einen Grund derselben oder fast derselben Art bedecken. Fir einen solehen Umstand dirfte die mehr oder weniger exponirte Lage eines Ortes, dem offenen Meere gegeniiber, gehalten werden. Die Fucaceenformation tritt, wie schon J. G. AGARDH (Nov. Fl. Suec. p. 7) angegeben, an Stellen auf, die gegen das offene Meer geschitzt liegen, die Nema- lionformation scheint dagegen in solchen Lokalitäten, wo das Meer hinanbraust, mit Vorliebe vorzukommen. Wahr- scheinlich kann auch dieser Umstand auf die Anordnung der Vegetation der sublitoralen Region Einfluss ausiben und es mag daher erwähnt werden, dass die Lithodermaforma- tion, wie die Karte zeigt, in einem Theile des bohuslän'- schen Skärengiärtels vorkam, wo das offene Meer ungehindert andrang. Dagegen lag die Gegend mehr geschitzt, wo z. B. die Furcellariaformation auftrat. — Einige Thatsachen deuten darauf hin, dass die Vertheilung der Vegetation auf dem Meeresgrunde von Strömungen bedingt wird. Da wo die Punctariaformation auftrat, befanden sich auf dem Grunde eine grosse Menge in Auflösung begriffener Zostera-Blätter, an denen die meisten der Algen dieser Formation sassen. Keine Zostera befand sich in der Nähe, sondern die hier angehäufte Zosteramasse war sicher durch Bodenströmungen hergefiihrt und zuriickgelassen worden. Ich habe oft in der Nähe des nördlichen Ufers vom Flatholmen gedreggt, wo die bunte Formation vorkam, und beinahe immer ist die Arbeit durch die starke Strömung, welche hier stattfand, erschwert wor- den. Dagegen war an dem Standorte der Furcellariaformation am häuvfigsten keine Strömung bemerkbar. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6. 31 Einige Bemerkungen iber das Verhältniss der bohus- län'schen Meeresalgenvegetation zu der norwegischen. In einer seiner Arbeiten hat J. E. ARESCHOUG mehrere Verschiedenheiten angegeben sowohl der Algenvegetation selbst, als der auf der Algenvegetation eimwirkenden äusseren Verhältnisse, die sich in den verschiedenen Theilen der Meere bemerkbar machen, welche die Ufer Skandinaviens um- geben. Was besonders das Verhältniss zwischen der bo- huslän'schen und norwegischen Algenvegetation betrifft, die längs der Kiiste vom Nordkap bis nach Lindesnes vorkommt, giebt der Verfasser die letztere als die reichere und jener gegeniiber als durch folgende dort auftretende Algenarten cha- rakterisirt an: Alaria esculenta, Himanthalia lorea, Pelvetia canaliculata, Polysiphonia fastigiata und Rhodomela lycopodioi- des, welche alle an der bohuslän'schen Kiste feblen. Als die wichtigsten Ursachen der Hervorrufung dieser reicheren Vegetation an der westlichen Käste von Norwegen werden der grössere Salzgehalt des Wassers, die hier eintreffenden Ebbe- und Fluthströmungen und die Eisfreiheit des Meeres das ganze Jahr hindurch betrachtet (Phyc. Scand. p. 258). Wenn auch nicht in Hinsicht der Pflanzengeographie wichtiger, so doch wenigstens mehr auffallend ist die wesent- lich verschiedene Physiognomik, welche die bohuslän'sche und norwegische Meeresalgenvegetation besitzt. Durch seine lebhafte und malerische Schilderung der allgemeinen Zige der Algenvegetation an der norwegischen Kiste bei Kristian- sund hat F. L. EKMAN (Skand. Hafsalg. p. 2) deutlich gezeigt, dass sich eine wesentliche Verschiedenheit hinsichtlich der Ver- theilung der Vegetation an der norwegischen Westkiste und an der Kiiste von Bohuslän offenbart. Dort kommt der grösste Theil der Algenvegetation in der litoralen Algenregion vor und liegt während der Ebbezeit entblösst, wogegen, wie der- selbe Verfasser sehr richtig in der citirten Ahhandlung an- gefihrt, bei Bohuslän der grösste Theil der Meeresalgenflora »der Anschauung des Botanikers verborgen ist», weil die Haupt- masse der Algenvegetation an dieser Kiste zur sublitoralen Region gehört. Was in dieser Hinsicht von den Umgebun- gen Kristiansunds gilt, das gilt auch von den nördlich und 2 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. sädlich davon belegenen Theilen von Norwegen. Dass der Fall so im Nordlanden ist hat KLEEN (Nordl. Alg. p. 7—9) ge- zeigt, und selbst bin ich durch eigene hier vorgenommene Untersuchungen im Stande mitzutheilen, dass dasselbe von der nördlichen Kiste Norwegens gilt. HEiner gefälligen Be- nachrichtigung gemäss, welche mir vom Dr. WIiTTROCK mit- getheilt worden ist, findet dasselbe Verhältniss an der säd- westlichen Kiste Norwegens, nördlich von Stavanger, statt, so dass sich längs fast der ganzen West- und Nordkiste Nor- wegens diese, von der bohuslän'schen verschiedene Verthei- lung der Vegetation offenbart. An den Kisten von Nowaja Semlja und Spitzbergen begegnet uns ein dem Norwegischen entgegengesetztes Vegetationsbild. Dort ist nämlich die Hauptmasse der Algenvegetation innerhalb der sublitoralen legion gesammelt. So ist es auch an der bohuslän'schen Kiste der Fall, aber während in den erwähnten arktischen Gegenden die litorale Region beinahe gänzlich von aller Ve- getation entblösst ist (Vergl. KJErLzM. Murm. Meer. Algenv. p. 37-—63), so giebt es in Bohuslän eine reiche litorale Vege- tation, obschon sie der Artenanzahl nach fir weniger reich gehalten werden muss als die der sublitoralen Region. Im Zusammenhang mit der eben genannten sehr verschie- denen Vertheilung derVegetation auf den besonderen Regionen, welche sich an den bohuslän'sehen und norwegischen Kisten geltend macht, steht eine wesentlich ungleiche Zusammen- setzung der Vegetation derselben Region (wenigstens der litoralen und sublitoralen) an der bohuslän'sehen und der norwegischen Kiiste nördlich von Stavanger. Die litorale Region in Bohuslän wird von den Ulvaceen- und Fucaceen- Formationen charakterirt. Die von diesen bedeckte Strecke der litoralen Region iibertrifft an Umfang sehr diejenige, die von Algenformationen eingenommen ist, deren Haupt- bestandtheil Rhodospermen und Phaozoosporeen ausmachen. Mag es auch sein, dass an der norwegischen Kiste die Fucaceen- und Ulvaceen-Formationen den Hauptbestandtheil der Algenmasse der litoralen Region bilden, treten doch so- wohl Pheozoosporeen wie insbesondere die Rhodospermen in weit grösserer Masse hier als dort auf. Darauf weisen EKMAN's Beschreibung der litoralen Vegetation bei Kristian- sund, gleichwie die von KLEEN gelieferte Darstellung der Algenvegetation von Nordlanden hin. Aus eigener Erfahrung BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:06. 303 kann ich bezeugen, dass es sich auch an der Nordkiste Nor- wegens so verhält. Die norwegischen litoralen Rhodosper- men-Arten sind weit zahlreicher als die bohuslän'schen. Dar- unter giebt es freilich einerseits viele, die in Bohuslän ver- misst werden, z. B. an dem sidlicheren Kistenabschnitte Polysiphonia fastigiata, Rhodomela lycopodioides, Gelidium corneum, Catenella opuntia, Gigartina mamillosa, Ceramium acanthonotum, Callithamnion arbuscula, Callithamnion ro- seum, Antithamnion floccosum, Thamnidium mesocarpum und innerhalb des nördlichen Abschnittes: Rhodomela lyco- podioides, Polysiphonia fastigiata, Halosaccion ramentaceum, und Gigartina mamillosa. Aber andererseits giebt es eine nicht unbedeutende Anzahl, die hier als litorale auftreten, aber, soweit bekannt ist, entweder ausschliessend oder we- nigstens vorziuglich den tiefer liegenden Theilen der sublito- ralen Region Bohusläns angehören. Von ihnen tragen mehrere durch ihr massenhaftes Auftreten im wesentlichsten Grade zur Bestimmung des Charakters der litoralen norwegischen Algenvegetation bei. Als solche mögen vor allen Rhodymenia palmata, Delesseria alata und Ptilota elegans hervorgehoben werden. Zu dieser Gruppe gehören auch folgende: Rhodo- mela subfusca, Polyides rotundus, Cruoria pellita, Phyllo- phora membranifolia, Cystoclonium purpurascens, Furcellaria fastigiata, Callithamnion Hookeri, C. polyspermum (vergl. KLEEN, Nordl. Alg.). Diese schwer zu deutende Thatsache, welche der Annahme zu widersprechen scheint, dass die meisten Rhodospermen das Licht scheuen, wird um so mehr auffallend, als es eine bedeutende Anzahl Rhodospermen giebt, welche theils weder an Bohusläns noch an Norwegens Kiisten, wenigstens selten oberhalb der oberen Grenze des sublitoralen Gebietes angetroffen werden, oder an diesen beiden Stellen sowohl innerhalb der litoralen als der sub- litoralen Region vorkommen. Das erste gilt von Odonthalia dentata, Polysiphonia elongata f. Lyngbyei, P. violacea, P. parasitica, P. byssoides, Delesseria sinuosa, Peyssonnelia Du- byi, Hydrolapathum sanguineum, Plocamium sanguineum, Sarcophyllis edulis u. a. Das letztere ist der Fall z. B. bei Ahnfeltia plicata, Chondrus crispus. Ein Versuch an Norwegens Kirsten verschiedene 'Algen- formationen zu unterscheiden ist leider noch nicht gemacht worden. An einem anderen Orte werde ich darzulegen ver- 3 534 KJELLMAN, ALGENREGIONEN UND ALGENFORMATIONEN. suchen, dass es mehrere dergleichen, sehr gut ausgezeichnet, an der nordwestlichen Käste Norwegens giebt. Aus den beiden oben erwähnten Arbeiten geht aber hervor, es befin- den sich sowohl bei Kristiansund als bei Nordlanden eine Fucaceenformation (vielleicht giebt es deren zwei von ein- ander verschiedene), eine Laminarieen- und eine Lithotham- nionformation (letztere von Lithothamnion fasciculatum aus- gezeichnet). Die letzgenannte, welche im Eismeere nördlich von Nordlanden, an den Kisten des nördlichen Norwegens, Spitzbergens und Nowaja Semljas weit verbreitet ist, fehlt, sofern bisher bekannt, in Bohuslän, obwohl die Art hier vor- gefunden wird. Die Laminarieenformation bekommt durch das Auftreten von Alaria-Arten eine andere Zusammensetzung an den norwegischen Kiästen als bei Bohuslän und hat ohne- dies, wie es scheint, dort eine weit grössere Ausdehnung. Himanthalia lorea wird an den Kästen Finmarkens vermisst, findet sich aber in Nordlanden und sädlicher. Sie kommt an dem offenen Meere ausgesetzten Stellen mit Vorliebe vor, wo dagegen die ibrigen Fucaceen nicht gedeihen. Es will daraus erscheinen, als könnte man an der norwegischen Kiste zwei Fucaceenformationen unterscheiden, eme Himanthalia- formation, durch H. lorea ausgezeichnet (die in Bohuslän ganz fehlt), und eine Fuceenformation, durch Fucusarten und anderen Fucaceen bezeichnet. Letztere- erscheint in Bohuslän, aber ihre Zusammensetzung ist hier nicht dieselbe wie an der norwegischen Käiäste. Es bilden sie im sädlichen Theile dieser Kästenstrecke Pelvetia canaliculata (eine Art, welche in Bohuslän nicht vorkommt, wie oben bemerkt ist), Fucus spiralis, F. vesiculosus, F. serratus, Ozothallia no- dosa. Nordwärts wird sie von Pelvetia canaliculata, Fucus spiralis, F. vesiculosus, F. serratus und besonders F. fur- catus und anderen arktiscehen Fucus-Arten und Former, wie F. distichus, F. filiformis, F. linearis zusammengesetzt. Es wäre zu winschen, dass die Anordnung der Vegetation auf den verschiedenen Algenregionen an Norwegens west- licher Kiste zum Gegenstand genauer Untersuchungen ge- macht wurde, denn ehe dies geschehen, ist es unmöglich ein Gesammtbild dieser Vegetation zu entwerfen und eine er- schöpfende Vergleichung zwischen diesen und der Algen- vegetation von anderen Meeren anzustellen. Gegenwärtig missen wir uns auf die oben gegebenen Bemerkungen iber BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 6, 35 das Verhältniss zwischen der bohuslän'schen und der norwe- gischen Meeresalgenvegetation beschränken. Sie sind freilich sehr wenige, dirften aber hinreichen um darzulegen, dass diese Gegenden in der Physiognomik der Algenvegetation so grosse Verschiedenheiten offenbaren, dass sie entweder als zu verschiedenen Florengebieten gehörend oder wenig- stens als verschiedene Abschnitte desselben Florengebietes ausmachend betrachtet werden missen. Welche von diesen Betrachtungsweisen die am meisten berechtigte und natir- lichste sei, diirfte auf dem gegenwärtigen Entwicklungssta- dium des algologischen Zweiges der Pflanzengeographie kaum entschieden werden können. Verzeichniss der im Vorhergehenden erwähnten Literatur. AG. J. G. Nov. Fl. Suec. = J. G. AGARDH. Novitige Flore Suecie ex Al- garum familia, quas collegit.... J. G. AGARDH. (Akademische Dis- sertation.) Lunde 1836. » Spec. Alg. = J. G. AGARDH. Species Genera et Ordines Algarum. Lunde 1848—76. ARESCH. Alg. Scand. exsice. = J. E. ARESCHOUG. Alg&e Scandinavice exsic- cate. Ser. Nov. Fasc. I--VIII. Upsalie 1861—1872. » Obs. Phyc. III. = J. E. AÅRESCHOUG. Observationes Phycologice Part. III. (Nova Acta Regia Societatis scientiarum Upsaliensis, Ser. TITT VOL: XI Upsabel 85): » Phyc. Scand. = J. E. ARESEHOUG. Phycearum, que in maribus Sceandinavie crescunt, enumeratio. (Nova Acta Regie BSocietatis scientiarum Upsaliensis Vol. XIII, Upsalie 1847 und Vol. XIV, Up- salie 1850). EKM. Skand. Hafsalg. = F. L. EKMAN. Bidrag till kännedomen om Skan- dinaviens Hafsalger. (Akademische Dissertation) Stockholm 1857. KJELLM. Murm. Meer. Algenv. = F. R. KJELLMAN. Ueber die Algenvege- tation des Murmanschen Meeres an der Westkiste von Nowaja Semlja und Wajgatsch. (Nova Acta Regie HSocietatis Scientiarum Upsaliensis Ser. TIIT. Festtome. Upsalie 1877). KLEEN. Nordl. Alg. = E. KLEEN. Om Nordlandens högre hafsalger. (Öfver- sigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1874. N:o 9). KrRoK. Bidr. = TH. O. B. N. KRoK. Bidrag till kännedomen om Alg-floran i inre Östersjön och Bottniska viken. (Öfversigt af Kongl. Veten- skaps-Akademiens Förhandlingar 1869. N:o 1. Stockholm 1869). ÖRSTED Reg. Mar. = A. 8. ÖRSTED. De regionibus marinis (Dissertatio in- auguralis) Haunie 1844. Die beigefiigte Karte ist eine vergrösserte Copie von »Topografiska Corpsens Karta öfver Sverigey. Bihang till K.Vet. Akad.Ha Kjellman 5 pe (St. Kormö YV FA | =S & 0 Hlälskäret/ 2 0 Vtunnerskär I & Gakven familjen e Ö v LIL Harpöl > St. CS Berghy .ylteskär 2 LHangholav fd Märrekullen/ if ER SE Nabeko len V f + I / Skellholmenk>3 e Ba Hi ud > Tistholm/ 5 - SR DR LÖ NS SR D? M. gp Oy. Cråskär z 0 fsholm/ | - Ö T—- Zilopterideen formation. & P—- Punctaria formation. | & L — Zithoderma formation. O D — Vicktoria formation. O C = Chatopteris formation. 6 F—- Farcellaria i formation. Ö M= Lomeraria = Mesogleia formation. Ö B — Dic bunte 4 3 Formation. ; [DS He Tu 1 RE j son Å LIES oe & EE = CM AA / Fiskebäckskil) Få T = — Länge 6? 35 043'19"5 SEE v. F erro. stressade J20'von der Sternwarte Stockholms ( BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 5. No 7, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ JIE: ZETTERSTED'T; MEDDELADT DEN 13 MARS 1878. STOCKHOLM, 1878. P. AA. NORSTEDT & SÖNER. KONGL. BOKTRYCKARE, a ”N FRUN på FJ 0 ” AN og IN i Å 4 pi CM T ST WAT. Cd + | | É i ' Åh . ” LÄ [| ' 8 nt OM - se RAM Vb DEREN NI MR fa | od a i dj LAN 1 i ) ÅN ÅA 4 d [ I i KR ri X be + SU É 4 (nt ' ' it ' i ( iv | [| " [| Ni ' [| [ j i , vå -- N In [Ne å OR i - Lå s Nn å (SJ qv j i Å ” I "| å | f q. [ - y Å j I J | Vi il [ A NOS FLN Ve j I JA a NASA j j i . Vv - LA bv ar Å KA hå i (el i gå - | NE syd r 4 2 Åh Wp SA Visingsö är för närvarande något öfver 14 mil lång och på bredaste stället (mellan Visingsborgs slottsruiner och Rö- kinge) fullt + mil bred. Dess areal är enligt Forssells statistik 5253 tunnland eller ungefär + qvadratmil, jemn och slät mark med en obetydlig höjning mot öns midtellinia, der högsta höjden uppgifves vara 70 fot öfver Vetterns yta. Den hvilar på sandsten och lerskiffer, hvilka bergarter på öns sydöstra del vid Vettern framträda i dagen, och på gränsen mellan Näs och Stigby egor hinna dessa berglager en höjd af 36 fot öfver Vetterns yta. Ingenstädes träffas gråberg i fast häll; men större och mindre erratiska block och jordstenar af granit och gneiss äro allmänt spridda öfver ön, af hvilka det största blocket ligger på öns medlersta del nära Kumla prestgård och det märkvärdigaste, en forntida offersten den så kallade Loa sten, längre mot söder på prestgårdens utmarker mellan Busarp och södra skolhuset. Jordmånen är på största delen af ön lera, men på södra delen finnes äfven sandjord. Från Kumlaby, som. ligger någor- lunda midt på ön, löper längs öns midtellinia en sandås ända ned till öns södra del. Under vanliga år lider ön af torka och ingen egentlig bäck finnes på hela ön, ehuru man här och der träffar några små vattengölar eller kärrmarker, som vid rikligare vattentillgång aflemna sitt öfverflödiga vatten, som då genom större och mindre diken rinner ut i Vettern. Endast vid Erstad finnes en större kärrtrakt, det så kallade Erstads kärr eller Erstads träsk, som står i förbindelse med Vettern, och der träffas flertalet af de få vattenväxter, som finnas på ön. Näst Erstads träsk äro grefve Pers fiskdammar de största vattensamlingarne på ön. Nära 3 at öns areal upp- tages af åker; det öfriga af skog och betesmarker, hvaraf om- kring 1200 tunnland utgöras af härliga ek- och furu-skogar, som tillhöra kronan. Ekskogarne upptaga en rymd af 800 tunnland och den vackra furuskogen mellan Abrahamstorp 4 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. och Haga 400 tunnland. Föröfrigt finnas här och der små björkskogar eller björkdungar. Ön förminskas årligen, såväl i norra och södra ändan, som äfven på sidorna, synnerligen på östra sidan. Denna för- minskning har fortgått sedan århundraden tillbaka och man har derpå flere slående bevis. Den sten, som vid Per Brahe den yngres tid låg midt på ön (i norr och söder), ligger nu längre mot norra ändan, hvilket visar, att norra ändan för- minskats mer än den södra; och af Näsbo slott på öns södra ända, der Magnus Ladulås dog 1290, hafva ruinerna till största delen nedstörtat i Vettern, så att blott några få qvadratalnar återstå af desammn. Det lider dock intet tvifvel att detta slott anlades på ett visst afstånd från Vetterns strand och att det var omgifvet af parker och trädgårdar, fast öns södra ända nu är kal och trädlös. ALLVIN omnämner !), att Visingsö all- moge anhöll om skatteminskning till följd af den förlust af jord, som sjön årligen förorsakar, och till följe deraf anstäldes undersökning år 1835, hvilken visade, att vid Eds och Erstads byar ön, på det ställe der den har minsta bredden, sedan år 1800, då kartor öfver nämde byar upprättats, förminskats med icke mindre än 68 fot. Att denna oupphörliga förminskning i sin mån bidragit till att förändra öns flora, torde äfven kunna antagas, ehuru andra förhållanden dertill medverkat i högre orad. Hvilka förändringar vegetationen undergått sedan öns storhetsperiod under Sverkerska och Erikska ätterna samt Folkungaätten, derom kan man knappt ens våga en gissning, om ej den att ön då var mindre odlad och mer skogbeväxt än nu. Då ön 1562 förlänades såsom grefskap åt Per Brahe den äldre och sedan i 120 år var i Braheslägtens ego, undergick dess vegetation utan tvifvel betydliga förändringar och man kan uppvisa spår deraf ännu 1 dag. Det är nemligen allmänt kändt att Per Brahe den yngre synnerligen uppmuntrade träd- gårdsskötsel, och som hans önskningar voro lag för öns inne- vånare, är det utan tvifvel ända från denna tid, som man här och der träffar en mängd förvildade fruktträd och bärbuskar, såsom Pyrus Malus och communis, Prunus domestica, imsititia, Cerasus och avium, Ribes Grossularia och rubrum. Nästan alla dessa arter träffas förvildade i Kungsgårdens sjöbranter och några, såsom Prunus insititia, i betydande mängd. Utan ') Beskrifning öfver Vista härad p. 23. BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 0, NO f. d tvifvel från denna tid förvildade finnas ännu i dag på slotts- vallarne Corydalis cava och Viola odorata samt den såväl här som annorstädes förvildade Aquilegia vulgaris. Den sista stora förändringen, som öns vegetation under- gått, sammanhänger med ekplanteringarne, som började 18532. I sjelfva ekplanteringarne träffas vanligtvis en trivial vegeta- tion, dock olika i äldre och yngre ekplanteringar; dertill har den lifligare samfärdsel, som under de sista decennierna upp- kommit öfver hela vårt land, äfven 1 sin mån bidragit till att omgestalta och föröka öns fora. Under de sista decennierna hafva hit inkommit (sannolikt tillfälligtvis med frön af kultur- växter) åtskilliga arter såsom Cuscuta Trifolii, Cerastium ar- vense, Myosotis versicolor, Trisetum flavescens. Andra arter, såsom HBSalix hastata och depressa, Polygala amara, Avena elatior, äro möjligen samtidiga med de äldre ekplanteringarne; men jag tror mig utan att frukta för misstag kunna påstå, att de alla inkommit efter 1832. Bunias orientalis, som redan 1817 observerades på Visirgsö af E. FriEs och J. FORSANDER, har sannolikt blifvit införd under de första åren af vårt år- hundrade. Att de i ekskogarne talrikt planterade trädslagen, såsom vanlig gran, lärkträd, silfvergran, bok och afvenbok, äfvenledes i en framtid komma att utöfva ett ej ringa in- flytande på vegetationen i ekskogarne, torde knappt vara tvifvel underkastadt. Alla de förändringar i Visingsö's vegetation, som här ofvan påpekats, hafva, med undantag af öns årliga förminsk- ning, förorsakats af menniskan sjelf. Vi hafva ej heller här några data att framhålla, som kunna tyda på andra orsaker, men att sådana kunna finnas, torde ej vara djerft att påstå. Vegetationen visar sig ofta nog olika år efter annat på samma lokal, alldeles oberoende af menniskans åtgärd. Säkert har hvarje botanist iakttagit, att ett kärr och dess vegetation har ett annat utseende ett våtår än ett torkår. Under det sed- nare händer det att åtskilliga Carex-arter blomma och sätta frukt i riklig mängd, då de deremot under ett våtår ej ens komma i blomma. Utricularie, som finnas i mängd under vissa år i en trakt, t. ex. vid Jönköping, äro andra år ganska sparsamma eller nästan saknas, hvilket beror på det olika vattenståndet. Ingenstädes märkes dock denna olikhet tyd- ligare än i fjelltrakterna. Vissa år smälter snön vida längre ned på de höga fjellen än andra, och då kan man finna en , 6 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. temligen rik och ofta interessant vegetation vid snödrifvornas rand på platser, som en annan sommar äro helt och hållet täckta af snö. Somliga år äro gynsamma för de lägre da- larnes vegetation, ändra för de höga fjellens., Så var 1854 års sommar synnerligen gynsam för de högre fjellväxternas blomning och utveckling på Dovre, och utom många andra växter blommade rikligen på Knudshöe Petasites frigida och stora sträckor på fjellen stodo detta år liksom 1858 hvita af den lilla vackra Andromeda hypnoides. År 1870 visade en helt annan fysionomi. Den yppigaste och rikaste vegetation träffades då i de lägre dalarne och aldrig har jag på Dovre sett en sådan mängd af Saxifraga Cotyledon som då, hvar- jemte gräset var så frodigt att den gamle gästgifvaren, som då bott 51 år på Kongsvold, aldrig haft så rik höskörd, som detta år. Men på högfjellen var förhållandet ett annat. Här hade snön smält tidigare än vanligt på våren, köld hade derpå kommit, så att ej få växter deraf tagit skada. Jag kunde ej på Knudshöe finna en enda individ af Petasites fri- gida i blomma eller frukt och Andromeda hypnoides var så sparsam i blomma, att jag knappt påträffade ett dussin blom- mande exemplar. Ett exempel af annat slag kan ock anföras. Vid stränderna af Fogsån samt några andra större bäckar på Dovre samlade jag ett ej ringa antal rara mossor och phanero- gamer under åren 1854, 1858 och 1868; men 1870 hade en stor förändring inträdt, ty då hade snön i stor massa smält på våren och försommaren, så att den våldsamt framstörtande - vattenmassan helt och hållet förhärjat vegetationen, renspolat stenar, förut klädda af mossor och åtminstone för det året ödelagt phanerogamerna vid bäckarnes rand. Jag har ej haft tillfälle att jemföra samma hafsstrands vegetation under olika år, men jag tviflar ej på att likartade iakttagelser äfven der kunna göras. Visingsö torde ej vara något synnerligen tack- samt fält för observationer af dylik art; men att under en längre följd af år, t. ex. 20 åa 30, äfven här ske betydande försmidritsar oberoende af menniskans åtgärd, lider intet tvifvel. Det är ock derför, som jag bemödat mig att i detalj så noga som möjligt redogöra för Visingsö's vegetation, sådan den visade sig för mig under sommaren 1877, för att framdeles man må hafva tillfälle att göra jemförelser mellan vår tids vegetation och våra barnbarns. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. Be. NIO. der dl Så ryktbar Visingsö är i historiskt hänseende, så ringa är åter den uppmärksamhet, som blifvit egnad dess flora. Den har visserligen blifvit besökt af flere botanister och äfven af prof. E. FRIES, som besökte den d. 30 och 31 Juli 1817; men vi ega dock blott några få och strödda uppgifter om dess vegetation, som väl ej heller är så rik eller lockande, att ej botanisten föredrager att offra sin tid åt andra rikare trakter. Skogarne utgöras af ek, tall och björk. Att eken sedan långa tider tillbaka vuxit vild på ön torde väl få antagas, men de nuvarande ekskogarne äro alla planterade och bland ekarne träffas planterade bok, lärkträd, silfvergran och afven- bok. Gran finnes ock planterad bland ekarne, men här och der i tallskogarne träffas enstaka granträd, som väl må anses såsom wmilda. Vildt växande träd äro dessutom asp, al, arre, alm, ask, rönn, oxel, hägg, af hvilka flere endast träffas vilda i de östra sjöbranterna, der man nu träffar förvildade, - utan tvifvel sedan Per Brahe den yngres tid, krikon, körsbär, fogel- bär, äfvensom här och der äpple- och päronträd. Odlade finnas, jemte flera af de ofvannämnda, lind, lönn, kastanie, skörpil, plommonträd, idgran. Såsom buskar eller smärre träd före- komma dessutom, Viburnum Opulus, Rhamnus cathartica, Crategus oxyacantha och monogyna, Salix pentandra och caprea, Corylus Avellana. Buskvegetationen är synnerligen talrik i östra sjöbranterna, och utom ofvannämnda arter må nämnas: Prunus spinosa, Berberis vulgaris, Rhamnus Frangula, Ribes alpinum, rubrum och Grossularia, Rubus idzeus och cesius, diverse former af Rosa, Salix cinerea och andra smärre Salix- arter, Vaccinium uliginosum, Juniperus communis. Ekskogarne äro prydda med en från andra lokaler af- vikande, men i det hela trivial vegetation. Då de hafva en så betydlig utsträckning, så följer äfven deraf att en del arter der förekomma i oerhörd mängd. Den 15 Juni 1877 !) blom- made här i största mängd: Primula veris, Anemone nemo- rosa (delvis öfverblommad), Orobus tuberosus, Anthoxanthum odoratum, Alchemilla vulgaris. ”Trollius europeus var ännu ej i blomma. Den 14 Juli blommade här talrikt: Ranunculus acris, Veronica Chameedrys, Trifolium medium (knapptiblomma). Melampyrum pratense, Cerefolium silvestre, Galium boreale. Trollius europeus var öfverblommad, ehuru man på skuggiga ') Detta års väderlek var i flere afseenden exceptionel, så det är sannolikt att förhållandet gestaltar sig något annorlunda under vanliga år. S ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. ställen här och der kunde träffa någon enstaka blomma. Den 3 Augusti voro Campanula persicifolia, Prunella vulgaris och Trifolium medium i full blomma. Hypericum qvadrangulum och Hieracium rigidum knappt i blomma. Hieracium um- bellatum i knopp. Ännu i full blomma sedan mer än 8 dagar sedan stodo: Galium boreale, Trichera arvensis, Cam- panula rotundifolia, Hieracium vulgatum, Stellaria graminea, Melampyrum pratense. Utom ofvannämnda arter förekomma: Scorzonera humilis, Rumex Acetosa, Ranunculus auricomus och polyanthemos, Spirea Ulmaria, Geum rivale, Myrtillus nigra, Orchis maculata, Lathyrus pratensis, Silene nutans, Vicia Cracca och sepium, Trifolium pratense, Crepis pre- morsa, Potentilla Tormentilla, Ononis hireina, Chrysanthemum Leucanthemum, Heracleum sibiricum, Ajuga pyramidaks, Viola silvatica, Pyrola minor och rotundifolia. De flesta af dessa äro allmänna. (SG Juniperus communis L. Allmän på magra betesmarker och i tallskogarne. Taxus baceata L. Planterad vid Kungsgården. Fam. 57. Callitrichine2&e. 364. OCallitriche verna L. I stora kärret och på fuktiga ställen på gångstigar i Kungsskogen flerstädes och under trenne olika former. II. MONOCOTYLEDONEAAE. Fam. 58. Orchidee&e. 365. Orchis angustifolia Wiumm. Mycket sällsynt i sanka ängar nedom Busarp tillsammans med” Epipactis palustris. 366. Orchis maculata L. Temligen allmän på fuktiga ängar samt här och der i ekplanteringarne. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND De N:O 7. D0 367. Platanthera bifolia (L.). Temligen allmän 1 ängar och ekplanteringar, men vanligtvis blott få exemplar till- sammans. 365. Herminium Monorchis (L.). Sällsynt på fuktiga ängar vid Tunnestad tillsammans med Epipactis palustris. Studeranden G. MozArRT, som visade mig växtstället för denna art, nämde att han under föregående år sett den i temlig mängd; men 1877 funnos endast några få individer. Studeranden Mozart har dess- likes funnit ett exemplar af denna art på ett sankt ställe nedom Komministergården. 369. Goodyera repens (L.). I Kungsskogen nära Abrahams- torp på ett ställe i temlig mängd. 310. Epipactis palustris (ScoP.). Flerstädes i sanka ängar, t. ex. nedom Busarp i flere ängar temligen ymnigt, Tunne- stads ängar rar, äfven funnen af G. MOzART i Säby ängar. c& [SG] a | 2 Listera ovata (L.). Flerstädes i ängar och ekplanteringar, men vanligtvis i få exemplar, t. ex. ekskogarne och sjöbranterna mellan Haga och Hamnen på flere ställen, Tunnestads utmarker nedom södra Skolhuset, ängar nedom Busarp. Fam. 59. Hydrocharidee. 3172. Hydrocharis Morsus ran& L. Erstads träsk i mängd. Fam. 60. Liliaceg&e. Lilium bulbiferum L. Här och der odlad vid torp och gårdar och någon gång förvildad. Allium oleraceum L. Slottsvallarne mot sjön. I en åker norr om Kumlaby (E. FriEs och J. FORSANDER 1817.) ÖS 1 (SV) Ornithogalum umbellatum L. Förvildad vid Erstads sjö- branter. 3174. Gagea lutea (L.). Allmän på Visingsö (Stud. G. MOZART). 375. Convallaria majalis L. Flerstädes på ängsmark imvid sjö- branterna, t. ex. vid sjöbranterna mellan Haga och Hamnen och vid Fiskdammarne, öfverallt endast blad och 1877 ej någonstädes anträffad i blomma. SUS 250. ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. Convallaria Polygonatum L. Sällsynt i och vid sjöbran- terna mellan Haga och Hamnen. Vid Fiskdammarne (Stud. G. MOZART.) Majanthemum bifolium (L.). På ängsmark, t. ex. i ek- planteringarne nedom Haga. Vid Fiskdammarne (G-. M0zZART.) Paris quadrifolia L. Flerstädes på ängsmark och skuggiga ställen nära sjöbranterna, t. ex. nedom Haga, mellan Haga och Hamnen, norr om Hamnen. Fam. 61. Alismaceg&. Alisma Plantago L. Flerstädesi vatten, sanka kärr och diken, t. ex. i kärret vid Rönäs båthus, diken i Kungsskogen nära Abrahamstorp, Prestgårdens kärr, Erstads träsk. Triglochin palustre L. Mångenstädes i kärr och på sanka ställen, t. ex. i kärr vid Rönäs båthus, ängar nedom södra Skolhuset, ängar nedom Busarp, Slottsgrafvarne, Tunnestads ängar, Prestgårdens kärr, vid en vatten- håla nedom Komministergården. Fam. 62. Juncace&e. Juncus conglomeratus L. Temligen allmän 1 diken och på fuktiga ställen. Juncus effusus L. Flerstädes 1 kärr och diken, t. ex. Kungsskogen i kärr, i diken i skogens nordligaste del nära Kumla och Vrixlösa, vid Fiskdammarne. Juncus filiformis L. I diken vid Näs ej sparsamt. Juncus articulatus LD. Temligen allmän i diken och på fuktiga ställen. Juncus alpinus ViLnL. Flerstädes i diken och på fuktiga ställen, t. ex. i diken i södra ekplanteringarne ofvan Rönäs, vid en vattenhåla nedom Komministergården. Juncus squarrosus L. På sandiga dikeskanter vid Näs sparsamt. i Juncus compressus JACQ. Temligen allmän vid vägar och gårdar; äfven på Vetterns strand nedom Haga. Juncus bufonius L. Allmän i diken och på fuktiga ställen. BIHANG. TID GK: SV. VET: AKND. HANDIn BAND. de N:O 0 DÅ 389. Luzula pilosa (L.). Allmän i skogar och i största mängd öfverallt i Kungsskogen. 390. Luzula eampestris (L.). Allmän på ängsmark och i sko- garne. Man finner i skogarne en lärgre och spens- ligare form, som erhållit namn af Luzula multiflora och i Kungsskogen träffar man den på skuggiga ställen med blek färg, var. pallescens. Denna i medlersta och och södra Sverige förekommande form bör icke för- blandas med Juncus pallesceens WELNBG. FI. Lapp. n. 165, som växer i tufvor, samt har smärre och tal- rikare tydligen skaftade ax. Åfven af denna sist- nämnda art eller form finnas gröfre och mörkare exemplar i medlersta Sverige och dessa jemte den bleka nordliga formen torde utgöra en från Luzula campestris skild art, som verkligen förtienar namnet Luzula multiflora. Fam. 63. Aroidege. Calla palustris L. Inplanterad af pastor C. G. MOZART i ett dike nära den vattenhåla, som finnes nedom Komministergården. 391. Lemna minor L. Flerstädes i vattensamlingar och diken, t. ex. i diken i ängarne nedom Busarp, nedom Kom- ministergården i diken och i en vattenhåla, Torp, Fiskdammarne, Erstads träsk. 392. Lemna trisulea L. Erstads träsk 1 mängd. Fam. 64. Potamogetone&e. 393. Potamogeton natans L. Erstads träsk i mängd. 394. Potamogeton gramineus L. Prestgårdens kärr i mängd. 395. Potamogeton pusillus L. I vestra Fiskdammen i största mängd. Fam. 65. Typhacee. 396. Sparganium simplex Hups. Flerstädes 1 vatten t. ex. Prestgårdens kärr, i en vattenhåla nedom Kommi- nistergården, Erstads träsk i mängd. on [9 0) [SK] SS 1 398. Dk 400. 404. 405. 406. 408. ZETTERSTEUT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. Fam. 66. Cyperacee. Seirpus compressus (L.). Flerstädes på fuktig gräsmark, t. ex. vid dikeskanten nedom södra Skolhuset, ängar nedom Busarp, vid Slottsgrafvarna. Scirpus lacustris L. Erstads träsk ymnig. Scirpus pauciflorus LiGHTF. Flerstädes på fuktig gräs- mark vid vägar och dikeskanter, t. ex. nedom södra Skolhuset, ofvan Rökinge. Heleocharis palustris (L.). Temligen allmän 1 diken och vattensamlingar. Hufvudformen är långt sparsammare än var. uniglumis, och den förra är endast anmärkt i Prestgårdens kärr, i diken nära Erstad och Ed, samt 1 Erstads träsk. Heleocharis acicularis (L.). Prestgårdens kärr. Eriophorum angustifolium Rorr. Mångenstädes 1 kärr, t. ex. Rönäs båthus, ofvan Husgärde och nedom södra Skolhuset, Tunnestads ängar, Prestgårdens kärr, kärren vid Erstads träsk. Eriophorum latifolium Horr. Flerstädes i kärr och sanka ängar, t. ex. nedom södra Skolhuset i mängd, nedom Busarp. Carex vesicaria L. Mångenstädes i kärr och mindre vatten- samlingar, t. ex. i björkängar vid Stigby, 1 ekplan- teringarne ofvan Rönäs, Rönäs båthus, nedom södra Skolhuset, nedom Busarp, Nungsskogen, nedom Kom- ministergården, Prestgårdens kärr, Erstads träsk. Carex ampullacea Goop. Flerstädes i kärr och vatten- samlingar, dock långt sparsammare än föregående, t. ex. kärr vid Rönäs båthus, ängar nedom Busarp, Erstads träsk. Carex hirta L. Flerstädes på sandblandad lera vid Vet- terns stränder, t. ex. Stigby sjöbranter, Rönäs båthus i mängd, Erstadviken, Erstad. Carex glauea Scor. Allmän på lerjord i diken och på fuktiga ställen, isynnerhet i åkerkanter, samt allmän- nare på vestra sidan än på den östra. Carex pallescens L. ”Temligen allmän på ängsmark och vid dikeskanter, isynnerhet 1 ekplanteringarne. 409. 410. 411. 414. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5» N:O 7. 59 Carex Hornschuchiana Horr. Mångenstädes på fuktiga ängar, men vanligtvis i ringa mängd, t. ex. i ett kärr nära stora vägen vid Stigby tillsammans med Carex Oederi var. pygmea; ängar nedom södra Skolhuset, ängar nedom Busarp, ängar ofvan Rökimge, Tunne- stads ängar. Carex fulva Goop. På sanka ängar nedom Busarp med Carex Hornschuchiana. Carex Oederi EmrH. Flerstädes i diken och på fuktiga ängar, t. ex. kärr vid Stigby med Primula farinosa, i ekplanteringar ofvan Rönäs, ängar nedom södra Skolhuset, Tunnestad i diken och ängar. Nästan öfverallt förekommer blott den lilla lågväxta formen, som fått namn af var. pygmea. Carex panicea L. Allmän i diken och sanka ängar, synner- ligen på öns vestra sida. Carex pilwlifera L. Flerstädes på magra betesmarker, t. ex. Näs 1 diken, ekplanteringar ofvan Rönäs, på heden i Kungsskogens nordligaste del. Carex precox Jaco. Flerstädes på torra backar, t. ex. Näs på södra udden, Stigby, Kungsskogen, Erstads östra udde, Ed. Carex ericetorum Porr. På torra sandiga ställen vid Näs sjöbranter. Carex strieta Goop. I kärret vid Rönäs båthus i mängd. Carex vulgaris Fr. Temligen allmän i kärr och diken, isynnerhet på öns vestra sida. Carex stellulata ScHREB. Mångenstädes i kärr och sanka ängar, t. ex. 1 ett kärr i ekplanteringen ofvan Rönäs, betesmarker nedom södra Skolhuset, ängar nedom Busarp, Kungsskogen nära Abrahamstorp, Tunnestads ängar, vid en vattenhåla nedom Komministergården. Carex canescens L. På sanka ängar nedom Busarp. Carex leporina L. Temligen allmän på ängar, dikes- kanter och åkerrenar. Carex Schreberi SCHRANK. Erstadviken på sand vid Vet- terns strand, på ett område af några qvadratfamnar i mängd, men blombärande strån temligen sparsamt (20 Juni 1877 i full blomma). ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSO. Carex arenaria L. Erstads östra udde i sanden nära Vetterns strand ej sparsamt. Carex distieha Hups. Mäångenstädes i kärr och diken, t. ex. Rönäs båthus ymnig, Husgärde, Slottsgrafvarne, Kumlaby, Ed. Carex murieata L. Temligen allmän på torr ängsmark, vid åkerrenar och dikeskanter. Carex pulicaris LD. I Kungsskogen nära Abrahamstorp. Carex dioica L. Flerstädes i kärr och sanka ängar, dock vanligtvis i ringa mängd, t. ex. i kärr vid Stigby med Primula farinosa, betesmarker nedom södra Skolhuset. Fam. 67. Graminege&e. Tritieum vulgare VinrL. Odlas allmänt. Triticum repens L. Allmän vid åkerrenar, dikeskanter och potatesland. Triticum eaninum L. Slottsvallarne. Secale cereale L. Odlas allmänt. Elymus arenarius L. Erstads östra udde i sanden vid "Vetterns strand sparsamt. Hordeum vulgare L. Odlas allmänt. Lolium temulentum L. Flerstädes i åkrar, men endast bland korn, t. ex. Näs utmarker ofvan Rönäs, Tunne- stads utmarker nära södra Skolhuset i mängd, nedom Busarp 1 mängd, Rökinge. Lolium linicola Sonp. Mångenstädes 1 åkrar bland lin, t. ex. Näs, Rönäs, Husgärde, nära Loa sten, nedom Busarp, Tunnestad, Vrixlösa. Lolium perenne L. Allmän vid vägar och dikesrenar. Cynosurus cristatus L. Flerstädes på torr ängsmark, t. ex. Stigby, nedom södra Skolhuset, Slottsvallarne, Säby. Dactylis glomerata L. Allmän på ängsmark, isynnerhet i ekplanteringarne. Festuca elatior L. Allmän på ängsmark, vid vägar, åker- renar och dikeskanter. Festuca rubra L. Allmän vid åkerrenar och dikeskanter. Festuca ovina L. Allmän på torra sandiga ställen i betes- marker och skogar. På några ställen träffas den bleka BIHANG. TILL K. SV. VET AKAD: HANDEL. "BAND de N:O fo Öl halmgula formen, var. straminea, t. ex. vid Näs och Stigby. 438. Schedonorus teetorum (L.). Flerstädes på torra hög- ländta ställen, t. ex. på stora ättehögen nära Carls- lund och vid torp söder om Carlslund, Slottsvallarne, Tunnestad på torftak, Prestgården vid gamla kyrkans mur. 439. Bromus seealinus L. Allmän i rågåkrar. 440. Bromus arvensis L. Visingsborg (E. FriEs och J. FOR- SANDER 1817). 441. Bromus mollis L. Temligen allmän på torra ställen vid - I gårdar, åkerrenar och dikeskanter. Var. glabratus före- kommer långt sparsammare, t. ex. Näs 1 branterna nära (<) 9 slottsruinerna, Husgärde. 442. Briza media L. Allmän på ängsmark, vid dikeskanter och åkerrenar. 443. Poa pratensis L. Allmän i ängar och ekskogar, vid dikes- kanter och åkerrenar. Var. humilis förekommer här och der, t. ex. Rökinge, Tunnestad, Aflösa, Erstadviken. 444. Poa compressa L. Allmän på torra ställen och vid dikes- kanter samt isynnerhet på de solöppna sjöbranterna, så de östra som de vestra. 445. Poa trivialis L. Temligen allmän i diken och på fuktiga ställen. 446. Poa nemoralis L. Allmän på ängsmark och i östra sjö- branterna på beskuggade ställen. 447. Poa annua L. Allmän 1 diken och på fuktiga ställen. 448. Glyeeria plicata Fr. I diken nära sjöbranterna vid Stigby Nedergård tillsammans med Veronica Beccabunga. 449. Glyceria fluitans (L.). Temligen allmän i diken och på fuktiga ställen. 450. Molinia ecerulea (L.). Flerstädes på sanka ängar och vid dikeskanter, t. ex. dikeskanter vid åkrar 1 Näs ut- marker ofvan Rönäs, ängar nedom södra Skolhuset, ängar nedom Busarp, 1 ekplanteringarne ofvan Rökinge. 451. Triodia decumbens (L.). Mångenstädes i betesmarker och vid dikeskanter, t. ex. unga ekplanteringar nära Haga, Tunnestads utmarker nedom södra Skolhuset, ängar 457. 458. 459. 460. ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSU. nedom Busarp, ekplanteringar ofvan Rökinge, 1 Kungs- skogens nordligaste del. Avena sativa L. Odlas allmänt. Avena elatior L. Mångenstädes på torr ängsmark isynnerhet i ekplanteringarne och sannolikt inkommen med gräsfrö, t. ex. ekplanteringar vid Eket, ekplanteringar ofvan Rönäs, Haga vid stora vägen, ekplanteringar vid Tunne- stad, Kyrkogården, Pavola Malm vid bryggan. Avena pubescens L. Allmän i ängar och isynnerhet i ekplanteringarne. Avena pratensis L. Allmän på torr solöppen ängsmark, på åkerrenar och dikeskanter. Trisetum flavescens (L.). Kurla vid gamla kyrkan i mängd, utan tvifvel inkommen med gräsfrön. Aira cespitosa L. Allmän på ängsmark och i ekplan- teringarne. På beskuggade ställen förekommer den bleka halmgula formen, var. straminea, t. ex. i ek- planteringarne vid Haga och i Kungsskogen. Aira flexuosa L. Allmän på magra betesmarker, i skogar och vid vägkanter. Holcus lanatus L. Mångenstädes i diken och i ekplan- teringarne, t. ex. ofvan Rönäs i mängd, Haga, Loa sten, Busarp, Smedstorp, Tunnestad, Kungsskogens nordligaste del. Calamagrostis epigejos (L.). I sjöbranterna mot Vettern flerstädes mellan Haga och Hamnen. Apera Spica venti (L.). Mångenstädes på åkrar och nästan allmän på öns södra del, t. ex. Näs, Aspby, Stigby, nära Carlslund, Tunnestad. Agrostis stolonifera L. Flerstädes i diken och på fuktiga ställen, t. ex. dikeskanter vid åkrar af Näs utmarker ofvan Rönäs, nedom södra Skolhuset, Rökinge i diken, Prestgårdens kärr, Säby i diken. Forma straminea ;tyckes saknas på ön, der endast den mörka formen är funnen. Agrostis vulgaris ViTH. Allmän på magra betesmarker, vid åkerrenar och dikeskanter. Var. straminea före- kommer i ekplanteringar vid Haga. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDEB. BAND 960 N:0O fe 00 463. Agrostis eanina L. På sandjord strax ofvan Näs sjö- branter i mängd, och vid branterna på gränsen mellan Näs och Stigby. 464. Alopecurus pratensis L. Temligen allmän på åkerrenar och dikeskanter, synnerligen på öns vestra och norra del. 465. Alopecurus geniculatus L. ”'Temligen allmän i diken och vattensamlingar. Var. fulvus är långt sällsyntare än hufvudformen, men förekommer här och der t. ex. i Kungsskogens kärr. 466. Phleum pratense L. Allmän på ängsmark, åkerrenar och dikeskanter. 57. Phleum Böhmeri WiB. Stigby sjöbranter nedom Neder- gården sparsamt. | 468. Baldingera arundinacea (L.). Sparsamt på sanka ställen i björkskogarne vid Stigby, 1 Tunnestads utmarker nedom södra Skolhuset, 1 diken vid Tunnestad, Vestergård- 469. Anthoxanthum odoratum L. Allmän i ängar, ekskogar, barrskogar samt på dikeskanter och åkerrenar. 470. Nardus strieta L. Mångenstädes på öns södra del, t. ex. Näs, Stigby, södra ekplanteringarne ofvan Rönäs, ofvan Husgärde, Tunnestads utmarker nedom södra Skolhuset. NEMEAZE. III. HETERONEMEAE. CI. Filices. Fam. 68. Polypodiacee. 471. Polypodium Phegopteris L. Sparsamt i Kungsskogen nära Abrahamstorp. 472. Polypodium Dryopteris L. Flerstädes 1 ek- och barr- skogarne, t. ex. vid sjöbranterna nedom Haga samt mellan Haga och Hamnen, Kungsskogen flerstädes, men isynnerhet i närheten af Abrahamstorp. 475. Polystichum Oreopteris (EHRH.). Ganska sparsamt men fruktbärande i Kungsskogen nära Abrahamstorp i när- heten af Polypodium Phegopteris (3 Aug. 1877). 64 ZETTERSTED'T, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. 474. Polystichum Filix mas (L.). Flerstädes i skogar och löf- ängar, t. ex. vid sjöbranterna nedom Haga 1 mängd, Kungsskogen nära Abrahamstorp sparsamt, Slotts- vallarne sparsamt. 475. Polystichum eristatum (L.). I ett kärr i ekplanteringarne ofvan Rönäs. 476. Polystiehum spinulosum (Sw.). Flerstädes på sank mark i ek- och barr-skogarne, t. ex. 1 ett kärr i ekplan- teringarne ofvan Rönäs med Polystichum cristatum, här och der 1 Kungsskogen men talrikast i närheten af Abrahamstorp. Var. dilatatum förekommer i Kungs- skogen norr om Abrahamstorp, men långt sparsam- mare än hufvudformen. Se = -—- Asplenium Filix femina (L.). Flerstädes på fuktiga ställen i ek- och barr-skogarne, t. ex. 1 kärr 1 ekplanterin- garne ofvan HRönäs, Tunnestads utmarker vid södra Skolhuset, Kungsskogen här och der men temligen sparsamt, vid Fiskdammarne. 478. Blechnum Spieant (L.) RotH. Kungsskogen nära Abra- hamstorp ganska sparsamt (Stud. G. MozART). Fam. 69. Ophioglosseg&e. 479. Botrychium Lunaria (L.). Sparsamt på gräsmark vid upp- körsvägen till Haga. Vrixlösa båthus (Stud. G. MOZART). 480. Ophioglossum vulgatum L. På gräsmark 1 Komminister- gårdens trädgård (Stud. G. MozART). Fam. 70. Hquisetacee. 481. Equisetum arvense L. Allmän på sandblandad lerjord på sanka åkrar och dikesrenar. 482. Equisetum pratense EmrH. I ekplanteringarne vid Haga ferstädes och Tunnestad vid dikeskanter. 483. Equisetum silvatieum L. I ängar vid stora eken mellan Stigby och Näs egor. "484. Equisetum palustre L. Mångenstädes 1 sanka ängar och betesmarker på öns vestra sida, t. ex. 1 kärr i ek- planteringar ofvan Rönäs, nedom södra Skolhuset och BIHANG TILL. Ks SV. VET: AKAD. HANDL. BAND. 96 N:O 7. 65 489. 490. 491. 492. ofvan Husgärde i mängd, nedom Busarp, ofvan Rök- inge och vid nedkörsvägen till Rökinge, Tunnestads ängar. Equisetum fluviatile L. Flerstädes på sanka ställen och vid vattensamlingar, t. ex. Tunnestads utmarker nedom södra Skolhuset, Kumlaby, Erstads träsk 1 stor mängd. Equisetum hiemale L. Sparsamt vid Erstads östra udde i sanden nära stranden tillsammans med Carex arenaria. Fam. 71. Lycopodiacee. Lycopodium annotinum L. I Kungsskogen flerstädes, synner- ligen i närheten af Abrahamstorp, men mindre spridd än följande art. Lycopodium elavatum L. I Kungsskogen här och der spridd öfver nästan hela skogen. CI. Musci. Ham (2: -BLryacesg: Phascum cuspidatum ScHrREB. Haga trädgård. Pleuridium alternifolium Br. eur. flerst. t. ex. unga ek- planteringar vid Haga; 1 diken 1 ekplanteringarne ofvan Rönäs, Kungsskogen vid dikeskanter nära Abra- hamstorp, öfverallt i mängd. Systegium erispum (H.). Unga ekplanteringar vid Haga sparsamt. Hymenostomum microstomum (H.). Unga ekplanteringar vid Haga i mängd; 1 ekplanteringar ofvan Rönäs i diken; i Kunggskogen vid dikeskanter nära Abrahams- torp. Öfverallt tillsammans med Pleuridium alterni- folium. : Gymnostomum rupestre SCHWAGR. r. Stigby sjöbranter nära gränsen till Näs branter, rar. Cynodontium virens (H.) var. y serratum SCHIMP. SYN. r. Stigby sjöbranter nära gränsen mot Näs branter, rar. Dichodontium pellucidum (H.). Stigby sjöbranter flerstädes ej sparsamt. DJ 500. 301. 302. 303. 204. 509. J06. JO 213. 214. ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. Dicranella cerispa (H.) r. Näs i diken. Dicranella Grevilleana (BR. eur.) r. Prestgårdens kärr på fuktig jord. Dicranella Schreberi (H.) r. Aspby vid dikeskanter. Dieranella varia (H.) flerst. t. ex. 1 diken vid Näs, i ler- diken i ekplanteringarne ofvan Rönäs. Dieranella rufescens (TURN.) ferst. i diken, t. ex. Näs, Rökinge, Haga trädgård. Dieranella heteromalla (H.) flerst. t. ex. i Kungsskogen på flere ställen på trädrötter och vid diken, isynnerhet i närheten af Abrahamstorp och i dess nordligaste del mot Vrixlösa och Tunnestad; Prestgårdens kärr. Dieranum montanum H. ferst. i Kungsskogen. Dicranum longifolium H. flerst. i Kungsskogen. Dieranum fuscescens Turn. Kungsskogen vid trädrötter, isynnerhet i närheten af Abrahamstorp. Dieranum scoparium (L.) a. Diecranum palustre Brip. ferst. på sank mark, t. ex. Kungs- skogen, kärrängar nedom Busarp, Tunnestads mark- nadsplats, Erstads kärr. Dicranum Schraderi SCHWAGR. ferst. t. ex. björkskogar vid Näs och Aspby, betesmarker nedom södra Skol- huset, Tunnestads ängar. Dicranum undulatum Br. eur. Ymnig i Kungsskogen. Leucobryum glaucum (L.) mångenst. t. ex. Stigby, betes- marker nedom södra Skolhuset, Kungsskogen. Fissidens bryoides H. flerst. t. ex. sjöbranterna nedom Haga; nära Fiskdammarne. Fissidens taxifolius (L.) mångenst. t. ex. unga ekplan- teringar vid Haga, Haga sjöbranter samt mellan Haga och Hamnen; Kungsskogen i diken nära A brahamstorp. Fissidens adianthoides (L.) r. Sjöbranterna nedom Haga mycket sparsamt. Pottia truncata (L.) mångenst. t. ex. Aspby, Haga träd- gård, Rökinge, Kungsgården, gamla Gymnasium. Didymodon rubellus (RorH), flerstädes t. ex. Stigby och Haga sjöbranter, sjöbranterna söder om Hamnen, Kungsgårdens norra ekplanteringar. v BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:o 7. 6 515. Ceratodon purpureus (L.) a. 516. Leptotrichum homomallum (H.) ferst. i diken vid Näs, såväl vid östra sjöbranterna som på vestra sidan. 517. Leptotrichum flexicaule (SCHWAGR.) r. Näs slottsruiner i mängd. 318. Trichostomum tophaceum Brip. r. På skifferklippor söder om Hamnen med frukt. 319. Barbula unguiculata H. mångenst. t. ex. Näs, Aspby, i diken i ekplanteringarne ofvan Rönäs, Stigby och Haga sjöbranter, söder om Hamnen, Kungsgården, Rökinge båthus, Pavola Malm, Säby. 520. Barbula rigidula (SM). Trichostomum rigidulum var. £ densum Br. eur. r. Näs slottsruiner sparsamt. 5321. Barbula convoluta H. r. Näs slottsruiner ej sparsamt. 522. Barbula tortuosa (L.) ferst. t. ex. på tufvor bland buskar 1 betesmarker ofvan Husgärde. 323. Barbula subulata (L.) r. Vid dikeskanter vid stora vägen norr om Smedstorp ej sparsamt. 524. Barbula mucronifolia SCHWAGR. ferst. synnerligen i sjö- branterna, t. ex. Stigby och Haga sjöbranter på flere ställen, i dikeskanter vid stora vägen söder om södra Skolhuset, sjöbranterna söder om Hamnen, sjöbranterna nära Fiskdammarne. 5325. Barbula ruralis (L.) t. a. 526. Grimmia apocarpa (L.) t. a. 527. Grimmia pulvinata (L.) r. På gråsten vid Vetterns strand vid Pavola Malm. 53238. Grimmia Schultzii Brio. r. På stora stenen vid Prest- gården i stor myckenhet. 329. Grimmia Miihlenbeckii SCHIMP. t. r. t. ex. på gråsten vid Kumlaby och Säby. 530. Grimmia ovata W. & M. r. På en stor sten vid Vetterns strand söder om Hamnen ej sparsamt. 531. Grimmia leucophea GrrEv. r. På gråsten vid Vetterns strand vid Pavola Malm och mellan Pavola Malm och Vrixlösa båthus ej sparsamt. 532. Grimmia commutata His. t. r. på gråsten vid Vetterns strand, t. ex. Näs södra udde och på en stor sten nedom Haga. Varierar med lång och kort hårudd. 399. 5341. 343. ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. Racomitrium heterostichum (H.) t. a. Varierar mycket. Racomitrium canescens (H.) var, ericoides Br. eur. r. - På sandjord ofvan Näs sjöbranter. Hedwigia ciliata (DIicKS.) a. Amphoridium Mougeotii SCHIMP. r. Stigby sjöbranter sparsamt. Ulota Bruchii HORNSCH. r. Stigby sjöbranter på träd sparsamt. Ulota ecrispula BruvcH. r. Stigby och Haga sjöbranter på träd sparsamt; Abrahamstorp på pyramidalpopplar ytterst sparsamt. Orthotrichum anomalum H. derst. på gråsten, t. ex. Näs södra udde; Stigby sjöbranter; nära Kyrkan. Var. 8 cylindricum (= ÖOrthotrichum saxatile Woop.) på stenar vid Vetterns strand söder om Hamnen. Orthotrichum rupestre SCHLEICH., mångenst. på gråsten, t. ex. nedom södra Skolhuset, vid Vetterns strand söder om Hamnen, Kungsgården, Säby vid stora vägen. Orthotrichum obtusifolium SCHRAD., mångenst. på träd, dock vanligen sparsamt, t. ex. Haga sjöbranter fler- städes, Kumlaby, Komministergårdens trädgård. Orthotrichum affine SCHBRAD., flerst. på sten och träd, t. ex. vid Vetterns strand söder om Hamnen, på en stenmur vid Ängen, Pavola Malm på sten. Orthotrichum fastigiatum BrUucH.. ferst. på träd, +t. ex. Haga sjöbranter, Slottsvallarne, Abrahamstorp på pyra- midalpoppel, Komministergårdens trädgård på pyra- midalpoppel. Orthotrichum speciosum NEES. t. a. Orthotrichum patens BrucH. r. På träd i Haga sjöbranter ytterst sparsamt med Orthotrichum affine. Orthotriehum stramineum HORNSCEH, r. På träd i Haga sjöbranter. Orthotrichum pumilum SWw., lerst. dock vanligen sparsamt, t. ex, Rönäs strand på Lönn, Komministergårdens trädgård på pyramidalpoppel, Pavola Malm på sten. Orthotrichum diaphanum SCHRAD. r. På pyramidalpoppel i Komministergårdens trädgård ej sparsamt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 50. N:O 7. 69 249. Orthotrichum lejocarpum Br. eur. r. På träd i Haga sjö- branter mycket sparsamt. 550. Tetraphis pellucida (L.). På ruttna stubbar vid Fisk- dammarne. 531. Encalypta vulgaris H. r. Stigby sjöbranter sparsamt. 552. Physcomitrium pyriforme (L.). På fuktig jord vid Erstads träsk bredvid Erstadviken. 203. Funaria hygrometrica (L.). Här och der spridd öfver hela ön, isynnerhet i sjöbranterna. 554. Webera nutans (SCHREB.) t. a. 555. Webera eruda (SCHREB.) t. a. men vanligtvis i ringa mängd. 6. Webera annotina (H.). I diken vid Näs, vid Haga, i Kungsskogen. 557. Webera albicans (WHLNBG.) r. I diken vid ekplante- ringarne mellan Rökinge Norrgård och Tunnestad. 258. Bryum bimum SCHREB. I diken i ängar nedom Busarp. 559. Bryum pallescens SCHLEICH. t. a. 560. Bryum cespiticium DL. a. 561. Bryum argenteum L. Haga trädgård, ekplanteringarne ofvan Rönäs. Var. y lanatum förekommer talrikare än hufvudformen. 562. Bryum capillare L. t. a. isynnerhet i sjöbranterna. 56093. Bryum pseudotriquetrum (H.), mångenst. t. ex. ekplan- teringar ofvan Rönäs, betesmarker ofvan Husgärde, 'Tunnestads ängar, Kumla nedom Komministergården. 564. Bryum pallens Sw., flerst. på öns södra del, t. ex. i diken vid Näs, vid Aspby och i ekplanteringarne ofvan Rönäs. 265. Mnium cuspidatum H., ferst. t. ex. Haga sjöbranter, i diken vid stora vägen söder om södra Skolhuset. 566. Mnium affine BLAND., flerst. t. ex. sjöbranterna söder om Hamnen och mellan Haga och Hamnen. Var. £ elatum Schimp. Syn. (= Mnium insigne Mitt.) förekommer äfven flerstädes, t. ex. i diken längs med ekplan- teringar mellan Rökinge och Tunnestad samt i Tunne- stads ängar. Ott Mnium undulatum H., mångenst. i ekplanteringar, synner- ligen mot sjösidan, såsom vid Haga sjöbranter; björk- skogar vid Aspby. ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. Mnium hornum L. r. I diken vid ekplanteringarne mellan Rökinge Norrgård och Tunnestad. Mrium punetatum H. r. Stigby sjöbranter på hällar vid Vetterns strand sparsamt. Aulacomnium androgynum (L.) r. På ruttna stubbar i björkängarne vid Näs och Aspby. Aulacomnium palustre L. a. Bartramia ithyphylla Brin. r. I dikeskanter vid stora vägen norr om Smedstorp temligen sparsamt. Philonotis fontana (L.) t. a. Varierar 1 hög grad. Atrichum undulatum (L.) t. a. Atrichum tenellum (RÖHL.), ferst. t. ex. i unga ekplan- teringar vid Haga, Smedstorp och Tunnestad. Pogonatum nanum (H-.), ferst. på öns södra och medlersta del, mest i diken vid Näs, men äfven i Stigby sjö- branter, i unga ekplanteringar vid Haga, 1 diken i Kungsskogen nära Abrahamstorp. Pogonatum aloides (H.) r. I dikeskanter vid Näs fer- städes ej sparsamt. Pogonatum urnigerum (L.), ferst. i diken, t. ex. Aspby Sörgård, ekplanteringarne ofvan Rönäs, Kungsskogens nordligaste del vid Vrixlösa och Tunnestad, Aflösa. Polytrichum gracile MEnz. r. Ekplanteringar vid Haga sparsamt. Polytrichum juniperinum H. a. . Polytrichum formosum H. r. Kungsskogen nära Abra- hamstorp på flere ställen. Polytrichum strictum MzENz. r. Björkskogar vid Näs och Aspby. Polytrichum commune L. t. a., isynnerhet i Kungsskogen. Homalia trichomanoides (SCHREB.) r. Sjöbranterna nedom Haga. Leucodon sciuroides (1L.) t. a. Antitrichia curtipendula (L.) r. På en stor sten vid Vet- terns strand söder om Hamnen. ; Thuidium tamariseinum (H.), mångenst. i Kungsskogen och i ekplanteringarne nedom Haga. BIHANG TILL) KSV. VET AKAD: HANDLE. BAND. de N:O: 7. 1 387. Thuidium recognitum (H.), mångenst. t. ex. Stigby sjö- branter, Haga vid stora vägen. 388. Thuidium abietinum (L.) t. r., t ex. Näs slottsruimer, Kumla nära gamla Gymnasium. 5389. Pterigynandrum filiforme (Tiumm.). På gråsten vid Tunne- stad. 590. Climacecium dendroides W. et M. t. a. 591. Pylaisia polyantha (SCHREB.) t. a. 592. TIsothecium myurum BriD., flerst. isynnerhet i Haga sjö- branter i mängd. 593. Homalotheceium sericeum (L.) r. Kumla nära gamla Gym- nasium. 394. Camptothecium lutescens (HUDs.) a. 595. Brachythecium salebrosum (HOFFM.) t. a. 596. Brachythecium glareosum Br. eur. r. Kumla nära gamla Gymnasium. 597. Brachythecium albicans (NECK.), mångenst. isynnerhet i ekplanteringarne i närheten af Haga. 598. Brachythecium velutinum (H.), ferst. t. ex. Stigby sjö- branter, vid stora vägen söder om södra Skolhuset, Busarp 1 diken vid vägen, sjöbranterna söder om Hamnen. 599. Brachythecium reflexum (W. et M.), ferst. dock sparsamt, t. ex. björkskogar vid Aspby, på ruttna stubbar nära sjöbranterna söder om Hamnen. 600. Brachythecium rutabulum (L.) t. a. 601. Brachythecium rivulare Br. eur. r. Vid Fiskdammarne. 602. Brachythecium populeum (H.), mångenst. t. ex. sjöbran- terna söder om Hamnen, Busarp, Kungsgården, gamla Gymnasium. 603. Eurhynchium strigosum (HOoFFM.), flerst. t. ex. Stigby sjö- branter sparsamt, sjöbranterna nedom Haga samt mellan Haga och Hamnen flerstädes dock temligen sparsamt. Sällsyntare är var. 8 imbricatum Schimp. Syn. (= Hypnum precox H.), som endast är funnen i dikes- kanter vid stora vägen norr om Smedstorp till- sammans med Barbula subulata och Bartramia ithy- phylla. 2 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. 604. Eurhynchium striatum (SCHREB.) var. longifolium ZETT. r. Sjöbranterna nedom Haga sparsamt. 605. Eurhynchium piliferum (SCHREB.), mångenst. t. ex. Haga 1 sjöbranterna och ekplanteringarne på många ställen, vid stora vägen söder om södra Skolhuset, nära gamla Gymnasium. 606. FEurhynchium prelongum (L.), mångenst. t. ex. i diken vid Aspby, sjöbranterna nedom Haga samt mellan Haga och Hamnen i mängd, Kungsgården, Fiskdam- marne. 607. Eurhynchium Stokesii (TURN.) r. Endast på gångar i Kungsskogen, men der mångenstädes i synnerhet i närheten af Abrahamstorp. 608. Rhynchostegivm rusciforme (WEIiS.) r. Stigby sjöbranter på flere ställen. 609. Plagiothecium silesiacum (SEL.) r. På ruttna stubbar nära sjöbranterna söder om Hamnen och nära Fiskdam- marne. 610. Plagiothecium denticulatum (L.), Herst. t. ex. i Kungs- skogen på många ställen, sjöbranterna nedom Haga. 611. Plagiothecium silvatiecum (L.) r. I sjöbranterna nedom Haga på flere ställen. 612. Amblystegium serpens (L.) a. isynnerhet i sjöbranterna nedom Haga. 613. Amblystegium riparium (L.), ferst. t. ex. vid Fiskdam- marne, Erstads träsk vid Erstadviken. 614. Hypnum Sommerfeltii MYR. flerst., t. ex. sjöbranterna nedom Haga, Kungsgården, Fiskdammarne. Hypnum chrysophyllum BriD. var. £ tenellum Schimp. SYN., flerst. men endast vid östra stranden, t. ex. Stigby sjöbranter, sjöbranterna söder om Hamnen, Pavola Malm. 616. Hypnum stellatum SCHREB. var. £ protensum Schimp. SYN. ferst. t. ex. i diken 1 nya ekplanteringar vid Haga eller den s. k. Stigbyhagen, i diken nedom södra Skolhuset. Hypnum polygamum (BR. eur.) r. I diken nedom södra Skolhuset. ( mA an (ae) -— -— BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 06. N:O 7. 3 618. Hypnum Kneiffii Schimp. Coroiri. (= Hypnum aduncum Schimp. SYN.) t. r. +t. ex. 1 vattengropar 1 ekplan- teringarne ofvan Rönäs, Prestgårdens kärr. 619. Hypnum lycopodioides ScHWzAGR. r. I kärr nedom södra Skolhuset ej sparsamt. 620. Hypnum exannulatum GÖMB., mångenst. t. ex. i ekplan- teringarne ofvan Rönäs, i kärr nedom södra Skolhuset, Kungsskogen, Prestgårdens kärr. 621. Hypnum fluitans H., flerst. t. ex. i ekplanteringarne ofvan Rönäs, Kungsskogen, Prestgårdens kärr. 622. Hypnum intermedium LinDB., ilerst. dock sparsammare än de två föregående, t. ex. i kärr nedom södra Skol- huset och ofvan Husgärde, Kumla vid en vattenhåla nedom Komministergården. 623. Hypnum uncinatum H. t. a., isynnerhet i ekplanteringarne nära Haga. 524. Hypnum filiecinum L., mångenst. t. ex. Stigby sjöbranter på många ställen, i diken nedom södra Skolhuset, Kungsgården. 625. Hypnum incurvatum SCERAD., flerst. på sten, t. ex. Slotts- vallarne, Kungsgårdens norra ekplanteringar, i ek- skogen nära Vrixlösa. 626. Hypnum cupressiforme L. a. 627. Hypnum arcuatum LIiNnDB., mångenst. isynnerhet i ler- diken och nästan allmän, t. ex. Näs, Stigby sjö- branter, Kungsskogen, Rökinge, gamla Gymnasium, Pavola Malm. 628. Hypnum molluseum H. r. I diken nedom södra Skolhuset. 629. Hypnum ÖCrista eastrensis L. Kungsskogen på många ställen och temligen ymnigt. 630. Hypnum palustre L., mångenst. men endast i östra sjö- branterna på sten och berghällar, t. ex. Stigby sjö- branter på många ställen, Haga sjöbranter, sjöbran- terna söder om Hamnen. 631. Hypnum ecordifolium H., mångenst. t. ex. i lerdiken vid Näs, Aspby och Rökinge, men isynnerhet i mängd i Kungsskogen. 632. Hypnum giganteum SCHIMP., ferst. t. ex. i kärr och diken vid Rönäs, 1 kärr nedom södra Skolhuset. 6399. 640. 641. 642. 6043. 544, 045. 646. ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. Hypnum cuspidatum L. a. Hypnum Schreberi WiILLD. a. Hypnum purum L., mångenst. t. ex. i diken i ekplan- teringar nära Haga, Kungsskogen på många ställen i mängd. Hylocomium splendens (H.) a. Hylocomium squarrosum (L.) a. Hylocomium triquetrum (L.) a. Fam. 73. Sphagnacee&e. Sphagnum acutifolium EERH., ferst. t. ex. 1 björkskogarne vid Näs och Aspby, Kungsskogen. Sphagnum fimbriatum Wirs. Kungsskogen på många ställen i mängd. Sphagnum squarrosum PERS. t. r. Kungsskogen temligen sparsamt. Sphagnum rigidum NEEs et HornsoH. t. r. Kungsskogen temligen sparsamt. Sphagnum subsecundum NEBS., ferst. t. ex. i ekplante- ringarne ofvan Rönäs, Kungsskogen på många ställen i mängd. Sphagnum cymbifolium EHRH., mångenst. t. ex. i björk- och furu-skogar vid Näs och Aspby, 1 ett kärr i ek- planteringarne ofvan Rönäs, i kärr nedom södra Skol- huset. Cl. Hepatice. Fam. 74. Jungermanniacee&e. Alicularia scalaris (SCHRAD.) t. r. I diken vid Näs på fere ställen. r Plagiochila asplenioides (L.) t. r. Stigby sjöbranter sparsamt, nära Fiskdammarne. Bladen nästan hel- bräddade. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BANDI DcR NIO de — HO 647. Secapania irrigua N. v. Es., flerst. t. ex. i diken vid Näs och Aspby, i diken mellan Rökinge Norrgård och Tunnestad, Kungsskogen. 648. Seapania curta (MaARrTt.) t. r. t. ex. Näs i diken. 649. Jungermannia exsecta SCHMID. t. r. Björkskogar vid Aspby och Näs, Kungsskogen. 650. Jungermannia crenulata SM. t. r. Näs i diken, Kungs- skogen bland Trigonanthus bicuspidatus. 651. Jungermannia ventricosa Dicks. Kungsskogen på träd- rötter här och der. 652. Jungermannia intermedia LINDENB. Ir. Stigby sjöbranter mycket sparsamt, i diken i ekplanteringarne ofvan Rönäs. 653. Jungermannia barbata ScHMID. Kungsskogen, vid stora vägen söder om södra Skolhuset. 694. Jungermannia incisa SCHRAD. r. Kungsskogen sparsamt. 653. Jungermannia trichophylla L. r. Kungsskogen sparsamt. 596. Trigonanthus divarieatus (E.B.). t. r. Kungsskogen fler- städes men sparsamt; Stigby sjöbranter bland Junger- mannia intermedia. 657. Trigonanthus bicuspidatus (L.), ferst. t. ex. Kungsskogen ej sparsamt, Näs 1 diken, på ruttna stubbar vid sjö- branterna söder om Hamnen. 638. Lophocolea bidentata (L.), Åerst. t. ex. Kungsskogen nära Abrahamstorp, vid stora vägen söder om södra Skol- huset. 659. Lophocolea minor N. v. Es., flerst. t. ex. Stigby sjöbranter. Kungsskogen, 1 en sank äng vid Gästgifvargården. 660. Lophocolea heterophylla (SCHRAD.), ferst. t. ex. sjöbran- terna nedom Haga samt mellan Haga och Hamnen, Kungsskogen, Fiskdammarne. 661. Chiloseyphus polyanthos (L.) r. Kungsskogen vid vatten- hålor mellan Haga och Abrahamstorp. 662. Lepidozia reptans (L.). Kungsskogen på flere ställen. 663. Ptilidium eiliare (L.), mångenst. dock vanligen sparsamt, t. ex. Kungsskogen, vid stora vägen söder om södra Skolhuset, norr om Visingsborgs ruiner, Fiskdam- marne. 669. 666. 6067. 669. 670. ÖT 672. ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. Radula complanata (L.). Sjöbranterna nedom Haga i mängd, samt mellan Haga och Hamnen. Frullania dilatata (L.). Haga sjöbranter flerstädes. Pellia epiphylla (L.), flerst. t. ex. i diken vid Näs, Rök- inge och Tunnestad. Fam. 75. Marchantiace&. Marchantia polymorpha L. Kungsskogen på sanka ställen nära Abrahamstorp i mängd. Fam. 76. Ricciaceer. Riccia glauca L. r. Haga trädgård mycket sparsamt. IV. HOMONEMEAE. CI. Lichenes. ') Fam. 77. Lichenace&e. Usnea barbata (L.) med var. hirta a. Alectoria jubata (L.) t. a. Evernia prunastri (1) a. Ramalina calicaris (L.) var. fraxinea och farinacea a., var. fastigiata sparsamt, t. ex. vid Erstad. Ramalina pollinaria (WESTR.), flerst. t. ex. Haga på de stora ekarne, vid gränsen mellan Stigby och Näs egor på en. stor ek. Stereocaulon coralloides Fr. På gråsten vid Haga ytterst sparsamt. Stereocaulon tomentosum (FR.) TH. Fr. På en dikeskant i ekplanteringarne ofvan Rönäs nära Eket. Cladonia rangiferina (L.) var. silvatica, flerst., t. ex. på ljung- hedar på gränsen mellan Stigby och Näs sjöbranter, Haga vid stora vägen, Tunnestads utmarker nedom södra Skolhuset. 1) Lafvarne hafva blifvit granskade af prof. TH. M. FRIES. BIHANG TILL OK: SV. VET:AKAD. HANDL. BANDS ör NIO 0 (7 Cladonia digitata (L.), flerst. i Kungsskogen. Cladonia ecnotea (AcCH.). Kungsskogen. Cladonia squamosa HorFrwm., flerst. i Kungsskogen. Cladonia fureata Hups. med var. erispata, racemosa och subulata, mångenst. t. ex. Haga 1 unga ekplanteringar nära sjöstranden och vid stora vägen, ekplanteringar ofvan Rönäs, nedom södra Skolhuset, Kungsskogen. Cladonia gracilis (L.) var. hybrida. Haga vid stora vägen. Var. eornuta (L.) Haga vid stora vägen. Cladonia fimbriata (L.), ferst. t. ex. Haga vid stora vägen, Kungsskogen. Cladonia turgida (EHrREH.), ferst. t. ex. Tunnestads ut- marker nedom södra Skolhuset, Kungsskogen. Cetraria islandica (L.) med var. erispa och platyna, ferst. t. ex. Haga vid stora vägen, Erstads östra udde i i sanden med Cetraria aculeata. Cetraria aculeata (SCHREB.), ferst. t. ex. vid stora vägen nära Busarp, Erstads östra udde i sanden. Cetraria glauca (L.) t. a. Cetraria sepincola (EERH.) var. ehlorophylla t. a. Peltigera aphtosa (L.), ferst. t. ex. ekplanteringar ofvan Rönäs nära Eket, Haga vid stora vägen, nära Ryss- kyrkogården. Peltigera malacea ACHE., flerst. t. ex. Haga vid stora vägen, Kungsskogen på flere ställen i närheten af stora vägen. Peltigera eanina (L.), ferst. t. ex. Stigby sjöbranter, Kungs- skogen vid stora vägen flerstädes i mängd. Peltigera polydactyla HorFrm., flerst. t. ex. Haga vid stora vägen, Kungsskogen, Slottsvallarne på ask, öfverallt sparsamt. Parmelia saxatilis (L.) a. å Var. omphalodes (L.) Kungsskogen sparsamt på gråsten. Parmelia furfuracea (L.) a. Parmelia physodes (L.) a. Parmelia olivacea (L.) a. Var. prolixa AcH, Pavola Malm på gråsten. Parmelia conspersa (EHREH.) a. - ( 8 697. 698. 699. ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. Parmelia diffusa (WEB.) t. a. Physcia ciliaris (L.) t. a. Physcia pulverulenta (SCHREB.) a. Var. muscigena (ACH.) på rötterna af stora eken mellan Stigby och Näs egor. Physcia stellaris (L.) a. Var. adseendens (FR.) a. Physcia cesia (HOFFM.), ferst. t. ex. Pavola Malm på grå- sten, Borga-sten vid Ed. Physcia obscura (EHRH.), flerst. t. ex. Haga, Busarp, Tunne- stad, vanligtvis på asp. Xanthoria parietina (L.) a. Xanthoria lychnea (AcCH.) TH. FRr., ferst. t. ex. Kungs- skogen på tall, Tunnestad på gärdesgårdar. Xanthoria coneolor (DicCKs.) TH. FR. Kungsskogen på tall Caloplaca murorum (HOFFPM.) med var. miniatum Herst. t. ex- Näs slottsruiner, Visingsborgs slottsruiner, Borga-sten vid Ed. Caloplaca citrina (HOFFM.) Visingsborgs slottsruiner. jaloplaca pyracea (ACH.) Näs slottsruiner på sten. Caloplaca vitellina (EERE.), ferst. t. ex. Tunnestad på gärdesgårdar, Pavola Malm på gråsten. Placodium saxicolum (PorL.) Pavola Malm på gråsten. Placodium circinatum (PErRs.) r. Näs slottsruiner. Leeanora atra (Hups.), flerst. på gråsten, t. ex. Pavola Malm, Kungsskogen. Lecanora subfusea (L.) med var. glabrata och rugulosa a. Lecanora albella HOoFFM. a. Leeanora sordida (PErs.) Pavola Malm på gråsten. Lecanora dispersa (PErs.) Flk. r. Näs slottsruiner. Lecanora varia (EHRH.) med var. expallens flerst. t ex. på ungar ekar i ekplanteringarne ofvan Rönäs, Kungs- skogen på tall. Aspicilia calcarea (L.) r. Näs slottsruiner. Aspicilia cinerea (L.) a. Pertusaria Wulfenii (DC.) var. lutescens r. på stora eken mellan Stigby och Näs egor. 721. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL: BAND. 5. N:O 7. 79 Sphyridium byssoides (L.) r. Haga vid stora vägen. På denna arts crusta växer parasitiskt Lecidea (Buellia) scabrosa Ach., som af prof. TH. FRIES anses som svamp (Lich. Scand. v. Ip, 586). Bacidia umbrina (AcCH.). Tunnestad på stenmurar vid ängen. Bilimbia obscurata (SMRFLT.) Kungsgården. Arthrorhaphis flavovirescens (DICKS.) r. Näs i diken på lerhaltig sandjord. Lecidea (Psora) ostreata (HorFm.) Kungsskogen flerstädes i mängd. Lecidea (Biatora) fusca (SCIHER.). Sjöbranterna nedom Haga sparsamt. Lecidea (Biatora) coarctata (SM.). Näs på lerskiffer. Lecidea (Biatora) uliginosa (SCHRAD.) Kungsskogen fer- städes. | Lecidea (Biatora) Cadubriz (MaAss.) Kungsskogen flerstädes på tall. Lecidea elxochroma (ACH.) a. Buellia parasema (ÅCH.) t. a. på unga ekar. Buellia Schereri D. Not. Kungsskogen på tall. Buellia alboatra (HOorFm.) flerst. t. ex. på stora eken mellan Stigby och Näs egor, Busarp på asp. Rhizocarpon geographicum (L.) a. Rhizocarpon distinetum TH. Fr. ”Tunnestad på stenmurar vid Ängen. Rhizocarpon calcareum ( WEIS.) med var. eoncentricum flerst. t. ex. Stigby sjöbranter, Näs slottsruiner. Opegrapha varia (PERrRS.) Busarp på asp. Opegrapha vulgata AcCH. på stora eken mellan Stigby och Näs egor. Arthonia radiata (Prrs.) sjöbrarterna söder om Hamnen på träd. Arthonia epipasta (ACH) på unga ekar i ekplanteringarne ofvan Rönäs. Cyphelium tympanellum ACEH., flerst. på gärdesgårdar, t. ex. utmed stora vägen vid Kungsskogen. Calicium hyperellum ACH., flerst. 1 Kungsskogen på tall. ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ, Chenotheca chrysocephala (TURN.) Kungsskogen på tall ferstädes. Chenotheca trichialis (AcH.) Kungsskogen flerstädes på tall. Chenotheca melanophaexa (ACH.) Kungsskogen flerstädes på tall. Staurothele clopima (WHLNBG.) Stigby sjöbranter på skiffer- hällar. Verrucaria muralis ACH. r. Näs slottsruiner. Verrucaria nigrescens PErRs. Näs slottsruiner. Fam. 78. Collemacee. Collema fiaccidum (ACH.) r. Stigby sjöbranter. Leptogium plicatile (ACH.) r. Stigby sjöbranter på ler- skiffer flerstädes. Leptogium lacerum (SWw.) r. Visingsborgs slottsvallar. Leptogium saturninum (DICKS.) r. Stigby sjöbranter på al (Alnus glutinosa.) Addenda. Fam. Valerianeg&e. Sambucus Ebulus L. Visingsborgs slottsvallar förvildad, sannolikt sedan lång tid tillbaka. Fam. Gentianeg. Gentiana Amarella L. var. lingulata AG. Sparsamt vid Erstad på lerjord vid dikeskanter. Fam. Malvaceg&. Malva rotundifolia LD. (Malva vulgaris FR.). Sparsamt på ängsmark under ett päronträd vid Fogdegården i Tunnestad. Fam. Salicine&. Salix ambigua EHrRH. HaArtu. Fl. ed. X, p. 191. Vid en gångstig nära nya Fattighuset. Hybrid mellan Salix repens och aurita och mest lik den sednare. e I [9 6] = BIHANG TILL Ko SV) VETSAKAD. HANDD: BAND. FT NEO de Bihanzo-. Professor E. FRIES och doktor J. FORSANDER botaniserade på Visingsö år 1817 (30 Juli--1 Augusti). Den sistnämnde förde der- öfver dagboksanteckningar, hvilka tillhöra lektor N.J. SCHEUTZ, som godhetsfullt tillåtit mig begagna desamma. Då det utan tvifvel är af intresse, att erhålla kännedom om de observationer, som blifvit gjorda öfver Visingsö's vegetation för mer än 60 år tillbaka, har jag trott det vara bäst att ordagrant återgifva doktor FORSANDERS an- teckningar. Juli 30. Paketbåten (från Grenna till Visingsö) dels ros dels drifves med ett fyrkantigt segel, och kan rymma omkring 20 per- soner. I dag voro vi 18 deruppå, och man nyttjade både åror och segel. En täimmelig stark bidevind blåste från söder. Afståndet mellan båda landningsställena är ?/s mil, men räknas för 1 af allmogen. Under öfverfarten, ehuru himmelen var mulen och smått duggregn föll, sågs åt norr Omberget, åt söder de branta stränderna af Vista härad och det tvärhuggna Taberg. Efter en timmas förlopp voro vi på Visingsö strand. Båt- stället är beläget på Kumlaby ägor och-kallas Pavola Malm, till åminnelse af en händelse i Gustaf III:s finska krig. Inga hus ligga nära detta hamnställe: men en god vagnväg leder opp till Kumlaby. Under gåendet till nämde ställe gjordes följande observationer: Utseendet var fullkomligt skånskt, landet helt och hållet flackt, öfverallt vidsträckta åkerfält. Snart funno vi äfven, att äfven växterna voro skånska. Thlaspi campestre var den första sällsynta ört, vi fingo här se. Vidare Chenopodium urbicum, Lolium perenne a. och ö. (= allmän och ömnig), Bromus secalinus i säden. Kumlaby. Denna by innefattar Gymnasium, Scholan, Pa- stors och de öfrige Kyrko- och Skole-lärarnes boställen, jemte några bondhemman. Den omkring Gymnasium belägna Bota- niska trädgårdsanläggning besöktes först. Uti densamma voro planterade: Aconita, Morus alba, Ligustrum, Taxus, Rudbeckia, Anthemis tinctoria, Blitum virgatum m. fl. växter; men en stor del upptogs af potäter, annars var den rätt snygg. Utanför 6 82 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. o Gc densamma sågs på åkrarne och åkerrenarne Bunias orientalis som troligen var en rymling ur trädgården. Vi gingo något åt söder om Gymnasium. Barrskog sågs på afstånd, och en hop ättehögar sågos på en utmark, på hvilken ifven en af de många här befintliga stenar med P. Brahes namn” låg, som underrättade att här vore midt på landet. En rak och god landsväg går midtpå ön långsefter densamma från norr till söder. Bromus tectorum växte på ringmuren kring scholxkyrko- gården och Silene noctiflora vid kyrkoherdebostället uti Kumlaby. Vi hvilade öfver natten i prestgården. Juli 31. Vädret mest klart. Denna dagen egnades att besöka öns märkvärdigaste ställen. Om morgonen gåfvo vi oss åstad till Visingsborgs kungsgård. Under vägen dit passerades en del af en kronopark, bestående ungefär af en 3/ mil lång furuskog, som går på midten af ön. En barrskog på ett så slätt land som detta, med lera till botten utan minsta sten, måste nöd- vändigt vara egen till sin beskaffenhet. Också bestod marken mest af gräsvall och hyste flere rara svampar, såsom Boletus circinans m. 1. Monotropa växte der ömnigt. Nu vidtogo kungsgårdens åkrar. En mängd skånska växter funnos 1 dem, såsom Sinapis arvensis, Papaver dubium ö., P. Argemone, Delphinium Consolida. Visingsborgs kungsgård. En trädbyggnad är nu kungs- gårdens corps de logis sedan Braheska slottet uppbrann. Ner vid sjöstranden låg sjelfva slottet, hvars fornlemningar och vallar ännu äro märkvärdiga. Slottet har utgjort ett 2-vånings stenhus, som JInneslutit en borggård, och har varit omgifvet af en ännu i stånd varande vall med en nu uttorkad graf, utom på östra sidan der sjön gick upp till vallens bas. In- gången till slottet var genom en port på vallens vestra sida, hvars hvalf ännu är helt. Under slottet hafva källrar varit och ännu står södra och till större delen östra sidan af slotts- murarne. Slottets murar på de andra sidorna om borggården äro bortförda. En den skönaste utsigt öppnar sig för åskå- daren från slottsvallarne. Öfver Vettern ser man på andra stranden Grenna stad med dess bergkedja, på hvilken man BIHANG TELL K. SV: VET.-AKAD. HANDDS BAND. 00 N:O 7. 83 till venster om staden ser Brahehus — som nu, liksom Visings- borg, blott framvisar ruiner — och till höger om Grenna på en annan höjd ligger fideikommisset Vestanå, hvilka båda ställen med Visingsborg sägas formera en liksidig triangel. Bland den mängd plantor, som sågos på vallarne och glaci'n, voro de sällsyntaste: Plantago media (äfven sedd på andra ställen i Vista härad af oss), Myosotis Lappula, Artemisia Ab- sinthium, Carex muricata, Bromus arvensis, Matricaria Parthenium, Anchusa, Agrimonia, Potentilla reptans, Medicago lupulina a. Ö., Erysimum Barbara, Ranunculus sceleratus, Sisymbrivm Sophia, Geranium pusillwm, Papaver dubium Öö. på vallarne, Onopordon Acanthivm äfvenså, Verbasea ambo, Bromus tectorum ö., Rosa Swartziana, Poa compressa, Berberis, Chelidonium majus, Arundo Epigejos etc. Mera hade nog funnits, om tiden tillåtit nogare undersöka stället. Trifoliuin hybridum mellan Kungsgården och Kyrkan. Visingsö kyrka låg strax vester om Kungsgården. Dess torn hade urverk; men de 3:ne kyrkoklockorne voro i ett särskildt trädtorn på afstånd från Kyrkan. Denna var inuti prydlig och märkvärdig af den mängd minnesmärken, der finnas efter Braheska ätten, bland hvilka isynnerhet den sista Visingborgska grefven P. Brahes och dess grefvinnas, född Stenbock, bildstod af hvit marmor i naturlig storlek förtjena att beses, utom mycket annat. Denna kyrka är också ganska rik på kyrkosilfver. Härifrån åkte vi till södra udden af ön och derifrån hit tillbaka till Kungsgården. Vi reste den stora vägen, som går långs åt ön. Länge hade vi skog på venster hand om oss. Den bestod mest af fur, något gran. Vid de flera byar, som lågo vid stranden, sågos några löfträdserupper, bestående af ekar. Vestergöthland sågs ganska tydligt åt vester, äfvensom Småländska landet, som ligger något närmare ön åt öster. Näs by. Denna ligger längst i söder på ön. Något söder om byn är öns sydligaste udde, hvilken vi besökte. Stranden full med Vetterns agater, af vattnet slipade små quartzstenar. Sjön gör en liten bugt emot byn och på stranden öster om byn, således ej fullkomligt på öns sydligaste udde ligga lem- ningarne af Näs slott, hvilket vi besökte. Rudera bestodo blott af en liten jordkulle med spår efter stenmurar. Vettern hade skurit bort ett stycke af det gamla slottet. På en här- 54 ZETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. städes af riksdrotset Brahe upprest sten var en inskription, att konung Magnus Ladulås här dött år 1290. På detta slotts rudera växte Medicago lupulina ö a... Arte- misia campestris, Myosotis Lappula. Här och flerstädes såg man, huru Vettern äter upp stränderna. De voro här alldeles tvär- branta, omkring 6 ä 8 alnar höga och kanterna, som afvattnet voro blottade, bestodo endast af lerskiffer och hela ön tyckes öfverhufvud vara blott ett lerskifferberg. Vi togo samma väg tillbaka till Kungsgården. Ljung skall ej trifvas på ön: vi sågo några stånd på hemvägen på en liten jordkulle. Carex flacca. Carduus acaulis på ett ställe. I säden var Lithospermum arvense ymnig. Från Visingsborg gingo vi en annan väg tillbaka till Kumlaby än den vi gingo på förmiddagen. En björkskog och flere gamla trädgårdar förbigingos. En sten med inskrift sågs upprest till åminnelse af ett kapell, der fordom stått. Gymnasium och Skolan, hvilka båda nu stå tomma, sen läsningarne upphört vid detta läroverk, besågos på eftermid- dagen. Gymnasium, omgifvet af Botaniska trädgården, var ett envånings stenhus med ett auditorium. Detta hus var domsal, då Visingsö var Brahes grefskap. Från Gymnasium ledde en allé till det något derifrån belägna Skolhuset, som varit indelt i 3:ne rum, och fordom, innan nuvarande kyrka byggdes, varit öns kyrka. Den gamla sakerstian utgjorde nu Bibliotheks- rummet. Den gamla prediksstolen var ännu 1 behåll i ett af rummen. I tornet hängde 2:ne ringklockor; ett urverk var också deruti och öfverst på spetsen var det tvärhugget och omgifvet af jernskrank, hvarigenom en altan bildades. Från dess höjd njöt man den herrligaste och vidsträcktaste utsigt, af hvars betraktande jag ej kunde se mig mätt. Hela ön låg utbredd under fötterna liksom en landkarta med sina byar, åkerfält, skogslundar, vägar, slott, kyrka, vikar och den allt detta famnande Vettern. At vester låg Vestergöthland med flera längre in i landet sig höjande bergshöjder; åt norr Vettern, hvars yta här sammansmälte med himmelens, tills Ostergöth- land med det utskjutande Omberg, som på sin rygg hade ett litet berg, vidtog: åt öster en bergskedja, med Brahus, Grenna, Vestanå och Vista bergen; åt söder Jönköpings stad, Taberg och de sig allt mer och mer höjande Småländska skogarne. — Hvilken utsigt! - IE BIHANG TILL KK. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5: N:O 7. SD På den med en ringmur inhägnade kyrkogården, som om- gifver Skolan, begrafver en del öboar ännu sina lik, vid hvilka tillfällen de i tornet varande klockor nyttjas. Gärdena norr om Kumlaby besöktes, hvarvid fanns: Tri- folium hybridum ö. på åkerrenar, Tr. campestre, Tr. agrarvium, Änthemis Cotula? !) i alla åkrar, Allium oleraceum 1 en åker, Anagallis arvensis på några ställen bland säden, Ervum tetra- spermum i åkrar, Bromus secalinus öfverallt. Natten tillbringade vi i Kumla Prostgård, sedan vi under så angenäm sysselsättning tillbragt denna dag. Öfverallt der vi kommo, sågo vi en bördig natur kring oss, Ceres och Floras rika håfvor voro med frikostig hand kringspridda, nästan vid hvarje steg mötte man minnen af en aflägsen forntid och denna fabulösa trollö famnades af en annan Midgårdsorm, Vettern, hvars omätliga böljor alltid uti själen uppväcka djupa känslor. — Och den, som vill undfly verldsbullret, kan väl knappt finna en mera passande fristad än denna ö, der man sällan ser någon främling, ofta blott en gång i veckan äger kom- munikation med fasta landet; men det oaktadt dagligen ser trenne särskildta landskap för sina ögon och en stundom liflig rörelse al förbiseglande skepp. Medeist detta lugn var valet af denna ö till ett hem för Musernas söner ej så obetänkt. Augusti 1. Vädret var i dag ostadigt. Himmelen halfmulen; och några regnskurar kommo på eftermiddagen. Vi gingo från Kumlaby till Visingsborg, der vi kl. !/, 9 f. m. stego i båt, för att återfara till Grenna. Då jag nu lemnar denna ö, vill jag här anteckna de ob- servationer, jag gjort dessa dagar rörande ön i allmänhet. Visingsö är omkring 1'/, mil lång och omkring !/, mil bred på det bredaste stället. Den sydligaste udden af ön ligger ungefär 2!/, mil i rät linea från Jönköping. På ön finnas öfver 64 mantal, hvilkas ägor måste derföre vara högst in- skränkta; ty då ön ej är !/, quadratmil och en del af den- samma upptages af Kronoparken, blir knappt en jordrymd at 70 tunnland på hvarje helgård; men så är också hvarje jord- ') Doktor FORSANDER har utan allt tvifvel, såsom äfven frågetecknet utvisar, tagit miste om denna art; det är sannolikt den på ön mycket allmänna Anthbemis arvensis. 56 ZBETTERSTEDT, VEGETATIONEN PÅ VISINGSÖ. lapp odlingsbar. Kännbarast är likväl bristen på betesmark för boskapen sommartiden. Åkern trädes. — Alla hemmanen på ön utom boställena utgöra dagsverken till Visingsborgs Kungsgård, som årligen har 4,888 dagsverken. Hemmanen äro indelta till båtsmanshåll; men betala alltid en liten va- kance-afgift. — En slottsfogde är öns kronobetjent och öfverhet. Presterskapet får skafttionde. — Sjön kringfräter ön beständigt, utan att på något ställe föröka den genom upplandningar. Det på öns norra udde fordom belägna Borga slotts lemningar ligga nu långt uti sjön. En gård på norra ändan, hvilken lider mest al sjön, har på några år förlorat 11 tunnland af sina ägor, som när vill säga mycket. — Landet är jemt, hvarföre inga bäckar, utom i regntiden, finnas. Jordmånen är lera. Norra delen af ön är kal; den södra deremot har några trädgrupper af ek etc. All ved, gärdsle, timmer, löf måste hemtas från Vestergötland. Säd är nästan öns enda produkt. Tvenne väderqvarnar finnas på ön; men den mesta säden förmales vid Röttle i Grenna socken. Öns folkmängd omkring 790 personer. Med mindre gynnsam vind lemnade vi denna ö, af hvilken ett gladt minne alltid skall följa mig. Mot kl. 11 stego vi i land vid tegelladan midtför Grenna stad. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 5. No 8, DIATOMS FROM IHE WEST INDIAN ARCHIPELAGO PES OTENER WITH 5 PLATES. COMMUNICATED TO THE R. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES SS MATE SE STOCKHOLM, 1878. P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL BO ETRYCKARE. ' 3 a d 6 TI FT VE ren så 9 M ån k | AU 4 j köl Jå k 5 g Sy er . Vv [ E pe Vb : KV a V Mu st , KC YE N - SET L LJ SCH [ fd ". i ud [) i i FJÄTE då JG 4 BEE OD od oc POPE EA TEMA RR BANAR IRA a t » Å - ; ] VID i - AN RAN LÄ ( ” Ar l , 4 N s JA dl - ä During my travels in the West Indian Archipelago, 1568— 69, I made some collections of diatoms among the Virgin Islands (Tortola) and also on the shores of St. Bartholomew. Ån examination of these gatherings yielded a considerable number of forms, of which I give here an enumeration, that may serve as a contribution to the history of the geo- graphical distribution of these small organisms. In working out the following pages I am greatly indebted to Mr. A. GRUNOW of Vienna, who kindly assisted me in several cases of uncertainty about the correctness of the determinations and also allowed me to publish his descriptions and delineations of several new and interesting species, found near Campeche Bay and probably to be found also in the West Indies. 1: Navicula Pandura BråB. (A. Schm. Atl. PI. 11 fig. 1. Nordsee Diat. Pl. 2 fig. 3) Virgin Ids, not rare. St. Bar- tholomew. 2.1 N. multicostata Grus. (A.> ScHm. At! PI-11 fig. 14— 20) Virgin Ids. common. Mr. GRUNOW informs me that he finds it probable that these two forms are mere varie- ties of N. Crabro E. 3. N. exempta A. ScHm. (Atl. PI. 11 fig. 28—29) Virgin Ids. rare. 45 NI splendida "GrREG: (AA. Schm. Atl: Pl 13 fig. 34) Mirgin Ids: rare. 9. N. diplostieta GRUS. (A. Schm. Atl. PI. 13 fig. 25—30) Virgin Ids. rare. (OSEEINER Ers Gee jonsi EIRUN. (AR SCR AR ISPR IS SETS AS 47) Virgin Ids. rare. N. gemmatula Grun. (A. Schm. Atl. Pl. 13 fig. 19) Vir- gin Ids, rare. SIN lacrimansi AA. ScHm. (Alt. Pl 12 fig: 01 Margimn Ids: rare. 1 4 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO. N. gemmata Grev. (Ed. N. Ph. Journ. [N. S.] X.: 1859 pag. 30. Pl. 4 fig. 7. N. spectabilis Grus. N. Gruno- wii RABH.) Virgin Ids. rare. N. Apis (DONE?) A. Scnewm. (Atl. Pl. 12 fig. 22, 23, 24) Virgin Ids. common. N. Entomon (EKB.?) A. Scam. (Nordsee Diat. Pl. 1 fig. 14) Virgin Ids, very common. N. didyma Körtz. (A. Scam. Nordsee Diat. Pl. 1 fig. 7) St. Bartholomew. N. Weissflogit A. Scam. (Atl. Pl. 12 fig. 27—32) Virgin Ids, St. Bartholomew, not rare. N. interrupta Körtz. (A. ScHmx. Atl. Pl. 12 fig. 10—11). Virgin Ids. common. N. suborbicularis GREG. (A. ScHm. Atl. Pl. 8 fig. 1—6) Virgin Ids. frequent. | N. littoralis Donz. (A. ScHm. Atl. Pl. 8 fig. 23—25) Virgin Ids. N. advena A. ScHwm. (Atl. Pl. 8 fig. 29) Virgin Ids. N. mitescens GREG? (A. ScHm. Atl. Pl. 8 fig. 15) Virgin Ids. N. notabilis Grev. (Trans. Micer. Soc. XI pag. 18 fig. 9) Virgin Ids. common. N. Lyra EuB. (inel. N. Gregoryana GREvV. — A. SCHM. Atl. Pl. 2 fig. 5, 24, 25, 26) Virgin Ids. very common. Var. approximata Grev. (N. appr: Ed. N. Phil. Journ. X [N. S.] 1859 pag. 28 P1. 4 fig. 4) St. Bartholomew. — Fig. 1. iof — This form seems to connect N. Lyra with N. Cou- peri Bail. (Smiths. Contrib. II 1852 pag. 39), which differs by a slight constriction in the middle. It seems to be very near also to N. Kittoniana A. Scem. Atl. P1. 2 fig. 10. 20. 27. N. irrorata Grev. (Ed. N. Phil. Journ. X [N. S.] 1859 pag. 27 Pl. 4 fig. 1. — A. Scam. Atl. Pl. 2 fig. 22) Virgin Ids. not rare. N. indiea Grev. (Mier. Journ. II pag. 95 P1. 9 fig. 13) Virgin Ids. rare. I have also found on the Virgin Ids. the variety, delineated in A. Scewm. Atl. Pl. 2 fig. 17 and called there N. caribea (A. ScEm. nec Cl.) N. pretexta EKB. (GREGORY Diat. of Clyde pag. 481 PI. 9 fig. 11. A. Scnwm. Atl. Pl. 3 fig. 31—34) Virgin Ids. rare. N. Hennedyr Sm. Virgin Ids. common. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 90 N:O 8. d 29. N. abrupta GREG. (A. ScHm. Atl. Pl. 3 fig. 2) Virgin Ids. 30. N. californica Grev. var.? (N. polysticta ScHm. Atl. Pl. 3 fig. 16, 27) St. Bartholomew. — The N. polysticta GREV. is a quite different form or N. Baileyana GRUN. 31. N. carimfera GRUN. v. minor (A. ScHm. Atl. Pl. 2 fig. 2) St. Bartholomew. Only one specimen. 32. N. triwndulata Grus. (Mier. Journ. 1877 Pl. 195 fig. 10) St. Bartholomew. Only one specimen. 33. N. virginea Cn. N. Sp.? Virgin Ids. not rare. This form varies somewhat as to the outline, being often a litt- le constricted in the middle. Apices produced. Me- dian pores approximate. The striation is very fine, in balsamslides visible only in oblique light. The strize are parallel and not interrupted. This form seems to be closely allied to N. Janischiana RaABH. (Hond. pag. 10 P1. 2 fig. 15) if not its variety. There are some points of discrepancy; the West Indian form being not so con- stricted in the middle and having more approximate me- dian pores. — Fig. 2. 2, SAN rceribeo Crn. (AA. Sem Atl; P1:6 fig: 10, 11,12) not P1. 2 fig. 17) Virgin Ids. not rare. Strie 7—8 in 0,01 m.m. Length 0,062—0,068 m.m. Br. 0,034—0,026 m.m. 35. N. brasiltensis GRUS. (A. Scam. Atl. Pl. 6 fig. 23—25) Virgin Ids. common. St. Bartholomew, rare. 36. N. (rectangulata GREG. var?) Begula Grus. & CL. N. Sp. S. V. rectangular, with parallel margins. Strie coarse, radiate, reaching to the median line, abbreviate in the middle, about 7 in 0,01 m.m. Median pores somewhat distant, median lines almost straight. 'The endpores have a somewhat curious appearance. &L: 0,0884 m.m. Br: 0,0136 m.m. Fig. 3. Virgin Ids. rare. Mr. GrRuUNSow has found the same form in a gathering from Campeche Bay. at. N. eruciformis . DonK. (B. D. Pl. 10 fig. 4: A. ScHw. Nordseediat. Pl. 2 fig. 25) Virgin Ids, only one specimen. L. 0,085 m.m. B: '0,01538 m.m. Strie 9—10' in 0,01 m.m. 38. N. Powellii Lewis (N. Widowichii Grun. Verh. 1863 B. XIII Pl. 4 fig. 4) Virgin Ids. not rare. — L. 0,038 m.m. B. 0,017 m.m. Strie 8—9 in 0,01 m.m. 6 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO. 39. N. St. Thome CL. N. Sp. Two times and a half longer than broad, ends produced. Outline wundulate. Strig very coarse, radiate, 3—6 or 0,01 m.m., marginal, leaving a broad area around the median line. DL. 0,061 m.m. Br. 0,0255 m.m. Fig. 4. ££2. — Of this form, according to Mr. GRUNOW allied to his N. Botteriana, only one spe- cimen from Virgin Ids has been seen. 40. N. (distans var.) pennata (N. pennata A. ScHym. Atl. P1. 48 fig. 41—43). St. Bartholomew. 41. N. longa GREG. (??) A. Scem. (Atl. Pl. 47 fig. 6) Virgin Ids. rare. 42. N. direceta W. Sm. (A. Scem. Atl. Pl. 47 fig. 5) St. Bar- tholomew. 43.0 N.sp. AScHM. (Atll Pl 148: fig.::90) Virgm Idsbvare: 44. N. (?) Bartholomei. CL. N. Sp. This beautiful form may perhaps be N. Perryana Kitton (Trans. Micr. Soc. 1873), of which no figure has been published and with which the indentification consequently is impossible. It belongs to the same section as N. Jamaicensis, N. strangulata etc., which are to be broken out as a separate genus from Navicula. Mr. A. ScHmipT calls this group Pseudodiplo- neis (Nordseediat. pag. 87). Most of these forms are more allied to Mastogloia than to Navicula. The N. Bar- tholomei is strongly constricted in the middle; its ends are cuneate as on allied forms. Sculpture: large and strong parallel coste, reaching neither the margin nor the median line, abbreviate around the central nodule. The margin has a row of small granules. &L. 0,075 m.m. Fig. 5. 222. Another to the same section belonging species is N. for- micina GRUN. in litt., of which he gives the following discrip- tion: >Valve composed of two rhombic halves, connected by a very narrow isthmus, which is slightly enlarged in the middle. Strie parallel, not reaching the median line and wanting in the middle of the valve, very delicately punctate, 6 in 0,01 mim. du. 0;057- mm. IB. of the lobes; 0,072tmamn. for the isthmus: 0,004—0,005 m.m. — Hab. Campeche Bay (commu- nic. by Dr. GRUNDLER). — Fig. 6. 22. 45. N. aspera E. (Stauroneis pulchella W. Sm.) Virgin Ids. common. 46. N. Goesii C1. N. Sp. HElliptic, with produced and sub- capitate ends. Strie distinct, 14 on 0,01 m. m., parallel, - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 8. ( only near the ends a little radiate, reaching the median line, composed of elongated granules, which form longi- tudinal, somewhat wavy lines, crossing the strie at right angles. L. 0,07 m.m. B. 0;024 m.m. — St. Bartholo- mew. — Fig. 7. 2 — This form is named in honour of Dr. A. Gofts, who has largely contributed to the na- tural history of the West Indies. 47: oN: lobata ScHwArtz (Rab. Alg. Eur. No. 2481). This exceedingly small form was found on alge, collected on the shores of St. Thomas. &L. 0,025 m.m. Fig. 8. 222. It has before been found near Vera Cruz. 48. N? Strangulata GREv. (T. M. S. [N. S] XIV pag. 126 Pl. 12 fig. 24) Virgin Ids. St. Bartholomew, not rare. 49. Mastogloia ITelineckiana Grus. (Verh. 1863. PI. 5 fig. 12) Virgin Ids., St. Bartholomew, several specimens. L. 0,085 mem. BI 0084 mm. StHEeL2 on 0501 m.m. Brebissonia (?) Weissflogii GRUN. IN LITT. Mr. GRUNOW has found in the celebrated Campeche Bay gathering a very interesting form, which probably may be found in the West Indies. With the kind permission of the author I can here publish its discription as well as a delineation. Mr. GRUNOW describes the species as follows: »Valve broad, rhombic lan- ceolate, with obtuse ends. Central nodule linear oblong, slightly constricted in the middle; terminal nodules somewhat distant from the ends of the valve. Strie radiating, punctate, 12,5—15 in 0,01 m.m., reaching the narrow median line. TROSA ma. Bi 0:08. m.m... Hab: Campeche! Bay (com- municated by Mr. WEIisSFLoG). Fig. 9 252, 50. Alloioneis (?) Grundleri Cr. & Grus. N. Sp. Broadly linear oblong, with cuneate apices; median line very ex- centric, somewhat arcuate; central nodule transversely di- latated. Strige transverse, composed of distinct puncta and reaching the median line, 11 in 0,01 m. m., leaving only a small area around the central nodule. — L. 0,075 m.m.—0,098 m.m.; B. 0,028 m.m. Fig. 10. 2. Virgin lds., very rare. Campeche Bay (GRUNOW). The single West Indian specimen, which I have in my collection, agrees perfectly with a delineation of the form from Campeche Bay, kindly sent to me by Mr. GRUNOW. The name Alloioneis was proposed by SCHUMANN (Die Diat. d. H. Tatra 1867 pag. 73) and characterizised as follows: 8 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO. »Navicula, ab altera line&e longitudinalis parte pinnulis longis, ab altera parte pinnulis brevibus predita, sectione transversa rhomboidea.» 91. Alloioneis (Navicula?) Antillarum Ci. & Gr. N. Sp Elliptic oblong of about the same outline as Nav. aspera. Median line a little eccentric and curved. Strie com- posed of large distinct puncta, arranged in somewhat irre” gularly decussating oblique lines. The strige reach in the one half of the valve very closely to the median line, leaving only a small area around the nodule, but they disappear on the other half at some distance from the median line, being consequently on this side surrounded by a long not striate area. IL. 0,12 m.m. Fig. 11. 202. — St. Bartholomew (rare). Golf of Mexico (A. GRUNOW). Mr. GRUNOW has kindly allowed me to publish his de- scriptions and delineations of two interesting species from the East Indies, allied to the two last species. »Navicula (Alloioneis?) Kurzii Grus. N. Sp. Valve broad, lanceolate. Median line eccentric, curved, surrounded by an eccentric blank space, which is irregularly enlarged in the middle and becomes narrower toward the ends. The rest of the valve is covered with granules, like those on Navicula aspera, forming decussating oblique lines and more narrow transverse ones, 10—11 in 0,01 m.m.. The transverse lines reach as far as to the median line, if seen under a mighty power, but in the smooth part of the valve they are not set with granules, and therefore scarcely visible. — L. 0,09— 0,105 m.m. B. 0,036 m.m. Hab. Mangroove Svamps, Ele- phant Point, East Indies. Coll. by Kurz. — Fig. 12 a. Valve = 0. Entire frustule 2". The fig. shows partly the upper, and partly the under surface. c. Granules, seen with centric illumination 2. od. Granules, seen with oblique illumination 22, The longitudinal lines are also visible on Navicula as- pera, but not distincetly.» »Navicula (Alloioneis?) curvinervia GrRun. N. Sp. Valve oblong or lanceolate, with obtuse ends. Median line eccen- tric. Strie slightly radiating, not reaching the median line, interrupted by two sharp, longitudinal bends of the valve, smooth (under a very high power and favourable illumination delicately punetate), 3—9 in 0,01 m.m. — L. 0,068—0,115 9NN m.m. Br. 0,022—0,028 m.m. Fig. 15. 2 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 8. 9 Hab. Mangroove Swamps, Elephant Point, East Indies. Coll. by Kurz. I have seen two entire frustules. In one of them the two median lines are parallel, and this will indicate an affi- nity to the Cymbelle, but in the other frustule the two median lines are curved in opposite directions. This is a very puzz- ling fact, the valves of both frustules having no essential dif- ference.» 52. Pleurosigma formosum W. Sm. Virgin Ids. very common. 53. Pl. delicatulum W. Sam. St. Bartholomew. 54. Pl. intermedium W. Su. St. Bartholomew. 55. Pl. strigosum W. Sm. St. Bartholomew. 56. Pl. estuarii (BrRÉB) W. Sm. St. Bartholomew. 57. Pl. balticuam (EHB.) W. Sa. Virgin Ids., St. Bartholomew. 58. Donkinia carinata (DOonK.) Rarrs. Virgin Ids. rare. 59. Rhoicosigma Reichardtii Grus. (Micer. Journ. 1877 pag. SPRIT SrRIS LI NVigm Tdst tare. 60. Eh. compactum (GREV.) GRUS. Virgin Ids., St. Bartholo- mew; rare. | 61. Rh. Antillarum Ci. N. Sp. Median line sigmoid, very elevated on the one half of the valve, where it forms a crest, impressed on the other half. Strix distinct, trans- Merser 4 Jöran 0501 min. MIL, 05 m.m. obior fd 2080 — Virgin Ids. rare. 62. dp hora busa GreEG. (A. ScHwm. Atl. Pl. 40 fig. 4—7. — Amhiprora maxima RAB. & JAN. Hond. pag. 3 PI. 2 fig. 4. — Toxonidea insignis O. Wir. Mus. Godeff. H. 1 pag. 10 PI. 8 fig. 9) Virgin Ids., St. Bartholomew; not rare. 63. A. Clevei Grus. (A. ScHm. Atl. Pl. 25 fig. 46—48) Virgin Ids. only a single specimen. &L. 0,085 m.m. Br. 0,034 TMA AStrie ÖKA ÖT MM 64. AA. turgida GREG. (A. Scam. Atl. Pl. 25 fig. 31) Vir- gin Ids. 65. A. exornata JANISCH (ÅA. ScHm. Atl. Pl. 39 fig. 26) Virgin Ids. rare. 66. A. Porcellus Kitton (A. Scam. Atl. Pl 39 fig: 15—17) Virgin Ids. not rare. 67. A. Cingulata Or. (A. ScHm. Atl. Pl 26 fig: 17). The fig. in ScHm. Atl. does not perfectly agree with the West Indian specimens. Strie are about 15 in 0,01 m. m. 10 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO. L. 0,085—0,102 m.m. — Fig. 15. 22 — Virgin Ids. not rare, St. Bartholomew. 68. A. bigibba Grus. (A, ScHm. Atl. Pl. 25 fig. 69—75) Vir- gin Ids. St. Bartholomew. 69. Cocconeis (Orthoneis) punctatissima Grev. (Mier. Journ. MI Pag FörRErSEf ob) Var gm ds no ti rare 0. C. (Orthoneis) ovata Grus. Virgin Ids. rare. 1. C. (Orthoneis) ecribrosa GRUS. St. Thomas. 2. C. (Campyloneis) Grevillei W. Sm. Virgin Ids. rare. 3. OC. Scutellum EHB. Virgin Ids. common. 4. Achnanthes longipes AG. forma minor. St. Bartholomew. 5. Glyphodesmis eximia Grev. (Micr. Journ. II pag. 235 P1. 10 fig. 7—10) Virgin Ids. not rare. 76. Plagiogramma obesum Grev. (Micr. Journ. VII pag. 211 PI. 10 fig. 10—13) Virgin Ids., not rare. TIC Pl decussatum "Grev. (TC MIST ORIVEp ao see 122) Virgin Ids. rare. Pl. (decussatum var.?) Antillarum Cr. N. var. Broadest in the middle, gradually tapering towards the rounded ends. Interior septa 4, 2 near the ends, 2 in the middle. Sculpture: puncta arranged in transverse and longitudinal rows, crossing each other at right angles; transverse rows: 8 in 0,01 m.m. L. 0,07—0,0o8. — Fig. 16. 222. Virgin Ids. rare. 78. Pl. caribeum CL. N. Sp. Outline resembling that of P. lyratum GrREv. Interior septa 4, 2 near the ends, 2 in the middle. The two central septa are connected with the end-septa by a strong median rib and by two other following the margins of the valve. Sculpture: distinct puncta or granules arranged in parallel transverse rows, 3—9 in 0,01 m.m. DL. 0012 to 0,088 m.m. — Fig. 17 20 — Virgin Ids. many specimens. 79. Pl. attenuatum Cr. N. Sp. Small, gradually tapering from the middle to the apices. Septa 2 central and 2 near the ends. The two central septa form in the middle a rounded, quadrangular annulus. Sculpture: small puncta arranged in parallel, not interrupted transverse lines, 10 on 0,01 m.m. L. 0,05 m.m. -- Fig. 18. S5, — St. Bartholomew, only a single valve. 80. Pl. inequale Grev. (Miecer. Journ. Vol. VII pag. 210 fig. 10) Virgin Ids. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 8& 11 81. Synedra superba Körz. Virgin Ids. St. Bartholomew, not rare. 82. S. fulgens W. Sm St. Bartholomew. 83. S. Frauenfeldii Grus. (Verh. 1862 Pl. 4 fig. 26. Micr. Journ. 1877 pag. 167 P1. 193 fig. 11) Virgin Ids., frequent. 84. S. undulata (Ban) GreG. Virgin Ids. very rare. 85. S. Hennedyi GrzeG. Virgin Ids. rare. 86. S&S. niteschioides Grus. (Verh. 1862 P1. 8 fig. 18) St. Bar- tholomew, rare. 87. Doryophora amphiceros Körz. St. Bartholomew. 88. Fragilaria pacificea Grus. (Verh. 1863 PI. 5 fig. 6) Virgin Ids. rare. 89. Dimerogramma Surirella (EHB.) Grus. (Zygoceros Suri- rella EHB.? Zyg. Sur. Boper Micr. Journ. II pag. 76 Pl. 6 fig. 14. Raphoneis Rhombus Grus. Verh. 1862 P1. 4 fig. 36) St. Bartholomew. 90. D. ventricosum (RAB.) Grus. (Denticella ventricosa RAB SCA JANS Hond:, Bao: ror PRI SSI Viiom ds rare. The West Indian form has, as the form observed by GRUNOW, an area, which is broadest in the middle of the frustule. 91. Surirella fastuosa EHB. This most variable species is of frequent occurrence in the West Indies. v. lepida A. Scuw. (S. lepida Atl. Pl. 4 fig. 4—5) Vir- gm Ids. v. cuneata O. W. (S. cuneata A. ScHm. Atl. Pl 4 fig. 1) Virgin Ids. rare. St: "92. v. recedens (S. recedens A. Scam. Atl. Pl. 14 fig. 2, 3, 4) Bartholomew, frequent. Scarcely distinct species. S. patens A. Scam. (Atl. Pl. 4 fig. 16—17 PI. 56 fig. 10—11) Virgin Ids. rare. S. eximia Grev. (A. ScHm. Atl. PI 14 fig. 13 — pro- bably also S. mexicana Scem. Atl. Pl. 4 fig. 10—12) Virgin Ids. — several specimens. S. Gemma EuB. var. St. Bartholomew; only one spe- cimen. Campylodiscus limbatus BrÉz. (Diat. of Clyde pag. 504 Pl. nro IdsWrare: C. Thuretii BrRÉB. St. Bartholomew, a very small form. C. ambiguus Grev. (A. ScHm. Atl. Pl. 18 fig. 24—26 C. latus Shadb.) Virgin Ids. St. Bartholomew, rare. 12 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO-. 98. 103. 106. 10) 108. 109. 151007 LE C. ecclesianus Grev. (C. Fenestratus GRrREv., C. Raben- horstianus JANISCH) Virgin Ids. St. Bartholomew, fre- quent. "This is a very variable species. One specimen from St. Bartholomew approaches very nearly to OC. bi- marginatus GREV. (A. ScHM. Atl. Pl. 16 fig. 7). « C. intermedius GRUS. (A. Scm. Atl. Pl. 18 fig: 9) Virgin Ids. rare. - Ci imGertus” As SoHM; (At PTS He 1955) varen Ids.. St. Bartholomew. « C: Hodgson W. Sa. (A. ScHu. Atl. P1 55 Hoj5)Nirgsm Ids. rare. . Podocystis adriatica Körz. (Pod. americana BAL.) Vir- gin Ids. . Plagiodiscus Martensianus Grus. (Micer. Journ. 1877 Pl. 194 fig. 8) Virgin Ids. very rare — only one spe- cimen. . Niteschia Sigma (Körz.) W. Sm Virgin Ids., St. Bar- tholomew. N. (Sigma var.?) valida C1r. & Grus. Slender, almost straight, but also sometimes more or less sigmoid, with cuneate ends. Puncta about 4 in 0,01 m. m. Strig sharp; finely punctate, 18 in 0,01 m. m. Virgin Ids. very rare. GRUNOW has found the same form in a gathe- ring form Campeche Bay. L. 0,27—0,3 m.m. — Fig. 440 19. 22. TY N. angularis W. Sm. Virgin Ids. St. Bartholomew. N. socialis GreG. (N. fluminensis GRUS?) St. Bartho- lomew. N. plana W. Sm: St. Thomas. N. panduriformis GreG. (Diat. of Clyde pag. 529 PI. 14 fig. 102) St. Bartholomew. not rare. N. lata O. Witz (Journal d.. Mus. Godeffr. H. 1 pag. 66 P1: 8 fig. 6. TAGERSTEDA Bih: ts K3 Sv Mere kd Handl. III N:o 15 fig. 2 a) — Virgin Ids., St. Bartholo- mew. The West Indian form agrees exactly with Mr. LAGERSTEDT'S beautiful delineation. N. Jelineckii Grus. (Verh. 1863 Pl. 5 fig. 4 — N. For- mica Hantzsch. Ost. Arch. Diat. pag. 21 fig. 8. — N. decora KitToN Micr. Journ. 1873 pag. 206 Pl. 38 fig. 6) Virgin Ids. not rare. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 95. N:O 8 13 112 NI (Jelineckuwvar.?y acuta Cr. NN. Sp. This form re- sembles very much the N. Jelineckii, but its ends are cuneate and pointed, not rounded. The ends are con- nected by a very sharp and visible keel. The strixe are very visible, 11 in 0,01 m.m. (The N. Jelineckii has 14 in 0,01 m.m.) Fig. 20. 222: — Virgin Ids. not rare. 113. N. longissima (Köra), NG isobthatå Wu Sår (BD: Ph 14 fig. 119) — St. Bartholomew, very rare. 114. N. (longissima var.?) ventricosa Kitton (Micr. Journ 1873 Pl. 38 fig. 5) St. Bartholomew, rare. 115. N. (longissima var.?) curvirostris CL. N. Sp. Valve lan- ceolate, with the ends produced in long horns, curved in the same direction. Puncta distinct 5 in 0,01 m.m. L. 0,35 m.m. — Fig. 21. 222 — St. Bartholomew, only one specimen. "The strie are Sbtobabl very fine. I could not sec them on a specimen, mounted in balsam. — In Rab. Aig. Eur. No. 2481 has Mr. SCHWARZ given a de- lineation of a similar form from Vera Cruz. Some very interesting forms of the genus Nitzschia occur in the caribbean province near Campeche Bay. Mr. KITTON (Micr. Journ. 1874, 218) regards them as belonging to a new genus, called Perrya. With the kind permission of Mr. GRUNOW I can here publish their diagnoses, given by Mr. GRUNOW. »Nitesclhia (Perrya) Weissflogii GrRunow. Valves resem- bling a long and very narrow boat with very sharp keel, smooth or covered with minute irregularly scattered granules, which form coherent longitudinal rows only on the ÖN and near the margins of the valve. The keel is besides marked by a row of transverse short bars, which (as in all other Nitz- shiex) lie in the interior side of the valve and are fastened to each side of the valve. Length: 0,155—0,32 m.m. (and perhaps more). -Campeche Bay. var. a subglabra valves almost smooth, fig. 22. 2 a upper side 8 lower side. var. B sparsa valves covered with irregularly scattered minute granules, fig. 23. 222 a« upper side, 8 lover side. ar. y interrupta. Keel-bars lengthened, and interrupted two or three times, fig. 236. 22. I have seen only a frag- ment of thes interesting form, which seems to be very great. It is a connecting member between N. Weissflogii and N. pulcherrima.» 14 CLEVE, DIATOMS FROM THE WEST INDIAN ARCHIPELAGO. »Niteschia (Perrya) Grundleri Grunow. Resembles N. Weissflogii, but the valve seems to be more eccentric, and is covered with parallel transverse punctate strix (12—14 in 0,01 m.m.). The valves, which are more or less constricted in N. Weissflogii, are straight in N. Grundleri. Length 0,21 —0,27 m.m. Hab. Campeche Bay (communicated by Dr. GRÖNDLER) — fig. 24 222 &« upper side, 8 lower side. — This beautiful diatom Nionde: also to the subgenus (or genus?) Perrya Kitton, but it approaches the other Nitzschie with very sharp keel by the more eccentric shape of the valve.» 116. Tryblionella punctata W. Sm. St. Thomas. A small form of this species. 117. Tr. Lanceola Grus. N. Sp. Lanceolate, coste strong, pervious, 10 in 0,01 'm.m. ID. 0,05 man. — St öhor mas. — Fig. 25. 22. 118. Tr. peruana ( (Tr. circumsuta Bain, Tr. Scutellum W. Su.). — St. Bartholomew, rare. 119. Denticula (?) Antillarum C1. & Grus. Lanceolate, with acute ends. Coste 7—12. Spaces between the coste with irregularly scattered puncta. &L. 0,05—0,063 m.m. This small, interesting diatom is not very rare in the s St. Bartholomew gathering. I have also found it in bra- ckish mud from Santos, Brazil. — Fig. 26 a and b. 22. 120. Grammatophora macilenta W. Sm. St. Bartholomew. 121. Gr. (macilenta var?) caribea CL. N. Sp. F. V.:: Linear, with distinetly gibbous centre and ends. S. V.: with straight septa. Strie fine, (according to GRUNOW) 28 in 0,01 m.m. and distinetly punetate. — Virgin Ids. common. Fig. 27. 222. Del. Cleve.& Grunow. a urvinervia Grun JANNG 2 J A Kurzu Grun. 1 2 (S 10 Alloioneis Grundleri CL & Grun. 11 A.Antillarum Cl. & Grun. 1 14 Rhoicosigma Antillarum Cl. SN är 0 IT vt ÅA J Å (SENAT j . v pb N = + free , . v vå Lä t uj N Lä ” j 4 & + + I i > - ' + ” j | 4 AN AN : i JS ; d 1 i , | » i må + fy I ' r ” [1 & bd - > j 4 - | - LI : 4 || - j d I d bb ' 4 j | I . ' ra . ; Lä FN ö gå ' W - i | a 1 KN - LU 4 5 I ORT , -. AA N K . LJ Ö i I i C j | - ji Å d i MJ i , NEON Bihang till K.Vet. Akad. Handl.Bd.5.N'8. NM 200000 Rdr SET vavcc Cohas? Na Central-Tryckeriet, Stockholm. Del. Cleve. 15 Amphora cingulata CI. 16 Plagiogramma Antillarum CI.:17 P. caribzum Cl. 18P attenvatum CI 21 N:curwrostris Cl. 19 Nitzschia valida CI.& Crun. 20 N.acuta Cl. UT TRT BIS Vie TA, Dar ae ML KE (4 I IR Arfa odon dad iks dd bsködsedsdiskior alt DE dad oo] od el od AND fondinfsfaf ida ridssdasdin sr EE Ia RU ER SS LR Sen SE 22 N.Weissflogii Grun. v. subglabra. 23 N. Weissflogii v. sparsa . 23b N.Weissflogiiv.interrupta . 24 N.Grundleri Grun. 25 Tryblionella Lanceola Grun. 26 DenticulaAntillaräm Cl.& Grun. 21 Crammatiophora caribega Cl de ch IEEE Vart before inkl AAENEN Bihang till K.Vet. Akad. Handl.Bd.5.N'8. Del. Cleve.& Grunow. ——— + 2 2 19 FR i ; Nn i KEVR td ARTE Vf kand 3 0 4 ” Ly SN Hå. NM MAN NERE ASAT DE RANN BUSA kdb ' | 2 . : - Lä IR k 4 ” - i Ö + . : ' i [ [d An i x "7 ' ' Hå ! - [ ' 1 - + I Fa 4 I Vv SR + ;e . j [| Qi = Ne j CM - ' 4 i + NT - SÄ i 2 ” [| w ' v LÄ sx ” KR 4 t DA [| k jr | UL lg c NV hk VIE OV MA illa Bihang till K.Vet. Akad. Handl.Bd.5.N'8 00 oc 00 o JET | CN DA TUNA | 10118) 0) (MFANDI000:ND ä0: no vn von MINI ED. LL 3 NES NON AUD ANA ANNO ND fo UPN, 9 ta np Neil jer) DR | , Stockholm. Central-Tryckeriet abellarium Btw. ]. 34 Actinocyclus Tenuissimus Cl. | Säl 1:30 T-Mcorne Gl T. Antillarum C Biddulphia memb 29 Yr I 28 iceratium Campechianum Grun. Tanacea ÅL >) J 32 Nitzschia Greffe Grun. 3 PENNE MOE CTO fu H UT (eg ” j ] 4 BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD, HANDLINGAR. Band 5. N:o 9, OBSERVATIONS ORTHOPTÉROLOGIOUES MEMOIRE COMMUNIQUE A L'ACAD. ROY. DES SCIENCES LE 5 JUIN 1878. (IMPRIME APRES LA MORT DE L' AUTEUR.) STOCKHOLM, 1878. NORSTEDT & SÖNER MR se TN ADERANE ET IBG FE NEN - NGN 5 ; AM. A Sd ; vä åh SKUKNIR GR HLRA är MANGAN dr 0 HAT PR PAR 4 År I ei !. J 4 Lå - I | z , ved i sx , MTRL KL AVR NOTALAS BÅL HY ER FO ANA ETS AN WINTA Grid AE . så AO KATY mp ID BI AR KIKA: Å GÅNE NON: 4 SA FN | a R CM V , i) j | | ä dl Mi | Må NR NAR vå - [| PR Å ” ” då J -. RCA SC RARG RI: vv AR | DE GENERE PEZOTETTIGIS ET NONNULLIS GENERIBUS AFFINIBUS. Sur le Pezotettix et quelques genres voisins. 1 (6). 25). 3 (4). 4 (3). PEZOTETTIX- BuURM. Margo apicalis lamina subgenitalis marium usque a lateribus rectus vel sensim levissime obtusissimeque rotundatus, quod distinguitur, si lamina a latere examinatur; intervallum costa et radii elytrorum in formis macropteris Americae meridionalis, saltem apud feminas, anterius distincte am- pliatum; lobi metasternales marium cognitorum subceon- tigui, feminarum modice distantes; lobi geniculares femo- rum posticorum plerumque pallidi toti et fascia vel macula anteriore mnigricante destituti, rarissime toti nigri; tibia posticae extus spinis typice novem, rarissime octo vel de- cem, armatae: spina utriusque lateris tibiarum posticarum annulo basali pallido, plerumque lato vel latissimo, in- structae, apice nigra; segmentum dorsale ultimum marium in medio apicis raro inerme, plerumque dentes vel lobulos duos parvos, contiguos vel levissime distantes, haud divari- catos, in sulco laminge supraanalis quiescentes. vel proces- sum sulcatum vel apice emarginatum e medio marginis apicalis emittens; cerci marium graciles vel graciliusculi; saltem in parte basali sensim gracilescentes; typus Ame- ricam meridionalem et centralem inhabitans, in America boreali rarissime occurrens. Lamina subgenitalis marium retrorsum sat fortiter producta, ultra apicem lamina supraanalis sat longe prominula, haud vel levissime recurva, margine apicali horizoutali vel sub- horizontali; intervallum oculorum minus angustum. Dorsum pronoti, etiam in brachypteris, postice distincte productum, posterius angulum distinetum formans vel ro- tundato-angulatum, lobo postico in medio quam ad latera distinetissime vel multo longiore; elytra, etiam in bra- chypteris distincte valvantia; sulei transversi dorsi pronoti sat distincti. — Divisio prima. Dorsum pronoti postice haud vel obsoletissime productum, basi truncatum vel rotundato-truncatum, lobo postico in medio quam ad latera haud vel vix longiore; sulci trans- 3 (CN CO Man((l2): (90: 10 (11). STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEÉEROLOGIQUES. versi dorsi pronoti, saltem in lobo antico, subtiles et minus distinete, anterior interdum evanescens; elytra in mihi cog- nitis semper fortiter abbreviata, distantia vel vix valvantia. — Divisio secunda. Lamina subgenitalis marium fortissime recurva, ultra api- cem lamin&e supraanalis vix prominula; intervallum oculo- rum sat angustum parti interantennali costa, frontalis an- gustius vel subangustius, elytra et ale nunc completa, nunc rudimentaria. — Divisio tertia. Margo apicalis lamina subgenitalis marium usque ad latera extrema subito magis minusve ampliatus et productus, ibi- dem angulum rotundatum formans vel fortiter rotundatus, quod interdum haud facile observatum, vel rarius (Pezot. alpinus) inter latera et medium sensim distincte rotundatus; intervallum inter costam et venam radialem elytrorum in macropteris anterius haud ampliatum; forma ad faunam europaam et boreali-americanam pertinentes. Oculi, preesertim marium, magmni vel majusculi, ante scrobes antennarum extensi; intervallum loborum mesosternalium apud mares numquam, apud feminas rarissime subtransver- sum, lobis semper distinete vel multo angustius; lobi metasternales marium subcontigui, feminarum quoque inter se plerumque sat appropinquati; intervallum loborum me- tasternalium feminarum costa frontali plerumque multo angustius; elytra aleque in mihi cognitis numquam defi- cientia, plerumque completa, rarius abbreviata; segmentum dorsale ultimum in medio et lamina supraanalis marium haud nigro-pieta; lamina subgenitalis marium plerumque tota pallida, impicta, raro macula parva apicali nigra notata; forma Americam borealem et Mexico inhabitantes. Lamina subgenitalis marium brevis, fortiter transversa, in medio quam ad latera brevior vel saltem haud longior, a supero visa posterius obtuse rotundata, subtus ad medium marginis apicalis macula parva nigra notata; cerci longi- tudine variabiles, toti compressi, a basi fere ad medium sensim angustati, dein apicem versus sensim ampliati vel saltem - haud angustati, apice obtuse rotundati, parte api- cali extus leviter excavata; abdomen apicem versus leviter tumescens. — Divisio quarta. ; Lamina subgenitalis marium variabilis posterius quam in Parozya plerumque magis producta macula apicali parva media nigra destituta, rarissime tota nigricans, cerci varia- biles; abdomen apicem versus magis minusve tumescens. Lamina subgenitalis marium tuberculo a margine apicali distante destituta, raro tumescentia apicali, marginem ipsum tangente, instructa; spina utriusque lateris vel saltem lateris BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 9, = exterioris tibiarum posticarum per totam longitudinem, sal- tem in parte posteriore, nigre, rarissime basi per totum ambitum pallide glauce& vel rufescentes; lobi geniculares femorum posticorum anterius fascia vel macula nigra vel fusea plerumque notati; cerci marium maxime variabiles, plerumque usque ad apicem compressi, lati vel latiusculi. — Divisio 'quinta. 11 (10). Lamina subgenitalis marium tuberculo subapicali, a margine apicali Ute distante, instructa; cerci marium usque ad apicem vel saltem lera medium sensim graeilescentes, acuminati vel subacuminati; spina utriusque lateris tibiarum posticarum basi per totum ambitum plerumque pallidee; lobi geniculares femorum posticorum pallidee, anterius ple- rumque immaculate, raro fascia vel macula olivaceo-vire- scente notat&; abdomen marium apice haud tumescens. — Divisio sexta. 12 (7). Oculi proportionaliter parvi quam scrobes antennarum ad marginem apicalem frontis haud vel vix magis appropin- quati; intervallum loborum mesosternalium apud feminas distinctissime vel fortiter transversum, lobis haud vel haud multo angustius, apud mares quoque plerumque licet minus distincte, transversum; lobi metasternales marium plerum- que distinctissime distantes; lobi metasternales feminarum sat distantes, intervallo loborum coste frontali plerumque latitudine zxequali vel latiore, rarissime costa frontali paullo angustius; elytra aleque typice nulla vel fortiter abbreviata; segmentum dorsale ultimum marium apice in medio ple- rumque nigro-maculatum vel dentes lobulosve duos nigros emittens; lamina supraanalis marium plerumque nigro- picta; lamina subgenitalis marium plerumque tota nigra, vc apice, saltem ad latera, nigro-limbata; forma ad faunam euro- peam et boreali-americanam pertinentes. — Divisio septima. Obs. — Pez. nigro-vittatum STÅL nec non species ex Illinois, in quibus oculi majores et lobi sternales quam in formis typicis minus distantes, in hac divisione posui propter piecturam nigram partium analium vel saltem laminse subgenitalis. Obs. — Species quedam europeer, Pez. Salamandra et affines, oculis quam in formis typicis majoribus gaudent. Obs. — Species paucissim&e, in quibus lobi metasternales distin- ctius distant, quarum autem oculi majores et segmentum dorsale ulti- mum et lamina supraanalis pictura nigra destituta sunt, in divisione 7 (12) queerende. ö STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES. DIVISIO PRIMA. (Dichroplus STåL et Trigonophymus STÅL.) a. JWValvule genitales feminarum apice emarginato-truncate; in- tervallum loborum mesosternalium longius quam:.latius, apud feminas coste frontali latitudine cequale; cerci marium sat longi, pone medium compressi, in medio vel ante medium leviter coarctati; tibie postice extus spinis novem typice armate. INTER Glenns SEALS «dett Le MTISC AMS SIAT: aa. JValvule genitales feminarum apice integre, acuminate vel subacuminate; intervallum loborum mesosternalium plerumque latius quam in divisione precedente, plerumque quoque distinete transversum. b. Tibie postice extus spinis typice novem armate; margo exterior loborum lateralium pronoti rarissime partim niger; elytra aleque apicem femorum posticorum attingentia vel superantia. c. Intervallum loborum mesosternalium femine fere longius quam latius, coste frontali latitudine subequale; vitta nigra genarum lobo- rumque lateralium pronoti in exemplis rite coloratis per totam lon- gitudinem distincta. 3. P. patruelis STÅL. 4. oP. fuscus THUNB. — P. patrueli maxime affinis, sed costa frontali punctis lateralibus serie positis fortioribus instructa, margine exteriore loborum lateralium pronoti anti medium anguste fuscis, vena radiali interiore et vena ulnari exteriore, que aream postradialem limitant, pallidis, venis reliquis haud obscurioribus, vena intercalata fusco-lineolata, nec tota fusca, coxis posticis vitta fusca notatis. 9. cc. Intervallum loborum mesosternalium plerumque transversum et latius quam in divisione c; vitta obscura per genas et lobos late- rales pronoti ducta nulla vel minus distinceta; vena intercalata arece postradialis elytrorum tota vel saltem inter maculas fuscas vel nigri- cantes, quibus scepe ornata est area illa, pallida. d. Lobus posticus pronoti retrorsum subadscendens, lobo antico paullo longior. 5. P. arrogans STÅL. dd. Lobus posticus pronoti haud adscendens, lobo antico lon- gitudine subequalis vel brevior. e. Cozxe postice extus fusco vel nigro-maculate; limbus apicalis lamine subgenitalis marium latera versus niger; intervallum coste et radii anterius leviter ampliatum. 6. P. punctulatus THUNB. , ee. Coxe postice immaculate; limbus lamine subgenitalis ma- rium nullibi niger; intervallum coste et radii anterius magis amplia- tum et apud feminas densius reticulatum. 7. P. Berg Står. — P. punctulato, que species per maxi- mam partem Americe meridionalis frequentes occurrit, simillimus et maxime affinis, distinctissimus autem magnitudine majore; costa BIHANG TILL” K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 9. 7 frontali inter antennas subampliata vel saltem pone ocellum basin versus haud sensim angustata, tantum pone antennas leviter angustata; elytris alisque apicem femorum attingentibus, illis maculis obscurio- ribus destitutis; intervallo inter costam et radium anterius distinctius ampliato; tuberculo prosternali acutiore, basi minus lato, ab antico posticoque minus compresso; lobis mesosternalibus nonnihil minus distantibus. SY. Long. 20—24 mill. Var. a. — Femoribus posticis intus et subtus ultra medium sanguineis, apicem versus cum tibiis posticis dilute olivaceo-vire- scentibus. Var. b. — Femoribus posticis subtus sanguineis, intus partim sanguineis, sed maxima parte cum area exteriore inferiore et tibiis posticis fusco-glaucis vel glauco-nigricantibus. Patria: var. a. Buenos Ayres, Parana; var. b. Corrientes. (Mus. Holm.) Femora postica olivaceo-conspersa, maculis majoribus fuscis vel nigris destituta. Intervallum loborum mesosternalium marium longius quam latius, feminarum que longum ac latum vel subtransversum, lobis distincte angustius. ö. Pi orobustulus > STÅL. — P. Bergiä maxime affinis, sed robustior latior, femoribus posticis latioribus, intervallo loborum mesosternalium fortius transverso et lobis vix angustiore, lobis late- ralibus pronoti, saltem in exemplo descripto totis concoloribus, nec extus pallidis, elytris maculis parvis fuscis conspersis, tuberculo pro- sternali basi latiore, latius triangulari ab antico posticoque distincte compresso, tibiisque posticis glaucis, prope basin annulo pallido notatis. 2. Long. 21 mill. Patria: Sao Leopoldo Brasilie meridionalis. (Mus. Holm.) bb. Tibie postiee extus spinis octo armate; margo exterior loborum lateralium pronoti partim niger; elytra aleque abbreviata, illa capiti pronotoque unitis longitudine subequalia. 9. P. peruvianus STåL. Pallide griseo-flavescens; vertice fere toto vel vitta lata indeterminata verticis, vittis duabus indeterminatis dorsi pronoti, vitta lata postoculari genarum, per partem superiorem loborum lateralium pronoti ducta, pleuris, femoribus posticis superne et extus, nec non maculis sparsis pedum anteriorum fusco-olivaceis; vitta obliqua pleurorum griseo-flavescente; femoribus posticis intus et subtus, tibiis tarsisque posticis sanguineis; spinis tibiarum apice nigris; elytris fusco-griseis, leviter valvantibus, pone medium sensim subacuminatis; carima discoidali inferiore lateris exterioris femorum posticorum cum parte adjacente carinarum obliquarum disci flave- scente. FP. Long. 19—28 mill. FA. Abdomen apicem versus sensim leviter tumescens; segmen- tum dorsale ultimum apice sensim obtusissime sinuatum, in medio obsolete emarginatum (lobulis destitutum ?) lamina supraanalis retror- sum sensim angustata, ultra medium sulcata; cerei mediocres, sensim leviter incurvi, pone medium distinete compressi, ante medium leviter coarctati obtusiusculi; lamina subgenitalis modice producta; lobi mesosternales leviter transversi, intervallum loborum geque lon- 8 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES. gum ac latum; lobi metasternales subcontigui; oculi majores, modice prominuli. 2. Lobi mesosternales distincte transversi; intervallum loborum mesosternalium distincte transversum, lobis nonnihil angustius; lobi metasternales sat distantes; oculi minores et minus prominuli. Patria: Peru. (Coll. BRUNNER.) Statura fere P. Bergii sed major. Costa frontalis in medio obtuse sulcata, basin versus punctata, pone antennas levissime an- gustata. Sulei proncti continui. Lobus posticus pronoti lobo antico brevior, postice angulum obtusum formans. Tuberculum prosternale subeonicum. 10. P. amoenus STÅL. — Olivaceo-viridis; capite pronotoque griseo-flavescentibus; macula magna triangulari verticis, in fastigium haud extenso, vitta latissima, retrorsum sensim ampliata dorsi pronoti, vitta: lata postoculare genarum, per lobos laterales pronoti continuata nec non pleuris obscure olivaceis vel subeinnamomeo-olivaceis; vitta obliqua pleurorum griseo-flavescente; elytris subovalibus apice rotun- datis, leviter valvantibus, parte plus quam dimidia exteriore fusca, parte interiore olivaceo-virescente et parce fusco-conspersa; lateribus dorsi abdominis ante medium, capitulo femorum posticorum toto, basi tibiarum posticarum nigris; tibiis posticis glaucis, parte plus quam dimidia apicali spinarum nigra. 9. Long. 27 mill. Habitus precedentis. Pronotum laviusculum, lobis lateralibus extus punctatis. Costa frontalis linearis, medio impressa, parce punc- tata, basi haud angustata. Tuberculum prosternale et lobi sternalis uti in specie pracedente. Antenna mutile in exemplo descripto. DIVISIO SECUNDA. a. Caput os versus sensim fortiter ampliatum, genis tumescen- tibus; pronotum basi apiceque truncatum; elytra distantia; tuberculum prosternale truncatum. 1. P. mexicanus BRUNN. — Platyphyma mexicanum "BRUNNER, Vert: Zool! Bot. Ges, Wien XIup.F224: (1861). Patria: Mexico, Orizaba. (Coll. BRUNNER.) P9. A Pecotettige femorato, cum quo comparata est heec species, fere in omnibus caracteribus maxime divergens. Antenn breves, articulis brevibus composite, pronoto haud multo longiores. Oculi mediocres, leviter convexi. Caput ab antico visum os versus fortiter ampliatum, genis tumescentibus. Frons et gene apicem versus parce punctate. Costa frontalis latiuscula, depressa, apice evanescens, pone antennas basin versus sensim sat angustata, basi angusta, in parte basali ad margines punetis nonnullis instructa. Carinee latera- les frontis obtusissimee, fortiter divergentes. Intervallum oculorum parti interantennali costs frontalis latitudine subaequale. Pronotum dorso planum, carina media percurrente obtusa distincetissima sulco postico intersecta, instructum, retrorsum sensim levissime ampliatum, in lobo postico parce obsoleteque punctulatum, preterea leve vel BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 9. 9 tantum ad margines laterales punetis nonnullis instructum; lobus posticus lobo antico dimidio brevior; margines anticus et posticus in medio emarginati. Dorsum pronoto cum lobis lateralibus angulum sat distinetum, teretem, minime ecarinatum formant. «Lobi laterales pronoti remoti in lobo postico densius, distinete punctati. Sulcus ille transversus qui in medio lobi antiei pronoti positus est magnam ad partem deleta obsoleta, in dorso utrimque abbreviata et medio interrupta. HElytra ovalia, extus quam intus magis rotundata, circiter duplo longiora quam latiora, sat distantia medium segmenti dorsalis primi attingentia, pronoto longitudine subequalia. Tuberculum pro- sternale ab antico posticoque fortiter compressum, transversum apice late truncatum, quadrangulare, parallelogrammum. Lobi mesosternales transversi; intervallum transversum, lobis nonnihil angustius. Lobi metasternales sat convergentes, posterius haud multo distantes. Tibize posticXx extus spinis decem armate. Long. 26 mill. aa. Caput a fronte visum minus latum, os versus minus am- pliatum, genis haud tumescentibus; pronotum basi obtusissime rotun- datum; elytra contigua vel leviter distantia; tuberculum prosternale usque ad apicem sensim angustatum. ] 2. RB. varicolor STÅL. — Dilute sordide flavescens, vel oliva- ceo-fiavescens; vitta lata. per partem postocularem genarum et par- tem dimidiam superiorem loborum lateralium pronoti ducta, obscu- riore, varicolore; mesopleuris macula, metapleuris vitta angusta obli- qua pallide flavescente notatis. 9. Long. 12—16 mill. AA. Oculi majusculi, sat lati, modice convexi; intervallum lo- borum mesosternalium leviter transversum, lobis paullo angustius; lobi metasternales subceontigui; abdomen pone medium sensim tume- scens; segmentum dorsale ultimum ante laminam supraanalem sensim obtusissime sinuatum, margine apicali in medio levissime emarginato et ad emarginaturam utrimque obtusissime obsoletissime sublobato; lamina supraanalis triangularis, fere brevior quam basi latior, apice anguste rotundata, ultra medium sulcata; cerei mediocres, laminee supraanali longitudine subequales, sensim recurvi, a basi ad medium sensim angustati, dein compressi et fere usque ad apicem latitudi- nem eaudem retinentes; lamina subgenitalis triangulariter producta. 2. Oculi minores et minus convexi; intervallum loborum meso- sternalium transversum lobis latitudine sequiule vel paullo angustius, quod variat; lobi metasternales modice distantes. Var. a. — Vertex, dorsum thoracis et abdominis et elytra fusca vel subferrugineo-fusca, vitta postoculari genarum loborumque pronoti, nec non pleuris obscurius ferrugineo-fuscis; pedibus anticis ferrugi- neo-variis; femoribus posticis ferrugineo-fuscis, supra subtusque sordide flavescentibus; tibiis tarsisque posticis ferrugineis. Var. b. — Varietati a similis, sed vertice, dorsum pronoti abdominisque nec non parte circiter dimidia interiore elytrorum pallidioribus, fusco-flavescentibus. Var. ce. — Varietatibus precedentibus similis, sed vitta laterali capitis et pronoti femoribusque posticis superne olivaceo-viridibus; pedibus anticis interdum olivaceo-virescentibus. Patria: Columbia. (Mus. Holm. et Coll. BRUNNER.) 10 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES. Gene apicem versus, frons et pronotum parce punctata; pun- ctura pronoti densior et distinctior, in dorso lobi antici saepe obsoleta. Antenn&e pronoto paullo longiores (5) vel logitudine 2equales. Costa frontalis apice evanescens, pone antennas basin versus sensim nonnihil angustata. Carine laterales frontis apicem versus fere evanescentes, sensim divergentes. Fastigium verticis carinis duabus obtusis parallelis distantibus instructum, obtuse rotundato-triangu- lare. Intervallum oculorum parti inter-antennali costa frontalis lati- tudine subsequali, in mare paullo angustius quam in femina. Dor- sum pronoti transversim levissime convexum, in lobos laterales sensim arcuatim transiens; carina obtusissima, obsoleta, sulco transverso posteriore intersecta, instructum; sulei lobi antici obsoleti, interrupti, interdum vix distinguendi; lobus posticus lobo antico dimidio non- nihil longior. HElytra lata, rotundata, fere oeque lata ac longa, apicem segmenti dorsalis primi abdominis attingentia, pronoto nonnihil bre- viora, pone medium oblique rotundato-angustata, apice rotundata, sese tangentia vel vix distantia. Tuberculum prosternale ab antico posticoque compressum, basi latum, triangulare, apice rotundatum. Tibie postice extus spinis novem vel decem armatee. Specimen e Mexico, varietati c simile, ud hanc speciem forte referendum, antennis autem nonnihil longioribus divergens. DIVISIO TERTIA. a. Corpus totum cum pedibus remote pilosum; oculi presertim marium, magni; lamina supraanalis marium triangularis, sensim angu- status; cerci marium mediocres, apicem lamine supraanalis attin- gentes. 1. P. azetecus: Savss. — Platyphyma aztecum Sauvss., Rev. et Mag sZoolW Ip d16K: Patria: Mexico. (Mus. Holm. et Coll. BRUNNER.) 2. P. pilosus StåL. — Olivaceus:; pedibus olivaceo-flavescenti- bus; tibiis posticis olivaceo-virescentibus, harum basi nec non capi- tulo geniculari femorum posticorum nigris; elytris rudimentariis. &. Long. 16 mill. gs. Intervallum loborum mesosternalium paullo longius quam latius, lobis multo angustius, lateribus parallelis; lobi metasternales subeontigui; oculi maximi, sat convexi; margo apicalis sensim obtusi sinuatus, in medio leviter emarginatus, lobo destitutus; lamina supra- analis sulco sensim angustata, ultra medium ducta, instructa; cerci levissime curvati, toti compressi et latiusculi, ante medium leviter coarctati; lamina subgenitalis brevis, fortissime recurva; abdomen posterius tumescens et nonnihil recurvum. Patria: Mexico (Coll. BRUNNER.) Fronte loboque antico pronoti minus dense punctatis, costa frontali obtuse subsuleata inter antennas angustiore, lateribus paral- lelis instructa basi leviter angustata, intervallo oculorum angustiore, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 9. 11 pronoto dorso tereti, basi abbreviato et truncato, lobo postico lobo antico circiter dimidio breviore, elytris rudimentariis, fortiter distan- tibus, ellipticis, apicem segmenti mediani leviter superantibus, pronoto brevioribus, abdomine apice obtusiore, posterius tumidiore et recurvo, cercis latioribus, segmento dorsali ultimo abdominis lobo obtuso apice emarginato distituto, femoribus posticis minus latis longiori- bus, tuberculo prosternali conico, antennisque longioribus, dimidio corpore longioribuas a P. azsteco divergens. Tibiee postice exempli de- scripti extus spinis octo nigris basi olivaceo-virescentibus armate. Exemplum feminum dorso corporis et femorum posticorum fer- ruginante, oculis minoribus, intervallo loborum mesosternalium sub- transverso et lobis vix angustiore, lobis metasternalibus modice di- stantibus insigne ad speciem supra descriptam verisimiliter referen= dum. In hoc exemplo antenne mutile sunt, et tibixe posticae extus spinis novem armatee. å aa. Corpus et pedes pilis rarissimis vestita; oculi nonnihil minores quam in divisione precedente; lamina supraanalis marium a basi longe ultra medium lateribus rectis et subparellelis instructa, dein subito maxime angustata; cerci marium breves. 3. P. punctatus STÅL. — Apterus, olivaceo-flavescens, inter- dum in ferrugineum vergens, subnudus, tantum in tibiis posticis ventreque distinctius pilosus; linea transversa imteroculari vittaque angusta, anterius abbreviata, retrorsum angustata verticis, vitta lata postoculari genarum, per lobos laterales pronoti continuata, vittis duabus dorsalibus pronoti, interdum in unam confluentibus, pleuris, vitta laterali abdominis retrorsum angustata, posterius abbreviata, apud feminas in maculas dissoluta, vitta abbreviata inferiore arex discoidalis exteriores nec non arcu laterali capituli femorum posti- corum fuscis vel nigro-fuscis; vitta obliqua pleurorum flavescente; tibiis posticis glaucis, spinis apice nigris. AL. Long. 16—21 mill. AA. Dorsum abdominis basi. punetatum, preterea leve, inter vittas laterales maculis fuseis destitutum; oculi sat magni, modice convexi; intervallum oculorum angustius; intervallum' loborum meso- sternalinm longius quam latius, lobis angustius; lobi mesosternales aeque longi ac lati; lobi metasternales subceontigui; abdomen poste- rius tumescens et leviter recurvum; segmentum dorsale ultimum apice processum, sulcatum, apice emargimatum, retrorsum vixX'an- gustatum emittens; lamina supraanalis a basi longe versus apicem sensim levissime angustata, dein subito angulum rectum utrimque fermans et maxime angustata, apice in processum parvum triangula- rem prominula, posterius subsuleata; cerci breves, teretes, sensim acuminati; lamina subgenitalis brevis, fortissime recurva, erecta, obtusa, margine apicali in medio prominulo. 2. Dorsum abdominis punctatum, inter vittas raaculis obliquis, duplice serie positis, fuscis notato; oculi minores; intervallum oculo- rum minus angustum; intervallum loborum mesosternalium nonnihil longuis quam latius, nonnihil latius quam in mare; lobi mesosternales leviter transversi; lobi metasternales uti in mare subeontigui. Patria: Texas. (Mus. Holm.) 12 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES. Frons remote et obsolete, pronotum totum, metanotum segmen- tum medianum et basi abdominis densius et distinctius punctata. Costa frontalis maris lateribus subparallelis instructa, feminze inter antennas leviter ampliata, basi leviter angustata, in medio obtuso subsulcata. Antenn&e mediocres, in mare nonnihil longiores gquam in femina. Pronotum basi truncatum, basin metanoti attingens, dorso teres, carina subtili instructum, sulceis transversis subtilibus, in lobo antico medio interruptis. Tympana nulla. Femora postica superne iuterdum fusco-nebulosa. Tibiz posticae extus spinis novem, basi albicantibus, apice nigris, armatee. DIVISIO QUARTA. (Parozya SCcuDp.) a. Cerci marium medium versus coarctati, pone medium apicem versus sensim distinctissime ampliati. 1. P. rectus Scupp. — 2. P. atlanticus Scupp. aa. Cerci marium compressi, in parte basali sensim leviter an- gustati, dein apicem versus haud vel obsoletissime ampliati. 3. P. plebejus STÅL. — Griseo-flavescens, dorso infuscatus; vitta postoculari genarum per lobos laterales pronoti usque ad suleum posticum ducta, pleuris, arcu laterali capituli femorum posticorum; fascia antica loborum genicularium femorum posticorum, parte brevi basali nee non spinis tibiarum posticarum; macula vittaque pleuro- rum, macula dorsali basali tibiarum posticarum nec non basi ima spinarum interiorum tibiarum earundem albicantibus; tibiis posticis glaucis, ad partem basalem nigram annulo pallido instructis; elytris alisque fortiter abbreviatis. &. Long. 20 mill. FS. Antenna capite pronotoque unitis vix vel paullo longiores; oculi sat magni, latiusculi, modice convexi; lobi mesosternales non- nihil transversi; intervallum loborum mesosternalium anterius valde angustum, retrorsum, ampliatum, vix longius quam postice latius; lobi metasternales subcontigui; abdomen apicem versus levissime tumescens, apice leviter recurvum; segmentum dorsale ultimum apice in medio leviter emarginatum et ad emarginaturam utrimque lobulo brevissimo rotundato instructus; lamina supraanalis triangularis, subzaquilatera, sulco longitudinali sensim evanescente instructa; cerci mediocres, compressi, a basi ad medium sensim mnonnihil angustati, dein pone medium apicem versus vix ampliati, apice oblique rotun- dato-truncati, extus pone medium excavati lamina subgenitalis brevis, sinuato-truncata, fortissime recurva, macula parva apicali nigra notata. Patria: Texas. (Mus. Holm.) Quoad habitum, puncturam et picturam. +P. atlantico similli- ma, sed antennis brevioribus, elytris alisque (an semper?) abbrevia- tis, formaque partium analium distinctissima. Pronotum basi obiu- sissime angulatum, lobo postico lobo antico vix dimidio breviore. Elytra pronoto longitudine subzequalia, medio latissima, subovalia, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND: 9. N:O 9. 13 extus quam intus fortius rotundata, apice rotundata, contigua. Ale albicante-hyalin&e. Tuberculum prosternale conicum. Femora postica dorso intus fusco-trimaculata. Tibize postice extus spinis undecim vel duodecim armatze. 4. P. rusticus STÅL. — Precedenti simillimus, differt oculis nonnihil minoribus, antennis longioribus, vitta laterali pronoti per- currente, forma intervalli sternorum, lobis genicularibus femorum posticorum nigris, tantum apice imo pallidis nec non forma partium analium maris. &SY2. Long. 20 mill. SF. Antenne femoribus posticis vix breviores; oculi majusculi, modice convexi; intervallum loborum mesosternalium anterius lobis dimidio angustius, retrorsum sensim ampliatum; lobi mesosternales leviter transversi; lobi metasternales fortiter appropinquati; abdomen posterius haud vel vix tumescens, apice levissime recurvum; segmen- tum dorsale ultimum e medio lobos duos sat longos, sensim acu- minatos, divaricatos, emittens; lamina supraanalis triangularis paullo longior quam basi latior, lateribus leviter rotundatis instructa, apice angulum subacutum formans, sulco longitudinali ante medium di- stincto, pone medium obsoleto instructa, prope latera longitudinaliter impressa; cerci compressi, latiusculi, basi sensim nonnihil angustati, dein ubique &eque lati, posterius extus leviter excavati; lamina sub- genitalis brevis, fortiter recurva, sinuato-truncata, macula parva apicali nigra notata. P. Antenne femoribus posticis nonnihil breviores; oculi minores; lobi mesosternales transversi, intervallo circiter duplo latiores; in- tervallum loborum mesosternalium utrimque sinuatum, prope basin angustius, hinc retrorsum ampliatum; lobi metasternales sat distantes. Patria: Texas. (Mus. Holm.) DIVISIO QUINTA. (Melanoplus STÅL.) a. Costa frontalis inter antennas haud angustata, ibidem in- tervallo oculorum latitudine subequalis vel fere latior. b. Lamina subgenitalis marium brevis, apice late sinuata; lamina supraanalis marium a basi longe ultra medium haud vel vix angustata; segmentum dorsale ultimum marium apice lobos duos longos et graciles, basi convexos vel stipite brevi communi sufrultos emittens, (P. femur rubrum DE GEER.) bb. Lamina subgenitalis marium apice truncata vel versus me- dium producta; lamina supraanalis usque a basi retrorsum distincte angustata; segmentum dorsale ultimum marium apice lobis destitutum, vel lobos duos, longitudine variabiles, usque a basi liberos vel stipite brevi comnuumni destitutos emittens. ce. Cerci marium variabiles, numquam usque a basi sensim acuminati. 14 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES. d. Cerci marium pone medium curvati, plerumque recurvi, vel supra subtusque incequaliter ampliati. e. Margo inferior cercorum marium subtus fere in medio angu- lum distinetum, interdum in dentem prominulum, formans, vel cerci posterius supra subtusque ampliati; segmentum dorsale ultimum marium hucusque cognitorum apice lobis nullis nisi brevissimis armatum. f. Femora postica in area exteriore inferiore serie macularum nigrarum notata. (P. diferentialis THOM. et rubustus SCUDD.) ff. Femora postica in area exteriore inferiore serie macularum nigrarum destituta. (P. bivittatus SAY et helluo SCcUDD.) ee. Margo inferior cercorum marium sensim obtuse rotundatus vel rotundato-angulutus, raro fere rectus. g. Margo inferior cercorum marium sensim rotundatus vel obtuse rotundato-angulatus, margo superior leviter sinuatus; cerci breves, posterius sensim angustati, toti compressi. h. Mesosternum marium in medio obtuse tuberculato-elevatum. (C. spretus UHLER.) hh. Mesosternum tuberculo destitutum. (Species plures, inter quas nonnullae brachypterze.) g. Cerci minus breves, in parte brevi basali sensim angustati, dein angustiusculi et usque ad apicem lineares, apice obtusi, margine inferiore toto subrecto. (Species una.) dd. Cerci marium recti, compressi, medio leviter coarctati, supra subtusque cequaliter sinuati, basi et posterius eque lati, apice rotundati. N (Species nonnullze, inter quas una brachyptera.) ce. Cerci marium breves, compressi, a basi usque ad apicem sensim acumtinati. (Species brachyptera.) aa. Costa frontalis inter antennas sat angusta, ibidem inter- vallo oculorum angustior; cerci ultra medium sensim angustati, pos- terius graciles. (Species una, an P. nebrascensis THOMAS?) DIVISIO SEXTA. (Hesperotettix SCcuDD.) 1. P. viridis THOM.; 2. P. speciosus. SCUDD. DIVISIO SEPTIMA. (Pezotettix BURM.) a. Spine utriusque lateris tibiarum posticarum basi per totum ambitum pallide. BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 9. 15 b. Tuberculum prosternale obtusissimum, presertim in femina parum elevatum; lobi sternales utriusque sevus usque a basi fortiter divergentes, in femina mazime distantes; cerci marium longiusculi, a basi ad medium .sensim fortiter angustat:, dein graciles; lamina sub- genitalis tota pallida, apice rotundata; corpus feminc latum, depressum. 1. P. obesus THom. — Specima, quee vidi, in spiritu vini interfecta. bb. Tuberculum prosternale fortius elevatum, conicum vel sub- triangulare; lamina subgenitalis marium cognitorum apice angulum magis minusve distinctum formans, vel ad apicem tumidum vel conico- productum; segmentum dorsale ultimum marium apice in medio nigro- maculatum vel dentes lobulosve duos nigros emittens; latera lamina supraanalis marium cognitorum nigro-picta; forma europe. ec. Cerci marium breves, sensim acuminati, recti; lamina subge- nitalis marium tota vel apice, saltem ad latera, nigra. 2. Pi opedestris: LiN.; 3. P. alpinus KoLL. ec. Cerci marium longiores, mediocres vel longiusculi; lamina subgenitalis marium pallida, nullibi nigro-picta. d. Tibie postice subtus non nisi basi ipsa nigre; margo api- calis segmenti dorsalis ultimi marium apice spinas duas maxime appropinquatas, parallelas, emittens; wvalvule genitales feminarum longe, apice sinuato-truncatce. 4, P. mendax FiscH, FR. dd. Tibie postice subtus vitta fusca vel nigricante, ultra me- dium extensa, raro deficiente, notate; margo apicalis segmenti dor- salis ultimi marium inermis vel dentes duos distantes et divaricatos emittens; wvalvule genitales feminarum apice acuminate vel subacu- minatw. 5. P. Schmidtii F1iEB.; 6. P. salamandra FiscH. ER. aa. Spine lateris utriusque vel exterioris tibiarum posticarum, saltem posterius per totam longitudinem nigre; e. Antenne breviuscule, minus gracilis articulis mediis haud vel paullo longioribus quam latioribus; lobi mesosternales feminarum fortiter distantes, intervallum loborum fortiter transversum, lobis la- titudine equale; oculi minores; segmentum dorsale ultimum in medio et lamina supraanalis marium haud nigro-picta. SER ini gaia uskB OH. 8. P. Bohemani STAL. — P. frigido simillimus et maxime affinis, differt autem magnitudine minore, genis minus tumescentibus, elytris alisque nonnibil brevioribus, cercis "marium angustioribus, segmenti ventrali ultimo marium apice macula parva rotundata nigra notato. FY. Long. 14—21 mill. Patria: Colorado. (Mus. Holm.) ee. Antenne graciliores et minus breves, articulis midiis dis- tincte longioribus quam latioribus; lobi mesosternales feminarum minus distantes, intervallum lobis angustius; oculi, marium saltem, majores. 8. P.: nigro-vittatus STÅL.; I. P. glacialis Scupp. 16 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES. SITALCES n. g. Intervallum oculorum angustum vel modice latum. Fastigium verticis planiusculum, cum intervallo oculorum - sensim nonnihil declive, apice rotundatum. Costa frontalis a basi ad medium dis- tincte elevata, licet ocellum versus sensim humilius, dein valde de- pressa, evanescens vel rugis duabus obtusis representata. Tempora angusta vel angustissima, marginem angustum inter fastigium et frontem efficientia. Ocelli ad marginem fastigii valde appropinquati. Oculi magni vel majusculi, in utroque sexu ante serobes distinctis- sime vel sat fortiter descendentes. Antenn mediocres, lineares. Pronotum ubique distinctissime punctatum, postice fortiter abbrevia- tum, basin metanoti haud vel vix attingens, basi emarginato-truncatum, emarginatura obtusangula; dorsum teres, in lobos laterales sensim continuatum, carina plerumque subtili, obtusa vel vix elevata instruc- tum; pars anterior marginis exterioris loborum lateralium magis minusve distincte sinuata. Metanotum, segmentum medianum et abdomen anterius distinctissime punctata. FElytra nulla vel rudi- mentaria. Intervallum loborum mesosternalium apud feminas trans- versum vel subtransversum, lateribus rectis et parallelis vel subparal- . lelis. Lobi metasternales modice distantes, in mare unico cognito subcontigui. Femora postica in area exteriore superiore distincte punetata, margine dorsali integro, inermi. Tibia postica pilosze, extus spinis septem vel octo armate. Articulus ultimus tarsorum posticorum articulis duobus basalibus unitis longitudine subeequalis, haud longior. Tympanum haud immersum, magnitudine varians, interdum obsoletissimum. Hoc genus ad Pezotettigem maxime appropinquat, differt autem his notis semper unitis: dorso thoracis toto pleuris dorsoque abdo- minis anterius distinctissime punctatis, femoribus posticis superne punctatis, pronoto basi emarginato-truncato, elytris nullis vel rudi- mentariis angustis, fortiter distantibus, parte dimidia anteriore mar- ginis exterioris loborum lateralium pronoti apud feminas distincte sinuata, tibiilsque posticis extus spinis haud ultra octo armatis. a. Tuberculum prosternale obtusissimum, levissime elevatum, apice spinula erecta armatum; carina pronoti obsoletissima; color corporis olivaceo-virescens; carine femorum posticorum immaculate. 1. S. Volzemi STÅL. — Parce pilosus, olivaceus, subtus cum fronte pedibusque pallidior, dilute olevaceo-virescens vel flavescens; antennis testaceo-flavescentibus; genis lateribusque thoracis infuscatis; maculis duabus parvis ad marginem posticum oculorum in parte superiore capitis positis; nec non macula majore ad medium marginis postici genarum limbo latissimo exteriore loborum lateralium pronoti maculaque parva pleurorum ad coxas posita dilute sordide flavescen- tibus; limbo pallido loborum lateralium pronoti interdum ante me- dium macula fusea notato; tibiis tarsisque posticis glauco-virescen- tibus, spinis nigris, basi albicantibus, octo in margine exteriore in- tervallo oculorum angustissimo; elytris parvis ovalibus apicem meta- noti haud superantibus. &2. BIHÅNG TILL, Ko SV: VET:-AKAD. HANDL:; BAND 55) N:0 957 17 AA. Oculi sat magni, fortiter convexi et prominuli, parte in- fracculari genarum cireiter duplo longiores, intervallum oculorum angustissimum, basi coste frontalis dimidio angustius; elytra margi- nem posticum metanoti attingentia; abdomen pone medium apicem versus sensim tumescens, posterius nonnihil recurvus; venter apicem versus sensim ampliatus; segmentum dorsale ultimum apice late et sensim sinuatum, in medio emarginatum, ex emarginatura lobulum retrorsum emittens. Lamina supraanalis leviter transversa, sulco obtuso longitudinali percurrente instructa, basi apiceque fere xque lata, marginibus lateralibus versus medium sensim obtuse rotundato- angulatis, apice obtusissima et bisinuata, lateribus pone medium obtuse excavatis; cerci longi, in parte vix tertia basali crassiores et leviter compressi, ibidem sensim angustati, dem pone illam partem coaretati et subito fortiter recurvi, parte recurva longa, tereti, ante medium cerassiore, dein apicem versus sensim gracilescente; lamina subgenitalis sensim angustata, breviuscula, apice in processum brevem truncatum, sursum vergentem, producta; intervallum loborum meso- sternalium fere 2eque longum ac latum, retrorsum sensim nonnihil angustatum, posterius lobis nonnihil angustius; lobi metasternales subeontigui; femora anteriora incrassata; antenna capite pronotoque unitis multo longiores. Long. 14 mill. 2. Oculi minores et minus convexi; intervallum oculorum an- gustissimum, paullo latius tamen quam apud marem; elytra margi- nem posticum metanoti haud attingentia; intervallum loborum meso- sternalium distinete nonnihil transversum, retrorsum vix angustatum, lobis latitudine 2equale; lobi metasternales nonnihil distantes; anten- ne capiti pronotoque longitudine subaequales. Long. 20 mill. Patria: Brasilia (f: Mus. Bruxell; 9: Coll. BRUNNER.) Genza apicem versus et frons remote, in mare distincte, in femina obsolete, punctate. Fastigium planum, levissime declive, rotunda- tum, in mare nonnihil magis prominulum quam in femina. Costa frontalis ante ocellum obsoletissimum, parte reliqua plana, basi leviter angustata. Tempora haud disereta. Carma pronoti obsoleta sulcis tribus intersecta. Tympana obsoleta, parva. 2. S. vittiventris STAL. — Precedenti simillimus et maxime affinis distinetissimus autem corpore nonnihil robustiore, punetura fortiore, fastigio verticis magis declivi, intervallo oculorum latiore, parte interantennali coste frontalis latitudine xquali vel fere latiore, oculis nonnihil minus convexis, tibiis posticis -extus spinis septem armatis, nec non pictura; olivaceo-viridis; antennis nigricantibus, basin versus viridi-variegatis; lateribus corporis vitta nigra, in capite pone oculos incipiente, dein per partem superiorem loborum latera- lium pronoti longi ultra medium abdominis extensa, in abdomine sensim angustata, ornatis, illa vitta, saltem in exemplo descripto, in parte posteriore loborum pronoti obsoleta, in pleuris obliterata, maculis parvis marginis postici pronoti nigris; dorso corporis utrim- que vitta angustiore, olivaceo-flavescente, obsoleta, in pronoto di- stinctiore, vittam illam nigram sequente, ornato; intervallo loborum mesosternalium et metasternalium nec non vitta ventris nigris; tibiis 2 ja [6 6) STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES. posticis fusco-olivaceis, harum basi nec non capitulo geniculari femo- rum posticorum testaceis; spinis tibiarum albicantibus, apicem versus nigris; tympanis distinetis, nonnihil majoribus. 92. Long. 21 mill. Patria: Brasilia. (Coll. BRUNNER). aa. Tuberculum prosternale spinula apicali destitutum; carina pronoti, saltem partim, distincta; color corporis pallide griseo-flave- scens, dorso in dilute fuscum vel subferrugineum vergens; carinw femo- rum posticorum minute fusco-maculate. 3. ÅS. punctifrons STÅL. — Griseo-flavescens, puberulus, dorso pedibusque obscurioribus; linea transversa laterali frontis inter ocellos et antennas, lateribus costa frontalis ad antennas, lateribus partis anteriores prosterni, maculis parvis marginis postici, vitta maculari dorsi abdominis, lineola coxarum intermediarum, maculis nonnullis parvis serie positis femorum anuteriorum, maculis parvis carinarum nec non disco et apice lateris interioris femorum posticorum, macula parva prope apicem apiceque imo tibiarum, anteriorum, articulo secundo tarsorum anteriorum tarsisque posticis intus nigricantibus; vitta postoculari genarum fusca; dorso thoracis infuscato, limbo lato exteriore loborum lateralium pronoti griseo-flavescente; linea inter partes pallidiorem et obscuriorem loborum lateralium pronoti nigri- cante; elytris rudimentaris; intervallo oculorum parte mterantennali costa frontalis dimidio angustiore. 92. Long. 21 mill. Patria: Caracas. (Coll. BRUNNER.) Statura OS. Volzemi, cum quo habitu, punetura formaque par- tium plurimarum congruit. fronti autem distinctius et densius pune- tata, costa frontali nonnihil latiore, pone medium punetata, ante partem tertiam basalem late sulcata et carinis duabus usque ad apicem frontis continuatis representata, elytris multo longioribus, oblongis, fere triplo longioribus quam latioribus apicem segmenti mediani subattingentibus, intervallo loborum mesosternalium nonnihil angustiore, forma tuberculi prosternalis et ceteris supra relatis diver- gens. Tuberculum prosternale breviter conicum, acutum, sensim > acuminatum. = Tibie posticx extus spinis octo armata. Carina pronoti anterius et posterius distimeta, in medio dorsi subevanescens. Tympana distineta, mediocria. 4. S. coralis STÅL. — Proacedenti simillimus et maxime affinis, differt costa frontali nonnihil angustiore, ante medium minus distiucta; intervallo oculorum costa frontali nonnihil latiore; oculis nonnihil brevioribus et minus prominulis; pronoto carima distinetiore, continua, percurrente, sulco tantum postico interrupta, instructo; elytris nullis; metanoto, segmento mediano abdominisque dorso anterius fortius punetatis; tubercuio prosternali obtusissimo, leviter elevato, trans- verso; fronte pone antennas lineola laterali nigra distituta coxis trochanteribusque anterioribus subtus nigris; coxis postieis subtus nigro-maculatis; disco interiore femorum posticorum nigro-marmorato; tibiis tarsisque posticis intus per majorem partem longitudinis nigris; tibiis posticis extus spinis septem armatis; lobis metasternalibus nonnihil brevioribus. 9. Long. 18 mill. Patria: Caracas. (Coll. BRUNNER.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 9. 19 DIAGNOSES SPECIERUM NOVARUM. COLPOLOPHA STÅL. a. Sulcus coste frontalis hasin coste attingens; margines fastig capitis erenati. UNGE stnuata STATS (1873): aa. Sulcus coste rrontalis basin coste haud attingens; mar- gines fastigi capitis integri. 2.10. Burmeisteri STAL: (1875). 3. OC. latipennis STÅL. — Cinnamomea; elytris parce fusco- nebulosis; alis sordidi hyaliuis, dilute cimnamomeo-venosis; femoribus subtus sanguineis; C. Burmeisteri similis, sed fastigio capitis magis prominulo; crista pronoti ubique altitudine subrequalis, per totam longitudinem minute obtuseque erenulata, margine dorsali fere recto, in medio lobi postici vix rotundato; marginibus lateralibus pronoti ante angulos humerales minute obtuseque crenulatis, ante et pone angu- los eosdem dente majore armatis, augulis ipsis in dentem prominulis; clytris pone partem tertiam basalem latioribus et ibidem fere usque ad apicem que latis ac prope basin, apicee oblique latique trun- catis; alis unicoloribus, area radiali apicem versus sensim ampliata, apice latiore et latius et obliquius truncata; tuberculo prosternali compresso; margine postico segmenti dorsalis ultimi maris ante lami- nam supraanalem utrimque in denvtem longierem prominulo; lamina subgenitali maris longius et sinsim conico-producta, superne sulco laterali profundo destituta. &. Long. corp. 40 mill. Patria: Peru (Mus. Holm.) TRAPIDONOTUS SerRy. a. ÅAnguli geniculares femorum posticorum acutiusculi, leviter producti; ven elytris maculis minutissimis subelevatis nigris remote conspersae. 1. T. discoideus SERv.; 2. T. angulatus STAL. (1873). 3. T. rosulentus STAL. — 7T. discoideo simillimus, sed colore totius corporis obscuriore, magis fusco, fastigio capitis nonnihil obtu- siore, crista pronoti minus alta, summa pallescente, marginibus dorsi pronoti pallescentibus et pone medium distinctius obtuse crenulatis, elytris apicem versus nonnihil minus dense reticulatis, fusco-venosis et parce fusco-conspersis, area anali alarum ultra medium subrosea, tuberculo prosternali recto, tibius posticis extus spinis undecim vel duodecim armatis, distinetissimus. &S9. Long. corp. 38—47 mill. Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.) aa. Anguli geniculares femorum posticorum haud producti, obtusi vel obtusiusculi; elytra apice minus dense reticulata quam in T. discoideo ; venw elytrorum maculis parvis nigris destitule; crista pronoti integra, non nisi posterius obsoletissime obtusissimeque crenulata. 4. T. scabripes StåL. — Virescens; alis infuscatis, intervallo scalari hyalino, decolore, area anali ultra medium dilute cinnabarina: 20 STÅL, OBSERVATIONS ORTHOPTEROLOGIQUES. femoribus posticis punctatis, in carinis ommnibus nigro-serratis; tibiis posticis extus spinis undecim vel duodecim armatis; spina proster- nali sat valida, recurva, anterius a basi ad medium late subsulceata; angulis humeralibus pronoti obtuse rotundatis; margimibus dorsi pro- noti obtusissime, apud marem distinctius, apud feminam obsolete crenulatis. SP. Long. corp. 31—42 mill. Patria: Sao Leopoldo Brasilie meridionalis. (Mus. Holm.) Var. a. — Elytris viridibus, area anali subtestacea; pronoto viridi, margine uno dorsi pallescente. 2. Var. b. — Elytris infuscatis et obscurius nebulosis, area anali viridi: erista pronoti leviter infuscata. &. 9. TT. levipes STAL. — Precedenti maxime affinis, differt ely- tris viridibus, in area postradiali serie macularum nigricantium vel fuscarum, subquadrangularium, ultra medium elytri ducta, ornatis; alis apice pallidioribus; femoribus posticis impunctatis vel non nisi dorso obsoletius et parcius punctatis, in carina dorsali distincte serrata, in carinis reliquis inermibus vel subinermibus; spinis inte- rioribus tibiarum posticarum nonnihil brevioribus; tuberculo prosternali recurvo, anterius basin versus tereti. &Q. Long. corp. 30 —48 mill. Patria: Sao Leopoldo Brasilie, Respublica argentina. (Mus. Holm.) Var. a. Pronoto immaculato. SE. Var. b. Pronoto in ecrista et in lobis lateralibus fusco-maculato; elytris vitta dilute subtestacea, in qua posita est series macularum fuscarum, ornatis. 9. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 5, N:o 10. UEBER DIE EISENFUHRENDEN GESTEINE VON OVIFAK UND ASSUK IN GRÖNLAND A. E, TÖRNEBOHM. MIT ZWEI TAFELN. AN DIE KÖNIGL. SCHWED. AKADEMIE DER WISSENSCH. EINGEREICHT DI FSKMATIKSKS: 2 Äg 1878. EDT SE ÖNER JA LUTA NE TON AM TETRIS N TITAN KTL TTT: SETS RANA Aå ERE eta Bl AMN ÖR he (NR Hiv en SS TAMRON Prb tlind TI | OG A NE UN IN ; ] I MOVE ' UNNA Ad ” Di ( Ye i »yyek MA I | LU ' . ISRN a RO AR GG NR IRL i HH | I | å CL, de. ; MIGTRNG AOGKER HÖNA BITARNA REK | G | å öre j Sn a - q ; Ö VIA Fe hn ån JA AN "a i WP 1 n 1 Vv | MUN Åk. bl oj År ; ; Ers: va - KROK HÖPST TATA A | : ÅN + ee i / Ul | 4 FÄLLOR La eg NE MIM EE ORM BON AR ITE VMA R oll var IL der Nähe der Eisenblöcke, welche von der 1870:er schwe- dischen Polarexpedition auf der Sidkiste der Disco-Insel auf- gefunden und durch die Expedition des folgenden Jahres von dort abgeholt wurden, fand sich, wie von NORDENSKIÖLD, NORD- STRÖM, NAUCKHOFF und STEENSTRUP !) näher beschrieben wor- den, gediegenes Eisen auch in anstehendem Gestein vor, und zwar in zwei niedrigen, räckenförmigen Basaltfelsen, die aus der Kies- und Geröll-Ablagerung am Strande hervortraten. Das metallische Eisen war theils in der Form kleiner Körner und Kugeln in dem Basalt eingesprengt, theils auch als grös- sere linsen- oder platten-förmige Partien darin eingeschlossen. An der Oberfläche der grösseren HEisenblöcke wurden hier und da krustenartig anhängende Basaltschollen bemerkt, die gewissermassen darauf hinzudeuten schienen, dass diese Blöcke und das noch in dem Basalt vorhandene Eisen wohl gemein- schaftlicher Herkunft sein dirften. Dieser merkwirdige Fund ist der Gegenstand mehrerer Untersuchungen gewesen ”); iber den Ursprung des Eisens gehen die Ansichten der einzelnen Autoren jedoch weit aus einander. Diejenigen, welche mit NORDENSKIÖLD ihr Augenmerk vorzugsweise auf die Beschaf- fenheit des Eisens richten, halten dieses fir meteorisch, weil es sowohl in chemischer als physikaliseher Hinsicht grosse Aehnlichkeit mit Meteoreisen besitzt; andere aber, welehe mit !) NORDENSKIÖLD: Redogörelse för en expedition till Grönland år 1870”; Öfvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., 1870, p. 973. — NORDSTRÖM: ”Kemisk undersökning af meteorjern från Ovifak på Grönland”; Ofvers. af K. Vet. Akad. Förhandl., 1871, p. 453. — NAUCKHOFF: ”Om förekom- sten af gediget jern i en basaltgång vid Ovifak i Grönland”. Bih. till K. Vet. Akad:s Handl. B. 1.- N:o 6. — STEENSTRUP: ”Om de Norden- skiöldske jernmasser”. Videnskapl. Meddelelser fra den naturhistoriske Forening i Kjöbenhavn, 1875 N:r 15—19. 2) S. u. a. WÖHLER, .Gött. Nachr. 1872 N:r 11. — DAUBREFE Bull. Soc. geol. de France 1877, p. 110. — Comptes rend. LXXIII, p. 1268—LXXTV, p- 1541 —LXXV, p. 240 — LUDWwiG, Min. Mitt. 1871, p. 109 — TSCHERMAK, Min. Mitt. 1874, p. 165 — RAMMELSBERG Ueber die Meteoriten. — BLOM- STRAND Ber. d. Deut. Chem. Ges. IV, p. 987. — LAWRENCE SMITH, Comptes Tend.; LAX; p: 30 4 TÖRNEBOHM, DIE EISENE. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK. STEENSTRUP auf die Art des geologischen Vorkommens das Hauptgewicht legen, verfechten dahingegen die tellurische Natur der Eisenblöcke und halten es fär wahrscheinlich, dass dieselben mit dem Basalt aus dem Erdinneren emporgefördert worden seien. Dass der Basalt tellurisehen Ursprungs ist, kann wohl keinem Zweifel unterliegen, und um iber die meteorische oder mnicht-meteorische Natur des HEisens ent- scheiden zu können, muss es also von grösster Wichtigkeit sein, dass man die Art und Weise, wie dasselbe in dem Basalt auftritt, genau kenne. Es sind zwar schon Unter- suchungen in dieser Richtung hin angestellt worden, sowohl am Fundorte (von NORDSTRÖM, NAUCKHOFF und STEENSTRUP), als auch an Handstuäcken, selbst mit Zuhilfenahme des Mi- kroskops (von 'TsCHERMARK u. A.), doch scheint die Frage nicht recht zum Abschluss gekommen zu sein. Als Professor NORDENSKIÖLD mich aufforderte, das eisenfihrende Gestein einer mikroskopischen Priäfung zu unterziehen, und sich zu- gleich erbot, reichliches Material zu meiner V erfägung zu stellen, schien mir daher die Aufgabe zu dankbar, als dass ich sein ebenso freundliches wie liberales Anerbieten hätte ablehnen können, trotzdem mir die Zeit sehr knapp zugemessen war. Die Beobachtungen, die ich somit zu machen Gelegenheit bekam, sind auf den folgenden Seiten kurz zusammengefasst. Inwiefern sie zur Lösung der Frage iber die Natur des Ovifak-Eisens beitragen können, dariber mögen die Sachver- ständigen entscheiden. Die kleinen niedrigen Felsen, in welehen der eisen- fihrende Basalt vorkommt, sind bald fir Gänge, bald fär Theile eines Lagers angesehen worden. STEENSTRUP, der von allen Geologen, die den Ort besuchten, am besten Gelegen- heit hatte die Verhältnisse genau zu untersuchen, ist entschieden der letzteren Ansiéht, die auch dadurch besonders unterstitzt vird, dass alle benachbarten Felsen schichtenartig aus abwech- selnden Lagern von festem Basalt und Basaltwacke aufgebaut sind, wie dies STEENSTRUP eingehend beschreibt und durch eine Profilzeichnung veranschaulicht. Auch hat sich NORDEN- SKIÖLD nunmehr in dieser Frage der Auffassung STEENSTRUPS angeschlossen "). Was das Gestein betrifft, in welchem das Eisen gefunden wurde, so soll es, nach NAUCKHOFF, zum Theil ein breccien- !) Wie er dem Verf. wiederholt mindlich erklärt hat. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. -N:O 10. 3) artiges Gebilde sein, worin die einzelnen Bruchstäcke durch einen rostigen Ueberzug und durch verschiedenartig beschaf- fene Hillen von einander getrennt seien. STEENSTRUP er- klärt aber das Ganze fir eine einzige, zusammenhängende Bildung, worin zwar etwas verschiedene Gesteinsvarietäten vorkämen, die aber durch allmähliche Uebergänge mit ein- ander verbunden seien. Nach ihm wäre eine wirklich brec- cienartige Struktur nur in einigen Spaltenausfillungen vor- handen. In den Stufen, die ich zu untersuchen Gelegenheit hatte, lassen sich ausser dem gediegenen Eisen — zwei Basaltvarietäten unterscheiden und dann noch schwarze, kry- stallinisehe Partien — graphithaltiger Anorthitfels, wie wei- ter unten gezeigt werden soll. Von den beiden Basaltvarie- täten ist die eine feinkörnig bis dicht, die andere besitzt eine kleinkörnige, mehr doleritische Struktur. Um Missverständnisse zu vermeiden, wollen wir in dem Folgenden diesen als ”Dolerit”, jenen als ”Basalt” bezeiechnen. An den Stellen, wo der Kontakt zwischen ihnen untersucht werden konnte, erwies sich derselbe scharf und bestimmt, ohne irgend welche Spalte oder Abson- derung. Beide Gesteine waren mit einander vollständig ver- wachsen, und am Kontakt zeigte sich der Basalt noch fein- körniger denn sonst. Dieses deutet darauf hin, dass derselbe später entstanden sein muss, als der Dolerit, und entweder Gänge in diesem, oder auch Ausfillungen zwischen Bruch- stäcken von ihm bildet. Die Art und Weisc, wie sich der Basalt in den Stufen darstellt, sowie der Umstand, dass er, wie aus den Beschreibungen hervorzugehen scheint, in den anstehenden Felsen vorwiegt, finren zu der Annahme, dass die letztere Auffassung die wahrscheinlichere ist. Der An- orthit bildet theils eingeschlossene Partien, deren Contou- ren, wenigstens makroskopisch, sehr bestimmt sind, und die sowohl in dem Basalt als in dem Dolerit vorkommen, theils ist er auch mikroskopisch in einer höchst unregelmässigen Weise mit dem Dolerit vermengt. Auf Grund dessen, was man also iäber die Art des Auftretens und iber die Be- schaffenheit der fraglichen Gesteine im Grossen kennt, schei- nen die in Rede stehenden HFelsen Theile 'eimes Lagers zu sein, das hauptsächlich aus Basalt besteht, in welchem jedoch Stiäcke einer älteren Bildung — eines Dolerits — mit Einschlissen von Anorthitfels eingeschlossen sind. So weit meine Beobachtungen reichen, findet sich das gediegene Eisen 6 = TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK. nicht in dem Basalt vor, sondern nur in den darin vorkom- menden Einschlissen, und zwar vorzugsweise in dem Dolerit. Dieser zeigt im Diinnschliff unter dem Mikroskop folgende Zusammensetzung: Die Bestandtheile sind zunächst die in einem Feldspath- basalt gewöhnlichen: Plagioklas, Augit, Olivin, Titaneisen und eine glasige Zwischendrängungsmasse. Der Augit ist schwach hellbraun, fast farblos, und kommt nicht in deutlich krystalli- sirten Individuen, sondern nur in unregelmässigen Partien und Körnen zwischen den meistens besser krystallinisch ent- wickelten Feldspathen vor. Der Olivin tritt nur spärlich auf und ist nicht, wie man dieses in Basalten sonst oft antrifft, zu grösseren, porphyrartig eingesprengten Individuen entwickelt, sondern er bildet nur kleinere Körner, die oft gruppenweise zwischen den iibrigen Bestandtheilen des Gesteins eingestreut liegen. Die Substanz des Olivins ist rein und in der Regel fast vollständig friseh und unverändert. Ziemlich oft beher- bergt er Glaseinschlisse mit deutlichen Libellen, die natir- lich unbeweglich sind. Solche HEinschliässe kommen eben- falls, wenn auch weniger häufig, sowohl im Plagioklas als im Augit vor. Das Titaneisen bildet am gewöhnlichsten langgestreckte, stabähnliche Individuen, an deren oft rauhen Kanten bisweilen sepiabraun durscheinende Täfelchen — wahrscheinlich auch von Titaneisen angehängt sind. Die glasige Zwischen- drängungsmasse tritt nur ganz spärlich in Winkeln und Kei- len zwischen den ibrigen Gemengtheilen auf. In frischem Zustande ist dieselbe von rehbrauner Farbe und fast stets von kleinen Mikrolithen oder dunklen Kigelchen erfillt, von welchen bald diese, bald jene vorherrschen. Mitunter werden die dunklen Kigelchen durch farblose ersetzt. Ausser den schon erwähnten, fir einen Feldspathbasalt normalen Bestandtheilen, finden sich in dem fraglichen Ge- steim noch einige andere Mineralien vor, die durch ihr ge- meinschaftliches und gleichartiges Auftreten gleichsam eine Gruppe fir sich bilden, die deutlich von den ibrigen ge- trennt ist. Diese Mineralien sind: metalliscehes Fisen in meh- reren Varietäten, Magnetkies und ein eisenreiches Silicat. Dieses letztere ist von griner bis dunkelbrauner Farbe, je nachdem dasselbe eine grössere oder gerimgere Umwandlung erlitten hat, und variirt iibrigens hinsichtlich seimer Beschaffenheit BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 10. 7 nicht unbedeutend. Bei einer näheren Betrachtung des Ver- hältnisses dieser Mineralien zu den ibrigen kann einem die grosse Analogie nicht entgehen, die sich hinsichtlich der Art und Weise ihres Auftretens und des der glasigen Zwischen- drängungsmasse vorfindet. Ebenso wie die letztere fillen sie unregelmässige Zwischenräume zwischen den ibrigen Mineralien aus, drängen in Winkeln und Keilen zwischen diese ein und erweisen sich im Ganzen vollständig als eine Ausfillung, die erst hinzugekommen ist, nachdem die Bil- dung der ibrigen Bestandtheile bereits abgeschlossen war. Trotz dieser auffallenden Aehnlichkeit des Vorkommens, stehen die erwähnten ”Ausfillungs-Mineralien”, wenn wir sie so nennen diärfen, doch in keinem näheren Zusammenhange oder Abhängigkeitsverhältniss zu der glasigen Zwischendrän- gungsmasse. Auch diese war nämlich offenbar schon ausge- bildet gewesen, bevor die Ausfuällungsmineralien hinzukamen, was unter andrem dadurch bewiesen wird, dass das Ausfil- lungssilicat kleine Hohlräume in der Zwischendrängungsmasse ausfuällen kann. Wo beide noch frisch sind, erscheint die Grenze zwischen ihnen deutlich und scharf. Das Gestein muss demnach vollständig ausgebildet und erstarrt gewesen sein, ehe die Ausfällungsmineralien ihren gegenwärtigen Platz einnahmen, Ferner ist es klar, dass diese Ausfillungs- mineralien nicht durch einen Zersetzungsprocess der norma- len Bestandtheile des Dolerits entstanden sein können, da ja diese noch fast vollständig unverändert sind, sondern sie missen von Substanzen herrihren, die der urspränglichen Zusammensetzung des Gesteins völlig fremd waren. Das interessanteste der Ausfillungsmineralien, das metal- lische Eisen, kommt, wie schon erwähnt wurde, in mehreren Varietäten vor. Dasselbe erscheint zum Theil in fast silber- weissen Körnern, die im auffallenden Lichte durch den star- ken Glanz und die deutlichen Schliffritzen ihre metallische und ductile Natur verrathen. In diesen Körnern, und um dieselben herum, befinden sich fast stets weniger stark glän- zende, mehr mattgraue Partien, die auf eine ganz und gar unregelmässige Weise auftreten. Oft findet sich daneben auch eine ebenfalls sehr unregelmässig auftretende schwarz- graue, opake Substanz vor, die man ihrem Aussehen nach fur Magnetit halten möchte. Um zu ermitteln, inwiefern diese verschiedenen Substanzen etwa metallisches Eisen ent- 8 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK. halten, wurde ein Diinnschliff mit einer angesäverten Lösung von Kupfervitriol behandelt. Es ergab sich da, dass die dunklen, schwarzgrauen Partien theilweise stark Kupfer aus- fällten, stärker sogar, als die rein metallischen Eisenpartikeln. Bei demselben Versuche trat aber auch die unerwartete Er- scheinung ein, dass sich auf einem Theil der rein metallischen Partien gar kein, auf eimem andren nur sehr wenig Kupfer niederschlug. Hieraus geht hervor, dass einerseits die dunk- len, dem Aussehen nach nicht metalliscehen Partien metalli- sches Fisen in fein zertheiltem Zustande enthalten missen, wahrscheinlich mit Magnetit und Kohlenstoff gemengt, und andrerseits, dass die deutlich metallisch erscheinenden Parti- keln nicht alle aus reinem Fisen bestehen. Um die letzteren näher zu untersuchen, wurde ein Dinnschliff der Einwirkung kalter Salzsäure ausgesetzt. Vorher war die untere, dem Objektglase zugekehrte Seite des Schliffs mit Kupfervitriol- lösung behandelt worden, um zu ermitteln, welche von den metallisehen Körnern die Fähigkeit besässen, Kupfer aus- zufällen. Nach siebenständigem Aetzen waren alle vorher verkupfert gewesenen Körner so vollständig ausgelöst, dass auf der unteren Seite des Präparats nicht mehr die Spur von einer Verkupferung sichtlich war. Die Kupferhaut war nämlich allzu diuänn gewesen, als dass sie hätte zusammenhalten kön- nen, nachdem ihr die Unterlage entzogen war. Die metalli- schen Partikeln, welche nicht die Fähigkeit besassen, Kupfer auszufällen, hatten auf der oberen Fläche ihren Glanz ver- loren und waren schwach gelblich angelaufen, erschienen aber nicht geätzt; die NSchliffritzen waren ebenso deutlich wie vorher. Als einige der fraglichen Körner unter dem Mikroskop mit der Spitze eines magnetischen Messers aus dem Präparat losgelöst wurden, erwiesen sie sich als magne- tiseh. Neben dem reinen metallischen HEisen ist also noch ein metallisches Mineral vorhanden, welches dem HEisen ähn- lich sieht und auch magnetisch ist, aber von Salzsäure nur wenig angegriffen wird. Dieses Mineral thut im ibrigen durch Uebergänge deutlich seine nahe Verwandtschaft mit dem metalliscehen Eisen kund. Man diirfte mit ziemlicher Sicherheit annehmen können, dass man es hier mit dem in Meteoreisen häufig vorkommenden Mineral ”Sclhreibersit” (Phosphornickeleisen) zu thun habe. Ebenso wie das gedie- gene HEisen, so ist auch der Schreibersit gewöhnlich von BIRANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 10. 5) halbmetallischen sowie von schwarzgrauen, dem Aussehen nach nichtmetallischen Partien begleitet, die mitunter wenig, mitunter gar kein Kupfer auszufällen vermögen. Solche schwarzgrauen Partien treten nicht selten auch selbständig auf, ohne mit metalliscehen Körnern verbunden zu sein. In solehem Falle sind sie oft in verschiedenen Richtungen von mehr metallglänzenden Streifen durechzogen, die an die Wid- mannstättenschen Figuren erinnern und den Beginn einer Krystallisation andeuten. (Fig. 3). Körner von Schreibersit und von gediegenem HFisen kommen oft neben und unter eimander regellos vor. Im Ganzen scheint es jedoch, dass die metallisehen Partikeln um so vorwiegender aus gediegenem Eisen bestehen, je reichlicher sie iberhaupt vorkommen und je kräftiger sie ausgebildet sind. Treten sie aber nur spärlich und stark mit Magnetkies gemischt auf, so bestehen sie in der Regel nur aus Schreibersit. Der Magnetkies hat unter dem Mikroskop im auffallenden Lichte eine gelbgraue Farbe und unterscheidet sich hierdurch, sowie auch durch seinen schwächeren Glanz und seine weni- ger deutlichen Schliffritzen leicht von den metallichen Parti- keln, namentlich bei schwacher Vergrösserung. Er tritt theils in Form von grösseren oder kleineren Körnern auf — bis- weilen von einem schmalen metallisehen Rande umgeben — theils in der Gestalt von kleinen in die metallischen Partien eingeschlossenen Partikelchen. Auch bildet er mitunter eine mehr oder weniger vollständige Umsäumung sowohl dieser metallischen Partien, als auch derjenigen, die aus Kohlen- stoffeisen bestehen. Wenn man eine Eisenpartie, an welche Körner von Magnetkies angewachsen sind, oder die solche einschliesst, mit Kupfervitriollösung behandelt, so wird im ersten Augenblick auch der Magnetkies mit einer dinnen Kupferhaut iiberzogen !). Bald zeigen sich indessen auf den Magnetkieskörnern kleine, runde, dunkle Flecke, die sich allmählich mehr und mehr erweitern. Die Entstehung dieser Flecke beruht darauf, dass sich von gewissen Punkten aus Schwefelwasserstoff entwickelt, wodurch das in der Nähe schon gefällte Kupfer in Schwefelkupfer ibergefuihrt wird. Solches schlägt sich zugleich aus der Kupfervitriollösung nieder: Der Magnetkies enthält demnach kleine Partikeln von einer 1) Diese Reaktion bleibt aber aus, sobald der Magnetkies nicht mit metallischem Eisen in Beriihrung steht. 10 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK. leicht zersetzbaren Schwefelverbindung, vielleicht Sc/nvcefelcal- cium, vielleicht Yroilit. Dass alles das, was hier als Magnet- kies aufgefiihrt wurde, nicht Troilit sein kann, wie NAUCKHOFF annimmt, scheint mir daraus hervorzugehen, dass es vom Mag- neten angezogen wird, und dass es an und fir sich nicht Kup- fer ausfällt: Bigenschaften, welche wohl dem Magnetkies zukom- men, nicht aber dem Troilit oder dem einfachen Schwefeleisen ?). Das dritte der Ausfillungsmineralien, das eisenreiche Silicat, zeigt ein höchst verschiedenartiges Aussehen, je nach- dem es mehr oder weniger umgewandelt worden. Im voll- ständig frischen Zustande wird es verhältnissmässig selten und nur in kleineren Partien angetroffen. Es bildet dann eine homogene Masse von schön grasgriner Farbe. Im po- larisirten Lichte verhält es sich isotrop. Gegen die glasige Zwischendrängungsmasse zeigt es deutliche und bestimmte Begrenzungen, wenn beide vollkommen frisch sind; ist da- gegen eine Umwandlung eingetreten und befindet sich die Zwischendrängungsmasse im Stadium des Ueberganges zu einer griänen Substanz, so verwischen sich die Grenzen nach und nach. Von den griänen Umwandlungsprodukten der Zwischendrängungsmasse unterscheidet sich das fragliche grine Ausfällungssilicat indessen — so lange die Umwand- lung nicht ein mehr vorgericktes Stadium erreicht hat — durch sein vollkommenes Freisein von mikrolithischen oder körnigen Interpositionen. Bei dem Ausfillungssilicat zeigen sich die ersten Spuren einer Umwandlung darin, dass es durch die ganze Masse eine äusserst feinkörnig sphärolitische Struktur annimmt, oder auch — und dieses gewöhnlicher — darin, dass es zonenweise, von aussen begimnend, eine radialfaserige Textur erhält; zugleich hört es auch auf isotrop zu sein. Die grine Farbe fängt an sich zu verändern, und zwar ungleich in den verschiedenen Zonen; nach und nach tritt eine bräunliche Färbung ein, diese geht dann durch verschiedene Niiancen von Grinlichbraun ins Gelblichbraune tiber, und schliesslich entsteht eine rothbraune Masse: das- selbe, was NAUCKHOFF ”ein hisingeritartiges Mineral” nennt ”?). In frischem Zustande dirfte die fragliche Substanz dem Chlorophäit nahe stehen. In allen Stadien der Umwandlung wird sie von Salzsäure — auch von kalter — leicht zersetzt, mit Zuriicklassung eines farblosen, isotropen Rickstandes: !) NAUMANN, Mineralogie, 10 Auflage, Seite 278. — ?) Vergl. Fig. 3. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:0 10. Il amorphe Kieselsäure. Die hisingeritartigen > Umwandlungs- formen erweisen sich im polarisirten Licht bald als isotrop, bald als anisotrop; in der Mitte der am meisten veränderten Partien befindet sich bisweilen eine schwarzgraue, opake Substanz, die vielleicht als Magnetit aufgefasst werden darf. Die metalliscehen Partikeln, sowie der Magnetkies und das Silicat, sind nicht nur als Ausfiillungen, wie schon oben an- gefihrt, zwischen den normalen Gemengtheilen des Dolerits vorhanden: sie finden sich daneben auch in der Form von feinen Spaltenausfullungen vor. Am häufigsten treten sie zu zweien oder alle drei beisammen auf, bisweilen jedoch jedes einzeln fir sich. HEine bestimmte Reihenfolge hinsichtlich ihrer Bildung konnte nicht festgestellt werden; bald schien das eine, bald das andere der Mineralien sich zuerst aus- geschieden zu haben. Aus der Anordnung der Zonen in den umgewandelten Silicatpartien ist deutlich zu ersehen, dass die Umwandlung erst eingetreten ist, nachdem das Eisen und der Magnetkies schon ihre jetzigen Plätze eingenommen hatten. Dessen un- geachtet trifft man diese Mineralien nur äusserst selten mit dem noch frischen Silicat zusammen an. HEine von den wenigen Partien, wo dies der Fall war, ist in Fig: 1. abgebildet. Je grössere und je zahlreichere Partien die Ausfillungsmineralien bilden, desto reichlicher sind in der Regel die metallischen Bestandtheile vorhanden; je spärlicher dagegen diese Mine- ralien vorkommen, desto mehr wird das Silicat unter ihnen vorherrschend. In Uebereinstimmung hiermit kommen in dem Basalt, der sonst genau dieselbe mineralogische Zusam- mensetzung hat wie der Dolerit, so weit ich habe ermitteln können, keine metalliscehen Partikeln vor, wohl aber das eisenreiche Silicat nebst ein wenig Magnetkies. Das Silicat bildet sogar recht oft kleine runde Mandeln von einem Durch- messer bis zu 2 Mm. und zeigt in diesen vollständig die- selbe Beschaffenheit wie in den kleineren, mehr unregel- mässig geformten Partien. Die erwähnten Mandeln sind offenbar vollkommen analoge Gebilde mit den in Basalten und Melaphyren so gewöhnlich vorkommenden Chlorophäit- mandeln, welche letzteren mit vollem Recht fär sekundäre Ausfillungen urspriänglich vorhanden gewesener Blasenräume angesehen werden. Aber auf dieselbe Weise wie rundliche Blasenräume von sekundären Bildungen ausgefällt sein kön- 12 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK. nen, so mag es auch bei anderen Hohlräumen, ganz unab- hängig von deren Form, der Fall sein. Findet eine soleche Ausfillung in einem krystallinischen, aber porösen Gestein statt — eines solchen etwa, wie der Dolerit von Lindenruth und anderen Stellen im Vogelsgebirge, oder wie der bekannte Nephelinit von Meiches — so muss natärlich diese Ausfil- lung sich zu den urspränglichen Gemengtheilen ganz und gar wie eine Zwischendrängungsmasse verhalten; und ist eine Umwandlung eingetreten, so dirfte es iiberhaupt kaum mög- lich sein zu entscheiden, inwiefern die vorhandenen gri- nen chloritiscehen Substanzen von einer ursprunglich glasigen Zwischendrängungsmasse, oder von einer sekundären Aus- fuällungsmasse herriähren. Diese Erwägung brachte mich auf den Gedanken, dass vielleicht ein Theil dessen, was man in den Basalten gewöhnlich fir Umwandlungsprodukte eimer glasigen Basis gehalten, eine sekundäre, mehr oder weniger veränderte Ausfiillung sein könnte. Ich unternahm es deshalb, Basalte von mehreren verschiedenen Lokalitäten zu untersuchen, und stiess in einigen wirklich auf Verhältnisse, die wohl am zu- treffendsten in dem oben angedeuteten Sinne aufzufassen sein dirften; so z. B. in dem Basalt von Riseberga und Sös- dala in Schonen, von Sirgwitz bei Löwenberg, Stolpen bei Dresden, Cainsdorf bei Zwickau und ganz besonders deutlich in dem Basalt von Suderö, einer der Färöer. Jedoch nur dann, wenn das Gestein noch sehr frisch ist, kann man mit Sicherheit die Zwischendrängungsmasse von der Ausfillungs- masse unterscheiden. Bei eintretender Umwandlung geht die glasige Zwischendrängungsmasse in der Weise, wie Zirkel u. ÅA. es genau beschrieben haben, in grine, chloritartige Bil- dungen mit faseriger oder strahliger Textur iber, und eine solehe Textur entsteht dann auch in der Ausfillungsmasse, in Folge dessen beide einander immer mehr ähnlich werden. Die Ausfillungsmineralien in den basaltischen Gesteinen von Ovifak entbehren demnach der Analogien nicht in Basal- ten von anderen Lokalitäten; der Unterschied besteht nur da- rin, dass, während im Allgemeinen blos das Silicat, möglicher- weise nebst etwas Magnetkies, als Ausfillung vorkommt, tritt in dem Dolerit von Ovifak daneben noch gediegenes Eisen und Phosphornickeleisen auf. Die Analogie wird noch da- durch erhöht, dass nicht blos das Silicat, wie schon oben erwähnt wurde, Ausfällungen in rundlichen Hohlräumen bildet, 2 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 10. 13 sondern dass das Eisen und der Magnetkies auch in gleicher Weise auftreten. Sie können nämlich entweder jedes fär sich, oder beisammen nebst dem Silicat, im Gestein einge- streute Kiigelehen von bisweilen 8—10 Mm. Durchmesser bilden. Von diesen Kugeln sind diejenigen, welche vorwie- gend aus metallischem Eisen bestehen, natiärlich von meistem Interesse. FEin Theil einer solchen Kugel, welche sehr schör ausgebildete Widmannstättensche Figuren aufweist, ist in Figur 4. dargestellt. Es wird jedoch nicht die ganze Masse der Kugel ausschliesslich von HEisen gebildet, sondern es kommen auch grössere und kleinere Partien vom Silicat, so wie hier und da Mineralien, die dem Basalt angehören, darin vor. Diese letzteren dirften wohl als aus der Wandung des Hohlraumes urspriänglich frei hinausragende Kryställchen auf- gefasst werden können, wie solche in Blasenräumen nicht selten sind. Gegen die umschliessende Gesteinsmasse ist die Begrenzung der Eisenkugel keineswegs eben und regelmässig; Eisenpartien dringen in das Gestein und Partien von diesem in das HEisen ein; das letztere kann mithin unmöglich fär eine in dem Dolerit mechanisch eingeschlossene Partie angesehen werden. Gleichwie in den ibrigen Ausfillungspartien, 80 scheinen auch in den Kugeln das gediegene Eisen und der Magnetkies einander zu ersetzen. Wenn eine Kugel zum grösseren Theile aus Magnetkies besteht, so kommen metal- lisehe Mineralien gewöhnlich nur in der Form von ganz feinen Streifen vor, die bei wiederholt angestellten Versuchen sich nicht als fähig erwiesen, Kupfer auszufällen; wie z. B. in der in Fig. 2 abgebildeten Partie. Sie missen demnach aus Schreibersit bestehen, welcher, wie oben angedeutet, vor- zugsweise mit dem Magnetkies vergesellschaftet. In Bezug auf die Reihenfolge, in welcher die einzelnen Ausfillungs- mineralien in den Kugeln hinzugekommen sind, lässt sich, ebenso wenig wie in den ibrigen Ausfillungen, eine be- stimmte Regel erkennen. Im Allgemeinen scheint jedoch der Ausfillungsprocess vom Silicat eingeleitet worden zu sein. In einigen Kugeln bildete nämlich dasselbe eine scha- lenförmige Auskleidung auf der einen Seite; der äbrige Raum wurde von Magnetkies, Kohlenstoffeisen und Magnetit, jedoch nebst Partien vom Silicat, ausgefillt. Um die in die Kugeln eindringenden Individuen von Augit oder Feldspath bildet auch das Silicat regelmässig die nächste Umhillung. 14 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK. Die Partien, welche als Anorthitfels bezeichnet wurden, bestehen aus einer ziemlich grobkrystallinischen Masse von triklinem Feldspath, worin Graphit mehr oder weniger reich- lich eingemengt ist, doch immer dermassen, dass das Ganze im Handstick vollständig schwarz erscheint. Im Diinnschliff er- weist sich die Feldspathsubstanz als vollkommen farblos und durchsichtig. Nebst dem Graphit kommt auch stets, wenn- gleich in sehr schwankender Menge, ein rothviolettes bis gelb- rothes Mineral vor, das meistens in sehr unregelmässigen Kör- nern ausgebildet ist, deren Kanten ein geflossenes Aussehen haben. (Fig. 3). Mitunter lässt es jedoch ziemlich deutlich die Formen des Oktatöders erkennen. Im polarisirten Lichte verhält sich dieses Mineral isotrop; seine Härte ist nicht un- bedeutend grösser als die des Quarzes, was man bei der Her- stellung der Präparate zu erfahren genugsam Gelegenheit hat. Durch Salzsäure erleidet es keine Veränderung. Auf Grund dieser Eigenschaften diirfte die Annahme NAUCKHOFF's, dass hier Spinell vorläge, als wohlbegrindet anzusehen sein. Dass der Plagioklas selbst Anorthit ist, wird durch die beiden von NAUCKHOFF ausgefiihrten Analysen (N:o 7 u. 10) sowie auch durch den Umstand nachgewiesen, dass er bei einer sieben- tägigen Aetzung mit kalter Salzsäure fast vollständig zerzetzt wurde, unter Zuricklassung von amorpher Kieselsäure. Bei demselben Aetzversuch wurde der Feldspath des Dolerits nur wenig angegriffen und verlor nichts an Durchsichtigkeit. Dieser ist also sicher kein Anorthit, sondern diirfte wohl als Labradorit aufzufassen sein. Der Anorthit ist stellenweise sehr reich an eigenthimlichen Glasinterpositionen. Die gröss- ten derselben haben gewöhnlich rundliche Formen und be- stehen aus einer griänbraunen Glasmasse, die mit helleren, oft mit deutlich erkennbaren Libellen versehenen Kugeln — wahrscheinlieh auch aus Glas — dicht gespickt ist. Bisweilen liegen diese kleinen Kugeln so in der Kante der grösseren Interpositionen, dass Theile von ihnen zu fehlen schei- nen. Auch solche unvollständigen Kugeln können mit Li- bellen versehen sein. Die kleineren der Interpositionen ha- ben oft annähernd rektanguläre Formen und sind dann re- gelmässig so geordnet, dass ihre Längsrichtung der triklinen Streifung des Feldspathes parallel ist. Der Graphit, welcher ebensowohl in dem Spinell wie in dem Anorthit eingemengt ist, bildet am gewöhnlichsten sehr feinschuppige, mitunter BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:o 10. 15 etwas grobkörnigere, ungleich vertheilte Aggregate, mit sehr rauhen, gleichsam zerhackten Contouren. Bald sind diese Aggregate zu grösseren opaken Partien angehäuft, bald mehr spärlich eingestreut. Manchmal weisen sie eine gewisse strei- fige Anordnung auf; öfter aber sind sie so vertheilt, dass helle, rundliche Flecke zwischen ihnen entstehen. In der Mitte solcher Flecke befindet sich nicht selten ein Spinell- korn. Irgend eine regelmässige Beziehung zwischen der Vertheilung des Graphites und den Contouren der Anorthit- individuen existirt nicht; diese sind erst im polarisirten Lichte bemerkbar. In den grösseren Graphitaggregaten kommt wahr- scheinlich auch Magnetit eingemengt vor. Derselbe ist unter dem Mikroskop jedoch kaum mit Sicherheit in dem Graphit zu erkennen. Makroskopisch erscheinen die Anorthitpartien ganz scharf gegen das sie umgebenden Gestein abgegrenzt, doch waren sie in allen Handsticken, die ich zu untersuchen Gelegenheit hatte, mit diesem fest verwachsen. Bald bilden sie brockenähnliche Einschliisse, bald sind sie mehr fein ver- theilt und in die Doleritmasse wie eingerihrt, oder so mit derselben zusammengeknetet, dass ein makroskopisch gleich- förmig aussehendes Ganze daraus entstanden ist. HEin solch” intimes Gemenge von Dolerit und Anorthit sind die Proben, an welchen NAUCKHOFF seine Analysen N:o 8 u. 9 ausfiihr- te !). Die grösseren Anorthitsticke können mitunter unre- gelmässige basaltisehe Partien einschliessen, und diese sind dann in der Regel merklich reicher an Glasmasse, als das umgebende Gestein. Dasselbe ist auch da der Fall, wo ein Zwi- schenraum zwischen zwei nahe bei einander liegenden Sti- cken von Anorthitfels durch Dolerit oder Basalt ausgefillt wird. Glassubstanz, welche der im Dolerit ganz ähbnlich sieht, kann auch als Zwischendrängungsmasse zwischen den Anor- thitindividuen auftreten. Die im Anorthitfels eingeschlossenen basaltiscehen Partien stimmen hinsichtlich ihrer Beschaffenheit mit dem sie zunächst umgebenden Gestein iiberein, dieses mag Basalt oder Dolerit sein. Beim Zerschlagen einer Basalt- Stufe wurde in derselben ein Stick Anorthitfels eingeschlos- sen vorgefunden, das ungefähr die Grösse eimer Haselnuss hatte. Unter dem Mikroskop zeigte sich, dass in der un- !) Durch die Gefälligkeit des Prof. NORDENSKIÖLD war ich in der Lage, Proben von genau demselben Material, an welchem NAUCKHOFF seine Analysen ausfihrte, mikroskopisch untersuchen zu können. 16 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. AS3UK. mittelbaren Nähe des Kontaktes sowohl Graphit wie Spinell in dem Basalt eingemengt war. Aehnliches kann auch hin und wieder am Kontakt zwischen dem Anorthitfels und dem Dolerit eintreten, aber am gewöhnlichsten kommen jedoch Graphit und Spinell nur in dem erstgenannten vor. Dem Dolerit zunächst trifft man manchmal sogar eine von diesen Beimengungen freie Anorthitzone an. Hisen und die uäbrigen Ausfullungsmineralien kommen im Anorthitfels nicht anders vor, als in Verbindung mit darin eingeschlossenen basal- tisehen Partien. Die nun erwähnten Verhältnisse sind in ihren Einzelhei- ten allerdings schwer zu erklären; vielleicht können sie doch dahin gedeutet werden, dass bei der Eruption der basaltischen Gesteine Sticke von irgend einem kalk- und thonerdehaltigen bituminösen Gestein, z. B. von bituminösem Mergel oder Mergelschiefer, in das feuerflussige Magma eingeschlossen worden seien; hier sind sie geschmolzen und nachdem sie dureh die fliessende Bewegung der Masse mehr oder weniger innig mit ihr vermengt worden, haben sie schliesslich bei der Abkiihlung und Erstarrung derselben ihre gegenwärtige kry- stallinisehe Ausbildungsform angenommen. In einem Diinnschliff von der Breccie, an welcher NAUCK- HOFF seine Analyse N:o 11 ausfihrte, und von der er sagt, dass sie zwei bis drei Zoll mächtige Spaltenausfillungen im Basalte bilde, wurden als Hauptbestandtheile erkannt: theils deutliche Brocken von den basaltisehen Gesteinen, theils un- regelmässig geformte, oft bruchstickähnliche Partien von einer schwarzgrauen, opaken Substanz, die von dem Magneten an- gezogen wurde und wahrscheinlich Magnetit sein dirfte. Diese Partien waren bisweilen bald von einem metalliscehen Saume umgeben, bald von Magnetkies umrandet. Die Zwischenräume waren von Magnetkies, Ausfillungssilicat und einzelnen klei- nen metalliscehen Partien, welche letzteren jedoch nicht die Fähigkeit besassen, Kupfer niederzuschlagen, ausgefillt, sowie auch von einer schwarzgrauen Masse, wahrscheinlich eben- falls Magnetit. An gewissen Stellen machte dieses eigenthim- liche Gemenge den Eindruck, als wäre es urspriänglich eine feine Basaltbreccie gewesen, worin einzelne Brocken durch Pseudomorphose in Magnetit iibergegangen wären, welche Substanz, nebst den gewöhnlichen Ausfillungsmineralien, schliesslich das Ganze zusammengekittet hätte. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 10. 17 Eisen kommt also auch in den breccienartigen Spalten- ausfällungen — wenn auch vwielleicht nur in der Form von Phosphornickeleisen — vor und zwar, gleichwie im Dolerit selbst, in einer Weise, die man kaum anders deuten kann, als dass das Eisen aus Solutionen, welche das poröse Gestein durchsickerten, ausgefällt wurde. Dass eisenhaltige Solutionen ein poröses Basaltgestein durchdringen, diärfte eine ganz ge- wöhnliche Erscheinung sein. In der Regel wird jedoch dabei kein metallisches Eisen gebildet, und wenn es hier geschehen, so muss dies auf ganz sonderthimliche Verhältnisse zuriick- zufihren sein. Diese mögen vielleicht mit dem graphit- und spinell-haltigen Anorthitfels in Zusammenhang stehen, welcher an und fir sich schon eine ganz eigenartige Erscheimung ist. SVEDMARK fiihrt an !), dass am Kontakt zwischen Trapp und Alaunschiefer bei Mossebotten der erstere bisweilen bituminös, während der letztere verhärtet und frei von Bitumen ist. Wenn der Anorthit, wie oben als muthmasslich hingestellt wurde, aus einem bituminösen Mergel, der von dem gliihen- den Basaltmagma eingeschlossen und geschmolzen wurde, entstanden sein sollte, wäre es wohl ganz natirlich, dass bituminöse Stoffe vom Mergel ausdestillirt und sich in den Poren des erstarrenden Gesteins gesammelt hätten. Wenn diese nachher von eisenhaltigen Lösungen durchdrungen wur- den, so wäre es wohl erklärlich, dass sich metallisches Eisen habe herausreduciren können. HEine solche Auffassung steht auch mit dem Verhältnisse in gutem Einklang, dass nämlich der Dolerit, wenigstens in den Handsticken, die ich zu un- tersuchen Gelegenheit hatte, eigentlich nur in der Nähe der Anorthiteinschlisse eisenfuihrend ist. In dem Vorstehenden ist ausschliesslich von solchen For- men des gediegenen Eisens die Rede gewesen, welche durch ihre geringe Grösse sich fiir mikroskopische Untersuchung eigneten. Inwieweit die Erklärung iiber die Entstehungsart dieser Formen, welche aus den u. d. M. beobachteten Ver- hältnissen sich als wahrscheinlich ableiten lässt, auch fär die grösseren, in den basaltiscehen Felsen eingeschlossen ge- fundenen Eisenklumpen zutreffend sein möge, wage ich nicht zu entscheiden, und noch weniger, ob dieselbe Erklärung sich auch auf die grossen Blöcke, die am Strande gefunden wur- den, ausdehnen lässt. In dem Laboratorium der Natur dirfte 1) Halle- och Hunnebergs trapp, p. 15. ; 18 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK. indessen der Unterschied zwischen der Hervorbringung einer Kugel von der Grösse einer Erbse, oder einer solchen von zwei oder drei Kubikmeter Inhalt, wohl nicht als besonders wesentlich angesehen zu werden brauchen. Avuch mag her- vorgehoben werden, dass die eigenthimlichen Formen der grossen Blöcke leicht zu erklären wären, wenn man annähme, dass sie von den Formen der Blasenräume im Basalt bedingt wurden. Bei Igdlokunguak fand STEENSTRUP einen 10 bis 16 Fuss breiten Basaltgang, in welchem nickelhaltiger Magnet- kies vorkam, sowohl in der Form von kleinen Körnern und Kugeln, als auch in der Form eines grossen Klumpen, dessen sichtbare Dimensionen 10, 5 und 4 Fuss betrugen. Der in der Nähe befindliche Basalt war etwas grobkörniger als ge- wöhnlich !). Dies Vorkommen zeigt also eine grosse Analogie mit dem von Ovifak; der Magnetkies kommt hier ganz in derselben Weise vor, wie dort der Magnetkies und das gedie- gene Eisen. Sollte der tellurische Ursprung des gesammten Eisens von Ovifak mit Bestimmtheit nachgewiesen werden können, so wirde damit natirlicherweise auch dessen wissenschaft- liches Interesse in ganz bedeutendem Grade gesteigert werden. Seine chemische und physikaliche Uebereinstimmung mit Me- teoreisen wiirde zu höchst interessanten Schlussfolgerungen Veranlassung geben, und dies um so mehr, als auch das Ei- sen in vielen von den gewöhnlichen Meteorsteinen offenbar eine Ausfillung in eimer porösen Gesteinmasse ist. Bis auf weiteres diirfte es jedoch gerathen sein, sich von Spekula- tionen auf diesem verlockenden Gebiet fern zu halten. : Bekanntlich ist das basaltisehe Gestein von Ovifak nicht das einzige auf Grönland, in welchem gediegenes Eisen ge- funden worden ist ”); solches wurde nämlich von STEFNSTRUP auch in einem MHandstäck entdeckt, das er von seiner Reise in Grönland im Jahre 1872 von Assuk bei Waigattet mit nach Hause brachte. STEENSTRUP fuährt auch dieses Gestein, DEC sp 2) Mehrere Autoren, ANDREWS, REUSS, COOK u. ÅA. glauben in Basalt gediegenes HEisen chemisch nachgewiesen zu haben; der einzige jedoch, welcher wirklich solches gesehen haben will, ist HAWES, der in einem Basalt von Mount Washington kleine Eisenkörner in Magnetit u. d. M. erkannt zu haben glaubt. (Amerik. Journ. of science and art. 1877, p. 33). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND ö. N:O 10. 19 obwohl nicht mit völliger Entschiedenheit, als Basalt auf, und es lag deshalb nahe auf der Hand anzunehmen, dass das HEisen in diesem auf analoge Weise wie in dem Gestein von Ovifak vorkommen möchte. HEinige Dinnschliffe, wozu das Material mir von D:r STEENSTRUP in freundlichster Weise zur Verfigung gestellt wurde, zeigten indessen, dass die bei- den eisenfihrenden Gesteine wesentlich von einander ver- schieden sind. Makroskopisch ist das von Assuk grau, etwas feckig, fast dicht, mit uneben splittrigem Bruch. Die ein- zelnen Gemengtheile lassen sich mit blossem Auge nicht unterscheiden, abgesehen von kleinen metallischen Pinktchen, die mehr oder weniger reichlich in der dichten Masse ein- gesprengt sind. Unter dem Mikroskop stellt sich heraus, dass diese Masse vorwiegend aus einem fast farblosen Mineral besteht, welches in der Regel in prismatischen Individuen ausgebildet ist, die auch an den Enden von Krystallflächen begrenzt werden. Durch seine augitisehen Querschnitte, so wie durch seinen ganzen Habitus, verräth dieses Mineral seine Zugehörigkeit zu der Pyroxengruppe. Zwischen gekreuzten Nicols erscheinen seine Längsdurchschnitte stets dunkel, wenn sie mit einem Nicol-Diagonal parallele Stellung einnehmen. Das Mineral muss also rhombisch sein und diirfte wohl auf Grund seiner lichten Farbe als Enstatit aufgefasst werden können. Die Mehrzahl der in Frage stehenden Mineralindi- viduen, welche durchschnittlich eine Länge von 0,08 bis 0,1 Mm. haben, zeigen keine deutliche Spaltung; einzelne kräf- tiger ausgebildete sind dagegen mit eimer feinen Längsstrei- fung, ähnlich der des Enstatits, versehen. Glaseinschlisse, oft mit deutlicher Libelle, sind nicht selten. Sehr spärlich kommen einzelne grössere, mehr fragmentarische Individuen von 1 bis 1,5 Mm. Länge vor. Betrachtet man einen Dinn- schliff mit blossem Auge, so bemerkt man hier und da rund- liche, bald einzelne, bald gleichsam zusammengewachsene Flecke, die an die Flecke im Variolit erinnern. Unter dem Mikroskop lösen sich dieselben in ein wirres Krystallaggre- gat auf, welches fast ausschlisslich aus den oben beschriebe- nen Enstatitstengelchen zusammengesetzt ist. In den helleren Zwischenräumen zwischen den eben erwähnten Flecken fin- det sich auch reichlich Enstatit vor, aber zugleich klare, farb- lose Feldspathleisten, von denen die meisten i. p. L. eine deutlich trikline Streifung aufweisen. Ferner bemerkt man 20 TÖRNEBOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK. farblose Täfelchen und hier und da eine ebenfalls farblose, amorphe Basis. Die Täfelchen stellen manchmal rhombische Figuren dar, häufiger aber sind sie zu unregelmässigen Sechs- ecken ausgebildet. Sehr wahrscheinlich sind diese Täfelchen als dinne HFeldspathindividuen aufzufassen, die der Schliff- ebene des Präparats mehr oder weniger streng parallel liegen. Die gewöhnlichen mikroskopischen Kennzeichen des Glimmers waren an ihnen nicht zu konstatiren. Mitunter sind die En- statitstengelchen und die Feldspathleisten derartig geordnet, dass eine Andeutung von Fluidalstruktur entsteht. In der glasigen Basis finden sich gerade oder etwas gebogene Mi- krolithe, gewöhnlich einzeln, mitunter aber dicht zusammen- geschaart vor. Zwischen den jetzt beschriebenen Bestandtheilen, welche als die wesentlichen angesehen werden können ?), liegt das gediegene Eisen ziemlich reichlich in Form von kleinen Kör- nern eingestreut, und zwar sowohl in den oben' erwähnten dunkleren, fast feldspathfreien Flecken, wie auch in den helleren, an Feldspath und Basis reicheren Zwischenräumen. Die HEisenkörner messen im allgemeinen 0,005 bis 0,15 Mm. Die kleineren sind in der Regel fast kugelrund, die grösseren dagegen mehr unregelmässig geformt, mit unebenen, gleich- sam rauhen Contouren. Fast stets sind sie von einer, wenn auch oft sehr dinnen, bouteillengriänen, glasigen Hille um- schlossen, an welcher die sie umgebenden Mineralien wie angeschmolzen erscheinen. Das Eisen hat ein poröses Aus- sehen und ähnelt stark kohlenstoffhaltigem Roheisen ?); nicht selten kommen im Innern der Kiigelehen dunkle, graphit- ähnliche Flecke vor. Das Eisen besitzt stets in hohem Grade die Fähigkeit Kupfer auszufällen. Ausser den Eisenkugeln finden sich auch schwarze, opake, nichtmetalliscehe Klumpen mit einzelnen kleinen Eisenflittern vor. Diese Klumpen kön- nen vielleicht Graphit sein, wie STEENSTRUP dieses auch an- nimmt. Magnetkies ist sehr sparsam vorhanden, theils in Form von selbständigen kleinen Körnern, theils am Eisen haftend. !) STEENSTRUP erwähnt noch Olivin. In meinen Präparaten habe ich aber nichts entdecken können, das sich als Olivin deuten liesse. ?) STEENSTRUP fiihrt an, 1. c. Seite 247, dass nur ein Theil des Eisens von Salzsäure, das ibrige erst in Königswasser gelöst wurde. Dieser letztere Theil enthielt eine nicht unbedeutende Menge Phosphor. Also dirfte wohl auch hier Schreibersit vorhanden sein. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 5« N:O 10. 21 Hier und da kommen kleine Partien von einer grinen Substanz vor, die als Ausfillungsmasse auftritt. Diese Par- tien sind hin und wieder von einer gränen, scharf begränzten Zone umgeben, gleichsam als ob die grine Substanz die zu- nächst herumliegenden Mineralien imprägnirt hätte. In den untersuchten Präparaten wurden ferner einzelne, relativ grosse Mandeln vorgefunden, die theils von Viridit, theils von Quarz, theils auch von einem bräunlichen, isotropen Mineral mit sehr rauher Oberfläche — vielleicht Granat — zonenartig ausgefillt waren. Aus den voranstehenden Ausfihrungen dirfte hervor- gehen, dass das eisenfihrende Gestein von Assuk wenig Aehnlichkeit mit dem von Ovifak hat. Das erstere därfte sogar nicht einmal mit Recht der Basaltgruppe zugezählt werden können. Abgesehen davon, dass die mineralogische Zusammensetzung nicht recht die eines echten Basalts ist, so hat auch der ganze Habitus des Gesteins ein fir Basalt fremd- artiges Gepräge. Auch der Kieselsäuregehalt, 56 4 5 spricht dafir, dass es nicht gut Basalt sein kann. Irgend einem an- dern von den bekannten Eruptivgesteinen gleicht die Felsart von Assuk auch nicht, trotzdem sie sich offenbar einmal in geschmolzenem Zustande befunden hat. Möglicherweise liegt hier, ähnlich wie es oben fir den Anorthitfels von ÖOvifak angenommen wurde, eine sekundär geschmolzene Masse vor. Da indessen hinsichtlich der Art des geognostischen Vorkommens dieses interessanten Gesteins noch nichts näheres bekannt ist, so dirfte es verfriht sein, in Bezug auf seine Entstehung eine bestimmte Ansicht aus- zusprechen. 1) Nach einer gitigst gemachten Bestimmung von Herrn G. LIND- STRÖM. 22 TÖRNEDOHM, DIE EISENF. GESTEINE V. OVIFAK U. ASSUK. ERKLÅRUNG DER ABBILDUNGEN. Fig. 1. Dolerit mit mehreren Partien der Ausfillungs-Mineralien, un- ter welchen das Silicat sowohl ganz frisch, und dann mit schön griner Farbe (Chlorophäit), als auch in eine braungelbe Substanz (Hisingerit) umgewandelt, vorkommt. Das FEisen ist theils als metallisches Eisen, theils als Kohlenstoffeisen vorhanden, beide innig mit einander verwach- sen, aber doch scharf contourirt. Fig. 2. Dolerit mit einer verhältnissmässig grossen Ausfiillungspartie, die aus Magnetkies und stark umgewandeltem Silicat besteht, wozu noch Schreibersit als Umsämmung um die einzelnen Magnetkies-Stiäcke hinzu- kommt. An der rechten Seite erblickt man einige kleine Olivinkörner, die Glaseinschlisse beherbergen, sowie auch, zwischen den Augit- und Feldspath-Individuen eingeklemmt, kleine Partien von Zwischendrängungs- masse. Fig. 3. Oben eine Partie von Anorthitfels, stark mit Graphit und Spinell gemengt., in Kontakt mit Dolerit. Unter den Ausfillungspartien, welche letzterer enthält, ist eine links aus Silicatmasse zu bemerken, die in der Mitte noch griän und wenig verändert, nur etwas radial-faserig ist, nach aussen aber in eine braune, hisingeritartige Substanz ibergeht. Fig. 4 zeigt einen Theil einer Eisenkugel mit sehr deutlichen Wid- mannstättenschen Figuren, sowie auch eine Partie des sie umschliessenden Dolerits. Besonders bemerkenswerth ist die Art und Weise wie am Kon- takt Eisen und Basalt in einander greifen. A= Augit. L = Labradorit. OPE="01mabets TT E"Titaneisen. An = Anortbhit. Sp = Spinell. G = Graphit. M = Macgnetkies. HI Ged: isen: KE = Kohlenstoffeisen. S = Schreibersit. C1 = Chlorophäit. H = Hisingeritartige Substanz. Z = Glasige Zwischendrängungsmasse. TafA. Biht KVA Handl Bad5N2A0. : Feldsputkel LIASSO. ' Spinelf gemengt, in, Röntakt mit Noifrit. elchke ieteterer enthält, ist eine links nus Bilicatmasse. aa h in der Mitte noch grip räd CEN verändest, nur etwvas Oc: Fig, 4 ZP poRARRL iner Kr Enkugg! titt SER malpstätt tschen E Digssstn re ARR tid, dess gussen aber4n eine bra = WATtigSN | Ef£ninell ” | SNR j jr = Magöytillee. ; Fi Biss 0 Kohlenstaffeis 3 3 Ke = Hr = SS SS = Aa MA Bihans till K.Vet. Akad. Handl. Bd. 5. Ne10. Taf.2 AE.T. del Gen. Stab.Llit.Anst. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. ARKAD. HANDLINGAR. Band. 5. N:o tf. SUR LES CARACTÉRES DISTINCTIFS HETEROPTERES ET DES HOMOPTERES PAR OO: STÅL. NOTE PRÉSENTÉE APRES LA MOET DE L'AUTEUR A L'ACAD. ROYALE DES SCIENCES DE STOCKHOLM, LE 11 SEPTEMBRE 1878. STOCKHOLM 1878. P. A. NORSTEDT & SÖNER. KONGL, BOKTRYCKARE. Had ban Anse HERA ANN marinen, fre ÖR ve od (fe RUM HALVOR td är SN HU, Fö fn SATA ANT BTR DUDES VNAR dl ALA LIE Ft JKT. ORT Uzx question systématique de la plus haute importance et qui occupe les Hémiptérologues depuis fort longtemps, est celle des caracteéres distinctifs des Hétéropteéres et des Ho- moptéeres, ces deux grandes divisions des Hémipteres, que chacun a ceru pouvoir distinguer au premier abord, sans qu'il ait réussi jusqu'ici äå personne de dire ou se trouve la diffé- rence. En effet, toutes les propositions formulées pour leur caractéristique se sont montrées dépourvues de valeur, comme basées sur des observations totalement erronées. M. SCcHJÖDTE présenta, 1l y a un certain nombre d'an- nées, de nouveaux caractéres a laide desquels il crut pouvoir résoudre cette question litigieuse; mais il ne s'apercut pas que les particularités qui appartenaient selon lui exclusive- ment aux Homoptéres sont aussi le partage des genres No- tonecta et Corisa, types nettement caractérisés, auxquels F'au- teur lui-meéme conserve toutefois leur place parmi les Hété- roptéres: cela avec une parfaite justesse, si méme en op- position avec les caracteres présentés et longuement motivés pas J'ose essayer de présenter ici un nouveau projet de dé- limitation entre les deux grandes divisions précitées. Chez les Hétéropteres, la partie postérieure de la téte contournant la gorge, se prolonge, dans toute la circonférence de celle-ci, en un cou de longueur trés-variable. Autour de ce cou, qui s'enfonce dans le thorax, soit seulement par sa partie basale, ou, s'il est trés-court, dans sa totalité, la téte est mobile comme sur un axe longitudinal, quand, ce qui toutefois est bien rare, des circonstances particuligres n'em- påchent pas cette forme de mouvement pour la téte. Ainsi, 4 STÅL, SUR LES CARACTERES DES HETEROPTERES ET DES HOMOPTERES. p. ex., la téte de Naucoris est immobile, parce que le bord extérieur de la teéte ou des yeux s'appuie contre le bord inté- rieur des angles antérieurs saillants du thorax, et aussi parce que la maniere dont la partie inférieure élevée de la téte tange le prosternum, rend impossible ou presque impossible I'abaissement de la tåéte, ce qui toutefois devrait nécessaire- ment avoir lieu pour que chez ce genre la téte påt se tour- ner, méme ä un degré insignifiant. Certains Pentatomides et Tétyrides ne pourraient tourner la téte qu'å la condition que le cou sortit légérement du thorax. La téte de Notonecta parait å peine pouvoir subir une rotation, et semble n'&tre que difficilement capable de ce mouvement de nutation typi- quement spécial aux Homoptéeres. Le cou de ce måme genre se compose d'une caréne concentrique; la téte y est fixée d'une facon si particulieére, elle s'appuie en outre tellement au thorax, que sa rotation parait impossible et måéme peu nécessaire, le rostrum de ces insectes étant a la fois trés- extensible et d'une grande flexibilité. Chez le seul exem- plaire 3 moi connu du genre Helotrephes, appartenant å la famille des Notonectides, la téte est si intimement reliée au thorax, qu'il m'a été impossible de découvrir une ligne de démarcation entre ces deux parties du corps: elles paraissent s'eétre fondues en une seule. Tandis que chez MNotonecta le diaméetre du cou est considérable et peu inférieur a celui de la téte, on le trouve, chez Corisa, en comparaison de celui de la téte trés-dilatée, trés-petit et rapporté vers P'ouverture de la bouche; le cou est d'une excessive petitesse, et, comme chez Notonecta, ne devient visible que quand on sépare la téte du thorax. Par sla, komme, let. a configuration générale de la téte, la maniere dont elle est portée, sa partie apicale dirigée en bas et plus ou moins en arrigre, saillante entre les hanches an- térieures ou au-dessus de ces hanches, qui en sont souvent recouvertes en plus au moins grande partie; par la direction du rostrum, qui n'est pas recourbé vers le cöté inférieur de la tåte, mais se prolonge dans la direction de la partie api- cale de la téte, ou, si I'on veut, dans la direction de son axe longitudinal: par toutes ces circonstances, en un mot, Noto- necta et Corisa se rapprochent des Homoptéres. Mais cette division a la téte brusquement tronquée en arrigtre, manquant de cou concentrique, et fortement appuyée contre le thorax, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 11. d ne pouvant se mouvoir que de haut en bas (par nutations); et sr elle posséde parfois le pouvoir de se tourner légere- ment, ce mouvement ne peut s'opérer que quand la téte se dégage quelque peu du thorax. Chez certains Homoptéres, le bord postérieur du vertex est doué de la faculté de s'avancer sous le bord antérieur du thorax, tandis que chez d'autres, les Bythoscopides, p. ex., le bord postérieur du vertex a la possibilité de glisser, comme chez Corsu, sur le måme bord du thorax. Dans d'autres cas, au contraire, ces deux bords g'appuient seulement l'un contre V'autre. — te — kt å (ST Kr vå EVS RV IA flkkn bären Säl vlennitufna fi) SE NEN Ae näsp Ad sarg VO TUtarAg WAT öh AFTON: | ve eyk alb Ad Värd | gå unårtnl Juvksep NASN ång KUA gasqrrgiut trion todo) Avon sf og - öseete ba ere Ia komb ul sobre verk eöviuhi KRETA [lxndo ört fd stkösnd tporejly LF dne nån plans anwa åvan bag brad db sang synlig Barod ratat ok mere vå yra älvrad: Ane kase artoyrtusi gm 00 eveb ann ju recttuo' I ettor I tnDNA fresta lo dn AE rit TR Nuts - 10 ros TIS KA MA FORNA Tan AVR FL std duk JV. & Fa VR ag ag Anv z i | NAR å Har uvids Köl CE UNNEN RR ; AN i TREE TAN Aag | + PYENEN Vv | HfäWisard Ad få Le ERT FER NR RENEE RA a - Ö Ö ng - - FINJA w dd " i Å ra an OD 3 Ne V ÖA BU TVR (NEN | 2 2 FÅ | LU | å ee mn år | ij U v öN NV EE KUR ne USES SR PLV Ota Vw BIHANG TILL K. SVENSKA VET, AKAD. HANDLINGAR Band. 5. N:o 12, NOTE SUR LES VARIETES SUEÉEDOISES DE LA BRENTHIS SELENE (W. V) PAR JACOB SPÅNGBERG. NOTE PRESENTEE A L'ACAD. ROY. DES SCIENCES LE 11 SEPTEMBRE 1878. STOCKHOLM, 1878. P. A. NORSTEDT & SÖNER. KONGL, BOKTRYCKARE, Al Al & Hun ML ry tu Kära ek lar ÖR AN ERS DM ET een öde, = ec 2 T å l LÄ | 4N | (7 OM) StecRTaR. RETT te z dv 0 )N r T ATA AUT id BilaMaror sa > OR ALADATS || - 4 ' i g vu tr Fan FEN ivtvydg . UJ MN ad HR hå i Å u NG ROSEN [M nn od Ku i Ad (RRE Kv Å i v Wir få u Ng 4 4 vind 4 RA FA sl a 1 NO N INFON Fred Ved Lada an TJ sn Note sur lIes Varieéteés sugdoises de la Brenthis selene (W. V.) Déja en 1816, DALMAN admet, dans son Essai d'exposi- tion systématique des Papillons de la Suede t), deux formes divergentes sous la désignation »aberratio 1 et 2» et il re- marque en outre qu'il a vu plusieurs autres formes, égale- ment divergentes, appartenant au Pap. marphisa et rinaldus HerBsStT. Le Musée d'histoire naturelle de Stockholm posséde encore I'une de ces aberrations, celle que notre auteur dé- signait sous le N:o 1, et je Vai représentée dans ma fig. 6; je lui ai donné le nom d'intermedia, surtout parce qu'elle tient évidemment le milieu entre le rinaldus et le marphisa. Elle ressemble au rinaldus en ce que les taches argentées du bord apieal du dessous des ailes postérieures sont pas- sablement oblongues, ainsi que par les taches brunes longi- tudinales qui entourent les veines å cet endroit. Elle rap- pelle la marphisa par la couleur terne et foncée du dessous des ailes postérieures et par des traces de taches claires qui forment une bande transversale sur le milieu des ailes. Il est difficile de déterminer avec certitude å laquelle des deux formes il faudrait rapporter V'aberration 2, puisque V'exem- plaire typique n'en est pas conservé. Toutefois il est trés- probable que c'était une forme de rinaldus, car DALMAN nous apprend par sa description qu'elle avait »ad marginem ma- 1) Inséré (en suédois) dans Kongl. Vet. Akad. Handl., 1816, p. 48. 4 SPÅNGBERG, SUR LA BRENTHIS SELENE. cul&e trigone argente& dilatate, intermedie fere ad medium ale productae.» Si nous examinons les variétés des Arg. selene que ZETTERSTEDT a décrites dans »Insecta lapponica» (1840), nous voyons qu'elles peuvent facilement se grouper sous les Pap. rinaldus et marphisa que HErBsST a déja décrits et que les auteurs considérent actuellement comme des variétés de se- lene. Les trois premiéres variétés, var. b, c, d, forment sans aucun doute une série et doivent étre rapportées au rinal- dus. Jai représenté la variété b dans la fig. 1, la fig. 4 reproduit la var. ce; quant å la variété d, je Vai aussi vue: elle se rapproche fort de la fig. 4, mais les taches brunes sont plus longitudinales et entourent les veines d'une facon un peu plus nette; elle forme donc un chainon entre les fi- gures 4 et 5. Les variétés e, f, g, constituent aussi une série; elles se trouvent juste entre celles que j'al dessinées dans les fig. 7 et 3 et sont par conséquent des formes évi- dentes de marphisa. Comme ZETTERSTEDT le dit lui-méme å leur sujet, elles ne se distinguent que par la couleur du des- sus des ailes postérieures, savoir si elles sont uniquement d'un brun noir ou de cette méme nuance tachetée de jaune rouge; ces caracteres seuls ne suffisent pas pour qu'on puisse légitimement considérer ces formes comme des variétés dis- tinctes. Enfin le Dr VistRÖM nous fournit, dans »Les Macrolépi- dopteéres de la province de Helsingland»”?) la description de quatre variétés de Arg. selene qu'il appelle var. 1, 2, 3, 4. Elles peuvent aussi étre rangées parmi les variétés déja con- nues. Les var. 1 et 4 ne sont pas autre chose que la mar- phisa; elles se ressemblent beaucoup, en ce que le var. 1 se rapproche le plus de notre fig. 7 et la var. 4 est représentée par la fig. 8; jail reproduit la var. 3 dans la fig. 2, elle con- stitue comme on le voit une forme de transition entre la fig. 1 et la fig. 4, tout en se rapprochant beaucoup de la fig. I et indirectement de la fig. 4 par la fig. 3”). La preuve que les formes reproduites par les fig. 2 et 3 doivent &tre rapportées aussi au rinaldus peut tre fournie par les taches 2) Inséré (en suédois) dans Hudiksvalls läroverks-program 1870—71. 3) Cette derniére fig. représente une forme qui n'a pas encore été décrite jusqu'å présent et que M. CHRISTOPHE AURIVILLIUS, a rapportée de Helsingland. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 12. ) argentées longitudinales, ainsi que par PFabsence de taches distinetes formant une bande transversale. Dans les fig. 2 et 3, les taches brun de rouille sont beaucoup plus marquées que dans la fig. I pour faire ensuite transition ä la forme qu'indique la fig. 4, c'est-å-dire se réunir autour des veines et en méme temps se fondre en une bande transversale sur Faile. La var. 2 est la forme qui a été appelée hela par HEYDENREICH et décrite par STAUDINGER ”); elle appartient å la forme de hela qui est presque completement dépourvue de taches brun de rouille. En résumé, toutes ces variétés de selene admises par les auteurs peuvent aisément se grouper en séries avec les for- mes les plus évidentes de transition d'une variété a P'autre, mais cependant de facon telle que chaque série ä part con- stitue un tout et porte en soi quelque chose de caractéristi- que et de particulier qui fait le fondement de son unité. Les groupes de rinaldus et de marphisa se présentent sous les formes les plus différentes, c'est surtout le cas pour le premier. Mais ces formes du rinaldus, toutes dissemblables qu'elles paraissent au premier coup d'eil, appartiennent bien au meéme groupe, témoin cette circonstance que jamais deux individus ne sont parfaitement semblables en tous points, mais varlient toujours de maniere a rentrer dans des limites déterminées; une différence par rapport å une partie chez Findividu entraine toujours aussi une difference par rapport äå une autre partie chez le måme sujet. Ainsi, par exemple, on ne rencontre pas d'individu avec le dessus des ailes comme dans la fig. 1 et le dessous comme dans les fig. 4 ou 3 ni méme comme dans la fig. 3. Tout individu peut se ranger entre ceux qui sont déja connus et contribue ainsi ä resserrer les anneaux de la grande chaine. Pour ce qui est du groupe de marphisa, qui est aussi passablement varié, il accuse ses différences dans des limites beaucoup plus étroi- tes; on pourrait presque dire que les fig. 7 et 8 en indi- quent les bornes. Enfin je donnerai ici une description sommaire des varié- tés suédoises de Br. selene et, pour la comparaison, de la forme principale également. 2) Stettiner entom. Zeit. 22, (1861), p. 346. 6 SPÅNGBERG, SUR LA BRENTHIS SELENE. Brenthis selene (W. V.) Papilio euphrosyne var. 6 ScoPoni, Ent. Carn., pag. 164 (1763). » selene Syst. Verz. Schmett Wienerg., pag. 321 (1776). — HöBNER, Samml. eur. Schmett., tom. 1, fs 26: 27 (1798—1803). » euphrosyne var. ESPER, Schmett. Abbild. mit Beschr., tOmkEl KP. OUNSKELI TED): » euphrasia LEWIN. Ins. of Great Britain, tom. 1, t. 13, IRS SSM Iirf SIE) E Argynnis selene WALLENGREN, Skand. Dagfj., p- 84 (1853). Brenthis selene SPÅNGBERG, Lepid. Anteckn., p. 22 (1876). AleX anteriores supra maculis parvis senis nigris, serie ordinatis, subequalibus, ovalibus vel fere orbicularibus, prope marginem apicalem positis. Ale posteriores subtus pallide flavescentes maculis ma- joribus ferrugineis, minoribus nigris ornatxe; fascia media maculis virescente-flavescentibus formata, quarum semper ma- cula, inter venas radialem et ulnarem posita, plerumque ma- cule, ad marginem exteriorem et inter venas ulnarem et axillarem posite, argentee. Illa macula argentea, inter ve- nas radialem et ulnarem posita, indivisa vel linea parva in duas partes, anteriorem minorem, posteriorem majorem, di- visa. Cellula discoidali ad maximam partem ferruginea vel flavescente-ferruginea, macula sat magna, orbiculari, nigra ornata; inter fasciam illam mediam et marginem apicalem maculis parvis, punctiformibus, nigris, serie ordinatis macu- lisque permagnis binis ferrugineis; in margine apicali macu- lis trigonis argenteis; angulo, marginibus exteriore et apicali formato, rotundato, haud acuto. Br. selene var. hela (HErD.) ÅArgynnis selene var. hela STAUDINGER, Stett. E. Z. 22, p. 346, (1861). » ÖR vars 2 IWISTRÖM,” Prov, >Elelss Miaetapseo: (CEN Brenthis selene v. hela SPÅNGBERG, Lepid. Anteckn., p. 23. (1876). Plerumque minor et supra nonnihil obscurior quam Br. selene. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 12. 7 Ale posteriores subtus maculis nonnullis paucis argenteis ornat&e vel destitute. Ale anteriores et posteriores maculis ferrugineis dilutio- ribus et obsoletioribus quam in forma principali; eisdem aliquando destitute. Br. selene var. rinaldus (HERrRBST). Papilio thalia HöBNErR, Samml. eur. Schmett., tom. 1, 1 OM 58. (1798—1803). » rinaldus HerBsT, Natursyst. Ins., tom. 10, p. 108, t. 2 fre dS00) Arg. selene aber. 2 DALMAN, Kongl. Vet. Ak. Handl. 1816, pir40: selene var. b, c, d ZETTERSTEDT, Ins. lap., p. 396 (1840) — WaALLENGEEN, Skånd. Dagfj.. p- 89, 86 (1893). selene var. HERRICH-SCHÄFFER, Bearb. Schmett. Eur. tom. 1, t. 33, f. 147 (1843). selene var. 3 WistrRÖM, Prov. Hels. Macr., p. 6. (1871). Br. selene var. rinaldus SPÅNGBERG, Lepid. Anteckn., p. 24. (1876). Ale supra fulve maculis nigris aut nigre maculis ferru- T TI I gineo-flavescentibus ornatz. Ale anteriores multo variant, aut fulve macula discoidali semicirculari, limbo apicali ad maximam partem venisque nigris vel fuscis, aut fulve plus minusve nigro-maculateze, aut etiam fusco-nigre fascia media, maculis ferrugineo-flave- scentibus formata, maculisque oblongis, in limbo apicali inter venas positis, dilute ferrugineo-flavescentibus. Ale posteriores variant aut testaceo-flavescentes, basi, limbo apicali ad maximam partem, parte inter venas posita excepta, venisque nigris vel nigro-fuscis, aut fere tote ni- gre vel nigro-fusce maculis nonnullis paucis in medio et apicalibus ferrugineo-flavescentibus, aut etiam nigro-fusce rudimento obsoleto macularum pallide ferruginearum api- calium. Ale anteriores subtus posterioribus multo obscuriores, aut flavescentes macula semilunari discoidali venisque nigris vel nigro-fuscis et apicem versus pallidiores, aut testaceo- flavescentes, nigro-maculate, apicem versus pallidiores ma- culis magnis fere ferrugineis, ut in Br. selene (W. V.) aut 5 SPÅNGBERG, SUR LA BRENTHIS SELENE. a basi usque ad duas partes alarum nigre vel nigro-fusce, plus minusve ferrugineo-fulvo-maculate limbo apicali pallidi- ore, ferrugineo-fulvo vel flavescente. Ale posteriores plerumque pallide flavescentes, in colo- rem virescentem migrantes, macula discoidali venisque nigris vel nigro-fuscis. In hac varietate macule fascias ut in Br. selene (W. V.) non formant neque macule parve nigre, prope marginem apicalem serie ordinate, adsunt. Maculis argenteis, ad marginem apicalem positis, multo oblongis, fere elongatis; maculis ferrugineis permagnis apicalibus cum ve- nis longitudinaliter confiuentibus, aliquando etiam inter se, sicut fasciam formantibus paullo ante limbum apicalem. Par- tibus duabus anterioribus alarum pallide virescente-flavescen- tibus, annulo discoidali, parvo, nigro vel macula discoidali, permagna, nigra ornatis. Br. selene var. intermedia SPBG. Arga selene aber. 1 DALMAN, Kongl. Vet. Ak. Handl: 1816, NO: Br. selene var. intermedia SPÅNGBERG, Lepid. Anteckn., p. 26 (1876). Ale anteriores et posteriores supra nigro-fusce maculis sat oblongis, apicalibus dilute testaceo-flavescentibus, ille preterea macula discoidali obsoleta fere ejusdem coloris. Ale anteriores subtus fusce plus minusve griseo-flave- scente-maculate, limbo apicali sat late testaceo- vel griseo- flavescente, apicem versus pallidiore, purius flavescente. Ale posteriores fusce, apicem versus pallidiores, plus minusve, dilute griseo-flavescente-maculate, macula media oblonga, inter venas radialem et ulnarem posita, maculisque apicalibus trigonis vel oblongo-trigonis argenteis, fascie me- die rudimento obsoleto. Br. selene var. marphisa (HERBST). Papilio marphisa HerBst, Natursyst. Ins., tom. 10, p. 105543 200159 a(T300): Arg. selene var. e, f, g ZETTERSTEDT, Ins. lap., p. 896. (1840). — WaALLENGREN, Skand. Dagfj., p. 86. (1853). » selene var. HERRICH-SCHÄFFER, Bearb. Schmett. Eur. tom. IT, itvddv fö l48: (1843): BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 12. Ö Arg. selene var. 1, 4 Wiström, Prov. Hels. Macr., p. 9 et 6 (1871). Br. selene var. marphisa SPÅNGBERG, Lepid. Anteckn., p. 27. (1876). Ale supra nigro-fusc&e vel fere nigre. Ale anteriores fascia media, maculis ferrugineo-flave- scentibus formata, et maculis nonnullis paucis, apicalibus, ferrugineo-flavescentibus plerumque ornate, aliquando desti- tut2e. Al& posteriores fere unicolores. Ale subtus sat obscure, posteriores anterioribus obscu- riores. Ale anteriores aut testaceo-flavescentes plus minusve ni- gro-maculate aut fere tote nigro-fusce maculis nonnullis paucis ferrugineo-flavescentibus maculisque trigonis apicali- bus, pallide flavescentibus. Ale posteriores multo obscure maculis pallidioribus fas- cias formantibus, basi 3—4 maculis pallide flavescentibus, area inter has et fasciam mediam obscure ferrugineo-fusca vel nigra, fascia media maculis pallidioribus fere virescente- flavescentibus formata, macula, inter venas radialem et ulna- rem posita, maculisque trigonis, apicalibus, plerumque argen- teis; mox pone fasciam illam mediam serie macularum ob- scure testaceo-ferruginearum; dimidio posteriore alarum ad maximam partem ferrugineo-fusco vel fere nigro maculis par- vis punctiformibus nigris, prope marginem apicalem serie ordinatis, multo obsoletis vix perspicuis. En Suede, cette espece est sans doute la plus générale du genre, la forme principale se trouvant en grande abon- dance dans tout le pays. La variété hela se trouve avec l'espece principale surtout dans les parties septentrionales du pays. La variété rinaldus, treés-rare, n'a été trouvée dans ces derniers temps qu'a Forsa dans la province de Helsingland. Lill Se pourtant des exemplaires de cette variété d'une date plus ancienne sans localité indiquée, et deux exemplaires pour lesquels on indique les localités »Österbotten» et »Uleå- borg». La variété intermedia n'est rencontrée que dans la pro- vince de Westergötland (Coll. Dalman). 10 SPÅNGBERG, SUR LA BRENTHIS SELENE. La varlété marplisa, aussi tres-rare, n'est trouvée qu'a Elfåsen et Forsa dans la province de Helsingland, å Stock- holm et å Mösseberg dans la province de Westergötland par le Dr N. E. FORSSELL. | Explication des figures. a=les ailes vues en dessous. Fig. 1—5. Br. selene var. rinaldus (HERBST). Eig:6. » » » intermedia. SPBG. Hi ANSE » » » marphisa (HERBST). FEM. Westergren BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band. 5. N:o 19. SUR LES RAPPORTS QUI EXISTENT ENTRE LES MÉTHODES DE HANSEN ET DE LAPLACE CALCUL DES PERTURBATIONS M. O. CALLANDREADU. NOTE PRÉSENTÉE A L'ACAD. ROYALE DES SCIENCES DE STOCKHOLM LE 9 OCTOBRE 1878. STOCKHOLM, 1878. P. A. NORSTEDT & SÖNER KONGL, BOKTREYCKARE. NS DESS SEE RS | mt KYRKAN TALE RA LG FS lr 1d M H ( R SN v - ee (FR a Vr - NORA, , SEN 0 KEN vd Sr a RA 3 bj ATOM RT SKI WOAL a tå VAN HR RETA oh ANTI xd - av HUNYÅ fr FA BAOMAATTAAd P0 OD (j I | AN - FANSHIGVIEKAIEEAO OLLON p. vin SrOT dit vt 6 LI YC HAGA CON ING | OCK tik0fyg 4 OJ hr I. LAPLACE g'occupe d'abord (livre II, chapitre VI, ar- ticle 46) des perturbations du rayon vecteur dont il déduit celles de la longitude dans F'orbite; puis, observant que F'in- tégrale des angles compris entre les rayons qui aboutissent aux extrémités des éléments successifs de FP'orbite troublée n'est pas dans un måme plan, il prend les perturbations de P'angle que la projection du rayon vecteur fait avec une droite tracée arbitrairement sur le plan fixe; il ajoute qu'en faisant choix du plan de P'orbite å FPorigine du temps et négligeant les termes du second ordre par rapport aux masses pertur- batrices, les deux longitudes dans F'orbite et sur le plan fixe sont égales. Considérons maintenant, afin arriver au systéme de coor- données imaginé par HANSEN, les éléments dans lesquels on a décomposé PForbite troublée; tracons dans le plan qui contient I'€lement et le centre du soleil deux axes rectangu- lairs quelconques. On aura pour les équations auxquelles satisfont les coordonnés XY d'un point de I'élément: FENOMEN ROT 42 + R(1+m)å=R(1+ m) (55) d?Y VOM a9 ert Bak ide m) = =E m) (55) et pour les éléments successifs il y aura des équations ana- logues. I est clair que, si les coordonnées X, Y ne changent pas quand on passe de Pextrémité d'un élément au commen- cement de l'élément suivant, c'est å dire lorsque le plan tourne autour de la droite commune aux deux éléments qui n'est autre que le rayon vecteur, les deux équations ci-dessus 4 CALLANDREAU, SUR LE CALCUL DES PERTURBATIONS. sont propres, avec un changement de variables, å déterminer le rayon vecteur troublé r et Vintégrale v des angles dont parle LAPLACE. Seulement, il faut remarquer que l'axe OX, 3 partir du- quel on compte w, se déplace d'une manieére déterminée en méme temps que le plan mobile. Désignons avec HANSEN (Auseinandersetzung, p. 71) par oc PTangle compris entre la partie positive de lPaxe des X et le noeud ascendant du plan XY sur la plan fondamental «y, par 9 Pangle compris entre la partie positive de Faxe des x et le noeud ascendant ci-dessus mentionné; enfin soit i l'in- elinaison du plan XY sur le plan sy. Iraxe OXI pendant un élément de temps, tourne autour du rayon vecteur, et la condition dö = cosi d9 (Auseinandersetzung, p. 13) a lieu. Il est en måme temps nécessaire de déterminer la posi- tion du plan XY de PF'orbite å chaque instant. Des considé- rations mécaniques simples mais que je supprime pour abré- ger conduisent ä ces deux formules öl LG 5 dA : dA sin i då = hr sin (v — 0) 37 dt, di = hr cos (v — o) 7 dt dans lesquelles on reconnaitra les resultats de HANSEN (Aus- eimandersetzung p. 80). IT. Sans qu'il soit besoin d'entrer dans plus de détails, ou voit qu'on est arrivé å ce résultat de développer en quel- que sorte F'orbite troublée sur un plan. LAPLACE, considerant que les quantités du second ordre étaient presque toujours négligéables, confondait la longitude dans PForbite avec celle comptée sur le plan de F'orbite å F'origine; la conception de HANSEN constitue un réel progrés. Je vais montrer maintenant le lien de la méthode de HANSEN avec celle de LAPLACE, quand on a en vue les per- turbations du rayon vecteur et de la longitude. Dans la théorie du mouvement elliptique, dit LAPLACE (livre II, artiele 47), on a obtenu les expressions des coor- données développées suivant les sinus et cosinus des mul- tiples de P'anomalie moyenne; eu particulier, 7 s'exprime au BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 15. N:o 13. >) moyen des constantes a, e et des cosinus des multiples de NE GC 0 Soit e cos (nt + & — w) = u; 7” est ainsi fonction de u. Or, on peut conserver la méme forme 3 cette équation entre 7» et u dans les deux cas du mouvement elliptique et du mouvement troublé si, dans le second cas, ou substitue ä u une valeur convenable. A la place de u, ou si Pon veut å la place de t dans nt + &— 0, on mettra donc une fonetion de t telle que le rayon vectcur déduit de la formule ou a, e restent toujours constants, soit le rayon troublé. C'est ce que fait LAPrAcE dans Varticle 47; il se sert ensuite du rayon vecteur troublé pour avoir la per- turbation de la longitude, et calcule enfin les perturbations de la latitude comme celles du rayon vecteur. Dans la seconde méthode — celle de HANSEN — on ob- serve qu'on peut encore se servir des formules du mouve- ment elliptique pour déterminer » et v dans le mouvement troublé, en laissant toujours constants les éléments, si 19 å Ja place de i ou met une fonction de t telle que Vangle troublé w en résulte, 22 que de plus le rayon vecteur fourni par les mémes formules du mouvement elliptique soit cor- rigé. La latitude ou la coordonnée correspondante s'obtient 3 part comme dans la méthode de LAPLACE. II. La différence maintenant entre les deux méthodes c'est que celle de HANSEN exige encore une transformation particuligre par laquelle, de la connaissance de Vangle v et des quantités qui définissent le plan de PF'orbite, seront obte- nus les éléments en usage savoir: la longitude et la latitude de la plangte par rapport å des repéres fixes. Considérons, sur une surface sphérique (rayon = 1) dont le centre coincide avec le centre du soleil, la trace du plan de YF'orbite å l'origine du temps, et soit, sur ce grand cercle, X, Pextrémité de VPaxe des X tracé dans ce plan; conformé- ment å ce qui a été dit au no I, concevons que le grand cercele roule sans glisser sur la courbe sphérique qui joint les lieux successifs de la planéte troublée en entrainant le point X extremité de l'axe des X. On voit de suite que, le déplacement du plan de F'orbite étant du premier ordre par rapport å la force perturbatrice, 6 CALLANDREAU, SUR LE CALCUL DES PERTURBATIONS. le déplacement du point X pris suivant ce plan est du se- cond ordre, etla construction suivante se présente d'elle méme. Porter, dans le plan de PForbite å Forigine du temps et å partir de OX,. un angle égal å v, ce qui donne le point M,, et prendre le point M de PForbite actuelle symétrique de M, par rapport å Parc bissecteur; il est å peine besoin de dire que le lieu du point M est désigné ici pour abréger par le point M. Il arrive que cette construction est presque toujours d'une précision tres-suffisante, et les formules de transformation peuvent &tre, dans ce cas, établies ainsi: Soint I! et b la longitude et la latitude de M par rapport aux axes fixes, soient oo, Ö, i les trois quantités qui defi- nissent pour P'orbite actuelle le noeud ascendant de VF'orbite axe OX et VFinclinaison, 0,, 0, et i, les quantités analogues å Porigine du temps; concevons que le systeéme d'axes rec- tangulaires tourne autour de Oz de manieére que l'axe Oz vienne passer par le noeud de YF'orbite initiale; on aura pour les coordonnées des points M,, M Tx = COS b cos (Il — 0,) 20 —vCOs (v— 09) M y = cosb sin (l—0,), M, y, = cos i, sin (v — 0) Zz — sin b 20 = SN (5 SVENNE Soient 927 Pangle de M, M avec Oz et w l'angle de la trace du plan perpendiculaire a MM avec le nouvel axe des &« dirigé vers le noeud ascendant de VF'orbite å Porigine du temps, vr—2= (2—2)tg Nsin w, Und NE SN NIEOS d'ou résultent les formules de transformation cos b cos (l — 9,) = cos (vu — 6,) + (2 — 2) tg N cos cos b sin (1 — 9,) = cos i, sin (v — 6,) — (2 — 2,) tg HN cos MW sim'b = sin tysm(v0N) Fle T”analogie de ces formules avec celles de HANSEN (Ausein- andersetzung p. 75) est manifeste; mais il est utile de mon- ” BIHANG TILL K. SV.- VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 13. ( trer que les termes complémentaires des seconds membres sont précisement ceux des formules de HANSEN (ibid. p. 79). En faisant toujours usage des notations de HANSEN, on a en effet (ibid. p. 79) sc 2, — sin t.sin (v — 6) — sin z, sin (v — 0.) . p = sin i sin (0 — 0,) gr="sin cos (0: oj) -=Bin, 2 cO82, (COR Wok Cosy) gisin i. D'autre part, le triangle sphérique, dont les trois sommets sont le neud de F'orbite initiale, le neud de l'arc bissecteur enfin le point de Porbite initiale symétrique par rapport 3 Farc bissecteur du neud de PForbite actuelle, a pour cétés et pour angles DE DO A=180—29 = 0 = li = ESR & = MN? OE0- et donne, en vertu de F'analogie des sinus, sin w sin i sin (6 — 60) sin 27 ? en méme temps que l'€quation suivante å lieu: cotg cw sin (6 — 0,) = cotg i sin i, + cos (6 — 0,) cos i, . De ces deux relations, on déduit les deux autres sin i sin (6 — &0) 2 cos? 7 sin 0) tg N= cos i sin i, + sin i cos i, cos (6 — &,) cos MW to NnN — = 2 cos? n : la relation conjuguée 3 la relation fondamentale de la trigo- nométrie donne — c0o8 2 = — Cost cost, + sin? sin i, cos (6 — 0) ; 2 . dt Er . . . sg - 2co8n= 1 + cosi cos i, — sin i sin 2, cos (0 — 0,) = X . oj CALLANDREAU, SUR LE CALCUL DES PERTURBATIONS. Au moyen des résultats précédents, on obtient sinwtgn=2, coswtgmn—-tangi + PÅ Zz COS ig Si F'on ne néglige pas les quantités du second ordre, la méme construction sera applicable si, au préalable, on attribue å P'origine X, un petit deplacement du second ordre égal a la différence des deux ares ayant leurs origimes en XX et aboutissant å l'intersection des plans des deux orbites. Au lieu de cela, on peut apporter un changement au neud de F'orbite initiale; måme, on peut faire varier simultanément ces deux éléments et en outre l'inclinaison si, entre ces va- riations et celles de Forbite actuelle qui dépendent des per- turbations, une relation convenable existe. Cette condition c'est que les points XX ou deux autres points correspondants quelconques soient toujours symétriques par rapport å Parc bissecteur. Par exemple, le neud de P'or- bite actuelle, le point correspondant de V'orbite initiale et le neud de Parc bissecteur forment un triangle sphérique qui ne doit pas cesser, dans la suite du temps, d'étre 1soscéle. Reprenons, dans cette hypothése, le triangle qui a déja servi å introduire les quantités py å la place de » w; les éléments du triangle varient dans Fintervalle de temps dt, et leurs dif- ferentielles sont liées, en particulier, par les deux équations de — cos B da + cos A db + sin b sin A då db — cos A de + cos C da + sin a sin CdB; ou les suivantes cos i, d(0 — 0,) — cos 217 d(9 — O,) — 2 sin ”ndw + sin (9 — 9, — w) sin 2 di =0, cos: d(o— 6,) — d(9 — 0,) + 2 sin ”ndo + sin (6 — 0,) sin i di, = 0; éliminant dom et observant que sin (0 — 0, — mw) sin 2 = sin (6 — &,) sin i » on a (cosi + cosi,) d(6 — 5,) — 2 cos 1 d(9 — &,)) + sin (0 — 0,) [sin i, di + sini di, |] =0. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 18. 9 Telle est la relation qui doit exister entre les variations de Vorbite initiale, — do, dö et di pouvant &tre remplacés par leurs expressions au moyen du temps — pour que la con- struction mentionnée ne cesse pas d'étre applicable. Le cas le plus simple est sans doute celui ou 0, est seulement variable; alors en effet les termes complémentaires ne changent pas et il suffit de remplacer (Oy 198 (Noor FRAN étant défini par (cos i + cos i,) dö — 2 cos n d(9 — F) + sin (06 — 00) sin 2, dar" (01 condition qui, a cause de dö — cos 1id0, x = 2 cos” = 1 + cosi cos äg = Bin 4820 cos (0 00). ne differe pas de celle donnée par HANSEN (Auseinander- setzung, p. 80). On est donc parvenu aux formules de HANSEN en rap- portant l'orbite mobile å une orbite auxiliaire (mobile elle méme) et faisant correspondre, d'une certaine maniére, les poimts des deux orbites; point de vue qui parait surtout utile dans la théorie de la Lune. Ma aan RER SMD EL KRT IV RNA udvs suvgrjennee sv vy NNRSO FINRA "TAONSN SUR vt Anjala kV ar Hä mä AV Vu Ra SAR ; a rov d Ht ES sy nd a gore un er lvla Hl nh sing SR or Di sång fån Nu Gillan NUal allla IRONAS Se atibär 2 Fö tt ITE TATL ATA Brtttpr BILA ita LUM, ecsla 4 sl Lt | tå MM MM iv Oo Ua pA SYKE adv tillna tå SN ? i 5 i ” id DD [IN än TC let ITE bal bi 1 Vd 1 hn i SAR € Ae TO Hoj VR IÖe tr DRAMA te Tq LL Y ”Hirukay ks Im TIL CK TYIEINY GREN LE v 7 | HVTV I MAT oa OUEUKEON LOV MIT IN INS IARG mean Hav lider Strasse Biden vomu I BIG nl TOLD MSRP JA) du: FN vass tillv | (OR SI IWvi ATL fv FEI AV RTSR KE mans ble 4 (CM bil Mi VE utrtlud H BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5. N:o 1 SLUTET LA DEDUCTION D'UN PHENOMÉNE ELECTRIOUE RESTE INEXPLIQUÉ JUSQUICL PAR E. EDLUND. NOTE PRESENTEE A L'ACADEMIE R. DES SCIENCES DE SUEDE LE 11 DECEMBRE 1878. STOCKHOLM, 1879. P.A. NORSTEDT & SÖNER BO RYCKARE ; SM & hund AAAUNTAR AMN 0 MN re Tine AUDIKYORI BÄMOMNARS UG nita Mi en JUPIUPROK OMOTAS LK md i ' | TT : | OA vå bå dr EU PTK 2 d ÄR SÅ pj 1. Si, dans un cylindre métallique creux et vertical, fa- cile 3 mettre en rotation autour de son axe, V'on introduit un aimant de maniére que le milieu de ce dernier se trouve ä la méme hauteur que le bord inférieur du cylindre et que un des pöles de I'aimant corresponde au bord supérieur du méme cylindre; si I'on touche ensuite le bord inférieur et le bord supérieur chacun avec I'un des électroces d'une pile galvanique suffisamment forte, on verra, comme on le sait, le cylindre se mettre en rotation. La cause de ce phénoméene est évidemment que l'aimant agit sur le courant qui traverse le cylindre, et tend 3 le mettre en rotation, tandis que le courant entraine 3 son tour le cylindre avec lui. Il semble de I3, que la vitesse de la rotation dt dépendre entre autres de la résistance galvanique du cylindre, ce qui n'est toutefois nullement le cas. Si Von coupe le cylindre de maniere quil se compose de bandes verticales au lieu de faire un tout continu, et que I'on introduise le courant dans ces bandes, la rotation n'en sera pas accélérée. Par suite, le courant qui circule dans le cylindre ne parait pas pouvoir &tre déplacé par la force magnétique extérieure, quelque bon conducteur que soit le cylindre. D'autres phénoménes tendent a démontrer le meme fait. Placons, p. ex., un vase rempli de mercure entre les branches d'un aimant en fer å cheval posé horizontalement, et mettons entre les m&mes branches un disque circulaire de métal pou- vant entrer en rotation autour d'un axe perpendiculaire au plan du disque, et placé parallelement å la ligne qui relie les deux pöles magnétiques. Si la circonférence de la plaque descend dans le vase rempli de mercure, et que I'on touche respectivement l'axe du disque et le mercure par l'un des électrodes d'une pile, le disque entrera en rotation. L'aimant agit sur le courant passant entre le centre du disque et la circonférence, et ce courant entraine avec lui le disque qu'l met en rotation. Da vitesse n'augmentera pas, si, pour em- pecher le déplacement du courant dans le- disque, on divise ce dernier en un nombre plus ou moins grand de secteurs 4 EDLUND. SUR LA DÉEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE. séparés entre eux. TL'expérience faite au moyen de cet agencement, connu sous le nom de roue de Barlow, montre donc, comme la précédente, que malgré l'excellente conduc- tibilité du disque, la force magnétique extérieure n'est pas en état de déplacer le courant d'un point å l'autre de ce dernier. MACcH a décrit une expérience illustrant åa titre direct le fait dont il est question !). Une plaque ronde d'ébonite fut recouverte au moyen de gomme d'une feuille d'argent tres mince. Cette feuille fut å son tour enduite rapidement et uni- formément de cire blanche dissoute dans de P'éther, de maniére a former, apres Pévaporation de ce liquide, une mince pelli- cule de cire sur F'argent. Quand un courant galvanique in- tense traversait la feuille d'argent entre deux points diamé- tralement opposés de la circonférence, la cire fondait et mar- quait de la sorte les courbes ou le courant galvanique présen- tait la må&me intensité. Les courbes isoélectriques furent aussi déterminées par Mach au moyen du procédé ordinaire et å l'aide d'un galvano- méetre d'une grande sensibilité. Méme en placant la plagque entre les pöles d'un électroaimant tres fort, il était impos- sible de remarquetr un déplacement quelconque des courbes en question. Les circuits de courant paraissaient etre fixés dans la plaque et ne changeaient pas de position sous l'influ- ence de la force magnétique extérieure. Plusieurs années auparavant, Vv. FEILITZSCH faisait déja des expériences analogues ?). Deux spirales plates et d'égale condition, composées chacune d'un fil de cuivre recouvert de sole long de 43 métres, furent placées I'une å cöté de V'autre et mises en contact avec l'un des pöles d'une pile. Les au- tres extrémités de ces spirales furent religes chacune å l'un des deux fils, enroulés autour du cadre d'un galvanomé&tre dif- férentiel. Les autres extrémités des fils du galvanomöétre fu- rent unies par un fil métallique allant ä Vautre påle de la pile. Les spirales étaient rattachées aux fils du galvanométre de maniere que le courant partant du pöle mentionné en premier lieu et se partageant entre les deux spirales, traversåt en sens opposé les tours du galvanométre. Il était par swvite facile, a !) CARL, Repertorium der Physik, T. VI, p. 1i. 2) Die Lehre von den Fernewirkungen des galvanischen Stromes, von D:r Frh. von Feililtzsch p. 743. Leipzig 1865. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 14. 5 Faide d'un rhéostat intercalé dans le circuit de I'une des spi- rales, d'amener Y'aiguille du galvanométre ä s'arréter å zéro. LT”appareil était si sensible, qu'on obtenait une déviation de 5 degrés par V'intercalation, dans V'une des spirales, d'un fil de laiton de P'épaisseur de deux millimétres sur un décimétre de longueur. Dans une troisigme spirale, parfaitement semblable aux précédentes, on faisait entrer un courant intense venant d'une pile spéciale. En placant cette spirale sur V'une des autres, il en résultait naturellement un courant indnit, et V'ai- omuille donnait une forte déviation, vu que ce courant induit traversait, comme on le comprendra sans peine, les deux fils du galvanométre dans le méme sens; mais, immédiatement aprés la cessation du courant induit, l'aiguille du galvanométre re- venait å zéro, ou elle continuait a rester. Si le courant de la troisiéme spirale avait pu attirer å lui (dans le cas ou ils circulaient dans le måme sens) le courant de la spirale sous- jacente, ou le repousser (dans le cas ou les deux courants allaient en sens inverse), et par suite empécher le courant sous-jacent d'occuper la section entiere des fils conducteurs, la résistance galvanique de la spirale sous-jacente en serait devenue plus grande, et VF'aiguille du galvanométre se serait écartée de zéro. Mais le fait qu'aucun écart n'avait lieu, était une preuve que le courant inférieur n'é€prouvait aucune perturbation dans son circuit par l'agence du courant supé- rieur. Des observations de la méeme portée furent faites au moyen d'aimants et de spirales d'une autre forme, mais le résultat resta le méme. V. FEILITZOSH tire de ces observa- tions la déduction indubitablement prématurée que les cou- rants galvaniques ne s'attirent ni ne se repoussent mutuelle- ment, mais que les phénoménes électrodynamiques, — en opposition aux phénoménes électrostatiques, — doivent leur origine ä une action réciproque des circuits pondérables tra- versés par les courants. MacH a également déduit le meme résultat de ses expériences mentionnées ci-dessus. W. WEBER admet par contre que P'action électrodynamique exercée par une force extérieure sur les masses électriques en circulation passe au conducteur méme en vertu de la résistance de ce dernier, et cela dans un temps assez court pour tre inappré- ciable 1). Si méme cette admission suffit dans certains cas 1) Abhandlungen iber electrodynamische Maasbestimmungen, p. 309. Leipsig, 1852. 6 EDLUND, SUR LA DEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE. pour expliquer le phénoméne ci-dessus, elle est toutefois hors d'état d'en fournir V'explication réelle dans d'autres cas. Il se montra, dans les expériences de MacH, que le circuit dans la plaque conductrice restait parfartement fixe durant Vaction de TYl'aimant sur le courant. Il était impossible que Pimmo- bilité du circuit fåt produite en ce cas par la résistance gal- vanique de la plaque, vu qu'il ne peut y avoir de résistance que quand le circuit se trouve en mouvement. Il suit de ce qui a été dit ci-dessus, qu'un courant gal- vanique traversant dans un sens ou dans F'autre un corps con- ducteur, ne déplace pas son circuit dans ce corps sous l'in- fluence de forces magnétiques ou électriques extérieures, mais que le circuit peut par contre se déplacer dans l'espace par suite des mémes forces, si le corps est suffisamment mobile pour que sans déplacer son circuit dans ce corps, le courant soit å meéme de l'entrainer avec lui. Comme il a déja été dit, la facon toute particuliere dont le courant galvanique se comporte å l'égard ci-dessus, ne peut pas tre bien expliquée d'aprés P'opinion dualiste sur la na- ture de VP €lectricité. DT'explication en deviendra par contre tres simple suivant la théorie unitaire que jai proposée!). 2. Pour calculer V'action électrodynamigque naissant entre deux €léments de courant lingaires, on doit, selon cette théorie, prendre en considération les quatre moments qui suivent: Si I'on désigne les deux éléments de courant par mds et myds,, dans lesquels m et m, représentent la quantité d'éther libre (fluide électrique) qui se trouve sur l'unité de longueur des conducteurs linéaires, et ds et ds, la longueur des éléments, il g'agira de calculer: 1:0o Iraction directe de mds sur midsj, dans laguelle on peut considérer mds comme fixe et mids, seul comme mobile; 2:o V'action sur mds, de la totalité de la masse d'éther environnante a l'exception de I'€lément mds; 3:o F'action de F'é€lément de courant mds sur P'éther qui, si I'on éloignait m,ds,, se trouverait dans V'espace occupé maintenant par mids,, ou, ce qui revient au meme, sur VFéther de VF'élément myds, considéré comme étant au re- pos; 4:o Paction de toute la masse d'éther environnante, a l'exception de mds, sur V'éther de V'élément m,ds,, considéré 1) Théorie des phénoménes électriques. Mémoires de F'Acad. roy. des sciences, T. 12. Stockholm, P. A. Norstedt & söner. Leipsig, F. A. Brockhaus. - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 14. ( comme étant au repos. La somme des deux premiers mo- ments désigne Vl'action, sur lI'élément myds,, de toute la masse d'éther libre environnante, et la somme des deux derniers indique la méme action sur l'éther libre qui se trouverait ä la place occupée par mids, 81 I'on éloignait ce dernier element. Soient ensuite: Ah et Ah, la vitesse respective de V'éther dans les éléments de circuit ds et ds,; O, P'angle formé avec P'élément de courant mds par la droite entre ds et ds,; O,, angle que fait ds, avec le prolongement de la méåme droite; E, V'angle entre les deux éléments de circuit; r, leur distance réciproque, et a et k des constantes: d'aprés la théorie des phénoménes électriques (p. 22), on aura pour le moment 1:0: De E — ah Cos O + ah, Cos O, — 3/, kh? Cos? O — 3/, kh, Cos? Oy' + 3/, khhy Cos O Cos Q, + > kh? + - kh2, — khh, Cos E| Hsenveltol Voici maintenant comment sg'obtient V'expression du mo- ment 2:o: Si I'on se figure que F'éther de F'€lément de courant mds est au repos, Vélément mds, sera par suite entouré sur tous les points d'éther partout au repos et ayant partout la iméeme densité, d'ou la résultante de F'action de la totalité de F'éther environnant sur mids, doit étre égale a zéro. La ré- pulsion de la totalité de P'éther sur l'élément myds, est en ce cas égale de tous les cétés. Cette répulsion peut se diviser en deux parties, dont l'une représente l'action de la quantité d'éther mds admise comme étant au repos, et l'autre, la résul- tante de P'action de toute la masse d'éther restante sur l'€lément de courant mids,. En désignant par a la premigre et par bla seconde de ces parties de force, a + b devra &tre égal äå o, ou b=—a. Ni maintenant mds entre en mouvement, cette circonstance n'améenera aucune modification dans le reste de la masse d'éther entourant myds,, cette masse d'éther étant supposée se trouver dans Pair, que Pon considére comme non-conducteur. La résultante de VPaction de la totalité de la masse d'étber entourant mids,, a P'exception de mds, sera done =D méeme apreés que mds sera entré en mouvement. Pour le moment 2, on obtient en conséquence d'aprés la théo- rie des phénoménes électriques: ETEPRE 1 + ah Cos O, — ?/4 kh, Cost O, + kh |... (2). 7? S EDLUND, SUR LA DÉEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE. D S - h A a Pour le moment 3, on aura, de la méme maniére que pour le moment (1): — mds .m, ds, å E — ah Cos O — ?/, kh? Cos? O + + kn] 1A RNE , 5 et pour le moment 4, de la méme facon que pour le mo- ment (2); + mds .m, ds, En exprimant par 7? et par i, les intensités des deux élé- ments de courant, on pourra remplacer mhds par ids, et myhyds, par ds. On obtiendra de la sorte, si, en conformité du principe d'Archiméde, on retranche la somme des deux derniers moments de la somme de deux premiers, la formule suivante: I (Cos E— 3/, Cos O Cos O,) dsds,, laquelle est identique å I'expression de PFaction mutuelle de deux éléments de courant déduite par Ampere de ses expé- riences. Comme on le voit, l'expression des moments 2 et 4 est basée sur la circonstance que la masse d'éther entourant V'élé- ment de courant lingaire myds, se trouve dans un corps non- conducteur (comme p. ex. Pair), de sorte que les molécules de cette masse d'éther ne se déplacent pas ou ne modifient pas leur position par l'entrée en mouvement de l'élément mds. Il est facile de montrer que la déduction est également appli- cable au cas ou un corps conducteur se trouve å une distance plus ou moins grande des deux éléments de courant sans etre en communication galvanique avec eux. Mais il n'en sera plus de méme si mids, est un élément de courant placé dans un corps conducteur d'une grande extension dans deux ou trois dimensions, de maniére qu'un déplacement de YV'éther soit possible dans un sens quelconque. Toutefois, avant de passer å la discussion de ce cas, il conviendra de rappeler d”abord comment la théorie unitaire comprend V'induction gal- vanique. 3. Si Pon approche un courant galvanique d'un corps bon conducteur, l'équilibre des molécules d'éther libres de ce dernier sera troublé, les molécules se mettront en mouvement et donneront naissance au courant dit d'induction. Mais, outre Péther libre qui se trouve dans les pores séparant les molé- cules propres du conducteur, ces derniéres sont entourées de BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND; 9. N:O 14. 9 couches d'éther qui peuvent étre en quelque sorte considérées comme leur appartenant, et qui ne prennent pas part au mouvement des molécules d'éther libres !). T'action d'une molécule matérielle de cette nature enveloppée d'une couche d'éther sur une molécule libre de ce fluide située å distance, est égale å zéro. L'action de la force extérieure d'induction augmente la densité de cee enveloppes d'éther du cöté tourné vers le courant induit, tandis que la densité de V'éther au cöté opposé de la molécule matérielle en est diminuée d'autant. Cette différence de densité chez les enveloppes d'éther en question, produite, de méme que le courant induit, par la force inductrice extérieure, augmente de plus en plus a mesure que l'induction progresse ?). Une molécule d'éther libre qui se trouve å une trés petite distance de celui des cötés d'une molécule matérielle sur lequel la densité de VFéther est le plus grande, éprouvera par suite une répulsion de cette molécule, la distance de la molécule d'éther libre å la couche dense d'éther étant moindre qu'å la couche plus mince. Si, par contre, la distance de la molécule d'éther libre å une molécule matérielle est assez grande pour que les dimensions de cette dernigre puissent étre en comparaison considérées comme infiniment petites, action sur la molécule d'éther libre sera indépendante de la répartition de Véther autour de la molécule matérielle. Cette action sera donc en ce cas égale å zéro, de la méme maniére que quand la densité était partout égale. Durant le développement de PFinduction, la différence dans la densité des enveloppes d'éther sur les cötés opposés a augmenté si considérablement, que la répulsion produite par elle sur les molécules d'éther libres devient égale å la répulsion avec laquelle la force dinduction extérieure tend aå les mettre en mouvement. Quand cela s'est effectué, les mo- lécules d'éther entrent en repos, et le courant induit a alors cessé. Les deux forces neutralisant dés lors totalement leur action respective sur VF'éther libre, celui-ci se trouve, aprés F'induction, réparti comme avant ce phénoméne, ou, en d'au- tres termes, il présente la méme densité sur toute l'étendue du conducteur. Si Pon éloigne le courant galvanique exté- rieur, les molécules d'éther libres sont refoulées par la répul- sion, et I'on obtient un courant induit de la méme intensité que le premier, mais allant en sens inverse. Il en sera par- 1) Théorie des phénomeéenes électriques, pp. 8 et 9. — ?) Ibid., p. 66. 10 EDLUND, SUR LA DEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE. faitement de méme, si, au lieu de changer de position rela- tivement au corps conducteur, le courant inducteur ne subit aucun déplacement mais modifie son intensité, et il est évi- dent que cette these convient tout aussi bien au cas ou l'in- duction est produite par un aimant. Il existe done une difference essentielle dans la maniere dont la théorie unitaire et la théorie dualiste comprennent le phénoméene d'induction. Selon la premiere, la force galva- nique ou magnétique extérieure agit méme aprées la cessation du courant induit sur le fluide électrique du corps conducteur, mais son action est alors neutralisée par une autre force d'é- gale grandeur allant dans un sens opposé. Au moment ou cesse la force galvanique ou magnétique extérieure, la force de répulsion mentionnée met les molécules d'éther libre en mouvement en sens inverse. bSuivant la théorie dualiste, par contre, il n'y a que les modifications dans la force galvanique ou magnétique extérieure qui puissent séparer les fluides électriques l'un de PFautre; d'aprés cette théorie. tandis que l'intensité de la force reste constante, son effet å cet égard sera égal å zéro. Or, il existe, selon moi, une contradiction a admettre que PF'action d'une force constante d'une valeur quelconque soit égale å zéro, mais que les passages d'une valeur å l'autre soient actifs. i 4. Nous supposerons maintenant l'élément de courant mds, situé dans un corps conducteur CP (voir la figure ci- dessous) d'une extension telle, que l'élément de courant peut D XV | KÖRS mds Myr C se déplacer dans un sens queleonque, et qu'en dehors du corps conducteur un autre élément mds peut &tre mis en mouve- ment. Nous admettons en outre que CD et mds sont entourés d'un non-conducteur, p. ex. de PF'air atmosphérique. Avant que P'éther de I'élément mds soit mis en mouvement, la somme des forces agissant sur une molécule quelconque d'éther m,, au repos en dedans de CD est égale å zéro. La mise en mouvement de PFéther de YF'élément mds provoque dans le corps CD un courant induit, 3 la cessation duquel les molé- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 14. 11 cules d'éther libre prennent leurs positions d'équilibre. ' La somme des forces agissant sur une molécule d'éther au repos quand Vinduction aura cessé, devra alors tre égale a zero. Il suit de lå, que les modifications subies par la résultante des forces en question du fait de FPentrée de mds en mouve- ment, devront également &tre égales å zéro., Or, ces modi- fications sont les suivantes: La mise en mouvement de l'éther de mds a provoqué un changement dans la densité des enve- loppes d'éther entourant les molécules matérielles les plus rapprochées de m,,. L'action qui en résulte sur m,, pourra etre désignée par Fm,. En outre, on a la différence entre FPaction exercée par mds sur m,, quand F'éther de mds est en mouvement et quand il est au repos. On obtient de la sorte, r, h, & ayant la meme signification qu'auparavant: ; — mds . m,, E Fl ös (OA 3/, kh? Cos? O + 1/5 kn | 7? a na a ata rd FE An br agila (G 2? T'action de la force F sur une molécule d'éther m,, au repos, est par conséquent égale å VPaction sur cette molécule de Félément de courant mds pris avec le signe contraire, en y ajoutant l'action sur la må&me molécule de P'éther de mds con- sidéré :comme au repos. Cela s'applique å quelque point en dedans de CD que la molécule 2m,, soit placée, et å une in- tensité quelconque du courant induit, c.-å-d., par conséquent, a des valeurs quelconques des variables r, h et O. Il g'agit maintenant de répondre å la question suivante: Comment la force F, produite par la mise en mouvement de 'éther de VF'élément mds, agirait-elle sur la molécule m,, si celle-ci se trouvait en mouvement, ou, ce qui revient au méme, quelle serait l'action de cette force sur un élément de courant mds. Pour y répondre, on devra se rappeler que FPaction électrodynamique mutuelle exercée par deux masses d'éther ne dépend pas seulement de la grandeur et de la distance de ces masses, mais aussi, en vertu d'une loi déter- minée, de leur vitesse relative et de la variation de celle-ci. T'équation (a) donne F'expression de Paction de la force élec- trodynamique F sur une molécule m,, quelconque d'éther au repos. Pour obtenir PFaction de la force F sur cette méme molécule mise en mouvement, ou sur un élément de courant myds,, on N'aura donc, au lieu de la vitesse' relative et de sa 12 EDLUND, SUR LA DEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE. variation qui existaient entre mds et n,, tandis que ce dernier était au repos, qu'a introduire les valeurs de ces deux élé- ments produites par l'entrée de m,, en mouvement. On obtient par conséquent de l'équation (a) pour P'action de F sur F'élé- ment de courant mds: r mds .myds ; SE E — ah Cos &O + ah, Cos O, — 3/, kh? Cos? O — 3/, kh?, Cos? O, + /, kh, Cos O Cos O; 2 > kh? + > kh, — khhy, Cos z| r me [1 + ah, Cos O,—3/, kh?, Cos? Oj + !/, kn2, | MG Cette expression de F trouvée, on peut calceuler Vaction de toutes les forces actives sur I'€lément de courant myds,. On "aura dans ce cas premierement å considérer l'action directe de l'€lément mds sur m,yds,, soit ce qui est compris sous le moment 1. On obtiendra pour ladite action: a VTA E — ah Cos O + ah, Cos &, — 3/, kh? Cos? O — 3/, kh?, Cos? O, + 3/, khh, Cos & Cos GO, + ö kh + — khe, — khhy Cos E| EE Pour exprimer ce qui est compris sous le moment 2, il faudra d'abord prendre en considération l'action totale sur myds, de F'éther libre environnant å P'exception de Paction de VPFéelé- ment de courant mds. On recevra alors, de la méme manieére qu'auparavant: me 1 + ah, Cos O, — 3/, kh2, Cos? O, + I, kn, |. (2) expression 3 laquelle il faudra cependant ajouter l'action, in- diquée par P'équation (b) ci-dessus, de la force F sur V'éleément de courant mds. y? En prenant maintenant la somme des expressions inscrites sous les moments 1 et 2, on aura par le fait pris en consi- dération toutes les forces qui tendent å déplacer I'€lément de courant mids,. Mais cette somme devient égale äå zéro, et la somme des moments 3 et 4 sera de la meéme maniere égale a zéro. Il suit donc de lå, que Pélément de courant mds est hors détat de déloger VPélément de courant myds, de sa place dans le conducteur CD. TI est évident que cela ne s'applique pas seulement aux éléments de courant, mais aussi åå des courants d'une extension quelconque. Il va de soi que le courant situé en dehors de CP peut &tre remplacé par un BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 14. 13 påle magnétique sans que la these précédente perde rien de sa valeur. 5. On peut se demander maintenant si, quoiqu'il ne puisse modifier la position de mids, dans le corps CD, Vélé- ment de courant mds serait peut-étre en état de déplacer le corps CD méeme. La possibilité de ce déplacement de CD se comprendra des F'abord du fait que les molécules d'éther constituant la force F par leur répulsion sur myids, sont si- tuées dans le corps CD et que par suite elles pouvaient bien contribuer å ce que Félément de courant. mds, reståt immo- bile dans CD, mais qu'elles ne peuvent empéåcher en aucune facon ce corps d'entrer lui-méme en mouvement. La force F n'a donc å intervenir en aucune maniere dans le mouvement du corps CD. Pour le calcul de Vexpression du moment 1, on aura 3 considérer l'action directe de V'€lément mds, d'un cété sur myds,, de VFautre sur tout le reste de la masse d'éther libre dans CD. On obtient de la sorte: AR 200 [1 — ah Cos O + ah, Cos O, — 3/, kh? Cos? O — 3/, kh?, Cos? O, + 3/> khh, Cos O Cos O, + "a kh? + 3 kli, — kh, Cos E | d: -— mds "SA (1 ch Cos O — 3/, kh? Cos? O Fre CS ADA SO IN SKE la somme 3 g'étendant dans cette derniére expression ä toutes les molécules d'éther libre situées dans les corps CD äå V'ex- ception de P'éther de V'élément de courant m,ds,. Dans le moment 2, on considére l'action, sur V'éther libre du corps CD, de toute la masse d'éther libre environnant a Pexception de V'éther de I'€lément de courant mds. Cela équi- vaut, en changeant le signe, å Vlaction, sur la totalité de la masse d'éther libre de CD, de V'éther de V'élément de courant mds considéré comme étant au repos. On aura done comme expression du moment 2: Fre E + ah, Cos O, — 3/, kh?, Cos? O, + 1, ks? | BENGA SA SET R POSER TRI SE NA ERAN INO RR ” Dans le moment 3, on fait entrer l'action de l'€lément mds sur toute la masse d'éther libre qui, si lI'on éloignait CD, se trouverait dans l'espace occupé maintenant par ce corps, ou, 14 EDLUND, SUR LA DEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE. ce qui revient au måme, sur l'éther libre de CD, si V'on con- sideére I'éther de F'élément myds, comme étant au repos. L'ex- pression sera: — EEE [1 — ah Cos O — 3, kli? Cost O + 3 kl | — mds I, 7 (1 = ah Cos'O— YA kh Cos=O + = kn2] NO: Pour ce qui concerne enfin le moment 4, il faut y faire entrer l'action, sur toute la masse d'éther libre de CD, dans laquelle on considére VF'éther de F'€lément de courant mds, comme étant au repos, de la totalité de la masse d'éther libre entourant CD, ä Vexception de V'éther de P'élément mds. Ce sera identique 3 VPaction, prise avec le signe contraire, de l'ether de I'élément mds considéré comme étant au repos, sur la totalité de la masse d'éther libre de CD, en regardant également comme stationnaire V'éther de V'€lément myds,. On aura de da sorte pour le moment 4: mds Mi ds mm” += EP mdess ts ST körde rede ah Hekla AR REN 7 "”” Si maintenant l'on retranche la somme des expressions des moments 3 et 4 de celle des expressions 1 et 2, on obtient F'expression de la force électrodynamique avec laquelle Velé- ment de courant mds tend å mettre le corps CD en mouve- ment. En remplacant par i et par i, mh et m,h,, qui désignent les intensités de courant respectives, on obtient comme ré- sultat final: ; a (Cos E£ — 3/, Cos O Cos O,;) dsds;; / -— soit la formule d”Ampére pour l'action mutuelle de deux élé- ments de courant. DLélément de courant mds cherche donc å mettre le corps CD dans un mouvement égal å celui que subiratt Vélément de courant myds, si ce dernier se trouvait enveloppé de Uair non-conducteur. Ce qui vient d'étre démontré ä cet égard pour un élément de courant, s'applique naturellement avec une égale justesse å des courants d'une longueur quelconque. 6. Supposons maintenant que mds soit un élément d'un circuit circulaire, et que le corps conducteur CD puisse &tre mis en rotation de manieére que chacun de ses points décrive un cerele autour de la droite tirée par le centre du circuit précité et perpendiculairement 3 son plan. Si CD est au re- pos, on aura comme auparavant (voir V'équation a, page 11): BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 14. 15 Fm,, — I | — ah Cos O EN SY kh? Cos? O + fö kn] " — mÅs.My, pA (a). 2 . Ko Si I'on met maintenant CP en rotation de la maniere qui vient d'étre indiquée, non-seulement la molécule d'éther m,,, mais aussi les enveloppes d'éther d'ou part la force £ entre- ront parfaitement dans le meéme mouvement, de maniere que la vitesse relative et la distance entre m,, et ces enveloppes d'éther resteront les mémes que quand CD était au repos. Les circonstances dont dépend V'action de la force F sur une molécule d'éther libre continueront donc 3 etre égales, que le corps soit en rotation ou au repos, et la force en question devra par conséquent rester la måme dans ces deux états. La rotation du corps conducteur entraine dans le mouve- ment la totalité de la masse d'éther. Le mouvement que des forces extérieures sont 3 méme de produire sur la masse d'éther libre en rotation, n'a pas lieu dans un fluide déplacé par la masse qui se meut et occupant I'espace que celle-ci laisse libre dans ledit mouvement; mais ce mouvement peut åtre considéré comme ayant lieu dans le vide, c.-å-d. dans les pores entre les propres molécules du conducteur. Le principe d'Arechiméde est donc inapplicable å ce cas-ci, et par suite il ny aura 3 prendre en considération que les deux premiers des moments mentionnés ci-dessus, tout 3 fait comme dans le cas d'une induction galvanique ordinaire dans un conducteur linégaire. (Voir 'Théorie des phénoménes électriques, p. 64). Ainsi, I'on aura comme auparavant, pour l'action directe exercée par mds sur myds, considéré comme l'un des éléments du courant produit par la rotation, soit V'expression comprise sous le moment 1: — P8 - men] — oh Cos O + ah, Cos O, — 3/, kh? Cos? O 1 1 14 pr? — 3/, kh, Cos? O, + 3/, khhy Cos O Cos Oj + Y> kh? + Y/, kh, — khhy Cos EL On obtiendra pour le moment 2: + mena + ah, Cos O, — 3/, kh, Cos? €, + !/, kli, | Y? + Fm,yds,. Pour ce qui concerne V'expression de Fmyds,, on V'obtiendra de la formule (a) donnée ci-dessus, en y remplacant m,, par MAS 16 EDLUND, SUR LA DÉEDUCTION D'UN PHENOMENE ELECTRIQUE. T”addition des expressions des deux moments précités donnera: T -— (Cos E — 3/, Cos O Cos O,) dsds. L'intégration de cette expression donnera P'action totale du courant circulaire sur V'élément »,ds,. Il suit donc de lå: que Vaction dun courant circulaire (et par suite dun nombre quelconque de courants de cette nature, ou encore dun solé- noide ou dun aimant) sur un éelément de courant mids, pro- duit par la circonstance que le corps conducteur a été mis en mouvement, est aussi grande que pour un element de courant galvanique linéaire de Vespece ordinaire. Par swite, le circuit de Véelement myds, nest pas fixe dans le corps conducteur, mars peut étre déplacé par des forces galvaniques ou magnétiques exteérieures de la méme maniere et d'apreés la méme loi que le circuit dun élément de courant galvanique linégaire. C'est sur cette propriété des courants produits par le mouvement du conducteur, que se fonde Fexpliecation donnée par moi de V'induction unipolaire !). La question de la maniere dont Paction électrodynamique entre deux courants passe aux conducteurs pondérables que traversent ces courants, cette question est discutée depuis longtemps, et présente une importance réelle dans la science de VFélectricité. J'ai done pensé qu'il valait la peine d'essayer de donner å cette question une réponse conforme aux exi- gences de la théorie unitaire. Stockholm, le 3 décembre 1878. !) Mém. de FP'Acad. des sciences de Suede, T. 16: — Phil. Mag., Vol. 6. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5. N:o 15. UBER DIE ENTWICELUNG DES UNTERARMS UND UNTERSCHENKELS BEI CHIROPTERA WILHELM LEOCHE. MIT EINER TAFEL. DER KÖNIGL. SCHWED. AKAD. D. WISSENSCH. MITGETHEILT D. 12 FEBRUAR 1879. STOCKHOLM, 1879. KONGL. BOKTRYCKERIET, P.S ä NAD 4 468 3 LANT MUR AN FoU Jan FÅ jer RN Lä / a d k IT all g TÅ - Pr d j - "TETROR é > la tl KRK YTEG i€ Ke ND RAD! (rade NOTER AMMAR: SÅ hh AR SUOTEN OUR SN rie é vå tankt VA gå Er 2 SS sie i ( | > Sehon vor längerer Zeit war mir bei den Chiroptern die auf verschiedenen Stadien der individuellen Entwicklung sehr verschiedene Ausbildung des Unterarms und Unterschenkels aufgefallen. Uber die Entwicklung des Unterschenkels der genannten Thiere liegt in der Literatur keine, iber diejenige des Unterarms eine kurze Notiz von KOLENATI vor, welcher in emem Aufsatze iäber ”Die Gaumenfalten und Nebenzun- gen der Chiroptern” !) bemerkt, dass so lange noch die Enden der ”oben genannten Knochen (i. e. Radius und Metacarpen) knorpelig sind, zeigt das Olecranon im Verhältniss zum Ra- dius eine auffallende Entwicklung und desshalb ist es jetzt erklärlich, warum die neugebornen und halbwiichsigen, noch nicht flugreifen Jungen mehr Pro- und Supination vornehmen und besser als die Alten herumkriechen können”. Ausser- dem erwähnt MAISONNEUVE in einer so eben erschienenen Arbeit ?) die stärkere Ausbildung der Ulna bei einem neu- gebornen Individuum von VWVespertilio murinus Schreb.; ich komme unten auf diese Beobachtung, deren Deutung mir verfehlt erscheint, zuriäck. Genauere morphologische Untersu- chungen iber die Entwicklung des Unterarms und Unter- schenkels bei Chiroptera fehlen bisher gänzlich. Da ausser- dem eine Vergleichung der von mir dargelegten Befunde mit dem Verhalten bei den bis jetzt bekannten fossilen Chirop- tern diesem Gegenstande ein erhöhtes morphologisches Inter- esse verleiht, habe ich, gestitzt auf ein ziemlich bedeuten- des Untersuchungsmaterial, die hierher gehörigen Thatsachen einer nochmaligen vergleichenden Sichtung unterworfen, deren Resultate ich mir hier mitzutheilen erlaube. Wenn auch aligemein die rudimentäre Beschaffenheit der Ulna und Fibula als charakteristisch fir das Chiroptern- skelet im völlig ausgewachsenen Zustande hervorgehoben !) Sitzungsberichte d. Akad. der Wissenschaften zu Wien 1858, II, pag. 330. 2) Traité de VPostéologie et de la myologie du Vespertilio murinus, 1878. 4 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA. wird '), lauten doch die nähern Angaben iber diesen Punkt in den verschiedenen Handbichern der Zoologie und ver- gleichenden Anatomie nicht immer ibereinstimmend. Dieser Mangel an Ubereinstimmung beruht theils wohl darauf, dass nur an sehr sorgfältig angefertigten Präparaten die stets sehr zarten Ulna und Fibula vollständig vorzufinden sind, theils und hauptsächlich darauf, dass sich die verschiedenen An- gaben auf verschiedene Formen dieser artenreichen Ordnung beziehen, und nichts desto weniger die aus der Untersuchung einzelner Arten gewonnenen Resultate als fär die ganze Gruppe geltend angenommen worden sind. HEine eingehendere Un- tersuchung zeigt jedoch, dass der Grad der Verkimmerung keineswegs der gleiche bei allen Chiroptern ist. Fassen wir also zuerst die Beschaffenheit der Ulna bei völlig erwachsenen Individuen ins Auge, so muss zunächst hervorgehoben werden, dass dieser Knochen bei keinem Fle- derthiere gänzlich fehlt, wie dieses eigenthämlicher Weise von einigen Autoren (O. SCHMIDT ”), ÖWEN ?)) angegeben wird; der proximale Ulnatheil ist nämlich stets vorhanden. Nach MEcKEL ') fehlt der Ulna das Olecranon ”sogut als ganz”; FITZINGER ”) spricht es nur den Vespertiliones ?) ab. Wohl mit Recht fassen alle äbrigen Verfasser das proximale Ulnaende bei den Chiroptern als dem Olecranon entsprechend auf; so habe ich bei einemsjungen Exemplar von Khinolophus hippo- sideros Bechst. zwischen dem allerdings kleinen Olecranon und der Diaphyse eine deutliche Grenze gefunden (Fig. 2, o). Bei der Mehrzahl der von mir untersuchten Chiroptern findet sich in der Insertionssehne des Musculus triceps brachii ein Se- sambein, welches offenbar mit der Patella homolog ist und desshalb von GEGENBAUR ") passend als Brachial-Patella bezeich- net worden ist (Fig. 1, 11, pb). Die Reduction der Ulna ist bei Synotus barbastellus Schreb. am meisten vorgeschritten: sie besteht — ausser einem mit 1) Gänrzlich verfehlt ist CARUS' Angabe (Handbuch d. Zoologie, Bd. I, pacg. 78): ”Der Vorderarm besteht fast nur aus der Ulna, indem der Radius nur am distalen Ende derselben als dinner Knochenstiel vorhanden ist”! 2) Handb. d. vergleich. Anatomie, 1872, pag. 297. 3) Comp. Anatomy of Vertebrates, II, pag. 393. 2?) System d. vergleich. Anatomie, II, pag. 375. 5) Sitzungsberichte d. Akad. d. Wiss. zu Wien, 1870, I, pag. 7. 6) Die hier angewandten Familieneintheilungen sind die von PETERS (Mo- natsberichte d. Akad. d. Wissensch. zu Berlin, 1865, pag. 256—258) auf- gestellten. 7) Untersuchungen z. vergleich. Anat. d. Wirbelthiere, I, pag. 119. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 15. 5 dem distalen Radiusende versehmolzenen, von dem Olecranon vollkommen getrennten Knochenstiäcke, das sich bei allen Vespertiliones vorfindet, und worauf ich weiter unten zurick- kommen werde — nur aus dem mit dem Radius vollständig verwachsenen Olecranon, welches seine Selbständigkeit gänz- lich aufgegeben und den Charakter eines dem Radius ange- hörigen Processes angenommen hat (Fig. 5 up). Auch bei den ibrigen Vespertiliones ist das Olecranon mit dem Radius verwachsen, aber distalwärts setzt es sich in einen äusserst schmächtigen, haarfein auslaufenden Knochenfaden fort, wel- cher bei verschiedenen Arten eine verschiedene Länge erreicht. So ist z. B. bei Plecotus auritus L. der distale Fortsatz des Olecranon nur wenige Millimeter lang; bei Vesperus hiularit Geoffr. beträgt die Gesammtlänge des proximalen Ulnatheils ein Viertel der Radinslänge, während bei Vesperugo noctula Daub. und Vespertilio murinus der verknöcherte Theil der Ulna nur um die Hälfte kärzer als der Radius ist. Bei allen ubrigen Chiropteren ist dagegen das Olecranon frei, nicht mit dem Radius verwachsen, wogegen die distale Fortsetzung des Olecranon stets mit dem Radius verscehmilzt. Als ein Ubergang zwischen diesen beiden Zuständen verdient das Verhalten bei einem Exemplare von Vesperugo noctula erwähnt zu werden, wo das diinne distale Ulnaende mit dem Radius durch ein Ligament vereinigt war; höchst wahrscheinlich lässt sich bei geeigneter Präparation eine solche ligamentöse Vereinigung beider Knochen auch bei andern Vespertiliones nachweisen. Bei den Flederthieren, welche mit distalwärts angewachsener Ulna versehen sind, ist dieser Knochen stets etwas kräftiger entwickelt als bei den Vespertiliones. Bei Rhinolophus hipposideros ?) beträgt die Ulna weniger als ein Drittel der Radiuslänge (Fig. 1), bei Nycteris javanica Geoffr., Lonchoglossa caudifera Sauss. etwa ein Drittel, bei Taphozous saccolaimus "Tem., Rhinopoma maicro- phyllum Geoffr., Megaderma trifolium Geoffr., Phyllostoma hasta- tum Pall, Nyctinomus dilatatus Horsf. etc. etwa die Hälfte, bei Promops abrasus Tem. ist die Ulna kaum ein Drittel kärzer als der Radius; bei Molossi äberhaupt ist die Ulna bedeutend dicker als bei den iäbrigen ”Chiroptera insectivora” (Desmodus ausgenommen, siehe unten). Im Allgemeinen mehr ausgebildet als bei den oben besprochenen Flederthieren ist 1) Öber ein bei dieser Form vorkommendes distales Ulnastiick siehe unten. 6 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA. die Ulna bei Pteropi: sie ist bei diesen stets länger als der halbe Radius. FITZINGER'S !) Behauptung, dass ”bei fast sämt- lichen Gattungen” dieser Familie mit Ausnahme von Harpyia das Ellenbogenbein bis auf das Olecranon verkimmert sei, ist durchaus unrichtig. Bei allen Pteropi ist das Olecranon vom Radius getrennt, und bei der iberwiegenden Mehrzahl verschmilzt das distale Ulnaende mit dem Radius. Bei Ske- leten von Pteropus ”niger” und Cynopterus brevicaudatus Geoffr., dem anatomischen Museum zu Lund angehörig, ist es jedoch nicht zu einer vollständigen Verschmelzung der beiden Un- terarmknochen gekommen, sondern das distale Ulnaende ist nur durch ein Ligament mit dem Radius verbunden und endet mit freier Spitze; dieser Zustand dirfte als ein indi- vidueller zu betrachten sein, denn meistens tritt wohl, bei allen Ptieropi mit zunehmendem Alter eime Verschmelzung ein. Bei Exemplaren von Cynopterus marginatus Geoffr., und Epomophorus gambianus Ogilb., (Zool. Museum zu Kjobenhavn), setzt sich die Ulna distalwärts von der Anwachsstelle als ein allerdings mit dem Radius verwachsenes, aber deutlich unter- scheidbares Knochenstick bis zum untern Drittel des Radius fort. Der letztgenannte Zustand bildet den Ubergang zu der bei Desmodus rufus Wied auftretenden Organisation: bei dieser Form setzt sich die Ulna distalwärts von der Verschmelzungs- stelle etwa 20 Mm. als eine vom Radius deutlich abgesetzte Leiste fort, verschwindet hierauf, um am distalen Radiusende als ein mit diesem verschmolzener, 1!'/5 Mm. langer, haken- förmiger Process, welcher an den Carpus grenzt, wieder auf- zutreten (Fig. 11). Bei einem andern Exemplar derselben Art (Zool. Mus. zu Kjobenhavn) lässt sich die in ihrem distalen Theile allerdings äusserst schwache Ulnaleiste sogar bis zum Carpus verfolgen.. Die Ulna erreicht also unter den lebenden Flederthieren bei Desmodus den höchsten Grad ihrer Ausbildung. Aus dem Mitgetheilten geht somit hervor, dass bei den lebenden Flederthieren die Ulna stets mit dem Radius ver- wachsen ist, und zwar entweder am proximalen (Vespertiliones) oder am distalen Ende (ibrige Chiroptern). DoBsoN's?) An- gabe, dass bei sämtlichen Flederthieren sowohl Olecranon als auch zugleich das distale Ulnaende mit dem Radius ver- schmilzt, ist entschieden unrichtig. 1) Sitzungsberichte etc., I, 1869, pag. 7. 2) Catalogue of Chiroptera in British Museum, 1878, pag. XI. - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0O 19. ( Selbstverständlich bleibt der Ausbildungsgrad der Ulna nicht ohne HFEinfluss auf die Insertion des Musculus bra- chialis internus. Die Angaben der Autoren iiber diesen Punkt sind nicht ibereinstimmend. DUMÉRIL !) stellt das Vorkommen dieses Muskels bei den Flederthieren gänzlich in Abrede; nach NAUMANN ”) (bei Vespertilio) und AEBY ”) tritt dieser Muskel an den Radius; während dagegen MACALISTER ”), HUMPHRY ?) (fir Ptieropus) und MAISONNEUVE ") (fär Vespertilic murinus) die Ulna als Insertionsstelle dieses Muskels bezeichnen. Diese Angaben lassen sich nach meinen Untersuchungen dahin vereinigen, dass besagter Muskel nur bei den zur Fa- milie der Pieropt gehörenden Arten an die Ulna und zwar mit platter Sehne an die obere und vordere (d. h. gegen den Radius gerichtete) Fläche derselben tritt "). Es steht diese Insertionsweise unzweifelhaft im Zusammenhange mit der im Allgemeinen stärkeren Entwicklung der Ulna bei den Pteropi, verglichen mit dem Ausbildungsgrade dieses Knochens bei den s. g. Chiroptera insectivora, bei welchen der fragliche Muskel sich stets an den Radius in- serirt. Obgleich dieser Muskel bei letztgenannter Gruppe im Allgemeinen als wenig entwickelt anzusehen ist, so bietet doch sein Ausbildungsgrad nicht unerhebliche Modificationen dar. Bei Vespertiliones und Dysopes ist er ein langer, sehwacher Muskel, welcher dicht unter dem Caput humeri von der Vor- derseite dieses Knochens beginnt und sich an die Innenseite des obern Endes des Radius, distalwärts vom M. biceps brachii, vermittelst einer langen, dinnen Sehne inserirt. Bei Artibeus !) Lecons d'anatomie comparée de G. Cuvier, seconde édition, 1835, I, pag. 414. 2) Sv. Vet. Akad:s Handlingar, 1850, pag. 147. 3) Zeitschrift f. wissensch. Zoologie, 1860, pag. 45. Ebendaselbst (pag. 49) äussert der Autor: ”Ganz vereinzelt steht die Fledermaus, welche neben einem fast verkimmerten Brachio — ulnaris (M. brach. int.), analog den Vögeln, einen colossal entwickelten Scapulo-radialis (M. biceps brachii) besitzt. Es scheint diess darauf hinzudeuten, dass die Flugbewegung weniger der reinen Beugung des Vorderarmes, als ihrer Combination mit der Hebung des ganzen Armes bedarf. Nebenbei könnte diess Verhältniss auch als ein Beweis dafir angefiihrt werden, dass der Vorderarmknochen der Fledermaus in der That dem Radius anderer Thiere gleichzusetzen ist”, Die rudimentäre Ulna scheint der Verfasser gänzlich zu ibersehen. 2yCProc; Royal. Soc., 1872, pag. 145. 3) Journ. of Anatomy and Physiology, 1869, pag. 303. ÖTEKelpags 23. 7) Befremdend ist allerdings MAISONNEUVE'S Anbabe iber die Insertion des M. brach. int. bei Vespertilio murinus an ”la partie supérieure du cubi- tus immédiatement en dedans et en dessous de la dépression profonde du radius qui est occupée par le tendon du biceps”. 1 c. S LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA. entspringt er fleischig von der Mitte der vorderen Humerus- fläche und endigt mit kurzer Sehne; ähnlich verhält er sich bei Desmodus: er beginnt mit fleischigen Bindeln schon von der obern Hälfte und vorderen Fläche des Humerus. Bei den beiden letztgenannten Formen ist der M. brachialis internus also kärzer und bedeutend stärker als bei den Erstgenannten. Wir kehren zu den Knochen des Antibrachium zuriäck. Während, wie oben gezeigt worden, bei der völlig ausge- wachsenen Fledermaus die Ulna stets als ein mehr oder weniger verkimmerter Knochen auftritt, und somit der Ra- dius den iberwiegenden Bestandtheil des Antibrachium bildet, ist die Ulna, ganz unabhängig von dem Ausbildungsgrade dieses Knochens bei dem erwachsenen Thiere, bei sämtli- chen von mir untersuchten Embryonen”?) ausnahms- los vollständig entwickelt und zwar desto vollständiger, je jänger das Individuum ist: die Ulna ist vollkommen frei, erstreckt sich oberhalb des proximalen Radius- en des! bis! zum vÖanpus rundvist also lan gentalskien Radius. Die relative Dicke der beiden Unterarmknochen variirt nach dem Entwicklungsgrade des Embryos. Es hat also das Embryonalstadium den urspränglichen Organisations- zustand, die nahezu gleiche Entwicklung beider Skelettheile des Antibrachium bewahrt, während die später eintretende Reduction der Ulna das Resultat einer Anpassung ist ”); nur 1) Zur Untersuchung liegen folgende Embryonen vor: verschiedene Vesper- tiliones-Formen, Molossus obscurus Geoffr., Emballonura macrotis Wagn., Carollia brevicauda Wied, Sturnira lilium Geoffr., Desmodus rufus Wied, Rhinolophus Mipposideros Bechst., Bhinopoma microphyllum Geoffr. und Pteropus sp. 2) Es ist eine interessante Thatsache, wie eine vollkommen gleichartige An- passung des Unterarms auch bei den mit Flughaut (oder richtiger Fall- schirm) versehenen Thier-Formen, welche vereinzelt in andern Säugethier- ordnungen auftreten, vorkommt: die Ulna ist nämlich auch bei diesen, verglichen mit dem Vorkommen bei den nächststehenden Ordnungsver- wandten, riickgebildet, wenn auch die Reduction, im Zusammenhange mit der geringern Ausbildung der Flughäute, nicht einen so extremen Grad erreicht wie bei den Chiroptern. So zeichnet sich im völlig aus- gewachsenen Zustande Galeopithecus vor allen andern Insectivora dadurch aus, dass der distale Theil der sehr schmächtigen Ulna gänzlich fehlt; bei einem 129 Mm. langen Jungen von Galeopithecus undatus Schreb. da- gegen habe ich gefunden, dass, in vollkommener Analogie mit dem Ver- halten bei den Flederthieren, die Ulma sich knorpelig bis zum Carpus hinab erstreckt. Bei Pteromys unter den Nagern und Petaurus unter den Beutelthieren ist der Fallschirm bekanntlich viel unvollständiger als bei Galeopithecus; demgemäss ist die Reduction der Ulna nicht so weit vor- geschritten: bei Pteromys ist der distale Ulnatheil mit dem Radius zu- sammengewachsen (bei dem verwandten Sciurus sind die Unterarmknochen völlig getrennt), und bei Petaurus ist die Reduction gleichsam nur ein- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 15. 9 das Olecranon, als der fir die Befestigung verschiedener Muskeln physiologisch wichtigste Ulnatheil, ist bei keiner Fledermaus gänzlich verschwunden. Am Auffallendsten tritt uns selbstverständlich der Ge- gensatz zwischen dem embryonalen und dem postembryonalen Zustande der Ulna bei solehen Formen entgegen, bei welchen, wie dies bei Synotus barbastellus der Fall ist, die Ulna beim erwachsenen Thiere auf ein mit dem obern Theile des Ra- dius völlig verwachsenes OÖlecranon sowie ein dem untern Radiusende angewachsenes, winziges, distales Ulnastick re- duzirt ist (Fig. 5). Bei einem 11 Mm. langen Embryo ?!) der- selben Art — dem jängsten von mir zur Untersuchung ver- wandten Thiere — liegen Ulna und Radius, beide nur in der Mitte verknöchert, vollkommen getrennt neben einander; die Ulna ist länger als der Radius und nur ein Drittel dänner als dieser (Fig. 6). Bei einem ältern, 28 Mm. langen Embryo von Vesperus serotinus Schreb. ?), bei welchem die Verknö- cherung der-beiden Unterarmknochen weiter vorgeschritten ist, ist die Ulna schon bedeutend schmächtiger im Verhältniss zum Radius als beim oben erwähnten Synotus-Embryo, aber noch vollkommen vom letztgenannten Knochen getrennt. Bei Rhinolophus hipposideros habe ich Gelegenheit gehabt die Re- duction der Ulna durch verschiedene Stadien zu verfolgen. Bei einem 17 Mm. langen Embryo ?) legt sich die Ulna, des- sen Mittelstuck vollkommen verknöchert ist, mit ihrem un- tern Drittel an den Radius an, reicht aber bis hinunter zum Carpus, und die Dicke der Ulna beträgt fast die Hälfte der- jenigen des Radius (Fig. 4). Auf dem nächsten Stadium: bei einem 25 Mm. langen Embryo ist die Reduction des distalen Ulnatheils dadurch eingeleitet, dass die untere Hälfte dieses Knochens mit dem Radius verschmilzt; auch der Unterschied in der Dicke der beiden Unterarmknochen ist hier schon bedeutender als bei dem oben angefihrten juängern Indivi- duum; die Ulna ist aber immer noch als ein seiner ganzen Länge nach durchaus vollständiger Knochen leicht unterscheid- bar (Fig. 3). Bei einem 35 Mm. langen, also fast erwachse- geleitet dadurch, dass sich die Ulna dicht an den Radius anlegt, während bei der nächstverwandten Gattung Phalangista die Unterarmknochen weit von einander abstehen. 1) Die Körperlänge des ausgewachsenen Syn. barbastellus beträgt 52 Mm. 2) Die Körperlänge des ausgewachsenen Thieres beträgt 75 Mm. 3) Beim ausgewachsenen Bh. hipposideros beträgt die Körperlänge 40 Mm. 10 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA. nen Thiere ist die Ulna in zwei, vollkommen von einander ge- trennte Theile geschieden: einen proximalen und einen distalen. Das proximale Stäck verjuängt sich nach unten, legt sich an den Radius an und verschmilzt allmählich mit diesem, ist aber noch eine kurze Strecke distalwärts von der Verschmelzungs- stelle als ein feiner Knochenfaden erkennbar (Fig. 2, up). Das am distalen Radiusende liegende Ulnastick ist bei die- sem Individuum 7 Mm. lang, dem Radius angewachsen, aber doch als besonderer Knochen unterscheidbar (ud), welcher an das Os triquetrum (tr) grenzt. Der mittlere Theil der Ulna ist gänzlich verscehwunden. Das eben geschilderte Ver- halten bildet den Ubergang zu dem Stadium, welches der Unterarm beim völlig erwachsenen Thiere zeigt (Fig. 1): hier ist der unterhalb der Anwachsstelle Hegende Knochenfaden, welcher bei dem letztgenannten Individuum vorkomt, eben- falls versehwunden, und das distale Ulnastäck ist bis auf einen 1 Mm. langen, hakenförmigen, das Os triquetrum tra- genden Process reduzirt. Bei einem 31 Mm. langen Pullus des Desmodus rufus”") ist die Ulna nur in ihrem distalen Viertel mit dem Radius verwachsen. Die Untersuchung der andern vorliegenden Em- bryonen fihrt zu Resultaten, welche mit den oben geschil- derten analog sind. Nicht nur bei Rhinolophus und Desmodus (siehe oben), sondern auch bei Phyllorhina sowie bei sämtlichen zur Fa- milie der Vespertiliones gehörenden Formen habe ich an der ”ulnaren” Fläche des distalen Radiusendes einen mehr oder weniger deutlich hervortretenden Process gefunden, welcher, wie aus dem Reductionsmodus der Ulna auf das Deutlichste hervorgeht, Nichts anderes als ein distaler Rest dieses Kno- chens ist, welches Stick durch den Schwund des mittlern Ulnatheils gänzlich von der Olecranonpartie isolirt ist. Ebenso wie bei Rhinolophus habe ich die distale Ulnapartie bei einem nicht völlig erwachsenen (67 Mm. langen) Individuum von Vesperus serotinus, bei welchem Exemplare auch das proximale Ulnastick vollständiger als bei dem erwachsenen ist (Fig. 10 up), als ein besonderes, 6!/> Mm. langes Knochenstick (ud) vor- gefunden, während bei dem ausgewachsenen Thiere nur eine 41/5 Mm. lange, diinne, völlig mit dem Radius verschmolzene Leiste iibrig ist (Fig. 9 ud); diese Leiste ist, wie bei mehren 1) Das ausgewachsene Thier ist 78 Mm. lang. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 15. 11 anderen Formen, von einem Loche, welches offenbar von einer unvollständigen Verschmelzung des fraglichen Ulnatheils mit dem Radius herriährt, durchbohrt. Bei vielen Formen (2. B. Syn. barbastellus, Fig. 5 ud) ist der distale Ulnarest noch kleiner. Stets nimmt er jedoch, wie bereits erwähnt, Antheil an der Bildung des Gelenkes zwischen Antibrachium und Carpus; er grenzt nämlich unmittelbar an das Os trique- trum; somit wird die Handwurzel nicht ausschliesslich vom Radius getragen, wie HuxLEY !') behauptet. Da dieses kleine distale Ulnastick, wie erwähnt, beim aus- gewachsenen Individuum stets ohne Nath mit dem Radius ver- schmilzt, ist es bisher von den meisten Autoren gänzlich iäber- sehen oder als ein Process des Radius aufgefasst worden (NAUMANN ?), MAISONNEUVE ?)). Nur RoussEav ”) hat es, wie auch aus seinen Abbildungen (1. c. P1: 8, fig. B, PI. 9, fig. G, H) ersichtlich ist, bei Vespertilio murinus, und MECKEL (1. ce. pag. 374) bei dieser Art und bei Phyllostoma hastatum beobachtet und als Ulna gedeutet. Dagegen fasst ROUSSEAU das Os triquetrum als ein aus Os triquetrum (pyramidale) und pisiforme zusammengesetzter Knochen auf; das Os pisiforme ist jedoch, wie auch aus NAUMANN's Untersuchungen (1. c. pag. 150) hervorgeht, jedenfalls ein anderer Knochen. 1) Anatomie d. Wirbeltbiere; deutsche Ausg., pag. 380. Srltkenpas. 43: 3) 1. ce. pag. 74. MAISONNEUVE giebt in seiner oben citirten Arbeit eine sehr weitläuftige. aber rein descriptive Darstellung des Skeletes (hauptsäch- lich im ausgewachsenen Zustande) von Vespertilio murinus. Nachdem er die Ulna des alten Thieres geschildert, äussert er (pag. 76): ”A par- tir de la naissance il (i. e. Cubitus) ne se développe que trés-peu, tandis que l'os principal de V'avant-bras atteint un développement considérable, car sur un individu dont le radius atteint deux centimétres de longueur, le cubitus non encore soudé å cet os, est plus long que lui et osseux dans toute son étendue”. Obgleich er kurz vorher richtig angegeben, dass die Ulna beim erwachsenen Individuum ”reste å V'état fibreux dans son tiers inférieur”, ist also seiner Meinung nach dieser Knochen trotz der an dem jungen Thiere gemachten Beobachtung dennoch keiner Reduction unterworfen! Nicht weniger befremdend ist, was M. iiber die Bildung der distalen Radiusepiphyse äussert (pag. 75): ”Cette épiphyse est composée de deux parties, I'une, beaucoup plus volumineuse. qui constitue la presque totalité de YVextrémité inférieure du radius, et I'autre, sous forme d'un stylet, qui devient cette lamelle apophysaire que l'on voit au bord posté- rieur du radius”. Diese, aus dem ”stylet” gebildete ”lamelle apophysaire” fasst er als eine Crista des Radius auf (pag. 74, Pl. IV, fig. XVII, PI. V, fig. I, III, h). Wenn nicht schon die Vergleichung mit dem Unter- arme des jungen Thieres M. von der Unrichtigkeit seiner Auffassung hätte iiberzeugen können, so hätte jedenfalls ein Blick auf die von Rousseau gegebenen, oben citirten Figuren, welche den Unterarm derselben Fleder- maus darstellen, die M. zum Gegenstande seiner Monographie gemacht hat, ibn eines Bessern belehrt. 42) Mémoire zoologique et anatomique sur la chauve-souris commune. 12 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA. Es steht diese Erscheinung, dass ein Skeletstick durch das Schwinden seines mittleren Theiles in zwei, von einander getrennte Partien zerfallen kann, keineswegs vereinzelt da. Völlig analog verhält sich die Fibula bei Tylopoda und vielen Cotylophora, sowie das von GEGENBAUR ') nachgewiesene Auf- treten getrennter Coracoidreste bei Sorex und Mus. Was die Ausbildung der Fibula beim erwachsenen Thiere betrifft, so fehlt dieser Knochen, ebenso wenig wie die Ulna, bei keiner Fledermaus gänzlich. Bei der Mehrzahl der Fleder- thiere ist sie im Verhältniss weniger verkämmert als die Ulna. Die Reduction greift stets nur den proximalen Theil der Fi- bula an; das distale Ende fehlt nie. Am wenigsten entwickelt ist dieser Knochen bei MNycteris: nur der dem Malleolus externus entsprechende ”Theil ist erhalten (so bei einem Skelet von N. juvaniea im anatomischen Mus. zu Lund). PETERS ”) hat bei dieser Gattung keine Spur einer knöcher- nen Fibula finden können: GIEBEL ”) und DoBSOoN ?) wieder- holen diese Angabe. Bei Megaderma (trifolium) erstreckt sich die Fibula vom Malleolus externus als dänner Knochenfaden I Mm. proximalwärts; da die Tibia bei dieser Form 31 Mm. lang ist, erreicht also die knöcherne Fibula nicht einmal ein Drittel der Länge des erstgenannten Knochens. Stärker ent- wickelt ist die Fibula bei Phyllostoma hastatum und Vampyrus spectrum LC: bei letzterer Art ist sie etwa halb so lang als die Tibia. Bei Taphozous leucopterus Tem. ist der verknöcherte Theil der Fibula nur ein Viertel kärzer als die Tibia, und das obere verjuängte Ende derselben ist wie bei allen Chirop- tern, welche eine unvollständige Fibula haben, mit dem Con- dylus externus tibiae durch ein Ligament verbunden. Bei Rlinopoma microphyllum und den zur Familie der flunolophi gehörigen Formen ist die Fibula fadenförmig aber stets voll- kommen verknöchert; eine Fibula wird von TEMMINCK >), KOLENATI ") und GIEBEL"') der Gattung HKhinolophus irriger- weise abgeläugnet. Bei Vespertiliones ist die Ausbildung der Fibula bei den verschiedenen Formen eine verschiedene: bei Synotus barbastellus beträgt der verknöcherte Theil derselben !) Jenaische Zeitschrift f£. Medicin u. Naturwissensch. I, pag. 192—194. 2?) Reise nach Mossambique; Zoologie I, pag. 45. ;) Die Säugethiere, pag. 977. DALARNA fee >) Monographies de Mammalogie, II, pag. 3. 5) Allgem. deutsche naturh. Zeitung, III, pag. 4. DH UNCAPaPr SI. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 15. 13 kaum die Hälfte der Tibia (Fig. 7), bei Vesperugo noctula ist nur das oberste Ende durch Ligament ersetzt, und bei Nyc- ticejus planirostris Ptrs. ist es nach PETERS !) vollständig ver- knöchert. OWEN ?) läugnet des Vorhandensein dieses Knochens bei Vespertilio murinus. Bei Pteropi hört die unten ziemlich kräftige, oben zugespitzte Fibula stets friher auf als die Tibia. Bei Molossi ist die Fibula nicht nur immer vollständig, son- dern auch viel stärker als bei den bisher angefuihrten Formen und stets stark nach aussen gebogen. Die stärkste Fibula fin- den wir jedoch bei Desmodus: sie ist ein vollständiger, nach oben nicht verjingter Knochen. welcher kaum ein Viertel schmäler als die Tibia und mit markirten Leisten und Vor- sprängen fir Muskelinsertionen versehen ist. Somit kommt bei den mit der ausgebildesten Ulna versehenen Flederthieren (Molossi und Desmodus) zugleich auch die stärkste Fibula vor. Obgleich die Fibula, wie aus dem oben Mitgetheilten her- vorgeht, bei dem erwachsenen Thiere im Allgemeinen voll- ständiger als die Ulna erhalten ist, geht aus der Untersuchung der Embryonen unzweifelhaft hervor, dass dennoch auch die erstere im Laufe der individuellen Entwicklung einer bedeutenden Reduction unterworfen ist. So ist z. B. die Fibula eines 17 Mm. langen Embryos von Ehinolophus hippo- sideros, verglichen mit derjenigen des erwachsenen Thieres, bedeutend dicker im Verhältniss zur Tibia als bei dem letz- teren, wo sie, wie erwähnt, fadenfein ist. Noch mehr ausge- prägt tritt natirlich jener Unterschied in der Ausbildung der Fibula bei den Formen hervor, wo beim ausgewachsenen Thiere nur der distale Theil verknöchert ist. So ist z. B. bei dem oben erwähnten, 11 Mm. langen Embryo des Synotus barba- stellus die Fibula vollständig angelegt, von derselben Länge wie die Tibia und nur um die Hälfte dinner als letztere (Fig. 8), während, wie bereits erwähnt, bei dem erwachsenen Thiere das distale, verknöcherte Fibularstick kaum halb so lang als die Tibia ist, und das obere Fibulaende durch ein Ligament repräsentirt wird (Fig. 7). Es sei hier auf die, wie mir scheint, recht bemerkens- werthe Thatsache hingewiesen, dass wir gerade bei Desmodus den embryonalen Bau des Antibrachium und Crus am Treue- sten bewahrt finden, während dagegen, wie ich friher gezeigt 1) Reise ete. pag. 68. Yle pas 303 14 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BET CHIROPTERA. habe 1), das Zahnsystem dieser Form sich durch den höchsten Grad der Differenzirung, welcher iiberhaupt bei den Chirop- tern vorkommt, auszeichnet. Ihre vollständige morphologische Verwerthung finden nun die hier vorgefihrten Thatsachen durch die Vergleichung mit den Organisationsverhältnissen, welche die fossilen Chirop- tern darbieten. Mit Ausschluss der im Diluvium gefun- denen Arten, welche wohl sämmtlich mit den lebenden iden- tisch sein dirften, sind meines Wissens die Extremitätenkno- chen bis jetzt nur von zwei fossilen Flederthieren, beide der Tertiärformation angehörig, bekannt geworden. Es sind dies Vespertilio paristiensis Cuvier?) aus dem Gyps vom Montmartre und Vespertilio aquensis Saporta?) aus ”Marnes gypsiferes d'Aix en Provence”. Wenn auch diese im Ubrigen vollkommen die charakteristisehen Eigenthiimlichkeiten der noch lebenden Chi- roptern zeigen, so unterscheiden sich doch beide von den letz- tern in einem und demselben Punkte, welehem, den oben ange- fuhrten Erörterungen zu Folge, eine besondere Bedeutung zuzuerkennen sein dirfte: nämlich in der Entwicklung des Unterarms?). Fig. 12 ist eme Copie der von GAUDRY (Il. c.) nach dem Original gegebenen Abbildung des V. aquensis, des- sen FErhaltungszustand ein so ausgezeichneter ist, dass nach GERVAIS (1. c.) der FEindruck der Flughaut sowohl zwischen' den Fingern und zwischen diesen und dem Unterarme, als auch eines Stiäckes der Vorarmflatterhaut auf dem Gesteine zu erkennen ist. Anlässlich dieses Fundes bemerkt GAUDRY (l. c.) ”Quand on les compare (i. e. die Knochen dieses Fossils) avec ceux des chauves-souris actuelles, ils montrent assez de res- semblance pour permettre de supposer que les chauves-souris gocénes ont eu des liens de parenté avec les especes qui vivent actuellement. En méme temps ils suggårent la pensée que les cheiropteres doivent remonter a une époque ancienne, car Fallongement des måétacarpiens et des phalanges indique une aile fort développée”. GAuDprRyY hat also den fär V. aquensis 1) Studier öfver mjölkdentionen och tändernas homologier hos Chiroptera, pag. 43 (Lunds Univ. Arsskrift. Tom. XII, 1875). 2) Discours sur les révolutions de la surface du Globe, Tab. I5O0e — Vesp. serotinoides antiquus BLAINVILLE: Ostéographie; Chéiroptéres, Pl. XV, fig. 5, — GERVAIsS: Zoologie et Paléontologie générales, Ser. I, PS KECVIITGieR 2 3) GERVAIS 1. c. pag. 161, Pl. XXVIII, fig. I — GAUDRY: Les enchaine- ments du monde animal dans les temps géologiques. Mammiféres terti- aires, 1878, pag. 206, fig. 273. ') Die hintern Fxtremitäten sind von keiner Form gefunden worden. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 15. 15 so charakteristisehen Bau des Unterarms gänzlich unerwähnt gelassen, und doch tritt dessen Eigenthiumlichkeit auf der von ihm gegebenen Abbildung gerade besonders deutlich hervor: bei dieser Form ist nämlich die Ulna in ihrem ganzen Verlaufe ein unverkimmerter Knochen und nicht nur von derselben Länge sondern auch von derselben Breite wie der Radius, somit vollständiger entwickelt als bei irgend einem lebenden Flederthiere im er- wachsenen Zustande. Die beiden Knochen des Unterarms liegen dicht an einander, und wahrscheinlich sind sie mit ihren Rändern vereinigt; jedoch sind, wie erwähnt, beide Knochen gsleich entwickelt, so dass keiner mehr als der andere als Haupt- knochen des Antibrachium angesehen werden kann. Was Vespertilio parisiensis betrifft, so ist auch hier die eigenthimliche Beschaffenheit des Unterarms bisher ibersehen worden. Und doch beweisen die von CUVIER, BLAINVILLE und GERVAIS gegebenen Abbildungen zur Genige, dass auch bei dieser Form die Ulna eine bedeutendere Entwick- lung als bei irgend einer Art. der jetzt. lebenden Flederthiere erreicht, unter denen sie, wie die ibrigen Skelettheile, besonders Schädel und Gebiss, darthun, dem Ve- sperus serotinus so nahe steht, dass BLAINVILLE sie als » Vesper- tilio serotinoides antiquus> bezeichnet. Nach den citirten Ab- bildungen zu urtheilen scheinen die Unterarmknochen intimer vereinigt zu sein als bei V. aquensis; jedenfalls erlangt jedoch, wie besonders die von GERVAIS (1. ec.) mitgetheilten Figuren unwiderlegbar beweisen, sogar die distale Ulnahälfte auch bei dieser fossilen Form eine so vollständige Ausbildung, wie sie weder von dem nächstverwandten V. serotinus noch von ir- gend einem andern Flederthiere der Jetzzeit erreicht wird). V. parisiensis ist somit ein V. serotinus, bei welchem der Un- terarm auf dem embryonalen Entwicklungstadium stehen ge- blieben ist. Von den lebenden steht zweifelsohne Desmodus, was die Entwicklung der Ulna betrifft, den fossilen Flederthieren am Nächsten; bei jenem ist jedoch der distale Ulnatheil entweder 1) Um nicht durch die citirten Abbildungen möglicherweise irregeleitet zu werden, wandte ich mich mit einer schriftlichen Anfrage an Herrn Pro- fessor GERVAIS, welcher mir giitigst mittheilte, dass er die Originale der beiden fraglichen fossilen Exemplare einer erneuerten Priäfung unter- worfen, und nunmehr meine Annahme, dass die beiden Unterarmknochen dieselbe Grössenentwicklung darbieten, bestätigen könne. 16 LECHE, ENTWICKLUNG DES UNTERARMS ETC. BEI CHIROPTERA. garnicht oder doch nur höchst unvollständig erhalten (siehe oben). Eine solche Ausbildung des Unterarms, wie sie bei den fossilen Chiroptern vorkommt, finden wir, wie aus den vorher mitgetheilten Beobachtungen hervorgeht, nur bei den Embryonen der lebenden Flederthiere wieder; denn nur bei diesen erreicht die Ulna die gleiche Länge und annähernd die gleiche Breite wie der Radius. Eine Vergleichung der abgebildeten Embryonen mit dem V. aquensis (Fig. 12) duärfte diese Behauptung bestätigen. Dass bei den fossilen For- men Ulna und Radius mit ihren Rändern wahrscheinlich ver- wachsen sind, ist jedenfalls als eine Anpassung an die Function des Antibrachium anzusehen, denn, wie aus der Beschaffenheit der Finger und dem Vorhandensein einer Flughaut bei V. aquensis nothwendig hervorgeht ,kann bei den fossilen Chirop- tern ebensowenig wie bei den lebenden von Pro- und Supina- tionsbewegungen die Rede sein. Dass die beiden fossilen Exemplare vollkommen ausge- wachsen sind, erhellt aus der Beschaffenheit der Knochen, vor Allem der Ausbildung der Metacarpi und Phalangen. Allerdings kann man das zur Zeit vorliegende Material an fossilen Flederthieren als zu ärmlich ansehen, um schon jetzt ein völlig endgiältiges Urtheil iber den fraglichen Gegen- stand zu fällen. Immerhin ist jedoch die Thatsache sicher gestellt, dass die beiden, bis jetzt bekannt gewordenen fossilen Chiroptern in dem Bau ihres Antibrachium das nicht differenzirte, embryonale Stadium der le- benden repräsenrtiren, während bei den letzteren die Anpassung eine Differenzirung d. h. eine mehr oder weniger vollständige Reduction der fast funktionslos gewordenen Ulna hervorgerufen hat. Die Flederthiere bieten also, was die ontogenetische und phylogenetische Entwicklung des Unterarms betrifft, eime Pa- rallele zu den von HENSEL, GAUDRY u. a. beobachteten Ent- wicklungs- und Reductionsvorgängen desselben Skelettheils bei Equus, Hipparion etc. Erklärung der Abbildungen. Fiär alle Figuren giltige Bezeichnungen: h Humerus. r: Radius. u Ulna. up Proximales Ulnastick. od Distales 7 tq Os triquetrum. pb Patella brachialis. tr Insertionssehne des Musculus triceps brachii. fm Femur. t Tibia. f Fibula. Fig. 1. Unterarm eines ausgewachsenen KEhinolophus hipposideros Bechst.; !/, nat. Grösse. s > 2, Unterarm eines 35 Mm. langen Pullus derselben Art; o Olecranon ; !/, nat. Gr. > 3. Unterarm eines 25 Mm. langen Embryos derselben Art; ?/, nat. Gr. > 4, Unterarm eines 17 Mm. langen Embryos derselben Art; ?/, nat. Gr. > 5. Unterarm eines ausgewachsenen Synotus barbastellus Schreb.; Y/, nat. Gr. 6. Unterarm eines 11 Mm. langen Embryos derselben Art; der ver- knöcherte Theil des Radius und der Ulna ist durch Schattirung bezeichnet; ?/, nat. Gr. 7. Unterschenkel eines ausgewachsenen Thieres derselben Art; x Liga- ment, welches das proximale Fibulaende ersetzt; !/, nat. Gr. > 8. Unterschenkel eines 11 Mm. langen Embryos derselben Art; a Astragalus; c Calcaneus; der verknöcherte Theil der Tibia und Fibula ist durch Schattirung bezeichnet; !/, nat. Gr. > 9. Distales Ende des Unterarms von Vesperus serotinus Schreb.; 1, nat. Gr. > 10. Unterarm eines 67 Mm. langen Pullus derselben Art; 1/, nat. Gr. > 11, Unterarm eines ausgewachsenen Desmodus rufus Wied; !/, nat. Gr. > 12. Vordere Extremität des fossilen Vespertilio aquensis Sap.; !/, nat. Gr.; Copie nach GAUDRY: Les enchainements du monde animal etc. fig. 273. Mä [TRA (cf ERA SER ANN OR Fal 4 ÖN to SN övhkä SkN Vlaknts td Ir TY UHslinibirddA Nb ph Bbg TAS ine 6 - ' ' 41 4 | FA bt | fa LJ i 1 Å j i TN 2 AV UNT SR & HSN ERE 454 PA TN : - i AULAN WT i | stR VR Tao VEN Vä ätetösdanr TA npu NE fred a dne FT Pre 4 igt vida enn vå sS på FRA oda 6, i: (MAD i då - id AS sÅ I il i + XE AX [Pa = Vv q 3 | 19 RE - HR TRANS UP VINGE "8 INTET fn stin VR GURKA GV ludvika er vy Ul VIRA Vv fav aim ud sl IUIrOTU Ci frn ala åf ill bo hn vill ant HN 4 NN [0 I SONET ii NH URviRtRE dö Vv UNT NE n ER WW IAF RAL AD UPSRANI ANN BN a EES RER Eb JETS kilar UT PT TE Rare bege 6 Lf ER uh kad ka vänner aga 0 Mä AE: nt 9 i € mast NOA tår j urval ndadlt SR R ål sved VS MIKA fold oclada NÄ ; -d JR OR | Ö i "eva Ara Nu FA torg Sr sb or plan — ÄV TAS ARR kv ARR MG PRESTERA EE IE >; UV TRS VA yt öl [ LAT "UNNA SYN AKTAD ISA bed Ne lc é j Hu NR If re Lländ svar lh Sylva AN m a nd Rev sanne ING br Å H j Ne HW ;Å 5 0 CE EVS BL i Lä Bihang till K Vet, Akad Handl. Bd. 5 NE15 Ffa Mänchen Leche et G. Körner del Central”Tryckeriet, Stockholra BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5. N:o 16. PRELIMINARY REPORT ON GENERA AND SPECIES Of TUBIEICIDE BY GUSTAF EISEN. WITH ONE PLATE. COMMUNICATED TO THE R. SWED. ACAD. OF SC. 1879 MARCH 12. STOCKHOLM, 1879. KONG: BOK RY CK ER TENTA P. A. NORSTEDT & SÖNER. HT Ramnevn 40 oar0me. OC ENE FRATESFOSIEE MR M m USES | js | | MN. äl dd / bat! ANOMIOR AN AMN "ny Mana ana dd H UR "NR RR pA 4 ö J AE Sr QOS TRÄNING ' MZeIT TA Tåtrö FO IUCN 4 JB 4 a Passa 0 TAR OR VO UTADECREUNE HBT OT UK MA p ngt MaION a dr vd IgG ATERTAG Ps EE The family of the 'Tubificid&e, and the systematical ar- ramngement of its species according to their anatomy, has for the last few years been the principal object of my study, and I have thought that perhaps a preliminary report on the general conclusions, at which I have arrived, may not be without some interest. The species of this family hitherto known have been both diligently and successfully studied by such eminent anatomists as CÖLAPAREDE, D UDEKEM, LANKESTER, PERRIER and VEJIJDOVSKY, and I can therefore hardly expect to add much to our knowledge of them. But in this, as in other families of the Oligocheta, the species are not by far so limited in number, as has formerly been supposed, and the many new ones, which I have found, will, as I hope, in some degree elucidate the anatomy and the systematical arrangement of the species of this the most difficult family of the Oligo- cheta. i In the following therefore I propose to give a short account of some new genera and species found in Sweden and California, and also a systematical arrangement of the species, founded on purely anatomical characteristics. The genera previously known are only three, viz. 'Tu- bifex, Psammoryctes and Limnodrilus, or at least the 4 to 5 species sufficiently described to be recognized, can all be referred to one or the other of those three genera. Of these only Psammoryctes has been founded on anatomical charac- teristies, the two other genera have been distinguished by the presence or absence of hair-spines. So very few species of this family are however as yet known, that it is extremely difficult, if not impossible to decide upon with accuracy, what may and what may not be considered as a generic characteristic. HEspecially so, as we have very little knowledge of the variations of the interior 4 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA. organs, which according, to our present ideas are the only ones, which. can furnish characteristics to distinguish genera and species. That the presence of hair-spines, which is said to di- stinguish Tubifex from Limnodrilus hardly can be considered as a generic characteristic, is clearly seen by studying the genus Hemitubifex. The only species of this genus has ge- nerally both hair-spines and forked spines, but sometimes we find individuals with no hair-spines at all, all being short and forked. Other individuals have some few hair-spines inter- spersed among the forked ones. We would here have suf- ficient grounds to classify the same species in two very different genera, at least if attention was paid to only exter- nal characteristics. This genus is also remarkable in an other respect. The upper end of its atrium is enlarged to a globular ”vesicula seminalis”, similar to that which, according to VEJDOVSKY, should characterize the genus Psammoryctes. But as Hemi- tubifex has no comb-like spines, and as the lower end of its atrium is glandular, as in most of the genera, I think there is reason enough to consider it entirely distinct from other new and old genera. This shows however that only a com- bination of characteristics can suffice to characterize a genus, and that the mere presence of different kinds of spines not always is enough to distinguish a genus from another, and also that anatomical differences should be the deciding ones in regard to both genera and species. Of the other new genera, the genus Spirosperma is well characterized by its spermatophore, which is extended and spiral, and also by its conical cephalic ganglion. Ilyodrilus has an emarginated ganglion, and an extremely short efferent duct, and is well distinguished from its allied genera. All these genera have hair-spines, and some of them also comb-like spines. The genera with only forked spines are two, viz. the old genus Limnodrilus and the new genus Camptodrilus, which I have separated from the former on account of its having peculiar spiral muscles round its copulative organs. The new genus Telmatodrilus is perhaps the best cha- racterized in the family, and so unlike the other genera, that I prefer to place it in a separate sub-family. The mul- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 93. N:O 16. 5) tiplicity of its prostata-glands, the entire spines etc. point towards the family of Lumbriculide, but the invaginated ovi- duet connects the genus with Tubificide, and I can not even consider the genus as the missing link between the two fa- milies, but believe that as such we will discover genera with two pairs of efferent ducts, situated in two successive segments. I will here take the oportunity of saying a few words in regard to the vexed question of the invagination of the oviduct. That the invagination of the oviduct is a reality, is with certainty shown by VEJDOVSKY, who has succeeded in finding the ova in situ in a sack surrounding the penis proper or one of its sheaths. But the true interior opening of the oviduct has not previously been discovered, and the supposi- tion, that it was situated at the upper end of the atrium seemed always improbable, especially as no real opening could here be observed. In deciding upon what really is the oviduct, observations must be made especially on two parts, first: on the interior aperture of the oviduct, secondly on the existence of ova in the oviduct, and if possible on their entrance through the interior aperture of the same. Without having observed these points in the same species, if possible, the problem in question cannot be considered as solved, and all observations in other directions can be of merely approximate value. VEJDOVSKY”) has certainly seen the ova in situ, but has not observed the interior aperture of the oviduct, nor the ova entering the same, and the sack- like organ figured by him and spoken of as the oviduct, may not be the real oviduct but only a sack-like covering of the same. I have, myself, in all the species I have dissected, found what I believe to be the true oviduet and its interior aperture, but as I have never discovered any ova in situ, having however dissected hundreds of specimens, the ques- tion can not as yet be considered solved, but only brought a step nearer its solution. I must defer to a more elaborate treatise the discussion of this subject, as my arguments would not be well understood without frequent reference being made to numerous minute drawings, the publicatior (OA which does not enter in the plan of this preliminary report. +y Zeitschr. f. w. Zoologie. Bd. XXVII. Taf. VIII 6 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA. I will here only in a few words state my opinion of the structure of the generative and copulative organs, based upon observations made on some 17 new Californian and Scandi- navian species. The lower end of the glandular atrium constitutes the penis proper (fig. 1 to 6-p). This penis is always surrounded by several sheaths, some chitinous, one outside the other, and which do not connect with the atrium or with each other anywhere. The innermost sheath is generally cbiti- nous, covers the penis very closely, and is in the following allways called the penis- -sheath (fig. i stör6 ps TS glid is found in all species, except in Ilyodrilus, where its pre-' sence is very doubtfull. The size of this sheath is generally. diminutive, except in Limnodrilus and Camptodrilus (fig. 5 & 6. Pp. s.), where the innermost or penis-sheath is long and narrow, and always extends along the outside of the penis. Surrounding the penis-sheath we find one or more chi- tinous or sacklike organs, generally only little exceeding the penis in size. Both those organs or sheaths, if two are pre- sent, are referable to, or constitute the oviduct proper. 'The interior one of these sheaths is generally chitinous (fig. 4 & 3, in-ovd) and often of the exact appearance of the interior penis-sheath: so for instance in Limnodrilus alpestris and Camptodrilus spiralis (fig. 3 in-ovd). The interior sheath of the oviduct is very seldom sack-like or muscular (fig. 3 in-ovd) as in Limnodrilus ornatus and L. Steigerwaldi. The exterior sheath of the oviduct is on the contrary never chitinous, but always sack-like, sometimes muscular. (Fig. 1 to 6, ex.ovd). The interior entrance to or aperture of all these sheaths can always be seen, if instruments fine enough are employed, near the upper end of the penis proper, where the extended part of the atrium begins, but they are generally difficult to discern on account of their being covered with numerous lo ngitudinal or spiral muscles, one end of which is attached to the body wall, the other to the oviduct (fig. I to 6, in-apt). When two sheaths belonging to the oviduct are present at the same time, I have called the oviduet double (fig. 2, 3, 4, 5), when, on the contrary, we meet with only one sheath, and that generally sack-like, we may appropriately call the oviduct single (fig. 1 & 6). The chitinous sheaths of the BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 16. TY oviduct and penis serve evidently to give strength to their respective organs, and to direct the motions of the penis and the ova. Only the exterior sheath of the oviduct is attached to the body-wall with its lower or exterior end, the other sheaths being all free and movable round the penis proper. The copulative organs are always surrounded by muscles which generally are straight (fig. 2), but some- times as in the genus Camptodrilus even spiral, (fig. 5 & 6). Their lower end is then fixed to the body-wall from where they coil themselves spirally round the copulative organs, and, when reaching the top of the oviduct, return on the same way inside the outer spiral down to the exterior orifice of the oviduct, where they are found to be attached to the same. What work such peculiar muscles can perform is easily understood. When relaxed their upper or interior end forms a kind of a wide funnel-shaped opening (fig. 6), especially adapted, as it seems, to the capturing of the ova, when foating in the perigastrie cavity of the body. And when once caught and introduced in the oviduct, a few succes- sive contractions may suffice to push them towards and finally through the genital porus. On the same way these muscles may also facilitate the projection of the penis or penis sheath. The lowest or most primitive form of the oviduct is found in Telmatodrilus. It consists here simply of a fold in the body-wall, which in the middle is furnished with a small circular opening, through which the penis in adult specimens is projected. In this genus we find a muscular penis-sheath, but no interior sheath belonging to the oviduct. TUBIFICIDAE. Subfamily 1. TELMATODRILINI Nn. The atrium is furnished with several prostata-glands, (fig. I atr & pr). The vascular system is nearly similar to that of the Tubificini, but differs in having no distinct pul- sating heart, but 5 pair indistinetly pulsating ones in the segments 6 to 10. The ventral vessel is not strictly ventral, but pushed towards one side of the body and so near to the dorsal vessel, that both really seem to be situated on the 8 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDAZ. same, dorsal side of the body. The ventral vessel is not pulsating. The spines resemble those of the Lumbriculide, but are more numerous in each fascicele; they are also in adult specimens entire but in young specimens sometimes imperfectly forked. The longitudinal trunks of the ventral nerve-ganglion are every where connected by transversal anastomosing nerves. The receptacle opens in the 9:th and the efferent duct in the 10:th setigerous segment. Telmatodrilus n. gen. Oo Characteristics the same as those of the family. T. Vejdovskyi n,. sp. Fig. 1. The cephalic ganglion is emarginated in front, but po- steriorly furnished. with a large pointed processus. The atrium proper is semicircular, at its lower end forming a penis proper, consisting of an interior narrow tube, and an exterior large, pearshaped, cover, consisting of innumerable muscles, the proximal end of which is inserted in the folå of the integument, constituting the oviduct (fig. 1, p. d. & ovd). The segmental organs are covered with large, partly oblong, partly globular cells. The spines are 8 to 10 in each fascicle and 4 fasciecles in every segment The body is about 4 to 9 c.m. long by 1,5 m.m. wide. It is of a grayish flesh colour, with translucent bloodvessels. Habitat: California, Fresno Co, Sierra Nevada, at an altitude of 7000 feet; generally found in swampy marshes in not too wet ground, sometimes also in decaying wood floating on or burried in the water. It is never found in the bottom of the swamp or any spring. Subfamily 2. ”TUBIFICINI D. The atrium is furnished with only one large prostata- gland. One pair of distinctly pulsating and enlarged hearts is generally to be found in the 7:th setigerous segment. The dorsal and ventral vessels situated on strictly opposite sides of the body. The two trunks of the ventral ganglion BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 16. Ö are not connected by anastomosing transversal nerves. The spines are of several kinds, the short ones always forked. Phereceptaele opens in the 9Yth and the efferent duet in the lÖth setigerous segment (at least so in all the species I have investigated). Key to. tie” Genera. I. More than one kind of spines present, viz. hair-spines, comb- like spines, and forked spines; two of which kinds are always present (see however Hemitubifex). A. The cephalic ganglion anteriorly furnished with a large conical processus. The spermatophores are extremely long and spirally coiled. The oviduct is single. Spirosperma bp. B. The cephalic ganglion not furnished with an anterior conical processus. The spermatophores are short and broad and not coiled. a. The efferent duct comparatively short and broad, never much longer than the atrium and copulative organs together. No differentiated hearts. TIlyodrilus n. b. The efferent duet comparatively long and narrow, always longer than the atrium and the copulative or- gans together. 1. The base of the receptacle is furnished with glands. The efferent duct or atrium furnished with a large vesicula seminalis. Hair-spines and forked spines, but the former not always present. No comb-like spines. The middle part of the atrium is glandular. Hemitubifex n. 2 The base of the receptacle not furnished with glands. The middle part of the atrium not glan- dular. Atrium furnished with a vesicula seminalis. Three kinds of spines always present. Psammoryctes VEJDOVSKY. No ”olands at: the base of the receptacle.: The middle part of the atrium not glandular. No vesi- cula seminalis. Two kinds of spines viz. hair- spines and forked spines. oc Tubifex LAMARCE. 10 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA. II. Only one kind of spines, viz. forked spines. 1. Penis and oviduct not surrounded by spiral muscles. Limnodrilus n. 2. Penis and oviducet surrounded by a band of spiral muscles. Camptodrilus n. Spirosperma nov. gen. The cephalic ganglion anteriorly furnished with a large conical processus, which does not branch in the cephalic lobe of the body. The posterior margin is concave. The spermatophore is very long and narrow, and spirally coiled, surrounded by a pellucid sack-like membrane. The spines are of three kinds, hair-spines, forked spines and comb-like spines. The integument is thickly covered with dark con- vex papille. S. ferox n. sp. The penis sheath is chitinous, but only half as long as the penis proper, which is considerably swelled outside the penis sheath. The oviduct is single, muscular, not chitinous, and longer than the penis proper. The forked spines in the front segments are furnished with several prongs. The length of the body is about 20 m.m.; a cingulum is very conspicuous in adult specimens. Habitat: Sweden, Motala river, in shallow water, also in the lake of Ifö in Scania, where it was taken by Professor W. LILLJEBORG at a depth of 25 fathoms. Ilyodrilus n. gen. The cephalic ganglion both anteriorly and posteriorly emarginated. "The efferent ducts are broad; compared with those of other genera of the family, and also much shorter, never much exceeding the length of the atrium and penis together. The spines are of three kinds, viz. hair-spines, comb-like spines and forked spines, not all necessarily pre- sent in the same species. The prongs of the comb-like spines are much narrower in this genus than in Psammoryctes, and the striated membrane between the forks is of a much finer structure. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 16. 1k In other respects this genus resembles Tubifex and Psammoryctes. The shape of the efferent ducts is the most prominent characteristic of the genus. The three species as yet known are easily characterized. a. comb-like spines present; the receptacle is bent, not glo- bular. The oviduct is double. I. Perrierui n. b. comb-like spines present; the receptacle is bent, not glo- bular. The oviduct single. I. sodalis n. ce. no comb-like spines; the receptacle is globular, not bent; the oviduct is single. MET fragulisen. FA Perrieri n; sp- The efferent duct is shorter than the atrium and the penis together, but of nearly the same length as the atrium alone. The penis seems to have no chitinous sheath, is very short and conical, its lower end not being thicker than its midle. The oviduct is double, the interior one ig chitinous, ex- tended, funnel-shaped and somewhat bent and gradually ta- ering towards the exterior porus. The exterior oviduct is sacklike, and also considerably tapering towards the exter- nal end. The receptacle is bent at the top, and not globular. Comb-like spines present as well as forked ones and hair- spines. Length of the body about 15 m.m. The worm 1s thickest at the middle. Habitat: California, Fresno Co, in ponds round Dry Creek and Kingsriver, and in irrigation ditches on the prairie. I. sodalis n. sp. The efferent duct is slightly longer than the atrium and penis together. The lower end of the penis proper is glo- bular, and immediately above contracted. The oviduct is bell-shaped, widest at the lower or exterior end. No penis- sheath. The receptacle is very much bent in the shape of an 5, the top being considerably enlarged. Comb-like spines present, somewhat similar to the preceding species. The testes are situated in 10 segments or in the 12th to 22d setigerous segments. No differentiated hearts, only pulsating 12 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDEZ. vessels in the ”7th, 8th, 9Ith setigerous segments. The ova are situated behind the cingulum in the segments 19 to 22. Numerous perigastric cells. Body about 25 m.m. long by 1 m.m. wide. Habitat: California, San Francisco, in a spring at the Marine Hospital lake. I. fragilis n. sp. The efferent duct is longer than the atrium, oviduct and penis together. "The penis 1s comparatively longer than in the preceeding species. No penis-sheath. The oviduct is funnel-shaped, chitinous, surrounded by longitudinal muscles. The receptacle is straight, with a very large, perfectly glo- bular top, of a very pellucid consistency. No comb-like spines, only hair-spines and forked ones. The length of the body about 15 m.m. and the width about 0,5 m.m. The body is very slightly tapering, nearly cylindrical. That of the former species was decidedly thickest on the middle and considerably tapering towards both ends. Habitat: California, Sierra Nevada, Fresno Co, in the bottom of running springs at an altitude of 7000 feet. Hemitubifex n. gen. The cephalic ganglion emarginated both in front and behind. The upper end of the atrium is enlarged to a glo- bular chamber or ”vesicula seminalis” on which the prostata is grafted. The lower end of the atrium is glandular. The penis-sheath is chitinous, shorter than the oviduct. The oviduet is double, both sheaths being chitinous and funnel- shaped, and of nearly exactly the same shape. The exterior one is surrounded by longitudinal muscles. The receptacle for the spermatozoa is furnished with several winglike glands round its base. The top of the receptacle is enlarged and constitutes the receptacle proper. The spermatophores are straight or slightly bent. The spines are of two kinds: hair-spines and forked spines. In some individuals no hair-spines are met with, and in others they are very sparingly distributed. No comb-like spines. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 16. 13 H. insignis n. sp. Characteristics the same as those of the genus. The oviduct is large, entirely enclosing the penis proper. The length of the body about 25 m.m. Habitat: Europe, Sweden, Motala river, in shallow water. The peculiarities of this species are very great. It re- sembles Psammoryctes in having a circular chamber (im- properly called ”vesicula seminalis”) at the top of the atrium, and in which the prostata opens. Like Tubifex it has hair- spines and forked spines, but the former are very sparingly distributed or even sometimes entirely wanting. Hemitubifex is also distinguished form all other genera in having large winglike glands round the base of the receptacle, a charac- teristie not met with any where else but in the Enchytre- ide. We may consider this genus as a connecting link bet- ween Psammoryctes and Tubifex, or Psammoryctes and Lim- nodrilus. Psammoryetes VEJDOVSKY 1875. VEJDOVSKY, Beitr. zur Oligochetenfauna Böhmens in Sit- zungsber. der Kön. Böhmischen Gesellsch. d. Wissenschaften TS pA LIA The lower end of the atrium, or that part of the same organ wich lies between the penis and the circular chamber, or vesicula seminalis, is not glandular, but long and very narrow. The upper end of the atrium is globular and glan- dular, forming a vesicula seminalis on which the prostata is grafted. As yet only one species is known viz. P., umbellifer KESSLER 1868. Syn.: 1868. dScanuris umbellifer KESSLER. Appendix to the Proceedings of the Association of the Naturalists of S:t Petersburg, pag. 103—108, published in russian. >» 1875. Psammoryctes umbellifer VEJDOVSKY 1. c. pag. 194, and: Ueber Psammoryctes umbellifer und ihm ver- 14 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA. wandte Gattungen, Zeitschr. wiss. Zool. Bd. 27, PENNE The spines are of 4 kinds, viz. two kinds of forked spines, hair-spines and comb-like spines. For other characteristics see the excellent monograph of this genus by VEJDOVSKY. Habitat: Europe, England, Russia, Bohemia, France, — probably widely distributed. 'Tubifex LAMARCK 1818. The cephalic ganglion both anteriorly and posteriorly emarginated. Both penis-sheath and oviduct present. The oviduct is wide and short. Two kinds of spines: hair-spines and forked spines. In the lower fascicles only forked spines, in the upper ones sometimes both forked and hair-spines. As can be seen the above characteristics are neither very pointed, nor at all sufficient to characterize the genus; but the different descriptions of the species supposed to belong to this genus differ in so many principal points, that generic characteristics can for the present be given only in a nega- tive way, the exterior characteristics being at present the principal ones. If we therefore unite under one genus all species of the Tubificide, which have only two kinds of spines, viz. hair- spines and forked spines, and which besides have none of the principal characteristics of the other genera, — we find them to be the following: T, rivulorum DUDEKEM 1859. Syn.: TT. rivulorum DUDEKEM J. Hist. nat. du Tubifex des ruisseaux. Mem. cour. de V'Acad. de Belgique. Tome XNVI, 1859. Habitat: Europe. T, coccineus VEJDOVsSKY 18723. Syn.: T. coccineus Verb. «Beiträge zur Oligochetenfauna Böhmens 1. ce. p. 193. This and the following species are said to have the re- ceptacle in the 1l0Oth segment and the sexual porus in the BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 56 N:0 16. 15 llth. T. rivulorum and T. campanulatus on the contrary have the same organs in the setigerous segments 9 & 10, or in one segment nearer the cephalic lobe. TI can not account for this seeming difference in any other way than that the respective investigators have counted the segments in diffe- rent ways. DUDEKEM, as it seems, and myself, count the first setigerous segment as the ”first” segment of the body, and accordingly we find the receptacle to be situated in the Ith, and the sexual porus in the 10th segment. ÖULAPAREDE and VEJDOVSKY on the contrary consider the buccal segment as the first segment, and accordingly find the sexual porus situated in the 1lith segment and the receptacele in the 10th. I have, to prevent further mistakes and in order to simplify the counting of the segments, here adopted the plan to name the two segments around the oval opening respec- tively ”cephalic lobe” and ”buceal lobe”, and to assign the name of ”the first segment” only to the first setigerous seg- ment. In the single species of the true genus Tubifex, that I have had opportunity to examine, the receptacle is situated in the th and the sexual porus in the lOth setigerous seg- ment, and I have reason to believe that the same is the rule in all the species of the genus Tubifex. To avoid all possible mistakes it would be well if every investigator wrote, after the segment in question: ”setigerous” or, ”counted from the front-lobe of the worm”, or any thing else, by which his views on the subject could be immediately ascertained without going to the trouble to look all through the work, preface, notes and all! T. Bonneti CLraPr. 1862. Syn.: T. Bonneti ÖCLAPAREDE. Recherches sur V'Anatomie des Oligochétes pag. 230. Mém. de la Soc. de Phys. et d' Hist. nat. de Geneve, Tome 6. The most characteristic feature of this species seems to be the vase-like form of its oviduct, which is of about the same length as the penis proper. Habitat: Europe, Switzerland. 16 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDAZ. T. campanulatus n. sp Fig. 2, The cephalic ganglion is longer than broad and in front considerably broader than behind, where the emargination is deep and narrow. The penis is broadest at the middle, from here tapering toward the end. The penis-sheath is of the same shape as the penis. The oviduct is bell-shaped, the widest end being turned towards the exterior porus. The length of the oviduct is only half that of the penis, but its width at the widest end is nearly three times that of the penis. The receptacle is bent in the shape of an 5, with the upper end enlarged and sack-like. The limbs of the forked spines are of nearly the same length and width. The length of the body about 15 m.m. Habitat: Sweden: Scania, Christianstad, in ponds or dit- ches near the town. Limnodrilus CLAPAREÉEDE 1862. The cephalic ganglion emarginated both in front and behind. The lower end of the atrium is generally long and narrow, and comparatively narrower than the corresponding part of Tubifex and Ilyodrilus. The copulative organs are not surrounded by spiral muscles, generally by longitudinal, seldom by circular ones. The principal characteristics of the genus is evidently the total absence of hair-spines. In all other respects the genus seems to resemble Tubifex. It is however likely that when a larger number of species has been studied, new and more distinct characteristics may be discovered. A promi- nent feature of Limnodrilus and Camptodrilus is also the elongation of the copulative organs. In other genera the said organs are in general comparatively shorter, and especially the oviduct is in Tubifex unusually wide and short. In the following synoptic table the two species L. Hoff- meisteri and L. Udekemianus are not classified. However carefully described by CLAPAREDE, several points in their organisation remain as yet unknown, especially what concerns the reproductive organs, the penis and the oviduct, with their respective sheaths. These species scem to be most nearly rela- ted to L. monticola and alpestris. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 16. 17 Synoptic table. A. The upper end of the penis-sheath furnished with a crown of star-like coneretions. 'The oviduct is single. L. ornatus n. sp. B. The upper end of the penis-sheath not furnished with star-like coneretions. The oviduct is double. 1. The penis proper projecting outside the penis-sheath and there forming a globular head. DL. Steigerwaldi n. sp. 2. The penis proper not ordinarily projecting ontside the penis-sheath, and its lower end not forming a glan- dular head. a. The lower end of the penis proper is truncate and somewhat wider. DL. monticola n. sp. b. The lower end of the penis proper is pointed and narrower. The lower end of the interior oviduct is - wider than its middle. DL. alpestris n. sp. ce. The lower end of the penis proper is pointed or rounded. The lower end of the interior oviduct is much narrower than its middle or upper part. LT. Silvant n. sp. L. ornatus n. sp. The cephalic ganglion is broadest behind and its two posterior lobes are well rounded and separated. 'The penis is long and slender, broadest at its upper end and from there gradually tapering towards the apex, which however is slightly swelled. The penis-sheath is long, cylindrical; widest at its lower orifice and narrowest at the midle. The upper end, near the entrance to the oviduct, is surrounded by a crown of star-like concretions probably of a chitinous consistence. The oviduct is single, sacklike, and longer than the penis- sheath. The receptacle is elongated and of a flask-like shape, sometimes narrower at the middle. The body of the worm is long and slender, not tapering, and its epidermis is tough. The length is about 30 m.m., the width about 0,6 m.m. Habitat: California, San Joaquim river; attached to de- caying wood floating on the surface of the water of a shallow pond. t 2 kh 15 EISEN, PRELTIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDAE. The principal characteristic of the species is the star-like concretions round the upper end of the penis-sheath. L. Steigerwaldi n. sp. 'The anterior part of the cephalic ganglion is the widest, emitting several large ganglionic lobes towards the cephalic lobe of the body. The posterior margin is abruptly emar- ginated, and the posterior part itself is nearly globular in form. The lower end of the penis is globular, swelled and extends outside the penis-sheath, and being at least twice as wide as the lower opening of the same. The oviduct is muscular, widest at the middle, around the swelling of the penis proper, and from here gradually tapering towards the exterior orifice. The exterior oviduct is large and sack-like, and in the membrane of the same, numerous cell-nuclei are to be seen. The rteceptacle. is straight, broadest at mwstun. terior apex. The length of the body in large specimens about 80 m.m., and the width of the same about 0,75 m.m. to I m.m. Habitat: California, Sierra Nevada, in the bottom of run- ning springs in meadows at an altitude of 7000 feet. The principal characteristic of this species is the en- largement of the lower end of the penis proper. L. monticola n. sp. The cephalic ganglion is nearly square, and the projec- tions towards the cephalie lobe only two. The penis is nearly ecylindrical with only a slight truncate enlargement of the external end: The penis-sheath is also :cylindrical, of the same length as the penis, but also somewhat enlarged at its upper or interior apex. The oviduet is double, the interior one being chitinous; or seemingly so, and closely resembling the penis-sheath, except its lower end being in some fullgrown specimens much spread and plate-like. The exterior oviduct is as usual sack-like. The receptacle is straight and sack-like, and generally found to contain sperma- tophores. The body of the worm is very slender, about 30. m.m. long by 0,5 m.m. wide. BIDANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 16. 19 Habitat: California, Sierra Nevada, at Seven Springs Meadow, on the east side of the north fork of Kingsriver at an altitude 8 to 9000 feet. L. alpestris n. sp. The cephalic ganglion is broadest behind, and in old specimens sometimes three-lobed. 'Phe ganglionic swellings of the ventral ganglion are almost circular. "Of the copula- tive organs proper the penis and oviduct are comparatively longer than in any other species of the genus. The lower end of the penis is pointed. Both the interior and exterior openings of the penis-sheath are funnel-shaped, the exterior one being the widest. "The interior oviduct is of the same shape as the penis-sheath, but somewhat longer. The exterior end of the exterior oviduct is sack-like, the interior or upper end of the same organ is very narrow and closely surrounding the lower end of the atrium. 'Ihe receptacle is enlarged at both extremities, the upper one being bent and helix-like. The segmental organs are comparatively short but surrounded by a thick mass of granulated matter. The body is about 25 m.m. long by '/> m.m. wide. The integument is very tender, causing the worm to be easily broken. Habitat: Sierra Nevada, California, in the mud of running springs at an altitude of 7000 feet. L. Silvani n. sp. Fig. 4. The cephalie ganglion; 1n the larger form, is nearly twice as broad as long and sometimes three-lobed, but in the smaller form the ganglion is much longer than broad and never three-lobed. The lower end of the penis proper is rounded and somewhat swelled. The penis is only half as long as its chitinous sheath, and only slightly thicker than the lower end of the atrium. 'The penis-sheath is, seen from the side, gradually tapering towards its exterior apex, with the ex- ception of an abrupt enlargement on the midle, just at the end of the penis proper. Seen from the front, however, it presents a very different appearance: It resembles in this aspect an arrow-head with a short round handle. The ovi- 20 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA. duct is double, the interior one is about ”/, as long as the penis; the wanting quarter being at the upper end. Seen from the side it resembles somewhat an arrow-quiver; when seen from the front it is found tightly to eneclose the exterior end of the penis-sheath, but its upper third is wider than the upper half of the penis-sheath. The exterior ovi- duct is more sacklike and somewhat loosely enclosing the interior genital organs. The receptacle is furnished with a large upper sacklike enlargement, which in the smaller form is bent over. The segmental organs are narrow and long, and not surrounded by globular cells. The integument is extremely tough, giving the worm a consistency nearly equal to that of a thread. Of this species there exist two different sized forms: One 18 c.m. long avd 2 m.m. wide; an other 5 c.m. long by 1 m.m. wide. Both forms differ anatomically as described above, but are connected by intermediate forms, which may perhaps be considered as beginning species. Habitat: California, San Francisco. The large form found only in the Marine Hospital pond. The small form in the said pond, Laguna Merced, and Laguna del Tache. Finally I will make a few remarks on the two species described by ÖCLAPAREDE, viz. L. Udekemianus CLAP. 1862. Syn.: LC. Udekemianus ÖLAP. fe pas24D: L. Hoffmeisteri CLAP. 1862. Syn.: L. Hojfmeistert CLAP. 1. c. pag. 248. It is pretty evident that CLAPAREDE did not discover the interior entrance to the oviduct in Limnodrilus. In referring to his above cited work, pl. I. fig. 1—4 we find the penis- sheaths ce” and c figured as if they were entirely enclosed in the penis, instead of enclosing the same; and the oviduct d” is seen to connect with the exterior coating of the atrium, which I have found in all the species I have investigated not to be the case, but the lower end of the atrium enters the penis-sheath and forms here a penis proper. The sheath d", to judge from analogies with my species, does not connect BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDLE. BAND. 56 N:0O 16. 21 with the atrium at all, but ends somewhere above the penis- sheath, and forms here a funnel-shaped interior opening, through which the eggs must enter. Referrimg agaim to Tubifex Bonneti Pl. 2. 1. ce. we find this species much more correctly drawn, and in perfect ana- logy with L. Udekemianus and L. Hoffmeisteri. The atrium is here seen not to coalesce with the copula- tive sheaths, but entering the penis-sheath, fig. 4 f., the upper end of which is not figured. The oviduct seems to be double, the interior one having its opening at 1., and the exterior one somewhere above b. on the same figure. The exterior openings of both are plainly visible in the figure. The interior opening of the interior oviduct is seen at b' fig. 3, but the interior opening of the exterior oviduct a is not figured here. We have here however the sheaths repre- sented and figured very much as I think they must be. It is most likely that CLAPAREDE first studied the spe- cies of Limnodrilus and afterwards in studying Tubifex dis- covered the true nature of the copulative organs. In his descriptions however he states as his opinion that the ova enter somewhere in the neighbourhood of the insertion of the prostata gland. But if they should enter here they cer- tainly would arrive directly into the penis sheath, and not in the oviduct. Camptodrilus n. gen. The cephalic ganglion is emargimated both in front and behind. The copulative organs are much elongated and entirely surrounded by numerous spiral muscles, one end of which are attached to the exterior oviduct, the other to the interior surface of the body-wall, near to the genital porus. In other respects the genus resembles Limnodrilus; but as a general rule it can be said that the copulative organs of this genus are longer and narrower than those of the preceding or any other genus of the family. Only forked spines are presents. From all other genera Camptodrilus is well distinguished, from most of them in having only forked spines, and from Limnodrilus by the peculiar spiral muscles round the copula- tive organs. In most species the said muscles are very strong FA EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDAE. and heavy, and can easily be detected, but in others, as in C. spiralis, their structure is very fine and pellucid, and they may sometimes be easily overlooked. Only four species are as yet known, viz. A. The oviduet is double. The interior one is chitinous. 'The lower end of the penis-sheath is suddenly increased in size and platelike. C. spiralis n. sp. B. The oviduct is single and not chitinous. a. The cephalic ganglion broader in front than behind. I . S S . . The exterior end of the penis-sheath is suddenly ex- yanded and platelike. = C. iqneus n. sp. 1 I J I b. The cephalic ganglion is nearly broader behind than in front. The lower or exterior end of the penis- sheath is very gradually increasing in width and not suddenly expanded. C. corallinus n. sp. ce. The cephalic ganglion is broadest behind and well rounded. "The exterior end of the penis-sheath is sud- denly increased in width, funnelshaped but not plate- like. C. californicus n. sp. C. spiralis n. sp. RAS: The spiral muscles surrounding the copulative organs are finer than in any other species known, and may be easily overlooked. "The penis-sheath is long and narrow, and nearly perfectly straight. Its exterior end is suddenly increasing in width, but is not plate-like. The interior oviduct is of the same shape and size as the penis-sheath, only wider at both extremities. The exterior oviduct is sack-like at its lower end and somewhat resembling the same organ of Camptodrilus igneus. The receptacle is long, sack-like and bent at the middle. 'The segmental organs are not furnished with glo- bular cells, and their interior opening not surrounded by glandular agglomerations. The spines are slightly curved, and the aperture of the prong is larger in the posterior seg- ments than in the anterior ones. The body is about 25 m.m. long, by I m.m. wide and of a steel blue colour. When touched the animal coils itself up, and alcoholic specimens are accordingly never found extended. "The integument is tender. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 16. 23 Habitat: California, Sierra Nevada, in stagnant water in meadows, never in the running streams. C. igneus n. sp. The cephalic ganglion is broadest in front, and its po- sterior margin is deeply emarginated. 'The two anterior pro- cesses are covered with several globular swellings. The penis-sheath is long and extremely narrow, its lower or exterior end is suddenly expanded and plate-like. From above this plate-like end the penis-sheath gradually increases in thickness towards the upper or inner end of the sheath. The oviduet is single and sack-like, especially so its lower end, in which cell-nuclei are plainly visible. The spiral museles surrounding the copulative organs are very strong and distinct, unlike those of the preceeding species C. spi- ralis. The receptacele is bent and sack-like, no spermatopho- res are found. The segmental organs are in all the segments furnished with a coating of perfectly globular cells, with plain nuclei close to the tube of the organ. The perigastric cavity contains free and floating perigastric cells. The integument of the body is extremely tender. Colour fiery red, under the microscope yellowish. Size of the body about 30 m.m. long by 0,75 m.m. wide. Habitat: California, Oakland, San Francisco, Santa Clara, in ponds. Adult in March. This species is especially remarkable for its fery red colour, which gives to the boarders of the pond, in which the animl lives, a very vivid appearance. Ihe shape of the cephalic ganglion and the plate-like extremity of the penis- sheath, are distinct characteristics of the species. C. corallinus n. sp. The cephalic ganglion is nearly square and its posterior emargination rectangular. 'The penis-sheath is gradually in- ereasing in width at its exterior extremity, which is some- what bent. The oviduct encloses the penis-sheath tightly, except its lower end, which is sack-like. The ovaries are short and bent at a right angle, in which the most developed ova are found. The receptacle is short, bent and sack-like. 24 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. AND SPEC. OF TUBIFICIDA. The segmental organs in front of the cingulum are all fur- nished with globular cells, but those in the segments behind the cingulum are void of the same. No glandular cells round their interior opening. The colour of the body is yellowish red, with a light or not coloured band between every segment giving to the worm somewhat the appearance of a string of coralls. The last posterior segment is five or six times larger than the segments preceding it. The length of the body is variable, the general size being 25 to 30 m.m., but sometimes it rea- ches 60 to 70 millimeters with a width of 1 to 1,5 m.m. 'The integument is tough, giving some tenacity to the body. Habitat: California, Fresno Co, in ponds, or even in run- ning waters, Kingsriver, Big Dry Creek, always near the level of the prairie. C. californicus n. sp. Fig. 6. The cephalic ganglion is nearly square, but well rounded behind, with a shallow emargination. The copulative organs are strongly built, and the lower end of the penis-sheath is suddenly increased in size, but its extremity is not plate-like. The oviduct is single, surrounds the penis-sheath perfectly, its lower end is however sack-like, resembling the same or- gan of C. corallinus. The spiral muscles are heavier than in any other species of the genus. The segmental organs are not furnished with globular cells. "The body is of about the same size, colour and tenacity as that of C. igneus. The tail is distinetly segmented. Habitat: San Francisco and surrounding places, such as Oakland, Lagunitos, Russian river, in ponds or stagnant water, only seldom in the streams. The species of this genus being difficult to distinguish from each other, the following summary of their princi- pal characteristics may prove useful. C. spiralis has a double oviduct, its penis-sheath re- sembles that of C. igneus, but is comparatively shorter. 'The copulative organs have also some resemblance with those of L. alpestris, but this species has no spiral muscles. C. igneus has a single oviduct, but the penis-sheath is gradually in- creasing in size from the middle towards the lower or exterior BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 16. 25 end. The penis is somewhat larger than that of any other species in the genus, and the body of the worm is tougher. C. californicus has the exterior end of the penis-sheath suddenly expanded or increased in size, but its end is not plate-like, only trumpet-shaped. The whole organ is also com- paratively shorter and thicker than in OC. igneus. "The ovi- duct is single. 26 EISEN, PRELIM. REPORT ON GEN. ANDP SPEC. OF TUBIFICIDZA. EXPLANATION OF THE FIGURES. Fig. 1. Telmatodrilus Vejdovskyi. A part of the efferent duct, atrium with the prostata glands, penis and oviduct. Fig. 2. Tubifex campanulatus. Penis, penis-sheath and oviducts. / Fig. 3. Limnodrilus Steigerwaldi. Penis, penis-sheath and oviducts. Fig. 4. Limnodrilus Silvani. Penis, penis-sheath and oviducts. Fig. 5. Camptodrilus spiralis. Penis, penis-sheath, oviducts, and spiral muscles. Fig, 6. Camptodrilus californicus. Penis, penis-sheath, oviducet and spiral muscles. atr. — atrium; eff. — efferent duct. in. ap. = interior aperture of the oviducts. in. ovd. = interior oviduct; ex. ovd. = exterior oviduct. p. 8. = penis-sheath; p. = penis. sp. mscl. = spiral muscles; pr. = prostata-glands. Bihang till K. Vet Akad.Handl.Bd.5, N216. 1. Thelm Vejdovskyi 2 Tub campanulatus. 3.L.Stelgerwaldii. 4.1 silvani. 5.Camptodr. SA 6. Camptodr californicus. EVERT BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5 N:o 17. UEBER DIE ELERKTROMOTORINCHE KRAFT, DIE BEIM STRÖMEN VON FLUSSIGKEITEN DURCH RÖHREN ERZEUGT WIRD: E. EDLUND. MITGETHEILT DEN 9 APRIL 1879. STOCKHOLM, 1879. KONGL. BOKTRYCKERIET, P. A. NORSTEDT & SÖNER. Uj NN od Mlaakls SN9 KUNHADLR MAA EID KAR Odd MARE noomororut Zn dad TSE KOM: nardöne a qv TavaaeT HL nöd MM CEN Fv pb nuv uu NYTETTE 2 BR s i FS EEK DRAS kr FARA HK HU NG fr äv frn i. RR Je ön - sr - 2 Y 5 LÖT Ce Ne OM I Ir E Er STI IE-E INA Bo ov I vakade re NARE || arb NM 1 MT ad dad Ao IRL ARA LURA NL Ae bea fö IL RR Es "nå vev ed OM I TTG ONE Nå 22 ll fÄpr ser Hr an SE In zwei fruheren Aufsätzen !) habe ich auf experimen- talem Grunde folgende Gesetze fir die fragliche electromo- torische Kraft aufgestellt: 1) Sie ist dem Abstande zwischen den in die Röhre eingesetzten Electroden gerade proportio- nal; 2) sie wächst mit der Ausflussgeschwindigkeit der- massen, dass sie bei kleinerer Geschwindigkeit ihrer ersten Potenz, bei grösserer aber annähernd ihrem Quadrate pro- portional ist; 3) sie ist dem Querschnitte der Röhre umge- kehrt proportional; und 4) sie ist unter Anderem von dem Leitungswiderstande der Flissigkeit abhängig. Ausserdem wurde bewiesen, dass die electromotorische Kraft nicht durch die Reibung der Flissigkeit gegen die Electroden oder gegen die Wände der Röhre entstehen kann. Gegen das zweite und das dritte dieser Gesetze har Hr DozrnN folgende Bemerkungen gemacht ”): Bei weiteren Röh- ren und grösserem Drucke (woraus eine grössere Ausfluss- geschwindigkeit folgt) hat es sich gezeigt, dass die electro- motorische Kraft dem Quadrate der Ausflussgeschwindigkeit proportional ist; und bei Capillarröhren von hinreichender Länge (worin die Geschwindigkeit gering wird), dass die Kraft der ersten Potenz der Geschwindigkeit proportional ist. Da bekantlich im ersteren Falle das Quadrat der Geschwin- digkeit, und im letzterem die erste Potenz derselben dem Drucke proportional ist, so ist Hr Dorn der Ansicht, dass das zweite der angefihrten Gesetze unrichtig ausgedriickt worden sei, und dass es statt dessen heissen misse, dass die electromotorische Kraft dem Drucke proportional ist. Ferner sagt Hr DOrN, dass es ihm nicht gelungen sei, das obige dritte Gesetz experimentell zu bestätigen, weshalb er die 1» Bihang till K. Vetenskaps-Akademiens Handl. B. 4. N:o 9. . WIEDEMANS Annalen B. 1. — Öfversigt af K. Vet. Akad. Förh. 1878 N:o 3. WIED. Ann. B. 3. 2) WIED. Ann. B. 5. 4 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT. Richtigkeit desselben fir zweifelhaft hält. Ausserdem hat Hr DornN nunmehr gefunden, dass die electromotorische Kraft von der Beschaffenheit der Innerseite der Röhre abhängig ist, und glaubt deshalb annehmen zu dirfen, dass die von mir gegebene Erklärung iber das Entstehen dieser Kraft un- haltbar sei. Ich will in dem Folgenden versuchen diese Be- merkungen zu beantworten. Bei den folgenden Beobachtungen wurde dieselbe expe- rimentale Anordnung wie bei meinen friheren Versuchen angewandt, auf welche ich deshalb fär näheren Bescheid in dieser Beziehung hinweise. Der einzige Unterschied bestand darin, dass ein neues Galvanometer angewandt wurde, das jedoch von derselben Construction wie das ältere war, aber eine bedeutend grössere Anzahl Umwindungen hatte, so dass die Empfindlichkeit fir die fraglichen Ströme viel grösser als bei dem älteren war. Die Umwindungen des neuen Gal- vanometers sind in zwei Schichten getheilt, so dass das In- strument auch als Differentialgalvanometer angewandt werden kann. . Die Schwingungszeit des Nadelsystems war ungefähr 30 Secunden. v 2 Ich werde zuerst zeigen, dass, wenn die electromotorische Kraft als eine Function des Druckes angenommen wird, diese Function keineswegs so einfach ist, wie Hr DORrNn es sich vorstellt. Bei sehr kleinen Geschwindigkeiten, wie man sie in Capillarröhren erhält, und bei grossen Geschwindigkeiten, wie in weiteren Röhren und mit hinreichend starkem Drucke, kann man zwar sagen, dass die fragliche Kraft dem Drucke proportional ist; dies gilt aber nicht, wenn in weiteren Röh- ren die Geschwindigkeit unter eine gewisse Gränze hinab- sinkt, welche bei meinen Versuchen ungefähr 5 Meter in der Sekunde betrug. Um dieses darzuthun wurden folgende Ver- suche gemacht. Versuch 1. Hierbei wurde eine Glasröhre angewandt, deren Durchmesser 3 mm. war; und der Abstand zwischen den Seiten- röhren, in welchen die Electroden, die aus Gold bestanden, ein- gesetzt waren, betrug 151 mm. Der Druck wurde mit einem Quecksilbermanometer gemessen. Zuerst wurden finf Beob- achtungen bei einem Drucke von 530 mm. gemacht, unmittel- bar darnach zehn Beobachtungen bei einem Drucke von 1104 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 17. D mm., und endlich, um zu präfen, ob die electromotorische Kraft sich während der Beobachtungszeit geändert hätte, fönf Beobachtungen bei einem Drucke von 530 mm. Die Röhre war natirlich, ebenso wie bei den folgenden Versuchen, vor den Beobachtungen gereinigt. Folgende Resultate wurden erhalten: Druck. Ausschläge. 530 mm....... 10.020, 78:18, 318 5y0 Mittel,l0:ag. JU UD lar 31,5 —31,4 —31,5—831,9 —317,1—31,2—31,0—371,1 , —37,5—87,1. Mittel 37,39. ÖNS [9:0-=19:0—18,718.9— 18,8. + Mibtel. 18-885 Das Mittel von dem ersten und dem letzten dieser Mittel ist 19,05. Meinem friäheren Aufsatze gemäss sind die Aus- schläge in diesem Falle der electromotorischen Kraft propor- tional; denn man braucht hier nicht auf die Polarisation Rick- sicht zu nehmen, weil diese der Stromstärke proportional ist. Weil TE ==il9i63 und NE = 2,083, so ist also die electro- 19,05 530 motorische Kraft, innerhalb einer Differenz von 6 24, dem Drucke oder dem Quadrate der Ausflussgeschwindigkeit proportional. Unter dem Drucke von 530 mm. strömten 1,56 Kilogr. Wasser in 30 Secunden aus. Die Ausflussgeschwindigkeit betrug folg- lich 7,36 M. in der Secunde. Man kann also sagen, dass bis zu dieser Gränse die electromotorische Kraft dem Drucke pro- portional ist. Versuch 2. Dieselben Beobachtungen wurden bei eimem Drucke von 149 und 759 mm. repetirt. Die Resultate wurden: Druck. Ausschläge. 10 OEI 4 a St SRA 6.6—6,5—06,5—06,7—6,5. Mittel 6,56. UA FED RAR 27,9—27,0—26,9—26,1—26,1—25,2—25,5—25,7 —25,8—25,5. Mittel 26,17. HANSEN 5,9—35,8—5,9 —5,7—5,5. Mittel 5,76 Das mittel von der ersten und der letzten Reihe ist 6,16. . å 26,17 (fö / Da die Quotienten RTL 4,248 und färg 53,094 sich nahe 17 2, also viel mehr als man den Beobachtungsfehlern zuschrei- ben kann, von einander unterscheiden, so folgt, dass die elec- tromotorische Kraft dem Drucke nicht proportional ist, wenn dieser auf 149 mm. hinabsteigt. Die Ausflussgeschwindigkeit war bei diesem Drucke 3,9 M. in der Secunde. 6 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT. Versuch 3. Dieser Vesuch war dem unter N:o 1 erwähn- ten vollkommen gleich, nur mit den Unterschiede, dass soeben destillirtes Wasser angewandt wurde. Der Leitungswiderstand desselben war mehr als finf mal so gross, wie der des vordem angewandten Wassers, weshalb auch die Ausschläge grösser als vorhin wurden. Der Kärze halber werde ich nur die Mittel anfiuhren. Bei 530 mm. betrug der Ausschlag 28,85; bei 1104 mm. 57,76 und wiederum bis 530 mm. 28,73. Das Mittel von dem MUTE ersten und dem letzten Mittel ist = 28,79. Der Quotient I8.70 ? = 2,006 unterscheidet sich nur mit 3,5 2 von 2,083. Versuch 4. Diese Beobachtungen wurden wie die im : Versuche 2 angestellt. Bei 149 mm. betrug der Ausschlag 11,96; bei 7539 mm. 49,31, und wiederum bei 149 mm. 11,20. Das Mittel von der ersten und letzten dieser Zahlen wird FREE Sen! 11,58. Der Quotient TSE 16 24 von 5,094. Das Verhältniss der electromotorischen Kräfte ist also auch hier viel kleiner als das der entsprechenden Pres- sionen. Wenn der Druck bedeutend geringer als 149 mm. wurde, so wurden die Ausschläge zu kleim um mit hinreichender Ge- nauigkeit gemessen werden zu können. Da es indessen inte- ressant schien die Ausflussgeschwindigkeit noch mehr zu ver- ringern, so verfuhr ich folgendermassen. In eine Glasröhre, deren Durchmesser 4,5 mm. war, wurde ein Bindel von Ca- pillarröhren zwischen der beiden Electroden eingesetzt. Die Capillarröhren waren 26 mm. lang und der Abstand zwischen den Electroden war 89 mm. Die Zwischenräume zwischen der Capillarröhren waren ausgefiillt, so dass das Wasser durch die Röhren gehen musste. Auf diese Weise wurde der folgende Versuch angestellt. | = 4,258 unterscheidet sich mit etwa Versuch 3. Zuerst wurden finf Beobachtungen bei einem Drucke von 100 mm. gemacht, darauf zehn Beobachtungen bei 512 mm., und schliesslich wieder finf bei 100 mm. Das Mittel aus der ersten und der letzten Reihe ergab einen Ausschlag von 16,16 Schalentheilen, und bei dem höheren Drucke wurde das Mittel 61,65. Bei dem kleineren Druck foss 0,1106 Kilogr. Wasser in 30 Secunden durch die Röhre, und bei dem BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 17. 7 höheren Drucke 0,3192 Kilogr. - Bei dem niedrigeren Drucke war also die Geschwindigkeit sehr unbedeutend. Hieraus er- hält man das Verhältniss zwischen den electromotorischen Kräften = 3,82 und zwischen den entsprechenden Pressionen = 5,12. Hier sind also die electromotorischen Kräfte den an- gewandten Pressionen bei weitem nicht proportional. Die Differenz zwischen den beiden Quotienten beträgt beinahe 26 4. Das Verhältniss der Ausflussgeschwindigkeiten ist = 2,886. Da nun (2,886)b5t = 5,12, so folgt hieraus, dass die Pressionen sich ungefähr wie die Quadratwurzeln aus den Cuben der Aus- flussgeschwindigkeiten verhalten. Die Pressionen sind also weder dem Quadrate noch der ersten Potenz der Ausflussge- schwindigheit proportional. Wie man erwarten konnte, waren die Capillarröhren kirzer, als dass das Poiseuillesche Gesetz gultig sein konnte. Wenn man mit Hrn DorRN annehmen will, dass die elec- tromotorische Kraft eine Function des Druckes sei, so erhält man nach obigen Versuchen fiir diese Function den folgenden Ausdruck, wobei y die electromotorische Kraft, p den Druck und & eine Constante bedeuten. Bei sehr geringen Ausfluss- geschwindigkeiten, wie in Capillarröhren, fir welche das Poi- seuillesene Gesetz gilt, y = kp; wenn die Geschwindigkeit et- was grösser ist, y = kp?, wo a nicht = 1 ist, und endlich, wenn die Geschwindigkeit 5 Meter oder mehr beträgt, y = kp. Dieser Annahme gemäss wiirde also das merkwirdige Verhält- niss statt finden, dass bei sehr kleinen Geschwindigkeiten die Kraft dem Drucke proportional ist; sind die Geschwindigkeiten etwas grösser, so hört diese Proportionalität auf; wachsen aber die Geschwindigkeiten noch mehr, so werden wieder die Kraft und der Druck einander proportional. Dies wäre ein physika- liscehes Gesetz, zu welchem man gewiss nicht viele Aenlich- keiten wirde finden können. Wenn man dagegen annimmt, dass die electromotorische Kraft eine Function der Geschwindigkeit ist, so erhält man den Ausdruck y = kv, wo v die Geschwindigkeit bezeichnet. a ist ein Exponent, der bei sehr geringen Geschwindigkeiten = 1 ist, nachdem aber mit der Geschwindigkeit wächst,- bis er zuletzt = 2 wird. Der Exponent steigt also beständig, je nachdem die Geschwindigkeit wächst. Fir das folgende will ich hier die Aufmerksamkeit darauf richten, dass dies Gesetz eimigermassen dem gleicht, das fir den Widerstand gilt, den 3 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT. ein in einer Flissigkeit sich bewegender Körper erleidet. Bei allen Versuchen, die in dem Folgenden angefihrt wer- den, war die Geschwindigkeit so gross. dass die electromo- torische Kraft deren Quadrate proportional war. Die obigen Versuche machen es wenigstens unwahr- scheinlich, dass der Druck die directe Ursache der Entsteh- ung der electromotorischen Kraft sein kann. Ich werde jetzt zeigen, dass sie in keiner directen und unmittelbaren Beziehung zu einander stehen. $ 3. Wenn Versuche mit einer weiten Röhre und unter einem so hohen Drucke gemacht werden, dass die electromotorische Kraft dem Quadrate der Ausflussgeschwindigkeit proportional ist, so kann man aus solchen Versuchen keine Folgerungen ziehen, in wie fern die electromotorische Kraft von dem Drucke oder von dem Quadrate der Geschwindigkeit direct abhängig ist, denn diese sind dann einander proportional. Um dies zu entscheiden muss man seine Versuche so ein- richten, dass man die eine dieser Ursachen variiren lässt, während man die andere constant hält. Dies lässt sich leicht auf folgende Weise bewerkstelligen. Versuch 6. Eine Glasröhre, deren Durchmesser 4,5 mm. und Länge 251 mm. betrugen, war, zum HEinsetzen der Elec- troden, mit zwei Seitenröhren versehen, die um 189 mm. von einander entfernt waren. Am unteren Ende der Röhre war eine mit Schraubengängen versehene Messingshälse festge- kittet, mittelst welcher eine andere Röhre, ebenso weit und 300 mm. lang, festgeschraubt werden konnte, so dass dann die ganze Länge 551 mm. betrug. Nun liess man unter con- stantem Drucke Wasser durch die Röhre strömen, das eine Mal als sie 251 mm. und das andere Mal als sie 551 mm. lang war, und die dabei erhaltene Ausschläge des Galvano- meters wurden beobachtet. Weil die Electroden in beiden Fällen dieselben waren, war es, wie in meinem friheren Aufsatze gezeigt wurde, nicht nöthig die Polarisation zu be- räcksichtigen, sondern die erhaltenen Ausschläge waren ein directes Maas der electromotorischen Kräfte. Die Beobacht- ungen wurden abwechselnd mit der längeren und mit der BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0O 17. 9 kärzeren Röhre gemacht, und der Druck, gleich 1,1 Atmo- sphäre, war bei allen Beobachtungen unverändert derselbe. Mit der kärzeren Röhre erhielt ich im Mittel einen Ausschlag von 33,43 und mit der längeren einen von 23,95 Scalentheilen. Das Verhältniss der electromotorischen Kräfte war folglich 1.396. In 30 Secunden strömte aus der längeren Röhre 4,110 und aus der kärzeren 4,960 Kilogr. Wasser. Das Ver- hältniss der Quadrate der Ausflussgeschwindigkeiten war also 1,456. Hieraus folgt, dass die electromotorische Kräfte in- nerhalb einer Differenz von etwa 4 Zz den Quadraten der Ge- schwindigkeiten proportional waren. Versuch 7. Dieser Versuch ist eine Wiederholung des vorhergehenden und einen halben Tag später angestellt. Mit der kiärzeren Röhre erhielt ich im Mittel einen Ausschlag von 33,03 und mit der längeren eimen von 23,56 Scalentheilen. Das Verhältniss der electromotorischen Kräfte ergiebt sich hieraus = 1,402, also ebenso gross wie vorhin. Versuch 8. Dieser Versuch wurde auf die Weise ange- stellt, dass bei jeder zweiten Beobachtung die untere Röhre fortgenommen und statt derselben eine kleine messingene Platte angeschraubt wurde, die in der Mitte mit einer kleinen Oeffnung versehen war; ibrigens war alles ebenso wie vorhin. Wenn die Platte angeschraubt war, strömte in 30 Secunden 2,990 Kilogr. Wasser durch die Röhre, und, wenn die 300 mm. lange Röhre angeschraubt war, 4,110 Kilogr., wie schon angegeben ist. Das Verhältniss der Quadrate der Geschwin- digkeiten war folglich 1,889. Mit der Röhre war im Mittel der Ausschlag 26,90 und mit der Messingsplatte 13,41 Scalen- theile. Das Verhältniss der electromotorischen Kräfte war also 2,006. Diese Zahl unterscheidet sich von 1,889 um nahe 6 2, aber die Differenz liegt nicht nach derselben Seite, wie in den beiden vorhergehenden Versuchen. Aus diesen Versuchen folgt unstreitig, dass die electro- motorischen Kräfte von der Geschwindigkeit und nicht von dem Drucke unmittelbar abhängen; denn der letztere blieb unverändert, während die electromotorische Kräfte ihrer Grösse nach wechselten. Der Druck hat hiebei nur in dem Falle Einfluss, dass durch denselben die Geschwindigkeit verän- dert wird. 10 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT. Hr DornN hat durch einige eigenen Versuche in der That dasselbe bewiesen, obgleich er aus denselben diesen Schluss nicht gezogen hat. Bei einem dieser Versuche wurden zwei Röhren von gleichem Durchmesser aber verschiedener Länge benutzt. Bei der längeren Röhre war der Abstand zwischen den HElectroden 100 mm., und bei der käirzeren 49,7 mm. Um eine Geschwindigkeit von 10 Meter in der Secunde zu erreichen, war bei der längeren Röhre ein Druck von 1012, mm. erforderlich, wodurch eine electromotorische Kraft von 0,9521 erhalten wurde. Die kärzere Röhre forderte, um die- selbe Geschwindigkeit zu erzeugen, einen Druck von 751,9 mm., und die entsprechende electromotorische Kraft betrug 0,4681. Berechnet man hieraus, wie gross die electromoto- rische Kraft in der längeren Röhre geworden wäre, wenn der Abstand der Electroden = 49,7 mm. gewesen wäre, so findet man die Zahl 0,4733, die sich nur um 1 42 von der mit der kärzeren Röhre direct gefundenen Kraft (0,4681) unterschei- det. Fir dieselbe Geschwindigkeit wurde also mit beiden Röhren dieselbe electromotorische Kraft erhalten, obgleich der Druck in den beiden Fällen so verschieden war. HFEin ähnliches Resultat erhielt Hr DOorn durch Versuche mit ei- nigen anderen Röhren. Die Versuche des Hrn DOoRrn fihren also zu demselben Ergebnisse wie die oben mitgetheilten. $ 4. Die folgenden sieben Beobachtungsreihen wurden ange: stellt um zu erfahren, ob die electromotorische Kraft, unter sonst unveränderten Verhältnissen, wirklich dem Querschnitte der Röhre umgekehrt proportional sei. Dazu wurden zwei verschiedenen Methoden, 4 und B, angewandt, die eine in den vier ersten, die andere in den drei letzten Beobachtungs- reihen. In der Methode A war die Anordnung die folgende: Eine weitere Röhre war mit einer engeren zusammengeblasen, so dass die weitere Röhre die obere und die engere die un- tere Hälfte bildete. Jede dieser Röhren war, zur Anbringung der Electroden, mit zwei Seitenröhren in gleichem Abstande von einander versehen. Die zwei oberen HElectroden, d. h. die, welche der weiteren Röhre angehörten, waren mit den Enden der einen Drahtschicht des Galvanometers, und die beiden unteren, in der engeren Röhre befestigten, Electroden BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:o 17. 11 mit den Enden der anderen Drahtschicht verbunden. Es ist einleuchtend, dass, wenn das Wasser die auf diese Weise zu- sammengesetzte Röhre durchströmte, die Geschwindigkeiten in den beiden Theilen der Röhre den respectiven Querschnitten umgekehrt proportional sein mussten. Nun wurde zuerst der Ausschlag a beobachtet, welcher bei Durchströmen des Was- sers erhalten wurde, wenn beide Drahtschichten in derselben Richtung ; dann der Ausschlag b, welcher entstand, wenn die beiden Drahtschichten in entgegengesetzter Richtung wirkten, darnach wieder der Ausschlag a u. s. w., bis zuverlässige Mittel fir diese Bestimmungen erhalten wurden. Wir wollen den Galvanometerausschlag, der, falls keine Polarisation statt- fände, durch den in der engeren Röhre vorhandenen Strom entstehen wiirde, « nennen, und den entsprechenden Ausschlag, der durch den in der weiteren Röhre entstandenen Strom ver- ursacht wird, mit «, bezeichnen. Die Ausschläge, welche diese Ströme in der Wirklichkeit verursachen, sind jedoch der ent- "stehenden Polarisation zufolge viel geringer. Wenn man die Polarisations-Constante der engeren Röhre mit «, und die der weiteren mit w«, bezeichnet, so sind die Ausschläge, welche diese Ströme wirklich hervorbringen, wie ich in meinem fri- heren Aufsatze mnachgewiesen habe, gleich «(1 —+4) und 2 (1 — 07). Man hat also x(1— 0) + z,(1— 0) = a und 2Z(1— 0)— 2 (1 —07)='b; Woraus = TE UIDOl dög = Mean, Das Verhältniss der beiden von jeglicher Polari- 2( 1 fart (650) sation befreiten Ausschläge wird folglich: z (a+3) (0 —a), a o(a—b) (1— vu) Wenn v die Geschwindigkeit des Wassers in der engeren Röhre, m den Querschnitt dieser Röhre, I den Abstand zwi- schen den Electroden und &k eine Constante bezeichnen, so ist — unter der Voraussetzung, dass die electromotorische Kraft dem Querschnitte umgekehrt proportional ist — diese Kraft = klv? AR den Electroden ist, in Verhältniss zu dem Widerstande in den Galvanometerwindungen, so gross, dass der letzte ganz ver- nachlässigt werden darf. Bezeichnet man den Widerstand in Der Leitungswiderstand in der Wassersäule zwischen 12 EDLUND UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT. ql der Wassersäule mit FARAO) eine Constante ist, so hat man 7 2” ”Qve r=—, wie ich in den genannten Aufsatze bewiesen. Wenn ( v, und my, die entsprechende Bedeutung fir die weitere Röhre 2 haben, so hat man auf dieselbe Weise x, = =, und folglich dn NED 2 É cat V = RR Jede andere Annahme iber die Abhängig- T v m a FE 1 keit der electromotorischen Kraft von dem Querschnitte der Röhre giebt ein anderes Resultat. Das Verhältniss zwischen den Querschnitten wurde daraus ermittelt, dass die Röhre mit Wasser gefillt und der Leitungs- Wwiderstand bestimmt wurde, sowohl zwischen den Electroden der weiteren Röhre als zwischen den der engeren. Dies ge- schah mit Hilfe des Depolarisators, auf die Weise wie es in meinem mehrerwähnten Aufsatze mitgetheilt worden. Bei der Methode £ wurden zwei verschiedene Röhren von ungleichen Durchmessern benutzt, durch welche das Was- ser strömte, während die Ausschläge beobachtet wurden. Der mit der engeren Röhre erhaltene Ausschlag mag mit d, der mit der weiteren mit d, und die entsprechenden Polarisations- Constanten mit « und a bezeichnet werden. Nachdem d, d,, « und & mit hinreichender Genauigkeit bestimmt worden, wurden die in 30 Secunden ausgeflossenen Wassermengen p Rene Me 3 und p, gewogen. Das Verhältniss — der Querschnitten wurde m 1 gleichfalls bestimmt, wodurch das Verhältniss der Ausflussge- Pr FR der Polarisation befreiten Ausschläge fortwährend mit x und 2, bezeichnet, so hat man «(1 — 0) = d und x,(1— 0) = dy; woraus folgt schwindigkeiten bekannt wurde. Wenn man die von ja sd (Lr a od (1— 0) Wenn die electromotorische Kraft dem Querschnitte wirk- 2 . . . Xx lich umgekehrt proportional ist, so muss andererseits NG 1 x m = OMR AR ar tg pr m VA ipn diese Methode eine Bestimmung mehr als die Methode 4. 2 2 JO Wie man hieraus sieht, erfordert BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 17. 163) Versuch 9. Methode 4. Druck 1,7 Atmosphären. Der Abstand der Electroden, sowohl in dem weiteren wie in dem engeren Theile der Röhre, war 151,5 mm. Wie schon ange- geben worden, wurden die Leitungsdrähte, welche von dem weiteren Theile der Röhre zum Galvanometer fihrten, zwi- schen jeder Beobachtung gewechselt, so dass die beiden Draht- schichten das eine Mal in derselben, das andere Mal in ent- gegengesetzter Richtung auf den Magnet wirkten. Die erhal- tenen Ausschläge werden, wie oben erwähnt, mit a und b bezeichnet. a: 36,3—386,0—39,1—38,6—38,5—-39,0—39,41—39,2—39,6—39,7. Mittel 38,59. b: 28,0—29,0—29,0—28,1—29,1—28,9—28,2—29,0—29,1—29,1 Mittel 28,75. Um das Verhältniss der Querschnitte der beiden Theile der Röhre und die beiden Polarisations-Constanten zu bestim- men verfuhr ich folgendermassen: Ein gewisser Bruchtheil des Stromes von einem Daniell'scehen Element wurde in die Leitung eingeschaltet, so dass er die Galvanometerwindungen und die Wassersäule zwischen den HElectroden des engeren Theiles der Röhre durchströmte. Hierdurch entstand natärlich eme Polarisation der Electroden in der Wassersäule. Danach wurden dieselben Beobachtungen wiederholt, nachdem der De- polarisator eingeschaltet worden, so dass die Richtung des Stromes in der Wassersäule unaufhörlich wechselte, während der Strom in den ibrigen Theilen der Leitung beständig die- selbe Richtung hatte, obgleich er intermittent wurde. Wenn das Mittel der Ausschläge, die in diesem Falle entstehen, mit 1,89 (der Constante des Depolarisators) multiplicirt werden, so erhält man, wie ich in dem erwähnten Aufsatze näher nach- gewiesen habe, die Grösse des Ausschlages, der entstanden sein wirde, wenn der Strom von dem Elemente ununterbro- chen durch die Wassersäule gegangen wäre und dabei keine Polarisation stattgefunden hätte. Darauf wurden die entspre- chenden Beobachtungen gemacht, wenn derselbe Strom durch den weiteren Theil der Röhre ging. Auf diese Weise wurden folgende Ausschläge mit dem engeren Theile der Röhre er- halten: 14 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT. ohne Depolarisator 28,0—28,5—28,4. Mittel 28,3; mit » 21,0—21,1—21,3—21,6—22,3—21,5, Mit- tel 21475; und mit dem weiteren Röhre: ohne Depolarisator 92,9 —94,1—93,9. Mittel 93,63. mit » 28,6—58,9—61,9—60,0—59,1. Mittel 59,7. Hieraus erhält man zuerst das Verhältnise zwischen den Querschnitten der beiden Theile der Röhre = = Die Polarisations-Constante der engeren Röhre wird a = 0,3026, und die der weiteren &, = 0,1702, folglich (1 — &) = 6974 und (1 — 0,) = 0,8298. Hieraus erhält man endlich RN RE nr 59 + 28,75)0,8298 g 35,59 — 28,75)0,6 974 wenig von 2,781 sich unterscheidet. =" = 2.854; Wwelehe sZanlnur In den folgenden Versuchen derselben Art werden der Kirze wegen nur die erhaltenen Mittelzahlen angegeben. Versuch 10. Methode A. Druck = 1 Atmosphäre. Eine andere Röhre wurde benutzt. In Mittel wurden: a = 19,13; b=7,125; 0 =0,341; 0; = 0,456. Das Verhältniss zwischen i; m den Querschnitten war — 1,437. 3 å Xx Hieraus erhält man |G = 1,344. 7; T, Versuch 11. Methode A. Druck =1 Atmosphäre. Die- selbe Röhre wie im nächst vorhergehenden Versuch, aber neues destillirtes Wasser, weshalb die Ausschläge jetzt grösser wur- den. Man erhielt:" a& ="Sd,165 0 — 415 erste =D | |; x Hieraus wird Vy” =A1"41697 x 1 Versuch 12. Methode A. Druck = 0,7 Atm. Dieselbe Röhre wie in den beiden letzten Versuchen. Die Resultate Wwurden: a — 20,49; 0=9,035 0 — 0220 und oy = 0,240, WOraus = UN TZ, Versuch 13. Methode B. Druck = 1 Atmosphäre. Die im Versuche 9 benutzte Röhre wurde gleich unterhalb der BIHANG TILL K.: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 17. 15 Uebergangstelle zwischen dem weiteren und dem engeren Theile abgesprengt, und diese wurden nun als zwei verschie- dene Röhren angewandt. Aus der engeren Röhre strömten in 30 Secunden 1,948 und aus der weiteren 2,717 Kilogr. Wasser. (Die Ursache des Umstandes, dass die Ausflussgeschwindigkeit aus der letzteren Röhre nicht grösser war, lag darin, dass das untere Ende der Röhre etwas verengt war.) Da das Verhält- niss der Querschnitte, wie oben gesagt, = 2,781 war, erhält m ö Åva S Han also ser — 1,994. Die Polarisations-Constante der en- pm geren Röhre war a = 0,23, und die der weiteren Röhre a, = 0,18. Mit der engeren Röhre wurden folgende Ausschläge erhalten: d: 42,6 —42,3—42,5—42,0—41,3—41,7—41,5— 41,2—42.3—42,4 Mittel 41,98; und mit der weiteren Röhre dj: 10,5—10,2—9,7—11,2—9,8— 10,3—9,6—9 2—11,4—10,3. Mittel 10,22. Die Beobachtungen wurden so angestellt, dass zuerst eine Bestimmung mit der engeren Röhre gemacht wurde, darauf eine mit der weiteren, dann wieder eine mit der engeren u. s. w. Aus diesen Beobachtungen erhält man — = 2,092, SA welche Zahl nur wenig von 1,994 abweicht. Versuch 14. Methode B. Zwei neue Röhren wurden be- nutzt. Wenn die weitere Röhre angewandt wurde, war der Druck 0,6 Atmosph. und bei den Beobachtungen mit der en- geren 1,1 Atm. Aus der engeren Röhre strömte in 30 Se- cunden 1,510 und aus der weiteren 5,710 Kilogr. Wasser. Der Durchmesser der engeren Röhre betrug etwa 3,2 mm. und das Verhältniss zwischen den Querschnitten der beiden Röhren war 4,220. Folglich wird 2 - = 1,1i16. Die Mittel der Aus- Pp ” schläge waren d=536,45, d, = 30,40 und die Polarisations- Constanten &« = 0,312 und oc = 0,235. Hieraus wird be tj =E Versuch 15. Methode B£. Dieselben Röhren wie in dem nächst vorhergehenden Versuche, aber der Druck war jetzt sowohl bei der Anwendung der eimen wie der anderen 16 EDLUND, UEBFR DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT. =0,6 Atm. Aus der engeren Röhre strömten in 30 Secunden 1,125 und aus der weiten 5,710 Kilogr. Wasser. Die Mittel der Ausschläge wurden d = 13,22, d, = 12,21 und die Polari- sations-Constanten a = 0,274 und oa, = 0,477. Hieraus erhält ; > m man £L —- — (),832 und V = =0,730. ph m T Um die Uebersicht zu erleichtern, mögen hier die Ergeb- nisse dieser sieben Versuchsreihen zusammengestellt werden. d pm, RB Unterschied pym dä in Procenten. FANS la de So OLE 25815 AVR AR EE 2 + 2,6 [NA 3 7 se FRA SEN [USSR LAN se — 6,5 I USE ARE AS SN INSPIRED MSE SEEN + L7. [ESR SUNE I SÖN SRASE dre + 2,9. ig Re MSIE 270) SOMNA ST SNETT + 4,9. TSINNG EON SEN ML 5bE SO TRES + 3,5 (38 310: BSR (3078) OMR RENA — 6,3 Der grösste Unterschied beträgt 6,5 2 und der mittlere Fehler wird 4,4 2. Da dieser Fehler kemeswegs grösser ist, als dass er den Beobachtungen, in denen so viele Fehler- quellen liegen, zugeschrieben werden kann, so muss man hier- aus folgern, dass die Richtigkeit der gemachten Annahme, dass die electromotorische Kraft dem Querschnitte umgekehrt proportional sei, experimentell bewiesen ist. SE Hr DorN lässt die Frage unentschieden, ob die fragliche strombildende Kraft durch die Reibung der Flissigkeit gegen die festen Wände der Röhre entstehe, oder ob sie von con- tactelectromotorischer Natur und eine Folge der Berährung zwischen der Flissigkeit und der Röhre sei; doch scheint er geneigt zu sein die letztere Erklärungsweise vorzuziehen. Die Grinde, welche ich fär die Ansicht angefiihrt habe, dass weder die Reibung noch die Beriihrung eine genigende Er- klärung iber das Entstehen dieser Ströme liefern kann, wer- den von ihm nicht einmal erwähnt, viel weniger widerlegt. Da die Stärke dieser Ströme, wie Hr DOozrNn zuerst durch Ver- suche bewiesen hat, zum Theile von der Beschaffenheit der Röhrenwände abhängt, und da ausserdem ein Wasserstrahl, BIHANG TILL K. SV. VEI-AKAD. HANDL. BAND 56 N:O 17. 17 der nicht von einer Röhre umgeben ist, nur einen sehr schwachen oder gar keinen galvanischen Strom zu erzeugen vermag, meint Hr DORrN, dass die von mir gegebene Erklärung dieser Ströme nicht haltbar sei. Ich werde jetzt diese Be- merkungen in Betracht ziehen. Zmerst muss ich darauf aufmerksam machen, dass es trotz gemachter Versuche nicht gelungen ist zu beweisen, dass iberhaupt durch die Reibung einer Flissigkeit gegen einen festen Körper Electricität entwickelt werde. Die einzige be- kannte Ausnahme von dieser Regel ist das Quecksilber; und ausserdem soll mattgeschliffenes Glas angeblich positiv elec- trisech werden, wenn es mit Alther, Alcohol oder flässigen Hartzen gerieben wird !). Dass keine Electricität entstehen kann, wenn Wasser an einer glatten Glasscheibe vorbeigleitet, fordert kaum einen Beweis, weil in der That keine Reibung zwischen dem Glase und dem Wasser stattfindet. Das Glas bindet nämlich an seimer Oberfläche eine dinne Wasserschicht, die nicht an der Bewegung der iibrigen Wassermasse Theil nimmt; gegen diese stillstehende Wasserschicht, und nicht gegen das Glas, reibt das vorbeiströmende Wasser, wodurch aber keineswegs Electricität erzeugt werden kann. Angestellte Versuche haben dargelegt, dass schwach po- larisirte Electroden ihre Polarisation nicht verändern, wenn Wasser, sogar mit grosser Geschwindigkeit, dicht an ihnen vorbeiströmt; und dieser Umstand wird dadurch erklärt, dass die Gase, welche die Polarisation verursachen, von der diinnen Wasserschicht geschiitzt werden, die an der Be- wegung nicht Theil nimmt. Zwischen den Electroden und dem strömenden Wasser findet also keine wirkliche Reibung statt. Das Glas verhält sich in dieser Beziehung ohne Zwei- fel ebenso wie die metallenen Electroden. Bei den obigen Versuchen war der Widerstand der Wassersäule in der Röhre zwischen den BElectroden so ungemein viel grösser als der Widerstand in den Galvanometerwindungen und in den Dräht- en, die dahin fihrten, dass der letztere Widerstand im Ver- gleich mit dem ersteren gänzlich vernachlässigt werden konnte. Man kann daher, ohne einen merkbaren Fehler zu begehen, annehmen, dass der Strom, welchen eine an der Röhrenwand !) RIESS: Die Lehre von der Reibungselectricität, B. 2. p. 398. 18 EDLUND, UEB8BER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT. supponirte electromotorische Reibungskraft verursachen wirde, ausschliesslich durch den Galvanometerwindungen seinen Weg nähme und nicht zum Theil durch die Mitte der Wassersäule zuricklaufen wirde. Wenn nun die Reibung gegen die Röhrenwand den Strom verursachte, so misste die Strom- stärke, unter sonst unveränderten Verhältnissen, mit der Weite der Röhre wachsen; weil die Electricitätsentwickelung mit der Reibungsfläche zunimmt. Die Erfahrung zeigt aber, dass dies nicht der Fall ist: die Stromstärke ist bei unver- änderter Geschwindigkeit von der Weite der Röhre unab- hängig. Um unzweideutig zu beweisen, dass die Reibung nicht die wahre Ursache zu der Strombildung sein kann, fihre ich hier das Resultat eines Versuches an, der von derselben Be- schaffenheit wie der in meinem fräheren Aufsatze mitge- theilte ist. Versuch 16. Hierzu wurde eine Röhre angewandt, welche eimen Durchmesser von 4,5 mm. hatte und in der Mitte zu- sammengeschraubt werden konnte. Die beiden Theile der Röhre waren mit je einer Seitenröhre versehen, so dass eine Electrode auf jeder Seite der Schraube angebracht werden konnte. Nun wurde zuerst eine Beobachtung gemacht, wenn eine diinne, mit einer Menge feiner Löcher versehene, Mes- singsscheibe zwischen den beiden zusammengeschraubten En- den der Röhre eingesetzt war; darauf wurde die Scheibe fortgenommen, und eine neue Beobachtung angestellt, bei welcher die zusammengeschraubten Röhren eine einzige Röhre derselben Weite und Länge ersetzte; dann wurde wieder die erste Beobachtung wiederholt u. s. w. Wenn die Messings- scheibe eingesetzt war, strömten in 30 Secunden 1,745 Kilogr. Wasser aus; und wenn man sie fortnabm, 4,275 Kilogr. Die Geschwindigkeit betrug also im ersteren Falle 3,657, und im letzteren 8,960 Meter in der Secunde. Die folgenden Aus. schläge wurden beobachtet: Mit der Messingsscheibe: 26,2—24,2—24,2—25,1 -- 27,3. Mittel = DEU Ohne » 42,9—39,0—36,5—39,2—38,7. Mittel = DA Nimmt man nun an, die Reibung sei die Ursache der Strombildung, so hat man, wenn die Röhren ohne die mes- singene Scheibe zusammengeschraubt sind, nur die Reibung BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 17. 19 gegen die Glasvand in Betracht zu nehmen; in dem anderen Falle aber ausserdem die Reibung gegen die Scheibe. Die oben angefihrten Versuche beweisen, dass die electromoto- rische Kraft dem Quadrate der Geschwindigkeit, wenn diese hinreichend gross ist; einer niedrigeren Potenz derselben, wenn sie unter eine gewisse Grenze hinabsinkt; und endlich ibrer ersten Potenz, wenn sie sehr gering ist, proportional ist. Nun war aber, wenn die Röhren ohne die Messings- scheibe zusammengeschraubt waren, die Geschwindigkeit 2,45 Mal grösser, als wenn die Scheibe eingesetzt war. Wenn die Scheibe angewandt wurde, musste folglich der Theil des Stromes, der von der Reibung gegen die Glaswand herrihrte, 320,26 2,45 That 25,4 war, so miissten, unter der gemachten Voraussetz- ung, mehr als 9,4 Scalentheile von der Reibung gegen die Messingscheibe herrihren. Man kann aber experimentell be- weisen, dass die Reibung des Wassers gegen ein Metall kei- nen Strom zu erzeugen vermag. Fir diesen Zweck braucht man nur Wasser durch eine Glasröhre strömen zu lassen, die mit zwei in derselben Höhe einander gegenibersitzenden Seitenröhren versehen ist, und die Electroden in diese so einzusetzen, dass das strömende Wasser an dem Ende der einen Electrode vorbeistreift, während die andere Electrode so weit zuriickgezogen ist, dass der Wasserstrom sie nicht beriihrt. Obgleich auf diese Weise die eine Electrode der Reibung ausgesetzt ist, die andere aber nicht, so entsteht kein Strom, was doch der Fall sein misste, wenn die Rei- bung in dieser Hinsicht thätig wäre. Die Annahme, dass die Reibung der Flässigkeit gegen die Röhrenwand die Ursache der Entstehung des electrischen Stromes sei, wird also durch die Erfahrung widerlegt. =16 sein. Da nun der Ausschlag in der geringer als Es kann aber auch bewiesen werden, dass der Strom nicht von irgend einer contact-electromotorischen Kraft zwi- sehen dem Wasser und der Röhrenwand verursacht werden kann. Zuerst ist zu bemerken, dass die bisher bekannten contact-electromotorischen Kräfte nur bei Berährung zwischen Körpern, welche die HElectricität leiten, entstehen, während dagegen in dem fraglichen Falle der eine Körper, nämlich das Glas, ein guter Isolator ist. Damit in gewöhnlichen Fäl- len ein Strom entstehe, missen die beiden Körper, welche 20 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOTORISCHE KRAFT. 2 in Beriihrung sind, durch einen äusseren Leiter verbunden werden; in unserem Falle dagegen sind beide Electroden in der einen Körper eingesteckt, nämlich in die Wassersäule, welche, sie mag nun durch die Berihrung mit dem Glase positiv oder negativ electrisceh werden, dieselbe electrische Spannung in den beiden Electroden bewirken muss, wodurch jegliche Strömung in der Leitung zum Galvanometer unmög- lich wird. In gewöhnlichen Fällen wirkt die electromoto- rische Kraft längs der Normale der Berihrungsfläche; hier wärde sie dagegen deutlich in einer mit dieser Fläche pa- ralleler Richtung wirken. Die gewöhnliche electromotorische Kraft ist von der Grösse der Beriährungsfläche unabhängig; hier dagegen wirde sie dem Quadrate der Berihrungsfläche umgekehrt proportional sein. Dies erhellt daraus, dass sie, wie die Beobachtungen zeigen, dem Querschnitte der Röhre umgekehrt proportional ist. Trotz allen diesen Widersprich- en, wollen wir doch fir einen Augenblick annehmen, der electrisehe Strom werde wirklich von einer contactelectro- motorischen Kraft zwischen dem Wasser und der Röhrenwand verursacht, und wir wollen die Folgen einer solchen An- nahme näher in Betracht ziehen. Zuerst mag daran erinnert werden, dass, wenn ein Widerstand m, der der Grösse nach mit dem Widerstande M zwischen den Electroden in der Wassersäule vergleichbar ist, in die Leitung zum Galvano- meter eingeschaltet wird, die Stromstärke i = — j18(t, INO M+m P die electromotorische Kraft bezeichnet. Dies ist durch an- gestellte Versuche in meinem ersten Aufsatze iber diese Ströme vollständig bewiesen. Der fragliche Strom folgt also dem Ohm'schen Gesetze. Wenn man annimmt, der Strom entstehe durch eine contactelectromotoriscehe Kraft P, die ihren Sitz auf der Berährungsfläche zwischen dem Wasser und dem Glase habe, so muss der hierdurch erzeugte Strom sich nothwendig so theilen, dass ein Theil desselben durch die Leitung zum Galvanometer geht, und der andere Theil durch die Wassersäule zuruckläuft. Der erstere Theil des Stromes bezeichnen wir mit z, den letzteren mit I und den Wider- stand in der längs der Röhrenwand sich erstreckenden din- nen Wasserschicht, wohin die electromotorische Kraft verlegt wird, mit C. Den Widerstand, welchen der Stromtheil I in der Wasserschäule erleidet; nennen wir M,; diesertWidlete BIHANG TILL K. SV. VET-.AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 17. 21 stand muss natirlich etwas grösser als M sein. Auf diese Weise erhält man: FAN P(M, + m) 1 PM, N= = — und =p As är (M, + m)C + Mim (M, + m)C + Mym i SN Brr : 17 rr Der Erfahrung gemäss ist aber 2=—=— Damit diese m + M beiden Ausdriicke unter allen Verhältnissen mit ceinander Å SA på MM, : a 4 ibereinstimmten, misste C= MA sein, das heisst C wirde I, + m der Grösse nach von dem in die Leitung zum Galvanometer eingeschalteten Widerstande abhängig sein; was aber ganz ungereimt wäre. Nimmt man an, dass C=0 wäre, so wirde US werden, was auch mit der Erfahrung in Widerspruch steht. Welche auch die Ursache der Strombildung sein wirde, wenn sie nur ihren Sitz an der genannte Grenzfläche hätte, so misste der Strom sich auf die erwähnte Weise theilen, und einem anderen als dem durch die Erfahrung gegebenen Gesetze folgen. Aus den angefiihrten Grinden hat man kein Recht anzu- nehmen, dass die fraglichen electrischen Ströme von einer electromotrischen Kraft herriähren, die ihren Sitz auf der Grenzfläche des Wassers und der Röhrenwand habe. Diese Schwierigkeiten bei der Erklärung der fraglichen Ströme verschwinden, wenn man von der unitarischen Theo- rie uber die Natur der Electrieität ausgelht. "Um dies zu zeig en, wollen wir ein Beispiel aus der täglichen Erfahrung an- fihren. Man denke sich, dass man einen aus einem porösen Stoffe bestehenden Körper mit grosser Geschwindigkeit durch die atmosphärische Luft fuhre. Der Körper lässt die Luft durch, doch nicht ohne einen gewissen Widerstand gegen den Durchgang derselben zu setzen. Wenn man nun, wäh- rend der Körper in rascher Bewegung ist, die Dichtigkeit der Luft in Querschnitten, die sich in versechiedenen Ent- fernungen von dem forderen Ende des Körpers befinden, untersucht, so findet man, dass die Dichtigkeit der Luft in der Endfläche der Körpers, die bei der Bewegung vorangeht, am grössten ist, und von dort immer mehr abnimmt, je mehr man sich der hinteren Endfläche des Körpers nähert, wo die Dichtigkeit am geringsten ist. Die Luft wird in der Richt- ung der Bewegung mitgeschleppt; dadurch entsteht die er- 22 EDLUND, UEBER DIE ELEKTROMOTORISCHE KRAFT. wähnte Verschiedenheit in der Dichtigkeit, und diese Ver- schiedenheit wächst, bis der Luftstrom, der durch dieselbe in den Poren des Körpers in einer seiner Bewegung ent- gegengesetzten Richtung zu entstehen strebt, dem durch das Mitschleppen erzeugten Strome gleich ist. Nachdem diege Ströme gleich stark geworden, bleibt das Verhältniss der Dichtigkeiten in verschiedenen Querschnitten unverändert, wo nicht die Geschwindigkeit des Körpers eine Veränderung erleidet. Wenn der Körper iiberall dieselbe Beschaffenheit besitzt, und wenn die gegen die Bewegungsrichtung senk- rechten Querschnitte gleich gross sind, so ist natiärlich der Unterschied der Dichtigkeit der Luft, in zwei solchen Quer- schnitten dem Abstande derselben proportional. Der grös- sere oder geringere Unterschied der Dichtigkeit in zwei sol- chen Querschnitten beruht nicht allein auf der Geschwindig- keit, sondern auch auf der Beschaffenheit des Körpers und was hier besonders bemerkt werden muss, auf dem Wider- stande, den die Luft gegen ihn ausibt. Dieser Unterschied der Dichtigkeit muss mit der Geschwindigkeit wachsen, und dies wahrscheinlich auf dieselbe Weise wie der Widerstand, den ein Körper bei seiner Bewegung in der Luft erfährt, d. h. er muss bei geringer Geschwindigkeit einer niedrigeren Potenz derselben proportional sein, als dies bei beträchtliger Geschwindigkeit der Fall ist. Wenn die Luft nicht den ge- ringsten Widerstand gegen die Bewegung des Körpers aus- iäbte, d. h. wenn die Luftpartikeln dem Körper von selbst Platz machten, oder sich in Bewegung setzen liessen, ohne dass irgend ein Kraftaufwand dazu erforderlich wäre, so wiärde natiärlich keime Verschiedenheit der Dichtigkeit in den verschiedenen Querschnitten entstehen können. Die fragliche Verschiedenheit in der Dichtigkeit muss gewissermassen mit dem Widerstande der Luft wachsen. Denken wir uns des- halb, der erwähnte poröse Körper sei von cylindrischer Form und werde in einer cylindrischen Röhre, in die er genau passt, verschoben, so muss die Verschiedenheit in der Dicht- igkeit in zwei gegebenen Querschnitten grösser sein, als wenn der Körper sich mit derselben Geschwindigkeit in der freien Luft bewegte. Der Grund hierzu liegt theils darin, dass die Luft in der Röhre nicht zur Seite weichen kann, und theils auch in dem Umstande, dass die Adhzsion der- selben an der Röhrenwand und die Beibung gegen diese nam- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 17. 23 hafte Hindernisse gegen die Bewegung darbieten. Es ist eimleuchtend, dass die Verschiedenheit in der Dichtigkeit, unter sonst unveränderten Verhältnissen, grösser werden muss, je enger die Röhre wird, weil der Widerstand der Luft gegen den bewegten Körper mit der Enge der Röhre zunimmt. Dass auch der Stoff, woraus die Röhrenwand besteht, und ihre sonstige Beschaffenheit die Verschiedenheit der Dicht- igkeit beeinflussen können, bedarf keiner näheren Erklärung, da man weiss, dass die Adhesion und Reibung der Luft fär verschiedene Stoffe versahieden ist. Fassen wir jetzt zusam- men, was gesagt worden ist von der ungleichen Dichtigkeit der Luft in verschiedenen Querschnitten eines in einer Röhre bewegten porösen Körpers, so erhalten wir hierfir die fol- genden Gesetze: 1) Die Dichtigkeits-Differenz muss der Ent- fernung der fraglichen Querschnitte von einander propor- tional sein; 2) Sie muss mit der Geschwindigkeit des Kör- pers zunehmen, und es ist wahrscheinlich, dass diese Zu- nahme bedeutender ist, je grösser die Geschwindigkeit wird; 3) Sie muss wachsen, wenn der Querschnitt der Röhre ab- nimmt; 4) Sie kann von der Beschaffenheit der Röhrenwände und dem Stoffe, woraus diese bestehen, abhängig sein; und 5) Sie muss geringer sein, wenn der Körper sich in der freien Luft, als wenn er sich mit derselben Geschwindigkeit in einer Röhre bewegt. Auf diese Weise gestalten sich die Verhältnisse, wenn ein poröser Körper sich mit etwas bedeutender Geschwindig- keit in der Luft oder in einer beliebigen anderen Gasart bewegt. Der unitarischen Theorie gemäss, wird das electri- sche Fluidum oder der Alther als ein Gas betrachtet, der im Verhältniss zu seiner Dichtigkeit eine ausserordentlich grosse Elasticität besitzt, und dessen Molecule sich im umgekehrten Verhältnisse zu den Quadraten der Abstände abstossen. HFin jeder Körper, der die HElectricität leitet, kann dem Ather gegeniiber als porös betrachtet werden; ausserdem ist ein Theil des in den Poren des Körpers befintlichen Althers mehr oder weniger frei und kann von einer Stelle zu einer anderer verschoben werden”). Dass der in einem Körper enthaltene freie Alther mitgeschleppt wird, wenn der Körper in Bewegung kommt, ist dadurch bewiesen, dass, wie ich !) Théorie des phénoménes électriques, p. 1 et 2. K. Svenska Vetenskaps- Akademiens Handlingar B. 12. 24 EDLUND, UEBER DIE ELECTROMOUTORISCHE KRAFT. friher gezeigt habe !), alle unipolaren Inductionserschein- ungen durch diese Annahme auf eine einfache Weise erklärt werden können. Die obigen Schlisse iiber das Verhältniss der gewöhnlichen Gase missen deshalb auch, mutatis mutan dis, auf den /Ether anwendbar sein, und wir erhalten dadurch die auf experimentellem Wege gefundenen Gesetze fär die fraglichen Erscheinungen. Bei den oben angefibrten Ver- suchen ist das Wasser als der sich bewegende poröse Körper anzusehen, und der Alther vertritt dabei die Stelle des Gases. Allein aus dem Umstande, das der freie /AEther in der Richt- ung der Bewegung mitgeschleppt wird, wide, wie ich in meinem friiheren Aufsatze darzulegen versucht, kein electri- scher Strom in der Leitung zum Galvanometer entstehen können, in so fern nicht zugleich eine Verschiedenheit der Dichtigkeit des Althers an den beiden, in die Wassersäule eingesetzten, Electroden dadurch entstände. Dies muss aber unter gewöhnlichen Verhältnissen statt finden. Da die Alther- molecule einander mit einer dem Quadrate ihrer Entfernung umgekehrt proportionalen Kraft abstossen, so legt sich die entstehende Verdichtung des AEthers auf die Oberfläche des leitenden Körpers, und tritt also in dem fraglichen Falle an der Röhrenwand selbst auf; in Folge dessen muss die Be- schaffenheit dieser letzteren hier einen grösseren Einfluss auf die Vertheilung der Dichtigkeit ausiiben, als wenn von einem gewöhnlichen Gase die Frage wäre, z. B. von der Luft, bei der die Dichtigkeit in dem ganzen Querschnitte ungefähr gleichmässig vertheilt ist”). Weil ferner die Veränderung der Dichtigkeit von dem Verhältnisse zwischen der Kraft, womit die sich bewegende Flissigkeit den Ather zu ver- schieben strebt, und der Kraft, mit welcher dieser von den Röhrenwände festgehalten wird, abhängig ist, kann man sich auch leicht die Möglichkeit denken, dass in gewissen Aus- nahmesfällen die Dichtigkeit an der oberen Electrode grösser als an der unteren werden kann, und dass in Folge dessen 1!) Recherches sur Vinduction unipolaire etc. K. Svenska Vet.-Akad:s Handl. T. 16. Philosophical Magazine (Ser. 5) T. 6. Annales de chimie et de physique (Ser. 5) T. 16. 2) Aus der Darstellung des Hrn DORN könnte man vielleicht folgern. dass ich es fir unmöglich erklärt hätte, dass die Röhrenwand irgend einen Einfluss auf der Strombildung haben könnte. Dies ist doch nicht der Fall; ich habe nur versucht an den Tag zu legen, dass dieser Einfluss durch die Beobachtungen des Hrn CLARK (WIED. Ann. B. 2) keineswegs bewiesen worden ist. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 17. 25 der zum Galvanometer gehende Strom eine der gewöhnlichen entgegengesetzte Richtung erhält. Hieraus ersieht man, dass die fraglichen Erscheimungen, auch die von Hrn DOorN be- obachteten, sich auf diese Weise sehr leicht erklären lassen, und dass die Analogie zwischen der electrischen Flissigkeit und anderen, uns bekannten, Gasarten eine ganz vollkom- mene ist. Dem angefihrten zufolge, hege ich, trotz dem von Hrn DorN ausgesprochenen Proteste, fortwährend die volle Ueber- zeugung, dass allein durch die unitarische Theorie eine ge- nigende Erklärung dieser, in mancher Beziehung interessan- ten, electrischen Erscheinungen gegeben werden kann. Nachtrag. Nachdem das Obenstehende schon geschrieben war, er- hielt ich das 4te Heft von WIEDEMANNS Annalen fär dieses Jahr, worin sich ein Aufsatz von Herrn J. ELSTER iiber die in freien Wasserstrahlen aufstehende electromotorische Kraft befindet. Herr ELSTER zeigt darin, dass, wenn ein Wasser- strahl iiber eime schräg gegen denselben gehaltene Scheibe von Glas, Schwefel, Schellack u. s. w. dahin gleitet, und wenn darin zwei mit dem Galvanometer verbundene Elec- troden angebracht sind, ein electrischer Strom erhalten wird, der eine verschiedene Stärke fiir verschiedene Scheiben hat. In dem freien Wasserstrahl konnte dagegen keine electro- motorische Kraft nachgewiesen werden. Hr ELSTER schliesst hieraus, dass die Reibung des Wassers gegen die Scheibe die wahre Ursache der electromotorischen Kraft ist. Natir- lich kann die in diesem Falle entstehende electromotorische Kraft auf dieselbe Weise wie die, welche in Röhren von ver- schiedener Natur beobachtet worden, erklärt werden, und die Versuche des Hrn ELSTER beweisen also in der That nicht, dass die Reibung des Wassers gegen die Scheibe mit der electromotorischen Kraft etwas zu thun hat. 0 y$ 4 ha tåg i J ÅA k HARAR ER ANA oc UM RIS VU FAL SÄLAR YA VA kt - vs NONGS TA Hr VID ML (IDP KIL Mim ll Hi HUR nde Iller a AN UT MUTE S ego cd ET ” TR | Wi | iu [ IANA rt fn ERAN VII Kl ”" 1 - 4 äv (fu Gör Pb al stil HE aa ” NAN av HON” LITA i vil FY Lyde CT (NE CIA TTR AT i UTENETE (EE NIT SYN MSK NIO TIUE mad KE £ Må å j I kl la SOM KK - 4 Ö VN få KL re. RO UGL OMM vuilöl un vili IDA , ÖRE ER KATE UT TNT OM UL At L TEE ” kinErURTgN TIL (l we TIC (6 AN Kr filer sl NUR NT VE TN VED ani Men stil KODA & ON EL Hin H TCM ändor v a « TIL rid Aer É OK di 1 RTL | YT Kg IVT RIKT & un LW APERAK SA KJ EU A Kd VA | ' 01 er Cb , TAL SIV i Of I" ma la dT tll ir FET MT LL FAKTA RAL mn » Arvet INNE lkmki fäva a 1 oda ärar VÖRRO VORE NOS BETE 2 2 f( AY &- i mat Unn Had mA ku NT OS al, ANTA ' 4 < é s KR Fd || utslV vill 0 'j ä V Lil Tid Le bat HER £IM fr vm hold MärmmtoNAv RJ Nie flit MPR | FK IN og "Fr SÅ ) acld 4 Ad frn br ar ut TA HOT, IEA AA HETER "u | | SRA i tin d a UD AR VON vy dte ANT sena UT VAA IE MD ADA TUREN KDE ILL ul NL il OL ' NYTYTTEN int Va fållna In i h ji på SN rv | Gå Cl uu RV ud ST ul i An FRE DE ON FIS SIT LATIKLA TEN RIE NI äm il oda UA Öh rn a URI RAS IT 107 CC i (Al UT | ra lad SN. TACA Oman k LY se 4 NINI (vy NA YllAA NLTIEIR VR ATIRN TR [ N pA vi ORLA ULLA ud ev un 4 SV LST) fal jr ML hitom gi UR NTCSR wi mad KUN SR IN KIT HMAbNE Sh MAA y LE JAK LM | i Klaga 3 Å det ngr SL [ Vv NEON ba YT FYN BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band ö N:o 18. ON A NEW GENUS AND SPECIES BECKER P ACT FOTDA BY P. O. CHRISTOPHER AURIVILLIUS WITH FOUR PLATES. COMMUNICATED TO THE R. SWED. ACAD. OF SC., 1879, JUNE 11. STR OCIREEKO TEMA ESESn9E KON ETS BOR TRNCGEKERITEIN P. A. NORSTEDT & SÖNER. ål T a ÖR : AJ ROR St ma p ALARD. WAV frog AR AU CS BET MALA And AVLEVSCYRS rv rr M 7 Bs. (SV & vc LS ' tv ed VU VLv - ME ' [| N j ba LE Ty - Fa h "AF ERNER FA 5 the month of June 1878, when at Wadsö in East-Fin- mark, Norway, on the Waranger-fjord, the author and his companion Mr C. W. FORSSTRAND observed on the baleen- plates of a Balcenoptera Sibbaldii GRAY just captured a num- ber of large yellowish-white spots, which on a closer exami- nation Were found to consist of innumerable ecrowds of a Copepod in all stages of development, from the new-hatched Nauplius to the adult Cyclops, all firmly adhering to the plates by means of strongly armed limbs, and evidently at home there. Concluding from this very singular and hitherto unobserved mode of living to its frequent occurrence on this species of whale, I searched every specimen of it, as well as of B. musculus COoMP., that was captured during our stay at the establishment of Mr SvEnND FOYN, but always in vain. Still this epizoic Copepod may not be so very rare, although easily overlooked. Its most marked character, the strongiy developed claws, is clearly in accordance with its epizoic manner of living. For if allied genera of Copepods are in need of their claws is order to ecling to seaweeds and similar objects, this genus is still more so for the purpose of adhering to the surface of the baleen-plates while the water is violently rushing through them. The only species known is the type of the new genus BAL/AZENOPHILUS”) nov. gen. Char. gen. Corpus fere cylindricum. Antenn&e antice octoarticulate; posticx biarticulate, ramo secundario articulo uno parvo. Palpus mandibularum minimus, tuberculo seti- gero formatus. Palpus maxillarum simplex. Maxillipedes ") qelerae whale and qios friend. 4 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA. anteriores processibus cylindraceis duobus; posteriores validi, subeheliformes. Pedes primi paris prehensiles, rami ambo triarticulati; pedes secundi paris ramo interno bi-, externo triarticulato; tertil et qvarti paris ramo interno uni-, externo triarticulato; qvinti paris rudimentarii. Sacculi ovigeri duo. LDLarva naupliformis transversaliter ovalis pedum tribus paribus non articulatis, brevibus. Generic Char. Body almost cylindrical. Anterior antenne eight-jointed; posterior two-jointed, with a secondary branch, consisting of a single small joint. Mandible palp rudimen- tary, reduced to a setiferous tubercle. Maxillary palp undi- vided. Anterior foot-jaws having two marginal setiferous processes; posterior strong and chelate. First pair of feet strongly clawed; both their branches three-jointed ; second pair of feet having the inner branch two- and the outer three- jointed; third and fourth pairs of feet with the inner branch one-, the outer three-jointed; feet of fifth pair rudimentary. Ovisaes two. Nauplius transversally oval, with three pairs of short appendages, destitute of joints. By its mode of living, as well as by its rudimentary mandible palp and the one-jointed inner branch of the third and fourth pairs of feet, this genus in the adult state is seen at the first glance to differ from all the other genera hitherto described in the family of Harpacticida, and the larva in its first state of development recedes still more widely from all larve of Copepoda known at present. At the same time, when the question is strictly to determine its place among others, it will be found that by the development of the first pair of feet into strong, prehensile, elawed membres it differs pro- foundly from all genera referable to the subfamilies proposed by BozrcK”): Setellina, Porcellidina, Westwoodina, Tachidina, Amymonea and Longipedina. It differs also by the number of joints in the anterior antenn&e from most of the genera belonging to the above-named subfamilies, and from the Longipedina moreover by the chelate hand of the posterior foot-jaws. There remain therefore only the genera belonging to BorcE's subfamilies Harpacticina and ÄAmeirina, but to these Balcenophilus hardly is referable, provided the limits +) BoECK A.: Oversigt over de vid Norges Kyster iagttagne Copepoder. Forhandlinger i Videnskabsselskabet i Christiania. Aar 1864. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 18. 5 drawn by that author are to be maintained; for in the struc- ture of the first pair of feet it completely agrees with some genera of Harpacticina, 1. e. Harpacticus M. Epbw. and Thalestris CzAvs, and evidently differs from Anmeirina, while in the development of the mandible palp and of the secondary branch of the posterior antenn&e, itresembles Ameirina much more than Harpacticina. "These organs are namely in Amei- rina much less developed than in Harpacticina and thus more like their rudimentary state in Balenophilus. By its two distinet ovisacs it resembles again the genus Diosaccus BozrcK. Consequently Balcenophilus seems to constitute a remarkable uniting link between the above-named two sub- families by presenting characters belonging to both, and these characters still more strongly marked even than in their typical genera. According to the limitation, given by G. BrADY”) to the subfamilies and genera of Harpacticida, Balenoplhilus may belong to Harpacticina and come nearest to the genus Thalestris Ciravs. But from” this genus it differs widely by having the mandible palp rudimentary and the maxillary palp simple, unbranched. One species only being known, the following description will cemprise the generic as well as the specific characters. Balzenophilus unisetus nov. spec. A. Adult form. Description: Body (P1. I. Fig. 1—3.) elongated, slightly higher than broad, attenuated behind; last segment of the abdomen half as broad as the first large part of the body. This part provided with a distinct, but obtuse rostrum, and being in the male about 0,25, in the female 0,29, of the whole length of the body. The four posterior thoracic segments free as usual; abdomen in the male composed of five, in the female of four free segments, exclusive of the furca. The first and second abdominal segments of the female are namely AX ”) BRADY G.: Monograph of the free and semi-parasitic Copepoda of the British Islands. Vol. I. London 1878. 6 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA. united in one piece, a little broader than the preceding and following segments. Furca as long as each of the nearest joints and bearing on each side, at the apex, only a single, long, non-ciliated seta, a little more than half as long as the body. Each branch of the furca bearing also on its outer margin a short, but rather stout, inarticulate seta, reaching to or slightly beyond the distinetly marked basal joint of the tail-seta, and on its upper margin, just within the place where the small seta is fixed, a similar finer triarticulate one. There are also some small spines round the base of the tail-seta. The anterior antenne present a different structure in the two sexes. Male: (Pl. I. Fig. 4.) Antenne consisting of eight joints; the fourth of these bearing the sword-shaped appendage, the first of the following four joints very short, and the third swollen on its inside; last joint long, of equal breadth throughout, having two terminal setze, of which one is very long and simple, the other shorter and trifid. Moreover there are several sete on the outer margin of the second, third and fourth joints; one on the same margin of the sixth and seventh, one in the middle and two on the inner margin of the last joimt. Besides the ordinary sword- shaped appendage at the distal end of the fourth joint, there is also a similar one at the same end of the third. At the base of the fourth joint there is a setiferous tubercle which, when the antenna is extended, covers the end of the third joint. — Female: (Pl. I. Fig. 5.) Antenn&e differimg from those of the male by being shorter and of a much more slender structure, and by the four last joints being of almost equal length and of the usual shape. Fourth joint destitute of the tubercle and the sword-shaped appendage of the male, seventh joint having at its apex the longer terminal seta much shorter. The other setx almost similar to those of the male. The posterior antenne (PI. I. Fig. 6.) two-joimnted and alike in the two sexes. First joint destitute of sete on its margins, but having near the middle of the outer margin some small spi- nes, placed in a semicircle, and a little above the middle a small secondary branch, scarcely reaching to its apex and provided with three sete. Atthe one margin of the secondary branch there appears a notch where the subapical seta is placed in the genus Canthocamptus WEstwoop. Second joint broader above than at its base, having its distal end BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:o 18. i cut off obliquely and provided with three long geniculate sete, finely curled in the knee itself. Outside of these there are on the outer margin four spines a little curved, the upmost of which is the longest, the others gradually shorter. The geniculate sete non-ciliated; spines on their lower margin finely crenulate. The upper lip (P1. I. Fig. 7.) consisting atits apex of two erenulate ciliated lamin&e, terminating on the outer side in two flattened and probably moveable spines. Lateral margins rather thick and convex on their inner side. | The mandibles (P1. I. Fig. 8, 9.), the shape of which is best shown by the figure, bear at their apex four rows of short and obtuse teeth, of which the uppermost row alone is visible on the outside; palp quite rudimentary as in Cyclops O. F. MUELLER, and consisting only of a small tubercle, bearing three sete on its top. On the inner side below the rows of teeth, there is a rather long ciliated seta, directed in- ' Wards under the upper lip. On the anterior margin there are two tubercles, separated by a furrow, which probably assist in supporting the mandibles against the upper lip by taking up its margin between them. The under lip (P1. I. Fig. 10.) consisting of two side-halves, channel-formed behind, separated by a deep incision and having their margins highly ciliated. The masxille (P1. I. Fig. 11.) are broad and slightly tapering towards the dentate apex. The masticatory lobe seems to be the immediate continuation of the basal piece, whereas the palp rather presents itself as an appendage on its outer .side. Palp lying close to the masticatory lobe, completely undivided and bearing at its apex as well as just below it two sete. It has moreover two sete at its inner margin near the apex, three in the middle of its outer margin, and a large one in the proximal corner, all these representing the pro- cesses found in other genera. The anterior or inner foot-jaws (P1. I. Fig. 12.) small, shorter than the maxille and provided with two cylindrical or digi- tate processes on the basal piece. Uncinate process rather small, having one tooth at the apex and two sete on the outer side. Digitate processes having each two ciliated setze at their apex. Posterior pair of foot-jaws developed in a strong clasping organ, consisting of a basal joint, bearing two setzxe 8 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA. in the upper inner corner, and of a broad middle joint which constitutes with the claw-like, terminal joint a chelate, pre- hensile hand. The margin of the hand, directed towards the claw, however, is not concave, but almost straight. The claw has in the inner margin a small notch, bearing a short seta. The first pair of feet (P1. I. Fig. 1.) are highly developed clas- ping organs, twice as long as the following pairs of feet, which do not reach farther than to the end of the second basal joint of the first pair. This first pair of feet destitute! of ciliated sete. Basal joints of equal breadth throughout, more than twice as long as broad. Outer branch only half as long as the inner and consisting of three joints. First joint short, bearing a spine at its outer margin; second joint fully as long as the two others together and armed with a spine, similar to that of the first, and besides with some small spines on the outer margin; last joint as short as the first and bea- ring at its apex two claws af unequal length, bent out- wards and having two sete at their base First joint of the inner branch longer than the whole outer branch and about six times as long as the two other joints together, exclusive of the claws; second joint very short and destitute of all sorts of appendages, as well as the first; third joint bearing two claws of unequal length and much curved outwards. The peculiar glenoid surface of articulation between the first and second joints intimates a great mobility of the claws. The following three pairs of feet resemble each other very much as to the essentials of their structure, but it is, how- ever, easy to distinguish them from each other, and they. differ also in the two sexes. 'The basal part of all pairs short and broad, consisting of two pieces, immoveably joined and in the posterior pairs not clearly distinguished from each other. The outer branch of second pair of feet (P1. II. Fig. 1. 2.) three-jointed. First joint the longest and bearing a spine at the upper part of the outer margin; second joint bearing also a spine on the outer margin besides a long ciliated seta in the middle of the inner margin; third joint having three spines on the outer margin, two ciliated sete at the apex itself and two similar ones on the inner margin. Inner branch two-jointed and so short as not to reach farther than BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 18. 9 to the first joint of the outer branch; its first joint bearing no sete, but very small spines on the inner side, like all the other joints of this pair of feet; second joint having at its apex three sete, long, fine and ciliated in the female, but in the male consisting of a ciliated thorn and two doubly- curved spines on its outer side. This prominent character reminds one of something like it in the genus Westwoodia DANA. The outer branch of the third pair of feet does not differ from that of the second pair excepting that it has two spines only on the outer margin of the third joint. The three upper spines of the outer margin in the male provided on their sides with small spines, disposed in pairs. Inner branch one-jointed, having two sete at its apex and being alike in the two sexes. The fourth pair of feet (P1. II. Fig. 3.4.) completely resem- bles the third excepting that the outer branch has but one seta at the inner margin of its third joint. The male has the same spines, provided with small ones, as in the third pair. The fifth pair of feet rudimentary, consisting of two la- mine, passing without articulation into the indistinct basal piece. This formation is usually regarded as a two-jointed foot, the first joint of which has a process on the outer side. This, of course, in purely morphological point of view is correct, but in consequence of the development of the feet in the larva it seems to me to be indisputable that this foot, as well as all the preceding ones, is fundamentally composed of a basal piece and two brardches, the outer of which alone differs somewhat more distinctly from the basal piece, while the inner appears to be only a process. The development of the larva shows also, as will be set forth at greater length in the following description, that the branches are at first only processes. I therefore consider it quite certain that what has been termed second joint of the fifth pair of feet is homologous with the outer branch of the other pairs of feet, whereas the process of the first joint is homologous with the inner branch, and I will also, in order to intimate this, call them branches. The two lamine, (P1. II. Fig. 5.) forming the branches of the-fifth pair of feet, in the male much smaller than in the female, the inner and smaller branch bearing at its apex 10 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA. two sete, the outer having also two sete at the apex and three on the outer margin. Nhe inner? branch tm) the, dfemalest(RI4riIrITIstGY TES five sete, the two inner shorter and, as it were, flattened towards the apex; outer branch having three longer and three very short sete. The first abdominal segment of the male has on the ventral surface two elevations (Pl. II. Fig. 5.), separated by a median furrow, but coherent at the base, each bearing one seta, a little curved, at the apex. They resemble very much the inner branches of the fifth pair of feet, and it may be that they are a still more rudimentary pair of feet. On the first abdominal segment of the female, the sexual apertures (Pl. II. Fig. 7.) appear in the form of two oval recesses, meeting in the middle. The outer part of their anterior margin has a small tubercular lamina, with two sete; the middle of the same margin, with a conical process. A little behind the sexual apertures there is, in a cavity situated in the middle line of the ventral surface, a small semicircular lamina, ciliated at its margin. Övisacs two, with about twenty eggs in each. If now the sexual differences are recapitulated, it 18 found that the male differs from the female by 1:0o the struc- ture of the anterior antenne, 2:o the shape of the sete at the inner branch of the second pair of feet, 3:o the seta at the outer margin of the outer branch in the third and fourth pairs of feet, 4:o the more rudimentary state of the fifth pair of feet, 5:o the distinctly marked first and second ab- dominal segments, 6:0 the laminar appendages on the first abdominal segment. B. Development. The "new-hatched young is a Nauplius having the body scarcely more than three quarters as long as broad. Al- though it be possible that in this stage of development the young moults several times, yet I have not met with more than two slightly differing forms. One, the smaller, prob- ably represents the animal when leaving the egg, and differs from the larger by having but one rudimentary pair of feet at the posterior end of the body and one spinous seta on BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 95. N:0O 18. 11 the anterior antenne. This being the only difference between the two forms, it may be sufficient to describe the larger of them. Nauplius: (P1. III.) Body transversal, rather high and convex, bearing three pairs of developed limbs, and two rudimentary ones, represented by sete. First pair, from which the anterior antenn&e apparently arise, least developed, very short, obtuse and quite destitute of joints. They are very distant from each other in the middle, but scarcely visible outside the anterior margin ofthe body; their posterior margin going backwards and meeting the margin ofthe large mouth-shield or upper lip. Antenne having two larger spinous sete at their anterior margin, two simple sete at the apex itself, a singular cirrus and a seta at the posterior margin. Second pair of limbs much more complex, con- sisting of four different parts or branches: 1:o a dentate process, directed inwards, moveable backwards and forwards under the mouth-shield and bearing a small secondary branch in the curve ofthe outer side; 2:o a slender branch, situated next to the outside and a little behind the preceding, with two sete at its apex, both these branches in the natural state of the animal slightly standing out from the body, at least not more than the mouth-shield itself; 3:o a short, but stout part, bearing a strong elaw and some sete at the apex, this part standing out almost perpendicularly from the lower surface of the body, but not visible outside its margin; 4:o alonger branch, being the outmost, bearing four spinous sete at the apex, and situated for the most part outside the margin of the body. | Third pair of feet simpler, consisting of only a elawed piece rather resembling the third branch of the preceding pair of feet, but larger and bearing a tubercular process with three set&e at the outer margin, four set&e at the base of the claw on a lamelliform lobe, and lastly a small spinous se- condary branch on the inner side. This pair of feet also stands out very much from the lower side of the body. Behind it there is on each side a spinous seta on a tubercle, and between these in the middle of the posterior part of the body there are moreover two broader elevations, bearing two spinous and one simple seta. This pairis missing in the first stage of development and is consequently younger than the other, although the latter is less developed. The appearance of 12 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA. the limbs of the larva fully indicates that they are no swim- ming-organs, or very little so, but that, instead of this, they serve to attach the animal to the baleen-plates by their sharp claws. If the larva now described be compared with the figure of the larva of Dactylopus Strömii BAIRD, given by CLAus,”) it is found that there are also the same parts in its pairs of feet, although they appear in a quite different form. One specimen alone of the larva in this stage of develop- ment, among many hundreds that I have had occasion to observe, was a little more elongated behind, so that the body was as long as broad, but otherwise it completely resembled the larva described here. This specimen may possibly be a transition to the first Cyclops-stadium which differs other- wise very much from the Nauplius. The larva in the first Cyclops-stage (P1. IV. Fig. 1.) has five-jointed body, exclusive of the furca; first segment half as long as the whole body. Furca (Pl. IV. Fig..6.) having on each side two sete, the outer of these short and ciliated. Two tail-sete being the ordinary number in the other Harpac- ticida, the larva thus resembles them in this more than does the adult animal. Anterior antenne (P1. IV. Fig. 2.) consisting of three or four joints, the basal piece being indistincetly divided into two parts. Posterior antenne (Pl. IV. Fig. 3.) two-jointed, having three spines at the outer margin, but only two geni- culate sete at the apex, the third still having the indifferent form of a simple seta, shorter and stouter than both the others. Secondary branch of a strange appearance, being very short and broad, with irregular small tubercular processes on the sides and three setx at the apex. Mouth-organs and foot-jaws having already received a form differing in m»po essentials from that of the full-grown animal. First pair of feet, (P1. IV. Fig. 4.) having the basal part two-jointed, but the branches one-jointed and of almost equal length. Outer branch bearing two sharp claws and two fine, curved set; the inner having at the apex a very small spine and a lar- ger one, the apex of which is produced in a fine seta. One might say that this seta, as to its lower part, is transformed into.a claw, although it cannot act as such till the upper part has disappeared. Hence it seems that there is not so great +) CO. CLAUS. Die freilebenden Copepoden. Leipzig 1863. Tab. XVI fig. 2. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0o 18. 13 a difference between the genera that have clasping and svim- ming-feet on the first thoracic segment, and that the clasping- foot is a transformation of the swimming-foot. Second pair of feet (P1. IV. Fig. 5.) consisting of one undivided basal piece and two branches not separated from it by any joint; the inner rudimentary, with a single seta at the apex, the outer having two longer sete at the apex and three spines on the outer margin. Other pairs of feet wanting. The body of the young in the second stage is six-jointed. Furca with only one seta at the apex, and having now assumed the same appearance that it has in the full-grown animal, the outer seta, belonging to the preceding stage, having disappeared. Anterior antenne six-joimnted, with two basal joints of equal length and four terminal ones. Posterior antenne having three geni- culate sete and differing from those of the full-grown ani- mal by having only three spines at the outer margin. Se- condary branch slender and having almost its final appea- rance. The branches of the first pair of feet, now two-join- ted, having distinct claws, and the inner branch twice as löne vas the outer; Second pair of feet (PI. IV: Eigi 7.) has changed so that the outer branch is two-jointed and has received one seta more in the upper part of the inner margin; the proximal of the three spines on the outer margin is now situated on the first joint. The appearance ofthe inner branch is unchang- ed: The! new-formed third pair: of feet (Pl: IV. Fig. 8.) is al: most entirely similar to the second pair of feet of the young in the preceding stage, the only difference being that the outer branch has two spines instead of three on its external mar- gin. Fourth and fifth pairs of feet wanting. In the third cyclops-stage, the body of the young has seven free seoments. Anterior antenne (Pl. IV. Fig. 9.) now have three- jointed basal pieces, although the second joint is very indistinct- ly separated from the third, and thus seven joints in all. Poste- rior antenne and first pair of feet having the same shape as be- fore. The inner branch of the second pair of feet (P1. IV. Fig. 10.) one-jointed and having one seta at the apex as in the preceding stages; outer branch having received one spine more at the outer margin and one seta more in the inner margin of the terminal joint. The inner branch of the third pair of feet (Pl. IV. Fig. 11.) now having two sete at the apex, the outer branch two-jointed and completely resembling 14 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA. the same branch af the second pair of feet in the preceding stage. Fourth pair of feet (P1. IV. Fig. 12) consisting of two one- jointed branches and very similar to the second and third pairs of feet, when first coming forth. Fifth pair of feet wanting. In the fourth stage of development, the young has eight- jointed body and five pairs of feet. Anterior antenne eight-jointed and like those of the female; posterior having received one spine more on the outer margin and being tbus quite similar to those of the full-grown animal. The branches of the first pair of feet remaining two-jointed. First joint of this as well as that of all the other pairs of feet separated from the two others that constitute the terminal joint. The outer branch. of the second pair of feet, (PI: IVI Eistl3j has received one seta more at the inner margin of the outer joimt, but is two-jointed and still destitute of one spine at the outer margin; its inner branch is one-jointed and has received two sete more at the apex, but the outmost of these is almost invisible and curved like a small eclaw. It therefore constitutes, as it were, a medium between the forms of the male and female. The outer branch of the third pair of feet (P1. IV. Fig. 14.) is two-jointed, has received one spine more on the outer margin and another seta on the inner, so that it now completely resembles the outer branch of the second pair of feet in the preceding stage of develop- ment; inner branch one-jointed, with two sete at the apex. The outer branch of the fourth pair of feet two-jointed, the inner one-jointed, with two sete at the apex. The basal joint of the outer branch bearing a spine on the external margin, and the terminal joint having three spines on the outer mar- gin, two set&e at the apex and a similar one on the inner mar- gin. It differs thus from the third pair of feet in this stage by having one seta less on the inner margin, and from the same pair of feet in the preceding stage by having one spine more at the outer margin. Fifth pair of feet consisting of two laminar branches, separated by a low furrow, destitute of joints and placed on the same basal part. Outer lamina bearing four small setxe, but the inner only one at the rounded margin. In the fifth stage, the young almost completely resem- bles the female, but may be distinguished by its size as well as by the fact that the inner branch of the first BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 18. 15 pair of feet is two-jointed, the sete of the fifth pair of feet shorter and less developed, and the first abdo- minal segment equal to the others, being neither shorter nor longer. All these young forms described here resemble one another in the outline of the body as well as in the mouth organs, which are alike. Of course they present no sexual differences, but are destitute of the characters belonging to the male, and in general resemble the female most. I think it very possible that during these different stages the skin may be moulted several times without any external transformation. This would explain the singular fact that the individuals of the first cyclops-stage are much rarer than the mnauplius and the later cyclops-stages. It is also possible that the first cyclops-stage moults as many times as the other stages, but that it is passed through in a much shorter time. Measurement. Male: length of body with tail-set&e: 3,75 mm. > >» >» Without tail-sete: 2,2 mm. Female: length of body with tail-sete: 3,60—3.75 mm. D > » without tail-sete: 2,25—2,5 mm. Eqggs: diameter: 0,11—0,125 mm. Nawplius: first stage: length 0,15 mm., breadth 0,27 mm. second stage: length 0,20—0,25 mm., breadth 0,30—0,35 mm. Cyclops: first stage: length with tail-sete: 0,85 mm. > > > without tail-sete: 0,66 mm. second stage: length with tail-set&e: 1,3 mm. > > >» without tail-sete: 0,83 —0,85 mm. third stage: length with tail-set2: 1,90—1,95 mm. > > > without tail-sete: 1,15—1,25 mm. fourth stage: length with tail-sete: 2,4 mm. > 2 >» without tail-sete: 1,5 mm. fifth stage: length with tail-sete: 2,85—3,1 mm. > > > without tail-sete: 1.85—2,15 mm 16 AURIVILLIUS, A NEW GENUS OF HARPACTICIDA. Explanation of the Plates. EAST Female seen from right side. Female seen from above. Male seen from above. Anterior antenna of male. Anterior antenna of female. Posterior antenna. Upper lip seen from inner side. Left mandible seen from inner side. Left mandible seen from outer side. 10. Right side-half of under lip seen from inner side. 11. Right maxilla seen from outer side. 12. Anterior foot-jaw. 13. Posterior foot-jaw. da SI STORE US No OR PIA TR OM Foot of second pair of male. Foot of second pair of female. Foot of fourth pair of male. Foot of fourth pair of female. Fifth pair of feet and first abdominal segment of male. Foot of fifth pair of female. Sexual apertures of female. Fig. NS RES NM ju PLATE III. Fig. 1. Nauplius in second stage seen from below. 2. Nauplius in second stage seen from above. IPAERAKPÖRDVE Fig. 1. First stage of the Cyclops seen from above. 2. Anterior antenna of same. 3. Posterior antenna of same. 4, Foot of first pair of same. 5. Foot of second pair of same. 6. Caudal segments of same. 7. Foot of second pair of second Cyclops-stage. 8. Foot of third pair of same. 9. Anterior antenna of third Cyclops-stage. 10. Foot of second pair of same. 11. Foot of third pair of same. 12. Foot of fourth pair of same. 13. Foot of second pair of fourth Cyclops-stage. 14. Foot of third pair of same. 15. Fifth thoracic segment with foot of fifth pair of same. Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.5. N?18. 1EV all Je - i ij ; ; - ; Central-Tryckeriet, Stockholm FAN Bihang till K. Vet Akad Handl Bd 5. N218. Stockholm. = Do Central-Tryckeriet, : EIN evanl de Bihang till K. Vet Akad. Handl.B.5 N218. P1. II. G. Liljevall del. Central-Tryckeriet, Stockholru. MKT Kö " 1 ESV 0 4 Nr UR SN FL a vv hr UTE 'Bihang till K.Vet Akad. Handl. B.5. N218. EIÖNRV = G.Liljevall del. : Central-Tryckeriet, Stockholra SES VA BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band 5. N:o 19. PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDAE OF THE EXPLORING VOYAGE OF H. M. S. »CHALLENGER>, UNDER : PROFESSOR SIR (. WYVILLE THOMSON F. RB. s. BY HJALMAR THÉEL. PLACRUIg COMMUNICATED TO THE R. SWEDISH ACAD. OF SCIENCES 1879 JUNE 11. PUBLISHED BY PERMISSION OF THE LORDS COMMISSIONERS OF THE TREASURY. STOCKHOLM, 1879. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. Pia NE 4 Ti LS » e ORSA SENARE HE VN hh unna aRtdn EN FRAKT id Åter Vv en . R If 1 UR OR HS VA ee OM OAE UY WIVÅT ORNÖ IJIN Ted H VSM ANTATH 1 4 Hö A > | vi || inf | f fiät [ äv få X ok ISIN TE Så ad iJ 4 re PJ 3 LÅ Vi ord LIN Jä TÅ | ( AN RN VÅR some time may still pass before the work on Holothuridea which Sir WYVvILLE THOMSON has en- trusted to me will have advanced so far as to allow me to send it to be published by the British Govern- ment, I have thought it necessary by permission of the Lords Commissioners of the Treasury to give some preliminary reports, by means of which a just priority of discovery may be secured to the Challen- ger Expedition. They will contain summary descrip- tions of all the new genera and species of Holothu- ride collected during this expedition, and be accom- panied by simple outline figures. 'The whole collection contains about two hundred species, of which more than half are new. Most of the species living in the great depths offer such con- siderable peculiarities that I think it convenient to form for them a new order, Elasmopoda, equivalent to those already known, Pedata and Apoda. The Elasmopoda comprehend, besides the two species hither- to described, Elpidia glacialis THEEL and Irpa abys- sicola DANIELSSEN & KOREN, from thirty to forty new forms, partly of gigantic dimensions, out of which sixteen are here described. The following courses will give a general notion of the position of the dredging stations: Stations 1—24, Canaries to West Indies. 25—58, West Indies to Halifax. 59—383, Bermuda to Madeira. » 84—128, Madeira to Brazil. 3 129—140, Brazil to Cape of Good Hope. 141—161, Cape of Good Hope to South Australia by Antarc- tic Circle. 162—237, Australia, by Philippines, to Japan. 238—260, Japan to Sandwich Islands. > 261—304, Sandwich Islands to Patagonia. > 305—321, Patagonia to Buenos Ayres. > 322—354, Buenos Ayres to the Azores. Order: ELASMOPODA '). Body distinctly bilateral. Ambulacra well defined. The la- teral ambulacra of the trivium bearing large, slightly retractile pedicels, disposed either in a single row, or sometimes in two rows, along each side of the ventral surface, and sometimes with another series of larger highly elongated not retractile processes placed externally and above the pedicels; pedicels of the two lateral ambulacra symmetrically arranged, being more or less di- stinetly opposed across the ventral surface. The odd ambulacrum naked or very seldom with a few rudimental pedicels. Bivium provided with very long not retractile processes, often disposed in one or more rows along each of its ambulacra and more or less distinetly opposed across the dorsal surface, or with only a few rudimental ones in its anterior part, or with a single very large one, resembling a broad, branched or unbranched lobe, and near to it some small papille. No respiratory trees. Integument na- ked, spiculous, or plated. Deima ?) gen. nov. Back highly convex; ventral surface flat. Mouth anterior, ventral; anus posterior, ventral. 'Tentacles small, perfectly re- tractile, about twenty(?). The lateral ambulacra of the trivium with large pedicels, slightly retractile at their ends alone, dis- posed in a single row all along each side of the ventral surface, and with another series of highly elongated, conical, rigid, not retractile processes, placed externally and above the pedicels all along each side of the body and directed straight outwards. The odd ambulacrum naked. Bivium with processes, resembling those of the trivium, disposed in a single row all along each of its 1) elavvm, to move. 2) detuc, a fright. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 19. ») ambulacra. Processes forming transverse rows, more or less di- stinet. Integument with crowded, irregularly rounded, perforated plates. Deima validum sp. nov. Plate II, Figs. 36—38. Body of an elliptic form, about once and a half as long as its greatest breadth. Pedicels eleven along each side of the ventral surface; the hindmost pair, behind the anus, minute. Processes of the lateral ambulacra of the trivimm seven, inflexible, and al- most as long as the greatest breadth of the body; behind the anus a rudimental, bipartite one. Processes of the bivium six along the left and eight along the right ambulacrum, resembling the preceding in size and shape. Integument very thick and hard, with two kinds of calcareous deposits: very small spicula of various shapes, and larger and smaller, irregularly rounded, per- forated erowded plates, covering one another completely or with their edges alone. Colour in alcohol, light gray. Length, abouth 165 mm. Breadth, about 95 mm. Station 246, 2050 fathoms, two specimens. The other specimen differs slightly from the above described, its rudimental process behind the anus being still smaller and not bipartite. The processes of the bivium are eight on the left ambulacrum, and seven on the right; the size of the processes is also a little different, the fourth on the left side being very small. Deima fastosum sp. nov. Plate I, Figs. 1—3. Body of more equal breadth throughout than in the prece- ding species, elongated, more than twice as long as broad, lar- gest a little behind its middle. Pedicels eleven along each side of the ventral surface; the hindmost pairs small. Processes of the lateral ambulacra of the trivium four, inflexible, and much longer than half the breadth of the body. Processes of the bi- vium four along each of its ambulacra, resembling the preceding in size and shape. Integument hard and brittle, with crowded, larger and smaller, irregularly rounded, perforated plates, cove- 6 HJ. THEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA. ring one another completely or with their edges alone; every plate rising toward its middle into a large, conical knob. Colour in alcohol, light gray. Length, 130 mm. Breadth, 98 mm. Ä Station 216, 2000 fathoms, two specimens. The other specimen, much smaller, 75 mm. long, differs slightly from the above described, the pedicels being twenty-six, thirteen along each side of the ventral surface, and the posterior pairs being very small. Oneirophanta !) gen. nov. Back highly convex; ventral surface flat. Mouth anterior, subventral; anus posterior, ventral. ”Tentacleés twenty, large and retractile at their ends alone. The lateral ambulacra of the tri- vium with large pedicels, slightly retractile at their ends alone, disposed in a double row all along each side of the ventral sur- face, and with another series of highly elongated, conical, more or less flexible, not retractile processes, placed externally and above the pedicels all along each side of the body. The odd ambulacrum with a few more or less rudimental pedicels. Bi- vium with processes, resembling those of the trivium, disposed in a single row all along each of its ambulacra. Processes not forming transverse rows or very indistincet ones. Integument with crowded, irregularly rounded, perforated plates, often pro- vided with minute processes, Oneirophanta mutabilis sp. nov. Plate I, Figs. 4—6. Body of almost equal breadth throughout, more than twice as long as broad. Tentacles with- 6—8 small, unbranched, digi- tate, retractile processes. Pedicels nineteen along each side of the ventral surface, ten in the outer and nine in the inner row, and on the posterior part of the ventral surface moreover eight, very small, one on each side of the anus, and the six others behind it, in a nearly transverse row; pedicels of the outer row, 1) övevoopuvta, a Vision. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 19. 7 a little larger, alternating with those of the inner. The odd ambu- lacerum with four rudimental pedicels, two of which side by side just before the anus. Processes of the lateral ambulacra of the trivium sixteen along the left, and fourteen along the right one, rigid, slightly flexible; their length varying, some being almost rudimental, others as long as half the breadth of the body. As to the foremost processes, it is rather difficult correctly to state whether they belong to these ambulacra or to those of the bi- vium. Processes of the bivium thirteen along the left, and twelve along the right ambulacrum, resembling the former in size and shape. Integument thin, but rather hard and brittle, with larger and smaller, irregularly rounded, perforated plates, either scat- tered or crowded, and then covering one another with their edges; each plate bearing near its centre one or more small spines or processes. Colour in alcohol, light gray. Length, 200 mm. Breadth, 86 mm. Station 146, 1375 fathoms, three specimens. Two of the individuals obtained, evidently young ones, differ from the above description, the one, thirty-four mm. by ten, as well as the other, ffty-three mm. by twenty, both of them having the mouth more ventral, and beimg of a peculiar colour, clear like glass; their pedicels and processes are a little different in number and size, the pedicels of the inner row being very small and rudimental, whereas the processes generally are very long. At stations 157, 160, 241, 244, 281, 299, many individuals have also been obtamed, differing however more or less from the specimen described above. They are all of them smaller, and the number of pedicels and processes vary much, not a single individual resembling another in this. The arrangement of the pedicels in double rows on each side of the ventral surface is often not so obvious as has been stated above, and in some individuals some tentacles are shorter than the rest. The cal- careous plates of different individuals vary also in appearance, being now destitute of spines and processes, now provided with many unbranched or branched ones. The specimens obtained from station 157 differ from all the rest by their more or less dark violet colour. SK HI THÉEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA. Orphnurgus !) gen. nov. Back convex; ventral surface almost flat. Mouth anterior, terminal, subventral; anus posterior, terminal, slightly dorsal. Tentacles twenty. The lateral ambulacra of the trivium with very large, not retractile pedicels, disposed in a single row all along each side of the ventral surface, and with another series of slender, very flexible, for the most part apparently retractile processes, placed above the pedicels all along each side of the body. The odd ambulacrum naked. Bivium with a crowded series of numerous processes, resembling those of the trivium, apparently disposed in two rows all along each of its ambulacra. Integument with spicula of various forms, but destitute of wheels. Orphnurgus asper sp. nov. Plate I, Figs. 7 a—7 e. Body much elongated, of almost equal breadth throughout, several times longer than broad. ”Tentacles of almost equal size; one smaller than the others, with its terminal part torn off; ter- minal part of the tentacles with several retractile branched pro- cesses. Pedicels twenty-three along each side of the ventral surface, very large and long, except the posterior that are small. The only specimen in the collection being in the highest degree contracted and partly incomplete, it is impossible cor- rectly to state how the processes are arranged and distributed; I think, however, that the statement of its generic character agrees with reality. Processes very numerous, in all about two hun- dred, slender, cylindrical; the largest nearly as long as the breadth of the body. Integument hard and rough, with nume- rous, small, short spicula of various forms, some smooth, others provided with numerous large spines or processes. Colour in alcohol, light gray. Length, about 170 mm. Breadth, about 35 mm. Station 23, 450 fathoms, one specimen. !) öogvn, darkness. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. D. N:O 19. 9 COryodora !) gen. nov. Back highly convex; ventral surface almost flat. Mouth anterior, subventral; anus posterior, terminal, subdorsal. 'Ten- tacles fifteen. "The lateral ambulacra of the trivium with large, slightly retractile pedicels, disposed in a single row.all along each side of the ventral surface. The odd ambulacrum naked. Bivium with slender, fexible, not retractile processes, disposed in a single row all along each of its ambulacra. Integument spongy without calcareous deposits. Cryodora spongiosa sp. nov. Plate I, Figs. 15—16. Body elongated, almost cylindrical and of equal breadth throughout, about four times as long as broad. Tentacles of al- most equal size; their terminal part large and discoidal, destitute of visible processes (the terminal part of some evidently torn off). Pedicels fourteen along the left side of the ventral surface, and fifteen along the right one, the hindmost very small and indistinct. Processes of the bivium eighteen along the right, and seventeen along the left ambulacrum, rather long, very soft and flexible; the four anterior on each side not in a row after each other, but two and two, side by side. Integument very thick, soft and spongy. Colour in alcohol, light sea-green; top of the tentacles light brownish. Length, 135 mm. Breadth, 35 mm. Station 235, 365 fathoms, one specimen. Letmogone”?) gen. nov. Back highly convex; ventral surface slightly so. Mouth anterior, terminal, subventral; anus posterior, terminal, slightly dorsal. ”Tentacles fifteen. The lateral ambulacra of the trivium 1) zovos, cold. 2) Aattrua, depths of the sea. 10 HJ. THÉEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA. with large, not retractile, only a little contractile pedicels, dis- posed in a single row all along each side of the ventral surface. The odd ambulacrum naked. Bivium with highly elongated, flexible, cylindrical, not retractile processes, disposed in a single row all along each of its ambulacra. Integument with numerous wheel-shaped plates and other calcareous deposits. Letmogone Wyville Thomsoni sp. nov. Plate I, Figs. 12—13. Body much elongated, cylindrical or fusiform, several times longer than broad. Tentacles of almost equal size; their termi- nal part large, thick and like a sole, destitute of visible pro- cesses. Pedicels twenty along each side of the ventral surface, large and long; the posterior pairs smaller than the others. Pro- cesses of the bivium fourteen along the left, and thirteen along the right ambulacra; some of them thirteen to fourteen mm. long, rather slender and very fexible; the middle of the back, a little behind the tentacles, with a smaller process. Integument very thin and soft, with three kinds of calcareous deposits: scat- tered spicula, very large, frequently rather straight and unbran- ched; large wheels, about 0,16 mm. in diameter, with about ten spokes; and smaller wheels, 0,028 mm. in diameter, with ten to thirteen spokes, both sorts of wheels concave, the felly being directed outwards, not on the same plane as the nave; the wheels have somewhat the form of a crown. Between the large and small wheels there are many forms, varying much in size and shape. Colour in alcohol, lighter and darker violet, often inclining to dirty brown. Ends of the tentacles leather-coloured. Length, 160 mm. Breadth, 35 mm. Station 300, 1375 fathoms, several specimens. Station 147, 1600 fathoms, three specimens. In consequence of the great variation of the pedicels and pro- cesses, there is scarcely one individual that completely resembles another. The individuals from station 147 are distinguished by their dark violet colour, continuing to the ends of the tentacles, which look almost black. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 19. 11 Letmogone violacea sp. nov. Plate I, Figs, 14 a—l14 d. Body elongated, about twice and a half as long as its grea- test breadth. Tentacles of almost equal size; their terminal part rather large, almost discoidal, destitute of visible processes. Pe- dicels eleven along the left side of the ventral surface; and twelve along the right one, rather long and large; the posterior small. Processes of the bivium very slender and flexible, in one indi- vidual twenty, in another twenty-three along each of the ambu- lacra; the longest process about as long as the greatest breadth of the body; the middle of the back, a little behind the ten- tacles, with a small process. Integument very thin and rough with three sorts of numerous calcareous deposits: spinous bodies, cruciform or in the form of an x, with four curved arms, the distance betwen the ends of the arms being about 0,18 mm.; large wheels, frequently with eight spokes, about 0,2 mm. in diameter; and small wheels, sometimes with thirteen spokes, about 0,068 mm. in diameter. Both sorts of wheels resemble those of the preceding species; between the large and small wheels there are many forms, varying much in size and shape. Colour in alcohol, gray violet. Ends of the tentacles light yellowish brown. Length, about 90 mm. Breadth, about 35 mm. Station 164, 950 fathoms, two specimens. Ilyod&emon !) gen. nov. Back highly convex; ventral surface nearly fiat. Mouth an- terior, almost ventral; anus posterior, terminal, subdorsal. ”Ten- tacles fifteen. The lateral ambulacra of the trivium with large, not retractile pedicels, apparently disposed in a double row all along each side of the ventral surface. The odd ambulacrum naked. Bivium with a crowded series of very numerous, com- pletely retractile, slender, rather long processes, disposed in three or four irregular close-set rows all along each of its ambulacra. Integument with numerous, wheel-shaped plates and dichoto- mously branched bodies. 1) vs, o0ze, duiuwv, spirit. 12 HJ. THEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA. Ilyodgemon maculatus sp. nov. Plate I, Figs. 9—11. Body of almost equal breadth throughout, about thrice as long as broad. ”Tentacles of almost equal size, with large cir- cular discoidal ends, bearing at their edge alone small rudi- mental processes; the ventral tentacles of one individual a little smaller, and one tentacle of another individual destitute of the discoidal end and pointed. Pedicels varying in number; in one individual twenty-three along each side of the ventral surface, in another twenty-nine along the left side, and about as many along the right; generally they are large and long, the po- sterior alone are much smaller. Pedicels of the inner row appa- rently alternating with those of the outer. Processes of the bivium very numerous and close-set, cylindrical or fusiform; the longest as long as the breadth of the body. Back naked along its middle between the processes of both the ambulacra, except on its anterior part a little behind the tentacles, where there is a smaller process. Integument thick and soft, with three sorts of very numerous calcareous deposits: large wheels, 0,14 mm. in diameter, and with about nine spokes; small wheels, 0,036 mm. in diameter, and with about twelve spokes; and irregu- larly rounded flat discoidal plates, dichotomously branched, nearly of the size of the small wheels, crowded in large numbers in several places. Wheels concave, felly directed outwards, nave towards the inside of the body; between the large and small wheels there are many forms, varying much in size and shape. Colour in alcohol, white gray, with scattered white spots from crowded calcareous deposits; back and sides with numerous small dark red or brown points and spots; processes with a red- dish band and frequently with dark red tops. Terminal parts of the tentacles brown. Length, about 130 mm. Breadth, about 45 mm. Station 209, 100 fathoms, three specimens. Station 219, 150 fathoms, two specimens. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De. N:0 19. 13 Achlyonice !) gen. nov. Back highly convex; ventral surface filat or almost concave. Mouth anterior, ventral; anus posterior, dorsal. Tentacles twelve. The lateral ambulacra of the trivium with more or less retrac- tile pedicels, disposed in a single row all along each side of the ventral surface. The odd ambulacrum naked. Bivium with a few very soft and flexible processes in its anterior part alone. Integument thick, spongy, destitute of calcareous deposits. Achlyonice ecalcarea sp. nov. Plate" I; Figs: 8& Body ovate, widening behind, about twice as long as broad. Tentacles of equal size; their terminal part very large, discoidal, with small, retractile processes at its edge. Pedicels thirteen along the left side of the ventral surface, and fourteen along the right one. — The two specimens we have had to examine being much dilacerated on the back, it has been impossible correctly to determine the size as well as the position of the processes of the bivium. Integument very thick, soft, spongy, and as it were porous. Colour in alcohol, light gray, inclining to green. Length, about 100 mm. Breadth, about 50 mm. Station 241, 2300 fathoms, two specimens. Elpidia THÉrL. Mémoire sur V'Elpidia, K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd 14, N:o 8, 1877. Body ovate, more or less elongated, sometimes cylindrical. Mouth anterior terminal or subventral, anus posterior, terminal, subventral or subdorsal. Tentacles ten. The lateral ambulacra of the trivium with large, slightly retractile pedicels, disposed in a single row along each side of the ventral surface. The odd ambulacrum naked. Bivium with one or a few pairs of often very elongated, not retractile processes on each of its am- 1) dyklus, darkness. FA Hö THEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDZ. bulacra, or with only a few more or less rudimental ones in its anterior part. Integument with spicula of various shapes. Elpidia glacialis THÉEL. Station 160, 2600 fathoms, one specimen. Elpidia mollis sp. nov. Plate II, Figs. 29—30. Body ovate, about twice as long as broad. Mouth anterior, terminal, slightly ventral; anus posterior, terminal. Tentacles of almost equal size, their terminal part provided with two large retractile, digitate processes, and with several small ones. Pedi- cels six along each side of the ventral surface, rather large. Pro- cesses of the bivium two, rather stout, elongatedly conical, flexible, placed side by side a little before the middle of the body. Integument very thin and soft, with small papille; cal- careous deposits of two sorts: large, straight, spinous spicula, much scattered; and small ones, more close-set, in the form of a ce. Compare fig. 30. Colour in alcohol, light gray, inclining to violet. Length, about 70 mm. Breadth, about 33 mm. Station 160, 2600 fathoms, one specimen. Elpidia globosa sp. nov. Plate II, Figs. 17--19. Body ovate, more or less globular, from once and a half to twice as long as broad. Mouth anterior, terminal, slightly ven- tral; anus posterior, subventral. Tentacles of equal size, their terminal parts bearimg numerous, small, digitate, retractile pro- cesses. Pedicels seven along each side of the ventral surface, rather large. Bivium with three processes, disposed on each of its ambulacra; the first pair in the anterior, and the second in the posterior part of the back, both of them very large and elongatedly conical; the third pair, immediately behind the se- cond, small and rudimental = Integument very thin and transpa- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 19. 15 rent, with two sorts of calcareous deposits: small spicula, curved in the form of a c; and large, straight, spinous ones. Colour in alcohol, light gray. Length, about 130 mm. Breadth, about 70 mm. Station 299, 2160 fathoms, numerous specimens. Station 157, 1950 fathoms, one specimen. The individual from station 157 differs from the others by its gigantic size, 180 mm. by 110; processes of the back com- paratively small. Elpidia verrucosa sp. nov. Plate' II; Figs 26-28. Body almost ovate, nearly twice as long as broad. Mouth anterior, terminal; anus posterior, slightly dorsal. Tentacles of apparently equal size, (five are torn off in the only specimen, existing in the collection) their terminal part bearing small, digitate, retractile processes. Pedicels rather large, eigth to nine along each side of the ventral surface, (most of them torn off); the anterior part of the ventral surface destitute of pedicels. Bivium with two pairs of processes in the anterior part of the body; being torn off, their length and appearance are unknown. Integument highly brittle and hard, with numerous, rather large, pyramidal papille, crowded especially on the back, each papilla containing a calcareous deposit, composed of four long, spinous arcuate arms, direeted towards the inside of the body, and one or two central large and straight processes, directed outwards from the body. Colour in alcohol, light violet. Length, about 52 mm. Breadth, about 28 mm. Station 299, 2160 fathoms, one specimen. Elpidia nana sp. nov. Plate II, Figs. 20- 22. Body elongated, from twice and a half to thrice as long as broad. Mouth anterior, terminal, slightly ventral; anus posterior, subdorsal. Tentacles of equal size; their terminal part bearing 16 HJ. THEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA. several small, digitate, retractile processes. Pedicels eight along each side of the ventral surface. Bivium with three pairs of small processes on the anterior part of the back, close-set in two rows, converging forward. Integument thin and transparent, with minute calcareous deposits, arcuate and frequently provided with small spines. Colour in alcohol, light gray or white. Length, about 16 mm. Breadth, about 5 mm. Station 50, 1250 fathoms, several specimens. Elpidia Murrayi sp. nov. Plate II. Figs. 23—25. | Body oval, about twice as long as broad; back highly con- vex. Mouth anterior, subventral; anus posterior, terminal. Ten- tacles of almost equal size; the middle ventral one a little smal- ler than the others; their terminal part provided with small, digitate, retractile processes. Pedicels short, five along each side of the ventral surface. Bivium with three processes, short, as long as half the breadth of the body or smaller, disposed on each of its ambulacra, one pair in the anterior, and both the others in the posterior part of the body; the hindmost pair rudimental. Integument brittle and glassy from numerous spi- cula, some small and in the form of a c, others large, unbran- ched, straight and very spinous. Colour in alcohol, glassy; back with a series of dark spots. Length, about 20 mm. Breadth, about 10 mm. Station 152, 1260 fathoms, one specimen. Elpidia papillosa sp. nov. Plate II, Figs. 31—33. Body ovate, about once and a half as long as broad. Mouth anterior, terminal; anus posterior, slightly dorsal. Tentacles bearing at their terminal part numerous, small, digitate processes. Pedicels eight along each side of the ventral surface. Bivium with two small processes, placed side by side a little before the middle of the back and united by their bases, forming a low BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5» N:O 19. 17 transverse ridge between the two ambulacra, and immediately behind this ridge another pair of rudimental processes. Inteoument very thin, soft and transparent, with small, light papille, scat- tered on the back; calcareous deposits of two sorts: large, straight, spinous spicula; and small ones, arcuate and much more nu- merous. Colour in alcohol, light gray. Length, 56 mm. Breadth, 34 mm. Station 325, 2650 fathoms, one specimen. Elpidia elongata sp. nov. Plate II, Figs. 34—35. Body elongated, cylindrical, several times longer than broad. Mouth anterior, subterminal; anus posterior, dorsal. Tentacles of equal size; their terminal parts bearing numerous, small, retrac- tile processes. Pedicels eight along each side of the ventral surface, and behind the anus an unpaired one, flat and twice as broad as the others, having the obtuse end incised in its middle; the two or three posterior pairs flat, broader and longer than the others. Bivium with a few small papille in its an- terior part. Integument rather thick, with a few calcareous de- posits, composed either of four long, smooth, arcuate arms di- rected towards the inside of the body and one central large process directed outwards, or of unbranched spicula. Colour in alcohol, light gray. Length, about 150 mm. Breadth, about 25 mm. Station 299, 2160 fathoms, one incomplete specimen. Obs. Only a single specimen having been at our disposal, and that one so incomplete as to render a detailed examination impossible, I think it best, at least for the present, to refer it to Elpidia, although it evidently differs very much from the other species ot that genus. Explanation of the plates. Plate I. Deima fastosum n. ig. 1. Side view; half natural size. . 2. Ventral surface; half natural size. . 3a. Upper aspect of a calcareous plate; highly magnified. g. 3 b. Side view of the same plate; highly magnified. Oneirophanta mutabilis n. Fig. 4. Side view; about two thirds of natural size. Fig. 5. Ventral surface; about two thirds of natural size. Fig. 6a—c. Calcareous plate; highly magnified. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Fig. Orphnurgus asper n. -”- 7 a—e. Spicule, highly magnified. Achlyonice ecalcarea n. 8. Ventral surface; about two thirds of natural size. Ilyodemon maculatus n. cp Side view; half natural size. 10. Ventral surface; half natural size. 11 a. Large wheel; highly magnified. 11 b. Dichotomously branched plate; highly magnified. 11 c. Small wheel; highly magnified. Letmogone Wyville Thomsoni n. 12. Side view; about half natural size. 13 a. Large wheel, 13 b, Small wheel, 13 c. Spicule, all highly magnified. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 19. 19 Letmogone violacea n. Fig. 14 a. Large wheel; highly magnified. Fig. 14 b. Small wheel; highly magnified. Fig. 14 c. Upper aspect of a cruciform calcareous body; highly magnified. Fig. 14 d. Side view of the same body; highly magnified. Cryodora spongiosa n. Fig. 15. Ventral surface; two thirds of natural size. Fig. 16. Dorsal surface; two thirds of natural size. Plate II. Elpidia globosa n. Fig. 17. Side view; about half natural size. Fig. 18. Ventral surface; about half natural size. Fig. 19. Spicula; highly magnified. Elpidia nana n. Fig. 20. Ventral surface; about three times the natural size. Fig. 21. Dorsal surface; about three times the natural size. Fig. 22. Spicula; highly magnified. Elpidia Muwrrayti n. Fig. 23. Ventral surface; about twice and a half the natural size. Fig. 24. Dorsal surface; about twice and a half the natural size. Fig. 25 a. Spicula; highly magnified. Fig. 25 b. Small spicula in the form of a ec; highly magnified. Elpidia verrucosa n. Fig. 26. Ventral surface; natural size. Fig. 27. Dorsal surface; natural size. Fig. 28 a. Upper aspect of a spicule; highly magnified. Fig. 28b. Side view of another spicule; highly magnified. Elpidia mollis n. Fig. 29. Ventral surface; natural size. Fig. 30. Dorsal surface; natural size. 20 HJ. THEEL, PRELIMINARY REPORT ON THE HOLOTHURIDA. Elpidia papillosa n. Fig. 31. Ventral surface; natural size. Fig. 32: Dorsal surface; natural size. Fig. 33 a. Spicule; highly magnified. Fig. 33 b —d. Small spicula; highly magnified. Elpidia elongata nun. Fig. 34. Ventral surface; half natural size. Fig. 35 a. Side view of a spicule; highly magnified. Fig. 35 b. Upper aspect of the same spicule; highly magnified Deima validum n. Fig. 36. Side view; half natural size. Fig. 37. Ventral surface; half natural size. Fig. 38 a. Calcareous plate; highly magnified. Fig. 38 b—e. Spicula; highly magnified. BPihang till K. Svenska Vet Akad.Handl. Bd.5:N?19. Holothuride of the Challenger Expedition Pl 1. pj Se SSA Central-Tryckeriet, Stockholm Hj. Theel del Bihang till Svenska Vet. Akad. Handl. Bd. 5 N?19. Holothurid& of the, Challenger Expedition. P1.II. Hj. Théel del 2 | Central-Tryckeriet, Stockholm. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR Band ö. N:o 20, SJR LE SPECTRE ANORMAL DE LA LUMIERE C.-E. DE KLERCKER. NOTE COMMUNIQUÉEE A L'ACAD. ROY. D. SC. DE SUÉDE LE 8 OCT. 1879. STOCKHOLM, 1879. - NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKTRYCKARE. i NN SN nd yyg LLA 00 ANÄNARK ANAR Rd Ae) SA ja LJ pA kJ - ve. + DA = . vr HPV - | A 4 : + I a San År k W -— må 1 ”v kå z M "v q J | ” I / !',' i HA RANE - + f A > ” d ; + hå ' SR rr I 'f Ag Via ck > SI 3 V [ Ra É j , 1 LI 5 I i i LU 1 | + n ; JP fal red P | + vn Mn OGAE ROR TE VOLVOGNREGN Ko NN. sytt oterikl MITARd - : MV Er 2 H Ey sj | Tianomalie qui se produit dans la position spectrale des divers rayons lumineux quand on provoque la dispersion de la lumiégre par des dissolutions de certaines matieres coloran- tes, cette anomalie, observée pour la premiere fois en 1870 par M. CHRISTIANSEN !), fut considérée å juste titre comme un phénoméne trés remarquable; aussi a-t-elle, pendant les cinq années suivantes, engendré toute une série de travaux ?). Ces rayons de différentes especes dont, dans les cas ordi- naires, l'indice de réfraction s'aceroit a mesure que la lon- gueur des ondes lumineuses diminue de PF'un des cötés du spectre ä lI'autre, sont ici rejetés de leurs positions normales; en outre, ce changement de position peut s'étendre å un degré tel, que les rayons ordinairement les' plus réfrangibles, — les rayons violets et bleus, — paraissent les moins réfrangibles de tous, comme on le constate le mieux quand la lumiégre est dispersée au moyen d'une dissolution de fuchsine (rouge d”aniline). Ce phénoméene ne présente cependant rien qui trahisse d'une manieére décisive la présence d'une irrégularité dans la dispersion que provoqueraient les molécules de fuchsine agis- sant seules. Mais, si I'on doit chercher ailleurs F'origine de Panomalie, on sera forcé de prendre la seule alternative qui reste, et d'admettre que la réfraction de la lumiéere par la dissolution de fuchsine se réalise pour certains rayons å une échelle toute différente de celle du reste des rayons; et comme cette propriété de la dissolution est une conséquence de la présence des molécules de la matieére colorante, on pourrait en conclure que celles-ci doivent posséder la propriété jusqu'ici inconnue de retarder seulement certains rayons lumineux en laissant les autres passer librement. 1) Deja en 1862, M. LEROUX a constaté que la vapeur d'iode réfracte le rouge plus que le violet. (Bertin, Ann. de. Chim. et de Phys., 4:e série, t. AXV). 2) Ann. de Pogg.. 141, 142, 143, 144, 145, 146, 147, Jubelb., et 154. > DE KLERCKER, LE SPECTRE ANORMAL. Cette explication a été complétement vérifiée par les ana- lyses spectrales auxquelles je me suis livré dans le courant de cet été, et dont je vais maintenant communiquer les pre- miers résultats. Pour parvenir au but de la recherche, celui de constater que la réfraction de la lumiere dans une dissolution de fuch- sine s'accomplit séparément par l'action des molécules de fuch- sine en combinaison avec celles du dissolvant, et séparément par celle des molécules seules du dissolvant, il était nécessaire de produire le phénoméne dans des conditions telles, qu'en excluant toute autre influence, les molécules de fuchsine fus- sent seules ä méme de provoquer la dispersion de la lumiere. Il se montrerait alors si ces molécules seules ont la pro- priété de disperser d'une manieére anormale la totalité des rayons quon voit, dans le phénoméne, dispersés anormale- ment par la réunion de toutes les molécules que contient la dissolution, ou encore si elles réfractent et dispersent seule- ment certains de ces rayons, mais réguligrement. Dans le dernier cas, il sera donc évident que les rayons restants, passant å travers la dissolution, sont retardés unique- ment par les molécules du dissolvant; et comme celles-ci doi- vent exercer une résistance différente de celle de toutes les molécules réunies, il doit en résulter en ce cas pour ces rayons un indice de réfraction tout å fait différent de celui que l'on aurait obtenu sg'ils avaient été retardés par toutes les especes différentes de molécules que contient la dissolution. Les méthodes employées jusqu'ici pour produire le spectre anormal et pour mesurer la grandeur des déviations observées, celles de M. CHRISTIANSEN: réflexion totale, emploi d'un prisme creux å angle réfractant variable, et combinaison du gonio- métre de Babinet avec un spectroscope; celles de M. KUNnpr: spectres croisés (inventée par M. SToKES pour l'étude de la fluorescence), et l'emploi du gonioméetre de Brunner; ces méthodes, tout en mettant au jour des détails trés intéressants sur la nature de ce phénoméne, ne seraient pas applicables å la présente recherche qui a pour but d'en trouver la cause. La méthode ingénieuse de M. SorErt, consistant en un prisme liquide placé dans une cuve å faces paralleles remplie du dis- solvant, ne s'y préte pas non plus, quoique lidée fondamen- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 20. 5) tale, autrement réalisée 3 F'effet de trouver V'origine du phéno- méne, soit parfaitement juste. Voici les procédés dont je me suis servi pour arriver au but en employant un spectroscope ordinaire de la meme con- struction que celle dont MM. BUNsEn et KIRCHHOFF ont fait usage dans leurs analyses spectrales. Le prisme de verre, ainsi que la petite plaque en métal qui lui sert d'appui, furent enlevés de la petite table ronde de VPinstrument et remplacés par une plaque en bois, parfaite- ment plane, de F'épaisseur de 10 millim., et dont les dimen- sions étaient du reste convenables pour permettre d'y placer, commodément et avec toute la stabilité requise, devant la. lentille du collimateur, les deux prismes creux nécessaires pour Pexpérience. Ces prismes creux étaient tres soigneusement fabriqués de verre de glace poli, presque incolore et de V'épaisseur de 1,5 millim. bDLeurs parties spéciales étaient réunies par du cément de Foulke, insoluble dans PFalcool, V'esprit-de-vin et les hui- les, et qui parait &tre le plus convenable quand le prisme contient ces substances; il n'est toutefois pas a recommander pour l'eau et les acides. Les parois des prismes creux doivent avoir les deux sur- faces parfaitement planes et paralléles, condition nécessaire pour pouvoir nettement observer la dispersion de la lumiere dans ces prismes remplis d'une dissolution. Il faut, par suite, les tailler d'un assez grand morceau de verre qui aura été préalablement examiné optiquement le long des bords avec un soin rigoureux. Les prismes dont je me suis servi, fabriqués avec les soins cnoncés ci-dessus, étaient si bien ajustés, qu'il était impossible de constater un déplacement appréciable quand on laissait passer un rayon lumineux å travers le prisme vide, celui-ci introduit au passage du rayon avec son angle réfractant en avant. Ils étaient exactement de la méme forme, avec les di- mensions suivantes: Fond: triangle rectangle å cétés d'environ 26, 55 et 61 millim. | Hauteur: 41 millim. Angle réfractant: environ 25”. Le tube A et le collimateur B (voir la figure ci-aprés) étaient dirigés dans la méme ligne. 4 i | | | | | DE KLERCKER, LE SPECTRE ANORMAL. Les deux prismes (mar- qués 1 et 2) furent maintenant placés sur la petite table pro- visoire de V'instrument, l'un å cöté de lI'autre, de maniere å former ensemble une auge rec- tangulaire, comme le montre la figure, avec les parois longitu- dinales paralléles å la lentille du collimateur, et suffisamment å droite pour que 5 a 6 millim. de celle-ci fussent découverts en a. Toutefois, cette partie de la lentille peut &tre cou- verte, si on le veut, par un petit garde-vue en papier noir, saillant de VParéte du prisme antérieur. On pourrait aussi recouvrir de cet écran le verre må&me du prisme jusqua 2 millim. de Parbte, pour é&tre convaincu que celle-ci n'exerce aucune influence sur Vl'effet op- tique. Aprés cela, les deux pris- mes furent remplis d'esprit-de- vin pur jusqu'a 1 centim. du bord supérieur. La fente éclai- rée du collimateur recut le moins de largeur possible, tout en conservant intense la lu- miere du soleil qui la traver- sait, et le tube fut ajusté, tant pour obtenir une image di- stincte de la fente, que pour placer le fil vertical du réticule exactement au milieu de l'image; ensuite, le tube fut solide- ment fixé par sa vis. Il est en outre essentiel que l'instru- ment ne soit pas dérangé dans le cours des observations. Si les arrangements mentionnés ci-dessus sont faits rigou- reusement, il y aura cependant un petit déplacement de limage å gauche, déplacement toutefois insignifiant, dérivant des deux verres diagonaux de l'auge rectangulaire formée par les prismes; ja BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 3. N:O 20. ( mais la moindre réfraction de la lumigre ne pourra pas se rétablir, méme quand les prismes seraient tous les deux rem- plis de la méme espåce de fluide. J'ajoutai maintenant un peu de fuchsine cristallisée >) I'esprit-de-vin du prisme antérieur, et pour bien remuer cette premiere portion dans le fluide, je promenai lentement ch et lå un båton de verre trés mince du cöté de Vangle réfractant du prisme, en ayant la précaution de ne pas heurter violem- ment les parois de celui-ci. Cette premiégre addition de fuchsine fit seulement naitre une petite extension å droite de l'image de la fente éclairée, laquelle présenta maintenant une couleur d'orangé clair. T'expérience fut continuée avec de nouvelles additions de fuchsine par petites quantités, et chaque fois I'effet optique fut observé aprés que le remuement de la dissolution avait eu lieu avec les précautions mentionnées. Il se montra alors deux changements simultanés, ou plu- töt deux effets optiques, sortant de l'image primitive, mais se développant dans des sens tout-å fait différents, effets dont les propriétés devinrent toujours plus inteiligibles 3 mesure que la concentration de la matiére colorante alla en augmentant. Voici quels furent ces effets: L'image primitive se divisa en deux parties qui se sépard- rerent de plus en plus, chacune présentant une propriété optique tout-a fait spéciale. i L'une de ces parties s'€carta assez vite å droite du réti- cule en augmentant peu å peu de largeur, et devint finalement un spectre distinct, contenant dans F'ordre régulier les rayons les moins réfrangibles, rouge, orangé et jaune, avec les lignes de Frauenhofer, a, B, C et D distinctement visibles. T'autre partie, au contraire, qui prit une couleur bleu- violet au moment de la séparation, resta pendant la marche de la concentration toujours å la måme place primitive. Cette partie garda par conséquent toujours la méme largeur que Fimage primitive. Cependant, elle ne resta pas, comme celle- ci, tout-a fait fixe: elle se déplagait légårement å gauche quand Poeil se portait a droite; la largeur de Vimage diminuait alors et la couleur devenait un bleu intense !). !) Cette vacillation des rayons les plus réfrangibles existe aussi dans le Spectre normal de la lumiére; mais elle n'est guére perceptible que dans 1e sens vertical. S DE KLERCKER, LE SPECTRE ANORMAL. Des observations mentionnées ci-dessus, faites avec tout le soin possible, observations plusieurs fois répétées, et tou- jours avec les måémes résultats, on peut tirer les conclusions suivantes: Le spectre anormal de la lumidre est composé de deux par- ties parfartement séparétes, dues sans nul doute å& la grandeur difrérente du retard provoqué par les molécules d'especes diffé- rentes que contient la dissolution. On voit que l'une de ces parties, celle qui renferme les rayons les moins réfrangibles, s'éloigne régulierement de la nor- male de la surface de séparation entre les deux prismes, å mesure qu'augmente la concentration de fuchsine dans le prisme antérieur. Ör, cela prouve évidemment que les molécules de fuchsine retardent les rayons les moins réfrangibles, en lais- sant passer librement les autres. Enfin, comme les rayons de cette partie sont tous rangés en parfaite concordance avec la loi de la dispersion, il n'y a rien iei d'anomal å noter. On voit aussi que l'autre partie du spectre anormal, celle qui contient les rayons les plus réfrangibles, ne s'éloigne ni ne s'approche de la normale susdite pendant la concentration de la fuchsine. Cela prouve que cette partie des rayons est retar- dée exclusivement par les molécules du dissolvant, quoique ce retard ne soit pas appréciable avec l'emploi de deux prismes. En Öötant le second prisme, et en tournant le tube un peu å droite, on aura, si la concentration de la fuchsine n'est pas trop forte, un nouveau spectre qui montrera cette partie des rayons plus ou moins rejetée sur la premieére partie par suite de la différence de retard qu'eiles ont subie; mais les positions relatives de ces rayons seront cependant en accord avec la loi de la dispersion. Donc, il n'y a pas non plus d'anomalie réelle dans cette partie du phénoméne. L'espace obscur entre ces deux parties du spectre anor- mal n'est donc autre chose que le vide entre deux spectres tout-a-fait séparés. Ainsi, å la méme fois que cette expérience montre que le phénomåne en question, auquel on a donné le nom de dispersion anormale, n'est qu'une anomalie apparente, elle pré- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. b. N:O 20. 9 sente aussi les révélations suivantes relativement å influence moléculaire de la matiere sur le mouvement des ondes lumi- neuses. 1:o. Il existe des substances dont les molécules, chimique- ment dissoutes dans un liquide transparent, ne peuvent pas, au moins sensiblement, retarder certaines ondulations de Véther; En augmentant la concentration de la dissolution, ces on- dulations sont finalement absorbées par ces mémes molécules. , Les molécules en cause sont donc, par rapport å leur in- fluence sur certaimes ondulations, dans les måmes conditions que les petites particules d'un corps opaque mécaniquement dissous. 2:o. Dans un mélange chimique et liquide de différentes especes de molécules, ayant toutes la propriété de faire passer différentes especes d'ondulations de Véther, en provoquant, égale- ment toutes, un retard plus ou moins grand, ces retards se manti- festent, pour chaque espece d'ondulations, par un effet commun constituant une fonction des effets partiels des différentes especes de molécules que contient le mélange; Mais, si le mélange contient en outre des molécules qui ne peuvent pas retarder certawnes ondulations de Véether, celles-cti sont retardées séparément par les molécules restantes du mé- lange, dans une mesure variant avec les differentes especes d'on- dulations. 3:o. Il existe, par conséquent, un rapport intime entre les deux effets optiques: Vanomalie apparente de la dispersion, pro- voquée par les molécules étrangeres, parce quwelles n' exercent pas de retard, du moins appréciable, sur certaines ondulations de Pether, et Vabsorption successive de ces mémes ondulations par les mémes molécules. Il reste maintenant å voir si l'expérience permet d'élever cette derniére conclusion å la hauteur d'une loi générale pour toute absorption de la lumigre. En d'autres termes: Il reste a savoir si la proprigté des molécules pondérables, d'éteimdre plus ou moins rapidement un mouvement vibratoire des molé- cules éthérées est toujours accompagnée d'une certaine inacti- vité sur la propagation de ce mouvement dans Véther inter- moléculaire. 0. Me ö fööa bå CNLA RR ak BD TER US NTE 4 pers VORO BONO TEA rdr USD HR PEST Oh fanan WPLUE Väg OR TA Kr CXENEA | ka ENE AN HNIRST FOA vit 25) ANOVEeeninh HSN Lö FE RNA FOR FINS EOG SNITT SEA LL HN Je SFSuN vu VR ILYL RAY Slog Hj ky Fo SE tr My ROSAS I vag SS AVES RRAFKANOSE VR SYRRA UNS kö FO An VM dn SM SOT är TOO AT TB MOD, TOR REGIE) HO "SY n J g 2 h É i ; q ; f ) 4 3 | | ek tg SOM BT HDD I$gorlultvöt STA OR tan eas Ngn SRLdO ATG TOR eUSTOrR AH ; v ov Ck PE TI VEN EEE AT ShaRTA I UI FTP ASK TTT ] hå WPT ay Aven THP VS 26 SA ) ov se ALL POLL ISO EEA TE (Ag TU VRENA NRO bh BSS: Ära tem SN INSE RN KARA UD Sån IKEA TAR a HEINO Ya MW STEVIE ön ör GÅ HÄR RENSA Se a VAN FER »Å IVSTERA ix TESTO Et ngt SM DIR TÅ skål VAT dy RE Amd svd IR NANA EVER F Fot BROR U SI TR VOR 2 läte 7, q FRA PREV ESRNYRES Ut FY RANA NANA BE Ts AP SNS SA KLAR nea Få il AM nVv TUPIOT 26 HER GÅ Ha VT SAN LTINS PRUNÄA få Niva IT NIRT stall Le 3 GNNE KUN KO An vå BÄR tå (1 FERTIL ORT E M Ä Å FARAN FILL AN MILANO Sno PRV UL styr VET E ICE SERNER vn - ; a 6 mä - fö (5 J fött äv RR soryekNN vg | Ne AA Ö JIE ; j ; NI E MA EKNER UR | FR fö pg Ia id ER dos då 200 15) Ro + flag SA STEIERSG IE | indre i ; sl Yr. Ne (). där IL: Spira (SRA Ua? SLA GE RR ” vi din Ra bry ras bog fObroRsdn BO SENS: al OMG en a Andand tv IN OMNDYUVOQU LÄ rastaslbia ak IKEA yniaTranr GODS RU raj vi TT AE ing rn tb RR ARN k Mräecnent SKEDE sti MR a FN de crf Må SN RBEIVEIN, BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 5. N:o 21. TROIS LETTRES INEDITES DE JEAN I” BERNOULLI A LÉONARD EULER TIREES DE LA CORRESPONDANCE DE JEAN Ir BERNOULLI GARDÉE DANS LA BIBLIOTHEQUE DE L'ACADÉMIE ROYALE DES SCIENCES DE STOCKHOLM PAR GUSTAF ENESTRÖM. Note présentée å I'Académie Roy. d. sc. de Suede le 8 Octobre 1879. STOCKHOLM, 1880. KLONNIG TE Bl ORATERIYCIRQRIROEKENN, P. A. NORSTEDT & SÖNER Fägne na (NA ch EC YT ÄLL (le T Å å i Nile - w MOR OHANORE a LLINON td CWA FSAMKAN II FTQH HAE HAT) HÖ TÖM er ARU JEJAYO ELNNOAVAND RI ASS ir OLJAD bl DH - SO ir HAN sumpade [| Mö Så SVR, & MAS SEN EE 1 er ök NK KATE a 2 Å En SKR bä Gö i dr än" Nader | Je | SÖN ae La correspondance de JEAN I” BERNouLLuI gardée dans la bibliotéque de Pacadémie des sciences de Stockholm contient des copies de 8 lettres de JEAN I” BERNOULLI ä LEÉONARD EvLER, écrites ou corrigées par la main du premier. Cinq de ces lettres (en date du 9 Janv. 1728, du 2 Avr. 1737, du farvlarskekdgad, du 16 Avi. 740 et du 27 Aout 1742) sont déja publiées dans la »Correspondance mathématique et phy- sique de quelques célébres géométres du XVIII” siecle, publiée par P.-H. Fuss», mais les trois autres (en date du 18 Avr. 1729, du 17 Déc. 1729 et du 6 Nov. 1737) sont restées jusqu'å présent inédites. Comme ces lettres ne sont pas sams intérét, nous les reproduisons ici, faisant observer seule- ment que le ton de supériorité, dont se sert si souvent JEAN I” BERNOULLI dans sa correspondance, se fait sentir aussi dans les lettres suivantes. ÖOmutre le sommaire des lettres, nous n'avons ajouté que quelques petites notes explicatives, historiques et bibliographiques. Sommaire des lettres. I. [1729 Avr. 18.] Quelques réflexions sur les logarithmes des quantités imaginaires. Sur Péquation et sur une autre équation differentielle du second degré, proposée par EuLER. La détermination des lignes les plus courtes, qu'on puisse tracer sur une surface donnée. II. [1729 Déc: 17:] Solution des équations må Y CR Nn dy 2-2 SEE (2 å ER LL PRRAT ( Y. Sur Péquation proposée par EULER et mentionnée dans la premiere lettre. Sur les courbes tautochrones et isochrones. Sommation de la suite TN RATES tet UD G. ENESTRÖM. TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI. [ITS NON: 610 Kem emromerde JEAN II BERNOULLI Sur la lumiegre. Quelques observations sur la Mechanica d' EULER, la Phoronomia de HERMANN, et les Principia de NEWTON. Sur le mémoire de JEAN II et DANIEL I BER- NOULLI sur les ancres. Sommation des suites dont les TAG 1 KAR (22 — 2) | termes. generaux sont eb segt (20 — 1). 25 Obser- vation sur les suites des sinus et des arcustangens. Sur une nouvelle partie du calcul infinitésimal, cultivée par EULER. j BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.' BAND 5. N:O 21. 5 I. | Clarissimo ac Doctissimo Viro LEONHARDO EULERO VS. P. D. JoH. BERNOULLI. Debeo responsum ad binas litteras!) quas a te accepi; ad priores — — — partim jam respondi in litteris meis ad filium datis, ubi ei ostendi dubia vestra (nam et ipse similes formavit difficultates circa logarithmos imaginarios) inde tan- tum oriri, quod conceptus quem habuistis de logarithmis quantitatum negativarum cum rei natura non satis bene con- oruebat, dixique si statuatur (& recte quidem) [gr = V= Ia intelligendum esse d ler (£) OD non vero Ul (— Ze) vos autem utrumque confudisse, etiamsi magna sit inter utrumque differentia, sic.' e. gr. a = (a)? est reale quid, sed Eg) imaginarium. Hoc bene observato, cessant omnes vestre difficultates & monstrosex inde deducte consequentie. Quod attinet ad secrupulum quem porro moves desumtum ex area sectoris circularis per logarithmum expressa, ubi posito sinu =£7y & cosinu = x invenitur per methodum meam quadra- turam circuli ad logarithmum reducendi, area sectoris - ad 1 2v + NEN ANT T Ng = NED de eo pariter jam monui filium meum in casu quo re) hanc aream revera exhiberi tanquam = 0, quamvis deberet esse — quadranti, hinc autem nihil aliud concludi debere, quam quod expressio ista . ad l TT NNE 1 MEET ST augeri debeat quantitate constante nQ, seu multiplo quadrantis, 6 G. ENESTRÖM. TROIS LETTRES DE JEAN BERNOUL I. quod vel ideo patet, quia sinus & cosinus inter se conver- tuntur, atque non uno tantum modo sed infinitis modis fieri potest ut sit g0KG Ju vel vice versa SELIN = NOG nam hoc fit assumto sectore = vel 1Q, vel 2Q, vel 3Q, etc. vel etiam, quando vis, = 0Q, adeoque nulla ratio est cur I aa z + NE 14 ANT: 2 ipn NE 1 unum potius exprimat quam alterum; malo itaque dicere quod area sectoris statuenda sit generaliter ; NET aa DENY 1 a nQ, FRAME Ör SN adeo ut quotiescunque pars prior in nihilum abit, id, quod deest, suppleri possit per nQ, hoc est, per multiplum, sub- multiplumve quadrantis, prout necessitas id exigit?); semper enim invenies differentiando sectoris tui differentiale quod est aadx ISSESR—h , 2V aa — xx sicuti decet. In casu semiquadrantis, ubi z=y=Y$ habebis etiam partem priorem = 0, aut si mavis ad fESP ARG = == l N —1, 4V—1 quocircea adjiciendum 3Q 2); sed hujusmodi expressiones ima- ginarixe usum potius habent, si in series expendantur in quibus quippe termini imaginarij se destruunt. De his satis. Probum erit intelligere methodum, quam tibi inventam dicis ejusque communicationem promittis, reducendi hujus- modi 2xquationes differentio-differentiales yyddy = xda?, existente ddx = 0, ad differentiales primi gradus, interim non satis capio mentem tuam de duobus aliis generibus differentio-differentialium BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 21. 7 pluribus quam duobus terminis constantibus; imprimis non video quomodo qgquadretur exemplum >?) GO = GRS RTP FFL SE OK GIL SC ad eas, quas innuis, equationes, in quibus alterutra indeterminata in singulis terminis eundem dimensionum numerum obtinet; unius autem dimensionis tam x quam dr & ddx dicis te ponere, cum tamen in exemplo, quod proponis, neque x, neque dz, neque ddrx wunius sit dimensionis nec etiam eundem dimen- sionum numerum obtineat. Cave autem ne in his asystata vel incompatibilia comparare inter se suscipere velis, nam e. gr. comparare velle ddr cum Ydzxr vel cum Ydz? xeque absurdum est quam velle lineam invenire equalem superficiei, sed ddx comparabile est cum Yda?. Ut verbo dicam com- parabilia sunt tantum illa differentialia in quibus littera d ubique &equaliter reperitur, cujuscumque gradus sint differen- HalavWsick es or rdde cum Yder vell Ydy” sel Ydzdyn vel LER dx atque ita in aliis. Hinc itaque primus terminus tui exempli de et dix cum Ydzx?, vel Ydzx?dy, vel Ydzxddz, vel YT generaliter loquendo est incomparabilis cum ddrx, nam ut cum dda subsistere possit Xxn Yy da” — HOJ — m. oportet supponere m—n+(2—m)=2, sed cum sit = 2 — »n, vides nullam posse fieri comparationem inter dde & hune terminum nisi in casu quo n = 0; idem etiam de altero termino dicendum, quare hec attentiori cure tux commendo, ne possibilia velis facere que sua natura sunt impossibilia. Venio nunc ad litteras tuas novissimas. BSolutio tua') problematis de ducenda linea brevissima in superficie data videtur bona. Quod ad meam”) attinet, ea consistit in hac xquatione Tddy ddz Tdzdy — 2d8? — ds? + de? ubi notandum per x, y, 2 me intelligere tres coordinatas, que tibi sunt t, x, y, item 7 esse subtangentem curve illius date, que fit in superficie data, quando secatur per planum subjecto plano perpendiculare & ipsis y parallelum; porro per ds (quod 8 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI. constans suppono) intelligo elementum curve projecte seu V da? + dy?. Possum etiam naturam curve quesite exprimere hac equatione Oddxr — Tddy — dzddz Oder — Tdy > ds? + de? que aliquando commodior est, ubi littere x, y, 2, T idem mihi significant quod ante, & preterea O est subtangens alterius curve date que fit secando superficiem per planum priori coordinatum, h. e. ipsis « parallelum. Ex his equationibus facile omnes casus particulares, quos solutos das, deducuntur. Non unum tantum solvendi fundamentum habeo; quantum conjicio, tuus solvendi modus nititur natura minimi, quo etiam agnatus meus feliciter usus est, & problema legitime solvit, sed hic solvendi modus non satis est generalis, ad alia quippe hujusmodi problemata sese non extendens, quale esset e. gr. hoc: Ducere in data superficie lineam curvam, cujus in puncto . quolibet planum osculans datam habeat inclina- tionem ad planum tangens superficiem datam in eodem puncto. Voco autem planum osculans quod transit per tria curve quesite puncta infinite sibi invicem propinqua. Patet hoc problema includere prius, nam si angulus inclinationis est rectus, erit quilibet arcus curve quesite minimus inter duo punceta sua extrema. 'Poteris ergo etiam vadum tentare pro hoc problemate ita generaliter concepto, ego illud pariter reduxi ad &equationem differentio-differentialem. Ceterum in appliecatione quam facis equationis tux ad superficiem cylin- dricam, qui tamen casus est omnium facillimus, posset du- bium moveri utrum liceat in equatione ad quam pervenis dxddx + dyddy drddr + dyddy de? + dy? — — dt + des dy supponere dxddx + dyddy = 0, cum hoc nihil aliud sit quam communis divisor utriusque membri; ideoque mallem ego citra hanc suppositionem im- mediate integrare utrumque membrum per logarithmos, nempe sic: Assumto logarithmo constante numeri arbitrari c habebo le + Udx? + dy?) = Udt? + do? + dy”), ideoque cd.x? + edy? = dt? + da? + dy”. Oo BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 21. Hinc 1 de dy: = de, vel Eb Md dy Ve= et 2 pe Yad, Ve—l [a prorsus ut tu invenisti. Quod enim tibi est n,id hic est —— ece—1 Si superficies proposita sit conoidea, cujus sectiones trans- verse per planum primarium sint circuli, habeo preter metho- dum generalem aliam particularem pro hoc casu, que imme- diate deducit ad 2xquationem differentialem primi gradus, ubi indeterminate non sunt permixte, & que suppeditat con- structionem, quam olim frater meus dedit, nescio ex quo fundamento erutam, quod quia non exhibuit, incertum est an sit legitimum, nam observavi posse perveniri etiam ad eandem illam constructionem per viam aliquam que est para- logistica. Interim quod attinet ad tuam pro hoc casu zxequa- tionem dy — yde = aN dt? + da? 4 dy”, non video, quomodo (positis yy + wr=22 & V dt? + da? + dy? = du) inde sequatur Ve2 KA ; multo minus, quomodo hec aliquid conferat ad construc- tionem curve quesite, si quidem du est elementum ipsius curve & dé, dz elementa diversarum indeterminatarum 3). Mea vero, quam habeo 2&quatio, in qua indeterminate sunt separate, expedit more solito constructionem per quadraturas, cujus ope in casu particularissimo globi statim videre est, lineam brevissimam in superficie spherica esse circulum maximum. Porro si in xequatione pro solidis rotundis (quo- Tum scilicet axis est perpendicularis ad basin, nam si est obliquus, res est altioris indaginis, quam non facile ad diffe- rentias primas reduces), ponatur a = 0, ita ut sit Gl == xdy — yda = 0, seu y= nr, haud dubie dat meras (ut dicis) etiam lineas brevissimas, sed omnes nonnisi unam eandemque efficiunt, 10 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI. nempe cam ex cujus revolutione generatur solidum rotundum. Eas vocat frater meugs in suo schediasmate meridianos; cir- culos vero, quos singula puncta in revolutione describunt — parallelos ; corpora conica, que tu non satis apte conoidica vocas, sunt utique omnia illa que generantur ex circumductu linez recte circa curvam aliquam datam in aliquo plano & perpetuo transeuntis per punctum (quod vertex conici corporis vocatur) extra planum existens. Que hic habes de ducenda linea brevissima in superficiebus horum corporum conicorum sunt intricata & obscura; putat agnatus meus, cui epistolam tuam legendam tradidi, in iis aliquem paralogismum latitare ?). Quidquid vero sit, problema pro hujusmodi superficiebus non minus quam pro simplicibus conis & cylindroidibus facilli- mam admittit solutionem, ita ut non egeat tam operoso quod suscipis molimine; possunt enim e& omnes superficies trans- mutari in planas, ut tu ipse nunc etiam probe animadvertisti, postquam idem ego jam diu insinuavi, vid. Act. Lips. a. 1698 p- 469, ac revera hic casus nihil aliud est quam corollarium unius ex solutionibus meis generalibus, nam plures habeo. Quod superest vale & omnes amicos meos verbis saluta. DAN ag a eh IS Ar UA P. S. Tenta num possis problema de ducenda linea brevissima reducere ad 2xquationem differentialem primi gradus in superficie aliqua que non sit vel cylindroidica vel conoidica sed alia aliqua. IT. Viro Cel. LEONHARDO HEuULERO, S. P. D. JoH. BERNOULLI. Egregia sunt que habuisti in binis litteris!9) ad me postremo datis; cum autem novissimas ante paucos demum dies acceperim, brevis ero in mea responsione, atque commu- nicabo vicissim que ea occasione inveni, etsi brevi admodum meditandi spatium concessum fuerit. Quod attinet ad reduc- tionem hujus equationis differentio-differentialis!!) YRSA GT MTM eam tum temporis cum aceiperem anteriores tuas litteras, ita obtinui: Posui statim y=1tx", ut et valores ex hac supposi- tione prodeuntes ipsarum dy et ddy (supposito dda = 0) sub- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 21. 11 stitui in equatione proposita. In equatione transmutata posui porro dr = rx2dt, ita ut inde emergat xequatio continens nul- lum dr, sed que constet tribus indeterminatis x, t & z, quare ut eliminetur x, ponende sunt (te quoque ita observante) exponentes ejus dimensionum ubique &equales, & hoc modo invenitur conditio ipsius a, nempe ER OR = m+p—1” sequestratis itaque « ex singulis terminis, superest equatio duabus tantum indeterminatis t etz constans, que erit tantum primi gradus. Curva ergo ei conveniens, si qua arte con- strul potest, dabit coordinatas z et t, ex quibus habentur valores ipsarum x et y, nimirum TV fzdt 2 zdt MYE WG » et y=1c e ubi etiam c est numerus cujus logarithmus = 1. Fortassis non absimili modo invenisti tuum x et y, quando sumere jubes (n+p — 1) fedt AU + p) Sfzdt C 3 0w= et y= 2 Vides tunc rem peractam per substitutiones mihi primo du- dum usitatas. In casibus quibusdam particularibus possunt separari z et t£, sed non sine aliqua dexteritate. Sic pro hoc exemplo, quod satis memorabile est?) xaxddy = qyda?, invenio &quationem finitam hanc I+Vg+a I— V4q+t SER PAA z ) ? ubi b et c sunt coefficientes arbitrarii, que omnino fit alge- braica, si Vq++1 est rationale. Caeterum zquatio parabolica que semper satisfacit, hec est MmTp— (n—m+l)y "=(g(n + py x(m+ p—1P)ett?. Licet autem illa non omnes possibiles curvas complectatur, ideo tamen non est contemnenda, quia saltem solvit zxequa- tionem propositam et quidem semper per xquationem finitam, etiam iis in casibus ubi in formula generali indeterminatze t et 2 videntur inseparabiles adeo ut pro constructione parum utilitatis allatum sit, rem reduxisse ad differentias primas. Non satis intelligo in penultimis tuis litteris, quam requirant 114 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI. conditionem duo altera genera xquationum, in quorum prioris gseneris equationibus vis ut alterutra indeterminata in singulis terminis eundem habeat dimensionum numerum, cujus exemp- lum quod affers, hoc est dd Vadare dyr eV del da See quam dicis itidem esse homogeneum & in singulis terminis x unam habere dimensionem, cum tamen utrobique x nec unam nec eandem habeat dimensionem; tertii generis exemplum, quod mentem tuam illustrare deberet, simili laborat obscuri- tate, preterquam quod exponentes differentialium ita se ha- beant & reddant quantitates heterogeneas & ideo incompara- biles; oportet itaque ut te explices clarius, si ea de re judicare debeam 3), Speculationes tux de ”Tautochronis mirifice quidem placent, sed illud quod proponis inveniendum, data scilicet qualicumque curva, invenire aliam e& jungendam, per quam utramque oscillationes integre sint isochrone in vacuo!?), non admodum difficile est; nam statim ac legi e vestigio solvi adeoque non mirum est, si idem & tu & filius meus solvistis. Tota res huc redit ut ad axem AG verticalem curve date ABH constituatur arcus cycloidalis ALF, verticem habens in Å, et postmodum queritur alia curva ACL, ejus nature, ut ducta quavis horizontali EC, secante curvas & axem in punetis Hyr, CESCTRAS arcus compositus BAC sit semper equalis arcui cyclo- idico £A, ab eadem hori- zontali EC resecto vel sit ejusdem multiplex qualiscumque. Ducta enim proxima paral- lela ec, erit Bb+Ce= He vel nx Fe; concipiuntur jam duo mobilia cadere ex eodem horizonte FL, unum incipiens ab F, alterum ab H, habebunt illa in punctis £, B & C veloci- tatem xequalem, que est V GP; erit igitur Bb +0e — Be vo "XEe NERE NGE LING unde tempuscula duo per Bb & per Cec simul sumta sunt = tempuscula per He vel hujus multiplo, ideoque tempus per areum compositum BAC — tempori per arcum cydoid. FA vel = hujus temporis multiplo; quandoquidem igitur tempora BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:o 21. 13 per singulos arcus cycloidales FÅ sunt equalia, erunt etiam tempora per singulos arcus. combinatos BAC zxqualia h. e. oscillationes' integre (descensu et ascensu simul peragendo) sunt isochron&e etiamsi tempus per descensum sit inzequale tempori per ascensum. Quod nunc attinet ad modum id prestandi, ut duo arcus BA & AC faciant arcus unius ejus- demque curve continux BAC, & ut queratur talis BÅC que sit algebraica, de quo ita loqueris, quasi Tu solus id presti- teris, ita ut nesciam annon in solutione harum duarum poste- riorum conditionum habueris etiam socium filium meum 2xque ac in priori, cujus solutionem ipsi non minus quam Tibi adscribis. FEtenim hisce quoque conditionibus satisfacere haud adeo difficile deprehendes, ubi ante omnia hoc dico, in in- quisitione hujus non opus esse ea quam innuis cautela, uf nimirum in functionem tempus exprimentem nulla quanititas, que ab arcu descripto pendet, ingrediatur. Quin imo ego contrarium facio, dum curvam BAC determinaturus, assumo pro longi- tudine arcus AB vel AC, aliquam funcetionem convenientem solius arcus cycloidalis AF, que functio id prestet, ut arcus illi duo AB et AC inde mutuo continentur ex suppositione arcus AF negative sumti; sic post superiorem meam solu- tionem tempus non amplius in considerationem venit; ecce ergo meam methodum: sit arcus cycloidis AF = s, fiatque ad lubitum aliqua ejus functio = S, que componatur ex meris potentiis ipsius s dimensionum parium. Quo facto ponatur arcus AC = s +S, erit utique idem ille continuatus in partem oppositam seu negative sumtus ÅB = — s + S, adeoque arcus ipse absolute seu affirmative sumtus AB=5s — S. Hinc AC + AB seu curva tota continua CAB = 2s = 2AE. Ergo curva CAB vel BAC erit Isochrona. Q. E. I. Restat ut modum ostendam naturam curve exprimendi per 2xquationem inter coordinatas AP & PC, seu inter x et y ex assumta funetione S, quod non est arduum. Differen- tietur S, voceturque dS = Tds; sit diameter circuli genera- . . . . TT SSR toris cycloidis AFF = ia, erit arcus AF seu s =— 2V 1. az = Vag, unde ds = sd] = & då seu Tds = 1Tdz Vs adeoque CSN Say 3 ov a cujus quadrato 14 G. ENESTROM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI. 2 SS ae IT RA auferatur quadratum Pp seu dr”, erit radix quadrata reliqui Gb ev MIN ar CIN CA de = älg 2x00 id quod dat equationem pro natura curve AP, que ut alge- braica fat, id quidem dependet ab electione quantitatis libere S; sumamus ergo S= ss:a utpote sim plicissimam inter functiones ipsius s prescriptam conditionem habentes; eritque dS = Tds = 290530 = Oka Oh K= MISCO 2y =; quibus substitutis in equatione generali fee a + DUE UTE 0 då gi Ax me abit illa in hanc a + 4Vaz log NV SEE 42 que ut commode integrari possit, seribatur tantisper (quod 2sds a . . a . . SS | quidem jam supra fieri potuisset) 7 pro £, pro dr, et s pro Var, & tune habebitur cujus integrale seu 2 (CR (a + 48)" =(6y + a) xx V a; resubstituto pro 4s ejus valore 4V ax prodibit xquatio alge- braica inter coordinatas «+ & y, que hec est (a + 4V az)” =(6y+a)X Va. Hec autem sublata asymmetria producit accurate tuam 2Xqua- tionem Slyt + 34ay? — 216axyy — &c = 0. Coroll. Hinc patet quia diameter circuli generatoris cycloidis = da, fore pendulum simplex longitudini 3a isochronum cum oscillatione integra per curvam BAC vel CAB. Quod ad tautochronas in medio secundum quadrata velocitatum resistente spectat, non vacavit per paucos hos dies de solu- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 21. 15 tione hujus casus cogitare, verum ubi per otium licuerit, tentabo, neque de successu despero. Interim quando de tua inventa curva dicis, quod descensus per CA sibi invicem sint isochroni, pariterque etiam 1isochroni sint ascensus per AD, non addis, an etiam isochroni fiant regressus, h. e. des- census per DA & ascensus per AC, hoc enim omnino neces- sarium esset ad reciprocationem oscillationum. Non habeo multum quod addam de progressione IE Ian ING de qua dicis te habere modum accurate determinandi terminos medios 15); sed definiendum fuisset, quid per terminos medios intelligendum sit; idea enim hujus rei nimis est vaga; WALLI- SUS in sua Arithmetica infinitorum adhibet suas interpola- tiones pro simili negatio & ni fallor eandem»hanc rem jam pertractavit. Nalle iDabam bas. Öv da KVIRR Nb L295 Bas: ad FÖL NOS Viro Celeberrimo atque eximio LEONHARDO EuLERO Ma- thematico longe acutissimo S. P. D. JOHANNES BERNOULLI. Accepi litteras tuas novissimas 27 Aug. st. vet. datas, mihi gratissimas, et paulo ante Tomos quoque Commentari- orum, qui mihi defuerant, cum opere tuo incomparabili Me- chanicam tractante pro quibus omnibus ingentes gratias refero; de eo postmodum aliquid dicam, postquam respondero ad alia que in litteris tuis habes. Ante omnia gratum fuit intelligere tibi non displicuisse filii mei JOANNIS dissertationem de lumine !6); difficultas quam invenis in ejus modo determi- nandi celeritatem tam luminis quam soni qui eandem pro sono dat celeritatem, quam NEWTONUS assignavit juste utique minorem, quam que per experientiam deprehenditur, difficultas inquam ista jam diluitur in ipsa dissertatione, ubi origo ejus rejicitur in id quod fibra sonora consideratur ut linea recta, que tamen tangquam coni acutissimi duplicis in vertice sibi oppositi figuram habens consideranda fuisset, sed que studio non fuit adhibita, quia talis figure consideratio deducit ad xquationem differentialem secundi gradus, que ad differentias primas (ut fieri potest in suppositione linee recte) non potuit 16 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI. reduci in suppositione figure conice, sed simul monuit disser- tationis auctor fibram, que haberet figuram conicam re vera daturam esse vibrationes suas longitudinales promtiores quam dat fibra linearis, id quod per approximationem ope seriei convergentis reperiretur. NEWTONUS, ad veram tarditatis causam non attendens, putavit eam consistere in extentione corpuscu- lorum in aöre per intervalla natantium, que concussiones impressas in instanti transmittant ab uno diametri sue ex- tremo ad alterum oppositum, ita ut si cujusque corpusculi diameter ponatur $ vel 7; unius intervalli, inde sequatur, majorem pro debito celeritatem (que per experientiam obser- vetur) prodituram; in dissertatione vero assumitur corpuscula solida infinities majus a se invicem distare quam sit longitudo unius diametri. "Tua, vir celeberrime dissertatio de sono mihi non amplius ad manus est, neque omnino memini, quomodo se habeat tua methodus determinandi -celeritatem son. — — — — Opus tuum mechanicum quod nuper redditum mihi est a bibliopego nitidissime compactum, refertum utique est rebus sublimibus atque arduis, tuo ingenio ac sagacitate dignis; at nondum licuit nisi perfunctorie tantum illud perlustrare. Vidi te mei quoque aliquoties mentionem facere honorificam, id quod urbanitati tue gratus attribuo. Prefixisti tuo operi titulum Mechanice; cujus rationem reddis in prefatione, sed nescio, annon aptius convenisset titulus Dynamice; vox enim Mechanice jam antiquitus recepta fuit pro indigitandis is scientiis, que tractant de viribus mortuis, quarum scientiarum pars est que vocatur Statica; mihi videtur non temere et citra necessitatem esse mutanda nomina atque ad alium sensum alliganda, quando presertim suppetunt nomina notionem tuam admodum bene significantia, quale est nomen Dynamice quod LrRIBNITIVS indidit scientie que versatur circa ejusmodi vires, que ipse vive vocantur!7?). Sed hoc in transitu dictum esto. Vidi te multum quoque esse in materia quam pertractaveram in Act. Lips. anni 1713. Non dubito, quin omnia bene enu- cleaveris, laudas mea pro sinceritate tua, laudas etiam que NEW- TONUS dedit in eadem materia, sed nihil dicis de ejus erro- ribus, quos ibi notaveram et demonstraveram, ipseque postea in nova editione Princip. Philos. ex mea admonitione partim correxit, nulla monitoris facta mentione, prolaudabili sc. Anglorum consuetudine; quosdam errores intactos reliquit BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.- HANDL. BAND. 5. N:0- 21. 17 aliosque de novo commisit. Perspicacia tua vir cl. tibi de- texit varios lapsus in Dynamicis eosque satis graves a HER- MANNO commissos, neque tamen omnes notasti, quos ego etiam animadverti tam in Commentariis vestris, quam in ipsius Phoronomia, non dubitans, multo plures adhuc superesse, si tu et ego vellemus studio adhibito in illos inquirere. Bonus HERMANNUS plerumque fuit infelix quotiescunque ex connata sua axmulatione paria vel superiora voluit praestare iis, que ab aliis ante ipsum inventa fuerunt; id imprimis cure cordique habuit, ne quid a me prodiret, quod ipsius vires superare videretur. z Permitte nunc Vir clarrissime ut moneam te amice de errore quodam qui tibi elapsus videtur ex mera inadvertentia; extat ille in solutione problematis quam tradis propositione 38918) Tom. I. pag. 300, ubi agitur de definienda vi centripeta P in orbita mobili, quam perperam invenis exprimi hac 2equatione ih | däp ESA qdn /7= 2000 | -sansag FE wy? nyp dy |” differt enim tam in forma quam in valore ab ea quam jam ante 6 circiter annos singulari modo calculandi inveni et que hec est (retentis tuis symbolis et nominando ds elementum orbite immobilis (M)(m)) P= 2a?0x (73 AE al-)) Y påds AN py ubi vides non ingredi dw ut in tua formula; curiosus itaque detegendi originem diversitatis examinavi attente totam tuam analysin deprehendique errorem latere in his verbis pag 302 contentis: Ex hoc vero perpendiculo cognoscitur vera corporis celeritas, erit enim — LE (589) mup? Hc quippe propositio quam citas ex art. 589 hic non quadrat, quando nempe ratio celeritatis angularis in curva vera ad celeritatem angularem correspondentem in orbita immobili non est constans, hoc est quando 2 est variabile. Nosti utique veritatem Propos. art. 589 fluere ex no'tissima illa proprietate quod in orbitis immobilibus, per corpora ad centrum fixum attracta descriptis tempora sint proportionalia areis sectorum cireumceentralium, sed statim et levi attentione hic patet elementa horum sectorum circa centrum C factorum in curva vera non posse esse proportionalia elementis tempusculorum 2 18 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI. si nimirum 2 non est constans, unde male concluditur, pro hoc casu esse celeritatem in curva vera reciproce proportio- nalem perpendiculari ducte ex centro virium C' in tangentem MB: ut paucis dicam, in casu 2w variabilis, vis retrahens corpus a tangente MB directe non tendit ad centrum C, imo ad nullum centrum fixum tendit, sed habet, ut ita dicam, centrum lineare, hoc est centrum virium mutat locum pro quolibet novo elemento curve vere, ut autem innotescat, quantum ex illa vi aliorsum tendente quam ad C redundet ad ipsum C centrum virium in orbita immobili, id obtinetur decomponendo more solito vim absolutam ita ut ejus pars debita dirigatur ad C, quod si rite instituatur et postea cal- culus dextre tractetur, prodibit mea formula P= 2aacx (73 — sad: Y pdåds AN py que pro quocumque casu valet, sive 2w sit variabile sive con- stans, continens quoque ipsam vim centripetam pro orbita immobili, utpote ad quam extenditur supponendo tantum w esse = 1, sic enim evanescente motu angulari coincidit curva vera cum ipsa orbita immobili et formula mea generalis abit in hanc J2= 2aacx (53 — sas), yt? — pås Npy unde immediate elucet veritas propositionis NEWTONI Princ. Philos. 44 libri 1 pag. 122 Edit. secunda, que ita sonat: Difrerentia virium, quibus corpus in orbe quiescente, et corpus aliud in orbe eodem revolvente cqualiter moveri possunt, est in triplicata ratione communis altitudinis inverse (supponit nempe rationem w ad 1 esse constantem). Nam si P' subtrahatur a P oritur statim P— Pi =—2aacx x() hoc est existente w invariabili in triplicata ratione communis altitudinis inverse. Res est clara ex formula mea, sed de- monstrationem Newtonianam propter obscuritatem non satis bene intellexi. HERMANNUS qui idem suo modo demonstrare voluit in sua Phoronomia p. 97, turpem paralogismum com- misit; preterquam enim quod nullam attentionem faciat an w sit variabile an invariabile, reperiretur per ejus ratiocinium RR pa Pp (RE ; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 21. 19 fons erroris et paralogismi in hoc consistit, quod admodum inepte et illicite decomponit ipsam celeritatem per bg (vid. ejus fig. 45) in duas celeritates collaterales circa centrum C, quamvis 2&quo jure circa quodvis aliud centrum in recta bC sumtum” circulatio considerari posset; preterea quis unquam san&x mentis Geometra celeritati decomposite cum sit tantum imaginaria vel idealis attribuit tamen affectionem realem”? Quid si curva vera AlNbg abiret omnino in lineam rectam, ita ut corpus in illa motum, nulla vi attractum moveretur celeritate &xquabili, annon eodem argumento Hermanniano sequeretur circulantem celeritatem per my, circa centrum C, producere vim centrifugam, que tamen nulla esset vel in imaginatione tantum existens? Sed in his nimius sum; hoc interim monere adhuc volui, annon corrigenda sint corollaria, qua tue solutioni subjungis. Saltem ea que nituntur Propo- sitione art. 589, male applicata ad casum ubi w est variabile, hec omnia examinare, cum mihi ob temporis penuriam non vacet examen instituendum tibi ipsi lubens relinquo. Gratulationem tuam cum singulari gaudio, quod testaris, consumtam ob reportata a filiis meis proemia circa Anchoras !?9) proposita gratissimo animo accepi, tibi quoque ut omnia prospere et ex vota cedant qu&e suscipis, enixe apprecans. Que de seriebus disseris sunt omnino pulchra atque acutissimo tuo ingenio dignissima; mirifice placet altera tua methodus summandi seriem 1 il 1 ar Gu ae que in hoc consistit, ut statim ponas dz - dz z VI — 22) I VA = NEC ex quo post operationes aliquot pervenitur ad hanc seriem 1 1 1 e? SÖREN STA ÄT unde porro fluit ARR RA CKS a institui ego calculum et successum habui asserto tuo prorsus conformem. Hec altera methodus est demonstrativa adeoque priori, que procedit ex natura radicum in equationibus, longe 20 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI. preferenda. Ad imitationem hujus aliam quoque inveni seriem a eidem 3 xqualem nempe hanc 1 2 210 2.4.6 254068 0 CC 31 1.2 UT.3.4 1 1.3.5.6 1.3.5.7.8. 1.3.5.1.9.10 of Potest esse factum, ut in precedentibus meis litteris ex festi- et et ati Sripserim av PrO are natione SCripserim g1:0 PrO gg5 22), hec mihi nunc non sunt pre- sentia. Quando dicis te non videre, cur ista methodus nempe prior in hac serie ill 13 EE ER 03 = a SEI = SEO ad absurditatem deducat, ex eo colligo, te meam mentem non recte percepisse; volebam enim facere argumentum ad ho- minem contra eum, qui vellet concludere in serie sinuum ex arcubus cognoscendorum TR de 1 TESTREEN gr An LOTYE: fake ONES NE: LET SKAST 2 Se AG A.E fa TA NG z contineri precise et necessario omnes arcus possibiles eidem sinui respondentes, nullosque alios nec imaginarios nec pere- grinos; quamvis revera res ita se habeat adeoque nullam in ea 2xquatione esse radicem, que non aliquem arcum quesitum designet, hoc ergo si necessario ex istiusmodi seriebus con- cludi posset, simili utique modo in altera serie i rt TT eV quelibet radix t daret unam et ab aliis diversam tangentem eidem arcui a respondentem, quod certe absurdissimum foret, quia una tantum tangens uni arcui respondere potest, quando infiniti arcus communem sinum habere possunt. ' Que memoras ex nova, quam te detexisse dicis analyseos infinitorum parte 3), sapiunt sane profundissimam medita- tionem, dignam utique ut excolatur; gaudeo te agnoscere me primum ejus dedisse specimen, alludis haud dubie ad sche- diasma meum exhibitum in Act. Lips. 1724 m. Aug. ubi ad has tuas speculationes fundamentum posui. Tuo autem opus erat ingenio, tua sagacitate ut inde tam recondita mysteria eruerentur. Vale vir celeb. mihique favere perge. i Ak ba i) ' BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 21. 21 Notes. Ces lettres sont en date du 10 Déc. 1728 et du 18 Fevr. 1729. JEAN BERNOULLI N'a pas expliqué le sens du symbole I — (2). EULER dit aussi dans sa réponse en date du 16 Mai 1729: »Diserimen, quod ponis inter !— (x) et I (— x) nondum percipere possum, neque quo caleulo ductum ad unum potius horum logarithmorum quam ad alterum pervenire oporteat»>. JEAN BERNOULLI n'est pas revenu sur cette matiere dans les lettres suivantes; néanmoins, il est évident que I! — (x) doit signifier la partie réelle du log (— +) Pour comprendre le passage précédent, il faut nous sou- venir de l'observation faite å la fin de la note précédente, d'ou il suit que (Cl Ar yV—1 l == Lr— NE 1 signifie la partie réelle de V'expression log | CER SUS SR el a yV— ik i Mais si x = cos O, y = sin O, nous aurons SN CR EE i SC O + i sin O OT 2 lör RR 8 EN 2 cos O— i sin O STEEN = (20 + 2kz7)i, donc, la partie réelle étant dans ce cas = 0, VER 0 VET VE : Mais pour avoir la valeur complete il faut maintenant Å å ajouter å cette valeur lI'expression (20 + 2ka)V=1 = 2(0 + ka). 7n å an >> donc si Me TE Pour 2=0, y=1, & prend la valeur on obtiendra ad VVE — | | + (2k + 1)Q. AES SS ET ( )Q Il faut donc suppléer la formule de JEAN BERNOULLI par la détermination que » doit étre un nombre impair. ÅA FJ 7” ) É) ;) 2) 2 —oG. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI. Il s'ensuit de la note précédente qu'il faut mettre ici ad ERE RRGC 1 ECE RE SN ng = (20 2103 Vv I as +3)0- Dans la réponse citée, EULER mentionne qu'une erreur s'était glissée dans la transcription de V'équation, et qu'elle devait étre dda'== MI der "dy ir kaka den rdön Rel Cf. aussi le mémoire d'EuLER: Nova methodus innume- rabiles equationes differentiales secundi gradus reducendi ad 2xquationes differentiales primi gradus dans les Com- ment. Petrop. T. mr p. 124—137. Of. le mémoire d”EuLErR: De linea brevissima in super- ficie quacumque duo quelibet puncta jungente dans les Comment: Petrop. T. mr p. 110—124. Cf. JoH. BERNoOULLIH Öpera T. 1v p. 108—128 ou est rapportée une solution plus détaillée, communiquée par J. BERNOULLI å notre céleébre compatriote S. KLINGEN- STIERNA et rédigeée par celui-ci. Dans la lettre en date du 16 Mai 1729 EuvrErR déduit la valeur de du et fait voir la construction qui en résulte. EvLER répondit: AMEquatio cum ea, quam alio methodo faciliori investigavi congruit, neque usquam paralogismum deprehendere potui. Les dates de ces lettres sont du 16 Mai 1729 et du 21 2000cCG- LI295 Cf. sur le passage suivant JoH. BERNOULLII Öpera 'T: IV p- 79—80, et le mémoire d'EuLErR: Nova methodus etc. dans les Comment. Petrop. T. 10. Il faut remarquer que dans ce cas n =— 2, p = 2, m = —1, donc UR KU m+p—1 0? , d'ou il suit que la méthode précédente ne peut pas tre immédiatement appliquée ici. EvLER répondit le 11 Juillet 1730: »Quando dico in equa- tione dd =" Ved dyra Kar denmmrdynmt ace indeterminatam «x unicam dimensionem habere in singulis terminis, non tantum » sed etiam dr et ddr unam dimen- =) 22) 15) ty 18) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 21. 23 sionem ipsius « efficere intelligi volo. Sic in termino Ya” de! ”dy!T”? numerus dimensionum ipsius «x non est m sed m+ 1 —m seu 1 ut in primo termino ddx. Nescio quomodo factum est, ut equatio tertii generis, quam per- sceripseram, sit absurda, puto me ita scripsisse TUR Ydady” SE SR (KUR EE dady” Glö. = 00 in qua nullam heterogeneitatem deprendere possum. Atque in ea x, y, dx, dy, ddy in singulis terminis eundem dimen- sionum numerum tenent nempe 1>. Cf. les mémoires d' EULER: de innumerabilibus tautochronis in vacuo dans les Comment. Petrop. T. 1v p. 49 —67, et: Solutio singularis casus circa tautochronismum, ibid. T. VI p. 28—36. EULER avait trouvé par des recherches sur les tautochrones Leg 1 : . vå que le terme dont Vindice est 5 devait etre exprimé par 3. Cf. aussi le mémoire d' EULER: de progressionibus trans- scendentibus seu quarum termini generales algebraice dari nequeunt dans les Comment. Petrop. T. v p. 36—957. Recherches physiques et géométriques sur la question: Comment se fait la propagation de la lumiere, mémoire de JEAN II BERNOULLI, couronné par lI'académie des sciences de Paris en 1736. Dans la réponse du 10 Déc. 1737 EuLER admet »dynamice nomen esse convenientius», et il ajoute: »optarem eo usum esse, sed tum temporis in mentem id mihi non venit». EULER répondit dans sa lettre du 10 Déc. 1737: Cum istam propositionem attentius inspexissem, inveni casum, quem ego tracto, prorsus diversum esse ab eo, quem tibi, vir celeb., tractasse videbar. Non enim quero vim cen- tripetam, que faciat, ut corpus in orbita mobili eodem modo moveatur quo in immobili ad idem centrum attrac- tum moveretur, quo casu solutio mea utique erronea esset. — — — In propositione vero 89 motum in orbita immo- bili tanquam incognitum specto, neque eum leges vis cen- tripete sequi pono. + T'équation donnée par EULER dans la lettre en date du 16 Mai 1729 est ax”yrda?dyfddy + bery? t—"dedy? "2 ddy + ete. = oo caxtyn in—1— tdaxdy? +q+1—v + etc. 12) 24 G. ENESTRÖM, TROIS LETTRES DE JEAN BERNOULLI. DANIEL I et JEAN II BERNOULLI avaient remporté en 1737 le prix de Pacadémie des sciences de Paris, la question proposée étant celle-ci: Quelle est la figure la plus aven- tageuse quon puisse donner aux ancres? EULER avait communiqué cette méthode dans sa lettre du 27 Aott 1737. Cf. sur le passage précédent JoH. BERNOULLII Öpera 'T. 1v p. 20—25 et le mémoire d'EvLErR: de summis serierum reciprocarum dans les Comment. Petrop. T. vi p. 123 —134. La série en question était 1 il il LERA ASTA SATS AST = 945” Dans la lettre citée du 27 Ao0tt 1737, EULER donne quel- ques renseignements sur cette analyse: Hac nova analysi, dit-il, tales requiruntur formularum differentialium inde- terminatarum determinationes, ut earum integratio vel algebraice succedat vel a data quadratura pendeat; ita in problemate a te soluto posita abscissa x et applicata fpde requiruntur valores pro p et x ut /pdx fiat quan- titas algebraica, at fdxV1+pp a data quadratura pen- deat. Cf. aussi le mémoire d' EULER: de curvis recti- ficabilibus algebraicis dans les Comment. Petrop. T. v p. 169—174. ses —— Lr = == = BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 5. N:o 22. EVERTEBRATFAUNAN I SIBTRIENS INHAF FÖRELÖPANDE STUDIER GRUNDADE PÅ DE Z00LOGISKA UNDER- SÖKNINGARNA UNDER PROF. A. E. NORDENSKIÖLDS ISHAFS- EXPEDITION 1878—79. AF ANTON STUXBERG. (MED EN KARTA.) MEDDELADT DEN 12 NOVEMBER 1879. STOCKHOLM, 1880. KONGL. BOKTRYCKERIET P., A, NORSTEDT & SOUNER, ON LE RER LREnE ANA BARYTON : få pkar | - j 4 ä Så ÅA a cd é Pal NE ON [ER na då Pets -d 10 MED OM - i | d $ | ” ud 3 | Ane Lr Fr NV al År AR eta 1 HARG AAGI0.J00S ät ÅS, LTU PDAS reg: SANKT AGUÖIKAMAdA NR. = EK 2 ANA BE TAVBL KOPIA, , uui.08 , tu / nn 2A VU - (14 lit BASAKUTE KOTA d . uMICTEA HR UTSLAG 1 AL ra | i a KING Ne ALA mt FARS Db i VANA KRO AE Ae Lt LEA «Ara opeet FNRNNARRNN ANTON LI E ö Å z 4 P i ev bl z | 4 «ÖN Lv 4 6 Rd å Ye Det har varit min afsigt att någon gång framdeles, efter återkomsten till fäderneslandet, egna det Sibiriska Ishafvets g, men då min när- maste framtid antagligen kommer att upptagas af andra syssel- sättningar, anser jag mig imellertid redan nu böra framlägga mina studier i den vägen. Jag gör detta först och främst der- för, att Vega-expeditionens arbeten, under hennes väg utefter Asiens norra kust, berört ett till allra största delen hittills oundersökt område och således med skäl kunna göra anspråk på den vetenskapliga verldens synnerliga uppmärksamhet. Jag gör det vidare på särskild uppmaning af professor NORDEN- SKIÖLD, för hvilken det naturligen måste vara af mycken vigt, att resultaten af expeditionens arbeten blifva bekanta så skynd- evertebratfauna en grundligare undersöknin samt som möjligt. En sak vill jag dock särskildt hafva anmärkt, då jag nu offentliggör dessa förelöpande studier, den nämligen, att de blifvit nedskrifna helt och hållet om bord på Vega, under ex- peditionens öfvervintring i närheten af Berings sund, och att sedan dess endast några obetydliga tillägg gjorts, som blifvit nödvändiga på grund af de efteråt anstälda undersökningarna mellan öfvervintringsplatsen och Berings sund. Det är häraf tydligt, att många frågor har jag endast knapphändigt kunnat behandla, och andra har jag varit tvungen att lemna alldeles å sido, emedan jag icke haft tillgång till hela den speciallitera- tur, som är oundgängligen nödvändig för dylika studier. Men jag tror visserligen, att om någon vill taga upp studierna der jag nu lemnat dem, så skall han finna en god del af det mödo- samma förarbetet undangjordt. Jag bör också nämna en annan sak, den gäller min geo- grafiska terminologi. Med Sibiriens Ishaf förstår jag hela haf- vet från Novaja Semlja i vester till Berings sund i öster, så- ledes äfven Kariska hafvet. Men jag räknar icke dit, af djur- 4 STUXBERG. EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. geografiska skäl, som utrymmet icke medger att anföra här, det så kallade Berings haf, hvilket har till sina naturliga grän- ser Alaska, Aleutiska ögruppen, Kamtschatka och Tschuk- tschernas land. Efter dessa inledande anmärkningar gör jag början med $ 1. Draggredskap. Trawlens beskaffenhet och förträfflighet. Undersökningarna öfver det lägre djurlifvet i hafvet togo sin början före framkomsten till Jugor schar och fortsattes un- der hela färden till Berings sund, så snart lämpliga tillfällen dertill erbjödo sig. De bedrefvos med tillhjelp af ythåfvar, sänkhåfvar, svablar, bottenskrapor med säckar af segelduk eller finmaskiga nät och af olika modeller, sådana som hittills varit de brukliga vid alla föregående svenska expeditioner till ark- tiska trakter, samt dessutom med trawlnät, hvars jernmedar blifvit konstruerade särdeles ändamålsenligt. Vår trawl liknade i det stora hela engelsmännens redskap af samma slag !), den var, med andra ord, ungefär sådan som den, hvilken användes under Challengers expedition i Atlan- ten och Stilla hafvet 1872—76, men med den vigtiga, om än skenbart obetydliga förändring, att medarne på vår trawl voro dubbla, d. v. s. att.den hade medar på både öfre och undre sidan. Genom en dylik anordning, som i alla händelser är att föredraga framför den engelska konstruktionen, vinnes den högst vigtiga fördelen, att trawlen, så vida den når bottnen och icke af starka strömmar lyftes upp derifrån, i alla händel- ser måste komma att glida utmed denna och samla in såväl djur som bottensats från dess yta. WYVILLE THOMSON talar i sin redogörelse för Challenger-expeditionens arbeten rätt ofta om, huru trawlen under sin väg till bottnen kantrat om, att den vändt sig upp och ned, och att den således, efter flera timmars tid, blifvit upptagen utan att medföra det ringaste byte. En sådan utgång af ett, isynnerhet då det gäller stora djup, mycket tidsröfvande arbete behöfver man ingalunda be- fara, då man använder en trawl med dubbla medar. Också hände det oss aldrig under våra arbeten, att trawlen kom upp !) En afbildning jämte beskrifning af engelsmännens trawl kan ses i WYVILLE THOMSON'S The Voyage of the ”Challenger'. The Atlantic, Vol. I, sid. 56—57 (London 1877). BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. De. N:O 22. 5 utan att hafva skrapat med framgång längs bottnen, men der- emot inträffade det ett par gånger, att säcken, som utgjordes af ett tämligen finmaskigt nät, var sönderrifven, en naturlig och oundviklig följd, så snart der finnas hvassa stenar, träpin- nar och dylik bråte i mängd der trawlen går fram. Vid iordningställandet af vårt trawlredskap hade vi dess- utom företagit en annan, ehuru mindre vigtig förändring, som jag kanske bör påpeka med några ord, derför att den bespa- rade oss mycken tid vid trawlens rengöring och således var en förändring till det bättre. I stället för engelsmännens ryssjelika trawl, der den ena säcken är strutformigt inskjuten i den andra, och der den bakre säckens botten och ett när- gränsande stycke af sidorna äro klädda med tät duk, för att hindra smärre djur och det fina bottenslammet att sköljas ur, begagnade vi alltid blott en säck, gjord af finmaskiga nät, utan någon tillsats af tät duk, och öppen i sin bakre ända. När trawlen sattes ut, blef han starkt åtknuten strax ofvanför den bakre öppningen, och när han åter kom upp, kunde hans inne- håll ofördröjligen aflemnas i ett större träkar, sedan förbind- ningen blifvit borttagen. En sådan simpel anordning under- lättar och påskyndar i väsentlig mån arbetet vid det upphäm- tade innehållets uttagande, en sak som är af mycken vigt i följd af en stor del djurformers bräcklighet. Man skulle möj- ligen kunna invända, att en tillsats af tät duk i trawlens bot- ten är nödvändig för att erhålla finare bottensats 1 tillräcklig mängd, men på grund af den erfarenhet, som vi vunnit under våra många trawlningar på botten af olika slag, både gröfre och finare lera, slam och sand, tror jag icke, att en trawl med botten af tät duk eller stramalj i de flesta fall skulle hafva fört med sig upp bottensats i synnerligen mycket större mängd”). $ 2. De undersökta ställenas antal. På hela sträckan mellan Jugor schar och Berings sund voro vi, för undersökningen af djurlifvet på hafsbottnen, i till- fälle att använda sänkhåf, dragg, svabel eller trawl på 60 olika ställen. För fullständighets skuld är det nödvändigt att här lemna en öfversigt af samtliga ') För att i alla händelser komma i besittning af bottensatsen och ut- röna dennas beskaffenhet tillsattes i några fall till trawlen en min- dre skrapa af tät segelduk. 6 $ 3. Zoologiska djupdraggningar i Sibiriens Ishaf utförda Anm. vår- och sommarmånaderna 1879 upprepade gånger hämtade till oss alger och SR | - EE] : 2 | Tiden för Stationens läge: ES 5 Ö undersök- k b Bottnens beskaffenhet. |3 "5 2 2 ningen. Latitud. Longitud. Ze 2 IS | SR 2/vi 75 69”55'N, 60:30' 0 | Sand- och skalbotten | oo 2 SYV IT 20 0CNE 60-35 0 Lera — 3 | S—/viu 76 KOLARTINI 10 610-010 Brun, mjuk lera — 4 Uv 78 0 LENI IOHR2 O Fin, mjuk lera = 2 | Yymr 78 Or231 N,- 161:42 0 Fin, djurfattig lera = lö IGT SG HOrS0ANG 4162 0010 | Lera —- oc) vi 76 HÖK2SLN, ja 62430 000 Lera — S | 8/viII 76 ON20. Nja hI6214010 Brun lera — 9 | vm 76 HOSL2 Nr 6BNTO Lera = 10 | NIE (0 USER NS er bor 2040 | Lera —— il t/yrnr 75 WIOCNT. 163520 | Lera -— 12 2/vI 78 KE SIN 006010 | Fin, djurfattig lera” — 13 9/yitr 76 70 10. N, 64 40 O Lera — 14 2/vu 78 TLL 21 N, 64530 | +3,9 ——- — Skrapa. | | nar 3,19 1 90 | — —— +4,6 — Is Skrapa och svabel. 116 — —— +4,4| 10220 | —— Skrapa och svabel. LK ENN fä mn (04 NN LAG Sr Svabel. a 00 -— — +5,7 SN GS er Skrapa ochisyabel dö oo —- lytFdl8 — Is ll Skrapa och svabel. 50 Sr — | +2,0 SN | Skrapa och svabel. | 150 —- —— | +2,2 —— Is Skrapa och svabel. | f Salthalt 90 —1,7 vid 65 fam->) +4,2 ——- — Skrapa. | | nar 3,32 | | 70 -— +4,0)] — — | Skrapa. 70 —0,8 1,0277 +4,2 1,0240 | — Skrapa och svabel. Ifur28 2 == AS ne Is | Skrapa och svabel. | 60 —2,0 1,0277 +3,6 | 1,0245 2ENrEN Skrapa och svabel. Zl —— — + 10 —- Is |» Skrapa och svabel. 8 J— ee +0,4 SET OM Is Skrapa. Ö — — | +0,1 = Is Skrapa. | Säl fe | — | ELO — NET Skrapa. |. 11 | —0;6 |(Salth. 3,26)| +6,2| — | — | Skrapa. | 12 — — I9:G ys — | Skrapa. 10 = | sm äl — Skrapa. Le) — —— SET | — Skrapa. 32 — — +6,1 — — Skrapa och svabel. 35 08 1,0277 +3,5 1,0240 — Skrapa och svabel. 4 36 — — +5,9 — Skrapa och svabel. 21 — — +54|] — Is Svabel. 15 +14 1,0240 +3,0| 1,0234 [.rYs Skrapa och svabel. | 3 — — +4,8 — —- | Skrapa. 5 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. 2 Reg 23 | Tiden för Stationens läge: | Sk 33 | undersök- ; | | Bottnens beskaffenhet. |3 ?&X 3 = | ningen. Latitud- Longitud. 228 SEA 3 2 29 3/vir 78 Or ÖRN YT EG ORLIAO Brun, lerblandad sand | — 30 I/vir 75 TSL 1 60L0KO Något lerblandad sand | —— dl 3/yvit 78 TI L2O N, I. 68.-32:0 | Gråbrun, lerbland. sand | — 32 10/yi 75 SASINS BI TL01O Sand — 33 5/vin 78 HÖNS Fife 10KO Grå sand — SAN andra | I tålde, | db. 60 enad An, JD SIR TATJÖ NE RN dö 25 0 Sandblandad lera — 36 SIIXEO HERRENS Hör49r0 Lerblandad sand — d17 S/sxaÖ US FDRNIT BOR30AO Lera (2) förre 38 MN yi 75 HOTLÖRNIT HI020K0 Lerblandad sand — 39 Hjyin 75 (OTSJENT AN NEJ0KO Lerblandad sand —- 40 1 /vin 15 (AÖNNI T 814070 | Lerblandad sand —— 41 | "Yvm75 | 74 30 N, 8030 0 EE daga Au 42 2(TXA HO LSD DS O Lera — 43 SÄNGEN IG LON I D(4510 Lera —- 44 31/yin 75 SKON SUND DKO Lera == 45 0/yi 75 RE FR Lithothamnionbotten A 46 | ix 76 | 7828N, 58 YO EE fa EE 47 MSS TSrSVENEE 582000 Sten (?) — 48 Sa HSTJORN)Y Hd 050 Sand — | 49 | 58/76. | 73.38, 63-450 pi äs ne NAN 50 SO T4730KN, 65735 0 (Obekant) — 51 UTKRÖ 74 43 N, 65-35 0 Lera (7) —-- 52 24/yII 75 ÖLJU CN, «641070 Lera — 53 ?4/viII 75 43N, 65-20 70 Lera -— 54 2ITKIEHO 515; 6650-10 Lera — 55 4/1x 76 HOTI2EN, 60-200 Brunaktig, sandbl. lera | — oön uigE 18, Jas sa ol DH 10/yI1 78 TIrDANGn B2RML2A0 Grå lera — 58 10/yII 78 74; SN; 821210 Grå lera — 20 10/yI1 78 HATTSENAN SSmSKO Lera — BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. De N:O 22. 9 —————— Ät - / vem o— Vattnets Vattnets Å | Djup i sy ARE RE I Tf br ä | : : närhe-| Användt draggredskap. | famnar. | temp. sp. vigt | temp. | sp. vigt fen) | vid bottnen. i ytan. | SS RN &lrlblskhhhazntRaaRnuuZam8rrrnä | 3) —2,0 1,0273 F255 00 Is Skrapa och svabel. | 9| —L,0 | (Salth. 3,05) | +7,8 -— | Skrapa. 101 —L,8 1,.0270 +10 föra | ATS Skrapa och svabel. 10) —L,o = +7,8 -— | — | Skrapa. | 12 — — — = JE Skrapa. 16 — — +3,1 — | Svabel. 17 — == +2,7 = == Svabel. | 18 — — +2,8 — — Svabel. | 23 — — | +6,9 — |— Svabel. | 22) —1,7 | (Salth. 3,22) | +3,2 — |— Skrapa. 20 — -—— ; +2,5 — | — | Skrapa. 26! —L7 | — | +0,5 gp EE Skraparochisyabels I 201 — — [a — | Is Skrapa och svabel. | 20 — SEN | a dj0' | CIMELED Nf Svabel. | 150] — —— | +LA4 —- Is Skrapa och svabel. | 60 —1L;7 — 3 TE —— Skrapa och svabel. | | 5 -— — +3,6|] — Skrapa. | | | | K50r-195| = — | 200. — Skrapa och svabel. | | S0) — — IF22] — J— Svabel. | | 100 — —-—— +2,2 = Skrapa och svabel. | | 30 — —— aa — I Is Skrapa och svabel. | | Se FN SN GE Svabel. 30: — — +0.1 -— | Is Svabel. BON 1YSN(Salth.. Syr) 2GN AI SIS Skrapa. 40—50! — — +2,8 — Is Svabel. | | 130] — —- +0,1 —- Is Skrapa och svabel. 125) —1.4 — +0,9 —— Is Skrapa och svabel. | | 5l| +9,0 IK 1,0025 FS LK0025 a Skrapa. | | 20 — — | +8,7)| 10080 | — Skrapa och svabel. I I | 19) —1,0 10266 | +80| 1,0095 | — Skrapa och svabel. | 24| —1,4 1,0261 +8,0| 1,0081 | — Svabel. 10 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN 1 SIBIRIENS ISHAF. Sh | ES 3 & | Tiden för Stationens läge: 20 3 323 | undersök- É ; Bottnens beskaffenhet. | ? X/ > ningen. Latitud. Longitud. 20 SÅR I "gel [Ci | HH -d 60 1 /yII 78 TA BRON, BRrASO Sand A 61 12/yi 78 TOTKSTIN, 90-25 O Sten Å 62) Sve | 7618, 92200 AR stora otcnne ll och stora stenar 63 13/y 78 76 18 N, JAS IOR Sten | A 64 | 1H—15/yi 78 l6 BN FR Sn Sten A GO VITS Ir RS 5 5 Lera med stenar A 66 DYLAN VADENS I 105100 Grå lera —— 67 FUM SN TIA2SINS 0 108-280 Mjuk lera — 68 21/vin 78 SENS m154SRO Grå lera — 69 22/yi 78 dOTLDDAN, 150180 Lera —- 70 22/vi 78 | 76 52 N, 116 00 Fin, grå lera —= 71 23/yi 78 7T6-400N; TI5r300 Lera — 72 24/yt 78 AS RAIS Lera med stenar — NE Preobraschenie-ön: (3 /V III 78 | 742 4 N 113 10' (0) ) Fast sten — 74 25 /yi 78 TONALON, I TI415870 Lera (?) — 5 25/yin 78 TSrASENS TT III 000 Fast sten — 76 26/vi 78 TSFAHEN: — 12102010 Hård sand — T6 27/viI 78 HOTEN 2000 Hård sand UN 78 28/yi 78 MAIN) 430200 Lera (?) — 79 28/yniI 78 ToLDSIN TE 302510 Grå, fet lera -—- 380 29/yII 78 5 SES Ol Brun lera — 31 29/yi 78 Mag CA NS Mjuk, grå lera — 32 30/yi 78 | ar AON: ige h Grå, fin lera A 83 3 /yvnr 78 TSL REN, | CI4R63670 Grå, fin lera — 84 3/yrg 78 HSF ADEN AL ML4T520-0 Grå, fin lera — å Grå, ytterst tät STR 85 | xo 78| 7220 N, 158300 Pe 86 2/0 NS NIFSEN, I LISTED Brun lera — 37 IA/ISNHGS 70 28 N, 164 10 O Sand | —- 88 Lan fega ko) 70:14, I IRON O Lera med stenar — BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 1 —1 < !2==—??c fa Nä å se : 5 & | Tiden för Stationens läge: 20 E 39 | undersök- ; ' Bottnens beskaffenhet. |35 25 | 2 = ningen. Latitud. Longitud. | Lo | den | é 5 2 | | = 39 FTIR kol 69:56 N, 17426' 0 Grå lera - 90 ax 78 GOFZTON, kuna Oo Fin sand med stenar A SÄL ARD Ne 69 32 N, 177 41 O lSand och lera med stenar! — 92 MiB) 69 22 N, 177 28 O Lerblandad sand — 93 IFRS GI 20 N, | 1787:0 0 Sand med småstenar = fö SELENE ke (FSA ANAL SIGNE Stenar A 95 NPR NS OSIL2 Ni 702, Vi Hård sand 96 2ETSAO 67158 NN, > fTI6rL0 V Hård sand — | 97 AN G1053-N,; Eko GL Vi Hård, grå sand =S | (98) EN Koljutschin-ön — — A ER VETEN Gig ENS bor SARV Brun, hård sand — fb BENA SN AaTRs) » » Sand med stenar A I | SIC ar S) » » Lerbl. sand med stenar | — | 100 yn 79 66:58 NN; 17135 V Föga lerblandad sand | —— 101 vn 79 | 66 25 N, 17035 V Hård sand SE | Sie SfSand med döda mollusk-]V 102 /vYn 79 66 10 N, 169 45 V | skal i största mängd | —Juli | (103) J SE ) Tjapka (på Tschuktsch- SS — A U halföns norra (104) Maj 79 = |Tchätscha kust —- — A Innan jag öfvergår till en allmän karakteristik af Sibiriska Ishafvets evertebratfauna, bör jag kanhända nämna något om detta hafs hydrografiska förhållanden, derför att de synas mig vara af vigt att känna, då man vill bedöma faunans samman- sättning i hennes helhet. Dessa äro företrädesvis djupet, bott- nens beskaffenhet, samt vattnets temperaturgrad och salthalt. Se vi då först och främst på $ 4: Djupförhållandena, så finna vi, för att göra början med de hittills anstälda lod- ningarna 1 det Sibiriska Ishafvets östra del, mellan kap Tschel- juskin och Berings sund, att djupet der på några få undantag när är mycket ringa. Om man undantager hafvet utanför Taj- —=——=——----===——— soeessesemmm===—==—= —L—-- — — — — ——=- Z ?2=<>-? 22 2 22 2 2 2Z2-2-- = X 2 2 8 z0X 2! 1 & & = —— OO BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5: N:O 22, 13 Vattnets Vattnets , SE FE PDA 4 dsk 3 å närhe-| Användt draggredskap. famnar. temp. | sp. vigt temp. | sp. vigt | ten). eg P: | vid bottnen. i ytan. 16 —0',9 1,0250 | —1",3] — 1,0241 Is Trawl. 4—5 | — | -— | —L,0 | — 1,0242 Is Skrapa. 12 | — | — —L1,0 1,0250 Is Trawl och svabel. 4 2 1,0243 —L1,4 1,0232 Is Skrapa och sänkhåf. NORS — 10248 =) SNS Is Skrapa. DS 1,0236 —L1,2 | = 1,0230 Is Skrapa. 6 | —L2 — —L1,0 1,0130 Is Skrapa och sänkhåf. Bel — | ee +0,0 1,0099 Is Skrapa och sänkhåf. 6 | — | — —0,s8 | 1,0062 Is Skrapa. NR a a lärd 2 I I 4—5 | —Le6 | 1,0235 | —0,81) 10112 Is Skrapa och sänkhåf. 2-3 | — oe — —- Is Skrapa. (9—15 ee — —— — Is Skrapa. 21] — — +0,2 = Is Trawl och svabel. 209) — -— +1,2 — -— Trawl och svabel. | — ST — —0,8! -—L — Trawl och svabel. | SN UREA Är reps EA Tg pad Ales SEIN RESAN — —- So Is == = myrlandets norra och östra kust, der Vegas expedition funnit högst 50 och 70 famnar, så finner man icke någonstädes i denna vidsträckta del af polarbassängen ett djup, som öfver- stiger 40 famnar. De kända djupen äro, som nämndt, mycket obetydliga, mellan Berings sund, Wrangels land och Sibiriens fastland går det ingenstädes öfver 30 fammnar, på de djupaste ställena är det knapt 25 famnar, och i samma mån, som man förflyttar sig längre vesterut längs efter Sibiriens norra kust, stöter man på betydligt mindre djup. Långt utanför Kolymas, Indigirkas, Janas och Lenas mynningar är djupet långt rin- gare, redan WRANGEL och ANJOU mätte under sina resor ett tämligen likformigt hafsdjup, som gick till högst 15 famnar, vid de Nysibiriska och Ljachoffska öarne är djupet så ringa, att på en del kartor öarne Katjelnoj och Fadejeff nästan sam- - 14 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. manflyta, och se vi till sist på Vegas lodningar under hennes färd 1878, så finna vi, att hon gått fram, allt ifrån Chatangas mynning till Koljutschin-viken, öfrår ett ovanligt grundt haf, ty hennes lodningar, som verkstäldes regelbundet hvar fjerde timme, ej sällan långt oftare, visa på denna stora rymd ingen- städes mer än 18 famnar. Det må vara en sanning, att det Sibiriska Ishafvets nordöstra del ännu är högst ofullständigt känd, och det kan invändas, att vi icke veta Kvad som ligger bortom Wrangels land och de Nysibiriska öarne. Men om vi fasthålla hvad man för närvarande verkligen känner rörande djupförhållandena, om vi dertill fästa något afseende vid de långgrunda stränderna, reflarne, som isen dämt upp på vissa ställen, lagunerna, som bildat sig i följd deraf, slammassan, som floderna under årtusenden fört ner och utbredt utanför sina mynningar, de kända ögruppernas obetydliga höjd öfver hafvet och andra förhållanden, som hafva något sammanhang dermed, då kan det icke bestridas, att det hela ger intrycket af, att det Sibiriska Ishafvets östra del måste vara ett mycket grundt haf, som endast på få ställen öfverstiger 15 eller 20 famnars djup. Till en del visserligen är i detta hänseende förhållandet detsamma i Sibiriska Ishafvets vestra del, Kariska hafvet, som begränsas af Tajmyrlandet i öster, Novaja Semlja i vester, och i söder af låglandet, som skiljer Obs och Jenisejs breda myn- ningsvikar. Hela Kariska bugten, trakten långt utanför Obs och Jenisejs mynningsvikar, samt sträckan derifrån ända till kap Tscheljuskin äro mycket grunda och fullt jämförliga med Sibiriens östra Ishaf. Fem till tio och tjugu famnars djup är mycket vanligt, fyratio famnar deremot en stor sällsynthet. Men annorlunda blir förhållandet invid Novaja Semljas östra kust. Der följer linjen för 50 famnars djup tätt utmed kusten, blott på några få nautiska mils afstånd, allt ifrån landets nord- ända, kap Mauritius, ned till Kariska porten, och om der också icke på den för drifis sällan befarna delen, som ligger på Wajgatschöns meridian mellan 71:sta och 73:dje bredd- graderna och ännu är högst ofullständigt känd, skulle finnas ett större djup än det anförda, så har man åtminstone längs hela norra dubbelön utanför denna linje en djupare ränna, som i allmänhet sänker sig till 100 och 130 famnar. Ett så- dant djup har man ännu ingenstädes funnit i Sibiriska Ishaf- vets hela östra del. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 22, 15 Detta är den ena af de omständigheter, som jag tror att man bör lägga märke till, då man vill bedöma ett hafs djup- vattensfauna. Nu till den andra omständigheten, $ 9. Bottnens beskaffenhet. Ren sandbotten utan någon märkbar tillblandning af lera är 1 allmänhet mycket djurfattig, lerblandad sand är redan nå- got rikare, långt rikare på individer af samma eller hälst olika arter är den sandblandade leran !), men det yppigaste och mest växlande djurlifvet träffas oftast der, hvarest bottnen utgöres af mer eller mindre ren lera. Vattnets värmegrad och salt- halt jämte strömmarne på bottnen, samt den mängd af upp- slammade organiska partiklar, som det der innehåller, äro dessutom moment af mycket stor vigt att känna, ty såsom vi framdeles kunna finna, gifves det ställen i Kariska hafvet, liksom också i andra haf, der man på grund af bottensatsens beskaffenhet och djupet har alla skäl att vänta sig ett rikt djurlif, men der detta oaktadt hvarken svabeln eller skrapan förmått hämta något. Sådana frågor har zoologien tyvärr hit- tills kunnat befatta sig så litet med, att man knappast ännu vunnit några allmänna hållpunkter. Det må dock till zoolo- giens ursäkt nämnas, att om hon ännu icke tagit mer än de första stegen på den vägen, så beror det derpå, att dylika ar- beten höra hydrografien till, och denna vetenskap har, som bekant, först på senare tiden tillvunnit sig många och flitiga bearbetare. Den del af Kariska hafvet, som jag nyss påpekade såsom den grundare, visar en alldeles fullkomlig öfverensstämmelse med Sibiriens östra Ishaf i fråga om bottnens beskaffenhet. Der finnas fullkomliga motsvarigheter i det stora hela på båda sidorna om Tajmyrlandet, der finnes botten af de olika slag, som nämndes, stora sträckor upptagas af enbart det ena eller andra slaget, och samma djurformer, just de som äro de karakteristiska, gå nästan oupphörligt igen, ofta i sådan mängd, att de lefva der med uteslutande af nära nog alla andra. Sällan skall man träffa på något annorledes beskaffadt !) Det beror ofta på godtycke att skilja mellan lerblandad sand och sanblandad lera. Jag talar om lerblandad sand, så snart sanden, och om sandblandad lera, så snart leran är den öfvervägande i botten- satsen. 16 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. ställe, der man icke mötes af fertalet gamla gengångare; dylika ställen finnas endast invid sådana kuststräckor, som äro bergiga och der den af floderna nedförda vattenmassan icke spädt ut hafsvattnets salthalt till en obetydlig bråkdel. Men kuststräckor af sådan beskaffenhet äro icke många utefter Sibiriens hela Ishafskust, från Jugor schar till Berings sund, ty äfven der kustranden reser sig brant upp i form af lägre eller högre berg, såsom t. ex. vid kap Baranoff och kap Schelagskoj, gör sig flodernas inflytande påmint genom den tillförsel af sand och annat för djurlifvets trefnad fiendtligt slam, som de hopat der under årtusendens lopp. Deremot, om de bergiga stränderna, som äro så sällsynta till sin före- komst, hysa några alger, kunde man vänta att finna flera sublitorala djurformer, men litorala alger äro en mycket stor sällsynthet i Sibiriens Ishaf, såsom Dr. KJELLMAN skall visa i en särskild skrift om detta hafs algvegetation. Ett slag af botten är i arktiska trakter rikare på djur än alla andra. Det är den oblandade lerbottnen. Icke all oblan- dad lerbotten likväl, utan endast den, som under sommar- månaderna får sig tillfördt nytt material från glacierbäckar eller andra liknande, och detta i sådan mängd, att vattnet åtminstone under den tiden är ständigt grumligt, smutsigt grått och jämte oorganiska äfven håller en del organiska ämnen uppslammade, hvaraf djuren hämta sin näring. Nu finnas, som bekant, inga glacierer vid Sibiriens Ishaf, ej en gång Tajmyrlandet, som skjuter fram ända till 774" nordl. bredd, och der bergen vid 75:te breddgraden äro 1 till 2,000 fot höga, har några sådana. En följd häraf blir, att just den slags botten, som är mest gynsam för utvecklingen af ett rikt och växlande djurlif, saknas i Sibiriens Ishaf öster om kap Tscheljuskin. Den saknas likaledes i Kariska hafvets grunda del, som således äfven härutinnan, såsom jag förut nämnde, öfverensstämmer med Sibiriens östra Ishaf. Men den finnes vid Novaja Semljas ostkust från Matotschkin schar norrut, särdeles mellan 75:te och 76:te breddgraderna, der kuststräckan upptages af en glacier, som går ända ut till hafvet; och der större, egentliga glacierer saknas, föra bergbäckarne från det höga inlandet antagligen samma slags slam ner till hafvet, ty det förekommer rikligt utbredt i Kariska hafvets hela djupa del, mellan 80 och 130 famnar. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 17 Den djupa rännan öster om norra Novaja Semlja bildar en fullkomlig motsats mot hela det öfriga Sibiriska Ishafvet. Djupet i förening med bottnens beskaffenhet (och dertill kanske strömförhållanden och vattnets salthalt — saker som vi dock för närvarande icke känna) hafva framkallat ett djur- lif, som inom detta faunområde är enstående i sitt slag. Enformigheten, som eljest är så vanlig, möter oss icke vidare der, utan i stället finna vi sådana djurformer som Cleippides quadricuspis, Amathillopsis spinigera, Haploops lineata, Ophio- glypha Sarsi, Solaster tumidus, Archaster tenuispinus, Ante- don Eschrichti, Elpidia glacialis, en mängd Bryozoer (bland dem Reticulipora intricaria) och till sist den egendomliga Umbellula. Alla äro mer eller mindre djupvattensformer, en stor del äro gemensamma äfven för Grönlands och Atlantens större djup”), endast få träffas dessutom i Kariska hafvets grundare del, och några slutligen äro egendomliga för om- rådet i dess helhet. Der alltså hafva vi något verkligt nytt och lärorikt, ett ombyte, som sticker skarpt af mot den öfriga enformigheten. $ 6. Vattnets temperatur och specifika vigt, för så vidt de hafva att göra med djurlifvet på hafsbottnen, kunna bäst studeras, om man öfverskådar de hithörande ko- lumnerna i den tabell, som jag lemnat i det föregående öfver samtliga draggningarna. För att visa, hvilken ringa öfver- ensstämmelse der råder i de allra festa fall mellan vattnet i ytan och vid bottnen, äfven om djupet är blott några få famnar, har jag äfven upptagit ytvattnets temperatur och specifika vigt. Under det att ytvattnets temperatur och spec. vigt alltid äro mycket växlande, emedan de äro beroende af den omgifvande luftens temperatur och tillförseln af sött vatten från de mäktiga floderna, som mynna i Sibiriens Ishaf, är förhållandet alldeles motsatt på bottnen, och detta för- klarar också, hvarför man alldeles icke af ytvattnets beskaffen- het kan sluta sig till det underliggande vattnets tempera- tur och salthalt. Det är endast i högst få fall, och då på mycket ringa djup, som under sommarmånaderna vattnets FSE Hipidie glacialis, Archaster tenuispinus och Umbellula äger vårt Riksmuseum i Stockholm exemplar från Grönland sedan svenska ex- peditionen 1871, och professor G. O. SARS har under norska At- lanterhafsexpeditionen 1876 funnit både Elpidior och Umbellulor i Atlantens kalla area. 2 18 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF, temperatur är öfver noll och dess salthalt ringa; under den ojämförligt största delen af året är helt säkert vattnets tem- peraturgrad på sådana undantagsställen betydligt under noll, ty så är den hela året om på de mera betydande djupen. Att det Sibiriska Ishafvets vatten redan några få famnar under ytan är betydligt kallt och har en för vanligt hafs- vatten normal eller i det närmaste normal specifik vigt, skall man finna genom att betrakta några på måfå valda uppgifter, som jag med professor NORDENSKIÖLD'S tillåtelse lånar ur Vega- expeditionens hydrografiska journal. a) Lat. 71”6'N, Long. 6359'0. b) Lat.71”23' N, Long.6433'0. Den 2 Augusti 1878. Den 2 Augusti 1878. Djup i Vattnets Djup i Vattnets eta: temp. | sp. vigt. meter. temp. | sp. vigt. 0 | +4£,2| 1j0240 0 | +356| 1,0245 10: | +4,0.) 1,0243 10 | +2,21 10248 HOMES LD erA 25. 1. 02 KN | Vid bottnen:| 115 | —0,8 | 1,0277 50 | —2,3 1) 1,0270 Vid bottnen:| 122 | —2,0| 1,0277 c) Lat. 76”18'N, Long. 95 30'0. d)Lat.68”55 N, Long. 18033 0. Den 14 Augusti 1878. Den 18 September 1878. Djup i Vattnets Djup i Vattnets SE temp. | sp. vigt, meter temp. | sp. vigt. 0 | +0)9] 1,0094 0 | —T1,2| 1,0225 5 | +0,1 | 1,0120 i —L1,2 | 1,0226 10 |—L,jo7]| 1.0182 2 | —L2] 10226 "15 |—130] 1,0239 3 | —L2] 1,0227 20 |—1,38| 1,0249 4 | —1,21 1,0229 25 AN 1,0259 5 | —1,2| 1,0230 30 | —lLl,40] 1,0262 6 —L1,1 | 1,0230 35 |—La40| 1,0264 ES en 40 |—L1,40] 1,0269 fo) | —L1,3 | 1,0233 | 45 |—1,45| 1,0265 9 | —L1,3 | 1,0234 50 |—L1,45| 1,0270 Vid bottnen:| 10 | —1,3 1,0235 55 |—L,45| 1,0268 60 |—Las| 1,0267 Vid bottnen:| 70 | — | — | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 22. 19 Med föregående uppgifter jämföre man följande: | Medium af vattnets sp. vigt. salthalt. fitöMedelhafvet) vid Malte lt dos 3 ide — JA 2. Atlanten!) GY IT ygre veg ESSER URNE SERA (TT Er eg SNR UA AR SV 3,61 5) fråns500 till 10,0007 fotsrdjup.s sto. — 3.58 SKRIN OTd sjöng (Iyytan)Ere se. ÖRA Nr I DE 1;027 3,28 TöElvita havet tongue stina -— 3,22 SO CHOTSES LI REVetE I te ATEN ilapgd går ——— 1,74 GNEISVaTtRNhatvet öv Burgas dit BartrlPafr oo rS KO RRtaspiska hafvet dtettoo krisplan de 1,00539 0,59 8 Östersjön (i ytan) MI NtTOra IbaCkene bio tr. do sis SEDIN 1,0054 0,74 b) Bottniska viken Söder om Qvarken .... -— 0,48 ce) > > Norr om > 43 — 0,34 Efter dessa hydrografiska anmärkningar, som det kan vara af vigt att hålla i minnet, för att förstå en stor del af det följande, skall jag närmast söka lemna en kort framställ- ning af $ 7. De undersökta ställenas allmänna skaplynne. Detta låter sig kanske bäst öfverskåda, om jag för hvarje under Vegas expedition undersökt ställe lemnar en enkel förteckning på de talrikast förekommande eller eljest på nå- got sätt märkliga djurformerna. För fullständighetens skuld är det nödvändigt att här äfven lemna en öfversigt af 1875 och 1876 års draggresultat i Kariska hafvet. Härvid måste dock anmärkas, att inom åtskilliga djurgrupper arter och slägten icke kunnat närmare angifvas, emedan jag saknat tillgång till den för en noggrann bestämning nödvändiga literaturen. Men då denna bristfällighet icke gerna kan blifva 1) Medium af ytvattnets sp. vigt i Norra Atlanten kan ses hos WYVILLE THOMSON. Det är något olika inom olika områden. Så t. ex. kring Canariska öarne 1,02730. mellan Bermudas och Azorerna 1,02713, i Nord-Atlantens östra del mellan Azorernas och S:t Thomas” latituder 1,02727. Golfströmmens vatten har en sp. vigt af 1,02445, Labrador- strömmens 1,02584. 20 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. till något synnerligt men för att förstå de särskilda ställenas allmänna karakter, har jag icke tvekat att framlägga mina anteckningar i sin ursprungliga råa och bristfälliga form, isynnerhet som dock denna uppsats icke gör anspråk på de- taljerad grundlighet, och anteckningarna för öfrigt måste betraktas som det första utkastet till något kommande mera öfvertänkt och genomarbetadt. De särskilda stationernas mest karakteristiska djurformer äro följande. Jugor schar, a) vid Chabarova: djup 5—38 famnar, botten lera och sand med stenar. Spongior stora som smärre tvätt- svampar, Ascidior, Dendronotus arborescens, Vertumnus ser- ratus och Vert. inflatus, Parapleustes sp. (? glacialis), Atylus carinatus, Podocerus anguipes, Aegina echinata, Idothea no- dulosa och Id. bicuspida, Diastylis Rathkei och Crangon boreas. b) i östra mynningen: djup 8—10 famnar, botten hård sand. Ophioglypha nodosa och Cottus quadricornis. Station 1. Ophioglypha nodosa, Cottus quadricornis. Station 2. Trochoderma elegans, Astrophyton eucne- mis, Chetoderma sp., Hydroider, Polycheter 7 arter, Musslor 3 after (deribland Nucula sp.), Gasteropoder 2 arter, jättelik Copepod. Station 3. Molpadia borealis, Eudorella emarginata, One- simus plautus. Station 4. Idothea entomon och Onesimus abyssicola DSP Station 3. Hydroidkoloni på ett maskhus. Station 6. Rik skörd särskildt af Echinodermer, talrikast Ophiacanta bidentata. Vidare Crangon salebrosus. Station 7. Talrikast Ophiacantha bidentata, dernäst Aste- rias Lincki, Alcyonidium gelatinosum och Pecten sp. Vi- dare Hydromedusor, Liparis gelatinosus, Crangon salebrosus, Eurycope cornuta, Munnopsis typica, Oedicerus borealis. Station 8. Alcyonium sp., Paranthura arctica, Munnopsis typica, Paradulichia sp. Station I. Maskhus af någon Terebellid, med eller utan djur, i stor mängd. Vidare Holothurior, Hydroidkolonier, neptunusbägarlika Spongior, Idothea entomon. Stat. 10 och 11. Ophioglypha Sarsi, Yoldia sp., Tellina sp., Astarte sp., Trochus sp., Erythrops Goési, HEudorella emarginata, Eurycope cornuta, Munnopsis typica, Idothea en- tomon, Önesimus plautus. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 22, 21 Station 12. ”Talrikast Ophiacantha bidentata och en Tere- bellid. Vidare Idothea entomon, Munnopsis typica och Eu- pyrgus scaber. Station 13. ”Talrikast Pecten sp. (? grönlandicus) och Asterias Lincki. Vidare Solaster papposus, Holothurior (? Cucumaria minuta), Polycheter, Hydroider, neptunusbägarlika Spongior, Idothea Sabinei och Id. entomon. Station 14. Några maskhus, Ctenodiscus crispatus, Arch- aster tenuispinus. Station 15. Yoldia sp., med påsittande Hydroider, och Trochoderma elegans ytterst vanliga. Vidare Idothea en- tomon. Station 16. Yoldia sp., med påsittande Hydroider, i massa. Vidare Diastylis Rathkei, Idothea Sabinei, Onesimus plautus, Pontoporeia femorata, Monoculodes borealis, Tritro- pis fragilis, Ampelisca Eschrichti. Station 17. Anonyx lagena, Onesimus plautus. Station 18. Yoldia sp., med påsittande Hydroider, tal- rikast. Vidare Cottus sp., Trochoderma elegans, Idothea Sa- binei och Id. entomon, Önesimus plautus, Acanthostephia Malmgreni, Atylus carinatus. Station 19. Rikt djurlif. Yoldia sp. med påsittande Hy- droider, Ascidior, Aktinior, Hippolyte Gaimardi, Mysis ocu- lata, Diastylis Rathkei, Idothea bicuspida och Id. nodulosa, Hippomedon Holbölli, Anonyx lagena, Acanthostephia Malm- greni, Monoculodes borealis, Tritropis fragilis, Ampelisca Eschrichti, Byblis Gaimardi. Stat. 20, 21 och 22. Yoldia sp., med påsittande Hydro- ider, talrikast. Vidare Mysis oculata, Diastylis scorpioides och Diast. Rathkei, Idothea bicuspida och Id. nodulosa, Hip- pomedon Holbölli, Anonyx lagena, Acanthostephia Malmgreni, Tritropis fragilis, Ampelisca Eschrichti, Byblis Gaimardi. Stat. 23, 25 och 26. Rikt djurlif. Talrikast: Ctenodis- cus crispatus, Asterias panopla, Cucumaria minuta, Pyknogo- nider och Ofiurider flera arter. Vidare Harmathoé sp., Sol- aster papposus, Hippolyte Gaimardi, Sabinea septemcarinata, Diastylis Goodsiri och Diast. spinulosa, Eudorella emarginata, Munnopsis typica, Idothea Sabinei, Id. bicuspida, Anonyx lagena och An. pumilus, Onesimus plautus, Haploops tubi- cola, Byblis Gaimardi, Aegina echinata. 22 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. Station 24. Ctenodiscus crispatus, Asterias Lincki, Ophia- cantha bidentata. Station 27. ”Trochoderma elegans, Cucumaria minuta. Stat. 28, 30 och 32. Yoldia sp. talrikast. Vidare Sa- binea septemcarinata, Mysis oculata, Diastylis Rathkei och Diast. resima, Idothea entomon och Id. bicuspida, Onesimus plautus, Orchomene minuta, Pontoporeia femorata, Oedicerus lynceus, Acanthostephia Malmgreni, Monoculodes borealis, Aceropsis n. gen. & n. sp., Atylus carmatus, Gammaracan- thus loricatus, Amathilla pinguis, Tritropis fragilis, Ampelisca Eschrichti, Byblis Gaimardi. Station 29. ”Trochoderma elegans och Yoldia sp. tairi- kast. Af krustaceer: Idothea entomon, Anonyx lagena, One- simus plautus och Acanthostephia Malmgreni. Station 31. Af krustaceer: Diastylis Rathkei, Idothea Sabinei, Orchomene pinguis, Ampelisca Eschrichti, Haploops tubicola och Podocerus anguipes. Station 33. Af krustaceer: Diastylis Rathkei och Diast. scorpioides, Idothea Sabinei, Melita diadema n. sp., Ampe- lisea Eschrichti, Byblis Gaimardi, Haploops tubicola och Hapl. setosa. Station 34. Fattigt djurlif. Cottus sp., Sabellider, Dia- stylis scorpioides och Diast. Goodsiri, Eudorella emarginata, Idothea bicuspida, Monoculodes borealis, Glauconome leucopis. Station 35. Rikt djurlif. Archaster tenuispinus talrikast. Vidare Polycheter flera arter, Hippolyte Gaimardi, Sabinea septemcarinata, Leucon nasicus, Eudorella emarginata, Mun- nopsis typica, Idothea Sabinei och Id. bicuspida, Acantho- stephia Malmgreni, Atylus carinatus, Haploops tubicola, Byb- lis Gaimardi, Glauconome leucopis. Station 36. Fattigt djurlif. Hydroider, Sabinea septem- carinata. Station 37. Aktinior, Sabinea septemcarinata, Idothea Sabinei, Id. entomon och Id. bicuspida, Acanthostephia Malm- greni. Stat. 38, 39 och 40. Individrikt och växlande djurlif. Ophiacantha bidentata, Ophioglypha Sarsi, Asterias panopla, Antedon Eschrichti, Polycheter, Scalpellum Strömi, Phasco- losoma sp. (? strombi), Mysis oculata, Diastylis scorpioides, Diast. Rathkei, Diast. Goodsiri och Diast. spinulosa, Leucon nasicus, Eudorella ematginata, Anceus elongatus, Munnopsis BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0O 22. 2923 typica, Idothea Sabinei och Id. bicuspida, Anonyx lagena och An. pumilus, Onesimus plautus och On. Edwardsi, Pon- toporeia femorata, Harpinia plumosa, Atylus Smitti, Lillje- borgia fissicornis, Haploops tubicola, Byblis Gaimardi, Glau- conome leucopis. Station 41. Antedon Eschrichti och flera arter Ofiurider talrikast. Vidare Sabinea septemcarinata, Diastylis scorpioi- des, Onesimus plautus. Station 42 och 44. Rikt djurlif. Echinus dröbachiensis m. m. Af krustaceer: Munnopsis typica, Idothea Sabinei, Anonyx pumilus, Pleustes panoplus, Haploops lineata n. sp. Station 43. Fattigt djurlif. Apseudes sp. Station 45. Hyas aranea, Atylus carinatus, Halirhages fulvocinctus, Tritropis aculeata m. m. Station 46. Rikt, växlande och egendomligt djurlif. Re- ticulipora intricaria talrikast, dernäst Ophiacantha bidentata och Antedon Eschrichti. Vidare Elpidia glacialis, Cleippides quadricuspis, Amathillopsis spinigera och flera Bryozoer. Station 47. Antedon Eschrichti. Station 48. Ophioglypha Sarsi, Amathillopsis spinigera, Orchomene serrata. Station 49. Rikt och växlande djurlif. ”Talrikast: Ophi- acantha bidentata, Archaster tenuispinus, rörbyggande Poly- cheter, Antedon Eschrichti, Bryozoer flera arter, Astarte sp. med påsittande Alcyonidium gelatinosum. Vidare Asterias panopla, Solaster papposus och Sol. tumidus, Pecten sp., Cleippides quadricuspis. Station 530. Talrikast Ophiacantha bidentata. Vidare Re- ticulipora intricaria m. fl. Bryozoer, rörbyggande Polycheter. Station 31. Elpidia glacialis. Station 32. Egendomligt djurlif. HElpidia glacialis, ovan- ligt stora Foraminiferer (döda), Mollusker, Pyknogonider, Diastylis Rathkei, Idothea Sabinei, Acerus phyllonyx, Atylus carinatus ?, Tritropis Helleri. Station 53. Rikt djurlif. Antedon Eschrichti, Solaster sp. (? furcifer), Asterias sp. (? Lincki), Ofiurider 4 arter, Po- lycheter (deribland Thelephus circinnatus och Nychia sp.), Bryozoer (bland dem Reticulipora intricaria i myckenhet), Diastylis Goodsiri. Station 534. Egendomligt djurlif. Ophioglypha Sarsi, Umbellula sp., Eurycope gigantea, Amathillopsis spinigera. 24 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. Station 533. Fattigt djurlif (?). Idothea bicuspida. Station 36. I största mängd Diastylis Rathkei, men mycket småväxt, Pontoporeia setosa n. sp., en Ascidia och två arter Musslor; mera sällsynt Idothea entomon. Station 37, 38 och 39. Idothea entomon och Id. Sabinei, Haploops tubicola, Diastylis spinulosa, åtskilliga Polycheter, Asterias Lincki, Ast. panopla. Station 60. Ascidior och Aleyonidium mammillatum tal- rikast; vidare Cottus sp., Mysis sp. och några Polycheter. Station 61. Pedicellaster typicus, Solaster papposus, Echinaster sanguinolentus, Asterias sp. (? grönlandica), Hy- droider, Tritropis fragilis, Aegina echinata. Station 62. Amntedon Eschrichti, Astrophyton eucnemis, Solaster tumidus, en Pennatulid, Cleippides quadricuspis, Aegina echinata, Scalpellum Strömi. Station 63. Ascidior. Station 64. ”Talrikast: rödgula Aktinior, Pyknogonider, Terebellider, en Nereid, Modiolaria sp., Astarte sp. (? com- pressa), Fusus sp., Cottus sp. (? scorpius), Gadus polaris, One- simus sp., Atylus carinatus. HEljest märkliga: Gammaracan- thus loricatus, Acanthostephia Malmgreni, Parapleustes sp. (? glacialis), OÖphioglypha Sarsi v. arctica, Ophiocten seri- ceum, Asterias panopla, BSolaster tumidus (stort, vackert exemplar). Station 65. Idothea entomon och Id. Sabinei, Asterias Lincki, ett par Musslor, Aktinior; (Astrophyton eucnemis fans utanför på större djup). Station 66. Bryozoer på öfvergifna maskhus, Pyknogo- nider, Idothea Sabinei, Ophiacantha bidentata, Ophiocten sericeum. Station 67. ”Talrikast Ophiocten sericeum. Vidare Bryo- zoer flera arter (deribland Defrancia lucernaria), Ophiacantha bidentata, Archaster tenuispinus och Antedon Eschrichti. Station 68. ”Talrikast Ophiocten sericeum. Vidare Am- phiura Sundevalli och Asterias panopla. Station 69. Skaftade ungar af Antedon Eschrichti. Station 70. Mycket rikhaltigt djurlif. Talrikast Bryo- zoer, Hydroider, Pyknogonider flera arter, Antedon Eschrichti (jämte skaftad unge af densamma), Astrophyton eucnemis, Pteraster militaris, Trochoderma elegans, Molpadia borealis, Sabinea septemcarinata, Diastylis Goodsiri, Idothea Sabinei, BIHANG: TILI K.; SV-:-VET: AKAD:; HANDL. BAND. De N:0: 22, 25 Munnopsis typica, Acanthozone cuspidata, Anonyx lagena, Podocerus anguipes, Aegina echinata. Station 71. Alcyonium sp., Lucernaria sp., några arter Mollusker och Sjöstjernor, Sabinea septemcarinata, en jätte- stor Pyknogonid, som mäter 280mm. mellan de diametralt utspända fotspetsarne !). För öfrigt ungefär samma djurlif som på stat. 70. Station 72. Hydroider talrikast. Vidare Aegina echinata, Podocerus anguipes, Echinus dröbachiensis, Solaster pappo- sus, Sol. endeca och Sol. furcifer, Echinaster sanguinolentus, Antedon Eschrichti, 2 arter Cefalopoder. Station 73. ”Talrikast Echinus dröbachiensis. Vidare Asterias Lincki och Ophiacanta bidentata. Station 74. Aleyonidium mammillatum ytterst talrik. Vidare Ascidior, Bryozoer, Yoldia sp., Natica sp., Cottus quadricornis, Idothea entomon och Id. Sabinei, Aegina echi- nata, Haploops tubicola, Atylus carinatus, Sabinea septem- carinata. Station 75. Ophioglypha nodosa, 'Trochoderma elegans, Bryozoer, Diastylis Rathkei, Atylus carinatus, Metopa gigas Ti SP: Station 76. Fattigt djurlif. Mest Atylus carinatus. Vi- dare blott en Spongia, Bryozoer och Idothea entomon. Station 77 hade inga djur, antagligen i följd af stark ström på bottnen. Station 78 lemnade intet utom ett enda exemplar af Ast- rophyton eucnemis. Station 79. Idothea entomon och Id. Sabinei, Gammara- canthus loricatus (jättestor 9), några Polycheter, Alcyoni- dium mammillatum, Gadus polaris. Station 50. Endast Asterias Lincki, Idothea Sabinei och en Borlasia sp. 1) Det är en egendomlig, genom sin ovanliga storlek utmärkt, hittills obeskrifven Pyknogonid, som helt säkert står i ett nära slägtskaps- förhållande till de af prof. G. O. SARS omnämnda jättelika Pykno- goniderna från Atlantens kalla area, eller till den af TH. JARSCHINSKI i en provisorisk förteckning öfver Hvita hafvets evertebrater namn- gifna, men af honom ännu icke beskrifna Benthocryptus titanus. SARS talar om Pyknogonider, som mätte >»1 spand>, och JARSCHINSKI'S Benthocryptus titanus höll 2407" mellan de diametralt utspända fot- spetsarne. — Jättelika Pyknogonider nämnas äfven af WYVILLE THOM- SON; i The Voyage of the ”Challenger'. The Atlantic, Vol. 2 pag. 349 heter det: »The Pycnogonida occurred frequently and attained an enormous size in cold Arctic and Antarctic water at medium depths.> 26 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. Station 81. ”Talrikast Idothea entomon, Id. Sabinei, Aste- rias Lincki, Alcyonium sp. och neptunusbägarlika Spongior. Vidare några Polycheter, Aktinior, Sabinea septemcarinata och Vertumnus glacialis n. sp. Station $2. ”Talrikast Yoldia sp. och Foraminiferer. Vi- dare, af krustaceer: Idothea Sabinei och Id. entomon, Atylus carinatus, 'Tritropis fragilis, Onesimus Edwardsi, Diastylis Ed- wardsi och Mysis sp. Station 53. ”Talrikast Idothea entomon (800 exemplar; men ingen Id. Sabinei). Vidare 2 arter Spongior, Hydroider, Bryozoer på vattendränkta träbitar, Cottus sp., Atylus cari- natus, Onesimus sp. Station 84. Talrikast Idothea entomon (350 exemplar räknades, då deremot af Id. Sabinei fingos blott 2). Vidare Bryozoer på vattendränkta träbitar, Alcyonidium sp. stor och tvärdelad, Hydroider af samma slag som på stat. 83, Lucer- naria sp. (ovanligt stor), neptunusbägarlika Spongior, flera ar- ter Polycheter, Gasteropoder, Yoldia sp., Diastylis Rathkei, Atylus carinatus, Acanthostephia Malmgreni, Gammarus lo- custa, Haploops tubicola, Cottus quadricornis och Cottus sp. Station 85. Idothea Sabinei några, Id. entomon färre, Ascidior, Liparis gelatinosus. Station 86. - Flustra foliacea, Asterias grönlandica, nep- tunusbägarlika Spongior, Idothea Sabinei. Station 87. Yoldia sp. ytterst talrik. Vidare Astarte 2 eller 3 arter. Station &6&. Mollusker och Polycheter flera arter, Idothea entomon och Id. Sabinei af hittills osedd storlek, Id. bicus- pida likaledes ovanligt storväxt, Sabinea septemcarinata, Acan- thostephia Malmgreni, Gammarus locusta, Podocerus anquipes m. fl. Amfipoder. Station 59. Melita n. sp. (dentate affinis). Station 91. Talrikast Diastylis Rathkei, 2 arter Polyche- ter. Vidare Hyas aranea, Pagurus pubescens, Anonyx lagena, Melita diadema n. sp., Idothea entomon, flera arter Gastero- poder (Trochus etc.), Alcyonium sp., 3 arter Aktinior. Station 92. En Polychet i öfvervägande mängd, Idothea entomon flera, Cottus quadricornis, Hippolyte sp., Atylus carinatus, Onesimus litoralis. Station 93. Mollusker flera arter, Ascidior, af krustaceer: Hyas aranea, Diastylis Rathkei, Anonyx lagena, Melita dia- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 27 dema n. sp., Acanthostephia Malmgreni, Atylus carimatus, Ampelisca Eschrichti, Byblis Gaimardi, Parapleustes sp. (? glacialis). Station 94. Diastylis Rathkei, Acanthostephia Malmgreni och Idothea entomon talrikast. Vidare Hyas aranea, Mysis sp., Onesimus zebra n. sp., Oedicerus saginatus, Gammarus locusta, Melita n. sp. (dentate aff.), Atylus carimnatus, Para- pleustes sp. (? glacialis). Station 95. Talrikast Idothea entomon. Vidare, af kru- staceer: Hyas aranea, Hippolyte sp., Mysis sp., Anonyx la- gena, Onesimus zebra n. sp., Gammarus locusta, Gammara- canthusloricatus, Atylus carinatus, Acanthostephia Malmgreni, Parapleustes sp. (? glacialis), Halirhages maculatus n. sp., Pontogenia inermis. Station 96. ”Talrikast Aleyonidium mammillatum, Trocho- derma elegans och Onesimus sp. Vidare Foraminiferer (döda), Ascidior, Polycheter (Harmathoé sp.?), Ophioglypha nodosa och delvis samma krustaceer som på stationerna 94 och 95. Högst märklig amfipod: Weyprechtia mirabilis n. gen. & n. sp., hvars beskrifning här följer: WEYPRECHTIA. Novum genus Amphipodum, ex familia Gammarinarum BOoECK, inter congeneres valde insigne est et ab iis bene diversum, neque cum aliis ejus- dem familie generibus similitudinem prebet quam cum genere Amatbhil- larum. WEYPRECHTIA MIRABILIS Dn. sp. Corporis forma robusta, obesa; ce- plvalocormus rotundatus, non carinatus, cadem ferme latitudine ac altitu- dine; ecauda compressa, altitudine duplo majore quam latitudine. An- tenne superiores inferioribus tertia parte breviores: flagello primario duplo longiore quam pedunculo, 30—32 articulis composito; flagello accessorio prope duplo breviore quam pedunculo, 6—7 articulis composito. Antenne inferiores flagello duplo longiore quam pedunculo, 50—59 articulis com- posito. Caput rTostro brevissimo, longitudine paullo minore quam lati- tudine (= 4:4,5). Oculi reniformes, nigri, nitidi. Fpimera 1:mum — 4:tum duplo altiora quam latiora; 1l:mum angulo inferiore acuminato, 2:dum et 3:tium truncato-rotundato; 5:tum et 6:tum latiora quam altiora, margine inferiore inciso. Empimeri 4:ti margo posticus supra et infra valde incisus, in medio cornu magno, valido, acuto, transverso, deorsum cur- vato preditus, angulus infero-posticus subacutus, — ita ut margo posticus bicornis esse videatur. Caude segmenta 1:mum et 2:dum epimeris angulo postico acutis; 3:tium bidentatum, dentibus subacutis et sursum produc- tis; 4:tum depressione transversa selliformi haud profunda. Pedes spurii biramei, ramis longitudine subequalibus, lanceolatis, marginibus serratis 28 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. et setigeris. Appendix caudalis tertia parte longior quam latior, supra finem pedunculi pedum ultimi paris spuriorum porrecta, sursum paullo curvata, non fissa, margine postico 3 sinibus haud profundis, quorum me- dius latus, laterales arcti, setis singulis prediti. Integumenta cephalocormi et caud&e nitida, punctis impressis rotundis confertissime collatis. — Corporis longitudo 517”, latitudo maxima 17,5””, altitudo maxima 117”, Longitudo antenmarum superiorum a) pedunculi 57”, 5) flaggelli primarii 10", ce) flagelli accessorii 3,3””. Longitudo antennarum inferiorum a) pe- dunculi 7,5””, db) flagelli accessorii 177”, Habitat in Mari Sibirie Glaciali inter promontorium Vankarema et Fretum Beringianum fundo arenoso, orgyarum 4—6 profunditate. Station 97. Mest Alcyonidium mammillatum (med på- sittande diatomaceer), Mollusker och Parapleustes sp. (? gla- cialis). Weyprechtia mirabilis n. sp. Statvon 99, a. Mysis sp., Diastylis Rathkei, Anonyx lagena, Önesimus zebra n. sp., Gammarus locusta, Gamm. erythropus n. sp., Weyprechtia mirabilis n. sp., Idothea en- tomon, Venus sp. Station 99, b. Idothea entomon och Gammarus locusta talrikast. Vidare Balanus sp., Gammaracanthus loricatus och några Bryozoer. Station 29, ce. Aktinior, Hydroider, Bryozoer (Flustra se- curifrons m. fl.), Spongior flera arter (neptunusbägarlika och trädlikt greniga), af Ascidior den egendomliga Chelyosoma, Pyknogonider, Polycheter, af Mollusker Fusus antiquus, Bucci- num sp., Trichotropis sp., Trochus sp., Natica sp., Pleuroto- maria sp., Cylichna sp., Chiton Pallasi och Chiton sp., Aplysia sp., Mya truncata, Tellina sp., Astarte sp., Cyprina islandica, af Krustaceer Hyas aranea och Hyas latifrons, Pagurus pu- bescens, Crangon boreas, Argis lar, Hippolyte Gaimardi (några med parasiterande Phryxus), Hipp. turgida och Hipp. aculeata, Mysis oculata, Diastylis Rathkei, Anonyx lagena, Onesimus zebra n. sp., Oedicerus lynceus, Oed. saginatus, Acanthostephia Malmgreni, Atylus Smitti, Stegocephalus ampulla, Stegoceph. Kessleri n. sp., Tritropis aculeata, Halirhages maculatus n. sp., Ampelisca picta n. sp., Idothea bicuspida, af Echinodermer Psolus Fabricii, Trochoderma elegans, Asterias camtschatica och AsSst. sp. (pentabrachia, vivipara!), Echinaster sanguino- lentus, Ophioglypha nodosa. Station 100. ”Talrikast Asterias sp. (pentabrachia, vivipara). Vidare Hyas latifrons, Pagurus pubescens, Stegocephalus Kessleri n. sp., Ampelisca picta n. sp., Idothea bicuspida, flera BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 22. 29 arter Mollusker (såsom Natica sp., Fusus antiquus, Cyprina islan- dica, Mya sp.), Hydroider, Cucumaria minuta, Trochoderma, en egendomlig, långt skaftad Ascidia, Cottus sp. Djuren från denna station äro i allmänhet af kraftig, gigantisk växt och ly- sande färgteckning. Station 101. Mycket talrika voro Atylus Smitti, Idothea bicuspida och Id. nodulosa. Vidare förekommo Hyas latifrons och några Mollusker. Station 102. Enformigt, men till ytterlighet individrikt djurlif. I största ymnighet funnos Atylus Smitti, en liten Lysianassid med röda ögon, en vackert röd- och gulfärgad Diastylis (lik Diast. scorpioides), Ampelisca picta n. sp. och Hyas latifrons. Af den sistnämnda räknades 407 individer, 265 75, 169? med och 12992 utan ägg. Döda molluskskal i mängd, bland dem Modiolaria sp. talrikast. Af Lithodes spinosissimus en g&. Anm. Från station 103 hämtade tschuktscher upprepade gånger en art af slägtet Modiolaria samt Gammarus locusta, från station 104 Hyas aranea. Med ledning af föregående öfversigt af de undersökta ställenas talrikast förekommande eller för öfrigt anmärknings- värda djurformer blir det nu icke svårt att bilda sig ett om- döme om $ 3. Evertebratfaunans allmänna grunddrag. Söka vi då först och främst efter former, som äro lik- formigt eller åtminstone något så när likformigt spridda öfver området i dess helhet, och som derjämte, hvarhälst de före- komma, uppträda 1 sådan mängd, att de blifva de förherskande på stället, så finna vi inom de olika djurklasserna några sådana former, men inom ingen klass, enligt min tanke, så många som bland krustaceerna. Der finnas några få arter echino- dermer, en sådan är företrädesvis Trochoderma elegans, der finnas också några mollusker, bryozoer och möjligen hydroider, hvilka kunde komma under denna kategori, men de uppfylla icke de båda betingelserna samtidigt i lika hög grad. De komma således endast delvis under denna kategori, hvarför det tills vidare torde vara skäl att enbart påpeka de krustaceer, 30 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. som synas mig i högre grad än alla andra karakterisera det Sibiriska Ishafvets evertebratfauna. Sådana - a). Karakteristiska djurformer äro i främsta rummet Idothea Sabinei, Idothea entomon, Diastylis Rathkei, Atylus carinatus och Acanthostephia Malm- greni. För att förstå detta, låtom oss öfverskåda dessa arters kända förekomst inom det angifna faunområdet, och må vi samtidigt hålla i minnet, att de undersökta ställenas antal utgör 101. 1. JIdothea Sabinei är funnen på ej mindre än 33 olika ställen, af hvilka 22 äro belägna vester om kap Tscheljuskin (stationerna 10, 11, 13, 16, 18,.23, 25, 30; 31; 33, 35, 31, 38, 390; 40/42 A4NH2 DE 58, 59, 65), och 11 i Sibiriska Ishafvets östra del (stationerna 67, 10, TA797:80, 81, 82, 84, 85, 86, 88). Honförekommet från 4 eller 5 ända ner till 90 famnars djup och synes trifvas lika väl på alla mellanliggande djup, bäst kanske likväl från 10 till 30 famnar, blott bottnens beskaffenhet och vattnets temperatur och salthalt äro gynsamma för hennes trefnad. Hon träffas ytterst sällan på hård sandbotten, lika sällan der bottnen utgöres af lera med stenar, någon gång finner man henne på lerblandad sandbotten, men i de allra flesta fall der bottnen är ren lera med ringa tillblandning af sand. Hon föredrager vidare en temperaturgrad något under noll, ty på de allra flesta ställen, der vi funnit henne, har hafs- vattnets temperatur vid bottnen växlat mellan —0?,4 och —L1?,7. Endast i två fall af tretiotre har hon förekommit på sådana ställen, der vattnets temperatur varit betydligt högre, +2?,6 (stationerna 74 och 82), men de funna exemplaren voro då både få och af en ytterst ringa storlek. Hon är icke lika okänslig som Idothea entomon för vattnets salthalt och öfriga kemiska sammansättning, ty hon kräfver för sin trefnad och normala utveckling en vattnets högre specifika vigt. De största exemplar jag sett, verkliga jättar 1 sitt slag, äro från stationen 88, vester om kap Schelagskoj i mynningen af Tschaun-viken, der vattnet vid bottnen hade en specifik vigt af 1,0252 och en temperatur af —1?,3. Der vattnets sp. vigt är långt mindre, exempelvis mellan 1,0144 och 1,0198, såsom på stationerna 84 och 86, der äro också individerna få och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 22. 31 småväxta, äfven om temperaturgraden kan tyckas vara gyn- sam för deras välbefinnande. En omständighet har förefallit mig rätt egendomlig, den nämligen att Idothea Sabinei, som är så likformigt spridd och så vanlig i nästan hela Sibiriens Ishaf, helt och hållet saknas inom det undersökta området mellan kap Schelagskoj och Berings sund, en sträcka af 100 svenska mil. Det anta- gandet ligger nära till hands, kan man tycka, att bottnens beskaffenhet eller vattnets salthalt lägga obetvingliga hinder i vägen för hennes trefnad. För några ställen äger detta visserligen sin riktighet, ty der göra bottnens beskaffenhet och vattnets ovanligt ringa salthalt hennes förekomst i hög grad svår, om icke alldeles omöjlig. Men å andra sidan upp- fylla stationerna 89, 91 och delvis äfven 92 vilkoren ganska väl i detta afseende. Jag tror alltså, att orsaken till Idothea Sabiner's frånvaro 1 hafvet invid Sibiriska kusten från kap Schelagskoj till Berings sund måste sökas på annat håll. Den orsaken är kanske icke så lätt funnen. Jag vet icke, om det har mycken sannolikhet för sig, men jag är böjd att tro, att strömförhållandena i Berings sund och längs Tschuktsch- halföns nordkust utgöra det vigtiga moment, som bestämmer Idothea Sabinei's utbredning i denna del af Sibiriens Ishaf. Frågan om strömförhållandena der är ännu icke vetenskapligt utredd, men genom uppgifter, som man har från tschuktscher, är det kändt, att om våren och halfva sommarn går strömmens riktning genom Berings sund mot norr och vidare längs Tschuktschhalföns kust mot nordvest förbi Koljutschin-ön och Rirkajpia, från slutet af Juli månad, om hösten och vintern deremot 1 omvänd riktning, från nordvest mot sydost och vidare genom Berings sund mot söder — detta med sådan styrka, att tschuktscherna under sina färder i sundet sommar- tiden ofta drifvas norrut i Ishafvet!). Om man nu får an- taga, att Idothea Sabinei är en form, som i motsats mot flera andra arter af hennes slägte föredrager ett djupare och lugnt vatten och undviker ett med starkt strömdrag, en sak som förefaller mig mycket trolig, då kan man möjligen finna för- klaringen till hennes frånvaro mellan kap Schelagskoj och Berings sund i de nyss påpekade strömförhållandena. De 1) Dessa uppgifter äger jag af löjtnant OSCAR NORDQVIST, som af tschuk- tscher erhållit flera värdefulla upplysningar om ström- och isförhål- landena vid deras lands kuster. 32 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. äro kanhända också närmaste orsaken dertill, att hon icke förekommer i Stilla hafvets nordligaste del, det s. k. Berings haf, som dock i”många afseenden har mycken öfverensstäm- melse med Sibiriens Ishaf. 2, Idothea entomon är funnen på 31 olika ställen, hvaraf 16 äro belägna i Sibi- riska Ishafvets vestra del (stationerna 4, 9, 10, 12, 13, 15, 18, 25, 29, 32, 37, 06, 57, 58, 99, 65), och 151 dess östra (sta- tionernar td. 16, 197-81, 82; 83, 34785, 33,91 KIOSK 99). Hennes utbredning på djupet går från 3 eller 4 ner till 150 famnar, d. v. s. nära nog till det största djup, som är iakttaget vid Novaja Semljas ostkust, men om man får döma af de hittills kända fyndorterna, faller hennes vertikala utbredning företrädesvis på grundare vatten, från 4 till 15 och 20 famnar. Lika som hon ofta träffas tillsammans med Idothea Sabinei, ehuru då i de flesta fall i ojämförligt rikare mängd, så väljer hon helst ren lerbotten framför hvarje annan, men man finner henne icke sällan på stenig lerbotten och ännu oftare på hård sandbotten. Hon är icke, liksom fallet är med Idothea WSabinei, en ömtålig form, så att hon i sin förekomst låter reglera sig af olika slags vatten, lugnt eller strömmande, klart eller grumligt, af dess högre eller lägre temperaturgrad, eller af dess större eller mindre salthalt. Hon förstår att härda ut under de mest olika omständigheter, och detta till en sådan grad, att det är svårt att säga, under hvilka förhållanden hon egentligen trifves bäst. Det är kan- ske vid en temperaturgrad kring —1?,3 och 1 vatten, som äger en specifik vigt af ända till 1,0252 (station 88), der hon når sin betydligaste, verkligt jätteartade storlek, men ännu i vatten, hvars specifika vigt (station 83) var 1,0145 och tempe- ratur +0?,09 (der alltså Id. Sabinei endast kommer till en småväxt utveckling), finnes hon i alldeles otrolig mängd och 1 ytterst kraftigt utvecklade exemplar. För att anföra ett ytterligt exempel slutligen, må det nämnas, att hon ännu före- kom i riklig mängd och medelmåttigt stora exemplar i Dick- sons hamn (station 56), der vattnets temperatur vid bottnen var +9”,0 och dess specifika vigt så låg som 1,0025- I motsats mot Idothea Sabinei är Id. entomon således en ovanligt härdig form. Den förra är, bildligt att tala, stereo- typerad i hela sitt utseende; hon är sig fullkomligt lik från BIHANG TILL K. SV. VETs-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 22. 33 alla ställen, der hon är funnen: alltid samma hvitgula färg- teckning, alltid samma proportioner i det helas och de sär- skilda delarnas rundning. Helt annorlunda är förhållandet med Idothea entomon. Med sin förmåga att beqväma sig efter betydliga ytterligheter i vattnets värmegrad och salthalt”) och många andra omstän- digheter förenar hon en böjlighet i form, en föränderlighet i yttre skepnad, som endast kan finna sin förklaring i en ytterlig lifskraftighet. I Kariska hafvet (stationen 10), på 90 famnars djup, har jag funnit småväxta exemplar, smutsigt gul- färgade, af ett sjukligt utseende och med starkt uppsvälda epimerer”); de afvika så mycket från artens båda extremer, den jättestora saltvattensformen å ena sidan och den för- krympta bräckvattensformen eller den rena sötvattensformen å den andra, att man kunde vara frestad att uppfatta dem som en egen, fristående art, såvida man icke kände denna besynnerliga djurforms böjlighet och dess af omständigheterna beroende skepnad och färgteckning. Jag känner inga djur från Sibiriens Ishaf, som finnas lika jämt fördelade, och hvilka man har utsigt att lika ofta !) Ett exempel må anföras. Den 9 Augusti 1875 draggade jag i Kariska hafvet strax vester om Hvitön, stationen 30, der vattnet vid bottnen (9 famnars djup) var fullkomligt salt och hade en temperatur af —1”,0, men ytvattnet deremot visade en temp. af +7',8 och var fullkomligt sött och drickbart. Det föll mig då in att göra några försök, huru de från bottnen upphämtade djuren, Yoldior, Idotheor, Cumaceer, borstmaskar och andra, kunde härda ut i det söta ytvattnet. Borst- maskarne dogo nästan ögonblickligen, Yoldiorna visade snart tecken till qväfning, Cumaceerna (Diastylis Rathkei) summo ännu under en half timmes tid lifligt omkring, Idothea Sabinei visade sjukliga symp- tom, drog sig krampaktigt samman och förblef orörlig efter en timme, men Idothea entomon fann sig ännu ganska förträffligt och rörde sig fritt omkring i sitt förändrade element fem till sex timmars tid. Jag har sedan dess haft tillfälle ett par gånger att upprepa samma försök med de båda Idothea-arterna, då de träffats samtidigt; resultatet har i alla fallen blifvit detsamma. »Som ett gift verkar sött vatten på hafsdjur», säger 5. LOvEN. >»Koksaltet är det afgörande, dess närvaro verkar dödande på sötvattensdjur, .dess frånvaro på hafsdjur. Men detta märkvärdiga förhållande äger ej rum till lika grad för alla djur». Idothea entomon är en af de få former, som kan tåla betyd- liga växlingar i afseende på vattnets halt af koksalt. — I sin läro- rika afhandling Om några i Vettern och Venern funna Crustaceer (Öfversigt af Kgl. Vetensk.-Akad. Förhandlingar, 18:de årg. [1861] sid. 285—314) redogör prof. S. LOVÉN (sid. 288—290) för FORCHHAM- MER'S, BEUDANT'S, QUATREFAGES' och sina egna rön beträffande olika djurslags lifaktighet i olika beskaffade vatten. Der finner man hän- visningar, till literaturen i detta ämne, som vore väl värdt en om- fattande systematiskt drifven undersökning. Denna egendomliga form finnes afbildad i min afhandling om Cru- stacea Malacostraca från Murmanska och Kariska hafven. 3 2 S— 34 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. träffa på der, som Idothea entomon och Id. Sabinei, och när jag i det föregående talade om »gamla gengångare», så hade jag främst i minhet dessa två arter. De hafva båda träffats på nästan lika många ställen, en sak som bäst talar för deras lika allmänna förekomst, de sämjas icke sällan i hvarandras sällskap inom samma område, större eller mindre, men lika ofta lefva de åtskils och intaga särskilda områden, der de då, hvar på sitt håll, utgöra den individrikaste djurarten. Så till vida hafva dessa två arter en fullkomlig likhet med hvar- andra i sin förekomst. Men der finnes å andra sidan en stor olikhet dem emellan. Den består deri, att Idothea entomon uppträder, hvarhälst hon förekommer, 1 ett ojämförligt mycket större antal individer än Id. Sabinei, och denna regel har sin tillämpning antingen de lefva åtskils eller tillsammans. Sta- tionen 79 lemnade 101 exemplar af Id. entomon mot 14 af Id. Sabinei, stationen 81 lemnade 48 af den förra mot 29 af den senare, stationen 84 lemnade resp. 350 och 2 af hvardera arten. Stationen 93 slutligen lemnade efter blott en kort tids trawlning 800 exemplar af Id. entomon, men intet af Id. Sabinei. Dessa exempel kunna vara tillräckliga för att visa, att Id. entomon i Sibiriens Ishaf förekommer i en ojäm- förligt mycket större mängd än Id. Sabinet. Vid ett föregående tillfälle, när fråga var om Kariska hafvets lägre djur, har jag påpekat såsom en egendomlighet för detta haf, att det karakteriseras af Idotheornas slägte och att det är företrädesvis deras provins”?). På grund af den erfarenhet, som jag sedermera vunnit rörande evertebratfaunans sammansättning i Sibiriska Ishafvets östra del, vill jag nu tillägga, att sak samma gäller om denna, och detta 1 långt högre grad än om den vestra delen, Kariska hafvet. Den satsen äger man nu ovedersägligen rätt att ställa upp såsom Sibiriska Ishafvets första djurgeografiska kännemärke, att det är Idotheornas provins, ty inga andra större djurformer förekomma der så likformigt spridda eller i en sådan talrik mängd som Idothea entomon och Id. Sabinei. Det återstår mig nu att redogöra för tre andra djurarter, som också synas mig karakterisera Sibiriens Ishaf, men i 1) Jfr NORDENSKIÖLD och THÉEL, Redogörelse för de svenska expeditio- nerna till mynningen af Jenisej år 1876 (Bihang till Kgl. Sv. Vet. Akad. Handlingar, Bd 4. N:o 11), sid. 21. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 22. 35 mindre mån än de nyss nämnda. Den främsta bland dessa är utan tvifvel 3. Diastylis Rathket, som är funnen på 13 olika punkter i Kariska hafvet (statio- NERD ANRLO ELO 20-21 22-28 430:53l 3233 0 32:100);10ck på 7 i hafvet öster om kap Tscheljuskin (stationerna 75, 84, 91, 93, 94, 96, 99). Hon förekommer från 3 till 60 famnars djup, företrädesvis likväl på de ringare, vanliga djupen, d. v. s. från 8 till omkring 25 famnar. Hon lefver ofta sällskapligt med Idothea entomon, lika ofta med Id. Sabinei, och ungefär lika ofta på ställen, der de nämnda båda arterna saknas. Det finnes vidare tre djurarter, af helt andra grupper, med hvilka hon dessutom företrädesvis trifves tillsammans; de äro i Kariska hafvet Yoldia, 1 Sibiriens östra Ishaf Alcyonidium mammillatum, i båda Trochoderma elegans. Hon föredrager hälst hård, ren sandbotten, eller sandbotten med ringa till- blandning af lera, men någon gång träffar man henne äfven på hård stenbotten, sand- eller lerbotten med stenar, eller ren lera. Hon lefver talrikast och i kraftigt vuxna exemplar der vattnet är rent och strömmen stark; hon tål icke gerna den vattnets utspädning eller höga värmegrad, som Idothea entomon, men om hon någon gång kommit att lefva i ett mycket bräckt och varrt vatten, som t. ex. 1 Dicksons hamn (stat. 56), så har hon antagit en ovanligt sammankrympt form. I Dicksons hamn lefde hon visserligen i mycket stor mängd, men hon förde der helt säkert ett aftynande lif, ty der fans icke ett enda exemplar bland flera hundrade, som kunde mäta sig ens med de medelstora i Östersjön. Hvad angår Diastylis Rathkei's talrikhet, så är den verk- ligen förvånande, långt större än Idothea entomon's. Der hon finnes, förekommer hon oftast i oräkneliga massor, tusen- tals exemplar, ty om man på ett sådant ställe låter svablarna ligga ute blott några få timmar, äro de alldeles fullsatta med individer af denna art, när de åter tagas upp. Hon lefver i minst lika tallösa massor, som t. ex. Anonyx lagena vid Spets- bergens kuster. Hon är således hvad man lämpligast kan kalla formationsbildande, alldeles som Idotheorna, Yoldia sp., Trochoderma elegans, Reticulipora intricaria, Alcyonidium mammillatum och fera andra djurarter i Sibiriens Ishaf. 36 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN 1 SIBIRIENS ISHAF. 4. ÅAtylus carinatus är funnen på 17 olika ställen, 6 belägna vester om kap Tschelju- skin (stationerna 18, 28, 35, 45, (52), 64), och 11 öster derom (stationerna "74, 75; 76, 82,83; 84,,92; 93, 194; 195, 796)3 Det är en form, som håller sig till det sublitorala bältet och i de flesta fall lefver från 3 till inemot 20 famnars djup. Blott en enda gång skulle han vara funnen på 60 famnars djup (stat. 52), men när jag nu stält tillsammans alla andra punkter, der han förekommer, så förefaller det mig otroligt, att han i Ishafvet skulle lefva vid ett sådant djup som 60 famnar. Jag antager alltså, att här måste hafva inträffat en tillfällig sammanblandning af djurarter från olika lokaler, och att Atylus carimatus i Sibiriens Ishaf icke gerna förekommer på synnerligen större djup än 20 famnar. Han föredrager rent och klart vatten med någon ström och träffas på botten af olika slag, såsom hård ren sand, sandbl. lera, fin oblandad lera, Lithothamnionbotten, stenbotten med alger och hård sten- botten utan någon växtlighet. Han är icke en så utpräglad Ishafsform, som t. ex. Idothea Sabinei eller Acanthostephia Malmgreni, ty om han också helst har sitt tillhåll i vatten under —0? och af en högre specifik vigt, så trifves han å andra sidan ännu rätt väl vid en temp. af +2”,6 (stationerna 74 och 82) och en vattnets specifika vigt mellan 1,0145 och 1,0120. I detta afseende har han således mycken likhet med de härdiga formerna Idothea entomon och Diastylis Rathkei. Den omständigheten förklarar också, hvarför han, som genom sin nutida utbredning visar sig vara en äkta arktisk form, kan finnas qvar såsom en öfverlefva sedan istiden på ett enda ställe vid Norges vestkust, der professor LILLJEBORG funnit honom på 40—50 famnars djup. Atylus carinatus uppträder på långt när icke i den tal- rika mängd som de föregående tre arterna. Han är fåtalig öfverallt der han hittills är funnen, och om alla de före- gående arterna äro verkligt formationsbildande, så är han det deremot icke. Deruti, liksom i några andra förhållanden, visar han mycken öfverensstämmelse med den sista af de krustaceer, som jag betecknar såsom de karakteristiska för Sibiriens Ishaf, nämligen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 22, 37 I. Åcanthostephia Malmgreni. Denna art synes förekomma ganska vanligt i Sibiriens Ishaf, som säkerligen är den del af polarbassängen, der hon har sitt egentliga utbredningscentrum. Hon är en äkta ark- tisk form, som ännu aldrig funnits utanför Ishafsfaunans gräns. Hon lefver oftast sällskapligt med Atylus carinatus och Ido- thea entomon, nästan lika ofta med Diastylis Rathkei, men mera sällan med Idothea Sabinei. På intet ställe har hon ännu träffats, utan att också någon eller några af de nämnda arterna lefvat der på samma gång. De ställen, på hvilka hon är funnen, äro vester om kap Tscheljuskin stationerna 18, 19, 22, 28, 29, 35, 37, 64, och i Sibiriens östra Ishaf stationerna 84, 88, 93, 94, 95, 96, 99 — således sammanlagdt 15 ställen. Liksom Atylus carinatus, så lefver också Acanthostephia Malm- greni på grundare vatten, i det sublitorala bältet, från 3 till 23 famnar, nedanför hvilket djup hon endast undantagsvis förekommit; oftast träffas hon mellan 3 och 12 famnars djup. Hård, ren sandbotten väljer hon företrädesvis till uppehålls- ort, men man finner henne äfven på ren stenbotten, med eller utan algvegetation, och på den rena, oblandade leran. Så som hon är en rent arktisk form, för öfrigt en jätte och ge- nom många karakterer vida skild från sina närmaste sam- slägtingar bland amfipoderna, så vistas hon uteslutande i vatten, hvars temperatur är ständigt under noll, mellan —0?,4 och —2”,0. Det har förefallit mig, som skulle hon trifvas bäst i ett vatten om —LI1”?,3 till —1?,6 temperatur och omkring 1,0235 sp. vigt, alldeles utan hänsyn till om bottnen utgöres af hård sand eller gröfre stenar, ty på sådana ställen (statio- nerna 94 och 99) har hon träffats i större mängd än annor- städes. Häruti visar hon således mycken öfverensstämmelse med Idothea Sabinei, men stor olikhet deremot med de öfriga karakteristiska djurformerna, Idothea entomon, Diastylis Rath- kei och Atylus carinatus. Med denna sistnämnda art åter delar hon det gemensamt, förutom öfverensstämmelsen i ver- tikal utbredning, att hon aldrig uppträder i större massa på samma ställe, och att hon således, i likhet med samma art, icke kan sägas vara formationsbildande. Men hon måste icke för ty, på grund af den likformiga spridningen, betraktas som en för BSibiriens Ishaf i dess helhet mycket karakteristisk djurform. 38 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. Efter denna framställning af de för Sibiriska Ishafvet karakteristiska djurformernas uppträdande och de vilkor, som enligt min tanke i främsta rummet bestämma deras förekomst der, bör jag kanhända lemna en öfversigtlig bild af deras horisontala och vertikala utbredning inom detta område. Tager jag på samma gång hänsyn till bottnens beskaffenhet, samt vattnets temperatur och specifika vigt vid bottnen, så får denna öfversigt följande utseende. > RA Vattnets 5 So ES : : beskaffenhet. nar. |temp. |sp. vigt 2.8 2 3 öre 20 E = 2 vid bottnen. E : 4 Fin, mjuk lera 116 | — | — + Lera 150 == + 10 Lera 0 SN tll 11 Lera 7 —|]— +] | | 12 | Fin, djurfattig lera 70 | —0,8|] — a | 13 Lera SÖN PRE | 15 Lera Zl — | | + 16 | Föga lerblandad sand 7 [EA SSD IEEE ar är 18 Hård sand gel era RR STEEN ill9 Sand 11 | —0,6| — + + 20 Sand 12) — | —— + 21 Sand 10|— | — + 22 Sand ÖR + + 23 Mörkblå lera 221 — 1! — | + 25 Lera 386|]— | — | + | + 28 Sand 3 — — | + + i + 29 Brun, lerbl. sand 8 | —2,0 | 1,0273 | + ac AR 30 Något lerbl. sand 9 | —-Lol — | + FIUPNI 31 | Grå, lerblandad sand | 10 | —1,8 | 1,0270 | + +|- L 82) - Sand TOM 0 Jat NAKEN 33 Grå sand 12 —! — + + TIN 30 Sandblandad lera 17 ybehig jojo | + ES | 37 Lera | FEET BEST LST pa + 38 Lerblandad sand 22 | —L7| — I + Når 39 Lerblandad sand 207 | NN RER ya SMA 40 Lerblandad sand SOM ELIT fe SE + | på 42 Lera 50) —- | — | + Till sist några ord om Dessa fem arters utbredning i allmänhet, såsom vi för närvarande känna den. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 22. 39 [0 Vattnets o 25) Br e — A Sl 2 : beskaffenhet. a AR sp. vigt 35 3 3 = SE 2 a 2 vid bottnen. 7 7 SiS: 44 Lera 60| —FP,y7l — I + |- z KENEE 45 Lithothamnion Bl | — Se 52 Lera 60!) —L8] — J! + or MAG Nee 56 FSE 5 | +9,0 | 1,0025 sf D7 Grå lera 200] —— | — Jo tl! + t-r- E 58 Grå lera 19 | —1.0 | 1,0266 | + | + | 59 Lera 2 RE [a LOSSA a EN er 64 Stenar med alger |5—10 | —1,4 | 1,0249 + | + 65 Lera med stenar |l5H10| — | — | + | + | - É 66 Grå lera 70 | —1,2 | 1j0274 | + ål 70 Fin, grå lera 36 | —1,4 | 1,0273 | + å 8 74 Lera Ölet Ons + z i Fast stenbotten 81) —Lo0 | 1,0205 + | + 76 Hård sand 4] — | — AE FIA DEAN AA 79 Grå, fet lera Jä Ol — I + I + : Å 30 Brun lera 16 | —0,4 I 1,0128| + | - -: Å | 81 Mjuk, grå lera 12 | —0,4 | 1.0165 | + | + 82 Fin, grå lera ANNE 26R BOLA ta + | - 33 Fin, grå lera 9 | +0,0 | 1,0145 TS PES GE 34 Fin, grå lera 81) —0,4!| lLo1a44 |] + I FI Fl + tl + 85 (ESA 10'| —0;6 | Bo202 je + SStpje: | 86 Brun lera TfONr-=150 30981 False S 88 Lera med stenar | 12 | —1L3 | lo232 | + | + + | 91 | Sand o. lera m. stenar 122] — I! — Ra Ne g 92 Lerblandad sand 41 —1,2 | 1,0243 + FMV 93 | Sand med småstenar 10 | —1,2 | 1,0243 FE I EA Enn 94 Stenar 3-6 | —1,3 | 1,0236 + |] tl tl + 95 Hård sand 6! —L2| — + + | + 96 Hård sand Bl— | —— |. tl +!) + lt +) Sk) Brun hård sand 4--51| —L,6 | 1,0235 + | + | + 40 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. Idothea Sabinei är funnen i hela Sibiriens Ishaf från Tschaun-viken mot vester, vid Wajgatsch-öns vestkust !), mel- lan Novaja Semlja och Frans Josefs land, vid Spetsbergen i Storfjorden, vid Grönlands vestra kust och i Nordamerikas arktiska arkipelag på flera ställen, såsom +t. ex. i Repulse bay. Professor G. O. SARS i Kristiania har dessutom vid ett till- fälle visat mig ett par medelstora exemplar, som han funnit sommaren 1876 utanför norska Havbroen, 1 Atlantens kalla area, och på mycket stort djup, jag vill erinra mig mellan ett och två tusen famnar. Idothea Sabinei är således en äkta hög- nordisk form, och cirkumpolär derjämte, som med framgång bör kunna sökas 1 Spetsbergens djupare, kalla vatten, der hon ännu icke, så vidt jag vet, är funnen. Vi äga visser- ligen icke några uppgifter om hennes talrikhet i Nordameri- kas arktiska arkipelag, men jag förmodar, att hon bör vara minst lika talrik der som i Sibiriens Ishaf, att följaktligen hennes spridning och rikedom på individer äro tämligen lik- formiga inom hela det rent arktiska området ?). Så är der- emot icke förhållandet med Idothea entomon, ty hon visar en helt annan utbredning. Hon är nämligen icke funnen vester om norra Novaja Semlja, ej heller mellan Novaja Semlja och Frans Josefs land, icke vid Spetsbergen, eller vid Grönland, eller i Nordamerikas arktiska arkipelag, eller i Atlantens kalla area, — och man kan heller icke hysa någon grundad utsigt att finna henne 1) Jag har nu icke JARSCHINSKI'S Öfversigt af Hvita hafvets evertebra- ter till hands och kan således icke med hjelp af den säga, om Ido- thea Sabinei är funnen der eller icke. Men jag vill erinra mig, att hon förekom bland en samling af lägre hafsdjur från Hvita hafvet, hvilken förvaras i Petersburgs universitets zoologiska museum, och som professor KARL KESSLER hade godheten att visa mig 1875. Hen- nes förekomst der låter åtminstone mycket väl förena sig med den ryske algologen GoBI's undersökningar öfver Hvita hafvets algflora, hvilka grunda sig på prof. GRIGORJEFF'S nyligen gjorda samlingar och ådagalägga, att algfloran der har en rent arktisk prägel. — JARSCHINSKI'S uppsats finnes i Kejserl. Ryska Geogr. Sällskapets Is- mwestija, Bd VI, N:o 6, sid. 213—217 (S:t Petersburg 1870). 2?) NORDENSKIÖLD har vid Pattorfik på Noursoak-halfön på Grönland i en grågrön basaltsand, som är på väg att ombildas till basalttuff, vid en höjd af 10—100 fot öfver hafvet, funnit Id: Sabinei subfossil tillsammans med skal af Mya truncata, M. arenaria, Cystodaria sili- qua, Saxicava arctica, S. norvegica, Tellina sabulosa, T. tenua, Astarte corrugata, A. elliptica, Cardium islandicum, C. grönlandicum, Leda: pernula, Mytilus edulis, Pecten islandicus och Tritonium hydropha- num. Jfr A. E. NORDENSKIÖLD, Redogörelse för en expedition till Grönland år 1870 (Öfvers. af Kgl. Vetensk.-Akad. Förhandl., 27:de årg. [1870] sid. 973—1082), sid. 1016—1019. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5: N:O 22. 41 der. Men hon lefver utefter hela Gamla verldens norra kust, från Varangerfjorden i vester till Berings sund i öster, och vidare i Stilla hafvets nordligaste del, Berings haf, vid Kamtschatka och i Ochotska hafvet. Hon är således icke en cirkumpolär art, men hon intager ändå nära hälften, 160 längdgrader, af polarbassängens uid, Hon är vidare funnen ganska talrikt i hela Östersjön 1), 1 Bottniska och Finska vi- andar i Vettern och Mälarn, Ladoga och Peissen, i Kaspiska hafvet, Karabugas och Aral?), samt Jenisej-floden åtminstone till Tolstoj nos. Det vore icke besynnerligt, om man skulle finna henne ända uppe vid Jenisejsk eller till och med i Bajkal-sjöns 3) större djup eller i Balkasch. Hvad vi kunna lära af hennes förekomst i de bräckta eller rent söta vatt- nen, i Östersjön, samt i svenska och finska insjöar, har pro- fessor S. LovÉNnN visat i den anförda skriften »Om några 1 Vettern och Venern funna sCrustaceer.» Om man vill se saken i stora drag, kan man säga, att Idothea Sabinei 1:0) är cirkumpolär och dessutom 2:0) före- kommer i polarbassängens Atlantiska arm, men 3:0) saknas i dess Berings-arm och sålunda undviker det djupområde, der Kuro Sivo strömmen på ytan framgår inom det verkliga Is- hafvet. Om Idothea entomon åter gäller det, att hon 1:0) icke är cirkumpolär, utan inskränkt till Gamla verlden blott. att hon dessutom 2:0) förekommer i polarbassängens Berings- arm, men att hon 3:o) saknas i dess Atlantiska arm, d. v. s. att hon undviker det djupområde, der Golfströmmens nord- ligaste förgreningar framgå på ytan. Hvarpå en så olika ut- bredning beror är nu omöjligt att säga, men den saken kunde bli föremål för en mycket lärorik undersökning. !) »Kallebodstrand, eller rettere Grundene i Öresund, synes at danne Nordgrzendsen for den i Östersöen forekommende sydlige Horde af denne ellers boreale Form> säger MBEINERT, Crustacea Isopoda, Am- phipoda et Decapoda Danie (Naturhist. Tidsskr., 3 R. 11 Bd, 1877), sid. 84. ?)I ett nyligen utgifvet, ytterst innehållsrikt och på omfattande under- sökningar grundadt arbete af O. A. Grimm (Kaspiskoj more i jevo fawna, I & II. S:t Petersburg 1876 & 1877) finner jag, att Id. ento- mon, jämte Mysis relicta, är funnen icke allenast i Kaspiska hafvet, utan äfven i Karabugas och Aral. I Kaspiska hafvet lefver hon åt- minstone vid 115 famnars djup. 3) Det vill dock verkligen synas, som Idothea entomon icke skulle stå att finna i Bajkal-sjön. Dr. BENEDIKT DYBOWSKI, som år cfter år varit i tillfälle att grundligt undersöka denna egendomliga insjös evertebratfauna, har försäkrat mig, att han aldrig funnit Id. ento- mon der. 492 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. Diastylis Rathkei är cirkumpolär, liksom Idothea Sabinei, men hon är icke inskränkt till det arktiska området allenast, hon är äfven boreal. Hon förekommer således i Hvita haf- vet, i Sibiriens Ishaf, i Nordamerikas arktiska arkipelag, vid Grönlands, Spetsbergens, Novaja Semljas och Frans Josefs lands kuster, och vidare i Östersjön, vid Danmark och Norge. Men inom det boreala området är hon långt mindre än inom det arktiska. Hennes natur är alltså arktisk 1), hvarför hon med skäl må anses såsom en vid Skandinaviens kuster sedan istiden öfverblifven form. På samma sätt tror jag också man bör uppfatta Åtylus carinatus, som likaledes är funnen, ehuru hittills: blott på ett enda ställe, vid Skandinaviens vestra kust, men för öfrigt är inskränkt till det rent arktiska området, Grön- land, Spetsbergen, Murmanska hafvet, Novaja Semlja och Si- biriens Ishaf. Antagligen är han en cirkumpolär form, ehuru vi ännu ingenting känna om hans förekomst i Nordamerikas arktiska arkipelag. En äkta arktisk form, ehuru ingalunda cirkumpolär, är Acanthostephia Malmgreni. Hon har sin utbredning från Spetsbergen, der hon först upptäcktes af svenska expeditio- nen 1861, förbi Frans Josefs land och Novaja Semlja och vidare längs BSibiriens hela Ishafskust österut till Berings sund. Hon tyckes alldeles saknas vid Grönland och i Nord- amerikas arktiska arkipelag, ty det är icke tänkbart, att en så storväxt och till utseendet egendomlig form skulle TR undgått uppmärksamheten, om den funnits der. b). Utpräglade vertikala regioner finnas icke. Sedan ForBEs' och ÖRSTED'S undersökningar 2) i början af 1840-talet öfver hafsdjurens utbredning mot djupet, den för- res vid Britanniens kuster och i Egeiska hafvet, den senares i Öresund, har man velat indela hafsfaunan i flera olika re- !) Härför talar också den omständigheten, att hon är funnen i hafvet mellan Grönland och Spetsbergen, vid 81” n. br. och 1" ostl. längd, på 540 famnars djup af 1868 års svenska polarexpedition. ?) FORBES har först nedlagt resultatet af dessa undersökningar i sina skrifter On the Associations of Mollusca of the British Coasts (Edinb. 1840) och Report on the Mollusca and Radiata of the Aegean Sea (London 1844). ÖRSTED har behandlat Öresunds djupregioner i sin skrift De regionibus marimis freti Öresund (Kbhyn 1844). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 43 gioner, allt efter de talrikare, d. v. 8. mera karakteristiska djurarternas uppträdande, deras öfvervägande mängd och de- ras slutliga försvinnade och ersättning af andra vid bestämda djup. Ett sådant förfaringssätt har sin stora praktiska be- tydelse, ty derigenom kan man i öfverskådligare bilder samla en faunas särskilda beståndsdelar, som gruppera sig helt na- turligt kring de mera individrika arterna. Det har befunnits äga sin tillämpning sedermera på olika håll, så t. ex. vid Frankrikes kuster, der AuUDpouvin och MILNE-EDWARDS, så 1 Skandinaviens haf, der S. LovÉN och M. SARrs, så 1 Ochotska hafvet, der A. TH. VON MIDDENDORFF samlat iakttagelser i samma riktning. Molluskerna hafva i de festa fall varit den djurgrupp, derifrån man hämtat exemplen och hvarpå man grundat indelningarna. Men det kan å andra sidan icke för- nekas, att mycket måste vid ett sådant delande blifva be- roende af godtycke, ty det är icke alltid så lätt att säga, hvilken djurart egentligen är den öfvervägande inom ett visst djupområde, och för öfrigt är det tydligt, att gränserna för ett djupområde måste vara något sväfvande och obestämda, t. o. m. 1 ett och samma haf. Från 0 till 100 famnar (men ej så utpräglade der nedanför) tyckas emellertid sådana skilda regioner finnas i alla haf utom de rent arktiska. Jag skall nu med några ord tala om, huru saken förhåller sig i Sibi- riens Ishaf. I ett arbete »Ueber die Algenvegetation des Murmanschen Meeres an der Westkiiste von Novaja Semlja und Wajgatsch> !) har F. R. KJELLMAN egnat ett särskildt kapitel (sid. 57—67) åt algvegetationens olika regioner. Dessa äro, enligt hans un- dersökningar, vid Novaja Semljas kuster tre, nämligen 1:0) den litorala regionen, som omfattar hvad man 1 Norge plägar benämna »fjären», den del af hafsbottnen, som blottas vid ebb, men åter täckes af vatten vid flod; 2:0) den sublitorala regionen, som följer i ordning näst denna och, i fråga om algerna, sträcker sig ner till 20 famnars djup; 3:0o) den eli- torala regionen, som omfattar alla nedanför 20 famnar be- fintliga djup. När jag samlat mina iakttagelser öfver hafsdjurens ut- bredning i Sibiriens Ishaf, för att se till, om äfven de kunde 1) Nova Acta Reg. Soc. Scient. Ups., Ser. III, Vol. extra ordinem editum. Upsala 1877. 44 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. medge en indelning i regioner, har jag kommit till den åsig- ten, att om en sådan indelning bör göras, så kommer hon i det närmaste att sammanfalla med KIELLMAN'S tre regioner. Jag vill alltså, för den lättare öfversigtens skuld, antaga tre ver- tikala regioner för Sibiriska Ishafvets evertebratfauna, hvilkas namn mycket passande blifva desamma som de, hvilka KJELL- MAN användt för algvegetationen. Men det må genast an- märkas, att jag är mycket oviss, hvar gränsen mellan den sublitorala och den elitorala regionen bör sättas. Det na- turligaste blir kanhända att sätta denna gräns vid 30 till 40 famnars djup. Vilja vi nu taga dessa tre regioner i närmare skärskådande, så möter oss i främsta hand ett ganska egen- domligt förhållande, nämligen det att den litorala regionen äger inga djur, och detta märkliga förhållande finner sin för- klaring i följande omständigheter. Under en mycket stor del af året, för de olika ställena något olika, men i medeltal antagligen nio månader, omgif- ves Sibiriska Ishafvets hela kuststräcka af en sammanhän- gande, obruten ismassa, som naturligen under den tiden, på grund af sin betydliga tjocklek, gör all litoral vegetation och litoralt djurlif omöjliga, och när denna en gång försvinner från kusten, så sker det endast delvis, på vissa korta tider, eller träda andra omständigheter genast i stället, som verka hämmande och förstörande för ett litoralt djurlifs fortkomst. Hvad först och främst det under en vinters lopp nybildade istäckets tjocklek angår, så äger man två direkta iakttagelser deröfver från Sibiriens kuster, nämligen af WRANGEL, som i närheten af Nysibiriska öarne mätt den nybildade hafsisens tjocklek till 91 fot, och af Vegas expedition, som vid Tschuktschhalfön, i närheten af Berings sund, mätt den till 6 fot 1). Det är icke oantagligt, att på andra ställen, t. ex. vid kap Tscheljuskin och Tajmyrlandets hela ostkust, den nybil- 1) Den nybildade vinterisens tillväxt och aftagande vid Vegas öfver- vintringsplats (lat. 6T 7' n., long. 173” 24' vest) bör hälst ses i sam- manhang med lufttemperaturen under de olika månaderna. Jag lem- nar fördenskull en sammanställning af båda. Isens tjocklek är mätt två gånger i månaden af kapten L. PALANDER. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND. 5. N:O 22. 45 dade isen når en ännu betydligare tjocklek 1), men 8 fot tyc- kes dock vara det medeltal, till hvilket i Ishafvet den ny- bildade hafsisens maximitjocklek kan uppgå under en vinters lopp. Härtill kommer ännu, att ispressningarna direkt mot stränderna eller mot grundisar, som ligga strandade framför dessa, under vinterns ihärdiga nordanstormar bilda torosser eller iskast, som ytterligare förstora ismassans skadliga infly- tande på det egentliga litorala bältet. Tolf fot eller två fam- nar under vattnets naturliga nivå tror jag vara det minimum, till hvilket vinterisen sträcker sina förödande verkningar; som regel skulle man mycket väl kunna antaga tre famnar. Om man nu vidare får antaga, att den tid, som kustlinjen om- gifves af sin mäktiga vinteris, något så när öfverensstämmer med den tidslängd, som de stora i hafvet utfallande floder- nas mynningar äro isbelagda, så lemnar oss VON MIDDEN- DORFF 2) goda upplysningar i den vägen. Han säger, att Jenisej är oafbrutet isbelagd i sin mynning 295 dagar år- ligen, Päsina 303, Tajmyr 297, Chatanga 272, Olenek 274, Lena 252, Jana 260 och Kolyma 286 dagar. Men man har äfven, i afseende på kustisens varaktighet, några direkta iakt- tagelser att stöda sig vid. Först och främst från Vegas öf- vervintringsplats; der belade sig hafvet med is de sista da- Lufttemperaturens CE EGR z dagen i Min. Max. |Medium.| månaden. TLS MÖRLODEL omm ooooncooo oroa —20',8 | +0,8 | — 5,211/0,96 sv. fot. November -...o.o.n oo] —21,2 —6,3 | —16,59 | 1,90 » =» December ——sooch —37,1 +1,2 | —22,81 13,10 » » NOTIS JÄNUALT ooo ssu osn sne —45,7 —4,1 | —25,06 | 3,65 » oo» | HBepruaru . O0atNa —43,8 +0,2 | —25,08 | 4,16 » =» 144 [7535 AE SO RON SOA OR LE —39,8 —4,2 | —21,65 | 4,30 » =» JAG aj gr UI ls NAR LE Fe rd —38,0 —4,6 | —18,93|5,20 » =» 14 [f2)g (ARSA RNE TS RR —26,8 +1,8 | — 6;79 15,20 » » SJUDASAR Ae sten on cl SEA —14,3 +6,8 | — 0,60|3,50 » » Omkring den 15 Maj nådde isen sin maximitjocklek med 5,45 sv. fot. Härvid bör dock märkas, att på andra ställen i Vegas närhet, der icke dessa regelbundna månadtliga mätningar utfördes, den ny- bildade isens tjocklek i Maj månad uppgick till 6 sv. fot. 7?) Man skulle möjligen kunna antaga sådant på grund af erfarenhet från andra håll. I Boothia-viken har JoNH Ross funnit 10 fot tjock vinteris, och så vida icke HAYES gjort sig skyldig till ett tvetydigt uttryckssätt, kan isen i Smiths sund, enligt honom, bli ända till 18 fot tjock under en vinters lopp. « 2) Reise in den äussersten Norden und Osten Sibiriens, Bd IV: 1 sid. 469 (S:t Petersburg 1861). 46 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. garne af September 1878, och först i slutet af Juli 1879 kunde kusten sägas vara fri från den nybildade vinterisen. Vid Tajmyr-ön, som var skenbart fri från all kustis, låg ännu den 14 Augusti 1878 vid stranden en på några ställen grof isfot från en till halfannan fots djup under vattnets yta, och några dagar senare, den 18 Augusti, såg jag detsamma vara förhål- landet på ett par punkter vid kap Tscheljuskin. Der sträckte sig isfoten ännu längre ner, till ungefär två eller tre alnars djup. Löjtnant NorpoQvist har gjort alldeles samma iaktta- tagelser vid Jalmals norra strand, i Hvitö-sundet, den 4 Augusti 1878. Det litorala bältet hinner på sådana ställen knappast blifva fritt från den gamla isen, förr än ny is åter begynner bilda sig der igen. Det är alldeles påtagligt, att under dylika förhållanden inga alger kunna rotfästa sig eller några djur finna skydd eller föda inom det litorala bältet. Men äfven der kustisen tidvis är borta, der är förhållan- det ändock detsamma. Ty dels är tiden, som skulle medge växter och djur att fatta fast fot der, för kort, dels utbreder sig de väldiga flodernas söta vattenmassa till ansenligt djup invid stränderna, dels slutligen lemnar kustranden under sommar- månaderna genom snöns smältning och ännu mera den då och då till stränderna införda drifisen ständigt ny tillförsel af sött vatten, som är ogynsamt för litorala djurformers tref- nad 1). Icke en gång Gammarus locusta, som eljest icke är så nogräknad i fråga om vattnets salthalt, finnes der, man måste söka honom på större djup, nedanför det litorala om- rådets gräns, ty han vidtager först på tre famnars djup. Af allt hvad jag erfarit om Sibiriska Ishafvets evertebratfauna tror jag mig således med skäl kunna påstå, att den litorala regionen icke äger några djur, och det måste vara en egen- domlighet, som endast tillkommer rent arktiska eller ant- arktiska haf. !) Drifisens skadliga inflytande i öfrigt kan man läsa hos KJELLMAN. Han säger (anf. st. sid. 60) ganska träffande: >»Wer an dem eisumge- benen Kiisten der hochnordisechen Gegenden Zeuge der unaufhör- lichen Bewegungen nach allen Richtungen hin gewesen ist: der Er- höhung, Setzung, der vor- und rickwärts gehenden Bewegung u. s. Ww., in welcher sich besonders das Treibeis befindet — oder wer die gewaltsame Heftigkeit beobachtet, mit welcher mächtige Eisblöcke vom sturmbewegten Meere hervorgewälzt, geschleudert und hoch an das Ufer geschoben, — der sieht sich unbedingt genöthigt in der Einwirkung des Eises eine der mächtigeren, wenn auch nicht die mächtigste, Ursachen der Armuth zu sehen, welche das litorale Boden- gebiet an den Tag legt.» BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5.» N:O 22. 47 De djurarter, som eljest hafva sitt egentliga tillhåll inom litoralregionen och på goda grunder sägas känneteckna denna, hafva således, när de förekomma 1 Sibiriens Ishaf, dragit sig ner mot djupet, d. v. s. till den sublitorala och den elitorala regionen. Det bästa exemplet härpå lemnar oss Gammarus locusta. Andra exempel kunna hämtas från Onesimus litoralis, On. plautus, Atylus carinatus, samt åtskilliga Balanider, Bryozoer och Hydroider, som eljest äro företrädesvis litorala. Hvad nu skilnaden mellan dessa båda regioner angår, så kan det icke förnekas, att det gifves djur, som äro antingen sublitorala eller ock elitorala. Men de äro icke många, som låta sig så noggrant reglera af djupförhållandena. Sublitorala äro t. ex. Hippolyte turgida och H. polaris, Mysis oculata, Orchomene minuta, Onesimus Edwardsi, Pontoporeia femo- rata, Acanthozone cuspidata, Oedicerus saginatus och Oed. lynceus, Acanthostephia Malmgreni, Monoculodes borealis, Atylus carinatus och At. Smitti, Weyprechtia mirabilis n. sp., Gammaracanthus loricatus, Halirhages fulvocinctus, Amathilla pinguis, Lilljeborgia fissicornis, Tritropis aculeata och Tr. fragilis, Ampelisca Eschrichti, Haploops tubicola, Byblis Gai- mardi, Alcyonidium mammillatum och Ale. gelatinosum, Mem- branipore, Yoldia sp., Cucumaria minuta, Amphiura Sunde- valli, Ophioglypha nodosa, några Spongior och Aktinior. Elitorala äro t. ex. Örehomene minuta, Onesimus abyssicola n. sp., Harpinia plumosa, Acerus phyllonyx, Amathillopsis spinigera, Cleippides quadricuspis, Tritropis Helleri, Haploops "lineata n. sp., Paranthura arctica, Eurycope cornuta och E. gigantea, Defrancia lucernaria, Reticulipora intricaria, Um- bellula och Elpidia glacialis. Så vidt mina undersökningar hittills sträckt sig, vill det synas, som vore de rent elitorala djurformernas antal långt mindre än de rent sublitoralas. Detta beror derpå, att de sublitorala djurformerna, hvilkas nedre gräns kan sättas vid 30 till 40 famnars djup, icke trifvas der. nedanför, men att, å andra sidan, de elitorala formerna till en mycket stor del härda ut äfven på långt ringare djup och så- ledes stiga långt upp i den sublitorala regionen. Sådana djur, som äro gemensamma för båda regionerna, äro t. ex. Ano- nyx lagena och An. pumilus, Onesimus plautus, Pleustes 48 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. panoplus, Gammarus locusta, Aegina echinata, Sabinea sep- temcarinata, de olika arterna af Diastylidernas och Idothe- ornas grupper, Munnopsis typica, Flustra papyrea, Trocho- derma elegans, Asterias Lincki, Solaster papposus, S. furcifer och S. tumidus, Ctenodiscus crispatus, Ophiocten sericeum, Ophiacantha bidentata, Ophioglypha Sarsi, Antedon Eschrichti och Astrophyton eucnemis. De flesta af dessa äro elitorala, verkliga djupvattensformer, ett fåtal deremot äro sådana, som egentligen höra hemma i det sublitorala bältet, såsom man lätt kan finna, om man noga studerar de särskilda arternas batymetriska utbredning i de olika arktiska hafven. Det förvånade mig icke litet till en början, när jag vid Tajmyr-ön, i Aktinia-viken, från blott 5 till 10 famnars djup erhöll sådana utpräglade djupvattensformer som Ophioglypha Sarsi, Asterias panopla och Solaster tumidus, alla i utmärkt stora och vackra exemplar, tillsammans med verkliga subli- torala former, Aktinior, Modiolaria sp., Gammaracanthus lori- catus, Acanthostephia Malmgreni och Atylus carinatus. Det föreföll mig vidare till ytterlighet sällsamt att en gång (stat. 78) finna Astrophyton eucnemis vid blott 15 famnars djup och i ett vatten, som tillfälligtvis var i hög grad bräckt och uppvärmdt (sp. vigt 1,0050, temp. +3?,8); det är dock en form, som annars håller sig på djupet vid minst 40 och 100 famnar eller långt derunder, och som kräfver ett vatten af vanlig salthalt. Men när jag sedermera kunde sammanställa dessa med andra liknande besynnerligheter, så visade sig allt vara uttryck af samma lag, den nämligen, att visserligen 1:0) några få sublitorala och 2:0o) ännu färre elitorala former kunna ur- skiljas, men att 3:0) de flesta elitorala former på samma gång kunna vara sublitorala, och att således 4:0o) den sublitorala och den elitorala regionen sammanflyta. Det synes af allt detta, att det Sibiriska Ishafvet i zoolo- giskt hänseende icke äger några verkligt begränsade eller skarpt utpräglade vertikala regioner. 6). DUTTA ta one För att rätt förstå en faunas sammansättning är det icke nog med att känna, hvilka de arter äro, som ingå deri, och hvilka icke. Zoologen får icke blott nöja sig med att lemna en naken förteckning, vare sig med eller utan beskrifningar, öfver ett områdes olika djurarter och deras förekomst der BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 22, 49 inom, han borde alltid tillika taga de olika djurarternas rela- tiva rikedom på individer i betraktande, eller med andra ord: han borde studera arternas statistik. Det är tydligt, att djur- geografien måste byggas på dessa båda förutsättningar till- sammans, ty icke lär hon komma synnerligen långt, om hon, för att jämföra två områdens faunor med hvarandra, måste nöja sig blott och bart med en förteckning öfver dessa om- rådens djurarter. Det fallet låter verkligen mycket väl tänka sig, att två områden kunna hysa i det närmaste samma arter, men att ändock deras faunor äro himmelsvidt olika till sin sammansättning. För den, som sysselsatt sig något med djur- geografiska funderingar, är sådant utan vidare tydligt. Det äger alltså sitt särskilda intresse att erfara något äfven om arternas talrikhet. Jag skall derför i det följande framhålla några hithörande drag hos det Sibiriska Ishafvets evertebratfauna. Från det föregående erinra vi oss de två omständigheter, den likformiga spridningen och den jämförelsevis större tal- rikheten, hvilka voro de utmärkande för evertebratfaunans karakteristiska former. I Sibiriens Ishaf, liksom annorstädes, finnas andra former, som äro icke mindre egendomliga än de förra, derför att de trycka sin prägel på faunan lika väl som de. De göra sig särskildt bemärkta genom sin talrikhet. Öfverallt der de förekomma uppträda de 1 sådana massor, med en sådan talrikhet af individer, att man nästan kunde förbise hela den andra skaran af djur, som lefver i deras sällskap, alltid till en försvinnande liten bråkdel, ifall man toge hänsyn blott till hvarje särskild arts individantal. Dy- lika djurarter kunna med skäl sägas vara formationsbildande. De äro 1 Sibiriens Ishaf Idothea entomon, Diastylis Rathkei, Reticulipora intricaria, Alcyonidium mammillatum, Trocho- derma elegans, Echinus dröbachiensis, Asterias Lincki, Arch- aster tenuispinus, Ctenodiscus crispatus, Ophiacantha biden- tata, Ophiocten sericeum, Ophioglypha nodosa, Astrophyton eucnemis, Antedon Eschrichti, Yoldia sp., några Ascidior, Aktinior och Hydroider. Om det icke var möjligt att i Sibiriens Ishaf urskilja några skarpt utpräglade vertikala regioner eller zoner, så kan man deremot, så vidt jag kunnat finna, mycket väl urskilja flera olika djurformationer, d. v. s. sådana områden, större eller mindre, der en eller ett par arter lefva i den ojämförligt största 4 30 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. mängden, under det att de öfriga arterna, som finnas tillsammans med dem, hvar för sig äro ytterligt fattiga på individer. Jag har urskilt 20 olika formationer, som fått sina namn efter de massvis uppträdande arterna. Af dessa formationer äro 9 uteslutande egendomliga för Kariska hafvet, 7 tillhöra uteslu- tande Sibiriska Ishafvets östra del, och 4 äro till sist gemen- samma för båda. Man finner detta närmare af följande sam- manställning. a). Uteslutande egendomliga för Kariska hafvet äro: 1) Aktinia-, 2) Asterias-, 3) Archaster-, 4) Ctenodiscus-, 5) Ophia- cantha-, 6) Ophioglypha-, 7) Reticulipora-, 8) Archaster-Cteno- discus- och 9) Ophiacantha-Archaster-formationerna. b). Uteslutande egendomliga för Sibiriska Ishafvets östra del äro: 10) Echinus-, 11) Hydroid-, 12) Idothea-, 13) Cumacé-, 14) Alcyonidium-, 15) Ophiocten-Ophiacantha- och 16) Trocho- derma-Ophioglypha-formationerna. c). Gemensamma för båda hafven äro: 17) Yoldia-, 18) Antedon-Astrophyton-, 19) Ophiocten- och 20) Ascidia-forma- tionerna. Då det utan tvifvel kan vara af stor vigt att känna, hvilka de fåtaligt representerade formerna äro, som liksom under- ordna sig de formationsbildande, vill jag lemna en öfversigt af de särskilda formationernas djurarter. Man blir derigenom i stånd att, utan några särskilda utläggningar, skapa sig ett omdöme om formationernas inbördes likheter och olikheter. Det är dock att beklaga, att jag varit i saknad af den nödiga literaturen för tillfället och således icke alltid kunnat när- mare ange arterna eller ens slägtena; detta gäller särekildt i fråga om Hydroider, Bryozoer, Polycheter, Ascidior och Ak- tinior. Men denna bristfällighet blir jag kanske framdeles i tillfälle att afhjelpa. ia Aktinva-formationen är funnen väl utvecklad företrädesvis på stationen 63, vid Tajmyr-öns vestra strand, i den med anledning deraf benämnda Aktinia-viken. Hon är en grundvattensformation, som före- kommer på 5 till 10 famnars djup, stenig, algbeväxt botten och utmärker sig genom en öfvervägande mängd Aktinior. Jämförelsevis talrika voro dernäst Pyknogonider, Terebellider, Nereis sp., Modiolaria sp., Astarte sp. (? compressa), Fusus BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 22. 51 sp., Cottus sp. (? scorpius), Gadus polaris, Onesimus sp. och Atylus carinatus. Minst talrikt förekommo Gammaracanthus loricatus, Acanthostephia Malmgreni, Parapleustes sp. (? gla- cialis), Ophioglypha Sarsi v. aretica, Ophiocten sericeum, Asterias panopla och Solaster tumidus. 2 Åsterias-formationen är funnen på stationen 13, vid 28 famnars djup, lerbotten, och utmärker sig genom den öfvervägande mängden af Åsterias Lincki. Vidare förekomma der fera arter Polycheter och Hydroider, neptunusbägarlika Spongior, Idothea Sabinei och Id. entomon, Pecten grönlandicus, Solaster papposus och Cucumaria minuta. 3. Archaster-formationen finnes väl utpräglad på stationen 35, vid 17 famnars djup, sandblandad lerbotten, och utmärker sig genom den öfver- vägande mängden af Archaster tenuispinus. Vidare lefva der flera arter Polycheter, Hippolyte Gaimardi, Sabinea septem- carinata, Leucon mnasicus, Eudorella emarginata, Munnopsis typica, Idothea Sabinei och Id. bicuspida, Acanthostephia Malmegreni, Atylus carinatus, Haploops tubicola, Byblis Gai- mardi, Glauconome leucopis. 4. Ctenodiscus-formationen förekommer utanför Samojedhalföns vestkust kring 72:dra bredd- graden och intager der den rena, mjuka och fina, gråbruna eller mörkblå lerbottnen från 20 ner till 85 famnars djup (stationerna 23, 24, 25, 26). Hon är utmärkt genom den öfvervägande mängden af Cienodiscus crispatus. Vidare lefva der Cucumaria minuta, Solaster papposus, Asterias Lincki och Ast. panopla, Ophiacantha bidentata, Pyknogonider, Har- mathoö sp., Hippolyte Gaimardi, Sabinea septemcarinata, Dia- stylis Goodsiri och Diast. spinulosa, Eudorella emarginata, Munnopsis typica, Idothea Sabinei, Id. entomon och Id. bicus- pida, Anonyx lagena och An. pumilus, Onesimus plautus, Haploops tubicola, Byblis Gaimardi, Aegina echinata. I. Ophiacantha-formationen är funnen på tre skilda områden: a) utanför Obs och Jenisejs mynningsvikar, kring 75:te breddgraden, från 20 till 26 fam- LJ 52 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. nars djup och på lerblandad sandbotten (stationerna 38, 39, 40, 41); b) uvgefär halfvägs mellan Hvitön och kap Edvard på Novaja Semljas ostkust från 35 till 80 famnars djup, ler- botten (stationerna 50, 31); samt c) mellan Wajgatsch och Samojedhalfön på de större djupen, från 55 till 90 famnar, ren lerbotten (stationerna 6, 7, 10, 11, 12). Denna formation faller lätt i ögonen genom den alldeles otroliga mängden af Ophiacantha bidentata, som näst Idothea entomon och Diastylis Rathkei är den individrikaste djurart jag känner från hela Sibiriens Ishaf. Tillsammans med henne lefva der en stor del andra former, mer eller mindre talrika, sådana som Sabinea septemcarinata, Erythrops Goéösi, Diastylis scorpioides, Diast. Iathkei, Diast. Goodsiri och Diast. spinulosa, Leucon nasicus, Eudorella emarginata, Eurycope cornuta, Munnopsis typica, Anceus elongatus, Idothea entomon, Id. Sabinei och Id. bicus- pida, Onesimus plautus och On. Edwardsi, Anonyx lagena och An. pumilus, Pontoporeia femorata, Harpinia plumosa, Atylus Smitti, Lilljeborgia fissicornis, ÖOedicerus borealis, Haploops tubicola, Byblis Gaimardi, Glauconome leucopis, af Terebellider och andra Polycheter flera arter, Phascolosoma sp., fera arter Hydroider, Pecten grönlandicus, Yoldia sp., Tellina sp., Astarte sp., Trochus sp., Alcyonidium gelatinosum, Reticulipora intricaria, Eupyrgus scaber, Asterias Lincki och Ast. panopla, Ophioglypha Sarsi v. aretica och Antedon Eschrichti. Det är en på former ganska rik och omväxlande forma- tion, och hon förtjenar en särskild uppmärksamhet derigenom, att man inom hennes område träffat ett par mycket märkliga arter, nämligen Elpidia glacialis, som förekommit särskildt på stationen 51, och Crangon salebrosus (en art förut känd endast från Ochotska hafvet), som träffats här på stationerna (0 Törolan fe 6. Oplhioglypha-formationen är väl utpräglad på det största djupet, ty hon förekommer på 130 famnar, stationen 54, ren lerbotten. Hon är utmärkt ge- nom stora, kraftigt vuxna exemplar af Ophioglypha Sarsi v. aretica. I dennas sällskap lefva sådana egendomliga former som Umbellula, Eurycope gigantea och Amathillopsis spinigera, hvilka alla tre äro utpräglade djupvattensformer och dertill mycket sällsynta. s BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:0O 22. 53 Med denna formation, som i framtiden förtjenar en sorg- fällig undersökning, må man icke förväxla den framdeles under nummer 16 omnämnda Trochoderma-Ophioglypha-forma- tionen, som förekommer på grundare vatten, och hvars ena bestämmande djurform är en helt annan art, nämligen Ophi- oglypha nodosa. Za Reticulipora-formationen intager en del af den djupa rännan längs norra Novaja Seml- jas ostkust, från 40 och 50 ner till 125 famnar, stationerna 46 och 953, der bottnen utgöres af lera, delvis äfven af fast sten. Hon är utmärkt genom öfvermåttan stora och vackra exemplar af den egendomliga bryozoen Reticulipora intricaria”"), som förut är känd endast från Baffins bay samt det stora djupet utanför norra Norge vid 70? 10 n. br. och 20? 37' ostl. längd (200—230 famnar). OÖphiocten sericeum är mycket talrik inom denna formation, som för öfrigt hyser, i mindre mängd, en stor del egendomliga djurformer. De förnämsta af dessa äro Diastylis Goodsiri, Cleippides quadricuspis, Ama- thillopsis spinigera, Asterias Lincki, Solaster furcifer, Ophio- cten sericeum, Ophioglypha Sarsi, Antedon Eschrichti, Elpidia glacialis, samt fera arter af Hydroidernas och Polycheternas grupper. Mer än andra måhända är Reticulipora-formationen i framtiden förtjent af en noggrann undersökning. I Kariska hafvet förekomma vidare två formationer, som icke äro af så ren, oblandad karakter, som alla de föregående, ty här kämpa två arter med hvarandra, så att säga, om öfver- taget. Båda dessa formationer äro lika hvarandra deruti, att den ena af de två dominerande arterna är gemensam för dem båda, och att båda äro inskränkta till de större djupen, 60 och 80 famnar. Den ena af dem, S. Årchaster-Ctenodiscus-formationen, träffas utanför Samojedhalföns vestkust, vid 711? n. br., der djupet är 60 famnar och bottnen utgöres af grå lera (stat. ') Se F. A. SmITT, Kritisk förteckning öfver Skandinaviens Hafsbryozoer, Vv. (Ofvers. Kgl. Vet.-Akad. Förhandl., 28:de årg. [1871] sid. 1115— 1134. | 54 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS 1SHAF. 14). Archaster tenwispinus och Ctenodiscus crispatus utgöra hennes hufvudsakliga sammansättning, af öfriga djur förtjena några rörbyggande Polycheter att särskildt nämnas. Den andra af de »blandade» formationerna åter, I. Ophiacanta-Archaster-formationen, träffas ungefär halfvägs mellan Hvitön och Femfingerkap på Novaja Semljas ostkust, vid 80 famnars djup och der bottnen utgöres af sand och söndergrusade snäckskal (stationen 49). Ophiacantha bidentata och Archaster tenuispinus förekomma här 1 öfvervägande mängd, den förra dock talrikare än den senare. Jämte dessa lefva rörbyggande Polycheter, flera arter Bryozoer, Cleippides quadricuspis, Pecten sp., Astarte sp. med påsittande Alcyonidium gelatinosum, Asterias panopla, Solaster papposus, Sol. tumidus och Antedon Eschrichti. Denna formation sluter sig genom sitt läge och det djup hon intager nära till Reticulipora-formationen, med hvilken hon har gemensamt en del underordnade djurarters förekomst. Detsamma kan äfven sägas om hennes förhållande till den strax norrut vidtagande äkta, oblandade Ophiacantha-forma- tionen, som är funnen på stationerna 50 och 51. Hon för- tjenar väl att undersökas noggrannare, ty inom henne har man funnit så ytterst sällsynta och för öfrigt i sina slägt- skapsförhållanden så enstående former som Cleippides qua- dricuspis och Solaster tumidus. De afhandlade nio formationerna skulle således vara Kariska hafvets uteslutande tillhörighet. Gå vi nu öfver till dem, som å andra sidan ensamt tillhöra Sibiriska Ishafvets östra del, så möter oss först och främst 10. Echinus-formationen, som är funnen på blott en enda inskränkt punkt, vid Preo- braschenie-ön i Chatanga-vikens mynning (stationen 73), der djupet är 5 famnar och bottnen utgöres af fast sten. Hennes kännetecknande djurform är Hchinus dröbachiensis, som lefver i öfvervägande mängd öfverallt der han uppträder. Af andra arter, som lefde blandade med denna, voro Ophiacantha bi- dentata och Asterias Lincki de märkligaste. Det är anmärk- ningsvärdt, att denna jämte en närbelägen punkt (stationen 72) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 22. 55 äro de enda i Sibiriens östra Ishaf, der denna i de arktiska hafven på större djup och stenig botten ytterst vanliga”) sjö- borre hittills träffats, men det lider intet tvifvel, att han skall finnas ferestädes vid Tajmyrlandets bergiga stränder, ty bott- nens beskaffenhet der bör åtminstone vara mycket gynsam för hans trefnad. 11. Hydroid-formationen förekommer likaledes i Chatanga-vikens mynning, vid Taj- myrlandets ostkust, på ett inskränkt ställe, stationen 72, der djupet är 15 famnar och bottnen utgöres af lera med stenar. Strängt taget, borde man kanske sammanslå denna med före- gående formation, det finnes åtminstone åtskilligt, som talar derför, men af rena beqvämlighetsskäl har jag föredragit att tills vidare skilja dem åt. Hydroidformationen utmärkes ge- nom en öfvervägande mängd af Hydroider, som äro rotfästa på stenarna, och bland dessa Hydroider förekomma också Saxicavor i en ganska stor mängd. Man kunde gerna kalla denna formation en blandad Hydroid-Saxicava-formation. Af anmärkningsvärda djur, som förekomma tillsammans med dem, har jag särskildt lagt märke vid följande: Echinus dröbachi- ensis, Solaster paposus, Sol. endeca och Sol. furcifer, Echin- aster sanguinolentus, Antedon Eschrichti, två arter Cefalopoder, Aegina echinata och Podocerus anguipes. Denna fortmation är särdeles förtjent af uppmärksamhet derför, att hon är den enda, inom hvilken jag funnit Cefalopoder i Sibiriens Ishaf. 12. Idothea-formationen uppträder flerestädes i Sibiriska Ishafvets östra del, men ingen- städes så skarpt utpräglad som på stationerna 81, 83, 34 och !) Ett exempel på hans talrikhet vester om Novaja Semlja må anföras. I min dagbok för 1875 (Prövens expedition) har jag för den 24 Juni antecknat följande: »På natten under seglingen mot norr lades sva- beln ut ungefär 3 mil norr om Norra Gåskap. Då den upptogs efter > timmes tid, var den alldeles fullsatt af Echini, den lilla vanliga gröngrå Echinus dröbachiensis, så att jag deraf kunde räkna ända till 300 stycken, fångade på en väglängd af 3.000 alnar, d. v. s. en Echinus var fångad på Iwar 10:de aln. Och dock kan man antaga, att ej hälften, kanske blott en tredjedel af det verkligen förekommande an- talet följt med svabeln upp. Bottnen var bergbotten, full af stenar, såsom sänklodet utvisade, och djupet 30 famnar. Af andra djur funnos blott Ophiacantha bidentata, en Flustra-art, en Hydroid och något för mig obekant kolonibildande djur, möjligen en Bryozo». — I stor massa fans Echinus dröbachiensis sedermera på flera ställen vid No- vaja Semljas vestkust, t. ex. vid Alkfjället i Besimannaja vikens myn- ning på 50—60 famnars djup. - 36 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. 95, således på ett djup mellan 6 och 12 famnar, och alldeles utan afseende på, om bottnen utgöres af fin lera eller hård sand. Hon kännetecknas genom förekomsten af en alldeles otrolig mängd af Idothea entomon. I hvilka massor denna art lefver har jag redan förut nämnt. Bland arter; som trifvas i hennes sällskap, naturligen i ringa individrikedom, må sär- skildt nämnas Idothea Sabinei, Sabinea septemcarinata, Dia- stylis Rathkei, Önesimus sp., Vertumnus glacialis n. sp., Aty- lus carinatus, Gammarus locusta, Acanthostephia Malmgreni, Haploops tubicola, Cottus quadricornis och Cottus sp., några Polycheter, Bryozoer (deribland stora, tvärdelade Alcyonidier), Hydroider, Aktinior, Spongior och Gasteropoder, Yoldia sp. (densamma som i Yoldia-formationen) och Asterias Lincki. Att Idothea-formationen särskildt hör hemma på ringa djup, kan man finna deraf, att de flesta med Idothea entomon upp- trädande, underordnade arter äro rena sublitorala former. I sin faunas sammansättning erbjuder denna formation intet af synnerligt intresse. 13. Cumaeé-formationen, hvilken är väl utmärkt genom den öfvervägande mängden af Diastylis Rathkei, flera tusentals individer, förekommer synner- ligen väl utpräglad på stationerna 91 och 94, der djupet är resp. 12 och 3—6 famnar och bottnen utgöres af sand och lera med större och mindre stenar. I denna formation finner man Hyas aranea, Pagurus pubescens, Sabinea septemcarinata, Hippolyte sp., Anonyx lagena, Önesimus zebra n. sp., Oedi- cerus saginatus, Acanthostephia Malmgreni, Melita diadema n. sp. och Melita n. sp. dentate affinis, Gammarus locusta, Atylus carimatus, Parapleustes sp. (? glacialis), Idothea entomon, Alcyonium sp., samt flera arter Gasteropoder och Aktinior. Rikast på individer bland dessa underordnade arter äro Ido- thea entomon och Acanthostephia Malmgreni. 14. ÅAleyonidium-formationen är funnen företrädesvis på stationerna 74, 96 och 97, der djupet är 4 till 6 famnar och bottnen utgöres af lera (?) eller hård sand. Hon är utmärkt genom den öfvervägande mäng- den af Alcyonidium mammillatum, men ganska rika på indi- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0 22. 1 vider äro dessutom Yoldia sp. (densamma som dominerar i Yoldia-formationen), Trochoderma elegans, Ophioglypha no- dosa, samt åtskilliga Ascidior och Bryozoer. Mindre talrika äro deremot Idothea entomon och Id. Sabinei, Diastylis Rathkei, Sabinea septemcarinata, Weyprechtia mirabilis n. sp., Atylus carinatus, Haploops tubicola, Aegina echinata, Har- mathoé sp., Natica sp. och andra Mollusker, samt jättestora Foraminiferer. Om man bortser från Alcyonidium mammil- latum, så visar denna formation en mycket blandad karakter, ty Yoldian, Trochoderman, Ophioglyphan och Ascidiorna täfla om att tillkämpa sig främsta rummet i fråga om individernas talrikhet. Förekomsten af Weyprechtia mirabilis, en i syste- matiskt hänseende mycket egendomlig och alldeles enstående amfipod, gör denna formation förtjent af en synnerlig upp- märksamhet. IkD Ophiocten-Ophiacantha-formationen skiljer sig väsentligt från alla andra formationer, som ute- slutande tillhöra Sibiriska Ishafvets östra del, derigenom att hon är inskränkt till den djupare, elitorala regionen. Hon blir derigenom också i rumligt hänseende långt skild från dem, ty de förekomma alla mellan Tajmyrlandets ostkust och Berings sund. Hon är funnen på stationen 66, vid Tajmyr- landets nordkust, på gränsen mellan det vidsträckta hafvets båda delar, den vestra och den östra, der djupet är 70 famnar och bottnen utgöres af lera. Närheten af Kariska hafvets djupare del är påtaglig, ty med den har hon gemensamt de två former, som äro de öfvervägande och känneteckna henne, Ophiocten sericeum och Ophiacantha bidentata. ”Underordnade dessa till individrikedomen äro några Pyknogonider, Bryozoer och Idothea Sabinei. Zz 16. Trochoderma- Oplhioglypha-formationen är funnen väl utpräglad på blott en punkt, stationen 75, der djupet är 4 famnar och bottnen utgöres af hård sand. De karakteristiska djurformerna äro Trochoderma elegans och Ophio- glypha nodosa, som båda förekomma 1 riklig mängd, den förra dock i högre grad än den senare. Denna formation synes vara fattig på arter, men detta kunde man vänta redan på 58 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. förhand på grund af bottnens ogynsamma beskaffenhet och djupets obetydlighet, ty stationen 75 ägde knappast några andra underordnade arter än Diastylis Rathkei, Atylus carinatus och några Bryozoer. En art fans här dock, som erbjuder icke så ringa intresse, nämligen en ny art af slägtet Metopa, som afviker mycket från alla hittills kända genom sin jättelika storlek, men i karaktererna har åtskilligt, som ställer den i närheten af Metopa clypeata Kr. (= Leucothoé norvegica LBrR6). Jag har tills vidare gifvit denna art namnet M. gigas, emedan jag tror, att den icke gerna kan vara någon utom- ordentligt storväxt form af M. clypeata. Sist komma nu i ordningen de formationer, som äro gemensamma för hafven vester och öster om Tajmyrlandet. Den mest framstående bland dessa är utan gensägelse 17. Yoldia-formationen, som i Kariska hafvet synes intaga ett ganska vidsträckt om- råde, nämligen hela den sublitorala regionen från 3 till 12 famnars djup utanför Somojedhalföns och Hvitöns vestkust åtminstone från 70:de till 74:de nordliga breddgraden. Sta- tionerna 15, 16, 17, 18,19, 20; 21; 22, 28, 295 3010chS2mMmona der inom. Bottnen utgöres der till största delen af ren, hård sand, mera sällan af sandblandad lera eller ren lera. I Si- biriska Ishafvets östra del återfinnes samma formation typiskt utpräglad vester om Blischni-ön och utanför Kolymas myn- ning, stationerna 82 och 87, der djupet likaledes är ringa, resp. 4 och 12 famnar, och der bottnen utgöres af grå fin lera eller lera med stenar. Hon kännes väl igen på den ut- omordentliga mängden af Yoldia sp., som mom sin formation 1 afseende på individrikedomen kan fullt ut mäta sig med Idothea entomon, Diastylis Rathkei och Ophiacantha bidentata inom deras. Jämte Yoldian, som är den ojämförligt öfver- vägande, lefva på stationerna 82 och 87 Diastylis Edwardsi, Idothea entomon och Id. Sabinei, Onesimus Edwardsi, Atylus carinatus, Tritropis fragilis, Mysis sp., Foraminiferer, samt flera arter af slägtet Astarte. I Kariska hafvet, vester om Samojedhalfön, finner man jämte Yoldian, som lefver der i alldeles otrolig mängd, företrädesvis Trochoderma elegans, Ascidior och Aktinior, Hippolyte Gaimardi, Sabinea septem- carinata, Mysis oculata, Idothea entomon, Id. Sabinei, Id. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 22. 59 bicuspida och Id. nodulosa, Diastylis Rathkei, Diast. scor- ploides och Diast. resima, Anonyx lagena, Onesimus plautus, Hippomedon Holbölli, Orchomene minuta, Pontoporeia femo- rata, Monoculodes borealis, Acanthostephia, Malmgreni, Oedi- cerus lynceus, Atylus carinatus, Gammaracanthus loricatus, Amathilla pinguis, 'Tritropis fragilis, Ampelisca Eschrichti, Byblis Gaimardi och Cottus sp. 18. Antedon-Åstrophyton-formationen är en af de få formationer, som äro sällsynta till sin före- komst och hafva att uppvisa åtminstone några egendomliga djurarter. Hon är funnen uteslutande vid Tajmyrlandets kuster på ett par ställen, stationerna 462, 70 och 71, der dju- pet är 35—40 famnar och bottnen utgöres af fin, oblandad lera eller lera med stora stenar. Hon kännetecknas genom många, stora och vackra exemplar af Antedon Fschrichti och Åstrophyton eucnemis, som äro de öfvervägande, och jämte dem förekomma på stationen 62 Cleippides quadricuspis, Aegina echinata, Anonyx sp. (? pumilus), Scalpellum Strömi, Solaster tumidus och en hittills okänd art af Pennatulidernas grupp. På stationerna 70 och 71 träffades i större mängd flera arter Bryozoer, Hydroider och smärre Pyknogonider, Trochoderma elegans, Molpadia borealis och Diastylis Good- siri; 1 mindre mängd lefde der Pteraster militaris, Sabinea septemcarinata, Idothea Sabinei, Munnopsis typica, Anonyx lagena, Acanthozone cuspidata, Podocerus anguipes, Aegina echinata, Alecyonium sp., Lucernaria sp., några arter Mollusker och Sjöstjernor, samt en jättestor Pyknogonid (en form, som är nära beslägtad med eller möjligen densamma som Bentho- cryptus titanus). Sådana egendomliga djurarter som den jättestora Pyknogoniden, den obeskrifna Pennatuliden, Cleip- pides quadricuspis och Solaster tumidus förläna denna forma- tion ett särskildt intresse. 19. Ophiocten-formationen är i sitt utpräglade skick, då Ophiocten sericeum förekommer i öfvervägande mängd framför alla andra djurarter, funnen på två skilda områden, af hvilka det ena är beläget i närheten af ögruppen utanför Päsinas mynning (stationerna 57, 58, 59), 60 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN 1 SIBIRILIENS ISHAF. det andra åter utanför östra Tajmyrhalföns nordkust (statio- nerna 67 och 68). Djupet växiar här mellan 19 och 50 fam- nar, men bottnen är på alla ställena af samma slag, nämligen fin och ytterst mjuk lera. Ophiocten sericeum är eljest vida spridd i Kariska hafvet, hon lefver till och med ibland i stor myckenhet, som t. ex. i Ophiacantha-formationen, men hon förekommer ingenstädes dominerande utom på de nyss nämnda stationerna. Bland arter, som trifvas i hennes formation, har jag särskildt anmärkt några Polycheter och Bryozoer (bland de senare Defrancia lucernaria), Archaster tenuispinus, Aste- rias panopla och Ast. Lincki, Ophiacantha bidentata, Ante- don Eschrichti, Diastylis spinulosa, Idothea entomon och Id. Sabinei, Haploops tubicola och Aegina echinata. 20. Åscidia-formationen är inskränkt till den sublitorala regionens öfversta afdelning, der hon tyckes äga en ringa vertikal utbredning, ty hon håller sig vid ungefär 5—10 famnars djup, och det är icke antag- ligt, att hon sträcker sig ens några få famnar der nedanför. Hon bör kunna sökas med framgång på flera ställen utefter Sibiriens Ishafskust, ehuru hon hittills, väl utpräglad, har förekommit på endast tre ställen, stationerna 60, 63 och 69, der bottnen utgöres af ren sand eller algbeväxta stenar. Hon kännes lätt igen på den starkt öfvervägande mängden af As- cidior. I deras sällskap träffas, mer eller mindre underord- nade, några Polycheter och Mollusker, Cottus sp., Alcyoni- dium mammillatum, Hyas aranea, Mysis sp., Diastylis Rath- kei, Anonyx lagena, Melita diadema, Acanthostephia Malm- greni, Atylus carmatus, Ampelisea Eschrichti, Byblis Gai- mardi och Parapleustes sp. (? glacialis). Till sist, innan jag lemnar dessa formationer, en öfver- sigt af deras batymetriska och topografiska förekomst: | = ; Djup i Formation | TRA Botten. TORN TE BITA LAT & 2 Le SLA ER LANE at RAA EA 5—10 Stenbotten med alger. | 25 NASPeT) ASS tel Och SALE reg ERA SN 28 Lerbotten. ör ATCHaSter=- 3 Jao a RT UTSER Le Sandblandad lera. BIHANG TILD K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 22. Öl —— —— — — —— "=" "999999 Formation. NED Botten. | INN (HET O CIN CIS EL ooo ooo nina orcocscnde sr 20—985 Ren lera. | SR OD AGAN TALE ooodoss soon 20—90 | Lerbl. sand; ren lera. | GLNILÖJD BIO 0 Ly PAA Sr pos icons ace dse san 130 | Ren lera. ENPRÖC Up ÖRA — = ke bas sota rr s bade 40—125 Lera. 8. Archaster-Ctenodiscus-......-------- 60 Lera. | 9. Ophiacantha-Archaster-.........---- 80 | Sand- och snäckbotten. | HOME CRUINUS= YIGNENEr AS ANA fn NNNNrAR SUNENNAN NR 3—12 len sand; ren lera. 18. Antedon-Astrophyton- .......------- 30—40 | MR a erkgtöl ? | TOO PRIO Cten-4------=-- AV bodd sänka 19—50 Fin, mjuk lera. FA (RRATS G TGL ekon dd kad Son osann er Eee 5—10 Ren sand; sten. Sok Sibiriens Ishaf såsom del af polarbassängenr borde redan här bli föremål för en utförligare behandling. Men då denna måste grunda sig på en detaljerad utredning, en fullständig uppräkning af samtliga evertebrater, som hit- tills blifvit funna, samt en jämförelse mellan dessa och dem, som äro kända från andra delar af polarbassängen, må vi lemna dylika djurgeografiska funderingar åt framtiden. Två djurgrupper, malakostraceerna och echinodermerna, har jag dock redan hunnit genomgå i detalj, och då jag under stu- diet af dem funnit några egendomligheter i djurgeografiskt hänseende, skall jag icke lemna tillfället obegagnadt att nu påpeka dem. Jag går här till väga på samma sätt som förut i denna uppsats, jag städler först de torra detaljerna samman och drager sedan de slutsatser; som synas mig framgå osökt ur dem. Derigenom . blir djurgeografen i tillfälle att sjelf af- göra, om jag dömt falskt eller riktigt. 62 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. Jag lemnar alltså, att börja med, en öfversigt af alla kända a). Arktiska amfipoders utbredningm). | ISS! KI = Hele oe ga SAR jon IRSslmR [2 IR B =F Tess KE | B 9 Blols& SFTI ease ERE RRERRNET e I. 2 Feels rs a I S2lRB5öleroljd TA =. (2) SIA Th = r SÅ al RR SR RR SR RA NS Blas SSE Ne gg) FEEL 2 |B/2 | & Slelk Sat F Bs IT & z | = IFEyperia galba MONT. So EES ESS ES EEE = a | 2. Tauria medusarum FABR.........- EE ES ES ES ES ee ra fe a |3F Parathemisto compressa GÖRS. |—|="|= =|= slots ER + 4. Themisto bispinosa BOoECK ........ | ||| =|= VESA ES 5. » libellula MANDT ..-... | | ENSE Eg | | rg | 6. Tysianassa cymba GOÉBRS...........- | =|=] =) — == ||| EES ESA TES (rr NOCATN es! Vahl KRÖYBR soc osoo KE (ESA |) SR) | Ur Loi ES Sr = lj 8: Hippomedon Holbölli KRÖYER- | —l|+|-E || se|=—| | =S |ER Er Er EN » abysst GÖRS cos | | | | | | NEN (EE NEN EN 10. Cyphocaris anonyx LÖTKEN-...... VS ES EA 11. Eurytenes gryllus MANDT-........ || | NE EES EA SN OA 12. Aristias tumidus KRÖYER-.......... |] TNE |] | 13; Anonyx lagena KRÖYER.--------- =] || = 4 ENN ER ERNETNIETS 14. » Martensi GÖRS soococc--o- BS AA ER fa ER ES [ae ES fe fe 15. » SUlOSsUSs KRÖYERA =S | =|=" VF) |) Fr) VS RSS ON 16. » pumilus LILDLJEBORG ----| —/|—|=—|=1— == |-F|E=VSSJNSE RESTE 18 » bidentatus STUXBERG, | Öar OR INR AR (AN 0 rr) re SA CE el Jann 18. 'Onesimus zebra STUXBARG, HSP.) —|—|=|J=|=1= 11 | EYpE I ES 19 D vorax STUXBERG,n sp.|—|-|—|—-|—-|—|—|—I—| — I+II +/— 120. » litoralis KRÖYER ....... —— rv — +++) — +] +t)— ' En dylik öfversigt af de arktiska dekapodernas och isopodernas kända utbredning hade varit synnerligen lämplig att meddela här, men jag har den ännu icke fullt färdig, emedan jag saknat tillgång till hela den derför erforderliga literaturen. Fechinodermernas utbredning inom det rent arktiska området, vid Grönland, Spetsbergen, i Murmanska och Kariska hafven, förbigår jag här, emedan jag sammanstält den förut i min uppsats om Echinodermer från Novaja Semljas a sam- lade under Nordenskiöldska expeditionerna 1875 och 1876 (Ö fvers. af Kgl. Vetensk.-Akad. Förhandl., 35:te årg. [1878] N:o 3, sid. 27—40). - Onesimus plautus KRÖYER -------- . Pontoporeia femorata KRÖYER... . Phoxus Holbölli KRÖYER-.....---- . Harpinia plumosa KRÖYER-..-...-- | . Acanthozone cuspidata LEPECHIN . Vertumnus cristatus OWEN -....... . Oedicerus saginatus KRÖYER....- . Acanthostephia Malmgreni GoÉs . Monoculodes norvegicus BOoECK. . Halimedon brevicalcar GoEs..... SLACETOPSTIS INNE eN: 165 1: SPe--sseocr 2 ACE RUSLPLYyllonyX SÄRBSooosocsee2-- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 22, » Edwardsi KRÖYER -..-- » abyssicola STUXBERG, Orchomene serrata BoECK .....--- | » minuta KRÖYER -..... | » 1318 01 0/G JALLE 0 DK RSA » PiNEuiS. BOECK sor src Opis Eschrichti KRÖYER.........-- » setosa STUXBERG, » glacialis STUXBERG,| MNF (SPi ess rädsrdossnrrsser » Iyneeus M: SARS Co-- » Porealis BORCK- c-..-.-- » longirostris GoÉs.. Na borealis BOECK-....- » latimanus GOÉRSsS-... 63 = | [65] D 225v 2 RA le EAEEREEE NEN EA SU SS SS SE Ol | = | 2 5 (7) z |BlÄa2lAH RATE! 2 rr e I wW IB let ella) So SH! Ol JNEGEBEFBEEIEBAN 2 /&2 BS, Ar Oo: BS MSS B gå St 5 -B Blus) Selar 2 HA [res ce ana 6 4 Bla SÖ: SEE : 08 la RT Set F SEE = a | | sr | | | | EET | I I I | | I I —l—|—|— 2? - ++ tl + IFE —=—/—— ++) ++) + I++ | | —l—l—l—l—l—'—l—I—l| — | + — RR RE SES TEE FER I Sö a GE rn lan SE NT FE IRA | + — + = FR Fl RS SET —l—l—|—l|l—l—|l—/—|—! — I-II +1/— IE lt te SG a la --— + ++ tt) TA ———|—- = +++) + + rl+ SE EE ee fr —l|—I—1i—!I— Fr tl +t + SE | REESEN ERE ——/—/————- ++) + + === — —!I+!]— —l—=l—-l+l—- +++) — + —/——|——l|+I + ++) + + +/— ESSEN EN ears Se I RR REN I —————l——— +) + I+/+/— —————— + ++ — | —-/— ———-— ++ —————-- +++) — + —--—-—— + ++) ER ——l—-—-——- ++) — I +1— 64 STUXBERG. EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. . Parapleustes glacialis BUCHE. -... . Atylus carinatus FABR. . Pontogenia inermis KRÖYER . Paramphitoé megalops BUCHH... . Halirhages fulvocincetus SARS .... . Calliopius leviusculus KRÖYER.. . Amphitopsis longimana BOoECK 4. Cleippides tricuspis KRÖYER » quadricuspis HELLER . Gammarus locusta LINNE -....... » erythropus STUXBERG, 11 SS) OS EN SS SSE . Weyprechtia mirabilis STUXB., - Amathillopsis spinigera HELLER Eleustes. glaperouborekrir ister » INNE ITS! IG;OF SEE se oo » panoplus KRÖYER ......- » pulchellus KRÖYER -....-- » Pireuspis PKR ÖMBR- ss El » OMID bN Gr ORSA » maculatus STUXBERG, » on. sp. (dentate affinis)... » diadema STUXBERG, n.sp. Gammaracanthus loricatus SAB.| TYS SPETSEN Amathilla Sabinei LEACH -........- » Heuglini BUCHH.-..----- » pinguis KRÖYER-.......- Zl | Is al Ir 'd 27 - 2 EE 275 ETTA OR | BIN sla ln) Be a Blog EA 25 FSS pel elle !la/Sä Sells 2 l&Blels!2 mé FRE 2 | a IBIB|A See & |A > RT NTS IB ln Il SER SS sla lSle "Ile a IEEE IS i : SIE Fler SIR = NE CS” S SSE Fr SER FÖ z 3 | + | el ———————/+— + = +/— —— + /—-— + +++) — |-|—-]+ ——l—— == + — 1-1 —————— +++) + J-+/— —— = + +++) | AE SS a a ET a EEE Eon — EE Eee ES) [a [ES EE fd —— —————— + ++ + |+]+]+ I ——|— ————l—l—! — |—-I+/— ++ +++ t) — I + ———-—- + + SEE SERA —I1—|— ee Eee I +) + tl FET — ——!—!—/—lIl—Il—!/—| — —I+|— ——-—-— + ++) — |-=-/=— (fr fn hr (fr fr I ket NS + (—— + —— === == |Eb lar || I | ; (SE te a lir fan [Ra ET be —| + — SE TS a a dt le ln sas le ES NN — HEATET + ENE —/—|——l— ——— +) — = EE FA ERS je RE IA 05 1 EA 1 ET 8 [RAR la BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND. 5. N:O 22, 65 . Melphidippa spinosa GOoRS....... . Stegocephalus ampulla PHIPPS. . Metopa clypeata KRÖYER-.....---- . Syrrho€ crenulata GO0ÉRsS .......-- . Tiron acanthurus LILLJEBORG-. . Pardalisca cuspidata KRÖYER... . Lilljeborgia fissicornis SARS....- . Eusirus cuspidatus KRÖYER...... . Tritropis aculeata LEPECHIN-... . Ampelisca Eschrichti KRÖYER... . Haploops tubicola LILLJEBORG-. - Byblis Gaimardi KRÖYER .------ . Goäsia depressa (GORS) -.--..----- . Photis Reinhardi KRÖYER-..------ . Protomedia fasciata KRÖYER --- . Podocerus latipes KRÖYER.-..---- » Kessleri STUXB., » gigas STUXBERG, n. sp. » glacialis KRÖYER.......-- » BIUZelGORSIoe See » Heller BOECK.---.—---- » FER STTSA GÖR SIS oss » macrocephala LILLJE-| 1:00 ET seek örn NorEsES » picta STUXB., n. Sp. » Setosa BOECKI- oo. a lineata STUXB., n. sp. » anguipes KRÖYER-...- . Cerapus difformis M.-EDW. -.----- | Siphonoecetes typicus KRÖYER. | AST | 1 ed är Ro br ga &IB/V ES TRE > go 9 | IS | I12:S!S [2 [<] SS 15 FE RR SJS IBND So? EISITE a 8 ör IEA 5 = KOR fe 2 NA + | SE Te sta LTT e Fa Bi | | Pe ES ERAN Oo: Fl 4 S 15 00) HB STAR RE 3 le el - o If "IBlGBlSke Slal SUNET SÄTE | Ie RE SN I [2] EN ES | I | || Fas EE ES —I +) — —|—|—— TS SR SR 0 de a än sn RA Sr ÅG I I I | seebeoest et | | ål Ra ne GT msk ae NANNE rät [rör fe fan Fö RE prne SERENA ller leTER-E | | SERBER SÖRAHNAAL —l—— ++ FT = SF (a fn fn (ro (ra Än Ön na fl I Er ff a är (rf fn a a (för Är fr fd ke fr fr fn fl Öd fn fl I ——— ——— + ++) + | tl+ ala lr Sn ans a LA a fr ——————— ++) + lt RR NS ENSE ARE | | | a | (N — ++ Fl 1-1 = fr RSA 6 —I + ll —| — ++ — +++) + EET a KR + ES | sel EEE = SE SES EEE a SA EA Er fr re fr SRA AN RA | re lade == RSS — +++) titt 1 ++ tll) = arean 5 2 ol a SSA RE — + + +) +++ FRE RASA 66 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. | I el [65] | I pe >] SD | & | 2/5 2 13 | Si 3 = UB & || SLET S = 28 = & = | 2 [=] = Zz = =S | Fl a4 = [SR 5 SÅ NR EEE 2-1 3 LE en Dr Y = SE 2 109. Glauconome leucopis KRÖYER..|—l|—|—-|=—+!—|+/+ 110. Dulichia spinosissima KRÖYER .| —|—|—|—|—|—|—|+ VR BUS Bree hol bis abl Gj ere —l—/—l|—/—/—-/—-1— 112. Cercops Holbölli KRÖYER........ —l—/—|——/—— +] 113. Aegina longicornis KRÖYER..... EEE 114. » echinata BOECK.-......- sa | ts rn fr ne a 115. Caprella septentrionalis KRÖYER! —|+ |+|+/|—|—!]+/|+ Af arktiska amfipoder äger således: 118) KE ONA TG Glo g ns oro ras ILE Assa SA BI or NNE SER EA 74 ZYMPSPE USD ET 0 CIN SSL ee SEA Rare MN EAST AR AS NE 173 J) Bkandinaviens N. och V. KUSb-..s. <> MIKETSLE BTP 69 ANYANSIDITTeDS KISA us ov! forest ån ne BAN AKA 60 5) Murmanska och Hvita hafvet, Jugor schar ........- 31 DÖR EMS totsehkin se hen. 381: ör ög dö EL SETS SN 30 UDREATIKbISE a AM ET Ikea skog sugea S oo ER Ja Ela s r 25 ÖNLSV BTTGATUR TOT fer peggar I ra eg ora ER IDR SER Ar SEA SA 24 JAS al [EV a VG OR nrg ORSA ie fri Var ÄRAN RE 2 DYRASTE ML JA LLA TE as 23 TON EDSAMmVAT EE SSE pA I Sh där ne fablöner oc tnoocr ARN AE ET 22 deraf a) Skagerrak och Kattegat -.....- SES 15 b) LO frige danskarsun dir obe ee ae 20 C)ED anm ark vv es BEN St soon se ESA 1 TMK ÖSbersj one. rst pers JAKT ROR NER ERA a aa 4 "ug3I9gqs109dg 'z03uf JaAJeU BJTAH 294Jeq BYSUBUTIINON 'IeT9s UTJYISJOJEN FI Ill 'JeUSI SU9LTAIS "EXIIOULY EYSAIV Med hjelp af föregående tabell kan man nu leda sig till b). Några allmänna slutsatser rörande de arktiska amfipodernas utbredning, och då låter sig först och främst säga att dö Cirkumpolära äro följande 35 arter: 2. Themisto libellula. 1. Tauria medusarum. | 3. Hippomedon Holbölli. 4. Anonyx lagena. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 67 5. Anonyx pumilus. 6. Onesimus litoralis. 7/6 > plautus. 8 > Edwardsi. 9. Orchomene serrata. 10. > minuta. 11. Pontoporeia femorata. 12. Harpinia plumosa. 13. Acanthozone cuspidata. 14. Oedicerus saginatus. 15. > lynceus. 16. > borealis. 17. Monoculodes borealis. 18. Parapleustes glacialis. 19. Pleustes panoplus. 20. Atylus carinatus. Atylus Smitti. Pontogenia inermis. Halirhages fulvocinctus. Gammarus locusta. Gammaracanthus loricatus. Amathilla pinguis. Stegocephalus ampulla. Tritropis aculeata. > fragilis. Ampelisca Eschrichti. Haploops tubicola. Byblis Gaimardi. Podocerus anguipes. Glauconome leucopis. Aegina echinata. 2. Sibiriens Ishaf saknar följande 55 arter, som lefva antingen vid Grönland, eller vid Spetsbergen, eller i Murmanska hafvet, eller i Novaja Semljas sund (Matotschkin schar, Kariska porten, Jugor schar), eller slutligen inom flera af dessa områden samtidigt: 1. Hyperia medusarum. 2. Parathemisto compressa. 3. Themisto bispinosa. 4, Lysianassa cymba. 5. Socarnes Vahili. 6. Hippomedon abyssi. 7. Cyphocaris anonyx. 8. FEurytenes gryllus. 9. Aristias tumidus. 10. Anonyx Martensi. 1 > gulosus. 12. Orchomene umbo. 13. Opis Eschrichti. 14. Phoxus Holbölli. 15. Vertumnus cristatus. 16. > serratus. Ey; > inflatus. 18. Odius carinatus. 19. Monoculodes norvegicus. 20. 2 21. > latimanus. 22. Halimedon brevicalcar. 23. Pleustes glaber. 24. > medius. longirostris. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. | 42. | 43. 44, 45. 46. 47. 48. Pleustes pulchellus. > bicuspis. Paramphithoé megalops. Calliopius l&2viusculus. Ampbhitopsis longimana. Cleippides tricuspis. Mera Lovéni. 2 Törelli. Melita dentata. Amathilla Sabinei. > Heuglini. Melphidippa spinosa. Metopa clypeata. > glacialis. > Bruzelii. » Alderi. Syrrhoé crenulata. Tiron acanthurus. Pardalisca cuspidata. Eusirus cuspidatus. Ampelisca macrocephala. GoéEsia depressa. Photis Reinhardi. Protomedia fasciata. SO - WW . D RA (Tr) SÅ So 9 bo HH OR N PREV 10. Li 12. 13. 14. 15. 16. i 18. UL 20. 21. 22. 68 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. Podocerus latipes. 53. Cercops Holbölli. Cerapus difformis. Siphonoecetes typicus. Dulichia spinosissima. | An 4. Aegina longicornis. Caprella septentrionalis. an [14 3) 3. Uteslutande egendomliga för Sibiriens Ishaf äro följande 17 arter: Anonyx bidentatus. 10. Melita n. sp. dentate af. Onesimus zebra. 17 > diadema. » VOraxX. 12. Weyprechtia mirabilis. > abyssicola. | 13. Amathillopsis spinigera. Pontoporeia setosa. 14. Metopa gigas. Vertumnus glacialis. 15. Ampelisca picta. Halirhages maculatus. 16. Haploops lineata. Cleippides quadricuspis. | 17. Paradulichia Sp. Gammarus erythropus. 4. Rent arktiska, d. v. s. inskränkta till de arktiska hafven, äro följande 44 arter: Tauria medusarum. 23. Cleippides quadricuspis. Parathemisto compressa. 24, Gammarus erythropus. Themisto bispinosa. 25. Mera Torelli. Lysianassa cymba. 26. Melita n. sp. dentate af. Hippomedon abyssi. 27. . diadema. Cyphocaris anonyx. 28. Gammaracanthus loricatus. Anonyx Martensi. 29. Weyprechtia mirabilis. > bidentatus. 30. Amathilla Heuglini. Onesimus zebra. al. > pinguis. > VOrax. 32. Amathillopsis spinigera. 2 abyssicola. 33. Stegocephalus Kessleri. Pontoporeia setosa. 34. Metopa gigas. Vertumnus inflatus. 35. > glacialis. > glacialis. 36. Tritropis fragilis. Acanthostephia Malmgreni. 37. Ampelisca picta. Aceropsis n. g. & n. sp. | 38. Haploops lineata. Parapleustes glacialis. 39. Goéäsia depressa. Pleustes medius. 40. Podocerus latipes. Pontogenia inermis. | 41. Dulichia spinosissima. Paramphithoé megalops. 42. Paradulichia sp. Halirhages maculatus. | 43. Cercops Holbölli. Cleippides tricuspis. 44. Aegina longicornis. Blott genom att betrakta de nu kända 115 arktiska am- fipodernas utbredning, sådan den blifvit framstäld i det före- BIHANG: TILL K. SV. VET:--AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22, 69 ee gående, finner man, att Sibiriens Ishaf afviker mycket från polarbassängens öfriga del, och detta sammanhänger der- med att GJ ENomaja Sem lya, bildar fen bestämd otäns för en stor del djurarters förekomst i hafven vester och öster derom. Hvad amfipoderna angår, kan man finna bekräftelsen af denna sats genom att studera å ena sidan de arktiska arter, som saknas i Sibiriens Ishaf, och å andra sidan dem, som uteslutande tillhöra denna del af polarbassängen. Förbållan- det är detsamma äfven inom andra djurgrupper, hvarpå det här kan vara nog att anföra några exempel från dekapoderna, isopoderna och echinodermerna. Så, exempelvis, finna vi icke i Sibiriens Ishaf af dekapoder Crangon boreas”"), Hippolyte Fabricii, Hipp. incerta, Hipp. macilenta, Hipp. aculeata, Hipp. microcerus, Hipp. Panschi, Pandalus borealis, Pand. annuli- cornis, Pseudomma roseum och Eudorella deformis, af isopo- der Henopomus tricornis och Jera nivalis, af echinodermer Cucumaria frondosa, Cuc. calcigera, Psolus phantapus, Psol. Fabricii'), Ophioglypha Stuwitzii, Ophiopholis aculeata, Ophi- opus arcticus och Astrophyton Agassizi. Några af dessa arter äro hittills kända endast från Grönlands haf, ej tillika från Spetsbergens, och dem kan man således icke skäligen vänta att finna ens vid Novaja Semljas vestkust, ännu mindre 1 Kariska hafvet eller öster derom. Men det är verkligen i hög grad egendomligt, att andra afgjordt arktiska och i de öfriga arktiska hafven vanliga arter, som t. ex. Crangon bo- reas och Ophiopholis aculeata, hvilka förekomma ganska van- ligt vid Novaja Semljas vestra kust och i dess sund, helt och hållet saknas i Sibiriens Ishaf. Crangon boreas finnes ännu vid Kamtschatka och i Berings haf, derifrån sträcker sig hans utbredning norrut genom Berings sund åt öster genom Nord- amerikas arktiska arkipelag, förbi Grönland ner till Labrador och Massachusetts bay, han finnes vidare vid Spetsbergen, !) Strängt taget gäller icke denna sats om Crangon boreas och Psolus Fabricii, ty de äro båda funna strax öster om Koljutschin-viken på stationen 99, ce. Men då de icke äro funna utefter hela Sibiriens Is- hafskust mellan Novaja Semlja och. Koljutschin-viken, ställer jag dem i samma kategori som de andra evertebrater, hvilka saknas i Si- biriens Ishaf, 70 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN 1 SIBIRIENS ISHAF. vid Skandinaviens vestra kust ner till Bergen, och i Mur- manska hafvet till Novaja Semlja; men följa vi honom åter från Berings sund mot vester, så går han icke längre än till Koljutschin-viken, som ligger 20 svenska mil vester om detta sund. Han saknas således 1 hela Sibiriens Ishaf från Novaja Semlja i vester till Koljutschin-viken i öster, och denna hans frånvaro der, sedd i sammanhang med hans vidsträckta ut- bredning inom det rent arktiska området, må sägas vara verk- ligen förvånande. Ett försök att utreda orsakerna till en så egendomlig utbredning vore i hög grad mödan värdt, men ett sådant försök skulle fordra utredningen af många andra frågor innan dess. Lika egendomligt är t. ex. också det, att Socarnes Vahli, en amfipod, som förekommer mycket vanligt vid Spetsbergen, Grönland, Island, men sällsynt vid norra Skandinavien och af HELLER upptages bland de krustaceer, som österrikisk-ungerska expeditionen hemfört från hafvet mellan Novaja Semlja och Frans Josefs land, ännu aldrig träffats i Sibiriens Ishaf. De festa af de amfipoder, som äro egendomliga för Si- biriens Ishaf, hafva sin naturliga gräns 1 vester vid Novaja Semljas ostkust; endast några få bland dem, såsom t. ex. Weyprechtia mirabilis n. sp. och Ampelisca picta n. sp., saknas i Kariska hafvet, deras vestgräns kan således lämpligen sättas vid Tajmyrlandets nordkust eller kanske långt öster derom. Bland dekapoder bildar Novaja Semlja med Frans Josefs land gränsen i vester för Hippolyte Payeri och Crangon salebrosus, bland isopoder för Idothea entomon och Paranthura arctica, bland echinodermer för Asterias panopla, Asterias Lincki, Solaster tumidus och Trochoderma elegans. d). Evertebratfaunans rörlighet och successiva förändringar, delvis orsakade genom in- vandring från andra håll. Det är en känd sak, att floran och faunan i hvarje land och hvarje haf, större eller mindre, äro underkastade fort- gående förändringar i deras sammansättning, men dessa för- ändringar försiggå så långsamt, att de icke blifva synnerligen ee Oo RÅ märkbara förr än efter århundradens förlopp. Om det Sibi- riska Ishafvet icke stode i samband med något annat haf än det egentliga polarhafvet, om detta vore afstängdt från de BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND, 5. N:O 22. 71 stora verldshafven, som befinna sig under helt andra fysiska förhållanden och följaktligen hysa helt andra djur och växter, så skulle polarhafvets eller polarbassängens, d. v. s. den rent arktiska faunan icke vara underkastad någon annan förändring än den, som kunde blifva en följd af de der afstängdt boende arternas inbördes konkurrens, deras utträngande den enas af den andra och till sist möjligen uppkomsten af nya arter ge- nom karakterernas divergens och ombildning. Men nu be- finner sig Sibiriens Ishaf icke i en så afskild belägenhet, det har tvärtom förbindelse med de båda stora verldshafven, Atlanten och Stilla hafvet. Det är då också helt naturligt, att dess fauna rekryteras från dessa båda håll; genom polar- bassängens Atlantiska arm å ena sidan och å den andra genom dess Berings-arm tager det så småningom emot en och annan nykomling, från vester eller öster, och i gengäld lemnar det också helt säkert ifrån sig en och annan af sina gamla tillhörigheter. Dessa slutsatser tränga sig helt osökt på en, då man jämför det Sibiriska Ishafvets vestra och östra delar med hvarandra i faunistiskt hänseende, och slutligen dessa å ena sidan med faunområdet i dess helhet å den andra. Taga vi först och främst i betraktande Kariska hafvets sammanknytningsställen med det Murmanska, d. v. s. hafvet mellan Novaja Semlja och Frans Josefs land, Matotschkin schar, Kariska porten och Jugor schar, så finna vi der flera former från polarbassängens Atlantiska arm, hvilka icke finnas öster derom. Sådana äro Ophiopholis aculeata, Pandalus bo- realis, Socarnes Vahli, Anonyx gulosus, Amathilla Sabinei, Pardalisca cuspidata och Caprella septentrionalis. I det före- gående har jag nämnt några af de arter, som hafva sin vestra gräns vid Novaja Semljas ostkust; de kunna således lämpligen förbigås här. Å andra sidan, vända vi oss till den del af Sibiriens Ishaf, som närmast gränsar till Berings sund och genom detta sam- -manhänger med Stilla hafvet, så har faunan der visserligen till allra största delen qvar sin arktiska prägel, men hon är redan något uppblandad med arter från Stilla hafvet, hvilka lätt förråda sin främmande härkomst. Sådana arter äro i främsta rummet Asterias camtschatica, Chiton Pallasi, Am- pelisca picta, Lithodes spinosissimus, Hyas latifrons och en art af det egendomliga slägtet Chelyosoma. De fem sist v2 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. nämnda djurarternas hela utseende är allt annat än arktiskt eller glacialt, deras prägel är af helt annat ursprung. Der finnes i Sibiriens Ishaf en mycket vanlig asteroid, Asterias panopla, som icke har den ringaste frändskap med de öfriga arterna af samma slägte inom de arktiska hafven, men deremot en så stor likhet med den utanför Amurfloden, 1 Stilla hafvet, lefvande Asterias amurensis, att deras gemen- samma härkomst icke kan betviflas. Det egendomliga slägtet Trochoderma bland holothuriorna, föret beskrifvet af THÉEL från Kariska hafvet, förefaller mig också af flera skäl vara en i NSibiriens Ishaf från Stilla hafvet ursprungligen in- kommen, men sedermera ombildad form. Crangon salebrosus slutligen, för att anföra ett mycket kraftigt stöd för mitt på- stående, är ytterst sällsynt i Sibiriens Ishaf och förekommer vesterut ända in emot ostkusten af Wajgatsch-ön, men han är en äkta kamtschatkisk form, vid Kamtschatka förekommer han talrikt, der har han följaktligen också sitt verkliga ut- bredningscentrum, det lider alltså intet tvifvel, att han är en från Stilla hafvets norra del förvärfvad nykomling, som redan hunnit utbreda sig mycket långt mot vester. Stegocephalus Kessleri och Acanthostephia Malmgreni äro enligt min tanke äkta Sibiriska Ishafsformer, 1 Sibiriens Ishaf höra båda ursprungligen hemma. Deras förekomst vid Spetsbergens kuster kan, tror jag, förklaras genom en för lång tid sedan skedd invandring från öster, d. v. s. från Si- biriens Ishaf förbi Novaja Semlja och Frans Josefs land. Jag är nu icke i tillfälle att i detalj genomföra bevisen för evertebratfaunans rörlighet och successiva förändringar i Sibiriens Ishaf, så som jag tänker mig dem, men det hufvud- sakliga resultatet, till hvilket mina studier öfver hennes sam- mansättning hittills ledt mig, kan kortligen uttryckas i”föl- jande punkter: 1:0). Sibiriens Ishaf hyser, utom sina öfver hela området likformigt spridda evertebrater, en del arter, som afgjordt visa antingen en vestlig eller en östlig utbredning; 2:0). Dessa afgjordt vestliga eller östliga arter sträfva att utbreda sig i motsatta riktningar, åt öster eller åt vester, men denna spridning går ej lika skyndsamt för sig för de båda slagen af djurarter; ty 3:0). De östliga arterna hafva på sin väg mot vester hunnit ojämförligt mycket längre (de festa till Novaja Semljas BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 22. 73 ostkust, två arter: Stegocephalus Kessleri och Acanthostephia Malmgreni förbi Novaja Semlja och Frans Josefs land ända till Spetsbergen), än de vestliga arterna på sin väg i motsatt riktning, mot öster; 4:0). Sibiriens Ishaf underhåller ett utbyte af arter med de stora verldshafven i vester och öster, med Atlanten genom Novaja Semljas sund och Murmanska hafvet, med Stilla hafvet genom Berings sund; men 5:0). Detta utbyte måste vara lifligare 1 öster genom Berings sund, än i vester förbi Novaja Semlja, ty faunan i Beaufort's haf'!) visar en jämförelsevis större tillblandning af boreala Stilla-hafs former, än Kariska hafvets vestra del af boreala Atlantiska former. Det måste vidare, så att säga, vara till” Sibiriska Ishafvets fördel, ty efter allt utseende tager det emot långt flera arter än det i gengäld lemnar ifrån sig. Till sist, innan jag afslutar dessa rader, skall jag med några ord beröra en fråga, som djurgeografen helt säkert skall ställa till mig, den nämligen $ 10. Huru vi för närvarande känna evertebrat- faunan i Sibiriens Ishaf. Må man för detta ändamål kasta en blick på kartan, som jag bifogat till denna uppsats, och som lemnar en lätt till- gänglig öfversigt af alla ställen i Sibiriens Ishaf, der dragg- ningar för zoologiskt ändamål blifvit -anstälda af de svenska expeditionerna 1875, 1876 och 1873—79. Den slutledningen ligger då nära till hands, att genom de svenska expeditio- nernas draggningar och trawlningar bör man för närvarande känna det Sibiriska Ishafvets evertebratfauna bättre i dess vestra del än i dess östra. En dylik slutledning må synas mycket berättigad, ty först och främst är sträckan mellan kap Tscheljuskin och Berings sund dubbelt större än mellan kap Tscheljuskin och Jugor schar, och dertill utgöra de un- dersökta ställena inom det förra området ett långt mindre antal än inom det senare. Deremot, erinrar man sig hvad jag förut påpekat, nämligen den stora öfverensstämmelsen i bottnens beskaffenhet, djupet och i sammanhang dermed lik- !) Så kallas den del af polarbassängen, som omslutes af Berings sund, Tschuktschernas land, Wrangels land och Nordamerikas nordvestligaste del (West Georgia). 6 14 STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. formigheten i faunans sammansättning 1 hafvet öster om kap Tscheljuskin och Kariska hafvets grundare del, och tager man tillika i betraktande, att det ojämförligt största antalet dragg- ningar utförts inom den grundare delen af detta haf, att en- dast ett ringa fåtal, sammanlagdt elfva, kommit på den djupare delens lott —: då skall man kanhända ge mig rätt i min för- modan, att den slutledning är falsk, som håller före, att man för närvarande bör känna det Sibiriska Ishafvets evertebrat- fauna bättre i dess vestra del än 1 dess östra. Saken för- håller sig i sjelfva verket tvärtom. Kariska hafvets hela vestra del, d. v. s. den djupa rännan längs Novaja Semljas ostkust synes mig bland alla delar af Sibiriens Ishaf vara den, som erbjuder största intresset och dit framtidens forskningar före- trädesvis böra rikta sin uppmärksamhet. Der finnes ett mycket egendomligt djurlif, och der är mötesplatsen för djurformer, som peka åt olika håll, åt vester och öster. Just sådana områden, som bilda djurgeografiska råmärken, äro företrädesvis lärorika och värda ett noggrant studium. Det är derför, som jag måste hålla fast vid och för framtida forskare betona, att vi i sjelfva verket känna evertebratfaunan i hafvet öster om Tajmyrlandet bättre än i Kariska hafvet, äfven om de under- sökta ställena inom det förra området äro långt färre än in- om det senare. Härmed vill jag dock ej hafva sagt, att icke också andra delar af Sibiriens vidsträckta Ishaf skullé kunna erbjuda mycket af zoologiskt intresse. . Jag tror tvärtom, att hafvet utanför Tajmyrlandet, mellan Berings sund och kap Schelagskoj, vid de Nysibiriska öarne och företrädesvis Wrangels land kan lemna material för mycket lärorika undersökningar och af stort djurgeografiskt värde. LP LIP LI LP LP LP LP LIE ÖREN STV AS BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 22. 75 Innehållsöfversigt. HäDLSEEATNO ROR AA Gro Ae RE ASEA SNRA LS RSA sid. Draggredskap. Trawlens beskaffenhet och förträfflighet..... Pletand ersoktar ställen as i al5Al ooctsrdssodddsosersEssass dosen snor A ad Zoologiska djupdraggningar i Sibiriens Ishaf utförda af de svenska expeditionerna 1875, 1876 och 1878—79 -......- D HU PEN E Om FA KUSTER O NAV ot Ds bk SEE Sera ee as SR SE RAR bä ae a FER > BOCLTSSNb esk ake ne bese soo oss de sneda see oe ssk da sets re NSL ALE iVattnetsptemperatur och Specifika VIQtLursos---sos-ss---s-Sssrsss5- De undersökta ställenas allmänna skaplynne . .oooooooo------- > IHvertebrattaunans allmänna grunddrag ooomso-------s-s-s-rs-=---å- > DK arakteristbiska ((jUTfOrMÅR—-s.o-sro-cortasstnosssesessprss- ses sAs D TRI ÖCHeaN Sabine. ere oearN Sean SSE SR oa ASA ES 2 UD NE IKEA SL a 150052 (003 Nan pt 2 SE LI SA ENE INSE TIA ERAN EA KEANE > SKIDA STYATS SEVA GR RER Ao ES ET OO 0 ff RE near ae SA SINA by LU SpI CA PIN ALU SE st NSD NR Er ea fort bse ÅR ao a se ASG > 5. Acanthostephia Malmgreni.............. [ARE DE ENARE D WHessamfemvarters utbredning allman het ssroc rise > b). Utpräglade vertikala regioner finnas icke...sosossomo------ > DETNIItora are SOT a a on a sea Se Rasen Nä j Den sublitorala och den elitorala regionen.............----- » SVR LU KORT Aa b1 OT CT; osar se SA ATI R TSE EN SS ESS AN > JPSSRA KR OLTiTa= LO TINA ON CISA oo ele konst ys on beleggrnssen sn ös ss Sa > 2. Asterias- SAN BE FENA BA SEEN TA EA SEA SEN ASS > SPATT ASCeD= TIS Ag ERIKA an dra NAS > ASK CKENO dISCUSILIL. I jig oss oss se ERE tea oe ce De Nisse er sa > BRO RÄTECANRAS LA oa ST EE a a AES SOEE ER > GSE OD RTG SLY pa rg ESSEN EES Sa Sno SEO Serra > Ut” IBS bl aker AEA EA ag Se TRANS ARA I As ER ERE > 8. Archaster-Ctenodiscus-formationen......------------------- > 9. Ophiacantha-Archaster- Sr VEN SR FESTA TN SS D 10. Echinus- RR ES SEINE NAS RET 3 11. Hydroid- BENT igar AE SES UTNCEN E BAER > 12. Idothea- FRE AR NA SEP DA ) 13. Cumacé- é AY I SES ag s on € Sr > 14. Alcyonidium- EE ATEA fr re 3 15. Ophiocten-Ophiacantha- Sd Ares ERNER > 167 Trochoderma-Ophioglypha- ERE SSE OnT a > 17. Yoldia- Nr fe RANN > 18. Antedon-Astrophyton- EI od RR D 19. Ophiocten- KAD ed rs DARREN AA > 20. Ascidia- SAR Fa 1 ANREP A > KF enbilicka (tabell). sor SLA dart AREA NL EE > 42. ov IR AM - -— = 5 ANITA In KM NR IT RR MR MM IM OM I MR AM NNPIR IR KR & ORO OU OVIEE OS 0 > = STUXBERG, EVERTEBRATFAUNAN I SIBIRIENS ISHAF. Sibiriens Ishaf såsom del af polarbassängen 4). ArTktiska amfipoders utbredning ss -=sossr9e Ceres b). Några allmänna slutsatser rörande de arktiska amfipo- AerNas. Uthre (DIN Eos ooore sr ooc- = oto ost ES KSESET SNIA 150 ”Cirkumpolarafaro 30 arters sees see eeNRN 25 mibiriens IsShart saknar öb arter ss, s:e severe see 3. Uteslutande egendomliga för Sibiriens Ishaf äro 17 4.7; Bent/arktiska äro 44 arters sont ge kl sees c). Novaja Semlja bildar en bestämd gräns för en stor del djurarters förekomst i hafven vester och öster derom.. d). Evertebratfaunans rörlighet och successiva förändringar, delvis orsakade genom invandring från andra håll $ 10. Huru vi för närvarande känna evertebratfaunan i Sibiriens 70. 13. Ni Il AN ITE SN = KÖN MN SA | SS fee & | H | en | Kd | EO z | I 255 Ty 2 NER OIOVCK — i | I | | | H 3 Ej = ca = c | | | | rm Tre = | bihang til K Ver Äka Han Bd 5.Nz 22. iv AA SKE so AA TI! BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band 5. N:o 23. OM ORSAKEN TILL DE ELEKTRISKA STRÖMNAR, SOM UPPKOMMA VID VÄTSKORS STRÖMMANDE GENOM RÖR, E. EDLUND. STOCKHOLM, 1880. KONGL. BOKTRYCKERIET, P. A. NORSTEDT & SÖNER HELI K ' ' jr NAS MN NE , i På SJ (TN KÖ [0 KF ALU 1 Å ' bl | ta lld LAU AN ÖN N 4 4 ARD ' Li Lä ' ) [| lv " ' TR TO CV IV Hj FRI RIEIKN Cu hy | ch 4 få Bra SSE SUNE af de forekare, som egnat någon uppmärksamhet åt de elektriska strömmar, som uppstå vid vätskors rörelse i rör, hafva yttrat den åsigten, att orsaken till ifrågavarande feno- men är att söka i vätskans beröring med glasväggen eller i dess friktion mot densamma; men ingen af desse har försökt att med tillhjelp af dessa antaganden fullständigt förklara de för detta fenomen gällande lagarne. Emellertid har för kort tid sedan ett sådant försök af Hr HELMHoOLTZ blifvit bekant- gjordt '): Uppkomsten af elektriska strömmar i detta fall skall enligt Hr HeErmHoLrtz förklaring försiggå på följande sätt: Vätskan befinner sig genom beröringen med rörväggen i galvanisk motsats till den senare och bägge bilda längs gränsytan mellan båda ett elektriskt dubbellager. Den del af detta dubbellager, som faller inom vätskan, är enligt regeln positivt elektrisk, under det att rörväggen sjelf är negativt. Ifrågavarande positivt elektriska vätskelager har en utom- ordentligt ringa, ehuru ej försvinnande tjocklek. Den mot gränsytan vända sidan af ifrågavarande vätskelager (åtminstone om röret består af glas och vätskan af vatten) är oföränder- ligt fästadt vid rörväggen, medan den återstående delen af detsamma är förskjutbar. Om nu vätskepelaren i röret ge- nom ett yttre tryck försättes i rörelse, så släpas det sist- nämnda, med positiv elektricitet laddade tunna vätskelagret med i rörelsens riktning. Så länge detta med konstant hastig- het förskjuter sig parallelt med rörväggen och derföre oför- ändradt står under inflytande af den senares negativa elek- tricitet, blir den elektriska jemnvigten i detta icke störd, utan dess positiva elektricitet fortfar att vara fullständigt bunden. Vid rörets nedra ända blir det meranämnda vätskelagret skildt från rörväggen, dess förut bundna elektricitet blir fri, !) Wied. Ann. Bd. VII, p. 337 (1879). 4 EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR. emedan den icke mer bindes af rörväggens negativa, och på detta sätt uppstår en större eller mindre mängd fri positiv elektricitet vid rörets nedra ända. Under utströmningens fortgång lägga sig vid den öfra ändan af röret nya vätske- lager på rörväggen, och då denna redan förut är negativt elektrisk, bindes vätskans positiva elektricitet och dess nega- tiva blir fri, till följe hvaraf fri negativ elektricitet samlar sig vid rörets öfra ända. De vid rörets båda ändar samlade elektricitetsmängderna förena sig med hvarandra dels genom vätskepelaren i röret och dels genom andra ledningar, genom hvilka en återför- ening kan försiggå. På detta sätt uppstår en ström I från rörets nedra ända till den öfra, och det är tydligt, att poten- tialskilnaden mellan rörets båda ändar måste komma att stiga ända till dess, att strömmen /Z blir så stark, att de elektricitets- mängder, som genom densamma återförenas på en gifven tid, äro lika med dem, som på det angifna sättet under samma tid samlas vid rörets båda ändar. Insätter man nu tvänne elektroder i röret och förbinder dessa med en galvanometer, så går en del af strömmen I till detta instrument, och det är det af denna srtömdel förorkade utslag, som man enligt Hr HeLmHoLtz' förklaring observerar. Mot ofvanstående antagande kan först anmärkas, att det är föga sannolikt, att det utomordentligt tunna vätskelager, hvari den positiva elektriciteten är bunden, verkligen för- flyttar sig under utströmningen i vätskeströmmens rikning. Följande erfarenhet talar åtminstone deremot!). Om man i samma tvärgenomskärning på ett glasrör insätter två elektro- der diametralt emot hvarandra och polariserar dessa genom att låta en galvanisk ström genomgå vattenlagret, som fyller röret emellan dem, så kan man bevisa, att polarisationen icke undergår den ringaste förändring, om vattnet får en hastig- het af ända till 10 m. i sekunden och dervid frotterar mot ändarna på elektroderna. Endast om den polariserande strömmen är stark och verkar en längre tid, blir polarisatio- nen förminskad, då vattnet kommer i rörelse. Detta kan väl svårligen förklaras på annat sätt än genom antagandet, att det vattenlager, hvari de wutfälda polariserande gaserna be- !) Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 4, N:o 9. Wied. Ann. TI p- 6 (CAST): BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 23. 5 finna sig, är orubbligt fästadt på ytan af elektroderna och icke kan af vattenströmmen lösslitas” och föras bort. Vill man nu antaga, att det vätskelager, hvari den bundna positiva elek- triciteten befinner sig, verkligen enligt Hr HELMHOLTZ för- klaring bortföres af strömmen, så måste man väl äfven an- taga, att detta lager är tjockare än det som innesluter de polariserande gaserna vid det anförda försöket. Man torde dock icke kunna förebringa några skäl som tala för, att för- hållandet verkligen är sådant. Vi vilja dock lemna denna anmärkning i sitt värde och i stället antaga, att det tunna vätskelager, hvari den bundna positiva elektriciteten befinner sig, förflyttas i strömmens riktning, samt dervid först taga i betraktande följderna deraf, då fråga är om kapillärrör, för hvilka POIsEvILLE's lag är gällande. Det är tydligt, att mängden af den positiva elektricitet, som under tidsenheten samlas vid rörets utloppsända, måste under föröfrigt lika förhållanden vara proportionel mot det antal, med positiv elektricitet laddade, vätskepartiklar, som ankomma dit på samma tidsenhet. Men detta antal är pro- portionelt med rörets periferi, multiplicerad med partiklarnes hastighet. Men de vätskestrålar, som befinna sig närmare rörets axel, strömma med större hastighet än de som äro be- lägna på längre afstånd från densamma, och frågan blir då först att få ett uttryck på hastigheten hos det vätskelager vid rörväggen, inom hvilket den bundna elektriciteten befinner sig. I ett kapillärrör, för hvilket PoIisEvILLE's lag är gäl- lande, visar erfarenheten, att den på tidsenheten utström- mande vätskemängden U = Az», hvarest A är en konstant och » rörets radie. U växer således under för öfrigt lika förhållanden proportionelt med fjerde digniteten af radien. Till samma uttryck på U kommer man, om man antager, att hastigheten v hos en vätskestråle, som befinner sig på af- ståndet o från röraxeln, uttryckes med v = 24 (0? —0?). Anser man sistnämnda relation mellan »v, 0 och r vara riktig, så erhålles derur, att hastigheten & hos det vätskelager, inom hvilket den position elektriciteten är bunden, är pro- |) u : ku portionel med , och således kan uttryckas med &= Ad hvarest & är en konstant och u = Ar? eller vätskans medel- hastighet vid utströmmandet. Den vid rörets utloppsända på 6 EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR. tidsenheten samlade positiva elektricitetsmängden blir således ku proportionel med 2 2 2kau, hvilket uttryck äfven måste vara proportionelt med strömmen I, hvarföre man kan sätta I = pu, hvarest p är en konstant. Om två 1 röret wm- satta elektroder äro förbundna genom en ledning med galva- nometern, och m är motståndet i vätskepelaren mellan elek- troderna, och m, motståndet i galvanometerledningen, så delar sig strömmen I mellan vätskepelaren och nämnda led- ning, så att den del s deraf, som går till galvanometern, be- 2 | mpu ) stämmes genom formeln s ett resultat, som för rör af ifrågavarande beskaffenhet visat sig öfverensstämma med erfarenheten. Men längre sträcker sig icke häller öfverensstämmelsen mellan den uppstälda theorien och erfarenheten. Att öfver- ensstämmelse mellan båda icke äger rum, då röret är vidare och utloppshastigheten större, skall enligt Hr HELMHOLTZ härleda sig deraf, att hvarje enskild vätskestråle, som är pa- rallel med rörets axel, icke rörer sig så, som han skulle fort- fara att göra 1 ett rör af oändlig längd. Under inverkan af friktionen antager strålen en roterande rörelse, hvilken sträcker sig mer eller mindre djupt ned i röret, och som dessutom är beroende deraf, huruvida röret ändas med skarp kant eller har en trumpetformad utvidgning. I senare fallet skall ha- stigheten hos vätskepartiklarne, som ligga vid rörytan, vara större i början på röret än längre ned i detsamma. På dessa och dylika grunder anser Hr HELMHOLTZ, att man icke kan vänta någon öfverensstämmelse mellan theorie och erfaren- het annat än med kapillarrör, för hvilka PoIsEvILEs lag är gällande. Elektricitetsutvecklingen beror på rörelsens beskaffenhet hos de vätskepartiklar, som komma i beröring med rörets yta, ty endast dessa kunna blifva elektriska på det ofvan an- gifna sättet. Om en partikel begifver sig från rörväggen in- uti vätskepelaren, blir den positiva elektricitet fri, som var bunden under kontakten med ytan, och om en partikel från det inre af vätskepelaren förflyttas till ytan, frigöres deremot negativ elektricitet, emedan dess positiva elektricitet bindes, då den kommer inom ytans verkningsfer. Om således par- tiklar, som äro inbegripna i en rotationsrörelse, derunder i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 23; T en punkt beröra rörväggen, så blir negativ elektricitet fri i det ögonblick, då partikeln berör ytan, men lika mycket po- sitiv elektricitet utvecklas, då samma partikel aflägsnar sig från densamma, hvarföre summan af den elektricitetsutveck- ling, som deraf följer, är lika med noll. Tänker man sig, att de partiklar, som vid rörets början kommit i beröring med dess yta, förflytta sig utefter densamma med retarderad hastighet, det vill säga, att de efterföljandes hastighet är större än de föregåendes, så måste nödvändigt partiklar trän- gas ut från ytan till det inre af röret, hvarigenom fri positiv elektricitet uppstår inuti röret. Om ett antal elektroder «&, Pp, y, d äro insatta efter hvarandra i röret på lika afstånd från hvarandra och i den uppgifna ordningen, räknadt från rörets öfra ända till den nedra, så måste tydligen det utslag, hvilket erhålles, om det närmast inloppsöppningen belägna elektrodparet &/f förbindes med galvanometern, vara större än det som uppstår, om det mellersta paret py förenas med samma instrument, och det utslag vara minst, som uppkom- mer genom föreningen med dy. Detta är uppenbart deraf, att den positiva elektricitetsmängd, som går från 5 till &«, är lika med summan af de elektricitetsmängder, som utvecklas i röret nedanom /7, och denna summa är naturligtvis större än den som utvecklas nedanom y eller d. Om deremot partik- larne röra sig på ytan med accelererad hastighet, så komma nya partiklar från det inre af vätskepelaren att lägga sig på ytan, hvarigenom fri negativ elektricitet uppkommer utefter rörets längd. I detta fall måste af analogt skäl största ut- slaget erhållas med det närmast utloppöppningen belägna elektrodpaaret yd, ett mindre med det mellersta fy och det minsta med det öfversta &«/4. Skulle nu utslagen vid anstälda försök visa sig vara lika stora, så är detta ett bevis på, att partiklarnes rörelse utefter rörväggen ända från & till d hvar- ken kan vara retarderad eller accelererad, det vill säga, den måste 1 sådant fall vara konstant. Ehuru jag flera gånger vid mina föregående undersök- ningar, rörande ifrågavarande strömmar, öfvertygat mig om, att galvanometerns utslag är oberoende af de i röret insatta elektrodernas läge, anstäldes dock några nya försök, hvilkas resultat här må meddelas. I ett cylindriskt glasrör, 308 mm. långt och 3 mm. i dia- meter, insattes fyra elektroder, betecknade med «, fp, y, d i S . EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR. ordning från rörets öfra ända, på ett afstånd af 60 mm. från hvarandra. Afståndet från rörets öfra ända till & var 60 och från d till dess nedra ända 68 mm. HElektroderna voro af guld och hvarandra fullkomligt lika, hvarföre man kan an- taga, att den uppkomna polarisationen vid alla försöken ut- gjorde samma bråkdel af strömstyrkan, och derföre kunde lemnas utan afseende. Vid en anstäld uppmätning visade den sig dessutom vara obetydlig. Destilleradt vatten pressa- des genom röret under 750 mm. qvicksilfvertryck. För att så vidt som möjligt oskadliggöra den förändring i den elek- tromotoriska kraften, som plägar uppstå under vattnets fort- satta begagnande, gjordes först två bestämningar, hvardera bestående af två observationer, då galvanometerledningen var förenad med elektrodparet &«f£, derpå två, då föreningen ägde rum med ff och y, derefter fyra vid föreningen med y och d, hvarefter tvänne bestämningar anstäldes, då förening ägde rum med hvardera af elektrodparen fy och af. MHär- vid erhöllos följande utslag i skaldelar, hvarvid hvarje tal är medium af två observationer: ef By yd 18,25 18,30 18,50 17,30 17,50 NS 16,85 16,85 16,95 17,05 16,45 16,90 Med li36 17,28 17538 Ett annat cylindriskt glasrör, 0,5 m långt och 4 mm. i diameter, i hvilket likaledes fyra elektroder voro insatta på 140 mm. afstånd från hvarandra, så att afståndet från & till rörets inloppsända och från Jd till dess utloppsända var 40 mm., gaf under samma tryck följande bestämningar: ap By yd 2172 21,4 1950 ZI 2150 18,6 20,0 ill972 18,4 20,0 19,0 18,3 Med UF2060 4205-65: Efter förloppet af fem timmar gjordes en ny serie med samma rör, hvarvid erhölls: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 9. N:O 28. 9 (TENN ANET 0 GL pc färsen bo docndöh 93 15,0 i 15,8 I6i51kF 116,5 16,5 K6Nz 15,8 IMG dos OG ONE DSS Skillnaden mellan de tre utslagen är icke större än att den ur observationsfelen kan förklaras. Under förutsättning att den HELMHOLTZ'ska theorien är riktig, följer således af dessa observationer, att de vätskepartiklar, som emellan de två yttersta elektroderna & och dJ ligga på rörytan, måste röra sig med konstant hastighet utefter densamma. Om c utmärker summan af de vätskepartiklar, som, lig- gande på rörytan, under tidsenheten hafva passerat en tvär- genomskärning af röret vid &, så måste c äfven beteckna summan af dem, som under samma tid och på samma sätt hafva passerat en tvärgenomskärning vid d, emedan partik- larnes hastighet är konstant och röret öfverallt har samma vidd. Om a betyder antalet af de partiklar, som vid rörets början ofvanom &« kommit i beröring med rörväggen, och b antalet af dem som till följe af den oregelbundna rörelse, som här kan äga rum, skilt sig från densamma, så måste a—b =-.. Men skillnaden a — b representerar den negativa elektricitetsmängd som utvecklas vid rörets början. Om a, betyder antalet af partiklar, som på samma tid skilja sig från väggen vid rörets nedra ända, och b, det antal som lägga sig på densamma, så måste äfven a, — b,, hvilken skillnad repre- senterar den positiva elektricitetsmängd, som här utvecklas, vara lika med ce. Om hastigheten mellan & och d verkligen är konstant, såsom de anförda observationerna angifva, så måste följaktligen de vid rörets båda ändar utvecklade elek- tricitetsmängderna vara lika stora. För att experimentelt pröfva detta, anstäldes följande försök. Med tillhjelp af vattenledningen i laboratorium kunde den öfra och nedra ändan af röret efter behag sättas i ledande förbindelse med jorden. En särskild undersökning visade, att motståndet i denna jordledning icke uppgick till mer än 4 Ohmader. Då motståndet i vattenröret samt till och med i galvanometerledningen var ofantligt mycket större, så kan man antaga, att hela elektricitetsmängden i den ändan af röret, 10 EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR. som var satt i ledande förbindelse med jorden, blef afledd till den senare, och att således den ström I i röret, hvaraf en del gick till galvanometern, helt och hållet härledde sig frän den elektricitetsmängd, som samlades i rörets isolerade ända. Man kunde följaktligen med tillhjelp af galvanometern få ett mått på dessa elektricitetsmängder hvar för sig. På :- detta sätt erhöllos följande galvanometerutslag, då ledningen var förenad med rörets öfra ända, 23,3— 20,9 — 20,5, — 20,71 -= 2050 e dr NCO I ARN MN = VI ENN ou = En annan serie gaf i medeltal, då den öfra ändan var af- ledd, 27,8, och då detta var fallet med den nedra, 28,8 skal- delar. Utslagen kunna följaktligen betraktas såsom lika i båda fallen, och dessa observationer bekräfta således de föregående. Vätskans medelhastighet u är lika stor i hvarje tvär- genomskärning af röret, och, under förutsättning att den HELMHOLTZ'ska förklaringen är den rätta, måste äfven på grund af de ofvan anförda observationerna detta vara fallet med hastigheten & hos partiklarne på rörets yta mellan elek- troderna &« och d. Man kan då fråga, hvilken relation för- binder & med u? Huru beskaffad än denna relation må vara, måste dock tydligen under alla förhållanden & vara mindre än u, emedan de partiklar, som befinna sig på rör- ytan, hafva mindre hastighet än de, som ligga på större af- stånd från densamma. Alla anstälda observationer hafva ledt till det resultat, att för vidare rör och större hastighet den elektriska strömstyrkan är proportionel med quadraten på u”). Enligt den ifrågavarande theorien måste å andra sidan ström- styrkan vara proportionel med w. Häraf följer således, att den ifrågavarande relationen måste uttryckas med & = pu”, hvarest p är en konstant. Men detta resultat är en orimlighet, emedan såsom nyss nämndes & alltid måste vara mindre än u. Den uppstälda theorien leder således till en motsägelse?) 1) Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 4, N:o 9, Bd. 5, N:o 17. Wied; Ann. I; p. 161 (TSTI)SY, p-r20 (1878)5 VIP LI9SKCST9): 2) Att det numeriska värde, som måste tilldelas p, icke kan vara synnerligen litet, framgår af observationerna sjelfva. Om man afleder öfra ändan på eglasröret till jorden, så bildas den erhållna galvaniska strömmen uteslutande af den elektricitet, som samlas vid rörets nedra PIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 95. N:o 23. 11 För bestämmande af w kan man icke, då fråga är om vidare rör och större hastighet, begagna den ofvanföre för ku kapillärrör antagna relationen & = 2 emedan denna rela- tion är härledd ur equationen v = 24 (r? — 0”), af hvilken åter följer, att den på tidsenheten utflutna vätskemängden skall vara proportionel med biquadraten af rörets radie — ett förhållande som endast äger rum för kapillärrör, för hvilka POoIsEVvILLE'S lag är gällande, men ingalunda för rör af större radie. För rör af sistnämnda slag har DARCY!) på experi- mentel väg bestämt lagarne såväl för medelhastigheten hos utströmmande vatten, såsom ock, med tillhjelp af det Pitor'- ska röret, den relativa hastigheten mellan vattenstrålar, be- lägna på olika afstånd från rörets axel. Om wu är medel- hastigheten, r rörets radie och i tryckhöjden, dividerad med rörets längd l!, så fann DARCY, att hvarest b är en konstant, som dock, vid stora variationer hos r, aftager, då » tillväxer. Denna formel grundar sig på för- sök | med rör af jern, bly och asfalt af mer än 100 meters längd och med diametern varierande från 0,0122 till 0,5 meter, samt med ett glasrör, omkring 45 meter långt och med en diameter af 0,04968 m. Största utloppshastigheten uppgick till något mer än 6 m. i sekunden. Om V är hastigheten i röraxeln, v på afståndet o från densamma, och & vid rörväggen, så visade observationerna 3 medWdeteknorska.: röret,” att. VA v = 1130 = Vi och u = SV + 40 : TN hvaraf erhålles (EET SE AD RE ae TAR (2) ända. Men denna elektricitet måste i bunden form föras från rörets öfra ända till den nedra, och dertill åtgår en viss tid. Den galvaniska ström- men kan således först börja cirkulera en viss tid sedan vattnet blifvit påsläppt. Om deremot den nedra ändan af röret afledes till jorden, så bör tydligen den galvaniska strömmen börja i samma ögonblick som vattenströmmen släppes på. Nu kan man med galvanometern icke för- märka den ringaste tidskillnad i de båda fallen, hvaraf följer att hastig- heten 2» måste vara relativt ganska stor. 1) Mémoires présentés par divers savants å VFacadémie des sciences. TIRSyCT Paris” 1858. 12 EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR. De försök, hvarpå denna formel grundar sig, anstäldes med rör från 0,188 till 0,5 m. i diameter, hvarvid u varierade från 0,355 till nära 4,5 m. 1 sekunden. Att sistnämnda relation mellan w och u kan antagas vara gällande äfven för kortare rör af några millimeters dia- meter framgår af följande betraktelse. Formeln (1) kan theoretiskt deduceras på följande sätt"): En del hy af hela tryckhöjden H åtgår för att öfvervinna vattnets friktion mot rörväggen, och endast den återstående delen h, deraf förmår att gifva vattnet dess hastighet. Hvad friktionen mot rörväggen beträffar, så är denna en funktion f af hastig- heten och bör dessutom vara proportionel med väggytans storlek. Om är friktionskoefficienten, kan friktionen ut- Bo Bo tryckas med 7 -2zrlf(0w) och denna förmår uppbära tyngden af en vattenpelare, som har 27? till bas och Ah, till höjd. elf(o) u? Man har således — = h. Då nu dessutom === trFötsa 2 ” 0 2g 1 erhålles, emedan &w enligt formeln (2) kan utbytas mot u, och erfahrenheten visat, att friktionen kan antagas vara pro- portionel med quadraten på hastigheten 9 + gr = ha + hy = H, eller 2 = 2223) 2g 29 ra Om quoten ST såsom vid Darcys undersökningar var fallet, är mycket stor, så kan första termen i nämnaren ne- H gligeras i förhållandet till den andra. Betecknar man nu SR s Oo C o o ys med i och låter b betyda 29” så erhålles DARrRcYyYs formel. l j i ; : Har deremot > ett mindre värde, så måste första termen bi- behållas. För att efterse, om formeln (3) verkligen åter- gifver de observerade värden på utloppshastigheten, som er- hålles med rör af ungefär den längd och diameter, hvilka be- gagnades vid observationerna, rörande den vid utströmmandet uppkommande elektromotoriska kraften, anstäldes några för- sök, hvilkas resultat äro upptagna i nedanstående tabell. DIETER DAR IC: Pp. 156: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 28. 13 Trycket vid alla försöken var 600 mm. qvicksilfver. Att hastigheten under föröfrigt lika förhållanden tillväxer propor- tionelt med qvadratroten ur trycket var flera gånger förut pröfvadt och behöfde derföre icke nu undersökas. Hastig- heterna äro beräknade under antagande att c = 0,01555. Rörens | Utloppshastighet | | I I I STEN a Skillnad längd | diameter | observerade | beräknade 250 mm. | 3,236 mm, | 6,945 m. 6,845 m. + 0,100 m. 500 > IESS04 a | BAT > 5,219 > + 0,218 > 500 > | 5,436 > LR EOS — 0,284 | | | | 300 > 4025 > 6,850 > 659300 > — 0,080 > 500 > IRS 5,764 > 5,705 > + 0,059 > Af ofvanstående tabell framgår, att medelhastigheten vid vattnets strömmande ur kortare rör af några millimeters dia- meter låter beräkna sig enligt formeln (3), hvilken är grun- dad på den förutsättningen, att w är proportionel med u. Häraf kan man sluta, att äfven för ifrågavarande rör u och & äro proportionela med hvarandra, hvilket genom DARCY's undersökningar för längre och vidare rör är bevisadt vara för- hållandet. I strid med erfarenheten fordrar följaktligen den upp- stälda theorien, att äfven för vidare rör och större hastighet den elektriska strömstyrkan skall vara proportionel med ut- loppshastigheten. Enligt erfarenheten är för lika utloppshastighet den elek- triska strömstyrkan oberoende af rörets radie. Enligt den ifrågavarande theorien bör den deremot vara proportionel med 27rw. Af skäl, som redan äro anförda, får man härvid ingalunda begagna den relation mellan u och &W, som för kapillärrör anses vara gällande, utan man bör använda den relation som angifvas af formeln (2). Då för mindre betyd- liga variationer i värdet af radien, b kan betraktas såsom nära nog konstant, så visar det sig således, att enligt theo- 14 EDLUND, OM ORSAKEN TILL ELEKTR. STRÖMMAR I RÖR. rien den elektriska strömmen blir för samma värde på u nära nog proportionel med rörets radie. Åfven i dettta hän- seende skilja sig således erfarenhetens och theoriens resultat ifrån hvarandra. Af det föregående torde man med tillförlitlighet kunna sluta, att den framstälda theorien icke kan vara den rätta. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAN HANDLINGAR, Band 5. N:o 24, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT H.-E. HAMBERG. Mémoire présenté å V' Académie royale des sciences le 14 janvier 1880. STOCKHOLM, 1880. FO GTT BOREIEIRIYSGEIRORUR: I EV P. A. NORSTEDT & SÖNER. ön Min FO NV nl PLISALAES Ana je big NEC RUTER 7 Palena PLB DGV ÖYVILA (NRA usa 2 flat KDN CE Af fran ; | JAG AD av 00 20907 ALA0 TU Hovtanig AV OMHANAH HM LL md a ) 3 ot i Yr Vr K ' 4 Å / JA fy ' X 4 AN et - Mu Mr DRA Ink HADOR Y a RR HE SR ige Ras std da Les observations horaires faites sur la force ou sur la vitesse du vent dans différents lieux, ont permis de constater de longue date que cette force est généralement soumise å une variation diurne, de maniére å présenter en moyenne un maximum å une ou deux heures de Paprés-midi, et un mini- mum pendant la nuit. Elles montrent aussi que cette variation diurne est plus grande dans la saison chaude que dans la sai- son froide. Dans ces derniers temps, la connaissance de la variation précitée a fait quelques progrés, gråce aux commu- nications du D-' HELLMAN!) relatives å ladite variation sur deux points de la péninsule ibérique, un en Espagne, Madrid, et un en Portugal, Coimbre, ainsi qu'a Mount-Washington dans PAmérique du Nord. En outre, le D" HJELTSTRÖM ?) a donné un apercu de tout ce que I'on sait jusqu'ici dans la ma- tigre, et a fait -guelques calculs å cet égard pour Upsal. Si Pon ajoute å cela un certain nombre d'observations sur les brises de terre et de mer, sur celles des montagnes et des vallées, ainsi que diverses appréciations théoriques plus ou moins fon- dées de DovE et d'autres météorologistes, c'est le plus essentiel de ce que lI'on a trouvé jusqu'ici sur cette matiere dans la littérature. La connaissance relativement si minime que l'on avait de cet intéressant phénoméne, me fit commencer, il y a deux ou trois ans, å P'étudier de plus prés. Mon travail était pour ainsi dire prét å la publication, quand je fis connaissance de Pexcellent mémoire du professeur HANN dans la matiére ?), et tout récemment de la récension faite de ce travail par le D" KÖPPEN ?). Je trouvai dans plu- 1) Zeitschrift der oesterreichischen Gesellschaft fir Meteorologie, T. X, N:OH205-T ICT, N:or13: [ 2?) Om den dagliga förändringen i vindens hastighet (Sw: la variation diurne de la vitesse du vent). Upsal, 1877. 3) Die tägliche Periode der Geschwindigkeit und der Richtung des Win--: des. — Aus dem LXXIX Bande der Sitzung der K. Akad. der Wissen- schaften. II Abth., Jänner-Heft, Jahrg. 1879. +) Zeitschrift fir Meteorologie, T. XIV, Sept. 1879, pp. 333—349. 4 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. sieurs des résultats de M. HANN la constatation des miens propres. C'est principalement le cas pour la variation de la force des vents de directions différentes. On trouve dans l'ar- ticle du D" KÖPPEN diverses communications intéressantes sur les causes du phénoméne. Un autre phénoméne qui: a été mis par plusieurs auteurs en corrélation avec la variation diurne de la force du vent, est la variation diurne que lI'on rencontre presque partout dans la fréquence de ses différentes directions. Cette »rotation de la girouette», comme elle a été appelée, est sans nul doute d'un grand intérét, et peut-&tre exerce-t-elle une certaime in- fluence sur la force du vent, principalement dans les pays chauds et dans certaimes régions montagneuses. Sous des la- titudes relativement élevées, comme p. ex. å Upsal, ce phé- noméne est si peu sensible et si variable, qu'il n'est guére possible de lui attribuer une influence appréciable sur les va- riations de la force du vent, et encore moins, qu'il faille y voir la cause efficiente de ce phénoméene général. Par suite, il ne sera plus fait mention dans ce mémoire de la variation de fréquence de chaque vent spécial pendant la journée, comme n'appartenant pas å proprement parler å notre sujet. Avant de passer å la discussion méme, je crois devoir appeler V'attention sur une explication donnée du phénoméne précité par DovzE dans une note de la page 355 de son ouvrage: »Das Gesetz der Stiärme» (4:me éd., Berlin, 1873), explication qui, reprise plus tard par M. HELLMAN, a déterminé la marche de mes recherches. Or, voici ce que dit DovE: »On pourrait donner lF'explication suivante å l'augmentation que Vanémo- métre signale dans la force du vent depuis les heures du matin jusqu'a celles de TP'aprés-midi. Dans les premiéeres, le réchauffement maximum de Pair se trouve å Pest du lieu d'observation, tandis qu'on le rencontre å l'ouest du méme lieu dans les heures de VP'aprés-midi. Si donc il n'existe au- cune direction de vent dominante au lieu d'observation, nous aurions par suite un vent d'ouest dans les heures du matin et un vent d'est dans celles de la soirée. Y'il reégne dans la reégle un vent d'ouest au lieu d'observation, comme c'est le cas dans la zone tempérée septentrionale, ce vent, å l'approche de la chaleur maxima de Pair pendant le jour, augmentera de force dans les heures du matin et en diminuera dans celles de la soirée, parce que, dans les premiéres, deux forces agissent en BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 95. N:O 24, 5) une méme direction, tandis qu'elles suivent dans les secondes une direction opposée l'une par rapport å Pautre. Si cette explication est juste, la variation périodique du vent d'est sui- vra une marche différente de celle du vent d'ouest.» DovE conseille en conséquence de choisir, pour cette étude, un lieu d'observation sur une vaste plaine soustraite 3 linflu- ence des brises de terre et de mer. M. HELLMAN, suivant le conseil de DovzE, a effectué quelques recherches sur les obser- vations faites ä Madrid, lieu qu'il considére comme placé dans une situation normale. Le résultat parut confirmer V'opinion de DovzE, qui fut par suite établie avec quelques modifications comme théorie d'une portée générale par M. HELLMAN. Cependant, M. HJELTSTRÖM y objectait déja que, suivant ÖSLER !), le maximum de force de presque tous les vents se présente entre midi et 2 h. du soir 3 Wrottesley, Birmingham et Liverpool, et que, par conséquent, les vents dest et d'ouest n'offrent pas dans ces diverses loca- lités des différences essentielles å Pégard de la variation en cause. Comme il me paraissait nécessaire d'étudier d'abord cette question de la variation diurne de la force des divers vents avant qu'il fåt possible de se faire une idée de la cause du phénoméne, mes premiers efforts porteérent sur cette étude pour un aussi grand nombre de lieux que possible. Or, voici quelques-uns des résultats les plus importants que j'ai eu l'oc- casion de recueillir. Toutes les observations qui seront dis- cutées ont été faites prés de la surface de la terre. Upsala. La vitesse du vent est donnée par un anémo- métre de Robinson, dont les valeurs ont été transformées en métres par seconde d'aprés la formule du professeur RUBENSON?). Au lieu de séparer les jours qui, dans les journaux d'observations, ont eu exclusivement le vent du N., de IE, du S., ete., jail, å Faide des cartes du capitaine HOFFMEYER, déterminé le vent que I'on pourrait appeler théorique, en représentant sur une carte blanche un cyclon et un anticyclon idéaux au moyen de cercles divisés en 4 secteurs par des droites allant de NYSS et, de -EH3 a, Wi Il estifacile ipar leen procéde (de 1) The Report of the British Association for the advancement of science. Birmingham, 1865, p. 264. ?) RUBENSON, Observations météorologiques horaires, exécutées par une société d'étudiants å I'Observatoire de I'Université d'Upsal du 30 mai 1866 au 9 aofit 1868. Upsal, 1878. 6 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. trouver sur chaque point de la circonférence des cercles en question la direetion prédominante du vent d'aprés la loi de BuIJs- BALLoT. Ainsi, elle est p. ex. SE., secteur N-—E, dans le cyclon et W dans PFanticyclon. Dans le secteur S—W, elle est au contraire NW pour le cyclon et E pour Vantiecyclon, etc. Tableau I. VWVitesse du vent 1) 1.3 1.4 1.6 1.9 2.8 3.3 d.4 3.8 3.9 3.9 dr 3.6 DM di 3.5 3.7 3.8 3.5 2.8 2.1 [VA 1.0 a. Minimum barométrique. b. Maximum baro- Secteur. |N—E!). | E—$?). | SW 3). | W-—N 32] Secteur. | N—E?). | E—S ). Töm, 3.6 3.8 3.1 4,2 1 m. 1.3 2 DL Aregd 20 4.4 2 2.0 2 4.3 38 3.0 43 3 2.1 4 4.0 3.9 9.5 4.6 4 2.4 5) 4.3 4.3 3.9 4.8 d 2.5 6 4.1 4.5 4.5 5.0 6 3.2 v 4.4 5.0 4.8 D.4 idé 3.6 8 4.7 D.6 4.8 6.0 8 ö.7 9 4.8 6.1 D.3 6.7 9 3.8 10 4.4 6.2 Sd 7.3 10 3.7 11 D.8 6.3 LE T.4 säll 3.9 12 DA 6.7 D.4 An 12 d.9 bak 6.5 7.1 FM lst MEST d.4 2 6.5 6.6 D.5 8.0 2 4.1 3 6.5 6.5 d.7 7.6 2) 4.1 4 D.5 6.1 d.7 7.6 4 4.3 | 5 6.1 5.6 5.2 7.3 5 41 6 6:00 DR 4.1 7.0 6 3.8 I D.3 4.5 3.8 0:38 Sd d.7 8 4.8 4.1 9.3 6.4 8 3.1 9 5.4 3.8 3.3 5.8 9 2.7 10 4.9 3.6 9.1 6.0 10 2.6 | 11 4.3 3.9 3.4 5.2 11 2.4 | 12 3.5 3.5 di Di 12 2.6 0.9 !) Moyenne de 6 jours en sept. et oct. 1873 et 1875. 2) 22 jours en mai —aofit 1875. >?) 25 jours en mai—aofit 1874—75. ») 21 jours de mai, juillet,; aoft 2) 18 jours en mai—sept. 1875—75. 19) 33 jours en mai—-sept. 1865—67. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. D. N:O 24. TY Des jours ou la répartition de la pression de Pair sur V' Europe du Nord a présenté un maximum ou un minimum baromé- trique, jail séparé ceux ou la position d'Upsal se trouvait dans l'un ou Pautre secteur, et présentait par suite une direction correspondante du vent. en metres par seconde, å Upsal. frorigue. ce. Répartition égale de la| d. Jours avec le. Moy. de 6 ans S—W 7).| W—N3). pression atmosphérique ?).| vent dest ?). juin—aoft. | 21 2.5 1 m. Fa 2.0 2.3 18 2.7 2 0.9 2.1 2.3 | 1.9 2.1 3 0.9 2.1 2.3 1.8 3.0 4 EN 1.9 2.5 1.9 3.2 3) 1.2 2.1 2 | 22 J.4 6 [a 2.2 3.1 | KK 2.6 DL 7 1.9 2.5 3.5 | ER 31 4.0 8 2.3 2.7 3.9 | 3.6 4.4 9 MT 3.1 4.1 | 4.2 4.9 10 2.9 3.8 4.4 4.5 5.0 11 Jd 4.0 4.6 | 4.6 5.1 12 3.2 4.0 4.7 | 4.9 4.9 is 3.3 4.0 4.8 De 4.8 2 J.4 4.2 4.8 5.3 4.9 3 d.3 4.2 4.8 D.2 D.0 1 3.3 4.2 4.8 De 4.8 5 3.2 4.3 4.6 5.0 5.0 6 d.1 4.0 4.3 | 44 AR id 2.8 SL SIST | 3.5 3.8 8 2.2 2.9 3.3 3.0 3.5 9 2.0 2.4 2.9 2.8 3.3 10 I 2.4 27 2.3 ot ll 1.3 2.3 2.6 2.1 2.6 12 1051 2.2 2.4 1874. 3) 21 jours en juin—aodt 1874—75. +) 8 jours en mars—mai 1874 et 1874—75. 7) 25 jours en avril—juillet 1874—75. +) 23 jours en mai—aoftit. S HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. Les ecolonnes a et b de ce tableau montrent la variation diurne de la vitesse du vent dans les divers secteurs, princi- palement pendant la saison chaude des années 1873—1875. La colonne c indique la marche diurne dans les cas ou la pression de Pair g'est trouvée répartie a peu prés également. On trouve en outre en d les jours tirés d'autres années, ou, suivant les journaux d'observation, la direction du vent a été exclusivement Est (NE-—SE) durant toutes les 24 heures. Enfin, la colonne e donne la période diurne normale en moy- enne de 6 ans pour la saison chaude. I] ressort avec pleine évidence des diverses colonnes de ce tableau, que, pour ce qui concerne Upsala, la période diurne de la vitesse du vent se distingue par un maximum pen- dant VPune des heures qui suivent immédiatement celle de midi, almmsi que par un minimum pendant la nuit, et que ce dou- bie phénoméne a lieu å une répartition quelconque de la pres- sion de Pair, cest-å-dire quelle que sot la direction du vent. Les exceptions qui peuvent se présenter å cet égard sont tel- lement insignifiantes, qu'elles méritent äå peine d'&tre mention- nées. Nous reviendrons toutefois plus loin å ces détails aimsi qu'a quelques autres. Autres points de la Suede. Dans les stations suédoises de 2me ordre, on ne fait que 3 observations par jour, savoir åa 8 h. m., å 2 h. et å 9 h.s. LT'échelle est 0 (calme)—6 (ouragan). Quoiqu'il soit difficile, avec ce petit nombre d'heures d'obser- vation, de déterminer rigoureusement la période diurne, il est cependant possible de fixer approximativement I'heure sur la- quelle tombe le maximum. On trouvera, dans les tableaux suivants, des jours des mois d'avril—septembre (octobre) 1874 —1875, ou, å toutes les trois heures d'observation précitées, le vent a été observé å Il'est ou å l'ouest, et sa force indiquée du moins au degré 1. J'ai exelu par ce procédé les directions peut-étre peu stres du degré 0 qui se trouvent dans les jour- naux, et qui pourraient influer désavantageusement sur la så- reté des résultats. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. Stations des ecötes oceidentales de la Suéde. Tableau II. BAND. De N:O 24, 9 PRO PMIS TA (ks. stars tososbernss (CHOI HE) OLD SRS NESS IANA S bög cons oso sanna IDAG! abort Ae eg AA Vent d'Est. Stations des cötes orientales. Kants Mb usla ris IV ESHervikeV ssd ot kl INSE OPIRSV Es: 06 San Stdekrholme -—--E-236 AX Ela p aTandML- sd 22 NOYERIS EE beska Stations de lVintérieu sem. 29 ÖrS: 8m | 25 9 s. Lan 2.0 1.5 2.2 2.5 2.2 2.1 2.5 15 2:5 3.0 2.4 157 2.1 16 2.0 2.7 Uk 1.3 | 2.2 1.6 2.2 | 2.6 2.1 Stations des cötes méridionales ou de leur voisinage. 1.3 | 2.0 | 1.5 ig | 2.2 1.6 2.4 3.1 2.6 2.1 J.4 2.1 2.1 | 2.5 | 2.0 2.2 | 2.8 TS 1.9 2.1 158 1.9 2.3 5 2.9 i 2.5 2.9 2.6 2.3 1.3 2.2 118 2.7 2.9 1.6 1.3 2.3 1.6 1.s 22 15 148 2.0 1.6 2:0 2.2 1.6 1.6 1.9 is 1.5 2.2 1.4 2.2 2.2 1.6 2.0 2.3 1.6 1.3 22 1.s 2.0 2.4 1.6 r du pays. 1.3 1.5 | it La 2.1 1.3 1.6 1.9 da 1.8 2.2 1.6 1.2 L.4 IT 1.9 2.4 IS 1.5 1.8 1.3 2.8 3.3 2.3 1.9 2.5 1.3 3.0 3.5 3.0 105 I.s 1.4 | 2.2 2.7 2.0 ja ZE file EE [AR de ar 2.2 Vent d'Ouest. | A toutes les stations, ou peu s'en faut, tant å celles de la céte qu'å celles de VFintérieur du pays, la force du vent å 2 h. du soir est plus grande qwa 8 h. du matin et qu'a 9 h. du soir, et cela indépendamment de ce que le vent souffle de V Est ou de VÖuest. 10 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. Nous passons maintenant å d'autres lieux situég dans d'au- tres pays ou méme dans dautres parties du monde. Il ne sera pas nécessaire de donner ici les tableaux et les calculs que nous avons faits dans ce but, et il nous suffira de n'indiquer que les résultats les plus importants, d'autant qu'ils se ressem- blent tous dans leur portée générale. Christiania. Des »Observations faites å I'Observatoire de Christiania», J'ai calculé la période diurne de la force du vent pour les mois d'avril—septembre des années 1864—1867. Les heures d'observation sont 7 et 9 du matin, 2, 4 et 10 du soir; les degrés, 0—4. Les vents de I'Ouest et du Sud ont leur maximum de force å environ 2 h. du soir, tandis que ce ma- ximum parait se présenter plus töt pour ceux du Nord et de P'Est, savoir entre 9 h. du matin et 2 h. du soir. Cette diffé- rence, insignifiante ä tout prendre, entre les différents vents, est cependant trés rare, comme nous le verrons plus loin. S!- Pétersbourg. T'étude de YI'ensemble des observations horaires ä St-Pétersbourg, tirées des »Annalen des Physikali- schen Central Observatoriums, 1875—1876», montre que le maximum diurne de la force du vent pour les 8 directions principales, tombe, avec des écarts insignifiants, sur 3 h. du soir, et le minimum pendant la nuit. Vienne. A la page 33 de son ouvrage cité plus haut, M. le professeur HANN a donné la marche diurne de la vitesse du vent pour les 8 directions principales. Le maximum se pré- sente ä midi et le minimum pendant la nuit; mais P'on constate en outre pour la plupart des vents un maximum secondaire pendant la soirée. Prague. Des calculs de la marche diurne de la force du vent pendant la saison chaude, basés sur des observations faites å 6 h. et å 10 h. du matin, ainsi qu'a 2, 6 et 10 h. du soir (>Astronom. meteorol. und magnet. Beobachtungen an der K. K. Sternwarte zu Prag»), montrent que la force du vent est a son maximum vers les 2 h. du soir dans les jours avec vents exclusivement de I'Est ou de I'Ouest. Brugxelles. Tes observations faites, å toutes les heures paires, de la force du vent en kilogrammes par pied carré (>Annales météorologiques de TObservatoire royal de Bruxelles»), ont donné, pour les mois d'été, un maximum entre 12 et 2 hb. s. et un minimum pendant la nuit, que le vent fåt exclusive- ment Est ou exclusivement Ouest. BIHANG TILL K. SV. VET-.AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 24, 11 Perpignan. Les circonstances paraissent tre semblables åa celles des stations mentionnées plus haut, en ce que d'aprées les calculs, basés sur le »Bulletin météorologique du Départe- ment des Pyrénées orientales», le maximum de la force du vent tombe en moyenne entre midi et 3 h. du soir pour les jours avec vent de I'Est ou du NO; il parait en revanche se présenter un peu plus töt, c.-å-d. entre 9—12 du matin, avec les vents du Nord. Palerme. Les chiffres que j'ai tirés du »Bulletino meteoro- logico del reale Osservatorio di Palermo», portent sur la marche moyenne de la force du vent pour les jours avec vents ex- clusifs de I'Est d'un cöté, et vents exclusifs de I'Ouest de l'au- tre. Ces derniers sont cependant trés rares. Pour ces deux groupes différents de jours, le maximum tombe nettement sur les 3 h. du soir environ, ou entre midi et 3 h. du soir. Naples. La variation diurne de la direction du vent étant ici tres nette, comme å Palerme, les jours avec vent exclusive- ment de I'Est sont fort rares. Cependant, ici aussi la force du vent dans le courant de la journée parait atteindre son maximum vers les 3 h. du soir, qu'il soit exclusivement Est ou ÖOuest. La marche diurne ne parait cependant pas &tre aussi réguligre que sous des latitudes plus septentrionales. (D'aprés le »Bulletino meteorol. del reale Össervatorio astrono- mico di Napoli>. Heures d'observation: 6, 9, 12 m., 3, 6, 9 s.) Nukuss. Les observations horaires de ce lieu essentielle- ment continental (1 oct. 1874—1 oct. 1875. »Annalen des Physik. Central Observatoriums in St-Petersburg», 1875) donnent une période diurne des plus réguliéres pour la vitesse du vent, avec un maximum chez les vents d'Ouest å 1 h. s. environ, et un peu plus töt pour ceux de V'Est. On constate chez les deux vents la trace d'un faible maximum secondaire pendant le soir, prés de minuit. Le peu d'étendue de la série d'ob- servations ne permet pas de décider si ce maximum est con- stant ou simplement accidentel. Halifax, Nouvelle-Ecosse. Un calcul de la période diurne de la vitesse du vent a donné, pendant les mois d'été, pour les 4 vents principaux, des maxima entre 1 h.—3 h. s. et .des minima pendant la nuit. (Du »Thirteenth number of meteorol. papers, 1865. Anemometry of Halifax, N. S> Londres, 1865.) Washington. A ce lieu, plus méridional que le précédent, il se présente, pendant les mois d'été, une période diurne 12 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. trés prononcée dans la force du vent aux jours å vents du Sud ou de I'Ouest, avec un maximum tombant aux environs de midi. Il est difficile en revanche de tracer une période semblable chez les autres directions de vent, par suite de Fin- fluence qu'elles subissent des vents de terre et de mer, et å raison de leur peu de fréquence. (D'aprés des calculs basés sur les »Meteorol. observations at the United States Observa- tory, 1872»>.) Se Héléne. Sur cette ile, qui se trouve dans la région des vents alisés du SE., le maximum de la force du vent pa- rait, tant en été quen hiver, tomber sur midi ou peut-étre légérement avant cette heure. Il est impossible de fixer I'heure de maximum d'une maniéere plus précise, vu le petit nombre des heures d'observation (3 et 9 m., 3 et I s.); pour ces heures, la force maximale du vent tombe sur 9 h. m. (>Observations made at the magnetical and astronomical Observatory at St Helena.> Vol. II. 1844—1845.) Maurice. Sur cette ile, avec ses vents dominants entre P'Est et le SE., le vent offre, pendant tous les mois de l'année, son maximum de force å environ 1 h. du soir, et son mini- mum pendant la nuit (>»Mauritius meteorological results for 1876>). Hobarton. Dans: les mois dété, les jours avec vent du SE ont le maximum de la force du vent å environ 3 h. du soir, ceux avec vent du NW aå environ 1 h. du soir. La force minima du vent tombe sur la nuit pour les deux catégo- ries de jours. (D'aprés les »Observations made at the ma- gonetical and meteorological Observatory at Hobarton on Van Diemens Island». Vol. III. — Observations toutes les heures impaires.) Adélaide. Sur ce point de PFAustralie méridionale, la force maxima du vent tombe dans les mois de janvier—avril sur environ 3 h. du soir. DL'influence des bricss de terre et de mer porte obstacle å la détermination de la période diurne chez d'autres directions du vent que les directions prédomi- nantes du Sud. Les vents tant du Nord que de VEst semblent donner cependant, quand ils reégnent toute la journée, une aug- mentation de la force du vent å I'heure de midi. (D'aprés les »Observations made at the Adelaide Observatory»>.) Bombay. Malgré les grandes variations annuelles et diurnes qu'offre ce lieu par rapport å la force du vent, celui-ci Lå BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 24, 13 a cependant son maximum de force å des heures oscillant, suivant les divers mois de Pannée, entre 1 h. et 6 h. du soir. Ce maximum tombe plus tard et s'accuse plus nettement en octobre—mai qu'en juin—aolt. On constate en outre, pendant la nuit ou vers le matin, I'existence d'un maximum secondaire plus ou moins fort. (>The Meteorology of Bombay Presidency, by Ch. Chambers.> Londres, 1878, p- 116.) Manille. D'apreés les >»Observaciones del Observatorio del Ateneo municipal de Manila», avril—juin 1879, le maximum diurne de la force du vent tombe environ sur 3 bh. s. ou entre 3 h. et 6 h. s., du moins pendant les vents d'est qui y pré- dominent. Moselbay. Suivant les »Observations météorologiques de lP'expédition arctique suédoise en 1872—1873, rédigées par Wij- kander» (Mém. présenté äå P'Académie royale des sciences de Stockholm le 12 nov. 1873), la force du vent y présente en moyenne une faible augmentation entre 9 h. m. et 3 h. s. Il est impossible d'en tirer un maximum net. Peut-étre la série d'observations est-elle trop courte. Il se montre encore moins un maximum chez les différents vents. Nous avons maintenant exposé rapidement la marche diurne de la force du vent sur les points les plus différents du globe terrestre. Nous aurions pu nous étendre beaucoup plus å cet égard pour chaque lieu, mais notre intention a seulement été de signaler ce qui nous paraissait le plus essentiel pour notre but, savoir les heures sur lesquelles tombent les extrémes. Nous n'avons rien dit pour cette raison de la valeur absolue de la force moyenne du vent, ni de celles de ses directions différentes. De ce qui vient d'étre signalé, on peut tirer les conclusions sutvantes: 1. La force du vent å la surface de la terre atteint en genéral dans le courant de la journée un maximum å midi ou plutöt aux premieres heures de VPaprés-midi, et un minimum dans le courant de la nuit. 2. En moyenne, ce maximum tombe au plus prés sur la méme heure, quelle que soit la direction dominante du vent dans la journée. 3. Des écarts ou des irrégularités considérables å l'égard ci-dessus sont excessivement rares dans les zones tempérée et froide. Il g'en présente par contre dans les pays plus chauds 14 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. comme aussi sur les cétes, ou, gråce a son réchauffement et å son refroidissement diurnes, une grande surface continentale produit des brises de terre et de mer ou des rotations de vent correspondantes. 4. Les petites différences qui se montrent néanmoins, sans nul doute, dans la période diurne de la force du vent, quand on compare cette force pour des localités et pour des directions de vent différentes, trahissent des particularités ou des influences locales. En un mot, nous sommes ici en présence d'un phénomene de la nature la plus générale, que Fon rencontre tant sur terre que sur mer, sous toutes les latitudes ou le soleil se leve et se couche dans le courant des 24 heures. Tl rivalise en régularité avec la période diurne de la température, de méme qu'il lui ressemble aussi ä beaucoup d'égards. Puisque, comme nous venons de le voir, c'est précisément sous des latitudes quelque peu élevées, et spécialement pen- dant la saison chaude, que ce phénoméne se présente dans sa régularité la plus grande, il nous a paru intéressant de sou- mettre les observations d'un lieu convenable, Upsala, a une étude plus détaillée, et d'essayer, a V'égard de ce lieu, de dé- couvrir la corrélation dans laquelle le phénoméne en cause se trouve avec les autres phénoméenes météorologiques, pour cher- cher ensuite, si possible, å en tracer les causes. Les matériaux que nous avons eus å notre disposition, se composent de 6 années (1873—1878) du Bulletin météorolo- gique de YF'Observatoire d'Upsal, et de la série de trois ans citée plus haut des »Observations météorologiques horaires, etc.», — matériaux qui, par leur exactitude aussi bien que. par P'état complet de leurs données, peuvent rivaliser avec les meilleurs de l'espece. Parmi les observations anémométriques de ces séries, je me suis principalement servi de celles por- tant sur les mois d'été mai—aott, vu que le phénoméne en question est le mieux accusé pendant ces mois. Le tableau III, ci-contre, donne la marche diurne de la force du vent pour les jours présentant une inégalité dans la force maximale. Les chiffres entre parenthése indiquent le nombre de jours qui a servi au calcul. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. Tableau III. BAND: 0. N:0 24. 15 Ce tableau fournit les résultats sutvants: ER 2330 H 5667 ESSILOR ENA par seconde.| (16) | (53) | (120) | (118) | (107) | (73) | (81) | (28) | (15) | (15) | (8) HäR NO:SK Maa de 20 2 KBR Ne Ae | AA ON ÖR 2 (OEI ESR ESR hr EE | ER ar Fre Se AE ka Et 7 6.7 3 ÖSK Oskar Sr Or fs2r2 DN STA | AASE 4.2 6.9 4 (0 ES LS oj äs [Ern fa a RE | 3:31 AON 48 Dr ATA 6.9 5 STA SN a REN TS EG AE GE GS RS 6 (DNA RE RAT a SAFE LSS TN ec Sa ES Be D.4 8.2 i. [Sr ale Nr IN Sar 43 DB TOTNIRINE NING: 9:2 8 AEG RS NN. 6N AN AA Väs BA 7.3 9.8 9 ERE Por 28:64 DL NO: EON BR 8.2) 10:2 10 iNSk2nooar 400 B:6r 0:53 I SA OS S:50 LOS 11 1.s Sr RN FEN EL SR SEN ter HON 12 IUI PT TER EE BE ros SO a ET Sen RE 9:5 > 120 158 JU AT AT fr Sr RR TA 1 a I [SBA ES a an 10.5 | 11.8 2 SER: 5e tad SNR Br ONA | BENNO: LON NIA 3 2 RDS (EE TA [BV (aja le fr [st SR RES IE 4 ILE RB SE SE a Sa ra a OL RDS 5 VEN ES NA EAA AONLEDISHI H0:5: | SIESR | 5 8.6 8.0 6 2 SD: TOT EDSEL EN 7.0 3.0 6.s id ILE [ERE SSR ee ON a LS NS 7.2 6.1 8 MASSOR RA 0 RBS DS | DYGN DE 6.7 4.9 3) HsnlkelkeR2:201) 2:6 HOS2:87 | "oss drar Oise 48 6.0 4.5 10 JL | 3 (ER EG IS RR Re be GEN I AD NA RS 6.1 4,2 äl ESA NOLiSENnISN 2 rer 0nE Disk | KEN Oh D.9 d.7 12 Rear 2 glesa lLB:6r | AS AR ran Bl Lorsque, dans certains jours, la force maximale du vent est trés élevée, savoir de 10 å 14 métres par seconde, elle tombe en moyenne sur I'heure de midi ou immédiatement aprés cette heure, ou elle est en outre fortement accusée. Quand les maxima des jours entrant dans le calcul des moyennes sont plus ordi- naires (4—9 métres par seconde), le maximum présente dans la régle une certaine tendance å se transporter vers les heures de P'aprés-midi, et en måme temps å devenir moins fixe; quand les maxima journaliers sont trés bas (2—4 métres par seconde), il se montre dans les moyennes deux maxima bien évidents: | I 16 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. Pun qui continue å se tenir aux environs de midi, et un autre arrivant plus tard, c.-å-d. entre 5—96 h. du soir. Si Pon considére le minimum moyen de plusieurs jours pendant la nuit, ce minimum croit avec V'augmentation de la force maxima pendant le jour, non toutefois dans la meéme proportion que cette dernigre, mais plus lentement, jusqua ce qu'il semble atteindre une limite de 4,6 méetres par seconde. Cela donne naissance au fait curieux, mais d'une valeur générale, que Pamplitude périodique croit avec Vaugmentation de la force maximale du vent pendant le jour, ce que montre par- faitement V'extrait suivant du tableau III. Il est en outre re- marquable que le quotient, — Vamplitude divisée par la force maxima, — soit å peu prås le meme pour tous les degrés de la force du vent. Tableau IV. a Er IEEE SE SE EE ES AE EA : - 3 Fn Jours å force maxi- Moyenne. Amplit. di- | 4 . , I male du vent de mé- ij. ViseCespar | tres par nde: ; : max. WPEr BEE0 Max. | Min. Amplit. Si Pon répartit les jours d'aprés la force moyenne du vent pour les 24 heures, on obtient le méme résultat qu'auparavant, savoir que Pamplitude augmente avec la moyenne de la force du vent. T”amplitude se trouve par conséquent en général dans la relation la plus intime avec la force propre du vent, et il faut par suite faire entrer aussi cette dernigre dans la discussion dés que l'on veut mettre la premiere en corrélation avec d'au- tres phénoménes météorologiques, tels' que p. ex. la nébulostité. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. Db. N:O 24, 17 T'objet du tableau V est de montrer la période diurne de la force du vent: a, quand la quantité des nuages est nulle ou insignifiante, et b, quand le ciel est couvert. Tableau V. variation a. Force du vent å la quantité de nuages 0—2 (3). Moyenne diurne en métres par = fa SR Fa Moyenne. seconde! (29) (44) (30) (10) 5 UT .5 1.0 J.1 J:8 Zl 2 0.5 0.8 2.7 3.8 2.0 3 0.5 0.9 2.1 3.9 2.0 4 0.4 057 2.9 DA 2.0 5) 0.4 0.9 d.1 4.2 2.2 6 0.8 1.4 2.5 4.9 2.7 Zl JES 2.2 3.9 D.4 3.2 8 EB 2.6 4.4 DES 3.6 9 1.9 2.8 5.0 6.6 4.1 al0) 2.1 SL 5.5 6.5 4.3 11 2.3 J.4 D.8 6.7 4.6 12 2.4 9.5 5.9 6.9 4.7 deg 2.4 5 D.8 7.3 4.8 2 2.6 3.8 5.9 7.0 4.8 3 2.7 3.8 DES 1 4.4 4 2.8 3.6 Di 7.4 4.9 3 2.9 3.8 5.6 6.9 4.8 6 2.8 3.6 D.6 6.4 4.6 id 2.6 DM 4.9 5.6 4.1 8 2 2.6 4.2 4.8 Öv 9 1.6 2.3 3.8 4.1 0 10 1.4 2.0 3.7 38 218 ill 1 1.5 ÖJ: 7 2.4 12 0.9 1.4 3.0 d:8 2.3 18 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. b. Force du vent å la quantité de nuages I—10. RE ES Se RS 23 14—5 a Moyenne | — seconde. (11) (30) (18) (11) | lm. en 2.2 2.4 4.7 2.6 2 0.9 2.1 2.6 4.4 2.5 0.7 IE 3.0 4.2 2.4 4 0.8 1.9 J.1 4.4 2.6 3 0.7 2.0 J.2 4.4 2.6 | 6 ÖM 2.2 d.4 D.2 2.9 | ä 1.2 5 3.8 Dt 3.3 | 8 1.6 2.9 4.5 6.0 3.8 | 9 2.0 3.0 Du 6.2 41 | 10 1.9 d.2 5 6.1 4.2 a lil 1.9 J.4 DD 6.8 4.4 | | 12 2.2 3.7 3 7.4 4.7 | ds 25 5 D.7 7.5 4.7 2 2.3 3.3 DÖ ee 4.6 3 5 J:2 0.8 (33 4.7 4 2.4 3.1 2 6.5 4.3 0) 253 3.2 50 6.1 4.2 6 2.3 2.9 D.0 DE 3.9 7 1.9 2.8 5 4.9 3.5 | GR | 2.3 4.3 4.6 d.2 | 2 1 2.0 4.4 4.2 3.0 | 10 ib 2.0 4.2 4.6 JL | 11 1.5 2.0 4.0 4.5 3.0 | 12 fact NES 4.0 4.3 2.9 est presque tout aussi accentuée dans les deux cas. Cela coupe court å toutes les tentatives d'expliquer le phénoméne comme le résultat d'une influence de la nébulosité du ciel. Il existe cependant quelques petites differences caractéristiques. Ainsi, le maximum de la force du vent se présente dans la regle, pendant le courant de la journée, un peu plus tard, si méme å un degré insignifiant, par un jour clair que lorsque le ciel est couvert. Le minimum est aussi un peu plus bas et le maximum un peu plus devé, ou, en d'autres termes, amplitude est un peu plus grande dans le premier cas que dans le second. I BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 24. 19 Cette influence de la nébulosité s'accuse d'une facon plus sensible, si I'on soustrait les chiffres de b du tableau V de ceux de a du meme tableau, ce qui donne le tableau VI suivant. Les différences positives dans les heures du soir et les négatives dans celles de la nuit, montrent évidemment qwun ciel clair améne une augmentation de la force du vent pendant la soirée et une diminution pendant la nuit. Tableau VI. Difference entre la force moyenne du veni å la quantité de nuages 0—2 (3) et å la quantité 9—10. Moyenne diurne | en métres par 1—2 2—3 4—5 5—6 Moyenne. seconde. | ön. — 0.6 — 1.1 + 0.7 — 0.9 — 0.5 2 — 0.4 -- 1.3 + 0.1 — 0.6 — 0.5 3 — 0.2 — 0.9 — 0.3 — 0.3 — 0.4 4 — 0.4 — 1.2 — 0.2 — 0.6 — 0.6 5 — 0.3 — 1.1 — 0:1 -— 0.2 — 0.4 6 + 0.1 — 0.8 + 0.1 — 0.3 — 0.2 7 + 0.0 — 0.3 + 0.1 — 0.3 — 01 8 — 0.1 — 0.3 — 0.1 — 0.2 — 0.2 9 — 0.1 — 0.2 — 0.1 + 0.4 == 0:0 10 + 0.2 — 0.1 + 0.0 + 0.5 ASK 1 igt + 0.4 SEd050 + 0.3 — 0.1 + 0.2 | 12 20: NS tösen) 8 0 + 00 UT + 0.3 20:0 + 01 — 02 + 0.1 HAD + 0.3 + 0.5 + 0.3 —0:2 + 0.2 | 3 00:28 + 0.6 + 0.0 =(02 (05 | 4 + 0.4 + 0.5 + 0.5 + 0.9 + 0.6 | 5 + 0.6 + 0.6 0.6 KTN0:S + 0.6 | 6 + 0.5 + 0.7 + 0.6 + 11 + 0.7 Z + 0.7 + 0.3 + 0.4 + 0.7 + 0.6 | 8 OA BAN ENE + 0.2 + 0.2 2 + 0.2 + 0.3 — 0.6 — 0.1 205 10 — 0.3 + 0.0 — 0.5 — 0.5 — 0.6 il — 0.4 — 0.5 — 0.3 — 0.8 — 0.6 12 — 0.5 — 0.4 —1.0 | —0.5 — 0.6 | Ainsi, Pon peut dire que la variation diurne de la force du vent & Upsal est le résultat d'une superposition de deux va- riations: Vune fortement développée, dont le maximum tombe 20 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. immédiatement aprés VI'heure de midi, et qui parait avoir sa forme typique dans un temps sombre, surtout venteux, et une autre, trés subordonnée, avec un maximum tombant en moyenne sur 6 h. du soir, maximum qui se produit par un temps calme et clair. La force du vent présente en outre une affinité non équi- voque avec la période diurne de la température. Tes ampli- tudes de toutes deux sont å la reégle plus grandes dans la sai- son chaude que dans la saison froide. En été, le maximum de la température tombe en moyenne sur les 3 h. du soir environ, celui de la force du vent å peu pres å la meme heure, ou, comme nous l'avons vu, meéme un peu plus töt, surtout quand le phénoméne offre son plus grand développement. Les variations de toutes deux commencent et cessent aussi å peu prås au méme moment de la journée pendant les diverses sai- sons, celle de la force du vent toutefois un peu plus töt, comme le montre le tableau suivant (VII), calculé pour Upsal par M. HJIELTSTRÖM !). Tableau VII Variation de la vitesse Variation de la tempé- du vent. rature. Saison et année. Commen- | rin. | Durée. Commen-| Fin Durée. cement. cement. I FELVET SALE Sm. 6 s. | 10 heures] 8 m. 6 m. heures Printemps -.--------- blm. I i L0ES: 17 » 5 ma. | LORS: Kberge tand kala 3 Mm. 0 mi Zl dm. lim. Automne o.d. 6 m. (OR RE | dn LS: K Amnge dess tSell4 5 om. 9 s. 36 Hennes 6 m. |10s. |16 heures| De VF'autre cöté, il existe å plusieurs égards des différences notables et caractéristiques entre ces deux phénomeéenes, tels qu'on les observe å la surface de la terre. Ainsi, le tableau suivant, VIII, montre qu'a une grande amplitude dans la force du vent, la température ne varie que faiblement au lieu de présenter la variation considérable å laquelle on se serait at- tendu. On voit aussi que, tandis que par un ciel clair Vam- plitude de la température est en moyenne plus grande du double que par un ciel voilé, I'amplitude de la force du vent est, par contre, peu différente dans les deux cas. !) Voir p. 19 du mémoire cité plus haut de cet auteur. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:o 24. 21 Tableau VIII. Moyenne diurne Amplitude péeériodigue. de la force du | vent en 'métres de la force du vent. de la température. | Bäseconde. Nuages 0—3. Nuages 9—10. Nuages 0—3. Nuages 9—10. | | 5—6 3.6 | 3.3 12.9 | T.a 4—5 3.0 | 2.6 13.7 D.9 2—3 2 1.9 15.6 6.3 | 1—2 2.2 1.4 157 3.0 La grandeur de Famplitude de la force du vent pendant les différents mois d'été, par un ciel clair et å des forces moy- ennes différentes du vent dans le courant de la journée, offre également un point d'intérét, comme le montre le tableau suivant: Tableau IX. | Moyenne | Minimum Amplitude MOS diurne en | Nombre de |moy. en mé- périodique metres par Jours. tres par se-| en métres seconde. conde. par seconde. | NIGER Fa SEE 4—5 2) 2 3.6 3—4 il7 2.0 2.9 2—3 I | 0.9 3.5 | 1—2 6 0.6 2.8 JTELINSESE NA URNA PSÅIE La 4—5 15 2:8 Själ 3—4 118) 2.3 2.4 2—3 5) EN 200 1—2 — — — fdfönliKstDN LANSEN ot 4—5 SS co JR 3—4 dk 2.1 3.2 | 2—3 14 0.9 2.9 TE? 9 0.8 2.1 FAT EDRSR SEE BES Seg ns 4—5 3 2.6 3.7 3—4 12 1.6 3.7 | 2—3 i 1.1 d.1 | 1—2 12 0.6 2.6 L'amplitude se montre dans la reégle plus faible en juin qu'en mai, juillet et aodt. LDL'amplitude de la température est 22 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. en revanche, pour les cas entrant dans le tableau, en moyenne å peu pråés égale pour les différents mois. Nous voyons de méme ce dernier fait constaté dans le tableau suivant, contenant la moyenne des années 1874—1878 (—79), tirée du »Bulletin météorol. mensuel d'Upsal>. Tableau X-. Force du vent. Température. FER Quantité Mois. a des Max. | Min. | Ampl.| Max. | Min. | Ampl.| enne. | "028651 Janvier .......- 4.3 3.4 0.9 1— 4.0] — 5.5] 1.5 | — 51 7.5 Février .......- 4.3 d.4 0.9 I— 3.11 — 6.3] 3.2 | — 5.0 7.4 Niarsi eJEE DE 3.2 1.9 |— 0.11 — 5.90 5.8 | — 3.2 6.3 Aware ff 5.2 2.9 2.3 I + 5.9 — 1.6] 7.5 + 2.0 D.5 104 FE SAN DM 2: 3.0 I +11.9 + 2.7] 9.2 + TA7 5.5 JANEE AE SE HAL IKE2:6 2.5 I +19.0] + 9.5! 9.5 +14.7 5.0 Ab CSR ER 4.5 1.9 2.6 | +20.5) +10.9) 9.6 +16.0 D.7 Avosol | 4.3 1.9 | 2.4 | +18.8 +10.0o] 8.8 +14.5 D.4 Septembre ...| 4.7 2.8 1.9 I +13.7, + 7.21 6.5 +10.0 5.9 Octobre ....... 4.8 SI KeA SEI est SL ch + 5.6 6.8 Novembre -...| 4.3 5 TEL ROT 0 ne + 0.1 58 Décembre -....| 3.8 | 3.0 | 0.8 I— 5.6] — 5.9] 0.3 | — 5.3 3.2 Les amplitudes de la force du vent et de la température se suivent en général dans le courant de Fannée, de sorte que toutes deux sont plus grandes dans les mois chauds que dans la saison froide. En examinant de plus preés ces amplitudes pendant les mois d'été, on voit également s'y accuser la par- ticularité qui vient d'étre signalée, savoir que l'amplitude de la force du vent est plus petite en juin qu'en mai et en juillet, et meme en aoft, si l'on prend en considération le maximum moins considérable de la force du vent pendant ce dernier mois. Si I'on compare l'amplitude de la force du vent avec la température moyenne, on constate de méme qu'en général la premiere augmente avec celle-ci dans le courant de Pannée. Cette régle est toutefois soumise å des exceptions si grandes et si nombreuses dans les mois d'été et du printemps, quand la force du vent présente justement son développement le plus considérable, qu'il est impossible d'affirmer positivement V'exis- tence d'une connexion directe entre les deux phénoménes. RIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 24. 23 On est encore moins a méme de tracer une relation effec- tive entre les valeurs du barométre et la période diurne de la force du vent. L'amplitude de cette derniére est, il est vrai, comme le montre le tableau I, a, b, un peu plus grande en moyenne par les pressions basses que par les hautes pressions; mais la cause la plus rapprochée en est sans nul doute, d'aprés ce que nous avons déja fait voir, la force du vent générale- ment supérieure dans le premier cas. Avant d'aller plus loin, nous croyons devoir apporter une correction åa quelques données du travail de M. HJELTSTRÖM, d'autant qu'elles ont été reproduites dans le mémoire de M. HANN cité plus haut. Le professeur HANN dit, p. 15 de ce mémoire, par rapport äå un tableau qu'il emprunte au travail de M. HJELT- STRÖM: »Plus la force moyenne du vent est petite, plus est grande | dans la regle la variation diurne de cette force, comme le montre' efjectivement la marche a une haute pression de Vair, qui est ausst généralement accompagnée d'un temps clair. Un fait qui me paralt tres remarquable, c'est que le quotient (tempér. moy. divisée par lI'amplitude diurne de la force du vent) donne presque constamment une moyenne de 5.3 (pour Upsal). Il serait intéressant de rechercher aussi cette relation pour d'au- tres lieux.> A la premiere partie de cette assertion, nous opposerons nos tableaux III et IV, indiquant indiscutablement le contraire, savoir que plus la moyenne diurne de la force du vent est grande, plus est grande aussi lamplitude diurne de cette méeme force. Pour ce qui concerne en second lieu la variation de la force du vent åa des pressions differentes, nous renvoyons au tableau I, montrant que lI'amplitude est plus grande par les basses pressions que par les hautes, c.å-d. précisement l'op- posé de ce qui est indiqué dans la citation ci-dessus. Comme nous Vl'avons vu, cette circonstance ne dépend pas, ä propre- ment parler, de la valeur de la pression atmosphérique, mais de la circonstance que la force du vent est en général plus grande par une pression basse que par une pression haute. Quant å la différence de la variation par un ciel clair et par un ciel voilé, elle est insigniftante, comme nous l'avons éga- lement vu, et peut etre omise ici. 24 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. Dans le passage cité, la moyenne de la température et la force du vent sont ensuite mises en connexion l'une avec I'au- tre, de sorte que leur quotient serait un chiffre constant pour la méme nébulosité du ciel. D'abord, il ne nous parait pas entigerement naturel de vouloir måme essayer de chercher le rapport entre l'amplitude de la force du vent et la tempéra- ture moyenne, car les valeurs de cette derniére dépendent totalement du point zéro arbitraire qui aura été choisi. Si l'on avait pris un autre point zéro, le quotient en question cesse- rait d'étre constant. Cette circonstance enléve, selon nous, tout son intérét ä l'invariabilité supposée. Nous avons déja vu, en outre, I'influence insignifiante que la quantité des nuages exerce sur l'amplitude de la force du vent, et le degré bien supérieur des valeurs de cette derniere, dépendant de la force maximale du vent. Vil existait en réalité une connexion de cette nature, les chiffres de notre tableau X Tl'indiqueraient nécessairement. Il n'est cependant guégre possible d'y en trouver la trace. Mai, p. ex., est de tous les mois celui qui présente la plus grande amplitude de la force du vent; cette dernigre est måme plus grande que ecelle de juillet; or, mai n'a qu'une température moyenne de + 7.7, tandis que celle de juillet s'€léve å + 16.o. Pour avril, Pamplitude de la force du vent est å peu prés égale å celle d'aott, ce qui n'empéåche pas la température moyenne du premier mois de n'etre que +2,0, tandis que celle du second est de + 14,5. La nébulo- sité est en moyenne égale dans tous ces cas. Nous avons souvent eu l'occasion de constater, dans le cours de nos recherches, combien il est facile de confondre dans les caleuls des chiffres de nature différente et d'arriver de la sorte å des résultats totalement erronés. Nous avons peur qu'une confusion de ce genre n'ait donné lieu, comme il vient d'etre montré, 3 certaines inexactitudes dans le mémoire å d”autres égards si important de M. HJIELTSTRÖM. De tous les éléments météorologiques, la variation diurne de la température parait étre celui qui présente le rapport le plus intime avec la force du vent. &La cause dont dépend la premiere doit donc probablement produire å tout prendre la seconde. Si I'on réfléchit toutefois å ce que la variation de la force du vent devance dans ses heures tropiques celle de la température, il est å présumer, selon nous, qu'elle dérive plus immédiatement de leur cause commune. (Nous omettons BIHANG TILL k. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. d. N:O 24. 25 pour le moment le retard du maximum que nous avons signalé dans certains cas.) La cause de la période diurne de la tempé- rature est le plus primaire des effets du soleil sur notre globe, savoir lWinsolation. Mais, de quelle maniere P'insolation pour- rait-elle produire le phénoméne en question et måme en &tre une cause primaire? Il ett été å désirer que j'eusse pu, dans mon essai de répondre äå cette question, m'appuyer sur d'au- tres recherches que celles données ci-dessus pour Upsal. J'ai cependant toute raison de croire que plusieurs des circon- stances valables pour ce lieu sont d'une nature si générale, qu'on les retrouvera sur la plupart des points ayant une situa- tion quelque peu normale, du moins dans la zone tempérée. Lun des plus importants de ces résultats me parait tre que PFamplitude périodique diurne de la force du vent aug- mente en moyenne avec cette force. Ce n'est pas par les temps calmes et clairs que la variation de la force du vent se présente avec le plus d'évidence, mais au contraire par les grands vents et les tempétes avec ou sans chute d'eau. LDL'idée que PI'on gest faite jusqu'iei de la connexion entre le gradient et la force du vent devra &tre notablement modifiée en pré- sence de ce fait. Car, la circonstance que des variations ré- guliéres de la force du vent dans le courant des 24 heures pareilles å celles indiquées au tableau III, et s'élevant jusqu'a 7 métres par seconde, ne sont pas accompagnées de variations barométriques correspondantes, cette circonstance est en pleine contradiction avec les idées recues jusqu'ici. Ces variations-ci devraient faire présupposer évidemment des hausses et des baisses périodiques pendant la journée dans les centres des minima barométriques: or, il est impossible de tracer V'exis- tence d'un phénoméne de cette nature. Si FI'on se rappelle en- suite que la quantité de chaleur donnée par le soleil å la terre est å peu prés la méme pour chaque jour, et que V'effet et la cause doivent &tre proportionnels entre eux, il serait toutefois remarquable que, dans les jours avec vent, l'action du soleil fåt si incomparablement plus grande que dans les jours plus calmes. Pourquoi cette variation tend-elle, å mesure qu'augmente la force du vent, å atteindre son maximum toujours plus prés de midi, c'est-å-dire å I'heure de la journée ou Vl'insolation est 3 son maximum? D'ou vient cette force immense, ou le tra- vail mécanique consommé dans cette augmentation diurne con- sidérable de la vitesse des masses d'air par les grands vents, 26 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. et a quoi servent la måme force et le méme travail en temps de calme, si cette force et ce travail sont disponibles au meme degré dans toutes les occasions? Avant d'essayer une réponse aux questions ci-dessus, il y a toute cause d'examiner si ces modifications immenses du mouvement de l'atmosphere dans le courant de 24 heures, si ces consommations de force, ne seraient pas plutöt apparentes que réelles, si peut-8tre elles ne seraient pas compensées par des modifications contraires qui se font sentir ailleurs, comme p- ex. dans les couches supérieures de V'atmosphere. Ne se- rait-il pas possible que le courant dair passant au-dessus de nos tétes et då å la répartition générale de la pres- sion atmosphérique s'abaisse pendant la journée gråce au ré- chauffement des couches inférieures de F'atmospheére par le soleil et g'éleéve dans Pair pendant la nuit, ou que F'influence de ce courant consiste tout simplement en ce qu'il commu- nique pendant la journée une partie de sa vitesse plus consi- dérable aux couches inférieures de V'atmosphere? A VFépoque actuelle, ou I'on sait en réalité si peu du mouvement général de Patmosphere comme de la mécanique des corps gazeux en général, une hypothése pareille ne peut åtre considérée comme parfaitement absurde. Nous avouons qu'il est difficile de décider comment cet abaissement et cette hausse du courant d'air se- "raient å méme de naitre du réchauffement et du refroidisse- ment diurnes de PFatmosphére. On pourrait sans doute se les figurer comme provoqués par Véchange de PFair, då aux cou- rants ascendants et descendants, ou tout simplement par la circonstance que, pendant la journée, les couches les plus infé- rieures sont, gråce å leur réchauffement et å leur diminution de densité, entrainées par le courant supérieur, et que pendant la nuit, au contraire, lorsqu'elles deviennent plus froides et par suite plus denses et plus pesantes, elles présentent moins de disposition å prendre part au mouvement. Dans son intéressante note sur le mémoire précité de M. HANnnN, le Dr KÖPPEN a examiné divers essais d'explication de ce phénoméåne. Aprés une discussion qui se rapproche assez de la nötre, il g'arréte å la premiere de ces alternatives, savoir aux courants ascendants et descendants comme la cause pro- bable. Diverses difficultés sg'élévent cependant, selon nous, contre cette admission. Ainsi, il n'est pas facile de s'expli- quer comment des courants verticaux pourraient se déve- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 24. 27 lopper par un temps voilé et venteux. Ensuite, ces courants verticaux qui ne recoivent sans doute leur entier développe- ment qu'aprés le maximum de la température, devraient ame- ner un retard plus considérable du maximum de la force du vent qu'on ne le constate dans la réalité, du moins sous nos latitudes et par un vent intense. Enfin, Vhumidité de Vair devrait changer davantage de lieu å lieu, car partout ou lair descend, son humidité ne doit pas étre la méme qu'aux points ou il monte. Le D" KÖPPEN a aussi pris en considération V'autre alter- native, savoir l'entrainement de V'air inférieur par Vair supé- rieur, doué d'une vitesse plus grande, et måéme la variation produite dans cet entrainement par la variation périodique de la température. Il ne considére toutefois pas cette explication comme probable, par suite d'une objection qui peut étre faite du cöté de la théorie moderne des gaz. MBSuivant cette théo- rie, le frottement entre deux masses de gaz en mouvement est trés peu considérable. Ce frottement augmente, il est vrai, légérement avec la différence de la température de ces masses, mais il est dans tous les cas trop insignifiant pour produire lentrainement en question. On peut se demander cependant sg'il ne faut pas se représenter cet entrainement dans FPatmosphere libre comme ayant lieu d'une autre facon que ne le présuppose la théorie des gaz. TITr'eau d'une riviére en- leve et entraine des particules solides du fond et des bords. Le vent fait tourbillonner et entraine avec lui dans les hau- teurs atmosphériques de la poussiere et de la fumée avec une facilité plus ou moins grande. Ne pourrait-on pas ad- mettre que quelquechose d'analogue a lieu dans Pair, dont la densité est soumise dans les régions inférieures å des va- riations si considérables pendant les 24 heures? Il ne vaudrait toutefois pas la peine, avec nos connaissances actuelles, de se livrer å de simples suppositions pour l'une ou VF'autre al- ternative. Peut-étre existe-t-il encore d'autres manieres d'ex- pliquer le phénoméne en question. Quoique les raisons appuyant Ihypothése présentée soient passablement faibles, il n'en est pas moins étonnant de voir comment, en admettant une communication rapide entre les différentes couches d'air par suite de la variation diurne de la température, ä quelque cause que soit due cette communication, il est étonnant, disons-nous, de voir, ainsi 28 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VENT. que nous allons le montrer, comment la plupart des faits signalés plus haut se Jlaissent facilement expliquer. Quand, au lever du soleil, atmosphere commence å etre échauffée par les rayons de cet astre, le courant dair g'a- baisse aussi, c.-a-d. que les couches inférieures commencent a prendre une part plus vive au moyvement des couches su- périeures, et que l'on remarque å la surface de la terre une augmentation de la vitesse du vent. Pendant les heures du matin, la force du vent augmente avec la température, et cela, naturellement å mesure de la vitesse propre du courant d'air. Immédiatement apres I'heure de midi, la température de toute la colonne atmosphérique commence å diminuer. Simultanément, d'aprés notre admission, le courant d'air doit g'é€lever et la force du vent diminuer å la surface de la terre. Le fait que les heures tropiques de la variation de la force du vent devancent celles de la température pourrait s'expliquer par la circonstance que la premiere se regle d'aprés la température moyenne de toute la colonne verticale de FPatmosphere, et I'on sait qu'a une hauteur plus considérable, la température commence äå augmenter et aussi a diminuer plus töt qu'å la surface. Dans la saison d'hiver, quand la température est en moy- enne presque constante durant la nuit, et qu'elle ne subit qu'une faible augmentation pendant le jour, la force du vent doit aussi gtre en moyenne assez constante durant la nuit et augmenter faiblement pendant le jour. Or, cela est entiére- ment conforme å ce qui se passe effectivement, comme il est facile de s'en convaincere par un simple coup d'oeil dans le Bulletin mensuel d'Upsal. Sur la mer et dans les régions polaires, ou la variation diurne de la température est minime, la variation diurne de la force du vent y varie aussi trés peu. Par un ciel clair, la température est un peu plus élevée pendant le jour et un peu plus basse pendant la nuit que par un ciel nébuleux. Cette augmentation de lI'amplitude de la température par un ciel elair ne peut cependant s'étendre a une hauteur bien considérable au-dessus du sol, et par suite elle ne peut produire d'augmentation bien sensible dans FPamplitude de la force du vent. En juin, la variation diurne de la force du vent était å Upsal évidemment inférieure 3 celle des mois voisins. L'ob- servation n'a, il est vrai, pas encore permis de constater si BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 24, 929 cette circonstance est accompagnée d'une diminution sem- blable dans la variation de la température moyenne de Ja colonne verticale; mais il est probable que cette diminution existe réellement, et qu'elle est causée par la courte durée des nuits pendant ce mois sous nos latitudes. Il suit évidemment, d'aprés notre théorie, que sila force du vent augmente å la surface de la terre pendant le cours de la journée, I'opposé doit avoir lieu å une certaine hauteur dans latmospheére. Or, c'est ce que P'observation a confirmé pour quelques lieux situés å une altitude considérable, tels que Mount Washington en Amérique ”), ainsi qu'au Rigikulm et au Schafberg en Suisse, et au Dodabetta dans les Indes”?), ou I'on a généralement constaté un minimum de la force du vent pendant la journée et un maximum pendant la nuit ou au matin. Suivant mon essai d'explication, aussi bien la pé- riode diurne de la force du vent å la surface de la terre que la période inverse äå une certaine hauteur, doit se présenter sur tous les points du globe ou existe Valternance du jour et de la nuit, et ou les vents ne dépendent pas d'influences locales prédominantes. Il existe sans nul doute, å cöté de la cause générale ad- mise, d'autres causes plus locales, qui, dans des circonstances favorables, peuvent influer sur la marche normale du phéno- méne et produire de la sorte une période diurne de la force du vent offrant des écarts plus ou moins considérables de la période typique. Il est probable que F'on peut mettre au nombre de ces anomalies le retard du maximum ou PF'indice d'un maximum secondaire que l'on constate a Upsal par un temps clair et calme, comme aussi le maximum secondaire que, suivant le professeur HANN ”), présente å Vienne la force du vent å une heure avancée du soir, aimsi que les va- riations annuelles dans FP'époque de l'arrivée du maximum pendant laprés-midi a Bombay et dans quelques autres lieux; enfin, les differences signalées par M. HELLMAN dans la pé- riode diurne des vents d'est et des vents d'ouest å Madrid, et ainsi de suite. !) HELLMAN, Zeitschr. fir Meteorologie, T. X, N? 20. 2?) HANN, 1. c., 67. Zur Meteorologie der Alpengipfel. T. LXXVIII des Sitzb. der k. Akad. d. Wissensch.. 2”" section, oct. 1878. >) Die tägliche Periode der Geschwindigkeit u. Richtung des Windes, p. 33. 30 HAMBERG, SUR LA VARIATION DIURNE DE LA FORCE DU VEN?. Les particularités et les anomalies de cette nature ne peu- vent pas s'expliquer par notre théorie, et elles n'ont pas besoin non plus de cette explication. Les causes en varient proba- blement avec les localités. Nous avons seulement voulu nous en tenir dans ce travail ä ce que nous avons considéré con- stituer l'essence méeme du phénoméne. Une fois que PI'on comprendra parfaitement le phénoméne général, il sera com- parativement plus facile de se rendre compte des exceptiors causées par des influences locales. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 5. N:o 25. UEBER SEKUNDARE GESCHLECHTSCHARAKTERE NORDISCHER TAGFALTER CHRISTOPHER AURIVILLIUS. MIT 3 TAFELN. DER KÖNIGL. SCHWED. AKAD. DER WISS. MITGETHEILT DEN 11 FEBRUAR 1880. STOCKHOLM, 1880. KONGL. BOKTRYCKERIET SE OM DTA ARNE pr HA RE BR 4 - WPR Ene FREI a PETE KM jr SVAREN in IR TUE. j ren ESR DYRT er tac Fraud wikpe jul ev bullan NERFÖR Tou (wRSNN se sind te 1 skrud. > Nesta va NRA HN an ER NEMI i or Nea nrg Ne burn ONA år Ölet oven: pun NAS Un pp RNd ra år fakto råent I STÖRANNVIRA FS REV bv A RR ne FR mA NUR BAG IA RANN Åk p Ku 2 ER IEYE) FEavnARARoee notor SITIKADAT AARno RON KV VÄL VAT SG OUTIN NO MATTS Kern Måd oOANA REN HVAR EE FITA RR ANC EL MER RR rt + | Å al DM RA [d pl er GA ul - dj pd (ara SOM AN ITEYDRA NA CJ j AEA u MUN / > SOTD | SSM secundären Geschlechtscharakteren versteht man solche, dem einem oder dem andern Geschlecht eigenthimliche Kennzeichen, die mit den Fortpflanzungsorganen in keinem unmittelbaren Zusammenhang stehen. In vielen Fällen därfte es indessen schwierig oder beinahe unmöglich sein eine be- stimmte Grenze primärer und secundärer: Geschlechtscharak- tere anzugeben; doch findet man gewöhnlich leicht, wo eine Bildung hingerechnet werden muss, zumal wo ihre fysiolo- gische Bedeutung völlig einleuchtend ist. Denn wie einerseits die eigentlichen Geschlechtsorgane zur Aufgabe haben die männlichen und weiblichen Zellen zu bilden, so haben an- dererseits die secundären Bildungen die Bestimmung das Zusammentreffen der Geschlechter zu erleichtern und die Dauer der Nachkommenschaft zu sichern. Wie bei der Mehrzahl der Thiere weichen auch bei den Schmetterlingen Männer und Weiber gewöhnlich im Aeussern von einander ab, und zwar in einer Weise, die, wie jetzt wohl nicht mehr bezweifelt wird, fär ihr Leben und ihre Entwicklung eine bestimmte Bedeutung hat. Jeder Sammler von Tagfaltern dirfte ohne Zweifel die meisten dieser Verschiedenheiten, so weit sie dem blossen Auge sichtbar sind, beobachtet haben; feimnere Untersuchungen davon sind aber in wenigen Fällen gemacht worden. Ich habe eg deswegen vorgenommen die Geschlechtsunterschiede an jeder bekannten Art nordischer Tagfalter zu untersuchen und die- selben darauf nach Beschaffenheit und Bedeutung zusammen- zufassen. Die Räthsel, die in vielen Fällen in diesem Gebiet ent- stehen, sind zwar nur selten zu lösen, doch hoffe ich, es werde mir gelungen sein einige neuere Gesichtspunkte vorzubringen, welche andere erfolgreichere Untersuchungen herbeifihren werden. Bisher konnte ich nur das Chitinskelett untersuchen ; känftig werde ich mich bemiihen den innern Bau der frag- lichen Örgane zu erforschen, namentlich den Bau der den 4 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. Männern eigenthimlichen Schuppen, welche Bildungen, bisher sicherlich verkannt waren und wahrsecheinlich von grosser Bedeutung sind. Viele Geschlechtsverschiedenheiten därften bei unsern Tagfaltern noch zu entdecken sein. In vielen Fällen kann man auf ihre Existenz schliessen, wenn es auch wenig Aussicht ist sie morphologisch oder anatomisch nach- zuweisen. Männer und Weiber weichen oft durch verschie- dene Triebe und Fähigkeiten von einander ab, die auch eine verschiedene Entwicklung der entsprechenden Organe vor- aussetzen. So, um ein Beispiel anzufihren, sucht ja das Weib der Gonepteryx rhamni Rhamnus frangula auf und unterscheidet sie leicht von andern Bäumen und Sträuchen. Dies setzt ein Unterscheidungsvermögen voraus, das unzweifel- haft eine besondere Entwicklung seines Organes fordert, eine Entwicklung, die man beim Mann kaum fär befindlich an- nehmen kann, da sie ihm von keiner Bedeutung wäre. Die Geschlechtsverschiedenheiten!'), die bei den Tag- faltern vorkommen, können in drei Hauptgruppen eingetheilt werden: 1. Farbenverschiedenheiten, 2. Formenverschiedenheiten homologer Gebilde, 3. Neugebilde, die dem einen Geschlecht eigen sind, und denen also bei dem andern nichts ähnliches entspricht. Ueber die Farbenverschiedenheiten finden sich Nachrichten in jedem ausfiährlichern beschreibenden Werk. Was ihre Be- deutung dagegen betrifft, kann man sagen, dass sie erst durch die Arbeit "CHARLES DARWIN's iäber die »Geschlechtsauswahl» besprochen worden sei. Er nimmt bekanntlich an, dass die sehr oft mehr glänzenden oder auffallenden Farben der Män- ner auch bei den Schmetterlingen als Putzfarben zu erklären sind, die sich dadurch ausbilden, dass die Weiber die da- durch ausgezeichneten Männer auswählen. Da aber unter den Sechmetterlingen keine einzige Thatsache sich findet, die zeigt, dass eime Auswahl von Seiten der Weiber Statt findet, — am allerwenigsten oft kaum merkbaren Farbenabweichungen der Männer zufolge — sondern es im Gegentheil ganz gewiss scheint, dass zum Beispiel die faulen, fast unbeweglichen Spinnerweiber den allerersten Mann, wie er auch gefärbt sei, zulassen, so kann man diese Annahme kaum als richtig ') Vergl. KEFERSTEIN, A.: Einige Bemerkungen iber die Geschlechtsverschie- denheiten der Schmetterlinge. Stett. Ent. Zeit. Bad. 14. 1853, p. 349. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 95. N:O 209. 5 ansehen. Anderseits versuchte ALF. RUSSEL WALLACE!) nach- zuweisen, dass die Farbe, wenigstens ihrer Intensität nach, in einem bestimmten V erhältniss zur Lebenskraft und Energie der Individuen stehe, und dass die Männer, welche im Allgemeinen lebhafter und kräftiger sind, deswegen auch mit lebhafteren und intensiveren Farben geschmickt sind. Ausser- dem behauptet er, dass der Farbenuntersehied der Ge- schlechter mit ihrer verschiedenen bLebensart und davon herrährendem ungleichem Bedirfniss des Schutzes im Zu- sammenhang stehe. Wenn man auch zugestehen muss, dass der Ausgangs- punkt der Auffassung WALLACE's, der Zusammenhang der Farbe mit der Lebenskraft, keine eigentliche Erklärung iber die glänzenden Farben der Männer giebt, sondern nur eine Thatsache darlegt, so ist doch dadurch ein neuer Gesichts- punkt von grosser Bedeutung gewonnen, und seine Behaup- tung, dass die Geschlechter verschiedener Farbe bedirfen, verdient genau beobachtet zu werden. Ich werde indessen unten zu zeigen versuchen, dass gewisse Farbenverschieden- heiten von ganz andern Ursachen als den oberwähnten her- rihren därften. Die zweite Gruppe, die Formenverschiedenheiten, zeigen sich bei unsern Tagfaltern 1..an den Vorderbeinen, 2. an der Form der Fligel, 3. an der Lage der Flägelrippen, 4. an den Palpen. Die Antennen, die bei den Geschlechtern der Hetero- ceren ihrem Bau nach so oft einander unähnlich sind, zeigen dagegen bei den Tagfaltern keine Verschiedenheiten. Was man von diesen Gebilden kennt, ist im Ganzen wenig und findet sich hauptsächlich in grössern descriptiven Werken, welche indessen die Aufgabe dieser Gebilde gewöhnlich nycht besprechen. Von Bedeutung sind SPEYER's Aufsatz von den Beinpaaren”) der Schmetterlinge, HERRICH-SCHAFFER'S tabule der Gattungsmerkmale?) und DouBLEDAYS”) Aufsatz von der verschiedenen Lage der Rippen bei den Geschlech- tern der Heliconiden. 1) Die Färbung der Thiere und Pflanzen. Uebers. in Kosmos, Jahrg. II, EHeft, 8 u:. 9: 2?) SPEYER, ÅA. und SPEYER, O.: Lepidopterologische Beiträge III: Unter- suchung der Beine der Schmetterlinge. Isis 1843. Th. 36 p. 162. 3) HERRICH-SCHAEFFER: Systematische Bearbeitung der Schmetterlinge von Europa Th. VI p. V tab. 3—6. Regensburg 1856. +) DOUBLEDAY: On the Pterylogy of the Diurnal Lepidoptera. Proc. Linn. Soc. London T. 1. 1848, p. 348. 6 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. Unter den Neugebilden der dritten Gruppe sind vor Allem die eigenthimlich geformten Schuppen zu bemerken, die sich bei den Männern gewisser Arten finden und ihrer innern Structur und Bestimmung nach noch so wenig bekannt sind. Um 1825 wurden sie zum ersten Mal von BaAILLuiF an Pieris rape entdeckt. Er nannte sie »plumules> (plumule), aber sah sie fär bloss zufällige Missbildungen an, weil er sie nicht an allen Individuen fand. BERNARD DESCHAMPS, dem BaAILLIF seine Entdeckung mitgetheilt hatte, fand doch bald, dass die Individuen, bei denen sie vorkamen, alle Männer waren, und es gelung ihm Plumule auf nicht weniger als 36 in Frankreich einheimischen Arten anzutreffen. Im Jahr 1835 gab er eine Arbeit iber die Flägel!) der Schmetterlinge, worin er auch seine Untersuchungen und diejenigen BaAILuiF's iber die Plumul&e publicirt, heraus. Die ihm bekannten Männchen- schuppen ”) (plumule) sind dreierlei: 1. die Plumule im engsten Sinn des Wortes, kennzeichnet dadurch, dass die Spitze sich in feime Zweige oder Borsten, die einen mehr oder weniger ausgebreiteten Bäischel bilden, auflöst; es scheint am besten zu sein solchen Schuppen den Namen Federbuschschuppen (plumule penicillate)”) beizulegen; 2. ganzrandige Schuppen mit kleinen in Reihen geordneten warzigen Erhöhungen; diese kommen, so viel man bisher weiss, nur bei den Männern der Gattung Cupido SCHRANK vor und können am passendsten Blasenschuppen (plumulce papillose)”) genannt werden; 3. die eigenthiämliche und in ihrer Art einzelne Schuppenform beim Manne des Cupido Beticus L. Die auch zu unserer Fauna gehörenden Arten, bei wel- chen DeEscHAMPs Männchenschuppen gefunden hat, sind A. mit Federbuschschuppen: Pieris rape”), napi?), brassicie 3), Daplidice ?); Aporia crategi?); Euchloö cardamines?); Coeno- nympha Pamphilus; Pararga Mora”), Megoara?), Egeria; Hippar- chia hyperanthus; Epinephele Jurtina; Satyrus Semele; Argynnis !) DESCHAMPS. BERNARD: Recherches microscopiques sur l'organisation des ailes des Lépidoptéres. Ann. des Sciences Nat. Ser. II. T. 3 p. 111. 1835. 2) Da die Gebilde, die hierzu gerechnet werden, keine gemeinschaft- liche Form haben, und da man ihre fysiologische Aufgabe noch nicht sicher kennt, schlage ich vor, dass man sie bis auf weiter mit dem ge- meinschaftlichen Namen »Männchenschuppen (schwed. Hanfjäll) benenne. 3) Schwed.: Tofsfjäll. 5) Schwed.: Blåsfjäll. ?) Die Schuppen dieser Arten sind abgebildet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 7 Paphia"), Adippe?); B. mit Blasenschuppen: Cupido Icarus') Rott, bellargus!), argiolus?), Arion, Cyllarus"), icarius, semiargus, FEumedon, argester, argyrotoxus, Optilete. DEscHAMPS hat auch die Bälge der Männchenschuppen beobachtet und abgebildet und, wie sich diese Bälge von denjenigen der gewöhnlichen Schuppen unterscheiden, ange- geben, aber er spricht gar keine Ansicht von der Bedeutung und Aufgabe der Schuppen aus. Nach der Zeit DESCHAMPS's scheinen die Männchenschup- pen beinahe ganz vergessen oder wenigstens nicht weiter untersucht worden zu sein, bis der Engländer JoHN WATSON sich dieser Forschung zu widmen anfing. Er untersuchte zuerst eine grosse Menge Arten der Fam. Pieridw”) aus allen Ländern und fand Federbuschschuppen bei allen untersuch- ten Arten der Gattungen Pieris, Anthocharis, Hebomotia, The- stias, Euterpe und Eronia. Nur die afrikanischen Pieris aga- ”thina und ehloris zeigten Männchenschuppen eigenthiämlichen Baues ohne Spur von Biischel. WATSON wirft zuerst die Frage auf: wozu dienen die Männchenschuppen? und beantwortet sie so, dass er sagt, diese Schuppen seien Organe, welche Luft in die Tracheen hineinfihren. Sie seien ohne Zweifel hohl, einem Sacke ähnlich und können aufgeblasen werden dadurch, dass sie Luft schöpfen, wobei die Cilien am Wipfel zum Zweck haben durch beständige Bewegung schädliche Stoffe zu ver- hindern mit der Luft in die Schuppe hinein zu folgen. Um diese seine Annahrne zu beweisen kann er doch keine Thatsache anfihren, sondern stellt sie nur als Hypothese auf. In eimem folgenden Aufsatz”) wiederholt er dies und zeigt zugleich, welchen grossen Werth man diesen Schuppen in systema- tisceher Hinsicht um nahe stehende Arten zu unterscheiden und Unterabtheilungen in den Gattungen zu bilden wahrschein- lich einräumen wird. Sie sind nämlich bei einer und der- selben Art immer derselben Form und Grösse. Obgleich dieser wichtige Wink vor vielen Jahren gegeben wurde, sind, so viel ich weiss, die Männchenschuppen noch nicht systematisch an !) Die Schuppen dieser Arten sind abgebildet. 2?) WATSON, JOHN: On certain Scales of some Diurnal Lepidoptera. Me- moirs of the Lit. and Philos. Society of Manchester. Ser. III. Vol. 2. 1865, p. 63. 2?) WATSON, J.: On the microscopical Examination of Plumules etc. The Entomologist's Monthly Magaz. Vol. 2. p. 1. 1865. a) AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. gewendet worden, obgleich sie ohne Zweifel in vielen Fällen verdienen beachtet zu werden. Etwas später schrieb WATSON!) iiber die Blasenschuppen, weleche die Engländer Battledoor Scales nennen, eine Benen- nung, die Watson fir wenig passend ansieht. Auch hinsicht- lich dieser hält er seine vorher ausgesprochene Meinung von der Bedcutung der Männchenschuppen fest und vermuthet, dass die Spitze der Blasenschuppen mit einer Oeffnung, von Cilien, die er doch nicht habe sehen können geschlossen versehen sei. Die Blasenschuppen fehlen bei den Arten, deren Männcechen braun ohne blauen Anstrich sind. Die abgebildeten Schuppen gehören 93 grösstentheils exotischen Arten. Die einzige nordische Art, die DESCHAMPS nicht ab- gebildet hat, ist C. minimus. Zuletzt giebt WATSON eine Uebersicht?) vom Vorkommen der Männchenschuppen: bei den Tagfaltern im Ganzen. Hier schlägt er vor den Namen - plumules (plumule) wegzulassen und Statt dessen den Ausdruck Idiolepides zu gebrauchen und modificirt ein wenig seine Ansicht von der aufgeblasenen und cylindrischen Form der Männcehenschuppen, so dass er zugesteht, sie seien bedeu- tend abgeplattet. Er durchgeht die Familien der Tagfalter nach der Aufstellung in DouBLEDAY and HEWITSON's Genera und weiset nach, dass Männchenschuppen vorkommen in der Fam. Pieride (8 Gen. 201 Arten), Danaide (Gen. Euplea 15 Arten), Heliconide (Gen. Heliconia 26 Arten), Nymphalide (7 Gen. 45 Arten), Satyride (10 Gen. 89 Arten), und Lycenidea (3 Gen. 131 Arten). Im Gegentheil hat er in den Fam. Pa- pilionide, Ågeroniide, Acraide, Morphide, Brassolide, Eury- telide, Libytheide, Erycinide und Hesperide keme solche Schuppen gefunden. Gleichzeitig mit WATSON beschäftigte eich auch ein anderer Engländer, F. W. WONFOR mit der Untersuchung der Männchen- schuppen ”). Er hat wenig oder nicht von dem, was vorher iäber diesen Gegenstand geschrieben worden ist, gekannt und fährt denn schon bekannte Sachen als etwas neues an. Neu ist 1) WATSON, J.: On the Plumules or Battledoor Scales of Lycenide. Mem. of the Lit. and Philos. Soc. of Manchester. Ser. III. Vol. 3. 1869, p. 128—133 t. 1—3. 2) — — Further Remarks on the Plumules or Battledoor Scales of some of the Lepidoptera TIbidem p. 259—269, pl. 5—7. 3) WONFOR, F. W.: On certain Butterfly Scales, characteristic of sex. Qvart. Journ. of Microsc. Science. New Ser. Vol. VIII. 1868, p. 80—83, pl. 1; Vol. IX. 1869 p. 19—22, p. 426—428. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND De N:O 25. 9 doch die Entdeckung der »keulenförmigen» Schuppen, die er bei gewissen Arten von Årgynnis mit andern vermischt gefunden hat. Seine Abbildung der Männchenschuppe von Pieris aga- thina scheint mir anzudeuten, dass diese, obgleich viel abwei- chend, doch zu demselben Typus als die eigentlichen Feder- buschschuppen gerechnet werden dirfte, wenn es auch der Zweige des Biäschels, die grob sind, sehr wenige giebt. Hin- sichtlicech der Bedeutung der Männchenschuppen äusssert er: » What purpose, if any, they serve, I cannot conceive. They seem to me to have their analogies in the beard of man, the mane of the lion and plumage of some birds.> Ausser dem, was durch die Arbeit DESsCHAMPS's schon bekannt war, giebt weder WoONnFor noch WATSON genauere Nachrichten äber den feineren Bau der Männchenschuppen oder ihre An- ordnung und Ausbreitung auf den Fligeln. Einen wichtigen Beitrag zur Kenntniss vom Bau der Blasen- schuppen hat J. ANTHONY 5) geliefert. Er zeigt nämlich, dass die in Reihen geordneten Erhöhungen auf diesen Schuppen aus einem kleinen Stiel bestehen, die eine angeschwollene Kugel oder Knopf an seiner Spitze> trägt. Dieses ganze Gebilde gleicht also einem Hutschwamm im Kleinen oder eimem Glan- delhaar bei den Pflanzen. Dass diese Beobachtung richtig ist, sehe ich um so viel mehr fir sicher an, als ich selbst, ehe ich den Aufsats ANTHONY's gelesen hatte, dieselbe Beo- bachtung zu machen geglaubt und solche Fälle wie den in der Fig. 17 abgebildeten gefunden habe. Etwas zu lang sind doch gewiss die Stiele in den Figuren, die ANTHONY gelie- fert hat. Sechlieslich hat der in Brasilien wohnhafte deutsche Na- turforscher Fritz MÖLLER mehrere interessante Mittheilun- gen iäber den Duft der Schmetterlinge, den er mit den eigen- thimlichen Schuppen- und Haarbildungen der Männer in Verbindung setzt, publicirt. In seinem ersten Aufsatz ”) theilt er mit, dass bei einigen brasilianischen Arten die Flecke, die mit Männchenschuppen gekleidet sind, einen bestimmten, eigenthimlichen und specifiscehen Geruch von sich geben. Da !) ANTHONY, JOHN: The Markings on the Battledoor Scales of some of the Lepidoptera.. Monthly Microsc. Journal. Vol. VII. 1872 p. 1—3 t. 1, 2. — — Structure of Battledoor Scales. TIbid. p. 250. 2) MÖLLER, FRITZ: Ueber Haarpinsel, Filzfleceke und ähnliche Gebilde auf den Fligeln männlicher Schmetterlinge. Jena. Zeitschr. fir Naturw. BA: XI 1877, hit. 1, p. 99—=114: 10 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. aber diese Schuppen nur bei den Männern vorkommen, und diese die Weiber aufsuchen, was nicht umgekehrt gilt, kann der Duft nicht zur Aufgabe haben die Geschlechter zu einander zu leiten, sondern muss nur als ein Reizmittel, das den Geschlechtstrieb steigert, betrachtet werden. Die Ent- stehung dieser Duft erklärt MÖLLER darauf mit Hilfe der Geschlechtsauswahl. Davon gilt natuärlicherweise, was vorher von dieser Hypothese hinsichtlich der Farben gesagt worden ist. In seinen folgenden Aufsätzen stellt MöLrLLEr dasselbe Verhältniss dar und zeigt einige neue Fälle, wo er eimen deutlichen Geruch sowohl bei den Männern als den Weibern gefunden hat. Ich werde später auf diese Frage zurickkom- men. Jetzt will ich zur Beschreibung der secundären Ge- sehlechtscharaktere bei den nordischen Arten ibergehen. Fam. Satyride. 1. Coenonympha Pamphilus L. Im innern Theile der zweiten und dritten Zelle und im äussern Theile der Mittel- zelle finden sich bei den Männern einzelne 0,15—0,16 """- lange Federbuschschuppen. Ihre Farbe ist gelb wie die der um- gebenden Schuppen, und sie haben eine stumpfe abgeplattete Spitze, die die kleinen Bischelborsten trägt. Zufolge ihrer bei den Satyriden ungewöhnlichen Farbe bilden sie keine dem blossen Auge sichtbare Zeichnung auf den Vorderfligeln des Mannes, und wegen ihrer geringen Anzahl kann man sie an dem Sammetglanz, den sie hervorzubringen pflegen, wenn sie in grosser Menge vorkommen, auch nicht bemerken. Es giebt bei dieser Art keine erwähnenswerthe Farbenverschiedenheit oder andere Unähnlichkeit der Geschlechter. DESsCHAMPS sagt, die Federbuschschuppen gehören dem braunen Aussenrande, aber dies ist offenbar ein Irrthum. 2. Coenonympha Tiphon Bott. Die Männer haben ge- wöhnlich eine viel dunklere und glänzendere Farbe als die Weiber, aber ich habe keine Spur von Federbuschschup- pen oder ihnen analogen Bildungen entdecken können. 3. Coenonympha Arcania L.: Was von der vorhergehen- den Art gesagt worden ist, gilt auch von dieser. Die Wei- ber haben auf der Oberseite in den schwarzen Bändern des Aussenrandes einen mit schwarzem Punkt in der Mitte BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 23. ll versehenen, gelben Ring, der dem Ocell der Unterseite ent- spricht. 4. Coenonympha Hero L. Männchenschuppen fehlen. Bei dieser Gattung sind die Vorderfissse beim Manne ein- und beim Weibe viergliedrig. Der Fuss des Mannes ist bei den drei ersten Arten (vergl. die Fig. 24) bald etwas länger, bald etwas kirzer als die halbe Vorderschiene, aber bei C. Hero L. beläuft sie sich bis zu sa der Schiene. Der Fuss des Weibes hat wenigstens dieselbe Länge als die Schiene und das erste Glied ist gewöhnlich etwas kärzer als die drei ibrigen zu- sammen. Bei den C. Hero sind die Suturen zwischen den Gliedern des Fusses bald versehwunden, bald finden sich deren nicht mer als zwei. Auck das Endglied der Palpen zeigt Geschlechtsverschiedenheiten, indem es bei den Weibern et- was schmaler und länger ist als bei den Männern. 3. Pararga Achine ScorP. Den Männern fehlen ganz und gar die bei den andern nordischen Arten vorkommenden Sammlungen von Federbuschschuppen, und sie weichen, so weit ich gefunden habe, von den Weibern beinahe nicht ab. 6. Pararga Megera L. Bei den Männern findet man auf den Vorderfligeln ein breites schwarzes Band, das sich von der Basis der vierten Fligelrippe einerseits in gerader Linie nach hinten bis an die Mitte des Hinterrandes des Fliigels erstreckt, die Basis der zweiten und dritten Zelle emehmend und die Zelle 1 b in zwei Hälften theilend, und andererseits die vierte und finfte Zelle bis an die sechste Rippe durchgeht. Es fehlt den Weibern an diesem Band, das man bei näherer Untersuchung aus dicht gehäuften Federbuschschuppen be- stehen findet. Auf der gereinigten Fligelmembrane erkennt man leicht mit dem blossen Auge dieses Feld an dem mat- tern Ton und bei Vergrösserung sieht man, dass die Bälge der Federbuchschuppen viel näher als die der andern Schuppen an eimander gedrängt und ausserdem nicht wie diese in Rei- hen gestellt sind. Die Flägelmembran ist um jeden Anhef- tungspunkt gefalteter als gewöhnlich, und ein netzförmiges Gewebe von feinen Röhren, vermutlich Tracheen, erscheinen um und zwischen den Anheftungspunkten. Die Federbusch- schuppen sind bei dieser Art am breitesten an oder gerade oberhalb der Basis und verjuängern sich darauf langsam in einen ausgezogenen haarfeinen Stiel, der den bilateralen Bi- schel an seiner Spitze trägt. Ihre Länge beträgt 0,22—0,27 "-”- 12 =: AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. 1. Pararga Hiera FABR. Im Gegensatze dessen, was bei der vorhergehenden Art Statt findet, erstreckt sich hier die dunkle Schattirung, die das Vorhandensein der Federbusch- schuppen bei den Männern anzeigt, vom Innenrand bis an aber nicht iber die vierte Rippe hinaus. Die Federbusch- schuppen sind hier weniger dicht gedrängt und der Stiel des Bäschels ist viel kärzer. Ihre Länge beträgt 0,20—0,22 = Zufolge der dunkeln Grundfarbe des Flägels tritt der Fleck des Mannes, obgleich er sehr leicht zu erkennen ist, doch nicht wie eine bestimmte Zeichnung, sondern vielmehr wie eine Schattirung auf der Grundfarbe hervor, was erklären dirfte, dass er in descriptiven Arbeiten so selten erwäbnt wird. 8. Pararga Mcera L. Die Federbuschschuppen des Mannes, die ganz dieselbe Lage wie bei der vorhergehenden Art ha- ben, weichen doch ihrer Form nach bedeutend von dieser ab, indem sie viel ausgezogener und grösser, 0,35—0,37 ”= lang sind. Der Bau der Federbuschschuppen liefert also einen neuen Beitrag zu dem Unterschied dieser einander sonst so ähnlichen Arten. 9. Pararga Egeria L. var. egerides StauD. Der Filzfleck des Mannes ist bei dieser Art undeutlicher, obgleich eben so ausgebreitet als bei den zwei letztern Arten. Dies beruht darauf, dass die Federbuschschuppen heller und graulich sind, wodurch sie auf der Grundfarbe weniger hervortreten. Sie sind sehr lang, 0,37—0,40 "mit langer, haarfein gestielter Rispe. | Es ist diesen finf Pararga-arten eigenthimlich, dass es der Mittelzelle ganz und gar an Federbuschschuppen fehlt. Die Vorderfisse der Männer sind völlig ungegliedert, lang, cy- lindrisch, gleich breit iiberall und ziemlich plötzlich in eine scharfe Spitze auslaufend. Die Fisse des Weibes (Fig. 29) haben ein eigenthiimliches Aussehen. Sie bestehen aus fiänf Gliedern; das erste von diesen ist länger als die vier andern zusammen, die folgenden sind sehr kurz, transversell, und das dritte und vierte sind deutlich länger auf der untern als auf der obern Seite. Ein Paar Dornen finden sich auf der untern Seite an der Spitze der 1—4 Gliedern. Das letzte Glied dagegen ist am kleinsten, gerundet und unbewaffnet. Die Sohle hat kleine, charakteristische Borsten, die möglicher Weise Organe des Gefuhls sind. BIHANG I TILL OK. SV. IVET."AKAD. /HANDI.' "BANDS DÖ: NON 285. 13 10. Hipparchia hyperanthus 1. Ia der Basis der zweiten und dritten Zelle des Vorderflägels des Mannes erscheint eine dunkle, often sehr undeutliche Schattirung, von Federbusch- schuppen bewirkt. Diese sind 0,31—0,35 ”"- lang und in einen schmalen Stiel, der die pyramidalische Rispe trägt, ausge- zogen. Der Fleck des Mannes ist also hier seinem Umfange nach noch mehr eingeschränkt als bei der Gattung Pararga. Die Vorderbeine sind kleiner als diejenigen irgend eines an- dern nordischen Tagfalters und bei den Geschlechtern ein- ander beinahe ähnlich. Die Fisse sind doch ein wenig länger und spitziger beim Manne (Fig. 28) als beim Weibe. Die Häften sind am grössten und weit länger als alle die andern Theile zusammen. Diese sind kurz, aber breit und dick; die Schenkelringe sind gross und deutlich, die Schenkeln etwas kiärzer als die Schienen und die Fisse, welche zusammen eine Länge von ungefähr 0,5 ”":- erreichen. 11. Epinepehle Jurtina L. Der Filzfleck des Mannes hat sich gegen den Hinterrand des Vorderflägels noch länger verschoben, so dass er die Basis der ersten und zweiten Zelle einnimmt, aber nicht in die dritte hineinreicht. Seine Schup- pen sind ziemlich ausgezogen, 0,30—0,31 ”:"- lang, aber nur ein kleines Stäck deg Stieles der Rispe ist haarfein. Die Weiber haben in der Mitte der Vorderfligel einen grossen rothgelben Fleck, der entweder dem Manne fehlt, oder von einer kleinern röthlichen Schattirung an derselben Stelle er- setzt wird. Die Vorderfisse haben bei beiden Geschlechtern keine Spur von Gliedern. Im Gegentheil des Verhältnisses bei andern Gattungen ist doch das Vorderbein des Weibes kleiner als das des Mannes, so dass die Vorderfisse des Man- nes 0,75 ”:"- und seine Schiene 1,06 ”" aber die Vorderfiisse des Weibes nur 0,37 ”":"- und seine Schiene 0,75 ”:"- lang sind. Die Vorderbeine des Mannes sind doch wie gewöhnlich reich- lich haarbekleidet, die des Weibes dagegen fast von Schup- pen allein gedeckt. 12. Satyrus Semele L. Die Filzflecke der Männer zei- gen mehrere interessante Eigenthiämlichkeiten, die bei andern nordischen Satyriden nicht vorkommen. Der Fleck breitet sich weit aus und zerfällt in sieben verschiedene Abtheilun- gen: zwei nahe der Basis der Zelle I b, durch die sich nach der Länge erstreckende Fligelfalte von einander getrennt; eine die Basis jeder der Zellen 2—5 einnehmend und eine schmale 14 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. längs dem Hinterrande der Mittelzelle zwischen den Aus- gangspunkten der zweiten und vierten Rippe. Dem blossen Auge scheint der Fleck in den Fligel eingesenkt zu sein oder niedriger als die iibrige Fläche zu liegen. Dies beruht darauf, dass die Federbuschschuppen viel kärzer als die ge- wöhnlichen Schuppen und in deren Zwischenräumen befestigt sind, so dass: diese aufstehende Kämme bilden, die die Feder- buschschuppen in verschiedene Reihen trennen. Dies kann man an der Flägelmembrane sehr leicht bemerken, denn die gewöhnlichen Reihen von Schuppenbälgen hören bei dieser Art am Rande des Filzfleckes nicht auf, sondern erstrecken sich wie gewöhnlich iäber den ganzen Fligel. Die Bälge der Federbuschschuppen, die nicht horizontal, sondern ganz senk- recht sind, finden sich dagegen in den Zwischenräumen der Schuppenreihen dicht an einander gedrängt. Die Federbusch- schuppen (Fig. 1) sind ungewöhnlich kurz, nur 0,19—0,20 =" lang, und werden gegen die quer abgehauene Spitze wenig schmaler. Die Vorderfisse des Mannes sind ungegliedert, cylindrisch, sehr langhaarig und 1,25 ”:"+; die Schiene dagegen 0,93 "+ lang. Die Vorderfisse des Weibes bestehen aus vier Gliedern, denen Klauen und Dornen fehlen, die aber sehr lange Haare haben; das erste Glied ist länger als die drei andern zusammen, und das letzte scheint durch die Einschnitte auf den Seiten in zwei getheilt zu sein. Die Schiene ist unge- fäller: aurndretertkussänytlang 13. Satyrus Alcyone SCHIFF. Bei dieser bisher nur im sidlichen Norwegen gefundenen Art haben die Federbusch- schuppen dieselbe Verbreitung als bei der vorhergehenden, aber sind ihrer Form und Anheftungsweise nach denen der Pararga Megera und Egeria am meisten änhlich und 0,35 "= lang. 14. Oeneis Norna TEUNB. Die Männer zeichnen sich sogleich durch ihren grossen und weit ausgebreiteten Filz- fleck aus. Dieser nimmt dieselbe Lage als bei Satyrus Semele ein, nur dass er der vierten und fänften Zelle fehlt, aber ist doch mehr ausgebreitet besonders in der Zelle Zb. Die Federbuschschuppen, woraus er besteht, sind in eine schmale die Rispe tragende Spitze ausgezogen und erreichen eine LängernvonnHöj37=04m tb Die SBR der Rispe sind mehr gleich dick und weniger angeschwollen an der Spitze als bei andern Satyriden (gilt von allen Arten der Gattung). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0O 25. 15 15. Oeneis Bore EsP. Wie die ganze ibrige Schuppen- bedeckung, so ist auch der Filzfleck bei dieser Art matter und undeutlicher als bei Oe. Norna. Er nimmt doch dieselbe Lage ein und hat dieselbe Ausdehnung, obgleich er dem blossen Auge kaum anders als in der ersten und zweiten Zelle und der Mittelzelle merkbar ist. Die Federbuschschup- pen sind weniger dicht gestellt und nur 0,25—0,27 == lang. 16. Oeneis Jutta HöBs. Der Fleck des Mannes ist sehr deutlich auf unbeschädigten Stiäcken, tief sammetschwarz mit derselben Ausdehnung als bei den vorhergehenden Arten. Die Federbuschschuppen (Fig. 2) sind dichter gedrängt und viel länger als ber diesen, indem sie ungefähr 055 "=": be- tragen. Die Männer der Gattung Oeneis zeichnen sich auch da- durch aus, dass ihre Vorderflugel mehr ausgezogen und spit- ziger als diejenigen der Weiber sind. Die Vorderbeine sind der Grösse und der Form nach eimander ziemlich ähnlich bei den beiden Geschlechtern; die Fisse sind doch beim Weibe viergliedrig, aber beim Manne nur tief an drei Stellen auf der einen Seite eingeschnitten (Oe. Jutta) oder ganz ungetheilt (Oe. Norna). Bei den Arten der Gattung Erebia DALM. scheinen Feder- buschschuppen ganz und gar zu fehlen. Von ihnen gilt doch, was ibrigens von allen Satyriden mit Ausnahme der Hippar- chia hyperanthus gilt, nämlich das die Weiber eine weniger starke Farbe haben oder bleicher als die Männer sind. Die Vorderbeine sind beim Manne (Fig. 30) kurz, dichthaarig, und die Fisse sind kaum halb so lang als die Schienen und ganz ungetheilt. Die Schiene und der Fuss erreichen zu- sammen kaum eine Länge von 1” (bei der E. Medusa nicht mehr als 0,5 ":":). Die Vorderfisse des Weibes sind entwe- der lang und ungetheilt (Fig. 31) mit einem kleinen Dorn an der Spitze oder viergliedrig (E. ligea Fig. 32) mit deutlichen Dornen auf jedem Glied. Fam. Nymphalide. Bei dieser Familie sind die Vorderbeine des Mannes mehr (Vanessa) oder weniger (Nymphalis, Melitea, Argynnis Fig. 33) langhaarig mit ungegliederten Fissen, die des Weibes dagegen 16 < AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. fänfeliedrig"'), mit demselben charakteristischen Aussehen als bei der Gattung Pararga (Fig. 29). Es giebt nur wenige nordische Arten, bei denen Männ- chenschuppen anzutreffen sind. Alle diese Arten gehören zur Gattung Argynnis. Die ibrigen Gattungen Nymphalis Melitea und Vanessa kommen darum nicht weiter hier in Betracht. 1. Argynnis Paphia L. Es ist bekannt, das die Männer dieser Art von den Weibern dadurch abweichen, dass die vier ersten Rippen der Vorderfluägel in der Mitte, wie man sagt, stark verdickt sind. Dies ist doch ein ganz uneigent- licher Ausdruck, denn die Flägelrippen sind, wie man aus der Fig. 9 sieht, nicht dicker als gewönlich, sondern die Fligel- membrane ist auf der hinteren Seite der Rippen mehr oder weniger breit mit eigenthiämlichen Federbuschschuppen be- kleidet. Da die vier Rippen einander nicht ähnlich sind, sondern zwei völlig verschiedene Typen zeigen, so werden sie hier jede fir sich betrachtet werden. Die erste, zweite und vierte Rippe sind einander in der Hauptsache ähnlieh und nur hinsichtlich der Breite des Bandes, die auf ihren, Seiten von den schwarzen Federbuschschuppen gedeckt ist, etwas verschieden. Ihre Federbuschschuppen (Fig. 5) ha- ben ein seltsames Aussehen. Von gleich breiter, intensiv schwarzer Basis werden sie nach oben wenig schmaler und sind an der Spitze in eine pfeilförmige Scheibe ausgebreitet, die die feinen Borsten an ihren Rändern trägt. Sie erreichen eine Länge von 0,38—0,40 ":":; finden sich sowohl auf den Rippen als dicht an ihren Seiten und sind mit ziemlich gros- sen, scehwarzen Fligelschuppen gemischt. Die Fligelmembrane ist auf beiden Seiten dieser Rippen plan und eben wie ge- wöhnlich. Das Gebilde der zweiten Rippe zeigt sich dem blossen Auge als ein ganz anderes; es scheint nämlich viel erhobener zu sein und hat einen weissgrauen eigenthimlichen Glanz. Fig. 10 zeigt ein Stick desselben ungefähr dreissig- mal vergrössert. Vergleicht man diese Fig. mit dem Quer- schnitt in Fig. 9, so findet man, dass eine rinnenförmige Vertiefung der Fligelmembran längs der hintern Seite der 1) Die Glieder sind mit einem gewöhnlichen Vergrösserungsglas schwierig zu sehen, weil sie von der dichten Schuppenbekleidung verborgen werg den, aber wird der Fuss in Kalilauge gekocht, so dass die Schuppen- durchsichtig werden, so treten sie sehr gut hervor, BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 17 zweiten Rippe läuft. In dieser Vertiefung und auf der Rippe selbst finden sich die Federbuschschuppen (Fig. 6) und zwi- schen ihnen eigenthimliche an den Wipfeln fächerförmig ausgebreitete Stitzschuppen (Fig. 7). Alle diese Schuppen sind von grossen Deckschuppen (Fig. 8), die von den Rändern des Feldes, wo sich die Federbuschschuppen finden, aufsteigen, aufs trefflichste geschitzt. Die Deckschuppen finden sich auf beiden Seiten in mehrere Reihen gestellt, und diejenigen der hintern Seite sind länger als diejenigen der vordern Seite und decken diese mit ihren dachförmig iibergebogenen Spit- zen. Diese Schuppen geben dem Gebilde seinen eigenthim- lichen Glanz. In Fig. 10 sind einige der grossen Deckschup- pen weggenommen um die Spitzen der gedeckten Schuppen zu zeigen. Die Federbuschschuppen, die eine Länge von 0,50--0,55 "=: erreichen, sind sehr schmal, gleich breit, bei- nahe haarfein und oben in ausserordentlich feine, auch mit starker Vergrösserung kaum merkbare Bischelzweige aufge- löst, die an der Spitze deutlich knopfförmig sind. Die zwi- schen ihnen befindlichen, an der Spitze fächerförmigen Schup- pen habe ich Stätzschuppen genannt, weil ich es fir wahr- scheinlich halte, dass sie dazu dienen den zarten Bischel- schuppen Stitze und Festigkeit zu geben. Beide Arten von Schuppen sind beinahe senkrecht aufgerichtet, jedoch so dass die Spitzen sich ein wenig gegen einander neigen (Fig. 9), und so dicht als möglich an einander gedrängt, da keine Zwi- schenräume entdeckt werden können. Die Fligelmembrane zeigt darum einen äusserst feinen und schönen Bau, der auf den gedrängten Anheftungspunkten dieser Schuppen beruht. Es verdient genau untersucht zu werden, ob die beiden Reihen von Deckschuppen nach dem Belieben des Thieres von einander getrennt und jede nach ihrer Seite auftgeschlagen werden können, so dass sie die Federbuschschuppen unbe- deckt lassen. Dass es sich so verhält, scheint mir sehr wahr- scheinlich, theils weil eine solche Bewegung von Muskeln, die die Lage besonders des Hinterrandes des Feldes, woran sich die grössern Deckschuppen finden, nur ein wenig ver- änderten, leicht ausgefihrt werden könnte, und eine ganz un- bedeutliche Veränderung dieses Randes sogleich eine grosse Wirkung auf die Stellung der Deckschuppen haben miisste, theils weil eine solehe Bewegung in der That Statt findet bei dem Costalumschlag der Hesperiden, einem Gebilde, das, wenn 2 18 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. auch diesem nicht ganz homolog, doch ohne Zweifel dieselbe Aufgabe hat. Man gebe auch auf die grosse Verschiedenheit, die die Geschlechter dieser Art hinsichtlich der Costa mediana po- sterior und ihrer Zweige zeigen, Acht. Bei den Männern ist sie nämlich ihrem ersten Drittel nach beinahe gerade oder nach hinten etwas convex, biegt sich aber darauf, nachdem sie die dritte Rippe ausgesandt hat, vorwärts, so dass sie ihrem ibrigen ”Theil nach nach hinten leicht concav wird. Bei den Weibern macht sie wie gewöhnlich einen gleichmässigen, nach hinten convexen Bogen. Ausserdem gehen bei den Män- nern die zweite und dritte Rippe ganz nahe an einander und vor der Mitte der Medianrippe aus, während bei den Weibern die zweite Rippe von der Mitte des Hinterrandes der Mittel- zelle, und die dritte nahe an ihrer hintern Ecke ausgehen. Ohne Zweifel steht diese grosse Verschiedenheit der Rippen ihrem Verlauf nach mit den so eben beschriebenen Gebilden auf ihrer Mitte im Zusammenhang. 2. Argynnis ”Adippe L. Unter den nordisehen Arten scheint diese der Argynnis Paplhia am nächsten zu kommen hinsichtlich der Anordnung und des Baues der Federbusch- schuppen. Diese (Fig. 3) kommen hier nur auf der zweiten und dritten Rippe vor und sind an der Spitze gar nicht pfeil- förmig, wie DESCHAMPS ') sie unrichtig abbildet, sondern glei- chen mehr denjenigen der zweiten Rippe bei 4. Paphia, ob- gleich sie breiter und kärzer — 0,30—0,32 "+ lang — sind. Ihre Basis ist beinahe völlig hell und durchsichtig, und sie werden erst weiter nach oben pigmentirt. Sie sind wie ge- wöhnlich sehr dicht an einander befestigt theils auf den Rip- pen selbst, theils auf einem sehr schmalen Felde, das längs deren Hinterrande läuft. Das Stick, das sie bekleiden, nimmt nicht mehr als ein Drittel der Rippen ein, so dass sie auch in dieser Hinsicht weniger ausgebreitet als die der Ar- gynnis Paphia sind, denn die Rippen der letztern sind mehr als zur Hälfte ihrer Länge mit Federbuschschuppen bekleidet. Die Federbuschschuppen sind auf beiden Rippen von Deck- schuppen bedeckt. Das ganze Gebilde ist jedoch der Kirze der Schuppen zufolge weniger auffallend als bei der ober- wähnten Art. Stiätzschuppen finden sich nicht. !) DESCHAMPS, B.: Recherches microscop. ete. Ann, des Sciences Nat. Ser. 2. Tom. 3. 1835. p. 122, tab. 3, fig. 14. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 95. N:0 25. 19 Bei dieser Art hat das Federbuschschuppengebilde auch nicht so viel auf den Verlauf der Rippen als bei der vorher- gehenden Art eingewirkt; doch zeigt sich die Verschieden- heit, dass die zweite Rippe bei dem Manne der Basis des Fligels viel näher als bei dem Weibe ausgeht. 8. Argynnis Niobe L. Obgleich Hege Art iäbrigens der vorhergehenden so nahe Här so weicht sie doch FEED lich der RE der Männer sehr wesentlich ab. Diese (Fig. 4) kommen nämlich auf den Rippen 1-4 der Vor- derflägel 3 sind von keinen eigentlichen Deckschuppen geschitzt und haben auf allen Rippen dasselbe Aussehen. Sie sind 0,20—0,21 "=" lang, gänzlich, obgleich swach, pig- mentirt, beinahe völlig gleich bre oder wenig breiter an der Basis und in eine en eg gleich breite oder unbedeu- tend pfeilförmige Spitze, die sehr feine Borsten an den Rän- dern trägt, ausgezogen. Man findet keine Verschiedenheit der Anordnung der Rippen bei den Geschlechtern. 4. Argynnis Aglaja L. Mit derselben Ausbreitung als bei der vorhergehenden Art zeigen die Biäschelschuppen hier eine sehr abweichende Form, aber gleichen viel denen, die auf der ersten, dritten und vierten Rippe bei A. Paphia vor- kommen. Sie haben die rein schwarze Basis wenig breiter als den obern Theil, der nicht so schmal als bei A. Paphia wird, sondern beinahe gleich breit iiberall ist. An den Rän- dern der abgeplatteten Spitze finden sich die kleinen Borsten, die der Spitze ein pfeilförmiges oder pyramidalisches Aus- sehen geben. Ihr oberer Theil ist von unterhalb der Mitte an beinahe wasserhell, und ihre Länge beträgt 0,20—0,23 "-"=-, Die Rippen haben denselben Verlauf bei den beiden Ge- schlechtern. ; Diese Gebilde scheinen auch bei den Männern der iibrigen europäischen Argynnis-arten dieser Gruppe vorzukom- men, und es scheint mir, als wäre es weit natärlicher dem- zufolge und nach den nackten Schenkeln die Gattung Ar- gynnis FABR. in zwei Gattungen einzutheilen, als diese Ein- theilung wie bisher auf die Lage der Rippe 10 der Vorder- fligel zu grinden !), was solche Arten wie A. Latona und 4. Ino, welche nimmer Spuren von Bischelschuppen zeigen, mit den grössern Arten vereinigt. !) Vergl. SPÅNGBERG, J.: Lepidopterologiska Anteckningar I. Argynnis; Brenthis. Upsala 1876, p. 7, 17, 34. I 20 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. Fam. Eryctnide. Hamearis Lucina L. Die Flägel des Mannes sind etwas spitziger als die des Weibes, und die Vorderfiisse sind ungeglie- dert und haben dasselbe Aussehen als bei C. Pamplulus & (Fig. 26). Die Vorderfisse des Weibes sind dagegen finf- gliedrig, mit Klauen bewaffnet und auf ganz dieselbe Weise als die iibrigen Beinpaare gebaut. Fam. Lycenide. Diese Familie wird von der Zeit LInnÉ's an zu den Pa- piliones hexapodi gerechnet, indem man angiebt, die Vorder- beine seien bei beiden Geschlechtern gleich und völlig ausgebildet. Schon im Jahr 1843 bemerkte doch SPEYER dass die Vorderbeine der Männer in der That denen der Weiber unähnlich und nicht mit gewöhnlichen Fissen ver- sehen sind. Darum rechnete er auch die Gattung Lyccena — die bei ihm die ganze Familie umfasste — zu den Hetero- poden. Die Vorderbeine der Männer zeigen sich bei allen unsern Gattungen und Arten fir eine andere Aufgabe als die der Weiber ausgebildet, indem ihre Fisse (Fig. 34) ungegliedert und an der Spitze mit einem einzigen etwas gebogenen Dorn oder Klaue bewaffnet sind. Da nun eine Fusssohle, die so lang und ungegliedert ist, unmöglich zum Treten oder zum Umfassen eines Gegenstandes, so wie es die Fisse der andern Beinpaare thun, angewendet werden kann, muss man diesen Fuss fir eben so »verkrippelt» ansehen als den, welcher sich bei dem Manne der Hamearis. Lucina findet. Die systema- tische Anordnung, die daraus folgt, stimmt auch mit den Entwicklungsstufen sehr gut iberein. Die Vorderfisse der Weiber (Fig. 35) sind dagegen fänf- EINE und auf gewöhnliche Weise mit zwei Klauen an der Spitze bewaffnet. 1. Zephyrus quercus L. tern beim Manne die blaue: Farbe sich iiber die ganze obere Seite der Fligel mit Aus- nahme des Saums erstreckt, so ist sie dagegen beim Weibe auf die Mittelzelle und die innern drei Viertel der Zelle Ib auf der Vorderflägel eingeschränkt. Bisweilen sind jedoch 1!) SPEYER, O:.: loc. cit. p. 175 BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD, HANDL. BAND. 5. N:0O 25. 21 auch die zweite und dritte Zelle an ihrer Basis bläulich an- gelaufen. Die blaue Farbe ist beim Weibe viel höher und lebhafter als beim Manne, wo sie matt ist und ins Violette fällt. 2. Zephyrus betule L. Das Weib ist in der Mitte der Vorderfläigel mit einem breiten rothgelben Band ge- schmiickt, welches die Mitte der zweiten und dritten Fligel- zelle, die ganze innere Hälfte der vierten und finften und die Basis "der sechsten und siebenten Zelle einnimmt und ausserdem einen Fleck im äussern Theile der Zelle Zb bildet. Den Zephyrusarten scheinen alle den Federbuschschup- pen analoge Gebilde zu fehlen, aber sie zeigen statt deren die Eigenthiimlichkeit, dass das Weib eine lebhaftere und auf- fallendere Farbe als der Mann hat. 3. Theela ilicis ESP. Der Mann ist oben einfarbig schwarz- braun; das Weib aber hat auf den Vorderflugeln einen grossen ochergelben Fleck, der den äussern Theil der Zellen 1-5 einnimmt. 4. Theela w album KnNocH. Die Geschlechter sind der Farbe nach einander ähnlich, aber beim Manne sieht man an der vordern Ecke der Mittelzelle einen kleimen, elliptischen, mattgrauen Fleck, der sich von der dunkeln Grundfarbe deutlich unterscheidet. Auf der gereignigten Fligelmembrane tritt er sowohl seiner gelbbraunen Farbe als den gedrängten Schuppenbälgen zufolge sehr deutlich hervor. Er umfasst den vordern Hauptstamm von dem Ausgangspunkt der achten Rippe bis an die Ecke der Mittelzelle, bildet einen schmalen Rand innerhalb der Mittelzelle, aber liegt doch grösstentheils ausserhalb derselben zwischen den Basen der sechsten, sie- benten und achten Rippe und auf denselben. Vergleicht man dieses Gebilde (Fig. 13) mit der entsprechenden Stelle beim Weib (Fig. 14), so findet man, dass es eine vollkom- mene Verschiedenheit der Anordnung der siebenten Rippe bewirkt hat; denn diese geht beim Weibe aus der Vorder- ecke der Mittelzelle aus, hat sich aber beim Manne gegen die Basis des Fligels verschoben, so dass sie nahe an der achten Rippe, die bei beiden Geschlechtern dieselbe Lage einnimmt, ausgeht. Die Schuppen (Fig. 12), die sich auf diesem Fleck finden, wirden an und fär sich wenig Auf- merksamkeit auf sich ziehen, denn sie haben ein wenig eigen- thimliches Aussehen. Sie sind gleich breit mit abgerundetem 22 .AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. oder wenig zugespitztem Ende und völlig ebenen Rändern, ein wenig schräger Basis und deutlicher Streifung. Ihre Länge beträgt 0,15 ”":. Obgleich sie von den Normalschuppen we- nig abweichen, dirfte man doch fir eine Thatsache ansehen können, dass sie dieselbe Bedeutung als die Federbuschschup- pen und ähnliche Gebilde haben. Dafär spricht ihre Anord- nung und der Umstand, dass sie nur beim Manne vorkom- men. Aehnliche Schuppen kommen auch an keinen andern Stellen beim Manne und nirgendwo beim Weibe vor. 5. Theela pruni L. Der Farbe nach zeichnet sich das Weib durch rothgelbe Flecke am Aussenrand der Vorderflägel in den Zellen 1—5 aus. Der Mann hat dagegen einen solchen Fleck als die vorhergehende Art. Dieser Fleck hat dieselbe Lage, Grösse und Einwirkung auf den Verlauf der siebenten Rippe, und seine Schuppen sind denen der vorhergehenden Art ähnlich, nur vielleicht etwas länger und schmaler. 6. Thecla rubi L. Farbenverschiedenheiten zwischen den Geschlechtern fehblen. Der Mann hat doch den eigen- thimlichen, kleinen Fleck in der Vorderecke der Mittelzelle ganz wie bei den beiden vorhergehenden Arten. Die Schup- pen sind doch etwas breiter und kiärzer, aber haben dieselbe etwas schräge Basis und ebene Ränder. Wie bei den andern Arten ist die Fligelmembrane an der Stelle, wo der Fleck sich findet, concav auf der obern Seite und convex auf der untern. Der von den gewöhnlichen Schuppen wenig abweichende Bau der Schuppen, die beim Geschlecht Thecla die Flecke des Mannes bekleiden, macht uns vermuthen, dass auch bei andern Arten von Schmetterlingen solche Gebilde vor- kommen dirften, obgleich sie ibersehen worden sind, weil sie sich mit wenig ungleichartigen Fligelschuppen vermischt finden. 7. Cupido argiolus L. Die Fligel des Mannes sind oben einfarbig blau mit Ausnahme des schmalsten Aussenrandes, der schwarz ist, während das Weib die Spitze und den Aus- senrand der Vorderfligel und den Vorderrand der Hinter- fligel breit schwarz hat. Beim Manne finden sich Schuppen, die DESsCHAMPS, wie oben erwähnt ist, zuerst entdeckte und abbildete. Diese Blasenschuppen sind wenig länger als breit, beinahe quadratisch mit völlig geraden Seitenrändern und einer schwach convexen Spitze. Es sind der Blasenreihen BIHANG TILL K. SV: VET. AKAD. HANDL. BAND. 5. N:0 25. 23 beinahe dreizehn. Betrachtet man einen unbeschädigten Fli- gel durch das Mikroskop, so sieht man, wie die Spitzen der Blasenschuppen zwischen den Reihen der grossen Fligel- schuppen hervorragen. Sie sind hier sehr licht und durch- sichtig, nicht pigmentirt. Auch auf der Fligelmembrane be- merkt man sogleich einen deutlichen Unterschied zwischen den Männern und den Weibern; denn die Anheftungspunkte der Blasenschuppen bilden deutliche Reihen in den Zwischen- räumen, eine Reihe in jedem. Sie befinden sich gewöhnlich nicht in der Mitte des Zwischenraumes, sondern näher an seinem äussern' Rand. Die Bälge sind denen der gewöhn- lichen Schuppen deutlich unähnlich, dicker und gleichsam angeschwollen. 8. Cupido semiargus Rotrt. Der Mann unterscheidet sich vom Weib sowohl durch seine blaue Farbe als seine in Reihen geordneten Blasenschuppen. Diese sind schmaler als bei der vorhergehenden Art, deutlich convex an den Rändern und dadurch birn- oder flaschenförmig. Es sind der Blasen- reihen ungefähr 8. 9. Cupido minimus FurssL. Den Mann erkennt man am bläuliehen Schimmer des dunkeln Grundes und den Blasen- schuppen, die noch mehr concave Ränder und weniger aus- gezogene Basis haben, so dass sie stark gerundet, bisweilen beinahe zirkelrund werden. Es sind der Blasenreihen unge- fäbir: 12; 10. Cupido Pheretes HöBsN. Der Mann, der sich vom dunkelbraunen Weib durch seine blaue Farbe beim ersten Anblick unterscheidet, hat Blasenschuppen. die denen der vorhergehenden Art ähnlich sind und ungefähr 14 Blasenrei- hen haben. Ausserdem finden sich in der Mittelzelle der Vorderflägel lange, haarähnliche Schuppen mit breiter, offener Wurzel, die auch dem Weib fehlen. 11. Cupido Cyllarus Bott. Von dieser Art gilt dasselbe als von der vorhergehenden. Die Blasenschuppen sind doch etwas kleiner, und der Blasenreihen giebt es 9—10. Das Weib hat einen mehr oder weniger deutlichen bläulichen Anstrich in der Mittelzelle. 12. Cupido Alcon (W. V.) FaABR. Die in Schweden ge- fundene Form, die doch etwas zweifelhaft scheint, weil das Weib beinahe eben so blau als der Mann und nicht dunkel wie in Deutschland ist, hat gerundete mit 15 Blasenreihen 24 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. versehene Blasenschuppen, aber die feinen, haarähnlichen Sechuppen scheinen ihr zu fehlen. !) 13. Cupido Arion L. Der Farbe nach unterscheidet sich der Mann vom Weib nur durch die Breite des schwarzen Aussenrandes, der beim Manne schmaler ist als beim Weib. Die Blasenschuppen sind gerundet und mit 12—13 Blasen- reihen geziert. Haarschuppen fehlen. 14. Cupido amandus SOcHs. Die Blasenschuppen sind schmaler als bei den vorhergehenden Arten, elliptisch mit 3—9 Blasenreihen. Die Länge ausser dem Stiel beträgt 03045" amitdidem»Stiel10j06 + 72-. -fMhretbBreiten0,015mmav Ausserdem kommen zahlreiche Haarschuppen iiber die Mitte ausgestreut vor, die der obern Seite der Fligel den weichen, dieser und einigen andern Arten eigenthiämlichen Sammet- glanz verleihen. (Vergl. hiermit die Beschreibung der C. alexis.) Die Fligel des Weibes sind oben schwarzbraun mit mehr oder weniger deutlich blauem Anstrich. 15. Cupido argester BErestrR. Die Blasenschuppen haben ungefähr 8 Blasenreihen und sind ausgezogen elliptisch, ohne den -Stiel: 0,068 =", mit demsStiel 0,094""-Jang, 0;021 7:20 breit. Die Haarschuppen sind zahlreich, 0,35 ":"- lang, 0,01 Iya breit: Das Weib ist oben schwarzbraun ohne blauen Anstrich, aber mit rothgelben Flecken am Aussenrande. 16. Cupido bellargus Bott. Die Blasenschuppen sind gerundeter, ohne den Stiel 0,054 "=: mit dem Stiel 0,06 ”:=- lang, 0,025—0,027 "-"- breit. Die Haarschuppen sind zahlreich wie bei der vorhergehenden Art. Das Weib ist oben schwarzbraun mit deutlich blauem Anstrich und rothgelben Flecken am Aussenrande. 17. > Cupido Icarus Bott. Die Blasenschuppen (Fig. 16, 17) haben 3—6 Blasenreihen und sind mit dem Stiel 0,06 2. ohne den Stiel 0,054 "= lang, 0,026 "” breit. Die Haar- schuppen (Fig. 18), die mit den eigentlichen Haaren, die die Basis des Flägels dicht bekleiden, nicht verwechselt werden missen, sind wie bei den oberwähnten Arten abgeplattet, schmal, gleich breit mit breiter Basis, die in keinen Stiel auslauft, sondern ihrer ganzen Breite nach in den Balg des !) Nachdem dieses schon gedruckt war, habe ich durch die Gite Hr. S. LAMPA's Gelegenheit gehabt, auch Schwedische Stiicke von der Haupt- form dieser Art zu untersuchen. Die Blasenschuppen sind doch bei bei- den Formen einander völlig gleich. BIHANG TILL k. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:0O 253. 25 Anheftungspunktes hineinreicht. Ihre Länge beträgt 0,24—28 = und die grösste Breite 0,008 "Die Bälge der Haar- schuppen finden sich in denselben Reihen als diejenigen der Blasenschuppen, sind aber grösser und weiter als diese. Das Weib ist oben schwarzbraun am öftesten mit blauem Anstrich und gelbrothen Flecken am Aussenrande. 18. Cupido Donzelii Borisp. Die Blasenschuppen sind denen der vorhergehenden Arten sehr unähnlich, denn die Blasenreihen finden sich sehr dicht an einander, 17—19 auf jeder Schuppe, und die blasenförmigen Erhöhungen nähern sich einander so sehr, dass sie sich beinahe zu beriähren scheinen. Hierdurch erhalten die Schuppen bei schwächerer Vergrösserung ein Aussehen, das an die Männchenschuppen der Thecla-arten erinnert. Ihrer Form nach sind sie etwas wechselnd und haben gewöhnlich ziemlich gerade Ränder und eine abgerundete Spitze. Die Länge ohne den Stiel beträgt 0,065—0,07 ”-"- und mit dem Stiel 0,08 ”":; die Breite 0,04 =" Haarschuppen fehlen. Das Weib ist, wie bei dieser Gattung am gewöhnlichsten, oben braun mit unbedeutendem oder keinem blauen An- strich nächst an der Basis der Fläigel. 19. Cupido Alexis Scor. (Rortt.) und 20. Cupido Eumedon Esr. Bei diesen Arten, deren Ge- schlechter gleichfarbig, braun sind, fehlen dem Manne ganz und gar die bei allen andern Arten vorkommenden Blasen- schuppen so wie auch die Haarschuppen. Die Angabe DE- SCHAMPS's, dass der Mann der Cupido Eumedon plumul&e hat, beruht gewiss auf einem Irrthum. 21. Cupido Aquilo Borisp. Die Blasenschuppen sind ge- rundet mit 16—17 Blasenreihen versehen, die ziemlich dicht an einander befindliche Blasen haben. Die Länge ohne den Stiel beträgt 0,063 ”:": die Breite 0,045 =, 22. Cupido Optilete KN. Die Blasenschuppen sind bei- nahe zirkelrund mit ungefähr 12 Blasenreihen. Die Blasen stehen ziemlich weit aus einander. Die Schuppe ohne den Stiel ist 0,048 ”"- lang, und ihre Breite beträgt 0,04 mm. Die Flägel des Weibes sind oben braun mit blauem Anstrich in der Mitte. 23. Cupido Argus L. Die Blasenschuppen sind ziemlich ausgezogen, elliptiseh mit 3—9 Reihen von etwas grossen Blasen, die ziemlich weit aus einander stehen. Ihre Länge 26 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. ohne den Stiel beträgt 0,054 ”"- mit dem Stiel 0,06 ”:"- ihre Breite 0,023 ”"-. Haarschuppen fehlen. Das Weib ist oben braun mit mehr oder weniger blauer Mittelzelle und einigen rothgelben Randflecken. 24. Cupido argyrognomon BERGSTR. Die Blasenschuppen sind denen der vorhergehenden Art recht unähnlich, beinahe zirkelrund, 0,054 ”"- lang ohne den Stiel, 0,072 ”:"- mit den Stiel und 0,045 ”:": breit und mit 10—12 Blasenreihen ver- sehen. Haarschuppen sind sehr zahlreich besonders in den äusseren Theilen der Zellen 1—3. Hierdurch und durch die Form der Blasenschuppen kann man also diese Art von der vorhergehenden leicht unterscheiden. Die Haarschuppen sind auch bei geringer Vergrösserung als weisse Haare leicht zu sehen. 25. Cupido Orion Parras. Haar- und Blasenschuppen fehlen. Die Fligel sind beim Weibe weniger blau und oben dunkler als beim Manne. Ubersicht der Männchenschuppen der Cupido-arten. Blasenschuppen. Haarschuppen. Länge ohne Breres Anzahl å ana Stiel. " Ivon Blasenreihen. Cupido argiolus -.....-- O;0Rewr ar ÖSAAT 13 | fehlen. » — semiargus .....- 05054 mb 8 » » MiMiMUS..o..oooo. 005 ENAT 12 » pi fiPheretes Lane Oroa NNOOASTTR 14 zahlreich. » Oyllarustio.. OO CÖRASNTN 9—10 fehlen. Hf CA leone Ua Osomerär Ad vÖJOsTER 14—15 » Dj krone: 0.050: 10—12 » » — amandus-....... 01045 TN AÖNSRN 3—9 zahlreich. vi bargestenr, lod 0:0684712 ÖT 7—38 » » bellargus -.------ (ONNGE Era NE 8 7 » pip deerasn And 0;054 Pm ylDVATRTN 5—6 » MA ED OngeRR AN OA 0507 RÖDA ONT 17—19 fehlen. IN HA geia RED: Order fl ÖAR 16—17 » 5 MMOptletesa OspASEEau RÖNEN 11—12 » HI (NVANg ASAT: Ae jos van 8—9 » » — argyrognomon.| 0,054 "=: | 0,045 "=: 10—11 zahlreich. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND. 9. N:O 25. 27 26. Chrysophanus Hippothoö L. Den Arten dieser Gattung scheinen Männchenschuppen ganz zu fehlen. Der Mann hat oben goldglänzende Fliigel mit schwarzem nach innen blau- schimmernden Saume. Das Weib dagegen zeigt zwei Formen: theils ist es oben schwarzbraun mit unbedeutendem Gold- glanz in der Mittelzelle der Vorderflägel, und einem rothgel- ben Band nahe an dem Aussenrande der Hinterflugel, theils hat es goldglänzende Vorderflägel mit schwarzen Flecken und schwarzbraunen Hinterfligeln, auf denen das rothgelbe Band sehr deutlich hervortritt (= var. Stieberi Gerh.). Es verdient bemerkt zu werden, das die letztere Form nur in Alpgegenden (z. B. Provinz Jämtland) vorkommt, und dass die Nordgrenze der Hauptform weit sidlicher geht, so dass es mehrere dazwischen liegende Provinzen (z. B. Helsingland, Dalarne) giebt, denen diese Art ganz und gar fehlt. 27. Chrysophanus virgauree L. Der Mann zeichnet sich sowohl durch die Farbe der obern Seite aus, die intensiv rothgelb ist, mehr ins Rothe und weniger ins Gelbe fällt als beim Weibe, als dadurch dass ihm die echwarzen Flecke des Weibes auf der obern Seite fehlen, die Mittelzelle der Hinter- fligel keine schwarzbraune Schattirung hat, und die Fligel- ränder schmal, aber rein schwarz sind. 28. Chrysophanus phleas L. Der Mann weicht vom Weibe nur durch die fär die ganze Familie angegebenen, von den Vorderbeinen genommenen Merkmalen ab. 29. Chrysophanus Amphidamas Esr. Die Flägel des Mannes sind oben glänzend veilchenblau, die Vorderflägel haben schmalen, die Hinterflugel breiten, schwarzbraunen Saum. Beim Weibe sind dagegen die Vorderfligel sehwarzbraun mit zerstreuten, rothgelben und blauen Flecken, und die Hinter- fligel sehwarzbraun mit einem Band blauer und einem Band rothgelber, dem Aussenrande paralleler Flecke. Fam. Pieride. 1. Pieris brassice L. Wenn man das Aussehen der Fliäigel auf der obern Seite beim Manne und beim Weibe dieser Art genau vergleicht, so bemerkt man bald, besonders wenn man Vergrösserung anwendet, dass die Fligel des Mannes viel dichter schuppenbedeckt und gleichsam sammet- artig oder mehlig scheinen. Auf der gereinigten Membrane 28 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. sieht man zwischen den Reihen der gewöhnlichen Schuppen- anheftungspunkte 1—3 Reihen von Anheftungspunkten, die ein etwas anderes Aussehen haben. Die Fligel des Mannes sind also am wenigsten dreimal so dicht schuppenbedeckt als diejenigen des Weibes, denn bei diesem fehlt es den Zwischenräumen der Fligelmembranen ganz und gar an Schuppenbälgen. Die Schuppen, die sich an den Zwischen- räumen beim Manne finden, sind ohne Ausnahme Feder- buschschuppen. Sie kommen iiber den grössten Theil der Fligel vor, fehlen aber den Zellen des Vorderrandes ganz und gar und kommen nur einzeln an der Basis der ersten Zelle und der Mittelzelle und an dem Aussenrand des Fli- gels, so weit sich die schwarze Farbe erstreckt, vor. Der Form nach sind die Federbuschschuppen (Fig. 11) von ziem- lich breiter und tief herzförmiger Basis ausgezogen, pfriemen- förmig gespitzt mit geraden Rändern und einem kleinen un- bedeutenden Bischel an der Spitze. Sie erreichen eine Länge von 0,37 == und sind nicht pigmentirt. Der Farbe nach zeichnet sich das Weib durch zwei grosse schwarze Flecke in den Zellen Za, Zb und 3 zuweilen auch 2 aus. Es scheint mir, als ob man ansehen könnte, dass diese Flecke zu der Art gehören, aber beim Manne von den Federbuschschuppen so zu sagen besiegt oder verdrängt wor- den sind; denn im Gegensatz des Verhältnisses, das bei den vorhergehenden Arten Statt gefunden hat, scheinen die Fe- derbuschschuppen bei den Pieriden einen gewissen Abscheu vor der schwarzen Farbe zu haben und nicht gern in ihrer Gesellschaft zu sein. Auf der untern Seite aber finden sich die sehwarzen Flecke bei den beiden Geschlechtern. Auf den Hinterflägeln haben die Federbuschschuppen ungefähr die- selbe Ausbreitung als auf den Vorderfligeln, finden sich aber nicht um die Ränder und auf dem Theil, der von dem Hin- terrand der Vorderflägel gedeckt wird. 2. Pieris rape L. Die Federbuschschuppen haben die- selbe Ausbreitung als bei der vorhergehenden Art und finden sich ausserdem auch in der Zelle 7. Sie haben ein merk- wiärdiges Aussehen, weil die Basis tief herzförmig ist mit grossen und breiten, aber wenig eingebogenen Loben. Der Stiel des Bischels ist ziemlich breit und trägt die Borsten an dem abgerundeten Rande. Die ganze Länge der Schuppe beträgt nur 0,15 ”"”", und die Breite der Basis 0,07 =". Bei BIHANG; TILL; K. SV: VET: AKAD. HANDL. , BAND. De N:0O 25. 29 dieser Art finden sich die Federbuschschuppen stets in ein- facher Reihe zwischen den andern Schuppen. Das Weib hat einen schwarzen Fleck in der Zelle Zb und 3, wovon sich der letztere bisweilen auch beim Manne mehr oder we- piger deutlich findet. 3. Pieris napt L. Von dieser Art gilt beinahe ganz dasselbe als von der vorhergehenden. Die einzigen zu be- merkenden Verschiedenheiten sind, dass die hervorstehenden Loben der Basis der Federbuschschuppen noch grösser und deutlich nach innen gebogen sind, wodurch die Rundung auf den BSeiten abgebrochen oder wie ein Knie gebogen, und der Hals kirzer und breiter wird. Wie bei den vor- hergehenden Arten sind auch hier die Bälge der Federbusch- schuppen sehr gross und kugelförmig angeschwollen. 4. Pieris Daplidice L. Die Federbuschschuppen treten hier in einer neuen sehr abweichenden Form auf. Sie sind sehr iklein, 0,07 .”"+"-- lang und 0;03 """ breit! an der: Basis. Diese ist gleich abgerundet ohne Einschnitt, und die Spitze ist dreieckig oder pfeilförmig mit den Borsten an den ge- raden Rändern befestigt. Obgleich in denselben Zellen als bei den vorhergehenden Arten vorkommend, stehen doch die Federbuschschuppen bei dieser Art viel weiter aus ein- ander, und often finden sich nicht mehr als 2—4 auf jedem Zwischenraum. Das Weib hat einen schwarzen Fleck im äussern Theile der Zelle Zb der Vorderflugel und dunkle Flecke im Aussenrand der Hinterflägel. 3. ÅAporia crategi L. DESOHAMPS sagt, dass die Feder- buschschuppen bei dieser Art nur auf den Hinterflugeln vor- kommen, aber dies ist unrichtig, denn obgleich senr sparsam, kommen sie doch auf den Vorderfligeln hier und da vor. Sie stehen ihrer Form nach denjenigen der vorhergehenden Art sehr nahe, aber sind ein wenig grösser, indem sie eine Länge von 0,08 ”:"" erreichen. 6. Huchloö cardamines L. Die Federbuschschuppen sind denen der zwei vorhergehenden Arten sehr ähnlich, nur ein wenig gerundeter und stumpfer an der Spitze. Sie sind 0,09 Sinslang: 1. Zerene Paleno L. Durch seme gelbe Farbe unter- scheidet sich der Mann beim ersten Anblick von dem rein weissen Weibe, aber Federbuschschuppen habe ich weder bei dieser noch bei andern Arten dieser Gattung gefunden. 30 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. 8. Zerene Edusa FABR. Ausser durch den Mangel an lichten Flecken im schwarzen Rande der Vorderflägel zeichnet sich der Mann auch durch einen ziemlich grossen gleichsam mehligen Fleck an der Basis der Zelle 7 auf der obern Seite der Hinterflägel aus. Dieser Fleck, der demjenigen der Männer der Gattung Catopsilia Höns. (= Callidryas Bo1isp.) sehr ähnlich ist, besteht aus dicht zusammengedrängten, ganz- randigen, mehr oder weniger eierrunden, stumpfen Männ- chenschuppen, denen der Thecla-Arten am nächsten stehend und also von den Normalschuppen wenig abweichend. Ihre Anheftungspunkte sind gross, gerundet angeschwollen und also denjenigen der Normalschuppen deutlich unähnlich. Die Länge der Männchenschuppen 0,21—25 "+ die Breite 0,07— 0,075 ”m Die feinen Streifen scheinen aus dicht zusammen- stehenden, kleinen Erhöhungen zu bestehen, und die Männ- chenschuppen sich dadurch den Blasenschuppen der Cupido- Arten zu nähern. 9. Zerene Hecela LEF. Das Weib zeichnet sich durch den etwas grössern und mehr abgerundeten Fleck in der Mittel- zelle der Vorderfligel und die gelbweissen Flecke in dem dunkeln Saum aus. . 10. Zerene Hyale L. Dem Weibe fehlt beinahe ganz und gar der gelbliche Anstrich des Mannes, aber es gleicht ihm iibrigens in Allem. 11. Zerene Nastes Boisp. Die Geschlechter scheinen in keiner wesentlichen Hinsicht von einander verschieden zu sein. 12. Colias rhamni L. Durch seine citronengelbe Farbe unterscheidet sich der Mann beim ersten Anblick vom Weibe. Federbuschschuppen fehlen. 13. Leptidia sinapis IL. Geschlechtsverschiedenheiten scheinen zu fehlen. Fam. Papilionide. Die Geschlechter unserer drei Arten dieser Familie sind einander völlig gleich. Die Weibchen der Gattung Parnas- stus haben doch, so bald sie befruchtet sind, einen perga- mentähnlichen Sack unter und vor der Spitze des Hinter- leibs. BIHANG TILL K. SV. VEI. AKAD. HANDL. BAND. 5» N:O 25. 31 Fam. Hesperide. 1. Hesperia malve L. Die Männer dieser Gattung und der Gattung Thanaos sind mit einem so genannten Costal- umschlag versehen, d. h. der Costalrand der Vorderflugel ist nach oben umgebogen, so dass er mit seinen Schuppen das Dach einer gedeckten Röhre oder eines Ganges bildet. (Vergl. die genauere Beschreibung beim Thanaos Tages 1:.). Auf dem Boden dieser Röhre finden sich dicht an einander befestigt eine grosse Menge Männchenschuppen, die ein breites Band bilden gleich wie an der Seite der zweiten Rippe bei der Ar- gynnis Paphia L. Die Männcehenschuppen (Fig. 22) sind bei dieser Art an der Basis am breitesten, ungefähr, 0,011 "=, und werden darauf nach oben immer schmaler, so dass sie in eine lange, sehr feine Spitze ausgezogen sind. Ihre Länge beträgt 0,25 =" Ausserdem findet sich beim Manne nahe an der innern Seite der Hinterschienen ein Fleck, der mit langen, gleich breiten Haaren dicht besetzt ist. Diese Haare bilden zusammen einen Bischel, den das Thier nach Be- lieben ausbreiten oder zusammenlegen können soll. FRITZ MÖLLER !) glaubt bemerkt zu haben, dass ähnliche Gebilde bei gewissen Arten Brasiliens einen schwachen Geruch von sich geben. Dies verdient daher auch bei den nordischen Arten genau untersucht zu werden. Farbenverschiedenheiten der Geschlechter fehlen. 2. Hesperia alveus Högs. Die Männchenschuppen sind ein wenig kirzer als bei der hervorgehenden Art, ungefähr 0,24 ==": lang und nicht in eine so lange Spitze ausgezogen, sondern die haarfeine Spitze ist wenig länger als, der Stiel der Schuppe, d. h. 0,011 ”": Die äusserste Spitze ist sehr schwierig zu sehen, aber scheint mir ein wenig angeschwollen oder ausgebreitet zu sein. Der Bäschel der Hinterschienen ist demjenigen der vorhergehenden Art ähnlich. 3. Hesperia serratule RAmB. Die Männchenschuppen und der Bischel der Hinterschienen wie bei der vorhergehen- den Art. 4. Hesperia andromedce WALLENGR. Die Männcechenschup- pen sind ungefähr 0,24 ”-"- lang mit kärzer haarfeiner Spitze. !) Minter, FRITZ: Notes on Brazilian Entomology. Trans. Ent. Soc. of London 1878, p. 220. d2 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. Der Bischel der Hinterschienen ist demjenigen der vorher- gehenden Arten ähnlich. 5. Hesperia centauree RamB. Die Männchenschuppen sind étwas länger, ungefähr 0,31 ""') stärker pigmentirt, bräunlich und haben unebene Ränder, weil sie hier und da leicht zusammengeschniärt sind. Die Ränder erstrecken sich beinahe parallel bis nahe an die kurze Spitze, wo sie sich einander geschwind nähern. Bei allen vorhergehenden Arten sind die Ränder der Männchenschuppen ganz eben, gerad- linig und gegen die Spitze allmählig convergirend. 6." Thanaos” Tages IiUrWielbei dertvyorigenatGattuns ist auch hier der Mann mit einem so genannten Costalum- schlag versehen. Dieser Costalumschlag der Hesperiden ist lange bekannt gewesen und auch als Geschlechtscharakter von mehreren Verfassern angewendet worden. Sein Bau ist doch, so viel ich weiss, nimmer genauer beschrieben worden. Mit Hiälfe der Fig. 24 und 25, deren die erstere den Umschlag im Quersnitt, "und die letztere denselben aufgeschlagen und von der obern Seite an zeigt, will ich versuchen eine ge- nauere Beschreibung seines Baues mitzutheilen. Wenn er ganz zusammengeschlagen ist, zeigt er sich nur als eine Ver- dickung des Vorderrandes, und die Schuppen greifen so in einander ein, dass es schwierig ist die Lage der Oeffnung zu entdecken. Macht man nun einen Querschnitt desselben in dieser Lage, findet man das Dach der so gebildeten Röhre grösstentheils aus grossen und langen am Costalrande befestigten Schuppen (a) bestehen, die mit andern ähnlichen Schuppen (f), die längs dem Hinterrande der Röhre beinahe senkrecht von der Fliigelmembrane aufsteigen, zusammenstossen. Der Costal- rand (b) ist sehr schmal at unbedeutend; denn nächst an ihm erstreckt sich im Fliigel eine Röhre (g), die nicht wie die ge- wöhnlichen Fligelrippen auf der untern, sondern auf der obern Seite des Fligels einen Ricken oder eine Erhöhung bil- det. Diese Röhre findet sich bei beiden Geschlechtern und auch bei den Arten, denen der Costalumschlag fehlt, ob sie gleich bei diesen weniger entwickelt ist. Es scheint mir, als könnte man sie fir eine wirkliche Costalrippe ansehen, die man sonst den Tagfaltern abgesprochen hat, was sich leicht daraus erklärt, dass diese Rippe auf der gereinigten Fligel- membrane der Diinne der Wände zufolge nur wie ein dunk- leres Band längs dem Costalrand erscheint. Dass sie aber BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. D. N:0O 25. 33 eine Röhre ist, kann man auch dann daraus ersehen, dass sie eine Trachee mit Luft enthält. Ein Querschnitt des Fligels hebt auch sogleich allen Zweifel auf. Gewiss wäre es dem Manne unmöglich den Costalumschlag zu öffnen und zu schlies- sen, wenn ihm gerade diese Rippe fehlte. Beim Manne ist diese Rippe auf ihrer obern Seite von Schuppen (c) gedeckt, die alle mit ihren Spitzen vom Costalrand nach hinten gerich- tet sind. Die vordern, die sich dadurch obenauf befinden, sind am längsten und decken alle die ibrigen, die nach und nach kirzer sind. Da die grossen am Costalrande befindlichen Schuppen nun eine ganz entgegengesetzte Richtung haben, entsteht zwischen diesen beiden Partieen eine scharfe Grenze wie ein Haarspalt, worin man (Fig. 24 b, 25 b) einen scehmalen Rand des äussersten ganz nackten Theils der Fligelmembrane sieht. Längs der Dorsalseite der Costalrippe ist die Fligelmembrane in einer Breite, die derjenigen der Costalrippe fast gleich ist, beinahe ganz nackt, nur mit sehr kleinen und kurzen Schuppenrudi- menten bekleidet (d). Die Ursache dazu ist leicht einzusehen, wenn man den Umschlag in seinem zusammengelegten Zu- stand betrachtet. Hierdurch findet die Costalrippe bei ihrer Einbiegung guten Platz. Der Bruch des Umschlags findet sich nämlich ganz nahe hinter der Erhöhung der Costalrippe. Hinter dem nackten Felde liegt ein viertes (e), das auch eben so breit als die zwei letztern ist. Dieses Feld wird von den grossen Deckschuppen, die hinter demselben aufsteigen, bei- nahe ganz gedeckt. Es ist der Platz, wo die Männchenschup- pen befestigt sind. Diese (Fig. 23) sind hier ganz haarfein, 0,45—0,5 ”""- lang, 0,0045 ”"- breit, stumpf, goldglänzend mit unebenen, rauhen Rändern und deutlich hohl im Innern. Hinsichtlich der Form der Männchenschuppen weicht also diese Gattung sehr viel von der vorhergehenden ab, während der Costalumschlag ibrigens bei den beiden Gattungen auf dieselbe Weise gebaut ist. 1. Pamphila comma wurde von LINNÉ so genannt wegen eines schwarzen Fleckes, den der Mann in der Mitte der Vorderfligel hat. Ein eigenthimliches Kennzeichen dieses Fleckes ist ein silberglänzender Streifen in der Mitte. Dies ist fast alles, was man mit dem blossen Auge bemerken kann. Untersucht man doch den Fleck bei dreissigmaligen Vergrösserung (Fig. 21), so findet man, dass er aus drei 3 34 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. verschiedenen Theilen besteht: 1. einer kleinern Partie, die in der Zelle 156 liegt und durch die zweite Rippe getrennt wird von 2: einer grössern Partie, die in der Zelle 2 dicht an der hintern Medianrippe liegt, und 3: einer langen schmalen, nach aussen etwas breiteren Partie, die sich auf der hintern Medianrippe und auch ein wenig in der Mittelzelle findet und beim Ausgangspunkt der dritten und vierten Rippe plötzlich aufhört. Die beiden ersten Abtheilungen sind ihrem Bau nach einander ziemlich ähnlich. Sie bestehen nämlich aus sehr dicht gedrängten, höchst eigenthimlichen Männchen- schuppen, die sich in einer der Grösse und der Form der Fläche entsprechenden HEinsenkung oder Vertiefung der Fli- gelmembrane finden. Die Ränder dieser Einsenkungen sind von grossen, grauen, silberglänzenden Deckschuppen beklei- det, deren Spitzen iber die Männchenschuppen emporragen und gegen einander convergiren, so dass sie die von den Spitzen der Männcehenschuppen gebildete Oberfläche ganz decken oder zwischen sich nur eine schmale Ritze, durch welche man die Spitzen (Vergl. die Fig. 21) der kohlschwarzen Männchenschuppen sieht, offen lassen. Da man in verschie- denen Stäcken die Deckschuppen bald an einander ganz ge- schlossen, bald ziemlich von einander getrennt sehen kann, ist es wahrscheinlich, das Thier könne sie nach Belieben trennen oder an einander legen um die zarten Männchenschup- pen zu entblössen oder zu decken. Es sind gerade diese Deckschuppen, die den diese Art kennzeichnenden, silber- glänzenden Streifen des schwarzen Kommas hervorbringen. Der dritte Theil des Männchenfleckes hat eine sammet- schwarze, ins Braune deutlich fallende Farbe und besteht aus senkrecht gestellten Schuppen, welche schön keilförmig sind mit 2—3-zackiger Spitze und unten ununterbrochen in den Stiel auslaufen. Ihrer Structur nach scheinen sie den ge- wöhnlichen Schuppen zu gleichen, aber ihre starke Pigmen- tirung, aufrechte Stellung und abweichende Anordnung schei- nen mir irgend eine besondere Bestimmung, derjenigen der iibrigen Männchenschuppen mehr oder weniger analog, anzudeuten. Durch die Form der Basis weichen sie auch von dem bekannten Typus der Normalschuppen!?) bei den 1) Vergl. SCHNEIDER, R.: Die Schuppen an den verschiedenen Fliigel- und Körpertheilen der Lepidopteren in C. G. Giebel's Zeitschr. f. d. gesamm- ten Naturw. ber. 3. Db. o. 188, Pp. Li etc: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 06 N:O 25. 35 Rhopaloceren ab. Ihre Länge beträgt 0,22—0,36 ""- und ihre Breite 0,027—0,031 ”:"- In den Zellen 156 und 2 nächst ausserhalb des Männchenfleckes sind die gelben Fligelschup- pen grösser, etwas aufstehend mit niedergebeugten Spitzen, so dass sie in einer gewissen Beleuchtung diesem Theil des Fligels eimen deutlichen Glanz verleihen. Die schon erwähn- ten, eigentlichen Männchenschuppen (Fig. 19) zeigen einen sehr iiberraschenden Bau. Sie sind nämlich cylindrisch, haarähnlich, in eine grosse Anzahl Glieder, die sich bei der geringsten Berihrung von einander lösen, abgetheilt. Davon kommt es, dass der einzige Verfasser, der den Bau des Fleckes bespricht, behauptet, er bestehe aus einem feinen schwarzen Pulver. Anfangs konnte auch ich nichts anders als lose Glie- der zu sehen zu bekommen, obgleich ich es fir ausgemacht annahm, dass sie auf irgend eine Weise mit einander zusam- menhangen missten; aber es gelang mir endlich mehrere un- verletzte Schuppen zu erhalten dadurch, dass ich den Fliigel in Kalilauge kochte. Daraus ergab sich, das jedes solche Haar oder Schuppe eine Länge von 0,27—0,35 "+: und eine Breite von 0,004 ”-"- erreicht. Die Glieder, woraus die Schuppe besteht, wechseln viel ihrer Länge (0,013—0,054 ""-) und ihrer Form; nach. : Das unterste, (Fig: 19: d,; g) sti immer in, emen Stiel, der in der Fligelmembrane steckt, ausgezogen, und das oberste (Fig. 19 a,c,f) ist gewöhnlich breiter als die iibri- gen, und hat eine kleine stumpfe Spitze am Ende. Die Gelenkflächen der Glieder zeigen ein wechselndes Ausse- hen, je nachdem man sie von verschiedenen Seiten betrach- tet; bald sieht man gleichsam zwei kleine Knoten, nach jeder Seite hin hervorstehend und durch eine Furche in der Mitte von einander getrennt (Fig. 19 e), bald sieht man nur einen, der sich auf der einen Seite (Fig. 19 b) findet. Dieser letz- tere Fall beruht gewiss darauf, dass der eine Gelenkknopf, wenn ich ihn so nennen darf, den andern deckt, wenn man das Glied von der Seite an betrachtet. Wie die Glieder eigent- lich zusammenhangen, ob dadurch dass die Gelenkknöpfe in einander eingreifen, oder durch einen alle Glieder durch- laufenden Faden, habe ich nicht mit Sicherheit erforschen können. Die Oberfläche, wo die Männchenschuppen befestigt sind, erscheint auf der gereinigten Fliigelmembrane den dicht gedrängten Anheftungspunkten zufolge ganz opak. Diese fin- den sich so dicht an einander, dass einer mässigen Berech- 36 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. nung nach es sind deren 25 auf föänfhundert Quadrat- micromillimetern und folglich 50,000 auf jedem Quadratmilli- meter; die Uberfläche, worauf sie befestigt sind, beträgt am wenigsten ”'/g Quadratmillimeter und wirde also nicht weni- ger als ungefähr 44,000 Männchenschuppen tragen. Berech- net man nun die Oberfläche jeder Männchenschuppe zu 0,0036 Quadratmillimeter, so machen sie allezusammen eine Ober- fläche von ungefähr 160 Quadratmillimeter d. h. mehr als den ganzen Vorderflägel aus. Der bei der Gattung Hesperia auf den Hinterschienen des Mannes vorkommende Haarbäschel fehlt dieser Gattung. Der Farbenzeichnung nach weicht der Mann durch die gerin- gere Grösse und Deutlichkeit der gelben Fligelflecke ab. 8. Pamphila Sylvanus Esr. Der Mann hat auch hier in der Mitte der Vorderflägel einen schwarzen Fleck, der der Lage, Grösse und Zusammensetzung nach derjenigen der vorigen Art beinahe völlig gleicht. Zwei wichtige Verschie- denheiten verdienen doch beachtet zu werden: 1. die silber- glänzenden, grossen Deckschuppen fehlen ganz und gar, wo- durch der Fleck mehr ein zusammenhangendes Ganzes wird, und seine Abtheilungen weniger scharf hervortreten; 2. zwi- schen den gegliederten Männchenschuppen finden sich unge- gliederte (Fig. 20), die am Gipfel fächerförmig ausgebreitet sind. Die Männchenschuppen werden bis auf 0,5 ”""" lang, und sind bisweilen nur eines Theils gegliedert, andern Theils un- gegliedert, oder bloss hier und da zugeschnärt, ohne wirklich gegliedert zu sein. Daher scheinen sie im Allgemeinen we- ' niger ausgebildet als bei der vorhergehenden Art. Durch die Vergleichung dieser beiden Arten findet man, dass ein dem Aussehen nach so unbedeutender Farbencharakter als ein sehr kurzer Silberstreifen doch einen recht grossen und wichtigen morphologischen Unterschied angeben kann. Den Hinter- schienen fehlt der Haarbiischel. 9. Pamphila Thauwmas Hurs. Der Fleck des Mannes hat auch bei dieser Art dieselbe Lage als bei der vorigen, d. h. erstreckt sich vom Ausgang der dritten Rippe schräg nach hinten und innen, so dass er die erste Rippe am Ende ihres ersten Viertels erreicht. Der Fleck ist doch weit schmaler, beinahe gleich breit iberall, lineär, und es fehlt ihm an der dritten Abtheilung, die sich auf der hintern Medianrippe finden und aus keilförmigen Schuppen bestehen wirde. Die BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 37 Männchenshuppen sind im Allgemeinen vollkommen gegliedert, und der ungegliederten Schuppen, die sich zwischen ihnen finden, giebt es vergleichungsweise wenige, und ihre abge- platteten Spitzen sind länger ausgezogen als die der fächer- förmigen Schuppen der vorigen Art. Deckschuppen fehlen; die nächst am Fleck befindlichen Normalschuppen sind doch etwas länger und grösser als die iäbrigen. Den Hinterbeinen fehlt der Haarbiischel. 10. Pamphäila lineola ScrisA. Der Fleck des Mannes ist auf eimen feinen Streifen, der der hintern Medianrippe zwi- schen den Ausgängen der zweiten und dritten Rippe folgt, und auf einen kleinen oft undeutlichen Fleck nahe an der Basis der Zelle 16 eingeschränkt. Wie bei den oberwähnten Ar- ten besteht auch hier der Fleck aus haarfeinen Männchen- schuppen. Diese sind viel kärzer als bei den andern Arten, 0,13—0,18 ”""- lang und 0,0084 ”:"- breit. Die Gelenke sind weniger ausgebildet, so dass die Glieder mehr selten von einander losgehen. sich den Männern zu nähern oder sich von ihnen zu entfernen. Es scheint mir, dass man vom richtigen Begreifen der Farbenverschiedenheiten noch weit entfernt ist; denn man weis wenig von ihrer Bedeutung und nichts von ihrer Ausbildung bei den Individuen und, wo möglich, noch weniger von ihrer Entstehung bei der Art. Die Männchenschuppen liefern doch, wie ich oben gezeigt habe, Beispiele davon, dass Flecke vorhanden sein können, die nur scheinbare Farbencharaktere sind, aber in der That eine ganz andere Bedeutung haben. Möglicher Weise sind ') SCUDDER, S. H. Antigeny or sexual Dimorphism in Butterflies. Pro- ceed. of the American Acad. of Arts and Sciences. Vol. XII, 1877, p. 150. BIHANG TILL K. SV. VET-.AKAD. HANDL. BAND. 95: N:O 25. 41 auch einige Farbenverschiedenheiten nur Folgen anderer wichtigern Organisationsverschiedenheiten ohne als Farben- charaktere besondere Wichtigkeit zu haben. Andererseits ist es doch gewiss, dass die Geschlechtsfarben an sich in vielen Fällen eine bestimmte Aufgabe haben dirften, die mit derjenigen, die die Farben sonst haben, indem sie zum Schutz dienen u. s. v., von gleicher Beschaffenheit ist, und hierbei diirfte die VWVerschiedenheit der Lebensart und der Lebensbedärfnisse die Farbenverschiedenheiten erklären kön- nen. HEinen entscheidenden Beweis hierfär liefert ohne Zwei- fel das Weib des afrikanischen Hypolimnas Misippus L.,') das vom Mann ganz und gar abweicht und auf eine ganz iiber- raschende Weise der Danaida Chrysippus L.”) gleicht, einem Schmetterlinge, mit dem es gewiss nicht näher verwandt ist. Die eigenthimlichen Gebilde, die ich Männchenschuppen genannt habe, und die von ScUDDER”) Androconia genannt werden, kommen nirgends als auf der obern Seite der Fligel vor und treten auf sehr verschiedene Weise sowohl der An- ordnung als der Form nach auf. Es sind der Formentypen, die sich bei schwedischen Arten finden, sieben: 1. Federbuschschuppen — Plumule penicillate — (typ. Fig. 2) kenngezeichnet dadurch, dass sie an der Spitze in einen Bischel von kleinen, feinen Borsten aufgelöst sind, a) pigmentirt und in grössere oder kleinere Flecke auf den Vorderfläugeln gesammelt: Coenonympha Pamphilus (sehr schwach pigmentirt); Pararga; Hipparchia; Epine- phele; Satyrus; Oeneis; Argynnis Paphia, Adippe, Niobe, Aglaja; also nur Satyriden und Nymphaliden; b) nicht pigmentirt und iber den grössern Theil sowohl der Vorder- als der Hinterflugel verbreitet: Huchloé cardamtines; Pieris; Aporia; uberhaupt alle Pieriden, die Männchenschuppen haben. 2. Spitzsehuppen — plumule subuwlate — (typ. Fig. 22), den vorhergehenden am nächsten kommend, mit der Spitze aber in ein ungetheiltes Haar ausgezogen: Hesperia (von einem Costalumschlag geschitzt). Sie kommen auch bei exotischen Papilioniden (z. B. Papilio Priamus, Ulysses, 1) Vergl. CRAMER Pap. Exot. I t. 28, f B, C und WALLACE Vetenskap för ANS VEBR 2)p:; b27, bult TB 2) Vergl. CRAMER Pap. Exot. II t. 118, f. B, C und WALLACE loc. cit. bildr1ie: Sy SCUDDER, SVH Antigeny u. s. v: loc. cit. 42 —. AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. adamantius FELD. u. a. vor, finden sich aber da in nackten Flecken. . Haarschuppen — plumule capillares — (Typ. Fig. 18), gleich breit, haarfein mit stumpfer und etwas ausgebreiteter Spitze, a) sich unten in einen feinen Stiel verjuängend, mit un- ebenen Rändern und in Costalumschlag dicht gedrängt: Thanaos Tages; b) sich unten kaum verjängend, mit ebenen Rändern und äber die Mitte des Fligels verbreitet: Cupido Icarus, bellargus, argester, amandus, argyrognomon. Gliederschuppen — plumule articulate — (Typ. Fig. 19), gegliedert und dicht zusammengedrängt, a) von Deckschuppen geschitzt: Pamphiua comma ; b) nicht von Deckschuppen geschäitzt: Pamphua Sylvanus, Thaumas, lineola. Fächersehuppen — plumulx flabelliformes — (Typ. Fig. 20), lang und schmal, an der Spitze aber in eine gerun- dete, stark gestreifte Scheibe ausgebreitet; sie kommen nur mit Sammlungen von Federbusch- und Gliederschup- pen bei Argynnis Papluia, Adippe und Pamphaula Sylvanus vermischt vor. Vielleicht sind sie nur Stiätzschuppen. . Blasenschuppen — plumule papillose — (Typ. Fig. 16), klein, mehr oder weniger birnförmig mit in Reihen geord- neten, mehr oder weniger lang gestielten, blasen- oder glandelähnlichen Erhöhungen und iber die Oberseite der Fliigel verbreitet: die Arten von der Gattung Cupido, mit Ausnahme der C. Orion, Alexis und FEumedon. . Punktschuppen — plumule punctulate — (Typ. Fig. 20), den Normalschuppen beinahe ganz ähnlich, aber ganzran- dig mit feinerer Sculptur und a) in einem dem Mann eigen- thimlichen Fleck an der Vorderecke der Mittelzelle der Vorderflägel: Thecla pruni, w album, rubi, oder b) in der Zelle 7 der Hinterfläugel: Zerene Edusa dicht gedrängt. Obs. Hierzu dirfte man auch die keilförmigen Schuppen, die in einem Theil des Männchenfleckes bei P. comma und Sylvanus vorkommen, rechnen können. Obgleich von allen Erklärungen der Bedeutung dieser Gebilde, die gegeben worden sind, diejenige Fritz MöÖLLER'S die beste ist, scheint sie doch keineswegs völlig sicher, und | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 43 es giebt sogar viele Verhältnisse, die mit ihr kaum verein- bar sind. Erstens scheint ja die Thatsache, dass der Mann einen gewissen Geruch von sich giebt, zu geringe Bedeutung zu haben um so entwickelte und abwechselnde Gebilde zu erklären, ferner — vorausgesetzt, dass die gegebene Erklärung richtig ist — wiirden die Männer der Gattung Hesperia zwei Organe haben, die Geruch von sich geben, nämlich sowohl die Spitzschuppen des Costalumschlags als den Haarbischel an den Hinterschienen, was nicht glaublich vorkommt, und zuletzt scheint es schwer zu verstehen, wozu die Gliederung der Gliederschuppen und die hohe Entwicklung der Feder- busch- und der Blasenschuppen eigentlich dienen wiärde, oder wie diese dadurch als Geruchabsonderungsorgane, einem Biu- schel gewöhnlicher nicht differentiirter Haare voranstehen könnten, und dies muss doch MöLLER annehmen um von seinem Standpunkte aus ihr Dasein und Entstehen verstehen zu können. Meines Theils bin ich sehr geneigt zu glauben, dass die Männchenschuppen irgend eine Art Empfindungsorgane sind. Doch will ich sogleich zugeben, dass auch diese An- nahme auf grosse Schwierigkeiten stösst, besonders- dadurch dass Männchenschuppen oder ihnen analoge Gebilde so vielen Männern zu fehlen scheinen. Vielleicht finden sich doch auch bei diesen wirkliche Männcehenschuppen in einer Form, die leicht iibersehen worden ist. Dem sei wie ihm wolle, es ist doch gewiss, dass ein 80 eigenthämliches und unter den Insekten einzelnes Gebilde wie die Gliederschuppen der Pamphila-Arten mit einer be- stimmten Function im Zusammenhang stehen missen, beson- ders da die Gliederung von lineola bis an comma in Stärke und Umfassung offenbar allmählich zunimmt. Es verdient auch bemerkt zu werden, dass die Männchenschuppen, wenn sie von Deckschuppen oder Costalumschlag geschitzt werden, immer einen feinern und so zu sagen empfindlichern Bau haben, als die; welche auf diese Weise nicht geschitzt sind. Dies zeigt sich besonders bei Arg. Paphia, die zwei Arten Schuppen hat, nämlich feimmere, die geschiätzt sind, und grö- bere, denen Schutz fehlt. Männchenschuppen fehlen, so viel ich gesehen habe, folgenden nordischen Arten und Gattun- gen: Coen. Tiphon, Arcania, Hero; Pararga Achine; Erebia; Nymphalis ; Melitcea; Brenthis (mit Ino und Latonia); Vanessa; 44 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. Zerene (Edusa ausgenommen); Colias; Leptidia; Parnassius; Papilio; Zephyrus; Thecla ilicis; Chrysophanus:; Cupido Orion, Alexis, Eumedon ; Heteropterus. Die Ausbildung der Vorderbeine besonders der Vorder- fuässe bietet auch sehr grosse Verschiedenheiten dar. Bei Papiliones tetrapodi sind zwar die Vorderbeine der beiden Geschlechter verkimmert, aber nicht auf dieselbe Weise oder in einem gleich hohen Grad, so dass auch hier eben so wohl als bei den Heteropoden Geschlechtsverschiedenheiten zu bemerken sind. Darum können hinsichtlich der Fisse fol- gende Gruppen aufgestellt werden: A. Die Vorderbeine bei den Geschlechtern einander unähnlich, ce) verkummert und zum Gehen untauglich bei beiden Geschlechtern; der Vorderfuss ohne Klauen; 1. der Vorderfuss bei beiden Geschlechtern unge- gliedert und ganz ohne Stacheln, nur der Länge, Form und Haarbekleidung nach beim Mann und Weib verschieden: (Coen. Hero); Hipparchia Hype- rantus; Epinephele Jurtina; Erebia (Ligea ausge- nommen); 2. der Vorderfuss gegliedert und stachelig beim Weib; ungegliedert und unbewaffnet beim Mann; a) die äussern Vorderfussglieder des Weibs cylin- drisch, gewöhnlicher Form (Fig. 27): Coenonym- pha; Satyrus Semele; Oeneis; b) die äussern Vorderfussglieder des Weibs kurz, transversal, länger auf der untern Seite (Fig. 29): Pararga; Erebia Ligea; Nymphalide ; 8) verkäummert mit ungegliedertem Vorderfuss beim Mann, normal beim Weib; a) der Vorderfuss des Mannes unbewaffnet: Hamearis Lueina; b) der Vorderfuss des Mannes mit einem gekrimmten Haken an der Spitze: Lycenide; B. Die Vorderbeine bei den Geschlechtern eimander ähnlich: Pieride; Papilionide; Hesperide. Ubrige Geschlechtsverschiedenheiten sind schon hin- länglich besprochen worden, und es bleibt mir jetzt nur iäb- rig die Hoffoung auszusprechen, dass dieser kleine Aufsatz fär seinen Theil dazu beitragen werde, die Aufmerksamkeit auf gewisse Verhältnisse bei den nordischen Schmetterlingen, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 45 die bisher wenig oder nicht beobachtet worden sind, zu richten. Vor Allem wollte ich die, welche Gelegenheit ha- ben die Schmetterlinge in der Natur zu beobachten, dazu ermahnen, dass sie ihre Aufmerksamkeit auf das Geschlechts- leben derselben richten und observiren, wie die Geschlechter einander aufsuchen, und wie weit sich ihr Vermögen er- streckt in längerer Entfernung einander zu erkennen u. s. w. Gewiss wirden hierdurch Thatsachen entdeckt werden, die zur Erleuchtung und Auseinandersetzung der Fragen, die hier aufgestellt sind, dienen könnten. HEinige Thatsachen därften zwar in dieser Hinsicht bekannt sein, aber einzelne Beobachtungen, die nicht zur Absicht gehabt haben ein be- stimmtes Ziel zu erreichen, haben oft nur einen untergeord- neten Werth. : Ich hoffe bald Gelegenheit zu finden den innern Bau der Männchenschuppen bei irgend einer der nordischen Ar- ten genauer zu untersuchen um zu sehen, ob nicht dadurch wichtige Nachrichten fiir die Enträthselung dieses Gegen- standes zu erhalten sind. Da die hier gebrauchten Artnamen in vielen Fällen von den in Wallengrens »Skandinaviens dagfjärilar» angewendeten abweichen, und ich mich auch genöthigt sah einige der Gat- tungsnamen zu verändern?!) gebe ich hier ein Verzeichniss der von mir untersuchten Arten nebst ihren wichtigsten Sy- nonymen. Fam. Satyride. Coenonympha Pamphilus L. » Tiphon Rortt. (Davus FABR.) > Arcania L. » Hero L. Hipparchia Hyperantus L. Epinephele Jurtina L. (Janira L.) Satyrus Semele L. » Alcyone SCHIFF. Oo NAAMPRWNH !) Die Principien, denen ich bei der Nomenclatur gefolgt bin, sind die- jenigen des Prioritätsgesetzes und wohl nun mehr, wenigstens so weit sie den Artnamen betreffen, allgemein erkannt. Hinsichtlich der Gat- tungsnamen habe ich dagegen weder der Arbeit Kirby's noch derjenigen Scudder's ausschliesslich folgen können. 46 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. 9. Pararga Achine Sc. (Dejanira LL.) 140) » Megera L. ilale » Hiera HöÖBN. 12: » Mera L. 13: » Egeria L. var. Egerides STAUD. 14. Oeneis Norna THUNB. 1.5: » Bore ESP. 16. > rk iJutta, HÖRN: Wer Co Einebigtbigea ni 18. > Medusa FABR. var. polaris STAUD 1:00 > Embla THUNB. 20. > Disa THUNB. 21. > — Lappona THUNB. (Manto FABR.) Fam. Nymphalide. 22. Nymphalis populi L. (Limenitis). 23. Melitea Maturna L. 24. » Iduna DALM. 24000 » Aurinia Bort. (M. Artemis HöBN.) 26. » Cinzia L. (M. Delia BEE.) 2 » Athalia BortTt. (ESP.) 28. ) Aurelia NICE. 29: » Dictynna ESP. 30. Argynnis (Brenthis) Aphirape Hörn. JL: » » Selene (W. V.) SCEN. Se » > Euphrosyne L. 33. » » Pales SCHIFF. 34. > > Chariclea SCEN. 39. > > polaris Boisp. 36. » > Freja THUNB. ST. » » Frigga THUNB. 38. > » Thore HöÖBN. 30: » » Ino. BOTT: 40. » » Latonia L. 41. » Aglaja L. AD » Niobe L. 43. > Adippe L. 44. » Paphia L. ; 45. Vanessa Atalanta L. 46. » Cardui L. 47. » Antiopa L. 48. » c album L. 49. > urtice L. 50. » Polychloros L. HAr » Io L Fam. Erycinide. 52. Hamearis Lucina L. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 5. N:O 25. 47 Fam. Lycenide. Chrysophanus Hippothoe L. (Polyommatus chryseis AUCT.) » » 2 virgauree L. Phleas L. Amphidamas EsP. Cupido Argus L. (Aegon SCHIFF.) » argyrognomon BERGSTR. (Lycena Argus AUVCT.) Optilete KN. Orion PALLAS (L. Battus AUCT.) Pheretes HöÖBN. Aquilo Boisp. Alexis Sc. (Rott.) (CL. Agestis HÖBN.) Icarus Rott. (L. Alexis HöBN.) FEumedon ESP. amandus SCEN. (LC. Icarius ESP.) bellargus Rott. (LC. Adonis HÖBN.) argester BEresTtR. (L. Dorylas (W. V.?) Avct.; Hylas EsrP. non L.) Donzelii Boisp. argiolus IL. minimus FuvEssL. (LC. alsus AUCT.) semiargus RotTt. (L. acis AUCT.) Cyllarus BoTT. Alcon FABR. Arion L. Theela ilicis ESP. » » » w album KN. pruni L. rubi L. Zephyrus betule L. qvercus L. Fam. Pieride. Pieris rape L. napi L. brassice L. Daplidice L. Aporia crategi L. FEuchloé cardamines L. (Anthocharis.) Leptidia sinapis L. (Leucophasia.) Colias rhamni L. Zerene Nastes Boisp. Paleno L. Hyale L. (certe.) Hecla Ler. (Colias Boothii WALLENGR.) Edusa FABR. (croceus FOoUROR. p. parte; an pref.?) 48 AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. Fam. Papilionide. Parnassus Apollo L. » Mnemosyne. L. Papilio Machaon L. » Podalirius L. Fam. Hesperide. Hesperia malve L. » serratulce RAMB. » alveus HöBN. » andromede WaALLGR. » centaurecw RAMBR. Nisoniades Tages L. Pamphila lineola OCKs. » Thaumas HUFN. » Sylvanus EsP. > comma L. Heteropterus Palemon Pair. (H. paniscus FABR.) » Sylvius KN. » 2 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 5. N:O 25. 49 (SSM SCI SJ nm S OO MA = BB MM BR -—- = ILL 2 135 14. 5 16: Ila 18. 9: NR: 196. LEG 19d. 19:e: 19/7. IgE Erklärung der Tafeln. TAFEL 1. Federbuschschuppe von Satyrus Semele. » >» Öeneis Jutta. ; > Argynnis Adippe. Die Basis derselben von der Seite gesehen. Sedorbassbeghnppe von ÅArgynnis Niobe. der ersten Rippe von Arg. Paphia. » » Zweiten >» » » » Fächerschuppe » » > > » » Deckschuppe » » ; » » » Das ganze Gebilde der zweiten Rippe von Arg. Paphia im Querschitt. Ein Stäck desselben Gebildes von oben gesehen; einige der grossen Deckschuppen sind weggenommen, so dass man die schwarze Fläche der dadurch entblössten Spitze der Feder- buschschuppen sieht. TAFEL 2. Federbuschschuppe von Pieris brassice. Männchenschuppe von Thecla w album. Die Vorderecke der Mittelzelle des Vorderflägels des Mannes von Th. w album um die Lage und Ausbreitung des Flec- kes und den Verlauf der Rippen zu' zeigen. Derselbe Theil des Vorderflägels des Weibes derselben Art. Die Basis und der Balg einer Männchenschuppe derselben Art. Blasenschuppe von Cupido Icarus. Die Spitze einer andern Blasenschuppe derselben Art um zu zeigen, wie eine der kleinen Blasen am Rande selbst be- festigt ist. Haarschuppen derselben Art; ihre Basis von verschiedenen Seiten gesehen. Gliederschuppe von Pamphila comma. Drei Glieder der Spitze einer solehen Schuppe. Ein Zwischenglied von der »Seite» gesehen. Vier Endglieder pl » » Ein Basalglied. Ein Zwischenglied. Ein Endglied von der »Seite> geschen. Ein Basalglied » >» > » 50 Fig. » » AURIVILLIUS, GESCHLECHTSCHARAKTERE D. TAGFALTER. 20: 21. Fächerschuppe von Pamplila Sylvanus. Der Fleck des Mannes von Pamphila comma von oben bei 30-maliger Vergrösserung gesehen. TAÄREI 3: Männchenschuppe von Hesperia malve. » > Thanaos Tages. Querschnitt durch den Costalumschlag des Thanaos Tages; a, die obern Deckschuppen an der untern Seite des Costal- randes befestigt; bh, den ganz nackte Costalrand; c, die Schuppen der Costalrippe; d, das Feld nächst an der Costal- rippe mit verkämmerten Schuppen; e, die Männchenschup- pen und ihr Feld; f£f, die hinteren Deckschuppen; g, das Lumen der Costalrippe. Ein Stäöck desselben Costalumschlags offen und von oben gesehen. Die Buchstaben wie in voriger Figur. Vorderbein von Coen. Pamplualus &. > » » » Q. » > Hipparchia Hyperantus &. Vorderfuss von Pararga Hiera 9. Vorderbein von Erebia Lappona g. » » > > 2. Vorderfuss von Erebia Ligea 9. » > Argynnis Aglaja &S- » > Cupido argester g. » » » » 2 4 Lith W. Schlachter, Stockholm ec on 2 =S &T jaa [=S TR hel = ARE KSR ? T TESEN Sent d "4 sordö sen Han Bihang till K. Svenska Vet G Liljevall del. Ta 209. 3 Bihang till K. Svenska Vet. Akad. Handlingar Band 5. N NFVÄR FE SERIFER AED LO Lith.W. Schlachter, Stockholra. G.Liljevall del. i - VETE IA fnv Tu NR IN AA SSR - Ab:s 25 o Bihang till K. SvenskaVet. Akad. Handlingar Band 5.N SER. Å NR ooo SA S Lith W. Schlachter, Stockholm G.Liljevall del. BIHANG TILL KONGL. SVENSEA VETENSKAPS-AKADENTENS HANDLINGAR. / : FEMTE BANDET. / js Häfte 1. (SÅ INNEHÅLL. TORELL, O. On the causes of the glacial Phenomena in the north eastern portion of North America. With 1 plate ssooooooooooo.o-o-- ROSENBERG, J. O. Undersökningar öfver Nitroso-svafveljernförenin- garne och deras förhållande till Nitroprussid-föreningarne. 1:a FET ae ia EDA SR ee ER En ae Tenn ae oo se SE AREA KE NE SPÅNGBERG, J. Species Gypore, generis Homopterorum ............ STÅL, C. Systema Acridiodeorum. Essai d'une systématisation FORSA CIIATORDER or ls Saar ee ARSA ne SNS EIN DNE STARS SSA Bs ro WITTROCK, V. B. On the Spores formation of the Mesocarpe&e and especially of the new genus Gonatonema. With 1 plate.......... KJELLMAN. F. BR, Ueber die Algenregionen und Ålgenformationen im östlichen Skagerrack, nebst einigen Bemerkungen iiber dag Verhältniss der Bohuslänschen Meeresalgenvegetation zu der Norwegischen. Mit 1 Karte sees rer Pris: 4 kronor. a STOCKHOLM 1878. P. A. NORSTEDT & SÖNER, Sid. 1—7. 1—30. 1—76. 1—100. 1—18. 1—36. 1—86. NS BLA RA Na BIHANG TILL KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. FEMTE BANDET. Häfte 2. INNEHÅLL. CLEVE, P. T. Diatoms from the West Indian Rv LES With 5 plates STÅL, C. Observations orthoptérologiques, 3. . . . . TÖRNEBOHM, Å. E. Ueber die eisenftihrenden Gesteine von Ovifak Hud Ass in Grönland. Mit 2 Tafeln -.. STÅL, C. Sur les caracttres distinctifs des Hetsroptöres et des Homoptårda SPÅNGBERG, J. Note sur les variétés suddoises de la Brenthis Selene (W. V.) FFASSE CS EKL ESPL STR CK EL Sr da NE ef ta si KIFS Ale Tier | kel eds ÄR ra Slarv IBA Ja SEEN I sar SRS CALLANDREAU, O. Sur les rapports qui existent entre les méthodes de Hansen et de Laplace pour le calcul des perturbations N EpLunD, E. Sur la déduction d'un phénoméne €lectrique Far nexpugjudjusdnd ici LeEcHE, W. Ueber die Entwicklung des Unterarms und Unterschenkels bei Chiroptera. Mit 1 Tafel EIsEN, G. Preliminary report on genera and HUdCios of Tubificidae. With 1 KNares EpLunsD, E. Ueber die elektromotorische Kraft, die beim Strömen von Fliis- sigkeiten durch Röhren erzeugt wird SÖKA AURIVILLIUS, CHR. On a new genus and species of Harpacticida With Alplalen THÉEL, HJ. Preliminary report on the Holothurid&e of the SER voyage of H. M. S. »Challenger». Part 1. With 2 plates . SRA Tog re LR VAL AF KLERCKER, C. E. Sur le spectre anormal de la förnöre ENESTRÖM, G. Trois lettres inédites de Jean 1:er Bernoulli å Léonard- Euler STUXBERG, ÅA. Evertebratfaunan i Sibiriens Ishaf. Med 1 karta. EDLUND, E. Om orsaken till de elektriska strömmar, som DEDE Sid vätskors strömmande genom rör . HAMBERG, H. E. Sur la variation diurne de Ja föros ämm Föne 5 AURIVILLIUS, CHR. BSekundäre Geschlechtverschiedenheiten nordischer Tag- falter. Mit DALASIIN NS Titelblad och el llekörterkne till 5: e bandor Pris: 9 kronor. STOCKHOIM 1878—1880. P. A, NORSTEDT & SÖNER. Sid. 1—22 1—20 1—22 a 110 IE 1—16 TN 1—26 1—25 1—16 1—20 110 1—24 1-6 1—14 1—30 1—50 ÄR SN ). We SLA AT k I ' Nä J ) i 1 | | [| sg i ) V 13 I N vi j KÖPA få I v AT . Iy JA VLA N ) CF I ye 4 i La BL WHOI Library - Serials NN AA UPS UIRESPRRV EGET EA PONAT ut SETS sve IPItstLä. dte Ad tegtbrtbt Nr BLA SAR je rå pansar $ lisdebfrt AIR rtek bet Lät bag dat RT vå ? Nå Å t AL CR CE a H rr 4 BIR tå elle fra Sen bode Tse ses ehe Rin 5 KAS perepel ofjebed it Kor " är LIKA Nn Vjärka så vener ande stjeke stand SENSE erg då " KI mm KR r AGA sNed ek amt ind 4 er ” ja mh bien ARS Eg IRA M db yn frpets lo MESCLEK HOLM Lå iväg ärva ”Hohryrd Ara » rede er ee 4 Lå FLAT äg AN fav PES 4 4 sapere Me rer de På J FE NeHe en Mokdakersak raketer tear pts bk prprö per ER hovet ere MLA - 3 Mer vefsbsfle pd + Veera SNIA dr der AA VY GENEN Sk ekar ende Hf WAR NRA bevel HSO eg ev ichel PER ser Von Podda drf ET iv vel ör frdel sach fo fbet be Lapp pre Db rn hej bn sog jet > 8 sht rt! VN vote V Uibsärlokers be ört / nn täcke isbn ArAsR rr) Mr bpet rö Gt Vrig0g 8>0V-fe 0 0-6 ” | fun bojepe EC 4 UU + 4 bes ön MOR IEC anna j relpad ART 4 4 Hamn GS 7; 4 Da V f RN hr Tpl saparn ed teh bis asp bärbrnra I penta sl tele f2t reg 4 ryrs rean > hej KJ vb LsrAabibet råge A MA ELLA Sd tät 4 4 v ve tre et a SEN sera BS , pure LAR RKA Sefet pa Xi per per eh 1) nr bode bs böls b öka SKISS 0 börd belek fpyenehe bepepa lit ANN då fetto FOTAR TER ch AR bråd ul eprbrbed 100 sårket bt SLR EN det a Fr 0 pole lleR oe fyteLsksöve NA up 3 ULL AN jod. petlol MR 4-4 Bed fr $-pyd et pohrdrk rr vopet or OK rr AL MILE sel nihid a , 4 a : ' Kär brad Mee ” + 0 a FURSTE 60 - ä be apebat-Voflsh -V Wo ve My pröfan pege fet dd [0 $ dokete Vet Pen fettedeN a åpet + Mor lepst feb ere fe BN Å es PN j- brbrkbrl bf I hafva vr Md språenr wid (Tr 4-0e 1150 sn- dd bofet Brprbated Vr Kor JA . ,